(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Entomologisk tidskrift"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



^O'r'7 ) 



ENTOMOLOGISK 



/^ . / 



TIDSKRIFT 



JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 

PUBLIÉ PAR LA 

SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE DE STOCKHOLM 



p1 föranstaltande AP 

ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 



UTGIFVEN 



AF 



JACOB SPÅNGBERG 



NiONDR Årgången 
1888 



« -- •-.%» — » . 



STOCKHOLM 

CtRNANDTS BOKTRYCKKR1-AKTIEBOLA(; 

iSSS 



UBRARY OF THE 
LELAND STAn/FORD JR. UNIVERSITY. 



^J//^/ 



FEB 26 1900 



INNEHÅLL: 

AruviLLlus, Chiustopher, Svensk entomologisk literatur 1887 Sid. 102, 115 

, Arrkenophagus^t ett nytt släcrte bland Encyrtidema Sid. 143 

, Die Brachyceriden-gattung TheaUs FAhr., und ihre Arten > 149 

XciiviLLius, Carl W. S., Om myggors förekomst i Sala grufva ... » 97 

bncROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1887 «> 28 

, On some south african Tipulidae » 127 

BiiORSTRöM, Walfrid, Meddelande till Entomologisk Tidskrift » la 

Ginx, Claes, Svampbildningar hos insekter » 19 

Haij, Bernhard, Chelidura albipcnnis Mec. och Ch. acanthopygia 

GiNÉ, tvänne för Sveriges fauna nya forficulina » 119 

Holmgren, Aug. Emil, Om vatteninsekter såsom förmedlare af vissa 

mindre djurs Öfverflyttning till s. k. »bryor» eller vattengropar » 107 

Holmgren, Emil, Aberrationer \}C\ Argynnis Aglaja "L,. o^ Adippe \,. » 103 
Lamt A, Sven, Kan Musca pumilionis Bierkander vara identisk med 

Knare författares lika benämda art af slägtet Oscinis? » 33 

, Redogörelse angående Entomologiska föreningens insektsam- 

ling för år 1887 » 47 

i^Onaiunnmälan » 49 

5trv*is, J., Ur skogstjänstemännens ofiiciela berättelser för år 1886 »• 11 
, Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars geografiska ut- 
bredning » 17 

-, Cidaria pupillaia Thnbrg » 29 

-, Ur skogstjänstemännens officiela berättelser för år 1887 ... » 155 

^olisc^ Sid. 32, 40 

KiTTKR, O. M., Nya rön om myrornas omtvistade medlidande och 

hjälpsamhet Sid. 55 

Sasdahl, Oskar Th., Entomologiska föreningens i Stockholm samman- 
komst den 2 mars 1888 » i 

, Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 

28 april 1888 » 51 

, Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 

29 september 1888 » 123 

Sciio^i^EN, W. M., Om kastanie-oldenborren {^Mehlontha Hippocastani^ 

Fb.) som skadeinsekt >? 15 

, Ströbemaerkninger om Etnomologiske Företeelser i Norge 1887 ^ 4* 

, Om Scolia unifasciata Cyril. som skandinavisk insekt ... » 109 

, Norsk entomologisk literatur 1887 » 117 

— , Bömbyx popuH L. fra den arktiske region » 142 

Wallengren, H. D, J., Skandinaviens vecklarefjärilar » 159 

WDiMtt.iN, J. H., Några svenska fjärilars fyndorter » 9^ 



RESUMÉS: 

AURIVILLIUS, Chr., Arrhenophagusy genre noaveau panni \t% Encyrtides Sid. 148 

Lampa, Sven, Musca pumilionis Bierk » 39 

Meves, J., Contribations \ la connaissance de rextension des papillons 

suédois » iS 

, Cidaria [Larentia) pupiliata Thnbrg... » 31 

Reutbr, o. M., Expériences psychologiques sur la Fourmi rousse 

(Formica rufa) » 91 

Sandahl, O., Réunion de la Société entomologiqae de Stockholm, 

le 2 mars 1888 » 8 

, Réunion de la Société entomologiqae de Stockholm le 28 

avril 1888 » 53 

, Réanion de la Société Entomologiqae de Stockholm le 29 

septembre 1888 > 125 

SCHÖYEN, W. M., Scolia uni/asciata Cyril. comme insecte scandinave > 114 






i 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 

SAMMANKOMST 

DEN 2 MARS 1888. 



Sammankomsten hölls i föreningens vanliga lokal å hotel 
Pboenix under prof. O Sandahls ordförandeskap. 
Såsom ny invald ledamot af föreningen anmäldes: 

På förslag af ordföranden: 
Farm. stud. hr Ragnar Olof Ivar Wallengren. 

Den af hrr revisorer afgifna berättelsen om granskningen af 
Entomologiska föreningens räkenskaper och styrelsens förvaltning 
af föreningens angelägenheter under år 1887 upplästes och hade 
föjjande lydelse: 

Revisionsberättelse för år 1887. 

Undertecknade, som vid Entomologiska föreningens sammanträde den 14 
tbtlidne december utsagos att revidera räkenskaperna för år 1887, fä efter verk- 
itildt uppdrag afgifva följande berättelse. 

A. F. Regnells fond, P. F. Wahlbergs fond och Ständiga ledamöters 
fond, hvarifrän räntorna öfverforts till Allmänna kassan, hade under året icke 
vonnit någon forökning samt utgjorde respektive 2.000, 2,000 och 1,100 kronor. 

Oskar Sandahls fond (f. d. Allmänna fonden för entomologiens be- 
främjande), hvilken vid årets böijan utgjorde 2,237 kr. 45 öre, och hvars rän- 
tor likaledes öfverforts till Allmänna kassan, har vunnit en tillökning af 65 kr. 
och uppgick således vid årets slut till 2,302 kr. 45 öre. Nämnda tillökning 
har uppkommit genom följande gåfvomedel : af sällskapet Fauna 50 kr., af 
fröken D. Peiersen 10 och af fröken S. von Post 5; tillsammans 6$ kronor. 
Af det föregående framgår, att de fyra förenämnda fondema vid årets 
siat liUsamraans utgjorde 7,402 kr. 45 öre. 

Ställningen i Allmänna kassan utvisas af följande öfversigt. 
EmUmoL Tidskr. Arg. 9, H. 1 (1888). I 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 



Debet. 



Behållning vid arets början 189: 6S 

Inkomsttr: 

Under året influtna &rsafgifter: 

4 st. för 1886 24: — 

232 st. för 1887 1,392: — 

I st. för 1887 ^ »o francs 6: 89 , ^^ »^ 

^^^^— .^— I|422: 99 

RSntor från fÖrenämnda 4 fonder 44I: 75 

Behållning å förs&lda exemplar af tidskriften, årg. 1887 34: 20 
Försålda 14 st. bokkapslar 28: — , ^ 

Summa 2,116: 52 

Kredit. 

Utgi/ier: 

För framställandet af 1887 års årgång af tidskriften: 

Tryckning, papper och h&ftning 985:05 

Illustrationer 7. — ^^^, ^^ 

1 992: 05 

Utsändning af tidskriften till in- och utlandet 79: 47 

Brefvexling, brefkort m. m 27: — 

Bokinköp för biblioteket 32: 50 

Inbindning af böcker för biblioteket 34: 40 

Arvode till distributören för åren 1886 och 1887 loo: — 

öfversättningsarvode för franska resuméerna i årgångame 

1881—87 150: — 

Inköp af 124 st. bokkapslar i 4:0 154:96 

^^^^"^ - l^LH 1,586: 69 

Behållning vid årets slut 529: 83 

Summa 2,1 1 6: 52 

Antalet ledamöter utgjorde den 14 sistlidne december 297, hvaraf 254 
betalande, h vadan årsafgifternas belopp enligt denna beräkning uppgår till 
1,524 kronor. 

Den ringa utgiften för illustrationer, ehuru sådana förekomma vid 5 upp- 
satser, har sin förklaring deri, att omkostnaderna dels bestridts redan under 
]886 och intagits i det årets räkenskaper, dels komma att ingå i innevarande 
års räkenskaper, dels bekostats af ordföranden och redaktören. 

Till behållningen vid årets slut höra äfven, ehuru ej af oss inräknade i 
föregående räkenskapsöfversigt, dels ett mindre antal resterande årsafgifter, dels 
restupplaget af tidskriften. 

Ehuru på detta års räkenskaper förts dels distributörens arvode för 1886, 
dels öfversättningsarvodet for sju föregående årgångar, har likväl behållningen 
vuxit under året från 189 kr. 68 Öre till 529 kr. 83 öre. Under sådant för- 



ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 2 MARS 1 888. 3 

UUUnde torde det böra tagas i öfvervSgande, om hela behållningen behöfves 
fär Allinänna kassans utgifter under 1888, eller om någon del deraf bör på 
anoit sStt disponeras, t. ex. genom dess öfverförande till Oskar Sandahls 
ibod för att sålunda kapitaliseras, eller genom att användas till ett skyndsam- 
mare af betalande af Bibliotekskassans skuld, eller genom att afsättas för de af 
iZireningen den 26 april 1886 beslutade taflor öfver sadesslagens skadeinsekter. 
Med afseende på tryckningskostnaden för tidskriften anse vi oss böra 
framhålla, att det vore önskvärdt, oro en mindre del af texten, än for 1887 års 
|f]gång varit fallet, toges i anspråk för de franska resuméerna, hvilka i denna 
årgång upptaga 42 sidor, medan de motsvarande uppsatser, för hvilka i dem 
redogöres, upptaga loi sidor. Resuméerna synas oss böra inskränkas till öfver- 
sfitlning af 3rtterst kortfattade, af redaktören verkställda eller godkända öfver- 
sigter eller förteckningar af hufvudpunkterna i sådana uppsatser på skandina- 
viska språk, som kunna intressera läsare, hvilka ej äro mäktiga dessa språk. 
I sammanhang härmed må äfven nämnas, att ett par sidor kunna besparas för 
den egentliga texten genom att ur innehållsförteckningen utesluta den del, som 
har till öfverskrift "»De särskilda häftenas innehåll». 

Bibliotekskassan hade vid årets början en skuld till Oskar Sandahls 
fond af 499 kr. 52 öre och vid dess slut en d:o d:o af 431 kr. 7 öre. Å 
skakiens ursprungliga belopp, 570 kr., har således af betalts 138 kr. 93 öre. 
Ktisans inkomster hafva för året uppgått till 98 kr. 42 öre, hufvudsakligcn 
(ar försålda exemplar af tidskriften; dess utgifter under samma tid hafva ut- 
QOrts af 29 kr. 97 öre såsom ränta på skulden. 

Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits 
vara i vederbörligt skick samt öfverensstämma med de i styrelsens protokoller 
derom antecknade beslut. Räkenskaperna äro i god ordning och med tillhörande 
verifikationer försedda, hvadan vi på grund af sålunda verkställd granskning 
tillstyrka Entomologiska föreningen att bevilja styrelsen full ansvarsfrihet för 
dess förvaltning under år 1887. Derjämte få vi, på grund af tagen kännedom 
om styrelsens verksamhet, med synnerligt nöje framhålla, hurusom föreningens 
arbetschef och styrelsen i dess helhet med samma oförtrutna och uppoffrande 
nit, som fSrut, vårdat föreningens angelägenheter. 

Stockholm den 2 mars 1888. 

GottfHed Hofffren. Simon Nordström. 



Med anledning af revisorernas anmärkning rörande de fran- 
ska resuméerna meddelade ordföranden, att föreningens styrelse 
redan fäst sin uppmärksamhet vid nämda förhållande, och beslut 
var redan fattadt, att resp. författare af artiklar i tidskriften borde 
samtidigt med artikeln insända en sammanfattning af artikelns 
%igttgaste innehåll, så kort som möjligt, vid risk att eljes möj- 
ligen icke någon fransk resumé kom att inflyta i tidskriften. In- 



4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

sänd, å skandinaviskt språk afTattad resumé skulle på föreningens 
bekostnad öfversätlas till franska språket. — Det föreslagna ute- 
slutandet af »De särskilda häftenas innehåll», hvilken förteckning 
hittills intagits jämte det allmänna registret öfver årgångens inne- 
håll i sin helhet, vore lämpligt och lätt att verkställa. Med af- 
seende på revisorernas framstälda olika förslag om användandet 
af årets behållning ville styrelsen efter närmare öfverläggning 
fatta beslut. 

Revisorernas tillstyrkan att bevilja styrelsen full ansvars- 
frihet för dess förvaltning under år 1887 bifölls af Entomologi- 
ska föreningen. 

Föreningens sekreterare och bibliotekarie prof. Chr. Aurivil- 
Lius lemnad» en redogörelse för föreningens bibliotek, hvaraf 
framgick, att detsamma för närvarande innehöll omkring 1,000 
rent entomologiska arbeten förutom en mängd vetenskapliga af- 
handl ingår i andra ämnen i de lärda sällskaps tidskrifter, h vilka 
erhållas i utbyte mot »Entomologisk Tidskrift», hvaraf 8 årgån- 
gar nu utkommit. Dessa afhandlingar i icke entomologiska äm- 
nen skola användas till anskaffande af behöflig äldre och nyare 
entomologisk literatur. 

Löjtnant Claes Grill höll sedan ett längre, särdeles sakrikt 
och intressant föredrag om »Svampbildningar hos insekter», under 
förevisande dels af planschverk rörande detta ämne och dels af 
torkade fjärilar och larver med de ur dem framvuxna svampames 
sporbildande organ Särdeles anmärkningsvärd bland andra var 
den af hr konsul A. Höglund från Nya Zeeland hemförda och 
nu till föreningen i ett stort exemplar förärade svampen Sphceria 
Robertiiy hvars fruktbildande organ vuxit ut till en längd af 
mer än 10 cmtr ur leden mellan hufvudet och nacken hos larven 
till Rhizopsyche Swainzoni Scott. Föredraget skall meddelas i 
Entomologisk Tidskrift 

I det meningsutbyte, som uppstod med anledning af löjtnant 
Grills föredrag, deltogo prof. Chr. Aurivillius, byråchefen J. 
Meves, kanslisekreteraren S. Nordström, lektor K. F. Thedenius 
och ordföranden, hvarunder erinrades bland annat om den under 
eftersommaren och hösten rätt vanliga företeelsen af döda flugor 
[Musca domesttca L.), hvilka sitta fasthäftade vid fönsterrutor, 
väggar eller andra ytor, å hvilka kring flugans fäste flnnes en 



ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 2 MARS 1 888. 5 

randad, gråhvit, kornig fläck af de talrika sporer, som afsDÖrats 
och kringkastats från de sporbildande organ, hvilka från det i 
flui^^aos bakkropp inneslutna myceliet af Empusa muscoe wWxixigX. 
mellan bakkroppens segmen ter. Ordföranden erinrade om, att den 
Dämda fiugdödande svampen hör till den af nyare botanister (ss. 
Warming i hans »Haandbog i den systematiske Botaniks) under 
Hypodermii uppstälda familjen EntomophthoracecB^ h vilken såsom 
oamnet antyder [entomon^ insekt och phthorh, förderf) uteslu- 
tande består af insektförderfvande parasitsvampar. * Äfven inom 
andra svampordningar ss. >kärnsvampame» {Pyrenomycetes) finnas 
dylika insektdödande svampar t. ex. det nämda slägtet Sphceria 
och vidare Cordyceps samt Botrytis^ af h vilket sistnämda en art 
B, Bassiana är bekant såsom orsaken till den silkesmasken så 
förödande sjukdomen »Muscardine», en af silkesodlarnes svåraste 
fiender. 

Konservator Lampa meddelade en utredning angående art- 
fOibållandet och synonymiken mellan den af Bjerkander för loo 
år $edaa beskrifna > kornflugan» [Musca pumilionis) samt de 
koraflugor, som sedermeia beskrifviis afFABRicius, Fallen, Zet- 
TERSTEDT, Meigen, Holmgren m. fl., hvaraf visade sig, att åt- 
skilliga missförstånd uppstått angående uppfattningen af dessa 
flugarter. För att utreda detta förhållande vore önskvärd t att på 
våren i april — maj erhålla lefvande larver af vintergenerationen, 
sora lefver å rågbrodd, för att kunna utkläcka flugan och jäm- 
föra den med sommargenerationen. Föredraget skall ingå i Ento- 
mologisk Tidskrift. 

Från lektor A. E. Holmgren — som var hindrad att nu 
DÄrvara, såsom han äfven var vid Entomologiska föreningens års- 
samnoankorast den 14 dec. 1887, då diskussion om Colorado- 
skalbaggens uppträdande i Europa förevar och i hvilken diskus- 
sion lektor H. således icke deltog, hvilket härmed enligt hans 
skriftliga begäran konstateras — från honom hade ordföranden 
vid sammankomstens början emottagit till förevisande å lektor 
H:s vägnar en larv af Harpyia Vinula^ hvilken var tätt genom- 
borrad med små cirkelrunda hål, uppkomna därigenom att parasit- 

* Warming uttalar den åsigten, att hithörande svampars sporer, såsom 
^t »smittämne», fastna vid Ångornas kroppar och där gro samt genom and- 
t>^ieQ Qtifrän intränga i flugornas bakkroppar. O. T. S, 



6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

steklar, som lefvat i larven och inom densamma utvecklats, gnagt 
sig ut genom larvhuden. Dessa af lektor H. jämte larven öfver- 
sända parasiter voro Mesochorus confusorius Hgn. och en, sanno- 
likt ny, art af slägtet Perilitus, Härjämte följde äfven 2 andra 
parasitsteklar, nämligen Paniscus Cephalotes och locerus [locryfh 
tus) Manticolay af lektor H. äfven funna i ofvannämda fjäril slarv. 

Med anledning af den förevisade larven och de ur den 
samma erhållna parasitsteklame påpekade prof. Aurivillius vigten 
af att tillvarataga döda fjärilslarver, just emedan ofta intressanta 
parasiter ur dem framkomma. 

Löjtnant Grill visade sedan föreningen en loupe, som till- 
hört Carl von Linné. Den samma hade blifvit funnen i fickan 
på en väst, som Linné begagnat. En af Linnés döttrar hade 
skänkt densamma till löjtnant G:s fader med. d:r C. Grill under 
dennes studietid i Upsala. Loupen har en enkel horninfattning 
och ett platt skaft, som blifvit snedt aftäljdt å ena sidan mot 
spetsen, samt bär tydliga tecken af att hafva varit flitigt begagnad. 
Detta dyrbara minne af den store mästaren och konungen i na- 
turens riken var nu väl bevaradt i ett smakfullt etui, prydt å 
locket med en väl gjord bild af en blommande linnéa, inlagd i 
lädermosaik af hr F. Beck. 

Prof. Aurivillius förevisade en vacker och rik samling dag- 
fjärilar, som nyligen välbehållna anländt från Himalaya. 

Konservator W. Meves fäste uppmärksamheten på de grad- 
vis fortskridande öfvergångama mellan den s\Qn^2L Papilio Machaan 
och de i mellersta, södra Europa och Syrien lefvande formerna 
af denna fjäril, hvilka blifvit beskrifna såsom särskilda arter. 
Han framhöll, att ett liknande förhållande eger rum äfven inom 
P, PodaliriuSy som uppträder med tydliga öfvergångar mellan de 
olika formerna. 

Prof. Sandahl omnämde efter »Entomologische Nachrichten», 
att man i Tyskland funnit en phryganid, hvars larv omgifver sig 
med en genomskinlig, slät hylsa, som fullkomligt har formen af 
en med plan botten försedd flaska, som småningom aftager i vidd 
mot halsmynningen, h vilken, såsom vanliga flaskmynningar, är 
omgifven med en tjockare kant. Denna flaskform har gifvit an- 
ledningen till namnet Lagenopsyche, i det man först antog, att 
larven hörde till psyche-gruppen. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 2 MARS I 888. 7 

Genom byråchefen J. Meves inleddes ett meningsutbyte om 
inverkan af cyankalium i fångstburkar å ömtåliga färger, isynner- 
htt den gröna, hos fjärilar. I meningsutbytet deltogo hrr Hof- 
CR£N, AuRiviLLius, Lampa, ÖSTERBERG, W. Meves och Ordföranden. 

Erfarenbeten hade varit något olika med afseende på öm- 
tåliga färgers forändring genom cyankalium. Färgförändringen 
syntes antagligen bero på det förhållandet, att vid inläggandet af 
cyankalium i en glasburk, afsedd att användas vid fjärilsinsamling, 
den gips, med hvilken man öfvertäcker detsamma, blifvit blandad 
med för mycket vatten, i hvilket fall cyankalium blifver fuktigt, 
t o. m. kan lösas upp, och burken fylles med fuktighet och cyan- 
väte, som tillsammans inverka förstörande å särskildt den gröna 
Cirgen. Om man icke använder för mycket cyankalium, 5 gram 
i ärtstora bitar är enligt konservator W. iMeves nog till en me- 
delstor burk, och strör öfver detta torr bränd gips samt sedan 
öfvertäcker detta bottenlager i burken med gips, blandad med 
minsta nödiga mängd vatten, samt låter burken stå öppen, tills 
^psen hårdnat och torkat, så får man efter regeln en »fångst- 
bork», i hvilken cyankalium håller sig torrt, och där cyanväte- 
ingoroa, fria från fuktighet, icke angripa fjärilames färger. 

Under det efter förhandlingarnes afslutande vanliga afton- 
samqvämet erinrade ordföranden om, att Linnean Society i Lon- 
don i dessa dagar firat sitt loo-års jubileum. Detta sällskap,' 
som bildades med Linnés af d:r Smith inköpta vetenskapliga 
^mlingar och bibliotek till så att säga grundfond, hade inlagt 
den stora förtjänsten att allt fortfarande med den största pietet 
och omsorg vårda den dyrbara skatt, det eger i Linnés veten- 
skapliga qvarlåtenskap. Det ginge fortfarande framåt i natur- 
vetenskaplig verksamhet och kunde ställas såsom en föresyn for 
hvaije annat naturvetenskapligt sällskap. 

Oskar Th. Sandahl. 



RESUMÉS. 

(Page I du texte.) 

O. Sandahl: Réunion de la Socicii entomologique de Stock- 
holm, le 2 mars j888. 

M. le prof. O. Sandahl, le president, annonce la reception 
de m. R. O. J. Wallengren, farmacien, comme membre de la 
Société. 

Il est fait lecture du rapport d'exercise de 1887, signé par 
S. Nordström et G. Hofgren. 11 résulte de ce rapport que la 
Société entomologique se trouve dans une situation économique 
tres bonne. 

M. Claes Grill, Officier du Génie, donne un exposé tres 
intéressant et tres riche d* observations sur »des sphéries parasites 
vivantes dans le corps des larves, des chrysalides et des insectes 
complets». 

M. Grill présente å la Société de la part de M. le Consul 
A. Höglund un exemplaire de Sphceria Robertiiy une sphérie 
parasite vivante dans la larve d'un Bombycide, RJiizopsyclie 
Swainzoni Scott, emporté de la Nouvelle Zealand. 

M. le Conservateur S. Lampa fait quelques remarques sur 
une »Mouche de TOrge» [Musca pumilioms\ décrite par M. 
BjERKANDER il-y-a plus d'un siécle, et mentionne la relation entré 
elle et des espéces de Chlorops, décrites par MM. Fabricius, 
Fallen, Zetterstedt, Meigen, Holmgren etc. Il montre qu'il 
existe quelques erreurs dans la synonymie de cette mouche. Pour 
éclaircir ces erreurs avec certitude il sera nécessaire d'étudier 
la generation hivemale de cette mouche, qui vit sur les jeunes 
plantes du seigle et probablement éclöt pendant le printemps ou 
le commencement de Tété. 



RESUMÉS. 9 

M. le president montre de la part de M. A. E. Holmgren 
ime larve dune Bombycide Harpyia VinulUf perforée d'un grand 
nombre de i>etits trous circulaires, percés par des hymenoptéres 
parasites. 

M. Grill montre une loupe, dont le grand maitre de la 
nature, Carl von Linné, a fait Tusage en examinant des fleurs 
et des insectes. Cette loupe a été donné au pére de M. Grill 
par une des filles de Linné. 

M. Ch. AuRiviLLius montre une belle et riche collection de 
papillons demiérement arrivée d'Himalay. 

M. W. Meves fait observer qu'il existe des variétés inter- 
médiaires entré le Papilio Machaon de la Suéde et Tes espéces 
voisines dans T Europé centrale et roéridionale et celles de la Syrie. 
D existe aussi un tel rapport enjre les formes diverses du P, 
Podalirius et les espéces affines. 

M. J. Meves a exposé la question: quelle est la cause du 
cbangement des couleurs, spécialement du couleur vert, chez des 
papillons sous Tinfluence du cyanure de potassium, appliqué 
dans les vases, dont on fait Tusage en ramassant des insectes? 
Plosieurs membres de la Société ont pris part dans la discusston 
concemant cette qnestion. On exprime Topinion que ce soit 
ITiuinidité dans le vase du cyanure de potassium qui est la 
cadse de la détérioration des couleurs des insectes. 



MEDDELANDE TILL ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. 



I 8:de årgången af tidskriften, sid. 189, omförmäles, att 
lektor A. £. Holmgren funnit i Skåne mellanformer mellan 
Melolontha hippocastani Fabr. och M> vulgaris Fabr. Att en 
dylik mellanform finnes, och « att således den af lektor Holmgren 
gjorda iakttagelsen är riktig, bestyrkes däraf, att under förlidet års 
svärmtid här vid Kolleberga iakttogs kopulation mellan de båda 
arterna. Vanligen var hanen af M. vulgaris och honan af M, 
hippocastani^ men äfven motsatsen inträffade. Förklaringen öfver 
denna kopulation torde böra sökas i de båda artemas nära slägt- 
skap, ty någon brist på hanar eller honor af M. vulgaris före- 
fans ingalunda. Af de svännande ollonborrame var knapt ^/^^rdel 
kastanjebaggar. De flesta paren in copula togos på lärkträd och 
några på ekar. 

Den skada, som ollonborrame göra på kulturfalten härstädes» 
är betydande Rötterna på tall- och granplantor uppätas fullstän- 
digt ända till jordbrynet, och på så sätt under de tre sista åren 
dödade plantor måste räknas i ioo,ooo-tal. Ständigt finnas i 
jorden larver af alla åldrar. Hopar af larver hafva funnits öfver- 
vintrande i gamla ihåliga ekar och nedbäddade i den förmult- 
nade trädmassan. Dessa larver hafva vanligen varit af enorm 
storlek. 

Äfven den lilla ollonborren, M. korticola, svärmade härstädes 
förliden vår. Den förefans i stora massor på stubbskott af ek 
samt på en hagtomshäck. 

■ 

Kolleberga skogsskola den 16 februari 1888. 

Walftld Brorström. 



UR SKOGSTJÄNSTEMANNENS OFFICIELA 
BERÄTTELSER FÖR ÄR 1886 



AP 



J. Meves. 



Pä uppmaning från flera håll att i tidskriften offentliggöra 

de rön om skogsinsekter, som i skogstjänsteroännens ofiiciela 

berättelser år efter år kunna förekomma, får jag, såsom fortsätt- 

tttog af den håirom i tidskriftens årgång för 1887 sid. 27 införda 

nppsats rörande tioårsperioden 1876 — 85, nu referera, hvad som 

i derma fråga inberättats angående år 1886. 

Då spörsmålet, huruvida den med »grantorka» betecknade 
kalamiteten är orsakad af de densamma åtföljande insekterna 
(Tomicus) eller icke, ännu står öppet, har det ansetts lämpligt 
att här fortfarande omförmäla äfven denna. 

Norra Jämtlands reinr. Jägmästaren E. A. Malmborg. 
Grantorka till ganska stor utsträckning har under året fortfarit 
i bestånd, där afverkning föregående vinter försiggick. 

Norra Ångermanlands rev., t. f. jägmästaren J. V. Wall- 
ROTH. De äldre granbestånd, som under föregående år bladats 
å Solbergs stockfångstskogar, hafva nästan totalt aftorkat, hvadan 
all skog där, som kunnat till sågtimmer apteras, måst afverkas, 
hvarigenom dessa trakter se ut, som om de härjats af skogsinsek- 
ter. Dessa hafva äfven här sitt tillhåll, så att de träd, som 
åonu återstå friska, snart torde blifva angripna. 

Södra Ångermanlands rev,, Jägmästaren J. F. Wallroth. 
I öfre landets socknar börjar granskogen angripas af skogsinsek- 
ter, så att å många trakter ganska betydliga vidder däraf torkat 



12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1888. 

eller äro under torkning. Mest förekommer denna skadegörelse 
i rena granbestånd ä den äldre och medelåldriga skogen, och 
helst där blädningsafverkning under ett föregående år egt rum. 

Gestriklands rev., t. f. Jägmästaren Lektor L. J. Hallgren. 
Grantorkan fortfar att visa sig å flera pastorsboställens skogar. 

Vesterås rev.. Jägmästaren J. G. Hjelm. Å Ridö krono- 
park och Siende härads allmänning göra snytbaggar stor skada 
på planteringarne: på förra stället äro omkring 4000 infångade. 
Erfarenheten börjar alltmer visa, att man till förekommande af 
dessa härjningar icke bör plantera hyggena förr än fem år ef^er 
afverkningen. 

Enköpings rev,. Jägmästaren S. Trvsén. Af större björk- 
mätaren (Amphidasis betularius) aflöfvades björkbestånd under 
juni och början af juli månader, hvarefter denna lilla insekthärj* 
ning småningom afstannade, och träden ånyo löfkläddes. 

örbyhus rev.. Jägmästaren A. T. Cnattingius. Det är 
endast den vanliga snytbaggen (Hylobius abietis), som inom 
detta revir utgjort föremål för åtgärder till utrotning, och hafva 
å Tierps kronopark, hufvudsakligen genom skogsskolans lärlingar, 
infångats medelst (ängbarkar 5100 st., å Tierps allmänning 6850 
st. och å Norunda allmänning 79050 st., förutom fångst med 
fångpålar. 

Åkers rezK, Jägmästaren C. G. Engeström. Den insekt, 
som gjort största skadan å skogen, är Tomicus ty pogr aphus. 
Det är egentligen granskogen, som varit utsatt för dess angrepp. 
Bland de allmänna skogame har den vid Gripsholms kungsladu- 
gård lidit mest. 

Omber gs rev., nuvarande Skogsinspektören F. Baer. På 
en del skogar synes märgborren hafva uppträdt ovanligt talrikt. 

Vadsbo rev,. Jägmästaren V. Wii.ke. Ollonborrar gjorde 
obetydlig skada, och barkborren^ som visade sig i följd af för 
honom särdeles gynsam väderlek, blef hållen i vederbörlig be- 
gränsning. 

Slättbygds rev,, Jägmästaren V. F. Hammarstrand. Bland 
förekommande skadeinsekter har det endast varit snytbaggen 
(Hylobius abietis), som åstadkommit någon afsevärd skada å 
skogen, och har detta synnerligast varit fallet å kronoparken 
Furubacka, där denna insekt uppträder i oroväckande grad å de 



MEVES: SKOGSTJÄNSTEMÄNNENS BERÄTTELSER ÅR 1 886. 1 3 

skogsodlade hyggena och angriper icke allenast de flera är gamla 
plantorna, utan äfven de efter årets sådder uppkomna. Äfven ä 
häradsal Iroänn ingen Rolken har den gjort skada vid skogsodlin- 
garna. A öfriga skogar har däremot någon nämnvärd olägenhet 
af insekten ej förmärkts. Under flera år hafva utrotningsåtgärder 
varit vidtagna, och äfven under året infångning skett med fång- 
barkar. Vid Furubacka infångades 143000 snytbaggar, och vid 
Rolken 25000 st. 

Hutmebergs rev,. Jägmästaren E. Lindbohm. Snytbaggen 
har på tvenne skogsblock gjort ej obetydlig skada på yngre kul- 
turer, och märgborren, om än i mindre skala än föregående år, 
hemsökt en del på hyggena qvarlemnade timmerämnen och något 
af tallskogen i samma hyggens närhet. De tallar, som under 
år 1885 lidit mest, syntes dock 1886 till stor del ha börjat 
repa sig igen. 

Svältarnas rev,. Jägmästaren F. Norden. De angrepp, 
som skadeinsekterna {Hylesinus piniperdd) föröfvat, hafva varit 
af mindre betydelse och på långt när ej af sådan omfattning, 
som föregående år.* 

Tjusts rev,. Jägmästaren Frih. A. F. Kruuse. Den insekts- 
härjning af Hylesinus piniperda, för h vilken en del medel- 
ålders skog å kronoparken Norra Qvill varit utsatt, kan nu anses 
i det närmaste hafva upphört. ** 

O lands rev,, Jägmästaren J. E. Bohman. Medelst använ- 
dande af fangbarkar hafva insamlats omkring 734,000 snytbaggar. 
För att hålla barkborrame m. fl. inom vederbörliga gränser 
hafva fängträd användts. 

Eksjö rev,, t. f. Jägmästaren F. Witt. På hyggena å krono- 
parken Visingsö hafva snytbaggar uppträdt i myckenhet; insam- 
lade äro 855 centiliter af denna insekt. Dessutom hafva i en 
del af ekplanteringen ekvecklare förekommit i ganska stor mängd. 

Åhus rev., t. f. Jägmästaren E. Wiman. Insekthärjningar 
äro här mycket besvärliga, och spelar ollonborren såsom vanligt 
hufvudrollen. Årets plantering å Rickarum*** uppåts med 



*• 



**« 



• Jmfr Ent. Tidskr. 1887, s. 30. 
Jrafr Ent Tidskr. 1887, s. 30. 
Jmfr Ent. Tidskr. 1884, s. 43; 1887, s. 27. 



14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

begärlighet, så att ej mer än omkring 5 procent återstår. Fångst- 
platser skola därför anläggas för att uppsamla de ägg, som vid 
år 1887 inträffande svärmning komma att läggas. Likaledes 
insamlas och förgöres den fullbildade ollonborren. Betydligt 
lättare skulle denna skadeinsekts utrotande eller åtminstone för- 
minskande vara, om härjningen äterkomme fullkomligt periodiskt» 
men den årliga svärmningen* tager allt större dimensioner, så 
att den till slut blifver lika rik på individer, som periodiska 
svärmningame. Äfven andra insekter hafva under året visat sig 
i ovanlig ökning, såsom snytbaggar särdeles i södra delen af 
Östra Göinge samt Villands härader. Grankottame hafva äfven 
mycket angripits af Anobium abietinum och Tortrix strobilana. 
Engelholms rev,, t. f. Jägmästaren V. Brorström. Härj- 
ningen af ollonborr larverna har varit mindre under året än 
under föregående år. Försök äro på Kolleberga gjorda att genom 
inblandning i dopp vällingen** af sådana ämnen, som äro för 
plantrötterna oskadliga, men för larverna menliga eller osmak- 
liga, skydda kulturerna för dessa härjningar. 



* Skulle detta möjligen varit Melolontha hippocastani? 

** Välling af jord och vatten, hvari plantornas rötter före atplanteringen 
neddoppas för att hindra deras torkning. 



OM KASTANIEOLDENBORREN (MELOLONTHA 
HIPPOCASTANI, Fb.) SOM SKADEINSEKT 



AF 



\Ar. M. SCHÖYEN. 



I Anledning af hr professor Sandahl* s Meddelelse i dette 
Tidsskrifts forrige Aargang (4:de Hefte, p. 187 — 190) angaaende 
Kastanie-Oldenborrelarvernes Optraeden i Maengde paa Wärmdön, 
hvorunder de viste sig at gjöre Skade paa Rosenbusker og 
Fuchsiaer, skal jag herved tillade mig a t oplyse, at naevnte Larver 
i de sydvestlige Kystdistrikter i Norge allerede i en Rsekke af 
Aar bar vseret kjendte som slemme Skadeinsekter i Först vaesenets 
Planteskoler. Hr Forstmester A. T. Glöersen skrev mig desan- 
gaaende yrde september 1876 fölgende: 

^Melolantha hippocastani findes överalt ber paa Vestlandet 
og er det vaerste Skadeinsekt for Planteskolen paa Jsedereq. Dens 
Larver förekommer ber paa Jaederen i stort Antal — under Navn 
af »Saakjaetter» — og den Skade, de anretter ved at afgnave 
Röddeme navnlig paa vore 3-aarige udpriklede (förste gäng om- 
plantede) Smaatraer, fornemmelig Graner o^ af disse igjen mest 
Picea-KtXtxn^^ Abies pectinata^ balsamea o. s. v., er enkelte Aar 
ganske betydelig. De viste sig ligeledes saerdeles talrige paa 
Listerland, bvor jeg i Vaar anlagde Planteskolen paa Kjörrefjord. 
Arbeideme har Ordre til at traede ihjel alle Oldenborrelarver, som 
de tracffer paa under Spadningen, men dette er stundom uover- 
kommeligt, og af de mindste bliver mange overseede. De övrige 
Larvearter af lignende Udseende, t. ex. Cetonta, er forsvindende 



l6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

i Antal mod Melolontha, Ved mit Ophold her i Planteskolen i 
Slutningen af Mai og de förste Dage af Juni viste der sig en 
Svsermen af Oldenborrer om Aftnerne af en naesten tysk Righol- 
dighed. Inden vor Planteskoles Graendser var der ialfald roange 
tusinde, der opfyldte Luften med sin Surren. Efter h vad jeg kan 
forstaa, staar M, hippocastani neppe tilbage for vulgaris i 
Skadelighed for Forstvaesenets Planteskoler, og jeg har flere end 
en Gäng laengtet efter Kontinentets Muldvarpe til at gjöre Ende 
paa Larverne. Enkelte Steder har Vandrotten gjort os samme 
Tjeneste. — M. solstiliatis, som er mig vel bekjendt fra Ost- 
landet, tror jag derimod neppe at ha ve seet her». 

Det vil heraf sees at Kastanie-Oldenborren paa sine Steder, 
hvor Forholdene er gunstige for dens Udvikling, kan optraede sora 
et slem t Skadeinsekt, og at saaledes Holmgren har Ret i hvad 
han i sit Arbeide: »De för träd och buskar nyttiga och skad- 
liga insekterna» (p. 61) anförer om den: »vi tillråda hvarje 
skogsman och trädgårdsodlare att hafva ett vaksarot öga på 
denna insekt^ som kanske är skadligare och åstadkommer mera 
ondt, än man hitintills förmodat». Det er forresten ved dens 
Optraeden at bemaerke, at den er långt mere sporadisk i sin 
Förekomst end M. vulgaris og saaledes ofte kan findes i stort 
Antal paa temmelig begraendsede Steder, navnlig saadanne med 
let sandjord, medens man forgjaeves söger den i de mellemlig- 
gende Trakter. Ofte er ogsaa i en og samme Trakt Flyveaarene 
forskjellige for begge Arter. 



BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVENSKA 
FJÄRILARS GEOGRAFISKA UTBREDNING 



AP 



J. Meves. 



Såsom fortsättning af den i tidskriftens årgång för 1886 
sid. 102 införda uppsats »Bidrag till kännedomen om svenska 
fjärilars geografiska utbredning» lemnas här redogörelse för en 
del fynd, gjorda dels å den i Mälaren belägna ön Svartsjölandet 
vid 59" 20' n. bredd, o* 17' o. längd från Stockholms observa- 
toriuro, dels vid Rosersberg i Upland, 59° 35' n. bredd, o' 12' 
o. längd, dels ock i Stockholms omgifningar och^skärgård. 

Polyommatus hippotlwé L. v. stieberi Gerh., Stockholm 4 
jttli 1886. — Hesperia lineola O., Rosersberg 27 aug. 1887. 

— Lithosia dep låna Esp., Rosbrg 27 och 31 juli 1887. — 
Cytnatophora ypsilon graecum Göze ab, unimaculata, Rosbrg 
22 juli 1887. — C, fluctuosa Hb., Rosbrg 13 juli 1887. — 
Agrotis polygona F., Svartsjölandet 16 aug. 1886, Rosbrg 16 
aug. 1887. — A, baja F, ab. punctata, Rosbrg 20 aug. 1887. 

— A. cifuera H. S., Rosbrg 4 och 12 juli 1887. A. speciosa 
Hb. i\ arctica Zett., Rosbrg 8 aug. 1887. — A, obelisca Hb., 
Rosbrg 13 aug. 1887. — Helotropha leucostigma ab. fibrosa 
H., Svartsjöl. 14 aug. 1886, Rosbrg 9 — 17 aug. 1887. — 
Xanthia fulvago L. ab, Jlave scens Esp., Svartsjöl. 28 aug. 
1886, Rosbrg 7 — 21 aug. 1887. — Orriwdia ligiila Esp. ab. 
polita Hb., Sthlm 1 och 4 okt. 1886. — Aventia Jlexula 
ScmFF., Rosbrg i — 31 juli 1887. — Zanclognatha tarsipluma- 
lis Hb., Sthlm 12 juli 1881 och 3 juli 1886, Rosbrg 14 — 31 

Entomol. Tidskr. Arg. 9, H. i (x888). 2 



I 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

juli 1887. — Z. emortualis Schiff., Sthlm 23 juni 1886, Rosbrg 

I juli 1887. — Cabera pusaria L. v, rotundaria Hw. Rosbrg 
kläckt 4 mars 1 888. — Macaria alternaria Hb., Svartsjöl. kläckt 24 
febr. och 4 mars 1887. — Boartnia jubata Thnbrg, Rosbrg 

II — 14 juli 1887. — Scotosia transversata Rott., Svartsjöl. 
8 — II aug. 1886. — Cidaria suffumata Hb., Rosbrg 21 juni 
1887. — C. unangulata Hw., Rosbrg 13 juli 1887. — C, 

pupillata Thnbrg, Rosbrg 22 juni 1887. — C. unifasciata 
Hw., Rådmansö i Roslagen 15 juli 1885. — C silaceata Hb., 
Rosbrg 30 juni och 29 juli 1887. — Eupithecia rectangulata 
L. ab, nigrosericeata Hw., Rosbrg 12 juli 1887. — E. scabio- 
sata Bkh., Rosbrg 12 juni 1887. 



RESUMÉS. 

(Page 17 du texte.) 

J. Meves: Contributiofis ä la connaissance de Cextensian 
des papillons suédois, 

L*auteur donne la liste de papillons d'espéces relativemen t 
remarquables, trouvés les uns dans Hle de Svartsjölandet (Mälar), 
sous le 59 20' de Lat. N. et le o* 17' de Long. Est de 
rObservatoire de Stockholm, d*autres å Rosersberg (Upland) sous 
^^ 59* 35' ^^ Lat. N. et le o' 12' de Long. Est, d'autres enön 
aux environs de Stockholm et dans son archipel {skärgård). 



SVAMPBILDNINGAR HOS INSEKTER 

FÖREDRAG VID ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANKOMST 

DEN 2 MARS 1888 

AF 

Claes Grill. 



Redan tidigt synes man varit medveten om tillvaron af s. k. 
eotoroophyter (insektväxter). I den af H. Hull år 1853 utgifna: 
»Proceedings of the Royal Society of Van DiemensLand» säges 
det, att i g:e århundradet en Christian Paulinus berättat 
vidunderliga historier om att vissa träd på ön Sombrero i Östra 
Indien skulle vid sin nedre ända under marken hafva stora ma- 
skar i stället för rötter. Sedan början af föregående sekel hafva 
dera skriftställare, mest botanister, talat om tillvaron af plantor 
med insekter eller vanligare insektlarver i stället för rötter. Först 
under de senaste 20 å 30 åren har af några zoologer mera ljus 
blifvit spridt öfver dessa fenomen. Man har nämligen funnit, att 
msekter af nästan alla ordningar anträffats, som varit utsatta för 
parasitsvampar. 

Bland Coleoptera har man funnit dylika svampar på arter 
af en mängd slägten. Så har man t. ex. på Carabus hortensis L. 
funnit en trådlik parasitsvamp, Clavaria setiformis Wahl., ut- 
^da sina fina trådar från insektens mun, thorax, sternum och 
genom bindhuden mellan abdominalsegmenten. Andra arter af 
samma slägte har man, isynnerhet under höstmånaderna, funnit an- 
gripna af Isaria eleuteratorum Nees. På ytterligare en larv, som 
n»n tror, äfven en Carabus-zxx.^ fann man i Pyrenéerna på en höjd 
af 2,400 fot öfver hafvet växande Sphceria entomorhiza Dickson. 
Tre arter af slägtet Brackinus, nämligen B, crepitans L., B. 



20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888 

sclopeta Fabr. och B, exphdens Durr. har Rouget under vår 
och höst funnit i lefvande tillstånd angripna af en i sanning egen- 
domlig liten gulfärgad svamp, som erhållit namnet Laboulbenia 
Rougeti Ch. Rob., hvilken växte på ytan af antenner, thorax, 
elytra och ben. Rouget säger att han funnit den i bergstrakten 
omkring Dijon, på såväl torra som fuktiga platser. Samma svamp 
har han sedermera funnit på Ophontis brevicollis Schaum., Goerius 
olens MiiLL. och PcBclerus riparius L., h vilkas föda består af 
förruttnade djur- och växtämnen, isynnerhet svampar. 

En art af Gyrinidce från Carracas, hvilken Robin och 
Laboulbéne gifvit namnet Gyretes sericeus Lab. har en synner- 
ligen liten parasit, Laboulbenia Guerini Ch. Rob., fåstad på ytan 
af thorax, mellan thorax och abdomen samt vid kanterna af elytra. 
Detta är den enda vatteninsekt, som hittills befunnits angripen af 
någon parasitsvamp. Insekterna af detta slägte framlefva sitt tillstånd 
som larv och imago i vattnet; men när larven är färdig att 
öfvergå i puppa, kryper han ur vattnet uppför stjälken af någon 
vid stranden växande planta, där han inspinner sig i en oval, mot 
båda ändarna tillspetsad kokong. 

Åtskilliga stora Lamellicorn-larver, isynnerhet bland Dynasti- 
dema, hafva af olika skriftställare angifvits såsom angripna af 
parasitsvampar. Dessa larver hafva vanligen funnits i tropiska 
länder på några få tums djup nere i jorden, hvilken i allmänhet 
varit rikligen bemängd med i upplösningstillstånd varande löf, 
fibrer och rötter af plantor. Man har till och med funnit dem 
i Andernas bergstrakter på en höjd af omkring 2,000 fot öfver 
hafvet. Larven bildar sig en kammare under jorden, i hvilken 
han framlefver sin tillvaro, födande sig af i granskapet hemtade 
växtämnen i multnande tillstånd. Här tillbringar han flera år 
innan han öfvergår till puppa, hvadan riklig tid finnes för att 
han, isynnerhet under regntiden, må kunna angripas af parasit- 
svampar. Vanligen hafva de larver man funnit redan varit döda 
och ofta i törruttnadt tillstånd, men det har äfven inträffat, att 
man funnit dem lefvande. Ehuru dylika svampbärande larver rätt 
ofta funnits i riklig mängd, har man dock iakttagit, att perioder 
af åtskilliga år ofta förgått, utan att man påträffat något enda 
exemplar. Det vill därför synas som om vissa år vore mera 
lämpliga för utvecklingen af parasitsvampar. 



grill: svampbildningar hos insekter. 2 1 

Den hos oss pä senaste åren så ryktbar vordne ollonborren, 
MeloloKtha vulgaris L., sora man i södra Sverige sökt att utrota 
med alla möjliga medel, har, oräkhadt den talrika skaran illvilliga 
ttitomologer och landtmän, äfven en annan fiende: man har näm- 
ligen funnit exemplar med sidorna af kropp och ben besatta med 
sBii runda gyttringar af en liten svamp, kallad Lycogale 
fragilis Holm. 

I Bulletin de la Société entomologique de France omnämner 
Reiche år 1849, att han på en art Cetania från Madagaskar 
funnit en svamp utvuxen från hufvudet. Samme författare om- 
nämner äfven en Gymnetis-zxt med svamp växande på dess thorax. 
Han lemnar dock hvarken beskrifning eller bild af dessa ento- 
mophyter. 

I South Carolina har'^an under höstmånaderna funnit tal- 
rika larver, hvilka att döma efter afbildningar voro knäppare- 
larver, angripna af parasitsvamp. Denna parasit skiljer sig från 
öfriga hittills kända; han är visserligen långsträckt och smal, men 
har midten af h varje svampgren knölformigt uppsväld. 

Åtskilliga viflar synas ofta vara utsatta för svampbildningar. 
I Peru och Brasilien har man funnit flera arter, som varit an- 
gripna. Vanligen utväxa parasiterna mellan thorax och elytra, 
dier längs de senares sutur. 

Om vi nu lemna Coleoptera och öfvergå till Lepidoptera, 
så finna vi att Rhopalocera eller dagfjäril arne aldrig angripas af 
parasitsvampar. Orsaken härtill torde vara, att de ej endast tilU 
bringa sitt lif, utan äfven undergå sina förvandlingar, om jag så 
må säga, i fria luften. Det är visserligen sant, att deras föda 
uteslutande består af växtämnen, hvilket man får antaga som en 
af hufvudfordringama fbr att groddkornen eller sporerna skola 
kunna inkomma i insektkroppen och där vidare utvecklas. Men 
denna grupp af fjärilar har dock, så vidt mig är bekant, undgått 
parasitsvamparna. Helt annat är förhållandet med Heterocera, 
där man finner talrika offer. Här förefinnes den egendomligheten, 
au af skymningsfjärilar har man aldrig funnit någon larv eller 
puppa angripen, utan endast den färdigbildade imagon, och van- 
ligen under eller strax efter regntiden. Genom prof. Aurivillii 
vänliga tillmötesgående har jag blifvit satt i tillfälle att visa 
föreningens medlemmar en riksmuseum tillhörig, af svamp an- 



2 2 ENTOMOLOGI SK TIDSKRIFT f888. 

gripen, Sphinx-art från Sydamerika. Vanligen har man funnit 
dessa angripna fjärilar faststttande vid ett blad eller en trädgren, 
med vingarna såsom till hvila. £n svampartad massa betäcker 
kroppens hela yta och de större vingribborna, på samma gång 
som hon fastklibbar vingarnes kanter och benen vid bladet eller 
grenen. Därefter utväxa parasitsvamparna i form af fina trådar 
snabbt från hufvud, thorax och isynnerhet från lederna mellan 
abdomens ringar. Denna svamp har af d:r Halsey erhållit nam- 
net Isaria Sphingum Hals. Det synes stäldt utom allt tvifvel/ 
säger denne författare, att parasiten är stadd i utveckling redan 
iliedan fjärilen ännu är vid lif, men att han ej utväxer utom 
insektens kropp förr än efter dess död. Vanligen äro de an- 
träffade fjärilarna mer eller mindre förtorkade, när man funnit dem. 

Larven till denna grupp af fjärilar tillbringar sitt lif i fria 
luften på samma sätt som dagfjärilarnas, h vilket synes skydda 
honom för att angripas af parasitsvampar. När han är färdig 
att öfvergå i puppa, nedtränger han visserligen i jorden för att 
afvakta sina sista förvandlingar, men har ändock ej hittills blifvit 
anträffad med svampbildningar. 

Bland spinname finna vi däremot en mängd fungoid-larver, 
hvaraf den af konsul A. Höglund från Nya Zealand hemförda 
är mest bekant och finnes redan 1836 omnämd i vetenskapliga 
arbeten. Sedermera vill det synas som om exemplar då och då 
blifvit öfverförda till Europa och här väckt de lärdes för\'åning 
och uppmärksamhet. Man kom likväl ej öfverens om till hvilken 
art man skulle hänföra larven, då ingen vetenskapsman varit i 
tillfälle att följa och beskrifva dess vanor och utveckling, utan 
man endast var hänvisad till infödingames mer eller mindre apo- 
kry6ska uppgifter. Dessa infödingar, de för sin skönhet och 
stolthet kände Maori, anse att det är denna larv som ger upp- 
hofvet till den i det inre af ön så allmänna »Ratan» (Metrosi- 
der 05 perfor a ta\ ett med myrten närbeslägtadt träd. Larven, 
hvilken de på sitt språk med olika namn kalla »Hotete», »Aweto», 
»Weri9 och »Anuhe», antages äta ett Ratafrö, och från detta 
uppspirar så en smal stängel, som småningom tilltar i längd och 
klänger sig fast vid någon trädstam lik en murgröna. Allt efter 
som han tilltar i styrka, utbreder han stora armlika rötter, hvilka 
fast omsluta trädet. Parasiten tilltar allt mer och mer i storlek. 



grill: svampbildningar hos insekter. 23 

och långsamt men säkert förqväfver han sin amma genom att tätt 
omsluU densimma, samt blifver så småningom ett själfständigt 
och tillika ett af de största och starkaste träd i skogen. Så 
långt Maori med sina fantastiska skildringar. Den allt noggrant 
oDdersökande vetenskapsmannen däremot har funnit, att den stam 
som utväxer frän larven ej är annat än en parasitsvamp, som 
endast når en längd af några tum och som han gifvit namnet 
Sphctria Robertii Hook. Är 1838 framvisade mr. Evans i En- 
tomological Society i London ett exemplar af denna larv med 
sin parasitsvamp, hvaijärate mr. Westwood vid samma tillfälle 
upplyste, att han närmare undersökt dess inre, som var fyldt med 
en hård, torr, hvitaktig massa, hvilken liknade kärnan i en nöt. 
Han konstaterade, att denna massa var af vegetabiliskt ursprung, 
alldenstund man vid dess förbränning förnummit en lukt liknande 
den af brändt hö, utan någon lukt af animala ämnen. 

Hvad fjäril det blef af larven hade man dock ej klart för 
sig. Man antog att det var en Hepialus>art, och under långa 
tider gick den under namn af Charagia virescens Doubl., hvars 
fullständiga utveckling man dock ej lyckats iakttaga. Mr. Scott 
visar är 1864 i sitt storartade arbete »Australian Lepidoptera», 
att larven omöjligt kan tillhöra Charagia^ utan påstår att den ut- 
vecklar sig till en jCossus-art, hvilken han gifvit namnet Rhiso- 
psyche Swainzoni Scott., och hvars hela metamorphos han blif- 
vit satt i tillfälle att iakttaga. Han lyckades nämligen en gång 
påträffa några qvarlefvor af en dylik larv, började då att om- 
sorgsfullt gräfva i granskapet samt fann på ett djup af 2 å 3 
fot flera larver och puppor, bland hvilka förra äfven några voro 
angripna af Spharia, Vid samma tillfälle kom han underfund 
med att larvens föda bestod af yttre delen af trädrötterna. Van- 
ligen finner man denne under den förutnämda »Ratanv, hvilket 
väl gifvit upphofvet till infödingames berättelser, eller ock träffas 
han under de på Nya Zealand talrikt förekommande trädartade 
onnbnnkama. Oftast finner man blott en svampstam utväxt från 
larvens nacke, men enligt uppgift lära exemplar förekomma med 
2, ja ända till 5 grenar. Infödingame lära äta svampen, hvilken 
i friskt tillstånd har en angenäm nötsmak. Äfven använda Maori 
den i brändt tillstånd såsom tatueringsämne, i det de ingnida 
den i pulverform i de sår de gjort i huden. 



2 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

I Frankrike har man funnit en larv till en spinnare, Bom- 
byx rubi L., angripen af parasitsvamp. Larven förekommer mot 
slutet af sommaren eller i början af hösten på ljunghedar, där 
den lifhärer sig af slån- och hallonbuskar. Den öfvervintrar, går 
på våren i puppa och utvecklas i slutet af maj eller början af 
juni till fjäril. I midten af mars finner man ofta larver betäckta 
med ett hvitaktigt ludd eller ett mögel, som någon gång äfven 
anträffats på lefvande exemplar och då hufvudsakligen betäckande 
analsegmenten. Dessa larver blifva dock efter en kort tid orör- 
liga och dö omsider, hvarefter svampmöglet hastigt tillväxer och 
betäcker hela kroppen, så att man knappast kan se dess långa 
hår. Man har funnit, att det är synnerligen svårt att uppföda 
dessa larver under deras olika utvecklingsstadier, ty de flesta af 
dem dö i fångenskapen och angripas af svamp (Sph(eria tnili' 
taris Berkel). 

Till den stora gruppen af Noctum anser man sig böra hän- 
föra den vida beryktade chinesiska »Summer plant Winter-insect», 
såsom dess chinesiska namn öfversatt på engelska lyder; att öfver- 
sätta det engelska namnet på svenska har ej lyckats mig. Att 
döma efter utseendet tyckes det vara en Gortyna-^xi, Lar\'en, 
som är af en gul-brun färg, synes bo i samt lefva af rötterna 
till de vattenväxter, som förefinnas i massa vid de sumpiga strän- 
derna af Chinas talrika bäckar och kanaler. Så snart larven 
angripits af parasiten, borrar han sig in i dyn, där svampen ha- 
stigt tillväxer och uttränger genom hufvudet, som vanligen sprän- 
ges midtitu. I China har, åtminstone tillförene, varit stadgadt 
att denna entomophyt endast fick användas i kejsarens palats 
»såsom ett stärkande och upplifvande medel, som användes, när 
krafterna i följd af öfveransträngning eller sjukdom blifvit ned- 
satta. I* en anka inläggas fem drachmer af svampen, hvarefter 
fogeln stekes vid sakta eld. Man antager att svampens under- 
görande egenskaper öfvergå i fogelns kött, hvaraf bör ätas två 
gånger dagligen under 8 å lo dagar». Det hela synes mig stöta 
nästan mycket på anka; — men China är ett underligt land. 

Äfven i Europa har man funnit flera Noctuce^ isynnerhet 
deras puppor, angripna af parasitsvam[)ar. Så har man t. ex. 
funnit Isaria leprosa Fries på Taniocampa incerta Hufn.; 
på puppan till en Mamestra-diri har man enligt uppgift i England 



grill: svampbildningar hos insekter. 25 

oA Sverige funnit en palmlik parasit, Ramaria farinosa Holm. 
.4/ven på mänga utbildade fjärilar af denna grupp har roan an* 
td&t parasiter, däribland i Europa på Orrhodia vaccinii \*. 

Åtskilliga europeiska mätare hafva funnits angripna af Isaria 
arackHopksia Dittm., såsom Hibernia defoliaria Cl., Bistan 
sonarms Schiff., Antphidasys betularius L. och Halta brurmeata 
Trnbrg.; äfven har puppan till Bupalus piniarius L. hittats be- 
täckt af ett svampmögel. 

Af Tineider finnes i British museum ett ex. från St. Domingo, 
som är fästadt vid ett blad medelst en Isaria^ på samma sätt 
loin jag förut berättat om Sphingidce, 

Bland Orthoptera har endast en enda gång i Delaware an- 
träiats ett ex. af en Gryllotalpa utsatt för parasitsvamp. 

Hos Hynunoptera finnas däremot många fungus-bärande 
arter, hvilka alla det här skulle blifva för långt att uppräkna. 
De flesta finner man bland Aculeatema. £n egendomlig svamp- 
biklning har man funnit på vår bekanta bålgeting, Vespa crabro 
L Från undre sidan af thorax och abdomen utlöpa en hop 
tiadformiga svampbildningar, Isaria sphecophila Dittm., mätande 
eo längd af 2,5 till 4 tum. Svamptrådarne aftaga i tjocklek 
mot spetsen, men ungefar en tum från basen hafva de en knutlik 
ansvällning. Hos Polistes americana Fabr. finner man den 
egeodomligheten, att han anträffats utsatt för tre olika svamparter. 
Den första beskrefs af Felton år 1764, då han gaf åt hela ge- 
tingen namnet Vespa crinita eller »den håriga» ; den hade näm- 
ligen långa myceliitrådar, som utgingo från hufvud, thorax och 
abdomeiL Den andra är funnen i Cayenne och på Antillerna 
samt har orange-färgade svamptrådar. Den tredje är från West- 
indien, hvarest den är känd under namnet »la Guepe végétale», 
dier växtgetingen ; svampen växer här ut från stemum, är lång 
och trådlik samt vidgar sig mot spetsen. Detta sista fenomen 
finnes första gången omnämdt af Torrubia i hans »Apparato para 
la historia natural de Espannola» år 1754, hvarest lär finnas en 
illustration, där det afbildas två getingar, som ligga på marken, 
bvardcra med e^t stort träd utväxt från abdomen, under det tre 
andra getingar flyga omkring, hvar och en uppbärande likartade 
(räd. När rik fantasi, okunnighet och målarekonst sluta förbund, 
så kan det blifva något af, som vi se. 



2 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

Äfven myror och bin lär man rätt ofta kunna finna utrustade 
med svampbildningar. 

Bland Hemiptera finna vi flera Cicada-arter, hvars larver 
ofta äro svampbärande. Prof. Aurivillius har äfven här satt mig 
i tillfälle att förevisa ett vackert exemplar af en svampbäraode 
Cicada från Mexico. Bland de i Gray's arbete »Fungoid Para- 
sites» af bildade svampartema har jag ej funnit någon så ståtlig 
som på denna, Riksmuseum tillhöriga Cicada-larv. Svampen har 
här växt ut genom sti turen mellan hufvud och thorax, är odelad 
till en längd af ungefär \ tum, hvarefter den utbreder sig i en 
prydlig krona, i hvars skugga den arma larven tyckes i frid 
kunna gå sin upplösning till mötes. 

Inom Diptera har man anträffat några äfven hos oss vanliga 
arter med parasitsvampar, såsom Dexia canina Fabr. samt Musca 
domestica L. och Musca vomitoria L. Man finner dera om 
hösten efter långvariga regntider på barken af träd, i fönster o. d.. 
vanligen fastsittande medelst en svampartad massa, som tyckes 
utgå från de sista af bukringarna samt från benens leder. 

Ingen art af Neuroptera har jag kunnat finna uppgifvcn 
såsom utsatt för någon parasitsvamp. 



Det vill synas som om insekterna i allmänhet ännu skulle 
vara vid lif, när de först utsättas f£)r sporerna till dessa växt- 
parasiter. Vidare märka vi att flertalet af de angripna insekterna 
endast lefver af vegetabilier, ehuru några få äfven finnas, som 
lefva af animala ämnen. 

Man kan tänka sig, att sporerna eller groddkornen på tvänne 
olika sätt komma till vidare utveckling: antingen sväljer insekten 
dem med sin vegetabiliska föda, eller ock fastna de, kringförda af 
luften, på någon yttre del af insektkroppen och finna därifrån sin 
väg till dess inre. Att sporerna i allmänhet inkomma i insektens 
kropp på det förra sättet, är mest antagligt. De äro nämligen så 
utomordentligt små, att de endast kunna upptäckas medelst de 
starkaste förstoringsglas. Fries antager, att på en enda planta af 
Reticularia maxima finnas omkring tio millioner sporer, och 
dessa äro så små, att, när man skakar en planta, de synas sona 
en rök. Minsta vindkast for dem sålunda omkring; en del fast- 



grill: svampbildningar hos insekter. 27 

otr på växter och andra föremål, en del faller på marken, där de 
bhodas med jord och vegetabiliska ämnen, bland hvilka flertalet 
insekter under det första stadiet af sin tillvaro söker sin föda, 
ocd hvilken sporen antagligen vandrar in i insektkroppen. 

Tanken på att sporen finner eller borrar sig väg till det inre 
efter att en gång fastnat på insektkroppens yta, kan man ej 
geroa vidhålla då frågan är om entomophyter; ty man har aldrig, 
ej ens vid den starkaste förstoring, kunnat upptäcke det minsta 
spår utvändigt, ehuru man funnit insekter, hvars hela inre varit 
fykit af mycelier, utan något yttre tecken af växtparasitens till- 
nro. Ej heller kan det vara fallet med larver, hvilka byta om 
Åinn, när de öfvergå till puppa, efter sedan de nedborrat sig 
under mossa o. d., och i detta senare tillstånd blifvit anträffade 
Bed parasitväxter 

Det är numera allmänt antaget, att sporernas groning börjar 
i det inre af insekten och vanligen först när denna i följd af 
Ungvarigt regn är genomträngd af fuktighet^ och kommit i ett 
^oUigt tillstånd. Sådana insekter äro därför mest utsatta, som 
WVa i jorden eller bland murknade vegetabilier eller i andra för 
den 3rttre fuktigheten synnerligen utsatta nästen. 

Antagligen skulle, ifall entomologerna vid sina exkursioner 
ville åt detta håll något rikta sin uppmärksamhet, många vigtiga 
iakttagelser äfven i ett klimat sådant som vårt kunna göras. 



FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1887. 



I Finland tryckta af handlingar : 

Berg ROTH, E., Synopsis of the genus Neuroctenas Fieb. — öfv. Finska Vet. 

Soc. förh. XXIX, s. 173—189. (1 n. g., 7 n. sp.). 
PoPPius, A., Finlands Dendrometridae. — Act. 5>oc. pro Faun. et Fl. fcnn. Ill, 

N:o 3, 151 sidd., 12 tafl. (i n. g.). 

I utlandet tx*yckta af handlingar: 

Brrgroth, £., Notes sur qaelques Aradides noureaux oa peu connus. — Rev. 

d'Ent. VI, s. 244—247. (3 n. sp.). 

, Uebcr Brachyrrhynchus centralis Berg. — Wien. cnt. Zcit. VI, s. 284. 

, Entomologiscbe Parenthesen. — Ent. Nachr. XIII, s. 147 — 152. 

Rbuter, o. M., Reduviidae novae et minus cognitae. — Rev. d'Ent. VI, s. 

149—167. (3 n. g., 19 n. sp.). 
, A. P. Fedtschenkos resa i Turkestan. Hemiptera (Capsidae). 39 sidd. 

(P& ryska, lat. diagn.). 

B. BerffTOth. 



CIDARIA PUPILLATA Thnbrg 



AF 



J. MBVBS. 



Den 2 2 juni 1887 lyckades det mig att vid Rosersberg i 
UpUnd, halfvägs mellan Stockholm och Upsala (59** 35' n. b., 
o' 1 2' ö. 1. från Stockholms observatorium), taga ett han-exemplar 
af en mätare, som i viss mån liknade Cidaria (Larentia) luc- 
äu/a Hb., men likväl redan vid första betraktandet visade sig 
afvika från vanliga formen. Vid närmare granskning befans 
Qäriln, ett vackert, väl bibehållet exemplar, i verkligheten icke 
ininna hänföras till sagda art, utan syntes närmast, ehuru ej all- 
deles fullständigt, likna den beskrifning, som S. Lampa i sin 
»Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera», 
1885, infört öfver en i Gestrikland af Printz tagen och af 
Thunberg i »Insecta suecica» IV, p. 62, år 1792, under namnet 
fupillata omförmäld mätare. Ett annat exemplar, som af Lampa 
antagits vara samma art, finnes utan lokaluppgift å riksmuseum. 

Sedan beredvilligt tillmötesgående satt mig i tillfälle att se 
^Täl Thxtnbergs händelsevis i riksmuseum befintliga typexemplar, 
som ock det andra, museum tillhöriga, stadgades den åsigten, 
att Rosersbergs-exemplaret verkligen är pupillata Thnbrg. Vin- 
games mörkbruna glänsande färg (hos typexemplaret dock något 
urblekt), de hvita tvärbanden med den däruti löpande tandade, 
iQörkbruna linien, bakkroppens utseende m. m. stämde fullstän- 
<iigt öfverens därmed, likasom ock vingribboma. Dock visar 
det nu funna exemplaret en del skiljaktigheter. Så t. ex. sakna 
båda vingparen ofvantill hvarje spår af våglinie nära utkanten, 



30 ENTOMOLOGISK TIDSKRTFl' 1 888. 

och på undersidan finnes blott en antydan däråt genom hvit- 
aktiga fläckar mellan ribborna, synnerligast på bakvingame. 
Vidare är bottenfargen i framvingarnes mellanfalt icke rostgul- 
aktig, utan gråbrun, hvari de mörkbruna vågiga liniema endast 
otydligt afteckna sig — i detta afseende mera liknande riks- 
museets exemplar — , och under det att typexemplarets punkt i 
diskcellen är stor och omgifven af hvitt, h vilket möjligen gifvit 
Thunberg anledning till artens benämning, är på Rosersbergs- 
exemplaret sagda teckning så godt som oskÖnjbar. Icke desto 
mindre är sistnämda fjäril närmare öfverensstämmande mtd pupil- 
lata än med någon annan af de till samma grupp af Cidaria 
hörande arterna, hvilka likaledes ofta förete individuella olikheter 
i fråga om våglinie, mellanfalt etc; och då artens konstanta 
kännetecken torde vara svåra, om ej omöjliga, att bestämma, så 
länge blott en eller annan individ är känd, samt ofvan nämda 
afvikelser således mycket väl kunna vara af tillfällig natur, synes 
det nu funna exemplaret vara Cidaria pupillata Thnbrg, eller 
åtminstone en aberration däraf. 

Lampa synes enligt sin förenämda »förteckning» anse, att 
i fråga varande art möjligen kan vara identisk med funerata 
Hb., som i »Die Schmetterlinge Europas», Ernst v. Hofmann» 
Stuttgart 1884, uppgifves mycket sällsynt förekomma å franska 
Alperna, i Armenien, på Altai och vid Amur; men en i arbetet 
intagen figur af fjäriln afviker ej obetydligt från pupillata. 

Det är ej gema troligt, att artens sällsynthet ensam är 
orsaken därtill, att under loppet af ett århundrade blott ett par 
exemplar blifvit tillvaratagna; sannolikare torde vara, att fjäriln 
blifvit förbisedd i följd af sin likhet med samslägtingar, hvilkas 
flygtid infaller samtidigt och hvaraf åtminstone en art, tristata 
L., hos oss är mycket allmän. Äfven Rosersbergs%xemplarets 
hemförande vållades, jag tillstår det gema, hufvudsakligen af den 
visserligen i ögonen fallande, men icke för arten karaktäristiska 
tillfälligheten, att ytterfslltets våglinie saknades, h vilket gaf fjärilR 
ett ovanligt utseende. Jag kan därför icke underlåta att upp- 
mana alla fjärilsamlare till noga aktgifvande på de i deras väg 
kommande, till denna grupp af Cidaria hörande fjärilarne,, hvilka, 
såsom kändt är, alla utmärka sig genom mörk, vanligen kolsvart 
bottenfärg, på hvarje framvinge minst två hvita, mästadels af 



MEVBS: CIOARIA PUPILLATA 3 1 

BÖrka punkter eller stundom en linie delade tvärband, hvaraf 
itmiostone det yttre fortsätter pä bakvingen, samt svart- och 
biritilåckiga fransar. Det torde möjligen ock löna sig att gran- 
ska sin samling och sina dupletter, huruvida icke tilläfventyrs 
nigoo pupillata redan oförmärkt insmugglat sig under falsk 
åagga, såsom t. ex. luctuata Hb. eller tristata L., eller möjligen 
subhasiata Nolck. För att i någon mån underlätta denna forsk- 
oiog torde kanske en kort framställning af de hufvudsakliga 
kåooetecken, som för åtminstone de tre nu kända individerna 
visat sig konstanta, och hvilka i förening med hvarandra skilja 
(km från närstående arter, här vara på sin plats. 

Kroppen brunaktigt ljusgrå, bakkroppen ofvan med två rader 
tvanbruna småfläckar. Vingarnes grundfärg svartbrun; yttre och 
mellersta hvita tvärbanden, som på bakvingarne ej äro bredare, 
genomdragas h vartdera af en mörkbrun, smal, tandad och samman- 
bingaode linie ; framvingarne sakna invid utkanten den gulbrunaktiga 
^ på ribborna, som är karaktäristisk för tristata L. Bakvingar- 
ö«5*c ribba utgår från tvärribbans främre hälft. Framvingarnes 
^fd II m. m., bredd vid utkanten 8 m. m. * 



* Der Köq>er braanlich hdlgraa, der Hinterkörper oben mit zwei Reiben 
Ueioer, schwarzbraaoer Flecke. Die Grundfarbe der FlUgel scbwarzbrann ; die 
"M e ra ond mittlero weissen Querbinden, die aaf den Hintcrflttgeln nicht breiter 
uiid, werdcn jede von einer dankelbraanen, schmalen, gezahnten und zusammen- 
^i^agciiden Linie getheilt; die VorderflUgel ohne die filr tristata L. charakteris- 
titche gelbbräanliche Farbang auf den Rippen ixn Saumfelde. Ast 5 der Hinter- 
dSgd entspringt aus der vordem Häl f te des Querastes. Länge der Vorder- 
'l^ II m. m.f Breite am Saume 8 m. m. 



RESUMÉS. 

(Page 29 du texts.) 

J. Meves: Cidaria [Larentid) pupillata Thnbrg. 

Uauteur a pris, le 22 Juin 1887, å Rosersberg (Upland, 32 
Wom. au nord de Stockholm), un måle d'une Cidaria {Larentia\ 



32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

qui se rapproche principalement de celai de C, pupillata, de la 
province de Gestricie (Suéde du Nord), raentionnée par Thunbbrg 
dans les Insecta suecica (1792), et dont un autre exemplaire, 
toutefois sans indication de la localité, est conservé au Musée de 
rÉtat, ä Stockholm. Apres la comparaison entré les trois exem* 
plaires snédois, M. Mcvbs en donne la caractéristique coromune 
en traduction allemande. 



NOTISER. 



Cidaria sordidata F. Sistlidne sommar iakttogs vid Rosers- 
berg, Upland, en ovanligt stark 'svärmning af denna vackra 
mätare. Få försommaren hade de därstädes i mängd befincliga 
säljbuskarne varit svårt anfrätta, och mot slutet af juli månad 
och ett stycke in i augusti såg man vid dessa buskar efter sol- 
nedgången stora svärmar af denna fjärilsart. Hanarne voro till 
den grad öfverlägsna honorna i antal, att i hvarje särskild svärm, 
som kunde bestå af kanske 50 eller flere individer, syntes finnas 
blott en enda hona; lyckades man nämligen att, vanligen efter 
många fruktlösa försök, fånga en hona ur svärmen, skingrades 
den sistnämda genast. Detta tillfälle till riklig fångst var desto 
mer kärkommet, som arten varierar i hög grad; i min samling 
äro insatta 31 utvalda exemplar, som alla äro olika hvarandra, 
vare sig i teckning eller f^rg. 

J. Meves. 



KAN MUSCA PUMILIONIS Bierkander VARA IDENTISK 
MED SENARE FÖRFATTARES LIKA BENÄMDA ART 

AF SLÄGTET OSCINIS? 

FRAMSTÄLLNING VID ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS 
SAMMANKOMST DEN 2 MARS 1888 



AF 



Sven Lampa. 



Det kan visserligen synas förmätet af mig, som icke är spe- 
cialist uti ämnet, att ens ifrågasätta något sådant, som att Bier- 
KANBERS Musca Pumilionts icke skulle vara den samma som 
den, hvilken Fallen, Zetterstedt m. fl. sedermera tillagt detta 
namn, utan långt hellre den af Meigen år 1830 beskrifna 
Chlorops Taeniopus eller möjligen någon annan, med denna när- 
stående art. Det är heller icke min mening att nu vilja påstå 
något annat, än att Bierkanders och Zetterstedts Musca 
(Oscims) Pumiliofus måste vara tvänne olika arter, samt att det 
kan bero pä vidare forskningar, huruvida man icke till sist måste 
antaga, att Bierkanders och Meigens ofvannämda båda arter i 
själfva verket äro en och samma. 

Det är i första rummet Bierkanders beskrifning på så väl 
själfva flugan som dess metamorphos och lefnadssätt, hvilken ingaf 
mig tanken härpå, och sedermera styrktes min förmodan ännu 
mer genom det rön angående komflugans äggläggning, som jag 
förliden höst kom att göra. £n noggrann beskrifning på ett 
djurs lefnadssätt kan en och annan gång lemna ett vida säkrare 

£mUmaL Tidskr. Arg. 9, H. x (1888). 3 



34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

Utslag angående dess rätta artnamn, än en så kort och diagnos- 
artad beskrifning, som vanligen bestods de flesta djurarter under 
föregående århundrade. Hvad Bierkander beträffar, var han en 
mästare för sin tid uti att beskrifva skadeinsekters lefnadssätt och 
kan nästan gälla som en föresyn i den vägen ännu i dag; men 
hans artbeskrifningar kunna däremot lemna något öfrigt att önska, 
emedan han, liksom de flesta samtida, icke räknade så noga med 
petitesser, som Linné på ett ställe säger. 

Vid genomläsningen af Bierkanders uppsats, som är intagen 
i Vet. ak. handlingar för år 1778, erfar man, att den af honom 
s. k. »rågdvergsmasken» är en liten fluglarv, som från hösten 
till följande vår lefver inuti rågplantor och härigenom hindrar 
deras hufvudstammar eller stjälkar att norroalt tillväxa. De an- 
gripna plantorna få därigenom ett dvärgartadt eller förkrympt 
utseende och uppnå sällan en höjd af mer än från en till tre 
tum. Dessa larver voro ännu den 23 april mycket små, men 
bleftro en månad senare eller omkring den 25 maj full växta och 
färdiga att undergå förpuppning. Den 12 juni började flugor 
utkomma ur pupporna, alltså vid ungefär samma tid, då vår 
vanliga komfluga under gynnsamma väderleksförhållanden brukar 
pläga framkomma. Beskrifningen på larver och puppor kan här 
förbigås, emedan den troligen passar för snart sagdt hvilken 
Giloropsart som helst, men den, som rör själfva flugan, torde 
böra anföras, på det jämförelse med senare författares må kunna 
ega rum. Den har följande lydelse: 

> Flugan är något öfver i linea lång, hufvudet gult, ögonen 
svarta. Nacken har en svart triangel. Antennerna svarta, äro 
en liten knyl, ifrån hvilken utgå några hår. Bröstet på ryggen 
svart, hvarest längs efter gå två små gula linier, nederst åt ma- 
gen är en gul fläck, som liknar en halfmåne (»scutellen»). 
Bröstet är inunder gult. Vid framföttema sitta två svarta fläckar. 
Magen är på ryggen svart, inunder gul, har 4 ringar. Vågstän- 
gema hvita. Vingame lysa af röda och gula färger, räcka litet 
utför kroppen. På fötterna äro lederna närmast kroppen grå- 
aktiga och de yttersta svarta. 

Musca pumilionis torde denna fluga få kallas». 

