(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "C.M. Bellmans samlade skrifter"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge thafs often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non- commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at http : //books . google . com/| 



Digitized by VjOOQ IC 



Sca>^ 5^0 G, v 



Äarbart College librarj 



BEQUKST OF 

GEORGINA LOWELL PUTNAM 



OF BOSTON 



Received, July i, 191 4. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 






€. M. BBLLMANS 



^k 



Samlade Skrifter. 



Första Delbbt. 



FREDMANS EPISTLAR. 



-^(^\/\#\/N/N^\/\A/WVi\/\riW^AA/^A)»*-^ 



GöTHEBORG, 

pi c. BÅCSMANa och N. J. QUMPEBTS Förlag. 

I 8 S 6. 



Digitized by VjOOQ IC 



\ 






of 



tm \\ lypf 



Digitized by VjOOQ IC 



FREDMANS 



EPISTLiLR. 



GÖTHEBORG, 

CHlRLEt BACKKAH. 

1 8 8 e. 



Digitized by VjOOQ IC 



Jnlyl. M^ 



Digitized by VjOOQ IC 



i«-^«cA#^AAA/\iiiv/\Ai\i\/\/N/yAis/\/\/\rj^--^ 



PACTUM. 

"et förhåller sig med Folkslaf » såsom med ensUldta per- 
soner, att de i kir åminnelse bevara hädang^ån^as for> 
samlade skatter. Bonpptecknin^männen hafva alltid en 
betydlig ansrarif het infor opinionens domstol, som svår- 
ligen beTiljar afskrifningar i ett bo, der hvarje persedel 
äger Talata af en akta.petla. Reclamations begäret vaxér 
liktidigt med antalet af arfspretendenter, hTilka utgrena 
•ig till oindlighet, då arfvet ar rikt, eller så skattas; 

men Carl Michatl Belltnan s ipwlitenAaf har 

doek blifvit ett Dana-arf, emedan hans personlighet, 
hans enbara- snille-art saknade, och otnfvelaktigt länge, 
om ei alltid, skall sakna arf vingar med förmånsrätt, och 
emedan ingen falsk Demetrins vågar att sig anmäla infdr 
▼år tids förmenta falkögon. 

Bellnans Sångar-Uf var så eget, så enstaka på alla 
tider, så oberoende af alla skolor och mönster, att det 
f5r kommande slägten skulle synas gåtlikt och förlora 
sig i en bortsmältande tradition, (likasom forntidens 
skönhets-skatter i omvänd ordning bliffit oss tillvagffa- 
de på traditionens vågor) om icke en tillförlitligt full- 
ständig samling af Bellmans verk^ såsom en integreran- 
de del af Sveilges sköna konsthistoria, åt honom beva- 
rade odödlighetens krans, sammanflätad af hans rika 
ovanliga snilles blomsterskördar. 

Bellmans ande svafvade emellan himmel och jord, 
utan att egentéligen i lifstiden tillhöra dem någondera. 
Han doppade sin rikt målande pensel ömsom i Ethern 
och på krogdisken, obehindrad a£ tidens skrå- ordningar; 
han var med ett ord en" fri- seglare, som oforvägen sök- 
te klipporna, juSt 'för att höja sig, och deref ter obekym- 
rad dykade till botten pi perlftske; så ofta han kom i 
dagen, medförde han otkså en äkta perla, och af såda- 
na skatter blixtrar hans efterlemnade testamente; men 
detta har blifvit brutet af en yr tid, där Bellmans bäste 
kanske passar bättre än hans person, hvilken troligen 



Digitized by VjOOQ IC 



Pactum. 

hade funNit 8ig besvarad af en allt for lysande QBfif 
ning: emedan han helst yalde sin Sängarthron i den fris 
naturen. Han såg sin dyrkade Konungs och höge Gyn- 
nares namn heldre igenom drufsaftens transparent, fin 
genom solröken på firmamentet, och I inspirations-ögon- 
blicken hvarken hörde eller såg han annorlunda, Sn han 
6ong i Stockholm Tid purparbrämet af det 18:de seklets 
aftonrodnad. Dei^ der\id sjunkande blodfiirgade solen be- 
bådade storm, som ock utbröt i det 10:de seklets mor- 
gonstund, men stormen tystnar och lyssnar understun- 
dom efter echo af Bellmans lyra, i den nya tidens ef- 
terlängtade q\äll8tunder. Mången uttröttad efter dagens 
drabbningar församlas i cirkelrunden, för att förgäta ocb 
minnas, tills Fredmans vallmo försonar det nirvarandc 
med det förflutna. 

Bellman sofrer i frid och fröjd, under det att lykt- 
gubbar och dityramber utsväfva på hans aska. 

Att föredraga denne sällsamme nationalsångares lef- 
nads-protokoller. 8r så mycket sråfare, som de Icke lå- 
ta inpassa sig i kolumnerna af tidens skolordningar. 
Hans upptecknade sånger äro att anse såsom fragmenter 
utaf en oändligt rik och adel själs uppenbarelser af det 
eviga skönas allestädes närrarelse. Hans sångar-charta, 
som under S5 år — eller ifrån 1760 till 1795 — gra- 
verades med snillets grafstickel, i skenet af Sol, Måne 
och hela Himmclens här, eller också stundom i skynv- 
ningen vid en nedbrunnen dank (med lång veke), har 
höjder och däider, och dagrar och skuggor, och ^rgor 
och toner i mängfaldig skiftning; och detta amalgams 
omgifres af en religiös ram, som begränsar utsvaf nin- 
gen — i lifvets rymder. Bellmans första och sista sång- 
stunder voro reli^ösa. Tidens så kallade starke andar 
tro sig finna '\ir(us in medio," och de hafva rätt, om 
de afse strålarnes förenings eller brännpunkt, och icke 
förgäta, att ljusets fortbringare icke äro ljuset sjclfva. 
Menniskan är bäst i början och slutet af sin lefnad; 
Snillet ^ i middagshöjden af lifvet, dock icke undec 
aequatorn. 

Samlingen af Bellmans skrifter ar af den beskaffen- 
het, att den icke kan egentligen sorteras. Natnrllgasl€ 
fördelningen är den i 2:ne flockar, nemligen: l:o hva4 
han sjelf gifrit med varm hand åt efterverlden^ 2:o hvad 



Digitized by VjOOQ IC 



Pactum. 

hans Bamtida iaamlat och beTarat, samt efterlcfvande 
euottagit till redovisning inf5r efterkommande. 

Beträffande den första flocken, är företeendet inga- 
Innda hrydsamt, emedan dessa ifrån trycket, under Bell- 
mans liistid ntfifna skrifter äro blbliog^aphiskt aUmant 
kiada* 

Hrad den sednare flocken Tidkommer, miste Redae- 
tionen af denna upplaga fasta afseende tillika & redan 
tryckta ntgifna samlingar och å de manuskripter, Aom 
moiligast fullständigt blifvit samlade; hyarvid man lik- 
Til iäe kan iklida sig förbindelsen, att OTilkorllgen an- 
STara for åktheten af Bellmans ord- och tonlåggning: 
och detta i synnerhet, som en stor del af ifrftgavaraa- 
de Sånger och Skrifter egentligen aro traditionella sedan 
ett hälft sekel, och man i sådant afseende måste åt- 
nojas med original-traditioner, hvartill ti råkna alla de 
■MterialieT, som nu forefinnas. 

BeUmans skrifteliga lof talare hafva Tarit ganska mån- 
ga; Kieileren lorst och Tegnér sist. Detta vore tillfyl- 
lest for den ilskelige Skaldens odödlighet (efter vår tid- 
beräkning); men sjelfstandiga snillen löpa sina komet- 
banor, icke såsom drabanter, men alltid åtföljda af en 
lysande träns: Kometen Bellmans är siorre än någon an- 
nans, och den phosphorescerande belysningen har gjort 
en underbar effect på både seende och icke seende. En 
stor del af beundrande framsväfva genom ångkraft på 
Bellmans Ijnshaf, der likväl mången strandar på blind- 
skär, eme&n han icke forstår Bellmans sjökort. 

Anordnandet af C. M. Bellmans verk blir i denna 
npplaga ofverensstämmande med forutr anförda åsigter, 
oen skallf vid slutet af första flocken, en schematisk upp- 
ställning meddelas. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



*j\f^ifj\Ustuj\ujj\ij^/\rxj\^* 



FÖRETAL. 

Il pperli^e Författare (om andre ar fo^n fråg^a) gjor- 
de väl Cor Yitterheten och sin egen heder at, fnedan 
de lef%*a, sjelfve samla och utgifvd sine Arbeten. Kan- 
ske finnes et sätt at göra ännu bättre: det vore at de- 
la denna försorg med sine Vänner. 

En Författares sanna Vänner äro de som, förena- 
de genom smak för samma yrken, äga en Själ at fall- 
komligcn känna och värdera hans Skrifter, mod at til- 
styrka upoffringar, hog at tjena mer än smickra; och 
som älska Personen, men än mer hans Ära. 

Det är ofta icke nog för en Auctors ära, at bli 
känd för hrad han skrifvit; men ock at bli frikänd för 
bvad han ej skrifvit, eller, det som är detsamma, hvad 
han i€k<& fullt gillar: Ty hvilkcn är den Författare 
som vigår s^ga med Gud, at alt hvad han gjort i^ar 
ganska g(uic? ■— Men nu är man, i lärd som i all- 
män mening, icke Far tti andra barn, än dem man 
sjelf erkänner. 

Man \l\ med dL'8sa strödda reflexioner hafva sagdt, 
at det Verk, hvars början nu öfverlemnas i Allmänhe- 
tens händer, är icke en obesedt sammanföst massa af 
alt hvad en Anctora hand författat, och endast bestämd 
af Förläggarens ^inst; men en V ploga för snillet ^ men 
en af den lefvaude Skalden sjelf, i råd med sine Vän- 
ner, öfversedd, granskad 0!;h urvuld Samling af hans 
odödelige Arbeten. 

Om hvarje Anctors Skrifter, spridde efter hand, 
under en lång fiUjd af är, i vansklige, lösa, kringfly- 
gande papper, lätt löpa fara a t antingen förkomma^ 
eller misshandlas, stympas och frånkännas sin Uphofs- 
man; huru mycket mera de Snillefoster, som, sällan 
alstrade vid Skrifbordets lugn, men i en s1ormand<' 
glädjes hurfvel, straxt i deras födslostnnd tagit via 



Digitized by VjOOQ IC 



Fö re tall ' 

flygt nr Författarens hand atan at dit återv&nda, sprid t 
si^ omkring til Hof och Stugor, at läras af den okim- 
uiges som kunniges mun: Skrifter, som således blott 
forvarades i et otroget minne, eller ock någre Samla- 
res afundsame gommor, h varur at dem draga, hopsam- 
la, Jämföra, fordrats Författarens egen hand och öga. 

Men hvad som allenast fortplantades genom min- 
net, hvad derfore med tiden skulle lättast förloras, 
Täxla, förskammas; var Musiken til dessa Arbeten. Bftatii' 
vet, at de flaste hafva gift sig tilsammans med fornt 
kände Melodier; andre finnas dock, som erkänna samme 
SEapare med Versen, och nästan alle hafva mer eller 
mindre emottagit Skaldens ändringar och förbättringar. 
Til evigt säker hugkomst, hehöfde de således at af en 
skickclig hand en gång för alla omedelbarligen fiyttaa 
från Auctoms röst pä papperet; detta är hvad som ock 
skett. 

Säkert känner man ännu ej mer än til hälften dea- 
sa Poemers värde, om man blott känner dem som Poe- 
mer. Aldrig ännu voro Skaldekonst och Tonkonst me- 
ra systerligt förentc. Det är icke Vers, som äro gjor- 
de til denna Musik; icke Musik, som är satt til dessa 
Vers: de hafva så ikiädt sig hvarsandras behag, 8& 
sammansmält til En Skönhet, at man föga kan se hvil- 
ken mäst skulle sakna den andra för sin fullkomlighet: 
Versernc, at rätt fattas; eller Musiken, at rått läras. 

Olycklig den^ som utan öra och rost vil' dömma om 
dessa Arbeten; men brottslig den, som efter vanligpo 
Kcglor vågar at granska hvad ej kan jämföras, hvad 
som varit utan Mönster, och skall blifva utan eftcr- 
fölgd. Och dessa* Skrirter af cgit slag, som icke blif- 
vit anlagde på en öf\ er tänkt plan, icke vers för \en 
bildade, sammansatte, polerade; men ögnabllcks-skapel- 
ser, men tjusnings- utbröt t, men foster af sann ingif- 
velse, som, om jag så far s^ga, hcljgutne frambrustU 
ur en lågande bildnings ^Vxike, — har man väl rätt at 
kalla dem Arboun^ at anse dem som Författadvl at 
pröfva dem efter Verskonstens allmänna lagar? — Säg 
icke, kalla, Läsande Man! detta är fel mot Språket, 
smaken ... Äg SkaJdeim kan»^l:i, äg Ynglingens hjerta. 
Ilska, driek, sjung: och di skall se dessa fel for vandias- 
HL Snilledrag; eller skall du ej se dem.. 



Digitized byVjOOQlC 



Po re tal. 

Bet ptyt% andra lagar, helige lagar: AnstSndiglié- 
, Sedernea . . . Man forblande ej dessa termer: 

Anständigheten kom : och Scderne försvunna. 
Aldrig har man i nigon tid mera ropat pä Anständig- 
ket; och aldrig haf va Sederne . . . varit mera forskarn- 
des sknlle Declamateuren ntropa — Det &r fålnkt, öff- 
verdrifnt; det har gifvits de tider, då både Anstindlg- 
hei oeh Seder försvnniiit; och hvad ar den förra om ej 
et oifer af de senare? — Men- medgifvom ock, at d» 

ääro i tiltagande; nndcr det at deras yta, deras drSgt 
er larf, deraa synbara uttryck i skick, tal och skaif- 
ter, korrt sagdt Anatändighelen, dag ifrån dag alt strän- 
gare yrkas. 

Hvad denna Anständighet i Tal och Skrift angår, 
wk synes härvid, som i många andra Moraliska åmneo, 
v&r Allmänhets begrepp ännu föga stadgadt. Sant är 
ock, 8t det skall och bör växla från Stånd til Stå^, 
från eiasfl til class, i föi^ållande af olika seder och np- 
lysning. Men ofta händer bland folk af samma uphöj- 
ning i Samhället, al den ena fördömmer som högst oan- 
atSndigt, hvad den andra gillar som en tillåtelig frihet. 
Hvad ar skillnaden dem emellan? — Jag vill med en 
bertttelse säga min tanka: 

"For en tid sedan befann jäg mig 1 en talrik sam- 
Bag af båda Könen, i hvad man kallar God t SåiLkap, 
til och med af God Ton. En ung Man inträdde: håna 
blotta atseende ingaf redan en böjelse til glädje. Han 
talade; man förtjustes. Han berättade \issa äfventyr 
sf nog vansklig natur, han nyttjade uttryck i hög grad 
frie; men alt skedde med den qvickhct som blott ådrog 
beundran, de yra språng, den öfverhalkandé lätthet, och 
liramfor alt den Glädtighet, som ej lemnade tid a t råd- 
na förrn man skrattat; då det redan var försent, och' 
då minnet af et skämt redan gifvit skt rum åt upmärk- 
aamhct på et nytt. Sjelfve Sedernes Väktare, vördiga 
Ämbetsmän, ärbara Matronor^ Aldera som Ungdomen, 
alla hörde och lögo, alla instämde i denna Mannens ba- 
röm, och han bods at stadna qvar. — Förförd af exem- 
plet, trodde en annan bland Sällskapet genom sammr 
slaga skämt kunna vinna samma framgång. Men de 11- 
Måste saker äro altid mycket olika. H\ad naturen ne- 
lat, söker, konsten få^ogt ersätta. Hans amsigtal sak^ 



DigitizedbyVjOOQlC 



FörgtaL 

ntde dessa spelande drsf , deiia eldspråk af ijalon, son 
ofta talar mex eller bättre Sn ajclfTa talel; %ii l^jer 
et uttryck, in fyller dess brist, an skyler den tydllf^ 
het det formycket skulle äga. Haiis ton Tar jil^pande, 
hans åtbörder tfun^ne, DistM gaf ät hans skänpit et 
tycke af ofverli^gntnf » som gör »t et infall ,alddg rour 
fast det är roligt, altid sirar när dc^t ar frftt. Hans 
skick tycktes säga vid hvarje infall: hör huru qs/iektf 
och sedan han filU det: ikrattar Ni ej? det tycktes 
varna en f5r at rådna; och derfor rådnade man ät all. 
Det oskyldiga blef tTetydigt, och det tvetydiga plcunpt. 
Snart började nu alla solQädrar at iägta, alla paimor 
at rynkas, alla munnar at jäspa. Fruntimren fingo mi- 

fraine, och gingo ur rummet den ena efter den andra, 
iarlarna började andra samtal. Den misslyckade Skäm- 
tam smög flat sin kos, och Värden gaf honom tilkänna 
med en betydande mine, at man undanbad sig hansåter- 
komst." -T- Det är likväl visst, att den senares skämt, 
hvad Saken angick, icke sårade Sederne mer än den iför- 
res. Skillnaden låg i SuttcC. 



Enligt tilkännagifvande i Prenumcratlons-Sedlarne,. 
hade mani först ämnat at ntgifva dessa Arbeten under 
en allmän Titel af Den Svenske Anacreon; et namn, 
som redan länge bllf\it tildeldt Författaren, men kan- 
hända ej nog ärofullt. Det är sant, desse Skalder haf- 
va båda sjungit oro samma ämnen, om Vin och Kärlek: 
båda sjungit förträffligt; men detta är alt hvad de äga 
gemensamt. De hafva målat pä samma duk; varit ingif- 
ne af samma Anda; men för öfrigt h\ad olikhet i teck- 
ning, i färgor, i figurernes former, deras ställningar, 
Scenens val! Den ena öm, Ijuflig, intagande, fin, den 
andra yr, häftig, förvånande, rik. At jämföra dem bå- 
da, är a t jämföra Cascadcn, dess språng, dess brusande 
svall kring fältet, med Källan som lent genom ängens 
sköte ormar sig fram utan dån och bölja. 

Man skulle kanhända, hvad Stylen beträffar, med 
mera skäl kunnat nämna vår Skald för den Sy^enske Pin- 
darus: Så djärf är dess flygt, så rik dess bildning. M^n 
förkast om dessa jämförelser. De äro ofta skadelige, al- 
tid fdaktige. Det är genom dem som Författare, sed- 
de på en enda föriiknad svagare sida, af Granskaren 



I 



Digitized by VjOOQ IC 



Fö r et a II % 

dSinta någon ging med en slringhet, som haft Bkat af 
orijtttiM. Forgatom aldrig, at hvarje tant Snille <ml- 
stfe åga flin egen nrspnuigliga form, vara sig och ingen 
ammn; at den onyttiga frågan om Förfatlarea liAhei, 
leder som oftast til den förhatliga frågan om deras in- 
hwråta företräde; at denna ieke kan afgöras; att Snil- 
kn iro at anse 'som oandliga storheter, således omatU- 
ge; odi at AUmånheten i synnerhet icke iger deras 
måttstock. — Vi skola då finna, at det största her9m 
fir hvarje ypperlig Författare, för Bellman som för 
AnacreoB, ar at den ena Tar — Anacrecn; den andra — 
Béllm€in. 

Må mig forlåtas innn en Sanning! 

Om enahanda Artister, eharuTål til naturen hvars- 
andras Vinner och sannaste Domare, icke åiro det altid; 
så Kgger utan tvifrelet stort skål hartil i en Alltnin- 
hets falska och inskränkta omdömen, dess Tana at jim- 
föra, dess högmod at utstaka Snillens rang, och dess 
altfer njugga forråd af aktning at tildela en^ utan- at 
firiiitaga en annan. 

Sioiiholm den 6 Ootob. ITOO. 

J. H. lELLGRKN. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Efterföljande Samling o/ FREDMANS 
82 EPISTLAR är a/ m/g, sa til Poesien 
Bom Jdelodierne, ofvertedd, rattad och erkänd. 
Stockholm den 24 September 1790. 

CARL MICHAEL BELLMAN. 



Digitized by 



Google 



P e r å o n e rn-e 
'9om nämnas i Fredmans Epistlar, 

Fredman; namnkunnig Urn] åkare i Stockholm^ 
utan Ur, Verkstad och Förlag. 

Ulla Winblad; Nymph och Prästinna i Bacchi 
Tempel. Fadren fordom Gorporal vid Gardet. 

Fader Berg; Tapetmålare och Stads- Virtuos på 
flere Instrumenter. 

Fader Bergström; Namnsdags-bläsare i Cathri- 
na trakten. 

"Corporal Mollberg; ägde hus pä Hornsgatan., 
var en tid Fabriks-Idkare, så Ryttare, utan 
Hus, Häst och Schabrak, omsider Dans- 
mästare. 

Eric Bergström; en Passagerare, merendek 
Marskalk och Taffeltäckare på Bröllop och 
Baler. 

-Christian PFingmarh, gemenligen kallad Wing- 
mark med stora peruken, ägde i proportion 
samma skicklighet pä fleut-douce, som den 
ännu lefvande blinda Virtuosen Colling. 

Jånders fVingmark; Klädmäklare i Urväder* 
gränd, för detta mycket glad och smäfor- 
ståndig. 

Pehr Bergström, allmänt kallad Brödren Pehr, 
mycket vig i Caprioler, och at slänga en 
^lit^al ur Pälskan efter takten, öfvermåttan 
rolig man, och med rundt här. 

Christian Samupl Bredstrom; en Passagerare, 
såg ej oftare dagsljuself än genom Butelje- 
botten; dess vistande obekant. 

Petter BredstrSfn; Commissionär. 

Norstrom; Sjötulls-Besökare, förmäld med Ulla; 
Fadren Trägårdsmästare i Dauerska Trägår- 
den; har ingen röst, spelar krtet Instrument, 
förskrifver sjelf sina viner. 



Digitized by VjOOQ IC 



Kihlberg, allmänt Pharao^ Bagare kallad; for- 
dom Bacchi Ordens Olficiant och Härold. 

Vader Kulkus; merendels sysselsatt med vitnes- 
mäl» sällan åsyna vitne. 

fVetz, Joachim; Instantie-Trampare och Bröl- 
lops-Poet. 

Jergen Puckel; under Hall-Rätten. 

Benjamin Schwalbe; likaledes. 

Fader Maviiz; Constapel» namnkunnig af sin 
Goncert pä Tre Byttor; Coraponerat Musi- 
ken til Serlachii Fårblomma. 

Ftoman; Dödgräfvare och Tractör i Bensvarf- 
var-trägården. Död och hegi-afven. 

Crumman på Thermopolium ; Caffehus i Mynt- 
gränden,, så kalladt pä 70-talet. 

Lotta; dess Jungfru. 

Ormens Pigor; Et Tractörs-ställe i staden, där 
Fader Bergström gemenligen spelade Nu hvi- 
lar hela jorden, sen han hunnit från Ca- 
thiina trakten och ämade sluta. 

Mutter på Tuppen. 

Mor på Fyrkanten. 

Mor Maja Myra i Solgränd. 

Kolmätars Lotta. 

Sophia på Lokatten. 

Jeanna y som tappa sin Rubin. 

Gretgen, Styrmans-dottren , med flere, kännas 
nog af de ställen där de af Fredman i 
Epistlarna nämnas. 



Digitized by VjOOQ IC 



Underrättelse. 

orno, Valdtborn; Clarin. (Clarmetto,) Clarinett; 
o, Fagott eller Basson; Flauto, Flöjt; Oboe; 

(Tamburo^ Tmmma; Timp. {Timpani^ Pukor; 
. (Tromba,) Trumpet; f^ulto, (f^ioloncello,) Vio* 

eller liten Bas. 



essä ord atmSrka at dir strekarna sti, hor rö- 
nitera det utsatte Instrumentets ljud, efter dan 
som Noterna utiisa. 



Digitized by VjOOQ IC 



N:o 1.. 

JPredmans Epistel 

Til Cajsa Stina. 



9ant va dä, ingen dricker; drick käre Bröder; 
kader glasenom pä bordenom i Krogenom; be- 
aktom Stopenom på hyllomen inom Skåpdör- 
3nom; märker huru det glänsande tennstopet, 
3m Cajsa Stina s\Jkv där och håller, liksom 
ilar til dig: Hej håra Själ! fukta din aaåa. 
Viliga, kära Systrar, Friliga mina Bröder: ve- 
^1^ J huru det kommer mig före? Jo det kom- 
ner mig så före, som ingen kan komma sig fb- 
e foTr än Ti ta oss en klunk. Hur sa? Hva 
>a? Gutår håra Själ! 



fndmanM Epistlar. 



Digitized by VjOOQ IC 



Gutår bäd natt och dag! 
Ny vällust, nytt behag! 
Fukta din aska; 
Fram bränyins flaska; 
Lydom Bacchi lag} 
Gutår båd natt och dag! 
Si vår Syster Caj sa Stina; 
Si hur hannes flaskor skina. 
Kära ta^hit stopet, :)|: grina; 
Grina, svälj och drick, som jag, 

« « «. 

' Jag är den, som skall tömma stopet', det 
är du som skall slå i, och det aren j käre 
Bröder, som hafven at beställa om ölet, at 
oss intet af saftene tryta må. Manquerar oss 
bränvin, fallerar oss öl; si så fallerar oss alt 
Courage. Ytterligare, Gourage! Huru m|^nga 
arom vi? Legio, ty vi äre många. Gutår Jer- 
gen Puckel! Hej Benjamin Schwalbe! Sein 
Diener Mrie Bergström! Dricker du Anders 
Wingmark? Redelige Broder Berg! och du . 
Christian Samuel Bredsfrom! som ligger un- 
der bordet, Gutår! Trampa intet på oket; ^ 
knäpp på fiolerna; slå på trummorna; håll fast 
i stopet. 



Digitized i)y VjOOQ IC 



(jtttår, et laga iäng; 
YåET sorgedag är läng; 
Läng är Buteljen; 
Tromla Reveljen; 
Supom om en gäng; 
Vär Sorgedag är Ung. 
CaJ9a Stina står och tappar; 
Hela hjertat i mig klappar; 
Bara ingen stopet :||: nappar; 
Dä gör jag min svane-säng. 



Digitized 



by Google 



N:o 2. 

Fredmans £pistel 

Til Fader Berg, rormde Fioten. 

SS k skrufva FiolBO» 
Hej! Spelman skynda dej. 
Kära Syster, hej! 
Svara inte nej. 
Svara Ja sä hli Vi glada. 
Sätt dej du pä stolen. 
Och stryk din' Silfversträng; 
Röda stråken släng'. 
Och med armen sväng; 
Gör ej Fiolen* skada. 
Du svettas, stor sak, 
I Bran vin skall du bada; 
Ty under detta Tak 
Är Bacchi Lada. 
FrcUo. - - Ganska riktigt. 

Ditt kall Sr vigtigt 
Båd för Öra, Syn och Smak. 
« a « 

Bland Nymphemas skara 
Är du omistlig man; 
Du båd' vill och kan 
Mer än någon ann 
De unga hjertan binda» 
Och kärlekens snara 



Digitized by VjOOQ IC 



Fä dina strängar st£r; 
Hrarje Ton du slår^ 
Du et fajerta lär^ 
At konstigt samraanttnda*^ 
Just pä en minut, 
Smä ögon blifva blinda , 
Och flickorna til slut 
De 2)lt så trinda» 
F:«ifo. - • Hur du bullraif 

'Men Nymphen kuDrar, 

Och du skrattar med din trat. 

» » « 

Jag älskar de sköna ^ 
Men Vinet ändå mer; 
Jag på båda ser» 
Och ät bädai ler 
Men skiljer ändå bada. 
En Nymph i det gröna. 
Och Vin i gröna glas: 
laka godt Calasi* 
Båda om mig draSr 
Ge stråken mera kåda; 
Confonium tag där 
Uti min gröna Låda; 
Och Vinet stto ju här^ 
Jag är i våda«. 
Vzwiip^ ' - Supa, dricka. 

Och ha sin' flicka i» 
Är hvad Sancte Fredman lär». 



Digitized by VjOOQ IC 



6 

N:o 8. 

Fredmans £lpi8i«l 

Til en och kvar af Syatrafnfi^ nfen enkan- 
nerligen til Vila WifAlad. 

Como. - - - M? åder Berg i hornet stöter; 

Si hur lilla Nymphen söter 

Svingar sig i en Dans. 
Como. Si hur Fader Berg han gapar; 

När som Jergen Pudel skrapar, 
. Stöter han en Cadance. 

HuiTa! si Vila dansar; 

Engageanter, jQor och fransar, 

Hvit Sultan odx blomster^cransar^ 

Hvita ben! :jf: 

Si Ljus och Lampors sken. 
<» o * 

Como. Valdthorn bör man ha pä Baler, 

Strufvor, Nympher och Pocaler; 

Stor sak uti Fioln. 
Como. Si hon slänger handen tröiter; 

Hvita ben och röda fötter; 

Si himmelsblåa kjoln. 

Hurra! si bröstet jäser. 

Minsta veck i kjolett fräser. 

Si hur Fader Berg han läser 

Noterna. :|:. 

Hej! kära far blås bra. 



Digitized byVjOOQlC 



Corno* 



'Comom 



Cömo* 



Como» 



Kära blås som sjelfva Satan: 

Håll Yaldthornet ut ät gatan, 
Herrarna s\a gi in. 

Friska Gnefvar och Baroner» 

Och Husarer och Dragoner. 
Hej friskt humeur och Vin! 
Hurra! si Ulla skrattar; 
Si hvad Galonerta Hattar, 
Paris sin Helena fattar. 
Röd och varm :({: 
Blfis Paéer Berg Allann. 

o <F a 

Valdthorn hörs i luflen mumla , 

Och Sirener kring mig tumla, 
Under Apollos Ljud. 

Ulla Winhlad kära Syster, 

Du är eldig, qvick och yster, 
Hvar dag sä står du brud. 
Hurra! jag hör dig sjunga. 
Jag ser Fröjas tempel gunga, 
Eldar kring i luften Ijunga, 
Full och vät :||: 
Slår jag uti Charons bät. 



Dlgitized by ^OOQ le 



» 



N:o 4. 

Fredmans Epistel 

Enkannerligen til Anna Siina. 



Uej Musikanter ge Yaldthornen väder. 
Spotta ut Tuggbussen blås. - • - Con». 

Här mellan kistor och byttor och bräder 
Kärlekens förlät upslås. * -^ - Como. 

Blås edra hundar så ska ni Ck Vin, 
Änglar och Hjärtan och Bran vin och Buska; 
Nu Valdthomen ruska; 
Stå inte och fuska^ 
Hen håll utom fenstret Yaldthomet, ditt Svin. 



Stugan är vacker med hundra Tapeter; 
Köket i kammarn, hur sa? - - - 
Flickan i sängen,, i särken så feter;. 

Hej jinna Stina ^ hva ba? 

Blås edra Lymlar til dygdens ruin;, 

Lät oss tilbedja båd' Bacchus och Fröja, 

Yår lusta vi röja,. 

Vår strupe förnöja,. 

Yi dö utaf Kärlek och lefva af Yiiu 



ComQ- 



Cornoh 



Digitized byVjOOQlC 



, Valdthornen lyfta ^ LåU stytt uti Armen, 

Blås edra bytingar blås Como. 

Si jtnna Siina så hviter i barmen! 

Dyrka up Skönhetens läs. Como. 

Käraste kommen i håg mina ord: 

Kärlekens. Tempel, Dess Länder och Städer 

Ä bolstrar och fjäder. 

Trappstenar och bräder 

Och gator och gränder och stolar och bord. 



Digitized by VjOOQ IC 



10 

Fredmans Epistel 

Til the trogna Broder på Terra Nova 
i Gaffelgränden. 



JH^äre Bröder, sä lätom oss supa i frid, 
I denna här verldenes ondsko ock strid: 

Lät oss streta 

Arbeta, 

Stampa, 

Trampa, 
Drufvoma {urässa, ty än är det tid^ 
The Ölepheser ä stridbare män, 
The Gutärinter hofvera, ja men, 

Blifva besatta, 

Och skratta 

» 

Och supa 
Och stupa 
Emellan Buteljerna sen. 

• « « 

Slå i Stopenom Bröder, slå locket ihop, 
Fly allan förargelse, töm Edra Stop, 

I all kättja. 

Och flättja. 

Stampa, 

Trampa 



Digitized by VjOOQ IC 



11 

Nu Bacchi prässar vid klingande rop. 
Bran vins Apostlar upstiga hvar dag. 
Stöta Basuner» förkunna vår Lag, 

Rusta och rasa. 

Och flåsa 

Och mumla 

Och tumla 

Som Hjeltar i blodiga slag. 

« o « . 

Gä då ödmjukt til Flaskan, inbördes gutår! 
Gå baklänges bort där som nykterhet rår; 

Var nu listig 

Och dristig, 

Stampa, 

Trampa , 
I Bacchi vingård stå qvar där du står. 
Drick min Theophile, strupen är djup; 
Si i Damasco där ligger en Slup, 

Fuller med Flaskor 

Damascor, 

Cantiner 

Och viner. 
Åh kära! ro hit med en Sup. 



Digitized by VjOOQ IC 



1» 

Fredmans Epistel 

Til the Gittimater på hinsåidon then Konungs- 
liga Djurgdrdenom, 



JVäraste Bröder Systrar och Vänner 

Med helso och frid. 

Med Öl som bränner, 

Hjertat kringränner, 

Fetmar och spänner. 

Gör krog*-dön*en vid. 

Drick, drick nu är tid. Fin. 

Hör på Fiolerna 

Systrar med säng; 

Ruska pä kjolarna, ' 

Hoppa i språng. 

Ulla bjud opp, 

Sväog din salopp. 

Skönhetens knopp, 

Blommar i topp; 

Ögat vil blunda och fingret det känner, d. c. 

o « <f 

Bort med all ängslan käraste själar. 
Sitt ner på en stol: 
Hör spelman grälar^ 



Digitized byVjOOQlC 



IS 

Sliyker och ti^älar; 

Med sina hälar 

Ban slår sn fiol, 

Odx raglar mothoL nu 

Men f jll i krusena 

Bränvin och vin. 

Och tag af Ijusesa 

XdUa Condne. 

Lotta gif hand. 

Nu litet grand; 

Snp ock ihland; 

Kärlekens händ 

Bindas i sängar > pä ängar och fjälar. p, c. 



Digitized by VjOOQ IC 



14 

N:o r . 

Fredmans Epistel 

Som eynes vara en Elegien skr if ven vid Utta 
Winblads säng, sent om aftonen. 



J^ram med Bas-Fiolen, knäpp öcb skrufva, 
r.-cWo. - - - - Skjut Skrufven in ; 

Pip och kuttra som en turturdufva 
V:eUo. - - - - För makan sin; 

Släng din Peruk och bulta din. Hjessa , 

Blif ej svartsjuk» blödig och rädd; 

Lät mina ögon tårar prässa ' 

Uppå Urta Winhlads bädd. 

o o c- 

Fader Berg gutår, mitt bröst mig klämmer, 
V:cUo. - - - - Mitt hjerta känn, 

Hur det klappar vid hvar Ton du stämmer, 
F.cMn. - - - - Och svider sen. 

När jag ser dig så tänk at jag finner 

Kyla, svalka, ro i mitt bröst. 

Ty med ditt glas du mig påminner 

At emot kärlek finnes tröst. 

o o o 

Men mitt öga ser som i en dimma 
r.cuo* - - - - Just Fröjas gi'af> 

En Paulun kring hvilken lampor glimma. 
FrcWo. - . - - . - Drag skorna af; 



Digitized by VjOOQ IC 



16 

Helga det rum der sköaheten kastar 

Sina Liljor döden til rof. 

Du min Yestal til målet hastar,, 

Och min själ är i behof. > 

o o o 

Si den hvita harmen hur han flämtar. 
r:cu: - - - - Knäpp litet grand. 

Si hur hon sin Myrten-krona hämtar 
F:ciio. - - - • Utaf min hand. 

Si hannes ögon trotsa just döden 

Med sin klarhet, styrka och fkrg. 

Hör hannes säng om Jungfrurs öden; 

Hör du, hör du Fader Berg? 
o o « 

Si nu kött och hlod i skönsta prydnad 
F.-eu». - - - - Förklara sig. 

Bilina känslor frän förnuftets lydnad 
r:€Uo. - - - - JNu draga mig. 

Draga mig dit, just dit där du ligger, 

ÄB (är du ej lida utaf; 

Na skal du dö min Nymph! — ^ Jag tigger. 

Qvickna åter i din graf. 



Digitized by VjOOQ IC 



16 

Fredmans Epistel 

. Til Corporal MolOkerg. 



Jt^örrarna öpna^ Fiolerna klara! 

Kom och gå in. - - - Corjto. 

Här är oss lustigt, god vänner , at vara; 

Här fl vi vin. - - - Corno. 

Knäpp nu p& Basen och stryk Violin , 
Lät nu Yaldthomena tala och svara. 

Och skönhetens skara , 

Sig lägra och para, ^ 

Och vi oss. försvara 

Med plit och carbin. > 

o. o tt 

Kom mina Bröder och dansa på Baler, 

Hoppa i fläng. * - - Como. 

Ingen gemen, här ä håra 0>rpraler. 

Svinga dig sVlng. • - - Corno* 

Gör entrechaquer, med henena släng, 
Skramla med löspengar, ören och daler. 

Hvad du är fataler 

Och långer och småler 

Och fuktig och haler! 

I morgon dig häng. 



Digitized by VjOOQ IC" 



Lustiga Bröder! hyar Uge sin flicka. 

Släng henne kring. - . . 
Hej! i fullt flygande buga och nicka ^ 

Sto ja och spring. - - - 
Annania ut, edra lymlar i ring. 
Dra in i helfvite, stå ej och hicka. 

Ty nu ska vi dricka 

Sä hjeitat ska picka 

Och huken ska spricka; 

Det gör ingen ting. 



1» 



Com0» 



CoriM* 



Blås edra satar och hållen er raka» 

JBvissla och tjut. - ^ - 
Fenstema Öpna, tiosshottnama braka; 

Hoppa nu ut. - - - 
Amsr och ben ska vi krossa til slut; 
Ut genom fenstret och hoppa tilbaka. 

Nu flaskorna skaka. 

Och safterna smaka. 

Och piska din maka. 

Och håll nu din trut. 



Corno' 



Como* 



Fr0åmtms l^isUar. 



Digitized by VjOOQ IC 



18 

N:o 9. 

Fredmans Epistel 

TU Gumman på Thermopolium Boreale och 
henne» Jungfrur. 



A^äraste Bröder, Sjstrar och Vänner, 

Si Fader Berg lian slmxfvav och spänner 

Strängaraa på Fiolen 

Och stråken han tar i hand. 

Ögat är borta. Näsan är klufven; 

Si hur han står och spottar på skrufven; 

Ölkannan står pä stokn; 

Nu knäpper han litet grand; --^ 

v.cilo. - . • Grinar mot solen, v 

V:€Uo. - - - Pinar Fiolen, 



Vicllo. 



Han sig förvillar, drillar ihland. 
Käraste Bröder dansa på tå. 
Handskar i hand och hattarna på. 
Si på Jungfru Löna, 
Röda band i Skona, 
Nya strumpor himmelsblå. 
o o o 

Si Jer gen Puckel fläktar med hatten. 
Pipan i mun, och bran vin som vatten 
Dricker han och gör fukter 
Med hufvud och hand och fotr 



Digitized by VjOOQ IC 



19 



Guldguler irock med styfva Duerioer; 

Titt uti nacken bärpiskan hingerf 

Ryggen i hundva bugtw^ 

Ock kindbenen stå som klot; 
r:cUo. - - - Gapar på moteii, 
V:cUo. - - - Skrapar med foten. 



V:cno. 



Pipan han stoppar, hoppar emot. 

Käraste Systrar altid honnett. 

Bröderna dansa jämt Menuett, 

Hela natten fulla. 

Rak i lifvet VUa^ 

Ge nu hand, häll takten rätt^ 



Si hvem är det i Nattråck så nätter, 
Med gula böxor, hvita stöfletter. 
Som dansar däi* med Loita, 
Den där som har röd Peruk? ' 
Ta mej sju tusen! se två i llocken, 
Sydda Manschetter, snören på rå eken. 
Drick Fader Berg och spotta; 
Tvi Svagdricka gör mig sjuk, 

vmo. - - « Kruset ska rinna; 

T:cUo. - - - Huset ska brinna. 



F-CUO. 



Ingen ska klämta» Flämta min buk. 



Digitized by VjOOQ IC 



^Käraste Systrar tagen i ring. 
Dansa och fläkta , tumla och spring; 
Var nu blind och döfver; 
Spelman ger nu öfver, 
'Raglar med Fiolen kring. I 



He)! mina Flickor lyfta pä kjolen, 

Dansa och skratta, hör Basfiolen; 

Ge Fader Berg Gonfonjum 

Och Höglands med gröna blän. 

Hör Fader Berg, säg du hvad hon heter , 

Hon där vid skänken vindögd och feter? 

Gumman på Thermopoljum, 

Hon är det, ja ta mig Fan. 

VicUo. - . - - Trumpen och blinder, 

V:cUo. - - - Gumpen är trinder, 

V:cll0. --------- 



Hals-fräs min gumma; brumma Dulcjan. 

Käi*aste Bröder här är behag. 

Här är Musik och Flickor hvar dag, 

Här är Bacchiis buden, 

Här är Kärleks Guden, 

Här är all ting, här är jag. 



Digitized by VjOOQ IC 



21 



N:o le. 

Fredmans Epistel. 

KUngar väl vid FlSJiraver. 



Aystrar hören min musik 

Utaf Flöjtraverer. - - - mmmto. 

Ljudet Örat skärer. ^ . - nauto. 

Under löje, stoj och sknk 

Yerldsbekjmret vik. 

Kära Systrar lät oss alla glada blifva; 

Lät oss våra lustar fria tyglar gifva; 

Hvar en följe sitt begär; 

Glöm alt lifs Besvär. 



Ge nu Flöjterna en ton, 

Bläs för hela laget, - . . Fiautö. 

Nymphen är i taget, - - - Fiauto. 

Cteh vid Kärleks Gudens Thron 

Dansar jag och Hon. 

Sköna ögon hvälfva kring och kasta strålar; 

Nymphen ger sin hvita hand, kors hur hon 

prålar ! 
Hur hon sjunger. Ma Bergere! 
Glöm alt lifs besvär. 



Digitized by VjOOQ IC 



22 

Kors hvad pragt i Fröjas tjäll! 

Flöjtraverea' klinga * - - - riauto. 

Och de sljöna springa. - - « Fktuto. 

Flöjten ännu högre ställ; 

Biåsen bra i qväll. 

Si Cupido med sin fackla hur han Ijungar; 

Fötterna i språng, och hela golfyet gungar. 

Bara vällust finnes här. 

Glöm alt lifs bevär. 



Mina Bröder, lif och mod! 

Dansa hör de spela. . . - Fiauto. 

Kom och hjertan dela. - - - - Fiauto. 

Ingen svart och ängslig blöd; 

Flaskan vår klenod. 

Mina Barn förr'n skönhet skall Ert hjerta såra» 

Låten Båcchus häldre få Er hjema dåra; 

Och i Vinet glad och kär 

Glöm alt lifs besvär. 



Digitized by VjOOQ IC 



Nä 11. 

* Fredmans Epistel 

Til Broderne och Systrarna på Lokatten. 
Klingar val vid Valdthorn. 

Hej! sade Fredman hvar gång han hörde 
Yaldthom börja skrala, 
Como. ... Och spelman säg: 

Verlden är ej så ful, som vi henne ängslig 

afmäla 
C9mo. - - - Med storm och våg; 

Alt leker för vår håg. 
Skönhet i hvar ögna-stråla. 
Bran vin och dubbelt Öl ha vi nog. 
Fioler på hvar krog. 



Käraste Systrar uppå Lokatten, heder, tack 

och ära! 
Corno. - - - Och full Musik; 

Holländska pipor, Regarns-pei*uker, Ryssar 

som svära, 
Como. - - - Och Jungfru-skrik, 
Den Båtsman han Sr rik. 
Til Dublin ska han med Tjära; 
Han där med långa böxoma står. 
Han fick bra stryk i går. 



Digitized by VjOOQ IC 



<4 

Edra Markattor stå mtet där i fenstret^Hut! 

och kika, 
Como. - - - Bjud opp och nig. 

Blås edra Satar» nu blåser en, blås alla tillika, 
CQrmo» ... Blås som i krig. 

Hej lustigt! svinga dig 
jinna Stina och Fredrica* 
Kjolarna upp, SolQädem i liand 
Gufftr, en Sup ibland. 



Ge Fader Berg nu bran vin, han korsgeväret 

står och stöter. 
Corno. - - - Du raska dräng! 

Gräsgröna Böxor, blå Råok, grå Väst, kors 

hvad du är söter! 
Como. - - - Med gult gehäng. 

En Hyrvagn, vänster sväng! 
Ser du inte kusken böter? 
Glasögona på Näsan; Gevär! 
Nu balen öpnad än 



Bröder och Systrar klappa med händem, 
Yaldthoi^nen de träta. 
Como. ... Se Mamsell Spaas. 

Rosende röda kjoitlar, och blåa strumpor, 

och fläta, 



Digitized by VjOOQ IC 



09nw. ^ "* " * ^^ gol Carcas. 
måt Vm i gran {bsJ 
Broder lät oss alt föi:|^U; 
Sjungom om kärlek, ropa på vin. 
YällLommen min Gonsine! 



Där kommer UUa WinHad; ge ram, och 

korsgerSret mman! 
c%mo. - - «^ !Bläs nu ined force. 

Ser du Gupidos Altar, släpp in den dagliga 

Kunnan, 
c^fM. - - -: Stick om ni tör^. 

Korsgevären nti i kors; 
Slå til porten, dpna tmman« 
Käraste Sröder, Amen, gutår. 
Det bäsu återstår! 



Digitized by VjOOQ IC 



. N:o 12. 

Fredmans EpisteL 

JElegie of ver Slagsmålet på Gröna Lund, 



^råt Fader Berg och spela > 
Din pipa sorgligt stäm, 
riaut^. - - -r Och röret klänu 
Mitt bröst Lan ingen hela. 
Det frustar Öl och märg* 
wtautfi. - - - Blås Fader Berg. 
Märk denna stora stuga. 
Du full af Flickor mins. 
Är nu så tom, at knapt en enda fluga 

Uti taket fins. - . «. Ftmuto. 

Här syns pj Jergen Puckel! mer med 

Hatten buga 
Som en PrinSt • - - Wieuto, 

p _ m m 

Här syns ej bord och bänkar. 

Blett dörrar utan lås. 
Fi«flii«. -, - - Din pipa bl^s. 

Där föiT sågs glas och skänkar. 

Och bröder stå i ring, 
rimwio., - - - Syns ingen ting. 

Där förr du stod til vänster. 

Och på ditt Valdthorn gol, 



Digitized by VjOOQ IC 



n 

Nu synes l>ara sönclerslagiia fenster 

Oieh en gammal stoL - - « 9%mm$o, 

Här ftföngt Spelmän nånsin Yinta fler 

fbrtjenster 
Med Fiol. - - ^ wumio. 



Där fbrr hvar Ulja daiTa 
Yid stampning, laim och dän, 
wunuo. ... Syns ej en spån. 
De mm^kna Plankor knarra» 
Ocli Skorsten svigtar nu. 
jRMto. - - . Blås kära Du. 

Där förr man såg Trompeter, 
Ur fenstren stickas ut. 
Syns Trasor af Gardiner och Tapeter 

Fläkta hvar minut - - . ru^t: 
Och iäf^ngt ser man Hästar, Vagnar och 

Carreter 
Vid hvar knut. - - - #i#iii«. 



När Bröder, ej förlikas, 
Plär leken lyktas så. 

ftarfo. ... Min Rygg är hlå. 
£n Örfil kan undvikas. 
När som man ingen ger^ 

FiMio. - - - ]^Iås inte mer. 



Digitized by VjOOQ IC 



Hvar ea e| mer ■!& drickji. 
Än honom är heakfirdt; 
Ty i Corpralenfi kanna näsan stidia 

Pet är intet värdU - - - Fimuto. 
Och aldrig nånsin dansa med en annans 

flicka. 
Har jag lärt, ... riuuto. 



Digitized byVjOOQlC 



Fredmans Bpistel 

TU Brödren BredstrSnu 



i^ä ä nu alla församlade här, 
Erh Bergström och hrodren Pehr, 
Benjamin Schwalbe? Oui mon frere» 

Vi ä alla här. 
Piskorna smälla och kuskarna slåss. 
Nu komma vagnar och chaisar och tråss. 
Herrskapet stimma vid Ijcktor och hlåss, • 
Och kuskarna slåss. 
Stäg^er och anförvanter, 
Nympher och Musikanter, 

Corno, Balen öpnad är. 

Anders Wingmark med sin Fru, 
Peter Bredstrom med sin Kärsta. 
Hej! gutår en sup ännu; 
Den var af de smärsta. 
Skål Anders Wingmark^ välkommen Bror, 
Och gutår Otto Olssons mor; 
Syster Jeanna med hjäfs och flor, 
Salopp och röda skor. 



Ödm}uka tjenare, si Fader Berg! 
Yaldthom af mSsong med hulor och arg. 



Digitized by V^OOQ IC 



Kors hur han svet€aA håd olja och märg! 

Si g<^ dig Bror Betgi 
Med stora pumpskor på förfaders bruk , 
Randiger nattrock och skuren peruk. 
Halsduk af läder och gjördel kring buk, 
Pfi förftlders bruk. 
Stugan af nympher prålar. 
Hurra f Valdthornet skrålar. 

Cornp. Jeanna hon är sjuk; 

Syster Jeanna illa raäi*, 
Öpna barmen sku vi hälla 
Lite Höglands vin, en tär. 
Lite Pimpenella, 
Klinga Bror •fflngmark för lilla Cousine; 
Kärlekens blommor sku vattnas med vin; 
Munnen nu bådar en leende min; 
Tag fram din carafin. 
o o ^ - 

Nå Jergen Puckel^ ta hatten i hand, 
Var inte hjulbent och skrapa i sand. 
Gör cåprioler och stupa ibland; 

Hatten uti hand. 
Släng hvita handsken och hoppa min bror. 
Du kan bU lycklig långt mer än du tror, 
BredstrSms Kjäresta pi-ägtig och stor 

Bjud opp nain Bror. 
Lustig i dansen svinga; 



Digitized by VjOOQ IC 



Como. - - .•- Med ^ fitjitUgt Chor, 

Lyfta gumm» opp oeh ner; 
Fröjas Tempel sk^ du skaka; 
Broder JBr^^tftfm wtet ser. 
Lät Yaldl^oni^ bnika. 
Stöt i Valdthorpen med gr^ifligt all^i-m, 
Jergen' han lyfter sifx sköna pä arm; 
Ögonen gnisti:a af kKrleJk qc)x harmj 
Och Bredstron^ står så yarni. 
« • • 

Klinga Bror Brcilstrom , hur är det nuT fatt? 
Stå ej och flåsa så trumpen och matt; 
Här har du Biänvin» sätt pä de) din hatt. 

Hur är det dä fatt? 
Hör, jag skall säga dig pauvre Ami, 
Aldrig på Baler dra fram Jalousie; 
Här äro tuppar med sporrar. Slå i. 
Drick! drick Mon Ami. 
Har går det til just ärligt. 
Yaldthornen gny förfärligt. 
Umo. - - - Stolt tupplufverir 
Retonei*ar du ditt Får? 
-Ta Yaldthomet, sla'n på truten. 
Syster Bredstromy Pålskan går; 
Är nu ringen sluten? 
Jergen Puckel, hva fan ä du här? 



Digitized by VjOOQ IC 



S2 

Andtrs Wingnutrh odi Brödren Pehr, 
Eric Berg$trSm och Jeanna stå där* 
Nu Balen lustig är. 

« « - » ' 

Men hvar är bränvin? Hör Klockorna slå! 
Brandvakten ropar och Trummorna gå. 
Flickorna jäspa; Gu signe de små! 

Hör Klockorna slå! 
Stjenionaa blänka och slockna och dö. 
Mörker omringar båd' klippa och sjö; 
^u blir jag kärlig, fins här någon mö. 
Som önskar dö? 
Hon dör och jag vil lefva; 
Ach skönSta barn af Eva! 

Como. Ach alt kött är ho! 

Här är jag och där en säng; 
I min Själ Cupido strider. 
Bröder dansa nu i fläng; 

BredstrSm står och qvider. 
Broder Bredstroniy hvad skulle du här? 
Ta en sup Kummil och Skorpa begär; 
Kors du ser ut liksom Lucifer! 
Men Balen slutad är. 



Digitized by VjOOQ IC 



u 

Fredmans Epistel 

Til Poeten Wetz. {JUingar vSt på uHa In- 

9trumenter, men i synnerhet vid hnSppniug 

på BmB^Jiel.) 



MjLöt J Orphei Drängar, 
Stammen eck*ar strängsr; 

Knäppen aDa - • • VreUo. 

Til ApoUos pris. 

J som til exempel 

TJti Fröjas Tempel 

Neder&lla, ... VxUo. 

Följen er caprice» 
J som pröfyen gaBuoaalt Öl, gutår! 
Eder önskas fuktigt siUVerhär . - - r.-cdo. 
Och en strupa som förmår. 

« 4» ♦ 

Basfioler klinga. 

Tag hit Bägarn, svinga; 

Svinga Broder, - - - V:€Ho. 

Svinga med din hatt. 

Visa dina dater, 

Du har hra kamrater. 

Bacchi floder - • - vMio. 

Rinna dag- och natt. 
Wr^åtmmts BpiåiUir. a 



Digitized by VjOOQ IC 



Gla$ i hand och Ijufligt stränga-spdi, 
Huile de Venus, Kummil och Kanel * * - V:€iu. 
Blifye^ Broder' fF^^tz, din deL 
o « « 

Du på Pinden stretar, 
Och din blod arbetar, 

Hjeman värker - - - ¥.^0. 

I din hufvudskåL 
Vid en Brudsäng, Broder, 
Strödde du klenoder; 

Ingen märker . . « r:€Uc. 

Dina tankepråL 
Sätt din hatt på hufrud, kära Bror; 
BacQhi Vingård står nu i sitt flor; - - * FXiio. 
Se Cupido med sin mor. 

« • « 

I de helga lunder. 
Mellan blixt och dunder, 

Venus räcker - - - . r:cii«. 

Bägarn utur skyn- 
Hon på molnen hvilar. 
Han med vin och pilar 
Sig utsträcker - - - r;«iio. 

Kring vår vattubryn. 
Ej i vatten, nej i Cyper-Vin 
Paradiset blonunar, min Gousin ... V:Mo. 
Sätt dig neder, håll god min. 



Digitized by VjOOQ IC 



9& 

Frukta intet dunder, 
Undei- öfver under; 
Bägarn blänker - - - VxUo. 

Klar som en Juvel. 
Spegla dig; ditt h jer ta 
Skal bli q vitt all smärta , 
När du tänker - - - r.ttto. 

Blott pä såpg och spel; 
Du skal bli uti din målning kär: 
Magnifikt din koppar-näsa bär ... rrriio. 
Bacchi Tliron och Fröjas här. 

« « • 

Vinet gör dig fager, 
Vacker som en dager; 

Tag den lotten , - - - r;«ii«. 

Knäpp vår Bas*fiol. 
I hvart stop du tömmer 
Nytt besvär du gömmer. 
Och på botten - - - r:cUo. 

Ser din lyckas SoL 
Lycka til Cupidos härlighet 
A t i Bacchi Vingård bhfva fet! - - - r:tH0. 
Drick Bror Weiz, du är Poet. 



Digitized by 



Google 



a» 

N:o 1$. 

Fredmans Epistel 

Enkannerligen til Theophilum Skomakare- 
Gesäll, under dess forjoljelse skri/ven 
til trast och hugsvalelse. 



ÄLäraste min Theopliile, 
I Hallrätten visa knogen; 
Rätt nu broder är du mogen, 

Frodig buk och bälj! 
Knäpp dina händer hop och svälj, 
Min lärjunge var mig trogen, 
Tag ditt mästerbref på krogen, 

Där ditt burskap välj. 

Sätt på dig hatten, murra; 

I Väggen flaskan surra. 

Fri Måndag, Hurra! 

Lycka til god Helg! 



Värdaste min Theophile, 
Följ Bacchus helt tätt på spåret. 
Släng din mässings-kam i håret ^ 

Tag din käpp i hand; 
Knyt i din halsduk röda band. 
Häng ur-kedjan uppå låret; 
Det är nu på femte A r ftt 

Du är i vårt Land. 



Digitized by VjOOQ IC 



sr 



Näsan i vädret geiHa» 
Se benen hur de spjerna! 
Din afton-stjema 
Tänds yid solens rand. 

o « « 

Käraste min Theophile, 
Din bäljhund lät blodet rinna; 
Plåstra om din ögon-hinna; 

Bacchus sjelf dig ger 
Blyhvitt och Silfverglitt och mer; 
Men var inte lik en qvinna; 
Näsan skal en 'gäng, besinna, 

Pä dig sablas ner. 

Sablas utaf Corpraler 

Pä Bröllop och pä Baler. 

Du är fataler; 

Sup min Cayaljer. 

« • « 

Älsklige min Theophile; 
Med glaset jag dig förföljer. 
Jag ditt hufvud öfyersköljer. 

Och dig modig gör. 
Örfilar smälla lustigt, hör; 
Du öron och näsa höljer; 
Jag ber at du aldrig döljer 

Friskt och flinkt hnmeur; 

Den som i kransen tager; 



Digitized by VjOOQ IC 



88 



Som bryU vil dm iaffOr, 
Blif inte srBgär% 
SU'n så at han dör* 



Lästen slå midt i flinten^ Hej! 
Och spring du, ta i din kanna; 
Drick och STär och dig Ibrhanna 

På revange din skurL 
Tåg prompt i näfyen glas och !>urk, 
Sjelf Bacchus skal d^ ibemanna; 
Håll med handen för din panna. 

Fakta som en Tm^k. 

Gott schwere noth und wettei*! 

Jttmt full och aldrig mStter. 

Jag vet ej bätter. 

Din Skomakar*lurkr 



Digitized by VjOOQ IC 



Fredmans Epistel 

Emhmnet^gen tU the WtJU^m pä >Am 

KMMijfil^a J^fw^drdtm. ifiimgar 

P»på Obo^y 

Pader Berg^rSm fingra dit| Oboe, h]ås, 
Mm. - « . Knäpp opp ditt krfls; 

Hån nattrocken Spen A ser man» hfa l>a? 
Mm. ^ ^ 4^ Skin])äxoriia« 
Hatten ni; 

B1&8 nu di« « « « 0*M. 

Älsklige Bröder tagen nu' i xis^^ 
Och lät oaa alla dansa kring. 

Si där springer Löparn på backen, si där, 

. « • Ölstopet bär; 
Så det gröna daset sin sköna ban ger, 
- - ' Stoh Gatal)er 1 
Han ibknd 

Kysser hand. - 4 • ai«f. 

Älskelige Bröder dansa alHhop, 
Och lät oss töma våra stop. 



Ach si Ormens Pigor, si Gyså, blås bra! 
- • -> Si kjortlarna; 



Digitized by VjOOQ IC 



40 

Hyita klackar, Gossar, ocn målade skorf 
Oboe. . - ^ Balen blir stor. . , . 
Nu på Bal 

Sndrd och smal? - - * o*«e. 

Kära Bröder slå nu alki. fenstren opp; 
Hej lif och ma&doia i Tår tropp! 

« « « 

Hårfrisörn ur dansen^ och Löparn ska in. 
Oboe. - « - Oboe fin. 

^lås nu pianissimo; Ac^ sicken en! 
Oboe. * - T ^^d hyita ben, 
Krummar sig 

Qvick och vig. - - - . Ob^e. 

Klappa Löparn utur danset där han går. 
Och Hårfrisöra ska in. Gutår! 



Hurra Kamerater! alt andas i frögd; 
Oboe. - - - Djuphet och högd; 

Göken uti toppen och Löjan vid strand. 
Oboe. -. * * Myi*an i sand. 
Likaså vi. 

Spela Ni^ - - - Moe. 

Spela Hoboister, gunga tak och golf; ' 
Hvad slår nu tdockan? hon slår Tolf. 



Digitized byVjOOQlC 



41 



N;o It.. 

Fredmaius Epistel 

Til Syster Li$a. 



Äystrar och Vänner, j 

Och hyar en mig känner. 
God dag! 
Pukare skramla 

Och ramla ^ « - Timp. 

Låtom oss surra; 
Med hattarna hurra 
Som ]agp 
Hjertat i harmen. 

Rör armen* - - - jimp. 

Hurra gutår! 
Just kungligt jag mår. 
Hör på pukslagaren hur han slår. Timp. 



L)usena glimma I 

Och flickorna stimma \i 

Med ras; 
Si hur de kriga 

Och niga; - - - Timp. 

Solfjädern fläkj;ar; * 

Marskalken slår nectar \. 

1 glas; 



Digitized by VjOOQ IC 



4S 

Si hur de dricka 

Och nicka. - - -^ j,*„p^ 

God dag Cousine! ij 

Si strufvor och vin. 
Si Jergen Puckel med Carafin. - - - Timp. 



Jergen sig bugar. 
Han läspar och trugar 
Så skönt; 
Talar Fransyska 

Och Tyska. - - - ^imp. 

Blommor på armen, 
Bouquetter i barmen. 
Och gixintj 
Benen som krita,. 

Så hvita; - - - ^ ^imp. 

Spänd på sftt sätt 
Med Rock violett. 
Blått foder under. Hej Menuett! - - - Timp. 



Qvinnor och Manner 
Och Jungfrur och S vänner,. 
AUarmJ 

Bort med all smärta,. 

Friskt hjertaf - - - Timp, 

Saften är mustig, . 



Digitized by VjOOQ IC 



43 

Och Jergen Llii* lustig 
Och yarm. 
Höt hur han pladdi^ar 
^Och sladdrar. - - -> rimp. 

Hattarna pä. 
Kom dansa Ni två; 
Vila och Jergen lät dansen gä. - - - Timp. 



Fy tunnor tusen. 
Det dryper af ljusen 
Nu flott 
Pä roberonder 

Pomponer. - - - Timp. 

Står du och gråter ^ 

När Fröja upläter. 
, Sitt Slott, " 
Bland Ängla-hilder 

Så milder? - - - Timp, 

Styr hjertat lätt, 
Gif ögat sin rätt! 
En Nymph cendree och en ann' hrunette. - — Timp. 



Lisa med stubben. 
Som niger för Gubben 
Där står 
ftfed stora buken, 



Digitized by VjOOQ IC 



44 

Pemken, - - - Timp. 

Si hur hon fäktar. 
Kring axlarna fläktar 
Röd t hår; 
Med Öpna armar 

Hon lannar, - - - rimp. 

Grinar mot soln; 
Si guldgula kjoln; 
I Jergens knä sitter hon pä stoln. Timp. 



Klinga Buteljer, 
Min kronsup jag sväljer, 
Gutår! 
Kärleken sticker, 

Jag dricker, - - - Tiwtp. 

Lätom oss alla 
Den Venus åkalla 
Här står. 
Töm mina safter 

Och krafter. - - - nmp. 

Pukpr ge ljud. 
Si kärlekens Gud. 
Hvem vil bli Brudgum ? här har ni brud. fimp. 



Digitized by VjOOQ IC 



4& 



N:o 18. 

Fredmans Epistel 

Til Gubbarna på Terra Nova i Gaffel- 
gränden vid Skeppsbron. 



%X'ubbsLmsi satt sig at dricka , 
Klappa pä l>äljen och hicka , 
Näsan i glasena sticka. 
Sjunga hyar om sin flicka. 
Jergen Puckel han drog nu en rök. 
Med pipan han pä stopet knacka. 
Gubl)ama gjprde pä ölet försök, 
Och drucko så svetten han lacka. 



Glasena börja nu ringa. 
Gubbarna lustigt at svinga,^ 
Hoppa och dansa och spiinga, 
Med hvarannan klinga; 
Benjamin klef nu pä bordet, fy fan! 
Hier ist kamrat sehr schen zu tanzen. 
Roder om näsan liksom en Tulpan 
Yant han uti laget nu kransen. , 



Ölet kring golf vet det rinner. 
Ljuset i pipan nu brinner. 



Digitized by VjOOQ IC 



4f 



Benjamin flämtar s^ atiiuier« 

Ingea nu dövren tufoev 

Blen Perukerna falla utaf 

Och Böxoma de lossna' af niedjan; 

En den andra handen nu gaf^ 

Och höllo så styft uti kedjan. 



Hurra! de skreko ock tralla ; 

Undan ur dörren med alla; 

Käftarna gröna af galla; 

Öl oeh stryk; fidlemB^. 

Jergen Puékel han ropte nu Schas, 

Der teufel soll der fkhn regben; 

Hohl mich der tei:^el, verdammte Galasi 

Wii* woUen nun recht poculiren. 



Heer Jergen Pmciel, fräter. 
Hast du nun parf ducater? 
Wir Prei:^4Boke Soldater, 
Hurra Kammerater! 
Hej vivat nun hej die Kajserin! 
Der Kajser! Bfere ehl på hordekl 
Hej alliance und gi:(t glas v^i! 
Gutår för det härliga ordet 



Digitized by VjOOQ IC 



4t 

Be^Jamin lustig bcb tåter, 

Skåkraa borga no Mer, 

Ögat äa hiiiiia uplåter. 

Bara öl det gråter. 

Potts Schlapperment the smake so scheent; 

lät gksen Uinga, klbga guLW! 

Gut glas ehl \AA redt och chreent! 

Skälm den som laget nu rubbar. 



Digitized by VjOOQ IC 



m 



N:o 19. 

Fredmans Epistel 

Til Sy$iramapå then Konungsliga Djurgården. 



Tamb. X rumslagarn kommer, flickor god dag! 

Tamb. - - - Hor hur han slår et slag. 

Tamb. Trummor och Pipor, Bran vin och Smör. 

Tamb. - - - Korss tocka hvirflar! hör. 

Käraste Bröder och Systrar slån up Edra Tjäll; 

Våfflor och Strufvor i Gröngräset ställ. 



Tamb. Dansa pä gröna hackar och Hilt, 

Tamb. - - - Hoppa på krogen snällt. 

Tamb. Systrar med hand i sidan, god dag! 

Tamb. - - - Barfota du och jag. 

Trumla Trumslagare, Mandom och Kärlek och Vin 
Fröjda i Själen hvar trogen Cousin. 
« « « 

Tamb. Älskliga Systrar, full Menuett, 

Tamb. - - - Trumma och Flageolett. 

Tamb. Älsklige Bröder, fulla qvarter 

Tamb. - - - Och Basfioler fler. 

Hej Pimpinella och Höglands och sött Frontignac ! 

Hurra Mamseller, Gesäller och Pack! 



Digitized by VjOOQ IC 



Tmmk. - « - Käraste Brödisr fidla med dun. 
Tan». « . «. Systr^ dra til Pauluo» 

T0mb. Kärlekens pilar hyässas i ÖL 

Tmmb. - - - Båtsman klif pä din liA, 

Pipan i munnen och skönheten inom din arm. 

Tiumla Trumslagare, tmmla allamu 



Tömb^ Ge Fader Berg en sup vid fioln; 

taw$b. - - - Rätt nu sä sluner soln. 

Tmatb. Drick nu Värdinnans skål, |a gnlär! 

7amb. - - - Lustigt Tär iefnad ^r. 

Käraste Bröder och Systrar, £r klifver tånmt 
Denna Epistel, ja. Amen! TruruiO. 



Wrtämanå EpUUar* 



Digitized by VjOOQ IC 



5é 



N:o 10. 

Fredmans Epistel 

Til Faier Berg och Jergen Pmdsel. 



Sotär du och gråter? 
Valdthomet hör det låter. - - - Como. 

Lustig och kåter. 
Blås Fader Berg, det låter bra; Fin. 

Blås til Batalje, 
Nå prutta din Canalje. - - - Como. 

Vacker Seralje; 
Min Jergen Puckel nå ^uira! 
Hvita handskar I Chapeau-bas; 
Stråpärlor uppå hatten; 

Nu han satt'en 
Bakfram/nu på sida; 
Bida, 
Jergen vil så ha. p. c. 



Jergen han stretar; 
Si Fader Berg arbetar; - - - 

Flickan hon letar. 
Och vil i dansen gifva hand; 

Jergen sig krummar; 
Hör Fader Berg han brummar; 
Valdthornet tummar 



Digitized by VjOOQ IC 



5* 

Blir röd i synen^ blå ibland; 
Flickan hoppar litet ^*and, 

Jergenhaa^ wAsk hoppat*; . 

Klang! kan stojqiar 
Pipan och* sig syäofer, 
SIttnger 
Benen uti sand* JD. c. 



Lustigt i harmen 
Si hur han kröker armen, -• - • Corno. 

Kråset i barmen 
Det fläktar och det fladdrar ut. Fin, 

Flaskorna skaka; 
Yaldthornen hör de braka. - • - Cormo. 

Hufvud tillbaka. 
Och Jergen nk i Ufvet. Hut! 
Hurra! dansa, blås och tj[ut. 
Dansa pä Non* och Söder 

Mina Bröder. 
Rigtigt Tolf Buteljer 
Sväljer 
Jag i en minut. n. C. 



Sup drick och smutta. 
Hun-a! Valdthornen prutta. - - - Cornp. 
Flickorna skutta 



Digitized by VjOOQ IC 



Kring göUVtt» Iiröder» ]te| g«Ur! mm, 

61 pfi muMteiu 
Se Fader Bmrg i truten; * * - c^mo. 

Kiften Bpimiten 
Nu öfrer mftaring^bradden 6tår«. 
Käre Vänner Elacclras iftr» 
Venus mitt lif fiiröder^ 

Mina Bröder, 
Vinet i mitt tycke 
Mycke, 
Kärlek öfvergår» p.ci 



Digitized by VjOOQ IC 



SS 

N:o »!• 

Fredmans Epistel , 

Hvarutinnan Han l:ö af målar Natten med dess 

nSJen, S:o tyckes liksom* for ögonen ställa 

et slags Aequilihrium emellan Vinets och 

Kårlekens styrka, men omsider ^usligen 

uppenbarar ofvervigten. 



^NLjama tjockna, 

Stjemoma slockna. 
Stormarna tystna, som örat upfylt. 

Staden i dimma, 

Totnena glimma, 
Månen försilfrar hvad solen fbrgylt. 

Hundarna skälla^ 

Portama smälla, 
F:eil«. Spänn nu din bas. 

Hyart man sig vänder 

Pottor i gränder 
Klinga i gatan, hej lustigt Galas! 
« ' « o 

Ställ dig vid bänken, 

Ragla mot skänken. 
Känn dig nu före, hvar står din Butelj? 

Grumla'n och skaka*n. 

Och under hakian 
Sätt nu Fiolen och klunka och svälj; 



Digitized byVjOOQlC 



Spotta och tnn^iui» 
Jii» ed> s&im|^f 

Fxcllo. Knäpp lit^ grsind. 

Himlen dig^löna^ 
Se pä den sköna. 
Sömnen i ögat och ljuset i hand. 



Käraste Bröder, 

Hjertat det. Moder, 
Nu har jag flickor och flaskbr och Ifus,, 

Horn ech Basuner^ 

Kistor, Paula^her; 
Se Fader Berg med sin l&der-carpus; 

I/ZZflT i särken; 

Rör Speleverken, 
VtcUo. Hoppa och fläng; 

Vänner och Fränder, 

Klappa med händer. 
Släng edra Satar, släng lagom, släng, släng. 

4 o o 

Låtom oss stimma-; 

Ljusena glimma 
Rundt ikring väggar, paneUng ocb tak; 

Nu för jag ordet; 

Skinkan på bordet ' 
Svept uti blommor som veta vår amak; 



Digitized by VjOOQ IC 



ft5 



Alting oss retar j^ 
Spelman arbetof » 
F.cKo. - - - Och gör en drift; 
Flickorna blunda,^ 
Lät oss ästunda 
Lät oss Astuoda kvad hjfsrtat det vilL 



Den som bedröfvad 

Blif vei' bejnröfvad 
Båd' utaf lycka och afand eeh tid, 

Glömme sin lycka; 

Åfund at trycka. 
Gör han hvar tima hftr lastig och blid. 

Dansar i Salenv 

Tömer Pocalen, 
v.dio. Ropar gutår. 

Slänger med armen. 

Tager i barmen 
Tumbr aaed NympJien i sängen där står. 



Den som med pilar 

Vakar oeb Im^ap, 
Gör för sin sköna alting hvad han gör. 

Suckar och brinner , 

Tappar och vinner. 
Tar en bit skinka och bränvin och smör* 



Digitized by VjOOQ IC 



56 

Horra Camrater, 
Trät Söm Soläatcr; 

V:cUo. StÄm Fader Berg. 

Vi oss förlusta, 
Låtom oss rusta 9 
Än har vår himmel sin svartblåa färg. 

« « « 

Släng edra Satar; 

Står du och pratar? 
Sluta med pålskan det Fan far i dej. 

Hurra Courage! 

Släng ert Bagage, 
KasU Fiolen åt helfvite, hej! 

Hej han är rutten, 

Kasta'n i Putten; 
V:cåio. Lustigt, ge fyr! 

Lät mig få hurra, 

Supa och surra; 
Venus jag följer, med Bacphus jag flyr. 



Digitized by VjOO^ IC 



ft? 



N:o as- 
Fredmans Epistel 

TU the Jfyhyggare på Gröna Lund. 



J#e dyrbaraste gäfvor utösas ofla af den le- 
kande Natoren under den mildaste himmel, 
då de dödlige med bleknade anleten e| mägta 
pryda sina kinder med den purpur, som de 
lysande blommor yid morgonstunden sprida. 
Man ser uti frusande floder en Skönhet kasta 
sina pärlor. — Hvad! kasta säger jag? — Jo 
med snöhvita finger, som täfla i glans med de 
Orientaliska pärlor. De gyUende Hshar i China 
upstiga i svaffelgul änga lAut berliner-blå kat- 
sor, fastade med rosenröda babd vippor. — ^. Hvad 
säger jag? Skördemännen pä Åkrame i det 
rika Indien kunaa knapt i sina små glimman- 
de Jackor fbrliknas med de violetta silfvet-ax, 
som skördas af deras Ågat-liar. Dryckes-kärlen 
yid de sorlande bäckar finnas uti Castanie- 
trän högt upsatta med konstigt yirkade förlå- 
ter. Herdinnor i Nopkin och Gingang med 
Solhattar af Pärlemo gunga i Pomerans-trän, 
och upfylla luflen med förtjusande röster. Där 
kortar et glas af Stora* Mogols Afton-finkel, 
Älskelige Bröder, circa fem tolftedels Svensk 
halföre; och af det Käjserlig^ Myi*-bränyinet, 



Digitized by VjOOQ IC 



58 

som de främmande Gesandter undfä vid af- 
skedstagandet y Älskelige Bi^öder» téi[ en hvit- 
ten får man så mycket, sä at 

Glasen darra mellan knogen. 

Häll i glaset, du är mogen. 

Käjsarn sitter där på krogen 

Hela dagen trogen. 

Huile de Venus och Persico 

Växa der vildt uti skogen. 

» o o 

Det är ju sjelfva fan, mine Älskelige! 
« o o 

I en röd Scharlakans tröja 
Sitter han och har en blöja; 
Tolket sig til Jorden böja, 
Sina glas uphöja. 

Torkar, han glaset med blöjan? jo, 
Det plär hans Höghet förnöja* - - - 
o o o 

Älskelige Bröder, de dyi^baraste gäfvor ut- 
ösas ofta af den lekande Naturen ännu. Gu- 
tår! sup mig til. 



Digitized byVjOOQlC 



N:o 23. 

Fredmans Epistel 

Som år et Solitoquium, då Frtdman låg vid 

hrogen Kryp^In, gent emot Banco hu$et, 

en sommarnatt år 1768. 

imck du min Moder! säj hvem dig sände 

Just til mm Faders säng. 
Du första gnistan til mitt lif uptände; 

Ack jag arma drä^g! 

Blott för din låga 

Bär jag min plåga; 

Vandrar trött min stig. 

Du lag och skalka; 

]När du dig svalka, 

Bran min Llod i dig. 

Du bordt haft lås och bom 

För din Jungfrudom. 
nmtto. — . ' För din Jungfrudom. 

o o o 

Tvi den Paulunen, tri ock det verke 

Man til din Brudsäng togJ 
Tvi dina Ögon och ditt Jungfru-mäi*ke / 

Som min Far bedrog! 

Tvi ock deo stunden 

Dä du blef bunden 



Digitized by VjOOQ IC 



Och din tro forskiref ! 
Tvi dina fötter 
Då du blef trötter 
Och i sSngen klef! 
£11* kanske pä et bord 
At min Bild hlef gjord. 
Fiauto.^ — At min bild blef gjord. 
* o ^ o- 

£t troget lijerta platt jag föraktar; 

Tvi både Far och Mou! 
Här ligger jag i rännsten och betraktar 
Mina gamla skor. 
Tvi tocka hasor! 
Rocken i trasor! 
Skjortan svart som sot! 
Si på Halsduken» 
Lamskins-Peruken, 
Och min sneda föt. 
Det kUar på min kropp; 
Kom och hjelp mig opp. 
Fiauto.^ - -l^om och hjelp mig opp. 
o «^ « 

Känn mina händer magra och kalla 
Darra irid larm och dån; 

Se dem af yannmgt vid min sida falla. 
Liksom visiia strån. 
Ögon och kmder» 



Digitized by VjOOQ IC 



61 

Alt sam]nan)>iDder 
Dubbel skröplighet. . 
Himmel! min tunga 
Orkar ej sjunga 
t)m den frSgd jag/ vet; 
Om kärleks ro och qval, 
Och en full PocaL 
FiMf o. * - - Och en full PocaL 

« e o 

. Läska min tunga, ack! Söta safter 
Spriden i kfirlen ljud. 
Jag är en hedning, hjei*ta mimn ooh krafter 
Dyrka Vinets Gud* 
Fattig, försupen, 
I denna strupen, 
Fins min rikedom. 
I alla öden, 
I bleka döden 
Läskar jag min gom, 
Och i min sista stund 
Glasset för til mirnd. 
Ffatilo.-* - -Glaset för til mund. 

* o o 

Menkrogdöm öpnas. Luckorna skrufvas; 

- Ingen i staden klädd. 
Stjernan af Mprgon-rodnan liksom kufyas 
Ned i molnens bädd; 



Digitized by VjOOQ IC * 



68 

Solstrålar stTVfqtOBi 
Kyrktoiiien g|i|Bmar 
Luften blir sä Ijupi» 
Hvar är nu kaf^ia»? 
Här ser jag trappan 
Ned tQ Bacchi rum* 
Gif mig en sop, mm^$\lil 
Törstar snart ihjäl. 
riauto.' - - Törstar snart ibjäL 

« tf « 

Må så gutår, jag vil mig omgjorda^ 

lU^la til bord ocb stop. 
Nu ska de styfva leder blifva smorda^ 
Smorda all ihop. 
Hurra CourageJ 
Lustigt Bagage! 
Friskt i flaskan, hej! 
Nu är jag maåigf 
Tapper och frodig. 
Och jag fi*uktar ej.. 
Ännu en sup ell' par. 
Tack min Mor och Far. 
Fiauio.' - -Tack min Mor och Far. 
« o o 

Tack för hvart säoglag, skål för hvai* trogen. 

Som gjort vid Brudstoln sväi^; 
Tack du som yiilet högg och di*og w skogen 



Digitized by VjOOQ IC 



TU min £»éfil(Hs3Bg; 

F4r dw förmåga. 
Du min gamla Far; 
JKomde vi råkas, 
SkuHe vi språkas. 
Supa några darf 
Min Bror du l^lifva sku)l, 
Och som jag så fuU. 
rumié.^ - -Ock som jag så fi^lL 



Digitized byVjOOQlC 



N:o U. :. . ? - 

Fredmanis Epistel 

Tit kära Mor på Bruna DSrren. 



JHLära Syster! 

Mig nu' lyster 
Med dig tala förrli jag dör. :[|r 
Dubbelt Öl ger godt humeni^; 
Enkelt Öl jag aldrig smakar; 
Bränvins ängst mitt hjerta skakar. 
Och jag står vid grafvens brädd 
Som en Bacchi hjelte klädd, 
Men. föraktad och försmädd» 
För min egen skugga rädd. 

Kära Syster! 

Mig nu lyster 
At fä taga mig en sup; 
Sen gå i mitt möi*ka djup» 

Uret pickar» 

Charon skickar 
Slup. 
Tag mig den och den. 
Kära Mor, jag hickar; 
Bacchi safter fröjda mig än. 
o , o o 

Usla tider! 
Hvad det lider. 



Digitized by VjOOQ IC 



s» 



Bara Cui^sen Q«4^f)4a« :i|: 
Bättre köp fin J^linvi^ Qs; 
Men då lefver jag e} mera. 
Andra Hjeltar dä Iwfv^a. 
Kan ni tro, 4&, kära Mpr! 
Jag skull' £k eT\ $up ^ sJt^^^ 
Jag skull' supa om ni tropr. 
Liksom Runius». J^vicidor. 
Usla tider! 
Hvad dfEjt Mer» 
Mitt Benrang^ Mkr wr, 
Men min muiui 4t glaset l^r. 
Supar flera! 
Ge mig mera. 
Mer. 
BaochuSy ingen ann. 
Skal mig balsamera 
Som en stor namnkunniger män. 
o ö o - 

Systrar hören! 

När J rören 
Uppä krogen glas och stop, :II: 
Drick min skål då allihop, 
'Sjung om kärlek, yin och lycka, 
Oin de q val en törstig trycka. 
Och om hur en rusig man 
paradiset vinna kan, 
rreämam BpisHar. 



Digitized by VjOOQ IC 



Om den eld i blodet ranin 
När han första dinifvmtt ftom. 
Systrar hören i 
Bruna dören 
Stäng för all ting väl igen; 
Lät min hamn fä bulta sen. 
Inte droppen 
Halt, lät opp'en. 
Men! 
Jag måst gå; farväl 
Båd med själ och kroppen. 
Hit en sup, jag törstar ihjäl. 



Digitized by VjOOQ IC 



4IT 

Fredmans Epistel ^ 

Som år ei fonok til en Pastorat i BacchO' 

natkk omak, Arifvon vid VUa fVinblads 

ojverfart til Djurgården. 

Jtf låsen nu alla. 
Hör b5l)oma syalla. 

Åskan går. 
Yenus yil befalla. 

Där Neptun rår. 
Sinunen Tritoner, 
Och sjungen milljoner 

Fröjas löf ; 
Svaren Postiljoher 

I Neptuns hof. - - - Cptoo. 

Se Yenus i sin pragt. 
Kring bänne bälla vakt 
JLnglar, Delpbiner, Zephirer och Paphos hela 

magt; 
Yattu^Nympher plaska kring 

I ring. - - - Corno. 

o « « 

Foglarna titta 
Och fiskarna spritta 

Ur sitt rum; 
Gastama de sitta 

På hafvets skum; 



Digitized by VjOOQ IC 



•8 

Vädrena siisa» 
Såg höljomat knifsa» 

Bugna ner; 
Skyarna bli ljusa, 

Oqh Seden Jer. - - - Como. 

Venus på. föltet är. 
Snäckan som hånse bär» 
Sirad med Vimplar obh Blomsler, den gula 

vassen skär; 
En Triton med Solhatt stor 

Nu ror* ^ . - Carno. 

o o tJ 

Dån hörs från logen, 
. Och säden fullmogen 
Blixtrar nu; 
Göken gal i skogen 

Så matt Kuku ; 
Kråka och Yipa 
Nu näbbarna slipa. 

Flyga snällt; 
Pan han tar sin pipa, 

Och blåser gällt. - - - Como. 

Hjortarna stångas, slåss; 
Älgarna fly som bloss; 
Glimmande, simmande, Venus hoD lemnar sin 

Caross, 
Går in i Palemons Tjäll 

I qväll. - - - Corno. 



DigiTized by VjOOQ IC 



VenuÄ du täcka, 
Fritt lenina din snäcka 

Vid vår strand ; 
Lustan sku vi väcka 

Med glas i hand. 
Ack! mina Vänner, 
Hvar en af Er känner 

Mina drag; . 
Biåsen goda männer, 

Valdthomen tag. - - . Como. 

Du Iflla Winhlad kåt, 
Gunga i Roddar-bät. 
Du är vår Venus, Mamseller, Gesäller gör din 

ståt; 
Stig i land på Paphos ö. 

Min mö. - - - Como. 



Om denna Parken^ 
Råi* Kärleks-Monarken 

Och en Kung; 
Djurgåln heter marken; 

Stöt Valdthorn, sjung! 
Sjung til exempel 
Om Fröjas små Tempel 

Som här stå. 
Med uråldrig 'stämpel 

Och massa på; - - 



Como, 



Digitized by L3OOQ IC 



w 

Sjöng här om Juogfim-mordy 
' Om hui' Bn Bnid blir gjord» 
Hur under Yaldthwn ho^ läimpar och sprit- 
ter på et boiti. 
VUa fVinblmds ingeto $kjmf. 

Min Nyittph* « - «. ' c^rM. 

o o «f 

Nig nu o^h buga» 

Träd in i mim stv^. 

Dansa om* 

Fröjas barn > sluga; 

Kom f/l/o kom. 

Hör du ej supet? 

Si Värden i huset 

Fa^er B^^gi 

. Valdthomet och kxiiset 

Ge Gubben förg. - - - Como. 

Djurgärds-Herdinna snäll! 

Här är Palemons Tjäll; 

Här ser du herdar som ragla båd' morgon, 

middag, q väll , 

Herdar utan lamb oeli ftr. 

Gutär! ... Coma. 

o o fl» 

Blås Musikanter 
För Ulla galanter 

Och Förnäm. 
Skira Engageanter, 



Digitized by VjOOQ IC 



n 

Ocb Diadem! 
Putsa Chignoneiif 
Ocli sväng RoI>eronden 

Vid och stor* 
Bl&sen i Portgängen 

Et ståtligt Gior. - - - Corno. 

Pyrkft €upidos namn; 
Öpna din varma famn; 
jPu^ta och flåsa och flämta och blekna som en 

hamn. 
Hjertat klappar. Pulsen går, 

Han slät. « • • Com^. 

o o « 

Sjungom nu alla! 
Lät kärlek befalla 

Våra Uf; 
Lät oss Spelmän kalk 

Ta tidslbrdrif ; 
Svalkom rår tuQga, 
Och låtom oss sjuiiga 

Glädje^sång; 
Dansa gamla ^ unga 

Nu .på en gång« - - - Cérn9. 

Nympher och fiiskt Calas, 
Vällust i blod och glas. 
Sömniga ögon, friskt hjerta. Fioler, Sång och Bas 
H?ar Epistel innehiir 

Och lär. - - - Corno, 



Digitized by VjOOQ IC 



N.-0 26. 

Fredmaos Epistel 

Roraude Mutter Berg, och angående Lotta i 
Kolmåtar-gränden, och hvad sotn passerat. 



Uyar står Fiolen? säj min Son. 
Mutter gutår! där står han i yran; 
Skal jag dra til? 
Gör du som du vil; 

Sätt dig Tänd up och ned på Sån V:Mo. 

Hör Basfiolens klang och dån - - ^ r:cUo. 
Movitz, nå kära börja - - - F;cfio. 
Gråt ej, hvi ska du sörja? 
Karl är karl, skal du vara så rädd om ditt skinn ? 
Lät mig se huru djupt hirschfängam tog in. 
Mutter, i hufvud jag fött fyra hugg» 
Et uti armen. Gutår nu i mjugg! 
Mutter gutår! 
Två hugg i mitt lår. 
Blott för mitt tal. 
Fan til Gorpral! 
Han ville jag skuU' spela; jag svara hut! 
Därmed sä högg han mig — på min trut. r:ciio. 

i> o o 

När skedde det? var karln besatt? 
Mutter gutår! det skedde i natt. 



Digitized by VjOOQ IC 



n 

. jag grep ea drill. 
Vips sleg héB t^ 
Slog^ af peruken och min hatt, - - . r>cil». 
Och daua golfret kris^ meå skratt. - - V:t»oi, 
Därpä sä i mkiuleir, • «» - V:Mé» 

Fick jag et slag på trafcen; 
Och den besten ^ar kir uä dettren Mm jag; 
Och jag ropte pä Loiin, hincfaftDgam tag. 
Krögam i skjortan han kom också ut; 
Yips gaf han krögam et slag på sin trut; 
Krögam han syor. 
Och Topte •på Mor; 
Mor är bastant. 
Hon gaf galant ' 
Krögam en örfil, och Corpralen han log 
Odi man och hustru jag - - - så bedrog. F:cllo. 

Tyst, Mutter tyst! jag var ej känd; 
Aldrig jag spelt i Kolmätar-gränd^ 
Satans aUai^n! 
Mitt lår och min arm! 
Xiårbenet, bröst och höft och länd! - - v.-Mo. 
Nu har jag skrufrat strängen spänd -^ - rjrcM. 
Si nu hur knogen springer. « - - r:€iu. 
Mutter, mitt sjuka finger! 
Aj! skinntutan damp där in i Basfioln. 
Aj! se plåstrat där ligger det under stoln; 



Digitized by VjOOQ IC 



»4 

Stråken afbruten och taglet Sr alt; 
Lotta Kr borta och ))rtf n vinet kalH. 
, . . . Mutter gutår! • 

Mitt bröst har et sår; 
.. Den v^ det gaf, 
<^nar mm gra£ 
KohjiMMwa Loita hon är orsak til alt * ) 
Mutter, i får gidi hoot - - med en Palt^ VMtm. 



. '.. I 



Digitiz^d byVjOOSl^ 



IS 



Fredmani^ Bpistel 

Som Sr äeu shta Tankat. 



VTubben är ganimal/ tiryeriet dras. 

Visaren yisar» timman ilar. 
Döden sitt timglas har stält vid mitt glas'^ 

Kring buteljen strOtt sina pilar. 
Tör^ig jag skådar min Stjema och SoU 
Vandringsman hitar nu min BasfioL 
VccOé* — Mot>il9, din tjenare hyilar. 

o • * ' 

lUaraste sköte^/l^uftij^a barm! 

Sorgligt de blommors lif föröddes. 
Som gaf min Far, til min sveda och harm, 

Vällust i den säng där .jag föddes^ 
}f^ båda sofva. Gutår i förtret! 
Sjung M9vit9, ^j^°^ <>™ ^"T %^^ S^( 
r:€iu.c " Vid de Cypresseir som ströddes. 
» • ■ • 

Haglande skugga, hrusiger xxåi\\ 
Skapad at Bacchus gå til banda; 

Bladdrigor tunga af bran vin och vin. 

Känn där Far min, ^nn där hans anda. 

Fröja och Bacchus gaf kring dén et sken. 

Movitz lät bland mina Fäders bep 
F:«ii«. - - Detta mitt stoft ft sig bkndaf. 



Digitized byVjOOQlC 



Qmt amtåUf» JSrtåt emot Vila WhMad. 

I går så0 jag, ditt barn, min Fröi», 

I Yxsmeds gränd, 
SJjiiid i. en svarb gamend b-öja. 

Så snörd ock spiind; . 
En kalkig vidd af n^nga stubbar. 

Bjäfs joflb granlåt och flärd. 
Men i dess fiät såg jag två gubbar 

"Med lånf^ svärd. 



- 



Hon vfittdé sig» och floret fläkta, 

•Tyst »f och anj 
Dess i^ons glans, så dyr och ägta 

Bland tåtar brann. • • 
Et qviidigt (%a fullt n>ed tårar 

Och en darrande röst» 
Säg mig hvad mer til ;ömhet sårar 

Et manligt bx«sk? . 

Från toii|» ta tå min Njmph }9g granskar, 

^ Bedröflilg syn! 
Hopknäpta sträcks två klippings-handskar 
Med bön til Äyn; 



Digitized by VjOOQ IC 



w 



Dess kjortlar rjrcks och uret stannar, 

PerpencUkeln sprang af; 
Och Nymphen sjelf den krans förbannar 

Som Fröja gaf* 

Du stränga magt som kärlek dödar 

Med raseri! 
Märk, C7//a# lilh fot sig mödar. 

Och hon blir frL 
Kring templet hannes ögon hvSlfva, 

Där hon Themis njss rönt, 
Éast Politiens drottar sjelfva 

Dess hjessa krönt. 

♦ ♦ ♦ 

Sä skynda dig at Fröja lyda; 

Glöm afunds hand ; 
Lät nöjets bloss din himmel pryda, 

I Paphos land. 
Gk, tänd och dela än en lusta 

Som natm*en ger lif; 
Grät inte mer, håll up at pusta. 

Och lyckUg bUf. 



Digitized by VjOOQ IC 



?8 

N:o M. 

Fredmans Epistel 

TU de tomäma. 



jSOLo^itz tag dina pinnar» 
P& l^mplets häga tianan 
Klang, pinn' i yädnet^ . 
Plai^^ pinn'^ på lädareC» 
Klang, plang, klang» plaag. 
Pukorna sVkH til vänster; 
Opp dörrar och fenster» 
Klang, Fröjas imniiiei^ 
Plang, fUll din pinne^ 
Klang, plang, klang, plang. 
Nymphen solfjädren fingrar och fläktar sin harm. 
Timp. - - - Trumla Ätolt alkrm. 
Ttmp. - - - Lyfta opp, dito arm, 

Och skåda de sköna i silk« och flor. 
Stolt! herrarna spassera i salen, min hror , * 
Stolta med hvita stlampot- och knarkande skor; 

Snusa, le, - - . riat^. 

Pudrade; - . • rimp. 

Handen uti barmen, 
Hatten under armen 

Af fin Castor. :\\: 



Digitized by VjOOQ IC 



»9 

Fröknarna k oeh läspa 
D^ frysa och de jäspa. 
Klang, stäm och ramla 
Plang^ då och skramla. 
Klang, plang, klang, plai^. 
Ers nåd på alla sättti, 
Oeti frSmmande läten. 
Klang, STäng med pinnen 
Plang, på puksktnaen, 
Klang, ylmg, klang, plang. 
G>mment se trouve ma belle? Oui fert bien 

ma Soeur, . 
Tim^. - - - iPukarn hvirflar gör* 
Tiflij^ * <- - MovUz luu' gehik*. 

Ta hit mandelmassa, klenäten och smör. 
Grefren med guld på råcken och blixtrande hatt. 
Hoppar nu främst i Polskan och gör Nymphen 

spratt. 
Så charmant - - « nimp. 

Så galant -^ - 7 nmp. 

Gör han en herdinna 
Til en sort grefvinna 

Uppå en natt. :|1: 



Kors hvad för Caprioler, 
Och gnäll utaf Pioler! 
Klang af Bassister, 



Digitized by VjOOQ IC 



eo 

Plang« Gapellister, 
Klang, plang, klang, plang. 
Flöjterna Ijufligt susa. 
Och Nymphren förtjusa. 
Klang, pukan låter 
Plang, Nymphen gråter. 
Klang, plang, klang, plang. 
H vårföre gi-åter Nymphen? Jo ängslig hon ser 
ti»^. - - - Nu sin Ca väljer 
Timjf, - - - Hur han faller ner 

Och Fröken derute i farstun tilber. 
SmScken föll ner i trappan, Bouquetten försvann 
Kjortlen blef sönderrif ven , Halsbandet tog fan ; 

Fröken skrek. - - - * Timp. 

Ack hvad svek! - - - , Timp. 
Ingen tro och heder, 
Biist man en tilbeder 

Kiänkes en ann*. :[]: 



Digitized by VjOOQ IC 



Fredmaas Spistet 

Tit PééUr JKhtfitM, vmf^ rfcM wfuHom^ I^^g- 
BOten. tXegie. 



J^rick ur ditt glas, se Döden pådig väntar. 
Slipar sitt svärd, ocK vid din tröskel står. 
Blif ej förskräckt, han blott på grafdörrn gläntar, 
Slår den igen, kanske än på et år. 
Mmfitz, din Lungsot den drar dig i grafven. 
Frdio. - - - Knäpp nu Oeta ven;' 

Stäm dina strängar, sjung om lifvets Vår. :| f : 



Guldguler hy, matt blomstrande små kinder , 
Nedkramadt bröst och platta skulderblad. 
Lät se din hand, hvar ådra blå och trinder 
Ligger så svald och fuktig som i bad; 
Handen är svettig och ådrorna stela. 
T:Mo. - - - Kpäpp nu och spela ; 

Töm ur din flaska, sjung och drick, var glad. : j |: * 



Himmel! du dör, din hosta mig förskräcker; 
Tomhet och klang, inälfvoma ge ljud; 
Tungan är hvit, det rädda hjertat kläcker; 
Mjuk som en svamp är sena, märg och hud. 
WttémwM WpUUmr. • 



Digitized by VjOOQ IC 



8t 

Andas. — Fy tu$and ! h^ad dunst ur din åska. 
rzeiio. - - ^ Län m% din fladuu , . 

Havitz, Gut&r ! Skål! Sjung; om yinets Gud* :] f: 



Utur hans kärl din död i droppar flutit 
Helt oförmärkt med löje, säng och 1*0. 
Ja detta glas bedröfligt inneslutit 
Glödande maskar, vil du Movilz tro. 
Alt är förtärdt, dina ögon de rinna, 
V:ello. - - - Tarmarna brinna. 

Orkar du ropa än gutflr? — Jo jo. :i|: 



Nå så gutår! dig Bacchus afsked bjuder. 
Från Fröjas thron du sista vinken för. 
Ömt til dess lof det lilla blodet sjuder. 
Som nu med våld ur dina ådror går. 
Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda, 
V:eUo. - - - Skuir du åstunda 

Ännu en ftlsup? Vill du dö? — Nej, GuUr ! :| |: 



Digitized by VjOOQ IC 



8» 

Fredmans EpisteU 

OJver Moviis, då han hlefuppiskud på gatan, 
for det qvinten »prång på Basfi^hm^ e» 
gofntparafton 1769. 
Ob salam panctum ctruit Bobértos lieHo. ^ 



9e Moviiz, hvi stär du och gråter 
Sä blodig och svullen och stinn? 
Dörrn up, nå välkommen nu åter I 
Si här har du farstun ^ stig in. 
Än lefva ju dina Patroner; 
Förglöm den förtret du har rönt 
Ppng pöngtuli pongtuli. Skönt « 
Du slår dina toner. . 

♦ ■ « ♦ 

Gutår på en halfpart min Broder; 
Se här tag en sup, räck ut hand. 
Vårt hränvin med guld och klenoder 
Förgyller båd' tunga och tand. 
Hen har du ej feber? — Hvad mera? 
Då är en sup finkel ej sundt! — 
Pong pöngtuli pongtnli. Strunt! 
Er lagom moquera. 

• • « 

Är ögat utslagit? -^ kli inte! 
Lat plåstret ft sitta, din hund. — 



Digitized by VjOOQ IC 



81 

Mins du hur jag sist dig påminte 
Om slagsmålet p& Gröna Lund? --^ 
Fdretör na den irarma kristallen; 
Qé giip6n> ge hit, eUer slåss. *-« < 
Pong^ pongtuli pongtulL Tross! 
Jag slår dig i skallen. 



Ifet plägar ens oro ju lätta 
At öpna sitt-hjerta en vän; 
Sätt på dig peioiken» berätta 
Hvarfbr' du blef sparkad i ändV 
Kund' du dig då intet försvara , 
Men fumla ocb ^gs som en so? — ^ 
Pong pongtuli pongtuli* Jo 
Det skal jag föriilara. 

Den tjugu ocb åttonde Juli' . 
I år, om jag mins, eller bur'? 
Den dagen yar klart, stimdom muli' 
Med vega ur en blixtrande skur. 
Det yar, om jag drar mig til sinnes, 
Den tjugu och femte, — Nå säj. -— 
Pong pongtuli pongtuli. Nej{ 
Nej, ye den som minnes. 



Digitized byVjOOQlC 



Likgodt^ om en aSton jag rika 
£n Nymph med tt hängaaide flor; 
Jag bölja med hiäane at spraka^ 
Fick veta precist kvar hon bor; 
Gr&nd beter — > tyst lät mig. fundera -«« 
Precist Jöran Helsiiiges ff&ndLi . 
Pong pongtuli pongtttlL, Kiind» 
Jag ^ger ej mera^ 

« o o 

Jag bar just Fiolen på ryggen » 
Gick etter och halta och skalf; 
Med floret i ögat för myggen 
Min sliönhet slank in i et hyalf. 
Men just i det samma hon stanna. 
Vips kom där en Ifingbent Di*äl)ant; 
Pong pongtuli pongtuli. Sant! 
Han STor och förbanna. 

t( 6 « 

Han ropte, släpp Nymphen; jag släpte^ 

Och lustigt en örfil fick jag. 

Din hund» knäpp p& sträagen; jag knäpte; 

Da CapOt på truten et slag. 

Imedlertid stod han och spjärna 

Med handen i kjortel och barm» 

Pong pongtuli pongtuli. Harm 

I hufyud och hjema! 



Digitized by VjOOQ IC 



Alt måste jag speb^ oeb k mimt » 
Och gå med Fkfivi patrull. 
Men hur jag på str&n^iraa tuHuaa, 
Sprang qvinten och' jag fi>ll omkuIL 
Fan fati den blågula draken! 
Ge mig nu en sup eller två» 
Pong pongtuli pcrngtalL Nå» 
Nu känner du $aken. 



Biin skönhet han straxt sig.tilegna^ 
Birfilare kaUa han mig; 
Och örfilar hagla och regna 
Och smatra som kulor i krig. . 
Revange! — • Han ropte» Ganaljef 
Där har du för qvinten som sprang. 
Pong pongtuli pongtuli. Klang. 
Tvi sådan Batalje! 



Digitized byVjOOQlC 



l^ediiiftiis Epistel ^ 

IV Féditr Jäovitx, heaihäinnénlkum tShtair 
honom viä ét Skepp. 



l^ocs! utan glas, du ser ut^ din Canalje» 
SooK^ rankigt skepp på böljan utan flagg» Fm. 
Utan compass» ock i brusande svalje, 
Strandadty plundradMiiUtaf fatfttgdom ack agg« 
SirtlMi, Itt 9^ «r nuisten skeppet föaer. 
Skjortan blir seglet» Yimplen nattkappan är, 

Klippor och skär 

jL krogar bär och dir. n. c. 



tik en Schebdi som i vigen ail>etar» , 
Drifves af och an, men stundom gör en lof» wm. 
Och som i tusende vinklar upletar 
Ny förfriskning, kSrl och tunnor, kap och rof. 
Jag är Neptun, som yftg och seglen rörer» 
Och denna Liljans krog är hamnen jag tror» 

Oek krögar-mor 

Hon är hvalfisken, Bror. p, c. 



Imstigt pkisir, jag bara med dig skämtar. 
Här har du ditt glas, lägg ut, nu vinden Uis. gin. 



Digitized by VJjOOQ IC 



Sök oppdingrafySn^tgriife-UoduiDUämtary 

Och dirf^ÉJå B>ln^pnfMHM'f>^- 
Bacchufi dkt siejpp som Reddare tilböret^ 
Änglarna berga ^fiien uti en slun» 

S}unk i ditt djup; 

Tag til valet en Sup. ^ m 






Digitized by VjOOQ IC 



m 

N:o9i. 

JPredmans Epistel» 

.l:o Om Fader Movitz^a of ve rf art til Djur^ 
gåréem, och t:o om den dygdiga Susanna. 



TT åsiÄt djåsl Ge liim vid Roddar-trappan, 
tlndäii i&rGikre, SLoputsarei Tullsnokar och 
Matroser! ~ Hiirra! Lägg til stjertén på öl^ 
iLannan. — Trumf i bordet! — Tig Käring.— 
SvalVelstickor här, sex knippor for enhvitten. 
— Trumf i bordet! Åtta istyfver häller jag. •— 
Goiirage du gamla Granadör! -— * Vänd opp 
och ner på bolsfoten. Kullerbytta med Ma« 
damra i skjulet , Citronerna pfi duken , och 
^piiimrocken pä taket» och Holländaren på Ki* 
stan. —Ur vägen Kolgubbar, Tvätterskor och 
Mjölk-Käringar. — Gör inte af med Nylännin* 
gen med sudnå kiinglorna om halsen. — Gu* 
tår! sup mig til. — Släpp fram Movitz med 
•Basfiolen; Mak åt er Sillpackare, Bagarpojkar, 
Nyrenbergare,- Skräddare och Fogelfängare. Stig 
undan Herr Upsyningsman eller Nersynings<- 
man ^er farvad du är för eH Brohuggare. — 
H}elp opp blinda Gubben med Liran. — Skuf- 
fas, lagom. — 'Slå*n på truten. — ^ Släpp fram 
den där gullsmidda hen*en med bjönama som 
dansa Pålska. Si töcken Amfojö, Susanna, 



Digitized by VjOOQ IC 



med en Markatta fk axeln och en Jläckpipa i 
munn. — Trumla Trumslagan^ HaiAiMn dan- 
sar ocfk slår benet i vädret. —^ Fiiskt oj^ goa- 
sar, bottnen iir tunnan! — Trumf i bordet! 
— Ta fast tjnfven. — Grefvens Lakej sätftr 
åtta styfver i potten; Åttarstjfver för Jungfrun ; 
Två styfrar Söv Hnsaren. — Trui&f i S^lnft*. 
-^ Där kommer Mwitz. ---Åtta; ci^ ^^KPr 
mej Sexto% Fyrai til. så Kar j^ S|utt«n» — flim- 
ra Klöf^er. — Sex och Sex te Tbl£ — * JU^df 
opp Hjorter Fru? — < Ja du har viintMiU -"-« KtOK 
så d« atr ut MovUz! -^ Nog kii^i^ jfi^ign 
Peruken ;f han baur lånt SkofläckarensP^ml^ soS|ii 
bor Budt emot "Wismar i .Ki^lfniltai7-gited< >-- 
Lustigt'! Basfiolen på ryggpn^ Tulj^q på^ lli^tr 
ten^ Yaldtbornet änder arnlep, och Butol|(ni i 
fickan. — Stig i båteur -^ Hvad säjer d«9 
där guUsmidda Äppeltysken med MarktftUii 
på axeln? — Le diable! ii porte se^ Fiof^m^ 
Qui^ par de$8ua tépauh eomm$ le Smisae^ pPrt^ 
la halleharde* -^ Nu tar han tU Yaldthcnmef. 
-^^ Prutt, prutty prutt, prutt. — Jch ta fmflp- 
mer taifel! Er firoAtelU $ich auf dar mu$ä^ 
wie eine Kuh aaf den mitlagi Siopilig^ bru^ 
der, wiUa tu wm Kirsehem hahtnf — Sti^ i 
båttti Susanna. Akta Köttkorgen. — Hopjpn 
ner lilla Syster med Klippings -» hand*kartBBi 
och Fifiå- kassen. Hvar har hon varit? -^ 



Digitized by VjOOQ IC 



lorta och nuinglat. — Håll uiTr hftU; tat, håll 
uti Bvart imt dtft? ^ ÅB Vtrfiet — le 
4NiUe/ oA que nom. — . Difc yasteoitat hvor 
j^ p^er» hvor thea. lille nieMek^ tlMii soldat 
med gale-peoLerae sitter I péekeBtmd beschtel* 
kr. -T— tfon, 90n, non^ non^ Ce n*e9t pa$ lå. 
-^ Rkhtich; Nå Djurgåhi* ^ Oui Djurgåi, 
éui Étfurgél, oui par djefla iesTtta t — Mäster 
IfäseS/ — GanCz richtich. — ^ Huta St fcrö* 
garn på bryggan. Där står Éan oclt skäller 
på Musikanten. — Jltf il a peur d'éire hat- 
tu. Fripom! -- Cänaljal HuAdsfott! Canal^at . 
— MSster Nilses? ~ Om, fm le diaUe t"em^ : 
gmrle^f Hur hänger det ifa^p? -^ JåÉcueiren 
eåe mich; dae iet mUtélapperiejf ; et tiagt mur 
éer Väger daee er oftHimklé $eine heiahlung 
geferdert und daee eå der amdere tfichi ge- 
mchtet kat, eendem ihmr aUe^ei^ mittchmåh- 
eoerlen begegnet iet. -^ Hui^a! Stöt i Yaldt* 
lionlef« Sueaima sjunger^- VKdremi spela och 
böljorna gunga. Skjut ut« 

- - Stolta Stadr 

« - Jag nu gkd 

FSrglömmer ditt prål. 

Ditt buller, larm och skrål, 

Bina Slott och Tom. 

Mbtiiz bl&s i ditt horn « « «• Cormo. 

Böljan slår, • • « Cam9. 



, Digrtized by VjOOQ IC 



il 

Båten gär, . . - ' ö^i^. 

Blattd Jakter och Skutor Spanjtiiinm äåri 

Scgeklitin ... ' e^rmo. 

Gftr snart in . • . ékrm. 

I Cadix odi Dublin. . ^ . Cérm: 



Nalle, vil du ha nötter? — Gå inte så 
nftra Björnarna. — Stilla! Njiuphen sjunger 
och Zepliiren fiil]er hannes stämma. 



Corm9. 


. . KJang och skott! 




Omtrn. 


- • Kungens Slott 




■ ' 


Mot skyarna höjs. 
Och ögat ömt förnöjs. 


• ♦ . 




I en åldriger dal 


' 




Syns én Arsenal. - - . 


Cormo. 




På en mur - - - 


Cwmo. 




Syns en Kur - . - 


Cormm. 



Med Gluggar och Flaggor, Mordgevär och lur; ' 

Från dess vall ... é^rmo. 

Dån och Knall; ... Cormo. 

Från bergen återskall. ... Céni#. 

Vågorna glänsa och glittra, de svalkande 
ilningarna förnöja. — Kostar det på, Movitz? 
— Gtttår! — Men se vid stranden snedt of ver. 



Digitized by VjOOQ IC 



Se hvad blågula och gröna Uäder som timra i 
skuggan af den up och nedirändii mörkbruna 
kölen. Hamrama knacka sk tält. Bläiiér du 
åt höger en Gtiddsk Tspipelbyggnad på en 
högd? och nedanför i vattubrynet,. -^ te hvad 
. för en skog af gungande master med fladdran- ' 
4e vimplar. — Solen bäddar ^ 'Klodiapna rin* 
gjti, Tnunmoma ifamdra. Fanorna fiäkjbi. Pikar* 
na gliwtea» SJock^pela» drillar qo^ klämtar. ' 
-^ Korken ur buteljonu — Jlfbvi^i \m4^t hat^ 
rttfi och peruken i Jböljoma, och dricker hela 
Yerldens skåL * — KJang i homw! Hrila på 
årwna. Sjung Susanmt. 

« « o 

Carmo. ^ - - Hvad jgg^ ser! 
Carmo. - - I71la ler. 

Solhatten i hand 

Med rosenröda band, 

Köst^bouquet, gröna blan, 

No[din8-kjol, Falbolan. - • • c^rmo. 

Skto och kUnd, »•.-•• Cormo. 

Snörd och spänd •••--• Com». 
Hon hoppar ur båten med en kuling länd. 

Kära du, - •* - c^mo. 

Jag ref nu - • - cwao. 

Mitt förklä midt i tu. - • - Como. 



Digitized by VjOOQ IC 



- > Lit ■■ Ui; 

Ja sknlk Inn gå 

Ta Slis*>HMatb --111! 

M- -i -itt» jig fcfc; 

Het i hjertat »K äter. - - - tk^m. 

ii""* b"* • - - . CbTM. 

Yår TraBsport ... 
Är Inanme. — SitttCaKt^iiiånMelliorfU r 
FfrMocsift ... 
Skal jag nfi ... cirw, 

I d«sa be^ a& . . . (Ww. 



Digitized by VjOOQ IC 



•{k 

f^redmans Epistel 

TUMmfllM^nSrÉUémimrtis iham$ Qvwrter 



xmek hvad för en usel koja! 
Spräckta rutor, brutna lås! 
Tappen gal en sträf Hoboja ; ^ 
Trununan hörs i giiånden slås. 
Wer da! Wer da! Larm på gatan. 
Jeppe blås i tornet, blås. 

Som en gås 

Kacklar den Satan. 
KlodLan klSmtarr vMttfi &s. 



Niclas tom som röda gulle' 
Blänker i den mörka natt; 
I en håvålm på en skulle 
Slås två kämgar om en skatt; 
Ur en sönderslagen ruta 
Tittar fram en gulbrun katt; 

Straxt besatt 

Hundarna tjuta ; 
Larm och buller, gråt och skrs^t. 



Digitized by 



Googk 



M 



Pumpen gnäller^ Ikanten sprakar» 
Häs|eö :gn8ggt» vid ^in tö«>, 
Jorden gungar, sprutan brakar, 
Böljan susatr i Norrström. 
Manskap sväng i divisioner, 
Skyka, marsch ^ek flaskan töm, 

Stjäl och göm. 

Marsch i plutoner, 
Stör de skönas raidnatts-dröm. 



Skådom nu Kolmätar-gränden, 
Smal och smutsig, full med grus; 
Rådstu-taket syns vid änden, 
Se^n blott krog och Jungfruhus; 
Ur et bugnadt fenster-galler 
Syns en nymph med skinn-karpus; 
Straxt burdus 
Slagsmål oqh sqväller» 
Nakna hjessar, toma krus. 

« » « 

Mot en vägg med skälmar tryckta 
Står en kärra full med dränk; 
I en sönderslagen lykta 
Ryker en utbrunnen dank. 
Och i rännsten på sitt Öra 
Hvilar en Gesäll så pank. 



Digitized by VjOOQ IC 



m> 



Kors Knd' sUnl^: 
Hvad Atf vi göM? 
Yräk den sates mol el^ pknki 
o * » 

Kors! bland dessas Sod^ms vmM 
Är det svårt 21^ UlM^^r^tti 
Mörka Kvalf.och faetfi skuraii. 
BrjUa ögat på alt s^tU 
Här Bor Movttz, \oy^ hvad buQerl 
Brand-Signal och Bajon^» 

Menuett, 

Tjufvar, patru])er^ 
Jungfru-röster j^ cUurinett! 

o o tk . 

Dår hans port, dlip skylten liängtt\ 
Skål, mm hror, a£ hjfrtotts gvund. 
Iiöjet sig sä mildt fiamtrftnger 
Ur en gul och hl^ad mimd ; 
Gubben Moviisk ler och oickar:» 
Men från Charons, vwi^ ^V^d 

Dödens blund 

I dina blicka; 
B^dar snart di^ si/^tft st\iqd% 
« o «. 

Skratta Mavii», blif^ej sjmkéi*; 
Märk bland pikar och geväc. 



Digitized by VjOOQ IC 



Themis mantlar obh peruker 
Syns i rännsten här och där; 
Guld-galon i, x<>da» flamma 
Bjuder lydnad och besvär. . 

Dridi, förtär, . 

KUngom tUsamman, 
En bit tuggbuss åt dig skär. 

VräKpi nacken Basfiolen; 
Eld i skrufven röd och varm;' 
Tag den stora Läderstolen; 
Akta dyna, fot och karm; 
Flöjten, Lyran och Bassongen, 
Häng dem framman för din barm. 

Lustigt larm! 

Glöm ej Hoftångon; 
Stick Yaldthomet pfi din arm* 
o » « 

En Aeneas lik- yid Tröja 
Movitz utur porten går; 
Glarinett, Fiol, Hoboja, 
Ak i ljusan låga står; . 
Elden fladdrar i peruken. 
Sprutan han i nacken {kr; 

Slängan slår 

Movitas på buken; 
Vatten sköljer ben och lår. 



Digitized by VjOOQ IC 



Jordens Gudar^/åM Ef' lycka. 
Är et stoft» et gUtter^gms*; 
Fattigdomen yid sin krycka p 
Lemnar Istt sitt trånga hus; 
Mavita går .til aftsta krogen. 
Borgar dår förnöjd et krus» 

Tar et rus, 

Tapper och trogen. 
Somnar tkI et sex-örs ly^s* 



Digitized by VjOOQIC 



Fredmnii» iBpktél 

Angående ain SkmajnA Jkemie» dk^tämiigheL 

Jfröderna fara väl viUé ibland 

Om glasen men intet om krogen; 

Alla de hitta til-druFYomas knä» 

Drick bi*öder» drick litet grand. 

äör hur de stulta och skrapa i sand» 

Famla p& dörrar och bulta med knogen» 

Ragla och tumla med stopet i hand» 

Och blöda om tunga och tand» 

Fader Mavitz, slå i » slå il 

Min flicka har glömt mig, jag dör tro§^; 

Natt och dag jämt i fylleri» 

Skal all min sorg gå förbi» 



Bröderna gräla om brickor och kast» 
Vid ölbägarn jämt demonstrera; 
Somliga dricka et qvarter i hast» 
Och draga klingoiiia hvasst; 
Tärningar trilla, och brickan står fast; 
Gubbarna slamra och stolt discurera 
Än om et kyrktorn och än om en <]Yast; 
Men Kyparn han STär som en gasU 



Digitized by VjOOQ IC 



léi 



Hå )a ja ]a» det är så, jal 
Slå éid p& min pipa, ge mig mera. 
FUckans åLål uti tankarna. 
Fast ho/n har kosUt mig l>ra. 



Ja jag har gett hänAé skänker och guld; 

På barnhuset skafia jag Barnet; 

Bardet det dog; med Calas på dess mull 

Jag söp Dödgräfraréii fuU. 

Ofta hå paltama gått på. patrull 

Jag har då 6iat det lidliga skartiet. 

Vågat fbr henne h&A^ ryggliast och hull. 

Och slagit de hjeltarlia kuU. 

Men, min jinha Greta f men! 

Nu år jag lik Ibgeln snärd i garnet. 

Som vil ut til sin Mhet igen. 

Och har knapt döden til vän. 



Slå i åt mig; kandie smärtan förgår 
Af saftemas Ijnfliga syra. 
Tårarna rinna på näsan; Gutår! 
Blitt hjerta bättre nu mår. 
Knapt har jag lefvat i femtio år. 
Dock kan jag tryggt för Er alla bedyra, 
At sådant Finkel som jag söp i går 
Är kostligt mot kärlekens sår. 



Digitized by VjOOQIC 



1«2 

Dryp en droppa , eller tvä. 
Och häll den på hjertat^ häll m^n fvra^ 
Svedan skal ta mig tusa^d föij^^j 
Tag blott en sup ofvanpå. 

« o o 

A|! när jag tänker uppä Rännes hy 

Och ögonens brimiande lekar , 

H[jertat af ängslan sA tun^jt sqm et bly 

Vil från buteljerpA fly; 

Bröstet de^ liknar en sväf vande skyj 

Fröja mig lockar pch Frpja mig pekar; 

Hände^^ fängslas ^ mj^g pgonen bry. 

Ack himmel! n^n sorg bjir nu ny. 

Men, min \rfniia Qreta! nog. 

Nog vet du nu väl på hvem jag pekar. 

Fan i dej så du mig bedrog! 

Slå kypare i, — Det är nog. 



Digitized by VjOOQ IC 



Fre<||liAR« £|Mftt«L, 



▼ &r Utta låg i sängen o(:h sof 
Med handen under öra» 
Och ingen mer än Kfögam fick lof , 
På nyckelhålet röi-a. 
Utan för på krogen , Bror! 
Var det så tyst som on^ natten; 
Intet öl fans^ om du tror. 
Nej knapt en droppa vatten. 
Tyst på tå så nöjd och qvick 
Kring sängen gubben vandra , 
Tog på täcket, log ocli gick. 
Och hviska vid de andra. 

UUa snarka. 

Frös och sparka. 
Täcket öfver-fanfvud drog; 

TkTép inunder 

Med 6t dunder 

Vände sig och log. 



Regnbågen vi4 eo |^ws|n4e «kvr 
På fenster«iri&^9 glUtrji; 
I teket på «w pinn^ i l>ujf 



^ Digitized by VjOOQ IC 



104 



Ren Ki*ögani8 kldnpling qvittoa; 
Vid 2<ipyi*4M IjliTtå Ml 
FeååbitnA åååttä på håkeill 
tfUa blef ur sömnen ySckt, 
Men kunde knapt bli vaken. 
Af ocl^ an kon kasta sig, 
Och STängde kring med armen; 
Gret i sömnen bitterlig» 
Obh klöste sig i barmen. 

Än hofl skratta, 

An hon fatta 
I sängstolpen och i stoln; 

Tog fram skonst^- 

Och pä röna 

Knäpté underkjoin. 



För Spegeln Utta sftäd&te sin bål*m. 

Med vin och roseö-våttcKn} 

Sen kndts et pärlband kiing hä^es arm, 

Och flor kring schäfer-hiåtten. 

Liksom när på Päphos ö^ 

Kärleks-Gudinnan upyakhar. 

Allting tycks i vällust dö, 

Och ftötgétl blött matt såktai*; , 

Likså Krögam Mét dch méf 

Af ångst och täUtl^t Oamåxä, 



Digitized byVjOQQlC 



105 



Då yår WWtf safai «g «r 
At sina locloir ååinma. 

fSMk oäb ättling 

Och fbrtäring . 
Glömde GuUmd i «itt qf al , 

DebitanAtv 
CredittfMr^ 
Majshus ock Kscalé 

<6 '« ^ 

Kring l7Iloé 'hfeäéä Jiucti^äd och grann 

Nu flögo tréitfie gi^déi'; 

Gytheren sjöng och karlékefa brann 

Bland lockar, flor och gåzer; 

En Zephir mot speglfte tlög 

Fram Méd hn Sistét bdi ^pääa , 

Och en ann' sin vffftukt smög 

I lockar och pomadå; 

Med en täng éh Copiäön 

1 spisen satt och iläsa. 

Brydd en ann' i yredgad ton. 

Höll p4 et eMkål blåsa. 

Lekar, löjen, 

(^val octi nöjen 
Skifta prägtigt/om 11 varann'; 

Krögarn l^lunda. 

Mer han ghmda. 

Mer hans tijei^ brato. 



Digitized by VjOOQ IC 



106 



En ängla-hj, en leende mund. 

Ett blotUdt bröst af våda. 

Ack! himmel» ack! hvar tima:4)eh stimd 

TSytt paradis bebåda; 

Men af all naturens pnigt, 

Hjertat til yällust och plåg». 

Röjde mast -sin Ijufva magt 

Trå ögons vackra låga. 

Såg hon upp, förtjustes allt. 

Och blunda hon m^d öga^ 

Röi*des blodet varmt och. kallt. 

Med suckar til det höga. 

Maken tunga 

Til at sjunga, 
Och en röst så skär och klar, 

Och sä. böjlig, 

Fins omöjlig; 

Det sad' Krögar*far. 



Nej aldrig såg man Krögam så fatt» 

Så kär, en peine, och nyter; 

Kring Vilas ben på stoln där hon satt. 

Han strumpebandet knyter; 

Drog på skon, och af och an 

Smorde med borsten på lidret; 

När hon jäspa, jäspa han 

Med näsan högt i vädi*et. 



Digitized by VjOOQ IC 



lOT 



Hannes hals en rutig duk. 
Af brandgult silke höljde. 
Och dess barm så hvit och mjuk 
De jra lustar döljde; 

Håret hängde 

Och sig slängde 
Uti mörka bucklor fritt; 

Tröjan spänder 

I små ränder 

Skifta rödt och hvitt. 



Vår Ulla tog sin ljusblå salopp. 
Med Pontac of verslagen, 
Sprang in i krogen, fylde en kopp 
Med fin likör för magen; 
Sockerskorpan til sin sup 
Såg man den sköna n« bryta; 
Astrild brann i glasets djup. 
Och fiacchus pff dess yta. 
Nu fick alt en ny natur. 
Ny frihet, lust och lycka, 
Fråa en rik med silfver-ur 
Til Tiggam rid sin krycka. 

Ullaa miner. 

Öl och viner 
Gé en Guda-frögd. Gutår! 



Digitized by VjOOQ IC 



né 



Slikt herl^wge 
Ej i Sverg^ 
Fäji: pik néBg» lå- 

4» O <f 

Men himmel ack! hur b^tes alt op}! 

Bäst Ulla ömsa stul^bar,, 

I dörm pä tröskeln, g|ssa hvem kpm. 

Jo fyra halta gubbar: 

En med värja sne4 och vind, 

Och med en tågstump den andra, 

Och den tredje som, var bli^d, 

Tog Nymphen bort och vandra. 

Himmel ack!' hvad larm oeh skrik! 

Vår Ullas rop mig; sårar; 

H varje .gäst satt blek som lik, 

Och Krögarn Mde tårar. 

Qvar pä bänken 

Frkm om skänken. 
Bär står Uiliis< Bränvins^ghs, 

Tomt och spruckit 

Och utdruckit. 
^ slöts vårt Calas. 



Farväl min Nymph! Apolla;mig skänkt. 

Din sköna bild at målat; 

Nu går du bort, senlifage^ du lilänkV 



Digitized by VjOOQ IC 



fM 



Och fttt min didk ])e6fråla; 
Ifenlwåf Trftfls Ml ftH 
SjHUgea ditt lof ¥id cjniib|)i8r» 
Laksom Yestas lof så gällt 
Sjungs af de små Yestaler* 
HMj dig med ditt hrita dok, - 
Spitm katomull på -din slända; 
Sfnn ock sjung ocli Vis din Iboki 
Din Sol kan återvända. 

Tiden lider, 

Di^^en säoider; 
Tro at lätt från skrubb och ris 

Astrilds vingar 

Snart dig svingar 

I sitt paradis. ,< 



Digitized by VjOOQ le 



Nöo a»- 
Fredmniis Spistel 

Til MMberg på PutBt vid KungB-Tri^årdem. 



aMoUberg, Mä stilla, sU stilla vid grinet 
Stilla pä din post, Fältyäbeln befalleri 
Stå som en docka rödblominig pch tiind. 
Inom Floras grönskande galler. 
Präktig med tofs din blanka karpué 
Lyser i fronten bland bajoqetter. 
Stolt dina ben med hvita stöfletter 
Trippa beständigt kring gångai* och hu&r 
o o a 

Bror min, din opsyn foii^åder et blod, 
Som med våld och mord ur hjertat upstigf^r. 
Så at du verklig kan kallas för god 
När du bara skyllrar och tiger. 
Se hvar han vandjitir med sitt gevär. 
Lång och högbrösti^d, breder i truten. 
Halsduken svart, stångpiskan upknuten. 
Hårlocken pudiad, upvicklad och tvär- 
en « • 

Men inom galhet hvad blomstrande prål! 
Sammanvridna hvalf, blompottor och stöder. 
Bugningar, nigningar, löjen och skrål 
Vid et sårl af sprutande flodei\ 



Digitized by VjOOQ IC 



tit 



Stolt lilr 0Gb'4ir med dyrbara' 8lftp 
l^Mas fwh Wkn^^ Herdkmor, Gréffibiiw; 
N^^dagna Mm, högmagade Qnnnor 
SttU på afiten bUod farukor ocW skrfip; 

o » ^ 

St kurii Flora hon öpiiar et (alt, 
Som liet lystna égski rör oefa fértjusan 
TtUa M gallret, har sad' du? )o snällt 
Tragårdsmästarn gfingama krusar; 
Inom en list af Buxbom och grönt 
Ritade namn i hundra fasoner, 
Neglikor tSckt bland röda Pioner 
Si^ ^var vinkel och lukta så skönt. 

o o o , 

• 

I perspectivet så långt som du ser. 
Inom dessa murar, fönster och rutor, 
Oi'pheu8 iFlora sin djrkan nu gei* 
Vid Cymbaler, Flöjter, och Lutor. 
Fordom förtjuste denna vår pari 
<jrenzer. La Hay, Anzani, Camilla, 
Och dessa trän så lugna och stilla.. 
Delat sin skugga åt landets Momirk. 
b o b 

Se där pft bänken med mandom och hull 
Sättlsr sig en kämpe, Iris han klappar. 
Rustad i stoflar ined bälte af gull. 
Och i rocken glimmande knappar. 



Digitized by VjOOQ IC 



itt 

Under M'«kuggH)i ocb Muatskdé p[€A/ y - ^ 
lAiiåattn na* nt^ fanf^ud på mnnéoq J. 
SömnigDflk ram mmå Imbdm i hmmUk^ ' 
Ler hm och] putar «it»f^g odi 14eBu -\ 

^ -«• .o 

Skyldra, se L&pUTB han tripp%r A mUlip ' 
Med ^itt Uåa skJlrp och galdfak tm|i, 
Framlhr tvä Hingstiur som stcdt yiåmimoltl 
Sina halsar gnä^and« höja. 
Bullrande hörs en gyldne Cårois^ 
Där som en Kusk han kröker ock ¥äjeri 
Bakpå en Turk hhuod fyra Lakejer 
Gungar sä frodig med sprakande Idosn. 

41 l> 4» 

Åldrig i pmrpur med >sljema oth band 
Går en Landets BrottyStrtxMpJIfter^liansiMitt^ 
Ropar Gevär! tar Musköten i hand» 
Skyldrar långsamt^ torstig och hitter* . 
Stolt med en plume i glimmande drägt» 
Nyter och spänd framstiger en annan, 
Röd emot saln med hatten jfär pannan. 
Blixtrar på fingret juvelen sä täckt, 
o « a 

Himmel! hvad bugningar, höghet och dambl 
Klangs hvad silfversmidda . tjocka Boraser! 
Vindögda, torstiga, fromma som lamb. 
Med en trut som idliga blåser; 



Digitized by VjOOQ IC 



BergéirSm^ kutryggig, iKidblå och tjock, 
.Med gula upclag^ fi]|gniF.faKåoagw; 
Och Uand en flock som $oi*lar på gåi^^eii, 
Hvälfvas af mässiDg trä glimiMiide locL 

• • • 

Gosse en gång om du stupar i &ll^ 
Ser du Arsenalen, pryd dina anorj 
Mars har oss båda Tår svepning beställ 
Inom slitna, blodiga fanor; 
Där skal din sabel hätiga vid min. 
Rostad i blod och kiökt.i Cossacker; 
Skjortan du bär, skal blodig och vacker 
Tekna de kulor som träffat ditt skinn« 

Mollberg, Gutår! hvad sk^ klockan, kamrat? 
i Jacobi tom stäi* säjam på åtta. 
Finiktar du ej? ne) Kungens^ Soldat 
Fruktar aldrig bröstet at blotta. 
Skyldra» marschera, stå division! 
Skyldra, lös af, stå rätt, alla nio I 
Rätta er; marsch! hvad slog hon nu? Tio; 
Brandvakten ropar på Slagtarhus-bron. 



VrsdméMs Bpiåtiar. 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 

»:oJK 

FrednaDS B^slel 

RBrmide M^tthergs Paradering vid Corporol 



U ndan ur y ägen, se hur' Profos3en med pluBMger 
Syängei* guldyxan tils alt hlir un4aiirö|dt* 
r«M». — Se Piparn stolt med små Mustacher ^ 
Trind och rödblommig tai* fram sin mä6$]Ogs«flö)t. 
Trumslagarn, trumlar. 
Mollberg framfor går på tå. 
Ryter och mumlar» 
Och ropar^ stå! 

p o o 

Se den där token så desperat han armen svänget » . 
Hvälfver en pinne och dunkar på et skinn; 
IVuRå. — Två tallrikar en annan slänger; 

En i et Valdthom han pruttar tjock och stinn; 
En går och pinglar 
Med en grytring mot et spjäll. 
Samlar i ringlar 
Et dödligt skräll. 

9 « o 

Tjenare, MoUbergf Se hur han tätt och hj[ulbent 

klifver» 
Gråtögd och blijKtftiU^ och som en anka from; 



Digitized by VjOOQ IC 



^ - Ock €ft«r tnpim i m Ifw 
Lgm^ Mb Iift% och Lojt och HsMfel^ftonk 

hartet haa vikar 
Ocb «^ppå gobä^get ser a 
Hör hor han abiker: 
Stå, ratU Ert 



Micka åtMoBherg; serMutter intet hur han nickv 
Lyfter på hatten, och grinar nppå skämt; 
Tmi». • - i takten han på klacken vickar. 

Ett, tu, och ett, tu; håll takten, trampa jäfnt. 
Se hur han sprättei* 
Med ny piskperuk och skor, 
Hvita stöfletter 
Och sorgefldr. 



Se DahlhergB Cagmn, favar hon i gluggen står 

och gråter. 
Blödig och vindögd och med en svarter kjoL 
. — Hör in i gränden harpan låter; 
Krögam han skrattar och spelar på fiol. 
Liksom en nunna, 
Bomans Enka prydd med dok. 
Full mot en tunna 
Står med sin bok. 



Digitized by VjOOQ IC 



116 

Dar går ProcesséBi luAnnpiter hfem ät dodi 

grinden? 
"So Corpral Boman, som låg så yattusjuk. 
Témk. - - Se Christian Wingmark, näi*msta fi^änden. 
Med hyiter näsduk och svart rosett-peruk; 
Han midt i léde 
Går vid Bergström, så dämä^ 
Kypaiii Ede, 
Och så en Präst. 



Där går Orgtrampara, och så Tornväktarn i 

Cathrixia, 
Krögam på Sodom och Krögam på Kryp-in. 
T4mb. — Rör spelet, lät trianglar hvina ; , 
Trumslagara hvirflar och dunkar på et skinn. 
Tätt framför vakten 
Lunkar Klockarn röd och full. 
Bär efter takten 
£n skofvel mull. 



Ja Corpral Boman han har nu kastat plit och 

balja, 
Nu är hän döder — Ack ! är han död ? Bevars ! 
Tamk. - - Han sista gång Mustachen tälja 
På Bruna Dörren i fjol den sista Mars. 
Vi tyckas raska. 



*J>Ju- ''igitized by 



Google 



%il 



MéD hvad ar 'Hart Mf? ei bloss! 
• Hedras irf o^ ^ 



Rider Er djefvuln 7 SU rätt i ledet» rfitta felet; 
Höger omsänder £r» skyldra mtd Mi«liöt! 
tmi*. - - Musköt på axel! B4r på: spelet! 

Lågg an i vädret! Ge fyr! Fév fot, ditt nöt! 
BomanM mandater 
Flisas uti Bacchi trakt. 
Hurra kamtatei*^ 
Tack for god vnkt. 



Digitized by VjOOQ IC 



FrednuiBs fl|iistel 

Ojver BergMtromskoM Pmrträt på MMjé 
krog i TmnhåUm. 

Stol-m och böljor ijstiu ren, 
Himla-^hvafiTveU matta sken 
Mer och mer försvagas, 
&en det börjar dagas, 
Mohien simma, 
Qvahn och dimma 
Bådar Solens bleka stiimma. 
Vädren spela fritt och läckt, 
Fenstren ristas vid hvar fläkt. 
Lönn och aspar susa» 
Kärr och källor brusa, 
Orren spelar. 
Tömmar, selar. 
Bonden ät sin ftle delar. 
Ren i hvar spis. 
Fladdrar och fräs 
Spånor oeh ris. 
Stickor och gräs. 
Redan vällings-grytan kokalr. 
Ren med yfvig lugg, 
Torpam uti mjugg, ' 
Efter tobaks-elden snokar; 
. Och pfi ängen ren. 



Digitized by VjOOQ IC 



Il* 



Lotad mot m^^tem, 
Dalkaim i sin skyttA lan 

♦ ♦ ♦ - 

ID^ögam stöfTelB på 8ig drar. 

Skurar brän vins-patinan Uar, 

Hen i stopet fattar, 

Står i dörm och skrattar; 

Pipan blossar^ 

Gubben trossar 

Bygdens kämpar, barn och gossar. 

Gumman på sin yagn vid grind 

Håller banden under kind. 

Af och an hon vickar. 

Slumrar in och nipkarf 

Solen sticker ^ 

Gumman qvicker. 

Vaknar och ur stopet dricker* 

Qvarnar och hjul 

Börja sin &it; 

Hör, fi*ån ett skjul 

Väiode du klart, 

Fövsta slaget uti smedjan; 

Sm^QP smal och lång. 

Med en glödgad tång. 

Naken ända up til medjan. 

Mellan ^eld och sand. 

Med eji pusi i hand. 

Sjunger np sin morgonbön; 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 



Luften spelar fymk o(& siute^ I 

Minsta bloomub Yäkt mK fintai» 

Öpna sin% knopp«is 

Le ät daggens droppar, 

Prägtigt randas.^ 

Vällukt andas. 

Med Zephirens fläktar blanda^. 

Skogen skymtar mörk och blå. 

Berg och kullar prydda stå. 

Med bäd' Lalnb och q^vigor; 

Bygdens barn och pigor 

Gå och valla. 

Le och tralla. 

Sina hjordar sammankalla. 

Lärkan i skyn 

Fläktar så sval« 

Tuppen i byn, 

Flaksar och gal; 

All natui*en börjar vakna 

Jil ny glans och pi*äl. 

Nya göromål; 

Och at iag&x skönhet s^kiia. 

Steg nu Mavitz opp,^ 

Tog sin färge-kopp. 

Satt' sig vid sin tafla ner. 

« o 9 

Nå, BergstrojMkant hviMl ]agl Mf! 
Med Bipdoiössa, l^or« j^g ber! 



Digitized byVjOOQlC 



Ht 



ft*öst-l>oui{uet i J^airineii, 

Ock ^il''flfbps pä ariiien» ' ; J 

Oimnibller; 

Parasollet^ 

Ve den Mmvitz, töcken fjollarl 

Nå, så dumt I |^ döt åf skratt; 

Se den Son med Schäfer*haftt> ' 

Prägtig som en annan» 

Med en Musch i pannan. 

Såg jag maken! 

Isterhakan 

Hänger på den gamla di^aken. 

Bröstet så spändt. 

Skjuter hon fram» 

Och excellent 

Liljax^ Madam 

Har du skildrat» Bror, p| våfven. 

Men säj mig rescm» 

Hvarfbr sitter hon 

Med en fogel uti näfyen? - 

Jo reson är den, 

At dess ägta vän, 

IP^åw BergBtrSm lefror än: , - 



^1. i^ii 



Digitized by VjOOQ IC 



FredinaA»: Epistel 

jingdende BroKopet hos OMtoMnj/mrt • 



VTe rumr i Bi^dlh^-gål^ dki bandi 

Jag slår dig- med getStet* 

Kors livad trkngseH 

Ingen stängsel!' 

Släpp in en kttnd* 

Stig in. — Tack för besväretr 

Korsgeväret 

Sätt för porlé^. 

Slån i lorten; 

Om han käftar tnof. 

Vakta port och fenster. 

Ögonen til vänster! 

MnskM ftr kpl. 

Aj i skorsten brinner sot L 

o « e 

Ajf skorsten kastar eld och mullr 

Hvart geck nu JUovitz^, Gubbar? 

Där vid grinden 

IJnder )i|iden 

Sikter han full. 

0yad iBtår du där och skubbar? 

Hurtigt gubbar f 

Ta'n i kra^n^ 



Digitized byVjOOQlC 



Hl 



SUTii fbr magttH - 
Sft det ^ger sqvätt 
Håll, din dtfiama nMfr^ 
Ordiuiig båll på gatan* 
FäH Bajonett! 
Stå då uti ledet rätt! . 

o « ^ 

Albrm! är- stora tuniisSn iytdi 
Så spruta fnskl pä j>laiiken« 
Phasnix sitter 
FuU med glitlér 
Ståtligt f<Hgjld. 
Mer vatten hit på skranlén} 
Hugg ner planken; 
Klang i tornen; 
Stöt i Hoinen; 
Spelman var på vakt; 
Si nu kommer Bruden 
Som hon vore buden , 
Skjldra? gif akt! 
Vébus lik i dygd och |>rakt. 
o o o 

Geyär! och släfip Marschalkép fram; 
Han trippar så beskäftigt, 

Och raiUerar. 
Wmgmmrk» Madam. 



Digitized by VjOOQ IC 



Se, Chapeau^bås s& hiftjg^. 
Ocb beskäftigt. 
Grann och Inidc^i^, 
Fär han Bruden 
In i brönops-saln. 
Biåsen Musikanter 
Polskcr och Andanter. 
Hirar Sr Cx>rpraln7 

läjldra och töm ut Focaln* 

« ♦ » 

Hvem är som intet slipper in? 

Åh det är Brudens Moder. 

Skjldra gossar; 

Gumman trossar 

Blott med sin min* 

Mer vatten hit, Maroder» 

budens Moder , 

Stär vid trumman; 

Släpp in gumman 

Stilla manskap! Hau! ■ 

.mChristian Wingmurk^ vänta. 

Ej pä dön^en glänta. 

Hej Gevärau! 

Si tfan» Casper mit sein Frau. 
o o * o 

Släpp Svarfvaiii in, hvad stoj och spring! 
Hvad skrål af Barn och Pigorl 
Gat-Mamseller 



Digitized by VjOOQ IC 



195 



Och GesSUflT 

Stöfva ikring. 

Hör liror^ Jiorn och 0gor. 

Barn och Pigor 

Ta hört ordet. 

Si yid hordet 

StAr Brudgummen åår^ ^ 

Hvad stär du och trampar! 

Tyst! Magtstem ^tampan 

Lägg ner Gevär! 

Psahnen nu h^ jwia^ lär« 

o « • 

Fiolen ^tämfi, Blagisteriv r^t 

Mot Basfiolen dundrar; . 

Bäst han sjunger. 

Hes och tunger» 

Slår han sitt bröst. 

Se hröUopslaget undrar 

När han dundrar 

På Sanct Paulus» 

Dayid^ Saulus, ^ 

Och Tärt sjnda-Llot. 

Ifarsch! Yaldthomet klin^^r 

Här nu växlas ringi^ 

llusköt fAr fot! 

BSngen tog Magistern n^ot* 

Kon! 9rudm» bvita handske ^peatk. 



Digitized by VjOOQ IC 



»6 

Brudgummen BYär ech gråter; 
Stolt Marskalken 
Bär fram kalken 
Med Frontignac; 
Skänkskäpet han npläter; 
Bruden gråter; 
Först drack Prästen, 
Bruden resten. 
Och Brudfräman neg. 
Gevär! håll jämna leder» 
Herr Magistern vreder 
Skuir ta et steg» 
Vips damp han i vrfin och leg. 
* 4> a 

Sist vanka- slängar b var om an; 
Nu träter ]l^öllops- vakten ; 
Men Corpralen 
Går i Salen» 
Slår alt han kan. 
Med glaset stampar takten. 
•Bröllops-vakten 
Sköflar faten» 
Och den Saten» 
Brudgummen var kät. 
Ståtligt på det sättet 
Röfvas Lazarettet; 
En tog en plåt» 
Prästen två» sen skildes de åt. 



Digitized by VjOOQ IC 



UT 

N:o 41. ^ 

Fredmans Epistel 

Vid ét tUfälledå CHrtsiian Wingmark miste 
Bin natttappa i Slagsmålet med Mollberg. 



jMoUberg satt i paulun. 
Full med Qäder och dun. 
Klädd uti en skinntröja brun^ 
Och med en yäst af cattun; 
Skjortan syntes ibland. 
När med kärlet i hand. 
Gubben stod så bredbent i sand. 
Hosta och fukta sin tand; 
Böxbandet i böxoi*na sprack; 
Nu gick han til fönstret och drack, 
Skrufva luckorna opp, 
Sfig uppä stjernornas lopp. 
« • « 

Stugan däri han bor. 

Är ej synnerlig stor; 

Hvitlimad och hvälfd som et Chor, 

Men utan stolar min Bror; 

Dörren är utan läs. 

Sängen liknar et b&s. 

Bolster eller kuddar gunfls! 

Intet, platt intet där fäs; 

Men borta vid fönstret bakom 



Digitized byVjOOQlC 



198 

ligger en Halfankaref kom. 
Kom och se kvar han ttri 
. Skrufva up luckan, Mon cher. 

. • • • 

MoUberg, se hvar han stär. 

Bakom örat sig klär; 

Si uppä dess knorliga hår» 

Röda filtmössan; gutår! 

Drick» betrakla kamrat, 

Hur hans arm desperat 

Håller uti yxan helt flat. 

Bultar och sprundar et fat. 

Mollberg, si god morgon! — Stor tack. 

Hvad har du i ankaren? — > Räck* 

Än i stånkan Signor? 

Idelig dubbelt öl Bror. 

' « ft • 

Abe^ hur är det fatt? 
Du är svullen och matt^ 
Mollberg du har slagits i natt; 
Se hiiru näsan är platt; 
Se Fiolen så grann. 
Sönderslagen står han; 
Hur har väl den leken gått an? 
Yaldthoi-net blodigt min sann. 
Lägg munnen til ankarn och tig; 
Bror, aldrig bli rädder i krig; 



Digitized by VjOOQ IC 



En g4ng slås jaf ||hvwt Ar, 

Då Sf mjp^nan|psda|;» J[iul4i*! .. 

Aber hvarfore då 

SLal du prygla och slå? 

Jo därför det faller sig så; ' 

Vänta din rygg skai bli blå. 

Drick håll tnjitep och ^ig; 

Sen befaller jag dig, 

Vid tappen var qvicter och vig. 

Sjung sen en visa för mig. 

Kan du intet sjunga? — Å nej^ 

Orkar du då dansa med mej? 

Du är Luxenburg stor. 

Och jag är Fan, kära Bror* 

o . « a 

Dansa JVingmarh, allarm! 
Jag skal hålla dig varm. 
Aj aj aj aj aj aj, min arm! 
Aj aj nattkappan, hvad harm! 
Mollberg skona mitt blod; 
Släpp nattkappan, var gpd; 
Aj aj aj! Du bränyins^marod, . - 
Rättnu ^ repao? jag mod. 
Nk nå jag skal klaga för mor; 
Nattkappan i trasor^ min Broi-. 
Mollberg släpp, mig, farväl! 
Hustru min slår wg ihjäL 

Frtåmmu EpUUer* 



Digitized byVjOOQlC 



FredmiiBB Epiötél 

RSrande Kortapekt på K^bbem. 



ilen Calad jäg ^i^ oék m«r, 
F^hand hat^du, M^^Ué^g, BNaC, 
Knäpp af lju6«li, dft ébd fti*. 

Ropa tria, 

Ksra Br»r. 
Klöfrer Ass, giitår, htåSbOt; 
Tuan, Hitti; sfcål näti VSii, 
Kungen kSgsl, fiir h(%)^ Mdéjt; 

Ti-umf i bortlel! 

SAg du deh? 
Sötaste Mor Winpnark, Mor ^fi^«r& stick 

öfver, - 
Mera Kl$fver, mera K}öfrer» 

Mera Klöfver änf 

9 « « 

XJOa klädd r gtått ofjk fgmit 
Me^ sin UfittMÉ ^ym- gként; ' 
Halsen med et pBrlblinA tVibtef ~ 

BröstM! ttndås 

Hvitt deb iAttnt. 
Hur stfir spehet, spdå db$ 
Ruter Fyra, KlOffttr S[o; 



Digitized by VjOOQ IC 



Kungea, Damen, -f^npyiq» Smmt t 
Tyi den h^^xh. 

Hjerter Fru!; . . 

Gråt intet Brqr MoUberg, k^4 hj^fUlper du 

ljuter. 
Hfira Ruteft ni«a Rut^! 
QyoBi skall Uanda nu? 
« « « 

Spader Knekt, nå det var Bra; 
Bums 4en ville Vllu ha; 
Asset föll ej, det var felet; : 

Låt si spelet, 

Hvad vi ha. 
Hej stor tack» förlåt jag her;. 
Skål! Låt Asset falla ner; 
Mins i förgår hvad Caladei*; 

Mera Spader, 

Spader mer; 
Auter, mera Ruter, lät Hjert^rna daqima. 
StrammalStrammal Strsontpa! Sti;ammal 

Sjrster Dttq g&r. 

* ♦ ♦ . 

lilla ITIIaa "W^ h«r4^ 
I^är den skjmtar fram ibland, 
Såda korten lust och Ifijenj 



Digitized by 



Google 



Se huF (smflögd UUa ler, - 
Hur hon sitter och ser ner, 
Och pä fingret se juvelen 
Mellan spelen 
Strålar ger. 
Ropa! hvem skal ropa? Jo MovH^, släpp 

stopet; 
Gissa ropet, gissa ropet: 
Ruter Tre jag ber* 

* ft c 

Men mitt Herrskap titta ut, 
Öpna fönstret en minut; 
Vintrens skärpa tycks bortrinna 

Och forsvinna 

Hvar minut. 
Nå, Mor Wingmark, se hur täckt 
Stjeman tindrar i sin fläkt! 
Si hur Mån' på himlen lyser, 

Vatnet fryser 

Vildt och fräckt. 
Svep om dig saloppen; Ack! dog du min VUa, 
TårefuUa, tårefulla 

Stod då all vår slägt: 



Si hyad slädar syiis på sjöa. 
Som vid bjällrors klang odi ddn 



Digitized byVjOOQlC 



lii 

Trotsa Mjaa tik kon bister 

Stederiirister 

Med tt dMu 
Si den Hästens vamui ISnd 
Fpr den gyldne Slädan sptlid, 
llttF han mod i sfiiftnget hlmur^ 

Hur han flimtar» 

Dyr och ]aittd« 
Hej! titta åt diogen^ si bOndema åka» 
Le och spraka, le och 8pråka> 

Hålla pipan tind. 

e ti ^ 

Se den gula Kampen brydd. 
Med de ljusblå tofsar prydd j 
Minsta sats kan äigat glada. 

Ingen släda 

Är så prydd. 
Wingmark9 Fåle löper Jiapp, 
Som en Ren framför en Lapp; 
Klang, det klingar uti ism. 

Han surpiisen 

Undanslapp* 
Pojken där på skridskor han Uingar i irikoi^ 
Djärf, nyfiken, djär( nyfiken 

£fter några rapp. 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 

Än den Hingsten i fuUt stsSck, . 
Hur han löper ung och k&ek. 
Brun och hvit med svarta Qä(ätA% 

Ibland .skäckar 

Rar, och täck. 
tfen den hiojta Gäqgajin d^r» ' 

Som de gröna seldon bär, 
Märk hur snällt hax^ gftr i danséa» 

Fläktar svaosén» 

Stolt och tvär. 
Hör långt ut på sjön^arn slåss och kör sönder. 
Full bland bönder, full bland bönder. 

Åkarn fullast är. 

• <f « ♦ 

Vargar tjuta öfver alt. 

Ren det snögar och blir kallt; 

Stäng til fönstren, tänd på brasan. 

Som. i Casan 

Är dét kallt. 
Märk hur skogens toppar små 
Luta sig helt silfvergrå. 
Bygdens fält och blomster-sängar. 

Berg och ängar 

Gömmas må 
MoUherg U fram flaskan, jag ryser, jag fryser! 
Ack jag ryser! ack jag ryser! 

Och kan intet gå. 



