(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "DelaGardiska archivet, eller Handlingar ur Grefl. Dela-Gardiska bibliotheket på Löberöd .."

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 




600077974/ 



\ 










^^r7 ^-^ 



Si-- :' 

_Ov«iIy-> ^i^^ g.^^ ^,£^ 



ll^l 







I 



eller 



Handlingar ur Grefl. Dela^ 

Gardiska Bibliotheket 

på Lbherbd. 



SEXTONDE DELEN, 

innehillande 



Handlingar och Upplysningar 

K. Fredrik Vm regerings-tid, 

jemte ftl BIHANG, 
upptagande (i utdrag) 

Originalskrifterna från Medeltiden 
pä nämnde Bibliothek. 






/ ■»» 






•^ ..^ 

.r ■' . ■• v 



Jf. Witftiuttn. < . y v^^ 



Lund^ 

frfio Lnndbcrgtka BoktijdcMit^ 

1848. 



5 



\hl 



A 



^'? \ 



J 



Facairoilierna : 

N. 1. Herr Sune i Gammalkil. Prof på ett andligt 
sigill och handskrift från 1361. R 166. 

N. 2« Bisk. Jöns Pehrsson (Stabbe) i Åbo. Prof pä ett 
Biskopligt sigill och handskrift fr. 1368. P. 166. 

N. 3. Bisk. Magnus Tavast i Åbo. Prof på ett Biskop- 
ligt sigill med adligt ättevapen samt handskrift 
från 1418. P. 184. 

N* 4. Höfvidsm. Jössc Eriksson i Westerås. Prof på 
ett adligt sigUl. Korset mellan hornen torde anty- 
da, att han dä redan ställt sig i förbindelse med 
Wadstena Kloster. 

N. 5. Handskrift frän Drottn. Philippas tid (1425?) P. 
186. 

N. 6. Handskrift i DelaGardiska postillan. nThridia 
sunnadaghen ifastonnen är i originalet roi//, lik- 
som EniinEn mann .... Men y^dhelika gcele war^ 
dha. Ame(ny^ — slutet af predikan pä 2:dre Sond. 
i Fastan — saiiil 9M> man kom for Jhm (Jä[su]m) 
som qualdit tff di€Bfleno{m) oc99 är svari. 

N« 7* Årtalets teckning 1970. (Anno domini mille- 
simo trecentesimo sepluagesimo) P. 168. 

N. 8. Årtalets teckning 1508. (Anno Domini 1^ mille 
octavo) ij betyder 1^ i Skånska kopebref o« d. 
från denna tid. Se p. 215* 

N. 9* Årtalets teckning med s. k. arabiska siffror 1521, 
dä andra lat. bokstäfver valdes, som liknade des- 
sa siSror. (i P Z i). Jmfr. med 1486 och 1504 på 
grafstenar i Ups. domk« 

N« 10. Årtalets utskrifvande 1372 i Tyskland P. 169. 
Tillsalt pä det man må kunna jemnföra band- 
skrifter från Sverige, Tyskland, Finland och Dan- 
mark från 14 — 16 seklerna. 



(o: i 1 1 

jgittonbe i^efiilet^ b. i^tietnman 






(JUöftrCrttt! 



•■^å det bref, hvari^enom Du tiilegnat m\g 8verige$ 
LUteratur" och Komihitioria^ önskade jag kunna sva- 
ra med tillegnan af ett lika förtjenstfuUt arbete* Men 
dä detta ej kan ske, underkastar jag mig' hellre för- 
ödmjukelsen, att betala 99en hel mark guld med en 
half mark guld och en half mark- lera>s än jag 
lemnar obegagnadt det tilll^lle, som först erbjuder sig, 
att offentligen aflägga min tacksamhet for en dyrbar gåf- 
va, hvilken Du pffentligen laggt infBr en jemnlikes ö- 
gon, I stället för det gamla bruket att lägga sina arbeten 
ned för en Maecenats fötter. 

Ett decennium är snart förflutet, sedan jaff hos en 
af veteraneme i vår litteratur efterfrågade h vad den te» 
ges in herba hette, som tecknade sig L — m i Littera- 
tuTi-foreningens tidning — en signatur, som då väckte 
lika hastigt som hedrande uppseende* Så snart jag lärt 
känna ditt rika snille, din utoredda lärdom och för- 
, Tånande arbetsförmåga, i förening med en utmärkt 
stilistisk talang och detta allt värmdt af en inre glöd, 
som ej skulle tillåta Dig någon hvila, förande känn- 
baraste bristeme i vår litteratur-historia vore afhulp- 
na, och dessa dina förtjenster beskuggade af sädane 
fel alleqa, som kunde afläggas, började jag, som un- 
der högst vacklande helsa sträfiiade att — stundom 
med correcturarket pä sadelknappen under en socken- 
buds ridt — fullborda hvad som under bättre krafter 
och pä ett Bibliothek begynts, ändtligen mera rådfrå- 
ga min bristandt förmåga, än det aUmftonai behof af 



( VI ) 

penbart oriktiga. (Ännu barnsligare smicker mot Stu- 
rame var, gtt förklara dessa 3 sjöblad vara den sön- 
derplockade 4bladiga rosen hos Edsväri-släglen och kal- 
la Algot Brynjolfssons Törfäder och ätt för 99de gamle 
Stnrar*')) Uppenbart orikttgt måste det vara, att det 
i 2:dra D« p. 242 — 43 uppgifves om Mat9 Kettil- 
mnndsfon^ alt han dog 1334, men var Capitaneus ca- 
stn Aboensis 1347 (qvarstår i 3 upplagor), om det 
och ej ännu är niveåt^Yi%it\\\\åxkAefi McUs KéitUmunds- 
9on, som förde Lama-vapnet anträffad 1299—1326 
(eller, enl« Geijers gissning 1336) och som var Capi- 
taneus todns Sveci8e,>9 var den samme som den Mats 
Kettilmundssan med Tre Rosor^ först anträffad 1322 
och möjl. ännu 1347 CapitaneusCastriAboensis« Uppen- 
bart oriktigt måsle det ock medgifvas vara, när i 2:dra 
D. p. 486 säges, att Thord Bonde Petarssou till Bord- 
sjö, som begrofs i Wadstena 1412, var g* m. Kath^- 
rina. Riddaren Ulf Paulssons dotter från Norrige, hvil- 
ken blef tillika med sin fader begrafven i Wadstena 
kloster in die b. Ansgarii, således icke med Katharina 
UlCs dotter Roos, hvarvid citeras Diar. Wadst. helst 
den, som uppslår nämnde ställe, finner att läsa: £o- 
dem anno (1415) in die 6. Ansgarii Ep, & Conf. se- 
pnltos est hic nob. vir Dn« Ulpho Joansson, miles de 
Norvegia, cum quo etiam fHia sua Dna Kaieri- 
na relicta dni Thordonis Pelarson militis de Bord'- 
sjö pariter seputta est. 

Riktigheten af Diarii uppgift bestyrkes sedan 1832 
af DelaG. Arch. 111: 97, der man finner, att Thord 
perssoiis (Bonde) dotter Jung^fru Märta ärfver Nor- 
ska Konungen Håkan V:s dottersons son Ulf Johans- 
son (Roos till Ervalla) såsom sin morfader. ^) 



*) Ilade rättelse i tide skedt, enligt graf stenen i Waäti. 
öfver nämnde Ulf Johanssons andra niå|, den illa beryk- 
tade Jösse Eriksson, hvars af ritning fins å Riksarchivet, 
så hade ej Hr Jahn i sin Danmarks polititk-Militaire Hi* 
åtorie under Vnions-Konf^erne^ med v^Stjernmansbeskrifn. 
i Uöfd. M. af nämnde Jösse Erikssons vapen (att han gift 
JÖAse Eriksson 2:o med en Katharina 8tensdotter, oak- 
tadt hans oymphia BrigUta Vl/idoUsr blef hans tak«,ftr 



( VII ) 

Ej synnerligen fSrborgad efter Tibells utg. af sin Rid- 
darlfingd98}iies den oriktigheten ha vaHt, der i H« M. 2 D. 

S«364 HeMHk Erihton Bitze till Nynäs (säges ha fört en 
åt^ men det ftr väl tryckfel för £oci^),uppgifves vara 99kal- 
lad den gamle Hr^ Henr. B. för den höga och ovanliga ål- 
der han nådde,död 15^^, gift 3:o med Anna Tott, som dog . 
1549.» Ty då Tibell visat, att Henn B. anföres så- 
som väpnare redan 1420, synes del vara nog skäl att- 
befara ett misstag, när enkan säges lefva 130 år efter 
det mannen trädde fram i det allmänna. Henrik Bit- 
se den gamle kallades så till skillnad från en yngre 
Henr* Bitze. Den förre var en Pettenson^ Yäpn« 
1420. Ridd. 1441-^7; den sednare en Erikttonltgm. 
i N. FinK Väpn. 1487- Ridd. 1497, dod 1506, g. m* 
Anna Tott, "t* 1549. Bland uppenbara oriktigheter anse 
Vi oss knnna föra uppgiften i H. Al 2.276d399,aU 



förut af andra anmttrktj i den ena handen och ett sigill 
ur L^ingebekska samlingen i den andra, sökt det vigtigaste 
skälet för att skänka Svefige den s. k. ''danske'' höfdin- 
gen, såsom en Svensk ädling, sannolikt en son af en Höf- 
Tidsman på Stockholm (1380 — Jaha skrifver dock 1480) 
Erik Jacobsson, som förde en Stilk med trende Blade^ (r, 
Stj* tillskref dock J. E. 8. en stjelke med 2:ne blad på 
en bjelke trers öfver skölden). Men den v. Stjernmanska 
beskrif ningens bristande noggrannhet kan ej undfalla den 
första blick på monumentet. Den som har Kongl. Not* 
duke Oidskrift-SeiåkapetB Aarsberetning 1839 och rill på 
pelaren i Westerviks kyrka i Jutland betrakta löfverket, 
skall finna aldeles samma ornament, som på bjelken öfver 
Jösse Erikssons sköld, med den skillnad allena, att det a- 
riga S(^), som utgör bjelkens ornatus damascenus, här 
blott i börjaq och slutet har sitt löfverk. Bättre synes 
Danskt adligt Lexicon kallat något slikt raitiba, då en Petrus 
Soop, boende på Jutland, 1343 säges fört en dylik på bjel« 
ken tvers öfrer sin sköld. (Kanske var det blott initialen 
i Söop el. Sapi.) Det är nemligen visst, att Asdal på Jut- 
land först efter, men strax efter Jösse Erikssons död blef 
ett Banneregods, att den Banneir, som då blef dess egare, 
▼ar gift med en Johanne Sapi eU Sopi, och ätt som nyss 
nämnts en Petrus Supi el. Soop — alla på Jutland —för- 
de 1343 en sköld med eti tverbjelke och något der öfver,8om 
kunnat kallas ranka. Åter upprepas: intet klander mot de 
berömlige UtggJ Blott maning till rättrisa mot oss obe- 
rdailige. 



'• 



( VIII ) 

iaH Tar den Etik TtAt (med S^embåten), som var 
R» B* 1434 och då hörde till oppoutionen mot K. E- 
rik, hoUhen kunde V0ra g* m* Anna Gille (af ^^Noraka 
GylleroYenn). I visan af Bisk. Mila Hermansson, som 
dog 1391, uppgifves hon såsom den Erik KettHison 
Fukei *) (med hjorthornet) maka, h?ilken var en af 
anfiSrarne vid Falköping niot K. Albrecht och som be- 
grofs i Wadslena 1396. Och orimlighetema hopa sig, 
nar v. Stj. låter den Erik Pnke,(Kettils6on) som varg. 
m* Anna af K. Håkan Gylles slägt, och som var Rid- 
dare redan 1347, vara ej blott den Erik Pake (en 
Nilsson), som af Engelbreckt sattes till Höfvidtmam 
på Korthofm^ och hvilken ju Carl Knutsson lät halshug- 
ga 1437, ntan ocksi densamme som en Erik Puke (en 
Pedersson), som uppgifves ha varit 1440— 43 R* R« och 
Höfvidsmao pfi Korsholm, hvilken 1443 gaf gods på 
Öland till Nådendai (hfir år väl Rhyzelii Monasteriologi 
källan, men der står blott (s.h.t.)J?rt% Puke och Aland.)^ 
Genom Diplomater* Sv. n« 1192 var det efter 
1834 allmhnt kunbart, att gissningen, det Suno Siks 
fader, enligt grafvård?n i Wreta, skulle vara Konung 
Sverker, (det måtte nu ha varit den äldre eller Jrn- 
gre), måste vara uppenbart- origtig, ehuru åtminatoue 
ej vederlaggd i Hdfd. M. I: p. 272, der Suno Sik än- 
nn förklaras såsom svärfader åt Magnus Minnisköld 
fll96), ehum den ende Suno Sik, wi torde känna, 
(gejiom ofvan citerade urkund, också skrifven i Wre- 
.ta) först hundratvå år derpfter synes till,-— ett miss- 
tag i chronologien, jemnförligt med det vanliga hos 
nästan alla, att sammanblanda den Håkan Jons- 
son (af Ervalla-Roobcrne), som 1388 afsade sig, såsom 
K. Håkaii V:s dottersson, arfsrätt till Norska Kronan 
till förmiln för Drottn« Margareta* med Sv. Riksmar- 



^) Wfil tager t. Stj.. hans Pukehom för en vtag», mfsn har 
förtjensten af att skilja honom Marsken, som var Ridda- 
re redan 1347, frän Brik Kettilsson (Wase) som icke rar 
Marsk och som blef Riddare 1371; men det har ejhulpit, 
att ej indå våra bäste häfda-forskare fortsätta, aU låta 
en Wa»t grundlägga den Catmar Union» som en Wase o- 
vedersägligen uppnäfde. 



( IX ) - ^ 

skm Håkan Jontion (Lima) tom beseglade bref re* 
dan 1297, och hviUcen man ger arfarätt till Norska 
Kronan, genem att förklara honom, såsom son af K. 
Magnus Smeks dotter, Ai^a eller Asa, Tara Norriges 
arfvinge. I Hofd* M. I: 213 låter ▼. Stiernm, denna 
Fru Lama, K. Magnus ILs dotter, heta Anna och upp- 
bygg-a Vada Kyrka i Uppland 1^8, ehuru hennes fa- 
der då blott var 12 år gammal! Sådane irringar äro 
ej individers. De äro den genealogiskt-chroDologiska 
Vetfemkapeni t Svenne, hvilka den ena generationen 
efter den andra låter stå qvar* Och i det samma 
landet Sr det man nu afkyler Din flit och begabbar 
Din forskningskärlek f5r smärre Ynissfag — dervid 
dock ingendera af oss vill förblanda dem, som vetn 
rät^lser att meddela, med dem, som meddela utslaget 
först oeb — uppskjuta med ransakningen« Låt detta 
dock ej afkyla Din flit, om ock något hejda din boK- 
tryckareal Vide tantum, ne, quod ddfferasj etiam atf- 
feroit 

Dioekjae tröttar, och BkuHe trötta ånnu mera, om 
jag ville anföra sådane oriktigheter i Höfd. M«, som att 
öfver allt kalla St. Briioi slägt för Brahe^ hviikét 
sedermera vannit en allmän efterföljd, (vi ha begge 
deri deltagit) oaktadt det i bästa fallet ungefär är som 
om ttågofi skrefve: Gustaf Eriksson (af ZweAricken). 
Men Birger PedersionM slägt förde 2 hvita »Hing- 
sten)^ om hvilkas benämning man tvistar, i r^dt 
fält oeh hans ätt utdog i slutet af 130Ö talet; de i/on- 
ike Brabeme skänkte sitt namn omkring 1470^ åt de»^ 
Tydc-Svenske Plateme,'hvilka dock bibehöllo *sitt va- 
inj' 2 starta örntboracer, slutligen Srnevingar i gyllne 
h. (Den fällständigaste utredning skall på siit stäl- 
le ineddelas*) Men dylika smärre fel träflas hos de 
bäste* 

Hane veniam peUmusque damusque vicissim* 

Detta må ju vara tillräckligt att visa, det efter- 
verlden ej nekar rättvisa åt den herkuliska arbetskraf- 
ten, äfven om hos den samma upptäckes mycket felak- 



Eu 



( X ) 

tigt. Ty jag behSfver ej säga allmänheten, att v. Stjern- 
mans U5fd* Minne dock är ett klaniskt arbete^ fast 
vi w att det ej tUan kritisk prof ning kan följas; tv. 
allmänheten har länge vant si^ att så anse det, och 
ansåge det så, om jag ock ville utbyta kloitiskt mot 
fortjenttfulli, 

Sfi, jag upprepar det, tröttna ej Du, som kat^ 
undvika vigtigare misslag, därigenom att du bor vid 
källsprången! Fortgå, förunderlige man! och varhöjd 
med din flit, om Du också ej^/iä året författar lika 
mängsi band, som fordom ansågos för en litteratörs lifs-, 
tidsverk, och ett verk, efter hvars fullbordan man bäd- 
dade åt honom på lagrar för en ärad hvila under den 
återstående lifstiden,om han lyckats vinna bifall* Må den 
akönhetsglans, som du ännu mäktar lägga öfver språ- 
ket, ej försvinna under arbetets mängd och tyngd! 
Må Du bevara din ungdomliga lifslust äfven sedan da 
grånat i arbetet och misstagen bli svårare att upptäc- 
ka! 

För att efterlikna den gamle Pastor Lars i Adelunda, 
gifver jag dig till slut .en larka^ ty hon sjunger under 
flygande och behöfver ingen torr qvist att sitta på« 
Sväfva då fritt omkring i litteraturens rymder och gläd 
och gagna samtid och efterverld. Men uppsöker Du ett 
enstaka träd , för att der bygga och bo, då gifver jag 
Dig en turturdi{fva^ ty Du skall snart finna, att den 
himmelska sanningen är en 9>enka» på jorden, som väl 
må kläda sig i svart« Eller är väl den tidens fattig- 
dom, som vanligen öfverklagas, verkligen beklagans- 
*värdare,' än den som tiden ej ens vill erkänna — fat- 
tigdomen på ett himmelskt ^iinne^ som af sjelfva ar- 
modets — visserligen beklagansvärda men ej så lätt 
förskingrade -^skuggmassor kunde bilda en Correg*- 
gifk natt? 

Westerstad d« 8 Febr« 1842« 

Vännen 

P. WiBSELGREN. 



Förord. 

• 

J^land gåfvor till Löberöds Bibliothek har Ufg. ISn- 
ge förgidt att anföra, det v. Prsesid. C.M.qf Hoh*6m 
tilleffnat detta BibHothek och dess egare d. 8 Jun. 
1834 sina samltHgar rörande Lappmarken^ ett band in 
folio af ^' qvarters tjocklek, samt sin re9ai796 genom* 
Herfeådalen t fil Norrige och Boraoi kopparverk af 
134 pagg. 

Den förra fo^anten börjar med BergsRädet Bar. 
S^m* QusU Uermelim egenb. fullmakt för Notar. i 
BergsColl. C. M. Robsom, att som Styresman åtaga sig 
förvaltningen af allt Friherren tillhörig egendom och 
bruksanlfiggningame i Lule och Plte socknar samt i Lule 
Lappmark i Westerbottens län. Följa så bland annat 
Baronens P. M. till C. M. R. d. 31 Mars 1798; Nota 
om Alters egendoms affiiätning, om n. v. Nybyggen, 
Jordebok, Selets bruk, afraätning af Kronoskogar till 
skattläggning. Byggnad till Hedersfors, Om Gellivare 
grufvor m. m. aljt af Baronens egen hand. Följa så 
Baronens bref till Hr Robsomin originali 1797 d 1798 
till stort antal; der BergsRådet i Sthm trakterat med 
dagens politiska nyheter Hr Notarien i Lappmarken. — 
Reseanteckningar af R. i Lappmarken 1798* Dagbok un- 
der resor i Lappmarken 1798. Hermelins bref 1799. 

1799 års dagbok, under resor i Lappm. Note af S. G. 
H. 1800. Dagbok af C. M. R. s. å. J)ennes efter re- 
some utgifna Charta öfv. Lappmrk. En mängd bref 1800 
—01 fr. Bar. H. till R. fr. d. 12 Mars till den 1 1 Jun. 

1800 daterade från Norrköpings riksdag, innehållande 
intres^nta uppgifter rörande den samma. 99Ånnu d« 12 
Mars taltes hvarken ett eller 2:ne språk, utan liksom som- 
liga efter utländska resor tala,en blandning af flera.') Län- 
gre fram: .Bar. H— s bref för 1806^ en nflngd ritade 



i">^ . • 



( XII ) 

Qtaigtw af R. likson flen tedan gravende* Slutligen 
S. G. H— s brostbUd, atgifFen af IL 1828 (IL var född 
4 Apr. 17H dog d. 4 Mars 1820.) 

Resan till Roraaa ete. är åtföljd af både ritade och 
(af Gillberg och Akrel) i koppar atnckna Taer. 

FSrnt fans i Sarolingame pä Loberod en Bar^ Her* 
melims Noie rörande hans Cieogr. charteverk af 1807 
samt behofvet af ett län nr Kongl. OrdensCassan^ om ej 
anläggningarna i Lappmarken, på hvilka han uppoffrat 
sin ärfda egnndom, skolie afstanna, förrän de honno 
stadgas. K« Mt hade i årlig skatt haft deraf omkr« 2500 
R'dr B:ko; men Hermelin sjelf — blott arbetet och 
förlusterne* 

Sednare har ankommit åtskilligt nr Bar. Hermelins 
fiftertemnade aMieeÅMimgar oeh uppsatser, som bevitt- 
nar denne patriots gr»iiii/^ii sStt att stodenu Bor minst 
förbises af den som en gäng yill fullända Tnnelds geo- 
graphi. 

Hr StatsRådet och Commend. Frik. J. Lagerljel' 
ke har f^fvit åtskilliga handlingar hvilka han irft ^ter 
sin Herr Bror StatsRådet Gref. G. Lagerbjelke^ deribland 
bref till densamme från flera svenska och utländska 
KungL och Furstl. personer, handlingar rörnnde före- 
nings försök mellan Sverige och Norrige 1803, poemv 
af G* L» nu m^ 

Hr Lector Carlmark i Skara har gifvit 9 bref af Gref- 
vin, Christina DelaGardie,^ Magnus Stenbocks moder, 
till dennes äldre broder ÖfvXieut. Carl Otto Stenbock 
1686, Sednare 85 stycken original bref, deribland 1 fr* 
Anna K^t, Ax* Oxenstj:s Grnn 1633, Ifr.RiksMarsk» 
Gr. Lars Kagg, 3 fr* iC Amir. Gr. 6. O. Stenbock, 
7 fr. K.R.Gr. Ax* Wachtmeister, 16 fr. Gen. Maj. Gr. 
A. A. Wasaborg mfl. samt flera från G. O. St:s Secret. 
8v* Cbristophersson till Gr. C. O. Stenbock; en afskrift 
af K* Caf] Xis anteckningar för ir 1696 (orig* på Ska- 

' kte han till abkrifning meddelat högst 




( XI" ) 

egna oeb en afliden Tint *) appsRtser i faeraldik 
och geren logi f5r 8v. medeltideni hittoria : likasft Coih 
dacteur Hilfelings Samlingar rorandti Gjftrds liSrads 
andqviieter (orig.) Utdrag af Lect. O. Knös aoteck- 
ningar angående Svenskar, som blifvit ryktbare under 
den s. k. Frihetstiden, Utdrag af bref fr* Kylander 
till Gjörvell ni« m« 

Hr. Protien Kidran i Laholm har lem nat till aN 
skrift en Copiebok af Halmstads kyrko- och kloster- 
handlingar från medeltiden. 

Utg. begagnar här tillfället att r&(ta uppgiften i 
15:de delen att originalet till Ebrensvftrdska Jonrnalen 
sknlle tillhöra Hr StatsRädet Gret af Ugglas* Det fir 
Hr Kammarherren C. Uggla till Djuiaj som* god- 
betsfiiilt tillåtit abkrifva dessa förträttliga niemoirer. 
Oå de förvaras inom samma siftgt, som grandlaggt 
Svenska heraldiken såsom en historiens hjelpvettenskap, 
■om gifvit oss vår Rådslängd m« m. är ingen anledning 
frakta, att detta litterära familj-arf ej väl vårdas, liUs 
det en dag kan blifva otgifvet* 

den om inköp å anetioner har Egaren alltjemt ö- 
kat mna litterära skatter. 

Rörande H. R:s i det hela humana och skon* 
samma omdöme om DelaGard, Archivet i 5/t«</f>r Air^ 
tiker ock Notuer n. 6 år 1842 må dock Utg. -gekimä- 
la något till förklaring, om ock ej till försvan Alla 
Recc ha klandrat planen. Utg. vill blott erinra, att 
det dock måste vara en pJan att 1, 4 och 5 DD. om- 
fattar 1520—1600 2— 3:dje D. Medeltiden; 7—12 00. 
17:de seklet efter regenterae; 13^16 00. 18:de sekloc 
Hvilken plan hadefieste andra Urkundsutgifvare följtt 
Den som vill behandla t. ex* Gustaf Wasas tid bar 
här 3 delar med både Chronol. ^«) och Alpbab.regi- 

*) E. P. Lindbladg.- 
*^) Så fullständiga chronologiska register som 1—12 DB. af 
D. Arch. torde ingen af yåra nyare UrkundsUtgg. besva- 
rat sig att utarbeta. Meningen hade ock varit att förse 



( XIV o 

Bter att framtaga* Hvilka i Lönboms*) oehiGörwella 
roängbetitlade arkandssamlingar och HandlL rör. Skaml. 
Hist. de* dkc. de. skall han framtaga) Får hån ej 
86 efter j nästan alla — vanligen utan ledning af nå- 
got register? Att inom seklet handll. ha fåttde^kon- 
stiga99 indelningstecken, hvarigenom de kunna på stäl- 
let uppsökas, är det ett brott? En Rec. i Dagl. Al- 
leh. har helt n^vt förklarat att jag borde först på 
stället tredelat nandll. i Statshandll. Biograpbica <& 
Topographica. Bättre såg dock H. R. på det 
han bedömde, förrän han dömde* Ätt under sedna- 
re tid en handling kunnat finnas, som tillaggts ett för- 
ut behandladt ställe, måtte ej vara besynnerligt, när 
Utg* en gång börjat låta Arch. också vara^ ur Cata- 
logue raisonné, när än i dag de, som gräfva iPering- 
sköldska grufvan i Upsala, deri ett helt Universitets 
arbetskraft i ett och ett hälft sekel nedlaggt rika mö- 
dor, finna ej sällan något att tillägga i föregångares 
meddelanden* . Blott en del är utan plan och det är 
lö:de och det kom sig dera^ att Förf., som visste att 
man ändå skulle klandra planen, började låta trycka 
partierne i den mån de blefvo fiirdiga men att der in- 
flöt 99det betänkligaste» nemL små egna försök att 
nedskrifva niundtliga traditioner hos folket — hvad 
H. R* mest saknade hos Förf, till Sv« Folkets Sagohäf- 
der — det kommer af en tillfällighet, som är läng att 
utlägga, men mycket oskyldig. (Det må väl ej vara den 
FryxelUka fammandragningfmei koden af märkliga ur- 
kunde^ i stället för att blott meddela »högst märkvärdiga» 
urkupder och hvarje bokstaf i dessa, som ogillas?) Från 
nded wieselgreniska besynnerligheten» skonades kö- 
parhe Islnge. Blott handlingar, blott K. Gustaf Wa- 
saé bref o. d. erböds till en början, men — ingen köp- 
tf ! Kanske 3 vid hvarje Universitet och dubbelt sä 
^nAånga i hufvudstaden. Länge sträfvades, »att läg. 



följj. DD. med dylikt." Något särdeles uppmuntrande der- 
till ligger ej i rissheten att det ej bemärkes. 

*) Väl är Carl XI:s tid särskild af denne, men -~ der skaU 
man ja söka de 3 Ståndens protestation 1650f 



( *v ) 

ga Utg« hemma.)) Man •— ingen recentent — ' nästan 
ingen kdpare* Då togs »Utginraren» med: men inga 
y^besynnerlighetem särdeles. Recc. började bli, den 
ene litet ond, den andre litet god, m. e« o. de talte 
infSr AUmäoheten, Det började litet hjelpa. Då to- 
gos Dbesynnerligheterne}) med, och niati syntes börja 
Ifven läsa. Den 15:de delen, som får mesta klandret 
af H. B., har fått den mesta uppmuntran af den kö- 
pande allmänheten, fast verket na ..hunnit bli temligen 
kostsamt. Emellertid tackas H. R« förbindligast så 
väl för uppmärksamheten åt detta arbete, som läro- 
rika anmärkningar. 

Då msttillde 2 siste arken insändes med uppgift på 
tryckfelen i de föregående arken gjordes ett arrange- 
ment i anledning af Utg:s tillfälliga förhinder, om cor- 
recturläsning dera, hvilket emot förmodan slog illa ut. 
De få, som erna taga permbrefsregistret i ögnasigte 
torde derföre godhetsfullt förut rätta. P. 209 r. 1. 
1487 1. 1481. r. 4 &.. läs /: (ledhin d. ä. förlidne) 
r. 10. jods 1. godi. P. 210. r. 7 nerifr. L. T. s. til- 
lägg (Königsniark). P. 2U r. 7. nerifr. Gabn 1. Ga- 
len. r. 16 nerifr. (löd.!) utgår* P. 213 r. 2 ^/g-nem.* 
1. ty... r. 3. L helsiogo. r. 6 nerifr. 1. Sexmäku P. 

215 r. 2 ska KameralA.... r. 16. Br^rdes. r. 3 

nerifr. led#. P. 116 r« 7. Lj^ngh.. r. 12. Jacob Tu- 
ne. Näst sista rad i text iiberch. P. 217 r. 1 bladen 
läs tnäckorne. r. 12. 1. ka. P. 218 r. 2. tidiga, r.6.. 
Legniensis. r. 9 a/1., P. 219 r. 12. prsedictas. r. 17 
Bechern. r. 18 Autl. P. 220. r. 12 nerifrån: nisi im- 
peditus. r. 9 nerifr. 1. defet^dabo. r, 7 hoc sanc/ffim 
del., nedersta raden tillägg: cum duobus digiiis. P. 
221 r. 3 Grun... r. 14 I. relik *. användt. 1. ante- 
pen. typ . . P. 322 r« 6 et läs a. P. 223 r. 3 Rät- 
tar r« 8 pnas. r. 16 svåger • « Jungfru, r. 18 for läs 
Jrån. r. 4 nerifr. scoga. P. 225 r. 2 /agelica. r. 3« 
/Åesse. r. 17 fogodhe. P. 226 r. 7 frij. r. 13 1. skat- 
thath. r. 19 Conv... P. 227. r. 7 Satagunene. P. 228 
r. 3 Parisiis. P. 240 t. 1 hugne hans hj. P. 232, 234 
och 235 Uppgifter om meddelandet hade bort vara med 
petitstil. P*222.£gic8. n.il kunde ej ingå å planchen» 



^ I 



( XVI ) 



Vid gamma tillfUle må oek anmttlas Ull rlfterlie 
af köpare, aom vilja ha slika samlingar så felfna ike 
-kan, om ock litet kladdade, då ^e ja i det hela äro att 
anse som copior af de gamles codices ManuscriptL 2 
D. p. 9 r. 19 1400 1. 1450. P. 16 näst sista * raden 
i texten vättas VTan (man t) till wan fwaran » wåran 
SS wårj. P. 6Q. Domen öfver Torbem Oxe är af- 
tryckt, enligt en »»mindre paalideliff Afskrift,»» enligt 
J« L. A. Kolderup Boienwirget oevista omdöme i 
Historitk Tidskrift udg. af den Danske hittoritke For^ 
ening Kiobhvn 1841 p. 1S5 och hänvisas till den der 
p. 156—158 af tryckta afskr. af n. 1991 i den Thott- 
ske Handskriftsamlingen. Anm. dock att der i K* R-a 
Öfverskrift står 1510, men i docnroentet efter begga 
copierne, 1513. De, som ej deftillhafva tillgång kan- 
na rätta i D* Ärch:s aftiryck or Barneko^wska Copie- 
boken f51j« p« 61. r. 11 Anders Munck läs Anders 
Mfius (deremot skalle Utg. tro, ätt r« 10 IffVer Jtfitfiici 
i Barnek. Copien. är mera öfverensstämmande med 
den tidens stafningssält, än det Thottska exemplarets 
ISvetMunct). Vid början af lin. pennit* tillägges: mel- 
lan oth och grundtx »»grandi och thett andett Gnodz 
liggendes her i Siellands som Axell LaurUxenn ter 
aatte, och tålde, samme Otte Thorbiomn Oxe till och 
sagde samme Nessbygaardt fi-nriK/^ <&c. • P. 62 r. 10 
der en — utmärker ett urblekt ställe, läses här : sam* 
me gaardt och gaodz med Kiob- och Sk^debreff, Domb, 
Forfyllning Laas och Loagsvinde och lagdel — r. 15 
forholdning. B.. Forfyllinge Th. R. 22. läs mesten- 

delen i ald D. P. 63 r. 14 der utmärkt ett 

oläsligt ställe i Barnek. C.b. läses här: och thet Quodz 

eller Thtiligelsse. P« 64 n 16 heter i Th. 

Orund och Guodz och Eiendomb tiden hver Mandz 
Hinder y nogenn Made» Änmärkes äfven att den jp« 
42 aftryckta dom 9/ver Olqf Oxe fins bättre i P. 0- 
xes Levnet qf Ryge* P. 93 näst sista raden i tex- 
ten. Der h« v. Copia har Palmarum har Orig. Kal* 
marne. 



( XVII ) 

fll:dje D. p. 97 Uis i öfverskr. å Martas wäe- 
narj p. 102 Carl Magnnaon var en Örufot. RTr» 
Ridd. 1396. t 1421. 

IV:de D, p. 23, r* 4 nerifr. Ej Jöns Knuitson n- 
tan Jöns U(fifson var Fru Britas fader. 

V:te D. p. 55. Trol. hetyder c a t ii s (it!) c(der) 
a(Utid) t(iil n(änlig t; jenst) och hör sta ofvan namnet. 

yni:de D. p. 148 r. 10 d. 19 Jan, läs Ju/, 

XI:tc D. p. 192. r. 1 tal qf JMs om. P. 152 r. 14 

Ifis: 10,000. 

« 

XIV:de D. andra sidan r. 2. R.R. I. K.R. t. 4 I. 
Dalberg p. iv. r. 13 Axelsson I. Carlsson. P. 147 r. 
8 et. läs: ex- P. 183 not. r. I blef det éj öppnadt^ 
Grefvinnan. P. 224 r. 2 G. Wasa. P. 245 r. 8 ge-* 
nom läs ingått ; r. 23 står — satt . (punkt) hans h Hans. 
248 r. 5 han I. hon. P.250 r.3. för^.* läs f5rAasUde« 

UtgifvaroB. . 



Tryckfel. Pa;. xvi r. 9 itår: Eosentirs^et läs: RoteMingei* 






(DeiA6« Aitoir. XVI D.) (o) 



BOB 



Innehåll. 

1. Jr redrik Prins af Heasen. p. 1. 2. Fredspunkfw 
emellan CarJ XII och Czar Pctfer fundne i Görlzens 
papper p« 6. 3« Ytterligare om K. Carl XIIs död p. 7. 
4. Urottn. Ulriea Eleonora d« y. p* 10. 5. Riksdagen 
1719. p. 13. 6. Riksdagen 1720. p.l6. 7. K. Fredrik 
p. 20. 8* Riksdagen 17123 p. 22. K. Mts tal, Landsmaskis. 
SSecret. Depulat. Handeln* Manafactur. Borgaresiändet. 
9. Riksdagen 172(j— 27. p. 36. Slutdocument omUpp- 
handlinffsdeputaiionen.Ilolsteinska partiels politik. Secr. 
lJtsk:8 Anm. Uldr. nr ettGjIIenborgs bfef. CarlXII:s 
hist* 10. Hofvet 1727 o. följ. p. 49. Till jemnförelse 
Drottn. IJIr. Eleonora d. S:s räkenskaper. 11. Riksda- 
gen 1734. p. 62. 12. Riksdagen 1738 p. 64. Opposi- 
tionens progranim, Hert« Carl Fredriks till R. Stän- 
der. Archenboitz afbandl. om Sveriges tillstånd 1632. 
Den Danske el. Norrländske Argus. Drottningens ojp, 
position. Tessins opposition. Scer. Ulsk. De Licentie- 
rade Radernas Hfemorial. 13. Riksdagen 1740 p. 112. 
14. Krig och Riksdag 1742 p. 114. Capitulationen Ttd 
Helsingfors. Stiernstolpes memorial. Instruct Sceret. 
Utsk. Utdr. af R. o. A. prot. Bonde-enren. 15. Note 
till Gen. Lubras. (ang. Cedercreutz) p. 129. 16* Pro- 
fessorerne i Upsala 1747. p. 133. 17. Riksdagen 1747. 
p. 139. Deparlenients-chefs-vSsendet i frihets-tiden. 18. 
Criminaile mål och prsejudicater i Göta Hofrält. p. 143* 
19 Fängelser i enskilda adliga hus ännu i frihetstiden 
p* 152. (troK lemning af en lönngång, som fört ut ur 
Stockholm, då det var befästadt) 20. Litteraturhisto- 
riska notiser p. 154. Tjällman. Carelius. Tidens se- 
der af' Stjernhjelni (mera sannolikt ett af Dalins för- 
sta, än ett af Stjenhjelms sista poemer). Dalin. Stipend. 
Wredianum. Student-poesi. And. Rydelius. p. 239. 



^\' Bihang: Förord. A. Originalskrifter f. m. t. i 
D.SArch. L Permbref p. 165. II. Pappersbref p.222< 
B. Copior p. 228. 



-' / 



^HBÄB^ 



DelaGardiska Archivet. 



1. Fredrik, Prins af Hessen. 

Af Fredrik sfisom Prms af Hessen finnas här 42 
egenh. UDdertecknade bref och biljetter. 

Till Gen.Maj. Gr, M. J. DelaGardie. 

Högqvarieret Finstad d. 23 Jul. o, 25 Aug. 1715 

Modell för monsterruUorne sändes frän 9)Sein wohl 

affectionirter Freund») F. P. z. H, 17 Galerer hade 

d. 23 Aug. synts vid Gräsön, enligt underrättelser 

från Oregrund. 20 galerer voro »Hournés da coté 

d'Oregrund d de Gefle.9) Gen.Maj. skulle strax sät* 

ta sig i marche, pour dispuler aux ennemis les 

passages dans le pays & pour soutenir coute quil 

coute les niines de Lofstad, de Forsmark éc de Dan- 

nemora contre toute surprise* Följ. dagen: Gen.Maj* 

ande tills vidare qvar i sina qvarter* D. 26 Aug. 

General Wachttneister hade sändt Schoutbyn. Ornfelt 

med några fartyg, att uppsöka fienden* Gen.Maj. ^' 

borde tillse att deras åsyn ej förskräckte Svenska 

(Del. XVI.) 1 



,( 2 ) 

folkrt, såsoM Tore de £mdtlj^. C/». dL 7 5qp#. 17I5« 
lioosieor Je sois fena icj dans UatentioB diToir 
leplaisir de Toas Toire a Totre qTarticTy aais des 
lettres qvi me soat fena me priTeot afpreseot de 
celte satisfaction, aassitost qiie je me fmm drg^er 
jaufaj le plaisir de toos voire en atiendcnt toos me 
feiaj bien da plaisir de me donner de ros noa« 
Telles A ce qoi ce passé. Je suls en attendant aree 
Uen de lauehemeni toiit a toos 

Fr. P. d Hesse. 

Siim d. 15 Sepi. Manskapet marcbere hrar till 

aiU. d. \% Sepi^ Yoas serez pent e«re le 

premier å decaniper. Z). 22 Sepi, Gen.Maj. monstre 
Wermlands och Xerikes Infant. Regem:ten i Upsala, 
förrän de aftaga. ÖfTerste Adlerfeldt kommer med 
monstermllome* D. 19 Oc/. Officerne skola vara 
ansvarige, om Barsarne göra allmogen någon olägen- 
het i deras hns och sadeslador, då na Generalen går 
i cantoner qvarteren. D. 10 Abr« 400 sjake hade 
▼id Dalregiiet rapporterals, fick ej efter de förra 
ordres gå pä landet; utan .bli stående i Upsala och 
medicameoter tagas på Piinsens räkning, skolande han 
betala Apothekareu, tills KrigsColL ersätter. Då 
helsan blir bättre fick Gen.Maj. ntan andra ordres 

uppbrjta Sein ergebener Freund. GoiAeb. </• 

8 J^ehr* 1716. Geu.Maj, uppbryter strax mot norrska 
gränsen med Beguet närmast intill Älfvedalen \id 
Wermland. Kunskaper samlas och sändes genom natt 
och dag till Prinsen. For att samla Beg:tet begagnas 




( 3 ) 

vanliga Badkåflar fraD compagnie till conipagnie, från 
rote till rote* 

Fonbackä bruk d. 4 Man 1716* Dalreg:tet af- 
gär till Eda i Wermland. Jmål d. d. 22 Mart. 1716. 
Gen^Mäj» skynde så fort det utan manskapets skada 
någonsin sig göra låter sig ined Reg:tet till K, Mt i 
i Christiania* De 2 trepund. faltstykken i Eda 
medtagas. Det Tar Prinsen okärt, att ej få följa och 
infinna sig hos H. Mt. Am* d. 29 Mars. Ryttmsu 
Leheman och hans postering, en del cavallerie, eller 
hela posteringen &r dfverända kastad. Dessutom avan- 
cerar fienden mot Wester-Ed och lärer OfX. Brinck 
honom anfalla. Gen.Maj. borde sSnda honom till 
förstärkning 100 man. 

MalmS d» 19 Jun. Msr La joie que vous me 
temoigne Ms de ce quil a plus a Sa Majeste de me 
confier Le Commendement de ses trouppes me fait 
bien du piaisir j^espere que par la jauray occasion a 
vous temoigner La parfaitte estime que jay de vostra 
personne estant avec bien de Latachement Monsieur 
Votre tres aff.a. Lund d. 22 Oct. Tackas för rap-. 
porterne om tillståndet pä Norrska gränsen. S. d, & h 
le ressu le deux lettre quil vous a plus de mescrire 
je vous rens mille graces de votre cher souvenir 
jespere davoir le piaisir de vous revoir bien t ost de 
de vous dire de böuche m. c, C. combien que je snis 
töat a vous Fr« P. d H. Sihm d. 29 Måf 11 VI . . 
affaires ne scauroient etre entré des mellieurs mains« 

1* 






( 4 ) . 

Je roe passé difficileniMit da plai«ir qne j^anrois da 
vous voir ici • * • Cest mon aniitié . • • Votre tres 
fidel amy. Séhm d. 22 Febr. 1718. Hans Darchlaut 
infordrade underrättelser huru ordres verkställts* 

Votre tres fidel amy 
iSc serviteur 

F. P* d. H. 

Torpum rf. 1 Der. 1718. 

Gen.Lieuten. dragé fursorg om Adelsfanans^hästar! 
— — Ganz ergebener treuer Frennd 

Fr. P* a. H* 

' S. d. den i UelnG. Arch. IX p. 148 sist anf5rda 
billeten« D:o den p. 149 först anförda* Na den sist 
p. 149 anförda. Derefter rf. 2 Dec. Torpum: De 
sjuke vid armeen skulle afgå till Strömstad» Gen. 
Lieut. forsyne dem med qvarter och proviant. Na 
begge de p. 150 anförde. Titierdalen rf. 4 Dec. I71& 
Hr G. (& G. L. behagar strax lösgif?a Öf?erste Wit* 
ting nr dess arrest samt låta honom gå till sina gods 
och besittja des egendom. (Se DelaG. Arch. XIV p. 
131). jS. rf. och ställe* Såsom man finner nödigt, 
att låta armeen rycka tillhakars öfver gränsen, och 
de indelte Reg:lerna att gå till sina rotar och rust- 
håll, men de oindolte att förläggas vid gränsen till en 
betäckning, alltså fick GeneralLieut. dervid befälet 
till vidare aflosning öfver följ, Reg:ter Smal. 3 o. 5 
männingar, de ifrån Skåne conimenderade 10 compag- 
nier och Grenadier bataljon, med hvilka gränsen be- 
täcktes, underhållne af Strömstad magasin. General 



^^ 



( 5 ) 

Maj<M^rne Schverin, Leutrum och Strörafelt hadesint 
posteringar högre upp« Se D. A*^ IX p. 151. Ström» 
siad d. 11 Dec. 1718« Som Grefvea och G.Lieut. M. 
J« O. egde rätt till fri inqvartering, men hade den 
helst på*8ina egna gods, ty fritogos frän all annan 
inqvartering Tullgarn, i Söderml. Sjo i UpL, Marie- 
dal och Lindholmen i Wgth 

Till Gen.Maj. Bar. C. Ekeblad. 

Den i D. A« IX p. 14S först anförda billeten« 
Sedan Lund d. 28 Mar» 1717, Prinsen hade för 
Kungl. Majt framburit Barons önskan angående 
Major FindernSi men H. Mt hade gar keine indi- 
nation darzu bezeiget. Von dem bewusten Mann 
skulle Baron ej ha vidare att frukta. Egenh» tillägg: 
Jaj parler a Majeste le Roi touche Ihomme qui vous 
adonne tant de chagrin et le Roy est fort satis fait 
de Votre explication & jespere que vous auray tout 
satisfaction. (Har afseende på Prytz , hvarom i 
Archivits l4:de Del.) — Gothemb. le 8 Maj 1717/ 
La lettre que vous m^aves bien voulu faire 1'honnenr 
de m'esrire Monsieur, m'a etée renduée de son 
Excellrce le Marechal Mörner c& je suis bien aise 
d'apprendre de Möns. le Marechal, que vos affairetf 
ont bien changées de face <& que votre contrepart a 
eu le dementi dans les accusations quil vous a 
impntées; Cest par la que vous au res une parfaite 
satisfaction Monsieur & il ne faut pas craindre que 
le Roy a cbangé les bons sentinients qu^il a toujours 
eoe ponr vous* Bien au contraire je puis dire que^ 



( 6 ) 

Sa Maj« a plas de bouté ponr Voas que Vons n^ 
sauries croire* Cest ce qn je vout ai voula mander 
pour cette foi & suis tres parfaitement Monsieur 

Votre tres fidel amy 
Fr. P. d. H. 
G« Gyjlengrip. 

. & d d /. Monsiean Je me propose davoir le 
plaisir de vous voire a Örebro & vous prie Mr de 
faire en sorte que je puisse aToir quelque chasse — 
d Urs ou Elans pardonne Mr que je vous incom- 
mode avec de tel bagatelle — jespere davoir le 
plaisir de vous assurer de bouche combien je svis 
Monsieur 

Vostre tres fidel amy & serviteur 

Fr. pr. d'H. 

Härvid må tilläggas hvad som IJtg. f5r bisett, då 
det mera varit på sitt ställe: 

2. Fredspufikter emellan Carl XII och Czar 
Petter I fundne i Görtzens papper. 

(Cod. CoUect. 6: 1. n. 10.) 
9)Zaren skulle behålla Lifland, Ingermanland och 
en del af Karelen. Deremot skulle ban med 80,000 
man rycka in i Polen, förjaga August och åter upp- 
höja Stanislaus. Dessutom skulle 10,000 Ryi^sar till 
Sverge och 30,000 till Tyskland öfverföras, dels for 
att hjelpa Kung Carl till Norges er öf ning, dels ock 
fråntaga Churfursten af Hannover de bortröfvade Bre- 
men och Yerden samt återhjelpa Hertigen af Hol- 




( 7 ) 

stein Gottorp till sina länder. Konungen af Preussen 
skulle förmås äterlemna Stetin emot nägot aeqviva-^ 
]enU" 

Denna Copia är lemnad af Hr Ofvér&ten och Ridd* 
Adn v. Hertzenhielm till Ornäs är 1824 Originalet 
eller en trovärdig copia deraf uppgafs såsom befintlig på 
Ornäs. I Svenska Riksdagame af Cederschöld I O. 
p. 34, anför Utg« att de preliminärer, som Bar. Görtz 
formäles hafva uppgjort med Czaren, åsyftade icke 
fred for Sverige, utan tvertom endast förbund till nya 
krig mot England och Hannover, Pohlen, Preussen 
och Dannemark. Secreta Utskottet 1719 uppgifver 
sig i detta ärende ej. haft den ringaste kunskap. 

3. Ytterligare om K. Carl XIIis död. 

Bref af P. N. v« Gedda, Svensk Commtssionssekreie" 
rare t Paris^ sedan 1730 Ambassadeur E. O. écc. 
Min^plenip till Congr essen i Soisons. ( Var Fransysk 
Baron innan han blef Svensh* Rudmansson fråh 
Wishy.) 

T. Geddas bref, som stå i sammanhang med Maigreff 
iit Paris le ^f Nov. 1723* som anföres i HandL till Skand* 
kist. 3 D. p. 200, måste Utg* mycket förebrå sig, att ej 
bafva kommit att observera vid behandlingen af detta 
ämne i föregående delar. De finnas här blott i afskrift 
jemte det L. c. meddelade. ^) 



*) Maigrets bref har här allsicke Siere^ hvilket L. c. p. 201 (fe 
20!2 förekommer 2 gånger i texten och en gång i noten af 



( 8 ) 

Monsieur. 

La gracieuse iettre dont il Yoas a pla dem^hon- 
norer le 23 Oct ni'a esié bien rendde* On ne peut 
pas estre plus sensible que je sais anx assnrances 
d^amitié et de bieMreillance que j'j ay troavées« Par 
töats les endroits imaginables je chereberay å me les 
coDserver* 

Par cel Ordin, (sic) Yoos aaries en Monsieur les dis* 
positions de ces Officiers, qui ont esté presents an fa- 
taie moment du feu Roj de tres glorieuse memoire, 
en cas qn^ils eussent esté å Paris. Mais un d'eax est 
allé faire un tonr en la Normandie, L^autre a nn au- 
tre costé. Anssitot que possible je rempliray Yotre 
desir. J'en aj un emprassement infini* Mds il faut 
la retenira fin qu^il ne me £asse commettre quelqu* 
imprudence. 

Mad« Gedda se trouue tres hooorée de Llion:r 
de votre souuenir. Monsieur, et de celuy de Madame 
la Baronne. Nous demanderons la permission de Luy 
presenter nos tres humbles respects et obeissances, 
ensemble nos fideles uoenx pour son heureux accou- 
cheroent. Continues, Monsieur, å m^auoir en Yos 



Utgg* utan skrifves här ordentligen Siquier. Likaså ftttoU 
i st. f. fetoity Je repondh i st. f. je repondit med några 
flera dylika varianter, som ge vid hand, att originalet varit 
skrifvet af en Frånses (s i fransyska kalUgraphien 
liknade nästan alldeles t)* Dessa copiur äro af Egaren tagne 
på tamma ställe som den i UandK till Sk. H. meddelade. 



( 9 ) 

bonnes graces. Je proteite que je vous honore ueri- 
tablement et que ee ne sera qae faate d^occasion que 
je ne proaue un jour effectivement que je suis avec les 
aantiments les plus respectueux et les plus deuoues 
au monde. 
Monsieur 

YoCre tres humble ex 
obeissant seruiteur 
Paris le ^f No v. 172S. v. Gedda. 

ftärpä svarade Maigret d. 23 Dec. 1723. Se 
Handl. till SL Ä IIL p. 200— 204 

Derefter följer nia Hr Geddas bref till den Sven- 
ske Herren, *) i anledning af M:s svar. 

ce il Dec. 1723. 
Monsieur 
Jay rhonneur de Vous addresser les deux inclu- 
ses lettres pour Le Roy et La Reine, et Vous Sup- 
plie de les vouloir presenter a Leurs Majttes. Elles 
sont de la part du Pr:ce de Hesse Philipsdal, Lieut* 
General au service de la France, et ne contiennent que 



♦) Det förundrar Utg. hvarföre Red. af Handl, till Skand. 
Hht, ej också meddelade de 2 v. Geddas bref, när de 
ändå innehålla någon upplysning i ämnet. Derigenom har 
Utg. af DelaG. Afch. kommit att tro, att dessa 2 bref ej 
innehöllo mera märkvärdt än hvad Utgg. af Skand. Handl- 
redan meddelat och har först nu, då hvarje bref. af 18:de 
seklet i Biographiska Samlingen närmare granskats, Sn vid 
rangeringen var tillfälle, kommit att .bemärka att de ock 
förtjena meddelas. 



( 10 ) 

des felicilations snr la nouuelle année. Pay mis la 
liberté d'a€coinpagner la lettre poar La Reine de mes 
tres loumis voeux sar le méme sujet. 

L^aatre paquet est un recit d'un des Officiers 
Francois qui a esté au costé du fen Roi lors de sa bles- 
sure et de sa mort* Quand il me sera possible Pen 
amasseray d^autres, **) pour Vous fournir selon Votre 
Souhait, des temoignages sinceres de ce fragique fait 
car rien ne mVst plus å cour que de Vous pouvoir, 
par ma promptitude de Vous servir et obeir,» con- 
vaincre du deuonement respectueux avec le quel je 
suis c&c. 

v. Gedda. *) 

4* Drottning Ulrika Eleonorja d. y. 

I Dec. 1718 var Hemies titulatur: 

XJlrica Eleonora m* G. n. S. G. o« W* Drottn* 
St.fnrst. t. Finl. Hert. t. Skåne EstL Lifl« Car« Brem. Yerd. 
Stett. Pom» Cass. o. Wend. Furstim t. Riigen, Fru o. In- 
germ. o. Wissm* Så ock Pfaitz gi*efr« vid Rhein i Beyem, 
till Jiiltch, Cleve o. Bergen Hertiginna, Landtgrefvin* 
och Arfprintzessa till Hessen, Furstinna till Hirsch- 
feldt, Grefvin* till Catzenellenbogen, Dietz, Ziegen- 
heim, Nidda och Schauenburg c&c. 

D. 20 Jan. 1719 utfärdades följande : 

Välborne, Edle, Välbördige, Ehrevördigige och 
Vällärde, . . och Beskedlige samtl. Riksens Ständer* 



*^) Huruvida något sådant sedan anskatfatSy hade man räl 
bordt undersöka, der man fana dessa 3 documenterne ock 
yttra, uni intet funnits. 




( 11 ) 

Det år för mig mäkta angenämt at förnimma Sve* 
riges Rikes Ständers sammankomst. Jag önskar ock 
af en brinnande nit för Sveriges Rikes vältrefnad så- 
dan framgång uti Edra rådslag, som allas vårt nti e* 
lände fördjupade fäderneslands många och viktige tarf- 
Tor fordra: Samma min oförfalskade håg for allmänna 
bästa hafver bragt mig då tidningarne nyligen inlnpa 
om H. HögstsaL KongL Maj:t min högstälskel. H. 
Broders olyckliga dödsfall, till att med de tillstädes 
varande riksens råd sammanträda och föranstalta uti 
några riksens angelägenheter samt bestyra om åtskilli* 
ge mål, som en del utan befruktande skada jemväl u- 
tan att nättja den inbördes roligheten uti äfventyr ic- 
ke kunna lemnas händelösa eller tåla dröjsmål en del 
fordrade ock ett öfvervälde, en Kungh Myndighet, 
om de med nytta och eftertryck skulle kunna verkstäl- 
las : Och emedan en sannfärdig förmån af slika mina 
anstalter på mångahanda sätt är för ögonen; ty för- 
modar jag att j sådant med välbehag lära upptaga 
samt med tacksamhet emot mig erkänna. Jag hafver 
Intet dermed ernat betaga Sveriges Rikes ^tänder de- 
ras frihet som dem numera tillkommer om 

Kongl* Thronens besättjande aldeles . . af Riksens be- 
sluter, Arfföreningar hans högstsaU K. Majes 

min högtärade Herr Faders testamente af d. 16 Aug. 
169. upprättad det ingen arfsrätt hvarken för mig eller 
någon annan till Sveriges Crono numera . • tillständig 
är* Jag skulle icke finnas obenägen vid denna trötte- 
samma Regementsbördan att framhärda, om Eder sä 
behageligt synes och man förmenar mitt välmenta trög- 



( 12 ) 

na bistånd vid rikes styrelsen skola kanna skaffa nå- 
gon nytta till vårt beträngda fäderneslands opphjelpan- 
de ur dess mångfaldiga svåra omständigheter* 

Jag försäkrar på slik händelse att jag vill ochi 
ernår braka den KangL makten till att befordra hvars 
mans välgång, att jag tänker ^unda min myndighet 
med mildhet och rättvisa uti undersåternas hjertan, 
och att jag i synnerhet hafver en osmak for den så 
kallade sonvereiniteten eller det oinskränkta Kungl. 
enväldet, det jag aldeles förkastar och är nögd att det 
samma aldrig i eviga tiden uti Svea Rike må inforas, 
länkandes och lofvandes jag att bestyra och regera 
efter Riksens Stadgar samt de besluten och den rege- 
ringsform, hvilka nu eller framdeles af Sveriges Ri- 
kes Ständer kunn^ vara författade. För det pfriga be- 
der jag eder vara om min goda välmening och ^nådi- 
ga ynnest så försäkrade som jag i sanning är 

Allas eder 
helt väl affectionerade och benägna 
Stockh. d« 20 Jan. 1719. Ulrica Eleonora. 

Enskildt href af Drottn. Ui E. d. y:s egen 
hand finnes här ock i förvar. 

A Monsieur Le Baron & Envoijé E. O. Charles 
Sparre 

å London. 

Välborne Hr Baron och Env« E. O. 
För tvänne dess bref tackar jag ock hade länge 
sedan besvarat dem, om jag intet hafver väntat på 
den Hanoverska Ministren Baron Dieskeque bitkomst 







( 13 ) 

och ästnndar jag gjerna att veta det Hr Env. så väl 
öfvergifva denne mitt svar åt Drottningen i England, 
uppå sitt mycke behagliga skrifvelse, som också vid 
alla tillfällen när han och får min kärälskelige 
Gemåls befallning tillstädhe framfara att försäkra 
bägge britanniska Majestäterna om min beständiga 
högacktning för deras Kunglige Personer samt fort- 
fara tilvara en god execntor, ntaf de förväntade och 
lofvade portraits härved, skalle jag icke ogerna see 
at där håns Majestät Knngen skulle härifrån befalla 
Herr Envoyén at blifva bruckader anten uti Cambriska 
concressen eller på någor annan ort han sig då låter 
vara anbefalt sonlig Gref Carl Julius Lowenhaupts 
Enkiegrefvinna Christina Gustaviana Horn tillicka 
med hela den famillieafifaire, i det det falchenstenska, 
helst om den fierde articlem uti vestfaliska fredsför- 
bandet torde komma at nämnas hvarmed mig skier ett 
särdeles nöje och jag förblifver föröfrigt Hr Baron 
och Envoyé E. O — rens 

helt väl affectionnerade 
iStockh, d. 20 Dec. 1727* TJlrica Eleonora. 

5. Riksdagen 1719. 

Instmction for Riksens Hoglqfi. Ständers Se- 
creta Vtgkoit 17l9, uppsatt af Pi BMing och Feh- 
man. 

l:o« Till detta Secrete Utskottet forordnas efter 
vanligheten 50 af det Höglofl. Ridderskapet och Ade* 
len« 25 af Hogvördige Prästerskapet, samt äfven 25 
af det lofl» Borgareståndet. 