Sedermera, uti Vet. ak. handlingar för år 1789, omtalar nyss 
anförde författare, att äfven på komet anträfiats en mängd flug- 



lampa: musca pumilionis bierk änder. 35 

larver, hvilka, enligt beskrifningen, skadade ax och strå alldeles 
pft samma sätt, som den vanliga kornflugan plägar göra. Den lo 
iQgusti böljade flugorna utkläckas och »sågs» — säger Bierkan* 
DER — »det vara samma fluga som år 1778 sid. 240 är af mig 
beskrifven, såsom den der något förderfvar rågen, men så tyckes 
no hennes egentliga göromål vara att skada komet». Efter en 
bop larver, som intagits och förvarats i glasburk, erhöll han 
slotligen såväl flugor som två arter parasiter, af hvilka den ena, 
stt döma efter den korta beskrifningen, torde varit Coelinius 
niger och den andra, enligt B:s egen åsigt, Pteromalus 
muscarum, 

£mot det påstående, att de båda slag af flugor, som upp- 
tridde pä olika tid, och hvars larver angrepo skilda sädesslag, 
tillhörde samma art, kan visserligen den invändning göras, att 
misstag kunnat ega rum^ oaktadt Bierkander dokumenterat sig 
sisom en skicklig iakttagare. Jag vill därför icke fästa mig så 
mycket därvid, utan förnämligast hålla mig till beskrifningen på 
rigdrärgsflugan och dess lefnadssätt. Hvad den 1789 omnämda 
komåugan beträflar, kan man angående beskrifningen på dess 
lefoadssätt knappast begära större tydlighet, för att icke genast 
misstänka, att här varit fråga om densamma, som under sista 
tiden hos oss blifvit så mycket omtalad och uppmärksammad. 

Vilja vi rådfråga senare författare för att söka få visshet 
010. hvilken Bierkanders Musca pumilionis egentligen är, så er- 
hålles intet tillfredsställande svar, utan vanligen tvärtom. Uti 
Act Soc. Linn. 2:a bandet å sid. 78 finna vi en uppsats jämte 
figurer (å tab. 15), hvaruti William Markwick utförligt omnäm- 
ner, att han i hvetebrodd på hösten funnit larver, som starkt 
angripit de unga plantorna. Utur sex skadade plantor, som upp- 
togos och förvarades inne, utkommo lika många flugor, nämligen 
blott en ur hvarje, ett förhållande^ som mycket påminner om 
komflogans sommargeneration. Emedan de å åkern befintliga 
hveteplantomas rötter icke skadats af larverna, uppsköto från dem 
sedermera nya skott, hvilka lemnade en vacker hveteskörd, och 
blott en del af fältet var angripen, nämligen den, där sådden 
blifvit tidigast verkstäld. Får man döma efter figuren, torde den 
fluga, den framställer, vara en verklig Chlorops Macq. och icke 
en Osctms-ait, men utförandet är sådant, att man ej kan fästa 



36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT l388. 

sig mycket vid densamma, ty just de småsaker, som nu utgöra 
vigtiga kännetecken på de olika arterna, hafva antagligen af för- 
fattaren eller artisten blifvit förbisedda. Den triangelformiga och 
med nacken hopflytande svarta fläcken på hjässan är dock gan- 
ska tydlig. Uti ett tillägg af T. Marsham omnämnas Bierkan- 
DERS iakttagelser, och uttalas den öfvertygelsen, att de båda för- 
fattame haft att göra med en och samma art. 

Fabricius upptager Oscinis pumilionis uti sin »Systema Ant- 
liatanim» af år 1805 å sid. 216, men lemnar en beskrifning, 
som är mycket kortare och svårare att tyda än Bierkanders> och 
säger sig ej riktigt känna arten. Han anser den stå mycket nära 
sin lineatUf och skall man döma efter hans beskrifningar, torde 
båda dessa hänvisa till en och samma art. Angående lefnads- 
sättet upplyser han därom, att larven till lineata vistas i kom- 
strån, hvilkas ax den alldeles förstör, och att Bierkanders pumi- 
lionis lefver i stjälkarne af råg och hvete. Under beskrifniogen 
på O, pumilionis citerar Fabricius såväl Act Soc. Linn. som 
Bierrander. i följd af ofvanstående, samt den omständigheten, 
att jag vid Eknö under förliden höst fann kornflugeägg på råg- 
brodden, skulle man ej utan skäl kunna antaga, att Bierkander 
beskrifvit vintergenerationen och Fabricius sommargenerationeo 
(under namn af lineata) till en och samma art 

Uti »Oscinides Sveciae» af år 1820 beskrifver Fallen ut- 
förligare en Oscinis pumilionis och åberopar Bierkander, utan 
att hafva sett något typexemplar, men har otvifvelaktigt haft för 
sig en helt annan art; ty följande ord: »vertice . . . macula stem- 
matum nigra, opaca? Antennas pallidae, apice nigrae. Pedes 
pallidi, femoribus interdum nigris vel nigro-maculatis. Tarsi extus 
obscuri», öfverensstämma icke väl med Bierkanders: »Nacken 
har en svart triangel. Antennerna svarta. På fötterna äro le- 
derna närmast kroppen gråaktiga och de yttersta svarta». Ännu 
tydligare framstår detta genom Zetterstedts utförligare beskrif* 
ning uti »Diptera Scandinavias» Tomus septimus af år 1848, sid. 
2662. Han säger nämligen: puncto verticis (loco ocellorum) 
parvo libero nigro. Antennee luteae, superne ad originem set« 
macnia obscura». Flygtiden, juni och juli, öfverensstfimmer icke 
heller med den, Bierkander uppgifver. 

MfiiGEN synes anse Fabricii Oscinis lineata och. pumilionis 



lampa: musca pumiliokis bierkander. 37 

som samma species, emedan de båda namnen upptagas af honom 
sisom synonyma (1830), men hvarken Bierkander eller Fallen 
citeras. Schiner sammanslår dem äfven med sin lineata uti 
»Fauna austriaca» (1864), men det Bierkanderska namnet bibe- 
hålies för Fallens och Zetterstedts art, ehuru med orätt, som 
jag tror mig hafva visat. Fallens Oscinis pumilionis måste 
under alla förhållanden byta om namn och torde kunna få bibe- 
hålla det, Zetterstedt föreslår, nämligen Oscinis eller, enligt 
nyare förf., Ziphanella pumilio, emedan SxiEGERS variegata blott 
år ett brefnamn. 

Meigens beskrifning på sin Chlorops taeniopus passar för- 
träffligt på vår komfluga, och skulle båda verkligen befinnas till- 
höra en och samma art, hvilket framtida undersökningar nog till 
sist skola kunna afgöra, torde den förra komma att sammanslås 
med Bierkanders Musca pumilionis. Att Meigen icke känt till 
denna sistnämda, är tämligen tydligt, och genom Fabricii och 
Fallens beskrifningar kunde han naturligtvis icke bilda sig något 
klart begrepp om dess verkliga utseende. Alla författare, som 
trott sig beskrifva den rätta Musca pumilionis^ hafva naturligtvis 
tillagt henne det af Bierkander uppgifna lefnadssättet, om det 
ock varit fråga om en helt annan art. Uti Fallens typsamling, 
som nu tillhör och förvaras uti härvarande riksmuseum, äro flera 
exemplar insatta under namn af O se, lineata^ h vilka icke alla 
tillhöra samma art. De flesta, af F. såsom hufvudform ansedde, 
äro dock enligt min öfvertygelse genuina Chlorops taeniopus 
Meic. Zetterstedt synes likväl icke varit af denna åsigt, efter- 
som han under taeniopus säger: -»Oscinis lineata Fall. Oscin. 
4, 3, var., secundum specimina in museo Ejus asservata». 

Af den stora myckenhet arter, som inrymmas uti gruppen 
Oscinides^ lefva de flesta troligen i gräsväxterna under larvtill- 
ståndet, men metamorphosen och lefnadssättet äro ännu endast 
föga kända. Observationer härutinnan saknas visserligen icke, 
men många af dessa äro nästan värdelösa, eller egnade att blott 
förorsaka konfiision, emedan fullständig sakkännedom saknats vid 
artbestämningen. Då många af arterna äro för oss skadliga, ett 
par eller kanske flere till och med i hög grad, så faller af sig 
själft, att alla sådana iakttagelser, som kunna vidga vår känne- 
dom om dem och deras lefnadssätt, måste helsas välkomna såsom 



38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

varande af både vetenskapligt värde och till allmän nytta. Hvad 
den namnkunniga komflugan särskildt angår, äro hennes lids- 
förhållanden kanske mest studerade och beaktade, men detta 
hindrar ej, att man ännu måste erkänna, att flera frågor angående 
dessa under alla omständigheter, för närvarande icke kunna nöj- 
aktigt besvaras. 

Af särskildt intresse för tillfallet vore, om denna vår, under 
sista dagarne af maj eller de första i juni, landtbrukare å skilda 
orter, eller andra för saken intresserade personer, ville göra sig 
den mödan att ute å feltet undersöka råg- och h veteplantor, (or 
att, om några dvärgartade sådana påträffas, därom underrätta mig, 
eller ännu hellre genom posten sända några dylika, medan de äro 
färska. Kostnaden härför blir högst obetydlig, helst om sänd- 
ningen får betraklas som »prof utan värde», hvilket jag antager 
såsom gifvet. Om det sedermera lyckas att från sådana strån er- 
hålla utbildade flugor, och man får dessa till xirten säkert bestämda, 
kan ett eller annat spörjsmål nöjaktigt besvaras, och upplysningar 
vinnas angående skadedjurets utbredning. Man har hittills an- 
tagit, att icke en enda, utan kanske flera arter uppträda på ena- 
handa sätt och förorsaka skada, men några fullt tillförlitliga bevb 
härför har jag ännu ej sett, emedan stor förvirring varit rådande 
angående dessa arters rätta namn. Genom en dylik undersök- 
ning i större skala, som jag nu föreslagit, skulle alltid någon väl 
behöflig upplysning kunna vinnas. 

De kornflugor, som utkommit från i tillslutna kärl förvarade 
kornax och instängdes i ett terrarium förliden augusti, afsatte 
många ägg på där uppkomna råg- och hveteplantor, äfvensom å 
bladen af inplanterad Triticum repens, dock, som det tycktes, i 
mindre antal å sistnämda växt. Sädesplantorna gulnade seder- 
mera efter hand, samt äro nu, i mars månad, nästan försvunna 
från jordytan och hafva troligen gått under, dels genom larvemas 
närvaro och dels emedan terrariet förvarats i varmt rum. De 
flesta larverna hafva troligen dött af brist på föda, men en full- 
bildad fluga framkom likväl och varseblefs den 8 sistlidne februari 
spatserande på glasrutan inne uti terrariet. De nykläckta larver- 
nas beteende vid inträngandet i bladslidorna lyckades jag dock 
icke iakttaga. 



lampa: musca pumilionis bierkander. 39 

Under håfning efter komflugor å en timotejåker förliden 
logusti erhölls i mängd en större art ChloropSy som uppehöll sig* 
bland timotejen sannolikt för att lägga ^'gg antingen på denna 
eller ock å där ymnigt växande plantor af Triticum repens. 
Arten har befunnits vara Chlorops laeta Meig. och ansågs af 
Zkttersi-kdt för rar. 



RESUMÉS. 



(Pagc 34 du texte.) 

Sven Lampa mentionne que Oscinis pumilionis de Fallen 
et de Zetterstedt n*est pas identique avec Musca pumilionis 
de Fabricius et de Bierkander, mais une toute autre espéce. 
Il croit que des observations de Tavenir sur la vie des Oscinides 
probablement montreront qu'il a raison dans sa supposition que 
non seulement lineata de Fabricius mais aussi taeniopus de 
Meigem est identique avec Musca pumilionis de Bierkander. 



NOTISER. 



Aberrationer, Spinnaren Cymatophora ypsilon graecum 
GöZE, eller, såsom han ock kallats, or F., har såsom bekant 
fått sistberörda namn sig tilldeladt på grund af en egendomlig, 
hvit teckning på framvingen, nämligen ett af den runda ring- 
fläcken bildadt o och ett af njurfläcken formadt -R. Dessutom 
är den dekorerad med ett bredt randigt tvärband strax innanför 
sagda o. Förlidet års sommar togs emellertid vid Rosersberg i 
Upland ett exemplar, som bestått sig med . ett dekorationsband 
af sådan reglemen tsvidrig bredd, att hela främre hälften af nam- 
net, nämligen bokstafven o, borttappats. Aberrationen skulle 
möjligen kunna benämnas unitnaculata. 

Af en noctua, Agrotis boja F., erhölls likaledes vid Rosers- 
berg ett konstigt exemplar. Såsom kändt är, har denna fjäril 
såsom prydnad vid framvingens kostalkant nära vingspetsen en 
eHer nogare sagdt två nästan sammanflytande, skarpt svarta fläckar. 
I fråga varande individ, en hona, hade emellertid, ej nöjd här* 
med, anlagt en hel rad äf dylika småfläckar utefter våglinien 
ända fram till inkanten. Tyvärr var hon ganska skamfllad; huru- 
vida anledningen därtill kan sökas däruti, att den sålunda ovan- 
ligt utpyntade skönheten varit mera kringsvärmad af friare än 
hennes anspråkslösare systrar, torde vara svårt att med full säker- 
het afgöra. Förtjänar aberrationen döpas, kunde tilläfventyrs 
punctata vara lämpligt namn. 

J. Meves. 



STRÖBEMiERKNINGER OM ENTOMOLOGISKE 
FÖRETEELSER I NORGE 1887. 



AF 
W. M. SCHÖYEN. 



Den stserke og vedholdende Törke, der herskede under hele 
Fonommeren, ialfald i det östenfjeldske Norge, og afsved Vegeta- 
tkmen i en saa sörgelig Grad, kuede vistnok samtidig ogsaa 
Insektlivet og gjorde, at mange ellers almindelige Arter naesten 
slet ikke eller kun sparsomt lod sig se. Men paa den anden 
Side var der, som saedvanlig under saadanne Forhold, andre 
Arter, der i det torre värme Veir formerede sig saerdeles stserkt 
og optraadte i store Masser. 

Blandt Coleoptera skal jeg saaledes naevne Orchestes po- 
puli, der allerede et Par Gange för i dette Tidsskrift (Aarg. III. 
pag 30 og V. p. 200) har vaeret omtalt som optraedende i stor 
M«ngde paa forskjellige Steder i Sverige. I Sommer fandt jeg 
i Juli — August ved Vikersund paa Modum alle Balsampopler 
[Populus balsamifera) paa begge Sider af Elven saa besatte 
af LArveme af denne Art, at der knapt var et eneste Blad urört. 
De flcste Blade var besatte med 4 — 6 eller flere Larver, saa 
«t Traeme saa ganske brunspraglede ud af de bekjendte bruné 
nmdagtige Pletminer, som Larveme frembringer ved at gnave 
bort Bladkjödet. Ogsaa fra Smaalenene fik jeg tilsendt Poppel- 
Uade, angrebne paa lignende Vis og i samme Udstrsekning som 
paa Modum. Det läder saaledes til, at Insektets Masseoptraeden 
har hävt en videre Udbredelse. I Valders, hvor jeg ogsaa 



42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

faerdedes i Sotnmer, saa jeg derimod intet til samme, ligesaa lidt som 
her ved Kristiania. Aspen (Popubis tremula) synes at forsmaaes 
aldeles af dette Insekt, hvorimod ifölge Kaltenbach foruden 
Pop. nigra ogsaa Salix alba^ triandra og fragilis angribes. 

En anden Bille, som ialmindelighed ikke pleier at tiltrsekke 
sig nogen videre Opmaerksomhed, men som iaar optraadte i store 
Masser og gjorde Skade paa Engene i Osen, Österdalen, er AM- 
monia tanaceti. Som bekjendt pleier den under almindelige 
Forholde leve paa forskjellige vaerdilöse Plan ter: Tanacetum, 
Atrzplex, Achillea etc, men iaar var der i Juni Maaned sligc 
Masser af Larverne paa det naevnte Sted, at de haerjede Graes- 
vaexten paa Engene, hvorfor Exeraplarer af dem blev indsendt 
hertil Universitetet med Forespörgsel i Sägens Anledning. Det 
samme Faenomen har tidligere ogsaa vist sig i andre Lande, 
saaledes i Aaret 1833 i Jurabjergene, hvor Graesset blev opspist 
i stor Udstraekning af dera, ligeledes flere Gange i Tyskland og 
England. 

Paa flere Steder her i Landet har ogsaa Kornbladlusen, 
Aphis granariut optraadt i stor Maengde og gjort Skade, isaer 
paa Havreagrene. Som Fölge af den Maengde Marihöner, Coc- 
cinella septempunctatay der överalt ledsagede denne Företeelse, 
antoges somoftest disse sidste af Almuen for at vaere de egent- 
lige Skadedyr og indsendtes gjeme med Opgave om, at de spiste 
Havren op, medens selve Bladlusene blev lagt mindre Maerke til 
Jeg gad vide, om det ikke er en lignende Misforstaaelse, der 
ligger til Grund for den af Schneider i dette Tidsskrifts Aarg. 
VL p. 155 refererede Beskyldning mod Cetonia metallica^ at 
den skulde gjöre Skade paa Potetesagrene ved at gnave paa 
Stilkene, saa Graesset visnede. Fra Asker, ikke långt fra Kri- 
stiania, blev i Sommer indleveret til Universitetet et Par Exera- 
plarer af Cetonia cenea^ der her ligeledes beskyldtes for at opaede 
Potetesgraesset. Desvaerre var jeg forhindret fra selv at tage 
Tingen i Öiesyn, og en Anmodning om at indsende en Pröve af 
det saaledes angrebne Potetesgraes blev ikke efterfulgt, saa j^ 
fik ingen Rede paa, hvorledes det egentlig häng sammen her- 
med. Men jeg kan taenke mig Sammenhaengen saaledes, at Po- 
tetesgraesset har vaeret angrebet af Bladlus og Po tetessop, der 
har bragt Bladene til at visne, medens Torbisteme har indfundet 



SCHÖYEN: ENTOMOLOGISKE FÖRETEELSER I NORGE 1 887. 43 

sig, lokkede af den af Bladlusene afsondrede söde Saft eller 
HonninKdug. Det bliver da let förklarligt, at ligesom Marihö- 
neme beskyldes for at spise op . Komplanteme, saaledes faar 
Gnldtorbisteme her baere Sky Iden for Potetesgrasssets Henvisnen. 

I Kristianiatrakten led Frugttraeme iaar i usaedvanlig Ud- 
sträckning af Cheimatobia brumata^s Larver^ der gjennemhuUede 
cg opaad Bladene og foruden paa Frugttraeme tillige viste sig 
paa omtrent alle mulige Slags Lövtraer, Roser etc. og skjaemme- 
de deres Udseende i mere og mindre Grad ved de fillede og 
mishandlede Blade, som de efterlod sig. ^bleme var i overor- 
dentlig höi Grad befaengte med den bekjendte ^blemark. Larven 
af Carpocapsa potnanella. Allervaerst var imidlertid Haeggetraeme 
Prumts padus) farne. De var överalt her omkring i den Grad 
hxijede af Hyponameuta padella^ at jeg aldrig har seet Magen. 
Selv de störste Traer var fra överst til nederst aldeles omvundne 
af Laivemes Spind, og hvert eneste Blad blev opaedt, saa de 
stod aldeles bare og bladlöse, indhyllede i sine Flor-Draperier. 
Ogsaa paa Modum saa jeg Haeggetraerne ilde medfame af disse 
Larver. 

Paa Hvalöeme fandt jeg i Slutningen af Mai en Stikkels- 
l):erhaek saa taet besat med Larver af Abraxas grossulariata, 
at de ikke lod til at ville levne et eneste Blad urört, medens 
Ribsbuskeme, der stod lige taet ved, var fri for dem. Dette 
s)Des ogsaa hos os nt vasre det almindelige Forhold, medens 
jeg f. Ex. fra enkelte Distrikter i England har seet anfört, at 
Ribsen haeijes endnu vaerre af dem end Stikkelsbaerrene. £n hel 
Del af Larveme, som jeg medtog og opfödte, forpuppede sig og 
levercde Sommerfugle sidst i Juni. Jeg försögte, om Larveme 
skulde ville spise Ribes aureum^ men de syntes ikke videre 
om den. 

For Bartraemes Vedkommende kan naevnes, at flere af de 
ange Furuplantninger paa Jaederen (vaesentlig Pinus sylvestris og 
fwmUma) blev haeijede af Lophyrus rufus^ hvilken Art ogsaa i 
forrige Aar i stor Udstraekning opaad Barret paa Furuhaekkerne 
red Klep Jembanestation paa Jaederen. I Aarene 1860 — 61 
optraadte disse samme I^arver i enorme Masser i Trysilelvens 
Dalföre helt opimod Fsemunsöen, ligesom paa svensk Gmnd i 
Skaratrakten og rimeligvis endnu flere Steder. Samtidig var der 



44 EKtOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

ogsaa Masseoptaeden af dem i flere Trakter i Sydtyskland, f. £x. 
ved Giessen i Hessen og Spessart i Bayern * 

I Romedals Fröklaengningsanstalt (pr. Useng Jembanestation, 
Nordbanerne) fandtes Gastrodes abietis ifjor Vinter i slig Maengde 
overvintrende under Skjaellene af de samroesteds opbevarede 
Grankongler, at de holdt paa at fylde hele Huset, idet de krav- 
lede omkring överalt rundt Vaegge, Gulv og Tag i utalligc 
Skarer. En Pröve blev indsendt hertil Universitetet i Febniar 
Maaned med Forespörgsel om, hvad dette kunde vaere for Slags 
Dyr, da man ikke för havde maerket noget til dem. Reutee 
har i dette Tidsskrift (Aarg. I. p. 185 — 188) gj^ngivet Kölreu- 
ter's gamle lagttagelse över denne eindommelige Overvintrings- 
maade af G, Abietis^ samt den af ham fremsatte Formodning 
om, at det ikke saa meget skulde vare Granfröet som denne 
Taege Korsnaebbene söger, naar de om Vinteren plukker Skjasl- 
lene af Kongleme. At Kölreuter's Opgave om, at Korsnaeb- 
bene spiste disse Taeger, er rigtig, betvivles ikke; men at deres 
Hovednaering om Vinteren er Granfröet läder sig vistnok ikke 
bestride, da man ved at undersöge deres Maveindhold finder 
dette Frö i rigelig Maengde tilstede. 



For vore Biskjöttere har den forlöbne Sommer paa flere 
Steder vapret skjaebnesvanger, idet der har vist sig Bipest i Ku- 
berne, en Sygdom der, saavidt vides, tidligere ikke har vaeret 
kjendt hos os, men som, naar den faar Anledning til at gribe 
om sig, bliver Biavlens vaerste Fiende. Jeg har hävt Leilighcd 



* Under Henvisning til min i dette Tidsskrifts Aarg. I. p. 39—42 publi* 
ccrede Meddclese : »Furuspinderens (Eutrichia pini) Optraeden i Norge i Aarcnc 
181 2 — 1 6» turde det maaske i denne Förbindelse vaere af Interesse at gjöre 
opmaerksom paa, at ifölge C. J. Sundevall (Oeconom. Afhandling om Insek- 
ternas åverkan på våra skogar, Land 1826, p. 5) findes det berettet, at >en 
ganska stor sträcka barrskog (af öfver en half mils längd) blifvit aldcles ut- 
dödad vid Siljan i Dalame för nngeOir 10 år sedan af larver (troligen tiil 
Bomb. pinilt\ som förtärde barren. > Da altsaa denne Begi venhed faldcr om- 
trent samtidig med B, pim's Masseoptra^den paa forskjellige Steder i Norge, 
turde der vel vaere al Kimelighed for, at det ogsaa har vaeret denne Art, der 
dengang var paafeerde i Sverige, om end ikke noget lignénde Tilfselde defi 
ligesaalidt som her i Norge, senere har gjentaget sig. 



SCHÖYEN: ENTOMOLOGISKE företeelser i NORGE 1887. 45 

&I It se Prover af Kager med Yngel angrebne af Bipesten fra 
et Par forskjellige Steder her i Landet, nerolig fra Skien og 
Drammen, samt ogsaa en fra Hardanger, der ialfald staerkt mis- , 
tsnktes for at vaere befaengt med Bipest, om det end ikke sikkert 
koode konstateres. Bipesten foraarsages som bekjendt af en sser- 
tgcn Art Bakterie, Bacillus alvn, der imidlertid ikke saa let 
oden specielle Dyrkningsforsög kan skjelnes fra andre Bakterier, 
hvoraf der selvfölgelig altid er fuldt op i raadnende Biyngel, 
ogsaa naar Yngelens Död skriver sig fra andre Grunde end vir- 
kdig Bipest^ saasom fra koldt og raat Veir og Naeringsmangel. 



Af A arets Lepidopter fångst kan naevnes fblgende Fund af 
speddlere Interesse. 

Uoder et Besög paa Hvalöerne i de sidste Dage af Mai 
Maaned fandt jeg paa Kirköen, den störste af dem, paa en 
^itrakning med lös Flyvesand, hvor der var fuldt op af Myr- 
wfaw-Larver, ogsaa 5 Larver af Agrotis prcscox L., ny for 
^(x^ Fauna og hidtil inden Skandinaviens Graendser kun ob- 
sencret i Skaane og Blekinge. Desvaerre viste de 3 sig besatte 
med Snyhehvepslarver, hvorfor jeg udblaeste dem; de 2 andre 
forpnppede sig, men har ikke leveret Sommerfugl og er nok, 
efter hvad det läder til, döde. 

Et ligesaa interessant Fond gjorde jeg i söndre Aurdal, Val- 
dcTs, hvor jeg nerolig den 3:dje Juli tog et Exemplar af den, 
saavidt mig bekjendt, tidligere intetsteds i Skandinavien obser- 
verede Tortrix inoptana Haw. Ifölge Tengström er denne 
Art fundet flere Steder i Finland, og den turde vel ved naermere 
Uodersögelser ogsaa vise sig at forekomme i Sverige. Larven 
lever paa Röddeme af Artemisia camf estris og vulgaris^ hvor 
den spinder om sig et Silkerör og overvintrer. 

En tredie for Norges Fauna ny Art, Asopia glaucinalis L., 
ttdklaekkcde jeg af Larve her fra Kristiania den 3:dje Juni iaar. 

Blandt det af Forstkandidat A. Hagemann fra forrige Åars 
Retse til Kristianssand indle verede Materiale har jeg ligeledes fo- 
rcfundct 2 for Norges Fauna nye Lepidopterarter, begge fundne 
▼cd nsvnte By, nemlig Zonosoma punctaria L. og Cerostoma 
^ffmorella L. — Blandt Hr Hagemann' s sidste Aarsfangst i 



46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

Saltdalen — hvilken ogsaa bliver den sidste, da han nu er forflyt- 
tet til Alten i Finmarken — befandt sig et meget smukt Exem- 
plar af Notodonta dictosoides Esp. var,frigida Zett. (J), samt en 
intéressant Berigelse af vor arktiske Lepidopterfauna, nemlig EU 
lopia prosapiaria L. i flere Exeraplarer, fangede ved Storjord 
den i9:de Juli. Det nordligste Sted, hvorfra jeg tidligere kjendte 
denne Art, var Snaasen i nordre Trondhjems Amt (64' 12' n. 
Br.), men at den ogsaa skulde vise sig at forekomme paa ark- 
tisk Grund, var temmelig uventet. Efter hvad Hagemann har 
meddelt mig, optraadte den endog temmelig byppigt, hvad der 
iaar ogsaa var Tilfaeldet sammesteds med Cidaria flavicinctata 
Hb., medens der forresten var usaed vanlig lidet at se af de eliers 
almindeligere forekommende Arter. 

Den bidtil kun fra Dovrefjeld kjendte Adela EsmarkeUa 
Wk. fandtes 8:de Juli af Pastor Sandberg og mig i et större 
Antal Exemplarer blandt yuniperus-YitzXXjtt paa Sydsiden af Vin- 
stervandet eller» som det ogsaa kaldes, Strömsvandet i det syd- 
östlige Hjörne af Jotunheimen. Den förste Opdager af denne 
höialpine Art er Siebke, i hvis efterladte Samling forefandtes et 
Par Exemplarer af samme fra Fokstuen paa DovreQeld 5:te Juli 
1 86 1. Han henförte dem imidlertid til A. Degeerella, hvilkct 
ogsaa var Tilfaeldet med de af mig i 1877 vid Kongsvold fundne 
Exemplarer, der ligesom Siebke s i Virkeligheden tilhörer Å* 
Esntarkella, Begge Arter er hinanden saa overordentlig lige, at 
det er let at forvexle dem, men de förekommer neppe sammen 
noget Sted, da EsmarkeUa er en höialpin Art, medens DegeereUa 
vistnok udelukkende holder sig i de lavere Regioner. 

Kristiania, December 1887. 



REDOGÖRELSE ANGÅENDE ENT. FÖRENINGENS 
INSEKTSAMLING FÖR ÅR 1887. 



Som antagligen många af Föreningens ledamöter icke torde 
hafva sig bekant, på hvilken ståndpunkt denna samling befinner 
»ig, kan en kort redogörelse därför här vara på sin plats. Hon 
består ännu af bufvudsakligen svenska Coleoptera och Lepidoptera^ 
och grunden därtill lades genom den på arter rikhaltiga skalbagge 
samling, som skänktes under lifstiden af framlidna statsrådet 
0. L FAhr^us. Kort därpå fick föreningen såsom gåfva af sin 
ordförande, professor O. Th. Sandahl, emottaga en särdeles 
värdefull samling af skalbaggar och dagfjärilar, hopbringad af 
rensor J. W, Ankarcrona i Karlskrona. Häruti inrymmes en 
mängd exemplar, de flesta i utmärkt skick, af en del sällsyntare 
arter, hvaraf många framdeles kunna bortbytas mot andra, som 
för närvarande saknas eller äro för fåtaligt representerade. Seder- 
mera har tillkommit en samling insekter, som blifvit förärad af 
föreningens hedersledamot, f. d. fältläkaren, d:r P. A. Edgren. 
Ett icke obetydligt antal insekter, tillhörande diverse ordningar 
och insamlade i stockholmstrakten af herr G. Hofgren, har 
af nämde fbreningsledamot öfverlemnats. Mindre samlingar, men 
af stort värde i anseende till en del arters sällsynthet, hafva 
lenmats af adj. J. A. Ahlgren (Kalmar), godsegaren C. Möller 
på Vedelsbäck^ sogneprest G. Sandberg m. fl. Dessutom har 
föreningen förvärfvat sig värdefulla mindre samlingar genom kand» 
A. S. MoRTONSON, hr J. Rudolphi, m. fl. 

Under det gångna året öfverlemnades af fli. d:r S. £. B. 
HOGsiAN en mindre samling insekter från Alingsåstrakten, h var- 
ibland må omnämnas Gnorimus Variabilis L. Genom entomo- 



48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

logen c. P. J. Pettersson i Håslöf har förskaffats åtskilliga 
rariteter från Skåne såsom Zabrus Gibbus ¥,, Anisodactylus 
Pseudo-aeneus Dej., Gaurodytes Nebulosus Schjödte, Dermestes 
Frischii Kuc, Hypocaccus Metallicus F., m. fl.; samt genom 
herr Joh. Rudolphi åtskilliga fjärilar, såsom: Argynnis Selene 
ScHiFF. af den nordliga, bleka formen, utgörande en öfvergång 
till v. Hela Stor.; Påles v. Arsilache Esp., samt en Pales-hane 
från Åreskutan, som kommer mycket nära v. Isis Hb.; P. 
Lapponica Stor från Åre i Jämtland, Frigga Thnbg från Delsbo 
i Helsingland och Thore y. Borealis Stor från Åreskutans nedre 
sluttning, hvilken var. genom de stora, svartbruna fläckame närmar 
sig hufvud formen; Aglaja L. från Åre, ganska mörk, men dock 
för ljus att vara den rätta ab. Aemilia Acerbi ; Militaea Dictynna 
Esp. från Lju.sdal (icke. Ath, v. Corythalia som etiketten angaf), 
fullkomligt öfverensstämmande med skånska exemplar; Oeneis 
Norna Thnbo (icke Bore Schn., som gifvaren trott) från Enafors 
i Jämtland; Carterocephabis Silvius Knoch från Delsbo, Plusia 
Microgamtna Hb., Polyommatus Atnphidamas ab. Obscura från 
Delsbo; Erebia Lappona Esp. med tvärbandet på bakvingames 
undersida nästan omärkbart och därigenom stående nära ab. 
Pollux Esp., samt Anarta Funebris Hb. från Enafors m. fl. 

De insekter, som för närvarande tillhöra föreningen, samt 
sådana, hvilka hädanefter skänkas eller på annat sätt erhållas, 
komma att införlifvas med en enda samling, emedan eljest större 
utrymme skulle erfordras, än hvad tillgångame medgifva att an- 
skaffa. Därför blir det nödvändigt att ompreparera, granska och 
^tikettera snart sagdt hvart enda exemplar, hvilket kräfver både 
tid och arbete. Då det måste vara ett önskningsmål, att denna 
samling må blifva icke allenast så rikhaltig som möjligt, utan 
ilfven hållen på ett sätt, som åtminstone någorlunda motsvarar 
nutidens fordringar, så kunna icke felaktiga eller dåliga exemplar 
•där inrymmas, så vida de ej utgöra de största sällsyntheter eller 
Åxo af värde hvad lokalen beträffar, hvilket torde böra här om- 
nämnas till välvilliga gifvares kännedom. 

En början är gjord att granska och ordna föreningens rik- 
haltiga samling af Coleoptera^ men, i följd af andra göromål. 
har hittills medhunnits blott Cicindelider, och af Carabider de 
första slägtena till Bembtdrnm efter Thomsons uppställning* 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS INSEKTSAMLING. 49 

Detta artrika slägte är nu föremål för mitt arbete under lediga 
stunder. 

Öfverflödigt torde kanske vara omnämna, att gåfvor till 
Föreningens samlingar tacksamligen emottagas, och kunna de 
sUidas tin undertecknad under adress Adolf Fredriks Kyrkogata 15, 
Stockholm. 

Sven Lampa. 



LITERATURANMÄLAN. 



' Entomologisk latinsk svensk ordbok 

af Claes Grill, löjtnant vid kongL fortifikationen^ är titeln på 
tOL i dessa dagar utkommet arbete, som, därom är anmälaren 
öfrertygad, skall blifva med glädje helsadt och emottaget af 
eatomologiens alltmer talrika utöfvare och vänner i vårt land. 
Det är nu 70 år sedan Marklins öfversättning af Illigers Termi- 
ook>gi utgafs och denna, numera för öfrigt mycket föråldrade 
tenninologiska handledning, har sedan långa rider tillbaka endast 
undantagsvis kunnat erhållas genom den andqvariska bokhandeln. 
Sålunda har det länge varit en liflig önskan hos hvarje i latinska 
språket foga eller intet hemmastadd samlare eller forskare inom 
entomologien att erhålla en hjälpreda, som kunde sätta honom i 
stånd att förstå de latinska artmärken och beskrifningar öfver 
insekter, hvilka förekomma i såväl nyare som i äldre entomolo- 
giska arbeten. En sådan hjälpreda har nu löjtnant C. Grill 
med otvifvelaktigt mycket stort besvär sammanskrifvit och ut- 
gifvit till de svenska entomologemas, isynnerhet nyböijarnes tjänst. 
Vid ett hastigt genomseende af den lilla välkomna ordboken har 
amnälaren tyckt sig finna, att förf. på ett förtjänstfullt sätt lyc- 
kats lösa den ingalunda lätta uppgiften för en sådan ordbok. 
Det kan väl vara möjligt, att en eller annan kritiker skulle kunna 
påpeka, att det eller det ordet, den eller den termen äfven borde 

Bmt0$m«l. Tiétkr. Arg 9, H. i (1888). 4 



50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

hafva upptagits, men man må icke begära en absolut fullständig- 
het i ett sådant specielt ordboksarbete. Alla vanliga termer och 
uttryck, allt som är nödvändigt har upptagits, så vidt anmälaren 
kunnat finna, och de latinska ordens motsvarande svenska uttryck 
äro rätt återgifna, utan någon onödig mångordighet. Det ento- 
mologiska latinet är icke något klassiskt Ciceronianskt latin, 
såsom förf. själf i förordet anmärker, och detta må icke för- 
glömmas vid bedömmandet af en sådan special-ordbok, som den 
i fråga varande. 

Till upplysning och gagn för dem, som äro alldeles obekanta 

« 

med den latinska formläran, har förf. bifogat ett utdrag ur denna 
formlära, innehållande exempel på substantivers, adjektivers och 
pronominers deklination samt verbers konjugation, ett tillägg, som 
helt visst bör vara välkommet hos dem, för hvilka det är ämnadt. 

Till sist har förf. på ett par sidor redogjort för betydelsen 
af vissa adjektiv-ändelser och diminutiv-former samt förklarat 
meningen af vissa vid entomologiska beskrifningar begagnade 
sammansatta uttryck. 

Den lilla nätta, i typografiskt hänseende fint och vack^ 
utstyrda ordboken kan med allt skäl varmt rekommenderas hos 
hvar och en, som icke är tillräckligt förtrogen med det latinska 
språket och de entomologiska latinska termerna, för att kunna 
reda sig utan en sådan. Man kan med full sanning på den- 
samma tillämpa en ofta uttalad och därför liksom utsliten mening: 
hon fyller verkligen på ett förträffligt sätt ett inom det entoroo- 
logiska studiet länge kändt behof, och man har stor anledning 
att vara författaren tacksam för all den möda han nedlagdt på 
detta arbete. 

Ordbokens pris är 2 kr. och hon distribueras genom Ento- 
mologiska föreningens försorg. Reqvisitioner kunna adresseras 
till Entomologiska föreningen i Stockholm, 94 Drottninggatan. 

— Th, — 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 

SAMMANKOMST 

DEN 28 APRIL 1888. 



Den talrikt besökta sammankomsten hölls som vanligt ä hotel 
Phaenix under prof. O. Sandahls ordförandeskap. 

Efter justering af protokollet för föregående sammankomst 
och sedan ordf. hetsat nya ledamöter samt för aftonen närvarande 
främlingar välkomna, tillkännagafs, att till ledamot af föreningen 
invalts på förslag af konservator W. Mev£s: 

hr jägmästaren C. W. Lundborg (Tuna, Äby station). 

Det nyss utkomna häftet i af Entomologisk Tidskrifts g:de 
årgång utdelades. 

Ordföranden fäste medlemmarnes särskilda uppmärksamhet 
pä den af löjtnant Claes Grill nyligen utgifna Entomologiska 
latinsk-svenska ordbok, hvilken är något utförligare anmäld i 
ofvan nämda h. i af Entomologisk Tidskrift för innevarande år. 

Prof. AuRiviLLius höll ett sakrikt föredrag om den isynner- 
het för våra häggträd så fördärfiiga malQärilen Hypanomeuta 
Padella {Padellus L.), ur hvars larver och puppor framkläckts 
icke mindre än 6 olika slags parasiter, af hvilka 4 höra till 
olika grupper af steklarnes ordning, i till flugorna och 1 var en 
hjrperparasit, som befanns vara en genuin Pteromalin. 

Prof. AuRiviLLius förevisade en storartad och praktfull sam- 
ling af fjärilar från vestra Afrika, fångade och hemsända af 
föreningens nitiske ständige ledamot hr Fritz Theorin, som se-- 
dan 18 år tillbaka varit bosatt i dessa trakter och vid flera 1 

furegående tillfällen hemsändt utmärkta samlingar af Lepidoptera 
och andra djur samt talrika etnografiska föremål. Hr A. på- 
pekade egendomliga förhållanden af dimorfism och härmning hos 

EmUmal. Tidskr. Arg. 9, H. 3 (1888). C i 



I 



52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

honorna af vissa dagfjärilar i nu förevisade samling samt er- 
inrade om liknande förhållande med fjärilshonor af en Qäril från 
Madagascar. 

Konservator Sv. Lampa redogjorde sedan för de vackra fynd 
af icke mindre än 9 för Sverige nya arter af fjärilar, hvilka d:r 
Ivar Ammitzböll upptäckt i Kristianstad och dess omnäjd. £q 
af dessa fjärilar är förut endast funnen i Norge, en annan endast 
i Finland. D:r Ammitzböll*s varma forskningsifver inom ento- 
mologien har sålunda erhållit en välförtjänt belöning. 

Byråchefen J. Meves förevisade en för Sverige ny varietet, 
benämd v, rotundaria, hörande till den bekanta mätarefjäriln 
Cabera pusaria L. 

Lektor J. SpAngberg redogjorde för uppträdandet inom in- 
sekter af svampbildningar^ särskildt af arter hörande till svamp- 
slägtet Cordyceps, Rörande detta ämne uppstod sedan ett lifli^ 
meningsutbyte mellan flere af föreningens medlemmar. 

Hr Emil Holmgren förevisade och demonstrerade 3 nya 
fjärilsaberrationer, nämligen 2 af Argynnis Aglaja L. och i af 
A, Adippe L. Den ena af de 2 förstnämda aberrationerna hade 
af hr H. erhållit namnet ab, Wimaniy efter upptäckaren af den- 
samma, stud. C. Wiman i Upsala. Aberrationen af A. Adippe 
[ab. Varenii Hgn) var af jägmästaren A. Varenius funnen å 
Lidingön sommaren 1885. 

Hr H. redogjorde äfven för fynden af sällsynta arter af 
slägtet Sirex och visade en ur en hithörande arts puppa fram- 
kommen praktfull parasitstekel : ThaUssa superba^ h vilken blifvit 
funnen i Södermanlands skärgård af hr Hugo Samzelius, elev 
vid skogsinstitutet. 

Ordföranden uppläste sedan en af lektor A. £. Holmgren 
insänd uppsats, hvari han redogör för sin iakttagelse, huruledes 
tillfälligtvis uppgräfda vattengropar (»bryor», Gotland) kunna 
blifva försedda med invånare, som icke själfva kunna förflytta 
sig långa sträckor öfver land såsom hästiglar, vatten-akarider o. d. 
Denna uppsats återfinnes i detta häfte af Ent. Tidskrift. 

Öfriga under aftonen hållna föredrag skulle inflyta i tidskriften. 

Oskar Th. Sandahl. 



RESUMÉS. 



(Page 51 da texte.) 

O. Sandahl: Réunion de la SocUté entomologique de Stock- 
holm le 28 avril 1888. 

Le President, M. le prof. O. Sandahl, nnnonce la reception 
de M. C. W. LuNDBORG, maltre de la vénerie, comme membre 
de la Société. 

M. Chr. Aurivillius fait des observations tres interessantes 
sur non moins de 6 différentes espéces de parasites, vivant dans 
les larves et les chrysalides d'une microlépidoptére, Hyponomeuta 
Padella, si nuisible au Putier. Un de ces parasites était un 
h^^perparasite (parasite sur parasite), appartenant aux Ptéromalines. 

Apres cela, M. A. montre une magnifique collection de pa- 
pilloQs de la cöte occidentale de TAfrique, ramassée par M. 
Fritz Theorin, membre perpétuel de la Société, qui demeure 
dans cette region d^Afrique depuis 18 ans, et qui est toujours un 
collaborateur tres interessé dans Thistoire naturelie, spécialement 
dans Tentomologie, et aussi dans Tethnographie. Déjå plusieurs 
fois il a envoyé des collections zoologiques et ethnographiques 
tres riches å sa patrie, la Suéde. 

M. A. fait observer des cas singuliers de dimorphisme et 
de »mimicry» chez les femelies de certains papillons diumes 
dans la collection de M. Theorin. 

M. Sven Lampa mentionne la découverte intéressante de non 
moins de 9 espéces de papillons, nouveaux pour la Suéde, trouvés 
par M. le Docteur Ivar Ammitzböll dans les environs de la 
ville de Christianstad en Scanie, la province la plus au sud de 
la Suéde. Un de ces papillons n'aété trouvé auparavant qu*en 
Norvége, un autre seulement en Finlande. 



54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

M. J. Meves montre Cabera pusaria L. var. roUindaria^ 
nouvelle pour la Suéde. 

M. J. SpAngberg, donne un exposé des espéces du genre 
de CordycepSy champignons parasites dans plusieurs insectes. 

M. Emil Holmgren décrit 3 aberrations nouvelles de pa- 
pillons, 2 appartenantes ä Argynnis Aglaja L. et i å A. Adippe 
L. Une de celles-lå est nommée par M. H. aberr. Wimani, en 
rhonneur de M. Ch. Wiman, étudiant å Upsal, qui Ta découverte. 
L'aberration S Adippe (ab.VARENii Hgn) a été trouvée 1885 å Liding* 
ön (dans le Skärgård) par M. A. Varenius, maltre de la vénerie. 

M. £. H. mentionne aussi que M. Hugo Samzelius, éléve 
å rinstitut Forestier, a trouvé dans le Skärgärd de la Sudermanie 
la magnifique Hyménoptére parasite ThaUssa superba, vivant 
comme larve dans la chry salide d'une espéce du genre de Sirex, 

Le president récite une observation de M. le D:r Aug. £. 
Holmgren concemant la mode de la transmission å des digues, 
occasionellement remplis d'eau, de sangsues, d'acarides d'eau et 
d'aatres petits animaux, qui ne peuvent se transporter eux-méroes 
de grandes distances par terre. 

On va retrouver ces discours dans le Journal entomologique 
de Stockholm. 



NYA RÖN OM MYRORNAS OMTVISTADE MED- 
LIDANDE OCH HJÄLPSAMHET 



AF 



O. M. Reuter. 



I sina intressanta Myrmecologiska studier II (Svenska myror 
och deras lefnadsförhållanden^ i Bihang till k. svenska Vet.-Akad. 
Handlingar, band II, n:o i8, Stockholm 1886) säger d:r Adlerz 
pp. 134 ff.: »Medlidandet och hjälpsamheten mot sårade och i 
nöd stadda kamrater torde deremot (hos myrorna) starkt kunna 
ifrågasättas;* åtminstone äro de inga allmänt förekommande 
egenskaper, om också isynnerhet de äldre författame på detta 
område anföra talrika exempel, som mer eller mindre tydligt 
tyckas tala till myrornas fördel. Latreille t. ex. meddelar, att 
n(/2z-arbetare, på hvilka han bortryckt antennerna, omhändertogos 
af sina kamrater^ hvilka slickade deras sår och derpå utgöto en 
droppe vätska. Lepeletier de Saint-Fairgeau uppgifver, att 
hvarje sårad myra, som mötes af kamrater, af dessa bäres till 
boet. FoREL uppställer såsom allmän regel, att myror, som äro 
lindrigt skadade eller sårade, vårdas af sina kamrater, men när 
de äro vanmäktiga eller döende bortbäras de långt från boet, 
för att der lemnas att dö. Samma iakttagelse har enligt Forel 
äfven gjorts af Ebrard. Lubbock anför en mängd försök, som 
han anstalt för att utröna graden af myrornas medlidande och 
hjelpsamhet och af hvilka de flesta gifvit negativt resultat. 
Di emellertid i några fall båda dessa egenskaper tydligt fram- 
trädde i myrornas handlingssätt, gör han den berättigade slut- 

* Alla spärrningar gjorda af mig. 



56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1888. 

satsen, att hos myrorna, likasom hos menniskoma, de individuela 
olikheterna hindra uppställandet af en allmän regel för handlings- 
sättet. Samtliga de iakttagelser jag gjort tjena endast till att 

bekräfta denna slutsats och liksom Lubbock har jag funnit 

« 

tydliga yttringar af medlidsam hjelpsamhet vara ytter- 
ligt sällsynta». 

Han visar därefter att den vätska, man trott sig finna ut- 
gjuten på sårade antenner, härrör af såret själft och icke af de 
andra myrorna utgjutes därpå, utan tvärtom af dem uppslickas, 
såsom troligen egande någon angenäm smak ; han har sett myror 
af Fortnica rufa behandla på detta sätt äfven en fiendtlig 
myras sårade antenn. Härefter anföras några prof på det kända 
förhållandet, att myror i allmänhet icke bistå hvarandra under 
striden mot fienden samt ytterligare ett exempel från ett fånget 
sanguinea-^zxs^^t. på likgiltighet mot drunknande kamrater. 

»Blott ett enda tydligt fall af hjelpsamhet mot en 
nödstäld kamrat har jag iakttagit», fortsätter författaren 
och anför nu en intressant observation beträffande en i mullen 
fastklämd Lasius niger ^ som befriades af två kamrater, hvilka 
därvid ådagalade icke så ringa grad af intelligens. 

Sir John Lubbock har gjort tre experiment med under till- 
tryckt jord fängslade Lasius niger och ett med Myrmica rugi- 
nodiSf men såg aldrig något försök af deras anhöriga göras till 
deras befriande.* 

Emellertid uppger Rev. W. W. F. White, att han upprepade 
gånger sett F, sanguinea befria fängslade kamrater, och Belt har 
iakttagit ett fall, då en härmyra [Eciton hamata) såg en kamrat 
fängslad ett stycke från myrvägen och efter en stund dit med- 
förde omkring ett dussin andra, hvilka genast begynte arbeta på 
hans frigörande. ** 

Den förmodan låg nära till hands, att olika arter i ofvan 
nämda hänseende kunde förhålla sig olika och att medkänslan 
och hjälpsamheten i allmänhet vore starkare utvecklad hos äfven 
i öfrigt intelligentare species. Själslifvet är hos våra inhemska 
myror äfven betydligt mer utbildadt inom slägtet Formica, med 



* Ants, Bees and Wasps, Sixth Edition, pp. 102 o. 103. 
** Romanes, Animal Intelligence, Third Edition, pp. 48 o. 49. 



reuter: myrornas biedlidande och hjälpsamhet. 57 

undantag af den Lasius i många hänseenden närstående F,fiisca^ 
lo bofi detta senare släkte, och det är anmärkningsvärdt nog, att 
Sir John Lubbocr till föremål för sina för öfrigt ganska sinnrika 
försök så ofta valt just F, fusca eller Lasius-ziXAi. 

Senaste sommar var jag i tillfåUe att göra en mängd expe- 
riment i och för utrönandet af medlidandet och hjälpsamheten 
bos vår vanliga stackmyra. Alldeles nära min bostad låg näm- 
ligen en stor rt(/b-stack; från hvilken en rätt bred myrväg ledde 
till en gran. Vägen gick delvis öfver sandgrund, så att alla 
myromas rörelser på det ljusa underlaget särdeles väl kunde 
observeras. Mina försök, för hvilka jag nu går att redogöra, 
0ordes dels på dessa ljusa fläckar af myrvägen, dels längre fram 
i själfva stacken. * 



Försök med Formica rufa (L.) Forel, ras rufa L. 

I. Den 19 augusti, en varm, solig dag, satte jag kl. 1,2 m. 
c m. en n(/ä-arbetare under en 7 ^ gram vägande sten midt 
pA den starkt trafikerade myrvägen och på så sätt betäckt af 
stenen att endast hufvudet och främre delen af thorax voro 
blottade. Flera myror passerade förbi och berörde den fängna 
med sina antenner, men sprungo åter sin väg. Kl. 1,3 m. kom 
en stor arbetare, lätt igenkänd på sin af bladlussaft fylda bak- 
kropp, och berörde på samma sätt som de föregående den fång- 
oas antenner, men i stället för att lämna denna och gå sin väg, 
stannade han rakt framför myran och stod orörlig en och en 
balf minut, ehuru andra kamrater sprungo tätt intill och berörde 

* Stacken var synnerligen talrikt befolkad och individerna i hög grad 
vixlmde till storlek. Aldrig har jag fömt sett en s&dan mångd sml arbetare 
9om i denna stack. Såsom prof pä olikheten af skilda individers storlek och 
vikt ioom detta samhälle kanna följande tal anföras: 

I. Längd 3,s mm.; vikt 0,9 mgr. 4. Längd 6,0 mm.; vikt 1,75 mgr. 

J. » 4,» » » 1,7» » S« * ^»* * * Sf' • 

3- » 6,0 » » 5,5 » 6. » 7,« » » 15,0 » 

Den betydliga viktolikheten beror till stor del p& huruvida myran är fyld 
ned nänog eller icke. Aolerz uppger längdförhållandet för denna ras till 
^—9 mm., men individer af 4 mm. längd voro i nu omtalade stack alls icke 
»flisyiita. 



58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

såväl hans, som den fängslades antenner. Däq>å fattade han 
plötsligt tag i den fångnes ena antenn och fortfor ihärdigt att 
draga i denna under sja minuters tid, lämnande detta arbete 
blott ett par gånger för ett ögonblick. Emellertid hade talrika 
individer under tiden passerat stället och flere en kortare tid 
gjort små försök att biträda vid fångens befrielse, men de trött- 
nade snart och begåfvo sig åter sin väg. Kl. i,6 m. kom dock 
ånyo en stor myra och fattade i den fångnes framben på mot- 
satta sidan om den af den förra fasthållna antennen. Kort där- 
efter infunno sig två arbetare af medelstorlek och gingo med 
hufvudet längre under stenens något ojämna kant, så långt de 
kunde nå den fria delen af myran, och drogo nu från någon 
kroppsdel, som jag dock icke i det läge jag stod närmare kunde 
bedömma. Den ena af dessa myror lämnade nu fÖr ett ögon- 
blick sin plats och gick rundt om stenen till det ställe 
på dess andra sida, som låg rakt emot det, där myran 
var fängslad, och stack där hufvudet så långt under 
stenen, hon förmådde. Strax därpå återvände hon. Dessa 
fyra myror fortsatte nu med sitt befrielsevärk, ända tills det kl. 
1, 11^ m. lyckades dessa att lösgöra den fångna, som emellertid 
nu var fullkomligt maktlös och icke visade några tecken till 
rörelse. Den första stora till hjälp komna myran fattade di 
henne med käkarna från ryggsidan tvärs öfver thorax och be- 
gynte bära henne åt stacken till. Kl. 1,13 m. lemnade hon sin 
börda, liggande på rygg, och sprang af och an, men återvände 
efter 1 2 sekunder. Hon sökte denna gång fatta tag i den burna 
myrans hufvud (käkar?), men lämnade åter detta och drog henne 
från ena antennen. Efter en stund öfvergaf hon åter sin makt- 
lösa kamrat, som denna gång blef liggande på buken, men snart 
infann sig ånyo den stora myran, hvilkens alla rörelser jag noga 
följt, och sökte gripa tag i den andras hufvud, h vilket grepp 
dock snart öfvergafs, i det hon såsom en gång förut nu bar 
denna tvärs öfver thorax. Efter en liten stund försvann den stora 
myran åter, men återvände äfven nu och fattade denna gång tag i 
den burnas ena mandibel. Denna hade nu något kvicknat vid, i det 
hon visade tecken till rörelse. Ytterligare tvänne gånger aflägs- 
nade sig bäraren och återvände. Den burna visade hvarje gång» 
hon lämnades, allt tydligare lifstecken, i det hon långsamt rörde 



reuter: myrornas medlidande och Hjälpsamhet. 59 

intenner och ben. Dessa lifstecken hadci syntes det, bordt för- 
aaieda bäraren att begagna sig af den vanliga bärningsmetoden 
af trötta kamrater, mandibel-bämingen, hvilken hon redan en gång 
försökt och flera gånger tycktes hafva haft för afsigt att försöka, 
men den ena gången fattade hon likväl den sjuke vid antennen 
od) släpade henne sålunda framåt. Kl. 1,16 ra. aflägsnade hon 
s^ och kom nu icke mer tillbaka. En minut senare hade den 
skådade myran fullkomligt tillfrisknat och försvunnit på vägen i 
▼irrvarret bland de andra fram och tillbaka springande myrorna. 
Under den tid, hon med ofvan anförda små intervaller bars af 
den stora kamraten, var hon flera gånger, då hon lämnats ensam, 
fdfemål äfven för andra myrors uppmärksamhet, men af dessa 
^rde blott ett par försök att fatta tag i henne, hvilket de dock 
wåft öfvergåfvo, då den ursprungliga bäraren infann sig. 

2. Kl. 2,40 m- betäckte jag en myra med samma sten och 
pi Mmma väg på så sätt att blott bakre delen af abdomen och 
lakföttema voro fängslade. Innan i m. hade en annan myra 
)u)Qimit tillstädes, korsade antenner med den fängslade, knuflade 
<Mter med hufvudet mot ena sidan af dennas abdomen och lös- 
gjorde henne sålunda utan vidare möda. Den frigjorda myran 
sprang strax sin väg. 

3. Kl. 2,45 m. fängslades en annan på samma sätt som 
föregående. Hon ansträngde sig af alla krafter att själf lösslita 
sig. En mängd myror passerade förbi, berörde helt flyktigt den 
ängslade, men sprungo åter ögonblickligen sin väg, utan att be- 
knnra sig om denna. Kl. 2,49 m. hade hon befriat sig själf. 

4. Kl- 3,1 m. betäcktes en myra med en sten af 5^ 
gnunms vikt på så sätt att endast en del af bakkroppen 
och bakbenen voro fria. Hon kunde på detta sätt icke med- 
<5<Iä sig med de öfriga genom antennspråket. Flera myror 
^mo till, berörde den fängslades bakkropp och begåfvo sig 
to sin väg. Kl. 3,4 m. kom en liten arbetare, berörde myrans 
bakkropp och fattade därefter tag i hennes venstra bakfot, dra- 
gande vid denna myran i riktning utåt vägen. Därpå upprepade 
^ samma manöver med högra bakfoten, men äfven nu utan 
föttllat. Hon gick då med hufvudet så långt hon kunde under 
^ten af stenen på det ställe, där kamraten var fängslad och 
knuflade till dennes bakkropp, men utan resultat. Sedan hon 



6o ENTOMOLOGISR TIDSKRIFT 1 888. 

litet öfver en minut sysslat härmed, lämnade hon den fängna, 
gick i motsats till öfriga lifligt kringlöpande myror med lång- 
samma steg utåt vägen, stannade ett par tre gånger, 
gjorde en tur tillbaka åt stenen till, men vände åter och 
sprang hastigt sin väg. Redan kl. 3,6 ro. gjordes det andra all- 
varligare befrielse-försöket, äfvenledes af en liten myra. Samma 
beteende, dragning från bakföttema, skufTning på abdomen just 
vid stenens kant. Denna lilla myra lämnade flera gånger stenen, 
sprang tiil i närheten gående individer, med hvilka hon yt- 
terst lifligt korsade antenner, samt återvände därpå och 
började ånyo sitt arbete, men utan resultat. Hon gjorde då en 
liten tur kring ena hörnet af stenen, satte sitt hufvud under detta, 
stannade därefter och stod nu omkring 7 å 8 sekunder oröriig 
samt lemnade därefter stenen och den fängslade myran, begif* 
vande sig utåt vägen med samma långsamma, liksom be- 
tänksamma gång som den förra. På detta sätt vandrade hon 
af och an i närheten under inemot en minut, men gaf sig därpå 
i väg med de öfriga hem åt stacken till. Kl. 3,9 ro. gjordes 
det tredje allvarligare befrielse-försöket, likasom de förra gångerna 
också nu af en liten myra, som, äfven hon, arbetade enligt samma 
plan, som dessa. Men sedan hon funnit att detta ej lyckades, 
gjorde hon ett hvarf rundt om stenen, här och där skuffande 
med sitt hufvud mot dess kanter, och gick därefter sin vHg, 
men likasom de båda förut nämda dröjde äfven denna länge 
i närheten, innan hon sprang bort, ehuru öfriga myror i den 
starka värmen sprungo ytterst lifligt till och från stacken. Mig 
föreföll det som om de nu omtalade myrorna likasom öfverviigt 
förhållandet, men kommit till det resultat att ingenting stod att 
göra och därför öfvergåfvo sitt värk. Några andra myror hade 
då och då bistått den sista i hennes befrielseförsök, men nästan 
genast åter aflägsnat sig. Kl. 3,11^ m. anlände en medelstor 
myra och fattade tag i den fångnas högra bakben, från hvilket 
hon började draga. Kl. 3,12 m. bistods hon af en liten myra, 
som drog från venstra bakbenet. Då den använda stenens tyngd 
emellertid omöjliggjorde hvarje befrielse-försök, lössläppte jag ^älf- 
mänt *fången, som några ögonblick syntes maktlös. Den medelstora 
myran sökte under dessa i ena mandibeln fatta sin befriade kam- 
rat, men denna kvicknade plötsligt till och sprang själf sin väg. 



reuter: myrornas medlidande och hjälpsamhet. 6 i 

5. KJ. 4,27 m. fängslade jag åter en myra, denna gång 
ett stycke från den allmänna myrvägen ; jämförelsevis få myror 
passerade stället. Stenen var upprest på sin blott fyra millimeter 
breda kant och myran var fängslad just vid kantens venstra hörn, 
där stenen var af huggen på snedden uppåt, så att fången kunde 
ses såväl från ena sidan, som framifrån. Abdomen, bakbenen 
och högra mellanbenet befunno sig under stenen. Fyra myror 
komioo, den ena efter den andra, i närheten, men fastän de 
spruago på icke mer än några millimeters afstånd tycktes de icke 
& sigte på den fängslade. Kändt är äfven att myrorna äro yt- 
tern närsynta och att de mera observera föremålens rörelser, än 
öeras former. Kl. 4,30 kom slutligen en medelstor myra till 
sttUet och inlät sig i ett längre antennsamtal. Jag anade genast 
att ängen här skulle få en värksam hjälp. Den anlända myran 
böljade äfven draga i hennes venstra f ramben, men lämnade 
snart detta och gjorde en tur rundt om stenen, med sitt 
hafvud större delen af vägen undersökande dess kanter. 
Slutligen återkom hon och fattade myran rakt från sidan i 
venstra mellanbenet, dragande henne åt detta håll. Därpå gick 
hon framför stenen och drog den fångna från högra frambenet 
rakt framåt. Härefter lämnade hon åter sitt arbete, gjorde 
inyo en tur rundt kring stenen och försökte bakifrån komma till 
sin nödstälda kamrat samt kom äfven nu från detta håll in un- 
öer den snedt sluttande delen af stenens venstra kant till sidan 
af fangen och grep tag i hennes här belägna mellanben, dragande 
öctta rakt ut åt sidan. Dessa försök att genom omväxlande 
dragningar framåt och åt venster befria kamraten afbrötos af 
färoyade undersökningar af stenen, hvilka dock småningom upp- 
gåfvoj. i det däremot arbetet med den fängslades lösryckande 
blcf allt mera energiskt. Två gånger störde jag den ifriga be- 
friarinnan, men fbrsta gången gick hon blott några steg, hvarpå 
bon strax återvände, ånyo vidtagande sitt arbete. Den andra 
giogen åter, då hon redan i tolf minuters tid alldeles ensam 
^gäfves ansträngt sig, gick hon först litet längre bort, vände ett 
Ajcke tillbaka, gick sedan tämligen långsamt åt venster från 
«aien och förblef på den vägen. Jag befriade den fångna, som 
^ förmådde gå sin väg. 

6. Kl. 7,7 m., då luften redan var svalare och myrorna 



62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

icke fullt så litiiga, fängslade jag en medelstor myra under en 
sten, vägande 8 gramm. Äfven denna gång fängslades myran pä 
ett ställe några tum från den allmänna stråten. Två myror 
kommo inom kort» korsade antenner med den fångna, gjorde 
hvardera ett hvarf rundt om stenen och sprungo sin väg. 
Andra gingo på ett par millimeters afstånd förbi den fängslade, 
men utan att det minsta bekymra sig om henne, vare sig sedan 
att detta kom sig af likgiltighet eller däraf att de icke märkte 
henne. Åter andra kommo till andra punkter af stenen, kröpo 
af och an på denna, böjde här och där hufvudet under dess 
kant, men sprungo ej ett helt hvarf omkring stenen, likasom de 
myror, hvilka samtalat med fången. Till kl. 7,17 m. hade blott 
tre myror i hvar sin tur helt lamt och hastigt dragit i något af 
den fängslades ben, men nu kom en liten myra, samspråkade 
och drog i ett ben ända till kl. 7,18^ m. Genast, då hon 
lämnat fången, infann sig en stor myra, som ovanligt länge kor- 
sade antenner med den nödstälde kamraten, men till min för- 
våning med ens — alldeles tvärt gjorde helt om och sprang sin 
väg. Först kl. 7,23 m. anlände nu en medelstor myra, som 
värkligen på allvar antog sig befrielsevärket och genom att dragt 
den fångna från fram- och mellanbenen turvis åt höger, venster 
eller rakt framåt kl. 7,34 m. lyckades lösgöra henne. Hennes 
bakkropp hade emellertid under stenen blifvit från sidorna hop- 
tryckt, så att myran, ehuru mellankroppen var oskadad, dock 
hade svårt nog att gå. Jag väntade då att befriarinnan skalle 
bära henne, men denna stannade blott en stund vid stenen och 
förde sitt hufvud under det ställe, där myran varit fängslad, samt 
sprang därefter sin väg. Erinrande mig d:r Adlerz upptäckt att 
det egentligen är de stora individerna, hvilka hos F. rufa äro 
bärare, satte jag den skadade myran midt på myrvägen, i hopp 
att hon snart skulle erhålla hjälp af någon sådan. Flera myror, 
så stora som mindre, berörde henne med sina antenner, där hon 
låg på rygg, lifligt sprattlande med antenner och ben, till dess 
en medelstor myra slutligen fattade henne i den genom abdomens 
sammantryckning uppkomna kanten på buken och på detta sätt 
bar henne åt stacken till. Men bäraren bortskrämdes, då jag 
alltför mycket närmade mig. Inom kort ersattes hon dock af eo 
ny, äfvenledes af medelstorlek, h vilken fattade den skadade på 



REUTER: B4YRORNAS MEDLIDANDE OCH HJÄLPSAMHET. 63 

aUdeles samma sätt och släpade henne ett godt stycke närmare 
boet, tills jag borttog den sårade och gjorde slut pä hennes lif. 
7. Förutom ofvan anförda sex försök gjordes ännu några, 
bvilka så till vida misslyckades, att myran efter några minuters 
ifrigt arbete, liksom i försöket 3, själf befriade sig (stenens vikt 
i si fall 7 ^ eller 8 grarom). I alla dessa fall kommo antingen 
inga andra myror tillstädes eller ock gingo de strax sin väg 
efter en helt flyktig antennkorsning. 



Ofvan anförda försök ådagalägga tydligen att medlidande 
oåk hjälpsamhet ganska ofta visades mot nödstälda kamrater. 

LuBBOCK har funnit att Lasius niger och Myrmica rugino- 
£s icke egna den minsta uppmärksamhet åt i närheten af ett 
bonuogsförråd fängslade kamrater, utan endast hängifva sig åt 
njotningen af honingen. För att utröna huru F. rufa skulle 
förhålla sig under dylika omständigheter gjorde jag följande 
Idnök. 

8. Den 21 augusti, en kylig dag med molntäckt himmel, 
£ingslade jag en myra på förut omtalade myrväg under en fuk- 
tad sockerbit, kl. 11,10 m. f. m. Några myror infunno sig ge- 
nast, men först kl. 11,13 m. kom en medelstor arbetare och 
begynte forsöka befria den fångna. Kl. 11,16 m. fuktade jag 
ioyo sockerbiten uppifrån, då jag misstänkte att den icke var 
tiQräckligt våt fÖr att locka myrorna. Befriarinnan stördes där- 
vid, lämnade den fångna, gick några steg från sockerbiten, men 
återvände därpå inom en minut till denna och började, glöm- 
mande sitt befrielsevärk, slicka socker. Då jag kl. 11,40 
m. nödgades aflägsna mig, hade ännu intet nytt försök blifvit 
gjordt att befria den fängslade myran, ehuru myror trängdes tätt 
kring henne och på alla kanter omgåfvo sockerbiten. Vid min 
återkomst kl. 12,10 m. hade myran sluppit lös därigenom, att 
sockret rundt omkring ätits bort af de öfriga myrorna. 

9. Kl. 12,15 m. fängslade jag ånyo en myra under en an- 
1^ sida af samma sockerbit. Andra myror begynte snart slicka 
KKker alldeles invid den fångna, så nära att deras kroppar be- 
'^des, men helt och hållet okänsliga för kamratens nöd. Kl. 



64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

1, 20 m. hade ännu ingen myra gjort något befrielsefbrsök. Jag 
lössläppte då den fängslade. 

10. Kl. 4,18 m. (himlen klar, tämligen varmt, men blåsigt) 
fängslade jag under en fuktad sockerbit en stor, med bladlussaft 
full, till stacken hemvandrande myra och strax bredvid en dylik 
under en sten af 8 gramms vigt. Båda myrorna, hvilka hade 
hufvud och thorax fria, sutto som vanligt med vidt utspärrade 
käkar. Efter en half minut kom till den förra en stor hemåt 
vandrande myra, som inlät sig i antennspråk med den fångna. 
Denna fattade emellertid med käkarna hårdt om den anländas 
antennplats, hvilket hade till följd att den sålunda emottagna 
myran af alla krafter drog bakut. Från detta ögonblick till kl. 
4,35 m. hade minst åtta myror kommit till stället, hvilka, utan 
att det minsta smaka på sockret, alla en efter annan an- 
grepo den under sockerbiten fängslade. Dock såg jag dem 
ytterst sällan fatta i eller draga i något af dennas ben. De flesca 
rusade genast, redan på ett par millimeters afstånd frän stället 
med vidöppna käkar och alla tecken till vrede, mot den 
fångnas hufvud och beto i detta eller ock i thorax. Tre myror 
såg jag sålunda fatta hårdt tag i yttre sidan af den fängslades 
venstra mandibel, vända sig om öfver dennas thorax och, stö- 
dande sig därpå samt med de fyra bakre benen skjutande mot 
sockerbiten, försöka vända och vrida på fangens hufvud. Tyd- 
ligen afsåg deras beteende att frigöra den andra myrans fast- 
hållna antenn och icke att lösa den under sockret 
fängslade. En myra sågs äfven draga i ena bakfoten af den 
i antennen fasthållna myran. Myrorna lemnade dock platsen, 
sedan de en hvar en å två minuter förgäfves fortsatt med sina 
försök. Då jag ett ögonblick såg bort, hade under tiden kl. 
4,35 m. den i antennen fasthållna myran sluppit lös. Till den 
under sockret fängslades befrielse kommo strax därefter åter två 
medelstora myror, af hvilka den ena fattade henne i antennen, 
den andra kröp med hufvudet under hennes undre sida, bet fast 
i höften af venstra mellanbenet och drog därifrån åt sidan. 
Sedan tre minuter förflutit befriade jag myran. Hon bars nu, 
ehuru hon tämligen väl själf kunde reda sig, åt boet till af den 
sist näroda hjälparinnan, som ömsom fattade henne i ena mellan- 
foten. Ömsom i samma bens höft. Därpå lemnades hon, men 



seuter: myrornas medlidande och hjälpsamhet. 65 

apptogs af en annan, som först fattade henne i ena kanten af 
den änder sockerbiten hoptryckta abdomen och sedan i ena 
toellanhöften. Under hela tiden, från kl. 4,18 till 4,35 m,, hade 
nteist fä myror smakat på sockret, aldrig flera än tre på en 
ging, och de flesta gingo snart sin väg. De voro äfven vid 
denna tid till större delen stadda på hemväg, efter att hafva fyit 
sig med bladlussaft på den närbelägna granen. — Till den strax 
bredvid under stenen fhngslade hade ingen befriarinna anländt 
tore kL 4,34 m. Då kom en myra, som angrep från sidan, men 
icke genom att fatta i ett ben, utan genom att knuffa med huf- 
vadet mot undersidan af den fångnas kropp. Strax därpå upp- 
repades samma manöver från motsatt sida, men därefter sprang 
myran sin väg. Ett par minuter senare anlände två andra myror, 
hvilka begynte med den vanliga dragningsmetoden. Jag blef nu 
afbruten i mina observationer och lössläppte myran, som själf 
:>prang sin väg. — Då jag kl. 6,10 m. e. m. ånyo inspekterade 
sockerbiten, fann jag 14 myror slickande dess kanter. 

Den omständighet att i förevarande försök den under sock- 
ret fängslade förr uppmärksammades af ankommande myror, än 
den under stenen fångna, och att myrorna nu, i motsats till för- 
hållandet i försöken 8 och 9, icke synnerligen läto störa sig at 
sockrets närhet, manade till ytterligare iakttagelser. 

II. Den 22 augusti vid klart, soligt och varmt, men nä- 
get blåsigt väder, f^ngslad^ jag kl. 10,53 ni. f. m. en stor^ hem- 
åtvandrande och med bladlussaft fyld myra med bakkroppen 
under en fuktad sockerbit. Därvid uppkastade hon bladlussaften. 
Mm bildade en liten våt fläck framför henne. Inom kort hade 
ivra myror infunnit sig, hvilka uppsHckade saften, men, ehuru de 
därvid stodo hufvud mot hufvud med den fängslade, dock icke 
det ringaste bekymrade sig om henne, utan sedan de uppslickat 
illt som fans, dels sprungo bort, dels gingo till sockret och be- 
gynte dicka detta. Kl. 11 hade den fängslade myran befriat 
sig själf från det smältande sockret och dessförinnan hade blott 
två myror försökt hjälpa henne, men liksom i försöket 10 blef 
(ku ena af den fångna gripen och fasthållen i antennspetsen. 
Några af de till stället anländande försökte äfven nu åtskilja 
dessa två myror ungefär på samma sätt som i försöket 10, 
men icke med så tydliga tecken till vrede. Efter i^ m. var 



66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

äfven den angripna befriad och gick långsamt omkring en tum 
ned åt vägen, där hon stannade och med alla åtbörder tydande 
på smärta begynte slicka sin antenn och ansa den med fram- 
benens kamapparat. Först efter nära två minuter sprang hon bort. 

12. Jag tog nu samma myra, som befriat sig från sockret, 
men under tiden af sin fångenskap fått sin bakkropp alldeles 
tillplattad samt äfven förlorat all den bladlussaft, hon hade att 
föra hem, och fåste henne med en genom abdomen stucken 
insektnål i myrvägen några tum från sockret. Här höll jag henne 
fängslad under tio minuters tid. Därunder väckte hon i icke 
ringa grad de förbigående myromas och isynnerhet de små indi- 
vidernas uppmärksamhet, men de flesta vände sig till hennes ab- 
domen, som de slickade, antagligen emedan den genom berörin- 
gen med sockret blifvit söt. En och annan myra inlät sig dock 
äfven i antennsamtal och drog i ett af den fångnas ben eller 
rörde med käkarna vid nålen. Jag fåstade då nålen lösare på 
samma ställe, så att den vid myrornas beröring tydligen skakade 
hit och dit, och jag såg nu en liten myra stiga upp på bak- 
benen, gripa tag i nålen ungefär 4 mm. öfver dess fästepunkt 
och bita i densamma, så att nålen lutade än åt ett, än åt ett 
annat håll. Tydligen väckte således den på detta sätt fångoa 
myran uppseende, i det stundom fyra å fem individer på en gång 
undersökte henne, och hos några medlidande, men detta var dock 
af snart öfvergående art, emedan ingen af dem, hvilka stannade 
och gjorde något försök till hjälp, dröjde längre än högst ett 
par minuter på stället, oberoende däraf om de voro på väg till 
eller från stacken. 

13* J^g flyttade nu nålen med den i bakkroppen genom- 
stuckna myran så nära sockerbiten, mot hvilken myran vände 
hnfvudet, att hennes antennspetser nästan vidrörde denna. Myran 
förblef stående på detta' sätt under de i o minuter, jag höll henne 
här, med antennerna nästan orörligt utsträckta mot sockret. Vi 
jag ett ögonblick förde henne fram till sockret, begynte hon 
strax slicka detta. Jag stälde henne därpå åter några millimeter 
från sockrets kant, för att se om de förbigående skulle bry sig 
mera om henne eller sockret Men under dessa tio minuter 
tycktes en synnerlig brådska hafva fattat alla myror, sockerbiten 
stod än orörd, än besökt af blott tre ä fyra individer, och förbi 



reuter: myrornas medlidande, och hjälpsamhet. 67 

^ öfver den fängslades kropp löpte myror på väg från, men 
i5>Tmerhet till stacken. Jag erhöll därför intet resultat af detta 
försök, 

14. Samma myra fåstes nu med nålen genom abdomen på 
aiMira sidan af sockerbiten, på ungefär tre millimeters afstånd 
från denna och med bakkroppen vänd emot sockret. Hon rörde 
nu lifligare på antennerna, då myror sprungo förbi. Inom ett 
par minuters förlopp hade en del af de förbigående börjat syssel- 
satta sig med henne och äfven nu utgjordes dessa af små myror 
«ller det mindre slaget af medelstora. Kl. 1 1 ,23 m. inlät sig en 
helt liten myra i samtal med den fångna, gick därpå till 
dennas abdomen, undersökte såret och det genomstuckaa 
stället samt sprang nu uppför nålen, ända till dess topp, 
dar hon en liten stund blef sittande. Härpå begaf hon sig ånyo 
oed, korsade åter antenner med den fångna och vandrade 
därefter tillbaka uppför nålen, här och där bitande i 
denna. Då hon än en gång gick ned, möttes hon af en annan 
litet större, som korsade antenner med henne, och en stund 
sprungo nu båda myrorna upp och ned för nålen, tills blott den 
större dröjde kvar, begaf sig ned till den fängslade^ samtalade 
med antennerna och sprang åter upp. Efter några ögon- 
blick försvann äfven hon och strax därpå, kl. 11,27 m., hade 
två myror, som under tiden rifvit om den fängslades bakkropp, 
lyckats lösslita denna från nålen och drogo nu den befriade, 
ehuru massakrerade myran, den ena från en antenn^ den andra 
i ett ben från stället. Båda voro af det större slaget små ar- 
betare eller det mindre slaget medelstora, omkr. 5 mm. långa. 
Den ena af dessa lemnade nu myran, den andra fattade henne 
i abdomen och bar henne åt stacken till. — Vid den tid, myran 
befriades, funnos 6 myror slickande på den tätt bredvid stående 
sockerbiten. 

15. Då jag misstänkte att sockret måhända icke hade nog 
stark lukt för att draga myrorna till sig, satte jag kl. 12,50 m. 
«» i kaffe doppad sockerbit på myrvägen. * Vid hvart sitt hörn 
af denna fäste jag med en genom abdomen stucken nål en myra, 
nämligen två små myror, den ena kommande från, den andra 

* Det mä dock lämnas därhän om sockret därigenom starkare afficierade 
Bjroroas luktsinne. 

rimStm^. Tids Ar, Arg. 9, H. a (x888.) 6 



68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

gående till stacken, och två stora under samma förhållanden in- 
fångade individer. Samtliga befunno sig ungefar 4 mm. från 
sockret Inom ett par minuter slickade rätt många myror pä 
sockret. Men också de på ofvannämda sätt fängslade 
myrorna tilldrogo sig stor uppmärksamhet. Under de 35 
m.y jag nu oafbrutet iakttog dem, var alltid någon föremål för 
i fri ga befrielseförsök. Ofta voro två å tre myror samtidigt 
sysselsatta med hvarje af de fångna. De små, likasom de stora, 
biträddes i lika grad af stora, som af små kamrater, hvilka än 
ryckte i något ben eller refvo i den fängnas bakkropp, än åter 
med sina käkar angrepo nålen tätt öfver den fångna eller stun- 
dom, ehuru sällan, gingo högre upp för nålen, likasom under- 
sökande denna. Ofta togo de med sina bakben stöd af nålen 
och stodo med hufvudet nedåt, ryckande på den fångnas thorax, 
men än oftare fattade de med käkame i någon del af den f^gs- 
lade och stödde sig med bakre benparen mot själfva 
sockerbiten. £n gång såg jag ej mindre än sju myror pa 
detta sätt använda sockret såsom stöd, under det sam- 
tidigt endast fem åto däraf £n annan gång såg jag en 
myra gå från en fånge till sockret, smaka därpå, men återvända 
till sitt öfvergifna befrielse värk. Vissa tider stod sockret alldeles 
orördt af myror, medan strax bredvid dock alltid någon af de j 
fllngslade var föremål för de andras befrielseförsök. Då jag efter 
en stunds bortovaro kl. 2,35 m. återkom till stället, fans af de 
små individerna intet mer än abdomen kvar och med denna 
bråkade allt ännu en myra.* De två stora myrorna däremot 
voro fortfarande hela och föremål för befrielseförsök. Tolf myror 
åto af sockret. 