Digitized by VjOOQ IC 



hyss åt lockan hur det yi*. 

Hur fif 1^, 0itMattrar, sprids o^h ^tjr«l 

PpltWrmar,' luften tjocknar, 

Stjeman slocknar, 

Mflnen flyr. 
Därfär i så lustigt lag. 
Och på en sä kulen dag, 
Lät oss Baéchi safter prisa 

Med en visa; 

Glasen tag. 
Kling klang för min flicka^ så trogen i nöden. 
In i döden, in i döden! 

Hvemskal blanda? Jag. 



Digitizedby 



Google 



IM 

Fredmans Epktel 

TaUttaWit$Nad,$hrifi^tMH9mtH^f^ 

T ärm mer öl och Bröd, 
Län Bfadam fVimgmariå kamia. 
Lägg Kummin i, 8u$anma^ 
Värm vfir stora Kopparpanna 

Hlenc röd, f^. 

Fort bädda en Säng, 
Med Svandun, Silkes-täcken; 
Gesyindt, precist pä fläcken. 
Vagga, Stol och Mässings-bäcken, 

Skaffa i fläng; 

Stäng dörren, stäng. 
Fäll gardinerna helt sakta; 
Astrild kom, din Nymph upvakta. 
Kom och hannes glans betrakta, 
Hannes känslor vänta ömt ditt understöd, m. c. 



Renskt Vin, Mjölk och Mjöd, 

Mer' Ölost- vassla, kära! 

Mer Socker, Ingefiira, 

Alt hvad skönt hon vil begänu 

LätU dess nöd, nm. 

Sjung Nymphen en sång. 



Digitized by VjOOQ IC 



ut 

Dess hjerta ängsligt brinner; 
Det blod där inne rinner » 
Snart en Ijuflig svalka finner. 

Delar sitt spräng; 

Sk&oihet, hyad tvång! 
Tusend dödar krii^ dig stimma; 
Ända i din ^S rliek y timma^ 
Måste du en död fitrmnuna; 
Jtfasien dold i blomman badar blomman; död« d, c. 



Digitized by VjOOQ IC 



138 



N:o 44. • 

Fredmans Epistel 

Öfver Bredstromsians och Moviiz melancholL 



j^Movitz helt allena 

På Tre Liljor satt en gång; ^ 

Harpan mellan bena 

Glin^mar bred och låfig; Fin. 

Roligt se byar sena 

Och bvart finger i fullt språng 

Öfyer harpan skena 

Under klang och säng. 

Harpan var förgyld och grön. 

Prydd med Myrten, Tusenskön, 

Med en ^Cherubim utmålad. 

Prålad, 
Utaf Hoffbros vackra rön. D. c. 



Harpans klara läten 

Rör til andakt hvar person. 

Ifrån herdars säten 

Up til Gudars thron; fim, 

Vorlden blir förgäten, 

Hjertat blöder vid hvar ton, 

Sjelfva ängla-fjäten 

Käns i själn, och hon 



Digitized byVjOOQlC 



. liBÖ 

Gaf nu Moviiz dubbel pragt^ 
När han söng mot afgrunds magt» 
Slog accoi^der efter noten. 

Foten 
Hördes intet stampa takt. n. c. 

I sitt stoft med tårar 

Moviiz ligger lik; må gjordt! 

Hvem dess hjerta sårar 

I min sång blir spordt. . Fin. 

Kör i Bacchi förär 

Up til Fröjas myi*ten-port. 

När du dig utkorar 

Någon Brud så fort; 

Drick ej mera an du tål > 

Tänk på dina göromål. 

På din Cloris, där hon ligger ' 

Pigger, 
Visar dig sin blomsterskål* d. C, 

Moviiz ville blänka 

Uppå Astrilds vädjo-ban; 

Råkte på en Enka 

Väl försökt och van; Pin, 

Lat och ful), kan tänka , 

Låg där Moviiz hela dan. 

Honom lyfta, sänka 



Digitized by 



Google 



tu 



Måste ske med kran; 

När faaa nu» ^balA m% Tål» 

Skulle eldas i ain sjSl» 

Somna han mot tttggen krumpen» 

Trumpen» 
Som en gammal Bacdii trSL d. c. 

« « « 

Bröder» om Er lyster 
Til at Veta hvem hon rar» 
Så ir hon en syster 

Til Bror Bred$trom$ Far; #«•. 

Eljest blek och tyster» 
Saflig uti tal och svar» 
Men förträffligt yster 
När hon bröllop har* 
Saken blef nu slutligt den: 
Movitz gaf hon djefvulen; 
Därför han vid hai*pan åtei* 

Gråter» 
Spelar psalmen om igen. jp. c. 



Digitized by VjOOQ IC 



141 

K» 45. 

Fredmans Epistel 

Tit Pmåer MoUherg roranie ha»$ Har fm, och 

titUka et dmgs ad nptiiimm ai MolUerg 

led QBkyUigi på Krogtn RMt^A. 



Ajenare Mottberg, hur är det fatt? 
Hvar är din harpa? hvar är din hatt? 
Ack! hur din läpp är klnfven ooh ator! 
Hvar har du varit? svara min Bror. 

Til Rostock, min Far, 

Hin. harpa |ag har: 

Där hörjas krakel, 
. Qtoi me) och mitt spel; 
Och häst jag spelte, Pling plingeii ]^ng. 
Kom en Skofiickare hjulbent och ling» 
Högg mig på truten. Pling plingeU piång. 
e o 

Hur såg han ut? jo surögd och klen, 
Svarta skinnhöxor, mörkhlåa hen, 
Upfiistad hatt med guldträns och hand, 
Randiger nattråck och käpp uti hand* 

Just så såg han ttt. 

Få västen et spjut. 

Satt i et gehäng, 

Och när han blef sträng, 
Sl<^ han i verkstan, Pling plingeii pläng. 



Digitized by VjOOQ IC 



Sfl at där daiTa båd* fäiU>änk och säng, 

Jag- sAlt .'och speUe nyktei* och sur 
Drotbdii^iis Pålska i Pålen > G dar; 
Rundt kring mig satt 'föi*ståndiga m£rn; .^.. 
Den drack et stop, et halfistop drack den. 

Men hur det var fatt. 

Slog en åf min hatt, ' i 

Eln ann' sad' ät mej: 

Hvad fan angå dej 
Pålens affkrer? Pling plmgeli plåi^. 
Spela ej. Pålska, men ,]ar dig en gång * 
Ha tand för tunga. Pling plingeU jiåAg* 
« o o 

Hör min Mäecenas, hor hvad som sker: 
Jag satt sä nöjd och drack mitt qvart^r, 
Talte helt högt om PåFns conjunctur, 
Yeten god' herrar/ sad' jag^ och drack or, 

At ingen Monark 

I veilden så .stark 

FSkm&t i sitt land 

Förbjuda min hand 
At på min harpa, PUng plikigeli pläng. 
Och det så länge där finnes en sträBig, 
Spela en Pålska. Pling plingeli pläng. '■ 



Digitized byVjOOQlC 



MS 

Nu satt i vrån en gammal Sergeant, 
Tvänno Notarier och en S tänd-drabant, 
De ropa slå, Skoilickarn har rätt/ 
Pålen är straffad t, dess öde utmätt. 

Ur skrubben kom fram 

En vindögd Madam, 

Slog harpan i kras 

Med flaskor och glas; 
.Skoflickani högg mig, Pling plingeli plång 
Bak uti nacken en skårsa så läng. 
Där har ni saken. Pling plingeli plång. 
« * * .• .. 

RiRtvisa verld, nu frågar jag sist: 
Lei }ag ej oiUtt? — MoUbtrg jo visst. 
Lider jag ej oskyldigt? Gutår! 
Harpan är sönder odi näsan är sår. 

Tvi sådan förtret! 

Ej bättre jag vet 

Än fly ur mitt land 

Med harpan i hand. 
Spela för Bacchus och Yentii, kling klang, 
Blamd Yiituoser ta stämma odi rang. 
Följ mig ApoUo. Pling plingeli plang. 



Digitized byVjO.OQlC 



144 

N:o 4». 

Fredmans Epistel, 

Hflf rtf Mollberg skal hjuda iil hegrajmng ^fier 

Mutter på Krogen fVismar, och om hane 

affärd ifrån Sterbhmset^ 



Undan ur vägen, ge rum (or Courim, gå ur 
vägen för Mollberg utan strjk ock tvång! 

Pitsch! hör han smäller med piskan; Allons! 

Sitter rak i sadeln som en stång. 

Råcken upföstad, på hatten Gordon, 

lled Pistoler i bältet och en stor Bftsson. 

Pitsch! hör han smäller i flygande språng» 

Och med hatten viftar än en gång. 
Tyst! nu i ring 
Rundt ikring 
Han galopperar i liarmen; 
Än guppar han 
Af och an. 
Helt lik en rusig man. 
Mottbetg, märk, kar flor om armes 
Odi uti pktoleraa flor 
Bröst-bouquetten märk, i barmen 
Gjord af buxbom/ Bror! 
Se hur han tar up sin lista, • 
Hör hur han nu läser käckt: 



Digitized by VjOOQ IC 



145 

Vmm^ Vin, secnndo Kista, 
TeMk> tags CoBfece. 

o « « 

Undan ui* vägen? ÄdieU och allons!' Vänta' 
MiOXtérg, &åir fyge&i; stadna litet där. 
Pitsclif hör han^^mäUer och hojtar ochsySr; 
Kan dii ¥an& ÉtcUberg, jag begär. 
Riddar Sai^ci Jöi^ii, fa Vad &r din afiEaire? 
Vil du spänna pä draken? $&g mig hrad der är. 
Pitsch! til begrafioing jag bjuder, Mon frer^ 
Klockan Sex: i afton nngeför. 
Vet du ej Bror, 
Krögar-mor 
På Vismar dog klockan fyi^ 
Jajg är befalt, 
iöfveralt 
At rida; Hej geVdlfc! 
Mollberg skal allting bestyra. 
Köpa Strufvor, äkafa ititisik, 
ligga SVepniiig, Lampor hyra. 
Och gå feamftr Jiik, 
äölja glas och stå vid difjken. 
Lät se listan; ix^en nöd: 
Qvarto Fontac, qyinto Fisken, 
Sexto Saffrans*brodl 

« « « 

Wreåmtm$ EpUUar. it 



Digitized by VjOOQ IC 



146 

Undan för tusen! det pinglar och slår i Idock-^ 

stapeln vid Olof; karln är borta ren. 
Pitsch! hör han smäller med piskan i sten. 
Och ger spårren med sitt högra jben. 
Men mina tårar , mitt hjesrta til men. 
Börja tillra; här står jag arma, nu alieo.* 
Mutter pä Wismar är stelnad och klen. 
Nu med Änglar delar hon sitt sken. 
Sådan Madam 
Ta mig fram. 
Som nånsin borgar sä mycke; 
Nu är hon kall 
Som Cristall; 
Mitt bröst dess fotapall. 
Hannes fägring vann mitt tycke. 
När hon satt vid krogdöm ibland. 
Med bindmössa, krusadt stycke. 
Och et glas i hand. 
Hannes ögon jag berömmer. 
Men dess hvita bann, Hi, hi! 
Gör a t jag alt skönt fördömmer. 
Och vil ensam bli. 



Digi;ized by VjOOQ IC 



14? 

N:o 4r 

Fredmans Epistel 

Angående MoUbergs återkomst tU Stérbhusei 
på Krogen Wkmar. 

JSLommer intet Mollberg f Jo nyss på stund 
Så gnägga hans Fål« vid dörm på Grönlund, 
Där stod han och växla, med pipan i mund. 
Och klappa sin lurfviga hund. 
Klädder var han i sin mörkblå Surtout» 
Med bälte kring lifvet, pistoler och spjut; 
Stolt floret kring armen yai* slängt med en knut 
Som bröts i en blomma til sluL 
Mosters Brunte på Wismar långhalsig och tvl 
Stod och sörpik ur tunnan i Krigarens skful 
Mot enresvagnmedknektar,mångfUrgad och gul» 
Med söndriga skenor och hjuL 



Helsa Kamerater! Gubben är känd; 
Se der ! byar han kommer högbröstad och spänd ; 
Pitsch hör hur han smäller med Piskan på länd, 
Pitsch, pitsch, bör han smäller i gränd« . 
Se hur håret fladdrar baktil och fram 
Med små papiljotter upvikladt på kam. 
Stigbyglar oqh sporrar kolsvarta af dam 
Och Fålen så spak som et lam. 



Digitized by VjOOQ IC 



149 

Hurra MoUberg! God i^orgon! Godmorgon 

IwMpirat, 
Sflj hyad har du i korgen 7 Confect och Succat. 
Än i hyttan pä armen? Kolrötter, Spenat, 
Och Finkel et stop delicat. 



Bror uti fullt stiäck til Nyboda krog 
Jag flängt sen i Brännkyrka tie hon slog ; 
Där smorde jag Klockai-n, och Bror, det var nog. 
Fem supar i qyarten han tog, 
Väg^n, yet ni gossar, huru den yar? 
Jo sumpig med gyttja, — Gutår kåra Far! 
Hyar Herrgärd nedrutten, eländig och har, 
Qch Skogen durchsigtig och klar, 
J'latt omöjligt at finna en enda röd grind. 
Bara törnen och tistel och tufyan helt tiind, 
Toma sjöar med nordan och kylande yind. 
Gutär! — Jag blir surögd och blind. 



pär fir för Madam, som ligger pH biff 

Et l^fci^B til syepiwg -^ iM si h^ad i gjbr 

Pä lisUm |ag pricka; lät si hur där stär« 

Slätt inte mitt mivne formar^ 

Fiskw 4snsar qyick i katten, och här 

I knytet läg kriipgjioiiia -- Gudar jag ay«rl 



Digitized by VjOOQ IC 



Hvad glömde jag Goinr? på listan si däri 

Processqo och Kistan, Man chqr. . 

Tog du iNT^vinfit då? — Jo i sbnblMnjag. 

gick. 
Si på ftrgen! hvad tycker dn? ~ Alt i godt 

skicL 
Tag dig fruko«tt Bror MoOberg, hestallsam 

oqh qyick. 
Och torka diin Fåle och drick. 



Digitized by VjOOQ IC 



' Hkssingen i Mälaren en eommar- 



öbtenr gluxittiar fclaiik och Ci^tfd, 
\^rttx]lét BSt en spegel; 
Småningom tipfalåsek*' vitid 
I de fallna segel; 
Vimpeln sträcks, och med en är 
Olle pä en Höbåt stiKk 
Kerstin ur Kajutan gär» 
Skjuter läs och regel. 

« o . a 

Stälet gnistrar» pipan tänds, 
Olle klär sitt öra; 
Rodret vrides, skutan vänds» 
Gubben har at göra; 
Under skarpa ögonbryn 
Grinar han mot soln i skyn! 
Kierstin, gubbens hjertegryn, 
Skal nu seglen föra. 

o o o 

Seglen fladdra, skutan går» 

Jerker tar sin lyra» 

Lyi*an brummar, böljan slår. 



Digitized byVjOOQlC 



Alt med våld odr yi^; ^ 
Skutan knarkar, bVidkli^^ ^Ms, 
Yimplens fläckb i tojipén iéä. 
Tuppen gol si Étfdi ödi he6. 
Nu slog klockan f^dra*. 

Moviiz stöt å« déiH' i )ärä> 
Som på skutail £sA*2ft. 
Olle du h^d^H^stki* Tjnrii? 
Lyssna hvad de svai^; 
Hör hvar är ni heAMfd lif? 
Ifrån Lofön.kW&ihi» vi 
Med Grönsaker,' Smeii, 
Mjölk och Äplen klara% 

•o H> •« 

Si en JuU^ sléyniiav -fitim,' 
Marjo åran lyftar» 
Med sin löfbrodd, mjölk och lamm 
Hon åt tullen sy ilar, 
Har i knä en bytt!» smör, 
Kersbärs-korgat (\*ammanför; 
Marjo nu sib^ lo^Ang gö^. 
Snyter sig och snyflta¥. . 

9 4 o 

Ulla H mbla é dkrMla> ^mig , - 
Spritt vid Solens ffkrftlar,- . 
Jäspa ej, lés up diii' pung, . 



Digitized by VjOOQ IC 



Tag fram band oeh nålart 
Fästa din Salopp igen» 
Nös du7 Profit lilla vän! 
Si dar har 4u Hessingen, 
Gröna trMn och pålar. 

e e • 

Lilla Fästjpan på dig ser» 
Kom min Nontrom lilla. 
Sätt dig bredvid mej, sitt ner, 
Fritt din låga stUla; 
Vi ha alla lika rang» 
Lustigt! hör basuners klai^. 
Prosit och Gontentement! 
Dyrbar ögonvilla. 

e • « 

Kon i vassen skylt sin kropp, 
Snärd i våta tågen. 
Bruna Oxen kastar opp 
Himmelsblåa vågen. 
Ängen står i härlighet, 
Kalfven dansar yr och fet. 
Hästen tumlar stolt och het. 
Svinet går i rågen. 

« e « 

Vid et träd oppå ra slätt 
Syns en Skytt förbida 
Dagens gryning klar och lätt, 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 



Foglens sång och q vida; 
Bakom Trädets tjocka stam 
Bössans syns och skymtar fram; 
Hunden trogen som et lamm 
Står vid skyttens sida. 

o o o 

Morgon-supen, Mopitz, går; 
Ljufligt böljan svallar^ 
Ser du Ekensberg? Gutår! 
Hör hur folket trallar; 
Där framsätter en sin föt, 
Klotet kägloi-na slår mot; 
Hör du dunsen af hans klot 
Uti bergen skallar? 

« o o 

I en löfsal kring et stop . 
Magra bussar skratta, 
R(^ trumf, och allihop 
Uti stopet fatta; 
Somliga med sträckta ben 
Sofva godt och snarka ren^ 
Hvila hufvud mot en sten 
På en blomstermatta. 

• « o 

På den klippai^ där vid strand 
Sjelf Chinesen^ toålar, 
BiUftP^ såmk näfva sand, 



Digitized by 



Google 



154 

Skönsta blomster-skålar; 
Uti leret brännes in 
En Apelles pensel fin. 
DUa^ Wintdad, min Ck)iisine! 
Ser du hur det prålar. 

• « .9 , 

Såg da nu Mariseberg, 

Så se längre neder, 

Med en gul och bleknad färg 

Sig et tjäll utbreder. 

Fönstren glittra, kännen J 

Ej Sattpetersjuderi? 

En. gäng, VUa, railleri! ' 

Palten dit dig, leder. *) 

« m o 

Fällom lodet på vårt djup, 
Jäspa ej och nicka, 
Sof ej, öpna flaskan, sup. 
Bjud MamseUen dricka; 
Vakna Moviiz, ser du ej 
Lazaretts-palats, så säj? 
Akta näsan du på dej 
För hvar vacker flicka. 

• » o 

Tomens spetsar blänka ren. 

Kors och tuppar glimma, 

^> Di detim 9kr ef 9, vmr pi K a mgik é i m e i t «» flrffti t f » r* 
sJnderi-InräUmitHfy oei^éérvié «l tukiku$. 



Digitized by VjOOQ IC 



lä& 



Morgonrodnans klara sketx 
Syns i vattnet strimma; 
Barnet leker gladt vid strand» 
Samlar stenar i sin band. 
Slungar stenen dit ibland 
Där som gässen simma. 

« « o 

Lossa tagen, seglen fall. 
Ren syns Skinnarviken, 
Med dess Kojor och Gastell, 
Branta berg ocSx diken; 
Under smä kolsvarta tak 
Gnälla pumpar, eld och brak, 
Häisten sträcker foten spak, 
Gnäggar, rädd för spiken.^ 
« « « 

Med sitt klappträd ner vid strand 
Pigan står sä kåter, 
Knyter til sitt förkläds-band. 
Och sin barm uplåter; 
Barbent hon på bryggan står. 
Räknar slagen klockan slår. 
Flitigt sig på benet klår, 
Svettig, sur och våter, 

« « « 

Allstäds godt, men hemma bä^t! 
Sagta lät oss unna 



Digitized by VjOOQ IC 



156 



Yattukörarn med sin häst 
Hvälfva om sin tunna; ^ 

Kärlet glittrar, hjulet går, 
Sprundet sprutar, hästen slår. 
Om den pragt for ögat står 
Sjunga de som kunna. 



Jeppe tutar, trumman går, 
Böneklockan klämtar; 
Sotam svart i skorsten står, 
Hvisslar, sjunger^ skämtar; 
Bagarn sina korgar kör, 
Smeden ren sin slägga yör. 
Ren båd' Knekt och Granadör 
Vid geväret flämtar. 



Skjmdojn dit vår hydda fins, 
Gömmom not och flöte; 
Stöt uti basun, och miixs 
Detta glada möte. 
Farväl Jörgen, Truls och Hans! 
Farväl flickor, spel och dans! 
VUa tog sin myrten-krans 
Uti Neptuns sköte. 



Digitized by VjOOQ IC 



IW 



NonttSm stjelper siq peruk 

Af $i& röda sk^Ua » 

Och min, UUa blek och. ^uk 

Lät sin kjortel fallä, 

Klef sä bredbent i paulun; 

Moviiz efter med basun: 

Maka ät dig NorsirSm! Frun 

Hör jii til oss alla. 



Digitized by VjOOQ IC 



1&8 

N:a 40. 

Fredmans Epistel 

Angående Landstignmgen vid Klubben i 
Målaren en eommar-afton 1769. 



Aiamsell VUa, märt Mamsell 
Hur vårt måBsken nu i qv&U 
Täckt försilfrar och besträlar 

Grindar^ pålar, 

-Berg och 'tjäll. 
Målarns bolp lugn och skär 
Tyst en mängd af kölar bär^ 

Öfversyallar 

Fält och vallar. 
Som (brsvinna här och där. 
Syster se nu dit åt h vad Jakter och Sumparf 
Skepparn pumpar. Skepparn puhipar. 
Solbränd, tyst och tvär* 



Se hvad åkrar rundt kring sjön,^ 

Som af tusend blommors frön 

Ge en . vällukt rundt kring stranden 

Och åt handen 

Arbetslön. 
Kors hvad många Bacchi kök! 
Ur hvar klyfla syns en rök, . 



Digitized by VjOOQ IC 



IS9 

Iffinsta TiiAel 

Osar finkel i 
MinsU bro bär folk ök. 
MMberg styr <lft dit åt,fit bryggan tä Tänster; 
Ren sitt fenster, ren ^sitt fenster 



litta dit ii, dit it strand, 
Ut åt sjön, på vänster hand. 
Dit mklt dfver åt det huset. 

Dir som ljuset 

Syns ibland. 
Nej min ros, min sockerbit 
Dit åt, där jag pekar, dit, 
' Slt åt ^ogen 

Åt den. krogen 
Bfed en skorsten röd och hvit^ 
Dit där som den torpam med ljustret vid kullen. 
Står i juUen, står i juUen, 
Han ^bm koxar hit 



Ljufva vindar, biåsen opp! 
Hissa vimpeln högt i topp; 
Lät nu segl^i fladdra, fläkta* 

Vi ä äg(a 

I vår tropp. 



Digitized by VjOOQ IC 



Klang, vid vallhoras gkda Ijudl 
Lät oss prisa vinets 6ad. 
Vid det rdpet 
Ä6r på stopet. 
Värm np Åårot, blod och hud. 
Drick lilla min Syster, drick Stuitbérgi^hblten, 
Klang! hör skotten, klang! hör skotten 
För vår lilk brud. 



Lägg i land vid lurogen. Avsär? 
Just vid dörm; Gör skuttth klltr. 
Där står krögam med sin qvitina; 

Tjenarinna, 

Kära far. 
Tack för sist. Skäl! lägg i hmdf . 
fVingmarhs Mot ta mig i hand. , 

Svep om kappan. 

Stig på trappan. 
Skrapa tofflorna i sand. 
Kappråckar och Knyten, Matbylten, Gatttfoer, 
Öl och Viner, Öl och Viner 
Hämta up från strand. 



Jeanna tappa sin Rubin.' 
Aj mitt Örhäng tog Cousin. 
Lottas Muff låg i sängtäcket. 



Digitized by VjOOQ IC 



161 

Och på dScket 

Violin. 
Fappas Handskar» jag blii* sjuV, 
Svepta i en mangelduk» 

Lägpå skutan, 

I Kajutan 
Bredvid Morfars Piskperuk. 
Sötaste Bror PtUer^ ack jämmeri Peruken 
liåg i duken» läg i duken. 
Pudrad» stolt» och mjuk. 

• • « 

Stöt ej Basfioln» kamrat. 
Stjelp ej kull vårt Våffelfat» 
Bär Smörbyttan under armen 

Br jnt i värmen 

Som Succat. 
Sicken Tårta» bränd och stel» 
Strödd med socker och canel» 

Med bruneller 

Garameller» 
Och Ansjovis til en deL 
Lät 068 nu bli glada och rasta en timma, 
Slåss och stinuma» slåss och ;stimma 
Vnder sång och spel. 

'W « • * 

Fader Hok, din skål hvär dag! 
När du ler så skrattar jag. 
WreåKumé Epi%Uar. fl 



Digitized by VjOOQ IC 



162 

Nä kom Yäds du flådun fatta; 

Jag må ski*atta 

Åt ditt lag. 
Tag värt sällskap i ditt skjrgd. 
Skänk oss af din varma brygd; 

Dina safter 

Ge oss krafter 
Och förskingi^ köld och blygd. 
Men hör lAir det blåser^ ,fall seglen» fast slupen. 
Tack för supen, ^tack för supen I 
Yivat Bacchi^bygd! 



Digitized by VjOOQ IC 



1(18 

N:o 50. ' 

Fredmaas fipistel 

Om des9 sista Ognekast på Vtta^ fTinUad 
vid hattes dievfmrt ifrån Djurgårdtn. 



Jt hoebus förnyar 

De gyllene skyar» 

Kring ^tfider och l>yar 

Besudlar vår syn; 

Hästarna Jblänka, 

I vattnet sig sänka. 

De stampa och slanka 

Och gnägga til skyn* Fin. 

Åskan huUrar, 

På molnena kullrar; 

Diana ren knallar 

Bland Ekar och Tallar; 

Där blixten Ijungar^ 

Sjelf Jupiter gungar 

Bland Gudar och Kungar 

I yattuhryn. o. c. 

Hästarna lyfta sransar 

Med fläktande man; 

Sjelf Neptun dansar -> '-^ Como. 

Med gaffel kring Ocean; 

Hjeltarna fälla lansar; 

Sin pipa tar Pan; 



Digitized by VjOOQ IC 



164 

På kärleks ban 

Syns med bloss och kransar 

Båd' Ängel och Morian; 

Böljorna glittra , gunga. 

Tritonerna blåsa» sjiin^/ 
Como. - - Vila WinUad! 
Como. - - Ulla Winblad! 

Kärlek dig öfvervann. 

Mars sjelf med guldgaloner 

Står blodig och grann. 

Och uti bergena tänds Ganoner 

Af hvar en Neptuni man; 

Gastar och Cupidoner 

Omfamna hvarann*. 

Men VUa syns! skrålen Postiljoner. - Corno. 
« • • 

Skeppsklockan skurrar, 

Man pumpar och surrar; 

Holländaren huirar 

Med hatten i hand; 

Ängelsman skjuter, 

Hvar knall fler minuter 

Et echo utgjutet* 

Bland bergen vid strand* jp/n. 

Se på ståten. 

Se CUa i bften; 

Dig böljorna ;skaka 



Digitized by VjOOQ IC 



165 

Frän Paphos tilbakä; 

Gupp, gupp min Fröjd» 

Jag slädar din slöja, 
, Din himmelsblå tröja 

Med röda ]>and. 9. e. 

H(irral häU 'fU^kan luta, 

Kringsvinga din hatt; 

Ooh Moviiz tuta - - Oomo. 

Vid gastarnas sorl och' skititt. 

Q^! 'frän en gummal skuta 

Det blixtrar ^ matt; 

Är du besatt? 

Akta dig, de skjuta. 

Hurra livad de sjunga gladt! 

Solen i ögat sticker. 

Blås Moviiz när Fredman dricker.. 
CQvno. - - Vila Winblad! 
Corno. - - Ulla Winhtad! 

Hurra! hurra! hurra!. 

Neptun, min Nymph, galanter 

Befalt böljorna 

1 dag från Djurgålns förstörda kanter 

Dig lyfta och stilla dra; 

FäU dina engageanter,. 

Safeppen nu ta. 

Farväl min Nymph! biåsen Musikanter. - Como. 



Digitized by VjOOQ IC 



106 

N:o 51. 

Fredmans Epistel 

jtngåenåe Cancer ttn. få Tre Bfftter. 



j^ovitz blåste en Concert 
P& Tre Bjttor en afton sen balen var sluten; 

Hvarje ton liksom en ärt . ^ 

Den föll så kuling och ruUa ur truten. 

Först höll Bergen en harang, 
Sen söng Utta et par utaf Filtsens Duetter 

Vid et accompagnement 
Utaf två Flöjter och sex Gannett^. 

Hör båd* folk och ft - - cuuim. 

Orphei Oboe. - - drnrim. 

Lät oss yara glada, barn, 
Och klappa systrarna hvar på sitt knä. 
• « « 

Mollberg satt uppå sin stol, 
Jämt med fingren han drilla och flög som 

hin haken; 

På sin stora basiKol 
Han spelte solo och surra med stråken. 

Bravo! hör en Fantasi 
Ur B moll, ur G dur, en Arpeggto, jag tackan 

Hurra! hurra och slå i. 
Vi skola dansa och slåss som Polackar. 

Blås nu Movitz gälk - * • dmrim. 



J^ Digitized by VjOOQ le 



167 

Bravo, det var snäUt! - . . ciarin. 

B)ravo bra bravissimo! 

Hej lät oss lefva vällustigt och sällt! 
« « o 

Röd om näbben som en tupp 
Stod nu Movitz, slog takten, och stampa och ropa: 

Blås en air utaf Galupp» 
TJtaf Galuppi skrek strax' allihopa. 

Hej, sad* Bergen, ge oss vin. 
Ge oss öl uti hyttor; Hej lustigt courage! 

Systrar hör min violin, 
Kom dansa polska och sjung ert bagage. 

Blås nu Movitz, -^ Jo - - Ciarin. 

Bra bravissimQ! ... ciarin. 

Hvem har nånsin kunnat tro 
At du skull' födas Olympen til ro? 

UUa söng en liten air, 
Hvita bröstet det svalde och lyfle halsduken; 

Wingmarh med sin tiöjtraver 
Han stod och smålog och riste peruken, 

Bergström stod i vrån och drack» 
Siäntde qvinten, plang, plang, satt fiohi under 

armen;. 

Ulla söng, han ropa: ack! 
Oeh flög så Nymphen burdus uti barmien. 

Bullra intet dän * * - Fimtto. 

HåU din trut ma chere. .- - - Fiauto, 



Digitized by VjOOQ IC 



168 

Lät oss höra ännu mer; 
Åh kära Wingmark blås mer flöjtraver. 
* « « 

Wingmark sfig ut accurat 
Som pä solfjädrar där man en h^rde seir Upa, 

Som i lunden står så flat 
Och har i truten sin Iju^la pipa; 

Hatten satt uppå en sned, 
Bruna västen var upknäpt, updragen på magen; 

Stundom när han flöjten vredj 
Så nicka huf vud och fläkta upslagen. 

Hör nu på en chor. - - - F^auto. 

Hej, Da Capo, Bror! - - - Fiauto. 

Sjungom alla nu i chor. 
Och lät oss sluta en högtid tk stor. 
o o o 

£ol stormar uti skyn, 
Nattens facklor de släckas; det regnar och sq valar; 

Neptun utur vattubryn 
Han kastar up siqa Gastar och. Hvalar. 

Ack hur Ijufligt dä den ton 
När Äpbllo med mildhet förlustår värt öra! 

Sjung Bror Wingmark, min Patron! , 
Ack sjung en skål som är lustig at höra. 

Blås bassonen stark. - - ' - Fagotio 

Vivat vår monark! - - - ciarin. 

Skrala Ciarinetters klang 
Vi dricka skålen med högmod och rang. 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 



Fredmans Epistel 

Til Movitz när hona Fäsimo dog. 
Etegie. 



JMovitz, mitt hjerta blöder! 
Movitz! Moviiz! 

Jag sett din Fästmö kall och döder; 
Grymt jag hör hur' Bacchi bröder 
Med gråt bestorma skyn. 
£n vrider sina händer. 
En sitt hufvud boit han vänder, 
Ömt en annan sackar sänder. 
När i de sälla länder 
'Hon gömmes för vår syn. :||: 
o o o 

Skål Bacchi män oc^ qvinnor! 
Charlotte! Charlotte! 

Bland Fröjas tr(^a tjenarinnor, 
Til en afund ibr dudinnor, 
Gjort Movitz frihet snärd; 
Dess ögons glans och låga, 
Hannes i^giing och förmåga. 
Då hon sig på feltet väga 
TJnder Cupidos båga. 
Var Gudars åsyn värd. :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



m 

Som i den klara J)öl^ 

Du f^^ ^1 

Den ATStra fisken sig fördölja. 

Och Zephirens hvirflar 'följa 

Med^ ryckning up och ned; 

Så din CJtarlotte, muf Frände, 

När hon til din hädd anlände. 

Som en fisk hon qvickt s^ig vände, 

Hvar led en ^prittning kände 

Jag sjunger intet mer» * 

Ack! för hvar gftiig fag skåda 

CharloUe! ChaHötfe! 

Hos Fahriköm, vid råck och låda, 

Då hvar Lördag hon bebåda 

Hvar balen sknllé stål 

Mig tycke jag ^sar f)kariQUa 

Med två nystan i ea {lotta 

Vid sin härfrel sti loch måtta; 

Vips öpnas Plufos gi*ott0l ' 

Och Nympheil /sjunker då. :|(: 



Lät från din syn försvinna, 
Movitz! Movitz! 
Hvar skymt utaf din älskarinna ; 
Lät nu dina tårar rinna, 



Digitized by VjOOQ IC 



tn 



Oeh sUill Fioln iwän; 
Fljr 5^4c, «f rröjw; 4|||; . 
Og)i din .frih^ ömt ^r«vara^ 
Förr du snirdes i e» snaran 
Jfu fiLr du på krogen vara, 
Nn är du fri min Son. :)): 



Digitized by VjOOQ IC 



Fredmans Ei^istel 

Angående Mlagwmåtet nedan/Sr Donto-Bommem 
hos T. en Twstnatt. 



Vid et stop Öl och nfigra Supar 
Fladdrar Snillet m^rkt och plumpt; 
Det från sin högd sig så fördjupar, 
At dess prål blir kaUt och dumt. 

Men lät oss höra • - - r^ooo. 

Bergen, må göra! - - - VzcUo. 

Hur vid Fiolen han på Rosenlund 
Stål- rödblomqiig, frisk och sund; 



Utan båd^ eld och lust och tanka 
Han FioFn i famnen ftr. 
Blir då så trög som denna Anka 
Här vid Danto-Bommen går. 

Hör hur han grälar! - - • Freda. 

Dumheten trålar, • . . F-eiio. 

Dödar Olympens små qyal och behag 
I hvar knäppning och hyart drag. 



Längst bort, Gutår! bort vid Grimshage 
Ligger krogen Rosenlund; 



Digitized by VjOOQ IC 



m 

Krogen «r kind for rost ech mage» 

För musik och friska g|Mruiid.. 

Drkk och alå taktoi. ^ * * V:cu: 

Kring deoaa trakten -> • - V:M9. 

Syns Tobaks-lador, Trägudar och Fält; 

Kråkors skrän hörs skarpt och gillt 



Si Krögar<»Far! hur godt ,ban skrattar^ 
Sqyalpar Ölet i sitt glas, 
När Fader Berg i stråken fattar 
Til en Solo på sin Bas. 

Hör hur han kolrar, - - - r:ciio. 

Leker och jolrar, - - - V:cU9. 

Ilickar med hufvud och småler åt skyn. 
Under tunga Ögnabryn. 



Så ser han ut vid nattens dimma. 
Klädd i Nattråck dumt och platt; 
Mellan hvart drag Tennknappar glimma. 
Vissna blommor bär hans hatt. 

Hör hur han spelar, - - - r-cifo. 

Mattar och felar; . - - Krcito. 

En Sko har mässing til spänne, och en 
Bär et spänne utaf tenn« 



Digitized by VjOOQ IC 



174 



Skäl kära Far! man måste skratta 
När man på vår Spelman ser, 
Hur han är lik en brun Markatta 
Som åt stången vindögd ler. 

Tusende fukter, - - - V:cUo. 

Krumsprång och bugter - - - V:cUo. 
Gör han behändig och snabb i sitt lopp. 
Opp och ner, och ner och opp. 
« « « 

Krögarn är full, och full är Krogen, 
Full med kärl och ledsna lif; 
Än en Gesäll med glas i knogen. 
Än en Båtsman syns med knif; 

Somliga slunga, - - - FrcUo. 

Somliga gunga - - - V:cUö. 

Mellan två linor högt up i gran. 
Spela Spelman snäll och van. 
ft « ^ « 

Bröder gutår! Skål Fröjas Gummor! 
Med solhattar, hvita ben. 
Som under klang af blanka trummor, 
Vältra sig vid månans sken i 

Som vid Fiolen - - - r:cuo. 

Lyfta på Kjolen, - - - r.-ciio. 

Sjunga om Herdar och Vaggor och Säng, 
Natt och dag uti fullt fläng. 



Digitized by VjOOQ IC 



Här är oss godt, gutår min Sköna! 
Tag en Våffla och Melon; 
Drick et glas Öl med stjelkar gröna, 
Fyldt med Muskot och Citron. 

Spela y var yster. - - - v.-cuo. 

Drick kära Syster. - - - V:€Ho. 

Hurra! hvad Båtsmän och Systrar i takt 
Dansa pä vfir gröna trakt. 

« « « 

Men hvem är den med Skinn-karpusen 
Surögd mast af allihop. 
Som med sin Nuhb tätt vid kardusen 
Står och flåsar vid et Stop? 

Si hur han smilar, t - - V:cao. 

Klunkar och h vilar. - - - V:cUo. 

Bugar och tackar och sväljer och ler. 
Sen sitt glas Kamraten ger. 
« ■ • « 

Än då den där som sig nu lutar 
Med en piska mot en ek. 
Som ät^en mängd af Hundar hutar. 
Och betraktar Korpars lek? 

Längst bort vid bergen - - - V:cUo. 

Synes til fårgen - - - r.ciio. 

Stugan helt grå, nederfallen och ful. 
Och en Kråka på et hjul. 



Digitized by Google 



116 



ÄQ dä den där? Han ^Sgre9 beter. 
Visitörn vid Dant»-Bom, 
Som mellan Skrindor och Karreter 
Smyger sig sä snäl oeh ffom, 

Där stär Kamraten; ... V:Mo. 

Tolf i qvadratcn, ... f.-ciio. 

Med smorda Ögon och luppade Skor» 
Halfva Näsor» ri&a Klor. 

« « « 

Hugg'en i Skallen, vrid opp Truten, 
Kasta Balja och Gehäng, 
Bryt af hans Käpp, slit af Surtouten, 
Flaskan för hans ögon sväng. 

Han är den samma . - - V:cUo. 

Som nyss annamma .- -- - V:cUo. 

Slangen och Pannan i Ormsaltargränd, 
Af sin hud och blänad känd. 

« .« « ' 

Inoiii vår Krog, vet glädjen andas. 
Och vid krogdön^n död och mord*. 
Vet med ditt hlod skal Finkel blandas. 
Och din skål bli sagd vid bord. 

Forte, Ganalje! r:cUo. 

Stäm til Batalje. . - - F:clio. 

Hugg^en pä truten och damma hans kolt, 
Slä'n i hjernan! Slå'n — Nej halt! 



Digitized by VjOOQ IC 



m 

it:o M. 

Fredmanfii Epistel 

Vid Corporal B^mam Grnfpå St Catharina 
Kffrkogérd. 



xlldrig oi Iris på dessa bleka &It, 

lliasla blomma ploekat 
Til vaUnkt i sin herdes Tält, 
Och dessa L&flrän vid dagens ljusa rand 

Aldrig foglen lockat 
Til Foras fest frän Mälams sti*and; 
Aldrig hördes Lärkan nftnsin spela 
För at Turturdnfvans qval fördela, 

Som i ro :||: 
Midt bland dödens pilar bygt sitt bo. 
a ' « . a 

Kring denna rymden hvad q val och sorglig syn! 

Svarta Kors och Grafvar 
Fördunkla Templets topp i skyp; 
Än på en Planka, än på en Marmorsten 

Kringlor, Hjul och Glafvar 
^Bepryda våra (Uders ben; 
Trädens glesa stammar sorgUgt hasta 
At de gula löfven kring sig kasta; 

Minsta blad :|(: 
Döljar i sitt skygd en hvilostad. 
« o o 



Digitized by VjOOÖ IC 



Templet det kvilaF ^ iippå ^en sandig mo; 
In^it .gyfdtoe^gaBer . I . 

Hjertat til rysniqg^ock örat til en harm 

Ned från Jofur faller 
Et tordöps brak» vid klockors Ipimi. 
I det djup Cyclopen yiggen svatQur 
Har han en gång störtat T^npl^ts HB^^r} 

Nu dess pragt :il:> 
Morgonrodnans afbild sammanhragt 
p « « 

Blunda och sacka, vrid dina htfSMfer Hop; 

Här står Bommns Kista 
Bland Gråterskor med glas ock stop; 
Hon med mjölkbyttan som snyfW bittevlig. 

Och vil liksom brista 
^ 1 tårars, öfverflöd ior dig» 
Hon är en Enka til den tappre Bussen, 
Men de andra äro, hela skjiissen, 

Mån^lskpr, :|{: 
Hemma båd' på Söder och på Norr. 
o 4 o 

Kom Ist oss sjmdga hvar en sin Sorgepsulm^; 

Movitt, om da orkans. 
Förskingra hjertats Angtst och qttilm; 
Knäpp på din harpa (br dettna B^^fnM» %ot. 

Som sitt öga torkar, 



Digitized by VjOOQ IC 



17^ 

Och dammar sina sVårta skor. 

Nej, stick i:^ Buteljen |- bjud ¥år*Qvinna. 

Skål Madami Ödmjuka tjeaannna! 

Slå i mer. :||: 
Ack min Boman! jag dig aldrig ser. 
« « o 

Tack du min Boman, tack för hvar enda dag, 

Bäd då du mig klappa 
Och du svor med hugg ocb $lag! 
Nå, denna Hatten min Solhatt blif?a skall; 

Denna Gardes-kappa 
Blir min Mantille i aUa fall. ^ 
Bomans Enka, håll nu opp at gråta. 
Lät nu Movii» Ijufva Harpa låta. 

Glöm ditt qval; :).]: 
I en fäUhänk välj en ny CorpraL 



Digitized by VjOOQ IC 



180 

Nio 56. 

Fredmans Epistel 

Rörande Movitz Kägelspel hos Fäggens vid 
Hammarby 'Tull en sommar afton 1770. 



3å ser Han ut midt bland de strålar 
Solen sprider i sin nedergång; 

Dufven och läng; 

Håret med nålar 
Bår en Hatt bfid trind och trång, 

Som med Cordon 

Glimmar och prålar 
Mellan klotets mörka språng. 

o o «. 

Råcken är blå, Upslagen hvita, 
Halsen bär svart Bindel af taft! 

Få&ngt med kraft 

Skjortan frånslita. 
Den är bykt i Bacchi saft; 

Slå vad han haft 

Kimi*ök och krita 
Til Mustacher och Stöfvelskaft. 
o o 9 

Stundom hans bild skyms af de ekar 
Som på gåln kring kägelbanan stå; 

Stängd i en vrå 

Står han och pekar 



Digitized byVjOOQlC 



IM 



Blidt Bland dfm Mm, kfgkr flå, - 

Stiget på tå. 

Grälar och nekalr 
At i slaget ramla två* 

o • a 

Pipan i muim, slanten vid foten. 
Hatten bakfiranu Mollberg du haV rätt« 

Vik din Bfanschett, 

Vältra fram Kloten, 
Sedan maka Käglorna tätt 

Klotet gick rätt; 

Skål hela Roten 
Som nu svärmar på vår slätt* 
o « a 

Vädret är lugnt, skyarna simma, 
Bhxt och Norrsken lysa yatnets plM; 

Slott och altan 

Börja at glimma. 
Mån försUfrar kägelhan* 

Stäm Dulcian, 

Gyckla en timma 
För Diana, Mar^ och Pan.^ 

# # » 

Kring dessa pladb, grindar ooh murar 
Echo suckar yid din sång och tal; 

Hvar Näktergal 

Tystnar och lurar,. \ , 



Digitized by VjOOQ IC 



På din Flöjt mA4 JömAa qWI; 

Vid din Cymbal 

Qvigor oéh Tjuraif 
Para sig i äng och dal. 

8 4 

MoUberg g^itår! kör Näktergafen ^ 
Långt kiing IVackå, lyss åt Hammarby; 

Än högt i sky/ 

Än ner i dalen 
Trotsar han ditt qval t)ch gny; 

Sången är ny, ' 

Sjmig yid Pocalen 
Floras lof med brosig hy.. 

Under vår '£k tänd Au din ^pa; 
Gräla fritt -i spelet kring en hvar. 

Röken så klar 

Ur din mwigipa ' 
Bort i ljusa hvirflar fat. 

Men bäst min kar < 

Flaskan vil gi*ipa^ 
Sig et slagregn sammandiar. 

ö é i 

Under' et ékjul Bröderna krypa 
Mellan fla^i(ör och utBrättda l|us; 

Hatt och Karpus 

Glänsa och drypa, - 



Digitized by V_?OOQ IC 



Klotet göms i slask ocll gfUS; • > 

Ur en Kardus II;' ; ' \: 

Somliga nypa. 
Andra slåss om 490^^ KT"fr. :. 

% \ % 

Men bäst et iiM^fi .fi^i^f r s^n ] 

Syns Regn^ifeo in^d et gyldne p^; 

Strax nya mäl ; 

Brödren utmäta ^ . ^^ 

Under blixt af J^lank^ .$täl;: ' \ . \ [ t 

Tolfli-ing en Bäl. 

Skratta och träta. 
Och t?ä kyss9f irid en Sti^äl^ ; ; / 

Skål! det yar bom, Mottberg slog åtta; 
Bom för fVingmark^^tSkrmig den och den! 

Två föll igen; 

Kom ska vi måtta; 
Udda om två halfstop än. 

Bom, kära vän. 

När vil du måtta, 
Ögat blott på Hörnan spänn. 
« « a» 

Hur sa7.hya ba? föll inte bådaj 
Hörnan föU, fem supar håller jag; 

Bom i hvart slag. 

Bom utaf våda; 



Digitized byVjOOQlC 



184 

^t gör Kvar ^shå si^g^ 

Klang i yårt lag! 

Bacchw skal råda. 
Moberg sjung tfl ljusan isigi 

^ • «f ' #■ 

Flickonias skål, milda ocb tvttnif 
Skäl för den som ingen maka fiitt! 

Om de förmått 

08S> at besvSra, 
iSkål för dem det gjorde go^t ! 

Slutom Tår pott* 

Bacchus til ära, 
Yi ha krans kring hjessan fött.. 



Digitized by VjOOQ IC 



1§S 

Fredmans Epistel 

^ingående Mor Maja på Forgylda Bägaren^ 



i9e Mollberg med svart Räck och Flor» 
Med RucaWans^handskar och Bockskins-skor, 
Med lurfvigt hår, svart som en Mor; 
Hans sorg ör stor, 
Bror Movilz, Bror! 
Hans sorg är stor> 
Hans sorg är Öm och stor, Bi*or, Bror! 
Betrakta hur han modfäld står. 
Drar up h vita Näsduken vid hvar t&r. 
Med handen sig för bröstet slår; 
Hans. ängst, gutårl 
Är öm och svär, 
Hans ängst, gutår! 
lians ångt, blir år frän år svår, svår. 
Men Clotho med siii sax. 
Hon klipper som et ax 
Vår svaga lifsbråd af; 
Blott en hand 
Full med sand 
Döljer nu eti fordom Fröja^ vackra slaf, 
£n sträng Vestal i sitt qvaim, i sitt qvaf« 



Digitized by VjOOQ IC 



Men ack! yår EnUfaig A besbSrt 
Han hålWr föl* ögtt att rådtfftjLört 
Han flåsar Finkel, svettas Vört^ 

Ack oerhördt! 

Hans hus (Öf^Ordt! 

Ack oei-hördt! , ; . 
Hans hus f^stördt^ föfstdrdt, för^tördt« ' 
För Krogdörrn dubbelt låsy min van, ' 
Tilbultad ^med boinar pg|i spikad sen; 
Bror,. ser du Skylten, ser du den,' 

Guldbägaren 

Ej fins igen. 

Guldbägaren yf' 
Den fins ej mera den; men, mén! 
Men Clotho med sin sax i&c. 



Sä sätt dig ned vid denna graf. 

Du Nymph i din brånad pä lustans haf ; 

Betänk, en blomma bröts nu af. 

Som vällust gaf. 

Magnat och slaf 

Hon vällust gaf^ 
Tils hon af dödens glaf bröts af* 
Ja detta stoft som trampas här. 
En bild af Mor Maja det innebär, 
Som leta systrar med besvär, 

Båd här och där. 



Digjtized by VjOOQ IC 



wt 



Hurdags och nir,^ 
Hon sågs ju kär 
I Astrilds små IjjesTäi*; tviir, tvär. 
Men Glotho med sih Mt &c. 



Bind en Bouquet af sippor blå, . 
Bryt de Narcissor kring grafven stå. 
Jasmin, Löfkojor; sen, faå hå! 

Så skiink 4^m dä 

Åt MoUberg: Nå! 

Åt nioUberjf då. 
Som suckar' i sin vrå; hå hå! 
Ack MoUberg! gråt din Vän ej mer. 
Dess stoft ren i Uomstren en vällukt ger; 
Tag din Bouquet och sätt dig ner, 

Drick et qvarter; 

Din skål, jag ber; 

Drick et qvarter; 
Lät se om munnen ler. Mer, mer! 
Men Glotho med sin sax &c. 



Digitized by VjOOQ IC . 



188 



N:o 57. 

Fredmaiis Epistel 

Om BarmMkt. 



imllting är ngtigt clareradt och gjordt; 

Betsla din Brunte och stoppa din Pipa; ^ 

Smörj dina Stöflor; — Ja dem har jag stnort 

Fäja ditt Remtyg och SpoiTama slipa. 

Kan du begripa hvart hSn du skal fara? 

Nej det begriper jag intet min Bror* 

Jo du skal ut i galopp och förklara 

Yerlden en nyhet och helsa från Mor. 

Se på Hästen hur han dansar; 

Yickla ner ditt giöna Schabrak; 

Din Trumpet med silfver-fransar 

Fästa fast vid hängslorna bak; 

Stig i stigbygeln och klappa på länden; 

Lycka på resan, lät portarna opp. 

Pitsch! hör han smäller och hojtar i gränden; 

Hör hur han blåser i gupp och galopp. 

Tromh. Ödmjuka tjenare. 

Tromb. Hurra, farväl! 

Tromh. — - Fröjas EnspSnnare - 
Tro»*. • * - Sporrar sin häL 



Digitized by VjOOQ IC 



I 

1 



ftida nu M^Éberg, gör halt och vänd om^ 

MMberg Tänd om dig och loxa tilKaka. 

RjtUre, Ryttare, hör du ej? kom; 

Sporra Kamelen och Rustningen skaka. 

Först skal du smaka den röda Likören 

Som nyss til Barnsölet brygdes af Mori 

Sen skal du präktigt med hängslor och snören 

Bjuda oss faddrar, Gutår kära Bror! 

Skäl! hvad tycks d^ om den klunken? 

Braro, braro! dugtig öch skön. 

Sådan sup, yäl bränd och sjunken 

StiUar magens buller och dön. 

Bror, med et handtag jag sy&r dig och sä jei* : 

Nu far jag dit uti fyrsprång, du vet; 

Pitsch! hvarken kyrktorn ell' rännsten jag väjer. 

Farväl god' vänner, och hör min Trumpet. . 

TfMift. Tjenare, tjenare! 

ivm». - - - Tack kära far. 
Tnmk. - — Som en tJkränare 
Tramk* — • ,Rid och var snar. 

• « é 

Bida nxk M^Uhetg^ och tugga tir muHd* 
Nej jag skal spänna på berg och redput^. 
Nej han hör intet, hap h visbur åt hundi 
Som trippar fnmfäre lurfvig och butteré 
Mutter hon helsa och liicka och ropa. 
Nej han arbetar i blixtvaiide språng. 



Digitized by VjOOQ IC 



Aria^n: it Ufve(, h&U benen tiUBOfi*, -^ 

Linda kring hatten din silfver^cordon. 
Pitsch! hör |>iskän ner i gränd^i. . I 
Pitschl aUnns nu kominer h^ hit. ; . 
Hästen röker varm pä länden^ 
Svettig, "^knmoug, likldrig och hyi^ 
Sm hur han flftnger fimnstupa ochnidnr, 
Nickar At dtyltar och hälsat* pä atop, 
Pitsch! hör han&mäller» g^ öfvery och tpqknrr; 
Stär i stigbygebi med ögonen hop, * 

Trpmk. Skäl fader Krögiire! 

Tr^mi. • -* - Gif mig be^edé 

TrMR*. - - »Aldrig pä trögare ; 

Trow^. F^le jag red» .1 

Mutter hon helsar och ber dig Kamrat 
At du yil hedra den lilla vär planta. 
Bjuda oss faddi*ar och samla med &tat 
Jungfrur och Bussar, förnäma, galanta. 
Sitt ej discanta om mej och min gumma. 
Peka ej fingret^ ät hufvud pä mej; 
iPojken firlik mig och gjofder itt suMfkitf 
Botta vid Danto» det ^n fkr i dej! 
Samma ögon, saminå minär, 
Samma upsjti, butterolsh tVir) 
Redan po|kens näta skiner 
Liksä i*öd som min ungeAir, 



Digitized by VjOOQ IC 



m 

Skål nu bror Mottbérg / bjud Cajsa pä Draken» 
Britta på Laxen»^ och Kisögam p& Soln; 
Rid iiu i fyrsprång, yar mupter odl ^#^e|^» 
Smäll nu i luften et skott af pfetoln.^ 

TroM*. Vifta med hattarna. 

TroMé. Hurra! hun»! 

Trofliå. * - • Skramb( med l^åttårna,; 

Tramb. - • - Mor vil så lu^ 



Digitized by VjOOQ IC 



m 

Fredmans Epistel 

öfver iJtberg^ Baeeki man och Ordern'^ 

Officiant i Temptei. 

B le g i e. 



Ujertat mig klfimmer. 

Sorgligt jag stämmer 
Qvinten på min fioL Pling plang* 

Ljuset utbrunnit. 

Glaset utrunnit) 
Ej fins en enda stol. Kling klang. 
Krogdörm står på gafvel mina bröder. 
Och där bakom disken ligger döder 
Kilberg, ack! mitt hjerta i mig blöder» 

Klingeli plingeli klingeli plang. 
« « « 

Himmel, elände! 

På «n bordsände 
Står et utdruckit glas. PUng {4ang. 

Och på tapeten 

Hänger trumpeten; 
Ack sorgeligt Galas! Kling klang. 
Bortnas där i hörnet där på spiken 
Hänger sorgligt hela Jul-musiken, 
Kilberg nu med döden är bortviken. 

Klingeli &c. 



Digitized by VjOOQ IC 



\9t 



J^ t3 åvmstulta, 

Fins ingen mSptkja fair? Pliiig pkng. 

Ingen i hnseC» 

Kullstjelpt stfir krupet; 
Hrad Ir det som står dar? Kling klang. 
Ölet är ur tunnan alt uti*unDit; 
Stånkan tror |ag döden ock har funnit* 
Ja Yasserra! han den töma hunnit. . 

Klingeli &c. 

« « 

Nå Mm jag skådar, 

Gharon bebådar. 
Mig på sin svarta älf, PUng plang. 

Så tU jag glömma 

Flaskan at tömma. 
Och hinga up inig ^elf. Kimg klang. 
Far då ^ o Terld med all din snara! 
Brta¥iiis**fbrbiideA må nu gåma varaw 
KH&erg står nu bland en «ngla*skara. 



I^edmmni ffplt Iför.. <s 



t)igitizecl by 



Google 



Jf:o 69. 

FredmaiM E^kiet 

TR Lo^Katten. 



JtJluiTa Courage, 'Bagage! Crod dag Bröder f 
friskt i fiaakan! Undan med Dam-spelet 'Du 
Beckböiui med dm långa Holländska pipa dSr» 
Du skal bli Dam-Jan. S1& i och sup mig tiL 
Hirr! det blixtrar ur Gastell-glngganie* Petter 
Ivarsson kommer ifrån Bourdeaux. Han lig- 
ger )u i Cattegat, Canalje* Gutår! han kom- 
mer från Dantzig bi de vind» ja han kommer från 
Dantzig. Ja det gör'n* Ser du röda flaggan? Blå 
ä-han. Än en sup! Gutår! Han ä röd, säger jag. 
Han ä grön, sSger jag. Hurra! Hurra! Hurra! 
stryk på Fiolerna. Vakta föDstvrmuOkj flickor! 
Svinga m«d hattatna. Ta hit ^^Lstaprt. ^ Klin- 
^ och dnck. 'Gutår Fader fiar^/id«t«kal vai*a 
Petter Jvmmmm pUk He| aan! Tq|ipai|^U 
skäl! Jag Ihu- den Mraii Ji drioka .To|fMeglets 
skål. Hej tocka Tolfpunningar! Hi^mljHuiTa! 
Hurra! Nu fö vi Vin och Dantziger Doppelt- 
bier,! Flaskor med Silfver-tulpaner i kanterna 
och GuU-brännvin. Sli^yk på Fioleina. Stöt i 
Trumpeterna. Bjud opp och dansa. Dansa 
Edra Papg^r. Blås Edra Torndyflar. 



Digitized by VjOOQ IC 



CirM. w « Bllniniiii Ug ma An^ loF^a, 
• Tiig^ dio ttnifv^, 

I)«Ma med duKNymC» 
Göi^ Iribuie uigeD. skjrmC»* 
CdfM. - « Xuttnt <ltt lyOa Dufva; 
Piés på <Sg gråf^a;. 
Ljfta diU hitfva 
Fbr dbi dMr MUnbiÖm^ 
SoBD gitiar dir i dAtnu. 
Sj^S^^PBmtl^ Swétten* »f Ag. bckai^ 
Hbr ValdidioriM hur det hackfcn 
Rfa^ do N jntf med Imte kluoLar :({: 
HedCoiMtt ook aihu(ldoUer^jegär ^ 
BiMlus ditt BröA 1mi|^« 



Fria i helfvite SfUgrem, kan du bli kär iet 
TroQ med svart FlaneUs-kjol, et par rödå Bou- 
des dé Nuit^ och en harhent Fot med en ut- 
sliten Triumphanls-toffeL' Sjögren ! hi^ du t^i- 
gremf Hvad tycker du om Hanne med gula 
Dammast-kjolen och Kalminks-Iifstycket? Hon 
som stftr harftta dir ocH skruf var pä Basfiolen. 
Hör du Sjögren. Werda! Hvém är det? Hej 
dir kommer ea TysL Det ir, en Italienare 
år d«t, med de Tolf Apostlarna pä ryggen. Hvad 
kostar Kung David til hist med en Löpare 



Digitized by VjT30Q1C 



frun fdr sig? A^t Stidwr* Ta jn^^ju %a^ 
san! alla ä di från Bcmydbau^ GuOi^r Hej 
flickor! Godag HeiTe! Gatår Henéi IMee 
VimQ.éetta Pace., Hej bantydiffr em Gahse* 
Än en Sup. Vita M IH^mrrkMm b9mi0§tP a 
queåta Bittä. Regera ech BesiMa! AL |if Dan- 
sken hur han ^ sTänger sig* RaUdi Far fiUe. 
Sup eller ska vi l>anke dig. . Blir ån bange^ 
J figte mänds horer! J BtfmpevridCerer .Är der 
ingen skam i jer? T& i raabe fiådän udi Bor- 
misterens Gade, Fanden sdv maa iogere paa 
Raadhuset« Gel^raoÉiarf. Hej Uäs i Trum- 
peterba. GéééämfféuSBrni^do^^ma»? Ma- 
tkmåh mir iétn SclifaåBmmk^^ Palkivim» 
ja otta tännm. Hiutal hlås i Tnunjpetema. 



^9fm. * - Lät nu Musiken skrala* 
Nymphen^a pi^, 
Stjemorna sti*åla 
Kringr det hvälfda hlå. 
Lät nu. Trumpeten gå, 
- - Dansa bort klack och såla; 
AU ting yi tåla; 
Lät oss afmäla 
Fröjas lifs behag; 
Och Ijdom Hannes Lag. 



Digitized by VjOOQIC 



m 

Sjtdigom Broder, sjung min Visa: 
JSaktlA Mi mitt fajerta ^i^, 
Veiidsbekymret til en li6a :||: 
Sjungom Systrar nu med Brödren gör 

som jag» 
Och drick båd' natt och dag. 



Digitized by 



Google 



198 ' 

FredmanB Epistel 

Til Bränvin$'Advocat€n Fader Kulkus 0m 
något som passerat. 



bitter du ännu och ljuger 

Och ur flaskan suger, 

Hvälfver stopet och sä sluger 

Uppä Spehnan ser? 

Kulkus! intet åt du krusar» 

Parten in nu rusar; 

Prasses sitter ren och snusar. 

Räknar mynt och ler, 

Sportlen delar; Spelman spelar. - - - V:cUo. 

Klockan är, om jag ej felar,- 

Elfva eller mer. 



Bredstroms kärsta illa låter. 

Niger djupt och gråter; 

Cajsa H^ingmari skickar åter 

Praeses et tjog ägg. 

Uprop! Kulkus tag din värja. 

Du skal in och svärja. 

Kan du själen intet härja? 

Hand på höken lägg. 

Fan är listig, jag är dristig - - - r:^iQ. 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 



Lagen klar, ineii' rfttten tristig. 
Styjid% 01,1 ditt ;^gg: 



Cajsa se med stora buken, 

Hvit och ren och struken; 

Pneses ruskar pä Peruken; 

Och blir jäfvig sjelf. 

Hur han bläddrar uti Lagen, 

Praeses denna dagen 

Syne& sjelf med Themis trägen 

Uti Fröjas Elf. 

Coj^ niger, fram hon stiger; - — r:cito. 

Praeses och Notarien tiger. 

Hrälf om stopet hvälf. 



Digitized by VjOOQ IC 



Fredmaiiti^ Eplfitel 

Ta kära Mor pä tf/rkant^. 



V:cUo. - - - Aära Mor! 

Slå nu hand på kjolen. 

Hör på Bas-fiolen, 

Dansa tjock och stor. 
VhsUq. - - - Kära Far! 

Fader Movitz klinga, 

Iiät nu qvinten springa; 

Friskt du stråken drar. 

Sbyk och knäpp och sup och dundra, 

Låt hin Håle stå och undra 
TxcWé. r - - Hvem som är hans kar. 

♦ • * 

rrciié. - - - Mutter hör! 

Skaffa Yin och FUckor 

Båd' med smäck och brickor; 

Alt mig lika gör. 
V:cUo. - - - Stopet fullt! 

Häll i Musikanten; 

Här uppå Fyrkanten 

Rätt nu bUr tumult. 

Hurra! Flickor och Fioler; 

Brutna ben i Caprioler ^ 
r:€U0. - - - På hw fjrllebttlt. 



Digitized by VjOOQ IC 



Fr^dnans fipistei 

Angåenée »i9ta Båten pä CMhAi Lund. 



€^rmm. - - - JlLlat;i7* Yaldthornet proberar. 
Och sin Tuggbuss valkar i mund. 
Springer kring golfvet^ funderar» 
Pålskan i fyrkant formerar, * - - C^tjm. 

Städar och slåss och befaller. 
Eldgafflar, Skärmar och Galla:, 
Ailting ramlar nu denna stilnd; 
Stolama skjutas åt väggen, 
Hirschföngam brynes på äggen. 
Friskt eöurage på Gröna hunåf 
• « • 

jC^ftM. - - - Hvad står du där och bekikar 
Tak och väggar dum som en so 7 
Ramar och Taflor och Spikar, 

Kyrktorn och Sjöar och Vikar? Com: 

Jo det är vackert för öga. 
Nymfren på klackarna höga» 
Höja sig och titta och glo. 
Runka på hufvud så sagta, 
Fälla Solfjädren, betrakta 
Gamla verldens lustar och ro. 



Digitized by VjOOQ IC 



C9mo. - - - Titta i taket^ jag Wvar; 

Kors, hvad Hf^lgon, Soko* qdk ^k^; 
H0fflåro vårt öga b^fvai* 

Både med Änglar och Päfvar. C^mo. 

Goliath sjelf» vil jag svärja, 
Med röda strumpor och värja 
Mot Kung David slungar en sten. 
Absalon tumlar af oket. 
Kung Ahasverus i köket 
Ligger emellan Esters två ben. * 
* o ' » 

Corno. Movitz! på Taflan se marken^ 

Där sju nöten betade p^& 

Där ^r du Noach i 4jken. 

Kors hur' det rägnar på jiarken! - - - C9rmé. 

Där rider Drottningen Disa; 

Där kör Propheten Elisa 

Up til himla uti en chaise. 

Glas-ögon opp på din näsa, 

Där står historien at läsa 

Om Susanna; Movilz nu I&s. 
« ft '0 

Corné. - - - Gapa nu Maviia ej. l|iqg^r^ 

Ljusen spraka. Flöjterna bör&l 

Marskalken syns. med ducriner^ 

Handsken i handen han sknger. - - - Coni# 

Strufvorna glänsa af såcker. 



Digitized by VjOOQ IC 



f»9 

Nymphren :ined nr oqh berloquer. 
Putsa sig och kjortlarna rörs. 
Alla pi PålsLan nu vfinta, 
Folket i dörrarna glänta. 
Balen öpaas; — * Snart han förstörs. 
« « « 

Como. Maviiz Yaldthomet nu liitar. 

Och med Pälska ^pnar han Bahi. 
Rätt som han börjar han slutar, 

. Hdr hur hån drillar och tutar. Como. 

Ögonen spända på noten; 
Hvar gäng han pruttar rörs foten; 
Hur han stampar! --* kors hanar garn. 
Se hvar han står i surtouten; 
Munnstycket blänker i truten. 
Och Ljus*kronan ^mmar i saln. 
«. « -41 

Cormo. Eeho mot pelarna svarar, 

Salen hvälfd, hvitlimmad och ljus. 

GnldMima skumpa som harar; 

H^r med sin maka sig parar. — - Com^ 

SomUga Systrar galanta. 

Somliga stå så moquanta, 
N Ropa Hyrkusk, — fa^a burdus; 
' Somliga slå på en sida, 

Handskarna vända och vrida; 

Gubben Movitz bjuder dem snus. 



Digitized by 



Google 



104 

Cémo. Prosit Mamsell Wilhelmina f 

Håll ut ringen — Hurra! var snäll. 

Du där pä Laxen Regina f 

Båtsmännen skratta och giina. ^ - - Cothq. 

Toffeln på häln på dig kippar; 

Flunsig och tungrodd du trippar, 

Altinunder svart som et spjälL 

Mu^cheii på tinnii^n borta» 

Armarna intet så korta. 

Håll ut ringen — Hurra MamseUJ 



Ci9rn: - * - Snyt dig din Lymmel! — probera. 
Prof va Hornet, snyt dig och blås! 
Nyropherpa qvickt sig rangera, 

Prusta och nysa, spassera, 

. Whigmarkens Kärsta åt höger. 
Skuttar med Svarfvarn så tröger, 
In med föttren liksom en gås. 
Rödbrun i barmen som kojqpar. 
Tvi dig din Skurk så du hoppar, 
Med din tomstook, kappa och krib! 



Com%* 



Oom: - ^ - Stampa med föttren tillika. 

Klappa med händren, klapp klapp klapp! 
Hand öfver hufvud Dlrika, 
Stå intet där och predika; - - - . <^ni». 
Armarna ut, kryp inunder. 



Digitized by VjOOQ IC 



Hvad Sr för konster odb funder? 
Imngfru UUm! — Hut Trafvarla||>! 
Sök dina ^[iiiigfirur på gataiu 
Stöt i Yaldtlmiiet dm satan. 
Smäll .Canaljen — ge*n några rapp» 
« o ^ 

AfM. ^ - * Wlmgmmrkmeå afoia Peruken 
Går och stånkar, friar och ber; 
Nattkappan stSrkter och struken, 
Uddar eck slinker på hukenj « « - Cam^. 
Se hur han dansar så knunpen, 
Böxoma långt ner på gumpen. 
Hand i sidan *— futtigt maner! 
Hatten på hufvud med glitter, 
Bakfram på Wingmark den sitter, 
Gubben hostar, hyisslar och ler. 
o o o 

CorMo. -< • - Stampa oanaljer — nå stampa! 
Håll ut ringen — ^ håU baia i!" 
Trampa, och stampa och trampa, 
Stöt intet krona och lampa, - - - Como. 
Släpp Syarfyam in, vrid i kring^n, 
Mästare koju in i ringen. 
Stöt i hornet, blås symphoni. 
Armarna kasta på ryggen. 
Tyi den där Svarfvam den styggen! 
Stöt i hornet — • Bergström slå i. 



Digitized by VjOOQ IC 



Corm». Folket nu farstun inspäiTEir, 

Släpp in Krögarn, - — Krögarn vår xÄn. 
Sig detta öl ej förvärrar; 

Skål mina gunstiga HeiTar! Como. 

Hun^a, stå hjelte mot skotten! 
Kärlekens skål! — drick i botten. 
Svarfvams skål! — - koin dansar-^ ja men! 
Ut genom Saln i Fönnaketl: 
Daomiet det står opp i taket. 
Håll ut ringen, — vänd om igen. 

Como. Hand öfver hufvud — nu börja, 

Alla börja friskt på en gång, 
Movitz skal all ting besörja 

Valdthomet fick litet smörja. Como^ 

Knapka med klackarna Flickor. 
Tvi, Edra dumma Borickor! 
Sicken Åsna med Roberond; 
Si hur hon tiljorna mäter. 
Sminkad i flor och cometer. 
Med mustacher, hjulbent och lång; 
« o o 

Corno. Hon är min Fästmö, Ganalje; 

Är hon Åsna? — ja är hon så! 
Rundstycke, Slant och Medalje! 
Klang! jag nu vågar batalje. •* - ^ Como. 
Allting för henne jag vågar; 



Digitized by 



Google 



Dej dia Canalje jag sägat» 
Midt i tu. — Lät Flöjterna gå! 
Hår är du. Damjan i huken. 
Släng tttdm fönatrét Pefuktfi. 
Christjan fVingmark, Dej ska Vi slå. 
o . o o J 

C9ru: Hör, bur på tröskeln han stiger 

Och parierar om sin peruk. 
Svarf vårens Kärsta hon tiger, 

Jolrar och hickar och niger. Como. 

Krögarn tar Svarfvai-n i lufven; 
Flintskallig, blodig och kluFven, 
Blir han höflig,. tålig och mjuk. 
Facklorna släckas i glansen, 
Gumman fär missfall i dansen. 
Klämd och kramad, skuffad och sjuk. 
. # # ♦ 

Cmm: Håll uti ringen Malena. 

Hurra lustigt håll nu god min! 
Bergstromshan hoppar allena. 

Skena til helfveti skena. Como. 

Kors tocke (långmål din satan! 
v Nattyget blåste åt gatan. 

Aj en Palt står där vid Gardin. 
Sluta med Pålskan, var tyster, 
Paltarna! — • Aj kära Syster! 
Tåckna Baler gör vår Ruin. 



Digitized byVjOOQlC 



R>o ti. 

I 

Frct^mana Epistel 



Fader Berg9trom^ stäm up och Uinga» 

Öpna/bråset for tröst och bringa, 

"Vi ska dansa och vi ska svinga» 

I ditt glada hus* 

Lät oss ge yira smä Mamseller 

Wsk och Sviskoh och Carameller; 

Pimpenella Mor Maja häller 

Uti glas och krus. 

Yi ä vana at jämt tractera, 

Odi med glaset i hand orera. 

Fader B€rg$trom nu qvintillera. 

Under sus och dus* 
Se dtfr dansar Flickan, 
I sin rosenröda Koft och Kjol; 
Hvar är nu den brickan. 
Som hon bar i fjol 7 
Korgen med Citroner 
Tynger intet mera hannes arm; 
Nu ibland Baroner 
Dansar hon sig varm. 
Med Solfjädren hon bröstet iläkUr, 
Niger djupt, och med armen föktar. 



Digitized byVjOOQlC 



Säckrar TAfflor, ock ^bicker Nectar, 
Under Poko» lafntu 

« # . • 

Fader Berg$tr9tti, ren månatt gKmmar, 

NydLelharpan i nimmet stimmar. 

Och Mor Majä rid skänken primmar 

Med sin sneda tmt, 

dadt på Djurgåln kring alla Imckar, 

SkjmU kjortlar oéh htita klackar; 

Första Nymph sdm på dörren knackar 

Inom dörren skjuU 

Långt til Måndan, J raska Bröder, 

likså långt som från Norr til Söder; 

Morgondagen blott oro föder 

Hela året ut 
Ysljom Nattens sköte. 
Under Aflon-stjemails klara brand. 
Til vårt glada möte, 
Med Pocaln i hand; 
Och i mörkrets dvala. 
Bes Cupidos Altar där du spor. 
Bacchi Källar-stala, 
PrufFans ångor strör. 
UU den dumsna i oket tråka. 
Och den sluga sin hjema bråka 9 
Vin och Flickor och Fredmans Stråks 

Natten Ijuflig gör. 



Digitized by VjOOQ IC 



Fredmans Epistel 

Rörande sista Baien hos Fromans i 
Horns-Kroken* 



Fäll dina ögon och skäms nu din tosss^; ^ 
Komma på Baler och intet ha skor! Fin. 

Dansa yid Yaldthorn som tungfotadklossn! 
Kalla Barpner och Grefvar för bror! 

V:cUo, Moviiz knäpp nu din Ijufva tenor; 

r:ciio. Din konst är stor. . 9- c. 

Como. Valthornen hprs; 

Corno. Stråkajna fors; 

Movits på stplen * - - F.-nio. 

Stämmer Fiolen, t * " v-cUo. 

Slår eld pä pipan/ gömmer pung och stål^ 

Röker och pustar, - - - V:cU0. 

Dundrar och rustar, - - - V:cUq, 

Hvälfver ölkannan, dricker lagets skål. 
o o o 

Loiia, jag tilstår, med guldur din Satan! 

Roben en stöld från en sparrlakans säng. Fin. 

Brudar från Skottgränd,Bi udgummar från gatan, 

Tag nu h varandra i handen och sväng. 

r:ciio. Movitz stäm up din skorrande sträng, 

V:eu^. Och nacken släng. ' IP. c. 

Corno. Där dansar en. 



Digitized by VjOOQ IC 



til 

CartM. En Sjö-Gapten. 

Talar han Svenaka? - « • F:«iia. 

Nej blott HollSndska* «» - <^ VttUo. 

Se på hans isterhaka och peruk; 

Mäi^k p& hans nuner; - ^ - r.eUo. 

Se hur han skiner, « - .. v.-eUo. 

RödhruB i synen med kuUrig buk. 

Hvem är den Flickan med Styrman der ligger 7 
Hon som sä flåsar och bröt sin corsett. jnr». 
Lördan hon dansar, om Söndan hon tigger, 
Måndan hon hvirflar sin spinråck så lätt, 

V:eU0. Tisdan står hon för Kämners-rätt, 

V:eiio. Så snörd och nätt. d. c. 

€omo. . Valdthornet stöt, 

Carno. Moviiz dit nöt! 

Glo ej på vakten, - - - V:cHo. 

Håll bara takten. ... F:ciio. 

Styi*man med knifven dansar mot Gapten. 

Tig på minuten, - - - V:ctto. 

Håll bara truten. ... V:cUo. 

Fan far i dej, du mister arm och ben! 
« « « 

Knifvama blixtra och Nympherna dåna, 
Käppar och klingor de splittras i skyn. Win. 
Bleknade näsor med blodsår och blåna. 
Svällande kindben och koppärrig hy. 



Digitized byVjOOQlC 



tit 

Oé0^ ... Mavitz i fönstret sUdat pt ny, 

0iM« Med huf Tudbi^jr* 9. c 

C9fm. Hornen ge Ijikd, 

Conto. För Vinets gud. 

I Fröjas Tempel, - - * V:cUo. 

Ger kan exempel i» - - V:cUo. 

At han är rusig, tapper, kär edi qvkk. 

Kärleken brinner; - *• • Frcito. 

Vinet det rinner; . « * - FcoUo. 

Paltarna skjrldra, Baccbus ropar drick* 



Digitized by 



Google 



•It 
Fredmaiie^ Bpistel 

Om 8iyrnum$'Dottren Bretgem$ éSå på 



OM,0vitz med flor om armen. Mit! 

I en mörkblå kolt. 

Kommer luin ii stolt. Fin. 

Svart Tast, gröna böxor, nå! 

Gult gehäng, hå hå! 

Och Stöfletter på! 

Hyarfrån kommer du nu Mm^Hz ? ditt öga det 

blöder. 
Gevär! -^ Ifrån Gtafölsgåln på Söder. o. c. 
o o « 

Jag stått i fyra timmar jämt, 
Skuffat mot och klämt, 

KcMTSgeyttret skämt. Fin. 

Krögam i Grafölsgåln, den hund. 
Far på Gröna Lund, 
Slog en tand ur mund. 
Se på när jag talar tändren de skallra i truten. 
Gapa! Oxeltanden är utbruten. d. c 

« • « 

Hvad harm! mitt öga går i gråt; 

Vppå denna stråt , 

Såg jag Gharons båt Fin. 



Digitized by VjOOQ IC 



114 

En Nympb uti Fröjas gArd 

Döden, gr jm och hård 

Lämnat i hans vArd. 

Gret gen ned pA Kläds-fahriken; du Hanne ju 

kände, 
GutAr! är en ängel nu^ min frände. d. c. 

« o o 

Greigen, ack! hon til svepning har 
Fina Bolster-yar; 

Täckt sin slöja drar. Fin. 

Dess hand för en frisk Tulpan; 
Skada at dess )>lan 
Lukta litet trän. 

^^^^yg> Klippingshandskar» Fransar dess vAl- 

nad utsira; 
Kärlek bryter yid dess ben sin spira. D. c. 

o o o 

Min Njmph, hon skull' förlofyad Ui; 

Fästman stAr, lät si. 

Vid Artilleri. Fin. 

Gapten heter, vänta, hör; 

Det oss lika gör, 

Gretgen ändA dör. 

En Nymph, vacker, hur jag Hanne för ögat 

, nu vänder. 

Högt bröst, kuUrig länd, och hvita händer. P. c. 
♦ ♦ t 



Digitized byVjOOQlC 



215 

Den eld som utaf Himlens hand 

Gör natorens band 

I båd vflg.ocb lan^> jri». 

Brann här; se i vflr klenod. 

Se i detta blod 

Fröjas ärestod. 

Hon kall! lät oss alla varma i hjertat nu vara; 

Vid glas vi vår sorgesäng förklara. d. c. 



Digitized by VjOOQ IC 



N:o (M. 

Fredmans Epistel 

Til Mwitz målare. 



SSe hvar Movitz sitter där 
\id sin tafla tyst och kär. 
Ler och målar 
Med et Ijuft besvär. 
Verkstan glimmar glad och ljus, 
Full med pottor, krukor, krus, 
Glas och skalar. 
Guld och glitter-grus. • 
Prägtigt sig en ställning -för yftrt öga höjer. 
Där den spända duken sträckes kall och flat; 
Framför sitter Movitz och sin pensel höjer. 
Bildar en herdinna med sitt hlomsterfat; 
Af dess munn, söt som succat, ' 
Hyarje kyss yärd en ducat. 
« « o 

Gubben ser för rolig ut. 
Med filtmössa och surtout. 

Penslar, Stiflter, 

Blandas hyar minut 
I lifstycket hvitt och blått 
Har han mässings-knappar f&tt. 

Tröjan skiftar 

Purpur, gult och grått. 



Digitized by VjOOQ IC 



air 

Af grönl sidentyg märk ögonAMrménpiilar, 
Som den röda näsan ger en skugga' grön. 
Två glasögon vid hvar tinning skjuts med nålar, 
När han t jst proberar sina färge-rön. 

Måoviiz gör din Tafla skön; 

Diick' och tag din arbetslon, 
o é ö 

Töm din flaska, gif dig tid. 
Sen i din Olymp i frid 
Värm ditt snille 
Och din tekning sprid. 
Blunda vid hvart penföl-drag; 
Gif din skönhet det behag 
Som du ville 
På din bröllops-dag. 
Än sjelf Fröja kring hans Vackra ämne sväfvar. 
Än en Astrilds pil hans til intet gör; 
Än han vid den lätta Penseln ler och bäfvar. 
Än inom et rosigt flor två prickar strör. 
Movilz du ej teckna bör 
Hvad Apelles blött tilhör. 
o o , o 

Se Herdinnan trind och snörd, 
, Uppå Aslrilds^ vingar förd, 

Hvar hon sitter. 

Stor til blod och börd. 
Håret som bland pärlor knyts. 



Digitized by VjOOQ IC . 



218 

Uti mörkas bucklor bryts j 
Blodet spritter; 
Ögats eld förbyts. 
Bröstet sväller högt, och hvar gång Nymphen 

andas. 
Blixtrar fram et kors, et halskors af rubin. 
Framför bröstet flor och blommor sammän- 
blandas; 
Tröjan snörd och lifvét är af Carmosin. 
Knapt Apellis, pensel fin 
Bildat har sä skön Cousine. 



Movitz i sin andakt dör, 
När han sist i vågor strör 
Tvänne prickar 
Med et flor framför. 
Märk. hans eld är fin och stor; 
Täckt de gömmas i et flor. 
Gubben nickar. 
Och på Nymphen glor; 
Nymphen hon am&skrattar, runkar huf vud, tiger. 
Lossar på sitt pärlband, knyter sin salopp. 
Fläktar med solfjädren, sen med små intriger 
Narrar gubben från sin tafla stiga opp, 
,' Där han i sin blomster-knopp 
Bildar Fröjas vackra )(ropp. 



Digitized by VjOOQ IC 



219 

Fredmans Epistel 

TH Mutter på Tuppen. 



Jbadisr Movitz, Bror! 
Spänn igen dina skor. 
Kom tag ditt Valdthom. — Jo kära Mor. 
Stampa takten och blås, 
Vickla fi-am ditt krås, 
Och stA ej som en gfls; 
, Tälja Mustacliema 

Min Son, 
Och vältra Fastacherna 

I vi-ån, 
Öpna kärl och sprund; 
Du är stark, din hund. 
Stolt, frodig, frisk och sund. 



Mor pä Tuppen, du. 
Är en stätelig Fru, 
En rasker Gumma, hör din Filou. 
Fast jag just nu i vär 
Fyller sjutti år. 
Sä vet att jag förmår 
Brottas med drängarna 
Och slåss. 



Digitized by VjOOQ IC 



319» 



Och tumla i sänsarna 

Med tross.* 
Se min ludna barm, 
Sicken knubbig arm. 
Och känn hvad jag är varm* 



Sätt peruken rätt, 

Yalka strumponia n^tt. 

Tag fram skoborsten, ftfLöq ^ ^^^^^^» 

Där i burken du sett, 

tv'.' \ 

Där står ister och fejtt. 
Kom bädda lädret hett» 
Fall ej pä flaskorna. 

Min vän; 
Min Son, knäpp dampskorna 

Igen, 
Si så där; charmaii|t! 
Nu är du galant; 
Kom, kyss din gamla Tant. 

« o o 

Tag ditt YalcjlthpiTi, —■ Topp. 

Lät nu fönstenia opp, 

Och blås för Fröjas pratiga trppjp. 

Där ser du en vagn^ 

Ge Yaldthomet kkng. 

Och gör din Gomplimang. 



Digitized by VjOOQ IC 



^21 



Klappa med händerna. 

Stor tack. 
Och h vissla i gränderna , 

Ert pack. 
Det gör ingen ting; 
Kör med vagnen kring; 
Och spring mot Ulla, spring. 

o o o 

Kors hvad blomster, flor. 

Silkesstrumpor och skor. 

Och Guldur! Guldur! Guldur! min Bror; 

Maka åt er pä bron. 

Släpp nu fram den Kalkon; 

Blås opp en ståtlig ton. 

Fukta pocalerna; 

Och vänd; 
Och piska Fiskalerna 

Ur gränd. 
Drag för tusand Fan 
Far i den Sultan! 
I kjol och farbolan! 



Jag ger balen Fan, 
Alla Nympher i Stan, 
Skenbarlig Satan står i Sultan, 
Med sin svarta klo. 



Digitized by VjOOQ IC 



»2 



Ä de listiga? jo. 

Jo det må Mutter tro„ 

Åndå om qväUarna, 

Blixt full. 
Så slår jag Mamsellerna» 

I kull. 
Men god natt, farväl! 
Kom slå vad, i qväll 
Har Movilz sin MamselL 



Digitized by VjOOQ IC 



n3 



N:o 68. 

Fredmans Epistel 

Angående shta Båten på Grönlund. 



Cvmo. iSlMovitz, i aftOD står Baln 

Carno. — - Hemma hos Mollberg Gorpraln; 

Just där du ser ljuset, 
' Och lyktan uppä huset. 

Där accurat står Baln. Fin. 

Corno. Stöt i ditt Valdthorn gå på, 

Como. Lät man Brandvakterna gå; 

Hvad står du och undrar? 

Stor sak. Trumslagarn dundrar. 

Och klockorna de slå. 

På det mörka hlå 

Den hlanka månen glimmar, 

Tils om några timmar 

Stjernehvalfvet strimmar. d, c. 



€vmo. Echo är stolt här i gränd; 

€<9rmf. Hornet åt byggningen vänd; 

Blås den Menuetten, 

Som han med Clarinetten 

I går söng här i gränd. Fiit. 

C^mo. - * - IJlla i fönstret där står» 
Como. Tjenare, Syster, gutår? 



'igitized by 



Google 



2S4 



Släpp oss in i salen; 

Den hund den dSr Oorpmlen, 

Han står vid dörrn och slår. 

Släpp oss in; du för, 

Din skurk, en het Latalje. 

Slår du hit Canalje, 

Tar jag dig i svalje. 



D. C. 



Corno. Tack kära Syster, stor Uickl 

Corno. Barfota sluskar och pack. 

Såg ni. Ert Bagage, 

At den som har courage, 

Skal altid in. — Stor tack! Fin. 

Corno. - - - Skål Madam fF/zig-mc/rit, allons! 
Corno. - - - Det var en sup som var hon. 

Hurra! jag skal blåsa 

Så (int som en fiskmåsa. 

Och dansa på en gäng. 

Hurra, lust och säng! 

Jag mig en Chloris väljer. 

Kärlek hjertat c] väljer. 

Klang hvad Vinbuteljer! d. c^ 

Corno. Helsa nu Movilz — vet hut! 

Corno. - - - Bocka dig, Cajaa gick ut. 

Bror, hwde du inte? 

En sup hon dig påminte. 



Digitized by VjOOQ IC 



Och därför ,g^ck bon ut. Fin. 

Carmo. JHurra hva^ slrufvor och vin! 

Como. - - - Herrskapet mumsa som svin. 

Bergstromskan hon skrattar, 

I skinkfatena fattar, 
L_ Odi tömer Carafin. 

Och den där Gousine 

Som uppä vflfflan äter. 

Hon som är sä fetér. 

Säj mig hvad hon heter. o. c. 

q o ' o 

Corm9. - - - Stöt i ditt Valdthorn. — Ja men. . 
Carn0, - - - Mollberg nu dansar igen, 

Färdig uppä foten, 

liiksom stod han i roten, 

Och språng för fienden. Fin. 

C0rmj. Västen upknäpter och gul ; 

C9rmo. — - Skjortan som tvättas h var Jul, 

Fläktar uti trasor, 

Med ullstrumpor och hasor 

Stfir han i Bacchi skjul. 

Gammal, fet och ful 

Han fiacchi kransar hinder. 

Visar glad och trinder 

Sina Uomsterkinder. D. c. 



Freämkms mpUUmr,. n» 



Digitized by VjOOQ IC 



228 

N:o 60. 

Fredmans Epistel 

Orn Mollberg UansmSstffre. 

Se Dansmästarn Mollberg, Bröder, 

1 vår Krögar-stugp^ 

Hur mot väggen kan sig stöder. 

Med en röd Fiol. 

Konstigt har han lärt sig buga. 

Och med foten skrapa. 

Aldrig såg man större Apa 

I en CaprioL 

Hjelp Himmel nå! 
Nu sprang han öfver Disken, * 

Bums i en Så, 
Där Krögarmor har Fisken. 
Himmel ack! Se på hur luten 
D)yper af Surtouten. 
Näsan tätt med blommor guten 
Skiner som en Sol. 

« o 

Ser ni Krögarfar med kannan, 
Hvar han står och gluttar. 
Torkar svetten gladt ur pannan. 
Och slår til et skratt. 
När Dansmästarn hjulbent skuttar 
Och kring golfvet svänger. 



Digitized by VjOOQ IC j 



227 



Och när han i taket slänger 
Opp sin trinda hatt. 

Ulla blir arg, 
Och sig ur dansen kastar; 

Vild som en varg. 
Han efter lammet hastar. 
Båda skratta, båda skrika, 
Med musik tillika. 
Rak i lifvet, rak Ulrika! 
Ropar Movitz gladt. 

. * <* o 

Släpp mig Farbror! Nej min Syster 
Släpp min Dotter! — Inte! 
Jag din hjärna sönderkrystcr. 
Inte det jag tror. 
Kärlek ömt mitt bröst påminte 
Fordna q val och tårar; 
Samma pil mitt hjerta sårar 
Som i Påskas, bror! 

Min Menuett, 
Hpr pä hur den nu låter. 

Helt rätt och slätt. 
Men ack minr Ulla gråter. 
Gråt ej Syster, stå helt stilla. 
Qvinten gnäller illa. 
Vickla förklä opp min lilla. 
Skrapa dina skor. 



Digitized by VjOOQ IC 



S28 

GaUt Syster! häll in magen. 
Håll in magen stygga! 
Skänk ditt bröst, sä livitt som dagen. 
Mera fritt behag. 
Altid yil du foten rygga; 
In med v>änsti*a klacken. 
. Ler du tassa? Bums i nacken 
Slår jag dig et slag. 

Mer ledig taille! 
Stå intet dum och trumpen. 

Petite Ganaille! 
Hvad sad* jag dig om gumpen? 
Gumpen in; Hvad ät jag skrälar 
Oeh din glans afmålar! 
Mera eld, mer eld och strålar! 
Drag på munn et drag. 



Se på mig; ge hand, mitt såcker! 

Fram med vänstra foten! 

Non; Ma Chere, för tusand pocker! 

Vänstra foten fram! 

Rak som knekten står i roten! 

Se på mig, stå stilla. 

Qvickt, la Chaine min Ängel lilla. 

Ma foi Madame! 

Märk, sköna vän» 
At hon pro primo niger. 



Digitized by 



Google 



m 



' Bakvänd mot den 
Som fram om Hanne stiger. 
Sväng dig sen och balancerä, 
Balancera mera. 

Skönsta vän mitt bröst charmera; 
Dansa mer mitt Lamm. 

o « « 

Sjung min ängel när jag dricker, 

Dansa när jag spelar. 

Säj» är intet Mollberg qyicker? 

Öfvermättan qvick. 

Nig nu. Nej, Ma Ghere, hpn felar; 

Knäna & ej höjas; 

Min»ta tvang Får intet röjas; 

Alt i ledigt skick. 

Som på Madame 
Skal bröstet öf?ersvalla^ 

Magen ej fram. 
FaUalleralleralla. 
Opp med bröstet, in med röna, 
Som en Brud med krona! 
Lät nu foten golf vet bona; 
Dansa, sjung och drick. 



Digitized by VtjOOQ IC 



N:o to. 

Fredmans Epistel 

Om något som passerade i JrtHler i- Lägret 
Anno 1TT3. 

ijlMovitz vik mössan högt öfver öra. 

Glänta pä ditt hvita tält. 
Trumslagarn ren hörs pinnaraa röra, 

Ditt Corpralskap ren sig stält, 
Aflonrodnan sprider ren sin flamma. 
Vägarna damma. 
Posterna glamma, 
Krögarne stamma 
Redan ; 
Krigs-signalen längsen smält. 
« « « 

Tältet insveps i mörker och dimma. 

Af Canoners eld och dam; 
Stolt inom röken skyllrande glimma 

Mörkblå leder fältet fram; 
Än af trummans hvirflar nejden gungar. 
Än elden Ij ungar, 
Än kulan slungar, 
Än Fröjas ungar. 
Hej ja! 
Skala bergen kring som lamm. 



Digitized by VjOOQ IC 



n\ 

Bussarna stojsi hör da ej skriket 

Af en svärm i svett ooh harm. 
Som där kring Mörsam trängas i diket, 

Och uplyfta arm mot arm? 
Se pä deras ögon, morska, tända. 
Hur de $tä spända, 
Uff! när de vända, 
Mörsarn påä^nda, 
Moviiz ! 
Hviner kulan blank och varm. 
o « o 

Klang! vakna Movitz, Cheferna ropa. 

Framför Bataljonerna; 
Fyrkanten redan dragés tilhopa, 

Och ren lyftas hattama; 
Chorum in i skogens kamrar skallar. 
Ekar och tallar, 
l)iken och vallar. 
Alt återskallar 
Echo. 
Vakna Movils; Klang! Hurra! 
« « o 

Vakna, se Soln i molnena skrider. 
Luften svalnar mer och mer; 

Koxa dit åt där vägen sig viider. 
Där du hjulen damma ser; 

Se hvad sköna skårar, ystra, lätta. 



Digitized byVjOO^lC 



ut 

SnÖrd& oätt nStte; 
Ögat du mätta^ 
Där är den. rätta 
Teniis^, 
Fr&n Oljnoipen kastad nen^ 
o • • 

Ser du två röda hjul hur de rulla 

I det späda gröna gräs; 
Där inom skärmen prägtigt yär Ulla 

Gungar i sin öpna Chaise; 
Fålen,, löddrig, frustar oeh sig höjer^ 
Än. huf vud. böjer» 
Än sig förnöjer,, 
Än slår och flöjer, 
Fålen, 
Öfter dälder, kärr och näs«. 

ft o ft 

Skynda dig Movitz dit ned til skjulen. 

Til din Ulla varm odi skön; 
KuUstjelpt är Chaisen, där trilla hjulen 

Bort med hela Åkarlön. 
Ren kring luntan Hjmens Facklor brinna; 
Men blott besimui^ 
Härnäst at finma; 
Slik en Gudarna^. 
MmriUl 
Trotsar Gudaca list oek bte;. 



Digitized byVjOOQlC 



233 

N:o Ii. 

Fredmans Epistel 

Til Ulla i Jonstrei på Fiskartorpet, Mid- 
dagstiden, en Sommardag. 



P as t o r al 
Dedic. til Herr Jssessor Lundström. 



^Ua! min Ulla! säj f&r*jag dig bjuda 

Rödaste Smultron i Mjölk och Vin T 

Eller ur Sumpen en sprittande Ruda, 

Eller från Källan en Vatten-terrin? win. 

Dörrarna öpnas af vädren med vada» 

Blommor och Granris vällukt ger; 

Duggande Skyar de Solen bebåda. 

Som du ser. d. c. 

Ä'ke det gudomligt. Fiskartorpet! Hvad? 

Gudomligt at beskåda! 
Än de stolta Stammar som stå rad i rad, 
Med friska blad! 
Än den lugna Viken 
Som går fram? — Åh ja! 
Än på långt håll mellan diken 

Äkrarna! 
Ä'ke det gudomligt? — Dessa Ängarna? 
Gudomliga! Gudonsdiga! 
« .o « 



Digitized by VjOOQ IC 



2S4 

Skäl och god middag i Fönstret min Sköna V 
Hör huru klockorna hörs från Stan* 
Och se hur dammet bortskymmer det gröna 
Mellan Calescher och vagnar pä plan. #j«i^ 

Räck mig ur fönstret där du ser mig stanna, 
. Sömnig i sadeln> min Cousine» 
Primo en Skorpa» Secundo en kanna 

Höglands vin* . b. c. 

Ä'ke det gudomligt &c. 

« a « 

Nu ledes Hingsten i spiltan» min GUo'^ 

Gnäggande, stampande, i galopp. 

Än. uti stalldörrn dess ögon de rulla 

Stolt opp til fönstret» til dig just dit opp» #¥». 

Bu all natm*en npeldar i laga 

Med dina ögons vaiTna präL 

Klang! ner vid grinden,, i varmaste räga, 

Klang, din skäll jk r. 

JL'ke det gudomligt &c. 



Digitized by VjOOQ IC 



N:o 72, 

Fredmans Epistel 

Lemnad vid Cajsa Lisas SSngySeni om en afton. 



flirlimmande Nymph! bKxtrande ögal 
Sväf vande Hamn på bolstrama höga! 

Menlösa styrkal 

Kom^ kam nu at dyi^käy 

Vid et smalt och utsläckt ljus. 

Sömnens Gud, vår Moi*pheus. 
Luckan ren stängd» Porten tilsluten, 
Natthufvan ren din hjässa kringknuten. 
Ren Norstroms Pisk-peruk den hänger pft sin spik. 
Sof, somna in vid min musik. :||: 
tt ^ • 

Bofinken nyss, nyss^ Cujsa Lisa^ 
Slumrande slöt sin qvittrande visa: 

Solen nyss slocknat» 

Och fästet har tjocknat» 

Enslighetens tystnad rär; 

Jag til Fröjas dyrkan går. 
Regnet nedöst i bullrande lAga^ 
Hvälfver i skyn sin brandgula båga» 
Som randas lugnt och skönt 
Åf purpur guld och gi*önt» 
Sen jorden Jofurs äska rönt. :||: 



Digitized byVjOOQlC 



2S6 

Somna min Nymph! dröm om min Lyra, 

Til dess vår Sol går opp klockan fja^a, 
Och du dig sträcker. 
Och ar^iarna räcker 
Til min kanna och min famn, 
Eldad af mitt blod och namn. 

Cajsa, du döi% Himmel! hon andas; 

Döden ger lif och kärlek bortblandas^. 

Men fast din puls slår matt, 

Så blundar ögat gladt. 

Håll med Fioln; god natt! god natt! :|{i 



Digitized by VjOOQ IC 



SS7 

Nio rat 
Fredmans Epistel 

jimgående Jergen $om /otskref åig til Fan. 

Jbaa i Fauteuillernaf stolama kullra; 

Hej! bullra i dörrarna bullra; 

^>arka Fiolerna, 

Bullra med stolama; 

Satan är kommen pä baln. 

Granris kring skänken; 

Trumfl är du galn? 

Ankarn pä bänken; 

Och tom stär Pocafai» 

Jergen han jäser^ 

Han spritter och läser 

Ner i käUaETsvdb. 

Ach ich pin ein elend sinder 

Min Contract til ente gär; 

Heerfs ein mahl, jak mik ferpinder, 

. Noch swey är. 
Jak schall alle flicker ki*änke^ 
Pä SchpelErasen vare flink» 
Altrich pä min huscbtru tänke^ 

Pä Catrink» 
Schent Fiolen schten^mer. ^ 
Bringt mir pleck und penne 
Freylich hör jak tich nu til, tu Fan, vid fer- 

schte fink. 



Digitized by VjOOQ IC 



239 

Skynda dig Lotta ocd väggarna faja. 

Rör föttren din gamla Gajieja; 

Föostren pä hakarda. 

Ljus uti stakaraa; . 

Luckorna skrufva och stäng} 

Skumpa Canalje, 

Röi* fötterna, fläng; 

Råstig i svalje; 

Nä snyt dig och slang; 

Damma och sopa. 

Och Movitz nu ropa, 

At hvirfla skruf och sträng. 

Mit min reté plut jak schrifver 

Tich nu thette Refersal, 

Thet jak mich nu öfvergifver; 

Kantz fatal! 
Thet jak ej vil vare nikter, 
Selten uti Kirken gä, 
Triiget fille mine plikter, 

Klunke pä, 
Chlemme alle kremper. 
Stockholm then Nofemper, 
Manu mea propria, auf Kruken Rosenthal. 



Digitized by VjOOQ IC 



239 

N:o t4. 

Fredmans Epistel 

Of» Bergbtromskans Portrtit. 
Dedic, I il Herr Profeasoren ocAISiVc/.Sergell. 



JWin Son! 
Dina karl, dina skalar 
Kring din pensel i ordning stå, :1|: 
Där du tyst i din vrä 
Din Fröjas ungdom målar. 

Min Son! , 

Hör ej efter hur Krögarn skrålar, 
Se på den som din pensel afmålar; 
Dess ögons eld — hå, hå! 
Som Stjernan prålar. Fin. 

Movitz! ack! hvad du lycklig är! 
Ljofva besvär 
B&d för din hand 
Och snillets kraft! 
Från Paphos Land 
Et lån du haft. 

Ack et dyrbart lån! o. c. 

« « « 

Hvad fögring.och behag! O Gudar hvad för 

tycke ! 

Bindmössan skjuter fram et fint och krusadt 

stycke; 



Digitized by VjOOQ IC 



140 

iSom uti bubblor bryts och ned åt nacken går. 
Där sist et rosigt band hopflätar Hfinnes bål*. 
I öronen,, hvad glans! en glans som högröd 

skiner; 
Dess Hängen menar jagydessHängenafrubiner, 
Som til förtjusning mer kring ögats vackra krets 
Fördunkla m^d sin brand en blommig silfver- 

spets 
Det gröna Sidensars hvaraf bindmössan prålar. 
Fint vattrat, mörkt och slätt, just som Bi*or 

Mt^viiz målar« 
En duk kring Hannes hals, mjällhvit som sjelf- 

ya snön, 
Sjelfsvåldigt fläktar opp, smårandig gul och 

grön; 
Och på de höga bröst en dubbel guUkjed spelar. 
Som pi^jdd m^ed en Smaragd i flere hyarf 

sig delar. 
Jag undi*ar just min Son — Slå i och sup mig til — 
När ögat bjuder dig, at hjertat intet yil. 
Men ack! hvad hon är skön när hon med huf- 

vud nickar! 
Kolsvarta Ögonbryn,heltmörkblå Ögon-prickar, 
En mund som lifvets vår på sina läppar bär, 
£q hy som helsans Gud en dödlig knapt förär* 
Ne) du har ingen färg så liflig i din kruka. 
Så dyrbar på din sudd, så len och fin at bruka. 
Den ej naturens prål och tekning öfvergår; 



Digitized by 



Coogie 



241 

£t enda ögnakart din pensel ej förmår. 

Säg Movitz, har jag ilitt? — hvi penslar du 

och dröjer? — 

Säg hvad den hvitakjoln för ädel fräckhet röjer? 

Lifkxöjan af h?itt taft och skor af gull^hrocad. 

Ack! mflla Movitz mer, men gör din tekning 

glad. 

Bergntromskans skål — Gutår ! — hvars bild 

på duken prålar! « 

Apelles led hans hand! Jag dricker och du 

målar. 
« « o 

Bladam! 
Sitt nu ner, sitt helt stilla. 
Blunda med ögat en kärlig blund; :||: 
Dra nu litet pä mund. 
Se hit min skönhet liUa. 

Madam! 
Något vackert sitt hjerta inbilla; 
Tänk på mej, se på mej nu min lilla! 
Skjut bitistet litet fram; 
Min syn ej förvilla. Fin. 

Men! den min pensel bildat har, 
Sjelf mig bedrar. 
Ja jag blir kär, 
Förvillad, yr- 
€rod vänner här 
å^eåaumå Epistknr. i9 



Digitized by VjOOQ IC 



On ram best jt» 

£s förgylder ram. b. €. 

Halt Moitz! Gudar hjelp! du vandrar ju i 

drömmen. 
Qe) Krögar^ar! kom ut! han kastar sig i 

strömipen. ^ 
Halt Afof>iVs/faåIt min Sonldin kärlek för sin löih 
Nej nu går jag min yäg och kastar mig i sjön; 
Hvat itr min Sabel? Marsch! . . - - 



Digitized by VjOOQ IC 



Fredmans Epistel 

Til mm Bh>al Fader Mwiis, på Cajsa Imm 
Namnsdag. 



ihdieerad til Kangl Capeilmäaiaren Kaaos. 



Skrattai mina barn och TSimer; 
Säg om någon af er känner 
Den som står och spänna: 

Stora Bulcian, 
Än den med. Peruken, 
Med Skinn-förklä för buken. 
Och Kappi^åcken af buldan* 
Bistert han mot noten grinar; 

Hör hur han Hobojan pinar; o»oe. 

Gubben blåser så han tvinar. 

Un poco lento! Moe^ 

Röret strängt han kniper. 
Och med truten piper, 
Gammal, snäll och van. 



Cajsa iMa, lilla Piga! 
Fäll ej ögonen och bliga; 
Skall hon intet niga. 
Höra och se? 



Digitized by VjOOQ IC 



tu 



Hör huru det Utngar, 

Hur k&rUgt han nu tyingar 

Sitt knjdiga Oboe. 

Alt för din skuld, Cajsa Lisa; 

Moviiz vil din Namnsdag prisa, - - • okoe. 

Gubben vil sitt hjerta visa^ 

A tempo gjusto! - - * 06oe. 

Spela du, var gläder; 
Dikta dina rader. 
Och min Nymph tilbe. 



BrodeV Moviiz^ bläs nu sakta. 
Så vil jag min Nymph upvakta. 
Vid mitt glas betrakta 

Skönhetens pråL 
Himlen nu förkorte 
Alt ondt! — Hurra! Wås Forte. 
Kling klang! Cajsa Lisas skål! 
Hannes ögon hjertan sårar. 

Blås din Lymmel, hon mig dårar oboe. 

Du och jag vi Mia tårar. 

Ditt Nöt, Piano! ... oboe. 

Hannes Fest vi fira; 
Astrild kom och zira 
Nu mitt tungomål. 



Digitized by VjOOQ IC 



M5 

Mycket Guld ocli dyra skänker» 
Alt hvmd 9om. ditt hjerta tänker» 
Och för ögat blänker» 

Blifve ditt val! 
Bam-fader At Barnet» 
Jämt Fästmänner i garnet» 
Obh Plåtsedlar utan tal! 
Borga intet CaJ8a liUa» 

Lät Ducaten til dig trilla. w««. 

Riktigt Mavitz» blås och drilla, 

T7n poco forte! - - - okoe. 

Tag ditt glas min brodei-» 
Dränk i Bacchi floder 
Kärleks harm och qvaL 



Digitized by VjOOQ IC 



Fredmftii« Epistel 

Til Mutter på IFismar, torande Hane Jergem, 
då han blef utpiskad ifrån Balen. 



l9e Hans Jergen hur han sig hockar. 
Kläde kring hufvud och plåster på mund. 
Svarta håret i hängande lockar 
Flaksar kring öronen som pä en hund; 
Med stopet i näfven han på Krögam ser* 
Niemals Schwachhier, bringt rak Dobbeltbier. 
Naa, anjetzo hier; 

Seynd sie nun so gutich. Schteet på tin kranne; 

Gesundtbeit/ plaisirl 
« o o 

Mässings-kammen blank bak i nacken 
Glimmar mot ljusen så blekgul och matt; 
Hvar gång Jergen han knarkar med klacken, 
BUxtia stråpörlorna uppå hans hatt. 
Men Nymphen tar stopet, och hon ropar drick! 
Ach! mein Schatz, Engels kindlein! wer ich? 
Excusim sie mich; 

Seynd sie nun so gutich, warten sie nun; gleich 
» im augenblick. 

o o « 

Lustigt! Jergen klunkar sig mätter, 
Flåsar och skrattar, sen bjuder han opp; 



Digitized by VjOOQ IC 



»7 

Händerna hvirfla med långa Manschetter; 
Sataf Mh korldien pläga haos kropp» 
Nu halia du Jergen; sUHte du ditt lår? 
Nein, Packatell! Hechre schtimm then Tenor. 
Minuett encore! 

Seynd sie nun so gutich; Nun gantz piano, nun 

forte; kutar! 
o o o 

Jer gen tyst! ej musiken (br villa; 
Nymphema sjunga, nå tig nu din hund. 
Midt uti dansen står han helt stilla. 
Rätt som han står, dansar han om en Stund, 
Med handen på ryggen trippar lian så Ixtt. 
Ach meine Seel wo ist mein bouquett? 
Encore Minuett! 

Seynd sie nun so gutich. Nun mit erlaubniss 

der kleine flagéolett. 
o o o 

Mutter se uppå Tysken den dåren, 
Guldguler råck och väst af cattun, 
Skjortan hängier ut mellan låren, 
Böxoma fulla med fläckar och dun. 
Kör ufen på porten; Marsch nu, ett, tu^ tri! 
Gott schwei*e noth, parbleu, sacristie! 
Was befehlen sie? 

Hohl mich der Teuffel! Hundschfott, Carnalje, 

und Racker-partå! 



Digitized by VjOOQ IC 



.148 

N:o n, 

Fredmans Epistel 

Angående Jungfru Sophia på Lokatten och 
- om något som passerat. 



A. läng mina Flickor! se skyarna glimma» 
Stjemorna försilfra båd yatten och land. 
Månan i molnet sin guldgula dimma 
Kastar öfver klappträn och såar vid strand; 
Loliatten lyser med tassar och klor. 
Skylten pä stången, den knarkar ochhvineri 
Och guldgramanen uppå Krögar-Mor, 
Glittrar kring Mössan och skiner. 

• • • 

Skepparn vid Stånkan med svarta Peruken, 
Han med bruna kolten och hatten på sned. 
Han som nu kasta, och Brickan i huken 
Med sin ullgams vante i brädspelet vred, 
Samma Gapten som är altid så kär. 
Som femton gånger har lägrat Sophia, 
Där i Cajtitan; om bord på det där 
Snau-skeppet Jungfru Maria. 

♦ * • 

Klang! Gamla Fredman vil fukta sin aska, 
Kling klang! mina flickor, slå i för Gontant. 
Eljest den därå Gapten vid sin flaska, 



Digitized by VjOOQ IC 



Skä ni veta Flickor» Sr frän AlicaUt, 
Om han er vinkar ocl^ lockar åt stl*aiid> 
Och s^r i fönstret me4 knogen pä rutan^ 
Tre» fyra Möfötyg med spetsar och band^. 
Ligga på stoln i Cajutan. 

41 « o 

Men se hui* Vimpeln den fladdrar och flyger. 
Och den röda flaggan hur bugtig och rund, 
Hon sina snibbar i vågorna smyger» 
Mellan Roddar-båtar och Pålar och Grund, 
Nalle på däcket i kedjan han står. 
Månan i Jänkama ljuset fördelar. 
Och uti skuggan af seglet — ^ Gutår! 
Sitter Birfilam och spelar* 

4» o o 

Kors huru Relingen gungar och vickar» 
Och hur stora Masten den knarkar — Nå hör! 
Hör hur på kistan Beaökaren Ixickar» 
Där Märkrullan ligger vid Stånkan jämför. 
Här har du Tuben — Bror itf^ttder^: Gutår! 
Väpna ditt öga, och klunka ur pipen» 
Se där på däcket, den där med grått hår. 
Den där gemena — den Gripen* 
o o o 

Skål mina vackra och kostliga ungar! 

Men O Fader Bacclius! jag hickar och dör; 

Stoln går i ring kring, och golfvet det gungar, 



Digitized by VjOOQ IC 



Uti stlokan ligger l)åd syn oeb gehör | 
Nqg^ tyckes mig det var sjungande kSp, 
Sådan en huggare promt i sig drSlja; 
Méo til at säga hvad sort som jag söp. 
Det kan jag just intet s&jå. 

•Se bvar han skalkas den tjocka CssptmMå, 
Hjfilb^it och toJLTolig, dum som en spån; * 
Strumporna glänsa brandgula på beilen, 
Ocb de stora spännena skina på tån. 
Klang min Sophia! nu är du för täck: 
Håret kring axlarna, Mössan på öra, 
Förklä i trasor — Och Fartyget läck. 
Men si Gapten! Lät oss höra. 

Hinän^ där kommer Capten! — « Bia, l>ia, 
Käppen öf?er hufvud och doppskon i skyn, 
Stoln hvälfd i näfven — Aj aj Sophia! 
Aj-*aj-aj! mitt ryggbast det smålar som gryn. 
Söta Gapten! — Nå God dam you, din hund! 
Aldrig Sophia jag mera vil söka. 
Aldrig min fot, ifrån denna här stund 
Mer skal i Lakanen spöka. 



Digitized by VjOOQ IC 



S5l 

N:o T8. 

Fredmans Epistel ^ 

•om är Ét Fägne-Spet 

på Fader Didriks Namnsdag år 1780^ aam- 

manutämt på Amsterdam, etNåringsstäUt 

i stora Hopar-grand. 



J^iiapt Jeppe hänt ur gluggen gå in. 
Trumslagarn knapt hänt lyfta på pinn, 
FcMT'n Bergen, med sitt Oboe d'Amour, 

Stod tyst på lur. 
Ja! oljan kftapt i lyktan utbränd, 
Fdrr'n Basfiolen surra i giänd; 
Kors! Bergen blåste Oboe si sött, 

At snart jag dött. 
Grälmakar Lojberg, gammal och ran. 
Vid Krogdömi stod oeh blåste Dulci^n, 
Arbeta me4 fingrarna, prutta och tjöt, 
Och näfven mot Krögaren knöt* 
Men Åkerblommen, snål som en y&rg, 
I röda mössan blängde så arg, 
Befalte oss 4^*^ föi" den och ek». 

Slog dörm igen. 



Längst gatan fram sågs aldrig en katt. 
Helt tyst i skorsten Murre faaki satt. 



Digitized by VjOOQ IC 



251B 

Och höll mot M orgonrodnaps gyldne rand 

Sin svarta hand. 
Och nedanför bland Fartyg yid brpn^ 
Holländarn Mn ^j, m^d permission, 
Hint sina Permissioner knäppa hop, 

Vid Tuppens rop, 
£j minsta knark i blockar och tåg; 
Sä tidigt at !|^sökaren ^g 
Hur", under d^t luften blef kulen och hög^ 
Fiskmåsen kring masterna flög. 
Sä dags at Bergen rpn i krak^l. 
Tog sig en half och dito (en helt 
Och Summa summarum, tre q vart uppå tu 

Slog klockan nu. 



Yasserra! hvad den Bergen han svor; 
Fan sjelf mast in i Oboe for; 
Han ville blåsa, men ogörligt, nej? 

Det stämde ej. 
Et rör så propert, blankt som en dag. 
Af svarfvad Björk med Mässings^-beslag, 
At det ej gaf sin klara kammar-^ton. 

Säj mig reson. 
Lång^Anders i sin randiga rock, * 
Vid Basfioln stod grönögd och tjock, 
Och svor på sin tumme til kropp och til själ. 
På stunden slå Krögam ihjäl. 



Digitized by VjOOQ IC 



253 

Grälmakar tSJherg, gul som et lik. 
Förbanna sej och all sin musik» 
Och slog så Dulcian bums i väggen, och dog 
På nästa krog. 



Men Gumman, hvad bon har for en Själ! 
Hon vill så hjertans väl och så väl; 
Hon gaf oss alla farsköl fyra krus, 

Och hvar sitt Ljus. 
Och som det var Sanct Didrik i dag, 
Och Didrik är en skurk, det sad' jag, , 
Så skänkte Gumman oss hvar en sin sup; 

Jag buga djup. 
Vi drucko hannes skål än en gång. 
Jag "bugade och tog min Basson. 
Lef käraste Mutter i hälso och frid! 
Kamrat rör på strängen och gnid. 
Hurra! Värdinnan hon är galant, 
Men värden är en skurk, det '^r sant. 
Hurra och hurra för vår ädla Madam 

På Amsterdam! 



Digitized by VjOOQ IC 



254 

N;o TÄr 

Fretimans Epistel^ 

eUer Afikeå tilMatronoma,9ynnerligentil 

M9r Maja Myra i Solgränden vid Sit^r- 

T0rgei,jÉnnol796, 



fjharon i Lureu tutar. 
Stormarna börja hvinfEi» 
Trossar och tåg och klutar 
Lossna nu til slut; 
Månan sin rundel slutar, 
Stjernoma sorgligt skina^ 
TI! sin ibtvandling lutar 
Snart min lifsminut; 
Snart nu mitt Timglas utrinner^ 
Charon rör alt hvad han hinner. 

Vattnet vid åran, 

Pollrar i (äran. 

Och pä det blanka 

Sväfvar en Planka, 
Kolsvarta Lik-paulunen gungar floden fram. 

Vid rök och dam :|i: 

Och Gastars tjut. 
o 9 « 

^ Krögar Madamer raska, 
Stärken mig pä min resa. 
När jag til Fädrens aska 



Digitized by VjOOQ IC 



S55 

« 

Saimta^s skal i Batt. 
Hrö^aitié stå ^ bask*» 
RödbioH^tniga och kesa^ 
Borga ini|^ knajpt en flaska, 
j^ä tnin gamla kaU« 
Mor där på taflan vid disken. 
Stryk ut två öre för fisken f 

Dito, det öret 

För gamla smöret; 

Nocli för den ^leQ 

1 gröna skålen; 
Woch för den där IfotaleSj, som jag i mig drar, 

Hvad den var rar :J|: 

Och trind och platt. 

« 41 o 

. Jag gör mitt Testamente, 
Där jag vid stålman sitter; 
Läs du sjelf <^p Patente» 
Läs Mor Mqfu sjelf ^ 
Bort verldsligt RegemeMe» 
Verlåen blir mera bitter; 
^tjemklara firmamente, 
Mig nu öfverhväl^ 
Men mer jag stånkan kiu skakar, 
&lang, hvad dep Vörten rnxg smakar! 
Slaimmet det jäser, 
Fradgar och fvä&er^ 



Digitized byVjOOQlC 



256 

Dropptals från truten. 
Ned på Surtouten. 
Det gör mig gpdt Mor Maja, det var öl med rang.^ 
Klang Mutter, klang I :||: 
Vid Charons Älfw 

« «, « 

Hufvud på axeln hänger. 
Kroppen sig framåt lutar. 
Nacken den slår och slänger* 
Men, O Gudar! men 
Ögat med tårar Mänger, 
Uppå de granna klutar, 
Som fordom med Ducriner,. 
Knäptes trångt igen; 
Men se på Böxoma bara; 
Säj ä de plaggen ej rara? 

Söndrig är västen, 

Lappig är resten. 

Strumporna korta^ 

Hälarna borta. 
Och den där dyra Skjortan var. Mor Mqja märk 1 

Beckmanakans Särk :||: 

För tu år sen. 

■'* » « . 

Nu står jag midt i båten. 
Kors hvad det röret gnislar. 
Skuggorna, bela bråten. 



Digitized by VjOOQ IC 



157 

Sqvalpa bak och fram; 

Eolus qTäfver gråten» 

Charon på pipan favisiar, 

Hjeip! hör den mörka >ståteo 

För et hiskligt iai*m; 

Blixt, NoiTsken^ Dunder och Jaså, 

Rimdt kring om skyarna rasa, 

Karlevagnen Jivälfver, 

Glimmar och skälfver, 

Stjernoma slockna. 

Stränderna tjockna, 
Tils i den svarta skuggan inga himlar syns; 

Mitt 5 val hegyns. :|f: 

God natt Madam! 



åhrtdmm^ Ep{$nar. 



Digitized by VjOOQ IC 



ZåB 



N:o 80. 

Fredmans Epistel 

Angående Utta Winhlads Lustresa til Första 
Torpet^ utom Kattrumps-Tullen. 



Pastoral 
Dedici til Kongl. Secreteraren Kellgreic- 



Jjiksom en Herdinna, högtids klädd. 
Vid Källan en Juni dag, 
Hopletar ur gräsets rosiga bädd 
Sin prydnad och små behag. 
Och ej bland Väpling, Hägg och Siren, 
Inblandar Pärlors strimmande sten. 
Inom den krants i blommors val. 
Hon flätar med lekande qvaL 



Så höljde min Nymph på Floras Fest^ 

Et enkelt och skiftat flor; 

Då hon utaf Mollberg buden til gäst 

Ut til Forsla Torpet for. 

Det Torpet lilla, straxt utom tuUn, 

Där kräftan Ijuslras röd i KastruUn, 

Och dit Brunsvikens bölja klar 

1 vatrade vågor sig drar. 



Digitized byVjOOQlC 



259 



Helt tunn i Nankins Tröja snörd. 
Vår Ulla sitt intåg höll; 
Tunt lyft af Zephiren Halsduken rörd, 
I vecklade skrynklor föll; 
Dess Front sågs ej i bucklor mer spridd, 
Och Jfymphcns kjortel, knappad i vidd, 
£| vådligt mer i ögat stack. 
Och skon bar nu ingen hvit klack, 
o « « 

Märk, mellan Gärdsgårdars krökta led, 
Hur' Torpet det sluttar ner; 
Til vänster bland Granars mässiga hed. 
Den vägen man rundad ser. 
Där Bonden tung med rullande hjul, 
lUfanas til sitt rankiga skjul. 
Och i solgången hinner fram, 
Med KycUingar, Kalfvar och Lamm. 
o « « 

Just där inom Torpets högda gräs, 
På granrisadt farstu-golf, 
Steg Ulla utur sin gungande Chaise, 
En Söndag, så klockan Tolf, 
Vid pass då Jofur åskan bestämt. 
Och Dandryds klockor pinglade jämt. 
Och tuppen gol i källar-svaln. 
Och Svalan fl9g långt in i saln. 



Digitized by VjOOQ IC 



260 

Nu började Tumlarn ^ä ikringy 
Och Mollberg han damp af stoki; 
Min Nymph med sin arm och blixtrande ring» 
Slog Tallstrunten ut j)å kjoln. 
Herdinnan trumf i bordet hon slog. 
Och kjorteln öfver axlarna drog; 
Och Mor på Torpet, utan krus, 
Måst borga vårt herrskap sitt rus. 
« « « 

Pä backen mot luckan Hästen gul ^ 

Upreser sin man i sky; 

Så Korg och Blankarder, Skenor och Hjul 

Med lossnade skrufvar fly. 

1 eldad brunst han trängtar sin Jlos, 

Och frustar med gnäggande nos. 

Men UUa, kuUstjelpt som en Fru, 

:Med Mollberg hon snarkar ännu* 



Digitized by VjOOQ IC 



Ml 

if:o 81. 

Fredmans Epistel 

Til Grälmahar Lofberg i Sterbhusei vid 
Dantobommen, diktad vid Graifven. 



D^ioerad til Dactor Blad. 



JSlärk hur' vår skugga, märkMovitz Mon Frer^l 

Inqm et mwker sig slutar. 
Hur Guld och Puipur i Skåfveln; den där, 

Byts til grus och klutar. 
Vinkar Charon från sin brusande älft 
Och tre gånger sen Dödgräfvurn sjel^ 

Mer du din drufva ej ki*yster. 
Därföre Movilz kom hjelp mig och hvälf 

Grafsten öÄrer vår Syster. 
o. o « 

Ack längtansvärda och bortskymda skjul, 

Under de susande grenar. 
Där Tid och Döden en skönhet och ful 

Til et stoft förenar! 
Til dig aldrig Afund sökt någon stig, 
Lyckan, eljest uti flygten så vig. 

Aldrig kring Grifterna ilar. 
Ovän där väpnad, hvad synes väl dig? 

Bryter fromt sina pilar. 



Digitized by VjOOQ IC 



m 

Lillklockan klämtar til Storklockans dön» 

Läfvad står Cai>t(H*D i porten. 
Och vid de sktålände Gossarnas bön, 

Helgat' deHhä örteti** 
Vägen opp til Templets grifkprydda stad 
Trampas mellan Rosors gulnad^ blad, 

Multnade Plankor och Bårar; 
Til dess den långa och svartklädda rad,< 

Djupt sig bugar med täviir> 
é é 4 

Så gick til hvila från Skgsm&l oeb Bal, 

Grälmakar Lofberg^ din mak«^; 
Där, dit åt gi*äset långbisilsigf ocb Kmad^ 

Du än glor täbakdu 
Hon från Danto-bommen skildes i dag. 
Och med Hanne alla lustiga lag^ 

Hvem skal nu Flaskan befalla. 
Törstig var bon och uttörstig är jag; 

Vi ä törstiga albr.^ 



Digitized by VjOOQ IC 



Fredmans Epistel 

fffe^ pfotrmoäa^e J^fskcfi , Jorkunnadt vid 

Ulla Winblads Frukost en jsommffr- 

morgon i det gr5na. 



Pastoral, 
Dedicerad til Kongl. fiecre/eraren Leopolot. 

JtJLyila vid denna källa, 

yår Jijla Frukost vi framställa: 

Rödt Vin med Pimpinella 

Och en nyss skuten Beccassin. 

^lang livad ButeljjBr, Ufla! 

I våra Korgar öfvcrstfuUa, 

Tömda i giäset rulla. 

Och känn hvad ångan dunstar fin, 

Ditt middags-vin 
Sku vi ur krusen hälla. 

Med glättig min. 
Hvila vid denna källa. 
Hör våra Yaldthorns klang Gousine* 
CornQ. — Valdthornens klang Gousipe. 
o o « 

Prägtigt p& £iltet pråla, 

Än Hingsten med sitt Sto och Fala, 

Än Tjurn han höres vråla. 



Digitized by VjOOQ IC 



164 

Och stundom Lammet bräka töp» 
Tuppen pä taket hoppar, 
Qeh liksom Hönan vingen loppar, 
Svalan sitt liufvud doppar, 
^Oeh Skatan skrattar pä sin stör*. 

Lyft K-itteln; hör. 
Lät Caffe-glöden kofe, 

Där nedanför. 
Prägtigt pä fältet präla 
De ämnen som mast ögat rör. 
C^rno. — Som mast vårt öga rör. 

« « « 

Himmel! hvad denna Rmiden, 
Af friska Löfträn sammanbunden. 
Vidgar en plan i Lunden, 
Med strödda gängar och behag. 
Ljufligt där löfven susa, 
I svarta hvirflar grä och ljusa. 
Träden en skugga krusa. 
Inunder skyars flägt och drag. 

Tag, Ulla tag, 
Vid denna måltids stunden. 

Ditt glas som jag. 
Himmel! hvad denna Runden, 
BeprydjS af blommor tusen slagi 
Cwn; *--Af blommor tusen slag. 



Digitized by VjOOQ IC 



265 



Njmphen» se hvar kon klifyef, 

Och så beställsam i sin ifver, 

Än Ägg och än Oliver, 

Uppä en rosig taUrik bär. 

Stundom en sked hon öser. 

Och öfver Bunken gräddan slöser; 

Floret i barmen pöser. 

Då hon den Mandeltårtan skär. 

En Kyckling där, 
Af den hon yingen rifyer. 

Nyss-kallnad är. 
Nymphen se hvap hon klifver, 
Och svettas i et kärt besvär. 
Corno. — Och svettas i besvär. 



Biåsen J Musikanter, 

Vid Eols blåst från berg och branter; 

Sjungen små Kärleks-Panter, 

Bland gamla Mostrars kalt och gnag. 

Syskon! en sup vid disken. 

Och pro secundo en på Fisken; 

Krögarn, den Basilisken, 

Summerar Taflan full i dag. 

Klang Du och Jag! 
Klang Ullas amaranther, 

Af alla slag! 



Digitized by VjOOQ IC 



Biåsen J Mufiikwter, 
Och hvar och en sin kaUsup tag^ 
Corna, -»--*Hyar en sin kaUsupp tag^* 



Åndtlig i detu grönay 

Får du mitt sista dfskfed röna; 

Una ! farYäl min Sköna, 

Vid alla InstrtanenUsis ljud. 

Fredman sér i naiftaten 

Sig til Naturens skuld förbruten, 

Clotfao ren ur Surtouten, 

Afklipt en knapp vid Charons bud. 

Kom hjertals Gud! 
At Fröjas ätt belöna 

Med Bacchi skrud. 
Ändtlig i detfa gröna. 
Stod lyia sista gången Brud, 
Corno, ---Den sista gången Brud. 



Slut på Fredmans Epietlar. 



Digitized by VjOOQ IC 



Register. 



.Ack da min Moder! saj hTem di^ sände N:o 23 p. 

Ack kvad for en usel Koja . . . . „ 34 ,, 

Aidri; en Iria pl dessa bleka tålt . . ,, 54 ,, 
Altin; ar ri^ti^t clareradt och gjordt 



JSlåsen nn alla. Hör böljorna svalla 
Bröderna fara Tlf vilse IblaHd . . 
Båtsman tag na din lufva, .... 

v/hairon i luren tatai* 



"e dyrbaraate gåfvor .... 

Orick ar ditt glas 

BSrrarna öpna, Fiolerna klara . « 

, Jt? åder Berg i hornet stöter . • 
Fader Bergström fingra ditt Oboe^Jilis. 
Fader Bergström stäm np och klinga 

Fader Movitz, Bror! 

Fan i Fantenillerna ! Stolarna kollra 
Fram med Basfiolen, knäpp och skrufva 
Fäll dina ögon Och skams ml din tässtf 

%Jfe mm i BröUops-gäln din hund 
QUmmande Nymph! blixtrvide öga! 
61asen darra mellan knogen . • 
6rlt Fader Berg och spela • . . 
Gabfaarna satt sig at dricka . . 
Gnbben ir gammal, urverket dras 
Gntår båd natt och dag! . . . 

JUej. Musikanter ge Valdthornen ^ader 



»5 
9» 



»» 
99 
99 
99 

99 
99 
99 
99 

99 
99 
9» 



59. 

m. 



öT „ loo. 



25 



6>. 



8» „ 100. 
&& „ 105. 

»9 „ 254. 

22 „ 57. 

M „ 81. 
8„ 16. 



3 

16 
68 
67 
78 

7 
64 

40 
72 
22 
12 
18 
27 
1 



„ »». 
„ 208. 
„ 219. 
„ 287. 
„ 14. 
„ 210. 

„ 122. 
,,285. 
„ 58. 
„ 26. 
„ 45. 
„ t5. 

•« O. 



Digitized by VjOOQ IC 



Register. 

Hej! tade Fredman hTar ^ing han hörde N:o 11 p« SS. 

tljeriat mi^ klämmer ,, 58 „ 192. 

Hurra Conra^el Bagage „ 60 „ 194. 

Hvar atir Fiolen? aaj min Son . . . ,, 26 ,, T2. 

Hvila Tid denna källa ,, 82 ,, 20S. 

Hör J Orphei Drängar „ 14 „ SS. 

JL går 9^g jag ditt barn, min Fröja . ,, 28 „ 7^. 

JiLlang mina Flickor! se skyarna glimma ,, 77 ^ 248. 

Knapt Jeppe hänt or gluggen gä in . „ 78 ,, 2S!l. 

Kommer intet Mollberg? Jo nyss på stund ,, 47 „ 149^. 

Kors! utan glas da ser ut din Canalje . ,, S2 „ 87. 

Kära Mor! slå nu hand på kjolen . . „ 61 „ 200. 

Kära Syster! Mig nu lyster «...,, 24 „ 64. 

Käre Bröder, så låtom oss supa i frid . ,, 5 „ 10.* 
Käraste Bröder, Systrar och Vänner med 

helso och frid ........ 6 „ 12. 

Käraste Bröder, Systrar och Vänner, se 

Fader Berg j, 9 „ 18. 

Käraste min Theophilc „ 16 „ S6. 

JLilksom en Herdinna, hög(idsklädd • . „ 80 „ 298. 

, Jxlamsell Ulla, märk Mamsell . . . „ 40 „ 168. 

Min Son! dina kärl, dina skålar . . . „ 74 „ 2S0. 

Mollberg, stå stilla, stå stilla Tid grind, „ -S7 „ 110. 

Mollberg satt i panlun „ 41 ,;, 127. 

MoTitz helt allena »9 44 „ 1S8. 

Moritz Tik mössan högt öfver öra . . „ 70 „ 2S0. 

MoTitz tag dina pinnar „ 20 „ 78. 

Movitz blåste en Concert „ IJhl „ 106. 



Digitized by 



Googk 



Register. 

HoTitz mitt bjerta blöder! N:oö2 p. 109. 

Movitz Valdtbornet proberar ....,, 62 ,, 201. 

Movitz med flor om armeu, balt • . . ,, 65 ,, 213. 

Moritz, i afton står baln ...... 68 ,, 223. 

Blirk Imr Tår skugga, märk MoTitz 

Mon frere >> 81 „ 261. 

Nå skrufva Fiolen . „ 2 „ 4. 

Nå ä nu alla församlade bär . . . . „ 18 „ 29. 

Jlr bcebas förnyar de gyllende skyar . ,, 50 ,, 163. 

Aen Calad jag spår ocb tror. . . . „ 42 „ 130. 

S3ant Ta dä, ingen dricker; ....,, 1 „ 1. 

Se Dansmästarn Mollberg, Bröder . . „ 60 „ 226. 

Se Hans Jcrgen bar ban sig bockar . „ 76 „ 2M. 

Se HTar Movitz sitter där ,9 66 „ 216. 

Se Mollberg med STart Råck ocb Flor „ 56 „ 185. 

Se Movitz, bli står du ocb gråter . . „ 31 „ 83. 

Sitter da ännn ocb ljuger „ 60 „ 198. 

Skratta mina barn ocb Tänner . . . . „ 75 „ 243« 

Skyarna tjockna ......... 21 „ 53. 

Solen glimmar blank ocb trind . . . „ 48 „ 150. 

Stolta Stad „ 33 „ 91. 

Storm ocb böljor tystna ren . . ^ . „ 39 „ 118. 

Står du och gråter ' „ 20 „ 50. 

Systrar hören min. musik „ 10 „ 21. 

Systrar ocb Vänner ocb bvar en mig känner „ 17 „ 41. 

Så ser Han ut midt bland de strålar . „ 55 „ 180. 

JLjenare Mollberg, burar det fatt? . „ 45 „ 141. 

Trumslagarn kommer^ flickor god dag! . „ 19 ,, 48. 



Digitized by VjOOQ IC 



Regi9ter. 

Ulls! min Ulla! täj flr jag dig bjnds N:oTl p. SSS. 

Unåan nr Tigen, te hur Profossen . . ,, 88 ,, 114. 

Undan nr Tigen, ge ram for Conrirn, . ,, 40 „ 144. 

l^at iat daa? Ge rnm ,, 83 ,, 89. 

Vid et tiop 01 och nSgra anpar . • . ,, 58 ,, 1T2. 

Yår Ulla låg i aängen och aof . . . ,, 86 ,, 108. 

Tarm mer 01 och Bröd yt ^ u U0. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



c. M. BELLMANS 



Samlade Skrifter. 



Andra Delem. 



FREDMANS SÅNGER. 



GöTHEBORG, 

på C. BACKMAys och K. J. GUMP^BTS FOrlag. 

18 3 6. 



Digitized by VjOOQ IC 



^c^n ö »^ofe. I 



of 



Digitized by 



Google / 



w 



'tTiiiiM ill 



FREDMANS 



SÅNGER. 



^-'•tfVfV/t/t/UVV\MyAA/\/\/\/\/kA/)/J\j*>-*i 



GÖTHEBORG, 

CHARLES BACKMAir. 

18 3 6. 



Digitized by VjOOQ IC 



Bvrvard O^lle-e Libracy 

Jnlyl, 1914. 

BeQiiflfct of 



Digitized by VjOOQ IC 



Personvrne, 

som nämnas i Fredmans Sånger. 

Kolmodin, eller såtom adlad i Bacchi Ordens Ca- 
piiel af de t?å forgjidta S^incnj knU^åpon Kållarcreutz, 
behofyer ej ?idare beakrif?a8 på deas mull; minnet af 
hans Bacehanaliska styrka och lekande omfång e äro i 
flere handlingar £ar?arade. 

Holmström; fordom Actnarie med rod kappa i för 
detta Manufactnr-Contoret, mera Und under namn af 
Ehrensugga, som dess Bacchanaliska vapen efter Heral- 
dikena regler på det nogaste utvisar* Desse tvenne 
Commendeurer hafva långt for detta nedlagt sina trat- 
tar och kedjor i Templet. 

Njrstedt; fordom Liqueur* förvaltare på Källaren 
Enigheten, dar altid vankades fluidum och käppslängar; 
teknade gemenligen hälften af namnet s]elf, och när 
Kyparen lade stcdt i ändan, så var räkningen färdig. 

Meissner; Caracteren och Näringsstället obekante ^ 
adopterade till Olheim med ö en annan Meissner^ som 
merendels satt och sof vid Hammarby på Tullgården. 
Desse tvcnne Commendeurer hvila på Cathrina Kyrkogård. 

Siendeeker; Kongl. Svensk Pukslagare på Hessisk 
Stat; bekant af sina hvirflar 12 steg ifrfin pukorna; af- 
somnad på Näringsstället Elephanten vid Danto. 

Lundholm ; Bränvinsbrännare och Commendeur. öf - 
ver honom är Parentation i Templet hållen af Peruk- 
makar-Gesällen, Ceremoni*mästaren, Ordens Ora torn och 
Parentatom samt constituerade Dansmästaren i Choret 
^Janke Jensen, 

Han söp tre qvart pd sex, och klockan sex han dog, 
threämans Sånger. i 

• Digitized by Google 



j4ppelstubbe ; för detta Tulln&r i Österbotten, som 
▼id gästabad, dit han ej blef buden, och dä stekens an- 
komst pä bordet med Valdthornen förkunnades, reglade 
dristeliga in, och under föregif vande att Kalfren ej var 
fortullad, sjelf slukade anrättningen. 

Österman, Stolraakare; en vandrande Riddare, i ai^" 
seende dertiiJ att Stolen hängde Tid tiridisten. 

Hallirigy Sockerbagare; flyttade en vacker dag sin 
skylt midt öfrer gatan, med denna sinnrika inscription: 
Här bor Sockerbägaren Halling, som till/orene bodde 
midi öfver, 

Agrell, TuUdkrlfvare; lade for flera är sedan locket 
pä sitt stop, och vandrade. 

Kämpendal^ Härold i Bacchi Ordens Capiiel; bor- 
gade sin sista sup pä en lef vande gäs frän Fogeisängen; 
och afsomnade pä Näringsstället N:o 84 vid Ilornskroken. 

JNjrbom; af honom är ej mera öfrigt i handlingarna 
än blott Yalspräket Plus ultra. 

Planberg i' Ordens förste och siste Canzler; en Her- 
re till aren. 

Joseph fsraelson; stor Latinsk Poet; saknad af vit- 
tcrheten; ägde i ett utblottadt tillständ en ograverad 
egendom, den han sjelf ej viste att haa ägde; dog i 
dis trac tion. 

Knnpen; Virtuos i Kung Fredrics tid pä Oboe. 
Omstaudiglicterna sä svaga och agta ståndet sä bryd- 
samt, att Hustrun vid ett tillfälle tog hans enda Oboe, 
fiCh dermed kärnade smör i smörtunnan, hvarefter den 
klara Oboe-tonen aldeles försvann. 

De Öfrige Personerne igenkännas pä sina behöriga 
Btälleii i dessa Fredmans Säiiger. 



Digitized by VjOOQ IC 



N:o 1. 

Bacchi Adelsmän. 



Uacchi Härolder med guld och beslag. 

Blir det Capitel? nej intet i dag. 
Blir det intet Riddarslag? 
Intet 9 intet säjer jag. 

H varför då Kåpor och Spiror, min vän? 

Jo kära hjertandes, saken är den; 
Kolmodin och Holmström sen 
Sku nu blifva Adelsmän. 
Nå, så säjer jag, må göra; 
Värdigt Kolmodin uphöjs; 

Hvad namn och vapen skall han föra? 
Jo han heter Källarcreulz. 

Han heter nu von Källarereuiz. 
Bacchus sjelf han Vapen målar: 
I rödt fält en Guld-pocal, 
Bundt omkring ett Löfverk prålar 
Med Tulpaner oclr Bregal, 
Öfverst ses i gyldne strålar 
Riddarns Namn och Åretal: :|I: 



Digitized byVjOOQlC 



6 

T vi locka vapen vill jag inte ha^ 
Bacchi härolder, sä granna, hur sa 7 

Gula kfipor, nä hurra! 

Spiror med •— hur sa? hvad ba? 
Men kära hjertans, förlät mig jag ber; 
Blefvo dä ej nägra adlade fler? 

Kära hjertans, mänga fler; 

Holmström fick ock sitt baner. 

Tag en sup pä skorpan tugga; 

Hotmsirom; hör hs^ns Adelsnamn: 
Han heter nu von Ehrensugga; 

Vacketl; barn i Bacchi famn. 
Ett vackert Barn i Bacchi famn! 

Aldrig han Baneret mister, 

Ty han kämpar i sin tro; 

Bacchus sjelf hans Vapen ristar: 

I ett gyldne Mt, jo, jo! 

Under tvänne oljo-qvistar 

Stär en Sugga vid en ho. :[|: 

« tt o 

T vi tocka vapen! jag passar ej på 
Bland Bacchi krymplingar välbofén gä; 

Jag vill ej hans lagrar fä. 

Blef ej flera- än de tvä? 
Jo kära hjertans, ända en god vän. 
Han, Ofiicianten med asken, ja den, 

Kilberg, — Den du? ja just den; 



Digitized by VjOOQ IC 



Rör pä tappen, drick igen« 
Kära säg hvad namnet hetpr. 
Jo han heter Adlerstop; 

Fioler, Valdthorn och Trumpeter 
Krmg hans Vapen fästas hop, 

Omkring hans Vapen fästas hop; 

I rödt fält ett Tennstop glimmar. 
Och en Örn pä lacket står, 
Blidt i skölden Solen strimmar. 
Och i Soln en Kräfta går. 
Nedanför en H valfisk simmar, 
Och i gapet står Gutår :|[: 



Tvi tocket yapen, det ger jag åt hin! 
Kräftor och Hvalfiskar» Örnar och Svin; 

Valdthora, Flöjter, Violin. 

Men hvad eljest hölts för min? 
Jo kära hjertans» en Xysiedi vi se. 
Har uti vapnet långt mer än de tre. 

Verklig mer simplicité 

Än de andra adlade. 

Kära säj hvad Inamnet blifv«r* 

Ach hvad dårskap på vår ö! 
Jo öiheim han med 0£ skrifver, 

Meissner skrifver bara Ö! 

Ja Meissner Olheim har med Ö. 

Tvänne Tigrar skölden fatta. 



Digitized. by VjOOQ IC 



8 



H vilka sig på ändan ställt, 
Rundt omkring ä Rankor sattat» 
öfverst flyr en Bis vann snällt; 
Men se vapnet , se och skratta , 
En blå näsa i rödt Fält* :li: 



T vi! Fader härold, A när had' jag spjftt; 
Gamnial familje, fast vapnet är nytt; 

Stamfarn var, som man uttydt, 

Noach eller Lillepytt. 
Olheim med 0£ det är nu då hans; 
Hvad tar den andra för fårgor och glans? 

Är det prydt med hjélm och krans. 

Trummor fanor pik och lans? 

Kära hjertans hur du frågar, 

Hvem kan repetera allt? 
Jag är så törstig, du mig plågar, 

Hit en sup^ det är så kallt 
Tag hit en sup, det är så kallt, 

Mehmer, Oiheimå vapen» kära! 

Är uti en fyrkant stält, 

Tvänne kattor skölden bäi-a. 

Hit en sup, ich hab kein geldt. 

Meissner ölheim bir med ära 

En röd Näsa i blått FäH. :1|: 



Digitized by VjOOQ IC 





N:o a. 

Bacchi lista Riddarslagt 



Ordens-Härolder tan Edra spiror» 
Och Stendecker trumla nu. 
Bom bom bom bom med Pukor och Ikor! 
Bacchi fest vi fira sku; 
Riddare-Capitlets våta Gubbar! 
Klang! Bacchus dubbar :||: Lundholm, 
Bränvins-brännarn — Värdig du! 

I|( ¥: 4k 

Ordens-Capitlet ingen mä rubba; 
Lundholm han är värdig han; 
Hodie tnihi, eras iibi. Gubbe, 
Du uti din stjeraa fann. 
Riddarn Apelstubbe, Tull Inspectoren, 
Klang! är friboren :||: Bacchus, 
Bland hans hjeltar ålderman. 
« o o 

^jelte vid tunnan, stå intet flater, 
Kiddar-kåpan knäpp igen. 
Pairia ubi hene. Kamrater, 
Står i stjernan, ser du den? 
Yivat semper Bacchus, glas och buteljer! 
Står du och sväljer, :I|: österman? 
österman, Stolmakaren. 



Digitized by VjOOQ IC 



10 

Främst ibland Bacchi hjeltar han tråkar, 
Hjelper andra i sin mull. 
Men när som klotet käglorna råkar. 
Dimper kägel-kungen kulL 
Veni, vidi, vici, står uti stjernan. 
Klang! Bacchus äma'n :!|: längesen. 
Vivat Bacchus och hvar full! 



Riddaren Bacchus ville betrakta. 
Sockerbagar Hatting stå. 
Puka Siendecker intet så sagta. 
Lyft up pinnarne och slå. 
jéut CcBsar aut nihil hans valspråk blifver. 
Klang! Bacchus gifver :||: Halling 
Tappen till att suga pä. 

o « « 

Än fins en stjerna målad och prickad 
För Tullskrifvaren JgreU. 
Promt till Norrköping varder han skickad 
Som Mercurius qvick och snäll. 
Semper adsum Riddarns valspråk heter. 
Pukor trompeter :1|: pukor! 
Nu Capitlet slöts i q väll. 



Digitized by VjOOQ IC 



11 

N:o 3. 

Bacchl 2:dra Riddarslag. 

SSe menigheten, 

Hör pä Trompetea, 
Pukorna vid Bacchi Riddareslag; 

Två Serviteurer 

Bli Conunendeurer 
Af hans Orden denna dag; 
Ordens Härolder Glock och Kämpendal 
Bär sina spiror utan allt förtal. 

Bom b. etc. Utan allt förtal. 
« « « 

Trohet bor lönas , 

Tapperhet krönas, 
Romersk dygd bör Romersk ära få. 

Segrande Lansar 

Bindas med kransar; 

Bacchus tänker likaså; 
Skattmästarn utaf Orden, Kolmodin 
Bär uti korset två förgylda Svin. 

Bom b. etc. Två förgylda Svin. 
o « « 

Klinga med glasen. 

Rör Orgsl-basen 
Biddarena upp i Ghoret nu gå. 
Fredmans Sånger. 1 

Digitized by VjOOQ IC 



12 

Klang Bacckus dubBar 

Två käcka gubbar. 
Stora hjeltar bland de smä; 
Meissner till valspråk Tota Die for, 
Kyhom P|*us Ultra. Hör Pukslagarn, hör. 

Bom b. etc. Hör Pukslagarn, hör. 



Undan för ropet! 

NyBtedt för stopet. 
Planberg går som Ordens Canceller; 

Truppen sig sluter. 

Ordens Statuter 

Joseph Israelson bär; 
Ordens peruken bäres i ett skrin; 
Jensen den sätter uppä Kolmodin. 

Bom b. etc. Uppå Kolmodin. 

o o o 

Allt skall sig skicka; 

Lätom oss dricka 
Friskt de nya Riddarenas skål! 

Friska humeurer! 

Hej Cprnmendeurer! 
Lusligt i värt våta prål! 
Orden upplifvad, gammal är och vis, 
i^ldreän Ordo Aurei Velleris, 

3om b. etc. Aura Velleris. 



Digitized by VjOOQ IC 



Riddare-Edens Aflåggande 

t Ordens-Capitlet. 



Timp. — Uör Pukor och Trompeter! 

Hvar Riddare står så feter. 

Med rosor och guld*heslag. 

i dag blir det Blddar-slag. 
TiJfi^. —-Stig fram du Bacchi h)elte» 

Knäpp igen ditt Riddar^hfilte; 

Och, Lundholm, stå ej sä tvär; 

äiig Riddare fram ock svan 
Tromb. — Hör Knapen han spelar*** 06ot. 

Lundholm var värdig! Tag stjeraan här. :||: 

« « # 

Timp. ---Jag Lundholm, jag bedyrar» 

Af bränvin min hjerne yrar» 

Af bränvin är all min blod. 

Och flaskan är min klenod; 
Timp. — 1 Stjernan jag nu vinner; 

Mitt timglas det sagta rinner* 

Ach! Ach! töcken stjerna, luU! 

Aj aj! om hon vor af guU! 
rroM5.---Hör Knapeo han spelar*-* cU^. 

Var Jpel$tub6e värdig! FaU ej omkulL :| |: 



Digitized by VjOOQ IC 



14 

Timp. — Jag Apehtuhba lofvar. 

Om lyckan mig väl begåfvar; 

Eö* om hon mig intet ger. 

Att fakta vid ditt baiier; 
Timp. —Jag tjent min Kung vid bomen. 

Men Bacchus min Far med gomen; 

Jag skrattar inför din tron 

Åt syssla och suspension. 
Tromd. — Hör Knapen h$n spelar oboe. 

österman var värdig! Stå rätt på skon. :] [: 



Tiwtp. -^— Jag österman ^ena, 

Gontract i min minsta sena» 

Jag står nu här vid ljus, 

I nattråck odi i karpus; 
Timp. ---Jag svär och jag bekräftar. 

Den stjernan man -på mig häftar,. 

Skall dingla och dangla våt; « 

Mitt öga det går i gråt. 
Trom».---Hör Knapen han spelar 06oe. 

Jgrell var värdig ! Låt » Knape , låt. : 1 1 : 

« « « 

Timp. — Hör Jensen! — Hvad befaller? 
Hit flaskor utaf kristoller! 
Skattmästar-peruken fram, 
Pomada^ och tång och kam!' 



Digitized byVjOOQlC 



16 

Timp. ''-^AgréU han skall nu bära 

Skattmästare-kors med ära. 

Ja Vivat i Bacchi tjäll 

Skattmästaren Pehr JgreU! 
!rro«6.---Hör Knapen han spelar obo%. 

Dubbningen i Capitlet slöts nu i qTäll. :lf : 



N:o 5. 

Min Herre! 