( 14 ) 

I 

2:o. Desses gjöremål blifver att opptaga, skjfir- 
skåda, utarbeta och afgora i anledning af Secrete pro« 
positioner alla dhe ärender som beröra Alliancer med 
främmande Potentater, med mera som angår Utländ- 
ska Afifairerne för närvarande och tillkommande tider, 
så framt deribland icke finnas sådane måhl, hvilka Se- 
crete Utskåttet till sin säkerhet, och utom attkränkja 
tystheten, som härvid for all ting bör helig hållas, 
pröfvar böra till samtelige Sländerne refereras; ålig- 
gjande Dee jemte Secrete Utskottet at ingalunda för- 
bigå, tysta eller nederläggja, om någon felagtighet af 
en eller annan skulle finnas vara begången, utan så- 
dant behörigen angifva* 

3:o« Hörer under detta Utskottet, alt det, som 
länder till Statz-Yärkets öfverseende, i så måtto at 
hvad Riksens inkomst och utgift vidkommer, samt 
brist eller öfverkått i Staten, thet blifver såsom ären- 
der, hvilke aldeles böra tyste hållas, här öf%'ervägat; 
Men hvad Personal-Staters formerande eller indragan- 
de, Löhners förhöjande eller forminskande, samt for- 
slag till fyllnad der någon brist i Staten sig yppa 
skulle, beträffar, så skall sådant till plenum refereras, 
och der skjärskådas innan det varder afgjordU Så 
skola äfven Staatz Contoirets relationer in pleno upp- 
läsas, dock så att General Summorné uthelyckes* 

4:to* Hit hörer äfven väl Ammiralitetets vanlige 
Ordinaire och Extra Ordinarie Stat hvad dhe gamla 
Skjeppens förbättrande och de Ordinarie Magaziner 
med hvad deraf prsetenderar behöfves, men hvad nya 



( 15 ) 

Skjejlps och Fartygs tillbygganijie, Förråds Magaziner 
för tillkommande tijder, och Flåttans 'vidare försterck- 
jande angår, dett med hvad dertill hörer, kommer af 
en särskilt Defensions-Deputation at foretagas och df« 
▼ervägas. 

5:to« Såsom de hvilka blifvit förordnade att li- 
qnidera med Ryksens Ständers Banco, öfver den skuld, 
hvarfore Rijket dérsammastädes häftar, fornimmes haf* 
va Bitt arbete färdigt; altså kommer ock det uti Se- 
krete Utskottet att öf versees ; och hvad sjelf va Sum- 
man vidkommer, att aldeles hållas tyst; Men som åt- 
skilliga förfrågningar dervid torde förekomma, angå- 
ende skuld fordringarne härflytande så väl ifrån Hen- 
nes Majsts Enkje Drottningens tijd som andra, så kun- 
na och de vara af så åtskillige Natur, och dhe, särde- 
les i anseende till sjelfva Summan dels böra vara un- 
der tysthet, dels ock i anseende till andra omständig- 
heter, berörande relationer, bevijs och betänkjande, 
titl plenum kunna refereras, hvilket SecreteUtskottet 
fördenskull i achttager och åtskiljer* Sammaledes hö- 
rer Ständerjias Contoir under Secrete Utskottes öfver- 
jéende; dock således att det som eij fordrar en hög- 
nödig tysthet, varder refererat till plenum, 

6:0. Och alldenstund till bättre upplysning om de 
Utrijkes aflfairerne det är nödigt att hafva Råds Pro- 
tocollerne vid handen; ty kommer Secreta Utskottet 
dee samme att igenomse allenast hvad de uti 2:dra §• 
anrördfe ärender angår, men intet vidare, efter som 
en viss Deputation förordnas till bemälte Protocollers 
öfverseende i det öfrige* 



( 16 ) 

7:o» Alla desse måhl som nu ojirepade äro, till- 
kommer Secrete Utskåttet att afhaodla; men deremot 
blifver Secrete Utskottet aldeles förbudit att befatta 
sig med andra ährender, än de som nu nembde äro* 

6:o. Secrete Utskottet skall ej heller gifya anled- 
ning, mycket mindre sjelf understa sig att i ringesta 
måtton ändra, förklara eller uthyda, utan i alla styc- 
ken noga följa den fastälte RegeringsFormen, såsom' 
Vår en gång vedertagne Fundamental-Lag, alle andra 
af Ständerne författade och gillade Förordningar* 

9:o. Och på det altsammans med vederbörlig 
tystheet må kunna afhandlas; ty böre dhe som till 
detta Utskått deputerade blifva, förbinda sig till tyst- 
heet igenom den vanlige Eeden« Och den som något 
utsprider, hvilket lönnt vara bör, förklaras för infam 
och ovärdig att vidare bivista några rådslag eller nå- 
gon tjenst i Rijket bekläda* 

6. Rtksdagefi- 1720. 

Hennes KongL Majestäts Iref till samt hg e RiA- 
sens Ständer af d. 29 Febr. 1720. 

Utaf mine förledne d. 22 bujus till Riksens Stän- 
der afgångne Bref, lära Ständerne hafva intagit af 
hvad orsaker Jag blifvit föranlåten at åstunda, det Rik- 
sens Ständer måtte med mig dernti blifva ense, at 
Hans Kongl. Höghet^ min Högtälskelige Gemåhl, til- 
lika med mig skulle som Konung styra Riket, på så- 
dant sätt som sjelfva brefven innehålla; och såsom 
det torde förekomma Siändeme något nytt, att Riket 



(17 ) 

•kalle likatom af 2:ne regerai ; Så har jag fannit nS- 
digt at härigf nom underrätta Riksens St&nder, det 
min tanka intet varit eller innu Br, at jag uti Regé« 
ringen skall bafva nigon delachtighet, si länge Ilana 
Kdngl Höghet lefver (Det den Högste till /en hög 
filder late blifVa:) utan har det varit och är min 
istundan, att jag med Ständernas goda samtycke, 
och med visse betingade vilkor, till min säkerhet i 
framtijden, infitt^ få öfverlåta Konunga-välifet till min 
Hogtälskelige Gemåhl, på det Vårt forfallne Verk^ 
genom dess välbekanta tapperhet, samt eUertryckelige 
drift i desse vidt utseende och fahrliga tijdefi så 
mjcket mera må kunna hjelpas; Hafvandes hvad jag 
i mine bref derom anfört, endast syftat derpä, at all 
min rätt kände vara mig förbehållen på händelse, af 
dödsfall: Men skulle Riksens Ständer finna något 
betänkande vjtå de af mig i brefvea införde Condi* 
tioner; Så är jag till freds när Riksens Ständer med» 
dela mig på annat sätt deras kraftiga försäkring, at 
om den Högste skulle täckas Hans KongU Höghet fÖr 
än mig genom döden affordra. Jag då stratt tillträder 
Regeringen i^en, på samma sätt, som jag efter Guds 
skickelse och Riksens Ständers frivilliga vahl den 
aararoa nu forer, och hvilken i Hans KongL Höghets 
tijd allenast (8r mig hvilar* 

Prémenå /Srwäkrm. 
Såsom i lall Riksens Ständer skulle behaga sam- 
tycka till den af Hennes KongU Majst nådigst gjorde 
propositionen, mitt rätta och alfvarsamma upsåt är 



( 18 ) 

Biksens apprättelse och vählf^ng, med yttersta kraft 
ocb forman at åstadkomma^ så kunna Riksens Stfto* 
der om inilt goda sinnelag aldeles rara trygge» som 
Jag och mig tillbjuder med starka fSrbindeher att 
försäkra: 

l:mo Att jag mig vill hälla och bekänna till den 
« Lutherska Kyrkan» och emot de utgäogne religions 
Placaten, samt Kyrko-ordningen cij någon främmande 
Gudstjenst tillåta, utan religionen emot intrång af all 
annan Lära och uppenbart våld beskydda t>ch för* 
svara, och dertill, när det ehrfordras, skulle hafva lif 
och blod ospart, 

2:do Ständernas friheter, förmåner. Privilegier och 
rättigheter vill jag på allt sätt vid makt hålla och 
oforkränkt handhafva jemväl snarare öka och för* 
bättra, än som minska och försvaga» 

3:to Riket utloTvar Jag efter Regeringsformen och 
Rikets allmänna vcdertagne Lag med Råds Rade . 
styra och regera, den samme sjelf noga att eflerlefva, 
och ingen förändring derutinnao at Ullstädja, utan 
den Ständerne sjclfva finna nödigt vara, att gjöra* 
Och^om en oinskränkt makt och myndighet vid 
Tjensters förgifvande, af mången torde anses såsom 
ett medel till en Suverainitets införande i framtiden; 
ty utlofvar Jag, at alle Tjenster af vicht; nembK 
ifrån Öfversie till Fältmarskalkar och deras veder- 
likar, i Rådet och eljest skola förgifvas, .så vida 
Ständerne sjelfva ej skulle vilja RegeringsFormen ^ 
det måhlet ändra. 

4;to Som jag sjelf gifvit Henpea Maj:st dea 



( to.) 

idrsta antedntngen at frivilligt aflSggja Souverainiteten, 
och såiledes fiog vitt hvi^d -osmak och misshag Jag 
till det oinskränkte Regeringssättet värkel, tiafver; 
Så kunna Ständerna vara försäkrade, att jag aldrig 
den ringaste anledning af misstanka till dess återin- 
förande gifva vill; och om någon obetänkt mig dertill 
något förslag meddela kunde, Jag sådant genast Stän^ 
derne uptäckja och knngjora skall; villjnndes der- 
jemte förklara Undersåtarena frije och löse ifrån alll 
Eds plikt, om nngot tillbud af mig skulle skje, hTari*> 
genom det oinskränkta väldet i Riket kunde åter 
införas. 

5:o. Förbinder Jag mig, att intet uti Riket in« 
fora främmande Natiotier, och till prejudice af da 
Svenske undersätare mig deraf betjena, vidare Sa 
dem Jag .för de Casselske afiairer ounigängeL masta 
bruka. 

6:o. Utlofvar och försäkrar jag at till ingen eho 
den vara må, vilja eller skola afsiå de länder . och 
Herrskaper, som mig igenom arfsrätt i Tyskland kun* 
na tillfalla, t^tan att detta Riket äfven deraf skall 
hafva dess nytta och förmån at förvänta. 

7:o. Som jag bedyra kan mitt sanfärdiga upsat 
vara at sörja för Rikets opkomst, och dess inbygjaies 
goda nöje och vlihlgång, och låta Hlksens Ständer få 
njuta alla tillhöriga förmåner och rättigheter aldeles 
oförkränkte till godo; ty vill jag ej undandraga mig 
att samtjckja till de medels och utvägars vedertagai^ 
de, som af Riksens Ständer lärd pröfvas nödige^ så 

2» 



( 20 ) 

• 

Tftl deras sSkerhet emot det oinskränkte Tfildét fbt 
fiamtideoat befästa, som ock bvad Inräftiiing af dem 
kan finnas nyttig och skälig till deras friheters ^ vid- 
makthållande, och sjelfva Regeringssättets förbättring; 
bvarvid jag dock förmodar, at Riksens Ständer eij 
tära npbäfva sjelfra grunden till den inrättmng, aom 
emellan Hufvudet och Lemniarne gj5r ett onplösligl 
band till en oskiljaktig kropp, så att Majesteten i 
sio Höghet måtte blifva oforkränkt, Riksens Råd ati 
en tillbörlig myndighet understödde, och Ständeme 
Tid deras rätt och frihet bibehåldne, deraf far ^Rike^ 
nytta och styrkja, Ständerne förmån och beder, och 
det allmänna Yärket en obebindrad, ordentelig oieh 
jod framgång. Stockholm d« 27:de Febrnarii Aio 1720. 

Fredrick P. z. Hessen* 

7. K. Fredrik 1. 

Det första bär befintliga bref ^) af den nye 
Konungen synes beräknadt påenbenevoientisscaptatio 
popnlaris och må meddelas» 

Friedrich died Gads nåde de. 
Emedan jag med särdeles missnöje föisporl baf* 



*} Den försto reform ri fannit, akt K. Fredrik Tidtagil iobn 
militfiren. Tar att hans ordres upptogo: BussaiTne för- 
manas» tktUimia §kmggei Sfver munmem bli orörät. Da 
^ynas ha haft begär, att likna den ''•kfiggldse dunder- 
guden**. Maataeheraas Ibfaraade fir således K. IfnMk 
Iba Terk» 



( 21 ) 

rer, fauruladei eD- del af Krigbefölet samt gemena un» 
der vår milice understa sig tvärt emot all skiäl tich 
billighet, samt emot de sist utgangne Quarter^' och 
Tag-ordningars klara innehåld, ^att under darch* 
marcher så väl som uti deras anvis.ta quarter foröfvt 
fitskillige ei^envilligheter emot allmogen i landet, 
medelst våldsamt utprässnnde af matvaror, drjcker, 
bäslcfoder, skjuts och annat, utofver det som i sjelfva 
förordningarhe tydligen är stadgat och föreskrifvit^ 
tvingandes dem stundom att sälia eller anskaffa sfl* 
dane persedlar som bonden sielf intet äger, eller till 
sitt gärdsbruk eij mista kan eller gästen till sitt up» 
pehälle éij nödvändigt behofver, dels och att 15sa 
sig derifrån med penningar eller penningevärde, mod 
andra otillbörligbeter mera hvarigenpm en del af 
allmogen aldcles utarmas, så att de h varken fSrmå 
deras hemman rätteligen bruka ocb förestå, eller 
deras åhrliga laga utskylder behurigen fullgöra $ allt 
•ä som oss efter den vårt Konungliga Enibete ålig« 
gande höga försorg och omvårdnad högt äromhiertat 
att skydda ock freda våra trogne undersåtare sä af 
allmogen som andra både till deras personer och e- 
gendom ifrån alt våld, orätt och förtryck, samt deras 
bästa och vältrefnad i all giörlig måtto söka och be- 
främja; ty äre vij föranlåtne Eder här igenom sträng- 
och alfvarligen att anbefalla, det J^ utan anseendo 
till någons: person, med eftertryck handhafven all- 
mogen i Edert nådigt anförtrodda Landshöfdlngedöm* 
me vid fÖrbenämde förordningar, låtandes Eder' till 
den tndan aoga underrättade göra, huru de af veder- 



■ • 



( 22 ) 

j 

bSrande efterléfves, och der någon Officerare dier annaa 
dhgifves på ofvanberörde, eller hvarjehanda annat säu 
dem hafva öfverträdt, och allmogen deremot någon 
oforrsitt eller olämpa tillfogat, låta den samma efter 
Forordningames lydelse utan upp^kof ställas under 
ransakning och dom, samt sedan genast utan alt 
skonsmål afstraffad blifva; efter som och den hTiIkeii 
med den brofsh'ge bärutinnan på ett sätt eller annat 
ser Igenom iingern eller dess fel nedertystar, vare sig 
Officerare, domare eller Executor, skall i vår konung* 
liga hämd och onåde vara forfallen hvilket J alla . 
vederbörande till underdånig efterrättelse af Predike- 
.stoblarne allmänt hafva att kungjöra låta* Ocb vij 
befalle de. Stockholm d. April 1720. 

a. Riksdagen 1723. 

KongL Majts tal till det lofi^ Btddenkapet på 
riiidagen i Stockholm rf* 22 Jan* 1723. *) 

Det är Kongl. Majst ett stort nöje, att Riksens 
Ständer till den utskrefne Biksdagsterminen så villigt 
och endrägtigt sig hafva inställt, och gifver det KongU 
Majst ett otvifvelacktigt hopp, att denne Samman- 
komst till Rikets nytta lärer aflppa* 

• Kongl» Majst har denna gången hitkallat Riksens 
Sländer, med dem att öfverlägga åtskiilige angelägne 
firender, ländande till Kongl Mj:ts och Deras välfärd 
och säkerhet; Kongl. Majst säger till Dess och 

deras välfärd och säkerhet, efter som KongL Maj:ts 

■I ' ' ' ■ 

*} Först sedan det tryckts, fann Utg. att det blifrit tryck* 
förntt Torde, för korthetens skull, ursäktas. 




( 23 ) 

^ch deras Ititeresse sä noga är sammanknippadt, a(l 
det omöjeligen kan vara åtskildt, och bor ej heller af 
nägon redelig Patriot åtskiljas* 

KongK Majst måste likväl beklaga, och gSr 
Hans Majst mycket till sinnes, att här skall finnas 
folk, som med all flitt söka att stifta missförstånd 
Öfverhet och Undersåtare emellan, i det de icke 
allenast updickta ätiddllnad emellan Roijali&ter och 
Patrioter, utan ock utsprida, det voro. Kongl. M^jsl 
sinnad att åtériora Souveraioiteten. 

Hvad det förra angår, så contesterar KongL 
Ma}8t högeligen, att KongU Majst inga andra Koija« 
lister känner eller vill känna, än redelige Patrioteri 
och bör hvar redelig Patriot vara^ god Roijalist, sä 
firamt det fasta band. skall bestå, söm är och bot vara 
Öfverhet och Undersåtare emellan. 

Angående Souveraini tetens införande, sa är det 
en uppenbar calumnie och osanning; Ty först hafva 
Riksens Ständer fullkomligen att trygga sigvidKongU 
Majsts dem gifne försäkring och dyra . £d, h vilka 
Hans Majst aldrig tänker bryta» Sedan utvisar nog- 
samt Kongl. Majts härtill förde actioner, huru öm 
Han« Majst har varit, att hålla denne dess lllksens 
Ständer gifne försäkring och svårare Ed, i det Kongl. 
Majst heller har velat gjort för litet, i fraktan, atft 
något skulle ske emot Regeringsformen, än atttrackta 
efter ett oinskränkt välde. 

Kongl. Majst åstundar sannerligen icke nngot 
annat, än att det KongK Väldet måtte lembnas oför- 



< 24 ) 

I 

krSnkt uti dess fulla mackt och myndigfaet^ favilkel 
éckså Riksens Ständer bafva påtagit sig, med trogen 
»ömhet, nijt, försorg ocb omvårdnad att bandhaf va, för^ 
•vara och styrkja. 

, KongL Majst drager derfore deo nådige Cilirdr* 
sickt till Riksens Ständer, att de, såsom redelige 
Svenske männ aldrig lare tåla ibland sig sådane ill* 
villige, som både munt- och skriftligen sädan osanning 
utsprida, och derigenom söka att förstora den in* 
bördes enighet och fortrolighet, som bor vara emellan 
Öfverhet och Undersåtare, hvilket lärer lända Riksens 
Ständer till odödeligit beröm utomlands, och därjemto 
llafva den nytta med sig, att Utrikes makter lare f3r« 
nya den förre Reflexion på Sveriges Vänskap, i stäU 
let d^ na undfly Tår elliance, i anseende till den 
stora oenighet, som ibland oss alt Rt mycket har 
tagit öfrerhandén, och att här intet kan hemligit bål» 
las, hvad som hemligt hållas bör, på det sätt som 
•akerne nu handteras» 

Kongl. Majst har ett Sfver mattan stort förtroen« 
def till Riksens Ständers goda hjertelag emot Hans 
Majst; Kongl. Majst är också försäkrad, att de baf- 
va samma förtroende till Hans Majst; Låt oss, för* 
deuskull icke lembna skadelige Factioner rum, att 
•töra detta inbördes förtroende, utan låt oss med 
aamma Råd, arbeta på vår välfärd och säkerheL 

Kongl. Majst är beredd att emottaga alla do 
goda Råd» aoni Hans Majst därtill kunna vid handeo 



( 25 ) 

gifVas, oéh ikallaltid med särdeles Nädigt Tälbehag 
dem uptaga. 

Med Landtmarskalks vahlet är Kongl. Majst hell 
väl förnöjd, efter som en Man derlill är utvald, till 
bvilken HaAs Majst jämväl har' ett slort^ förtroende^ 
emedan Kongl. Majst är försäkrad, att han med för» 
Stånd och redelighet lärer arbeta^ till det allmänna 
bästa» 

För det ofrige är Kongl. Majsts trogne önskan, 
att Riksens Ständer väl måtte besinna, att ett Rike, 
tom med sig sjelf är oense, intet kan bestå; och att 
de fördenskull uti sämja och enighet mate begynna^ 
fortsätta och sluta denna Deras sammankomst, sä atl 
den måUe lända Riket till gloire, Heder och Välstånd. 

Landtmartkalkeni Tal . 

Ull Konungen å RiksSaleu t SamtL Sländernas när^ 
var 9 dy 24 Jan. 1723 

Täckta i de dagar ett stort uppseende för vältalighet* 
Presid. Bar. Sv* Lagerberg viser sig här som en 
mästare i sin tids medbotgliga talarhontl. 

Denna var syster till Regeringssättet. Obestämd 
och längtrådig i sina doctriner låter hon likväl genom» 
skåda andemeningen, att insöfva både regent och folk 
med siredsänger om höghet å ena sidan och frihet å 
andra* pess föfijenst var, att ha bortlaggt de utländske 
ordens hopkopplande med de svenske, men till sparsam» 



/ 



(26 ) 

hti hade det nya systemet ej håg. Tio srenska ord 
gåfvo nu den tanke åter, som fornt åkte fram, drageo 
•äf en transballisk mulåsna och en cisbaltisk häst 
(9'irespect och n>örbnab", temoignera och Ut^QCu Hopken 
med sin Tacitus i band stäfjade först Lagerbergi8-< 
men '^) pä Riksdagarne och Ciceronianrsmen i Scho- 
lorne, tills Thomasismens genom Lehnberg och 
Svenska Akademien åter utkastade Svenskan, med 
phrasérnas simblåsor under armarne, på tankfattig* 
betens mare mortuum« 

Prof bit nr det prisade, det långa talet! Tal. ut- 
breder sig öfver det nu betvifiade problemet kärlet 
(något passion-artadt) for en abstractton — be* 
greppet Kung. Der heter det: • • • 99En rätt och 
sanskyldig undersåtares kierlek för deras ofvorhet är 
väl det dyrbaraste klenod, det ädlaste ting, den be* 
hagligaste rikedom, den största skatt) de starkaste slott 
och fästen, den pålitligaste värn, som en öfverbel 
ega kan. 

När Ofverheten ser mer på sin makt, . sin myn» 
dighet, sitt herravälde, sin höghet, sin ära, är under* 
såtarnés kärlek, förkofring, välgång och lycksalighet. 



.* ' 



*) 1723 års landtmarskalk framträdde först, blef länge upp* 
buren som ett monster och hade onekligen stor talang. 
Lindschöld. Gyllencreutz m. fl. toro Tisst hans nUrmasté 
föl ebilder, men hade språket ej så rent. Dalin ' blef ej 
Riksdagstalare. Han gaf ost ett nytt publicistspråk i via 
Argus. 



( 27 ) 

■i finner hon falter till en tid d«t förra, som mycket 
mindre är,' men förlorar det sednare, som mer än in- 
sen gånger s(5rre och nyttigare är; men när öfverheten 
ser mer på det sednare, så får hc(b ej allenast utan 
dagligen tilltager det förra för sin makt: undersåtar» 
nes välgång för sin myndighet: undorsåtarneshjertan 
för sitt herravälde: undersåtarnes inbördes enighet för 
an höghet: undersåtarnes nöje och glädje för sin 
ära écc* &c. t&c.n 

Väl tro.9lade sig K. Fredrik för den förlorade 
nroaklen,99 9)myndigheten9) och »herraväldet?» med kär'^ 
leken; men den sökte han ej i abstractionens tomrnm, 
Btan hos det concreta; likväl såg han just ej, napo* 
nen få ninhördei enighein under kampen om den er« 
ofTS^e-^^kögketen^n om det också gaf folket imoje^ii* 
då ^Kungen spillde sin 9)ära«7) 

Om förenings joch. kärlekslandet handlar hela det 
prisade talet, ingen enda politisk vue, intet ord om de 
grundsatser^ som älskades* — Här vat ialarkonsten 
oligarckiens sidenförkläM ^) 

t) en tidens ConstUutionsVlskott ocå Riks Rätt 4n 

uno corpore 

eller 

Secrete Deputaiionen 1723. 

Bland de af Secrete Dep. remarquérade Riks* 
Rjderne var Gref Claes Ekeblad (d. ä«) 



I 



i 



*J I Cod. Collcct, I: 10. n. 70 förekommer de 3 Ståndens 
af Lagerberg, Radeen och Bunge underteQknade Soar ack 



( 28 ) 

D. 29 Jali 1723 fSrklarade R. R* E. sig inför Rikseiia 
Höglofl. Ständera' Secrete Deputation rörande bvnå 
Bädsprotoc. af 15 Nov« 1721 p. 1029 gaf vid handen 
eller alt R. R^ recommenderat sin tnäg Rosenstjerna 
nit få GeneralMajors charakier, andra äldre Ofvérstar 
till prejudice emot Reg:Foim. 40 och 41 §. (Detta 
var vigtigare' naturligtvis än både Görtziska och 
Paulsenska affärerne. ^)) R. R« E. si^nrade att han 
ej tall för R. soni måg, utan som för en gammal octi 
v , vid armeen väl meriterad officerare; men tjslnade, då 

de öfrige i R« R* deremot påminfe* .Tal hade Kangen 
findå utnämnt R. men R» R. Ekebläd trodde att Gene« 
ralitetet, om det far sin mening på sitt samvete ät* 
•äga, anser R* mera meriterad än de förbigångne* 

En annan fråga var]: vid hvad skäl Gref Eke* 
blad vill hevisay att det varit en commandosahy hvar* 
JSre Gardiesofficerarne blifvit arresterade f 

Dera svarade han, att under all den tid . han 1 

40 år vid miliiien tjent, hade han icke annorlunda 

^ ' inrt, an att det för strafibart och oanständigt hållits, 

att Officerare sig sammansätta och särdeles uti så- 

dane af Ofverhelen faslslällde publi^ue och reg:tet 



slut pä Bonäeståndeti nu vid Rikadageu ingifnt m^tto- 
rial om större makt till K. Fredrik* dat. d. 22Fcbr*172S. 
3 ark. Utgifvet StMi 1723. Se En, ärlig Svensk p. 365 f. 

*) Att vid denna riksdag Paulsenska penniiigarnes distrlbu* 
tipn bland det högre befulet gillades, se IX. p. 141. 



f 



( 29 ) 

f 

« t 

•nttfiende Srender sig anderstS, deras c^ommenderandt 
Gen. eller Chef oatsport med besvär hos éin Konung 
inkomma, såsom deraf mycket skadliga påföljder (3r* 
orsakas plägar, hvilket Grefven i följe af dess ed och 
samvete pbligerat så mycket allvarsammare vara, eme* 
dan en passage honom bekant rar som i Wester* 
golland hänt, då Grcfve E* och Rehnsköld af opasslig* 
het hindrades att enligt commando H. Mt på sin resa 
fS^ljaktige Tara; m^n Gen» Lieutirne Silverhielm och 
Gierta knnna, om de inkallas, berätta saken» (R. 
och E» honno snart H. Mt i Småland}* Häraf torde 
beBdnas, att slike aifairer böra med behörig' allvar* 
' samhet handteras och det så mycket mer, som under 
det Gnardies officerarne i arrest voro, en mycket efter* 
tSnklig discours fördes af en Capiten vid Hr Gen.Maj* 
Horqs Reg:te, som ock derföre af Gen. Krigsrätten 
arresterad blef, knnnandes E. for Gud betyga, atl- 
han härmed tänkt mycket väl göra och vidare ondi 
förebygga* 

3:die anmärkningen gällde hvad protocollet af An 
4 Maj 1722 } 1 visade, att Gref E. sjelf i Cabinettet 
föredragit sitt enskilda ärende, som uti Rådet bort 
föredragas och resolveras samt fördolt, att det be« 
gärdta teglet varit förut till Norrköpings publike 
byggnader disponeradt. 

Grefven upplyste, att det tegel i det afbrända 
Kangshuset vid Skenas, som han i Cabinéltet begärt 
£i kopa^ var ett annat än det som gtfväs Norrköping, 
trodda finna att enl. 40 $ R. F. det ej var en Råds* 
iråga och var viss, att R. R. ej mer fin particnliera 









( 30 ) 

l^rsoner kunde vara vägrat något af K. Mt begära* 
Cirefven hade vid fiendens härjande 1719 i Öster- 
götland gjort en forlast af mer äii 30,000 dal. 8«.. mt 

Handeln.' 

D^ 24 A^r. 1723 underställde den nye R R.och 
presidenten i Com.CoU. d« v» s* Departementschefen 
för Handel (och Finana) Hr Gref M. J. DelaGardie 
Riksens Ständers mogna bepröfvande ett val skrif- 
vet förslag, att nppbjelpa den alldeles i ' beklaglig 
situation komna Svenska handlen« Han ansåg Hand* 
len och Sjöfarten vara det förnämsta medlet, hvarige-^ 
nom ett land och rike kunde styrka och anseende vin« 
na; derföre borde och på dess upphjelpande till flor 
största vinn läggas. Bäst behöfdes det i Sverige der 
ej allenast ruin och förfall vai* att beklaga, utan ock 
grann- och andre makter, som tillvunnit sig hvad Sve^ 
rigo under kriget ej mäktat i handelsfördelar åstad- 
komma, oaktadt naturen varit oss så gynnsam. Gref- 
ven hade jemte Com«Colleg« ingifvit till IL Mt hvad 
som nu hos Ständeme bidade deras mått och steg till 
Handlcn och Sjöfartens återupplifnitig. På förslag från 
Gr. o. Com.CoIh hade K. Mt 1722 fasstålit förordningen 
om hel- och halffrihet i St. Sjötullen för Svenska skepp, 
för att göra det möjligt för dem att täfla med de ut- 
ländske; men han hade sedan kommit iill erfarenhet, 
att detta ej var nog* £x* gr* Ett Svenskt skepp be- 
talte ingen tull för salt, men det behöfver 8 månader 
och ett Engelskt blott 3 månader för att från Portn» 
fal dkaffa salt till Sverige» : 



( 3i ) 

Engehm. i 3 mån. d. kmt ^So* i % män* 

Underhåll for 20 i^an : 2250 U d m. h« efter sam* 
Månadtl. hyra • « . 3000 ma pris . * ^ 1400O 
Tullen i Sverige • . 3727 Premiet (Engels- 
männen ha en läg- 
re f5r sin fred med 
AlgierJ .... 3000 



8977 17000 

Svensken med sin tnlirrihet. måste då begära 
t\ d« kmt mer for en t:a salt« Vid jernexport hade 
ett svenskt 2400 d» kmt större kostnad eller 1^ d. 
kmt per Skpund. Således måste nya. medel upptän* 
kas. Föreslogs, att utländske blott fingo hitföra sina 
länders produkter* Så borde skeppsbyggeriér i Sv»t 
rige på allt sätt animeras^ liksom manufacturen ocb 
handtverkerier dc« ^) 



*} Derpå arbetade den nye Chefen, grund Iliggaren till del 
tystem, hvars frukt manufacturerne i Sverige blefvo, äf- 
ven efter riksdagen. Man kan aluta det af hans brefvex* 
ling med Svenska Ministern v. Gedda i Paris. Deunevar 
ej njugg på projecter. Han skref till Grefven d. ^ Maj 
1725. — '^ en annan ting, jag länge gått hafvande med; 

• neml. på hvad sätt man måtte med fördel bringa Tårt 
tVenska jern, koppar, messing och deraf till görande tyg 
Qti en omedelbar och större afsättning i Paris, än hittills 
•kett. Ty uti all sanning om det kunde komma lyckligen 
dertill, så skulle i Pariser stad allena en så stor myckenhet 
af förbemälte varor årl. emottagas, förnötas och välbeta- 
laSf att det v&l måtte göra ^ af allt det Sverige på an- 
dra örter föryttrar. Franska myntet och haadlen börjar 



( 32 ) 

I ' 

/ 

Manufactur. 

R. o. A. vid. 1723 års Riksdag beslöto emeller» 
tid au inträda på den bana, som anvisades af deo 



nu stadgas. I Paris borde Magasiner kunna inrättaiu der 
dessa raror /inge afyttras och Sverige inum året få 
redovisning af sin Commissionär, hvartill en tillföilåtlig 
handelsman borde tagas. Magasinet borde upprättas un« 
der fransyskt namn oeh oförmärkt, 'så att Houéns boerne 
intet vore varse fiirrän det vore i stånd: Ingen vara bör skic- 
kas, som icke efter skamplunen begäres. Tid till föryU« 
ringen behöfdes; men säker betalning;. Ty handtverkarne 
få här alltid credit tills de begära ny lefrering; men be- 
tala väl dch dyrt. iSmedcr, Kopparslagare och Messings* 
arbetare stå sig god t här i staden. 

Ur samme r» Geddas bref må dessutom meddelas: 

D. -j^ Jan. 1727. Vårt lilla köpmanskap. — •• 

låta mig remittera 2000 francs eller om E. %, så' bättre 
tyckes, ajkt låta till M:r Alström min andel af de oförsål* 
de varor, efter den repar ti tion E. E. sjelf täckei förord* 
na, affölja låta skolandes M:r Alströms qvittance genera* 
le af mig så giltig hållas, som den jag sjelfgifva kunde.—* 

D. -^ Maj 1727^ avcc le recu de M:r Ahlström . • 

Je anis charmé de ..• ainsi cette desagreable afifaire finie 

* 13 Maj 
pour la generosité de V. E. — D. rr-j — ; 1728. Under 

förberedelserna för resorne till Soisons beställde ha(i 

Svenska Drottningens portrait bos M:r Vassé för 1200 fr* 

V. hade för Fn Drottn:s fått 3 ggr så mycket, och 

27 Juni 
skulle dock göra detta lika vackert. — Souojis ie ■ - . 

1728. Handlar om deux gar^ons Coisiniert för Sv. Kun- 
gens kök öch Vassés betalning» — Parit ie ^ Aoust* itlB 
skref med Madame C^uteya. Till iL E. jBrefoé CK Ek^ 



( sa ) 

Rådsledamot, tom tillika Tar Cbet för handel och 
manofactarer* Deputerade tUl Riddarhut^ Contoreti 
förestående utvaldes* Man köpte d* 30 Apr. 1724 
för Riddarhuset och flera Intressenters räkning till en 
evärdelig egeedom \ i Barnäng — - och Lejonankars 
2:ne ylle manufactorie verk med tomter, ängar, trä- 
gårdar, hus, meubler, verktyg och verkeredskap enligt 
inventarium, mot 60,000 d* kmt; Grcf IML J» D. in-» 
togs i kopebrefvet såsom intressent för 9000. Den 
återstående \ egdes af Directeuren Hans Ekman. 
Af actiema skulle strax \ insättas i Wcxelbahken för 
RiddarbosContoretfl räkning* 

Ett hSgvigttgt Secretvärf 
eller 
Rihens Sierete Utikotti resolution af 19 
Sept. 1723. 

Kjokemästafen får i pension L« 100 daL s. m. Riks^ 
Enkedrottn.s iqfbetjent V. 50. D. 190. Hemkomne hqf. 



blad i, a. Paris d. ^ Juni 1732. Unga G ref ven Clas 
Ekeblad hade varit en glädje att rara till tjenst. Parti 
d. ^f Mart^ 1733. t. 6» hade hos K. Mt ansökt caracte- 
re och rang af StatsSekreteraré i anledning af 31 art 
trogne tjenster. Han hade haft Ambassadeurs befatfkiing, 
nen dcrefter ingen förhöjning på carakteren inrikes fått 
åtnjuta. Hans Collegue Bar. Sparre hade såväl strax ef ter 
Anbassaden som sedermera den ena nådiga ihugkommel- 
sen efter den andra åtnjutit» 

(DcL. XVI.) 3 



( 34 ) 

hetiente (nr fångenskapen) B. 100, G. 50. Sialbtatem 
A. 40« S. (hemkommen) 40* 

99Enär någon af ordinarie hofstatsbetjente afgår 
vid sådana beställningar som desse pensionärer och 
gratialister kunna foresti, så ikall ingen annan dem 
^ praefereras, derest de skicklige äro aU tjena, på det 
K. M:t och Kronan må lindras med deras underhål- 
lande.w. S;a 570 dal s* m. (A. D, XIL A* 17 pag, 104) 

Borgarståndet 

framträdde viJ nämnde riksdag med ettt memorial, 
(se Cod. CoUect* 1: 9 n« 18), som vittnade cm större 
sjelfständighet än man torde vän lat infor äldste sonen 
i hnset, Riksfideicommissarien, adeln. Det börjar: 

99Med en besjnnerlig bestörtning och sinnesrörel- 
se har B« St. först afhört och sedan med närmare 
uppmärksamhet sjclf läsit och betraktat en svår och 
hård skrift, som det Hoglofl. Ridd:sk. d. 24 i denna 
månad har genom en ansenlig och talrik deputation 
uti ståndet låtit uppläsas och iogifvas.?? B. St«, med- 
vetande sin trohet mot friheten, kunde ej begripa 
med hvad rätt det fick förebråelser för sitt uppforan- 
Åe under riksdagen, det hotades med förlust af er- 
hållne förmåner, det förklarades bestå af sådane, emot 
hvilk§ lif och blod med sammansatt hand borde 
uppsättas och vågas. En sädan oförväntad hårdhet i 
tal och skrift och oförmodlig ändring i sinnena, hade 
försatt B. St« i så mycket siörre bestörtning och efter- 
tanke, som det kunde på det högsta bedyra sig icke 
haft den ringaste tanke eller gifvit den ringaste upp- 



( 35 ) ' 

låtli^ anledning dertilL Man ansåg omöjligt, att käl- 
]an till en stor harm och så svåra hotelser kunde 
ligga i en oskyldig motion, fluten af omsorg om detta' 
stånds rätt, gjord inom ett fritt stånd på en allmän 
riksdag* B. St! knnde ha mera skäl att misstänka 
afsigter, då allt förtroende så kastas öfver ända. B. 
St. hade dock önskat lemna ett svar, som ledde till 
den högst nödiga enigheten. Väl kunde B. St. justi- 
fiera och bevisa den den 18 sistl. gjorde propositionen. 
Väl kunde B« St. kraftigt vederlägga och ifrån sig 
drifva alla de svåra mot dem brukade tillmälen. Ja, 
Ståndet knnde äfven, huru ringa det aktas, huru obe- 
värdt det hålles och huru klenmodigt det kan anses, 
likväl med oförskräckta gemöten och hjcrtan förklara 
att det af hotelser .sig ej förskräcka låter, emedan det 
är redeboget hellre låta komma på en eljest obehags 
lig extremitet, än sedan det, jemte de öfrige Sveriges 
rjkes Ständer, undgått ett svårt envåldsok och med 
dem en lika frihet återvunnit, nu igen böja halsen 
vnder något annat nytt öfvcrvälde* Men som B. St. har 
större omsorg om enighetens stadfästande och chrisllig 
afsigt på godt förtroende och sammanfogad sän^ja och 
vänskap, så har B. St. hellre velat sådant lemna, som 
detta dess allvar och välmenta uppsåt hindra kan 
och snarare den uppkomna oron ökar än vänskapen 
befordrar. 

B. St. föreslog derföre, att hvar och ett St 
måtte välja några sagtmodiga och förståndige män, 
som kunde träda till sammans och om det ena med 

3* 



* i sa ) 

det andra Ivinlighet tahi och conferera» Så Iniiida 
ortdan dimpas, alla ogrundade misstankar rarda be- 
tagna och vänskap och fortrolighet fiterbragta blifva. 
Stockholm d« 28 Sept. 1723. 

9. Riksdagen 1726, 1—27. 

SluidooumeHtet i den frågOj hvarom åtskäligi bltfvU 
meddeladt i XIV D. p. 86—111. 

Till Ständernas Deputerade. 

Friedrich écc* écc. ék* 

Vår ynnest dc« c&c» Vi bafve oss föredraga litii 
Eder underdåniga skrifvelse af d* 24 nestl:ne Aprilisi 
därutinnan J oss berätteh, huruledes uti 1718 åhrs 
nphandlingsdeputations räkning afskrifvas ansenliga 
#nmmor till Lön och underhåld för bemue Deputations 
''Ledamöter och betienter pro Annis 17l6^ 1717 och 
1718, efter vederbörandes quittence, som till verifi- 
cerande Tid räkningen äro lagde, men ingen EongU 
Maj:t8 Stat eller några ordres dertill bifogas, eme* 
dan efter Krigs-secreteraren E|£stetts förklaring desse 
utbetablningar skola vara skedde i anledning af fram- 
ledne Görtzes munteliga ordres; och som i berätten 
Eder intet kunna, afgöra detta Sbrendet, som rorer 
dessa afskrifningar, förr än J däröfver inhämtat Vårt 
nådiga godtfinnande, och fördenskull förberörde af- 
skrifningsposter med de der vid befintelige omständig- 
heter bos Oss i underdånighet anmähit; Altså hafve 
Yij låtit sådant tillika med Edert däröfver yttrade 
betänkiande i behörigt öfvervägande komma, finnan* 



( a? ) • 

des i Nåder |Sr godt Osu derSfver tåled«g att yttra 
•om follier. Hvad rdrdénskull först vidkommer den 
dubbla LoöD» som pro Annii 1716 1717 och 1718 
afskrifves for Ledamöterna vid Uphandlingsvärket, 
' som for StatsSecreteraren Hdpkea sig bestiger for 
alla tre ähren till 5400 dr s:mt, och for Vice Pre- 
sidenlen Baron Tbegner till 3600 dr s:mt, samt för 
dåvarande KrigsRådet, nn^era Landshofdingen von 
OUer till 4500 dr 8:mt; Så finna Vij i anseende 
till de af Eder dervid anförde skiähl, samt f3r den 
stora mödan och arbete skiiU, hvilken berörde De- 
putations Ledamöter vid denna Extraordinarie for^ 
rättningen haft, i nåder for godt, att bifalla Eder un« 
derdåniga ntlåtelse^ det dem berörde afskrefne dubbla 
Löner mage bestådde blifva, dock bör Centonalen 
däraf, hvilken Krigsmanshuset anslagen är, af dem 
iterbetahlas och Krigsmanshnset till godo komma» 
men ContriButionen af samma upburne dubla Löner 
pro anno 1717 hafva Yij anbefalt.vårt CammarColle« 
giam at afskrifva på deras inneslående Löner* 

Anbelangande för det andra StatsSecreteraren 
von Höpkens utan förberörde dubbla Löön under 
ihren 1716, 1717 och 1718 åtniutna dagtractaments* 
penningar å 5 dahl» BÖ]f:mt om dagen, tillsammans 
5275 Bdr sölf:mt hvarvid J yttren Eder vara af den 
tankan, att Statssecreteraren detsamma'' allenast bör 
åtbninta för de lider han värkeL kan yijsa, sig 
hafva varit föranlåten^ alt resa i Kongh Maj:ts ähren* 
4srt och så länge han därvid pi främmande stäUen 



( 38 ) 

varit stadd, men eij för den tid han här a orten 
vistas; So veelo vij i betrachtande åf de ansenlige 
omkostningar, hvilka han på de anbefalte resor och 
des equiperande under den tiden varit förorsakad att 
göra, samt den stora tienst, isom han Riket Vijd sam- 
ma tillfällen värkeL vijst, i nåder samtycka, att han (må) 
det upbm^Bft tractamentet for alla tre åhren oafkortat be- 
hålla och till godo niuta. 

Men hvad angår den för Vice Presidenten Theg- 
Her och då varande KrigsRådet von Otter utom be- 
rörde dubbla Lön för åhr 1717 afskrefne balfva åhrs 
Lönen sedan allienast Centonalen varit afdragen, liembL 
för den förra till 594 dr sölf:mt och för den senare 
till 742 dr 16 sk» dito mynt, hvilka J förmenen, 
antingen böra på deras innestående Löningsfordrin- 
gar afskrifvas, eller och af dem återbetahlas; Så eme- 
dan bemälte vice President uti des till Eder ingifne 
förklaring sig öfver detta ährendet intet utlåtit, och 
KrigsRådet von Otter uti sin förklaring eijeller så 
klart och tydel. anfördt, om han samma halfva Löön 
utbekommit eller intet, fnst däruti förmähles, att den- 
samma vore pro anno 17l4 och för 2:ne det åhret af 
vårt StatsContoir utgifne assignationer på Räntmästaren 
i Örebro hvilka sedermehra af vårt StatsrContoir 
skola blifvit renoverade och ställa på resterande me- 
del i Skånska Gouvernemcntet; Altså hafven J att 
deröfver ytterligare infordra vederbörandes förklaring 
och sedan undersöka, om samma halfva åhrs Löner 
äro af Ekstett emot sådana StatsContoirets assignatio- 
ner, som förbemält är titbetalta eller huru därmed 



( 39 ) 

månde forevetta, iBkommandes sedan hoos Oss där- 
öfver med E«der underdånige berälelse, då Vij oss 
vidare deröfver yttra vehle. 

Slateligen och hvad anbelangar de till Loön. och 
underhåld for Uphandlings Deputations Betienter pro 
annis 1716, 1717 och 1718 afskrefne 11670 dr 20 
öre solf:mt bvaraf för alla tre åhren ingen Centonal 
eller Contribntion for åhr 1717 är innehållen, jämn- 
Täl och de af Commissarien Frisenheim pro Å:o 
1718 åtniutne 960 dr sölfm:t, så samtycka vij i 
Nåder för de skiähl skull, hvilka vid ofvannärobde 
första punct om Deputations Ledamöternes dubbla 
Löner äro anförde, det jbetienterna vid samma värk 
äfvenväbi de af dem upburne Löhner och underhåld 
mage bestås, dock att de äfvenvähl däraf återbetala 
Centonaleh till Krigsmpnshuset, och att Contributio- 
nen pro anno 1717 uti Vårt CammarCoUegio vid 
Liqnidationernas förfärdigande uppå deras innestående 
Löner afskrifvas och Decourteras. Hvarom Vij i 
lika måtto Yåre ordres till vare Krigs- och Cammar- 
CoUegier afgå låta. 

Detta alt hafve Vij Eder härmed till nådigt svar 
och efterrättelse lemna vehlat, med nådig vilja och 
befallning, att J låten tillställa Vårt KrigsCollegio en 
npsats och uträkning på det som hvar och en af 
UphandlingsDeputationens Ledamöter och Betienter 
således för den upburna Centonalen af Lönerne till 
Krigsmanshuset bör Conlant återbetahia, jämbvähl 
och att J meddehlen Vårt CammarCollegium en Spe- 
cification på däm, som Contribiition för 1717 äro 



( 40^ ) 

•kyldig» att utgSra^ pi det sådant vid Liqoidationer* 
oas förmrdigande må kanna i acht tagaa^ I det ofri* 
ga befalla Yij de. &c^ écc; Stockholm i RådaCam- 
maren d. 7 Decembris 1725« 

Friedricbt 

8. Barck^ 
Hohteittsha Partieii politik; 
Ett prof på d* v. Statmannahildning. 
Engelands begiärta Alliences ntsicht. 
Ehura stor avanf age och nytta Engeland och Hål* 
land genom deioi så kallade Mordenas Balances häl* 
lande, då af Sverige och annan gång af Dannemarcl^ 
sig tillvannit, som deras Rijken store och mäohtige 
gjordt, är otroligt och otaligt, som dåck alt skiedt 
med de andras största forlijs och skada; och om man 
en gång förmodade deras uppäggelser, under föregif* 
ven vichtig och lijka ponderlig Balance, blifva qvitt, 
och af dem uti ro och stillheet lemnad, icke dästo 
mindre, som dässe machter eij bestå kunna^ med min* 
dre buller och örlig boos grannarne, dem richta må^ 
så snart de effter ett litet lugn funnit deras visthua 
blifva något tomare, är allom ofelbart kunnigt, hnra 
de än åter ett förderfvande och vidt utseende 'krig, 
eij allenast i åtskilliga Konunga Rijken invSUta villja^ 
utan och (som de se, att de andra Rijkerne, af sig 
Bjelfva, till att forderfva hvar annan äro ledse) ajelf» 
va viilja träda i spettzen med, till dass leken värke* 
ligen blifver hegynter, på det värkställighéten af 
deras upsåt för ingen dehl måtte stå tillhakas, där de 
lijkv&l förr» enär Rijkerna» varit sjeUviUige att kijfvoi 




■v * 



( 41 ) 

nppå dSflset uppSggelser, häldre setat stilla, oeh för^ 
nögdt sig dSr ät att andras discordence varit för dem 
nu så liaflig harmonie* Afvachtande de således, se* 
dan de itiitt uti sielfva rörelsen sin hand undandragit» 
en iamlig dryg indräclit, enär de på en gång sku^e 
få suga både Sverige och Dannemarlc, hvarpå de syff- 
ta, hviiken stora importanoe, de aldrig tiliförende sä 
stor kunna hafft, hvilket alt där ofvan på hafvertam* 
meligt svårt utseende för vårt k* Fädernesland, Sveri« 
ges rijke, att innan kort kunna underlägga sig alla 
däsa redbaraete Effccter och revenuer* Dannemark 
6om alltijd rättat sig effter deras läckefänge torde ey 
heller denna gången, mindre än förr, slippa oklipt, 
men i det målet få de se sig om sielfva, när de i sia 
opiniate mening äre så framhävdande, att äga annars 
med rätta tillkommande agendoni. För det är allom 
bekant att desse 2:ne Riken bångia vid Sverige och 
Dannemark, lijka som blodigelen, så stryka dåck al- 
tijd ofvanpå en och annan Subtil färga att underskie* 
net må fordnncklas. Såsom för denna gången, di de 
framföra till stämplins'ars föresatte sluutz ernående, 
med en afskurin anhållan boos Sveriges Crona att vill* 
ja giöra ett med dem till att fördrifva Ryssen ur Ö- 
stec Siön, på det han icke ett folk där hafva må, så« 
som ländande till vårt och flere Rijksens stora för» 
min och fromma; där likväl de annat i sinnet hafva, 
ty man kan eljest intet se, hvarföre Wästersiölingarne 
villja giöra sig så myndige i Östersiön och inbilla sig 
som förr ohört är, lägga Commando på fullmyndige 
Itijken att löpa dem tillhanda, men all den fromma 



( 42 ) 

och fSnnän de oss där vid låfva, vill iag med flijt u- 
telembna, emedan det är säkert nog att deras tillsä- 
' gelser äro intet värda att ihugkommas, ty som detta 
deras Staatsvärk intet hafver den utgången in conclu- 
xsione vel fine som de här föregifva, emedan det sam- 
ma för oss förstnmpas, så är deras låfven och tillsä- 
gelse sä mycket mindre att tro och achta, och då var- 
dom vij oss förbehållandes stor säkerhet emot våra 
någrannars frestelse. Elljest den skada och nachdel 
som vårt k* Fädernesland^ af ett sådant deras tilibod 
i längden finnandes vorde, om vi dem åtlydde, som 
då ofelbart komma ofver vårt hufvud, vill iag som 
en ährlig Sväusk man och redelig innevånare, så myc- 
ket som jag märckia kan, för ^llom här igenom npp- 
täckia, att hvar och en i sinom tijd å vederbörlig ort 
kunna vetta hvad de svara böra. Som Engeland och 
Holland om Ryssens fördrifvande uhr Östersion, imder 
Sahl. Konung Carl den XII:te glorevyrdigst i åmin- 
nelse, eller under Hertnes Kongl. Maij:tt Dråttningens 
tijd, icke särdeles sig där om vinlagdt: utan Enge- 
land befant sig så mycket nöijsammare att see några 
delar Sverige afstympas på det Engeland af oss i vis- 
sa måhl mera adoreras skulle; därföre hvad mening 
och tancka tro de nu under denna Sveriges Konung 
hysa lära, att tala så mycket där om och per force 
på stå! det tyckes ju vara bättre stanna i bäcken än 
uti ån, och har såledz varit bättre, om de länckt nå- 
got godt och redeligit emot Sverge, de i tijd och in- 
nan freden slötz med Ryska Cronan, besprungit oss, 
anten som Mediatores neml. hielpare Offensive, men 



< 43 ) 

I 

ehura helst de skulle villja na något förebara därvid 
hafva giordt, är det så mycket mindre att tro, som da 
intet viste sig med sådan macht och mod som slikt ut- 
rätta kunde, allenast den Defensiveflåttan, hvars rin- 
ga värkan man ännu väl minnas, och yet hvad Ba- 
lance den Tenoren hölt; ty vill iag föredraga Eflec- 
ten af deras petita som aldra kortast; skulle nu Sve- 
rige med dem och de flere sluta aliance emot Ryss- 
land så vore det första hugget för oss så farligit, som 
all annan svår och bitter påföigd skulle draga efftet 
sig. Först varde vij råkandes i vapénskiffte med vår 
närmaste och starkaste granne, som utom dass att 
han kan altid hängia sitt svärd på vår rygg, är mäch* 
tig nog, att hvarken Engeland, Holland eller de filere 
aligerande knnna drifva honom uhr hielpåster och 
hamnar, ehuru länge de skulle upvachta honom, ty 
han kan ju bestå af sig sielf utan att lemna dem ett 
godt ord : och som ju Sverige med Ryssland är Land- 
fächt (emedan de då gingo lijka som Eattn omkring 
heet grööt) så spunno vij därvid intet silcke utan 
jämvähl på sluutet, lijka som altijd tillförande, så 
ofta vij med dem. slutit gemenskap, på sidlycktone 
fingo stå i sticket och då, som det var en af dem 
påsyftat jsamt om deras undsättning, för dryg betalning 
betinga. För det andra, som Sverige med rätta är 
förbundit hans Eongl. Högheet, Prince Carl Fredrick 
såsom en Sveriges Rijkes arf-Furste, och han nu är 
en lem af det Ryska Keijserliga Håfvet, så varde vij 
upsäteligen och uppenbarligen honom ifrån oss drif- 
vandes, och nödgandes att till långliga tijder lägga 



»i-Tf 



( 44 ) 

•tt f3rtBrande svärd pä titt arf-Rijke och Fosterland, 
•om han intet giärna sknlle vil^a giöra, och dy* 
medelst, i stället för nad, så tillskynda vij 5fver osa 
dess frätande Ifver och vrede, som Sverige efterkiSnneli* 
gen lärandes varder* 

För det tredie, när det nu sa vida komit atl 
Krigslågan i nägre åhr flammat och dödeligheten pi 
vara höga Kongeiige, giorde ett slaut, hvartuth tro 
. saaken då välfva ville! det är en del till sielfva 
grundfrågan hörandes som nu de Engelske och Hol* 
lendske syfta till ett vist och dem fördelachtigt, men 
oss skadande ändamähl, så måtte och onmgiängeligen 
sådant som det befordra kan, gå för sig, om de sitt 
Staatsvärk^ ändamåhl vinna ville, och emedan vij dä 
voro i den stora nöd och fara, som de oss fört, och 
de med oss i ett Frälse-iÖrbnnd ingångne, blefvo vij 
tvungne att dantsa efter deras pijpa 4<ina längre, och t 
då se den Svänska KongU Thronen bestigas af den 
vij na icke så mycket förmoda, och det med stora 
och söta promesser, fast de ey mycket blefvo håldne 
att dass framgång ey stodo att hindra, som eij .häller 
förundrandes varder, ty om den nu af dem begiärte 
aliancen blef beviljad och sådant skiedde på det 
färska trädet, emedan någon macht boos oss vara 
kunde, Hvad skulle då skie på det torra, när all vår 
macht' och kraft, genom ett långligit krig voro aftap* 
pad, och vij om hielpen som vid sådane conjuncturer 
skulle behöfvas, boos sjelfva Stiftaren söka skulle. 

För det Fierde under en sådan Konungs Bege« 
ring voro fast mindre nöje, än det vij nu någre åhr 



( 45 ) 

Sgt, ty ehnra den nu Regerande Herrens tillkomst idl 
Rijket var, så skiedde -den med de varas conseac« 
och änteltga bevillning, men i ofvannäihde måtto, 
gingo tvång ocii våld framför god vilja och egen 
boijelse, och utom ett försvagat och ntmårglat Rijke, 
Värde vi därjemte ersinnandes Kajppbrodernes tijd, 
som vij med rätta och förtient, när vij af vårt egit 
förra fall oss ingen varning tagit. 

För det femte, fingo vij see och fdmima slutet 
och ftndamåhlet på sielfva Staatsvärket, som är knuten 
i saaken, då det ena inkräktandet efter det andra, 
skiedde af Ekigeland och Holland i våra redbaresto 
Efecten nembl. Bärgsbrnken hvarpå de länge syftat 
och tenterat esomoftast, och det igenom deras forme-* 
rade ofantelige och store fordringar de af Sverige äga 
månde, i det de under det invecklade kriget, halpit 
till att fördärfya, hvad säger jag, försvara oss, som 
så mycket mera af den högsta öfverheten skulle efter* 
låtas, som deh voro igenom deras värkan och drift 
till Sveriges Creno den elliest eij tillständig inslup-» 
pen och tillkommen. 

För det sjätte, enär bredevid alt detta en Re- 
bellioW* och inbördes krig sig yppade, och alt omkring 
rig frätte, och vij hade som sagt är, en idkelig kiån- 
ning på vårt k. Fädernesland och i dass gräntzor, 
förnämligast af hans Kopgl. Högheet och dass arf- 
vingar, så kunde vij då ey emottaga mehra, någon af 
bögbemelte stäma, emedan Sverige som i den första 
inveklade fahran, innan vij af nigranname någon 
odi undsättning erhålla kunde, måtte nolentea 



( 46 ) 

volentes då redan hafva förklarat vår arf-Furste luehr-» 
hogbemue KongL Höghet och dass höga efterkom* 
mande ifrån Cronan, nnder den Prsetext, att hafva 
medbållit och fört ullänskan häär på sitt arf-Rijke, 
hvilcket alt bräckte Sveriges Bijke vårt k. Fädernes* 
land all en hel och hållen undergång, alt vij oss sielf- 
ve, med våra efterkommande i all som största olä- 
lägenheel störta, och torde skie vid sådan fÖrbistring, 
längre på tijden råkade i evig träldom under något 
annat herrskap, äfven som det förtryckta Norrige un- 
der sin odrägliga börda under Danmai;k tungt nog 
qvillar och suckar, hyarföre Gud den högste oss nåde- 
ligen bevare och förskona. 

Därföre är af nöden vara omhugset att veta så- 
dant som vårt k. Fädernesland Sverige foresättes, som 
ett illisligt garn oss att besnärja med, att vij därifrån 
oss utreda kunna, hvartill börer bön och åkallan, att 
den store och nådige Guden ville upljsa dem som uti 
detta vichtiga ährendet komma att sysla, och de måt- 
te betrachta och öfverväga huru äfventyrligit det är, 
att åtskilja det som Gud och sjelfva Naturen, både 
genom blod och land hopknippat och sammanfogat. 

Att nu omröra de fördelachtigheeter, som vij i 
Jesu Namn, under en hälsosam och nödig förknippel- 
se med den Ryska Cronan, emot våra skienfärdige 
vänner, om så påtränga skulle, kuna hafva att för- 
vänta oclr gripa till, lemnar jag till den som å Embe- 
tes vägnar sådant åligger, och till de flere vederbö- 
rande som detts^ med föregående aU prenetrera böra» 



*\ 



( 47 ) 

Hvartill himelens Gud gifve sin näd ocd välsignelse 

Amen* 

Framgifvit vid Rijksdagen 1727 d« 1 Sept. 

Monne af R* R* Jq9. Cederhielmi Ar samma 
handsUl, som det i XV D. p. 209—216 meddelade 
brefvet* Hans asketiska stil i alla föredrag lär varit 
ett uttryck af nägot godt som hans samtid hos honom 
erkände* Hatt insattes som Ordf* i den Commité, som 
skulle utarbeta en ny redaction af kyrklagen, lämpad 
efter d. v. Regeringsform* 

Sekrete Utskottet. 

En dess anmärkning mot B* R. Gr. CL Ekeblad 
d^ a. gälde >9den förhastade processen vid rädplägnin-^ 
gen om en Ambassades afiardande till Petersbourg 
efter Ryska Kejsarens död.') Grefven åberopade sig 
sin i protok* af d* 23 Maj bef ntliga utlåtelse, hvilken 
förmodligen nogsamt intygar, huru som han ansett 
den saken af sådan vigt, att man dertill borde få 
betänketid och att derom noga ofverlägga, men då 
det likväl skulle strax ske och följ. dagen expeditio- 
nen deröfver allaredan upplästes och justerades i 
Rådet, hemställde Grefven, hvad gagn hans försök att 
uppehålla en sak, den plaraliteten angaf som högnö- 
dig och nyttig för riket, kunnat medföra. 

En annan är anförd i DelaG* Arch. XIV p. 18. 

Utdrag ur Gref Carl Gyllenborgs bref till 
Gr ef ve Magnus Julius DelaGardie 1725 vid f rågarn 
om Talmanstqjf lames inrättande. 

rlEsti ung adelsman, then ther med penningar 
skall corrumperas, är att betrakta som en blygsam 



( *48 ) 

ffieka, bvars oskuld i ordoin b5r respeeteras, når man 
som bast sysselsätter sig att henne thensamnia prive- 
ra » • • • Jag hafver skådat mången yster riksdags- 
filé» som obändig på fastande mage Tarit helt betsel- 
ttun, sedan han fåit bnken fall af the förnämes bord,9> 

Afskrift ar protocollerna i Riddarbaseta hemliga 
' arehiv. 