16. Ofvanstående försök visade att närvaron af sockret 
icke hindrade myrorna att bistå sina fängslade kamrater och 
hafva sålunda gifvit ett resultat, afvikande från det Lubbock er- 
hållit genom experiment med Lasius och Myrmicay hvarvid 
honung af honom användts. Antingen var således förkärleken 
hos F. rufa för söta vätskor icke en så allt uppslukande passion, 



* Antagligen hade befrielseförsöken blifvit så häftiga aU den fängnas 
kropp afsUtits. Ändamålet med den kvarsittande bakkroppens lösgörande ^' 
åter må hända att bringa denna till afekrSdeshögen (begrafningsplatsen), tW^ 
rensa vägen från obehöriga obstakel. 



J 



reuter: myrornas medlidande och hjälpsamhet. 69 

som bos dessa arter, eller ock förmådde icke sockret utöfva en 

lib stor dragningskraft som honungen. För att utröna dessa 

tbrbållaoden stälde jag kl. 1,53 m. en i vatten fuktad sockerbit 

vid roten nedanför ett af Z. niger besökt träd och kl. 1,57 m. 

en dylik strax utanför en öppning till ett F, /usca-näste. På 

^iådt stälieoa, isynnerhet på det senare, syntes till följd af den 

tona och för dessa arter föga gynsamma väderlek, som varit 

ddande, blott högst få individer i rörelse. Kl. 2,30 ni. funnos 

på den förra sockerbiten likväl 26 Lasius och kl. 2,32 m. på den 

>cnare 9 F. fusca. Vid min återkomst till F, ru/a-vägen slic- 

bde 12 individer sockret, men på detta ställe var biten dubbelt 

»torre och trakten däromkring till en qvadrattums yta passerades 

oiigt beräkning i minuten af 70 myror, under det knappast lika 

mioga under hela tiden^ 37 minuter, gått förbi Lasms-hiten och 

ide ens en tredjedel af antalet under 33 m. fått sigte på 

A^^-biten. 

17. Då det häraf syntes framgå att förkärleken för söta 
satskor icke var lika stark hos F. rufa^ som hos F. fusca och 
MTinerhet hos L, niger ^ ville jag försöka huruvida denna myras 
iDcdlidsamhet för en fängslad kamrat äfven vore i stånd att ut- 
^da en jämförelse med hennes intresse för och begärlighet efter 
^malisk föda. Jag fäste därför kl. 2,36 m. en paralyserad 
T^attfjäriHarv, som jag tagit från en Ammopkila, midt på myr- 
«agen förmedels tvänne nålar. £n af de nålar, h varmed larvens 
n^ ända var fästad, fängslade tillika en af de redan förut om- 
lilade, på detta sätt fasthållna stora myrorna. Tre millimeter 
frin larven hade jag fästat den andra genomstuckna qvarlefvande 
ohyran. Jag stannade till kl. 3,15 m. på platsen. Under denna 
ud hade intet försök blifvit gjordt att befria den myra, som 
^ar fastad i nålen vid larvens ena ända och blott ett par tre 
ilMeles flyktiga försök till hjälp hade gifvits den andra myran, 
^er det talrika individer voro sysselsatta med larven. 

iS. Medan jag höll på med ofvanstående experiment, fann 
H. Mt en mängd m3nror infunnit sig på den plats, där socker- 
^iiea förr stått och där sanden nu var genomdränkt af smultet 
^^w- Jag försedde platsen med yttermera upplöst socker och 
genomstack därefter en myra, hvilken jag kl. 3,45 ra. placerade 
■*M^ i den af den söta lösningen genomdränkta sanden. Efter 



70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

8 m. begynte dock en därvarande myra rycka om hemies abdomen, 
medan en annan bet i nålen. Ett par minuter därefter fattade 
en myra ånyo tag i hennes bakkropp. Den dem omgifvande 
upplösta sockervätskan hindrade dem sålunda icke att tänka på 
sin nödstälda kamrat. Jag flyttade nu denne tätt invid fjäril* 
larven. Här vände sig myran själf rundt omkring på nålen och 
bet fast i en af larvens abdominalfötter. Hennes genomstuckoa 
abdomen väckte emellertid en till stället kommande myras upp- 
märksamhet, i det denna ett ögonblick begynte vrida därpå och 
slicka kring hålet^ men strax därefter begaf äfven hon sig till 
larven. Då under nu följande 17 minuter inga vidare be- 
frielseförsök, oaktadt de mycket talrikt närvarande myrorna, 
yppat sig, frigjorde jag den fångna, som själf, ehuru tämligen 
långsamt sprang sin väg. Ett par myror, som mötte henne, un- 
dersökte med antennerna hennes genomborrade bakkropp och 
förde tungan till hålet, för att slicka detta, vare sig detta sedan 
skedde för att få såret att helas eller emedan någon därifrån ut- 
sipprande vätska lockade dem. 



Sir John Lubbock berättar att han anstalt åtta försök med 
i vatten en längre tid doppade och synbart drunknade Lashu 
niger ^ dem han nedlagt på en af deras anhöriga besökt väg, 
men att de i intet enda fall på minsta sätt uppmärksam- 
mades af dessa senare, ehuru han observerade dem i tre qvari 
till en timmes tid. Beträffande sålunda dränkta individer gjorde 
jag följande försök med F, rufa, 

19. Den 22 augusti kl. 6 e. m. nedlade jag på vägen t\i 
af stackens egna myror och två F. fuscUy h vilka alla jag i 20 
m. hållit i vatten. De föreföllo nu drunknade och lågo orörliga 
på vägen. Inom två minuter voro de alla uppmärksam- 
made. Några myror gingo och ströko med sina antenner öfver 
de egna drunknade individerna och efter en liten stund fattades 
dessa, sedan de kommit i lämplig ställning, af hvar sin medel- 
stora myra tvärs öfver insnömingen mellan pro- och mesonotum 
och med hufvudet riktadt mot bäraren samt buros på detta sätt 
åt stacken till. De dränkta F, fusca angrepos i början af två 
till tre myror, hvilka en hvar drogo i ett ben eller en antenn. 



reuter: myrornas medlidande och hjälpsamhet. 71 

h detta sätt behandlades de ungeför fem minuter, då den ena 
if dem började kvickna vid och bet sig fast i en af de släpande 
mTTomas bakben. En tväkamp uppstod, som slutade med främ- 
lingens nederlag och denna, bars därefter åt stacken till af den 
xgrande myran, fattad tvärs öfver pronoti bakkant och med huf- 
\TKiet vändt från bäraren. Den andra F, fusca släpades af två 
myror åt sidan af vägen, där en utplundrad och öfvergifven 
lasius flavuS'\yx{s2i fans, och den ena af de släpande myrorna 
>6kte draga henne in i ett af de hål, som numera ledde in till 
(krnoa sandtufva, som annekterats af rufa. Min uppmärksamhet 
drogs nu åt annat håll och då jag sökte återfinna henne, var 
det mig ej mera möjligt. 

20. Kl. 6,45 m. nedlade jag på vägen två på samma sätt 
dof)!|Mide rufa från egen stack och två pratensis och stälde dem 
iå ilt en rufa och en pratensis lågo alldeles invid hvarandra. 
He flesta förbigående myror kommo till och sprungo under- 
låtande de drunknande, omväxlande från den ena till den andra. 
Men redan inom två minuter befunno sig 4 å 5 myror sysslande 
Iring pratensis y h vilka de drogo i antenner och ben. De fördes 
[tå detta sätt åt stacken till, ehuru mycket långsamt, då den ena 
myran drog hitåt, den andra ditåt. Småningom minskades dock 
antalet, så att blott två myror släpade hvar sin främling, då jag 
kl. 7 upphörde att observera denj. Den ena af de egna myrorna 
iter fattades kl. 6,48 m. af en medelstor myra, som bar henne 
Hemåt, gripande henne så länge jag såg dem i högra höften. 
ÖM andra fick åter ligga ohulpen på platsen ända till kl. 6,59 
»n. eller under hela 14 m. tid. Hänmder hade visserligen några 
niTTor med sina antenner undersökt henne, vändt henne på sida 
:rin det hon legat på rygg, och någon gång gjort ett öfvergående 
f^k att fatta tag i henne. Slutligen kom en medelstor myra 
^ drog henne från ett ben. Den afsvimnade kvicknade emellertid 
»nom några ögonblick till och stretade emot så mycket hon for- 
"^de, tills hon lössläpptes och själf sprang sin väg. 

21. Kl. 7 nedlade jag på vägen två F, sangvinea^ döfvade 
'^cd eter. Inom en minut voro äfven de observerade och 
^^nwi åt stacken till på samma sätt som pratensis i förra försöket, 
^^rtTö nu högst 2 å 3 myror samtidigt sysslade med dem. Två 
Jblda gånger såg jag en mindre myra komma mot hufvudet af den 



72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFl' 1 888. 

släpande sangvinea, men plötsligt med alla tecken till för- 
skräckelse rygga några steg tillbaka och därpå hastigt ila 
sin väg. Men andra visade ingen sådan fruktan för den döfvade 
fienden och inom tolf minuter befann sig denna nära en half 
meter närmare stacken. De bärande eller släpande individerna 
voro stora eller medelstora, aldrig små. 



Af försöket 20 syntes det såsom om det icke skulle hafva 
varit fullt lika angeläget för myrorna att vårda sig om sina egna 
drunknade, som att bortsläpa de främmande, och såsom om så- 
ledes känslan af hat skulle äfven hos F. rufa öfverstiga den af 
medlidande. Detta har nämligen Sir John Lubbock funnit vara 
onekligen fallet med de F, fusca, han iakttagit, i det han fann 
att myrorna åto sig genom musslinslocket in i en ask, hvari han 
inneslutit individer från ett främmande näste (ehuru af samma art}, 
och dödade dessa, men togo under åtta dygn icke den min- 
sta notis om de tätt bredvid på samma sätt fängslade 
anhöriga. * 

Med anledning häraf företog jag följande försök. 

22. Jag tog den 23 augusti lådorna från tvänne vanliga 
tändsticksaskar och betäckte dem med förut i vatten uppmjukad 
hvit stramalj eller trådtyll, nog gles för att inneslutna myror 
kunde ses därigenom. Däremot voro maskoma icke så stora att 
antennerna kunde stickas ut eller in genom dem. I den ena 
asken fängslade jag 10 rtifa och i den andra lika många san- 
gvinea. Stramaljens ränder fastades väl med gummi arabicum vid 
lådornas kanter och de båda askarna stäldes kl. 9 f. m. i stac- 
ken tätt invid hvarandra och emellan två stora ingångar till nä- 
stet på dess södra sida. Kl. 1 1 ,29 m. voro ungefär lika många, 
4 å 5, myror på hvardera lådans lock. Kl. 12,30 m. sågs » 
myra bita på locket af r/z/b-asken, under det icke färre än n 
ifrigt beto på sangvinea'2ii^tns stramalj. Nu, likasom senare, 
medräknas icke de myror, hvilka tillfälligtvis sprungo öfver den 
ena eller andra asken, utan blott de, som beto i stramaljlocket. 
På locket af n(/i?-asken hade myrorna begynt samla stack- 
material. Kl. 4,22 m. bet ingen på rtifa-, men 10 på sangvtnta- 

* L. c. pp. 104 o. 105. 



reuter: myrornas medlidande och hjälpsamhet. 75 

locket; stackraaterialet på det förra ökadt. Ki. 5,30 m.: ingen 
hitaode på ri(/a* locket, men 4 dit släpande stickor; 9 stora, 
medelstora och små myror bitande på sangvrnea-locVet, där nu 
jfVen fans obetydligt stackmaterial. Jag undersökte nu lådorna 
ocb fann alla sangvinea fullt rörliga och lifliga, men alla rufa 
— döda! Den starka hettan i middagssolen hade antagligen 
dödat denna art, som syntes mindre härdig än sangvinea. Den 
tanken föll mig nu in att det på ru/a-läåani hopade stack- 
materialet måhända hade blifvit dit hopbringadt för att skydda 
de inneslutna anhöriga mot de stickande och dödsbringande sol- 
»rilama. Försöket, som måste anses misslyckadt genom ru/as 
fur tidigt inträffade död, måste därför förnyas och hänsyn tagas 
ifren till denna sistnämda fråga. Jag kvarlemnade därför san- 
/:w/2-lådan och flyttade den endast till ett skuggigare ställe på 
stacken. Då jag följande dag kl. 8,30 m. återkom, voro dessa 
myror ännu vid lif och sprungo omkring på inre sidan af strå- 
maljlocket, på hvars 3rttre sida 15 ru/a befunno sig, sysselsatta 
med försök att genombita detta. Jag nedlade nu tätt invid på 
samma skuggiga plats en dylik låda, inneslutande i o af stackens 
egna myror, hvilka likaså höllo sig på stramaljens insida. Resul-* 
utcn af mina observationer voro: 

Kl. 1 1 ,40 m. : 5 på ru/a-, 1 8 på sangvinea-XocVti^ 
» 5*30 >3>»i4» > » 

» 7, o »4» » II» » » 

* 7t3o >2» » 10» » » 

Den 25 aug. kl. 9,30 m. f. m. besökte jag åter stället och 
fann nu ingen myra bita på rufa-^ men 5 på sangvinea-locket. 
5 ^/a och 2 sangvinea hade under natten dött inne i lådorna. 
W. 10,30 m. bet ingen på rufa-, men 4 på sangvinea-locket. 
VnåtT hela tiden från kl. 8,30 m. föregående dags morgon eller 
^h tiden asken stått på den skuggiga delen af stacken, hade 
intet material blifvit släpadt på stramaljlocken. Jag flyttade 
nu lådorna på stackens södra, solbelysta sluttning. Dagen var 
niycket varm och solen brände het. Stacken låg alldeles fri mot 
ffl landsväg i söder. Kl. 1 2 sprungo 1 5 myror af och an på 
i^gvinea-locket, men blott två beto däri; dessst voro dock i 
fullt raseri. På ru/alocket sprungo 4, men ingen bet däri; på 



74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1888. 

detta lock var däremot åter saraladt en betydlig mängd 
stackmaterial; helt litet sådant fans äfven på i^^/i^/if^^-locket. 
Kl. I sågos alls inga myror ute på stacken, utom på dess dju- 
past i skugga liggande ställen, på locket till askarna fans sålunda 
icke heller någon enda myra, men nästan allt stackmateria- 
let var öfverfördt från sangvinea- till rw/a-locket, 
som var än mer än förut täckt med stickor och barkbitar. Jag 
undersökte nu myrorna i båda lådorna och fann dem samtliga 
— döda. Det starka solbaddet hade följaktligen gjort slut på 
deras lif. Men på mig trängde sig allt mer frågan om stack- 
materialets hopande på r«/*alocket värkligen egde rum i afsigt 
att mot faran att dödas af solen skydda de fångna vännerna, 
eftersom på sangvineaAoK^^X. fans intet, eller så godt som intet 
täckande material och eftersom sådant icke släpades på locket 
under den tid, lådan stod i skuggan. Jag nedlade därför åter 
senare lådorna med de däri liggande döda myrorna bredvid hvar- 
andra på den mest solbelysta delen af stacken, utanför hvar sin 
trafikerade ingång till denna, för att se om myrorna ännu skulle 
fortfara att hopa stackmaterial på r/(/«- asken, såsom på förmid- 
dagen, då dennas invånare ännu lefde. Kl. 6,15 m. e. m. 
funnos på båda lådorna tre helt små barkflisor och under mitt 
10 minuter långa uppehåll vid stacken bortbärs en af dessa från 
sang7nnea-\QC^^\.\ på detta beto under denna tid två å tre, på 
nz/izlocket inga myror. Kl. 7,15 m. var stackmaterialet på loc- 
ken icke förökadt, en myra sågs häftigt bitande på sangvinea-^ 
ingen på «(/^locket. Kl. 8: stackmaterialet icke ökadt^ inga 
myror på lådorna, stackens befolkning i hvila. 

23. Den 26 aug., en varm dag, men med molntäckt him- 
mel, satte jag utanför en starkt trafikerad ingång på stackens 
södra sida tätt intill hvarandra tre på ofvan beskrifna sätt prepa- 
rerade lådor (A, B, C), i den ordning att A, som inneslöt S 
myror af stackens egen befolkning (rtt/h:- lådan) stod just invid 
ingången, C, inneslutande 8 sangvinea^ längst därifrån och B» 
som var alldeles tom, midt emellan de båda andra. Jag obser- 
verade nu lådorna hvarje timma, med följande resultat, hvarvid 
inga tillfälligtvis på lådan springande myror medräknas, utan 
talen utvisa det antal, jag för hvarje gång under 10 minuters 
fortsatt observationstid fann i medeltal bita på locken. 



reuter: 


MYRORNAS : 


MEDLIDANDE 


OCH HJÄLPSAMHET. 75 


■ 

■ 

• ftMmcioostid 
kL: 


Antal bilande 
A, B. 


myror 
C. 


Antal stickor, bark 
bitar, småstenar, 
m* m> pa 
A. B. C. 


Väderleksförhållanden : 

• 


9.JD m. {. m. : 


t, 


0, 


3: 


I, 


ly 


0; 


himlen molnbetäckt. 


l lOjD • » 


3. 


0, 


9; 


I, 


0, 


3 


; » » 


1 iijD * » 


: 4, 


0, 


4; 


3. 


I, 


2; 


» » 


' I2,y3 * C. m. 


: »1 


0, 


6; 


3. 


5, 


7 


; klart, solsken. 


1 Ijo . . 


: 2. 


0, 


5; 


4, 


2, 


I ; 


» » 


' 2.30 > * 


: 3. 


0, 


3; 


,6, 


4. 


3 


1 * * 


^y>' * : 


5* 


0, 


7; 


0, 


0, 


• 0; 


» » 


4-F » » 


: 6, 


0, 


9; 


5, 


2, 


2 


1 * * 


5 J^ > » 


: 7* 


0, 


9; 




2, 


2 


; molnig himmel. 


1 6.J0 » » 


: 5, 


0, 


2; 


5, 


0, 


3 


; strumoln, svag solbelysning. 


1 73° » » 


: 0, 


0, 


i; 


% 


6, 


3 


; » solen gått ned. 


S.30 » » 


0, 


0, 


0; 


II, 


5. 


4; 


, klart månljus. 



Summa 37, o, 60; 53, 28, 30. 

Dividera vi ofvan erhållna summor med antalet observations- 
tider, finna vi att under det o myror beto på locket till B, i 
medeltal 3 beto på locket till A {ru/a-) och 5 på locket till C 
{sanjT/tmalädsLTi). Detta resultat öfverensstämmer så till vida med 
mina tidigare observationer, som allt ännu ett större antal syntes 
sysselsatta med fienderna, än med vännerna, ehuru nu fiende- 
lådan (C) stod längst borta från den trafikerade stackingången. • 
De resp. medeltalen för det till de olika lådlocken släpade stack- 
materialet åter blir för A {ru/a) 4, 4, för C {sangvineä) 2, 5 
och för B (den tomma lådan) 2, 3, hvadan myrorna syntes 
sträfva äfven nu att framför andra betäcka den låda, som inne- 
slöt deras egna. Emellertid brände solen denna dag på långt 
när icke så hett, som de båda föregående gångerna och arbetet 
var icke nu under middagstimman instäldt i stacken. Om aftonen, 
kl. 8,30 m., voro äfven ännu alla de instängda myrorna vid fullt 
lic Kvällen var månljus och myrorna i rörelse, omkring fem af 
dera spatserade på h vardera lådan, men jag såg numera ingen 
bita i locket. — Den 27 aug. kl. 6,30 m. f. m. besökte jag 
stacken. Inga myror sågos nu bita på lådlocken, men på locket 
till r/z/a- asken voro hopsamlade 33, på de öfriga lådornas lock 
däremot inga stickor eller flisor. Stramaljen var genomfuktig och 

• Äfven må i förbigående anmärkas att myrorna på rw/Ji-lådan nästan 
beU liden beto på ett enda ställe, där slutligen fem, sex myror ej sällan voro 
amUde, hvaremot angreppet på sangvineaÅlAzxi icke skedde så systematiskt, 
Qtan än här, Sn där på spridda ställen. 



76 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 



myrorna inne i askarna lågo i dvala, visande blott svaga tecken 
till rörelse. Hade stackmaterialet på ru/aAkåan denna gång 
blifvit ditbragdt, för att skydda de inneslutna kamraterna för 
nattkylan? Först kl. 11,30 kunde jag ånyo besöka mina myror. 
På locket till A beto 3, på B och C ingen myra. Jag under- 
sökte då lådorna och fann alla myror i C {sangvineä) döda, 1 A 
däremot funnos talrika lefvande myror, h vilka ätit sig in genom 
papperet i ett af bottnens, hörn. TH" jag öppnade lådan, såg jag 
där 5 döda rufa ligga i ett hörn och af de utskyndande my- 
rorna buro två hvar sitt lik i munnen. Intet stackmaterial hade 
nu släpats på locket. Nattfukten hade denna gång, likasom den 
starka hettan i försöket 22, gjort slut på de instängda myror- 
nas lif. 

24. Den 28 augusti upprepade jag ånyo försöket. Lådan 
A innehöll 8 rufa, C 8 sangvineä och B var alldeles tom. 
Denna gång stälde jag C närmast till en ingång och A längst 
bort från denna. Resultatet blef: 



Observationstid 
kl. 


Antal myror 
A. B. C. 


Antal stack- 
material * 

A. Da C 


Väderleksförhållanden. 


9,30 na. f. m. : 


5, 


0» 


5; 


0, 0, 


i; 


klart, blåsigt, 


stället 


. beskuggadt. 


10,30 ^ % 


8, 


0, 


'; 


0. 4, 


8; 


» 


» 


» 


snedt belyst. 


11,30 > > 


10, 


0, 


3; 


0. 8, 


12; 


> 


» 


» 


täml. rakt > 


12,30 > e. m. : 


9» 


O1 


3; 


1, 5'7. 


40; 


molnigt, 


» 


» 


svagt » 


1,30 » » 




0, 


4; 


4. 40, 


52; 


soligt, 


> 


» 


fällt 


2,30 » > 




o> 


5; 


5. 48, 


74. 


> 


» 


> 


» • 


3'3o > » 




0, 


5; 


4, 49, 


86 


; > 


» 


» 


täml. snedt » 


4«30 > » 




0, 


2; 


I, 63, 


120 


; > 


» 


•» 


ganska » » 


5'30 > » 




0, 


4; 


0, 70, 


138 


F 


» 


> 


svagt » 


6,30 » » 


: 9. 


0» 


3; 


0, 76, 


139 


; mulet. 








7,30 » * 


0, 


0, 


i; 


0, 89, 


153 


; > 








8,30 » » 


0, 


0, 


0; 


0, 96, 


170, 


mörkt. 









Summa 72, o, 36, 

Utslaget af detta försök blef, såsom synes, ganska oväntadt. 
Då jag kl. 8,30 sista gången besökte stacken, fann jag nämligen 
lådan C [sangvineä!) nästan alldeles betäckt samt B (den tomma 
lådan) till nära ^ af lockets yta öfverhöljd med stackmaterial, 
hvaremot åter locket till A (rufa) var alldeles bart. Stack- 
materialet ökades dessutom, såsom synes, oberoende af tempera- 

* I detta försök borttog jag icke för h varje gång det hopade materialet» 
likasom förra gången, utan lät detta fritt ökas utan afbrott. 



reuter: myrornas medlidande och hjälpsamhet. 77 

torförhåUaodena, någorlunda likformigt under de på hvarandra 
följande tiranoama. Jag måste därför uppgifva den tanke att det 
samlades till skydd för de inneslutna vännerna, som genom före- 
gående försök fått ett visst sken för sig. Emellertid har jag icke 
vetat utelämna mina anteckningar öfver denna omständighet, då 
den måhända ännu icke kan anses fullt utredd. De få därför 
kvarstå till den betydelse, de kunna ega, — Men resultatet af 
fbrevarande försök afviker äfven i ett annat afseende från det 
förra, i det medeltalet af angripande myror (summan myror divi- 
derad med antalet observationstider) nu blifver 6 (mot förra gån- 
gen 3) för rufa- och 3 (mot förra gången 5) för sangvrnea- 
lÄdan. Resultatet blir sålunda rakt motsatt, något ganska ovän- 
tadt, då sangvineaMAzxi i detta fall dock stod närmast den tra- 
fikerade ingången och ru/aAkåsin längst därifrån. 

25. Den I september upprepade jag åter experimentet un- 
der något annan form. Jag fann nämligen, att stramaljen var 
för hård, för att myrornas käkar på länge skulle förmå sönder- 
slita densamma och jag betäckte därför lådorna med lock af 
papper, tätt genomstucket med en grof nål. I ena lådan. A, lade 
jag 10 ru/a, i den andra. B, 10 sangvinea. Vid de förra för- 
söken hade jag först några minuter döfvat myrorna i vatten, för 
att lättare kunna lägga dem i askarna, men, fruktande att de 
därigenom måhända kunnat förlora något af sin möjligen speci- 
fikt karakteristiska lukt,* insläppte jag dem nu direkt från de 
resp. bona genom ett hål i papperslocket, hvilket därefter om- 
sorgsfullt täcktes med en pålimmad papperslapp. Lådorna ut- 
sattes nu vid hvar sin ingång till stacken. Denna gång erhöll 
jag följande utslag: 



Observationstid Antal 
kl. A. 


myror 
B. 


Antal stack- 
material 
A. B. 


Väderleksförhållanden. 


10 f. ID.: 


0, 


o; 


0, 


0; 


platsen 


i skuggan. 


II » ; 


I, 


2; 


0, 


0; 




snedt i solen, blåsigt. 


13 midd. 


2, 


2; 


0, 


0; 




» » > > 


I e. m. 


: 2, 


4; 


0, 


0; 




rätt » > > 


2 > 


I» 


2; 


1. 


0; 




» » » > 


3 » 


2, 


2; 


I, 


0; 




» > » » 



* Jag hade nämligen observerat att af två under 15 m. i vatten dränkta 
n»/a, den ena, då de strax efter tillkvicknandet lades på myrvägen, angreps af 
iDutande kamrater, ehuru visserligen endast öfvergående. 



78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

Till kl. 3 var sålunda medeltalet bitande myror för A 1,3^ 
för B åter 2,0. Då jag kl. 4 kom till sället fann jag alla rufa^ 
så när som på en enda, döda i lådan, antagligen i följd af sol- 
skenet. I sangvinea-XkåzxK hade emellertid timat viktiga tilldra- 
gelser. Redan kl. 1 hade i locket ett så stort hål bitits att en 
rufa uppifrån kunde genom detsamma insticka hufvud och mel- 
lankropp. 5 andra stodo rundt omkring och drogo henne till- 
baka i benen eller sökte fatta i hennes bakkropp. Då jag drog 
ut myran befans hon nästan död. Hon hade troligen blifvit 
ihjälbiten af de på inre sidan mötande sangvinea. Kl. 3 såg 
jag en myra komma ut från asken genom samma hål» men hann 
ej vidare följa densamma, så att jag ej blef i tillfälle att se om 
det var en sangvinea^ som på detta sätt tog till flykten, eller en 
rufa^ som förut gått in och nu kom ut från lådan. Kl. 4 fann 
jag, då jag undersökte sangvinea-XkåaiXiy att 28 rufa inträngt i 
denna genom det ifrågavarande hålet. I asken stod striden nu i 
full låga. 8 sangvinea funnos kvar däri; men af dessa voro 
redan 3 dödade och kring hvarje af de öfverlefvande hängde 
2 ä 5 envist bitande rufa, 

26. Den 4 september förnyade jag försöket Myrorna voro 
nu till samma antal som förra gången och på samma sätt in- 
satta i askarna. Men hvartdera locket var försedt med lika 
många på bestämda afstånd stående hål. Dessa voro 54 till an- 
talet, hade 1 mm. diameter och stodo 3 ä 4 mm. från hvar- 
andra. Detta deras betydliga afstånd gjorde att myrorna icke 
likasom i alla de föregående försöken genom synen kunde väg- 
leda sig till kännedom om huruvida vänner eller fiender funnos 
i lådorna. Däremot voro hålen så stora att antennerna beqvämt 
kunde stickas ut och in genom dem. Lådorna stäldes kl. 11 
vid hvar sin ingång till stacken. Himlen var klar, men vädret 
stormigt. Vi kalla fortfarande r/(/a-lådan A och sangvinea* 
lådan B. Kl. 12 beto 2 myror på A, 10 på B. Kl. i bet 
blott I på A, men 20 beto på B. På A observerades nu två 
större hål af 2 — 2^ mm. diameter, genom hvilka myror kröpo 
ut och in. På B funnos äfven två större hål och genom hvart- 
dera utstack ett sangvinea-lvyxivyxå. Kring det ena stodo 10, kring 
det andra 8 rufa^ dels vaktande, dels bitande i de utstickande 
antennerna. Kl. 1,20 m. såg jag flera rufa gå in genom det 



reuter: myrornas medlidande och hjälpsamhet. 79 

ena hålet och kl. 1,35 m. trängde 13 myror efter hvarandra in 
gtnom det andra. Emellertid fortsattes försöken att öppna ytter- 
ligare nya hål. Däremot hade allt sedan kl. i inga sådana gjorts 
på A, utan myrorna gingo fredligt ut och in genom de två öppna 
bålen, utan att något nytt ens gjordes af ankommande myror. 
Kl. 1,45 hemtog jag askarna till undersökning. På locket till A 
visade lupen att kanterna af j 6 hål voro anbitna af myrorna, af 
dessa hål voro 4 i betydligare grad utvidgade; på B voro 53 
hål (af totalsumman 54!) angripna* och 4 betydligt utvidgade. 
I lådan A funnos 4 ru/a, i B 10 sangvinea och 67 rufa, af 
hvilka 8 sangvinea och 32 rufa voro döda. — Den 5 septem- 
ber upprepades alldeles samma försök, blott med den skilnad att 
lådorna fingo byta plats. De utsattes kl. 2,15 m. e. m. Ända 
till 2,45 m. sågos ännu inga myror bita på locken. Då jag kl. 
3,15 m. åter infann mig, såg jag en sangvinea och en rufa 
utsticka sin ena antenn genom hvart sitt hål i sin låda. Hålet 
på rufa-lkåzn hade blifvit betydligt förstoradt» men för tillfället 
het ingen myra hvarken på A eller B. Jag fastlimmade rufa- 
hålet med en liten papperslapp och begaf mig därpå bort. Kl. 
4,15 var denna lapp bortflyttad och lagd på stacken vid sidan 
af lådan; hålet var yttermera förstoradt, så att en myra inifrån 
kunde komma ut med hufvud och mellankropp, en annan bet 
som bäst uppifrån i hålets kanter; tre myror sysslade med andra 
hål. På B såg jag blott ett par myror öfvergående bita, några 
spatserade på locket, stucko sina antenner in genom hålen och 
beto ett ögonblick i dessa, men gingo vanligen sedan åt sidan. 
I allmänhet syntes få myror på lådorna. Kl. 5,15 var hålet i 
A så stort att en myra nästan hel och hållen kunde slippa där- 
igenom, men på locket bet nu blott i, på locket till B 2 myror. 
K!. 6,15 m. såg jag flera myror krypa ut och in genom det öpp- 
nade bålet på A, men blott en myra bita på locket till B och 
intet hål däri förstoradt. Först den 6 sept. kl. 9 f. m. åter- 
vände jag till stället. Lådorna hade nu varit ute öfver natten, 
under hvilken regn fallit. Locket till A visade ett hål af 5 mm. 
diameter, genom hvilket myror gingo ut och in. På locket till 
B däremot fans ännu icke något förstoradt hål och ingen myra 

• Detta öfverensstämmer med hvad som blifvit anfördt i noten till för- 
söket 23. 



8o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

sågs för närvarande därpå, men alla sangvinea inne i lådan voro 
krya och lifliga. Jag bytte nu åter om plats för lådorna. Kl. lo, 
likasom kl. 1 1 (himlen mulen) såg jag ännu ingen myra på B» 
men kl. i (half klart) funnos där lo myror, hvilka turvis med 
sina antenner undersökte hålen och beto i dem; kl. 2 (klart, 
likasom under resten af dagen) sågos 8 myror bete sig på samma 
sätt; kl. 3 likaså 8, 4 hål voro nu betydligt förstorade, till omkr. 
i^ diameter; kl. 4 beto 18 myror på locket, flera kring samma 
hål, 5 hål voro förstorade, i ett af hvilka en myra redan inträngt 
med hufvud och thorax, på sidan af locket beto 14 myror i ett 
hörn; kl. 5 gingo talrika myror in genom de numera starkt för- 
storade 4 hålen. Kl. 6 öppnade jag lådan och fann däri 55 
rufa^ af hvilka 15 döda, och 8 döda sangvinea; två af dessa 
hade försvunnit. 

Af de ofvan anförda försöken framgår otvetydigt att F. rufa 
söker att befria äfven instängda vänner och sålunda i detta hän- 
seende förhåller sig annorlunda än den af Lubbock iakttagna F, 
fusca. Däremot är det mindre lätt att på grund af dem afgöra 
huruvida deltagandet för de fängslade vännerna eller hatet mot 
fienderna hos denna myra är den starkare känslan. För att i 
någon mån utröna detta tog jag min tillflykt till följande försök. 

27. Den 23 augusti kl. 9,40 m. f. m. fäste jag med hvar 
sin nål nio myror af olika arter i nedanstående ordning på myr- 
vägen, ungefär på en tums afstånd från hvarandra: fusca, sang- 
vinea^ exsecta, pratensisy rufa (tagen på vägen), fusca, rufa 
(från vägen), sangvinea, exsecta. De blefvo alla nästan genast 
uppmärksammade, ehuru i olika grad. Under den timme, jag 
iakttog dem, funnos ständigt kring sangvinea 6 a 8 myror, där- 
näst var samlingen lifligast (3 å 2) kring fusca och exsecta ^ 
mindre (3 å i) kring pratensis och minst kring de egna kam- 
raterna, rufa^ hvilka ofta långa stunder stodo lämnade all- 
deles allena eller blott ganska öfvergående besöktes af en eller 
samtidigt högst ett par myror. Myrornas beteende mot de fångna 
syntes äfven påfallande olika. De, hvilka besökte rufa^ sam- 
talade medels antennerna med fången, undersökte noga dess bak- 
kropp, ryckte och drog i en antenn eller ett ben eller ock fat- 
tade med käkame i abdomen vid det genomstugna stället eller 
i själfva uålen; hela beteendet afsåg tydligen befrielse, icke 



RfiUTER: MYRORNAS MEDLIDANDE OCH HJÄLPSAMHET. 8l 

angrepp. Äfven med exsecta såg jag ett par gånger antenn- 
belsDJog ega rum och någon gång samma beteende upprepas som 
med de egna rufa. Alltid var icke heller fiendtligheten mot 
fratensis så fullt utpräglad, men vanligen behandlades dessa båda 
axter dock såsom fusca och sangvinea. De kringstående my- 
rorna drogo nämligen icke från någon af dessas lemmar, utan 
beto sig fast i dem och sökte afskära dem med sina käkar. 
Vanligen fattade de nu tydligen angripande myrorna de fångna 
med käkarna vid antennroten eller i någon af benlederna 
och sutto där tämligen stilla, försökande af bita dessa. Kl. 10,15 
hade myrorna skilt thorax från abdomen på de båda fusca. Då 
jag kl. 10,40 afslutade observationen och borttog de fångslade 
myrorna, befunno de sig i följande tillstånd : fusca i : blott ab- 
domen qvar, saugvinea i: nästan orörlig, venstra frambenet, 
högra baktibian med tarsen. bortförda; exsecta i: föga rörlig, 
högra antennen bortbiten ända från roten, benen ryck vis dar- 
rande; rufa I död, men utan minsta skada på ben eller anten- 
ner; pratcnsis vid fullt lif, bitande kring sig, blott venstra bak- 
benet paralyseradt ; ^.f^a 2: blott abdomen qvar, tom och tor- 
kad; rufa 2: nästan död, men fullkomligt oskadad; sangvinea 2: 
nä5ttan död, men med oskadade lemmar, hållande en äfven död 
rufa i bröstet konvulsiviskt sluten mellan mandiblema ; exsecta 2 : 
död, men med alla lemmar i behåll. De två rufas död var lik- 
väl helt säkert icke att tillskrifvas något fiendtligt angrepp, utan 
berodde antagligen på förlusten af kroppskrafterna, afmattning och 
i solskenet inträdande förtorkning. 

28. Kl. 11,30 m. förde jag den ännu i lif varande /rej/é'»- 
iis till myrvägen, där jag fäste den bredvid en på lika sätt fast- 
©ord, från vägen tagen rufa. Den förra, pratensis, fick nu länge 
Slå orörd, i det ända till 11,50 m. visserligen flera myror i för- 
bigående berörde henne, men nästan alla genast åter aflägsnade 
sig. Rufa däremot, som stod blott ett tum därifrån, blef snart 
föremål för flera myrors samtidiga undersökning. £n och annan 
drog i ett ben eller en antenn och andra gingo efter före- 
gånget antennsamtal till abdomen, undersökte hålet eller beto 
i nålen, o. s. v. Kl. ir,so m. begynte några myror sysselsätta 
sig äfven med pratensis, men ofta var det svårt att afgöra om 
detta skedde för att lösgöra eller anfalla denna. Några myror 



ENJ OMOLOGISK TIDSKRIFT I 888. 

Q i benen, men andra såg jag dock bita hårdt i 

I antennen just invid hufvudet, något som jag al- 
{öra med sina egna fångna kamrater. 

~ det föregående kunde synas som om rufa hade 
räglad känsla af hat mot vissa myrarter, äo einol 
g mig böra göra ytterligare några iakttagelser åt 

13 faststack jag en stor sangvinea bredvid nyss- 
j, med hvilken samtidigt högst två myror varit 
>m en minut var sangvinea anfallen af sex rufa. 
e henne till i3,is m.; hon angreps ständigt af 
en gång, praUnsis högst af tre. 
[3,15 flyttade jag sangvinea till ett ställe, där jag 
lerlösning åt myrorna och stälde henne midt i 
' de här slickande myrorna lämnade genast sock- 
) sangvinea. Pratensis, satt i sockerlösningen, 
ad. 

lössläppte en »märkt» sangvinea på myrvägen. 
;enasl och besegrades efter kort kamp. Därpå 
aså »märkti pratensis, som strax, mycket slugt, 
n åt ena sidan af vägen och, då jag hindrade 
andra. Sedan sprang hon af alla krafter framåt 
;n förut nämda Lasius-taivan samt smög sig in 
läl, däri hon nu omkring en half minut stod på 
t antennerna utskjutande genom hålet. Därefter 
plötsligt tvärs öfver vägen, men råkade här olyck- 
just till det ställe, hvaresl jag stått och dit så- 
et stor mängd myror samlats, dit dragen af den 

II från mig öfvcr stället. Här angreps hon nu af 
ir pä en gång och dödades efter en fortviflad strid, 
igt särdeles intressant att bevittna den beräkning, 
ilade vid sina fly kl försök. 

12,30 m. faststack jag pä myrvägen två pisca, 
och bredvid den en medelstor rufa, tagen frän 

'ufibarbis anföUos genast af hvar sin myra, af 
bet i ena antennroten, den andra i en mandibel. 

mo äfven flera myror efter hvarandra, samtalade 
och sprungo därefter till abdomen eller ock gingo 



reuter: myrornas medlidande och hjälpsamhet. 83 

de direkt dit, ofta tre k fyra på en gäng, undersökte uppmärk- 
samt hålet och nålen, men sprungo sedan oftast sin väg, måhända 
utVert)'gade om fåfängligheten af alla befrielseförsök. Vid detta 
lillfälle såg jag nu en liten myra (af större slaget små) under 
omkring en half minuts tid företaga sig att med fram fötterna 
uTafva upp och kasta ät sidan sanden underifrån den 
långna kamratens abdomen. Tyvärr uppgaf hon snart detta 
sinnrika försök att på detta sätt (på necropAorus-metoé) få nålen att 
ramla och befria fången. * F, rufibarbis hade under den förflutna 
iparten samtidigt angripits af i — 3 myror, mest dock af en enda, 
men angreppet skedde direkt på käkar, antennrot eller benleder 
iich tedde sig fullkomligt annorlunda, än befrielseförsöken kring 
rufa. KL 1,50 m. fans af den ena rufibarbis intet kvar, af den 
aadra endast abdomen och med denna arbetade ännu en myra. 
l^en fängna rufa åter var vid fullt lif och hade alla lemmar 
\ela. Då jag lösgjorde henne, kunde hon dock till följd af den 
skadade abdomen och sin matthet blott långsamt röra sig framåt 
uch upptogs inom en half minut af en kamrat, som bar henne 
från abdomen åt stacken till. 

Om icke heller ofvanstående försök förmått gifva något be 
siamdt svar på frågan huruvida F, rufa starkare påverkas af hat 
mot fiender eller af medlidande med en nödstäld kamrat och om 
«ie endast osäkert tyckts vid handen gifva att hatet vore ännu 
starkare mot vissa främmande arter än mot andra, så framgår 
dock af de jämförelser, till hvilka de gifvit anledning, otvätydigt 
att det nu och tidigare skildrade beteendet mot myror af eget 
samhälle afsedde dessas befrielse och att den invändning, som 
kunde göras att sysslandet med de sålunda fängslade kamraterna 
lika lätt kunde tolkas såsom ett anfall på dessa, är alldeles obe- 
rättigad. Detta bevisas i än högre grad af följande försök, med 
nvilkas anförande jag slutar redogörelserna för mina experiment 
ufver stackmyrans förhållande i det hänseende, hvarom fiåga 
Kirit i denna af handling. 

33. Den 23 augusti kl. 2,40 m. e. m. stälde jag på myr- 
vagen en ifrån denna tagen rufa^ hvilkens abdomen och större del 

* Dödgräfvarebillerna (Xccrophorus) skola, om ett dödt kadaver (möss, 
L^ixla eller dylikt) iippstickes i spetsen på en i jorden nedsatt pinne, iinder- 
?iatva denna senare och därpå begrafva både pinne och lik. 

EnU^msi. Tidskr. Arg. 9, H. 2 (1888). 7 



ENTOMOLOCISK TIDSKRIFT 1888. 

inmurat i en blandning af sajid, Icriu och gummi 
;nna fastmurades i vägen. Anda till kL 3,5$ m. 
;en talrika myror passerat stallet, men ehuruväl en 
förbigående korsat antenner med den fdngna och 
rsökt murbruket, erbjöd dock ingen sin hjälp, Jig 
redan att få se något sAdant inträtia, då en medel- 
3,55 m. efter en längre aniennkorsnin^; stack sin 

el mellan den fångnas käkar och begyate, si- 
en, af aUa krafter draga bakut. Då därigenom lik- 
Itat uppnåddes, samtalade hon medels antennerna 
igslade, begaf sig därpå upp på murbruket och 
aita en liten bit, så att den inmurades pronotum nu 
fritt. Därpå gick hon ned, stälde sig med hurvudet 
attade tag kring insnöringen mellan pro- och 

samt började en stund draga framåt. Den inmurade 

af misstag pä hufvudet erhållit en liten kalott af 
:rita. Befriarinnan lösbet nu denna och nedlade 
an om fången; om detta skedde efter föregånget 

eller icke, kan jag ej säga. Därefter angrep hon 
ket tätt kring kanterna af den fångnas iho- 
tta var nu så tillhårdnadt att alla försök att lösbita 
ifdnga. Jag ville då med saliv uppmjuka det, men 

oskickligt att befriarinnan blef skrämd och gick sin 

kom dock åter en myra och upprepade alldeles 
ide, började med dragning frän käkame och därpå 
däremellan undersökande och bitande på murbrukel. 
lade hon nästan uteslutande med denna senare 
lynbart öfvertygad att aflägsnandet af sjalfva mur- 
let enda sättet att hjälpa kamraten. Hon fortsatte 
å och gjorde värkliga jätteansträngningar, fattandi: 

i det hårda murbruket och stödande sig med bakre 
less sluttande väggar samt rifvande af alla krafter, 
inlände ytterligare en myra, som inlät sig i samtal 
lUrade och, gifvande sin mandibel åt denna, 
i utåt. Den förra befriarinnan korsade nu anten- 
n nykomna och begaf sig sin väg, synbarligen 
en nya upprepade nu samma försök, som den förra, 
e redan kl. 3,15 m, och sprang bort. Kl. 3,11 m. 



reuter: myrornas medlidande och hjälpsamhet. 85 

kom en stor arbetare till stället, korsade antertner med den in- 
murade, fatude henne i hufvudet och drog framåt, gick därpå 
liil murbruket rundt längs ena kanten af den lilla högen och 
lursökte lossa hela högen ifrån vägen, sprang härefter åter 
tram till den fångna och steg så upp på murbrukshögen, stälde 
>ig där i samma riktning, hvari den inmurade myran stod, med 
Hufvudet mot bakranden af dennas pronotum och fattade med 
mandiblerna bakifrån rundt om ryggen kring insnörningen mel* 
lan pro- och mesonotum samt begynte nu, stödande sig med 
benen på murbruket, af alla krafter draga uppåt, i afsigt att 
sålunda genombryta murbruksskorpan, därvid använ- 
dande den fångna myrans kropp såsom häfstång. Då 
icke heller detta gaf önskvärdt resultat, återgick hon till för- 
söken att lösslita murbruket kring ränderna af den 
fängslades thorax. Likasom de förra myrorna, egnade äfven 
hon sig numera nästan uteslutande häråt. Tre gånger hvilade 
!ion en stund från arbetet, gjorde ett kort slag i närheten och 
återvände därefter. Jag »märkte» nu hennes abdomen (under ar- 
ietet) med en hvit fläck, för att lättare skilja henne från öfriga 
myror och se om hon äfven efter längre bortovaro skulle vända 
tillhaka, men hon blef häraf skrämd och sprang sin väg kl. 3,33 m. 
Själf blef jag tyvärr tvungen att kort härefter lämna stället. Kl. 
4,20, då jag återvände, fans ingen myra hos den inmurade, lika 
litet som kl. 5,20, och ingen infann sig heller under tiden till 
5,40 m. Hon var emellertid ännu fullkomligt oskadad och rörde 
fritt käkar, antenner och ben. Jag lät henne nu förblifva i detta 
JHge öfver natten, då jag tänkte att daggen måhända skulle upp- 
mjuka murbruket och möjliggöra en befrielse. Då jag följande 
morgon kl. 8 besökte stället, stod äfven cementklimpen på sin 
]ilats, men — myran var försvunnen I Allt murbruket ofvanom 
iless bakkropp hade blifvit bortgnagadt och där hon varit fängslad 
fans nu endast en grop, så stor som hennes abdom. Blott venstra 
mellanbenet satt ännu qvar i murbruket. 

34. Den 24 augusti kl. 12,15 ra. f. m. inmurade jag på 
alldeles samma sätt en fiendtlig myra, F.fnsca, på myrvägen. 
Kn myra af större slaget medelstora kom nästan ögonblickligt 
tiil och rusade utan vidare på fusca^ bitande henne i led- 
gången mellan hufvud och thorax samt böjande sin 



86 FNTOMOLOGISK TIDSKRIFl' 1 888. 

bakkropp framåt under thorax för att utspruta gift i 
såret. Därpå bet hon i thorax, på samma sätt böjande abdomen 
och sprutande gift. Nu försökte hon bortdraga myran, gjorde 
några försök att lösa murbruket, som fasthöll denna, begaf sig 
åter till fångens hufvud och började bearbeta detta samt bita i 
antenner och ben. Flera andra myror biträdde henne då och då 
ett ögonblick och de första af dessa böjde äfven abdomen framåt 
under thorax och mot den fångna. En och annan bet i förbi- 
gående i murbruket. Den först komna myran fortfor emellertid 
träget med sina anfall på fuscas hufvud och thorax och hennes 
försök att bortskaffa murbruket voro jämförelsevis i hög grad 
lama. Kl. 12,22 m. erhöll hon långvarigare hjälp af en liten 
myra, som bet och drog dels i den fångnas antenn och ben, 
dels någon gång i murbruket. Redan någon tid förut hade allt 
besprutande af den fångna med gift upphört. De båda 
myrorna lyckades i förening lösgöra ä.{\tn den fångnas abdomen, 
som nu af den stora tuggades från alla kanter. Hon fattade 
därpå tag i denna och slet den af alla krafter åt sidan. Fusca 
var nu inmurad blott med de två bakre benen på högra sidan 
och med petiolus. Kl. 12,27 m. försvann den mindre myran. 
Kl. 12,32 m. voro icke färre än fyra myror på en gång syssel 
satta med lösslitande af den inmurade, ömsom ryckande och bi- 
tande i denna, ömsom i murbruket närmast omkring. Den fång- 
nas antenner och ben voro nästan fullständigt paralyserade, kä- 
karna tätt och orörligt tillslutna. Den stora myran, som förut 
angripit, lemnade kl. 12,33 m. stället och kom ej mera tillbaka. 
Dessförinnan hade hon under de 1 7 .minuter, hon arbetat med 
den fängslade, icke mindre än åtminstone tolf gånger gått ifrån 
henne och, h varje gång vandrande långsamt och tydligen trött, 
gjort ett rekreationsslag en å två tums väg från murbruket, men 
alltid återvändt. Under dessa spatserfärder syntes hon icke kom- 
municera med andra myror. — Kl. 2,35 m. lössletos hufvud och 
thorax på fusca samt buros åt stacken till. Jag slutade nu mina 
observationer, sedan jag konstaterat detta beteende mot en in- 
murad fiende, så väsendtligen olikt det vid föregående f(irst)k 
iakttagna. Vid detta var nämligen den fängslade rufay kan>- 
raten, oskadad åtminstone tre timmar efter försökets början 
(senare såg jag henne ej), den inmurade fienden, fusca^ åter var 



reuter: myrornas medlidande och hjälpsamhet. 87 

inom sjutton minuter ett lik. I förra fallet användes betyd- 
lig mer tid och arbete för murbrukets sönéerbitande, i det 
senare var myrans dödande och styckande hufvudsak. — 
.Murbruket var i detta försök mer murblandadt, mindre fast och 
fuktigare, än i det förra, till följd hvsiTaf fusca lättare kunde 
lösgöras. 

35. Den 6 september kl. 4,40 m. e. m. inmurade jag på 
ofvan beskrifna sätt i samma murbruksklimp bredvid hvarandra 
en myra, tagen från stacken, och en annan af främmande art 
fufibaröis), Murbruksklimpen nedlades i själfva stacken på ett 
ställe, där talrika myror som bäst ifrigt sysslade med gräfnings- 
arbcte. D^n främmande angreps genast, två å tre myror 
kto ständigt i henne och besprutade henne med gift. Efter 10 
ra. upphörde giftsprutningen och rufibarbis var nästan död. Kl. 
6 var hennes abdomen lösbiten och bortförd. Den egna, tätt bred- 
vid inmurade, hade varit föremål blott för några få helt öfver- 
gående befrielseförsök och befann sig vid nämda tid ännu oska- 
dad. Ingen myra sågs bespruta henne med gift. 



Såsom af ofvanstående framgår, leda mina iakttagelser be- 
träffande F. rufa till helt andra resultat, än de, till hvilka Lub- 
BOCK (och Adlerz) kommit genom sina observationer angående 
F. fusca och Lasius niger samt Myrmica ruginodis. Jag har på 
i;rund af det anförda trott mig kunna uppställa följande slutsatser 
med afeeende å medlidandet och hjälpsamheten hos F, rufa^ åtmin- 
stone sådan den yttrade sig inom det samhälle, som jag valt till 
föremål för mina undersökningar, hvilka slutsatser, jämförda med 
LuBBOCKs, klart ådagalägga huru olika särskilda arter kunna för- 
hålla sig i samma hänseende och huru orätt man gör i att från 
förhållandet hos några få species draga slutledningar med anspråk 
på allmängiltighet för hela familjen. 

L De af mig observerade rufa visade sig ega ett betyd- 
ligt medlidsammare sinnelag, än hvad man konstaterat fallet 
vara med F. fusca och Z. niger. En nödstäld individ behöfde i 
regeln icke länge vänta på hjälp af förbigående kamrater. Att 
dessas ofvan skildrade beteende afsåg de fängslades befrielse 
framgår tydligt af de talrika försöken, isynnerhet då myromas 



!4TOMOLOGISK TIDSKRIFT i83B. 

samma sätt nödstälda vänner och fiender 

livider forhöUo sig emellertid med hänsyn till 
etydligl olika, men någon konstant skilnad 
a arseendc upptäckas mellan stora, medelstora 

bvilka gingo ut från stacken pä förrådssamling. 
återvände, vanligen fylda med bladlussaft, till 
inma grad deltaga i de fångnas befriande, 
lU, då myran icke var alltför hårdt fängslad, 
nhet sjalf befria sig, utan att med antennerna 
rade; och kommo dessa till platsen, syntes de 
let mindre farliga läget, enär de under sådana 
; sågos erbjuda stn hjälp, 
befrielseforsök ådagalade många individer icke 
grad af energi, men visade äfven spår af en 
exton, hvilket framgick icke blott af de olika 
befrielseförsöken använde, men äfven af deras 
ndersökningar af de fängslande föremålen och 
komma till den fängslade äfven från punkter, 
:n lågo utom deras synkrets, 
orna icke förmådde uträtta något för de fång- 
tingen öfvergåfvo de sina försök eller ock vän- 
n, tills andra själfmant infunno sig. Blott en 
et 4) såg jag något, som möjligen kunde tolkas 
:n med befrielse sysselsatt myra alt åkalla an- 
1 denna anhållan lämnades, i fall det var en 
lärd. 

försöken att befria den fångna inledde däremot 
upprepade gånger samtal med denna och syn- 
tet detta ändra arbetsmetod, 
mgslade myrorna behöfde emellertid icke med 
pä annat sätt anropa kamraterna om bistånd, 
lynen af deras nödstälda belägenhet redan nog 
lian af medlidande, hvilket tydligt framgick i( 
myrans hufvud var alldeles täckt af stenen och 
synlig. 



reuter: myrornas medlidande och hjälpsamhet. 89 

IX. Medlidandet och hjälpsamheten syntes* i lika grad ut- 
sfiicka. sig emot små, som stora individer, sådana, hvilka gingo 
kin nästet, tomma på näring, och sådana, som dit återvände 
fjrldt med bladlussaft; hjälpsamheten syntes därför icke stå i 
oigot direkt samband med myrans större eller mindre samhälls- 
virde för ögonblicket. 

X. Då befrielseförsöken utsträcktes äfven till tydligen ska- 
dade individer, med starkt hoptryckt eller genomborrad bakkropp, 
torde man fä antaga att de icke aCsedde blott räddandet åt sam- 
bHJet af en nyttig individ, en arbetskraft, utan gjordes af rent 
medlidande med individens nöd. 

XL Då en nödstäld myra i sin förvirring själf anföll en 
aman, visade det sig att de öfriga inskredo, tagande parti mot 
den förra och för den senare (försöken 10 o. 11). 

XII. Myrorna visade sig uppmärksamma äfven på vägen 
liggande sårade och skadade eller i vatten dränkta eller med eter 
döfrade individer och bära dem till stacken; ofta buros äfven 
de befriade myrorna dit af befriaren, om de under fångenskapen 
tagit någon större skada. 

XIII. Stora och medelstora, men icke små individer sågos 
biträda vid de sårades eller drunknades bärande. 

XIV. Den metod, som användes med hänsyn till de skada- 
des bärande, var likväl icke densamma, som anlitas vid flyttning 
eller bärande af fullkomligt friska myror, då bärningen beror på 
ömsesidig frivillig öfverenskommelse (mandibel-bäming), utan syn- 
tes det såsom om de maktlösa eller sårade skulle hafva burits 
från den punkt, som för tillfallet föreföll lämpligast, från thorax 
eller abdomen, alldeles såsom man ser döda individer bäras, 
eller ock släpades och drogos de framåt från ett ben eller en 
antenn på sätt som myrorna vanligen göra med sina fiender. 
Dock tycktes det i försöket i såsom om den bärande ett par 
gånger, då hon fann att den burna begynte visa större lifstecken, 
försökte ändra metod och ville öfvergå till mandibelbärning (?). 

XV. Dessa myrors kärlek till socker och söta vätskor syn- 
tes vara betydligt mindre än hos F./usca och L. niger. Den för- 
hindrade icke heller många individer att äfven i omedelbar be- 
röring med de söta ämnena dock öfvergifva dessa och egna tid 
ocb krafter till nödstälda kamraters hjälp. 



9© ENTOMOLOGISK TIDSKRIFl* 1888. 

XVI. Däremot syntes delta icke mer blifva fallet, om det 
lockande ämnet utgjordes af något för samhället dyrbart byte 
(försöket 17), hvarvid man dock bör betänka att myromas öfver- 
vägande intresse för bytet icke berodde på någon t personlig» för- 
del, utan på instinkten att arbeta för det allmänna, då med den 
stora arbetsfördelning, som hos dem är genomförd, det fångna 
bytet dock icke kommer hembringarena själfva till godo. 

XVII. Tillfredsställandet af enskild gurmandi, vid sockrets 
uppslickning, synes därför vara en mindre mäktig drift än driften 
att arbeta och samla för samhällets gemensamma bästa, den 
sociala driften, enär den förra i många fall visade sig besegras 
af myrornas medkänsla för nödställda likar, under det den senare 
däremot förblef den starkare och den individens handlingar be- 
stämmande. 

XVIII. De försök, jag gjort för att utröna hvilketdera, ha- 
tet mot främmande individer eller medlidandet för egna nödställda 
kamrater, vore en starkare känsla hos dessa myror, då de båda 
samtidigt sattes på prof, hafva icke lämnat några alldeles säkra 
resultat. Dock synes det såsom om den förra känslan i allmän- 
het vore äfven hos denna art öfvermäktig, ett nytt bevis på den 
sociala driftens öfvervägande styrka. Likväl hafva mina försök 
i detta afseende utfallit betydligt olika med Lubbocks experiment 
med F, fusca, som i dylika fall alldeles försummade sina egna. 
För öfrigt syntes det som om myrorna vid försöken att frigöra 
de i lådorna fångslade fienderna (försöken 23 o. 26, noten) 
gingo tillväga med vida mera raseri och mindre besinning, än då 
detgälldeinneslutna vänner, men däraf kan dock ingen bestämd slut- 
sats om styrkan af de olika känslorna dragas, då deras skiljaktiga 
natur lätt kan förklara det i hvartdera fallet afvikande beteendet. 

XIX. Vissa omständigheter syntes antyda att en del arter 
ingåfvo m>Torna större vrede och raseri, än andra och syntes i 
så fall de mest hatade af de använda myrorna vara F, fusca och 
sangvinea. Till och med en i eter döfvad individ af denna se- 
nare tycktes ännu förmå injaga skräck hos- ett par antagligen 
fegare och lätt skrämda individer (försöket 21). 

XX. För öfrigt visade sig hatet mot främmande myror lika 
utprägladt hos stora, medelstora och små individer, hvilka alla 
deltogo i anfallet på dessa. 



RESUMÉS. 

(Page 55 du texte.) 

0. M. Reuter: Expériences psychologiques sur la Foiirmi 
rotisse [Formica rufa\ 

L'auteur rend compte des expériences qu'il a faites en vue 
de rechercher le degré de compassion et d'empressement å les 
secourir, témoigné par la Fourmi rausse (Formica rufä) 
envers des compagnes captives ou se trouvant de fa^on ou d'autre 
dans la détresse. Les expériences de M. Reuter Tönt toutefois 
conduit å des resultats sensiblement différents de ceux obtenus 
par LuBBOCK et par Astiz dans leurs expériences avec la méme 
fourmi et Lasius niger. Ces derniers resultats peu%'ent se résumer 
comme suit d'aprés Tauteur, que nous laissons parler lui-méme; 

1. Les individus de F, rufa soumis ä mes observations, 
lirent preuve de moeurs beaucoup plus compatissantes que celles 
lui ont été constatées chez F, fusca et L. niger. Un individu 
dans la détresse n'avait, dans la régie, pas å attendre longtemps 
ie secours des caniarades qui passaient. Le fait que leurs actes 
avaient positivement pour but .rélargissement des prisonniers, 
ressort éviderament de leurs nombreuses tentatives dans ce but, 
comparées avec la différence de leur maniére d'agir vis ä vis 
it leurs amis et de leurs ennemjs. 

n. Il se présentait toutefois des différences tres considéra- 
^•les entré les individus au point de vue de leur empressement å 
porter secours, mais il était impossible de découvrir ä cet égard 
de différence constante entré les individus de gtande taille, ceux 
de taille nioyenne et les petits. 

111. Les fourrois qui s'éloignaient de la fourmiliére pour 
aller aux vivres, et celles qui v retournaient, gavées dans la 



92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

régle de suc de pucerons, paiaissaient prendre part au méme 
degré å la délivrance des captifs. 

IV. Dans les cas ou la fourmi n'était pas trop durement 
emprisonnée, elle essayait en general de se délivrer elle-méme, 
sans denumder du secours å Taide de ses antennes. S'il arrivait 
des camarades sur place, elles paraissaient étre å méme d'appnr 
cier le peu de danger que courait la captive, vu que dans ces 
circonstances on ne les voyait jamais lui offrir leur aide. 

V. Dans leurs tentatives de délivrance, bieo des individus 
déployaient non-seulement un degré considérable d'énergie, mais 
faisaient en outre preuve d'indices de calcul et de reflexion. 
Cest ce que démontraient non seulement les nombreuses méthodes 
employées dans ces essais, mais encore Texploration scnipuleuse 
des objets qui constituaient remprisonnement, et les efforts pour 
parvenir ju8qu'au captif, tentés méme de points qui se trouvaient 
originairement en dehors du cercle visuel des fourmis. 

VI. Quand les fourmis se voyaient hors d'état de rien 
entreprendre pour la libération des prisonniers, ou elles abandon- 
naient leurs tentatives, ou bien elles attendaient sur place jusqu ä 
ce que d'autres se présentassent spontanément. Une fois seule- 
ment (expérience n:o 4) je crus voir quelque chose qui pouvait 
étre interprété comme un essai d'une fourmi occupée å la libc- 
ration d'un captif, pour appeler le secours d*autres fourmis; mats 
cet appel, si c' en était vraiment un, fut laissé sans réponse. 

VII. Dans leurs essais de délivrance du prisonnier, on 
voyait par contre les fourmis entamer avec lui, å fois réitérces, 
des conciliabules, apres lesquels elles paraissaient parfois modifier 
teur méthode de travail. 

VIII. Les fourmis captives n'avaient pas besoin d*invoquer, 
å Taide des antennes ou d*autre fa^on, les bons offices de leurf 
camarades: la seule vue du danger qu'eHes couraient, suffisait a 
éveiller le sentiment de la compassion. Cest ce que montre p. 
ex. d'une fa<jon évidente Texperience n:o 4, dans laquelle la tétc 
de la fourmi était complétement couvert par la pierre, et sa 
partie abdominale seule visible. 

IX. La compassion et Tinstinct du secours paraissaient 
s'étendre å un degré egal aux petits individus comme aux grands, 
å ceux qui sortaient du nid vides de toute nourriture, comme å 



RESUMÉS. 93 

mx qui y rentraieot gavés de suc de puceron; ce demier in- 
itöct ne paraissait par conséquent pas étre en relation directe 
i*Tc la valeur sociale momentanée plus ou moins grande de In 
fottnni. 

X. Corame les tentatives de délivrance s*étendaient égale- 
ment aux individus évidemment blessés^ avec partie abdominale 
tortement coraprimée ou méme percée, il y a peut-étre lieu de 
fToirc qu'elles ne visaient pas exclusiveinent le désir de rendre 
i la société un individu qui pouvait lui étre utile, une force de 
travail, mais qu*elles étaient dues å une compassion véritable de 
la détresse de Tindividu. 

XI. Quand dans sa cönfusion une fourmi dans la détresse 
en attaquait elle-méme une autre, les compagnes de cette derniére 

\ mtCTvenaient et prenaient parti pour elle (expériences i o et 1 1 ). 

XII. Les fourmis portaient aussi leur attention sur les 
{ iodividus gisant sur leur route blessés de fagon ou d^autre, noyés 

dans leau ou étourdis å Taide d'éther, et les portaient å la 
fcHsmiiliéie ; les sauveteurs y emportaient aussi les fourmis délivrées 
qui avaient subi une lésion grave pendant leur captivité. 

XIII. Cétaient les fourmis de grande taille ou de taille 
moyenne mais non les petites, qui aidaient å eraporter les com- 
pagnes blessées ou les noyées. 

XIV. La méthode employée pour le transport des blessés 
n'était toutefois pas la méme que celle dont les fourmis font 
usage quand il s'agit d*emmener ou de porter des fourmis en 
TMtrfaite santé, le port dépendant d'une entente commune et volon- 
taiTC (port par les mandibules) •, il semblait au contraire que les 
foarmis épuisées et sans force ou blessées fussent portées par le 
;)0$nt qui paraissait le plus convenable pour Toccasion, c*est-ä-dire 
par le thorax ou Tabdomen, tout å fait comme on voit les four- 
mis cniporter des individus mörts; souvent aussi elles étaient 
entrainées par la jambe ou par une antenne, de la fagon dont 
les founnis usent d'ordinaiTe avec leurs ennemis. Une ou deux 
foi$, néanmoins, dans Texpérience n:o i, la porteuse trouvant 
<IU€ sa charge commen^it å montrer de plus grands signes de 
"ne, parut essayer de changer de méthode et de vouloir passer 
aa port par les mandibules. 



94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

XV. La prédilection de ces fourmis pour le sucre et poiir 
les liquides sucrés semblait étre beaucoup molns développée chez 
ces fourmis que chez F, fusca et Z. niger. En effet, elle 
n'empéchait pas un grand nombre d'individus, méme au voisinage 
immédiat de ces délicatesses, de les abandonner et de consacrer 
leur temps et leurs forces au secours de camarades dans la 
détresse. 

XVI. Cela ne paraissait par contre plus étre le cas, si la 
substance convoitée était un objet précieux pour la société four 
miliére (expérience 17). Il y a toutefois lieu de se rappeler ä 
cet égard que la prépondérance d'intérét pour la proie, n etait 
pas due å un avantage personnel, mais å Tinstinct du travail 
pour le bien commun, vu que, dans la grande division du travail 
qui constitue la régle chez les fourmis, la proie saisie ne Test 
pas au bénéfice personnel da Tindividu qui la rapporte au logis. 

XVII. Le contentement de la gourmandise privée, dans le 
léchement du sucre, parait par contre étre un instinct beaucoup 
moins puissant que celui de travailler et d'amasser pour le bien 
commun, c.-å-d. l'instinct social, vu que, dans un bon nombre 
de cas, on pouvait constater que le premier devait céder å la 
sympathie et å la compassion des fourmis pour leurs semblables 
dans la détresse. 

XVIII. Les expériences auxquelles je me suis livré pour 
constater laquelle, de la haine contre des individus étrangers ou 
de la compassion envers des amis dans la détresse, Temportait 
chez ces fourmis, quand les deux sentiments en question étaient 
soumis å une épreuve pimultan^e, n'ont pas fourni des resultats 
parfaitement certains. Il semblerait toutefois que le premier 
sentiment eöt en general la prépondérance chez cette espéce, 
nouvelle preuve de la prédominance de Tinstinct social. Mes 
expériences å cet égard ont toutefois été tres différentes de 
celles de Lubbock avec Formica fusca qui, dans des cas pareils, 
négligeait totalement ses propres camarades. On edt dit, au 
reste, que dans leurs tentatives pour délivrer les ennemis captifs 
(expér. 23 et 26, note), elles y procédaient avec infiniment plus 
de fureur et moins de reflexion que quand il s'agissait d*amis 
enfermés. Il est toutefois impossible d*en tirer une conclusion 
positive sur la force des divers sentiments, la diversité de leur 



RESUMÉS. 95 

uiore pouvant facilement expliguer la différence de la maniére 
iifT des fourtnis dans cbaque cas. 

XDC. Diverses circonstances semblaient indiquer que cer- 
taioes esi>éces provoquaient chez les fourmis une plus grande 
fureur et une plus grande colére que d^autres; en ce cas, F. 
fnsca et sangvinea paraissaient étre Tobjet de la plus grande 
iuine. Méme un individu de cette derniére espéce noyé dans de 
irther paraissait encore inspirer de la terreur å quelques indi- 
\idus probablement plus låches et faciles ä efFrayer (exp. 21). 

XX. A tous autres égards, la haine contre des fourmis 
ctnmgéres semblait étre égale chez les individus de grande 
\ uiöe comme chez ceiix de moyenne taille et les petits, qui tous 
pTcnaient part å Tattaque. 



NÅGRA SVENSKA FJÄRILARS FYNDORTER 



UITTFXKNAUE AK 



J, H. WERMELIN. 



Lithosia dep låna Esp., Skärholmen. Sdm. 1884. — Ar dia 
aulica L.^ Lidingön 1883. — Psyche standfussi H., d;o 1885. 

— Orgyia gatiostigma F., d:o 1885. — Harpyia bifida Hr.., 
d:o 1885. — C^ffnatophora octogesima Hb., Skärholmen och 
Erstavik, Sdm., 1884 och 1887. — C, flnctuosa H., Lidingön 
1885 och Skärholmen, Sdm., 1884. — Agrotis castanea Esp., 
Erstavik, Sdm. 1887. — A. grisescens Tr., Dufnäs, Sdm. 1882. 

— Mamestra nebulösa Hufn., Skärholmen, Sdm., 1884. — 
Hyppa rectilinea Esp., Skärh. och Erstavik, Sdm. 1884 och 
1887. — Hadena illyrica Frr., Drottningholm 1886. — Helo- 
tropha leucostigma ab, fibrosa Hb., Erstavik, Sdm. 1887. ~ 
Caradrina arcuosa Hu., d:o 1887. — Plastenis subtusa F., 
d:o 1887. — Orthosia nitida F., (åtskilliga exemplar i slutet af 
augusti och början af september) Erstavik, Sdm., 1887 och Drott- 
ningholm 1886. — Xylina socia Rott., Vestergötland, * 1887. 

— X, ingrica H., d:o* 1887. — Plusia jota ab. percontaiionis 
Tr , Drottningholm 1886 och Skärholmen, Sdm., 1884.— Zono- 
smna punctaria L. (åtskilliga exemplar), Skärholmen, Sdm., 1884. 

— Hitnera pennaria L., Erstavik, Sdm., 1887 och Drottning- 
holm 1886. — Macaria alternaria Hb., Skärholmen, Sdm., 

1884. — Hibernia aurantiaria Esp., Vestergötland,* 1887. — 
Boarmia abietaria Hb., Skärholmen, Sdm., 1884. — B, roboraria 
ScHiFF., d:o 1884 och Lidingön 1883. — Cidaria taeniata 
SrpH., Skärholmen, Sdm., 1884. — C. scrraria Z., d:o 1884. 

— (T. suffumata Hb., d:o (i ex.) och Erstavik, Sdm., 1887 (6 
ex.). — C, rubidata F., Skärholmen, Sdm., 1884 och Lidingön 

1885. — C, silaceata Bb., Erstavik, Sdm., 1887. 

■ vid egendomen Sjörred, nära 1'lricehamn. 



OM MYGGORS FÖREKOMST I SALA GRUFVA 



AF 



Carl \A/. S. Aurivillius. 



Vid Entoniologiska föreningens sammankomst den 14 dec. 

irlidet år hade jag tillfälle i korthet redogöra för ett fynd af 

•nygglarver och myggor, som under hösten gjorts i Sala grufva 

.\\ ingeniör Eklund därstädes och öfverlemnats såsom gåfva till 

Ipsala museum af studeranden E. Nyman. 

Både larver och myggor hade enligt uppgift träffats på det 
.etydliga djupet af omkring 750 fot under dagöppningen, de 
förra lefvande i ett starkt svafvelhaltigt fuktigt slam, de senare 
sittande på väggame. 

Ett liknande fall anföres af C. H. Boheman i öfversigten af 
kongl. vetenskaps-akademiens förhandlingar för 1849, n:o 6, och 
ia<:c tillåter mig göra några utdrag ur det föredrag, han härom höll 
vid akademiens sammankomst den 13 juni sagde år. Han yttrar 
Mand annat: 

>Att några arter tillhörande myggomas talrika grupp hos 
•)ss äro synliga under sträng vinterkyla och då marken öfverallt 
ir betäckt med snö, har länge varit bekant. De flesta individer 
man under denna årstid observerat tillhöra slägtet Trichocera, 
hvaraf Linné redan i Fauna Suecica 1754 beskref en art under 
namnet regelationis*, . . . »Att dessa djur företrädesvis älska 
•^aorka och svala lokaler, har jag ofta anmärkt, men att de uppe- 
""ålla sig flere hundrade alnar under jordytan har hittills icke 
Mifvit uppgifvet. Enligt mig nyligen meddelad upplysning af 
studeranden A. R« Åkerman i Falun är likväl förhållandet sådant. 



98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

Han har nämligen på mer än loo famnars djup under dagöpp- 
ningen i de i närheten af Falun belägna grufvoma funnit i stor 
mängd Trichocera regelationis. Den finnes der merendels sit- 
tande stilla på väggarne samt är i sina rörelser mycket trög. 
Så väl under vintern som sommaren förekommer den i lika mängd, 
hvilket synes antyda, att detta djur, som eger en kortare lefnads- 
tid, under året har flere generationer. Troligt är, att larverna, 
hvilka hittills icke blifvit observerade, lefva i jord eller afskräden, 
och skulle det vara af intresse att få dessa djurs metamorfos 
utredd samt upplyst, huruvida de i grufvoma undergå sina för- 
vandlingar eller om de dit inflyga genom dess öppningar». 

Huruvida någon utredning af denna nära harkrankame 
stående Trichoceras utveckling sedan dess blifvit lemnad, är mig 
ej bekant; jag har emellertid velat fästa uppmärksamheten på 
detta uttalande om. densamma, hvilket så godt som i alla delai 
träffar in på det här förevarande fallet. Likheten i förekomstsati 
är nämligen så fullständig, att man nästan vore färdig redan pa 
denna grund antaga sannolikheten af att äfven Triclwceran nere 
i grufvoma genomgår sin förvandling. 

Den mygga, hvarom här är fråga, tillhör slägtet Chironomus 
Meig. och kommer arten Ch» fuscipes Meig. närmast, så vida 
den ej är fullt identisk med densamma. Det senare har ej 
kunnat afgöras med bestämdhet till följd af brist på tillräckligt 
material af det fullbildade djuret och emedan endast tvänne i sprit 
förvarade exemplar stått till mitt förfogande. 

De förnämsta afvikelsema från Meigens diagnos äro följande: 

Hufvud och thorax äro mörkt olivbruna, abdomen ljusare 
och hos honan försedd med smutshvita ringar vid lederna. Hos 
båda könen är abdomens undre sida ännu ljusare än dess öfre. 

Benen äro visserligen bruna, men öfre ändan af femursami 
trochanter äro ljusa. 

Beträffande af Meigen ej omnämda karakterer må anmärkas: 

att hanens antenner äro Ijusringlade och hafva mörka fjäder- 
borst: honans, som äro 6 -ledade och af samma färg som thorax 
hafva däremot spridda kortare borst; 

att thorax, abdomen och ben äro håriga; hanens abdomen 
har längre och tätare hår än honans. 

Längden är 3 — 4 mm. 



AURIVILUUS: MYGGOR 1 SALA GRUFVA. 99 

Hvad larverna angår, så gåfvo redan omständigheterna vid 
sjalfva fyndet ganska tydlig anvisning på, att de tillhörde dessa 
myggor, och den närmare granskningen af dem lemnar intet 
tvifvel öfrigt i detta afseende. De visa nämligen en slående 
likhet med larverna till den grupp af slägtet Chiranomus^ som 
blifvit kallad Ch, motilaior-gmppen och som omfattar slägtets 
mindre arter. Dessa sakna dels den för den andra gruppens 
larver betecknande röda färgen, dels två par långt utsträckbara 
ror nära bakre kroppsändan. 

Hvad de föreliggande larvemas utseende beträffar, kunna vi 
helt och hållet hänvisa till Fr. Meinerts afbildning af CA. 
motilator^ fig. 90 på tab. Ill i hans arbete om »de eucephale 
Myggelarver» (Vidensk. Selsk. Skrifter, 6:e Raekke, 3:e B., IV. 
Kjöbenhavn 1886). Vi tillägga endast några karakterer, som ej 
framgå af denna figur och som måhända delvis äro säregna for 
denna art. 

Kroppen är cylindrisk, gulhvit; tarminnehållet utgjordes af 
det nämda gulhvita, svafvelaktiga, mjuka slammet. 

Längden är 8 mm., tjockleken högst 0,5 mm. 

Bakom hufvudet fblja 13 segment och p£ det sista sitta de 
två abdominalbihangen, som bära hvardera omkring 12 tornlika, 
starkt chitiniserade taggar med bred bas. På samma segment 
finnas 2 par ovala analflikar, af hvilka det ena sitter åt rygg-, 
det andra åt buksidan. 

Vid näst sista segmentets ända finnas 2 små koniska ut- 
skott, knappt \ så långa som analflikame, och bära hvardera 
ett knippe af 6 — 7 långa borst. 

Det första segmentet bakom hufvudet har två fotknölar och 
på hvardera en massa taggar, svagare krökta och med smalare bas 
än de nyssnämda p^ abdominalbihangen. 

Mundelarne öfverensstämma i hufvudsak med desamma hos 
CL venustus (se Meinert 1. c, tab. III, fig. 79). 