Iså ofta jag äger ledighet, försummar jag ej att 

tillskrifva M. H. som en kär väii; men mina 

bref blifva, i anseende till miti myckna arbete 

för min Konung, hans krono och landom, icke 

sä lustiga och glada som jag Önskade, utan lika 

så matta som min tankegåfva denna postdag, ty 

jag har sorg! Si! för detta Notarien vid Södre 

Förstads Kämnärs-rätt, sedermera Primarie Käm- 

nären vid Norre Förstads "Wästra Kämnärs-rätt , 

samt Härolden vid Bacchi Ordens-Capitel, Herr 

Johan Glock, är med döden afgängen i början 

af denna månad; efter h vilken Herre och Man 

Parentation kommer att hållas d. 1:1 nästk. Aug. 

af Ceremoni-mästaren, Ordens Parentatoren, Ora- 

tom och constituerade Dansmästaren i Choret, 

Janke Jensien. Härvid blifver minsta pragt som 

Fredman* Sånger. t* 



Digitized by VjOOQ IC 



16 

är möjelig; ingen Procession med buUer och 
larm» utan endast knäppning på pukonjja, dä 
Ordens-Baneret bäres af den Härolden so&i ut- 
nämnes efter Glack. Här gissas pä ätskilliga» 
som kunna anses värdiga att intaga vår Dödas 
ämbete i Capitlet; man undrar hvem lotten fal- 
ler på, i anseende dertill att Härolds-Ämbetet 
är en Pöste dlionneur, sä vida de äro förklarade 
lika med , Riddare af högbemälte Orden. Vår 
afledne Härolds förtjenster äro dråpeliga i Bacchi 
rike 9 och haäs grift hedras med drufvor och 
Cantater, hans aska bestänkes med Höglands- vin 
och ÖL Klockorna skola klämta i Templet, och 
derefter Oratorn stiga upp och hålla ett till äm- 
net lämpeligt tal, hvarefter hela Festen slutas 
med en Elegie eller sorgelig Gantat om dess af- 
gäng, några Q vaden om Bacchi safter, och rusi- 
ge Mäns Glädje och raglande Qvinnors Tanke- 
spel, om Verlds-bekymrets förakt vid glas och 
buteljer, och om den himmel som hvälfver of ver 
Bacchi Länder. 

Jag torde uppmuntra M. H. med någi^a »f 
Ordensbröderne vid detta tillfälle författade Graf- 
Cy presser; till exempel: 



Digitized by VjOOQ IC 



vt 

(a) 
Pjirbart JJtpn-offkr^ vid for detta Härolden 

i Bacchi RiddareCapitel Herr Joh. Qlocks 

apuude och tiUslutne Grifte-chor, uptändt 

på Gråna Jägaren emot morgonen vid So- 

len§$ upgang d. 9 Julii IttO^ af Von Ber- 

cho, Commendeur. 



Så vandra vare Store män 
Ur ljuset in i skuggan; 
Här ligger denne Riddaren 
Utaf Förgylda Suggan 
I grafvens mörka vinkel gömd 
Och svept i bara kransar. 
Förträfflig man och vidtberömd 
I Bacchi lek och dansar! 



Din Härolds Spira brytes af 
Af mig och dig och döden. 
Din Flaska krossas på din graf 
Och klingar dina öden; 
Hvar droppa til) den sista tår. 
Som sprids i blanka strålar. 
Din vinter, sommar, höst och vSr, 
Din dag och afton målar. 



Digitized by VjOOQ IC 



1*8 



(h) 
ViiUneni Sorgésyn, imaginatiouB-vié förkla- 
rad vid HåroldenB i Bacchi Ordens-Capi- 
iel Johan Glock$ äfgång från jordklotet, 
af von Ehrensugga, om aftonen på ForgyU 
da Draken d. \\ Julii 17T0. 



S^e svarta böljans hvita drägg/ 
Ach %e hur Charon stretar! 
Han vrider vattnet ur sitt skägg. 
Och med sin båt arbetar; 
Med äran vill han vägen slä. 
Men vägen slär tillbaka. 
Och himlens fönster öpna 3tä, 
Och alla skyar braka. 



Förgängligheteos fält jag ser. 
Fast mörkret mig förblindar, 
Min Glock i Charons bät gar ner. 
Och vräks af storm och vindar. 
Farväl med vin och dubbelt-öl! 
Och bort med glas i handen! 
Rättnu min vän sä är din köl 
Vid Eliseiska stranden. 



Digitized by VjOOQ IC 



19 

(c) 
En Gyläne och BlomnUrrik Urna, eafmUeU- 
gen nedsaii på de Etiseiska Folien, den åi- 
ionde diigen i Homånadtn 1770, in Tu- 
mulo Gloekii, af Kåmpendal, nu varande 
Förste Härolden i Bacchi Ord^ns-Capilel. 



vSk slår min Gloch nu locket till 
Uppå sitt stop och vandrar, 
Hvarthän, jag icke veta vill; 
Gutår! jag dig ej klandrar; 
Du hfir förfall, du måste dö. 
Och skiljas från vår lusta. 
Men vi med glas pä denna ö, 
Ditt lof i klunkar pusta. 



Du druckit så din saft till slut-. 

Sä lärt din drufva prässa. 

Att varma oljan rinner ut 

Uppå din kalla hjessa. 

Din hydda var så våt i dag, 

Jag kan dig ej befria. 

Sä våt, att döden vid sitt slag 

Har rostat full sin iia. 



Digitized by VjOOQ IC 



20 



Men aich! dit tiinga, hiir vs<r hon? 

I bara honung gjuten; 

Och bäst du stod vid Bacelii tron; 

Hur blef hon stum och s.luten! 

Hur blekna dina läppar af/ 

Och i ögen sötma kände! 

Hur blef ditt paradis din graf» 

Och vällust ditt elände! 



Välan Gutår! min döde bror! 
Din skäl, gutår i grafven! 
Jag tumlar i ditt Grifte-chor, 
Och raglar med Prestafven; 
Men törsten är ej mer ditt q val, 
Min hjerne nu förbryllas. 
Din Urna skall af Käuipendal 
Med vin och blomster fyllas^ 



N:o «. 
Öfver Bränvinsbrännaren 

Lundholm. 



Hör klockorna med ängsligt dån 

Nu ringa för en Bacchi Son, 

För Riddarn Lundholm der i vrån. 



Digitized by VjOOQ IC 



21 



Af döden upsluken! 
Se Ordens Peruken! 
Se Stjernan på'n! 



Hör klockorna vid mörksens tull! 
Sof gamle I undholm , sof luU lull. 
Cupido sjunger vid din mull: 
Om nånsip din Maka 
Skuir kysst pä din haka. 
Hon blifvit full. 



Din morgonsol brann sällan klar, 
Din middag blott en skymning var. 
Din näsa aftonrodnan bar, 
Så rödlett och trinder 
Af mörkblåa kinder 
Hon skugga bar. 



Så slås din kammar-dörr i lås. 
Din Qrdens-käpa, kors och krå$ 
I jorden multna och förgås. 
Din kista man rörer. 
Ta i Commendeurer , 
Trompetare blås. 



Digitized by VjOOQ IC 



22 



Till 

Kärleken och Bacchus. 



ALärlek och Bacchus lielgas min skäl; 
Bägge sku firas af ungdom och ålder; 
En ger jag hjertat den andra min bål; 
Ty Bacchus ger Astrild Härolder. 
Femton års Flicka och fuUer Pocal 
Är hvad i verlden helst mig behagar! 
Ach! hvad^ jag önskar uti mina dagar. 
Hos Venus bli Fändrik , hos Bacchus Corpral! 



N:o 8. 

önskan af En Bacchi Man. 



Ach om vi hade, god' vänner, en Så 

Ungerskt vin för vår strupa, 

Och att vid såstången vi voro två, 

Som hade lof till att supa! 

Vi skulle ligga. Gud signe Guds län! 

Jag och kamraten med tungan i sån% 

Ach! om vi hade, god' vänner, en Så 

Un|[erskt vin för vår strupa! 



Digitized by VjOOQ IC 



23 

Ja, fast den sån vore iunger som bly, 
Skull' han bh lätt till aU bära; 
Jag skull' med krafter och rosende hj 
Lyfta min. börda och svära; 
Och min kamrat skulle ta mig i famn. 
Dansa med stången och sjunga sitt namn. 
Åch! om vi hade, god' vänner, en Så 
Ungerskt vin för vår strupa! 
« o « 

Ej pä trehundrade steg någon sj#l. 
Nej ingw. käft på trehundra; 
Nej våra porlar sliulT stängas så väl. 
Ingen skulT bulta och dundra; 
Bulta nå'n dit, skull' vi lyfta vår stång, 
Fakta som bröder och dö pä en gång. 
Ach! om vi liade, god' vänner, en Så 
Ungerskt vin för vår strupa! 
<f o o 

Båd' uti urväder, solsken och slask. 

Dunder och blixt och i torka ^ 

Ja om från himlen (bli änglar pladask 

Neder i sån, skull' vi orka. 

Orka att slås, köra opp dera till mån. 

Taga basunen och dricka ur sån. 

Ach! om vi hade, god' vänner, en Så 

Ungerskt vin för vår strupa! 

Predmans Sånger. 8 

Digitiz?d by VjOOQ IC 



24 

N:o 9. 

Måltids^Sång. 



riå ödmjukaste tjenare» gunstig Herr Värd! 
Klang! en klunk uppå Skinkan innanSteken blir skärd. 
Hvad den Soppan den var delicat utan flärd; 
Och de Fricadellema, charmanta Herr Värd! 
Sill-sakten förträfflig med äplen och lök! 
Delicieua: den Kalkonen i sin flottiga rök! 
Maken Bringa näplig fins i Konungens kök! 
Råga mer i glasen, och den Punschen försök. 
Samtlige vänner kring denna häl» 
Ha den äran vid Fru Värdinnans skäl 
Buga oss. 

Chor. 
Nä ödmjukaste tjenare» gustig Herr Värd! 
Den skålen hlir dig tillkänd» tömd och förärd. 

Nå så klang för de Sköna, än ryker vår Bål; 
Klang! min nådiga, drick och stäm nu in i vårt skråL 
Har den äran dricka gunstiga Herrarnas skål. 
Klinga gi*anne, präss i bottn, drick hvad du tål. 
Min Herr Bredström ödmjukaste tjenare! — Tack. 
Skål Högädle Herr Rådman! Det var kostelig Räck. 
Min^ Herr Tullförvaltare, förlåt mig jag drack. 
Hvad den vai*ma Punschen är största telig! ack! 



Digitized by VjOOQ IC 



2& 

SamUige ttniier kring denna Bål** 
Ha d€^ äran vid FrU Värdinnans skäl 
Buga oss. 

Char. 
KMng! J SkönheEer» se ännu rykef* vår bSl, 
Med skfven full af Räck, CitiH>ner och präL 

Din ödmjukaste tjenare dricker dig till; 
Klang! en klunk» lilla Iris, vill du blott som jag viO, 
Skall Tår brudsäng 2)äddas sä der medio April, 
Och Fiolerna sku drilla, drill upp& drill; 
Hen den handen som detta mitt hjerta försmår. 
Och det ögat som sneglar nu pä mig — du första^*. 
Och det vackra bröstet som nu sväller — gutår! 
Skall väl tryckas tUl min Ömma f^mn nästa år. 
Samtligv vänner kring denna Bål 
Ha den äran vid Fru Värdinnans skål 
Buga oss. 

Chor. 
Din ödmjukaste tjenare, dricker dig till 
Ett styckfat fullt i botten «-« hit med en Sill! 



N:o 10. 



Supa klockan öfver tolf, 
Lefva bland förryckta! 



Digitized by VjOOQ IC 



9» 



Jorden är mitt kammar|^ir. 
Solen är min lyoltal 
Jag bryr mig om ingentii^^ 
Blott att hjeman löper kring 

L(^r kritfg 

Löper kring ' 

Löper kring 

Löper kring» 
IdtiU deas iidn domaar, 
Odh jag ifsittig i80tan»i\ 

I min. Farfars ganoil^ xook.. 

Häl uppä armbJ^g^y 

Står jjag bland ,en Inslag fladc> 

Super ^ara rågen» 

Tar mig m* de yackra krus 

Morgon*» middags-» i^an^ius 

Aflon-inis 

Afton-rus 

AiGton-;rus 

Aflon-rus, 
Och så blir jag roder 
Som de ägta bröder. 



Stode salqi; Far min opp. 
Och mig hörde hicka, 



Digitized by VjOOQ IC 



iB7 



Sade han: min gosse, toppl 
Vi sku brorskäl dricka. 
Jo min Bror, så s vårte jag: 
Drick med mig till ljusan dag 

Ljusan dag 

Ljusan dag 

Ljusan dag 

Ljusan dag. 
Sedan mä du ila 
Åter till din hvila. 



Blefve jag en riker man, 
Finge mynt i pungen. 
Skulle jag till Jul min sann, 
Klä mig grann som Kimgen, 
Köpa mig, fön*'n någon tror. 
Rock odi väst och nya skor, 

Nya skor 

Nya skor 

Nya skor 

Nya skor 
Och så pung i håret, 
fOeh så ur på låret* 

« « « 

Men min strupe viU Idi full. 
Tål ej denna torken^ 
M^edmans Sånger^ 



Digitized by VjOOQ IC 



18 



Guld cfj. annat äi* ätt midl» 
Gubbar ta ur kafken;. 
Lätom oss i ro- ock fred 
Svälja sista kbinfcen nedi. 

Klunken ned 

Klunken ned 

Klunken ned 

Klunken ned», 
' Och oss sedan döda 
1 det väta röda* 



N:o II. 



liortugal, Spai^en^ 

Stora BritaAJen,. 
Acb om jag ägde die kfonor i <|ttäll 

Uppä min hjessa! 

Skuir en Prinsessa 
Hvila i famnen liksom en MamseH^ 

Jag och. min lilla 

Somnt sä stillfa.. 
Af mina björnar jag böd d& %y:.väL 

o « ft 

Bomber» raketei^ 
Pukor ^ trompetw 



Digitized by VjOOQ IC 



Skulle oss väcka nxefi dAn och med /knall ; 

Våra drabantAT 

Spela sitt lant^* 
Dricka vfir ^ål ntur kräs af. christall; 

Jag skällt ock. djrickai 

Vivat min flicka! 
Sen skull' det smälla tills: dajgm ixfef all. 
# ♦ » 

Ostron ja^ vrider, 

Renska buteljer 
Skulle min Drattning oob fag töma uf; 

Pudding med russin, 

Vofflor ett dussia 
Bleffe vär frukost, en kallaup till slut; 

Skönaste knasteri 

Hundra plaster 
Skälpundet kosta skuU' uti minut* 
m « 9 

Skål kameratei^ 

General-Stater, 
Helige Fader i Rom odk dia ätt! 

Slut p& min mässa; 

Farräl Prinsessa, 
Kronan är borta, hon kom också lätt. 

Ände pä Psalmen; 

Jag går till Malmen, 
Och på cjfedit tar en $up och cotlett. 



Digitized by VjOOQ IC 



M 



N:o 12. 



V emus, Miner va « 

Mars bland de djärfva, 
Han som med trummor och döden går på» 

Pallas och Clio, 

Museme Nio, 
Jupiter, Pluto, Apollo också. 

Gudar, Gudinnor,. 

Hjeltar, Hjeltinnor, 
Hela Olympen gutår i min vrå! 
« « o 

Eder till ära 

Törs jag begära 
Af edra nåder den lycka och grace, 

Ulan att ljuga, 

Att i min stuga *- 
Hälla till godo ett litet Galas; 

Värden är ringa; 
Skinka och bringa, 
Pepparrot, senap och vin några glas. 

* * * 

Bacchus han spraka 
Hur han skull åka 
Uti en vagn med Pan ooh Syl van 
Phoebus ej mägtar. 
Han sig ursäktar, 



Digitized by VjOOQ IC 



9t 

Gubben har durclilopp ocli dras med qvartan ; 

Ja, Melpomene 

Har ondt i tene; 
Fröken dock skicka img en PariTiesan. 

« « o 

Judo har SBufvB» 

Nattreck och Iwfva 
.Äitia Gudinnan att kläda sig i; 

Jag Ixlef yillrådig, 

Dock var hon n&dig 
Sade, -jag kommer uU chauve-^souris. 

Vördnad i hjerta, 

Bäfvan och fiinftita! 
Gudar, Gudinnor, kom gören parti. 



^Men, jag mig släfker, 

^aift »jag ibitofirker. 
Att frän Olympen är icke eE själ. 

iSorgen å sido! 

BaocfausJ Gupido! 
När jag hsBfr Er,, jag e| ledMEir ihjäl. 

JjBLppn i skyttifenl 

Strunt i Olympen! 
Tyst! jag nu somnar sä roligt. Farväl! 

-^ — I ^1 



Digitized by VjOOQ IC 



32 

N:o 18. 

Rlabben. 



Det Var rätt c\irieust; i går aftons så satt vi 
ocfa talte om Finance-^verkets nu yaraiide till- 
s^änd, dedan cursen blifvit reglerad tiU al pari. 
Det supponerades af en viss» att da vofe B^nk 
och låge uti Munkens trappor, jag kränglade mig 
upp till dig efter vederbörligt tillstånci; in bona 
fide ger jag dig min Ego i underpant; du vffl, 
men jag kan intet; jag kan, men du vill- intet; 
äuUe du dä blott för omöjlighetens skuld skuffa 
mig utför ät Lokatten och de trapplösa trapporna? 

liokatten! Lokatten! min frände gutårl 
Der finnas Fioler och Jungfrur pä spår| 
I fönster, i /gluggar, i vinklar och yrär| 
En Kjortel, en Båtsman och Kärleken rår. 

• ♦ ♦ 

Hvad frågar jag efter Finance och Balance, 
Blott fyi'ken och flaskan och jag gå i dans? 
Medborgare, BanK, Alpari och Fai^, 
De quitta mig lika, blott öl fins i stan. 

♦ * ♦ ♦ 

Hen Italien — se nu — * Holland, Spaniens 
månne deras politiska byggnad i anseende till 
Achiska freden, Westphaliska freden» Consilium 



Digitized by VjOOQ IC 



as 

Tridentinum, Börsen Gch Inquisitionen, kan äga 
bestånd? 

Består du mig bränvin, och pipor och kras, 
Jtg a^r en Krona Kksom en Cardus, 
Carduser som kronor och ziffror som nuU, 
Westphaiiska skinkor som spiror och gulL 

♦ ♦ ♦ 

Jag skattar min flaska och sjunger min ton. 
En Öltunna mer än en KungeUg thron; 
Men finge jag råda, skull dagligt i söl 
Båd Kung och Minister få simma i öl. 



N:o 14: 



Hade jag sextusende daler 

I quartaler :||: 
Och en tunna guld i arf, 
Si dä skulle jag hålla häler. 

Med pocaler :f|: 
Glömma bort vårt ftdehvaKf. 
Men framför allt så skulle jag dricka, 

Och så nicka 9 

Och så hicka. 

Och så dricka, 
• Glömma verldens små beveäs. 



Digitized by VjOO^ IC 



34 

Löpare och Kusk och LaLejer, 
Som jag säjer, :]|: 

SkuUe jag dä också ha^ 

Mumsa Nebbens krSft-pastejer, 
Jag ej väjer, :||: 

Ropa natt och dag hurra. 
Men framför allt etc. 



Jag skulle sätta hatt pä min hjesse. 

Ta pä Esse', :||: 
Kungen, Femman, vinna till slut; 
Gubbar, sen som riker en bjesse 
Pä intresse :if: 
' Läna, mina pengar ut; 
Men framför allt etc. 

Handla, vandia skull jag sä fri^r, 

Rederier, :|1: 
Stora skepp i Ocean, 
Köpa mig sen gods i partier, 

Säteriei', :||: 
Röda grindar kring vår plan. 
Men framför allt etc. 

♦ ♦ * 

^ Min Paulun med blomster och kransar. 
Gröna fransar, :ll: 



Digitized by.VjOOQlC 



35 



Och blofttipotter ofvanpå. 

Hjertat i mig spritter och dansar. 

Jag mig ansar, :||: 
Till min brud dit vill jag gä. 
Men framfor allt etc. 



Ach hur lätt ett ord skull mig vinna: 

'Tjenarinna, :|1: 
Hur mår dju min söta man? 
Hjertat börjar darra öch brinna! 

Min gudinna 9 :||: 
Krama mig så ömt du kao. 
Men framför allt etc. 



Men acli! det till slut med mig lider; 

tJsla tider! :II: 
Snart mitt ödes mått är fyldt; 
Blir jag gift, en ting i mig svider. 

Att man vrider :H: 
Mig en krona oförskyldt. 
Men då till tröst så skall jag ock dricka. 

Och så nicka. 

Och så hicka 

Och så diicka, 
Glömma verldcns fmå besvär. 

^te4mim9 Sånger. 4 



Digitized by VjOOQ IC 



S6 

N:o 15. 

Källar-MDg. 



CLom sköna Kållar-flickor 
I hortigt språng, i tripp ock traf. 
Slå upp båd' sprund och s?ickor. 
Ock lät mig sopa braf; 

Torstig är jag. 

Natt ock dag. 

Matt ock svag; 
Gif mig vin af femton slag. 



Hur Ijufligt månd' det vara 
Att tappert dricka glasen ut. 
Ock se sig sjelf i fara 
Att dimpa kvar minut! 

Hurtigt! jag ler, 

Rättnu ser 

Jag ej mer 
Att gå kem till mitt qvarter. 



Jag vill ej vara nykter 

För allt för mycket mycket godt; 

Man iefver så betryckter 

Nar intet -v^ankas vått; 



Digitized by VjOOQ IC 



ST 



Jag håller tor. 
Strupen .bftr 
Som ett rör 
Lttkaa, yatskas» tilk man dör. 



Sä drickom nu i botten» 
Ach hjertans gid>W! gSr er flit; 
I denna 8S)]|iets Iptt^ 
Så. fanjk^s ii^pn^rVMt. 
. J^gSVde 4^8 

Gå i kris 

I Calas, 
När der många ^Miinkar tas. 



Så yackaa glada tankar 
I Bacchi figta Paradis. 
Friskt bar upp många ankar 
Af Franskt och Portugis; 

Ingen nu tål 

Någon skål 

I vårt skrål. 
Supa ar Tårt andamåL 



Se stjQri¥xrna de blänka, 

O^h iiattwA knhia: dimmor stå; 



Digitized by VjOOQ IC 



38 



Jag orkar e) mer tänka. 
Ej se, än mindre gä; 

Gubbar min sann, 

Pä hvarann 

Mäste man 
Nu förlikas som man kan. 



Jag dimper öfver ända. 
Min hjertans Supé bror, jag ber 
Din skål, min väp, kan hända 
Vi aldrig råkas mef ; 

Nu ha vi fått 

Mycket godt, 

Mycket godt 
Som vårt hjerta efterstått. 



N:o Iff- 



Ar jag född så vill jag Icfva 
Och må väl på bästa vis. 
Som en Adam med sin Eva 

Uti Paradis; 
Stekta Sparfvar uti munnen få, 
Dricka Nectar, sof va sött och uppå rosor gå , 



Digitized byVjOOQlC 



Klappa den mitt hjerta tfinker på^ 
Sjunga visor 9 dansa poliska» tumla då och då, 
Yid min flaska vill jag somna, 
^^id min flicka vakna opp. 
När min hjeme börjar domna, 
Sagtar sig mitt lopp. 



Mina dapr di försvinna 

Lustigt pä mm sorge-park; 

Venus blif vår Hjert-Gudinna, 

äacchus Strup-Monarch. 

Snäser någon mig för fylleri. 
Hut för tunnor tusend! han skall alltid torstig bli* 

Får jag intet Chloris ta uti. 
Ta mej tunnor tusend i förtreten supa vi. 

K.om Kamrater lät oss stimma! 

Punsch och BischofF upp i skyn! 

Till dess döden med sin dimma 

Skymmer för vår syn. 



N:o ir 

Bacchi Calender. 



JL Januari månade Gutår! 
Så köpte jag mig en väst dräp d^oc! 
Sen köpte jag i Stakens gränd 
Fredmans Sånger* 4* 



Digitized by VjOOQ IC 



49 



En råck nyss vänd; 
Ocb uti Martii månad, Gousuye* 
Sä köpte jag, oändligt fin» 
En l^fatträck af pärUargadt satins- 
Slå i mer vin 

Hurra! från Mars tilL Maj, kära vän^ 
Sä hade jag ingen fyrk mer igen, 
Och hvarken Byxor, Räck eller Skor. 
Drick, drick, drick, drick min Bror; 
Från Junii, Julii, så till August, 
Intill September söt och förtjust, 
Så satt jag naken, full och fuL 
Och så kom Jul. 



Fråssan. 



»närt är jäg ryckt flt tidens sköle,. 
Och snart^m' Bacclii armar förd; 
Fai*väl du sasEt,. du söt» skörd. 
Som mider Vingårddniännens möte 
Nu pvässad vid mitt lefBads» .4ut; 
FörtviQan tern! kom vid det ropet,. 
Kom,, slingra repet kringom Stopet,. 
Och f>äng mig sen jag tömt det ut.. 



Digitized by VjOOQ IC 



41 

Mitt kärl, som fordom lif och lusta 
I sina varma droppar gafy 
Står tomt ock kullstjelpt vid min graf, 
Dft andras krökta halsar pusta 
Ikring det bordl der förr jjag satt. 
Jag Brödren ser i öl-coulisen. 
Med Tobakspiporna kring spisen; 
Men på min spik en annans hatt» 
« • « 

Nog skönjer jag när Preses dricker» 
Hur han med tobaks-pipan tänd^ 
Vid bordet mot den ena änd' 
Sin krönta stånka åt mig sticker; 
Men han, som jag, ser blindt och snedt^ 
Min mun skitt intet mer kan smaka. 
Likt Flugan på en sockerkaka. 
När innan-mätet är för hett» 
« « « 

Min vän med Stopet Numro Fyra, 
Rödblommig som dén. skönsta ros, 
Så stursk och fräck som en Matros, 
Med tio pund i Engelsk hyra, 
Fördömmer mig till afgrunds djup; 
Han hade lust mig söndersåga, 
Om jag ej i min kulna pläga 
Vid paroxysmen tar en sup. 



Digitized by VjOOQ IC 



42 



Men aej! nej aldrig denna tupgå 
En enda droppa mer förmår. 
Hon knappast hväser fram Gutär, 
Förn kölden stelar blod och lunga, 
Och benen domna i min bädd; 
Min hand blir is, och näsan vatten. 
Min fot som glas, och hela natten, 
Regerar själen yi* och rädd. 
« « o 

Ja! der som fordom pä min kista 
Ur FUskan Bacchus ät mig log. 
Står nu en skål från Liljans krog 
Med Ölost vassla till mitt sista. 
Och Hafversoppa i mitt stop! 
Ett Turkiskt papper med Jalappa, 
En tom Butelj, och Doctorns Kappa 
Blir Bouptekning alltihop. 



N:o 19. 



ilLch! döden är en faslig björn, 
Han kräfver lifvet hvarje timma; 
En Tätting och den stolta Örn 
De måste samma våld förnimma; 
Alll suckar för Naturens lag :||: 
•^en Bacchus ler, likså gör jag. 



Digitized by VjOOQ IC 



43 



Men, till exempel, om så sker, 
Att jag får Stämning utaf döden. 
Min lifs-reveis förfallen ser. 
Och slut på mina glada öden; 
Så må del hända som det vill :\\: 
Men fifr'n jag dör, så drick mig tift. 

♦ * ♦ 

Sen vill jag ställa an min f^rd^ 
Att bara Björnar sku mig bäraj 
En Björn har jag till vän och värd. 
Och bara Björnar bo mig nära. 
Kom Björnar kom i tripp och traf :l\: 
Och Grintmen för min Sorg-piiestaf. 



Nro 20. 



jlllina Björnar samlen eder, 
Hvlla handskar hvar person. 
Svarta kläder med all heder. 
Och i näfven en Citron, 
Samlen Eder till att följa 
Och att bära tyst min bår, 
I^mpenella skall nog skölja 
Hvar en strupa om jag rår. 



Digitized by VjOOQ IC 



44 



Jo min matta bamn sig lutfur 
liCsom blomnuiB till sin muU, 
Och min hydda sig nu slutar 
I sitt hriloruin så full. 
FarrSl Skönhet, Glans och Styrka! 
Farväl Lycka^ Lif och Hopp! 
Gud lät Blomberg intet dyrka 
Äfven Grafdöm för mig opp! 



N:o fl. 

Mäitids^äag. 



fil& lunka vi så småningom 

Från Bacchi buller och tumult. 

När döden ropar» Granne kom, 

Ditt timglas är nu fullt. 

Du Gubbe fidl din krycka ner. 

Och du, du Yngling, lyd min bg. 

Den skönsta Nymph som åt dig ler 

Inunder armjsn tag. 

Tycker du att grafyi^n är för djup» 

Nå välan så tag dig då en ^up. 

Tag dig sen dito en, dito tyå, dito tre. 

Så dör du nöjdare. 



Digitized by VjOOQ IC 



4S 



Du vid din remmare och präss, 
Rödbnidig och med hatt på sned, 
Snart skrider fram din likprocess 
I några svarta led; 
Och du som pratar der så stört. 
Med band och stjernor på din rock. 
Ben snickarn kistan fårdig gjort, 
Och hyflar på dess lock* 
Tycker du etc. 



Men du som med en trumpen min. 

Bland riglar, galler, jfirn och lås. 

Dig h vilar på ditt penningskrin, 

Innom din slängda bås; 

Och du som svartsjuk slår i kras 

Buteljer, speglar och pocal; 

Bjud nu god natt, di*ick ut ditt glas, 

Och helsa din rival; 

Tycker du etc. 



Och du som under titlars klang, 

Din tiggarstaf förgylt hvart år, 

Som knappast har, med all din rang. 

En skilling till din bår; 

Och du s6m illsken, feg och lat, 

Fördömmter vaggan soju dig hvälfit 



Digitized by VjOOQ IC 



46 



Och ändå dagligt är placat 
Till glasets sista hälft; 
Tycker du etc. 

# # # 

Dn som vid MarCis fältbasun 
I blodig skjorta sträckt ditt steg; 
Och du, som tumlar i paulun, 
I Chloris armar feg; 
Och du som med din gyldne bok. 
Vid templets genljud reser dig. 
Som rister hufvud lärd ock klok. 
Och för mot afgrund krig; 
Tycker du etc. 

# # # 

Men du som med en ärlig min^ 
Plär dina vänner häda jämt. 
Och dem Cörtalar vid ditt vin. 
Och det liksom på skämt; 
Och du som ej försvarar dem, 
Fastän ur deras flaskor du, 
Du väl kan slicka dina fem, 
Hvad svarar du väl nu? 
Tycker du. etc. 

if * # 

Men du som till clin återfärd, 
Ifrån del du till bordet ^rck. 



Digitized by VjOOQ IC 



4» 



;1Ej Idingat lor 4in va^^a värd^ 
Fastän han ropdr: Drick! 
Drif sidan gäst ffån mat och vin. 
Kör honom med sitt anbang ut. 
Och «en med en t)ySnlig min, 
.Ryck rémam nr hans 'trut. 
Tycker du etc. 

o « o 

Säg är du nöjd? min granne säg. 
Sä prisa värden nu till slut; 
Om yi ha en och samma väg, 
Så (bljoms åt; drick uL 
Men ibrst med vinet rödt och hvitt. 
För vår Värdinna hugom oss. 
Och halkom sen i grafven fritt. 
Vid aftonst)emans bloss. 
Tycker du etc 



Bac^chi Bröllop. 



Ach hör ett roligt giftermål! 
Tänk Venus skall stå brud 
Med Bacchus som hon gärna tål 
I sina gästabud! 



Digitized by VjOOQ IC 



48 



Ba€chus brudgum :[|: 

Står i sin skrud. 
Vi ä budna allihop :|(: 
På hans bröllop dansa med hvärann. 

Till alt dansa :U: 

Qvinna och man. 
Ti ä budna allihop. :([: 

Sjelf Fuhrman Marskalk är så grann 
Med stor peruk till dans; 
Hos Bacchus högste Ämbetsman, 
Och Pascha af en Svans.. 

Bacchus brudgum :| I : 

Står nu med krans. 
Vi ä budna allihop :|l: 
Att på bröllop dricka med h varann. 

Till att dricka :||: 

Drick hvad du kan. 
Vi ä budna allihop. :[|: 



Min granne är du bröllops-klädd 
Uti sä vackert lag. 
Så träd ds in, var intet rädd. 
Och buga liksom jag. 

Bacchus brudgum :I|: 

Slår just i dag. 



Digitized by VjOOQ IC 



4« 



Vi ä budna allihop :((: 
Till att dricka, sjanga med h varann. 
Till att sjunga \\\: 
Qvinna och man« 
Vi ä budna allihop. :| \: 

o o o 

Sitt stilla granne på din stol. 
Tills du blir buden opp; 
Lät dundra Bacchi Bas-fiol; 
G>urage i hvar kropp! 

Bacchus brudgum :|l: 

FrÖgdar vårt hopp. 
Vi ä budna allihop :|[: 
Till att dricka, hurra och må bra, 

Till att dricka. :I|: 

Tack skall du ha. 
Vi ä budna allihop. :|[: 



N:o 23. 

Bacchi Begrafning. 



.^å lustas våra Sorgedar 

På verldens vilda haf! 

Tänk, Fuhrman som sist Marskalk var. 



Digitized by VjOOQ IC 



50^ 



I d^g han för prestai^: 
Fader Bacchus :[{:: 
Nu- somdat aC 
Vi ä budna allihop :)|: 
I processen vandra par om par.^ 
I processen. :11: 
Efter vår far. 
Vi ä budna allihop. r|[: 

♦ ♦ ♦ 

Ring samman ring, ring, ring lära Barn. 
Du. nykterhetens vän» 
Tänk Bacchus, unga friska kam^ 
Han är nu död, ja mani 

Men' Buteljen :j|: 

Hvar är nu den?, 
, Vi ä budna allihop. :J(: 
Första, ledet skall nu träda fram,. 

Första ledet. :([: 

Drick. som. smfi lam.^ 
Vi ä. budna allihop. :J(:. 

Den gamle Scbmidten går f6rvA,, 
Söm Fiärold, med en tapp.. 
En tunna Bacchua bar till slut,, 
Ilelt uttömd, klar och knapp. 
Bacchus dödde! : |l:. 



Digitized by VjOOQ IC 



51 



Drickom t kapp. 
Vi ä budna allihop :||^ 
Till att dricka, äta och mä väl, 
Till att dricka :|[: 
. Utan allt gräL 
Vi ä budna allihop, :||: 

• • • 

Slå Bacchi sköldemärke i kras 
Du redelige Schmidt. 
Drick gubbar, i vårt sorg-calas,. 
Drick, drickom rödt och hvitt* 

Bacchus sveptes :i(: 

I silfver-glitt. 
Vi ä budna allihop Hl: 
Till att dricka, dansa på hans mdll. 

Till att dricka :I1: •' ^ 

Rätt nu blir jag full. 
Vi ä budna allihop :[|: 



N:o 2i. 

Krogen. 



ort vid en grind uti en skog 
Ett litet gammalt Tempel stog. 
Dit hvarje man med längtan drog; 
Wredmam* Sånger^ i* 

' Digitized by VjOOQ IC 



92 



Det hade två fenster^. 
Öch dörren till Yän3t€r j 
Och hette Krog. 



Ett Tempel utan. torn gunås! 
En- gammar dörr förutan lås;-" 
Ej minsta hok der kunde fäs;. 
Forsamlingen sun^a^. 
Och Psalmen var Hurrdv 
Och Choret, Bås. 



En syndåre der i sin nödi 
Ej^ nånsin had onx dagligt hrödj 
Ej ellec ODQi sin sälla död; 
1 skjortan stod Prästen^ 
På tröskeln låg Qästen,. 
Så rosenr(>d*. 



Krögaren. 



fjorrelitis lefde femti år,. 
Vår Herre honom: tog f går. 
Han nykter nu bland änglar sjtår;: 



Digitized byVjOOQlC 



\.:^ 



&3 



^id Abrahams sida 
Är fäfångt fiSdrbidsi: 
Sji bräDTins tfir. 



Cbmelius dog uppä en krog,. 
Just dä han uti glaset slog,. 
Och spelman till fiolen tog; 

Men tiden |rar inne; 

Comelii minne* 

Det Tårar nog. 

♦. # *' 

Cbmelius Ti ditt lik bese; 
Benrangel, Knotor — Acb och Ve! 
Din lefhads flaska tömd — må ske I 

Blott bränvin dig födde, 

Da lefde: och dödde: 

1^ Krögare*. 



N:o ««. 

Fredmans Begrafnmg. 



•Jr Tagen och Tik, 
Se pä ståten 
Oclj höi- på låten- 



Digitized by VjOOQ IC 



b* 

Utaf trompeten for Bacchi Uk - ^ -^ Tromb^ 

Hör trompeteo igoi! 

Käre vänner, 

Mån någon känner 
Den gamle Fredman Urmaiaren? Tromk^ 

Stå stilla vid en sida 

Och lät processen skrida; 

Ur vägen god vänner, halt! Tromb. 

Trompeterna blåsa stolt. Tromé* 

Min granne styrk ditt mod, 

Värm din blod. 



Kolmodin vår vän 

För Prestafven, 

Och nu till grafven 
Han rider närmast Trumpetaren. — - Tromb^ 

Se på Kilberg så rask; 

Han allena 

Nu får orena 
Ett par halfärmar utur en ask. - — Trow^b* 

Stå stilla vid en sida, 

Lät Lundholm ock få rida, 
Med en klocka som stått i pant. - — Tromb. 
Trompeterna gå galant. — - ttmiK. 

Min granne styrk ditt mod. 

Värm din blod. 



Digitized byVjOOQlC 



6& 

Fredman lefde och dog! 

fi;öder alla. 

Vi kunna kalla 
Suis s|äl ett urverk hans kropp en krog. ^ - - Trom^i^ 

Vär lefnad är kort. 

Bäst vi rusta 

Och oss förlusta, 
Så- kommer döden och tar oss bort* Tromk.> 

Stä stilla vid en sida^ 

Och lät processen skrida* 
Här i verlden är mycken harm. - - - Tromb. 
Trompetema blåsa larm. - - - Tromb, 

Min granne styik ditt mod. 

Värm din blod. 



Jf:o tt. 
Vid 

Capit August von Schmidts 

Graf-Chor. 



Ur vägen :1|^ 
För gamliai Schfnidtens bår! :||4 
Här ligger Hjelten bland de stumma!. 
Sbrgpukor' tumma ^ mumla och brumma. 
Klii^ klang :||: 
Hej klinga och gut|r! 



Digitized by VjOOQ IC 



56 

Fall neder :||: 
Du nykterhetens vän :||: 
Är ej processeD snygg och täcker? 
Se på Pukslagarn, sjelfv« SUndecker. 

Kling klang :\\: 
Han står på läktaren, 

* * * 

Du suckar :|p 
Ja döden har sitt q val :\\: 
Planberg han för med floret glafven. 
Ach aldrakäraste täck är Prestafven! 

Kling kkng :|h 
Du täcka. Rämpendal. 



I Choret :[{: 
Der stadnar vår Prestaf, :|f: 
Nu stämmas upp musik redskapen» 
Och på sin hautbois spelar nu Knapen, 
Kling klang :\\: 
Kom drick vid SchmidUns giaf. 



wHär hvilar :U: 
Vår redeligc Schmidt! :\\l 
Glasögon opp Herr Gutenåchwag^r^ 
På Basfiolen hör hur hap gna^jer^ 



Digitized by VjOOQ IC 



5T 



Kling Uang :((: 
Sitt stilla granne, sitt. 

♦ ♦ ♦ 

Bland hjeltar :|J: 
Har Bacchus mist sin män: :||: 
Chorus i choret suckar och gråter, 
Ngsiedi han spelar, mungigan låter. 
Kling klang :||: 
Drick granne livad du Lan. 

• • « 

Åt läktarn :H: 
Min granne titta opp; :||: 
Der ser du Bacchus sitter tyster. 
Uti vår andakt, en Broder, en Syster, 

Kling klang :||: 
Drick i vårt sorgelopp. 

♦ ♦ ♦ 

Min granne :|j: 
Vin du i choret? Topp! :||: 
Der får du flaskan ned ifrån lafven. 
Kilberg har nycklama sjelf till grafven. 
Kling klang ;U: 
Er tjenare — lät opp. 



Digitized by VjOOQ IC 



.58 

N:o-88. 

Tre Remmare. 



]!lHovitx skulle bli Student ; 
Han Upsala betrakta» 
Börja mumla excellent 
.Grammatica ccmtracta; 

Dum och tjock, 

Hic faaec hoc 

Han sig genast lärde, 
Hyi'de sig en svartcA' rock, 
Kyi^orii öl förtärde. 

• « * 

Der satt han soin misanthrop , 
Men rAder som en vallmo, 
Yid sin stänka och sitt stop. 
Och conjugera Amo; 

Hur han drack, 

Ölet staek. 

Kärlek hjärnan brydde; 
Movitz tog sitt pick och pack, 
Och lärdoms sätet flydde. 



Med en vredgad min han tog 
Båd Puffendorff och Grotius , 



Digitized by VjOOQ IC 



50 



Ocli dem bus i träggen slog, 
S& bister som Stygotius, 

Sjöng hurra. 

Skrek Verda, 

Och åt Krögarn panta 
Lexicon, Colloquia, 
X)ch Zophens variaiita. 



Tre Studenter, certim tre, 
Till Stockholm sig utstyra, 
Stadna på Tre Remmare, 
I Skrubben Numro TyrsL-; 

Movite stolt, 

I sin kolt. 

Satt sig der som Praeses, 
Drack sä balt, så det var balt, 
•Och utgaf nya Theses. 



Första Thesis blef nu deni 
Om med moraliteten 
Enligt är för fiacchi m&n 
Att ändra om dieten. 

Pro och Pro^ 

Contra, jo, 

Nej öch Ja nu skälla; 



Digitized by VjOOQ IC 



#0 



MovHz rople Posila, 
Och Posito skrek aUa. 



Aadra Thesi^ blef den här: 
HTad skilnad sig besticker 
Mellan öl pluraliter 
Och en Person som dricker; 

Ratio?^ jo, 

0ubitff^ 

Skrek e» och orera. 
MqvUz ropte. H^beo, 
Och Kypara sfcg i mera, 

♦ ♦ ♦ 

Tied^e Thesis skulle ges, 
Men Praeses damp af stolen. 
Of h en Opponent så hes 
Bamp me<J i Capriolerf. 

Fredman kom, 

TilibomJ 

Med musik och flickor; 
Och de lärdte vände om 
Som åsnor och borickor. 



Digitized by VjOOQ IC 



•t 

N:o 89. 

GästgifTar-Gården. 



fjrrannas Las^! Klang pä lyran 

Lät os$ dänga, flänga. 

Spela Jerker, slå ut fyran. 

Femman^ sexan, hej! 

Trumf i bordet; mera klöfver; 

Se hVad tinimf de slänga. 

Olle Än en trumf hehöfver. 

PeHe akta dej! 

Olle stå e) der ä tiicka; 

Kaii du intet sticka? 

Kerstin li]la, hör du flicka, 

Ge mig än ett stop; 

Hör på myntet, hör du klangen? 

Guld är mer än rangen, » 

Olle! spänn för tre pars vangen/ 

Ut nu allihop; 

<i? iX o 

Häng ej skägget uti stopet; 

Torka dig om truten; 

Hållkaru ropar, hör du ropet? 

Vräk dig ut på gåln- 

Drick mig till, bjud Marjo dricka, 

Tag hit tobaks struten. 

Men ändå sä BkiM^g licka 



Digitized by VjOOQ IC 



Ut och vattna fåtn. 

PruU oeh Pro! häll hästen stilla*,- 

Selpinn sitter illa. 

liät DU Pinnkarreten trilla. 

Och kör i fiillt spräng. 

Farväl Lasse, Jöns och Li#ken; 

Olle län mig Pisken; 

Vanten ligger der pä disken. 

Kör nu. He) Allons! 

#' # # 

Kerstin dansar, rör pä spelet,' 

Olle ler och juckar; 

I hvar dans har han det felet. 

Att han pruttav till; 

Och när Olle sig utskämmer^ 

Kerstin stär och suckarr. 

Hör hyr Lasse lyran stämmer, 

Spelar som han vill. 

Ring i ring, och sväng pä klacken,. 

Yiga som Polacken! 

Ut ur stugan, ut pä häcken.! 

Hället kommer in. 

Sluten gubbar nu värt lanter; 

Ifrän ^Ua kanter 

Komma skälmar, Arrestanter;; 

Hv(r en skjutsar sin. 



Digitized by VjOOQ IC 



6S 

N:a 80. 

Vid 

Tarkens Andience 

1TT8. 

rrMi5'«^%-'jtlör Trumpetarn, alarm! 

Han blåser för sqvadronen; 

Sä stolt i divi$iQnen 

Den modige Dragonen 

Han lyfter sin arm; 
Han med sin blanka klinga 

Trotsar Martis arm. 
Vill döden s jelf omringa , 

Lustig röd och varm. 
Stöt i trumpeten y larm! 

o o I» 

fraM.--- Vänster syäng, rätta Er! 

Äch se hvad equipager! 

Lakejer med plumager 

Och Turkar med monstacher 

Sä prägtigt man ser; 
Se Turken med Turbanen, 

Huru mildt han ler; 
Den mordiska Morjanen 

ffeämuHi SanfféTé €* 



Digitized by VjOOQ IC 



et 



Iris hjertat ger; 
Stöt i trumpeten merf 



Tvom^ — Fönstren öpnas,i slä i 

Båd caffe och liqeurer; 

Gif famntag och douceurer; 

Adoms Astrild forer 

Ifrån Barbari. 
Den der med manteln roder, 

Hvem är den? lät si; 
Det är Hof-skgtam, bröder,, 

Ifrån* TripoK, 
Alarm och röfverif 



Tuomb^ — Sicken Turk, se på den! 

Se hur Turbanen strålar 

Af pärlor, guld och nålar;; 

Förgylda vagnen prålar 

Med Sjöröf våren; 
Han andas> tungt öeh flåsar,. 

Och den djefvulen 
I sina tiggar-påsar 

Samlar penningen f 
Sen fav han hem igen.. 



Digitized by VjOOQ IC 



85 

N:o 31. 

Fiskafanget 



Ojpp Amaryllis! vakna min lilla 

Vädret är stilla, 

Luften svaL 

Rägnbägen prålar 

Med sina strålar, 

Randiga målar 

Skog ooh daL 
Amaryllis lät mig, utan våda, 
I Neptuni famn dig frid bebåda; 
Sömnens Gud får icke mera råda 
I 'dina ögon, i suckar och taL 
« ' • « 

Kom nu och fiska, noten är bunden,. 

Kom nu på stunden,, 

Följ mig åt; 

Kläd på dig tröjan; 

Kjorteln och slöjan |. 

Gäddan och löjaa 

Ställ forsat- 
Vakna Amaryllis lilla, vakna; 
Lät mig ej ditt glada sällskap sakna; 
Bland Delphiner och Sirener nakna 
Sku vi nu plaska med vår lilla båt. 



Digitized by VjOOQ IC 



66 



Tag dina metspön,^ ref var oc\i drsgen; 

Nu börjar dagen» 

Skyada dig. 

Söta min lilla ^ 

Tänk icke illa. 

Skulle du villa 

Neka mig? 
Lät oss fara till det lilla grundet^ 
Eller dit bort till det gröna sundet^ 
Der vär kärlek knutit det förbundet ^ 
Hvaröfver Tirsis så härmade sig. 



Stig då i båten» sjungom vi bådat 

Kärlek skall råda 

I värt bröst. 

Eol sig barmar^ 

Men när han larmar y 

I dina armar 

Ar min tröst. 
Lycklig uppå hafvets vreda bölja ^ 
I din stilla farna kan jag ej dölja 
Hur i döden hjertat vill dig följa. 
Sjungen Sirener och härmen n^in rösil 



Digitized by VjOOQ IC 



•7 

N:o 32 

Aftoii-Qyäde, 

Itediceradi till Fru A^sessorshan Weltzik; 

X räd fram du Nattens Gud' att Solens lågor dampa, 
B^ud Stjernan pä dm sky mot aftonrädnan kämpa^ 

Gör ljumma böljan kall. 
Slut ögats förlät till, kom lindra qyal och krämp, 

Och blodets beta svalL 



Pitt täcke gömmer allt, betraktom Floras gårdar 
Här skönsta höjder fly» der mörka griftevärd^ 

På svarta kullar stå. 
Och, under ufvars gråt, muUvador, oi*raar, mårdar 

Ur sina kamrar gä. 



Vid källan allt är tyst, knapt rör sig minsta myra , 
Här mot dess klara djup Thnantea i sin yra , 

Bespeglar månans klot. 
På grenen af en alm Alexis hängt sin lyra, 

Ocb slumrat Tid dess fot. 



Det späda v&tten--sorl, som ned i mossan spelar, 
Och uti ränlars språng kringfältet sig fördelar. 
Gör ögats sömn sä söt > 



Digitized by VjOOQ IC 



6» 

Att döden liksom käns hvar droppa l>Iod förstela, 
I sjelfva kelsans sköt. 

«' « • 

En ljum och kylig blåst emellan löfven susar r 
Och undel* trädens rusk den mörkblå Böljan krosar. 

Kring Roddarns blanka år. 
Mot klippan, vid ett plump, dit strömmen inåt frusaiv 

Dén glupska Gäddan slår»' 
« ö o 

Der ligger Jägarn trött, med hatten under öra; 
Vid bössan mot hans arm, att minsta buller böra. 

Sig Hunden lagt i ring. 
Och Fiskarn nyss begynt sin not i vassan' snöra. 

Och plaska stranden kring. 
ft •- «' 

På trägårds sängens brant, som ned åt yiken drager. 
Den' trefne Åbon syns,^ vid månans halfva dager» 

Med vatten-kannan fyld. 
Hans täppa syns så grön, h var planta frisk och fager 

Försilfrad och förgyld. 

Vinrankans dufna prål åt umren vill sig kita^ 
Tulpanens skrumpna blad sig mer och mer tillsluta, 

Yid regnets glesa skur. 
Längst ut åt fingens rymd hörs sista gångfetttuta 

VaHhjonet i sin Inr. 



X Digitized by VjOOQ le 



Nu sitter Lärkan tyst , sin gröna åötr tilltäpper^ 
I Rågskyln någon gäng den svarta fog^ln knäpper. 

Vid Syrsans fräna ljud. 
Helt läg syns Svalaxis flygt, när Pan dess Vingar 

släpper. 

Till regnets förebud. 

• 

Ur gräset skymtar fram Ringblomman och Hyilsippan; 
Just der Sädsärlan sprang» den skogens nippertippan. 

Med sina snabba tripp. 
Hör Sparfvens späda qval, och ungarne pä klippan, 

Kip kjp, kyp kyp, kip kip. 

* • ♦ 

'Kring nattens Majestät sig allt i dvala säilker. 
Mot rädnan af ett n^oln en åldrig Urna blänker, 

Uppå en ättehög. 
Bland Drakar der på gods, blajid gyldne bloss 

och skänker. 

Sig Plutus skugga smög, 

.♦ * ♦ 

Nu råder nattens frid, och ögat yill sig sluta. 
Lägg bort din pipa, Pan! Alexis, tag din luta. 

Och sjung i skogens hvalfi 
Cycloper, Fauner, tyst! halt. Gastar! opp att tjuta 
- Vid storm och jordeskaLf. 



Digitized by VjOOQ IC 



7f 

Bjud Eol vid ditt spel, att yådrens ras förviffa, 
Bjiid tystnad upp i skyn ! bjud Neptun sitta stilla 

På sina mörka grund; 
Befall att klippans spets må tysta floder sgilla 

På denna dyra stund. 



Tillåt Najaden ej vid stranden sig (i löja. 
Bryt dén Tritonens arm som Lrotlas om dess slöja, 

Och grumlar flod och älf. 
Må Sunnan vädret ej den minsta ilning röja; 

ApoUo spelar sjelf. 

Ariadne! flill din nål och lät din ränning stanna; 
Kan du ditt öma bröst mot lutans våld bemanna 7 

Nej, lyssna vid hans slag. 
Yulcan! lägg släggan ner, håll handen för din panna^ 

Men nu — nu somnar jag. 



N:o 33. 



Miagistraten uti T * ♦ ♦ fiker 
Att vid Riksda'n vinna fi justiee; 
H varje Rådman uti staden skriker. 
Jämrar sig nu öfver prejudice. 
Man kan täpka saken är också vigtig, 



Digitized by VjOOQ IC 



^1 



'H^la Rädstun pliktig 
Att ge contra-plan. 
Man tror ej att saken snart afstatinar; 
Rädstun nu ibrbannar 
Hrarje galt i stan. 



Saken var den, när Ratten skulle sitta 
I en ganska sträng och svår qvestion. 
Kom en Sugga fram vid bordet titta ^ 
Satte sig vid Preses sans fagon. 
Preses steg då upp och complimentera: 

Sade intet mera 

Än: gäck ut din Fan. 
Nej sad' suggan , jag har så bedrifvit 

Att jag också blifvit 

Rådman här i stan. 



N:o 84. 



Jl å Gripsholm är allt for roligt. 
Men i M * * * * mins jag, 
Var Policen något sva^. 
Och fastan det syns otroligt. 
På min ära står det fast, 
Ej fans der en enda q väst; 
Jf^edman9 Sånger^ 



Digitized by VjOOQ IC 



7Z 



Damborst y viska eUer skåfvel 

Är der likså rar som mat; 

Ja den ädle Magistrat 

Tror jag fär ej annat säfvel 

Än pannkaka, lök och frät. 

Der ser ut som Sancte Påwl 

Hängt ut Bönedags Placät* 

In^n skolasten säg jag röka. 

Ingen matmor gå och stöka. 

Jag såg bara toma fat. 

Tallrik hvarken djup ell' flat. 

Hela staden genomsöka. 

Fans der aldrig en ducat. 

Men hvad tycks om sådan stat? 

Stadens vakt är en Soldat, 

Som tillika slår på trumma; 

Är han kränk, sä går hans gumma. 

Lika döf och desperat. 

Slutlig iliäste just in summa, 

H varje dödlig blifva flat; 

Tänk, hvar Husvärd är Castrat! 



N:o 35. 



vrubben Noach :)(: 
Var en heders man, 
När han gick ur arken 



Digitized by VjOOQ IC 



HZ 



Plantera han pä inaYk^ti 
Mycket vin, ja mycket tio, ja 
Oetta gjorde han. 

« Q ^ 

Noach rodde :||: 
iTr sin gamla ark. 
Köpte sig buteljer y 
Sädana man säljer 
För att dricka, för att dricka 
Pä vår nya park, » 

o « 9 

Han väl visste :|[; 
Ätt en menska var 
Torstig af naturen 
Som de andra djuren, 
Derför han ock, derför han ock' 
Yin planterat har. 



Gumman Noach :|{: 
Var en heders fru; 
Hon gaf man sin dricka; 
Fick jag sädan flicka, 
Gifle jag mig, gifta jag mig 
Just pä stunden nu. 



Digitized by VjOOQ IC 



741 



Aldrig sad" hoir :}f:' 
Kära far nå nä» 
Sätt ifrån dig kruset;. 
N^j det ena' roset 
Få det andra, pä det andra 
Lät hon gubben fS. 

Gubben Noach :||: 
Brakte egna hår. 
Pipskägg, hakan trinder 
Rosenröda kinder. 
Drack i botten, dräi;k i botten. 
Hurra och gutår! 

*^ ♦^ ♦ 

Då var lustigt. :1|: 
Få vår gröna jord'; 
Man ficL väl tillbästa. 
Ingen torstig nästa 
Satt och blängde, satt och blängde 
Vid ett dukadt bord. 

* • m 

Inga skålar :||: 
G|orde'då besvär». 
Då var ej den läran:. 
Jag skall ha den äran; 
Nej i botten, nej i botten 
Drack man ur så här. 



Digitized by VjOOQ IC 



15 

vrubben Loth och hans gamla Fru, :i|: 
Bägges Döttrar och andra flickor! 
Bort med tärningar; kort och brickor. 
Deras skålar vi dricka nu; :|{: 



Änglar ha hvarken kropp ell' ken, :|): 
Men de kunde hos Loth dock gästa. 
Dricka hurtigt och ta till bästas 
Sofva stilla bort rus»t sen. :||: 



Gubbens Döttrar, ett artigt par, :i|: 
Trodde verlden skull' gå till ända, 
Blefvo pä Bibliskt sätt då kända. 
Uti dryckom af Söta far. :]|: 



Gumman Loth hon tillbaka såg, :||: 
Och i salt genast hon förvandlas. 
Skull' méd alla nu lika handlas, 
Blef på salt snart dog cursen låg. :|{: 



Fredman* Sånger» -'^ 



Digitized by 



Googki 



Crlada Bi-öder när vi dtick* 
Våra nya Vänners skål, 
Sku vi med ett rågadt mål 
Tömma den titl pricka; 
Men en gammal Stamfar bör 
Ännu mindre glömmas; 
Oeh fast han dör, :||: 
Skall hans stofl bei^Ömmas- 



Abraham, den heders-gubben r 
Fick i sina unga flr 
Vacker hustru som en vår^ 
Skål. för understubben! 
Hälften rädd och halfb jaloux. 
Sad' han, om dig lyster^ 
Vill jag att du rll: 
Kallar dig min Syster. 



Men den stackar^ blef bedragen , 
Kungen tog hans flicka bort. 
Sådant nöje är för torrt j 
Dränk din harm i magen. 
Nog voi' hedern vacker nu;. 



Digitized by VjOOQ IC 



Men som Kus^eiis Sråger^ 
Mista sin Fru, :||: 
1 nyn smak ej dager. 

^ ♦ * * 

Bock pm alla gifta hade 
Samma tröst som Abram fick 
När som Sara hemåt gick^ 
Glömde de sin skade. - 
Lät osé dricka hemkom-öl; 
Se hrad morgon-gåfvor : 
Åsnor och föl, :|I:. 
Får och fa och håfvor! 



Äbrara var en riker bjesse. 
Reste fram med mycken ståt. 
Kunde sMs, när så bars åt, 
"Mot en krönter bjesse; 
Med sitt folk han seger vann. 
Drick och Vivat ropa! 
Men hvad vann han :||: 
Af dem allihopa ? 

* * * 

Hör xm p& en ting som hände: 
Abri^m var till älskog böjd. 
Han med hustrun intet nöjd, 
Sig till Pigan vände. 



Digitized by VjOOQ IC 



tö 



Abram sj^lf var rask^ nog, 
Likaså hans flicka; 
Tro mig det tog! :||: 
¥i sku barnsöl dricka. 



Vis mig en som gör det s&mma; 

Abram fulla hundra är 

Lagar sä att Sara får 

Börja heta Mamma; 

Nitti är hon räknat har. 

Första barnasängen; 

Abram var kar. :ll: 

Drick! men glöm ej drängen. 



Sara dör och Abram gråter, 
Likväl skulle han till vägs, 
Gi(^ sig, få söner sex 
Med den Frnen äter. 
När vid hundra fyrti är 
Abram slikt uträttar. 
Dricker vår Corps, :||: 
Och hans låf berättar. 



Digitized by VjOOQ IC 



t9 

N:o 88. 

Eiii Podphars hustru med sköna maner, 

Joseph till kärlek vill locka, 

Rycket*^ i manteln , och suckar o<^ ber» 

Sitt ner, sitt ner. 
Inunder Paulunen den skönaste ros 
Stod for vår Joseph att plocka. 
Men som en lymmel han flydde sin kos. 

Det tros, det tros. 
Ach! om jag varit i Josephs ort, :||: 

Jag v-et hvad jag gjort. 



Men Joseph dem token pä dörren han for. 
Nymfen hon vinkar och beder; 
Aldrig en: dåre i verlden så stor 

Grått. i två skor. 
Priskt äta och dricka i Potiphars sal, 
Eld uppå spisen af Ceder, 
Inga dueller och ingen rival. 

Och ej förtel. 
Hurra kamrater för Potiphars fru! :l|:' 

Hon sofver ännu. 



Men felet var det att vår Joseph han var 
Nykter, betryckter med mera. 



Digitized by VjOOQ IC 



80 

Och för en fliöka ett uselt försvar. 

En dålig kar.' 
Vid Pharaos Gardee en usel Gipteu 
Potiphar var som de flera. 
Och i &n brudsäng, sä sömnig odi klen, 

Sin Fru till men. 
Hurra Kamrater för Potiphars Fru! :||: 

Hon 4efver ännu* 



N:o 89. 



A. Ut förvandlas, allt går omkull! :||: 
Gubben Moses han h vilar trötter, 
Aron kaller om sina fötter. 
Drickom grafol på deras mull! :|[: 
*:• ♦ ♦ 

Gubben Moses det var en kar! :)|: 
Trots så bister s.^m nå'n i Sverge; 
Han slog taflorna uti berge; 
Säj mig då om han nykter var. :i[: 

# ♦ # 

Gubben Moses för tusend år, :t|: 
Han slog tappert, som man (ätt höi^a, 
En Egyptisker man vid öra, 
Så han tumla. Men drick, gutår! :||.: 



Digitized by VjOOQ IC 



81 



Gubben Moses, eti präst med lrorn,:||: 
Lefde hurtigt, sin kappa svängde. 
Dog dock ärligt, och sig ej hängde. 
Som en ann' för en tunna korn. :||; 



Konung Pharao stod sig slätt: :\\: 
Intet bränvin i Kunga-huset; 
Eljest Moses nog uti kruset 
Hade glömt både lag och rätt. :|^: 



Gubben Aron han var så där; :li: 
Men han gjorde dock bäst miraklet 
Bakom skärmen i tabernaklet, 
Der han smutta och drack så här. : 



Gubben Aron ock jderför fick :|]: 
Sig en bjällra just bak i nacken; 
Kling sad' den när han damp i backen^ 
Gubbar klinga och drick och drick. :||: 

♦ * j* 

Nå må göra då, Moses skäll :|[: 
Chorus ropar att du var rasker; 
Fader Aron det var en Tasker. 
Lät oss klinga med glas och bål. :i|: 



Digitized by VjOOQ IC 



88 



Men vi lefva i annan tid, :|I: 
Andra hjertan och andi*a tankar! 
Hurra lustigt! töm krus och ankar; 
Lät oss dricka, det blir der vid. :||: 



Ring nu samman med glas och krus! :||: 
Moses får nu en krans på hjessen; 
Här är gi*afven och här processen; 
På hans aska vi ta ett rus* :|i: 



N:o 40. 



^hasverus var så mägtig, 

Med en Persisk krona prägtig; 

Ja, hans riken voro, drick kära du, 

Hotidra tjugu sju. 
Abasverus salt så guldgul och sur. 
Som ett lejon i jungfru-bur; 

Vällust var hans ära. 

Lät oss nu förtära. 
Och vår flaska töma ur. 



Slottet fullt af härligheter. 
Och skarlakan till tapeter; 
Bänkar voro der af bäva guU, 



Digitized by VjOOQ IC 



S3 



A) aj aj l>ull luUI 
Stort calas nu uti Susan var, 
Jämt ett hundra åtta tio dar;; 

Kungen sjelf tractera. 

Lät oss drioka mera; 
Lät oss klinga par om par. 
« • « 

Ahasveri bord det prållir; 

Vin bars fram i gyldne skålar; 

Spicke-skinka , härlig sommar-mat, 

Läg pä silfverfat 
Liksom hos vår Konung plägar ske. 
Fick Landshöfdinge och Öfverste 

Vid hans tafel spisa. 

Sjungom nu vår visa, 
Lät oss vänligt hjerta ge. 

* • m 

Man ser aC de helga skrifter, 
Ahasverus han var gifter, 
Drottning Vasthi hette hans geipål; 

Drickom hannes skål! 
Hannes Majestät i Persien 
Bröt mot Kungen som sin ägta vän ; 

När han ville leka. 

Börja hon att neka; 
Mången gumma gör så än. 

» « » ' 

Jfrédmans Bångtr. 



Digitized by VjOOQ IC 



84 



Kungen uppå sjAj^de dagep, 
Utaf vin och kärlek tagen. 
Skickar sina två Camrerare 

Att sin Drottning he; 
Gud nå den som när han flickan ser. 
Ej går sjelf men skickar sin Camrer; 

Den är att beklaga* 

Lät oss glasen taga* 
Lät oss dricka mer och raén 



Drottning Vasthi vill ej lyda. 
Lät en ann' sin krona pryda; 
Pigan Esther fick en gyldne skrud, 

Blef en Kunga-brud. 
Hon had' en Gousin Mardochai; 
Judar äro skälmar, veta vi. 

Skål för gamla Juden! 

Skål för unga bruden! 
Skål för hela frieri! 



Juden satt vid Kungens trappa. 
Släppte flickor in som klappa; 
Lagom sy sia för en Jude nog. 

Jungfru-bur och krog. 
Två Camrerare vid dörren stå, 
H viska att de skulle Kungen slå; 



Digitized by VjOOQ IC 



85 



Saken sig förvärrar ,> 

Och de gode herrar 

Éléfvo hängde båda tvfl. 



Hör nu pä hur Drottning Esther 

Böd till måltids mångal gäster; 

Sjelf hans Exellence Herr Haman kom« 
Oubbar drickom om! 

Åhasverus drack och Esther gret; 

Skönhet gör i verlden stor förtret. 
ria!man med ducriner 
Sig i galgen svänger/ . . 

JPussigv stinder, blå och fet. 

♦ ♦ » 

Åhasverus ful och bister, 
Säg sin Premier-Minister, 
I eb' galge femti alnar hög; 

Säj mig om jag lög. 
Juden sen som Kungens bästa vän. 
Svängde sig i purpur-mantelen, 

M'ed en gyldne krona. 

Vacker hufvud*bona. 
Lät oss dricka, drick,, ja men. 

♦ «•» * 

Si så ser man verldens snara I 
Högjict ofta står i fara^ 



Digitized by VjOOQ IC 



8ff 



Lyckans tempel är en hisklig bräntf 

Är det icke sant? 
Stolte Haman rep och mössa bär^ 
Sådan hufvud-bonad gör bes^r. 

Ahasveri lära,. 

Dricka och förtära. 
Är det enda jag begär. 



N:o 41. 

tioaehim uti Babylon 
Hade en hustru Susanna» 
Töm vär kanna; ifj: 
Skål for dess person! 
Joachim var en genom ärliger man,. 
Frun lika ärliger också som, han; 
Fru Susanna :||: 
Många hjertan yann. 



Tacka vill jag Joachims fru. 
Skål för hvar dygdiger makaf 
Lät oss smaka :|-h 
Denna saften nu. 
Klinga med glasen, lät oss sjunga i chort 
Gosse, Flicka, Gubbe och Mor! 



Digitized by VjOOQ IC 



8T 



Lttt oss sjunga, ^||: 
Skålen är sä stor. 



Joachim var för riker spord. 
Kunde traktera sin nästa. 
Ge till bästa :|i: 
Vid ett dukadt bord ; 
Frun uti huset vann så mycket. b.ehag, 
Hungriga friare Svar endaste dag. 
Hurra gubbar :II: 
I så lustigt lag! 

« » « 

Käraste bröder, hör nu då på 
Hvad den Frun månde hända: 
Två upptända :||: 
Kring om hanne gå. 
Gubbarna flåsa, krypa tyst om h varann; - 
Skönheten fans just der kärleken brann. 
Fru Susanna :||: 
Trogen var sin man. 

o . o o 

I Joachims trägård var med maner; 
'Lusthus, tapeter af siden. 
Middags tiden :||: 
GiclT Susanna ner. 
t^edmanM Sanf/tr. t* 



Digitized by VjOOQ IC 



89 

Ekar och lindar stodo rundt om en dam*- 
Sköna Susanna hon plaska och samm. 

När hon plaska, :||: 

Skymta liljor fram. 

*• ^ #■• 

Ner uti i)loftister-gårdeQ na 
Gingo allena tvä hofvar^ 
Slogo lofvar :Il: 
Kring vår lilla fru. 
He|, sade bofveB till den andra s& slem> 
He| det är middag kom tät oss gå henr.> 
Tvi Canaljer :ll: 
I hvar enda lemf 



Väl förstår man gubbarna nog,. 
Hvad. de hade i sinne; 
Hvita linne :|l; 
Ögat lätt bedrog. 
C%at dfbg hjertat, men Susanna drog allt*. 
Lås var för porten , det var så befallts . 
Hurra gubbart :ll: 
Blodet blifver kallt. 

# * # 

Så var sakens sammanhang,. 
Himlen Susanna belöna,. 
!^aiid de sköna :\Yi, 



Digitized by VjOOQ IC 



80 



Har hon dubbel rang. 
Klinga med glasen, lät oss lefva väl! 
Vackra små hjertan uti tankar och själ. 

Lät oss dricka :j|: 

TTtan farm och gräL 



S:o 42. 



Judith var en riker Enka. 

Korss det talet låter stort. 

Hopp i brudsäng kan man tänka 

Har hon ofta gjort. 

Men nu sofver Judith! 

Ja lät hanne sofva. 

£j är förbudit 

Hjeltinnor- att t&fva. 

Ja for Manasses fru 

Vi klinga, jag och du. :||: 

Judith var utaf naturen 

Liten kncibbigy röd och hvit; ' 

Vackert barn i JungfrÄ-buren, 

Värd en natt- visit. 

Men nu sofver Judith! 

Och vi ännu lefva. 



Di^itized by VjOOQ IC 



90 



Ej är fbrbudit^ 

Siuä döttrar af Era, 

Att dricka hannes skäl. 

Drick Chloris hvad du tål. :|f: 

• • « 

Far Manasse, hannes maka. 
Dog vid sexti år omtrent. 
Gubbar 9 saften, som vi smaka ^ 
Är ju excellent? 
Men nu sofver Judithl 
Och vi Uro raska. 
Ej är förbudit. 
Att hedra dess aska. 
Manasse gubben dog, «- 

Der han vid ladan stog. :|(: 
« « « 

Gubben gick med bara magen. 

På sin åker kornet skar; 

Af stark hetta midt på dagen, 

Dödde kära far. 

Men nu sofver Judith! 

Manasse är döder! 

Ej är förbudit 

För oss, kära bröder. 

Alt sjunga Judiths låf. ^ 

Sof sött Hjeltinna, sof. :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



91 



JJu vai' mycken sorg och fara 
Rundt omkring Bethulien; 
Holofernes med sin skara 
Var ej Landets vän. 
Men nu sofver Judith! 
Xiät sofva den sköna.* 
£j är förbudit 
Dess hjesse att kröna; 
Men ett mitt hjerta skär. 
Dess krona bbdig är. :|ff 



Judith gick som en kjeljtinna 
Juda ham till ett försvar, 
Abra hannes tjenarinnå. 
Vin och olja bar. 
Men nu sofver Judith 
Helt tyst i sin gömma I 
Ej är förbudit 
Vår flaska att tömma; 
Sä drick min granne då. 
Lät vår hjeltinna gå. :\l: 



Vinets krafl och qviniio-tårar 
Elda Holofepnis blod, 
Lilla Judith honom sfirar. 
Tar hans lifs Kknod. 



Digitized by VjOOQ IC 



92^ 



Men nu sofver Judith 
Som blötta en klingat 
Flickor förbudit 
Ett hjerta sä stinga. 
Men Holofernes, hör, 
I judiths armar dör. :{[: 



Holofernes hela natten 

Legat drucken i paulun, 

Judith kom, lian kände patten 

På den lilla Frun. 

Men nu sofver Judith, 

Som högg'en vid öra. 

Alltid förbudit 

En Flicka sä röra. 

Fru Judith skön och rik^ 

Vår tids Mamseller lik. r[f: 



Holofernes bussar hoppa, 
Judith kom med lagrar täck, 
Pigan Abra hufvud stoppa' - 
I en gammal säck. 
Men nu sofver Judith! 
Hon orkar ej tala. 
Hufvud var ludit 
Och blodet det sqvakr. 



Digitized byVjOOQlC 



m 



Ett spel med blodig trumf. 
Se Judith i Triumf! :l\: 



Judiths stoft uti en masse, 

Fins bland våra. Fäders ben; 

Holofernes och Manasse 

Äro multna ren. 

Men nu sofver Judith, 

Och saken må glömmas. 

D^et är dig budit 

Att flaskan bör tömmas; 

Ja, för Manasses Fru 

Sä klinga jag och du. :]]: 



N:o 43. 



Adams skål, vår gamla far! 

Du en hedersman vist var. 

Skinböxor, kappa. 

Kära Grand' pappa! 

Du och Eva 

Visste lefva. 

Och i glasen nappa. 

♦ ♦ ♦ 

Fru mor Eva om du skull' 
Stiga upp nu ur din mull! 



Digitized by VjOOQ IC 



94 



Skulle du dnek^« 
Jäspa och nicka y 
Röd och sköner; 
Dina söner. 
Flaskan till dig skicka. 



Salig Malin, Pfii och Per 
Hvila från allt verlds-besvär, 
Hvar i sin gömma. 
Det månd' oss ömma; 
Lät oss dnndra 
Som sju hundra. 
Och vår flaska tömnia. 



Salig Noach med sin ]Pru 
Sofva sött och hvila nu; 
Sofve de båda 
Fria från vådai 
Lät oss dricka, 
Mimtra, q vicka. 
Och vårt lif beskåda. 



Bar^ en är till af dem 
Soni bott i Jerusalem, 
Skomakarn gamla 



Digitized by VjOOQ IC 



95 



Som måste famla 

Kring med lästen , 

Säger Prästen, 

Tills vår verld skall ramla. 



Gamla helgon, pick och pack. 

Fly från mig med tusend tack; 

Bacchus min fader 

liäb gör mig gläder, 

Per han andas, 

Rattlig blandas 

Lyckans fagra bladen 



Slå då glasen fulla i, 

Bort med verldens bryderi, 

Ängslan och nöden. 

Och sjelfva döden! 

Goda magar. 

Glada dagar, 

Blifve våra öden! 



N:o 44. 



wamle bror Jockum, klang vijl denna rågan! 
Hur mår din täcka fru! — ' H^^aba? 
Wredmtm9 Sångtr, O 

Digitized by VjOOQ IC 



96 

Tackar ödmjukast för god efterfrågan , 
Efter omständigheterna. 
Ja, ja, ja, ja! jag må vist gråta. — 
Kära bror Jockum lilla! — • Innan kort 
Så blir all ting för mig en gåta; 
Jag kan aldrig Mor förlåta. — 
Strunt! tag ditt glas, slå sorgen bort. 



Hvad är det då som dig så hjertligt söker? 

Posito litet kärleks gnabb. — 

Nej, när på Mobis jag min pipa röker. 

Måste jag höra jämt begabb. 

En visar Jockums gamla panna 

Skrattar i näfven, gluttar och ser ner. 

Så att jag just, ja vid min kanna. 

Just har lust den karln förbanna. — 

Hå! bagateU, hvad är det mer! 



Men å propos ä flera än den långa 

Som vältra sig i din Paulun? — • 

Ja, gunstig bror! de äro många, många 

Fler än i bolstren finnas dun. 

Gråten står mig i halsen, broder. — 

Hå, bå! hvad dricker du för sort? hå hå! 

Häll på af dessa Vinets floder. — 



Digitized by VjOOQ IC 



»1 



Snart jag står vid Charons roder 
Hå, bagatell! drick du ändA. 



Men säj, bror Joclium, plär hon ej dig klappa. 

Ge dig eto kyss när du går ut? — 

Å, jo hon säjer: Pappa, lilla Pappa, 

Blif intet kall, tag din Surtout; 

Skrufvar Peruken tätt kring öra; 

Men, uti pannan har hon mycket gräl. 

Kära bror, hvad skall jag göra? 

Med din Rörom säckret röra. 

Dricka i botten och må väl. 



N:o 45. 



Om ödet mig skull* skicka 
£n skön och dugtig flicka, :||: 
Ått med sitt pip och qval 
Mitt öma bröst bedra; 

A a a a 
Jag skull ej som andra göra. 
Efter folkets sq väller höra. 
Den henne ville röra, 
Skull' mig betala bra. 

Ha ha ha ha :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



»8 



Den henne ville röra 
SkuU' mig betala bra. 

4f « 41 

När hon gick ut till andra 

Sä skull' jag hemma vandra :[f: 

Emellan Skafferi och Källarsvaln, hvaba 7 

A a a a 
Jag skuir intet bry min hjerna 
Om den prydnad hon mig ärna» 
Blott Baechi saft och kärna 
Flöt i Buteljerna* 

Ha ha ha ha :ff: 
Blott Baechi saft och kärna. 
Flöt i Buteljerna. 

♦ « 4; 

Om hon mig sängen neka, . 

Eir ut åt dön^en peka, :||: 

Det kosta kanske på — men Mor hon vill så ha,' 

A a a a 
Om de främmande, kan hända. 
Med Pistolerna uppspända. 
Mig kasta öfver ända, 
Hvad skuir jag göra? hva? 

Ha ha ha ha :||: 
Mig kasta öfver ända 
Hvad skull' jag göra? hva? 



Digitized byVjOOQlC 



99 

per kommer till exempel 

£d andlig man ur Tempel :||: 

Som med en vördig min drar af sig handskarna; 

A a a a 
Som han är en man af värde, 
Och jag trifs ej bland de lärde, 
Sä går jag mina färde 
Och lämnar tofflorna. 

Ha ha ha ha :]}: 
Så går jag mina färde 
Och lämnar tofQoma. 



Om sen af garnisonen 

Kom den och den Baronen» :||: 

Min hatt i fenstret såg, bland andra hattarna, 

A a a a 
Och jag skulle blott bejaka 
Att jag sofvlt hos min maka. 
Helt säkert jag mig staka. 
Och stode Chapeau^bas. 

Ha ha ha ha :ll: 
Helt säkert jag mig staka. 
Och stode Ghapeau-bas. 



En an gång kunde hända. 
Jag ville hem åt vända, :| 
Wr9dm0n9 Sänget. 



Digitized by VjOOQ IC 



100 



Och ljuset ännu brann emellan luckorna^ 

A a a a 
Att min Ängel börja spotta » 
Mig båd' prygla och hundsfotta^ 
Och kansle ur sio potta 
Gaf mig et cetera. 

Ha ha ha ha :||: 
Och kanske ur sin potta 
Gaf mig et cetera» 



Men säj pä tro och ära^ 

Säjy kan man mer begära, :[[: 

Ån att j[ag sjelfser bort och håller l|usena^ 

A a a ft 
Sen när jag dem sjelf insöfrer; 
Kanske om jag dåbehöfver» 
Knapt ett glas vin blir öfver 
För mitt besvär — hvaba? 

Ha, ha, ha, ha :||: 
Knapt ett glas vin blir öfver 
För mitt besvär — hvabaZ 



Digitized by VjOOQ IC 



101 

N:o 46. 



Mollberg och Camilla , 
Bacchanailsk Pastoral; 

Bed. till Herr Cmpitainen Dan^^Kempensköld. 



Un roman ^ sans blesser les loix ni la coiUume, 
Peut conduire un ^Héros au dixiéme volume, 

BoiLEÅu. 

M. uur du dig vänder. 

Och plirar och ler, 

Tanken du - tänder 

Än längre ner* 

Foten är nätt. 

Gängen är lätt. 

Ögonen blå, — 
C. Så t 
M. Och dina händer 

Mjuka och små^ 



M. Säj min Camilla, 
Säj ja eller nej I 
Bjertunge lilla 1 
Vill du så säj? 
Damon han går 
I dina spår. 
Liksom en Skytt. 



Digitized by VjOOQ IC 



102 



C. Pytt! 

Er allt inbilla 
Är intet nytt. 

M. Fritt Er förtreta 

Min nådiga Ni; 

Fruntimren heta, 

Och likså vi- 

Men mins ändå. 

Hur i en vrå 

Han kyste dig. 
C. Tig!. 
M. Fåfängt att streta! 

Följ nu med mig; 

4r « i|t 

Af. Tillåt mig fråga, 

Hvart ärnar hon sig? 
Glöm Damons låga, 
Och tänk på mig. 
Hvad innebär 
Knytet det där. 
Du med dig för? 
C. Smör. 

Och till full råga 
Fin mag-liqueur. 



Digitized by VjjpOQ IC 



103 



Ci Moliherg, nej söta, 

^ej släpp min person; 

Jag gflr att möta 

Vår Cekdon. 

Knytet är hans. 

Med pomerans. 

Löjor och Nors, — 
M. Kors! 
C. Färska och blöta - 

Ur hafvets fors. 



M. Hvad det skulF smaka, 
Pä fisken en tär; 
Kom flaskan skaka, 
Lät den bli v&r. 
Jag ligger här, 
Lägg du dig där 
Vill du sä säj? 

C. Nej! 

Vår Damons maka 
Kniper du ej. 



M* Om hon berömmes, 
Camilla, så mins. 
Fägringen gömmes 
Bäst som hon fins. 



Digitized by VjOOQ IC 



104 



Kärleken^ q val 
I en Pocal 
Dränkes galant. 
C. Sant, 

Och trohet glömmes 
Vid glasets kant. 



Handlingar 
Rörande Bacchi Concnrs. 



N:o 47. 
Bacchi Proclama. 



Uacchus snyfta, gret och stamma 
I Concursen där han satt. 
Och sitt fluidum anamma 
Ur sin fordna gyldne tratt, 
Då vid tunnan 
I skymunnan. 
Stod en Nalle i sitt hörn. 
Bacchus böd de bästa sorter 
Öl och Porter 

Åt sin Björn. ^ 

Hur han der glamma 
Om ett och det samma, 



Digitized by VjOOQ IC 



105 



Och rusta och damma 
Med Björn; 
Viste han sitt Proclamma. :|j: 



Hur han bläddra , hur han tumma 
Rådstu^Rättens Protocoli , 
Fick han Debet" i full^summa, 
Och i Credit netto Noll; 

Hvad han ägde 

Mindre vägde, 
Än hans minsta hufrud här. 
Litet BischofF stod i glaset, 

Och kalaset 

Slöts i år. 

Tunnan var rutten. 

Och ölet i putten. 

Och strunt hela tutten, 

Gutår! 
Och dermed slöts Bankrutten. :ll: 



N;o 48. 
liacchi Bouppiehnin^ 



J^ovember den femtonde dagen, 
Ett tusen sjuhundra och åttio tre, 
Blef Bacchi Concurs företagen 



Digitized by VjOOQ IC 



109 

Af samtlige Rådmän och Borgmästare» 

Hos Mutter på Rostock vid bordet. 

Så fromt vid den uppgånde Soln; 

Högädle Herr Preses tog ordet, 

Och hängde sin Scharlakans kappa på stoln. 

* ♦ ♦ 

Kring rundeln af bordet utbreddes 
Intekningar, Panter, Contracter och Köp. 
Af Krögare Krögare leddes. 
Den ena han hicka, den andra han söp. 
Den tredje placat liksom denna. 
Han stod der med ögonen hop. 
Notarien formera sin penna. 
Men stack hanne miste i Krögarmors stop. 

^ p- * 

Herr Preses med skorpan i ti-uten, 
Och Lagboken bredvid sin Pontacs-Terrin, 
Fant Rätten nu vara fullsuten, 
Öch Parten tillstads på beramad termin; 
Allt så rned en sup han nu varna 
Den nakna vår Bacchus på ed, 
Gesupdheit! J Ädle Lagfarna, 
Sad' Preses, och ragla med klubban på sned. 



Bror Mollberg Curator ad litern. 
Framräckte Patentet, och deri befans 



Digitized by VjOOQ IC 



107 

I fasty en Ölkanna, och item 

I löst, en Half-ankare god Pomerans, 

Som fast den fans redan utdrucken. 

Togs upp till sex daler Contant, 

En dito Butelj något sprucken , 

Som just till det högsta togs upp till en slant» 



Af Klädes-Persedlar alls inga. 
Förutan den väst deri Bacchus nu står. 
Kiing klang! ropa Preses, och klinga. 
Det plagget i värde tolf öre, Gutår] 
Och dessa nedkippade hasor. 
Der tårna de hämta frisk luft, 
Med öfriga paltor och trasor, 
^an intet värderas af menskligt förnuft* 



Sålunda värderadt och skrifvit. 

Och ingen ting saknadt; Hur sa' ^1' hvab»i? 

Och som vi vid lagen förblifvit, 

Så sjungom kamrater nu lustigt hurra! 

Strunt i mina Björnars examen. 

Er tjenare dricker er. skål 

Jag skänker Er lif och lekamen 

Blott Punsch och Citroner förgylla vår bål. 



^eémans Sånger, If 



Digitized by VjOOQ IC 



108 

N:o 49. 
Uppskofs Vislag i Saken. 



»Som nu och emedan 
Rätten funnit alla redan, 
Att Bacchi Parter 
Tagit in sä mänga qvarter. 

Att ej mer 

Någon ser 
Hvarken himmel, ny ell' nedan. 

Alltså mä 

Saken dä 
Hvila till och med till FredaQ, 



N:o 60. 
Pariemes Inställelse på Proclama-Dagen, 



Parterna syns kring Bacchus så roder; 
Domare sitta de samma som sist, 
Hvar en sin arm pä ölbägarn stöder, 
Under Templets fbrgylda list. 

Du der längst in i vrån, 

Hvad heter du min Son? 
Hvad iieter du min Son, som dig föder och göder? 
TJtlerquisl ! jo, sä heter jag Bröden 
Vivat, vivat Bror Uilerquisi! 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 

Kl der Betjenter äldsta på Staten, 
Hör 8r det Fredag ell' Torsdag i dag? 
Nej dä ä Måndag gissar kamraten. 
Klang fri Måndag och lustigt lag! 

Du der med halfva skon, 

Hvad heter du Patron? 
Hvad heter du Patron, du som sköflar nu faten? 
Jag heter W . . z och skumpar för maten. 
Och Instantierna känner jag. 



XJflfI si den der med Pontac ki*ing truten; 
Kors hur han frögdas i flickomas famn! 
Ä'ke det du, som pantat Surtouten 
För vår Bacchus — Hvad är ditt namn? 

Skrif skrifvare, nå skrif — ^ 

Ditt namn du usla lif ? — 
Ditrnamn du usla lif? — • Skuffa tillin och kör ut'en. 
Moriberg mitt namn, från Tullen förskuten. 
Fordom Tullnär i Cimbritshamn. 



Än då den der, Fullmägtig, tj vän*e, 
För Mor på Wismar vid Danto Staket? 
Min Principal så väl som mm Herre, 
Prima Reguk juris vet. 

Än namnet då? — « Sitt ner. -~ 

Det angår intet er. --^ 



Digitized by VjOOQ IC 



IIO 

Den blånan under ögat, i pannan det årre^ 
Bland Advocater» fast bland de smärre. 
Lik som ni, lik så tjock och fet. 



Klang då gutår! lät klockorna klämta,. 
Domrarne }äspa och himlen är blå. 
Ännu en bål med fluidum hämta; 
Och lät partema bara gå. 

Hvart hän då med fbrlof ? '— 

Ponera Castenhof ; 
Ponera vid en bål att der svettas och flämta» 
Aldeles rätt, och utan att skämta, 
Sen m kall sup der åfvan pä. 



N:o 61- 
Parfemes Upprop och Edgång i Concursen. 



\jtterqui8t — Ja! 

MSrtherg — hur sa? 
Och du Bror W . . z räck alla fingrarna. 
Tummen på gkset — Klang J Bacohi män.. 



Skranket igen. 



Närmre min vän. 
Läs nu efler mej som det vore pränt» 



Digitized by VjOOQ IC 



Ill 

Gaf han er 

Något mer? 
Inte mer än tolf procent, :|I: 

Klang Utterquist! 

Tack bror för sist; 
Hvad har du borgat? Huru stor är summan JtforlÄcrg^? 

Intet sä stor. 

Blott ett par skor. 
Som han söp opp i höstas tror jag mest; 
Item en Rock, dito en Väst, 
Dito ett par Byxor som skifta i grått. 

Det var godt; 

Fyll ditt mått. 
Och var nögder med din lott. :||: 
« « * 

Du med grå rock, 

Hjulbent och tjock, 
'j^ngfotad jämt och pirrögd som en bock. 
Släpp fram Bror W . . z med Documenterna. 

Klang det var bra! 

Vivat! hurra! 
Tummen på glaset, läs efter nffej. 

Hvad vill du 

Säja nu. 
Huru står är fordran säj? :||: 

Jo, allt i hop 

Är för ett stop 
Fredmans Sånger, !•* 



Digitized by VjOOQ IC 



118 

Bästa Sötkummil och en bål med Fomeranser, 

Dito en Kjol, 

Noch en Fiol, 
Dito en Stubb i trasor lapp pä läpp, 
Item en Käpp, dito en Knapp, 
Dito ett par Lakan som skifta i gröntr 

Det Var skönt! 

Nu du rönt. 
Hur vSr Bacchus dig har krönt» :|I: 



N:o 52. 
Protocollernes Justering i Concursen. 



JM är varande vid fluidum, 
I Rättens stora rum. 
Högädle Preses Bacchi vän I 

Drick öm igen. 
Sä Rättens respective män. 

Och så Notarien, 
Kämnären just den der, ja den, 

Primavien. 

Bjud parterna 

I glasen ta. 
Och Domar-klockan rör. 
Nu ProtocoUet parten för 

Justeras bör. :!l: 



Digitized by VjOOQ IC 



lU 



Upplästes hvad i denna tvist 

Anförts af Uiierquisi: 

Hur han ej mer än han bekant. 

Fått tolf procent. ' 
Sen hur han tuskat, hur han länt. 

Och krånglat excellent, 
På Bacchus ett par skor förtjent. 

Så der omtränt, 

Yidkändt — ja visst. 

Klang Uiterquisi! 
Stig opp och gör så här. ♦) 
Hvad Protocoliet innebär 

Justeradt är. :||: 



Hvad anbelangar JV . . zens stop, 
*Ren lögn är allt ihop; 
Han sjelf utklunkat der han står, 

Hvar enda tår, 
Sötkummil sa du, du ditt Får, 

Yäl sämre i dig går. 
Du plundrar Bacchus än ett år 

Om du förmår 

Vidkändt — och sant. 

Bror W , . z, charmant! 
En kallsup, klang mon cher! 



*} H§r tömdes glasen. 



Digitized by VjOOQ IC 



114 

,Ditt ProtocoU och ditt besvär, 
Justeradt är. :|l: 



Notarien anbefalltes sen, 

Att leda Bacchi män 

Läogst fram till Rättens stora Bål 

Och Högtids prål. 
Till andra glada göromål. 

Till Fröjas dans och skrål. 
Drick ropar Preses , drick en skäl 

Ur denna Bål: 

Hvad ögat rör, 

Hvad sällhet gör, 
Och hjertat ömt begär! 
Värt ProtocoU nu ungefär 

Justeradt är. :||: 



N;o 53- 

Sarshildl Votum nf Rådman Chrnt. Wingmark. 

♦ -• 

^om af Handlingarne, Brödei^ 

Syns hur intricat 
Brödren W , . z siw fordran stöder 

Blott på prat, 
Och nu alldenstund som saken 



Digitized by VjOOQ IC 



115 



Är så delicaty 
Att man Häpplig funnit maken 

Surrogat; 

Allt så 

Får gå 
Med allt ihop till Kungs; 
Och vivat Bacchi göromäl! 

Men ack! 

Mer Räck 
Och Pontac i vår bål! 
Se här ett glas med rågadt mål. 

« « «. 

Således méo voto, mera 

Stadgar ej vår lag; 
Iiät då Bacchus få cedefä. 

Så gör jag. 
Den dom latet har Contanter, 

Må, om han är svag, 
Borga fritt på ur och panter, 

"Win, i dag; 

Men nu. 

Hör nu. 
Din skål vid glaset sjungs. 
Och vivat Bacchus Vinels Far! 

Men känn, * ^ 

Min vän. 
Den Punschen han är rar; 



Digitized by VjOOQ IC 



11» 



Se här en saft så varm och klai', 
Således meo Toto, mera 

Stadgar ej vår lag; 
Lät då Bacchas fä cedera, 

Så gör jag. 



N:o 54, 



Rådstu- Rättens Voterings PretoeoU och 

sluteliga Utslag i Concurs-Tvisten emeUan 

Bacchus och dess Borgenärer. 



ti närvarande Parter, 
Som i Concursen äga rätt och talan , 

Som med dom och lagfarter 
Knipt rubb och stubb ur sjelfva källars valan; 
Ingen invändning mer att göra, 

Quaestio an? är nu denna. 
Att vi promt, som vi alla böra. 
Fri vår Bacchus bekänna. 
' Lef vår Broder, 

Vår Bacchus fri. 
Så fri som vi! 
Hvad säger ni? 
Oui, oui. 
Lätom oss nu vara glada, 
I hans varma floder bada, 



Digitized byVjOOQlC 



117 

Hvar med sin flicka, 
Hvar i sin fieka 
Hafva något i. 

« « « 

I anledning af saken. 
Så är nu bara sjelfva hufvud frågan. 

Om Herr Preses är vaken, 
Och om han uti dryckjom har förmågan, 
Att han dommen ej annan målar 

Är lagstiftaren menar, 
JElller om han för några Bålar 
Sig med Parten förenar, 
Ja! skrek Mört berg. 
Hej fylleri! 
Det må så bli, 
Släpp Bacchus fri^ 
Och häll uti. 
Jjåtom oss i nya Bålar 
Se hur morgonstjernan strålar. 
Klang Creditorer! 
. Klang Debitorer! 
Klang hvad sägen J? 

o c « 

I anledning af lagen, 
Och Rättegångs Balkens tjugufemte mening, 
Bör ske upprop på dagen. 



Digitized by VjOOQ IC 



118 

Jämt fjorton dagar mellan hvar förening. 
Paragraphen är ren och tydlig. 

Hur du bläddrar och söker; 
Mediertid märk nu huru prydlig 
Bålen sq valpar och röker. 
Ja! skrek fV . . gen. 

Nå fan fari 

Filuteri 

Och Vingleri! 

Hur ska det bli? 
Huru går nu med Crediten? 
Strunt, sa Bacchus, i den sk # . • n 

Den är i putten. 

Strunt hela tutten. 

Men livad sägen J? 

ft 4» « 

I anledning af detta 
Och me<y voto, falli ralli ralla. 

Ropa fV . . zen med rätta, 
Bar hit en dugtig kallsup Uddevalla. — • 
Hvad är sen ditt petitum Broder, 

Vill du ha oss att gråta? 
Eller vill du i vinets floder 

Nu vår bi^oder förlåta? 

Nej! skrek IV . . zen. 
Platt inlet, nej; 
Det händer ej. 



Digitized by VjOOQ IC 



11» 

Och huru liej! — • 

Men kära säj 
Har ni något Yner att bjuda? 
iClang! jag gapar som en ruda; 

Safterna klarna. 

Ädle Lagfarna, 

Säj, livad säjen J? 

I anledning af bristen. 
Så finna vi vår Bacchus bör cedera. 

Glaset tomt, Tunnan gisten, 
Och ingen droppa fins i Bålen mera; 
På ny räkning vår Bacchus borgar, 

Och vi borga tillbaka, 
Ur hans kittlar och ur hans korgar. 
Bästa drufvor som smaka. 
Rigtigt, Rigtigtl 

Och ny Credit, 
Och ny Debit; 
Bär bara hit, 
Båd rum och sprit. 
•Lät oss våga hvad vi kunna 
Att upphjelpa Bacchi tunna, 
Töm alla måtten 
Rent uti botten. 
Men hvad sägen J? 

9» ft » 

Fredman$ Sånger. 11 

Digitized by VjOOQ IC 



120 

J närvarande Parter, 
Som i Concursen äga rätt och talan, 

- Som med dom och lagfarter 
Knipt rubb och stubb ur sjelfva källarsyalan; 

Ingen invändning mer att göra, 

Quaestio an? är nu den denna; 

jitt vi 'promt, som vi alla böra. 

Fri vår Bacchus bekänna^ 



N:o 55. 

Baggens-Gatan. 



SlloUberg höll flaskan och Bredétrom sattmidt 

emot i dörrn, 
Klädd i sin randiga hemväfda råck och väst; 
Kläcka en toffel, smä pigorna nicka i h var t hörn. 
Gubben han nicka och gräla med pryl och läst* 
Utan för Bod-dörrn, min Bror, 
Pä luckan himmelsblå och grann. 
Vändes tvä målade skor 

Emot h varann; 
I M grå och sprucken sky 
Står en stöfvel stolt och spänd. 
Underst syns en toffel vänd, 
^ Vänder åt Bollhus gränd. 



Digitized by VjOOQ IC 



121 

Mollberg ropa, sk&l mina dufvor okänd och känd , 
Grek 9 Turkihna, Tatterska och Morjan! 

Mot min flaska och mot skinn-fbrklä kring min länd 
Astrilds pilar blänka som rödt saflPjan. 

BredstrSm klacklappd en stöf vel och än han smor- 
de skon» 
Karfva sin rulle» sjöng yisor kring hela plan; 
Der bor» sjöng BredstrSm, den tjocka Malena 

bred i ron, 
tion med rägnkappan och trasiga farbolan^ 
Hon Malena da vet. 
Med Ghu-andolierna» — hva ba? 
Breder i gumpen och fet — • 

Bor hon der? ja. 
Har hon lika yacker hy? 
Nej nu är hon ful och grä^ 
Hannes vackra ögon blå 
Kunna ej mer fbiinä; 
Der midt öfver» högt öf^er porten, ser du då? 

Der bo flickor ända högt upp i vind» 
I hvar säng så flissa och rasa två och två» 
Under sång och kyssar pä mund och kind. 

• o • 

A - p- pel -bomskan» — Nå stanuna din hund» 

säj rigtigt ut — 



Digitized by VjOOQ IC 



122 

Bo, bo, bo, bor hon der? — Ja, der står hon 

i dörrn, 
Prydd med plumager, blå krage och gi-å Cam- 

lotts sortout. 
Skörtena flägta med sniljor i alla hörn; 
Toffeln framskjuter sin tipp. 
Så hög röd som det röda lack, 
Ned vik t, npdragen på kipp^ 

Med snö-hvit klack; 

Parasollen grön och ny. 

Fladdrar stolt i Nymphens hand , 

Förklä, bröstlapp, flor och band 

Jämkar hon litet grand. 

Baktill göms den, Ipsbruna luggen ofla ibland 

I en gammal urblekter Pliaeton, 
Fram i fronten glittrar en blomma^ der en rand 
Af små perlor framtittar någon gång. 



Få, få, ft, fåfängt att slippa i köket in — • Å jo. 

Klappa på luckan och hosta och bulta på; 
Katten i spisen han jamar och krafsar med sin klo ; 
Vist ä hon hemma, ja det ä hon, posito. 
Hör på Fidqlla i fäUn,, 
Hon skäller uti canapén. 

Vist ä hon hemma Mamselln,. 

Å längesen. 
Här ä intet, annat rådj. 



Digitized by VjOOQ IC 



Biilta på ocli nanmct säj. 
Släpp bror Wingmark in och mej. 
Söta min lilla näd. 
£ät upp dörren;, här kommer nu ett herrebäd. 

Si min sköna, här ä min -hand och din; 
Agta kjorteln, si hur han fladdrar i hvar yäd; 
Släck' ut ljuset, nu ä min Lotta min. 



N:o se 

]^ota Bene; 

K^är jag har en plåt att dricka; 
Nota' bene' godt renskt vin» 
Och dértiU en. vacker flicka- 
Nota* Bene* som är min;. 
Ar jag nöjd af hjértans grund, 
Nota bene blott en stund. 



Ja vår tid är allt för härlig. 

Nota- bene: litet svår»» 

Ovätt uppå; Blod Begärligr 

Obh förtjénsten slagen går, ^ 

Mången tror sig fri och säll,< 

Nota bene bagatell! 

Wt^dkionM^ sånger. • H^ 



Digitized by VjOOQ IC 



124 

Lät dä allt sin cirkel löpa,. 
Men dock Nota bene håll; 
^llderdomen ej må stöpa 
Om min sköna \ill ett trolL. 
Vin och skönhet mig upröD 
Nota bena tills jag dör. 



N:o 51. 

Bacchi Böneoch Sententie Bok^ 

Den Stirrande Församlingen 
till Tröst och Styrko, 



Äjung och läs nu Bacchi böner ^ 
Se det våta Titelblad, 
Der han tröstar sina söner, 
Ocli gör en bedröfvad glad 
Läs då min granne f hör klockorna gå; 
Sjimgora då alla båd stora och små^ 
Chot\ Gu tär! Gutår! 



Kära Bacchus lijelp min maga, 
Gif mig min beskärda del. 
Lut en sup mig^.ej forsvaga „ 



Digitized by VjOOQ IC 



125 



Lät min hjerne ha sitt speF, 
Gör mig förnöjder till vatten och land^ 
Tag da min granne nu bok uti liand. 
Chor. Gutår! Gutår! 



Mig frän törstig granne agta, 
Som vill titta i min bok, 
Lär mig sjunga tyst och sagta, 
Under verldens langa ok, 
Lär mig förglömma båd sorger och qval 
Och i dig Bacchus. blott hafva mitt val, 
Chor, Gutår! Gutår! 



Fader Bsrcchus om sä händer, 
Alt ditt barn ej mer förmår. 
Men på galor, torg och gränder, 
Som en skugga går och står; 
Värdes du barnet då sjelf till dig ta. 
Och till friskt vatten det leda och dra» 
Chor. Gutår! Gutår! 



L'it mig ställa sä min vandel, 
Ätt jag alllid har conlant, 
Intet tappa på min harid^tl. 



Digitized by VjOOQ IC 



FåaS jag dricka skttU^Hastant;' 
Intet bli surögii ocb trumpeh och tvfir>. 
Intet ^ rain Bacchus, bli tokug och kär- 
Chon. Gutår! Gu tår! 



Laga att när vinet tryter,. 
Jag, ej sticken blir och.^ arg». 
£) mot värden mig förbryter, 
Intet snålas som en varg. 
Lär mig att hedra värdinna och värd,. 
Skönt jag vor nykter och maten- förtärd- 
Char:^ Gutår !: Gutår !^ 



Gif mig tålamod att vänta. 
Tills man slagit för mig i. 
Lät sen mina' ögon pränta* 
Hjertats ro i fylleri. 

Granne' var lustig och munter ock kär,. 
Tiden och lyckan förglömma- vi här- 
Ckor. Gutår! Gutår !^ 



Sen som jag fatt allt fullkomna,. 
Frisk som blomman i sin^ fröjd,. 
Så lät mig då sagta: somnai . 
¥äL otörstig ooli förnöjd; 



Digitized by VjOOQ IC 



127 

Låler oss bedja som Bacclius oss lärt, 
Lefve då allt hvad som hjevlat har kärt! 
CA«r. Gutår! Gutår! 



N:o 58. 

Stadsliagen, 

Pastoral» 
Dedicerad till GrosshandL Eric Nokr. 



i%e] fåfängt! hvart jag ser, 

Ej minsta Nymph ger ögat ro; 
Om ej i grus och ler 

En klacklapp af en sko; Fin, 

Ej visar mig en läck Bergere 

Sin fot i språnget blyg. 
Hvaé ser jag? TofFeln ligger der 

Förutan öfvertyg- t>, c\ 



Fast Soln hvart tak förgylt, 

Vid tusen Foglars morgonsång, 
Syns ändå ingen skylt 

På minsta Krögar-Stäng. Fin, 

ätfk hade Fredman blott förlag. 



Digitized by VjOOQ IC 



128 



Sägs här i hvart ett hörn 
En målad kanna med beslag , 

Och på dess lock en öm. d. c. 



Jaf hvart jag vänder mig. 

Emellan gropar, kärr och dy; 
Förvillad är min stig, 

Och alla Nymplier fly. j^vn, 

Hvem hör min sång från denna sten. 

På en så sumpig plan? 
Blott Skatan på den torra gren. 

Och Kråkan der i gran« d. c. 



Syns åkrens gyldne prål 

Nedbugnande vid vädrens sus? 
Hörs skördemännens skrål 

Bland lior, glas och krus? ^- Fin^ 

Nej fåfängt «söks en stackad vålm. 

Och ingen Lyra hörs. 
Fast vägen bär till Drottningholm, 

Dit Sång-Gudinnan körs. D, c. 



Ne| vid min klagoton. 

Jag Bromsars trurapna mummel höv; 



Digitized by VjOOQ IC 



129 

På klippan ramar Kon, 

Och Tjuren nedanför. ' Fin. 

Vid gärdsgårds-giindens brutna led 

Sig Hästen stjelpt sä matt, 
Der den som nyss sä modig red, 

Nu snarkar utan hatt. H. c 



Hvad sqvalpning i hvart stig! 

Tallkottar, stickor, ris och barr! 
Der Ufven grufvar sig 

Vid gamla Stammars knarr. Fin. 

Ej plockar Herdens trogna hand 

Åt lilla sin Jeanette, 
Ur dessa tufvors sqvalp och sand, 

En enda Bröst-Bouquette. n. c. 

* # # 

Så sitte längre hin 

Här törstande, och intet jag! 
Gladt hjerta och godt vin 

Är lifvets sammapdrag. Fin. 

Du, som från släp och gräl och tvång 

Till Bacchi Vinpräss går, 
Sjung här din rätta frihets sång, 

Ditt glas islagit står. j>, c. 



Digitized by VjOOQ IC 



130 

N:o 59. 

JijLar du något i flaskan qvar? 
Hurra, så lät oss då lustiga supa1 
Har du något i flaskan qvar? 

Kära far! 
Häll då glaset för en livar. 

Häll kära far; :]j: 
Lät det då rinna medan du har. 

Håll kära far; :||: 
Nog af denna spiritus, för vår torstiga strupa» 
Klinga Gubbar glas niot glas, 
Lät oss då lefva medan vi kunna. 
Lät oss friskt om kransen dras, 
Rida med Bacchus på tunna. 
Sitter du trumpen vankas det stryk; 

Aj aj aj aj. :||: 
Sitter du blyger, ränn då och ryk! 

Aj aj aj aj. :|f: 
Drick i botten som en karl, 
Värden han vill oss det unna. 



Digitized by VjOOQ IC 



tsi 

Den 

Snåle och Tilltagsne Gästen. 



Du har «tt fordra af mitt sinne 

Vänskap, sad du? — Nej, 

Nej vänner har jag nog här inne; 

Hit med vin ät mej. 

Så rigtigt häll i dig och svälj. 

Och tumma din egen butelj. 

Klunk i botten, och klunka, klunka glas 

pä glas, 
Och prisa din värd och beröm hans Galas. . 
« « ♦ 

Du har att fordra, vill jag minnas. 

Svara mig i hast — 

Allt hvad uti mitt våld kan finnas 

Uti löst och fasL 

Så rigtigt etc. 

o « « 

Du har att fordra ur min tunna. 

Säj hvad vill du ha? — • 

Den sista droppan mig förunna 

Af ditt MalliKja. 

Så rigtigt etc. 

o « • 

Freéwam$ Bdnger. \% 

Digitized by VjOOQ IC 



ISf 



Du har att fordjRa, vS^ det hSaUi^ 

Sä| hvad vill du ha? 

lo Batt odb dag att bo» dig gästa. 

Supa och må bra^ 

Så rigtigt etc. 



Du har att fordra hvad dig fögnar. 

Säj hvad önskar du? 

Jo men, att få pä dina vägnar 

Sofva hos din Fru- 

Så rigtigt etc. ^ 



Du har att fordra, säj, niå göra^ 

Hvad dig faller in. 

Jo men, ora du blott orkar höra, 

Att din Fru blef min. 

Sä rigtigt etc. 

♦ ♦ * 

Du har att fordra, säj nu äter. 

Säj allt hvad du vet. 

Jo men, du nycklen mig tillåter 

Få till din Pulpet. 

Så rigtigt etc. 



Digitized by VjOOQ IC 



t>a liar att Csrdni, lät «s dridia» 

Pölj du din natur« 

GttUt! tllbt t&ig «r din fi^tt» 

Ta ditt Yackra Ur« 

Så rigägt ^te. 



JDu har att fordra, säj nu mera, 

*Hvad som anstår å^g. 

So denna Jackan yUi^ ponera, 

Aättre kläder mig» 

Så rigtigt etc. 



Du har att fordra» dessforinnai!. 

Blir jag ej i fred. 

Rätt sagt, till minne af Värdinnan, 

Tar jag denna sked. 

Så rigtigt etc. 



Bu har att fordra, nu upprepa, 

Hvad dig fögna skulL 

Jo men, att jag dig sjelf fick syepa. 

Och ta ditt Schatull 

Så rigtigt etc. 



Digitized by VjOOQ IC 



134 



Sä vill jag dä med dig darer^r^ 

Utan list och flärd* 

Din skäl som Värd, odk dertill roer»^ 

En storstätlig Värd. 

Så rigtigt liäll i dig och svälj, ete^ 



N:o 61- 

Till 
Bateljen. 



I^e god dag min vän, min frände^ 
Se Buteljen, menar jag; 
Aldrig bättre vän jag kände; 
Var välkommen i värt lag^ 

Gutär! :||: 
Uif hos oss i dag. :|f:: 



Hur stär till min vän med Eder,. 
Allt for gladlynt synes du, 
Complimenter bort jag beder,. 
Lät oss vackert kyssas nu. 

Gutär! :M: 
Lät oss kyssas nu» :|[r 



Digitized by VjOOQ IC 



IS» 



Hvarfrån kommer du min frände. 
Ifrån Mosel eller Rehn? 
Fr&n Bourdaux ell' Terldsens ände? 
Lika godt, du är ej klen* 

Gutår! :||: 
Godt, du är ej klen. :||: 

♦ « ♦ 

Länge väntat har min strupa 
tJppä dig min gamla vän, 
Res nu neder hufvudstupa. 
Men kom aldi'ig mer igen. 

Gutär! :||: 
Kom ej mer igen. :li: 



Nä så diickom. Friska bussar. 
Hej courage! håll god min; 
Lät man halsarna bli slussar, 
Der nu vinet seglar in« 

Gutär! ;I1: 
Vinet seglar in. :i|: 

* # # 

Himmel tack for mun och maga, 
Men jag orkar intet mer, 
Mina krafter de aftaga, 
Fredmant Sånger* 12^ 



Digitized by VjOOQ IC 



JM 



Glaset ]ag ej mera ser. 

GuUr! :!(: 
Jag ej mera ser. :f|: ' 

. . . I 

Skicka Gubbar eflei* Prästen, 
Jag mitt testamente gör, 
Dock jag måste dricka rasten. 
Att jag intet töristig dör, 

Gutår! :||: 
Intet törstig dör. :[|r 



N:o 62. 



j^ldrig ett ord! 
För ta mej tusåndi Bänkar och Bord 
Och Solar och Månar och Himmel och Jord 

Sku darra 

Och knarra 
För mig om min vrede blir spord. 

Vet du väl kar 
Att ta mej tusand! Turk och Tartar^ 
Hin Häles Fru Mamma, Beekebubs Far 
Mig nånsin förskräcker så länge buteljen jag har« 
Hin och hans Guffar! 
• Puffar, 



Digitized by VjOOQ IC 



181 



Knuffar I 

SLuffar 
Ragna de sku i Calas« 

Vaggmellan :||: 
Om du ej tömmer ditt glas« 



Öppna din trut, 
För ta mej tusand! smäller till slut; 
Buteljen for skallen så vettet gär ut. 

Lät rinna, i 

Besinna , 
Att Bacchus han tål intet prut« 

Hatten på sned , 
Till höger, vänster, bakfram, må ske; 
Och rocken utaf så att alla må se 
Hur Bacchusvår fader oss biktar liksom en Abbe. 
Alla i västen. 

Gästen, 

Prästen, 

Rasten , 
Sku dricka om i calas« 

Vaggmellan :||: 
Om du ej tömmer ditt gla8« 



Digitized by VjOOQ IC 



186 

K:o 6tf. 

JMLäster Petrus från det helga högaiy 

Med calott och långa raka hår. 

Himlar sig, och för ett nådigt öga 

Dundrar, och uti ett bräde slår; 

Med sin hvita näsduk han sig torkar; 

Gud vet hur han orkar 

Rusta så med fan. 

Pusta vackert kära far och hvila> 

Satan lär ej ila 

För en Bond-Caplan«> 



Ne) Herr Pehr, den mödan intet rantar^ 
Se Ert timglas andra gången tömdt; 
Kålen står på bordet, supen väntar; 
Har ni väl Ert kära Ölstop glömt? 
Torka vackert svetten utaf kragen. 
Trött om högtids dagen. 
Efter gammalt lag. — 
Petrus hunnit första delen bara^ 
Rasten lät han vara 
Till en annan dag< 



Digitized by VjOOQ IC 



13» 

N:o 64. 



Haga. 

Dediceras till Herr Capitainen KjEnsTEiif. 



Jfjäriln vingad syns pä Haga^ 
Mellan dimmors frost och dun» 
Sig sitt gröna skjul tillaga. 
Och i blomman, sin paulun; 
Minsta kräk i käiT och syra» 
IHyss af Solens värma väckt ^ 
Till en ny högtidlig yra , 
Eldas vid Zephirens flägt. 



Haga, i ditt sköte röjes 
Gräsets brodd och gula plan; 
Stolt i dina ränlar höjes. 
Gungande den hvita Svan; 
Längst ur skogens glesa kamrar 
Höras täta äterskall. 
Än frän den graniten hamrar,. 
Än frän yx i björk och tall. 



Se Bruns vikens små Najader 
Hö|a sina gyldne bom» 



Digitized by VjOOQ IC 



14Ö 



Och de frusande cascadei^ 
Sprutas öfver Solna tom; 
Udder skygd af hvSlfda stammary 
iPä den väg man städad ser. 
Fålen yfs och hjulet dammar , 
Bonden mildt åt Haga ler. 



livad Gudomlig Inst att röna 
Innom en sä Ijuflig Park^ 
Då man hälsad af sin Sköna, 
Ögnas af en mild Monark! 
H varje blick hans öga skickar. 
Lockar tacksamhetens tår; 
Rörd och t just af dessa blickar^ 
Sjelf den trumpne glädtig går. 



Digitized by VjOOQ IC 



141 

K:o 05. 

Bref 

ftn Kongl. Secret. ELISSCHRÖDERHEIM, 

j anledning af Konungens resa tiU 

Rysstand, år IttT 



Så ser jag ut vid stranden , Min Bror, der Mä- 
laren blandar sin bölja , 

Gråtögd och yr, beklämd och förlagd att icke 
min Konung fä följa. 

Följa det folk som pryder hans köl, bland båts- 
männer klänga i tågen; 

Än vid mitt glas^ besjunga haiis flagg, än le åt 
den brusande vägen; 

Än vid dess lugn, dess sqvalpning och flägt^ Mo- 
narken till välgång och lycka, 

Stränga mitt spel, beundra hans färd, och ögat 
med tårar besmycka, 

Uppå ett skräf, kull vältradt och stjelpt, som hug- 
nar af buller och slammer. 

Skuffad och trängd af gubbar och barn, gesäller, 
mamseller, madamer. 

Står jag på tå med kikarn i hand, och suckar 
vid blixt af canoner. 

Ser huru Neptun i glittrande språng framkallar 
de nakna Tritoner, 



Digitized by VjOOQ IC 



14S 

Som ur sitt skum med fladdrande b&r uppstigaL 
pä tusende ställen. 

Vattnet s& klart i rinnande sorl försiUrar d« 
mörkgröna fjällen; 

Armarna knytas med löjen och skratt; de stim- 
ma » de dansa, de kriga. 

Flyta i ring med rygg emot rygg, och somliga 
buga och niga. 

Andra igen ur blomstrande kärl utösa de vack- 
raste floder, 

Blåsa i horn så väldiga skall, att Roddarne släp- 
pa sitt roder; 

Tills i ett svälj 9 helt tätt vid h varann^ de plum- 
pa och dyka i vågen. 

Höja sig upp och spruta en rymd, som sköljer 
båd' master och tågen. 

iEolus syns i ljungande moln, och Flora i blom- 
' mor på marken; * 

Pan sträcker ut sitt grönskande hvalf; Diana hdn 
hälsar Monarken; 

Valdthornet hörs vid gastarnes sång, som mum- 
la och tumla i botten, 

Sprutande upp en vattu-column, af fruktan och 
bäfvan för skotten. 

Holmar och skär i ljusblåa fält ett Tyrus för 
ögat utbreder, 

Der är ett skepp, än en ])åt, än en sump fram- 
lodar i bugter och leder. 



Digitized by VjOOQ IC 



14S 

F>egleii i skyn med qvittrande näbb till låftäng 

bereder sin tunga; 
Ankor ocfa gäss kring bryggor och skrank plyå-> 

goma flaxa och gunga. 
Flaggomas flägt förvillar min syn bland masters 

oändliga skara, 
Byss och Spanjor, Holländare, Grek och Engels- 
man skotten besvara^ 
Strändeme prydas med tusende lif, som ^kimn 

af förgör och ränder. 
Lika den rand, det brokiga prål, då r^^nbägeii 

stormen afvänder. 
Brantaste berg förvandlas i fölt, dev Frö ja med 

hela sin skara 
Sitter (omäm, bekymrad och trött, men orkar 

ej tala ell' s^ra. 
Lutar sig fram, betraktar sä ömt den glimman- 
de slupen i fåren. 
Der med sitt skärp hon roddaren :ser kringfavälf- 

va den glittrande åren; 
Sqvalpar en dryck af mandel och mjölk, tills 

ändtlig det blixtrar vid skotten. 
Då hon bestört ser Kungen ombord, och orkar 

ej dricka i botten. 
Allting är gladt, allt andas så fritt, och solen i' 

molnena glimmar. 

Tills i en blink bäd mörker och qval förändra 

de Ijufliga timmar. 
Fredrntins Sånger. 18 

Digitized by VjOOQ IC 



144 

Spädaste Nymph, med kläde i kand, hon h viftar 

och niger och grätery 
Frågar så ömt, oskyldigt och godt: när kommer 

vår Konung väl åter? 
Syster och bror i fallvalk och kollt, på marken 

de stimma och kriga. 
Kungen han far; de brista i gråt; Föräldrarna 

bjuda dem tiga. 
Modren försagd sitt sömniga barn upplyfter på 

armen och frågai*: 
Ser du vår Kung? nu' reser han bort: Gud vet 

livad mitt hjerta så plågan 
Ser du hans skepp? der glimmar hans vakt; der 

blåser hans mägtiga flagga; 
Mins hvad du sett; sof sött på min arm; rättnu 

skall jag bädda din vagga; 
Tag mig i hand , omfamna mitt bröst — Så van- 
drar hon bort och försvinner; 
Vandrar förbi en krympling på bron; hvar ådra 

med mildhet nu rinner; 
Mild ur sin pung sin endaste skärf hon räcker 

den usle som klagar; 
Firar en dag så dyrbar och öm; det hjertatRe-* 

genten behagar. 
Åter en ann' utarmad och blek han höjer sig upp 

på sin krycka. 
Svingar sin hatt, ser bestört upp åt skyn, och 

ropar: Gud gifve Dig lycka? 



Digitized by VjOOQ IC 



145 

Rik och förnäm i purpur och glans sitt anlet 
förvandlar en annan. 

Vänder sig bort och tränger sig fram bland fol- 
ket, med hatten för pannan. 

Råkar sin vän och hälsar bestört, tills båda de 
hälsa och stanna. 

Taga hvarann* uppriktigt i famn, med tårar sin 
önskan besanna. 

Somliga gå under yrsel och sång, begrunda h vart 
vimplarna flägta; 

Åter en flock på säten vid bron af qvalm och 
bekymmer försmägta; 

Andra igen, med gnäggande spann, sig långt 
utom vagnarna luta. 

Vifta med flor, solfjädrar och löf, när båtsmän- 
nen hurra och skjuta. 

Hästen han yfs med flägtande man, det gnistrar 
om fötter och länder, 

När vid ett dån af pukornas klang , det flytan- 
de Slottet sig vänder. 
ScHRÖDERHEiM, nej, jag orkar ej mer den saknad 
och längtan afmåla. 

Som i vår stad gör gladaste bygd .så ängslig och 
mörk som en håla. 

Deribre, Bror, så går jag min väg dit GudanlSi 
vilja mig föra. 

Virkar mitt nät, tar bössan i hand, och kaaiar 
min lyra — må göra; 



Digitized byVjOOQlC 



I4« 

Vandrar min yHg långt bort till ett torp; att 

skogens Gudinna besöka: 
Stolt af min hand dess altare skall med vild- 

bråd utsiras ocb röka» 
ilskar du mig uti denna min drägt? Säj mig »är 

jag värdig Diana? 
Tycker da om min tröja » min hatt, på denna: 

mm blod%a bana? 
Hängslet af taft, gnidblandadt och grönt ^ är &- 

stadt sä härdt som en sena; 
Prjdd med en plume pä min kullriga hatt viH 

|ag mandom och vällust förena. 
ScHRÖDERHEiM hör du, hörde du nu, huru Ijuft 

valdthornen de klinga? 
Hundarae ren i sträckande lopp i kors emot 

Hararna springa; 
Luften är sval, i stillhet och Ingn» de grönskan* 

de ängame pråla; 
Skällorna höras på getter och lamm, och tjurar* 

na flämta och vråla. 
Med i en däld ett vallhjon med horn hon ttttar 

och boskapen värdar. 
Som pä en äng långhalsiga stå, och koxa fit 

stugor och gårdar» 
Der skull' du se en Vallkulla tfick fullmjölka sin 

' bonade stäfva. 

Under det kon med slingrande svans vill immkr 

sar och myggor förqväfva» 



Digitized by VjOOQ IC 



HT 

Der går en vagn med dammande hjul» der rider 
en Marjo allena. 

Full på ett klöf en bonde i sömn vill ingen sin 
kosa förmena. 

Men vid en knut en prålande skylt för ögonen 
börjar att glimma; 

Der ligga lass kullstjelpta i sand, och hästarna 
stå utan grimma. 

"Toipet nu syns bland skuggrika trän, af aspar 
och lönnar och alar. 

Inom hvars hägn en rinnande bäck försvinner i 
vikar och dalar. 

Redan jag ser ett bord mot en vägg, der torpa- 
ren sitter med hatten. 

Under en gök som gal i ett ur, tätt utmed en 
kruka med vatten; 

Brynar en knif på en skoklack 'och skär en hjul- 
pinne nätt af en sticka. 

Dricker en gång, lyfter hatten och ler, och bju- 

^ der mig också att dricka. 

Rummet är prydt med taflor och språk, mångf- 
färgade, röda och gula; 

Saul med ett spjut, Susanna i bad och Absalons 
skenande mula. 

Här vid en säng med tofflor åf garn en gungan- 
de vagga arbetar. 

Der på en pall en gumma i bok med glasögon 

pekar och letar; 
Fntdmung Sånger» - A5* 



Digitized by VjOOQ IC 



148 

Slftfvar en rad på registret med sång» lasttoMr^ 

na foUa sig hesa; 
Ber för v&t Kung andäktigt ocK fromt, och ön-^ 

skar bans lyckliga resa.* 
Full på en stol med piskan i hand en bonde 

han gnolar ett qväde; 
Nickar sfi godt vid Konungens skål, berömmer 

sitt herrliga sade; 
Tittar ibland åt fönstret och glor» betraktar båd"" 

stjernor och måne; 
Lofvar god vind, sen pekar med hand hvar Åbo 

det ligger i Skåne. 
Hällkarlen lyss och rensar sin nubb, Cbrbaomar 

sitt fnöske och flinta; 
11^1 med en suck af hjertat till skyn han följer 

de redliga sinfa. 
Smackar så godt, utpuslar en rök, och menar, 

om Gudarne vaka. 
Att med Guds bfelp, till Jul eller så vår nådige 

Kung är tillbaka. 
Åter en kärn^ båd skvynklig och brun hon vri- 
der en Iiärfvel odi nystar; 
Gnabbas med en, som står vid en spia och mjöl-' 

ken i kittelen ystar; 
Gissar, i år, som kornet är rikt och axena fro- 
diga bugna. 
Att få sin säd förvandlad i dränk, och önskar 

alt vädrena lugna. 



Digitized by VjOOQ IC 



149 

En med en tång de glödande kol kring fräsande 
bräddarna makar; 

Men bäst bon står, hon niger och ber för den 
kännes hydda bevakar; 

Klappar mig ömt, ber sjunga en skal, och näm- 
ner sin Konung med smärta. 

Derfbr märk: under trumpnaste min bor ofta 
det frommaste hjerla. 

Villig och glad |ag sjunger som hon; den skälen 
förlustår mitt sinne. 

Stolar och skåp, nystfötter och bord, allt bör- 
jar nu dansa här inne. 

Kärngar och barn, skjutsbönder en svärm, håll-' 
karlar, förlupna gesäller 

Taga i ring; men Skytten går bort, och knaps 
uti bergena smäller» 

Ren på min rygg min hare jag bär, och några 
små vipor i taskan. 

Elis, God natt! jag diicker din skål till yttersta 
droppan i flaskan. 

Lindra mitt q val; tag lyran i hand; jag orkar 
ej mer i min yra, 

Lefve vår Kung, så älskad och stor! Farväl! .Se 
der har du min lyra. 

♦ ♦ ♦ 

Månan tändes, dundren Ijunga, 
Under Vimplars blåst och prål; 



Digitized by VjOOQ IC 



150 



Cofn: 



Och de mörka JuUar gunga, 
Under Folkets glada skrål. 

Hurra y vår Konungs skäl! 

Sväng hattama. 
Hurra!' 
Hurra! i rågadt mål! 

Vår Konungs skål! :||: 

Slui på Fredmans Sånger. 



Digitized by VjOOQ IC 



Register. 



Aétt döden mr en faslig björn 
Acft h&r ett roligt Giftermål 
Acb, om Ti hade God' vänner 
Adams skäl , vfir gamla Far ! . 
A^asvcrus var al miigtig . . 

Aldrig ett ordf 

AIH förrandlaa, allt går . . 



w aedii Härolder med guld . 
Bacchaa snyfta, gret och stamma 
Bort vid en grind uti en skog 

tl^ornclina lefde femti år . . 

Jf et Tar xitt curlenst . . . 
Du har att fordra af mitt sinne 

Jfin Potfphars hnstfa med 

J; järiln vingad syna på Haga 

fjTamle bror JocLnm, Klang 
Glada blöder, nir vi drieka . 
Grannas Lasse! Klang på . , 

Gubben Noach 

Gnbben Loth och hans gamla 

JHsde jag sex tufende daler 
Har dn något i flaskan qvar • 
Har da dig vinder .... 
"Hör klockorna med ängsligt . 
Hör Pnkor och trampeter . . 
Hör Trampetarn, alarm t . . 

I Januari månad, Gutår! . 



N:o 


19 p. 


4S. 


9> 


««», 


4r. 


»r 


8» 


ti. 


»1 


«„ 


ML 


IT- 


40 „ 


82. 


ir 


«*., 


1S«. 


1» 


»„ 


80. 


»r 


1 » 


5. 


n 


4»,. 


104. 


»» 


«4„ 


51. 


«» 


S5„ 


52. 


>» 


1»„ 


SS. 


»» 


«»» 


ISl. 



88 „ TO. 
04 ., IS». 



il 


44 


«» 


95. 


« 


S7 


»t 


T». 


»» 


20 


ti 


61. 



85 „ 72. 

86 „ 75. 



»t 



14 



SS. 



59 „ ISO. 
46 „ tOl. 

6 „ 20. 

4 „ 1^. 
80 „ 



17 



6S. 
89. 



Digitized by VjOOQ IC 



Register. 



J närvarande parter .... 

Joachim uti Babylon 

Jadith var en riker Enka . . 

JVom sköna Källarflickor . . 
Karlek och Bacchiis helgas min 

JLiokatten! Lokatten! min . , 

Magistraten uti T ♦ ♦ * flker 
Mi;ia Björnar samlcn Eder 
Mollberg höll flaskan och 
Movitz skulle bli Student; 
Master Petrus frSn det helga 

^ej f&fiingt! Hvart jag ser . 
November den femtonde dagen 
Nar jag har en plåt att dricka 
Närvarande vid flnidum, . . 
Nå ödmjukaste tjenare . . . 

\3m ödet mig skull' skicka . 
Opp Amaryllis! Vakna min 
Ordern Härolder ta'n edra 

JL arterna syns kring Bacchus 
Portugal, »^panjen, .... 
På Gripsholm är allt för roligt 

S3e god dag min vän min frände 
Se menigheten • • ^ . . . 
8é 8?arta böljans huta drägg . 
^}ung och läs nu Bacchi böner . 
Snart är jag ryckt ur tidens . . 
8om af handlingarne, Bröder! . 



N:o 54 p. 116« 

41 „ 86. 

42 „ 89- 






15 „ 



22. 



„ 1»„ *2. 

11 •* 11 "• 

,, 20 „ 48. 

„ M » 18». 

'ii 28 ,, 58. 

„ 63 „ 1J8. 

„ 68 „ 127. 

« 48 „ 105. 
56 „ 12S. 



11 

^^ 
11 

11 

11 
I - 
19 

^^ 
11 
1* 



62 „ 112. 
9„ 24. 



50 „ 
11 ,. 



07. 

65. 

9. 

108. 

28. 



84 „ 71. 

„ 61 „ 184. 
8 „ 11. 
5(6) 18. 
57 ,,124. 
18 „ 40. 
„ 58 „ 114. 



Digitized by VjOOQ IC 



Register. 



Som nu och emedan . . 
Supa klockan öfver tolf 
Så lunka ti så amåniiigom 
Så ofta ja^ iiger ledighet 
Så ser jag ut vid stranden 
Så slutas våra sorgedar 
Så slår vår Glock nu locket 
Så vandra vare store män 

X råd fram du nattens Gud 

mJ r vägen och vik ... 
Ur vågen, ur ^agen . . . 
Utterqvist — ja! ... 

▼ enus, Minerva . . . 

r jag född, så vill jag Icfva 



N:o 



4d p. 108. 
10 „ *5. 
«1 ,, 44. 

ft ,, 15. 
65 ,, 141. 
28 ',, 40. 

5 (c) 10. 

5 (a) ir. 

S2 „ 67. 

26 y, 5S. 

27 ,, 55. 
51 „ 110. 

12 „ 80. 



16 



88. 



Digitized by 



Googje 



«f na' 
Joac' 

7 



Digitized byVjOOQlC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized byVjOOQlC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



m^»m<^^m^Ék^mik^m^ 



c JUL l$eUmaH0 



Samlade Skrifter. 



Tredje DELEik 



BACCHANALISKA ORDENS-CAPITLETS 

HANDLINGAR. 



FORSTii AFDELNIKGIN. 



GÖTHEBORG, 

pd c. BACKMANS wk N. J. GUmPERTS Förlag. 



9m^»mm 1837. u^m<^ 



Digitized by VjOOQ IC 



G. M. BELLMANS 

8amlade Skrifter. 



ITredje Dble5. 



BACCHANALISKA ORDENS-CAPITLETS 
HANDLINGAR. 



TORSTÅ AFDELNINGEir. 



GÖTHEBORG, 

pa C. BACKMANS och' X. J. OVMPERTS Förlag. 

18 3 7. 



Digitized byVjOOQlC 



Scsn S'?oS. I 



Barvard CFlle>e Liteary 
July 1. 1814. 

B«<11M»«> of 



Digitized by VjOOQ IC 



BACCHANALISKA 

OBDENS-CAPITLETS 

HANDLINGAR. 



Första Afoelningeit. 



GÖTHEBORG, 

CHARLES BACKUAN.. 

18 8 7. 



Digitized by VjOOQ IC 



Barvaxd (y Ue re Libravr 
Julyl, ldl4. 

Qtorgiaa JLowéil FutmMm 



Underrättelser. 

Corno, Valdthorn; Qarm. {CtarineUo)^ Chtrinett;^ 
Fog. {Fagotto\ Fagfotft elle; Busong; Flauto, FUjt; 
Oboef Tama. (Tamburo)^ TnunuM; Timp. (TimpMi), 
Pnkor; Tromb. {Tromba\ Tromfti; r:cUo {f^ioloncello), 

Yiidoncell eller Uten Bas. 

. • 

Deasa ord ntmirka, att, der strekarae stå, bör roste» 
imitera det atsatta lustmmeiitets ljud, efter melodieB. 



Digitized by VjOOQ IC 



1. 
Bacchi Första Riddarslag"^) 

den 4 Dec. 1T66. 



Ordens-Härolder, tan edra spiror, 

Och, Slendecker, trumla nu! 
Bom, bom, bom, bom, med pukor och liror! 

^ Bacchi fest vi fira sku. 
Riddare-Capitlets våta gubbar! 
Klang! Bacchus dubbar :jf: 

Lundholm, 
Bränvinsbrännarn — Vär4ig du! 
« ♦ ♦ 

Ordens-Capitlet ingen nu rubbe; 

Lundholm, han är värdig, han: 
Hodie mihi, eras tibi, gubbe. 

Du uti din stjéma fann. 
Riddarn Jppehtubbe, Tullinspectoren, 
Klang! är fiiboren; :II: 

Bacchus, 
Bland hans hjeltar ålderman. 
# # * 



♦) Finnes i Fr. S. under N:o 2, aien nppttfes hir, iå- 
tom hörande till Riddare-Capitlets Handlingar. 

Till detta stycke hörer Riddare-Edem afiaggandc^ 
Fr. S. ^:o 4, 



Digitized by VjOOQ IC 



Hjelte vid tunnan, stå intet flater, 

Riddarkåpan knäpp igen! 
Patria uhi hene, kamrater , 

Står i stjernan, ser du den? 
Vivat semper Bacchua, glas och buteljer! 
Står du och sväljer^ :||- 

österman ? 
Österman, Stolmakaren? 
^ « # 

Främst ibland Bacchi hjeltar han tråkar^ 

Hjelper andra i sin mull; 
Men när som klotet käglorna råkar. 

Dimper kägelkungen kull. 

Veni, vidi, vici, står uti stjernan» 

Klang! Bacchus ärna'n :[[: 

Längese'n. 
Vivat Bacchus och hvar full! 
# # * 

Riddaren Bacchus ville betrakta: 

Sockerbagar Halling, stå! 
Puka, Stendecker, intet så sakta: 

Lyft upp pinnarne och slå! 
Jf/t Cresar nut nihil hans valspråk blifver. 
Klang! Bacchus gifver :ll: 

TJaUing 
Tap}>en till att suga på* 

» « » 



Digitized by 



Google 



Än fins en stjerna målad och prickad 

För TuUskiifvaren Agrell. 
Promt till NoiTköping varder han skickad, 

Som Mercurius qvick och snäll. 
Semper adsum Riddarns -valspråk heter. 

Pukor, trompeter! :||; 
Pukor! 

Nu Capitlet slöts i qväll. 



Digitized by 



Google 



8 

t. 



Bacchi Andra Riddarslag 

den 4 Dec. lT4t7. 



(Ifelodi: Som b^ijan krusar, fmsar, bruiar m. mj 
JL dag har Bacchus haft Capitel, 
Tvänne Ordenshen*ar nämnt , 
Förtjenta till sin Riddartitel, 

Dag och natt vid tunnan jemt: 
Herr von Berco främst. 
Uti lag ej sämst. 
Gutår! 
O tempora, o mores! han till valspråk får. 
♦ « ♦ 

Nu får han Bacchi stora stjerna. 

Tvä förgyllda Svin ... Ja men! 
Det andra korset sägs man ärna 
Holmström, Actuarien. 

Holmström! klinga nu: 
Lefve jag och du! . 

Och hör: 
Nulla dies sine linea han till valspråk för. 



Digitized by VjOOQ IC 



9 



Bacchi Riddare-^Dubbning 

den 19 Dec. 1767. 



(Melodi I Komj gubbar, ihåg m. m.) 

Wode Herre och Man! 

Baechus tagit dig an. 
Att Riddare bli af hans Orden så grann. 

Var värdig, och stå! • . • 

Men du tumlar ändå • • • 
Så låt Riddareklockorna klinga och slå. 

Fall på knä, båda två! — 

Låt nu pukorna gå. - - - Timp. 

Von Berco och HctHmstrom , nu dubbas 

de två. 
« « o 

Jag von Berco står här. 

Och jag lofvar och svär. 
Så sant som jag lefver och Riddare är. 

Bli trogen vid glas. 

Aldrig svika calas, 
Men tugga min skorpa, när suparna tas: 

Baechus! mig ej försmå. — 

Låt nu pukorna gå. - - - Timp. 

Von Berco och HolmetrSm, nu dubbas 

de två. 



Digitized by VjOOQ IC 



1« 

Jag nalkas din thronr 

HolmstrSm är mm person: 
Och Vivat, du Bacchos, vår Ordelispatronf 

Jag lofvar ech svär 

Vid den stjerna, jag bär. 
Vid alla de supar, mia corpus förtär» 

I din tjenst trogen stå. *-- 

Lät nu pukorna gå. - - • Timp. 

Von Berco ödi BolmBtrSm, liu dubiiBS 

de två» 



Digitized by VjOOQ IC 



11 

4. 

Riddare-Balen 

den 19 Dec« 1767. 



fiLom» Riddarbalen se! 

Hopp, hopp, J Riddare! 

Biåsen till dans — må ske! — 
Trompetare! 

Äej, Bacchi roligheter! 

Hej, hör hans tvä trompeter! Tromb. 

Kilberg dansar en pas pied, 
Jensen slänger på en sned, 
Kolmodin gör hopp jM-e've'* 

Blås, trompetare! 
Bacchi fest skall firad bli: 
Slut nu ringen alla tri! 
Planberg dansar midt uti. 

Stor sak! nu dricka vi. 



Digitized by VjOOQ IC 



12 



5. 
Den 19 Dec. 176T. 



C Melodi: Bundt kring i verlden jag åVäfvrnrX 
Aiddame de spy och de blåna: 
Pnkoma dundra och dåna. - . - itajp. 
Paikare! slamra och slå. ... Timp. 

Hejy med god min, 
Kolmodin, 
La chaine med Bacchi kilans: 

HåU balans :|{: 
Uti vår riddardans! 
Nybom, med hand uti sidan , bastant , 
Hoppar mot Meissner i takten galant. 
Riddarn Holmström tumlar , liksom en rou- . 

sikant. :|j: 
Största jätte och minsta dvärg! 
Kom, och dansa pä Bacchi berg. 
Nykter afund vi fulle glömma : 
Låt oss alla hålla förg. 
Den som dricker, har inga qval: 
Mången nykter han (Slt förtal: 
Eljest angår ingen dömma 
Om vår ro och vår riddarbal. 



Digitjzed by VjOOQ IC 



IS 



Bacchi Tredje Kiddarslag *) 

d«n 4 Dec. 1768. 



I^e menigheten, 

Hör på Irompeten, 
'Pukorna vid Bacchi Riddareslag! 

Två servitörer 

Bli Commendörer 
Af hans Orden denna dag. 
Ordens Härolder, Glock och Kämpendal, 
Bär sina spiror utan allt förtal, 

Bom, bom, horn, bom, bom! :||: 

Utan allt förtaL 

o « «' 

Trohet bör lönas, 

Tapperhet krönas. 
Romersk dygd bör Romersk ära fi 

Segt*ande lansar 

Bindas med kransar: 
Bacchus tänker likaså. 
Skattmästarn utaf Orden, Kolmodin, 
Bär uti korset två förgyllda svin. 



♦) Förekommer i Fr. S. N:o 3 uuder namn af dei.VW/ö, 
men har har återfått sitt rätta rum. 

Dacchan, Ord, Capt. Uandl, t 



Digitized by VjOOQ IC 



14 



Bom, bom» bom» bom» bom! :f|: 
Två förgyllda SYin. 



Klinga med glasen, 
< Rör orgelbasen: 
Riddarena upp i choret nu gä. 

Klang! Bacchus dubbar 

Tvä käcka gubbar. 
Stora hjeltar bland de små. 
Meissner till valspråk Tota die för^ 
Nybom Plus ultra. Hör pukslagam, hör! 

Bom» bom» bom» bom» bom! :|P: 
. Hör pukslagam» hör! " 



Undan för ropet! 

Nystedt för stopet» 
Planberg går som Ordens Canceller; 

Truppen sig sluter, 
^ Ordens statuter 
Joseph Israelson bär. ^ 

Ordensperuken bäres i ett skrin; 
Jensen den sätter uppå Kolmodin. 

Bom, bom» bom» bom, bom! :||: 

itppå Kolmodin. 



Digitized by VjOOQ IC 



15 



Allt diali sig skicka; 

LfitoM oss dricka 
Friskt de nja Riddarenas skål! 

Friska bumöi^r! 

Hej^ Commendörer! 
Lustigt i värt våta prål! 
Orden upplifvad, gammal är och vis. 
Äldre än Ordo Aurei Velleris. 

fiom, bom, bom, bom, bom! :i|: 

Am*ei Velleris, 



i. 

Ceremoniél 

Vid Skaitmästareämbeieia nedläggande i 

Riddare-Capiilet af de Två förgyllda 

Svinen d. 8 Dec. 1168. 



lCiddare«»Capitlets hjeltar sig nu samla: 

Se nu Stendecker uppä pukorna ramla: 
Timp. - - Hör, hur han slamrar och slår! 
Timp. - - Pukpinnen surrar och går. 

I sina kåpor hvar en Riddare står. 

Officianter, fram! Pukorna skramla. 

Jensen, hvar är Jensen? — • Jo, här är jag. 

Riddareperuken af Skattmästaren tag! 
Timp. - - Kolmodin i dag 



Digitized by VjOOQ IC 



16 

Lägger nu Skattmäslarämbetet iieder; 

Går utur Bacchi tempel stilla, med heder. 
Timp. - - Stendecker! slamra och sU: 
Timp. - - Härolder! bugen er tvä: 

Tagen stjernan af vår bjelte då* 



jieta8 commendat Bacchum — ja, vi 

ej ljuga — 
Veneremque juveniu8 — • Härolder! 
buga. 
Timp. - - Lägg, Joseph Israelson, 
Timp, - - Ordens statuter i wån: 

Kolmodin, Capitlet han skiljes ifi*än. 
Nystedt! kungör i hvav källarestuga 
Hvad nu händ t, och kom på stunden igen; 
Nybom och Meissner! tan hans riddare- 
kåpa — Ja men ! — 
Lundholm och Appelstubbe! fram, J red- 
lige män! 
Följen Kolmodin ur templet^ J fyra! 
Sjungom nu alla om den Ijufliga syra, 
Timp» - - Som hos Bacchus fins. 
Timp. - - Tiggarn är der en prins. 

Komodin, min hjelte! man dig mins. 



Digitized by VjOOQ IC 



8. 

t 

Ceremoniel 

vid 

Utnimnlnf en och DnBbnfngen 

i 

Riddare-Capitlet af De Tvä Förgyllda Svinen 

fjerde gängen 

p& Barbara dag 
den 4 December 1T60. 



Hcie^Atfii. Qré* Capit. Bandi, ^ 



Digitized by VjOOQ IC 



Nirrarande i Gapitlet: 

StMteUf G CommendSier *), af kvilkt 

Planberg, Ordent-Canaler, 
j4grell^ Ordent-Skatlmifltare, 
meissner Olhcim, Brynare, 
Von BercOf BaiiiM>-Bokhållare, tamt. 
Österman, Stolmakare, 

ilaoni Ordens Deputerade, tillika med 

Janke Jensen^ Ordens Ceremoni-mattare, Parentator, 
Orator och coottituerade DaatnlttaTe, 

emottaga inom templet de, Barbara d«f 1769, ntnam- 
de Fem Riddare af Förgyllda STinen, nemUgen: 

jivallf Skomaltre; 

Lundieck, tntpenderad Controlör tid SJotnlltkammaren i 

LoTita; 
Carl Hasselgren t tntpenderad KIdman i Heltingfort; 
Stenbergs Interimt Vice Jfigmästare och Skoeraktare; 
Wolfdauer, tutpenderad Kyrko-Intpector i luddetalla, 

Alla i tina Ordentklpor. 



Stendeckcr^ Ordent-Pukare. 
Knape, Ordent-Piplekare. 

Trundmanj Ordens-Klockare h. t« och Ordent-Edtfor-^ 
mulärsforettafvare. 



*) Yid hvarje Bacch! Ordens-ntntmnlng bllfia alltid det 
förra Irets Riddare i och med det samma Commendörer. 

Vistt namn ttafras olika, ifren af Författaren rielf : 

t. ex- hnmpendaly Kempendal^ Krimpendald, Kempendahls 
öman.Öltmcinf 'Mchjmer^ Mcisnen fP'olfdauer, froldaner 
pied fl. 9aken 8r af fora vigt; dock har man I denna 
upplaga tökl alt iakttaga likformighet* 



Digitized by VjOOQ IC 



AORBLL (med utslagna armar, sjunger): 

Så är, pä Barbara dag, 

£n gammal grundad lag. 

Att då i detta tempel. 

Till hugnad och exempel , 
Hvar Bacchi man ge fullt behag. * - - o bot. 

Våren glada, Bacchi män! 

Vår olja brinner än, 

Min bror, vid krus och kanna. 

Vid stånka, bränyinspanna. 
J, friske bröder! drick om igen. - * - o*oe. 
Nå nå! rättnu så tumlar han, 
Så stora pelarn ramla kan. 
Gutår nu , Bror Planberg, Bror Ölheim, Bror 
Berco, Bror Österman! 
(Knape iolo. Pukor » Trompeter.) 

PLANBERG (sjunger). 
Trumla, Stendecker! Pinnarna i Yädret! 
Timp. - • - Rigtigt slå på lädret! 
Timp. • - - Pinnarna i vädret! 

Trumla till uj Riddardag. Fin. 

Hej! silfverhängslen, silfgalon på hatten! 
Timp. - — Trumla hela natten: 

Timp. Silfgalon på hatten, 

Uvita handhar, grymma slag! 



Digitized by VjOOQ IC 



20 

Nu är Capitel: 
Riddaretitel 

Få nu fem hjeltar. Glasena tag. Timp. 

Nå, Stendecker, trumlal Pinnarna i vädret! d. c. 



Skomakar Avall bär den gyllne stjernan* 

Tl»p. Avall, yr i hjernan, 

Timp. Bär den gyllne stjernan 

I en skinnrem, helt despVat Fin. 

Jlvall är knubbig, hvitögd, pussig, lustig., 

Timp. Alltid vät och mustig, 

fimp. Hvitögd, pussig, lustig, ' 

Gammal Ordens-Candidat. 
Bacchus till ära. 
Skall han nu bära . 
Valspråk och kåpa, prunka med stat. * - - Timp. 
Si: Ne sutor ultra crepidam! i stjernan. D. c. 

o « • 

Undan ur dören! Lundbech, Gontrolören, 

timp. Midt i tempeldören 

Timp. Lund beck, Gontrolören, 

Tar i dag sin stjerna mot. r%n. 

Hufvudet slinker, näsan eldröd skiner: 
Timp. — - Klar af små rubiner, 
Timp. - - - Näsan eldröd skiner, 

Till en lykta för hans fot. 



Digitized by VjOOQ IC 



21 

Stjeinan hon prålar: 
Riddaren skrålar. 

Rullar i rännsten, q vick som ett klot. Timp. 

Hanny so 'i, qui mal y pense! Gif rum 

vid dören. d. c. 



Flaskan i näfven, ponsoröda kinder , 
Timp. - - - Middagstiden blinder, 
Timp, - - - Ponsoröda kinder , 

Honneur för Hasselgrens person! Fin. 

Rådman i Helsingfors , nu suspenderad, 
Timp. — - Fordom meriterad, 
Timp. - — Men nu suspenderad. 

Tumlar sig vid Bacchi thron. 
Tapper i nöden. 
Torstig i döden, 
Du är visst vSrdig glas och pension. — Timp. 
I stjernan står: Ignoii nuUa cupido D. c\ 



JägmästSirn^ Stenberg Bacchus nu utnämner, 

Timp. Gammal, stadig, jemner: 

Timp, Bacchus nu utnämner 

Stenberg: se. dig sjelf luU lull! Fin 

Lundholm', hans dtjerna på ditt bröst nu 



blänker: 



Digitized byVjOOQlC 



22 

Ttmp. TJti gyllne länker 

Timp. På ditt bröst nu blänker ^ 

Att förädla & din mulL 
Du bar tvä gudar. 
Och i två skrudaf 
Skall du dubbas, lustig och full. --• Timp. 
Ui ad aquam cervus, står i Jägains stjemä. d. c. 

m ^ é 

Hurra i choret! Si Wolfdauer gamla! 

Timp. Hej, Stendecker, ramla! 

Timp. Si Wolfdauer, gamla 

Kyrko-lnspectorn : gutår! rin. 

Krokig i knäna, ögat stint pä krogen, 

Timp. Bacchi tomtbiss trogen, 

Timp, - - - ögat stint på krogen, 

Tag ditt kors vid sjutti år! 
Sväfvande tunga! 
Nu skall du sjunga, 
Hvad ner i stjernan tecknadt står: - - - Timp. 
Nunciat auroram gallus. ^e]f Wolfdauer ! n. c. 



Ödmjuke dräng! :||: 
Si, huru Jensen hoppar i fläng: 

Si töcken sväng! :||: 
Si, hur han hoppar med plit och gehfin^: 
Si, huru Jensen han hoppar i fläng i 



Digitized by VjOOQ IC 



as 

Öfver bäd' bänkar och stolar och säng! 

Skaffa fiol! :||: 
Si, huru Jensén gör capriol, 

Öfver en stol, :||: 
Under två stolar och uppå ett bord: 
Si, huru Jensen han gör capriol! 
Nu, liksom tuppen, han hoppa och goL 
Hela Capitlet gi*inar och ler. 

Chor. 
Hela Capitlet grinar, 

PL \NBBRG. 
Si nu , för tusan ! nu hoppa han ner. 

Ckor. 
Hela Capitlet grinar.' 

PLANBERG. 

Tungan arbetar, som pä en barber. 

Chor. 
Hela Capitlet grinar. 

PLANBERG. 

Hör nu pä Knapen: nå, hör en solo uti moll. 
Jensen^ han gycklar: ack si, nu kastar han 

boll. Oboe. 

Hej, kullerbytta! nu dansaren med en parasoll. 

Hör nu på Knapen, en solo uti moll! Ohoe. 

# » «^ 

Käi-a, gif akt! :||: 
Si, huru Jensen hoppar i takt! 



Digitized byVjOOQlC 



24 ^ ^ 

- Han har compact, :||: 
Tror jag, med fan och med hela hans magi. 
Ordensperuken i bucklor han lagt» 
Tror jag, åt fan och åt hela hans magt. 

Nu på en sne'! :||: 
Nå, det är verklig roligt att se. 

Riddarne le; :||: 
Pladask uti golfvet! — Det tänkte jag ske — 
Peruken, buteljen, fiolen breVe'! 
Nå, det är verklig roligt att se. 
- Hela Capitlet grinar och gnyr. 

Chor. 
Hela Capitlet grinar. 

PLANBERG. 

Gossen är rasker och lustig och yr. 

Chor. 
Hela Capitlet grinar. 

PLANBERG. 

Så nu, för tusan! han ligger och spyr. 

Chor 4 
Hela Capitlet grinar. 