Man finner här och ett bevii pi Ciceros sats: 
Idenior(bu8 primordiä natura res omnes prostexuH» 
Ännu var således ej fråga om annan bestickning ån 
ined ett godt bord och förnämare bordsällskap. 

Carl XII:t historia. 

Fredrich med Guds nåde, Sveriges, Götes och 
Wendes Konnng d;c» écc. Ac. 

Vår synnerliga ynnest, nådige benägenhet m. Q* 
A* Troman, Vårt och Riksens Råd, Her Grefre och 
Ofverste Marschalk och såsom vårt CancdiiColIegiom 
under d. 7 hujas hos oss inkommit med en underdå- 
nig foreställning, hora till completterande af de dit 
hörande acta publica, såväl som till Beskrifningen af 
HögstsaL Hans Maj:t K. Cari XIIis Historia till en 
. begärlig kunskap för posteriteten om de tiders förlopp 
och högbemälte Konungs bedrifter, det nödigt vara 
vill, att be:te vårt CancellieCoIleginm får kunskap om 
de bref och befallningar, som H« Mt vid åtskilliga 
tillfällen med egen hand skrifvit till dess högre och 
mindre Befälhaf vande efter, ortens och tidens omstän» 
digheter, af hvilka bref aldrig några concepter eller 
afiriurifter kommit i KongK Cancelliel att afgifvasi 




( 4» ) 

ålfsa fihranlåtes Vi Eder hämied i nider att ubeblla, 
det ifall aXgra sådäne bref bos Eder gkuUe finnae, J 
dä noga ocli correct liten dem afcopiera ocb bemfilte 
abkrifter tUl *virt C. C ineända, a framt J ejelfve 
sknllen vilja behålla origioalerne af dem, tamt att J 
derboe meddelen be:de CoUegio en kort efterrättelse, 
sä mycket J eder kolmen pflminna pä bvad tid ocb 
ort samt Tid bvad tillfälle J dem bekommit ocb bvad 
J eljest till närmare Ijas nti hagstb:te Konungs bafde 
desseioer ocb bedrifter konnén bafva att 8odraga« 
Hvarmed skier det oss till nådigt välbebag länder* 
Och Vi befalla Ac* Stockholm i Rådkammaren d» 
14 Ang. 1728* 

Fredricb* 

Oé CederstrSm. 

Ull R R. Gref DelaGardie. Aldeles ett dylikt 
till R. R, Gr« Ekeblad förvaras bit äften. 

10. ffofret 1727 och följ. 

m 

Hofmarthalk Baron A. v. thbtn till Öfyenté 
Mankallen Gn M^ J. Bttm GardSe. 

8iim d. 9 Jul 172& K. Mt reste^ i dag tiU 
Väsby ocb Sahlstad pä jagt» I går fick jag ordres 
att köpa Bonrgognevio bos • Fransosen Robert, som 
skal! bafva provision af 2000 boateljer* Orsaken 
bärtill föregifves att Classars viner äro allt för bitsiga 
ämnen att dricka för Kungen, emedan tL bör dricka 
gamla viner, aöm man nu bar fonnit moijen att öf- 
.(Dbi.. XVI.) v 4 



( 50 ) 

▼ertala bonom till; men de son gifvit fBrriag på 
dessa Roberts Tiner lära mera baft afseende på att 
bjelpa k5piBaimeii ån på Kungens belsa. R:s kostar 
1 plåt bnteljen. — il. 13 JuL Kungen har sjelf fun- 
nit att Roberts vin har syra. Drottningen bar befallt 
Kungens namnsdags firande. SlottsbokhålL Drake 
bar blifvit Understithåll. — D. 19 JuL Kyparen Sr 
nu afdomd med Ii f ve t. Gref Casteya är mycket nöjd 
med domen; han var så obligeant och var hos mig 
dagen efter som domen blef publicerad och gjorda 
mig en compliment och viste sig mycket benägen, att 
förskaffa Kyparen nåd ifrån sitt hof och till den fin- 
dan har han åttnndat extract af domen, som han 
samma dag skickat med posten till sin Kung. Prins 
Georg väntas* Kungen ernår åter på jagt. — D. 23 
JuL I går reste H. Mt till Landshofd* de Geers gård 
Wäsby, der han blifver till Torsdags afton. Drott. 
vill resa till Drottn:hoIm, emedan Kungen reser till 
Ekholmssund. Fröken Lieve reste i dag på sitt 
gods. En prest har i sondags predikat i St* Maria i 
aftonsången på ett otillbörligt sätt» och har denna 
sottisen födt af sig en annan, att en af Kungens 
Garde-Corps låtit strax kalla bonom ur kyrkan och 
sjelf tagit presten och fört honom i arrest; fi>r denna 
hans välmenta dock otidiga lele är han i måndags 
jemväl kommen i arrest och af fiscalen tilltalad. 
Prestens uttryck skola varit mycket criminelle, doek 
lär han ej hafva sitt fulla förstånd* — D. 26 Jml. 
Fröken Ulrica Tessia skall giftas med Capit. Fred. 
Sparre* 2 Riksens Råd ha derom talat med Kungen» 



^ 



1 



( öl ) 

•^ JD; 4 Ange Gttt Rom var blott inne 2 . dagar, 
reste aå till Ådöhii igen, dit Gref Casteya reat. Gref 
Gyllenborg Sr reat till Wenngarn. ^^ /)• 10 Aug. 
Vaxljnaen stiga tlH 15 mark Icpmt marken i firi 
emedan Hambnrga Magistrat har fSrhöjt deras Courant 
P 19 procento. Svåger Gref Beenstiernas bref, som 
I TidfogaS) visa hvad omsorg som gjorts, att få Ijuien 
' till bättre pris. Önskas underrättelse, hvad parti 
skall tagas med Källarmäitaren, när han härnägt å- 
drager sig K. Mts missndje *- om förmaning ^ enskilt 
eller infSr borgrätt eller aftked« Han hade bmkat 
kyparen Laurent i källaren, v. D. önskar dock kunna 
conaervera den arme för hustrus och många barns 
skulL Blir väl nu nödigt skaffa en kypare från 
Gassar i Liége* — D. 10 Aug. En kock akuUa 
sändas till Helsingborg mot prins Georg. E. E, an- 
hålle i Senaten om medel till denna resa. — D« 12 
Äug. Nu äro de Kunglige inflyttade till ataden. Kun- 
gen vill atrax resa till Kungsöhr, sfi till Götheborg. 
Öfrerjägnrst. Birchholtx sänd på förhand tiU Werm- 
land att ha jagt anställd till kungens resa från Göthe^ 
borg. Provision, en god del, skickas sjöledes tili 
KungsSr. Hans Mt siger väl att han ej vill taga 
stor svit, men det är nog bekant hnru det går, sår^. 
ddes vid mönstringar. •^ D* 13 Aug* rl dag har Jag 
erhållit £. Ers höggnnstig^ skrifvelse af d. 12 höjas 
och deraf inbemtat E. Eices gunstige mening angåen- 
ie Källarmästaren således, att man efter lag ocb 
Arordningar akall förfara med honom, fördenakuU 

4» 



( 52 ) 

■oa jag inno i ilag vidare af H. Ifb nU. ad&telM 
fSnnärkt det H. Mt aig vditit, att det atridde tvärt- 
emot RegeriDgsformeo att eo kunde beklMa 2:ne tjenater 
och [så är medj Källannäatareii, ntaMleit ofrige fSrbgr- 
telter och det miatiioje H. Mt hafrer till desa tjenaf; 
aå akall jag i anledn. af E* E:ces gaastiga beCnlfai* 
gifva Bofaa^teuren ordrea i embetea vSgnar att ■ tala 
honom tilin Dock erbjadea honom f6nit frivilligt a& 
sked. — KmngsSr if. 3 Sept^ Stor jagt var anställd 
vid • « men intet nöje. Inga björnar, inga elgar« 
D^ligvn komma fiere officerare. IL R. Bjelke har 
haft emellertid folk att apisa. Blott kött och &k 
kanna fäs tår peiq^ar* — Sorbg d^ 19 Sept. H. M t 
95ker hjortar på Hnnneherg. I gir fana vid en stor 
jagt ej ens en varg. — JUmriettmd d. 23 Sepi. H. E« 
måste i Senaten skaffa pengar. Jemt komma nya 
officerare till sviten* Birchbolts släpper ej föran 
Bjdmar kanna fåa att jaga. Det bär dock af mot' 
Wermland. Elngelska Milorden har rest. — Prafgärden 
Tomna <f. ' 25 Sept. I blinken pi reaander fot. 
Knngen lemnar bifall till Drottn» fordag, att aorg 
anläggea efter Biskopen af Qanabrvg. — Cffikeborg 
d. 30 Sep/. Knngen har jagat pi Kinneknlle mc» fitt 
intet. Landshofd. mötte med en tillställd jagt en mil 
nära Wennersborg. Harar, hjortar och rafvar akötos 
men Knngen fick intet skjnta- Dagen efKer var jagt 
anställd på Hnnneberg; ovädret hindrade. H. Mt i 
gir magnifikt trakterad af General GyBenkroolu I 
dag hos Ädnnral Ömfelt. LandshSfd. GjUanborg 
trakterade äfven bra i Wenneraborg. 




( 53 ) 

HSnami Memorial. 

SSsom Eders Exoellenee bekatil ftr bnraledee 
iag redan en ling tijd till Kongl. Håfvets liytta låtit 
infSrskrifva kvariehanda vijner och andre varor^ alle- 
naat på Hans Kongl. Maj:s mnndtel* befallning och 
utan att hafva några skriftelige ordres, hvilket Gudi 
ährat till dato så aflupit at därvid ingen fara eller 
åfventyr varit, utan Hans Kongl. Maj:t dar5fver ett 
nådigt n5ije behagat betyga. Na ehuruvähl iag med 
dessa infdrskrifhingar brakat all den forsichtighet 
med assuråncers tagande och dylikt som iag bordr, 
så kunde icke dessmindre låtteligen nogon olycka 
eller fSHnst hända, hvarigenom iag sättes i ansvar 
derest iag inga skrifteliga ordres till sådana infSrskrif* 
ningar af Hans KongU Maijrt hafver at framtee. 

FörthenskuU behr iag Eders Excellence hörsamst, 
att en dylijk ordre af Hans Maij:t ntvärka, så framt 
iag än vijdare på detta sätt Kongl; Håfvets nytta 
söka skall, hvilken ordre mig som mine Successorer 
i Embetet till trygghet länder, emedan man intet lärer 
kunna unga att införskrifva sådane vahror, som Hans 
KongL Maij:t åstandar och elliest ållment till behörig 
godhet hoos Kiöpniännerne icke finnas. 

Stockholm d. 27 Novemb. 1732. 

And. von Dnben. 

Vi Fredrich ... hafva frikallat vår n. v, 

Öfverste Marschalk Vårt och Riksens råd Gr. M. J, 
DelaGardie samt dess barn och efterkommande ifrån 



( ö4 ) 

allt ansvar oeh tilltal som nu och i tUlkommande 
tider • • nnder Hofmarskalkens Ban And. t« Dubens 
enskilte dispositfpn lemnändo den del af Hofoecono- 
luien, som till vir h6flfortSrin|p hSrer* 8thm å. 31 
Mart 1735* ' 

Fredricb. 

H. Cedercreulx. 

Tesiin C G. Grejve 

skref från Stim d. 2 Jul 1728 Ull 6r. M. J. Delm 
Gardiej att han önskade resa utrikes^ medan Slotts- 
arbetet (hvartill f5re sista riksdagen statsanslaget var 
5000 d. s« mt, nu 2600) ändå kom att bvila och ville 
åtaga sjg att utse och införskaffa vid samma lägenhet 
de erfordrade arbetare och faandtverkare samt uträtta 
i SMgt bvad H. E. i anseende till Hofvets eller egen 
fSrnödenbet fann för godt honom anbefalla. Fadrens 
N« Tessins vagn a denx fonds ntbSds till hofvet f5r 
5400 d. kpmt. D. 21 Aug. Hade på H. E:cea J>e- 
fällning börjat sina undersökningar i K* bamlq;ården, 
iét hela verket år i godt stånd* 

Hårleman Carl * 

skref till Gr. M. J. DelaGardie. -- D. 8 Jon. 1728« 
— j^aye Thonnenr de vous rendre cömpte de Pavan- 
dement et dii sort de nos ''buvrages å Carlberg* 
Qerdes finit au jourdhui la couvertare * . . Korner 

a fini la corniche de briques De * tout oeci le 

Boi est extremement eontant — •— Ce 5 dC; 17 aomt 
1728. La inaison da Cnré de Solna va etre åcobevée 



( 55 ) 

eette senaine, n*etant plus questioiu — D* 24 Aug. 
Underkastar H; £:ee» afgdrande rörande TvIIgarnt 
trädgåjd och de 100 lindame, réspecterade Gref 
Casteyas smak f5r betSckta alléer, bestämda fÖr pro» 
menad, men hade franska trädgårdskonsten. och ange^ 
nSmheten på sin sida* 

Här förvaras i A* D. XII Kongl* Mts Hofstats- 
räkningar för den tid Gr* M: J. DelaGardie var 
ÖfversteMarskalk. De torde härvid förtjena nigon 
appmärksamhet* 

Exiraet af K. Mh H^ttater pro anno 1728 & i738* 

IL Mt3 handpenningar 100,000 daler s* m* 
Drottn:8 50,000. (1738:80,000) Hofstaténs lon 103,775* 
Hof och Stallstats Liverier 20,453* Carlbergs repa- 
rationer 2000* LiÄtygs inköp för fatebnren 300a 
E. O. Expenser 6173. (1738: 7698) *) Hofförläringctt 
120,000. Stallstalen 27^600. HofJägeristaten 4460. 
Carlsbergs kungsgårds stat 1883. E* O. hofstaten 
1064^ (1738: 440) Gralialstaten 2300 X1738: 1610) 
S» 442,709: 1738: 472,709. Ur redovisningen 1728: 
Till prins Georgs af H« C. födelsedags celebrerande* 
Till Emerentias soiilagement för hennes sal. man för- 
bättrat methoden till 1724 års hus^^eråds kammarboks 
förfärdigande 300. (det enda understöd för litteratur!) 
Drott:s födelsefesfs decorationer 538. Till Källarmäst* 
v* Langenberg 27,543. För jngthnndarnes förtäring 



^) Var 5435 efter 1719 års stat, tUlökt ledan med 2273. 



( 5ö ) 

100 T:or hafra: andagel i Staten 450 d. i. nu Jägeri* 
be^jéoternes qvartalslÄa 912: 1& Till jagthnndarne 
på- djargården 30 T:or bafra i april ; 32 T:or i hot. 
Till kiekpojkea att reia till fVankrike och inhemta 
lirdom och skicklighet 103; d:o 120» Frins Georgs 
defrayeriDg 1000* Desa hofbefjenters kostpengsr 293. 
(dessaiom Stockholms slotts byggningsmedel 4959) 
Ur redovisningen 1738: för bafirebristeiis ersättaode 
extra anslag fSr de Kongl. jagthuodarne 150« Sal. 
Archiat Ribeos oforsöijda dotter 100 (hdgst få dylika 
anordningar)* Capellmst» Job* Helm. Rohman bekom* 
nit sen ersättniogaf besparingsmedlen Tid hofcassan för 
redan fonii inköpta mnsicalier till bofcapellet 224 

Hnra ordeptUgt ebnra Tisserligen långsamt allt 
nn tillgioki kan man aloia af följande exempel (ej 
sällsynt) t 

1738 Apr« 7. K» StatsContt assignerat på Secr, 
Utak» ordres Stalldrängen M. J. S. dess ' innestående 
löningsfordran för haICTa året 1719, på öfverskolts* 
nedel i N. N« ränteri* 

1732 års gerqing^öron (sic) 4 2f 8. 
qTittensbOokei^ medel 5^ 

1733 års g. öron 23« 8. 

1734 års försålde kolsmed^l 8. 5. 26« 

40: 16. 

I redoTisningen upptogs, att M. J. S. fått sin 19 
åriga fordran (ej med rSnta utan) efter afdrag af 
centonalen af lönen samt 10:de penningen contribntion 
för helt år. Så betaltes gamla enkor för deras 
mäns gaqjila fbrdriogar på bofstatea af besparingar i 




( 57 ) 

Ftfhlil ooh Miiilmöhaslänt ränteri^n Vat der q redan 
1738 rid till att betala dessa små skulder, sä kände 
jagthimdame ja fått nSgot mindre sSd. 

Till motstycke af dessa drag utaf Utsiottt^ut^ 
aUning och Knngfig gemero8i$et^ torde vi få bläddra 
ett dgonblick i de här f5rvarade Hofräkningarne fSr 
Orottn. Ulrica Eleonora d. ä* fSrda med Öfverbof- 
vfistarinnaQ Mar. Elis* Stenbocks egen hand» 

Drottn. Vlr* Eleonoras Ruhemkaper. 1692* 

Juli mån* Till nagre tJogerske supplicanter som varit 
fångne i Tarkiet, genom CanzliR.NordenhieIm30Rdr 
ap. Studenten Wangius Yr. Westrgtl. 6 Rdr Ull rese* 
penningar* Till Nordenhielm, Profess. Rudbeck och 
Borgmst. Bergen $00 Rdr sp* (troL att efler ordres 
utdeja)# I pungen i Kyrkan 2 Rdr sp. En ppstmst. 
enkn i Ups. 10 Rdr. Stud* A» P. H^edengrahn (förf. 
till rimmen^ som ännn hänga i måi^a Kyrkor) för 
namnsdags lyckönskan, talaode om f5rf;s förfallna lyc- 
ka 20 Rdr* Till scholgossen, som begynte^ sången i 
Kyrkan — en hnstru till sin mans begrafniog 10 — 
till en annan i samma afsigt 100 Rdr* 

ILfCmnat laqnejen, som reste, att ha for att ge 
fattige 4:RdF 24 sp. (Synes varit en plägsed, att all- 
tid låta laqnejen medföra penningar till allmoseutdel- 
ning.) En fattig bnslru från Leipzig 12 Rdr. Till 
nllspinning i Barnhuset (ett som Drottnni sjelf inrät- 
tat nära Carlberg) 44 Rdr. En fattig blesserad karl 
10 Rdr« Till Gyllenborgs dräng, som kom med 
kirsebfir. En prestenka 20. Rdn Gref Wredes lakej 



( 58 X 

8om kom med muIbfSr. Drottn. måste ttfven betala fSr 
fenster i AndteDSsalen i Uptåh, och fSren mängd dylika 
statens filiggandeDi Utgaf pfi den månaden blott 126 Rdr* 
A^* månad. En förlatnad soldat, som gjorde 
ett litet fyrverk för prinsen 40 Rdr« Jfra Ebba 
Persdtr Baner 50. Martin Hannibals conterfej (copia 
af Drottn med de 4 d3de prinsarne, stort knästycke) 
36 Rdr. Till hjonen i Johannis faUighus 150 Rdr 
(gaf dit månadtK 150—170—200 Rdr.) Till en fattig 
Ofverstinna 4 Rdr* At en lam från Dalarne 2. Sopens 
enka 100 Rdr. Kyrkoherde Telsei énka 4 Rdr. 
Anna Hastfer, fattig Kaptens enka 2. En rentemSst. 
Enka nied 7 barn 4 En gammal gnbbe 5*^ Rdr. Åt 
lilla morianskan till ett sn&rlif (insatt på barnhuset, 
der hon fick också lära dansa.) Åtgått under månaden 
2434 Rdr. Vidare: Till de fattige under åkning till 
öch från Carlberg vanligen 2: 32. En fattig CornetCs 
h. en fattig preséf 6. En fattig Lieuten. Till Sebast. 
Maijer, som varit Capucinermunk och blifvit Evange- 
lisk. Kaplan i Solna, på det han må lära barnen i * 
barnhuset läsa, fSr \ år 10 Rdr« Åt sal. Doct. Job. 
-Radbeckii enka 2Ö. Stndenten J. Berg 50. Magister 
Kohler 100. En fattig ÖfverstLieutrska och än en 
3 Rdr. — Till 6 fattige Enkor 18 Rdr. En CoUega 
scholsB i Strängnäs 2. Till Barnhuset vid Carlberg 
gafs månadtl. 30 — 50. Drottn, commnnicerade ofta, 
(ungefär hvar 3:dje manad) och gaf hvarje gång Hof<« 
pred. Gör. Wallin 50 Rdr. Till den omvänJa Turk- 
innan Ulrica Taiito 20. Omvända Judinnan Mar. 
MagdaL 3. Betalte Mamsell Soph. Amalie Marskalck, 



( 59 ) . 

som lånt Hennes Mt 2530 Rdr. «) Ofta Uger H. 
Mt nägj^a 100 Rdr* som ej redovisas. En ftttig fr« 
Helsingland — frän Småland — WstgU. — flera fr. 
Danmark -^ gamla soldater utan ända. H. K. H. 
Kronprinsen att ge Arv. Hörn till resepengar d. 1 
Apr. 1693 206 Rdr. Åt S. Jacobs Kaplaner som 
uppvaktade vid Hennes Mts fattighus 40. Bibliotbe- 
karien*FaIk ^ ärs lön 30 Rdr. Presten Eneroth | 
års 15n fSr Fröknsrne Fiemmings informalion 25. 
SkSnkt Gref Lennart Lillie 100 Rdr. D:o M. Stahre- 
flyckt 100. Baron G5rtz enka 2 Rdr. Fattiga Frö- 
ken Arnskold 3. Till de fattige vid åkning till 
humlegården 10. Brenner för H. Mts conterfej 40« 
Till Kapten Wredes Fru A, Duvalt 500 Rdr. Betalt 
ett lån 1728 Rdr. ett d:o 4500. För en Lotta Liwe, 
insatt på H. Mts barnhus, betald t; gifvit Sal. Gref 
Torstenssons enku 1000 Rdr. Åt Gr. Magnus Sten- 
bock förärat 600 kort före Drottnts död. ^En ungersk 
fru fick p:gar åt sin man fången i Turkiel. * 

Sal. Holbeckers barns underhåll 16: 42. En For- 
nelias, Krignprest under DalsRgtet, som i 4 år varit 
blind och hvars hustru i 13 år legat till sängs 4. 
Gifvit Fröken Greta Wrangel 300. o. s. v« 

^ Utg. bar väl ej gifvit sig tid att göra speciella ut- 
räkningar, men tror sig* knnna antaga, att mer än 
hälften ntgifvils som allmosor. Böneskrifterne med 
en Kamrer Thesmars påteckning hvad H. Mt beviljat 



*) Lånte 1686 och 1689: Q530 Rdr derpå betaltes samma 
år i Juli 400, i Aug. 500, i Sept. 107. 1G02. 200. Nu 1323. 



( 60 ) 

Iro bifogade som verificationer, om ej anpplioanterno 
ajelfré kannat skrifva qvittenser* Ull prof på detta 
suppUker vilja vi meddelas 

St* Ällern« Drotfning, 

Iiif5r E. K. Mts fötter nedfaller i aldradjupaste 
miderd* jag fattiga med många tfnå barn i största 
nöd och elände sittande qvinna, emedan jag efter min 
taK mans fordom RyttmSst Böllias död sedan' alla 
mina gods genom redactionen mig ifrSntagne blefvo,, 
nu öfver 9 irs tid eländelig. måst lefva och föda mig 
och de mina, så länge det lilla husgeråd och kläder, 
Jag §n öfrigt hade, velat tillracka, men som nu Gud 
bbttre allt är förtärt, att jag natten öfver rimmar i 
mina blodiga tårar icke vetande hvaraf jag den följan- 
de dagen mig och de mina fÖda skall, nu har Gud i 
dessa dagar kallat en min sou, den jag ej eller vet 
få till Jorden, om icke Gud uppväcker ehiistmilda 
bjertan . • • 

d. 22 Febr* 1693* förebedjerska hot Gud 

Märta Åkerfelt. 
(Hon bad. ej förgafves.) 

Das dorch Ihro K« M* Gnade von der Frau 
Hoffmeist» M* Stenbock ich zner fortsetzung roeines 
jungsten Sohns studier empfangen 100 Rdr 'specie 
beasenge und qvittire birmit demiilbigt Sthni 2 Mart. 1693* 

Matlh. B* Bibe« 

St. Ä. Dr. 

igenom den lycklige freden kommen från 

(Kaptens) tjensteo, som ock genom Reduction med 




c 61 ) 

godsen i det jag allt det lilla aom mina fSrftder ige- 
nom «na trogna tjenster fÖrTSrfvat aldelea mitt oeh 
jag mig f5r det dätta tillståndet nödgad mig bit för- 
foga, som betyg af min Kyrkoherbe utvisar, till att 
söka Hans Mt om nigön tjenst eller pension, men som 
jag i ett annat olycklig varit i det jag pä åtskilliga 
ndna soppliker till min nåd. K* ej knnnat blifva be- 

faugnad med något svar (Kaptenen fSrde med sig 

bustru ocb 5 små barn från Jftskis i Finland). 

ApotbeksrSkningarnes b5ga samma i måaaden ger 
anledning förmoda, att deri och mycken vålgörenbet 
ingått. 

De siste anordningarne äro (Som Hofmäscarinnan 
na var «jak, Sr redovisningen af en annan) Juli d.^ 
15. Till G. Wallin, då H. Mt commnnicerade 50. 
Apotbeksrflkn. För Juni månad 38. Än en apotbeka- 
räkn. för Carlbergs barnbos. D. 19. Till Carlberga 
barnbus 40. Till arbetet vid Carlberg 127. D« 20. 
Major Trafvenbielms enka, sjuk ocb ntarmad» M« A. 
fått 100 Rdr for skomakare .P:s sknld« Doctor 
Friedricbs «nka« Den sista suppliken var följ: £• Mt 
vår älskelige moder af Gudi gifven fÖr oss fattige 
avenske blod* Jag är ock en af era ringa och fattige 
barn Ocb varit soldat vid Helsinge Reg:te (och sak 
Maj. P— 8 coropngni) ifrån 1662: • • bar favarkenbus 
eller hem • . måsle med min b. o. b. nppå min ålder- 
dom söka mig från den ena orten till den andra—- — 

Gnd — varder E. Mt förbjelpandes till belsa igen. 

God bevare eder ingång och utgång i detta lifvet och 
efter detu lifvrt en evig salighet amen* 



( 62 ) 

Derpå tecknat af soldatan: 

Uppi- H. Mts nid. befallning hafver HåfmSstarin'* 
nan lefrerat mig 6 Rdr d. 21 JnK 1693. — Den Kung- 
liga Tftlgorarinnan dog d. 26 Jal. 

Var det om slika gemingar Drottmngen och 
HoiTmästarinnan talade Tid fenstretf Se Rehbinders 
Biogr. Lex. (IV D. }U1 Gezelii) p. 333—34 «) 

ff 

11. Riksdagen 1734. 

Secreia Utskottet STarade Regeringen på nless 
förfrågningar* — Svaret af d. 26 SepL 1734 ror en 
Rysk skuld till Holland, hvarföre Rigiska Tullen 
pantsattes. Sedan • • • d. 10 Nov. svaras: att Gallia 
sjelf bör sorgfälligt sokå att förstärka Sveriges 
krafter och under vissa villkor betinga att Sverige ej 
ingår méd sådane makter, som 8ro Sverige fiendtliga, 
men att Frankr. deremot ej borde misslycka om Sv. i 
brist deraf finnes föranlåtet att framdeles anhora an- 
dras tillbud. Medelst dessa ocfai dylika varsamma nt- 
låtelser skulle S. U* for sin del tro Fr« kunna be- 
vekas att af sig sjelf bevilja E. K. M. vissa . årliga 
subsidier, utan att derf5re påstå annan verklighet, fin 
R:s beredande till lägligare tid, och det utan anseende 



*) Kn Kapten Stormschants, som trodde sig st de tamtalan- 
de, fick af förskrSckelse blodstSrtnJDg. Drottningen be- 
grofs ej förrSn d. 28 Not. HofmfistarkmaD dog 6 veckor 
efter Drottningtn. 




( 63 ) 

tom skalle E. K. ML nödgai^ begära Fr: medfattning 
i ppr« och bTarrid deraa fSrnSmste afsigt städse skall 
Tara, att snarare ambära fremmande Igelp, än 
medelst dess antagande kasta* EL K. AL och ftdernes- 
landet under någon oanständig odräglig dependenoe 
hos sidane makter, hvilka sine rikdomar gerna torde 
använda i fall de tjena att leda oss ifrfin kroppen 
till skuggan och komma oss medelst bSrdans någor- 
lunda lättande att förglömma dess nedklämmande 
tyngd. — Af J« 4 Dec 

Så lemnar nu Secr« Utsk» till E. K. Mts eget 
bedömande med Råds Rade, att betinga samma Till- 
kor på det sättet, som for riket säkrast och fördel- 
aktigast pröfTas kan: Fur dfrigt betygar S. U* i 
underd. att dess mening aldrig der hän syftat, som 
skulle Sverige igenom subsidiera emottagande af 
Frankrike Tilja göra sig alla andra makter vidriga, . 
utan tvertom anhåller S. U. i nnderd. att de afto 
mage med högsta försigtighet menageras och tractater- 
ne med dpm Tidmakthållas* Men skulle Frankr. al- 
deles intet vilja eller kunna hvarken died subsidier 
eller eljest och jconjuncturerna sig sa aldeles för- 
ändrade, att man icke utan rikets uppenbara skada , 
och äfventyr kunde med Fr. ingå, så kan S. U« intet 
annat än i underd. styrka £• K» M. till att söka 
förbindelser med den magt, så framt någon sådan 
utan Fr. skulle sig framte, som oss till förberörde 
Tårt ögonmärkes ernående npprigtigt och meld efter- 
tryck bjelpa ville* 



( 64 ) 

Den 10 ( af lattr* f5r Cbarg* d^affairat af d. 7 
Dec 1734 är abkrifven till sInU Han akulla svara 
Porten och desa Miniatrar^ pä frågan hvad intention 
K. AL må hysa, att C3r tidens korthet sknll hade 
ipstmction ej hnnnit uppsättas* Den sedan ankom- 
mande Ministern skalle nog ha instmctioa. Men så- 
aom af sig sjelf måtte han ntUta Sig, att som begg* 
Nationeme och rikens fördelaktiga belSgenhet tyckes 
natarligtvis iatitera dem till närmare sammansättning 
med hvarannan, så torde ock å Sveriges sida dervid 
ej finnas särdeles svårighet, allenast man finge veta 
uppä hvad sätt och med hvad villkor den Ottoman- 
niska porten förmenar. 

Detta allt är ett c<meept af R R. Gr. M. J. 
DelaGardies hand* Uppgaf denne Rådsherre förslaget, 
hum Utskottet skulle svarat Lagerbring skrifver: 
9)£fter utseende hade Secn Utskottet nnder 1734 års 
riksdag haft ei| aldeles olika plan med den som 
Svenska Ministéren denna gång behagat fSIja^n Så- 
ledes hade minoriteten inom Rådet med sig S. U* 
vid 1734 års riksdag* Pluraliteten i Rådet aktade ej 
derpä. Vid 1738 års riksdag hade minor* i Rådet 
pluraliteten både i Utsk. och Vid riksdagen och ett 
steg måste tagas, som för 34 år gjorde 2 nationer af 
den ena Svensba* VestigiaBe terirentf Seculum non- 
ne circulum reddit? 

12. Riksdagen 1738. 
Oppositionens prognmm år 173& 

Närvarande tiders förvärrade tillstånd, lägger 




( 65 ) 

f 

Sveries Rijkes trogne Innevånare för ögonen att det 
k. Fäderneslandet) Vårt Svea och Gotha Riket är 
stadd uti en så fahrlig crise, att Regememtskroppen, 
Friheten, Lif deh Egendom, Barn och Efterkomman- 
de icke kanna nndgå en Fatal och oundvikelig under- 
gång, om icke det inritade giftet, som nu fordärfvar 
, och forquäfver Riksstyrelsen, blir nhr vägen rögdt ; 
sjelfva Riket är afstympat på alla sidor till dess för- 
nämsta Länder igenem de neslige fredshandlingar« 

Formurar, värn och gräntzor bortgifne, hjertat 
af Rijket blottadt för Fiendens frija anlopp. Stän- 
der och Provinteier exponerade för härjande och 
brännande, revenuer och kronans inkomster, utom 
Sveries grentzor uppoffrade i främmande Machters 
händer, Rijket vahnmäcktigt inom sig sjelf, fördjupat 
i Skuld, ur stånd att kunna företaga något, mindre ut- 
föra ett vigtigt företagande. Brist är i Staten; under- 
säitarne upgifne och ledsne vid ouphörlige taxeringar 
och utskylden Rijket är i undervickt emot dess 
mächtiga Grannar. Grannarne tilltaga i mackt, an- 
seende och anslag. Vår vackra armée utan anförare. 
Vår kostbara Flotta uti ett vårdslöst tillstånd utan 
duektig Chef. Angränsande Håf hafva all influence i 
Vår Regering och Ministére, men Vår Minist^re utan 
all omsorgs, ömhet och eftertänka för Rikets uprättan- 
de. Angränzande Makter anställa sluga planer, och 
Systemer, att sätta oss i frucktan, dependence, oth 
att ändteligen underkufva oss: Men Vår Egen makt 
är utan all plan, utan all Systeme, och utan all ac- 

(DjEi.» XVI.) 5 



' ' • •( . 66 ) 

tivité, att förebygga Rijkets trygghet nu och i fram- 
tiden* Främmande Ministrar kunna cajoUera Våra 
Ministrar med' penningar och falske Principier, ocb 
Vare ministrar cajolera Rjjksens Ständer med falska 
raporter och confunderade propositioner. Regeringen 
har formerat en pluralitét och Liga, som enhälligt i 
.Rådslagen inclinera för det som icke är convenabelt 
med Rijket och Frijheten. -De trogne Råd och' Råd- 
slag förföljde, förtjente och skickelige Undersåtare 
tillbakasatte, och mindre förtjente eller oskickelige 
promoverade till Embeten. Driffjeder och partier 
emellan Ständer planterade och underhållne. Hämd- 
girighet anförare af affairerne« Afsichteme icke öf- 
verensstämmande, med Rikets Tälfard, och de rede- 
ligaste undersåtarnes önskan och bemödande för Rikets 
upprättande, förhatadt. 

Sådant är Vårt jemmerfuUa. tillstånd ; Sådfan är 
Vår uselhet! 

Hvad godt må Sverie kunna förhoppas af dess 
förderfvade Situation, och hvad Utslag och påföljder 
skall man göra, antingen för oss som nu lefva eller 
dem som efter oss komma* Jo, en långsam fred och 
nesligt stillasittande, kastar oss, såsom vahnmächtige, 
oförseendes under främmande makters ok* Yårt värn- 
lösa, öpna Rike inviterar en främmande makt att 
kasta Vår ädla frihet öfver ända, och Vår dependence i 
närvarande tid förebådar oss en tillkommande lydna 
att emottaga en Konung, uti hvilkens vahl Svenske 
Män ega ingen dehl. De nu utsådde fröö af partier 




( 67 ) 

bära fruckt i revolutioner och inbördes förderf* Sveries 
Ministére lembnas frijhet att Jåla köpa sig och sälja 
Riket; Undersätare kanna blifra Slafvår för en Ko- 
nung, och en Konung icke för Undérsåtare. (1!) 

När nu Sveries redelige Männ see med öpna 
ögon och öfvertjgelse, det närvarande onda, och tillika 
kunna slnla, om den påföljande svåre utgången, eller 
Rikets oundvikeliga undergång: Hvad år som hindrar 
att förödelsen icke förtages, och att Regementssjukan 
icke må hindras; innan densamma blifver obototeligf 
Här gäller vår egen frijhet. Vårt lif, vår ägendoro, 
samt vare efterkommande, och det som vare ädelsinte 
manlige Förfader hållit framför Agendom och lif, 
nemligen Heder, mandom och Gloire; Här gäller 
vårt namn och Ryckte för efterverlden, ty hvad skola 
Våra efterkommande dömma om oss, om vår klokhet 
och frägd, när, de finna att vi uptäckt det fabriiga 
forderfvade tillståndet, och ändoék lägga händerna i 
kors, som fega quinnor, som forstnmmade menniskor, 
och som försagde, rådlöse och klemmige Mann, låta 
alt bestå i sitt oskick, samt tillstädja att den onda 
utgången, af desse tiders confusion och anläggningar, 
rusar öfver dem med olycka vedermöda, mord och 
undergäng; hvad erkänsla skola Vij förvänta af vare 
Barn och efterkommande, för det vi äre missnöjde' 
med vår Ministéres vårdslöshet, feblsteg och nach- 
lässighet, till* att uprätta Riket och förskaffa säkerhet 
mot främmande fahrligaste machter, när vi såsom 
Ständer, låta alt bli dervid, och icke verkställa några 

5* 



\ • 




( .68 ). 

nyttige mått. Till hrad Heder oeh beröm skRlI det 
stå uti Historien fSr framtiden, att vi icke nyttjat 
gode irreparable conjnnctnrer, oeh att vi som makt- 
agande Ständer icke knnnat straffa de onde, och be- 
löna de gode efter justici ' och fortjenst, och hvad 
nytta hafve vi af all vår kostnad, arbete och trogne 
vählmening for Riket, under nn påstående långsamma 
Riksdags om Vi icke med eftertryck sätta Regeringen 
i tillbörligt skick, utrensa de skadeKga lemmar ifrån 
Regements^kroppen, tillsättja bepröfvade, kloke, mgne 
och redelige Embctsmänn, och framför alt fÖrsee, 
Vårt Rikes allmänna säkerhet, Vårt Fäderneslands 
restauration, och bibehålla Vare förfaders nanni och 
gloire, till hvilket alt vi förbundit oss med Eed, Lif 
och blod. 

TJnder Rikets Ständers varande sammankomst, 
är Rikets oreda och osäkerhet, icke utan de rättsinni- 
ge Patrioters bestörtning uptäckt, de för Fäderneslan- 
det skadelige Systemer kunnige, . och den olycklige 
utgång, som deraf infallibelt lärer följa, med efter- 
tänka för ögonen stält« 

Det återstår alt derföre, for Riksens vårdande 
Ständer, att med alfvarsamhet forehafva dera, som äro 
uphofvet till den 'olyckeliga oredan, odi att såsotn 
macktägande, rättvisligen frälsa Riket ifrån de skade- 
lige kjällor, samt med fermeté, klokhet och eftertryck 
fprebygga dé undertryckande påföljder,, hvilka mest 
skall öfverrumpla oss uppå närvarande tiders anlägg- 
ar och situation. Vi skiljas olyckligen härifrån, 



( 69 ) 

och osäkre att, fimia yår frihet oforkränkt, då vi här- 
näst träda tillsaraman, om vi icke nu taga nödig 
prsecaution for vir vähifärd; Medlen att försäkra oss 
om frihet^ och en trogen Regering är att skingra den 
fabrliga pluraliteten i Rådet, ränsa Ministern och 
Cancelliet ifrån sådana Principier och Handtlangare, 
bvilka handleda aftairerne på en sådan foth, som är 
emot Sveriges viier och välstånd; samt slnteligen 
författa en sådan mogen plan, hvarigenom Rikets all- 
männa säkerhet samt restauration kan erhållas: Ty 
der det icke sker, är Sverie aldrig osäkrare än un- 
der en säker fred och rolighet. 

Reflexion : 

(xt icke straffa de brotUligej har sådan consequence: 
att Ständerna tyckes gilla en fri myndighet hos Rådet« 
Att Rådet eximeras ifrån ansvar for fehlsteg* Att Re- 
geringsform ställes i förackt. Att Rådet med all 
säkerhet kan ställa sine rådslag tvärt emot Ständers 
vilja och Rikets säkerhet, allenast behålla en exact 
pluralitet. Exempel, äfventyrligit, hvilket för fram- 
tiden bör efterlefvas. Exempel fahrligit, emedan 
Rådet kan dristigt forvissa sig, att deras forseende 
icke straffas, allenast de så laga, att Sällskappet är 
ansenligit* Den skadelige pluraliteten i Rådet be- 
fästes och styrkes att condnuera, för den sidan de, 
begynt. - De vählsinte RådsHerrar intimideras; Dem 
gifres tillfälle att taga Hofvets eller freramande 
Makters partie, till att undvika sine Med-Embets- 
männs insoulter, och Konungens oblida mine. När 



( 70 ) 

Rådet lemnas å ^na sidan utan soatien af Ständer, 
och å andra sidan frihet att inclinera for hof^ets myn- 
dighet, lemna Ständerne öppen väg for souverainitetens 
excercerande* Ständerne synes vara mera ifrige for 
namnet af frijhet, makt och Souyerainitét, än behålla 
densamma hos sig. Rådets fehl kan af efterkomman- 
de icke anses såsom RådsHerrarnes, utan Ständernes 
egne ; aldenstund, då de icke straffa och rätta skade- 
liga, utan med vårdslöshet och lamhet öfversee deras 
förhållande i en fahrlig tid NB. synas de liksom gilla 
det ojada, eller gifva tygeln åt sjelfsvåldet. Ständer- 
ne hafva bräckt sig och sine hemmavarande medlem- 
mar på stor kostnad genom en långvarig Riksdag, 
och gå härifrån på det sättet, att deJemna Riket och 
affairerne, i större osäkerhet och confusion än förr, 
de härvarande Ständer göra Sig och sine efterkom» 
mande fÖrlustig af all frijhet, Bana vägen genom fehl- 
steg och negligeance till Nationens slafverij, sättja 
Nationen i föracht, och förklara sin myndighet för 
én chimere: hindra att inga nyttiga författningar till 
Rikets uprättande kunna göras, eller verkställas; 
Nationens gemöthen förkjusas, så att ingen - vågar 
hafva frija utan slaviska tankar om frijheten« De 
redelige Män, som nu daterat sig för Fäderneslandets 
vählfärd, exponeras för hembd och förtryck. De oar- 
tade lemmar, som låtit bruka sig till tjensteandar 
att förleda dispositionen hos folk, verfva anhang, un- 
derblåsa partier, och således som Landets Förderf- 
vare hindrat gode sakers framgång och slut vid Riks- 
dagen, befordras såsom vählförtjente. Efterdöme gif- 



( 71 ) 



/ • 



ves till en annan Riksdag, att Svenske Männ hällas 
fdrgäfves att vara redelige, och att förc|elaktigare är, 
att söka Rådets än Rikets vählfard. De, som par- 
donneras blifva icke redeligare eller, trognare, men 
vähl slugare att fördölja sine fehl och anslag. 

Qa:tio. Om vigueur af straff for samteliga 
Rådens Bf^ottj skall kunna gffva tillfälle af Inbör- 
des oroo t Riket? Vid första anseendet, tyckes det 
var^ fahrliget, att hårdt straffa och angripa många 
Familler, som äro af stark och vidlöftig AUiance i 
Riket, af anseende, af förmögenhet, af insigt i affairer- i 

ne, af parti för Håfvet samt bekante och i conside-v 
ration af fremmande makters Hof d:c« ty det skulle « 

vara emot all politique, att lägga grund till framdeles 
inbördes vedervilja, den der icke skulle utsläckas till 
10:de led, och som kunde med tiden upblåsa en stor 
eld af inbördes oro i Riket. 

R:sio« Då inbördes oro i Riket namnes, fyder 
fahrligit nog;, men om inbördes oro skall just up- 
komma genom det, att någre Rrottslige lida ett vähl- 
förtjent straff, dertill finner man ingen begripelig an- 
ledning« Det är att märka, att de brottslige eller ' 

deras Famillier icke kunna concipera Riksens Stän- 
der för sina ovänner; men vahl kan det ske, att de 
som nu rättvisligen lida kunna hafva vedervilja och 
hämndsinne emot någre visse Familier, hvllka de tro 
vara deras förföljare och således kan det ock vara 
möjeligit, att de falla på. den affecten, ätt revancera 
sig, hvilket icke är något nytt, utan sådant som i alla 



( v72 ) 

I 

Rijken oeh i alla tider varit är och blir oundvikeligt* 
Men deraf följer icke att ett Rike eller Bepublique 
directe äfventjras för in()ordes oroo äDskpnt en Re*- 
' publiqae indirecte kan sägas vara i sämre tillstånd^ 
då några Invånare lefva i bitterhet emot hvarandra 
an då de lefva i enighet. 

. NB* Om sådana Famillier skalle vara fahrliga 
för Riket, måste det nödvändigt ske på det sättet, att 
de göra ett med Ett Hof, som står i opposition med 
dess undersåtare* Att de befastas i en frij mjndfghet 
och direction, att de sättas i makt att stärka sitt 
partie genom Tjensters tilldelande. Att göra sine 
Clinter grace, och tillbakahålla dem, som äro i deras 
onåde, att de consiliera sig med sådane Makter och 
Ministrer, hvars interesse är att hålla Nationen i 
vahmnäktighet, och sluteligen att Nationen, som lider 
genom deras straffbara condaite, sjélf håller dem i 
så högt anseende, att de icke mage röra dem. 

På samma sätt kan en Repablique eller Rike 
ingalunda befruckta Revolution genom någre en- 
skildte Fainilier; Men då sålunda tillstår i ett Rijke, 
kan ingen ting vara säkrare än Revolution. 

Skulle Macktägande ändteligen finna raisop, att 
icke förbättra det onda pä ett sådant sätt, soni/ föder 
af sig ett. .långt vvärre och obotligare ondt, nemligen 
inbördes split och hembdgirughet; är frågan värdt: 
Om det förmente oboteligare onda abolerais genom 
en General pardon} Härtill kan man svara. Nej: 
ty de, sohi äro angrepna, hafva redan lidit till sin 






I 



( 73 ) . 

reputation, anseende och vählfard så mycket, att de 
icke kunna 'släcka sin harm, på annal sätt, än förfölja 
dem, som de hålla för sine ovänner, och det blir en 
oemotsäijelig visshet, att det onda blir pboteligare 
och värre, om de förolämpade Famillier lembnas till* 
fälle, myndighet och plaralitet att kunna med force 
ansätta dem, som dristat uptäcka och beifra deras 
fehl och brott. 

Avertissement au Lecteur: 

Om Nation vill gifva Makten ifrån sig, och prse- 
ferera Slafveri för sin ädla frihet, så är dertill den 
genaste ofehlbara vägen, att de Brottsliga pardonneras, 
och att de Grundsatser till Revolution befastas, som 
förut äro anförde; det skall i sanning icke slå fehlt 
att friheten förloras; Men om Nation vill behålla sitt 
anseende, sin makt och sin frijhet, och derhos för- 
säkra sig och Efterkommanderne för inbrott deremöt, 
är nödvändigt, att de statuera exempel och med all 
rigeur nu straffa dem, som dristat stämpla emot frij- 
heten* Hvad Bråtten angår emot Regeringsformen^ 
Lag och Rikets Undersåtare, det är sådant som kan 
straffas efter Lag; men den ögonskenliga fahran, som 
Nationens frihet och inbördes säkerhet är satt uti, 
genom den fahrliga sammanfogade pluraliteten, måste 
Maktägande straffa, och förekomma efter raisond^Etat; 
ty klokheten och Justicen fordrar att en hel Nation 
icke bör förderfvas, för det att någre få Familier 
mage njuta en otidig misskundsamhet. En frij Natioa 
är icke förbunden in casu extraordinario till ett vissfe 



^ I 



( 74 ) 

sätt af straff eller Lagsens rum, såsom domstolar ; 
Och maktägande äro icke responsable för någon, hu- 
m de straffa: men om de icke straff*a det onda och 
hindra fahrliga påföigder för frijheten och Rijkets 
säkerhet, gjöra de sig skjildige hos sin Nation och 
Efterkommande hvilka med lif och ägendom måste 
umgälla hvad nu efterlåtes« 
*^ Omnia tunc ut nunc! 



/ 



I 



Hertig Carl Fredrik qf Holstein till Svea Rikes 
Ständer 1738* 

Den äran Vi hafve att vara födde och uppfostra- 
de midt ibland en så namnkunnig och berömvärd 
Nation, föranlåter Oss, framför alle andre, att taga en 
besynnerlig upprigtig del, uti alt hvad till Dess Heder, 
Välgäng och Trefnad lända kan. 

Fördenskull kunne Vi icke det ringaste tillfälle 
underlåta, att på ett öfvertygande sätt ådagalägga, 
denna med Modersmjölken inplantade böjelsen, som 
ock uti de bistre och medöinkansvärde omständig- 
heter, hvarutinnan Vi oss befinna, oemotsägeligen 
bevittna, att Yi^äfven så väl, som Vare Gloirvördige 
Förfäder, verkeligen anse^ Sveries Rikes sanna bästa 
lika med Vårt eget« 

Emedan och nu Ilöglofl* Riksens Ständers, Gud 
gifve, lyckeligen! påbegynte Sammankomst intet an- 
nat ändamåhl hafver, än att igenom visa Rådslag, 
moget öfvervägande, förenade hjertan och sinnens 
krafter, och oförtrutet bearbetande, söka och utfinna 
alt hvad till étt hälsosamt och berömvärdt ögnamärke 



( 75 ) 

lända kan, så hafve Vi ock ej kunnat undgå att bety- 
ga deröfver Vår innerliga fågnad, och igenom denne . 
Vår tjenstvänlige skrifvelse önska därtill af hjertat, 
allsköns lycka och välsignelse, Den store Guden täcktes 
mildeligon välsigna Höglofl» Riksens Ständers Patrio- 
tiska förehafvande, och länka deras sinnen att, ibland 
andra tidernas eftertänkeliga oniständig-beter, äfven- 
väl bebjerta det oforskylta förtryck, hvilket Vi och 
vårt FursteL Hus alt stadigt måste utstå. 

Det torde våra dels för vidlöftigt, dels ock onö- 
digt, aile ther vid Oss, tid efter annan bemötte odrä- 
gelige olyckor o^h vedervärdigheter, att uprepa, eme- 
dan ty värre, desamme hela Europa mer än bekante 
äro, och vi skulle synas sätta ett obifligt tvifvels- 
måhl uti den Svenska Nationens fulli^dighet, om 
vi ej vore öfvertygade, att fastän 25 samfälte år äro 
förflntne, sedan vid Vare omyndige år. Vår olycka 
tog sin begynnelse, sådant, hvad därtill orsak gifvit, 
samt hvad eljest därvid bedröfveligit förefallit , hos 
hvar och en ännu vore i friskt och medömkesamt 
nlinne. 

Vi hafve näst den allsmägtige Guden satt vårt 
mesta förtroende till Nationens gunst och välvilja, 
helst vi alldrig kunnat föreställa Oss, att någon Pa- 
triotisk sinnad och redelig Svensk Mann, skulle anse 
den oförrätt Vi lide, med kallsinnigt hjerta och ^gon ; 
likväl hafvB tidernas stadigt omväxlande omständig- 
heter högst beklageL vist sig så vidriga, och varit oss 
till så föga fromma, att fastmera igenom åtskilliga 
slutne Förbund och Tractater, hvarvid Vi med skäl 



( 76 ) 

kunnat förvänta någon Lisa och fordel, vår redan 
nästan odrageliga börda, mäckta blifvit betnngadt* 
Det är fuller intet utan, att vid all den oss härtill 
bemötte vedermödan, ehuru svår den oss ock ankom* 
mer, sådant tjent till någon lindring, att vid förflutne 
Riksdag HdgU Biksens Ständer derigenom låtit för- 
spörja deras emot oss bysande medömksamma benä- 
genhetj i det icke allenast Betalningen år 1723 till 
vårt någorlunda understöd bilagde penningehjelpen, 
med dess återstående restantier för. åren 1732, 1733 
och 1734 å njo stadfäst och Oss derom försäkra låtit, 
utan ock billigt och skäligt funnit (hvilket Vi så väl 
som det förra)- med all skyldig tacksamhet erkänna, att 
Vi för Yåre till Kronans tjenst och nytta använde 
ansenlige Bitikosedlar efter föregängen Liqaidation 
skdlie blifva förnöjde* Men så måste högel, och af 
bjertat beklaga, att ehuru säkert Vi oss ock därpå 
förtröstadt. Vi dock ej förmått i alla stycken lugnk 
oss åt verkan af denna Oss af Biksens Ständer be- 
vista prisvärda välvilja, aldenstund och hvad det 
första och enkannerligen för omtalte restautier be- 
träffar, hvart år blifvit en ansenlig del tillbakahållen, 
och hvad de senare angår man ändå till denna dagen, 
ej kommit med Liquidationen tillstånd, det alt stadigt 
med tiden mer och mer tilltager, i så många år Oss 
skulle hafva kommit till godo. * 

Utaf alt hvad härtills, och • ehuruväl i allsom 
största korthet blifvit anfilirdt, lära Högl. Biksens 
Ständer högt upplyst sjelfve befinna, huru högeligen 
Vi föranlåtes iflt å nyo på det bästa recommendera 




(77 ) 

Oss, Vårt^Furstelr Sveries KonnngaThron nf när- 
skylta^ och nu så länge med våld och oförrätt under- 
tryckte Rus och interesse, med tjenstevänlig bön, det 
behagade Höglofl. Riksens Ständ«r icke allenast i ge- 
men låta sig sådant på det bästa vara angeläget, och 
ömhjertat, utan och hvad vare nästbémUe restantier 
och Lån-Banco sedlar beträffar, så Tal framhärda uti 
det dem angående vid sista Riksdagen, efter moget 
öfvervägande fattade ädelmodiga slutet, som också 
benäget föranstalta, att vid de förres utbetalande, Vi 
måtte få åtnjuta ei; önskeligare riktighet, samt gun- 
stigt därhän se, att för de senare, som ett märkeligit 
förskott till Kronan, Vi omsider äfven så väl må 
blifva förnöjde, som största delen af öfrige Rikets 
Creditorer igenom Biksens Ständers berömvärda för- 
sorg, med hela Verldeiies bifall och till allmänna 
.Creditens obeskrifveliga uphjelpande uti deras fordrin- 
Ifar allaredan ernådt rigtighet 

Som denna Vår tjenstvänliga och anständiga an- 
sökning, på intet sätt strider emot Fäderneslandets 
sannskyldiga bästa, Nationens evärdeliga Heder, samt 
sjelfva naturliga billigheten; fiå gjör vi oss ock al- 
deles försäkrade, att sådant lärer hafva en önskelig 
verkan och finna hos Riksens Höglofl« Ständer "^benä- 
get insteg, på det sedan Vi oss ofta bärtilldags dem 
med Vare nödträngde klagomåhl tilläfventyrs fallit 
besvärligit. Vi ock en gång må hafva skäl fitt af 
bjertat betyga en vählgruii4^t tacksam fägnad. , 

-V 

Oss ålligger deremot allestädes, att på allt möje- 
liget sätt beflita Oss att öfvertyga Hoglofl. Riksena 



st < r 



( 78 ) 

Ständer, hani bSgt Vi ikatu Derai välvilja och 
vännskap, hvad eskrymtadt förtroende Vi sättje i 
Deras ädelmodighet, lamt med hvad' apriktig tillgif- 
venhet Vi framhärda 

HögloiOL Sveries Rikes Ständers 

Neomnnster d. 23 Maji OpriGhtigt tillgifne Gode 

r. St: 1738. Vann och Tjenare 

't Carolns Friedricns* 



Afhandling om Soeriget närvarande tillstånd i 
anseende till dess Grannar och dem, som det eljest 
kan hqfva någon connexion med^ npsatt af Herr 
Arch (enholtzj år 1732. Handskr. in 4:o af 247 
pagg. (Cod VILa 30.) 

Det är tvifvelsntan detta arbete, som, genom 
Hattpartiet kommit for Card. Flenrys ögon, 1738 vållade 
förföljelsen mot A. (Han var dä Registrator i KongU 
CanzliCoIL, utgörande som sådan hela HofCanzIers 
Expeditionen. HofCanzl. var ännu Bar* J. H. v« 
Kocken. A. blef sedan Hessiskt HofRåd och Bibliothe- 
karie)« Det är ej utan conseqnence, ty tvifvelsutan 
läser man här Kong Fredricks politiska vner, åtmin- 
stone ännu den tid, då Förf. skref. A. börjar med 
att visa, huru sakerne förändrat sig sedan PnJBfendorffs 
tid. £j mer var Ryssen, som Drottn* Christinas och 
K. C. G:s Kabinetts aecret. Chevreau yttrade sig: un ani- 
inal a deux pieds sans plumes, å qnirien ne manque 
pour etre homme, que la raison & la propreté. Nu 
hull Czar Petters prophetia att gå i fullbordan, att 




( 79 ) - 

sedan upplysningen haft sin period i Österland och 
Westerland, den skulle stadna i Ryssland. Det var 
ej eller mer förafctadt i det öfriga £aropa« Duc 
d^Orleans, som var en stor Statsman, hade 1717 
slutit durmed en tractat, Spanien hade sökt dess yn- 
nest, ja snart syntes Europas hof mera söka förbund 
med Ryssland än Sverige, d« a» ha for sina commerr 
cier mei nytta af det förra än det sednare. Orsaken 
ligger till stor del deri, att Ryssland nu eger de 
Ostersjö hamnar, som förut tillhört Sverige. Deraf 
följde nödvändigheten för Sverige, att ändra system, 
att låta fred med Ryssland vara en af politikens pri- 
mär artiklar« Ty freden måste stärka oss, en ned- 
stigande, och forsvaga Ryssen, en uppstigande makt 
Genom freden blir Ryssens flptta lemnad at ruttna i 
hamnarne och de gamle veteranerne i arméen do 
utan att följas af krigsvandt folk, ej eller strömmar 
Europas lycksökare skara med sina kunskaper, sin 
civilisation så till Ryssland under fred som krig* 
Någon nära allians böra vi derfdre ej ingä« Söka vi 
en sådan med Ryssland, så tvingas Danmark att sät- 
ta sig i säkerhet genom allianser, skadelige för oss, 
synnerligen för Pommern och Commerce.n. Dessutom 
bör en fri regering betänka sig i fråga om allianser 
med en regering, som derigenom kan spela förmynda- 
re, än mer med en regering, som har intresse af att' 
hålla Sverige så bas^ som möjligt vore. De närva- 
rande tractaterne böra deremot med yttersta trohet 
hållas. Vi behöfva vissa är Rysk spanmål. Skulle 
Ryssen deremot anfalla oss, Cår han otaldt med fl^ra 



r 



( 



( 80 ) 

» 

och vfirf intresse fir då, att fä snar fred. 8ä har 
Rjssen förstått handla med Turken. Annars vore nu 
Turken soldat och en farlig granne? 

Följer så Pohlen, Kejsaren, Sachsen c&c. i Tysk- 
land, Danmark, Holland, England; derpå Frankrike. 
Franilka charakteren skillras. Gref Oxenstiernas Fru 
gjorde visit först hos Spanska Ambassadrieen. Där- 
med uträttades ,hvad ej alla Kejserliga penningar till 
det antiDelaGardiska partiet kunnat utr&tta* Mad:me 
Colbert refuserade nu Svenska Ambassadricens sed- 
nare visit; nu stacks Svenska högmodet* Franska 
alliancen var förbi; men i och med detsamma de 
franske subsidierney hvilka Fransosen g^f af stolthet, 
för att kunna kalla Europas Kungar ^för Frankrikes 
pensionärer. Pengar behöfdes likväl och Reductionen 

' måste nu tillgripas* Gustaf II Adolph hade ensam 
vetat att hålla sin respect uppe under förbund med 
den stöka Fransosen. Anekdoter ur tryckta böcker 
anföras till bevis. Ax. Oxenstierna sade till Drottn. 
Christina, que la Svede ne devoit pas temerairement 
e^obliger å une alliance avec la France. Nu vore än 
mera skäl att akta sig för Fransk allians. Citerar så 
en annans omdöme, att premierministern vore en 
Pfaffen och Jesuitenvän, som förnämligast brydde sig 
om att truga ärligt folk en hop absurde trosartiklar 
på halsen, hållen för åtlöje af grannar för sin ringa 
insigt i politiska saker, dagligen hopande fel på fel. 
— Följer så Spanien, Portugal, Turkiet och Algier. 