Om de mindre ChiranamusA^xytmzs lefnadssätt, som tillhöra 
Ch. mohlator-gmpptn lemnar Meinert åen upplysningen, att de 
ej hålla sig vid bottnen af vattensamlingar — såsom fallet är 
med de större röda CAironamus-laLTveTnsL — , utan lefva i allmän- 
het i vatten med rikare vegetation, än mera fritt mellan blad 

EnUm^l Tids Ar, Arg. 9. H. a (1888). 8 



ENTOMOLOGI SK 

sr och remnor af föremål, som flyta på ellei i 
nnande sig hylsor och rör. 

t förekomstsält som de här i fråga varande larvei- 
unda betraktas såsom ett ovanligare förhållande 
le ett sådant, som på grund af sin natur hittilli ty 
mänoare uppmärksamhet 

>stycke är det dock ej, till och med inom sl^gtet 
tämligen inom de större röda C/ciroftomus-larveniM 
rättar t. ex. Gervais om en röd Tifiu/aXajv, som 
130 met. djup artesisk brunn, 
^ning af nu nämda förhållanden frågar man sig 
när larverna till dessa myggor tillbringa sitt lif 
nere i jordens innandömen, hvar vistas rayggomi 

let bekräftar sig, att de tillhöra den nämda arten, 
sä kunde man vänta, att dennas utbredning skulle 
bidrag till frågans lösning. Och i själfva verket 
af densamma en i min tanke ingalunda ovigiij; 
'rågavaran de hänseende. 

Vandet af de skandinaviska fyndorterna för Ci. 
nämligen Zetterstedt bland annat: >In Jemdandia 
semel» .... ifeminam in cacumine alpis Kälabög 
ter 4000 ped. supra mare elevato in ipsa nive repen- 
^40 quoque inveni>. 

! sålunda tillhöra dessa härdiga Dipterer, som med 
öka kalla (och fuktiga] lokaler, och under sådana 
är dess vistelse äfven djupt nere i grufvor ej väcka 
ng, som den eljest skulle gjort, så mycket mindre 
ietsamma, enligt Bohemans ofvan anförda medde- 
t om den lilla Tipuliden Tnckocera regelaliotäs. 
mda äfven om denna Chir^Homus-a-Tt vara beräiti- 
t den i själfva verket tillbringar sitt lif äfven såsom 
den grufva, där den utvecklats och dit den en gång 
lan orsak inträngt. Om så är, ledes man lätt på 
t dessa individer, hvilkas lifsvilkor under alla sta- 
lingen blifvit helt olika mot i det fria, också på 
t sätt påverkats af den nya omgifningen och dSr- 
gom undergått forändringar i en eller annan rikt- 



AURIVILLIUS: MYGGOR I SALA GRUFVA. 10 1 

oiog. Sålunda kunde man t. ex. vänta att genom långvarig 
vistelse på dessa mörka orter deras ögon reducerats eller rent af 
förkrympt, och ehuru detta ej visat sig vara fallet på de exem- 
plar jag haft till undersökning, torde dock såväl detta som andra 
förhållanden förtjäna att ytterligare uppmärksammas. 

Då vidare det insektlif, som finnes på dylika ställen, är föga 
ländt och dock efter all anledning torde ega mycket af intresse 
itt framvisa, skulle iakttagelser i denna riktning från de entomo- 
logers sida, som därtill ega tillfälle, utan tvifvel väl löna den 
möda, som därpå användes. 

Och om författaren af desäa rader med nu gifna antydningar 
i någon ringa mån bidragit att rikta uppmärksamheten åt detta 
bil], så skulle han, med hänsyn till den stora vigten af att dylika 
ukttagelser följas på ort och ställe, härigenom anse sig hafva 
vnooit det egentliga ändamålet med detta meddelande. 



SVENSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1887. 



I Sverige tryckta uppsatser. 

Adlerz, g., Myrmecologiska studier. II. Svenska myror och deras lefnads- 
förhällanden. — Bihang t. K. Vet. Akad. Handl. B. il. N:o iS. 
329 sid. 7 tafl. 

, Myrmecologiska notiser. — Ent. Tidskr. Årg. 8. Sid. i — 2, 41 — 50, 

155—165. 

Ammitzböll, J.f Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars geografiska ut- 
bredning. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 67 — 69, 169. 

AURIVILLIUS, Chr., Förteckning öfver en samling Coleoptera och Lepidoptera 
frän Kongoflodens omräde, skänkt till riksmuseum af löjtnant M. Juhlin- 
Dannfelt. — öfvers. K. Vet. Akad. Förhandl. B. 44: 5. sid. 305— 
314. (Col. I n. sp.| Lep. i n. sp.). 

, Svensk-norsk entomologisk litteratur 1886. — Ent. Tidskr. Arg. 8. 

Sid. 5^—56. 

, Ytterligare om lycenidernas larver och myrorna. — Ent. Tidskr. Arg. 8. 

Sid. 63—65, 169. 

, Papilio Agesior och Danats tytia, — Ent. Tidskr. Arg. 8. Sid. 172. 

, Entomologiska anteckningar frän norra Roslagen. I. — Ent. Tidskr. 

Ärg. 8. Sid. 179—185, 204. 
, Nya Coleoptera Longicornia. II. — Ent. Tidskr. Äig. 8. Sid. 191 — 

197; figg- 
AuRiviLLius, Carl, En myggart (Chironomus sp.) funnen pä 750 fots djup i 

Sala grufva. — Ent. Tidskr. Arg. 8. Sid. 176—177. 
, Beobachtungen iiber Acariden auf den Blättern verschiedener Bäume. 

— Nov. Acta R. Soc. Scient. Upsaliens. (3) Vol. 13: 2. 1887. N:o 

II. 16 pg. I tafl. 
HoFGRKN, G., Tortricidlarvers härjningar ä löfträden i Stockholmstrakten under 

1886. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 3, 185. 

(Forts, se sidan 115.) 



.\BERRATIONER TILL ARGYNNIS AGLAJA L. OCH 
ADIPPE L. 



Emil HOL.MCFtEN. 



Om ocksä icke alla abenationer, som påträffas, for den 
sysiematiska lepidopterologjen kunna ega någon betydelse, i det 
att endast de mest extrema afvikande formerna böra i systemet 
upptagas, sä blifva de dock alla för Qärilsamlaren af ett visst 
intresse och kunna ju därför alltid påpekas. Af de tveane till 
Argynnis Aglaja hörande afvikande fonner, tbr hvilka här nedan 
skall redogöras, torde 
dock en vara så fristå- 
ende från de förut be- 
skiifna och i systemet 
införda, att den tyckes 
furtjäna ett särskildt 
namn. 

Båda typerna fånga- 
des sommaren 1884 vid 
Haringe i Södertörn af 
den flitige lepidoptero- 

Idgen Carl Wiman, son till ledamoten i Enlomologiska före- 
ningen majoren och riddaren Ernst Wiman; men de glömdes 
bort, och först nyligen vid en granskning af Wimans fjärilssam- 
ling fann jag i denna de båda egendomliga aberrationerna, öfver 
hvilka jag nu vill lemna en beskrifning. 

Argynnis Aglaja ab. Wimani Holmcr. Framvingar 
(iig. t] på öfversidan svartbruna med en nära utkanten stående 



104 ENTOMOLOGISK 

rad af gula, långstracku fläckar och vid vingroten en större af 
samma fårg. Bakvingar ofvan nästao fullständigt svartbnina med 
längs utkanten en rad af framskymtande, dunkelt rostfätgade 
fläckar. Fransar gulhvita, på framvingarae svartfläckiga. Fram- 
vingar undertill svanbruna med en större gul fläck vid vit^roten 
och öfvergäende i grönt mot utkanten. Nerver gula. Bakvingar uq- 
dertill dunkelt gröna med 
perlem orfärgade fläckat 
vid basen och ett vink- 
tigt tvärband af stälblä 
fläckar med bred, svan 
infattning nära vingamcs 
midtclplan. Dessa flac- 
kars färg och inbördes 
ställning erinra om ocell- 
Fi,. ,, flackaraahos^r/'.Moic, 

men de ligga påtagligcn 
alltfbr långt in mot vingens midtelplan för att kunna motsvara 
dessa. Däremot äro de båda genom sin plats, form och anord- 
ning fullkomligt identiska med de perlemorfärgade fläckar, hvilka 
hos Ar^. Aglaja bilda del genom sin vinklighet karakteristiska 
midtbandet. 

Argynnis Aglaja ab. (fig. a). Framvingars öfver- och 
undersida tämligen öfverens stäm mande med dem hos hufvudformen. 
Bakvingar ofvan ovanligt mör- 
ka, med midtbandets bågar 
förenade genom de bredt svart- 
tecknade nerverna med utkan- 
tens tvärband. Bakvingar un- 
dertill med de perlemorfärgade 
fläckar, hvilka äro belägna vid 
vingroten, sammanflytande. Ut- 
kantens perlemorfärgade fläc- 
"«■ »■ kar spetsigt utdragna. 

Argynnis Adippe ab. Våren i i Holmcr. Fram v ingår 
(fig. 3) ofvan med de mot utkanten löpande nerverna bredt be- 
skuggade. Bakvingar ofvan saknande de runda fläckar, hvilka 



HOLMGREN: ARGYNNIS AGLAJA L. OCH ADIPPE L. lOS 

ki hufvudformen finnas mellan utkantens band och midtbandet. 

Mringar undertill med få perlemorfårgade fläckar och saknande 
de oceller, hvilka hos hufvudformen forefinnas mellan utkantens 
hand och midtbandet och hvilkas olika antal utgöra ett i nära nog 
alla fall karakteristiskt skiljemärke mellan de till utseendet för 
6frigt så lika Ar£^. Adippe och Niobe. 

Typexemplaret fångades å Lidingön i Stockholms skärgård 
i juni månad 1885 af jägmästaren A. Varenius och ansågs af 
booora tillhöra ab. Cleodoxa; men till denna afvikande form 
tofde här beskrifna Qäril dock icke kunna räknas på grund däraf, 
att den saknar de karakteristiska ocellerna på bakvingames under- 
sida och därmed äfven motsvarande fläckar på samma vingars 
^jffersida. £xemplaret finnes förvaradt i den entomologiska sam- 
iiogea vid kongl. skogsinstitutet. 

I marshäftet för år 1882 af den engelska illustrerade tid- 
skriften >The Entomologist» är införd en redogörelse af I. Jenner 
Weir för i England funna ^r5y;z«iJ-aberrationer. , Bland dessa 
befinner sig äfven en aberration, hvilken otvetydigt är den samma 
«Dm den nu af mig beskrifna och afbildade ab. Wimanij men 
hfilken af hr Jenner Weir blifvit hänförd till Argynnis Aåippe, 
Intet skäl finnes emellertid for en sådan bestämning. Fastmera 
peka såväl ställningen och anordningen af fläckarna på bakvin- 
^mas undersida som för öfrigt insektens hela habitus tillbaka 
på Arg. Aglaja, Då dessutom både det föreliggande exempla- 
ret af ab. Wifpiani och det i den engelska tidskriften afbildade 
tillhöra hankön, och intetdera eger den minsta antydan till den 
ft^r Arg. Adippe'hn.name så karakteristiska strukturafvikelsen hos 
framvingarnes 2 och 3 nerver, torde man å ena sidan ega fullt 
berättigande att hänföra dem båda till Arg. Aglaja och å den 
andra intet skäl för att bestämma dem såsom aberrationer till 
Arg, Adippe, 

Det kan ju dessutom härvid vara af intresse att iakttaga, 
hurusom dylika aberrationer icke alltid äro fullkomligt tillfälliga, 
otaa kunna, såsom här nu visat sig, påträffas på skilda lokaler, 
ja, i t. o. m. långt från hvarandra aflägsna land. 

Då jag nu gått att offentliggöra dessa aberrationer, har detta 
skett icke utan en viss tvekan; ty man måste, såsom jag tror. 



ch urskiljning behandJa dylika fynd, syn- 
ler Qärilar, hos hvilka man vid artskilna- 
;a mera hänsyn till färger och teckningar 
,kterer. Men ä andra sidan hafva dessa 
1 varit sä pass vidt skilda från reGpektJn 
i; icke böra helt och hållet förbigås. Ty 
isamlaren, utan äfvea för den all manna 
lerrationer, då de verkligen göra skäl för 
' ej så ringa betydelse. Vi kunna ju vis- 
3r noggranhet följa t. ex. en fjärils morfo- 
I månne vi genom endast dessa iakttaget- 
utlt tillfredsställande kunskap om berörde 
ligen icke ännu fullt säkra på, humvida 
uppkomma genom kroasering mellan bva^ 

eller kunna vara en följd af skiljaktiga 
förhållanden; men det förra antagandet 
blott uti tjärilames uppträdande i det fria 
;n, utan äfven i den omständit^heten, att 
■ det är just de djur, hvilka lefva i poly- 

illegitima förbindelser. Hos sädana d&r- 
ifte, hör detta till sällsynthetema. Några 
allmänhet, som lefva i engifte, känner jag 



gt icke medriiknas de abemtioner, som omöjlige» 
annan kategori an a. k. svälllöddB individer. 



OM VATTENINSEKTER SÅSOM FÖRMEDLARE AF 

\TSSA MINDRE DJURS ÖFVERFLYTTNING TILL S. K. 

»BRYOR> ELLER VATTENGROPAR. 

■ 

MEDDELANDE TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN DEN 28 APRIL 1 888. 



Redan i slutet af 1840-talet, då jag jämte Dip ter a äfven 
med ifver sysselsatte mig med insamling af ColeopUra, väckte 
det min synnerliga uppmärksamhet, att vid undersökning af 
vattengropar, uppgräfda för den betande boskapens behof och 
ofta belägna långt ut på slättlandet i Östergötland samt i saknad 
af tillflöden från andra vattensamlingar, dock alltid om somma- 
reD, såvida de icke vissa år helt och hållet uttorkade, beboddes 
af hästiglar (Hirudo sanguisuga), acarider, vattenspindlar m. fl. 
jag har på senare åren under mitt vistande på Gotland gjort 
sanima iakttagelse. Dylika vattengropar kallar man där för 
)bryor>. När jag lätt insåg, att de nu omnämda smådjuren, 
jämte åtskilliga andra, svårligen eller rent af omöjligen på egen 
hand kunnat frakta sig öfver till bryoma från vanligen långt där- 
ifrån belägna vattendrag, så intresserade det mig att söka ut- 
forska, på hvilket sätt de egentligen kommit dit För detta ända- 
mål tog jag mig före att granska dels en mängd Dytiscider, 
som med vattenhåfven infångades, dels äfven arter af Notonecta 
och Corixa^ och jag tror, att de iakttagelser, som jag härvid 
^joTt, möjligen kunna leda till förklaring af detta egendom- 
liga förhållande. Vid undersökning såväl af Notonecta som 
Corixa finner man nämligen icke sällan i närheten af vingarna 
på thoracal- och abdominaltrakten små röda punkter, hvilka 
K^enoro denna färg bjärt sticka utaf mot sin omgifning, och vid 
närmare granskning märker man lätt nog, att de äro Acarider. 



ENTOUOLOGISK TIDSKRIFT 1888. 

lar jag också fuonit på Dytisciderna ytterst smä 
säga ungar, till Hirudo sanguisuga fastade, van- 
kre coxema eller trochanterema. Sedan detia 
har jag städse för min del antagit, att det juai 
.nde insekter, hvilka om aftname flyga från en 
1 en annan, som öfverföra dessa små djur. Huru 
vroneta aquatica) komma dit, har det ännu ickn 
utröna*^ men jag tror fullt och fast att öfver- 
af dessa jämte andra smådjur sker med vatten- 
älp. 

^r, såsom jag tror, ett särdeles intressant fält ibt 
och utredning, och i följd däraf har jag velai 
rta antydningar fästa Entomologiska föreningens 
tiärpä. 

mlJKca aldrig scit nSgra vattenspindlu- fSretaga s. k. M- 
ir«mot, sisom bekant, iro hi^ vanliga för«teel««r hoi ^ 
ilarne. sfnnerligen i dosas yngre ftlder. 1 

Äug. Gmil Holmgren. 



OM SCOLIA UNIFASCIATA CYRIL. SOM SK AN- 

DINAVISKT INSEKT 

AP 

W. M. SCHÖYEN. 



Af alle de större og mindre Rariteter og for Norges Fauna 
nve Arter, tildels fundne for läng Tid ttlbage, som jeg har stödt 
paa under mit Arbeide med at gjenneragaa og ordne det her- 
vxrende zoologiske Museums indenlandske entomologiske Materiale, 
er der neppe nogen, som forbausede mig mere end et £xemplar 
af en Gravehveps, som jag forefandt iblandt Prof. £smark's Sam- 
linger maerket: »Arendal, Sandberg». Det viste sig nemlig at 
V3ere en Scolia, af hvilken Slsegt Thomson i sit Arbeide över 
Skandinaviens Hymenoptera ikke nsevner nogen Art som obser- 
veret i Skandinavien. Ved at undersöge naermere i det eneste 
mig her tilgjsengelige Vserk över herhenhörende udenlandske Hy- 
menoptera, nemlig LepeUtier de St. Fargecai^s »Hist. Nat. des 
Ins. Hyménoptéres», fandt jeg i sammes Tom. III p. 529 under 
Navnet Scolia sicula beskrevet som ny en Art fra Sicilien, hvil- 
ken Beskrivelse passede saa fuldstaendig til vedkommende Exem- 
plar (cf^), at der neppe syntes mig at kunne vaere nogen Tvivl 
om Identiteten. Min förste Tanke var nu den, at der her rime- 
ligvis maatte foreligge en Feiltagelse med Hensyn til Lokalitets- 
angivelsen. Prof. EsMARK samlede nemlig sel v i sin Tid Insekter 
forskjellige Steder i Syditalien, ogsaa paa Sicilien, og blandt hans 
Indsamlinger derfra iindes blandt andet ogsaa flere Exemplarer af 
andre Scolia-hxXjti, Jeg taenkte mig nu Muligheden af, at et af 
hans italienske Exemplarer ved en Feiltagelse kunde vasre kommet 



tiDSKRirr 1888. 

n med de af nuvoerende Sognepraeat G. Sandberg i hans 
Dage hovedsagelig omkring Arendal indsamlede og her til 
sitetet indsendte Insekter. Ved njermere at konferere med 
Sandberg desangaaende viste det sig imidtertid, at Excm- 
virkelig var norsk og fundet af ham, dog ikke ved Arendal, 
!s som den af Prof. Esmark vedficstede Etiket angav del, 
ed Risör. Efter hvad Sandberg bar meddelt mig angaaende 
Dteressante Fund, paaskref han Exemplaret medio Juli 1855 
i var dengang en 13 Åars gamroel Gut — paa et Sted 
ivn >Frydendali, der danner ligesom en smilende Oase i 
rs temmelig golde Omgivelser en 10 Minutters Vei indenfar 
Usöt (Osterrisör), hvor det flöi i Solskinnet bland Buskeme. 
laret, som jag viste ham under hans personlige NEervsrelse 
Ktistiania sidste Vinter, gjenkjendte han ogsaa strax med 
led som det af ham fundne og till Prof. Esmark indsendte, 
r kan ingen TvivI vjere om, at Pundet har sin Rigtighed. 
isHARK havde désuden, eftei hvad han kunde erindre sig, 
e dengang meddelt ham, at det syntes at vaere en italiensk 
,rt. 

a LEPEtETiER's Beskrivelse {I. c.) er temmelig kortfatiei, 
dte jag mig for Sikkerheds Skyld til min Ven Prof. AURi- 
:, for oro muligt at erholde mere Literatur til Sammeolig- 
g Kontrollering af min Besteromelses Rigtighed. Gjennem 
rfarede jeg da, hvad jag tidligere ikke havde vferet opmxrk- 
la, at alierede N. Westring i »Göteborgs Kgl. Vet. odi 
. Samhälles HandL* iStiS (p. 18—25) har leveret en 
ng oro og udförlig Beskrivelse af en af ham i Aarene 
-61 vid Badeanstalten Särö i Halland, 3^ Mil söndenfor 
irg, fundet Scolia under Navnet Se. melanoptera, Klog. 
^Itkation der ikke findes omtalt i Thomson'» ovennxvnte 
i. Saavel den af Westring her leverede nöiagtrge Beskri- 
oro ogsaa et af hans Original-Exemplarer (9), hvilkct AuRi- 

har vist mig den Velvillie at sende mig til Sammenlig- 
illigemed et Par Hanner af samme Art fra Sicilien og 
n, staemmer fuldkommen med Sandberg's Exemplar ber fr» 
, Da Se. tnelanoptera Klug. og Se. sicuia Lkp. er Sy- 
;r, viste min Bestemmelse af Hvepsen sig saaledes at vjere 

rigtig. Begge de anförte Navne maa imidlertid ifölge 



SCHÖYEN: SCOLIA UNIFASCIATA CYRIL. III 

Pnoritetsretten vige Pladsen for Se, utäfasciata Cyrillo (1787), 
der er det aeldste og saaledes bliver Artens retmsessige Navn. 
Artens fulde Synonymi er forresten fölgende: 

ScoUa unifasciata Cyrillo Entom. Neap. Spec. prim., 1. 1, f. 5 (</•). 

— Saussure & SiCHEL Catal. spec. gen. Scolia, p. 7 1 . — 
Costa Prosp. o. Immenotteri Italiani II, p. 100. 

Usoca unifasciata Costa Faun., p. 9 & 36, t. XIX, f. i (o^) 

& 3 (?). 

ScoUa melanoptera Klug., Symb. Phys. III, t. 26, f. 14 (o^). 

— BuRMEiSTER Bemerk. uber d. Gått. Scolia, p. 36. — 
Westring Göteb. Kgl. Vet. och Vitterh. Samh. Handl., 
1868, p. 22. 

Scolia erythrocephala V. d. Linden, Observ. sur les Hyni. 
d*£ur. Fouiss. I, p, 26. — Lepeletier de St. Fargeau 
Hist. Nat. Ins. Hyni. III, p. 526 9 var. 

Scolia sicula^ Lep. de St. Fargeau 1. c, p. 529. 

(BuRMtJSTER anfbrer endnu iblgende 2 Synonymer, der efter 
ham ogsaa opförts af Westring: Scolia biguttaia V. d. Linden, 
Hym. Eur. 31, 18 og Scolia Schrenckii Eversmann, Bull. de la 
Soc. imp. de Moscou (1846) I. 441, 7, t 4, f. 2.) 

Da Thomson som nsevnt slet ikke har omtalt Westring's 
Fund af denne Art ved Särö, maa han enten have overseet Pu- 
blikationen desangaaende eller ogsaa betragtet Arten som ikke 
hjeminehörende i Skandinavien, men kun som tilfasldig indfört. 
Forinden jeg blev bekjendt med Westring' s Meddelelse, troede 
j€g ogsaa at maatte haelde til den Antagelse, at det af Sandberg 
ved Risör fundne Exemplar var bleven indfört paa en eller anden 
Maade med et Skib fra Middelhavet, og at Arten saaledes kun 
kunde vsere at anse som en ganske tilfaeldig Besöger af vore 
nordlige Breddegrader — saameget mere som jo nsesten alle 
kjendte Arter af Slaegten Scolia^ c:a 200, hörer hjemme i de 
varmere Jordströg, hovedsagelig Tropeme. Af dem förekommer 
9 ifölge Costa i Italien, og saavidt mig bekjendt er det af disse 
kun 2, Se, 4-punctata Fabr. og Se. hirta Schrk., der ogsaa har 
vist sig i Tyskland. Naervaerende Art har aldrig vaeret observeret 
noget Sted i Mellem-Europa, men kun i det sydlige Italien paa 



112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

Fastlandet og de omliggende Öer, Sicilien, Sardinien og Malta. "^ 
Da den imidlertid nu altsaa er funden paa 2 ganske forskjellige» 
långt fra hinanden adskilte Steder og til forskjellige Tider — 
medio Juli 1855 ved Risör af Sandberg og 2 8:de Juni 1859 
samt 20 — 3o:te Juli 1861, sidst nsevnte Aar endog i Msengde» 
ved Särö i Halland af Westring — saa maa det vel aasees for 
afgjort» at denne syditalienske Art ogsaa virkelig hörer Skandina- 
vien til, saa maerkeligt det end kan synes, idet den eliers ikke 
er observeret noget Sted paa hele den mellemliggande Scraekning 
af Europa. Fra 36 — 40" N. Br. i Syditalien springer den altsaa 
över henved et Snes Breddgrader og dukker pludselig op igjen 
heroppe hos os mellem 57 og 59^ — visselig et ganske mserke- 
ligt Sprang i den geografiske Udbredelse! 

Efter hvad man ved om &:<7ÄVr-Artemes Levevis og Udvik- 
ling, före de som Larver en parasitisk Tilvaerelse og leve, som 
det synes, vaesentlig paa Bekostning af forskjellige Slags Torbist- 
larver, som Hun-Hvepsen opsöger i deres Gange i Jorden og af- 
saetter sine Mg paa et paa hvor Larve, efter först at have lam- 
met den ved et Stik af sin Braad og saaledes gjort den försvars- 
lös uden at draebe den. Sco/ta-h^Tven udsuger nu lidt efter 
lidt sit Offer og forpupper sig tilsidst ovenpaa de tiloversblevne 
Rester af samme. Paa denne Maade udvikles f. Ex. den be- 
kjendte store sydéuropseiske Se, flavifrons Fb. [hortorum, id.) paa 
Bekostning af Larven af Nasehorntorbisten (Oryctes nasicomis) 
ligesom Se. bifaseiata paa CVÄwm-Larver. ** Imidlertid skal det 
ogsaa for enkelte Arters Vedkommende (5^. bieincta Fabr. f. ex.) 
vaere paavist, at de indretter sig paa samme Maade som de 
egentlige Gravehvepse, idet de nemlig gräver sine egne Gange 
med Larvereder, hvori de trsekker ind andre Insekter eller Lar- 
ver till Föde for sin Yngel. Paa hvad Maade den her omband- 
lede Art udvikles, derom foreligger der, saavidt jeg har kunnet 
erfare, endnu ingen lagttagelse; men hvad enten det er en eller 



* Uald Se. Schremkii Eversm. medrette hörer hid^ skulde den altsaa 
ogsaa forekomme i Övre-Asien, saaledea som Burmeister opgiver. 

** Burmeister förmoder, at en Scoiia-Ari, som han oftere saa komme 
frem af Hullerne i Taen af Atia cephalotes^ lever parasitisk paa disse Myrers 
Larver. Da jo imidlertid Cetama-harftr ofte troefTes i Myretuer, tärde det kanske 
vaere disse og ikke Myrelarverne, som tjener vedkommende Scoiia-tMve til Föde. 



schöyen: scoua unifasciata cyril. 113 

anden af vore Torbistarters Larver, som Hvepsen afssetter sine 
.£g paa i Lighed med flere af de övrige sydeuropaeiske Sco/ia*eT, 
eller den som Larve lever i sit eget Rede taerende paa det För- 
råad af paralyserede Ofifere, som dens Moder har samlet ind til 
den, saa frister den altsaa i hvert Fald Livet ligesaa vel heroppe 
i vört Nord som under »Italiens milde Himmel». Hvori Grun- 
den kan ligge til, at den aldeles mangler i hele Mellem-Europa, 
er jo ikke saa godt at sige, saalaenge dens Udvikling endnu er 
ubekjendt. At den hverken er observeret i Tyskland eller noget 
andet Sted i Mellem- Europas Indiand kunde. man maaske for- 
klare derved, at den syntes at vsere en udpraeget Kystform, idet 
den i Italien kun holder til paa 0erne og den sydligste Del af 
Fastlandet og her hos os i Skandinavien kun er funden paa 2 
forskjellige Steder ved Kysten, derimod intetsteds observeret laengere 
inde i Landet. Lige förunderligt bliver det imidlertid selv under 
denne Forudssetning, at den ogsaa er fuldstaendig ubekjendt f. £x. 
i Frankrigs Kystlandskaber, hvor den vel heller ikke vilde mangle 
passende Naering. 

Kristiania 2 juni 1888. 



RESUMÉS. 



(Page 109 du lexte.) 

W. M. Schöyen: Scolia unifasciata Cyril. comme in- 
secte scandinave. 

Il s'agit ici d'un exemplaire (o^) Scolia unifasciata Cyril, 
type appartenant å proprement parler å Tltalie méridionale, qui 
a été trouvé, en juillet 1866, prés de la ville de Risör (ou 
Oésterrisör), dans la Norvége méridionale, par M. le pasteur H. 
Sandberg. Quo)qu'elle ne soit pas mentionnée dans Touvrage 
bien connu de M. le professeur Thomson: les Hyménopteres de 
la Scandinavie y cette espéce a toutefois été indiquée comme ren- 
contrée en Suéde å une époque antérieure savoir dans les années 
1859 — 1 86 1 par M. M. Westring, au voisinagc des bains de 
Särö, Halland. Or, du moment oii Ton en a ainsi constaté la 
présence å des époques différentes tant en Norvége qu'en Suéde, 
il y a de fortes raisons, suivant Tauteur, de voir en elle une 
espéce scandinave, en dépit de la circonstance assez curieuse 
qu'elle n'a encore été observée sur aucun point de TEurope 
moyenne. 



SVENSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1887, 



r 

I (Forts, från sid. 102.) 

Holmgren, A. E., Fortsatta iakttagelser angående kornflugans uppträdande på 
I Gottand. — Landtbruks-Akad. Handl. och Tidskr. Ärg. 26. Sid. 74 — 83. 

I color. tafla. — Separ. 10 sid. i tafl. (i nov. vor.) 
Holmgren, EImil, Lepidopterologiska iakttagelser i Stockholms omgifningar. 

II. Fastlandet. — Ent. Tidskr. Äig. 8. Sid. 21—26. 
Bi-TIDSING, Svensk, Organ för central föreningen för Sveriges biskötare. Egnad 

tt biskötsel, jordbruk och trädgårdsskötsel m. m. Redaktör och utgifvare, 
j Hj. StÄlhammar. Ättonde årgången. Göteborg. 1887. 196 pg. 

. Lamta, Sven, Om fluglarvers förekomst i tarmkanalen hos menniskan. — Ent 

Tidskr. Ärg. 8. Sid. 5—20, 136— 153, ^gg- 
, Om en parasitlarv utanpå kom flugans larv. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. 

Sid. 172, 202. 

, Om fjärilar på Gotland. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 172 — 173, 203. 

, Om möjligheten för Coloradoskalbaggens uppträdande i Sverige. — 

Ent. Tidskr. krg. 8. Sid. 176, 203. 
— , Iakttagelser angående komflugans uppträdande och lefnadssätt under 

sommaren och hösten 1887. — K. Landtbruks-Akad. Handl. och 

Tidskr. Ärg. 26. Sid. 364. — Separ. 10 sid. 
Ll^dsteÖM, a. N., Pflanzenbiologische Studien. II. Die Anpassungen der 

Pflaazen an Thiere. Mit vier Tafeln. — Nov. Actn R. Soc. Scient. 

Upsaliens. (3) Vol. 13: 2 N:o 10. 88 pg. 4 tafl. 
MiETES, J., Om »Trädborrens» framfart i våra granskogar under de senaste 20 åren. 

— Ent. Tidskr. krg. 8. Sid. 3, 135—136. 

- , Skogsinsekters härjningar. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 27 — 34, 154. 

, För larv-uppfödare. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 3—4, 35—37. 

154; fig. 
, Cidaria sordidata Hb. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 172. 



., Sällsynta fjärilar. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 177. 



NeufcN, C. H., Bidrag till kännedomen om ekorrespinnarens (Siauropus fagi L.) 

utrecklingshistoria. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 199 — 201. 
Po&AT, C. O. VON, Om norska myriapoder. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 39 — 40. 
Bmt^mol, Tidskr. Ärg. 9, H. 3 (1888.) 9 



Il6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

RuDOLPHi, JoH., Skandinaviska fjärilar. Häftet i. Hudiksvall. 1887. 7 sid, 

4 taflor. (i n. sp.; 3 n. var.) 
Sandahl, Oskar Th., Entomologiska föreningens sammankomst den 26 fe- 
bruari 1887. Ent. Tidskr. Årg. 8. Sid. 1—4, 133—136. 

, Bo af Lasius fuliginosus, — Ent. Tidskr. Arg. 8. Sid. 2 — 3, 13$. 

, En »Soi^manteU {Vanfssa Antwpa L.) öfvervintrandc i en hvitmoss- 

torfva. — Ent. Tidskr. Arg. 8. Sid. 4, 136* 
, Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 30 april 

1887. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 57—62, 166—168. 
, Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 24 sqv 

tember 1887. — - Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 171 — 173, 202—203. 
, Entomologiska föreningens i Stockholm års-sammankomst den 14 

december 1887. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 175—178, 203—204. 
, »Skandinaviska Qärilar samlade af J. Rudolphi». — Ent. Tidskr 

Ärg. 8. Sid. 177 — 178, 204. 
, Nägra ord om den svartkantade ollonborren eller kastanjebaggen 

{J^ehhntha Hippocastani Fab.). — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. (171-175; 

187 — 190, 204 — 205; fig. 

., Om insekters förekomst inom den menskliga organismen. £11 zoologisk- 



medicinsk studie. — Hygiea. Ärg. 1887, sid. 532 — 556 o. 593—614, 

samt Ärg. 1888, sid. 81 — 108. — Sep. Sthm. 1887. 7^ sid. 
Spångberg, J., Om Chlorops taniopus. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. i. 

( ), Ur främmande literatur. — Ent. Tidskr. Ärg. 8. Sid. 119—132. 

Thomson, C. G., Opuscula Entomologica. Fasciculns XI. Lund. 18S7. 8. 

Sid. 1041 — 1 182. Innehåll: 35. Föisök till uppställning och betkrif* 

ning af arterterna inom slägtet CampopUx Grav. 
Tidskrift, Entomologisk. På föranstaltande af Entomologiska föreningen 1 

Stockholm utgifven af Jacob Spångberg. Ättonde årgången. Stock 

holm. 1887. IV + 205 + XI sid. 



1 utlandet tryckta uppsatser 

Lampa, Sven, Uebcr Noctua camca Thunb. — Deutsche Ent. Zeitschrift. Berlin. 

B. 31. 1887. P. 355—358. 
Thomson, C. G., Kleinere Mittheilungen. i. Cychrus rosiratus und (iotig»tm. 

2. NochM carnea Thunb. — Deutsche Ent. Zeitschrift. Berlin. D. 30 

1886, p. 31—32. 

, Notes hyménoptérologiques. Partie 3. 4. Observations sur le genf- 

Ichneumon et descriptions de nouvelles especes. N:o 1,2. — Aniulw 
Soc. Ent. France. Paris. (6) Tom. 6. 1886. P. 11—24; Tom.; 

1887. P. 5—16. (79 sp.; 20 n. sp.) 

, Observations sur quelques Coléoptéres et descriptions de noavefle* 

espéces. — Annales Soc. Ent. France. Paris. (6) Tom. 6. 1886. 
Bulletin p. 9 — 11. (17 sp. ; 2 n. sp.) 



SVENSK ENTOMOLOGISK UTTERATUR 1 88 7. II7 

TwmsoN, C. G.» Polygr aphus grandklava n. sp. — Annales Soc. En t. France. 

PÄris. (6) Tonu 6. 1886. Bulletin p. 61—62. 
, Ilymenopterologische BeitrSge. — Deutsche Ent. Zcitschrift. Berlin, 

B. 31. 1887. P. 193—218. (27 n. sp.) 
rmitui., Tam., Primo Saggjo sui ragni Birmani. Viaggio di L. Fea in 

Btnnania e regione vicine. II. Genova. 1887. 8°. 417 pg. — Genova. 

Maseo Civico di Storia nat., Annali (2) Vol. 5. 1887 p. 



Obs, Enär sirskilda förteckningar öfver norsk, finsk och dansk enlomo- 
ktgiiik literatnr intagas i denna tidskrift, har jag här ej upptagit de uppsatser 
af törCitUre från dessa länder^ som blifvit tryckta i Sverige. 

Ohristopher AurivilliuB. 



-♦-♦- 



NORSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1887. 



BuvLSTiDBNDE, Redigcret af Hall värd Torgersen. — Norsk Landmandsblad. 

Aarg. 6. Kristiania 1887, p. 109, 145, 181, 221, 291, 322, 370. 
Blodluscn {Schizoneura lanigera Hausm.). — Norsk Havetidende. Aarg. 2, 

Kristiania 1886, p. 180—184. 
IX5HLEN, K , Om Kombladlusen (Aphis granariä). — Norsk Landmandsblad. 

Aarg. 6. Kristiania 1887, p. 281. 
G., J., Om Sommerfuglenes farver. — Naturen. Aarg. 11. Bergen. 1887, P« 

219 — 220. 
Hagemann, A., Forstenthomologisk (sic) Undersögelse af Kystdistrikleme i 

NedenKS og Lister & Mandals Amter Sommeren 1886. — Forstforenin- 

gcns Aarbog 1887, p. 71—93. 
H(ansen), g. A., Skorpioners selvmord. — Naturen. Aarg. ii. Bergen. 

1887, p. 153. 
HvoR gammel blir myreme? — Naturen. Aarg. 11. Bergen. 1887, p. 27 — 28. 
JöXSPlSBNDE Insekter. — Naturen. Aarg. ii. Bergen. 1887, p. 218 — 219. 
MVRER i geologiens tjenste. — Naturen. Aarg. 11, Bergen. 1887, p. 154 — 155 



OLOGISK T 

k Orcrsigl över de iliandinaviske sls^ter af pfaflo- 

— Enl. Tidskr, Arg. 8. 1887, p. iii — iij. 

til Norges Lepidapterfauiu. — Kiisliania Vidcnik. 
7, Nio 3, 31 pg. 

. Siebke'* Enuin«ra|io Inseclorum Norvegicamiii, 
ymenoplera pbytophE^ & acnlmta). — Kiistiania 
landl. 1S87, N:o 5, Il pg. 
c i Norge bidtit funOne Neuioptera Plantpennia og 

- Kristiania Vidensk. Selsk. Korhandl. 1887, N:i> Ij, 

iren. Aarg. 11. 1887, p. gi — 92. 

ler. — Norsk Havelidende. Aarg. 3. 1887, p. 

>i5k Landmaiidsblad 1887, p. 156—158, 161 — l6j. 
Cjörene fra Dnemselarver. — Norsk LandmandsUid 

(Gjengivet i »Landmands-Bladea, Kjäbenliavn iSE?, 
.Tidskrift för Landtmän>, Lund 18S7, p. 341.) 

af Renfanbillen (Gallertua lanactti, L.) — Nonk 
'. p. 305—306. 

.. L'dgiv«t af den norske Biavlsforeoing. Tredic 

1887. 13 N:o. Redakläier: N:o i— i Aiu. 

W) ToRGERSEN, N;o 3 — 12 OSKAft NitLsr.N ug 

■cpseeg. — Naturen. Aarg. 11, Bergm 1K87, p. 

Lommebog i tidsmässig Biskjötscl. Andet Oplig 
I PflB, 

W. U. Schöyen. 



CHELIDURA ALBIPENNIS Meg. OCH CH. ACANTHO- 
li PYGIA GÉNÉ, TVÄNNE FÖR SVERIGES FAUNA NYA 

FORFICULINA 



AF 



BERNHARD HAIJ 



Till den svenska faunan har roan hittills ej kunnat räkna 
mer än tvänne representanter för fam. Forflculina: Forfiaila 
auricularia L. och Labia minor L., hvilka båda, som bekant, 
redan af Linné voro kända såsom svenska. Kasta vi emellertid 
en blick på Danmarks orthopter-fauna, * så finna vi, att denna 




FiC- X. LMiia miner 

T; abdomeoMpets, sedd 

Mm oadre sidan. 




/ 



Fig. 3. Chelidurtt aean- 
thefiygia cT : abdomens 
spets, sedd från undre 
sidan. 



i» 




Fig. 3. Densamma som 

föregående, ehuru 

sedd från öfre sidan. 



har att uppvisa fyra arter af ifrågavarande familj, nämligen, för- 
utom de båda nyssnämda, äfven Clulidura albipennis Meg. 
och Chel. acanthopygia Géné, af hvilka den senare betraktas 
som en i Danmark allmänt förekommande insekt. På grund 
häraf borde man med stor sannolikhet kunna redan a priori 



• Meinsrt, Fr., Catalogns Orthoptcrorum Danicorum. 



ENTOMOLOCISK TIDSKRIFT lS88. 

ninstone den ena af de båda sJslnämda arterna 
llhöra vår fauna. Vi äro också nu i tiltCälle all 
iväl Ckelidura albipennis Mec. som Ckel. acan- 

äro svenska arter. Båda hafva fOrst anträtfais i 
rmieadjunlcten Thomson. 
orde vara ganska sannolikt, att dessa arter, syn- 

acantkopygia Géné, förekomma på flera andra 
:ind än Skåne, har jag ansett det ega sitt intresse 
eskrifning af dero och angifva de karaktärer, hvar- 
Ijas från Forficula tmricularia L., och Labia 
\ hvilka de möjligen hos oss blifvit förväxlade* 
ag vördsammast uppmana hrr entomologer att ät 
:gna någon liten uppmärksamhet. 



Gen. CHELIDURA Latr. 

ibgenitalis *• oväpnad (hg. £ Ii). Antenner 1 3 — ij- 
)tum nästan qvadratiskt. Flygvingar saknoii 
fullständigt utbildade eller rudimentära. Andra 
dd med tvänne utdragna sidoflikar, som omfaiia 
redje leden. 3 och 4 dorsala abdominalsegmenter 
lan med en upphöjd och förtjockad list. 
;s vid basen vidt skilda (figg. t och 3). 



Chel. albipennis Mec. 

run, hårig. Antenner ii-ledade. Elytra fria, nW' 
, mer långa än breda och med rät bak k ut i 

Abdomcn fint punkterad, långhårig; de lateral» 
ch 4 abdominalsegmentcn nästan knöllika, svarl- 

forcipes länga, svagt böjda, trinda, på insidan 
md vid basen och en annan starkare på midten; 

acaal/iopygia Gitit. förclcr vid ell flygliet belrakunile "" 
ilvecklade hWJicula aiirimlaria L. och har nog diriBf W"' 

i af d« ulifrSn synliga venlralplälanic pl Hbdanen. 



HAIj: TVÄNNE FÖR SVERFGE NYA FORFICULINA. 12 1 

lamina subanalis* svagt tippåtböjd. K-roppsl. 6 — lo mm. $: 
fordpes korta, nästan raka, oväpnadc. Kroppsl. 8 — 9 mm. 

Denna art är betydligt mindre än Forficula auricularia L. 
och mycket större än Labia minor L. Har af Thomson tagits 
i ganska stort antal, vid Pålsjö i Skåne, där den uppehöll sig 
pä buskar af slån och hassel. 



Chel. acanthopygia Géké. 

v 

Gråbrun^ hufvud, forcipes och midten af abdomens dorsal- 
ada oftast klart rödgula; nästan glatt, bakkroppen undertill gles- 
hårig. Antenner 13- ledade. Elytra rudimentära, transversela, 
vid basen sammanflytande med mesonotum, de mot kroppens 
medianlinie vända vingspetsarne fria, täcka hvarandra. Scutellen 





f 



Fig. 4. Forfitmla anrt- Fig. 5. Extremitet af For- 
cularia cT/ abdomens ficula auricularia; 

••pets, sedd frin orre II andra tarsalleden. 

sidan. 

mycket stor. Abdomen plattad, bredast bakom midten. ^\ for- 
cipes långa, tämligen starkt böjda, trinda och försedd med en 
basaltand på öfre sidan (p fig. 3). Lamina subanalis bildar en 
i stark vinkel uppåt böjd tand, hvars spets är tvärhuggen och 
svagt emarginerad (Is fig. 3). Kroppsl. 7 — 13 mm. $: forcipes 
korta, o väpnade. Kroppsl. 7 — 11 mm. 

Chelidura acanthopygia Géné. är större än föregående art; 
varierar för öfrigt betydligt till storleken. Denna art synes i 
Skåne vara ganska allmän och därstädes äga stor utbredning. 
Thomson har funnit den flerestädes i skogstrakterna. Själf har 
jag iakttagit den vid Ringsjön. Vid Krageholni nära Ystad är 
den allmän i bokskogame enligt adjunkten G. Löfgren, som 

* £n process, som skjuter upp ofvan lamina subgenitalis. 



ENTOMOLOOISK TmSKBIFT 1 888. 

git den. Äfven är arten observerad på Oland af 
Bör ej säsom Förf. auricularia sökas under stenar 
uppehäller sig företrädesvis på buskar och träd. 
enne till svenska faunan hörande släglena af Fotficu- 
)as på följande sätl: 

Tarsemas andra led cylindrisk; lamina subgenitalis hos 

j" väpnad med en tand (fig, i Ii)...... Labia Leach. 

.^ndra tarsatleden med sidoflikar, hjärtformig; lamiiu 

.ubgenilalis oväpnad (fig. 5. 11). 

1. Flygvingar fullständigt utvecklade; forcipes hos o" 
vid basen starkt dilaterade (fig. 4 f) Forfimla L. " 

h. Flygvingar saknas; forcipes vid basen högst obe- 
tydligt dilaterade, vidt skilda (f. figg. z och 3) 
Ckelidura Lath 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 

SAMMANKOMST 

DEN 29 SEPTEMBER 1888. 



Ordföranden helsade Föreningens medlemmar välkomna efter 
sommarens vederqvickande arbeten och forskningar i naturens 
sköte, särskildt med afseende på insektemas lif. Därefter upp- 
lästes och godkändes protokollet för föregående sammankomst 
och tillkännagafs, att följande nya ledamöter invalts i Föreningen 
på förslag af ordföranden. 

Hr Med. D:r Jens K. Trumpv, Kristianssund, 
> » > Samuel Jakob Sölsberg, Laurvik, 
• Ovcrretssagförer Christian Wilhelm Sörensen, Tönsberg 

(Norge), samt 
^ Fil. D:r Alfred Poppius, Helsingfors (Finland). 

Hr Lampa påpekade vigten af att studera hvarandra nära- 
stående insektarters olika utvecklingsstadier, om man skall med 
säkerhet kunna skilja dem från hvarandra och anse dem såsom 
skilda arter, samt förevisade i sammanhang härmed ägg afkorn- 
tiugan (Chlorops taniopus Meig.) äfvensom af en annan med 
henne närbeslägtad art, hvarjämte han redogjorde för de ganska 
påfallande olikheterna mellan dessa ägg såväl till form som skulp- 
tur. Den kornflugehona, som lagt de förevisade äggen, var ut- 
kläckt ur en puppa, funnen på ett kornax och den andra arten 
med dess ägg hade tagits på ett timotejfält. En hona af CliL 
tctniopus Meig. lade, efter flera kopulationer och under en tid af 
omkring en månad, ej mindre än 80 ägg. En utförligare redo- 
görelse härför kommer att framdeles inflyta i tidskriften. 

EnSömat. Ttdskr. Ärg. 9, H. 3 (i833). I O 



124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1888. 

Hr Meves förevisade en vacker samling af nordiska fjärilar, 
såsom Anar ta melaleucaTnBG, och A.funebris Hb., Polyomma- 
tus Hippothoe L. v, Stieberi Gern. o. P. Amphidamas Esp., 
Oeneis Norna Thbg., en varietet af Lycce?ia Optilete Kn., Argynnis 
Thore v. borealis Stdgr., Colias Hecla Lef., C, Werdandi Zett. 
samt öfvergångar mellan dessa arter m. m. 

Hr G. HoFGREN visade en samling af s. k. »båtbyggare* 
eller fjärilar, hvilkas pupp-kokonger hafva formen af en båt. 

Hr Chr. AuRiviLLius förevisade exemplar af den sällsynta, 
ej på lång tid funna cocciden Physokermes hemicrypkus Dal>i. 
tagen på gran i Häfverö trakten i Roslagen, samt redogjorde 
för dess förekomst och inverkan på granskotten. Äfven flera ur 
denna coccid kläckta parasiter förevisades. 

Hr A. oranämde likaledes fynden af de sällan påträffade 
larverna till Limcnitis PopuH L. och af den sällsynta Dasychira 
Abietis Schiff m. fl. 

Hr O. Sandahl framlade den egendomliga larven af Stau- 
ropus Fagi L. tagen den i6 Sept. å en ekbuske nära Östrn 
Staket å Wermdön. Larven hade under första veckan af sin 
fångenskap trifts väl, vuxit betydligt och bytt om hud, men var 
nu död, möjligen af den orsak att han under förevisning infor 
Naturvetenskapliga Föreningen blef utsatt för svår tobaksrök. 

Hr S. företedde lefvande exemplar af en redan af De Geer 
beskrifven skalbagge Arceoceras /asciculatus, som blifvit insänd 
af föreningens ledamot hr revisor J. Ankarcrona i Lyckeby vid 
Karlskrona. 

Hr Ankarcrona hade erhållit en bal äkta Liberia-kaffe 
direkt från Liberia och ibland kaffebönorna hade de nu förevisade 
talrika lefvande exemplaret påträffats. 

Hr J. Meves fäste uppmärksamhet på huni sparsamt fjärilar 
i allmänhet förekommo under sistlidne sommar. Det vanligen så 
gifvande sättet att fånga nattfjärilar genom lockbete af äpple* 
kransar hade nästan alldeles slagit fel. De fjärilsarter, som före- 
kommo, voro i allmänhet försenade, så att deras flygtid inträffade 
omkring en månad senare än vanligt. Äfven den allmänna 
Vanessa Urtic(g L. var mera sällsynt tills fram i september, dA 
en större mängd framkom. Undantag från detta förhållande 
gjorde Vanessa lo L., h vilken visade sig talrikt i den trakt 



ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST D. 29. SEPT. 1888 1 25 

jöra Rosersberg) där hr J. Meves bott under sommaren. Lika- 
ledes var den föröfrigt mindre vanliga Coenonympha Tiphon Rott 
\C. Daz'us F.) jämte alla dess aberrationer^ ovanligt talrikt å en 
iflsicränkt lokal, en sumpig strandäng vid Rasta sjön. Liknande 
erfarenhet meddelades af flera bland föreningens ledamöter ss. 
af prof. Chr. Aurivillius, d:r Carl Nyström (från Kinnekulle), 
hr La.mpa (från. Gotland, där undantagsvis Sa ty rus Semele L. å 
todra sidan var mycket allmän och förarglig därigenom att denna 
fjäril skrämde upp andra sällsynta fjärilar, som man försökte 
(inga), prof. Sandahl (från Staket), kapten Kullberg (från Stock- 
holms skärjgård), G. Hofgren (brist på tortricider och tineider 
I Stockholms trakten). Flera medlemmar, ss. Kullberg, Lampa, 
C. Nyström, Sandahl, Chr. Aurivillius och H. Thedenius 
roeddelade enligt egen och andras erfarenhet från olika delar af 
landet, att äfven dipterer (särskildl flugor och myggor) förekom- 
mit i långt mindre mängd än vanligt. Då myggorna äro, såsom 
vanligtvis är fallet, mycket ymniga inom lappmarken, så komma 
renhjordarne till lapparnes lägerplatser, för att genom röken af 
där upptända eldar söka befrielse från dessa plågoandar, men då 
»myggen» fanns i ringa mängd, såsom det under sistlidne som- 
mar varit händelsen i Piteå lappmark, enligt meddelande från 
d:r Björkbom till apotek. H. Thedenius, så lupo renarne vidt 
omkring och voro svåra att sammanföra. 

Oskar Th. SandahL 



RESUMÉS. 

(Pag. 123 du texte). 

O. Sandahl: Réumati de la Société Entomologique å Stock- 
holm le 29 Septembre 1888. 

Le President, M. lé professeur O. Sandahl, annonce Tentrée 
de 4 nouvaux membres de la Société. 

M. Lampa montre des oeufs de la mouche de Torge, Chlo- 
rops tceniopus Meig., et ceux d'une autre espéce tres voisine. 
Si Von regarde ces deux espéces d'oeufs, on trouve quils son t 
dune tres grande différence, quant å leur grandeur qu'å la con- 



126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

figatiuron (»sculpture») que présente leur surface extérieure. Une 
feraelle de ChL toenioptis déposait, apres plusieurs copulations, 
pas moins de 80 oeufs durant environ un mois. 

M. W. Meves présente une collection de lépidoptéres de la 
Laponie et de Jämtland, et des formes intermédiaires entré 
plusieurs espéces, comme entré Colias Hecla Lbp. et C Wer- 
dandi Zett. etc. 

M. G. Holmgren montre plusieurs chrysalides scaphiformes 
de lépidoptéres différents. 

M. Chr. AuRiviLLius mentionne qu'il a retrouvé sur des 
sapins dans le Roslagen (partie septentrionale du Skärgård 
d'Uplande) le coccide Physokermes hemicryphus Dalm. et montre 
cet insecte si rare non trouvé depuis presque 50 ans, ainsi que 
des parasites éclos de ce coccide. 

M. O. Sandahl avait trouvé sur un chéne prés du Staket 
sur rile de Wermdö la raerveilleuse larve de Stauropus Fag^i L., 
un lépidoptére tres rare dans les environs de Stockholm ; il montre 
un exemplaire de cette larve. M. Sandahl présente aussi un 
assez grand nombre d'exemplaires virants d'un coléoptére Arceoce- 
ras fasciculatus De Geer, trouvés par M. J. Ankarcrona parmi 
les graines de café, importées directement de Liberia sur la 
C6te occidentale de TAfrique. 

M. J. Meves observe que la récolte des papillons pendant 
rété passé était tres maigre. La méthode de recueillir des Noctues 
sur des morceaux de pommes séchées n'a pas réussi du tout. 
Les papillons sont sortis des chrysalides environ un mois plus 
tärd que d*ordinaire cette année-ci. Méme Vanessa urticce L. 
que Ton trouvé ordinairement partout, était tres rare jusqu'au 
commencement du mois de Septembre; Vanessa lo a été au 
contraire tres nombreuse. 

Plusieurs membres de la Société entomologique ont fait la 
méme observation dans différentes parties de la Suéde. On a 
aussi observé que les moustiques ont été beaucoup moins nombreux 
que d'ordinaire dans la Laponie. A cause de cette circonstance 
il a été tres difficile å tenir ensemble les troupeaux de rennes, 
qui cet été n*ont pas été forcés de chercher de Tabri dans la 
fumée des feux que les Lapons pour cela font autour de leurs huttes. 




ON SOME SOUTH AFRICAN TIPULIDAE 



BY 



E. Bergroth. 



Mr. L. Péringuey, now of Cape Town, has kindly sub- 
mitted to my examination a small number of Tipulidae from the 
Cape Colony. Having received from prof. Aurivillius some 
other, collected by Wahlberg in Caifraria and preserved in the 
Stockholm Museum, I think it worth recording these species, as 
there are some remarkable forms among them and our know- 
ledge of the African Tipulidae is extremely limited. 

I. Dicranomyia tipulipes Karsch, Ent. Nachr. XII, 51 
(1886). 

Cape Town. — This species was hitherto known only from 
Pungo Andongo. It is easily distinguished by having the small 
cross-vein reduced in such a degree, that the subraarginal cell is 
almost in iromediate contact with the discal cell at the base of 
the first posterior cell. 



2. 



Dicranomyia consimilis n. sp. 



Opaca. Caput canum; antennae capite paullo longiores, 
subfuscae, articulis rotundatis. Collare et thorax fusca, hoc ad 
humeros pallescente, pleuris fusco-cinereis. Scutellum et metano- 
tmn fusco-cinerea. Alae sat angustae, leviter cinerascentes, vena 
subcostali annulis duobus latiusculis nigrofuscis signata, uno medio, 
altero ad initium venae radialis, praefurca basi et apice paullo 
iofuscata, stigmate leviter nigrescente, vena auxiliari paullo ultra 



ENTOMOLOGISK TtDSKRlF 

adialis contiauata, vena ti 
is approximata et bas i 

ira levissime arcuata, quam peiioius ceicuiae posucae 
- dimidio longiore, vena transversa minore peibrevi. 
ili longa, occlusa. Halteres pallidi, clava obscuriore. 
O-fusci, femoribus basi pallidioribiis, apice levitei 
panini obscurioribus, tibiis apice fuscis. Abdomen 
nto ultimo pallescente; terebra breviuscula, lamellis 
racilibus, inferioribus magis robuslis, medium lamel- 
rum attingenlibus, Long. $ corp. 7 mm., alai 



llied lo the preceding species, but the small cioa 
e tonger and Ihe subcostal cross-vein is neareT i» 
I auxitiary vein and opposite the base of the praefurca 
n of D. maderetisis Woll. is too meagre to allo» 
parison; it cannot, however, be idcntical wiil' 



idia afra n. sp. . 

nereum, linea longltudinali tenuissima obscuriore 
ennae (in $) moniliformes, capite paullo longioro, I 
»ceae. scapo et ariiculo ultimo flagelH obscurioribus 
Oollare ochraceum, linea media longitudinali fusca 
orax ochraceus, fusco-irivittatus, vitta media postia 
eurae ochraceae, lineis duabus parallells honzontali- 
erminatis fuscis omatae. Scutellum et metanotum 
sa, hoc linea media loDgitudinali paullo obscuriore 
■■ sublimpidae, venis transversis pallide fusco-limbatis. 
lis maculis minutis numerosis siibfuscis conspersis, 
ctioribus paullo ante medium et ad apicem venae 
I basin et apicem praefurcae atque ad apicem venae , 
urea petiolo cellulae posticac primae duplo longioie, ! 
ta majore aliquantulum ante basin cellulae discoi- | 
ula basali prima quam secimda longiore. Haliere» 
apice fusca. Pedes pallide testacei, apire femoniin. 
libiarum ariiculorumque trium primorum tarsoruni et horum articulii 



bercroth: on some south african TiPULiDAE. 129 

<luobus ultimis totis infuscatis. Abdomen luteo-ochraceum, linea 
aterali nigro-fusca; terebra brevi, fusca, lamellis superis inferis 
panim longioribus. Long. ? corp. 7,5 mm., alae 9 mm. 
Caffraria. 
No species of Rlupidia was hitherto described from Africa, 

4. Elephantomyia Wahlberg! n. sp. 

Caput (fig. i) pubenilum, lurido-cinereum, postice in collum 
distinctum angustum fuscum continuatiim, rostro ceterum corpus 
tonghudine subaequanti, tenui, lineari, subfusco-testaceo. Antennae 
fuscae, praesertim apicem versus longius pilosae. Collare pubeni- 
lum, cum thorace et pleuris flavum, linea media dorsali fusca ex 
apice collaris usque ad basin abdominis percurrenle. Scutellum 
et metanotum fere tota a linea dorsali occupata, tantum lateribus 
anguste flavida. Alae subhyalinae, stigmate fuscescente. Halteres 
pallidi, clava apice leviter infuscata. Pedes toti luride testacei. 
Abdomen alternatim fuscum et flavum, dimidio basali segmento- 
rum fusco, dimidio apicali flavo; propygium flavidum. Long. (^ 
<orp. (sine rostro) 5,5 mm., alae 7 mm. 
Caffraria. 
Allied to is. Weshvoodi O. S., which is found in North 

America and once in Europé, but well distinguished by the 
different colour. The venation of the wings is exactly the same 

as in E, Westivoodiy the wing of which is delineated by Osten 

Säcken (Monogr. Tab. I, fig. 5). It is the only Elephantomyia 

hitherto found in Africa. 

This insect has received its name as a reniembrance of its discoverer, the 
aiidaciotts elephant-hunter and indefatigable naturalist, who was killed by an 
elepliant in his manhood*s fullest vigour. 

5. Erioptera Peringueyi n. s[). 

Caput luride fuscocinereum. Antennae basin alarum non 
attingentes, fuscae, articulo primo flavo, articulis flagelli breviter 
sul)ellipticis. Palpi fusci. Collare flavidum. Thorax nitidus, 
flavus, sed a vittis tribus latis nitidis nigrofuscis maximam partem 
occupatus, vittis lateralibus anlice breviatis, postice cum vitta 
media confluentibus. Pleurae obscure fuscae, levissimc cinerascen- 



13» ENTOMOLOGISK TIDSKBIIT 

tes, sub et paullo pone bases alarum pili 

fere criittam forinantibus ornatae. Sculellum luteum. Metanoiiun 
scutello quadruplo longtus, djlutius Tuscum, nitidum. Alae hyalioae, 
macula longa stigmaticali fusca notatae, veois obscuris et obscute 
pubescentibus, petioio cellulae submarginalis primae, basi vcnae 
radialis, venis transversis oronibus venaque axillari apice excepto 
fusco-cinereo-limbatis, vena subcostali aute stigma annulo Ui» 
fUvo signata. Halteres subcinerei, clava dimidio apicali flava, 
bievissime flavosericeopuberula. Pedes, coxis flavis excepCis. 
subfusco-lutei, femonbus anticis pallidioribus, annulis duobus lali$ 
□igrofuscis, uno medio, altero apicali omalis, femoribus posiicis 
fusconigris, tnox pnne medium annulo latissimo luteo notatis (pedes 
intermedii desunt). Abdomen luteo-fuscum, linea laterali et roedia 
minus disttncta fusconigris. Terebra flava. Long. $ corp. 5 — 7 
mm., alae 5,5 — 7,5 ram. 
Cape Town. 
This very handsomc species betongs to Erioptera [O. S) 
s. str. 

6, Erioptera subaurea n. sp. 

Opaca. Caput ochraceum, linea media longitudinali tenui 
fusca notatum. Antennae subfusco-flavescentes, scapo palltdiore, 
articulis flagelli perbrevibus. Palpi fusci. Collare et thorax 
ochracea, hoc lineis tribus angustis dorsalibus bene determinatis 
fuscis praedito; pleurae ochraceae, pruina tenui albo-cinerascenii 
indutae. Scnjtellum et metanotum ochraceosubcinerascentia. 
Alae leviter cinerascentes, venis pallidis et pallide puberulis. 
Halleres flavidi. Abdomen superne ferrugineo-tateum, linea tenui 
media fusconigra in medio segmenti penultimi desinente, margini- 
bus segmentorum posticis pallidioribus, sublus subaureo-flavescens. 
Terebra flava. Long. ? corp. 5 mm., alae 5,5 mm. 
Caflfraria. 

This species also belongs to Erioptera s. str. No species of 
the genus Erioptera was hitherto known from Africa. 



bkrgroth: on some suuth african TiPULiDAE. 133 



PODONEURA nov. gen, 

Characteres Psilocanopae generis, sed vena axillaris furcata, 
ramo furcae anteriore posteriore niulto longiore. Inter cellulas 
axillarem et spuriam igitur adest cellula axillaris secundaria. 

It is necessary to found a new genus upon this insect, for 
if we leave it in any of the former genera of Eriopterina^ it is 
irapossible to say whether it shouid be referred to Psilocanopa 
or SympUcta, In the structure of the axillary vein it comes 
nearer to Symplecia Meig., but the praefurca is very straight 
and förras an acute angle with the subcostai vein. The last 
three joints of the antennae also seem to be a little smaller 
ihan the preceding ones. If we unite PodoTutira with Symplecta 
or Psiloconopa, we cannot leave the two last mentioned genera 
separated. The furcation of the last longitudinal vein is a very 
stränge character in the Diptera, and I do not know, indeed, if 
it ha ve been observed heretofore, — As al ready suspected by 
ScHiNER, there is no real difference between the genera Trimicra 
O. S. (Gnophomyia Schin. nec O. S.) and Psiloconopa Zett., 
and Wallengrei^ is evidently right in uniting them. The diffe- 
rence in the three terminal joints of the antennae is so slight, 
tfaat it is sometimes impossible to say if a specimen shouid be 
referred to Trimicra or Psiloconopa, 

7. Podoneura anthracogramma n. sp. 

Caput ochreo-cinereum, rostro cum palpis nigro. Antennae 
bases alarum vix attingentes, nigrae, articulis duobus primis pallide 
flavis, articulis flagelli oblongo-ovatis, tribus ultimis magis elon- 
gatis. Collare bene evolutum, ochreo-cinereum, linea media 
longitudinali atra et linea inträ margines laterales paullo reflexos 
minus obscura praeditum. Thorax ochreo-cinereus, lineis tribus 
dorsalibus bene determinatis atris signatus, lineis lateralibus antice 
deorsum arcuatis et postice pone suturam aliquantum continuatis, 
linea media etiam pone suturam continuata, §ed ibi multo tenuiore, 
minus obscura, per scutellum flavocinerum et metanotum cinereum 
usque ad basin abdominis currente; pleurae cinercae. Alae (fig. 2) 



TIDSKRIFT tass. 

jisversis omnibus latius fusco-cinereo-limbatis, 
ad basin et apicem praefurcae et ad apices 
ngitudinalium praeter cu bi tal em et insuper 
i pallidiore in dimidio apicali cellulae bau- 
na transversa majore inedio alae approxtmala, 
discoidalem stta, cellula ba&ali prima quam 
ore. Halteres pallidi, clava nigra, apice 
, geniculis et annulo pone medium femorum 
l>eme badium, linea laterali albida, subtus 
Ea. Long. 9 corp. s.S mm., alae 6,3 mm. 
egant insect was found near Cape Town bf 



ia elegans Wied., Auss. zwelfl. Ins. II, ]>. 

:er); Caffraria (Wahlberg). — In this speci« 
ein is at a considerable longer distance 
the great cross-vein) from the ijp of the 
I the typical Gnophomyiae. The praefiirc» 
Ming much nearer to the base of the wiog 



spuria n. sp. 

lium tenerrima. Capiit subfusco cineteuni. 
ae, apicem versus attenuatae, articulis fl*gel'> 
i. Thorax cum collari, scutello metanotoquc 
lor praeter lineas duas lenuissimas parallebs 
id tinem intemam fossarum humeratium pcr* 
istinctissimis, obtoagulls. obliquis, njgrisi 
, nitidulae. Alae leviter dnerasceates, sii- 
ereo; vena auxiliari mox ante basin praefurcae 
'ersa subcostali longe ab apice venae ausi- 
itia quam vena transversa major triplo loi' 
o pone medium alae orta, arcuata, qom 
larginalis prtmae cirdter dimidio longioi^. 
.ni. .v aioEiiuiE .ciud radialis aliquantulum ante apjcein venat 
subcostalis marginem alae attingente, (juam r.tmus posterior qu^- 



bergroth: ON SOME SOUTH AFRICAN TIPULIDAE. 13 j 

dniplo breviore, vena transversa majore longe ante cellulam 
discoidalem apertam sita. Halteres lutei. Pedes tenuissimi, 
njiidi, lutei. Abdomen superne fusco-luteum, ventre, segmentis 
duobus basalibus fuscoluteis exceptis, palltde sulfureo. Long. ef" 
corp. 4,s mm., alae 5 mm. 

This species, of an aérial and exceedingly delicate appearance, 
was found in Caffraria by Wahlberg. It is the first Gonomyia 
found in Africa, and differs from its congenerics by having the 
:>ubcostal cross-vein at a much longer distance from the tip of the 
juxiliary vein. I have seen an other Gonomyia, more resembling 
certain european species, from the neighbourhood of Cape Town, 
biit its head being löst, it is uniitted for description. 

loJ Trentepohlia exornata n. sp. 

Caput cum palpis et antennis nigrura, his collare nonnihil 
superantibus, articulo primo longiusculo, cylindrico, lineari, secundo 
brevi, flagello tenui. Collare antice in collum sat longum prolon- 
i;atum, fuscum. Thorax antice supra collare tumide prominens, 
obscure fulvus, vitta media dorsali fusca notatus, postice fuscescens; 
pleurae fuscae. Scutellum et metanotum nitidiuscula, fusca. 
Alae (fig. 3) fusco et hyalino variegatae: dimidio basali hyalino 
praeter prefurcam et venam postbrachialem fuscolimbatas, tum 
fascia angustiore irregulari fusca per totam latitudinem alae per- 
tracta et venas transversas, cubitalem, radialem prope basin sub- 
castalemque ante apicem occupante, deinde fascia transversa 
hyalina sat lata, medio tamen angustiore, triente apicali alae, 
macula hyalina marginem alae tangente in cellula submarginali 
prima exrepta, fusco, etsi marginem posteriorem versus paullo 
dilutiore; macula hyalina etiam adest in parte ima basali cellulae 
marginalis; venae alarum fuscae sunt praeter subcostalem flavam, 
attamen venarum partes in fascia media hyalina currentes palli- 
dissimae sunt, si ab illa cellulam discoidalem apertam a cellula 
submarginali secunda discernente discesseris, quae fusca est; vena 
auxiliari paullo ante apicem venae subcostalis desinente, hac vena 
tisque ad fasciam mediam hyalinam crassiore, exinde attenuata et 
ad venam radialem decurvata, mox ante apicem venulam obliquam 
ad marginem alae mittente; vena radiali paullo ante medium alae 






136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

oriutida, usque ad apjcem praefurcae leviter curvata, dein mar- 
ginem anteriorem alae versus late et sat al te arcuata; vena 
axillari dimidio ^basali venae anali valde approximata et cura ea 
parallela, exin subito ad marginem alae obtusangulariter decur 
rente; vena transversa majore paullo pone basin cellulae discoi- 
dalisapertae sufiixa; cellulis posticistribus. Halteres flavidi. Pedes 
longissimi, lutei (saltem postici, anteriores desunt), femoribus 
annulo apicali, tibiis summo apice tarsisque apicém versus fusds; 
tibiis posticis nonnihil ante apicem spinulis duabus longiusculis, 
tenuibus, nigris, aliquantulura distantibus et altera supra alteram 
posita armatis. Abdomen totum cum propygio fusconigruni. 
Long. (/• corp. 6,5 mm., alae 6,8 mm., ped. postic. 26 mm. I 

Caffraria. Etiam ad sinum Delagoa volitat, unde accepit 
D. von RöDER. . 

The structure of the propygium is tolerably well visible in 
the specimen before me. It consists on each side of a stoui 
basal piece, bearing at the end a claw-shaped appendage, directed \ 
against the iipper side of the basal piece as the half-folded blade 
of a pen-knife. In the lieving insect they may, however, appear 
otherwise. The straight style under and between the basal pieces 
is very conspicuous. This species is no doubt congeneric wiih j 
Limnobia Trentepohli Wied., an insect upon which Bigot founded | 
the genus Trentepohlia. It has also the principal characters of 
the genus Mongoma Westw., but there is no reason for not 
accepting Biogt^s name, this being older than the one given by 
Prof. Westwood. In T. fragillima Westw., and, according to 
Osten Säcken, also in T. tenera O. S. and pennipes O. S., the 
före femora are armed with two spines near the base. I am 
unable to say if these spines be present in T, exornala, as the 
före legs are wanting in the specimen now before me; but the 
hind tibiae of exornata have two such spines on their apical 
portion. The hitherto described species of the genus TrenUpoklui 
may be tabulated Ihus: 

1 (6) Ramus posterior venae praebrachialis furcatus. Cellulae 

posticae quattuor. Cellula discoidalis clausa. Tarsi albi. 

2 (3) Tibiae intermediae apice utrinque breviter albofimbriatae. 

— Bomeo. pennipes O. S. 



I 



bergroth: os some south african' tipulidae. 137 

j (;) Tibiae intermediae simplices. 

4 (5) Tibiae tolae albae. — Ins. Philippinae. tenera O. S. 

; 4) Tibiae fuscae, basi et apice albae. — Camerun, Madagascar. 

fragillima Westw. 
t» fl) Ramus posterior venae praebrachialis simplex. Cellulae 
posticae tres. 

; (10) Cellula discoidalis aperta. Tarsi fusci. 

■ 

• ^ (9) Abdomen flavum, apice fusco-nigrum. Alae apice fuscae. — 
Sumatra. , Trentepohli Wied* 

j 1 (8) Abdomen totum fusco-nigrum. Alae apice et fascia trans- 
\ versa media fuscae. — Africa australi-orientalis. 

exornata Bergr. 
\ 10 (7) Cellula discoidalis clausa. Tarsi albi. — Java. 

I albitarsis Dol. 

I 

I think Mr. Osten Säcken is right in removing this genus 
! '^rom the Linioniina anomala to the vicinity of Gonomyia. The 
trenus Ischnothrix BiG., said by Bigot to be »generi Trichocerae 
^i vicinum», also seems to be more allied to Gonomyia^ than 
to Trichoccray although it is provided withocelli. 

II. Limnophila frugi n. sp. 

Caput subfuscocinereum, postice attenuatum. Antennae bases 
alarum attingentes, tenues, fuscae, articulo tertio dilute flavo^ 
articulis flagelli tribus primis elongato-subovatis, ceteris linearibus. 
Palpi fusci. Thorax cum collari et metanoto pallide fusca, unico- 
'Oria; plcuris fusco-cinerascentibus. Scutellum luteum. Alae 
leviter fusco-tinctae, venis et stigmate fuscis; praefurca ad basin 
leviter arcuata et perpaullo fusco-limbata, ceterum recta; petiolo 
cellulae submarginalis primae quam praefurca circiter duplo bre- 
*iore. arcuato; ramo posteriore venae radialis ad apicem alae 
deoirrenie; vena axillari apice incurva; vena transversa marginal! 
in medio stigmatis sita, basi cellulae submarginalis primae duplo 
"^s approximata quam apici venae subcostalis; vena transversa 
"^jore ad basin cellulae discoidalis suffixa, cellulis posticis quin- 
'lue; cellula submarginali secunda quam postica prima paullo 
longiorc. Halteres lutei, clava infuscata. Pedes lutei. Abdomen 



138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

fusco-luteum, lineis laterali et dorsali fusco-nigris. Long. 9 coq). 
et alae 9 mm. 
CafTraria. 

The venation much resembles that of L, luteipetmis O. S. 
{Monogr. Tab. II, f. 10), but the second submarginal cell and 
the petiole of the second posterior cell are shorter, and the greai 
-cross-vein is coincident with the base of the discal cell. 

N. B. Limnobia Satsuma Westw., Träns. ent. soc Lond. 
1876, p. 504, Tab. III, f. 5 a & 5 b has nothing to do with 
Limnobia^ but seems to belong to the genus Epiphragma O. S. 
of the Limnophilina, unless it prove to constitute a new genus 

12. Tipula soror Wied., Dipt. exot. p. 24. 
Cape Town. 

13. Tipula bonae spei n. sp. 

Caput subrhombeum, cinereum, fronte obtuse tumidulo, rostro 
fuscotestaceo. Antennae breves, capite paullo longiores, articulls 
duobus basalibus cinerascentibus, flagello fusconigro, articulb 
paullo elongatis, simplicibus, parce et brevissime pilosis. Palpi 
nigri. Thorax fuscotestaceus, pone suturam cinereus, dorso vittis 
tribus nigrofuscis notato, vitta media antrorsum dilatata, pleuns 
cinereis, inter caput et alanim radices rubiginoso-flavis. Scutellum 
et metanotum cinereopruinosa. Alae nigrocinereo-infumatae, vitta 
media longitudinali per cellulas basalem secundam, discoidalem, 
basin posterioris tertiae posterioremque secundam extensa hyalina, 
cellula axillari dimidio basali etiam hyalina. Abdomen fusco* 
cinereum, propygio e latere viso conico, apicem versus fusco- 
testaceo. Pedes fusci, apice femorum et tibiarum tarsisque ferc 
totis obscurioribus. Long. ef corp. et alae 10 mm. 
Stellenbosch near Cape Town. 

The lamina terminalis infera is extremely prolonged, four or 
fl ve times longer than the lamina basalis infera; seen from the 
side it is of a conical shape, tapering towards the tip. The 
appendages are not well visible. — This small species diflfer'* 
considerably in colour from T. inicrocephala Big. (1858*) from 

* Van der Wolp hos described (1881) an other T, vticrocfphafa from 
Guadaloupe. 



bergroth: on some south african TiPULiDAE. 139 

Gaboon. The remarkable structure of the propygium distinguis- 
hes it from all the few described african Tipulae. 

14. Tipula pompösa n. sp. 

Caput fulvum. Antenn ae capite vix longiores, fulvae, ärti- 

culis flagelli, prirao excepto, basi nigris et levissime incrassatis. 

Palpi fuscescentes. Collare fulvum. Thorax cum pleuris fulvo- 

luteus, vittis tribus dorsalibus fuscis nigrolimbatis praeditus, vitta 

latissima media medio late longitudinaliter nigro-lineata^ vittis 

lateraJibus pone suturam continuatis; medio inter apicem collaris 

el bases alarum adest punctum parvum nigrum. Scutellum et 

inetanotum lutea, vitta media lata longitudinali communi fusco- 

cinnamomea praedita, hac vitta in scutello linea longitudinali 

tenui pallida divisa, in metanoto pone medium subito valde 

angustata et deinde solum velut linea tenuis continuafa. Ad 

angulos basales metanoti adest punctum parvum nigrum. Alae 

nibiginosae, ad marginem anticum saturatiores, utrinque secundum 

venam praebrachialem magis hyalinae, stigmate pallide fusco, 

vena transversa majore fuscolirabata, macula minore nigra ad 

basin venae postbrachialis mox supra venam analem. Halteres 

fusci, clava nigra. Pedes lutei, annulo apicali femorum nigro, 

taisis fuscis. Abdomen, lateribus segmentorum duorum basalium 

favidis exceptis, pallide fuscum, dorso saturatiore, linea laterali 

nigrofusca; ad imam basin abdominis aliquantum pone basin 

halterum utrinque adest punctum parvum nigrum. Propygium 

oonnihil incrassatum, maximam partem flavidum, lamina terminali 

supera (fig. 4) late ampullacea. Long. cT corp. et alae 26 mm., 

[>ed.postic. 62 mm. 

CafTraria. 

15. Tipula albovittata Macq., Dipt. exot. I, i, p. 53; 
Loew, Berl. ent. Zeitschr. X, 1866, p. 57 (Holorusia). Syn.: 
Tipula rubiginosa Big. in Maillard, Notes sur Tile de la Réunion, 
Annexe M., pag. 37. 

This species, hitherto only known from the isles 3f Mauritius 
and Bourboni was found in Caffraria by Wahlberg. It is well 
described by Loew and Bigot 11. cc. I have compared the pro- 

EHtam&t. Tidikr. Arg. 9, H. 3 0388). II 



140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFl 

pjgium of T. rt/*^'V/a/lrt with that of th 
grandis m. (rubiginosa Loew *) and find 
on the same plan. Hohrusia can be nn 
the genus Tipula, but certainly not as a 
lamina terminalis supera of T. alboviitata U delineated in fig. 5. 

16. Pachyrrhina antennata Wied., Dipt. exot. p. 28. 

Cape Town; Caffraria. — The female, which was unknowo 
to WiEOEMANN has tlie antennae, thrice shorter than those of tiie 
male, and the black colour in the chest-sides is raore extended: 
the oviposiior is long, very straight and acute. A good charac- ' 
ter, that escaped Wieoemann, is ihat the shiniag black middte \ 
band of the thorax is, in both sexes, longitudinally divided by , 
an opaqiie velvet-black linc. 'I'he three thoracic bands are also 
bordered, aithough less distinctly, by the same opaque black 
colour; very seldom the opaquc middie line is tndistinct. P. 
aurantiaca Macq. is not, as MACQtJAKT susi>ected, the female of 
antennata. 

17. Pachyirhlna petiolata Macq,, Dipt exot. 1, i, p. 49. 

Cape Town; Caffraria. — As Macquart only knew a female 
without head, it may be noted here, that the head, indttding 
the two basal joints of the antennae, is orange-yellow with a 
somewhat shining lanceolate brownish occipital spöt. The an- 
tennae of the male teach to the base of the abdomen, those of 
the female only a little beyond the coliare; the joints of the 
flagellum are black or biown with the slightly incrassated base 
darker. The chest-sides are variegated with yellow and reddish, 
the metanotum yellow with a raore or less distinct påle reddish 
brown band at the hind börder. The second posterior cell of 
the wings is in some specimens petiolated, in olher sessil. 