PLANBEHG. 
•Hör nu på Knapen, nu spelar han en ny duett, 

Hoppar mot Jensen en helvetes balett. Of^ot, 

Hör på hobojan, hur drill på drill nu följer tätt: 
Jensen han sjunger med Knapen en duett. - * - Oboe. 
(7. nsen och knape bli liggande,^ 



Digitized byVjOOQlC 



25 

JENSEN {sjunger). 
Barbara! 
Nå, hurra I 

Chor, 
Hurra i CapitletJ 

JENSEIV. 
Ordensbröder! 
Jag är trött; 
Men i dag 
Iliddarslag . . ^ 

Chor, 
Hurra i Capitlet! 

JENSEN. 

Ack! jag blöder, 

Sönderstött : 
Fjerndeln af min näsa felar. 

Spela, Knape! . . . Knapen spelar. - -' Oboe. 

* * ♦ 

Det är jag, 

Som i dag . . ^ 

Chor. 
Hurra i Capitlet! 

JENSEN. 
Alltid pigger, 
Glad och smord » • ^ 
Oration 

Fram vid thron . . . 
Uutchnn. Ord. Capit. KandU % 



Digitized byVjpOQlC 



26 

Chor. 
Hurra \ Capitlet! 

JENSBN. 

Der jag ligger. 

Blir. hon gjord. 
Jag mitt lif åt Bacchus delar. 
Spela Knape! • • . Knapen spelar 06oe. 

• • • 

Potz.«,chlapperinent! — ► Aj, aj! Håll, Knape! l5u 

mig trampar. 
Tyst! Cancellern — ell' hur? — Hvem är, som 

åt oss stampar? 
Kom hit! — ' Omöjhgt, nej! Ack, tocke dumt 

gemöt! 
Kan du väl ge mej hand, du ditt piplekar-nöt? 
Nå, ge mej håra hand : vi sku stå upp och supsrt 
Pladask i golf vet! — Fritt! Hej, baklänges, 

framstupa! 

Hvad? blånar du? — Pip, pip! Hej, Knape! 

hur ä' dä? 
Jag tror, du sväljde ner din buxboms-oboe? 

KNAPE. 
Pip, pip, pip, pip, pip, pip! Han halka inoiii 

truten : 
PörtroUade machin! Si så, nu drog jag ufen/ 
Han är sä hal . • • Vet du, hur hustru min hon gör ? 
I går med oboe hon stog oeh kärna smör. 



Digitized by VjOOQ IC 



ti 

Den enda» som jag har, min brödqvarB och 

min flaska! — 
Med den jag hedrat har en Pergolesis aska: 
Med den jag ofta nog kring Händels marmor gått, 
Och se'n, på Liljans krog, en Meckels polska 0tt; 
Med den jag Jeppe Berg • . • 

JENSEN. 

Tork smöret utaf truleni 
KNAPE. 
Med den jag — pip, pip, pip! — har gnolat på 

red u ten; 
Med den, på Träsket, jag har ofta nött min Up, 
På bröllop, barnsöl, hej! Pip, pip, pip, pip» 

pip, pip! — 
Det skär mig i mitt bröst. Allein man muss 

doch lachen: 
£n Musicus blir gift! Den bryter af sig nacken; 
Den spelar aldrig väl och aldrig excellent. 
Som sm Apollo bär pä tvänne instrument: 
Den dricker alltid sämst, som blandar tvänne 

safter. 
Jag är en gammal narr, en narr af alla krafter, 
Och si så der bortåt • . . Hej, Jensen, hjelp 

mig oppl 
1 dioret sorla de : si^ Ganslein, hur hån lopp 
I kapp med Berco • • • hej! peruken på ett öi*a! • • • 
Skattmästarn med en knif . • • Hvad är det nu 

att göra? . • • 



Digitized by VjOOQ IC 



29 

fis Orden^höraskäpsdörm .^ * •> 

JENSEiV. 
Hva ba7 Den öppen står ••• 

Ack, Knape, hjelp mig upp! De ropa nu: gutår! 

De klinga.» . . Himmel, hjelp! Hjelp den för- 
dömda Jensen . . . 

Härolder r kommen hit med Ordens-lercredensen... 

Härolder! — Ingen hör . . • Jag är så full och 

svag . . . 

Pladask! der ligger du; pladask! der ligger jag. 

Härolden;! kommen hit: kom vackert, hjelp oss båda. 

Tvä trogna Bacchi män, i Bacchi själavåda. 

Vi kunna, med vår dygd, ej hjelpa upp hvarann ; 

Vår vänskap sviker här, fast hon ej svika kan. 

Hjelp mig och Knapen opp! 
(Härolderne hjelpa dem och hålla dem under armarna^ 

J£NSEN och KNÄPE (sjunga). 
Vi kämpa utaf alla krafter. 
Och af Bacchi söta safter^ 

Söta safter, :||: 

Få vi mod 

I vårt blod* 
Vårt bröd vill ingen baka; 
Bacchus fritt han låter oss smaka 

Söta safter, :([: 

Fulll behag. 

Natt och dag* 



Digitized by VjOOQ IC 



20 

Kom t sku vi tandra in» lädgst; in i cfaoret: 
Kom^ låt oss fira Bacdii Riddarslag 
I dag. 
Full pokal! 
Åyall, Lundbeck, Stenberg, Hasselgren, Wolf- 

dauer, pokal! *) 
Hjelp oss,' Kämpendal! 

(Knape spelar.) 

KAMPENDAL. 

Hurra ! gä pä nu, bröder ! • . . 
Hvad kostar silfverglitt? • • • Si, lilla Knapen 

blöder. 
Gä pä! • • • Besitta mej, här är ju ingen tid: 
In, Jensen, och gör tjenst, och dig om näsan gnid. 
Dit in — se dität, hej! — dit in åt skall du stiga , 
Vid Ordens-hörnskåpsdörrn . • . Uff! stå ej der 

och bliga. 
De nya Riddarne, de lära komma snart. 
Och du orera skall, parbleu! 

JENSEN. 

Ja, det är kbrt. 

KÄMPEjNDAL. 

Men männ' det dubbning blir? Vill Canslern sig 

besinna? 



*} Vol«ch. : /4\>all, Lunribeck, Hassclgren, Stenbergs H^olf- 
dauer^ pokal! — Kndast mclodiisn kan afgöra, hvil- 
kendera läsarten är den rätta. 

Bacekitn^ Ord ' CopiU BandL Z* 



Digitized byVjOQQlC 



Dä skafie, tycke» »ej, ju tempktelanpor JknHBy^ 
BanereC bäras feim, just i full jnticeMioit. 
Ännu en sak dertill: Jag lef^er i des tron,P 
Att gamla Mälam Ek töv ingen stjema nypa, 
Faist han i templet horg käf utamfimre kvypa.. 
FossibleiBeBt . ^ • kanske r • • hör pä^ hans långac 

be» . .^ *) 
Fille! Canslern tog en sup • • • ännu en « • ^ 

ändå en • « . 
Na lär de komina snart han Ordensflaskan grumlar : 
Agrdl söp Canalem till • . » Alatm! Stendecker 

trumlar, 

Ocb jag står här r • • Hva ha? 

JENSEN. 

Hur sa? J9r det äs Uart . . ^ 
Nä, hin i xnej, om jag nu orkar gapa snart! 
Och inte kan jag* stä., ock inte kan jag falla. *— 
Jag säger: hin i mej, om jag ej f<far er alla, 
Ja^ för er allihop skall göra, ett, tu, tri. 
Un konstig oration . # . Hjelp upp mej, ta uti! 

KÄMPEMML. 
A votr' santé, mon frére! — Än se^n? hvad är 

det mera? 
Du kan ju ligga q var på golfvet och orera; 
Capitlet sättei* sig. Ligg stilla, du • • .^ Gutär! 



*) Yolsch.; - - ' klang f titta år alléenf 

Digitized by VjOOQ IC 



Es alfta ^nkdJbiui^ C0 btt, om. da Ibrmftr! «> # . 
Alarm i Stendecker faörs» 

(Putor.) 

Hvai* är DU spiran min? 
De nya Riddarne, de läi*a komma in. 
Acky hvad fbr raglande^ kvad alltför sota gossar! 
Vid deras andedrägt en eld kring n&san blossar* 
Fiplekare! ge rum, släpp Canslern för vår tropp: 
He), Glock, gå sakta steg, och häll din spira opp. 

Chor^ 
Härolderna 
Gå nu sakta: 
Vi betrakta 
Templet: hurra! 
Oeb med heder 
Gå vi neder 
Kring trapporna.» 

Hurra! - - - Timp. Tromb^ 

Bacchus sjelf oss leder: 

Ja^ ja! 
Honom vi söka^ 
Hans rike föröka. 
Och svettas vid hans högtids orgia» 

Bi^a, bra, bra! 

FLANBBR6 (solo). 
Vandra nu på: 
Skomakar Avall! gfb 



Digitized by VjOOQ IC 



Och tag din krans vid Baechi fötter smft, 
I en vrå. 
Stå, stå! 

Chör. 
Härolderna m. m« 

PLANBERG (^solo). 
Du, Controlör, 
Du raska Lundbeck! hör: 
Lyfta din krans och ditt salutem gör , 
Som sig bör, 
Seigneur ! 

Cfion 
Härolderna ra. m. 

PLANBERG (so/o). 
Du, Rådman, nu. 
Du, Hassclgren! vi sku 
Binda din krans: du borde hafva sju: 
Just par tout. 
Du, du! 

CAor, 
Härolderna m. m. 

PLANBERG {solo). 
En Jägare, 

En Baechi I^imrod se! 
Svinga din krans, du trogne tjenare, 
På en sne', 
\ Bre'veM 



Digitized by VjOOQ IC 



38 

Chor. 
Härolderna m. m» 

PLANBERG (solo). 
Kyrk-In^pector 
Wolfdmier! si vårt chor: 
Kyss på din krans; med röda blommors flor, 
Dd är stor^ 
Bror, bror! 

Chor. 
Härolderna m. m. 

A6RELL. 

Välkomne^ gode män! Si Hasselgren, han 

raglar . . . 

Slå templets port igen: befall, man den for- 
na glar. 

Vi Bacchus dyrka sku, i fulla fjoiton dar. 

Med kärlek, säng och vin och allt, hvad hjär- 
tan drar. 

Vålkomiie, gode män! Kom inom våi*a murar: 

Si Ganymedes der, hur han en flaska skurar. 

Si uppåt, gode män: en konstig gjord Yestal . • . 

Den der är Lundholms bild, som sitter med 

pokal; 

Den der • • • låt se • • • jo men . • « är Boursels 

bild med ramar; 

En dito utan ram* Välkomne! — Jag dig 

kramar ;, 



Digitized byVjOOQlC 



84 

VälLommeny Stenberg! Kom, hör på ett hi- 

stigt ord: 
Si» bakom Bacchi thron , ett Ordens-riddarbord, 
Som dukadt är med smak : med capitala rätter. 
Med sti^ufvQr, lax och sill» med s viskon ock 

renetter, 
Med korf, i olja kokt och litet brynt i smör. — 
Välkommen, Lundbeck! Kom! kom hit, Herr 

Controlör ! 
Det. är ett bord med smak: all ting är bara 

grädda: 
Si inlagd gäs i öl, i bran vin stufvad gädda. 
Der korfvefatet står ooh länstoln frammanför. 
Der skall Härolden stå. Stig fram Herr Con* 

trolör! 

LUNDBECK. 

Acky om jag vore full och satt pä denna stolen! 

AGRELL. 

Och der vid pelara, si, stär Ordens-basfiolen. 

LUNDBECK. 
Der står en Härold med. 

AGRELL. 

Å nej ! . . . Nej tyst! . . • Akrm! 
Stendeeker lyftar upp sin silfversmidda arm: 
Honneur aux etrangers ! 

{Puior.) 



Digitized byVj.OOQlC 



95 

PLANBERG. 

Pille ! H var är Jensen ? Syara ! 

Chor, 
Joi Ers Magnificence! på golfvet lär han vara. 
Inunder bordet der. 

PLA^BERG. 

Orator! stig nu opp; 

Chor. 
Nej, Ers Magnificence! det är ett fäföngt hopp. 

PLANBERG. 

Åtininsk)ne pä knä! — Stig, Harold , mellan bena. 

Chor. 
Nej, Ers Magnificence! helt fåfängt, som vi mena. 

PLANBERG. 
Han sofver . • • Jensen, upp till oration obh 

^ > dans! — 

Är nu all ting tillreds? 

Chor, 

Ja, Erft Magnificence! 
( Planbergs med Ordens trndv-irjan^ och de 
öfrige af CapitleUgd till bords.) 

Chor. 

Lustigt, vid Bacchi safter, 
S|ungom utaf alla krafter! 
Lustigt är, vid Bacehi- safter. 

Taga sin vän i fantn. 



Digitized by VjOOQ IC 



Lustigt i Bacchi rike, 
Kung och tiggarn min gelike: 
Lustigt är, i Bacchi rike, 

Vänner få utan namn; 

PLANBERG (so/o). 

Stor sak i all vår möda! 
Alla känslor hämta föda 
Utaf Bacchi safter röda. 

Riddare! ställen er: 

Fallen för mig ner. 



Ilej, Trundman! kalla fram de ädla fem till 

tunnan : 
Stendecker! trumla nu. 

(Pukor,) 

TRUNDMAIV. 

Ge rum! ur vägen ! unnan ! 
Kom hit, J gode män! Träd fram, J gode 

män ! 
Gutår, J gode män! 

PLANBERG. 

Men först Skomakaren! 

(Pukor.) 



Digitized by VjOOQ IC 



sv 

{9Man Midåane afiågga mim ock dubhm^ 

p9ter^ /of/ande 4dng*^ 
Sdng. 
TrMnk - « - Trompetare! stå: 
Bacchi mänuer 
Och Fröjas v&nner 

I dag till bords med trompeter ^&. ttomk. 

Wrawté. - - - Härolderne tv4 
Bordet sira. 
Med livar an spirat 
I hufvut {jädrar, bäd^ röda, bU« - — Tromk. 
Sitt neder, Gaasfera bfudei*: 
Hans röst i chorel Ijuikr: 
Han dubbar de nyt fem. ^ « - Tr^må. 
Si, sljer norna pryda dem. - - * svoaiK 

Skfil, livar en Bacctii Jriånl 
Bereo drioker den. :||: 
« * « 

Trow^. - - - Insyltader ^s. 

Färska hkar 

Nu» om det smakar! 
Trompetare! dft pB almid«tt UAs. • i» « Trmnk. 
Trpmé. - - ^ Si, bar fir fisknrås.- 

Turturdufva 

Och sockerstruFva 



Digitized by VjOOQ IC 



S8 

Och litet grjmkorf katt också fiis. - - - TrömB. 
Hej, klinga, goda gubbar! 
Herr Canslern står och dubbar 
Skomakaren Åvall: håll! — - Tromb. 
Trompetame bläsa stolt. - - - Tnmb. 

Chor. 
Herr Canslerns skål i qväll 
Dricker nu Agrcll. :II: 

* * * 

Tromb. - - - Härolder! ge smör: 
Garafinen 
Och si, terrinen,' 

De äro tomma. Troropeten rör! rtomb. 

Tromb. - - - Von Berco! nå hör: 
Lagom bullra! . . . 
Si, der han kuUra • . . 

Stig upp ur rännsten. Herr Gommendör! Tromb. 

Kom, låt oss åter äto, 

I vinet allt förgäta. 

Der doppa vårt sorgebröd, - - - Tromb: 

Stendecker han blii' så röd. Tromb. 

Chör. 
Han tumlar: stigom opp! 
Skål, vår Riddartropp! :|j: 

« o • 

Tromb, - - - Trompetare! stå: 

Digitized by VjOOQ IC 



"^ Baccki männer 

Och Fröjas vänner 
I dag till bords med trompeter gä. - 
Tromh, - - - Härolderna två 
Bordet sira. 
Med hvar sin spira» 
I hufni^t fjädrar, bäd' röda, blå. - - 
Sitt neder, Canslern bjuder: 
Hans röst i chovet ljuder: 
Han dubbar de nya fem. - 
,; Si, stjemoma pryda dem. - 

Chor. 
\j'* Skål, hvar en Bacchi vän! 

'>!' • Bei-co dricker den. ill: 



30 



- Trasig. 



Tramk. 



- Trowa. 



ÅVALL. 

Jag 1 vall lof var trygg, att ej i verksta*n finnas, 
Men på Victoria min fader Bacchus minnas. 
Min lycka ögon har i några vissa fall, 
Då, efter tärningkast, min strupa svälja skall. 
Enfaldig i min tro, till eden är jag fördig. 
Och bin regera mej, om icke jag är värdig: 
Ty jag har supit jemt och — nota bene ! — • gått 
Liksom på kryckor bort, der jag ej supa fött. 
Jag lof var och jag svär, att mina stöflar såla. 
Att bli en pilegrim och vid din tapp mig måla, 
Att staden gå omkring och leta krogar opp, 



Digitized byVjOOQlC 



40 

På denna Ijufva förd afmät» lif^Fets lopp. 
Jag lofvar^ att jag ej ett enkelt lif fördrager: 
Jag tål ej enkelt öl» förringar ej min lager. 
Jag lofvar och jag svär» vid Baochi herrligliet» 
Mer^a Guden super sjelf, det gör pg i förtret. *) 
Jag låter dem i frid: derom vill jag ej träta: 
De andra länge nog tnä uti choret äta; 
Jag bara supa vill: bort kräftor och ragout! 
Sfi dubba mig nu då. 

BLAfiBEBQ. 

Yar värdig y kära du! 

LUNOBECK. 
Jag» Lundbeck, som nu står med flaskan bär 

och rapar» 
Jag lofvar och jag svär^ — så ofta som jag 

gapar. 
Att uti Bacchi tjenst och i hans tempel bli» 
Låt mig fö kasta mig i allt slags fylleri. 
Just vid min moders bröst jag diat Bacchi spenar: 
Jag tjent min Bacchus mer» än Kungen, som 

jag tjenar. 
Jag, ledsen vid special» columner och balans» 
Nu i ditt tempel står och lyftar på min krans. 
Här bara hjeltar finns; e| bönder» som sku tulla: 
Här ser jag ingen bom »och ingen kän^a rulla: 
Här råkas vänner jemt, från morgon intill natl: 

*) Vfilfldu - - - det gör jag Ull vaUu 



Digitized by VjOOQ IC 



41 

Ug tror, af idel fröjd jag blifver rent besatt 
Tag mot min längtan d&: vid denna Ordena- 

stjerna , 
D^n mig Gir nykter se, skall krossa fö min 

hjema. 
Se mina Ögon rätt: hvar ögsten röd och klen: 
De täfla i sin glans med morgonrodnans sken. 
Se mina händei- nu: här blod och ådror jäsa: 
Si, en rubineda^ har fallit på min näsa: 
Si, hur min tunga vill ur mun till Bacchi thron. 
Men benen vilja ej. 

^ PLANBERG. 

Var värdig, min Patron! 

HASSELGREN. 
Jag lofvar och jag svär, jag Uasselgren bekänner. 
Jag vill ej andra ha än krögai*e till vänner. 
Jag menar, att jag har mig längWn värdig gjort 
Och ofta med mitt blod din gudatunna smort. 
Jag menar, vid din tapp för trogen tjenstoch 

möda. 
Att bröd och vatten blef i tjugo dygn min föda: 
Att jag på denna hals, som denna kedja bSr, 
Haft brandvaktssaxen knäppt tolf gånger un- 

gefiir. 
Min hjessa grånat har inunder oljoqvisten: 
Min arma hydda snart hon börjar blifva gisten : 

B4i€cUn. Ord. Capit. BandU 4* 



Digitized by VjOOQ IC 



49 

Min tunga tala vill en gång, förr Bn jag dör. 
Och det bar skett i dag , dä jag mitt löfte gör* 
Jag lofvai', pä hvad rum min andedrägt sig 

slutar 9 
Och just uti den stund, dä jag mitt hufvud lutar. 
Att ur mitt svalg skall gå en ånga, till ditt pris. 
Af porsöl, hränvin, mjöd. Finsk lura, Poitugis* 
Jag lofvar och jäg svär • • . Hvad skall jag 

mera svära? 
Hvad löflc skall jag ge? För denna stjeman kära 
Min näsa blifva skall min löftesmän i vin. 
Så dubba mig nu då. 

PL \NBER6. 

Var värdig, min Cusin! 

STENBERG. 

Jag lofvar och jag svär, att nöjd mitt hufvud böja, 
O Bacchus, till din tapp, och till ditt sköte, 

Fröja! 
Jag lofvar, utan glas i säng, när jag den Qlt, 
Att hvarken stiga upp ell' lägga mig: gutår! 
Bekänner ilem det, bland mina många dater. 
Jag aldrig det har gjort: bevis mig det, kamrateri 
Slikt nidingsverk, jag ber, skflj från minJilla 

I-Ȍt mig som Riddare, o B;icchus, njutaskygdi 
Den stjeinan, soju jag bär, vill jag till graf- 

ven bära: 



Digitized by VjOOQ IC 



4S 

Ben drofvan, som jag får, den tiU jag ock 

förtära: 
Den saften, bon mig ger, naturen ärnat mig: 
Den mig frän krogen drar, jag den förklarar krig. 
Jag sTär vid skogens Gud och skogamas Gu« 

dinna , 
Jag svär vid vinets Gud, h vars safter i mig rinna. 
Att ej uti mitt kall förglömma en af er. 
Det vet jag ändtlig visst, mot Bacchus det ej sker. 
Jag haft långt flera rus, än jag har harar skjutit: 
Förr har ja^ krogen sett, än hvar som lärkan 

sutit: 
Förr bössan klickat har, än bran vin för min 

smak. 
Med ögonen ihjp, jag legat full och spak. 
Björklaka är mitt Ut' och bran vin ärminhelsa: 
Två stora medici, som länge sku mig frälsa. 
Men dubba mig nu då. 

PLANBERG. 

Var värdig, mon Ami! 

WOLFDAIJER. 
Jag, Kyrko-Inspector, nu för min stjerna tackar. 
Jag supit denna natt, så svetten af mig lackar. 
Ack, sådan bitter törst! Min ålderdom är tung : 
Ihålig är min hals, durchsigtig är min pung. 
Ge mig en sup, — gutår! — så kan jag bät- 
tre tala. 



Digitized by VjOOQ IC 



44 

Och 8oin €0 roorgontupp pä Bacchi tuoBa gria# 
Låt mina gräa liår fä svettas vid din thron: 
p Bacdins! gör mig ung, uppelda min person. *) 
J aren alla barn mot mig, J rasLe drängar, 
I år» moi ej vid glas och högt uppbredda sängar: 
Jag spritter som en fisk uti en skönhets famn 
Och dykar som en ål i Bacchi öppna hamn. 
Jag tjent i templet förr, men — himmel! mtn^ 

dre trägen: 
Tj vägen gick i kors, och här är jemna vägen. 
Jag finner, snart mitt lif till aska blandas här: 
Göm mig i choret dä vid Lundholm, jag begär. 
Så vill jag göra ed, sä vill jag stjernan fästa 
Vid detta magra bröst, pä min förmåga fresta. 
Om det s|i mycket tal, att stjernan hänger der . • • 
Benranglet är förbrändt; jag den i munnen bär. 
Jag lofvar, Bacchus, dig, dig aldrig öfvergifva , 
FöiT än naturens lag min smak skall gi^nsor 

skrif va : 
Då blir en annan sak; men att jag nykter dör. 
Pur lögn , J Rifldare! 

PLåNBEHG. 
Var värdig, grand Seigneur I 

JENSBN. 
Här ligger jag ... in ae*»? 



♦) Vökdl. IM mina silfveihår förgyllas af ditt sken, 
O BctccAusf vid mn tapp 9 der jag n» 

snarkar re^fu 



Digitized by VjOOQ IC 



Ödmjnlui tjeimref Hur skall jag fitra ordet? 
Ursäkta mig, alt pg nu ligger under bordet» 
Det lika ?SbiYent är • . • Si» tag nu oration: 
Jag räcker inte långt: stick fram'en der till thvon. 
Blin h|enia CuU med rim» mitt hufvod fullt med. 

safter • . • 
Hit med en liten sup» jag kar så svaga kräftor . • • 
dionnf ur! D^n dansen v^r en ängslig sacaband •• . 
Tag» Härold, supen bit» räck mig din trogna hand. 
Gutfir^ Herr Canceller och Herrar Corameikdirer ! 
Den dagen nu i dag helt ensam oss tillhörer: 
Till ingen annan själ än Bacchi trogne Män:. 
Just till hvajT rusig man» till ingen ann* äa den. 
Här aldrig nyktra män i detta tempel trifvas; 
£U q val i deras bi*6st» som aldrig kan beskrifvas: 
.De sucka i besväi*» de torka ögat jemt: 
Blig tjoks» att deras blod mäat vara bdt (or^ 

skämdt. 
• • o 

J» Bacchi Riddare» som edra stjernor taga! 
Jag vill i netta streck er vackra målning draga.— 
Skomakar Jvatl, du» sSg» vill du hos mig bo 7 
Om Jag dig bran vin ger» så salar du min sko. 
Du Sr min gamla vän: din krans jag åt dig binder: 
Din hjessa blifve hvit» och röda dina kinder. — 
Du» Lundbeck, Controlör! Jag önskar dig den 

fröjd» 



Digitized by VjOOQ IC 



4« 

Som gör en Bacclii man i alla öden nöjd. 
Du Sv en rasker man,. der Baccbus dig posterar: 
Da ingen middag har, du alltid frukosterar. 
Hvar siffra i Specialn, om alla läggas hop, 
Knapt till den summan går, som du haft töm-* 

da stop. — 
Du, VÄrde Has^elgren! på Ryktets gyllne vingar 
Längst ned frän Helsingfors ett vivat för dig 

klingar. 
Ja, hela oliOret gläds åt sådan hjelté slor, 
Som utan Hke är. — Och Stenberg, hör du, 

Bror! 
Du med ditt öppna gap en skördeman för^ 

skräcker, 
Odi kopparslagarns bröst blott vid din åsyn 

kläcker. — 
Wolfdamer! år och blod förena sig i dig, 
Att ge ditt hjerta lust i Bacchi våta krig. 
{J^ukor och t ompetcn) 

PLANBERG. 
Hej, Trundman! är du här? Härolder! skyn- 

den eder: 
För all ting, helt secret vi gå ur choret neder: 
Här kommer något för, bland Bacchi krönta män , 
Som är en hemlighet ... Slå templets port igen*. 



Digitized by VjOOQ IC 



9. 



Bacchi Tempel, 

öppnadt 

för 

Riddaie-Capitlet af De Två Förgyllda Svinen 

femte gängen 

p& Barbara dag 
den 4 December 17T0. 



Digitized by VjOOQ IC 



Näryarande i C.apitlet: 

Planbergs Ordens-Cansler. 
Njrbom. 

Meissner ölheim. Bryggare. 
yon Berco, Banco-Bokhållare. 
f^on Ehrensugga, Aotuarie. ^ ComnicndBrcr. 
Österman, Stolmakare, 
ffalling. Sockerbagare. 
j4ppelstubbe^ TtiU-Inspector. 
ff^olfäauer f Kyrko-Inspector. 
Kämpendal, fSrste, QjLroId. 
Trundman , Ordens-Klockare. 
Stendecker^ Ordena-Pukslagare. 

Janke Jenscn^ Ordeut-Ceremoni-mastare, Oraior, Pi* 
rentator, och coaatitnerad Dansiniiaiare i choret. 
Joseph Israelson^ Magister, 
Adlerstop, Officiaiit. 
SienbU, Fabrikör, Offictant. 
Ulla fFinblad^ Bacchi första Prestinna. 
Bacchi Preatinnor. 

Utnämnde Riddare: 
ff^e^terberg , Kongl. Stinddrabant. 
TFannenmacher^ Tridglrdsmftslare. 
Ek^ Hof- och Ordens Perspectif-Mllare. 
Berg^ Tapetfibrikor. 



Digitized by VjOOQ IC 



<Kl]MP£NOAL och MBIS8NER komma dkanie 
med ordensproi^ianten.) 

MfilSSNfiR {sjunger^ 
Klöf och saU 
Är fatal: 
Lät mig tk köra 9 
Kämpendal! 
Hvad vill du göra? 
Vägen är .smaL 
Iiät mig (ä köra, :|h 
Kämpendat] 

KÄMPENDAL {sjunger^ 
Klöf vet, jo. 
Slår i sko: 
Backen är brantei*: 
Meissner! tro: 
Jag är galanter, 
Full som en so. 
Backen är branter, :|l: 
Meissner! tro. 
fieji piskan har jag glömt i sta!n, pä krogen; 
Men lät gi 
Odi kör på: 
Lustigt .com*age ändi! 



Digitized by VjOOQ IC 



50 

Bry dig om ingen ting. 
Lät hjulen löpa kring. 

• • o 

Jag måst ha supit balt: sfi dagligt full, som jag. 
Tycks mig, att jag är &1I den första gäng idag. 
I natt, i förgärs natt och sönda^n för den sista 
Satt jag i Gröna Lund pä Cajsa Lisas kista. 
Svor, dobbla, sjöng och söp, drog flickor i 

triumph f 
Och hade näfven full med ideliga trumf. 
I källarn Lotta sprang bäd' upp och ned, och 

tappa: 
Jemt Tullgren, Visitörn, i gumpen henne klappa : 
CorpValn och Skepparn svor, och vexla hvar 

minut; 
Men jag vann fyi*a stop , och slog mig rigtigt ut« 
Kors, hvad det är för'n sal pä Gröna Lund, 

go' vänner! 
Honnett och full med folk, med knektar och 

sjömänner. 
Bäd' natt och dag mu^ och lustig capriol, 
Med jungfrur uti dans vid flöjt och basfiol! — 
Hör pä: tag piskan hit! — . En ting vill jag nu 

nämna : 
Förr skall jag rock och vest och skjorta frän mig 

lemna, 
Förr'n jag vill ha credit; nej, Kämpendal , han stär : 



Digitized by VjOOQ IC 



SI 

Han ^uper, som i fjol; åt ärét, som i är. 
G>urage1 ingen nödi än äger jag ett öre ... 
Men häll emot och sti-yk: här halkar allt utföre . • . 
För aötmg, håll emot: de helga Ttärlcn hvälf: 
Hrälf dem helt sälla . . . HåBl låt mig fö köra sjelf. 
•teiäSNER (ymfgéf). 

JLM ooh sal 

Är fatal: 

tM mig fö köra, 

ILäimpendal ! 

Hvad viU du göra? 

Vägen är smaL 

Lät mig fö köra» :||: 



KAMPENDAL. 
Sf kosteliga kärl! ack, tordes jag er tömma! 
Nej, all er dyra saft skall i Capitlet strönuna. 
Jag törs ej . . . Jo, jag törs . ^ . Capitlet inte ser . • . 
Försök ... Låt bli! .. . Stor sak! . . . Kör, Meissner, 

längre ner. 
Men hvi är du sä tyst? 

MEISSNfiR. 
Hyad båtar syn och tunga? 
Hm- kan jag vara glad och Baechi Visor sjunga. 
När allt värt öTvwflöd, som dras pä dessa hjul. 
Det skyndar undan oss och göt vät utsigt ful? 
Stick upp ett fat, försök . . • Häll, Härold, 

jemnt odi udda! 



Digitized by VjOOQ IC 



SS 

Mitt samvet inte tål min häroldskftpa sudda» 

MBI88NBR. 

Jag längtar till en sup, som flickan till en dans* 

KAMPENDAL. 

Blås i skalliite|Mi ljud odi dansa med din krans*^ 
I templet A yi nog^ när dessa kärlen sprängas: 
Jag gläds ^ och ser mitt Uod med Si och yinr 

bemängas: 
Och vill du veta mer • • • Rör håra ej i kull • • ^ 
Så^ vet jag intet mer än att jag skall bli fulL 
Jag vill ej veta mer^ 

MBI88NEH. 
Än jag då? 

KÄMPfiNDAt. 

Mycke, mycke» 

MBISSMER. 

Så låt oss sjunga då I — Men, vinets GudV ditt 

tycke 
Uppmimtre nu vår röst. 

IAMPBNDAL och MEISaNSR {sjunga^ 
Vi två, vi streta, 
I armod leta 
Ditt tempel, du, du vinets Gud! . 
^ Dock dina håfvor. 

De varma gåfvor 
Vi än ej röra: strängt förbud! 



Digitized by VjOOQ IC 



53 

Men Där vi hinna fram» 
Hrad safter och roligt glam! 

Vi tvä, vi streta 

I stoft och dam. 

MEISSIVER. 

Courage som en ung! 
Vär längtan ger oss hopp och ölet sq valpar: 

. sjung! 
Sjung Bacchi hjeltars lof, som till hans tempel tåga. 
J, kosteliga kärl! upplösen denna fr&ga. 
Om vi fä rus i dag. 

(sjunger.) 
Vår himmel klarnar: 
Oss ingen vainar. 
Att fly ditt tempel och person. 
Den oss förbjuder. 
En röst, som ljuder 
Med sorgligt echo kring din thron. 
Ty Ifit oss vandra gladt: 
Tag, Kämpendal, af din hatt* 
Vär himmel klarnar; 
Men jag är matt* 

KÄMPENDAL. 

Begynn vär högtidsdag: 
Kom, ära vinets Gud, hvars safter ge behag. 
Kom, qvickhet, ungdomseld, — « kom, skröplig- 
het, elände, 
Bacckan. Ord, CapiU Handi. S^ 



Digitized by VjOOQ IC 



54 

Till all den rolighet, den första verlden kände: 
Till likhet i allting, till lika lustigt larm, 
I nakenhet och fröjd, med fikonlöf och hai*m! . • • 
^Men månne jag kör rätt? Mig tyckis, jag mig 

förvillar. 
Är detta templets port? Nej, här man offren 

stillar: 
' Der synes blod och mord, i hopar sammanfördt, 
Benrangel, glas och löf, allt här jadt och förstördi. 
Der gi*ymlar i ett skjul och der en skata skrattar: 
Der syns en naken arm, som offerknifven fattar: 
Till skyn med andakt sträckt, han darrar och 

gör våld . . • 
Syns ingen hand med glas? Nej, Kämpendal 

är såld. 
Här ingen änglaröst ibland pokaler klingar: 
Här syns i detta kärr blott fjädrar, dun och 

vingar: 
Allting bestänkt med blod och grymbets <^- 

verflöd . . . 
Men månfie jag kör rätt? 

MEISSiNEU. 

Tig, Kumpendal, och blöd ! • . * 
Det är en knagglig brant: släpp, hör du, mina 

tömmar . . • 
Men bukgjoln sittei* snedt och kreaturet ömmar. 
Hör, hjulet gnisslar, skär, och skenan sprungit af: 
Tag, bulla med en sten. 



Digitized by VjOOQ IC 



55 

KAMPB^DAL. 

Hej! kör i sakta ti*af« 
Här kör du aldrig rätt, du främling pä din bana! 
Det kostar dig ditt lif att helsa på Diana. 
Men der stfir ordensqvarn och der ser jag en 

slätt: 
Ren bran vinslukt ... Hva ba? • • • Jo , jo» nu 

kör du rätt* 
Kör påy slå på, kör på: vi sku oss ej inspärra: 
Sitt grensle på ditt fat, i fyrsprång med din 

kärra! 
Du sq valpar ölet . . . Halt, du tappa bort din 

krans • • • 
Kör, h vissla, sväng och smäll: det rullar som 

en dans. — 
Men, Meissner Ölheim, hör, min Herre och 

Mäcenas! 
Märk, huru vägen här allt mer och mera renas. 
Blir mera grön och jemn, med mindre svall och 

qvaf . . . 
Seigneur! vid björken der så när jag guppat af •• • 
Si här! gutår, och ät! ... Men fältet sig förnyar: 
Hvad horisont af guld! hvad rosenröda skyar! 
Hvad grönska och hvad regn! ... Hvad är det? 

Meissner, håll! 
Månn' vi bergtagna bli af änglar eller troll? 

MEISSNER. 
Slå handen för ditt bröst, gjut olja på din kaka: 



Digitized by VjOOQ IC 



Hvart ögnakast en sol ditt öga ger tillbaka. 
Här ser du annan rymd af kärlek, ljus och lif. 
Och klara röster hör bland glada tidsfördrif. 
Hvad grindar, stängsel, led! hvad blomsterrika 

dalar! 
Hvad strödda altaren, der en Prestinna talar! 
Hvad blandning utaf pi*akt och vackra ögnamål! 
En hoppar med en krans : en dansar med en skål : 
£n lyftar upp ett kärl med en välsignad råga, 
Hvars bräddar kasta eld utur en ljusblå låga: 
En böjer sina knän, han gapar och han (kr: 
En annan varm och glad i bara linnet står. 
Två kyssas i ett hörn: två brottas om en kanna: 
Två nympher springa kapp, vid fikonträden 

stanna . • . 
Stig ned af kärran fort ... Si, hur de nappa 

hop • . . 
Den kannan håller fullt visst sina fyra stop • . . 
Nu vinner han, som stolt med gula släpet 

svänger: 
Si, armarna i kors, si, hur han slår och slänger • • . 
Kors, sådant löje! Hör! En runkar hufvu't, ler. 
En kiknar utaf skratt: en bara står och ser. ^) 
Men ack , se templets spets : min fot kan inte fela : 
Hör klockors fina ljud med vestanvädret spela. 
Ja verklig! för hvar gång jag hit har bHfvit fbrd^ 
Min känsla aldrig än §å Ijufligt blifvit rörd. 



♦) Volsch. - • - en blundar och set ner. 

Digitized by VjOOQ IC 



57 

Nå» kring sfi vackra fölt bör vinets qvKden 

sjungas; 
Det lättar vSra lif, jn mera vi betungas. 
Ger manlighet och ftlrg, ger karlaynlen röst. 
Mer. helsa i vflrt blod och mindre såradt bröst. 
Blott facklor gifva os kring templet förMinerva^ 
lien bränvinsflngor här • . • Jag gapar mig för- 

derfva' . . . *) 
lifiliervas öl jo trän ej kunna svettas mer. 
Än detta templets mur. Hör, hvad jag säger er . . . 
Stig ner af kärran fort, sitt inte der och gapa: 
Vet, på hvad rum du står • . . Förlåt mig, att 

jag rapa . . . 
Nog har du kyrktorn Sett, men kyrkan in r . . . 

Pro! . . . 
'Hur nu? Jag hä^ ett sorl • . . Månn' jag kör 

r rätt, månn tro? 
|]vad? Är i fenstren ljus? ävad mörkblå rök 

kring taken! 
Månn' Trundman är på vakt? --^ Hör, Trandman! 

är du vaken? — 
Min Bacchus! styrk mitt bröst: nu vill jag 

bulta på. 



*^ TSlsch. Blottfacklor gififaoji omkring Atinei vas iempel. 
Men bränvinsdngor här^ hvad stdteligt exempel! 
Den tedrare lirartea lyat Ttr» en Sndriof , f5r aU 
oa4vtka den oraaliM apmitrophen: förderfva^^ Kt för- 
derfvad. SIdaua h«r bOck B«lliiito mer in en fftnff 
Byttjal. 



Digitized by VjOOQ IC 



58 

God dag! •j^vtår! god dagj slå pä! lät opp! si sä! 
Lät opp, du Bacchi man, du Trundman, med 

din kanM, 
Som snarkar i dkt kall och skilKr i din paMa! 
Jag hör dig innanför: du raglar, käita l)ror! 

KAMPENDAL. \ 

Sätt dina tofflor der, vid Trundmans gamla skor* 
Här ser jag spären klart, livar han på trappan 

klifvit: 
En knärem ligger der, en strumpa, som han 

rifvit, 
Hans röda halsduksband och svarta skinnkarpus. 
Hornlyktan och en svamp och några hitar ljus. 
En vällust dina fjät ät mina ögon visar: 
Milt öga, i ditt stoft, din tjenst^ o Trondmad, 

prisar^ 
Min själ och sjn, förtjust, knapt annat ser och 

tror^ 
Än, Guden sjelf har smort med olja dina skor. 
Lät opp, o Trundman, hör: jag har så tungt 

att bära: 
Bäd^ boning, vin och mjöd och sirap, ingefiira, 
Buteljer, gks dbh frukt och ki*ansar, mjölk och 

mfSi é 4 4 
Pro! • . • Kom nu ut, tag mot Capitlets dubbelt<K>l: 
Hjelp denna Bacchi son, med förklS*, karfstock, 

kappa^ 



Digitized by VjOOQ IC 



50 

Au vallara af hans fat Tid denna helga trappa: 

Spänn från hans röda hingst, låt honom tum- 
la sig: 

Allt tumla skall i dag, och jag skall tumla mig. 

Pro! ... Trundman, skynda dej! . . . Förbanna 

mej, han svarar!... 

Höv bränvinspannans klang: kom, vads, han står 

och klarar! 

Hej, Trundman, hit en sup! 

TaUNDHAN. 

, H vem är , på porten slår ? *) 
Jag släpper ingen in. 

KÄMPBNDAL {sjunger). 
Å! det är jag,. 
Som natt och dag 
Plägar i templet vara. 

TRUNDMAN {sjunger). 
Å! är det du? 
Du, din filou? 
. Vill du mig hjelpa klara? 

« o o 
J- gode män,*gutår! 



♦) Vöjsch. - - . fhem år, på porten slårl 

^ÄMP£NDA)L« 

A, det är jag, som jemt i templet plågar ^ara, 

TRUNDMAN. 
y/, år det du, mon cher! f^ill du mig hjelpa klara? 
Jag släpper ingen in — J gode män^ gutdr! m. m. 



Digitized by VjOOQ IC 



«0 

^K.ors, hur det forsar högt, ett skum, liksom 

en kåda! 
Mflnn' något fenkol fins uti Capitlets låda? 
Potates ligger der: en pumpa, som har fel: 
Pille! uti choret står en knippa med kanel. 
En tunna gumrikskorn, en kista med citronen 
Stöt inte^ temple|;s port • • • Hvad är det ior 

spioner? • . . 
Nu går min tolfte sup • • . Hvem bultar? 

kajmpbmdal. 

KämpendaL ' 

TRVNDMAN. 

Min fattiga kamrat, din skal ur guldpokall 

KAMPENDAL. 

Låt allting delas jemnt på dénDa ordenstimma: 
Låt våra läppar & en lika smak förnimma: 
Låt oss, vi två, bli ett i lika öfverdåd. 
Halt! drick ej ut! Släpp in Capitlets förebåd! 

mEISSNER. 
Halt! drick ej ut! läs opp! 

TRUNDMAN. 

Jag circa fär — stig unnan ! — 
Af detta gumrikskorn en kanna eftei* tunnan. 
Det är för Gudar det, att bjuda änglar på: 
Och (kr man i:ätt en sup , befaöfves inte två. 
Capitlet mig befallt att glödga h varje droppa: 
De sku ock bränna sig på denna afgrundss^ppa. 



Digitized by VjOOQ IC 



Ta mig i hand: god dag! God dag» i Bacchi stad! 
I carafin, du bär, hvad äi* det? 

KÄMPENDAL, 

Oscobad. 
I krukorna är nijölL Courage och god handel! 

TäUNDMAN, 
Än uti burkarna? 

KAMPENDAL. 

Å! det är bittermandeL 
I dessa gröna krus, glaserade och smä. 
Är Höglands, Malvasir och Frontignac: känn pä! 
Men lät oss allting snart uti sin ordning bringa: 
Låt faten kullra kring, hjelp till, att sprunden 

stinga : 
Jag blir i templet qvan 

TRUNDMAN. 

Lägg humlan uti blöl. 
Och flitigt detta ror i mäskekaret stöt. 
Den helga tallkastved tänd «n, och blås inunder: 
Tag pusten uti hand, och pusta eld och dunder. 
Halfärmama skjut opp:* hej, sqvalpa, ös och 

sjunga 
Låt ej din bjerna bli af ångan yr och tung. 
Stärk dina krafter sjelf: knyt dina starka händer: 
Si bus i karet ned: låt fradgas dina tänder. 
Jag går till tunnorna, 

Baechan. Ord.'Capi, Hastdl. % 



Oigitized by 



Google 



62 

KÄJMFENDAL {sjunger). 
J röda sken, J klara lägor. 
Som språken under detta hvalf ! 
Bereden saft mot bjertats plågor 
Ocb gören sorgedagen half* 
Blanden eder eld tillhopa 
Med klara vattnets köld odi is. 
Munnarne ropa: 
Hvar är min skopa? 
Kors» hvad kärror, halm och ris! 
Skura och sopa! 
Hvar är min skopa? 
Vattnet porlar Gudens pris. 

« « 9 

Hvad Ijuflig yrsel i min hjerna! 
Hvad söta ångor för min lukt! 
Hvad dyrbart sot på denna stjerna! 
Hvad kostlig vinst af jordens frukt! 
4 Vattnet porlar, kornet jäser. 
Det, dansar, spritter, sväller, gror: 

^olus hväser, • 

Pumpen y han jäser, 
- Spriitar floden, klar och stor. 

Skopan, hon fräser. 

Pumpen, han jäser, 
Vivat Ordens mäskeror! 



Digitized byVjOOQlC 



Lät bimna Bacchi lof! 
Mitt dga aldrig ä& uti sin himrael sof. 
Bätf Meissner, spiran l>ort; hand vatten' fait, 

och säpal 
På detta marnoorbord bred ut min häroldskåpa : 
På denna meanngåänif häng mina byxor opp^ • 
Neo» Bacchus, hjelp mig här förädla kornets 

knopp! 
Den heliga buldan jag mig nu glad ikläder, 
Drar på skinnbyxorna, med förskinn utaf läder: 
Med röda tofflor grann, i bara skjortan klädd, 
lag liksom går till sängs på sjelfva nöjets bädd. 
Hvad rysning i min blod! Hvad rörelser och 

smärta. 
Uppkastning, ömma qval, och svart och bit<- 

tert hjerta! 
Hvad hetta, tyngd och våld, med ledsnad ech 

förtret! 
Hvad knäppning i livar led, hvad sömn och 

vårdslöshet! 
Hur danar denna fot och halkar uti sanden! 
Hor svettas detta bröst: hur vissnar denna 

handen ! 
Hur fuktig är min rock: hur fladdra mina hår! 
Det itybér ur min barm; jag spottar eld; gutår! 
Si på, hur jag; ser ut: rockärmarna så tirånga: - 
Skkmfbtilä' är för kort och byxorna för långa: 



Digitized by 



Googler 



e4 

Hitt röda liflstycke är varmt och genomblöiCr 
Mes axekemmeii styf har meningsspttoBet oMf. 
Tag hk den helga rook: rattnn blir jaggalaoter^ 
Jag orkar inte sjelf: hjelp mig^ J musikanter!».. 
Betnikteii Bacchi bild: en telning af hans stam 
Vid delta m&skekar för verlden skymtar fram. 
Nu år pg gaVa och full: besatt pg hufvul- 

• slänger: 

Inom min hufvudskfli sig plågoanden tränger: 
Jii mera jag min gom vill läska sött och gladt^ 
Ju mera tänds mitt blad, )u mer blir jag besatt» 
Hvad s?arta bilder j^emt mitt glas till munnen 

fidjaE 
I söta droppars spel sitt raseri de dölja: 
De kasta mig om kull mot väggar» skrank ocb 

plank* 
Gutårf jag supa skaD ett rus i bai^ dranl. 
Blin sol skall blifva svart, men klar och blank 

min mana». 
Samt lAde moln och glans utaf hvarannan Mia» 
Så viU jag vara blind och tumla^ när jag kan. — 
Förkläd dig» Afund» fritt i en Uppsy ningsman: 
Stryk land och riken kring: gråt» svär i dina 

griller; 
Jag skrattar åt din pil» åt böter och sigiUer» 
Aceis» balans» credit • . • Märk, sådant här ej>rår; 
Här allt fik* intet ges» fast aldrig nog man &r^ 



Digitized by VjOOQ IC 



65 

Den aktar inte guM, som aldrig guldet ägde. 
Om yerlden guld oeh vin ät mig på yigtskål 

vägde. 
Och sade: ''Kämpendal, det bästa 2t dig väll!" 
Sfi blef mig lika dyr en guldklimp och butelj. — 
Men, himmel, hvad för sken! Jag stelnar och 

jag ryser: 
Helt klar nu Bacchi thron längst in i rundeln 

lyser. 
Mitt prat, det blir snart allt: här yrar eld 

och mull. 
Och minsta vinkel är af spiritus nu full . . . 
Aj! fenstret blåste opp • • • Men Bacchus jag 

tillbeder: 
Capitlet skrider fiam: basunen snart utbreder 
Vår glans och majestät. 

(JBasunerS) 

TRUNDMAN. 

Der tunnorna jag ställt, 
Beprydt hvart sprund med krans. 

KAMPENDAL. 

« 

Trompeten blåser gällt. 
( Tivmpetet,) 

TRUiNDMAN. 

Alarm knng faltet hörs, basuner och trompeter. 
Med fröjdeskott och skri och tusen lustbarheten 
Snart tiden inne är, att du ur templet går: 
Butecftun. Ord. Capit. Handt, ^ C* 



Digitized by VjOOQ IC 



Läg^ »f dca belga rock. Byt. byxov om: gotårZ' 
Fall Qéd på. dina knän,, kygs mäskaront^ hicka: 
Kyss skopan och min hand: välsigna detta dricka:. 
Gör det till. bränvinsvört* Stig opp,^ o Kttm- 

pendal! 
Fall nedtt^ KiUnpendal! 

KAMPENDAL. 

Nu bör jas jag bli svaU 
TRUMDMAN. 
sr här, din spira tag: din kåpa. dig omgjorda: 
Gäck na ur templet iit , Capitlets bud fullborda :. 
Berätta hvad du sett, säg dina göromål,. 
Gäck hastigt till din. ort: tilL slut ».Capitlets skall 
Slå templets port igen., 

KÅMPENDAL. 

Uff, himmel! si, hvad qvinnocf 
Hvad majestätlig syn af raglande Prestinnor! 
Hvad klang af cittrors spel, hvad klar och Ijuf* 

lig ton! 
Hvad skönhet* ock behag,! — Snart, nalkas pi*o^ 

cessiicMK 
Märk den P^estinnan der, med myrtenpryddr 

Ibekar: 
Hon bär en purpurdrägt, de andra gröna rockar. 
Se hennes svarta hflr, de hvita axlar kring: 
Dess ögon gnistra, nåd ^) och gifva hjertan sting. 



^j^ Viikcli. Dess ögon* blunda nod — 



Digitized by VjOOQ IC 



« 

Sty två Pk^sUlknw der i hväft Ikme» fläkta»^ 
Med ögonen till skyn odk armaiffBa: uppsträckta. 
Och mia Winblad fi^ämst med himmeisblåa kjoln : 
I henne blir ja^ kär: )a|» g^fifnmer nr och soln. 
Men jag måst' skjnda mig: hur skall min brå*- 

nad svalkas? 
Ack^ himmel f mer ocb; mer de templets portar 

nalkas: 
Kring trapporna^ jag ser,, hur de nu lägra sig. 
Blånn* [ag skall vända 6m 2 Nej^ Härold, skyn- 
da, digf 

WACCm VRESTISKOR, an/orda af VLL A WINBLAD, 

sjunga följandet 

Chor. 

Systrar!^ höjom våra kransar r 
Hvar en i sin andakt dansar. 
Systrai! höjom våra kransar, 
Under sång^ och lustig min^ 
Fyllom våra: krus och skålai*: 
Gyllne kärlen sprida strålan 
Fyllom. våra krus och skå^r 
Med mer oljat, firukt och vin, 
Tagpm hvar sin blomsterkriika : 
Lät oss Bacchi altar duka. 

Elden är tänder: 

Låt våra händer 



Digitized by VjOOQ IC- 



68 

Sam manknäppas vid hans thi*on: 
Klara röster, Ijuflig tpn! 

« • • 

Låtom våra hår fö fläkta. 
Våra bröst bli obetäckta: 
Låtom våra hår fä fläkU 
Och dess lockar falla ner. — 
Låten edra armar sträckas, 
Edi*a vackra ögon släckas : 
Låten edra armar sträckas 
Till den höjd, ert öga ser. 
Träden in i detta tempel. 
Hela verlden tiU exempel: 

Bry ten er kaka: 

Safterna smaka: 
Här blir lifvet som en dröm. 
Ges en dyrkan mera öm? 

ULLA WINBLAD. 
Tänd våi*a lampor upp, låt våra eldar gliouna: 
Låt deras sken mo( soln, uti en rök ochdimina. 
Förvilla deras prål med nattens majestät: 
Låt blomstren hämta lif ur våra varma (jät: 
Låt dessa foglar små, ^ som q vittra bär, mil- 
lioner. 
Besvaras till sin höjd af våra glada toner: 
Låt allt i vällust dö, i vällust hämta lif. 
Prestinnor, stigen upp? ^ 



Digitized byVjOOQlC 



69 

Chor. 
Du Vinets Gud! ditt tempel 
Snart öppnas i sitt pråL 
Vårt Öga bär din stämpel: 
Vårt bröst din sveda täl. 
Värt blod dig älskar att vörda. 
Fast benen darra nu. 
-Du Vinets Gud! det är du» 
Som lättar vår börda. 

• • o 

Af blomstren sammandrager 
Ett bi sitt honungsklot 9 
Gör kupan rik och fager 
Och full med glans och hot. 
Så låtdm oss bien då härma » 
Försvara vårt tempel, yär djrgd: 
I denna blomstrande bygd * 
Får blodet sin värma. 

ULLA WINBLAD. 

Med gyllne runor skrif: 
Statt stilla, vackra sol, fördubbla dy|[nets 

timmar? 
Här ingen sorglig syn ur väta ögon strimmar. 
Allttftflar i behag, och det en sanning är: 
Just den, som Bacchus flyi* , är mest i honom kär. 
Men portama slås opp: h vem är den maq, som 

bugar. 



Digitized by 



Google 



Som under glas och sång vftr mun till löje 

trugftr? 

I tempeldöiT'n han stod ... Nu gidc han in 

Igen • • • 

Nu står han äter der • « . Tyst, hör, han sjun* 

ger än! 

TÄUNDMAN 

(^öppnar Templet^ dansar och sjunget). 
Porten öppnad står: 
Gutår! gutår! 
Jag är gläder, 
Der min Fader 
Baccims rfir. 

« ♦ 4r 

Allt i glans och prfil! 
Capitlets skål! 
Full och qvicker, 
Trundman dricker 
Denna bål. 

( Trompeter, ) 

ULLA WINBLAD. 

Prestinnor! ställen er kring templets helga gaflar: 
Hvai* blåser pä sin eld, och eldens ämnesvaflan 
Trompeterna ge ljud och folkets andakt ]pm%\ 
På armen barnet ler,' vid kryckan gubben rörs., 
Vik edra skörten upp, böj edia knän och bliiiHiai 
Här komma Bacchi män, att rådslå och begrunda: 



Digitized by VjOOQ IC 



71 

Här se vi aIlthan$hof, fört jenst^ förakt och glans» 
Hvar hand med sin pokal, hvar hjessa med sin 

krans : 
Utvalda drufvors saft ur deras ögon flyta. 
Och deras öppna gap, det sjuder som en gryta. 
Hvad frihet uti tal! En tunga utan tvång. 
En verld, som hvälfver kring inunder lek och 

sång! 
Allt hvimlar, som det vill: här kännas inga öden. 
Och eftertankans gräl föraktar tid och döden. ^) 
Alarm! nu ä' de här: gäck, Härold, i din skrud: 
Prestinnor, gån förut: Trompetare, ge ljud! 
(^Trompeter.) 

PROCESSIONEN j 

1. Ordens-Härolden K^ämpendal, med spiran, 
8. Ordens- Cannleren och Com mendoren Planberg, 

med Ordena-carqfinen^ kring hvilken de nya 

Riddare-tecknen äro fastade. 

3. Äldste CommendSren Nybom, ensam. 

4. Banco-Bokhållaren och CommendSren von 
Beivco, sam ledes af 

Actuarien pch Commenrfören von EaaENSuGOA. 

5. Stolmakaren och CommendSren Österman, i 

bredd med 
Sockerhagaren och CommendSren Halung. 



♦) Volach. Och, efter tankans gräl, bortblandas tid 

och döden. 



'igitized by 



Google 



71 

6. TuU-Inspecioren och Commendonn Appel* 
STUUB, tillika med 

Ryrko-lnMpectoren ovh Commendoren Wolf- 

DAUER. 

. t. Trompetare, blåsande. 

8. Magi$ier Josevk JsKkEi^ois , med Statuierma ; 
till venster om honom: 

0£ficiant€n Adlerstop. 

9. Trompetttre, blåsande. 

10. Ordens-Ceremonimäsiaren, Oratom, Paren- 
iatorn,cönsiiiuerade Dansmästaren ichorei, 
Janke Jensen, med Orationen; beledsagad af 

Ordens - Officianten , Fabriks - Bokhållaren 

Stenbit. 

Derefter komma de i dag på Barbara 
fest utnämnde fyra Bacchi Riddare, 
nemligen: 

11. Kongl. Stånddrabanten Westerbeeg, i 
bredd med 

Trädgårdsmästaren på Signitsberg, "Waw- 
nenmacher; 

18. Hof och Ordens- Perspectiv-målaren Ek, 
I bredd med 

Tapetfabrihoren Berg. 



Digitized by VjOOQ IC 



^9 

Chor. 

Bedröflig är den dag. 

Dä vi nyktre vakna: 
Törgiftigt andedrag. 

Der vi vinet sakna. 

Förr sku vi gå nakna, 

Förr'n vi vinet sakna, :[|: 
Dess ^ötma och behag. 
Vid kärleks klagoljud, 

Då vi vänner pröfva. 
Då lyckan skiftar skrud. 

Vill oss allt beröfva. 
Då öss armod plär bedröfva. 
Då det vill vårt lif beröfva, — 

Dyrkora Vinets Gud!:||: 

PLANBERG. 

Hvad ordning och hvad smak, ju mer jag tem- 
plet granskar! 

Tag, Härold, tag min hatt och mina klippings- 

handskar] 

Der ställer jag mitt rör, med knapp af elfenben: 

Der ligger min peruk på denna hörnesten. 

Men ack! min ena sko • . . Hvad? har jag kun- 



Af högra foten skon? 

AaeeAon. Ord. CmpU, HatuU. 



nat tappa 



Digitized byVjOOQlC 



74 

WANNEMtfACHER. 

Bort vid den helga trappa 
Låg bfvanlädret qvar. 

PLANBERG. 

Gutär i allt besvär! 
Nu är min hjessa bar; min fot nu blottad £r, 
I spräng till Bacchi thron. 

TRUNDMAN. 

Stor sak i granna kläder! 
Bort v&ld pä fot och arm, der man om frihet 

q väder! 
Ge ljud : drick Canslerns skäl! 

{Pukor och TrompeterJ) 

PLANBERG. 

Bär fram min galakrans! 
TRUNDMAN. 
Först, Ers Magnificence, en sup god pomerans! 

PLANBEUO. 

Ben der ger mål i mun: gutär! nu för jag ordet: 
Ställ ordens-carafin just midt pä marmorbordet: 
Bred ordens tecknen ut: — skäl, Berco, min 

Cusin! — 
Hvar stjerna, vid sin krans, kring ordens- 
carafin! 
Vräk undan fat och krus, gör gängen ren för 

sviten • . • 



Digitized by VjOOQ IC 



T5 

Du, Härold, är ett nöt: den supen var för liten. 
Du, Trundman, år ett fsi: den supen var för 

svag . . • 
Å! inte oscobad, nej, finliel super jag. 
Hur sköter du ditt ror? Du skyller på för- 
hinder . • • 
Fy, sådan gulblek hy!... Si mina röda kinder. 
Och si på mig och drick .. • Nej, han på Ulla 

ser . • • 
Göm dina ögon strax i glaset, och si ner! 
Hvar timma vara ]Lär, ej Bacchi man tillhörer: 
Säg f är det inte sant? Jo, Herrar Commendörer! 
Allting bör ha sin tid: låt kärlek hafva sin: 
Men jemnt i Bacchi tjenst ditt ädla framsteg 

vinn. 
^ag menar inte just, att du bör kärlek döda • • . 
Men hör: gif mig en sup, noch en utaf det 

' röda . . . 
Det duger inte . . . hut! . . . det är för svagt 

och kallt • . • 
Tag mera finkel hit: gutår nu öfver allt! — • 
J raska Bacchi män, som första gång här trif vas ! 
Det ser nog ut curiösjt, att ej en sup skall gifvas. 
Som strör i blodet eld. Jag säger, för min deU 
Att jag skäms som en hund; men det ärTrund* 

mans fel. 
Jag mins, Capitlet förr har supit godt tillhopa: 
Förbannad vare du, förbannad ock din skc^! 



Digitized by VjOOQ IC 



Capitlet j^ fört an som Gtnsler fyra år. 

Men sädant aldrig händt, och aldrig hända för» — 

Bär ordens vörten hit I » . • Blänn' smaken mig 

förförer ? . . . 
k, excellentf å, skön! å, kostliga Gommeni- 

dörerf . . . 
Han kom, han säg, han. vann • » . Å, den är 

makalös: 
Slik vört man aldrig känt, se'n långt fi*ån 

hedenhös«. 
Si, hvad för glödgadt skum kring kopparkitleln 

)äser: 
Den ena bläddran^ gap emot*den andrd fraser*. 
Natm* och konst är rik, men menskosnillei stort» 
Som sjelf en sådan saft åt sina läppar gjort. 
Förlåt mig, Trundman, då! Din Gansler di§ 

förlåter.. 
Ack> kund' jag gråta vöi^t, som du nu finkel 

gråter» 
Så skuU^ bV4ir ögnatår dig tacka på allt vis 
Och bådas ögnapar förena Bacchi pris^ •— 
€apitlet, väl beskänkt» nu somnar, tiger »klunkar^ 
Så stinna, hvar och en» som Påfvens gödila 

munkar. 
T^ek» Trundman!. med respect man ser dig i 

vårt chor» 
Båd^ torstig» naken, kär och gildstufast oohistavn. 
Stét i trompetea Ijad». låt ordensklockan klämt»^ 



Digitized by VjOOQ IC 



n 

Hejy Jensen, med ett rop de nya Bröder hämta : 
Pryd deras skärp med löf, pä hjessan kransen 

fast. 
Sätt glas i deras hand , och - knäpp upp rock 

och vest. 
Nattkappan med sitt kräs dra^ upp inunder 

hakan • • • 
En Commendör damp kull: stå, nappa i ock 

skaka'n! • • . 
Tag fram din oration... och blås, Trompetare! 
Jag slumrar litet in. 

JENSEN. 

Ödmjuka tjenare! 
På denna hedersdag, som är förhanden, — 

comma, — 
Dä vintern skärper sig och allting stär i blomma ; 
Sä egnar och anstår oss alla, säger jag . . . 
Men ▼intei*n skärper sig på denna sommardag • . . 
Besynnerligen, som att ja och nej är bätter. 
Än bullra, natt och dag, bland värjor och 

stöfletter . . . *) 
Ty här, vid Bacchi thron, sä smakar allting 

väl. — 
Kors, hvad jag supit balt! Jag super mig ihjel — 
Jag säger, att i dag värt bröst af glädje rysers 



•) Völteli. - - - offt porUak och cotttctten 

Bmccham. Oré CfpH. Handl. 7^ 



Digitized by VjOOQ IC 



te 

DA OrdeDiigillet bär den femte gången Ijser . • . 

Men i Ostindien så har man, som jag vet. 

Sitt friska rus livar dag, och äggpunsch, kall 

och het: 
Och der ä' gröna tak, och himmeln är så vacker, 
MedL stjernor middagstid • . . Drick» Bit)der 

Wannenmacher! *) 
Var inte blyg^ Bror Ek! Gutårlv. . Så kunde 

KÄMPENDAL. 

Aj! Jensen damp i kull, och Trundman föll 

breVen 

( TrompeterS) 

J£KSEN. 

Nå, colon: om jag får en sup utaf det röda,. 
Sä qyicknar allt raitt blod, och jag kan tan- 
kar föda: 
Så vill jag sätta riii;^ pä Canslern, med respect . . . 

STE>B1T. 

Sein Oration, der ?sL wahrhaftig! recht und 

schlecht^ 

JENSEX. 

Den supen gjorde godt: jng hämtar andra krafter. 
J Ledamöter här, som prisen Bacchi safter? 



*) Völscli. - - det sng jfig^ IVanncnmacher! 



Digitized by VjOOQ IC 



99 

Kom, qvickneo, lilsom |(ig, vid dessa stuiBJacia 

kar . K • 
Hvem damp pfi golf vet der? 

TRUM)MA\. 

Vårt liufvud och förs rar. 
Herr Canslern nicka, föll. 

JEWSEN, 

Ej bagatell mig rörer. 
Är någoD vaken här bland Bacchi Gommen- 

dörer? — 
Vak upp, du Westerberg, som står i Kungens 

hof! 
Sof! kanske mången ann' blef dubbad, d& han 

sof. — 
Du, Wannenniacher ! du, byt bort din vattii- 

kanna : 
Fly Floras örtegård, i Bacchi vingård stanfia: 
Lägg dig i skuggan der, det hela dygnet om. 
Vänd dig mot suln och drick : tag här din stjer- 

na, kom I 
Kom, tag din friska krans: förtjen^ten bör ej 

sakna , 
Och tungan ej bli torr /. . Nå, kära, drick 

och vakna! — 
Du, Ek, Per Målare! din sömn ger dig beröm, 
^g '^^S* hvenis bild du ser uti din q vicka 

dröm ! 



Digitized by VjOOQ IC 



M 

Ser du ej VinetS' Gud? Du ler^ ock mumien gapan 

Sei' du ej Fröjas thron? Kors» huru MålaiTi rapar! *) 

Ser du ej förgörs pi*ål9 och nympher, bloss och 

krig, 

Omkring den lilla Gud, hvars pilar sårat dig? 

Tag stjerna, glas och krans, och vid din pen- 
sel fösta: 

Koni, måla sjelf din bild: förnöj en torstig 

nästa! — 

Men, Fader Berg, si upp, och virka din tapet; 

Strö blommor på din duk, sprid Bacchi herr- 

lighet! 

Glöm Ulla Winblads säng . . • Nej, du kan inte 

glömma • . • 

Vid sängen tag ditt kors: det korset vi bt* 

römma. 

Men du för länge spelt : du åldras på din stol: 

Blif i ditt armod rik och krossa din fiol. 
( Trompeter,) 

Herr Cansler! allt bestäldt och dubbningen till 

ända: 

Gapitlet sof så sött, och ljusen voro tända: 

Jag sjelf dem dubbat har -^ upp, vaknen, 

gode män! — 

Båd' Kungens Stånddrabant och Trädgårdsmä- 
staren. 

*) VöUch, - - - Du Jer, och munnen vrider f 
- - • Kors, huru Matarn qviderf 



Digitized by VjOOQ IC 



»1 

Skål! AU ting är nu gjordt: bese de fjrra 

mänjier» 
Hur stjernor pryda dem» hur Bacchus folket 

känner ! 

Chor, 

Sjungom, Bacchi Commendörer ! 
Stånddrabanten, si hans mod: 
Stjernan, som hans bröst nu fbrer, 
Svettas af hans vaiTna blod. 

Trahii 9ua quemque volupias, Tromk. 

Skall hans valspråk bli: 
Åldrig hans fot gick Bacchi thron förbi. :|[: 

o o • 

fVannenmacher ! pryd din st jer na 
Med tulpaner y jasmin, lök: 
Dina safter för din hjerna 
Uti alla örter sök. 

Niiitur in ardua virtus, - - - Trasiå. 

BUr hans valspråk: hör! 
Du Bacchi man! du aldrig nykter dör. :[|: 

♦ * * . 

Målarn Ek, se hur han raglar! — 
Stöt dig ej i templets port! — • 
Med cinober läpp och naglar 
Och sin stjerna har han smort. 
Klinga stolt: Sic Hur adastraf - - - Tr^mé. 



Digitized by VjOOQ IC 



st 

Gå uti ditt kall, 
Tumla ch drick och $tu|ja, ragla, fall! :J|: 

• • « 

Fader Berg! din stund nu lider: 
Tag ditt kors i Bacchi hof! 
Vin och kärlek sammanvrider 
Dina strängar till hans lof. *) 

Hej! InviHia glorice comeSj Trtmé. 

1 din stjerna stfir. 
Slut templets port: farväl , god natt, gutär! :{;: 

•) Vol sch. - - - Sina sln/ngar till ditt lof. 



Digitized by VjOOQ IC 



Bacchi Fest, 

sjtU€ gängen firad 

pl Barbara daf 
den 4 December 1771. 



Digitized by VjOOQ IC 



Personcrnc: 

Planberg y Ordeii«-C«irieT. 

Jemen^ Ceremoni- Mästare. 

fVolfdauer^ 

jéppeistubbe ^ 

fFannenmacher , ) Commcndörer, 

Osterman , 

Ek, 

Ede, Harold. 

Trundmariy Ordent-Klocktro. 

Gdse, Magister. 

Coliin, Stadfii Fiscal. 

Oman 9 Fodermarsk. 

Ulla fFirJflad, Bacchi Frcatiima. 



Digitized by VjOOQ IC 



COLLIN (med en buteij, sj anger). 

Åsi Jofur rår, 

Än böljan slår, 
i Stolt Charon ror sin svarta paulun: 

Tritonen står. 

Med fladdrande här. 
Och darrar för Neptiin. 
Stormen nedbugnar mast och är: 
Klunk, klunk! det lugnar väl, gutår! 

Än Jofur rår, 

Än böljan slår, 
Det blixtrar, åskan går. 

« a « 

Hola! hvart flög min hatt? hvar göms den för 

min syn? 
Hvart blåste min peruk? — Der gnistrar han 

i skyn. — 
De svafvelgula moln utspruta tätt salpeter. 
Bland dunder, blixt och regn strö puder, eld 

och gnetter. 
Allons donc, ratipass! Låt dundra, som det vill, 
När jag min fla<^ka har och super ingen till: 
Låt storma vind och våg . . . Hvad ljungeld, regn 

och dunder! 
Bacchun. Ord, CapU Uandl. 8 



Digitized by VjOOQ IC 



86 

Hur blir min hjessa våt! Hvar skall jag krypa 

under? 
Der eken st&r i brand» der syns en stuga, gul. 
Och der en itänd grind, men ej ett enda skjul. 
Nu mörknar det ingen: livad sorgligt foglaqvitter! 
Knapt ser jag min butelj och hvar som korken 

sitter ; 
Utmattad, tung och trott, jag här i gi*äset gått, 
Djerft öppnat min butelj, men sällan rådrum fått: 
Ty hvart jag vänder mig, en björk, en furu 

sprakar. 
Med hiskeliga dån i sina klyftor brakar: 
Skall jag slå i en sup, så händer det ibland. 
Att Jofur med en blixt slår flaskan ur min 

hand , 
Och jag insvepes grymt i nattens svarta skyar. 
Knall! åskan slog ett slag, slog ner i våra byar: 
Si, strålen brinner än, fast ur sitt mörkblå hvalf 
Han emot bergen föll, så templets grundval 

skalf. 
Men ack! livad gruflig tyngd! När jag på brö- 
stet håller, 
Slår hjertat tungt och kallt, dess köld blott 

döden våller: 
Jag tror, att Jijernan brast: örhinnan brista vill: 
Värst med mitt axelblad, det kännes inte till. 
Mitt ögnaljus försvann: här står jag blind och 

tyster . . . 



Digitized by VjOOQ IC 



8T 

Dock — himlen vare lack! — än kan jag se en 

Syster • • . 
Nä, verklig, sannerlig sä ser jag ungefttr . . . 
Hvem är det? Sannerlig! det Ulla "^inblad är. 
Courage! blodet rörs, och m<dnen sig ätskilja: 
Syrenen gungar lätt: Zephiren, gräs och lilja 
Med kalla pustar rörs. 

(dansar och sjunger,) 

Kosteligt väder! *) 
Mitt hjerta sig gläder: 
Snart skördeman träder 
i ladorna in. 
Herrligt det regnar: 
Pä landtmannens vägnar 
Hvar droppa mig fägnar: 
Ack, vore det vin! F«». 

Säden blommar: 
Kring stängsel och bommar, 
Ejing gärdsgårdar, giindar. 
Sig Flora inlindar: 
Kiing slott, altaner, 
^ Kring mörkaste planer 
Narcissor, tulpaner 

Ge leende min. 9* C 

Gudar! kom, sincelera, 
Utpressen ert skinn: 



*> Melodi: Phwéus förnyar. - Fr. E. N:o M. 



Digitized by VjOOQ IC 



88 

Gudinnor! fyllen min flaska mera 

Med n^Ur af er urin. 

Bort Ungerskt och Madera! 

Bort Mendiska Tin, 

Som gamle Grekerne estimera: 

Häll bran vin uti Gollin! 

Vatten tillhör Delphiner, 

Men bränvin är för Colliner, 

Hurra, cusiner! 

Klunk! flaskan skiner: 

Klang y vackra flickors skäl! 

Klang, nu går numro fyra: 

Den supen var bål. 

Med rågadt mål, med beständig yra. 

Jag trotsar bäd' jern och stäL 

Skäl för livar liten myra 

I jordens smä häl. 

Som med sin blod mig beredt den syra , 

Min tunga sä gerna täl! 

ULLA WINBLAD. 

Nog tycks pä molnens fläkt. 
Som vore bullret allt och äskeviggen släckt. 
I öster skyar syns: längt» långt, längt IxMrt de 

synas 
I hvirflar mot hvarann bland täta eldar brynas. 
Min sann, har detta regn vår landUnan nog 

it. 



Digitized byVjOOQlC 



8» 

Sig blandat med hans svett och all hans grö- 
da sköljt; 
Dock vid en vacker dag, som aftonsolen lofvar, 
Den milda Ceres nog sin sköixleman begäfvar 
Och ger hvar en af- dem, bland tusen, som 

här gä. 
Till slut sin brödkorg full, med flaskan ofvanpå. 
Imellertid så frisk den Ijufva vestan susar, 
Förvillar regnets sorl, som ner ur molnen rusar. 
Ger svalka^ i vårt bröst och renar blodets 

lopp. •— 
Förbålt, hvad jag är varm! Jag snör mitt snör- 

lif opp, 
Drar handskarna utaf, och mig i skuggan ka- 
star . • . 
Blott inte Sömnens Gud till mina ögon hastar, 
Och obeväpnad jag, inunder denna ek. 
Min frihet skänker bort, bedras med list och 

lek! — 
Men ack, hvad rika falt, som för mitt öga 

strimmar! 
Den blanka lians ägg kring gröna rymden 

glimmar: 
Herdinnor, lamb och får jag der i vällust ser 
Kring strödda altaren, der Ceres man tillber. 
Hvad stolta höjder syns, hvad öppna rum och 

salar ! 
Baeekan. Ord. Capit. HandL %* 



Digitized by VjOOQ IC 



Hvad blomsterprydda hvalf af diar, granar, alar! 
Hvad fruktträo» häckar, skrank, och tusen 

pundlars vidd, 
Sam under ögats ro gör eftertankan spridd! 
Här säkert göms ett slott, en gudaborg , jag 

tycker. 
Förtrollad i min flygt, jag lik en ljungeld rycker: ^) 
Hvart fot ocb öga flyr, mig möler ^ns och 

prål. 
Naturens herrlighet och konstens föremM, 
Fä pelarn,, som der står, syns Venus i sin 

snäcka , 
Och öfverst syns Neptun sin gyllne gaffel 

sträcka: 
På pyi*amtdens spets, uråldrig, mörk och flat. 
Med blomster lindad kring, syns Bacchus pfi 

sitt fat: 
Inom en änglakrets, som dygd och trohet 

skydda. 
Ser Jag Philemons säng och Baucis' låga hydda : 
Omåttlig stolt och vild, så bister, svart och gul. 
Syns Tantalus utsträckt emot ett vattenhjul . • • 
U var är jag? Gudar, ack! 

COLLIiN. 

Alldeles mina vänner! 
Jag ser på hennes gäng och — det som mer 

' jag känner — 



♦) Bl ti. Förtrollad i sinjtjkt, sig lik en ljungeld rj eker. 



Digitized by VjOOQ IC 



tt 

fVu Wickmans röda Mubb, åt Ulla alltför Iflng, 

BäckmanskaDS hvita skor och Platskans robe- 

vong • • • 

Men ack, bur hennes hår det dryper utaf 

vatten ! 

Ghinjongen är föi*bränd och genomblött sol- 
hatten ; 

Tyst! ändå sjunger hon: hvad hennes röst är 

fin! 

Det måste vara hon. Hon ropar mej? 

UIXA WINBLAD. 

CoUin! 
COLLIN. 

Pro pi*imo» först ep snp, och pro secundo» 

tvänne! 

Hon såg ej, att jag söp: likgodt: nu ser jag 

henne. 

Mitt hjei*ta är befäst mot vackra flickors list • . • 

Men ack! vid denna grind... 

tLLA WINBLAD. 

Min ängel, tack for sist! 

COLLIN. 

Ja, just vid denna grind och under denna eken 
På ett behagligt vis hon narra mig i leken . . . 
Stor sak! allt är förbi, och jag blef frisk och 

flink, 
Och vucklar nu, som förr. 



Digitized by VjOOQ IC 



92 

ULLA WINBLAD. 

Tag mot en kärlig vink! 
Men huru ser han ut! som han vill folk förgöra! 
En uppbränd, röd peruk betäcker ena öra': 
En möglig skjorta ses, som, h var den rätt begyns. 
Förblir en hemlighet, för slarfvor, som der syns: 
En svart och svullen hals, med halsduk utaf 

läder, 
En half och sliten rock och inga underkläder: 
Brandgula byxor till, med stort gehäng och 

spjut, 
Rödbruna stöfvelskaft • • . CoUin, så du ser ut! 
Jag just förundrar mig, hur du ditt öde prisar 
Och all din fattigdom på Bacchi högtid visar: 
Hur kan du sjunga glad och putsa nöjd ditt 

skägg. 
Med bägaren i hand och inte spik i vägg? — 
Men intet hör han mer och intet ser den dåren: 
Låt se: jo, flaskan fram, utpina sista tåren, 
Kläm, krama, pressa, svär, vänd flaskan upp 

och ner. 
Följ fritt ditt raseri, och glöm den dig tillber! 

(Coltin gdr.) 

Det är en annan magt, som rår i dessa dalar: 
Vårt hjertas bästa vän» när man med honom 

talar 
Bland Ceres altaren, hans eldar klarast syns;^ 



Digitized by VjOOQ IC 



9S 

Och han bör dyrkas först, förr'n Bacchi fest 

hegyns. — 

Men ögat blir ej mätt af all den prakt )ag 

skådar: 

Mitt öra hör ej nog^ hvad kärlek mig bebådar: 

Min mun en vällust flyr af kyssar, bär och vin: 

Min hand ej räcker till, till kyssar för CoUin: 

Min fot, på gräset sträckt, tycks Floras hvila 

smaka 

Och hejdas i sitt' språng till Yxsmedsgränd 

tillbaka. 

Ju mer jag tänker på min q vinliga person. 

Ju mera blir jag stolt och trotsar en pluton. 

Förtjust uti min själ, jag tycker och jag finner, 

Hur i en ljusblå eld min fästmans namn det 

brinner : 

Cupido ur ett moln sin bäga visar täckt 

Och sväfvar kring min vän, med vestan vä- 
drets fläkt. 

Hvad gnistor, knöt och knall, hvad röster och 

cymbaler. 

Och kringom Paphos' ö hvad vikar och canaler! 

Ur hafvets bottnar väcks båd' gastar, troll och 

djur, 

Att fröjda sina lif åt en så mild natur. 

Hvad sjelTsvåld, lek och dans pä land, på strand 

och bölja! 

Ack, Astrild! till din thron mitt öga vill dig Följa. 



Digitized by VjOOQ IC 



94 

Så klart syns stora N: N, O, R, säger Nor . - - 
Min Norström! blott ditt namn det gör mig 

rådd, jag tror^ 
Inbillningskra f len späns, min svaga hjerna värker: 
Mitt hjerta och min hlod en öm förvandling 

märker. 
Jag står vid Astrilds thron. CoUin, Collin, 

Collin! 
(Kastar sig neder,} 

JENSEi>\ 

Friskt floribus, pladask! 

(Sjunger.) 
Alltid bråd tom och alltid i språng: ^) 
Si'cken dansmästare! Undan ur vägen! 
Solen bäddar och vägen är lång: 
Hit, ge mig bran vin: nu är jag förlägen. 
Blås, musikanter! Ah, quel esclavage! 
Hurra, courage! - - - Corno. 

Undan, bagagel — Courage, bagage! 
Flyg in i helvete! Kors, tocket språng! 
Men livar fins den dufna satan? 
Hör, Collin, hvar är du ditt svin? 
Himmel! peka åt den gatan, 
Dei- Collin nu dricker sitt vin. 
Kors, hur jag svettas! Det bullrar i buken: 
Mjelten den hugger mej: aj, aj, gutår! 



*; Melodi: ÅUHn0 är rigtigi clttreradt och gjordt. 

Fr. K. M:o S7. 



Digitized byVjOOQlC 



•5 



Pudret det dammar af ordensperuken: 
Flottet det rinner kring armar och lår. 

Corno, - - - Se, lilla Ulla! 

Como. - - - Hej, capriol! 

Como. - -^ - Korgarne fulia 

Como. - - - Prisa vår sol. 



Ett kostligt instrument, Tornväktarns violin! 
Men Movitz' messingsbas är ändå utan like: 
£j fins så stolt fiol i hela Tyska rike. 
Plang! när han klämtar till och stämmer sin fiol. 
Så liknar h varje ton ett skott af en pistol. 
För ro skull slå en drill utur den Tyska cla ven: 
Vasserra, töcken ton! Den väcker lik urgrafven. 
Bierg, stockar, folk och fa från alla verldsens hörn 
Du narra kan till dans och, ur sitt ide, björa. 
Spel upp, håll stadig tact, följ dina egna nycker: 
Spring, spela, hvad du vill, och slamra, som 

du tycker; 
Jag dansar främst; följ med, håll flaskan i godt 

skick . . • 
Hör, gossar! hörde ni, hur echo svara: drick! 
Hvad kostligt echo! Pille! I fyrsprång med 

musiken , 
Hopp öfver grindar, kärr, gärdsgårdar, berg 

och diken: 
Bryt sönder störar, ris: tälj qvistar, spön och löf: 



Digitized by VjOOQ IC 



M 

Fös undan getter, får, med hästar, lass och klöf. 
Klang! klämta pä fioln, stöt härdt uti trompeten: 
Tutu! bjud folket opp till den högtidligheten. 
Der Bacchus på sin thron tillbjuder verlden vin 
Och Fröja i sin säng upplåter sin gardin. 
Kamrater, tröttnen ej: flinkt, hurtigt lopp som 

renen! 
Följ efter mej, hej, hej, och trippa tätt med 

benen . . . 
Smäll piskan, capriol, hej, Movitz, qvickt humör! 
Besinna vårt patent och hvad uträttas bör. 
Orchestern skall få stryk . . . Ap'ollos verkge- 
säller! 
Ert pack! så skumpa på: hör ni, hur piskan 

smäller! 

Hola! Tromk. 

Se Ulla, min Cusin: 
Bon! se Prestinnan sjelf, så struken, stärkt 

och fin! 
Håll, låt oss flåsa ut: mitt bröst behöfver svalkas: 
Emellertid vår nymph med sakta steg jqg nalkas: 
Men, månn' jag dristar mig ofreda dess person 
Och kyssa henrcs hand vid Käileksgudens thron? 
Hon i sin andakt tyst syns några tårar fälla: 
Jag svettas vid dess prakt och mina ådror 

svälla . . . 
Ödmjukste tjciiUic! . • . Nej, Nymphen sofver 

täckt: 



Digitized byVjOOQlC 



d7 

Se liur mot altaret hon sina händer sti*äckt: 
Vällustig hennes kropp sjelf kyska Joseph trotsar. 
Ödmjukste tjenare! . . . Nej, intet hör hon,|[ossar! 
Tyst, Bredstföm, bort med lm'n: göm, Movitz, 

din fiol. 
Och prisa i värt qvalm vår .milda middagssol. 
Prestinnaq syns helt har: med blommor brö« 

sbet prålar: 
Det linne, som hon bär, Auroras purpur målar. 
Och mot de larbpors sken, h varmed vår rymd 

är fylld. 
Syns framtill dess chemis, båd målad och förgylld. 
De hvita benen sträcks i en vällustig ifver. 
Då med en fuktig hand hon vred sin hjessa rif ver : 
Hur hon i sömnen ler ! Si , Sömnens Gud så mild 
Bland blomster, gräs och blad insveper hennes 

bild. 
Hon sofver . . . Skönhet! märk: er sömn en 

liten snara: 
.Cupido står på lur . . . 

ULLA WLNBL/ID. 

Låt mina kjortlar vara. 

JENSEN. 
Håll, Movitz, och vet hut, vet dämpa din 

natur! — ■ 
Min Nymph! kom, vakna opp och ögna på 

sitt ur: 
Bacchan. Ord. Capit, T/andl. 9 



Digitized by VjOOQ IC 



S9 

Vår Bacchi fest begyns: jag söker er att finna. 
Befalld att söka er, min Nymph och min Pre- 

stinna , 
Så har jag som en elg kring berg och backar 

flängt, 
Med ordenspiskan smällt och skalat på befängd t. 
Orchestern sprang förut och jag med piskan 

efter : 
Känn, hjertat klappar, islår, och näsan är sä 

täppter: 
Men dit jag pekar, der, der bortnas vid ber- 

ceau'n. 
Emot Dianas bild jag stötte ena tån . . . 
Nu är jag här, min Nymph! 
(Sjunger.) 
Vakna, min sköna! 
Naturen är glad. 
Ängarne gröna 
Med blomster och blad. 
Asparne susa: 
Hör, foglarne locka er! 
Skyarne bli ljusa 
Och solen ler- 



Göken på knoppen. 

Min Nymph, om hon ser. 

Sitter i toppen 



Digitized byVjOOQlC 



99 



Just midt öfver er, 
Vill er uppväcka 
Till vällust, kalas och sång: 
Vakna upp, min täcka 1' 
Vår väg är lång. 



Lärkan sig mattar 
Med flåsande bröst: 
Skatan hon skrattar 
Åt hämplingens röst. 
Dufvan hon klagar 
Och liknar er sjelf ibland: 
Om er så behagar, 
Se här min hand! 



Floden sig krusar 
Och rinner så när. 
Hör, hur han brusar. 
Er åsyn begär. 
Fisken uppdagar 
Sin fägring och sina fjäll : 
Tror, att han behagar 
£r smak, Mamyll! 



f 



Digitized by VjOOQ IC 



100 

Vakna, betrakta. 
Hur ekom så visst 
Hoppar helt sakta 
Frfin qvist uppä qvist. 
Hör, hur han knäpper 
Längst opp, der i gran han syns. 
Jag min Nymph ej släpper: 
Vår fest begyns. 

ULLA WINBLAD. 

Min h vila han mig nekar . • . 
Hvi väckte du mig opp? Hvad står du der och 

pdLar? 
Får jag e) ledig bli från all din list och svek. 
Och njuta sömnens ro i skuggan af min ek? 
Var stilla, säger jag • . . Skäms, Jcnsen! ... Nå, 

var stilla!». • 
Nå , hör han ej 7 . . • Min sann , jag stötte mig 

för illa • . . 
Min hvita nopkinskjol, nyss struken, stärkt och 

ren. 
Så den tillpyntad blir!... Låt bli mej • • • Aj, 

mitt ben • • . 
Stöt inte kull min korg: min Jensen, var ga- 

lanter: 
Nå, kasta ej mitt ur, spar mina engageanter • . • 
Hvart saten kasta han min solhatt och mitt 

ur ? . . .. 



Digitized byVjOOQlC 



101 

Ack 9 himmel, trösta mig!... Vet hut, din tjocka 

tjur ! 

Vräk dig i Yxsmedsgränd till dina Maja-Lisor, 

Förklara der din brunst med stryk och kär- 
leksvisor . • . 

Ack, hur han retar mej! Jag blir båd' döf och 

blind • • . 

Hvart flög mitt natt-tyg hän? 

' JBNSEN. 

Der bortnas, der vid grind, 
Pä gärdsgårdsstörn, du ser, der som min kapp- 
rock hänger. 
Bry dej om ingen ting: det hjelper ej, du 

slänger . • • 
Hvad sad' du?... Bagatell! det skall jag svara 

för . . . 
Min ros, mitt silfverlam, Gudinna, ack, jag dör! 
Min hörsel borta är, mitt öga ser ej solen: 
Förena dig med mig och vickla undan kjolen: 
Ditt bröst emot mitt bröst, din mun emot min 

mun . . • 
Cupido! statt mig bi uti min sista stund. — 
Nå, skrynkla ej mitt skärp och ordensproto- 
kollet, 
Din trogna Janke ber, fäll neder parasollet. 
Glöm inte, jag är din och du är min, ja visst! . . . 
Ack, Ulla, släpp mig, släpp!... 

Bacckan. Ord CapU. Handl. 9* 



Digitized by VjOOQ IC 



lOS 

ITLLA WINBLAD. 

Förbanna sådan list! . . . 

I 

JENSEN. 
Men eljest allvarsamt — kors, svetten af mig 

lackar — 
Så skall jag säga dig, Cusin: du sammanpackar 
Båd' kransar, löf och frukt, och det gesvindt, 

Cnsfn ; 
Ty rättnu blir det tid att hvälfva karafin. 
Och att all ting blir klart. — • Be var oss, sä 

jag flämtar. 
Och sä du flämtar med! Bevar oss! Trundman 

klämtar : 
Jag tycker, klockan hörs . • • Tyst, flåsa ej så 

härdt. 
Men snör igen din rob: det blåser kallt och svårt: 
Du kan förkyla dig. Tag mig i hand, min smula! 
Kom, låt oss sätta oss bland dessa blomster gula. 
Du är så skön och fet och jag så blek och varm : 
Gud! baise moi, min rosJ... För tusan, opp, 

alarm ! 
Opp, tag din blorasterkorg, var qvick och vig, 

min docka! 
Skenbarlig hö) 5 i skyn Capitlets stora klocka. 
•Capitlet mig befallt att söka opp CoUin, 
Se*n Öman -Fodermarsk, och sedan dig, Cusin! 
Och om jag råkar pfi, i dessa helga lunder. 



Digitized by VjOOQ IC 



En Baccalam*eus y ett philosopliiskt nnder, — 
Lät se, mitt piotocoU . . . hans namn r . • et 

cetera ... 
G säger G: Å, S, E, säger Gåse . . . ja! — 
Sä är mig anbefaldt, den gråliärsmannen följa. 
Den kapprock, som. jag bär, uppå hans axlar 

hölja : 
Och har den Bacchi man, som nog Capitlet tror, 
Borttappat sin peruk, sålt byxor, halt och skor; 
Så vill Capitlet då, att du skall hjelten låna 
Ditt förklä* för hans blygd, — • min nymph, stå 

ej förvåna'! — • 
Din solhatt med sin krans : om du vill vara söt, 
Så löfva du med den värt magra Pindi nöt. 
Så är han ståtligt klädd. 

ULLA WINBLAD. 

Elände och bekymmer! 
Mitt förklä', bål vid hål, hans skröplighet ej 

skymmer : 
De skorna, som du ser, båd' plös och klack 

förbränd. 
Dem rär en flicka om, som bor i BoUhusgränd: 
£| heller passar sig, se en Magister knoga 
Och gå med qvinfolksskor. 

JENSEN. 

Det kommer ej så noga. 



Digitized by VjOOQ IC 



104 

ULLA WINBLAD. 

Men jag blir utan skor. 

JENSEN. 

Lögn! hela verlden vet^ 
Hur mången riker vän gör dig en höQighet. 
Du vexlar natt och dag, bankörer till dig fria: 
Det gär så jemnt, Cusin, en sexa mot en nia. — • 
Had' jag sä stolt profit och himlens vilja yor\ 
Att jag blef skapt som du, — jag skull* ha 

sammetsskor, * 
Af perlemor min kam, min tång af silf ver gjuten. 
Grön silkespuderqvast, med guldcantiljer knuten : 
Jag skuir ha båd^ caross, ^mätress och sitz- 

paulun , 
Ölbägare af guld och nattrock af cattun. — 
Nog får du skor; gutår! 

ULLA WINBLAD. 

Ja, från Vulcani hamrar f 
Ej Avalls verkstad rörs: helt mörkt uti dess 

ks^mrar. 
Och hvad det angår se'n om mej och min profit. 
Vet ni, det är en sak, som inte just hör hit. 
Min ädla monsjör Snus! — Håll, tystna ! Trund- 

man ringer . . . 
Håll, jag ser Gåsen... Se, i gräset hvar han 

springer. 
Så naken som en nål båd' bak och frammanför: 



Digitized by 



Google 



105 

Se all hans egendom: ett tennstop och en stör. 
Halt, Herr Magister , halt! 'töm stopet , kasta 

stören , 
Spring hit och följ med oss: de lustiga humören 
I dag sin glada fest i Bacchi länder rönt: 
Till krans ät dig och dem jag gär att samla grönt^ 
Kom hit, du Bacchi man,^ der [ag i skuggan 

svalkas! 
Göm flaskan, Jensen, göm: se der,, hvar han 

nu nalkas. 
Se, nu såg jag en skymt utaf en naken arm: 
Halt! nu säg jag hans skärp... Kors, hvad han 

gör alarm! 
Han sjunger och him ler, han raglar och han 

dricker: 
Se, mellan löfven der sitt hufvud han fram<- 

sticker ^ ^ . 
Det klämtar: skynda dej... Men, vackra Jen- 

sen, hör. 
Hör > hur kan sjunger gällt och sina driller gör • . . 
Gack> Jensen, fritt förut, Capitlet att berätta. 
Hur jag med lust och nit skall allt i ordning sälta. 

6ÅSE {sjunger). 

Hurra I Lustigt, gossar!*) 
Ståtligt humör! 
Jag trotsar 



^ Alclodit åCommer intet MoUberg? Jo* nyss på stund, - 

Fr, E. N:o 47. 



Digitized by VjOOQ IC 



10« 

Er,, gossar, 

Att den, som sig rör 

Och låtsar 

Beröfva mig flaska och stör, 
Den slår jag ett slag, sä han döi\ 

Se på Jensen, gossar! — • 

Ah, serviteur! — 

I kärr och i mossar 

Han hoppar framför: 

Han blossar 

Och röker sin pipa . . . Seignem*! 
Hvad buller och konster du gör! 
Hej, Ovidius, Virgilius, Homerus, gutår! 
Euclides, Thucydides! klunk, hur jag mår! 
Aristarchus, Plutarchus! jag dricker, och spår. 
Att jag blir så full , som i går. 

« o « 

Oxar och herdinnor. 
Herdar och kor, 
Gudinnor, 
Herdinnor ! 
Här dansar er bror: 
Prestinnor 

Hos Bacchus ! upp, sjungom i chor : 
Vår högtid är herrlig och stor. 
Pindi tjenarinnor. 
Nakna med flor! 



Digitized by VjOOQ IC 



lor 

Pä er, mina qvinnor, 
Mitt öga det glor: 
Grefvinnor, 
Prinsessor ! • . . Si Jensen • . . Signor ! 
Gutår! vi ä' fulla, jag tror. 
Nom'nativus: hic, baee, hoc — ge flaskan åt 

mej — ' 
Vocativus: o caret — fan far i dej. 
Så du dansar och svansar — och hurra och hej! 
Ilör, Bror! har du bran vin, sä säj!* 

(Jensen gdt*) 

Allt sprang han mig förbi, och Hans Förträff- 
lighet 

Holt flaskan jemnt för mun, rödbrusig, stind 

och fet: 

Jag ropar, han ej hör: stå, Jensen! — nej, 

han skalar. 

Villrådig, yr och full om Fröjas högtid talar: 

Så att det sannas lär, hvad grymt oraklet spått. 

Förbudet bran vin blir, och landets öde godt. 

Men Jensen lagd på bår... Likmycket! jag mig 

fägnar : 

Jag har ej del deri, en skälm mig det tillegnar. 

Likgodt, oraklets skäl!... Men, himmel, hvad 

jag ser! , 

En Venus, en VcsLal mitt hjerta ömt tillber. 

Hvad majestätlig syn! se kjolen högt uppdragen. 



Digitized by VjOOQ IC 



108 

Och se dess hvita barm^ med mjölk och olja 

t vägen: 
Si, der spasserar hon, och ulan att bli plump. 
Sä tillstår jag ouvert, jag vördar hennes gump. 
Si 9 hur hon slänger kjoln och tittar på en sida, 
Än plockar hon sin plym, än vill hon hand- 
sken vrida: 
Hvad obeskriflig eld ur hennes ögon går. 
Som liknar Jofurs blixt, när han i molnet står« 
<^ourage1 sådan Nymph, till ömhet hon forbyter 
Båd' häxor, gastar, troll, centaurer, troglodyter. 
Mig tycks, den lilla mun, af löje mild och rik. 
Är just Lalages mun, Horatii flickas, lik: 
Som gör, att,^ när du ler, sig lustan samman-- 

binder 
Med blygsamhetens bild, på dina röda kinder, 
Och gör, att ji\g — gutår ! — ej kan, min Iris, mer. 
Än öppna min butelj, när jag din skönhet sen 
Kors, hvad jag är perplex! Hvad larm af gub- 
bar, qvinnor, 
Hvad prester, fogdar, barn, hvad herdar och 

herdinnor! 
Hvad gäsning i mitt blod! I ögat käns så godt 
En blandning af behag, af kojor, tält och slott. 
De många fäigors prål mitt öga ömt förvillar. 
Och systrarnas besök mig Fröjas fest inbillar: 
Der syns d pä '"''^7^ hAll: med blomster dan- 
sa de 



Digitized by VjOOQ IC 



100 

Vid vesUnviidrets fläkt och krifig dess altare. 
Men )ag vill gömma mig l>land dessa herde- 
flockar. 
Beskåda, hur min ^^ymph hon bär och blom- 
mor plockar. 
ULLA WINBLiD. 
Pytt! jag är inle blind: nog såg jag, hvart du 

sprang. 
Och Un hiör jag din sång mol ecbod svar och 

klang. 
Nu hoppar han till mig ... Nej, åter in i 

skogen . . . 
Stor sak^ jag tar miU korg: en aprikos ;står 

mogen • • . 
En törnros ... låt mig se • . . af d« toljiatierna • . • 
£n skön magisterkrans ... ja, på min ära /ja! . . . 
Jag dem Väl plockat har, der Bacchi tempel 

h vilar. 
Dock vill jag fläta dem kring Kärleksgudens 

pilar> 
Och sucka för min vän. 

iSjnnger.) 
Se, se, hvad tulpaner > 
Hvad narcissor, hvad väpling och gräs! 

Skönsta blomsterplaner. 
Skogar, dälder, små floder och näs! 
' Hur blank är skyn! 
Ba€ch0n, Ord. CajHi. BamåU 10 



Digitized by VjOOQ IC 



110 

Hur mänga tusen läten 
Kring fält och foglasäten! 
Luft och vattubryn :||: 
Ge lika Ijuflig syn. 

6ÅSE, 

Arno, amavi, klunk! 
Jag stampar som en hingst och brinner som en 

munk. 
Hvad starka stämmor hörs, af en förträfliig 

skara y 
Som under glada sorl sin andakt ömt förklara! 
Ack, hvad för menlös syn! Mitt hjerta rörs igen: 
Jag ser en snöhrit hand. 

ULLA WINBLAD {sjunger). 
Jo, jo, bara leta: 
Denna vallmo är präktig och skön. 

Kunde jag nu veta 
Binda kransar, (ortjensten till lön! 
Der en jasmin. 
En lilja, en narcissa: 
Den blomsterlöken — gissa! — 
Pryda skall CoUin, :|i: 
Hans krans och karafin. 
o « o 

Den kransen ger jag se'n 
Vår stolta Bacchi man — jag mins ej, hva<l 

han heter — 



Digitized by VjOOQ IC 



111 

Ej stadens namn och slott^ tullportar och staketer, 
ÄDskönt jag talte nyss med honom här i lund 
Och hade min Collin på tungan nyss på stund . . . 
CoUin, så heter han. BedröQigt med mitt minne! 
Min kärlek vållar allt: den mattar blod och sinne. 
Jag undrar y hvart han sprang ... I skogen sprang 

han in • . • 
Den kransen skall han få, och Norström kan 

ta min. 
Jag undrar, säger jag, Collin, hvarhanmä vara: 
Hans vägar och hans list kan ingen uppenbara: 
Törhända i en säng ... 

(Sjunger.) 
Glöm, glöm svek och lister: 
Aldrig mer jag ett hjerta begär. 

Likgodt! min Magister 
Skall bland kransar få välja den der. 
Här vandrar jag. 
Går af och an, funderar, 
Min Riddare munderar 
Med ett mildt behag, :||: 
Med blommor, tusen slag. 
* * ♦ 

H var ställde jag min korg? 
Förvillad ock förstörd i denna Floras borg. 
Jag glömmer bort mig sjelf, jag våndas och jag 

pustar , 
Bland löften och begär, i öfverflöd och lustar. 

Digitized by VjOOQ IC 



11> 

Jag mins ej • . • Jo, jag t^or, den kransen yust 

tillhör 
En Kungens Foderinarsk, Bror ÖmBn pä Kungsör . . . 
Jo, det är Ömans krans. 

^Sjunger:) 
Kärlek! till din lydnad 
Hiar jag suckat på. denna, din rymd,. 

Blottat all den prydnad, 
Som af dukar och linnen blir skymd. 
Sjelf Fröja än 
BLyar dag miiu myrten plockar, 
TJtsirar mina lockar;, 
Men den kransen, den :||: 
j^r Öman, Bacchi Tfin. 

Jag sTär vid Junos bild . . . 

ULLA WINBLAD. 
Kors,, hur han skrämde mig! jag blir båd yr 

och vild. 

GÅSE (sjungcry 
Hurra, du Fröjas barn! 
H jer tat värkar,, 
När jag märker ,^ 
Hur du uti ditt garn 
Fatt ett utaf ÅpoUos barn. 
Stärker i armarna., 
lAJka. modig, 



Digitized by VjOOQ IC 



118 ^ 

Lika frodig, 
Lika courage, ja! . 
Men ack! mitt hjerta mår ej bra. 
Acky min Prestinna! 
Besinna, 
Jag säg, 
Hur hon i gi*äset helt naken der låg: 
Solen brann klar i skyn 
Och Neptun stod i vattubryn. 
Men ännu mera 
Charmera 
Din röst: 
Rosor och liljor beprydde ditt bröst r 
Solen brann klar i skyn 
Och Neptun stod i vattubryn. 
Borta vid berget, der bortnas, der kakom. 
Tändes mitt hjerta, du skymta, tyst och du 

kom: 
Och jiinsL ögon du fäste så stindt på mej: 
Ack, kära Ulla, nog såg jag dem och dej! 
Hå, hå, hå! 
Nå, nå, nå! 
Jag suckar tyster. 
Tror kära Syster, 
Borlnas vid berget» der bortnas, der bakom 
Du till mitt hjerta först kom. 

BtKCHan. Ord. CapU. Hw4L 16« 

Digitized by VjOOQ IC 



114 

ULLA WINBLAD. 

Ju längre fram jag går, ^) ju högre föltet prålar 
Med vattuhvirflars spräng, med krus och hlon&- 

sterskålar: 
Den bleka aftonsoln en mild försilfring ger 
Åt vattnets stolta skum, som sprids i sanden ner. 
Märk, kära Gäse, märk! 

6ÅSE. 

God afton, min herdinna! 
Quomodo vales? klunk! 

ULLA WINBLAD. 

Ödmjuka tjenarinna! . . . 
I Bacchi dyrkan nöjd... Men, kära Gäse, 'märk 
Pä denna pelarns höjd hvad dråpligt gudaverk. 
Der ser du Thisbes flykt framfor en lejoninna 
Och Pyramus i blod bredvid sin älskarinna: 
Se ditåt, ftr du se pä pelarn midtemot 
Den sköna Lotis flykt, Priapi bön och hot. 
På denna kopparstod, sä bräckt och sönderslagen, 
Syns flickan Joles bild och Hercules betagen: 
Och der en bröllopsfest med Thetis och Pele'. — • 
Drick, Gåse, sjung min skål, blif öm och mig tillbe. 
Af oflerborden höljd och med nedslagna spisar, 
En instängd aldrig plan sin svarta öppning visar, 



^) UT.i.A wiWBLAO. Ju längre fram jag gar m. m. 

till ocli mcil : yirirt eldar hvar person. Sid. 12§. 
l)i'ti«A \ei8er fi 1111119 i en ^od handskrift, foensik- 
uas i en annan god liaudfkrift, Hf^ensoni i Bih. 



Digitized by 



Google 



115 

Der, vid en lummig gran, sä hög och allvarsam , 
Timantes h vilar sig bland sina trötta lam. 
Men, himmel! hvart jag gär, mitt öga allt för- 
blindar : 
Syns här månntro ej grind, bland alla dessa 

grindar. 
Der min CoUin föll kull och somna, yr och blind? . 
Jo, på min ära, jo, just samma röda grind! 
Men är det möjligt? Hvad? Comment? Jo, på 

min heder! 
Der ligger hjeltep sjelf och sina ben utbreder. 
Ack! en curiöser grind! Ack, en förtrollad äng! . . . 
Hans gula byxor — jo!... Låt se... jo, hans 

gehäng • . . 
Med ögonen ihop, der ligger han förskjuten: 
På näsan myror gå och flugor rundt kring truten: 
Vidöppen med sitt stop, han snarkar och han ler : 
Fy! hur dess svarta gap en syrlig ånga ger! 
Jag tror, att blomstren knapt hans qvalm ha 

kunnat lida. 
Men slutit sina blad och vissnat vid hans sida. 
Uff! vakna upp, Collin, odi knäpp igen din vest: 
Fy! stoppa skjortan in. 

COLLIlN. 

I dag är Bacchi fest. 

ULLA WINBLAD ^//// CoUin). 

Så röda ögon, kors! så purpursprängda kinder! 

Digitized by VjOOQ IC 



116 

6ÄSE {till Ulla fFinblad). 
Sä litet vackert barn och sådan mage trinder! 

COLLIN (till densamma). 
Jag skänker dig mitt glas, mitt hjerta och min 

hand. 

GÅSE {till densamma). 
Hvad skänker hon igen? 

ULLA WINBLAD. 

Mitt gamla strumpeband. — 
Men Ordensgillet sjns: CoUin, ligg ej och prata: 
Res upp dig ur din säng på denna Floras gata: 
Låt oss i ringy vi tre» jemnt dansa på en fot 
Och vid pokalers klang vår Cansler ta emot. 
Hans sällskap, väl beskänkt , går tryggt i alla 

faror: 
Rikt lastade i^ dag med ståteliga varor, 
Hör, hur de sjunga gällt och skratta himmelshögt. 
Stig upp och buga dig: din lycka går ej trögt. 
Här kommer Canslern sjelf. 

GÅSE. 

Din höghet vi besinna. 

COLLIN. 

Ödmjukste tjenare! 

ULLA WINBLAD. 

Ödmjuksta tjenarinna! 

GÅSE. 

Min tjenst! 

Digitized by VjOOQ IC 



ULLA WINBLAD. 

BeiT Canslerns skål! 

PLANBERG. 

Jag tackar tusenfalt. 

COLLIN.. 
Slå t med cer'knom!! 

GASB. 

Nedsölad som en galt. 
Da hatar verldslig prakt oeh. trifis bäst yid 

ruiner: 
Bin sinnesfrid består i glas. och carafiner. 

COLLIN, 

Jag? Linköpings Fiscal? 

ULLA WINBLAiy. 

a!, det är ingen ting. 

PLANBERG. 

Hvem är du 7. 

CQLLBV. 

Xo, jag är . . . 

ULLA WINBLAD. 

Fiscal i Linköping. 

PLANBEAG. 
Hvar bgger Ltnkc^ing? — Gutår ur dessa. 

floder! — 

COLLIN. 

Jjo», uti Linköping.. 



Digitized by VjOOQ IC 



118 

PLANBERG. 

God t, god t, min noble Broder! 
Är det din fodslobygd? Säg, minnes du det sjelf ? 
Hvar är du född? — Gutår! — 

COLLIN. 

. Längst bort vid Götha elf. 

PLANBERG (sjunger). 
Vare fader gingo på, 
Fast de fingo stötar. 
Och för det de kunde stå. 
Kallas tappre Götbar. 

* ♦ ♦ 

De tappre Götbeis skål! 

LLLA WLNBLAD. 

Ock våra fäders stötar! 

GÅSB. 
Drick, hjelte, ut ditt glas: hvad står du der 

och nötar? 
Var oförsagd och glad, håll hand i sidan jemnt: 
En hand i sidan, Bror, har mången hjelte skrämt. 
Jag lätte värfva mig, när Juten s tog vid gränsen , 
Ifyllde min cantin och tänkte... Men, si Jensen, 
Han käpner inte mig . . . 

JENSEN. 
Hvem är den der, som drack, 
Som nu slår i igen? 



Digitized by VjOOQ IC 



119 

COLLIN. 

Magister Gäse. 

JE^SEN. 

Ack! 
Så oförlänkt besök, så oförmodad ära! 
Jag vågar någon stund till råderum begära. 
Om jag dess make sett... Nej, store Jofur, nej! 
Mot hans original är Bacchus conterfej. 
Magister Gåse! ack, jag tillstår och bekänner: 
Högskolan har ej brist på corpulenta vänner. 
Hvarfrån ? 

GÄSE. 

Från Upsala. 

JENSEN. 

Per Deo, som ett svin! 

PLANBERG. 

En ståtehg gestalt! 

JEN8EN. 
, Med skabb och med Latin! 

ULLA WINBLAD. 

Kom, sättom oss i ring och låt oss litet flåsa: 
Oss gläder vattnets sorl, och vestan vädren blåsa. 

PLA>BERG. 
Pille, stopet numro tre!... Hvad bryr jag mig 

om vind? 
Jag samlar mina rus och gör min mage trind. 



Digitized by VjOOQ IC 



110 

Dnck> Bröder» drick, som )ag: kom> lik ^oss 

disc«rera: 
På vin jag mig förstår. 

6ÅSE. 

På öl jag ändå mera. 

PLANBERO. 

Ja, när det är bastant, så är det just en charm. 
Förträffligt mot colik : man blir så god ocli varm^ 

GOLLIN. 

Ja, säkerligen deti 

JENSEN. 
Nej, då är bran vin bätler: 
Ty posito jag dör, det lif uti mig sätter, 
Och det gör inte öl. 

PLANBERG. 

Hvar sak har sina skäl: 
En sup är menskans lif och deraf mår hon väh 

JENSEN. 
Kom an, en sup likör! 

(EDE upptrader.} 

PLANBERG. 

Der kommer en tillbaka: 
Bjud denna lärda man sin sup och oljekaka; 
Säg musikanteraa, i templets förhus der 
Fins vin och öl och mjöd för hvar en, som begär» 
Pille! Jensen, skutta dit: tre flaskor må du taga : 
Som Lot se dig ej om, när du skall tädan di*aga, 



Digitized by VjOOQ IC 



121 

Att du ej stannar qvar Bland slagsmål och ge valt. 
Och både du och vin» förvandlas uti salt. 
Du vet, vid basfioln så hänger Movitz' Ijra: 
Der bakom ^tår ett stop. 

Ölstopet numro fyra. 
PLANfiERG. 
Står något lielgons namn. p& lacket inuti? 

EDE. 

Jo, Jockum Bryggare och anno nitti tri. 

PLANBERG. 
Det skall du taga hiu 

JENSEN, 

Schon ausgetininken , Bruder , 
Hos Mor i Gafielgränd bland svin och granna 

luder. 
Bland båtsmän, redderskor, bland spelmän och 



Det var Allhelgondag , som Canslein vet . • . 

PLANflfiR& 

. Pladask! 

Örfilar och respecl! Ljug Friskt, när du förtäljer! 
Fem nympher i en säng, det gör mig fem buteljer: 
Malena drack en hel, men Lotta blott ett glas, 
Bergströmsk^n drack ock en , och en drack Mam*- 

sell Späs, 

Inalles fyra: pille! 

Bacckan. Ord. Capit. Handl. 11 



Digitized by VjOOQ IC 



122 

JENSEN. . 

Ändå ett glas är öfver . . . 

ULLA WINBLAD. 

Herr Canslerns kusk och jag . • . 

6ÅSE. 

En sup jag sjelf behöfver: 
Snart klämtar Trundman, Bror, och procession 

gör sväng: 
Pille, Jensen! drick, kamrat!.,. A tous, mon 

frére Collin! . .. 
PiUe, hit en tallrik fisk frän templets tjenarinnor: 
Knip några oljebröd utaf de gamla qvinnor: 
Men skynda ^om en pil» ty tiden är så knapp: 
Spring 9 Härold y följ du med, spring båda två 

i kapp. 
Välkomne snart igen! Jag super och raljerar: 
Det händer sig ibland, när Bacchus poculerar. 
Så syns Anakreon. 

PLANBBR6. 

Prins Absalon du mins. 
Så litet, som jag vet, hvar Brunsvigsmumma fins! 

6ÅSE. 

Anakreon — gutår! — just så min hjelte heter: 
Den vittraste, jag läst bland Grekiska poeter. 
Den tiden, som jag las. 



Digitized byVjOOQlC 



12S 

PLANBERG. 

Dricky Gäse, med du mins: 
Linköpings skål — gutår! — och Stadsfiscaln 

Collins! 

COLLIN. 

Förbundne tjenare . • . Domkyrkans skäl ! 

PLANBERG. 

Jag tackar ! 

ULLA WINBLAD. 

Och stadens Äldstes skäl! 

COLLIN. 
Kors ! svetten äf mig lackar. 
Här står jag, här vid grind, s& surögd, glad 

och skön, 
Glömt redan stadens namn, min fullmagt, tjenst 

och lön, 
Båd' riksdagsval och mynt och ämbetsmanna- 

Faror. 
Stöt i trompeterna! Ur vägen, nyiöpher, maror! 
Jag slår er allihop, jag slåss och blir fatal: 
Jag gör sjelf hvad jag vill, ty jag är sjelf Fiscal. 

JEiXSEN. 
Så när jag stupat kull med dessa helga fiskar. 
Med tårtor, mjölk och mjöd, buteljer, glas och 

diskar : 
Den bördan var mig tung. Men Trundman 

mötte me^. 



Digitized by VjOOQ IC 



txi 

Han med en flaska sprang och sjöng och ropa 

hej ! • • • 

Hen* Cansler, den och den uti mm själ och 

njurar 9 

Om icke Movitz syns, från templets höga murar. 

Med blommor pä sin hatt, uied svarta ögoAbrjn » 

Med händerna i kors, pukpifiaen hvälfd i skyn! 

Han ramlai* pä altan , sä häst bch oxe skenar. 

Den skrämda hjorten flyr emellan trädens grenar: 

Herdinnor, barn och lam de undra på allt vis 

Och maka sig så smått till Bacchi paradis. 

Trompetens herrebåd kan jordens Gudar smärta: 

Jag kände blodets eld och Örats band med hjerta*. 

Dock» himmel! här ej strids: bort kulor, blixt 

och mordl 

Här dyrkas Vinets Gud kring Ceres" blomster- 
bord. 

Men Trundman viste mej sin heta barm och 

bringa : 

Hvart springer du? sad' jag; han svara: låt mig 

springa ; 

Och då jag såg, han bar en tafla på sin rygg; 

Jag hänt ej skönja mer (or flugor, dam ock mygg; 

Hon blänkte emot soln, som sjelfva tempeldorea. 

Se*n säg jag Målarn Ek, den gamla Gommen- 

dören : 

Han sprang i gräset flink, och grymta som en 

galt. 



Digitized byVjOOQlC 



115 

Jag tror, Herr Caneelkt, ]ag bildar hans gestalt: 
Försök, jag vill mig sjelf i bränvinstumlarn 

spegla: 
Rödt hår och gyllne skägg, spitsnosig som en 

kägla, 
Pr«cis just samma bild och samma andedrag, 
Af samma dubbelt-öl just samma stank, som jag; 
I baiTnen svart och bar, helt styf iarmochsena. 
Med ögonen helt små och ögonlocken klena, 
Hans hals så lång och smal, så knt)lig som 

en bog. 
Just lik en tom butelj på en (orstörder krog. 
Med taflan damp han kull: jag fick dä tid att 

fråga, 
H varthän han äma sig i sådan ångst och låga; 
Han skrek: hör Movitz' sorl, och fråga inte mej! — 
Capitlets pukor hörs kring Bacchi conterfej; 
Der står all ting tillreds, och Trundmans nycklar 

glimma; 
Snart portarne slås opp, med Ijuflig lukt och 

imma; 
Härolderna gå fram* 

PLANBERG. 

Magister Gåse, kom! 

JBNSEN. 
Se'n, Ers Magnificens, så vände Trundman om. 

Bucchan. Ord Capit. Handl. ^^^ 

Digitized by VjOOQ IC 



12* 

PLA^BERe. 

Go(f klang i detta kärl! Ty skål för våi'a Bröder^ 
Båd' den som lefver fuU och den som full blir 

döder : 
Som fröjdas bland den flpck» der blodets bild- 
ning gör. 
Att torparn blir patron ock krögarn är seigneur. 
Gutår! livad säger jag? Stor sak i allt, jag pratar! 
Nu är min själ sä from, att satan knapt hon 

hatar:. 
Lungvät är min peruk af regn, af öl och vin. 
Klang för Bror Skagerborg! Drick, Ulla, min 

Gusin ! 
Klang för Bror Fuchs, Bror Stoltz, Bror Stobitz! 

Klinga, Syster! 
Svalg, Ulla, noch ein mal, ett qvarter, om dig 

lyster. 
Men Ordensgillet snart begynner procession: 
Be var oss,. Jensen! Pille, glöm inte oration. 
Gäck, fröjdas i din själ och stärk din bildnings- 

gäfva . . . 
Homerus, gäspar du? Fy! skall poeten sofva? 
Knäpp lifstycket igen, läs öfver utantill.: 
Cn kallsup gör dig godt. 

JENSE\. 

Jag väJ, en hel baril. 



Digitized by VjOOQ IC 



12» 

OÅSS. 

Sup inte mig förbi . . . Men bara du ej skämtar 
Och dricker för mig ut . .'., 

PLANBERG. 

Tyst I klämta det? Det klämtar. 
Pukslagarn — tyst! var tystf tyst! — tydligt 

hör "jag pinn', 
Som slamrar mot en. brädd och leker p& ett 

skinn. 
Här blir Capitlebud: klang , gubbar , i pokalen! 
Cusin CoUin, Gusin!... Hvar är den Stadls- 

fijscalen? 
H var är han , Jensen ? Pilie ^ 

JEJNSEiV. 

Han står vid väggen der: 
Myrbränvin tål han ej och inte rönnebär: 
Han~ flåsar bara eld ur tungspen och mungipa : 
Blött vid hans. andedrägt jag kunnat tändt min 

pipa. 
Så tapper är CoUin. 

OÄSE. 

Tolf gånger värre jag: 
Röd som en Cherubim, på verldens domedag. 
Som stiger ur ett moln och under ångst och 

vrede 
Trummetar uti skyn. 



Digitized by VjOOQ IC 



PLANBBBO. 

Ge rum Ibr Kyparn Ede, 
Och släpp Bror Öman fram. 

EDE. 

Nu Procession går ut. 
Och templet öppnas skall. 

OMAN. 
Capitlets skål! 
PLANBBRO. 

Schmeckt gut! 
EDG. 
Tillreds med glas i hand, Gapitlet sammanstöter 
Och följs till tem]det åt. 

PLANBERG. 

Tvi dej, hvad du är söter! 
Barhufvad, inga skor, och ingen skjorta se'n! 
Dig felas hom på knä, så vor' du djefvulen. — 
Der kommer han igen. 

BDB. 

Gutår! jag gidml beMtU. 
Att Ordenstaflan strax på templets mur vi sätta. 

OMAN. 
Men jag fick ingen sup. 

EK. 
Än jag då, fattig fan? 
PLANBERG. 
Hurra med hattama! Skål, Movitz på altan! 
Si, livar han står så full, bland trummor och 

fustager. 



Digitized by VjOOQ IC 



129 

Rödbrun och inör i mun, med svarta små 

mustascher ! 
Se uppåt. Bröder, se! Månntro?. •• Han hör 

oss grannt . . • 
SkåU Mx^nULl - * ^ Timp. 

Jo, min sann! poli och ofaligeant. 
( Sjunffer.) 
Brödet* Gåse! kom. Herr Magister! 
Tag ditt glas i handen , följ mej: 
Du din skolfuXy krumpen och bister! 
Reta aldrig Bacchus med nej. 
Klang, gutår! All lust vi röna: 
Jénsenl spring för Procession. 
Dansörn kring ner i det gröpa: 
Vinet eldar livar person. :|f: 
« « o 

Vin i flaskan: hurra grassatum! 
Hej, du Linköpings Fiscal! 
Glöm fatalier, plikt, dag och datum, 
Stämning, böter och reversal. 
Öman! drick: jag skall dig kröna 
Båd* vid vår och Fröjas thron. 
Dansörn kring ner i det gröna: 
Vinet eldar hvar person. :||: 

£K. 
Klunk, Trundman, svälj din sup, låt allt be- 
kymmer vika: 



Digitized by VjOOQ IC 



130 

Gesvindt på templets port Capitlets tafla spika: 
Tag hammarn i din hand, släpp nycklama 

och kom: 
Kom, lät oss hjelpas åt att vända taflan om. 
Tryck venstra axeln ner, vrid hufvudet helt sakta , 
Håll andedrägten sval och denna målning vakta : 
Den skrift, der preglad står bland skyar, moln 

och storm, 
Är ett ApoUos verk, min teckning, smak och 

form. 
Med skugga, ljus och dag man denna tafla 

grundat: 
Charmerad i hvart streck, jag vid min pensel 

• blundat, 

Uppdragit Bacchi bild i dessa fargors flor: 
Berlinerblå dess krans; (or ro skull, kära Bror, 
Kring tunnan, väl förgylld, syns rosenröda 

laggar. 
Tunntappen rosenröd, med blommor, löf och 

taggar : 
Hväd tycks dig om iden? På sprundet med 

ett strek 
Jag satt en silf vert upp. 

ÖMAN. 

Det var charmant, Bror Ek I 

EE. 

Står ej hvar bokstaf, Bror, liksom den vore gjuten 



Digitized by VjOOQ IC 



131 

Och ur Cyklopens ugn i eld och droppar fluten ? 
Betrakta stora O *): dess glimmande oval 
Holt visst tre kannors rymd, nppsmält till en 

pokaL 

ULLA WINBLAD. 

God bacchanalisk styl ! 

ÖMAN. 

Min tjenst ! 

PLANBERG. 

Häll fullt i kruset: 
Din Bacchus sjelf är värd och Ulla fru i huset: 
Der st&r jag klädd till dans. 

ÖMAN. 

Sehr gut! 

PLANBERG. 

A vous, mon frére! 
EK. 
Gutär! jag är en narr. 

TKIJNDMAN. 

Jag också: drick, mon cher! 
Skjut, lyfta, sväng, häll i,restaflan opp pä ända, 
Böj ryggen, kryp och klif, håll alla senor spända , 
Vrid armen litet mer och of ver hufvu't krök, 
Blif lika stark som jag, sä lyckas värt försök. 
Nu slog jag i ett hugg, just spiken in i muren. 

*) Orgia. 



Digitized byVjOOQlC 



1S2 

Bums! han slog nubben in, just i gul(Jkrume]iu*en... 
LiLmycket! bulla , slå, var lustig, rask och q vick. 
Och fira denna dag i bacchanaliskt skick: 
Sjung, bulta, slamra, slå: kamrat, klif ned af 

stegen : 
Tag du med mig i ring, min Bror, du är min 

egen: 
Oss förestår en fest i Bacchi högtidssal, 
Der Fröjas röster hörs bland Bacchi hjeltars tal: 
Der den, som kräslighet ur vinets gårdar köper. 
Får nymphen ta i famn, som kring hans altar 

löper. 
Gourage! du är glad och jag förnöjd: kom, kom, 
Kom, låt oss brottas, Bror, och lustigt dansa om. 
« « o 

Si så! der sitter den taflan så rar: 
Prisom nu båda Bacchi tjenster. 
Bulta in spiken, släng hoftången, karl! 
Jemka taflan litet till venster • • . 
Mera till höger, det tänkte väl jag: 
Bulta med hammaren, smäll några slag: 
Knickhacketi, knacketi, knicketi, knack! 
Akta de glittrande fenster. 

o « o 

Tunnan, mot solen den glimmar så klar, 
Vädrena blåsa, skylten fläktar: 



Digitized by VjOOQ IC 



133 

Bulta in spiken, släng hof tången, karl! 
Slå'n i väggen, allt hvad du niägtar. 
Sticksägen opp, och ge flaskan åt mej: 
Knacka med hammaren . . . Svarar du nej? . . . 
Knickhacketi, knacketi, knicketi, knack! 
Det var en kostelig nektar. 

COLLIIV. 
Skål, Peter Målare! Hvad står du der och 

kritar? 
Jag tror, du Lasse Tysk med jern och kedjor 

ritar: 
Är det en gudabild? Ser ut, som en kalkon: 
Mer lik en babian, än någon Gud. 

E£. 

Pardon ! 
TRUiNDMAN. 

CoUin har rätt, Bror Ek! När han sitt snille 

brukar, 
Så är han redig nog. 

ULLA WLNBLAD. 

Klang! Movitz hör, hanpukar. 
Och vimpeln hissas opj^. 

EX. 

MiLl handtvft-k jag förstår: 
Jag måla kan all ting: bad' oxar, hastar, får. 
I allt, hvad nämna.^ vill, så har min pensel 

styrka, 
Baccham. Ord, Capii. ilnnr'. 12 



Digitized by VjOOQ IC 



1S4 

Exempli gratia, märk: ett lusthus ell' en kyrka, 
En trädgård, en batalj, ett landskap, en festin, 
Ett ^erdaspel, en thron, ett bord, en säng, 

en äng, 
En qyarn, ett hjul, en gås, ett piggsyin ell' en 

stare, 
Ett tom, ett skepp, en björn p en prest,enhund 

och hare. 
Allt, hvad man nånsin vill, båd' skjrar, solar, 

herg, 
Så kan jag måla* af med guld och oljefärg. 
D^t må hon tro, min Nymph, -^ gutår på dessa 

tankar! — - 
Att jag min konst förstår. 

COLLIN. 

Hit fluidum ett ankar! 
Nå, målarkonstens skål! 

Skål alla färgors prål! 
Skål fembock, tusch, karmin, blått, gult och 

glatt, skål, skål! 
Hurra! CoUin har rätt: ännu en skål jag slukar. 

TRUNDMAN. 

Nej, vimplen hissad är, och Movitz, hör, han 

pukar : 
Tyst! två Prestinnor syns. Tromb 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 

Processionen börjar och stannar vid templet: 
Kyparen Ede med håroldeapiran, Commen- 
dorerne Wolfdauer och Appelstubbb, "Waä- 
NENMACHER och ÖSTERMAN, Jensen och Canstcm 
Planberg, Stadsfincalen Collin och Foder- 
marsken Öman, Magister GIse och Ulla 

WiNBLAD. 

TRUNDMAN (pd kna). 

Med detta helga kru^ 
Jag helsar er i dag: träd in i detta hus! 
Stärk mig, du Vinets Gud, låt mina läppar 

svalkas: 
Blitt öga ser ditt folk, min fot din tröskel nalkas : 
Med böjda knän för dig jag templets nycklar tar 
Och öppnar, till ditt lof, en boning, säll och klar. 

(jMusiken börjas. Trundman sjunger.) 

Tromb. - - - Pukor, trompeter! ^) 

Flora! bred dina grräa tapeter: 
Fröja! bjud all din skara 

Sig para. 

Med såpg och dans. 
Tromh. - - - Bacchus till ära» 

▲Iskar nu Jofur jorden förära 
Klaraste sken och strålar, 

Sjelf målar 

Sia dyra glans. 

*9 Melodi I K&rasit Bröder f Systrar öch Vänner I -^Vr.E^l^ti^O. 



Digitized by VjOOQ IC 



136 

Movitz stÄr röder, 

Qvickögd och lustig: 

Hej, mina Bröder! 

Saften är mustig, 
Tromé. Som ur de gyllne kärlena räcks. 

Trundman, han klämtar; klockan slår sex: 

Hej, Procession nu rusar till vägs: 

Hurra, kamerateri 

Visom våra dater: 
Glaset tomt mot väggen bräcks. 



Tromb. - - - Movitz, han ''bullrar» 

Svarfvar en hvirfvel, ölkannan kullrar: 
Tornet, det darrar, 
Knanar, 
Och vimpelen blåser skönt. 

Tromb. Vestan nu spelar: 

Solen de svarta skyarna delar: 
Regnbågen glimmar. 
Strimmar, 

Blått, guldgult och rödt och grönt. 
Planberg, han dansar, 
' Juckar och skrattar. 
Delar ut kransar. 
Ölstopet fattar: 
Tromb. — Alla hans hjeltar hoppa ikring: 

Lustigt på klacken knarka och spring: 



Digitized by VjOOQ IC 



137 

Hälarna ut och händren i ring! 

Hurra med pokalen! 

Vivat Riddar balen! 
JcDsen säger ingen ting. 

PLANBERG. 

Trompetare! ge ljud: låt Broder Jensen tala. 

•JENSEN. 

God afton, Bacchi män! Jag står just iendvala. 
Ty jag har supit balt och ärnar supa mer. 

CLLA WINBLAD. 

Aj! Jensen föll i kulL 

COLLIN. 

Der ligger han och ler. 

JKNSEN. 
Tyst, hör på oration! Jag påstår, i min yra. 
För hvarje rim ett glas, för hvarje tanke fyra: 
Ty allt som man slår i, i samma proportion 
Mitt snille lysa skall uti liiin oration: 
Blir glaset åter tomt, det rår jag inte före. 
Allt, hvad jag pratar då, är inte värdt två öre.^ 
Försök med fyra glas: slå vad, ni skall få se, 
Hur hjeman pressa skall idé uppå idé. 
Men kärlen tömda stå och stopen mer ej kunna • . . 

6ÅSE. 

Sic transit gloria: diabolus in tunna! 

Ba€cåan. Or4. Capit. HandL 12^ 



Digitized by VjOOQ IC 



138 

lENSEIV. 

Herr Cansler! dubba nu den hjelten , som du vill : 
Jag mins ej någons namn; men ändå: lyda tilLl 
Var värdig, grand seigneur, du der, med svarta 

kräse'. 
Med skui^en^ rund peruk! 

ÖMAN. 

Gutär »Magister Gåsel 

PLANBERG. 

Hvad larm och confusion! Capitlet slutas bör.. 

ULLA WINBLAD. 

Kors, Kilberg Adlerstop blef inte Comraendör! 



Digitized by VjOOQ IC 



11/ 

Bacckanaliskt 

Härolds-Capitel, 

hfillet 

pS Siirpitii Bng 

den 20 April ITTl, 

vid 

Friherre Sadiuel Olof Tilas' 
Afresa till Constantinopel. 



Digitized by VjOOQ IC 



Närvarande inom Capitlet: 

Planbergs Ordens-Cansler. 

fVolfdauer^ suspenderad Kyrko-Inspector.^ 

Meiisner Ölheim,*^ Bry^^are. 

fFannenmacher , Trid^rdsmastare. 

österman, Stolmakare. ^ Commendorer. 

Avall, Skoflickare. 

i^on BercOj afskedad Banco-Bokhållare. 

i^on Ehnnsugga, anspenderad Actuarie. 

Ek, Målare och Riddare. 

Trundman , Ordens-* Klockare. 

Janke Jenscn , Ordens Ceremonimästare, Parentator, Ora- 

tor och constituerad Dansmästare i cfaoret samt 

Pemkmakare-Gesall. 

Längst in i Choret Bacchi Prestinnor,. sjungande 

och läsande, nämligen: 
Ulla fVinhladi 
Nobba Lena; 
Ormens Pigor; 
Mor på Gröna Lund; 
Des^allskan; 
Lotta Ek; 
Caj sa Stina; samt 
Jppelstubbe y suspenderad TuU-Inspector, Commcndor* 



*) Bide i B. H. B. och i Bih. stlr: Meissner Oelheim 
med Oe; men enligt Fr. S. N:o 1 adlades Meissner 
till ölheim, men Nystedt till Oelheim med Oe Efter 
denna urkund har Utg. rSttat alla andra ställen, der 
Bacchi Adelsmän förekomma. ^ 



Digitized by VjOOQ IC 



TRLNDiMAN. 
i^lå templets portar opp! 

(jCommendörernc dansa i ring ^ Truudman midt i 
ringen,) 

Klappen med händren, nigen, Prestinnor! ^) 
Nu öppnas templet för dig och för mig. Fin, 
Ödmjuka tjenare och tjenarinnor! 
Kors, hvad buteljer, solfjädrar och krig! 

Appelstubbe ! 

Hör du nu, gubbe! 

Appelstubbe ! 
Bakom pelarn Lotta hon niger för dig. d. c. 



Se Ulla Winblad, se, hvar hon sitter 
Längst in i choret på gröna altan: fin. 

A la Geneve med stråperlor och glitter 
Och uti barmen ' buketter och blan. 

Wannenmacher ! 

Ä'cke hon vacker? 

Wannenmacher! 
Har du inga ögon? Betrakta sultan. ^ d. c. 



*> Mi'l«di: Hjs^en den lilla vackra foten m. n. 



Digitized by VjOOQ IC 



142 

Hrad heter hon med rökelsekaret» 

Hon med de svarta och fladdrande håi*7 rim. 

Hvem är detvördiga, hvitklädda paret» 

De tvä» som kyssas och ropa gutår? 

Jag är fuller: 

Huller om buller! 

Jag är fuller: 
Jag blir yr i hufvu t, det dunkar och slår. 9* c. 



Se den der kon» hon faller mig före» 
Som hon nyss sligit ur bädd och paulun* wim. 
Si chanonäsen så svart» liksom sköre: 
Kjortlarna synas af rosigt cattun. 

Si» hon gäspar» 

Niger och läspar: 

Si» hon gäspar» 
Räcker sig» och skakar båd' fjädrar och don. n^ c. 

JENSEN. 

Här gäller, denna daj;en^ 
Att brottas med sin far och ta sin lH*orl kragen: 
Här kommer an pä våld och krafter i calas» 
Förlikning uti öl och stryk vid tomma glas. 
Här gifs' för mycket skönt» att kunna skönhet 

glömma: 
Här fins för mycket vin» att vinets lust för- 

dömma: 



Digitized by VjOOQ IC 



143 

Och mer, än Caesars mod och Alexanders arm, 
I denna tummen fins, sä blodig, styf och rarm. 
Klang, Appelstubbe, skål! Din^ skål med min 

förenas : 
Stå ej och dröm om tuUn: ge djefvuln din 

Maecenas: 
Misskrif dig i specialn, skrif hampa du för lin: 
Tag tull för Vin de gra ve som för Bourgogne-yin* 
Drick, vörda mina råd: gutår! mitt råd dig 

gagnar: 
Om Bacchus bjuder dig, släpp fram Mercurii 

vagnar: 
Se stindt ut, liksom jag, släpp caravan förbi. 
Och klunka den till sömns, som kan din actor 

bli. — 
Men ack> hvad många ljud i alla vinklar svara. 
Och bland det myckna fölk hvad trängsel, fröjd 

och fara! 
Rivaler möt hvarann de löpa korsvis hop: 
En Astrilds bindel bär, en annan svärd och stop. 
Här skall man ut och slåss , det kan ej annat vara : 
Hvad nympher, ljus och larm, belägringar och fara! 
Der står en nympli mot murn: en Bacchi man: 

hvad gör*n? 
Hon darrar, liksom han . . . Hvem är den 

Commendörn 7 
TRUNDMAN. 
Fan fare uti dej, i mej och i de mina! 



Digitized by VjOOQ IC 



144 

Von Berco kysser der Prestinnan Cajsa Stina. 
Släpp ner gaidin ocli lyss: han lofvar, svär 

' och dör. 
VON BERCO. 
Å jo, du Fröjas bild!... 

CAJSA STINA. 

Å nej. Herr Commendör! 
Lät bli mig , Bacchi raan ! . . . Hör han . . . släpp 

mig... jag skriker... 
VON BERCO. 
Nå, skönsta änglabarn! min trohet aldrig sviker: 
Jng kastar mig på knä i skygd af din pelis. 

CAJSA STINA. 
Herr Commendör, stig opp ! 

VON BERCO. 

Å nej, min sockergris. 
Min allernädigsta ! 

CAJSA STINA. - 

Vet skäms, och släpp pelisen! 

VON BERCO. 

Nå nå , jag botar dej. 

CAJSA STINA. 

Fritt klaga för Justicen! 
Det ler mitt hjerta åt: jag visar mitt försvar. 

VON BERCO. 
Jag ber dig, Cajsa! 



Digitized byVjOOQlC 



145 

CAJSA STINA, 

- Nej! 

VON BBRCO, 

Nå, hvarför sådant svar? 
Jag lofvar dig en sup, mitt hjerta och min 

klocka. 
Min mörkblå skinnkarpus och posito — min 

docka! — 
Min hustrus damastkjol, brudtoffloma och mer . • . 
CAJSA STINA. 

Släpp mig. Herr Commendör! . . . Lät se, hvad 

han mig ger . • • 
VON BERCO. 

Jag ger dig denna hand, min guldring och min 

lydnad. 
Och silfvertumlarn med, polett och riddar- 

prydnad. 
TRUNDMAN. 

Hör du nu, Jensen? Hör, hvad ängslig klagolåt! 
Nu gaf han tumlarn .bort, och nymphen brast 

i gråL ' 
Kors, hur han torkar sig och ögats floder 

' dämpar! 
T vy, töcken Sigurd Sven mot 'min Brynhilda \ 

kämpar ! 

Bacchan. Ord. Cap(l, Handl. 18 



Digitized by VjOOQ IC 



140 

Dua, 

JENSEN. 
Säg, hveras dyrkan gäller mer, *) 
Bacc^us, som dig glaset ger. 
Eller Fröjas fräcka lekar. 
När lioD dig din svalka nekar 
Af den saften, du här ser? :||: 

TRCTNDMAN. 

Vackra ögon, halsen skön. 

Med ett bröst, mjellhvitt som snön. 

Blott en liten klack, som knarrar. 

Ofta mig från glaset narrar, 

Frän min tunnas klang och dön. :j|: 

JENSEN. 

Å, alltid blir du het, din bränad ditt fbrderf! 
Gör du som jag: sup först, sköt se'n ditt kär- 
leks värf. 
Besinna, lill livars lof i dag din lager grönskar, 
Qch hur du fattig man har allt hvad Croesus 

önskar. 
Du känner ingen brist, fastän dig tryter bröd; 
Ur oljoträdets famn drar du ditt öfverflöd. 
Besinna, från dess tapp hvar dag i kärlen ljuder, 
Hui- Bacchus åt dig ler och Fröja dig tillbjuder. 
De dela lika mått: all sparsamhet förgäts: 
Allt mätes qvarterstals af all ting, som här mäts: 



'> iMelodi: A vous dire^ chere maman etc. 



Digitized by VjOOQ IC 



147 

Och inom denna rymd är paradisets gärdar. 
En Ceres flätar ax, Vestaln sin lampa vårdar. 
Nu spritter blod och märg: nu finner först 

min själ, 
Att här är Bacchi rum, och du och jag mä väl. 

TRIJNDMAN. 
Har du tält ut, min Bror? Strunt allt, hvad du 

orerar ! 
Slå i och sup mig till . . . Här står jag ock 

funderar. 
Om mig blir anbefaldt att tända ljusen opp 
Och göra gången ren. 

JENSEN. 

Det kan du göra: topp! 
Capitlet nalkas snart: man ser, hur folket löper. 
Tänd opp de helga ljus, du i glasformen stöper : 
Tänd två i choret opp, och eCt på pelarn der. 
Vid mäskekaret tolf, och ställ nu fyra här. 

TRUNDMAN (tänder ljusen och sjunger^ 

Sådant öde är nu mitt, **) 

Se'n jag Bacchi spenar ditt. 

Att min näsa — skratta fritt! — 

Öfverhöljs med silfverglitt. Fin. 

Men utaf, skenet af ljusen — le fritt! — 
Blir jag mer rödlett, och skägget mer hvitt. n. C. 



*> Melixfi: Flodens sorl och, f>ådrens fläkt m. m. 

Så uppglfve» både i B. H. B. och i Bih. Dessa strö- 
pher äro dock flå olika, att samma melodi icke oför- 
ändrad kan begag^iiaa tiLt bagge. 



Digitized by VjOOQ IC 



148 

JEN6BN'. 
Ännu är all ting tyst: än klockorna ej klämtat. 
Har du, som jag befallt, från Fader Movitz 

X hämtat • • . 

TRURDMAN^ 
Hvad? 

JENSEN- 
Ordens-basfioln ? 

TRUNDMAN. 

Å ja, confonium med! 
Det är en. stark fiol» gjord af brasilieträd. 

JSMSSN. 
Utaf brasilieträd? 

TRUNDMAN. 

Gutär! nej, det är furu.. 

JEMSBN. 
Jag troir, hnv är af sten, af marmor^ eller huru? 

TRUNIMCAN. 

Lyft stråken: känner du, han jvrnmidd är? 

HålLil 
Känn tocka tagel, känn! 

JENSEB^. 

Pai^bleu, nu» ftfére»ouif 
Bland basfioler bär» s& m&ste jag bekänna» 
Så brandgul ingen fins och kullrig, såsom denna. 
Mig tycks, jag maken sett i vintras på en bal. 
Der Movitz satt så tjock, på krogen Rosendal, 



Digitized by VjOOQ IC 



149 

Iimeiiräd syrtut med bräm af ekornsrumpor, 
Med byxor af kitaj och ljusblå regarnsstrumpor: 
Jag iiUstår, vid hvart drag med Stråken i hans 

hand , 
\tt strängen spruta flott, confonram, öl och sand. 

TRUNDMAN. 

Det är en flottig best: i går gick niin collega, 
Bror Movitz, jag och han, vi två, vi knoga, knega. 
Att iä'n till templet hit, högt skrufvad, stämd 

och spänd: 
Notbpken söp jag opp uti Kolmätargränd.- 
Fioln"*! templet fins: mitt minne mig ej sviker: 
Fast här fioler (äs, så tjockt, som Catboliker 
Ha helgon i hvar skrubb. Kom, (olj mig, hvar 

jag går, 
Emellan bloss och käi 1 • • • Se ditåt, hvar han 

står. 
Bakom den svarta dörrn, inom det mörka skjulet. 
Der du ser Tantalus kringhvälfva vattuhjulet: 
Tätt vid den urnans brädd, så klar som sjelfva 

soln , , 

Der Lundholms aska göms, just der, der står 

fioln. 
Just der jag föll i går med Ordens-ölcredensen , 
Precis mot denna sten , på denna tröskel , Jensen ! 
Jag föll ett sådant fall, så aldrig än i år 
Jag nånsin näsan klyft så illa, som i g&r« 
Bacchan. Ord Capit, HandL U^ 

Digitized by VjOOQ IC 



150 

Min tanka rar att blott en khng af åWtmgm 

höra« 
Men när jag knäppte till, föll mlteaan aedafdn^'. 
Och basfioln damp ner, att jag pä stråken fillh 
Slikt oljud i Tartarn ika Lucifer ej höll. 

JENSEN. 
Hvad? Ordensbasfioln? Hv^ad sad' du? Ar det 

denna? 
Jag tror, knapt femti man fönnä att qrinteD 

spänna: 
Det var en hårdspänd skruf: och spelman, tycks 

y mig bäst, 
I fall att strängen brast, han vara bör till häst: 
Omöjligt man till fots, det tar |ag rent för 

girvct. 
För sfidan kabeltross kan komma bort med lifvet«. 
Motboken ... än dä den? 

TRUNDMAy. 

. Den står hos Liljans Mor; 
In fölio^ och så tjock, att blott på permen, Bror, 
VyVA duka kan ett bord för femton mnsikanter. 
Hiu* många^ tycks dig väl, bland Polskor ocb 

Ändanter, 
Af Meckels polskor (ins uti B moll och dur. 
Som alla klinga skönt på oboe damour! 
Hvar polska sirad är med små variationer, 
^TilU*a ömt och kärt i bittra semitoneÉ*. 

Digitized by VjOOQ IC 



. 1« 

Der »tår en fuga, Broi% som — ^ fan uti den 

hund! -— 

Är fyra alnar Ifiqg» med hassa och secund* — 

Ven, himmel, folket gnyr: hola! tronipelen 

klingar : 

Wolfdauer bugar sig och Ek baneret svingar. 

Drick, Jensen! Klang, Seigneur! Se der en Hä- 
rold sprang . . « 

Kom, lät o$é klunka kapp! 

JENSEN. 

Seigneur I Da Capo ! Klang ! 
Klang! pukorna nu rörs: tag, Trundman, af 

karpusen* 
TRUNDMAN. 
Se, Commendörerne i ordning ställa krusens 
Prestinnoiiia g& fram i bacchanalisk rang: 
Fiolerna nu stäms och pukorna ge klang. 
Den helga eld i skyn allt högre börjar stiga. 
Uppkasta gnistror tätt, som uti luften kriga: 
Kring Bacchi altar gä hans hjeltar upp och ner. 
Och veildens glada folk man nu i andakt ser«^ 
Ur Tagen, och släpp fram Frestinnan Näbba 

Lena I 
I en hand bär hon aiL, fast till sin mognad klena : 
Den andra höjer opp en yidt utslagen bok. 
Och det är Bacchi Lag. Sjung, läs vid krana 

och dok! 



Digitized by VjOOQ IC 



152 

Preitinnorna i choret sjunga med accompagn^- 
ment af cittra, 

1 qvinnor 
Prestinnor! 
Begynn i templet sjunga: 
Kom, gamle män ocb unga! 
Begynn vår högtidsdag: 
LäSy granne, du och jag! 

NÄBBA LENA 

{Liser: de of riga läsa efter Racchi Lag ^ gnolan- 
de och mumlande), 

"Du , vinpress , med din kraft gör drufvorna helt 

tomma : 
'Töi-ädla minsta frö af jordens frukt och blomma : 
Z\ öga^ mun och gom fyll sötma och behaga 
"Gjut saft i våra kärl." — ^jung alla, la» som jag ! 



"Vältalighet och konst och snillets eld ej sökes: 
"Här under detta hvalf väl hjernans tyngd 

förökes ; 
*'Men hjerLat lättadt blir från ängslan och besvär, 
"Och sorgedagen flyr/' — Ims efter mej, och lär! 



"Ej Delphos tempel syns: bort spådom och 

orakel! 
''Här sväfvar Vinets Gud i Fröjas tabernakel: 



Digitized by VjOOQ IC 



153 

lAt klinga deras lof af gammal man och ung, 
"Af gamma och af nymph." — Gutår! fall ner 

och sjung! 

« « « 

'"Gif akt^ slå i, hor på! Sådan är Lagens titel : 
"Gutår vid h varje rad, hvart ord och hvart 

capitel. 
"Den första paragi-aph förmäler blott om stop: 
"Vid sång de tömmas sku." — Knapp edra 

händer hop! 



"Den andra paragraph, helt tydlig i bokstafven, 
"Förmäler om de kärl, som fyllda stå pålafven, 
"Att the må tömmas straxt: men , nota Lene, märk : 
"Öl åldras bör en stund." ~ Sjung, läs och 

kjeriai stärk! 



"Den tredje paragi^aph, den innefattar mycke, 
"Och är i Bacchi lag ett särskildt hufvudstyckc : 
"Att om ditt sinne blir bedröfvadt en minut, 
"Sä tag straxt till ditt glas." — Sjung då om 

plågans slut! 

o « ft 

"Den &mte paragraph, i ordningen den fjerde, 
"Ger tre momenter fram, wb är af dyrbart växde: 



Digitized by VjOOQ IC 



154 

"Att om du tigger bröd, blir rusig, svag och kär, 
"Så . somna vid ditt kius." — ^j^^g högt i 

templet här! 



"Den sjette paragraph, ett utdrag af den andra: 
"Se'n du har tömt ditt krus, tänk aldrig på att 

vandra : 
"Lfigg dig, der du har stått, — stå, der du 

legat har, 
"I rännstén eller säng." — Sjung, lås nu en 

och hvar! 

JE^SE^. 
Det kan jag utantill. 

{Sjunger.) 
Ty jag har supit, 
Hvad jag förmår, 
I templet lupit 
Och sagt gutår, 
Raglat och krupit 
I femton år; 
Båd' natt och dag, så har jag supit. 
• o • 

Jag skuir ej känna Lagen? 
Jag tror, jag hade rus om qvälln på födslodagen : 
Hvad kärlek räckte mig uti min moders famn, 
Var mjölk och dubbeltöl:se'n fick jag kolt och namn. 



Digitized by VjOOQ IC . 



155 

(.Sjunger.') 
Åldrig jag smakat 
Ett svagölsghiSy 
Aldrig bejakat 
Bryta calas, 
Aldrig försakat 
Slagsmål och ras; 
Men vatten — tänk ! — jag aldrig smakat. 
. TRUNDMAN. 
Jo, uti förgårs, Bror, så skull* jag vara qvicker, 
Slog glaset bara hälft: jag svimmar, Bror, och 

dricker: 
Och om jag inte fått rossolis straxt på stund, 
Så had' jag legat död, vidöppen, som en hund. 
Men Liljans mor, hon kom, och gjorde, som 

hon borde: 
Hon söp mig till en sup, se'n tinningarne 

• ' smorde. 

Och räckte mig en svamp, den hon i näsan 

stack : 
Det var rossolis, mor, sa d' jag, och log, och drack, 
Att ögonen så ljumt i röda tårar glittra. 
Jag pep, som först om vårn, när sparfven bör- 
jar q vittra: 
Mitt mål blef mera gällt, min tunga mera len. 
Och när jag reste mig, så stod jag på två ben, 
Med lyran *i min hand, just denna, som jag 

späuner. 



Digitized by VjOOQ IC 



15« 

Men, Jensen, svara mig: jag troT, du mig e) 

känner? 
Du står så dum och blyg med dina ljusa hår • • . 
Opp, dansa, sjung och drick! 

JENSBN. 

Så spela då: gutår! 

TRDNDMAN {spelar och sjunger). 
Klang! jag stämma vill min lyra ^) 
Mirliton, :||: till min sång, 
Och med bägarn^, i min yi*a, 
Mirliton, :||: gå min gång. 
Ack, du Ijufva must och syra! 
Utom dig blir tiden lång. 

Chor. 
A.ck, du Ijufva must och syra! 
Utom dig blir tiden lång. 