' Sist ett Beslut, der Förf. uppgifver, att Sverige nu 
Btode i fruktan för Ryssland, — - i dagtingande med 



( 81 ) 

Pohlen, — i Ceremoni med Kejsaren, — i misstroen- 
de med Danmark, — i kallsinnighet med Holland, 
— i deference fSr England, — i Ijamhet med Frank- 
rike, sedan med en säker omdömesförmåga bevisande 
att Sverige numer mäste bli en yostaty och kunde 
derigenom, om ej uppstiga till sitt fQrra politiska an- 
seende, likväl med temlig beder behålla sin fordna 
rang bland Europas puissancer. Hvilket gyckel att 
vilja heta frihetstid och förfölja författare af så 
ytterst moderata och billiga skrifter! 

> Det synes som tidningar ännu spriddes i hand- 
skrift. En dylik 

Den Danske eller Nordländske Argus ^) pro anno 

1737 (1739!) 

följer utan särskild nummer i CoUectionen, på Then 
Svänske. ') Förf* citerar sitt näst förut utgifna ark. 



1) Af Then Svämka Argus förvaras här (Cod. Coll. 1: 10. 
n* 1.) ett n. 15, 2:dra Delen. Der förekommer ett öxtract 
ur ett bref till Herr Argus, hTarå finnes annoteradt, att 
detta ark blef förbudet och indraget, då ett annat infördes 
i stället. Det gäller '*Eli söners arghet och deras för- 
dömliga lefverne.*^ Se h&r nedan: Tidens seder 

>) Derigenom har Utg. i en annan skrift (Historiken p. 37) 
begått ett misstag. Tviflas dock icke, att ju trakteringen 
var lika rund på Itfössornas sida. Det älr nemligen uti 

(Del. xvi^) 6 



: ( 82 ) 

Det är i Mösspartiets anda, anfaller d. v* opposition 
m^d mycken ifver och försvarar Rådet. Det. år i 
Oppositionens nianér, klädt i fornsagans stil, ehuru ej 
strängt iakttagen* Förf. är lärd som sjelfve. Gödrick 
Björnssbn (Gref Bonde); möjligtvis Archenholtz, som 
utgaf ett Sagubroit om 1734 års riksdag (ms: t) 
nHarald Sykawul^ ') qvad: 

Häf dig i Malmströmmen 
Grättukarl lede . . .9) 

Harald fordrade krig. Orsaken var de Albianers 
ostar, som hängts i vägen för de Gallars solstrålar. 
I boken (Rådsprotokollet) skulle det heta, att 'man af 
huldskap för det allmänna ville utrota okynnesmän, 
men i sjelf va verket var det att förtreta Regenten, 
göra honom svart hos inbyggame, bedröfva sin from- 
ma Regentinna och undanrymma de förnämste, för att 
ledan ega högjsta stämman. Mest gjorde dem ondt i 
magen, att nu se Gardarike bära det feta brtn^estyc- 
he *), som fordom var deras lands* Siurlög och Ase ^) 



denna sednare Argus, citationen derstädes befinner sig. 

1737 hade Sväntke Argus upphört att utgifvas. (Den 

Svenåke Argus utgafs 1754.) 

S) Utg. inser nu att Harald är Gref C. G, Tetiin. 

^) Liv- Est- och Ingermanland. 

*) Att den ene är v. Amiral SJöitietnäf som inkallades efter 
Gr. Taubes frivilliga afgång ur Rådet, synes nog sanno- 
likt. Denne Sjöstierna kallas i Rehbinders Adl. Matrikel 
Attäerå, i Schönfelts Rädslängd Aron* Uggla i sin Råds- 



( 83 ) . 

voro sjöorrar. — — Landet led och 'Gylfe ®) 
log. Jarl Hombett eller Tjuren ^) bodde på ting- 
platsen och böjde sig all Gylfes och Haralds boskap 
för honom. Han syntes vara mycket vreder pä un- 
derjarlarne ^) och blåste i horn med Harald det mesta 
han orkade. Han anställde större off<^r hos sig till 
Gylfes ära, hvars vän han var; derfore fingb alla. af ^ 
brödralaget hvar dag lefva kräseliga hos honom och 
ty. knöts der mycken illbragd samman mot goda män* 
Hans hustru sades lära honom, huru han skulle utrota 
de andre Jarlarne« Ingen fick komma dit, som ej 
var Haralds och Gylfes vän* Nu var kriget begynt 
mot Kungsgården och Jarlarne* Man höll smeder att 
smida riksdagslögner* De verka som krigspuss i 
krig* Sagan förmäler att pojkar och vrakliogar gjor- 



längd följer Sch» Non is ego sum, qui tantas poisim com- 
ponere Ii tes. Anser dock Rehbinder tillförlitligare. I 
Militairstaten vid Amiralitet 1735 (i r. Henells Floreran- 
de Syerige) träffas både en Anden Sj. och en Aron Sj. 
begge säkerligen söner af samma Amiral Otto Sj. men 
som Anders var den soi» 1736 blef vice Amiral, och Aron 
▼ar 3 grader under Anders och t. o. m. efter A. C. 
Wrangel, hrilken före A* Sjöstj» blef R. R. så har Rehb. 
nog rätt. 

*) R. R. Gref C. Gyllenborg. 

7) Den med Agamemnons Uomeridiska namn utmärkte an- 
föraren är tvifvelsuUn R. R. Gref M. J. DelaOardie. 

^) Landshöfdingar, det underordnade styrelsemachineriet såle« 
des ville en kraftfull regering. 

6» 



( 84 ) 

de det mesta, när ja och nej skulle skrikas och gam* 
la, rådmogne män gingos förbi, när vissa samfund 
(d^putationer) skulle väljas. Barn inkommo, som ej 
kunde skilja tunnsmorgås frän kungabref* lUhofde 
Skramphök ^) var en flitig grofsmed, ' Sigurd Ryda- 
lock, Gylfves handskrifvare, ^) qvad Trollvisor för 
folket och gaf dem starkt öl i smygvrå. Huskladder 
Slark ^ V strödde ut^ de smgdeskrifter Gylfe diktat. 
Faggo Horntacka ^^) lopp ibland de brummande Dal- 
karlarne med visor om nyttan af handel med lång- 
väga lerkärl och hö. ^^) Fyllhagen *^) gjorde sig 
grön vid en ölskål, lopp ifrån hus till hus och in- 
tryckte i dumskallarne tankar om förräderi. Stek- 
vändaren i Ostindiska handelsköket {?). tillika med 
Saladin Ullsträng (Salander) voro sysselsatta att be- 
. lacka alla gjorde forfattningar om handaslöjder. Desse 
med 100 andre voro löpare under Gylfes och Haralds 
' ' utsände, som nötte hvar sina 100 par skor. Raspe^*) 
kunde förtrolla hvar åsna till ett lejon, allt som 
Gylfe och Sijkavulin ville hafva det. Innan kort 



*) ». Höpkenf 

^) Copisten i Canzliet And, Rydelius, sedan General^Co/isui 

i Smirna^ 
i<!) Carlsson, trol. Canzlisten Carl Carlsson. / 

^^) Petur Faggot, nu Kem nersp reses i Stockholm. I 
^*) Manufacturer på Iandtl)rukets bekostnad? I 

13) Grönhagen — Landshöfdingen på Gottland Frih- Joh. 

Didr.? Eller Secret. vid Tullverket Joh. DidrJ 
»*) Frih. C, G, Sparre, som 1739 blef R» R. dref starkast 

på Ryska kriget men dog 1741. 



( 8i ) ' , 

■ 

var hela Svea och Göta rike tändt i brand och 
Gjlfe log. 

På torget fans na intet sä tjockt hufvud, som ej 
trodde sig i besittning af alla hemligheter. Gylfe lia- 
de isynnerhet sifta redskap bland de blå (adlen) ; men 
Harald var smidigare. En Wreder ^man (Wrede) 
skrek så snart Harald talte. Hr Sten Hundkoja 
(Coijet), hvars stackota hår hade rest sig, viste sig 
så svåra. Hos de svarta (Prestståndet) var en mager 
Gubbe, TorU Sijk^lufva (Er. Qenzelius) med svart- 
grå^ skägg, han hade 2 slags kragar, den ene var 
svensk och den andre var spansk. Han och hans 
broder Birger Mager (Jac* Benz.) tillika med en he- 
lig Gurkfferdmg voro de glupskaste. En rödhårig af- 
gudakappa kunde ock tala* Uen var den räfvulnaste* 
Desse och många andra voro ulfvar ' under' fåra- 
pelsar. ^^) • 

Bland de Brune (Borgarne) var visen en snar- 
rande klingharpa ^^) följd af 2 vildgaltar med sved- 



^') Härmed åsyftas säkerligen Lect. Prosten Lidius fr* 
Strengnäs, Dr Arnell, Prosten Lenaeus m. fl» bland ett 
preststånd, som 31 mot 8, först förenade sig med Bonde- 
ståndet till Rådsherrarnes frikännande; men sedan Ben- 
zelierne visat, att det kunde lända till söndring med 
Adlen och Jac. B. tillagt,» välla att de finge ligga något 
längre vid riksdagen, förenade sig med Adlen och Borgar- 
ståndet, 24 mot 10, som af de 81 bibehöllo sin mening 
från d. 5 Mars till d. 19 Mars 1739. 

»«) AulflBvil, Justitie Borgmst. Ledamot af LagCommissio- 
nen och Bancofi41mäktig. 



f- 



, ( 86 ) 

jern i tryue, en bette Kiero(fver FoB^lla i^), en 
Plomer Ölkanna ^^) Begge voro faögmodige åmor, 
som blåste nr ett horn och åkte på en släda* 
De didde Harald ocb ban didde den^ sedan han app- 
svälgt landsnödsgnllet Kasen f3r (te grå (Bdndeme) 
var en sloger Hake (Olof Håkansson). Han besatt 
mera snille Sn Haralds ondska. Han motade Harald 
i bvar vrå med 'Snällhet så att han fick en lång nSsa, 
då ban ville mundbnggas med gråkolten, ty ban b511 
alltid medelvägen for sitt ifolk. Så länge tinget på- 
stod, fick en bvar, som ville, ta till lifs bos Kjerolfven 
på Haralds vägnar, efter ban sjelf intet ville fylla 
oxmiklarne så uppenbart. Märkligt var att alla sa- 
ker blefvo afslutne under olskålar innan de kommo i 
rätta gillen. Skulle någon rätt eller orätt göras, strax 
bar det till att motas vid ölkaret; då svingade ill- 
bragd om öronen, som buggormabett ocb ju yrare 
iran blef i skallame, desto mer ristade mail på buf- 
vndet mot öfverväldet, de skreko på lag, som lag al- 
drig lydt» Landet led och Gylfve log« I kullen 
(Hatt-klubben) blef afgjordt, att Galleme allenast skul- 
le bli deras vänner for stalloxäiHe skull. Deras 
skyddsherrar mitte de ock vara och aldrig ge en 
granne ett godt ord, utan deras samtycke; de skulle 
äta ur deras grytor, bära deras kläder och qvinfolken 




'^) Kierman. G. — Handlande, GeneralTulIarrend. Soc:s 
Pullm* 



'*) Plomgren, nu ockiå H. o. Fullm. 



I : 



■ n 



( 87 ) 



skalle se sig i deras speglar. Gallen skulle stryka po* 
mada i deras hustrurs hår och krusa deras nackar, 
alla. deras seder borde inforas. Detta var fult för 
Göta män, som förr tuktat Gallarne. En gäng steg 
en hugbase fram i kullen, rödfräsig i synen oob 
med näsan i vädret for det haii en gång suttit i hög- 
sätet (varit Landtmarskalk). Denne bette Trummil 
Slorlåten (C. E. Lewenhaupt). Han var djerf och 
ilsken, tog till orda på Haralds inrådan: Jag drömde 
i natt, att Jarlarne böra aldeles sättas • ur sätet vid 
kungsgården för det de ej strax togo mot stalloxarne 
(subsidier) och gjort oss till vänner med Gardarike. 
Mer kunde han ej säga; ty han förstod politiken som 
mullvaden solgången, men han hade en egen fördel i 
kikarn. Han ville bli Landsvärns man«. Nu blef ett 
förfärligt ordakrig. Somlige ville bli Jarlai^ för dem, 
som kunde föras undan; andra efterträda dem, som 
lemnade platser, då de satte sig på Jarlasätet. Gylfe 
ville också hemligen rucka på kronan; en annan var 
redan tillreds att ta henne mot, hvarvid hopen strax 
skrek ja, en del teg, men mente detsamma, ibland 
dem Grim Räfvesvam (Fuchs, Rutg. nuv. Gen.Maj.) 
Han teg, ty han ville bli Storhöfding på tingplatsen 
(Ofverståth. i Sthm), andre, ty de ville dock stå väl 
på Hofgården. Men ärlige män framträdde och frå- 
gade: hvad ha Jarlarne gjort? Har någon saklöser 
mist lifvet, äran eller vapen? år någon jordtorfva for- 
närmad? Stalloxarne voro ju tingade innan J vänden 
cdra näsor hit. Hade vi förr fått, hade de förr varit 
uppätne. Var icke förbundet med Gardariket ound- 



' ( 88 ) 

vikligt? Hvarför sitta här och hålla kärringkrig? 
Gån och tagen Bringestycket åter, om J hafven mod 
dertill. Är det Göta nians höfva att uppreta sinnena 
mot sin oskyldiga öfverheti Hvarföre tillfoga Sveriges 
ögonsten, vår fromina Regentinna skymf^.och sorg? 
(Se Sten Hundkojas forsok att i Secr. Utsk. söndra 
Majestäterne och göra Dr:s skymf till allmänt tale- 
ämne«) Har icke Harald trädt ända in till Konungens 
högsäte och sagt honom försmädelse i ögonen? Ar 
det ej nidingsverk J på de välmenande Jarlarne be- 
drifven, efter menigheten ej skall få veta hvarföre? 

Härtill kunde blott Harald ha mod att svara. 
Han svor vid Styx om sin fromhet och sade att han 
var mot allt sådant, men i mjugg hviskade han 
Tr. StorU i örat ocK så blef det bara sorl af, ty 2 
fargor gjorde 1. Landet led och Gyl/e log» Han 
säg dock att Harald ej mäktade genomföra verket. 
Gjorde så berget, (Möns parturiens: Secr* Utskottet) 
hafvande under 13 långa nätter (Héml. conferenser 
med R» R» Gyllenborg)* Nu började berget svälla. 
Tyst, sade de sutto i bergshålan, frågen oss ej barnets 
namn. Då det af Harald frambäres, skall det bryta 
stolkarmen för Jupiter (K* Fredrik) och nackar ne af 
Jarlarne. Baspe åkte omkring och utlade denna 
förutsägelsen. Somlige fingo guU för det de skulle 
tro, andra kläder. Den JVrede mannen fick en brun 
rock af Saladin Ullsträng för sin slarfvige röde* ^) 



*) Slöt sif intill Borgerskis opinioner, drag«nfrån de adlige 



■ 

( 89 ) ' 

Tr. StorL ropade: Si det blir berg, h varpå man kaa 
klifva och storma sjelfva himlen. Klifven nu upp, j 
räddc krymplingar, sade Gylfe* Men ändå blefvo Re- 
sarne och Trollen vid foten^ rädde for åskan. 

Gallens guU och Ploroers mjöd 
Vill de resårs anda resa 
upp till skyn, som Gylfe bod. 
Men till tysta bergets topp 
tordes itagen kräla opp« 
Resens fara för de resår 
gor af resår dvergemesar* 

Harald hade om värd om bamfSderslcan, gaf hen- 
ne kinderbalsam i godt 51, lät ofver länderne smörja 
henne med, Cederolja .... först — missfall (2 stånd 
ZuOt 2). Han funderade nu att en, som hade mesta 
stödet hos makten, borde skonas, Inachus (Taube) 
som var fader åt lo (Grefvin. Hessenstein); och 2 å 
3 bjessar, som man intet tordes på; t. o« m« om det 
gällde Gammal sjelf (Horn), som hade satt sig i 
lägret och höll på att le åt pojkspelet. De hade ger- 
na unnat honom en pufF med på Gylfés vägnar, men 
tordes intet, ty gubben såg <iem för vördig och bak- 
slug ut. Fel kunde inga i laglig ordning bevisas* 
Samme personer voro angifvare, anklagare, vittnen 
och domare. Det kunde blott heta: vi ha intet för- 
troende for dem. Harald sjelf gjorde sig så blödig 
och ömkesam, att han tackade Gudarne, som , intet 
gjort honom till domare i sina dagar, han grét, han 
bad for Jarlarne, hao svor vid Plutö, att han intet 





* 



( 90 )' 

ville si skulle ske, men hade Folkfylla och Plomev 
att hålla ropet uppe: iag bort I Redan 3 vintrar före 
tinget skrefe till alla landsändar, att så skalle ske. 
Jarlarne niotstodo blott för att få öppna anklagelser 
för öppna försvar. När det ej kunde ske, afgingo de 
sjelfvilligt, fast de kunnat bli qvar. Hvilka skulle ta- 
gas i stället 1 En del, som dömt Jarlarne — — — 
Här är Sagobrott. Gylfes roåg Baspe (Sparre var 
gift med den barnlösa Gyllenborgs stjufdoiier) skulle 
nu bli Jarl instället, men var ej rätt kl. (klok?) — 
Skada att m:stet är så illa åtgånget. Till och med 
att bli ålderman fordras ålder och förtjänster. Jarl 
Hombest sgelf ^ckte denne var för oförtjent. Många 
andra svarade nej. Vi ha ej lust bli ätna, härnäst 
Berserks raseriet kommer på er* Berget pinades 
emellertid länge i födselvånda. En flädermus föddes. 
Tvi, sade hopen, vi skulle ju få se en jätte efter 11 
månaders arbete. J ha'n gjort mer dumheter under 
dem, än Jarlarne under 11 år, sade en pigg Gubbe. 
Konungahuset ha^n i bespottat, enighetsbandet brutit. 
Sigurd Dolike . . . . J räknen förfärligt, att Sturlog 
och Ase fått heta sjöhästar (v. Amiraler); J ha^n ju 
sjelfve gett en Beckvarg namn af Sjövarg Arngrim 
Vlfbiall^ som anklagades för tjufnad och bofstycken, 
får af er heta Ullråde. Nu sätten J ju vraklingar 
in i sjelfva skattkistan, blott för det de lupit ärende 
åt Gylfe. Stora utgifter ha^n J bragt riket på halsen 
och af stalloxame J vanten eder, ha'n J ernat sylta 
in nära ^ åt er Sykawulin (Tessin). J ha^n öppnat 
Rikets främsta skattekista, för att låta det finaste 



( 91 ) 

guUet gå ut till Asarne (Tarkarne) for saffian och 
väggebonda* • 

Si Tille man fatta i éubben och straffa fSr hans 
lal, men han forsvana och ingen kunde sedan fä fatt 
p§ honom, fast Harald lofrade åt tillrättaskaffaren den 
bästa stut« , 

Gyffe lyftes nu opp på Phoebi vagn, så att 
Pysslingame fingo äran köra densamma och ej blott 
Jåitarne. Nog stannar det ej förrän vid Plntoms 
port, der Cerberus får tngga hans röda hår. (fragment) 

I en Saga om/oglames mSiej utgången ur Hatt- 
partiets fabriker, är Tessin tuppen, K. Fredrik falken 
Fröken Taube tjederhödan, Kalsenius korpen; o. s* v. *) 

Drottningem opposiiion. 

I Bidrag till Sv* kyrkans och Biksdagarnes 
Hist. ur Prtsståndeti arcAiv, JU h. af A* Lignell 
får man se hvad presteståndet åtgjorde i den såkalla- 
frökensaken* Den börjades dock icke der. 



♦) I ett bref af d. 24 Jan. 1765 (Cod. Collect. 1 : 10 n. 37J 
erinras om Sagan om Oylft, Der säges huru striden 
egentligen rar mellan Gamla Adlen (Jättarne i den sagan) 
och Nya Adlen (Pysslingarne ibid.), huru Tessin i Secr. 
Utskottet gret och försäkrade, att han ej hatade Råds- 
herrarnes personer, blott deras fel; huru alltsammans var 
på vippen att gå sönder (monarchien på något sätt Dogi- 
seras eller något dylikt), då Gud, såsom Dårars för' 
myndare, räddade allt. 



** 



( ^92 ) 

D^et första Utg. i- b. t* ArciuT funnit i detta 
ärende Sr ett docnment, innehållande frågor af Hof- 
Bätfen fUl Comiitorium Urbicumj jemte Consutorii 
tjenligste svar: 

I anledning qf då förment hemligt giftermål 
'emellan K. Fredric den Vtte och fröken Hedvic 
Taube. Gr.' Hessensteins mor* 

l:mo Om then trolofven, *- som skjer emellan 
contrahenter med foräldrarnes råd och samtyckjo,' och 
skjer handslag i deras närvaro, är så laglig, som 
then som skjer i prestens och andras närvarelse, som 
dertill .vittne äro, och med våbnliga seder plägar af- 
handlas? 

2:do Om en sådan trolofning är äfven så kraftig 
som sjelfva vigningen? 

Consiitorii tjenstliga svar. 

l:o Till legitime sponsalia fordras efter Ordinan- 
tias Ecclesiasticas ac leges Manicipales tvenne con- 
ditioner först Consensas Personarum cum contrahentium 
tom approbantium, som äro föräldrars eller andras 
uti deras stad, sedan RitiTs* med närvarande vitnen 
och laga gafvor. Then förra är väl den besynner- 
ligaste Såsom, sjelfva fondamentet, hvilchet hörer till 
conjugii inchoationem et substanti^m. Men mot tvif- 
velsmåhl och infallande irringar, bäldst om persoher- 
na för mera visshet skulle så fordra, requireras ^ och 
thet andra ad ejusdem confirmationem så oansedt 



( 93 ) 

föregående consensus när then appenbariigen och icke 
lonligen med alfvar och utan lättfärdighet gjord är, 
réputeras och achtas i Bynnerhet och för sig sjel&sine 
rita, en gill handel inför Gud, likvähl när och bemtte 
Ritas ther på följer, rå är then actus in foro huma- 
no af större anseende och \igtighet, än som then 
förra, när alt ordentel. therraéd tillgår och förnärma 
ligare^när en Persona Ecclesiastica är ther hos, hvil- 
ket pro diversa ratione locorum et constitutionum eij 
altid skjer* Tvänne conditioner äro och göra mer 
till saken, än som en för sig allena* 

2:o Hvad copulationen belangar, så gäller then - 
samma in Christianis Ecclesiis ac Rebus publicis aldra- 
mäst såsom ad totius actus consuraniationem, uti 
h\ilka praesupponeras och concordera consensus et 
ntus sponsaliorum oum testimonio et voto toti Ecclesi», 
hvarföre bör then «amme icke sättjas tillbaka, dock - 
när nöden såsom dödsens infall och hvad mera sådant 
vara kan, sine contentu (?) alisque • • ♦ sådana tillba- 
kasittelser förorsakade, och consensus på alla sidor 
står stadig och obruten, häldst om legitimus ritus 
sponsaK ther ofver kommen är, så är icke ovahnt eh 
praxi olikmätigt, at contrahentes vi talium fundament* 
varda hålne för ächta hjon, och then qvarlefvande, 
ther dodsens infall sig tildragit hafver, behåller ett 
ächta namn. 

Hvilket är till föreställté frågor Consistorii tjenstl. 
svar. Stockholm d. 19 Octob* anno 1738. 

Pastor Pr« et Consistorium Stock- 
holroense» * 






(94 ) ■' 

Na rjrckte Stäaderoe ärendet närmare, menprimi 
niotores toto ej pre«ter, utan adelsmän. Det af se- 
demap vård visst pikallade första steget till en opinions- 
yttring skedde inom Secreta Depntationen och torde 
fSrtjena meddelas, ehuru saken är numer tillräckligt 
känd. Dess behandling är ock af stort i/itresse att 
lUkärskåda. 

Upläst i Stora Secrete Deputadon d. 23 Fe- 
bruari 1730« 

Ödmjukt MeiAorial! 

Den ömhet och Nijt/om Ricksens rårdnad och 
alla innebyggares välfärd, som de härvarande IBcksens 
högl. Ständer under theras Rådplägningar, så mång- 
falldigt ådagalagt, vara theras högtberömlige ämne, 
hvarutinnan de ock, igenom den alsvåldige Gudens 
bijstånd ofSränderligen fortfara 

Det uppmuntrar en hvar till eftersinnande om- 
tankar huru och på hvad sätt Ricksens Höglofl, Stän- 
ders dyra och ovärderliga frijhet, formedelst en sann 
och oförfalskad Gudfruktan och Chri^tendomsöfning, 
Rijksens Lagars och Stadgars obrottsliga hållande och 
efterlefvande nu och å framtiden må oafkortad kun* 
na bijbehållen varda* I sådant afseende har jag som 
en ringa Ledamot och Medlem af Ricksens HöglofI« 
Ständer, mine ödmjuka och välmenta tankar oför- 
grijpeligen velat yttra. 

Alla veta vij och äro therom öfvertygade att 
vårt idära Fädernesland, ähra vare Gud, nu är väl- 
signa dt med en nådig och mild öf verbet, under hvars 



' ( 95 ) , 

Crono och Spijra Riksens Innevånare, med nnderså- 
teligt fortroende kunna ^ökft sig hägn och försvar. 
Men af ärfarenheten kunna vij veta att Ijufvaste dag 
och klaraste himmel har ofta^ af i böljan knapt syn- 
liga måln, blifvit orolig och mdrk. 

Ibland oss torde icke mänga finnas för hvars 
öron rychtet eij . forebrackt de tijdningar angående 
H. RiksRädet Taubes dotter Hedvig* Taube med dess 
Barn* Att andraga och fuUtyga några omständigheter 
thervid, thét öfverskrijder mitt' ämne; Men om san- 
ningen här utinan ville Bestrijdas, det vore att för- 
neka en Landknnnig sak, och med oskadda ögon icke 
kunna se dagsens Ljus. 

Höglofl. Rijksens Ständer, hvad mitt enfaldiga 
och välmenta uppsåt ej hinna utföra, det kan Rijksens 
Ständers högt opplysta förstånd igenomträngia och 
ernå, att hvarken något kan hlifva förborgat eller ige- 
nom misstroende bedragas. 

Den djupa insicht i Rijksens högt angelägne värf 
och ärender, som Höglofl. Ständerna ärhållit, kan 
intet felas underknnnighet, om icke oredor kunnat 
härflutit, och likasom haft sin upprinnelse ifrån den- 
na grunden. 

De Ömma tankar för Ricksens bästa iframtijden, 
som under Riksens höglofl. Ständers vijsa och för- 
sichtiga rådplägande ventileras och mognas, de kunna 
framställa den påföljden och stora villervalla, hvarmed 
tillkommande tijder i följe häraf botas, Eftersinnom 
Vij att vårt kjära Fädernesland igenom den högsta 



\ 



' ( 96 ) 

Gudens •försyn och skickelse, regeras och styres af ep 
nådig Ofverhet, så finnom vij och therför Oss, vår 
nådigste och huldaste Drottning, hvars nijtälskande 
Gudsfruktan blifvit välsignat, med Himmelska gåfvor 
ett Christeligit tolamod, och hvars Kongl. Egenskaper 
beherska des tregna undersåtares hjertan. Hennes 
^Tälmående ar Rijkets hälsa och stilla Rod; hennes 
f5rnogda jefnad våra glädjefulla tijder* Hvad Henne 
gjör olust, det kan eij annat än bekymra Oss hvad 
henne qväljer, det fräter Tära sinnen; in Summa; trog- 
na undersåtares uppriktiga hjertan återvälja aldrig 
att vara deltagande uti sin Nådiga Ofverhets san- 
skyldiga tillstånd. 

• 

Riksens HöglojS* Ständer, som igenom . den 
hogstes bijstånd uppå detta vårt Riks-möte söka 
fäderneslandets Bästa, och se till huru en hvar förrät- 
tad t hvad thy ålegat, samt huru h varje man dess till- 
hörige rätt åtnjutit. Eder ädelmodighet hpgl. Ständer, 
som af ensidiga afsickter ej forledes, men af kärlek 
och Nijt for Rättvijsan, ransaka, skiärskåda och ur- 
skilja de 'forekommande mål efter deras égenteKga 
beskaffenhet,- lärer också aldrig forgjäta, fastmindre 
förbijgå eller eller oafgjordt lämna hvad edert ' åt- 
' gjorande betarfvar äfven i denna sak. 

Låtom oss emedan vij ännu kunna, och hafva 
råderum, oss ombeflita, att utur vägen rödja och 
till grunden bota hvad skadeligit finnes ^ ty af 
en ovårdsamt utsläpt liten gnista, kan ofta den 
våldsammeligaste Eleld uppkomma. Låtom oss taga 



( 97 ) 

eftersyn af Patriarchen Abrahams exempel, som 
beskrifves uti 1 Skapelse Bokens 21 Cap: v. 10: och 
14 hvilken att besörja om sitt hus, och att icke längre 
se sin hustru Saras lidande och misshag, utdreC 
tjenstepigona med dess Son. Närvarande tijder sko- 
la taga förnogd del theraf, och Efterkommandeme 
vörda vårt redeliga oppsåt. 

Stockholm d. 23 Februarii 1739. 

Sten Coijet« 

Ätt oCvanstående afskrift är lika lydande med 
Dess uti Riddarhus Archivet förvarade Original, varder 
uppå Herr General Lieutnanten m. m. Grefve Jacob 
Dela Gardies begäran, härmed intygad t; Stockholm 
af Riddarhus Cancelliec den 10 Junii 1820. 

O. J. Lagerheim. 
RiddarhusSecreterare. 



ProtocoU hållit uti Stora Secrete Deputationen 
d. 23 Februarii 1739. 

Friherre Coyet: Jag har förr utlåtit mig, att 
Herr Riks Rådet Grefve Taube eij kan för dess grof- 
va och svåra förseelser skull behålla sitt RådsEmbete, 
nu förbinder mig än ytterligare både Guds och den 
verldsliga Lagen, att uti detta mål saga min mening 
rent ut till mitt Samvetes befrijelse; Vår nådigstä 
Drottning, som vij alla hålla och böra hålla uti största 
vyrdaing, och hvars värde och Säkerhet bör vara ett 
af de aldra angelägnaste göromål vij hafva för händer, 
kan aldrig rätteligen hugna sig hvarken af det ena 

(Del. XVI.) 7 



/ 



.. \ 



( 98 ) 

eller det andra, så Länge Grefve Tanbe blifver sittjan- 
de nti Rådet: Jag förbigår den uppenbara förargelse, 
gom är allom kunnig, och hvad Samvetslagen i dy 
mål dicterar, ty det omak lärer det Vyrdige PrSste- 
itåndet förmodeligen väl betaga mig: men jag utlåter 
mig förnämligast som en Politicus, till hvilken ända 
jag beder, att denna min skriftliga tanka må upläsas. 
Hvaruppå uplästes Frijherre Coijetts. skrift, som bijla- 
des protocollet, och betygade bemälte Frijherre att 
- han eij haft annat afseende än det honom åligger i 
anledning af Sveriges Fundamental Lag, och har dess 
Samvete bräkt honom dertrll, fast förnuftet velat göra 
inkast deremot, hvilken hans välmening Friberren bad 
skulle välment uttydas. 

Friherre Wrede: det går mig i detta falläfven- 
8om Baron Coyet; jag drifs af mitt samvete att säga 
det jag nu gör; och dess förutan äro ännu trenne 
momenta. l:o om ett rijke skall v^d någon for det 
samma lyckligt upprinnande conjunctur, hafva att 
vänta någon välsignelse från höjden, så bör det i tijd 
undanrödja allt det, som strider emot den högätas vil- 
ja och befallning: 2:o den kärlek och plikt hvarmed 
vij äro vår Öfverhet förbundne, eij allenast som 

Christne, utan' ock som undersåtare kräfver af oss, att 

• 

vij med råd och dåd gå honom tillhanda: 3:tio hela 
Fäderneslandets välfärd, ty om vij jskote hafva att 
förvänta en Lyckelig regering^ och dygd med klokhet 
skall Vara dess grundpelare, så böra vij dr vägen 
rödja alle sådane exempel, som kunna förföra ung- 
doramen och äfven upelda de äldre* Låtom Oss för- 



( 99 ) 

denskiiU med vira medbröders tiUhjelp af dBt yyrdige 
Prästeståndet afskaffa alt det som är emot Gads äraj; 
Konungens sanskyldiga heder och vårt kära Fäder- 
neslands välfärd. Jag går tillbaka som en Polifiofis 
till Herr RiksRådets Grefve Taubes person, som jag 
i anseende till de många och svåra brott han gjort 
emot sin Råds Ed, samt emot bättre vettande eftersatt 
sin ifkyldighet, ej kan finna vara värdig att längre be- 
kläda Råds Embetet: fSrutan allt detta, så är hån 

• 

ganska farlig i Rådet; ty om något skulle hända 
Hennes KongL.Maijt och Riksens Ständer eij flro 
tillsammans, kunde vara grannar göra med oss mim 
med Polen, och forordna en ännu omyndig Successor 
till Tronen, hvars Partij H. Riks Rådet Taube vore 
närmast att Soutinera:: Låtom Oss fördenskull att 
denna vigtiga Sak ej mera anse menniskan än Gnd^ 
utan handtera densamma både med alfvarflamhet ^•ch 
jnoderatioo« 

Hr ÅrkieBiikopen yttrade sig att Prästerskapet 
tärer hafva gjordt hvad dem ålegatt, hvilket han ock 
hvad dess person anginge med all jEiamvetstrygghet 
kunde betyga: Mellertijd var des välmente råd och 
tanka att denna Ömma och Laggranna sak borde 
med mycken försigtighet och nioderation handteras* 

o 

Atskillige af H. Ledani5terne påminte, att denna 
sak i anledning af vår instruction ej hörer Oss till, 
och hora vij med all rätt vänta oss en reprimende ^ 
plenis om vij inmänge oss uti sådane saker, hvilkas 

7* 



( 100 ) 

npprtrande knndebafva svära conseqveneer med sig 
för bela rijket 

Taleman for Bondeståndet yttrade sig att detta 
ej borde föras till ProtocoUs, hvarmed nägre af 
Herrar Ledamöterne instämde* 

Gr^ve Henning Gyllenborg: Så vida stora 
Secreta D^putationen bebagat anförtro mig protocoUet, 
ocb jag derföre skall vara ansvarig, kan jag försäkra, 
alt ej ett enda ord, så länge jag bar den äcan att 
föra detsamma, skall af bvad någon af Herrar Leda- 
möterne bebagar anföra, uttagas emot dess vilja. 

Hr Lagercrantz : Efter vår instmction horer 
detta målet oss eij till, och kunna vi stadna i ansvar 
för våra plena om vij oss dermed befatta* Men bvad 
det angår, att det, som en Riddersroan sagt, skall eij 
f5rai till protocolis, det är injaste och rörer dess 
heder; skulle sådant hända mig, ginge jag dermed 
till Biksens ständers plena. 

Atskillige utlåto sig, att ingens mening lärer haf- 
va varit att något som Frijherre Coyet sagt, skulle 
mot dess villja tagas ur ProtocoUet. 

Frijherre Coyet: Min begäran bar endast varit, 
att detta skulle på min räkning flyta till protocolis, hvar- 
ifrån jag intet går; men eljest har jag det anfördt 
såsom en consideration huruvijda H. Riks Rådet 
Taube kan vara tjenlig att sitta i Rådet, som dessutom 
begått så stora felsteg. Skulle för öfrigt förmoda, att 
bvad man här på sin Ed och efter yttersta Samvete 




( 101 ) 

talar, ej bör så uptagas, som skalle man tillbindas 
något som Fiscaliter emot en skulle utföras* 

Hr Handelsmannen Plomgren: sade det ingen 
ting lärer kunna gravera HL RiksRådetGrefveTaube, 
som eij fins uti Rådsprotocollen, och gifva de någon 
anledning härtill, bör det upptagas, men annbrs eij* 

Efter något discourerande härom, förente sig 
samtel. Herrar Ledamoterne af Ridderskapet och 
Adeln att denna Saken lägges aldeles neder såsom 
han eij varit nämnd, hvarmed det Lofl* BorgareStån- 
det och ärbara Bonde Ståndet sig enhälligt confor- 
merade* Det vyrdige Präsle Ståndet yttrade sig, att 
denna sak kunde hvijia. 

Hr Ortfve Lewenhavpi forestälte, att, som tyst- 
beten uti denna granlaga Sak, är mycket angelägen 
voro ganska väl att den som tillforeiide ej varit nog 
varsam att hälla det hos sig tyst, som här passerat 
ändå denna gången ville för sitt Samvete, sin Ko- 
nungs och Fäderneslands skull, ej låta det ringaste af 
det som nu passerat är komma ut* 

Härom discoorerades och förmentes^ vara bäst, 
att om någon skulle tala derom, man då kunde för- 
taga dem den tanka, som skulle här något sådant 
varit före och att hvar ock en berättar uti Stora 

* 

Secrete Deputation hvad han derom skulle få höra. 

Den 27 Februari blef godtfunnit att d^tta Pro- 
to«oll ej skulle upläsas uti Stora Seorete Deputation, 
utan allenast justeras för dem som hade talat uti 
denna Saken, samt sedermera förseglas och förvaras. 



( 102 ) 

S : D : Justerades detta PvotocoU för Frijherrar 
Coyet och Wrede; samt Talemännen af Fräste, Bor- 
gare och Bonde Ståndet. 

Att ofvanstiende afskrift är lika lydande med 
Dess i Riddarhus Archivet befintelige Original, varder 
nppå Herr GeneralLieutnantens m. nu Grefve Dela 
Gardies begäran, härmed intygadt; Stockholm af 
RiddarhnsCancelliet den 10 Junii 1S20. 

O. J, Lagerheim. 
RiddarhusSecreterare* 



/ 

\ 
\ 



Tetsuu oppoiiiion. 

En så vitter Herre måste sätta vitterheten i rö- 
relse for sin politik. 

Tessius aria vid rihdagen 1739. 
(Cod. CoUect. 1 : 7. n. 84). 
Sanning, Sanning t dina strålar — Tränga genom 
hårda sten — Och i dig syns dygden rén :||: — Få- 
fängt man med larfven prålar. — Du afmålar — Odi 
belönar hvar och en :||: 

Dig Gudinna t vill jag vörda — Du i verlden skö- 
nast är. — Om din heder så begär :||: — Skall man 
mig för dig få mörda. — Ljuflig börda, — När man 
dina bojor bär :||: 

Täcka kon! jag öfverlåter — All min vilja ert be- 
hag, — Men om ett påminner jag :||: Och fast trogen 
undersåter — Till sin fordna frihet åter — Flyr för 
en odräglig lag :||: 




( 103 ) 

Poiqvillerna. 
Då Riksrådernas licentierand^ eftersträfTades, in- 
nan saken ännu kom före i Commission, utkastades på 
åtskillige ställen verserna: 

Crux, Durus, Cortex^ Trabs, Rustiens at^ue Columba 

Ut libertati contraria memhra recedant» 

Emedan Creutz och Hård,- Bark, Bjelke, Bjonde, Dnfva 

På Sveas frihet hängt otjenlig sorgehufva, 

Ty mornar hon sig ar sin ofortjenta graf 

Och bjader för dess dörr dem lägga ner sin stat 

Themat varierades: 
Crux, Durus, Cortex, IVabs, Rustiens atque Columba, 

Consiliis pares paria fata ferant. 
Cornu trunoato, Crux, Trabs singulique saspensi, 
ToUe Deus Crucem, fac volitare Columbam* 
Sic libertati contraria membra recedunt. 

ForsvensAai* 
Korset och Hård, Bark, Bietke, Bonde och Dnfva 
Lika lycka de få, ty de hitat under en hnfva, 
Sedan som Hornet blef stymt har Bjelken och dessa 

måst vik^ 
Tag, Herre! Korset sin kos, låt Dufvan flyga ur rike. 
Gånge så allom dem, som friheten vilja besvika. 

Ett annat: , 

Kors/, huru hårdt sitter Barken nå Bjelken^ sad' Bon- 
den till Dufvan. 

Hattf- och Moise-namnet. 

En ritning utkastades 

föreställande en pyramid med Frihetstecknet Hatten 



( 104 ) 

afnmpåy hnurSffer cd hand nr tkyn utridet håUer en 
lagerkrans med bSbgad Arift: Plranninni yirtntia* Jem- 
te pyranuden sUr ett bord pi hfilket landtmarskalks 
atafven ligger, skrifVel i handtaget: ar 173& Under 
atafVen ligga s^brdef^ Mercnrii staf^ Boken, lian. Un- 
der Bordet atår en potta som har en Naitmiiim till 
lodc. 

Lgfioniiim titt det flareramde partwei smm kallade 

figr PatrMer eller Hattar. 

Så grfoskas &dla Hatt^ med Uomstrand' lager sirad, 
värda firagd skall bli af efterverlden sirad, 
oförskräckta nit värt sälla *) Sverige rönt. 
Cror att ditt dyra namn af himlens hand blir krönt. 
Stan fast i eder tro, J ädle harmonister! 
Oeh delen slängar nt bland alla mammonister. 
Tron fritt Nattmössan blir si Unge Sverige räcker 
Sig sjelf till blygd oeh skam ett lock som påttan 

täcker* »») 



* I en annan afskrift: sålda. 

**) Man synes knnna slnta af Cod. Collect. 5: 4. n. 14 att 
det Sr flutit nr <J^ J^Lohmans poetiska ådra. Hans ^lek 
ntaf en glad minnt" åstadkom emellertid benämningar, 
som alltid komma att qvarstå på yerldshistoriens blad. 
Han hade varit Huspredikant hos H. E. Gr. G. Cron- 
hielm. Tar nu Kyrkoherde i Tierp, blef Riksdagsman och 
Th. Doctor, samt rar en af hafrudredaktöreme af prof- 




( 105 ) 

Extract qf PtotocoUet hålla t RAiem Ständers Se- 
crete-Utskott d. 26 Fehruarii 1739. (Cod. Col- 
lecU 5: 4n. 14^*) 
S* D« Sedan Secrete utskottet i anledning, sä af 
KongK Maj:ts Secrete nådiga proposition, som Råds- 
Protocolierne öfver utrikes saker och alla thertiU hö- 
rande Äcter, med all sorgfälligheter och oväldug nit 
skämkodat o(;h examinerat hvad sedan sista Riksdag 
i dylika angelägna och Riksvårdande ärender forelu- 
pit, samt thervid i efverFSgende tagit, huru högst nöd- 
vändigt thet är för, Rikets fri och säkerhet, att H. H. 
Herrar Riksens Råd, hvilka Ständerna efter sig lem- 
na såsom theras fullmägtige emellan Riksdagarna, må- 
ste för altting ega Riksens ständers fullkomliga för- 
troende, har SecreteUtskottet vid fem H. H:r Riksens 
Riksens Råd, nemlm grefvar Bondes, Barcks, Härds, 
Bjelkes och Creutzes uppförande och rådslag uti Ri- 
kets ärender, funnit sådana felsteg, som icke annat än 
hos Seereta Utskottet förminska och företaga ett så- 
dant fortroende till thessa Herrar RiksRåd. Hyarföre 
ock SecretaUtskottet sedan thet af alla härvid fore- 
kommande omständigheter, och till följe af thes Eds- 
plikt, enl:t 13 j i Riksdagsordningen, så väl som thes 
undfångna Instruction icke kunnat undgå, att thetta 
ärendet till afgörande företaga, ändteligen stadnat i thet 
slut, att förbem:te H. Herrar Riksråd nu ifrån deras 



psalmboken af 1761» Utg. har ej kunnat upptäcka Mösse- 
nämnet förut anyändt, men Aaff-namnet framkom förra 
riksdagen, då Fruntimmrne så benSmnde de små band- 
rosorne i form af hattar, hrarom Koppen upplyst. 



I ■ 



( 106 ) 

RiksrådsEmbete licentteras, hFartill skäl nog uti 8e- 
cretaUtskottets handlingar^ ProtocoUer och vidlyftiga 
Deliberationer finnas, for närrarandé och tillkonuaan- 
de tider, fast SeoretaUtskottets, af samteL Riksens 
Ständer thy pålagda tysthetsed icke tillåter att them 
knnnoga göra* Emedlertid har SecretaUtskottet icke 
bordt underlåta, att thetta tbes fattade slut samAeU 
Biksens H(^tlofl. Ständer hörsammast att vid hand» 
gifva« Men som SecreteUtskottet, sedan forenäjoMide 
ändring vunnen är, och till öfvertygande prof, att Se» 
'cretaUtskottet ej kan hysa någo» ovilja till Persoaéc- 
na, utan endast ifver mot saken, icke annars kan än, 
med ömsinta hjertan önska hvars och ens af fbrbenute 
H. Herrar RiksRåds ewikylta välfärd, så väl i anse^ 
ende till theras för thetta gjorda trogna tjenster, som 
Familier; så förmenar Secreta Utskottet, att ej allenast 
härigenom ingenting* bör afgå af hvars och ens Råd»- 
värdighet och thertill hörande heder, hvilken hvarod^ 
en af dem än vidare behåller och orubbad nyttjar» nr 
tan fimer mg jämväl föranlåtit, att styrka samteL 
Riksens Ständer till en Pensions beviljande tor sam* 
ma H. Herrar Riksråd, till 3 å 4000 D:r Smt årligen 
för hvartdera, på thet the i sin hushållning, till sin 
och sina anhörigas nödvändiga understöd icke måga 
lida meen; h vilket senare mål till Riksens HöglofL 
Ständers vidare välbehag och och godtfinnande hem- 
ställes* Actum ut supra 

Ad mandatum 
Stenhagen* 



( 107 ) 

Bör nämnas att Gr^ Lgnan Memoires finnas 
här i en frän det tryckta arbetet något divergerande 
afskrift, (Cod. VII, b) 180 ^^^ säkerligen är iOdre 
än tryekningen* 



The Licentterade Rådemas Memorial till B. 
Siänder 1739 (Cod. CoUect 1 : 9 n« 22.) 

Hörsammast Memorial 

til 

Riksens Höglofl* Ständer. 

Vi bafvom med besynnerlig smnesrörelse mist 
förnimma ntaf Riksens Höglofl. Ständers Secreta nt- 
skotts in plenis förledne Onsdag ingifna Extracto 
ProtocoUi, att vi bafvom haft den plyckan at så miss- 
baga höglo£L Secreta utskottet, at de eij kunna mera 
faafva något förtroende til våra rådslag i utrikes ärén- 
der, och fördenskul behagat' ifrån Rådsämbetet oss 
licentiera. Vi bära för Riksens Ständers böglofl. 
Secreteutskott större vördnad, än att vi na skulle uti 
någon contestation vilja oss inlåta, men at vi efter 
ed i>eh bSsta förstånd rådt och styrkt til det som vi 
funnit kunna befordra Rikets säkerhet och bästa, före- 
komma dess äfventyr, och följa deruti Riksens Hög- 
lofl* Secreteutskotts tankar och vilja, efter som vi 
tyckt deras egna ord lyda, det vet Gud och våra 
samveten aldrabäst. 

Riksens Höglofl. Ständers uti deras sista Riks:-^ 
dagsbeslut 3 §. tydeligen förklarade högsta istundai» 
vara, att bibehålla frid oeh vänskap med Riksena 



( 108 ) 

grannar och andra främmande Herrskaper, har uti 
Tara rådslag varit vårt fSrnämsta ändamål. Stock- 
holm den Marti 1739. 
Gait Bonde. Samuel Barck. C. Gustaf Hårdh. 
Thure G. Bjelke. Ernst Johan Creutz. 



Upläst och gillat i Secret. Utskottet d. 4 April, 
Expedierat d. 7 d:o 1739. (Cod. CoUect 1: 9, n. 21) 

Stormäktigste allernådigste Konung 
Det kan Se^eta Utskottet eij underlåta att hos 
E. Kongl. Maij:t des underdåniga tacksäijelse här- 
medelst aflägga för den nådiga del som E. K. Maij:t 
har behagat detsamma lämna af HofCancelerens Baron 
von Kockens samt CancelieRådet Nerés underdåniga 
ansökning, om ett nådigt afskjeds ärhållande ifrån 
theras hittills innehafda beställningar. 

Dessa ärender hafver altså Secrete utskottet nu 
uti ett noga öfvervagande tagit, och ehuruväl Secrete 
Utskottet finner sig nogsamt befogat at alfvarsamt for- 
fara med b:mte HofCanceler och CancelieRåd, i an- 
seende til the af dem uti deras ämbeten begångne fel- 
aktigheter, öfver hvilka Secrete Utskottet behörige 
anmärkningar gjort, som ganska otillräckligen af dem 
förklarade blifvit. Likväl som Secrete Utskottet al- 
tid gerna går den lindrigare vägen, så vida rikets sä- 
kerhet det tillåta kan; altså har Secreta utskottet fun- 
nit sig foranlåtit, att härmedels^ i underdånighet styrka 
E* K. Maij:t till at af nide aldeles licentiera forbm:te 
HofCaaceler Baron von Koeken och CancelieRådet 



( 10© ) 

Nerés ifrån Eders KongU Maijtts och Rikets rfenst 
på sätt som nu förbemält är. Och emedan b:mte 
HofCanceler Baron vou Kocken och Cancel.Rådct 
Nerés varit brukade vid utrikes saker, på hvilkas 
hemlighållande rikets välfärd beror; ty kan Secrete 
utskottet eij afse at dem efterlåtas kan, att häfva om- 
gjänge med utrikes härvarande ministrar eller föra 
någon brefväxling med utrikes hof : emedan the pä 
intet sätt aktas löste ifråh deras tysthets och trohets- 
eed* Och lärer E. K. Maijt således sjelf bäst finna 
om anständigt vara skulle, at the hädanefter vid Eders 
KongL Maijits Hof admitteras* 

Secrete Utskottet framhärdar 
Stormäktigste allemådigste Konung 

Eders Kongl. Maij:ts 
(C G. TO (E. B.) (P. AO 



Dessutom finnes. i Coif. Collect. 5: 1, en mängd 
protokollsextracter från 1738—39 års riksdag (liksom 
fr« 1723--34 års riksdagar). T. éx. n. 10. prot. hål- 
let i K, Mts rådkammare d. 19 Mari. 1739. Närv. 
H. Mt Konungen, DD. EE* Gr* Meyerfelt, Gr. Dela- 
Gardie, Gn Baner, Gu Lagerberg, Gr. C* Gyllenborg, 
Gr* J* Cronstedt och Gr. Taube. Gr. T. lemnade till 
K. Mt en supplik och tog afträde* StatsS. Bar* Ce- 
derström uppläste den. Det var en anhållan att i an- 
ledning af andragna skäl och omständigheter erhålla 
nåd* afsked med bibehållande af Riksrådslonen på det 
vis, han föreslog* K* Mt yttrade, att som H* B* B. 



( 110 ) 

TaiAe i rin snpplik tnfSrer sitm bevekliga orsaker^ 
dM8 aftkeditaganda, si idlle H« K. Mt denna ideat 
nnderdiniga ansökning med R« St. i nåder comnmni* 
cera* 

DD» EE. yttrade sig härvid hafva intet att påmin- 
na, och hefalltes fördenskull, att detta protokoll * tilli- 
ka med Hr R. R. Gr* T — s suplik nu genast till R* 
boghofl* Ständer dfvergifves* In fidem ProtocoUi O. 
Fr. Engelcke. 

Z)« 17 Juni 1738 androg R. St* £Seor. Deputation 
i ett till Ständerna ingifvet memorial, att d. 15 JuL 
måtte bli terminus, inom favilken »Ila besvär till De- 
putationen borde vara inlefrerada. Detta bifölls af R. 
R* St. d* 28 Jun. D. 3 JuL bestämde R. St att sa- 
ker, som rörde handép och vandel samt inanufactnr- 
verken i gemen ej måtte hänvisas till en Secret han- 
dels Deputation inom Secrete tFtskott, hvadan denna 
Deputation ej vidare beviljades. & D* sammanfogades 
Reduetions och LiquidationsCommissioneii med den 
af R. St. foroi-dnade Commissionen på det sättet, att 
Deputationen då så nödigt pröfvas sig till upplysning 
faörer Commissionens Ledamöter samt sedermera med 
sin utlätelse öfver de utarbetade ärender till R. St:s 
plena inkommer, hafvandes R. St. ock nödigt aktat, 
att de deputerade, äfveii som Commissionens ledamö- 
ter dat gjort, aflåga ed, att troligen och uppiKktigt 
bandtera dessa sakerna, så att hvarken Cronan eller 
privatis må Ae förnär. D. 4 Sept. Att ej mål af 
«amma beskajHTenhet måtte remitteras till särskilda de- 



( 111 ) 

pulationer b^rde R. StM vrskiUnfaigs DdputaAm and 
aflm. 'BesvärsDeptnen coiMnanioeTtt tina listor, som tM^ 
visft ttil bvilka Dep:ner niåleii kKovisaés. D. 4 Nmh 
Förklarade R* St att reservationerne skulle följa till 
plena sedan Protokollsdeputationen förklarat att blott 
pluralitetsmeningen skulle plena meddelas, så under- 
tryckande Borgarståndets mening. & D* medgafsHof- 
rätter, Collegier, Consistorier och Chefer skälig recon- 
vention, enär mot dem hos R. St* obefogade besvär 
anföras, skolande de Deputationer, till bvilka ett mål 
blifvit remitteradt, jerote betänkandet om bufvudsaken 
sig också yttra om vederbörandes reconvention mot 
dem som ohemult klagat* 1739 tL IS Apr. fasställ- 
de R. St« i anledning af Secr. Deput:s memorial af 
d. 14 Nov* 1738, att S* Dep. ej må vid följande 
Riksdagar vara pligtig att i plena deputationis alla 
Rådsprotokollerne så noga igenomläsa, som hittills, u- 
tan att Dep:nen bor fördelas i 3:ne Utskotter, som 
hvart och ett genomgår vissa Rådsprotokoller berö- 
rande krigs-* och civil-ärender, dock så, att de af b vart 
Utskott gjorde anmärkningar blifva af hela Dep:nen 
skärskådade och fastställde^ & D/ beslöts att ej den 
soia under en Riksdag Landtmarskalksembetet beklädt 
må under samma riksdng till Rådsperson foreslås* S. 
,D* beslöt R* o. Adlen att den som längst tid varit 
BancofuUmäktig skalFdå vanlig riksdag infaller endt- 
ledigas och en .annan skicklig man i dess ställe. af R. 
o* A. väljas* Dör emellan Riksdagen en B* fuUm* 
välja RiddarhusDirecteurerne efterträdare enl* 1698 
års Resolution* PrestSt. likaledes, utom ätt Cons« Ups« 



N\ 



( 112 ) 



ån' dniHe fylla R. Dins filiggande och den äkhte Le- 
éemoten kunna bibehållas, dä han egde f3rtroendjB« 
Borg^St. ofverlät* valet mellan riksgdd^ åt Sthms ma- 
gistrat och 48 Borg:sk:8 i Sthm äldste. Der skulle 
efter 4 år en afgå och sedan en hvarje år. 



13. Riksdagen 1740. 

Utgifvet vid ÉOfdagens början i Sthm d, 30 
Nav. 1740^ 

Vår hjelte fick sitt banesår — I dag for 2 och 
^ago år« -— Men har oss dock en arfving lemnat, — 
Vår ädla frihet menar jag« — Nu är ji| tid, som varit 
ämnadt, -— Att hon blir gift med Sveriges lag« 



Men kära Lag! när det går an, — Så kom ihåg 
att du är man — Och håll den skönas eld tillbaka, — 
Blir husbondkastet hos din fru -— Så delar man med 
dig din maka — Och vi begråter Carl ännn« 

O. D. 



Brrf till Bikiens Ständer af 1740 från den^ som 
1742 vägrade att bli deras thronföljare^ såsom nu 
bl\fven Byska Kejsarekronans arfvinge. 

Högvälborne, Välborne, Hogärevördige, Väläre- 
vördige, Högtärade, Välärade, Ärlige och Redelige Sve- 
riges Rikets Högtärade och HögtäUkade, samtelige for- 
samlade Riksens Ständer. 

Ibland the ifrån min spädaste barndom inplanta- 



( 113 ) 

de SentimenU, har vyrdnaden och . hogaktningeo för 
Sveriges Rike varit. med begrepnoi h vadan jag thess 
vallfärd sä mycket hjerteligare önskar; Högloffige 
Riksens Ständer lära fSrthenskuld fomnna mig, att till 
(beras innevarande sammankomst, upriktigt önska then 
Store Gudens ymnoga välsignelse. 

Then samma täckes styra och leda theras förenade 
rådslag till Rikets bästa Och trefnad, samt till hela 
Nationens evärdeliga heder och äreminne» 

Hvarvid jag äfvenväl lär få lof anbefalla mig, 
som ett fader- och moderlöst och under främmande 
förtryck suckande barn, uti Högloflige Riksens Stän«- 
ders högtskattade hägn och beskydd, samt tillika be- 
tyga min hjerteliga och innerliga erkäntslo, for all 
then ynnest och välvillja, som Riksens Högloflige 
Ständer altid bevist Hans KongL Höghet min salige 
Herr Fader. 

Som jag af honom ärft all then vyrdnaden och 
then högaktning han hyst för Riksens Högloflige Stän- 
der, och thet fasta förtroende han stadigt satt uti 
theras ädelmodighet, så åstundar jag ock ingenting 
högre, och skulle anse som min största lycksalighet, 
att blifva af Riksens Högloflige Ständer värdigad med 
samma gnnstigå försorg, som han i sin lifstid så myc- 
ket haft att berömma* 

Riksens Högloflige Ständer lära säkert intet vilja 
neka mig sådant, om the täekes besinna, hvadan then 
olyekan tagit sin början, hvarunder mitt Fursteliga 

(DcL. XVI.) 8 



( 114 ) 

bus nu i 27 Batnfälta åhr vantnäktas, och h vilkens 
borda af sjelfvft tidens längd, altjänit och dageligen 
blifver odrägeligare. 

Uti tbenna fasta förtröstan, har jag then ähran 
med upriktig förbunden högaktning att framhärda sam- 
teliga Höglofiige Biksens Ständers 

Tjänstvilligt tillgifnaste och förbundne 
Carl Petter Ulrich« 
Kiel den 15 Dec. 1740. 



14. Krig och Riksdag 1742. 

CapUulatiön vid Hehingfors år 1742. 

Sfisom Herr GeneralMajoren Bousquett, hvilken 
commenderar Svenska arméen uti Tinland, har enligt 
samtel. KrigsBådets enhälliga vahl befullmäktigat 3ne 
Officerare, neml. General KrigsCommissarien och Of- 
versten Baron Wrede, Ofverste Lieutenanten af gar- 
diet Baron Sparreoch Majoren af Cavalleriet grefve 
Horn, att underskrifva den Capitulation, som är med 
Svenska arméen vid Helsingfors accorderat, altså är 
man å båda sidor öfverenskommen om följande vilkor. 

l:mo Hela Svenska arméen bestående af Infante- 
rie, Cavallerie, Dragoner, Officerare och artilleriets 
handtl ångare, IngenienrerCorpsen, Gen.staben vid ar-^^ 
meen, med dertill hörige betjente sä civile som mili- 
tair, må med fullt gevähr, ammunition, fahnor, Estan- 
darer, Pukor, Trummor och andra tillhörigheter, lika- 
ledes med allt deras Bagage af hvad natur det vara 
må, med trygghet embarquera sig på de skepp, Gale- 



( 115 ) 

rer, Prommar och andra så större som mindre fartyg, 
som nu finnas i Helsingfors hamn och begifva Sve- 
rige. 

2:do Det som icke kan rymmas uti f5rbem:ta 
fartyg, skall man söka att vara dem behjelpelige till 
Abo eller ock att de gå norr omkring, om the gå o- 
fördröjekn utnr Finland till Sverge eller ock skall 
dem efterlåtas att blifya här till dess fartygen blifva 
till deras afhämtande åters&nda. 

3:tio The Svenska tronpper skola njuta all sä- 
kerhet för deras medhafvande Domestiquer, Bagage 
och proviant, sålunda, att de i ingen måtto blifva o- 
roade« 

4:to De härvarande flyktingar, så väl som invåh- 
nare här i Staden, hafva frihet att begifva sig till 
Sverge eller här blifva qvar i hvilken händelse de 
skola njuta all protection. 