18. Pachyrrhina tincta Walk., Dipt. Saund. p. 444. 

Caffraria. — Walker described only the female, I have seeo 
only the male. According to the description the metaootum is 

■ 7. rutipmsa "Uxm must be ranamed, in order to avoid confuioa wfth 
ruiigiiiasa Bic,, the more lo ai txilh are Halonisiac. 



bergroth; on some south african tipuladae. 141 

black with two luteous spöts. In the male specimens before me 
it is yellow with two confluent reddish brown spöts at the bind 
börder. I think nevertheless that they belong to Walker's species. 
The broad black transverse band at the tip of the abdomen has a 
bluish tint. The antennae of the male reach beyond the meta- 
notum, their joints are incrassated at the base. The wings are 
coinparatively short and broad, although longer than in P. 
brrcipmni^ Woll. 



BOMBYX POPULI L. FRA DEN ARKTISKE REGION 

AF 
W. M. SCHÖYEN. 



Ligesom jeg fra forrige Åars lepidopterologiske Höst her i 
Landet kunde tilföre den arktiske Region en ganske interessant 
Berigelse gjennem den i Saltdalen fundne Ellopia prosapiaria L.^ 
saaledes har jeg ogsaa iaar en ny Borger at indföre i Mandtallet 
över naevnte Regions Lepidopterfauna, ntmVig Bofnbyx populil.., 
hvoraf jeg fra Porsanger har erholdt tilsendt et Han-Exemplar, 
fanget dersteds ihöst. Nordgraendsen for denne Art, der af Stau- 
dinger i hans bekjendte Katalog er angivet som ikke förekom- 
mende i den boreale Region, har hidtil maattet saettes til Hcl- 
singland i Sverige og det sydlige Österbotten i Finland, eller til 
62 — 63" n. Br., altsaa et godt Stykke söndenfor Po.arcirkelen. 
Nu viser den sig imidlertid ganske uventet ogsaa at vaere en aegte 
Polarboer, idet den altsaa ikke forsmaar at friste Livet indenfor 
den 7o:de Breddegrad (omtrent 70** 20'). 

Vedkommende Exemplar, der som naevnt er en o^, desvaerre 
noget beskadiget og afslidt, synes ikke i nogen betydelig Grad 
at afvige fra Exemplareme fra det sydlige Norge. Dog viser 
Behaaringen af Ryggen sig mere indblandet med gråa Haar end 
hos disse, ligesom det ser ud til, at Vingernes Farve har vaeret 
mere monotont tilröget. Störreisen er den samme som hos 
Hanner herfra Kristiania gjennemsnitlig, nemlig 36 mm. Vinge- 
bredde under normal Spsending med Forvingemes Bagkant lodret 
mod Kroppens Laengdeaxe. 

Kristiania 27 Oktober 1888. 



^ Entom. Tidskr. 1888 p. 46. 



ARRHENOPHAGUS. ETT NYTT SLÄGTE BLAND 

ENCYRTIDERNA 



AF 



CHRISTOPHER AURIVILL.IUS. 



Sedan några är tillbaka sysselsatt med studier öfver våra 
sköldlöss, har jag äfven egnat uppmärksamhet åt de märkvärdiga 
former af Pteromalidernas familj, som uppträda såsom parasiter 
hos sköldlössen. Dessa parasiter, som tillhöra Encyrtidernas och 
Aphelininemas grupper, erhållas i allmänhet ur Coccus-honorna 
samtidigt med eller något förr än äggen under dessa kläckas, 
och synas ej på något sätt ingripa hämmande i Coccus-honans 
utveckling eller förminska antalet af de af henne lagda äggen. 
Dessa parasiter förderfva således ej för sig själfva sitt lefvebröd 
genom att döda och utrota sina värdinnor och deras afkomma, 
såsom de flesta andra parasiter göra, utan nöja sig med det Öfver- 
flöd af näring, som förefinnes. Annorlunda förhåller det sig däremot 
med de arter, som parasitera i sköldlössens hanlarver. Dessa 
förstöra nämligen helt och hållet hanlarverna. Att så är förhål- 
landet låter sig lättast visa hos sådana arter, hvilkas hanlarver 
nästan från första stund skilja sig från honlarverna. Detta in- 
träffar isynnerhet hos arterna af slägtet Chionaspis, hvars han- 
larver täckas af en smal jämbred sköld, då däremot honlarvernas 
sköld är bakåt bredare. Hos andra slägten, t. ex. inom fara. 
Lecantidae, som hafva till en början likartade larver, skulle man 
kunna invända, att de af parasiter angripna och dödade larverna 
äfven kunde vara honlarver, ehuru de genom parasiterna hämmats 



144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

i sin utveckling så, att de aldrig hunnit blifva större än han- 
larverna. Ett förhållande, som skulle kunna tolkas så, har jag 
iakttagit hos Physokermes hemicryphus Dalm. På en liten låg 
granbuske fann jag nämligen förliden sommar i Roslagen honor 
af denna art i stor mängd, på vanligt sätt fåstade i fjolårsskot- 
tens lågbladsveck. Men på barren af samma skott funnos här 
och där helt små jämbreda sköldlöss, som jag ansåg vara han- 
larver och omsorgsfullt tillvaratog i förhoppning att ur dem er- 
hålla den hittills okända hanen. Jag blef dock sviken i min 
förväntan och erhöll ur de inemot hundra små sköldlössen, som 
jag hopsamlade från barren, endast en liten parasit stekel {^Aphy- 
CHS sp.), en ur h varje. Antingen hafva i detta fall hvar enda 
en af de insamlade hanlarverna varit hemsökt af en parasit eller 
också måste man antaga, att de PhysokermesA^rvtXy som redan 
såsom helt små känt sig angripna af parasiten, ej uppsökt den 
vanliga platsen i lågbladens veck utan fastat sig på barren. 
Det förtjänar anmärkas, att jag aldrig erhållit den ifrågavarande 
Aphycus-arten ur de utbildade honorna af Physokermes, Det 
må nu förhålla sig med Physokennesparasiterna huru som helst, 
säkert är emellertid, att den egendomliga parasit, som jag nu gir 
att beskrifva, hufvudsakligen och måhända uteslutande lefver i 
hanlarverna af Chionaspis salicis L., och pä grund däraf har 
jag för det nya slägtet valt namnet: 



ARRHENOPHAGUS N. Gen V 

C har. Gen. Caput subtriangulare, prothorace paullo latius; 
genis longis quam oculis longioribus; mandibulis apice acutis, 
simplicibus; palpis brevibus, maxillaribus bi-, labialibus uni-arti- 
culatis; oculis modice convexis, glabris; ocellis in lineam curvaro 
dispositis. — Antennas infra medium faciei insertse, ad basin 
paullum distantes, triarticulatse, scapo, pedicello et clava tantum 
compositae; scapus brevis, ocellum anteriorem haud attingens; 
pedicellus triangularis, scapo plus duplo brevior; clava solida, 
elongata, scapo longior, apice oblique truncata, basi interdum 
obsoletissime transversim Hneata. — Prothorax minutus pronoio 

' AppTfV hane, ^a)'å9u äta. 



i 



AURIVILUUS: ARRHENOPHAGUS. 1 45 

rudimentario a capite et mesonoto occuito ; mesonotum magnum, 
indce rotundato productum, postice recte truncatum sulcis nullis; 
a-xillse magnae transverso-triangulares, dorsulum a raesonoto fere 
omnino separantes; dorsulum magnum freno subdistincto ; meta- 
thorax brevissimus spiraculis circularibus. — Alae anticae magnae, 
apice obtuse rotundatse, in margine externo-postico longe ciliatae, 
pubesceotes, juxta marginem poslicum et ad postcostam nudae 
speculo nuUo; costa postcostalis unisetosa, medium alae vix attin- 
gens, apice curvata et mox ante stigma obsoleta; stigma, radius 
et metacarpus in maculam obscuram punctiformem confusa; alae 
posticx breves angustae, sublineares cellula costali nulla. — Me- 
sostemi latera scutata mesopleuris haud conspicuis. — Abdomen 
sessile, late ovatum, apice acuminatum. — Pedes mediocres; tibiae 
antic£ calcari tenui, fere recto, apicem metatarsi vix attingente, 
interroediae calcari robustiore, metatarsum aequante et posticae 
calcari singulo gracillimo, setiformi ornatae; tarsi omnes articulis 
4 compositi, unguiculis minutis, gracillimis et pulvillo magno 
prsediti. — Corpus haud metallicum, subnudum antennis pedi- 
busque breviter sparsim setulosis. 

Genom fyrledade tarser och treledade antenner skiljer sig 
detta slägte genast från alla mig bekanta slägten af Pteromali< 
deroas familj. Endast om slägtet Thysanus Walk. (Triphasius 
FoRST.) har uppgifvits, att antennerna skulle vara treledade, men 
noga taget har detta slägte 4-ledade antenner och för öfrigt är det 
så afvikande från Arrhettophagus , att ingen förvexling dem emellan 
kan ega rum. Jag har mycket tvekat angående den rätta platsen för 
siägtet Arrhenophagus i systemet. Om man strängt håller sig till 
den hittills brukliga indelningen af Pteromalidema i Macrocentri (Pen- 
tameri) och Microcentri (Tetrameri et Trimeri) nödgas man hän- 
föra Arrhenophagus till den senare afdelningen. Det är emel- 
lertid omöjligt, att finna någon naturlig plats för Arrhenophagus 
bland Tetramerema ; ty från Tetrastichinerne afviker Arrhenopha- 
gus så väsentligt, att dess plats inom den familjen ej synes kunna 
försvaras. Så väl lefnadssättet som kroppsbildningen i allmänhet 
svnnas mig däremot tala för, att vi här hafva att göra med en 
lågt stående form af Encyrtidernas grupp. Om man nämligen jäm- 
för Arrhenophagus med Ageniaspis eller några andra af de minsta 



146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

Encyrtiderna och bortser från antennerna och tarserna, visa sig 
följande vigtiga likheter: Hufvudet är bredt och stort, nedåt 
afsmalnande, prothorax och framförallt pronotum är mycket kort; 
mesonotum saknar fåror och är baktill tvärhuggen; axillerna äro 
triangulära, tvärliggande; metathorax är mycket kort; bakkroppen 
är bred, oskaftad och har å hvardera sidan ett borstknippe kring 
andhålet; stigmat i fram vingarné är kort, punktformigt och mellan- 
bröstets sidor äro täckta af en sköldlik plåt. Genom sistnämda 
kännetecken samt genom den baktill tvärhuggna mesonotum och 
framvingarnes punktformiga stigma afviker slägtet Arrhenopkagta 
äfven så väsentligt från Aphelininerna, att man ej kan föra det 
till denna grupp, ehuru antennernas få leder annars skulle tala 
för en dylik anordning. 

På grund häraf hänför jag tills vidare Arrlunophagus till 
Encyrtiderna, ehuru jag pä samma gång erkänner, att slägtet från 
dem väsendtligen afviker genom antennernas och tarsernas byggnad. 



I. Arrhenophagus chionaspidis n. sp. 

Taf. I fig. I — 9. 

Piceo-niger, antennis, pedibus pectoreque dilutioribus, brunne- 
scentibus; capite transversim reticulato-strigoso; mesonoto transver- 
sim arcuato-strigoso, quasi squamoso; dorsulo longitudinaliter reti- 
culato-strigoso. 9 — Long. corporis 0,45 — 0,50 m. m., long. alarum 
antic. 0,6 m. m. 

Mas ignotus. 

Patria — Suecia media. 

Kläckt i stor mängd i augusti 1887 ur hanlarver till Chi- 
onaspis saltets L., tagna på en liten sälgbuske (Salix caprea) i när- 
heten af Vaxholm. Oaktadt jag granskat mer än hundra exemplar, 
har det ej lyckats mig att finna någon hane. 



AURIVILLIUS: ARRHENOAHAGUS. 1 47 



Förklaring af figurerna å tafian i. 

Fig. I. Arrhcnophagtis chionaspidis m., 9 sedd ofvanifr&n; omkr. 80 gånger 

förstorad. 

— 2. , sedd fr&n undre sidan. 

— 3. , sedd från sidan. 

— 4. , hufvudet, starkare förstoradt, se<lt framifrån. 

— 5. — , mentum med labium samt maxiller, starkt 

förstorade. 

— 6. , framben. 

— 7. , mellanben. 

— 8. , bakben. 

— 9. . antenn, starkt förstorad. 



Chr. AuRiviLLius: Arr/ienophagus, genre 
ies Encyrtidt-s. 

Kn éludiant depuis quelques annces Ies parasiles Pteromalincs 
dans Ies Coccides Tauteur a obsetvé que ces parasites ne détniisent 
jamais leure hölesses, c'est ä dire Ies remeiles parmj Ies Coccides 
attaqués, mais loujours sculement leurs hötes nu Ies mäles, dans 
lesquels ces parasites se sont <^tablis. U est facile å démonircT 
ce)a chez le genre Chionaspis, dont Ies larves femeires sont sans 
dtfficutté discernées de celles du måle. II existe peutérre U 
méine habitude chez Ies parasites du Physokermes kemicryfihus 
Dalm. un coccide tres rare derniérement retrouvé par Tauteur 
sur des jeunes saplns dans le Roslat;en ou tarchipel de la mer 
Daltique å Nord du Stockholm. L'auieur a constaté que le para- 
site nomnié par lui Arrkenophagiis vit dans Ies larves mäles du 
Coccide Chionaspis saliäs 1.. et le nom Arrhenophagus [upftr^v, 
mäle, et ifaysw, mänger) signifie verbaleinent que ce .Pteromaline 
mange le mäle du dit coccide. 

I.'auteur donne d'aprés en latin la description du genic 
Arrhemphagus et de Tesptice A. Chionaspidis. 



DIE BRACHYCERIDENGATTUNG THEATES Fähr. 

UND IHRE ARTEN 



VON 



CHRISTOPHER AURIVILUUS. 



In meinem »Conspectus generum et specierum Brachyceri- 
danim» habe ich von der Gattung Theates Fähr. drei Arten 
aufgenommen. Nach dem ich nun eine neue Art entdeckt habe, 
halte ich es fiir zwechmässig eine ausfiihrlichere Bearbeitung dieser 
Gattung nebst Abbildungen der mir bekannten Arten zu liefern. 
Diese kleine Abhandlung känn dann auch als eine Fortsetzung 
meiner >Revisio Microceridarum et Protomantinarum* betrachtet 
werden. Wie ich schon in dem tConspectus» angegeben habe, 
ist es nicht meine Absicht die Gattung Brachycerus zu bear- 
beiten, weil Herr L. Périnouey in der Capstadt seit roehreren 
Jahren mit den zahlreichen Arten dieser Gattung beschäftigt ist. 
Diese Mittheilung ist also ein Abschluss meiner Bearbeitung der 
Brachyceriden. 

Die Gattung Theates steht mit allén Kennzeichen der Gat- 
tung Brachycerus so nahe, dass man geneigt wäre sie zu verei- 
nen. So lange aber noch keine Art gefunden ist, welche die 
beiden Gattungen als Zwischenform verbindet, scheint es mir 
rathsam die Gattung Theates aufrecht zu erhalten. Die Arten 
der Gattung Brachycerus sind nsimlich so uberaus zahlreich, dass 
es ein grosser Vortheil ist einige derselben ausscheiden zu können. 

Die mir bekannten Arten der Gattung Theates haben fol- 
gende Merkmale mit einander gemeinsam. 



150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 



THEATES FÅHR. 

N 

Char. gen.: Rostrum crassum, deflexum, capite longius. — 
Scrobes profundae, arcuatae, subtus conniventes. — Antennae breves, 
haud fractse, curvatse, im medio aut paullo ante medium rostri 
insertae; scapus brevissimus, subpyriformis; funiculus articulis 7 
transversis aut subtransversis compositus-, clava subovalis, apice 
brevissime acuminata; articulus primus maximus, reliqui brevissimi 
spongiosi. — Oculi a prothorace remoti, omnino liberi, nonnibil 
convexi, in lateribus pedunculorum frontalium inserti. — Protho- 
rax parvus, antice subtus late emarginatus, lobis ocularibus et 
lobo mediano plus minus distincto praeditus. — Scutellum nuUum 
aut rainutissimum. — Elytra brevia, subglobosa, valde convexa 
et apice fortiter declivia, tuberculis seriatis omata. — Pedes gra- 
ciles; coxse anticae et intermedise cöntiguse, posticas sal longe 
distantes; femora mutica, sublinearia vel apicem versus paullum 
incrassata, subtus ante apicem leviter emarginata, postica e)y- 
trorum apicem attingentia; tibias rectae, subcylindricae aut paal- 
lulum compressoe, femoribus haud aut parum breviores, apice ca- 
vernosae, angulis spinosis; tarsi ante apicem tibiarum in latere 
interiore inserti, subtus setosi, haud spongiosi, articulis 3 prirais 
subaequalibus, quarto ferc duplo longiore. — Mesostemum antice 
valde declive, subverticale, postice inter coxas abbreviatum, mc- 
tasternum haud attingens. — Metasternum brevissimum. — Abdo- 
minis segmentum primum maximum, inter coxas latissimum et 
ibi obtuse rotundatum; segmentum secundum tertio et quarto 
simul sumtis paullo brevius; segmentum quintum magnum postice 
late rotunda tum. 

Unter diesen Kennzeichen ist die Lage der Augen das wich- 
tigste. Die Augen sind nämlich von den Augenlappen des 
Halsschildes auch in der Ruhe weit entfernt und in die Seiten 
der Stirnfortsätze eingesenkt. Hierdurch nähert sich Tfuates der 
Gattung ProtomantiSf bei welcher jedoch die Bildung des Hals- 
schildes eine ganz verschiedene ist. 

Die mir bekannten Arten sind folgender Weise aus eioander 
zu halten. 



AURIVILUUS: DIE BRACHYCERIDEN GATTUNG THEATES FÄHR. 151 

A. Das zweite und dritte Glied der Hintertarsen breiter als läng 
odcr quadratisch^ gegen die Basis kaum schmäler. Der Vorder- 
rand des Halsschildes in einem spitz zugerundeten Mittel- 
lappen ausgezogen. 

1. Halsschild jederseits mit einem starken Seitendorn und 
oben mit zwei freien Dornen. Fliigeldecken oben mit drei 
Höckerreihen. i. Th, petiolatus Fåhr. 

2. Halsschild oben unbewafifnet. Flugeldecken oben mit drei 
voltständigen Höckerreihen und einer abgekUrzten. 

a. Die Stirnfortsätze unter einander beinahe parallel» 
weit getrennt; Seiten des Halsschildes in der Mitte 
nur schwach winkelig erweitert. 

2. Th, spcctator Fähr. 

b. Die Stirnfortsätze schräg gestelit, in der Mitte einan- 
der genähert; Seiten des Halsschildes in der Mitte 
deutlich angelförmig erweitert, 

3. 77/. ludificator Auriv. 

B, Zweites und drittes Glied der Hintertarsen länger als breit, 
gegen die Basis deutlich verschmälert. Vorderrand des Hal- 
schildes mit sehr kurzem und breitem Mittellappen. 

4. 77/. Magtis n, sp. 

I. Theates petiolatus Fähr. 

Taf. 2 f. 7—9. 

Niger, parce cinereo-albidoque squamulosus ; prothorace antice 
cristis duabus obliquis, in apicem lobi mediani conniventibus, 
tubcrculis duobus in disco pone cristas singuloque in lateribus 
pradito; elytris supra trifariam verrucosis; tarsorum articulis i — 3 
brevibus, subtransversis. — Long. corp. 8'", lat. 4*^. 

Synon. 1871. Theates petiolatJis Y kH^x.v^ Öfvers. Vet. Akad. 

Förh. Ärg. 28: 1 p. 68. 
1885 > » AuRiviLuus 1. c, Ärg. 42: 7 

p. 22. 

Patria: Caffraria; von J. Wahlberg gesammelt. Typus im 
Wchsmuseum zu Stockholm. 



152 ENTOMOLOGISK TIDSKRin* 1888. 

Von den anderen Arten durch die Bildung des Halschildes 
sofort zu unterscheiden. 

2. Theates spectator Fähk. 

Taf. 2 f. 4—6. 

Niger, supraochraceopulverulentus, albido variegatus; pedun* 
culis oculigeris fere parallelis, inter se quam latitudine sua latius 
distantibus; prothorace rugoso-scrobiculato, supra cristis duabus 
obliquis in apicem lobi mediani conniventibus et foveam profan- 
dam includentibus omato, lateribus breviter angulato-dilatato ^ 
elytris subquadrifariam verrucosis ; tarsorum articulis i — 3 brevibus, 
subtransversis. — Long« corp. 5,2 ** — 6,8'", lat. max. 2,6** — J.*"- 
Synon. 1871. Theates spectator FÄHRiEus Öfvers. Vet. Akad. 

Förh. Ärg. 28: 1 p. 68. 
1885. • * AuRivH.Lius 1. c Ärg. 42:7 

p. 22. 

Patria: Caffraria; von J. Wahlberg gesammelt. Typus im 
Reichsmuseum zu Stockholm. 

Die Fliigeldecken haben gewöhnlich ein weissliches Querband 
vor der Mitte. 

3. Theates ludificator Auriv. 

Taf. 2 f. I o— 1 2. 

Niger, supra nigrescenti-, subtus albescenti-squamulosus, pe- 
dibus nigro-punctatis ; pedunculis oculigeris oblique positis, in 
fronte approximatis; prothorace rugoso-scrobiculato, supra antice 
cristis duabus obliquis in apicem lobi mediani conniventibus, 
foveam profundam includentibus et fovea minore utrinque deier- 
minatis omato, lateribus sat fortiter subhamato-angulato; elytris 
subglobosis, supra irregulariter grosse rugoso-punctatis, subquadri- 
fariam verrucosis; tarsorum articulis i — 3 brevibus, subtransversis 
et breviter setosis. — Long. corporis 6,6*", lat. max. 3,4"; protho- 
racis long. 1,9'*, lat. max. 2"'; elytrorum long. 4*^, lat. max. 3,*". 

Synon. 1885. Theates buUficator Auriviluus Öfvers. Vet. 

Akad. Förh. Ärg. 42- 7 
p. 22. 



AUWVILLIUS: DIE BRACHYCERIDEN GATTUNG THEATES FÄHR. 1 53 

Patria: N'Gami; von J. Wahlberg gesammelt. Typus im 
Reichsmuseum zu Stockholm. 

Diese zierliche, kleine Art kommt dem 7Ä. spectator sehr 
nahe: von diesem doch durch die mehr genäherten Stirnfortsätze 
und die änders geformten Seiten des Halsschildes zu unterscheiden. 



4. Theates Magus n. sp. 

Taf. 2 f. 1—3. 

Niger, subnudus (aut ochraceo-pulverulentus?); rostro crasso, 
brevi, a capite utrinque fovea valde profunda separato, fronte 
inter pedunculos crista transversa, medio interrupta ornata; oculis 
sat convexis, fere orbicularibus ; prothorace minuto, quam elytris 
plus triplo breviore, subquadrato, lateribus subrecto, inaequali, 
»upra medio canalicula lata, cristis crenatis determinata exarato, 
lobis ocularibus et lobo mediano latis, brevissimis ; elytris magnis, 
subglobosis, quam prothorace multo altioribus, supra vage rugo- 
sis, vix punctatis, et verrucis magnis, deplanatis, rugulosis in 
duplice serie omatis, in lateribus striato-punctatis intcrstitiis inse- 
qualibus, irregulariter verrucosis ; corpore subtus vage et profunde 
punctato; tarsis elongatis, setis longis nigris ornatis; articulis 
I —3' tarsorum posticorum elongatis, quam latitudine apicali duplo 
longioribus, basin versus angustatis. — Long. corporis 13*^, lat. 
max. 8,2^; prothoracis long. 2,6"', lat. 3,4** elytrorum long. 9"', 
lat 8,2r. 

Synon. Brachycerus spectrufn Chevrolat in collectione. 

Patria: Cap. Bonae Spei. Typus der Sammlung Chevrolat's 
im Reichsmuseum zu Stockholm. 

Diese ausgezeichnete Art ist durch längere Tarsen und vorn 
in den Seiten nur sehr wenig ausgerandetes Halsschild von den 
bisher bekannten Arten sehr verschieden. Chevrolat hat diese 
Form als Brachycerus spectrum Fabr. betrachtet. Fabricii 
spectrum ist jedoch, wie ich schon nachgewiesen habe^ ^ ein ganz 
andeies Thier, das sich an die Gattung Microcerus nahe anschliesst. 



* Rerisio Microceridamm et Protomantinarum p. 79—80. 



1^4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1888. 

Erklärung der Abbildungen auf Ta/el 2, 

Fig. I. TheaUs MaguSy von oben, 

— 2. , von der Seite. 

3. , Kopf und Rtissel von vorn geschen. 

4. spectator FAhr., von oben. 

5. , von der Seite. 

6, j Kopf und Rtissel von vorn gesehen. 

7. petiolattts FAhr., von oben. 

8. . von der Seite. 

9. , Kopf und Rttssel von vorn gesehen. 

— 10. ludificator AURIV., von oben. 

— II. , von der Seite. 

12. , Kopf und RUssel von vorn gesehen. 



UR SKOGSTJÄNSTEMÄNNENS OFFICIELA BERÄT- 

TELSER FÖR ÄR 1887. 



AF 
J. MBVES. 



Kalix rnfir, t. f. jägmästaren A. Brodin*. Trakter inom 
Angeså och Narkens kronoparker lida fortfarande af torkning **, 
men synes densamma numera ej vidare utbreda sig. 

Jockmocks rcif.^ t. f. jägmästaren K. Lundström *. Visser- 
ligen visar skogen på åtskilliga ställen benägenhet att aftorka, 
men huruvida insekter äro orsak härtill torde vara ganska osäkert 

Norra Ångermanlands rev., t. f. jägmästaren J. V. Wall- 
kOTH. Grantorka åstadkommer stor skada, och på en del större 
områden har den spridt sig så, att all gran, användbar till tim- 
mer, måst på en gång uttagas. 

Södra Ångermanlands rev., jägmästaren J. F. Wallroth *. 
Att granskogen i gamla och medelåldriga, alltför täta bestånd, 
dels till följd af insekter och dels genom borttagandet af de gröfre 
träden, så att sol och vind öppet inverkat på rötterna, börjat 
torka i anmärkningsvärd myckenhet, är ett beklagligt faktum. 

Gestriklands reiK, t. f. jägmästaren E. Normelu. Gran- 
torkan fortfar att visa sig på en del af de allmänna skogarne. 

Kopparbergs rev.^ jägmästaren W. Fellenius. Granskogen 
synes å högländare trakter hafva lidit af de stormar, som på 
våren förekommo, då pä sådana ställen skogen börjat torka. 

Arvika rev,, jägmästaren T. Norrby*. Löfskogen, företrädes- 
vis björken, har under sommaren varit angripen af en fjärillarv: 
aiten har icke kunnat utrönas, enär förpuppn ingen redan skett 

* I^edamot af Entomologiska Föreningen. 

** Äio barkborrar orsaken härtill? RtfcrenUn, 

BMt»mpL Tidskr. krg 9, H. 4 (1888). 12 



vid den tid tillfället var att undersöka de härjade trakterna, 
men antagligen är det, att döma efter beskriTningen pä larverna, 
en gevmetra-a.n — ehuru icke den vanliga Åmpkiäasys betula- 
riiis, hvilken under juni månad aflöfvade björkskogen inom ston 
områden. Larven förpiippade sig dock så tidigt på sommaren, 
att träden hunno utveckla nya löf redan samma år, så ait den 
skada som skett iir obetydlig. Redan sommaren i886 angrepos 
björkdungar och parker omkring södra delarne af sjöarne GUf&' 
fjorden ocb Wermelen, men äfven då utan atl träden dödades. 
Under sommaren 1887 spridde insekterna sig både vesterut on>- 
kring 1 '/a '"'1 o'"'' norrut ända till Kda socken i Jösse härad, 
dock icke så, att all björkskog angreps, ulan Uotl de större sam- 
manhängande björk best änden, bvilka under högsommaren sågo 
mörka och aflöfvadc ut, men emol hösten åter grönskade. 

Vcskras rev., jägmästaren J. O, Hjei.m. Ä Ridö kronopnrk 
orh Siende här.ids allmänning göra snytbaggar fortfarande stor 
skada på planteringarne. På förra stället äro några tusen infän- ] 
gadc. Knda sättet att undvika dessa insekters härjningar synes . 
vara atl icke plantera hyggena för tidigt, hälst och säkrast icke 
förr än fem är efter afverkningen. 

Örbykus rex'., jägmästaren A. Cnatkngius. Af Hyhhius 
abietis hafva i dess fuUbildade tillstånd blifvit insamlade ä No 
runda häradsallmänning 111,380 st., ä Tierps allmänning 9,850 
st, och d Tierps kronopark 6,000 st. 

Enköpings rev., jägmästaren S. Trvsén. De rena gran- ■ 
bestånden å revirets allmänningar lida fortfarande af rotryckning 
och däraf föranledd torkning. 

Stockholms rev., jägmästaren Hj. Öhrstköm. Skada afsnvt- 
baggar ä yngre planteringar har här och hvar förekommit, i syn- 
nerhet ä en granptanlering på Långhundra härads allmänning. På 
skilda delat af länet har tillika skada af märgborren formäiktii. 
i synnerhet på imgskogsbe stånd samt enstaka träd och grupper 
af medelålders skog. 

Kiiine rev., jägmäötaren J. Andersson. Under 1886 4rs 
sommar aftöfvades delvis en del björkar här och där. Under 
1887 uppfrältes pä de flesta ställen inom norra delen af reviret 
björklöfvet af milliontals larver af Ämpkidasys betularitis. Ju 
bättre växtplals träden liade, desto större skada genom insekterna. 



MEVES: SKOGSTJÄNSTEMÄNNENS BERÄTTELSER. T57 

I'd kronoparkerna, hvarest de unga björkarne vanligen stå myc- 
ket trångt bland barrskogen, var skadan obetydlig. 

Slättbygds rev, t jägmästaren V. Hammarstrand. Någon 
större skada af skogsinsekter har endast förmärkts åstadkommen 
«-if Hylobius abietis, h vilken synes fortfarande uppträda i lika stor 
mängd å kronoparken Inirubacka, som under senare åren, oaktadt 
omfattande åtgärder vidtagits för dess utrotande. Äfven å härads- 
al I männingen Rolken har skada å kulturerna förorsakats af denna 
msekt, ehuru ej i så hög grad som å nämda kronopark. Å båda 
skogame har infångning skett medelst fångbarkar, och äro här- 
ii^enom vid Furubacka infångade 198,200 st. och vid Rolken 
omkring 50,000 st. Vidare har å Furubacka stubb-brytning egt 
nim å hyggena, en del af träden rothuggits och afverkningarne 
f<>rt!yttats till annan trakt. 

Tjusts rczf.j jägmästaren frih. A. F. Kruuse. Under året 
hafva Hylcsinus phtiperda och minor ånyo ui)pträdt å den del 
af skogen till kronoparken Norra Qvill, som förut varit af dem 
härjad, omfattande en areal af omkring 150 tunnland, bestående 
af jämn sandmo beväxt med medelålders tall, som efter de före- 
.^ående insektsfaärjningame var tämligen hårdt utglesnad och af 
dålig växtlighet. Åtgärder till insekternas stäfjaifde blefvo skynd- 
samt vidtagna. 

Ölands rev,, jägmästaren J. E. Bohman *. Medelst använ- 
dande af fångbarkar hafva insamlats omkring 440,000 st. snyt- 
baggar för ett pris af i kr. pr 1,000 st. För att hålla bark- 
borrar o. dyl. inom vederbörliga gränser hafva fångträd användts. 

Eksjö rev,, jägmästaren P. Ohlin. Vecklarel ärver, synner 
ligast af ekvecklaren, härjade under försommaren i hög grad på 
Vtsingsö, .så att icke allenast ekskogen till större delen, utan 
jämväl nästan alla andra där förekommande löfträd totalt aflöf- 
vades^ hvarefter larverna angrepo underväxten af gran och till- 
fogade äfven denne stor skada medelst de spädare barrens af- 
iitande. Snytbaggar uppträdde som vanligt å plantdkogen i krono- 
parken och tillfogade denna rätt stor skada. 

Hallands rev,^ jägmästaren C. G. Noréen *. Visserligen har 
1887 varit ett s. k. flygår för oUonborrarne, som uppträdt i oer- 
hördt stort antal, men någon skada för de allmänna skogarnes 

* Ledamot af Entoroologiska Föreningen. 



158 F.NTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1888. 

barrträdsplantor synas de icke hafva förorsakat. Ekskogens blad 
hafva däremot på flera håll, särdeles å kustlandet, varit hårdt 
angripna af denna insekt. 

Åhus reiK, t. f. jägmästaren E. Wim^n *. Insektshärjningarrve 
hafva i år, särdeles hvad oUonborrarne beträffar, varit kring- 
gripande. Kronoparken Rickarum, som man kan kalla stam- 
hållet för denna landsplåga/ var i- år*' likasom vid alla föregående 
svärmningsår rikligen besökt af dem. Under lektor A. E. Holm- 
grens ledning insamlades därför å kronoparken 594 kub.fot 
ollonborrar. Dessa börja att blifva så mycket farligare, som åren 
för deras återkommande svärmning ej längre synas vara regel- 
bundna, utan svärma de hvarje år, fast ej så talrikt som på de 
hvart fjärde år återkommande, stora periodiska svärmningame. 
Härjningen har ock i löfskogstrakterna längs Söderåsen och Hal- 
landsås varit mycket svår, och insamlingen af insekter där varit 
mera liflig än förut. Befolkningen börjar nu inse, att om ej 
kraftigare åtgärder vidtagas, så blifva de orter, som äro utsatta 
för insekten, underkastade en fullständig ödeläggelse. Äfven jag 
har för ändamålet hållit sammanträden med allmogen, men ofta 
i orter, där åtgärder bäst skulle behöfvas, funnit den största 
liknöjdheten. 

Engclholms rev., t. f. jägmästaren W. Brorströ.m *. Ollon- 
borren har haft ett rikt svärmningsår, men larver af yngre ålder 
hafva äfven funnits, hvadan skador å plantskogen icke uteblifvir. 
Försöken att skydda plantrötterna hafva ännu ej krönts med 
framgång. Snytbaggen har visat sig å hyggena vid Mölleröd, 
där infångning egt rum. 7,000 st. hafva infångats. Äfven märg- 
borren angriper härstädes 30 — 40-årig tallskog. 

Malmöhus rev,, t. f. jägmästaren A. J. R. Åkerman *. Själfsåd- 
den i bokbestånden var på våren mycket tillfredsställande, men blef 
under sommaren till stor del skadad af insektlarver, hvilka afluf- 
vade de späda plantorna. Huruvida de angripna plantorna kunna 
nästa år repa sig är ganska tvifvelaktigt. OUonborrarne hafva 
icke tillfogat de allmänna skogame någon nämnvärd skada. 

* Ivednmot af Entomologiska Föreningen. 



SKANDINAVIENS VPXKLAREFJARILAR 
H. D. J. Wallengren. 

Kam. TORTRICIDKS. 

Vecktame skiljas från öfriga fjäril familjer därigenom, att de 
i(i» en dorsalnerv på framvinganie, hvilken har dubbel rot, pä bak- 
ungarnc däremot tre abdominalnerver, afhvilka dorsalnerven (den 
mellersta) har dubbel rot ouh äro vingarnc ofvantill mellan båda 
drs&a löner ford[upade samt ofta i fördjupningen försedda med 
lärjjensel; vingarne äro odelade, fullt utvecklade, siillan hos ho- 
nan förkrympta, men då åtminstone räckande till anus; de bakre 
hafva högst ej mer an 8 nerver (abdominal nerverna oräknade], då 
låväl de från vingbasen som de från diskfältet utgående bcriiknns, 
och deras fransar äro vid anaihörnet alllid betydligt kortare än 
vinnbredden, äfven om de äro ovanligt förlängda; oceller finnas 
alltid; öfre palper saknas; de nedre däremot äro fullt utvecklade, 
men deras sista led är aldrig sikelformig eller nålfonnigt lillspet- 
iad; fötterna äro korta, kraftigt byggda och baktibierna kortare 
*n dubbla längden nf låren, alltid försedda med 2, blott hos 
Kxapate 9 med i par sporrar; antennerna äro borstformiga; bak- 
vingame hafva alltid hållhake, men iiro aldrig lancettformiga. 

Familjen delas i följande grupper: 
lu. K»k« median nerven pS bakvingirnc ofvantill mol lusen lielt unken. 
A} Tun^n hornarlad och spir.ilformig, sällan kort, men likväl antydd. 
i) Uakvingaine med oberoende neiv. 

a) Fnmvingarnes aubulnargren utgiLr frSn eller JnnBiiRJr midtcn af 
diskläliel '. 1 Tortricid». 






160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

b) Kramvingariies subulnargren utgSr fiän diskf&llet strax bakom 

dettas bakre hörn 2 Conchylidids. 

2) Bakvingarne utan oberoende nerv; tunga kort, men antydd 

8 Tortricodidc. 
H) Tunga alldeles ingen: vingar hos 9 förkrympta, räcka till anus 

4 Exapatid». 

]I:o. Bakre mediannerven på bakvingarne ofvantill mot basen h&rig pl lingrc 

eller kortare stycke 5 Grapholitid». 



I. Gruppen Tortricidae Gn. 

Bakvingarnes bakre mediannerv mot basen helt naken och 
samma vingar ega oberoende nerv, som utgår från diskfältets 
tvärnerv nära intill styloidgrenen, sällan midt emellan denna och 
subradialgrenen ; styloid och ulnargrenen utgå från samma punkt 
\A diskfaltet, sällan förenade i gemensam stam. Tungan är horn- 
artad och spiralformig, tämligen lång, endast hos en art kort, 
men likväl antydd. Framvingarnes subulnargren utgår ur disk- 
fältet från dettas midt eller innanför midten. 

Arterna, hvars larver merendels lefva inuti sammanvecklade 
eller sammanspunna blad och ega i6 fötter, fördelas \A föl- 
jande slägten: 

I:o. Framvingarnes framkant meil djup inskärning på midten Rhacodh. 

II:o. Framvingarnes framkant helbräddad, utan inskärning pA midten. 

A) Bakvingarnes fransar i analhörhet betydligt förlängtla. 

a) Framvingarnes spels trubbig, ej sikelformig Tenu. 

b) Framvingarnes spels sikelformig DicffOpttryM. 

B) Bakvingarnes fransar i analhörnet föga längre än i utkanten. 

1:0) Bakvingarnes radial- och subradialgrenar ur främre hörnet af disk- 
Hiltet, stundom förenade i gemensam stam. 
a) Bakvingarnes oberoende nerv utgår från diskfältets tvämerv 
nära intill styloidgrenen ; bakttbiernas inre sporre betydligt 
längre än den yttre; framvingarnes utkant rät. 

1) Framvingarnes metacarpalgren enkel, ej grenig. 

^i) Thorax glatt, utan uppstående hårborste baktill Torttiä. 
(b) Thorax med uppstående hårborste baktill Lopkoéetvs. 

2) Framvingarnes metacarpalgren tvågrenig. 

(a) Palpema framåtsträckta, näbbformiga, 3 gånger längre 

än hufvudet Otf§ctn. 

(b) Palpema uppåtstigande, ej näbbformiga, föga längre 

än hufvudet AmphfW- 



wali.engren: Skandinaviens vf.cklarekjärilar. t6i 

b) Bakvinganies oberoende nerv utgUr frän disk fältets tvämerv 
längre ifrån styloidgrenen ; baktibienias inre sporre knappt 
längre än den yttre: fram vingar nes utkant afrundad. 
i) Framvingames diskfält med 2 delningsnerver... Ab/abia. 
2) Framvingames diskfålt med i delningsnerv... Cnephasia. 
2:0) Bakvingarnes radial- och subradialgrenar ur skilda ställen af disk- 
fältet, den förre ur främre sidan, den senare ur främre hörnet, 
aldrig förenade i gemensam stam; bakvingarnes oberoende nerv 
upprinner nästan midt emellan styloid- och subradialgrenarne 

Oiindia. 



I. 



Slägtet Rhacodia Hubn. 



Bakvingarnes fransar i analhörnet betydligt förlängda, så att 
de nästan bilda en längre tand; oberoende nerven utgår från 
diskfältets, ofta framtill otydliga tvärnerv, nära intill styloidgrenen i 
radial- och subradialgrenarne utgå ur främre hörnet af diskfältet; 
styloid- och ulnargrenarne ur samma fälts bakre hörn. Franv 
\ini(arnes subulnargren utgår från midten eller något innanför 
niidten af diskfältet; sesamoidgrenen utlöper i framkanten; meta- 
carpalgrenen är enkel, ej gren ig. Thorax är glatt, utan uppstående 
härborste baktill. Framvingarne breda; spetsen sikelformig; fram- 
kanten nära basen starkt böjd och i midten försedd med en djup 
och lång inskärning. Bakvingarne äro tämligen breda, strax 
bakom spetsen något insvängda. Palperna långa och spetsiga. 
Antennerna hos c^ med mycket korta cilier. P'ramvingarne med 
upprättstående fjäll där och hvar i disken. 

1. Bh. caudana Fab. Framvingarne ljust violettgrå med 
korta, matta, brunaktiga tvärstreck; i inkanten smalt blekgula; i 
framkantens midt djupt inskurna. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. p. 3. i. 

Far, cffiargana Fab. Framvingarne blekgula, med nätfor- 
niigt förbundna violettbruna småstrek och ett bredt, obestämdt, 
violettbrunt tvärband. 

Larven blekgrön med blekgult hufvud; lefvcr på sälg, vide 
och poppelarter. 

Artens egentliga flygtid inträffar på sensommaren och hösten. 
Inom Sverige är den anmärkt icke blott i de sydligaste provin- 
serna utan äfven i Lappmarkerna och inom Norge hnr den blifvit 
uppgifven från Gudbrandsdalen. Var. ej ännu hos oss träffad. 



102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

2. Bh. elBractana Froel. Framvingame mörkt violettgri 
med korta, matta brunaktiga tvärstreck; inkanten af samma fårg; 
framkantens midt grundt inskuren. 

Wali,engr. Sp. Tortr. & Tin. 3. 2. 

Tillhör inom Sverige de mellersta och de mera nordliga 
provinserna och har där blifvit träffad sydligast i Vestergötland 
och nordligast i Norrbotten. Inom Norge är den däremot fun- 
nen både vid Kristiania, på Dovre och i Finnmarken. Flygtiden 
infaller i augusti och september månader och uppehåller arten 
sig då på fuktiga ställen. Anses af flere förf. såsom var. af 
föregående. 

2. Slägtet Teras Treit. 

Bakvingames fransar i analhörnet betydligt förlängda, så att 
de nästan bilda en längre tand ; oberoende nerver utgår från disk- 
fältets, ofta framtill otydliga tvärnerv nära intill styloidgrenen; 
radial- och subradialgrenarne utgå ur främre hörnet af disk fältet; 
styloid- och ulargrenarne ur samma fälts bakre hörn. Framvin- 
garnes subulnargren utgår från midten eller något innanför mid- 
ten af diskfältet; sesamoidgrenen utlöper i framkanten; raetacarpal- 
grenen är enkel, ej grenig. Thorax är glatt, utan uppstående 
hårborste baktill. Framvingarne tämligen jämbreda; spetsen 
trubbig, ej sikelformig; framkanten nära basen starkt böjd, men 
helbräddad, utan inskärning, på sin höjd något konkav på midten. 
Bakvingame jämbreda, strax bakom spetsen något insvängda. 
Palpema merendels längre än hufvudet, midtelleden merendels 
något tillspetsad. Antennerna hos 0^ med mycket korta cilier. 
Framvingarne oftast med upprättstående fjäll där och hvar i disken 
eller med en stor fjällknöl i midten. 

Arterna sitta med platt på hvarandra lagda vingar, hvars 
inkanter stöta tillsamman, och de uppehålla sig på trädstammar, 
bland buskar, torrt löf o. s. v. samt framkomma i synnerhet mot 
hösten. En del öfvervintra också och framkomma om våren. 

Öfversigt af arterna, 

I;o. Framvingarne i midten med en hög, ganska stor, af vertikalt appst&endc 
fjåll bildad borste 1 Crt9ta/wm. 



y 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 163 

ft.o. FnmrUigame atan någon sådan borste, men oftast med spridda upprätt- 
slående fjäll. 
A) Framvingarne med upprättstående spridda fjäll i disken. 

i) Hafvud och halskrage bruna eller svartaktiga; thorax och framvin- 

games bas hvitaktiga... 2 Varfeganum. 

2) Hufvad, lialskrage och thorax af samma färg som framvingames 
bas, hvilken ej är hvit. 

(A) Framvingarnes grundfärg ljusgrön eller med ljusgrön inblandning. 

a) Framvingame likformigt gröna med spridda svarta streck och 

fläckar 8 Uteranum, 

b) Framvingame gröna med hvit inblandning och fina svarta 

småstreck 4 Squamanum. 

(B) Framvingame hvita eller ljusgrå, utan grön. gul eller brunaktig 

inblandning. 

a) Framvingame med spridda mörka atomer 5 å/iveanum» 

b) Framvingame med 2 svartbruna framkantsfläckar och i sådan 

diskfläck 6 Boscatium. 

(C) Framvingame gula eller blekt tegelröda. 

ä) Framvingame med stor trcsidig brun eller svartgrå framkants- 
fläck. 
(i) Framkantsfläcken räcker till vingspetsen ... 7 Rufanum, 
(2) Framkantsfläcken slutar tämligen långt innanför ving- 
spetsen 8 Comparanum. 

b) Framvingame utan tresidig, brun eller svartgrå framkantsfläck 
men ofta med 2 mörka framkantsfläckar och i bakom dessa, 
h vilka ofta sammanflyta och då omsluta en ljus framkants- 
fläck; sällan med sned, fyrsidig, rödbrun franikantsfläck. 

(1) Framvingame guldgula eller rödgula; framkanten vid basen 
rostbrun 9 Aspersanum. 

(2) Framvingames framkant vid basen ej mörkare än vingen 

för öfrigt. 

(a) Framvingame blekt tegelröda med fyrsidig, men min- 

dre tydlig, bmnröd, sned fläck i framkanten 

10 Liihargyranum. 

(b) Framvingame ockragula, brunaktigt röda eller grågula, 

utan fläck i framkanten, men merendels med 3 mörka 
fläckar eller en tresidig fläck, som framtill innesluter 
en ljusare, eller framvingame enfärgade 11 Ferruganum, 

(O) Famvingarne ljusare eller mörkare bruna eller rödbruna, eller 
gra eller hvitiktiga med brun eller brunröd, sällan svartaktig 
eller grön inblandning eller med sådana teckningar. 

a) Framvingame bruna, i utkanten med bredt, hvitt, ej ving- 

spetsen hinnande tvärband 12 Fimbrianum. 

b) Framvingame utan bredt, hvitt tvärband i utkanten. 

(l) Framvingame med grön glans 13 åbietanum. 



104 KNTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

(2) Framvingarne utan grön glans. 

(a) Framvingarnes framkant jämt böjd. (Hufvad och 
thorax rödbruna; framvingarne rödgr& eller hvitgrä 

med 2 brnnröda tvärband) 14 Maccanum. 

(h) Framvingarnes framkant vid basen hastigt och starkt 

böjd. 

*) Framvingarne hvitaktiga, hvitaktigt gula cUer rödgrå 

med I merendels afbrutet^ rödbrunt eller svartbrunt 

tvärband och i därmed ofta sammanflytande fram- 

kantsQäck 15 Tnsianum. 

'*'*') Framvingarne gråhvita eller grå med slor, mer 
eller mindre bestämd och tydlig, till vingspetsen 
räckande, matt brunröd eller mörkgrå framk<intä- 
fläck, som stundom är upplöst i 2 afbnitna tvär- 
band 10 Sponsanum. 

*^*) Framvingarne ljusare eller mörkare bruna mtii 

svart strimma frän basen till spetsen 17 Umbranum. 

'*'**) Framvingarne glänsande askgrå med roströd, frsun- 

till med gult ifyld franikantsfläck, som ej hinner 

vingspetsen 18 Scha/ferianum. 

:'ii>rj Framvingarne utan tydlig framkantsfläck eller nicil 
en mörk, ej framtill med gult ifyld sådan, hvi]- 

ken ej hinner vingspetsen 10 Hastianum. 

V>} Framvingarne utan spridda upprältstående fjäll i disken. 

1) Framvingarne lifligt brunröda med mer eller mindre inblandning af 

hviii 20 MtMtanum. 

2) Framvingarne askgrå med brunröd inblandning och mer askgrå 

framkant, och mer eller mindre tydliga längsgående rader af sv.ari:i 
punkter mellan nerverna 21 Logianum. 

I. T. criBtanum Fahr. Franivinfjarnc med hög, ganska stor, 
af vertikalt uppstående fjäll, bildad, snöhvit eller rödbrun borste 
i midten. Palperna 2 gånger så långa soni hufvudet. Var. a. 
Framvingarne rödbruna med snöhvit eller ockragul strimma längs 
inkanten. Var. /;. PVamvingarne grå med orangegul strimma 
längs disken från basen till bakom midten; framkanten mörkt 
rödbrun och inkanten mer eller mindre hvitstrimmig. Var. c. 
Framvingarne blekt brunaktiga med stor grå fläck i utkanten och 
hvit eller gulaktig inkant. Var. d. Framvingarne rödaktigt grå- 
bruna med bred hvit strimma från framkanten inåt midten, mu- 
tande en annan hvitaktig strimma från framkanten. — Emellan 
dessa finnas otaliga öfvergångar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Un, 3. 3. 



wall£ngren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 165 

Flygtiden infaller i augusti och september månader. Hittills 
jr arten hos oss endast funnen på Kinnekulle i Vestergötland. 

2. T. ▼arieganum Schiff. Framvingarne gulhvita från ba- 
sen tiil midten, derefter till utkanten snedt bruna och i färggran- 
ben med upprätt stående fjäll; antydning till ett mörkare tvärband 
genom en ljusare strimma från framkanten till anaihörnet. Pal- 
peroa i^ gång så långa som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 4. 9. 

1. yiar, Osbeckiana Thbg. Framvingarne hvita med en af 
upprätta fjäll bildad svart båge i midten, baktill rostbruna med 
^nedgående bruna tvärlinier af upprättstående fjäll. 

2. Var, Aåi/^aaräana Tkevv^ Framvingarne gulhvita, starkt 
uppblandade med mörkgrått, därefter ljusare eller mörkare rost- 
bnina med violettröda eller violettblå ställen och linier. 

3. Var. nyctemerana HiiBN. Framvingarne hvita och i yttre 
h.ilften svartbruna med blåaktiga, matta blylinier. 

Flygtiden infaller i juli och augusti månader och den gröna, 
med bnmt hufvud försedda larven skall lefva på Rosa, hagtorn, 
fruktträd och hassel. Arten förekommer i södra och melleista 
Sverige åtminstone ända till Upsala. Inom Norge är den an- 
märkt i Odalen. 3:dje var. ej funnen hos oss. 

3. T. Uteraniim Lin. Framvingarne blekgröna, stundom 
streckade med ockragult, med talrika upprättstående svarta och 
gröna fjäll samt här och där några svarta småstreck; ofläckade 
fransar. Palperna i ^ gång så långa som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 4. 10. 
Flygtiden infaller under juli och augusti månader, då man 
finner fjärilen sittande bland lichenes på ekstammar, därifrån han 
knappt uppflyger. Larven lefver på ek och förpupas mellan 
sammanspunna ekblad. Arten är hos oss funnen med säkerhet 
endast i Skåne och Halland. 

4. 8. aqnamannm Fabr. Framvingarne blekgröna eller ask- 
grå med hvit eller blåhvit inblandning, med öfver allt upprätt- 
stående hvita och svarta fjäll ^ ofta finnas fina, svarta, korta tvär- 
streck, som stundom sammanflyta till tvärlinier, eller finnas fina, 
svarta, korta långstreck spridda öfver disken; fransarne med svarta 
punkter vid roten. Palperna i \ gång så långa som hufvudet, 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 4. 11. 



l66 , ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

Flygtiden infaller under höstmånaderna och larven lefver på 
ek. Anses af flera såsom varietet af föregående. Hittills blott 
fupnen i Skåne. 

5. T. niTeanmn Faitr. Framvingame hvita med fina svarta 
punkter och i tvärrader stälda iipprättstående fjäll, samt stundoro 
med ett genom mörk skuggning antydt tvärband. Palpema i^ 
gånger så långa som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 4. 12. 
Latven lefver på björk och fjärilen träOas i augusti och 
september månader på björkstammar. Stundom förekommer den 
efter öfvervintringen i april och maj. Inom Sverige har den blif- 
vit anmärkt i nästan alla provinser ända upp i Norrbotten och 
inom Norge åtminstone vid Kristiania oeh i Odalen. 

6. T. boscanum Fabr. Framvingarne hvita med 2 svarb, 
nästan sammanflytande fläckar vid midten af framkanten och 
bakom dessa en annan sådan i diskfåltet; för öfrigt några små 
grå fläckar och skuggningar. Palperna i -J gång .så långa som 
hufvudet. 

Fabr. E. S. 260. H. S. IV. 147. VI. 155. Staint. 
Man. II. 231. HiciN. II. i. 20. cerusaita, Hubn. 63. 
Treit. VIII. 182. 

Var. par is ia na Gn. Framvingarne grå med 2 rödaktiga 
skuggningar i framkanten, den ena innanför och den andra utan- 
för midten, samt en annan dylik i disken men mörkare. 

Gn. Ind. p. 8. H. S. f. 4 — 6. IV. 153. Hein. II. 

I. 21. scabrana. Staint. Man. II, 231. 

Larven är grön, lefver mellan samroanspunna blad på alm 
och björk. Flygtiden infaller i juli och augusti månader. Varie- 
teten, men ej hufvudarten, har blifvit funnen i Skåne. 

7. T. rofanum Fabr. Framvingame blekare eller mörkare 
ockragula med stor tresidig grå fläck vid midten af framkanten 
och som räcker ut i vingspetsen samt en^ mindre grå inkantsfläck 
nära basen; framkanten från basen till midten bredt hvitaktig 
eller skiflergrå. Palperna 2 gånger så långa som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Torir. & Tin. 4. 15. 

Larven skall lefva på Rubus idceus^ men enligt engelska 
entomologer på vide och enligt andra på Myrka Gale, Artens 



wali.ekcren: Skandinaviens vfxklakefjärilar. 167 

t!>gtid infaller i juli, augusti och september månader. Anträffad i 
Skåne och Blekinge samt inom Norge vid Kristiania. 

8. T. comparaniim Hiibn. Framvingame smutsigt gråaktigt 
ockragula, med mer eller mindre rödaktig anstrykning och en 
tresidig brun eller svartbrun fläck vid midten af framkanten, ej 
räckande till vingspetsen, samt en kort mörk streck nära basen 
ni inkanten. Palpema i^ gång så långa som hufvudet. 

Wallengr. S|). Tortr. & Tin. 5. 17. 
Ijirven skall lefva på vide och sälg. Under augusti månad 
funnen i Vestergötland och inom Norge i Odalen. Anses af 
tlera såsom varietet till T, Schallerianum (n:o 18). 

9. T. Mpersanmn Hubn. P>amvingarne gulgula eller röd- 
i;ula med rostbrun fläck i framkantens bas och en liten sådan 
rt.ick nära basen i inkanten, utanfiir framkantens midt en stor 
iresidig rostbrun fläck och rostbrun eller mörkbrun utkantslinea. 
l*a][>erna korta och trubbiga, 1 \ gång så långa som hufvudet. 

HuBN. f. 259. Staint. Man. II. 235. Hein. II. i. 24. 

Adspersana Treit. X. 3. 262 (ferrugana var.) H. S. 

f. 406. IV. 146. VI. 155. 
Larven är gulaktig med brunt eller svart hufvud och lefver 
]>å Spircca filipenditla^ Potcrium sanguisorbay Comarum och 
Potcntilla anserina. Flygtiden infaller i juli och augusti måna- 
der och arten har blifvit anmärkt i Gudbrandsdalen. 

10. T. lithargyranum H. S. Framvingarne ljust tegelröda 
med en brunröd, fy rsidig, ofta matt fläck i framkanten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 5. 19. Hein. II. i. 26. 
Hittills blott funnen i Skåne. Larven skall lefva på ek och 
bok. Anses af flera såsom var. af följande. 

11. T. fermganTun Schiff. Framvingarne blekt ockragula, 
rödgrå eller brunröda, med mörkare retikulation och stundom 
med spridda svarta punkter; framkanten med en tresidig brunröd 
eller svartaktig fläck, som i själfva framkanten innesluter en annan 
af grundf£lrgen och bakom sig i disken har en brunröd eller 
svartaktig, därmed ofta sammanflytande fläck; utkantslinien matt 
och obestämd. Palperna korta och trubbiga, i \ gång så långa 
som hufvudet 

Var, tripunctana Hubn. Framvingame med 2 brunröda 
framkantsfläckar och bakoni dessa en annan dylik i disken. 



l68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

Var. Framvingarne med svart eller brun inkantsfläck. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 5. 18. 

Lansen blekgrön med hufvudet och 2:dra segmentet svarta 
eller brunaktiga; lefver på björk, ek och bok. 

Flygtiden infaller i augusti och september månader, men arten 
träffas äfven på våren och förekommer i hela Sverige ända upp 
i Lappmarkerna samt i Norge ända upp i Finnmrken. « 

12. T. fimbrianmn Thbg. Framvingarne bruna med 2 vi- 
giga mörkbruna, mer eller mindre afbrutna tvärlinier, spridda 
mörkbruna punkter, och vid utkanten ett bredt, hvitt tvärband, 
som ej hinner vingspetsen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 3. 7. 
Hittills hos oss funnen blott i Vestergötland. 

13. T. abietanum Hubn. Framvingarne blekbnina eller 
svartbruna med grönaktig glans, ofta enfiirgade med starka uppståen- 
de fjäll, men äfven ofta med obestämda ljusare fläckar och band, 
stundom hvit fläck vid basen, i det ljusa tvärbandet och nära 
analhörnet; inkanten ofta lergul. 

Var, Framvingarnes hela bas hvit eller roströd. 

Hubn. f. 275. 276. Treit. X. 3. 131. H. S. IV. 150. 

Hein. il 1, 15. 

Flygtiden infaller i september och oktober, då arten träffas 

i granskogar. Hittills blott funnen i norra Skåne samt i Blekinge 

och vid Kristiania. Larven säges lefva på Salix cafirea^ men 

föga troligt, utan sannolikast på gran. 

14. T. maccanmn Treit. Framvingarna hvitgrå eller röd- 
grå, hos cf^ tämligen tillspetsade*, 2 brunröda, i yttre brädden 
obestämda tvärband, det mellersta i inre brädden begränsadt af 
en mörkbrun linie, det yttre däremot, som upprinner nära ving- 
spetsen, hinner ej inkanten; nära basen en mörkbrun linie, stun- 
dom äfven ett smalare tvärband ; i framkanten nära spets en några 
ljusa hakar; i disken spridda mörka sinåstreck. 

Var, De mörka tvärbanden hinna ej öfver diskens midt 
eller den ljusa grundfärgen bildar ljusa tvärband mellan de mörka, 
fullständiga banden. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 3. 6. 

Larven skall lefva på Vaccinium, Myrtillus och Lcdum 



WAIJ.ENC.RKN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJÄRU.AR. 169 

palustre och träffas a nen såväl på våren och tidigt på sommaren 
som under höstmånaderna. 

Funnen i Sveriges mellersta och norra provinser samt inom 
Norge vid Kristiania, på Dovre, i Saltdalen och P^inraarken. 

15. T. tristanum Hubn. Framvingarne hvitaktigt ockra- 
gula, hvitgrå, gråaktigt okragula eller rödgrå med rödbrunt eller 
svirtbrunt, afbrutet tvärband och stor, tresidig fläck af samma 
firg i framkanten, ofta med tvärbandet sammanflytande. Pal- 
p<;ma i V2 g^^g^r så långa som hufvudet. 

Wallengr, Sp. Tortr. & Tin. 4. 8. 

Larven blekt olivgrön med dragning åt gult, hufvudet blek- 
j;iiU; lefver på Vihurnum opulus. 

På hösten träffad i Vestergötland, Dalarne, Lappland och 
]tä I)ovre. 

16. T. sponsanum Fabr. Framvingarne hvitaktiga eller 
'•lekgrå med mörk tvärlinie nära basen, mörkare, stundom röd- 
l»runt baktill afbrutet tvärband och en mörkgrå eller roströd, 
tresidig, ofta med tvärbandet sammanflytande fläck i framkanten, 
räckande vingspetsen. Palperna 1 ^1 ^ gång så långa som huf- 
vudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 4. 14. 

Lar7*en grön, skall lefva på Rubus^ ek och bok och flyg- 
Jidcn infaller i juli, augusti och september. 

Anmärkt i södra och mellersta Sverige åtminstonde ända in 
i 1'pland. 

17. T. umbrannm Hubn. Framvingarne ljusare eller 
mörkare bruna med en tydlig mörkbrun, baktill gaffelformig 
strimma från midten af basen till vingspetsen, hvilken strimma 
M på midten försedd med en blek iiäck \ åtskilliga upprättstående 
fjlll i disken. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 3. 5. 
Under augusti månad funnen i Skåne. Larven lefver på 
al, vide, Sorbus aucuparia. 

18. T. scliallerianuiii Lin. Framvingarne glänsande aske- 
grå med matt ockragul anstrykning och bred, tresidig, ej till 
vingspetsen hinnande, roströd framkantsfläck, som i inre brädden 
begränsas af en hvjtaktig linie och i framkanten har en gul 



lyo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888 

fläck; nära basen en rad svarta upprätt stående fjäll. Palpema 
1^/2 gång så långa som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 4. 16. 

Larven skall lefva på vide, ConMmm, Potaitilla och Sym- 
phytum officinale. Den är grön med ljus- eller mörkbrunt 
hufvud, svarttecknade mundelar och halssköld. 

Flygtiden är juli, augusti och september månader, då arten 
blifvit träfiad i nästan alla Sveriges provinser ända upp i Lapp- 
markerna samt i Odalen och vid Trondhjem i Norge. 

19. T. hastiannm Lin. Fraravingame purpurbruna med 
ett från framkanten till inkanten snedt gående hvitgrått, inåt och 
utåt af uppräta fjäll begränsadt tvärband, samt nära analhömet 
en grå fläck af växlande form, men stundom nästan såsom ett 
band sträckande sig utmed utkanten till vingspetsen, genom 
hvilka båda band en stor tresidig fläck af grundfärgen då afskil- 
jes. Palperna 2 gånger så långa som hufvudet 

1. Var, coronana Thbg. Framvingame svarta med sncdi. 
tandadt, rostgiilt, hvitkantadt och vingkanterna ej hinnande 
tvärband. 

2. Var, Byringerana Hubn. Framvingame mörkbruna 
och tvärteckningarne skarpt begränsade, svartbruna. 

3. Var, combustana Hubn. Framvingame längs framkanten 
mörkbruna, småningom inåt till inkanten öfvergående i gult. 

4. Var, radiana Hubn. Framvingame mörkbruna, mot 
utkanten med gulaktiga strålformiga långstreck och bredt smutsgul 
framkant. 

5. Var, Mayrana Hubn. Framvingame mörkbruna med 
bred, hvit, längsgående midtelstrimma, som utåt i inre brädden 
är trappformig och därefter blir smalare, men ej hinner vingspetsen. 

6. Var, aquilana Hubn. Framvingame enf^rgadt gråbruna 
1. mörkröda med eller utan blekare nerver; hufvud och thorax 
hvitgula. 

7. Var, opacana HiiBN. Lik föregående, men hufvud och 
thorax af framvingames färg. 

8. Var, centrovittana Wood. Framvingame med en från 
basen kommande, långsgående, svart strimma och framom denna 
i disken ett långsstående svart streck. 



waluengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 171 

9. Var. apiciana Hubn. Lik föregående, men den svarta 
långsgående strimman är framtill hvit begränsad. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 3. 4. 

Larven blekgrön med brunt eller grönt hufvud och lefver 
mellan sammanspunna blad på Salix caprea, S, viminalis och 
S, purpurea samt äfven på Populus tremula. 

Under augusti och september månader träffad inom Sverige, 
bide i Skåne och Lappmarkerna samt de flesta mellanliggande 
provinserna, samt inom Norge vid Kristiania och Bergen. En 
Hängd mellanformer, som förena ofvan uppräknade varieteter, 
förekomma. 

20. T. miztannm Hubn. Framvingarne brunröda med 
hvit inblandning vid bas och utkant samt 2 gråhvita snedband. 
Palpema 1^/2 gång så långa som hufvudet. 

1. Var, Framvingarne silfvergrå, streckade med brunt, 
med en chokoladbrun tvärlin ie nära basen, ett sådant tvärband 
och en stor framkants fläck af samma färg. 

2. Var. arcticana Gn. Framvingarne bruna med violett 
och rostgul inblandning, ett oregelbundet, blekare, i midten rost- 
gult, bakåt utvidgadt, bredt tvärband och stundom i analhömet 
<n fläck af samma färg som tvärbandet. 

Hubn. f. 215. Treit. X. 3. 134. H. S. IV. 148. 

Var. I. Staint. Man. IL 230. Var. 2. Gn. Ind. p. 10. 

Under september och oktober funnen bland ljung i Skåne. 

i4rven skall lefva mellan sammanspunna qvistar af ljung och 

wa mörkgrön med svart hufvud. Var. 2 är för förf. okänd, 

men uppgifves vara funnen i Lappland. 

t\, T. logianum Lin. Framvingarne askgrå med spridda, 
fina, svarta punkter^ stundom med antydning till en mörkare 
tresidig framkantsfläck, som hinner vingspetsen och ofta i inre 
vinkeln har en hvit fläck. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 4. 13. 
Under augusti och september månader träffad såväl i Skåne 
»oro i de flesta öfriga provinserna ända upp i Lappmarken och 
inom Norge på Dovre och vid Kristiania. Larven lefver på 
Myrten gale, Vaccinium och Myrtillus. 



Eni^m^l, ridskr. Arg. 9, H. 4 (1888). 1 3 



172 ENTOMOLOGISK TIDSlCRIFT 1 888. 



3. Slägtet: DIctyopteryx Steph. 

Liknar till alla delar föregående slägte, men framviugames 
spets är sikelformigt utdragen och vingame hafva delvis upprätt- 
stående fjäll. 

I. D. reticnlata Ström. Fram vingame halmgula med 
brun, nätformig teckning och bredt brunt tvärband, som i fram- 
kanten är bredast samt Y-formigt deladt. Palpema i ^Z, gång 
så långa som hufvudet. 

1. Var, Framvingarne rödaktigt ockragula med rödbrun, 
nätformig teckning, ett föga mörkare tvärband och en dylik 
framkantsiläck nära vingspetsen. 

2. Var. Framvingarne rödaktigt ockragula med svart fläck 
på vingvecket nära basen och bred, svart skuggning nära midten 
af inkanten. 

Tortrix reticulata Ström. Kongl. Dansk. Widensk. 
Sellsk. Skrift. 1783. p. 83. Teras contaminam^n 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 5. 22. 
Larven gulaktigt grön med brunaktigt hufvud •, lefver mellan 
sammanspunna blad på hagtorn, slån och frukträd. 

Under augusti och september månader i hela Sverige ända 
in i Lappmarkerna samt i Norge anmärkt vid Kristiania och 
Söndmön. 

4. Slägtet: Tortrix Lin. 

Bakvingames fransar i analhömet ej särdeles längre än i 
utkanten; oberoende nerven utgår från diskföllets tvämerv nåra 
intill styloidgrenen ; radial- och subradialgrename utgå ur främre 
hörnet samt styloid- och ulnargrename ur bakre hörnet af disk- 
fältet, stundom förenade i gemensam stam. Framvingames subulnar- 
gren utgår från diskfältet något bakom midten af detta; sesamoid- 
grenen utlöper i utkanten; metacarpalgrenen enkel, ej grenig. 
Thorax glatt, utan uppstående hårborste baktill, men stundoro 
med några uppåtrik tade fjäll. Framvingarne breda; spetsen ej 
^ikelformig; framkanten nära basen starkt böjd^ men helbräddad, 



wallengren: Skandinaviens vecrlarefjärilar. 173 

atan inskärning på midten^ utkanten rät. Bakvingame ofta strax 
bakom spetsen något insvängda. Palpema merendels uppåtstigande, 
längre än hufvudet, stundom mycket korta, stundom förlängda och 
fnunåtsträckta. Antennerna hos ef* ^^^ mycket korta cilier. 
FnuDvingame knappt med några upprättstående fjäll i disken, aldrig 
med Qällknölar. Baktibiernas inre sporre betydligt längre än 
den yttre. 

Arterna sitta med nedböjda och takformigt öfver abdomen 
lagda vingar och deras flygtid infaller i allmänhet under sommar- 
ra&nadema. De hvila om diagen på blad och växtemas stammar 
odi stjälkar eller flyga bland gräset. Ingen art öfvervintrar såsom 
imago. Larven lefver merendels i sammanvecklade blad. 

ÖJversigt af arterna, 

I:o. Annteanema hos cT med urhålkning på i:sta leden; framvingarnes fram. 
kant hos ef* nigot flikformigt omslag mot basen. {Pandcmis kubn.) 
Palperoa tydligen lingre än hofvudet. 

A) HufvQd och palper hvitaktiga 1 Cinnamomeana, 

B) Hafrud och palper ej hvitaktiga, på sin höjd föga ljusare ån framvin- 

game. 
i) Bakvingame enfärgadt brungrå. 

a) Framvingarnes midtelband något tandadt ^ 2 fieparana. 

b) Framvingarnes midtelband ej tandadt 3 Ribbana, 

2) Bakvingame vid basen grå, i spetsen bredt ljusgula eller gul- 

hvita 4 Coiylana, 

U^ Antennerna hos ef* utan urhålkning på I:sta leden. 

A) Framvingarnes framkant hos ö^ med nedstruken hårighet, som betäc- 
ker ett mer eller mindre tydligt, flikformigt omslag närmare basen. 
(Catoesia HUBN.) Palpema ej längre än hufvudet. 
1:0) Bakvingame helt och hållet eller åtminstone i framkanten hvit- 
aktiga. 

(A) Framvingarne med i mörkare tviirband och i stundom genom 

en linie till analhörnet fortsatt mörk framkantsfläck nära 
vingspetsen. 

a) Bakvingame i inkanten grå, undertill utan mörk vatt- 

ring 5 Semia/bana. 

b) Bakvingame i inkanten ej grå, undertill med mörk vatt- 

ring i spetsen 6 Modéenana. 

(B) Framvingarne med 2 kanelbrana tvärband och i sådan fram- 

kantsfläck 7 Strigana, 

3:0) Bakvingame enfärgadt grå eller grå med ockragul spets. 
(A) Framvingarnes fransar mot vingspetsen mörkare. 




174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFl* 1 888. 

a) Framvingame violetta, ockragala eller rostfärgade med obe^ 

stämd och liksom afnött, mörk framkantsflack nSia spetsen. 

t ) Bakvingame hos båda könen i spetsen bredt orangegula, 

frarovingarnes teckningar liksom afnötta... 8 Podana. 

2) Bakvingame hos cT >cl^c eller föga ockragala, hos $ 
helt eller i främre hälften ockragula; framvingame> 
teckningar mera skarpa 9 PheoiKi 

b) Framvingame olivgröna med rostfärgade fläckar; framkants- 

fläcken skarp, fyrsidig 10 X/hsteamt. 

c) Framvingame brangrå med kasianiebruna fläckar; fram- 

kantsfläcken förlänger sig utan afbrott smalt till anal- 
hömet 11 Cratmgatm. 

d) Framvingame askgrå med brunt tvärband och brun frann 

kantsfläck 12 MuscuJaiML 

(B) Framvingarnes fransar mot vingspetsen ej mörkare. 

a) Framvingarnes framkantsfläck antingen själf eller genom en 

frän honom utgående, skarp, slingrande linie fortsatt ti!J 
analböraet 18 ffose/fo. 

b) Framvingarnes framkantsfläck ej fortsatt till analhömet 

14 Sor&kum. 

B) Framvingarnes framkant hos o^ med flikformigt, membranlikt omslag 

nära basen. 

i:o) Palper korta, uppåtstigande; framvingame mörkbruna med bit- 
glänsande omslag och tvärlinier (^Ptychoicma Gn.) 15 LecheamL 

2:0) Palper långa, horizontelt framstående, 2 J gång så långa som hnf- 
vudet; framvingame ockragula, utan blyglänsande tvårlioicr 
(Idiograpkis Led.) 16 Inopkum. 

C) Framvingarnes framkant hos cT utan flikformigt omslag nära basen. 
1:0) Antennemas i:sta led hos cT ofvantill med lång, frånstående YÅ- 

righet; framvingame gulaktigt eller branaktigt grå (Choristoncura 

Led.) 17 Dirersans, 

2:6) Antennenias i:sta led hos cT ofvantill utan hårighet. 

(A) Framvingame utan blyfargade, glänsande tvärlinier eller punkter 
(HeUrognofnon Led.) 

a) Framvingarnes fransar utan blyglans. 

i) Framvingame bmngrå med 2 bruna framkantsfläckar odi 
I inkanufläck 18 ForsteraniL 

2) Framvingame gula med brun näiformig teckning och brun 

tvärlinie 19 Forskåhana. 

3) Framvingame enfärgade, o fläckade. 

(a) Framvingame ljusgröna 20 ¥inikt/Hi. 

(b) Framvingame blekt ockiagula eller svafvelgula 

21 Pafeoåta 

b) Framvingarnes fransar med blyglans. 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 175 

1) Fnunvingame smutsigt ockraguU eller kanelbnina, under- 

till brungrå med ljus spets utan brun vattring 

22 ¥iburnana. 

2) Framvingarne gräglänsande (ef) eller ockragula (9), under- 

till med ljus, brunvattnd spets 28 Rusticana. 

(B) Framvingarne med blyglänsande linier eller punkter {Argyrotoxa 
WOOD). , 

a) Framvingarne med blyglänsande punkter och hvit inkants- 

fläck 24 Conwa/ana, 

b) Framvingarne med blyglänsande tvärlinier. 

1) Framvingarne med snöhvit, tresidig framkantsfläsk 

25 Holmiana. 

2) Framvingarne utan hvit framkantsfläck. 

(a) Framvingarnes blyglänsande tvärlinier 7 — 8 

26 Rolandriana. 

(b) Framvingarnes blyglänsande tvärlinier 2 och dubbla 

27 Loefliogiana, 

(c) Framvingarnes blyglänsande tvärlinier 3 

28 Bergmånniana. 

1. T. cinnamomeaiia Treit. Ansigtet hvitt; framvingarne 
ljust kanelbruna med mörkare, otydlig vattring, basen, ett 
öfver disken gående, i inre brädden rakt, i yttre brädden nära 
framkanten något insvängdt tvärband, och en framkantsfläck nära 
spetsen mörkare; bakvingame rödgrå. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin, 6. 34. 
Larven grön med gult bufvud; lefver på björk, rönn, fogel- 
körs, Prunus padus^ Rhamnus frangula. 

Under juni och juli månader i Skåne och Blekinge. 

2. T. heparana Schiff. Ansigtet rödbrunt; framvingarne 
bniDgula eller blekt rödbruna med brunröd vattring; basen, ett 
(>fver disken gående i båda bräddarne tandadt, nära framkanten 
smalare tvärband och en ofta otydlig framkantsfläck mörkare; 
bakvingame brungrå. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 7. 35. 

Larven grön, längs ryggen mörkare med ljusa streck ; hufvud 
grönt; lefver på de flesta löfträd. 

Under juli och augusti månader i södra och mellersta Sverige 
åtminstone ända upp i Upland. Inom Norge anmärkt på Dovre. 

3. T. ribeana HCIbn. Hufvud lädergult; framvingarne läder- 
gula med otydlig brun vattring; basen, ett öfver midten gående, 



176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

i inre brädden ej tandadt, pä midten bredast tvärband och en 
liten framkantsfläck bruna, mörkare infattade ; bakvingame brungrå. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 6. 32. 

Var, cerasana Hubn. Framvingarnes vattring tydlig och 
inkan ten svartak tigt anlupen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 6. 33. 

Larven grön eller gräsgrön med mörkare rygglinie, glesa, 
svarta borster, grönt, svartfläckigt hufvud och svartbrun, med hvit 
längslinie fc5rsedd nacksköld. Den lefver på äpleträd, körsbärs- 
träd, plommonträd, slånbuskar, krusbärsbuskar, vinbärsbuskar och 
flera vilda trädarter. Larverna till båda varietetema äro hvar- 
andra fullkomligt lika och imagines förekomma i parning med 
hvarandra. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
ända in i Upland samt i södra Norge. Varieteten är endast an- 
märkt i Sveriges sydligaste provinser. 

4. T. corylana Fabr. Framvingame gula eller ockragula 
med rostbrun vattring; basen, ett öfver midten gående, vid in- 
kanten bredast, af mörka linier innefattadt, merendels blott vid 
framkanten mörkt tvärband, och en otydlig framkantsfläck rost- 
bruna; bakvingame grå med blekgul sp>ets. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 6. 31. 

Larven grön, med blekgrönt hufvud och svarttecknad hals- 
sköld; lefver på hassel och flera löfträdsarter. 

Under juli och augusti månader i södra Sverige, åtminstone 
in i Östergötland samt i södra Norge, vid Bergen och i Odalen. 

5. T. semialbana Gn. Framvingame ljust lädergula, med 
otydlig, brun vattring nära utkanten; ett öfver disken gående, 
bakom midten bredast och mörkast, i inre brädden af brun linie 
begränsadt, i yttre brädden liksom afnött tvärband och en i inre 
brädden af brun, ända till analhöraet fortsatt linie begränsad, 
stundom otydlig framkantsfläck blekbrunaktiga ; bakvingame grå med 
hvitaktig spets, undertill utan mörk vattring i spetsen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 6. 30. 

Larven skall lefva på Lonicera, Den är grågrön med brunt 
hufvud och halssköld. 

Under juli månad har arten blifvit sparsamt träffad i södra 
och mellersta Sverige ända in i Upland. 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 177 

6. T. modeaiiana Lin. FramviDgarne glänsande halmgula 
filer blekt ockragula med brun vattring ; ett öfver disken gående, 
baktill blekare och liksom afnöu tvärband samt en framkantsfläck 
$vartbruna; bakom den senare i — 3 svartbruna punkter; bakvin- 
game bleka, undertill med mOrk vattring. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 6. 29. 