TRUNDMAN (Wo). 
Kärlek kan min hand ej binda: 
Mirliton, :||: aldrig, nej! 
Mina ögon äro blinda: 
Mirliton, :[|: hurra, hej! 
Klang, min Bacchus! från min lind^ 
Dig jag älskat, och du mej. 

Chor. 
Klang, min Bacchus! från min linda 
Dig jag älskat, och du mej. 



*) Melodi: AU min eld af din uppliftas m. m. 



Digitized by VjOOQ IC 



I5t 

^RUNDMÄN (solo). 

Huri-a, liurra, hurra! Jensen, lät oss bAda, 
Lät oss dansa, gör du dina ^prä^g: 
Benet opp ocli låret krökt och segt som kåda : 
Hurra, Jensen! hoppa än en gäng. 

Bravo! mer försigligt! 

Bravo! det var rigtigt: 

Spill ej ur credensen: 

Bravo, söta Jensen! ' 
Bravo, bravo, bravo, mon garc^on! 

Putteti> lutteti, lutten! rör på högra afmen: 
Ah> t^harmant, mon clier ami, t;hdrmäntl 
Bröstet opp och kråset mera bred t i barmen> 
Ögat bjert liksom en diamant! 

Etw«ns ad notandum, 

Etiam obserVandum: 

Deri låg just felet: 

Bravo! rör på spelet: 
Bravo, bravo, bravo, visst och sant! , 



Hola! alarm, tuniulO Salt undan färskölskrukan: 
Håll, Jensen, här blir larm: Stendecker stäm- 
mer pukan, 
Och der en Härold sprang. 

Baechan, Ord. Capit Handl. 14 



Digitized by VjOOQ IC 



158 

En Härold. 
Hurra, kamrater, lallila! *) 
Falleri lall lall lalla! 
Jensen och Trundman, sjung hurra! 
Ser du mig i min gala. 
Med min häroldståpa? — Å ja! 
k ja! det se vi alla. 

« Q « 

Å ja! det se vi alla, ja! 
Hvad har du att befalla? — 
Jo, jag är bland härolderna. 
Skall er till högtid kalla. 
Straxt Capitlet kommer: hurra! 
Hurra, stäm upp och tralla! 

JENSE\. 
Fort, Trundman! Qvickt och snart 
Gjut eld i lamporna, gör hela templet klart: 
Förgyll med glada sken de mörka hvalf och 

gängar. 
Alt ej Capitlet tror, vi blifvit Plutos fångar. 
Prestinnor! sjungen ömt: J veten Jofurs bud. 
Att en Apollos Son skall prisas af ert ljud. 
Faslän hans lyra ej i detta tempel gömmes 
Med Lasse Lucidor, ändå hans säng berömmes: 
Hans snille och hans spel är vida kändt och rart. 



* ) Deirsa ba^^e stropher knnna ej 8Jnn^89 helt och håi- 
lei *Hf lliiroideii; slutet af den förra oc Ii borjauafdiii 
acdiiarc tillhora några af Capitlets Lvdamöter. 



Digitized by VjOOQ IC 



15» 

Upp, Trundman, hasta dig, gör hela templet 

klart: 
Stänk rökelse omkring, bind blommor i små 

knippor, 
Narcissor, nejlikor, jasminer och blå sippor: 
Med deras friska prål bcpryd de murkna tjäll. 
Der Bacchi hjeltars ben bortvisnat vid sin qväll. 
Och, Härold, klang, gutAr ur denna gyldne kanna! 
Berätta om min nit: hur näsa, mun och panna, 
Fördränkt i vin och mjöd och flera slags likör, 
Upplyftar sig mot skyn, med flaskan fiaminanlor. 
Berätta, att all prakt skall uti templet blänka, 
Att ordenscarafin skall idel neclar skänka: 
Att all den skönhetsflock, som niger, när du går. 
Skall öppna sina flor, med mera... Du förstår! 
Förkunna detta allt. 

TRUNDMAN. 

Du går . . . men , JeAsen , sirara : 
När kommer du igen? 

JE>SEN. 

En fjerndels .timma bata . • • 
Jag skuttar fyra mil • . . Patentet har du sett. 
Härolden har du mött . . . Nu vet , om du har vett , 
Att jag skall, som en hjort. Ca pitlets bud uträtta. 
På stora borickor Härolderna uppsätta: 
Jag skall se'n, fot för fot, dem stärka mcfd 

min saft, 



Digitized by VjOOQ IC 



Dem sjöskumshufvu'h ge, pfi •' 'ja mandélskafl: 
En söt Virfinielukt skall om . Processionen 
Och skymma facklans brand. 
TRUNDMA 

Men i gör orationen? 

JTENSEN. 

TurkrHedninge, Tartar» Kalmuck! /!en håller jag,. 
Inunder klang af glas och dul)M;t pukeslag. 
Orator är mitt kall: ty jag har mun och öra: 
Sä sirligt 9 som Hanell» kan jag ett loftal göra: 
Sä skumögd» liksom han» med lika pussig hy» 
Jag pä min lyra slår», och retar Joiars sky • • . 
Heu det angår mig ej • .. • Jag Bacchus ensam. 

Ijenar:. 
Jag nyttjar i hans tjenst de krafter» han förlänar.. 
Men nu sä vandrar jag » — en klunk ! . • .. noch.en !"• . • 

stor sak! — 
Att åt de raska niAn ge stöflor och schabrak 
Och hvar en sin pocal. 

TRDNDMAN. 

Kan Kyparn Ede rida?. 
JBNSEN. 

Jo I & och Ivall gå», de gä på hvar sm sida: 
Jag dansar frammanför och surrar med min hatt» 
Capitlet efteråt» till fot» med stoj och skratt 
Vid Kyparn, tätt bredvid» så ridet Advcicaten:. 



Digitized by VjOOQ IC 



161 

Han tuktar väl sitt klöf *) — Tvi den hjulbente 

saten! • • • 
Men gif mig än en sup: slå i ock gif mig tvä: 
Häli» gif mig ännu än • • . noch en... Nu skall 

jag g*- 
Chor of Preitinnor och Commendörer. 
Nu templets rymder stråla: 
De gyldne lampor pråla 

Och stråla, 

Pråla och stråla 

Kring Vinets Gud, 
Cytherens kamrar glimma 
Och Fröjas nympher stimma: 

De glimma. 

Glimma och stimma 

1 Floras skrud. 

En spritter i fröjd, 

En sjunger förnöjd. 
Med ögat till skyarnes höjd. 

Om pilar i bjerta. 

Om vänskapens smärta, 
Hur, sänd från ApoUo, en Son med hans bloss 

Vill fly från oss :|j: 



*) B. H. B och Bih. Han fuktar - väl sitt klöf m. m. 
Man har föredragit tuktar^ enligt två M SS. Denna Ifta- 
art hänger bättre tiiiaammans med det föregående; 
Jenacn vill säga: Ede kan Tal rida, när en går pä hvar- 
dera aidan om honom, och den andra Härolden, Ad?o- 
caten (Herman) kan väl hålla i at^r aitt ok. — Fuktar 
torde vara ett tryckfel i B. H. B., firnyadt i Bih. 

Bm99kun. Ord. CapH. HmndU 14* 



Digitized by VjOOQ IC 



I 1«2 



PLANBERG. 
U{^, Trondiiiaii, ^PP» o<^h ring^! 
TRUNDMAN. 

Bort pilträn, gråt och lutor! 
Här är rélt ingen strand fär Charons svarta skutor. 
Till fan och Cattegat jag seglat in och ut: 
Friskt vivere gör allt, och se'n en fuktig trut. 
Om vänskap sjunga de; jag sjunger om cusiner. 
Om sjstrar i min famn, om lakan och gardiner. 
Om öl, om sol oeh jord, om guld, om inges 

ting • . • 
Rättnu så Klir jåg stolt och hjernan går om- 
kring» 
Mitt fartyg tar jag opp: nu skall en pi{>a smaka. 
Prestinnorna i gråt, och Ijusena, de spraka. 
Och jag • . . jag ligger här. 

STENDECKER. 

Håll truten, res dig fort: 
Aör klockorna och ring , gif akt pä templets port. 
Jag trumlat på altan, (ormärkt, att tiden lider: 
Mig tycks, jag höv ett larm^ af nSgon trupp, 

som rider, 
Trompetens klang hörs klart, ty vinden blåser 

hit. 
Upp, Trundman ! Kom, stig opp! • • • En god sup 

aqua-vit! • . • 
HåU, håll med klockorna! 



Digitized byVjOOQlC 



Chor af Prestinnorna. 
Prestinnors helga tropp! 
Vår eld Miner va underhåller: 
Den målar snillets qvicka lopp: 

Se elden glimma opp! 
Hvad täckhet i vårt slutna lag! 
Månn' Vinets Gud, till hans bebag, 
Yir skönhet sprids i dag? 
Nej, kom ihog, jag ber. 

Än mer 
Vår glans ApoUo våUer- 
STEM>ECKER. 

Oss folket öfverhopar . • . 

Ge rum kring trapporna!... Gäck, Tnmdman! 

Canslern ropar. 

Men, himmel, livad jag ser! Wolfdauer, Öster- 
man, 

De ligga utanför pch snarka vid h varann. 

Med öppna, svarta gap, der mygg och flugor 

dansa. 

Med skorna uti hand ... De kunna sig ej sansa . . • 

Klang! portarnc slås opp... Hvar är den an-. 

dra pinn'? 

Hrar står nu pukorna?... Capitlet rusar in. 

PLANBERG. 
SpiiDg, spela, kkmta, nig!. . • Stendecker, hvad 

du heter. 



Digitized by VjOOQ IC 



164 

Intrumla Procession! Klang, pokor och trom- 

peter ! 
Gutår nu öfver allt! 

JENSEN 

{dmtuandc framför Härolden och atidra dwisionen 
af CapUtet). 

Si på Jensen, 
Hur han slänger armarna: 

Vid credensen 
Sjunger lian: tita, tita! 

Huller om buller! 

Jag är fuller. 

Huller om buller! - - 

Flaskorna tömmer )ag, 

Hoppar, stretar 

Och arbetar. 

Hurra, god dag! 
Häroldsbruntarne de prutta, 

Svansarne slå« 
Klang! jag börjar skutta: 
Aj, aj, aj, aj, min tä! 
Aj! de sparka benpipan så nära: 
Aj, aj, jag kan ej gå. 



Klang, min flaska! 
Hurra, klunka, Bacchi män) 
Våren raska: 



Digitized by VjOOQ IC 



I6a 

Slå i än en sup igen. 

Hej, hvad kransar, 

Skärp och fransar! 

Jensea dansar » 
Ordens-Dansmästaren r 

Hur han slingrar 

Ben och fingrar t 

Ping, pingli, plång! 
Med credenset skall jag hoppa 

Högt i hvart språng:. 
Intet minsta droppa 
Spillas skall någon gång. 
Sjungon) Vinets Gud, till hans ära: 
Klunk, klunk! strupen är trång. 

PLANBERG. 

Yälkoinne, gode män! 
Skål,. Herman Advocatf..^ Men hvar är Kyparen? 
lust sådan man, som den,, värt gilTe bäst be- 

höf ver :. 
Hvar är han , Trundman ? Pille J 

T«UNDMAN. 

Der står han och ger öfvcr. 

De bada i dag utsedde Häroldcrne ^ Adv^ocaten HER- 
MAN och kyparen ED K, till Mst.. 
HERMAN. I EDE. 

BjeJ^bej^heJ, hej, hej, hej!Hålt,|Pro, pro, pro, pro, pro, pro! 
rid I Mkta traf .... ( Min corpufl tumlar af.. 



Digitized by VjOOQ IC 



166 



Si, 8ådan capriol! . . . Gutår! jaf SI» sidan capriol! — Lat ^ i 

tumlar af. »akta traf. 

Bad lag och dog och part min Håll i mitt länga ok: ritiouaå 

kropp till aomn in8Öf\er ... ger jag of ver . . . 
MigKvparn öfvergaf... Låtmig.Iag knapt borickan §er: jag år 

ock få ge öfvcr! bäd blind och döfvcr. 

Bad' jng och ok och da, allt I raggen bulta mej, bind tommea 

stupar uti sand: i min hand: 



Aj, mitt jus publicnm, det slant 
nu ur min hand! 

Jag läste det i dag, förr'n tup- 
pen börja gala . .^ 

Sä sömnig är jag nu, att knapt 
förmår JRg tala. 

Och mina ögon, tänk, rättnu 
jag saknar dem . . . 

AU 7lng mig dubbelt syns: du, 
hund, ser ut som fem. 

Mitt språk du ej förstår: hej, 
gif mig öl, caualje! 



och i batalje? 
Men Baccbns, Tet jag^isst, har 

sett hvar Herman stått, 
Med blomster på sin hatt, för 

Themis thron och slott. 
Pistolerna ska ut... men tu! 

de lukta ^åpa . . . 
Fast såpa läl behöfs till stöf 

▼elaka f t och kåpa. 
Pro, Brunte! står dn ej, din so, 

dia handY Hej, hej! . . . 



Led kreaturet fram: hon tfopar 

har i sand. 
Slätt är med mig bestfiidt, och 

knapt förmår jng tala. 
Ty förr JRg söp i dag, forr'a 

tuppen börja gala. 
I morgons tog jag tolf, mot miil- 

dagstiden fem, 
Och här det middag blef, ho 

hänt \äl räkna dem? 
Gif ryttarn nu en snp till fm- 

kost 1 batalje: 



Har du sett klöf\ er knekt i trumf Canalje, ge mig tIq, ell' ge mif 



öl, canalje! 
Jag är en Bacchi man, med mat- 

ning från hans slott: 
Min Chef i några år har tett, 

hvar hjelten stått. 
Se mina stöfvelskaft, så gröna, 

liksom såpa: 
Af spiran rinner öl, och olja af 

min kåpa. 
Pro, Brunte! stå, min bror! God 

dag, min Brunte! Hej! 



Digitized by VjOOQ IC 



Hej! känner dn mig då? Nej ö 

ket ner på dej . . . 
Hej ! hvad är det för sjm 1, som 

hors på tornet brumma? 
Båd' nyckelharpa, kam, skall 

meja, flöjt och trumma. 
Aj, aj, mitt rvÄfgcbast, min hals, 

min fot! Jag ber, 
Kors, lyfta mig i sa'Jn . .\ M?. 

ske, om det så sker. 
Att bland fataiicmål jng mista 

akall min flaska 



167 

Låt oss bli broder, dn, ge mig 

ditt coutcrfej. 
iMen h\ar är templets port? Jag 

hör båd' flöjt och trumma, 
M' är det styckeskott, som hörg 

i luften?... Summa, 
Summa summarum, hej!jagor- 

'kar intet mer . . . 
Aj, aj, mitt ryggebast! Aj, tong- 

spun föll nu ner! 
i\1in oxcltand föll nt . . . Likgodt! 

ge mig min flaska: 



Och malcontentcrK s^arni min Jag dör och känner re'n sjelf 

skugga öfverrnska ... lukten af min aska. 

Hurra! jng an('å glad ser, Bac.hi Min skjorta liksom bränd af ri- 



fcst bcgyns . . . 
Hurra, hurra, hurra! Re'n gn 
dens tempel syns. 



ncts ångor syns . . . 
Hurra, hurra, hurra!... M«r 
Bacchi fest bcgyns. 



FLA^ BEllG. 

Biir till <Jen Bacchi nian ett glas med Malvasir: 
Lät honom ta en khink Danziger Doppel-bier: 
Ur gamla GlockenvS skruLh lag fram hans röda 

ka])pa , 
Svep honom in i den, stig opp pA denna trappa. 
Och lyfta ner densStol, der fordom Kämpendal 
Som Oidens-Iläioid satt och svinga sin pocal. 
Lät honom mot hans stol sin våta hjessa luta, 
Och ur mitt gyldne krus till blanka bo^ttnen njuta, 
Just ur mitt eget krus: jag är ej snål och nisk. 



Digitized by VjOOQ IC 



198 

HERMAN. 

Rättrådighetens skål! 

JKNSEN. • 

Seigneur! nu är han frisk. 
PLANBERG. 
Härolder! träden fram» tag mig i famn och buga: 
FörtjenstecT kallar er, och lykteL kan ej ljuga. — 
Uppfostrad i den skygd, som oljoträdet ger^ 
Som barn dig Bacehus sett, som ^ubbe han 

dig ser. 
Din hjeltebragd är förd pä ryktets lätta vingar 
Kring Mosel, Heidelberg, och der en flaska 

klingar . . . 
Hvad slär du der och drar pä byxorna och skäms? 
Ser du ej drufvans blod, .som för din vällust 

kläms? • . . 
Hör, Ede! muntra dig, länk ej på tid och lycka: 
1 ledband barnet fors och gubben går på krycka, 
Men medelåldern bör jeint ragla: så gör jag: 
Se här af Bacchi bud ett tydligt sammandrag. 
Lär dig och läs den Lag, som bléf i choret 

sjungen : 
Lär dig ett hjerta bry, men ^Id rig lef va tvungen: 
Kläd af dig rock och \csl och byxor, strumpor, 

skor: 
Bind pungen vid ditt glas: s3f gör en Bacchi 

Bror. — 



Digitized by VjOOQ IC 



169 

Ocli* Herman, du, gutår! Träd fram, der Bacclius 

sitter: 
Mot nykterhetens dom jemt vädja, om du gitter: 
Din näsa ser mig^ ut att vara vittnesgilh 
Blir domen efter den, far Rätten aldrig vill. 
Sup ut, drick Könets skäl, och klunka, frossa, 

smacka : 
Olöni lag och dom och part och dag och al- 
manacka : 
Svep dig din mantel kring, och lägg dig, dei* 

du står. 
Bäd' när som solen tänds och när som må- 
nan går. 
Svär, att din ovän ej hans fyllda glas beröfva: 
Svär, att din bästa vän i rus och dimma söfva. 
Du är en Solons bild*) i rättegångs min vän. 
Med kopparflirgad snut . . . Ni skratta, Bacchi 

Män! . . . 
Vår» Härold han forstår perCecto sina jura: 
I slagsmål kommen J, ell' brandvakt vill er lura. 
Så tar han påk ocli sax och trumfar uti bord. 
Och super parlen till, så blir förlikning gjord. — 
Härolder! klifven opp på dessa helga branter: 
Upp, sjungen Bacchi lof! Klang, klinga, mu- 
sikanter ! 



*) Både B. H. B. och Bih. hafva: en Solera bild - ett 
nppenbart fet. Den rätta läsarten fins i ett par MS. 

Bitcchan. Ord, Capit. Banal, 15 



Digitized by VjOOQ IC 



ITO 

HärpldernCk 
Bacchus! du vår lielsa vårdar: •) 
Vi sta glade vid din tkroD, 
Njuta lust i dina gftrdar, 
Höra valdtborns Ijufva ton. 

Cotno. Oss fröjdar detta ljud. 

Tack, tack, tack, tack, du Vinets Gud! 
o o o 

Ingens purpur oss för tryter. 
Ingens guld gör oss omak. 
Bacclii träl med Kung ej byter: 
Samma himmel är hans tak. 

Como. Lj^d Bacchi glada bud: 

Tack, tack, tack, tack, du Vinets Gud! 

PLANBERG. 
Bror Ede , nu gutår ! 

JE.NSEN. 
Sign' Gott ! . . . Bror Herman , sup ! 
Nu är Capitlet allt: jag bugar mig helt djup. 
Jag skall nu vandra bort att mina kunder kamma. 
Och med min silkesq väst ett hufvud öfverdamma; 
Dess ögon blixtra eld, dess hår är ej som mitt: 
De svarta, lena hår i bucklor falla fritt. 
Hans glädtighet i tal, hans snille och hans seder 
Ej egnar mitt beröm och ej angår det eder. 
Jag skall till min Baron, som reser till Turki, 

•. Melodi: &e god dag, min ra», min frände ~Fr.8.N:o6l. 



Digitized byVjOOQlC 



m 

lEn rätt honnett Baron i prose och poesi. 

Må nordan vädrets fläkt, längst der Bbsphoren 

flödar , 
I Svarta Hafvets skum slå ner de etterdödar , 
Som rasa om h varann, till- häpnad for det land , 
Som lemnat sin Tilas vid denna Charons strand. 
Nog vet jag, att haö sörjs i mängt bröst med 

suck uppvaknar, 
Octi mången ädel vän hanä vittra sällskap sakiiarf 
Och jag, jag gråta vill, fastän hail mig betalt .. . 
Seigneuri hvad göra vi? 

PLANBEA6. 

Capitlet nu är allt. 



Digitized by VjOOQ IC 



17S 

12. 

Barbara Fest 

d. 15 Maj 1786. 



Hette hon Barbara? Svara mig! — Ja, 
Bacchus på tunnan nu oss bebådar: 
Vår skyddsgudinna, huiTa, hurra! 
Vältrar sig nu ibland gudarna, ja! 
Klädd uti JoTurs sitserpaulun. 
Uti en stubb af gyllene trådar. 
Med små ridbyxor af rosigt cattun. 
Vältrar sig nu den stormägtiga frun» 
Stöt i basun och klinga i tropp! 
Klang! par bricole så lyfte hon opp: 
Bacchus, från tunnan I språnget så lätt,. 
Gjorde Gudinnan sin cour — Det vai* rätU 



Juno befallte och Nymph^na, ja! 
Spridde kring laget sin glädtiga låga: 
Fluidum flöda, och \xv kärlena 
Rann nu Rossolis och röd Mallaga. 
Af dessa syror bereddes vår bål: 
Sjungom Gudinnan och sväljom dess råga! 
Rossliga stämmor i klingande skål! 
Sjungom med Bacchus nu Barbaras skäl! 



Digitized byVjOOQlC 



173 



Vårt göroipäly pä denna vår dag. 
Är att bekräfta vfir åldriga lag. 
Vinet förtära i mättliga mätt. 
Hedra Bricoler och önska dem godt. 



MMchM. Orå. Capit. Hmnéh 19^ 



Digitized by VjOOQ IC 



ni 

Barbara Fegrt 

p& Börsen den 8 Dec. 1Y86. 



0U, som i Bacclii gårdar ; 
Vårdar 
Din ärfda tunna! 
YiU du unna 
Mig förkunna 
Barbara, vår hjeltinna?* 
Gör dig till festen fårdig^ 
Värdig, 
Af all förmåga: 
Med din råga 
Sorgligt tåga. 
Barbaras graf att finna : 
Se, hvad sken nu brinna^ 
Kring de kärl,, som rinna*. 
Barbara ! 
Höj glasena! 
Töm kärlena! 
Hurra! 
• i» •- 

Skön som^ den vackra våren, 
Håren 
I lockar hängde. 
När hon bläogde 



Digitized by VjOOQ IC 



175 



Och aig tr$iigde> 
Främst Mand Nymphernas skara,. 
Xeiut främst i skördeanden : 
Haaden 
Mäskroret förde: 
' När hon hörde, 
Ceres körde 
Fram, sina brygder att klara ^ 
Var hon bland de rara« 
Bacchi hjeltar, svara! 

Barbara! m» m. 
i» « « 

Mjellhvit i käUaryarmeD, 
Barmen 

På Nymplien svällde. 

När bon hällde 

Och förvällde 
Sitt Ratafia röda: 
Näsan kring tappen fräste,. 
Hväste 

Fram orden, snyfta ^ 

Ögat syfta. 

Handen lyfta 
Baljorna utan möda» 
Skild frän Bacchi gröda,. 
Multnad denna döda! 

Barbara! m. m^^ 



Digitized by VjOOQ IC 



17« 



Klingom vid denna grafven: 
Stafven, 
Med drufvor knuten. 
Blank och gjuten 
Och kringfluten, 
Sqvalpa de safterna dyra: 
Just denna slefhjeltinnan. 
Innan 
Sig dagen tände. 
Rörde, vände 
Och sig brände 
Af dess uppglödgade syi*a. 
Svälj 9 i Bacchi yra. 
Svälj ett glas, svälj fyra. 
Barbara! na. m. 
i» i» « 

Sjung, du, vid denna bålen. 
Skålen 

För vlr hjeltinna, 

Riddarinna , 

Dråplig qvinna! 
Sjung, Bacchi hjeltar, mera. 
Hur, i dess våta öden, 
Döden 

Benranglet knäckte, 

Lampan släckte. 

Flaskan bräckte. 



Digitized by VjOOQ IC 



ni 



Fylld med den skönsta Madera. 
Nu fins ingendera: 
Allt till stoft och lera! 
Barbara! m. m. 



Nympken nu sjöng och sprunda. 
Blunda 
Och gret och hicka: 
Maken flicka 
Till att dricka 
Ej pä Cytheren andas. 
Stubben och kjorteln ^ gossar. 
Blossar» 
Ur grafvens dimma» 
Fram en strimma» 
Syrlig imma» 
Som med Rossolis blandas. 
Gossar! kärlen bandas: 
Opp» si» dagen randas 1 
Barbara ! 
Höj glasena! 
Töm kärlena! 
Hurra! 



Digitized by VjOOQ IC 



178 

14. 

På Clas på Hömet 

d. 10 Maj 1787. 



ILom, öppna värt tempel, höj kransen till skylt. 
Se, kittlarne fyllas med neotar och sylt! 

Drufvorna pressas. 

Trattarne h vässas, 
Re'n uti templet messas: 

Präktigt beslagen. 

Till denna dagen 
Baccbus sin tunna förgyllt* 
För dig och mig han henne fyllt, 
Bjuder dig klunka ur krönta skalar, 

Gladt för dig målar 

Rosiga bålar, 
Der dig ditt fluidum räcks. 
Din syn, i gläd tiga strålar, 
Re'n blundar i glaset och släcks, 
o o « 

Förkunna barnena, man ifrån man. 
Så ropar nu Bacchus Brieolertia an: ' 

Fria från tulla, 

Ankrarne rulla » 
Utaf Ros^olis fulla : 

Från stora pråmsi- 

Gungande åmar 



Digitized by VjOOQ IC 



1T9 



Dragas af gnäggande spann, 
Berätten, hur er fröjd är sann! 
Vinbergen börja sin mognad röja. 

Vågen sig liöja , 

Att oss förnöja: 
Fartygen lukta af vin. 
Med skålen från Bacchus ocli Fröja, 
Oinfanina din lilla cusin! 



Klang! inom vårt temjDcl ej armodet rår: 
Vid kryckan binds glaset, och krymplingen går. 

Är han förlägen, 

Vänskap benägen, 
Visa då honohi vägen: 

Är han nedslagen. 

På denna dagen 
Nog han sitt respass då får. 
Men ack! vår tunna ej förslår! 
Delom vårt mått,, en och en i sender. 

Vänner och fi änder! 

Hjelpsamma händer 
Gör, att hon rinner än godt. 
Men Bacchus sitt glas nu omvänder 
Och önskar Bricolerna godt. 
o o « 

Der sen J på bryggan den plundrande class 
Med sugi*arne ragla plirögda på lass, 



Digitized by VjOOQ IC 



180 



Vältra och uBdra, 

Ryta och dundra. 
Och mina ämar plundra. 

Men, mina söner, 

J som jag kröner! 
Visen mitt färgade pass* 
Klang! ryck din korkskruf, blank och hrass. 
Retas med korken och bjud mig att dricka 

Öppna min s vicka. 

Sjung för din flicka. 
Klingar du, granne? — Jo, Jo! — 
För alla dig redelig skicka 
J ära, vänskap och tro! 



Digitized byVjOOQlC 



181 
16. 

Bärbara Fest, 

den 9 Dcc. 1787. 

Mdltidsi^isa. 

JDröderna taga 
Hyar en sitt glas, — hurra! — 

Om de behaga 
Att hedra Barbara. — 

Barbara? Ja! 
Hvad säga häfderna? — 
. Häfderna, 
De säga, gumman har varit bra. 



Häfderna mena, 
Att Noach i sin pråm, 

För sig allena, 
Syäljt fluidum, en åm: 

Att han pS spe, 
Jemt, vid sin bägafe, 

Tittade 
Åt bergen, att fä Barbara se: 



Om han skull' finna, 
På den fördiänkta park, 

Batehtm. Ord, Capit. Hamäl. 16 



Digitized byVjOOQlC ' 



182 

Ännu én qvinna. 
Till sällskap i sin ark. 

Hon fick, ja, ja. 
Ett rum pä bänkarna. 
Bröderna 
Torde finna denna anstalt bra. 
« « • 

Man vet, i arken, 
Intill de minsta rum, 

Åf hvad pä marken. 
Som mognaiv fluidum. 
Fans det ju der, 
I rankor, frukt ock bär, 
TJngefiir 
Som nu i källrarna hos oss här. 
« # # 

De glada ätta, 
Se'n de vid regnets skur, 

Hvar pä sin potta 
Had' tagit $ig en Im*, 

Drucko igen. 
Och sä en omgäng se'n: 
Bägaren 
De hvälfde i fyrtio dagar än. 
# # # 

Gäss, höns och dufvor,' 
Morkullan och kalkon 



Digitized by VjOOQ IC 



18» 



Bland vinets drufvor 
Innästlat sina bpn. 

Hvad hjerparna 
Och äkevhpi^ena^ . 
Orrarna > 
Måst varit d$ alltför kostliga! 

Bröder, Bricoler! 
Kom, klingora än en gång. 

Vid 5.apchi jpllcr 
Och all Qythejrens sång. 

Hö^ arnaraa 
I vädret, med hurra! 

Barbara, 
Den främsta festen bland festerna! 

♦ * ♦ 

Arken var proppad 
Af verldens lif och lust. 

Just då neddoppad 
Stod jordens gröna kust: 

Men, par hricole. 
Så ropte Noach: häll! 

Som ett fjoU, 
Han slm^a dufvan ut på vår bolL 

♦ # . * 

Skåden vid glaset, 
Med hjerta godt och gladt, 



Digitized by VjOOQ IC 



184 

Middagscalasef 
Pä berget Ararat ! , 

Der, Bröder, ack! 
I pontacy punsch och räck, 
I sin frack 
Stod Noach der på däcket och drackv 
♦ ♦ ♦ 

Då, just den stunden. 
Så säga häfderna, 

Blef gumman bunden ^ 
Vår Fru, Mor Barbara: 

Noach, — ' hurra! — 
I busarongerna, 
Chapeau-bas, 
Gaf fbi*sta kyssen åt Barbara:. 
^^ ♦ ♦ 

Kransen vi bära^ 
Och alk Bröderna 

Klinge dens ära. 
Som planta t drufvoma. 

Klingom igen: 
Och skicken, Bacchi Män, 

Bägaren 
Vår högst uppsatte Bror och VäaJ 



Digitized byVjOOQlC 



185 

16. 

Den 15 Maj 1TS8 i P. B. 



Just i förgår, midnattstid — 
Huru dags? — ' Det blir dervidj 
Mellan tolf och ett — • Må göra: 

Derora ingen strid! 
Just så dags kom Baccbus, han» 
Sjungande, placat och grann» 
Började i bålen röra 

Och sitt sällskap fann. 
Tjenare, ga* vänner, och gutår, 
Ropte Bacchus, denna båin är vår! 
Om den intet, gossar, nu förslår. 
Kyssen mig, gossar, på öra! 
« « « 

Milde fader, skrek en hvai. 
Om du hundra bahir har, 
Fins en ibland dina söner. 
Som ej droppan spar. 
Om du, der du IMälarn ser. 
Ser hvar våg, som rinner ner. 
Och du der hvar sqvalpning röner, 
Hvad den droppan ger; 
Så för hvar en droppa fuidra vi 
Utaf dig en sup från krgnbränneri : 

Ou€ehan. Ord. Capit. Bandi. 16* 

Digitized byVjOOQlC 



186 

Och om du slår mera än uti, 

Mera dig drufvan kröner. 

o o « 

Vivat/ropte Bacchus, hej! 

Alltid ja f men aldrig nej 

Nånsin röjes i min hicka. 

Ty jag kan det ej. 

Ty min mening är så här: 

Den som alltid nykter är 

Och ej har sin flaska kär. 

Är en skälm till punkt och pricka. 

Kära hjertans! bara märk och hör: 

Den, som bär én ^alk liärinnan för. 

Han sitt bröst ej nånsin yppa tör, 

Derför han fruktar att dricka* 
o o • 

Gossar! klingen en och hvar. 

Och berömmen vinets far. 

Du, som knifvens egg nu bryner 

Och i korken skar! 

Tag ditt glas som ärlig man, 

Drick så mycket som du kan: 

Döm om mina glada syner» 

När ditt glas du fann. 

Jag befaller dig, befaller än: 

Är du skyldig en min goda vän, 

Mä du, pä Hambuiger-källaren, 

Stjäla bort taflan för Hyner» 



Digitized by VjOOQ IC 



18T 



It. 

Barbara Fest 

d. 15 Dec. 1702. 



Om Prinsen utaf Brunswig nalkas 

Med hela sin arme till oss. 

Sä 9 förr än vi med Prinsen slåss. 

Skall han yid vinets brunnar svalkas 

Och vika undan alla gräl. 

Ihjel, ihjel båd' barn och makar, 

Om intet Prinsen saften smakar, 

Som smakar oss sä hjertligt väl! 



Krön kärlet med oliveqvisten 
Och sprunda det, du frihetsvän! 
Om räcken och om polacken 
Med Barbara är hela tvisted, 
Och den förliks med skål pä skäl. 
Skäl, skäl, skål, skål, J Bacchi männer! 
Hvar en uti sin riksgäld känner. 
Om han kan gälda än en bål. 



Med enig hand omhvälf din tunna, 
Der nidska händer tappen fast! 
Medborgligheten blir vår gäst: 



Digitized by VjOOQ IC 



188 

En hvar vi lemna, hvad vi kunna , 
Till delning, af vår panacé/ 
Den ena dricker till den andra, 
Och när från tunnan vi hem vandra, 
Si sjungom vi tégalité! 

i 



Digitized by VjOOQ IC 



InnehålL 

8id. 
If acchanaliska Ordens-Capitlets Handlingar. For- 
•ta Afdelningen: 

1. Bacchi Första Riddarslag d. 4L Dec. 1766 . 5. 
9. Baccbl Andra Riddarafag d. 4 Dec. 1767 . 8. 

5. Bacchi Riddare- Dubbning d. 10 Dec. 1767 . O. 
4. Riddare-Balen d. 10 Dec. 1767 .... 11^ 

6. Den 10 Dec. 1767 12. 

6. Bacchi Tredje Rlddarslag d. 4 Dec. 1768. IS. 

7. Ceremoniel vid Skattmastarc-ambeteta ned- 

läggande d. 8 Dec. 1768 ...... Ift. 

8. Ceremoniel rid atnämningen och dubbningen 

i Riddare-Capitlet af de Trå Förgyllda S?!- 
nen Fjerde gingcn d. 4 Dec. 1760 . . 17. 
O. Bacchi Tempel, öppnad t för Riddare-Capiilet 
af de Två Förgyllda Svinen Femte gången 
d. 4 Dec. 1770 47. 

10. Bacchi Feat^ Sjette gången firad d. 4 Dec. 1771 8S. 

11. Bacchanaliskt Häiolda-Capitel d. 20 Apr. 

1771» Tid Frih. 5. O. Tilas* Afreaa till 
Conatantinopcl • . ISO. 

12. Barbara Fest d. 15 Maj 1786. .... 172. 

15. Barbara Feat d. 8 Dec. 1786 174. 

14. På Clas på liörnet d. 16 Maj 1787 . . 178. 

16. Barbara Feat d. I> Dec. 1787 ..... 181. 
16. Den 15 Maj 1788 i F. B 186. 

.17. Barbara Feat d. ISTDec. 1702 .... 187. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Register Sfver Sängstycken. 

Sid/ 

Alltid brådtom och alltid i s^rhag 94. 

Afacchas! du vår hclsa vårdar .170. 

Bärbara! Nå hurra! 25. 

fiedröflig ar den dag 78. 

Broder Gåse! kom, Herr Magister 129. 

Bröderna taga 181. 

"u som i Bacchi gårdar , . . 1T4. 

Du Vinets Gud! ditt tempel 69. 

o de Herre och Man 9. 

Jt&ette hon Barbara? Svara mig! — Ja . . . . 172. 

Hurra, du Fröjas barn 112. 

Hnrra, hurra, hurra! Jensen, lät oss båda . . . 157. 

Hurra, kamrater, laliila 158. 

Hurra! lustigt, gossar 105. 

Härolderna Gå nu sakta SI. 

•I. dag har Bacchus haft Capitel ^ . 8. 

J qvinnor, Prestinnor 152. 

J röda sken, J klara lågor 62. 

Just i förgår, midnattstid 185. 

A.lang! jag stämma vill min lyra 156. 

Klappen med händren, nigcn, Prestinnor . . . 141. 

Kiöf och sa'l 49. 

Kom, lUddarbalen se 11. 

Kom , Öppna vårt tempel ...',...• 178. 

Kosteligt väder! . 87. 

JLinstigt, ^iil Bacchi safter S5. 

jSn templets rymoer stråla 161. 

Om Prinsen uiaf Brunswig nalkas ..... 187. 

Ordenshärolder! tan edra spiror ...... 5. 

Jl orten öppnad står • 70. 

Frestinnors helga tropp 168. 

Pukor, trompeter! 185. 

"Riddare-Capitiets hjeltar sig na samla .... 15. 



Digitized by VjOOQ IC 



8U. 

Biddarne de tpy och. de bKn» IS. 

»e menif heten IS. 

8e, se, hvad talpaner IM. 

6l f & JeaBen . IM. 

81 8&^ der sitter den taflan al rar IM. 

SUm^oni, Bacchi Commendorcr 81. 

Står aak i all tIf möda M. 

aatrar! h5joni våra Kransar 67. 

dant öde ftr n» mitt 14T. 

Så ftr på Barbara da^ 19. 

Si|^, hyems dyrkan galler mer « ^ .. ^i. « . . 1#S« 

ylrompetaref stå ... \ ...... • ST. 

Tnimla, Stendecker! Pinnarna i ?adret .... 19. 

Ty jaf har supit IM. 

Vakna, min sköna! ^ 98. 

Vandra nu på SI. 

Vt kämpa ntaf alla krafter 2a 

VI två vi streta ............ M. 



1 



, det år jaff ...... « 59. 

D Jofur rår 89. 

'dmjuke drSng .^ . . . . . it^ 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized byVjOOQlC 



mmm^mtmiåmm^Mim 



if. 



c M- Utllmun» 
Samlade Skrifter. 



FjekdEu Delb>. 
BACCHANåLISKA ORDENS-CAPITLETS 

HANDLINGAR. 



Å)n>aå AFDKLNDIGEV» 



GötHEBORG, 

pi c. BACKUANa 0€h N. J. OUMPXBTS nrlé0. 



<H»iMffi 1 887. WMMim 



Digitized by VjVJVJV IC 



Digitized by VjOOQ IC 



c. M. BELBfUANS 

Samlade Skrifter. 



Fjerde Deler. 



BACCHANALISKA ORDENS-CAPITLETS 
HANDLINGAR. 



ANDRA AFDELNINGEIC. 



*- ■•CA/\A/\AA/\/\/V\/\l\A/V/7\AA/*Ai»-* 



GÖTHEBORG, 

p& c. BACKMANS och N. J. GVMPERTB Förlag. 

1 8 3 t. 



Digitized by VjOOQ IC 



,a»n89«*-' 



Jvly 1. 1014. 
Bequettt of 



Digitized by VjOOQ IC 



BACCHANALISKå 

ORDENS-CAPITLBTS 

HANDLINGAR. 



AlipaA ÅFDELfflKGlN. 



GÖTHEBORG, 

CHARLES BACKMAN. 



18 8 7. 



Digitized by 



Google 






Digitized by VjOOQ IC 



Parentation 

öfver 

Perukmakaren Bouesel> 

looa, dof den 2 Febr. 17M, 

hiUta I 

Riddare-Capitlet af De Två Förgyllda Svinen 

den t Februari 1Y60; 

af 
Janke Jensen, 

CeremoDimaatare f!d Hogbem. Ordea. 



H AMcla. Brnfkem. OriT. €opH. HmiéH. 1* 



Digitized by VjOOQ IC 



Närrarande i Capitlet: 

Kolmodin, ) 
. ,, > SkattmSitare. 

/ippelstuhbe y suspenderad Tollinspector och Riddare. 

Lundholm y Brinriiisbriiiiiare och Riddare. 

Österman y Stolmakare och Riddare. 

Janke Jensen^ Ordena-Ceremonimastare och Paraatator. 

Vid Baneret: 



Stenbit, i Bryg^garen Meissncrs aläUe. 

Clock, 

Kåmpendal, 

Stendecker, Ordeii«>Pakare. 

Trundman, Ordens-Klockare. 



, I Härolder. 



Digitized by VjOOQ IC 



JSNSBN (med hvita handskar). 

St> här är templets port! Der sitter Bacchus 

gläder : 
Hans blod i hvirflar gär och spritter i ca- 

scader: 
Si Riddarchoret prydt med blommor, frukt och 

vin: 
Två tigrar vid hans thron i vällust somnat in. 
Si här, på pelarn fäst, — åt höger, kära 

Bröder! — 
Uti ailongeperuk vår Hjelte, som är döder. 
Potz, slapperment! jag glömt . . • Stenciecker, hor! 

Hva ba? 
Si här, tolf alnar flor uti pukpinnarna. — 
J stolte Riddare kring Bacchi tapp och tunna! 

STENBIT^ 
Kut morken ! na , schen Dank ! 

JENSEN. 

Jag vill er nylt förkunna. 
Kom, samlens, Riddare! Er Jensen talar nu. 

STENBIT. 

Kut morken, österman! Hvad slår hon? 

ÖSTERMAN. 

Hon slår tu. 



Digitized by VjOOQ IC 



8 

JENSEN. 

k, det var lögn, å hut! tre slog hon, kame- 

raterl 
KOLHODIN. 

Men hör på Jensen, tyst! Han nämner Rid- 

dardater: 

Hrem Sr, han talar om? Hör hit» du Käm- 

pendal! 
KÄMPENDAL. 

Ja, gunstig Riddare, jag ej förstår hans tal: 

Om Boursel lär det bli: de säga här i choret. 

Att hvar gång Boursel nämns, så ska vi hvifta 

floret; 

Ltkså min kameral, härolden, som der står. 

Sitt ner. Skattmästare! Si Jensen, hvar han går; 

Hån har i fickan, si, — nå Jensen, Gud för- 
banna! — 

Ett stort regalpapper: tyst, tyst! der lär han 

stanna. 

Stendecker snyter sig: se sorgeflor, min sann. 

Uti pukpinnarna! Hör nu, nu tinimlar han. 
{Pukor.) 

Det första gången var: ännu en gång han 

trumlar. 

Det kostar på min karl. Si, Jensen går och 

mumlar. 

Jo, jo, det är snart sagdt att säja: *den och 

den. 



Digitized by VjOOQ IC 



Han höll parentation/' men ta mig djefvulen^ 

Om det är just så lätt, ur kupan honing skrapa, 

Ge torra stammar saft . . . Förlät mig, att jag 

rapa • . • 

Jag vill nu säja det, hvad angår min person: 

En rackare, som ger min mull parentation! 

Men saken är nu den, skall man förtjensten 

hedra , 

Så (är ej tankan lof mot höghet sig förnedra. 

Hon bör liksom en eld i klara flammor gå, 

Se'n, i ett sanningssken , sitt ämne återfå; . 

Dock det hör just ej hit. Skattmästare, sitt 

neder ! 

EiO Perukmakare nu sker så mycken heder: 

Han här i templet gick, som pojke och gesäll. 

Så dog han mästare • • • Men si, der står Agrell: 

Nå djefvuln, ä han här? 

KOLMODIN. 
Släpp galten fritt till drafven : 

Jag var så när, som han, i dag att £å pre- 

stafven. ' 

Men det gör ingenting: min ära afund hat*; 

Fast jag min stjerna gaf , jag än min stjérna 

har. 

När de min make (ä, då är det tids nog prata. 

T vi sådan tullspecial! du babian, du skata! 

Jag söp, förr'n du blef född, och förren du ränn- 
sten såg, 



Digitized by VjOOQ IC 



10 

Jag hundra resor der i riddarprydnad låg. 
Men i naturen så en hund den andra jägtar. 

KÄMPENDAL. 

Kamraten vinkar , — tyst! — åt mig med floret 

fläktar; 
Stendecker snyter sig: alarm! nu skall det ske. 
Nu bleknar Jensen af: adieu, Skattmästare! 
Hör nu pä pukorna . . . 

(Pukor.) 

KOLMODIN. 

Jo. jo, min käi*a Jankel 
KÄMPEN DAL. 
Var god och spiran håll, med' jag går bakoai 

planke'. 
i^Pukor.) 

KOLMODIN. 
Pukslagarn på dig ser, han trumlar i förtret 

KÄMP£M)AL. 

Lät honom pukor slå, jag spelar på trompet. 

KOLMODIN. 
Jag är så full, luU, luU! 

__^,^ KÄMPEINDAL. 

>. Stå qvar här i qvarteret. 

ir Stennl^ opp, och svänger om ba^ 

\^ neret. 

, oljegult, deKfladdrar kring med pi-ål: 



Digitized by VjOOQ IC 



11 

I florets rutor syns en lijeltes hufvudskål. 
Si, hur det fladdrar ut! 

(Pukor.) 

JE>SEN. 

J röda Bacchi Söner! 
En krans af hedera er Faders bjessa kröner. 
Räck edra händer ut, lyft edra ögon opp: 
Här står jag, Jensen sjelf, med hand i sidan... 

topp ! 
Hvad vill ni mej? Å hut! kanske ni lär mig 

tala ? . • . 
Vid glömskans vattubryn jag släpper ner min 

svala. 
Min Hjelte, menar jag, hvars våta-lif och graf 
För er, o Riddare, jag ärnar skildra af. 
Men, Bacchus! gif mig mod, stryk balsam pä 

min hjerna. 
Gjut olja i min mun, häll bran vin på min 

stjerna , 
Strö blommor i min hatt, sätt stop uti min 

hand , 
Och lär mig bilda rätt en Hjelte i ditt land. 

« « • 

En Hjelte i ditt land är den, som bara slukar. 
Som ej sitt hord med mat, men blott med 

dricka dukar, 
Som sura drufvors saft i röda ögon bär. 



Digitized by VjOOQ IC 



12 

Som blir i trästop mer än uli skönhet kär. 
Slik Hjelte denna dag, just trenne är tillbaka , 
Slog lifvets skördeman, och pä sitt timglas 

skuka : 
Vips! tumla Hjelten kull, just samma ögonblick 
Han skulle ta sin sup, och Bacchus ropa: 

drick! 

LUNDHOLM. 
Men söp han^inte ur*n? 

JENSEN. 
Tyst, Janke Jensen talar. ~ 
Vär trogna Bourstl nu ett paradis hugsvalar: 
Nu är i bränvinsängst, hans anda mer ej sjuk; 
Nu stär hap med basun och seraphimsperuk. 

h vilken sorgeakt 1 h vad malört i vär nektar! 
Si, i hvar härolds hatt hur sorgefloret fläktar! 

1 bacchanalisk dygd han öfva ingen flärd: 

Fast han ej stjerna bar, sä var han stjerna 

värd. — 
Vär Hjelte föddes just är sjuttonhundra fyra 
Pä första Maj, — gutär! — vid majstång, dans 

och lyra. 
En Tyska var sein Frau: — Apollo! ge mej 

rim — 
Hon var sä trinder bak liksom en Cherubim. 
Men k propos, en sup! Oss vin och kärlek 

gläder. 



Digitized by VjOOQ IC 



13 

Matronan, Riddare , i äktenskapet träd«r: 

Små blommor i dess gård uppskjuta ur sin 

sand: 
Ett barn, en blomma lik i Kärleksgudens hand! 
Cathrincben blomma första och Ann-Cathrincheii 

sedan : 
Ulrikas sol gick upp om thorsda'n eller freda'n. 
Ulrika är nu giflt med en, som maler snus: 
Men Ann-Cathrinchen står på Reissens caffehus. 
Jan Fredrik är. Gesäll hos Bagaren Kammecker: 
Per bor i Götheborg: — bej, trumla nu, Step- 

decker! — 
Per är Tunnbindare ... 

{Pukor.') 

Härolder! ställen er. 

Och, Stenbit, sväng nu kring vårt Riddare- 
baner! 

Nu slutar jag mitt tal: vi skiljas åt vid grafven. 

G&f Riddare, i bredd: tag nu, Agrell, pre- 

staf ven : 

Härolder, gå förut! 

(Sjunger.) 

Timp. ---Härolder! marschera sakta: 
Lät oss Boursel nu betrakta 
Och hans griftesten. 
Timp. - - - Han lefde blott för sin flaska. 

II Afileln. Bacchan. Ord, Capii. Handh t 



Digitized by VjOOQ IC 



14 

Märk 9 ulur vår hjeltes aska 
Glittrar upp ett sken. 

Ångor af bara bran vin. 

Se döden och hans pilar! 

Vår Boursel hvilar 
Sina ben. 

o o 

Timp. Vår Boursel var ett exempel. 

Trundman! läs nu Bacchi tempel 
Sakta, tyst igen. 
Timp. - - - Töm flaskor och glas och krukor : 
Göm, Stendecker, dina pukor. 

Sorgefloret se'n! 
Qui hefie bibit, gubbar, 
Bene dormit, kamrater! 
Vår hjeltes dater 
Lefva än. 



Digitized by VjOOQ IC 



, 2. 

Ceremoniel 

vid 

Parentationen, 

i 

Riddare-Capitlet af De Två Förgyllda Svinen, 

liåUéii ofm 

Bränvinsbrännaren och Riddaren Lundholm, 

d«ii 15 October 1769, 



Ordens-Parentatorn och CeremonimSatareii, 

Pernkmakare-Gesällea 

Jakke Jensen» 



Digitized by VjOOQ IC 



Ku hjelte I dBtl hnd ir den. Mm fcmin ilniar. 
Som ej stil bord med mat, men blott med drictc 

dnktr. 
Son tara drafrora aaft f r$da 5fon bir, 
Som blir 1 triatop mer in nU aUnhet kir, 

ParenUUionen öjver BourieL 



Digitized byVjOOQlC 



IT 



Till Herr Commeree-iElldet 
Baron Patrik Alstromelr. 



Ett ämbar Persico, 

Ett krus med malörtsknoppar. 

En floribus med droppar, 

Ett fat vespedro — jo! 

Buteljer femton dussin 

Med en composition 

Af pomerans och russin. 

Lavendel och citron: 

En stänka Cypervin, 

Godt gammalt Franskt än mera, 

En hel baril Madera 

I ordenS'Carafin : 

Rödt Höglands, af det ljusa, 

En kanna eller tvä, 

,En balja Syracusa, 

Och Moslervin en så: 

En bägare af tenn. 
Som Ordens-Canslern brukar, 
Med Spanskt vin från Sanct Lucar, 
Och ännu dito en 
Med öl från Sanct Helena, 
Som Nymphen sjelf så skönt. 
Så skönt, att minsta sena 
Bortdonmat^ som man rönt: 
II Afiklii* Bticchan, Ord, CapiU HandU 2« 



Digitized byVjOOQlC 



1» 



En blomsterkorg med fixikt. 
Med väpling och jasminer. 
Med klara apelsiner, 
Och pomeransers lukt.* 
£n mängd små cantilener. 
Der under alltihop 
Bland qvistar och syrener 
Framglittia glas och stop: 

För Bacchi Män, bland dem^ 
Som hosta torrt och sluka. 
Rossolis fins, en kruka» 
Och ratafia, fem: 
En dryck, som svagöl heter. 
Frikostigt ges en hvar: 
Än för en svärm poeter 
Fins litet hållning qvar. 

All denna heniighet 

Uti Capitlet jäser, 

När Lundholms namn man Uiser 

I dödens alphabet* 

Betrakta Hjeltens öden, 

Hans glans och öfverdåd . • • 

Men jag förblir i döden. 

Min Herr Commerce-Råd!. .• 

AirAKIlEOlU 



Digitized by VjOOQ IC 



Närvarande i Capitlet, 
att ioom Templet emottaga Prooesaionen : 

Von Bereo, afakedad Banco-Bokhåilare och Cominendör. 
Njrbom, Bryjfjfare och Commendör. 
HcUling, Sockerbagare och Riddare. 
österman^ Stolmakare och Riddare. 

Samtelige med sina rokelaekar. 

Vid Baneret: 
Meissncr ölkeim^ Bryggare och CommendSr. 
Glock, Ordens-Härold. 

Trundman, Ordens-Klockare och Vice Edsformulärsfo- 
reatafvare; yied Ordens-staken. 

Bacchr Prestinnor: 
Liljans Mor. 
Cajsa Stina, 
Bagge Jnngfrurna pl Gröna Solen. 

Orchestern: 
Stendecker-y Ordens Pukslagare, pl altan af templet. 
Trompetarne. 



. DigitizedbyVjOOQlC 



Sjelfva Processionen; 

Planberg, Ordcns-Cantkr oeh Ceimneiidér; 

med Ordem-caraflneii. 
y4grell. Ordens -Skattiuftgtare, Vice ittterimi iuspenderad 

Tullskrifvare och Riddare;^ 

med Lundholms Ordens-kedja ocb Stjerma. 
Fon Ehrensugga^ Actnarie och Gommcndör; 

mod Prestafven. 
Jafike Jensen^ Ordens- CeremonimäsUre , Orator, Paren- 

tator samt f. d. constituerad Dansmästare i Choret; 

med BrinTinapannan , som dragés af åsnor. 
Kämpendalf Hirold. 
Trompetame. 



Digitized byVjOOQlC 



{Lundhoims kista ses uid ingången tiU Choret^ 
och Ijftes pd sitt paradbnide af närvarande 
Qmmendörer^ under J oljande) 

Chor af Commendörer: 

Bacchus vi dyrka: 
Här är vår kyrka. 
Bacchus! gjut styrka 
I dina krus. 

Chor af Prestinnor. 
Vi äro qvinnor, 
Bacchi Prestinnor 
Och tjenarinnor 
Uti hans hus. 
(Prestinnorna niga, Commendörerne buga.} 
Chor af Commendörer. 
Låtom oss alla 
Bacchus åkalla 
Och nederfalla 
I hvar minut*' 

Chor af Prestinnor, 
iMndholm här vakat. 
Vällusten smakat. 
Flaskorna skakat 
Och tömt dem ut. 
{Prestinnorna niga^ Commendörerne buga.) 



Digitized by VjOOQ IC 



22 



Chor af Commendörer. 
Svalkom vår tunga, 
Hjerta och lunga: 
Lålom oss sjunga: 
O! Bacchus, hör! 

Chor af Prestinnor. 
Den saft, du tömmer. 
Vårt lif berömmer: 
Man döden glömmer, 
I vällust dör* 
(JPrestinnorna niga, Commendörerne buga,) 
Chor 
(med accompagnement af klockorna). 
Hör, klockorna med ängsligt dån*) 
Nu ringa för en Bacchi Son» 
För Riddarn Lundholm der i yi^åo. 
Af döden uppsluken! 
Se ordensperuken! 
Se stj^ernan på'n! 

# # « 

Hör klockorna vid mörksens tull! 

Sof, gamle Lundholm, sof lull» luU. 

Cupido sjunger vid din mull: 
Om nånsin din maka 
Skuir kysst på din haka. 
Hon blifvit full. 



*) Se Fr. 8. N:o C^ 



Digitized by VjOOQ IC 



23 

Din morgonsol brann sällan klar: 
Din middag blott en skymning var: 
Din näsa aftonrodnan bar: 

Så rödlett och trinder. 

Af mörkblåa kinder 

Hon skugga har. 

o o o 

Så slås din kammardörr i lås: 
Din ordenskåpa, kors och krås 
I jorden multna och förgås. 

Din kista man rörer . . . 

Ta i, Commendörer! 

Trompetare, blås! 

(Fanfars af Trompcter,) 

VON BERCO. 

Vårt lif sig likt ett frö i jordens sköte vänder . . . 
Det var en tunger hund: tag i med båda hän- 

' der! . . . 
Jag säger: likt ett frö, som ej kan mognad få, 
Förr'n nya solar syns på nya himlar gå. — 
Tag, Nybom, friskt uti: courage i soldaten! 
Det var en bränvinsluns, så tung som sjelfva 

saten. 
Det här det kostar på: jag törstar som en elg: 
Månn' Lundholm oss ej gömt en enda vin- 
butelj? 
Se åt! vi önska godt vår sälla dödas ande • . • 



Digitized by VjOOQ IC 



14 

Nej, som en ginsten bät han står pä torra lande*, 
Utpumpad och förbränd och murken öfverallt . . * 
Nej! aldrig minsta tår!*.. Jag tackar tusenfalt! 
Nog ha vi lustigt nog, torr hals och tömmer 

maga. 
Din pracksyl! skall min arm din tunga mullsäck 

draga. 
Och det (or ingenting? 

GLOCK. 

Fem veckor ä' förbi. 
Och magen hans är varm: månn' bränvin finis 

den? 
Hejf Nybom! ha vi glas? 

VON BERCO. 

Fy tusan! nej, jag tackar: 
Pä Soln och Bruna Dörrn min knoga stundom 

knackar. 
Men ej pä Lundholms buk. Hej, gloriamus, hej! 
Ta nu i styfva tag, och, Halling, akta dej; 
Stänk rökelse ikring, colorum barselorum! 
I repet alle man, och lät oss hälla chorum. 

Chor afCapUlet, 
{med accompagnement af valdthorn). 
Ta i, Commendörer, och valdthornen ristji; 
Lyftom hans kista :||: 
Helt tyst och nett. 
• Idundholm vi mista ... 



Digitized by VjOOQ IC 



25 

1 choret kistan nu sätt. - « - Com: 

Nå! står hon bara rätt? Como* 

Lundholm, brunett och mätt, Camo. 

Näsan är violett: Como. 

Ett skönt porträtt? 
(G2ock fäUer spiran och Meissner baneret,) 

NYBOM. 
Mig tycks, trompeten hörs: hvad är för vind, 

mon cher> 

VON BERCO. 

Lät se Pukslagarns hatt: vi ha nordost, mon 

frére! 
Det syns på floret der. 

MBISSNER. 
T vi! nykter stå och trampa! » . . 

Här brinner oljan ut mest i hvar enda lampa. 

Hvad skall man göra här? Min hjerna tung och 

varm , 

Baneret liksä tungt: der värker i min arm. 

Åt Blåkulla med allt! det blir mitt sorge- 

qväde. — 

Kom, Berco, voulez vous? Kom, slå ett slag 

i bräde! 

Än tål det väl en stund, elT säg, hvad me- 
nar du? 

Kom, sku vi göra pott: courage! voulez vous? 

Jl Afde!ii. Bacclutn. Ord, Capit. Bund(. Z 



Digitized by VjOOQ IC 



te 

Sätt bort baner och allt på sina vis$a ställen. 
Allons! två styfver går: vi kasta om appellen. 
Hej» tröja dus! — Alarm! Nå, hvad är det 

för sia'? 
{Puf:or.} 

VON BERCO. 

Hå! det är ingenting, han stämmer pukorna. 
Se utåt, hej! galant pukpinnarna han svänger: 
Se, floret fifin altan sig in i fenstret slänger... 
Jo, det var annat malt • • • fy donc! sex fyra, fy! 
Kratsch ! tröja .dus en gång • . . Pytt sa n ! jo 

morgen fruh . . . 
Gör inga streck, mon cher! lät tärningarna falla : 
Lät fällan, säger jag... Ess dus och qvatuor 

alla • . . 
Nu ä' vi, mor, i tulFn, sa' bond' åt suggan * . . 

HåU! 
Lät ligga tärningen, ich weiss nicht was ich 

soU . . . 
Ni; kan jag , . * lät mig se • . . en cinka dus . , , 

må göra ! . • • 
Lät ligga'n, säger jag* 

MBISSNER. 

Å, kyss du mej på öra'! 

TON BEHCO. 

A, kysse dej väl fan, du kycklinge! jag svär. 
Vet, att ibr min familj jag enda caput är. 



Digitized byVjOOQlC 



ar 

Du difi ofrälse hund! ~ Hvad var det? Cinka 

fyra . . . 
Min gosse! h vissla nu, de kasten voro dyra« 
Kom, se> Bror Nybom, se! det var ett laga 

fAng. 

NYBOM. 

Von Berco, du ar karll 

Chor. 
Ah! un joli gar^on^ 

VON BERCO. 

Ku kan jag spela blindt, nu kan jag slå och 

blunda : 

En kanna Portugis... nej, lät mig litet grun- 
da .. • 

Jag håller kannan fullt: sex brickor, åtta .. • fy! 

Chor. 
Ah! le diable battu! ah! le diable cocu! 

GLOCK. 

Ack! om von Berco dog och just på denna 

timma^ 
Så skuir jag ta hans spel. 

VON BERCO. 

Då skuir buteljer glimma, 
Och bara rolighet och raffel och citron. 
Då såg ni andra sken kring Bacchi våta thron. — > 
D^ spelet vinner jag: nu skingras all min 

dimma. — 



_ Digitized by VjOOQ le 



S8 

Då skulle som en fisk i öl min Härold simmJf» 
Om Berco dog» — En sup! 

6L0CK. 

Ja! det var ärligt sagdt: 
Ed morgon med sin sol gör stora verldens 

prakt ; 
En afton med sin sup den lilla verlden fögpuir^ 

MEISSNER. 
Du gapar med din näbb, ^om fogeln, när del 

regnar. 
Gott las& uns leben^ GlockI Lät flaskan gå 

ikring : 
Hej, lustigt fyUeril 

VON BEIRCO. 

Jag minSy i Norrköping 
Se'n TI vår Grundlag fiitt med murar tryggt 

fin skansa ^ 
Hos Eggens bur en gång jag i strumpföttren 

dansa» 
Och alla undra på, hvem denna token var: 
Men jag för min familj är enda caput qvar. 
Ja! tror ni det,' — gatår, go' Herrar Commen* 

dörer! — 
Sä sant som detta glas jag nu till munoen 

förer, 
Sä söp jag . • . lät mig se . • » fem kannor pi 

en dag» 



Digitized by VjOOQ IC 



29 

Och det blef Plenum^ Bror, och så votera jag. 

Sex ess... fy tusan! Håll!../ alarm! hör ni 

trompeten ? 

Tag, Härold, tag min sup och sätt bakom ta- 
peten. 

Kors! jag är full barbast ell' huru?Säj! Hvaba? 

Opp, Riddare! Alarm! nu lär de komma, ja! 

Peruken sitter sned t, halfärmarna på knogen. 

Liksom Hans Jergen sjelf, när han går hem från 

krogen. 

Baneret, Meissner, fram! Nå Trundman, hvar 

är den? 

Tag tärningarna, Glock!.-. • Alarm!... Min h jer- 

tans vän! 

Ar nu allting tillreds? 

MEISSNER. 
Ack, himmel, mord och brand! 
Der ligger Trundman full, med byxorna i hand. 
Hej, Trundman, res dig opp! Den fyllhund är 

ej vaken. 
Fullt flygande alarm! Hvar har du Ordens-* 

staken ? 
Hör, hur han snarkar... pille!... Salutem... 

res dig opp! 
Vak opp, hör så*n musik!... Der har du en 

sittopp ! 
Hör du trompetarne? 

II /Ifdvlo. Bacc^an. Ord. CapU. Bandi. t« 



Digitized by VjOOQ IC 



30 



MEISSNER. 

{Pden 

Du 8ofver, din Barbar! 

Da kapnrgast, du Rysa! dual- 

drf j nykter rar. 
Jag tor dig alU i akalFn : ej flor 

i Ordcnsataken! 
Du hor trompeterna, ändå blir 

du ej vaken. 
Se L u n d h o I m ligger kdll: hör 

klockorna: jag siar. 
Den sista aretjenat han nu i 

dag beg3r. 
Fort Dpp, din hund, allons! lät 

bli att Resonera. 
Jng Mcisaner ölheini ar, och 

dej skall fan regera. 
Jng fuiskar dig, cujon, att hals 

och mage tjöt 
Odi Bacchns 1 ditt 9\ alg hyar 

ådra aonderbröt. 
Håll mnii på dej och tig, jag 

sagiT dig, canaljc! 
S. , h T han gapar, se Aei star- 
ta l}rnniii)ss^aige'! 
Res 0}:p (Ug: himmel,ack! trom- 

pctarne ge ton: 
riir liVgiT du och »pyr for 

hd.i Procession. 
Jag st:ir dig, ja! jag .siar dig 

nppl käftamcntc': 



TRUNDMAN. 

Jag Ordensataken har. 
Påfogel, babian ! Jag lyser son 

en karl. 
Jag tor dig slå i skall' o, odi 

aer du, jag är ? åken ! 
Om du baneret for, ai bär j«§ 

Ordenastaken. 
Ett ord i laget med: jag Or- 

densklockam är. 
Kysfl Lundholm du i äiid', acli 

mej, som ataken bar. 
Jag svär vid tapp och sprund, 

lät bli att commenden. 
Du Meissner Olheim är; ia 

8e'n? hrad är det mera! 
Jag önskar, Bacchns å\§ oii 

en hund förbot, 
Och när jag stod och drack, dit 

vid min flaska tjöt. 
Ilåll mun pä dej och (ig, do 

tappar din batslje: 
Och om du dog i q\äli, J^lapp 

verlden en canalje. 
Lät bli mig! Vinets Gud upp- 
eldar min person: 
Jag bara nectar spyr, och soc- 
ker och citron. 
Det ger jag dig till »lut, dia 

hund, i lestamciitc! 



Digitized by VjOOQ IC 



31 



Nej! ordning vara bor bland 

herrar och betjente. 
Da Norcross, Damlens, du Ra- 

▼aiilac, hoia! 
Håll hatten i din hand, frl- 

pon, var chapoau-bas. 
Nu öppnas templets port: min 

styrka mig förlåter: 
Hvad glans och majestät! Se, 

Vinets Gud han gråter. 
Tag, Bacchus, detta bröst och 

detta hjerta linr* 
Släpp bränunspannan fram, 

lät Jenscn köra In; 
Hör, hur han ropar: hej . . . 



Skäl; stjernor, vind och våg 
och hela firmamente! 

Du O^rtsen, Lasse Tysk, du 
Frontignac, hur sa' ? 

ECuropa, A>ia, gutår, Ame- 
rica! 

Jag skådar Bacch^is sjc*lC:J8g 
templets port upplåter: 

Hvad glans och majestät! Se, 
Vinets Gud han gråter. 

Jag ^ill i lif och död, min 
fiacchus, vara din. 

Ge rum för Jensen der, släpp 
brän^inspannan in: 

Hör Jensen : hej , hej , hej j . . . 



Oboe och 
Clarin,. 



PllO(rt*]SSIO]NEN {under marche) 
Härolder båda, fallen spirorna liär: 

Vifta med floret: 

Tionipeler, blås i cboret: — - 

Så slull Processionen är. 
Se, Agrell går främst — gevär! — 
LudholrNs kors och kedja bär 
UppS en dyna liell coideiir-de-chair. 
Härolder båda, fäll nu spirorna der! 

Sjungen, poeter, 

Ocli dundren, raketer, 

Och k lingen, trompeler, $ ^| 

Röster och flöjlraver! 

♦ • * 



Oboe o€k 
Clarim. 



Digitized by VjOOQ IC 



32 

Planberg, ur vägen! Oidens-Canslem, såstor. 

Af Gyllne Svinen^ 

Bär Ordenscarafinen i Oarin^^ 

Och har uti hatten flor. 
Se! med glas hvar Ordensbror, 
Ulan byxor» utan skor». 
Sig tumla uti Bacchi Riddarchor« 
Planberg, ur vägen! Ordens-Canslern, Signor, 

Går sä beskedlig. 

Så rödlett och fredlig, 

I dryckom så redlig, - - - ^ ciurim^'' 

IVäsan röd som saOlor. 



Fram, Ehrensugga! tag prestafven, Seigneur! 

Handen i barmen 

Och hatlen under annen! \ cfaW»*^* 

TrompetJire! läpparna rör. 
Jensen och en Conimendör 
Lundholms bränvinspanna kör, 
Och Knapen gar med oboe frammanför. 
Fiam, Elirensugga! tag prestafven, och hör 

Klockorna ringa. 

Härolderna springa , 

Trompeterna klinga , \ ^*^!f. ^^ 

När en Riddare dör. 

TRUNDMAN (solo>. 
Jensen, sein Dienev! Nå, hurra! så kör! 
Hör, huru piskan den smäller. 

Digitized by VjOOQ IC 



3$ 

Kors, bvad han tycker, hatf är en seigneur! 
Klang! bran vinspannan hon skräller. 
Knapen pä oboe flöjlar, och svär: 
Jensen, nä, si den cu jonen! 
Hvad är för bylte af papper» det der? 

Chtv\ 

Jo, det är parentationen. 

TRUNDMAN {solo). 

Se, pä minuten 
Är alltid Knapen framraanför; 

Rynker pä truten: 
Hör, hur han jollrar, hör! 

(Knape solo pd 01 oe.) 
TRUNDMAN (Wo). 

Kors! se den Jensen, högfärdig och fet, 

Pussig och blåögd och blöter: 

Tjenare, Eders FörträfFelighet! 

Kors, hvad är icke du söter! 

Se nu, go*^ vänner, nu hoppa han ner. 

Piskan han stack under armen: 

Vid bränvinspannan nu står han och ler • . • 

Chor. 
Alltid med handen i barmen. 

TRlINDiMAN {solo). 
Knapen sig pinar: 
Se, ögonen de stå så stinnt; 



Digitized by VjOOQ IC 



34 

- Se, hur lian grinar! 
Kors! livad det låter fint! 

{Knape solo pd OboeJ) 

(Kfimpenflal^ framfi»- Processionen^ med kdpnn 
och spiran: Trundman med staken,) 

KAMPEN DAL. 

Ge rum pä trappan der, mak åt er • . • ut, för 

tusen! — 

Ga, Trundman, — liör du ej? — gå ej så fort 

med ljusen! 

Skattmästarn ragla till: der ligger han så sött, 

Med hy ende och allt, och näsan sönderstött 

Lys hit • . . håll i och dra • . . hvad confusioD 

och yra! . . . 

Signor Agrell, stig opp: tvi sådan lukt och syra! 

Hör bran vinspannans klang: hör, Jensen ro- 
par hej! 

Hör, huru piskan går. 

AGRELL. 

Du Bacchi conterfej! 

KAlMPENDAL. 

Aj! Jensen kör i kulL 

JENSEN (med brdnuinspannan^ sjunger)* 
Släpp Jensen fram: ur vägen , hej, 

Och hurru! piskan går: 
Och akta mej och akta dej, 

Om du i vägen står. 



Digitized by VjOOQ IC 



. 85 

Och hurra! piskan går: 
.Och hurra och gutår! 
När paddan välde för. 
Det ingen ända när. 
Och hurra och gutår! 
Gutår! gutår! gutår! 

Och hej! 
Kör på, slå på, kör på. 

Slå pä, kör på! 

Och hej! 
* pannan hon slamrar. 
Hon rullar och skramlar, 
Och bullrar och raralar: 

Och hej! 
Hör. nu på klangen : 
Håll ärligt i slangen: 
Kör sakta med vagnen: 

Och hej! 
Trundman lian mumlar, 
Och Slendecker trumlar. 
Och vagnen han tumlar: 

Och — aj! 
Aj> aj! hur jag stötte mej! 

o « « 

Jag stötte bröst och buk: 
IVlin liddareperuk 
liiggerj ränsten: :|{: Aj! min riddareperuk! 



Digitized by VjOOQ IC 



38 

Vet ni, Il ur det kemi? 

Jag skuir vända om, 
Och en sten låg uti vägen . . . 

Intet kan jag gä, 

Intet kan jag stå: 
Aj! mitt stötta ben! min lilla tå! 
Nä nä! 

All min blod blir kall: 
Högmod alltid går för fall. 

AGRELL. 

Jag hör Vulcani liamrar. 
Hjelp, himnijel! med hvad sorl vi gä i våra 

kamrar: 
Man skrålar vid vår säng, man klingar vid vår 

mull • • . 
Jo! — tänkte jag ej det? — nu körde Jensen 

kull. 
Tack för du skrek så bra. 

KÄMPENDAL. 

Nå! såg jag nånsin maken! 
Der ligger Trundraan med, der ligger Ordens- 

staken. 
Ur vägen dä, godt folk! mak åt er litet grand: 
Se så. Skattmästare! stig opp» tag mig i hand. 
Der ligger Jensen nu . . . se på den hvita satan . . . 
Öl, olja, mjölk och frukt, till sköflings allt på 

gatan! 



Digitized by V3<OOQ IC 



Sm rSnnsten jemnar han till Bacchi blomsterplan : 
Håll stilla, Jensen, häll med bränvinscarayan. , 
Mak ät er, kära bara: ryck ej min häroldskäpa. 
Hör, kära Liljans Mor, gif Jensen litet säpa. 
Båd stänglar, myrten, löf och rosor, skålar, stop, 
Ocb vin och offermjöl — i pulten allt ihop! 
T^ sådan Bacchi fest! Nu står han der och 

tjurar: 
^ Siti vatten kastar han vid dessa helga murar : 
Tvi sådan skurk! Hör nu Pukslagara på altan. 
Kör -fram, allons! kor fram med bränvinsca* 

ravan, 
Stendecker, Irumla nu! 

(J^reambule p^ pukorna^ 

JBNSEN {solo\ 

Der bortnas sku vi slanna: 

Knäpp sakta pukeslag! 

Vid Lundholms bran vinspanna 

Så parenterar jag. 
Intet mina läppar blekna: 

Jag är ej ånger jag, 
Att en Bränvinshjelte tekna :]]: 

I rasenröda drag. 

i^Krmpen spelar en takt.} 

Betrak ten, Commendörer, 
I dag en slagen Bror: 

II AfJeln* Mwcchm, Ord. CapiU UunåU \ 



Digitized by VjOOQ IC 



88t 

Mig tycks', jag ser och hörer^ 
Han Charons färja ror: 
Hur bis mörkret honom tager 

Och svarta Löljan slår . . . 
Men, min Hjelte, tag din lager :|[: 
På dina silfverhår. 

i^Knapen spelar en takt^ 
AGRELL. 

Lät Processionen skrida. 
Herr Parentatorri blir uppå min högra- sida. 
Till venster Kämpendal: reson är den — - gu-r 

tår! — 
Om tvönne tumla sku, den tredje alltid står. 
Comment vous portez vons? 

KÄMPENDAL. 

Seigneur Agrell! se foten... 
Se ordenskedjan .. • håll! lät mig få ta emot'en: 
Se, här är stjernan med. Men — himmel, ack, 

jag dör! — 
Peruken ha vi glömt . . . Seigneur, Seigneur, 

Seigneur ! 
Och nu på sista stund och nu på sista timman! *. • 
O gudar! lijelpen mig i denna soi*gediraman. 
Du, som härinne rår, der vin och klarhet fins. 
Du, som i gudars blod en konglig födsel mins. 
Du, som ditt altar ser i minsta vinklar dukas! 
Lät mig af glömskans flod nu helt och hållet 

slukas. 



Digitized by VjOOQ IC 



s» 

Du, som förföljd af list i motlerlifTOt låg 

Och i Seineles sköt din giiclatunna såg: 

Du, som blef verldens lust, när Jupiter med 

styrka 
Uti sitt egit lår din höga härkomst yrka! 
Dig, Bacehus^ menar jag: din dyrkan mig för* 

tär . • . 
Capitlet dräper mig; peruken borta är. 

AGRELL. 
Hör pä, livad hände mig: jag tappa bort spc-» 

cialen: 
3ex månars snspension, inteckning i qvartalen! 
Specialen kom igen) men fan tog mitt qvartal: 
Här samma casus är; gråt intet, Kämpendal! 
Ein Mal ist ja kein Mal: vid tuUn ej alla tulla: 
Du slipper nog: gutår! Se här är mormors bulla: 
Se här en äkta sup. 

KAl^lPRNDAL. 

Tag hit bäd' jrep och tåg! 
Jag vånda, att min hals i Lundholms ktsla 

låg . . • 
Jag vet väl, hur det går: mig Canslern slår 

på truten: 
Det är ett ämbetsfel: det är emot statuten: 
Det crimen leesae är; olycklig min person: 
Här hjelper ingen bön och ingen corruption. 
Jag ser, från denna dag och ifrån denna tiden 



Digitized by VjOOQ IC 



Så blir min lydas nå! frän rStta ponlten rriåcit^ 
Seigneur Agrell, Seigneur! Hvad tycks om allt 

det här? 
Hvar ska vi & peruk? 

AGRBLL. 

Jag tror, du nykter Sr! 

KABIPENDAL, 

Jag aldrig nykter var: |ag vill Gapitlet lofvar 
En karl med qvickt humör, hans kttnslor aldrig 

sof Ta : 
Min stmpa är honnett, min gom har ambition: 
Jag söp, om jag yor' rik, mitt finkel med citnm, 
Odb sof i bäddad «§ng, 

A6RELL. 

Det skull' jag också gönu 
Gutår, min Jonathan! Ej brandvakt skall dig röra. 
Ej kypartaflors mängd din hjema sönderslå 
EU' någon krögararm dig i peruken fli* 

KAMPENDAL. 
Peruken borta är. 

AGRBLL* 

Jag i peruken sk 1 

Du är en Bacchi man af verkliga meriter. 
Tyst! Canslern på oss ser: stor sak, om du 

och han 
Af mun med nykter spott ibland försmttdaskan! 
Fttrtjenst förutan harm är kärlek utan pilar. 



Digitized by VjOOQ IC 



41 

AiniaUe Kimpeiidal! ditt rykte aldrig hvilar: 
Stor sak! tog min peruk. 

KAMPBNDAL. 

Du alla vätskors Gud! 
Jag svettas vid din thron. 

AGRELL. 

Tyst! Canslern iskar ljud. 

PLAIVBBRO (sjunger^ 
J heliga Qviunor, kvar en som här stfir 
Med kransar pä kufvud och utslagna hår! 
J Fauner, Satyrer, J dråplige Mön 
Med fTökelsekaren ! slå templet igen« 

Under denna sten 

Gömmes Lundholms ben. 
Hans sol och hans måna: :|}: ha tappat sitt sken. 
Slå templet igen och förvara hans ben. — 
Du heliga tystnad» du som rår 
1 hjeltarnes grifter oändliga år! 
Bedröfva hvar tanka, hvart hjerta ge sår.«. 
|Ien se nu på Jensen, se der, hvar han står. 

Hör på hans ton: 

Parentation 
Nu börjas i templet, med riddareskrud: 
Gif akt nu på Jensen: nu äskar han ljud. 

JENSEN. 
I dag för andra gång nian Ordensklockan rörer. 

H AlMa. B^Hhm^ Qrå. Cnpii. MmM. 4* 



Digitized by VjOOQ IC 



ödmjuka Ijenare, J Heirar Comraendörer ! 
Det andra gungen iii\ i delta Riddarchor, 
Jag lemnar i er famn en slagen Oidensbror. 
Ursäkta inig. jag vill njig försl om händren 

tvätta 9 
Och se'n ujin lljclles bild för edra ögon sälta. 
Jag tumla mot ett plank och slog min huf- 

vudskål: 
Se pä, hur jag ser ul . . . Ack, himmel! gif 

mig tvål. 
Jag höll för ^hänger töm, del var just hela 

saken : 
Den venstra 5snan skrek, den högra slog med 

baken : 
Och Knapen sprang förut och jollra ])å sill rör: 
Deraf blcf djuret vild t: j;jg öfver iinda kör. 
De gamle sagt, musik kan vinn slockar, stenar; 
Men de min åsna gl()uil, det ser jag, när hon 

skenar: 
Hon dansa samma läkt och lydde samma smäll. 
Som denna Orphei dräng i Konungers capell. 
Jag biir PiUiinlalion, till lycka, uLi baimen. 
Höll pi|)un hind i mun och piskan under ai men; 
Men biäqvinsllaskan . . . lysl! hon uti ticka^ 

står . . • 
öilmjuka tjcnare, ('apillels skål, gulår! 

« « • 



Digitized by VjOOQ IC 



4d 

Scy Lundholm ligger död: vi sku bnns raarmoi* 

hugga: 
När ljuset ländt silt sken, får kroppen slraxi 

sin skugga. 
Förvandladt är -hans lif. . O gudar! styrk mitt 

tal . . . 
Den supen gjorde godl, du raska Kämpendal! .. . 
Jag vill, o LtinrUiolm , nu — Härolder, skafit 

krila! — 
På bränvinspannaus bi ädd din lefnadscirkel rita: 
Jag vill, jag vill, jag vill med röda drufvors blod 
Afmåla en Triton uti en bränvinsflod. 
Jag vill med paniherdjiir en Baccbi vagn be- 

spänna , 
Och Fauner sku ojiikring med n^kna halsar 

ränna: 
Ter skall, i Gudens famn, helt ung min Hjel- 

le slA, 
Med eldiöd basfiol och g^^Hne straka på. 
Jag vill förbanna njcj, iiuin ljus och dag bör 

skönja : 
Nu näsan luiilas skall: Härolder] skaffa mönja, 
Cinnober och safilor, carmiu och violett: 
Fem fiirgor vill jag ha, om näsan skall bli rätt. 
Jag säger, ait jag viil . . . livad vill jag?... in- 
gen hörer . . . 
Herr Oidcns-Canceller och Herrar Commendö- 

rer ! 



Digitized by VjOOQ IC 



41 

Jag säger, att jag vill, som mig är anbefaldt. 
Vår Lundhölm skillra af. Apollo! gif mig salt. 
Uppfriska mina drag ocli krydda mina tankar: 
Du ser en främling nu, som pä din kulle vankar: 
Du ser en snölivit rock med svarta sammetsslag, 
Du son af Gudars Far! vet, Jensen heter jag. 
Släpp Parentatorn fram till Aganippens rändd. 
Så skall du känna lukt af ljustalg och lavendel. 
Miner va sjelf ej läH den konsten, jag förstår, 
På dödlighetens (alt fiisera menskohår. 
Jag kan i änglabild Medusae hufvud vända 
Och blott ' med en chignon en Damons b jerta 

tända: 
Jag gör i några drag,* då jag är glad och rik, 
En gammal Carolin en Gardesfändrik lik. 
Jag skall bei-ätta er: — tag sudden bort. Hä- 
rolder! — 
Peruken äldre är än bran vinspannans ålder: 
Hit från Nea|)el ^) kom den första, som man vet. 
Uti en silfvérask med Kejsarens signet. 
Peruken äldre är än bran vinspannan. Gubbar! 
Och vår Societet systemer aldrig rubbar : 
Och jag är Mössa, tänk!... dock det hör jusl 

ej hit .... 
Apollo! gif i^iig ^It och elda upp min nit: 
Bind mig en krans ihop, af gröna lagrar skuren. 



*) VM iillfUle af mal d€ NeapU oppfluttot pcmker. 



Digitized by VjOOQ IC 



45 

Och krön min hjessd nu vid denna tempelmurisn. 
AUons! nu mössan af, och se min hjessa bar: 
Iiii mig nu ISsa opp den sång jag diktat har. 
♦ o « 

Dans VOrdre des CocbonSy Messieurs, je vous 

assure. 
Var Lundholm, sans dispute, xxne tres jolie figure; 
Yraimenty Messieurs, oui, joh'e et ^a est vrai... 
Hör, Kämpendaly du står liksom elt herrgårdsf^ . . • 
Kör hrän vinspannan fram till chorets lilla fenster. 
Formera Procession , Trompetarne till venster. 
Tag ordensstegen fram/klif upp på pelarn der. 
Och bredvid Boursels bild sätt Lundholms un- 
gefär. 
Jag vill med Hercules ock ställa en Achilles: 
På lika vacker eld min olja lika spilles; 
Blitt rökverk bär jag fram, att värma bådas ben: 
Få se, om lågan sprids kring båda lika ren. 
o o « 

Vår Lundholm var ett ljus, som i sin mörka 

vinkel 
Jemt uti pipan brann ... t vi djefvuln! tockt 

finkel! •• • 
Det brann med dunkelt sken, och nSr det 

slockna ut. 
Var staken helt förbränd. Så går det mig 

tUl sluU 



Digitized by VjOOQ IC 



46 

Min kropp är liksom .sUkl: mitt innandöme 

jjiser: 
Vår l.undholma liLasa: — ni hör väl hvad jag 

läser? — 
Hans ögon • . . p^oilc Miin, jag talar ej pä spe . • . 
Som klaraste rubin sa röda voro de. — 
I intet docuiiienl liars l\)«lsel jag erfarit: 
Oratrent mot sexLi Lr ij»mi Nestors ålder varit. 
Så långt man ännu ii.ins vid denna profession. 
Ilar han tändl under sjjif, i egen hög person. 
Med outtröltllg ilit vid n/iskekaret setat 
Och öfver fyrli ar sin Ordtmsstjerna letat, 
Den han förledit ^tr vs\ gimska värdigt fick, 
Då i December ban med Ordenskåpa gick. 
^4 lärer minnas än, bur han sin hjessa buga. 
Och svor i lif ocb död alt Bacchi safter suga: 
Man mins väl, säger jag, hans allvarsamma min, 
Hans vackra symboluni, i stjernan, på Latin ^): 
Och sist, vid Bouri^els dud, hans darrande le-^ 

ka men, 
Hur liksom döden der åt lifvet ropa amen. 
Det träffa rigtigt in: iian till sin flaska tog, 
Och 6öp tre q vart på sex, och klockan 9ex 

han dogr 
Tre fjerndlar af hans lif i Bacclii tjenst för- 
svunnit: 



*) Hodie nufU, eras- tibi. 



Digitized by VjOOQ IC 



47 

En fjerndel dcrutaf i Fröjas slcöte runtjit, 

Se'n allt försvann och rann, hvad skulV han 

göra här? 
Den stam af huggas bör, som inga frukter bär. 
« « « 

Jag orkar inlet mer om hans bedrifter sjunga: 
Vältalighetens fiilt ej blomstrar pft min tunga. 
Men, himmel! för hvur gAng den hedersman- 
nen satt 
Uti en rankig chäs, med en nedslagen hatt: 
Med skuren rund peruk, — af .bockhar, kund' 

man tycka: — 
Med händerna i kors uppå en masurkiycka: 
X en gräspräcklig rock, med messingsknappar 

tätt , 
Med stora uppslag pA, helt lika sitt porträtt: 
Castaniefnrgad vest, i den två rader knappar. 
Och mörkblå byxor liil, med gröna klädes- 
lappar: 
Helt vida stöfvelskafl, med dublda sålors bädd; 
Så såg min hjelte ut, så var han alUid klädd. 
» « • 

Hvad hpgst märkvärdig^t var, när han skull' 

sömnen njuta, 
Han mest vid fenstret stod och nicka mot eft ruta: 
Hvar fyrk, på draf han vann, försvann i fen- 

sterglas : 



Digitized by VjOOQ IC 



48 

Ja, ofta vid en nick fem rutor gick i kris. 
Hans armod nu till slut man detta allt till« 

skrifver: 
Dertill pä starka skäl jag ock mitt bifall gif?er: 
Så santy som sjelf jag s&g, sist medio April, 
Af brist pä hela glas var luckan skrufvad tilL 
« « « 

Vår Riddare en gäng r af kärlekspilen särad. 
Af vackra ögons glans uti sin ungdom därad. 
Ger bort sitt fria bröst, och (är tvä länga 

horn. — 
Alarm! Stendecker hörs: han trumlar pä vårt tom. 
« « * 

Men morgonrodnan syns imellan skogens toppar: 
Vår Ordens-Canceller sin sjöskumspipa stoppar. 
Se pä de gröna (alt hvad herdar och hvad lam! 
Se, gamla Thirsis.gär med unga Daphne fram! 
Se, hur vid källans brädd sä munter han sig 

sätter 
Och hennes hjerta tar, vid klang af clarinetter! 
Jag prisar denna lund, den tystnad, som här bor... 
Men i ditt mörka hvalf sof sött, vår Ordensbror! 
Parentatorn, i sin hänrycknings tror dg se Thirsis 
och Daphne omfamna hvarannan i en lunds hvar^ 
under Dapline sjunger^ under dterskall af valdi- 
horn : 
Hör, hiu^u floden sorlar och rinner; 
Thirsis, hör! 



Digitized by VjOOQ IC 



4» 

Hör, hur hän balirar , Daphne påmmner, 

Au du dön 
Lät mig kyssa få din halra. 
Omfamna mig, och hö^* min röst: 
Du min älskade åldriga maka! 
Tag en blomma af mitt brösU 

PLAI9BERG. 

Jag rökt min pipa ut: förträffeliga rökarl — 
I choret bullrar det: jag fruktar att det spökan 
Jag här en främling är till hjerta och person. 
Kom, lät oss gå vår väg: marschera, Procession! 

Chor 

Klinga nu med clarinetter: 

Bacchi Prestinnor stå liksom lam. 

Äpplen, päron och renelter 

Bärs i korgar fram« 
Se, hvad dubbelt öl och enkelt öl och tårtor, 

gröna glas och stop! 
JLundholm sofver sött och h vilar i sin grop. 



Klang, Härolder, lät oss springa: 
Vi vant nu Bacchi rolige Män! 
Klinga, clarinetter, klinga: 
Echo svarar än. 

|I Afdeln. Bacchan, Ord, Capit. Hanäll 



Digitized by VjOOQ IC 



Se, |ag raglar och du kryper, och jag hoppar 

och du tumhir kull! 
Imndholm sofrer sött och hvihir i sin muU. 

• » • 

Vinet fröjdar menskans hjärta* 
Klinga 9 ckrinetter, till dans! 
Lifvet blef en dödlig smärta» 
Om ej vinet fans. 
Derfbr lät oss dricka skålar» hoppa, dansa» sjun* 

ga nu i chor: 
iMndholm, sof nu sött: god natt» vår Ordens- 
bror! 



Digitized by VjOOQ IC 



Bacchi Tempel, 

Appnadt 
▼id Parentationcn, 

Stolmakaren och GommendöreD ÖsTEEiiÅir» 
dkn 11 Jumari ITft. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQIC 



Till 
Hr Secreteraren £i.is ScHiaÖDiHHiiM. 



vfgter, söder, norr och Tester! 
Frambar Bacchi Hjeitars namnf 
Guden, i sin bleka hamn, 
Sjelf framrullar sin Orchester, 
Till ApoUos sing och lof. 
Elisf Du min skug^^ råkar 
Bland smi stop och lln^a stråkar. 
Men mig sjelf i Fröjat hof. 



På Bacchanaliska Capitlets i^ignar 



AirAKiiEOir. 



i It MMm É0€0hrtn. OrA. CapU. ÉMtiél. t* 



Digitized by VjOOQ IC 



Närvarande inom Templet: / v '^ 

Planbergs Ordens-CaD«I«r, Commendor* . \ 

fVolfdauery flOiBpenderad Kyrko-lnspector, Commendor. ;-^ 

Wannenmachcr t Trid^rdsmSstare, Commendor. ^i^f; 

Gåscy Magister, Commendor. 

Von Ehrensugga, suspenderad Actuarie, Commendor. 

^pally Skomakare, Commendor. 

Jemcn^ Ordens-Parentator. 

Trundman, Ordent-Klockare. 

Samteli^e Riddare och Musikanter. 



Digitized by VjOOQ IC 



TRUNDMAN. 

Skål, Musikanter > klang! Stäm edra instru- 

irienter ! 
Skäl, Bacchi äkta barn, Prestinnor och Betjenter ! 
Du glada, raska folk, som andas fritt och stort, 
Som trifs i dessa hvalf och inom denna port! 
Jag helsar er i dag, med kransen påminhjessa, 
Med kramarn klämd i hand, att dr uf vans hlqd 

utpressa : 
Jag manar eder opp till templets göromäl. 
Gäck, rusta eder till med djupa sorgeprål! 
Den hjelten, hvars paulun för edra ögon s vä f var. 
Med blomster öfverhöljd, med gyllne flor och 

väfrar. 
Han är det nu, hvars lof i templet sjungas skall : 
Hans lefnad är förbi • » • Min kan ock snart bli all. 

{Sjunger.) 
Jag är krasslig, skröplig jag, 
(Hostar J - - - Natt och dag. 
Döden, i hvart andetag, 
Ropar: Trundman, hädandrag! 
• « « 

Hvart skall jag vända mig, der dödens lia 

blänker? 
Jag tror, i vinets flod jag mina plågor dränker. 



Digitized by VjOOQ IC 



56 

Den sötma, Bacchus ger, den sötman, visst 

jag vet, 
I sötma öfvergår sjelf sömnens Ijuflighet 

Dödens skuggor visa sig, 
CBoåtarJ - - - Plåga mig. 

Fordom var jag stark och vig; 
Nu' jag darrar i hvart stig. 
« « « 

Jag, gamla gubbe, jag kring detta tempel sväfvar, 
Med liosta, gikt och kramp i hufvud, ben och 

näfvar. 
Från all den vällust stängd, som Fröjas åsyn ger, 
När på de mjuka dun hon skalkas och hon ler. 
Utmärglad denna. hamn pä dessa kryckor hvilar, 
Med strumpor utaf filt, fast utan veck och kilar, 
Höljd med en urblekt drägt, hvars glesa trå- 
dar fritt 
Insläppa köld och regn, och spridas bredt och 

vidt. 
Här stultar jag och går med nycklar och cantiner, 
Med stånkor, remmare, pokaler, carafiner, 
Inlagda kärl med guld och mången dyrbar fluss. 
Med öppna bägare och varma floribus. 
Nog är mitt kall en skänk af Gudurs milda liänder: 
Att prof va drufvors saft från sjelf va Cyperoi 

länder. 



Digitized by VjOOQ IC 



51 

Att efter lust och smak dem Manda konstigt hop. 
Än i en kuling äm, än i ett aflångt stop. 
Men denna gom är stel,. och detta bröst ej orkar: 
iCnapt följer ögat mer den hand, buteljen korkar : 
Helt yå^*d$löst och med köld slår jag fullt glaset i, 
Och mig gör lika godt, om jag skull' nykter bli. 
Dock skall, pä denna fest och till min frändes ära , 
I skuggan af hans bår jag Bacchi lagrar bära. 

{Sjunger.) 
, Här vandrar jag, 

Båd' natt och dag, 
I ten^plet, sur och trumpen. 
Af ålderdom hopkrumpen : « 
Mitt tunga bröst, 
I Min hesa röst 

Bebådar snart 
.1 Min hädanfart, 

I Att snart min bär 

Vid templet står. 
o « « 

Ack, himmel, ack! 
!'* Båd plös och klack 

ii från min ské frånsliten: 
Kndpit skjortan, trång och litet)» 
' YiU hålla hop. 
Ack, hör mitt rop, 
O Gudar, ack! 



Digitized by VjOOQ IC 



&8 

Af denna räck 
Jag tömma vill 
En hel baril. 

* » ft 

Nog tänkte jag i går, att till vår fest i dag 
Bli klädd i svarter rock, med vest af samma slag. 
Och, som en gammal vän utaf den döda vännen, 
Framstulta till hans grift med flor och svarta 

spännen. 
Med knoUrig, rund peruk, hvars sträfva lockar 

fräckt 
Gör dubbelt mera djup den djupsta sorgedrägt: 
Jag skuir pä mössans bräm de blommors prål 

nedtrycka , 
Som vid hvar Bacchi fest oss. Gudens barn, 

besmycka: 
De gyllne nycklars glans, till Ordens griflecbor. 
Just dem jag bär i hand, skull' öfverdras med 

flor • . • 
Men templets görom&l i dag min stolthet tvingar ; 
Capitlet samlas skall: snart ordensUockan klingar: 

fattigdom! o brist! i stftnd ooh p4 auctioni 
Ätt ej en svarter rock kan fils för min person! 
Äck! fordomdags — ack, ack! mitt hjerta mft 

val brisu! ~ 
Jag gick till Liljans Mor, satt stopet på dess kista: 

1 hennes' klädstånd , barn , en rock hon länte mest 



Digitized by VjOOQ IC 



69 

För knapt en kanna öl, tre sopar för en vest. 
Ack f himmeU jag mfi visst en tröstetfir nu dricka 
Ur detta gröna kärl, som sq valpar i min ficka. 
Hvad kostlig lukt och smak! Sublima Danto-sup! 
Den döda frändens skål, pä Charons svarta slup! 

Jag Baccbi safter ailar, 
Än i hans skygd mig h vilar. 
Tills dödens bittra pilar 
Störta mig i min mull. 
Ack, om min döda frände 
Än samma vällust kände. 
Som dä vi glasen vände 
Ocb bär i^ tiden tumla kull! 

ii- # # 

Men ack, den Österman, Stolmakarn, tx^mmen- 

dören , 
Hnr ofla damp ban kull med mig i tempeldören! 
Hur ofla bar ban stått på dessa trappors brant, 
Smäskrattat flt sitt glas och lutat det pä kant! 
Nu §r den bjelten död . . • Jag döden ej förlåter. 
Som ej min skugga log ocb gaf mig bonom åter. 
Vår vänskap — Gudar, ack!* — vid fallvalk, 

tupp ocb bok. 
Har följt os3 oförkränkt till åldrens tunga ok: 
Vi ägde lika är, vi bott pä samma gata. 
Haft samma spisqvarter bos Åkerbloms Beata: 



Digitized by VjOOQ IC 



60 

Vär vänskap dock, — gulår! — att nämna 

första stund, 
Begyntes ändå först hos Mor på Gröna Lund. 
Der satt han dygnet om; men fast han slogs, — 

hvad gäller? — 
Sä had' han vänner nog: stolraakaregesäller, 
Skoflickare, sjöfolk, handtlangare och fler. 
Som räckte honom band... Men, himmel, fa vad 

jag ser! 
Der sitter Jensen . • • Hvad? . . . Der sitter faan 

och skrif ver . . . 
livad ser jag? Jensen sjelf ? . • • Ack, Gudar, styr 

min ifvei! . . . 
Månn' synen villar mig bland dessa lampois sken? 
Jo, verklig är det han, som sitter der alLen. 
Ack, himmel! hvad är det? Jag trodde mig 

allena • . . 
Hvem är det? Jensen? Nej!... Jo, Jensen är 

den ena . • . 
Nej, det är inga fler. .. Nå, har jag maken sett? 
Glasi^onen — hva ba? — månntro de sitta 

snedt? .. . 
Hpr, hur han pladdrar qvickt och har så balt 

att göra. 
Med glaset tätt till mun och pennan bakom öra: 
Än sträcker han sin hand och sig för pannan slär. 
Än mod(Hld och förryckt han luggar sina bår< 
Han måste hafva svårt dra orden i förening, 



DigiUz^ by VjOOQ IC 



«1 

Så att det kan — gutfir! — bli rim i usli^ 

mening. *) 
Si, hur han gi*äter ömt och svettas, som i bad, 
Hvär gång han bara ser pä sjelfva titelblad* 
Nu steg han upp, så qvick, så vänlig, i syi*tuten. 
Med bjerla ögnakast och bi*änvinsbröd i truten: 
Mot pelarn, stolt, på tå han vänder sig, så mild. 
Och bugar sig helt djupt för Bacchi klara bild. 
Men jag vill smyga mig, bland templets små 

betjenter, 
Bakori tapeten t3'st, att se hans documenter. 
Och n>pa högt hans namn . . . Hör, Janke Jen- 

^en, hör: 
I Bacchi namn, din skål!... Hvad gör du7 

JENSEN. 

Serviteur! 

TRUNDMAN. 
Jag stått så tyst på lur, med mössan uti näf ven , 
Att knapt på templets golf det knarkat meUan 

väfven. 
Jag koxa upp ibland, och vid jag såg din syn. 
Så höll du pennan krökt, med ögonen till skyn: 
Af facklans dunkla brand emot de gyllne glober 
Så blef ditt kindben hvitt och läppen som ci- 

nober : 



••) Völsch. — — — — bli rim i rigtig mening. 
Il åfMti. Bétcehan. Ord. CapiU Banåi. • 



Digitized by VjOOQ IC 



62 

Din länga, bruna kolt, i sömmar, slört och veck, 
Tog an en purpurfärg, så långt som strålen geck: 
Nattkappan sköt sig upp: ju mer den sågs sig böja, 
Ju mera lyste fram din röda undertröja: 
Din gröna silkesduk, som du om balsen bär, 
Gaf dig en min, min bror, att vara den du ar: 
Och spännet ner i skon kring foten brann och 

glimma. 
Vid b varje steg, du tog, och vid hvar takt, du 

rimma. 
Kort sagdt: din fräcka min, din andakt och 

din glans 
En prakt åt templet gaf, till minsta skrubb, 

der fans. 
Du såg sä kärlig ut, när dina ögon blunda 
Uppå de gyldne stop rundt kring mensa rotunda: 
pin ordens-lockperuk, din trinda puderhatt. 
Din flaskas röda glans^ allt artigt var och gladt. 
Men säg mig, Jensen, säg: hvad skr ef da nyss 

och stamma? 
Säg mig, hvad skref du nyss? 

JENSEN, 

Capitlet täckts berampiay 
Att inom templets rymd, vid solens nedergång, 
Dä stjernan tindrar opp och Eol står på språng, 
Strax när trompeten hörs och du på klockan 

rörer, ~ 



Digitized by VjOOQ IC 



63 

Att jag sksM träda fram bland templets Com- 

raendörer. 
Med flaskan öfverst fylld af socker och citron, 
Och mot en svart pulpet begynna oration: 
Just denna y som du ser; just dessa pappersarken,. 
Der jag min hjelte fört på elyseiska parken, 
1 skygd af en cypress framsatt en gyldne stol, 
Beprydd med Bacchi krans, kringhvärfd af ba- 
ra sol. 
Hör pä^ du Bacchi raan^ hur jag om hjelten talar: 
Jag skrifyer, att han gär uti de sälla dalar. 
Bland nympher, änglar, barn, som, hvar en pä 

sitt rum^ 
Hans pipa fylla full med petum optimum! 
Att han från Gudars bord, pm han vill på 

oss titta. 
Ser med ett stolt förakt bäd' dem som sUfi. 

och sitta, 
pen (Verkstad, som han först på Högbergsg^tioi 

valt. 
Den ser han an som strunt, med bancolän och 

allt: 
För kunder, som han haft. Ministrar och Hpf- 

råder, 
Knapt han i mössan tar och nicka vill i nåder. 
Dock tror jag, såg han mej, der jag med glaset 

står. 



Digitized by VjOOQ IC 



04 

S& skull' faan skrika: Bror! god morgon, Bror! 

Gutår! 
la, kunde han frän skyn, med näfven slark ocfa 

klufven. 
Upplyfta mig till sig, — han tog mig i kalufven. 
Och satt mig pä en stol, der Kejsarn sitta Till, 
Lät mig bese sitt stop, och kanske drack mig tilL 
Ty hjelten på sin tid var en vällustig mudde: 
Der han satt på sin stol,^) han skalle ha en kudde. 
Ett litet aflängt bord, ^^) medsvagölsstopaf temu 
Han ägde många stop, men hustru had' han en« 
En mössa af röd filt hans kvita hjessa täckte. 
Som, vid ett hufklä' fiist, han öfver näsao 

sträckte :««) 
En nattrock af kalmink, smfirandig» grön och röd, 
Fotsidig, bredde ut ett borgligt öfverflöd: 
Hans tröja, alltid varm, det myckna dunder 

sträckte. 
Som under hickning brast, sS länge dygnet 

. räckte. — f) 



Hår förekomma flere Terser, h?ilka i VSIsdk* syMt 
kaf?a blifvit ändrade: 
•) VoNch. Pd stolen^ der kan satt — 
•• ) Völsch. Bredvid ett afldngt bord -— 
♦♦♦) Völsch. Som, vid ett fiuckle fast. Ungt åfwernåst» 
räckte — 
f) VSlich. Hans tröja ^ alUid parm^ det myckna dmm 
betåckte , 
Som under njrsning brast^sd lång€ djrgn^i 
räckte^ 



Digitized by VjOOQ IC 



06 

Han hade lefvat än och varit vid humör. 
Om han ej hade dött. 

TRUNDMAN. 

Det händer, att man dör. 
JENSEiN. 
Sä, Trundman, se'n jag sagt hans lof i dessa rader. 
Sä hlef mitt sinne lätt och jag i)ief mera gläder: 
Det föll mig in — lät se, hvad pagina det stär • • • 
Just der — det föll mig in , att önska godt nytt år. 
God helsa, sundhet, fröjd ät ordens Commen- 

dörer , 
Vär Ordens välhestånd, med mer, som gillet 

rörer. 
Att detta nya är må blif va snyggt och kärt, *) 
Med mera, som jag skref, som intet stort är 

värdt, — 
Men» ÖBierman , min vän! ditt stoft, om du 

tillåter, 
Begrätes ömt af mig: en skälm, som inte 

gråter! — • 
Så långt, o Trunduian, Bror! skref jag uti. fullt 

sträck; 
Jag hade skrifvit mev, om jag bad mera , bläck. 
Upp, Trundman, fyll ditt kärl: gjut vällust för 

vår tunga, 
Och lät oss båda två om Biicchi dyrkan sjunga. 



' * ) VoNch. yfu 'rictta nyn dr ma hllfva snflt och kiiit, •- 
ll;AfdcU. fBacehtin: Orrf, Capii. HandL ' '6** 



Digitized by VjOOQ IC 



TftUNDMAN och JENSEN {tjunga^ 
Lät 0S8, vi iv2. 
Om Bacchi dyrkan sjunga , 
Om all den sMma i hans drufvor smä! 
Hans must ttndå 
Uppfriskar blod och tunga* 
Öppnom hans kärl: hej, klunka p&l > — 
• • • 

Jensen, gutår! — 
Skäl, Trundman, töm din flaska! 
prick: du i morgon kanske mer ej r&f» 
Ditt hviU hår 
Försilfrar täckt din aska: 
Vördnadsvärd du mot mig stär* 

JENSEN. 
Hvad var det (or en sort?... Min hjema lustig 

blir . . • 
Var det Krambamboli? 

TRUNDMAIH. 

Pylt! det var Malvasir. 

JENSEN. 
Men, Gudar y Gudar, ack! hur skall min säng 

upplifvas. 
Och hjelten i min dikt med starka drag be- 

skrifvas? 
Jag svär vid detta glas, vid denna Glasgowsill, 
Att äldien gör mig dum ... Slä i, och sup mig till! 



Digitized by VjOOQ IC 



67 

TRUNDMAN. 

y&lan! räck fram ditt glas: du skall den saften 

prof va , 
Som dödar lifvets qval, när öden oss bedröfva. 
Din själ skall blif va stark, ditt snille stärkas bör : 
Kors, den Parentation, hvad den var stolt » 

seignem*! 
Hvad var det ej /or ord, så stolta och så klara, 
Ait knapt ApoUo sjelf dem skulle bättre paral 
Jag tycker och jag ser, hvad afund och förtret 
Lär också möta dig, som mången ann poet. 
Men tänk, Seigneur, som jag, när jag vid tun- 
nan h vilar: 
Blott ångan ur ett sprund försötmar afunds pilan 
Drick, smaka detta mjöd, som jag af blommor 

gör: 
Qvickt, öppna nu ditt svalg! 

JfiNSEN. 

Det kallar jag likör! 
TRUNDMAN (sjufiger). 
När ögat tecknar ängst och nöd. 

Vid hjertats tunga slag. 
Då dricker jag af detta mjöd 

En bägar, natt och dag. 
Men när en vän jag mister. 
Gråter och dricker jag bister. 

Kbng! klinga! courage, sam )ag! 
« « « 



Digitized by VjOOQ IC 



68 

Ja, kcinske feraton till: ty det är med oss alla. 

När man blir desperat och blodets vågor svalla , 

Dä svalkar bägarn bäst... Men, himmel, hvad 

jag hör! 

Hvad hör jag? Movitz' flöjt och en Arompet, 

Seigneur! 

Trompeten redan hörs kring templets gärdar 

klinga. 

Påminner mig mitt kall: jag måste upp och 

ringa, 

Afdamma templets hvalf, granrisa skrank och 

boss, 

Utsira offrets rum med klart upptända bloss. 

Rundt kring den mörka skrubb, der våra hjeliar 

sänkas , 

Kring hvars och ens paulun skall vin och rök- 
verk stänkas: 

De många lampors eld, i tusen förgörs sken. 

Med olja gjutas skall, att lysa opp allén •• . 

Klang, Jensen! slå i mer: slå råga of ver bräd- 
den ! • . • 

Märk: ser du den paulun, der pä den svarta 

bädden ? 

1 hvita skyar svept, vår hjelles aska syns: 

Märk, hvart jag pekar, dit, der choreU skrank 

begyns! 

Der ser du Gouimendöi n . . . drick ur, f^ll bittra 

tårar! . • . 



DigltizedbyCjOOQlC 



M 

Der ser du dödens bild^ bland murkna ben och 

bårar 9 
Med lian hvälfd i skyn, med tomma ögnehäl, 
Förmultnad visa fram en grånad hufvudskål, 
Beprjrdd med en peruk, hvais lockar, sararoan- 

fiiste 
I flera trinda hvarf, bli miiskars rof och näste. 
Dess h vithet öfver allt, af pudeis öfverflöd. 
Gör, att vår hjeltes min blir niislan ponsoröd; 
Men munnen deremot en gnlhtek olja blöder, 
Hvars skurpna, matta glans ^) den magra hakan 

göder . . . 
Besinna dig, fall ner, bllf i din andakt djup««. 
Hvad är vår lif? Ett noll . . . Si här har du 

en sup ! . . . 
Det är ett noll... Drick ut, rys ej för dödens 

smärta : 
Lägg lianden på hans brös(, ställ glaset på hans 

hjerta: 
Och lät den tåreflod, som i ditt öga sprids, 
ömt fukta denna krans, som kiing hans hjesMi 

, vrids. 

Bjud honom ömt farväl: ky.ss honom i det sista: 
Grät inte, Jensen, mer: klang! klinga mot hans 

kista : 



•) Völtch. Aten munnen deremot af ^ulbUk olja Alöåhr^ 
HvfiiS skumma, matta glans ^ 



Digitized by VjOOQ IC 



TO 

Courage, Bacchi man!... Men — • Gudar! — 

jag blir svag: 
Jag orkar inte mer ... Si här, min flaska tag! 
Gäck munter i ditt kall, spring gena fält och 

gator: 
Capitlet väntar dig, vår Ordens-Parentator! 
Trompet och valdthorn hörs, och folkets lof- 

sång gnyi-: 
Spring, Jensen, som en elg, som lunden ung 

ocU yr! 
Mu klockorna ge ljud: re'n Canslems röst jag 

hörer : 
Hvad samling! hvad tumult! hvad mänga Com- 

mendörer ! 

Chor, 

Cormo. Valdthornen ge ljud. 

Upp, upp, att dyrka Vinets Gud, 
Bfld' du, som i ditt ledband är, 
Och du, som kryckan bär! 
« « « ' 

Como. Kom, prisa den Magt, 

Som vinets sötma sammanbragt! 
Kom, kärt och fromt, kom, klappa iivarMUo: 
Begråt vår österman! 
o ■ o o 

Coruo. r - - Si templet sä täckt: 

Si ljus och lampors glimmande fläkt! 



Digitized by VjOOQ IC 



TI 

Men — Gudar, act ! — der ligger nu han... 
Begråt vår Oatermqnf 

Canjlern . 
Begråten österman. 
Den gamla Commendören: 
Si der, der ligger han. 
Längst fram mot tempeldören! 
Bacchus natt och dag han tjenfe, 
Åldrig han sitt glas borllänte, 
Om ej i testamente 
Åt mig det glaset står. 
Min hjelte hvila får. 

Han har verlden skådat 
I sju och femti år, 

Tills det blef bebådadt, 
Att han skuUe hädan vandra: 
Då måst han ock gå, som andra. 
Ned i grafvens vrår. 
Bacchi barn, gutår! 
o o o 

Jag sjunger Bacchi lof : hans safter ge mig fröjd. 
Men vördom nu vårt lugn; var stilla, tyst 

och nöjd. 
En stillhet öfver allt bör inom templet rada» 
Och jag, djerf i mitt kall, Capitlet vill bebåda: 
Dens minne firas skall, som kastat här sin krans. 
Stig, Parentator, fram! 



Digitized by VjOOQ IC 



n 

En Harold. 

Ack, Ers Magnificence! 
Ilerr Paren ta tom •• . ack! • . • sjelf Venus nu 

insöfver. 
Hos Mor på Bruna Dörrn, hos Åkerbloms midt- 

öfver. 
Han kan ej resa sig: e) benen honom bär: 
Med Ögonen ihop» han tändren samroanskär. 
Han är befängd och yr: han slåss af sorg och 

sveda , 
Att han pä denna fest ej fått sitt lof bereda. 

Canslern. 
Hrad göra vi? 

TRUNDMAPf. 

Seigneur! vi templet stänga till: 
I tjsthet kring värt bord man Bacchus dyrka vill. 
Men Jensen fär ej nog: det bottenlösa svalge' 
Fär aldrig nog . . . Gutär! 

Canslern. 

Det är en stor «anal|e! 



Digitized by VjOOQ IC 



Bacchi Tempel, 

oppnadi 
vid Parentationen, 

ofrer 

Bränvinsbrännaren och G>inmendörea 
Meissner Öuieim, 

den 4 December ITJl. 



n ANkki. Jl^MdUm. Orå, UpiL Bmm». 



Digitized by VjOOQ IC 



Närvarande inom Templet: 

Planbergs Ordens-C^nsler, Commendör. 

Agrelly Ordens-SkattiDåfeitare, Commendor« 

fVolfdauer, sospenderad Kyrko-Inspector, Commendor. 

fVannenmacher, Trädgårdsmästare, Commendor. 

P^on Ehrensugga^ suspenderad Actnarie, Commendor. 

GaVe 5 Magister, Commendor. 

Ai^all, Skomakare, Commendor. 

Stenbit, Fabrikör, Constitiiemd Dansmästare. 

T rundman. Ordens- Klockare, tillförordnad Parentator. 

Vila ff^inblad, \ 

Anna Caj sa, I 

Cajsa fFingmark, ^ Bacchi Prestionor. 

Susanna, \ 

Cajsa Stina, ^ 

Mollberg y med Bacchi Soldater. 



Digitized byVjOOQlC 



MOLLBERG, med Bacchi Soldater. 

Upp, Bacclii söner 9 ställen er! 
Stå jemt uti roten, sväng kring vårt baner: 
Fäst ögat stint på flygelman» 
Gör tetppo qvickt, så qvickt som han, . 

Som flygelman. 

Jemn marsch, jemn takt! 

Gif akt! 

Marsch! Marsch! 
Märk 9 templets spets, vid molnens fläkt, 
Af stjernomas blandning försilfras så täckt: 
Upp, Bacchi söner, lif och mod! 
Häll glädtig min, svälj drufvans blod. 

Med lust och mod, 
I lek och handgemäng* 

Sväng, sväng! 
De klara valdthorns ljud 
Bebåda Vinets Gud. 
Kamrat, blif frisk och glad! 
Ställen éi-, rad i rad! 
Floj^a er smyckar, till parad, 

Med blom och blad. 
Marsch, bussar, öfver allt! 

Halt, halt! 



Digitized byVjOOQlC 



76 

Soldater! än är tid, äo rädrum är att rastar 
UppyecUen edra skört, och edra renslar kasta : 
Ifyllen edra kärl, granrisen edra tält. 
Och söken Fröjas bara kring dessa blomsterflilt. 
Konif dyrkom Vinets Gud med sjelfsväld, dans 

och yra: 
Kom, brottoms y man raot man. Soldater, tre 

och fyra. 
Med lika djerfva steg, som vara föder prydt. 
Då de fi*än bardalek till Bacchi gårdar flytt. 
Soldater! än är tid vid templet sig infinna: 
Än templets port är stängd; der syns blott en 

Prestinna, / 
Som med sitt bvita dok och med sin svarta staf 
Utmärker dagens fest och Meissner Ölheim^ graf. 
Imellertid vår säng kring luftens rymder ilar. 
Fast nattens tystnad rår och all naturen hvilai'« 
C/ior af Soldaterna, 
I våra kittlar den söta floden jäser. 
Som Vinets Gud åt hjertat invigt har: 
Uti Aess skum det skumma ögat läser 
Styrka och lif och mandom och (brsvar. 
Bacchi Soldater! 
Caesarer, Mithridaterf 
Sjungom i chor och dansöra par om par. 
. MOLLBERG. 
I ordning, alla man, med kittlar och gevär! 
Alarm! gif aktlgör sväng! Snart templet öppnas här» 

Digitized byVjOOQlC 



Chor af Soldaterna. 
Med våra sablar vi dödens ljungeld möta. 
Och Jofurs blixt knappt ögats hinna rör. 
Låt ovän fritt det kalla jernet stöta 
Uti ditt bröst: du segrar, då du dör. 

Klingom, kamrater! 

Caesarer, Mithridater! 
Sjungom i chor: vår högtid firas bör. 
(Ulla fVinblad med Prestinnpr vid tempeldörren,) 

ULLA WINBLAD. 

Nå, aldrig templets port jag nalkats så förfärad, 
Och aldrig skred min gång så tung och sa 

besvärad* 
Hvart trappsteg, klacken rör, ny tyngd strax^ 

känner jag, 
Som under svett och qval gör hjernan yr och 

svag. 
Ack, hvad min fot blir tung! Snart kryckan 

handen dödar: 
Snart dödens .kalla svett kring mina kinder flödar: 
Mitt lynne, stolt och fritt, mitt blod, mitt yra blod 
Bortblandas i sitt språng med ögats tåreflod. 
Jag känner mer ej lust i Fröjas glada gårdar: 
Jag flyr Gudinnans eld och Vestas lampa vårdar. 
Min skönhet blir en dröm: min fräckhet lera- 

nat har, 
Uppå ett vissnadt fält, en bruten blomma q var. 
II Afdeln. Bacchan, Ord. Capit. Uanäl. 7^ 



Digitized by VjOOQ IC 



7« 

Hvad bjuder ögat mig? En vink ulaf Polisen: 
En flock, med brickor prydd, som samlar hop 

bevisen. 
Att för mitt fromma nit i Fröjas tjenst och kall 
Utbreda mina fel, vid nigning för en pall. 
Ack, vore jag nu ung, hvad skulle jag mig gr uf va 7 
Men med en skorpnad läpp, utur en stoppad 

hufva , 
Framstamma mitt försvar . . . förr tror jag, 

innan dess. 
Alt jag tlUböd min hand en Spinnhus-Hercules. 
Ett korsgevär sin spets chinjongen öfverhöjer: 
Förklädd min älskare mitt hufvud nederböjer: 
Inom sitt svarta släp han samlar all sin barm: 
Jag gråter i hans famn, han småler ät min barm. 
Han sträcker ut en hand, insvept i långa ärmar: 
Han tillger mig mitt brott: hans ord och sång 

jag härmar: 
Men se'n den dagens sol i molnen bergat sig. 
Så tar han en butelj god pontak hem hos mig. — 
Säg, Kärlek, säg mig sjelf, hvi man ditt välde 

tvingar, 
Då du af tvång ej vet? Du är ju född med 

vingar ! *. 
Jag äger lust och mod, för dig att än en gång 
Uppå min luta slå och sjunga dig en s&ng: 
För Bacchi hjeltars tropp, som här kring temp- 
let skrala, 

Digitized by VjOOQ le 



79 

Sku mina luteslag mitt klämda bröst afmäla. 

Och de bevekas ömt att &lla kärl och stop« 

Att blanda sina ljud med mina suckar hop. 

Men dagens sorgepräl och klockans dön» som 

ljuder. 

Mig Bacchi dyrkan strängt på många skäl för- 
bjuder • . • 

Ack» hvad han länge dröjt! Ack, hvad jag tän- 

ge här 

Mot trappan lutat mig i olust och besvär! 

Han vet, den Trundman» nog Capitlets bud 

och vilja. 

Hör, Cajsa Stina, du, min ros, min sockerlilja! 

Spring till soldaterna, lyss efter, hvad som hörs. 

Och märk, om Trundman syns ell' om trompe- 

ten rörs • . . 

Men hvad blir luften sval! Hvad mörka moln 

och fasa! 

De kulna vindar gny, de vreda stormar rasa. 

Ack, om nu Trundman kom!... Men Mollberg 

synes der, 

Rödbrusig, me<l sitt stop, bland fanor och gevär. 

Hvad sporsmål och hvad svar! Hvar frågar, hvad 

han heter: 

Hvar huriur för sitt namn, vid trummor och 

tronipeter . . • 

Men ack, om Trundman kom och läste temp- 
let opp! 

Digitized by VjOOQ IC 



«0 

ANNA CAJSA. 

Prestinca, till din tjenst min hufva och salopp! 

CAJSA WIN6MARK. 

Min mufF och min pelis kan kölden utesluta • . • 

SUSANNA. 

Prästinnan ropar oss. 

ULLA WINBLAD. 

Bär, nympher fram min luta! 

{Sjunger.) 

Kärlek! vid ditt bloss jag ryser: 
Hjertat bäfvar vid min bön» 
Allt det q val, mitt sinne hyser. 
Gör min bild ej mer så skön. . 
Hämden.ur mitt öga lyser. 
Och fbrtviflan blir min lön* 

CAJSA STiiNA. 

Ack, himmel, hvad jag sprang! Jag tror, jag 

dignar ner. 
Mitt bröst . . . känn pä mitt bröst ... jag knapt 

kan andas mer . . . 
^ Trompeten än ej hörs; men längst bort, i en 

flamma, 
Så tyckte mig, jag säg en furie, i detsamma. 
Inom en gnisterrök fratnskymta med ett bloss: 
Han flög, så att jag tror, han rättnu är hos oss. 

Digitized byVjOOQlC 



81 

Gråt ej, Prestinna» hfllt! Gråt inte, min Pre- 

stinna > 

Så vill jag nämna kort, hvad jag mig kan på- 
minna, 

1 allt hur han såg ut, med röda ben och skor. 

Med eldkol uti mun och skägg aF siifverflor • • . 

Gråt ej, Prestinna! • • • Märk, de i trompeten 

stöta • • • 
{Trompeten) 

Men, Gudar y han är här!*., med piskperuk, 

inin söta, 
Med gula strumpor . . • kors ! • • • röd rock och 

guldgraman , 
Häroldsperuk och hatt och tofflor af saffian. 
Skallmejan blåser han: hvartill skall den väl - 

tjena? 
Be var oss! slik gestalt plär bära horn på knäna. 
A|, systef!... Gudar, hjelp! Hjelp, himmel! 

Ack, jag dör . . • 
Se der, der kommer han • . • ah! 

STENBIT. 

Mamsell, serfitör! 

{Sjunger.^ 
Sete Mamsell, schenste ma Soeur! 
Wie schtor nn till? Hon schnifier und liper! 
Wofur so traurig, lille ma Soeur,? 
Sagt mir then raison! Serfitör! rm. 



Digitized by VjOOQ IC 



82 

Nun ist die Glocke drej Virtel auf swey: 
Es pleibt Capitel: ich pin auch dapey. 

Schlå pä sin lut, 

Refen sitt opp, 

Gleicli in Minut: 

Ninini sein Salopp: 
Muchen Sie mir keine hokus und pokus d. C. 

« o « 

Ich muss Sie sägen . . . Her, wo ä' the Hobo^ 

ister? 
Är Trundman noch nicht hier?... Potz, schlapper- 

ment , mein' Sister ! 
Es pleibt Capitel paldt, und ich pin delogirt: 
Der Teufel hat den Schurk sein Kopf herab 

partirt. 
Na, tas kestehe ich! der Hundschwott te Magister 
Satt in der Tempel th ur, *) der ingen nikter sitter! 
Gotts Wetter! sitter liier der Räcker, derCujon? 
Hat er Sie nicht erzählt, es pleibt Parentation? 
Der Meissner Eiheim, her, der alte Prenfins- 

prenner. 
Er ist kestorben nun von seine liute vänner: 



♦) VöUch. ^Fntt in der tempel t hur m. m. 

Baf^ läsarterna synas toisstlnkla och torde hirJe- 
da si; af afskrifvare, som ej förstått sig pä denna rot- 
vilska. Kanhända ar ock någon origtighet i den foregå- 
ende versen. Sä oakta rim, aom Magister och siitcr^ 
har BvUman troligen ej nyttjat. 



Digitized by VjOOQ IC 



83. 

Und Todten, som en kalt, han sagte nur jam, 

jam, 
Und schlug te'n mit sein tass, und er ciepirt. 

Madam ! . . . 
Her^ Mollberg, har tu ej tin Flor so kring 

Epe'en ? 
Wahrhaftig! 's ist charmant ein praf Soldat zu 

sehen; 
Allein in Pataljon macht er sehr schlecht Figur, 
So mit die schwuTze Haar: sie machen kein' 

Par ur. , 

Das ist then Karaerat, ist then mit die Mustaschen: 
Allein so ist der Kerl, er macht mir viel Stra- 

paschen: 
Ich liab ihn schon kesucht, ich hab ihn nach- 

gefragt 
Bey Mutter Åkerblom . . . Nein! hat sie mir 

kesagt. 
Gott straP mich! was er kriegt, das kriegt er 

mit procento: 
Der C^nzler, liebstes Kind, er kommt kleich in 

momento. 
Er hatte schon, raein Freund, die Hosen in 

der Hand, 
Und tanzte mit sein Hund ein hubsches AUemand. 
Ich sage Sie, fur wahr, ich stånd kanz still 

und stumme: 



Digitized by VjOOQ IC 



84 

Er macht' ein Capriol so zärtlich^ wie ein* 

Blume . • . 
Der Trommelschläger truimnt: trum trum, trum 

tmiD» trum trum! 
Ich sland kanz stilU tja, tja! Tja, freylicb! still 

und stumm. 
Er nimmt den Kara6n : es war Vas anzuschauen^ 
Rossolis, Floribus, Likören, gelbe, blauen, 
Krampampuli, Citron , la Reine, Kummin, enfin 
Ein rares Elixir: man nennfs Petit Badin. 
Und wann er das gethan , er pleibt ein wenig 

tister. 
Er nimmt sein tabatier, soVas colerisch, SLster! 
Er ropte mir: Stenbit! keschwindt pas ci pas lå; 
Tu muss nach Trundman bin. — • Tja, dero 

G nåden, tja! — 
Der Schurk muss paldt, Canalj, paldt in die 

Dome steigen: 
Es pleibt CapiteL — Tja! — AUein du muss 

still schweigen! — 
Da kink ich kleich tout couit, und sprank mitt 

Prist so hes: 
Der Ganzler sto in port und sagte mir: atjes! 

ULLA WINBLAD. 
Ditt språk jag knapt förstår: ditt är'nde jag ej 

känner. 
Den fest, som redes till af Bacchi barn och 

vänner. 



Digitized by VjOOQ IC 



85 

Hvad har du del deri? Sftg, h vad ditt Bmne blir: 
Hvad (ir din ijeost och kall? 

STENBIT. 
Meiii Scbatz! ich pin Gurir. 

VLLA WINBLAD. 

Är du dä skickad hit? Blir det din röst vi lyda? 
Skall du de helga kärl bland offertygen pryda? 
Är du i Trundmans stad utsedd ' af Gudarna 
Som forman i värt cboi'? 

STENBIT. 

Tja» mit Erlaubniss» tja! 
Es pleibt Parentation pey Klockenspiel und 

Pingel : 
Der Trundman parentirt . • . AUein mto ist der 

Schlingel? 
Er muss paldt kommen hier • • • Piano, warten 

Sie! • • • 

Was? beren Sie ja nicht? Nun kommt die Musici. 

\ Trompeter, ) 

ULLA WINBLAD. 

Trompetens genljud hörs, och bergens klyftor 

svara: 
Der nalkas Bacchi män» och framför dei*as skara 
Den gamle Trundman gär med templets nyck- 
lar stolt, 
Med rödt och spräckligt skägg, uti sin svar- 
ta kolt* 
II AXileli!. Bacckan. Ord, Capit, Handl. 8 



Digitized by VjOOQ IC 



86 

I ena banden, höljd af^^kåpans vida ärmar. 
Märk,' hur han bär en hok med svarta flor 

och permar: 
Märk, hur han lutar sig, i jemn och lång- 
sam gång. 
Och slår 3ig för sitt bröst, vid folkets gråt 

och sång. 
I andra handen tungt de gyldne nycklar sänkas. 
Som ömt af Bacqhi män med vin och olja stänkas. 
Inunder sorl och dans den ganda gubbens kropp 
Den stunden lyftes högt på folkets axlar opp. 
Utur dess ögon , märk , hur Iiämden sig utbryter 
I skarpa tårar ut, tills blodet sakta flyter: 
Då ler dess trumpna mun med milda, from- 
ma drag. 
Märk, på dess hjessa kal hvad kransar ge behag ! 
Och om du skönja vill, märk, späda barnens 

munnar. 
Vid sina mödrars bröst, hvar en sin fröjd för- 
kunnar : 
De ditt ur Fröjas kärl, inunder flor och taft, 
En blandning, denna qväll, af mjölk och Bac- 

chi sa(^. 
Välan! lyft upp din fot på denna blomstertrappa: 
Kom, dyrka Vinets Gud och oss Prestinnor klappa : 
Stäm in uti väi* sång, vår andakt och vårt hopp. 
Och sjung vid lutans klang. — Prestinnor, sti- 
gen opp! 



Digitized by VjOOQ IC 



8» 

CAor. 

I Bacchi gärdar glömma vi 

AU verldens sorg och slafveri. 

Bäd' solens brand och stjemans bloss, 

D« lysa lika klart för oss. 

Dä Afund pihi vill h vässa. 

Med kransen pä vflr hjessa. 

Vi dnifvans sötma pressa. :||: 

tJLLA WIIVBLAD. 

.Pi*estinnor! stigen opp, lät edra lampor tändas: 
Lät vara ögons blick till skyn med tärar vändas: 
Snait gömmes hjeltens stoft, den hjeltens, h vil- 
kens namn 
Nu skallar luften kring i sjelfva molnens famn. 
Men, himmel, ack, hvad prakt, som öga|; *ömt 

omgifver! 
Hvad statlig procession, hvad slagsmäl, larm 

och ifver! 
Hvad grät af Bacchi män! hvad öppna gap 

och bröst! 
Hvad sträckta halsar ses» som gjuta ut sin röst! 
Hvad arittar» «om till skyn med bloss och kran* 

sar höjas. 
Sä tätt, att templets spets för ögat knapt kan 

röjas! 
Hvad hviskningar och sorl, hvad flata skratt 

ock skrik! 



Digitized by VjOOQ IC 



Hirad famntag, kyssar, spi-ång! hvad röster och 

musik! 
Hvad m&nga fti^ors prål» som mellan ljusets 

lågor 
Förvandlas än i blå och än i gyldne vågor! 
Och midt i deras glans » som molnet i en skj. 
Den gamle Trundman syns med en svartmu* 

skig hy. 
I trängseln om hvarann den ena hopen kullrar: 
Orkaner stiga upp, och Jofurs åska bullrar. 
Hvad bleka skuggor bärs på bårar, med och mot! 
Hvad många facklors brand! 
MOLLBERG. 

Gif akt! Musköt för fot! 
PROCESSIONEN: 
' 1. Trampet are > 

S. Tillförordnade Parentatom, Ordens^ 
klocharen Teundman, med nycklarna 
na templet. 
9. Ordens-Cansleren Plåitberg. 
4. Samtelige CommendSrer. 
TRUNDMAN. 
Så nalkas nu min fot de helga rum och stsder: 
Stärk mig, du Vinets Gud! Jag på din tröskel 

tråder. 
Med dessa nycklar . • . Sist, när jag din port 

tillslöt. 
Var MeisMtr ötkeim till! 



Digitized by VjOOQ IC 



80 

MOLLBERG. 

Hej, skyllia med musköt! 

TRUNDMA.N. 

Här stod han bredvid mig» med hvit och lu- 
tad hjessa. 

Höll bSgarn högt i hand» och Bacchi visor messa» 

Höll visst ett stop» väl mätt: hvar klunk» .han 

sväljde ner^ 

Han skratta» när han drack. 

MOLLBERG. 

Pä axel! Rätta er! 

TRUNDMAN. 

Nu bjuder mig mitt kall» att vid hans mull 

framträda, 
Än några blommor strö» än några visor q vada. 
Ack» Gudar» om min röst stjernhvalfvet ge- 
nombröt, 
Och han föll ned ur skyn! ^ 

MOLLBERG. 

Hej» skyllra med musköt! 
tRlNDMAN. 
Han var mitt trogna stöd i Bacchi tjenst och lekar. 
Betrakten dessa falt» beskåden dessa ekar: 
Inunder deias skygd, beprydd med blom och ax, 
Han ofta kärlen sköljt ... 

« ^ MOLLBERG. 

Stå rätt i ledet, Lax! 
II Afdela. £«ccAtfi». Qtå. Capii. Snndl. 8* 



Digitized by VjOOQ IC 



90 

TRUNDMAN. 

Och strax ett kärl var sköljdt, kring sprundet 

Mommor ströddes. 

Till templet bars det upp: af mig han under- 
stöddes : 

Hans aplety liksom mitt, bar sjelfva-iielsansfiirg. 

Och gubben sjöng och log ... 

MOLLBERG. 

Se stindt ut. Åkerberg! 

TRUNDMAN. 

Ja mén! han var mitt stöd . • • Jag mins, som i 

en yi'a. 
Att han har blifvtt fbdd år sjuttonhundra fyra, 
I staden Arb(^a» eli' nägon stad dernäst, 
I Strengnäs eller H)o ... i Sköfde, tror jag mest: 
Och att hans faders död, den han som bai*n 

erfarit. 
Gjort, att han visste ej, hvera som hans fader 

varit : 
Det visste gubben visst, att han till Stock- 
holm kom: 
Der blef him krögare. 

MOLLBERG. 

På axel! Höger om! 

TRUNDMAN; 

Hvad ordning krihg din disk, hvad folk på dina 

bänkar! 



Digitized by VjOOQ IC 



Den tidens borgersmän ej kände granna skänkar* 
Din unga hjessa dfl röd klädesmössa bar. 
Och, om jag minnes rätt, din nattkoft rosig var, 
Alf samma slags kalmink, som denna lapp pä 

armen, 
PasI mera lik hvar klut, som trocklad är i 

barmen : 
Ja, netto samma förg öch samma blommor, barn. 
Som denna lilla klut, hopsydd med s^elgarn. 
Ett forklä' frammanför af grisgrönt boy du hade : 
Den du sköljda glas och blanka flaskor lade: 
Peruken pudrad se, det ankom pä en slump.. « 
Nog mins jag din peruk, och dina skor af pump. 
Hur plumpt du stampa till, när du skull' sakta 

stiga 
Och skörda dig en kyss af någon fraktsam piga, 
Som din tilitagsna hamn, med glasögon och allt, 
I Fröjas gfii^dar fört, att prof va hennes halt. — 
Frän låga göi*oniål, i krogd.örrn stå och bliga. 
Du stängel* krogdörm till, och för på jagt • — 

till Riga, 
Till högre föremål ior fosterlandets hopp, 
Att uppå Tyskt maner förädla kornets knopp; 
Derfrån beger du dig. Uppblåst och stolt och 

bister. 
Blir Kypare på Soln ... 

STE>BIT. 

Kanz richtig. Herr Magister! 



Digitized by VjOOQ IC 



92 

TRCNDMAN. 

Så söker Kärlek dig i malthus» bodar, vindar: 
Han följer dina fjätt han lätt din syn förblindar. 
Till dess, som ryktet sagt» han finner dig plakat 
Stt med ett rep i hand bredvid ett svagölsfiiL 
Hans vålnad foljer dig: du vet ej hvad du 

känner: 
Du kan ej tröstas mer af ungbror, åldermänner: 
Du valkar repet kring, du svarar ja odi nej^: 
Du dricka vill en gång, men ölet smakar ej. 
Du vill med brödren borl till Gröna Jägarn 

vandra , 
Att di*icka tallstruntöl, slå käggbr, som de 

andra; 
Du slår, men huru slår? Jo ideliga bom: 
At hörnan mättar du, men klotet går till Bbm. 
Din pipa tänder du; den slocknar femton gånger: 
Du knäpper upp din vest, din rock blir dig (tv 

ti ånger: 
Du utåt fenstrel glor, ser dem, som köra draf: 
Du ser din debitor, och lyfter mössan af. 
En som sin ksu^stock bär, clarerad för hvar 

Miånad, 
Som lyfter på sin hatt, — för den står da 

förvånad: 
En nymph, som kommer in, och vill ha jäst 

ät frun. 
Den har du ej förstånd att vältra i paulun. 



Digitized by VjOOQ IC 



Du tycker» du har lust att supa några supar; 
Du super bara två» och dig i gräl fördjupar: 
Du vill i brädspel slå» och spela pott och mer; 
Men föfUngt! I ditt bröst sin bild Cupido ser. 
Sfi drar du pä din rock och dina klippings- 

handskar: 
Du träffar sjelf din brud och hennes färing 

granskar: 
Hon nalkas till din säng med Frujas glans och 

prål . . . 
Ack! om du lefde nu» så drack du hennes skål . • . 
Men pä sin sorgebädd blott dödens hot hon 

hörer. 

Catulåren, 
Nu, Ordenscarafin, J gode Commendörer! 
Och J, Prestimior» skäl! 

Capitlct 

Beprydd med Bacchi krans, 
Hvar en fyllt i sitt kärl: skål. Ers Magnificence ! 
(Fanfare af trompeter.) 

TR11NDMA>. 

Så skiljas vänner åt» och säleds vi nu tnista 
£n Bacchi Ordens-bror, som, trogen i det sista, 
Med vällust bar sitt kall, sin drägt, sin Riddar- 

charge. 

Cansleren. 
Gapitlet nu är allt. 



Digitized by VjOOQ IC 



KiOLLBBBO. 

Fffrdig! På^xel! Marsch! 

Chor. 
Venster sväng, Granadörer, med hängande flor! 
Gängen ren för Prestinnan, der honi Hingst frfifi 

vårt chor. 
Kommer, flåsande, med svarta rucal vans-skor, 
I flanell och boy for gamla Olheim!.*. Signor! 
Stäng på klacken, vid klang af en sorglig bassong! 
Pianissimo! bläsen alla, blås pä en gång! 
Se, hur Tinindman, i sin kåpa, hjnlbent och 

läng. 
Flyger mot prestinnan, fastän vägen är träng! 
Klang, clarinetter, med bas och tenor! 
Meiäsner Olheim med Gharon nu på fkrjan 

han ror. 
Venster sväng, Granadörer, med hängande flor! 
Se saffranskiinglor nu på grafölet, Bror! 

« • o 

Gröna tallrikar, rågade, bjuda med prål 
Ratafia, rossolis, gris och inlagder ål. 
Flygelman på ledet glor så vindögd och snål» 
Och, med benet högt i marschen, väntar sitt mål. 
Äggeröran från sterbhuset, guldgul och gvön. 
Sprider, rundt kring mustaschen, appetiten så 

skön. 
Granadörer! sakta, utan buller och dön. 



Digitized by VjOOQ IC 



95 

Skyllra för PrestinnaB» främsta nymphen pä ön! 

Klang, clarinetter, med sorgliga skrål! 

(iö)en niarschen och biåsen Mehsner Olheim, 

hans skål! 
'Gröna tallrikar , rågade , bjuda med prål 
Båd' nejonögon» sylta, lungmos och kål. 
« « ft 

Skyllra! Se Hjeltens vapen, af Bacchus bestäldt: 
Se en krans ined röd näsa i ett himmelsblått 

fält! 
Klang! hör trummorna på flygeln dundra så 

gällt: 
Sjelf trumslagarn står så röd, som Krigsgu* 

dens tält. 
Klang! det fladdrande floret i blåsten sig skär 
Uti flöjlar, i uddar, allt som vinden begär, 
Och örlockarne på Granadörerna här 
Fladdra dam och puder på bandier och gevär* 
Klang, clarinetter! Signalerne smällt: 
Hvar en har ur patronen nu sitt krutförråd 

hällt. 
Skyllra! Se Hjeltens vapen, af Bacchus bestäldt. 
Klang, Stenbit! sluta nu ditt prat och ditt kalt. 

• « « 

Hör på Stenbit: i marschen han kal tar och svär: 
Ack, du bist nui) von Erde so gekommen, 

mon Frére! 



Digitized by VjOOQ IC 



96 

Und zu Erde solist du werden ... Na , das ist 

schwer! » . • 

Aber bringt niir docli ein klein butelj Porier 

Ler! — 

Sväng» Soldater, från dessa 8& hiskliga Trår, 

Der som Charon i båten ror och sq valpar och 

slår. 

Och der nattens gastar» kring hans blodiga år» 

Tjuta hämdy båd' somrar, höstar, vintrar och vår! 

Klang, clarinetter! Hvad döden är syår! 

Men en (alsup på resan! Den så mycket förmår . . . 

Hör pä Stenbit: i iparschen han kältar och svär. 

Sä hvila, manskap! Läggen, lägg ned gevär! 



Digitized by VjOOQ IC 



Bacchi Tempel, 

öppnadt 

vid 

en Hjeltes död. 



€um tam Venus . . . quam Bacchus prostei in utbe, 
€ur in$igne suum non habet tUma Venus?. 
Öven. 



II Jlfdeln. Bacchan. Ord. Capii HmndL 



Digitized by VjOOQ IC 



Personer: 

Planbergs Ordens- Canfller, Commendör. 

Wolfdauer^ suspenderad Kyrko-Inspector , Commendör. 

Von Ehrensugga^ saspenderad Actaarie, Commendör. 

Avally Skomakare, Commendör. 

Jensen ^ Perukmakare - Gesflll , Ordens - Parcntator och 

Orator. 
Trundman , Ordens- Klockare. 
Ede^ Kypare 



_, . , .4 Hftrolder. 

Herman y Advocat 

Mollbergs Corporal, BeftlhafTare for Bacchi Soldater. 

Båtsmän, Soldater, Kaskar m. fl. 

Vila H^inblad^ och andra Bacchi Prestinnor. 



Digitized by VjOOQ IC 



En P/ est in na. 
Aria* 

Flodens sorl och vädrets fläkt» 
Stjernehvalfvets dunkla låga, 
Månans skymning, tänd och släckt, 

Ökar nu min plåga. ' Vin. 

Döden åt min andedrägt 

Syftar med sin båga. D. C. 

« « ft 

Förgäfves mer min röst till skyn sig mägtar 

tränga : 
Min klagan tjenar blott att mina qval förlänga: 
Ty hvart min anda flyi% allt andas ängst och 

knöt, 
Och hvart ut ögat ser, står fasan midt emot. 
Än flamma bleka blixt, iir molnens svarta bäddar. 
Som med sitt spridda guld förgylla flodens 

bräddar; 
Än kuUra thordön kring, hvars hiskeliga slag 
Nedkufva hafvets våld, vid vädrens pip och drag. 
En blåst fråb alla rum ur nordens hålor rusar, 
Hvars tjutning, hvin och skrål längst in i sko- 
gen susar: 
Från bergen träden vräks, i spillror eken slås. 
Och sjelfva jordens famn tycks remna och förgås. 



'Digitized by 



Google 



100 

Den triingda böljans gap mot hälleberget ryter. 
Der 9 full med qvalm och storm, sig sjelf hon 

sönderbryter, 
Än till en strå lig fors, än i ett glödgad t skum. 
Ock stundom i ett qraf af djupt (ordoida rom. 
På klippans branta spets ett mossigt sammet 

bredes. 
Som vid ett knaggligt dön af Jofurs eldar svedes: 
Dess brända tallars brak, bland vilda böljors larm, 
Crör tankan s^ förstörd, som luften full med harm. 
De svarta foglars mängd i töcknet bittert rasa. 
Och rista sina klor vid åske-eldens fasa. 
All nejden rundt omkring, så långt som ögat ser. 
Står hafvet fullt i rök och himlen haglar ner. 
Millioner vattendjur, med fjellig hals och fena. 
Inunder böljans tyngd sin ångst och brunst 

förena : 
I trängseln, der de fly och tumla om hvarann. 
Syns (äror utaf' blod kripg fiskarnas tyrann. 
De nakna h valars tropp bland luftens lågor 

glimma : 
Med stjertarna mot skyn, de frusta köld och 

dimma. 
Än reser der en hval sitt isgiå hufvud opp 
Och mot en brandgul sky ur hvirfveln gör ett 

hopp; 
£n ann, med blodigt svalg, allt lefvande förvånar, 
Hvars nacke, hvit som snön, i frusna åldrar grånar; 



Digitized byVjOOQlC 



101 

Med fenan, röd och spänd ^ han ristar sina fjell 
Och dämin^r blodets fors mot klippans bran- 
ta häll. 
En åter ur ett qvaf sin tyngd å nyo bergar. 
Dä hvirfveln från hans gap en dödlig rodnad 

färgar; 
I denna purpurflod Tritonen vältrar sig, 
Och på delphinens rygg uppstiger lätt och vig. 
Ett krökt och slingrigt horn dess hand ur 

djupet sträcker , 
Hvars Ijud^ med åskons fart, naturens bäf- 

van väcker: 
Af vädrets fläktar lyft, han gungar opp och ner, 
Och vid hvart åskeslag med väta kindben ler. 
En Nymph sig kastar opp, som hornets klang 

förvirrar. 
Hon ur sit våta dok med spända ögon stirrar: 
Hon pustar och hon flyr, <iå' strax ur hennes skum 
Sjelf Neptun reser sig, for all naturen stum. 
En grön och ijellig arm den gyllne gaffeln kastar. 
Vid hela nejdens suck , som till förvirring hastar. 
* « « 

Mot himlens mörka krets hafsböljan vältras opp, 

Oeh morgonrodnans blåst nedstörtar lugn och 

hopp: 

I en så gruflig natt bör blott de döda sofva! 

# # ♦ 

11 Afdeln. Bm0ckan. Ord. Capit. Handi. b^ 



Digitized by VjOOQ IC 



102 

Hvad villor öfver allt, sam skräck och fasa lofva ! 
O Gudar» hvad tumult, hvad vansklighet och 

nöd! 
£j trifves h vilan här; allt flämtar nöd och död. 
Najaden snyftar ömt: Sirenen knapt förtjusar» 
Der kring dess hvita länd den ^röna vägen frusar. 

<j # \ ♦ ' 

Knapt syns en enda mast mot fästets tända sky : 

Allt fiiltet hvälfver bort och alla stränder fly. 

Snart vid all himlens eld bortsköljas gräs och 

säden; 

Men märk, Prestinna! märk, vid gastens skralt 

i trädeQ, 

Hur ufven grämer sig och gulögd» på en gren. 

Bland ugglor, troll och run, försmädar må- 
nans sken. 

Som nu i ljumma regn emellan löfven spelar; 

Och här och der el t ljus den mörka skogen delar. 

E'i PrestiHna. 

Hvad mildhet odi hvad lugn hon i sitt skö- 
te bär, 

Se'n vädrets hvirflar rymt och marken vatt- 
nad är! ' 

Du, blyga n)åne! du, som dallrar än och skälfver. 

Vill det du dina blick kring Fröjas ^tempel 

hvälfver! 

Det stilla ljusets glans — Prestinna» om du ser 



Digitized by VjOOQ IC 



103 

Åt bergens nakna fjell — en glädtig skym- 
ning ger. 
Re'n vid en kylig skur och några svala dunder 
Hörs turtardufvans psalm och orrens spel inunder: 
Den sträfva syrsans säng, inom en ramlad mur, 
Bebida vill på nytt en yr och l5tt natur. 
Rring granens glesa topp, som glittrar än och 

dryper, 
Den mörka tjädern tyst med slokad vinge kryper: 
Förtjust och döf och blind , han spelar och 

han slär, 
Tills hönan med sitt lock han under vingen får. 
Zephiren från hvar gren en lindrig vestan 

. pustar, 
Vid det de domna bort i sina ömma lustar. 
Och månan, gömd i moln, all klarhet dunkla 

vill. 
Tills h:)nan åter slår sin (orra ålskogsdrilL 
Strax hönans r>da näbb ett silfversken omgifver. 
Dess fjädrar sänka sig och foten varsamt khf ver: 
Med nya lock och språng hon lyssnar till och från 
På banan , der han går och bröstar sig mot mån'. 
Men luften svalnar af . . . livad tyckes dig, 

Prestinna ? 
Mi^ tycks små glada sorl kring alla fält upprinna , 
Och nattens häpna fläkt ät nordens kuster fly: 
Välan, stäm opp vårt spel, trots vädrens hot 

och gny! 

Digitized by VjOOQ IC 



10^ 

Din niandolin, så klar till klang och ton och 

stämma. 
Snart vid din läckra sång skall Eols vrede 

dämma : 
Din röst» din fria röst» är endast derför dyr» 
Att inga reglors tvång naturens skönhet bryr. 
Sjung om den prakt' du ser, båd' långt ifrån 

och nära, 
Och tolka pä din sträng naturens fria ära; 
Högmodig i sin magt, i dag hon öppnar sig: 
Sjung, blunda och blif öm . . . Naturen ro- 

par dig. 
Hör hennes lena röst från löfvens fläkt om våren. 
Och vörda hennes blixt i den förbrända fåren! 
Kom, lemnom dessa skjul, bch med en ömsint min 
Kom, sättoni osc i bredd h var med sin mandolin. 



Mörk, hur de spridda lamb, än fram och än 

tillbaka , 

På kullen lystra kring och sina klocjior skaka: 

Hur herdens klagan hörs och bort med vä- 
dret far, 

Bort till de mörka kärr, der Echo aldrig var. 

Men märk den (järiln der-, med guldutstuckna 

vingar, 

Ur blomman hur han flög, och utåt floden 

svingar: 



Digitized by VjOOQ IC 



105 

Tillbaka i sin flygl han hasUir lätt och snällt. 
Vid molnets svarta skymt förbi hans hvi- 

ta tält. 
Den väg 9 han letar sig bland buskar, barr och 

branter, 
Vid morgonstjemans ljus beströs med diamanter : 
Hans lifskraft qvicknar opp vid daggens kul- 

na bad. 
Fastän, med vingen fälld, han darrar pä sitt blad. 
Emellertid så fläkt det väta (altet strimmar, 
Ilvars nederslagna säd mot dagens gryning 

glimmar. 
Prestinnor! hästen hit med sorglig anletsfärg: 
Bestigen denna höjd och dessa glada berg.. 
Fördubblen edra spräng. 

En Prestinna* 

1 allt, hvaJ ögat skådar, 
All nejden öfver sjön Gudinnans lof bebådar: 
Sjelf hennes tempel tycks på hafvets lösa skum 
I hvart ett ögnablick förändra tid och rum. 
Millioner lampors eld de skönsta hvalf uppdaga 
Hvars rundlar, skrank och toin sig vägvis sam- 
mandraga 
Bort till en präktig plan, för ögats hinna -svag. 
Med tusen vimplar prydd och fladdrande beha^. 
De hvita seglens fläkt i töcknet sig utbreda, 
Och på de dunkla fält af månans ljus sig leda. 
Ett trumslag hörs ibland vid några matta sken» 



Digitized by VjOOQ IC 



106 

Då stranden Ijungar opp till minsta boss och 

sten : 
Vid branten af desS biädd syns stuga tätt vid 

stuga , 
Inom II vars öppna redd allt Fröjas hoifolkbuga; 
Dess Prester frammanföry hvar en uti sin stad, 
Sin offereld upptändt kring altaren i rad. 
Ett flamraigt moln breds ut, hvars flor och 

skira dimma 
Uppdagar, faltet ut, hvar Presterna de stimnia, 
I sida, gröna släp, bland folket, till och frän. 
Emellan offrens sken och rökens dunst till mån'. 
Ett långsamt buller hörs, som utan reda mumlar, 
Än från ett skrik på däck, än från en arm som 

trumlar. 
Från alll det Bacchi folk, som färdas floden ner, 
Att fira Movitz' fest. 