5:to Alla till Armeen hörande fältstycken med 
deras tillhörigheter af ammunition, så väl som det ar- 
tilleriet, hvilket förut varit här, skall efterlåtas till 
Hennes Ryska Kejserliga Maj:sts Armée. 

6:to Alla förrådshus af proviant och fourage, som 
finnas i staden, skola äfven öfverlemnas uti Commis- 
sariernas händer af Ryska arméen. 

7:mo Det förråd som finnes- embarquerat i h}im- 
nen tillika med allt det som finnes på fartygen, skall 
öfverlåtas till Svenska arméen till transportens förnö- 
denhet. 

8* 






( 116 ) 

8:vo De Finska troupperne, som icke efter egel 
behag vilja fSlja armeen till Sirerge forblifva här, des- 
sa regementer skola lemna gevähr och fahnor, samt 
detacheras med det snaraste och i morgon till oss, så 
att man må kunna låta dem denna tiden förfoga sig 
samt med deras hästar, equipege och andra tillhörig- 
heter och låta dem nyttja deras egendomb och ind^- 
ning såsom det varit efteilåtit nyftkottska garnisonen, 
hvilka tronpper skola lemna deras gevähr och fabnor 
till Fältmarskalken Grefve Lascy att forvaras. . 

9:no Thenna Capitulation eger kraft, ifrån den 
dagen, då den af Commissarierne är underskrifven. 
Then Svenska arméen skall icke oroas med deras 
embarquering fast Ryska arméen fattar post pi de 
högder, hvarest, Batterier nu äro* 

10:mo Svenska armeen skall hafva ett riktigt re- 
sepass, så i gemeu, som hvart fartyg isynnerhet, aå 
att om något olyckehn af dem blefve fört till någon 
ort under Ryska väldet, skola de samma befordras 
till lyckel. fortkomst till Sverge. 



Ödmjukt Memorial 

vid ROidagen 1742 hos thet hogloft. Riddenkapet 
qf Capitame Botwid StiernBtölpe^ är, ehuru en hand- 
skrift, inbundet bland tryckta BAidagshandlingar Tom. 
3 Ml 4.-0 n. 15« 

Ar skrifvet med hvass penna och uttalade opini- 
onen hos denna Riksdags majoritet. Hans andra fråga 
är: Hvar/ore antydandet af kriget gjordes^ innan 



( 117 ) 

krigimakten fornt var sammandragen öch till angrep 
Jardigi Hans 3:dje fråga: Hvarföre ingen del af 
armeen bltf satt ofeer gränsen å andra sidan af 
Willmanstrand i det Ryska gebitet f 4:de HvarfS- 
re icke armeen strax inryckte och fattade posto på 
det ryska gebitet f 5:te Hvatfore den ädelmodige 
och tappre GeneralMajoren Wrangel vid Wtilman- 
strand intet blef med hjelp undsatt och hvarföre en 
så liten makt honom medgafsj deräst man likväl 
visst ej hvadför en mäktig fiende vi hade att handla 
med, som efter ^ne års tillrustning på färsta vink 
var färdig f Dett», heter det, var den vigtskål, hvar- 
på krigets lyckliga utgång och hela rikets välfärd . 
farligen vankande låg. 6:te / hvad afsigt det svåra 
fälttåget ijörledne Nov* företogs och hvad nytta 
man sig deraf föreställde? 7:de B[varfore Tross^ 
hästarna, som kostade kronan otroliga penningar y 
måste gå ute allt till d* 5 Nov. då snön stod dem 
under buken, hvarqf de sedan dödde. Så foröddes 
sedan landsens hästar genom skjutsande; sist måste 
soldaterna lenina provianten efter sig, af brist på skjuts- 
8:de Ehuru väl ett offensift krig förklarades vara 
foretaget, hvarföre gick man blott defensift till vä* 
ga? Detta ansåg soldaten för ett försmädligt löpande. 
9:d8 Hvarföre fälttåget gjordes i Mars? Ingen 
menniska syntes då från Ryska sidan, som kunde for- 
dra så tidigt utryckande. Emellertid utdrogs armeen 
till obeskriflig ruin ur sina qvarter. Öfverläggning 
skulle hållits bland Chefer och Officerer af Artilleriet 
att spränga styckena i luften, då Artilleriet fördes 



( 118 ) 

tillbaka frän Högfors till Fredrikshamn. ]0:de Hvar- 
före i horjan af vår ftygt det fördelaktiga pa»$et 
vid Mendolax så plottligen ofvergaftj tom uian 
iOyOOO mans forluit mgCH fiende torde kunnat be- 
mäktiga sig? Öf.L. Aminoif vet sig der ha kunnat 
förskingra hela Ryska ISgret, derast han haft mer 
manskap med sig. 11: te Hvatfore ef arméen^ ^er 
K. MtM brefy inryckte i fiendelandet^ på det der 
måtte bli campui bel/ij rfter allt krigsbruk i verldenf 
Troligen låg orsaken i den fäfanga marchen i Mars må- 
nad. 12;te Af kvad orsak fästningen Fredrikshamn, 
utan det allra ringaste motstånd ej eller något fi- 
endtligt angrepp blef ofvergifven^ som likväl kostat 
kronan många års arbete och otrol^a penningar och 
på lyktone blifvit ett fåfängt men för fienden for- 
delaktigt verk; likasom han sjelf fästningen sig byggt? 
Hvarfore uppbrändes husen i staden, men fästningen 
allena lemnades i godt stånd! Hvad skada och hin- 
der gjorde man fienden med husens afbrännandel 
Hvad. nytta gjordes dermed riket? Fienden allena 
vann, ty han fick nu liberum commeatum från Pet- 
tersburg. 13:de Bvarfore passen^ som än på denna 
väg inalles 8 och alla till deras förmåner förträffli- 
ga, så plötsligen hvar efter annan ofvergåfvps utan 
tillbörlie:t motstånd f Hvar erfaren offiéer i verlden 
skall erkänna att man blott med deras behållande sko- 
lat kunna i 10 år utestänga fienden och dymedelst 
åtminstone få en hederlig frid. 14:de Mvad grund 
hade man till den gjorde capitulationen och ho som 
fört arméen tUl den nSdvändigheten, der likväl ar- 



( liö .) 

meen var o/ver 9000 man itarkj enl. allm. berultel- 
96? Deraf Tann fienden att han*nu kan öka sig med 
15000 väl rustade finske krigsmän eller mer, då in- 
vånarne knnna beväpnas* Nu stötes i verldstrumpe- 
ten: Svenska arméen är förpassad af General Lascy 
att fritt och obehindrad passera hem iffen* 15:de 
Bör man ej gå till källan? (Generalerne.) l^:de 4/ 
hvad orsqk denna riksdag i $å farl^a och bistra ti- 
der intet utsattes i Marsj inom allt hopp var for- 
svunnit? Mycket hade då blifvit ogjordt. i7:de Bör 
saken ej på det allvarsammaste bedrtfvas? Så alle- 
nast kan arméens beder igen upprättas, Ridderskapets 
oskald uppdagas. 18:d€) Böra ej qfficerame och ar- 
méen ha frihet att inkomma med deras påminnelser? 
Bad till slut: att om han forsett sig mot Statsproces- 
sen, det måtte tillgifvas, emedan han ej vore en sta- 
tist, utan PQ trogen soldat och en enfaldeligen välme- 
nande undersåte. 



Jnstruction för R. St. Secrete Utskott 1742* 

(Cod. CoUect, t : 9. n. 24.) 

Allthenstnnd i f5rmågo af Riksdagsordningens 18 
§. visse ärender blifva Secrete Utskottet anförtrodde 
alt therföre hafva Riksens Ständer för god t funnit; 
följande måhl till Secrete Uiskottets utarbetande och 
afslutande lemna. 

1:mo Then deblen af Kongh Maij:ts secrete pro- 
position som angår utrikes saker, fredsvärcket, någon 
krigsplan, Alliancer och flere sådane ärender, hvilka 



( 120 ) 

i an§eende till utrikes makter eller för BikeU besyn- 
nerliga intresse skall böra hållas tysta skolandes vid 
angelfigna Deliberationer Riksens Råd och andre ve- 
derbörande höras, som förr vanligit varit, samt Kongl. 
Maij:t och Riksens Råd Sga tid, at gjöra sina förfråg- 
ningar, i fall något skulle synas tvetydigt eller mörkt. 
Och soBQ secrete ntskottet af alle vederbörande höga 
och låga, som om thesse saker någon knndskap haf- 
va, äger makt, att inhämta all nödig underrättelse och 
iiplysning ; så har jämväl Secrete utskottet, at till sig 
fordra Råds och CancellieProtocollerne öfver the ut- 
rikes sakeme samt correspondencen samma ärender 
angående, med mera, och den vid thesse Acters ge« 
noroläsande någon fehlaktighet emot Regeringsformen 
och JTorsäkringen af en eller annan, eho det vara må, 
sknlle finnas begången, får sådant ingalunda förbigås 
eller nnderläggas, utan måste dermed enligt Riksdags- 
Ordningens 13 $. förfaras. 

* 

2:do Men skulle någon niunt- eller skrifteligen 
andraga thet, som rörer en annans ährliga namn och 
ryckte bör then som sådant angår lemnas theraf dehl 
och tillfälle sig theröfvei att förklara. Fastmindre 
bör någon ohördan uppå ensidig berättelse och angif- 
vande underställas någon ransakning och dom blifvan- 
des i sådan händelse secrete utskottet icke bundet till 
någon tysthets Eed. 

3:tio Hörer i lika måtto Statsvärket till secrete 
utskottet, men ther någon utgift utom , Staten samt 
förhöjning eller förminskning och indragning i löh- 



( 121 ) 

niDgs eller Pensionsstaten nödig finnes, bör Riksens 
satntehe Ständers samtycke och bifall thertill inhäm- 
tasy ålig-gaades secrete utskottet, att söka all • möjlig 
besparing till StatsTärkets lisa; så alt utgiften mot in- 
komsten skjäligen lämpas* Inga gratificationer, gäf- 
Tor eller pensioner till större eller mindre summor 
uiå secrete utskottet bevil(ja* Skulle emot seoreteut- 
skottets Eed och Instruction någre grattficatipner Ta- 
ra gjorde bör sådant för ogilt anses och åter indragas* 
Then till Pensionairer och gratialister i staten utsatta 
summan får ej öfverskridas, utan måste then, som så- 
dane benådningar söka vill, anmäla sig hos Kongl. 
Maij:t och vänta till thess i Pension eller gratialist 
staten blifver vacancé* Secrete Utskottet skall ock 
noga eftersee, huru alla suhsidier, samt Riksens in* 
komster sedan åhr 1738, äro Disponerade och derpi 
låta gifva sig behörige räkningar, samt verificationer 
på alt thet som verificeras kan och bör. 

4:to Then dehlen af krigs och ammiralitetsColle^ 
giernes berättelser om fästningarnes, armeens, flottans 
och sjömilitiens tillstånd, som någon tysthet fordrar 
kommer jämväl till Secrete Utskottet, men sådane 
måhl, som eij behöfva hållas tysta, remitterar secrete 
utskottet till vederbörande deputationers utarbetande. 

5:to Har ock secrete utskottet att öfverse Banco- 
värket, samt alt hvad til thess riktighet, styrka och 
bibehållande lända kan vederbörl. at befordra* Och 
ehuruväl at Debet och Credit eller Banquens tillstånd 
ej får uptäckas; så måste likväl inga private eftergif- 



' ( 122 ) 

ter, Bccorder, afskrifbingar, eller andra forfattningar 
Bancovärket rörande, at9n af hela secrete niskottet 
fastställas; och emedan alla andra Riksens ständers 
Ueputationér icke njata för sitt Biksdagsarbete någon 
vedergällning; ty må icke heller till Riksens Ständers 
Deputerade af secrete Utskottet öfver Bancovärket 
någon föräring af Banqnen skje« 

6:to Sländemes Contoir hörer också änder secre- 
te utskottets öfverseende; dock står vid thet tillfälle 
them fritt, som ibland respective Stånden äga mur 
Riksens Ständers Contoir få sin betalning, at mnnteli- 
gen eller skrifteligen hos Deputationen öfver Ständer- 
nes Contoir sig anmäla, at förnimma, huruvida vid 
the skjedde utbetalningar. Reglementet och förordnin- 
gar äro fölgde och efterlefvade, tå Deputationen ålig- 
ger, att om sådant göra sig noga underrättad på thet 
at hvar och en fordrande måtte njuta Reglementet och 
förordntngarne fulleligen till godo. Ej må secrete 
utskottet gjöra någon Disposition som förorsakar än- 
dring och ruabning uti Riksens Ständers Contoirs 
Reglemente ej heller theremot låta några utbetalnin- 
gar gjöras, utan samtelige Ständernes vettskap och 
samtycke» utan bör sådant plenis underställas; Ej hel- 
ler Deputationen öfver Ständernas Contoir, utan se- 
crete utskottets vettskap gjöra något föranstaltande 
med utbetalningarne» 

7:mo Sammalunda har ock Secrete Utskottet att 
tillse huruvida fredstrak täterna och alliancerne hafva 
blifvit efterlefvade och fullgjorde. Och så framt ther- 




' ( 123 ) 

vid skalle finnas* at Sveriges Krono och nndersåtare 
icke njutit tillgodo, hvad for them pä förberOrde sätt 
blifvit stipulerat och the finnas berättigade till; så bör 
sådant for Stånden in plenis berättas^ så vida sådant 
med trygghet upptäckas kan« 

8:vo När secrete utskottet af sina ledamöter för- 
ordnat några Deputerade till vissa trenders utarbetan- 
de böra slika betänkande icke såsom secrete utskot- 
tets slut gjälla, utan ock hela «ecrete utskottet med 
ett therofver hållit noga ProtocoU underställas och 
ther gillas. 

9:no Skulle utom thess Stånden in plenis remit- ^ 
tera till Secrete utskottet några måhl kommer secrete 
utskottet i följe af samma remiss them att upptaga; 
men föröfrigt varder Becrete utskottet aldeles förbqdet, 
att befatta sig med andra ärender, än them som nu 
nämde äro, ej heller må secrete utskottet emottaga 
några ansökningar, som icke af urskillnings Deputa- 
tionen dit remitteras; så må ock secrete utskottet icke 
lämna någon eho det vara må skriftelig eller muntellg 
föreställning, recommendation eller föreskrift till hans 
Kongl. Maij:t eller Konungens och Riksens ämbetsmän 
om någon befordring till Embete eller värdighet; e- 
medan Riksens Ständer härigenom förklara att alla 
slika recommenda tioner nu och i framtiden skola va- 
ra utan kraft och värkan; Men finner Secrete Utskot- 
tet någon meriterad person, som «flter sin förtjenst och 
^icklighet ej njntit befordran, tå är secrete utskottet 
tillåtit en sådan välfortjent man hos Riksens Ständers 
plena at anmäla. 



( 124 ) 

Fast mindre m& secrete utskottet gjora någon 
attydniDg eller förklaring 5fVer Regeringsformen, KongK 
Maij:ts försäkring och Riksdagsordningen, ntan i tvif- 
yelaktiga måhl ther sådant fdrefalla skulle låta - tbet 
på samtelige Riksens Ständer ankomma. Sidst drager 
man till secrete utskottets ledamöter theC fortroende, 
at ingen af them lårer nyttja thet tillfället at befordra 
sin eller andras prirate angelägenheter, utan så framt 
han der någon ansökning hafver, som dit ej hörer, då 
låta them gå sin behöriga gång som of van förmält är. 
Stockholm d. Aug. 1742* 



Extr^ protoeolH till SecreU Depulaiionet^ att 
inga memorialer, som utom Collegier eller Societeter 
af flera än en person äro underskrefne, böra vid 
Riksdagdr mottagas, hållet i R» St:8 Exped. Deputation 
d. 9 Febr. 1741, finnes i Cod. CoUect 5: i. Likväl 
gjordes nu undantag för den handling, som gaf anled- 
ningen eller ett memorial af åtskillige Öfverstar vid 
Ofverst Zanders Reg:te* 



Utdrag af Ridd. o. Ädla prot. d. 13 Nov. 1743. 
(L. c. n. i%) 

von Blixen: dock finnes betänkligt, att vi 

just skulle följa de 2:ne Ståndens behag och af dem 

låta oss lag föreskrifva. de i stället utnämnt 

Bar. Hamilton. Det är såles tid att vi förekomma 
sånt och att vi säga nej dertill och är intet att frukta 
att de sända någre Deputerade af sina Ledamöter. 
Ty hvad betjeningen af slika* beskickningar ai^år, så 




( 125 ) 

tillkomnier den R o* A*, Presten tillbör att predika» 
Borgaren att idka sin handel och bonden att drifra 
sitt åkerbruk. 

Boije: — tyckte att vi hade bort säga de andre 
Stånden nej i tid, men nn vore det försent, sedan de 
märkt vår svaga, och derföre klokare att söka dölja 
densamma än st5ta dem för hufvudet, helst andra 
steg och utvägar kunde finnas att återtaga vår tiU- 
borliga heder. 

Hårleman: förenade sig med Gr. H. Gyllenborg, 
fruktande att de andre stånden kunde (om valet af 
Hamilton forsköts) välja någon af deras ledamöter, 
hvarfore det vore bäst att härutinnan (i H — na val) 
foga sig till dem. 

iSi;« von Bdhnen vill jag vara for enig- 
heten; men, Gunslige Herrar I J kunnen aldrig före- 
ställa eder hvad bitterhet de andre Stånden vist oas 
dermed. Jag måste tillstå att er heder lider, derföre 
ber jag att vi måtte vara enige inom oss och bli inom 
lagens gränsor. 

Fab^ Lowen höll före, att R. o. A* derföre häri 
ej något bör eftergifva, utan strikte hålla sig vid lagen 
varandes nu så godt som en annan gång att afslå de 
andre Stånden deras begäran* 

Cronhiort: Vi äre måne att intet eftergifva < men 
måste betänka, att de äro Stånd rätt så väl som vi 
och ega lika rättighet att utlåta sig öfver de törekom- 
niande mål och ärendet så länge de ej gå mot lagoi* 



i 126 ) 

Skedde det, så före Jag den förste, som skulle sSga 
min (protest). 

Eatract qf Prosteté Serenii predikan hållen vid 
Byssarnes inqvartering i Nyköping i Dec. 1743 (Cod 
Collect« 1: 9 n. 34.) 

Frukten them icke ty efter t|iet sjelfsvåld och 
agelösa, som nu tagit ofverhanden sä hafva Tij mer 
ordning och aga at förvänta bland them, än hos våra 
egna. Hater them icke, ty the komma icke hit efter 
sin vilja, utan the äro kallade af vår öfverhet och 
sända af sin egen« Med et ord the äro sända af 
Gud, at öfvertyga oss om vårt högmod och öfverdåd, 
som intet kunnat förödmjukas på lindrigare sätt, än 
att desse, som vij ulan Guds hjelp med vår egen 
makt skulle drifva från det ena hafvet till det andra, 
äro nu komne att tränga oss i våra egna huus. Kan 
någon större förändring vara för ett folk under solen! 
Kan något starkare bevis vara på Guds försyn, som 
begabbar dårar och bespåttar den högmodiga* 

Harmas therföre icke öfver them, utan om J 
viljes barmas, så harmens öfver edra synder, som 
retat Gud så svårligen, att han tillåtit ynglingar och 
dårar, att föra oss i olycka. Olycksföglar, som med 
skryt och högmod, skriat up hela landet i krig, och 
skulle skrämma vildjuren ur skogen, men hafva 
sprungit som harar, och varit glade at få beskydd 
hos sina fiender* 

Thesse äro Herrans dommar öfver ett syndigt 
folk: lät oss taga them up therföre, och . skicka oss 



( 127 ) 

tlieruti som visa och icke som. oförnuftiga: Lät oss 
gjöra så väl emot thesse, som vij kumia och bevisa, 
att här är mer raenniskligil och Christendom i vara 
fattiga hyddor, än Ihet har varit vishet i våra rådslag 
eller mandom i våra vägar« 

Lät oss med tålamod och goda gerningar afvända 
then skam ij^rån våra hans, som klenmod och dårskap 
satt på våra vapn utom hans, att främlingen må 99 
här är förnuftigare folk hemma, än them han fannit 
för sig i faltet borta. 



Bonée-Caren 1742 m^d Riksdagen. 

(Cod» Collect. 5: 4 n. 90 

en partiskrift^ som då väckte ett stort uppseende. 

1. En Fru låg i en hisklig sjuka 
Och blef allt värre dag från dag, 
Man styrkte henne till att bruka 

Så många slag 
Men Frun befant sig lika svag. 

2* Hon var så slark uti ^in yfa, 
Och hvar gäng then grep henne ann 
Knapt^ra kunde henne styra; 
När then försvann 
• Man Frun helt svag och maktlös fann. 

3. Doctorer blefvo dit förskrefne: 
The kommo: och hvar tog sin plats 
Ther blefvo många saker drefne. 

En helte Mats 
Och then satt främst i Fruns poUats. 






( 12» ) 

4* Reeepter riorefvot: Mals gaf sedel 
Pi gran och qvindo, lod och pond 
Af många dyra läkemedel: 

Hvar annan stnnd 
Tog Frun gullpulfver i sin mand. 

5« Med nngerskt vatten svampar fyitei 
Och hvarje pUlj som Cran log in 
Fornt med Engelskt gutl CSrgyUes 

Frnn vardt väl stinn 
Dock syntes bara ben ocb skinn. 

6. Den stackars Frun omsider kände, 
Att sådan läkdom ej var god. 
På slntet hon i harmen sände 

Med vredes mod. 
Att bort bos Bonden söka bot« 

7* Hon hade hört att Bonde Curen 
Förmår att hjelpa mer ibland 
An läkedomar mot naturen 

Från Engeland 
Pfaltz^ Hessen, Saxen, Danastrand. 

8. När Lasse l^de andra tider! 
Utlät sig Frun, strax kom en fram 
Vestnordlig Lars som skrek omsider: 

Si! bär Madame, 
Ges åtta fyrti droppar fram. 

9. Att thessa droppar äro käckla 
Min närmste granne vitna vet 



( 120 ) 

Ja sad' en man frän åät: ihe vttcka 

Väl opp en svett; 
Men hälsan vinnes of5rsedt. 

10* Frnn tog med tro mot deiia orden; 
Och Lasses droppar gjorde godt: 
Hvad Mats och Innocens på borden 

Upstaptät brått 
Gafs bort, och blef af Frun fSrsmåit. 

11* The togo ock af Lasses droppar 
Men tänk till värklig theras meen: 
The kände Strax i sina kroppar 

, På stunden en 
Rätt fkrlig slängiaf Holl^ och Sten. 



^ 



15. Note titl Min. Plen. General Lubfas^ angåen- 
de det qf M.B. och Amhass* B* Cedercreutz . till 
qfgifvande Contraproject till alliancen^ 

Uppläst i Rådkammaren d* 11 Jam 1745. 

Communiqué le 11 de Janfter 1745 k M. deLo- 
brås* 

M. le Baron Lubras, General en Cbeff des Ar« 
mées de S. M. J« et son Min. plénipot est prie d'a« 
pnyer Les rej^esentadons, que M. L'Ajnbatsadeur da 
Roy a ordre de faire rélativement au Contreprojel 
pour un traité d^allianoe defenaive communiqué dela 

(DcL. XVI*) ,9 



( 130 ) 

part desa Cour k un article separé éc å d«iix artides 
secrets qui sont joints* 

1« Od obsprve qae qtiaiit an formtilaire da titre, 
ii snroit necessaire de se reglejr sar . celoj. qai ést 
enoncé dans les traités de 1724 A 1725* 

2* Qae le reglement des Iiiniles,'dont parle le 
projet, n» samroit etre que deplacå dans un traité 
d^alliance defensive d^autant qae .cet artide se ^oave 
entierement ajäsfé dans le traité de , paix comcia å 
Abo. 

3* .On a ajonté aux möts Gemeinsahmen in- 
teresse enoncés dans Partiele 3:e' da projet^ celay de 
beyderseitigetif conformemenl aux traités de 1724 et 
1735 et pour rendre les sen§ pFus clair €t «xpressif. 

4* A rarticle 4:e et ces möts irgend einer 
E^cropceischen Puiisance on a pareillemcnt ajonté 
ChrUtL conformement au traité de 1735. Oö a re- 
tranché de plus ä ce memé attide ces "möts' die win- 
terzeit doch ^davon ausgeschlossen, d'antant que ce^i 
suit est fort dair sur ee point portant: Wie es die 
beschaffenheit der Jahreszeit znlasse* 

5. On remarque: qne le projet renferme uné 
obligation plus etendue ä la charge de la Suede que 
celles que portent les traités de 1724 et 1735 å Savoir 
que Tauxiliaire 4oit consister en 9 Yaisseaux de ligne 
et trois fregattes ce qui fait une diflference d'augniQp- 
tation de 3 Yaissanx et une fregatte. Que cepend:t 
La Svede ne seroit point difficile sur ce poinl ppurvu 
que La Russie voulut luy accorder des subsides. 



( 131 ) 

6. On est d'avis de stiputer par ce traitté de ne 
po.int inviter n; admettre aucune - Puissance, gans le 
codsentement des paches contractantes et de plus qne 
le terme pour l'echeange des ratificatioos soit iixé å 
3 mois TO la difficuité des possiages dans la presente 
saison* ^ 

7. Quant a Tarticle separé: on observe 1. Qne, 
réxportatioi;! des mati a éte accordé dans les traites 
de 1735* Qne cette meme exportation ne sauroient 
point prejudicier a La Russie, a cansé qne ces' mats 
sont ponr la plupart coupés en Lithuaipe et ne 
sauroient point etre comptés du cru des pajs depen-^ 
dans de La Russie, qui par conseqaent ne pourront 
point souffrir d^une exporlation qui ne diminae en 
rien leurs förets* 2. Qne le traite d'Äbo accorde 
Pexpoftation des grains decru fagon illimitée de tons 
les ports de la Mei^ Baltique de la dependance de la 
Bussie, ii semble qne Fexportation de ces denrées de 
Petersbourg ne sauroit point etre defendue en con- 
sequence cppendu La Svede veut bien se desister de 
se droity tant qne defense de Texportation de ces 
denrées est generale et compreod toutes les nations 
eans exception. 

3* On demande qu^il soit pennis aux S?edois 
que dans le oas leur besoins n^exigeassent point Pex- 
portation entiere stipulée dans une année, ils puissent 
jouir dans Tannée suivante de ce qui auroit été ex- 
porté de moios dans la précédente. 



( 132 ) 

8. Qäant a l^rticle secret f , S* A« R sotihaite 
que le eas de la garantie s^eteAde å la Itgnee et celk 
de 8es frereg saccessivement aa cas de rextioctioii dé 
la lignéé de S. A. Impdle conformement aax- IwbL 
fendaies de Tempire determinent nettement Tordre^^de 
la succession eventuelle les fiefs qui en dependeof. 
2. Qn^au lien da terme de pretentioii qui sSgnifie 
un droit litigieux et indecis on sabstitne celay de 
Gefechtsahme* 

9« Qaant å Particle 2. secrét: od croit qae le 
cas existdot quUl aenrit neccessaire de defendre la 
liberté des Polonois, cette defense ne aanroit se faire 
de la part de la Syede et vu sa situatioii sans le 
grandes depenses, ainsi Paqaiecement å la garånlie de 
cette Repablique exige des subsides ponr niettre la 
Svede en etat de force* Au snrplus on se borne a la 
garantie des constitutions privileges libertés et pacta, 
conventa &e. et Ton estime qn'én etendant cette meme 
garantie aux cof des machinations secreies^ comme le 
porle Tarticle, ce seroit se mettre tonjours inntilement 
ftar le qui vive å Tegard de toutes les negotiations 
que des Princes Etrangers voudroient entanter avec 
la Republique* 

10« Au reste quoique le projet en questioo ren- 
ferme trois obligations onerenses qui n^ont point été 
stipulées dans les iraités de 1724 et 35, *) ia Svede 



*) avéc lei temperamens et modifications enoncéesci dessas 



( 133 ) 

est prete d^ aqaiescev å condition qu^on It^y presente 
un eqaivalent ea subsides poar poavoir sttbvenir aux 
firaix aux qnels ces uouvellei charges PeBgagupnt. 
Qoe raagmentatioQ accordée poar rexportation ne 
saaroit ppint etre considerée sur le pied d^on equiva- 
lent, dautant qae les sujets Suedois n'ont point pu 
profiter de la somnie entiere stipulée dans ses traités. 
aiiterieurs. Que qnand å la garantie en faveur de la 
RepulbUqae de Pologne, ello n'est. point accompagnée 
d^aacane reeiprocité* Que conclusion: La Svede 

200 

demande — Babels par an pour 3, années conseciUi- 

ves, sans compter les — - qui luy ont deja été pro- 

mis dans nne conference' da 22:e de Mars 1744 el 
dont elle a rempli exactenient les conditions* 

(En Rådsherres concept.) 

16. Professorerne i Upsala 1747* 

Efter Gref Gyllenborgs d5d blef ett ryktbart 
CanzlersvaU Hattarne ville ha Kronprinsen till Canxler, 
Mössorne R. R* Akerhielm* I anledning häraf skrefs 
mycket i de dagar. Hattpartiet fann aldeles avita, att 
Universitetets plaralitet hellre önskade sig den lärde, 
integre Rådsherren^ än en person med A. Fredriks 
kanskaper och en Kronprins' myndighet i en tid, dä' 
Kungens var sä kringskuren. Som partiet nu helt 
regerade solem orientera, utnämnde Rådet dock Mino- 
ritetens man. Man behöfde skrattet på sin sida och 
pasqviller tillverkades. Formen för ett jdikt var den 



N $ 



. ( 134 ) 

då jemnt fftrekommande Grollesagaiks» — Hatfarne TO- 
ro baslarne i ett sAall, som "gnSggat pii» Öfverin- 
speetoreD, Mossome ¥oro oxarne i fthaset, fom fibö- 
lat» på en Inspector. Yi forsoka afklida deoDa o- 
smakliga drägt, för att kunna läsas af vår tid; denrid 
begagnande belysningar nr ett forslag till en medalj 
öfver samma vaL (Se Cod. Cölhei i: 10, »* 30.^ 
Man får emellertid här se in i den polUitka stillniiF 
gen vid Upsalas högschola. 

Horns anda var ej redan inom det fSrsta decen- 
niet mera bortdunstad vid ett Universitet^ hvars 
Canzler han väl var blott ett år, men på hvars styrel- 
se och utnämningar han likväl öfvade stort inflytande 
ända från sitt inträde i Rådskammaren, ftn att 12 
räknas till mössor, då 7 fSrklaras som hattar* Ä« fick 
också 12 och H* K. H. 7 roster* Som faufvodman 
bland Mössorne synes Hist. Prof» Eh FromdiM 
ha varit ansedd. Torde 99haft pnngeni inom 
partiet eller hvad det månde betyda, att han hade 
halls som varg, fast hnfvud och lemmar som en oxe 
(Storråmarn). Han talte högst och man talte' efter 
som han« Bpgynte sina föreläsningar ab avo^ men 
kom aldrig ad Iliadem* Säg ansenlig ut med peruque 
i longe och vördig mage, blicken en hedersmans. 

Eioqu« Prof. JUaih, Asp synes dernäst . bemärkt 
Var hufvudet högre än alla de andre med stort skägg, 
som flöt ner öfver prestkragen. Kalotten satt lätt 5f- 
ver det gullröda håret. Ögonen plirade fram nr an- 
sigisfetman* Kunde se sig tillbaka, fait han aldrig 







( 135 ) 

vftnde hufvudet. Uppbars af fötter, som liknade bt-^ 
Btoekar* Han framförde sina politiska meningar med 
en viss råhet. Läste bloti då det föll honom in ^ och 
gick det då som det kunde* Älskade goda dagar, ål 
girigt och drack än-girigare. 

Prof P* UUéen^ nu förgäten, var då en betydan- 
de man; ofta den firämste i det politiska, nuU i det 
litterära, såsom förhållandet ej sältan varit. Till prof 
på den tidens Dalins-Apors smak: Storsvarten var 
ofantligen statk i ryggen, så att när något tungt ^ lass 
skulle iippför backarne, nyaste alläd han spännas före, 
men fick han det i gång, så lät han de andra få sin 
del att draga; var så vig, att* han kunde v^d| in 
och ut på sig, såg än ut som eu häst '(hatt) än som 
en oxe (mössa). Han försdllade länge Inspectoren 
(Canzl. G — g), inan hi^n visste, om han skulle ställa 
honom i fähuset eller i stallet; men r5Jde sig slutli- 
gen -^ — ^ — då han kom till Stockhplm att intrigera 
sig till Herredagsman. Vid detta tillfälle hade han 
blifvit bekant med Archenhohz (Fäbuskatten), som nu 
ock, ankommen till Upsala för att skaffa Akerhielm 
rpster, vände sig först till U* A* jamade efter noter, 
gick på tassarne att ingen hörde när han kom och 
hvar han gick. Han hade i fängelset blifver mager. 
Gyllenborg hade aldrig kunnat lida honom. 

Prof. Skyttianus Joh. Ihre såg propre ut soin en 
Cavalier och slug som en statsman. 99 Vid hvart väder 
slä[](p|fc han håren«99 Gyllenborg hade ofta klagat 5f- 
ver honom, ty han lydde ej tömmen. När han vände 



( 136 ) 

hqf vudet ät Mger, Tände han kappan 2t venster, An- 
yftnde stor flit i «itt arbete» vänlig i sin nmgängelse. 
Åstadkom oCta strid» men di den tagit eld»^ drog han 
lig nndan. 

Med* Prof» N. Botén hade Mnge af G — g ansetts 
f5r Hatf^ men slutligen rdjHes att »fgnfiggtiingemy var 
ett sfngt 9)bolande«9i Han stöd i ntmärkt ynnest och 
var omsider af stdrsta personliga anseei^et* bland 
alla« Efter Kronprinsessaiis förlösning fick han en 
vacker pension, så att han ock hade de mesta io- 
komsterne* Han^ var reslig, vacker kfrrl I gröna klä- 
der och rosettpernqne, nstora horn i pannan och lan- 
cett i hjaiden.9i Då Adolph Fredrik, såsom blifvcn 
Canzler, kom till Upsala, drog sig R. som fdrnt höll 
hufvudet väl ^ aln ofver alla de andre, nndan bland 
Adjnnoter och Docenter* Na ville H* K« H« nintet 
veta af en.w (Förrän d* 7 Oct. 1748 %) 

Man får sedan veta, att Eth. o. Pol. Prof. A. 
Grbfåvall var lika läng som tjock, hade värjan mera 
på ryggen än vid sidan, hade sammanknäppt rock, var 
mindre propre, öfveirklagad för lättja af G — g ; att L^ 
L* O* O. Prof. A» Boberg saU inhyses i en pernqne, 
som i ett hölass, hade aldrig varit ämnad till. annat 
än Bondkaplan, tog sin Mössepolitik också lika 'litet 
till decencen vårdadt, som en riksdagsbonde af sam- 
ma parti. G — g trodde att han var lilet fjollig. Han 
läste flitigt och var blyg och försagd inför de för- 
näma (')svarta svin och åskam) ?J; att Theol. P^pf» G. 
Maiheiiui såg mycket sömnig nt, liten tiU v«xten 



( 137 ) 

fet och trind, gick sin Jemna gång, fSrstod 1>äst att 
äta och dricka^ samt lät liUéen täinka för sig in po- 
liticis; att Prof. P. Eckerman, en liten pigg man med 
rund peruqn^ (Slammarn, oxen, som bar skällan), 
knnde aldrig ^iga med partiets tankar, så att man på 
honom alltid hörde, hvar de ofrige voro hemma, stod 
aldrig still, utan sprang jemt; satte ofta små krig i 
gång, arbetade mera sirligt Sn grundligt, men med 
stor flit* Yar högst prononcerad i sin politiska be- 
kännelse* (»bölade mycket hårdt»)) ; att Prof. L* Hydrén 
var en liten gräl, torr öch hes, gick in^en i vägen, men 
ock säkrast att ej gå honom förnär; att Prof* Wal- 
leriuij som röstade först på A., såsom nu den yngste, 
varit verksam att ej bli öfverröstad, var tiUtagsen, 
likväl inbunden i sitt tal, arbetade med både djuphet 
och styrka; att d* v* Rector Jur. Prof» Z>. Solanier 
var en liten man med klumpiga fötter, som stodo mot . 
favarandra, högst flitig, arbetande natt och dag. 

Nil komma vi till hattarne. 

Erkebiskop /* BenzeNug var «n braf Gubbe, som 
sökte att få blott en politisk bekännelse in vid Aka- 
demien. Domprost O* CeMu9j en vördig Gubbe med 
långt skägg, var numera en prydnad mer än en 
arbetskraft vid akademien* Talade politik till Hattar^- 
nes behag; en ärans man. Th. Prof. E. Haleniue 
slöt sig i politiken helt intill Domprosten, arbetade for 
dem begge, lika flitig i privata som publika lectidner* 
Math. Prof* S. Klingenstiema liten men snabb i sina 
rörelser* Mycket arbetsam och älskad af stndenteme,- 
men mindre propre, ömsade lintyg blott en gåag i 



( 138 ) 

månaden. Med« Prof. C LinnauSj var vidtberyktad 
och vidiberest, djapsinnig, liien Sndå af stor framställ- 
ningsf^rrnåga/ Högst måttlig, men valde med delica^ 
fesse både mat och dryck* 'Var bestämd*! sin poli- 
tiska bekännelse som Hatt (»hade god g^Ägg^). Jun 
Pro/. D. Bereh arbetade väl, men idisslade sig sjelf 
oc}i omskref nog trångt sin forskningsspher (om hans 
politik säges: »hade litet tycke af en åsna, dock gnSg- 
gade han som ert häsU) Prof. JUårL Stromer var 
arbetsam och vacker, litet obestämd i sin politik* (?) 
(»Hade vissa tider qvarkan») Prof» L. Benzehtiema 
Tar mycket älskad af G —g, fick forhållningsorder or 
första hand och afgaf också alltid först sitt omdöme i 
frågorna* Framvisade ofta en löjlig sida* Hade från 
ungdomen blifvit inlärd att löpa åstad med^ politiska 
opinioner, hyOkas grund han ej mäktade uppfatta; var 
mycket orolig inom- partigrundsatsernas spher, men 
gick ej utom dem* Han voterade , först på H* Eu H* 
A*' Fr. och blef nu än mera betydande. 

Man må se in i dessa partisöndringar, för att 
bemta varning for deras förnyande* Den varningsgra- 
den torde vi snart behöfva* 

För öfrigt bör nu efter ett sekel i.»gen kunna 
mer förarga sig öfver dessa porträtter, än öfver dem, 
8om Odmann lemnat oss af en ännu sednare Lectoi*s- 
personal i Wexiö* 

Det anmärktes ock i ett af documenterne att 
hva^rt parti fordrade sin tolk vid parentationen öfver 
förrft Canzlérn' Gref Gyllenborg* Ä Hattames vägnar 



-\ 



( 139 ) 

talade O. Celsius d* y.; fi MSssornes^ Ihre. Om ej 
allt varit dJi sfi dränkt i phraser, skulle' dessa ut- 
märkte personers teckningar blifvifc tillsammans ett 
helt. 

I Cod. Collect. 1 : 9 n* 38 träffas' K.- Mts bref 
till Den DurchL Fur^tte, vår kärvänligste Frände, Hr 
Ad. Fr. Sv. G. o, W. utk. Prins o. Arffurste, upp- 
dragande honom att som Canzler sig åtaga Ups^. aka- 
demis angelägenheter, låtande dess tillvext och fSr- 
kofring sig om hjertat vara. (d. 26 Febr* 1747.) 



17. Riksdagen 1747. 

. ♦ 

Departementich^iväiendet i Frihetsiiden* 

Secrete Utskottet ang:de årendemoi fordeln^ 
och foredragning t Rådet samt om deras berednings 

Uppläst i Rådet d. 17 Dec. 1747. / 

Stormäktigste Allemådigste Konung* 

Secrete Utskottet har ägt tillfälle att erfara med 
hvad sorgfallighet Herrar Riksens Råd varit betänkta 
uppå en. sådan fordelning af ärenderna uti Rådet, ige- 
nom hvilken en behörig ordning vid föredragandet må 
blifva faststäld, och med ordningen skyndesamhet vid 
afgorandet befrämjas» 

Så angelägen och nyttig denna afsigt i sig sjelf 
är, så finner likväl Secrete Utskottet, att de medel 
och utvägar, som dertiU kunna foreslås, btfra uppå 
fSrsOk ankomma, oeb alt aedormera erfarenheten måtp 



( 140 ) 

le utvisa det bästa sittet. Derfore vill ock Seerete 
Utskottet det öfverlemna till Herrar Riksens Råd^ «ä 
längt Begeringsformen och Rikets fundameotale L«agar 
det kunna tillåta, och inskränker sitt uoderd* yttrande 
inom några få inrättningar, till hvilka Seerete Utskot- 
tet trbr sig lined skäl kunna styrka, nemh 

l:o Att Badet hädanefter som hitintills forblifve» 
indel t uli tvänne divisioner; men att på hvarje divi- 
sion en' af Herrar Riksens Råd skiftevis, hvarochen 
för sin månad, låter af Stats- och' .RevisionsSecrete- 
rarne sig meddela en fortekning uppå de ärender som 
föredragas skola, och dä tillser, att sådant sker uti 
den ordning, efter hvilken de uti upteckningen voro 
upförda. 'Uppå de dagar åter, som Rådet är - inpleno 
tillsammans, kunna bägge Herrar Riksens Råd såsom 
Prerfdents af månaden detta bes&rja. 

2:o Att Divisionsärender icke dragas till plenum, 
dit in^ andra än hufvudmål hora, sådane som uti 
Regeriogsformens 19 § åro upteknade, så att divisio- 
neme ornbbat mage sköta hvad dém tillhoror, hvar- 
vid jemväl icke mindre nödigt är, att den fordelning 
af dagar, som för expeditionen faststäld är på det 
DOgaste blifver iakttagen, så att så vida möijeligit är, 
ingen expedition må komma till foredragande den dag 
som en annan expedition tillkommer. 

3:o att uti samma afsigt hädanefter penningesaker 
kunna på divisioneme afgöras enär summan icke öf- 
verstiger tålftusende daler s:mt, 

4:o att SolUcitatioBepIaQ^M blifver å pyo pubU- 



( 141 ) 

cerat och Stats- samt RevisionsSecreterarne aatydda^ 
att eij emotlaga andra sappliquer och Srétidér, ^Hn 
sådatie som till Eder Kl* Mts uptagande, etiligtt Lag 
och £8roTdningar höra, såsom de ock noga böra till-» 
se^ hvilka mål till vederbörandes utlåtande skola ro- 
mitteras, på det med deras upläsande uti rådet, tiden 
icke förloras måtte. 

5:o Att Presidenten uti Cantzliet och RiksRådet 
som är CantzIijRåd böra hafva på lika sätt som de 
ofriga Herrar Riksens Råd, votum titi de mål, öfver 
hvilka de uti Kongl* CantzIijCoUegib förut sagt d^ras 
tankar* ' - ^ 

Utom detta formanar SecreteUtskottel: ^ tiil tyst- 
betens bevarande vid utrikes och' ministerielle samt 
andra ärender som äska en besynnerlig ryslbet, nödigt 
vara att. en beredning inrättas, som består n af Presi- 
denten uti Canzlijet, CantzlijRådet som ,är QiksRåd 
och af en eller flera CantzljCoUegii Ledamöter, sä 
väl som ock andra Ledamöter, dem Hans i^l* Mtt 
efter hvart och ett måls beskaffenhet kan fin^a der- 
till nyttiga och skickeligå. Som somliga ärender ickq 
böra af många händer skötas, så kunde och sådane, 
af hvilkas tidiga uptäckande någon .skada odb olägen- 
het för Riket vore att befara, utaf dessa få mognas 
och beredas, så' att de icke äro skyldige att uptäcka 
för Rådet de canaler och personer igenom hvilka den 
ena eller andra kundskapen erhållits icke hellet sjelfva^ 
målet förrän det kommit till sin behöriga mognad* 
De kunna, fölgaktel* instruera Eders Kongl* M:ts 



) 



( 142 ) 

* 

Bfinistrar nä sådane beredmngaäfeoder, så^ Iftoge del 
icke aDkommer på någia värkeliga aiegecbformeliga 
iDsmoaiioner vid andra Hof^ som uti Eders KL Mns 
ii9ga namn skola göras, emedan de icke ntan dess 
nådiga befallning och Rådsräde konna någon Ministre 
föreskrifvas. 

Au ntmärka några gränfsor för ' beredningens 
Ledamöter, när nemU ett mål är så moget^ att det 
kan uti rådet föredragas, sådant kan endast pröfvas 
efter -hvart och ett måls beskaffenhet,^ och måste der- 
före ankomma på Ledamöternes insigt och erfarenhet, 
hvilka blifva Eder Kl. M:t ansvariga huruvida de uti 
sitt göromål folgdt den plan Riksens Ständer igenom 
svaret uppå Eders Kh M:ts nådiga Secreta proposition 
Tärda fasthållande, och derjemte icke handlat emot 
några beslut, som uti Rådet i följe af samma plan 
fornt blifvit tagne, men ej for sjelfva sättet som de 
drifvit den ena eller den andrå saken mindre för ut- 
gången. 

Uti samma afsigt är SecreteUfskottets underd. 
tanka, att Presidenten icke bör vara banden vid nå- 
gons tour och ancienneté, utan fast mera må han till 
hvad vid somliga ärender uppå betjeningen ankomma 
kan, äga frihet att bruka dem uti Cantzlijet om hvil- 
kas tystlåtenhet och skicklighet han kan vara bäst 
försäkrad* 

Eder KongL Maij:t, som sig om hjertat hafver, 
att både de allmänna och enskildta ärender, de förre 
till Rikets fordel, de sednare f5r rättvisans befiräm- 



( 143 ) 

jande och de nödlidande till hägn och upkomtt, niäge 
beborigen af bjeipas och' till slut bringas, som ock är 
den mast uplyste domaren hqru de största och-nytti* 
gaste anläggningar kunna afstadna eller skadelige 
blifca enär da icke under en obrotslig tysthet förva- 
rade varda, och hvad återhåld det hos främmande 
magier upväcker, lärer nådigst förunna* Herrar Riksens 
Råd sitt höga beskydd till upfinnande och bevärkstäl- 
lande af de piedel, som till detta ämne kunna tjénlige 
finnas, då derpå under den högstes välsignelse den 
värkan följa lärer, hvilken Eder Kl. M:t sjelf och 
under en så stor eftersyn Secrete Utskottet påsyftat. 

Secr. Utsk. framhärdar med ^jiip^ste vördnad 
Stormägtigste AUemådigste Kofiung 
. Eders KongK M:ts 

Allerunderdånigste och troplik* 
tigste iindersåtare och tjenare 

m 

Uppå Ridderskapets På PrästeStåndets Pä borgar- 
och Adelns vägnar vägnar ståndets 

vägnar 

M. A.V.Ungern Siernherg» HenricBentzelius. P. AnlsevilL 
H. d. Landtmaiskalk. Taleman* Talcman« 

18. Criminaih mål och . prejudtcater ufi KongL 
Majis och Bihem Göta HqfrRtt^ hvarvid iakUa- 
ges den leuteratiommakt^ K. Mt gifvU Kongh 
JffqfRätterne genom href qf d. 2Z Apr. 171 4 och 
d. 10 Jan. 1719 m ock d. 2S Jan. 1737 mmt der 
någon af ledamöieme är t met^ingen eller voierin" 



( 144 ) . 

ge» gkilfakiisj éaken då tUl Kongl Majtbirr^e- 
rertUj eft^r JSu br. d. 16 Oef« 1724. * 

Denna skrift in foL af 180 sidor, nom sjnés 
nppsatt af någon HdTrättsledamot i Jönköping, ger 
något begrepp pm brottmålsstatistiken under K. 
Fredrik l:s tid i,G»a rike« 

Crimina léBiéB MajeUatit dwinoB ^ 
uppspanades nog med all strSnghet» 7 Sro anförda 
1727—40, deribland 4 fSrskrifningar till Satan. Ea 
nppbordsskrifvare Åhlgren, 24 år, en Börje Wallerias, 
16 år, en UnderLieaten. C* G* Klingfelt, 24 år gam- 
mal, och en bonde hade begått denna dårskap. A. 
som hade gjort det 2:ne gånger med eget blod, sökte 
penningar» HofR. dömde till dOden, K. Mt dömde ho- 
nom att fortiSrtiU Marstrand på liftsidsarbete, men att 
i alla städer, som passerades, stå 2 timmar på en 
schavoUe att skämmas med en tafla öfver hnfvudet, 
som nppgaf hans brott. Wallerius, som sjelf angifvit 
sitt brott, slapp med 14 d. t på v. o. br. kyrkoplikt 
och förvisning p$ någon tid från orten; men en. Ap^ 
pelquiftj som honom förledt, fick 30 par spö, kjrrko- 
plikt och 5 åra arbete å Kalmar fästning. Klingfelt, 
hvars Far adlades 1719 och drunknade då sonen var 
13 år, hade 2 ggr förskrifvit sig, sökande både pen- 
ningar och qvinnogunst. På hans- ånger och modrens 
(Amiral Rosenholms dotters) förbön lindrades döds- 
straffet till en månads fängelse vid v. o. br. kyrk- 
plikt och att i 5 år afhålla sig från hemorten. Bon- 
den hade ej underskrifvit skriften eller sig deimed 



. c 145 ) 

nigot företagit, som kände anses beräkbadt på ända^ 
målets vinnande^ fingrade det, liksom en annan bonde, 
mom derom kunskap haft ooh delaktig sig gjort, hvar- 
före de lenterades till 34 par spö, och offentL afbön 
i forsaml. 

De 3 andre crimina Isesse gällde prat i fyllan 
mot Gad och Frälsaren; lenterades till spö* 

Crimina lasce JHaJe»tatii AumanoB* 

1727-'-46 ha 5 dylika vunnit antecknarens uppmärk- 
samhet* Tingskrifrare Linstedt hade i en till Landshfd* 
£mb* ingifven snpplik i en Nämd^nans namn rörande 
ett skattehemman yttrat: att K. Mt på omild oeå 
$annolÖ8 berättelse resolverat som skett* De för er* 
1. m* anklagade förklarade sig mena contrapartens 
berättelse. Plnraliteten inom HofR. frikände* 1743 
d. 10 Dec* förklarade K* Mt att uUåtelser mot 99Öfver* 
heten och landets fridn böra refereras. En Albr. ▼• 
Duhn hade 1743 d. 27 Nov* väl ansett unionen så 
ånyo vara sluten, att han vände sig till Kungen i 
Danmark med en supplik och begärte föreskrift röran- 
de nägot sitt förhållande (ej politik angående)* 
Dömdes till 14 dagars i H.R* tnen af K* Mt till 8 d. 
t på v« o. br. 1744 förskonades en borgare Öländer, 
dömd af H*R* till döden Tör förgripliga ntlåtelser om 
Konungen, med 3 v* f* på v* o* br* En målare son 
haft svåra utlåtelser om Riksens Ständer och deras 
göromål samt åtal på Prosten Tili&nders predikan blef 
af K* Mt förskont med 14 d* f* på v* o. br* 1746 

(DSX* XTI*) 10 



( 146 ) 

gaf K. Hu KgL OJL firibet Mft afdönnm i mU in- 

suoflMi ett cr« L »• En «M««k nSmdenan Ueff då 

fftr gfofva ndåleber on K« Mt, hvarliU han dock ej 

knnn^t fullt Qinrinnas, ddmd tiU 14 d« f« pi ?.. o. br* 

7)'i{^arf lösande. 
En Kapten från Berlin ville iildBa till sig» 
en tjnf, hvarigeDom mibegaDden konde fil sin er- 
såttning* K. Mt fonrägrade 1727* 

Grqfva brott j hoarqf dock ef död tmai. 
Carolinen Ridderborg, stapad vid Holo&nn 1708, 
lemnade en «.on, hvilken blef gift med en Anna Cbri- 
etina R 1739 sati hon på ▼. o. br. for det bon varit 
fallQrgad, att ba velat I^a N. N* Stork att ibjalskjota 
hennes man. och när det ej bulpit förmått en Magda- 
lena Bö9e att praejparetra det förgift, hvarmed mannen 
ansågs fiorgifven^ men dervid ej fuUtygande blef 
mojligU Böse fick 14 d. C» på v. o* br* af Knipen, 
lifdöm.d af H.R. 

. Onaturliga giftermål. 
1730 d« 25 Febr. dömdes af K. Mt Ulriea SUI- 
hammar, som tjent for dräng och under artilleri saoit 
låtit sig viga vid Maria Lönmaa under namoet Wil- 
helm Edstedt, till 1 mån^ f. p& v« o. br. kyrkoplikl 
ack iockenC5rvisiuiig; men M. Ldanian, spm after 14 
dagar upptäci^t sin mans rätta kön, t^gat och le|vat 
med henne tillsammans i 10; års ti^d^ tiUa 4^ var4l 
nppenburt, ddmdea för stillatigpn^st tjAl & dam. Gmr. 
gehe. Se p. 219 (i Jonk. ilpfB. protokc f%r oämp^t 
årO 



( 147 ) 

Läg0rtmål ock korsbedrägeri. 

Ed 4räBf N. had« lofvtit 20 daL s:ml till •& aiy> 
nan drttng A* f5r det ban sknlle påtaga atg att ha 
lägrat pigan H; Sedan lägrade A. ea piga J. syster 
titt H. otfa dämdes ittl döden för blodskamw Na fann 
A# bebof att beviM det förr» bedrfigtfriet^ H^R* 
dömde Au för jQSlltieaa illnderaode odi syndabekän- 
nelsens ebelgande Samt sednare lägersmiiet till 20 
par spö oob kyrkoplikt; N^ iSll 20 par spö ooh att g» 
da utlofraide 20 d* smt ad ptoa nsosf» H. ntom sitt 
förra straff straffiidss nu med 10 par ris» K. Mt gil-^ 
hde alksamaian. 2me hutftror hade Eookat per^ner^ 
htriDMi' de' Telat skada, aft synda med sig, men> 
skaffat iti vittnen just som' de* lockade vorofiMl^tiU 
brottet, fiusttfurne blefvo» flrikände,* men^ harlamei 
straffade med 10 ock 15 p* spd^ 

Dråp* 

Studenten Joh. Eneberg hallshöggs^ 1719^ derföre 
att. han iiträlburit» sin discipel Georg Fredriksson, 8 
dagar efter det han blifnt dess informator,» ooh det 8 
ånga barnet dog en timma efter nhamlandetn 1720 
kastade 2 dragoner, som slagit en soldat, hnlken 
deraf dött^ lott om hvem som skulle dö. Den som 
undslapp döden skulle stå uppenbar kyrkskrift och 
arbeta 3 ir på en fästning. Som det synes, med an- 
ledning af denna leuteration, förordoade K. Mt på 
Stäadernes hemställan 1724, att den,, som ej. iåttdöds» 
tänunf^, skulU. lida det. strafl^ som var dernftst, men 

10» 



c 148 ) 

om det var ett mordj då skulle Sreriges klara och tydl. 
lag f5ljas« D. 29 Jan. tilladea att täriiingskastet 
skulle ske i presternas närvaro. 1734 Cornetten C* 
Knise och Frickberg, begge Strandridare, hade skjutit 
af obetänksamhet på en hop bönder, som förde ofor- 
tuUad tobak, dervid en stupat De dömdes att stå 
^kyrkskrift, betala hel mansbot och lemna beslagare- 
andelen af tobaken till närmsta hospital* 1736 hade 
några tröskemän vid Eliinge gård i Skåne lockat en 
tjenstegosse att supa ett stop bränvin, hvarigenom han 
dog andra dagen« De mera brottslige dömdes till | 
mansbot och 8 d* f. på v. o. br« och kyrkplikt. De 
mindre brottslige till 5 d* smt* 1746 sattes B. Delen, 
en TuUuppsyntman på bekännelse nnder ett år på Calmar 
fastn. utan arbete, rörande mordet på' Handeism* 
Magn. Asktlöf i Jönköp* ' 

Crimina falsh 

1722« £n Länsman och Gästgifv* som stympat 
Landshöfd* Scheffers förordning om Gästgifverier och 
hållskjuts samt dem falskeligen afskrifvit skulle plikta 
40 mark. En Corporal, som skrifvit sig en annan 
Kongl. Res. än den han fått, skulle stå med den 
falska i handen på Linköp. torg en timma. Res. der- 
efter uppbrännas af bödlen. 1724. En Trumslagare, 
som föregifvit sig besatt af den orena andan, och 
derigenom bevekt folk till allmosor, dömdes, för bru- 
tet döpelseförbund till döden efter 1655 års Rel. 
stadga 5 §, Leuterad till 30 par spö och lifstids fän- 
gelse i anledning af ett praejudicat af 1710^ 1735* 



( 149 ) 

Hening Lacander hade utgifvit sig för prest och fått 
tillstånd att Gudstjecit förrätta* Var straffad* f5rat for 
lika förseelse med 7 gatulopp och arbete i Marstrand, 
hvarefter han som soldat lösgifvits. Nu dömdes han till 20 
par spö, 3 slag af paret, uppem. kplikt och Marstrands 
arbete» 1737 En man, som skrifvit ett qvitto åt sig 
sjelf for att få undergå kplikt, fick behålla äran, men 
bota 4 d« smt och 12 d« t på t. o. br. En som på- 
tagit sig barnfaderskap för att frälsa en gift broder 
från sitt horsbrott, straffades 1746 med 14 d« f. på t. 
o. br. 

ReligionsmåL 
1736. En Jesait Ring, som mot 2:ne Kungars 
förbud praktiserat sig in i riket och velat draga en 
hop ungdom till JesuitCoUegium i Lintz, dömdes till 
300 d*^smts bö.ter och att förvisas riket samt, om han 
återkom, sättas i lifstids fängelse. 1737. En som, 
dömd till kplikt, var allt för okunnig i Christendomen 
och allt för dum för att undervisas, blef i stället af 
K. Mt dömd till stockstraff. Kongl. Rescriptet af d» 
27 Dec. 1714 tillät en Kammartjenare i Polska hof- 
vet att vittna om en Lutherans religionsl)rott, fast 
vittnet ej var af vår, dock Christlig Religion. 1737 
dömdes till Landsförvisning af Underrätterne en Alle 
Noman och B« Svanberg * för irrige meningar i Religion. 
K. Mt på H. R:s föreställning lindrade den förre till 
fängelse å Linköp. slott, afskild från förföriska böc- 
kers läsande och med undervisning af vederb. prester- 
skap« Svanb. skulle å Calmare fästning undervisas 
ooh hindras från att meddela andra sina irriga nienin- 



( 150 ) 

gar. 1740 dSmdtt tn katkoUkå fSr lönskaläge blott 
till 5 d. imt bSter atan kyrkskrift. 

Slag»m4l på prwiligterade ställen. 
Uenteiu Joh. Bange hade 1716 d. 19 Jan. i 
Lommaryds kyrka änder Gadstjtnsten kastat med en 
sten åt predikanten prosten Ståhl samt med blottad 
Tärja sökt prosten med åtskillige hagg och sting 
skada g9ra på predikostolen. Dömd till ddden, men 
len terad till 1 mån. f. på v* o* br. samt Marstrands 
fängelse på behaglig tid. 1716 d. 19 Jan. förklarade 
K. Mt att når deliquenter vid milicen orkat pen och 
botum, de då ej må med kroppsstraff beläggas* 

Fångar^ 
1729. De Deliquenter, h vilkas kroppar Anatomici 
och Medici handterat, må sedan ej röras af skarprät- 
tare, ntan af andre nedsättas i de fattiges kyrko- 
gårdar. 

Våldiägt. 
1732. N. MöUerdahl 65 år hade våldtagit en 
13 års flieka. K. Mt leuter. dödsstraffet till 40 par 
spö, S söndagars kyrkoplikt och 7 års marstrandaarbe- 
te, flickan förklarad till äran oCSrkränkU 1735. N. 
Dam 85 ir gammal hade sökt våldtägt med ett flickobam 
på 6:te året, ntan fnll verkställighet, dömd till 12 el. 
15 par spö, alt som krafterne syntes tåla. 