Larven mörkbrun med svart hufvnd; lefver på flera kärr- 
växter, såsom Cotnarum palustre, Epilobium hirsutum o. s. v. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
anda in i Upland. 

7. T. strlgana HUbn. Framvingarne glänsande gula med 
från inkanten till framkanten snedgående kanelbruna tvärband, det 
inre ofta framtill afbrutet, det yttre stundom 2 gånger genom- 
bratet; nära vingspetsen en kanelbrun framkantsfläck; bakvingame 
ljusgrå, i framkanten gulhvita. Palpema \ längre än hufvadet. 

Var, stratnineana H. S. Framvingarne enfärgadt gula utan 
tvärband och framkantsfläck. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 7. 38. 

larven skall lefva på Artetnisia campestris och Gnaphalium 
4irenarium, Den är grön med gulgrönt hufvud och nacksköld. 

Under juli månad har arten träffats i Skåne och på Gotland. 

8. T. podana Scop. Framvingarne hos <y rödgrå, baktill 
Tödaktigt ockragula med svartaktig, gulkantad inkantsstreck nära 
basen och mörkbrunt, mycket smalt mot framkanten gulkantadt 
ttirband ; eller hos ? rödaktigt ockragula, tydligt mörkvattrade med 
rödgrå fläck vid basen och rödgrått, på midten nästan linieärt men 
mot inkanten till en stor fläck utbredt tvärband, samt en rödgrå, 
föga tydlig framkantsfläck nära vingspetsen; bakvingarne i spetsen 
bredt orangegula. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 5. 24. 
Larven grön med mörkare rygg, brunt hufvud och svarta 
fläckar; lefver på ek och andra löfiräd; äfven på fruktträd. 
Under juli månad i Skåne. 

9. T. piceana Lin. Framvingarne hos (^ violettröda eller 
violettgrå med violettbrun, framtill Ijusgrått begränsad inkantsfläck 
nära basen, ett mot midten utvidgadt, inåt rakt begränsadt men 
utåt sönderslitet rödbrunt tvärband, en rostbrun framkantsfläck och 
€n därifrån skild rostbrun utkantsfläck; framvingarne hos 9 röd" 



178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1888. 

bnma eller ockragula med violett skimmer, brunröd, gles, nät- 
formig teckning och en mörk tvärstrimma nära basen; tvärband,, 
utkantsfläck och framkantsfläck såsom hos c^, men de båda första 
mera sönderslitna; bakvingarne icke eller föga ockragula (ef)' 
eller helt eller blott i främre hälften ockragula (?). 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 5. 23. 

Lärven gulgrön med kastaniebrunt hufvud, gul nacksköld 
och svarta bröstfötter; lefver på fur och gran, där den samman- 
spinner på längden några barr. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
ända in i Upland samt i södra Norge. 

10. T. zylosteana Lin. Framvingarne olivgröna, blekbruna 
'eller ockragula med mörkt rödbrun gulkantad snedstreck från 
basen af inkanten, ett rödbrunt, gulkantadt, vid framkanten smalt,, 
därefter småningom utvidgad t tvärband, som stundom är förenadt 
med den mörka fyrsidiga framkantsfläcken nära spetsen; utan- 
för framkantsfläcken 2 rödbruna fläckar, den ena vid vingspet- 
sen, den andra i analhörnet: bakvingarne grå; framvingames 
fransar gulaktiga. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 6. 26. 

Larifen olivfärgad med svart hufvud och hvita fläckar, som 
i midten äro svarta. Den lefver på Lonicera xylosUum, ek och 
flera andra löfträd. 

Under juli månad i hela Sverige ända in i Lappmarkerna, 
och i Norge anmärkt vid Kristiania, Bergen och i Gudbrandsdalen. 

11. T. cratsBgana Hubn. Framvingarne brungrå eller ljust 
violettgrå med sned, mörkbrun inkantsstreck nära basen, mörk- 
brunt, vid framkanten mycket smalt, men förr än det hinner 
midten mycket bredt tvärband och en brun framkantsfläck nära 
vingspetsen, h vilken afsmalnande fortsattes ända till analhörnet; 
alla hvitinfattade. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 5. 25. 
Larven skall lefva på äppleträd och Acer, 
Arten är under juni och juli månader träffad i Skåne och 
Östergötland, samt inom Norge vid Nses Vaerk och vid Bergen. 

12. T. mnscnlana Hubn. Framvingarne askgrå med mörk 
nätformig teckning, mycket otydlig, knappt mörkare basfläck, ett 
mörkt gråbrunt, mot inkanten starkt utvidgadt, utåt liksom afnött 



wallexgren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 179 

Mrband och en liten mörkt gråbrun, med rostgult uppblandad 
fntmkantsfläck nära vingspetsdn. Palpema ^ längre än hufvudet. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 7. 37. 

Larven svartgrön eller svartgrå med hvitaktiga vårtor och 
smutsigt hvitgrå sidolinier; hufvudet gult, svartfläckigt ; nacksköl- 
dcB gråbrun, svartfläckig. Lefver på björk, SaliX'2iXitr och andra 
löfträd. 

Under maj och juni månader i hela Sverige ända i nordliga- 
ste Lappmarkerna, men i Norge hittills endast anmärkt vid 
Kristiania, i Odalen och vid Domdö. 

13. T. rosana Lin. Framvingama brungrå eller violettgrå^. 
med tät, mörkare, nätformig teckning; det något mörkare bas- 
OUtets gräns tydligare och utsväller till en mörk fläck på ving- 
i^ket; tvärbandet smalt vid framkanten men bredare vid inkanten^ 
nära vingspetsen en mörkare framkantsfläck, som fortsattes till 
loalhömet genom en mörk linie; alla ej hvitinfattade; vingarne 
aodertill närmast framkanterna gula. Honans teckningar äro ofta 
koappt märkbara. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 6. 27. 

Larven mörkt olivgrön med brunaktigt hufvud och halssköld 
^arot hvita fläckar; lefver på Rosa, björk, hassel, lind och nästan 
^ slags träd och buskar. 

Under juli och augusti månader i södra och mellersta Sverige 
äoda in i Upland. I Norge anmärkt vid Kristiania och i Odalen. 

14. T. sorbiana Hubn. Framvingarne grönaktigt grå, bak- 
till med mörkare nätformig teckning, basen, det i framkanten 
smalare, utåt ej skarpt begränsade tvärbandet och en med detta 
stundom sammanhängande framkantsfläck mörkt olivgröna. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 6. 28. 

Larven mörkgrå eller blågrå med svart hufvud, brun nack- 
sköld och hvita punkter; lefver på körsbärsträd, björk, ek, hasse) 
och flera andra löfträd. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
åtminstone in i Upland. 

15. T. Lecheana Lin. Framvingarne mörkbruna med spridda 
ockragula fjäll särdeles mot basen och 2 grofva, blyglänsande 
^värlinier öfver disken. Palperna mycket korta. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 7. 36. 



l8o ENTOMOLOGISK TIDSJCRIFT 1 888 

Larven skall lefva på ek, alm och flera andra löfträd. Den 
är ljusgrön, med svartgrön, ljuspunkterad rygg och brunt hufvud. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
ända upp i Vermland, och i Norge anmärkt vid Kristiania, W. 
Asker och Kragerö. 

1 6. T. inopiana Haw. Framvingame blekt ockragula med 
rostbrun, nätformig teckning, och i — 2 mörka punkter vid disk- 
fältets tvärnerv. 

Haw. Lep. Brit. 469. centrana H. S. IV. 205. f. 373. 
Hein. II. I. 38. NoLCK. Stett. Ent. Zeit. 1869. 283. 
inopiana Staint, Man. II. 213. 
Larven lefver vid roten af Artemisia campestris och A. 
vulgariSy är benfärgad med brunt hufvud och nacksköld. 

Flygtiden infaller i juli månad. Funnen i Danmark och i 
Valders i Norge samt bör hos oss eftersökas» 

17. T. diyersana Hubn. Framvingame glänsande gulaktigt 
eller brunaktigt grå; basen, ett mot framkanten smalare tvärband 
och en, ofta genom ett mörkt tvärstreck med midtelbandet för- 
enad framkantsfläck brunaktiga, rostbrunt begränsade. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 7. 39. 

Larven grön eller grågrön med rödt eller mörkbrunt hufvud 
och nacksköld, gula eller svarta af gult omgifna vårtor och mörk 
rygglinie, som likväl stundom saknas. Den lefver på fruktträd, 
ek och flera andra träd och buskar; äfven på Plantago, 

Under juli månad i Skåne. 

18. T. Forsterana Fabr. Framvingame blekt gråbruna med 
brun, nätformig teckning, 2 bruna framkantsfläckar och i något 
mattare i inkanten nära analhöraet. Palperna i \ gång så långa 
som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 8. 47. 

Larven mörkgrön, hvit punkterad med rödt eller svart huf- 
vud; lefver på MyrtilluSy Lonicera^ Plantago m. m. 

Under juni och juli månader på hela halfön ända upp i 
Lappland och Finmarkerna. 

19. T. Forskåleana Lin. Aamvingame blekt ockragula med 
mörkare ockragul, nätformig teckning och en brun, sned, baktill 
af bruten tvärlinie samt ofta en sned gråaktig, framåt af bruten 
skuggning från inkanten. 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. i8i 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 5. 20, 
Laruen blek, genomskinlig, gulaktig med blekt gulgrörtt 

hufvud och nacksköld samt små, hvitaktiga fläckar. Den lefver 

på Acer och Rosa. 

Under juli och augusti månader i södra och mellersta Sverige 

åtminstone in i Upland samt i södra Norge. 

20. T. Tiridana Lin. Framvingarne blekgröna med fram- 
kanten smalt gul; bakvingame grå, undertill nästan hvita. Pal- 
peraa 2 gånger så långa som hufvudet 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 8. 46. 

Larven grön, bakåt gulgrön, med små, svarta fläckar och 
brunaktigt hufvud; lefver på ek och andra löfträd. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
åtminstone in i Upland samt i södra Norge. 

21. T. palleana Hubn. Framvingarne blekt ockragula eller 
svafvelgula med gulhvita fransar; bakvingame hvita undertill i 
spetsen ljusgula. Palperna \ längre än hufvudet 

HiiBN. Vög & Schm. 30. y?ÄZ'^7//^z HUbn. f. 157. Hein. 

II. I. 44. palleana Treit. VIII. 98. H. S. IV. 172. 

fig. 37. l^* icterana Staint. Man. II. 198. 
Larven svait med tydliga hvita fläckar och brunt, svartteck- 
nadt hufvud; lefver på ek och åtskilliga andra träd och buskar. 
Under juli månad funnen på Dovre. 

22. T. vibnnuuia Schiff. Framvingarne smutsigt ockragula 
(merendels o^) eller kanelbruna (merendels $), undertill brungrå 
med ljus spets utan brun vattring; fransame starkt blyglänsande. 
Pal^iema nästan 2 gånger så långa som hufvudet, spetsiga. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 8. 48. 

Larven lefver på Alisma, Myrtca, Vaccinium^ Ledum^ 
Salix repens, Andromeda, Ranunculus acris, Caltha palustris, 
Ononis spinosa och åtskilliga Umbelliferos, Den är mörkt blågrå 
med hvita punkter och brunaktigt hufvud. 

Under juli och augusti månader i hela Sverige ända in i 
södra Lappmarkerna; inom Norge anmärkt i Odalen, på Dovre, 
i Porsanger och Finmarken. 

23. T. msticana Treit. Framvingarne grå (o^) eller ockra- 
gula ($) med rostbrun, nätformig teckning, stundom med i — 2 
matta mörkare fläckar i disken, undertill med ljus brunvattrad 



T 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

spets; fransarne blyglänsande; bakvingarne grå. Palperna 2 gån- 
ger så långa som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 9. 49. 

Larven grönaktigt gul, mörkt punkterad med tre olivgröna 
långstreck och brunt hufvud; lefver på Myrica, Vaccinium och 
Geittiana, 

Under maj och juni månader på sänka ställen på hela halfön 
ända upp i Finmarken. Pupan svartbrun. 

24. T. Oonyayana Fabr. Framvingame ockragula, ofvaa 
pudrade med svartaktigt ((y) eller ockrabrunt (9), dock så att 2 
stora, tresidiga framkantsfläckar och en inkantsiläck förblifva ljusa; 
4 — 5 rader blyglänsande punkter. Palpema 2 gånger så långa 
som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 8. 43. 

Larven skall lefva af bären på Berberis^ i frön på Fraxinus, 
bär af Ligustrum och Sorbus, Den är gulhvit med mörkare 
ryggkärl, brungult hufvud och nacksköld. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
åtminstone till Upland samt vid Kristiania i Norge. 

25. T. Holmiana Lin. Framvingame mörkt orang^ula, 
mot utkanten rödbruna, med violeltgrå blylinier och vid fram- 
kanten en tresidig, hvit fläck närmare vingspetsen. Palperna i^ 
gång så långa som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 5. 21. 

Larven gul med blekt rödbrunt hufvud och brun nacksköld; 
lefver på äppleträd, slånbuskar och Rosa, 

Under juli och augusti månader i södra och mellersta Sverige 
åtminstone in i Upland, samt inom Norge anmärkt vid Kristiania 
och i Odalen. 

26. T. Bolandriana Lin. Framvingame gula med 7 — 8 röda, 
mer eller mindre blyglänsande, snedgående tvärstreck. 

Wallengr. Sp. Tortr & Tin. 9. 50. 
Larven skall lefva på Veratrum, Flygtiden infaller i juli 
och har arten blifvit anmärkt i Östergötland, Upland och Lapp- 
land samt inom Norge på Dovre, i Finmarken och Nordlanden. 

27. T. Loeflingiana Lin. Framvingame ockragula med rost- 
brun, nätformig teckning, 2:ne blygrå, föga glänsande, merendels 
med mörkt utfyllda och ofta blott vid framkanten tydliga, stun- 



wallengren: Skandinaviens vec klarefjärilar. 183 

dom vid inkanten i en blygrå fläck sammanflytande dubbellinier 
samt stundom i framkanten nära vingspetsen 2 bakåt förenade 
blyliaier; fransame med rostbrun rot. Palperna i^ gång så 
långa som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 8. 45. 

Larven blekgrön med svart hufvud och nacksköld samt 
svarta fläckar; lefver pä ek och andra löfträd. 

Under juni och juli månader i södra Sverige såsom i Skåne, 
Småland, Blekinge, Öland, Gotland och Bohus län samt i Norge 
vid Kristiania. 

28. T. Bergmanniana Lin. Framvingame blekgula med 
rostgul, nätformig teckning med 3 blyglänsande tvärlinier. den ena 
innanför, den andra utanför midten och den tredje vid den 
rostbruna utkanten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 8. 44. 

Lan*en blekt gulgrön med svart hufvud och nacksköld; 
lefver på Rosa, 

Under juni och juli månader från Skåne åtminstone till Up- 
land och inom Norge vid Kristiania och Bergen samt i Odalen 
och Österdalen. 

5. Slägtet Lophoderus Steph. 

Skiljes från föregående slägte hutvudsakligen därigenom att 
thorax har baktill en uppstående hårborste, äfvensom därigenom 
att (^ har aldrig i framvingames framkant något flikfonnigt om- 
slag. Larverna till de flesta arterna tyckas öfvervintra. 

Öfversigt af arterna, 

l:o. Framvingarne utan tydliga tvärband eller fläckar, blekt ockragula med 

kanelbrun inblandning •. 1 Ministranus. 

ll:u. Framvingarne med tydliga, skarpt begränsade tvärband och flackar. 

A) Bakvingarne undertill hvita eller gr&hvita med mörka småstreck. 

i) Hufvud och thorax brunröda utan hvit inblandning 2 Cifictantis. 
2) Hufvud och thorax hvita med grå inblandning 8 Riganus. 

B) Bakvingarne undertill brungrå; hufvud och thorax bruna 4 Politanus. 

I. L. mimstranns Lin. Framvingarne blekt ockragula, mol- 
niga af kanelrödt, hvilket är starkast bakom midten och mot 



T 84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

Utkanten; på diskfältets tvärnerv ett hvitt streck. Palpema \ 
längre än hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 8. 42. 

Larven grön med kastaniebrunt hufvud; lefver mellan sam- 
manspunna blad pä björk, al och Rhamnus, 

Under maj, juni och juli månader i hela Sverige och Norge 
ända upp i Finmarkerna. 

2. L. cinctanns Schief. Framvingame hvita med ljusgrå, 
vågformig teckning; basen, ett snedt tvärband öfver disken och 
en stor ofta vid framkanten med hvit punkt tecknad framkants- 
fläck nära vingspetsen brunröda; hufvud ock thorax brunröda; 
bakvingarne undertill hvita med grå småstreck. Palpema \ längre 
än hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 7. 40 
Larven skall lefva i rörformiga gängar på Antkyllis vul- 

neraria och Artemisia cantpestris. 

Under juni och juli månader på Ijungbeväxta, torra platser J 

i södra Sverige, åtminstone in i Vestergötland. 

3. L. riganns Sodoff. Framvingame hvita med upphöjda 
svarta punkter; basen, ett mycket snedt, på midten nästan genom- 
brutet tvärband öfver disken, en framkantsfläck nära vingspetsen 
och en strimma längs utkanten brungrå; hafvud och thorax hvita 
med grå inblandning; bakvingarne undertill gråhvita med mörkare 
småstreck. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 7. 41, 
Under juli månad på torra platser i Bohuslän och Vester- 
götland samt på Gotland oeh Öland. 

4. L. politanus Haw. Framvingame silfvergrå; basen kaffe- 
brun eller rödbrun, ett dylikt bredt och snedt tvärband öfver 
disken, en stor framkantsfiäck nära vingspetsen och en från anal- 
hörnet mot framkantsfiäcken inskjutande, klubbformig fläck, båda 
af samma färg; hufvud och thorax bruna; bakvingarne undertill 
brungrå. Palpema i^ gång så långa som hufvudet. 

Haw. Lep. Brit. 229. Staint. Man. II. 263. Hein. 
II. I. 41. sylvana Treit. VIII. 109. X. 3. 72. H. S. 
IV. 162. Lepidana H. S. f. 413, 

Larven enfärgadt grön med hufvud och bröstfbtter af samma 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 185 

Örg; lefver på Poientilla, Ranunculus acriSy Centaur^a jacea, 
Calluna och Myrica, 

Under juli månad funnen i Skåne på ljungfält. 

6. Slägtet Oenectra Gn. 

Bakvingarnes fransar i analhömet ej särdeles längre än i ut- 
kanten ; oberoende nerven utgår från diskf^ltets tvämerv nära in* 
tiU styloidgrenen ; radial- och subradialgrename utgå ur främre 
hörnet samt styloid- och ulnargrename ur bakre hörnet af disk- 
Ikltet, stundom förenade i gemensam stam. Framvingames subal- 
nargren utgår från diskfältet något bakom midten af detta ; ingen 
Msamoidgren ; metacarpalgrenen tvågrenig, dess bakre gren ut- 
löper i utkanten. Thorax glatt utan uppstående hårborste baktill. 
Framvingame breda; spetsen ej sikelformig; framkanten helbräddad^ 
utan inskärning på midten och utan fiikformigt omslag; utkanten 
nästan rät. Bakvingarne strax bakom spetsen något insvängda. 
Palpema horisontelt framåtsträckta, näbbformiga, 3 gånger längre 
ån bufvudet. Antennemas leder hos ef" bredare än långa, under- 
till med framstående hörn. Framvingame aldrig med uppstående 
fjäll eller fjällknölar i disken. Baktibiernas inre sporre betydligt 
^ingre än den yttre. 

Artens lar\'er lefva i sammanspunna blad, men fortära äfven 
Womämnen och frön. De lefva under vårmånadema, sedan de 
öfvervintrat. 

I. Oe. pOleriana Schiff. Framvingame blekt ockragula^ 
bakåt mörkare, eller grönaktigt messingsglänsande, med brun in- 
kantsfläck nära basen och 2:ne rostbruna tvärband, hvaraf det 
yttre är oregelbundet och slutar i analhömet, därjämte smal 
strimma at samma färg i utkanten. Palpema lika långa med 
hufvud och thorax tillsamman 

Wallengr, Sp. Tortr. & Tin. 9. 52. 

Larven smutsgrön med brun anstrykning, med 3 mörkare 
strimmor, en längs ryggen och en längs hvardera sidan ; hufvudet 
glänsande mörkbrunt och nackskölden något ljusare. Den lefver 
på Stachys och Iris^ men äfven på vinstocken, och förorsakar 
^j sällan stor skada på denne senare i de länder, där vinodling 



1 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 888. 

bedrifves på fritt land. Den lefver äfven på Canvallaria polygo- 
natum och Listera ovata. 

Under juli månad på Gotland. 

7. Slägtet Amphysa Curt. 

Liknar föregående slägte, men skiljes därifrån genom kortare, 
uppåtstigande, ej näbbformiga palper, som äro föga längre än 
hufvudet. Framvingames framkant antingen utan eller med flik- 
formigt omslag närmare basen, eller tillbakastruken hårighet där- 
städes. Antennerna hos cr^ stundom undertill tandade eller kamlikx 

ö/versigt af arta na. 

I:o. Framvingames framkant hos cT med tillbakastruken hårighet niinnare bueo; 

antennerna hos ef borstfonniga {Batodes Gn.) 1 Retkukuia. 

II:o. Framvingames framkant hos cT ^ned flikformigt omslag närmare basen 
antennema hos cT sågtandade med ciliepenslar {Capua Steph.) 

2 FonrithtoeoM- 
III:o. Framvingames framkant hos o" enkel utan omslag. 

A) Antennerna hos o^ kamtandade eller med långa, spetsiga borster 

{Am/>/i)'sa). 

1) Framvingame gula med midtelbandet och spetsen rostbruna 

3 GemingaM- 

2) Framvingame askgrå, bas, midtelband och framkantsfläck rödbmoi 

4 LufittM 

B) Antennema hos c^ med tandade leder, fint cilieradc (DJcAe/ia G.n. 

i) Framvingame gula med mörkbrunt tvärband och framkantsflick 

a) Bakvingame grå med bred, hvit framkant 5 GnomoM 

b) Bakvingame enfargadt grå 6 GrofkUM 

2) Framvingame gulaktigt purpurröda med brunt tvärband och inm 

kantsfl&ck 7 Rubkumkm 

C) Framvingame mörkt gråbruna med otydligt tvärband och framkauii 

fläck 8 Cinwam 

1. A. retictdana Hubn. Framvingame glänsande brungub 
eller ockragula med brun, nätformig teckning, smalt, inåt i reti 
kulationen upplöst, brunt tvärband och otydlig framkantsfläck nära 
vingspetsen. 

Wallengr. Sp. Tortr. &: Tio. 9. 51. 

Larven mörkgrön eller bronsgrön med gula vårtor och seg- 
mentinskärningar samt smutsgult hufvud; lefver mellan saroman- 
spunna blad på Lonicera, al och björk. 



wall<sngr£n: Skandinaviens vecklarefjärilar. 187 

Under juli, augusti och september månader i Skäne^ Blekinge 
och Vestergötland samt i Norge pä Modum. 

2. A. fkvillaceana Hubn. Framvingame hvitgrå (o^) eller 
ockragulaktigt grå (9)) med matt, mörkare, nätformig teckning, 
iilekbrunt otydligt tvärband, basen och framkantsfläcken nära ving- 
spetsen äfven blekbnina, men otydliga. Palperna 2 gånger så 
långa som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 10. 59. 
Under maj och juni månader i Småland och Upland. Lar- 
men iefver på al och Carpinus. 

3. A. gemingana Schiff. Framvingarne gula, bakåt gul- 
Ininaktiga, med ett i inre brädden skarpt begränsadt men i yttre 
Irådden obestämdt, rödbrunt, snedt tvärband; vingspetsen oftast 
jnda till analhömet snedt rödbrun, hvilken färg fortsattes ända 
till utkanten, men stundom lemnar plats för grundfärgen närmast 
iransame. Palperna 2 gånger så långa som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 9. 57. 

Larven smutsigt mörkgrön, bakåt gulaktigt olivfärgad, med 
>vart oval ring på sista segmentet; hufvud och nacksköld röd- 
.iktigt orangegula med några mörka teckningar. Den Iefver på 
Statice armeria, Calluna vulgaris och Vaccinium uliginosum 
nien äfven på Betida, 

Under juli och augusti månader i Skåne, Vestergötland och 
\^\ Gotland. 

4. A. Innana Thbg. Framvingarne askgrå eller hvitgrå; 
l>jsen matt svartgrå; 2 sneda tvärband svartgrå med spridda räf- 
röda fjäll (c/*) eller körsbärsbruna (?), det yttre bildadt af den till 
AnalhÖrnet förlängda och där stundom med midtelbandet samman- 
hängande framkantsfläcken, som i inre brädden är kantad med en 
Itvitaktig linie; midtelbandets båda bräddar kantade med en hvit- 
aktig linie. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 10. 58. 

Larven skall lefva på lågväxande Äj//;r-arter, Potentilla 
anserina och P. tortnentilla. 

Under juni och juli månader anmärkt i Skåne^ Småland och 
Norrbotten. 

5. A. g&omana Lin. Framvingame blekt ockragula med 
brunakttg vattring, ett vid framkanten smalt och skarpt begrän- 

Kmt^mot. Tiätkr. krg. 9, H. 4 (z888). 1 4 



1 88 ENTOMO LOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

sadt, brunaktigt, root inkanten till en bred matt fläck utvidgadt 
tvärband och en ännu mörkare brunaktiK» skarpt begränsad fram 
kantsfläck nära vingspetsen; bakvingame grå, med bred hvit 
framkant. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 9. 54. 

Larven skall lefva på Stachys sylvatica, Myrtillus, Vaccinim 
och flera löfträd. 

Under juli och augusti månader i södra och mellersta Sverige 
åtminstone in i Gestrikland samt inom Norge anmärkt i Gud- 
brandsdalen. 

6. A. grotiana Fabr. Framvingarne ockragula med röd- 
brun nätformig tecknig; basen, ett merendels på midten samroan- 
snörpt eller genombrutet, för öfrigt jämbredt tvärband och en 
ofta på midten med tvärbandet sammanflytande, sällan rätt tydlig 
framkantsfläck mörkbruna; bakvingame enf^rgadt mörkgrå. Pal- 
pema i^ gång så långa som hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 9. 53. 
Under juli och augusti månader funnen i Skåne och Upland 
samt i Söndmöre i Norge. 

7. A. rubicondana H. S. Framvingarne purpurröda eller 
körsbärsröda^ där och hvar gulaktiga^ med sparsam mörk vattring, 
ett purpurbrunt tvärband snedt från framkanten till inkantsmidten 
och en dylik framkantsfläck midt emellan detta och vingspetsen; 
bakvingame mörkgrå med hvitgrå fransar, undertill smutsigt blek- 
gula med tydlig grå, nätformig teckning. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 9. 55. 
Under juli och augusti månader i Sydvaranger och Finmarken. 

8. A cinerana ZErr. Framvingarne mörkt gråbruna, längs 
framkanten där och hvar kanelbmna, med fln brun nätformig 
teckning; ett mörkare, otydligt tvärband från framkanten till 
inkantsmidten och en dylik, men otydlig framkantsfläck nära ving- 
spetsen; bakvingame brungrå med gulbrunaktiga fransar, under- 
till brungrå, vid kanterna gulaktiga med fln brun, nätformig 
teckning. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 9. 56. 
Under juli månad i södra Lappmarkerna samt i Norge vid 
Lillehammer och på Dovre. 



WALLENGREN: SKANDINAVIENS VEC KLAREFJÄRILAR 189 

9.? A. lapponana Tengstr. Hufvud och thorax gulbruna; 
".imvingame blekt rödaktigt ockragula med nätformig sotbrun 
rt:ckning; ett rakt, brunt, snedgående tvärband öfver disken, hvil- 
ket utåt utbreder sig till diskf^ltet, men är mindre tydligt vid 
malbörnet och där sotbrunaktigt; i framkanten en stor, brun, tre- 
>idig fiäck, som inåt är skarpt begränsad, men utåt mot ving- 
spetsen försvinnande, så att grundfärgen här och i utkanten åter 
'ramträder; bakvingame grå, mot utkanten sotbrunaktiga, undertill 
nitaktiga, mot spetsen ockragul ak tiga, med sotbruna tvärstreck. 
Vntennema hos ^ undertill fint håriga. 

Tortrix lapponana Tengstr. Cat. Lep. Faunas Fennicae 
p. 359. N:o 692. 

Funnen i Finmarken. Flygtiden lär infalla i juli månad. 
Arten är okänd för författaren. Enligt Tengström skall arten 
hafva samma vingform som A, gerningana, 

8. Slägtet Abiabia Steph. 

Bakvingarnes fransar i analhörnet ej särdeles längre än i 
:tkanten; oberoende nerven utgår från diskfältets tvärnerv längre 
rån styloidgrenen vid bakre tredjedelen af den vinkelformigt 
'nitna, stundom helt felslående tvärnerven; radial- och subradial- 
.renarne ur främre hörnet samt styloid- och ulnargrenarne ur bakre 
iiurnet af diskfUltet, de förra stundom^ men de senare sällan för- 
enade i gemensam stam. Framvingames subulnargren utgår ur 
äiskfältet vid midten af detta ; sesamoidgrenen utlöper i eller strax 
•akom vingspetsen; metacarpalgrenen enkel, ej grenig. Thorax 
Jatt, utan uppstående hårborste baktill. Framvingarne jämförelse- 
us smala; spetsen ej sikelformig; framkanten utan inskärning på 
raidten; utkanten svagt rundad. Bakvingame likaledes smala, 
bakom spetsen föga insvängda. Palperna betydligt längre än huf- 
vudet, något nedåt lutande, tunna. Antennerna kort cilierade. 
Framvingarne utan uppstående fjäll eller fjällknölar i disken med 
2 tydliga på längden gående delningsnerver i diskfaltet. Bak- 
tibiemas inre sporre af midtelparet icke eller högst obetydligt 
längre än den yttre. 

1. A. OBseana Scop. Framvingarne glänsande, mycket blekt 
i^råbmoaktiga med spridda mörka punkter mellan nerverna och 



IgO ENTOMOLOCISK TIDSKRIFT 1888. 

ofta med 2 mera tydliga i disken, den ena innanför och den 
andra något bakom midten, samt stundom med grä skuggning 
längs den ljusare framkanten och en dylik vid tvämerven, ofb 
sträckande sig ända ttU anathörnet; bakvjngame brungrå. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. lo, 60. 

Larven skall lefva under stenar i rörformiga gångar samt 
nära sig af växtdelar. 

Under juli och augusti på hela vår halfö ända upp i Fio- 
marken. 

^. A. argentan» Clerk. Framvingame glänsande silfver- 
hvita; bakvingarne gulaktigt silfvergrå. Ungs inkanten gräpudrade. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 10. 61. 

Under juni och juli månader på fuktiga ängar i södra odi 
mellersta Sverige åtminstone in i Vermland och inom Noige an- 
märkt i Odalen. Romsdalen och Söndmöre. 

9. Slägtet Cnephasia Steph. 

Liknar till alla delar föregående stägte, men framvingarnei 
diskfält endast med en tydlig, på längden gående delningsnet^ 
och kortare palper, föga längre än hufvudet samt mera tresidigt 
fjälliga. Framvingarnes framkant är hos $ mera rät. 

Arterna stå hvarandra mycket nära och äro därjämte så va- 
rierande att det oftast är svårt att afgöra hvad som skall anse; 
såsom art eller såsom varietet och detta få mycket mera scm 
man funnit att samma arts larver variera efter de olika växtarter, 
hvarpå de lefva. Det tyckes därför som om knappt någon be- 
stämd gräns gåfves en del arter emellan. Namnet Sciapkila, som 
af de fleste förf. tilldelats delta slägte, tillhör ett Dipterslägte och 
kan därför ej här användas. 

Öfi,tr,ist u/ arUrna. 
I:o. Frainvingtrne med morlui, af tt.HcInr beslSende tvärband. 

A) Framvingarne hvjla med 3 gr& eller svarlakliga tvärband 1 PtBzhm- 
U) Fiamvingirne ockragula, vid basen mörkare, med 1 bruna tTfirbaod. 

det Jim mol framkanten gafTetformigt S Stgttam. 

C) Framvingame ljusare eller mörkare grå. 

1) Hufvudet grSlt 8 MtoAAwwwe. 

i) Hnfvudet smut^ult 4 KiMaim. 

It:o. Frinivii^aine utan tvärbaml, brunrQkiga med spridda svarta HKII 

fi PtHaOoM 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 191 

1. O. penziana Thbg. Hufvud hvitt; framvingarne hvita, 
^est gråspräckliga, med ett vinkladt, ej inkanten hinnande tvär- 
band vid basen, samt 2 af fläckar bestående^ stundom genom- 
brutna tvärband från framkanten till analhömet, alla svartak tiga ; 
viogspetsen grå eller svartaktig; bakvingame hvitaktiga. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 10. 63. 

Var. I. Octomaculana Wilk. Framvingames tvärband grå, 
de båda yttre oftast genombrutna; bakvingame grå. (Stafnt. 
Man. II. 258.) 

Var, 2, Conspersana (Wilk.) Framvingarne gråhvita, stun- 
dom utan teckningar, stundom gråspräckliga med matt antydning 
till de mörka tvärbanden. (Staint. Man. II. 258.) 

Larven gulhvit, lefver i en hvit, säckformig spanad mellan 
de öfre, med föga jord betäckta delatne af roten eller nedliggande 
giename på Hippocrepis comosa, men äfven på tistlar. 

Under juli och augusti månader på hela vår halfö ända upp 
i Finmarken. 

2. O. segetana Zell. Hufvud ockragult; framvingarne blekt 
ockragula, vid basen mörkare med 2 ockrabuna tvärband, det 
ena nära basen och vinkelformigt brutet, det andra öfver disken 
odi i framkanten gaffelformigt deladt; vid utkanten en ockrabrun- 
^tig strimma. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 10. 62. 
Under juli månad på sandfält i Skåne vid Sjöbo. 

3. O. WaMbomiana Lin. Hufvudet grått; framvingarne 
^vitgrå; ett baktill af brutet brungrått, tandadt tvärband nära basen, 
^tt annat dylikt, snedt, af sammanhängande fläckar bestående och 
därför tandadt öfver disken, samt ytterligare ett 3:dje från fram- 
^ten till analhömet, hvilket dock stundom intager nästan hela 
vingspetsen, stundom blott antydes genom en fläck i analhömet; 
^fta hafva framvingame dessutom brunaktiga små streck. 

Var, I, Communana H. S. Framvingame askgrå, tvär- 
banden brungrå, basens spetsvinkligt brutet; det mellersta med 
ett skarpt höra i inre brädden, men är i den yttre ej skarpt be- 
Pänsadt; det 3:dje rakt, smalt, mot framkanten otydligt; fram- 
^mgame smala med skarp rpets. 

Var, 2, Alticolana H. S Framvingarne hvitgrå med svarta 
atomer och skarpt bruna tvärband, hvaraf det 3:dje bildar i inre 



192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

brädden 2 rätvinkliga hörn; framvingarne något bredare med 
skarp spets. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. to. 65. 

Var. j. Derivana Laharpe. Framvingarne blåaktigt hvit 
grå; basens tvärband i båda bräddar begränsadt med en svart 
linie, trubbigt brutet; midtelbandet i midten med brungul inbland- 
ning; 3:dje tvärbandet antydes genom en föga mörk skuggning i \ 
framkanten, därifrån en rad svarta punkter utgår i utkanten; fram- J 
vingame temligen smala. 

De la Harre. Faune Suisse. Tortr. n:o 115. 

Var, 4., Virgaureana Trect. Framvingarne brungrå, pudrade ^ 
med brunt; tvärbanden otydliga af samma form som hos hufvrud- 

I 

arten; framvingarne smala, spetsiga. Mindre form. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 10. 66. i 

Var, s* Pasiviana Hubn. Framvingarne brungrå, matt 
mörkpudrade, nästan utan tvärband eller med föga mörkare så 
dana; framvingarne smala, spetsiga. Mindre form. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 11. 69. 
Vär, 6, Minusculana Zell. Framvingarne ljust blågrå, föga 
mörkpudrade, med bruna tvärband; det 3:dje utan starka tänder 
intager merendels hela vingspetsen; framvingarne temligen breda 
och trubbiga. Mindre form. 

Zell. Stett. Ent. Zeit., 1849. 247. Miftorana, H. 

S IV. 201. Fig. 104 — 106. 
Var, 7. Incertana Treit. Framvingarne ljust hvitgrå med 
gråbruna tvärband, det mellersta i båda bräddar skarpt begräih 
sadt; det 3:dje sammanflutet af 3 framkantsfläckar; framvingarne 
breda, men ganska spetsiga. Minsta form. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 11. 67. 
Larven mörkt grågrön eller svartaktig, med svart hufvud och 
nacksköld samt svarta, ej Ijuskantade vårtor och gult, svartkan- 
tadt analsegment. Denna varietet har gifvit såväl den typiska 
formen som var. communana. Larven ljusgul, med glänsande 
svarta vårtor, gult hufvud och nackskölden gul med svarta fläckar, 
eller framtill gul och baktill svart eller slutligen helt svart. Denna 
varietet har gifvit virgaureana. Larven hvitgrå, blågrå eller 
gulgrå med glänsande svarta vårter; hufvud gult eller delvis svart, 
stundom helt svart; nackskölden svart med ljus långsgående linie. 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärliar. 193 

Har gifvit den typiska formen» deb åtskilliga varieteter. Larven 
grå eller nästan svart, med svarta, Ijuskantade vårtor; hufvud 
galt med svart bakkant; nackskölden svart med gul framkant och 
midtellinie. Har gifvit Var, minusculana. Larven är polyphag 
och har blifvit funnen på Achillea tnillefolium, SeneciOy Arte- 
mista campestris & xmlgaris^ Centanrea jacea, Solidago vir- 
^OHna, Serratula tiTUtoria, Hicracium, Anthyllis, Medicago 
saihfa. Vida sepium. Orobus tuber osus, Sedum, Angelica, ^go- 
podium^ Printula veris ^ Saxifraga^ Lathyrus^ Cerastiunty 
Onmis spinosa, Cratcegus m. fl. Såsom späd minerar larven inuti 
bladen på näringsplantan, men utkryper sedan och lefver mellan 
sammanspunna blad. 

Mellan ofvan uppräknade varieteter, som af flere förf. anses 
såsom själfständiga arter, finnas talrika öfvergångar. Zeller an- 
ser alticolana såsom god art och Hofmann anser minusculana 
och incertana tillhopa såsom en god art, skild från öfriga, huf- 
vudsakligen på grund af något olika form af honans ägglägg- 
niogsrör. Vi hafva här fört dem alla tillsamman till dess vidare 
undersökningar kunna afgöra saken. 

Under juli och augusti månader på hela halfön in i Fin- 
marken. Dock tillhör var, 2 mera norden och fjällen, samt de 
ötriga sydligare provinserna. Hufvudformen förekommer öfver allt. 

4. O. nubilana HiiBN. Hufvudet smutsgult; framvingarne 
radrkbruna, vattrade med svartaktigt, antingen utan eller med 2, 
af mörka tvärlinier genomdragna, askgrå tvärband, det ena innan- 
för, det andra utanför midten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 11. 68. 

Larven skall lefva på äppleträd, slånbuskar och äfven på 
björk samt på Cratcegus, Den är grön med brunt hufvud. 

Under juli månad i södra och mellersta Sverige, åtminstone 
in i Upland. Skiljes från föregående ej blott genom hufvudets 
färg utan äfven derigenom, att framvingarnes bas är bredt mörk- 
bnm, ej grå med brunt tvärband. 

5. O. policolana. Gn. ^»Brun,; framvingarne brunrökiga, 
i%ot glänsande, i synnerhet i disken beströdda med oregelbundna, 
glesa, svarta fjäll; framkanten utåt knappt punkterad med hvitt; 
fransame af samma färg som vingarne; bakvingame askgrå, mot 
utkanten rökiga.» Guenée. 



194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. ii. 70. 
Beskrifven af Guenée efter exemplar från Norge i Bois- 
DUVALS samling. För förf. obekant och måhända ej tillhörande 
detta slägte. Guenée hänför arten till sitt slägte Pcedisca, som 
innefattar en hel del heterogena arter, men säger därjämte: >vix 
hujus generis». Kroppsformen jämför han med Remyana pol!., 
hvilken han återigen försätter till sitt slägte Ephippiphora. 

10. Slägtet Olindia Gn. 



såsom hos föregående slägte. Bakvingame bakom spetsen knappt 
insvängda. Palperna små, föga fjälliga. Antennerna hos <^ kort 
cilierade. Framvingames diskfalt med 2 delningsnerver. Bak- 
tibiernas inre sporre märkbart längre än den yttre. 

I . O. fasciana Lin. Framvingame svartbruna, marmoreradc 
med purpur och svart, och med ett hos c^ smalt, stundom genom- 
brutet, hos 9 bredt, hvitt tvärband innanför midten, samt isyn- 
nerhet hos den senare med 2 små hvita framkantsfiäckar nära 
spetsen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. ii. 73. 

Larven skall lefva på Myrtillus. 

Under juni och juli månader i Skåne, Blekinge och Småland. 

II. Gruppen Conchylididae Gn. 

Bakvingarnes bakre mediannerv mot basen helt naken, odi 
samma vingar ega oberoende nerv, som utgår från diskfåltets 
tvämerv mer eller mindre långt från styloidgrenen, på sin höjd 
vid bakre tredjedelen af tvärnerven; radial- och subradialgrenaific 



I 
I 

I 



i 



Bakvingarnes fransar i analhörnet ej särdeles längre än i 
utkanten; den oberoende nerven utgår från diskfaltets tvärnen ' 
nästan midt emellan styloid- och subradialgrenarne ; radial- och 
subradialgrename utgå ur vidt skilda ställen af diskfältet, den 
förre ur främre sidan, den senare ur främre hörnet, och således 
aldrig förenade i gemensam stam; styloid- och ulnargrenarne 
ur diskfaltets bakre hörn, ej förenade i gemensam stam. Fram- 
vingames subulnargren utgår från diskfåltet föga bakom midten; 
sesamoidgrenen utlöper i utkanten; metacarpalgrenen enkel, ej 
grenig. Thorax utan uppstående hårborste. Framvingames fonu ? 



1 



r^ 



WALLENGREN: SKANDINAVIENS VEC KLAREFJÄRILAR. 1 95 

otgå från främre hörnet af diskfäUet, förenade i gemensam stam. 

Tangan år homartad, kort och knappt synlig. Framvingarnes 
sabalnargren utgår ur diskfältet strax bakom dettas bakre hörn 
och löper temligen tvärt ut i inkanten eller analhömet, så att 
den där kommer nära intill dorsalnervens utlopp. Palpema hän- 
gande, starkt fjälliga, mer eller mindre långa, men alltid något 
längre än hufvudet. Antennerna hos (f långt och fint cilierade. 
Framvingame i analhömet med långa, flikformigt utstående fransar. 
Arterna, som under hvilan hålla vingame takformigt sam- 
manlagda, tillhöra följande hos oss förekommande slägten: 

l:o. Bakvingarnes styloid- och ulnargrenar ur samma pnnkt (bakre hörnet) på 

disknUtet, sttmdom förenade i gemensam stam Conchylis. 

\ho, Bakvingames styloid- och ulnargrenar utgå ur diskfaltet vidt skilda från 
hvarandra^ den senare l^ngt framom den förra Cocc/x. 

I. Slägtet Conchylis Treit. Led. 

Bakvingames styloid- och ulnargrenar ur bakre hörnet (på 
samma punkt) af diskfaltet, stundom förenade i gemensam stam. 
Framvingame utan högt upphöjda ullhåriga fläckar. 

Öfvcrsigt af arterna. 

l:o. Framvingame med 4 breda, glänsande silfverfläckar (Arggroptera Dup.) 

1 ådamantana. 
II.-o. Framvingame utan större, glänsande silfverfläckar, på sin höjd med dy- 
lika linier eller punkter. 

A) Framvingame gula med brun strimma från analhömet till vingmid- 

ten, eller därifrån fortsatt till vingsi>etsen ; palpema åtminstone två 
gånger så långa som hufvudet. {Xanthosetia Steph.) 

i) Framvingarnes fransar gula, i analhömet brana 2 Hemana, 

2) Framvingarnes fransar helt och hållet mörkbruna ... 8 Zoegana, 

B) Framvingame utan brun strimma från analhömet till vingmidten eller 

därifrån fortsatt till vingspetsen. 

1) Framvingame med tydligt, stundom framtill afbmtet tvärband 

öfvcr midten; palpema något längre än hufvudet. {Eupoeci- 

lia Steph.) 

a) Framvingame halmgula, midtelbandet vid framkanten dublxflt 

bredare än vid inkanten 4 Ambiguella. 

b) Framvingarnes midtelband vid framkanren föga eller icke 
bredare än vid inkanten. 

(l) Framvingame halmgula, fransame glänsande halmgula 

5 Straminea. 



I 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 888. 

(2) Framvingarne galhvita, Cransame blygri... 6 Cnnniato. 

2) Fxamvingarne utan tydligt mtdtelband, olivgula med silfverhvi» 

fläckar och tvärlinier 7 ZebratM. 

1. O. adamantana Gn. »Framvingarne blodrödt rostfärgade, 
svartpunkterade, med 4 breda, ganska glänsande silfverfläckar, 
den i.sta vid basen, irregulier, den 2:dra vid framkanten nära 
spetsen, päronformig, dessa båda stora^ den 3:dje i inkanten, ägg* 
formig, och den 4:de nära utkanten, droppformig, dessa båda 
mindre; bakvingarne ljust askgrå. Thorax, hufvud och antenner 
rostfärgade.» Guenee. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13. 93. 
Ett exemplar från Sverige, efter förmodan från Lappland, 
sändt af Schönherr till Boisduval. Arten för förf. okänd. Jänv 
föres af Guenee med latkoniana, Höbn. 

2. O. hamana Lin. Framvingarne citrongula med snedt 
rostfärgadt streck från analhömet till vingmidten och ofta med 
några få rostfärgade småstreck ; fransame gula, i analhörnet bruna. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 11. 74. 
Under juli och augusti månader, i synnerhet på klöfverfält 
i Skåne, Bohuslän, Blekinge och Småland samt vid Kristianii 
och Töien i Norge. 

3. O. zoegana Lin. framvingarne citrongula, med framkao' 
tens bas, en fläck på vingvecket och ett streck från analhörnet 
snedt till vingmidten och därifrån till vingspetsen samt fransame 
rostbruna; emellan strecket och fransame inneslutes således en 
gul fläck. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 75. 

Larven skall lefva i rötterna till Scabiosa columbaria och 
Centaurea jacea och hafva blek färg. 

Under juli och augusti månader i Skåne, på Gotland och 
Oland. 

4. * O. ambiguella Hubn. Framvingarne med rundade hvit- 
aktiga fläckar och däremellan blekt ockragula med bredt mörk- 
brunt tvärband, som vid framkanten är nästan dubbelt bredare 
än vid inkanten; hufvud och thorax ockragula. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 77. 
Larven såsom ung rödbnm, senare köttfärgad med glän- 
sande svartbrunt hufvud och nacksköld. Lefver utomlands i vin- 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 197 

rtnkans blomklasar och senare i själfva dnifvoma, hvarigenom 
dm förorsakar stor skada. Dock måste han äfven lefva på andra 
Fåxter^ allden stund arten hade hos oss och utomlands blifvit träf- 
fad i skogar fjärran från ställen, där vinrankor voro att tillgå. 
Man förmodar ock att den lefver af Rhatnnus, Vtbumutn och 
Ugustfnm. 

Uti björkskogar under maj, juni och juli månader i Skåne, 
Vestergötland och vid Kristiania. 

5. O. straminea Haw. Framvingarne halmgula med ockra- 
t>nm inblandning och glänsande hvit vattring samt ett ockrabrunt, 
af glänsande hvita linier eller punktrader infattadt, jämbredt 
tvärband, som hinner framkanten eller slutar kort därförinnan; 
palpema föga längre än hufvudet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 78. 

Larven tjockast på midten, blekgul eller nästan hvit med 
grått ryggkärl, baktill djupt klufvet, svart hufvud och brun nack- 
sJcöld* Yngre har den hufvud och nacksköld mörkbruna. Lefver 
i bottnen af blomhufvuden på Centaurea nigra, därifrån han 
drager sig ned uti en hålighet i den närmaste delen af stjälken ; 
ifven i rotskotten till C, jacea. 

Under juni och juli månader på Gotland och vid Kristia nia. 

Anm, Hos oss torde med framgång kunna eftersökas en denna närstå- 
irode, i sydöstra England och en del af Tyskland förekommande art, som anses 
\i o&gra såsom var. af föregående. 

C. alternana Steph. Framvingarne halmgula med ockrabninaktig 
inblandning, hvitaktigt glänsande, med ett från inkanten utgående till 
något öfver midten hinnande ockrabnint tvärband och en otydlig, krökt 
brunaktig streck från analhömet till framkanten nära spetsen; palpema 
en gång till så långa som hufvudet. 

Steph. 111. IV. 187. T. 35. 2. Staint. Man. II. 276. Hein. 
II. I. 74. 
Larven blekgul med små svarta fläckar, brunt hufvud, brun nack- 
sköld, delad på längden af en gtil linie. Lefver i blomhufvuden af 
Centaurea scabiosa, där han bildar åt sig en tub af silkespånad. Flyg- 
tiden iufaller i juni och juli 

6. O. ementana Froel. Framvingarne glänsande gulhvita 
med ockragula skuggningar, ett jämbredt, något brutet, obe- 
stämdt begränsadt, vid framkanten och inkanten blygrått, brun- 
fläckigt; i midten olivbrunt tvärband, samt olivbrun utkant med 



mOLOGISK TIDSKRIFT 1 



: glänsande blygrå; hufvud och tho- 
irvergrå glans. 

B. Sp. Tortr. & Tin. iz. 76. 
med mörkbrunt hufvud och nacksköld; lefvei 
hillea millefolium och Origanum vulgärt. 
sammanspinner ; äfven i frösätmingen pä 

augusti månader i södra Sverige åtmiDstone 



nedjfr. stir : Aricecerai, läs : Araceei 

appifr. > figatiuron > figuratii 

> etler chiysalideii inikjutas avec 



FntomologiskTidsknn Arg.3J888 




A Ekblom delel litK 



Tiyokl Central-TV. Stockholm 



ENTOMOLOGISK 

TIDSKRIFT 



JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 

PUBLIÉ PAR LA 

SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE DE STOCKHOLM 



PA KOKANSTALTANDE AF 



EXTOMOLUGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 



UTGIKVEN 



AF 



JACOB SPÅNGBERG 



TiONDK Argängen 
1889 



'm-^' 



STOCKHOLM 

GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKlIEBtiLAG 

1889 



INNEHÅLL: 



ArwviCLU-S, Chr., En ny art af slägtct Charaxes ÖcHs Sid. 191 

ArKiviLLius, Carl V. S., Om acaridväfnad på Iräd » 223 

Fin^k entomologiäk litteratur 1888 » 95 

Grill, Claes, Oryclcs nasicornis, L > 149 

G(RtLL), C, Förvaring af larver och puppor till småfjärilar och andra 

mindre insekter 

Gålvor till Entomolugiska Föreningens bibliotek under är 1888 

I AMPA, Sven, Hydroecia micacea Esp. såsom skadedjur 

, Entomologiska Föreningens insektsamling 

, Om oUonborrarne 



II 

7 
16 

217 

181 



Nerén, c. H., Nekrolog öfver Gustaf Fredrik Möller 

Notiser v 6, 88 

Norsk Entomologisk litteratur 1888 » 92 

T. PoRAi% C O., Nya bidrag till skandinaviska halfons myriopodo- 

l«g'» 33. 75» *I3 

S\ndahl, Oskar Th., Entomologiska Föreningens i Stockholm års- 
sammankomst den 14 december 1888 Sid, i 

- — , Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst den 

23 februari 1889 » 81 

^Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst den 

27 april 1889 ♦ 155 

, Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 

28 september 1889 v 177 

- ., Entomologiska föreningens i Stockholm extra sammankomst 

den 4 december 1889 > 179 

., Nekrolog öfver H. J. Ekeberg » 161 



S(andahl), o. t.. Små drag ur insektemas lif » 175 

ScHÖYE.\, W. M., Om optraeden af skadeinsekter i trseplantningerne 

paa Jaederen » 9 

Sk '<SGBERG), J., Nekrolog öfver A. E. Holmgren * 165 

Svensk entomologisk litteratur 1888 v 89 

Schxeider, J. Sparre, Entomologiske Udflugter i Tromsö Omegn ... > 193 

Wallengren, H. D. J., Skandinaviens vecklarcfjärilar 17, 49, 97 



RESUMÉS: 



AuRiviLLius, Chr., Unc nouvelle espcce du genre Charaxes OcHs. Sid. 192 
AuRiviLLius, Carl W. S., Sur des toilcs d*Acarides sur Ics arbres » 

Grill, Claes, Oryctes nacicornis L » 

LAMrA, S., Les Hannetoiis » 

Nerén, c. H., Nékrologie de Möller, Gustaf Fredrik » 

ScHNEiDER, SrARRE, J., Excursioti sentomologiques dans les environs de 

Tromsö, Norvége : » 

SaxNDAHL, Oscar Th., Séance annuelle de la Société Entomologique 

a Stockholm, le 14 decembre 1888 

, Séance du 23 fevrier 1889 



-~, Séance du 27 avril 1889 , 

— ., Nécrologie de H. J. Ekeöerg 



Sp., J., Nécrologie de A. E. Holmgren 

v. Porat, c. o., Nouvelles contributions a la myriopodologie de la 
Scandinavie 



226 

222 

190 

216 

12 

86 
158 
163 
173 

144 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 

ÅRSSAMMANKOMST - 

DEN 14 DECEMBER 1888. 



Ledamöter af Entomologiska Föreningen från Stockholm och 
Upsala samlades å hotel Phoenix i den vanliga lokalen för att 
hdgtidlighålla föreningens io:de födelsedag. 

Sedan ordföranden, prof. O. Sandahl helsat ledamöterna 
välkomna och protokollet för september-sammankomsten blifvit 
uppläst och godkändt, tillkännagafs, att till medlemmac af för- 
eningen blifvit invalde: 

På förslag af hr konservator W. M. Schöven: 

Cand. theologiae hr Hans KiiER (Professor Dahls Gade i, 
Kristiania) och 

På förslag af hr Leonard Jägerskiöld: 

Fil. kand. hr Oskar Carlgren (Westm. o. Dala nation, 
Upsala). 

Därefter företogs val af ämbetsmän för det kommande arbets- 
året, hvarvid omvaldes alla de förutvarande, så att föreningens 
styrelse fortfarande utgöres af prof. O. Sandahl, ordförande, prof. 
Chr. AuRiviLLius, sekreterare, lektor J. Spångberg, tidskriftens 
redaktör, samt lektor K. Fr. Thedenius och konservator S. Lampa 
såsom öfriga ledamöter. Suppleanter i styrelsen äro konservator 
W. Meves och byråchefen J. Meves. Till revisorer återvaldes 
kanslisekreteraren S. Nordström och kassören G. Hofgren, hvil- 
ken sistnämde äfven utsågs till tidskriftens distributör, samt till- 
lika åtog sig besväret med anordnandet af föreningens samman- 
komster. 

Emtomal. Tidskr. Ärg. 10, H. i (1889). I 



a ENTOMOLOGISK TlDSKRIPr 1 889. 

Härefter redogjorde hr S. Lampa för en ny skadeinsekt, den 
annars vanligen sällsynta nattfjäriln Hydroecia micacen Elsp, hvacs 
larver sistlidne sommar uppträdt massvis och förstört blasten af 
amerikansk rosenpotatis i närheten af Filipstad. (Se Ent. Tid- 
skrift 1889, h. I. sid. 7). 

Hr S. Lampa omnämde en annan skadeinsekt, nämligen 
Phyllotreta (Haltica) vittula, Redt,, en liten skalbagge, hö- 
rande tiil samma grupp som den vanliga jordloppan, Hallka 
oUracea (L.) Gyll., om hvars åverkan eller icke äverkan på kora- 
plantor för några år sedan tvistades. Hr L. hade sistlidne är 
haft tillfälle att iakttaga, huruledes denna insekt verkligen angri- 
per komplantan. Skalbaggen förevisades och därjämte en färglåd 
tafla, som framstälde ett af densamma skadadt kornstånd. 

Hr Chr. Aurivillius refererade Poultons nyare undersök- 
ningar om f}ärillari'ernas och puppomas färger samt larvemas 
kroppsbyggnad. Säsom resultat af dessa undersökningar fraingir 
i mänga fall, att de färgvariationer, som man finner hos olika 
larver af samma art, synas vara beroende dels på ärftlighet, dels 
på omgifningarnes färg och dels på tilllälliga individuella afvikelser. 
så har Poulton iakttagit, att larven till Sphingiden Smerintkus 
KelUila L., som enligt ärftligt anlag är grön, får en ljusare nästan 
ivitgrön färg, om hans föda utgöres af äppelträdets blad, men 
,'arder mörkare grön eller gulgrön, om han lefver pä pilarter. 
\tt härvid äfven en sträfvan hos larven att ikläda sig en skyd- 
lande farglikhet med omgifnlngarne gör sig gällande framgår 
iäraf, att, om näringsbladen sammanfkstades, så att blott ena sidan 
)lir synlig — antingen den öfre mörkare, gröna eller den undre, 
jrågröna -7- så blef larvens färg i förra fallet mörkare och i det 
ienare ljusare grön. Emellertid tycktes synsinnet hos larven här- 
vid, förunderligt nog, icke hafva något inflyUnde, enär dessa färg- 
variationer inträdde äfven hos larver, hvilkas ögon blifvit Öfver- 
äckta med en fernissa. Puppornas olika färg hos samma art 
lynes ibland stå i samband med inverkan af starkare eller sva- 
;are ljus och olika färg hos omgifningame, ibland vara beroende 
if temperaturförhållanden, ibland till någon del af puppans kön. 

Hos fjärilar med skarpt dimorfa puppor, såsom /'. Machaon 
L., hvilken har dels gröna och dels bruna puppor, inverka om- 
pfningarne ingenting. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST D. 1 4 DEC. 1 888. 3 

Zonosofna pencbilaria Cl. har dimorfa, gröna eller bruna 
larver, och pupporna äro analogt färgade. 

Saturnia pavonia's L. kokong blir allt efter omgifningame 
ljusare eller mörkare. 

Iakttagelserna äro dock i detta afseende allt för få och därtill 
motsägande, så att någon allmängiltig förklaring på färgförän* 
dringarne hos fjäril puppor ännu icke är funnen. 

Hos det ofta praktfulla nattfjärilslägtet Catocala förete lar- 
verna den egenheten, att från deras sidor utskjuta plattade utskott, 
hvilka läggas intill den qvist hvarå larven hvilar och sålunda för- 
medla öfvergången mellan larv och gren samt liksom förbinda 
honom till ett sammanhängande helt med grenen, h varigenom 
larven lätt undgår uppmärksamheten. Flera sådana exempel an- 
fördes. 

Hr W. Meves hade erhållit såväl hanar som honor ur båda 
slagen af Machaon-puppor. 

Hr S. Lampa hade fått mest honor ur de mörka Machaon- 
pupporna. Färgen hos larverna till Vanessa Urticce L. är beroende 
af ljuset. I^arverna äro vid hudömsningarne känsliga för ljus. V, 
Ln^ana L. blef olika färgad vid kläckningen i köld och i värme 
vid olika årstid. 

Hr J. Meves erinrade om, att ljuset gör färgen kraftigare, 
men mörker bleker; i sammanhang hvarmed 

Hr Thedenius påminde om, att klorofyllet endast utvecklas 
under ljusets inflytande. 

Hr W. Meves hade oaktadt lika behandling af larver till 
K Urticce L. fått olika puppor af dem. 

Hr C. Nyström framhöll ljusets pigmentbildande verkan och 
påpekade, att alla grottdjur äro bleka i färgen. 

Hr S. l*AMPA antog, att förpuppning under natten eller dagen 
kunde måhända utöfva inflytande på färgen. 

Hr Chr. AuRiviLLius upplyste om, att Poulton äfven hyste 
samma tanke. 

Därefter anmälde hr O. Sandahl i korthet det nya under 
utgifning varande arbetet Nordens Fjärilar af prof. Chr. Auri- 
viLLius och framhöll den stora vigt och betydelse, som detta 
noggranna och billiga planchverk kommer att ega i och för 
studiet af nordens fjärilsfauna. 



4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Hr Sandahl omnämde äfven med några ord den icke länge 
sedan utkomna^ ytterst intressanta andra afdel ningen af >Z^r lägre 
djurens själslift af prof. O. M. Reuter, utgifven i serien >Ur 
vår tids forskning)». Anmälaren framhöll att författarens belys- 
ning af förbållandet mellan den förr allmänt antagna »instinkten» 
och nutidens :£nedärfda artvanor» icke alltid var fullt tillfredsstäl- 
lande. 

Hr C. Nyström betonade ytterligare detta uttalande af hr 
S., särskildt med afseende på de psykologiska satser, som förf. 
framlägger angående de lägre djuren. 

Oskar Th. SandahL 



RESUMÉS. 

(Pag. I dn texte.) 

O. Sandahl: Séance annuelle de la Société etitomologique 
å Stockholm, le 14 décembre 1889. 

La Société est réunie en nombre dans son local ordinaire, 
å rhötel Phénix, pour célébrer le io:me anniversaire de sa fon- 
dation. 

Apres lecture et approbation du procés-verbal, le president, 
M. le Dr O. Sandahl, annonce Tentrée de deux nouveaux merobres. 

Il est ensuite procédé å la nomination du bureau, etc, par 
laquelle il n'est apporté aucune modification å celui de Tannée 
demiére. 

M. S. Lampa signale un nouvel insecte nuisible, le noctume 
d'ordinaire rare Hydroecia micacea Esp., dont les larves se sont 
présentées en masse Tannée derniére, et ont détruit les ramures 
des pommes-de-terre roses américaines aux environs de Filipstad, 
Vermland. 

M. Lampa mentionne un autre insecte nuisible, savoir Phyl 
lotreta (Halticä) vittula Redt., petit coléoptére appartenant au 
groupe de rAltise ou puce de terre commune, Haltica oleracea 



RESUMÉS. 5 

(L) Gyll., dont le danger ou Tinnocuité pour les jeunes orges 
ont été Fobjet de discussions il y a quelques années. M. Lampa 
a été å méme de constater, Tannée demiére, que cet insecte attaque 
effectivement Torge. Il raontre un dessin du coléoptére, et une 
figure coloriée representant une tige d'orge endommagée par lui. 

M. Chr. AuRiviLLius fait Texposé des nouvelles recherches 
de PouLTON sur les couleurs des larves et des chry sal ides des 
Lépidoptéres, de méme que sur la structure anatomique de leurs 
hnes. L'exposé de M. Aurivillius est suivi d'une discussion 
tres animée ä laquelle prennent part plusieurs membres de la 
société. 

Le presidents M. le professeur O. Sandahl, mentionne le 
nouvel ouvrage en voie de publication: Nordens Fjärilar, 
les Papillons du Nord, par M. le professeur Chr. Aurivillius, 
travail dont il signale le bon marché et Timportance pour Tétude 
de la Faune lépidoptérologique du Nord scandinave. 

M. Sandahl annonce en outre la publication de la 2:de 
partie de lintéressant mémoire de M. le professeur O. M. Reuter: 
la Vie psychique des types inférieurs du régne animal (*De 
lägre djurens själslifi^), publiée dans la serie: »Ur vår tids 
forskning» {^les Recherches de notre époque). 

Apres quelques möts de discussion au sujet de ce travail, 
la séance est levée. 



NOTIS. 



Om ollonborrens nytta. Mycket har blifvit taladt och 
skrifvet, både i denna tidskrift och annorstädes, om den stora 
skada ollonborren, Melolontha vulgär is, Fabr., förorsakar landi- 
mannen och trädgårdsodlaren. I södra Sverige har ett hushåll- 
ningssällskap förlidet år utgifvit tusentals kronor och i Danmark 
hafva kommuner och regering tillsammans offrat den kolossala 
summan af öfver en half million i och för dess utrotande. Jag 
tror därför att det kan intressera tidskriftens läsare att jiöra, att 
det funnits personer, som tilltrott detta skadedjur åtminstone nå- 
gon nyttig användning. 

Förliden sommar fick jag i en tysk antiqvariekatalog se, att 
Gyllenhals Insecta Suecica såldes för ett ovanligt godt pris, hvar- 
för jag skref och reqvirerade den. Döm om min förvåning då 
jag i en af delarna fann en gulnad papperslapp med följande, 
skrifvet på svenska språket: 

»Ällonborrarnes Larver ätas insyltade i S. Europa. Vid 
Kgl. Bordet i Neapel serverades denna rätt i K. Gustaf 3:dje5 
närvaro . . . 

Af tvättade, stötte och hårdt i varmt smör rostade Allon- 
borrare, kokte i svag bouillon och sedan silade, erhålles en kraftig 
Soppa, som är mycket smakligare än kräftsoppa. Den kan äfveti 
tillredas utan bouillon. Försök med de fattige på Lazarether. 
Tentare licetl ...» 

Skrifvelsen var undertecknad: B. E. Selander. 

O. G. 



HYDROECIA MICACEA Esp. SÅSOM SKADEDJUR 



AF 



Sven La.mpa. 



Denna hos oss ganska sällsynta nattfjäril har under förliden 
eftersommar såsom larv förekommit uti Filipstads trädgårdar och 
visat sig vara ett verkligt skadedjur å där växande potatis. Detta 
är ett fåcskt exempel på hur en och annan insektart någon gång 
uppträder i ett antal och på ett sätt, som blir desto mer för- 
vånande^ eftersom den under mellantiderna kan vara sällsynt, 
och hemtar sin näring från helt andra växter, än under sitt mass- 
uppträdande. Ofvannämda fjärilarts framfart på så sätt, som 
nu skett, kommer därför troligtvis ej att fortfara under kommande 
år, utan har det antagligen skett blott tillfälligtvis, för att ej 
så snart upprepas. Heinemann säger i sitt utmärkta arbete, alt 
larven lefver »in den Wurzeln von KnoUengewächsen», men om- 
nämner ej specielt potatisen. För oss åtminstone är det troligen 
alldeles nytt. att denna växt af honom begagnas till näring, och 
vi hafva att tacka herr O. Marin i Filipstad för kännedomen 
härom. Från honom erhöll jag nämligen den 20 sistlidne juli 
en liten flaska innehållande ett par larver jämte stycken af foder- 
plantan, samt en skrifvelse, hvaruti omnämdes, att dessa larver 
och många dylika anträffats uti potatislanden inom stadens om- 
råde, hvarest odlades amerikansk rosenpotatis samt varietetema 
»magnum bonum» och »drottningen bland de tidiga». Larvens 
närvaro i potatisstjälkame gaf sig tillkänna därigenom, att plan- 
torna, efter att hafva stått friska och frodiga, så godt som på 
en gång började sloka bladen och vissna. Om nu stjälken å en 



8 EN.TOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

sådan planta af bröts nära roten, fanns inuti densamma en något 
mer än tumslång, blekrödaktig Qärillarv. Dess hufvud var röd- 
brunt och framkanten på första kroppsringen svart, de öfriga 
ringame hade på ryggen fyra symmetriskt stälda, hårbärande 
vårtor. Detta utseende hade larverna, som kommo i mina hän- 
der, men fårgen var troligen något förändrad, emedan de för- 
varats uti ett korkadt kärl och därför dött under vägen samt 
vid framkomsten börjat öfvergå i förruttnelse. Jag befann mig 
då på Gotland och saknade tillfälle att bestämma larverna samt 
var osäker, om detta skulle kunna ske sedermera, på grund af 
deras miserabla tillstånd. Därför skref jag till herr Marin och 
anhöll, att han skulle insamla flera larver och sända dem något 
bättre emballerade, på det de måtte kunna framkomma lef vande. 
Däraf blef dock intet, emedan han var hindrad att uppsöka dy- 
lika^ medan de ännu befunno sig uti potatisstjälkame. Lyckligt- 
vis hade han dock tillvaratagit tvänne, hviika, tillika med stjälk- 
bitar, blifvit inlagda uti ett kärl, fyldt med jord. En af dem 
dog, men den andra öfvergick i puppa, hvilken i september af» 
sändes till mig och ett par dagar efter framkomsten lemnade en 
fjäril, hvilken kommer att utgöra en prydnad för riksmusei sam- 
ling. Den befans vara en Hydroecia micacea Esp. 

Såväl på Gotland som Eknö i Furusundstrakten såg jag 
plantor af amerikansk potatis, som hastigt gulnade och vissnade, 
och då dessa gräfdes upp befans det, att de närmast jordvtan 
befintliga delarne af roten och stjälken voro urhålkade och svart- 
nade, men någon fjäril larv kunde ej ertappas, ehuru det syntes 
sannolikt, att sådana där hade vistats, ty några andra lefvande 
varelser än små acarider^ någon enda liten fluglarv och Scoh' 
pendra samt blott en enda knäpparelarv varseblefvos ej, och dessa 
få individer kunde omöjligt hafva förorsakat plantornas undergång* 

Skulle nu likväl så vara, att denna fjärillarv hos oss är 
hänvisad till potatisväxten under larvtillståndet, så vet man 
hädanefter hvar den kan uppsökas, ifall man önskar erhålla goda 
exemplar af den hos oss ganska sällsynta Qärilen. Hittills har 
detta just icke vaht någon lätt sak, emedan de få exemplar, man 
lyckats öfverkomma, vanligen varit mer eller mindre skadade, 
hvarför larvuppfödning torde vara enda utvägen. 



OM OPTRyEDEN AF SKADEINSEKTER I TR^PLANT- 

NINGERNE PAA JiEDEREN 

skriver Hr. Forstmester Glöersen i »Landbrugstidende for Vest- 
landet» 1888, n:o 5, p. 37 fölgende: 

»Nyder Japderen ^Eren af at vaere naaet laengst frem i vorl 
Land i Henseende til kunstige Skovanlaeg, maa det ogsaa i til- 
svarende Grad lide under disse Plantningers Fölgesvende: de 
skadelige Trae-Insekter og de skaddige Trx-Soppe. Dette er dog 
ikke saaledes at forstaa, at Insekterne og Soppene er nye Gjsester 
hcr i Landet; tvertimod findes de noksom repraesenterede i vore 
naturlige Skove, men i disses uregelraaessige Traebestand giver man 
jkkc saa nöie Agt paa dem som i de regelmaessige, plantede 
Anlaeg,*hvor hvert Trae har sin bestemte Pläds, og hvor endog 
kun et eneste Traes Uddöen strax bemaerkes. Da Forsommeren 
(1887) var tör og varm, udvikledes Krybet lettere end vanligt; 
Blad- og Barlus förekom i Maengde, ligesaa gjorde Oldenborreme 
en Del Skade i Sandnaes Planteskole. I flere af Skovanlaeggene 
paa jÄderen optraadte Larven af den röde Barhveps [Lophyrus 
rufus) som et i:ste Rangs Skadeinsekt, hvad hverken den eller 
nogen anden Barhveps ellers er anseet for at vaere. Isaer i Trae- 
plantningsselskabets Felt paa Njaaheien i Thime Herred anret- 
lede den betydelig Skade. Som bekjendt angriber denne Larve 
kun Furuarteme, fomemmelig Buskfuru og almindelig Furu; at 
en hel Del af sidstnaevnte Traeart vistnok dör ud efter Insekt- 
haerjingen har uden Tvivl sin Grund i, at de norske Furuer (men 
ikke Buskfiiruen) tidligere har lidt af Schutte (Furuens Bamesyg- 
doro, der ytrer sig ved Naalenes Affalden af sidste Aarsskud). 
l^gsaa i Forstvaesenets Plantninger paa Myklebustad optraadte 
Barhvepslarveme, men i långt ringere Maengde, dog maaske som 



10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFl* 1 889. 

Forlöbere for talrigere Skarer til Sommeren 1888. Der skjönnes 
ikke at existere noget andet Middel til at daempe eller formind- 
ske Skaden end fra Jani Maaned af at begynde strögvis al 
overfare Furuplantningeme, rense de Topskud og helst afskjaere 
de Sideskud, hvor Larverne maatte have sat sig fast i store Klumper. 
Den indsamlede Yngel maa strax opbraendes eller draebes i Vand. 
Det er ganske paafaldende, at medens vi i vore vestlandske 
Skovanlaeg hidtil har vaeret fri for de andensteds sora meget far- 
lige anseede Skadeinsekter, har saadanne, der ellers betragtes 
som temmelig uskyldige, anrettet ikke liden Skade hos os. Det 
vakte saaledes en hel Opsigt, da Benvedvikleren ( Tortrix inbur 
nana\ om hvem Ingen tidligere havde hört, at den angreb 
Naaletraer, i 1876 kastede sig över baade Gran og Furu 1 
Skovanlaegget paa Kyrre^ord paa Listerland*. Naesten ligesaa 



,^ 



] 



overraskende var det, da Björnebaerspinderen [Botnbyx rubi 
1885 optraadte i store Masser i Plantningerne ved Kleps Station 
paa Jaedercn og klaedte de dervaerende Naaletraer nögne». 

Meddelt af 177. M. SOHÖYEN. 



"*> Se desangaaende min Meddelelse: »Mserkelig Optraeden af Tortrix »»• 
burnana W. V.>, Nyt Magazin for Naturvidcnskabernc, 1878, p. 146 — 149- 

W, M, 5. 



GÅFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS 
BIBLIOTEK UNDFJl ÄR 1888. 

1. Fr&n sttUskap i utbyta mot tidskriften. 



Ångers^ Societé d'Etudes scientifiques. Bulletin 1 6, 1887. 

Augshtrg, Naturhistorischer Vercin. Bericht 29, 1887. 

Batavia, K. Natuurkundige Vereeniging. Natuurk. Tijdschrift 47, 1888. 

Beriin^ Deutsche Entomologische Gesellschaft. Zeitschrift. B. 31 — 32. 1887 

— 1888. 
*B0/0gmt, Accademia delle Scienze. Kendiconti. 1886— 1887; 1887 — 1888. 
Än», Naturh. Verein der preussischen Rheinlande. Verhandlungen. B. 44: 2, 

1887; 45: J, "888. 
BertUaux^ Société des Sciences physiques et naturelles. Memoires (3). T. 

2: 2; 3: 1. 

, Société Linnéenne. Actes. (4). Tora. 10. 1886; (5). Tom. i. 1887. 

Bcsiptty American Academy of Arts and Sciences. Proceedings. (2). Vol. 

14: 2; 15. 
BrewuH, Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen. 6. 10: i, 2. 
BreslaUf Verein fUr schlesische Insektenkunde. Zeitschrift fUr Entomologie (2). 

Hefl. 13, 1888. 
Brooklyn, Entoroological Society. Entomologica Americana. Vol. 4: i, 3 — 9, 

1888; 5: I. 
Brihm, Naturforschender Verein. Verhandlungen. B. 25, 1886. 
BruxeUcs, Société entomologique de Belgique. Annales. T. 31, 1887. Coraptes- 

Rendus N:o 95, 98—102, 105 — 107. 
OuHf Société frangaise d'cntomologie. Revue d'Entomologie. Tom. 5, 6, 

1886—1887. 
*CaUuUa^ Asiatic Society of Bengal. Journal. Part. 2. Vol. 55; 56: i — 4; 

57: 1—3. 
Cambridgg^ Entomological Club. Psyche. Vol. 4: 141 — 153. 
Ctrdoba^ Academia Nacional de Ciencias. Boletin. Tom. 10: i, 2; il: 1,2. 
J^pat^ Natnrforscher Gesellschaft. .Sitzungsberichte. 8: 2, 1887. 
Ortsdm^ Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis. Sitzungsberichte und Abhand- 
lungen. 1887: 2: 1888: I. 

* Under året nytillkommet sällskap. 



12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFf 1 889 

Flrentty Societå Entomologica Italiana. Balletino. T. 19: 2 — 4. 1887: 20t 
1888. 

Gencva, Museo Civico di Stona Naturalc. Aniiali (2), Vol. 3 — 5. 1886 — 8. 

Graz, Naturwissenschaftlicher Verein. Mittheilungen. Heft. 24, 1887. 

Grtwenhagc^ De Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdscbrift voor 
Entomologie. Deel 31 : i, 2. 

Guden, Internationaler Entoroologischen Verein. Entomologische Zeitschrift 
Jahrg. i: I, 6—9, 13; 2: i — 10, 12-— 24. 

Halle^ K. Leop.-Carol. Deutschen Akademie der Naturforscher. Nova Acijl 

49: 4; 50: 3» 4; 51: 2- 3- 
, Nalurwiss. Verein fUr Sachsen und Thäringen. Zeitschrift fiir Natur- 

wissenschaften (4) B. 6: 3—6, 1887. 

Helsingfors^ Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica. Acta. Vol. 3, i886-'8. 
Meddelanden. Häftet 14, 1888. 

Innsbruck, Naturwissenschaftlich-mediziniiicher Verein. Berichle. 17, 1888. 
Karlsruhe^ Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungcn. Heft. 10, 1888. 
Königsbergt Physikalisch-oekonomische Gesellschaft. Schriften. Jahrg. 28, 1887. 
Lausanne, Société Vaudoise des Sciences naturelles. Bulletin. N:o 97 — 98. 
IMpzigy K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. Berichte f. 1887: 1,3. 
LQge, Société Royale des Sciences. Mcmoires (2) Tom. 14, 15, 1888. 
London^ Cistula Entomologica. Vol. 3: 29. 

Luxembourg, Institut Royal Grand-Oucal. Observation^-meteorolog. Vol. 3, 4, 
1887. 

Madrid, Real Academia de Ciencias. Revista T. 22: 4. Memorias T. Ut 

1887; 13: I. 

, Sociedad Espafiola de Historia natural. Anales. 17: 1888. 

Modena^ Societå dei Naturalisti. Memorie (3). Vol. 6— 7, 1887 — 1888. Reo- 

diconti. Vol. 3. p. 49—128. 
MoscoUt Société Imperial des Naturalistes. Bulletin (2). Tora. i: i — 4, 1887; 

2: 1—3. 
Ne7o Ha7*eny Connecticut Academy of Arts and Sciences, Transactions. Vol. 7: 2 
New Yorky Academy of Sciences. Annals. Vol. 4: 3 — 8. 
Odessa^ Société des Naturalistes de la Nouv. Russie. Sapiski. Toru 13: 2; 

13: »• 

^Palermo, R. Accademia Palermitana delle Scienze é I^ttere. Bolletino. Ani». 