En Prestinna, 

Ack ja! Han är ej mer! 
Men, Gudar! Här står jag, bäd' utan bloss och 

slöja, 
Blott i en fläckig stubb och litet taft till tröja, 
Och ideliga hör ett sqvalp från ebb och flod, 
Hvars kulna morgonfläkt gör ledsnad i min blod 
Och ögat tårefullt. 

ULLA WIi>BLAD. 

Än jag? Jag må visst gråta! 



Digitized by VjOOQ IC 



lOT 

Med tandvärk, fluss och gikt, och full med 

hufvudbräta. 

Inunder facklans os jag snart af vanmagt dör: 

Min hjerna dunkar tungt . . . mitt öra illa hör . . . 

Ett styng står i mitt bröst, en äckel i min maga . , . 

Jag vämjes vid mig sjelf inunder Junos aga. 

Min ungdom träder fram mot döden just på 

skryt: 

Kom, vickla denna duk och kring min pan- 
na knyt: 

Jag trotsar en Legion. — ^ Men ack! sig stor- 
men delar: 

Ren 'månen, trind och klar, på haf och himmel 

spelar : 

Ren strandens lugna våg gör ögats vällust ny, 

När ur dess. mörka bryn de hvita gässen fly. 

Kring holmarna i sjön syns svanen med dess 

ungar; 

Der tyst på vattnets skum hon mellan löfven 

gungar: 

Och åter i en vik, längst in i vassen in. 

Sig andren sammanlagt, hvar make tätt vid sin: 

Åt ängen längre bort, midt bland de gyldne 

slupar , 

Den gröna ankan krökt hon lögar sig och stupar; 

Med vingarna i flygt, äji modig och än rädd, 

Hon ned i böljan kör och sqvattrar vid dess 

brädd. 



Digitized by VjOOQ IC 



108 

Kring bergen rundt omkring de krönta hjor- 
dar vrfila, 
Med svansarna i fläkt och ögonen så snäb: 
En mörk och retad tjur, m* tufvan, ilskefuU» 
Bredvid den gula kon uppkastar torf och mull: 
På spetsen allrahögst en stenget står och mattar, 
Tills i sitt branta språng hon månens rundel 

blottar. 



Ack! hyart ut ögat ser, se'n dundret nu är 

släckt. 
En annan himmel syns,^ med andra vindars 

fläkt 
Ren ölcapellets torn opp mellan bergen spirar, 
Hvars dunkla spets i skyn en upptänd lykta sirar. 
I fenstren öfver allt syns lampor, ljus och sken, 
Om med mitt ögnaglas du kikar åt allen • • . 
Dock om åt stranden ned du skönja kan för tårar, 
Så^ märk, vid månens skymt, hyad silfverbvi- 

ta fårar. 
Som med en vågig blåst uppdaga blom och 

skörd ; 
Märk dessa nejders frid, af ingen oro störd. 
Om ej af Movitz' död. 

&i Prestinna. 

Naturen sig ej döljer; 
Nej, detta hvita skört mitt öga dagligt sköljer: 



Digitized by VjOOQ IC 



1«» 

Hdii^ miiiiie ptéghdl siAt i detta fasta bröst; 
Dbck glötnnibm vara qvaloch meden trefaldrdst 
Knäpp på vår mandolm. 

Böljan sig mindre rör, 

Eol mindre h viner, 

När^ lian från stranden hör 

Våra mandoliner. 

Månan han skiner. 
Vattnet glittrar lugnt och kallt; 

Syren, jasminer 
Sprida vällukt öfver allt. 

Fjäriln, i guld och grönt. 

Glimmar pä blomman skönt; 

Masken snart krälar ur silt grus« :||: 
* * » 

Trädet, med stilla sus^ 

Oss sin skygd förklarar; 

Gömd i sitt gröna hus, 

Sommarfoglén svarar. 

Sin säng han parar 
Med vår lilla mandolin. 

Mellan små skårar 
Af en svärm förströdda bin. 

JFisken, i lek och rom. 

Dansar pä böljan om: 

Dagen snart klarnar, glad och ljus. :|{: 
« o • 

II Afileln. Bacchan. Ord. Capii. ffaiuri. !• 



D^ 



D^^zed by Google 



1]« 

Men skjrndom oss, PresUqiui» 
Ttll Bacchi gårdar fram» wir djrkao att besinna: 
Släng spelet pä din arm, gör kjorteln lätt 

och vig; 
Snarl nalkas templets folk, blott vinden ka- 

står sig. 
Men, Gudar! Himmel» ack! Sist templet vi 

besökte. 
Kring dessa parker mins h vad fröjde-eldar rökte: 
En dyrbar hekatomb, i toif Prestinnors vård, 
Af Movitz restes opp på templets inre gård. 
Den Movitz menar jag, som prydde vara lekar, 
Som här vid denna grind, i skygd af dessa ekar, 
Så ofta för oss spelt, vid en nedgånde sol, 
jéckj »å är virMsetw sati . • . piano på fiol. 
Han som så röd och varm , med munnen full af 

skratta, 
Med ögonen ihop och skulderbladen platta, 
Han som på denna plan så hukad satt och hof, 
Han har nu tjent sin tid, arbetat och fttt lof. 
Men mot den källans tak, der du ditt hufvud 

lutar, 
Dft templets hjordar drifs, de hvita lamb och 

stutar, • 
Der, Ulla ! mins du, der . • . hur gamla Movitz . . . 

ack ... ' 

Mins, bur han neg och log, när Ofierpresten 

drack ? 



Digitized by VjOOQ IC 



tit 

I 

Påminn dig!..* Mins du völ» hur offi^et brsmn 

och fräste? . 
Hur gnistroraa mot skyn i regnets skurar h väste? 
Ilur åskan knall på knall mot flodens bottnar 

slog?. • • 
Vid detta körsbärsträd mins Movitz, bur han 

stog, 
Med bägarn i sin band .och basfioln mot trädet : 
Hrad söng han intet gladt! — Mins blott det 

aftonqvädet, 
Om Daphnes röda stubb, som bon vid källan 

glömt. 
Och om Camillas get och mycket m^ra örat. 

Aria. 
Bakom dessa gröna lindar. 
Gömd bland bionunor, ax och säd, 
Skyld mot nordan vädrets vindar 
Under detta träd. 
Sjöng Movltz Bacchi messa , 
Med rosor kring sin bjessa. 
Här i floden han ofta bada^ 
Gick i vattnet, sjöng och vada: 
Han sjöng den Gudens lof, som gör oss glada. 

DLLA WLNBLAI». 

Nog söng jag vid ditt spel... men med hvad 

ångst och hicka! 
Mkt hjerta klämde till och pulsen flög och picka > 



Digitized by VjOOQ IC 



IIB 

En grät mig (ifverfoU . . . ett häfligt t&rebad, 
Hvars köld inom mitt bröst å nyo gör mig glad« 
Pr€$tinna! HAlt! Törs ^g den röda grenenskaka? 
Ilip lystnad tvingar mig ett enda bär att smaka , 
Till lindring i min värk afplocka nfigra ft • • • 
Kap hända att min blod • • • 

, En PrcsU/ma* 

Prestinna! kom och gft: 
Tag facklan i din hand. Milt hela väsend' ryser: 
Hvart doft» hvar minsta fläck » der dagens gry- 
ning lyser. 
För min inbillningskraft uppdagar Movitz' moll. 
Fast af dess stoft nu mer fins knapt hans ur- 
na fall. 
Men skyndom iängre fram • • • 

ULLA WINBLAD. 

Din grAt, Camilla Stina, 
Förråder dina q^at, som min föiTäder mina . . • 
Släpp mera ner ditt släp i sidorna , ma soeur!..« 
Min Movitz ömt hvar dag i mina armar dör; 
Dock han är mer ej till... lian är, hvad mig 

gör häpen. 
Bäd af ApoUo dömd och utaf Hy men dräpen. 
Nog mins jag, vid hans bänk, hur, der bakom 

• i lopd. 
Jag fyr;i ^i^sfall fick, och tror i denna stund, 
I' mm ofaptligM, med all mia ftngst 4«rjwito^ 



Digitized by VjOOQ le 



US 

Att detta döcUas hnd bereder mig det femte. 
Jag är en yaxbild lik, som framför bär ett taft^ 
Skild irän allt ömt begär och all inbillmDgskrafl* 
MiB sömn, min kulna sömn , i blodet mer e) röjer 
£n enda rolig dröm, som kittlar och förnöjer: 
Ej kärlek mci* förmår, utm* mitt jra blpd 
I sömnen gjuta mer sin purpur och sin flod. 
Det fostret, som jag bär, till lifoch ljus sA nära, 
Blef under denna ek en pant af Movitz' ära, . 
Inlindad i min famn mot denna rad af trän: 
Emot hvar enda stam yi böjde våra knän» 
Må ögat slockna ut, må hjertat sönderbrista. 
Vid skymten af den nönn,- det trädet näst det 

^ta! 
Uti dess rikla skjgd, som Flpra öf ver drog. 
Så syns den tuf yan än , hvarpå vårt bröllop stog. 
Hvad vällust, ömma vän, i nattens svala sköte! 
På basfioln en drill var tecknet till vårt möte. 
Och stundom blott ett rop från någon okänd 

stråt; 
DA allt, hvad vällust känt, förentes i vår gråt. 
Men blott att jag ett nej utur hans ögon läste, 
£n kallsvett i min barm och kring hans pan* 

na jäste; 
Jag kom, jag sprang, jag flög, så snällt som ^n 

zephir, 

II å«cb. IBaeehM. Ord. CnfHt. MmM. It» 



Digitized by VjOOQ IC 



114 

Med (ricVt iitokgM hår och «tukb af silf- 

• verskir. 

1 gräset «ir |ag 6pi*alig, de höga brösten gunga^ 
BiiljaDien pä min fot i språnget brann och 

ijtmga, 
Och på min bals ett bv^arf af hvita perlor Ug, 
Som filnga ögats eld^ fön**n det sin våda såg. 
Just detta gula sldp^ som sig i vader skiljer. 
Ock denna skira stubb, med blommor oda 

cantiljer , 
Det linnet, just det här, då tviittadt, rent 

och heit^ 
Min Movitz' köld bedrog, när annat allt slog felt» 
Ack! säg mig, orkar du min yra känsla lida. 
Tillåt mig i din famn med dig mig sammanTrida- 

« a « 

Men, Gudar! hvad alarm pä hafvet blixtrar opp? 
Förenom våra språng högjt opp på bergets topp- 
Hjeip, himmel! Hvad är del? Hvad är som oss 

insöfver? 
Pust lusen lampoi' länds i templets torn midt 

öfver^ 
Och fast Tritonen stolt, så högt som templets 

tom , 
Sin hvirfvel sprutar opp och dansar med sitt 

horn , 
Si bii vi ändå här. Gudinnans htmå ati röna! 



Digitized by VjOOQ IC 



119 

Oer liliinl^te hennes vagti ... Se ditåt « • . dit^ 

min sköna» 
PA böljabs IJQsa plan, af Eols vindar liög« 
Dess hvita dofvespann bland strida forsar Qöf^ 
Hviid majestätlig syn! Dit bort, bort åt det 

gröna, 
UppblMnkte än en köl . . . Se dit åt • • . dit, 

min sköna! 
Jk£ roddarenas sqralp och brödi*esis muntra ljud 
Tycks i*edan, att Neptun blir oss en blidkad Gud. 
Men ack! £n upplyst pråm sig fram ur h vassen 

skjuter : 
Med hjul och skrindor full, han forsar i minuler: 
Dess hästar gnägga stolt, der de. på däcket stå, 
Bespänd hvar for sin plog, med Ceres drän- 
gar på. 
Hvad starka stuinmor hörs! Hvad många Man* 

ciolei*! - 
Hvad klockspel, klang och ^kott;! Hvad glimman- 
de gondoler! 
Hur «käiit f^lår vågen opp! Blärk, i h vart årelag. 
Syns böljan helt forgylld och himlen full med da^ 
Der fladdrar fram en sump» och der en jnUe 

gungar, 
ilvai*s last af krönta kärl den mörka köln be- 
tungar: 
Af vädrets ilar lyft på vattnet som en spån. 
Han kilar fältet ut och slingrar sig mot mån*. 

Digitized by VjOOQ IC 



116 

I skuggan af den prakt» der nUnens nadgåaf 

prålar. 
Små stjeraor glimma opp med kulna sken oA 

strålar» 
Och der vid Tassen — märk! — der floden 

strömmar ut. 
Mot dagens gryning ses en krets af dunkla sp|Qt. 
All nejden vidgar sig och fastet lugnt uppdagas, 
I blå ocfa röda moln, som bort med vfidren jagas. 
Iie'n. librkan, ung och skön, kring trädets gte^ 

nar flyr. 
Med flugan i sin näbb åt ungen, blind och yr. 
Hvad prakt ser ögat ej inom de glesa grenar! 
Ett &lt, af villlu-åd fullt, bland hjortars språng 

och renar, 
Der jägarn som en blixt ur skogen hinner fram. 
Af hundens muntra gläfs förföljd i rök odi dam« 
Men stigom högre opp, der (altet mer sig målar. 
Än lail ett ljusblått haf, som släcker ögaU 

strålar. 
Än som sa lummog skog, med mörkblå toppar 

stänkt, 
Hvars udd i flodens djup sin gröna skugga sänkt. 
Högst opp, min rädda vän, syns Gudatemplen 

{Nnåla, 
Som präktigt blekna bort vid dagens bleka stråla : 
KoQi, $gna m«d initt glas .. • Men, Gudar !hva4 
^ är det? 

Digitized by VjOOQ IC 



117 

Min lunga smärtar mig vid hvart mitt rnin- 

sU (jät. 
I^papt Ic^rus mer högt sig i sin djerCb^t Unipa. 

Räck mig din trogna hand^ att dessa branter 

lemna ! 
Välan! pä denna slätt , belägen längre ner, 
8e, skönsta Nymph, en skjtt!... Men nej, han 

syns ej mer. 
H^ad han såg munter ut, och hvad han flög 

och flängde, 
NSr stelt deas krökta arm det gyllne hornet 

slängde, 
Oeh hästen, som en pil, ät marken sträckt, 

försvann! 
Den tafian tecknar allt hvad ögat tjusa kan. 
Hör na t Nu bläser han, sä berg odi dalar svara. 
o o « 

Men ack! hvad dräplig syn af all Dianas skara! 

Der längst ät flodens brädd dess Nympher skön- 
jas kan, 

BUnd yra fälars traf och ajidetrutna spann. 

Vid mor^onrodnans rand, der denna rustnin|[ 

flåsar, 

S^ms brjpdt utsUigna hord, med jagttyg, nät oc^ 

påsar; 

£n mängd af dryckeskärl, i dubbla raders slul, 



Digitized byVjOOQlC 



1L8 

På marken nedanför kring gräset bredas nt« 
De Ijoglals kokta ägg ur tiHiga knyten lossas; 
Vid salt och raspebrön de skiftas och de krossas; 
En gulgrön, frisk melon ur korgen trilla ner. 
Om med mitt ögnaglas jag skönjer rätt och ser. 
Än syns en })armesan» som på sitt saltser 

hvälfver; 
Ä.n några korgar grönt, bland skinkor och 

buteljer; 
Och på en rutig duk, med yih och saffran stänkt. 
Bjuds nu Dianas folk en frukost oföilänkt — 
Men jägarn tog sitt nät och nymplien spjot 

och pilar: 
Med sporren blank mot mån* hon utåt föltet ikr. 
Bär falken på sin arm, i blanka keden föst. 
Och med en blodig häl hon kastar om sin häst^ 
Af vädrens friska fläkt, som kring dess axlar 

spelar. 
Dess mörkt utslagna hår i lockar sig fördelar; 
Dess skört i lätta veck af blåsten lyftes opp. 
Än vid ett blodigt sträck, än i ett tungt galc^p. 
£n fläckig pantherhud den hvita länden skyler. 
Der ryttarn grymt sitt spjut i hindens sida kyler* 
Som dagen sjelf så skön, med Jagtgudinnans min. 
Hon lutad häfver sig mot marken i ett hvin* 
En molnsky utaf dam, vid eldens blixt af hästen. 
Bortskymmer (altets torn, dess höjder, tjell och 

nästen* 



Digitized by VjOOQ IC 



II» 

Det gröna gräsels prål bland dimnior blek- 
nar af, * 
Och vädren grufva sig vid nymphens halt i traf. 
Förfärligt hövs en trupp i skogen galoppera, 
Bknd lui*ar, skratt och skott och lystringsord, 

och mera, 
Tills slutlig vid ett käiT den hela skaran står» 
Med tomma renslar klädd och nederfallna hår. 
Der ses en ledsen nymph, en ung och trött 

Belinda , 
Sin häst med slokad hals vid trädets grenar 

binda , 
Dä |)a dess varma rygg, med bössan lagd pä 

lund. 
Hon hukad somnar in^ frän jngtens åsyn vänd. 
Nej, aldrig Kärlek sjelf så ögats tador villa: 
Dianas fina växt man i dess ställning gilla, 
Sjelf Floras ungdom fromt kring hennes kin- 
der flöt. 
När sönmens tunga hand dess ögnalock tillslöt. 
Den vilda apelns löf bland dofna blommor 

hängde 
Och öfver nymphens hals en rosig skugga slängde : 
Kring kronan, öfverst opp, en ensam fogel flög. 
Som sömnens läckra qval i hennes ådror smög. 
På tufvan nedanför, ned i det mörka djupa, 
Bland några mordgevär, sig hunden lagt fram- 

stupa : 



Digitized byVjOOQlC 



Fast jagten slutad Sr, han Sndä Ijss och tror, 
Och opp mot trädets topp med hvita ögat glor. 
Den dndra hundens gläfs ett gäll-ljudt echo 

gifver, 
Der längst i skogens hvalf han spoirar kring och 

. drifver: 
Vid smälln af nftgra skott^framkilar hanur lund. 
Och hviflar pä sin svans, med beccasin i 

nmnd. — 
Men ack! ju mer mitt glas ät stranden vill sig 

sänka, 
Ju närmre hafvet tycks emellan bergen blänka. 
Och i de öppna hvalf, dem tusen äldrar hvälfl. 
Syns shiparna i rodd och seglen till en hälft. 
Kn gubbe, blomsterkrönt, stack neder hand med 

hatten, 
Och fyllde, vid ett skralt, sin kulle full med 

vatlen; 
Den andra, bäst han drack, slog hatten ur hans 

hand . . . 
Ack, himmel, hvad for skratt!... de skratta fln 

vid strand. 
Hör, hur de skratta . . . Hör ! . . . Halt nu! . . . Nu 

ser jag foga; 
Nog hör jag folkets sorl, men för mitt skum* 

ma öga 
De intet mera syns. 



Digitized by VjOOQ IC 



121 

Ch^r pd Farij-gen 
af Båtsmän , Bacc^f ^i^ater Qcb pamfiuf^prer, 
Uppä vat^iipts li]§n^ y^g, 
Mellan mist och djmma, 
Rundt kring ^^c^^l, blcucL qch tftg. 
Vi Npptunsv ptiirnw. 
Fåföngt ppq yi aitQrnf^ns hot; 
Nej, vi hopp^ pa en fot» 
Och om 4^utan knarkar mot. 

Skratta vi och simma. 

# ♦ » 

Om än åskan eldar skyn 

Och i seglen fräser. 

Om hon svedde ögnabryn, 

Ändå ingen läser; 

Bacchi visor sjunga vi: 

Men när döden gått förbi, 

Slå vi fullt i glaset i, 

Medan böljan jäser. 

«^ « 1^ 

Kära» hvad förfärar os$, 

Blott vi få ps$ $an$a? 

Orkar Neckei) n^isd oss slås^, 

Sku vi oss fi^rskansa, 

Skjuta*n genpm ined b^rpuo, 

Så han släppa ^kall basun. 

Ja, så fenor, fjeiloch dun 

Sku i luften dansa.. 

» » » 

II AfdeU. Btusehan. Ord. Cupit Hitndi. H 

Digitized by VjOOQ IC 



Itt 



Hurra y gossar! Ser ni mån'? 
Se den blanka ringen; 
Den som kunde s€öta p&^n» 
Tala om för ingen! 
Had' vi bara ankargrund . • . 
Men den klimpen har ej sund - 
Fan far i hvad den Sr rund! 
Lät oss segla kring'en. 

* • • ' 

Opp i toppen! Opp* kamrat! 
Ser du templets spira? 
Jo 9 den glimmar desperat: 
Fira, fira, fira! 
Opp pä däcket, alla man! 
Skrik och knuffas, slå hvar ann: 
Bacchus skall oss preja an 
Och med kransen sira. 

♦ ♦ # 

Gossar! se den raska hvaln, 
Hur han dör och tumlar: 
Ljusblå vattnet i canaln 
Blodar han och giiimlar. 
Hurra! längst i viken in, 
Se, der dansar en delphin. 
Biåsen flöjt, knäpp mandolin: 
Klang! trumslagarn trumlar* 



Digitized by VjOOQ IC 



123 



Si trumslagarn, livar han står 
I sitt b vita linne. 
Och en mängd af hvirflar slär. 
Med en upplyft pinne. 
Trumman glimmar blank mot män', 
Nlir han vandrar till och frän: 
Bum, humle bum bum, tocke dän! 
Der är mandom inne. 



Sjungom! Sjung Neptuni lof: 
Gastar, troll och ^spöken, 
Yatten-nympher i hans bof ! 
Edra sorl föröken. 
Men hegräten nägon gäng 
Movitz* lyra, flöjt och säng: 
Sakten edra yra spräng 
Och hans grafvärd söken. 



Med svart kolt och hvit turban, 

I den främsta bäten, 

Ganila Trundman sjelf för an 

Denna sorgestäten. 

I den urnan, just den der, 

Trundman. pä sitt hufvud bär, 

I den urnap samlad är 

Movitz' aska . . . Gritep! 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 

TRUNDMAN. 

Lyft ankare . . . Hurra ! 

Ro, första difision! Ro jemnt med ärama. 

Lägg rören uti lä •• • Lovera mer fit söder, 

Och från den skutan främst, med svarta vim* 

peln, bröder, 

Som seglar bi de vind i • • Lät mig i brefvet se . . . 

Som sitt kölvatten har i linien £• F« G. . . 

Hola, och brassa opp... Hon fördéln har af 

vinden , 

En kabellängds distaÉs till östra terapelgi^nden. 

Men vinden skvalar ré'ii, tisst tex streöb eller sju. 

Du der, med lurli i mun, nied röda niöäton, du, 

Hvad är det? Ost-nord«09li ^^-^ Sunibéra rätt 

tfib råtu! 

Halfparten utaf A och t déttiU gör • « • 

Inalles 11 streck. .. Dea hållningen V»r bäst; 

Och skeppets curs blir te |usli aeoiirht ajrdvest. 

Hola! Hvart skralar vind? Sig mån' ur molnet 

skjuter 

Och kring den ^v^t£t költt étt sttälig bölpl gjuter. 

Klang, Ceres kuskar, klåfig! Lät flä£&ah dan- 
sa... Töpl^! 

En kåre ostlig vind i se^téU hliiet öpp. 

Hola, buteljen frfifh! ^åt, kaékät* öclti éotdater! 

Lät ledarn bta^^å c5p{> . . . Siätt ftéglén till, 

lääffatéfl 

Framleden hästaVtia, dit felidgeA Lef^iiii, 



Digitized by VjOOQ IC 



125 

Att deras jstra tramp och sträckta halsar syos: 
Att filens yra gnägg vid trumman och trompeten 
En rysning sprida m& kring hela menigheten, 
Att dessa bögtidsprfll och sorgliga hehag 
Må folkets andakt bry på Movitz' grifledag. 
Du der, yakthafvande, med svart carpus af läder. 
Som stolt vid bas&oln vår Movitz' rum bekläder! 
Upplyfta hans fiol, och under facklans sken 
För folket buga dig, som nicka i allén. 
Med blosset i en hand och stråken i den andra , 
Kringsvinga din carpus. • • Ölkannan börjar vandra : 
Det är ett fluidmn utaf ett oktLndt öl. 
Som sjélf en okänd hand nedlagt i denna köl. 
« « « 

Lät gnistra facklans eld • . • Lät Neptuns vimplar 

blåsa : 
Lät Eols nakna svärm med svullna kindben flåsa : 
Lät hvissla nöd och storm från alla nordens hörn , 
Och Jofur sjelf slå till med viggen på sin örn . . . 
Skål! — Sjungom med h varann om detta äfven- 

tyret : 
Sjung du, du glada man, som nickar der vid 

styret. 
Om Bacchi hjeltars mod, i både mist och mot: 
Khng klang! nu är mitt bröst ett .berg mot 

stormens hot. 

n AIMb. B09^m. Ord. Capit. Biméi. H« 



Digitized by VjOOQ IC 



ISft 

Släng flaskan akter ut tiU den som står och 

klaraF. 

Sjung j, manskap! Hör, hur skönt kUng Uong i 

skogen svarar. 

Du der» som står och st jr» med blommor i 

din katt I 

Slftpp styret» sjung din skål i detta CattegatU 

Med urnan i min famn och stjnretnidUanknogen, 

Jag sjunger Movitz' namn och styr gerad 31 

skogen. 

Gif seglen mera vind bland dessa grund och skilr. 

Och släck lanternan ut, se'n stormaen skingrad är. 

Nu blä&er vinden opp och kölen ståtligt qväfver 

Sitt stolta» hvita skum» [u högre han sig. håfver. 

Den lätta jullens fart i böljan opp och ner». 

Med brygdens krönta kärl» knapt ögat skönjer mer. 

Hvad vimpeln fladdrar skönt kring om de spän- 
da dukar» 

Vid stäfvens hvita fragg» som lyfter sig och hukar! 

Jan Hagelj, kom» kik ut • . • Hvad» ä' vi fram- 

V- 

me re'n^ 
Trots mörker, regn och blåst och falska bå- 

kars sken? 
Men, Gudar» hvad för rop längst ut åt hafvet 

skrålar? 
Mot skyn slår böljan opp och vädrets ilska vrålar. 
En. himmel hvälfver sig, hvars svarta rundel 

stänkt 



Digitized by VjOOQ IC 



in 

Med i-öda Uixt och mdn bär &san oförtänkL 
De svarta foglars mängd ä' alltid dödspiestafver: 
Klang, Tära bröders skål» som Neptun nu be- 

graf ver ! 
I tacklen skott pä skott af slitna segel börs. 
Och vädrens vilda gny bland bistra läten fors. 
Här svallar vågen fram med bufvuden^ som 

gänga: 
De kvita liadsar sträcks , de röda noi^rsken Ijuqga : 
Frän deras öppna gap re'n lifvets ångor flytt, 
Ock hjertats tappra suck är re'n i rök förbytt. 
Kring vrak ock masteträn en sorgsen bölja strålar. 
Der deras vaama blod gjuts i Najadens skålar: 
Med dj[upa klagoljud kriBg hafvet opp ock ner. 
Hon kastar skålen bott, och upp åt föstet ser. 
Grymt firmamen trens våld i kila vinklar rasa: 
Ludt, kimmeU eld oek jord bebådar nattens fasa : 
Allt störtås ock £brgås vid detta Ckarons pass. 
Der sjeif hans skugga kröiit står med en blo- 
dig vass; 
På bi*ustna pknkai*s svall, som sig i vågen bryta. 
Med svarta läppars fragg de gula liken flyta. 
Jan Hagel, skjut oek smäll: fram, läska din 

canon! 
Re'n strandens portar syns ock lyktorna på bron. 

# # * 

Hvad vällukt flammar opp bland vädrens späda 

vindar. 



Digitized byVjOOQlC 



128 

Som fly frän strandens redd och från dess öpp- 
na grindar. 

Att åt hvart räddadt lif på hyarje lycklig köl 

En rusig bjerna ge till tröst och hemkom-öl! 

De skönsta frukters prål sig öfrer skranken 

slänga. 

Der pomeransers klot längst ned till marken 



1 skygd af deras tyngd, på mattor af jasmin, 
Hvar nymph sin harpa slår, vid klang af man* 

dolin. 
Opp, Öman Fodermarsk! Opp, i din gula tröja! 
Att af så mycket skönt ditt kulna hröst förnöjft. 
Vrid vattnet ur ditt skägg, gör hvarje nymph 

till din; 
Och gif trumslagarn mm, som lyftad står med 

pinn*. 
Trumslagare! stig fram... Fram, Mollberg, du 

med Vakten . . • 
Slå hmfveln, templet syns • • • Sjung, alla man 

på jakten: 
Sjung, manskap öfver allt... Lofsjungen Gu- 
darna. 
Chor. 
Sälla strand, der vi nu landa! 
1 din skygd, med glädtig anda. 
Folket i sin andakt står. 
Strömmen svallar, åskan går. 



Digitized by VjOOQ IC 



129 

Hvila på årarna: böljorna brusd 

Och vädrena susa. 
Rältnu hinna vi till lands: gatär! 
Lustigt hela denna färden gär. : |: 
Sjungom frän master , toppar och däck: 
Lefve vår Bacchus, lefve han käck! 

Sakta mellan grund och pålar! 

Denfaa klippan fasan målar. :[|: 
Sjungom <lä alla, stöt, slöt i basun: 
Lefve vår Bacchus, lefve Neptun ! 

ULLA WmBLAD. 

Prestinnor! stigen opp och tanden faekloinn. 
Vid deras klara» bloss med dristig fot vi klifva 
Från dessa branters höjd, som skiäck och fusa 

gifva. 
Opp! stämmom våra spel, och i en lustig rund 
Bland Bacclii hjeltars skrål bortblandom oss en 

stund: 
Här nalkas Movitz' stoft,, här sträfva Bacchi 

slägter , 
Med djupa sorgeprål i myrtengröna drägler; 
Men der med tappra steg mot lyktan bortåt broxi 
Se Mollberg, Granadörn, framfor sin bataljon: 
Märk, huru flinkt hans arm recrytens tröja 

ryktar , . 
Så snart trumslagarns, balt en sorglig hviifvel 

lyktar. 



Digitized by VjOOQ IC 



180 

in hoppar han ett steg, sin snafvar han på 

bron . . . 
Märk, hur... hSr är han nu. 

MOLLBERG. 

Tje plats fer protzession! 
« o « 

Marsch, öfver allt följ Martis spår: 
Marsch^ hör trumslagarn» hur har slår. Tatmk- 
Sta der du står. 
Du Fröjas palt! 
Venster, det djefveln gal i dej, sväng, halt! 

Stå rätta er! Sjung vinets lof: 
Rättnu det klämtar uti Bacchi hof. 

ULLA WINBLAD. 

UfF, hvad han bröstar sig, den Mollberg, med 

manchetter. 
Med handpik fillld på arm, ringkrage och stöf^ 

letter : 
Hur stolt och bred i mun han sitt commando för. 
Der han pä bryggan går sjelf främst som Gi*a- 

nadör! 
Den ljusblå mössan, prydd med guld- och silf- 

ver-glitter. 
På hjeltetis krökta lock hon framåt lutad sitter: 
Än med ett upphöjdt bröst, än med en rygg så rak, 
1 små och Tyska tripp han ser sig fram och bak. 
llör, hur han pratar ... 



Digitized by VjOOQ IC 



ISl 

MOLLBERG. 
Marsch! Flux ekenen till höger! 
Si schtjint ut, Akertbal! Gi rak i Uf vet. Kroger! 
Qvickt kaste foten, Proms*, undt, Ahlqvist, heer 

tu tå! 
Vrid bufvu fan i vfildt, till venschter, sadt 

jach — Schtå! 
Marscliiren . . . Allons, marsch! 
« . « « 

Marsch! Höger om! Fäll spjut och lans! 
Marsch! Hör« trumslagarn slår till dans. Tamk. 
Se hvad glans! 
Hvad stolt palais! 
Ögat tiil venster!... Ä* dä venster dä? 
Ulf, du ditt fa, ditt dumma skrof! 
• Höger om vänder er!... Sjung Bacchi lof. 

« « « 

Kalfacter, nimmt surtouten! 
Herts mir nun ein, zwey, drey... Är flereman 

på skuten? 
Heer, Jochum NächteVgal! hvi schtår du der 

på plan, 
Prezis, mein kind, prezis wie ein Hannoferan? 
Piano . . . warten Sie! . . • Vor millioner Tjefvel, 
Jach har zo commandirt in Magdtehurg und 

Refvel, 
In Fraunstadt und Perlin, hey Ferbelliner-Thor, 



Digitized by VjOOQ IC 



iSB 

Bcy A.nklani undt Temin, bey Kenig Theodor. 
Bey tLayser Leopold Ivab' ich naeh usum belli 
Zwey Generals gekriegt, Herrn tiendel undt 

Corelli; 
Wenn icli der Hendel nahniy so satt er undt 

schneF Bas, 
Bey seinen clavecin von lutter it la glace* 
Der Kayser klofte mir zo på min axel lide, 
Undt sagte: Mollberg, heer, komt zo mit mir 

på Side! 
Wo bist du fpr eip kerl? — Ich bin vonSvezia, 
Der Stadswakt sein canaille . • • undt zo et cetera. 
Ich prygle sie verdampt . . . Gott ^chtr^if mich , 

jach raljerer . . . 
Ilvor jach nicht mit pistoln zo allzeit com- 

m^ndiier. 
Schtill, dero Gnaden, sch till! Piano, liehster 

Hen! 
Sie werden Mollperg sehn in mensibus in R . . . 
Na, hast du mir gesehn? Der Kayser schtundt 

undt schnuse 
Von sein guldt-tahatiere, så schtur wie Schlacfi- 

terhuse , 
Undt bey ihm schtundt ein kerl — ein Opper- 

Adjutant, 
Der seine schporen war von lutter diamant. 
Er sagte: sies der Herr! Durchläuchtigste — 

Der Mollberg, 



Digitized by VjOOQ IC 



M9 

Der in ^sn^letzien^Ju^ifg, fccyiSpbweidjaitz undt 

bfy- Colbierg, 
Hat allés ruinirt. — iiHfleri<bvile — sopåhahn! — 
f^HeerljHeereniSie/mD m9ll Der schtr^Ete ,Tar- 

tar-Chan , 
Mit seine burablib»in».init e$ler..undt boricker. 
Mit pauken undt cimbaln, u^dt micke micke 

flipker; 
JrcH »jaahm. ihm mit gevaldt • • . Icb ^agt ihm niei- 

ne charge • . • 
Naa, hohlt mich der cucu . . •> Cin solcbes lumpen 

marscb 
Niemahls hab icb gesebn. 

TUTTI. 

Lät processionen skrida! 

MOI^mERG. 

Marsdliirn • . . alUns • . . marscbirn . . • Trumschla- 

ger.scbtå på sida^ 
Schlå |)å sin trumniel, schlå! 

• « « 

<'Marscb! trampa jem t — Si opp, si ,opp! 
Marscbij^höi;. tirum^lagarn för vår tropp. 

- - - Tamb. 
Si'cken kropp « 
.Liksom af vax! 
Hand pä bandleret , rak i lifvet, Lax! 

zillviiri^Iii. .,#iKc4«ii. ar4. fwft. Banda. 12 



Digitized by VjOOQ IC 



1S4 

Rätta er! Marsch! Sjan^ Bacchi lof. 
Portarna öppnas i hans glada kof. 

MOLLBERG. 

Geschwindt, mach heker schweng! Nud komt die 

prozession* 
Marchiren . . . allons, marsch! 

« « « 

Marsch! Ett, tu, tri: gä jemt, jemt^ jemt.^ 
Marsch! Hör, trumslagarn trumman stämt. 

- - - Tama, 
Marsch! Utan skämt, 
Sfl vankas dask : 
Tittar du hit, så drar jag dej, din mask! 

Schtå, bataljon! Tag ståten mot! 
Öppna nu lederna: muskot för fot! 

TUTTI. 

Lef, Bacchus, vår Patron! 

En Presiinna. 
Opp, Systrar! Hvad alarm!... Min fot tillflyk- 
ten tager . . . 
Hvad är det denna flock på sina skuldror drager? 
Der Trundmans armar syns bland bajonetterna . . . 
Hvad är det? Basfioln ... 

TUTTI. 

Hurra, hurra, hurra! 

En Ptestinna. 

Der knäppte han octaven: 



Digitized by VjOOQ IC 



1S& 

Vassera, töcken ton! Den väcker lik ur grafven: 
Berg, stockar, stenar, folk, frän alla verldseos 

hörn. 
Hån narra kan till dans, och, ur sitt ide, b|örn« 
Men, himmel, hvad tumult, som öronhinnan 

rubbar! 
En tropp förmätna lif, Neptuni barn och gubbar. 
Kring tackel, tyg och täg sig slingra opp och ner, 
Hvars plumpa äf ven tyr en sorglig målning ger. 
Bland hufvuden af folk , som under stormen landa , 
Syns hästar resa sig och hjul och vagnar stranda : 
Ur vägens hrita fors, sä långt som ögat ser, 
£n ^ söndersplittrad mast än gungar opp och ner. 
Dess spets vid åskeknalln sig lyftar opp och flödar, 
Omarmad och kringränd af nakna lik och dödar . . . 
Det är ej Bacchi folk, som retat Hafvets Gud; 
Det andra kölar bör att störtas vid hans ljud . • . 
Längst bort i vattubryn ett slocknadt vrak går 

under , 
Hvars portar spruta eld, med rök till skyn och 

dunder: 
Små segel hit och dit, de fladdra hafvet kring. 
Att söka strandens bugt, som slingrar sig i ring. 
£n båtsman klänger der, att blott ft tag i 

tågen; 
£n ann med öppet gap, han svor och sönk i 

vågen. " 
Vid skottens blanka.dön, bland vattnets återsken^ 



Digitized by VjOOQ IC 



UrbOl^iisigröiiti sUiAi syna hnfrucbii och. ben* 
Kring' hryggonia' vid stiand.se^felLet ^Usi ocb 

skämta : 
TniMttlagsmei slå larnfi ocdir häslåriM de: flimta: 
I ailAi lidnr^och* skrubb ■ man spKéda} ögMtiser 
På denna Båoohl filrd, som sig till lands beger. 

Der glimmar Canskms vakt med sorgligt föUda 

pikar, 
MeD ' fran£dir'. går. ban sjelf och ragjar och predikar; 
Än he|er haorsinarm med djerfva hot till skyn, 
Än ryidker pannan hop^ hans mörka* ögonbrj^; 
Oeh stundom^ ser det ut, vid spelets ömma toner, 
Som' gråten trängt sig ner i gubbens tpjermissioner. 
Ändå- hans armar höjs med Ordens- €arafin, 
H vårs' lock bären cypress, och pipenten jasmin^ 
Mäikr,- medbvad. fromma drag. hans: trindaiind'' 

ben. skälfvai. 
När de i kärlets djup sin tända purpur hvälfva» 
Och. fjAxv em mängda af folk, som svettas i ban^' 

spår, 
IIiuv ångan upp åt skyn med andedrägtengår > • • 
Den sväfvar fvamen bror, en sönderslagen broder;. 
Hviurstrook så^ utan vest,^som rocbenoitan^foder» 
Hans hufvud utan. hatt, och pungperuken rak 
Är sår fram lockar, skiljd, som ifrånxpungfen^bak 
Obändigt denna tropp från stranden opp åt krälar i 
Hrar en* i sin gestalt omBlovitz! hii>g)id«$cfilar: 



Digitized by VjOOQ IC 



I3T 

Med puckelryggig rang och nSsan knäckt och platt , 
En rosslig skugga syns voraera i sin hatt . . . 
En ann sitt hufvud kryst längst ner i apelbladen , 
Der» hukad mot ett hörn, han nickar åt paraden, 
' Hvars flyglar göra halt, till dess att Commendörn 
Hint städa sina skört och dunstat ut likörn . . . 
I blott;^ linnet klädd , med breda steg mot knuten, 
På allt upptänkligt vis af fluidum begjuten. 
En bortvänd hjelte ses, högt öfver knogens hull, 
Uti ett glittrigt språng allt planket fukta full - . . 
Én halkar i hvart steg ... En annans vådor svälla. 
Af ömma lustar bränd i sjelfva lifvets källa. 
Men trumman bådar larm . . . Halt! se den Moll- 
berg, ack! 
Hur, med en hvit stöflett, han vrider fot och klack. 
Ack, himmel! Se den narrn, hvad han har balt 

att göra! 

I LLA WnFLAl). 

Med hatten på en sned och pennan bakom öra, 
1 all sin krigsgestalt, så liknar han i grund 
En Tysker stcktei* gris med äpple uli mund. 
Och ägde han förstånd, och blott han hade pengar, 
Den ljusblå Belzebub . . . Men märk! hans krump- 

na drängar 
Hvad usla Maitis barn, kutryggiga och små, 
Som under fanans fläkt i glesa leder stå. 

11 Måc\». Bucehan. Ord. Capit. Handl, 12» 



Digitized byVjOOQlC 



138 

I" 

Se, hur de fromma lif, de skj^ldra *— och de 

SBusa : 
1 hvita krigsbandier och mössorna helt ljusa. 
Med krökta ben och knän, de glo på flygelman. 
Som enögd stSi* och glor i ledet pä en ann. 
Den ljusblå granadörn, med pungperuk och mössa > 
Behändigt stöter ner sin messingsskodda bössa, 
Och ur en tandlös käft en näsa snus begär. 
Sen han i ledet ryckt och rättat sitt gevär. 
Kan någon säga mig, h vartill den ti*uppen gagnar? 
Dock, gudar, hvad alarm! Hvad bårar, skräp 

och vagnar! 
Se, hur de luta sig ur sina korgar ut. 
Bland strömmar utaf folk, som brottas hvar minul! 
Den skönaste Yestal i vårens lätta kläder. 
Hon viftar med sitt flor och vinkar med sin fjäder. 
Den trunipna pbilosoph, med kikare T>ch käpp» 
Slår handen på sitt stop, när båtsman ropar: släpp- 
Vid vägen stotterkarln sin blanka lia skrapar, 
Och opp ur gräsets djup med spända ögon gapar. 
Den gröna vagnen körs kring föltet opp och ner. 
Af bygdens ungdom full, som undrar ännu mer. 
Längst bort en präktig stång med löf och blom- 
mor prålar, 
Kring om hvars runda plan en svärm af bönder 

skrålar: 
Biand resta käggelspel de storma om h varann, 
Sä klotens knall och dön inan näpplig skönja kan. 



Digitized by VjOOQ le 



139 

Dil ät, när ögat ser, det tysen prål uppletar: 
Än glimmar opp ett bloss , och än en skönhet retar. 
Än lustigt frän en köl en manlig stämma gär. 
Med virat öfverallt och forsen kring hvar är. 
Allt skönt vid facklans brand i Hymens avmar 

kysses, 
Orphé sin Eurydis, och Penelop Ulysses. 
Ett muntert hurra hörs, patruller ochwer-da: 
Ja, frän hvar enda mast hörs idliga hurra! 
Hun*a i tacklen gär . . . och öfverallt de kräla , 
Med flaskor opp och ner, att kyssas, slåss och 

gräUi. 
Den der i bruna kjoln, som hädar mänans ring. 
Se, hur på vimpelns topp han flätar benen kring! 
Qvickt som en tiskenxås han hjular ned i väggen. 
Och smäller klack mot klack vid spränget opp 

i tågen. 
Se vattnet ur hans har, i klara droppars spel. 
Hur det hans axlar blött, som blottas till en del : 
Snällt slingrar han sin tyngd, i lifvet mjuk och 

vekcr, 
D& i hans glada svalg en rosslig tunga leker. . 
De hvita^ tändrens skymt, af vada vid ett skratt. 
Gör denna yngling skön , sä plump han är och platt. 
Med hurra fullt i mun och glaset högt i handen , 
Hvar gång han huiTar, klang > så klinga de vid 

stranden: 
Mäik, om man skönja vill, när fästet Ijungar opp. 



Digitized by VjOOQ IC 



140 

Syns remmarn, blomsterkrönt, högt of ver vim- 
pelns, topp. 
Hvad majestätlig syn! Kring grindar och s taketer 
Utvicklas, stranden fram, grönt virkade tapeter: 
En flock af templets bara på dessa mattor stå. 
Att åt hvar Bacchi man dess oijekaka fä. 
Vid donet af basun, som nu till festen larmar. 
En blodig ti*ängsel sprids bland nakna bröst och 

armar ; 
I upplopp och i storm allt h vimlar af och till: 
Allt hvad den ena gör, den andra härma vill. 
I dörrarna vid strand, der drufvorna de pressa. 
Står hvar en krögarfar, med ankarn på sin hjessa : 
Kring^ taken öfverallt, som täckta syns med vass. 
Små nympiier räcka fram skerbet och ananas; 
Och mellan stegarna, som upp mot listen skjutas, * 
Än kärlen lappas ur, än åter fullt ingjutas. 
Knappt Bucchi skyltar syns för hufvuden af folk, 
Som staplas upp mfot skyn. 

En Prestinna. 

Der blottar en sin dolk . . . 
Prestinnor! vaktum oss... Kom, stigom mer 

tillbaka... 
De yra hingstar slå , de fyllda vagnar braka : 
Härolderna så stolt på sina tunnor syns, 
Som glada förebud, att snart våv fest begyns . . . 
Må vi då följas åt, ej skiljas fiån h varandra . . . 
Välan, sväng facklorna! Musiken börjar... 



Digitized by VjOOQ IC 



Mit 

MOLLBEBfi, 

Vandra ! 

ItllOIXBBIlG.. 

med Soldaterna o^h ; Capital- Kvskaå ne , 
framför brygden. 

Manskap^ gif akt! 

Stä, rätta er» sjung! 
Lofsjungom vår Bacchus och marschera i takt! 

MbrsolwD : bliP' tuQg,' 
]Mfallpkll•4fcénvär ung, 
OoAr fkrsbiii»t i bslte 7 väokfer t oQHi:iige. 

Si^ våvt bagage 

RalklrM prakt» 
Med' i*ödao kärror^ som giii8Ui'6iiå i mtfren;. 

Ser» ni.— favft.ba? — 

Öltcittnaiiia? 
Ser ni/denj fastagen^ ififtn Mhl»gii? . Ja! 

Jav jav jai, ja!*:)}:- 

Htirra*» k^mtrater; kläng!' 

ULLA WINBLAir. 

Rvad' slagsm&l » stoj och tvang! 
Hvad ringning öf^er allt» bestörtning, gråt och 

sfing!* 
De stolta- hästars gnägg» som, frustande och hesa , 
Vid' bjellhans klara klhng sig opp ^ ur UafVet resa , 
Som, under Brygdens tyngd och vreda snär- 
tars fläkt, 



Digitized by VjOOQ IC 



142 

Uppkasta rök och (lam... just dem, de mig 

förskräckt. 

Kom, räcken mig etl glas af kryddvin ochsalvia, 

Kan hända de mitt blod frän dödens köld befria. 

En bäfvergälls-tinctiir . . . en perlgryns- emul- 
sion . . • 

Alarm! trompeten hörs, och kärix>rna pfi bron. 
Men den pä tunnan se, med blommorna i hatten : 
Den gossen ur sitt sprund ej sqvalpar bara vatten: 
Det på hans näsa syns, så bjert och ponso-rod, 
Och pä hans trinda buk, att han är templets stöd. 
Hvad vattnet ur hans här ned pä hans axlar häller, 
Der han, med skäln för mun, sig framför sprun- 

det ställer! 
Dess bomullsskjorta fint ett rosigt bälte bär, 
Som, tunnt, i glesa hvarf kring lifvét lindadt är. 
Högst på en annan vagn en Ceres' dräng uppklifver, 
Hvars häst i tyglen tar och stampar i sin ifver: 
Med ä inbarn på sin arm och ankarn frammanför, 
Han stolt ur strömmens fors med dubbla töm- 
mar kör. 
Märk, hur vid hästens brunst, med armarna 

helt raka, 
Han kittlar opp dess käft och tömmeii drar 

tillbaka: 
Hvad han är ståtligt klädd i finaste buldan. 



Digitized by VjOOQ IC 



148 

Med karfstock af cypress och tofflor af saffian! 
En Ijuf och mörkhlä eld dess hvälfda ögOD dölja. 
Som skalkas i min harm och mig sfi pmt förfölja . . . 
Presiinna! oförmärkt .släng floret af och lyss: 
Kom, vads, hansläppar le, och ögat ger en kyss. 
Du vackra Ceres' dräng, med kärlen öfverst fulla! 
Din kärras röda hjul så skönt i gräset rulla: 
Kring hjulen vattnet yr och glittrar opp mot män'. 

* ♦ * 

Men, himmel! Se den der, som grensle står på sån : 
Ett tjockt utslaget hår dess skuldror tungt belastar, 
Hvars lurf längst ned i sån sin svarta skugga kastar; 
Med hreda axelblad och tömmen allvarsam, 
Han under steg för steg sin balja rullar fram. 
Se, hur hans bruna hingst vill betseltygen tugga , 
Och stolt vid månens sken uppeldas af sin skugga. 
Märk på dess sträckta hals hvad svart och yf- 

vig man, 
Och hur dess fot i dans afraäter Bacchi plan . . . 
Än den med hvita faln . • . Den bör ju ej förgätas: 
Se, kring hans klufna skärm hvad mogna ran- 

kor flätas! 
Märk, hur i sakta traf han gungar på sitt skrin, 
Med munnen full af Gluck och hand på mandolin. 
Inunder skrinets lock, vid klangen af sin stämma, 
Hans hand ohelgad gör Capitlets lås och klämma: 
Han gapar åt de krus, som ned i botten stå. 



Digitized by VjOOQ IC- 



rf44 

I TiiHdskt pupperfi^v^^k med gyldne proppar pä. 
• Det s^kOna • ^affitiDsbröd ned i "hans tui^pänn 

slinter , 
Och läppen pudi^ddByns medsockerocU*corintäer. 
*Med 'kringbn hv9lfd i mun, han mumsar ^ 

' sitt ^skrin 
Och sjunger ur Akest en stuf för mandolin. 
Så bdridr han en'aAn, hv^ars ton med. gråt be- 
blandas : 
Forgäfves detta bröst sin förra frihet andas .. . 
Det ömma snillespel, som i dess höghet rår, 
Beveker folkets gråt, att den af hjertat går. 
Men ack! den vagnen, den, som främst på 

fältet vänder, 
Vid se?cton fålars sväng med lodderhvita länder, 
Hvars krökta hufvuden bär hvar sinhvit plumage, 
Just denna vagnen för vår Malaga-fastage. 
Stolt skyldras för dess kusk, när han, men 

ingen annan, 
För vakten bugar sig, med handen midt for 

pannan . . . 
Prestinnor! se'n J den? • . . Men klockorna 

hörs re'n: 
Nu skriker Mollberg: marsch !..« och vickar på 

ett ben. 
MOLLBEBG. 
Schweng, Manschkapp, hekre opp! Trompetere, 

marschirer . . . 



Digitized by VjOOQ IC 



145 

Wo facklen schpruter eldt» undt allés eUärirer • . . 
Gotts wetter! • • . das ist schen . . • £in schenes 

I Prozession! 
Die häster krumme sich undt fruschte so pä bron. 
' Undt Kutskerne.. • . Ferstå . • • de hafve noch 

tiU bäste. 
Von lielste tuppelt-ehl för sich undt seinehäste. 
Trompetere!. . • encore... kantz pianissimo» 
Macht nur ein kleinen prutt so in then valdt- 

horn, so • • • 
Kantz traurigy liebster Sohn • • • nichts änders, 

meiner Seele . . . 
Kanstu mir so, kanstu Branicula so schpele?- 
Wahrhaflig!...'s ist was schen. •• Piano, liebster 

Sohn ! . . . 
AUein, potz schlappemifinjt! Die klocken rin- 
gen schon; 
Marsch! Auf till demplet, marsch! Nun trär jach 

pä mich wanten: 
Muskett pä axel . . . Marsch! . . • Kör pä mit 

provianten , 
Undt helcre flygel . . . Marsch! 

Några af Kuskarna. 
Hurra! se min fala. 
Hur dess seldon präla: 
iHnrra! se, se den hingsten, hur han gnäggar 

' och frustar 

II AfMa. Baetkan, Ord. Capii. Handl, 13 



Digitized by VjOOQ IC 



146 

Och sin framfot kastar opp! 7 

Hör, hur fränt han pustar » ^ 

I sin brunst och lustar» 
Och stär fördig till ett spräng i galopp! 
Se hans ögon, hur de blixtra hfimd. 
Hur han darrar , fängslad, yr och skrämd. 

Vid facklans bleka brand! 
Granne! tag ditt glas i hand 
Och blif min bror i detta land. 
Är du dä min bror af alla dina krafter? 
Runka pä ditt kärl, hvad svarar du? Ja? — 
Ja, jag är din bror vid dessa söta safter: 
Lät oss ropa: hun*a, hurra, hurra! 
Chor. 
Hurra! huri*a! hurra! huiTa! 
Ndgra af Kuskarna, 

Bravo, bravissimo! 
Lofsjungom Gudarna i öl och persico! 
Klang, kamerater, klang! — Re'n templets spira 

strilar: 
Lät spritta Bacchi blod i dessa röda skalar. 
Men skyndom oss — ÅUons! 
MOLLBERG. 

Halt, schiille,Prozessiou! 
Si Jensen i fullt språng frän templet efer pron. 
So viele prottom, prur! — Heer, hur han sich 

beklager • . . 
Halt, Kiper Ede, halt! 



Digitized by VjOOQ IC 



141 

JISNSEN. 
Uff, föiT'n det väl blef dager, 

Förr'o dimman skingrat sig och stjernan slock- 
nat ut, 

Förr'n någon visitör hint rykta sin sjrrtut, 

Förr'n väktarn frän sitt toi*n ät näringsstället 

kikat. 

Och hustrun med sin man sig vid en sup för- 
likat, 

Förr'n nflgon ooi*poral än vaknat i casern 

Och Mollberg i sitt skrubb hint sluta sitt 

marquern, 

Förr'n fiskarn första lögn i jägarns öra gjutit 

Och första sanningsord frän jägarns läppar flutit, 

Ja^ förr'n att Rätt och Nämnd från förra da- 
gens rus 

Af tumlam blifvit väckt, sfi stod jag här burdus. 

Känn, huru pulsen slår och h jer tat i mig 

dänger . . • 

Men himmel, hvad tumult!. •• Hvad hjul och 

fimmerstänger! 

Hvad brygder, lass och klöf, med åmar, tun- 
nor, fat. 

Och kring i alla hvalf, hvad slagsmål, stoj 

och prat! 

Uflf! hvad jag flängt beföngdt, båd' öfver led 

ochstätta. 

Att tidigt templets folk vår Movitz' fest berätta! 



Digitized by VjOOQ IC 



148 

Min barm» min svuIlAa barm» är ruggig som 

en ull» 

Ocb denna trinda hatt af r^n och gyttja iulL 

Men Trundman reda» syns, med hvit turban 

^Mh kraga» 

Pä templetj^ trappa, kisdd» att prooesrion niol^ 

Dess öga» fullt af grät, insvqpies i hans skört, 
Hvar gäng han bugar sig i tempeldöm bestört 
Dock tycks håns ögnakast bli stundom min* 

dre tunga» 
När han med urnans skymt sig- vänder till 

de unga.^ 
All Chcnrets uiigdomf fränuit i gt&tat rockar sjus» 
Som ropa ctfverljudt» att Movitz^ fest begyns.^ 
De ropa äii en gång», med tummarna i öra: 
Vär redo» Baochi folk» att vinets lofsång göra; 
Med löf och oljoblad hans altar siraa skall; 
Var redo» Bacchi folk» att samlas i ert kalL 



IHand lampors dunkla sken, pä nederslippta 

snören» 
Syns hjeltar tumla om» och Åyall» Commendören» 
Af sorg vid Movitz' död framstupa i sin flod» 
Med krukan tömd och grön» han snarkar i sitt blod. 
Pä trappan Commendöm» förutan pung och päsar. 
Med ögonen ihop, han svettas och han flåsar; 



Digitized by VjOOQ IC 



iié 

Förgäfte^ Ti*tidditeirid top hiÅt VäcKå hcftkM änr: 
Hati rtipHt ^öbiérafns . • • ^9 söiäiiitt hati igen. 
Mig är nu åfftéefalot» som templets brygder vårdar , 
mt ik^k désså kärl iiiöib dé yitté gftrdar 
Af vältras tiiät f6t sig» allt efter sin likör; 
Sfl sti^é hvåt odh e* — J Baccbr ktteka*, höt! — 
mg hVåt én it liitt éphitMl. 

Härolderna /or Brygden t 
Kyparen Ede, Stads- yidvocaten Herman. 

HERMAN. 

Vänd (älan och kör unnan! 
Vrid hjulet mera kring ocii hjelp mig vältra 

tunnan! 
Courage, frUké tag!... tsM modig, djerf och 

stol^, 
Uppvic&k din' hiiistaéch , kiiäpp opp din väta kolt. 
Ditt granna bälte tunnt kring bomullsskjortan 

linda , 
Att med éh ledig atm dé tunga åmar vinda: 
Och du som rullar der tfied dina röda hjul! 
KUf ivtdeii if dilt sprund . . • Kör under detta skjul. 
Hvad ån ser ädel ut, när du af vinet hettas 
Oéfe' m^d did skäl Charmpagiie vid sprundet stär 

och svettas! 
Fort, krön med dei^iia qVist — Stå intet blyg 

och sen — 

n Afdeltt. Éacckén. Ofä. Capii. Bmn4i. U^ 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 

Krön sprundet med en qvist af denna blå syren* 
Sank sugarn längre ner • • • Lys hit med fack- 
en, Ede! 
Blif eldig y stark och kär • • • Kom, brottas i 

din vrede! 
Eir vill du intet slåss • . • Så tag min mandolin, 
Och ur ditt krönta kärl min stånka fyll med vin; 
Se stint ut, der du råi- och 4 din rustning prålar. 
Med bruna stöf velskaft och randiga knäskålar . . . 
Hvad numer liar ditt kärl? Kör kärran fram, lät se! 

Ea Rusk. 
Rossolis N:o 1 ... Vespedro N:o 3* 

JENSEN. 
Du raed ditt h vila spann, i skygd af facklans låga, 
Som gungar på ditt skrin och röjer din förmåga, 
Med kringlan half i mun, så frisk och ohapeau-bas^y 
Hvad är dig anbefaldt? 

En Kusk. 

Capitlets Malaga. 

IlfiRMAN. 

An den med bruna £äln, som står så röd i pannan f 
Med pipen tätt till mun och Ögonen i kannan. 
Kör fram , lyft ankarn opp ... Hvad bokstaf 

har du? X. 
Hvad numer och hvad sort? 
JENSEI^, 

Humburger N:o 6^ 



Digitized by VjOOQ IC 



151 

HERMAN. 

Men b vad ditt ök är stolt! Hör, hur det gnag- 

gar bara: 

Hör» mot dess fräna skrän hur bygdens hing- 
star svara: 

Yid deras ystra brunst och gnäggning hvar 

om ann, 

Trompetens sträfva klang är nästan lika dan. 

Ett präktigt edio hörs kring skogens kamrar flyga 

Bland postiljoners skrål, som sig från vägen smyga. 

Hvad bokstaf pä ditt sprund? Hvad sort har 

du beredt? 

En Ku^k. 
P . • • Pomerans-^ssens • • . Sötkummin N:o I. 

JKNSEIV, 
Hola! . . . Trompeten hörs!... Hvad nytt för 

•syn och öra? 
Se Trundman på altan • . . Var tysta , fö vi höra. 

TRIJNDMAN med en uppljrft urna, omgifven 
af facklor,. 

Qhor. 
Skåden hit, märk och mins: 
Movitz mer ej fins; 
Vårt ömma öga gråter.. 
Re'n hans mull samlad är 
I den urnan, här 
Trundman upplåter. 



Digitized by VjOOQ IC 



151 

Sjungom högt Bacchi lof: 
Sofve Movitz, sof! 
Sofvre han, gömd och glömd , 
Smädad och berömd! 
Nämn hans glada namn nu äter. 
Skåden hit, mäi^k och mins: 
Mövitz mei* ej fins; 
Värt öga gråter. 

TttUNDMAN. 

Jlvad må 'jag ej gråta 

Min bror, och bestört 

För ögonen väta 

Nu hålla mitt skört! , 

Templet jag åter 

Sorgsen upplåter: 
Hvad skall jag g(^a7 Jag gi^åU^r. 

H^ad skall jag göra? 

Templet förstöra? 
Ne}, jag skall hänga mig. sj.elf* 
Dock nej, du flod, du klara elf! 
Lät i ditt sköte min hamn sig få dölja: 

Öppna din bölja. 

Lät mig fö fbljp 
Med dina forsar, och dö. 
Men ack! hvad skall jag göra 
På denna så sorgliga ö? 



Digitized by VjOOQ IC 



1S0 

HiFad olust, sömn och gråt i d^ta Floras hof! 
Oppf kyaU, fcdj med oss! Opp» ligg ej der och sof ! 
Mitt öga bjuder mig, se'n vi våp btfmn uppletat, 
Ser'a jag» tröt» viod oclf vågV mot bafvets böl* 

jor streCat, 
Och se'n med sång och sorl jag anfört Bacchi tropp , 
Att nu sin hvila lä. • • ^PP» ^^^h ^es dig opp! 
Du templets dörravård, i all din ångst odi syi a , 
Bfed drofvors hängslen prydd och vSpnad med 

din lyra. 
Som skrattar i din sömn» sä flottig som en ål! 
Skänk mig tid dagens blick en halfpart ur din skåL 
Of^f ligg ej der och pip och kottra som en dufva ; 
Märk, från den gyUne skyn till minsta svamp 

0€b tufva, 
Vid morgonr<Hliians rand, som fläktar opp och ner, 
Hnr glädjen sv^Urmar krii^ och all naturen kr. 
&y soln im glittrar fram, dess stråkr käns så sköna , 
När ur en kulen sky det regnat' kring detgiröna; 
De späda vindars fläkt all nejden öfverfar 
Ock från en kylig .sömn gör egats himia klar» 
Från löfvén perbr sti*ös, pfi elfven skuggan spelar, 
Oofa tittens tysta Ond i dimmor, sig fördelar: 
Den mörka flugan flyr; fast ögat ser ej hvart, 
I gyllne punkters spel, som skifta grönt och 

svält... 
Xänn sötman af den hikt, som från det pkn- 

ket ångar. 



> Digitized by VjOOQ le 



154 

Der Movitz' hekatomb tnstängei* flodens gångar: 
Hvart iöf der helsar djupt en mild upprunnen sol , 
Ocb tuppen ur sin glugg re'n första gången goL 
Naturen vaknar , bi*or! Allt fältet no uppklarnar. 
Med stampar» sågar, varf, med valkar, hjul och 

q varnar: 
På åkren plogen vänds, i verkstan släggan hörs, 
Odi sluparna på sjön med spända segel förs. 
Opp ! ligg ej der och lyss , och dina strumpor valkar 
Känn, gubbe, h vilken lukt vid vestan vädrets 

svalka! 
Hvart träd sitt rökverk bär åt Flora högt i skyn, 
Hvar fisk, i lek och rom, försilfrar vattubryn. 
Med purpurröda ben de hvita tranor hoppa. 
Sig skoftals, par om par, i templets rännil doppa: 
Den röda kråkan yfs: papgojan, gul och grön, 
I mandelträdets topp sig ruggar, ung och sköo. 
Inunder björkens blad, som daggens perlor kyler, 
£n hämpling, vaknad nyss, sitt gi^na hufvud 

skyler: 
, livad är hans sång ej fri!... Hör, Åvall, iyss 

åt lund!... 
Men nej, han snarkar blott» och bara drar på mmidL 
Kring kullar, &lt och f|äll, på bergens kalk och 

skiffw, 
Drifs templets hjordar fram af fogdar och kalifer. 
Hör, bite*, du Bacchi man, vallhjonens glada skrål. 
Vid solens, bleka blick och fkstets röda prål! 



Digitized by VjOOQ IC 



155 

Hör jägarns första skott , som mellan träden 

glimmar, 
Och se, hur rökensr dunst i Ijusblä rundlar immar. 
Än dallrar smällens dön i skogens brutna hvalf, 
Vid hästens rädda språng, som i sin loka skalf. 
En bäfvan och en flykt iinellan löfven rasar, 
Åf all den skrämda flock, som skingrar sig och 

fasar : 
Bofinken söng och föll • . . Talltrasten sjunger 

än • • • , 
Men, gudar, hvad tumult! H vad nyttalarm igen! 
Betrakten öfver allt • • . Hvad mycke folk och gäster ! 
Allt Bacchi Ridderskap, Prestinnor, Barn och 

Prester, 
Okände Vandringsmän, i kyllrar, stoft och dam. 
Som mellan stöt pfi stöt i trängseln rusa fram! 
All vägen är betäckt af friska, muntra värdar. 
Som hvar och en sin gäst- till Bacchi dyrkan härdar. 
Der de vid trädens skygd i öppna luckor stä. 
Och dagens frukost, punsch, i kurbitsflaskor slå. 
Helt tätt stflr vagn vid vagnoch kuskamei rader, 
Bland pikar och gevär, stöfletter och scha vader: 
En mängd af lass och klöf jemt flärdas om h varann , 
Till templets portar fram, med blomstei*krönta 

spann. 
Hör Ceres' drängars skral, som grensle stä pä 

sprunden : 
Hör, hur de sjunga gladt vid första morgonrunden! 



Digitized by VjOOQ IC 



156 

Opp, Åvall, se pfi mej! Sehvad jag har, och välj, 
En bägare med vört, vcspedro en butelj. 
Se, hur min vört så skönt vid bl&sten skum- 
met krusar 
Och öfvcr bägarns brädd i hvita fraggor frusar . . . 
Den kärnan pä din läpp, den oljan 1 din göm. 
Bär lifvets helsodrjck och dödens läkedom. 
Men, Bacclii Söner, J! Stig några fram i hopen. 
Tag denna urnan mot, och dessa tömda stopen: 
Begråten Movit^, stoft. 

Min gråt bör ,e| bli döljd. 
Då jag nu ser din färd, af Charons andar fölfd: 
Dig, Movitz, menar jag... Topp, håll, slå vad 

om supen, 
Ätt Charon aldrig haft så dejlig själ på slupen: 
Gutåir, du sälla själ! 

O du, du glada bygd. 

Der jag hans lyra hört i dessa lindars skygd! 

För hvar gäng som du satt i denna labyrindi^en. 

Med tummen mot din bas och fingret krökt pfl 

qvinten, 

Och som jnitt hjerta mins, intill den stund^et dör. 

Hur groft, med drill på drill, du söng Bril- 

lante Jleur : . . 

Men ack! din mun är kall, fbrvissnad är den 

handen. 



Digitized by VjOOQ IC 



151 

Som med $å glada ljud förtjuste denua stranden : 
Den grottan mer ej syns, der du, min Pythias, 
Beundrad för din konst, sjelf stifta din Parnass; 
Der du . . • ack! tillåt mig att med din urna stanna . . . 
Der du sä ofta satt och pimpla ur min kanna, 
Just denna kannan, den, som A vall kastat här. 
Som gjort så mången gång Olympen i dig kär. 
Men, himmel! han är död: hvad hjelper mig orera? 
Hans stoft ju läng* se'n gömdt inom sin gyldne lera ! 
Du der! stå ej oeh svalg, med ögonen ihop, 
<!)eh ur din våta glugg fäll tårar i mitt stop . . . 
Ja, när han slöt sin sång, så var det, så att tala, 
Som svalans flygt till bo bebådar nattens dvala. 
Som guiDsens brak i byn, viddagens bleka rand, 
Betyder lammens lust att isomn^ efter hand. 
Ty vid hans sista pust i krogdörrn hos Madamen 
Af brödralaget strax försvann den gamla stammen: 
Den kasta sin gol på nacken tungt och gick, 
F)n ann sitt oboe inunder armen fick. 
Den tredje, full med dun, stack flöjten i syrtutcn , 
Och alla oboe försvunno i minuten; 
Trumslagarn h^ngsjet prqmt opp öfvei' hufvud 

drog, 
Och hvälfde trumiuan kull vid krogdörrn der 

han stog. 
Men Movitz fins ej mqr... Kom, följen mi^ 

ell' huru ? . . . 
Il llfiteln* Bficchan. Ord. Cfipit. Ifandh 14 ^ 



Digitized byVjOOQl^ 



158 

Der ser ni Movitz' bänk gi*önmfilad oeh af furu| 
Just frän den gi^anens topp, der deom bänken står , 
Man ölcapellets torn rätt fi*ain i sigte fär. 
Den dunkla lyktans sken en sirilig skymning 

kastar, 
Hvart ut soDi ögat ser odi hvart åt foten hastar. 
Der står hans kersbersträd , af daggens drop- 
par hvitt, 
Inom hVars fordna "skygd han slog båd' bom 

odi qvitt. 
Der ligger käglan kull och klotet fullt med mossa , 
Och der vid grottans grind, der luntan brann 

och blossa, 
Hans stöfloroch carpus än ligga q var i sand, 
Hans stångpisk, styf af blår med svarta^ par-^ 

duband; 
Hans fuUmagt, mögliga grön, med krumelurer 

skrif ven , 
Kringlindad om en ost, förbränd och sönderiifven; 
Och der — Hvad? ser jag rätt? — Bredvid den 

halfva skon, 
Hvad ser jag? Himmel, ack! hans capitulation 
I ranniln vicklar sig bland skal och äggegulor. 
Med gulbrunt stort sigill , standarer, klot och kulor; 
O Gudar! se hans vest — hans tröja, lapp pä 

lapp; 
Fins der en skilling? Nej! nej, blott en ergad 
^ knapp. 



Digitized byVjOOQlC 



1911 



Ack! mligtar tidens kand vid de$$a nejder röra, 
I grund det glada folk förgöra och förslöra? 



Men ack! vid denqa syn allt ökar mina q val. 
De hvita snäckors präl, de röda musselskal; 
Kring grottan Eols harm i blomman sorgligt 

h viner; 
Allt visnar vid hans suck, från dessa små jasminer. 
Till ekens stolta stam, än helgad der han står. 
Sä bär han ej sin topp sä vördig som i går. 
Och dessa åkerfält» med gyldne ax betäckte, 
1 sin fbrvandlingslag påminna mig mitt slägte: . 
De blad, ju9t dessa blad, som gulna kring min fot, 
Afskildra mig min min, när döden tar mig mot. 
Se dit ät, mita bara, förbi de höga ekar, 
Längst in 1 skogigas ryiad, dit in fit, dit jag 

pekar. 
Säg , ser ni ndgot träd ? « • . £n tivit och yf vig stam f 
Hvars rikt beprydda löf ur dimman glittra fram? 
Tit>» lbiT'a de röda bär häraä$t boiioben hickar; 
Att kanske på min muUmaapimpineUa ptoqkar. 
Och denna hand, som förr i ständigt sus och surr 
Till gjb^s^l stirltokt^s ^t••.dum cqpiat, ^apiiur. 
Ja» förr än dessa ben hint fmitt ti)l skördeandein , 
Är Uan i min häl och skntan nära stranden» 
Ty $å är lifvats ruii4 kring denna trinda boll. 
Eit Megols ele&nt, med Kelsaims pafa$i(>l, 4 



Digitized by VjOOQ IC 



En Kaiinakan, insvept i sjelfva Mahoinets låna. 
Är i en blink ej mer än denna pris Havana; 
Sjelf Storvisirn till häst inom en väpnad krets. 
Bland dubbla svansars fläkt pä pikens gyldne spets. 
Och Dogen på sin thron i glimmande gondolen. 
Är i en blink ej mer än denna tomma skälen. 
Kring allt» hvart tankan fl jr i all naturens glans, 
Stär döden tyst pä lur, som spelman till en dans. 
Den sämsta snöpings lif, den skönsta Sultaninna, 
Allt måste flux om bord vid Charons rodd 

försvinna ; 
Den Movitz, verlden ägt, måst sträcka sina knän 
I samma svarta sump, som Caesar och Eugene. 

Hvad kolet vattnspel, som ned i droppar folier, 
Försilfradt i sitt skum, bland jaspis ochcoraller. 
Som med en kylig fläkt i gyldne vasar sprids 
Och genom nya rör till nya hvirfiar vrids! 
Bland dessa vattensprång , der dygnet om de sqvala , 
Vid trädens kulnå rusk dch all naturens dvala. 
Syns Bacchi hjeltavs stod kring kullar httr 

och der. 
Som hvar en på sin spets en upphöjd stjerna bur. 
De äldsta • Bacchi män, som trotsat tid oeh lastar. 
Med nakna hufvuden oeh kransar af albaster. 
Har' konstans lätto hand i Floras portar ställt* 
"En Noaeh, kri)nt bland dem, syns naken i sttt till. 



Digitized by VjOOQ IC 



161 

Ned om hvars gjutna bädd sig Ivänne Djmplier 

smycka , 
Som manteln från hans länd med yra ögon rycka. 
På stöden raidt emot Cambyses' skugga står, 
* Der snillets stiirka drag sjelf fasan öfvergår; 
Ett barn, med böjda knän, det raglar och det 

blundar^ 
För en tyrannisk pil, som blodels utlopp rundar. 
En Tantalus, utsträckt, långhalsig, svart och ful, 
' Fördöramer i sin törst sitt snabba vattenhjul . . . 
Men i den stolta park, der träden sig fördela. 
All Fröjds vällust syns i stela marmorn spela: 
En Ähala, så yr, af konsten eldad skönt, 
Med benet sträckt till skyn, spritt naken står 

och krönt; 
Dess axlav, barm och bröst Cytherens värma målar. 
Fastän dess ögons glans ej mer i tiden strålar; 
,Och på en marmorhäll, bland Cupidoners spel. 
En AhaUba syns, vidöppen, ka)l och stel; 
Dess hand, med blommor full, en lusta tycks 

bekröna , 
. Som ögnas vid ett veck uppå det runda sköna ; 
Zephirens lätta blåst och flodens väg än mer 
Ät denna helgedora de sista pustar ger. 
Men ack! hväd furiers språng, som sira golf och 

väggar! 

II Afdelo. Bacehan, Ord. Cmpit. HaudU 14* 



Digitized by VjOOQ IC 



HM 

De h?ita gipsyerk . . . allt, allt, allt min sjil 

uppäggar; 
Till LlagaD, harm och qval allt, allt beveker mig: 
M& urnan krossad bli och Trundman dö med dig. 
Må denna källans sorl, som rinner mig så nära, 
Frammullra i sin fart helt tyst Neptuni ära. 
Men 'måtte detta stoft, just denna usla jag, 
I hafvets bottnar strös vid Jofurs dunderslag. 
Ack, Vänskap, hvad du är !^) ^g tror, i Bacchi rike 
Du Kärlek nämnas bör, som nSnnste hans gelike: 
Den ene kogern för med sötma och med sorgi 
Med söta drufvor fylld den andre bär sin korg. — 
Hvi skall min skröplighet sin morgon se allena? 
Hvi (kv mitt stoft med hans sig ännu ej förena, 
1 samma kärl bli gömd t inunder Bacchi thron? . • • 
Men Movitz' fest begyns: snart nalkas procession. 
Allt Bacchi manskap svängs plutonsvis mot 

h varandra,. 
Inom hvavs flyglar fromt de krönte hjeltar vandra. 
Och åter framför dem en rad af spelmän går, 
Som under facklors sken pä svarta trummor slår. 
« o # 

Emellertid som visst en eller flere timmar 
Capitlet samlar sig, der templets ungdom stimmar ^^ 
Och som lantéli^än syns på Olcapeliets port, 



O ^ lasei i Bellmant forstt utkast: i de bif ge tr^ck- 
ta nppiagorna: Och, vnmkap^ hvad du rrrPDetaed- 
nare torde vara tryckfel. 



Digitized by VjOOQ IC 



168 

Välan! kom, följen mig till en sä lustig ort. 
Lät opp, du Bacchi man, som innanföre talar! 
Din äppna fensterluft och dina varma salar» 
Bin skorstens mörka rök mot dagens ljusa rand 
Och ängan af dig sjelf, som tittar ut ibland. 
Den eld, hvars glöd och kol kring dina kett- 

lar sprakar. 
Der du med skopan står och ideliga smakar» 
Och brödrens hesa skrål vid systrarnas alarm 
Gör, att vi vänta svar vid bägarn från din arm; 
Din lappmudd och calott i Juni milda dagar. 
Ditt hvita, glesa hår, som tolkar tidens lagar. 
Gör, att i Fröjas hof du mer ej syns så ung. 
Med nymphen i din famn, sjung, fader Bäck- 
man, sjung! 
• • ft 

Om ödet skulF mig skicka 

En skön och dugtig flicka, :|[: 
Att med sitt pip och qval mitt fromma bröst bedra, 
A, a, a, a! 

Jag skull' ej som andra göra. 

Efter folkets sqvaller höra; 

Den henne ville röra. 

Skull' mig betala bra. 
Ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha! 

Den henne ville röra. 

Skull' mig betala bra. 



Digitized by VjOOQ IC 



164 

När kon gick ut till andra, 

Så skuir jag hemma vandra, rff: 
Emellan skafferi och källarsvaln — hva ba? 
A, a, a, a! 

Jag skuir intet bry min hjerna 

Om den prydnad hon mig ärna. 

Blott Bacchi saft och kärna 

Flöt i buteljerna . . . 
Ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha! 

Blott Bacchi saft ocli kärna 

Flöt i buteljerna. 

* # » 

Om hon mig sängen neka 

Eir ut åt dörren peka, :||: 
Det kosta kanske pä -^ men mor hon vill så ha. 
A, a, a, a! 

Om de främmande, kan hända, 

Med pistolerna uppspända. 

Mig kasta öfver ända, 

Hvad skuir jag göra? Hva? 
Ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ba, ha! 

Mig kasta öfver ända, 

livad skuir jag göra? Hva? 



Der kommc, till exempel. 

En andlig man, ur tempel, :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



t«5 

Som med en vörclig list drar af sig handskarna .. • . 
A, a, a» a! 

Som han är en man af värde 

Och jag trifs ej bland de lyrde, 

Sä går jag mina fhrde 

Och lemnar tofflornh. 
Ha, ha, ha» ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha ! 

Så går jag mina förde 

Och lemnar tofflorna. 



Om se*n af garnisonen 

Kom den och den ^Baronen, :||: 
'Min hatt i fenstret sfig, bland andra hattarna, 
A, a, a, a! 

Och jag skulle blott bejaka, 

Att jag sofvit hos min maka, 

Helt säkert jag mig staka, 

Och stoge chapeau-bas. 
Ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha ! 

Helt säkert jag mig staka. 

Och stoge chapeau-bas. 

» # # 

£n ann gång kunde hända, 
Jpg ville hem ät vända, :||: 
Och ljuset ännu brann emellan luckorna , 
A,a,a,ay 
Att min ängel börja spotta. 



Digitized by VjOOQ IC 



Mig bäd' prygla och hundsvotla , 
Och kanske ur sin potta 
Ge mig • • • et cet^a • • • 
Ha, ha, ha, ha, ha» ha^ ha, ha, ha, ha» ha, ha, ha! 
Och kanske ur sin poUa 
Ge. mig ... et cetera. 

# # # 

Men säj pä tro och ära. 

Säj, kan man mer begära, :t|: 
Än när jag sjelf ser bort och häller Ijusena? 
Å, a, a^ a! 

Se'n, när jag dem ajelf ixisöfveTf 

Kiinskey om jag dä b^höfver, 

Knapt ett glas vin blir öSvef 

För mitt besvär*.. Hva ba? 
Ha, ha, ha, ha, ba, ha, ha, ha, ha, ba, ha, iia, ba! 

Knapt ett glas vin blir öfver 

För mitt besvär ».. Hv9 ba? 



TRUNDMAN. 

Kora , skrala gubbe ^ kom , som skrattar ät din aska , 
Som näsiös dansar om i ringen med de raska, 
Som med din tuiiga fot rör Fröjas mjuka bädd 
Och med din röda plym bestiger graf vens brädd : 
Kom , tag ditt krus i hand , och dina lockar kamma» 
Gjut döden i ditt kärl vid morgonrodnans flamn^i 



Digitized by VjOOQ IC 



1«7 

Men glöm dess malört bort pä bolsti^en i pauian... 

Hola» hamra ter, klang! Här stötes i basun: 

All nejden hurra hörs, kring kärlens sprund 

och fragga» 
Trompeten stötcs stolt vid åsyn af diti flagga. 
Trumslagarn hvirfveln slår, med dubbla slag 

på slag, 
. Och luften mulnar bort af folkets andedrag. 
Kring allt hvad ögat ser, åt kullar, berg och branter, 
1 möi-ka flockar sprids gevär och musikanter. 
Opp, samloras, mina baiti! Med andakt bugen er 
För all den härlighet, som Movitz' aska ger. 
'o « » 

Men skåden . . . Himmel, ack! , . . Hvad ömt, hvad 

s.könt!, . .Jag bäfvar ... 
Märk, efter spelets tropp Presliunan Ullasväfvar, 
Med svart utslagit här och guldgult damast-släp: 
Betrakta hennes glans mot allt det mörka skräp 
Af Mollbergs stora v«]ikt, som framför går och 

slingrar: 
Märk, hur dess hvila hand på mandolinen fingrar. 
Hur hennes bindel skönt af vädrets ilar förs , 
Och huru lätt dess fot inunder kjorteln rörs. 
Den lilla pennans skymt, som ömt på strängen 

khngar. 
En liten fjäder är af Kärleksgudens vingar. 
Men hennes röst dertill , vid facklans eld och språk , 



Digitized byVjOOQlC 



Gör sjttien sA förtjust soiu lustan rädd och spak. 
På vägens blomstersträt 9 6om opp flt templet 

syflar. 
Märk, hur precist sin fot hon efter takten lyftar: 
Se hennes toffelblad, broderadt guld i grönt, 
Hur, vid hvart steg hon tar, det strålar högt 

och skönt. 
Hvad mer än. dråplig syn! Märk, märken qfin-r 

nolisten : 
Märk, mellan hvar cadans af främsta oboisten, 
Hur hon slår benet opp, så sulan syns på skon; 
De blunda och de le i hela procession. 
PufT! hvad det kostar på! När hon ser ner på 

kragen , 
Knapt tippen uppå skon hon skönja kan för magen: 
Den uppsvälld är och hög, och liknar en pulpet. 
Der Ästrild' haft sin post och leranat sitt signet. 
Kora, mina kära barn! De nalkas oss så nära . . . 
Tänd, tanden facklorna! . • . Soldaterna de svära . . . 
Hvad stormen ökar sig, med slagsmål, tvång 

och hot! 
Opp, låtom oss gå ut att taga dem emot. 

TllU^D»U^ med Oiflrofi. 
Sjung, mina söner, alla tolf! 
Sjung efter mej: se på kärlet jag förer: 

liyfl på karpusen, 

Fl^kt^ med ljusen. 



Digitized by VjOOQ IC 



169 

Hojen opp krusen, 

Commendörer! 
Stänk persico kring templets golf: 

Stäqk ratafia, 

Sjung vår litania: 

Noacli, Maria y 

David, Uria, 
Ej denna urnan dem tilHiörer. 

Rent i botten! 

Lyft; på calotten! 

Drickom om i botten: 

Sätt uppå calotten . . . 
Sen pä mej, se livad jag bär: 
Fallen neder, jag besvär: 
I den urnan, just den här, 
Movitz' aska samlad är. 

Chor. 
.1 den urnan, just den här, 
Movitz' aska samlad är. 

TUTTI. 

I den urnan, just den der, 
Movitz' aska samlad är. 

ULLA WLNBLAD. 

P^estinnor! bugen er, med bittra soi^geq vaden. 
För Trundman, der lian går inom de glesa träden: 
Mot dagens löda skymt ocli ljusens bläcka sken, 

II Afdeln. Baeckan. Ord. Cajiii Bamfi. 15 



Digitized by VjOOQ IC 



Hans skugga sväfvar frasi ^ lut^d i allén. 
Än armarna i kors det i»ör&a k^rl^t lyfta, 
Då tusen hurra hörfl^ af d^m $om g&, ocb sivyfta ; 
Än gubbens armar lågt, i vördnadsfulla stig. 
Till jorden sänker d^t och åter korspr sig. 
Men på hvem lyssnar han? Hvem är den der 

charmanta, 
I språnget JensQn lik, som idlig hörs discaiiita. 
Söm, pussig, blek och stinn, med håret i en lock. 
Sin flaska rycker opp utm* sin puderrock? 
Han ljusblå strumpor bäiy den glada Bacchi- 

vännen. 
Omaka , liksom han , i skorna messingsspännen . . . 
Hör, hur han grälar jemt , så vindögd , plump och 

stinn ! 
Men nu, nu sprang han bort, längst in iskogen 

in . . • 
Hvad är jag intet trött! .• . De kulna moln, ^pm 

fläkta. 
Gör sömnen mig så söt, att ögat må försmäkta: 
Knapt mina ögon se den Trundmaq i sin nit. 
Långt mindre örat hör hans sorgepsalmer hit. 
Men ödet och vårt kall i stillhet må vi lyda. 
Med ömma klagoljud, att vinets dyrkan tyda; 
Opp, systrar, slumren ej! Lät nattens andar fly! 
Snart Bacchi eldar sprids i dagens öppna sky: 
Snart Presterna med bloss mot altaren sig stöda , 
Odh inom gallren snart skall ofFerbloden flöda. 



Digitized by VjOOQ IC 



Iti 

Kom, Trundman vihlcar öss, och viftar med 

turban; 

Nu ropar Canslérii — Marsch! — och Mollberg 

står på plan. 

Betäcken edra bröst: Vår sköfihet må vi dölja . . . 

Oppi öss är ät!hek1dt, näst efter Trundman följa. 

Trompelens frätia tjud ^^ér kläng i skog och mark: 

Med atidakt följen mig och templets I^atriark! 

ULLA WlNttLAD 

framför Choren af Preitinnorna. 
Sjungom, systrar, Fröjas ära! 
Fast vi Bacchi rökvierk bära. 

Fröjas ära :|j: 
Våra varma bröst begära. Fin. 

Vi bekäntoa faenififes låra 
Och Gudinnans kg besvära. 0. c. 

Cansleren. 
Du Bacchi Corporal, och Ordefts-Granadörn! 
Dig anbefaller jag, som Marskalk af likörn. 
Gör rum för procession» 

Chor. 
Under facklans duakk låga 
Vi till Baechi gårdar tåga. 

Men vi våga :||: 
Klandra dödens pil och båga. mn. 

Sfffåt 086 BågoB om vår jdågn» 
Blir det svaret på haas fråga. P. c 



Digitized by VjOOQ IC 



MOLLBERG. 

Nun woll'n wir salutirea: 
SchiUre! . . . Auf axel! . . . Scbtill! 

Cansleren . 
med Ordehs-carajin^ framför basfiolen. 

Nu är jag just von bieren^ 
Sä att i all den glans |ag sväfvar, som Prestaf, 
Knapt handen orkar opp, att lyfta hatten a£. 

M0LLSER6. 

Schiltre! ... Auf axel! • . . Schtill! 

Cansleren, 
Tack vackert f^r besväret f 
Märk, Bacchi Bidderskap! När Mollberg rör 

geväret 9 
Så må vi buga oss och klinga med h varann: 
Upplyftom carafin! . • • Se nu, nu skyldrar han! 
Det kallas tempo det, så kunna nacken vrida 
Och med en af vig hand geväret slå på sida. 
Bli vindögd som en uf, stå raker som en stör» 
Chor af Procession, 
Ah! Monseigneur *) 
Är just i sin galla: 
Fallarilallar 
För din mustasch -måst döden knäfaTTa^ 
Ah! vot' serviteur! 
Cansleren, 
Tack, fader Mollberg, tack! Tres humble serviteur I 



O £a maium ett å 9on maitre — 



Digitized byVjOOQlC 



178 

Framför din bataljon din egen skål vi dricka. 
Hvad du ser tapper ut kring halsen med din brickal 
Och med den mössan, tänk, sä silfversmiddochhvit» 
Hvad du drar hjeltar fram för spetsen af din plit! 
Din mulna anletsfUi*g» din hvita lock vid öra 
Och dina ljusblå skört ^ med hvita veck, må göra, 
Allt bildar dig så skön bland trummor och gevär. . . 
Klang nu, nu skyldrar han! . . • Bien obligé 

mon cher! 

CAor c/ Pi ocesiion. 
Bien obligé! 
Nu skyldra de alla: 
Fallarilalla! 
Mollberg, din skål! • • . Lät fluidum svalla 
Och ny sötma ge. 

Canslcren. 
Hvad du ser dejlig ut, du Mollberg, för paraden! 
Din like näpplig nämns i hela Henriaden. 
Men J med basfioln» J raska gubbar ^ märk! 
J bröder, tumlen ej med Ordens speleverk. 
J kommen väl ihog, hvéms hand rört detta 

skrofvet: 
Knapt sådan Meckel (ins i Meklenburgska hofvet. 
Gä jemt i takt... jemt, jemt • . . Jag säger än 

en gång: 
Hans like aldrig fås på valdthorn och bassoog. 
Han trotsa i sin tid Soprano i Neapel, 

U Afdelu. Bacchan. Ord. Capit. Handi, 15^ 



Digitized by VjOOQ IC 



ir4! 

Bezzozai i Turin och m&ngen ann Constapel, 
När med en pnssig kä£t han momsa. på sitt rör^ 
Ock det för ett patrask» som isteft kmr gehör. 
Med ögonen ihop ocb nfisaa i syttnte», 
Haa svängde aftoe, så tonen gnäll mot kmnÉeiir 
KaiEiraten midt emot» rödbros^^ tjacLoch stinn^ 
Smög 0(ia saiama ton uti siibt vakkliom in. 
Men himmel y hvad alarm! Be'& börjas nu med 

sängen : 
Sväng sakta 9 Bacchi män, t denna blomstergängen. 
Du der, vakthafvande vid basfioba framför! 
Höj facklan högre opp och pä karpusen rör: 
Lät kring fiolens hals dess klara gnistror skakas. 
Och svinga din karpus bäd' framät och tillhakas. 
' Klang, Öman Fodermarsk, du Bacchi Cora- 

mendör ^ 
Med benena. i kors och heLsning frän Skanör! 
Ja, du, du tömma vill fem stop och intet yra? 
O Gudar, h vilken gäck! Han är placat af fyra. 
Drick ut din krönta hälft, ryck in uti ditt led,. 
Och blif en kostlig länk i denna väta ked. 
Noch än , ur carafin, vid spelets storm och dunder. 
Må vinet gjutas ut... Klang, Löfberg!... Häli 

inunder! 
Stig fram, du Bacchi man, i ditt incognito, 
Med hufvu*^ utan hatt och foten utan sko . . . 
Marsch! Vid trompetens skräll, slå benen opp,^ 

marschera : 



Digitized by VjOOQ IC 



175 

Mot basfiolens hals sank bröst och skuldror mera, 
Och skingra facklans eld , vid den uppgå nde soln , 
Från dentö pust och flämt, som vändan med 

fioln. 
Sjung — • Sjungom alla örat — Re'n mina läp- 
par snyfta. 
Vid åsyn af det kärl, som Trundman nu upplyfta; 
Sjung efter honom, barn! Upphöjen liand och 

mund ! 
Ty Bacchi fest begyns, och just på denna stund. 
Förenom våra ljud med all den .starka skara, 
Som vandrar framför oss, att Movitz' stoft bevara. 

o o o 

Upplyften edra krus, med famntag åt hvarann! 
Nu öppnas templets port . . . Men hvem är den- 
na man. 
Som redan solens glans till vinets fest förblindat, 
Som, naken öfver allt, sin krans kring medjan 

lindat. 
Som mot sitt hvita skäggs inom sin svullna famn. 
Vår Mövitz' lyra bär och jollrar vid hans namn? 
Opp, Åvall, opp, seigneur! Ej tid att längre sofva: 
Opp, klinga på ditt spel. . . med oss dig hemförlofva 
Till templets helgedom... Men säg mig, hvad 

han tror . . . 
Hör på hans vilda säng! 

ÅVALL vid tempeldörren j med Ij-rari. 
Tom är liiin flaska » tunnan utrunnen , 



Digitized by VjOOQ IC 



17» 

Guld i min ficka var aldrig uti. 

Knappt den träsändan ännu är spunnen. 

Fullt till det blaggarn min skjorta skall bli. 

Och till en jacka, prydd med snören, 

Väfd utaf getragg, lagom stor. 

Fan ta som tror, att klädsfabrikörea 

Ännu liint födas och ögnat sin mor» 

o o 

Jag beter Åvall, bror! 

a o o 

Tom är min verkstad: knapt fins der verke, 
Knapt till en pinne att slå i -en klack; 
Aldrig en stöfvel, inte ett märke. 
Aldrig en sula . . * nej ingen , stor tack t 
Afklädda vaggar, små och låga, 
Nedruttna golf, med beck och talg. 
Men änd& klang! Mitt stop, i full råga,. 
Fräser rossolis och glödgar mitt svalg. 
o « o 

Af sorg vid Movitz' död, J kostliga Seigneurer,, 
Jag legat här tvS dygn. 

# » « 

Just häl' på trappan, ensam, allena. 

Jag nu mest legat tvä dygn vid mitt stop; 

Och med min klabg på denna här sena. 

Templets a Q ungdom jag bådat ihop. 

Just under dett;) mandelträdet, i 



Digitized by VjOOQ IC 



m 

Der na papgojan skrattar fräckt; 

Der har jag spelt och sjungit det qviidet. 

Som all naturen till klagan uppväckt. 

Canslcrcn. 

inträden , Comniencförer , 
I ordning, par om par! 

ÄVALL. 

Lamporna fladdra, facklorna spraka: 
Bastårna gnägga, och Trundman ser ner; 
Nympherna gråta, skyarna braka, 
Floden sig grufvar, och Eol han ler. 
Men, mina barn! I gråt jag somna, 
När jag min broders lirna såg . . . 
Träden då in: välkomna, välkomna! 
- Bacchus uppelde vårt blod och vår hog. 
* ff # 

Ack, om jag kunde stå. 
Och ögna blott en skymt af dem som kring mig gå ! 
Men, Gudar ^ hvad alarm! Mitt skrämda hjer- 

ta bäfvar: 
Min syn förvillad blir i mörkret, der jag slräfvar. 
När i min blota sömn, vid denna lampiins sken. 
Jag nyss pä trappan låg i porten här allén. 
Och dä mot vädrens blåst jag under trädet grina 
Och jag såg opp och drack, så hördes luften hvina. 
Jag såg, och lyssna ömt uppå de stumma dön. 
Som ständigt höras hit vid Charons rodd kring ön. 



Digitized by VjOOQ IC 



Än skymta äran fram> ooh än sägs hela radeti 
Mot flodens, hvita fta^ i vassen hvälfva bladta: 
Än flög en korp förbi, och än vid blixt ook rök 
En fiskmås dyka ner, och opp ät flög en hök. 
Än tände sig ett bloss, och än dess eld sig dela. 
Än månens ljusa klot pä mörka böljaii spela: 
De nakna granars sus, de böjda aspars fläkt 
Och ufven, der han tjöt, mig gjorde sä förskräckt. 
Så bägarn föll ur hand... Men hör, hur fol- 
ket svärmar: 
Sjelf Trundman frammanför, i släp och vida ärmar, 
Hör, hur han sjunger högt, vid tusen fack- 
lors språk, 
J)e slagna hjeltars lof. . . Men ack, hvad storm 

och brak! 
Helt säkert detta folk vill Bacchi pressar klämma : 
Jag känner Ullas röst och Trundmans grofva 

stämma^ 
Och mins ätaiu i ttatt, vid lätnpän der jag låg. 
Hur präktigt slupatna mall bort i vikeii^ såg. 
I vassen öfvetallt, der offerhjorden ramar. 
De hvitä seglen sågs bland rod<^år6 odi pråmar, 
Tills slutlig vid tetl lAall uppblixtta iiélastraöd, 
Just satnitia den minut isom Tfn^dttan steg i 1a*d. 
Dess AjerfVa blick till skyn, dfesd röitå svett i 

paliliati^ 
Dess v6rdnäd$fulla tick, när ^blieta «]pptaa 

katitian f 

Digitized by VjOOQ IC 



llf 

H^ns staplande ^utår, röiT'n oljan halka in. 
Var värd Apelles' hand i målning mer än min. 
Men när hans bröst livar gång vid pipen flög 

och flåsa ^ 
Och hårets knorl så sträft sågs kring hans 

axlar blåsa, 
Och då hans öppna gap ^ med h vita tänder pry dt. 
Mot kärlets bräddar läg, nyss skuradt, blankt 

ocli nytt, 
Och från dess h vita skägg när ölet rann och sqvala , 
Så dråplig tafla, barn, kan intet guld betala... 
Men räcken mig en gäng ett spetsglas obemängdt: 
Gör ej min sorg så djup och ödet ej så strängt: 
Ett spetsglas pomerans « . . Men ack ! jag all- 
ting saknar: 
Jag utan vänner dör och utan glas jag vaknar. 
Min tanka grumlig blir, mitt hjerta saknar luft, 
Min anda sitt begär, min hjerna sitt förnuft, 
Mitt blod sin lugna fart, mitt snille sina lagar, 
Och kroppen allt sitt stöd, när hufvu så be- 
hagar . . . 
Men livad min oro oks i denna mörka vik. 
Af dessa nymphers skrål och dessa gastars skrik! 
I förgår låg jag här på trappan och cavera. 
Med hufvu' fullt af löf och glaset med Madera. 
Min hand var vänd till stryk, min fot upplyft 

till dans. 
Och detta gula skägg var stänkt med pom erans. 



Digitized byVjOOQlC 



180 

Ur denna Noachs bild, ur pi pen mellan låren. 
Jag skrufva oljan ut ock pressa sista tåren: 
Jag grät, och i hvar tår, som ned ur ögat föll. 
Det fräste finkel, barn, som hundra grader höll. 
I mandelträdets topp papgojan söng och h vissla, 
DA skrufven i min hand de skönsta toner gnissla. 
Gä bort ... lät döden sjelf afkyla min person . . • 
Mäo hurra! Trundman syns, och der går Pro- 
cession . . . 
Se Canslern med pokaln, hur hjulbent han sig 

- svingar , 
När Mollberg gör honneur och Ordens-spelet 

klingar: 
Kors, livad hans skugga bräns! 

Men ack, hvad dufna ök. 
Som uppför trappans brant uppklifva på försök! 
Klang du, du Mollberg, bror, med härpung och 

mustascher! 
Du ser mig ut, kamrat, som du har tömt fajtager. 
Hvad du tar tappra steg framför ditt krumpna led. 
Med pikens gyldne udd och mössan på en sned! 
Hur fromt syns i din marsch de h vita vådor blänka , 
Då du, med piken fälld, vill sorgeiloret sänka: 
Din röda Tyska läpp, förvillad i sin min. 
Befaller trummans halt och nymphens mandolin. 
Klang, Mollberg! Du är skön... Men, himmel, 

hvad jag skådar! 



Digitized by VjOOQ IC 



181 

H vafd röster och musik , dom Fröjas Tolk bebädaiH 
O Gudar! hvilken nymph, med svart» utslagit hår. 
Som främst pä trappan steg och fram till tem- 

let går! 
Hvad tskira kjoitlars fläkt kring hennes tofflor 

• spela y 
Soni under vädrens 'pust sig lyfta och fördela! 
Ack, Ulla! Allt ditt prSl förqväfver all min röst: 
Din skäl i denna vört! . . . Din bild i detta . 

bröst!.-. 
Trompetens uppbrott hörs . ...K^fing, Trundman, 

der du tråkar, 
Med urnan. mot ditt bröst, och om din hjelte 

sprakar ! 
De klara höjders brand, vid folkets storm och stoj, 
Gör dig, din skugga täck inom sitt flor och boj. 
Vid kärlets ädla tyngd du hedrar dendutjenar, 
När åt dess kalla stoft ditt hjerta varmt du länar: 
Gäck till ditt våta kall, som pryds af dina år, 
Inom den porten in , som för dig öppen står . . .. 
Ilola! pukslagarn hörs, och processionen skrider . . . 
Klang, Ede, klang din skål, der du på tunnan rider. 
Som brygdens Härold främst, till folkets tröst 

och gagn, 
Med rosor kring ditt sprund och facklor kring 

din vagn! 
* # # 

II AfJeln. Bucchun. Ord. Capit. UaiM> 1€ 



Digitized by VjOOQ IC 



181 

Men, kimmel! Se en mSn^d, spm .hosta ocfa 

gä luta. 
Som .basfiolens blpck i steg för. steg framskjuta: 
Märk, huru skrofvet, spräckt, vräks likt ett 

skepp i qyaf , 
Som sqvalpar mot den strand , der linan brustit af. 
Knapt skönjer ögat mer, vid brödrens våta möda. 
Än blott en horisont af näsor, blå och röda. 
« « • 

Du der, med lurn i mun, med röda mössan, du! 
Lät vimplen fladdra ut. 

Hur präktigt ser jag nu ! 
Vid oljekannans svigt det krönta barnet buga. 
Och flt hvar Bacchi man dess oljekaka truga: 
Vid donet af basun, inom sin slutna ring, 
Det ögnar fromt till skyn och bjuder kannan kring. 
Klunk, Mollberg, der du står! Klang, Ede, der 

du gungar! 
Och vivat Fröjas folk, som mellan spelet Ijungar! 
« « « 

Hola! der raglar en, som Movitz' stråke bär. 
För hvilken trumman rörs och ropas till gevär. 
Välkommen, gubbe, dii, som orkar drufvan pressa. 
Med glädjen i din mun och sorgen pådinhjessa! 
Din skalkhet glittrar fram på dina silfverhår, 
Wolfdauer, du som tyst så mången lagt på bår. 
Så en bedröfvad far vid dottrens gömda vagga. 



Digitized by VjOOQ IC 



18t 

Soih m&ngen svartéjnk mani uti sin hämd' och 

fragga. 
Träd opp till templets port: der inne önskas dig 
Ett majregn utaf öl i dina torra stig*. 
Gackj famla i ditt kall på denna klagodagen. 



Der danisår fram*enan[n^med nfäsani sönderslagen, 
I en déäd coupee, en charge! k trois pas; 
Grälmakar Löfberg» klang! Välkommen oéh 

hun*a! 
Hvad du har tumlat om och h vad du orkar fögk! 
Han är det, utan hatt, nied silfv'ei*glitt pä ögéf. 
Som franrtill på sin kolt ej mer än fodret har, 
Och baktiU intet mer än öfvertyget qvar. > 
Klang, Uiiherg, drick mig till! Snart mörgoto- 

rodnan flammar. 
Men , Gudar ! H vem är den , som trampar der 

och dammar. 
Med handen sträckt till skyn och ögonen ihop. 
Som med ett bittert skratt lagt locket på. sitt stop. 
Och hjulbent speglar sig i trädens glesa skugga? 
Hvem är den Bacchi man? — O stolta £hren- 

sugga! 
Välkommen i din ångst: kom, luta dig och drick 
Af denna högtidsvört, jag nyss af Trundmah fick. 



Digitized by VjOOQ IC 



M4 

Hurra! Se Jensen s|elf, bfamd folket hur hsM' 

drifver! 
Med peuiaii krökt i hand liaa ideliga skrifver* 
Han mumlar i sin skrift och ser pfi I>atal)on , . » 
Men Mollberg bugar sig, vid spelets klang.på bron; 
Allt folket bugar än, och templets vimpel blåser . . . 
Det Parentatorn är, så tjock som en Boråsen 
Bevar' oss,, hvad. hans hår. det fladdrar gult 

och str&ft! 
Bevare! Hans andedrägt snart- Tädrets våld för- 

qväft. 
Han Sr det, der i dorm, som nu sia penna hvässer. 
Som skall kring Moviiz. stoft. i. dag strö sorg-- 

cypresser. 
Klang! Portarna slås opp: allt Fröjas hoffolk syns: 
Der kommer Trundmah ut , och festen nu begyns. . 

Cansleren. 
Allt folket trade fram: allt lef vande hSiinne; 
li*äd fram-, och sjungen högt vår Movitz' sor-^- 

gemtiine. . 

Chor. 

Hvem är,. som ej vår Broder mins,. 

Eastän hans skugga mer ej fins? 

Bastän hans. vald tbom tystnat har,. 

ÄT skogens genljud ändå qyar* 
Än Floras foglaskara 
Skall ömt hans spel förklara:: 



Digitized by VjOOQ IC 



1S5 

Än jfigarn rid sii^ snara 
Skall pä sin pipa svara. 
Hur» ibland Orphei söner. 
Af BacdiifS krönt så skömeri 
Hap utan like var. 

PrestiMM, tdnd din eld! i Njrmpher, templets pi^ftl! 
Med dubbel skönhetsglans vid dödeBS géromål, 
Ul(gjjttten edier giåt • • • Men hör, pukslagarn 

larmar» 
flfed pinne hväifd i fiky<n ocb silfvensmidda aa luar* 
Eo präkt^ hvirfvel hörs i dubl^a slag pä slag^ 
Som badar nägot stort oeh nägot njrU b^^g. 
Med pinnarne i kors och tummarne i vädret, 
Gär klangen opp ät skjn och konsten ner i lädret: 
Hvad han ser miinter ut, den pukarn, och sä gladt. 
Med liten svart mustasch odi galonerad hatt, 
Nu trumW han till storms . . . Be var' oss, hur 

han larmar! 
Flyg, fljgen alla &am, med vidt utslagna armar. 
Mottagen denna man: det Paren ta torn är. 
Den sorgsna Jensen sjelf^ soj» nu vår gråt begär, 

Cansleren. 
Du Fröjas täcka folk, soj»t vrider dina bänder. 
Som mi vid altaret din fällda fackla tänder. 
Som, blottad i din barm, »ed din» böga bröst 

U ilffleln. Bucchan. Ord. CapiU HaudL 16^ 



Digitized byVjOOQlC 



l«ff 

Till jorden LastaF diglYÅr tyst , hör Jensens röst* 
Sukslagare, slå ^nl CPukQri 

3 spelmän och raljörer! 
Mit. Bacchi Ridderskap med Templets Commen^- 

dbrerV 
All denna menighet, som här i templet syns! 
N^dböjen edra knän. Pårentation begyns,. 
Och. klockan klämtar bön; 

Du 5 gubbe, du som snyftar,. 
Som stolt- vid basfioln den röda stråken lyftar. 
Som under facklans sken med hvita lockar står! 
Släok biossets dunkla eld, der dödens fasa rår,, 
doh fåll på dina. knän.. 

T raska köresvenner, . 
&m sprundåt Bacchi kärl, J brygdens ålder^ 

männer! 
Bppvicklén edra skört, till jorden fallen ned. 
Nu Parentatorn syns, hans uppsyn är oss vred.. 
Elux. hattarna utafl; 

Du templets gamla myi^a. 
Du bVygdéns ämbetsman af skylten N:o 4, 
Som, under trädets rusk och löfvens kulna fläkt. 
Dig här med l3rran iägt! Stig opp och var betäckt, 
Oeli-träd^i templet in.^ 

Du, Ordens-Granadören! 
i!Hed allt ditt manskap falt,. fall ned vid tern* • 

peldören.;. 



Digitized by VjOOQ IC 



Häng mössan på din pik » slå handen för ditt bröst : 
Nu träder Jensen fram ; med. bäf van hor hans röst. 
Pukslagare! slå an; 

TRUNDMATV. 
Allt folket fallé neder. 

mOLLBERO. 

Hau! Schilträä mit muskett .... geschwindt* i 

alle leder! 

TRUNDMAtr. 
Prestinnor! bugen er vid alla< klookors ljud. 

ÄVALL. 
Hvad djupa sorgeprål' orog^fva Yinet& Gud! 

En Harold: 
Stig, Parentator, fram T 

lENSBN. 

Nyss i de mörka vågor. 
Der nattens fasa rår, bland thordöns qvalm och 

lågor, 
Der klippans branta tyngd' högt öfver hufvu* står 
Och med en vredgad spets till. Jofurs sk3rar går; 
Ber bergen vältras ner, med brända löf och grenar. 
Och åter kastas oppnti ett regn af stenar; 
Der -en förtörnad flod sin klagan gjuter ut, 
Båd' fängslad.! sin fart och störtad i sitt slut; 
Der böljor utaf eld. ur Pluto»^ kamrar flyta , 
Som äig till h^re qyal i ljusa svall frambryta; 



Digitized by VjOOQ IC 



18» 

Der Tityufi fiirskdtekt CbrdomiDer Gudars Far» 
Då gatnea ur haas brast en bJodig lef^er dmr; 
Der Jättarna med harm sig ilfikefuUa rifva» 
Att pä h varandras rygg till himlarna uppklifva; 
Der Ijuon, med flärd af Hymens fackla bränd» 
Blir i en glödgad stiöm på hjulets axlar vänd; 
Der hvita bloss och sken ur tända ugnar gjutas. 
Som med en hisklig gråt än öppnas , än tillslutas. 
Och der en vredgad Drott, med krona af cypress. 
Sin stolta nyckel för, och spira utom dess: 

Gudar! just, just der, på denna giymma orten. 
Höll Plutos svarta vagn och hästarna för porten.. 
Skenbailigt såg jag dä vår Movitz oförtänkt, 

1 svart fotsidigt släp, med gyllne stjemor stänkt. 
Hans uppsyn tycktes vred, hans spfidda blic- 
kar kulna. 

Och kindrens sjuka &rg som axen, när de gulna* 
Men en trehöfdad luind jag bunden såg och kruoi. 
Vid denna mörksens port, uppt*est pä hafvet&skum. 
£n gi^ämetse odi nöd all örats känsla qväfde. 
Vid tujsen fångars skrål, som plågotyngder häfde I 
Och mot en gruflig eld, bakom en itänd lönn. 
De svarta Sikuggor sugs än vältra sig i sjön, 
Och än vid jernbasvm, hvars Jjud ny nöd för- 
kunnar,. 
Med brända hufvuden upplyiXa gap och munpar* 
filand gnistior, blixt och rök, sågs blodets ack 

och ve 



Digitized by VjOOQ IC 



Ti röda droppars spel förtviflåns målning ge » 
När frän den svafvelsjön, som storma ,. brann : 

och spraka. 
Benranglen flöto fram och bloden flöt tillbaka. 
Der samm en usel mor, med vilda ögnakast. 
Och höll en brottslig son i sina armar fast: 

Han äter, dubbelt vild, till fadrens bröst sig 

» 

slänger, 

Som våndas i en glöd bland halster, jern och 

tänger . . • 

Förvirrad i min själ, mig tycks, jag ännu hör 

Den jernbasunens skräll, som afgrunds bäfvan gör. 

En kuttra som en uf, en jama som en katta; 

Men Movitz, tyckte mig, i porten stog och skratta , 

Så tändren skallradé och ögonen föll ut, 

Jå, så att svetten rann och koka som en lut. 

Den svarta mantelns släp, den gula skuggans fasa. 

Gör att mitt stela bröst käns klappadt som en trasa^ 

Mftt hjerta i" mig kläck , . och gikten flög i ron : 

€erberus, templets hund, han nagga mej i skon. 

Allt nattens trolleri kring om mitt hufvud rasa. 

Och hvarut ögat säg, blott nya eldar brasa. 

Så uppsteg ur en rök en strålig hekatomb. 

Då. Movitz' hufvud^^brast och smattra som en bomb: 

Ur lågan giftet flög. och ormar ur det djupa> 

Der paddors svarta mängd bland krokodiler stupa; 

Bland vingar, ben och klor en aska breddes ut. 

Som ständigt flamma opp vid Eols hvin och tjut. *►— 



Digitized by VjOOQ IC 



190 

Men 9 Bacchi Ridderskap! om ingen mig hugsvalaf, 
Så vet jag näpplig sjelf » föi^ hvem jag stär och talar. 

TRUMDMAN. 

Allons! Ett glas Champagne! Pukslagare, slå an! 
{^Pukorna horas ^) 

Parentatorn* 
Slik kräslighet — gutår! — sjelf Croesus aldrig 

fann. — 
Men, Bacclii s jskon , märk ! . . • Vid knaUn, då 

hufvu flamma. 
Så kallna all min blod, och tungan skalf och 

stamma; 
AU luften ljusna opp, båd' klippor, sti*and och våg. 
Och ett mig okändt land jag mellan molnen såg; 
Den hvälfda dödens port, med hästarna i traf vet. 
Hjul, kedjor, bommar, allt, allt sönk burdus 

i hafvet. 
Då, vid ett präktigt sorl af flöjter och musik. 
Ett tempel restes opp, Olympens boning lik. 
Jag kröp, jag sprang, jag flög till obegriplig Sra, 
Till tusen ta Siar fram med dricka och förtära, 
Till stekta kycklingar och strufvor utaf gull. 
Och mumsa ett calops ur en rubincastrull: 
Der bars en pudding fram, förgyld i alla kanter. 
Men sockret, strödt ikring, brann klart som 

diamanter: 
Ett blått laxvällings-fat var så min smak i lag. 



Digitized by 



Google 



191 

Sä pulsan . blef helt mjuk från sina torra ^lag. 
PersUje-abboiTi, barn, uti den gröna såsen. 
Och i sin smörpaulun den äppelstinna gåsen. 
Slikt allt gör mig bestört . . • Men jag — jag 

drack och ät, 
Vid vackra munnars min och sköna ögons gråt. 
Der gingo Gudar kring och med h varann spassera. 
Mars med ett kyeklingben och med ett glas 

Madera ; 
ApoUo tog en sup och Bacchus satt och sof; 
Men Jofurs guldpendul slog fem i hans alcov. 
Vid urets klara spel, på små fötöljer runda» 
De trenne Gracer sågs hvar vid sin smörgås blunda; 
Jag blunda vid min syn . • . men just dä jag 

hänt fram. 
Gick månen ned i moln och templet flög i dam. 
Jag kände, utom törst, en lindrig hufvudyra: 
Min andedrägt blef sval , min tunga full med syra : 
Då först, då mindes jag nu dagens göromål. 

TRUNDNAN. 

Klang, knäpp på pukorna: klang, Parenta torns 

skål! 

Commcndören vid ba^olen. 
Klang, Parentatorns skål, som så ' förträffligt 

rimmar! 
Tänd af ApoUos eld, hans hela valsen glimmar; 
Men med en skurpen läpp och med en tom butelj , 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 

"Vid sjelf^a vinets bruim stå 'torstig som en dg. 
Och med en själ insvept i sjelf va Charons dimma, — 
Hur kan den främsta skalden enda n^ning rimma ? 
Förqväfs ej snillets fläkt i rimmets tvungna slut. 
När stopet ligger stjelpt och oljan runnit ut? 

TRinVDMAN. 

Slä i ett glas Champagne , J läckra nuditeter! 

Purentatorn, 
Det kallar jag ett vin för Kungar och Poeter. 
Hirr, huiTa i min själ! Hvad det var delicatl 
En blandning utaf vört, af finkel och succat! 
Klang, fyllen ed ra kärl: bon, systrar! fyll i mera: 
Räck Ulla bägarn der, den dera med Madera. 

Cunsfcren. 
J nympher! slån i mer. 

Pjcstinnorna. 

Fullt, ers Magnificence! 

Cansleren, 
Räck Fodermarsken vört, Lars Löf berg pomerans. 
Och den vid basfioln, som står och flätar benen, 
Må af det kärlet få, som bär den blå syrenen. 

ULLA WINBLAD. 

Gudinnan kallar mig från templets göromål! 

TRUj>DMA>. 

Stöt i basunern^: Prestinnan Ullas skäl! 

,4 Patentatorn, 
Mitt öga fullt med gråt, som bägarn med likörer • • . 



Digitized by VjOOQ IC 



Mi»i^fiiidarrik^vad)i|g«erL«. DuJilfe sorgttaan jri^pji, 
Hvarförer9råtor>cttt7^*^]Hwr Iftr bUrimig e^,skjmf, 
Oinie)imedJfoyite! muUiiutdfin lalUUbetUaiijiar*.. 
Men ack! hon sväller opp.,*.;inRm» .Jaii)9S! tjen- 

steandär! 
Hon ^aplar pä.jsitt nAhhon rifver sina hår: 
Kom, vads, att verlden snartjen gjädtig.ayhet får« . 

jCanfiUren. 
Gäck, Ulla, i ditt kall,.dit.^yiuen dig nu sänder! 
Påfogeln redan iStolt den gjldne vagnen vänder: 
Din hjessa siras skall. med .liljor af den hand. 
Som ger naturen lif .och fröjdar .haf och land. 
Gå bort • . • 

Parentatorn. 
Släpp henne fram, hon börjar redan hicka: 
Snör liennes snörlif opp • • • Klang, Nymphens 

skål vi dricka: 
Må Junos lätta hand uppbädda hennes säng, 
I templets gyllne chor! 

<» o » 

Ja, vidare i fläng. 
Med snabba språlig .och skutt jemt blunda jag 

.och. tråka. 
Tills genom hvalf i hvalC jag templets grindar råka: 
Ett ständigt hurra söngs, hvart hän jag sprang 

och kom, 
II Afdetfl. Baeekun. Ord. Capii. Handl. It 



Digitized by VjOOQ IC 



194 

Och qvinnor, barn och män i gräset tumla om. 
Men )ag skred längre fram opp till de inre gårdar. 
Förbi de ättefölt, de stjernbeprydde vårdar. 
Der Bacchi hjeltar göms, vid ett fulländadt lopp 
Bland Ciceroners' stoft. 

Cansleren. 

Lyft Mövilz' urna opp! 
Trompetare, gif akt! 

(Trompeter.y 

Parentatorn. 

Se'n hur jag flög och flängde. 
Så liatlen blåste af och hårets lockar hängde» 
En gast mig fängslad fick, insvept i dam och rök: 
Den gaslen som en korp förbi i luften strök, 
Och skratta Movitz' namn. 

CanJeren» 

Pukslagare, rör pukan! 
{Pukor.) 

Parentatorn. 
H vad rysning i min blod vid denna mull i krukan ! 
Men, gode Bacchi män! strax gasten bort han flög, 
Äll templets härlighet upprann så klar och hög. 
Just denna sälla park, der Bacchi bröder andas. 
Der vinels helsosaft med lifsbesvären blandas, 
Hvad väUust i min själ! H vad trängtan och begär! 
Men ämnet är för hand — och nu, nu står 

jag här. 



Digitized by VjOOQ IC 



195 

. Cansleren. 
Lyft MoviU' urna opp! Pukslagfire» rör pukan! 
(Pukor.} 

Parentatorn, 
Hvad rysning i min blod vid denna mull i krukan! 
Vid fetman af dess dunst mitt här det fuktar sig : 
Hvar knoka ångar vin... Hvart doft befaller mig, 
Att hjelten skildra af • • • Välan! Jag penseln tager: 
ApoUo! sank min hand, och gif min målning 

dager. 
TRUNDxMAN. 
Stig opp hvar på sin bänk, båd' Prest och 

Commendör, 
Åt brödren Jensen nu ett kärt salutem gör: 
Nu är hans snille varmt: nu kan han först orera : 
Seigneur, ett glas Champagne! Seigneur, ett glas 

Madera ! 
Chor. 
Bort allt hvad oro gör! 
Bort allt hvad hjertat q väljer! 
JBäst, att man väljer. 
Bland dessa buteljer. 
Sin maglikör. 
Granne! gör du, just som jag gör: 
Vet, denna djan ger hamör. 
Hvad (jlet var läckert! 
Hvad var det? Rhenskt Bleckert? — 
Oui, Monseigneur! 



Digitized by VjOOQ IC 



Jo, dnr gaf mål i DMOfocb Mdér föi^ min* s^n. 
Min själ nu dubbelt hög uprplyftar sig till skyn: 
Nu reser jag, farrält IMr äv^ jag öfver gränsen, 
Föri)y€lr i iMra ^^ 

En fälsup» nådig Jénsen! 

C&or. 
Bort allt hvad oro gör! 
Allt är ju stoft och asbd 

Lät oss. bli vaska 
. Ckih tömma vår flaäka 

Bland, bröderna* 
Granne f gör du, just som jfg gör: 
Vet, denna oljan ger humör*. 

Hvad det var magtigt! 

Hvad var det? — Jo präktigt» — 
i? — Jal 



1 Jofurs ljusa hvalf , . iip|r i CUgnupans: séI, 
Med knä om knä motMteDivifoB|nodBHitonibal, 
Vår Movitz lagerkrönt, manfaafifig^ stiling och 

bittet,. 
Klädd i en grö» taåM uffpåp siii wam. sittern 
En lukt af värens (bkb^ af vttpUli^ od» jlismin, 
Frfin jord«fi gwmn? siyii!np]iilniinilM tMgtt3och fin. 
Små Sånggudinnors sorl^ Msdr. vflrkigylbwskäkr. 



Digitized by VjOOQ IC 



1«7 

Omge hans taf^pra lif och kring hans klarhet 

ski^äkr: 
Fördubblad blir han^ glans , när dessa Skaldenaör 
De evigt lysande Olympens portar röt-. 
£n y enas 9 hög och skön, med vridna, mörka 

lockar» 
Sig med ett öppet bröst i molnets rundel bockar, 
Och ur ett kupigt horn durcbsigtigt perlemo 
* Ät Movitz ger en klunk af Jofurs persico. 
Sjelf Ceres» krönt med ax, den gula manteln kastar: 
Med bägarn hvälfd i skyn till Movitz' gap hon 

hastar: 
Ett guUregns klara spel kring bägarns bräddar yr. 
Af por ter, som så skönt Olympens snillen bryr. 
Med knutna» ljusa här» välluktande och sköna. 
En yngling stiger fram» hans hjessa att bekröna: 
I löf och myrten klädd»hanfrämstbland Gudar förs. 
Dä tusen fröjdeljud i tusen himlar hörs. 
Den ynglingen sfi' täckt med sina fingrar leker 
Pä lutans lena sträng» som dödar och beveker: 
Han blidkar jättarna i deras raseri, 
Och det är Amphion . • • Men vid hans simphoni, 
I skira linnen klädd' och krönt med hyacinther, 
En annan stämma hörs> pä spända gyllne qvinter. 
I kosteliga slag berömma Vinets Gud: 
Och det är Aiion i all sin högtidsskrud . . . 
Den trogna Orpheus» med ögcmen tillbaka. 
Il Afdela. Bticehan. Ord. Capii. Uundl. 17« 



Digitized by VjOOQ IC 



t«8 

Ned åt é« dokltttum» åt Eurydis^ én ttiaUV 

Med tårar OQk hétt»g och med utslagna hår» 

För M<Mrit£ imgar sig «sh ämt på dtlfmil dftn 

Min hjeltd deremol m rygg allsinte ir6ker; 

Han ko&ar oeh han gl<^, tm ingen är som röker. 

Om ej» blaad all åen praktaftafflar, lek och ljus, 

Hans ögon skönja xnå en Norrköpings cardos. 

Strax alla rusa tUL 0e skönsta barn af Fröja, 

Med rosenftirgad hy, idg ned i molnet böjai 

Med hvllfda, höga bröst och Ibttn uti dans. 

De sviBga sina skört högt opp mot solens glans» 

Att af den spåda eld, som dagen» gryning målar, 

Hans pipa tändfts må uti en punkt af strålat*. 
a « o 

Strax i dn krets af skönt,, dit ingien dödlig nfir. 
Vår Movits i talarn med purpurtofflor står: 
Till höger lianuibal, tnot stilen, bakosn karmen. 
Tar pipan af en Gräoe^ med hatteii undermannen. 
Som stolt. Tid pukors klang ^åf Mars tstoppadhHr 
Oeh Mo?itz åter b|iids irid ett glas malTasif» 
Den klara rökens iläkt^ i blå och hvitå skyar. 
Olympens gyldne hralf fordEimktar och föitiyårr 
Hvar ånga från hansr kärl, htar kräkmng» gröii 

oeh Hilt, 
Beströs med pnrpuri och granrb öflrer alH. 
Men ack! en sttåttg vagn, af h vita kastar dtagéil^ 
Ren vid Otyihpena port, som förebud liUdtigtfi, 
Vid morgonstjetmrtl sytts« 



Digitized by VjOOQ IC 



199 

niUNDMAN. 

J dufbe Biicchi män! ' 
Drick Parentftiorns Aål med bägarn om igeo. 

Parentatotn. 
Du Hcirold med ditt bloss och skrinet under 

armen } 
Ryck korkett ur ditt krus, som j(iser hiir i 

värmen, 
Odi vid dio maglikör» sötkumniin, som du vet, 
Sjung all Olympens fröjd och Movit;^* härlig- 
het. — 
Dock väadotn nu vAv syh ifrån de ljusa skyar 
Ned till det mörka klot, söm morgonsoln för- 
nyar. 
Som iiu vid dagens rand i lust och blomma står. 
Så skönjer ögat lätt, hvat* hjeltens skugga går: 
Ber vandrar kroppen än ocli längtar efter dricka , 
Af rösten hörs ej mer än då och då en hicka. 
Mig tycks, åt Stadsgåln bort, vid Åkerblom- 
skans disk. 
Jag än hans tallrik ser med persilja och fisk. 
Och hur den gröna skåln med surnljölk står 

och vickar 
I ståndet lio^ Madam, som i sin Solhatt nickar; 
Och på en rutig duk af mangladi bolstervar 
Ser jag hans stånka öl, bur den ar tom och klar; 
llur brödren liér vid bi-on, i gula skärp och jackor. 
Emellan jern och släp, fas tager, skrin och packor. 



Digitized by VjOOQ IC 



200 

De stiöfva om hv0rann bkiod skutor, ved och kål, 
AU Movitz (i till ?ärd och luggas vid hans skäl; 
Hur åraiTia dras opp med trätor, stryk och 

slammer, 
Och hur han står i gräl med Betzebubs Madamei^; 
Hur kjortlar lyftas opp, och hur, mot Turk 

odi Ryss, 
Han med en blodig läpp i krogdörn ropar : kyss . • . 
Hur grym hans vålnad står i käiTam och predikar. 
När veden famnas in utaf hans grymma likar; 
Hur hjellcn oforskräckt utvexlar en legion. 
Af tunnor tusentals, och dansar kring på bron. 
Men snillet eldas bör på denna kämpabana: 
Noch, Trundman, noch ett glas, und nocli en 

pris havana! 
Bort allt hvad oro gör! 

C/lOf\ 

Bort alU hvad oro gör! 

Bort allt hvad hjertat q väljer! 

Bäst, att man väljer. 

Bland dessa buteljer. 

Sin maglikör! 
Granne! gör du, just som jag gör: 
Vet, denna oljan ger humör. 

Hvad det var läckert! 

Hvad var det? Rhenskt Bleckert? — 

Oui, Monseigneur! 



Digitized by VjOOQ IC 



Pamnåaiorai 

Rbwftkt Bleicli0ii:>» himlaskum, 
D^ii vio0t . ImUdr : jug^ ett; viniAnft:. Nkodt^qm: 
Dtk^. ä0& fw! d^licftfc, del likson kyjer själw» , 
ÄQ( msd:! ewB ^^U^ cfeiDf t firAo;b{$ripan ned i hälen , 
Änr. nwd; asaå Isckea t bsi oofa läAtai vomitiTv 
TiH». i elt ögMbl«3b nmi shiwiiaar bovt sitt lH; 
]Uin9£liiofete«[ii£desfl.poid.^Jjufv« drtatmar flyga. 
Att Häftlek^vdtmh qwl s&l sött i- Ubdat smyga ; 
Hrar skösb^t UirmwdTm^hTarfQitän^hUiriiiixi: väa. 
Poltronen fa^alieil)lir och sä poltron igen. — 
Scc' bikt! tag . hägaiA: b^t . « . Men nocb eo: klunk 

i botten: 
Sftnd^Dtf^miDruUair neiy.sfi fylkn nner i måtten. 
Och vi gAt. IXiigiiBk.fram uti yflrt tankespel, 
Att ö^ BfeTttte' stofti, lttm».mat«iom ochrhans feL 



Märk tghm: kuns. miirkblä a]K^)^ur rundeln i calaset, 
Ugljl^fkjux med. en, knuff dft UUar gröna glaset, 
Mca kur. han Imui&s in, och, iXejs knuffas ut. 
Så hoi^Vr e}j npi^dam en. tår. ]^> hans syrtut. 
H»w gM^g: haa. tittan* in, oU' lunkar sina färde , 
Står alltid/ själo I gant^ och mest för halfva värde; 
J»^^ Uott.ind(numta>mQlki:.«ttJ)<)3jS, ettingen ting. 
Den ayairtas^.helarsr&rm^ gå. tungan skalar kring. 
Hos c Wibonur viet. ja|^ vi^»^ läPi^i; nej: vid Dan- 

tobomni^n,. 



Digitized by VjOOQ IC 



202 

Madam förbanna sej, om intet förr, vid domen. 
Att, om han inte har mer 'n tomma gluggen q var. 
Hon spottar'n uti syn, lik mycke hvart hon far. 
Ty, gode Bacchi män! Det är en hisklig q vinna : 
Jemt hennes morgonbön är sjunka eller brinna. 
Och blott sin sneda käft hon rätt i ordning fär. 
Så talar hon ett språk, som fan och hon förstår. 
Med q västen högt i hand och toiFeln i den andra , 
Så plär hon midnattstid pä tröskeln gå och vandra. 
Och förr*n att soln gått opp, med eder, gnag 

och kalt 
Hon man och barn och dej och mej på truten 

smällt. 
Märk, på en knölig länd, hur, lappad, snäf 

och liten. 
En kjortel svänger sig, af svart flaneU, utsliten. 
Som åt ett eldrödt ben en trasig skugga ger, 
Hvar gång hon linkar opp och äter linkar ner. 
Men Movitz blekna ej för sådan en Medusa, 
Och aldrig stod han feg i kärringgräl och snusa; 
Tvärtom, med friska blick han kafla sin mustasch. 
Då ur en bakvänd hatt uppsteg en uUplumage: 
Ur hvart det minsta dun i denna röda plymen 
Mars flere blickar sköt, än pilar gä firånHymen; 
Ja, kring den hatten, fäst på Brandenburgsk fason. 
Man Fama tycktes se sjelf udda dess galon. 
Säj, är min sång ej stolt uti min skaldeyra? 
Är denna hand ej värd ApoUos gyldne lyra? 



Digitized by VjOOQ IC 



203 > 

Bör sådant hurvud ej med lagrar strös, som mitt. 
Och pontak bli min lön? 

TUTTI. 

Slä i båd' röd t och hvitt. 
Klang, Parenta torns skål! 

Parentatoffi. 

Slå i af alla sorter: 
Franskt, Pontak, Frontinjak, Rhenskt Bleckert, 

Mosler, Porter, 
Mjöd, Bischofl*, Längkork, Punsch, Constantia, 

Malaga, 
Öl, Claret, Färsk-öl, Räck — af alla sorter, ja! 
Ja, vidare igen om Movitz till att tala. 
All afgrunds svarta här från mun och läppar skala. 
Och tungan som ett löf mot gomen skalf och flög, 
Då sist hos Wiboms-Mor han in sin skugga smög. 
Som vargen häfver sig midt bland de feta lammen, 
Sä rusa han befängd i stubben på Madamen; 
Men om Wibomskan ej en örfil gett ell' fler. 
Han henne durch und durch med sabeln stör- 
tat ner. 
Det fordras tålamod, att stryk af kärngar taga; 
IVIin hjelte mellertid var intet bland åe svaga: 
Der båtsman ropa trumf, der ropa Movitz hut. 
Och klingan stod pä språng, förr o handen gjort 

beslut. 
Der andra vräktes ut, med blånor in i huden ^ 



Digitized by VjOOQ IC 



Der stod hads sötgröt kokt, der var .han .atttid 

buden: 
Uppblänkte någon skylt » se'n allt var tytt till slut» 
Sä steg han bara in, drack brorskål och gick ut 
Men fant han krögam dum och tomhandt och 

förvånad, 
Promt dödsfall i hvar vrå och i h vart öga blånad! 
Peruker, hattar, stop, allt, intill skåp och säng. 
Allt darra och försvann för denna Plutos dräng. 
Sjelf bordet, der han stod, han . trunafa ned 

till aska: 
Hans ögon glittra hämd, så gröna som hans flaska* 
Af sorg att lefva sjelf, han kom igen med skrik. 
Slog fensterna i kras, och piska folk och lik. 
Sä är ock Movitz känd i fångtorn och arrester. 
Bortblandad i en svärm af middagslösa gäster. 
Der med en tapper arm, fast stundom mindre fet. 
Han sitt Pyi-monter tömt i fjorton dygns diet. 
Hans skuldror svigtat har^ dock, till min hjel- 

tes heder. 
Blott under Guden Mars, i rotar och i leder; 
Men ändå var hans rygg som cedren stolt och 

stark , 
Och trotsa i sin bugt sjelf skogarnas monark. 

p o o 

.Som herden fri och glad, när morgonrodnan 

randas, 



Digitized byVjOOQlC 



205^ 

Vid ögats första blick, bland bär och blom- 
mor andas 
Och i sin lugna sjSl af intet buller vet. 
Sä Movitz, men tvärtom, han vakna till förtret; 
Hans morgon alltid mörk, liksom hans sinnen 

brydda. 
Och aftonstundens lugn var okSndt i hans hydda. 
Hans rund begyntes^då kring malmar och staket, 
Med håret i en lock och hjertat i förtret. 
Sin sabel tog han blott och trädde den i låret, 
Se'n följde han sin trupp i marschen tätt på spåret; 
Han brukte ej gehäng och sällan sin chavade. 
Om inte framför lik ell' uppå kyrkparad. 
Imellertid bestört han några tårar slöser. 
Då en gång till duell han framsteg med plöröser: 
Här lyste hjelten rätt inom en ädel harm, 
Att ömsint sörja den som digna för hans arm. 
o o « 

Men, Bacchi trumpna fölk ! J sof ven visst der borta : 
Friskt upp med floribus, att sömnens dunst 

förkorta ! 
« « 9 

Ja, man har hjelten sett på fartyg, vinterdag, 
Sitt hufvud lyfta opp med blodigt öfverdrag; 
Två skeppsbesättningar, från Hernösand och Riga, 
Blott för en enda kyss af Äkerblomskans piga, 

II MMn. ffacehim. Ord. Capii. Bandi. 16 



Digitized by VjOOQ IC 



206 

Be grepo till gevär, till störar, skoflar, skaft. 
Att Movitz slå ihjel. 

Cansleren, 

Blås, biåsen opp med kraft! 
Klang, Parentatorns skål! — Seigneur! läs om 

det sista. 

Pareutatorn. 
Två skeppsbesättningar, från däck på däck de 

qvista , 
Med störar, skoflar, skaft, med påkar och med rör. 
Att hjelten slå ihjel. •• Men han slog dem. Seigneur! 
Han satt sin hatt på sned, och spotta på sin tumme, 
Blef gulblek som ett vax och mållös som en dumme. 
Ej våra hjeltar lik, som gyckla i en vrå, 
Der segervinnarns krans, af kyparn sättes pä . • . 
Nej, knapt han stampa till, han näpplig foten rörde, 
Förr'n Guden Mars sin son på segervagnen körde, 
Och Farna, högt i skyn, rödbrusig , stinn och fet. 
Ur molnet kika ut och stötte i trompet. 
Han akta menskolif, som spindeln aktar flugan: 
Der han bröt dörren opp, stod döden midt i stugan; 
Men endast att han nös, ell' att hans raseri 
Blef stilladt med en sup... hur var han? Helt poh. 
Han kunde taga snus i dosan ur den handen. 
Som nyss han fyllt med stryk och hukat ner i 

sanden. 
Med en blodf^rgad arm han en gång, i ett hugg, 



Digitized by VjOOQIC 



I lofitep kasta ppp m kjessa laed sia liigg^ 
H^n Mode inte karl» fa^t det var lika mjcke^ 
Emellertid, märk blott ett prof, ett ädelt stycke, 
litad dråpligt samumnhang af bomimlf yåld 

och prat — 
Hur gjorde Movib& vid? Jo men, just acCurat, 
i£neas ändå. lik, i den Trojanska fejden. 
Som sin Ani^liiaes bar ux elden ut i nejd^en. 
Drog ban den krymplingen, fick honom in i hast 
Till ÅkerbtomskanB disk, och smeta hufvu' fast: 
Göt olja i hans sår, fiirbandt hans länd och nafvel. 
Slog yalnötaskåpet opp och dörrarna pä gafvel . • . 
Stå intet» Mollberg, dev ock nicka vid dUt stop; 
Lät bägarn, gå ikiing .. • • 

o « « 

Men, Gudar, hvad för rop! 
Hvad jemmer, ångst och nöd T En röst så ömt 

enträgen!**. 
Prestinnor! stigen opp... Men hvart tog Ulla 

vägen? 
Halt, bkta... Bröder, halt!... Hvad trängsel 

och alarm!. 
'*Min näsa blöder — Aj! — Aj, aj, min fot, 

min arm! — 
"Ge rum — Jag stöter dej i buken bajonetten — 
"Nej, jag rår om den skon — Nej, min är 

klarjonetten — 



Digitized byVjOOQlC 



209 

"Mitt öga är det der — « Det lög du, det ir mitt — 
"Nej, Löfbergs är det der, med blod och silf- 

yerglitt — 
"Ack, himmel, min peruk! -— Min kjol — Mitt 

hufvudkläde, — 
'^Hvad grufveliga soi*l! -*- Hvad bittert sorge- 

qväde! — 
"Tag opp din mössa der, du fallna Granadör, 
"Som stupat på ditt stop" — Men, mina vän- 
ner, hör! 
Hvad ynkliga tumult ! • • . Allt börjar sig försämra • * * 
Mig tyckes, Ullas röst i choret hörs sig jemra. 
Men bullret är sä stort af vagnar, lass och spann. 
Och Bacchi kuskars gräl, som köra kull h varann* 
Vänd hästarna !..« Kör fram!... Nej, stryk dem 

mer tillbaka! 
Vrid hingsten med din töm, och närmre strand 

dig maka • • • 
Men nej... der störtar en, så dammig, sprängd 

och ful. 
Och sträcker halsen fram bland sönderslagna hjul. 
Den bruna iäln, som nyss så sedig stod och 

glimma. 
Med sitt Hamburgerfat, står utan träns och 

grimma. 
Och der, med klufven läpp, i gräset ner vid ån, 
Framstupa Åvall syns, den tappra Bacchi son. 
Soldaterna med sång de strof va opp och neder; 



Digitized byVjOOQlC 



t09 

En tropp af båtsmän t&tt vid stranden stä i leder; 
Yaldthom och trummor hörs, med klang och 

hvirflar jemt, 
Och Trundman re'n så skönt har templets kloc- 
kor stämL 
Än fuktar han sitt skägg med dr uf vans Ijufva 

syra. 
Än tutar han ur lurn i tornet klockan fyra: 
Än pinglar han en psalm ur Baccbi Alkoran» 
Dä templets ungdom gällt discanta på altan. 
Allt folket sprides strax kring bergens strödda 

kullar 9 
Och åter sprids en svärm i slupar, skrof och 

jullar. — 
Halt, bröder! något nytt förvillar här vår syn: 
Der fräste en raket, med knall pä knall, i skyn. 
Der sprang en Härold ut, med ett försilfradt 

bäcken. 
Och gråtögd, i hans fjät, en nymph med dun 

och täcken: 
En annan ^ klädd i taft, med rosig, stickad 

stubb. 
Strör rosor, eld och kol i chorets inre skrubb. 
~En nymph, i sakta steg, den lilla dörrn upp- 

låtev. 
En ann slår dörrn igen, och i sitt förklä gråter: 
Och åter syns en ann i döiTcn iifga täckt, 
II AfUelD« Baci:han. Ord. CapH. Händl. 18* 



Digitized by VjOOQ IC 



Med voflOor på eti flit» aued poatak #ch «o«fe«t# 
Nu öppnas dörvarn»! 

o o o 

Hvad blanka spjut och kjUrar ! 
Allt folket bugar sig och Mollberg idlig skyUran 
Ett klart och kupigt htalf, dit folket fram éig 

trängt. 
Förvarar Movilz' stoft, med gyldne galler stängdt. 
Kring gallret gubbarna, i sida, gröna rockar. 
Med, blotta bufvuden och äldrens hvita lockar, 
I steg för steg gä fram, att med en präktig ton 
Ur öppna böcker högt lofsjunga Hymens thi*on« 
Tätt efter dem en rad af gummorna framrycka. 
Med vridna myrtenband om hjessa, staf och 

krycka : 
Ömt hvar en Rymens pris pä sina läppar för. 
Vid OfTerprestens grät, som djupa knäfall gön 
Hör på hans vreda rop, sk templets grundval 

skakar: 
Bryi Cttas fackla af, som ligger der och 

sprakar . . . 
♦ o o 

Men åter nytt alarm!-. •• Hör, mina vänner, hör! 
An Mollbergs grofva röst, än Ullas, innanför. .. 
Hvem mördas i värt chor? Hör, huru Ulla 

skriker • • • 
Hör, bur kon vajar sig».. Hon döden ej undviker. .. 



Digitized byVjOOQlC 



tu 

s\i»^ oeb ftpruig! 
V%, MoUbei^L Tiiii¥iii^Ps «t, ir torneti opp ^^b 



Men ad, livad majestät i templets förlåt prålar! 
Sjelf Juno bröstar sig mot morgonrodnans strålar : 
Gardinen vicklas opp, som dagen3 glädje gömt. 
Dä ögat blir förtjust och blodet mildt och ömt. 
På trappan, nedom dörrn, sig Pres terna fördela. 
Bakom de dubbla Chor, somi Hy mens psalmer 

, spela; 
Basunerna sträcks ut från lektare och skrank. 
Och menigheten syns upptimrad som ett plank. 
Med höjda hufvuden, hoppackade och runda. 
Med ögonen helt stint de blunda och begrunda: 
De vänta dörrens glänt, längst in i choret in. 
Och tränga sig ihop, hvar make tätt vid sin. 
På trappan vid sitt träd, framför all menigheten. 
Den trogna Åvall trött sig vältrar på tap'eten: 
Dä Mollberg klifver fram, med piken, för sin 

tropp. 
Och den i marken kör, så hjeltet) titlar opp. 
Gevären stötas ner, och trummorna afskedas. 
När dörren öppnas skall pch Bacchi fest beredas : 
Vid denna glada glänt, om ögat dristar se. 
Kring fenstren fläta sig syrener, aloe; 



Digitized by VjOOQ IC 



tit 

Pioner, nejlikor hvart minsta skrubb uppfylla. 
Dem vårens fjärilar försilfra och förgylla. 
Men under lärkans sång, som nu just tystna af. 
Märk, huru göken gol och templets spådom gaf. 
Han öfver taket flög — • Halt, sorla intet, 

bröder! — 
Och nu pä templets spets sin lätta fot han 

stöder. 
O h vilket förebud! En gök, så mörk och black . • . 
Halt! .^.' AU Cytherens prakt nu öppnas . . . 

Gudar, ack! 
Se vaggans gröna skymt, och hör, hur meden 

knarkar: 
O Gudar, h vilken syn! En liten Movitz snarkar. 
Med samma bjerta min och väta ögnapar. 
Om näsan lika röd, som Commendör'n dess far. 
Se, lilla mun vill re'n ät bägarn, der han 

blänker: 
Han. den sin första grät och första löje skänker: 
Välkommen, Fröjas pilt, i Bacchi varma spår! 
En sup, mitt lilla lamm! Välkommen ochgutår! 
Men ack! min själ blir matt: jag svimmar på 

mitt höga. 
Ut, Löfberg, der du står med silfverglitt kring öga! 
Löp, som en ljungeld qvickt, till ölcapellet, jo! 
Och framställ på en duk ett ämbar persico. 
Uff, himmel! hvad tumult med klämtningar 

trompeter. 



Digitized by VjOOQ IC 



213 

Lufleldar, bloss och klot, oyliDdrar och raketer! 
Skrik, Härold, sväng pocaln, förkunna Bacchi 

tropp. 

En Harold. 
Nu äf en Movitz född: Trompetare, blås opp! 
( Trompeter.) 

MOLLBERG. 
Musket auf axel . • • Marsch! 

JENSEN. 

Sä sorg och glädje blandas: 
Uti ett vissnadt frö ibland en blomma randas.. 
Men Trundraan klämtar: ut, ut, ut ur tempelsaln! 
Ut, ut! Stäng templets port! Der smäller nu 

signa In. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



215 



Hårkos bifoeas detta Bac^hi Tempel i sitt första skick ^ 
emedan det torde interesse^a mdnga Ldsare^ att se^ huru be- 
tydligt Bellman utvidgat och omarbetat detta stycke ^ innan 
det trjrcktcs. För att lätta jemförelscn , har man i brädden 
hänvisat till den föregående sidan i denna Del, der motsva- 
rande verser finnas y och satt tecknet f, der en eller flerc 
i^erser förekomma , som ur den trjrckta upplagan blifvit ute- 
slutna, __^_^.__ 

Bacchi Tempel, 

öppnadt vid Corporalens samt Ordens-Öboistens 

Fader Movitz' Död. 

1779. 

• 

(Efter Bellmans egen handskrift.) 



En Prestinna, 

8.99- Flodens sorl och vädrens fläkt, 

Stj^rnehvalfvels dunkla låga, 
Månans skymning, länd och släckt, 
Ökar nu min plåga. Fin. 

Döden åt min andedrägt 
Syftar med sin båga. D. C. 

<f * * 

»f Förgäfyes må min röst de skyar genombryta. 
Der dagens målning göms och nattens stormar ryta, 
Och fåfängt söker nu ditt ömt upprörda blod 
Din Movitz' skugga mer kring denna mörka flod; 
Ack ! fåfäng är din gråt • . . 

* *^ # 

Ufvars rop och bergens dån 

Ögat ner i dvala sänker; 

Åskan kullrar, till och från. 

Sig i floden dränker» Fi,i. 

Vattnens gastar, troll och rån 

Slåss, när blixtret blänker. o. c 



Digitized by VjOOQ IC 



216 

S.IIO. Sist templet vi besökte 

Kring dessa parker, mins, livad fröjdeeldar rökte: 
En dyrbar hekatomb, i tre prestinnors v&rd. 
Af Movitz restes opp på templets yttra gärd. 

S. I lO.Ocii vid den stödens fot, der du ditt hufvud lutar. 
Dit templets hjordar drifs,de hvita lam och stutar. 
Der» Ulla ! « • . mins du der... hur gamla Movitz . • • ack ! 
Mins, hur han buga sig, när ofierpres ten drack ? 
Påminn dig!... Mins du väl, hur offret brann 

och fräste, 
Hur gnistorna mot skyn i regnets hvirflar h väste 7 
Hur åskan knall på knall mot flodens bottnar slog? 
Vid detta körsbärsträd , mins du , hur Movitz stpg? 
Med lyran i sin hand och bägarn ner vid trädet, 
Hvad sjöng han inte gladt! — Mins blott det 

aftonqvädet. 
Om nattens tysta prål, om Paphos rika strand, 
Hur Bacchus lindad blef i Aslrilds myrtenband, 
4f i^ « 

Bakom dessa gröna lindar, 
' Gömd bland blommor, ax och säd. 
Skyld mot nordanvädrets vindar 
Under detta träd. 
Sjöng Movitz Bacchi messa. 
Med rosor kring sin hjessa; 
Här i floden han ofta bada , 
Gick i vattnet och sjöng och vada: 
Han sjöng den Gudens lof, som gör oss glada. 

ULLA WINBLAD. 

S. 1 1 2.Prestinna ! vågar jag den röda grenen skaka 7 
Min lystnad tvingar mig ett enda bär att smaka , 
Till lisa i min värk afplocka några få . • . 
Törhända att mitt blod . • . 

Eri Prestinna. 

Prestinna, kom och gå! 
Tag facklan i din hand! Mitt hela väsen ryser: 



Digitized by VjOOQ IC 



217 

Hvart rum, hvar minsta prick, som skenet nu 

upplyser, 
För min inbillningskraft uppdagar Movitz'mull, 
Fast af dess stoft nu mer fins knappt en näfva full. 
Men skyndom längre fram. 

ULLA WINBLAD. 

Din grät, din tanke villa 
Förråder dina q val, min hjertans unge lilla! 

S, 1 1 2.Vid ryktet om hans död, i trappan på Grönlund , 
Jag fyra missfall fick, och tror i denna stund, 
I min ofantlighet, med all min ångst derjemte. 
Att detta dödens bud bereder mig det femte. 
Jag är en vaxbild lik, som framför bär ett taft. 
Skild från allt ömt begär och all inbillningskråft; 
Min sömn fortviflan bär, min hjerna aldrig röjer 
En enda rolig dröm, som kittlar och förnöjer; 
Ej kärlek mer förmår utur mitt kulna blod 
I sömnen gjuta ut sin sötma och sin flod. 
Det fostret, som jag bär, tilllif och ljus sä nära, 
Blef under denna ek en pant af Movitz* ära, 
Inlindad i min famn, mot denna rad af tr&n, 
Emot h varenda stam vi böjde våra knän . . . 
Må ögat slockna ut, må hjertat sönderbrista... 
Vid skymt af den syren, det trädet näst det sista, 
Uti dess ljusblå skygd, som Flora öfverdrog. 
Så syns den tufvan än, h varpå vårt bröllop stog. 
Hvad vällust, ömma vän! I nattens stillasköte 
På Ivran knäppte han, som tecknet till vårt möte; 

S. i 1 3. Jag kom, jag sprang, jag flög så snällt somenzephir. 
Med fräckt utslagna hår och stubb af silfverskir; 
I gräset när jag sprang, de höga brösten gunga , 
Briljanten på min fot i språnget brann och Ijunga, 
Och på min hals ett hvarf af hvita perlor låg, 
Som f%nga ögats eld förr n det sin våda såg. — 
S. 1 1 4* Ack! säg mig, orkar du mid ömma känsla lida ? 
Tillåt mig Fröjas krans ikring din bjessavrida; 
II AMeln. Bacekan. Ord, Capil, Handt. 19 



Digitized by VjOOQ IC 



218 

j* TillAt ännu en suck din oskuld till fbrtrel. 
Att du ej lifvets vår ännu rätt nyttja vet. — 
S. ii4-'Vlen, Gudar! hvad är det?... Hvad är som oss 

insöfver? 
Fast tusen lampor tänds i templets torn midtöfver, 
Och fast Tritonen glad, sä högt som lemplets torn. 
Sin hvirfvel sprutar opp och dansar med sitt horn. 
Så bli vi ändå här, Gudinnans hämd att röna. 
S. II 5. Der ijlänkte opp en köl... Se ditåt... dit, 

min sköna! 
Af roddarenas sqvalp och deras muntra ljud 
Märks redan, att Neptun blir oss en blidkad Gud. — 
S. iiS.Hvad starka stämmor hörs! Hvad många Man- 

chioler*)! 
Hvad klockspel, klang .och skott! Hvad glimman- 
de gondoler! 
Hur skönt slår vågen opp! Märk, i hvart Arelag 
Syns böljan helt forgj^ld och himlen full med das^. 
S. 1 16.1 skuggan af den prakt, der solens uppgång prålar, 
Små sljernör vid hvarann dö bort i kulna strålar. 
Och dei vid vassen, märk, der Qoden strömmar ut, 
Mot dagens gryning syns en krets af mörka spjut. 
S. iiG.Hvad skönt ser ögat ej inom de glesa grenar! 
En hjort i sträck och språng, vid stranden lam 

och renar, 
S. i:;iO.Och i de öppna hvalf, dem tusen åldrar hvälft, 
Syns sluparna i rodd och seglen till en hälft. 
En gubbe, blomsterkrönt , stack ner sin hand 

med hatfen. 
Och fyllde, vid ett skratt,sin kulle full med vatten; 
Den andra, bäst han drack, slog hatten ur hans 

• hand . . . 
Ack, himmel, hvad för skratt!... De skratta än vid 

strand. 
f Jo, gissa jag ej rätt — den öfvergifna gasten. 