Gudiijentta forakt. 
17S5. Några soeknemän af Nöbbelöfs fÖrsaml. i 
Skåne, som i anseende till deras Kyrkoh. Jöns Hartmans 
förseelser i nigra mål, nigått en söndag flrån dess 




( 151 ) 

predikan i kyrkan och andra aSnd. tillslntit kyrkdör- 
ren för presten, att tjensten fdriummad blifvit, dömdes, 
hufvndtnännen till 24 par spö och kplikt, de öfrige 
till 8 — 14 dagars f. på v. o. br« samt kplikt. 

Sacramenters minhruh. 
1737 d. 11 Nov« Presten O. Wallméen, gift 
man, hade Ifigrat prestdottren Chr. Bergin, nnder löfte 
om äktenskap, då han blef enkling, och under det han 
fört med henne syndigt lefverne meddelat henne abso- 
lution och H. H. N. HofR« dömde efter 2 $ mb« till 
50 d. smt eller i brist 20 d. f. på v. o. hr. K. Mt 
pålade dock afsättjelse^ en månade fångelse på v« o* 
br« samt kplikt 

Behlandehe med Bergs eller ikogirån. 
1737* A. 19:ärig bekände sig ofta haft bebh med 
ett skogsrå på Risarne berg. Visades till presterne 
att undervisas* 

SåramåL 
1741. Båtsman Sv. Utter hade illa handterat ett 
barn, som han lärde läsa, satt dess rygg mot eldslå- 
gan, så att gossen bränts, strukit så med en våt klut 
of ver ryggen; när blåsor uppkommit, klippt hål på 
dease och strött mjöl i såren* Med stor möda rädda- 
des gossens lif. HofR. kunde dock ej anse edsöre 
brutet, utan dömde till 30 p« spö och 30 d. smt för 
värk och sveda samt 10 d* smt läkarelön* 

Vafifrågdad person^ 
dömd för ijufnad, fick vittna i öfvervåldsmål mellan 
en Ryttare och Lieutnant 1743* 



( 152 ) 

Barnamords 
1735. Fdrkltrade K. Mt att K. S. D. ej kundt 
från lifMtraff befrias, fastän egen bekännelse fattades. 

19* Fängelser i enskilda adliga hus ännu $ 

Frihetstiden. 

Capitaine Adlerfelt nämner i sin aatobiographi 
pag* 93 om ett arrest ännu i Pip^^ska hnset den 
tiden Cadetterna bodde der, men han nämner ej hvar 
det mmmet var; förmodelig i nedersta våningen. — — 

nti väggen på sidan om fångdorreo var 

en niche med dörrar, hyllor, lås och nyckel r— 

en afton då vi skulle söka något i väggskåpet blåste 
ljuset ut, lyeka att vi hade 2:ne ljus i rummet upp- 
tända, så att vi åter tände detta, och funno en spric- 
ka på bakbräderna hvarigenom draget kom. Yi togo 
bort de 7 hyllorne och broto undan brädenie i bakväg- 
gen och funno en trappa. Yi gingo nngéfar 40 
trappsteg utföre på gerad linia, då vägen på .en gång 
krökte sig i väster; ty vi hade compass med oss. 
Gångarne voro ofver allt 2:ne alnar breda och 4^ 
alnar höga; ty vi hade tumstock, blyertspenna och 
papper med oss. Denna planen var på gerad linia 
ungefär 20 steg, sedan åter en trappa nti söder unge- 
fär 30 trappsteg, åter igen en gång på gerad linia af 
15 steg uti väster, så åter en trappa uti söder af 24 
trappsteg, der gick gängen uti söder i gerad linia 
fram ungefar 60 steg, då der var så uti öster som 
väster midt emot hvarandra 2:ne aflånga fyrkanter af 
6 al. djup och 2 al. bredd, samt lika hög som gången. 



( 153 ) 

Uti hvardera ändan af djupet var ett altare af sten 
plampt huggen men något slätt ofvaupä* På altaret 
titi öster tioå ett af 2 alnars höjd illa gjordt cru- 
cifix och på hvarje sida en trädljusstake med hvar 
sitt smalt vaxljusstump uti. Pä det altaret åt väster, 
som var öfver en alns längd, ifrån södex till norr var in- 
genting annat än några lumpor och detta altaret var 
något utgropt, så att det torde hafva tjent till säng. 
Bär fingo vi höra ett sakta sorlande och susande 
ofver våra hufvuden. Vi frågade Balzar Hdrn hvad 
det hade att betyda och han svarade frukta intet, det 
är vattnet vi höra af grafven emellan Riddarholmen 
och oss; men vi äro ännu ett godt stycke från graf- 
ven, vi få väl höra det starkare, då vi komma under 
sjelfva grafven, och uii mån som vi gingo längre fingo 
vi höra lätet allt starkare och starkare. Det började 
blåsa och blifva kallare än förr och blåsten tycktes 
komma ifrån öster, då på en gång bägge våra ljus 
slocknade* Vi försökte få eld uti våra ljus, ty ^ vi 
hade eldstål med flirta c&c. med oss; men vädret 
hindrade. Således vände vi om, och när det blef 
lugnare slogo upp eld och tände ljusen,* då togo vi 
vid uppgåendet med oss crucifixet och stakarna med 
deras ljus.' Dagen derpå blef vår upptäckt bekant, 
och dessa saker befallte Konung Adolph Fredric oss 
lemnc^ honom* Murare kommo ned i arresten och 
tillslöto öppningen; men vi sågo under arbetet en- 
portal af 3 al* i bredd och 4^ uti höjd och då vi no- 
ga sågo efter hade vår dörr haft samma portal utåt 
forstugan 



( 154 ) 

Hr A. iramngifver någre Cadetter som Ttttitmsd* 

Bakar Horn gick främst och PftlbitskiJ sist^ odi ttM- 

na onironde med Adlerfalt gingo emellan dém. De 

▼oro 8 Cadetter, som satto i arreat och drogo lott 

hvilka, som fingo vara med« Han tror sig kunna 

uppgifva atUlet, så framt huset ej alldeles blifvit om- 

findradt. 

(Af Leonh. ▼• HauswolC» 

Cod. Collect 6: 1 n« 73.> ^ 

20. Litteraturhistoriska notiser. 

Grammatihem Tjällman. *) 
Grqfskrifi o/ver then nHähkandé Herr Näs 
Tjälfmanj mångårig trogen Comminister vid & Olqfi 
Församlings som i Stockholm afsomnade d« 17 Jalii 
1718. 

S. Olofs P^^^dikant har no till himlen farit, 
I hvilket rnmhans själ med tankar alldd varit: 
Ar icke han then som man holt for spott och spef 
Nu bland Guds Englar får åt hela verlden le* 

En vacker lärder man, mist tjena then han lärde; 
Och sannerlig the vor' en sådan Präst ej värde* 
Han utan girighet och andlig högfärd var, 
I rätt sann ödmjukhet han lefde alla dar. 

Han delt ät fattigom mer än han sjelfver hade. 
Och ej af sina får mer än en fattig krafde: 
Ack vore jag så säll, som thenna Tjällmans själ! 
Hur skulle jag med frogd hos Gud unfägnas väH 

*) Hans Svenska Grammatik vinner än upj^märksamhet. Hans 
porträtt ses i Ad. Fredns Sacristia. 



( 155 ) 

Han bjuder Biskopar och andre Pretter atore 
Farväl, och önskar, att de up hos honom vore: 
Fast han på jorden var en ringa Capelian, 
Så triumpherar han dock öfver sjelfva fan* 

Liljeström. 
Rådman i Stockholm* 



' Skaldett O. Careltus *J och ett Caplamval 1729* 

Enligt i A. D. XIJj Stret^ä$ ittftj förvarade 
original-protocoll, hände sig på Palmsöndag 1729, att 
Häradsprosten Lars Weldt enligt skedd pålysning in- 
funnit sig i Ösmo vackra kyrka, der R* R* Matth«. 
Björnclos vackra grafvård olgjorde kyrkans märk- 
värdigaste pry(|nad« Större delen af »»Högvälborn» 
Herrskapernas, pä deras Sätesgårdar i församlingen 
belägna, Betjenter») och . samtlige Socknemännen mötte* 
Ärenden företogos* Kyrkomuren, som här hette kyrko- 
balk, behöfde reparation* Båtsman Sjöblom åtog sig 
arbetet och församlingen dagsverke oeh betalningen*. 
Uppläste så Prosten en fullmakt från Plurimum 
Vener. Consistorium i Strängnäs för Hr P* Fröman, 
att bli Kaplan i Osmo i den afledne Sal. Hr Peer 
Carelii ställe och frågade om förs* ej dermed vore^ 
nöjd. Framstod na Insp* L* på Grefvtnna Agneta. 
Wredes vägnar och anförde hennes till honom anför* 
da utlåtande. Hon hade visst tänkt komma for at^ 
höra profpredikanterne, men som hon var högst praejudi* 



*) Förf. till Hönsgumraans visa, (1752) m. fl. den tidens^ 
älikade skaldestjrckea. 



( 156 ) 

• - 

cerad med ttol oeb bänkrum i kyrkan, så att Fra 
Gman for sin höga pertom ingen bänk eger, ty bar 
demtaf hennes tanka, att bevista den allmänna Gnds- 
tjensten här i församlingen mycket försvunnit, hekt 
emedan det bevisligt vara skall, att Hammarsta det 
ålsta säteriet är i socknen, hvartill ifrån Hedenhos 
tider och allt sedan Osmo kyrka uppbyggd blifvit, de 
främste bänkrummen på stora gången lydt hafva. 
Väl angick detta ej stort kaplansvalet, kom väl ock. 
sällan att vara i tillfälle i Osmo afhora predikan och 
som ingen solliciterat henne om successionen, lemna- 
de hon sina bönder fria vota; dock salvo jure hvad 
framdeles kunde bli tillfälle att påminna* Framkal- 
lades så Grefvinnans bönder. J« E^ S. försäkrade att 
R* R« Bar. Törnflyckt som var Patronus Eccl. lofvat 
honom och meddeputerade af forsaml. att Hr. Olof 
Careliui skulle efter fors:s åstundan bli deras kaplan 
och tagit dem i hand derpå. Landsh. Bar. Mich. 
Törnflykt lemnade sina bönder fritt val. Bar. Fleming 
bad ändtligen att fors. måtte bli forskont for Hr Frö- 
man, som man ville dem påtvinga. Ofverste 'Stiem- 
roos och Lagman Enander voro ej närvarande, men 
Prosten hade hört dem på Nynäs saga att de ej voro 
nöjde med Fr. Orden voro hårda, anfördes ej. 

Men nu framdrogs en skrift af H* E. Kyrkans 
patron, som Hr Fr. anmodades underskrifva, det han, 
närvarande, svarade sig vilja göra« Förs. ropade nej 
härtill; de åberopade H. E:ces lofven, de skulle löna 
prestcn, men sade rent ut att de ej lönte den, som 
påtvingades dem. Finge de Hr O. Careliutj så skul- 



( 157 ) 

le de för intet uppbygga och förbättra kaplansgården 
o, s, v, . 

Hu Olof Carelius, närvarande, framsteg och yttra- 
de sig inför förs:$ ledamöter, att sedan H« E* sig ut- 
låtit, att härvid vilja hafva Hr Fr* i nåd* consideration, 
har han, Hr C* sig aldrig understätt eller v^lat det 
begära, utan underkastar sig Guds skickélse och 
höga förmäns godtfinnande* 

Lars Weldt R E* Liung 

P. hé Past* i Sorunda^ 

^ In fidem protocoUi 
^ A* !♦ HalUng« 

Vid samma tid var Thomas B* Carelim en af 
de äldste Consistorialerne; säkerligen var O. C« den 
sist afledne kaplanens son, men hade ej ens velat 
soUicitera om befordran* Det synes vittna om poesi 
i sinnet såväl som i lyran* 



Tiden» Seder af Siiemhtelm. 
Allt från: 
99Hvarfore är allt vändt uti cbåos -och synnerlig villa») 
ända till poemets slut, förekommer här i Cod* CoUect. 
1 : 8. n« ni* som har här särskild titel: 

Critique öfver verldsliga pr est er 1734* 
Nog visar språket mera spår af 1734 än 1634 — 12. 
Ar utan tvifvel en del af det med samma band n* 115 
loc* cit. afskrifna poeme, som intituleras: 

Sur Pamour de touiet cheses 
efter en skarp censur infördt i Argus p* 398. 
Präktiga kärleksljus, all tinga fallkomliga styrka 



( 158 ) 
Alla da mim viik vin fif böra kivkim yika 

Sig Mig niiy fnaåf det bifvaB • . • 



Slätar: 
Och uti God flM ipcgla, aMi är vår glianiito UDa. 
Chid år a«^ ^r lallfaaft och avjg^ 
Dh b$ra stads tillbaka de engt 



O. Dmléu 

Ol€f Ikdm, Fältsacreterare vid lifi^padroneo, 
sökte Ifigga poesi i siaa embetsskriftar (hår in orig* 
fOrTaiade). 

1737 iogaf ban ett afmkfifni^ vH L^fmånmm 
Bfr April miiiad, der bao om aig qalf yiftrarr 

Fältsecr. Dalin: målade imiginaiffsw lapar allsi i 
yrslen, skrifi^er i Tådret och talar i sJMnwiu 

1739 d. 24 Apr. ingaf han ett UnderdanSd- 
mjokl Memorial om sin Chefs parmisnoa att pi 18—20 
minader få fara omåmng en del af ▼erldem oeb bese 
dess galenskaper, fdr att derigeaom g5ra sig skiakKga- 

re f5r sin tjeast^. — - — och så foisedder bU * 

att visen ma fi ae hsn ej flr vattenU; 

1755 aaoMdades han skrifra en tackaagelsevers 
ål DrottniDgen^ fBv att saada^ Grefvim Delafiarfie ftdd 
Tanbe, bvilkan gif^t H. Ml en mantillk Den sintar: 

Och som jag. dKtt l^erla, skator 

tager jag det ensaa» an. 

Undra d& c|j^ omi jag fettar 

Jalottsie emot dia 




( 159 ) 

Pernodw h^ Or^ttmagQD med egm bandskrifril: 
jag scbuUt önska : min kära Lotta att wara ao scbnel 
och svara sjelf i vers åtmiDstone komma de der gao« 
aka överens med mina tankar* 

D. kade förut skrifvit veraeme, jemte hvilka man« 
tillen sändee af Gnnnasi, bvilka alala: 

Hvad för vär Drottning görs, b&r alltid lyokUgt g.å 

Oä har jag händer mier än tvä. 

Men kjertat bara ett« Det skall åiig aldrig £sla» 

Fastftn Cjkef Pontna får det dela* 

Stipendtum Wrtditmum ^). 

Genom detta underhjelptes mänga rackra anlag 
till Fäderneslandets gagn och beder* Grnan Agneta Fa« 
bians dotter Wrede och sedan hennes måg Gref M« J. 
DelaGardie utnämnde 1733 Johan Fick Welssmannns, 
som i ansökan skillrat sin fattigdom och bvars ingeni- 
um och flit E. Alstrin intygat; fick 900 d. km t* Carl 
LinnéBus fick 180 d* 1736 C Clewberg (sedan Prof. 
i Åbo) 300* En Odelstjerna var stipendiat 1714 Sti- 
pendiaten fick vanligen 200 d. s. m. ärL 1739 var Pehr 
Abr. ömichiöld stipendiat, fick 118* 1740 fick han 
166: 32. Magr. 0« Muran fick 466: P. Wargentin 
uppbar 100 d* s. nu 174S« J* Brauner 33: 

Då förslag till ett stipendiatrum akulle uppsättaa 
1735 uteslöts JUatik Hermansson ur förslaget af Cons« 
Acad. men fick dock 5 vota, bvaribland en intygade 
att han vid aista examen visat sig vara en bland de 



♦) Se D. Arch. XIV p. 70. 



( 160 ) 

qvickaste och vid ett extra opponerande visat för tin 
ålder beromliga framsteg* Sökanden sjelf anförde hnm 
Fadren hade många barn, hade måst bestå AUtecessorn 
af Skyttianska Professionen reparationskostnaden af 
huset, måste nu under sin sjukdom löna vicarias, var 
omfattad med mycken ' nåd af saL pres. Wrede, ibland 
annat derföre att han i förra Polska kriget, då varan- 
de lifknekt hos högst saK K* Carl "Gustaf^ efter hög 
KongL befallm följde Grefvens svärfar Ofverste E[ruu8, 
då han på Marchen i Preussen blef dödligen skjuten 
tills han afsomnade i Thorn« — Halp ej. *Marén och 
Clewbérg, som haft 15 och l4 vota, utnämndes* Clew- 
berg uppbar från 1735 till 1746 — i början 300, till 
slut 1400 d« kpmt årh — en summa af 7080 d., deraf 900 
som E* O. sttp. P« A. Ornschiöld uppbar från 1737 
till 1746 som Ord. stip^ndiarius 1800 och E. 0. 2204, 
S:a 4004 

Studentpo'ésu 

A, E, /, O, U. 

Studentvisa under frihetstiden* 

A. ♦ 

A, a, a, a — Adhuc fer pocula :||: — Semper 
snnto laeta — hauriamus vina — A, a, a, a. -r~ adhuc 
fer pocula; — Sic semper Iseti — $unt studiosi — 
Audaces — pugnaees — Et generosi — A, a, a, a — 
Adhuc fer pocula* 

E. 
E, e, e, e« — pulchrse puellulae :| |: "— Studiosis optimse 
-^ Semper sunt amandte de; alla vocalerna igenom* 



Originalskrifter från Medeltiden 



a^ 



DelaGardiska Archivet : 



ett.Bihang 



tm 



DelaGardiska Archivets 



sextonde del. 



• 1 H MI >>> 



, (Del. xvl) 11 



( 162 ) 
Förord. 

Så mart Utg. tiU IHfUmgiarUim Sweeéwtm, Hr Gttåim. 

Liljcgretiy C&tt 8renika Regeriogeas förord bot ^gare af m- 
fldlda Archirer, att de rille Inmom tUl låns Icsmui allaartdil- 
tidf urkmider i riaa lamllagar, som koode äases böra i stt 
Sreoskt dSploBwtariuai ingå, uppsände Egurea titt DelaOaffr 
ska Archiret alla sina penmbref firåa niainde tid (1356—1590) 
till bemllte Hr CanxliRåd i Stockholm. På atillat qinMd 
blott en katalog odi några fl afskriften *) M ^edaa Wdat 
både fattades och rerkställdes, att utgifra at^ DOmGmråkkt 

m 

Arckiv, skedde början jäst der Srcnski Diploaiatariiim erm- 
de stanna* Men nftr Utg» snart började frukta, att STeaiirt 
Diplomatariam,' liksam nästan alla rara öfriga histoiidm haf> 
Tudrerky skulle bli torn, hrilka man begynt bygga i ea större 
seala än man förmådde fullfölja, återgick han i deo 2:dre odi 
3:dje delen till medeltiden, meddelande derrid uf de f^pftn- 
käUor^ han ^^e qvar, hvad han ansåg förtjäna hfifdaforsfcs- 
res uppmärksamhet. Efter 10 år återhämtade emellertid ega- 
ren' de ännu obegagnade permbrefren från Stockholm. Ulg. 
anser för sin pligt att meddela hufrudsakliga innehållet af des- 
sa åt DelaGardiska Archirets läsare och Täljer dertill unge- 
färligen samma method, som Hr CanzB-R. Liljegren begagnat 
i sin förteckning öfver permbrefyen på t. Engeströiiska Bibtt- 
otheket i Stockholm. Märkligt är att desse också, räknad 
till 1520, äro 100 (n. 99. 1517. se p. 44, men tiUägg p. 129 af 
ett bref 1359). ♦) 




*) Tagna före uppsändningen, för att i disputatåoner rid A- 
kademien utgifras. Också utkommo Urkunder 1- nämnde 
form i 6 delar 1829 i Lund ; men sedan DelaGardiska Ar- 
chirets utgifrande bestämts af dess Förläggare, blef deo 
latinska Akademiska publiceringen rimligtris afbruten. 

*) PermbrefFen för de följande 2:ne seklerné äro långt flera 
Itm. i Förteckningen upptagne ▼. 



(163 ) 

Utf. fiLr har begagna tUlOllet, atl alldeles exätaétorera 
b' Tid förfaitaniét frånvmrmmiå pennbrefreiif rubriker 
Chronoiogiåkt rågitttr dfoer ié äiire kandikrifmm Hani- 
mgar i DelaOaréL Arek.' på LSberöd, $om utflutii i 
ImmåL r9r. Skmnim. kUfr. XVII Dilem, Sioekkotm 1832, 
▼ilkai nnmmer här inom parenthes blifra Vid de nu till hanjt 
Ärande pennbrefvent numme? aafSrde, helst rftttelier skalle 
lifrit fdr många. Denna förklaring gfiller naturligtris också 
UroMéiogiåkm registret i DeUO. Areh. V D^ pag. 225—210 
W. på iegge MtaOen biett kvad de iÖO perwikrefeen vidkow^ 
ser. Vid ftfrMtandet af dessa register Irandei som redan ftr 
isadt, originaleme ej beses och katalogen på stfiUet ^frer 
srmbrefFen, som nu måste fSljas, rar uppgjord af en ung 
tndenty af hTilken detta arbete begärtes utan att han f5rat 
ftt ett permbref och utan att de, som utralt honom ''till ka- 
ilogiserande af handskrifter," ens nämnt något om permbref, 
I mindre gif?it honom aarisning på hjelpredor (Lunds Bibli« 
fchek har 2:ne editioner af Bmrimgii Ciavie diplomatiea; der- 
nol fnnnos ej. då de numera befintliga hjelpredome af Hrr 
'oUmi dt Sekiyter samt LUfegren). Detta torde Tara tillrick- 
gt till ursSkt. I historiskt hänseende äro dessa jrtterst kor- 
i titlar i registret alltför OTigtiga, för att ha kunnat bemärkas, 
•e ha således ingen kunnat fOrrilla med sina illa läsna namn 
& säljare och köpare af åttingshemman o. m. s. Felfrihet 
ån ej ens nu utlofTas. Hopdragningame ha ej kunnat bibe- 
LUas, der man tIU läsas. Äfren lärde, som ej mjrcket sys- 



uppgående till mer än ett hälft tusen. De sem höra till 
sextonde seklet och äro af större intresse finnas intagne 
i DelaG. Arch. 4 och 5 Delarne. För sjuttonde seklet 
äro de sällan begagnade såsom hufvudsakligen utgörande 
rättsfirhandlingar, som äro för gamla för att ega ett pri- 
Tat intresse, men för nya för att ega ett publikt. 

11» 




(164 ) 

selsatt sig med handskrifter, sedan man nu börjar fia få god 
tillgäng på tryckta urkunder, torde ej vilja upptaga tid med 
att gissa sig till meningen der mer Sn hälften af orden ofta ute- 
lemnats, ersatte af tecken, som ej af officinen kutihat återgif- 
vas. Men vid utskrifningen har varit omöjligt att alltid vara 
fiillt viss, hvad som varit att göra, när ofta i samma bref 
samma ord kunfnat pä flera sätt* fullständigt uttrycka»» Skall 
t. ex. Peth (eller Pedh) med sin släng skrifvas JF^Mor eller Pe- 
ther, då begge uttrycken kunna finnas utskrifne i samma 
breff Bör 4f,,mcd sin nedersväng, skärande bokstafven, nt- 
skrifvas dh^ taget fÖr ett stunget d, eller för sammanthragniog; 
af di$ eller desf (närrarandh? närvarandes — dis?) o. s. v. 

Att göra i noter full leda för hvad som skett, hade tro- 
(igen ansetts småaktigt. 1 Diplom. Svecanum, äa mer i den 
Collin — Schlyterska Lageditionen mamman söka den fiiUa 
tillförlitligheten uti allt. Sådane sigler som länge bibehållits 
och kunna anses allmänt bekanta, ha också här bibehållits, t. 

ex. thx (thet); mx (med)» betecknar, att man gått förbi 

det mindre vigtiga eller formulärlika ; . . . att hål eller olils- 
liga ställen mötti Vid sigillerna har Utg. fästat sStskild upp- 
märksamhet, helst han funnit behofvet, att under tiden utar- 
beta en hjelpreda för källstudium och fornforskning medelst en 
efter heraldiska principer systematiserad Svensk vapen tolkning 
för de tider, då våra i historien mest förekommande slägter 
ej ännu egde stående namn; önskande föranleda en lyckligare 
efterföljd hos andra utgifvare af urkunder, så att mån en dag 
må ha bragt denna historiens hjelpkälla i full dager» 

d. 1 Sept. 1841. Utg. 



Original-fhrifter ftén medeltiden uti Dela- 

. Gordiska Archivet. 

/. Permbr^ i DelaGardiika Archivet på LSberSd 

från 1358 tUl 1&20. 

N. 1. r49 i Handl. rdr. Skand. Hist XVII.) 1538 d^ 29 

Jul, ti. åie baptix, Olavi rtgU, Sixtentorp, 

S^en inge^ardaion hauir låtit skellikum månne 

Inga ^im5roi»ai}»e« en halfattong jordbi Sixtengthorp 

— far tolf märke thessom godham niannum 

tel witna* oc her fasta mannum ath warande Jon 0- 

Stensson ^nra myklo fastare* th^ ser hederlika 

manna jncigle. liefra 'suna t gambla kiel oc Iqfrinza 
damson her far sath thetta war gjortb arith septer 
gadhz byrdh MCCCL octavo die ba: Olaui regis. 

2:ne Sigi1l<;r äro vidhäftade. I Hr Sanas, aftaget å plan- 
chen, såsom prof på eccles. sigillerfrån denna tid, eesenduf- 
va inoai en gloria ofvan en kalk och SUNO läses tydligen. I 
l4afrinz's. ser man en sköld, men mycket nött, med samma 3 
rosor å balk (en bände), som fördes sedan af slägten ^re Ro- 
sor t. Halaby. Se nedan. Omkring läses : 8 . . . . RINSII DANSS. 
Redan 1345 ksi^pner man en Pastor i Gammal Kil ^Se Tu- 
neid). Laur. Dantson var ortens domare. 

JEli^. 2; (51 j 1361 if* 3 MarieLb§atakunie(und)a^ Skeninge^ 

faelsa KtBtU Asmundasion ok joan Fad- 

hursso» m Gudhi och ware Fru « • . • wi havuro saalt 
skelikom nianne Inga Timbromanne vara jorp i six- 
icn^horpe en half attong nsermen solo for tolf mark 
psenninga thet mjnnt som nu gaar nservarandom 



( 166 ) 

bseradshafdhiDganoin af Walkaboh»raI> ok tolf bob- 
stom mannom af tby aama bseral^ ' med hanonu 8n 

som seru magnus aelinaMon, svenubger bvm- 

8on. paetar j kaparstadbum brewit var screvit j duB- 
ninge 

Sigillen äro Häradshöfd. Laar« Daiuwon» Joaa OaiHaiiw 
och Sunas, Kyrkoherdens i Gambia Kile, i hTilkmaodna gli- 
set ^låg. Blott det »sista är qrai. Nmrwun soln betyder, 94|l 
Ur Prof. Schlyters benägna upplysning, åt »iéhr. Helmiifa 
med Vår Fru, så vanlig i tranlj^altiska länder, 
hägst sällan i Svenska bref. 

N. 3. (56) 1368 éL Äug, §L dagern apier pHi 
Sixieniorp. 

— - — Aimunder oc NiclU i skmogo hawa hlit 
sksellikum månne Inga Timbromanne en kalf Mmg 
förd enn att a luth minna i sixtentorpe — •— far at 

ta marker fastamannum athwaranda hemmétge* 

Puka Hemmings Puka jnsighle som tha i ba- 

rasbflfdhungs stadh stod, är bser firi satb — -— — 

Sigillet är bortfallet. Man finner här att ^' dUdei i 
Siztentorp. Westgöta lagen känner ock en delning finda till 
aitundiloter atiungå. Man känner ej hrad dii ktlm var; bm* 
ser att klj^ning till bråk af hemman är uråldrig. 

N. 4« (54) 1368 d. 29 Oct. eller dagen ^er Siae. a. M 
dag: Kiula. 

Johannes Domini miseratioae Episeopm 

Åboensis • • * Benedikto Guduastaeson — — pi^ 
tern curie nostre in Kumo. (Se Svenska öfversättningei 
i DelaG. Arch. III pag. 70). Detta var en confiraa- 
tion af Bisk* Hemings gåfvobref, som nu mer q ftn 
nes qvar« 



I 



( 167 .) 

X 

Biskopens sig;iU är någorlunda i behåll. Se planqhen. Der 
synas 3 figurer, hrar inom sitt helgonskrank, den ena ofvan 
de 2 andre. Omluring läses möjl. : Joh • « . » Aboensii. Men 
liOrnet, der hans familjevapen, Greenernas giron eller tre- 
kant, som dfrersattes på Srenska med Stub (stubbeX är bort- 
stött. Troligen är Orgen en förrridning af Häroldernas Oi- 
ro» och Stubbe, som familjen och kallas» en öfversättniug af 
Trekantens heraldiska namn. 1 Messenii Finlands Chrönika 
anfSrés att honom then äran i Paris skjedt Han der bekläd t 
har Rectors kall. Då det är troligt att den lärde mannen 
skrifvit sitt bref sjelf, se vi här huru ^en tidens högsta lär- 
dom skref. Som Reotor i Paris gick han i rang före nominel- 
' la furstar (utan furstligt blod el. börd). 

N, 5» (57) 1S69. Sixtintorp. 

— — helsa Karl Langhe m» gpndbi ok. ware fru — — 
Jak bawer saalt sk. m. Inga Timbremanne mina ior^ 
i $ixtenthorpe en halfattong f5r tolf mark pseninge, 

thet mint som tha gyk tolf bofastom # • Lau- 

reBf8'1ngerdas8Ön, — - — 

Häradshöfdingens och* Hr Sunas, Kyrkopresters, sigill om- 
beddes. Blott ett har varit derunder fästadt. 

' ^» 6* 1370 d. 29 Sept, eL daghe sante mich$li$* Sagai^e. 

Ik Zlaweke Pribitze — — ,vercofl — — 

erliken månne Helmich Sume eneme Riddere al min 
gaddar •*— ~ licht tu deme dorp» tu der länken ta 

yasmunde ver anderbalf bandert mark Sondi- 

seher penningbe 

I brefret namnes en Helmich Hennan Wahrendorfff som 
lefde nära 200 år före den Herman Wahrendorff^ som först 
öfrergick till Lutherska läran. En annan Zlaweke nämnés 
ock. 1466 var en Jen Slaveke i Sveriges RiksRåd, son af en 
Claus Hansson, kallande sig- Slavach och ^enom sin dotter 



t 



( 168 ) 

Karin Sljenwiköldarnet itaiiiftur. Ho Tkomm» CV ^i f i», * ea 
Etzlaf Siake, föra ock namn, tom inkommit till Syerfge. Hdj- 
li^n är såledM den gamla Westgötiika Stakafamiljea mi in- 
flyttad ilftgt, hyars rapen Tiiar, att det ralts i ett land, der 
rapnets figvr säkerligen hetat Staekål. SunHåk mark ftr Sårtd- 
iundUk. SÅ kaUaa en 8iockMmi$k för Bolamk. IMgillena 
ha Tarit 5; men ftr ^^ alla hort£alhM> 4 remsor, sq^i qTaimtta 
äro klippta ur ftldre permbref. På mi Iftses: ^Ukå» aumm 
toméi gramheHii99n. På den andra omtalas en por^Aeii kU- 
ih§s på den tredje läses: lek Jokmn M^rlowe, Man ånaer 
att detta liksom fler^ följande href röra öo Rfigen» dess Bid- 
dar- och klostergods m. m. Marlow är ett af länegodsen. 2»- 
garde eller Sagarde ett gammalt dominalgods inom Jasmond- 
Wittowska praposituren» Länken ligger inom Bergiska* Se 
längre fram. 

N. V (58) 18T0 d, 14 ^prt7 el. dk S:iorum tiburfU #f f«- 
leriani^ Kumo, 

Johannes iniseratione Dni epi$copas Åbo- 

ensis • . Benedicto -Guduastaaon • • • in Kumo vi- 
ciniorem Goloniam per praedictnm Benedictum de no- 
valibus partim iam excultam et imposterum per amp- 
lias excolendam — — 

En gammal öfrersättmng är anförd i DelaG. Årch. Hl. p* 
71. uch af den gamle öfs. förd under år 137!2. (anno dnv mil- 
Ip CCCLXX s:o (secundol troligare likväl : septuagesimd !) 
Som samnie Biskop Johannes ej lär kunnat utfärda ny^t gåf- 
Tobref. (se n. 4) och han dog 1370, förmoda vi att den Biskop 
Johannes, som dog 1370, dött före d- 14 April, så att Johan- 
nes Wcstphal, då redan utnämnd, kunnat confirmera 2ine fö- 
reträdares donation. Sigillen äro bortfallna. 

N. 8. 1871 d. 11 Nov. el h.Mart. Epieeopi Wigky. 

Bågnat i Wigby 1 Danmarin sokn, Niclis Lafrinzsons ef- 

tcrlefverskas, gåfTobref till Sonen Olof på ett gods i Grimsta, 



( 169 ) 

fir in eJFtfpio aftryckt i DeUQ. Arcii. 3 p. II» under 1271. 
Moder Ragna h^r ^igill och den ett stort R. Deromkring: S^ 
Ragn^ ,.ri doi.» Qvinnor förde ofta initialen till sitt namn i 
aigillet. Så Cecilia Blå ett C. med Idfrerk sirad». Se Dipl. 
Syec. 1: n. 900. Folke Thtiresson (Stenbooksf) «aka Katheri* 
na ett K. omgifret af en rosenkranak Erinras att Tid tryck- 
Buigen originalet! Tar i fikocljJiolpi ogK afikrifteii tagen flera 
är förut. Missuget Uef fif w^kt i Archivetx sa snart Utg» fick 
återse Originalet. 

. Nf 9« ISTl. d. 24 Jqn. il in uanU pa»§U$ windååiner be- 
keringht, ' Zagarde. 

In Gades pamen amen. We hinrik unde henneke 
brodere gkcheten pribitz^n — — dat we — '— her 
Helmith. Sume — -— riddere und aueii erCnamen ver- 
coft hebben •— — al vae gal dat we hadden .to der 
länken dat dar licht in deme land to ffa$munde vor 
drehandirt mark unde schach mark Sandischer pen- 
ninghe 

Der namnes ock deras broder Zlaweké^ Clamu Parchowe^ 
Etxlaf Staki^ Hemming Supken och Werntr Truche, De 6 ' 
sigiller, som TitUiängt» ftro affallne. På den ena remsan läses: 
tum mltari quatuor maretirum rtdditibw prétnpti» — — • Muf- 

Jieientibus eum quibuå pecunium ubicumqui t>olu%i 

Sagardå på Riigen ligger midt på halfön Ja»mund som il4:de 
aeklet troligen större än i sednare tider. 

N. 10. (63) 1377 d, 29 Sepi. el die Mieh. Ang. el Jr- 
ekäng, VLalaby. 

iak Peler namasson hawer gjort ett falt 

öeh laghliket jordha skiptbe mz skelikom månne 0- 
laue i hlystadom ok husfra ingegerde i sva mato « « 
iak giwer honom min agho löt j vestra halaby^ hvil- 
ken iak fick aff haquone fadhorssone VII ipanna aff-^ 



( 170 .) 

gdd i akrom ok eogioM i dLOghoni ok fitkstatnoa 
ionan gärds ok aUn ok engo asdantaiuio tar Ihrifia 
delm i otentorpa kYsrn i jernem ok stenom ok åUo 
tky thar benna hawar tillhört och mi ortogha affra- 
dbe i otenthorpo i åker ok eng j ak^^hoai ok fiaka- 
▼atoofli innan gardhx ok «tan engo vndantakno aoai 
ther hawom aller til bort AMa or a thiDgo laghltka 
giort till thes mero stadfestelse ok vitmabyrdfa bedgés 
iak skeliksmanx insigbale bem^o i bendilsfajrko dis 
myno egno« Datanu • 

Begge sigillen äro bortfalliie. Peiår Tkåwtm99om af stif- 
ten Tre Botor t. Balahy *) rar onderlaginan i östergötiilaiid. 
I T. RngestrÖBuka BibL fim ett af de äldsta pappersdociUBMilcr 
i Srerigey aom är af lioao» utfärdadt. Håkan Fmienarnn^wom 
fdrde en hallmåne under 2 stjenory hade en dotter Karin, 
som rar gift ned Ptier Rmggwaiduom Pmke; desse Tore 
RiksR. och Lagman Ragw. Puke$ föräldrar. Hoi. skref sig 
till Söderby.' Bfan träffar här möjligen en af de R. B. Ber- 
neko, som 1375 nfimnes i K. Albrechts stadga bofast i Oster- 
gothland* Hade han vid HendeiS uppfört en b^rg (Bendils- 
borg)f Taueld känner Hendeldsegare först 14^. Annars var 
Bernike ett dopnamn som denna tiden någon gäng ndter i 
Danmark. Om Halaby förekommer ofta i följande permbref. 
Peder Thomasson torde således rarit en af de ättlingar af de 
i Hälen ellei Hallen (Knngaborgen) boende Ö.G.Koaangaryaf 
hrilka ännu åtskilliga lära finnas bland derrarande åUmogen, 
som förrara dylika permbref om gamla köp och bjrteo såsom 
beris på sitt högburna örsprång. Matts Kettilmundssön för- 
de ock Tre Rosor, förrän han antog Lama rapnet. 



*) Om den var densamme sem Tré Botor t* Motkjf^ kanaa 
▼i ej upplysa. 



( 171 ) 

N, 11. 137T d. 39 2Vo«. el. Amiréme Au€nd€ Uå hHgk. 
ApoUohi, To Zagmråa, 

We Tonifi unde Cwrt brodere gAekeieft % 

vam deme Bugie onde Tse erfnamen bekenoeD » • er- 
liken riddere her Helmiteh Sume aan nuen erfoamen 
hebben Tercoft • • • vse igans dorp to dem^ buddeH- 
ii^iene — — — Marlawe — — . 

EtatsRådet P. Suhau förföd«r Pribberf och Hinn^^ Suhm 
eller Zahm torde i deisa h&f och i o» 6 och 9 omförmälda 
personer haft slägting^. Sohm räknade lioa anor från 9:de 
århundradet. En Hemm, Zu^flt, hvare son skref sig till Mar- 
lare f. 1460 var P. F. Suhms förfader i 8:de led. Här är ock 
en Herman SekinM nämnd, ett namn som fSrst i sednaste ti- 
der inkommit på Sy. Riddarhuset, ehuru redan en Claus Skinkel 
1404 berittnade i Norrköping en fSrhandling mellan Drottn. 
Margareta och Hr Bo Jonsson. På en remsa läses om. «fn 
Martin ChrambenUxtn. Trenne remsor äro af en revers på 

309 niark Sondensium denariorum. 

■»• 

N. 13^ 1S88. ii. 25 Jan. el. crastinm 8ti Pauli. TavaBtehus. 

Kyserdbe lat^r kurke til niclaa aff Merna- 

la oc hans^granna thz the baftho gan^t ofiTor the 
boIstadhz\ana aom Iiggia mellan memala oc nemen- 
pes (se in tergo) ther XII men hafde for giort oe gil- 
dat i hans fadhera lifvans dagha gnd hans syall bafn, 
bvilka XII men mestadelin dathe waro, thre men som 
aff tbam lifthe waro ms lända synin a tbam ranom 
som tbe baftho syelfve nenpt oc utlettis a farsto landx- 

Aingge epter tberes vitnom oc edhe som the 

aikula awseria tha ethz sert wardhn eptir pasche nu 
fiarat kumbir tba stadhfester jag olqfver pmterson un- 
dherlagbrnan i tai^ataland a hederlikx manz bajoanes 



t 
»■ 



( 172 ) 

-ifTAglNia oc cl€^9 JoMmre Iher sama 8Ui4b the far- 

nempd forbiodher jak olafver Nielese aff 

9 Menalmn ^»o Iuidb kmDpaniim oe bvartoin aadhrom 
tbera.optar nar hindra vid niu^^^MX mark oc . . III 
mark for min dam fierefvit:. i . 

Jacob Kurk» af den ^d«^ KurkesUigteii, tona vi käana, var 
fader till R. R. NiU Korkä^ toia förde en fogel i rapnet. (Se 
längre ned). Underlagnu Olof lär varit en son af Westgöta 
lagmannen Peder DJäkn, Sigillen äro bortfallne« Bo Joan- 
nisien är ej Bo Jonsson CGriphiifhid). Clavft Domare — mon- 
ne Clawus Lydeksson Diäkn, Lagman Henr. Clawåson Diäkns 
fader? Han var då gammal» när han 1433 var höfvidsmah på 
Abohus. Men fadren Lyder de Kyrn var 1315 advocatus Fin- 
landisB. Genom detta bref är samma sigill draget^ som stad- 
faster "^ 

N. 13. (75) 1385 d. 12 Jan, eU XIX dag Jwla, Tavaue- 
kut» 

lak UJff joatuion hgj^nwox dom hawande 

j finlande, satagunde, Tawesta lande ok j nyland rsep- 
stare ting byoh j . tawesta land widh bwset a eerlix 
ak welbwrint laaas wegnar bo jaantons firozet itwe- 
riki\ aerlix mana iittrwarn magnii» ku^a -^ — kom 
före nik tbsBtse lagmanzdoom.breff som mitt breff »r 
vidher f«st ok nikke aff memala haffidbe tbaer auoot 
Tedbiot vedi tbeo som kwnwnx doom baffdha tha sag- 
dhe iak thz till XII man jj nempdene aato oktkeXII 
witnadhe ok sworo at iba XII synmen j thz brewet 
skriffn» sta tber mit breff er widber sathaffde rseteli- 
ka vitnadh synt och sworit tharffipter thif^^^feste jak 
tbene domen a k^vnwins wegnm ok £iN^Z|9S bo joans- 
son ok förbiwdher jak nakon man hindra tha »ramiet 




( 173 > 

widh haoB XC mark tilt ir^rfwttx ^nsmk. théHe sato t 

nempden 

SigiMet har en pä atjertan å bjectslUllden: stående fogel 
med utsträckte vingar. Tr«ligea den (läckte örnen med ut- 
slagna Tingar, som Lafviaa Ulfsson Blå (RiksRad) förde 1444. 
Omkring läses . . . ANNIS . . . Ba Kum afrättades i Stock- 
holms blodbad. 

N, 14. (^2) 13S6 fl. 14 Seyt, el. in feito 8t. Cruck. Giå- 
laitaäa^, 

— ^ helsar jab gydha henwigx doiter giwet 

minom aelskelika son peihar Thomoion makt ok wald 
al? lesa* IX spaiMr ofgiseld j brwoastådpiD före XIIX 
mark pffinmgiiF arvDika swa got mjDt «wa at Lvdhogh 
inrk ger V mrk mceAiaH' jak. fovmt tha ey leaa med 
swa forskieloro^^ Til mn» brodber aller- andra mineaMrf- 
wingiae thz igenlösa af bonbm fondlai:p»tbre innan' thry 
aar 

Som Fru 6. ej sjelf kade insigel bad hon om Biggelhirgiå' 
sons och Wlfi i Throxstadom insegel. Detta sednare ärqvar. 

Der läses Wlfc ts^n. Det är aldeles likt det Tyska 

Blinelrwita och det panska Ulfstands rapnet. Minckwitz är 
neml. godsnamn o«h Ulfstand försöket att ge inhemskt namn 
ät spetsarne å' skölden, som äfVen i Sverige kallades ZJlf st Un- 
der (se 'Stenstad — och Lisarapnet). Trosa rar i denna tid 
en' större stad i jemnfArelse med- öfrige sv. städer, än nu. Om 
en lödig marks förhällande till auirkea 1378 och 138Q se De- 
laG. Arch^ 2 D. p. 66.^ 

S. 15. O^) 1387. d, 17 Jun. el, fest, b. botulfi. Sixtentorp, . 

lak O/aver j?or#a kennes : saltskelligom' 

månne Inga j Sixt^Mtorpe allan min segbuluth i pota- 

thorpe ok i ranasthorpe j gambla Kils söka for 

tbratiga marker peninga ms thesse gotfaa man- 



( m ) 

na viUmM son fasU wara — — slaflfon j gMnt- 
bod 

Sigillet Sr bortfalltt. Har varit Anébree Ctefa Prolocoto^ 
rU prQTiiiciflB Valkabo ex potaitate TkorkilU HmruUåom elkr 
Lagläsare (lägens upplitare) i Walkebo kirad i Tprldl H.0^ 
TSgnar. Deme Torkel Haraldssoa rar eo Greo, ej upptages 
i Ugglas Rids llogd, men af Tibell, enl. urkundery. appgifren 
•asom R. R. oeh Bidd. 1389. Haa yar gift oMd Bengta Boors 
dotter. Se Stareska Geneal. Tabb. p. 32. 

N. 16. (81) 1391 d. 19 Jmu. ti. ftat B.B. Ftir. ék Péud. 
Sieuarfi. 

laeh ingewald j $tenaryå koines -- 

att bafve salt stL. m* Jan Smid en attung jord i Six- 

tantorpe j gambla kils sokn ok Walkebo hr. .^ — 

mz thene gotha manna yitnnm som Cssta waro 

Andris j Tinåbei|;be 

Sigillet^ nu bortfallet, bar Tarit RagwalU Dom. StdOm^ 
hrilken nu yar Lagläsare i Walkebo. Se n. 21. 

Jf/i7« (8Q) 1891 d. 1 8€ft. €U€rb.Egid.Jbbai. NgköfiMg. 

— — jak Birghir Karlssan — — saltffirLm/o. 
beskedhelikom fean Haka thry oriiland iordh i Bran- 
sta och haUfisBrdbe orthngh i bmnakir liggiandhis i 
iwnakirs hnndare j sancta Nicholans sokn j Nykopin- 

ghe — ok gifvir iak hseradzhofdinghianom ågd^ 

kinbiome j sama baeradhé fulla makt a mina wi^fbna 
— — fiuita SBpter thy landzlagh til sigbia ok wtwisa 

■ 

Sigillen äro Birger KarUionSf Håkans HaUtenssoms och 
Anders Mathissons. Det första har omskr. BIRGERI KARVLI 
kring skölden. Det medlersta nied halflilja på skölden ir än- 
nu Täl beraradt* DetU rapea fördes af den Matts Pedersson» 



( 175 ) . 

son Uef ^fkinedBirg.Wase,ochTarErk«b*Laur.PetriiT&rfar. 
H. H»8. deltog i ikrifningeD af det bref till Drottn, Margare- 
tha,- som Lagerbring anför i S. R. H. 111 p. 709. Det sista 
har en bjelke tvera Ofver skölden, derpi 3 hjertan. Kunde 
således ej genia vara en broder till den Riddaren Gustaf 
Mathisson, som äfren .'deltog i nyssnftmnde brtf, ty han förde 
en iijerna i sin sköld. 

N. 18 (82; 1893. 3:åj9 Sänd. e. Pi$k ettår d. 6 M^i. Tlu- 
mala. 

. — 7- — Wi Syen Öiyarsaon — — bänder i then- 

ala — — - hafva hört b. m. wilia ordh ok iseimo 

jacohi dyakm^ gadb bans sissll bafiEwi oc* erutina 

JUagnusa dotter bans bwifnu tba tbe badbio waro 

beel oc wsel til neka — — — jaeob gaff ok 

nnte sinne kysrse hwsfni een gardb som beter genarffa 

by I swa mato fSr bnilkyt tb^ra som lenger lifdbe 

sknllo tbetia gods beballa -7 - 

Inseglen, hvaraf blott lämningar återstå, firo Olofs kanunx 
j inghaa och waars proast Hr. Matthisa, wars Kirkioherra ok 
Nicliå ikutlgka (den slägten hade namnkunniga mSn. E»kU 
Skimlga Taf bland Rerisores lagmau 1295. Magnuå EikiUion 
Skialga rar Bisk. i Westecås 1371J 

N. 19. (86; 1397 d. 10 Ang. eL mtb.Lammtin, Potatorp. 

— — jac bewt taumom talt s. m» Jon 

smidb allan min segbnlut iqnan potatborpe i gamle 

Kils sokn for tolf öre penningba, bvilka pen 

mio »ro wiel betalade — -— oe gifver jao 

Hseradsböfdingena fnlla roacbt j samma hseradbe 
joanne smidb foren: de fulla fast at halda at tbesse 
k0pe« 

Sigillet lur säljarens der en lutande sköld med en skölden 
trertskarande bjelke hyilar; likt Röd-Bjelkenies?ap«a,2:ne horn 



( 176 ) 

ttfrer hjdmea. Omkring låflM S. b«Dth Lanrto . • Va »ed 
detta namn yar, enl. Peringsk. K. Eriks Råd 1414» 

N. 20. fi9) 1398 d. 25 Jul ti. He b. JaeoH Ap^ Södir- 
köping. 

— -— iac Bände i S^emble — - — salt b« m. 
hryniolfue botholfuon i Frö en fjflerdhoDg aff ena 
spanz afgelde miDdra aen en halfattang jord — i 
héBsiastadhe far Xmi mark iwenske penninga — 
Fiistomän Toro Psedbr Thoikiaaion bseradsboffdinge^ 
JGiifif Nästan bana magbr, Falke i Shottunge oefa 
Olqf i Hullahy, 

Ped. Thomassone sigill hasr bingt denmder. Kn. Nilsson 
synes af det följande sedermera i domarembetet bafra efter- 
trftdt sin' svärfader. Han var Gera-ättens andre ättemän, och 
man finner således, att Messenii Jonas får förändras till AU- 
orum Nicolaui* Af brefren finner man att bans son Karl 
skrifrer sig till Björkevik. I sigillerne, der de äro bevarade, 
ser man Oertn eller trigona eotosti instoff nederst prydd 
med sitt '^pigmentum.'* ' 

JV. 21. (90.) 1898 d. 14 Oet. el. fest. Calixtl Vumter, 

— Jak Ragvald Ställe hsradshafdiqgbe i Wal- 

kabohd uppo herra ThorhUs wsegna Jan smidh 

fulla £ast a eno jordha kapa i potathorp* som henct 
Jarensson banum salt bafde — -^ 

Ragwalde sigill, som ensamt funnits, är bortfallet. Bland 
fastemännen träffas Benningh Clohha och Henninjg Oali, Tho- 
mas i Frojastad m. fl. 

N. 22. (91J 1401 d. 28 Sept. eh profeito Mieh. Arehang. 
Stubbarp. • 

Till Danslca RiksRådet Axel- Piedersson Bräde af b. Mar- 
tha Åkesdotter gifrit pantbref på en del af WidtskOfle, in ex- 
tenso tryckt i DelaCL Arch. Ill p. 106—108. 



y ' 



( 177 ) 

N. 23. (98J 1409. Wreå. tft. S. KnuUdag. Ingo 
Socken: 

then sin *) jac claus ft€Bming riddare och 

lagman öffver Ostherland hyölt lagmans tbing ntz 

almoganom j Inga sokn i naervaru kort guriz — — 

kaerdhe Oloff philipuston til Raguald gértrndasson at 

han hafifde salt hanom for nyo arom II skatt mark jord 

för LXXX mark Ull rsefflisca j hvar 0ra, 

hvilka psenningha han SBpter sino seghno wilia opbnrit 

haffde oc mz jaa oc godho vilia the jordb skat oe 

skselat med thenne XII som. »r eric oc thzta 

mall haffde fförwarit for Ingiofff Dicskn^ jac tha mit 

embethe beffelt haffde oc wart ransakat j ganska 

soknens nserwaru aff thenne tolff som ser thomas 

wargh, Staffan Wlff, Jönis lindakulla, kaetil baegar- 

inaestare, ragnald atzursson, niclis lapp, magnus dobb- 

lare, birger biscop at swa sant war ok en 

låter raguald sik ey neghia wtan menar thz. jorda 

kep ffor Olaff hindra oc onyt göra, tha sket jac en 

thsetta maal nu til thenna tolff j nempdene sato som 

ser tom* warg, nisse ksempe, birg« bisc* olaff rydz 

psedhar westanmosa, pawal ^ bredhaslst — — 

oc the ranzakadbo, witnadhe oc eptor sworo olaff 

philippusson then for:da 11 skatt mark jordb rsettelika 

mz kep fangit haffde oc epter betalat som fer sakt 

ser, thy epter thenne for:da tolff ranzakan mttnom 

oc edhe tha demer jac thz fornempda jorda kep 



*) Sin — tid, deraf uågoiMtii. 

(Del* XVI.) 12 



( 178 ) 

BX allm taiagimB J wmto oe j thMio Mulagl oe 
bM olaff philippwiioD oc hans arSVo oe ioMmåket 
Jttc hYariom A% opttuneer Inrfni dkr ipuAi wiA 
siMi Mx Burldr före ■!■ doM tfl » wc wiso •€ 
bewarmoghaenger jae MtejndgaividhdietlalireiL^-— 

1 Sigillet flcr vn de 2»e ncvugdKeVtfdkoneapdlyd- 
odi de 8 penl^arae pe flkSMea. CWrdr ITir* t. 
rar g. m. ea flMistcr dll Gustaf ks Morfiuv Cufior, 
te af Bka. Far till R» Jtidrraa Jeipcr odl ^oen CSSrts. Dt 
•▼eaika aaauiea på FlaabSaderae äro för na cgaahctaaSifc 

Upåolm^ 

Af tryekt efter ea gaaaMl copia i DdaG. Ardb. S D. p. 
92, 9X Originalet liar iatet bmt efter ordet »y*»— afa 
atreiur till fdrrigtig nunfytlaad^ aåaoai Taalig^ ITnnikait Si- 
gillet är skadadt men Bjelkeska ral behållet. I b^ge syaas 
hjclmar dfrer skdldame. Det förra häager på ca rcMA der 
maa läser om krm NicSå och 3 «lrej lanijoréU 

N. 25 (99; 1410. Saihato iufra oct. »mer. emrpmru {mm- 
årm Torsd. e. pimgtt), Skurmutir. 

-^ — - jae Nielit Hidhenuon onderiiaradliofifiiige 
i gkarkinde baeradh a Knät Nidiflsons wagifar — — 
mik hafwa skylt for Castoime at skadikom mannom 
fawalle wallosson oe hagne jngasson — — salt — 
olawe j b — oe Odbiorne j halaby YIII spans afgel 

i W; Halaby for XV mark swenska peDnin- 

ger 

Jemte onderhäradshöfdingens sigill har häradshöfdiag 
Knut Niiuon» Tidhäagts. Begge äro bortfallne. 

N. 26. (lOi; 1418 d. 14 8ept. eh 9xaH.S:tmcrueiå. Brmgh- 



^ 



. 



( 179 ) 

Oiorih gStion congör ths iac belbrotha oc vsiwk 
IX kerlek oc berada modbe oe bétbanktom vnlin 
line eUkelik» hnsFni eUne Mndrixdotter bawer uDt 
c giwit en garth som fasBter kolaryd i bankeryds 
9kn ligiande j thwaetahz; en gardh j swinoll i 
raizholta sokn liggiande i MoHaradh — - — tilbiader 
ic thitta for:da godz mine elikelike husfra oc han* 
a arfvinga fra mik oc mina arfringa titt sewttrdheli* 
8B eghae, om hon mine lifne tengre lefver. Til 
lere visse oc witniibyrdh bidher iac godha manna 
icigie mz mino' egno Scriptnm braghnem anno Dm 
ICDXin ipso die exaltationii lanctffi cmcia* 

N. 27. ClOS) 1413 •amma dag och $iälU. 

Hustru Elina gifver sinom husbonda gjord gSUon cd 
Ird i Hulkaryd och en i Amundatorp samt Skjnnime qrarn i 
llasjö socken. Jemle Niuo Teiktnotu insegel tri£Faa h&r 
dde Ulfssons häradshfd:s i Kind. Som t. Stjemian i sitt 
[öfd .minne förgfitit Oppemienå ilott ock dess fogdar, är det 
st angenämt att här få upplysning om en dylik. NUå Po- 
tr$$on lär således rarit Marquard Lingi företrädare; efter 
rilken Mårten Qrabo torde fått befälet» hrilken öfrerlemna- 
B det at Engelbreohty 4iär denne lät uppbränna slottet. I det 
ndra ännu Tidhängande sigillet ser man en Sparre med om- 
crift Nicolai Pitri SL Det första sigiUet är skadadt, det 
dje bortfallet. 

N. 28 a02) 14ia d, SO Nov, olL SL Andr. Ap. dag. LöSi 
rope Linköping. , 

— — jak « • • giordh puhaaon mik af 

»tten witarlika gkuld giald ikyldogban wara b« m. 
OB peedhrsson j sixtenzAorp i gambk gils lolui 
nghia mark penninge awadan mynt som na gaar ber 



( 180 ) 

haaoai dier lans arhringe at bdale oc bendin at 
nik aller wiiia aifdoge ioaii iagfa oai et utt tern 
aer S. Andrism dagh her nsst «pler koaansde Cm 
hTilko peimiiige fonerefiie jak pantsstter hanoai mk 
hedrenae aom »r | amnge j Umåstsrp j CL K» aoln 

wardhr han wq belalidber aoai gndh bf- 

byadha tha skal tbs staada til fira gadba wua- 

ae s^hn oppo beggis wiris sidha oai hvilkec aomth 
«r b»tr« han gifwae tha th«r annan til 

lBsig;el lenoade PukMsona hasboade Jmm t^iåUx^ knä 
lamretu$0n och hr. pmiker Kprkioherre t gmmkU kui^ mttåu 
Uiitag;aren «jelff ej egde sigill. I J. F--ft sigiU ses: aSgObm 
ioanni» Fimtx, På skOldeo trJL hjorthorn, UUIedes pa hjri- 
nen. Dennt Joue Fmi% Tar Joite ErikMs^u (Juteas) fSntnr 
dåre på Westerås slott. En latinsk rers lises å haasgnlrteD 
i Wadttena. Hette nog Jösse Finsson. En Fin Jdaasoa funa 
sedan i Westerås 1429. Man finner af anförda pembrefret, att 
Jdssa Pinssoo redan 1413 kommit till Östergötland, vmr 1417—29^ 
enligt hrad r. Stierman känt, Höfridsman på StegeiMrg, mm 
1422 åter fogde tffrer Westmanland och Dala. Hans fittlingir 
lära rara de siste af den gamla adlen, som sdkt renoTatioa 
eller Introduction. Hiort tiil Omu9 fick 1768 renoTation odi 
1774 introduction å Jusse Fintzsons adelsskap. Läkril här- 
stammade anidkaren från Jdsse Fintz's dotter allena» Hon 
hade blifvit g. m» en Svinakulä (Kulle d. ä. hufrud). STeonen Giord 
hade inkommit med K. Albrecht och hade en son, som efter 
husbonden J. Finssons efterträdare, den förhatade Jösse Eriki- 
son, blef fogde i Westerås» 

N. 29 (106) 1414 8önd. fört Midfatto Sond. el. LatoM. 
Tenala. 

jak olqff' Niclman ok min hnstm kristio 

Laufif dottlir kennoms m« t. w* o« b. os hava salt 
ok j hender antbvardett mz beggiss waia 




( 181 ) 

god viHa ok ^na radhe. ok samtykkib wardhugan 
fadber mz Gud Bifchop JUagnutej abo alt Wartgods 

i germundahy li^[iande i teaala soku före trij 

handrada ok siextighi swenscha mark reda psennigha 
j reflisch mynt hvar refliscan reknade for,é faem 

dwenska sma penninga: ok latha honbm ok^ 

bans arfua före same paeninga qvittan ok lidhugan j 
alla matho 

Sigillerne äro Ola NiUson$ och Jtnieha Hampmot Härada- 
höfdingens j westernylandh. Det möjligen 2 år tillförene af K. 
Erik till Olof Nilsson meddelade vapen har omskrift: Olavi 
nid as c un (Sun). Skölden kan anses prydd af både korsoeh 
atjernor. Men det är ej det sednare bekanta atjernkors yapnet 
llet liknar snarast 2:ne korslaggda facklor eller l>lomsterstjel- 
kar, der man borttagit allt. utom 5 pistiller Ofrerst på hvarje. 
Knapparne på dessa pistiller äro små kors eller stjernor med 4 
strålar. Det kan väl ej vara knutpiskor eller som r. Schönfeldt 
uppger : Gisselkors % Eller kan den knutpiska man ser jémte 
Birger Jarls bild rara det här förekommande finnadliga Fackel- 
Tläpnet, syftande på upplysning i stället för ett plågoinstrument f 
Korslägguingen är lik Ferlornes i Ferlarapnet eller Andreas- 
kortets ställning. 