2. 1886; 3. 1—3, 6. 
S:t Pauly The Geological and Natural History Survey of Minnesota. Bulletw 

N:o 4, 1887. 
Paris^ Société entomologique de France. Bulletin. 1887 p. 73 — 80, 89—96, 

193—216. 
Philadelphia^ Academy of Natural Sciences. Proceedings f. 1887: 2, 3; 1888: 1. 

, Wagner Free Institute of Science. Transactions. Vol. i, 1887. 

Presburg, Verein fUr Natur- und Hcilkunde. Verhandl ungen. 5, 6, 1881— 6 
*Paieighy Elisha Mitchell Scientific Society. Journal. Vol. 4: i, 2, 1887.5:». 



GÄFVOR TILL ENTOMOL. FÖRENINGENS BIBLIOTEK. 1 3 

Kma R., Accademis dei Lincei. Trsnsunti (4). Vol. 3: 2: 5 — 13 1887; 

4: T; 2: 1—9, 1888. 
SttUm, E^^sex InstUute. Bulletin. VoL 19: 1887. 
Som Fransisco^ Californta Acaderoy of Sciences. Bulletin. N:o 8: 1887. ^c- 

moirs. Vol. 2: i. 
*Sån Josi^ Moseo Nacional de Republica de Costa Rica. Anales. Tom. i, 

1887. 
Sikåffhaustn^ Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Mittheilungen. Vol. 

8 I, 2 
Ä Pttertburg^ Societas Entomologica Rossica. Horse. Tom. 21: 1887; 22: 

1888. 
^Uäht^ Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung. B. 46 — 49, 1885 

— 1888. 
^ydmr. Linnean Society of New South Wales. Proceedings. (2). Vol. i: 4, 

1886; 2. 1887; 3: I. 
*Ttpeka, Kansas Academjr of Science. Transactions. Vol. 10. 1885 — 6. 
Tnä^se, Société d*Histoire Naturelie. Bulletin. Année. 20: 4, 1886; 21 : 

1887; 22: I. 
TtaUon, Natoral Htstory Society. Journal. N:o 3, 1888. 
Trmu0j Tromsö Museum. Aarsberetning f. 1887; Aarshefter 11, 1888. 
* Washington^ Entomological Society. Proceedings. Vol. i: 2. 

, Smith3onian Institution. Annual Report, f. 1885: 2. 

Wiem, K. K. Nalurhistorisches Hofoiuseum. Annalen. B. 2: 4; 3: i — 3. 

-, Verein zur Verbreitung natnr^'issenschaftliche Kenntnisse. Schriften. 
B. 28. 1888. 

-, Zoologisch-botanische Gesellschaft. Verhandlungen. B. 37: 3, 4 
38: 1—4. 



2. Fr&n onskilda gifvare. 
Obs. Nftr ingen särskild gifvare är nämd, är arbetet skänkt af författaren. 

AuRiviLLius, Chr., Revisio monographica Microceridarum et Protomantinarum. 
Slhm. 1887. 4\ 10 Tab. 

BoRRiES, H., Om Förekomst og Utbredelse of skadelige Insekter i Danske 
Naaleskove. 

EtKST, A., Jngendstadien von Ophideres cadca. Berlin. 1885. i pg. fig. (fr. 
Chr. Aurivillius.) 

'FLEirriAUX, Ed., Descriptions de Coléoptéres nouveaux de TAnnam. Rapportés 
par M. le capitaine Delaunay. (Paris. 1887. 8. Tab. i col. (fr. den- 
samme). 

FoREL, AUG., Die Ameisen der Antille St. Thomas. Mttnchen. 1885. 16 pg. 
(fr. densamme). 

Hansson, C. A., Bidrag till Norges invertebrat-fauna. Chrtstiania. 1885. 2 pg. 



14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Harold, E. von, John Sahlbergs Enameratio Coleopteroram Brachelytrontm 
Fenniae. Helsingfors. 1S76. Im Auszuge mitgetheilt. Mtlnchen, 1881. 
'O i^. (fr. Chr. Aurivillius). 

, Stenus Qucdenfeldti , Miinchen. 1885. 2 pg. (fr. dens.) 

, Zur Miinchcner Fauna. Sammelbericht. Mtinchen. 1885. 12 pg. (fr. 

dens.) 

Holmgren, A. E., Fortsatta iakttagelser angående kornflugans uppträdande på 
Gotland. Sthm. 1887. 10 pg. i col. Tafl. 

HoRVATH, Geza, a Magyarorszagi Psyllidäkröl. Budapest. 1885. 30 pg. 
— - - , Les Béryticns de la Hongrie, Budapest. 1885. 9 pg. 

— , Les Aradides de la Hongrie. Budapest. 1886. 7 pg. 

, Nou velie Revision du genre Plinthisus. Caen. 1886. 8 pg. 

KoLBE, H. J., Tabellarische Uebcrsicht von 16 Tefflus-Arten. Berlin. 1886. 

5 pg. (fr. Chr. Aurivillius). 
, Die verwandtschaftlichen Beziehungen von Eurycarahm Géh. zu Pr^ 

aiintes Bon. Berlin. 1886. 6 pg. (fr. densamme). 

, Zwei neue Cicindelen aus Central- Afrika. Berlin. 1885. 2 pg. fig. 

(fr. dens.) 
, Neue afrikantsche Coleoptera des Berliner zoologischen Museums. Beriin. 

1886. 13 pg. (fr. dens.) 
, Die Entwicklungsstadien der Rhagium-Arlen und des Rhofnnusmm 

salicis, Berlin 1884, 26 pg. (fr. dens.) 
, Ueber die Stellung von Platypsyllus im System. Berlin. 1886. 3 pg. 

(fr. dens.) 
, Zur Frage tlber die systematische Stellung von Hypocephalus Desm. 

Berlin. 1884. 4 pg. (fr. dens.) 
, Entomologisch-kosmologische Betrachlungcn. Berlin. 1884. 3 pg. 

(fr. dens.) 

Lampa, S., Iakttagelser rörande komflugans uppträdande och lefnadssätt under 
sommaren och hösten 1887. Sthm. 1888. 10 pg. 

Löw, Fr., Ucbersicht der Psylliden von Österreich-Ungarn mit Einschloss von 
Bosnien und der Herzegowina, nebst Beschreibungen neuer Arten. Wien. 
1888. 8°. 36 pg. 

, Mittheilungen Uber neue und bekannte Cecidomyiden. Wien. 1888. l6pg. 

PuTON, A., Enumeration des Hémiptéres recueillis en Tunisie en iS83eti884. 
Paris. 1 886. 24 pg. 

Reuter, o. M., Sibiriska Hemiptera. Helsingfors. 1884, 14 pg. 

, Revisio synonymica Heteropterorum pala^arcticorum. Helsingfors. 188S. 

4*. 458 pg. 
Sahlberg, John, Coleoptera och Hemiptera insamlade af Vega-expeditioncns 

medlemmar å Beringssunds amerikanska kust etc. Sthm. 1885. ^* '5 PS* 

, Bidrag till Tschuktsch-halföns Insektfauna. Sthm. 1885. 42 pg. 

, Coleoptera och Hemiptera insamlade af Vega-expeditionens medlemiw 

Bering-ön den 15 — 18 augusti 1879. Sthm. 1885. 13 pg. 



GÄFVOR TILL ENTOMOL. FÖRENINGENS BIBLIOTEK. 1 5 

SCHOYKN, W. M., Vderligcre Tillaegg til Norges Lepidopter-fauna. Christi- 
anU. 1887, 8 . 32 pg. 

, Supplement til H. Siebke's Enumeratio Ins. Norvcg. Fasc. 5. pars. i. 

(Hymenoptera phytophaga et acnleata). Christiania. 1887. 8^ 11 pg. 

, Fortcgnelsc över de i Norge hidtil observerade Neuroptera planipennia 

og Pseudoneuroptera. Christiania. 1887. 30 pg. 

Thorell, Tam., Pedipalpi e Scorpioni dell' Arcipelogo Malese, conscrvati 
nel museo civico di Storia naturale di Genova. Genova. 1888. I04pg. 

, On Dr. Bertkairs Classifikation of the order Aranese or spiders. Lon- 
don. 1886. 26 pg. 

TiAPVENFELT, R. L., Förteckning öfver Strengnastraktens Dagfjärilar. Upsala. 

1S75. 4 pg- 
Westw*ood, J. o., Descriptions of some new Papilionidae. London. 1871. 26 

pg. 3 tab. col. 
, Illustrations of scveral additional species of Lucanidse. London. 1874. 

7 pg. I tab. 
, A monograph of the sawflies comp>osing ihe Australian Genus Pei'ga 

of Leach. London. 1880. 21 pg. 5 tab. color. 
, Descriptions of new or imperfectly known species of Ichneumones 

adsciti. Hague. 1882. 32 pg. 5 tab. col. 
, Notice af a tube-making Homopterous insect from Ceylon. London. 

1886. 5 pg, I tab. 
-, Notes on the life-history of various species of the Neuropterous genus 

Ascalapkus. London. 1888. 12 pg. 2 tab. 



1 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS INSEKTSAMLING. 



Föreningens insektsamling har under år 1888 blifvit tillökad 
med en värdefull gåfva från herr L B. Ericsson i Mölndal, ut- 
görande 40 arter utmärkt väl preparerade coleoptera, däribland 
flera rariteter, såsom : Sphodrus planus, Pristonychus subcyaneus, 
Stenelophus ftavicollis, Blaps fatidica (obtusa\ Trogosita 
mauritanica^ Omosita discoidea, Barynotus Schdnherri m. fl., 
hvilket härmed å Föreningens vägnar tacksamligen erkännes. 

Stockholm i december 1888. 

Sven Lampa. 



r-»»-»» V 



SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR 

BESKRIPNA AF 
H. D. J. ^VALUENGREN. 



(Forts. fr. sid. 128 af föreg. årg.) 

Aftm, Följande i England träffade art torde böra på halföns vestra 
kust eftersökas: 

C. affinitana DouGL. Framvingame hvitgr&, vid framkanten skug- 
gade med ockragnlt, med ett temligen otydligt rödbrunt tvärband öfver 
midten, mot spetsen spräckliga af brunt. 

DouGL. Zool. IV. 1268. f. 7. Staint. Man. II. 273, 

Larven smutsigt hvitaktig med grå anstrykning längs ryggen och 
matt grå linie längs hvardera sidan; hufvudet brunt och nackskölden 
svart. Lefver i blomhufvuden och fröredningen på Aster tripolium och 
flygtiden infaller i juli. 

7. O. zebrana Hubn. Framvingarne blekt olivgula eller 
ockragula med 5 silfverhvita smala tvärband, af hvilka de tvänne 
bakom midten beröra hvarandra vid diskfaltets tvärnerv och bilda 
ett X, som ofta i framkanten och inkanten berör med sina yttre 
spetsar äfven det 5:te bandet, hvilket återigen ofta är i fram- 
kanten gafifelformigt; fransarne vid roten med gula, i spetsen med 
grå fläckar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13. 95. 

Under juli månad funnen i Skåne. Larven lefver i blom- 
morna af Gnaphalium arenarium, där den bildar åt sig rörfor- 
miga gångar. Den öfvervintrar. 

2. Slägtet Coccyx Ttre. Led. 

Bakvingames styloid- och ulnargrenar utgå ur diskfåltet vid t 
skilda från hvarandra, den förra ur bakre hörnet, den senare 
ganska långt framom detsamma eller åtminstone icke från samma 
pankt som den förra. Framvingarne utan upphöjda ullhåriga 
fläckar. 

Emt0m»i. Tldskr. Ärg. 10. H. 4 (1889). 2 



T 8 ENTOMOLOG16K TIDSKRIFT I 889. 

öfvtrsi^ af arterna, 

I:o. Framvingamcs sesamoidgren otlöper i utkanten {ArgyroUpia Stkph.) 

A) Framvingarne kanelröda med giila fläckar och sammanhängande bljr- 

linier 1 återta. 

B) Framvingarne gula med 2 kanelbruna tvärband öfver disken. 

1:0) Det yttre tvärbandet mot vingens inkant gafielformigt 

3 RutHwm. 

2:0) Det yttre tvärbandet mot vingens inkant ej gaffelformigt 

S Aurafasckum. 

C) Framvingarne ockragula med roströdt tvärband, som sänder i gren 

till inkanten och i till analhörnet; 4 Martmtuitfkmc. 

D) Framvingarne med kanelbront midtelband, som ej sänder någon gren 

till analhörnet. 

1:0) Framvingarne halmgula, nära vingspetsen en mörk framkants 
fläck och midt öCver i inkanten ett strecka hvilka båda ofta 
sammanhänga 5 Deutschkuia. 

2:0) Framvingarne ockragula, utkanten bredt kanelbrun, genom- 
skuren af en slingrande silfverlinie 6 ¥uln9rataim. 

1I:o. Framvingarnes sesamoidgren utlöper i framkanten eller i vingspetsen. 

A) Framvingarne ljusa med mörka, oordentligt sammanhängande punkter, 

som icke eller högst otydligt förenas till 2 knappt märkbara tvär- 
band och mellan dessa lika obestämda silfverpunkter 7 ItaHtimtua. 

B) Framvingarne med ett tydligt eller åtminstone antydt tvärband öfver 

disken. 

i:o) Hufvud hvitaktigt eller Ijusgult. 

(A) Framvingarne vid inkantsmidten med mörk ej till viog* 

midten hinnande fläck 8 DubiHum. 

(B) Framvingarne med mörkt, åtminstone vid inkanten dier 

framkanten tydligt och öfver vingmidten hinnande tvärband. 
(1:0) Hufvud och thorax af samma färg. 

a) Framvingarne vid utkanten med ett med denna 

parallell smalt rostbrunt i inkanten slutande band 

9 DifuckkM. 

b) Framvingarne vid utkanten utan något med denna 

parallelt, i inkanten slutande tvärband. (Fort- 
sattes framkantsfläcken såsom tydligt band till 
analhörnet, så sker utloppet öfver analhörnet i 
utkanten, ej därbakom i inkanten.) 
i) Framvingarnes midtelband genombrutet nira 
framkanten. 

(a) Framvingarnes grundfärg hvit, vid utkanten 
gråaktig ; vingspetsen med rosenröd in- 
blandning 10 PotteroM. 



wam.engren: Skandinaviens vecki.arefjärilar. 19 

(b) Frainvingarne glänsande hvitaktiga med 

olivbrun inblandning, stor blägrä in- 
kantsfläck vid basen ... 11 Frigidana. 

(c) Framvingarnes grundfärg halmgul eller 

ockragul. 

(i) Framvingarne breda med rundad 

spets och utkant, den senare fögn 

sned utan teckning. 

*) Framvingarnes midtelband i in- 

kanten bredare ; framkanten 

nära spetsen med 2 ljusa 

hakar 12 Badfana. 

**) Framvingarnes midtelband i in- 
kanten ej bredare; framkanten 
nära spetsen utan ljusa hakar 

13 Cnicana. 
(2) Framvingarne smala, tillspetsade; ut- 
kanten mycket sned. 
*) Framvingarne halmgula; ut- 
kaiitslinien ej markerad 

14 Smeathmannfana. 

**) Framvingarne blekt ockraguln, 

utkantslinien brun eller brun- 

fläckig 15 Kindermanniana. 

2) Framvingarnes midtelband ej genombrutet, 

men försvinner ofta nära framkanten. (Fram- 

vingar utan blylinier, men med silfverglän- 

sande ställen ) 

(a) Framvingarne vid framkanten emellan det 
gulbruna eller olivbruna midtelbandet 
och den alltid tydliga, närmare ving- 
spetsen belägna framkantsfläcken med 
en ljusare, bred, starkt glänsande fläck. 

(1) Framvingarnes midtelband i yttre 

brädden svartpudradt 

10 Muasehfiana. 

(2) Framvingarnes midtelband i yttre 
brädden ej svartpudradt 17 åtanmafia. 

{h) Framvingarne vid framkanten emellan 
midtelbandet och den närmare vingspet- 
sen belägna ej tydliga eller felslående 
framkantsfläcken ingen ljus, starkt glän- 
sande fläck, 
(i) F^ramvingarnes fransar rödaktiga 

18 Ct/ie//a. 



20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFl' 1889. 

(2) Framvingarnes fransar rostfärgade 

19 Ftammeoktna. 

(2.0) Thorax grå, svartaktig eller åtminstone mörkare in 
hufvudet. 

a) Framvingarnes midtelband genombrutet 

20 PalMana, 

b) Framvingarnes midtelband ej genombrutet. 

i) Framvingarnes midtelband i framkanten ut- 

vidgadt 21 Gifwkomtum, 

2) Framvingarnes midtelband i inkanten ntvidgadt 

22 ålamt. 
2:0) Hufvud svartaktigt eller olivbrunt. 

a) Framvingarnes midtelband i framkanten bredare än i in- 

kanten 2S CunrtntriganQ. 

b) Framvingarnes midtelband i inkanten bredare och obestSm- 

dåre än i framkanten 24 åtricapitajn. 

1. O. aleella Schultze. Framvingarne bninröda med 4 
rundade eller triangulära, stora blekgula fläckar, 2 i inkanten och 
2 i framkanten, ofta tydligt kantade med blyglänsande linier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 82. 
Under juni och juli månader i Skåne och Halland. 

2. O. anrofasciana Mn. Framvingarne glänsande guldgula, 
basen, 2 tvärband och utkanten kanelröda, kantade med grofva, 
glänsande blylinier; det andra tvärbandet helt och sänder ingen 
gren till analhömet, det första däremot berör i framkanten och 
inkanten basföltet, så att en fläck af grundfärgen därigenom inne- 
slutes. 

Mann. Zool. Bot. Ver. Verh. 1855. 552. Hen. II. 2. i. 78. 
Flygtiden skall infalla i juni och juli. Funnen på Dovre. 

3. C mtilana HObn. Framvingarne glänsande guldgula, 
basen, 2 tvärband och utkanten kanelröda eller blodröda med 
violetta blylinier; det andra tvärbandet sänder en gren till anal- 
hömet och utvidgas mot framkanten, så att det sträfvar att an- 
taga formen af bokstafven K. 

Wallengr. Sp. Tortr, & Tin. 12. 79. 

Larven gulgrön med rödgult hufvud; lefver i en spanad 
mellan barren på enbusken. 

Under juli månad i Skåne, Blekinge, på Gotland, vid Kri* 
stiania och i Finmarken. 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 21 

4. O. Hartmanniana Clerk. Framvingame ockragula; ba- 
sen skuggad med rödbrunt; ett snedgående, mot framkanten af 
en gul linie genombrutet, rödbrunt tvärband, som utsänder en 
gren till analhömet, samt nära vingspetsen en rödbrun framkants- 
flack; dessa rödbruna teckningar mer eller mindre kantade med 
blylinier och från framkantsfläcken utgå 2 parallela rader silfver- 
punkter. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 81. 
Var, subbaumanniana Doubl. Betydligt mindre och blekare, 
tvärbandet börjar längre från basen och är mindre snedt. 
Staint. Man. II. 269. 

Under juni och juli månader i hela Europa in i Lappmar- 
ken, raen inom Norge hittills blott anmärkt vid Kristiania. 

5. C. Deatschiaaa Zett. Framvingame halmgula, hos 9 
mörkare, med i inkantsfläck och en framkantsfläck vid basen, 
båda rostbruna; ett snedt brunt (o^) eller kanelförgadt (9), nära 
framkanten till hälften, sällan helt genombrutet tvärband; nära 
vingspetsen en aflång, rostbrun framkantsfläck och midt öfver en 
från analhömet utgående brun, med utkanten parallel, stundom 
med framkantsfläcken till ett tvärband förenadt streck ; alla dessa 
bruna teckningar innefattas af silfverhvita linier. 

Wali.engr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 85. 
Var. lutulentana H. S. De bruna teckningarne på fram- 
vingame felslående. 

H. S. Neue Schm. 35. p. 5. 

Under juni och juli månader i Lappmarkerna, på Dovre och 
i Finmarken. 

6. O. yulneratana Zett. Framvingame ljust ockragula, 
framkantens bas, ett i inkanten dubbelt så bredt som i framkan- 
ten, öfver midten gående, af silfverlinier begränsadt, af silfver- 
linie genombrutet tvärband samt den af en slingrande silfverlinie 
genomskurna utkanten kanelbruna; mmmet mellan tvärbandet och 
utkantens mörka färg betäckt af silfverfärgade gulaktiga linier, 
samt eger i skarpt begränsad mörkbrun punkt framom midten 
och I — 2 kanelbruna punkter eller fläckar i framkanten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 80. 
Under juli och augusti på Dovre och i Finmarken. 



2 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

7. C. maritimailft Gn. Framvingarne halmgula, med spridda 

silfverpunkter och marmorerade med brunt; innanför midten ett otydligt 

mörkt tvärband och i analhömet en triangelformig mörk flack samt idra 

spetsen 2 mörka framkantsfläckar; bakvingame gråaktiga, bvitsprackliga. 

Gn. Ind. 64. Staint. Man. II. 270. 

Lai-ven gulhvit med svarta fläckar; lefver i stjälkar och rötter på 
Erytigiutn maritimum. Flygtiden i maj och juni. Träffad på hafsfcu- 
sten i England och Frankrike. 

8. C. dnbitana HObn. Framvingarne glänsande silfverhvita 
med blek olivgul inblandning; en grå fläck vid basen, en mörk- 
grå liäck vid midten af inkan;ten, ej hinnande öfver vingvecket 
och en liten mörkgrå fläck vid midten af framkanten; utkanten 
skuggad med grått; bakvingarne gråaktiga, ej marmorerade; huf- 
vud hvitt; thorax svart. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13. 94. 

Larven brunaktigt gul; hufvud rostgult; nacksköld brun, kan- 
tad med och delad genom blekgult. Lefver i blomhufvuden 
på Setivcio Jacobcea^ Cirsium lanccolatutk, Hieracium m. fl. 

Under juni och juli månader på hela halfön ända upp i 
Finmarken. 

9. O. dllncidana Wilk. Framvingarne blekt halmgula med 
smal brun linie längs framkanten från basen till midten ; ett snedt 
gulbrunt tvärband nära basen från inkanten inåt halfva vingen; 
nära utkanten ett smalt, fullständigt, gulbrunt tvärband. 

WiLKEiNS. 311. Staint. Man. II. 275. 

Larven lefver i stjälkarne på Pastinaca sativa och Herac- 
leum sphofidylium. 

Under juli månad funnen i Skåne. Heineman har samman- 
blandat denna art med francillana, hvilken återigen ej är Fa- 
BRici art utan Dyponchels flagellana (identisk med Herrick- 
ScH/EFFERS art af samma namn (fig. 95) och Heydens eryngt- 
ana) samt lefver såsom larv på Eryngium campestre och skiljes 
från vår dilucidana därigenom, att framvingarnes midtelband är 
fullständigt och ej framåt afbrutet, men utkantsbandet genom- 
brutet nära framkanten och ej fullständigt. 

Anm. En annan likaledes af Heinrman med föregående samma»- 
blandad art torde hos oss förekomma, hvarför här intages dess diagnos. 

C. framitlana Fabr. Framvingarne blekt halmgula med till mid- 
ten smalt brunaktig framkant och 2 smala, sneda, fullstXndiga, ej ^^- 



wallengken: Skandinaviens vecklarefjärilar. 23 

brutna eller geoombnitna, gulbruna tvärband; det yttre snedare än det 
inre. 

Fabr. E. S. 264. Don. Nat. Hisi. t. 351. i. Wilkins. 

312. Staint. Man., II 275. flagälana H. S. fig. 345. 
Larven lefver på Daucus carota af dess frö och döljer sig i stjäl- 
kame, där den flfven synes undergå srn förvandling. Flygtiden infaller 
i juli och augusti. Ej sällsynt i England. 

10. C. posterana Zell. Framvingarne hvita, gråspräckliga, 
vid utkanten gråtöckniga, med ett olivgrått, i inkanten utvidgadt 
och där på sidorna blygråt t, och nära framkanten genom grå 
töcken genombrutet tvärband, vingspetsen brunaktig med blygrå 
och rödaktig inblandning, så att endast några hvita framkants- 
hakar finnas; hufvud och thorax hvita. 

Zell. Isis 1847. 74 1- H. S. IV. 190. ambiguana 
Treit. VIII. 282. H. S. fig. 64. Hein. 
Schm. II. I. 88. (exclus. syn. Wilk., Staint.) 
Lansen lefver i blomhufvuden på tistlar och Centaurea ja- 
cea af dess frö. Den är benftirgad med svartbrunt hufvud, 
brungrå nacksköld och analsköld. 

Under juli månad funnen i Blekinge. 

11. C. fdgidana Gn. »Framvingarne triangulära, glänsande 
hvitaktiga; vingfälten där och hvar gulaktigt olivbruna; vid basen 
en stor blågrå inkantsfläck; fransame blågrå; framkant och inkant 
svartpuakterade ; alla vingarne undertill hvitmarmorerade; hufvud 
och palper hvita.» (Guenée.) 

Wallengr. Sp. Tortr, & Tin. 13. 92. 
Skall vara funnen i Dalarne. För förf. obekant. Skall 
likna hybridella Hubn. f. 351, men vara större. Kan möjligen 
tillhöra följande, hos oss ännu ej så vidt bekant är påträffad 
art, ehuru Guenee ansåg hybridella Hubn identisk med antbi- 
guatta Treit. (non Dup.) 

C. hybridella HUBN. Framvingarne hvita, stundom med köttröd 
anstrykning, vid utkanten grå, töckniga af rostbrunt och grått; en grå 
fläck vid basen längs framkanten, en stor, rostbrun af blygrått infattad 
fläck vid midten af inkanten, räckande snedt in på halfva vingen; en 
liten brungrå framkantsfläck nära vingspetsen och oftast en mindre i 
jiamma kant midt emot inkantsfläcken ; hufvud och thorax hvita. 

Hubn. f. 351. carditana Zell. Isis 1847. 741. H. S. IV. 190. 
Hein. .Schm. II. i. 89. Staint. II. 271 dissolutatta H. S. f. 83. 



2 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

Larven blekröd med Ijusbrunt hufvud och golaktig, med 4 sTarta 
fläckar tecknad nacksköld; lefver i blomhafvaden på Pkris kieraciotda 
af dess frö; äfveIl^i Sonchus oieraceus. Flygtiden infaller i juli och aileti 
är allmän i England på vissa ställen samt äfven träffad i Tyskland. 

12. C. badiana HUbn. Framvingarae halmgula, töckniga af 
ockragult, med glänsande hvitaktiga, vågiga tvärlinier; framkanteos 
bas, ett snedt, från inkantens midt utgående och där utvidgadt, 
öfver mer än halfva vingen räckande tvärband samt en liten fläck 
vid analhörnet och 2 vid framkanten chokoladbruna ; i framkanten 
nära vingspetsen 2 ljusa hakar; bakvingarne gråbruna. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 83. Rubigana Hixn. 
Schm. II. I. 81 (den större formen.) Badiafta Staini. 
Man. II. 270. 
Larven skall lefva i stjälkar och rot till Arctium lappa. 
Under juli månad i Sveriges sydligaste provinser, men äfven 
uppgifven från Lappland och Norge, ehuru därmed möjligen 
också afses följande art. 

13. O. cuicfuia DouBL. Framvingame h vi tak tigt halmgula, 
töckniga af blekt ockragult, med glänsande, hvitaktiga, vågiga 
tvärlinier; ett snedt, från inkantens midt utgående och där ej ut- 
vidgadt, smalt, brunaktigt tvärband, som nästan förenas med en 
midt däremot varande tläck i framkanten \ en annan sådan fram- 
kantsfläck nära vingspetsen; i framkanten nära vingspetsen inga 
ljusare hakar; bakvingarne grå. 

Wtlk. 292. Staint. Man. II. 270. Rubigana Hein 
Schm. II. I. 81 (den mindre form.). Wallengr. Sp. 
Tortr. & Tin. 12. 84. 
Bland tistlar i juni månad i Sveriges sydligaste provinser 
samt i Lappland. 

14. C. Smeathmanniana Fabr. Framvingarne ockragula med 
glänsande hvitaktig inblandning; ett snedt ockrabrunt tvärband 
från inkantsmidten, hinnande till hälften af vingen och midt där- 
emot i framkanten en liten ljust gulb/un fläck; en tresid ig ockra- 
brun fläck i analhörnet och midt däremot i framkanten en mindre 
Ijusbrun fläck, emellan hvilka brunaktiga töcken finnas; utkanten 
ej bruntöcknig. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13, 87. 
Larven lefver i blomhufvuden på Achillea millefolium^ Cctt 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 25 

taurea fdgra^ Anthemis cotula och en del andra cofnposita, 
Y^geji ljust gråbrun med gulaktig anstrykning, svartbrunt hufvud 
och gulbrun nacksköld. 

Under juni och juli månader från Skåne ända in i Lapp- 
markerna. 

15. O. Kindermaimiana Treit. Framvingarne blekt ockra- 
gula med glänsande, hvitaktig inblandning; framkantens bas ockra- 
brun; ett snedt ockrabrunt tvärband från inkantsmidten, oftast 
sammanhängande rned en midt däremot i framkanten varande 
ockrabrun Häck ; en tresidig ockrabrun fläck i analhömet och midt 
däremot i framkanten en annan och utanför denne ytterligare en 
mörk hake; utkanten bruntöcknig och fransarne med tydlig del- 
ningslinie. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13.86. Furcana 'Buia, 
Wallengr. 1. c. 13. 88. 

Larven skall lefva på Artemisia campestris. 

Under juni och juli månader i Skåne, Vestergötland och på 
Gotland; i Norge vid Kristiania. 

16. O. Mnssehliana Treit. Framvingarne vid basen gul- 
bruna, i inkantsbasen en silfverglänsande fläck ; därefter ett bredt 
hvitaktigt, silfverglänsande tvärband, därnäst ett bredt Ijusbrunt, 
i yttr^ brädden svartpudradt tvärband; därefter i framkanten en 
större fyrsidig, hvitaktig, silfverglänsande fläck och midt däremot 
ea därmed genom en silfverglänsande, svartpudrad linie samman- 
hängande, silftrerglänsande, med gulbrunt fylld triangel i inkan ten; 
därutanför finnas gulbruna töcken med en hvitaktig, slingrande, 
silfverglänsande linie. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13. 90. (Excl. syn. 
Staint.) 

Funnen i Vestergötland. Träflas på sådana ställen där 
Linum catharticum finnes. 

17. C. Manniana F. R. Framvingarne glänsande hvitaktigt 
gula, knappt mörktöckniga ; ett skarpt begränsadt, jämnbredt, svagt 
vinkelbrutet, från inkanten till vingmidten svart, därefter gulbrunt 
tvärband ; ett gulbrunt tvärband från framkanten nära vingspetsen 
afsmalnande till utkanten nära analhömet; ofta en liten tresidig 
svartbrun inkantsfläck emellan båda banden. 



26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1888. 

F. R. 134. t. 51. f. 8. H. S. IV. 189. Hein. Schni. 
IL 84. (Exclus. syn. Wilk. & Staint.) 

Under juni månad på fuktiga ängar i Skåne sällsynt Man 
har uppgifvet Mentha sylvestris såsoro den planta, i hvars 
stjälkar larven skulle lefva, men denna uppgift afser utan tvifvei 
en helt annan art: notudana Zell. 

18. C ciliella Hubn. Framvingarne gråhvita eller gulhvita, 
silfverglänsande, med gråtöcknig, rosenfärgad utkant; från inkants- 
midten ett snedt, tämligen bredt, rödbrunt, mot inkanten mörkare, 
ofta svartaktigt, framåt mattare och försvinnande tvärband ; fram- 
kantens bas med rödbrun långsfläck ; fransame vid basen rosenröda. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13. 89. 

Larven gulhvit med svart hufvud, blekgrå fläckar och mörk- 
grå nacksköld; fullvuxen blir han rödaktig; lefver af frön till 
Primula veris och P. farinosa, öfver vintrar i stjälkame och 
förvandlas till pupa följande vår. 

Under maj och juni månader i hela Sverige ända in i Lapp- 
markerna. 

Antn. I Finland har upptäckts en art, som torde äfven hns o&« 
förekomma, hvarför dess diagnos hSr må intagas: 

19. C. flammeolana Tengstr. Framvlngame svafVelgoIaktigt 
gula, i grunden silfverhvitaktiga, mot spetsen obestämdt och buedt an- 
Inpna af rostgult ; öfver midten ett snedt gulbrunt, tydligt, ofta af mörk- 
bruna atomer begränasdt tvärband; fransarne rostgula; utkantslinien knappt 
tydlig; bakvingarne mörkgrå med blekare fransar. 
Tengström Bidrag. 161. 

Allmän vid Uleåborg i början af juli. Skall likna C epilinana oi«n 
vara något större och skiljes därifrån på sätt följande diagnos utvistr. 

C. epilinana Z}L\a., Framvingarne blekt lergula, mot spetsen gul- 
aktigt grå; öfver midten ett snedt, smalt, mörkare lergolt, ej af mdrk* 
bruna atomer begränsadt tvärband; fransarne lergula; utkantslinien tjrdlig; 
bakvingarne grå. 

Zell. Ent. Zeit. 1849. 285. H. S. IV. 187. f. 79. So. 
Hein. Schan. II. i. 82 (excl. sjm. Wilk. a Staint.) 
Under juli månad på åtskilliga ställen i Tyskland. Larven lefver 
i frökapslarne på Limim catharticum och lin, är bvitgul med svartbniot 
hufvud och nacksköld. 

20. C. pallidana Zell. Framvingarne glänsande gulaktigt 
hvita, gråspräckliga; framkantens bas och ett bredt, genombrutet, 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 27 

i inkanten utvidgadt tvärband öfver niidten, svartaktiga; ett smalt, 
böjdt, grått tvärband nära utkanten; hufvudet gulhvitt; thorax grå. 

Zell. Iris 1847. 742. H. S. IV. 190. f. 389. Hein. 

Schm. II. I. 88 (exclus. syn. Wilk. & Staint. AWi- 

capitana Cooke Zoologist p. 7800. Staint. Ent. An. 

1862. p. III. MXachl. E. a. 1869. p. 86. (Exclus. 

syn. Zell.) 
Under juli månad i Blekinge. 

21. C. gilyicomana Zell. Framvingarne blekt ockraguia, 
utanför midten brunpudrade och bruntöckniga; ett bredt, fram- 
till utvidgadt, af föga tydliga blylinier begränsadt, brunt tvärband 
öfver midten; vingspetsen snedt till analhömet brun med blygrå 
inblandning; hufvud Ijusgult; thorax gulbrun. 

Zell. Isis 1847. 1^2^ Jlaviscapulana H. S. IV. 224. 

VI. 160. f. 97. gilvicomana. Hein Schm. II. i. 86. 
luirven skall lefva på Chenopodiutn, 
Under juli månad i Skåne. 

22. C. nana Haw. Framvingarne blekt ockragula, med 
rosenröd anstrykning, basen och framkanten till midten blygrå; 
ett bredt, mot inkanten utvidgadt, och därifrån till vingmidten i 
det inre gulbrunt, svartfläckigt, för öfrigt blygrått tvärband, som 
vid framkanten har i yttre brädden en mörkare fläck; från 2 
mörka framkantsfläckar utgår till utkanten en grå eller brun, mer 
eller mindre tydlig skuggning; hufvudet blekt ockragulaktigt; 
thorax mörkgrå. 

Haw. Lep. Br. 439. Staint. Man. II. 272. ambigumia 
Froel. Ent. Tortr. 112. H. S. IV. 192. Wallengr. 
Sp. Tortr. & Tin. 13. 91. pallidana H. S. f. 65. 
pumilana H. S. f. 66. Hein. Schm. II. i. 90. 
Larven skall lefva i fröhusen på björk. 
Under juni och juli månader i Småland samt inom Norge i 
Odalen, Romsdalen, Gudbrandsdalen, Södmöre och på Dovre. 

23. C. cnrvistrigana Wilk. Framvingarne blekgula, skug- 
gade med ockragult; gulhvita silfverglänsande tvärlinier; ett grått 
streck längs framkanten till basen; ett oregelbundet, någorlunda 
begränsadt, vid framkanten bredare, grått tvärband öfver midten 
och ett grått, krökt streck från framkanten nära vingspetsen till 



28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18^9. 

analhörnet; utkanten gråaktigt töcknig; hufvud olivbrunt; thorax 
rostbrun med gulaktiga skuldertäckare. / 

WiLK. 302. Staint. Man. II. 272. Hin. Schm. II. 1. 87. 

Larven gulaktigt röd, men rödare, när den är fullvuxen: 
hufvud Ijusbrunt; lefver i blommorna på Solidago virgaurea, 
där han närer sig af födoämnena och går från blomma till blomma, 
stundom förenande dem med silkespånad. 

Under juni månad i Skåne. 

24. C. atricapitana Steph. Framvingarne hvitaktigt kött* 
färgade, vid basen gråtöckniga; en oregelbunden grå fläck i inkants- 
midten och midt däremot i framkanten en annan mindre, båda 
hos o^ vidt skilda, men hos $ genom gulaktig färg nästan fÖr 
enade; nära vingspetsen 2 mörka framkantsfläckar; från den inre 
af dessa ett mörkt band till utkantsmidten; utkanten gråtöcknig; 
bakvingarne blekgrå med mörkare vattring; hufvud och thorax 
svarta (o^) eller hufvud olivbrunt och thorax svart (9). 

WiLK. 298. Staint. Man. II. 271. Hein. Schm. II. i. 87. 

Larven smutsigt blekgul^ med röd anstrykning på ryggen, 
bruna andhål, Ijusbrunt hufvud, brunaktig nacksköld. Den lefver 
i stjälken på Scnecio Jacobcea, där den äter märgen, hindrar växten 
så att stjälken vid det stället där larven vistas blir tjockare och 
betäckes med en blodruska. Larven förpupas i stjälken. Den 
lefver äfven på Hieracium umbellatum. 

Under juni månad i Skåne. 

III. Gruppen Tortricodidde Staint. 

Bakvingarnes bakre mediannerv mot basen helt naken och 
samma vingar sakna oberoende nerv ; ulnargrenen utgår från disk- 
faltets bakre hörn och styloidgrenen utgår från diskfaltets tvär- 
nerv tämligen långt framom den förre och intager således obe- 
roende nervens plats ; radial- och subradialgrename utgå ur disk- 
fältets främre hörn förenade i gemensam stam. Tungan kort, 
men antydd. Framvingarnes subulnargren utgår från diskfältets midt. 



WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLA REFJÄRILAR 29 

I. Slägtet Cheimatophila Steph. 

Framvingarnes ulnargren utgår fråa diskfåltet nära dettas 
bakre hörn och utlöper tämligen tvärt i analhömet, så att den 
här kommer nära intill subulnargrenen ; metacarpalgrenen enkel 
utlöper i framkanten och sesamoidgrenen i vingspetsen. Palpema 
fina, hängande, räckande föga öfver hufvudet. Antennerna borst- 
formiga, hos ef" med långa, fina cilier. Framvingarnes diskfält 
långt och smalt utan delningsnerver. Vingarne under hvilan lagda 
takformigt och äro hälft genomskinliga, tunnt med fjäll beklädda. 

I. Oh. tortricella HiiBN. Framvingarne gråbruna med obe- 
stämd mörkare basfläck, ett bredt, i yttre brädden föga begrän- 
wdl, mörkare tvärband, samt mot vingspetsen stundom en mör- 
kare skuggning; bakvingarne ljust brungrå. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. ii. 71. 

Under mars och april månader i ekskogar uti södra och 
mellersta Sverige, åtminstone in uti Upland. Larven skall lefva 
på ek och hvitbok. Den är rödbrun eller brunaktig med tre 
smutshvita linier längs ryggen, brun, gulkantad och gultecknad 
nacksköld samt brunt hufvud, buken smutshvit.. 

IV. Gruppen ExapatiddB Staint. 

Bakvingames bakre mediannerv mot basen helt naken och 
samma vingars oberoende nerv utgår från diskfaltet nära dettas 
bakre hörn, därifrån ulnar- och styloidgrenarne utgå; rabial- och 
subradialgrenarne utgå ur främre hörnet, ej förenade i gemensam 
stam, men från samma punkt. Tunga saknas helt och hållet, är 
ej ens antydd. Framvingarnes subulnargren utgår från diskföltet 
nära midten. Baktibiernas sporrar mycket korta. Honans vingar 
förkrympta, räcka till anus. 

i. Slägtet Exapate Hubx. 

Framvingarnes ulnargren utgår från diskfältet nära dettas 
bakre hörn. Palperna korta, tunnt håriga. Antennerna hos o^ 
penselformigt cilierade med spridda längre borster, hos o^ glest. 



30 KNTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

men tämligen långhåriga. Fram vingar nes diskfalt i frambrädden 
kortare än i bakbrädden, med en fin delningsnefv. Framvingame 
hos 9 spetsiga, lancettformiga och i kanterna försedda med långa, 
fina borst, räcka till anus; bakvingar saknas hos henne äfven- 
som sista paret sporrar på baktibierna. 

I. £. congelatella Clerk. Framvingame hos o^ gråbruna 
med svag purpurglans och bredt hvitaktigt långstreck från basen 
genom disken, hvari finnas 2 mörkbruna fläckar, den ene innan- 
för, den andre utanför midten; fransarne med grofva, mörka 
punkter vid roten; framvingame hos 9 hvitgrå med mörkbrun 
fläck innanför midten af framkanten och mörka framkantspuok- 
ter, inkantens inre bashälft mörkbrun, samt någri mörka punkter 
i samma kant; kanthåren hvita. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 11. 72. 

Larven blekt gräsgrön med hvita rygg- och sidostrimmor 
samt svarta bröstfötter. Den lefver mellan sammanspunna blad 
på Ligustrum, alm, hagtorn, ek, hallonbuskar, äppletrid, 
SpircBce m. fl. 

Under oktober och november månader i södra och mellersta 
Sverige åtminstone ända in i Upland samt i södra Norge. 

V. Gruppen Grapholithidde Gn. 

Bakvingarnes bakre mediannerv ofvantill mot basen hårig 
på längre eller kortare stycke, och oberoende nerv finnes, som 
utgår från diskfaltet antingen från samma punkt som styloid- 
grenen eller på längre afstånd från denna. Framvingames subul- 
nargren utgår från diskfåltet nära intill eller något bakom dettas 
midt. Vingame hos båda könen fullt utvecklade. 

Denna ganska artrika grupp omfattar följande slägten: 

l:o Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar utgå frän samma punkt (bakre 
hörnet) af diskföltet. (Bakvingarnes radial- och subradialgrenar utgå meH 

gemensam stam ur diskfaltets främre hörn HtiiiM. 

II;o Framvingarnes styloid- och glemoidalgrenar utgå från skilda punkter pi 
diskfliltet. 

I :o) Framvingames radial- och subradialgrenar ur samma pankt af ^^' 
fältet och stundom förenade i gemensam stam. 



wallengren: Skandinaviens vECKLAREFjÄkiLAR. 31 

A) Bokvingames styloid- och ulnargrenar vid utgången af diskfaltet 

itskilda genom ett litet mellanrum. (Framvingarnes diskfalt utan 
delningsnerv.) Chrasis. 

B) Bakvingames styloid- och ulnargrenar utgå från samma punkt på 

diskfaltet, stundom förenade i gemensam stam. 
(i:o) Bakvingames oberoende nerv antingen helt felslående eller 
vid sin upprinnelse böjd mot styloidgrenen och dSr närmad 
till samt ofta upprinnande från samma punkt som denna. 

(A) Bakvingames styloid- och ulnargrenar utgå från samma 

punkt på diskflltet, men ej förenade i gemensam stam. 

a) Fiamvingarnes subradialgren närmare till carpalgrenen 

ån till radialgrenen eller midt emellan båda. 

1) Thorax med upprättstående hårborste. (Framvin- 

garnes diskfalt med 2 delningsnerver.) 

(a) Framvingarnes subradialgren upprinner midt 

emellan radial- och carpalgrename... Eccopsia, 

(b) Framvingarnes subradialgren upprinner närmare 

till carpalgrenen än till radialgrenen Penthina. 

2) Thorax utan upprättstående hårborste, tilltryckt fjäl- 

lig eller tilltryckt hårig. (Framvingames diskfalt 
med 2 delningsnerver.) 

(a) Bakvingames oberoende nerv upprinner nr disk- 

fältets tvämerv. 

(1) Framvingarnes subradialgren upprinner icke 

närmare till carpalgrenen än till radial- 
grenen Euchromia, 

(2) Framvingarnes subradialgren upprinner när- 

mare till carpalgrenen än till radial- 
grenen SeHcoris. 

(b) Bakvingames oberoende nerv upprinner ur disk- 

föltets bakre hörn Mphe/ia. 

b) Framvingarnes subradialgren upprinner närmare till 

radialgrenen än till carpalgrenen. (Thorax med liten 
upprättstående hårborste; framvingarnes diskfalt med 
tydlig främre men otydlig bakre delningsnerv.) Lobesia. 

(B) Bakvingames styloid och ulnargrenar utgå ur diskfältet 

förenade i gemensam slam, eller ock saknas styloid- 
grenen. (Padisca hypericana har båda grenarne skilda.) 

(a) Framvingarnes metacarpalgren tvågrenig. (Framvin- 
garnes diskfält med slingrande delningsnerv.) 

Bhophoboia, 

(b) Framvingames metacarpalgren enkel (deras subradial- 

gren upprinner närmare till radialgrenen än till 
carpalgrenen). 
(O Framvingame med sikelformigt böjd spets. 



32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

♦) Bakvingftme med oberoende nenr Phoxopiffx. 
**) Bakvingame utan oberoende nerv ånchfhpHm. 
(2) Framvingarne ntan sikelforroigt böjd spets 

PiBdisca. 
(2:0) Bakvingames oberoende nerv tämligen rät, vid sin upprin- 
nelse ej böjd mot styloidgrenen och långt aflägsnad ff&n 
denna. 

(A) Bakvingarnes utkant emellan subulnar^reoens utlopp och 

analhömet rät, liksom afsknren, så att därigenom bildas 
mot inkanten en vinkel (tydligare hos cT än hos 9) 

Coptohma 

(B) Bakvingarnes utkant emellan subulnargrenens utlopp och 

analhömet ej rät och liksom afskuren, utan jämnt böjd 
öfver allt. 

(Forts.) 



NYA BIDRAG TILL SKANDINAVISKA HALFÖNS 

MYRIOPODOLOGI 



AF 



C. O. VON Por AT. 



Alltsedan 1870 — 71, då Dr A. Stuxberg offentliggjorde 
sina »Bidrag till Skandinaviens myriopodologi»,^ har, med undan- 
lag af ett par spridda uppgifter, 2 intet meddelats om våra nordi- 
ska royriopoder. Att erhålla en sammanställning dels af de sedan 
dess för vår fauna nyupptäckta former, dels af samtliga arters 
utbredning, såvidt man har sig den känd, torde därför ej vara 
utan sitt intresse, och det är i sådan förhoppning följande rader 
nu öfverlemnas till offentligheten. 

Då anledning funnits till formodan, att våra lulus-former 
af terresiris-gTuppen — » eller de nästan enfärgadt mörka, med 
stjärtprocess försedda arterna af detta slägte — tarfvade en full- 
ständigare utredning, än som hittills kommit dem till del, har 
jag särskildt bemödat mig om att egna dem en omsorgsfuUare 
granskning. Mitt arbete har härvid väsentligt underlättats af i 



* öfvcrs. K. Vet. Ak. Förhandlingar, 27.6 årg. N:o 8, Stockholm 1876. 
(Srcriges Chilognather) och d:o d:o 28:e » N;o 4, » 1871. 
(Srerigcs Chilopoder). 

* Dessa äro, s&vidt mig är bekant, blott följande: Lithobius borcalis 
Meinert funnen i Sverige, af A. Stuxberg. Öfvers. K. Vet. Ak. Förh. 32:a 
ärg. N:o 2, Stockholm 1875; uppgiften om förekomsten af Pauropus (Hoxleyi 
Lubbock) i tDjurriket» af T. Tullberg, Stockholm 1885; samt undertecknads 
meddelaode >0m några norska m3nriopoder» i 8.e ärg. h. i nf denna tidskrift 
Stockholm 1887 — hvilken förteckning äfvcn återfinnes i »Forhandl. ved de 
Skaod. Natarf. I3:e mode.» 

EntamoL TitUkr. Arg. lo, H i (1889). 3 



34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

främsta rummet konservatom vid Lunds universitets zoologiska 
museum hr C. Roth, genom hvars försorg en af honom för 
nämda museum hopbragt, synnerligen rikhaltig samling af skån- 
ska myriopoder stälts till mitt förfogande. Vidare hafva hrr 
prof. Fr. Meinert i Köpenhamn och prof. R. Latzel i Wien 
visat mig godheten att meddela mig exemplar af nkgrz i deras 
arbeten — hvilka, som bekant, tillhöra det yppersta, som om 
rayriopodema offentliggjorts — beskrifna arter, hvaijämte äSven 
prof. AuRivii.Lius i Stockholm och prof. Tullberg i Upsala be- 
redvilligt tillstält mig de delar af Riksmuseets och Upsala-museets 
samlingar i denna gren, hvilka jag utbedt mig till p>åseende^ och 
är det mig en kär pligt att för allt detta betyga nämda herrar 
och män mm stora tacksamhet. 

Genom detta välvilliga tillmötesgående samt genom tillgång 
till en af fram I . Dr Menge i Danzig utlagd myriopodsamling^ 
anslutande sig till hans uppsats: »Myriopoden der Umgebung von 
Danzig», 1 har det blifvit mig möjligt att säkrare än eljes an 
gifva vissa synonymer. Denna jämförelse af originalexemplar 
har gifvit resultat, som i många fall varit rätt oväntade. För 
att redan här i korthet angifva de märkligaste, har t, ex. den af 
Stuxberg och mig under namn af lu/us terrestris L. upptagna 
art, hvilken med största sannolikhet ock är Linnés, befunnits 
vara en helt annan än lulus terrestris Meinert och i stället 
sammanfalla med dennes lultis rugifrons, Meinerts lulus 
terrestris däremot, hvilken Latzel på grund af dess förmodade 
allmänna förekomst äfven i Linnés fädernesland kallat lulus 
scandinavius^ är hittills icke funnen på skandinaviska halfön. 
Den verklige lulus fallax Meinert, hvilken ock tillhör vår fauna, 
är alls icke lulus fallax Latzel, utan snarare dennes lulus 
longabo (Koch). Och den lulus-ioxva^ som jag 1866^ identifie- 
rade med lulus ferrugineus Koch, men sedan ^ på Meinerts * 

> I Neueste Schriften der natarf. Gesellsch. in Danzig, 4:e b. 4:e b^ 
Danzig 1 85 1. 

^ Bidrag till kännedomen om Sveriges myriopoder. Ordningen Diplopodfl. 
Stockholm i866. 

* Öfvers. Vet. Ak. Körh., 26:e Srg. N:o 6, p. 646. 

* Se hans anmärkning vid synonymien för \uitis fallax: Daamarl^ 
Chilognather i Natiirh. Tidskr., 3 R., 5 B., Kjöbenhavn 1868. 



VOX PORAT: skandinaviska HALFÖNS MYRIOPODOLOGI. 35 

auktoritet kallade lulus fallax Meinert, låter upplösa sig i 
tvenne arter, lulus laticollis n. sp. och lulus minutus n. sp., 
hnlka båda äro väl skilda från Meinerts ofvan skrifna art. 

I Stuxbergs ofvan anförda »Bidrag etc.» jämte tillägget af 
år 1875 lemnar han, sedan han än vidare fullföljt den af Meinert 
påbörjade reduktionen af Ludw, Kochs Lithobius-arter, beskrif- 
ningar af 35 arter svenska myriopoder. 

I Prof. Tullbergs Djurriket omnämnes såsom svensk:/^//- 
ropus (HuxUyi Lubbock). 

Min ofvan omnämda förteckning öfver norska myriopoder 
upptager för första gången såsom funna på skandinaviska halfön : 

Lithobius microps Meinert, 
Scolioplanes crassipes (Meinert), C. L. Koch. 
Polydesmus denticulatus C. Koch (= PoL acutangulus 
Menge). 

Polydesmus [Paradesmus] gracilis C. L. Koch. 

I efterföljande uppsats anmälas nu såsom tillhörande vårt 
faunaområde äfven: 

Lithobius nigrifrofis Latzel, Haase & Latzel, 

Scolioplanes marititnus (Leach), 

Polydestnus coriaceus Porat, var., borealis n. v., 

Scytonotus digiiatus n. sp. 

Brackydesnms superus Latzel, 

Blaniulus fuscus AM Stein, 

lulus vagabundus (Latzel), 
» Iceticollis n, sp. samt 
» minutus n sp., 
af hvilka dock Scytonotus digitatus^ liksom Paradesmus graci- 
lis, är en exotisk, hos oss blott i drifhus anträffad form. 

Af de arter, som förut ej varit beskrifna i den svenska en- 
tomologiska literaturen, lemnas här antingen utförligare beskrif- 
ningar eller kortare diagnoser. För de öfriga angifves blott ut- 
bredningen, hvarvid, då intet annat anföres, de med kursiv stil 
tryckta lokalnamnen beteckna nya fyndorter. 



36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Första Ordningen CHILOPODA 

Latreille i 81 7. 
Underordningen Chilopoda anamorpha Haase 1880. 

l:a Familjen LITHOBIID.^ Newport 1844. 

I. Slägtet Lithobius Leach 1814 

(Träns. Linn. Soc. I^nd. I. XI, p. 3S1.) 

A. p.r, n:e och ij:e ryggsköldames bak/törn tandlikt ut- 
dragna (= Underslägtet Lithobius s. str. Stuxberg). 
a. Analbenens kb enkeL 

I. Lithobius forficatus Linné 1758 (ex parte) 

(Syst. Nat. ed. X. pr 638). 

Lithobius forficatus tages här i den omfattning, som Stux- 
berg i sitt värdefulla bidrag till utredningen af artbegreppet 
inom detta mångformiga slägte (Sveriges Cbilopoder, Öfvers. Vet. 
Ak. Förh. 1871, p. 493 och följande) gifvit den. Alltså inne- 
fattar arten äfven Lithobius hortensis L. Koch och Lithobius 
coriaceus L. Koch. 

En verklig kosmopolit bland tusenfotingame ; anträffad i 
Europa så nordligt som i Finnmarken och så sydligt som i Ita- 
lien och Spanien; dessutom känd från Nordamerika, St, Hekna 
(enl. exemplar å Zool. Riksmuseum i Stockholm) och Melbourm 
(Göteborgs museum). 

2. Lithobius nigrifons Haase & Latzel 1889. 

(Schles. Chil. p. 25.) 

Syn. 1880 Lithobius nigrifrons Latzel, Die Myr. d. Österr.- 
Ung. Mon. I, p. 71. 

Kroppen tämligen smal, framtill afsmalnande, i segmentens kanter 
äfvensom på hufvudet glest, men tämligen långt hång. Antm- 
ner na 36 — 41 -ledade, nästan af halfva kroppens längd. Rygg- 
sköldarne glänsande, föga ojämna, liksom hufvudet ytterst fint 
punkterade; den sista ryggskölden i bakkanten hos hanen djupt. 



VON porat: skandinaviska HALFÖNS MYRIOPODOLOGI. 37 

hos honan föga urbräddad. Buksköldarne äfvenledes glänsande, 
i<5ga punkterade, i midten med en längsgående fördjupning. Grip- 
fötternas höftdel nästan opunkterad, framtill smal, med tvenne 
tämligen kraftiga, intill hvarandra närmade tänder på hvaije 
hfilft; framkanten dessutom försedd med flere långa borst ögonen 
med 13 — 16 tydliga och rätt stora oceller, fördelade i 3 — 5 rader. 
Höftporerna: 3—4, 4—5, 4—5, 4—3, vanligast 4, 5, 5, 4, 
runda. Analbenen tämligen långa, men kortare än antennerna, 
underti)l med o, i, 3, 2, o taggar; höftens sida undertill utan 
ugg; klon alltid enkel. Taggväpningens formler äro l:sta ben- 
o. a, ...eller o. I. c o benparet: <>> 3. », »-o. 3. ». o analbenen: 

o, o, I, X ' ^ ^ I, 3. 3i a ' 

Honans genitalklo 3-klufven med yttre sidotag- 



O, 2, O, O 



'. 3f ». o— »t 3, 3» o 

gen minst; sporrar 2 + 2. 

Färgen ofvan brun^ kroppen baktill mörkare, undertill lju- 
sare; hufvudet ofvan och under gult, med ögonen och en skugg> 
ning emellan dem svartbruna, de bakersta benparen mer 
eller mindre bruna eller violetta med analbenens femte led 
gult genomlysande; ofta är äfven samma led på preanalbenen^ 
äf^ensom de öfriga benens tarser af samma i ögonen fallande färg. 

Till fårgen erinrar denna art något om L, erythrocephabis; 
dock är den senares hufvud framtill ännu mer svartskuggadt. 

Längd: 8 — 15 m.m.; bredd ända till 2 m.m.; antennen 
5—6 m.m,; analben: 4 m.m. 

Funnen i Vestmanland, där jag denna sommar (1888) tagit 
några exemplar — 4 hanar och i hona — vid Kungsör. De 
anträffades alla under barken på alstubbar i en fuktig dalgång. 
— Schlesien, V. Österrike. 

Enligt Latzel och Haase kan antennledemas antal vexla 
emellan 34 — 43, höftporemas stiga till 5, 6, 5, 5, ocellemas 
till 17, samt analbenens 4:e led ofta vara hos hanen ofvan plat- 
tad eller lätt urhålkad. 

b. Analbenens klo med biklo. 

3. Lithobius glabratus C. L. Koch 1847. 

(Syst. d. Myr. p. 149.) 

Syn. 1 88 1 Lithobius glabratus Latzel, Die Myriop. d. 

Österr.-Ung. Monarchie. I p. 74 (enligt Latzels granskning af 
svenska exemplar.) 



38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

.Synonym med Lithobius btuculentus Meinert, Haase och 
Stuxberg, med afskiljande ur den sistnämdes synonymlista åt 
minstone af Lith, agilis (Koch) Meinert, hvilken i sin sidotagi: 
undertill pä analbenens höfter eger ett godt artmärke; synonym 
alltså äfven med Lithobius melanocephalus L. Koch och Li- 
thobius venatar L. Koch, hvilka jag i min förteckning 1860 
(Öfvers. Vet. Ak. Förh. p. 638) anmälde såsom svenska. 

Funnen i Skåne, Blekinge, Småland, på Öland och Got- 
land, öfverallt mindre allmän. — Danmark och Holland, N. o. 
S. Tyskland, Österrike, Schweiz, Italien. 

b) var. hebe scens mihi. 

Denna form, som jag i Öfvers. Vet. Ak. Förh. 2 6:e årij. 
N:o 6 p. 639, ehuru med tvekan, identifierade med Ludw. Kochs 
Lith. ntacilentus^ upptages här såsom en varietet af ofvanstående 
enligt Stuxberg mångskiftande art. Äfven om den nu ej ar 
KocHS Lith, macilentus — enär denna enligt Latzel, som 
sammanslår den med L, agilis, skall ega analbenens höfter un- 
dertill väpnade med en sidotagg, hvilken vår form saknar — sä 
äro olikheterna méd hufvudarten L, glabratus så pass bet}'dande, 
att jag fortfarande har stor benägenhet att anse den såsom själf- 
ständig art. Se här det vigtigaste: 

Ögonens oceller smärre och plattade, äfven hos storvuxna 
exemplar fårre till antalet och ej bildande så regelbundna rader 
— på ett exemplar, hvars kroppslängd (analbenen oräknade) ut- 
gjorde 12 m.m., kunde, och det ej utan svårighet, räknas blott 
8 låga oceller, medan på ett 1 1 m.m. långt exemplar af L 
glabratus funnos 1 7 stora, i tydliga rader fördelade — ; benens 
taggväpning ej så riklig, på analbenens undre sida ej öfversti- 
gande o, i, 3, i, o; honans genitalklo visserligen treklufven, 
men den yttre taggen liten och sittande långt nedom mellantaggen. 
Dessutom är kroppen mera långhårig, ryggsköldame ej såjärona 
som hos hufvudarten, utan tvärtom lätt skrynkliga, kroppsf^^n 
mörkare, analbenen längre och antennledemas antal högt (orokf. 
40). Spritlagda exemplar hopdraga ock hårdt benen, hvilkd 
tyder på en annan muskulatur än hos den typiska L, glabratus ^ 
där benen äfven hos i sprit dödade djur bibehålla sitt naturliga, 
hälft utspärrade läge. — Huru mycket karaktererna kunna va 



VON PORAT: skandinaviska HALFÖNS MVRIOPODOLOGI. 39 

riera, är dock ej med det ringa undersökningsmaieriel som före- 
ligger, möjUgt att afgöra. 

Funnen hittills blott i Dahlby hage nära Lund. 

B. EncUist ii:e och iy.de ryggsköldarnes bakhörn tandlikt 
utdragna (= Underslägtet Hemilithobius Stuxberg.) 

4. Lithobius borealis Meinert 1868 

(Nat Tidskr. 3 R. 5 B. p. 263.) 

Känd blott från den af Stuxberg uppgifna fyndorten: Kungs- 
hamn i Upland. — Färöame. 

C. Ingen ryggsköld med tandlikt utdragna bakhöm (= Un- 
derslägtet Archilithobius Stuxbfrg.) 

a. Analbenens klo enkel, 

5. Lithobius curtipes C. L. Koch 1847. 

(Syst. d. Myr. p. 150.) 

Bland de allmännaste arter i mellersta Sverige; för öfrigt 
anträffad på skandinaviska halfön så nordligt som vid Waranger- 
fjord, så vestligt som vid Kristiania och så sydligt som i norra 
Skåne. — Belgien, Baiern, Schlesien, Österrike. 

Denna arts identitet med I.udw. Kochs Lith, curtipes {Die 
Myriap.-gattung Lithobius p. 68) har onödigtvis blifvit dragen i 
tvifvelsmål i följd af ett tryckfel (jfr Haase, Schles. Chilop. p. 
39!). Koch kom nämligen att angifva hanens »kägelformiga 
fortsättning» eller process såsom befintlig på analbenens femte 
led i st. f. på den fjärde. Redan Palmberg (Sverig. Myr. Chilo- 
poda, Stockholm 1866, p. 19) fann denna uppgift bero på ett 
misstag och identifierade därför utan tvekan Kochs art med vår 
svenska form. Men Stuxberg upprepade 1871 Kochs tryckfel, 
och då Meinert (Nat. Tidskr. 3 R., 8 B. p. 341) på grund 
däraf, och därför att ögonen hos de svenska exemplar han sett 
ej kunde sägas stå i »quincunx», sammanslog skt Lithobius cur- 
tipes med Lith, crassipes L. Koch, så följde Stuxberg 1876 
(öfvers. Vet. Ak. Förh. 1876, N:o 2, p. 27) hans föredöme och 
anmärkte till yttermera visso, »att L. curtipes C. L. Koch icke 
förekommer eller åtminstone hittills icke blifvit anträffad inom 



40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Skandinaviens område, Sveriges-Norges, lika litet som Danmarks.» 
Att identiteten med Kochs från Sydtyskland stammande art är 
ovedersäglig, framgår emellertid dels af den granskning, prof. 
Latzel anstalt af till honom sända svenska exemplar, dels af 
den jämförelse, jag haft tillfälle att göra med exemplar af L. 
curtipes från Baiern, hvilka Dr Ludw. Koch i Niimberg väl- 
villigt skänkt mig. Att äfven arträtten är grundad, förefaller 
mig klart: hanen har i den omskrifna processen hos fullvuxna 
individer ett tillräckligt och konstant kännemärke, men äfven 
honan skiljer sig, enligt hvad Haase och Latzel visat, genom 
sin tvåklufna genitalklo från honan af L, crassipes, (Om den 
yttre sidotaggen hos genitalklon någongång spåras, sitter han 
långt nedom de båda andra). Färgen är ock ljusare rödbnin, 
och analbenens leder sammandragas starkt samt antaga ett vinkel- 
böjdt läge på i sprit dödade djur. 

6. Lithobius crassipes L. Koch 1862 

(Myriap.-gaU. Lithobius p. 71.) 

Allmän i Skåne, på Gotland och Öland, norr om dessa pro- 
vinser sparsamt förekommande och sporadisk; antecknad Mo 
Småland, Vestergötland och Charlottefilund vid vestkusten (A. 
W. Malm). — Danmark, Holland, Belgien, Schlesien, Baiern, 
Österrike, Ungarn, Frankrike, Spanien och n. Afrika. 

b. Analbenens klo med biklo, 

a) Analbenens höfter på undre (yttre) sidan väpnade 
med en tagg, 

7. Lithobius erythrocephalus C. L. Koch 1847 

(System d. Myr. p. 150.) 

Allmän. Går långt mot norden, där den är tagen vid 
Östersund (enl. ex. i Riksmuseum) och Trondhjem (Ipse). — 
Danmark; Holland, Nord- och Sydtyskland, Spanien, Algeriet» 
Madeira; Sibirien. 

/}) Analbenens höfter undertill utan sidotagg. 
8. Lithobius microps Meinert 1868. 

(Nat. Tidskr. 3 R., 5 B., p. 265). 

Syn. 1872 Lithobius microps^ Meinert, Nat. Tidskr. 3 R» 
8 B., p. 330. 



VON PORAT: skandinaviska HALFÖNS MYRIOPODOLOGI. 4 1 

Kroppen smal, jämn och slät, föga hårig, blott hufvudet och 
analpartiet med spridda, korta hår. AnUnnema 2$ — 33-ledade. 
Ögonen med 2 — 3 oceller i enkel rad, det sistnämda talet van- 
ligast Gripfötternas A^/dSf/ opunkterad med 4 (2 + 2) tättsittande 
täoder framtill. Höftparer i — 2, 2 — 3, 2 — 3, i — 2, vanligen 
2, 2, 2, 2, runda. Analbenen korta, med 4:e och 5:e, lederna 
tämligen förtjockade, isynnerhet hos hanen, höftleden utan sido* 
t^y taggväpningen på undre sidan af 2:a — 5:6 lederna i, i, 1, o. 
Honans genitalklo djupt 2-klufven eller otydligt 3-klufven, däri- 
genom att den yttre sidotaggen är blott föga utvecklad och sit- 
tande nedom de två öfriga, som äro långa och tättsittande ; spor- 
rarne 2-1-2. Färgen blekgul-gulbrun med hufvudet mörkare, 
andre kroppssidan blekare, analbenen och antennerna rödgula. 

Längd: 5 — 8 m.m.; ant.: 2 m.m.; analben: 2 m.m. 

Antennledemas antal skall enligt Meinert kunna stiga ända 
till 40, analbenens taggväpning till i, 3, 2, o, och taggväpnin- 
gen på de främsta benen uppgifves alldeles kunna försvinna. 
Hos de norska exemplaren förefunnos i allmänhet på första ben- 
parets undersida o, o, o, i taggar; preanalbenens taggväpning 

var, om man ej medräknar den oväpnade höften, 7-7-7-^; anal- 
benens: 2lIl^. 

I, I, I, o 

Denna art, som förut är anmärkt från Danmark (Köpen- 
hamn), Frankrike (Normandie) och Spanien (flerestädes), fann jag 
år 1886 i Kristiania botaniska trädgård ymnigt bland multnande 
löf och trädgårdsaffall. 

9. LWiobius calcaratus C. L. Koch 1844 

(Deutschl. Crusti, Myr. etc. H. 40, taf. 23.) 

Från Skåne till Upland — sparsammare ju nordligare man kom- 
mer — Öland. — Danmark, Holland; Belgien, Nord- och Syd- 
tyskland, Frankrike, England, Italien. 



Tillägg. Är 1866 tog jag i augusti vid Hägganäs i Små- 
land en Lithobius, hvilken, ehuru ett yngre individ som i följd 
af nyss skedd hudömsning ej var lätt att bestämma, svårligen 



42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 889. 

kan vara annat än Lithobius mutabilis Ludw. Koch, enligt hvad 
följande beskrifning skall gifva vid handen. 

Nionde, elfte och trettonde ryggsköldarnas bakhöm äro ej 
utdragna, men rätvinkliga (alltså en Archilithobius)\ analbeaens 
ändklo är försedd med en mycket liten biklo (knappt synlig förr 
än vid T 80 ggrs förstoring); deras höfter undertill utan sido- 
tagg; gripföttemas höftdel med 2 + 2 (svaga) tänder. Ögonens 
oceller stora och tydliga, till antalet 10, fördelade i 3 rader; 
antennerna 39-ledade; höftporema 3, 4, 4, 3; honans genitalklo 
likformigt 3-klufven. Kroppens längd 8,5 m.m.; ant. 4 m.m.. 

analben: 3,5 m.m. — Första benparets taggväpning: 2i_2Lii±J; 

preanalbenens: ^-°'''°' ^; analbenens: °' °' ^' ' ^ 1 

^ o, X, 3, 2—3, o^ o, X, 3, 3, a I 

Dä jag emellertid ej sedan lyckats finna några utvecklade 
individer häraf, omnämnes fyndet blott på detta sätt. 

II. Slägtet Henicops Newport 1844 

(Träns. Linn. Soc. Lond. XIX, p. 275—372, tab. 33 & 40). 

Syn. 1869 Lamyctes Meinert, Nat. Tidskr, 3 R., 5 B. p. 266 
» 1871 Henicops Porat, Öfvers. Vet. Ak. Förh. N:o 9, 

P. 1139. 

I. Henicops fulvicornis Meinert 1869 

(Nat. Tidskr. 3 R., 5 B., p. 266). 

Denna art, som jag i86q (Öfvers. Vet. Ak. Förh., p, 641). 
innan Meinerts citerade uppsats var offentliggjord, beskref under 
namn af Litltobius grcuilis^ synes hafva en vidsträckt utbred- 
ning, i det att den i Sverige anträffats i flere provinser, frin 
Skåne till Upland. I Norge är den funnen vid Kristiania. Den 
föredrager fuktiga lokaler, men träffas äfven på torrare. — 
Danmark, Spanien, Algier och Nordamerika. 



VON porat: skandinaviska HALFÖNS MYRIOPÖDOLOGI. 43 

Underordningen Chilopoda epimorpha Haase i SS i. 
2:a Famiyen SCQLOPENDRID.^ Newport 1844 

III. Slägtet Cryptpps Leach 

(Träns. Linn. Soc. Lond. XI, p. 384.) 

I. Cryptops hortensis Leach i 8 14 

(Ibid. p. 384.) 

(= Cryptops agilis Meinert, Stuxberg), 

Sällsynt. Tagen vid Upsala, på Gotland samt vid Lund 
(C. Roth) — Danmark, Holland, Sydtyskland, Italien, Frank- 
rike, England. 

3:e Familjen GEOPHILID^E Leach i 814 
IV. Slägtet Scolioplanes Bergsöe och Meinert 1866 

(Nat. Hist. Tidskr. 3 R., 4 B., p. 98.) 

Detta slägte, som på grund af bl. a. mundelarnes och sido- 
sköldames olikhet af Meinert utsöndrats ur si. Geophihis s. lat., 
år till den yttre skapnaden mycket lätt att skilja från öfriga inom 
familjen genom sitt lilla hufvud, genom den kraftigt utvecklade 
klon vid gripklons bas samt genom frånvaron af de hos Geophi- 
lus s. str. så vanliga längslinierna på ryggsköldarne. Hanarnes 
anal ben utmärka sig ock genom en ovanlig tjocklek. 

I. Scolioplanes crassipes C. L. Koch 1835 

(Deutschl. Crust,, Myr. etc. H. 3, t. 3.) 

Syn. 1866 Scolioplanes crassipes Bergsöe & Meinert o. c. 

p. 102. 
» 1870 » » Meinert, Nat. Tidskr. 3 R., 

7 B. p. 50. 
» 1880 > » LATZELjDieMyriap.d. Östen. - 

Ungar. Monarchie I, p. 194. 

Kroppen framtill mycket afsmalnande, kort och glest hårig. 

Hufvudskolden något mera bred än lång, glest hårig. Grip- 

fötternas klor räcka, då de sammanslutas, ej fram till hufvudets 



44 ENTOMOLOGISR TIDSKRIFT 1 889. 

framkant; tanden vid klons bas ovanligt stor och kraftig; höft- 
delen nästan hårlöS; optinkterad, i framkanten tandlös och obc- 
tydligt eller knappast något urbräddad; vid gripklons ledgång mot 
höften åt utsidan en liten brun chitiniserad punkt. Ryggsköl- 
darne utan skulptur, jämna och släta, men med några fä, korta 
och spridda hår. Bukskoldarne nästan hårlösa och glatta, längs 
midten med en intryckt linie, på sidorna om hvilken stå tvenne 
grunda sidogropar, en på hvarje sida; till formen äro de, utom 
de främre, nästan lika långa som breda, sista bukskölden dock 
förlängd^ smalare än de föregående, rundadt triangelformig med 
bakåt konvergerande sidor. Pleurce mycket glest håriga med 
talrika (lO — 16) porer, alla obetäckta. Analporer två, tydliga. 
Andhålen stora, runda. Analbenen nästan kortare än de andra; 
hanens 6-ledade, mycket tjocka, nästan klubblika; ändleden klo- 
väpnad. Färgen lifligt gul med dragning åt brandgult, buk- 
sköldame nästan hvita, ofta med ett par gula fläckar vid bak- 
kanten. Benparens antal hos ef: 45, 47: hos 9- 47» Längd 
18 — 27 m.m.; bredd 1,5 ro.m.; ant. 2 num. 

De nordiska exemplaren synas i storlek och benparens an- 
tal vara mindre än de sydländska. Meinert angifver kropps- 
längden till 35 — 45 m.m., Latzel till 22 — 59 m.m.; benparens 
antal enligt Meinert: hos ^ 47 — 51, hos 9 47 — 53; enligt 
Latzel: hos cf^ 45 — 57, hos 9 47 — 59. 

Fyra exemplar af denna art^ 2 hanar och 2 honor, togos 
af mig juli 1886 utanför botaniska trädgården i Kristiania samt 
vid Fredriksberg å Bygdö därsammastädes. — Danmark, Schle- 
sien, Sydtyskland, Österrike, Frankrike. 

2. Scolioplanes maritifnus Leach 181 7 

fZool. Misc. III p. 44, tab. 140, fig. i — 2). 

Syn. 1866 SCf maritimus Bergsöe & Meinert, o. c. p. 100; 
» 1 87 1 d:o o. c. p. 52 (enligt Meinerts gransk- 

ning af svenska exemplar). 
Kroppen framtill afsmalnande, dock knappt i så hög grad 
som hos föregående art, hårig, håren både längre och tätare än 
hos Se. crassipes. Hufvudskölden lika bred som lång, borst- 
klädd. Gripfötternas klor räcka, sammanslutna, ej till hufvudets 



I 

i 



VON porat: skandinaviska HALFÖNS MYRIOPODOLOGI. 45 

framkant; tanden vid klons bas ganska kraftig, dock ej så ut- 
vecklad som hos Se, crassipes; höftdelen besatt med långa hår, 
opunkterad, i framkanten djupt urbräddad, men tandlös; vid grip- 
klons ledgång mot höften åt utsidan en brun chitiniserad punkt. 
Ryggsköldame utan skulptur, men tydligt håriga. Buksköldame 
med en tämligen tydlig, större längsgrop i midten, men utan 
midtlinie; sista bukskölden förlängd, smalare än de andra, med 
bakåt konvergerande räta sidor, bakkanten tvärhuggen. Pleural- 
porer förre, 8 — 15 till antalet, obetäckta och spridda äfven åt 
sidorna; pleurae med långa och tämligen tättstående borst. Anal- 
porer två, tydliga. Andhålen stora, runda. Analbenen kortare 
ån de andra; hanens 61edade, mycket förtjockade, ändleden 
med klo. Alla benen tämligen tätt och långt håriga. Färgen 
vexlar från brun till blekgul. 

Benparens antal: ^ 45 — 49, $ 49 (51). Längd 20 — 32 
m.ro.; br. i m.m.; ant 3 num. Måtten för de svenska exem- 
plaren, jämförda med Meinerts af de danska, visa en betydligare 
storlek för de förra än för de senare. 

Funnen redan 1852 vid Skaf tö i Bohuslän af framlidne 
Intendenten A. W. Malm (Göt. mus.) samt 1857 på Gotland dS. 
/rami. Prof. Boheman. — Danmark, England (vid hafskustema). 

Se, -fnarttimus synes mest förekomma under stenar vid 
lufssträndema. De af Meinert omnämda exemplaren af denna 
art äro nämligen tagna på dylik plats å Möens klint; Bohemans 
ex. bära etiketten: »Gotland, under stenar t, och A, W. Malms 
tillhörde en samling myriopoder, som voro tagna på Skaftö dels 
i löfskog, dels »under stenar på stranden.» 

V. Slägtet Schendyla Bergsöe & Meinert 1866 

(Nat. Tidskr. 3 R., 4 B , p. 103.) 

I. Schendyla nemorensis C. L. Koch 1837 

{(kitfkiius nem^rtmis Deutschl. Crust. etc. hft, 9, taf. 4; Schendyla nemorensis 

Meinert 1866 o. c. p. 105). 

Denna myriopod, som förut med säkerhet varit känd i Sverige 
blott från Gotland, är helt visst allmännare spridd, än man trott. 
Så är den tagen i Skåne (vid Ringsjön) af konservator C. Roth, 
i Småland vid yönkoping (Rosenlund och Husqvama) af under- 



40 ENTOMOLOCISK TIDSKRIFT 1 889. 

tecknad, i Bohuslän (Burgården) af A. W. Mat.m, i Nerike (Asker- 
sund^ Djupviken) af Palmberg, hvarjämte exemplar i dr Palm- 
bergs samling föreligga äfven från Uplatid. Vid Jönköping har 
jag funnit den blott under barken på ekstubbar. — Danmark, 
Holland, Schlesien, Sydtyskland, Österrike, Frankrike. 

VI. Slägtet Geophilus Leach 1814 

(Träns. Linn. Soc. Lond. XI, p. 384). 

Syn. 1866 Geophilus Meinert, Nat. Tidskr. 3 R., 4 B., p. 8(h 
I. Geophilus sodalis Bergsöe och Meinert. 

(Nat. Tidskr. 3 R., 4 B., p. 97.) 

Syn. 1 881 Geophilus cotulylogaster Latzel, Die Mjr. I p. 178. 

De svenska exemplaren ega, alldeles såsom Latzel uppgif- 
ver för sin G. condy lögas ter ^ på de främre (omkr. 5 — 15) bak- 
sköldames framkant en mer eller mindre chitiniserad grop, i 
hvilken en tappformig förlängning från närmast föregående bak* 
sköld passar in. Något tvifvel på identiteten emellan Meinert 
(i Zeits. Ent. N. F. 1881 h. p. 77) och Latzels arter kan där- 
för knappast råda, hvilken identitet Haase (Schles. Chil. epiro.) 
ock uppvisat. 