*) A irUios i såii^. 



Digitized by VjOOQ IC 



219 

Att han skull* irra sig och tumla ner från masten? 
Der ligger han sä skön pä däcket utan hatt. 
Med Qgoneo i kors och truten full med skratt. 
S. lao.Hör, hvad de skratta, liör! . . . Men nu , nu ser 

jag föga; 
Nog hör jag folkets sorl, men for mitt skumma öga 
De int^t mera syns. 

Chör pd sluparna- , 

a/ Båtsmännen y Bacchi Soldater och 
Commendörer. 

Uppå vattnets lugna väg. 
Mellan mist . och dimma , 
^ Rundt kring tackel, block och t4g 
Vi Neptuner stimma. 
Fåfängt tro vi stormens hot; 
Nej, vi hoppa på en fot, 
Och om skutan knarkar mot, 
Skratta vi och simma. 

«. o « 

Om än åskan . eldar skyn 
Och i seglen fräser. 
Om hon svedde ögonbryn, 
Ändå ingen läser; 
Bacchi visor sjunga vi, 
Men när döden gått föibi. 
Slå vi fullt i glaset i. 
Medan böljan jäser. 

« « 4 

Kära, hvad förfärar oss. 
Blott vi f% oss sansa ? 
Orkar Necken med oss slåss, 
Sku vi oss (brskansa , 
Skjuta n genom med harpun, 
Så han släppa skall basun. 
Ja, sä fenor, fiäll och dun 
Sku i luften dansa. 



Digitized byVjOOQlC 



X20 



Hurra, gossar! Ser ai mån' 7 
Si den blanka ringen! 
Den som kunde stöta på'n, 
Tala om för ingen! 
Had' yi bara ankargrund . • * 
Men den klimpen har ej sund — 
Fan far i^ hvad den är irund! 
Lät oss segla kring'en* 

'« o o 

Opp i toppen, opp, kamrat! 
Se du templets spira? 
Jo, den glimmar desperat; 
Fira, fira, fira! 
Opp pä däcket, alla man! 
Skrik och knufias, slå hvarann; 
Bacchus skall oss preja an 
Och med kransen sira» 

o o « 

Gossar! si den raska hvaln. 
Hur han flyi* och tumlar: 
Ljusblå vattnet i canaln 
Blodar han och grumlar. 
Hurra! längst i viken in 
Si der dansar en delphin • • • 
Biåsen flöjt, knäpp mandolin: 
Klang! Trumslagarn trumlar. 
« o o 

Si trumslagarn hvar han står, 

I sitt hvita linne. 

Och en mängd af hvirflar slår 

Med en upplyft pinne. 

Trumman glimmar blank mot mån*. 

När han vandrar till och från; 

Bumbumblumblum — tocket dån! 

Der är mandom' inne. 



Digitized by VjOOQ IC 



2«1 

Sjungom! Sjung Neptunl lof, 
Gastar» troll och spöken! 
Vattunympher i hans hof ! 
Edra sorl föröken. 
Men begråten någon gång 
Movitz* lyra, flöjt och sång; 
Sakten edra yra språng. 
Och hans grafvård söken. 
o « • 

Med svart kolt och hvk turban, 
I den främsta båten, 
Gamla Trundman sjelf för an 
Denna sorgestålen. 
I den urnan, just den der 
Trundman på sitt hufvud bär, 
I den urnan samlad är 
Movitz' aska • . . Gråten! 
« • « 

f Hurra, hurra ^ hurra! 

CLLA WINBLAD. 

S. i:29.Prestinnor! stigen opp och hojen facklorna. 

S. I a9.Här nalkas Movitz' stoft, här sväfva Bacchislägter, 

Med svarta sorgeprål, i djupa sorgedrägter; 
j^ Prestinnor! maken er kring lyktorna åt bron. 

Och gi^en vakten rum. 

MOLLBERG. 

S. i3o. Tje rum fer protzession! 

» # » 

Marsch! öfver allt följ Martis spär! 

Marsch ! hör trumslagarn, hur han slår. 

Stå der du står» 
Du Fröjas palt! 
Venster, det djefvuln gal i dej» sväng, halt! 

Il Afdchi. BaccAnfi. Ord. Capit. HatM. 19» 



Digitized by VjOOQ IC 



Stå, rätta er! Sjung vinets lof!' 
Rätlnu det klämtar uti Baccki hof. 

# » ♦ 

S. i3i.Schtille! mit jemne sclitig... flux ekenen till höger; 
Si schtint ut, Åkertlial, gå rak i lifvet. Kroger! 
Qvickt kaste foten, Bioms, undt Ahlqvist . . . 

her tu tå ? . . . 
Vrid liufvut fan i våld . . . till venster, sa' jag . . . 

schtå! 
Marscluren! alldns!' marsch!' 



Marsch! Höger om! Fäll spjut och lans. 

Marsch! Hör, trumslagarn slår till dans. ► 

Si hvad glans, 
Hvad stolt palais! 
Ögat till vens ter... Ar det vens ter dä? 

Uff, ditt fä, ditt dumma skrof! 
Höger om vänder er! Sjung Bacchi lof.. 
* *^ * 

S. i:3i. Fér tunnor tusen tjefvel! 

Jach har zo commandirt i Magdteburg und Revel, 
In Potsdam undt Berlin, bey Fehrbelliner-Thor, 
Bey Anclam undl Temiri, bey Fan und seine mor; 
Bey Kaiser Leopold hab' ich, nach usimibelli, 
Zwey Generals gekriegt, den Hendei und Corelli; 

S» i33 Eihmahl in Paderborn (her! hviie så på hahn) . . . 
Herilieren Sie einniahl... da schtrefteTartarchaa, 
Mit seine bunibJibuin, mit rackern und hanreyen. 
Mit pauken und cymbuln, mit piper und schal- 

meyeti ; 
Ich naluu ihm mit gewalt . . . Ich sagt' ihm meine 

chaige • • • 
Na . . . holt mich der Cucu! . . . ein solchen lum- 
pen marche 
Niemahls hab* ich gesehn. 



Digitized by VjOOQ IC 



223 

Ghor, 

Lät processionen skrida! 
MOLLBERG. 

Maischirn . . . allons , . . marschirn!. Trumschla- 

ger, schtä på. sida, 

Schlå på sin truminel , schlå ! ■ — 

« « i» 

Marsch! Irampa jenil! Si opp, si opp! 
Marscii! hör trumsla^ain för vår Uopp! 

Si'cken kropp, 

Liksom af vax! 
Hand pä bandlereL, rak i lifvet, La.\! 
Rätta er! Marsch! — Sjung Bacchi lof! 
Portarna öppnas i iiaos glada hof. 

« o o 

f Halt! Schtille, ther tu schtår! 

Her thet fertcmte pack... siehurrennochencore... 

Cl i or. 
Hurra, hurra, Hurra! 

MOLLBERG. 

Sie hnrren, die Matrosen; 
Piifno! . . . warten $ie • • . vieileicht sie sind' 

Franzozen . . . 
Gott straf mir, Åkerlundt . . . geschwindt mach he- 

ger schweng! 
Hol'mich derCucu... tja!... Turwahr,einParisien; 
Sieh', vs^ie er schwingt sein* Hut und ga|)er mit 

die tänder • • . 
Muss seyn ein Englisch Dogg ... Du Hund . . . 

Sieh, ein HoUänder . . . 
Hou dou jou dou.Canaiile?. . . Nun kommt die 

Prozession. 
« a « 

S^ 1 34«Mai*sch , etl,.tu^ tri, — • gä jemt, jemt, jemt! 



Digitized by VjOOQ IC 



224 

Marsch! hör, trumslagarn trumman stämt! 

Marsch! utan skämt 

Så vankas dask; 
Tittar du hit, så drar jag dej, din mask! 
Stå, bataljon! Tag ståten mot: 
Öppna nu lederna . . . Muskött för fot ! 

Oior. 
S. 1 34-Hurra , hurra , hurra ! • • • Lef , Bacchus , vår 

Patron! 

En Prestinna, 
Opp, Systrar. •• Hvad alarm!. •• Mini fot till 

flykten tager. 
Hvad är det denna flock pfi sina skuldror drager' 
Der Trundmans armar syns bland bajonetterna . .. 
Hvad är det? Basfiolnr Ja, basfiolen, ja! 
S. 1 36.Der glimmar Canslerns vakt, som knappast roi^ 

ur stället; 
j^ Si skymten af hans staf , med floret och flanellet. 
Der höjes opp en arm • • . Märk Ordens-carafin, 
Med dufna blommor prydd, narcissor och jasmin. 
Märk, hur vid Canslerns nick de blänka med gevären. 
Hur basfiolens hals fördunklar atmospheren, 
Och bland en mängd af folk, som andas rök 

och qvalm. 
Hur jemmern hörs 1 skyn och svordom vid hvar 

psalm. 
Hvad feta Bacchi män, med blå och röda kinder! 
Den enas hand och hals den andras sammanbinder; 
Men raglar en i kull och slinter på sin klack. 
Så ligger procession... Men si den Mollberg» ack! 
S. 1 37. Ack, himmel! Si den narrn, hvad hanharbålt 

att göra! 

ULLA WINBLAD. 

Med hatten på en sned och pennan bakom öra, 
I all sin krigsgestalt, så liknar han i grund 
En Tysker stektet gria, med äpple uti muxKi* 



DigitizedbyCjOOQlC 



225 

S. t38.Kaiinågon säga mig, h vartill det pratet gagnar . . . 
Men, Gudar y hvad alarm! Hvad bårar, skräp 

och vagnar! 
Si, hur de leta sig ur sina korgar ut, 
Bknd strömmar utaf folk, som brottas hvar minut! 
Den skönaste Yestal, i vårens lätta kläder. 
Hon viftar med sitt flor,och vinkar med sin fjäder; 
Den trumpna philosoph, med glasögon och käpp. 
Slår handen på sitt stop, fast båtsman ropar:. 

släpp! 
S. 1 39. Allt skönt vid facklans brand i Hymens armar 

kysses , 
Orphé sin Eurydis och Penelop Ulysses. 
Ett ständigt hurra hörs, patruller och vs^erda, 
Ja, från hvar enda mast hörs idliga hurra; 
Hurra, hurra, hurra! Som myror tätt de kräla. 
Med flaskor, opp och ner; än kyssas de och gräla. 
Den der i bruna kjoln, med gula bältet kring. 
Si, hur på vimpelns spets han konstigt slår en ring, 
StjSpJVIed benena i kors och glaset högt i handen — 
Hvar gång han hurrar, klang! så klinga de vid 

stranden. 
f Mot skymningen af mån', på toppen af en mast. 
En rolig skugga syns, en öfvergifven gast. 
Än som en ljungeld qvickt han ränner -opp i 

toppen. 
Än dykar han i qvaf och kilar ned med kroppen ; 
Men bäst han intet syns — se dit åt, dit, min 

vän! — 
Så är han som en blixt på toppen opp igen. 
Märk der! Som ur ett moln en naken kämpe 

strimmar, 
Uti hvars mörka hand en slipad iiaska glimmar; 
S. i39.Märk! om man skönja vill, när månan blänker opp. 
Syns kärlet blomsterkrönt och rankor kring hans 

kropp. 
Hvad majestätlig syn kring nattens svarta täcken ! 



Digitized by VjOOQ IC 



226 

»f Flått molnen hurra hörs ned till den minsta fläeken; 

S. 140.1 upplopp och i storm allt h vimlar af och lill. 
Allt hvad den ena gör, den andra härma vill; 
I dörrarna vid strand, der drufvorna dé pressa, 
Står livar en krögarfar med stopet pä sin hjessa ; 

S. i4o.Knappt Baeehi skyltar syns för hufvuden af folk. 
Som sla])plas opp mot skyn . . Der blottar en 

sin dolk; 
f En sträcker ut.sin arm> och öfver honom hundra. 
Au vinpokalen nå och den i botten plundra; 
Förvillad blir min syn; h varthän jag ser och gAr, 
1 liift,.på haf och land, allt i en jäsning står. 

S. i4o,Prestirna ! aktom oss — • Kom, stigen mer tillbaka! 
De yra hingstar slå, de fyllda vagnar braka. 
Och Biicchi kuskar stolt på sina tunnoi*sjns» 
Som glada förebud, att snart vår fest begyns . . . 
Lät oss då följas åt... ej slitas från h varandra... 
Välan,, sväng facklorna!... Musiken börjar. 

MOLLBERG. 

Vandra! 

MAUUrg med Soldat enm ock Cäpitel- Kuskarne. 

Chor, 

iVIanskap, gif akl! 

Stå, rätta er, sjung! 
Lofsjungen vår Bccchus och marschera i takt! 

Marschen blir tung., 

Men knekten är ung 
Ocli flaskan i bälte verkar courage. 

SI, vårt bagage. 

Rullar i prakt. 
Med. röda. kär ror, som gnissla tungt i nafven. 

Ser ni — hva ba? — 

Öltunnorna ? 
Ser ni den fastagen ifrån Malaga? — Ja! 

Ja, ja, ja! 
f^ Visa den fastagen ifrån. Malaga — • Jal. 



Digitized by VjOOQ IC 



22T 

Saftéti är skön; 

Ge folkcft sin Jön 
Och lät oss fä plundra öllunnoirla. 

Här sitta vi, törsta ibjel; 
Bfittre, med Movilz att ligga full i grafven, 

Än som en träl 

Släpa och dra . . . 
Klang! i kärlen sq valpar kummin — hurra, hm ra*)! 
« « « 

Hurra, hurra, hurra! 

ULLA WmBLAD. 

S. i4i' H vad slagsmål, stoj och tvång! 

"J* ' Hvad kosleliga spel, trianglar och bassong! 
S. 142. Si den på tunnan der, med blommorna i hatlen! 
Den gossen ur silt sprund ej sq valpar bara vatten; 
Det på hans ntisa syns, så bjert och ponsoröd , 
Och på hans trinda buk, att han är temj)lets stöd. 
S. i43.Si, hur hans bruna hingst vill betseltygen tugga, 
Och slolt, vid munans sken, uppeldas af sin 

skugga; 
Märk, på dess krökta hals hvad svart och yf- 

vig man, 
Och hur dess fot i dans afmäter fiacchi plan! 
Än den med hvita fåTn, den bör ju ej förgatas: 
Si, kring hans klufna skärm hvad bär och ran- 

kor flätas! 
Märk, hur i sakta (raf han gungar trind och rund, 
Och under en blå cask småskrattar på sitt sprund. 
S. i44"^'> '^u*' ^Ic skyldra stolt, när han, men ingen annan. 
För vakten bugarsig,med handen midtför pannan. 
Prestinna, ser (bi den?... Men klockan höres re'n; 
Nu skriker Mollberg: marsch ! och vickar j)å elt ben. 

MOLLBERG. 
Schvväng, manskap, hegre opp!... Begynnen, 

Oboister, 



*J Denna \ers lar i handskriften otydlig. 



^Digitized by VjOOQ IC 



228 

^ Och J, J Såncare, Tenorer och Basister! 

Med edra stai*ka skrål lofsjungen Vinets Gud, 
Vid dessa kuskars sorl och dessa klockors ljud* 
i45.Prestinnor! schtigen främst . • . Nun trär jach på 

mich wanten • . . 
Muskett på axel! Marsch! Kör på med provianten . . . 
Marsch, opp till templet» marsch! 
Några af Kuskarna. 

Hurra! se min fala» 
Hur dess seldon pråla: 
Hurra! si på den hingsten » hur han gnäggar och 

frustar 
Och sin framfot kastar opp. 
Hör, hur fräckt han pustar, 
I sin brunst och lustar. 
Och står färdig till ett språng i galopp. 
Si hans ögon, hur de blixtra hämd. 
Hur han darrar, fängslad, yr och skrämd» 
Vid facklans bleka brand! 
Chor. 

Granne! tag ditt glas i hand 
Och blif min bror i detta land. 

Är du då min bror af alla dina krafter? 

Runka på ditt kärl: hvad svarar du? — Ja! 

Ja, jag är din bror vid dessa söta safter. 

Lät oss ropa hurra: hurra, hurra! 
o o o 

Hurra, hurra, hurra! 
Upplyftom våra kärl! Lofsjungom Gudarna! 
Hurra, hurra, hurra! Re'n templets spira strålar: 
Lät spritta Baccixi blod i dessa röda skålar; 
Men skyndom oss, allons! 

MOLLBERG. 

Halt, schtille, protzession! 
Si Jensen i fullt språng från templet öfer pron • • . 



Digitized byVjOOQlC 



229 

So vielc prottora, prur?... Her, hur lian sich 

beliagar; 
Halt, Kiper Ecle, halt! 
JBNSKN. 
& I alla mina dagar 

Jag aldrig Tällt en tår och skalat så berangdt. 
Nyss porten öppnad är, som Baccbi gårdar stängt; 

S. i48.0cli Trundraan redan sjms, med pipskägg, flor 

och kraga, 
På templets trappa, klädd att procession mottaga; 

S.148.AU chorets ungdom syns i gröna rockar gä, 
+ Med svarta gördlar kring" och hvita hattar på; 
En flock af Bacchi barn gå främst med carafiner. 
En delPrestinnor gladt,med sång och mandoliner, 
Kringströfva hit och dit; de knäppa och de slå; 
De sjunga Fröjas lof och hoppa på en tå* 

S. i48.Mot lampors dunkla sken, pä nedersläppta snören. 
Syns hjeltar tumla om, och Åvall , Commendören, 
Af sorg vid Movitz' död fiamstupa i sin flod. 
Med flaskan töajd och grön, han snarkar i sitt blod. 
På trappan Commendörn, förutan pung och påsar. 
Med ögonen ihop, jemt svettas, svär och flåsar; 
Förgäfvfis Trundmans rop hint väcka honomän, 
Han ropar: pomerans! så somnar han igen. — 
Mig är nu anlx^faldt, som templets brygder vårdar. 
Det skola dessa kärl inom de yttre gårdar 
Af vältras, hvar för sig, allt efter sin likör. 
Så stige hvar och en — I Bacchi kuskar, hör! — 
Stig hvar en af sitt spinind. 

Härolderna för Brygdem 
Kyparen Ede^ Stads Mvocaien Herman. 

HERMAN. 

Vänd fålen och kör unnan. 

Vrid hjulet mer ikring och hjelp mig vältra tunnan; 

II Aftelu* Bacekmn. Ord. Cmpåt Ummåi. tO 



Digitized by VjOOQ IC 



CM 

Courage» fribka tag! blif modig, djerf och stolt, 

Uppvickla din mustasch, knäpp opp din våta kolt 
S. i49-Hvad du ser tapper ut, ofir du af öl upphettas 

Och med ditt stop i hand vid sprundet står od 

svettas! 

Fort krön med denna qvist, stå inte hlyg och sea 

Krön sprundet med en qvist af denna blå syren; 

Ryck sugarn ur ditt kärl!... Lys bit med fack- 
lan, Ede! 

Sjung polskor for ditt ok, kom, brottas i din vrede; 

Eir vill du inte slåss 7 Så dansa kring ditt sprund 

Kom, vältra af ditt kärl och tag en tår i mund 

Se stint ut, der du råv och i din rustning prålar. 

Med bruna stöfvelskaft och randiga knäskålar... 

H vad numer har ditt kärl ? Kör kärran fram, lät se'. 
En Kusk. 

Bossolis Numro i. Vespedro Numro 3. 
HERMAN. 

S.iSo.Än den, med bruna fåPn, den der som står och 

dricker, 
Fram, krympling, linka fram, — sväng dig, blif 

glad och qvicker. 
Kör fram, lyft ankarn opptHvadbokstaf hardu?X. 
' Hvad numer och hvad sort? 

En Kusk, 

Hamburger Numro 6. 

iffiRMAN. 

Men hvad ditt ök är stolt! Hör, hur det gnag- 

gar bara! 
Hör mot dess fräna skrän hur bygdens hingstar 

svara! 
S. 1 5 1. Hvad bokstaf på ditt sprund? Hvad sort har^ 

du beredt? i 

En Kusk. 
P. Pomerans-Easens — Sötkummin Numro i. 



Digitized by VjOOQ IC 



i 



hskham;. 

Men halt! Trompeteö ' hörs ^ . . -^ h 

De tetupletö portar röra; 
Si Trundmao på allan! Var tysta, lät oss höra. 

TRUNDMAM 

pd altan ^ omgifven af facklor^ m^d en upplyftad nrna. 

Chor. 
Skäden hit! Märk €cfa mins: 
MoTitz mer ej fins; 
Vårt ötaama öea gråter. 
fie*n. hans mml samlad är 
I vlen urnan här 
Tmndmaft upplåter. 
Sjungom ömt Bacchi lof! 
Sofve Movitz! Sof! 
Sofve iian^ gömd odi glömd. 
Smädad och berömd: 
Nämn hans glada namn nu åter. 
Skåden hit, märk och mins: 
MovitK m^r ej fins| 
Vårt öga gråter* 

TEDNMIAN. 

Hvad må jag ej gråta 

Mia bror, och bestört 

För ögonen våta 

Nu hålla mitt skört! 

Templet jag åter 

Sorgsen upplåter — 
Hvad skall jag göra? Jag gråter. 

Hvad skall jag g[öra? 

Templet fbrstöiä? 
Nej! jag skall hänra mig sjelf. 
Nej! do flod, du klara elf! 
Lät i ditt sköte min hamn sig ft dölja, 

Öppna din bölja, 

Lät mig få följa 



Digitized by V^OOQ IC 



Med dina forsar och dii. 
Men adi, ack! hvad skall jag göra 
På denna så sorgliga ö7 
• « • 

Hvad olust, sömn och gråt i detta Floras bof! 
Opp, Åvall, följ med oss! Opp, ligg ej der och 

sof ! — 
Mitt ^a bjuder mig, se'n det sin sömn försakat, 
Se'n jag, trots vind och våg, i nattens skrefvor 

vakat, 

Ocbse'n med sån^^och sorl jag anförtBacchi tropp. 

Att nu sin hvila fä • • • Opp, A. vall! Opp, stig opp! 

&i53.0pp9 ligg ej der och pip Uksom en turturdufva; 

Märk, frän den gyllne skjn till minsta spång 

och tnfva 
Vid morgonrodnans rand hvad dyning» ljus 

och dag, 
f Som omger dig och mig ! . • . Res opp dig, säger jag. 
Opp ! — Som jag har så balt i templet att bestyra, 
Så spring i tornet opp och tuta klockan fyra; 
Pukslagam, du och han, snart bringa kan i gång 
Den stora klockans dön* till Movitz' ottesång. 
S. i54.0pp! ligg ej der och lyss och dina strumpor 

valka; 
Opp! känn hvad kostlig lukt af vestan vädrets 

svalka; 
^ — Hvart träd sitt rökverk bär åt Flora högt i skyn, 
* Hvar fisk i lek. och stim försilfrar vattubryn; 
Me(J, purpurröda ben de hvita tranor hoppa. 
Sig skoftals, par om par, i templets floder doppa; 
Den dufna ki*åkan yfs; papgojan, gul och gi*ön, 
I höga cedems topp sig ruggar, ung och skön; 
Inunder björkens blad, som daggens perlor fiirgat,. 
En rödstjert tittar fram , se'n han sitt rågax bergat. 
Hvad är hans sång ej fri! — Hör, A vall, lyss 

åt lund! 



Digitized byVjOOQlC 



Men Dej! han snarkar godt och bara drar på 

mund. — 
Kring kullar, spång och kärr> på bergens kalk 

och. skiffer, ' 
Drifs templets hjordar fram ^f fogdar och kalifer; 
Hör! Hören, Bacchi män, vallhjonens glada skrål 
Vid solens bleka blick och fifcstets röda pråL 
S. i55.Betrakten öfver allt hvad mycket folk och gäster. 
Allt Bacchi Ridderskap, Prestinnor, barn och 

Prester; 
.S.i55.£n mängd af lass och klöf, som fUrdas om 

h varann 
Till offerporten in med blomsterkrönla spanns. 
Hör Bacchi kuskars sorl! De grensle stå på 

sprundet; 
Hör, hur de sjunga jemt och enigt i förbundet!.—* 
Opp, Åvall, si på mej, si hvad jag har, öch välj 
En tumlare kanel, vespedro en butelj! — 
S. 1 56.Men, Bacchi söner, J! Stig någon fram bland eder. 
Och tag den urnan mot och sänken henne 

neder . . . • 
«f Mig egnar nu med våld att väcka Åvall — Hör! 
Som äldsta Commendörn du urnan bära bör • . • 
Men (äfängt!... Sof då frilt! Tids nog ditt öga 

vaknar. 
Tids nog ser du det stoft, hvars eld och drift 

jag saknar. 
Vår Movitz fins ej mer • . . Ack, att du inte hör! 
Ack, vakna till min tröst och tittat opp, seigneur! — 
Hvad tiden löper fort! Åt dig hon knappt sig 

dela: 
-i I fjol stog du på knä vid pumpen här och 

spela; 
Din min var glupsk, din mun så röd som en 

• s pion. 

Fast ditt humör ändå bad' gaf och tog reson; 
II Afddii, Bacehan. Ord^ CapiU Eandl. . M^ 



Digitized byVjOOQlC 



23« 

Dig, MayilK, menai* F6 • * • J<^» PS ^^ ^^^' ^^^ 

gråter , 
Att, to mif den och den, djn make kommer åter. 
Tag hit hans griftekärl! 

« « « 

Hvad inS jag ej gråta m. m. 
' » » o 

S.i56, Farväl, du gladai bjgd, 

. .Der jag din lyra hört i dessa lindars skygd ! 
För bvar gång son| du satt i denna labyimtlieii. 
Med tuninien mot din bas och fingret krökt på 

q vin ten , 
Och som mitt kjerta mins, intill den stund 

jag dör, 
Hur groft, med drill på .drill, du sjöng Bril- 

lan fe Jleur — 
^ Men ack, din mun Ur tyst, förvissnad är den 

handen, 
Som med så glada ljud förtjuste denna stranden; 
Den grottan knappt jag ser, der du, min Pythias, 
Beundrad för din konst, sjelf stifta din Pat*nass ; 
Der du — ack , tillät mig att några tårar gjuta ! — 
Der du så ofta stämt din oboe och luta. 
Just denna lyran, den som Åvall kastat här. 
Som gjort så mången gåner Olympen i dig kär. 
Men, lummcl! ban är död... hvad hjelper mi^ 

orera? 
Grät, inte, .Buccbi barn ! Håll opp att gråta meia. 
• Du der, slå ei ocb svälj, med ögonen ihop, 
Ocli .ur din våta glugg fäll tårar i mitt stop . . . 
Ja, när bun slöt sin sång, så var det, så a U; tala, 
Som svalans flygt till bo bebådar nattens dvala. 
Som guniseos brifk i byn vid månens bleka rand 
Betyder laiumens lust att somna efter hand... 
f Min Movitz fins .ej mer; jag faftingt ödet b^nnar; 
Mitt öga gråta vill, så ofta fotiin* stannar; 



Digitized by VjOOQ IC 



2S5 

VälaB! så kom och gå — ^PP» Avall, följ med 

mej 
Till gix>ttan ner i daln • . • men nej • • • hän sva* 

rar nej. 
S. I Sy.KrOm , jag vill visa er . • • Kom , följen mig . . . 

eir huru ? . . . 
• Der aen J Movitz' bänk, grönmål^d och af furu; 
S* 1 Sö.Der står tians körsbärsti-äd , af daggens drop- 
par h vitt 9 
Inom hvars fordna sikygd han slog bäd bom 

och q vitt; 
Der ligger käglan kull och klotet fullt med 

mossa y 
Och det yidl grottans dörr, der luntan brann 

och blossa, 
lians siöflor och luirpus än ligga q var i sand, 
Hans piska utaf blär med svarta parduband, ^ 
Hans fuUmagt, pii^lig, grön, sä unken som en 

tuf ra , 
Kringlindad ohi en ost, en smörklimp och en 

struf va , 
Och der*., hvad? ser jag rätt?... bi-edvid den 

haifva skon, 
Hvad ser jag? Himmel, ack! hans capitulatiun 
I rännsten vicklad göms bland ruttna äggegulör, 
Med gulbrunt, stort sigill, beprydt med spjut 

och kulor — 

Gudar!... si hans vest!... Spring, Bacchi 

barn, spring kapp: 
Fins der en skilling?*.. Nej! nej, blott en mög- 
lig knapp. — 
Ack! mägtar tidens hand vid dessa nejder röra, 

1 grimd det glada folk förgöra och förstöra? — 
Men ack! vid denna syn allt ökar mina qval, 
De hvita sniickors prål, de röda musselskal; 
Kring gi-ottan Eol hörs, hans röst i blomman 

h viner. 



Digitized by VjOOQ IC 



236 

Allt darrar vid hans storm; från dessa små 

{'asminer, 
lelgad der hon sUlr, 
Så bär hon ej sin topp så vördig som i går; 
Och dessa åkerfält, med gyldne ax betäckte, 
I sin förvandlings-lag påminner mig mitt slägte; 
De blad, just dessa blad, som gulna kring min fot, 
Arbildar mig min mine, när döden tar mig mot 
Se dit åt, mina bara, förbi de höga ekar. 
Längst in i skogens hvalf, dit inåt, dit jag pekar. 
Säg, sen J något träd? En krönt och yf vig stam, 
H vars rikt beprydda löf ur dimman glittra fram? 
Tron, förr'n dess röda bär härnäst bo£mken Ipckar, 
Att kanske på min mull man pimpinella plockar; 

S.i59.Ty sä är lifvets rund kring denna trinda bolL 
En Mogols elefant, med Kejsarns parasoll. 
En Kaimakan, insvept i sjelfva Mahometsfana, 
Är i en blink ej mer än denna pris Havana. 

S. 1 60. Kring allt hvad ögat ser, i all naturens glans. 
Står döden tyst på lur, som spelman till en 

dans. 
Den sämsta snöpings lif, den största Sultaninna, 
Allt måste flux om bord vid Charons rodd for- 
svinna; 
Den Movitz verlden ägt, måst sträcka sina knän 
I samma svarta sump som Gassar och EugeD. 
« 

Men ack 9 hvad vattuspel, som ned i droppar 

faller, 
Försilfradt i sitt skum bland perlor och coraller. 
Som med ^n kylig fläkt i gyllne vasar sprids 
Och genom nya rör till nya hvirflar vrids! 
S. i6o.De äldsta Bacchi män, som trotsat tid och laster. 
Med nakna hufvuden och kransar af albaster» 
Har konstens lätta hand oss till en undran ställt 
En Noach krönt bland dem syns nak^n i sitt till; 



Digitized by VjOOQ IC 



2S1 

f> En Lot, med öppen mun ocb ögoBen tHlbopa, 

Sfi iiflig oth ibrsagd tycks skördemännen ropa; 

& i6i.£o Tantalus» helt vild, långhaisig, blind och gul, 

Fördömmer i 8in törst sitt snabba vattenlijid. 
S«i6i.De svarta Furiers spränga som sira golf och 

väggar. 
De gyllne gipsverk, allt, allt, allt, min själ upp» 

äggar; 
Till klagan, sorg ocb nöd allting beveker mig: 
Må urnan krossad bli och Trundman dö med 

dig. 
Må denna flodens sorl, som rinner mig sä 

nära, 
FrammuUra i sin fart helt tyst Neptuni ära; 
Men mätte detta stoft, just detta usla jag, 
1 hafvets bottnar strös vid Jofurs dunderslag* 
f Gutär, J Bacchi folk! Min själ fört viflad brinner; 
Jag önskar detta blod, som kring mitt hjerta 

rinner , 
Af krokodilers gid, längst neder i Turtarn, 
Att det uppslukadt blef... så ängslig är jag, 

barn! 
S.i62.Ack, vänskap, livad du är! Jag tror, i Bacchi 

rike 
Du kärlek nämnas bör • • • de Gudar äro like. 
Den ena kogern för med sötma och med sorg; 
Med söta drufvor fylld den andra bär sin korg. — 
Ack! skall min iikröpligbet sin morgon se allena ? 
Hvi tiv mitt stoft med hans ännu sig ej förena» 
I samma kärl bli gömdt inunder Bacchi throti?... 
Men Movitz' fest begyns: der nalkas procession ; 
Allt Bacchi manskap svängs plutonsvis mot 

h varandra. 
Inom hvars slutna krets de krönta hjeltar 

vandra ; 
Och åter framför dem en räd af spelmän går. 
Som under flöjters sorl på svarta trummor slår. — 



Digitized by VjOOQ IC 



tS8 

Si.i67.MBeii såflden... liimmel, ackf hvad skönt, hrad 

ötnt!... jar bäfvar... 
Märk» efter speleU tropp PrestinmiB Ulla sväfvar. 
Med svart utslaget här och guUgtiltdfiiniastsläp; 
Betrakta betines glans samt allt del mörka skräp 
Af krumpna, . lutande» grätögda Commendörer — 
S. i63.Märk» hur pi*ecist sin fot hoipi efter takten forer; 
Si hennes tofPelblad» broderad t» guU i grönt » 
Hur» vid hvart ^teg hon tar» det strfiar högt 

och ^önt! 
Hvad mer än dråplig syn! Märk! märken qvin- 

nolisten: 
Märk» mellan hvar cadans af främsta oboisten 
Hur hon slår b^aet opp, så sulan syns på skon; 
De blunda och de le i hela pro^essioA. 
f Af sjeifsvåld och på skämt hon sina dgon hv&lfver» 
Dess ögon gnistra eld och hennes inre skålfver; 
Hvad fräckhet i hvar min» hvad Spanskt och 

Göthiskt blod» 
Som svallar kring dess bröst» fast hon är verk- 
lig god! 
S. i68.Pufr! hvad det kostar på! När hon ser ner pi 

kragen» 
Knappt tippen uppå skon hon skönja kan för 

magen; 
Den uppsvälld är och högooh Itkiiar enpulpet» 
Der Astrild haft sin post och lemnat sitt signeL — 
Kom» mina kära barn!... De äi^o oss så nära: 
Tänd fackloiiia och kom! • . . Soldaterna de 

svära. 
Hvad stormen ökar sig med slagsmål» 'tvång 

och bot! 
Opp! låtcnn oss gå ner och taga dem emot. 

TRtJNDMAN med Chorct. 

Sjung» mina söner» alla tolf» 
Sjung efter mej» si pä kärlet jag fbrer: . 



Digitized by VjOOQ IC 



189 

Lyft pä karpusén. 

Fläkta med ljusen, 

Hojen opp krusen y 

Commendörer! 
Stänk persico kring templets golf» 

Stänk ratafia, 

Sjung vår litania y 

Noach, Maria, 

David, Uria, 
Ej denna urnan dem tillhörer. 

Rent i botten! 

Lyd på calotten, 

Drickom om i botten. 

Sätt uppä calotten! 
Si på raej, si hvad jag bär: 
Fallen neder, jag besvär: 
I den urnan, just den här, 
Movitz' aska samlad är. 

TuttL 
\ den urnan, just den här, 
Movitz* aska samlad är. 

ULLA WINBLAD. 

Prestinnor! bugert er, med gråt och sorgeqväden. 

För Trundnian der han går bakom de mörka 

träden; 

Mot dagens röda skymt och ljusens bläcka sken 

Hans skugga sväfvar fram så lutad i allén. 
S. i70.Märk! på hvem lyssnar han? Hvem är den der, 

som skriker? 

I språnget Jensen lik, i rösten honom liker, 
S. i70.Hör, hur han jemrar sig och flåsar, rädd och 

stinn ; 

Men nu, nu sprang han bort, längst in i sko- 
gen in. 

Hvad är jag inte trött! De kulna moln, som 

fläkta. 



Digitized by VjOOQ IC 



14» 

Gör sömnen mig sfi sot, att ögat må fbi'smäkta« 
Knappt mina ögon se den gubl^en i silt nit. 
Långt mindre templets speLs, som måste sy- 
nas iiit. 
Men ödet och vårt kall i stillhet må vi lyda. 
Med nmntra ljud och spel att vinets dyrkan 

tyda ; 
Ack, syslrar, skimren ej, lUt sömnens andar fly ... 
Snart Bacchi eldar sprids i dagens öppna sky. 
Snart Presterna med Ixm mot altaren sig stöda. 
Och inom galhen snart skall oflerhloden flöda. — 
Kom, Trundman vinkar oss • • . Allt folket hur- 
rar gladt. 
Nu ropar Canslern: Marsch! och h viftar med 

sin halt 
Betäcken edra bröst • • . vAr skönhet må vi 

döija . . • 
Opp! oss är anbefaldt näst efter Trundman följa; 
Trompetens fräna ljud ger klang i skog och 

mark : 
Med andakt följen mig och templets patri- 

arch. 

LLLA WINBLAD 
framför Choien of Ptestinnotna, 

Sjungom, Systrar, Fröjas ära; 
Fast vi Bacchi rökverk bära, 

Fröjas ära :||: 
Våra varma bröst begära. .fv». 

Vi bekänna hennes lära 
Och Gudinnans lag besvära. o. c. 



^ Halt, Systrar, med er sång!.** Här stötes i 

trompeten : 
Sjelf Canslern äskar ljud framför all menig* 

heten. 



Digitized by VjOOQ IC 



241 

PLANBERG. 

S. I 7 I. Du Bacchi Corporal och Ordensgranadöiti ! 
Dig anbefaller jag, som Marskalk af likörn. 
Gör rum for procession, 

Chor af Prestinnorna. 

Undet* facklans dunkla iåga 
Vi till Bacchi gårdar tåga. 

Men vi våga :j|: 
Klandra dödens pil och båga. Vin. 

Spor oss någon om ,vår plåga, 
Blir det svaret på hans fråga. D. c. 

MOLLBERG. 

Nun woirn wir salutiren, 
Schiltre ... På axel . . . Schtill J 

PLANBERG 

med Ordens <arafin ^ framför Orden shasfolen^ 

Nu är jag just von Biei-eö, 
Sä alt, i all den glans jag sväfvar som prestaf, 
Knapt handen orkar opp alt lyfta hatten af. 
S. i72,Tres humble serviteur! — Tack vackert för 

besväret! — 
Märk, Bacchi Ridd^rskap, när Molll>erg rör ge- 
väret. 
Så må vi buga oss och klinga med hvai*ann . . . 
Upplyftom carafin ... Si nu, nu skyldrar han . . . 
Det kallas tempo det, så kunna nacken vrida 
■ Och med en afvig hand geväret slå på sida, 
Bli vindögd som en uf , stå raker som en stör ! . . . 
S. i,72.Tack, tack, bror Mollberg, tack! Tres humble 

serviteur! 
Gån, Commendörer, tyst och lät oss alla nicka. 
Tack, Mollberg, tusen tack!... Din egen skål 

vi dricka. 
S. i^S.Men J med basfioln, J raska bröder, märk... 

II Afddn. Bacehan. Ord. Capii HanOt. 2i 



Digitized by VjOOQ IC 



242 

J bröder! tumlen e) med Ordens speleverk..* 
J kommen väl ihog, hvems hand rört detti 

skrofvet; 
£j sådan Meckel fins vid Mecklenburgska Hof^et... 
Gän sakta, jemt och tyst • • . Jag säger än en gång: 
Hans like aldrig ges pä harpa och bassong. 
Han trotsa i sin tid Soprano i Neapel, 
Bezzozzi i Turin och mängen ann CoDStapuel • . 
j^ Nu sträfyar han ej mer mot lyckans nåd och 

slump» 
Hans blod så stelt och* brunt sdm denna bru- 
na klump. 
Ja 9 aldrig lär hans ibt stå vid fioln och |ucb 
Och stampa takten mer vid Cajsa Lisas- lucka; 
Förgäfves! Movitz' hand» när dagens pr&l begyns, 
Ej mer den blanka pigg» som på fiolen syns, 
1 marken stöter ner, och ej» krogfönstret nära. 
Mer pruttar på dulcian: Fak opp, min «/ä/, 

gif ära — 
Ja, stige den nu fram.i krogdörrnsränn ocli löp, 
Som spelar för en sup så balt på öppet köp • . . 
Nej» ovän aldrig mer ditt klufna kindben sfirar; 
Yid allt det smörj du fått» jag brista må i tårar; 
Nog vet jag» jag skall dö» men det är intet skäl. 
Att den» som nyss fått stryk» på köpet slå ihjel. 
Gutår» kamrater, klang! Det gör mig lika myctcl 
Den verlden hata plär, är mest i änglars tycke. — 

S. 174-Håll» hunds vott, i fioln! Opp» Öman Fodermask ! 
Hvad? ligger hjelten kull? Opp, munter var 

och rask ! • • • 
Ja du» du tömma vill fem stop och inte yra! 
O Gudar» h vilken gäck! Han är placat af fyi*a • . . 
Drick ur din sisla hälft, ryck in uti ditt led. 
Sätt flaskan tätt till mun och hatten på en sned. 

S. r '74*Förlikens» Bacchi barn! Sank edra skuldror mera, 

Vid clarinettens klang slå benen opp» marchera . . . 

^ Hjelp Commendörerna» som flåsa mot h varann» 



Digitized by VjOOQ IC 



243 

Att hyar en får sin klunk • . • Men sjungom 

aUa man. 
S. 175 .1 boren sjunga örat • . . Met mina läppar snyfta , 
Vid åsyn af det kärl> som TrutidmaB nu upplyfta. 
Sjung efter Ironom, barn! Upphöjen hand och 

inond: 
fy Bacchi fest begyns! just denna he%a stund. — 
Förenoin vira ljud med all den stadka skara, 
Slom vandrar framfor oss» att Movitz* stoft bevara. 

+ Ckor 

- af detfk som bara basfiolen. 

Du Vinets Gud! vår dylrkan tag: 
In i ditt tempel vi träda i dag. 

Stora och smä 

Grätögda gå. 
Ömt vid ditt altar för bföstet sig slå. .[. 
Movitz, din tjenare, kastat sitt stop. 

Med locket hop; 

Sjung, gråt, allihop! 

Med locket hop. 

Han kastat sitt stop. — 

Kransen är Vissnad, allt, allt är nu allt. 
Glaset utrunnit och blodet helt kallt; 

Fftfiingt hans röst. 

Sommar och höst. 
Klingar kriilg baokfir, krhig dtilder och skog; 
Nej, det är (äfaiigt^ det veta vi Hög. 
Movitz! din like Apollo c^ sett, 
I din knippning allt föi* ett. 
På din harpa, på din bratschen. 
Som från Olympen dig Gudarne gett. •!. 

PLANBERG. 

S. i75.Upplyften edra krus, med famntag åt h varann I 
Nu öf^Mlas templets port; men hvem är den- 
na man. 
Som kanske Vinets Gud till denna fest förblindat. 



Digitized by VjOOQ IC 



244 

Som, naken of ver allt, stn Irans kring medJAS 

lindat , 
Som mot sitt hvita skäggs och isinsvnlloa famo 
Vär Movitz' lyra bär och jolrar vid hans namn 
j* Men, bittra tidehvarf ! du med diti arsEied slösar; 
Här sträckes ett par skor förutan vrist och plösar; 
£n gammal rutig flik af ljusblått boIstei-Tar 
Som stöfvelkrås ännu pä knäskäln hSBger gvar^ 
Och på ett soligt skört af dricka, slåss och fross» 
Tvä somrars gröda sjns, kardboiTar, mull ocb 

mossa ; 
Ett krammadt näsebrusk, ett blodigt ögonbryn 
Och en svart, blånad hand — ack, hvad pus- 

serlig syn? — 
S. lyS.Men, Åvall, opp, seigneur! Ej tid ^tt längre sofva; 
Opp, klinga på ditt spel • . » med oss dig lH:in- 

Ibrlofva 
Till templets helgedom ••• Men säg mig, hvad 

han tror? 
Hör på lians ' vflda säng ! 

ÅVALL 

tfid tempeldörren , med sin fyra. 

Tom är min flaska, tunnan utrunnen,. 
Guld i min ficka var aldrig uti. 
Knappt den tråsändan ännu är spunnen, 
FoUt till det bkggam min skjorta skall bli; 
Och till en jacka, prydd med snöi*en„ 
Väfd utaf getragg, lagom stor. 
Fan ta som tror, att klädsfabrikoren 
Ännu hint fbdas och krupit nr moi\ 
» * » 

Jag heter A Vall, bror! 

♦ # « 

Tom är min verkstad, knappt fins der verke. 
Knappt till en pinne att slå i en klack; 
Aldrig en stöfvel, inte ett märke, 



Digitized by VjOOQ IC 



245 

Aldrig en sula — nej ioeen — stor tack! 
Aikläada väggar, små och låga, 
Nedruttna golf, med beck och talg... 
Men ändå klane;! Mitt stop i full råga 
Fräser med finkel och glödgar mitt ^alg. 
« * * 

Af sorg vid Movitz* död, J kostliga seigneurer. 
Jag legat här två dygn. 

• * « 

Just här på tröskeln vid denna trappa 
Ställd till en skild vakt , jag trampat och stått;. 
Mig är befaldt» för folket, som klappa. 
Öppna templet och unna dem godt. 
Men, mina barn, af gråt jag somna. 
När jag min Movitz' urna såg • . • 
Träden då in.«, välkomna, välkomna! 
Bacchus uppelde vårt blod och vår hog. 
PLANBERG. 

Inträden, &>mmendörer, 
I ordning, par om par! 
ÅVALL. 

$•177. Ack, om jag kunde stå 

Ocfa skönja blott en skymt af dem som kring 

mig gå! 
S. i^S.Helt säkert detta folk vill Bacchi pressar klämma : 
Jag känner Ullas röst och Trundmans grofvä 

stämma. 
S. 179.0 hjeltar ! räcken mig ett spetsglas obemängd t . . . 
Gör ej min sorg så djup och ödet ej så strängt. 
Ett spetsglas pomerans! . • • Men ack! jag allting 

saknar : 
Jag utan vänner dör och utan glas jag vaknar. 
Min tanka grumlig blir, mitt hjerta saknar luft, 
Min anda sitt begär, min hjerna sitt förnuft, 
II Affktla. Bacehén, Ord. Capit. Bandi. . 21» 



Digitized by VjOOQ IC 



246 

Mitt blod sin lugna fart, mitt snille sina lagar, 

Och kroppen allt sitt stöd, när hiifvu't sä be- 
hagar. — • 

Men hvad min oro oks i denna mörka vik. 

Af dessa Nyinphers skrål och dessa gastars skrik! 

I förgår låg jag här så tapper och predika; 

Jag snyfta, drack och skrek det mesta jag hänt 

skrika; 

Min hand var vänd till stryk, min fot upplyft 

till dans. 

Och detta hvita skägg var stänkt med pomerans. 

Ur denna Noachsbild, ur pipen. mellan låren, 

Jag skrufva fram likorn och pressa sista tåren; 

Jag grät, och i hvar tår, som ned ur ögat 

dröp , 

Det ånga pomerans... Men ränn ej Här och löp! 
-f Flyn från min kurbits hört, S slémma Niniviter!... 

Er glans är tomma kärl, ert lyckhjul fullt med 

niter; 
S. iHo.Gån bort! lät döden sjelf afkyla min person... 

Men hurra! Trundman hörs, och der syns pro- 
cession. 

vSi Canslern med sin hatt, hur hjulbent han sig 

svingar. 

Nar Mollberg gör honneur och Oivlensspelet 

kUngar; 

Kors, hvad hans skugga bräns? .. . Jag svär, och 

det är go<lt, 

SA blixt pUcat jag står, han ändå dubbelt Hltt. 

Och du, du Mollberg, bror med pipskägg och 

mustasfcher ! 

J>u ser mig ut, kamrat, som du har. tomt fa- 
stager . . . 

livad du tar tappra steg i denna krigsmondurn! 

Il>i, hur han svär, så fan far både i*n och ur'n! 1 
S. i8,^.Men, himlar! se de der, som hosta och gå luta, 

Som Ordensbasfioln i steg för steg framskjuta: 



Digitized by VjOQQ IC 



24t 

Märk, huru skrofvet spräckt vräks» likt ett skepp 

i qvaf, 

Som sqvalpar mot den strand, der linan bru- 
stit af. 

Knappt skönjer ögat mer, i brödrens väta möda, 

Än blott en horizont af näsor, blä ock röda... 



S. i83.Mu, hvem är den dernäst, som Movitz' lunta bär, 
För h vilken Mollberg skrek och ropade : g^erar ? 
Ack, krumpna gubbe,' du som orkar dinifyan 

pi;essa , . 
Med glädjen i din mun, bekymren på din hjessa! 
Din skalkhet glittrar fram pä dina silfverhår 
Och dina anletsdrag ä' bara (lärd... gutår! 
Ja, verklig är det du... Wolfdauer, han, den 

raska • • • 
Nå, som jag ej kan stå, häll i mej och min 

flaska y 
Mitt hjerta oförmärkt tillhakas önskar dig 
Ett majregn utaf öl i dina torra stig. 
Gäck, famla i ditt kall på denna klagodagen. • — 
Der kommer åter en, med näsan sönderslagen; 
Hvem är den Bacchi man, med foten icadans? 
Kors, hur han flåsa^r vört och svettas pomerans! 
Grälmakar Löfberg sjelf, så stolt ibland de höga, 
Han är det, som går främst, med silfverglitt 

på öga. 
Som framtill på sin kolt ej mer än fodret har 
Och baktill intet mer än öfvertyget qvar. • 
f Klangj Löfberg, drick mig till ! Du klöfverknekt 

i leken! 
Håll stånkan tätt till mun, bryt opp den un- 
dra käken . . . 
Min skugga är så skral, min hand (or vissna, 

bror! — ' 
Men, Gudar! si eken en!... En skolös matador! 



Digitized by VjOOQ IC 



S48 

Med nattrock af kalmink och rutigt hufvudkläde, 

På ryggen här han tungt ett måladt hackebr&de... 

Slå i och drick mig tilU... Skink gubben mod 

och märg • • • 

Hvénx är det? Fader Bei^... Gesundbeit, fa- 
der Berg! 

Sä grönskar än ditt namn, sä klingar än din pipa! 

Säg, skall pä Movitz* fest du dig i dag angripa ? — 

Men ack! i Jofurs namn, h vem är den der figuren. 

Som svär och häfver sig der bortnas, der vid 

mur'n? 

Si, hur han rusar fram, af bara sor^ och sveda; 

Re*n bör|ar dödens köld sig i hans blod utbreda. 

Som tigern är han vild ocn som en leopard; 
S. i84*Men Mollberg bugar sig med handpik och kokard; 

Allt folket bugar än och templets vimpel blåser... 

Det Parentatom är, så tjock som en Boraser. 

Be var oss, hur hans hår det fladdrar gult odi 

sträft! 

Bevars hans andedrägt har vädret snart förqväfl! 

Han är det säkert, han, som nu sin penna hvässer. 

Som skall kring Movitz* kärl i dag strö soFg^ 

cypresser. 
, Klang! portarna slås opp, allt Fröjas Hoffolk syns; 

Der kommer Trundman ut, och festen nu begyns. 

TRUMDMAN. 

j; Bacchus er alla sin helsning tillbjuder. 

Eldarna tiamma, Jofur dundrar stolt i skyn; 
Portarna öppnas, trompeten nu ljuder. 
Ack, hvad skönhet (or min syn! 

Vinets Gud mitt kall bekröner; 

Mina döttrar, mina söner! 

Fallen ner så här. 

I den urnan, just den der, 

Movitz' aska samlad är. 



Digitized byVjOOQlC 



249 

PLANBERG. 

S. i84-A.llt folkel trade fram! Allt iefvande härinne. 
Träd fram och sjungen högt vår MovrLz^ äreminne! 

Chor. 

Il vem är, som ej vår broder mins? 

Fastän hans skugga mer ej fins, 

Faslän hans harpa tystnat har^ 

Är skogens genljud Sndä qvar- 
Än Floras foglaskara 
Skall ömt hans spel förklara; 
Än jägarn vid sin snara 
Skall pä sitt valdihorn svara. 
Hur, ibland Orph«i 'söner. 
Af Bacchus krönt så sköner. 
Han utan like var. 

TRllNDMAN. 

Prestinna! tänd din eld... J nympher, tem|>- 

lets prål! 
Med dubbel skönhets glans vid dödens göixjmål. 
Utgjuten eder gråt... Men hör, puRslagam 

larmar, 
Med pinnen hvälfd i skyn och silfversmidda 

armar; 
En ptäktig hvirfvel hörs i dubbla slag på slag. 
Som bådar något stort och något nytt behag. 
Med pinnarna i kors och tummarna i vädret, 
Går klangen opp åt skyn och konsten ner i 

lädret; 
Hvad han ser munter ut, den pukarn, och 

så gladt. 
Med liten svart mustasch och galonerad hatt, 
Nu slår han reveillon... Be var oss, hur han 

larmar ! • . • 
Flyg, flygen alla fram, med vidt utslagna armar. 
Mottagen denna man... det Parentatorn är, 
Den sorgsna Jensen sjelf , som nu vår gråt b^r. 



Digitized byVjOOQlC 



250 

»t Förskräckligt är hans qvaJ, hans panna våt och 

dä f ven; 
Med öppet gap, mot skyn han knyter ena näfven; 
Liksam en leopard så blek och svafvelgul. 
Han sHngrar sig ikring och söker skygd och skjul. 
Nu gråter han ... Ja, ja ! Ej just h var dag vi höra 
En Movitz fö Jas fram och verldens högtid göra... 
Omfamnen Jensen, barn, omringen hans person. .. 
Si der ... si här ... si , si . • • si paretttation i 

PLANBEU6. - 

S. 1 85.Du Fröjas täcka flock, som viider dina händer. 
Som nu vid altaret din fällda fackla tänder. 
Som, blottad i din barm med dina höga bröst. 
Till jorden kastar dig: var tyst, hör Jensens 

röst!*». 

Pukslagare! slå an. '-^ 

J spelmän och i:aljörer! 
Allt Bacclii Ridderskap med sina Commendörer! 
All denna menighet, som bär i templet syns! 
Nedböjen edra knän • . • Parentation begyns. 
Och klockan klämtar fem. 
S. 1 8^. J raska köres venner. 

Som sprundat Bacchi kärl/ J brygdens älder- 

männer! 
Uppvicklen edra skört, till jorden fallen ned; 
Nu Parentatorn syns • • . Hans uppsyn är oss 

vred . . . 
Flux hattarna utaf! 
S.i86. Du, Ordens-Granadöroi! 

Med allt ditt manskap fall» fall ned vid tem- 

peldören,*^ 
Häng mössan på din pik, slå-handen for ditt 

bröst. 
Nu träder Jensen fram; med tystnad bör hans 

röst... 
Pukslagare! slå an» • — . 



Digitized by VjOOQ IC 



251 

TRUNDMAN. 

Allt folket fulle neder! 
MOLLBERG. 

Haul schiltre mit muskett . . . geschwindt i alle 

leder! 
TRUNDMAN. 
Prestinnor! bugeD er vid alla klockors ljud. 

JENSEN. 
Hvad djupa sorgeprål omgifva Vinets Gud! 
TRUNDMAN. 
»j Ödmjuka tjenare! 

JENSEN. 

S. 187. Nyss på den helga orten. 

Jag Mo VI tz' skugga såg skenbarligt stå i porten; 

S. 1 88.Ur templets lilla dörr, strax vidden röda lönn. 

En mängd af gastar flög kring sluparna åt sjön; 

S.iSpEn kuttra som en uf, en skratta som en kråka; 

Men Movitz' hvita hamn i hvalfvet gick och tråka. 

S. i89.Mitt hjerta i mig klack och gikten flög i ron; 

Cerberus, templets hund, han nappa mej i skon; 

Allt nattens trolleri kring om mitt hufvud rasa; 

j^ Auguren med sin käpp satt lutad vid en brasa; 

Kring honom mygg och bin de surrade i skyn, 

Vid det att ufven tjöt och ugglan grät i byn. 

S. ipo.Helt visst, o Ridderskap, om ingen mig hug- 

s valar. 
Så vet jag näpplig sjelf, för hvem jag står och 

talar. 
TRUNDMAN. 

AUons! Ett glas Bourgogne! Puksldgare, slå 

an! 

JENSEN. 

Slik maklighet och fröjd sjelf Croesus aldrig fann. 



Digitized by V3OOQ IC 



262 

»f Oju ej vid Bacchi thion hati sina lemmar 

slräckle . - • 
Den som ej gör som jag, är af ett skacleslägte... 
S. igi.Ty med en blodig läpp och med en tom butelj, 
I sjelfva vinets brunn stå torstig som en elg, 
Och med en själ insvept i Charons svarta dimma, 
Hur kan den främsta skald en enda nieniog 

rimma? 
Förqväfs ej snillets fläkt af rimmets tvungna slut, 
När stopet ligger stjelpt och oljan runnit ut? 

TRUNDMAN. 

Siå i ett glas Champagne, J läckra nuditetei! 

JENSEN. 

Det kallar jag ett vin för kungar och poeter. 
Hirr! hurra i min själ! livad det var delicat, 
En blandning utaf öl, af (inkel och succat!... 
j* Men, Bacchi Ridderskap! sä vidare att tala» 
Sä flög pä templets spits i strid en sparf och 

svala; 
S. 19 1. Jag blunda vid min syn, och just dä jag hatnn 

fram , 
Giek manen ned i moln och tornet stod i dam. 
Jag kände, utom törst, en lindrig hufvudyra. 
Min andedrägt blef sval, min tunga full med 

syra; 
Nog mindes jag min pHgt och dagens gSromäl, 
Men ... 

TRUNDMAN. 

Knäpp på pukorna: Herr Parentatorns 
skäl! — 

JEiNSEN. 

S. i9!i.Mitt öga fullt med grät och bägai^ med likörer... 
Ödmjuka tjenare! J gode Commendörer! 

Prestinnan Ullas skål! 

Du lilla glada nymph! 



Digitized by VjOOQ IC 



253 

Hvarforc gråter du? Hvar tår blir dig en skym f, 
Om ej med Movitz' mull du den i tysthet blandar. 
Men ack! hon sväller opp*., fram, Junos tjen- 

steandar ! . • . 
Hon stapplar på sitt mål, hon rifver sina hår . . . 
Kom, vads att verlden snart en glädtig nyhet filr! 

Canjlcrfi. 

S. i93.Gå, gå! 

. JENSEN. 

Släpp henne fram! hon börjar redan hicka; 
Snör iiennes snörlif opp... Klang! Nymphens 

skål vi dricka: 
Må Junos lätta hand uppbädda l>ennes säng 
I templets gyllne chor. — ■ 

Ja, vidare, i fläng, 
'^ På trappan vid den dörm, som går till ölcapellet , 
Märk, gode Bacchi män, sä sant jäg står på stället. 
Så tycktes mig, jag såg en krympling, lik Vulcam , 
Med långa bläcka horn och böxor af buldan; 
Hans tunga fräste eld, hans ögon voro gula, ' 
Han kräkehufvud bar med öron som en mula; 
Han ropa mej i namn... "Hör, Jensen," sad' 

han, "bror! 
'*Kom^ följ med mig, min son, på bröllop hos 

min mor, 
"Der får du Movitz se så grann, med röd skalmeja, 
'*Stå grensle på en so och sjunga pyteheja; 
*1 hvit abbeperuk, fastnaglad, klämd och piatt, 
"Med eldröd jerncocard uppå en svafvelhatt"... 
Stå stilla, Bacchi män, i edra sk rank och bänkar, 
Sä vill jag säga er, hur han i jern och länkar 
Bums upp för tempelmurn uppskutta med ett h vin. 
Hur han der strök sitt skägg med beck och ter- 
pentin. 
I hvart ett enda språng upplystes templets trappa; 

il Afdelo. Bacckan. Ord. Capii, Bandi. tt 



Digitized by VjOOQ IC 



S54 

Än var hans krage hvit, än Bar han svSrd ocfi 

kappa^ 
An sias han smidd i guld med rödscharlakansrock. 
Med hofvar som en häst och ögon som en bock. , 
"Hör,** sad' han, •'Movitz* stop, utnött i all^ I 

kanter, 
"Det skall bli din pocal, med guld och diamanter, . 
"Och, Jensen, förren du hint att kippa dina skor, I 
"Så sitter du till bords ihed Movitz och min mor* 
Tölj mig! Se der ett h&l på d^nna jlppstierriita I** — 
I samma ögonblick Cerberus börja tjuta; 
I luden blef ett larm, i floden ett tumult, 
Allt templet stog i rök, af syafvelångor fullt 
S. i94*Men jag skred längre opp, opp till de inre gårdar. 
Förbi d^ ättef^lt, de stjernbeprydda vårdar. 
Der Bacchi hjeltar göms, vid ett fulländadt lopp. 
Bland Ciceroners stoflt. 

PLANBERG. 

Lyft Movitz' urna opp! 
Trommeter, biåsen, blås! — — — 

JENSEN. 

Se'n, hur jag mig förskansa ^) 
Med Bacchi visors såilg, med eldstål, salt och lök. 
Den gasten som en korp förbi i luften strök. 
Och skratta Movitz* namn* 

PLANBERG. 
Pukslagare, rör pukan ! — -^ _ 
JENSEN. 

S. i94*Hvad rysning i min blod vid denna mull i krukan! 

yid fetman af dess dunst mitt hår det fuktar sig * . . 

,Hvar knoka svettas öl, hvart doft befaller mig. 

Att hjelten skildra af. Välan! Jag penseln tager : 

Apollo! sank min hand och gif min målning dager. 

^) Hir synes en Ters saknai. 



Digitized by VjOOQ IC 



2S5 

VRDNDMAN. 

Siif opp hvar på sin bänk, bäd' Prest och 

Commendör, 
i.1 broder Jensen nu ett kärt salutem gör. 
Nu if hans snille varmt, nu kan han iörst orera • •• 
Soi^aeur, ett glas Champagne! Seigneur» ett glas 

Chor. 
(ifenueUo ctf HtuieS) 
Bort allt hvad oro gör> 
Bort alU b vad sinnet ^^aljeri 
Bäst i ^U tnatt väljer 
Bland dessa buteljer 
Sin likör. 
Granne! gör du just som )ag gor: 
Vety denna oljan ger humör • • • 
Hvad det var läckert! 
Hvad är det? Rbenskt Bleckert? — 
. Oui, Monseigneur! 

JfiNSEN. 

Jot den gaf mål i mun och bilder för min syn! 
Min själ nu dubbelt hög upplyflar sig till skyn. 
Nu reser jag... farväl!.*. tte'n är jag öfver 

gränsen 9 
Förbytt i bara sol... 

TaUNDMÄN. 

£n fälaup, nådig Jensen! 

Chor. 
Bort allt hvad oro gör m. m. 
JENSEN. 
S.ig6.X Jofurs ljusa hvalf, opp i OlympeM sal. 

Med knä om knä mot Mars, Pompej och Hannibal, 
Vår Movitz, bbmsterkröntt knnghvfirfd af bara 

glitter. 
Klådd i en gröti talar uppå sin urna sitter. 



Digitized by VjOOQ IC 



23ff 

En lukt af vårens fläkt, af väpling och jasnini. 
Från jorden genom skyn nppdunstar tunn och fin- 
Sniå Sånggudinnors sorl , med vört i gylhie skålar. 
Omge hans lätta lif och kring b ans klarhet prålaY; 
^ Ut ur en blommig sky en snöhvit CkeruBim 
Ett porter sticker fram, sä klibbigt som ett lim- 
Men som hans gudakäft ej värdes derät spotta. 
Mast nya änglar fram, att om hans vällust lotta. 
En Ijungar som en pil med biscboff i en häl , 
En ann bär glödgadt vin uti en ritad skål. 
I skira blonder klädd, med Qor och gyllne 

spetsar. 
En äter med en vink hans tända blod upp- 
hetsar; 
Med röda kindben skön och vingar utaf guU, 
Hon gubbens läppar rör, att görali tankefull. 
En sväfvar, klädd i taft, inom en S3a'ligdimpia, 
Af trenne Gracer följd, att iä hans tarf förnimma; 
Då midt i Jofurs sal han hukar sig beqväm. 
Insvept i Gudens frack med breda hermlinsbi-am. 
* ♦ ♦ 

S. ipQ.Men vändom nu vår syn ifrån de klara skyar 
Ned till det mörka klot, som morgonsoln förnyar^ 
Som nu vid dagens rand i glans och blomma stir, 
Så skönjer ögat lätt, livar hjeltens skugga går. 
Der vandrar kroppen än ocli längtar efter dricka; 
' Af rösten hörs ej mer än då och då en hicka. 
Mig tycks,, åt Stadsgåln, bort vid Åkerblom- 
skans disk.. 
Jag än hans tallrik ser, med persilja och fisk, 
S. 20 1 .Och hur hans möikblå arm, ur rundeln i calaset 
Upplyftar med en knuff det lilla gröna glaset; 
Men hur han knuffas in och åter knuffiis ut, 
j Så borgar ej Madam en tår på hans syrtuL 

* Hvar gång han tittar in elf lunkar sina (arde, 

Står alltid själn i pant och mest för half va. värde; 



Digitized by VjOOQ IC 



25T 

f Ho vet, om inte han för sista Höglands vin 
Än skyldig står ett stop hos Mor pä Blå Kanin ? 
Hos Wiboms» vet jag visst, längst ner vidDan- 

tobommen , 
Madam förbanna sig, om inte förn vid domen, 
Att, om han intet har mer'n tomma gluggen qvar , 
Hon spottar'n uti syn', likmycket hvart hon far. 
Ty> gode Bacchi mttn, det är en hisklig a vinna ; 
Jemt hennes morgonbön är sjunka eller nrinna. 
Och blott ain sneda käft hon rätt i ordning får. 
Så talar hon ett spi*åk, som £sin och hon förstår. 
S» 202.Dock Movitz blekna ej för sådan en Medusa , 
Och aldrig stog han feg i kärngegräl och snusa; 
Tvärtom, med friska blick han ka&a sin mustasch. 
Då ur en bakvänd hatt steg opp en uUplumage ; 
Ur hvart det minsta dun i denna röda plymen 
Mars flera blickar sköt än pilar ek från Hymen; 
Ja, kring den hatten, fiist på Brandenburgsk fason. 
Man Fama tycktes se sjelf udda dess galon. 
j^ Men hufvut af sig sjelf sig nedåt axeln slängde, 
S.3o3.All afgrunds svarta här ur munnen ut sig trängde. 
Och tungan som ett löf mot gomenskalf och flög, 
Då sist hos Wiboms-mor han in sin skugga smög. 
Som vargen häfver sig ibland de feta lammen. 
Så rusa han beföngd i stubben på Madamen; 
Men om Madam ej fermt en örfil gett ell' fler. 
Han henne durch und durch med sabeln stör- 
tat ner. 
f Så är ock Movitz känd för karl båd* dag och 

natten. 
På Riga, Amsterdam, Tre Prinsar och Lokatten; 
S.2o3.Der båtsman ropa trumf, der ropa Movitz hut. 
Och klingan stod på språng, förr'n handen gjort 

beslut. 
Der andra vräktes ut, med blånor in i liuflcai, 

« 
II AMcln. Éacckan, Ord, Capit Handl. *22^ 



Digifized by VjOOQ IC 



\ 



158 

Der stod hans sötgiöt kokt, der var han all- 
tid buden; 
Uppblänkte någon skylt^se^n all t^ var tyst till slut. 
Så sleg han bara in, drack brorskäl och gick ut. 
Men fann han krögarn dum och tomhändt och 

(bi'vånad'. 
Promt dödsfall i hvar vrå och i hvart öga blånad ! 
S. 2o4.Af bara sorg och gräl han kom igen med skrik , 
Slog fenstei*na i kras och piska folk och lik. 
f Han önska sig krakel, han slogs så tappert, bröder. 
Att ingen tordes wt visst fjorton dygn pä söder. 
Om ryktet säger sant, s& har vid Ersta qvarn^ 
Ett bushåll gått till kost, med hustru, man 

oeb barn; 
S. 3o5.Men dS blef hjelten öm, han några tårar slöser. 
Och brukte fyra är for första gång plöröser. — 
S. ao5.Ja, man har hjelten sett pä fartyg; vinterdag, 
Sitt hufvud lyfta opp med blodigt öfvei'drag; 
Tolf Skeppsbesättningar fr^n Hernösand och Riga, 
Blott för en enda kyss af Åkerblomskans piga, 
De grepo till gevär — till störar, skoflar, $ka(l> 
Att Movitz slå ihjeL 

Canslern. 

Blås, biåsen opp med kraft ! 

Klang, Parentatorns skål! • 

Seigneur! läs om det sista. 

JENSEN. 

Töir Skeppsbesättningar, från däck pä däck de 

qvista,. 
Med störar, skoflar, skaft, med daggar, Spanska rör. 
Att hjelten slå ihjel>; men han slog dem, Seignein-f 
Han satt sin hatt pä sned och spotta på sin tumme, 
Blef liögblek som ett vax och mållös som en 
• * dumme, 

» Ej våra hjeltar lik, som gvckla i en vrå, 

i)ev seger vinnarns krans af kyf^am -sättes på;. 



Digitized by VjOOQ IC 



259 

Nej, knappt han stampa till, han näpplig foten 

röi'de , 
Förr'h Guden Mars sin son på segervagnen körde, 
Odi Farna, stolt i skyn, rödbrusig, stinn och fet, 
Ur molnet kika ut och stötte i trompet. 
Han akta menskolif som spindeln aktar flugan; 
Der han bröt dörren opp, stod döden midt i 

stugan ; 
Men endast att han nös ell' att hans raseri 
Blef stiiladt med en sup^ huv Tar han helt poli ! 
Han' kunde taga snus i dosan iir den handen. 
Som nyss han fyllt med stryk och hukat ner i^ 

sanden; 
Han en gång, i ett hugg, med en blodförgad arm, 
I luften kasta opp ett öra och en tarm* 
Han kände inte karln — fast det var lika mycke; — 
Emellertid märk blott ett prof, ett mästerstycke. 
Hvad dråpligt sammanhang af fromhet, våld 

och hat! 
Hur gjorde Movitz väl? Jo men, Just accurat, 
iEneas ändå lik i den Trojanska fejden, 
Som sin Anchises bar ur elden ut i nejden. 
Drog han den krymplingen, fick honom in i hast 
Till Rosengrenskans kiog och smeta örat fast, 
Förband med segelduk hans öra, länd och nafvel. 
Slog VidnötsskiJ|>et opp och dörrai na på gafvel . . . 
Stå inte. Mollberg, der och nicka vid dilt stop . . . 
Lät stopet gå ikring . . . 

Men, Gudar, hvad för rop ! 
Hvad jemmer, ångst och nöd! En röst, så ömt 

enträgen ! . . . 
Prestinnorf stigen opp... Men hvart tog Ulla 

vägen ? . . . 
Halt, bia, bröder, halt!... Hvad trängsel «ch 

alarm! — 
"Min näsa blöder, aj!" — "Aj, aj, min fot, miQ 
^ arm!** — 



Digitized by VjOOQ IC 



260 

"Ge rum, jag störtaivdej i buken bajonetten !" — 

"Nej, jag rår om den skon" — "Nej, min är 

clarinetten" — 

"Mitt öga är det der" — "Det lög du, det är 

mitt" — 

"Nej, Löfbéigs är det. der, med blod och silf- 

verglitt" — 

"Ack, himmel! min peruk" — Aj, aj, mitt hac- 
kebräde" — 

O Gudar, hvad tumult, hvad bittert sorgeqväde! 

Tag opp din mössa der, du Ordens-Granadör, 

Coearden , luntan , hör! . . . Hör, mina vänner, hör! 
S. aio.Hvem mördas i vårt chor?... Hör, hör, hur 

Ulla skriker . . . 

Hör , hur hon vajar sig . . . Hon dödei^ ej und- 
viker . • • 

H var är hon?. . .Klang, triumph! Ut, härold, sjung 

och spring ! 

Ut, Mollberg! Trundman, ut, i tornet upp och 

ring! 
# » * 

Men ack, hvad majestät i templets förlåt prålar! 

Sjelf Juno bröstar sig mot morgonrodnans strålar; 
S. 2 1 1. Vid dörrens tysta glänt, om ögat dristar se, 

Kring fenstren fläta sig syrener, aloe; 

Pioner, nejlikor hvart minsta skrubb uppfylla. 

Dem vårens fjärilar försilfra och förgylla; 

Men under lärkans sång, som just nu tyst- 
na af, 

Märk, huru göken gol och templets spådom gaf . . . 

Han öfver taket flög — » halt, bullra inte, brö- 
der! — 

Och nu på templets spets sin lätta fot han stöder. 

O h vilket förebud! En gök så mörk och" black! 

Hålt! All Cytherens prakt nu öppnas *.• Gu- 
idar, ick! 



Digitized by VjOOQ IC 



261 

sr vaggans gröna skymt och hör, hur meden 

knarkar; 
O Gudar, hvilken syn!,.. En Ulen Movit» 

snarkar. 
Med samiim bjerta min och våta ögonpar 
Och näsa lika röd, som Commendörn, hans far.. 
Si, lilla mun vill re'ii åt bägarn der han blänker; 
Han den sin fbrsta gråt och första löje sJuinker; 
Välkoniniexi» Fröjas pilt, i Bacdiii varma spftr! 
En sop, naitt lilla lam! Välkommen och gutårf — 
Men ack, min själ blir matt, jag svimmar pfi 

mitt hc^a « . . 
Vt, Löfberg, der du står, med silfverglitl 

kring öga, 
Ut, som en ljungeld qvickt, i ölcapellet — jo! 
Och framställ på en duk ett ämbar persico. 
Uff, himmel! Hvad tumult! H vad klämtning och 

trompeter. 
Lufteldar, bloss och klot, cylindrar och raketer! 
Skrik, Härold, sväng pokaln, förkunna Bacchi 

tropp . . . 

En Harold. 

Nu är en Movitz född... Trompetare, bL5s 

opp! ^' — 

MOLLBERG. 
Muskett på axel. • . Marsch ! 

JENSEN. 

Så sorg och glädje blandas; 
Uti ett vissnadt frö ibland en blomma randas. — 
Men Trundman klämtar ... ut, ut, ut uv tempelsala \ 
Ut,, ut, stäng templets port! Der smäller nu signaln. 



Digitized by VjOOQ IC 



Al 



Register ofvet Sångstyckets. 

Sid. 

^h! Monsei^neur .••• 4 •••... • 173. 

Bacchus vi dyrka • • 21. 

Bakom dessa gröna lindar « • • ^1^* 

Begråten Österman • . • . • 71. 

Bort allt hvad Orö gar • IfM. 

Böljan sig mindre rör 109. 

Der bortnas ska vi stanna • . S7. 

£tt ämbar Persico 17. 

Flodens sorl och vädrets ilakt ......... 90. 

Hirrral se min Ala ... % 14&. 

Hvad må jag ej gråta 152. 

Hvem ar^ fMM ej vår broder mins ....... 184. 

Härolder båda, fallen spirorna har ....... 31. 

Härolder! marschera sakta ijt. 

Här vandrar jag « . ^. • . &7. 

Bör, huru floden sorlar ock rinner ....'... 48. 

Hör, klockorna med ängsligt dan ^ . • < . » . 22. 

I Bacchi gårdar ^ömma vi 87. 

J heliga qvinnor hvar en som här står ..<-.• 41. 

I våra kittlar den söta floden jäser ' • 76. 

Jag Bacchi safter silar 69. 

Jag är krasslig, skröplig, jag - . . . • 65. 

Jenscn, scin Diener! ^å, hurra, så kör S2. 

Klinga nu med clarinetter 49. 

Kärlek! vid ditt bloss jag ryser 80. 

Lät oss, vi två «. 

Manskap, gif akt! 14\. 

Marsch, öfver allt följ Martis spår IM. 

När ögat tecknar ångst och nöd . 67. 

Om ödet mig skull' skicka 16S. 

Sete Mamsell! Schenste ma 8ocur! . 81. 

Sjung, mina söner, alla tolf 168. 

Sjungom, systrar. Fröjas ära . . . ^ 171. 

Skådcn hit, märk och mins. • 151. 

Slapp Jensen fram, ur vägen, hej t4. 

Sälia strand, der vi nu landa 128. 

T» i, Commendörer, och valdthornen rista .... 84. 

Tom är min flaska, tunnan utrunnen 175. 

Upp, Bacchi söner, ställen er 7ft. 

Uppå vattnets lugna \ig ISl. 

Valdthornen ge ljud 70. 

Venster sväng, granadörer, med hängande flor • . • 94. 

Öster, söder 9 norr och vester! .......... 6S. 



Digitized by VjOOQ IC 



Innehåll. 



Sid. 
If accbanaliska Ordens-Capitlets Handlingar» 
Andra Afdelningen. / 

1. Parcntation offer Boursel, å. S Febr. 1769 ö. 

2. Parentation öfver Lundholm, d. 15 Oct. 

1760 15. 

3. Parentation öfver österman, d. 11 Jan. 

1777 61. 

4. Parentation öf?er Meissner Olheim^ d. 4 

Dec. 1777 78. 

5. Bacchi Tempel , öppnadt vid en Iljeltes död . 97. 
Bacchi Tempel» öppnadt rid Moritz' död. 

(Efter Bellmans handskrift.) 215. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized byVjOOQlC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



« I3enman$ 



Samlade Skrifte-. 



m 



r^^^^/S' 



I 






Femte Deleh. 



ZIONS HÖGTID; 

ÖFVERSÄTTNINGAR ur GELLERTS FABLER; 

DRAMATISKA ARBETEN. 



GÖTHEBORG, 

pi c. BACKMANS oc^ IT. J. GUMPERTS Förlag. 






1838. 



Digitized by 



Google 



Digitized by VjOOQ IC 



c. M. BELLMANS 

Samlade Skrifter. 



.Miiite 



Femte bztza. 



2I0NS HÖGTID} 

öfVERSAtTNINGAR ua GELLERTS FABLER; 

DRAMATISKA ARBETEN. 



i«"«(/\i\A/V\/\MMtfk/(MA/\AAMAJ«>-3*i 



GöTHEBORG, 

pi Cl ÉACKMÅKS oeh S. J. GVMPEBTS firUi, 

18 9 8. 



Digitized by VjOOQ IC 



,^Bb^6.l 






Digitized by VjOOQ IC 



ZIONS HÖGTID; 
ÖFVERSÄTTNINGAR 

UR 

GELLERTS FABLER; 
DRAMATISKA ARBETEN. 



«->*(A/\AAA/\AAAA/\AM\A/\A/t/\/VA:« 



G ö T U E B O R G, 

CHARLES BA.CKMÅH. 

1 8 S 8. 



Digitized by VjOOQ IC 



Hörvärd O^ Ue e Iilbrasj 

Jxdy 1, 1»14. 

Béque&t of 



Digitized by VjOOQ IC 



InnebälL 

Sid. 

Zion^ Höglid. 

JliJIcgnaii •..••• S 

1., Of ver ETsng^ium på 1 Sondngcn i Adteiilel , • ft 

3»* ' «i 1} tf ♦» 3* M*Q ••^••«« w 

?• M t» i> „ 8 d:o • 11, 

4. „ „ „ „ 4 d:o . , IS 

d. „ „ „ „ Juledagen - . , • • • 14 

O4 \ „ »« )9 n Annan Dag Jol • • , , 16 

>. M 1^ »> ♦» Fjerde Dag Jul . « , • lH 

8. ,, n n I) Nästa Sondag efter Jul • 21 

O. „ „ u 1» Njårsdagen SS 

10. „ „ >» y^ Söndagen efter Nyåret . 2ft 

11. « ^> »1 j-, Trettpndedagcn • • • • 21 

12. „ „ „ „ 1 Sond, efter Treitondedagen SH 

19. n ,> n „ 2 dio SS 

14. „ „ „ o » d:Q S« 

!*• »> ♦> 1, „ 4 d:Q 40 

I». „ ,, „ n 5 d;o ....... 42 

17. ,, », ,,' ,, Söndagen SeptUffeainia , . 46 

IB. ,, ,, ~ „ „ Söndagen Seiagerima . • 48 

)0. ,, ,, „ ,, Faatlaga-Söndagen • • , M 

90- » n n >« 1 Söndagen i Fastan • . ftl 

%%' 9« 19 M 9» 8 d:o . , , • . . . 6S 

22. ,^ „ „ „ 8 d:a , «6 

28. 99 . M 9> »9 MidfaaU-Söndagen . . . 6t 

M. 9» 99 99 99 * Söndagen i Faatan . . 61 

%^% 9^ 99 Vi 9> Palmaöndageg 68 



mtm 



Digitized by VjOOQ IC 



Ö/rciiiåtiuiNgat ur GtlUris FaUer. 

Sid. 

1. Det hckKfa Aktciifkapet 07 

t. IVtålnn-n ,...,. 00 

9. IISMiu o^*li A^iian « 71 

4. Fl(tfnu5 ocli iVI>^gaiifl Död « • , 72 



Dfamatiska Arbeten* 
1. Het lyckliga Skeppabroilet, Divertiasemcnt d. 00 

Nor. 1760 70 

t: Virdahuaet. »IteHiasetnciit d. 10 Ang. 1787 . 107 
S. DraRiatiflia Samma nkiintateii. Dirertiasement, app- 

foriit pi Haga Nyiranattcn 1790 ..... 120 
%. Mautalfrakrtl^iiiipgcii. DiferUasemenl i 1 Act^ upp- 

fSrdI pl KoMiigena Fodclaedag d. 1 Nor. 1T04 151 



Digitized by VjOOQ IC 



tlegisier Sfver Sängnti/<^hen. 

•A-ck» bia, bia^ herdiunä .'••..•• 4 • • 8§. 

Ack, har han klmpa • • 88. 

Ach, aå Ut 11119, lät mig rara M. 

Andera prisaa denna da^eii « » * . lOÖ. 

fjleon han Tifar ditt hjerta begira . 4 • ^ < • SS. 

Jlret nya iret börjar sig • • • 14S. 

Det skulle rara roligt Raton se I02« 

Du flyktiga Lycka! jag vigar . . . . \ . . . . 17. 

Dyre Enngl du ar vår! 147. 

Dyre Kung! Tara hjertan iuTiga •••.«««« 120« 

Jbin» tfi, tre, fyra 9&^ 

f aat Cleon han gfir » 83. 

Frakta ej. Camilla liUa 80. 

fjTammal gubbe, helt allena 103« 

Uvad kan jag aakna 98. 

JL berg och dalar, mig beakydda 91« 

Jag dor af karlek 84. 

Jag uppatimt min lyra Tid min sing ...... 14y« 

Jag Till mig \tt. 

Jag ar nöjd i allt beaiir * . ^ 1 IC 

nloka gubbe! lir mig tala . . -4 . ^ ^ • ^ ^ I04« 

Kom, dyre Landeta Far .... •«.... ^ l48i« 

Itfit, berde, mig Tari . * 4 . 4 4 , , . , , 994 



Digitized by VjOOQ IC 



Ne4 vM ntgt. tM frind 145. 

Odi mtm Urlek g5r ett fel 86. 

Samma den ek, fténl atir har I lunden 92. 

8if molnena bo sammandraga ^ • 148. 

Smaka pl vir ringa apia 9&. 

Sam böljan Lrnaar • • ' • . . . 0S< 

\1 mJletiiBt» tnmt, tmnt, irimt, thmt ..... 105. 

2m.nnn varar julen, in . • » ; . 146. 



Digitized by VjOOQ IC 



SB%9n» 3B««TIB. 



W§miå DtUm. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Till Freaidenlen i Kongl. Kammar-RevUionen , 
Commendoren af KongK Majtts Orden m. m. 

Hr Grefve CARL WILHELM von DUBEN. 



flSie^vllbanie Herr Grefve^ 

Aled en dristlf hand i dag^ 
¥lgar Jaf de blidea racka: 
Torde hinda, att de väcka 
Hjertata lugn i lätta alag. 
Men till prof af idel låga 
Jag ned Vördnad lyran ror , 
Och ned Ja beavar den friga , 
iitt Jag lefTec och Jag dos 

Hogralbortoe Herr Grefiena 
Sceaidentena och Conmendorena 



ataraodiiguKacte tjeaare 
QAHL MICUAEL BELLMAN. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



öfver £yaDgel]um på Fersta 
böndagen i AdventeU 



Matth; 21. 



Vi se i dbgp en Man, som Herrans folk bebådar 

Ny fröjd, hvart steg han går; 
Med milda ögnakast han Zions dotter skådar. 

Och sig Sov bröstet slår* 
Klädd i en ringa drägt af nötta, slitna tråtbr,. 

Han.* verldens dyrkan får.. 

Bese, hvad törnig väg. dess helga fötter taga, 

Hvad styng dem förestår: 
R\ mer till Davids borg de öfver Kidron draga,. 

Men gå de röda spår,. 
Der offren fördeS' fram att tagas utaf dagp,... 

Och nattens fasa rår. 

* ♦- «fr 

Vid Oijobergets foi han några* stunder hviUn 

Ock sänder ut sUt båd^ 
Dess syn af tårar sky^ns, kring hjertat blodet ihir 

Med mildhet, ångst och nåd. 
Bekymrad i sin själ att bryta dödens pilar. 

Fullborda himlens råd. 



Digitized by VjOOQ IC 



Nu sina porlar stolt Jerusalem upplåter, 

Tar mot sin Kung och lag: 
Judinnan niger djupt , den rörda Juden gråter 

Och böjer knän i dag; 
I oskuld barnen le, allt folket bugar åter. 

Med löjen och behag. 

o o « 

Men ack, hvad dyrbart värF, hvad höghet, glans 

och ära 

Man i din ringhet ser! 
Jerusalem blir glad: dé löf och qvistar skära. 

Och fröjdas mer och mer, 
Strö blommor på din väg, på vägen klädren bära. 

Och falla for dig ner. 

« o o 

En ropar: David» Son! En annan: Hotfifrnna f 

f älignad vare han! 
Båd' de som gå förut, de som i trängslen stanna. 

Och allt hvad skönjas- kan. 
Allt med en helig lust tycks blod och bröst bemanna 

Och muntra opp h varann. 

« o « 

Hvad undr:in för vår syn, ett kungligt intåg tinna. 

Med arnioJ och besvär: 
Se ett f()raktligt djur, och hur en trög fisninna 

Vår Gud och Herre bär; 



Digitized by VjOOQ IC 



Hur barnen bojas opp, bur tusen ^on rinna, 
Ocb jorden rolig är! 

O o . « 

Nog är det liördt ur skyn, b vad Gud och jord 

behagar, 
Med ängla-röst och ton. 
Och nog Propbeterna med längtan natt och dagar 

Bebädat din person; 
Men folket vilse far om dig och dina lagar. 
Ditt rike och din thron. 

o o o 

Här var ej jordens guld ditt öga ville söka, 

Nej, söka själar opp. 
Du kom, med nåd och magt, Guds rike att föröka 

Och fröjda lifvets lopp. 
Men de, som böja knän, snart spjut och lansar kröka 

Uti din helga kropp. 



o o « 



Så sucka nu i dag, du bittra inenskoslägte. 

Fäll tårar, märk och lär: 
Åt den, som Juda folk en hräcklig spira räckte, 

lian verhlens Konung är. 
Lät vid hans intågsfest oss alla bli uppväckte 

Till längtan och begär. 

o « «' 

Träd in uti vår själ, som du L templet träder. 
Opp i Jerusalem! 



Digitized by VjOOQ IC 



Diif btimlhet (räD* vär sjd^n gör att ditt ljud* oss 

gläder. 

Och inörksens böljor damm! 
Lät suckar i* vå|*t bröst ej skingras som ett fäder : 

Vårt bjertas klippa ktämiuJ 

Vi vänta ett' Advent, dä du dig skall föiklara^ 

I majestätiig syn: 
£n herriigbet upptänds af Ljusets Änglaskara^ 

Kring sol och valtubryn. 
Det rätta lifsens land skall ses och öppnudt vara,. 

Och lif och död i skyn. 



Digitized by VjOOQ IC 



ttfver Eyangeliam pä Andra 
Sondagen i Adyentet. 

Esaiae 2): H^ 



Märk, i stjemor, sol och vatten 
Hvad för tecken förestår: ^ 
Månen slocknar» böljan slår. 
Väktare! hvad lider natten? 
Lyften edert bufvud opp: 
Snart förlossningsklockan ljuder. 
Jorden darrar, afgrund sjuder . . . 
Väktare! märk tidens lopp. 



Menskan jag förtviflad finner: 
All. ting skiftar natt och ljus, 
Verldens prål blir eld och grus. 
Ström och floden våldsamt rinner^ 
Fikonträdet knoppat utr 
Jordens trälar rysa, skälfva. 
Himlens kroppar rycks, och hvälfva 
Ur sin ordning till sitt slut. 



Digitized by VjOOQ IC 



» 



Hjelp, o Gud, den dyra dagen. 
Nar allt till förvandling gfir! 
Jag i Kedärs hydda stflr 
Som en Pi-ämling, Ömt. betagen* 
Gif förtröstan i ditt namn: 
Lär mig bedja, sucka, vaka: 
Hjelp, när afgrundseldar spraka >, 
Ml jag fröjdas i din famn. 



Digitized byVjOOQlC 



DfVer EvangeJium på Tredje 
Sondagen i Adventet 

Sfalth. 11: 2. 



Tfn dyra Maa på denna dagenl 

Yärt Svenska Zion ser din bild 

Stå inom gallret, blek och mild, 

£åd' fängslad « smädad, tryckt och slagea^ 

Det hör din tungas skarpa röst. 

Hur du tyrannens stolthet prof rar. 

Hur han sin orm i barmen döfvar; 

Men dina kedjor bli din tröst. 



Hvad sanning, majestät och styrka 
Uti Herodis bröst du skref! 
£j som en rö dig vädret dref 
Kring öcknar, städer, hof och kyrka ^ 
Nej, mer beständig i ditt kall. 
Din tro ditt vittne understöder. 
Med detta hufvud, som nu blöder. 
Märk, alt dess blod ock vittna skalL 



Digitized by VjOOQ IC 



12 



Läl våra hårda hjertan Irossas, 
Med helig rjsning, vid det svärd. 
Som gör dig lifsens krona värd 
Och hvarmed dina kedjw lossas, 
Johannes!. .. Men, du djrra Man! 
Dilt blod i dag vår andakt leder 
Till det 9 som ifrån korset neder 
För verldens lif och helsa rann. 



Digitized by VjOOQ IC 



It 



Ofvéf firanefBåinni på Pjerde 
Sondagen I Aiirentet. 

Joh. It It. 



JBo äst du? fr&gas dig. Betänk i dag och slig^ 
Hurdant ditt hjerta är att rödja Herrans väg. 
Hvar blick forr&der dig: din iiala uppsyn röjer ^ 
Hur i din säkra sömn allt orent dig (umöjer. 
Gäck till Bethabara: gäck, usling , hör och lär, 
Hvad tröslfullt vittnesbörd en mild Johannes bär. ' 
Gud med Eliae kraft den dyra Mannen sände. 
Att vittna, ho den var, som folket än ej kände: 
Johannes träder fram och bildar i väi* själ 
Vfir frälsning till dess grund, dess sanning, vigt 

och väL 
Han döper 1 dens namn, som sjelf sig låtit döpas 
Och genom hvilkens blod vär sällhet skulle köpas. 
Ho Ji$t du? frågas dig. Halt i ditt öfverdåd; 
Sök hamnen i din storm emellan nöd och nåd; 
Så slipper du en gång att vid de blixt, som Ijupga, 
I tusen plågors <jvaj, med hämden pä din tunga, 
'Längst ur förtviflans djup,, att, blodig, svart och bar«. 
Ditt hufvud resa of>p och sjimka vid ditt svar. 



^Émiå Detems 



Digitized by VjOOQ IC 



fl4 



Ofyer firangieliiiiii på 



Vu gjorde val, du horn! s2 en Cornelius talar. 

Dä Petras med sin röst hans klämda s|lil bugs valar: 

Ck>rnelius faller ner och tar sin vän i famn: 

Oändligt kärt besök! det var i Jesa namn. 

Bi^' e) vfir tunga dä i dag de orden säga? 

Kom» öppnom nu vär famn att ft vär Jesum äga t 

Vi vete» livad som skett i Evigbetens Råd: 

Vär Frälsare är född, värt slägte har fatt nåd. 

All fruklan är föibi, men glädjen sig föröker. 

När Skaparen i dag sitt kreatur besöker: 

Den morgonrodnans prakt med salighet uppgår. 

Som verlden bådad blef i fyratusen år. 

Välkommen vare Du, som vill våit lif, vår hydda 

Från afgrunds blixt och svalg med din (ortjenst 

beskydda! 
Vi falla för dig ner: din vagga i sitt grus. 
Med nådens skatter fylld, är herrlighelens hus. 
l>u gjorde väl, du kom. Vår synd, vår sorgedimma 
En annan utsigt vann vid denna dyra timma. 
Omätligt kärlekshaf! Min tanke! märk och hTälf: 
En Gud föds af ett blod, som han har skapat sjelf: 



Digitized by VjOOQ IC 



I^å jorden utan far, i himltt utan mocUr, 
j[ armod rik ocli stot*, i alh v2r rån ock br^er: 
Som jordeti6 glans ock mull lagt till sin fotapall^ 
Ock som i sinom tid sjelf kernie dömma skalL 
Han^ som ger kjertat rymd ock lungan samman- 

dn^ger^ 
-Sjelf af den luft, kan gjort, nu andedrSgten tager: , 
nan^ i k vars kand k?ar dag Sr räknad, mörk oc& 

klar. 
Han räknar sjelf i dag bland nienskor sina dan 
Aan, som ger alla djur sin krall att kunna föda. 
Blir född, odi sjelf i dag kan känner lifvets möda; 
Du gjorde Täl, du kom: din kärlek frälsar of?s. 
Det blod, som i dig rörs, utsläcker afgi*und$ bloss. 
De späda ögnakast, som stråla kring din linda ^ 
De skänka veiiden lif ock mörksens bai*ar birda. 
Du gjorde yäl, du kom • • • Men ack, min F^riil- 



serman! 



Din ragga ock ditt kors stfl redan när k varann. 



Digitized by VjOOQ IC 



t# 



Ofyer fivangelfttm pft 
Annan Dag JnL 

■lUth. M: S4i. 



]Njf8 skgs med öppnad glans sig himlens sLjarsLOj», 
Åt jorden önskas frid och mensLan en god vilja. 
Kyss denna stolta rymd, med nattens stilla ljus, 
Kringhvärfde Jesu bild, hans krubba, mull och grus; 
Vi funno honom der uti ett saligt möte. 
Som syndarenas vän, med nåden i sitt sköte; 
Med menlöshet och kraft, i späda andedrag, 
AU rerlden muntra opp uppå sin (bdslodag. 
De glada Änglars här, millioner i omgånger, 
Pft molnens lätta fläkt bröt opp i fröjdesftnger» 
Med ett oändligt skri af: Jra vare Gud! 
Dem Gud i höjden bor, hSgetloJbad dima hud! 
Hvad strålar, bloss och sken! Natum nytt prål an- 

namma. 
Den lugna böljan skalf, den bleka månan flamma; 
Från Änglarna i skyn, krmg*l)usets boning klar. 
Till herdens mörka skjul, allt pris och åra bar* 
Men ack! nu båfvar allt, nu jordens lust ofredas, 
Jkn gyldne skyn blir svart och dödens tådLcn bredas; 
AUt hrimlar i fértret».« Min Gud! dan rösi blir 

hörd. 



Digitized by VjOOQ IC 



If 

Som syn(ien3 Jifinjnajre, f^törnad och uppröret, .-r , } 
Ett slägte mjater dig» som fräckt din nåd fbr$k|ii|br^* 
I säkerhetens sömn aJl köttslig väUiist njulejr; • » v 
Ett slägte, som gör våld, ett folk i öfvermod. 
Som rasar till sitt &!! och störtar sig i blod. 
I ögat blixt och harm, i sinnet storm och ilar, 
I andedrägten gift, i händren spjut och pilar, 
Förvirring i livar lem! Allt täfiar i en hast, 
Hvem fbrst må i ditt- kors slå första spiken fast. 
De med en vidrig mine h varandras axlar fatta ' 
Och vid hvart blodigt styng sig huka ner och skratta: 
Ett hufvud ristas här, och der, af Jlska matt. 
En gulblek Jude dör och själas med ett skratt; 
Än en utmärglad hals och an en skrynklig panna 
Och än den skönsta mun hörs rj^a och förbanna, 
livad lansar och gevär! hvad upplopp, storm och 

våld! 
Ja, för en droppa blod krigsknekten ger sin sold; 
Det minsta Judebarn, vid modrens bröst på armen, 
Framjollrar harm och mord, och ögat röjer harmen. 
Förtvifladt äfventyr! — • Men ack, Jerusalem! 
Guds budskap till di^ förs, och si, du stenar dem. 
De lofva frid med Gud och Jesu kunskap yrka, 
Bespottarn skall (& nåd, få rum i Zions kyrka; 
En usel jordens träl skall finna lifsens land 
Och lifsens krona ft utaf hans kärleks hand. 
Här lockas dina barn, och kärlek barnen tvingar 



Digitized by VjOOQ IC 



Ått Mmk fiittft Kf HnÉBNtor ttftdem fiAgar} . 
AT ii§ fikfuBt för^Sfs sll rtrebe till lif. 
Med Ittje och förakt , med snöda tidsfbvdriL 
Ransaka dig 9 mm Bjäl! Upptänd din låga sakta: 
Sök Gud uti din bön, lär rätt hans nåd betrakta^ 
Att ej ditt bus blir tomt, eländigt och förstördt. 
Och att ditt hesa rop ej blir ur afgrund hördt«r 
Lät detta hårda bröst hvar dag bli förödm|ukadi: 
Träd till Guds nådebord: det står ju for digdukadtf 
Glöm verldens gyckleri, besinna, märk och lär: 
Ju mera nåd du fött, ju mer ditt ansvar är. 



Digitized by VjOOQ IC 



• t. 
OfVer Evangelinm på FJcrde 
Dag JuL 

Matth. 2: 18. 



Jtlerodes! hvar är du? Tjrrann! ditt stoft mig retar: 
Min tanke qväljer mig, hon dig i grafven letar: 
Hvar är du, du tyrann, och din förmätna arm. 
Som stack ett mordisk t svärd i menlöshetens barm? 
Jag ser och blir bestört... Ack, hårda menskohjerta! 
Skall ej de spädas rop och deras ängst dig smärta? 
Säg, g|orde det ej ondt, Herodes, i din själ, 
Att ett oskyldigt lif för din skull bjöd farväl, 
Att här ett öga släcks af sina föi'sta tårar. 
Ätt der en värnlös hand sträcks mot en ndd som 

särar. 
Att barnet, då det sof och skratta i sin dröm, 
Så spritter det i blod? Jag hissnar och blir öm. 
Säg mig — nu gråter jag — hur kunde du föröda 
Så mången kärleksfrukt uti sin blom och gröda? 
Hvi stillas ej ditt våld, din yrsel och försåt. 
Vid fadrens bistra syn och modrens bittra gråt? 
Hvi dräper du de små, som samlas kring din spim. 
Att med sin ymnoghet ditt regemente sira? 
Hvi''Aödar du din själ bland hämd- och jemmerskri 
Och störtar sjelf din thron uti ditt faseri? 
Hvad är för ärolust, som äggar upp ditt sinne^. 



Digitized by VjOOQ IC 



Din thron, din borg, ditt blol, livad fruktan fir derinne?' 
Uvart hyälfver du din syn? Hvartbän vill vOl dui 

hand? — 
Men — eviga Försyn! jag stannar litet grand« 
» ♦ ♦ 

Din vishet gömmer sig för detta svaga öga: 

Rättfärdighet och jiämd upptändes i det höga: 

Af evighet uppfylls till pricka dina bud; 

Ett obegripligt r&d! Ack, en fördolder Gud! 

Fördolder är du. Gud, uti ditt allmagtsrike: 

Din vrede kunnat slå Herodes och hans like 

Och undanröjt dess lif, dess bödlar, hot och hami; 

Men, Bethleliem, din synd skull' straffas med hans arm. 

Du hörde herdars tal ooh änghiröster sjunga^ 

Fick Frälsarens besök: du sag de sken, som Ijunga; 

Men i din säkra sömn försvunno alla ljud • • • 

Dock skrefs vårt frilielsbref af en fördolder Gud. 

I nådens rike dold, så ofta du oss prof var. 

Och då din sol tycks fly, när verlden oss bedi-ofvar. 

Att vi må söka dig med andakt och begär » 

Och vänjas vid ditt ris, som idel kärlek bär; 

Att tro och lydnad må förena vår förmåga^ 

Att Angrens tårar här må släcka evig låga. 

Fördolder är du ock uti din vredes skrud. 

Men krön ditt folk med n&d och frais oss^ roilde Gud! 



Digitized by VjOOQ IC 



Ofyer Evaligel?ttAt "på Mftsta 
Söndilgen efter Jul. 



Oimeon! hvad.liclig syn. 
Som dill inve geiloinbärais 
Då 9 med ögonen till skyn» 
Du i andalt dlltef t&rar 
Och vill Gud ditl hjerla geJ 
Ser du» hur din sol uppdagas» 
Och hur e\ ditt hopp försvagas 

Au din Frälsare fö se! 

# « * 

Ja, jag ser dig» Simeon, 
Der du fram t templet talar^ 
Hanna stftr e{ l&ngt ifiiint 
Hon med dig iitt bröct hugMcilsir. 
1 en kärlek^ ren och fast» 
Med sitt ämne hon sig enar: 
Ack I hur ömt ert hjerta menar • 

Vid hvart enda ögnakast! 

» * * 

Men t du gainle Simeon! 

Vid din Ipisfing och din tnessa, . 

Mot den kubm griftevriq 

Böj din sil^Ferkivfila liittto:.! 

Llt Di| dina da on dö . 



Digitized by VjOOQ IC 



Snart i evighetens salar 

Med din Gud på nytt 4« Ul*. 

Skild fr&n denna sorgeö. 

• - ♦ • • 

Huro ifiig ir din röst. 

När du i en heKg dyala» 

Vid en åtU ilders höst, 

Prophetera vill och tak 

Om det fallna Israel! 

Hopp och tålamod din prydnad. 

Och ett bitifit, som lärt nped lydnad 

Alla lustar ge farväL 

« o • 

Fromma Hanna! fröjda dig, 
Lät din brutna stämma höras. 
Dina ögon bada sig. 
Dina läpi^ar Ijiifligt röras. 
Att f<)rkunna Jesu namn. 
Jesu kärlek dig uppländer. 
Och med trones starka händer 
Tar du honom i din famn, 

« « • . 

Vördnadsvärda, sälla par! 
Syn och hjerta sig nedl>ö|er 
För det mål, dit ögat drar, ' 
Till den lust, som dig förnöjer. 
Att din Herres glädje nå. 
Måtte snart det slaget klämta, ' 
Då vi vår Ario«sning himta 
Och ur Kedavf hfdda gå. • ; 



Digitized by VjOOQ IC 



-n 



t. 

öfVer Eyangéliom på 

Nyårsdagen. 



Luc. 2: ti. 



wif akt, läs templen opp! Sig daigens gryning län Jer ^ 

Vid kulna vindars fläkt, kring joidens frusna stig; 

Ock nattens lilla ljus till molnet återvänder, 

Der fiislets röda sken i flammor kastar sig. 

AU nejden rundt ikring en helig lofsäng fyller. 

Vid tornens Iiimlaklang och instrumenters ljud;. 

Re'n på sitt hyende bärs templets helga skrud» 

Hvars kärl små lampors eld bestrålar cch förgyller. 
4 o o 

Så hasta, vandringsman, omgjorda dina länder, 
B^ynn med detta år för Herran visa dig. 
Re'n Zions väktare, med kalkarna i händer, 
I virkadt purpursläp till jorden buga sig. 
Vid deras djupa suck, hvad glans i templet råder! 
Ett stråligt Jehovah från deras bröstduk går 
Och iinder korsets fot, der altarbordet står. 
Dess duk utbreder sig i rosenröda vader. 

• • « 

Träd io, du menighet, vid det basunadunder. 
Som, mellan dubbla chor af starka stämmors lopp. 
Än skallar Herrans lof, én ristar templets grunder,' 
Och än de gyilne hvalf med bifvan fyller opp. 
Böj dina IrötU kHän, ocb i en helig dvala. 
Med handen ftr din syn, i samvettlogn bekänn: 



Digitized by VjOOQ IC 



pin Fi*älsare är (6då sotif mensLoslägtets vSn, 

Att med $»tt 4|rr4i i^Wd Am 9y^^4^4 f$^i^^ 
o o o 

Välan! ditt bröst begär en kunskap nu tillika, 

I>er du inom ditt skrank i tfirar hukad står: 

Öra Frilisa rns födslofest — så hai* Propli^teo Micha 

Den stjernans grynin;; sfAll för många tusen år. 

Läs Skrifterna ocli niäik: en evig sannings styrka 

Om allt hans dyra värf utgjutes till ditt väl; 

Ty buga dig än mer' med en botfärdig själ. 

Att fröjdas i lians namn och all hans godhet dyrka, 
o « « 

En kunskap n>era klar skall här din själ upplysa» 
Vid detta Bacraraent, Omskärelsen, i dag: 
Dess helga förebild en tröst inom sig hysa. 
Som ger dig ljusets fröjd i mörkrets villodrag. 
Det lagens Herre var, som, att sig uppenbara. 
Fast utan synd och vank, blef menniska i allt; 
Att lagens skarpa udd sjelf underdånig rata 
Och skingra allt det qv^l, som oss var anbefaklt. 

' p ^ 

Pet blod^ som pressas ut — Sdtg opp, du ma^ ock 

q vinna! — ► 
Uti dess röda språng en föi^ebild du ser 
Af det som skulle snart för verldens synder rinna 
Och afgrunds vreda s«ralg i flamman qväfva ner» 
Yftrt At^löcmingsverk — uti de sätta orden 
Beprisan Frälsanei»^ på* denna höglidsaci«., 
i detta dyna i>amn« af Ängekn pi» lagdt; * 
Sig böj^ altol ki^.i himlen och på :|onåei»i. 



Digitized by VjOOQ IC 



Ib. 

öfrer ETftngelittmpå SSndageii 

efter Nyåret. 

Matth. il 19. 

ISä helgas oss i dag den dagen. 
Då elementrens Herre sjelf 
Vid brädden af en ringa elf 
Sig lutar iied> blir döpt och tvagen 
Och saligt Vidrör iiraltubryn: 
Hans fot det Jilara grundet hinner. 
Och vattnet kring dess axlar rinner. 
Vid tusen JLnglars säng i skyn. 
o « « 

Xln tystnad ner i nejden råder: 
Det enda gny, der röjas kan. 
Är flodens sorl, som sif och an 
I gräset 'breder ut sin Ider, 
Vid vädrens svalka och behag. 
Ej vreda blixt ur molnen ila; 
Naturen skänks ^n IjuQig hvila, 
Och jorden har en Tolig dag. 
•« o m 

Ilen ack! <«n skröplig hand utsträcfces 
Utöfver Ben, hvars minsta blick 
Befaller tusen verldars -skick, 
9€mU IMm. v 



Digitized by VjOOQ IC 



Au sdlen tänds och stjeman dSckeSp 
Att masken qvickntr i stit slwl. 
Att lif och död h varann aflöser: 
Märk! pä Dens hjessa nu han öser 
Den lugna floden, fiisk och sraL 
♦ • • 

Du verldens barn! du vränga sinne. 
Som längse'n glömt din födslostund! 
Betänk ditt Döpelseförbund: 
Bind dina löften vid ditt minne 
Och tvä dig ren i tärars had. 
Märk! herrlighetens morg<Hi randas: 
Snart du den sista pusten andas, 
Pä vägen till den helga stad. 



Digitized by VjOOQ IC 



11. 

Ofrer Byaiigeliiiiil på 

Trettbndedagen. 

\iå ett skett af nattens stjerna. 
Som så späd i molnet brann. 
Genom öknen med hvarann 
Trenne vandringsmän sig ärna 
Ned tiU Bethlehem i dag. 
Tusen hinder dem beredas » 
Ilen den eld, hvaraf de ledas. 
Lättar deras andedrag. 

• • « 

Ödemarkens skriln oeh fasa, 
öknens tomhet, nöd oéh brist, 
RöfTams skymt från minsta q vist. 
Nattens köld och dagens brasa, 
Tigrars blixt öA lej<ms traf , 
Soi|^na rop af slägt och vänner, 
Fåfiingt hindra dessa m&nner, 
Stjemans strålar krafter gafl 
o o « 

Mer nr molnen hon framskjuter, 
liera eldas deras f}ät. 
Tills för Frälsarns majestät 
AU dess klarhet sig utgjuter 



Digitized by VjOOQ IC 



6firer ett elindigt slUpL 
Ankiod |ilt«i*;mr.kmr. aftit^ 
Ocb en åsna Ug och rinm 
Står der bunden, trög ocn fuL' 

Lntad satt sig ner en Qvinna, 
Bördig ifrån Jac^a låa. 
Kring hvars hufyud, bröst och knSo 
Horgpnrodnans: flammor brinna 
Ifellav gyUne bles^ ocb sken^ 
1 sin famn bär hon Messias; 
Vid dess bUck. allt- blod. befrias,. 
Uorksens kedjor krossas reli* 
m iF m 

Krihghvärfd af så präktig låga. 
Så gudomlig, djqr och klar,. 
Dessa männer, en och hvar,. 
Med ny andakt fram. sig våga 
Och till jorden buga sig. 
Yerldens fröjd de ej^ begära; 
Här vins salighet och Sjcb, 
I byar bu^ing och. hvar stig.^ 

Sina skänker de tillbjudsj^ 
Och med sträckta armar ge 
Mjrrham, guld och rökelse 
D» nyfödda Kung af Juda^ . 



Digitized by VjOOQ IC 



«# 



Som Herodes vjinda gör. 
Stjernan nu i högre strålar 
Med saphirens färgor prålar , 
Och vid dagens fackla dör. 

• « « 

Skädej under säng och böner 
Denna krubba, detta hus! 
Här uppklarnar lifsens ljus: 
Verlden här hugs valan röner, 
Hjertat värma och beskydd. 
Döden syns vid tröskeln dräpén. 
Mörksens furste svart och häpen. 
Skyn med himlahjeltar prydd. 



Amrt Ditii^ , ** 



Digitized by VjOOQ IC 



12. 

öfver Evangelium pä Första 

Sondagen efter Tretton- 

dedajgen. 

Lue. 2: 42. 



Bland er, o nienskor bär, 
A vad stoliket röjer sig i ert förstånd att klandrar. 
Och inom er livad stiid i satser mot h varandra! 
£å* slutkonst blott en länk af biister och besTdr» 
Så högsta Lära4'en i dug i templet lär 
Vid de Le viters sorl, som fram. odi åter vandi-a. 
« m • 

En vekligket v&rt blod förvillar och förtär^ 
Behofvens rika mätt inbillningskraften retarr 
Till högmod öfvur den sftt bröd t stoftet telar 
• Och den till ett förukt» som armodskrjekan här. 
Den obamiiieitige mot ömhetskäoslan stretar. 
Den ghige är hård, den fntske tändren skär. 
Och oskuld, likt etl kim, som ne 1 vid strraden betar , 
Det sargas af en klo, som det e| går för' när: 
Men du på lärostoln sofu djil uppstigen är. 
Som med en ädel svett mot afgrunds gap arbetar^ 
i templet ljud begär« 

a « « 

Ljss ! Hör en röst, nom stai k sig genom hvaUVen i»rjt<i^ 



Digitized byVjOCfQlC 



Frän Zions väktare |. till räddnisg pfi rår Täg* 
Du, svept i klutar y du, och du i purpur» säg, 
Om ej en ömhetstår ur dina ögon flyter. 
Vid, prakten af det lugn, som öppnar templets skrud, 
Och om ditt blod sin ängst i glädje ej (örby ter, 
Vid saratal med din Gud. 
a « « 

Så I.öj ditt böneljud. 
Du som förmåga fått och framfor kreaturen 
Är i fbrträfBighct den första i naturen, 
Som skönja kan dess verk och hvad en Gud (ormar: 
Du som allena främst med upprätt hufvud går 
För allt hvad krälat fram ur tidens dolda vrår 

Bland djuren! 

« o « 

du, du Chrrslenhet, sotn sett din stad upprinna 
Yid sanningsfacklans brand utur Martyrers spår I 
Af nppenbiirelsen du tiöst och aning når 

Om verldens frihetsbief: och det skall dig påminna,. 
Hur Gud har skänkt sin Son, att dig lycksalig finn» 
Och en odödlighet din sista andedrägU 

1 tro uppå hans namn skall lifvet seger vinna 
Och trotsa dödens udd i döden oforskräckt* 

Besinna I 

• « 

Se^^n^du en blödig syn kring jordens sträcka sträckt, 
8& se den vilda Mor med nakna skoldror fräckt 



Digitized by VjOOQ IC 



På 'l>i'iinda öknars sand bland vilda djuren strof va. 
Af solens läger q?afdy med arm till bSmd uppi*äckt, 
Ått ej i bojors tyngd sitt lif till döds bedrdfva. 
Biif derför i din själ till tacksamhet uppväckt 
Och uti Zions hus ditt sälla tillstånd pröfva» 
Du, som, i frihet född, bebor ett lyckligt land! 
Men slå dig för ditt bröst vid denna brödrens band, 
Ojh åter hvälf din syn bort till den kulna strand. 
Der under drifvors is okunnigheten b vilar, 
I nattens töcken ställd mot nordan vädrens ilar. 
Betagen solens sken, vid hafvels frost och rök. 
Med längtan derför kom, och till ett tacksamt minne, 
Alt du så upplyst står i nådens portar inne. 
Skild från den hedna hop, i slemma gudakök, 
Med ollerknifven fäst vid ett nedsölad t linne. 
Fall ned på dina knfin, dig sjelf till jorden krök. 

Och med ett ödmjukt sinne 

Njut Frälsarens besök. 



Digitized by VjOOQ IC 



5frer Braiig^eliiim på Ändra 

Sondagen efter Trettonr 

dedag.en« 



JBorty pä denna* bögtidstimnia » 
Trummors klang och pipors skräU 
Och i öfverflödets dimma 
Bort med bägarns gyllne präl! 
Yra lekar, ystra seder ^ 
Vällust, yppighet och flärd» 
Trungna löften, brutna eder, 
Bort frän denna bröllopsfärd! 



Märk en fest, som namn bör bära 
Af den största pä vär" jord. 
Och till äktenskapets Sra 
FVydd med mätllighetens bord: 
Sirad med en mängd af gäster. 
Som, i Täta Agons blund; 
Hvar en ömt sitt «ga fSlster 
Få så ömt od^ dyrt' fthrbnnd. 



9 



Digitized by VjOOQ IC 



44 



Träd då fram, ty du ftr budoi, 
▲nsUnt ej en Gallie', 
Och du skall den hdgsta Guden 
Uppå detta bröllap se. 
Himlens barn I kors och qrida. 
Under tårar och besvär. 
Skall du vid hans klara sida 
Bröllopsklädda finna der. 

« • • 

Men i'tjsta steg framträda 
Af en helig åtrå väckt. 
Att din hela vandel kläda 
Uti ödmjukhetens drägt: 
Detta villkor först bejaka. 
Dock besinna dig som gäst. 
Om med troliet vid en maka 
Da är fäst ell' intet föst: 

♦ • « 

Om elt fadershjerta anda& 
I det bröst du ömma tror^ 
Odi om oskulds tårar blandas 
I ditt öga, du som mor: 
Om din broders slOd du blifvcr. 
När 6an villas vidt och bredt. 
Och om hjerta^ lydnad p£ytt 
Dem din varelse beredt. 



Digitized by VjOOQ IC 



u 



Utom en éi helig låga 

Ur (Utt ^mvets rena flarn. 

Är ju fäfängt lifvet våga 

Pä så mörka stigar fram. 

Ty det sken, som sällt sig sträcker 

Öfver detta änglarum. 

Med sin gryning dig forskiäcker. 

Med sin bortgång gör dig stunu 



Digitized by VjOOQ IC 



14. 

OfVer EyangeHam på Tredj<e 

Söndagen efter Tretton- 

dedagen. 

Matth. 8: 1. 



^amloms, för att ordet höra, 
Hörom högtidsklockans döo» 
Och med ett uppmärksamt öra 
Böjom vara knän till bön! 
Templen öppnas , .Zions dunder 
Skjuts i starka stämmor ut: 
Bröst och lunga! dig utgjut, 
Att förtälja himlens under. 



Du, som, prydd med rosenkinder^ 
Helsans fägring glädtigt strör! 
Dig din glada prakt förhinder. 
Att 4u här din lofsäng gör, 
När du ser i dag den svaga. 
Den spetelske mannens hamn 
Buga sig vid HeiTans namn. 
Med en rysning för hans aga. 



Digitized by VjOOQ IC 



ftV 



o livad jemmerfulla läteft 
Säkert nu Ain andakt bryr. 
Då ditt öga miiter fjfiten 
Af det myckna folk, som flyr, 
Att i hopar sammanstöta 
Hundt kring Frälsarn, när sä sker> 
Att kan gär frän berget ner 
För att denna usling möta. 
• ♦ • 

Handen till hans hjessa sträokes: 
^traxt dess hvita hud och hy. 
Som af fjell och sär betäckes. 
Blir förvandlad, skön och ny. 
Ögats eld uppqvicknad strålar. 
Läppen rodnar, -iminnen ler, 
liifligheten mer och mer 
Pä den bleka kinden prålar, 
o • . « 

Cören bättringi Tiden lider. 
Himmelriket är liardt när. 
Tanken efter, hvad för tider: 
Lasten dygdens lön begär. 
Sä i Galile'n predikar 
Denna man, som detta Ilir 
På ett berg vid hafvet der. 
Kring dess fagra tält och vikar^ 

« « • 



Digitized by VjOOQ IC 



ta 



Gören bättring! Tiden lider i 
Hen du, gäck, ty du är ren! 
Så vid hvart ett steg han skrider^ 
Höts hans rop i Gafile'h« 
Älsken dem soin eder hata, 
Skänk en husvill hord och rami 
Så var i Capei*nauni 
Hans förmaning pä dess gata* 
1» • 1» 

Vid stadsporten sig nedkastar 
En Herodes Höfvidsman, 
Som knapt, under det han hastar, 
Andedrägten hämta kan. 
En, han säger, af de sina, 
Värfvad under hans befålf 
Grufligt vändas i sin själ, 
Och hvar lem i värk och pinar 
« o o 

Genast plågoanden flydde, 
Och i samma ögnablick 
Höfvidsmannens gråt betydde; 
Han blef bönhörd och han gick» 
Du, som ned i templet gråter 
Och har ingen själaro! 
I fbrtröstan, hopp och tro 
Börja nu din lofsäng åter. 



Digitized byVjOOQlC 



J sova fausgren^ J som gråten! 
Sakte* edert jenlmerskrt: 
Edra ögon fromt uj^låten^ 
Salige nu aren X 
Träden fram att eder rena 
Vid ett dukadt n&debord« 
Och till dessa Bfsens ord 
FiUten eder tro allena* 



Digitized by VjOOQ IC 



T5. 

OfVer Eyangelmm pä i^ércEe 
Söndagen efler Tretton- 
dedagen. 

MMk. 8: S8. 



Hvad^ trängsel der vid sjön, bort vid Ganesareifr, 
Af allt dfet myckna folk, som fiirdas fram och åtcr^ 
Som lyssnar till en röst, en mun, som sig upplåter. 
Att stärka ordet» kraft pä ett sä^ lj|ufligt sätt: 
Som i ett ögnablick den sjukas vånda lisar 
Och som med Mött ett ord, när banden lyftes opp^ 
Åt en fbrvissnad händ ger blodets friska lopp 
Och i h?art underverk barmhertigheten visar & 



Ho är Täl denne Man,, som der på berget står^ 

Vid samlopp. af allt kön i Judafolkets ätter? 

Som lul9td, tyst ock trött sig t en farkost sätttf 

Och Galileiska sjön i stormen genomgår?' 

Uvad nyss den klara skyn, hvad skymning den no 

sprider I 
Rvad hafvet böjer sig till jerdems ångst ork skridLf 
Ka turen svartnar bort,, ocb månans hvita fläck 
Vid alki vindars* brak längst in i molnet skrider^ 



Digitized by VjOOQ IC 



4i 

Ho är täl denne Man, som vädren näpsa tör^ 
Som pä en bräcklig kél, den vägornf de hyjiai 
Kan hafvets svarta svalg i lugnets glans (örhjjM 
Och stänga böljans fart inom sin vass och rör? 
Som vidgar källans spräng och den till strömmar 

sträcker , 
Förbjuder regnets sqval^ befaller blixt och snö? 
Som, med en enda blick utöfver land och sjö, 
Fi*amkallar dagens ljus och nattens fackla släcker? 

* * * 

du i undran stadd vid detta underverk! 
Du från ditt täckelse nu saligt må befrias: 

Det är just Davids Son, din Frälsare, Messias . . • 
Beundra denne Man och pä. hans vandel märk! 

1 motgångs mist och storm vid hoppets ankar hvila 
Och mot all afgrunds blixt med bönen väpna dig, 
Till dess från denna kust, der grafven öppnar sig, 
Du för i samvetslugn till din förvandling ila. 



JTf «l« mf$m^ 4^ 



Digitized by VjOOQ IC 



lifrcr ETaBgeliam på Femte 

SSteéagen; efler Tretton- 

åeåagen. 

llattlk. IS: t*. 



Mannen i sin åker sådde 
Bästa säd», med tack och lof; 
Ovän kom — och folket sof — 
Ock vid det han åkren trädde. 
Sådde ogräs dit igen: 
Gick sin y'äg\ som ondskan plägar. 
Lömsk och dold, på dolda vägar.. 
Liknelsen — förstår du den? 



Åkren i sin^ späda gröda 
Skildrar hjertat, det förstås;. 
Qrdet säden ur sool sås,. 
Folket,, sofvande som döda. 
Skildrar sorglöshet ock flärd;. 
Ovän, den som folket söfvat,. 
Är just den som dig: bedröfval 
P& förgöngligketeDS förd.. 



Digitized by VjOOQ IC 



49 



Mentiiska! dm, främst Blatid djwev,. 
Som med uj^ätt hufvud gi^Vf 
Som med snillets eld förmår 
Dig ransaka och naturen! 
Märk, för oskuld hvad försåS, 
Hvad förgängligt dig omgifver; 
Knapt ditt lopp du varse blifver,. 
Förr n du villas pi din stråt* 

Yxen hörs i stammen hugga 
Dig din bår — ■ du det ej, vet: 
Döm af tidens fl^^gtighet 
Till din sjuttiåj-a skugga; 
Döm af alla tings natur; 
Men gif akt, ty tiden ilar. 
Döden på din tröskel h vilar 
Och din ovän står på lur. 
o o o 

Se en ek, i grenar vriden, 
Af urgamla rötters vidd: 
Buga tankfull, yr och spridd,. 
For naturen och för tiden; 
Och betänk, der du gär framr 
Huru tiden fräter grenen ,^ 
MyllSEur blommanr,. grusar, stenen,. 
Och af stoftet strör ett dam. 



Digitized by VjOOQ IC 



44 



Hvad förgängligheCen skrider, 
Sköflar, och får aldrig nog! 
Fordom der palatset stog. 
Skymtar nu ett uselt lider. 
Och der fasta borgar förr 
Sina torn och vimplar sträckte,. 
Syns de nakna murar bräckte. 
Med en mossig glugg och dörr» 

♦ ♦ ik ^ 

Lät din. ungdom dig påminna 
Dina fordna vänners val: 
Märk nu deras brutna tal: 
Se dig om, och tungt besinna, 
Hur, der barnens lek och stim 
Fordom hördes ögat fägna, 
Snart man skall ditt stoft inhägna 
Under hvalfvets hvita lim» 

♦ » * ' 

Kära vän, i dag hvad vänner 
Ser du skalkas kring ditt bordT 
Kiiapt din glada måltid gjorda 
Förr'n Ju dödens kyla känner 
I ditt nyss uppvärmda blod; 
Och knapt du ditt timglas släpper, 
Förr*n din grafUörr man tilltäpper 
Och slär kull din minne$8tod. 



Digitized by VjOOQ IC 



45 



Kastar ögat i mmutefi 
På: deB rikas disk och meiv 
Der han i sin länstol ler, 
Tung, a^f drufvans safl begjulen^ 
Småögd, sticken, hes och röd: 
Märk hans gäspning, hvad den röjer. 
Att hans sj^l e) mer förnöjer 
Lyckans lumpna öfveräöd. 
o ♦ * 

Än en gång, lät ögat blicka 
På ea skönhets öppna barm: 
Bäst den anda», hög och vai'm^ 
Börjar den. sig undanstickn, 
Platt och skrynklig, kall och bar^ 
Tiden der sin härjning målar 
Och förgängligheten strålar 
Ur dess dunkla- ögnapar. 

9 if 

Snart den stora skiljodagen 
Gryr vid åskans blixt och flod; 
Har din vandel varit god. 
Blir du af den handen tagen ,. 
Som till dygdens lön förmår. 
Af en god, gudomlig vilja , 
Hvetet ifrå& ogräs skilja. 
Tänk på döden ... timman sl&r. 



Digitized by VjOOQ IC 



IT. 

Offer Evangeliam p£ Son- 
dagen Septnagesima. 

IbUh. SO: 1. 

Crack till din /Herres vingård ut: 

Du till hans tjenst är dyrt förbunden; 

Gäck, redan nalkas tredje stunden 

Af arbetstiden snart till slut» 

O! hur din ungdomsfårg beflickas. 

Du syslolösa, der du stårl 

Och du med dina hvita hårf 

Skall du med Husbond längre gäckas? 



Husbonden syns ännu en g&ng: 
Vak upp, hans vilja att förnimma! 
Re'n morgonrodnans gyllne stiimma 
U[^rört naturens fröjdesång» 
Hvad står du fåfäng der och tycker. 
Och din dagspenning så försmår? 
En penning » den af nåd du fär. 
Ehuru tungt dig bördan trycker! 



Nu elfte stunden Husbond går 
Med hesa rop nrh fmmma böner 



Digitized by VjOOQ IC 



4T 



Att slanka sina arbetslöner 

För villig tjenst i trogna spår. 

Men hot Dcb knorr och kif och bannor. 

Med inbilsk höghet om sin rätt. 

Sig röjer pä ett våldsamt sätt 

I bistra ögonbryn och pannor. 



Så buga djupt och se dig kring, 

Betänk din lättjefulla dvala: 

För hvad skall Husbond dig betala? 

Hvad har du gjort? Slätt ingen ting. 

Derföre återstår dig mycke 

i fjenst och lydnad, ord och verk: 

Till evighetens portar, märk. 

Din vandring är ett litet stycke. 



Digitized by VjOOQ IC 



öfver Evangelium på Son* 
dagen Sexagesima. 

' Lnc. 8: 4. 



En Sädesman gick fram, bekymrad, trött och trägen. 
Och på sitt åkerland utkastade sin säd; 
Vid skymten af hans arm livar fogel på sitt träd 
Ett glädtigt q vitter höll, när somt det (bil på Yägen 

Och somt fbrtrampadt låg« 
Men liTad nr mannens faran åt hälleberget ströddes 
Af rädrens vilda blåst, han snart förtorkad t såg, 
Se'n ej det minsta frö till mognad understöddes 
Af solens heta blick och regnets varma våg. 
Somt ibland törnen fbll, i denna sånings-anden } 
Förqvafdt af ris och stör, det qväfdes längre ner; 
Somt (bil i godan jord, gaf hundrafalt och mer. 
Och Sädesmannen, glad, som utåt nejden ser. 
Såg axens ymnoghet kring de besådda landen. 
• ♦ . ♦ 

Så syns den liknelsen ju vis, . 
Gudomlig till sin tröst och styrka : 
Det Ordet är, i Zions kyrka. 
Som utsås till en andlig spi& 
Den säd, på vägen föll, skall edertankan form 
Till dem, som då och då 



Digitized by VjOOQ IC 



4» 

Kled blödigt sam vetsstyng de milda budskap höra ^ 
Men hasta frän ^in sti'&t med ett förstockadt ön 

Och ordets ki*aft; försrai. 
Pä hällebergets brant den ädla säden åter, 

Sora inga rötter Eck., 
Är den, som hjei*tat fromt vid ögais (lod uppUter, 
Till bot och bättring böjd« men blott ett ögnablick; 
Och b vad bland törnen ioll, det är de uslas skick.. 
Som höra och gå boi^t» och som sig blott besvära 
Med vinst och rikedom , i vällust, magt och ära. 
Som suga nästans blod på lättjans örnagott. 
Men hvad i godan jord sin sälla mognad nått. 
Det är en andlig dygd , som ordet ömt Jorvarar^ 
Naturens Herre dem en evig lust förklarar. 
Och han ock skär sin skörd som han sin skäppa såtL 



Wfmte 0el«iL 



Digitized by VjOOQ IC 



^1» 

Öfver Evangelium pä Fast- 
1ags-SoiHlageii« 

Luc. 18: 3. 



Du barn, du sjiläda flocl, som i dm oskuld andas 
Och vid en menlös blid en trogen skygd begär! 
För dig knapt dagens skymt och ljusets fägring randas. 
Förrän du på din väg bäd blind och fängslad fir. 
Bin klagan och din grät med Ijufva sorl bortblandas. 
Tills verlden blir dig kär. 
# » « 

Bu yerldens äldre barn! Du främling bland de fromma, 
Som« blind uti ditt lopp, tror tiden ej bli all: 
Som fräckt pä lustans bädd har iallt din ungdoms 

blomma 
Qeh nu nedlutad bär en lijessa hvit och kall! 
Hvi vill du nådens port än längi*e förebomma? 
I böjoen nederfall* 

« » ♦ 

Fall ner vid Jesu kors: ledsaga du de spSda^ 
Och lär dJ^ sjelf och dem att Jesu ord förstå. 
Du torde stå tillreds den blinda att försmäda 
Och vid hans trogna rop förargas i din vrå • • . 
Men Jesus, Davids Son, han läte dig framträda, 
.Din syn att återfä. 



Digitized by VjOOQ IC 



51 



OlVer Svangeiium på Första 
Sondagen i Faettan. 

fiTattli; t. 



jKlidt undev afgnuids storm, vid bäfvan, blixt och 

jemmer 
tTppronsk» fiämst ibland de svarta andars tal^ 
Utur en svafvelflod, som tiden aldrig dämmer, 
Sjelf mörksens furste syns med gnisslan, ve och q val 
Sitt hufvud resa upp, förföljd af straff odi: plåga,. 
b fjettrar och i- band, att ui i öknen tfiga». 
lill djerfva^ olycksvaH 



m 



De vilda djurens skrän fördubblar nattens fasa 
G>ch öknens kala berg fbrmöi*ka dagens rand; 
Vid. stjernan» bleka fläkt de onda stormar rasa 
3ch vattnet sprutar ut sin hvita fragg mot strand f, 
Den glada flock i skyn sin kosa tyst fprandrar, 
Häv kringom denna rymd naturens* Herre- vandrav 
Och för sin allmagts hand». 

O^ 9 

I fyratio- dygn. beklämd till själ och sinne ,^ 
ELringsväfvar här en hanut i enslfghet och nöd: 
3aB:, som sjelf axet skapt och komets must derinnej. 
Soia sjelf fiemtusea män bespisat med fem brö49. 



Digitized by VjOOQ IC 



52 



Som Tattnets salu skum i rinets sötma byter, — 
Täak, att sä helig mun allt, intill hrödet,. trjUr» 
Oeh lifvets anderstöd.. 



liksom ett lejon stoll, sä listig som en tiger ,^ 
Som ulfven vild och grym emot det späka lam,. 
Liksä nu lögnens far med lömska fjät han stiger 
Och i förmätna tal sin fräga ställei' fram. 
Han bringa vill till synd., oc^ all sin lydnad jäfvac 
Ett Majestät, som gör, att mörksens rike bäfvar 
Och verldar bli ett dam. 



Cack, mörka anda,- Bort ned i din rök och flamma. 
Stäng till din afgninds port för herrlighetens dag: 
Vet, den du fresta tänkt till knäfall, vet, densamma 
Är Herren och. din Gud, som skipat dig sin lag. 
Men du, du jordens barn! fly ur din syndadimma r. 
Bu. frestar än i dag, hvart ögnablick, hvar linuna,. 
Din Gud och hans behag; 



Digitized by VjOOQ IC 



»1. 

OfVer Evlingelium pä Andra 

Sondagen i Fastiiii^. 



Mattti. I5t SI. 



Ifromma Qvinna! du $om snjftai:^ 
Ock för grät knapt dagen ser,, 
SoiD' L tårai' dignarrner/ 
Qcki dm'i kand: möt slyn^ upplyfliar,. ' 
Under knäfall^^ bön ock kopp: 
Torka dina våta kinder. 
Bryt dig genom alla binder 
Ock ur stoftet res dig opp t' 

Store Gud! favad q?al ock fasa • 
Har du detta bröst tiUdömt!^ 
Huru; grufligt* ock kur. jftnt ^ 
Må en mors Ibrt^iflan rasa,. 
Vid. en åsjn af sitt barn i,. 
Söm> så' mångai dödar qvft%i 
Afgrund vill dess fif uppsvfilfai,. 
Mellan - fjéttrar ; eld och gam.- 



Digitized by Vj.OOQ IC 



M 



Ropet nu af deaiia wrnur 
Hörs bland folket Itmg/L ifrån ; 

du Herre» Dayids Sonf 
öfyer mig dfg nu förbarma; 
Herre! h)jfl\ip m%, — blef desa tal^ 
Hjertat orluur mer e} khga. 
Tryckt och klämdt af himlens aga:r 

1 bedröfvelse och qvaL 

• « • . 

Men hvad ödmjakhet och lydnad 
Röjes i hvart fjät hon g£r; 
Hvarje suck och hvarje t&r 
Ökar hennes helga prydnad 
Under fromma tal och svan 
Trygg och dristig hon framhastar^ 
Sig pft Tagen nederitastar - 
Och i bön sin tillflykt tar. 
* o « ' « 

JeSus bort på vSgen vande». 
Knapt hans ögon $e dilåt^ 
Der den ömma modrens gråC 
Troget teckna' sitt elfinde^ 
Fcdjer med i hamn och hälj 
Ilen ja meca hon blir pri^fvad». 
Från vist p hädad och bedröfvad^ 
Mera styrka ftr desft själ*. 



Digitized byVjOOQlC 



» 



Gud sitt öra ef tflltSpper, 
Sina Iftppar öpjmar faaiif 
Qymnan frid och seger vana: 
Hon sin Frälsare ej släpper, 
Förr'n ban sagt^: Ske, som du tror t 
Tro ocfa bopp sig sammanpara. 
Milde Gud! mitt rop Besvara^ 
I milt SodoQi, der jjsig bpr.. 



Digitized by VjOOQ IC 



Sfii 

22: 



Ofrer Eyangeliam pä- Tredje 
Sondagen i JB^astan. 



Lnc. 11: 14- 



Tärt hjerta , invigdt till Giidb fira '- 
Qch.till den Högstas boning satt,. 
Förr mörksens « andar dag ochi natt' 
En. verkstad blir^ — « En syndalilniy 
Ett orent, rum, , en. ödeplats; . 
Det blod, som : kring . vårt hjerta i flödar» . 
Bär i b var droppa tusen . dödar » 
Till detta Belsebubs palats.. 



Den' gamla svarta andan svfifvac 
Med lögn och list ock hala fjät,.. 
Som spindeln .' pfi de klara nät 
I sina. garn. sitt rof inväfrar. 
Och fräckt, försvarar, hvad han ftr;.^ 
Med. fruktan,. högmod,«Angst. och ifver^. 
Allt ljus. han ur san: hydda, drifver^ 
Ått aldrig nådens sol uppg&r.. 



3igitized by VjOOQ IC 



57 



Ja, åfJerJomens lulna dagar 
I samma syndaordning fly; 
Hvar dag tillreds en bonring ny,^ 
Som mörksens furste v§I behagar ^ 
Till dess han nägon gäng diifs ut. 
Det hjertat, som han öf^erhopat, 
Flyr han, titt dess det, rent utsopacFt^ 
Å nyo blh' hans rum tQl slut, 
« a • . 

Det späda bröst, som knapt lar t andas, 
Inom en blick af några flr 
För alla stormar öppet står,. 
Der gamla syndaqval borlblandas,. 
Med nya lustars trug och lock; 
Äb guldets glass vårt lugn beröfvar,. 
Än vinet syndalrälen döfvar,, 
Än Delila och hennes flock. 
« » # 

Han då uli sin hämd tillåter 
Båd* bön och sång från själ och mun,. 
Blott det ej sker af b|eplans ^'und 
Ocli ögat ej botfördigt gi*åta4?r - 
Med blygsam syn till nådesoln; 
Hans barn iklädas stilla seder ^ 
Octk ofta sjeir sitt barn han leder 
Till kyrkan och i biktestoln. 



Digitized byVjOOQlC 



^r 



O Jésu! du värt biö^ Bevar»^ 

JCli det dih Boning hlifya mä»i 

Att dina änglar der ingå 

Och drifva ut den »vårta- skara,. 

Som till fbrderfvet pgäi' ostg.- 

Hjelp, uär vårt Ufssli^t du bestämmer, 

Mt vr ej kastas n^d i jemmer 

l^id afgrupds dunder, blixt och bloss.* 



Digitized by VjOOQ IC 



.59 



28. 

öfver Evaagelium på Mid* 
fasto-Söndagen. 

Joh. 6: 4U 



V id solens spridda sken pä vattnets lugna vägor 
Ett skepp till stranden förs, allt folket snmladt sfår: 
Naturens Herre sjelf, som ljusets eld och lågor 
'0ch hafvets grundval hvälft, nr detta fartyg går. 
Han trampar på det gräs, det frö, den knopp och kärna, 
Som blomstras af hans sol, som vissnar vid hans stjei:na 
;Och /et-mar i lians spår. 
o o e 

Nytt folk från berg och däld med sorl och trängsel 

nsdkas. 
Den halta med sin staf, den blinda på sin bädd; 
.£n krympling i sitt skjul af ängelns åsyn svalkas. 
Som omrör vattnets skum vid helsokällans brädd; 
Sorttvinad, lam och lytt en höps sin harm utpressa. 
En annan pä en hår upplyfl sin hvita hjessa, 
i dödens svepning klädd. 
« o o 

JBland trädens glesa skygd hvad bårar, skrank och 

sängar 
JFramskjutas mot h varann, vid folkets gråt och skråll 
En bjuds en helsodrick: det vattnet, man inmängar, 
JBLans svartft läppar skyr n^d brutit tungomål 



Digitized by VjOOQ IC 



I friska löf och gräs insvept en annan h vilar; 

Hen lifsens Herrje syns: tian bryter <iödeos pilar 

Och syndarns räddning tåL 
o « 

Na aftonrodnans i-and pfi himlahvalfvet strimmar: 

Snart glittrar stjeman fram, och hafvel brusar se*n. 

Vår Frälsare vi sett använda dygnets timmar 

Till nåd och kärleks verk, som den betrycktas väu. 

Här krälar folket kring: han ser, dem brödet felar; 

Hans kärlek dem, hvar flocka i vissa matlag delar. 

Snart till femtusen män. 
o « « 

Guds allmagt och hutis vård om sina barn vi vörda, 

Yid denna mältidsfest i denna ödetrakL 

Det fromma barnet, tryckt af fattigdomens börda. 

Den rikes tröskel ser, hans tafQar, guld och prakt; 

Men en Elias måst vid enbärsträdBt klaga. 

Då Achab på sin thron ali vällust sig tillaga « 

Med en otyglad magt. 

o .« « 

Du fromma barn, som tungt ditt bröd med tårar 

bryter, 

Som, glömd af jordens barn, till jorden lutad går! 

Njut styrka i ditt bröst: ej nåd och räddning tryter; 

I oljokrukans djup ditt förråd än förslår. 

Den Gud, som minsta matk i minsta boning vårdar. 

Han ej förgäter dig, lills du i lifsens gärdar 

Hans rätler smaka Gir. 



Digitized by VjOOQ IC 



öfrer Btangelium pä Femte 
SSndagen 1 Fastäir. 

Joh, 8: 46. 



I ♦ 



. « 



j9u arma Ad^ius barn, du J'ude oc|^ Judinna, 
Som i ditt onda blod ett bittert hjerto, 'bär > ' 
Förstockad vid en röst, som dig den vägen lär. 
Att lifsens sanna ljus uti din öken hinna, 
Dér du dig undangömt bland lustar och begär! 
Din blindhet tör i dag, liksom dit|; högmod^ väga 
Förmätit ställa fram Pilati fräcka fräga, 
Hvad sanning är? 

^ ^ ^ 

Om då ditt bröst beveks, om dina vilda seder 
Förmildi'as af dens ord, hvars röst du hör i dag. 
Så svarar dig en Gud: En evig Sannings Lag, 
Jag Sanningen är sjelf; jag lögnens straff bereder; 
Min all vishet och nåd, min vilja och behag. 
Min höghet öfver allt, hvad högt i tankan spelar. 
Ett heligt väsend bär förutan tid och delar } 
Allt, allt är Jag. 

Ja, i vår starka själ en sanning ju predikar; 
Belöning eller straff röjs i hvar andedrägt; 



Digitized by VjOOQ IC 



Jitt Moning» att dens åkto, som mörk<e&s Ugor 

Vår synd hrart ögxMiUick pft nytt på korset spikar. 
Se'a yi med dagligt knorr vår hand till skjn vi- 

sträckt; 
Att all naturens krets ulbredt en isanningslfira , 
Att himmel, jord oqh haf och vädren bär Guds Sra 
I minsta fläkt. 



Digitized by VjOOQ IC 



Ofrer Erahgelium på Pälm- 
Sdndag^B. 

Onde barn! J afgrunds fängar. 
Som, med bäfvan i ert bröst. 
Inom edra mörka gångar 
Gömmen er for Herraiks röst! 
Vaknen ur er sömn och dvala 
Vid så milda kfiriéksord. 
Att med eder Gud (i lala 
Vid hans egiC n&debord. 



Du som for din räkning svigtar 
Och din syn tiU korset Yändt! 
Kom! din Gud för dig ihstiktar 
Sitt Förenings-^acrament. 
Slit dig löB fi*ån aHa hinder 
Och med trones öga mirk, 
Har sig Gud med dig forbittder 
Uti detU nftdeverL 



Digitized by VjOOQ IC 



Dig bOr mera e) fiMftn 
I^ndipet» blixt från Sinai; 
TiSd dii IielgedofiAM oira : * 
Den sluOl dicdt Ji^ h^ 
Hed ett hjerta» ömt förlroasadt. 
Och med en böäkitlig itön. 
Blir ditt sjndabané aflossadt 
Och din klädpad hvit (x^ jkön, 
o «: f 

Men du, som hrart st^ nfmiUltf 
Listigt, tilL din niMaa fatt. 
Under det M» ^ fiKv^ter 
Den dig ser ock dAn^Bia slnUl 
Do, som, med ett bittest sjnne» 
Trotsar nåden, i din^ oSdl 
Nog med Judas blir da inne. 
Men din mf Itid blif din d<fd. 
« • e 

Är det hj^tatt/ spm, d^u ,ddlj|sr. 
Dig till baim i bcSstet saU^ 
Att din broder 4a fbrfiOjeir,. 
Att du yred|^ dag, och. natt^ 
Att ditt högny>d Ml b(M^7. 
Tror du.det,.^ e:f% s(|f;|n). .» 
Redan mörlsens vigoy $.?«% , 
Kring din sjal, då du går fram. 
* i 4 



Digitized byVjOOQlC 



Kan din ondska sig Itfbiila, 
Att en suck , én pressad lår,. 
Att ett örd^ som l^umt och stil*!» 
Uta£ dina läp(>är g5r, 
Skall med frid till höjcLen hops 
Och besvaras pä dfn jord: 
Hvi må dina knäti då böjas? 
Gäck din väg från Herrans bordf 
« o • 

Tror du, då din hand. Ju rycker 
Från -den armas iijelp och tröst. 
Att da dig till Frälsarn trycter». 
Som Johannes till hans bröst? 
Ack hvad ve, hvad skräck ocb plåga!. 
Hvad förfärligt öfvennbdf 
Svara mig på denna fråga: 
Ar da värdig Christi blod? 

Dina lustar tjglöst rasa^ 

UndeV \Mst sa mvel w h gv 

Tills du ur ditt skjul med fusa^ 

Någon gång ser ljus och dag. 

Dig ditt sam vet slår o^h klämmer, 

ögat brister ut i gråt;. 

Men du glömmer snart dio4 jemmor 

På din gamla syndastråt. 

^ ♦ •• • 



Digitized by VjOOQ IC 



Lögn och fläMrd dig Jå r<to^iril)«ri, 
Att» d& näsUoa fel du ter^ 
Du med nedrig liöld dem gillar 
Och åt^all hans ofiird ler. 
Se dig om och öml betrakta. 
Om det egnar dig som gäst» 
Att Guds änglar d^ uppvakta 
Pä dii) dyra Nattvardsfest. 
« o - • 

Buga dig då ned till Jorden» 
Fly fbrdeifvets ödemark; 
Sök förtröstan i de orden: 
Gud är i de svaga stark. 
Lät din grät och dina böner 
Vittna om din högsta skatt. 
I din Nattvard du dä röner 
Lifsens sol i dödens natt. 



€ • ♦ 



««• ^ *Sn 



Digitized by VjOOQ IC 



r i%i^ m , * ■ i^ . r» , II, ■ -. t • 



Ofversättuingiir 

ur ' ' 

GEL LEKTS Fabler^ c. 



1, > 

]>et lyckliga ÄkteoBkapet. 

A-ktenskapets Gud all ara! 
Hvad jag tänkt att helst begära» 
Lyckligtvis mig lemnadt var. 
Jag fatt tväone vämaer skåda. 
Som, frän ängrens köld och vada, 
Lefde sällt ett äkta par. ^ 



Bfldas baiTn en eld förente: 
Hvad hon ville, han ock mente; 
Hvad hon skydde, han försköt. 
Q val, som hjertan sorgsna göra. 
Kunde deras lugn. ej störa; 
Kärlek lifvets bojor bröt. 



Digitized by VjOOQ IC 



Som ha» ingen itolthet hjstt 
Och hon ej högdragejj Ijr^te, 
Ridde tion ej inér lin han:! 
Ridande» dock ej tilt plägat 
Stridande^ men med en låga.. 
SoDr.af enig vilja brann. 



Stadde i vår brollopsTåda ,. 
Våra ftl vi minst (brråda. 
Men förblinda ögats val; 
Så blef här tvOjtom att 6nDa», 
Deras bröst upprigLigl, brinna « 
Deras hyddu fri förtaL 



Sista dagens afskcd sårar. 

Sista kyssen, skänkt med tårars 

Röjde hjertats trogna pligt. 

Råda dö... När? — Jo, beklagent 

Veckan efter' bröllopsdagen; 

l^ljest 'detta blef en dikt. 



Digitized byVjOOQlC 



Målaren. 



£tt Mfilare ians i Athen, 
Sonif mujist för aU l>ebofveii nSraby 
Men smickrad mer af namn och äitn.» ^ 
Sm {lensel höjde, rik och len. 

Den Målarn l&t, pä utsatt timma ^ 

"Il ' . .. *. 

Frän atteliem,. en kännare 

Mars bildad i sin rustning se, ^ 

Och trodde sig hans lof förnimma. 

» » » 

Men kännarns sroak, som döljde sig 
Inom ett vant och dristigt öga» 
^l^anii i uppftnningskonsteti föga, 
6eh'taflaA mindi*e mästerlig: 

'Ty, Sitt eh sall förljusning sprida., 

Ej konsten, men naturen gör... 
Han grundligt påstod, som si^ bör; 
Dock ftföngt. Målarns nyck bestrida! 
• • » 

I ögnablicket insteg — märk! — 
En (jesk. Krigsguden att besk&da: 
Ack, skrek den narrn, b vad förgör råda 
I detta stora mästerverk! 
O Gudar! b vilken kon^t sig böjer 



Digitized by VjOOQ IC 



Till minsU nagel pS dess föll 

1 hjelm och s)^öl4 byfi^ f^°* ^^ ^^- 

Ji» bilden lif och anda röjer. 

# # # 

Tår Mälnre inedöinkaDSVlirtlt 

Och flått mot denna kännarn bligar: 

Ack, inföll han/ pä' snillets stigar 

Hvad han mig rättat och mig titri? 

Nu knappt den narrn vid ddnen rifirde^ 

Förr*n Mälara i ett ögna blick 

Med svampen taftan öryergick 

Q«h Gudens bild i grund förstörde.. 

* ♦ • 

Kir kaqrhare med köld i dina skrider se» . 
DA är dig vådligt* nog i längden nsere skrifre; 
Mett Äter om en narr dig hörs sitt bifall ge» 
Ir bäiit din snillebragd på stunden sfipderi^ra. 



Digitized by VjOOQ IC 



fl 



jKn Häst, som mod och Idg^ 

I ystra ögon bar, 

Oick, bröstad nf sin })Iå^. 

Att ryttarn koll sig qvan 

ISen biUjL, en volt utföra, 

Den ryttarn återliöU, 

sa störte han och fölL 

Hur lätt, ett speiUprAnsf g^raf 



En Åsna syntes trafva. 
Som log rätt hjerlelig: 
Tänk, om jag skulle snafva. 
Skrek hon, hur gick med roig? 
Tig, inföll Hästen, bara I 
Jag tillstår, för min del, 
IMg nog för ringa vara. 
Att liga mina feL 



Digitized by VjOOQ IC 






En Flugas död min luta Täcker^ 

£n ringa Mjrgga rör min sång; 

Då bådas öden jag upptäcker. 