N. 30. riOT) 1414 d. 1 Maj el. Ph, ic Jac. Skurasater, 

— — iak olaver $ thmlle^ salt olaffhe i 

halahy V spanz affgäld jordh i Wsestra halaby for 

X IT ark pseninger 

Häradshöfd. Knut Nilssons sigill med geren (girpnen) är 
vidhängt. 

N, 31 ri04). 1414, logherdaghin nast fört halga Tkors- 
dagh. Skärkinds thingsstälU^ 

. iac knut Ntelmon hséradshofthinge dom- 

bafwande i skserkinde hseradhe at iac skild före the 



( 182 ) 

fiutiaoe al iäwmier oe raghnUd haas bnstra bjggiaa- 
da i iudkerkäpMMg sålde olafwer i iaUAg try ap» 
oe twa letia ^ans a%iidd jordh i W* balabj ~ ^ 
före åtta mark pauminga tva öra mioiia, -^ -i. — oe 
at hon Tar laghttandiii oe laghlika wpbadm »pter 
nttom warom laodz laj^vm gjrfwit arom i^ter wan 
berra byrdh tbnaande fyrabmidradhe iifqiNi fiortaade 
areno lögherdaj^iin — 

Hjfradthöfdingeiifl sigiU är bortfaU«t. 

N. 32. 1414 99nd. d. 3 M^f «l» fui. m. Crnei$. Skmrkmit 
thmgutad, 

iae hnui midit$on b. i ak* b* — — at 

waste i Htla nimae oe boifra Elleaf ther sama stadh 

bans moder sålde olqfioer i halaby fssm spänna afg« 

jord i W. balaby for do mark psen* oe en 

spän rogb, bvilka fortdsB p«n« waste oe sellesef haf- 

fnllelika wpbnrit aepter sinom wilia — — — . 

Sigillet ftr borta» Vi trSffa här nära Linköping den yackra 
Nunnan Eiliiifi nann» som en 23 år förut död Biskop i Linkö- 
ping besöng i en ännu älskad folkTisa. 

N. 33 aos; 1414 Sond. fÖr€ Ckriiti hmfardid. SkarHndi- 
thingutad. 

iae Nnut Nicliison b« i sk. b. — — - at 

symon i bredhavik ok greta bans basfm sålde olqf- 
teer i halaby fyra spänna afgiaeld jord i W« balaby 
— före åtta mark psenninga • • 

N. 34 (ilQ) 1415 d. 11 Fehr. tL croMtin. Scolatticm^ JSn- 
köping. 

— jak Fin hj/fogkit i Junokopingh — — saalt 
b. m. giordhDiein M- min segbadel i kolaryd i 



( 183 ) 

bankerydh sokn for LX mkrk paniDga — — - iivilkit 
gotJE jak fik na min baitra kadiina biorasdater. 

SIgillerne äro Borgmftstareiis i^ Jdnköp. Lmrig LöftplU 
med ett Itff på skölden och låljarens, som är brutit \ tu. 

N. 35. 1416 d. 7 Oet. (38 Majf) el» b. Birgiiud. Wi- 
ikerlaby, 

jak kam pedenom häradshöfding^ i HoUo- 

la — - — J erlik mana nervarii i^toni ragualänou 

fogode pa tauasta huss landsynen mellan 

witerlaeby och gambla gardh — — ^ 

5 Sigiller &r9 Tidbängde, Hfir torde trfiffas flera af K. 
Eriks nya finska adel (se DelaG» Arch. Il p. 19)* Nisse eU 
Jösse Olsson, asriland jerllson, Jerl jonisson och Olof Jonisson 
ha hängt sina insegel Jemte Häradshöfdingens. Alla sjmas 
rara adliga och ha' namnen i omskriften. Fordra iikräl skarp 
syn för att beskrifras. r» Stjernm. har ej kännt den här. an- 
förde fogden på T. ej uppgifvande någon mellan 1371 och 
1420. A tergo läses: Rårbrefmillan wijrtärla och gambelgård. 
N. 86. (114) 1418. d. 18 Jun. (T Oet,) el eratt. b.EskUH 
Nffanaå. 

-— — jak Henrik Swcerih mik hawa mz kSr- 
leck, godhuiliae och beradbno modbe, wenie ok 
frsndh» samtycko gifvith mine aelikelighe hasfra bir* 
gitte Claws dotter a rseltom biiidhr dagh til morghon 
gaua eth godz ligghiandes j thauiatha landh, som kal- 
las nemenp» och ett* annat deratädes kodiala — . — 
sköötb ok atahfaestb roi Herre Clawe fleé^ingh 
Riddare och Laghman ofwer Öaterlandh som forskiae- 
I» man var och thaessom toUff fasthom Janika 
Hampmotj Harticoe dykuj Olof Swosrdk^ J^ffe kurkef 
philippuf karlssoHj thuro Karhtonj Henrik Homkui^ 
Olqff Fleght KSnUuB Bak, Ftörck Janiaon, Karl 



( 184 ) 

'^urenam och Nitie Jaoptson^ Till vittnesbyrdh 
och yttermera fSrvaring bad H. S. Yyrdheligen Herr» 
och andelighen fadher Herr» Magnug m% Gudz nadh 
bucoop $ abo^ Janik Hampmogy Hattik Dykn^ Niclu 
ThauUth och Olaff Swerdh saethise sine ircigle före 
th:n breff jemte hans egna« Datum Nyaenaes anno 
DiD. MCDXVm in Crastioo bti Eskilli episcopi & 

IBar(iris in testimoniam prssentium* 

• 

Frinist och väl beraradt ser man Uuss' Lärjunges och 
Finlands störste Biskops sigill. Man ser mellan 2:ne minare- 
ter en Biskop med herdestafven i venstra handen; den högra 
upplyftad till yälsignande. Under hans fötter kröker sig en 
förtrampad yanskaplig man (Djefvulen? hedendomen ?>. Till 
höger ses en sköld med korset, till venster en sköld med 
gamla adliga Tavastvapnet, den Fapenklädde armen. Omkring 
läses : Btcretum Magni det gra Epi aboentii, Dernäst Jan. 
Hampmos sigill, der hans namn är omskrifvet skölden, öfver 
htilken en ginbalk med prydnader ^ynes« Dernäst Di flskns sigill, 
der kring vapen, som är otydligt, läses 5. Hartwik Dyk . . . 
Derefter ett sigill med Tavast-armen och omkring några otyd- 
liga bokitäfxrer; troligen olavi (Nils Olsson Tavast); hälften 

« 

bortbrutet. Sist ser man ett sigill med en med tre stjernor 
prydd sköld och tversöfver ett horizontelt liggande srärd. 
Omkring läses: SigUlum Henric Swert. 

Bland fästemännen torde träffas ett Riksens Råd, Philip 
Carlsson. En sådan namnes i Rådslängden näst Clas Fleming. 
(n, 402, 403 hos Uggla) Hornhut Tar redan då en gammal 
ätt. Borchard (I) de Hornhusen underskref som LItI. ord. 
meister 1256 näst Biskopen af Kulm brefvet n. 124 i Dr* 
Napierskys Index corporU Hietorici Diplomatici Litfonue dce. 
Nils (Olsson) Tavast lär varit Biskopens broder, kallas Niclit 
Oioffåén den äldre, Hans son var HQfvidsman på Tavastehos 
1444 samt Rikets Råd. DelaG. Arch. 111 : 69. 



( 185 ) 

N. sr (118; 1418 d. i:tedag^$k€ldAApr, Skwrufétter. 

iak «dhhyom i Asce salt — ^ nos 

Joansson i Gelzstadhnm VIII sp» afgyel jord i halaby 
— — for XX mark redho pcenniiiga — — -—- 

y. 39 ai9) 1420 Chri hmfrdidag. SkurwoBth, 

Jak Magnus Dioskn haeradzh» DomhafFwande j 

skaerkinda haerad a Knui Ntclutans — — akyttb 

före spans affgiell jord som bondhe i Hermans- 

buhho sålde olawe i Halaby — for X marljE psen- 
ninga. 

Sigge Länsman rar nfirrarande vid köpet. DiflBlms Bigill» 
som rarit ensamt, är bortfallet. 

N. 38 1419 St. Knutsdag, Sr. R. R. Thurt Sttni- 
$oHi skiftesbref i Köpenhamn efter Abrah. Broderssoni dotter, 
är in extenso aftryckt i DelaO, Areh. IIL p. 86. 

« 

Af Bjelke vapnet är den del väl i behåll som är quar. 
Denne Bj. rar K. Carl VIllis svärfar. 

N. 40 {i!2O)1^20yZ dagar €f ter Chrikmfirdtdag. Skunuättr. 

jac Waste i littla rume — — salt — 

magnut Olaffnon i Halaby VII spans affgeld jord i 

W. halaby Magnus dioskins hsrazhöfdingans 

iosigle — — (bortfallit)* 

N. 41« C123) 1422 d. 28 JuL ell. d. före olaftmeseo. 
W4flkabo. 

Joan dansson herezhöfdinge j walkabo- 

berad — beskedin qvinna ragna j aby sålde ocb 

opiet skelil^om mapne magnusse karlsson i Vinaberge 
I balf attung ocb I tholjQFtungb jordh i stillinge i 
gambla Kils sokn. 

Sigillet är Joan Danstons och har adlig både hjelm och 
sköld. (En Johan Dansson Häradshofdinge, blef Riddare 1392 
enl. Tibell.) 




( 185 ) 

W.n(Pnimd. é^ Mmm Hbr fåmim ft w åwg é m ifi 



Uiidw dttlft Ir lim vi wmå ttfg^kat åat i IMtaff. 
3 D. p. 2S-S5 ia eztcno airfirda D n w fcrrf liliiiM i HaadL 
rSr. SlBuid. histor. 9sd« D. p. 20 linit afliyckta. P& 4m sed- 
Mur« MHIct iMBiHfi Hr* GiuliR. Lfljcsrai Mgm ko. 
raDrotte* PU^pft Inrfe i Protim kinid i Skåme tfllaitbr 
m ko— igidw WtVaid» Bisd 1405, d& kos fikrt 1406 koa 
4fll Nofd0i^ åt firmtida uidcnriHniiig. U^ af DebOatd. 
Arck* vppgaf Tid iafiraBda af docaiMBtat i 2 D. ea fftrdagp- 
aiftaiag att DrottaiBgeQ ditt Tiagclns i arargoagifra lirSa 
koa aakoM tfll SkaadiaaTica. •) AtskUlige lirde, dcriklaad 
Profess. EL Lidforsy förkastade krcfret satoai aadcrBtackit 
fdr deaaa aaaekroauai ock Utg. oppikot aadcrsSkaiageB, H. 
dåre ia appljndagarae i DelaG. Arch. 2 D. pag. XVI iaae- 
bkra, tills origioalet kaaa iterkowaa fria Oiploauii Sroctm 
Bed« i Stockkolai. 

* 

Da det aa aterkoauait utdrog U^. da reaMor, kvarpa 
vittacaat iasegrt kii^ ock bOrjade lisa deau A dca 



*) Af N^ Dmmik€ Mmg€su Vi B. IV K f. 253, ser 
att Drotto. Margaretha redao 1404 kuonat omtala sMf^ea- 
gifvan till Drotto. Philippa hrarom skalle handlats i 
Helsingborg och hrarrid Romerike gifnts i Norrige. Mes 
salknolikt skalle då derom bestämts om sommaren 1405) 
da K. Erik rar i Helsingborg, ty då han, efter hrad be- 
kant är, nist fSrat Tar der 1400 Tar ingenting, så Tidt 
num Tet, påtinkt om fSraillningen med Philippa. Erkeb. 
Petras i Land siades fSrst 1401 till. England i det 
ärendet. K. Henriks bref om Biskopens omatlighet 
bäränder ir af d. 8 D#c. 140S. Om sommaren 1406 af- 
reste '^paella Tirgo" till Land^ der brSlloppet firades ps 
Landagård i slatet af Oct. 



. ( 187 ) 

liitiM: hmu ik* i ffnningér « • » • uwm ft réiim; 4 ém nm- 
4r%i t ht goiz /ort tUl péni $imnå§ mm Hiagi viH . » * MMAt 
å den tredje: (F)€thnu mM guiM nmih mrekiåbiicop — — . » 
mtk LandttUmaré t Skan^ Mt0 mlii mmm tam tMf kr^ff 
kört 9ller tet oe ktrKgt{n) . • — • Se (planchen) MaQ kan te, 
atl nigot framför atk, Landtdomarens namn» rarit en etrelc* 
•adan b måat efterlemna och att 2:ne a (en del af del aieta 
■ynes framför t) Jemt kunnat rjrmmaa mellan b och f» Na 
m&ste rara klart, att det bref, som sönderklippts för sigillens 
infikstande, är äldre än det rid hrars skrifning det biifyit be- 
gagnadt. I ▼. Engeströmska Bibliothekets permbrefs samling 
finnes n. 63 ett bref af år 1423 d. 4 Dec. der Afe^ns Bamér 
Landsdomarci i Seane förekommer. I dennes tid rar ock ea 
Erke Biskop Petrus (Lfcke) i Lund (1415 d* 4 Apr. — 1436 
i Aug.)* Före 1^ Toro visst 3:ne Erkébiskopar med namnet 
Petrus, neml. 1324— 2S; 1334—55 och 1390—91. Men Tar ni* 
gon af desse samtidig med ea Landsdomare i Skåne, hrars 
namn slöts så som fragmentet antyder t Var Landsdomarea 
af 1423 redan Landsdomare mellan d. 5 Mars 1390 och d. SI 
Dec. 139n 

Enligt DelaG. Arch. 2 D. p. XVI ses, att Magnut Baaf 
1423 d. 23 Juli kallas . Landsdomare i Skåne i ett doeu- 
ment i Diplomat. Lundense, (liksom i r\ Engeströmska perm- 
brefvet, d. 4 Dec» s. å.) hraremot han enl* samma Diploma- 
tar. Lund. d. 16 Not. 1405, således efter den datum Philippa- 
bref re t uppgifrer, kallades blott adrocatus Lundensis ^) Tids- 



*) Man gör bäst, då man rill rådfråga DiplomaiäHum Lun- 
iemtt på Lunds Bibliothek, att begära det exemplar, så 
långt det räcker, som är afskrifret af Hr CaaaliB. Lager- 
brings band, helet det i stfdnare tider på Riks-Archifet I 



c 1Ö8 ) 

bgglJMMtltti llMt i br«frel: ctmi mfi^r gmiK ifråk tktumm^ 
ém f^f hmuånUkm ufpm tk% ' fgmfiu fSini9 fHåmgh i 
fm»%9. 80» der stir: få åti féwU§ iimer maa att e} ttt 
1415 oppkoaiaier feaoM tiOisgaadet afeUa. Ia.a0aavi 
1414 nttrydrt: ikm9mmd§ fyrmkmmérmåke uppm fj^rian^. Mr 
sinilla iåMci tU slå fgrnåmmdé^ an 1415 tkall* 



SCaakholai afakrlftiay tyaes irittaa am tu aapiat, aaai tj 
sftrdalaa fttrstatt lätta. Då nagoa torde klaadrm deakaa|> 
nåd* aoai Vcd«rbaraBd« adrofa Bibliothektfcaiwia for ia 
aiindre lyckUg aftkrifaiag utaf det, MHa bmb cgda radaa 
affkrifret af aa otaiärkt häfdafortkare, sa ,wtk aSauas, 
hrad toai Satydts i Biogr. Lex. VII B. 2 h. p. 1^ eUsTf 
att ttörita delen Bi Lagtrhrimgihm sastlu^anitf i Laads 
Unir. BibJ. (de som ej firo anförde i Buuiuscriptliatalogea« 
fiadan den rar/ori» Utgif handstil der kuaaat Icauui 
spår efter sig) ditkemmit på det sättet, att nir U^. di 
t. f. Akad. Bibliothekade, a dppen auktion iakdpt af fSr* 
re Historiar« AdJ. och Fdrf. till ea länge begagnad läro- 
bok i sr. bist. D#mpr. Chr* "Wåhlins arfringar gårdea a. 
302 eller gamla Svartbrödraklostret, der CaozliRådat La- 
gerbring bott, och Wåhlins arfyiogar atrymt allt soai de 
yilje taga vara uppä, fans i en trädgårdsbyggnad, soai 
sednare egare syntes ha begagnat såsom hönshus, under 
det deriinder bildade lagret, ett lager med papper^ som, 
upprisadt för arfringames ombud, förklarades för skräp, 
hrarefter arfringarne ej frågade. Egaren af huset tog 
då Vara på dessa i ett hälft sekel så föraktade papper, 
•rdnade dem någorlunda, låt för säkrare förrarinf inbinda 
dem oeh insatte dem på Akad. Bibliotheket , der d€ k«h 
■a vvird^gen blifira till allmäaketeaa t|eiist» 



( 189 ) 

nas. Men när kunde Drottning Philippa här tillsätta en 
konangsdomshafrande nämnd? Trifvelsutan blott då hon var 
Regentinna^ Det var mellan d. 5 Aug»'1423 och den .dag af 
1425, då K. Erik, som d. 3 Jan. var i Venedig på återvägen 
till Danmark från Christi graf, hunnit återtaga regementet* 
Vid den tiden hade Erkebiskoparne i Lund i 15 år hetat 
Petrus och Landsdomaren hette åtminstone 2 år föruv Baath 
eller Baad. Den Erkediäkne i Lund Jön$ PaueUtonf som var 
DomCapitlets fullmäktige, satt jemte Landsdomaren Baat i 
den rätt af 1423, hvarom t. Engeströmska permbrefvet n. 63 
handlar. Anden Japiteu (Lunge), som här namnes fSrst, 
namnes ock först bland R.Råd, som förenade sig i Drottn. 
Philippas löfte d. 30 Jun. 1420 rörande thronföljden och var 
1423 Rikets Drotz, det Jens Due (Thott!) var 1408 och en 
Evert Moltke förut. 1424 fick en af bisittame i denne Ko- 
nungsdomstolen, Axei pathartton, (om det var Bragde *), «ett 
pantbref, som är anförd t i DelaG. Areh. IIL p. 106. Han 
skall enligt Hoffman varit D. R. R. 1424, och kunde väl ej 
genia förut insatts i Kungens högsta nämnd* Nä^t Ax9l 
Pedertion namnes Erik Niltton bland D. R. R. vid förliknin- 
gen i Halmstad 1435, ja ännu i ett K. Christophers bref. Se 
N. Dansk Magaz. 1 pag 29* 

Enligt DelaG. Arch. 2 D. p^ XVI ser man att sjelfva den 
förhandling, hvarom Drottn. Philippas nämnd ransakar, nog- 
samt tilldragit sig, helst n» 69 i Diplomatar. Lund. Boétii 
just handlar om det gods i Fangelät, som biifvit tkött iill 
CapitUty der Erkeb. Jacob 1400 d. 17 Mars intygar, att 
Riddaren Jep Muus haft Felgilsås i Frosta härad i pant för 
XVI mark lödig af väpnaren Ake Nilsson af Alnarp och 



*) Är han en Tott, så var det just 1424 denne framträdde 
med processen mot Riddaren Sandi (Sanddockan, som 
Fru Kiogenos födt och ärft), således nu myndig, det han 
inöjligtvia ej Tar 1405. 



1. 



( 190 ) 

testttiKDterat det till DomCkpitlet i Lund Med den rfttt han 
sjelf dertill egde, att rftpnaren Jens NilsiOn B»ck V forban- 
dit sig och arffingar, att sicaffia Capitlet nämnde gods ejler 
OM det genom någon r&tt förlorades, hålla Cap. skadeslöst 
med 5 mark sfifver o. s. r. Detta document ftr den äldsta h. 
T. förhandling rörande Christinétorp (Tängeisås), hvahinder 
Liberöd r}^ ännu låg som en af bönder bebodd gård. Den 
iidtse bekante Egaren till Löberöd är AktNiliMutUlAlnmr]^ 
tom förde en kalf om med uHlagna vingar och en kalf sprut- 
gande ulf i skölden. Hans Broder Tage Nileson till Alnarp 
förde samma vapen. Den andre, pantinnehafvare, är Jaeo^us Mwt^ 
som 1389 var advoeatuå Wardbiergientii, nSLmnkunnig i Drotta. 
Margarethas historia, och af den koppamagel i guldringen, 
som han fick af sin stolta gemål (AxelssÖnemas faster), kTil- 
ken sedan tog hans. mördare Holger Monck till sin äkta man* 
Den som nu återrann godset från DomCapitlet i Lund Tar 
Hr NUt Jeneeon i Hamniar, som enligt Fm Wil. Podebnskes 
berättelse <se Danska Adl. Lex. 1. p. 257) förde gult fält odi 
deri 3 blå bjelkar. Han kom 1434 i Konung Eriks sällskap 
till Lund, då Kungen fordrade förpliktelse på den oaflåtliga 
psaltarsången af Capitulares. 1438 rar Niclis Jönsson af 
Hammar en af CalmarUnions-förnyare i Calmar, nämnd främst 
bland Täpname« Ja ännu 1453 infann han sig på Rnnneby- 
mÖtet jemte Cl. Rönnow och 2:ne af Axelssönerne — en neg 
svår resa för en som skulle varit Konungsdomhafvande , 1405| 
och det under April månad. (Mötet hölls 1 — 7 Maj.) 

Saken må anses af ringa vigt, men frnglEin är utförligare 
behandlad sedan den blifvit ansedd som en knut i historien ; 
derjemte för att nppmuntra till sigillremsomas undersökning. 



*) Enligt ett bref i Dipl. Lund. p. 371 skref Jens Bek (en 
Beckfnsernes stamfor) ett bref tiU K. Olof 1380. 



( 191 ) 

N. 4S ri26; 1425 8i. Han$ éU^. Äylo: 

liiclU Knrke riddar — «- nnt oc vplatit 

minom selskelikom brodhersson hendrike sufärdA alt 

mit &8ta godz iiggende i tavestalande, nylande oc 

kimitho, benämpdb karMala bttlffthenie aff Karela 

oc min rsettha seggodeel j kawstela by liggende i 

Kimiito sokn mz raettha akiffte fore tha godz j reso 

sokn söm kallas aulos oc Wadhio oc trftakogardhen i 

pargas sokn 

Sigfllerne firo Harieka Dyktrt^ Sone SottouoMf Henr. 
Biåiert och gifrarens. Med gifrarens signat är Hkaladei fSI- 
jande tillagg genoaidraget: 

N. 43, « . . 1425. å. d. taatma itäUg. 

kennes iak näts knrke riddare mik baflfWa awa 
ofwer ene vordit mz minom selakelikom brodhersson 
Henric iufoerdh fore kserlekheet oc bana belaeghelik- 
beet skuldb at iak haffhir bonom aff fond iorda- 
akiffle träskegardbe igeen untb j pargas aokn oc 
anamnat ather h « » aby i aibbaaokn* 

1 Kurks sigill står 8. Nieolai Kurkm f. På skölden fins 
hvarken ''det gamla" kurkevapnet, ett öfrer tTftren liiggdi 
sTärdy emellan 3 stjernor, trå ofran och en under, eller det 
sednare kurherapnet Det sednare ftr brodersonen Henr. 
Svärds vapen. Före detta *'gamla kurkevapnet," som tydligan 
inkom när Henr. Svärd efterträdt Nils Korka såsom capat 
familiflBy fans således ett ännu äldre — neroL Nils Korkas. 
Hvad vai^ det? ^ En Stork I Man har sagt Utg. aU Stork 
heter korkas på finska och att Korckarnes stamgods har namn 
af Storken. Liknar en påfogel med nedfäld stjert oeh stork- 
näbb. Sone Sonaeton har sin raptnklädde ärm (Stålarm) i 
rapnet och omtkrlfl omkring taiia eona cun* 1 Hart. Dn 
insegel står Dffkor eller SHker. &r då den I slatet af 14:de 



' ( 1»2 ) 

oåk början nf i&de Mkleft så talrika OiSkas aligtea (dit mao 
▼ål och råknar åttkillige Dimeouer, iåkmer, iegmer) sa colooi 
af den gamla Norska Dukerslägten och tkrifningen af Diäkn 
(mycket yarieradt) ett försök att åiergifra ett då möjligt ot- 
tal af det namn, aom denne Diskn hade utstuckit i sftt slg- 
netl (se kärofvaa n« 54 4.) Figuren å skölden Sr otydlig. 
Bitzers sigill år bortfallet. Ban jemte Sona Sonasson, Nik 
(Jacobsson) Kork och Henr. Srard ha suttit i Sveriges Båds- 
kammare. 

N. 44 (129; 1427, T%ettoudeiagem. 

*- *- iac gtcnnar thoraan witherlith vara 

swa Tel kommaskulandis swa nw naemarandes at iac 
faawer panth sath godom månne gtorittiiSjfaibi min gardh 

odjbstenabith j mardhakléff soogh for X mark 

psepningsB* 

Signeter lemnade JönU kirkioherre i Bwimmljwngm och hr 
pathr kirkohire i iexdragha. En kalk synes i det första. 
Det sednaré är aldeles utplånad t. 

N, 45. riSS; 142T d. 9 Aug. el. vigiUa Sii LaureuiU. 
Skuruiather, 

Wy pedher haraidsson ok olqff^haräidggon 

salt holmsien t halaby XV spans affeld iordb i 

0« halaby for XXX mark paenninga — — 

ok kaennis iak ingewal i Halaby sta hemol före fa- 

stene — — — 

HflBradshöfd. Magnut Diaken har hängt sitt (nu bortfall- 
na) sigill derundtr* 

N, 46 riSO; 1427 d. 4 Dec. el. dit tecundi anie fett. 
Nichol, Scuruiather. 

— — iak iosnis t hallaly solth mn^- 

nu9 oloffåon i Hallaby III sp. afg. jordh i W. hala- 
by for IX mark psBoinga — 



( t93 ) * 

H»rad€ Knut Nitiittont insegel med Geren. 

N. 4T. (iS2). 1428 d. 15 Febr. Scuruaether. 

wy Qdbiäm i halaby ok f. i. b. salt« • 

broderssoD Magnu$ t Halaby vart rsetta faederne • • i 
halaby. ' 

Knut Niclissons (bortfallna) signet bekräftade. 

N. 48 Ci3i; 1428 i. 1 Mtsn W. d%9 Älbini eoufni. Scu- 
rusaiher, 

iak magnus i getstadam — iorda bythe mz 

Magnu9$e olofiton i halaby, gaff iak honom 

YU spans afgeld i hws ok iord i W. ^halaby — — 
hade stenader ok 6takader — *- ok UT spans i O.. 

halaby ok fick iord j — — öretompto 

sokn — -^ 

Magnus DiaBkins sigill, del enda, är bortfallet. 

N. 49. riSS; 1429 4. 24 Febr. el S. Mattkiadag. 
Är aftryckt i DelaG. Arch. 11 D. p. 135—36. Inseglen 
aro affallne, att deraf Bengt Sturet vapen ej kan upplysas. 

N. 50 (iU) 1436 d. 31 Jan, el die tee.da ante purif. b. 
m. vtrg* Scurusmther. 

iak pader eporaemedh byaman i suderk^r ' 

pinge salt JUagnus Olafieon i halaby — 

— jord i W. halaby Magnus Dtctkint haerath 

insigie — — 

51. 1431 Mänd. före 8. Joh. dag. Otby, 

Allo m«n thtse breff hörae seller see Helsser iach 
Wdh béBuuen a Wapn aewserdeliche mz^ worvm herr» 
Knngar iach alle maen Arom septér gadz bywrdh 
MCDXXXI:o. At mondagen nsBst före sti Johannis bap-te 
dagh som war min raetthe hindirs dagh Thafulkomne- 

(Del. XVI.), 13 



( IM ) 

dhe iach den morgongawe som iaeh Ull loren ms myn 
gode wili» oc • • wilkor mm ttadelieh ksrlichen myn 
elschelich oc kaere hattra maf^étk iém dother töm 
iach tilforen henne h»flrdhe gyuseth VI marklafd iordii 
Som liggande »re fforsth II markland iordh i sksedictAJ 
niiinkatorpe lokn jthem VI markland iordh | lisbnrge 
i same sokn jtem VI orea landh iofdh i leriste i broo 
sokn i Westrearvs biscppsdöroe Item j bro sokn i 
rodhen j serchebiscops dome i swndhen. (f) XIX tnt% 
landh iordh hvilke • • morgongare iach bindher mich 
till tehta mith wpne bréffae j myn godhe tro stadelicht 
at halde oc haerdhe oghe oc aldre minsché. Och till 
mere wisse oc stadfestelse aere tisse tolf sefflher acret- 
ne fastha Som aere herrae lauris i Kopungh JUoriien 
Wljf^ Jösse hennungiBSon pasther Jifiston iErwffridh 
las. « • • nsson i hiselgiaeby iesse oTlafsson Gflrdicbe 
erik i mölesthe V* . i koriste Olaffuaer i risbro ienisi 
radistom j wserdogx fadris oc Jesse ertkaon oc herra 
gerichis oc morthin Wlffs inciglisB mz mith segmein- 
ciglae ihaengiae for thetta breff. Datum Osby anno & 
die quibns supra» 

Af 5 sigiller äro 3 qvar. Dtt förtttL Sr brefatgif rårens* 
Man läser vdäonis och ser måhända samma sigilt som Inge- 
borg Bengt Udilessons dotter till Winsetorp förde, JK. Carl 
Vllhi svärmor. Är Udde Bengitton hennes bror? (Bengt 
tJddessohs far h^tte Ud^e MätbsönJ *) Det ändra, Biskop 
Olofs, St bortfallet, ocb h&M kan således ej ut^pljwiiDg 
hämtas, huruvrda Biskopen var från Danmark rid aandcl 
eller blott fråA Danmark vid Upsala* Det tréij^ åHm 

. • 

*) Vid för.Vtotin|gsgIas tydtes deit vara en h5k falreitill^ 

och en lilja. 



\ 



( 195 ) 

Erikssons, är afta^t å planchen. D«t är slörre än de 
öfrige, nästan lika stort som RIksfdreståadame Stures och 
Bijikop Magn. Tarasts. Jässe Eriksson rar ej nu närvarande, 
ej längre höfvidsman (en annan Jöns Eriksson blef det 14dl)# 
men man bada bedt om hans sigill, såsom boende i trakten der 
«j många hade sigiller. Då han annars i de bref» som af andra 
anförts, kallats fogathe eller HöfTidsroan, är anledning nog att 
antaga att han ej längre var det. 1 sigillet läses: Ju9ta 

m 

Erihåun och ses på hjelmen 2 horn. Märket på skölden sy- 
nes vara, den bjelke med en prydnad, som ses åhan8|;rafsteni 
Wadstena. Om deiina prydnad är des gren, som Banereme 
skulle egt till rapen, enl. Messenius, förrän de upptogo en 
aednare tids banertecken, fan-vi mpel i sköld och dito på fan- 
stången öfver hjelmen, må hiir lemnas oafgiordt. Derom föröf- 
rigt utförligt på annat ställe. Detfjerdtf Pastors i Munkatorp, 
är borta. Det femte har å skölden den tUlbakaBeende Ulf vem 
ocb läses 8. Mariini Uff. 

Wettreäir har den släng, som vanligen betecknar ee, i$. Här 
rimligast* ot. Rodhen är Roelagen^ Rodd-laget, som delades i 
Norra och Södra, Hardke-heWre, 

N^ 52. flSS; 1435 mätta tingt dag före KymdeUmeeta, 
Walkabo thimg. 

— — Jak Liute Siggasson — — j haerads- 

hofltdinga itad kom Pedarr nagle *- — oc holt 

— — Inge Dtekn festo -^ — pa eoTgardh j — — 
ny kiil sokn — ""^ 

Sigillet är helt, men otydligt» 

N. 5a. (119; 1435 tamma dag oek ttäile. 

— — uk loiåe iigoiåom i kalatad — — at gnd- 
nand i stitlinge opiat énga ddekm jord 

Af Häradshöfdingeai sigill, det enda» är blati en del qvar, 
der SiggQ och en half sköld ses, men ingen sparre. Brefvet 
mycket urblekt* ^ 

13» 



( 196 ) 

2V.54. (iU) 1440 d. n JuL tt crast. S, Amnm, M^maU, 

lak mafs marienuon lagman i Siidber finr 

ne laghsagu i aerligha manna Dwrvam bemd 

Ijthkesson, kemr. c/auessoUj lauru wmllemanB^m — 
— openbaredhe ärL qvinna haafira bemgia eimmia 
dotler the iorda kap som henr. sw»rdh ok josse 
olafsson skaelgs magh gjort haffde them j melloni, 
godh baeggis theris siel nade, awa at faenn sigh af 
Jösse ok hans hustru Crestin theasa efftememdha 

godz sköt «rL m. nirv. Valdemar 

Diakns dompde iak aal theres kiop stadogh 

ok fasth 

Insegel äro Tidhängde af herr Jömii i kattoU^ kanik i Abo 
och Bengt Lythkesson, jenite Lagmannens. I Lagmaanens s€r 
man en gren lagd trers öfver skölden med 3 utspringande blad. 
Omkring läses matta marientun. Kanikens är otydligt. I det 
tredje läses: benth lyiektcon, Hvad bilden på skölden månde 
beteckna är svårt att urskilja. Möjligtris är det R. R. B. L. S. 

N. 55. ri49; 1443. titdagenfört midfastam, We^ubmrg. 

Wy Broder Johan von Eéle voged to VeseM" 

berge mit derna Richter Virlande Sander Seck- 

wolde unde mit unsern bisittem Claes Ttrtff» und 
Herman Virket^ dat vor uns syn gekomen gegen vor- 
dnh dar wij vulmechtich sethen dat richte unses er- 
werdigcn Homeisters de b, m« Claet Mekel unde 
Jörgen Wrangel de to ordele und to rechte geweset 
syn märke tusschen deme e houe unde dorpe to 
kundil unde deme h* u* d. to mallel — — — 

2:ne Sigiller äro qvar. 1 Sander Seckwolds ses namnet och 
2:ne bjelkar m. m. Om detta Wesenbergs slott får man i Na- 
pierskys index veta, att det jenite mycket annat såldes 1341 af 



( 1Ö7 ) 

K. Waldemar III till Lifl. orden då penningar behöfdes till 
princessan Margarethas hemgift. 

N. 56. (ISO). 1443 d. i Dec. el Barh. dag. Saletta- 

iach Ingevasier • Salista — — salt 

michel bwrmBon VII flres land iordh i talista ligg:de 
i byi-klinge sokn j noranda herade. — — for LX 

marc sa* peninga — •— 

Sigillet är Tälboren^ mans gregers torstenssona h»redz- 
hisfd: i Norunda. Nama och sköld ännu tydliga. Det liknar 
det Banerska, som Knut Eskilsson förde ("midt öfver skölden 
ett treliörnigt fält från högra sidan vändande spetsen till 
Tenstra kanten.'*) samt nedantill prydt liksom Geren (se här- 
ofTan n. 20) eller som man nu i vapnen betecknar åvart. 

N, 56« a 144T månd^ nätt e* heL Lekam. dag. Stockholm. 
' C?» CarlåMomt confirmation Öfver prebende rid Vesterås 
Domkyrka. Aftryckt i DelaG. Arch. 2 p. 132. 

N. 57. (W) 1454 • Mart ell. 4:de månd. näti S. Sigfr. 
4. Upptala, 

Wy Erik ErUuton Riddere ok doctor nicolaut 

ryting att then tiid wij refste ting bioldom i 

Vpsala effter wor nadoge herres Konung Karh 
beffalning arom effter Gudz hyrd Tusendaffyra hun- 
dradaffenity på thz ffierda måndagen nest effter ste Sig- 
fridz dag i yålbomes mans Hr G^ttcff Karhion^ 
Riddare ok Lagmans i Opiand, nservaro, kom ffor 
oss velborne men Pedher larisson i Skadby ok Erik 
Jönsson i Halikvi ok kerede til Hr Eikä Ytahton 
om et markland jord i Mölneby ok elleffve ortng i 
bevgeby j Wallnntnna soken, som Pedher ok Erik 
sagde att Pedbers fader hadhe lagliga skiftit til sik 
af Nidis Marknsson ok gaf therfore sex öris land 



( 198 ) 

jord i Fofkarlaby ock luKraCte oiii i gryfluta i 
1 Erentniui tokn <dL tber till ffordds fimty wlk pair. 

Na tråmgde Ka. 04Moa P. C. S» Håmt dtrifrft^ cfkr 
N. Ms» dSd. Hfirtill snnde Hr Bddl, att Fht lageborg, 
Hr Knut Odssoas Huilm, Tar ea af N. Mkm arfrii^ar odi 
hTarfceii hon eller kenaes mtam eller deras BMdarfriagar rille 
etadf&su f5r.de jordaaldfte, ty köpta Ur Kaat alla arfringer- 
aes rittigket i ISrnie arf. DoeMrM faaM» del Aiflat ala^ 
ga tillgänget ock Idrklarade del egildt vid 40 aMrk ock Md 
6 aHtfk fdr lagmaasdoai. 

Denne M!rik Erikuon Tar dea ffSrste till Rreriga frie 
Danmark inkomne Gyllenstjema, gift a^d K. Cui VUln dot- 
ter Cbristinay stamfoder för de Srenske Gyllenstjemone. 
Aret fornt kade den favaM fömiaie med dea en ama * lirde 
awnnen, K. Carls Caneeller, Tid sidan atfardal alt dombref 
i Skara. Se t. Stiemamns llöfd. Min. 2 D. pw 97. I^ voro 
otsånde att ondersSka om det andliga ståndets iMtlgketer. Se 
Lagerbr. IV p. 495. Denna K. Carls Räfst lades sadaa till 
grund Tid K. G. 1». 

En Tbomas Jonsson Rfiimg till Gesterby Tar 1536 Be- 
fallningsman på Abo slott. Af de 2 sigiUerae fir Rytings qTsr. 
Der synes en kök ^) Iftgga sin eaa Tiage firaoiom sköld- 
kanten, krarpå kan knlar» omgifren af 2:ae lagerqristar. Osh 
kring läses: ^ 5* wtmguter (något .afbraleO tytimg. I«agerbr. 
kallar hooom Juris doctor. Remsome äro tagne af alt äldre 
permbref, der bland annat står : fonim Hr Sien i IFadtftas 
ok tporde hvi hans gotx var 9m i arff gangU^ titt kwilket Hr 
8i€n (sTarade). Å den andra: Hr Hib J^asseas éyrAt af 



*) Vi anföra dock fogelarfta efter t. Stiemm. i Petri Nigri 
Biskops krönika; ty så storn ornitl^ologer &ro ti ej, att 
Ti tilltro oss kanna skilja sigillemas mindre Tanliga loget- 
arter. Godt om aian alltid kaa skilja fisk ock fagal. 



( 199 ) 

ffmalUn'å% ikr efflgr blef Ffru HUlin. Hr NiU Jönnon ar 
möjligen Riksföreståndaren Oxenstjerna« Méd Folkenä«i toiUe 
yarit samma förhållande som mei^ulketorp. Se Tuneld, nya 
uppl. SÖdermU p* 303. ^uåtaf Carhton var RiksR. Gumse- 
hufvod, K. Carls svåger; EtkU I$akt$on HikftR. Baner« 

N. 58. flCOj 1455» {utan ä, o. månad) Hlemmingt härads- 
thtngttälle, 

jak ptBdhr firosndasson haeradshofdioga- 

domhafvande i myniinga baeratb dXjowanbagge 

i alipgsaether kom for mik paa warth gatta hseradz- 
thing ok taladhe paa naghra wthjordh L i Östra 
alingssethr ok wille wetha sid deel wthj maetnan till 
bvilkith jak naempde honom tolf m»n aeffter thy som 
laghen gifTwa som tha$ skulle randzsaka ok wtb msetba 
swa mykyth som bonom mz raetta bordhe atb bafiPva 
tba.wordbe tbe swa offwer eeqs atb tbetta maatho 
honom paa een half attungb jordb j' fonda aling- 
saether badbe i åker ok aengb ok allom tillaghoFi ok 
gyordbe fber sin edb paa ber paa v/artb fonna thingh 
atb tbe tbz raetteligba maetbetb haffde 

Nämnden uppräknas och inseglets vidhängande erkänncs« 
I detta ser man namnet mycket väl, men sköldemärket o- 
tydligt. ^ 

Nr 59. C^öTj 145T dfnförtta dagen i Him:färd$veckan el. 
die rogat, Söderköping. 

-^ — Jak Haqm^n Bglh af wapin — — skilt 
ffor ena lagligba jordjbaffesto f^ haquon haqunonsion 
ibaw«r sa^lt olaff magnuaon i hulaby 1 balf attung 

jprdh •< for XX iQirk stakottba bvilkinjordh 

Jmsffi waro kOpswitbne som «r mclis -vIQördssön oc 



( 200 ) 

lareM aiagDisiOD oe tbesw tolff Taro fnlo at the 

kope fooi «r peder skrika hKneka 

I SisUlet lises Bmqwmékölk. SkSldca ir tisguicU »ed 
en -^ enl. D. Adl. Lex. — mot Teastrm lidrBUi sknliggaode 

« 

sten bredare till hSger, afrawUiuide BOt Teaster. OfVer 
hjelnen 2:Be kora meHaa Ifeae ▼iagar (I). Utui trifVel eo 
dansk idliag; af dea fuailj, som ssdaa nppkSjts till Grefti|:. 
N. M. (19$) iiST imi. €fi9r d. 17 Jum. si. B»imlfMémg, 
Hanmkimia tiimg$tmi. 

jak andhen amdier$$9n lueradshflfdinga i 

banakindha haeradha — akeilde Jak for en ewer- 

deliga jordak^pa at akeiiiga man harali ja- 

coftiton toelda ok vplatir sk«I. m. gnndninnt ton- 
natton allan sin egedeel och sina saister maeritha ior 
XX mrk svenska och X tjner korn. 

Bland fastemäanen träffas en FinTid och en IngCTald, en 
magnns bor i Odhi lunduai. I Sigillet ser man namnet A» A. 
8. och 3 hjertan midt pa skölden bjelkris. 

fi. 61- (174; 1460 ThoTBi. »osl/ore 5. Lmmr. dmg (d. IS 
Äug,) HeUingÖr, 

RcTers af BrigUta Bomdeiäotier till Liitkf JomMaom a 
rapn på 80 mrk liibsk. Aftryckt in ezt. i OelaG. Ardi. III. 
p. 109« Sigillen bortfallne. 

N. 62 flSO) 1462 iud, ef t, 5 5. • fastmu #/. JmHem. Imga 
thingBtai. 

jak jenii dyegm lagmanxtbingh holt ma 

almogan aff Inga sokn pa srlig och välboren mans 
vaegner etik hydz lagman j snderfinne lagsagin j b« 
m« nservaro Herman baesse pä Konnngswsegner, igfé^m 
ragvaluou bseritzböflTdinge i 6. b«rit j rasborgslaen 
— -— kom for rsetta ragnaldh larisson ok skotte en 
fyerdangs skat mark jordh nndan sik ok sinom 



( 201 ) 

arffvom ok under rsell* m. byörn ragualdzson oeh 
hans arflTwom til aeuerdelige sego for VI mrk rinske 
penninga 

1 tigillet läses iomm d$$kn. Erik BitzQ rar Olof Nilsson 
Tavasis måg» 

• 

N. 68- CI^YQ; 1462 mind, näti 8. Margar. dag (20 Jul^, 
PMana töcken, 

jak Olqff^ brodkersson haeradzhöffdinghe 

saxemseke b« i se. m, naerwaru Josppe psddheraon 
fyfdhe på kronaborg a vselbörden herre vaegnsB hr« 
ErÅ AxeUton Riddare j lagno ok hofmestare j 

sverie hoJSwedsmati pa Wiborgh ok kronaborgh 

kom for mik desse XII landzsynemsen som ser först 
Lauris waldemarggon aflF vapen olaff atzersson — — — 
som haffde synt ok ranzakat mellan onkalbo ok 

kangusbo dömpde jak förde rar stadugh ok 

fasta* 

Tre sig^ller, alla bortfailne. t. Stiernman i Höfd. Min. 
1 D« p. 104 uppgifver Erik Axelsson först 1466 såsom Höf- 

O 

Tidsman på Abo och Wiborg. J^ppe Paderson är af« r. St. 
okänd. 

j^^. 64. ( ) 1463 d. 23 Jan, el, S, PaweU apton, v Kan- 
geealtt^ 

Hartvik Japton tagman i Norfinne lagsnn ridime- 

rar ett dombref af Son/B Sonatton, Lagman i Norfinne, gifret 
in octara epypha:e dni 1461, derrid fogeden på Kangsala 
Heming GÖrtzhagen, Joan Karlsson och Bengt Xfydekesson 
rarit närvarande, rörande ett fiskeTatten. 

Thenne breff laas jak ffor all soknen oaharendes 
ok spoerde jach tham oath om thz deth gick swa til 
och om brefwet waret wthgifwffit Tha stode the alle 



( 202 ) 

till iNida tba XII j nmpdeiia ttUbo odi all sokBen 
folleliga til stodho »th swi j sanoen var Til 
thessei breffs mere Vaiae och hiyghjrie forwaraiogb 
bidher jaeb Hariwuk japiom . SBrligeo ok yälboren 
man Clawus Kurke hsenedzbafdiDge i samascadx al 
banggiie sith incigla nidban ftdr tba breff mz mino — 

Siginen äro qTar. Det fdrita ikadadt. 

J^. 65. ( ) 1463. 9dni. tft. MiifoMto $ond. Mo^kaUt. 

jac Hannei Diakn tingh hiöU mz 

alroogben j nervani Jmppe Paderaom 

foged pfi taaaitahas va le. m* ▼• br» ene aseUiMi 
Riddare oc bofwidzman på Viborg oc CronabQrg — 
— - bani psedenioD oc ka^rede — kiala oc grodiala 
— - — tba dömpdbo iak fonda raar atadugba oc fasta 

Rörer en rågång i MeMukylä töcken. Sigtllerné &ro U. 
D*-s och Jnppe Pnderssons, hvari man ser 2:ne spärrar, den 
ena öfver den andra, af samma form som R. R.•^^ils Classons 
till Wik» På hjelmen 2 Tingar, V. Stjernm. uppger att Kric 
Axelsson Tott först 1475 fick Wiborgs slott i förläning och 
känner ej hvem som varit fogde på Tavastehus från 1455 till 
1483. Denne Jacob Persson får ej sammanblandas med sin 
samtida Jaco6 Person till Porkale, som förde en beväpnad 
arm med en lilja i handen- Var 1477 Lagman i S. Finland. 

N. 66. CtöS) 1463. Skärkimd, 

— — belsar jak ntclii magnutton kerlika^ ms 
waarom berra Jbu X* o kangdr lak allom daode 
mannom ok fulleiia — — at min brodber olqff 
magnuison j Halaby baffwer mino fullo nargo ok 
•kseligbeth for tbz arff ban opburedb hafide j * lösora 
•om mik mz rstto tilfjrol qppther waarom Cadhiar. 



( 203 ) ' 

Sigilleme, som yarit Hr NieUa i Skärkind och rftlb. mani 
Inga Dyakn, Sro nu bortfallne. 

N. 6T. (183J 1463. Skärkind. 

jak Ingolf Olofsson st mina hustru 

brodher Olaff Magnusson j Halahy haffwer mina ful- 
lo neyo — * henna fadher magaus i balaby — 

Sammes sigiller; af det ena en del qvar. 

1^. 68» (186; 1464 måna. näit tfttr 2: dra Tkorgd. ef t. 
Pingit (Likamedagh), Stockholm, 

R. R. Gustaf Carlssons confirmation pä och förklaring 
dfTer en prebenda fundation rid Westeråa domkyrka, in 
extenso aftryckt i DelaG. Arch. 2 D. p. 132^-134. 

N. 69 (192) 1466 på Xllll dag jwU Birkala. 

— jak Sieen hettrexsson at then tiedb högbore- 
ne Carstbe Konungh Karl Konung Sveregis Norgis ok 
gflrtha lagmans thing holt mz almogan af Qirkalu adcn 
ok jak.aath före raettba pa velboreni manz wegna 
kartik jéBpsons lagman i norfinne lagsagfau j nservaro 
välboren uian Claus korke baeredzh* aamaatadfs tbz 
kom for raettha tbord m* ok bana skiptisbradre j bir- 
cala by ok ksBrde till henrik Tavasth om totkanlotbu 
ok the fiskewathn ther om liggie bnilket.jak skoth til 
thenne XII j nempden sothö — — -— aa kom for tliem 
aiue'*ge vithne ok ther eptber ranaakade ok soro al 
bircala by ok the skiptis brodre ok the som mz tfaem 
lotsegiande »re the »ga rettheica alt thz fiskewattn 
claws korkes incigle mz mitb 

Sigillen äro qrar, någorlunda tyd)ige. 1 Sten Henrikssons 
synes namnnet samt ett renhufvud i skölden och 2 hjorthorn 



( 204 ) 

på hjelmen. 1 det andra lätes: dant kor ..^ . fv&rdet ligger 
mellan de 3 trlangelitSlda stjernorna — det gamia (ej äldsta) 

kurckvapnet. 

N- 70« 1468 onåd. uäii •ft. 8. FBäenddg (1 dug.) 
Mtmmingu thingttad. 

jak peder jffrendetton a wapn hffiredzhSff- 

dinge j Mymyngeg heredh skilde aath ffbre en- 

ne lagliga jord ffesto mellan jon bagga ok h. botilde 

persdotter i w. hinsathorp letha sokn — — 

I ligillet läses S. Petri Frendaton* På den snedtliggande 
skölden synes en fisk och en fisk reser sig pfvan hjelmen, 
beggedera aldeles som i Gädde-vapnet ; men inga hurn omge 
den öfrersta gäddan. 

N. 71 cm) 14T0 OÄsd. näii ef t. St. Joh. dag. Tyrmola 
by. 

jak Ham Dieng tha jak tingh hiolt i Lam- 

pissofcn j tyrmola by aerligx mans vegna kant Pe- 
dheraon hseradzfaöfdinge j HöUola hseradh — — j 
aerlix mans nservaro btorn ragualdson fogat pa taffin- 

sta faiiss tha komo affVola boa ok kerdes at 

the haffde salt biarn ragualdson en forss som beter 
ofversta forssen i elffuolt for XX mrk swenska oeh 
jord ther ner forssen före VI mark och timbor oeh 
brenda vid swa myckit som han torffvar vidher fonna 
forss Och sedan framdelis pa samo tinge tha skötte 
the fonna forss och jord wnder sick och synora arff- 
uom och under B» R. s. o. h. a* •— — och affuola boa 
skula siälflfue dragha skatten aff fonna forss och jord 

I Hans Paiderssona sigill ses 2: ne spärrar dfver h var- 
andra. A tergo är skrifvet: Hans Diekns bref — — — 



( 205 ) 

N, 72. (200}. HTO förtie tömd. niiit éft. S. Sim. o. Jui. 
dag (28 Oet. eiler ock 1471 iönd. näit ef i. dcc.) Linköping (f). 

Jak bencht giordzton a vapn mz mins kiaere bro- 
dhers rade herr hendric giordzton préBÖendariut t 

Lyncöpmg giffwer myne celzkelige kisere husera 

Ingeborg pedhersdotther hundrade mark swenska or- 
togher for the thiw lödoga mark selff som lagen hal- 
da at frelae msen maga giflfua til hedhers oc morgon- 
gaffuo that 8wa at bethala i self oc pengaseptherawa- 
dant mynt som gisefvit och gseff aer nu i Östhergötz- 
land danska hvita oe gotniska som skiel gör för the 
thiw l5dog mark selff och haffver iak myn kiserc hu»- 
stru them til hedhers oc morgongaffvo mz swadana 
skael oc forord at vil Gud os unna tilsamen barn oc 
barna arffwa, tho varij then morgongaffua barna m5- 
dherne oc ey fsedherne; men om swa hender som Gndh 
forbiude att vi atbskyldiis utan barn och barna arff- 
va, tha skal thz vora morgongaffua som iepter annan 
langher liiffuer och engsens vorn arffva haffve)r nägol 
voddh thz qwelia hvilka morgongaffvo jak utloffvade a 
gipto qwelle oc stadfeste a rsettom hyndhersdag mz 
thesao septerscreffna tolf sama festom hnllo först her- 
ra hendric giordsson a hendricsberg, hre lårens iGre- 
pebo, byrger jönisson i slyttstade, Knwt olaffsson, o- 
laff diake, änders byrghersson, niels Krom väpnare. 

Väpnaren hailé ej sjelf insegel, men 4 insegel vidhängdes, 
nemligen af rälb. Lydke Olafion, a vapen underlagman, Brud- 
gummens broder Uenfich gierdtton^ Hr Larem i OrepebOj 

■ 

Birger Jöntton och Knut Obeon. Ett är qvar, hvari man 
ser.. en iun (Birger Jönsson?) och en sköld med ett hjerta(f) 
under sparren» 



( 206 ) 

N, IS. rtW 141L Liri€g mäti fin ftm gmå w grm . J&mm- 
hmrg. 

jak Jmmm Dtudel» latktifnttmt Jawtkab 

salt T9lb«rea mom kmrm rmgmmlmnmm/wgmiefm 

Kromebrg alth ths gods mm jak ok WKjm aodlMr II 
Ingeborg haSwoa j osUh by -^ — for CXiMrik re- 
do penillga. 

Siljaren befultmåktigade den immiewämm^ wam birsdsliff. 
Aag ar ock f5r r&tu mtter, ä kaas Tfcgnar akSta godset fråi 
■iljaree till köparen. Yitteea roro Tilb. Hmm* ptrM^mm k&> 
raiUköfd. i Hullolagårdee, Hmm$ Diegm, kkOfd. i Uattak 
g&rd, Oiof KappeUn i laakala ock laeercef kmppeimm pai 
Kroneborg 

I Haaå PeieråtoMM sigill kan 8. teeemf • . . lasae ock pi 
kjelmen tes ni fällor 2uie vingar. Se n. 65 ock 71. Skoldea 
år krossad. Så allt i ett annat ännu q^anrarande ngilL 

N, 74 (202; 1472 fiirieimgk pimMdagka, U^mmIm. 

jak jon slaueka riddare oppa aspanaa odi 

Jon nieli j steninkbe aff vapn — saaith — laorU to- 

maston ij aarby Yl öris landh jordb ij grimstha 

i aerintiuia sokn i Dorandba b«radbo 

Välb. Loååa Karliåon ock kam» paikemon aff Ta|^ ka 
kängt derunder sina insigel jemte säljarens. Jon SlaToka Tar 
Kiksees Råd. Skref sig till Mörby oek Steninge. 

N. 75. r204; 1474 pk rmttam iingx iagk, BkrnrkUd» ikimg^mi. 

iac haquin haqumoion i Ojaby giorth 

— jordaskipte mz b* m* olqff magnutson j kaldby* 

Bland nämnden namnes Länuman kmrald joanuon främst. 
Sigillerne ka varit Karl Knutuon af birkapik ridd. o. k&- 
radsköfd* samt Hr Pssdhars i Skärkind. 




( 207 ) 

N. 16. (210) 1417 ntita ^ugx dmg éfi. $fwnéUå dagk 
(13 Jan.) 

jak olqff^ Ingasson j Rsedaebro hseridshoflf- 

dingsB i Säwndgegordhz heradhe *— — tha stodhe 

kitelighe men toffwa^ bentbsson — — oc wyt nadhe 

oc sakdhe al b« m* Benth Karlsson borgor i eneker- 

pingh laldhe b* m. peUa persaon ett gods i Käwr 

sokn som kallis wrsethae som ser halfFsextonde ertogh 

landh iord for sexton mark och XX pen* ok werdh 

era 

Tillagdt med samma sigill genomdraget: 

N. T6, a, 147T tf. 29 Jim. Wreta. 

Thz skall alla dandhe men MCDLXXVn 

ID diebus apostolornm Petr. & Pauli tha Komo b* m. 
tilsaman ok kepslagsedhe i Wraethse i swa måtto, at 
Ih m* pell^L persson kapte XV erthug landiordh ligin- 
tlis i wreta • • af b. m. matths smed borgormestare i 

Sirenganes for X mairk pen. r It. rawast smid 

epa grytha som stod Y mark ok I pund for syn deol 
i hwsOmen i wrset» ok förde forma mattis smydh tbs 
bestå berbergb i wrsBtse war till strengsBnes for sin 
deel j fa^ivsomen thessse dandhe men »ru till wythnes* 
byrdh olaff olsson i lymstad laris eriksson ibid* screflf* 
nit i wrsetse ar ok dak som forscrefiWat står* 

Sigillet har 5. olav ingeton, I skölden synes c^tt trSd 
eller gren med 5 blad, ej olik Filllernas; men ofvan skölden 
&r en med begge deras olika prydnad. 

N. t7. ( ) 1477 afton annunc S/e Maris^ Hviiiig. 

jak PhUipus ihomisson bölth ting 

— — i hyittig sokn, kom for rette hvittis boor mz 



( 208 ) 

ith her handr* clautsoni opeth bref • * jac hefh 

He Clausson Riddare och lagman i Norfinne • • . me- 
del V logerdager n&st före midhfastu swndag — — 

i kam o i goeknestuiine konnngsgarden i ka- 

mo skal j for:da siom och ^räskwg haffua half kaalff 
mz sina nötber, It« Forsby halfkalff rnzsioa 

Döther til vithnisbyrdhtrykkerjakmithinsiglae* 

P. Th:s och fogdenf i Hvittii Välbördig Sveni Nil« 
Janssons sigiller äro affallne. 

N. 78. (214) 1479 tredjedagh pingtt, Balaby. 

Wy aepther nsempde Karl Knuzson i byrchewich 
riddere lydhe ofqffion väpnare harald Isenzman Staffan 
Isenzman j gnlbergt heredt oinff sigasson i kolstade 
ragwold i • * stade hakon j Öyaby jonis kockare (kloc- 
karet) i skserkynd oc andres pedbersson i hendel- 

byrche att — worora wi alle sammankallado 

til balaby vppa syzskonäbythe som var emellan olaÉ 
magnusson niels magnusson och tberes syster Kadrin 
som ingolff i olafstorp agher om tberes arffuagodz som 
var aepther magnus i balaby och bust. margit gudh 
tberes sisel nade Tba kom först uppa olaff magnns- 
sons dell — — — 

Sigillen ha bortfallit, ditfastede af K. Knutsaon och L. 
Olaffåson. Huru förmögen Magaus i halaby rarit må man 
kunna sluta deraf, att jord här delas liggande i Skärkind och 
Gårdeby socknar i Skärkind härad, i Kuddby och Konungs- 
sunda socknar i Björkekinds härad, .Fornestade socken i 
Lösings härad samt i Qvillinge oeh ö. Eneby s* i Bråbo h. 

N. 19 (216) 1480 d. 4 Dec. el. die b. Barbara. Äku$. 

Nils Bragdes j Widsköfle gåfimbref till Åhus klotter är 
in extenso aftryckt i OelaG. Arch. HK 35—38. 



( 209 ) 

N, 80 (218; 1487 d. 20 4pril el, Fnä. ftre SSni. Oculi 

Jak Jerle Niehson wepnare bekenjier *-^ — at 
na före någher baetiin aar tben tiid |ak j skadba kora 
före erlighen stoen harald oloffston gud hans siell 
nadhe tha före ene kerlige sone ok sseraie mz forserne 
liarald Olofssons frender och wenner swa ok före hans 
ok niyne ok begges vares frenders sielegagn skuld gaff 
iak under siele altareth j Abo allan mjo ^n^eel som 
iak atte i kiCTui kyla jodz virmod soknes til ewerdeli- 

ge aegho mz åker hvilken gifft iak dl yt- 

terlighare mz thz breff stadfestar ok fulljbordar .under 
forscnne siele altare bediandis ok forbiudandis allom 
roynom eflfterliffvandom barnoro firendom ok allom lan- 
drom serdeles före tbe gudztienst ok dagelige messor 
som nppehaldes på forscnne altare at the ey naghon 
liid j myne Kffsdagfaa eller effter klaga eller klandra 
mlie eller oogon atall haflFue til fornerapde myn an- 
dell i kiffin kyla* Till hvitkes breffii yterligare wisso 

ok mere fSrwaring — - 

Sigillet är bortfallet; har yarit Erl. o. fiiboren mans 
Hauesé pederMOiui i Vepa^. 