Fast i en olik hädangång. 

« ' o « ' 

Den unga Flugan stolt sig sitter 

På bagarns brädda fbrmSten, dum; 

Hon vinet kring sin snabel sprStter, 

Till dess lion drunknar i dess skum. 

o o • 

När Myggan såg sin syster simma, 
Sföng hon: din graf jag skyr ännu; 
JTag roar mig åt ljusets strimma, 

Hlen ej åt bägarns dunst, som du. 

'o • '« 

Hrad hände väl vår sluga Mygga? 
Förblindad utaf ljusets sken. 
Förstod hon ej dess ' strålai* skygga. 

Men dör, förbrädd till hud och ben. 
« ♦ ■ o 

Du, som, begärens eld att nära, 

Af nöjens flärd njöt aldrig nog! 

XJnn mig en gång, ditt stoft tiQ ära. 

Blott säga, att du menskligt dog. 



Digitized by VjOOQ IC 



BHAMÄTISKA 
ARBBTEN. 






Digitized by VjOOQ IC 



Digitized byVjOOQlC 



1. 
Det lyckliga Skeppsbrottet. 

Diyei-tissement ■ 
i fyrt Actev. 

P& Andreas-dagen 
Dea M Not. IMC. 



Digitized by VjOOQ IC 






> Herdar. 



TTUräs, 
Hat&n, WUkMtt. 
jfctåon, sur. 



Digitized by VjOOQ IC 



•. t 



PÖRSTA ACTEN. 
1 Scenen. 



{Skog, med ängar och åkerfält t mellan mörka moln otk 
skyar uppsväller ett brusande haft der syneu skepp med 
af brutna master och rifna segeL) 

CAMILLA 

{sitter vid hafsstranden, spelar sin luta och sjunger). 

Du flyktiga Lycka! ^% vägar 

Att sjuDga om dig med förakt: 

Du liknar den böljan, som tågar 

Mot skeppet, att krossa dess praktr :1|: 

• • « 

Som skep})et i vågen sig sänker 
Och stolt sig upplyfter Igen» 
Bland blixtranc(e skyar uppblänker: 
Så gör ock en menniskovän. :[[;. 
j» « ♦ 

De redligas heder och ära 
Fö)'jgönis i föraktliga bås: 
De likna de skeppcii, som bärsi> 
Juveler och guld, och fövgäs. :|{i 

Femte Delem. " 7» 



Digitized by VjOOQ IC 



Att samla förtjenster, och rjsa 
För pilar 9 som Afund plär strö, 
Är-stjernor på liafvet, som lysav. 
Men gOmmas i molnen, och d& :||: 



Z. Scenen. 

clbon; Cäuuui. 

CAMILLA. 
Ifen — > Cleon» är det sant, i solen finnas fläckar-, 
I skogen drakar gA, och uti hafvet neckar?. 
1 gär vid denna strand -^ min herde» vet cfn hyad 7 — 
£U troll ur häftet sleg: jag darra som ett blad: 
Det hade fyr» hen, och ringde med en klocka: 
Skenbarligt sjig j«ig det vid stranden rosor plocka. 
Och bäst af samma troll kom ännu flera fram • ..^^ 

CLBON. 
Camilla, lilla Imrn! det var af våra lam^. 

CAMILLAr. 

Hvad? ha vi troll lilt hfB* 

CLEON. 

Jbg* kan dig ej begripa • • . 
Mitt fptyg tar fag opp^ och tänder på min pipar 
Och bryr mig litet tog^ om neeken och hans mor. 
Blott att du äUkar mig, och på min kärlek tror. 
Jag är en lustig man ^ch gör tom börda Ijuflig, 
kunde |ag bli ond«, så blef min vrede grufiig^r 



Digitized by VjOOQ IC 



Ocb viU do, lilla vän» s& sltaill jag necken slå . • . 
Kom bit och tag dia slaf:. Camilla T to» ocE gC 

CAMILLA. 
Kom, CleoD» lät oss gä: vi vilj^a vandra b&da 
Det höga berget upp, att vura dalar skada: 
De gröna fölt bese, der hjorden frisk och fet 
På blomman lagt sig ner, och flämtar varm och het. 
Kom hit, min Cleon, du! Månn'' nägon ser vår låga?; 
Månn' Tbirsis står på lur? Min Cleon, månn' vi 

våga ? . . . 
Du är så frisk och röd, och manligt väsen bä^^ 
Din menlöshet bedrar • . . men inte är jag kär. 
Jag ser naturens spel: med kurlek gör hon möte.r 
Si, huru lammet dir i modrens varma sköte: 
Si, hur hon jeinkar det, och på sa miidt maner 
Ett lif utaf sitt lif till blodigt offer ger! 

CLEOTf. 
Hvad. sku vi våga, du?. 

eAMILLA. 

Att sitta i det gröna. 

CLEON-^ 
Ja ,. det och mycket mer. Välan , min lillä sköna T 
Sitt ner uppå mitt knä och hvila på min arm, 
Odi lät mig leka (ä med blommor i din barm. 

CAMILLA. 
Milt hjerta mera värdt, än ett förgängligt prålr. 
£n }>lotnma är ju blott ett flygtigt (^;namåll 



Digitized by VjOOQ IC 



GLKOVr. 

Förlit.mig, nej, jag ber: en blomma att betrakta. 
Kan ge den största eld od> beb blodet sakta: 
Naturligt tänker man pä skönhet och belagd 
Som blandas fik* vär sjn i vacki^a penseldrags 

CAMILLA. 
Men, Cleon» vill du ej.»» 

CLEON. 

Hvad skulle jag ef villa? 
Jag vAgar lif och lam och all ting Ibr Camilla. — 
Men Thirsis kommer der . . » 

CAMILLA. 
Men — ' himmel» hvad jag ser 5 



3 Scenen 
De Förre. THIRSISI 
TTTIRSIS {sjun^er\ 
Frukta ej, Camilla lilla! 
Kärlek är bara ffärd: 
Den saken är intet värd: 
Ja, karlek är bai*a flärd» 
Lät slafven pusta; 
Jag vill mig förlusta. 
Kj föngslad sjäH 
Jag vill må väL 



«< 



Digitized by 



Google 



sr 

KuKta. ej, Camilla lilla f 

Kom, min* herciiniia, fram: 
l{[bm, kom till dina. lam:. 
Kom, kom, min herdinna,. fram!. 

BUfstiUa, Camilla!: 

Camilla, Uif stUla! 

Blif stiUa, min lilla! 
la, Cleon ser, jag dig tillhör.^. :l(:. 

CAMILLA {sjunger). 
Blén. han olycklig dör. :||: 

THIRSIS; 

Camilla hjertat har.... Herdihna, sätt dig ner! 

CAMILLA. 
En Thirsis, som fir rik» kan hundra flidior vinna: 
Hus^brad $tär alltid klädd... Försök, sä skall du. 

finna!. 
{Bon. gråter^, 

CLEON. 
£h: herde kan ha lam och mfinga hundra (är; 
Men om hans bjerU — märk! — blott en her-« 

dinna rån. 

THIRSIS:. 

Se„ hnru= täcka qyal ur vackra ögon hasta,. 
Att i ett älskadt bröst sin. matta styrka: kasta! 
Dtt: ömma. kön! jag svär, om man din. trohet fär. 
Ax den. beständig^^ mer än. Cleon,, der. han gär • • . 



Digitized by VjOOQ IC 



82 

CLEON- 

Än Thirsis , der ban stär • . . 

THIRSIS. 

Än Cleon, der han gråter 

CLEON. 

Din sång, när du är kär, som turturdufvans läter: 
Beställsam är du visst: du suckar i hvar vrä: 
Ditt buller är sfi stort, och dina ögon små: 
Du löper med en krans, och den är hundra värdig: 
Cn skönhet föds i dag;, en ann' i morgon färdig: 
Ditt hjerta är ett glas, som eld af solen tar. 
Men i sig sjelft är kallt och ingen värma har*. 

THIRSIS. 
livad? talar du mig tHl, så bör jag mig försvara: 
Det ljudet allrabSst, som själen kan förklara: 
Den banden kysser man, som klappar, när boo 

slår • . • 
Men huru är det fatt? Jag sjelF mig ej förslår... 
Men, Cleon, akta dig»«*«. 

CAMILLA. 

Små herdar äro kii^a"! 

CLEON. 

la^ som de också ä\ 

THIRSIS. 

Han pocliar på sin ära! 

CLEON. 
Herdinna*! gråt ey mer: snart döded kunde rå,. 



Digitized by VjOOQ IC 



Och sluta till det rum» -der dina tårar gå: 
Du kunde somna in och jag med ängslan finna 
Ett armod i din prakt, en slagen, kall herdinna. 

Tiio. 
Tmiuu. Cleon^ ban vågat ditt hjerta hegftra 7 
Camilul. Sakta, sakta! Mig ej så förfara! 
TniRSis. Thirsis älskar dig» 

Cleon, han vågar din trohet herömraa? 
Camilla. Sakta, sakta! Mitt hjerta vill ömma. 
Thirsis. Thirsis älskar dig. 

« « # 

Cleoit. Thirsis! jag vågar mitt lif för Camilla. 
Camilla. Sakta, sakta! .Mig ej sä förvilla. 
Cleok. Cleon älskar dig. 

Thirsiä, han lofvar sin trohet i döden? 
Camilla. Sakta, sakta! Jag vet mina öden. 
Cleon. Cleon älskar dig. 

. (CLEON gäl.) 

CAMILLA (^sjunger). 

Fast Cleon han går. 

Jag sjelf mig ej rår: 
En ann' mitt hjerta lockar. 

.Hans ömhet jag ser: 

Hvar dag han tillber: 
Der går han :||: och blommor plockar* 



Digitized by VjOOQ IC 



^1 

4 29Soe|Mit 

CLBON, med en blomsterkorg pd armen. 
medsinJUtåka. CAMDJUL 

TLBON. 
Åck, tag €o blomma, du, berdinna, af vmm, 'håaSX 

TBiaSIS. 
Drick ur inin flaska du, drick litet, litet grand? 

CLEON. 
Den saft din flaska fär, dä du din drufva plockar, 
Den må fritt trösta dig. 

THIRSIS. 

Serdinna! si, |ag lockar^. 
CAMILLA. 
Din hjema blir så yr: du tumlar i din^dans:: 
Du faller råttnu kulL 

THIRSia 

Det var af pomerana» 
Det smaka liksom smör: jag sjunga Vill min 
'Ocb med min söta saft mitt bittra öde priaa. 

'(Sjunger.y 
Jag dör af kärlek: :)j: 
Lustigt min flaska tömmer j^« 

Jag dör af kärlek: :)]: 
Kors, bvad jag blifyer tsyagi 
Jag dör af kärlek: 
Hej, faUerall! 



Digitized by VjOOQ IC 



J«g dAr af kirlek: 

FhdiaD ^r ali« 
Jåg dör af iärlel;:: 

Hej, falkraUJ 

Flaslan Sr aQ. 

« « 4» 

Den Tisan sjelf jag gjort r jag rimmar som en larL 
Ej konst att göra rim, när man i flaskan har; 
Men eljest Jår det konsi. 

tXKON. 
Ditt sjuka hjerta dnunan 



S Scenen^ 

THiaSlS mlUna^ tumlar i gräset, 

Sk&l, l>ackar, berg och skog! Skftl, qvamor, tom och 

' strömmar] 

Skål, hästar, getter , ftr, och hela Cleons hjord! 
Det sker mig oförrätt: jag trott Camillaa 4>rd. 
Hur ofta liar hon lagt sin hand i mina liänder. 
Sin mun emot min munj Nu är jag mer ej känder« 
Hur har hon i min famn om Cleons hjerta drömt« 
Och huru har hon nu min rena låga glömt! 
Fär se, hur spelet går: jag spädde häromdagen. 
Att Cleon, liksom jag, han blir så sött bedragen: 
I skogen mins man än Camillas gamla vän. 
Den kära Acteon: men månn' han lefver Sn? 

JFemte D£l€m, B 



Digitized by VjOOQ IC 



86 

Hur Tar han icke vMl! Jag mumc^ no^ det Qsset: 
Han skulle alltid ha det hasta rum i griaet. 
Och alltid skull' han först den grQna kedjan ft» 
Och alltid sitta främst odi Wka med de små . . . 
Smft lammen, menar jag. 

Nej! vinet hlodet dämpar: 
Hrar droppa i mitt bipd mot min CamiUa kämpw. 
(C rater och sjunger.) 
Om min kärlek gör ett fel 
1 mitt bistra sorgespel. 
Så förlåt mig, min herdinna! 

(Lxfter opp jflaskan.} 
Denna saft skall mig påminna. 
Att du mig otrogen var. 
Jag vet mitt fel, bekänner min plåga... 
Sötaste saft! kom, dämpa min låga... 
Men jag vill dö: ack! tordes jag våga 
Döda mig sjelf och spänna min båga! 
Men — Gamilla mig bedrar! :ll: 
\Soninar och blifver Uggand^.) 



Digitized byVjOOQlC 



/ 

AHWLk ACTBN. 

I Scenen. 

RATON. CAMILLA. 

HATON. 

Nej, tack I jag rår mig sjelf och styrka har jag ix^: 
Jag Ijftar med rak arm en liten herrgårdakrog.: 
Slå Tad, sött upp och håll: jag tar i ena knuten: 
Om krögam inne är, så tör jag lyfta ut*en. 
Hvar dag är full med knorr och larm kring min 

persoA, 
Och aldrig blir i fred mitt lilla fiskedon: 
Här ligger båten lös, der ha de kastat åren 
Och styret fan i våld ! • • • 

TAMILLA {kommer.) 

Se Raton, lilla dåren! 
God afton, Raton, du! 

^ RATON. 

God afton, socker ?än! 
Hur mår ditt unga lif? 

CAMILLA. 

.Så der» min Raton, men..« 

RATON. 
Ilen du mår inte Tål, ditt öga viil mig svara « 
Och dina tårar små min fi*åga lätt förklara* 
Hur mlflr du 7 Ge mig' svar och tag min ömhet atf. • 
FiBs någon i vår bygd, som h jer tat ftngsla kan? 



Digitized by VjOOQ IC 



8S 

£11' huru är det Citl? Min fliolui» var ej trumpen! 
Lät mig ft ktnna blott • • . men £in är uti sumpen . . . 
likt mig f& kämiff blott, hur lilla pulsen slår. 

CAMILLA. 
Nejt Baton; kära, nejK«» Mig något förestår: 
Jag drömde i en dröm, jag såg ett skqyp på hafrcl. 
Som mellan eld och storm neddignade i qvafiwt: 
Ed, som jag kåUer af, på detta skeppet var: 
Han kämpa och han dog, och vågen honom har» 

Ack, hur han kämpa. 
Vågas att dämpa f 
Ack t hur hän kämpa! 
Ack, om jag kunntft frälsia digf 
Himmel! trösta mig« 
BATON. 
Men, himmelf... Lilla Tän!.*. 

CAMILLA. 

Nej, lät mitt »g^ gråuf 
KATON. 
H?ad skall jag, arma man? • . • Ack, en bedröflig gåu! 
Hör på, Camilla, du: det Tar ju blott en dröm! 
Dock du hor verklig rätt: en dygd, att varm öm. 
Men hyem yar det, du aåg? 

CAMILLA. 

Pass på; mig mtmfiråga: 
I Täitnet är han gömd: sck^ lunde on mm llgpi 
Hans.stdDa hM fe lif Ofok rtnm upp hMS bröst! 



Digitized by VjOOQ IC 



RATON. 
Kanhända än en gång du hör hans kära röstf 

CAMILLA. 

Men ett nu gör mig ondt: jag ägde all hans Tilja, 
Och jag yar sträng ibland* 

RATON. 

Gud signe dej, min lilja! 
Du skulle vara ond, s& lit^n och så söt? 
Din andsika likpar just ett litet skedblad gröt, 
Som tungan bränna kan. 

CAMILLA. 
Tag dina ord tillbaka! 

RATON. 

Men ä propos om gröt: den skulle herrlig smala 
XTti min gamla båt. 

CAMILLA. 

Nej, Raton, nej! Farväl! 

RATON (sjunger^. 

Ack, bia, bia, herdinna. 

Så skall du finna 

Och vinna 

Tröst! 
{Camilla gar.') 

RATON. 
Farväl då, lillaNymph!.. . Ack, kärlek, h vad för gräl! 



Digitized by VjOOQ IC 



S "Sciuén. 

RATON (ensitm.^ 
I dag bäd'' luft och haf i ständig oro fläinta(r 
Men inte har det slätt af våra köTar hämtat..' 
Det gör mig alltför ondt, Camitlas tårar se..* 
Men Hin i Läten Sr,, nu ligger han p& sne'... 
Det är väl mycket svårt en vän i hjertat dölja r 
Att inte se hans bild och fa hans skugga fblja; 
Det är Camilla ömt . . .. Se kärlek, hvad han gor; 
HoB lefver, der han går: hon slupr, der bas dor 
Hon. ter; men huru ler? I löjet sorgen bvilar: 
1 ögat har hon eld, i hjertat har hoB pibr.^ 
Jag märkei\ hon som (brr vill ge ett mildt heiug; 
Men all dess täckhet blir ett enkelt sammandragr 
Nej» kärlek bör ha tröst, (ornuCtet sakta ledas: 
Ej eld pä blodet rår; det tänds och mer ofredas: 
Med öm och varsam hand man tåiat* torka bör^ 
Att det ej dubbelt ondt i sjelfva ögat gör. 



Digitized by VjOOQ IC 



fl 



TRBDJB ACTEIf. 

ACTEON. RäTOiX. 

ACTBON (sjunger.^ 
i berg c»ch dalar! mig beskydda: 
Jag är en främling på er ö. 
H^ar skall )ag resa upp min bydda? 
Säg, bistra himmel, skall jag dö? 
Jag ryser i mitt blod: 
Min styrka mig förlåter « • • 
J berg odi dalar! gif mig lif och mod, 
. JAig lif och mod! 



J vågor, böljor har vid sti*anden! 
Mänd' i er famn Caiinlla bor? 
Männ* Döden räcker Kärlek handen? 
Månn' min Camilla pfi mig tror? 

Nej, ängslan i min själ... 

Jag tror, sjelf böljan grftter««« 
J vfigor, böljor! göm min vän: farväl! 

Min vän, farväl! 

RATON. 
Hvad Sr del, som jag ser... Min herre! mig förlit: 
Hvad? har han är'nde bit? vill han uti ntin bät? 



Digitized by VjOOQ IC 



JLCTEOS (sjnnger). 
Som böljan krusar, 
' Frusar, 
Brusar y 
Mot den branta klippan slår: 
Som stjernan prålar, 
Målar 
Strålar 
Mellan molnei^, der hon går: 
Sä förtjenst och dygd! 
Prålar i vår bygd 
Och rår. 
Mellan moln odi yägor dubbel klarhet får. 

RATON. 
Hvad är det Ibr en man? Jag tror, han kan ej tala , 
Hör på! han skall fä svar, när våra tuppar gala« 

ACTBON Ojunger). 
Samma den ek, som står liär i lunden, 
Samma den skog och samma åker&lt 
Känner ja^ nu: här blef jag först bund/en: 
Här just vid stranden hade jag tnitt tält 
Himmel! jag ängslas, jag darrar, jag ryser: 
Samma sol på himlen lyser, 
Samma källa rinner snällt. 



Mina små lam , min fordna herdinna . • • 
Hjertat det slår . » . jag suckar och jag mins. 



Digiiized by VjOOQ IC 



M&nn' dessa blad din aska påminna? 
Kanske diU stoft i dessa blommor fins! 
Himmel! jag rjser, jag danar, jag ängslas: 
Född min anda är att fängslas: 
Aldrig ro i kärlek vins* 

RATON. 
Hvad är son^ q väljer er? • ; • Min herre, mig forlitl. t • 
Ert bröst det suckar sä, ert Öga går i gråt: 
Jag edra armar ser till himlen sig upplyfta: 
£r kropp han digna vill, och edra läppar snyfta . . . 
Hvad är, sam q väljer er? ' 

ACTBON {sjunger). 

Lät, herde, mig vara: 

Jag orkar ej svata; 

Hen trösta mig! :||: 
Camil . • • la . • . la ! . » Camilla f 
Ack! hur jag älskar dig! :|1: 

KATON. 

Camilla? hvad? Jag svär,. 
Herdinnan i vär bygd, som Cleon har så .kär! 

ACTBON* 
Som Cleon har |S kär? 

RATOM. 
. . Som Thirsis kjerta fiiagslar «. *1 

ACTEON. 
Camilla! iefver du?... Dittlifmig dubbelt ängslar • .. 
Så ftr jag dig igenl 



Digitized by VjOOQ IC 



RAtöV. 

H\ir skall jag det fbrsU? 
Min herre! ge mig lof att till lierdinnan gå, 
Bei*ätta, hvad jag sett, och helsa från ert hjerta: 
Men får jag också lof att tala om er smärta 
'Och säga, hvem han är? 

ACTBON. 

Farväl, mitt barbari f 
Jag ser min lyckas sol fönrtao fläckar bli. 
I mina bojor nöjd, och trogen i min våda. 
Har jag så mycket lärt, att låta ödet råda. 
Na qvicknar allt milt blod; min känsla domnar af: 
Fast böljan döden bar, hon sjelfva lifvet gaf: 
Fast kedjor kring min kropp förvarat mitt elände^ 
Mitt hjerta dock en rp uti sin oro kände. — 
Lät tAig omfamna dig, min herde och min vin!... 
Ack, himlen vare lof!... Omfamna mig igen! 

BATÖN. 

Min herre! sätt er ncfr: cfd fatUg herde talar: 
Välkommen till vår bygd! Kom, bo i våra dalar! 
Glöm bort de högas prakt, som verldens undran fi: 
De likna stolta skepp, som oppä klippor stå« 
Kom, smaka af vår mjölk och ät -af våra rätter! 

ACTEOPr. 
Din ringhet ger jag pris» ..x.:_. 



Digitized by VjOOQ IC 



RATOJt 

Som värd jag mig då sfitter. 
{Rafori och hetron sätta sig vid foten af ett berg, 
yaUthom höras i skogenS) 

KATON t sjunger), 
Smaka på vår ringa spis t. 
Frihet är vårt paradis. 

Duett o. 
- - Smaka, smaka på vår ringa spis. 

ACT£ON (sjunger.) 
Liten hydda ger jag pri#: 
Smaka pä vår ringa spis. 

Duetto. 
' - Liten, liten hydda ge vi [mtis. 

»ATON {sjunger.) 
Smaka på den lilla giis:^ 
Lefvom uppå Vänners vis. 

Duette. 
' " Smaka ^ smaka på den lilla gris. 

RATON 

{tar sin Ifra^ dansar ock sjunger.) 

En, två, tie, fyra! 

Kling, klangs min lyra! 
Hör, hur Baton spelar! 

Herrlig yar spisen: 

Feter var grisen^ 
Hör, hur Raton spelar! 



Digitized by VjOOQ IC 



Nu ä* vi Istta, 

Glada och niStta. 
HOr, hor Ratea spelar! 

En, tva^ Ue, fyra! 

Kling, klaDg, min lyra! 
Hör, hur Raton spelar! 

« « « 

Kom, lät joss l^a gfl. 

ACTEON. 

Jag orkar intet 4ien 
(JRaton jgnr. ^i:t€on somnar i gråset.') 



2 Scenen. 

THlftSIS. CLEON. 

TfllRSlS. 
Farväl, vflr lierrlighet! • . • Jag svettas och jag ler. 
I gräset sof jag sött och trodde ingen fara, 
Och, CleoD, xiu, som jag*** 

CLEON. 

Lät vår herdinna vara! 
1 motgång Jkr en IrÖst att se och intet se. 
liät Acteon dä fritt i hennes armar le! 
Få se, att det hlir sant...« de spådde nu i skogen, 
Ifin kärlek Hr en frukt, som aldrig kan bK mogen: 
Till jorden skakas den. 



Digitized by VjOOQ IC 



07 

THIRSIS. 

Och mio med vädret bläs, 
Eo planta lik» mot soln, som blomstrar och förgår. 

CLEON, 
År Lyckan inte min, s& flyr bon till en annan« 

Tnmsis. 

En torr vältalighet! Hör» Cleon! hvar Sr kannan f 

CLEON. 

Skall dä ditt varma blod en sådan kyla (kl 
Men . . . min Camilla • . • ack! 

THIUSI3, 

Kom» Cleon» lät oss gft! 



#fflil« DeUUm 



Digitized by VjOOQ IC 



FJBRDB ACTBN . 

t Scemem. 

RATON. CAHnXA. ACTBOlf. 
CAMILLA 
H?ar Ir tuin? hvar ftr han? 

RATON. 

Herdinna, tyst! . • • ^^f^- 
GA91ILLA, 
Hvar ir han? hvar? Säj! 

HATON. 

Han i griset ligger åa, 

CAMILLA (sjunger»^ 

Hvad kan jag sakna? 

Min herde! vakna: 
Vakna, vakna, räck mig din hand. 

Ack, hur du sårar! 

Hur mänga tårar 
Har jag fidlt vid denna strand! 
Vakna upp, jag beder: 
Jag faller för dig neder« 
Vakna upp, jag dig beder. 

Gör mig nöjd. 

Du, min finöjd! :||: 



Digitized by VjOOQ IC 



ACfTBON 

lukp A lat mig» lat mig van. 
Lat mig Mfva ft i ro. 
Pan man på att dig förklara: 
Dioa tårar vill jag trow 

CAMILLA. 
Camilla älskar dig • • • Min Actaon, besinna . • « 

ACTBON. 
Och ingen högre last din Acteon vill vmna* 
(JDå omfamna h^aranmmS) 

ACTEON Ojungér.) 
God dagt god dag! ar du min van Camilla? 

CAMILLA isfungerJ) 
God dag, min lilla, liUa, lilb Acteon! :|i: 

Duetto* 
Ack! jag ryser. 
Darrar, fryser. •• 
Lefve du och lef?e Jag! 

CAMILLA. 
Men, himmel! är det sant, hvad som mitt öga ser? 
Kanske min längtan blott, en vacker skugga ger! 
År det den Acteon, som så mitt bjerta ömmar, 
Så Hr man allt igen, så sannas våra drömmar. 
Välkommen på vår ö, välkommen i min (amn! 

ACTEON. 
Mttt åLepp har kastat mig uti en lycklig lumn. 



Digitized by VjOOQ IC 



109 

CAMILLA. 

FörlAt mig, sdU d«: Dir |ag dig en Ung fråga: 
Hur 8åg ditt skepp yftl ut? 

ACTEON. 

Säg hellre om din låga. 
Och srara, om du glömt en sä olycklig Tfio, 
Eir om du också vill i döden ikka den. 
Då du mig icke sett, har jag på hafret flutit: 
Då du mig icke hört, har jag i hojor sulit: 
Då du mig icke trott, har jag din tiphet känt 
Och uppå längtans iiaf mitt rifna segel spänt. 
Nu är jag ändtligt hän 

RATON. 

Nii kan jag allt begripa: 
Det är ju Acteon? 

ACTEON. 

Se t Ra ton nied sin pipa! 
Lät mig omfamna dig. 

RATON. 
Ack, ett så lyckligt par! 
Ack t om jag kund' bli gift, fil barn och heta far» 
Så skulle allihop hos Turken slaf?ar blifva. 
Hästsvansar och bregal jag sjelf dem skuUe gifva : 
Med hugnad skull' jag se, hur stormen gret och tjdt. 
Blott att min Ulla but i lugnet sakta flöU 
Med kedjor och alarm skull* de jl bergen ramla « 
Och d^rämma odjur bort» och för en bisvärm skrunla. 



Digitized by VjOOQ IC 



101 

fag skulle frSga dem, och de skull' ge bc/is. 
Om gamla grind* slär qvar i Adams par^idis: 
Om Noaclis r^imila ark var lik min ^Lora 5kula: 
På vimpeln hvad för färg: nm Babcls torn det luta. 
Och mycket mera till • * . 

ACTEON, 

» .Du är dij alltid lik. 

RÄTOV. 
Och se'n, hur det ser ut i sjolfva hlrninclrik. 

Men kom , Camilla , kom , och lat mig dl^ fä klappa ! . • . 
5e Raton, hur han ler... 

* RATON. 

* * Ack, om p2 hette pappa! 

• 'CA^tirLA. * ' * '^ 

Jo, kära Raton, hör: när du vid sir?Tnderi gär 

Och vittjar dina niit, och l-lla h jer lat jlar; 

Sä vinka, locka, he: slrax kommer en ur skogen, 

HATCN, 

Men flicka mast' det Mi. 

ACTKON. 

Och den Lör du bli .trogen.. 
Men krogen? 

KATON. 

Kära vän! dit sLiU hon oclsA gil, 

Dch der, min kiirn viiJOb, skall ock vårt bicllop stå: 

3ch hör )>ä, hur jag gör, 

Femt$ Deien. S* 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 



{FaUikartt korus. RaUm sfwigwrJ) 

Jag vill mig 

Listelig 
Gömma undan i skogen. 
Da slall mig ej finna» 
Men till din berdimnr 
Skall jag ofta gå. 

Der skall jag» - * • 

Natt och dag» 

Klappa 

Den lilla r 

LiHa, 

Kär och trogen: 

Do slaii fil - ^ * 

Ifänga smft» « • - 
&MDD sku dfi ropm Papps 
P6 osa båda tv2. 



fu^^. 



CAMILLA. 



Dst stnlle Tara rolig I, Raton 90 
En liten Raton klappa 
Cldi hefa pappa, pappa. 

Jag Aolle lilla barnet Raton ge, 
Och ^bben skulle atampa, 
Vid vaggan all ocb trampa. 

Jag akalle alltför rnyeket Raton be 
Den lilla ängen bSja, 
Sjelf torka med aln bloja. 



KATOIV. 
Od^jnfar IJeaareC 



ödmjoka tje 
Odmjoka tjenarvl 
Odmjnka tjenaref 
Odmjnka tjeaaret 
Odmjoka tjenaref 
Odmjnka tjenare! 
I Odmjnka tjenare 1 
i^«j men, er tjenare! 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 

ACmNRf^ 

Af Ratons cotnpUmenter 
Till bröllops slår man e) placater och pafenterr 
Och inte vill jag hög bland andra herdar gfi» 
£^ trampa i min dörr så alltför måttga små» 
Som stå i skjortan der. 

RATON. 

Och uti Särken lekar — 
Men faftr da någon röst? 

CAMILLA. 
Jag kan )iast inte 
jn berget sjunga de. 



S Scenen. 
De Fårre* En gammal Gnhie. Benhr* 

CniBBBN. 

ijyned en herdesUåf och en tmtienåntia, ättef^ 
pd bergei eek sjunger^m 
Gammal gubbe, helt allena 
Uppå berget sitter Jag, 
Prisar Anders* vackra dag: 
Mina suckar rena! 
Ur min kruka, gammal, svag. 
Jag min tunga svalkar: 
Anders! i dag :j|: 
Jag mig till dig nalkar. 



Digitized by VjOOQ IC 



104 



Jag ser herdar i det gröoft 
Vattna sina $pada* lanu . 
Himlen lede Anders fram» 
Att $in ^a)ka röna! 
Tiden bränner en och h^ar» 
Alla dygden trycka: 

Skeppet sUir qvar, :\\: 
Fastän stornjar rycka. 

Chnr. ^ 
y^inner vHia dig ci' mista; 
Ovän haller ingen nf: 
Sjelf Förtjensten på din graf 
Skall din runa rifiUi. 
Vi dig öpska lefnadstlod , 
.Uértn* • u (an i diiffi t la , . 
Till din p^«t}n, :W: 

Ttti ^i\U b«la iijef la. 

/ 

CARIILLA {sjnnqx^r). . 

RIoka guhbc! lar mig lala, 
LHr mig sjunga liksom du. 
Lät din kviika mig liiigsvala. 
Lut mig diicka* klira du! 
And ers j soiu du sjunger om, 
Njule åldrens rikeioui! 



ACTEON. 

Nu har jag lif och trtst; 

Digitized by VjOOQ IC 



1Q& 

Camilla är min brud. Med ;h)erta och med röst 
Jag prisar denna dag. 

»ATON. 

Kom, sjung, liksom de andra. 
Om Anders och hans dag, och lät oss sedan vandra: 
Den mörka hattens pi&l oss manar och oss för, 
Att snart till hvila gä. . 

ACTEQN. 

Jag *med Camilla dör. 

CAMILLA. 

Hör, Raton, sjung, och kom och gör din egen visa., 
Att Anders lyfta upp, hans llf och ära prisa. 

RATON (sjunger^. 

Truderunt, trunt, trunt, trunt, trunt! 

Anders, uti sitt tystaste bo, 
Truderunt, trunt, trunt, trunt, trunt! 
Må lefva uti ro! 
Lustiga dagar raå Anders fiilt välja hvar dagr 
Tiden och lyckan uppfylla hans behag. 

ACTEON. 

Mitt skeppsbrott är förbi: jag har min vällust fatt: 
Jag önskar dygdens barn af himlen mycket godt: 
Och, Anders, pä din dag, jag hör, de visor q vada: 
Ditt lif dig heder gör: jag vill ock för dig träda. 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 

flbor. 



prisas denna dagen: 
Njute han de UCsbehagen» 
Som (brtjensten delar uL 
Nöjd han må sin afund trossa 
OA sitt skepp (rån klippan 
Lycklig början, lyckligt slut! 
Lefve dygd t förtjenst och åra, 
Hvad riv bygd Till helst begin 
Leffe Ahdbas! :|f: 
Frid och helsa njut! 



Digitized by VjOOQ IC 



Tärdshaset/ 

DiTertistemeDt 



Digitized by VjOOQ IC 



Persofieroe: 

Jeronimus^ Sjocapleo. 

M, en Mor. 

Sebastian y en Jagare, 

Susanna, Virdinna^ Eoka etter förra Traeiorea* 

Petronella^ Värdianana Dotter. 

Theresct HasJuDgfm. 

Sb Kockpojke. 

Ea Hyrkaak. 

Lakejer. 



Digitized by VjQOQ IC 



{^Theatern föreUaUer en holme , och cm grön park^tiUstångd 
med en grinds inom hfilken ymes ett öppet y^rdshus^ 
med sin skjrU och kök^ nu utsiradt med vimplar ochjlag^ 
gor. I de öfverU uppslagna fönstren åra en hop gäster 
församlade. Vid stranden nedanför grinden synes Jero' 
nimi stup fastad^ i hvilken AU uppreser äg^ får att med 
ärorna hala densamma närmare landet.) 

Scen J. 
ALL 

IN ej, innu närmre strand!... än näi^nsare! ... så der! 
Nå , ödet vire lof ! nu är jag ändtlig här. 
Det var visst längese'n» jag denna strand besökte. 
Här samma Tärdshus stod, här samma skorsten rökte: 
Oensamma grind är qfar, och vägen lika grön; 
Med lika röda bär den rönnen lika skön; 
Hon, som till köket sprang. Värdinnan vat Susanna .. . 
Kors! öfyer femton år, se'n här min julle stanna. 
Jag undrar, om Therese mig mins öeh tar emot... 
Nog mins jag, när yi två i vassen drogo hol . • • 
Jag fördes, litet barn, i skeppet Näktergalen, 
Med Capten Feddes hit, längst bort ifrån Bengalen. 
Hur mången stund jag här i gräset h vilat, trött. 
Än spelt på min guitarr, än sonmat in så sött! 
Ack, hvad den korjta tid, de stunder voro Ijufva! 
$e'n bar det atUJi,5|öSj att storm och böljor kufva. 

Femte DeUn. . 10 



Digitized by VjOOQ IC 



Men miune der i dör ra ej Petronella stfir? 

Jo ! Jag u&sft hala fimm mer alupen ned miii kx... 

Det hir det iostor på, så brosk och s»or spttnoa. 

V^A uppiagtr étskUUga InpacAaJ^ saier.siUom IdJor^tkrtn, 
Aitttar, med mera^ under éUi hsn yungert} 
Jag år nöjd i allt besrår: 
Käi4ek aldrig detta hjerta särar. 
Trött och glad, i gräset här 
Kastar jag nu nes: mina årar. fu. 

Vädren mä storma, böljorna slå, 

SLyarne Ijunga: det ska de fä! n. c. ; 

» • • 

Hå! TfiUnu y^ mer ej rår 
Plöja Medelbafrets Tarma bfilja. 
Som bana alaf, hrartenda år^ 
Mera med Jeronimus Iblja. j^ 

Nog är han fidel tiU hjcrta ocb band^ 

Men den bår tröjan, d^D klappis ibland, ».e. 

• o a 

Hvad har jag för allt jbesvär? 
Jutet mer ån denna vattenkiltel: 

Aldrig blir jag mer'n jag är; 

AU är nu hela min titel.*» #s«. 

Intet en klocka, en käpp eller ring; 

{Pefiar pd kitieln.) 
Nej, bara denna, när allt går omkring, d. €. 

• a a 

Den ^dan rar ej lätt ... odi ämm iniadré 'di 
^ä! som Gapten befallt, så bar jag ocbå hSr 



Digitized by VjOOQ IC 



Hans piiMoli, hkn$ ebtf^dad. (ijfcvdft^ Bttr huk bfgiirf 
Hans pip% sto|ip88 skallar* kvad vidare att göia? / - 
HatiS' eicUoD:» tobskspung • <« ai») , d«a iii4 ingfiai i réf*a • ; < 
Ock denoft iorg mod frukt, d<a stäU/s i griU^t 4eir« 
Nu :Wi jag iffg^n t»«g» mw gj i érdoing) ttiv 
HaD tor vftl ^wra aiMurt på vilge» hk tiU)»aka ... 
(Siner ilg ^ tn foekUHa.'^ / 

Imelletttd éI trött Jag hittar vill odi vdLa. 
Mert, lika godt! dpteti, ttög gftr han tedS^ii* 
Tid sjös ar fäin en gkst, till lands' en fogl^ mam 
Kstt roligt p hottom se i stormen, när det gaflkr, 
Hur han på dScket ^r (jdh med en tågstmnp smSller; 
Än i en brun syilut, hvars skttrten fladdra opp. 
Vid Tädrens pip och hvin och blixtens ljusa lopp; 
Än i sin röda yest, med en pistol i bsltet: 
Ett öga glor åt skyn, det andra utåt feltet. 
I sådan mordgestalt. han m^t sig yisa plär 
1 motvind; men i storm, då käns det hvem han är. 
En anöhriti rund peruk hans röda kinder fyller. 
Dem åskans l|usi| sken bestrålar och förgyller.: 
Då, under skeppets knark i bjelkar, mast och vand^ 
HaB.d^gg^Q M^f i CD» pistoln i andra hand. 
Xag trer^ han Ufvet fatt bland tumlarc och hvål^r, , 
Ty han blir liksom vild, när molnet tänds och sq^yalar^ 
Aj, aj, min rygj^^ min arm!... Jag har i Unkan f^ti 
Den sisu eoUatifin han gaf ?id CaUcgat 



Digitized by VjOOQ IC 



iii 

Dock ja^ begriper ef Jkmé geutig i dét gr B i : 
Se'n kan ur stupen steg» otnöjltgl att utritea, 
Hyart han sin kosa strifokt*.. Ja, Ali, stackars da! 
Du ir niedönikansvSrdi..Men-det tillgår }ag na: 
Jag ledsnar Itngre kät kringsqvalpé ^eniia trappt; 
Sjelf vill )ag vid ett glas en vacker flicka klapps. - 
Der, tjcks mig, hans gestalt, sjns avifva inom gnni 
Odb hrosta sig mot soln^ rödl>lommig, vsurm och tnnd. 
Visst är. han nu p& gång till M^^nsell Petronella, 
Hvacs namn han n&mner )emt; hon haf^n uti sin filli. 
Ryt, dundra, brassa, slå, svär borrt nu, om du bs, 
Båd rederi och köl • . • meii se, der kommer hsn! 
Nu springer jag i julin. 



Äceii. U. 
JER0NIMU8. ALl. 

JERÖNIMUS 

(liUande sig emot grinden^ som öppnas småningom). 

Tid hvart ett steg jag trSder, 
■ig borde glädje ge ett så förträffligt väder, 
Se'n nyss ifrån en rymd af töcken, mist och qvaf 
Jag hunnit denna ön, och plö)t ett ^totmfuUt haf. 
Besättningen i land må nu förfriiikning njuta 
Och sig ett Ögonblick i sömnens ardiar duta* 
På dessa glada &lt, tätt utmed denna stig, 
Hvad skogen svalka ger, hvad hvilan smakar mig! 



Digitized by VjOOQ IC 



its 

Men hvad här nöjet rår oQh roligt Sr att rti$td.l 
Här fladdiar vimplars ^bt^ock flaggorna sig kasta» 
Och folket, gladt och sällt, i oskuld och behag 
Måst fira här pä ön visst hiägon fest i dag. 
Hvad blommor strö sin lukt af denna mogna säden! 
(^Sebastian synes vandra i*^ skogin, med bössa och hundar.) 
Der tycks mig Ali gä i skuggan mellan träden • . . 
Dock nej! det var ej han//. Min längtan öks än mer 
Att Petronella se: skall hon ej komma ner? 
Slikt har jag aldrig trott, det kan jagtryggt bedyra;.. 
Bör, Åli, är du här? Hvad är nu klockan? 

ALI. 

Fyra. 

JER0NIMV8. 

Godt! Gör nu slupen fast« Hör, Ali, än ett ord: 
Är allt i ordning satt ocb sakerna frän bord? ' 
Den ladan märkt med P««^ och N:o 6 pä rullen, 
Hvar har du henne ställt? 

ALI. 

Vid trädet der pä kullen. 

JSRQNIMUSL 

Godt! Ge mig ett glas punsch: tag pipan och fyll i •^. 

Men har kon lofvat mig att vara här, AU? ,^ 

Har Petronella synts? 

ALL 
Jag ingen varse blifvit: 
Helt ensam nu en stund jag här i vassen klifvit, 

Digitized by VjOOQ IC 



114 

Tör hSnda att hon gått ditåt uti allen. 

JBR0MNU8. 
Hvart. AU? 

ALI. 
Dit! 

JERONlMtlS. 
Ditåt? 

ALI. 
Åt Värdshuset, Capten! 
Hör, hvad de hurra, hör! 

(^Lemnar pipan ock gUuet,) 



Scen. III. 

IER0N1MU8. ALi. THBRESB. Elf KOCIPOJKB m. I 

{Under det AU gar ned i slupen och bullrar med drtnm, 
kommer Therese uUpringandefrån Vårdthuaet^t sin l<Ui- 
kabit.) 

JEROMMUS (tani/uU). 

Jag kan ej henne finna . . . 

THERESE. 

Hvad ? Herr Jeronimus ? Hvad ser jag ?. . . tjenartnDa! . . . 
Men Herr Jeronimus han närmre skall beses ... 
Hvad? känner jag ej rätt? 

JEROMMUS. 

r 

Min sann. Mamsell Therese! 
Tillåt mig di, jag bei*» alt henne fä omfamna. 



Digitized byVjOOQlC 



115 

THBRESB. 

Det TMT beskedligt det, hos oss att en gång bajnna. 
Min Herr Jeronimus! Jag dröjde en minut 
Och tänkte: ser jag rStt? Den mannen ser mrg ut 
Som Herr Jeronimus ••• Nu är väl sant, med firen 
Försvinner känslan lätt... Jag tror, det yar om vapen , 
Vid denna tiden mest, för tvänne är ell' fler. 
Som resan, om jag mins, till Indien gick... 
JEROKIMUS. 

Jag ber... 
THERESE OaÅta). 
Nä, hvad hon lär bli glad! 

(hngt.) 

Hvad skuirjag sS^a mer? 
När var ankomsten hit? 

JEHOMMUS. 

För nägra thnmar se'n. 

THERESE. 
Har resan varit god? Capten mätt väl? 
JERONIMUS. 

Jo men! 
TIIERESE. 
Han är sig aildeFs lik, ej åldrats just sä mycke: 
Än samma muntra min och lika hurtigt tycke! 
Men, fkv jag fråga . • • H vad . . . hvad skulF jag säga? . . • Ja • . . 
Hvarfrån sker resan, Herr Capten? 
JEROMMUS. 

Från Malaga» 

Digitized by VjOOQ IC 



116 

Ett Qrdh...Hfad yar deU.«.Tji«tl MU Uut^-väAU 

'▼Hat**.. 
Nej, aldrig nftgoo frid fUt de i? dörren g^iinta! 
Kau tänka, hkr är jemt st myck/et släp och dn%f 
TUl tre å fyra bprd, som dukas satt ooh dag. 
Och gäster utan talj 6om ropa jemt pä sup^ 

-.: ALL 

Capten! ska ärorna nu dragas opp m* slupen? 

JERONIMDS. 

Hör, Åli| göm dem der i buskarna, och gå 
Och bär hit chocolad. 

THBRESB itiU Ali). 

Hvad ser jag? Ali? Nå! 
Sa gör du oss besök? Välkommen hit tillbaka! 
Du känner denna strand, du fatt dess nöjen smab: 
Här har du mången gång, vid morgonrodnans rand, 
Kringvandrat skog och mark. 

{TiU Jerorämus): 

Tror Herr Capten, iUand 
Att ögonen gå hop af nattvak och bekymmer? 

EN KOCKPOJKi;. 
Theresq! Mamsell Tli^rese! Frun frågar, om hon rynuner. 

THERESB. 

Jag kommer: gå din väg! 

JBB0NIMU8. 

Så hastigt allare*n? 

Digitized by VjOOQ IC 



nt 

Här är si ^ifllt ibla»^.;« 
! ALL 

Ilar är choclad, Giptcn! 
i tirfiSESS!. 

iSa fullt, sitt Inappt Jäg vet, livar jag ett gfaaskäll^lälki. 
Köksklockan ringer'; . • ' 

JBRONIMtJS. 

Hör, ett ordi TAnb, Pelraneila 
Jag fäfängt väntat bar: Jilir kan det vara fatt? 

THfiafiSB. 
Å, nu är hon som meat i ktket sysselsatt: 
I dag^ i synnerhet, hon all sin tid beböfver. 

EN. KQCKPQJKB. 

Therese! Mamsell Therese! Thekitteln .kokar öfver. ^ 

.TBKR]S8B« 

Kan ej din fiu tiaod i kittcja ta ett tag^? 
Gäck bara*. .gå din väg! 

i Jagaren kommer hem med v\ldt,) 

BN LAKJU* 

Mamsell Therese; god dag! 
Milt Herrskap viU ha rum. 

BN ANNAN. 

En kammare (br Grefven ! 
KOCKPOJKEN. 
Thekitteln föll i kull! ' ' 

TliBRSBBi 

Jag ger dig ulaf slefven! 



Digitized by VjOOQ IC 



110 



EN 



Får Tagnen köra in? Mamsell Terese» nå hor? 
TIlliUSSE. 

Här fins ej något rurn*««K.är liara, tig ock kor... 
m^f kpapt .en andedrägt ji frid for stoj och gvila! .. 
Mu, Herr Jeronimus, se ajelf» hur jag mftat trtla» 
Då kvar en höglidsklttfM -ai§ .9]|ickar i hebag» 
1 ^la *14r^ gkldl... 

i880MiflU& 

Blan firar denna dag? 

TnntBav. 

Ja visst! Pä denna dag aig folket gladt (orsamla. 
Att dricka Kungens skål, båd' un^a min och gamb 
En frihels glädjefest! Jag mins, Uksom i går» 
Den dagen vigdes in i^dag tåé Temton fir. 
Iloi*, Hjåvr Jcrontmu»! fiitl héger Mh tfH veoat», 
Hur alla öfverljudt, i vidt uppslagna fenster^ 
De sjunga GuBiafo Skål. 

{J/rnstr^m pd Fardshuseå ijåå^i'QMaf$ Sikål^0€h hesfom 
af/Met mödnnfdr^^ 

JKR0MMU8 (liftar m^d Aa«r4^ 

Hurra! barra! hun^! 

TUBRBS^ . 
Hvad folket menar vSl! 

JB|t9NllfDS. 

Af allt sitt kjerU» ja! 



Digitized by VjOOQ IC 



THBBEffit/ 
Han allas h|erim har; hvad kan mao mer begära? 

ALL 
De hälla af sin Kung...Nfl, yiyat, till lians ära! 
{Therese gar in!) 



Sein. ir. 

JBROMMU8. ALL 
JBR0MMU3. 
Hit blef jag visst i qväll af ödets Tfirdnad förd: 
Jag tillstår, att min själ är eldad och upprörd. 
Så är det denna dag, som folket fbr tillhojia! 
Den dagen öfver allt äir känd i Europa: 
1 Indien hissas flagg, i Barbari* llksä • • • 
Väl! Är diet denna* fest? Jag den ock fira må. 
Af ryktet har jag hört, och Öfver allt jag funnit, 
Hvar helst Hans flagga biås t Hans namn en dyrkan 

runnit, 
Som den ett stridigt folk» af aggets brand upprördt, 
Utur ett träldomadjup i fridens tempel fbit, 
Beskyddar snillets barn, belönar dygd och heder, 
Sjelf pi eU Sdek sätt förniildnr fotkets seder. 
Också dess gvåt en gåog Hans dygd förklarar mer, ., 
När i sin maitnoriiill Hans krona skakes ner. — 
Men, All, kr ds här?.«.Hvai\ard^7.«.Jag för?iUM... 
Hmd folkets fröjd raic; rört!...Nu.sorletäDdtligstiUaa. 



Digitized by VjOOQ IC 



Itt: 



Hör, AU, fitäda dig: lurbancn ftst: si sä! 
Nu tar dii deftna korg och dessa blommor smft. 
Och helsar frän Capten tiil Mamsell Petronella . . 
Men ... himmel, livad jag ser! 



Scen V. 

JBROMMUS. PBTRONELLA. ALI. 

PETRONELLA. 

Jag bort mig förr inställa... 
Er ankoiqst mig bekant., .ber om förlä telfie. 
Att jag .sä länge dröjt. 

JEROMMUS. 

Ödmjoka tjenai^e! 
PETRONELLA* 
Just denna högtidsdag, som denna holme pi-jder. 
Har vallat mitt förfall. 

JBROMMUS. 

Den saken sjelf sig ty<lei 
Min fägnad dubbelt dyr, dä mig sä lyckligt sker. 
Att midt i glädjens famn jag (ar omfamna er! 
Det är sAart femton är, se*ti jag säg denna stt^^ander 
Den byggnifigen Tid sjön och dessa äbdeslanden. 
Ja^ mins, bur med Therese, oeh med er sjelf iblaoc 
Vi bundo kransar liop och lekte hir vid strand. 
Sä mänga ärs förlopp ej ändrat har mitt sinne* 
Tvärtom, på ed och tro, jag liaft ert namn i minse 



Digitized byVjOOQlC 



121 

Ja, bland de äfventyr en sjöman har till lott. 

Har ingen än försökt, hvad jag försöka fått: 

Än skeppsbrott, än förtryck; förtal, den svåra lotten; 

Slikt ej en sjöman tål: förr sjunker han i botten. 

I nöd, i fångenskap, jag dragit jern och band; 

Ändå jag aktat ömt den ringen af er hand: 

Den bilden, denna här, förmått min boja bryta. 

PETRO>ELLA. 
Men, Herr Jeronimus! sig tiderna förbyta... 
Mig fägnar mellertid er ankomst och att få 
Den äran se er här. 

JE110M31US. 

Tillåt mig fråga då: 
[lur mår er goda Mor? Det mig alt veta lyster. 

PETRONELLA. 

Som gammalt folk plär må. 

JEROMMUS. 

Än eder vackra Syster? 
PETRO>ELLA. 
k , hon är längse n död. 

JERONIMUS. 

En fråga nu till slut: 
Er Far, mig tycks, jag mins, när sist jag reste ut, 
[lan följde mig till strand, och var då gammal redan; 
[I vad? lefver han jumu? 

PETRONELLA (roW). 

I grafven längesedan! 

FemU Deteh. 11 



Digitized by VjOOQ IC 



I» 

JEROMMCS. 

Så ser jag här på öd ej inånga vänner qvar . « * 
Nå, blott jag denna hand och delta hjerta har««, 

{Tinkar dt Ali.) 
Tillåt mig er en skänk af dessa fruktei* Ienina« 
Bet är en utländsk frukt: man plägar honom nämnas 
I Indien, ananas^ 

PETRONELLA. 

Den smakar mycket godt* 
ALI {med fruktkorgen)^ 
Och der en apricos, och der en bergamott! 

JEROMMUS. 
Hör, All, till vär ro, der vi vår sällhet prisa. 
Gäck, hämta din guilarr, sjung oss en vacker Tis«« 

{Ali gdr bort,^ 
Men, Petronella ««« ack f er ömhet finna lär, 
På denna frihetsfest jag ensam hojor bär. 
Hur skall milt hjerta nog, nog värdigt sig förklara? 
Upprigtigt är mitt tal: okonstladt mig besvara: 
Är jag ditt hjerta värd? 

(Under detta höres ett sakta ljud af AUs guttarr.J 

PETRONELLA. 

Den frågan mig ej hr jr: 
Min oskuld och min dygd i dina armar fljr. 

JEROMMPS. 
Ali! hvad, Ali, hvad? Skall jag dig längre ropa? 
Hvar är Besättningen? Gäck, kalla dem tillhopa: 
Befall med vimplars prål mitt fartyg lysa opp, 



Digitized by VjOOQ IC 



tu 

Att strax Besättningen församlar sig i tropp. 
För att pä denna fest min bröllopsdag inviga. 
Gäck, Ali! 

(/ detsamma illumineras Värdshuset^ och Jlerafiaggor app^ 
sattas af åtskilliga fargor<,) 

ALL 
God 1 9 Capten! 

JERONIAIUS. 

Jag kan ej mer förtiga. 
Att inom mig mitt blod en gudars sällhet bSr« 

PETRONELLA. 

Vårt tjäll fir redan bjgdt: det nöjets boning är. 
Inom ett ögonblick, på hårda klippan banad. 
Syns der dess nya väg, af konst och snille danad... 
HoD, gudar, hvad alarm! Hör, folket sorlar än* 
{^Båtsmännen höras.') 



Scen. VI. 

IBRONIHUS. ALL PETRONELLA. SUSANNA. SSBA- 
STIAN. THERESB. KOCKPOJKEN. Dt öfrigt inhm^ 
ma efter hand. 

THERESB. 

Hvad är på färde? Ack! 

KOCKPOJKEN. 

Der kommer Jägaren! 
Han vel ej af vår fest 



Digitized byVjOOQlC 



114 

SEBASTIAN. 

Therese! hrad är pä färde? 
Bäst nägi'a äkerhöns jag der i nätet snärde 
Och tänkte vandra hem, sä hlef ett larm igen. 

SUSANNA. 
H?ad kan det vara, barn? 

JERONIMUS. 

Det är Besättningen, 
Som har mitt tillstånd fått, sin lossning tidigt sluta 
Och på min bröllopsdag en rolig afton njuta. 
Der synas de vid bron . . . Hur de förvillas der ! 

PETRONELLA (pekande). 
Den nya vägen dit till nöjets boning bär. 
Inom hvars gyllne hvalf ert öga skall förtjusas. 
Dess blomstenika strand af Mälarns böljor krusas: 
Dess gårdar bredas ut bland ränlars spel och lopp; 
Der idogheten ler åt konst och slöjders hopp; 
Sig glädjen öfver allt i frihet der utgjuter. 
Hvad majestätlig prakt dess murar innesluter! 
Ert öga snart skall se, i glädjetårar snart. 
Monarkens slott på ön^ hans nya öfverfart. 
När till så snabba värf hans omsorg honom kallar. 
Men ingen driste sig till detta slottets vallar, 
Som ej uppå sin arm sitt frihctstecken bär: 
Omlinda eder arm och Gustafs frid begär I 
(Knyter kring hans arm ett hvitt kläde.) 
JEROMMIIS. 
O Kung, o Landets Far! njut en odödlig år«: 



Digitized by VjOOQ IC 



¥6 

Till mfane af åindy^l^ o l&xxng.^ vi ' 4etla Kbäcni 

VETftONJSLLAv 
y|Llap.!^vid all den glans^ som dageps prai t tillhör ^. 
Iioyn[i^ lät 9S» vandra hän: Jiv?if ^^ % ?^^^^;^fiil^'"-> 
Att under lätta steg till Drottningholm nu tÅg%|.. ;• 
Bese dess dyra fest och vQdiOr^ftvgt råga 
Ljckönska S^r'ges l^uog. 

PftSi|tl?ii!Pj§[^ lilUhman, 
I ordning st^Ueo er som ^ui:\g€ps..folli, .y^^n! 

PEtRONELLA. ^ 
Som allt i ordging^ är och alla inuntri^, ^^I^a, 
Sä skuir en ffläc^säng vid denna fjpst ej^ s^ada: 
Om, just när yi bai^n ffauir till BWggan el^er sä. 
Sig sluparne i rödd framträngde, tvä^och tvä, 
Och alla Gustajk lof med en röst hördes sjunga. 

JEtlONIMtilé. 

Nä, vore jag öm böid; hVöd ^jörden ^ulié' gunga! 
Ja, sjön skutf £f^va röd och tQålDiflto'TiVslrf*iom sot: 
Mitt hufrä^^iioråk^tun* ifill tléttä^iiäeikötV ' 

Hör; ^^^•'ÄhU ^å|& Äi^^éÉ^^i, Ii» ^ ikä^^-öra? 
Jö, äéssfiHei^fnb; éWfl iä'^^»WHl fir-fiÄra, 
Dem ska vr4M'osii*^lÄ »W^iiftb^ittU 
3ch när vi komma fram>M^om alla som jag vill—*, 
>ä hiip^M iM^tfjttpli^ibcfei^sdlgttilippiärilt sinn« 
Betyga, YUtA ^tn^méhirtriiil^uj^ kSiaimi. 



Digitized by VjOOQ IC 



126 

Men jag, som på hans fest min myrtenkrona lAr, 
Jag sjunger allraförst • • • nå, börja ... se, sä här. 

{Under det hon talar detta ^ delar hon ut ndgra blad: d 
ögna pd dem , men hdlla dem sedan i handen oeh ywigi 
utantill.') 

PETRONELLA. 
Dyre Kung! våra h jer tan inviga 
Odödlighetens tempel ät dig. 
Ej bland hjeltar, som verlden bekriga» 
Ditt baner det blodigt höjer sig; 
Nej, under fridens blomstrande skygd 
Dina lagrar herdinnorna höja: 
Denna dagen i sekler skall röja 
Din seger utan blod och blygd. 

JEROMMDS. 

Gustafs namn väcker blodet till ära, 
Till hjeltebragd på vatten och land* 
Se hans sjömän, hvad tecken de bära, 
Uppå bröstet tvänne stjernors brand. ' 

Mig detta namnet muntrar och rör; 
Gustafs namn Gustafs godhet påminner: 
Sådan Kung, hvad han villi allt han vinna 
Hvart hjerta honom gladt tillhör. 

ALL 
Milde Kung! sig en främling nu bugar 
I stoftet djupt; mitt n^imn är AlL 
När Barbaren i bojor mig trugar. 



Digitized by VjOOQ IC 



12T 

Då i dina länder är jag fri. 
Om mina suckar Gudarne rör. 
Om min röst kan mitt hjerta förklara ^ 
Gode Gudar! Kung Gcisf a/ bevara : 
Han lilla Ali lycklig gör. 

Chor. 
Hft^ Kung! Tara hjertan inviga m. m. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Dramatiska Sammankomsten. 

Divertissement, 

uppfördt p& Haga 
Nyårsnatten 1790. 



Digitized by VjOOQ IC 



Personernas 

Hr de Broen. (Hr Charlet Vttitti.] 

Hr Björn. (Fru Remis.) 

BfaiQS. Lo/. (Hr L. HJorUherg.) 

Hr Hjortsberg. (Hr Sci/laneUr.) 

Mamt. Holmberg. (Hr de Broen.) 

Mams. Frank. (Hr Grönaröm.) 

Mamt. fFibergsson. .... (Hr Fredrihm.) 

OrdiiiB^maa. (Br M. HjorUiiig) 

Stdhl. (&«Ä/.) 

En blcaacmd Soldat. - - - - (Hr C 3f. BtUm^ 
Soldatent Dotter. (Mamt. Lof^ 



SkIdepUtscn Sr pl Haga. Theatern f5reitiii««* 
ioliouckh, der aessionsbordet, till ofTeriiggning, l^^ 
•liidt. 1 ett horn itir ett mindre bord med pitt^^' 
mlnga Ijoa nppljta confcctarer, glaa och boteljcr. 



Digitized by VjOOQ IC 



Scenen 1. 

MAMSELL LÖF. IIJORTSBEUG. 

MAMSfiLL LÖF. 

Att Dägon kunnat gilla 
It sådant Reglement', der nian just — ta mej fan! — 
fyrti raders tvang skall utantill om dan 

Sin hjerna så förvilla, 
ch Tid sin toilette sä mycken tid (brspilla, 
tt i sin skalle lä inpreglad hrarje radf 

Och ändå vara glad, 

Att inte spela illa ! . . • 
tf Hjortsberg y är det du?... Nå nå, ?ar bara ttilla! 
IIJORTSBERQ. 

[ur mår väl din amour för mig» mitt hjerla lilla? 
iympens hyacinth och Paplios' myrtenblad! 
dina ögons eld ser jag Cytheren brinna . « 4 

MAMSELL LÖF. 

örtriflade beslut! ... Jag kan ej annat finna , 
n vederbörande visst någon fint uppspinna. 
Fan ger jag sådant griil! . . « 

IIJORTSBERG. 

n kyss med eau d'lavendei min nådiga Gudinnal<«< 



Digitized by VjOOQ IC 



131 

MAMSELL LÖP. 

Jag säger än en gång: hur kan Actiisen hinna 
Med fyrli raders längd, och ända spela väl? 
livar rad har ålta ord^ och det bör tnan besinna. 

HJORTj^BERG. 
Att njuta snillets lön, och värd att afund vinna, 
Tillliör en stilla själ. 

^MAMSELL i.ÖF. 
Men hveni, livem fan är född att läsa sig ihjel. 
Och en capelldiäng jemt i trappan höra tralla. 
Och se ordonalörn pa basfiolen falla, 
Och dricka som en häst, och skina som en sol. 
Och höra oboe och natt och dag fiol? 
Nej, aJGsked skall jag ha: man bör di^t billigt k«lla: 
Och förr skall slå på språng min sista koft och kjol.. 
HJORTSBERG. 
Sitt ner: se här en slol! 
Min nådiga, sitt ner! Vi samlas rättnu alla. 

MAMSELL LÖF. 
Jag känner mitt conlract ... 

HJORTSBERG. 

Och jag dem, som befall.» 
Men, i förtroende, hör: vårt Reglemente Ijfr, 
Min Nåd! detsamma oss, sont uti andra riken: 

Vet Lon väl, livad det är? 
Jo, med en ädel vink att gilks af publiken: 
Hon snillets dom.ir bär. — 
Men a propos, ma chere! 



Digitized by VjOOQ IC 



133 

En liten h la glace, en Hngonnsaladicr, 
Och en obruten kork af skönaste Madera! 

MAMSELL LOF. 
Jag känner mitt contract: jag spelar inte mera... 
Gä bara ... ta mej fan • • • om jag blir mer er vän ! 

HJORTSBEIIG (fattar med häftighet de- 
s$rtknifven och nedfaller på hna). 
Je veux de ee couteau ensanglanter mon 8ein! 



Scenen IL 
De förre. ORDNIiNGSMÄNNEN. 
ORDNINGSMANNEN. 
Hå hä! en tragedi! Hvad den Var gruflig, den! 
Mig tycks Brynhilda se och hennes Sigurd Sven. — ■ 
Men hvad är klockan nu? 

{Ser pd uret,') 

En sak , rätt svär att finna , 
Att ingen syns! • . . Men ack! hvad ser jag? 
MAMSELL LÖF. 

Tjenarinnat 
ORDNINGSMANNEN. 
Hur mår Mamsell? 

MAMSELL LÖF. 

Så der, i denna sorgepress. 
ORDNINGSMANNEN. 
Har inte Herr De Broen än kommit buUrandes? 
Femte Delen. IS 



Digitized by VjOOQ IC 



184 

HJOKTSBERG {tUtar genom /enst 
Nyss rullade en ohäs, men ögat kund' e) binna 
Att skönja, hvem det var* 

ORDNINGSMANNEN. 

Öwl jag får lof pimioiu 
Är Reglementet klart; ooh 1{i.tiiigmis tjenst besinna, 

Som aldrig uppsköf til, 

MAHSfiLL LÖF. 

Rätty artigt nog, min sano! 
Det är just en lectur, som snillet muntra kan, 
Med paragraphers gräl, afhandlingar och lagar... 

HJORTSCERG {med en presentertalh - 
Etl glas Bourgogne, f Ml det smakar och beliagai 
ORDNHiOSatANNBi^. 
(far glaH% ook sar pd klockoth). 

Hvad tiden skrider fort! 

HJORTSBERG. 

Liksom den alltid galL 
ORDJVINGSMANNEN, 
Ja , Gud ske lof.1 vSr Kung vi Ijfckligl cUerfött. 

HJQRTSBS^fUB, 
Ja, Sverige följer än den gamla rena läran. 
Att ömma för sin Kurog..^ 

ORDNINGSMANNEN (dricke%). 

MamsdU \f% bar den äi^an. 
Oss ftjlav blott Herr Björn ^ att upprop göras kan 
Och sakerna tas för... Men si, ilei- kommer han! 



Digitized by VjOOQ IC 



Scenen Til. 
DE FÖRRE. BJÖRN. 

OUDMNGSMANNEN. 

Välkommen, min Herr Björn ! Hörs ryktet ej förmäla. 
Om någon kommer mer? Det gör just hufvudbry,.» 

BJÖRN, 
Om de ej vid en bal på Clas på Hörnet gräla 
Och blunda mot h.varann uti en inpromlu, 
De säkert varit här. 

ORD^I^GSMA^NEN (siar med Uubban i 

bordet), 
JNäy lika ^dt! Må göra! 
Herrskapet sätter sig!..,Hvad flr det? Låt ost höra!... 
Hvad är det för ett larm, en röst, som en basun? 



Scenen IV. 

{^Samtlige Actörer och Actriser komma in och dfjcuncra: 
under det De Btoen höres utariförei afiåggn de sitta muf>- 
far och peliscr ^ och sätta iig.) 

DE BROEN (utan/öre). 
Det är min hustrus pjes . . . 

HJORTSBERG {med hög röst). 

Och del är din, De Broen! 
DE BROEN {^utari/öre\ 
Tig, gräla inte, tig, ni, edra dumma själar! 

3IAM$ELL LÖF. 
livad fan, hvad säger han! 



Digitized by VjOOQ IC 



1S6 

ORDNINGSMANNEN. 

Bevar' oss,hvadhan grälar!. 
Mitt Herrskap)! framför allt» betrakta blott en sak: 
Vårt rum ju invigdt är ät vitterhet och smak. 
Der vid en vördad blick rid&n drags upp och ncde 
Med en förädliogskraft att verka goda seder* 
Och hvarför sädant larm i trappor, skrubb och skrauk?.. 
Men ropa upp. Herr Björn! 

BJÖRN. 

Ödmjukast, Mamsell Frank! 
Hon efterfrågas här ...Hon svarar ej, ty värre!... 
Hon torde komma strax • . • 

DE BROEN. 

Läs Reglementet^ Herre 
Hon pliktar bara promt!... 

BJÖRN. 

Gör inte er besvär! 
EN ANNAN RÖST. 
Än Mamsell Holmberg då? Hon inte heller här! 

ORDNINGSMANNEN. 

Hon plär ej dröja just! 

DE BROEN. 

Godt! hon skall cassan rikta 

BJÖRN. 
Ack, Herre, lagom het! 

DE BROEN. 

Hvad? Skall hon inte plikta , 



Digitized by VjOOQ IC 



137 



DE BROEN. BJÖRN. 

Begge pd en gäng. 



Nej, denna gängen fri! 
Allt lägger ni er i! 



lon plikta akall, vet ni! 
>et ar, det vi fä «1! 
eg är så god, som ni! 

ORDNINGSMANNEN. 

Go' Herrar, låt nu Llil 
Ty slika fifventyr visst inte älska vi. 

MAMSELL LÖF och HJORTSBERG {pd en s^f^S^- 
Ba sådan vår session kan Directioncn klandra. 
(^Mamsell Löf gar ut förargad.) 

ORDNINGSMANNEN. 

A.d protocoUum tags det ena med det andra. — • 
limellertid ge Ijnd! Sen jag nu klubban sträckt, 
Så vill jag lägga frani till granskning ett project 
Till en repertoir för omtrent fjorton dagar. 
Tre gånger spelas skall i veckan, 

DE BROEN. 

Hvad behagar? 
Elur fan skall det gå till? 

HJORTSBERG. 

Å, det går ganska väl! 

DE BROEN. 

Ja, mellan Jul och Påsk, det kan ha sina skäl... 

ORDNINGSMANNEN. 
Kom, sätt sig. Herr De Broen! 

{lian sätter sig.) 
Femte Delen. It* 



Digitized by VjOOQ IC 



138 

BJÖRN. 

Om jag (är lof fil ordet . . . 
DE BROEiN. 
Nej, det skall inte ske: förr skall jag gå frän bordA 

ORDNINGSMANNEN. 
En samfttld enighet, sä är oss anbefaldt! 

BJÖRN. 
För oljud plikt pä stund! 






DE BROEN. 

Ej detU blodet kallt. 
Ej känslolöser själ • • • 

BJÖRN. 

Som bor i denna maga! 

ORDNINGSMANNEN. 
Go' Herrar, Fruntimmer! låt oas till minnes dräp* 
Vi bafva in le sett spektakel-listan än. 
Var god och läs, Herr Björn!.. .Och våren tysta scV. 

BJÖRN QLiser). 
Pro primo Tisdagen: Rångdala-Riddaren . • . 

DE BROEN. 
Som red till Blåkulla med hela Riddarslägten . . • 

BJÖRN ifortfar\ 
Thorsdagen är bestämd: Oväntade UpptSckien^ 
Pro terlio, Lördagen: Behagsjukan igen. 

Pro quarto, ges åt Staten 

Crtdilen, Advocaten: 
Och derpå Sune Jarl, han följer i sin tur. 



Digitized by VjOOQ IC 



139 

DE BROEN (sjunger). 
''Står jag brudgum 9 eller hur? 
"Pirumr 
HJORTSBERG. 
{härmar honom: i detsamma höres buller). 

BJÖRN. 
För oljud plikias bör: och det bör bli en regel. 



Scenen V. 

De förre. MAMSKLL FRANK. MAMSELL HOLMBERG. 

MAMSELL HOLMBERG. 

Jag såg ut som ett trall, när jag stod för min spegel. 

MAMSELL FRANK. 
Hvad kan jag rå derför? Lägg in till Direction! 

MAMSELL HOLMBERG. 
Men vet ni hvad, Mamsell! den sol skall ej upprinna , 
Att ni skall ta mitt lif , — om jag Ir ärlig qvinna. 
Ni Till mitt snörlif ha? Hvem ger er lof derlill? 

MAMSKLL FRANK. 
Med er att byta ord. Mamsell, jag inte vill. 

MAMSELL HOLMBERG. 
Och ni är alltid van, ha njcklarna till skrinet... 

MAMSELL FRANK. 
Bokhållaren och ni förliks om magasinet . . • 

MAMSKLL HOLMBERG. 
Mitt snörlif, — vet ni hvad? — med öfvertyg och ben , 



Digitized by VjOOQ IC 



140 

Kan en grefvinna ha... 

(Far aonpulsioner.) 
OttDMiNGSMANNBIV, 

Vet, hon ar ej allén! 
HJ0RTSBEK6. 
Der somnar hon, g©d natt!... Lukt vatten hk At henne 

DE BROE». 

Slå ådern opp på slund! 

ORDMNGSMAiSNEN. 

Hvad trassel! Man bekänce» 
Alt föra klubban här, dertill höfs tälamod. — 
Sitt, Mamsell Wibergsson! Sitt vackert, rar si god! 

DE BROEN. 
Men a propos, en sak — hur sku vi den afgöra? 

ALLA. 

livad är det för en sak? 

DE BROfiN. 
Jag skuir, om man läcks höra, 
Ödmjukast bara be, få tala ut till punkt!... 
Men ack, hvad detta gräi mig alltid faller tungt! 
Som, till exempel, na, flitpengarna, go* vänner! • . . 



Scenen VI. 

De förre. STÅHL, 

STÅIIL. 

De långa pjeserna, ty värr! jag arme känner: 
Och skall tvä på en dag uppföras nu, som fwr. 



Digitized by VjOOQ IC 



141 

Sä, sannerlig för Gud, får Jonsson bli suiHör! 

{Han gar till det franistnllda likörbordet,) 
Hvad kosteliga gl»s! Och porter uti krusen. 
Den skönsta helsodryck uti vår kalla Nord! 

OttDNINGSMANNEN. 
Vill Herrskapet till slut afliöra några ord? — 
Hvem är, som tar af ljusen? — 
(^Ndgon af sälhhapet tar af ljusen.') 
Ett Dirertissement, inlemnadt pä värt bord. 

Af Löjtnanten Holthusen, 
Uti heroisk vers, med blixt och blod och skott. 
Batalj Vid Ingo kalladt • . . 

BJÖKN. 

I sä förfärlig eld, der bomb pä bomber knallat, 
Hur mängen svär blessur har Löjtnanten då fått? 

DE BROEN. 
Var inte malitiös! Mi skall mig ej förgäta: 
Hör ni, som är sä qvick, min kära vän> just ni. 
Som med sä bleka drag uti er poesi 
Vill utaf idel rim en krans ApoUo fläta ! 
Hvi har ni ej i dag er penna skurit än? 

ORDNINGSMANNEN. 
Jag ber er. Herr De Broen, jag ber er som en vän: 
H varför hans vackra vers ofreda och förklena? 
Hans stil ju ädel är, hans tankar äro rena; 
Men alltid grälar ni . . . Och huru står det till? 
H varför hans vers ej god? 



Digitized by VjOOQ IC 



I 



142 

Dfi BROEiV. 

Jo, för det jag så vill. 

BJÖRN. 

Fler* Divertissemenls i Äcter sammandraga, 
Det blir ej mer iBin lolt..,!Vliiis, livad i pjesen står 
Som speltes af de små, och, om jag mins, i är: 
Jag vill just denna stroph lill ett exempel taga: i 
Att Kungen knapt får lof att resa ut till Haga, 
Förrn Divertissements förfölja, spår i spån 

DE BUOEN. 

Nå, vill ni inte, topp! jag nog utvägar får; 

Jag känner Bellman grant ... [ 

BJÖRN. 

Jag gör också detsamma... i 

DE BROEN. 

Han skrifver — vet ni livad? mig den och den aoaa- 

ma! 
Föitjusad i sin Kung, som hvarje Svensk och jag, 
Ett nytt poem på stund . . • 

ORDNINGSMANNEN. 

Med klubban än ett sla^! 

DE BROEN. 
Vi må vår Kung en sång på denna timma lemoa, 
Vid årets sista qvöll: så Sr mitt tycke, mitt: 
Och underdånigst der med tacksamt hjerta nämna, 
Hur för vår fosterbygd hans ädla hjerta stridt. 



Digitized by VjOOQ le ... , 



143 

ALLA. 

Biarissimo, De Bioen! — Och ja vi alla svara* 
( Do foga fram bläck och pen.wr , satta sig i orci/iWi( och 
yA/if^a,) 

DE BROEN. 
Och det skall Irj^clas det, och vinsten — > lig nu bara! — 
Skall delas oförryckt, inlill sin sista rest. 
Till de soldaters lön, som fuktat Kungen näst. 

MARISELL HOLMBERG. 
Den vinsten blir ej stor . . . 

MAMSELL FHANK. 

Par plåtar eller fyra . . . 
MAMSELL WIBERGSSON. 
I Guds och Kungens namn bli slika skänker dyra. 

MAMSELL HOLMBERG. 
Hvem skall den gåfvan fä? 

STÄIIL. 

Det skall Soklaten Lind, 
Han, den Soldaten der, som står der nedvid grind. 
Med sönderskjutet ben, och sjunger vid sin lyia 
Sin dyre Konungs lof... 



Scenen VII, 

De förre. MAMSELL LÖF. 

MAMSELL LÖF. 

Vet HciTskapet, hvad htinde? 
Just som ni tiiitte mest, jag mig från laget vände. 



Digitizedb\ Google 



144 

Att lyssna pä ett spel, en cittta, hvad det är. 
Nu, om det roar er, så liar jag spelman här. 

ALLA. 

Lät honom komma in, och ej hans spel rörvilla! 



Scenen VJII. 
De förre, SOLDATEN och hans DOTTER. 
ORDNINGSMANNEN. 
Stig fram, du hedersman! 

ALLA. 

God afton, gubbe lilla! 
(^Soldaten spelar pd ciltra: de of riga Ijssna pd spelet ock 
skrijva pd sina cupUtterJ) 

SOLDATENS DOTTER {ledande sin far). 

Ännu ett steg ...se så... tag nu min hand, min far! 
Ännu ett enda steg: det ingen fara har. 
Men hvad det grämer mig, att mig naturen nekar 
En stridsmans ärolön i krigets bardalckar! 
Dock utaf hjertat nöjd, — min far, tag mej i hand — 
Atl du har väpnat dig för Kung och Fosterland, 
Få dina fäders vis, med trohet och med ära» 
A«k, om jag kunde dig på mina händer bära! 
(^Soldaten sjunger en inpromtu , accompagnerad af sin 
ciltra.) 

IIJORTSBERO. 
Min lilla vers är gjord, som Herrskapet befallt. 



Digitized by VjOOQ IC 



145 



ORDNINGSMANNEN. 

Nå, sä var god och sjung! — Men, tysta öfver allt! 
(Under alla de följande sångerna accompagnerar Soldaten 
med cittranJ) 

HJORTSBBRG {sjunger). 

Ned vid Haga, vid grind. 
Står en soldat, bad krympling och blind. 

Som trumman hört i falt, Tamb, *)• 

Som har stått, öär det smällt. 
Och kysst hvart fjät till Konungens tält: 

Alltid rask, när det gällt, -. — Tamb, *). 

Han, som jag, är honnett. 
Och inte någon krigsmarionett. — 

Klang, Gustafvernes ätt! - — Tamb. *). 

MAMSELL LÖF {sjunger^. 

Så tindrar fram ett nyårsbloss 

Ur molnens kulna dimma: 

Om himlen bönhör livar af oss. 

Skall det lycksaligt glimma. 

Njut, dyre Kung, njut Nestors år. 

Bind lagern vid din krycka! 

Imellertid i hjeltars spår 

Vi önske dig nu lycka. 

DB BROEN (sjunger). 

Det nya året börjar sig 

Med mån' i morgon bitti'. 



* ) Ilar trumma alla pä bordet. 
Femte Delen, 



13 



Digitized by VjOOQ IC 



US 

Då skrifva vi — • hör, tig ni, lig! — 

År sjutlonhnndra nilti. 

Häll truteD pfi er, låt mig fä 

Ett rim ur hjernan bräka! 

Kring Haga stränder sku vi gä, 

£11' ock med bjellror åka 

* ♦ * 

Mep Gud bevare vår Monark 

I detta årets skiften. 

Så att hans arm, i striden stark. 

Vår ovän slår till griften! 

Må se^n på denna park igen» 

Der blomsterfält sig kröka. 

För Fosterlandets förste Vän 

Minervas altar röka! 

MAMSELL WlBEllGSSOiX (sjunger). 

Ännu varar Julen, än. 
Ännu smaller ryttarn klack mot klacken. 

Och rusthallarns unga sven 

Lossar sin pistol på backen. 
Marjo hon niger, och bugar sig 6e*n; 
Pelle och Olle de buga igen. :|(: 

« » » 

Den, som för sitt Fostea^hmd 
Delal med Monarken hjeltars fara, 

Kan, trots bindlar, sår ach band. 

All lid lika lusCig vara. 



Digitized by VjOOQ IC 



1*1 



Han kan befalla den skönaste hand: 
Kanske befalla fin raera ibland. :||: 
» » « 

Kommer Kungen, lofvar Per» 
Per» som bor uti vår sookenstuga , 
Att han skall, i fullt gevär. 
Med sin nyårs-önskan sig buga. 
Kungen ju hedrar och alltid har kär^ 
Den 9 som upptäcker sin .själ, som hon är. 

MAMSELL HOLMBBRO (sjunget'). 
Jhg uppstämt min lyra vid min sång. 

Att med poeterna draga 
I hvar och en backe,* kort eller lång. 

Som slingar sig ned till Haga, 
A.tt med en röst, forgudad och stark, 
Lofsjunga Gcis/a/^ seklers Monark, 
Som med sin hand. 
Ur krigets brand. 
Omfattar sitt folk och sitt land. 

MAMSELL FRANS (sjunger). . 
Djre Kung! du är vflr, 
Och V var Svensk dig nya lagrar spåf^ 
Gamla året rymmer. 
Och étt fbrestår. 
Må ock ditt bekymmer 
Mera Isttks i 9r! 
Nog din kungliga sjal 



Digitized by VjOOQ IC 



148 

Vakat för vår ära, vår frihet, virl väl. 

Molnet än vår himmel skymmer; 
Men din vishet stillar stormen, solen uppgår. 

BJÖRN {sjunger). 
Sig roolnena nu sammandraga. 
Tungt, tungt, tungt bortskymma Haga: 
Re'n stjernorna glimma så svaga, 
Och skogen mörknar och flyr, 
I luften stormar och yr. 
O Kung!. din hvila så dyr! 
Gäck gladt din hvila att taga : 
Lugnt, lugnt, lugnt hvila på Haga! 
Sen, när sig skyarqe daga. 
Ditt Folk med. mUdh^t du styr. . 

Chor. 
Sig molnena nu sammandraga m. m. 

ORDNINGSMANNEN 

{sldr med klubban i bordet). 
Som ej för denna gäng nu mer är att andraga. 
Så fä vi från h varann ett vänligt afsked taga. 
Imellertid vår suck till Kungars Konung gflr 
För Gustafs dyra väl i det ingångna år» 

MAMSELL FRANK. MAMS. HOLMBERG. HJOETSBBBG. 

Terse^U 
Kom, dyre Landets. Far! 
Kom, att vårt offer taga I 



Digitized by VjOOQ IC 



149 



I parken utaf Haga 
Vi buga oss en byar. 
När rikets värf betunga. 
Vid kronans glans och prål. 
Blir snillets ändamål^ 
Att gladt din ära s)^ga. 



Fémté Delen. IV 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Mantalsskrifainsen. 

Diyertissment i i Aet, 

appfSrdt pl 
Kontitageni Födelsedag, 
des 1 N«f . tm*. 



Digitized by VjOOQ IC 



P ersoBerna: 
• • 
Ga«tgtffareii. 

Madame Märta Gåatglfrarens huitra. 
En ErooéfBéfdli(»0Bi|ii^ I . i .^^ .' 

Eq Mantalg-Cominiisarie. 
En Marskreijer. 
En H&llkarl ErU Larsson. ; 
En Officerare* 
En Caplan. 

En Klockare. j . . : ^^ 

En LEnsman. 
En Nlmndeman. 

En Bonddring, Lasse ^WUL bbr Lingderna. 
En Frilse-Bonde. 

En Krono-Bondei Hakan ^ som bir Fadderstockaet. 
En Handelaman. 
Bondflickor. 



— w. . •• 



Digitized byVjOOQlC 



{Theatern föreställer en Gåstgifvarestugamed ett långt bord 
och sfåggfasta hankar. Gåstgifverskan Madams Märta sitr- 
ter och väfver i sin väftoU Gäst glf isåren sysselsätter sig 
med några kärls kimning och bandande. I taket hänga 
allehanda festoncr af gidlpapper ^ äggkransar och på 
gardinen ^iadame Märtas mössa m. m. En hjrlla med 
tallrickar och kökssaker synes i fonden^ och ett gök-uhr^ 
under hi^ilket Hållkarlen ligger och sofi^er. f^id uhret 
hänger Gästgifvarens hatt och peruk ^ och på väggen en 
liten spegeL^ 

Scenen h 

MADAME MÄRTA. GÄST6IFVAREN. HÅLLKARLEiV. 

MADAME MÄRTA {Väfver). 
Jr äfangt att en ända spinna 
Aldrig när den yäfven slut. 

GÄSTGIFtARN (/ sin filtmössa). 
(JBanåar.) 
Gräla intet kära Qvinna 
I hvar eddaste minut. 
BÅDA. 
Folk odi åkdon oss ntmatfca 

.Mrå likmycke och stor sak, *' 

- L&t oss sjunga ^^^ och skratta 
. Under vara låga tak. ' 

MADAHB MÄRTA {Väfver). 
Ja, jag liiDgtar terklig hSdan 
Kära Gubbe utan skämt; 



Digitized by VjOOQ IC 



154 

GÄSTOIFVARN {Bandar). 
Sen i j&ns jag steg ur slädan. 
Har Da grälat Märta jämt. 

BÅDA. 

Folk och åkdon oss utmatta, 

Men likmycke och stor sak 
Låt oss sjunga ^^^ oeh skratta. 

Under våra låga tak. 

GÄSTGIFVARN. 

Jag mä skratta. 

MADAJMB MÄRTA. 
Ja — arma Märta! du må visst vrida dina bäo- 
der vid ett sådant förtvifladt stoj och väsende natt 
och dag, år ut och år in, på denna fördömda Gast* 
gifvargården. — • Jul-afton i fjol ramlade vedtrafrea 
ner i kolboden; dufvorna flögo i halsen på riften; 
skatorna skrattade på gärdesgårds-störame; kalko- 
nerna skållade sig i bryggkaret; lM»iseD kacklade pa 
hö vinden; ufven tjöt i vagnslidret;, vargarna lunki- 
de af med porthunden hd$ klockarns; kakelugnen 
rasade kull i hållstugati; degen smniade i träget; och 
jag, ai*ma själ, trampade lårbenet af griaen i mao- 
gelboddörren, så jag må bdiänna^ nin enéa ^ns - - 

{grJter.y 

OASTOIFTAElf; 

Hvad är det allc Ni säger Mor UirU? bVarlbre 
gråter Ni? 



Digitized by VjOOQ IC 



155 

MADAME MÄRTA. 

Jo 9 jag säger bara det, att alltsedan jag flotta- 
de hit, Kyndelsiu9ssan ett år sedan, sä ve! den, soni 
haft ro hvarken nalt eller dag; — sä hände det ät- 
minstone i fjol när Commissarien Lunkentuss och 
Mantalsskrifningen var här nere i byggningen, som 
Ni mins Far, hur jag då fäcktade, att all ting skulle 
bli gjordt; — här är ju intet annat, och aldrig ser 
man andra än hela svärmar af hållkarlar, skjuts- 
bönder, sköld jeknar, fjgelfangare, ostronfarare, smör- 
llelsingar, recryter, taskspelare, lindansare, musi- 
kanter och en evig tross af resande, så att jag intet 
är mennisk«i, att få spänna en vlif ner ur väfstolea, 
eller strö ett granrisdoft på det falala' kammar-golf- 
vet — och bryggden ner i brygghuset står där och 
gaser öfver alla bräddar, och du sitier der du sit- 
ter, — litet hör du och ingen ting kommer ur hän- 
derna på dig, och Eric Larsson ligger der och sof- 
ver, — ja, det är för dant. 

GÄSTGIFVARN. 

Det här sista Öhlet var kostligt Mor Märta. 
MADAIVIE MÄRTA. 

Ja, godt dricka ska vi liA till Mantalsskrifnin- 
gen, -^ man vet intet ordet af , (brrän Commissarien 
Lunkentuss står i dörren med näsduken kring peiu- 
ken, — en sådan Sate har alUid urväder med sig — 
(det här utförskummade inslaget, som aldrig håller) 
^ug kan bli så sprittande befängd — så jag - - 



Digitized by VjOOQ IC 



15« 

elSTGlFVARN. 

Kommer Manlalsskrifningen hit i afton menar Ni 
Mor Märta? ocb det i en sådan snöbläst och djupa 
vägar- 

MADAME MÄRTA. 

Det har du nu visst hört tusen gånger, all 
Mantalsskrifningen lystes på i Söndags i Soltuna; — 
(hin ger jag hela väfven, jag kan intet bättre säga! 
{^itiger ur i^ä f stolen J) 

GÄSTGIFVARN. 

Så god t var det Mor, att Ni slutade med dtt 
förbaskade dunkandet i väfstolen, och att vi Sk sku- 
rat och städat, och litet granris på golf vet Mor, och 
så ska vi hjelpas åt, att lyfta fram den där sloia 
ländstolen, som Comraissarien Lunkenluss alltid f^^'" 
sitta i. 

{Göken gal i uhret^ hvad klockan lider.) 

MADAME MÄRTA. 

Opp Eric Larsson och hjelp mig med ländsto- 
len bär, och tingsbordet och de andre stolarne! 

GÄSTGIFVARN {uppreser sig frän såt O- 

Kära Mor Märta lät honom sofva, så skall \^ 
hjelpa till så mycket jag förmår. 

MADAME MÄRTA. 

Eric Larsson! — Eric Larsson, ut och bacU 
granris, Coramissarien kommer — 



Digitized by VjOOQ IC 



15T 

ERIC LARSSON (med en gäspande stämma). 
Aria. 

Jag är så sömnig, malt och trött, 
Att knappt jag orkar tala. 

Af regnets skurar genomblött, 
På berg och backar hala. 

I går kring hela byn jag lopp. 

Att till i dag få hästar opp, 

Och derfbr är min hela kropp 

Så di4*vcn, som en svala. 

GÄSTGIFVARN. 
Hör! hur han sjunger i sömnen Mor, låt honom 
sofva, han har ju sprungit i halkan hela gårdagen 
och natten kring byarne efter hästar och vadat i 
snödrifvorna och intet fått några drickspengar. 
MADAME MÄRTA. 
Tocka förordningar ha vi! — men rättnu skall 
det bli snyggt härinne, — hvad, gick han ut Eric 
Larsson ? 

GÄSTGIFVARN. 

Eric Larsson gick efter granriset, Mor. 

MADAME MÄRTA. 

När jag talar, så tiger Du! 

GÄSTGIFVARN. 

Ja ja! Dig har jag visst för syndens sicull, 
Mor lilla. 

FemU DeUm 14 



Digitized by VjOOQ IC 



158 

MADAME MÄRTA. 
Så måtte du ha blifvit qvar yid Poliskamman: 
och yi haft gamla näringsstället i Jöran Hekioge^ 
gränd! — men, dina många angifningar komma efU: 
GÄSTGIFVARN. 

Det valde det här utförskummade venstra örat. 
det var början till alUihopa , och så slog det sig i i^ 
andra, och sä gjorde jag tokigt, som gifte mig. 

MADAME MÄRTA. 

Det var bra! — • just som jag intet kunnat t 
en likare än du till man; där gick till oss SecreUn- 
re och stora Herrar med stjernor pä bröstet, ck 
Kamrerare och en Fiskal -— och det va många di.'- 
Fiskaln var så kär i mig, vet du, så han låDten:.. 
på de där silfvertumlarne, som jag aldrig ficl igen.— 
Hvad hette han nu då? — på uss va det 

GÄSTGIFVARN. | 

Lunkentuss? 

MADAME MÄRTA. 
Å inte!^ — han bor bortnas vid obsalvatorium, ei 
ler hvad det heter, 

GÄSTCarVARN. 

Ja sä, den där Spets bof ven! — jag vet, — I' 
bor någonstans vid Norrtull ~ hvar det är - - 

MADAME BIÄRTA. 

I en vindskammare. 



Digitized by VjOOQ IC 



159 

OÄSTGIFVARN. 

Ja ja! i en vindskammare, två trapper upp och 
dörrn midt emot trappan, -^ och en titen trägärd in- 
ne på gården, om jag mins rätt« 

MADAME MÄRTA. 
Och hvilt hus. 

GÄSTGIFVARN. 
Och gula luckor* 

MADAME MÄRTA. 
Ja^ ve den som icke tror det dä ä gula luckor! 
(jkriker honom i örat i: ne g anger.) 
GÄSTGIFVAUN. 
Och det är en stor skurk , Mor, det säga alla 
menniskor, en Judas, en Procentare; (förlät mig 
mina synderi) jag skall säga Mor en sak, ett streck 
af den gunstige Herrn, som lian gjorde nu i våh- 
ras — • — men, hvem är som kommer? 



Scenen It. 
ERIC LARSSON. De f orre. 

ERIC LARSSON Ojud granrisknippan) ^ 
Det Kr så oharmhertigt halt utaf det här tövä- 
dret, vet Mor Märta, i synnerhet nere vid brygghuset* 
MADAME VÄUTA. 
Halt, sa' du, — » ja, man kan visst bryta armar 
^€\i ben af sig; — se till alt du tu- ta dig en tår ur 
^SisLan pä tallrickshyllan och iaga dig till att backa 



Digitized byVjOOQlC 



160 

granriset; — jag känner på mig, att gubben Lunkentuss 
är i farvattnet. — Ack! den stollen, man min, som 
intet kunde bli qvar i Polis-Kammaren och mått som 
perla i guld; — därmed har det också händc nu, 

tom jag tegat med sä länge 

(E/7C Larsson hackar emedlertid granriset.) 

GÄSTGIFVARN. 

Ja, de dröja länge. Mor Märta I 

MADAME MÄRTA. 
Ja det är yisst och sant, att bara för dina mu- 
tors skull, och dilt krångel, och ditt eviga krångel 
med angifningar i bagateller, om sopor och lycktor, 
om det var sant eller intet, så har det händt dig, 
som det händt; — ja det är för dant! 
GÄSTGIFVARN. 
Åh ! jag hörde illa förrän jag kom till Polis-Kam- 
maren, Mor. 

MADAME MÄRTA. 
Nä, så såg du så mycket argare ! Emedlertid 
begriper da nu sjelf, livad som händt här i gården 
med dotter din. 

GÄSTGIFVARN. 
Som händt här i gården med Dotter min! 

MADAME MÄRTA. 
Ja, nu går dotter din här och lunsar emellan 
dörrarna på upphällningen, så att innan vi veta or- 
det af — så hafva vi barnsöhl, hvad det lider. 

{Göken gal.) 



Digitized by VjOOQ IC 



in 

OÄSTGIFVARN, 

I vagnslidret, eller hur sa du Mor? 

MADAiMB MÄRTA. 
Du hade kunnat lyda mina råd, och gifvit dig 
till L&nsman; nu ser du sjelf den ena olyckan följer 
den andra. 

OÄSTGIFVARN. 
Här må väl Necken längre stå 
Och kärlets kimmar foga! 
BIADAME MiRTA. 
För dina mutors skull, hå hå — 
Dig hämnden följer noga. 
GÄSTGIFVARN. 
Hvem rår på qvinnans öfverdåd? 
Man borde käringar mala. 
MADAME MÄRTA. 
Du borde åtlydt mina råd 

Och med Lands*Herren tala. 
Eric Larsson! skaffa ljus i lycktorna öfver por- 
ten, — och skynda dig, som en blixt igen, — rätt- 
nu är rummet fullt med folk, — hvad det yrar och 
blåser. --^ Eric Larsson! titta med detsamma efter el* 

den ner i brygghuset och tag hit granris-sållet. 
(^Efic Larsson gar.') 

Aria 

{under det hon strör granriset^. 

Då nästa gång jag granris strör, 

Och detta rummet städar; 

FemU Delen* 14* 



Digitized by VjOOQ IC 



Kffi 

Helt visst på granna slädar 
Jag Dotter min i brudstol för. 

GÄSTGIFVARN {uttittande och stampande 
snön af/ötternä), 
XJff! — tåcke väder!— Stig in, hvem «r det? 



Scenen IIL 
ERIC LARSSON. En resande OFFICER. Dé of riga. 

OFFICERAREN {lUaföre). 

Courier! - - 

MADAME MJLRTA. 

Stig in! 

6ÄST6IFVARN. 

Eric Larsson! du har ju lyckta, .se efter Kve» 

åom kommer. 

MADAME MlRTA. 

Hvem är det? 

ERIC LARSSON. 

De ha slagit gäst i vörten. Mor Märtar.. 

OFFICERAREN {ulanförey 
Hästar! - - 

MADAME MlRTA. 

Stig in! 

OFFICERAREN {utan/öre). 
Ax Gästgif våren hemma? 

MADAME MÄRTA. 
Eric Larsson, bjud den resande Herrn stiga in! — 
Stackars Ofiicerare! de slita nog ondt ändå — bjud 



Digitized by VjOOQ IC 



lieutenanten stiga in, här är sä yackeit och städat 
Allhelgonadags-afton y och jag har sjelf strött granri- 
set på golfvet. 

OFFICERAREN (i dörren pd glänt^ med 
hufvudet JraMstiekande\ 
God afton! är hållet inne? 

MADA.ME MÄRTA. 
Var god och sitt fram Herr Lieutnant! ~ut 
Eric Larsson och laga till Courier-hästar! 
ERIC LARSSON. 
F& minuten, (gdr^ 



Scenen IV. 

OFFICERAREN och de förre. 
Fromt! i Regentens ärender, le diahle m'emporte. 

GiLSTGlFVARN. 
Åh! — det är folier mera slaskigt ute, än det 
äf torrt y Yälhorne Herre. 

OFFICERAREN. 
Här är intet frågan om annat ^ än att det håra 
g$r fort.. 

GÄSTGIFVARN. 
I fullt flygande, Eric Larsson! tag den sadlade 
liästen i stallet,, och rid till Asmund efter den blä- 
is,. som häst - - 

MADAME UÄRTA. 
1 galopp, Eric Larsson! 



Digitized by VjOOQ IC 



164 



Scenen F. 

OFFICERAREN. De förre. 

OFFICERAREN. 

Meti h vårföre i ett sådant rarga-yäder, maken 

har jag aldrig varit ute före, •— • se bara huru hat: 

och stöflar se ut?— h vårföre, säger jag än en gång,— 

hvarföre, Fader Gästgifvare, i afton så bulla opp och 

släda — ? - - 

6ÄST0IFVARN. 

Ska välborne Herrn ha släda? 

mädame Märta. 

Min Gubbe hör intet just så väl, nådij Herre! — 
Vi vänta Mantalsskrifningen hit i afton, och ha li- 
tet brottora, emedlertid skall jag bestyra om allt 

sammans. 

OFFICERAREN (ser pd ukret). 
Åh! klockan 12 är jag öfver Ålands haf. 

GÄSTGIFVARN. 
Ja, visst får man lof och köra i traf, välborne 
Herre, i det här föret alltid. — Emedlertid skall jag 
gå ut efter Dagboken och bläckhornet. 
MADAME MÄRTA. 
Vänta Gubbe! jag följer med. 
{Uppspänner en paraplue och betacker sig och Gubben vid 
utgåendet.) 

{Göken qahl,) 



Digitized byVjOOQlC 



165 



Scenen VL 

OFFICERAREN (ensam). 
Hvad det är ledsamt, att vänta pä de här Gäst- 
gif varegårdarna ; eraedlertid är folket villiga, och när 
de höra Regentens bud och befallningar, går all ting 
«f sig sjelf. — Svenska folk ! — tårarne stå mig i 
ögonen, — h vilken kärlek för sin öf verbet, hvad 
hjelpsamma händer räckas, när det gäller Rikets sjelf- 
ständighet och Kronans ära ! — men, har jag intet 
visan hos mig, som de sjöngo i staden pä spisqvar- 
teret i middags, — • jag måste ha honom i bröstfic- 
kan, nog skref jag af honom; men hur var to- 
nen? — 'jo — 

Tolken Gustaf Adolphs ära 

Så Du Riddersman som Präst, 
Borgare och Bonde näst 

Låten Edra bröst frambära 
Tacksamhetens andedrägt. 
Prisen ömt Regentens möda, — 
Inga stormar oss föröda, 

Carl har krigets fackla släckt. 
Men, — - hvad är klockan ? 



Digitized by VjOOQ IC 



16ft 



Scenen VII. 

OFFICERAREN. GÄSTGIFVARN. MADAMS MÄRTA. 
ERIC LARSSON. 

GÄSTGIFVARN. 
Se der är bläckhornet, välborne Herre i 

OFFICERAREN. 
Godt! 

MADAME MÄRTA. 
Och der är Dagboken. 

ERIC LARSSON. 
Och all ting i ordning. Nådig Herre! 

OFFICERAREN. 
Bravo I 

GÄSTGIFVARN. 

Skall nådig Herrn till Kungen? ^ — *— 

OFFICERAREN {^skri/ilande i Dagbokeny 
Intet väntat. 

GÄSTGIFVARN (mottager Dagboken ock 
ser i den). 
Med förlof^ — - hvart skall nådig HeiTn resa? 

OFFICERAREN. 
Till Europa. 

GÄSTGIFVARN. 
Ja, nog syns det Mor har sopat och granrisat. 
Gumman vill så väl. — Fick du Bläsa Eric Larsson ? 
den är god, men akta Er välborne Herre 1 



Digitized by VjOOQ IC 



IW 

MADAME MlRTA. 

Ja, bara nådig Herrn hinner utom grinden, si 
gär hon som ett lamm. — ■ Eric Larsson, lys nådig 
Herrn ut med lycktan! 

GÄST6IFVARN cch MADAME MÄRTA. 
Lycklig resa! 

OFFICERAREN. 

FarTäl! — - och roa Er, mina ränner, på denna 
högtidsdagen. Farväl ! 

{Eric Larsson gar.) 



Scenen VIII. 
GÄSTGIFVARN. MADAME MÄRTA. 

GÄSTGIFVARN. 

Men, seder ute på forstuguqvisten, ner vid brygg- 
huset, sådan klasa af barn och bönder och musi- 
kanter! — ' (de horas intonera på långt hålh) Huru 
de kunnat våga sig nt i afton, mörkt som en säck, 
och aldrig en enda bjällra hörs på isen; ingen Man* 
talsskrifning blir det af i qvälL 



Digitized by VjOOQ IC 



168 

Scenen IX. 
ERIC LARSSON. De förre. 

EUIC LARSSON {inspringande^. 
Aj, aj, Mor Märta! 

MADAME MÄRTA. 
Hva ä det? — . Hva ä det? 

GÄSTGIFVARN. 

HvÄ ä det Mor Märta? 

MADAME MÄRTA. 
Har hästen skenat ? 

GÄSTGIFVARN. 
Såg ni om nådig Herrn ridit ikull? 

ERIC LARSSON (werf håpnad). 
Hela gården full med Musikanter, Mor Märta, 
som ska ha skjuts till Herregården, och en utböling 
med ett skåp på ryggen, som ingen förstår hvad ban 
säger. — Se der! — • Sicken amfajö Mor Märta! 



Scenen X. 

EN MARSKREIJARE. De /orre., 
(^Muäkanterna blanda sig i högen.) 

MAKSKREIJERN {charmerad). 
Excusircn micb, mein namen är zo Benjamin 
Schvalbe von Nyrenperg. 

ERIC LARSSON {till de andra). 
Hva satan! intet hör den der till Taxeringen? 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 

OÄSTGIFVAKP^, 
. Om intet skfipet! 

MARSKRBIJERN. 

Ich \Yolte mit plaisir^ tlien schenen kunstich La- 
terna Magica zo presentiren; • — the kunne acbtige in 
zo alle Menscher zusamen , um dia galanterie- 
sthtich zu bekiken — allein es ist ein sehr schlim- 
mes Wetter heraus^en. (Nedsätter sitt skdp, för att 
med armarnes sammanslående fördrijva kölden.') - - 
Sehen Sia vor thet schneger ! (^Fisar sin hatt och 
skåpet.) — Hocus pocus filias-cacalorum -—bi ha, 
hej da 9 sehene Rariteten uadt Schpielverk ! (rangerar 
skåpet.) Da werden sie sehen — jroder StadlRo$tock, 
dass grofise CoUegium PhilosopkicMm mit seinen Pev- 
tinenlien, znm 2:0 diar Juriaten GoUagium amf Alten 
Marek. 

ALLA, 

Ah ah ah ah etc. 

MARSKREIJERN. 

Pro tertio — > then ^hturan Sjnteflut undt than 
berg Arrarat. 

6ÄST0IFVABN. 

Ja ja Landsmun, sätt ni pA er hatt] 
MARSKRKIJSRN. 

Si hvor tban regner then hela merek« Ifatttn! 
Femte Deten. U 



Digitized by VjOOQ IC 



G&8TGIFTARK. 

Ja ja Länsman, sätt ni på er hatten! 
HARSKREIJERN. 

Regardiren Sie weiter, tben kleine Pappa Koal 
in seinige Putsarongen, hri Er schtet på then d^ 
undt fånger fluger, — {karmar Noak) undt erTart«( 
then siste Dufve mit sin Olifelef! 
OÄSTGIFVARN. 

Ja visst är han dufven, af det här ruskvidreC 
kan tänka, också skall han väl ha till bästa i dag 
framför allt — {går till kökshrllan.) Se der Landsman! 

MADAME MÄRTA (räcker honom glasH). 
Se der Landsman! 

MARSKREÖERN. 
Pien obligirt dero Gnaden,nun wollen wiewass 
speculiren, dass war ein schenes crambamhuli, |K:h 
sjunger nu, — zo sjunge the mit, undt accompa^* 
nirer — hi ha! hej da! 



Da werden Sie seken schene säcken. 
Der Noak Er -schtet mit rothe klacken 
Er schtet undt halt Sin glas so i, 
Ah Charmantes Crambambuli! 

Cåor. 
Ah Cliarmantes &ambambulå :||: 
Er licht de safter smake ato ljttf?e ^- 



Digitized byVjOOQlC 



ITl 

Gieich in momento kamt nun then ddfve 
Then dufves skål, klang mon amie! 

CAor. 
Ah Charmantes Crambambuli :|]: ' 

(^y4nmärkes att somliga uisjunga Crambambuli oråttmh olika.) 

ALLA. 
Nej lät oss «e Noak, det var så vackert! 

HARSKRSIJKRM. 
Bejleib undt ehr, frejlicb altzo garn, alleinich 
muss allés gleich in momento ti^anspoi-tiren, undt ess 
kost Geldt« {^Andrår Representatiofi^) 

MADAMB MARTA. 
Eric Larsson, lyss efter om någon börs till, ocb 
hör efter dem ^om ska skjutsa om hållet är inne ocU 
be flickorna komma upp ner i brygghuset! 

{^Eric Larsson gdr,\ 



Scenen XL 

De/örre^ 

GlSTGIPVARN. 
Ack, Hor Märta, — kom hit! 

ALLA (till Marsåreijern). 
F4 vi se mera, nådig Herre! 

MARSKREIJERN^ ^ • « 

Hej, vi vat! — Regardicras Sie oieiMi freunden , dier 
altc Jerusalems Schumacker -^ 4a féh) er aniH me- 



Digitjzed by VjOOQ IC 



ditirt mitt s«iiien klenen Moppe, (ropar i skåpet i) 
Moppt, Moppc, -Moppe! — Dieser coriosen Moppc, 
weissen Sic wolil, er schon dietuscnd jahr gammel 
medio April efter nie scblii* 

ALLA. 
Ih släpp urn ur skåpet, nådig Herre! 

MARSKREIJBRN. 
Nein, nun scbpringt Er emellen Jerusalem luidt 
jerico. — Se hwo der djcfvel wie er schpringt! — du 
Heine carnaille! — (Ser pd klockan) bravo! — nun ir 
kleck 5 undt 3 qvarten på 6 är han in Jciico. 

ALLA. 
Är det möjligt nådig Herre ? 

i MARSKREUERN. 

Åh han schprioger som F^n. 
GiSTGIFVARN. 
Ih ge rum, låt qvinfolken fii stiga fram — kom 
närmare flickor! hrarifrån är han Landsman? 
MARSKREUERN. 
Wer ich? - - 

MADAMfi MARTA. 
Nej, gubben min menar Moppe i skåpet. 

MARSKREUERN* ^ 

Wenn Er. w»r W liten — (marquerar med kam- 
dem) — so Tar Er eiö firo^se Favorit^ J^y &siysw^H«- 
rodes Chetrarcka. 

I. QAAVQWhB» (fär sig $j^y 
•.MTti*de)iT7«lm\aå do tekå-l 



Digitized by VjOOQ IC 



1«9 

MADAMS MlETA. 
Ye den» to» Till ha locka ord i min mun! 

MARSKREIJBRN. 
Her komt der grosse Dromedarios, der hatt si- 
te begge egen på fittéme, undt öhrenen mit per- 
mission in tben finis, undt sein chabraque sehen 
Sie — ron lautern Rubinen, Camiolen undt Diamanten^ 



Scenen XII. 
Dm förra. BRIC LARSSON. 

ERIC LARSSON {inspringaHdé). 
Mor MSrta, bjällrorna höras pä isen! 

GÄST6IFVARN ((r« vUftnstrMt). 
Bjällroma höras på isen ! 

MADAHB MARTA. 
Stå intet der och titta Eric Larsson, gör det du 
ska göra och tag emot slädarna, — unnan för den 
•ch den! — Commissarien kommer, bjäUrorna höraa 
på isen! 

(finV Lensom gar oth JlicAernm skingra sig.) 



Wsml0 BH^m. iS» 



Digitized by VjOOQ IC 



i' . i ..'■.: i t :i' V r- äi'. V 
De Förra. 

k t 

^. : , f ^MjJkRSKREIJERlt ,.' ;. ; 

^. H^ ha, hej da! — ^a \yercien .Sie sehen scb^ 

ae Rariteteo. 

*MADAME MÄRTA. 

Nu ha vi Mantalsskri fningen här; — sätt pä di: 

peruken Gubbe! — ut for.deo och den, hals öfve: 

huf^ud, — • musikanter och bagage! — GommissaneD 

Lunkentuss hostar i farstun, {Jiöres kosta; göken ga:\ 

ut, ul, ut! 

HARSKREIXSRN. 

Giott beliute uns — • jach har so inge pengcr ge- 

kriegt, for . theti Represtntation af then CoU^gium 

PbUoaopicum in Rostock mit seinen pevtinentien, undt 

der kleine Moppe, undt der|[rosseDi'omedanas,iuidt — 

AlABAHB MlRTÄ {tar sin guldbrodzrade 

" '* . mös^ af gardäUn], 

N4 i 9iiaL tider, —rhtar gjorde jag af sp^els? -^ 

ja deit iir fär.dai\t, — uonan från sp^eln Gubbe! 

GÄSTGIFVARN {med peruk). 

Ge ruTv^g^rvdn^Commissarien ocb Mantalsskrif- 

ningen kommerf 

SIARSKREIJERN (^sam uppreser sig med skåpet) 

Nun komt der grosse Dromedarius! 

MADAME R1ÄRTA. 

Ut Bierfielare! — ut din pratmakareT 

(^Marskreijern springer i kull Commissarien i élårrem,} 



Digitized by VjOOQ IC 



De förra. MANTAL^-COMMISSAHIEN i^ed sin Si^iu, 

{Klådd efter forntidens bruk , m^ näsduken kring eqrvusen 

och peruken , muddar pä händerna , bld och huita sföfyel- 

manchetter m, m. Alla skakande snön af sina vintermössor^: 

SS, sfty hvad var det for krumsprång? 
• • ♦ * j ■ ' . • ' 

. ' MADAME JJIÄRTA, 

Jag mä aldrij tro alt gunstig Herr Commissaricn 
stötte sig ? 

COMMISSARIEN. ** 

Ett f^seligt tnibud; tiir all luin l^cVa, fic\ jag 
tag i väfstoln, MÄdame Märta! — - uiTi tåcle vä- 
der tror jag aldrig hvarkcn. Caplan eller jag., varit 
ote i! — • hvad var det för en luflspringare? 
MADAiME MÄRTA. 
Ah^ tan har rest, vet Herr Commissaricn^^öfTer 

hela verldoD, och. varit i Jeriko och Jerusalem och i 
Tyskland. 

COMMrSSARlElV. • .^ 

• Slså;— si göd afton Fader Gäst^fvare! ' •' 
GÄSTGIFVARN. ' ' 

■ TSgTlar mig öfver Välmågan bch ' beklagar ' défW 
hära hisktädrét; — tnä |ag skaka snön af gunsti]^ 
Cotnnnssariens cirrpiis. . ! • .. 

;• / - . ^ COMMISSARIEN {Imkandt). : » . i 
i ' Åk , 'liär 4r ibyokeii . allmoge fibsimlaidv* ^xt jag ^ 



Digitized by VjOOQ IC 



M A»AI» MAETA. 
På den der kuUerhjtUn behftfii ea liten a&it- 
lftre« gunitig Herr Commissarie ! 

COMMISSARIEFT. 
' få så, — kör pä Lasse! — hrar hår du kapp- 
iicken? — 

OASTOIFVARN. 
Stig fram Lasse! — • du står här i trSngselo» & 
mig hit Tälvise Herr Commissariens kappsäck, si 
skall jag förvara honom här inne hos Mor, pA Yif- 
stolen* 

HADAMB MÄRTA. 
Hvad har du der Lasse i kappsäcken? 

LASSE. 
Plakater och Förordningar. 

COMMISSARIBN. {vid tumlaren, mumsmr «r4 
ialar all Madoine Jtforta)* 
Bet ät* — ' skall jag säga — Mantals-Läogdcraa 
med böckren — och annotatianerna — allsköns Ijre- 
ka och välsignelse min Herr Gevaldiger och Gislgif* 
▼are — - sammaledes Madam Märta ^-- ock famäina 
anhöriga ~ och samtliga! — jag befarar att jag 
hafver stött mig emot väfstolen; — > med det asm- 
ma skall jag berätta något njtt, som jag bdrdc fer- 
visso berättas i går hos lians Nåd, kögvälboroe Herr 
Landshöfdingens kammartjenares systerson, Tilfidle 
lDspectoi*en på Bistinge, i anseende till delta kära 
kostaliga fluidum^ — ^^tt pemligen en hrSnnsp^d ta* 



Digitized by VjOOQ IC 



re i Konung[a-RiLct England bestäld för Kronans räfc- 
ning, ttt tfverka bränvin till skogarnes besparing, 
med Ikiera — och så till vida - - * > 

OÄSTGIFVARN. 

Dä bör han föras bit vintertiden. 

COMMfSSARlEN {till Madame Mirfa^: 
För allmänna Brand-Assurancens skuld ser ni 
Madame Märta men hvar tog Caplan vägen? 

LASSE. 

Ah! — han är väl någonstans. 

COMMISSARIEN. 
Än Klockarn då? 

LASSE. 
Han slungade förbi det der nja ' näringgsstället 
på landsvägen, kanske han gått in och tagit sig en 
dans, det brann ljus i alla fenslren. 

COMMISSARIEN. 
Så si - - 

MADAME MÄRTA. 
Intet annat jag kunde se i fenstret ut åt isen, 
så satt han bakpå Länsmannens rödmålade kappslä- 
da, eljest var han här i går aflons och tog sig em. 
styrkedryck här vid disken. 

COMMISSARIEN. 
Så så — nu kommer Krono-Befal|ningsman, det, 
hörs på hans klart bjällrande trafvare, eller huru 
Madame Märta? 



Digitized by VjOOQ IC 



IT8 

»lADAMK MARTA. 
Så kan hända; •— nå sft sannerligen är icke Ilerr 
Assessorn och Krono-Benillningsroan har — oeli tckt 
kar jag fält tid att Lasta påroigcsn kjortel en gång— 
och Nämndeman ^— och Klockarn — och Lpänfttnin 
äro i rarsLuqvislen j — nej nu ftr jag lof alt kbJa 
på mig litet grand — innan Mantalssrifningen bdrja;. 
{Hon gar, göken gal.) 



Scenen Xf\ 

KRO.NÖ-BEFALLMNGSMAN. De of tigt. 

KRONOBEFALLMNGSMAN (Uut jÅium\ 
Ber om ursäkt» att jag kommer s& sent» men 
man har denna tiden sä mänga förrättningar, så att 
Il varken förstånd eller glasögon hjelpa, att utfooderm 
allt, som man intet hinner med att fundera på. 
GÄSTGIFVARN. 
Stig fram, gunstig Herr Krono-Befallningsman ! 
IRO^OBEFALLNINGSHAN (fl// Cb/Ri9f/J5arr>iim- 

der det han Siitrer sig\ 
Tjenare! (7V// Gastgiftaren). Eljest har jag lang 
Mcd Assessor ! 

commissArien. 

Sä sä, — välkommen Högädle Herr Assessor! — 
stig fram och sitt, sä Hi vi sätta oss allihop, — sitta, 
tfieta ner gocT vänner! 

{Krona- Be/aUningsmmn marker.^ 



Digitized by VjOOQ IC 



IM 

GASTGIFVARN (/ dårren). 
Sorla intet der i förstugan! — ^ Krono^Befallnings- 
man fofven 



Scenen X\L 

De förre. CAPLAN. KLOCKAREN. LÄNSMAN. NÄMM- 
DEIMAN. ES KUONOBONDE, och flcre tUl Mantahikrifi 
ningen kallade. 

CAPLAN ^insinmpande). 
Det slangade bra af pä isen. 
GÄSTQIFVARN. 
Sagta, — tyst! — tyst! — Herr Magister, Kronc^ 
Bcfallningsinan sitter och lurar. 
KLOCKAREN. 
Vi ha knappt varit öfver en timma pä vSgen^ och 
jag tror mast att vi ska fä stjernklart till natten. 
(OMMISSAKIhlN. 
Välkommen, min Herr Magister! — äh! si derlia 
vi fader Nämndeman, och fiider Länsn^an, och sam- 

tcliga — våren välkomne mina vänner! 

(&7//rr sig och bläddrar i fojtper.) 
De hära ä* intet mina glasögon eller huru? 

nAmndb>ian. 
Litet gropigt kan det väl vara på sina stiUen, 
jiiin Herr Commissarie, — men tä ha vi jemn vinter 
pA denna stora ntfrkelse«*dagen den förste November. 



Digitized by VjOOQ IC 



180 

GÄSTGIPVAKN. 

Stigen fi*am, fader Lflnsman och fader NiimndemaQ! 

COMMISSARIEN. 

Stigen fram nirmare mina vänner! 

LANSMAN. 

Men för raggen i våld, jag lad' ju papperen , un- ' 

der slädd3'nan — och guniman min sa åndä åt mig, 

när jag tände pä pipan i backen, knyt in doklamen- 

terna, sa mor — • si ä' de intet horta sa mor — ttch 

nu stftr jag här med knytet oplöst och tomt. 

MÄMNDBHAN. 

Det vore bäst, fader Länsman» att leta efter dem — 

borta ner i backen vid brygghuset, der det bar ikuU 

i halkan, som ni vet. 

LÄNSMAN. 

Om jag tordes be Madame Märta om en lyck* 

ta , ty va bort mej , ä' icke papperen fork^nana ! 

GÄSTGIFVARN 

Mor kommer straxt , fader Länsman, hon gick 

bara ner i byggningen, och skulle klä sig grann kan 

tänka till Mantalsskrifningen, de ha en liten rolighet 

for sig grannflickorna ock b& har Mor oekaA något alt 

fundera på. 

LANSHAN. 

Ja, ja, — hör på fader Nämndeman- kora sku 

vi följas åt, ned till Madame Mtrta — så tk vi alltid 

låna en lycklib 

(O* ga.) 



Digitized by VjOOQ IC 



181 



Scenen XVII. 

COMMISSARIBN. De förre. 
(jCommissarien siar klubban i bordet, sätter glasögonen i ord- 
ning, Ledamöternc satta sig, Utom Krono- Befallning sman^ 
som setat förut och ännu so^er.) 

Älskeliga, Tid denna högtärade .Mantakskrifnin- 
gen församlade vänner, salutem ! 

j4llm utom ratten. 
Tyst, tyst, fä vi hwaill 

COMMISSARIBN {Itiser innantill). 
"För syndens skuld blef Adam och Eva drifne 
"ur paradiset, och Således med dem all lycksalighet 
^på jorden försvunnen; — deraf hände, att menniskors 
"barn gingo utlore" — 

(^Sorlas.) 
ALLA. 
Tyst, lyst, lä vi höra ! 

COMMISSARIBN, 

^'Gingo oppTöre vill jpg- s8ga,l:ill ett gemensamt 

^'ändamäl, att träda i samhälle, stifta. Lagar, slöjder 

"och näringar, och att till inbördes säkerhet belästa 

"sina varelser emot utvärtes våld eller förfördelande" — 

OÄSTGIFVARN (^som lägger örat till). 
Jo — selarne och slädarna ä' allt inkörda, väl- 
vise Herre. 

ALLA. 
Tyst, tyst, få vi höra! *— * 
9'tinte D€ien< 19 



Digitized by VjOOQ IC 



C0MMIS8A1UEN. 
"£mot utverles vfild eller förfördelande. — Då 
"(ör tiden älskeliga vänner, här församlade, hördes 
"ingalunda talas om några Krono-restantier — (&y«. 
fia hffarannan snus. Commissafien , sen han tagit än prii^ 
continueran) "åtminstone här i Häradel — sä myc- 
'*ket mindre som den tiden inga Jordeböcker Lc- 
^funnos till Kongl. Kammar Collegium, behörigen ? e- 
*'rificerade, inlemnade och qvitterade." 

(^Sorias.) 
ALL4. 
Tyst, tyst, få vi höra! 

COMIVIISSAKIEIV. 
"Nu har jag således här i Länet med .Högvälbor- 
^ne Landsherren och Commendeurens och min ^e- 
"niensamma Prospcctus/* (Commissarien nj^^er.) 
En röst i hopcn^ pd af^tdnd. 
Prosit! 

^ COMMISSARIEN. 
"Och min gemensamma prospectus satt Uppbörds 
pcb Taxerings- verket — ■ 

{^Ijämman och Nännideman inkomma i detsamma») 



Digitized by VjOOQ IC 



18d 

Scenen XVltt 
COMMISSARIEN. De förra. LINSMANocANÄMNDBMAV. 

LÄNSMAN. 

Jo riktigt 9 hakom vedtrafven ner vid grind — •., 

NÄMNDEMAN. 
Så lågo documenterna, väl vise IJerre, s& det var 
just en — • — 

COMMISSARIEN {cnntinu^rar). 
"Satt Uppbörds- och Taxerings- verket på den till 
''höga vederbörandesoch det aUmSnnas förmän mast spe- 
'^ciella Transumt. Rolebrod. i No V. 1794*" (Göken gni), 
ENOC LIJNKENTI.TSS. 
{^Mantals-Commissarie i tJpmlit Lån.) 
Stigen fram den ena ef^ter den andra, mine vänner! 

caplan. 

D^t Sr verkeligefi en Hignad, att se Ilcrr Coni- 
miss^rien, vid den höga ålder, SUnu uti*ustad med elt 
sådant dråpeligt förstånd, och ett sådatit liksom pas- 
sande tal, till den allmänna glädjen här i huset på 
denna dag, — så ex tempore, som man plägar säga, 
kunna uppläsa så godt som utan glasögon. 
COMMlSSAttlEN. 
ödmjuka tjenare ! 

KRONO BEFALLMNGSiMAN. 
Ett storståtligt tal. 

CAPLAN {till Krono Bejaliningsman). 
Vi ha bara rusk väder ute och derföre är Herr 
Assessorn så tung« 



Digitized by VjOOQ IC 



184 

KRONO BEFALLNINGSMAN {jemte några af 

Bönderna). 
Det var sä i fjol med , Hen* Magisler. 

CAPLAN. 
Ja, välvise Herr G)inmiis$arie, vi {& väl lof att 
börja med taxeringen , med så mänga som kunnat 
lomma hit, i detta svära vädretr 

COiMMISSARlEN {utredande sina papper}. 
Alldeles* 

CAPLAN, 
' Fader Klockare, livar har ni Böckerne och För- 
hörs-längderne ? 

KLOCKAREN. 
Här ä' alltsammans Herr Magister. 

CAPLAN (utbredande Handängarne^. 
Allt är i ordning, välvise Herr Coramissaiie. 

COMMISSARIEN. 
Må i Konungens och vår älskade Herres, R^en- 
tens namn,. dem Himlen välsigne med år och da- 
gar, vi fbretaga denna förrättningen! — hvadfir kloc- 
kan Lasse? 

LASSE* 
Jo Göka hörde ju Commissarien gol nyss bak- 
om väfstohla tio, som jag kunde tycka. 
COMMISSARIEN. 
Hör Lasse, hvar har dii Upbörd$-längdei*na ? 

LASSE. 
De ska väl vara här i kappsäcken. {Öppnar tUn. 



Digitized by VjOOQ IC 



189 

COMMISSARIEN. 

Sä så — lägg alltsammans i detta conTolutet och 
tag hit Doiaboken — nä livar ä' ni alla nu? — nä 
sä jämka er fram! — (sldr med klubban) tyst! — — 
Jan pä Snältäppan» hvad säger du för godt — men 
ie der ser jag den redeliga Fader Håkan frän Yal* 
stanäs *— stig fram, välkommen, fader Riksdagsman, 
mycket välkommen, ni lär vara nu den enda här i 
Linet, som bär detta faddertecknet af vår dyre Ko- 
nung Gustaf Adolph. 

HÅKAN. 

Xa, sedan Grandin dog vid Ekholsund, så är jag 
den enda här i Länet 

COMMISSARIEN. 

Svensk Adelsman kan väl ej högre äras, än ätt 
bira den Gustafvianska Wasen pä sitt bröst •* - - jai 
nu ä' vi sä vida komna med Taxeringen* 

HÅKAN. 

Jag häller för, välädle Herr Commissarie, efter 
mitt ringa förstånd, att krono-utskylderne böra för 
det närvarande utan tredsko utgå. Riket har haft- 
ett oundvikeligit krig, fred är slutad — > lugnet åter- 
ställt. — ^ Jag erinrar mig, hvad salig far min tusen« 
de gånger berättade om glorvördigst i åminnelse Ko 
nung Carl den Tolfte ^ hur Riket då var i våda, men 
tillika om salig Stenbocken, hvad han ntrfittade hos 
allmogen, och allestädes der bjelp behöfdes, hur tian 



Digitized by VjOOQ IC 



186 

gick upp en Yacker dag på Stocklioltns Rådhus^ atan 
pung och pengar y men när han gick ner igen. Tar 
han vik, eller rättare sagt, Riket; är allmogen intet 
nu, som dä, och i alla tider sin Öfverhet tillgifv^en: 
Således och som h varken missväxt eller vatten jQod 
hemsökt våra hyddor, ej eller man skäligen haft att 
klaga pä vahruafsätlning, Recriiteringen dessutom va- 
rit ringa, sä håller jag före, nian bör göra hvad 
man kan. 

CAPLAN. * 
Det är så svåra tider. 

HÄltAN. 
Det är så, men hur' var det i fjol; om jag mins 
rätt, så lystes taxeringen pä något senare. Mtsn lika 
mycke. Kronan behöfver, och prisad vare Försynen, 
att vi råkas här, och få inom trogna bröst Qlgjuta 
våra suckar lor en Nådig K^onung och en outtrotleWg 
Regent, som vakar för det meniga bästa. 

C0M3IISSAIUEN (och samteligey 
Ja, det är visserligen sant det, — emedlertid 
låt oss se fol, 9 — Håkan på Valslanäs upptagen lill 
8 Rrdr i6 sk. 

CAPLAN. 
' Dubbelt mot förra året. 
nÄKAN. 
Får väl det. » 
• ! OOMmiSSARlEN. 

Jatt i Snålläppan, Frälsebonde fol. ig#» 



Digitized by VjOOQ IC 



181 

HÅKAN. 

Jag skulle be välädle Herr CoiumissarUn fi an* 
draga, att efter som jag ser här för ögonen, så är 
det intet ondt utf, att väggfasta möbler enligt i8 §< 
i Taxerings-Förordningen upptagas , till och med Mor 
Märtas mössa der, och göken , till och med allt det här 
bregal och onödigheter af kransar och kronor och bråte. 

Ea del af Allmogen. 
Nej fader Håkan, det' ä' vi intet nöjda med, el- 
ler huru välvise Herr Commissarie? 

COMMISSÄHIKN. 
Hvad äggkransaina angår, så instäirvmer jag med 
fader Håkan på Valstanä^ så Tula de äro i:rao tag- 
na ffån majstängerna, och som dessa majstänger äro 
åverkan på krono-skog, och skogen således - - - 

En del af allmogen. 
Ja det är sant — • 

rOMMlSSARIEN. 
Och skogen således är ett Regale, sa är en sådan 
äggkrans föga mindre att anse än ett Crimen laésae 
Majestalis, som Lagen /6äger. 

En del af Allmogen. 
Alldeles. 

COMMISSAKIEN. 
Pro secundo — Ett sådant majstångs (allande, 
borttager \^sst öfver hela Riket räknadl,stna miatft 
femtio dagsverken, som i det stället borde användas till 



Digitized by VjOOQ IC 



188 

oländig jords upptagande, äfdimnuigar»has(brhör ock 
reparation å Caplansbjggningen. 

CAPLAM. 

Drftpeligen taladt. 

COMMISSARIEN. 

Således meo Toto, upptagas kransarae i taket till 
4 daler silfverniynt, eller något mera i anseende till 
onödig tidsspillan med deras uppsättande m. m« h vad 
3:tio Madame Märtas mössa och göken angår så nämnas 
de intet i Beyillningen. {Göken höres^ slår med kbtbban^ 
Jan på Snåltäppan y livad säger du för godt? 

FRÄLSEBONDEN JAN. 

Vi ha långt hjem yi, och usliga krettur. ha \\ 
och intet jen tapp hö i skrindan , och herrskapet ä' 
som krettra usligt, vet välvise Herr Commissarien , 
tacka vet jag att sitta , med forlof på krono-hemman , 
Te hört mej som inte tror, om Nådig Patron kunde 
ita opp hästen» så skonte han inte tomma skrindan « 
det sa' jag och Jan Olsson mä — men det ret väl hin » 
hvad ni står och glor på alla menniskor, och lyfVar 
på peruken» Fader Gästgifvare och annoterar i plån* 
boka» dessutom har ni intet så god renomeija om 
tr» allt sen ni var Gevaldier i Stockhohn, ret ni det ni! 
COMMISSARIEN. 

Och alltid grälar ni fader Jan Olsson, och dess«- 
utom hör han intet hvad ni säger. 



Digitized by VjOOQ IC 



189 

FSJiLSBBONDBN JAN. 
En Gevaidieis som är tlöf, UeiT Coiuniksaiie, är 
sä mycket argare skälm. 

CAPLAN. 
Jag skall säga dig min redlige fader Jan Olsson» 
du har del felet att p5 alla ställen grälar du, sä ¥9r 
det sist pä auction. 

COMMISSARIEN (med klubban): 
Tyst/— tyst! 

CAPL\N. 
Men di hära ä' intet mina glasögoa, de hära ai* 
Klockarns. 

KLOCKAREN. 
Nej mina har Commissarien, och de hära W 
Rättarens pä Säfstaholm. 

COM MISSA niE!V. 
Tyst, tyst — vidaie god' vänner. 

GÄSTGIFVARN (gläntar i farstugudörnn^ 
dtr mmikanterna infone- 
rn ntanfiihe). 
Sorla intet mina vänner, det är snart slut med 
Taxeringen, så få ni spela, sä länge ni vilja. 
COMMISSARIKN. 
Nä fader Jan pä Snåltäppan, hvad har du för 
godt att andraga, jag finner af Taxeringen , att da är 
upptageii till 5 daler I7^öresilfvermynt — vill jag sä- 
ga a5 daler i3^ öre silfvermynt; — de hära glasögonen, 
göra alltid siffrorna mindre. 



Digitized by VjOOQ IC 



IfK) 

FliAl.SBBOiNDEN JAfT. 
Hans nådy Baron, har för oskäligt föK oss in i 
Taxcringer. 

C0MMIS8AIIIBN {sirU-r pa KroM-Bcfattnin^munX 
Herr Assessor! 

FUALSEBQNDEN JAN. 
Vi fö väl se våra Debets-listor. 

CAPLAN (rncker sig öfuer bordtlV 
Här ha vi convolutet, välvise H err ConimissEine, 
med Förhörs-längderna. ' 

. . COMMISSARIBN {pied Caplan irssehauy 

Förhörs-längderna — > Sä så — ja stick man in 

defi i convolutet, så många som Herr Magistern kan 

ha i commission, kan jag tänka efter vanligheten. 

FUALSEBONDEN JAN. 

Om jag för lof att vani näsvis, så skall jag heratfa. 

En annan Bonde i högen. 
Ju, det ska jag ock berätta, att den dara förhöj- 
ningen pä contributionerna vid Riksdagen, är så tiH 
vida förböjd, att sista utsädet blef. intet sådt Mi- 

cht>lsmus/Min. 

CAPLAN {bläddrande i Kr i kloaken). 

Ful. 190. Herr Commissarie. 
CÖMMISSARIEN. 
Fol. 190.^ — Jan i Snåltäppan, stig fram! — hu- 
ru många barn har du f 

FRALSEBONDEN JAN (fanAspndä). 
"' £tt - hundra nittio. 

{^Alla mumla ock skraUn.) 



• Digitized by VjOOQ IC 



191 

CAPLAN (till Commiisarien \ 
' Det var Fol. 190 ban förvillade sig pfi i boLen. 
{Caplan öfuer stolkanten till Frälsebondcn\ - — Hör Jan i 
Snålläppan» har du glömt den åw gula kon» som du 
lofvade mig i likslol efter hustru din, som gick på 
lingängen. 

rOiVlMISSARIEV. 
Tyst — tyst — stig hit Herr Magister med För- 
h(Mslängderna ! KCaphin stalLr öig bakom Qmimlssanen:^ Uol) 
Soldaten Lind, vid Haga grind — fol. 72, 

ALLl. 

■ 

Åh! han är sä fattig, sä han intet Lan betala. 

En Bonde i höften. 
Och dessutom sä begrofs han tre veckor för Ad- 
ventet — det vet fader Klockare. 

En annan Bonde* 
Dessutom står han under Förmyndare. 

KLOCKAREN (//// Grplan). 
Jo, det har sin riktighet om Herr Magistern slär 
upp fol. ^4- 

CAPL^N (blrJdilrande). 

Fol. 74 — 'Ajskedade Ryttaren vid Fälsbro Compag- 
nne Lind, afsomnad Allhelgonadag i förräret och jord- 
festad med skott. 

KLOCKARN. 

Det var i s\n ordning. 



Digitized by VjOOQ IC 



) 



192 

CAPLAN {blå(Idran(te\ I 

FoI. I — Eric Maltson i Lilla Vreleti annolerad rt 

brönvins-förbud- 4k 

KLOCKARN. L 

Hav sin riklighel, - |^^ 

COMMI^SA^UEX, 1^, 

I?å Jan Olsson i Snalläppan fol. igo, buru män . 

ga barn har du lill anteckning? 

FRALSEBOiNDEX JAN. 
En Dotter. 

CAPLAv. 

Nå b var är bon? 

I» 
F«ÄLSEBOiM)EN JAit. j 

Hon tjcnar för coufardi bos en Sjö*C<iplen i Stork 
bolm pä stoia Varfvct. 

COMMISSAKIEN. . \ 

Så så — bar du äftnu flere barn? 

FKÄLSEBONDEN JAN. 
Ja » välvise Herre, en dotter. 

COMMISSAUIBN. 

Nå b var är bon ? 

FftlLSEBONDEN JAN. 
1 grafven. 

CAPLAN {lanKspiiJiiy. i 

Ocb ingen likstol för kon. 

COMMISSARIEN. 

Nå ridare, bär är ingen tid att s6la borU 



Digitized by VjOOQ IC 



Jftg ftf i .«diiijokbet M4r»gfi» att hir Jktp gan* 
ika Ql «f vederbckancle» s^m ingifVit sina förtecknin* 
gar, och Jiästan alla befinnas absentes, oaktadt af- 
kunnade pålysningar, enligt Konungens Befallnings* 
liaf vandes höga ordres; men det lär vara för detta 
elaka yrvädrets skuld — förmodeligen •^— 

. COMMISSAEISN. 

I Förmodeligen. 

LANSMAN. 
t Hvad den teken anbelangar» så få vi väl lof in- 
nan vi skiljas åt» att tänka litet på Kronan gunstig 
Herr Assessor. — * * 

KKONO BEFALLNINGSMAN. 
Hvad är klockan? 

LÄNSMAN. 
— Ty kronpn» ser Herr Assessorn^ skall ha sitt» 
och derföre skulle jag anmäla angående Restantierna» 
och huru vi sku bete oss» sen ingen frfiga blifvit 
väckt, om de riktigt influtit eller ej» och hvem som 
betalt eller ioke betalt. 

KRONO-BBFALLNINGSIltAN (gäspande). 
Ja» ja — fryser dot på till natten» så slita 
vi ond t på hemvägen. 

LÄNSMÄN. 
Ja, hur ska det bli nu då??? — 



Digitized by VjOOQ IC 



m 

Panta dem ötf» hoivuå, ta torrt grytor, bonl 
och bänkar, Mlj 4otlå oeh vrSk io^B på aoctioa 

CAPLÄN. 

Det sISger Lagen. j 

LANSMAN. 

Men anbelangande den här kutr jggi|^e krymplio* 
gen med skåpet pä rjggen, borde den inte tas opf 
i Taxeringen? 

COnBffSSAfttEN. 
. Låt honom stiga in, fader GitatgifTare. 

{Dörren åfprnasSy 
LANSMAN. 
En så'n sata bör visst taxera», som går och 
trampar Kronans väg och lunkar hela Häradet ijgenom. 



Scenen XIX* 
MAaSKSJEIJEEN. De förre. 

COMMISSARIBN Oitt Caplan\ 
firad skall man kalla honom Herr Magister' 

CAFLAN. 

3ignor, 

COMMiaSiARIEN. 
3ignor! hyad kan ni fortjena med det der skå- 
pet (clier lådao? 



Digitized by CjOOQ IC H 



IfÄRSKREIJERN. 
t\>rtjeiie dero Gaatkn, em paketolle, wean ich 
jco in Njrrtoperg» od«r in Lupiich öder a» Fiwikituck' 
aia Öder w&r«» ess yräi^ vrass andvs. 
IJLNSMAN. 
ye.den^ ba« hel;er Anders som jag. . 

COMMISSARIEN. 
Signor!!»* 

HARSKREIJERN. 
Déro Grodden ! ! f 

(JdMMtSSARIl^. 
Utät h(tt Signor?' - 

lIlRSKREIJBRJf, 
Ich wonr zo in Europa, Asia, Afrioa undt Ame- 
rica undt Polonena. 

fJOMMISSARlBN (tiff saOUiigii). 
Kan s&Iedes intet taxeras. 

ALLA ipid hrdet). , 
F4ri;å, ar gå. 

MARSKIIElJEiUf. . 
Atiés — Atiés — . 

(GaV.) 



Digitized by VjOOQ IC 



196 



Scgwn XX. 
UADMåK MJUITA (högitdsAiåddmeä t^$éULmöud).De/äfre. 
MADAMK MARTA (med parapluty 

Husch tåcke varga>-Ti<)er, snön går hela qnxie- 
ret öfver brygghuset. — Néj, Herr Commissant, nu 
^r det visst aftonvards^ dags. 

GQMHISSAaiSV, 

Ja, god' Tänner, som det är s& dags, sä Ql ^QpP~ 
skjuta till en annan gftng me4 Mantalsskiifningen. — 
Nu lär ni väl roa er i afton , kan |ag tänka, «fter 
vanligheten, som i (|dL 

MADtAME MlRTA. 

Ja vi ha tänkt, om intet Mantal8skrifiiiii|eD ^a- 
rit här utlyst till i då^; a/tt ställa till en liten rolig- 
lighet i afton^ Gubben min och jag, odi våra gv%m&- 
qvinnor, som tro åJtt nere i byggningen, ha imat 
dansa hela natten; det ä' så godt som en gåag" om 
året, att vi göra oss lediga och glada, och det Sr 
på vår nådige unge Konungs födelsedag och min 
bröllops dag för öfver 3o år sedan. 

C0HM13SARIEN. 
Så rätt , Madame MärU — så rStL 

MADAMS MÄRTA. 
Fort, skaffa undan bänkar och bord, och väfstohl 
och spinnråckar, lådor och skräp, så ska vi ta oss en 
dans, och musikanter ha vi nog. 



Digitized by VjOOQ IC 



19» 

NÄMNDEMAN. 

Med förlof» välvise Herr Commissarie och sam- 
telige här vid Taxeringen, — hör på, jag skall be- 
rätta er n&got nytt, som ni kanske intet hört ialas om! 
MADAME MÄRTA {afsides till Commissarien). 
Tyoker Herr Commissarien mera om smörsäs pi 
aboiTe? — 

COMMISSARIEN. 
Biafbia, Madame Märta, hör god' vänner, lät oss 
sätta oss! — Lasse, tag hit glasögonen! — Stig fram 
fader Nämndeman! 

NÄMNDEMAN. 
Jo, jag har fält befallning af välvise Arshöfdin- 
gen, att säga till om Extra-Ting, och det till thors- 
dagen i nästa vecka. 

MADAME MÄRTA (a/sides till Commissantn). 
£ller ska det vara persiljesås? 
' COMMISSARIEN. 
Och det i täcke väglag. 

LÄNSMAN ijramstigande). 
Ja, der kommer en sak före, som skall vara myc- 
ke vidlyftig, om rätten skall ha sin gång. 

COMMISSARIEN. 

» 

Huru? — hur kan det hänga ihop ? '. — 

NÄMN»EMAN. 
Den saken lägger jag mig intet i, y faster ögonen 
pd Madame Märta) men så mycket vet jag — ni kan 



Digitized by VjOOQ IC 



11» . J 

säga resten sjelf Mor Märta, ty hela d«B eumtionen 
adgår er &jelf mast, Mor Märta. 

LÄNSMAN. 
Syttda, hoti är litsam grinda, bonr slår efter bå- 
larue, val vise Herr Commissarie. ^ 

MADAME MÄRTA {tiU Gast^/pom). 
Är det icke som jag sagt dig tusende g&Bgeri 
alU är för dina utförskummade mutors skuld. 
GÄäTGlFVARN. 
Hur sa ni -^ tyckte mej Mor Härta? 

COMMtSSARlEN. 
Huru, hvad hör jffg, skall det bli extra Ting öf- 
rer det att man tar mtrtor? tftcke har jag aldrig hört, 
fadt jag Mjt med så mänga DomhafvBnde 6om lAg- 
läsare här i Länet nägra fyra tio år; extra Titig dxst 
ju alltid fbr öppna dörrar mina ränner, <>ch om nå- 
gra accidentier vankas, sS bör sådant ske emellan 

fyra ögon. 

MADAM£ MÄRTA. 

Åh nej, ser Herr Conimissarien, det är intet sä, 
utan det är sä, att nu stär del så till, serHei-rCom- 
missarien Lunkentuss, så att dotter min Jbrlt pft far 

fiin, och låtit muta ag så att kon fått • 

{^Göéen gaL) 
COMMISSARIEW 

Så så — jag förslår. 

MABAME MÄRTA. 
Ja, det vet jag viset, att jag gråtit h&da atina 
bänder fulla, och ingen dans skall det bK 1 i|täll •- 



Digitized by 



Google 



1Q9 

COMMISSARIEN. 

Grät inte, Mor Mirta, Kronan behöfver folk^cch 
flickorna behofva gossar. 

0Ä8TGIPVARN. 
Gråt inte, kära Mor Märta, nu hålla de som bäst 
på att stämma violerna. 

MADAM E MÄRTA. 
Gunstig Herr Comraissarien , som är en Lagfat^en 
och förståndig Herre, var sä gunstig och tag den sa- 
ken om händer för dotter min, jag har redan laggt 
fyra tjog ägg i slädan. 

OÄSTGIFVARIV. 
Välvise Herr Commiisarien , sä mycket |ag för- 
står, förstår intet Mors mening rätt, det är bara att 
agera fullmäktig emot den der dufliöken — {utpekar 
Eric Larssari). 

ERIC LARSSON. 
Åh kära Mor Märta gå och lägg £r, hradärdet 
vardt att göra mera spectakel i afton, vi ha en god 
dag^i morgon, då få ri tala vidare därom. 
COMMlSSARIEv. 
izy nu ha vi setat sä länge, så det är dags 
att tfpätma för slädarna ; men der kommer åter eo 
fesande. 



Digitized by VjOOQ IC 



200 



Scenen XXI. ^ ] 

De förre. EN RESANDE. 
DEN RESANDE. 

Se god afton! ^ 

MADAME MÄRTA. J 

Hvad fier jag, skall jag tro mina ögon rätt, sUg 
fram Herr Handelsman! 

COMMISSAUiBN. 

Samna tjenare min Herr HanJelsman. I 

DEN RESANDE. ! 

Madame Märta och Fader Geyaldiger^ jag ser 
ingen annan utväg i detta svära vädret , än att ligga 
q var öfver natten; men hvad bon ser gi*åtögd ut 
Madame Märta. 

MADAME MÄKTA (med en snyftande Uämmay \ 

Åh, det yrar så nere vid brygghuset, sä att man J 
har vädret bus i ögonen. — Emediertid skall jag be- ! 
styra om att lådor och packkistor ska bli inburna. — 
Ut Eric Larsson, din olycksfågel! och tag emot Herr 
Handelsmans saker och bed flickorna komma in. — 
{Dörren öppnas,^ Unnan för dansen — ur v&gen — 
Silfverkannan fram — tappen ur tunnan — bara dan- 
sa och calasa. — • \^Bo;idJlickorna inkomma, som beskåda» 
Marskreijern, nu höqtidskladde , och taga den ena ef tet den 
andra i ringen. Da det ena paret dansar i ringen , sjunga 
de öfrige coupletter.) 



Digitized by VjOOQ IC 



aii: 



MADAME MÄRTA. 

Fast vara skullar, tjäll och tak, 

med frusna väggar nedluta; 

Och fast vid brustna isars brak 

De sn&la vargarna tjuta. 
LikfoUt vi alla i vårt lugna ba 
Yirt varma hjerta Kungen anförtro. 
Och , Gud ske lof ! att med frid och ro. 
Vi deUa året snart sluta, 

iV.o 2. 

OÄSTGIFVARN. 

Mor Märta, upp till lek och dans. 

Vips lustigt sväng dig min, (lUinma! 

Nu rörs ej mera en blodig länts 
Och ingen larmande trumma. 

Emedlertid hvart minsta andedrag: 

Välsignar Gustafs milda b jer telag; 

Och hvar mans niding båd' du och jag 
Om vi den bönen försumma. 

Nio Z. 

MANTALS-COMMlSSARirar. 

Som tr&U och' gammal Embetsman, 
Jag* si%6n rött kar att ajiinga; ' 

Men denna qyiil, sA godt. jag kan. 
Jag öffqv hjcrta och: langa» 



Digitized by VjOOQ IC 



Må Himlens Änglar der na ki|net r&r, 
Kringhvärfva Gustaf i lian^ fidla spår; 
Vi Önska Kupgen.ett godt B3rtt år! — 

I ring -^ så golf v^t skall guppu ^ 

N;o 4. 

BONMRÄNGEN (tom tår Ungderna acj 
Så Gud Ae lof ! nu Ha vi frid^ ^ 

Och inga värfiuDgs plakater; 
Vår Konung räddad or eld och strida 

Och hemma våra Soldater. 
Nu skola våra röster gladeligt 
Från oss till Barnabarnens sena stig. 
Vår store Konung, upphöja Dig 

Och prisa Dina mandater» 

pf:o 5 &; 0. 
CAPLAN och KLOCKAREN. 

Duo (med Silf ver kannan^ drickcmdey 
Trött af calaser på calas, 

Juhloset sitter i pannan; 
Och vi, vi två, så troget dras. 

Om första taget i' kanMil. ^ 

Dock lika mjvket, fkst vår tid är <1år, 
Ljckönskom af hvud kfcrtåt ömt iäripåt. 
Vår gode K/onqiig, ett gbdt aytt åt r^ 
Drick ur, och ge ktgca Miwfi 



Digitized by VjOOQ IC 



MS 

LiKSMAN. 

- N:o 1. 
Fastän i blåsten med snögäd batt. 
Jag kort båd* sjöar och yikar; 
SSl är mitt hjerta varmt och gladt. 

Och ingen ånger predikar. 
Hvad skall jag sjunga? — skröplig man och tung; 
Sjung Klockar' far, som sjunger bättre — sjung! 
Vår nådig Konung han är en Kung {Klockarn 
Den främsta bland sina likar. X^j^^^S^r med. 
N:o Q. ' 
NÄMKDBMAN (som tår Uppbörds läng^ 
derna i en läder kappsäck , 
litet beskänkt). 
På Kronans vägnar dansar jag» 

Sen uppbördsstäniman är sluten; 
Och Gud ske lof, att denna dag 

För Kungen ej är fbrsuten. 
Sen fridens frukter Svea lyckligt ser. 
Kan ni och jag väl gifva litet mer: 
Den Svea Konung ej hjerta t ger, 

Den har jag lust slå på truten. 

N:o 9. 
EROiXO-BEFALLNlNOSMAN. 

Sen man att skrifva ej kan se. 

Är roligt vännerna råka; 
Din skål nu Bror Gästgifvare, 

Och derpå ut sen och åka. 



Digitized by VjOOQ IC 



204 

M«n som det gamla året -snart föi*g&r. 

Så önskom Kung <)ch fosterland godt år, — 

Hörsamraa tjenare! I! jag nu går. 

Att med Landshöfdingen spraka. 

N:o 10. 
FRÄLSE BOiNDEN. 
Hvad Herr Assessorn talnr räU 
Det må jag lijertelig röna, 
Sem sväller snart — • Gudnås, ihjäl 

Och äger knappast en höna. 
Om alla vahror foilo lägre i pris, 
Sä blefve Svea land el t paradis; 
Nog är vår Kung bäd' god och vis, 
{Chvrus af de Jlcite och Eric Larsion sktiket' pd bänien^) 
Men illa de honom lönn. 

A;o II. 
EN KRONO-BONDE (mrd Faddet tecknet). 
Nog kan ni tänka denna dag. 

Min glädje öfver all måtta; 
Prins Gustaf Jdolphs Fadder jag, 

På IIerrda'n sjutti-åtta. 
Jag stod lians Majestät ej långt ifrån 
Välsignade Försynens dyra lån; 
Välsigne Gud både Far och Son — 

Mitt hjerta älskar sig blotta. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 







> 



M 









^ 






Sobscriptions-prisct . 
BoUids-prUet 



B:co 1: 6 %\. 
» 1: 20 „ 



GÖTHEBORG, 



^i^ff 1838. $f-gi»i 



Digitized by 



Google 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC i 



r 



Digitized byVjOOQlC 



Digitized by VjOOQ IC