N. 81. (215;. 1481 On»d. €. 8t* Joh. dag. Lund, 

ÉrkebUk. Jem m. fl. Kongl. Woldgiftsmäns dom är in ex- 
tenso aftryckt i DelaG. Arch. Ill, p. 13—20. 

W* 82. (219) 1482. Sönd. e/t, d, 28 ^aj (fe$t. poet fest, 
Birgitta) Skärkindsthingetadf 

— jac Karl Knuttson af birkewik riddare oc 

heredshöfidinge i SksBrkindfi hseradhe skilt om 

(Dbl ♦XVI.) 14 ' 



( 210 ^ 

ena fasto jordebythe (emellan) Band magnnsson j 
gallatorp oc olaff joansson j botolfstorp opladut olaf 
fuagnasson i Halaby 

Denne Karl Knutsson Gcra, gift med Karin Roos» VIf 
Perston* dotter till Erfvalla, Tar RiktR. Holger Geras till 
BJÖrkrik fader (se ofranj. Vapnet är detsamma soan den Skån- 
ska Gere familjen, som ungeftr utdog Tid samaia tid som dan 
Srenska (1570) hafvande egt Hörby m« fl. egendomar. 

N. 83. (221; 1483 f€mi€ dag på$k. 

Magiaiena BragéUä bytasbref med R. R. €hreg€r MmH»- 
foa år in e^tenso af tryckt i DelaG. Arch. Ul D. p. 117-— 119. 

N. 84. (226; 1487 d, 2 Febr. (KynderwuMåa). EOdUlm. 
Äxei Ptruon Brad€$ och Ckr^ v. Hirffn$ skiftiabref är ia 
extenso aftryckt i DelaO. Jreh. UL p. 110—112. 

N, 8S. f229) 1491 d. 24 Jan. ._ Ourm Gri^. 

Jach Qreghert JUatzton i tbivresjd Biddhoro oeh 

lagman j nplandh gör weterligith lagmands tingh 

i Östra gridby ms almogen aff HsBfferod j welb, mans 
nsBrv* kute thametem nnderlagman i Upland oeSjtui 
Karltton' hBRTiåxhoSå* ther samffistadz, kom ind i ret- 
then Olaff eloffsaon oo Lanria elofsson keredba til 
lauri^ skredere om II ort. land jord • 

Sigillet bortfallet* I e» Siiernm. Höfd.M. L p. 81. opp- 
gifves Kn. Carlsson som under-Lagman 1491; men förf. kän- 
ner ej Lasse ThomaBsson. 

"* N. 86. 1491. d. 27 Oct, fl. Sim. o. Jud^ afton. Zagarii- 

ich Stofuclqff t%um Vorbetchen (?) veftich 

mrk houastols and vier mrk rente dérbrwd^T' 

schop to Zagarde and alle näkomelynghen* 

Sigillen bortfaline. Skuldsedlen sönderklippt, dessutom af 
fukt srårläslig. Rör Rugen fsc of^an n. 60 



m* 



( 211 ) . 

K 8T. aBH) 149«. é, 13 Jan. Lunå. 

Wii Gudkm KMd% dottker oe Axel Ctst- 

deketton udi Kvindinge solth skioth til velbar- 

dig man per Langh adi Wallase Tessae effthr 

gcrne garde och gotz ligg, udi Froste heret som aer 
En gard'faedher Longared i gudmantorpe sochn som 
torckiil paaboor och giffver till arlicht landgille en I0- 
de mark, it. tre garde i honebierighe J hardlerse socken 
liggendes en som N« paaboor oc giffver III pund kora 
och two skileng groth then annen som ksede paaboor . 
giffwer eth pund oe two skiling groth, then tredia som 
EUoff paaboor giffver eth pund korn two skiL groth 
mz alle theres raette tiiliggelsse, som nu tilliggei? ok 
affaerilde tillehat hafiWer, som ser agher och aengh -^ 
— feFr ffemhundreda 2b (löd*f) marker i guld oc 
penninger thaa skiula wij tesse fuldwichl haff^we 

Innan. nästa Knmtsdag kunde dock säljarne återtaga det 
•ålda. Kunde detta gods kdparen lagligen frånbdrdas förband 
dg säljaren lika godt gods anskaffa* Detta Lingaräd heter 
DU 'SAmHantlunå och hör till Löberöd* I^ngeslSgten egde i 
äldre tider Söfde och torde derifr&n tillköpt bemfilte Långa- 
röd. Till vittnesbörd hängde säljaren begge sina insigel lik- 
tom moester Jf^n SMdhra Brche diekne i Lund, Gre^erl sson 
i Torderup, Ånåtra Gahn, dnder$ KeUiuon väpnare. Det 
första är qvar, der Q,, dother S. synes. Skölden har 5 ro- 
sor en midt uti ; de 4 i q vädrat ställning. De gamle Langar» 
som egde Söfde för de 3 rosor i triangelform. 

N^ 88. 1498 pingit. Bergen pi BMg^n. 

Priorif sans i Bergens kloster biref är aflryckt i DeUO^ 
Areh* UI. 77» 78. utdragsvis efter eo afskrift. Då nu origi- 



( 2i2 ) 

nalcl atffrkoBMUt wk det, los kaa skt, kir rittas. Fnkt ock 
hil ha gjort det mycket svårlSsli|ct udi ea del olaslif. 

Wij Gese eebelii% priorissa vnd * . dei kloåien 
to bergen bekenoea mit onsem pakameligen vor 

allan dat da Enamen Clmtes anse vodersate 

nod barebest »it uniern willen • . Torfcofit • • dem 
ErwerdigCB berreo Matkeo • • • vad sinea nakame- 
licben twe markgeldes jarliber . • in ayaem gode 
ond erve « • • tb tat be nan lelver nocb besytb and 
jn alle des erves to bo . • ngbe vor viffontvinticb mark 

« • sondUicber • . mante in der mak • • desses 

breves • • . tive mark geldes scball ber matheas • • 
and sina nakamenKngen . • • bebben ond • • fredesan 
alle jaer des negesten tages sante mörtens — — ok 

so schall Qawes Tor alle ansprake and vor- 

wernisse —- Doc to goter bek • • so bebbe 

wij das segbel anses prioratas ond dénen jngbesegle 
des Erwerdigen berren • • vnses prameste» to tucb- 
nisse • • benget nedden dissen breff. Genen to bergea 
nacb A. bortb Cbristt MCCCC an dem XCVm def 
sonen • • in dem pinxten« 

En del af prostens sigill fir qrar. Oheiiix var ea gammal 
pommersk familj, som äfrenj;! Danmark egt gods. 

X. 89. r243; 1499 TAor<< tfi. d. 14 Oci, (Cmiixtidag). 

Chr. v. jETa^iif och Dör, KUU^dotUra gåfvobrvf på i i 
Widtikdflg till Tjfcho ock Ax* Brahe Sr in »tenso trjrckt i 
VelaG. Jrch. iU. p, 113, 114. 

N. 90« 1501. Osfif. noit eft. Wårfrudagem. SMo ( 
Nyland). 

Jac Sigfrid Ane (eller Aadersf) son — 




• '/ 



( 213 ) 

— j beakerfeligk swens naeraartt Lasse Andersson 

fogta sama tid XII signemiNi nigies Isendsman 

j helsings — swpro pa eftersoreflhe roor — 

— mellail ntasseby ocfaT — hangolisby — -*- dflrmde 
jac them — — stadaghe. 

Blott domarani insegel. Skadadl. .. 

N. 91. 1503 Fred, eft. 9 Oct, (Dionyiii dag), Leyhiiarffvi. 

— — jaeb eric erlandiLson — — lidban .min 
elakeligh magh peder Orm nui min systber Anna 
haffde foot kolttla gods i ianakahi 8okn pa tberes 
andeel ffor en lyitber deel tba bfidhen the mik ok 
mine brodjier ber Näis erlandzsan ok fiere myne 
Sysskene for:ne koltila godz faalth ffor redo psen* 
och aagdhe ath tbe knnde ikke hwart aar mödhe sik 
ffra Swserie och hud til Tavestelandh ffor tbz ene 
goda skuld til balketh wi swaradhe bwar i syn stadb 
att wi baflfde ingen makth ath lööse tbz godz for 

rede pen* tby gaffwom vi alle full macbt och 

loff ath selie thz godhz bwem the wilse se hvar the 
kunde ffoo mestb ff'ore, swa hafver pedber Orm a* h. 
h« anna nu sooltb tbz godz Er. o, wselb* månne 
henric Steensson* 

Frånsiger sff derför all rått att klandra nfimnde försälj- 
ning. Vittnen, som hängt sina inMgel, jemte åSrik Erlandi- 
son ära Olof Jonsson h» h. fd. i Sexmakie och hhfd. Benkt 
Nilision i Hattula h» J Erik Erlandssons sigill ser man en 
båt (halfmåne med en stjerna dfrer?) och namnet. A Bengt 
Nilssons sköld ses eo femuddig stjerna* Se nedanför. D:o 
Ofrer hjelmen. Otof Jonason har på hjelmen en gren med 3 
blad. 



( 214 ) 

N. n. (3691). iS«3 i. 13 Mmn éL Qr^gwriUUig. CVanf-^ 

Jac Peiier V^rm ~ tolt — henrik 

Steniton ffogede oppa taoastahm »Ib gods — — 
koltila ffor LXX mark örtoger» 

V&lb. man Bengt Niisåou^ häradshfd. i Hattula har hfiagt 
titt ngiWf hTari Hirlhenet miUon odi en 6 uddig itjema på 
•kélden. 

N. 93 (QM.) 1503. Månd. fSre 8. Mieh.éUig. FahierbodU. 

Vor. KielMotten qviito till Erkebuk. Birger träffas in 
extenio i OelaG. Arch. III. p. 36, 27. I Sten BUles g^ili 
låses namnet och »eM Billeskoldmärket ämm. 

N. 93, a. C268). 1503 • KSpwmkémiL 

K. Hans donationsbref till Hans Aagesson, aftryckf i 
DelaG. Arch. 2 p. 46. 

N. 94 (270). 1506. iud. s. den 13 Dee. (ImeiméU^ Be- 
demora, 

Stanie NiUåou 8iur€$ dombref aftryckt i IMaG. Arch. % 
D. p. 49, 50. Svante Stures sigill ar tydligt, som vore det 
nyss påtryckt. Sköldemärket är Natt och Dags. Omkring 
lässs: Svanie NieUion, Hjelmprydnadens Qäderbiiske on- 
gifyen af 3:ne utåt sräfrande fanor el. rimplar, har 5 upp- 
höjda prydnader liksom blomstren .på påfogelQädrame. 

A. 95. 1508. ihondagén nä$t e/T, meuedmg. Kan- 

$ala, 

Jach henrik ttenuan lagman j norfinne — — 
lagmanzting hiöU med almogan af Kangsala sokn — 
— nservaro »rlig ok velboren man josep pederason 
ffogte pi Abo ok Jacob Folmarsson häradzhdfdinge i 
birkala h. anno dm. ijm octavo torsd. — — lagligt 
jordaskipte i bnssile •-- — • dömpde jMc att fonda 
köOp ok akipt var lagliga giorih 



( 215 ) 

Årtalet är ett prof för läsaren. 11 =s % men ij betjrt^r i Mdre 
•jrnnerligen skånskdansk kameraldandlingar 1^. Ett och ett 
hälft tusen (nv) = 1500+8. Joseph Pedersson till Djula var 
Fogde på Åbo ilott 1508 — 15. Dennes sigill beskrifvet af t. 
Stiernman, är i godt behåll. Först i ett Häradshöfd. Benet 
firiks8:s i Mymniing fastebref på pergament af 1521^^ har Utg. 
här träffat våra n. v. skfror. Der skrefs 1521 med bokstäf- 
ver ISZl. ' 

N. 96.' (277;. 1509. d. 28 Oet. S, o. Jud. dag. Lund. 

Landsdom» i Skåne Nils Jensson fasta på Nils Brodes 
gåfva till Esrom kloster är aftryckt in ext. i DelaG. Arch. 
111. p. 21, 22. 

N. 97 (179.; 1512 d, 30 No9. eL Andr, dag, Malmö. 

L, Bradei och J. Brade^ Mageskiftes bref är in extenso 
aftryckt 1 DelaO. Arch. Ill p. 114—117. 

N. 98 (284). 1514 lÖrd. f. kyndeUmett. Skärkindt thing- 
itälle. 

N, 99» (284, b.) 1514 iamma dag och itälU. 

Jak hemiag larenssou i redestada heredzhöfdinga 
domhaffnande i Skaerkinde h:rid aa erl. o. ve]b. m« 
vegna hser holgher karlnon kennis oc gör vitherligil 
— skielde iak for enne lagliga iordba festha i awa 
matho ath 



N. 98. 
b. in^ Kn^ivt i solvikom 
saalde b. m* PedberErics- 
sone 11 stängber jordh VI 
alna staangb i w. toristorp 
for 11 markss. ta 



IV. 99. 
b. tn, pedber lasiasson j 
beedstadom saalde b. m* 
Jonis iogihss. i balabytry 
spans ageljord ibalabyfor 
Yl m» stackotta* 



och tbesse for:da iord ser lagbudin oc lagitandin alle- 

ledo aom Undzlag mwisa -— 

Bland Nåmndemftniien träffas Moni klabbakarl, Folke i 
Odensgöl» Karl i Osby. Domarens sigill är ^frmr, meo otydligt. 



( 216 ) 

2 kori, vlMi Uém kjcta ocb iliiU. på k w wåm wtå^ om ett 
trid (I). 

KF. IM. raSQ. 1514 Brå, eft. i, tt Wmn (G^rtrmåk). 



Jae tmden åhifw e t e Jdkm kresbafdiBglie 

J bicrkekiiid k — tkilt f or mi 1^ joriafasta j t. 
■i* at Dials JooMon i langheai j tomcfWiMli sokn — 
— oplath JSm» Jotusmm j ååUmig 1 gaid j hwittioge 
j kwdby sokn -•• — 

Sigillet korU. ^ 

N. 101. 1S13, kel. wkmrgmr. 4mg MaUtu 

— — Jeop Twme Vaan ets Bermdeaaono — 
▼erkofi — — mynen to Malla deme erbaram Jcop 
▼ann derna Lenenwdde thein duaent olda mark r%es 

Hflr hänger blott •iljarene '^angeborea jegnedT* (dar ta- 
BO Ti fSrst det ordet). 

N. 101, m (287) 1S14 dL S Afr. eJL MfiåemeknM tM- 
féiauma. Wtåeuberg. 

OrieuMfogi€mé åälfeknf på MmOm Juiff liees 1 DtUiB. 
Areh. m p. 41-^13. •) 

4 SigUler Sro qnur, ett bortkoainict. Det fdnta ir in 
VogiM von Wtåenierg, i gult Tax: en riddare, som i högra 
handea håller ordens fsnaa med ett kors ; i den Tenstra hål- 
ler haa en skdld. Omkring; S . • . . aåerdL I det andra 
låses: år. Oit€ vffiime kof Uéet maa (f). På skalden ses den 



^ Derrid torde råttas,' så ätt man tåser: io troé unåé io 
tigeu i st. f. io aik muié io eåea — tutekgewd^éwkm 
•i^it I. st f. aaeå getekeémen tU^ i«a«a hackanlaadet får 
•MMa andra sndirlre att fårbigå. 



( 217 ) 

snede bjelkeq med de 3:ne bUiIni (like epauletter). I det 

tredje läses Oert 8ög€ *) med den i Zöge v* Mhinten- 

felska Tapnet ftnniu uppflygande foglen å Tapnet Öfrer 2:ne 
bjelkar, men hfir ej annn flackt. I det sista ser man det 
gamla Taube rapnet, HndåtUbben m^i 2.*fis blad; omkring 
läses : Jacop Tuue van etx (f) 

JV. 102 (191) 1516 Thoråi. na^ffu 8. Mieh. dag. Nor. 
unåa. 

Ridd. Chriittr B^ngiuoni (Oxenstjernat) fastebref finnet 
aftryclit i DtlaG. Arch. 2 D. p. 90, 01. 

Man ser i sigillet en Oxettirn (panna), ej någon åijema. 
(Så har många öfversättningar aflupit.) 

N, 103, 104. 1516 Lördag n. e. Mick. dag. I^ärkind. 

— — Henning laremton — wegna hr. helger 
karsson — -^ tha skilde iak f3r en. ne lag;ca jorda 
faesta « • att 

Ingel i blidstada sölde « « 



per lassasson i heedstadhnm 
saalde • • * iöns i halaby YIII 
spans aflfgeld jord i O* går- 
den i halaby för uII 
mark svenska redha pen- 
ningar. 



jons i halaby ij stänger 
iordh, Yalna stong i »le- 
bo Norseng så vidt ängen 
löper för VI marc srca r. 
pen« 



Pergament $ikrift er utan årtal och itålle* 

N. 105. 2.*ns ark in foU uf en pottilla på ivenikä^ af- 
tryckte i DelaO. Arch. 2 />. p. 13T— 15L 

Sannolikt är detta prédikoterk skrifvet i Finland (Nåden- 



*) 1 st&l!ét för S. van Rech torde man böra läsa aU gerth 

" vann Rock (t). En Zöge von Halligel förekommer i ett 

permbref af 1514 hos Napiersky. Denne Z. kan ju ock 

nämnt sig efter en ort ferdf 8oye hade 1473 haft en 

preeess hchs KiBJsiiNn. Se Jfapiérékys Index ■, M^ 

■ V 



). 



' ( ' 21« ) 

dais kloster 9)* De ha funnits p& Kexhulm såsom band om 
räkenskaper. Torde kunna antagas för samtidigt med Biskop 
Magnus Tarast, emedan språk och pictur i hans här förvara- 
de href från 1418 ej medgifva synnerlig tidsskillnad. Historien 
känner att han i sin tid rar en rerklig reformator. 
iV» 106. RegiitratutéB CapituU LtgniååU. 

H. 

^ Nicolas saper allodio EytenhtU. IMverse 

Litere • • colligate sapor eodem allodio Eyienhat. 

Litera saper ailodio Coidalb. Litera Tenditio- 

nis Hanckonis ast super medietate allodii qaod olim 

fuit Theodrici pfeflFirkom forb opid. LegnUz. Alia 

litera Ducalis super eodem. — — — Litera super 

septem fertones in quorum vicem Ambrosius Bytsehen 

quatuor marcas in pretorio Legnicensi pro capitulo 

ibid. comparavit Lit. venditionis per Johannem 

kwstberff. 

I. 

Litere super bonis vHIe heckem. — — Palviti. 
Lit. sup. allod. Amoldynne nuno Andree Bernbard 

in Beckern. — — 

M. 

LHere pralaiurarum ds prabendarum Ecclesia 
Colle:te Legnieem. et prk»Q Dni prapoiitu 

Confirmatio fundationis pr8epol(iturfiB Legnioeos. 
Lit. fundat. prseposit* Legnicens« Lit. anni censos 
decem marcar. sup. molendio vulg. Walkmole dicto 

Glogoniensi. Lit Bonoruiu in Grodis facta per 

Johannem Weze dno Gunthero de prato, prsepo&to 
Legnicfns. ds suis successoribus» Lit Ddi G» de 
Prato priep. Legn. sup. X mrc. ann* ceni. in alUnaw, 



( 210 ) 

kolamaw éc teppdorflF— — LiU lup. concordia inter 

dDam präp. Legnicens. A Strennom olim militem 

Fritsche Copitsch sop. daabus Mxagenis ann« cehstis 

in Grodia et sop. quinque cum media marc. inNiclas- 

dorf« Confirmatio decimar« in Eycboltz — Lit.cpncor- 

dise 8np« diflferenUis tnter Nicolanm Eycholtz et Jacobum 

Swentz ex nna ds dnnm Leon« Plebanntn apad Stum 

Petnutt ex alia partibus pro decimis solvendis pro 

dote S:ti Petri i Trananmtnm Uter» origin* re- 

condite apad Monialei extra appidum Legniiz sap« 

jnribos & consTetadinibas ecdeai» S:ti Petri in 

Liegnits inter prsediclos moniales A Plebenom apud 

ide» monasteriam — Lit* saper librario « • « lit«sap« 

Tinarlo dni Frederiti Lit civitatis Legnicena. sop. 

XTV marc. in prsetorio ibid* quinqae capellani Scti Petri. 
Det synes röra Lignitx^ ett Slesiskt hertigdöiae och eU 
dervarande Nunnekloster, derutan för AU Beeknem^ EyMeu- 
kuii m* fl* stallen ännu finnas till. — 1^ ark. 

Skalden ChrUtophtr Ekthlad har tagit dessa blad någon- 
städes under sitt krigståg med Gustaf 11 Adolpfi oehJ>egagnat 
dem till band åt andra annotationer ; men har derpå tecknat 
åukillig nykterhetspoesi. "Drickenskap 

G or galenskap.*' 
"Efter drickenskap följer allt ondt 
Ändock mycket rarder försondt." 
"Druckna kärar 
Äro som narrar." 
En druckenbolt 
Har intet god t förskålt. 
Utan blygsel och skam 
hyarhän han far fram. 
Gör alltid illa och aldrig yftl. 
Dal fkadar honom till Kf och sj&l. 



( 220 ) 

Äfres bistoriaka aiinotatf oner : t. ex. 

Anno 1642 d. 17 Jul. skrifver Jag thetta på skeppet fortu- 
na under gripswåld j en itor storm. 

N. lOT. Fragment mdjiigtvu ur OrÄmrggior för Nuit- 
flor. 

Btt ark, som anv&tidfs ölsort bänd åt KeiÉholme riken- 
■kaper 1623, enligt antecknad titel af Piltherren J. Dela 
Gardies egen hand. Der förekomma åtsklUige episkopala råd 
quid feieiendum såsom då någon mördat en prest och derrid 
smutsat ipsam ecclesiam sanguinis effusione <fec. <&c*, do<^ 
synes det mesta rara pro parte abbatiaa et iororum. Ar 
sTåi'läsligt och torde kunna ånsés åldré fin det prof, stMi 
förekommer i Barinjgii tlénr. Diploitt. Spediii: pag. 22* tiped- 
men scripturss ia»c. IX» 

N. 108—122. Fragmenter af MiaaUer och Breviarm. 

N. 108. Ett hälft ark, säkerligen yngre fin förra numret, 
ehuru troligen vida äldre än alla till året kände permbref 

Kärstfides. ^ Ego Jacobus talis ecclesias rocatus episco- 

pus promitto in conspectu omnipotentis dei atque tocius 
ecclesitt quod ab hac hora ut antea fidelis dt obediens ero pro 
perpetuo beato N.sancteqne N. ecclesias et . . nobis domino 
meo N. dei gratia . . ejusdem ecclesia archiepiscopo eorumque 
successoribus ut est a sanctis Pnbus(parentibu8f principibus!) 
institutum d:c. d:c. Vocatus ad synodum reniam impeditus 
fuero canonica — inipeditione — — possessiones tero ad 
mensam mel episcopatus pertinentes non rendam nec denabo 
neque de noro defendabo rel alioquin — • — alienabo robis 
Tel restris successoribus inconsultis sic me Deus adjuvet åt 
hec sancta die erangelium* SigiUo meo prttsentibus app* 

Quando nominatus aliquis consequitur usus palij — — 
Archepiscopus ecclesias de altari dicit: Accipe pallium sump- 
tum de corpore bti Petri åc in hoc pallio accipe plenitudinem 
officij tui potestatem celebrandi consilia de consecrandi episco- 
poii in nomine domini Amen. Då Biskopen sade Tissa ord 
format signum enieie ante fadem suam. 






( 221 ) 

Lasse Tlioiii^Bssoii ach Per Jorensson ha aedkladdat detla 
fragment redan i 16:de Mklet om ej förr. 1628 har någon 
antecknat, att Hans Griimewold blifvit skjuten d* 7 Juli. 

N. 109. Fragment af ett Missale i regalfuliq» Turde va- 
ra från något af de Westgötiske klostren. Har använd ts till 
band på en räkenskap yid Leckö. 

N. 110-113» 

Fol. XXllI,LXlllI,LlXX,CLXXXlllI af^ ett el. flere 
Mieaalien 



N. 114 — lliS. Dylika fragmenter ur dyUka liturgiska , 
skrifter — allå fragmenterne hittils in folio. 

N. 117—122. Likaledes fragmenter ur slika liturgiska 
skrifter in qnarto* Det sista arket, in regal folio, torde ra- 
ra ea replik fr^ Beckaskogs kloster bibliolhek, anrändts der 
till baa^ åt en räkenykap af den »om hade klostret i föirlämag 
i slutet af 16:de sg^Iet. 

N'. 123. £tt blad trol. det äldsta i härvarande saailing 
ur en kyrklig latinsk afhandling. 

N^ 124. Ett ryskt mit, tom 1586 anvandf till räkenskap 
vid Kolka gård. (bland Codices Manuser, pergam.) 

N. 125 (Cod. N. 2i;. Ett katholskt Breviarium cpmplett 
på pergament i 16:o, der VII psalmi poenitentiales börja och 
en oratio ad Dnum Jesum notabilis slutar, jemte ett tillägg 
på papper. 

N. 126 ( ) Lf heuret Gothiques. Ett praktexemplar 
af ett Breviarium med guldbelag«da och colorerade initialer 
och ritningar. 8:0 Köpt i Madrid 1S14 under sin nämnde 
titel, och för dess skuld. Hade tillhört ett GÖtheroas i 
Spanien klosten 

Codieeå t S^cf^lo thypographieo pergam. 

N. 127. Ett ark ur ett paleotypiskt Missale (ligger bland 
pergm. mscrj 



( 222 ) 

IL Pttppenirrf i DelaGardiiha Arckioet från 

1384 tai 1520« 

N. 131 (TS;. 1384. fl^mT. fSrt kyndehrntuan. MeåkaVå. 

Viterlikt se thz allom thene brefwe närwarandh 

at jac olqfwer patenton ynderlaghman ij tavasta- 

landh et hederlilix manz bo joamont wägbnar oe 

clqfui domare thraama atadh kyanomps mz thesso 

Dserwarandh opno brefwe hafva fast oc atadoght 

dempt thz XII men hafva gUdat oc giort mellan cla- 

fus aff salaxa oc Melitw aJflT Kiwke — — om then 

bolstade ^^ — vidh sina sex march for laghmanssins 

döm oc mareb for domarins dom -i- Scriptam i 

Meskalse anno Dro^ ro» CCCLXXXin proxima fem 

ante puiificationem beate marie Tlrginis nostrae sub 

sigillo dorso infixo* # 

Jemfdres med n. 12 fbland permbrefTeo). LHjeg^n anför 
i ftfrtecktiingen på v. Engeströmika perrobrefFen yid n» 19: 
"Del är skrifvet på papper ooh torde biaad srenska pappers- 
documenter rara m&rkvärdigt» såsom ett af de aldra äldsta, 
jom Ull Tår tid öfverblifirit. Till 1380 talet hör det otTifrtl- 
aktigt.** Här är således också ett «/ d^ aidra äldsta pcf- 
periioeumenterna ; med tydligt årtal såräl som ällt det äfiri- 
ga. Vid en sekeUgammal uppklistring på annat pappar har 
man försigtigtris klippt bort det som kunnat skymma sigillets 
qvarrarande spår. Af facsimilet n» 11 på plaochen, ser mas 
att dh ännu skrefs med dei stungna d* ^ 

N. 132* ai) 1286 d. 28 Oei. el. Bim. ^ Jud. d^ Rhan- 
feldsn. 

Hertigarnes BugUlauu Bamynt och Ottos gåfvobref till 
Frairei de Regnefeldo är aftryeKjk i DelaQ, Arch. IIL f. 
T5| 76. Vidimationeo är utan årtal, men om ej äldre fio dft 



( 223 ) 

näst förut anförda, dock säkerligen äldre än det nu följan- 
de (n. 132). 

Rätta dervid pqrentum till pwntu ; Japexpulbe till Ja- 
pexutt€ ^- — in tpsnii ville . . läs: tandem pottidenäam 
icilicÉt iicut a noltiå tenuerunt kacttnuå alia bona 9ua in 
vtram et legUimam proprietatem felicUer pouidenda. Hu- 

jus . . ♦ Storzauire Terbetouipe — — Henricus 

De Warholt henricue heydene pnnae /. proåena 

dioeeeå . . p. . « liemem Imperiali aucioriiate notarium, 

Hopdragningarne äro många och svåra. BrefVet rör en 
gåfra af villa Japezouve åt BrödraClostref i Rheinfelden (i 
öfra Breisgauf). ' 

N. 132» a. 1415. Arfskifte mellan J8ns Erikaont den 
beryktade höfvidsm. i Westerås, å sin hustru jprigiita Vlfe- 
dotter» (af kunglig slägt) vägnar och hennes bröder Per 
Vlfååon (3 roser) samt svågrar Philipp Peruon och fk'u 
Marta Thoredotter (Bonde) efter Riddaren Ulf Johansson och 
fru^Märta. — Bn afskrift trol. för medlet af 15:de i^^h. 

N. 133. (147) 1442 nast före Midfi SSnd. Kumo. 

Jak Henrik Clawuon Riddare ok beredzhoffdingfle 
i nsedhrse sathegundha — »- mz almogen aflp Kumo 
sokn — — * dömpde jak tbz jordh»skipte stadugt — 
— Tiil vitnisbyrd trykker jak myth jneigle nedbån 

for thetta breff datum & actiiiD ^- 

iSpår efter Sigillet under brefvet äro qvar. 

N. 134. (167, b) 1457 fnd pintertingei Kangeala 

— jak olqff^ hroderuon — -^ mz alitiogben aflF 

Kangeala sokn om tbe stoga oc vatn, som 

hustru b. fick epter br Nils Olsson. 

Säkerligen N* O* S. Tavast den äldre. Sigillet har suttit 
a tergo. 



( 224 ) 

N. 155. 1460* OMi. «. #» Qfaåimoiogm W. tf. 23 4pn 
Kumo. 

Jak philpui thamoiion heredzhoffdinge i 

N. Satagundh mz almogan aff kwmo sokn i 

beskedeligx swens hen» Olssons pä jon perssons 

wegna fogeta sammastadz tha kom for irsetta 

hustru agnes henrix dotter ber« jteppas aterleffua pa 
■eetto tinge skotte oc skselade /sin son J0n8 benrixs- 
Bon alt hennas kepe gopz oc adoiykt som han hen- 
ne bevist oc giort baffver till thenne dagh oc frani- 
delis göra skall til dadadagha 

Insiktet trycktes på ryggen thei»€ breff. Kumo. 

N. 136. (195) 1469 tingtdagen nä$t före St. Petri afton. 

jak philpus thomasson — — kom jons 

bendrixsson oc talade till jönis olsson om fisket i 
Winas och Harvilla 

A tergo antecknadt: Ylistaroboar äga rett halifparten I 
T. o» H. forssar. Sigillet bortfallet. 

Jf. 137. (208). 1476. TUd. n. e. 8, PaweUdag (24 Jan.) 

Birkala, 

^ Jak Hartwik Jopuon Lagman i Norffinne lag- 

sagw j welbyrdigx swens ySVer olaffsons nsernara 

fougde offuer offire oc nidre sätsegundh — — Dan 

Olaffson uplet all sin kapejordb vnder sin son 

symon som bap. köpt haffde aff olaff gsrsti ffor 

tieniste ok .qppphelle som fonde symon ain ffader 
giart haffde och framdeles skal g^ra feila och clad» 
banom till dodra dagen eopter tbz /Bet aodre barna 
wedersagde hanom och thenne tolff sojpa j nsempdene 
sato voro fäste aath the gaffwor som »r Jöns pyrotti 



' X 



( 225 ) . 

.— -^ — The therum ransakade vitnado ok epter 
sworo ^t same for:de 'gaffwor wore kegelica fongoe 
undan fremendhe byrdh Eifler sfaesse f<}r:ne fikselom 
dompde jak thz gaffwor staduge — 

Sigillet är qrar, 8ittcr under brefvel. Namnet kan skönjaf, 
åkölden krossad. 

N, 138. 1477 mänd, n. c. Eeminiscere^ Lindllv 

Gttiiaf CarUiom dombref aftryckt i DelaG. Arch. 2 p. 
88. Trollgen copia från stfmnia sekel (står 1 m 11 (Q> 
CLXXVII.) 

N. 139. 1478. Vigil. S. Tf in, • , Norrköping. 

Askaby landsynebref aftryckt i DelaG. Arch. 2 p. 127. 
•Möjligtvis en äldre copia. 

N. 140. (222) 1483. Mand. n. e. & Hathia dag (24 Febr.) 
Kumo. 

jak philppu$ thomasson •— — i beskcdelige 

swens nserwam niels ionssons fagndhe thersania stadz 
— - kom for reltbfie michel olsspn och kserdhe til Erik 

karl om en äng psedher swserd til forehdhe 

dompth hadhe Michel til oo Eric ill sina penningga 
thy dömdhe jak fonde eng stadug • • • 

Sigillet tryckt på ryggen har bortfallit. 

N. 141. 1491 d. 26 Jun. el die 8:ium Johta pauU mört. 
StoehKolm. , 

8ien Siurea bref till Fru Chrutina Oyllemtjerna (K» 
C^rls detter) &r aftryckt i DelaG. Arch. 2 D. p. 158, 159» 
Sigillet är bortfallet, men märket derefter på tygfs^ tydligt. 
Att det fir egenhändigt synes vid jemförelsen med dess un- 
dertecknade bref i Gyllenstjerniska Archiret på Krapperup» 

N. 142. 1497. TtffT. #. St. Henr. dag (19 Jan,} Kumo. 

Jak Tho[wai\ Obton ath thei} Uiidh jak 

lagmanz ting hlelt ~~] konungxgardw « ?elboren4 
(Ou» XVI») 15 






( 226 ) 

■wens wegna henrich byCzesI lagann j Norfinoe lag^ 
«aga j »rligx swens Severin Pffwaluons fougede på 
abo mattit phäippusions haradzhdffdinge sammastadz 

oc j flere gode mäns närwaru henrifh calci 

och kerde till jeppe Nielsson at han togh banom frön 
ena ängh dönipde iak for:da Lenrich sin 

fingg frdj 

Med sTartare bläck och annan handstil* nederst på sam- 
ma sida.j 

Jak henrik calci gaf for thenne for;da sengen 
jeppe nielsson VII 'mrk rede d. ok lauriss. nidsftson 
mi mark oc And« Anderss. IIII mark för thy breff 
var for s . . mt som sengen var skatt häth. 

Sigillet a tergo har nätt och jenitbokstäfveme i Domarens 
ifamn qrar. 

'N' 143. 1502. 

Jacob Fölmtrssons råbref, tr. i D.G. A. 3. p. 55. "Möjligt- 
▼is eii samtidig eopia. 

N. 144. 1509 tdnd. n^ e, 'wonvirnio «. Paul (!24 Jan,) 
Tavastland. 

Iak Claus ^hendrikiBn 'lagman i Soder- 

Finine hgs^gu i welbyrdige mens naerv. oläf gfeger- 
son fogde pa tauestehus och bent nilsson heredzhöfT- 
dinge thersame stadh — — en halff fijerdungb aff 

all harvilla by — 

Märket efter sigillet är a tergo.. Olof Gregforraon ^-är ▼. 
Stienunan obekant. 

N. 145. 1509* ^mwtuland, 

jak Benet k niclisson 'braetfédihSffdinge i 

^HirtbélefaseHidhe ath then syn iak . • « j olölff gregers- 



^ 



( 227 ) 

sons slottsfogedhe pa kroneborg — — ^ gilledhe och 

stadfeste fforenembde por stadog 

A tergo : Harrialaa synbref- Sigillet bortfallet. 

iV: 146. 1519. Tuå, n. e^ Ä/. Matx dag (24 Fekr), 
Kangnala, 

Dombref af Kntot Erxsson lagman j Ostrebotthen 

ok j satagurene j ärligx ok velfornumstige 

'■ Swens närvaru lasse mogensson fogde ibm ok j 

ärligx manis ok velborens mans nervaru Jacop fol- 

morssons bGeredzhöfldinge ibm — — 

Se DtlaG. Arch. Z D. p^ 63. 

T. Stiernman känner,. som förut erinrats, ingen höfvids- 
jnan på Tavastehus från Riddaren Olof Tarasts död 1455 
tills Ridd. Ivar Tott utnämndes dertill 148d.x Vid n. 65 ha 
Ti sett, att 1463 Eric Tott, Riddare, var höfvidsman på 
Tavastehus. Då någon Riddare Olof brodersson är aldeles 
obekaut, synes Knut Fleming här af tankspriddhet upprepat 
det nyss förut skrifna doniarnamnet, ehuru originalet framför 
honom säkerlig«n haft Erik Axetuon, Flemings sigill är 
bortfallet. 

N. 147 — et;t fragment. Hiribland förvaras t 

N. 148. 1545 d. 1 Sept. Wadsiena. 

Gustaf Wa^as egenh. undertecknade bref af tryckt i DelaG. Arch. 1^ 

samt: 
Codex e iteulo tupograph. papyr. 

N. 149. 1477. ^ . ^'' 

Hiitoria destructionii Trojm tompoåiia per Juditem 

Guidettem dé Célumna Me$åanen$em^ Scripta 1287, impressa 

1477 fol. (trol. af Albert Kune). 

Skiljer si^ från den edition Panser (Ann. Typogr. T. IV. 

p. 142) känner genom 4d rader på hvar sida» Den nämnde 

15* 







il- - * 



( 228 ) 

ti 

har 40 Omtelas af Heine i Excun. ai Virg, Ameid Idk 2. 
Irfpi. 4800. T. II pag. 363. 

N. 150. MUåaU CarikunieMe Parigeif ari9 ék imituirU 
ThUlmanni Kemer 1520. 8:0. 

Rörande Medeltidens Riddarevåsen. 
(Hör till den uppsats, som finnes intagen i JEfimd//. 
rör. Skand. Hiif. III D. som finnes bfir iamman- 
skrifven med bvad som nn meddelas.) 

t • , 

Da Svea ^onang Birger anno 1291 fSre Pinges- 
högtiden höll sitt Bröllop pfi Stockholms Slott med 
Konongadoltren Princessan Märeta från Dannemark, 
var Tomerande i tvenne dagar mellan Slottstornen 
med en oerhörd ståt och prakt. Emot Slottsmuren 
sutto de Konungsliga, Hertigliga, Fnrsteliga, Ridderli- 
ga, Adeliga Fruar och Tärnor, hvilka iskådade det 
med lust Då voro följai^de som. länts brötoochman 
vet af, kommo segerrike ur kampen: nemligen: Ko- 
nung Birger af Sverige, som hade till sköldemärke 
FolkUDga Lejonet öfver de tre hvita bära« *) Hans un- 
ge Herrar Bröder Hertig Eric och Hertig Valdemar, 
båda med Lejonet på sköldarne« Den. Danske Prmfr- 
sen med de tre Leoparder på Skölden. Hertig Eric 
af Sachsen Lauenborg med sin stamfaders den störé 
Hertig Yitekinds sköldemärke en hvit Häst. Grefve 
Gerhardt af HoIIstein Schaumburgs Herrar Söner A* 
dolph och Henric med de tre Christi spikar samt de 
tre Nesselbladen i skölden. Grefven af Rossin med 

*) Ordet förekommer ock i RimChr. Betjdet de bamif 
hrilka sedan aftogossom itröwunar. Vig* anm^ 



^' ( 229 ) 

Drofttoingens fränder. Dessutom som ihogkommas: ^ 
Herr Torkel Knatsson till Lena med TroUevapnet* 
Herr Thord Bonde till Örbeck, med Bfiten och JFJä- 
derbnskarne till sköldemärke. Herr Birger Persson 
titl Finnstad med Örnevingarna i skölden. Herr Phi- 
lip Ulfssoni med den tillbakaseende ulfven till sköl- 
demärke. Herr Håkan Jonsson med tvänne snedbjel- 
karne till sköldemärke. Hanr Ärfvid Gustafsscm till 
Wik, som hade Sparren pä skölden. De Brödeme 
Herr Folke Jonsson till Fånö och unge Herr Knut ^ 
Jonsson till Aspenäs och Grdneborg, af de Blåar, ha- 
de Gripen i sköldarne* Herr Carl Tydiske med svar- 
ta spetsarne; Qch unge Herr Matts Kettilmundsson 
med tre Rosor pä skölden. Utom än flere som tor- 
nerade, voro ock andre utländske Riddare^ såsom af 
det heliga Templet i Jerusalem och af Sanct Johan- 
nes i Jerusalem samt de Svärds Riddare från Preussen ; 
alla med det heliga korstecknet pä sina brDst. Med 
ett ord, här var vil hundrade från alla. landsorter, 
nir man det sä tillsamman lägger* I synnerhet den 
andra dagen, dä en nnger Prints, Hertig Eric af 
Södermanland var blifven slagen till Riddare och var 
med i tomerandet; som förhöll i^ig öfver alla väl och 
var som en ängel att påse, dejelig tiU skapnad, mild, 
tUltalig Qich höflig och en stränger Riddare: var en 
aä mannelig strid och en sådan vacker en, al de 
verldskändc Riddare, Gavian i Kung Arthurs bof och 
Percefall, intet skobt blygts detta töruerande. 

Konungens Baner hade pä duken Lejonet med 
de tre bvita bftra, och fdrdes af den stränge Riddaren ' 



( 230 ) * 

. Herr Christer Nilsson, som sj^lf lät fSra framf&r tig 

sitt med den gamle Wasen; varande under K<Hiungens 
baner mången väldig Herr Riddare* Konungahästen 
var utstofiTerad med ymse guld ymse silfver rikt in- 
vdfdt, baldakin och och syndal. Hofmännerna hade 
Baldakin och Blyant med inväft ymse guld ymse ^ silf- 
ver. Riddare lyste i sirliga harnesk. Musiken vid 
marchen bestod af Bombare, Pipare och Trumpetare; 
men segren betecknades genom blisande i horn, som 
ofligt var for Riddare. 

Först åhördes med stor procession och Riddare- 
skrud den högtidliga messan ;. sedan togs Lannsestakar-. 
ne och stegs till häst, tågandes åter till Konungens 
gemak och derifrån åter till häst och åt stridsbanan, 
der mången blef illa riden* Denna dagen var den 
första på Bröllopet och nu halfliden innan man' geck 
till bords, der de stolta Herrar åto och drucko inpå 
natten, innan man geck till såfva. 

Likadan var den andra dagen. Men då skedde 
. samlandet i Hertig Erics herrberge, dit Kontingen 
geck under en af fyra Hofmän buren fyi^pingad 
prägtiger baldakin, omgifven af Riddare med sina 
Lansestakar. I Hertig Erics Rote var många Herrar 
Riddare och prakt. Förut slogs Hertigen tiil Riddare 
af Konungen, jämte flere så inländske som utländske 
af den orden med änglahufvena. Tornerandér försig- 
geck som dagen förut, med stor heder, så att det blef 
M^ namnkunnigt långväga; och af den vana Drottnii^^s 

^ hand gafs belöningen. Mången hade störcakt öfv?r 
^nnan. 



%■*: 



jik, 






..t 



( 231 ) 

Sista dags aftonen (ly intill sent 'striddes så af 
mera än en hade varit litet igenkänd och Ögat be* 
röinlig om intet de ädla Fruar, Jungfrur ooh Tärnor 
skyndat at tillbringa sine Riddare annat pahänge till 
prydning, under det at Lansestakar och svärd hördes 
som släggor på släd' ooh något, hvar så blifvit qvitt 
sin prydning) hölls måltiden. Riddare och dess Frun- 
timmer ömsom vid ^nnan. Bakom hölls vapnet af 
Svenner och Ljuset hölls framför af Kertisvenner. 
Där vankade vin, både hvitt och blankt, kirsedrank, 
Öhl och Mjöd, Icke förglömdesf Riddarelöftets göran- 
de. Den dejeliga Drottningen och mången fager mö 
myste härunder åt sin sidoman. H varken Konung, 
Fädernesland eller Fruntimret glömdes. Redan i gamla 
dagars gästabud och i hedentimma, var löftet ett 
lofligt bruk, di ingen tordes det rygga, hva;ken Ko- 
nung cfller annan. Drottningen begärde det löftet for 
sig, at.Konungeo skulle släppa lös ur fångatornet a) 
den Riddaren Herr Mageus Alhotsson, ' *) som där 
suttit mången länger natt; hon ville intet hafva nå- 
gon annan inorgongåfva; h vilket högeligen berömdes 
af hvar man. Men Konungen beviljade icke endast 



a) Det Tre Kronor, 

*) Han Tar en Sture af de Folkungar samt brödren,' Herr 
Folke, den som rofrade en annan Riddares dotter, i hvil- 
ket Herr Magnus rarit med till sin olycka; Flon var 
. deh fagra Ingri Svantepolks dotter och bl^ Herr Folkes 
brud till förträt för hennes trolåfvade den Danske 
Drotzen David Torslensson^ 






/# 



'J^ 



detta, utan ock sedan gaf Drottningen till morgon- 
gäfva Enköpings stad och hela Fjerdhandra. Således 
shitqdes detta. En högtid, hvilken varade i många 
dagar med mycken prak|, präl, bång och härlighet; 
liksom Konung Magni Ladulåses i hans tid. 
(Tvä korslagda svärd. Mellan uddamé en Seraphlm.) 

Här var inanusctiptef dels söndrigf, dela så oläs- 
ligt, at nian endast kunde finna åt der handlades om 
flere Tornerspel i sednare Catholske tidcfn; om huru 
tappre Riddare unge Konung Erio Månsson och man- 
ge vaf FolkuDgarne varit; om de tappre Riddarne 
Kooungarne Christopher af Beijcrn, Christian och 
Jan af Oldenburg, Carl Knutsson- samt RiksFSrestän- 
daren Sten Sture d» ä« att bland de gamla slägterne 
den tiden sig i synnerhet i Torneringar utmärkt: 
Wasar, Bondar, Natt och Dagar, Båtar, Spärrar, 
Oxenstjernor, Krumedikar, Konigsmarkar, Tott&r och 
Bjelkar. Niperts, Gumsehufvttd samt Posse. 
(En Ordens kedja med en riddares hufvnd i medaljon- 
gen. Hatten på). 

Meddelt af Öfverkammarherren m. m« Friherre 
Adolph Ludvig Stjerneld, utnr dess samling af Ma- 
nvsqripter rörande Tornerspel m. m« 

Oetta är skriffvet ur Lunda kjörkiescbriff- 

ter, sä godt thet kunde fattas. 

Mcdh Swenske Kongr Waldemar fölgdbe ifrä 

Peicgrima farten A:o C. 1274 någle TempelH:r och 

än flere kommo thit efter uti t. Kongr Magni Ladis- 

llisÅ tidb, som tecktis mycket wedh thcmb och war 



( 233 ) 

' I 

/ . 

sjelfwer en ^äldogb Herreman och gaff themb gods 
ooh egodhelar mer än förr. The wore och wcU uti 
KoDgr Birgers iidh. Men thå blef en ond lidh för 
thesse Riddare genom Påffwen och Kongr PhiHppvs 
sä at hela Christenheten themb försköte^ Uthi 8we« 
rSge och ner om Orkenoerne flydde the högt upp och 
gombde segh medh hembligheterna sina under thet 
stora tornet tre kröner på Stockholms Slott, sä ock 
någott therefter i Schottland, och hade sä i förvar ett 
tecken ock prydnan- aff theres wälde^och konst, som 
dock icke war i forwaring nock, utan måste tädan 
practiseres pä Chyperlandet, som the Fransoser sega, 
och Ordins Bispp förde kronan genom Torngången 
sin wfigh. Således borgades Ordins förnämsta Insignia, 
och thet af trenne stränge och fSrnämbe Riddersmän, 
ene Swenske, ene Holsteinaré och änu en annan 
Tydiske, samt hände thet wid åreth 1439. Jagh kan 
härtill läg^, at Kongr Waldemar war en aff themb, 
och at hembligheten inga^flf themb, at förblinda sitt 
nampn; Hertigh Erich B:sons wore ock i Ordin, så- 
som flere i Wadstene liggande Furstar, uti then" 
gambla Wärfme och nya Clöstere körkan,^ thit mån- 
ges ben fördes som varit lagde i denn gambla och 
gofwit för sine själars ro. Thenno Ordin trefdes uthi 
Swerige, bådhe i med och motgång, uthi Dannemarck 
fögha, o*om här i Lundaorten, men wäll the Johan- 
niter Rid. The förstnämnde trefdes intet efter Kongr 
Erich, som för themb stiehtade et oppenbart h« Cön- 
ventt uti Wadstena A:o 1430 S:ti Sigfri af ene M.» 
T. ,och IX B* meo annati nampn* 



( 234 ) 

I ■ » 

Meddeldt af Öfverkatnmarherren mu fn« Friherre 

i, 

Adolph Ludvig Stjerneld, utur dest^samling af Ma- 
nuscripter i Svenska Historien* 

Anno 1312 d. 2. Maji på Påfvemötel uti Wienne 
förstördes h. Tempel Orden, thå ifrån Swerige. ock 
närware, men theremot intet kunde uträtta, Hertig 
Erich. thå gingo bref thorom till Erckie Biskopen af 
Upsala och Bisperne af Linköping och Skara, så att 
alla theres godz och egodhelar indrogos^ Ifrån then 
tiden måste thesse Riddare sig dölja. Lika bref 
gingo och hith till Lunda Capittell, thett ther indrogh 
godsen åt Johanniter Rid:e* 

Meddeldt af Öfverkammarherren ni. m. Friherre 
Adolph Ludvig Stjerneld utur dess samling af Manu- 
sciipter i Svenska Historien. 

Oe utkörde TempellHerrar.woro och ilygtingar 
hit opp åth Norden bollande si ne hemblige samman- 
komster under Stockholms Slotts Tornet Kröner, 
,^ sampt sin kyrkogång uthi Gråmuncke kloster korka. 
Sä war i Dråttniugh Margeretas tidh. Men de woro 
här uppenbarlige i de Folkungar och hade sin Guds- 
tjeast förnembligast i Wadstena, men ock i Grå- 
muncke k. samt Lunda k. Den förnämbste dehlen af 
thesse Riddare, låto dock jorda sigh i Wadstena, bå- 
de förr och sedan. 

Tå K. Birger höll sitt bröllop A:o 1297 vid 
Pingesthögtiden i Stockholm, tornerades mellan slotts- 
tornen strängeligen, och då med i kampen flere Tem- 
pellRiddare. De hade gods något bvarstädes i Rikets 



( 236 ) 

landsändar synnerligen vid hnfvadsätet i Wadstena, 
thet alt blef gifvit den helige Fadren Påfvan* 

Meddeldt af Ofverkammarherren m. ra» Friherre 
Adolph Ludvig Stjerneld, utar dess samling af Manu« 
scripter i Svenska Historien* 

The Kors-Riddere afl^ thet helighe Themplett 
komino först här in i Schone och uthi Sverige ifrån 
Ptolomais, för hvilken Stadh the Svenske medh mån- 
ge Christne Ridderlige Folkslager, som stränge Rid- 
dere stredo moth the Saracener i Osterlanden; men 
inthet Convent höllts uthi Sverige innan Kongh Wal- 
demars tidh. 

Sådanhär är sägen uthi the tilliteligaste Acten 
men som dock äre nock fabulosa« 

■ 

Meddeldt af Ofverkammarherren m« m. Friherre 
Adolph Ludvig Stjerneld, utur dess samling af Manu- 
scripter i Svenska Historien. 

Rörande Frinmreriet. 

Frimureriets ålder inom Sverige kan väl icke 
bestämdt upgifvas, då åtskillige handlingar, tillhöran- 
de Medeltiden, dels förkommit, dels undergått förgän- 
gelsen, dels kan hända icke ännu framdragas utur si- 
na dolda gömmor: likväl, med det sammanhang denna 
Orden äger med Tempel-Orden, gifvas anledningar nog 
at gå tämligen långt tillbaka i tideräkningen. 

Af gamla ännu förvarade handskrifter finnes: at 
under korsstågen de Svenske som stränge Riddare 
stredo mot de Saracener i Osterlanden vid Ptolomais: 



( 236 ) 

; 

ni 8r 1274 jiSgra Tempel-Herrar' fölgt med Konung 
Waldemar från Dess Polegrims-förd: at lo flera hil- 
kommit efter, uti Konung Magni Ladulås tid, hvillcen 
Konung mvcket gynnat dem ocli varit sjelf en väldig 
Herreman samt gifvit dem Gods ocli Ägodelar mer 
än förr: at de varit iiär uppenbarliga uti de Folkun- 
gar: at fir 1285| dä Konung Magnus Ladulås, vid Srtae 
Clarse Nunne-Klosters grundläggning höll et Torner- 
spe! samt inrättade Cberubim- och Seraphim-Orden, 
Riddnre slaget skett under ögonen på en Tempel-Her- 
re : at fir 1297, vid Konung Birgers biläger med Dan- 
ska Prinsessan Märeta, Riddare af det Heliga Temp- 
let i lerusalem deltagit i det tomerande som då räck- 
te tvänne dagar mellan Slotts-Tornen: al dä Tempel- 
Orden under och efter Mötet i Yienne blef förfoigd 
och forstord, bref gfitt till Erke Biskopen i . Upsala 
samt Biskoparne i Linköping och Skara om Ordens- 
godsens indragning: — at flere Riddare vid den tiden 
tagit sin tillflygt i Norden, men nödgats hälla sig dol- 
de under särskildt tagne namn: atde i Drottning Mar- 
garetas tid haft hemliga sammankomster undet Tor- 
net Tre kronor på Stockholms Slott; men at de vid 
år 1439 i tysthet begifvit sig ur landet: och at de haft 
' sin Gudstjenst i Krafts Kyrkan uti Lund, samt i Grå- 
munke- ocli Wadstena Kloster-Kyrkorne, uti hvilken 
sednare äfven åtskillige skola blifvit begrafne« 

Då af desse omständigheter, Svenske Häfdateck- 
nare äfven nämna, at, vid belägringen för Ptolomais 
år 1191, Svenskarne uthärdat första anfallet af Sala- 
dins troppar, a t, till det rygtbara mötet i Yienne, Påf- 



( 237 ) 

ven Cblemens V kallat så väl Konung Birger, aom 
Erke Biskopen i Upsala jämte andre Svenska Biskopar, 
samt at genom brcf af den 2 Maji 1312,ErkeBi8kopen 
i Upsala samt Binkoparne i Linköping och Skara 
blifi^it underrättad^ om godsens indragning efter Tcm- 
peUierrarne, sä synes alt tvifvelsmål försvinna, det ju 
uti 13:de till och med 15:de seklerne, TempelRiddare 
varit i Sverige och här ägt både anseende och för- 
mSgenhet, fastän numera man ej kan utmärka hvar 
deras gods varit belägne. 

Under en derpä följande tiderymd af hela 300 
år, finnes deremot intet spår at denna orden funnits 
innom Sveriges gränser: tilläfventyrs hafva inbördes 
oroligheter och mångfaldiga krig utestängt sådane 
yrken, som endast trifvas i Samhälls-Ordningens lugn* 
Det synes egenteligen hafva varit det adertonde år- 
hundradet förbehållet at sprida Frimurare-ljuset, och 
under resor i utrikes orter hade äfven åtskillige 
Svenske män redan på 1730 talet upnått detsamma: 
det är ock bekandt at Ryske Generalen Lord Jacob 
Kirth, i kraft af sin Provincial Stormästare-värdighet, 
år 1743 under sitt vistande i Stockholm hållit Fri- 
murare-loge, och at flere Svenskar af honom blifvit 
till Frimurare antagne: arbetei gick ännu i all hem- 
lighet, och fortsattes likaså efter hans afresa: en tide- 
punct inföll dock snart, glädjande för hela Svenska 
Folket, och den gaf våra Bröder ett önskadt tillfUle 
at för verlden ådagalägga deras nit och deras tänke- 
sätt» Konungahuset och Riket hugnadep fir 1746 med 



n. " ^ 



.V 



( 238 ) 



födelsen af en KronPrins, sedennera Högstsalig EL 
K. M. Gustaf m, och till minne af denna lyckliga 
händelse läto dä varande Svenske Frimurare slå en 

* 

skådepenning, på hvars ena sida föreställes Minerva 
i' en sky, hållande Gustafs namn med öfverskrift: 
Tanto Numine: inunder tynes Ordens embleroer , och 
läses: In Memoriam Desideratse et Felicis Nativitatis 
Gustavi Principis Hsereditarii Libri Fratres Murarii 
Regni Sveci» Posuerunt. Den andra sidan visar en 
dfver ett Mosaikgolf upgående sol^ som skingrar 
molnen, med omskrift: Et Exstitit Lux« Gen, L 
och nederst D. XIII Januarii MDCCXLYI. 



*t 



I 



( 239 ) 



Tillägg till p. 160 (här ofvan) 

1. 
And. Rydelius. 
Skref till Malte Ramel , den rikaste magnaten i 
Skåne: 

Tit* betygade fägnad öfver den nåd mig nyligen 

är vederfaren tillika med dess gunstiga lyckönskan är 

• 

mig så mycket angenämare, som jag är fullkomligen 
föx^säkrad att att begge härröra af ett rättsinnigt och 
mot Gud och menniskor väl menande l\jerta. . • mer 
med afseende på den store Gudens ära och hans dyra 
församlings vältpefnad, den han förmodar genom min 
ringhet kunna fS någon liten befrämjelse, än på någon 
förgänglig förmån här i verlden. Jag har ock orsak 
att tacka och prisa min Gud, som har benådat mig 
med den upplysning, att jag håller allt hvad verlden 
tillhörer,. för träck och skada mot (det) eviga« Jag 
hoppas att den barrahertige Guden ej någonsin bos 
mig utsläcker sin sannings ljus, utan bibehåller mig 
alltid vid .samma sinne. Herren styrke mig i detta 
embetet, som icke allena i sig är öfvermåttan svårt, 
utan än mer farligt i anseende till denna tidens veder- 
styggliga omständigheter, så att jag en gång in för 
min Herres domstol må finnas trogen och så vida o- 
brottslig. Tit« täcktes ock i följe af sin innerliga kär- 
lek till Gud och sin nästa, då ocksi komma ihåg att 
fälla fdr mig svaga menniska den samma bönen som 






■ f 

I 

1 



.•l 



c 240 r^ 



jag af hjärtat Shskar och i ilShi UtnlSå alllid skall 5n- 
ska all vSIsignelse* Herren i hlmmclen hugne hjerta 
bSde i tiden och evigheten. 

Tit. 
Lund d. 3 Jan, 1735. ifaidreas' RjdeK 



Tryckfel i 16:de delen. 

P. % T. 10 nerifr. fick läs : Q. M. fick. P. 9 r. 6 ex läs : 
«|. r* 9 Härpå lä« : I anledning af hrefvet från v. Qedda^ 
P. 11 r. 5 nerifr. upprätt a9 läs: upprätta^. P. 1% r. 11 
tiden läs: tider. P. 26^ v* 7 TÄomai ismf it/läs : Tkoma»iemen\ 
näst sista raden i iexjten är läs: an. P. d6 r. 5: 1726» 1 — 27. 
läs: 1726—27. P. 112 r. 16 begråter läs: begråta^ P. 165 r. 
5: 1538 läs: 1358. P. 16§. r. 5 nerifr. Peder läs: Peter. P. 
187 r, 15 var lus : voro, r. 22 eom utgår. P. 189» r. 14. Tkotti 
läff: Thottt r. 19 fdrrut läs: /orricf Aa, näst sista r.i texten 
FelgiUåå läs: FengUeaae. P. 196 r. 14 nerifr. läs: Hetrdhe d. 
ä. Hellre^