Skåne, Landskrona, Lofnma (C. Roth), Löddesnäs (C. TrAd- 
gärdh), Gotland, (Gotska sandön) och Vestergötland (Alingsås). 
— Danmark, Holland, Schlesien, Österrike, Frankrike, Italien, Algeriet 

2. Geophilus truncorum Bergsöe och Meinert 1866 

(Nat. Tidskr. 3 R., 4 B., p. 94.) 

Säkerligen tämligen allmän från Skåne åtminstone till Up- 
land samt på Gotland, ehuru för sin litenhet lätt förbisedd; an- 
tecknad från flere lokaler i Skåne, Blekinge, Gotland, Småland, 
Öster- och Vestergötland, Södermanland, Vestmanland och Up- 
land. — Danmark, Holland, Ostpreussen, Schlesien, Frankrike. 

3. Geophilus proximus C. L. Koch 1847 

(Syst. d. Myriap. p. 186.) 

I denna art innefattas, enl. Latzel, äfven Kochs arter G 
palustris och G, impressus. 



VON porat: skandinaviska HALFÖNS MYRIOPODOLOGI. 47 

Synes vara en af de allmännaste myriopoder i Sverige och 
tillika en af dem, som gä längst mot norden^ då den U ex. an- 
träffats ända upp i Finnmarken; funnen äfven på Narderåft 
i Jämtland (P. Olsson) och vid Trondhjetn (ipse). — Danmark, 
Holland, Schlesien, Tyskland, Österrike, Frankrike. 

4. Geophilus Jlavus Degeer 1788 

[Scoloptndra Jlava, Mem. p. scrv. å rhi$t. d. Ins. T, VIf, p. 561, t. 35 

figg- 17—20). 

( = Geophihis lotigicomis Leach, Meinert, Haase, Latzel 
m. fl.). 

Anm. I likhet med Palmberg och Stuxberg anser jag, 
alt intet tvifvel kan råda angående hvilken svensk Geophilus 
De Geers Scolopendra Jlava är, hvarför namnet G. longicomis 
bör vika för det af Dr Stuxberg återinförda G, Jlavus. 

Alhnän från Skåne åtminstone upp till Vestmanland — Up* 
land. — Danmark, Norge, Holland, Schlesien, Österrike, Frank- 
rike, Italien. 

5. Geophilus electricus Linné 1758 

(Syst. Nat. ed. X, T. i, p. 638.) 

Sparsamt förekommande, men tämligen vidt spridd; funnen 
i Skåne vid Öfvedskloster, Vollsjö, Löfvesta, Belteberga, Ramlösa, 
Kjejlinge (C. Roth), Småland (Hägganäs), samt vid Göteborg 
Slottsskogen, A. W. Malm). Visby, Stockholm, Upsala. — Norge, 
Danmark, Schlesien, Tyskland, Österrike, Frankrike. 

6. Geophilus ferrugineus C. L. Koch 1835 

(Deutschl. Crust., Myr. etc, hft. 3, tab. 2.) 

Denna art, af Meinert uppgifven såsom den allmännaste 
inom sitt slägte i Danmark och af Stuxberg såsom »allmän 
öfver säkerligen hela Sverige», är troligen något mera sporadisk 
till sin förekomst än t. ex. G. Jlavus och G. proximus^ allden- 
stund jag förgäfves eftersökt den på flere ställen i Småland, bl. 
a. i Jönköpingstrakten. Allmännast har jag funnit honom vid de 
ställen af Mälarstränderna, jag haft tillfälle undersöka, samt i 
Skåne och Blekinge. Den är ock funnen på Smålands östra 



4S ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

kust {Kalmar, P. G. Theorin), och i Bohuslän (A. W. Malm). 
— Norge, Nord- och Sydtyskland» Italien, Frankrike, Spanien 
och Norra Afnka. 



Andra ordningen SYMPHYLA 

Ryder 1880. 

Familjen SCOLOPENDRELLID>E Newport 1844. 

VII. Slågtet Scolopendrella Gervais 1839 

(Compt. rend. de TAc. Scienc. IX p. 532.) 

1. Scolopendrella immaculata Newport 1844 

(Träns. Linn. S«c. Lond. XIX p. 374, t. 40 f. 4.) 

Antagligen rätt vida spridd, fast lätt förbisedd; antecknad 
från flere ställen i Skåne (Esperöd, Klinta, Bosjökloster, Kulla- 
berg, Bosarp), Gotland (Visby, Lummelunda, Bunge m. fl. st.), 
Småland (Samta och Husqvarna nära Jönköping), vid Stockholm 
(Hagaparken, Bellevue), i Upland (Upsala flerestädes), Vestman- 
land {Kungsör\ — Norge, Danmark, Ryssland, Tyskland, Öster- 
rike, Italien, Frankrike. 

(FofU.) 



■•-•■ 



5 o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

sam stam ur bakre hörnet af diskfåltet. Palper hängande, föga 
längre än hufvtidet. Antennerna hos c^ tämligen tjocka, kort 
cilierade. Hufvud och thorax tilltryckt Qälliga, den senare stun- 
dom med antydning till hårborste. 

Larverna lefva i trädens unga skott och knoppar samt åstad- 
komma på barrträd utväxter af hartz. 

De hos oss förekommande arterna skiljas från hvarandra 
enligt följande öfversigt: 

I:o Hofvud och framvingarnes spets rostgula, således af lifligare färg än fram- 
vingarnes bas. 

A) Thorax gråbrun eller violettgrä, framtill ej gulaktig . 1 Dupfana. 

B) Thorax åtminstone framtill rostgul. 

1) Bakvingarne enfargadt grå, i spetsen ej rostgula {(f^) 2 PoBthana. 

2) Bakvingarne hvitaktiga, i spetsen grå (ef), eller pudrade med bnin> 

grått och i spetsen med rostgult (9) 8 TurroMum. 

II:o Hafvud och framvingarnes spets ej rostgula, således ej af lifligare firgin 
framvingarnes bas. 
i) Framvingarnes grundfärg rostbrun med grå, med föga glänsande linier 

4 Pinhfonum. 

2) Framvingarnes grundfärg gulaktigt lackröd med glansande silfverlinier 

5 Turfonefh, 

3) Framvingarnes grundfärg svartbran med glänsande blylinier och hvita 

framkantshakar 6 Resinelta. 

1. B. dnplana Hubn. Framvingame grå med matt glän- 
sande violettgrå, till flera vertikala tvärband förenade, yågformiga 
linier, spetsen och hufvudet rostgula ; thorax gråbrun eller violett- 
grå; bakvingarne ljust gråbruna. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 97. 

Larven lefver i de unga skotten på fur, och forpuppningen 
sker i slutet af juni eller i juli, hvarefter pupan hvilar till föl- 
jande vår. 

Under april och maj, men äfven i juli och september må- 
nader i södra och mellersta Sverige åtminstone uppe i Dalane 
samt inom Norge i Odalen. 

2. B. posticaiia Zett. Framvingarne brungrå med ljust 
askgrå, matt glänsande tvärlinier, som merendels bilda 2 ljusare 
tvärband, det ena nära basen, det andra, bredare och genom 
en $n brun linie deladt, framom midten; vingspetsen ros^gul, 
stundom ända till analhörnet, med i — 2 maCt glänsande tvär* 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjårilar. 51 

iinier; hufvud och thorax framtill rostgula; bakvingarne enfar- 
i^adt grå. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 98. (Sylvestrana 

Hein. nec. Curt.) 
Under juli månad på fur i Dalame och Finmarken. 

3. B. turionana Hubn. Framvingame brungrå eller brun- 
1,'ula med blygrå, vågformiga tvärlinier, som bilda 2 ljusare tvär- 
band, det ena nära basen, det andra bakom midten, vingspetsen 
rostgul, stundom ända till analhörnet, med 2 blygrå tvärlinier; 
bakvingarne hvitaktiga med grå spets (c^) eller mera grå med 
c;ulpudrad spets (9)> bufvud och thorax framtill rostgula. 

HiiBN. f. 220. 221. Treit. VIII. 137. X. 3. 77. 

H. S. IV. 222. Hein. Seh. IL 1. 94. Turionella 

Staint. Man. U. 248. 

Larven gulbrun med 2 parallela mörkare tvärband på en 

del kroppsegmenter; lefver oftast i mellersta ändknoppen på fur, 

hvilken den uräter och hvari han äfven förpuppas. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
samt Norge. 

4. B. piniTonuut Zell. Framvingame ljust rostbruna med 
talrika, irreguliera, blekgrå tvärlinier, af hvilka de bakom midten 
hafva en matt silfverglans ; bakvingarne enfargadt gråbruna; huf- 
vud och thorax rostbruna med grå inblandning. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 99. 

Larven mörkröd, utan mörka fläckar men med brunt hufvud 
och nacksköld; lefver i sidoskotten på fur. 

Under juni och juli månader åtminstone i Skåne och Små- 
land; inom Norge i Söndmöre. 

5. B. toxiosiélla Lin. Framvingame gulaktigt lackröda, ble- 
kare längs inkanten och subcostalnerven, med sparsamma, våg- 
foraiiga, silfverglänsande tvärlinier; hufvud hvitgult; thorax brun- 
aktig med rödaktiga eller gulhvita skuldertäckare : bakvingame 
brungrå. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. loo. (Buoliana 
Treit.) 
Larven smutsbrun med svart hufvud och nacksköld; lefver 
i knopparae och unga skott på fur. 



52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Under juni och juli månader i hela Sverige ända in i Lapp- 
markerna. Inom Norge anmärkt på Dovre. 

6. B. resinaUa Lin. Framvingarne svartbruna med talrika, 
irreguliera, vågformiga, glänsande blygrå, grofva tvärlinier, som 
utgå från hvita framkantshakar; hufvud och thorax brungrå; bak- 
vingame brungrå med hvitaktiga fransspetsar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. loi. 

Lansen rödbrun eller köttfårgad med stor mörk fläck på 8:e 
segmentet och andhålen omgifna med mörkbruna ringar. Lefver 
i 2:ne år inuti de unga skotten på fur och bilda där en gall* 
formig utväxt med starkt utflöde af kåda. 

Under juni och juli månader i hela Sverige ända in i Lapp- 
markerna. Inom Norge anmärkt vid Kristiania och i Odalen. 

2. Slägtet Chrosis Gn. 

Framvingames styloid- och glenoidalgrenar utgå från skilda 
punkter på diskfåltet. Bakvfngames radial- och subradialgrenar 
utgå ur samma puqkt, men styloid- och ulnargrename från skilda 
punkter på diskfältet, och oberoende nerven är vid sin upprin- 
nelse böjd mot styloidgrenen. Framvingames metacarpalgren 
enkel, och subradialgrenen upprinner närmare till carpalgrenen 
än till radialgrenen ; deras diskfält utan delningsnerver. Thorax 
utan uppstående hårborste. Antennerna hos c^ tjocka, ej cilierade. 
Palpema hängande. Framvingarne utan flikformigt omslag nära 
framkantsbasen hos cf^ och dennes baktibier med hårpensel. Fram- 
vingarne utåt måttligt utvidgade, med tämligen sned utkant och af* 
rundad spets. Bakvingame tämligen smala. 

1 . Oh. artemlsiana Zeli.. Framvingarne brunaktigt grå med 
2 hvita, matt glänsande tvärband och innanför det yttre af dessa 
I bljgråt vinkelformig tvärlinie, samt på tvämerven en hvit punkt; 
bakom vingspetsen en gulbrun fläck. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 20. 150. 
Larven lefver på Anchusa officinalis. 
Under juli och augusti månader i Skåne och pä Gotland. 

2. Ob. littoralla Curt. Famvingarne hvitgrå med mörkt 
gråbrun basfläck, något sned gråaktigt brun framkantsfläck nära 
spetsen oeh ett brunaktigt töcken nära utkanten. 



wallenoren: Skandinaviens vecrlarefjärilar. 53 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 20. 151. 
Larven lefvcr på Statice arnteria (Armeria maritima^) 
Under juli och augusti månader i kärr vid hafskusten. Fun- 
nen i Bohus län. 



3. Slägtet Eccopsis Zell. 

Framviogames styloid- och glenoidalgrenar utgå från skilda 
punkter på diskfältet. Bakvingarnes radial- och subradialgrenar 
utgå ur samma punkt, och styloid- samt ulnargrename likaledes 
ur samma punkt på disktältet, men ej förenade i samma stam; 
oberoende nerven vid sin upprinnelse böjd mot styloidgrenen. 
Thorax med upprättstående hårhorste. Framvingarnes diskfält med 
2 delningsnerver, och deras subradialgren upprinner midt emellan 
radial- och carpalgrename; metacarpalgrenen enkel. Framvingar- 
nes framkant utan flikformigt omslag nära basen hos cf^, och den- 
nes baktibier med en hårpensel. Bakvingarne hos c^ med långt, 
smalt, lineärt bihang i inkanten. Framvingame utåt föga utvid- 
gade med tydligt böjd utkant och afrundad spets. Bakvingarne 
smalt tresidiga och tillspetsade. Palperna uppåtstigande, föga 
längre än hufvudet. Antennerna hos c^ ganska korta, fint cilierade. 

1. E. latlflmciana Haw. Framvingame lifligt gula med 
mörk vattring och genombrutna blylinier; en bred, i yttre bräd- 
den rundad basfläck, ett i yttre brädden ej bestämdt begränsadt, 
i inkanten bredare tvärband svartbruna; från utkanten ofvan anal- 
hömet ingår ett gulbrunt streck, som ej hinner framkanten. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 20. 153. 

Under juli och augusti månader bland ekar i Skåne och 
HaUand. 



4. Slägtet Penthina Treit. 

Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar utgå från skilda 
punkter på diskfältet. Bakvingarnes radial- och subradialgrenar 
utgå ur samma punkt på diskfältet och styloid- och ulnargrename 
likaledes, men ej förenade i gemensam stam; oberoende nerven 
vid sin upprinnelse böjd mot styloidgrenen. Thorax med upp- 



54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

rättstående hårborste. Framvingarnes diskfålt med 2 delnings- 
nerver; deras subradialgren upprinner närmare till carpalgrenen 
än tiil radialgrenen ; metacarpalgrenen enkel. Framvingarnes fram- 
kant utan fiikformigt omslag nära basen hos (/, och dennes bak* 
tibier oftast med hårpensel. Framvingame än utåt bredare^ än 
tämligen jämnsmala med afrundad spets. Bakvingarne måttligt 
breda, hos (^ utan bihang. Palperna märkbart räckande öfver 
hufvudet. Antennerna hos c^ med ganska korta, något pensel- 
lika cilier. 

öfver sigt af arterna: 

I.o. Baktibierna sakna hos cT härpensel. 

A) Framvingame med hvit framkantsfläck 1 Schreberianu. 

B) Framvingame utan hvit framkantsfläck. 

i) Framvingames basfalt snedt, skarpt begränsadt 2 Prefundana. 

2) Framvingarnes basfalt vertikalt och obestämdt begränsadt. 

a) Framvingames fransar i analhörnet bredt gulhvita 8 Turfasana. 

b) Framvingarnes fransar i analhörnet icke eUer föga ljusare än för 

öfrigt 4 Texfana. 

II:o. Baktibiema hos cT m^ härpensel. 

A) Framvingame frän basen till utkanten, längs inkanten, bredt hvita 

5 SalicBlla. 

B) Framvingame frän basen till utkanten, längs inkanten, ej hvita. 

1.0) Framvingame i framkantsmidten med en mörk, baktill tvär fläcic 
pä ljusare botten. 

a) Framvingame hvitaktiga eller blekgulaktiga, i inkanten grå- 

töckniga 6 Hartmannfana. 

b) Framvingame askgrä, i inkanten ej grätöckniga 7 Semifätciana. 
2:0) Framvingame i framkantsmidten utan mörk, baktill tvär fläck på 

ljusare botten. 

(A) Framvingame i spetsen ej ljusare (hvitaktiga eller gulaktiga) 

än för öfrigt. 

a) Framvingame grä, utan gul inblandning, mörkvattrade, med 

liten, hvitaktig fläck pä tvärnerven 8 itiundana. 

b) Framvingame bmna med mer eller mindre gul inblandning, 

utan hvit fläck pä tvärnerven. 
i) Palpema gulaktigt hvita; bakvingaraes fransar hvita 

9 Posfremana. 
2) Palperna mörkgrä; bakvingames fransar brangrå 

10 Laptdeana. 

(B) Framvingame i spetsen mer eller mindre bredt hvita, stundom 

stötande i rosenrödt eller ockragult. 



wallengren: Skandinaviens vec klarefjärilar. 55 

(1:0) Framvingarnes mörka (brnna med starkt rostfärgad in- 
blandning) grundfärg räcker i framkanten lika långt 
som i inkanten 11 Gentianana, 

(2:0) Framvingarnes mörka grundfärg räcker i framkanten ej 
så långt som i inkanten. 

a) Framvingarnes mörka grundfärg räcker i framkanten 

ända till 3:e paret hakformiga fläckar (räknade från 
vings|>etsen). 

i) Framvingarnes spets svartbnin eller rostbrun, fran- 
same mörkgrå, blott vid inkanten hvitaktiga 

12 Saudana. 

2) Framvingarnes spets grå och hvit, fransame hvit- 
aktiga med grå fläckar 18 Caprecuia. 

b) Framvingarnes mörka grundfärg räcker i framkanten 

blott till 4:e eller 5:e paret hakformiga fläckar (räk- 
nade från vingspetsen), så att mellan dessa och i:a 
paret finnas i framkanten 4 mörka fläckar såsom 
mellanrum. 

i) Framvingarnes utkantsfält krithvitt eller btåhvitt, 
aldrig stötande i gnlt eller rödaktigt. 

(a) Framvingarnes mörka färg hinner i inkanten ej 

till analhömet. 
(i) Framvingame med en oval, svartbrun, ffån 
det mörka basfältet skild fläck vid början 
af utkantsfältet och oftast en blekgrå eller 
blekbrun skuggning nära vingspetsen 

14 C/no9bate//a. 
(2) Framvingarne utan sådan oval fläck, men 
stundom med 2 fina, ofta till ett svart tvär- 
streck förenade svarta punkter vid början 
af utkantsfältet; utan någon blekgrå eller 
brunaktig skuggning nära vingspetsen 

15 P/wiiaoa. 

(b) Framvingarnes mörka färg hinner i inkanten 

ända till analhömet; innanför midten ett blott 
i framkanten tydligt hvitt tvärband 

16 Sororculana. 
2) Framvingarnes utkantsfält mer eller mindre stötande 
i ockragult, rosenrödt eller köttrödt, eller åtmin- 
stone med ett blekrödt, obegränsadt ställe bakom 
tvämer%'en. 
(a) Framvingarnes spets bredt svartaktig. 

(l) Bakom framkantsmidten en rosenröd fläck, 
som fortsattes till analhömet 

17 Roseomacuiana. 



56 EMTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

(2) Bakom framkantsmidten en svagt rosenröd 
fläck, som ej fortsattes till analkömet 
*) Framvingame med rostbruna fläckarock 2 
svartpunkterade, af glänsande blylinier 

bildade tvärband 18 Udiwm. 

**) Framvingame utan rostbruna fläckar med 
flera bli, vägformiga metallglänsande tvär- 

linier 19 Pyrohåia. 

(b) Framvingames spets föga mö^. 

(i) Bakom framvingames tvämerv en från det 
mörka basfältet skild svartaktig fläck 

äO Dimidkum, 

(2) Bakom framvingames tvämerv en med det 

mörka basfältet sammanhängande mörk fläck 

*) Framvingames utkantsfält helt och hlllet 

blekt ockragult utan köttrod inblandning 

21 Ochroh u cam, 
**) Framvingames utkantsfält hvitt med kött- 
röd inblandning 22 Befukfta/m. 

1. P. Schreberiana Lin. Framvingarne svartaktigt olivbruni 
med matta violettblå tvärlinier och en stor, hvit, in på halfva 
vingbredden räckande fläck bakom framkantsmidten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin, 14. 103. 
Larven lefver på Prunus padus. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
åtminstone in i Upland; äfven i södra Norge. 

2. P. proftmdana Fabr. Framvingame bruna med ljusare, 
nästan rostgula ställen, mörkare, snedt begränsadt basfklt, 2 i 
inkanten till en ljus fläck utvidgade blylinier itinanfor midten, 
en mot framkanten gaffelformigt delad blylinie från analhömet 
och en stor, svartaktig fläck nära utkanten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 102. 

Larven mörkgrön med ljusgrönt hufvud, försedt på hvardera 
sidan med 2 svartbruna punkter; bröstföttema svarta. Lefver pi 
ek och Prunus padus. 

Under juni, juli och augusti i Skåne och Halland. 

3. P. torfosana H. S. Framvingame svartaktigt olivbnioa, 
i framkant och inkant, i synnerhet nära spetsen och analhömet 
blekgula, med vertikalt men obestämd t begränsadt basf^lt, genom- 
brutna blylinier, gulhvita, undertill grå palper, brunt, framtill och 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 57 

vid halsen gult hufvud samt gul, med bruna tvärstriromor försedd 
thorax; fransarae blygrå, i analhömet bredt h vitgula samt bakom 
spetsen med 2 smala hvitgula fläckar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 119. 
Under juni månad i Skåne, södra Norge och Sydvaranger, i 
synnerhet på torfmossar. 

4. P. Taztaiia Fröl. Framvingame svartbruna, med verti- 
kalt men obestämdt begränsadt basfält, samt af rostgult infattade, 
blå metallinier ur gulaktiga framkantshakar; palper och hufvud 
grigula; fransame vid roten gulaktiga, bakom den svarta del- 
oingslinien grå, till och med hvitaktiga. 

Hlibn. f. 307 — 309. H. S. Neue Schm. L f. 39. 
Hein. Schm. II. I. 113. 
Under juli månad i Skåne, sällsynt. 

5. P. salicella Lin. Framvingame hvita vid basen och 
längs inkanten, med bred brun fläck längs framkanten, börjande 
nära basen och sträckande sig till utkanten, samt skiftande med 
blygrått. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 104. 

Larveti smutsigt rödbrun med svarta fläckar, svart hufvud 
och nacksköld; lefver på vide och balsampoppel. 

Under juli och augusti månader i södra och mellersta Sverige 
åtminstone in uti Upland samt i södra Norge. 

6. P. Hartmanniana Lin. Framvingame hvitaktiga eller 
blekt lädergula, längs inkanten gråtöckniga, med ett smalt, vink- 
ladt mörkt mer eller mindre fullständigt tvärband nära basen 
och en triangulär, baktill tvär, grå fläck nära framkantsmidten. 

Scriptana Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 107. 
Under juni och juli månader på videstammar i Upland och 
vid Kristiania samt Selbo. Larven lefver på åtskilliga videarter 
och är ljusgrön med brunfläckigt hufvud. 

7. P. semifaaciana Haw. Framvingame askgrå, mörkt vatt- 
rade, med smalt, vinkladt, brunt tvärband nära basen, ej räckande 
inkanten, och en triangulär, baktill tvär, brunaktig fläck nära 
framkantsmidten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 106. 
Larven skall lefva i skotten och fröredningen på sälg. 
Under juni och juli månader i Skåne och Bohuslän. 



58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

8. P. mondäna Schiff. Framvingame blåaktigt grå med 
brun inblandning, mörkvattrade ; en mörkare, tvärbandslik, sling- 
rande strimma från utkantsmidten snedt till framkanten och en 
liten hvit, punktformig fläck på tvämerven. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 105. 
Under juli månad i Östergötland och Vestergötland. 

9. P. postremana Zell. Framvingame svartbnina med blå- 
glänsande, i utkantsfältet, stundom äfven i midtelfåltet af rostguU 
infattade, af bruna eller hvita fläckar genombrutna, tvärbandslikt, 
oregelbundet sammanlöpande tvärlinier; palperaa gulhvit^ bak- 
vingame brungrå, stundom vid basen hWtaktiga; deras fransar 
hvitaktiga. 

Zell. Isis 1846. 231. H. S. IV. 231. Hein. Schm. 
II. I. 114. Heydeniana H. S. f. 259. 304. 305. 529. 

Larven lefver i stängeln nära roten på Impatiens nolitan' 
gere. Den är smutsgrön med svartbrunt hufvud och nacksköld. 
den senare kantad med och delad af grönt. 

Under juni månad i Skåne. Sällsynt. 

10. P. lapideana H. S. Fram vingarne svartbruna med bly- 
glänsande, tvärbandslikt, oregelbundet sammanlöpande tvärlinier; 
nära analhömet en hvitaktig, snedt utåt vingen gående inkants- 
fläck; hvitaktiga framkantshakar nära vingspetsen; palpema grå; 
bakvingame brungrå med föga ljusare fransar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. ii8. 
Under juli månad i Skåne, Småland och Vestergötland. 

11. P. gentianana Hilbn. Framvingame till ^/g från basen 
mörkbruna med hvit och rostgul inblandning, svarta punkter och 
en hvit punkt på tvämerven; återstående ^/g gulaktigt hvit med 
rostgul spets och inneslutande en grå hakformig fläck. 

HiiBN. f. 12. Treit. VIII. 36. H. S. IV. 230. Stau*t. 
Man. II. 196. Hein. Schm. II. i. iii. 

Larven smutsigt gulhvit med blekt olivgröna fläckar och 
svart hufvud och nacksköld. Lefver i blomhufvuden på kardtistel. 
Under juli månad. Funnen i Odalen i Norge. 

12. P. aanciana Hubn. Framvingame till något öfver midteo 
i framkanten och i inkanten nära till analhömet äfvensom i 
spetsen blåsvarta med svartbrun inblandning, för öfrigt hvita med 



wai.lengren: Skandinaviens vecklarefjärilar. 59 

rosenröd anstrykning oeh smal, ljusgrå skuggning från analhörnét; 
firansame mörkgrå, blott vid inkanten hvitaktiga. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. iii. 

Lansen skall lefva på Vaccinium ntyrtillus. 

Under juni och juli månader i Lappland, på Dovre och i 
Finmarken. 

13. P. capreana HUbn. Framvingame till något öfver midten 
i framkanten och i inkanten nära till analhörnét svartakrigt blå- 
grå, brunvattrade, för öfrigt jämte en fläck vid ^/g af framkanten 
odi en mer eller mindre sammanhängande strimma längs ving- 
vecket hvita, med grå töcken i spetsens hvita fårg; fransarne hvit- 
aktiga med grå fläckar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 108. 

Larven smutsigt gröngrå med fina svarta punkter och svart 
hufvud. Lefver på vide, hvars bladknoppar den uppäter. 

Under juni och juli månader på hela halfön ända in i Fin- 
markerna. 

14. P. cynosbatella Lin. Framvingarne till midten i fram- 
kanten och i utkanten nära till analhörnét svartaktigt blågrå med 
brun inblandning, för öfrigt hvita, töckniga af ljus-grått med 
en oval, svartbrun fläck, skild från det mörka basfåltet och stun- 
dom därjämte en mindre sådan; vingspetsen grå. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 112. 

Larven smutsigt olivgrön med svarta fläckar, svart hufvud 
och nacksköld; lefver på hagtorn, slån och flerahanda fruktträd. 

Under juni och juli, stundom redan i maj uti södra och 
mellersta Sverige samt i södra och vestra Norge, 

15. P. proniana Hubn. Framvingame till midten i fram- 
kanten och i inkanten nära till analhörnét blåsvarta med svart- 
brun inblandning, för öfrigt gulaktigt hvita, töckniga af brungrått 
med 2 flna svarta, ofta till ett streck sammanflytande punkter vid 
början af det hvita fältet; vingspetsen svart; ])a]pema svartgrå. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15, 113. 

Larven smutsigt grön, grågrön eller svartgrön med svarta 
fläckar, svart hufvud och nacksköld; lefver i sammanvecklade 
blad på Prunus-SLTter. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
»amt i södra Norge ända upp till Dovre. 



6o iNTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

16. P. lororciilaaa Zett. Fratnvingarne till niidten i fram- 
kanten och i inkanten ända till analhörnet svartaktigt blågrå, med 
en hvit fläck vid ^/^ af framkanten, hvilken fortsattes genom ett 
med blåsvart betäckt, matt tvärband till nära inkanten; för öf- 
rigt hvita med grå, vid vingspetsen rostfärgade töcken. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. no. 
Larven lefver på unga björkar. 

Under juni och juli månder i Lappland, i Odalen och Sond- 
möre, på Dovre och i Finmarken. 

17. P. rosaonutenlaiia H. S. Framvingarne svarta med 
brunaktig inblandning och vid basen matta, btyglänsande tvär- 
linier, ett något ljusare tvärband innanför midten, nästan blott 
antydt genom ljusa tvärstreck i framkant och inkant; en stor 
rosenfärgad fläck utanför framkantsmidten, sträckande sig såsoro 
ett smalt, stundom på midten genombrutet tvärband till analhör- 
net; vingspetsen svart med blylinier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 115. 
Under juni månad i södra Lappland. Larven lefver på 
Pyrola minor och dess samslägtingar. 

18. P. lediana Lin. Framvingarne svarta med rostbruna 
fläckar och 2, af dubbla blyglänsande linier bildade svartpunk- 
terade tvärband, ett nära basen och det andra innanför midten; 
en stor hvit, af rosenröd t töcknig, nästan fyrsidig fläck utanför 
framkantsmidten, ej hinnande analhörnet; vingspetsen svart med 
silfverlinier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 116. 

Larven lefver på Ledum palustre^ hvars blad han nära för- 
puppnitigen sammandrager till stora knippen. 

Under juni och juli månader såväl i Sveriges södra som 
nordligaste provinser och anmärkt inom Norge på Dovre och i 
Finmarken. 

19. P. pyrolana Wocke. Framvingarne brunaktigt svarta 
utan rostbruna fläckar, med blå, vågformiga tvärlinier, delvis med 
hvit kärna; en halfkretsformig^ rosenröd fläck utanför framkants- 
midten, som hos 9 fortsattes smalt inåt, stundom till analhörnet; 
en liten hvit fläck i midten nära inkanten, men ej hinnande 
denna; vingspetsen svart med blå tvärlinier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 117. 



WALLENGREK: SKANDINAVIENS VECKLAREFJÄRILAR 6 1 

Larven lefver i rotbladen till Pyrola secunda och P. minor 
och sammandrager bladen till knippen. 

Under juni och juli månader i Blekinge samt södra Norge, 
äfvensom på Dovre. 

3 o. P. dlmidiana Sodof. Framvingame till midten i fram- 
kanten och i inkanten nära till analhömet blåsvarta med svart- 
bran inblandning och rödhvit framkantsfläck; för öfrigt blekt 
rosenröda, töckniga af blekgrått, med en svart punkt bakom 
midten, hvilken ej sammanhänger med basens mörka färg. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. i6. 114. 

Larven lefver på Myrica GaUj men äfven på björk och 
lind. Den är olivgrön» med eller utan mörkare rygglinie men 
med svarta punkter; hufvud och nacksköld glänsande svarta. 

Under juni och juli månader i Lappland, Odalen och Fin- 
marken. 

21. P. ochroleacajm HUbn. Framvingame till midten i 
framkanten och i inkanten nära till analhömet mörkt blågrå med 
Ijusbrun inblandning, fÖr öfrigt blekt ockragula, föga töckniga, 
med svart punkt bakom midten, hvilken sammanhänger med ba- 
sens mörka färg. 

HttBN. f. 304. Treit. X. 3. 48. H. S. IV. 227. 
Staint. Man. II. 194. 
Larven skall lefva på Rosa och fruktträd. Den är mörk 
grön med gulgröna punkter, som äga fin svart käma; rygglinien 
mörkare, hufvudet mörkbmnt. 

Under juni i Skåne och vid Kristiania. 

22. P. betnUstaiiA Haw. Framvingame till öfver midten 
och i inkanten ända till analhömet svartaktigt blågrå med rost- 
bnm inblandning, för öfrigt hvita, gråstrimmiga, med rostgul fläck 
i midten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 109. 

Larvett skall lefva på björk. Den är gräsgrön med ljusare 
pankter och mörkare rygglinier; hufvudet ljust grönaktigt, med 
svarta och bmna fläckar. 

Under juni och juli månader i Skåne och Lappland, S. 
Noige, på Dovre och i Finmarken. 



62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

5. Slägtet Euchromia Steph. 

Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar utgå frän skilda 
punkter på diskfaltet. Bakvingames radial och subradialgrenar 
utgå ur samma punkt på diskfåhet och styloid- och ulnargrenaroe 
likaledes, men ej förenade i gemensam stam; oberoende nerven 
upprinner ur diskfåltets tvärnerv, böjd mot styloidgrenen. Thorax 
tilltryckt fjällig eller hårig, utan upprättstående hårborste. Fram* 
vingames diskf^t med 2 delningsnerver; deras subradialgren upp- 
rinner icke närmare till carpalgrenen än till radialgrenen ; meta- 
carpalgrenen enkel. Framvingarnes framkant hos o^ utan flik< 
formigt omslag nära basen och hanens baktibier med hårpensel 
hos de flesta arter. Framvingame utåt obetydligt utvidgade med 
tämligen sned, ej böjd utkant och afrundad spets. Bakvingarne 
måttligt breda. Antennerna hos ^ med korta, penselformiga d- 
lier. Palpema oftast tydligen hinnande öfver hufvudet. 

öfversigt af arttma, 

I:o. Palperna tydligen räckande öfver hufvudet; baktibiema hos cT med hiN 
pensel. 

A) Framvingartie utan mörkt tvärband, men likformigt betåckta med ge- 
nombrutna blyglänsande tvärlinier eller småstreck. 

a) Framvingame stötande i purpurrödt. 

i) Framvingame jämbreda, mörkröda, utan (ydligt midtelband, med 
starkt glänsande blylinier 1 år6irt$/k, 

2) Framvingame utåt bredare, smutsigt mörkröda, med tydligire 
midtelband och matt glänsande blylinier S M/g imkå m. 

b) Framvingame gulaktigt olivgrä med rosenröd anstrykning och sml 

blyglänsande fläckar S RMfoM, 

B) Framvingame köttrödaktiga med smalt olivbrunt tvärband 4 StrioM. 
II:o. Palpema betydligt kortare än hufvudet; baktibierna hos cT utan hI^ 

pensel 5 BramhfkM, 

j. S. arbatella Lin. Framvingame jämbreda, mörkt kar- 
roosinfärgade, med starkt glänsande blygrå tvärlinier, utan antyd* 
ning till mörkare tvärband. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. lao. 

Larven skall lefva på Arctostaphylos officinalis och A. täpiMa. 

Under juni och juli månader i Blekinge, Dalame och Lapp* 
land, samt inom Norge i Odalen, på Dovre och i Finmarken. 



wallengren: Skandinaviens vec klarefjärilar. 63 

2. B. myglndana Schiff. Fraravingame utåt bredare, smut- 
sigt mörkt karmosinröda med matta glänsande, violettgrå tvär- 
linier och ej skarpt markeradt mörkare tvärband. 

Wallengr. Sp. Tortr. & 16. 12 r. 

Larven mörkröd med svart hufvud; lefver i toppskotten af 
Myrica Gale och Vaccinium vitis idcea. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige, 
åtminstone upp i Vester- och Östergötland, samt inom Norge i 
Odalen och på Dovre samt vid Kristiania. 

3. S. rnfana Scop. Framvingarne gulaktigt olivgrå med 
rosenröd anstrykning och små, täta, blyglänsande fläckar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 122. 

Larven^ som lefver på Vaccinium vitis idcea, är mörkt oliv- 
grön, stötande i rödbrunt, med litet, svart hufvud. 

Under juni månad i Skåne, samt inom Norge vid Kristiania 
och Bergen samt i Odalen. 

4. E. Btrlana Schiff. Framvingarne tätt betäckta med 
violetta och kanelröda, vågformiga tvärlinier; ett vertikalt oliv- 
brunt midteltvärband och en sådan tvärstrimma nära utkanten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 123. 

Larven smusigt hvitaktig med mörkgrått ryggkärl och ljus- 
brant hufvud, senare gulaktigt hvit; lefver till en början under 
öfverhuden på roten af Taraxacum officinale; såsom äldre ur- 
Holkar den roten helt och hållet samt dödar härigenom plantan. 
Afven på Plantago lanceolata. 

Under juli och augusti i södra och mellersta Sverige åtmin- 
stone upp i Upland, samt inom Norge vid Kristiania och Bergen. 

5. E. Branderiana Lin. Framvingarne brunaktigt askgrå 
eller gråbruna med eller utan antydning till mörkare basfläck och 
på midten smalare tvärband, hufvudet lergulaktigt. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 17. 124, 
Var, viduana HUbn. Framvingarne h vitgulaktiga, mörkspräck- 
liga med brungrå basfläck och ett obestämdt begränsadt, i fram- 
kanten smalare, i analhörnet bredt tvärband. 
HQbn. Fig. 303. 
Larven skall lefva på asp. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
åtminstone upp i Upland, samt i Norge vid Kristiania och i Odalen. 



64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

6. S lagtet Sericoris. Treit. 

Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar utgå från skilda 
])unkter på diskfältet. Bakvingarnes radial* och subradialgrenar 
utgå ur samma punkt på diskfåltet och styloid- och ulnargrename 
likaledes, men ej förenade i gemensam stam; oberoende nerven 
upprinner från diskfåltets tvämerv, vid roten böjd men på afstånd 
från styloidgrenen. Thorax tilltryckt Qällig eller hårig utan upp- 
rättstående hårborste. Framvingarnes diskfält med 2 delnings- 
nerver; deras subradialgren upprinner närmare till carpalgrenen 
än till radialgrenen ; metacarpalgrenen enkel. Framvingarnes fram- 
kant hos (j^ oftast utan flikformigt omslag nära basen och hanens 
baktibier merendels med hårpensel. Framvingame mer eller min- 
dre utvidgade med rundad spets. Antennerna hos ef* med korta, 
penselformiga cilier. Palperna tydligen längre än hufvudet, tre- 
sidiga. 

(Forts.) 



-•-•- 



NYA BIDRAG TILL SKANDINAVISKA HALFÖNS 

MYRIOPODOLOGI 



AF 



C. o. VON Por AT. 

(Forts. fr. sid. 48, haft. i.) 



Tredje opdningen PAUROPODA 

(LUBBOCK 1866.) 

Äfven denna ordning har befunnits representerad i Sverige^ Den 
innefattar myriopoder, hvilka genom sina greniga, 5-ledade antenner, 
sina få benpar (högst 9), sin egendomliga skapnad i öfrigt och 
sin geografiska utbredning ådragit sig zoologernas synnerliga 
uppmärksamhet. Ty pauropoderna ej blott bilda en mellanlänk 
emellan de öfriga ordningarna i klassen, utan förmedla ock öfver- 
gången till andra artropoder, hvarjämte de bryta den inom klassen 
rådande »tråkiga enformigheten». Genom sin litenhet (de hittills 
kända arternas längd vexlar från ^/g till i ^/g millimeter) hafva 
de intill senaste årtionden undgått entomologernas uppmärksamhet, 
men hafva då befunnits tillhöra ej blott Europa utan äfven Nord- 
amerika. I denna förekomst har man velat se bevis för att 
pauropoderna jämförelsevis länge funnits till på jorden, ja så 
länge, att Nordamerika och Europa vid tiden för deras upp 
korost varit genom ett fastland förenade med hvarandra. Den 
omständigheten, att ännu i dag europeiska och amerikanska for- 
mer fullt öfverensstämma i skapnad med hvarandra, har man 

Entomol. Tidskr. Ärg. 10, H. 2 (1889). 5 



66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

vidare ansett vittna om att arter finnas, som ej under tasental 
af år undergått någon förändring (jfr. Latzei., Die Myr. II p. 2i\ 

Prof. Latzel, som i Österrike funnit ej mindre än 6 arter 
af dessa djur, fördelade på 3 slägten, indelar dem i sitt förträff 
liga arbete: »Die Myriopoden der Österreichisch-Ungarischcn 
Monarchie II, Wien 1884*, i tvenne familjer: 

Pauropoda agilia, innefattande mera långbenta, snabb 
fotade djur, liknande ungarne af vissa chilopoder eller scolo- 
pendrellor, samt 

Pauropoda tardigraday innefattande tröga, kortbenta djur, 
hvilkas ben knappast nå utom (de breda) ryggsköldame och 
h vilka mera närma sig diplopoderna. 

Till den förstnämda familjen hör den form, Pauropui 
Hiixleyi Lubbock, som anträffats äfven i Sverige. Då ja^ fj | 
däraf eger exemplar till hands, på hvilka en beskrifning kunde ^ 
byggas, lånar jag ur nyss nänida arbete Latzels diagnoser. 



5:e Familjen PAUROPODID^C 

(Lubbock) Ryder 1879. (= Pauropoda agilia Latzel). 

VIII. Slägtet Pauropus Lubbock 1866. 

(Trans. Linn. Soc. Lond. XXVI, p. 181—87.) 

tCorpus parvulum, elongatum, sublineare vel subconicum, 
sa t depressum, attamen etiam subconvexum, scutis dorsalibus 
septem obtectum. Caput parvum, non absconditum. Scota 
dorsalia magnitudine sat inaequalia, tenera, vix chitinea, sculp- 
tura nulla, supra setis simplicibus, plerumque transverse seriatis 
omata, marginibus lateralibus nudis. Pili laterales sensiles sub 
margine scuti 2, 3, 4, 5, 6, siti, longi vel longissimi, saepius 
rigidi. Pleuras non obtectae. Pedes gradatim longiores, graciles 
et spinosi, ungue trilobo; pedum articuli basales appendiculis 
manifestis praediti.» (Latzei. o. c. p. 22). 

1. Pauropus Huxleyi Lubbock 1866. 

(Trans. Linn. Soc. Lond. XXVI (1866) p. 182, t. 10.) 

^»Gracilis, subconicus vel inverse-fusiformis, sublsRvis, albus 
totus, tractu intestinali saepius pellucente. Caput antennaeqoe 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFÖNS MVRIOPODOLOGI. 67 

pilis brevioribus vel longioribus, subclavatis et subtilissime ar- 
ticulatis sparse vestita. Antennarum stylus latior altero brevior, 
in apice inter flagella breviter pedunculata globulum minorem 
sessilem vel brevissime pedunculatum gerens; flagellum tertium 
ceteris longius. Scuta dorsalia parum convexa, sublaevia, margi- 
nibus integris, scuto quinto maxirao, septimo minimo, omnia 
taroen seriebus binis transversalibus pilorum brevium oraata. Pili 
laterales sensiles longi et rigidi, subplumosi, paris ultimi longis- 
sirai, retro directi. Pedes porrecti, longi, gradatim longiores, in 
articulis duobus basalibus appendiculas integras, in iisdem vero 
articulis paris ultimi appendiculas bilobas possidentes, unguis 
trilobi partibus lateralibus dilatatis, parte media tenui. Long. 
1 — 1,3 m.m.» lat. max. 0,20 — 0,35 m.m.» (Latzel o. c. p. 23 — 
24, t. II f. 10 — 12). 

Denna märkliga myriopod — som i Londons entomologiska 
förening, där Lubbock år 1866 redogjorde för sitt fynd, föran- 
ledde en mycket framstående medlem af detsamma, Mr West- 
wooD, att säga, att, med undantag af det utaf Hallid av beskrifna 
slägtet lapyx, Pauropus vore det intressantaste leddjur, som 
på många år blifvit uppdagadt — upptäcktes i Sverige nä- 
stan samtidigt med Lubbocks fynd i England af n. v. professorn 
T. Tullberg. Utan tvifvel är den ej så sällsynt, men dess 
ofantligt ringa storlek och undangömda lefnadssätt — Latzel 
anbefaller att, vid sökandet efter den, med loupe genomsöka 
föremål, hvarå den brukar uppehålla sig — hafva gjort, att den 
blott pä få ställen hittills anträffats. Jag har en gång för flere 
år sedan funnit den vid Sanna nära Jönköping. Den bör med 
framgång kunna eftersökas under stenar, multnande grenar och 
blad, där acarider, poduror och scolopendrellor bruka trifvas. 

Måhända skola hos oss ock påträffas ej mindre den andra 
europeiska arten af slägtet, P. pedunculahis Lubbock, som har 
antennernas två hufvudgrenar lika långa och »antennknappen» 
skaftad, än ock representanter af pauropodernas andra familj. 



68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

Fjärde ordningen DIPLOPODA 

Blainville-Gervais 1844. 

i:a Underordningen Pselaphognata Latzel 1884. 

6:e Familjen POLLYXENID>4E Gray & Jonfs 1842. 

IX. Slägtet Pollyxenus Latreille 1802—04. 

(Hist. Nat. d. Cnist. et d. Ins. III, p. 45 & VII p. 81.) 

I. Pollyxenus lagurus Linné 1758. 

{Scolopcndra lagura i Syst. Nat. cd. X p. 637.) 

Tämligen allmän; anmärkt i de flesta provinser af Södra 
Sverige från Skåne åtminstone till Upland. — Danmark, Hol 
land, Belgien, Nord- och Sydtyskland, England, Frankrike, Italien 

a:a Underordningen Chilognatha Latreille (ex. p.) 1802. 

7:e Familjen GLOMERID.^ Leach 1814. 

X. Slägtet Glomeris Latreille 1702. 

(Hist. Nat. d. Cnist. III p. 44; VII (1804) p. 63.) 

I. Glomeris marginata Villers 1789. 

{Oniscus marginatm Vill. i Linn. Ent. IV, p. 187 t. ii, f. 15.) 

Allmän i Sveriges sydligaste provinser, mera sporadisk i 
Småland och Östergötland; synes gå längre upp på vestra kusten, 
där den funnits i Bohuslän [Bro s:n och Hult i Askims s:n, .A. 
W. Malm) samt i Norge vid Kristiania och Mandal. — Skall 
enligt Stuxberg saknas på Gotland. ^ 

Äfven i det öfriga Europa är ofvanstående art anträffad 
mera i de vestra länderna än i de östra (Danmark, Holland, Belgien. 



^ Min nppgift 1S66 om dess förekomst pä Gotland grundade sig p^ 
exemplar, hvilka jag dä ville minnas mig sjelf hafva tagit pä Gotland iS^j. 
Dä emellertid en sä grundlig kännare af Gotlands myriopodfaunt som dr , 
Stuxberg ej, ehuru sjelf gotländing, kunnat äterfinna den derstldes, vägar j 'C 
ej vidhälla min uppgift, som ju kunnat bero pä en etikettförvexling. 



VON PORAT; skandinaviska HALFÖNS MVRIOPODOLOGI. 69 

Vestra Tyskland, England, Frankrike, Italien) och synes t. ex. saknas 
i Schlesien och Österrike enligt Haase och Latzel. Dock är den 
af dr Everts funnen så långt östligt som i Sachsen. 



8:e Familjen POLYDESMID>4E Leach (ex. p.) 1814. 
XI. Slägtet Polydesmus Latreille (ex. p.) 1802. 

(Hist. Nat. d. Oust. et d. Ins. III p. 44; VII (1804) p. 77.) 

Intill senaste tiden upptogs af de nyare kritiske myriopodo- 
logerna blott en Polydesmus art, den allmänna P, complanatus^ 
såsom tillhörande Nord- och Mellaneuropas fauna. Sedan Latzels 
på iakttagelser rika och med noggranna af bildningar försedda 
arbete: »Die Myriopoden der Österreichisch-Ungarischen Mo- 
narchie (Wien 1881 — 1884)», utkommit, synes man mera all- 
mänt vilja följa den af amerikanaren H. C. Wood uppstälda 
grundsatsen att bygga artbegränsningen inom åtskilliga diplopod- 
slägten på olikheten i hanarnes kopulationsorgan — h vilken ka- 
rakter ju inom arachnidernas grupp länge visat sig synnerligen 
tillförlitlig. Redan 1870 anmärkte jag i min lilla uppsats: »Om 
några myriopoder från Azorerna» (Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1870 
p. 820), att vi enligt denna grund egde åtminstone två, om icke 
tre olika Polydesmusformer, samt lemnade, jämte en afbildning 
af kopulationsorganema hos den ny uppstälda azoriska arten PoL 
(oriaceus^ tillika en afbildning af samma organ hos den största 
och allmännaste svenska formen, som därför företrädesvis borde 
erhålla namnet Pol. complanatus, »Den andra formen — skref 
jag vidare — har dem något liknande samma organer hos PoL 
coriaceuSy men tanden nedanför spetsen är utvecklad till en lång, 
stundom tandad flik. Hos den tredje formen är öfverensstäm- 
melsen med PoL coriaceus i detta hänseende ännu större.» För 
den andra, så omnämda formen har nu Latzel fixerat C. L. 
KocHS namn PoL denticulatiis y och följdriktigt bör väl den 
tredje då ock särskiljas med sitt namn, h vilket lämpligast kan 
ske genom att upptaga den som en varietet af ofvan anförda 
PoL coriaceus och kalla den på grund af dess nordiska före- 
komst borealis. Olikheterna i skapnaden för öfrigt äro dock så 
ringa och svåra att karakterisera, att det är med en viss tvekan^ som 



70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

man kan besluta sig för att göra artskil nacL I korthet skulle 
denna skilnad kunna skematiskt framställas sålunda: 

1. Hanens två kopulationsfötter enkla, i midten tillbakaböjda 
och med spetsen klufven. — Kroppsformen mera bred 
och platt, rygg- och sidoknölarne såillan hårbärande, sido- 
processernas bakhörn mindre utdragna. Antennerna kor- 
tare I Pol. complanattis. (L.) 

2. Hanens två kopulationsfötter dubbla, skilda ända till det 
håriga basalstycket, i spetsen mer eller mindre krokformiga 
och med själfva spetsen enkel. Kroppsformen smalare/ 
ryggen mindre plan, rygg- och sidoknölarne nästan alltid 
hårbärande. Antennerna längre. 

A. Kopulationsföttemas längre (yttre) stam ett stycke 
från spetsen försedd med en långt utdragen arm 
eller gren; de främre segmentens sidokölar mera 
uppböjda; åtminstone de 7 — 8 sista segmentens 
bakhöm utdragna utöfver den tvärlinie. som den 
knölprydda ryggdelens bakkant bildar. 

2 Pol. denticulatus C. L. Koch. 

B. Kopulationsföttemas längre (yttre) stam i spetsen 
ej grenig, på sin höjd försedd med en liten tand- 
lik utvidgning ett stycke ofvan den enkla spetsen; 
de främre segmentens sidokölar mindre uppböjda; 
knappast mer än de 5 — 6 sista segmentens bakhörn 
utdragna utöfver nämda tvärlinie. 

3 Pol. coriaceus Porat, var. borealis. 

I. Polydesmus complanatu^ Linné i 761. 

{lulus complanatusy Fauna Suecica, ed. Il p. 502.) 

Tämligen allmän från Skåne åtminstone till Helsingland. 
Spridd, såsom det synes, äfven genom det öfriga Europa. 

2. Polydesmus denticulatus C. L. Koch 1847. 

(Syst. d. Myriapoden p. 135.) 

Syn. 1851 Polydesmus acutangulus Mence, Die Myr. d. Umg. v. 

Danzig p. 9. 
1884 » denticulatus Latzel, Die Myr. d. Öst.- 

Ung. Mon. II, p. 141. 



VON porat: skandinaviska halföns MVRiopoDOLOGi. 71 

Ehuru namnet Polydesmus denticulatus redan 1841 är af 
Le Guillou användt för en (exotisk) polydesmid, har jag, efter 
Latzel och Haase, bibehållit det för ofvanstående, då goda skäl, 
åtminstone af praktiskt värde, fordra upphöjandet af en del ny- 
uppstälda underslägten af Polydesmus s. lat. till slägten, och 
blaod dessa befinna sig Stenoniay dit Le Guillous art hör, samt 
Paradesmus, hvaraf vi äfven i Sverige funnit en representant. 

Kroppslängd ända till 16 m.m.; bredd 2 m.m. 

Är säkerligen nästan lika allmän som Polydesmus compla- 
natus såsom antecknad från Skåne (Lund, Roth), Småland (Tön 
köping), Vestergötland (Mdsseberg, Stuxberg enl. ex. i Ups. Mus.), 
Göteborg (A. W. Malm). — I Norge har jag i Kristiania bot. träd- 
gård tagit den, äfvensom i Danmark (Rosenborgs Have i Köpen- 
kamfi). Från Holland anföres den af Dr Everts, och bland en 
del royriopoder, som jag under en resa i Tyskland 1S84 insam- 
lade, finnas exemplar från Sachsiska Schweiz, Köln, Nilrnberg 
och Wiirzburg. Prof. Latzel anför den från Österrike, Ungarn 
och mellersta Frankrike, d:r Haase från Schlesien. 

3. Polydesmus coriaceus Porat 1870. 

(Öfvers. Vet. Ak, Förh. 1870, n:o 7, p. 819, fig. 7.) 

var. borealis n. var. 

Polydesmo dentiailato simillimus, at minor, pedibus copu- 
lativis maris (bipartitis) stipite longiore exteriore simplici (sub a- 
picem non ramifero sed interdum denticulo minimo), apice sim- 
plici ; stipite breviore interiore apice simplici, hamato, pulvilloque 
setigero; angulis posticis carinarum lateralium tantum in segmentis 
5 — 6 ultimis ultra marginem posticum transversum dorsi productis. 

Long. corp. 10 — 15 m.m.; lat. 1,5 m.m. 

Utbredningen ännu föga känd. Funnen i Skåne af kon- 
servator Roth, Skåne och Upsala af Prof. Lilljeborg, Vester- 
götland (Mösseberg Stuxberg enl. ex. i Ups. mus.), Småland 
{yönköping) och Vestmanland [Kungsör) af mig, som tagit den 
äfven i Tyskland (vid Erfurt). 

XII. Slågtet Paradesmus (Saussure) 1859. 

(Sousgenre Paradesmus Ltnnaea entomol. XIII p. 325.) 

Slägtet, som af Latzel (Die Myr. d. Öst.-Ung. Mon. II, p. 
161) första gången upptogs såsom själfständigt, omfattar sådana 



72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

polydesmider, som hafva segmentens bakre ryggdel glatt, utan 
den prydnad af knölar eller upphöjningar, som annars sä ofta 
förekomma inom denna grupp, och i stället försedd med en 
tvärgående djup fåra. Sidoprocesserna äro ock mindre tandade, 
än annars vanligen är fallet. 

I. Paradesmus gracilk C. L. Koch 1847. 

Syn. 1847 Foiitaria gracilis C. L. Koch Syst. d. Myr. p. 142. 
1860 Polydesmus [Paradesmus] coarctatus, Saussure, Myr. 

du Mexique p. 39. f. 18. 
1872 Pol, [Paradesmus] gracilisy Porat, Myr. Afr. Austr. 

i Öfvers. Vet. Ak. Förh. N:o 5, p. 9. 
1884 Paradesmus gracilis Latzel, Die Myr. d. Öst.-Ung. 

Mon. II, p. 162. 

Kroppen smal, of van foga kullrig, framåt afsmalnande, ofvan 
glest och kort hårig. Hufvudet glatt, med en lång och djup 
hjässfåra; pannan försedd med borst, hvilka, ordnade i tvenne 
rader, sträcka sig uppåt öfver antennrötterna. Antennerna längre 
än kroppens bredd, med 2:a — 6:e lederna föga olika i längd. 
Hals skölden bredare än hufvudet, framkanten bågböjd och mar- 
ginerad, bakkanten nästan rät; sidoflikarne framtill rundade, bak- 
hörnen trubbiga. De följande segmenten äro, med undantag af 
det första och det sista, ofvan i den bakre upphöjda delen för- 
sedda med en tvärgående, liksom naggad fåra; suturen emellan 
segmentens främre och bakre del vackert naggad; framdelen är 
för öfrigt glatt, bakdelen stundom lätt skrynklig; 2:a — 5:e seg- 
menten försedda med en liten köl strax ofvan fötternas fäste. 
Sidokölarne raka, 3:e och 4:e segmentens minst, 2:a segmentets 
lägre än grannsegmentens; alla äro de i kanten mer eller mindre 
förtjockade, framtill försedda med en liten (hårbärande) tand och 
med bakre vinkeln, isynnerhet på i5:e — 19:6 segmenten, hvasst 
utdragen. Sidoporerna belägna bakom midten i själfva kanten 
af kölame. Sista segmentet långt utdraget, i spetsen tvärhug- 
get eller något u/bräddadt samt försedt med hår och borstbärande 
vårtor. Analvalvlerna marginerade, i kanten gleshåriga; in- 
fraanalskifvan trubbvinklig med en borstbärande vårta på örose 
sidor om spetsen. Benen borstväpnade och håriga, längre än 



i 



VON PORAT: skandinaviska HALFÖNS MYRIOPODOLOGI. 73 

kroppens bredd. Färgen mörkbrun, på undre kroppssidan ble- 
kare, hvitaktig, hos yngre ex. enfargadt gulaktig; sidokölarne 
hvita, — Hanens kopulationsorganer ega ett kraftigt och förlängdt 
basalstycke, h varifrån utgå dels en kortare inåtrigtad stam, dels 
en längre tvådelad, hvars ena del bildar ett slags krumböjd skida, 
inneslutande ett långt, med spetsen utskjutande borst. — Längd 
17 m.m.; bredd 2 m.m. 

Af denna i nästan alla verldsdelar förekommande myriopod 
hafva äfven några exemplar förirrat sig till drifhus i Sverige och 
Norge. Ofvanstående beskrifning grundar sig nämligen på 3 
exemplar, tagna i Of ver ås växthus nära Göteborg af Int. A. W. 
Malm, samt på ett annat, funnet i Kristiania botaniska trädgård 
år 1886 af mig. — Prof. Latzel anför den från Ungafn, själfhar 
jag tagit ett exemplar sommaren 1884 i Palmengarten i Han- 
nover. Från Holland angifves den af Max Weber i Arkiv f. 
mikrosk. Anatomi^ b. 21 (1882) p. 468, där det bl. a. heter: 
•Djuret förekommer i flere drifhus i Zeist, Utrecht och Amster- 
dan) i fuktig jord under blomkrukor och kommer i varm och 
fuktig väderlek gema upp till ytan. Förr var det blomster- 
handlame okändt, medan det nu blifvit en verklig plåga för 
många växthus.» Från Neapel har jag sett exemplar i Dr Everts 
sannling. 

XIII. Slägtet Scy tonotus C. L. Koch 1847. 

(Syst. d. Myr. p. 130.) 

Detta KocHS slägte skall måhända befinnas sammanfalla 
med Brachydesmus Heller. Fullt utvecklade exemplar af Se, 
granulatus Sav, förvarade på Riksmuseum i Stockholm, ega 
nämligen blott 19 segment. Koch uppgifver visserligen 20 seg- 
ment för sina Scytonotus-zxXj^x^ men afbildar dem med 19, och då 
han uppgifver, att till typ för hans Se. nodulosus legat ett han- 
exemplar med 31 par ben, hvilket antal helt enkelt är en omöj- 
lighet, väckes ytterligare tvifvel på hans uppgifters noggrannhet. 

Af detta slägte, som annars synes tillhöra Nordamerika, har 
Int A. W. Malm i Göteborgs Trädgårdsförenings växthus år 
1874 på våren funnit ett stort antal exemplar af en form, som på 
grund af sina fingerlikt delade sidosköldar här upptages under namnet 



74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

I. Scytonotiis digitatus n. sp. 

Rufo-brunneus. non setosus, vertice capitis dorsoque seg- 
mentorum dense et subseriatim tuberculatis, coUo supra tubercu- 
lato, antice multibolato, carinis lateralibus segraentorum, prsesertim 
mediorum, digitatis, digito medio longissimo; antennarum articulo 
5:0 longissimo. 

Long. corp. 5 — 6 m.m.; lat. 0,5 m.m. (form. jun.) 

Kroppen smal, på ryggsidan tämligen konvex, tätt knölig, 
hårlös. Htifvudet har hjässan mycket kuUrig och försedd med 
ett antal små, föga upphöjda knölar; hjässfäran icke synnerligen 
djup; pannan kort hårig. Antennerna korta, klubblika, med 5:0 
leden längst och tjockast; i längd komma därefter 6:e, 2:a, 4:e, 
3:e och yie i nu nämda ordning. Segmentens ryggdel är prydd 
med en mängd föga regelbundet ordnade, större och mindre 
knölar, hvilka icke äro borstbärande utom på ändsegmentet. Bland 
knölarne ordna sig de större till 4 längsgående rader, hvilka 
isynnerhet på de bakre segmenten, dåir knölarne äro mera ut- 
vecklade, blifva tydliga. Bakkantens knölar äro störst, isynner- 
het den knöl, som är belägen strax ofvan och inom sidokölame. 
Halsskölden är framtill föga böjd, men delad i flere (omkr. 10) 
rundade flikar; bakkantens sidor framåt böjda. Ändsegmentet 
är hvälfdt, föga utdraget, med spetsen tvär, knölarne ofvan och 
i kanten stora och hårbärande. Analvalvleina otydligt margi- 
nerade, med få hår; infraanalskifvan kort men bred, i spetsen, 
som är rundadt trubbvinklig, försedd med ett par hår. Segmen- 
tens sidokölar tämligen stora, handflikiga^ vanligen 3-fingrade 
med den mellersta fliken störst, den bakre minst; kölarne på de 
flesta segmenten framåtböjda, h varigenom bakre hörnet blir mera 
rundadt än det främre; på de bakre segmenten, ungefår från det 
i3:e, är dock bakre vinkeln spetsigare och kan på de sista seg- 
menten kallas utdragen. Benen 29 par, glest borstklädda^ med 
6:e leden längst, 2:a nästan lika lång som 6:e, 3:e lika med 4:e. 

Färgen ofvan rödbrun, under hvitaktig. 

Fyndort: se ofvan: 

Intet af de många exemplaren har några kopulationsorgan, 
hvadan de antagligen beteckna blott en ungform. 



VON porat: skandinaviska HALFÖNS MYRIOPODOLOGI. 75 

XIV. Slägtet Brachydesmus Heller 1858. 

(Vcrh. d. zool.-bot. Gesellsch. in Wien XXVI, p. 313.) 

Afven detta slägte, som innefattar polydesraider med blott 1 9 
bilsegment, har befunnits representeradt hos oss, nämligen genom 
arten 

i. Brachydesmus superus Latzel 1882. 

(KarliDski's Matcrialy do Fauny Wijow-Sprawozd. — Kora. fiyz. XVII, p. 236.) 

Syn. 1884 Brachydesmus superus, Latzel, Die Myr. Öst.-Ung. 
Mon. II, p. 130. 

Mycket smal och mera långhårig än polydesmerna, hvilka 
han eljes liknar. — Hufvudet hårigt alltifrån hjässan till mun- 
kanten, liksom mandibularstammarnc. Antennerna kortare och 
mera klubblika än hos våra polydesmer. Halsskdlden elliptisk, 
med en kantrad rundtomkring af hårbärande låga knölar; dylika 
knölar pryda ock midten af skölden. Andsegmentet med en 
tvärsittande hårrad samt med en i spetsen hårbärande process, 
som skjuter tämligen långt utöfver analvalvlema. Dessa sistnämda 
äro lätt marginerade och bära några få (två par) hår; infraanal- 
skifvan stor, triangelformig, med tvärhuggen spets, hårbärande. 
De ofriga segmentens bakdel alldeles som hos våra polydesmer 
P^ 'yggen upphöjd och utplattad samt försedd med hårbärande 
knölar med ungefar samma anordning som hos dem; knölarne 
äro dock ej sällan lägre och håren längre; håren äro vanligen 
fördelade i tre rader, 6 i hvardera, nämligen en rad bakåtrigtade 
i bakkanten, strax framför denna en annan rad af uppåtrigtade samt 
en framtill närmare suturen af likaledes uppåtrigtade. Stdo- 
köiame Åxo 3— 5-tandade, med tänderna hårbärande; bakhörnen 
äro dock ej så utdragna som hos en Polydesmus, icke heller 
segmentens bakkant inom processerna så insvängd; 2:a segmentet 
nästan halfmånformigt med sidokölarne snedt stälda. 

Färgen hvitaktig med en genomlysande mörk ryggrand längs 
larmkanalen; i sprit mörknar djuret ofta, så att främre och bakre 
kroppsdelarne blifva mer eller mindre tydligt rödbruna. 

I^ngd 9 m.m.; bredd i m.m. 

Hanens kopulationsorgan äro rätt olika våra polydesmers: 



76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

de båda koputationsfötterna äro nämligen enkla, långa, bågböjda, 
i midten utvidgade och rännformigt urhålkade, med spetsen bak- 
formig och enkel; ett stycke ofvan spetsen, ungefär där urhålk- 
ningen slutar, sitta två smala taggar i vinkel mot rännan och 
hafva emellan sig en liten borstklädd dyna. 

Denna hitintills förbisedda polydesniid är i Sverige anträffad 
blott i Skåne {Lund och Fågelsångs Roth), men finnes nog på 
flere ställen. I Norge är den i Kristiania botaniska trädgård 
tagen af mig, som funnit den äfven i Danmark (Rosenborgs Have, 
Köpenhamn) och i Tyskland insamlat den på några ställen {Erfurt 
Köln, Niirnberg), — Schlesien, Österrike. 

9:e Familjen CHORDEUMID>4E C. L. Koch 1847. 
XV. Slägtet Craspedosoma Leach — Rawlins 1814. 

(Träns. Linn. Soc. Lond. XI, part. 2, p. 380.) 

I. Craspedosoma Rawlinsii Leach 1814. 

Sällsynt. Funnen vid Ringsjön (sydsidan), Dahlby nära Lund, 
Öfvedskloster, Belteberga, Farhult och Ignaberga i Skåne; Ble- 
kinge {Ronneby)\ Småland (yönkdping\ Vestergötland och Bo- 
huslän {Burgården, Stora Torp, Göteborg: A. W. Malm). — 
Danmark, Holland, Tyskland, Italien, Frankrike och England. 

Meinert, Haase och Latzel upptaga äfven Kochs Craspe- 
dosoma marmoratum såsom specifikt skild på grund af dess 
plattare form och mera kölade sidoprocesser, hvarigenora deo 
närmar sig polydesmerna, samt ett ringare antal (28) segment 
och färre oceller; ja Haase för den till och med till ett annat 
slägte, det Polydesmus-lika Atractosoma Fanzago. Af denna 
form äro ock flere individer tagna i Sverige; men då intet han- 
exemplar med utvecklade kopulationsorgan, hvaraf artskilnadeo 
tydligast kunde framgå, förefunnits däribland och alltså olikheten 
med ungformer af Crasp. Rawlinsii är svår att afgöra, synes 
mig föga skäl vara att uppföra den såsom art. (Jämför Stux- 
berg: Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1870, p. 909). 



VON porat: skandinaviska HALFÖNS MVRIOPODOLOGI. 77 



10:e Familjen lULID.^ Leach (ex parte) 1814. 
XVI. Slägtet Isobates Menge i 85 i. 

(Die. Myr. d. Umg. v. Danzig p. 6.) 

I. Isobates varicamis C. L. Koch 1847. 

Denna myriopod, som jag 1866 (Sveriges Dipl. p. 30) på i 
citerade afhandling anförda skäl ej vågade identifiera med Kochs 
Nnnasoma varicortu^ utan betecknade med Menges namn 
Isobates semisulcatus ^ om hvilket intet tvifvel kunde råda — 
samma namn användes sedan af Meinert, Stuxberg, Rosickv, 
Karlinski m. fl. — upptages af de skarpsynte tyske författame 
Latzel och Haase såsom synonym med Kochs art, hvadan den- 
nes namn bör återinträda. 

Ej så sällsynt i de södra provinserna, där den träffas under 
barken af multnande såväl barr- som löfträd, helst ek och björk. 
Hur långt den går mot norr, är ännu ej utrönt, men den upp- 
gifves funnen åtminstone så nordligt som vid Upsala. — Dan- 
mark, Holland, Tyskland, Italien. 

XVII. Slägtet Bianiulus Gervais 1836. 

(Bali. Soc. Philom. de Paris, p. 72). 

I. Bianiulus fuscus am Stein 1857. 

(Myr. und Crust« Graubiindens i Jahresber. d. Nat. Ges. Graubilndens, Neue 

Folge, 3 Jahrg., p. 139, Chur 1857). 

Syn. 1884 Bianiulus fuscus Latzel, Die Myr. Österr. II, p. 248. 

(Obs. Under namnet Bianiulus fuscus am Stein beskref 
ja«j i Sveriges Dipl. p. 32, Stockholm 1866, med orätt föl- 
jande art). 

Kroppen smal, dock något tjockare än hos Bianiulus pul- 
chellus, glänsande, i segmentens bakbrädd med korta och spridda 
hår. Hufvudet har pannan hårlös, hjässan med två hårbäraude 
gropar. Antennerna längre (ända till i^/^ gång) än kroppens 
bredd, ögoneti räkna flere oceller än hos Bianiulus pulchellus\ 
Latzel uppgifver 10 — 13, fördelade i 2 — 3 längsrader. Det 



78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

svenska exemplar, som ligger till grund for denna beskrifning 
och som synes vara mera utveckladt än något af dem LaT££l 
haft under ögonen, har ett ännu större antal, inemot 20, hvilka 
äro så tätt hopade, att de äro svåra att räkna; först ligga 3—4 
oceller i enkel rad, därefter vidga sig ögonhoparne till en om- 
vändt äggformig omkrets^ innehållande 3 — 4 oregelbundna rader 
oceller. Halssköldens sidodelar nedtill spetsvinkliga, med fram 
kanten snedt afskuren; nederst äro 3 — 4 hopträngda längsstrim 
mor intryckta. Ändsegmentet glatt, mycket glest hårbräddad!, 
utan process, i bakkanten nästan rundadt. Anatvalvlema ej 
marginerade och ej punkterade, äfvenledes hårbräddade (med 2 
par); analskifvan tämligen stor, i spetsen trubbvinkligt rundad 
samt försedd med (2) hår. De öfriga segmenten tämligen djupt 
insnörda vid suturen, bakdelen ofvan glatt och glänsande, fram- 
delen med något läderartadt ojämn yta; ryggen utan strimmor, 
men buksidan med flere sådana längsgående, börjande på fram- 
delen framom suturen och öfvergående till bakdelen samt utlö- 
pande i bakkanten utom de 2 — 3 öfversta, som oftast, isynner 
het på kroppens främre hälft, äro gradvis förkortade och upphöra långt 
framom bakkanten, stundom kort bakom suturen ; den öfversta strim 
man är med en halfcirkelformig linie tvärs öfver ryggen förenad ^ 
med motsvarande på andra sidan, de öfriga börja något längre 
fram på segmentets framdel och äro tillsammans hopbundna af 
en strimma. Sidoporema små, belägna midt i segmentens bak- 
del. Benen tämligen korta. Antalet segment 56 (?), (enligt 
Latzel 35 — 48). 

Hanen har mandibelstammarne försedda med en enda nedåt- 
rigtad, tapplik flik; i:a benparet kroklikt, såsom hos de 6esta 
lubis-zxX^x. Kopulationsorganerna långa, alldeles fria, bakåt- 
rigtade, med de främre kopulationsfötterna kortare än de bakre, 
mot spetsen afsmalnande, bi hangen vid deras bas i spetsen glest 
borstbärande, de bakre kopulationsfötterna bågböjda, smala, i 
spetsen något utvidgade och där bärande några få (6) långa borst. 
De öfriga benparen bärande på 2:a — 5:6 ledernas undre sida 
(liksom hos Blan. puUhellus) i — 3 lancettlika borst jämte de 
vanliga hårfina. 

Färgen mörkbrun med ljusare fötter; i lefvande tillstånd 
företer djuret antagligen en mer eller mindre tydlig ljusare mar- 



VON porat: skandinaviska halföns myriopodologi. 



79 



raorering på hufvudet och de främre segmenten. Längd (9 — )2o 
m.m.; bredd (0,6 — ) 2 m.m. 

Funnen i Skatte (Broby?) af konservator Roth. Det enda exemplar, 
som förelegat, hade förlorat antennerna och var afbrutet på midten, 
hvarför segmenttalet anförts med frågetecken. Det kan dock 
knappt beiviflas, att djuret haft 56 segment, ehuru detta tal ej 
är obetydligt högre, än det Latzel angifver för den österrikiska 
formen. Men utom det att Latzel grundat sin beskrifning på 
ett fätal (7) individer och uppgifterna därför i h varjehanda fall 
torde komma att modifieras, synes det nu beskrifna svenska 
exemplaret äfven i andra afseenden, i ögon, i tjocklek och längd, 
varit mera utveckladt än de i Österrike funna. De beslägtade 
arterna Blaniulus ptilchellus och Blatiiulus gtittulatus hafva 
ock ett segmentantal, som uppgår till 50 — 59. 

Am Steins beskrifning (o. c. pag. 139) 2å Blaniultis ftiscus 
angifver såsom väsentligt artmärke: »Die Hinterhälfte sämmtlicher 
Körperschilde von den Beinen an gegen den Riicken mit deut- 
licben kUrzer werdendeti Furchenstrichen, Riicken glatt, i Hos 
Blått, pukhellus äro alla strimmorna, äfven de öfversta, hela och 
nående bakkanten af segmentet, alltså ej gradvis kortare upptill. 
Enligt Latzel är det egentligen mandibularstammens enkla tapp- 
lika flik, första benparets kroklika form samt kopulationsorga- 
nemas olikhet hos hanen, som göra artskilnaden. Denna olikhet 
framställer han i diagnoserna på följande sätt: 



Blaniulus fuscus: 

Mas: Stipites mandibulares 

infra unidentati^ dente cotidy- 

lifortnu Pedum prim i paris 

articulus ultimus kamuliformis, 

— Organa copulativa: 

par anterius posteriore brevius, 
angustatum (praesertim apicem 
versus), in basi arcuatum, la- 
tttims lateralibtis brevioribus, 
ttt apice parce pilosis; par 
posterius tenue, in basi arcuatum^ 
in apice leviter tumidum et pilis 
longis obsessum. 



Blaniulus ptilchellus \ 
Mas : Stipites mandibulares 
infra valde producti, bidentes. 
Pedum primi paris articulus pe- 
nultimus processu intemo magno, 
profunde emarginato (bideiite) 

instructus. — Pedum co- 

pulativorum par anterius: laminae 
medise conjunctse, in basi lat^, in 
apice acuminatae, leviter arcuatae; 
lamince låter ales tnultobreviores, 
apice glabro. Pedum copulativo- 
rum par posterius elongatum, cla- 
vatum, in apice obtuso fimbriatum. 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 

SAMMANKOMST 
DEN 23 FEBRUARI 1889. 



Sedan ordföranden, prof. O. Sandahl helsat ledamöterna 
välkomna, erinrade han om den stora förlust, som Föreningen 
lidit genom hedersledamoten, lektor August Emil Holmgrens 
död på det föregående årets sista dag. Med några hjärtliga ord 
framhöll ordf. Holmgrens stora betydelse för i synnerhet den 
svenska entomologien. En utförligare nekrolog skulle i tidskriften 
införas. 

Följande nya ledamöter hade invalts i föreningen. 

På förslag af lektor Spångberg och konservator Kolthoff: 
Studenten hr Robert BCnzow (Stockholm); 

på förslag af prof. Aurivillius: 
Fil. kand. hr Harald Schöti' (Upsala); 

på förslag af konservator Lampa: 
Veterinären hr Lars Johan Fredberg (Mellerud) 

och på förslag af apot hr Thedenius: 
Farmacie studiosus hr John Persson (Stockholm). 

Därefter upplästes revisoremas berättelse, som var af följande 
lydelse: 

Revisionsberättelse för år 1888. 

Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammantr&de den 14 
tisUidne december uts&gos att revidera räkenskaperna för år 1888, fä efter verk- 
stildt uppdrag afgifva följande berättelse. 

A. F. Regnells fond, P. F. Wahlbergs fönd och Ständiga Ledamöters 
fond, hvarifrän rintoma öfverförts till Allmänna kassan, hade under aret icke 
funnit nSgon förökning samt utgjorde respektive 2,000, 2,000 och 1,100 kronor. 
Ent^moU Ttdåkr, Ärg. 10, H. s (1889). 6 



-& 



82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Oskar Sandahls fond, hvjlken vid årets början utgjorde 2,302 kr. 4$ öre, 
och hvars räntor likaledes öfverförts till Allmänna kassan, har vunnit en till- 
ökning af 71 kr. och uppgick således vid årets slut till 2,373 kr. 45 &e. 
Nämda tillökning har uppkommit genom följande gåfvomedel: af sSllskapet 
Fauna 50 kr., af fröken D. Petersrn ig, af fröken S. von Post 5 och af 
kyrkoherden H. D. J. Wallengren 6; tillsammans 71 kronor. 

Af det sagda framgår, att de fyra förenamde fondema vid årets slut till- 
sammans utgjorde 7,473 kr. 45 öre. 

Ställningen i Allmänna kassan utvisas af följande öfversigt. 

Debet. 

Behållning vid årets början 529: 83 

Inkomster: 

Under året influtna årsafgifter: 

5 st. för 1887 30: — 

231 » » 1888 1,386: — 

I » » » å 10 francs 6: 89 ,^^22: 89 

Räntor från förenamde 4 fonder 442: 19 

Behållning å försålda exemplar af tidskriften 66: ii 

Försålda separater ur biblioteket 22: 40 j 053: 59 

Summa 2,483: 42 

Kredit. 

Vtgi/ter: 
För framställandet af årgången 1888 af tidskriften: 

Tryckning, papper och häftning 922: 52 

Illustrationer 104: — j ^26- 52 

Utsändning af tidskriften till in- och utlandet 82: 75 

Brefvexling, brefkort m. m 28: 08 

Blankett-tryck m. m 32: — 

Bokinköp för biblioteket 35: — 

Inbindning af böcker 63: 84 

Arvode till distributören 50: — 

Diverse 21: 40 

Betalt d. 31 dec. 1888 bibliotekskassans skuld till Oskar 

Sandahls fond 431: 07 

Omkostnader för »Entomologisk Latinsk-Svensk ordbok 

af Claes Grill» (500 ex.): 

Tryckning, papper och häftning 436: 55 

Annonser lo: 60 

447: >5 
Afgår för 23 försålda exemplar 46: — 401 : 15 2 171: 81 

Behållning vid årets slut 311: 61 

Summa 2,483: 4^ 




ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 23 FEBR. 1 889. 83 

Antalet ledamöter utgjorde den 14 sistlidne december 277, hvaraf 252 
betalande, hvadan ärsafgiftemas belopp enligt denna beräkning uppgår till 
1,512 kronor. 

Till behållningen vid årets slut höra äfven, ehuru ej af oss inräknade i 
ibregående räkenskapsöfversigt, ett mindre antal resterande årsafgifter, restupp- 
Ugen af tidskriften och Grills ordbok samt för försäljning afsedda^ men ännu 
ej realiserade separater ur biblioteket. 

filand Allmänna kassans utgifter äro detta år upptagna två betydande 
poster af tillfällig natur. Beträffande den förra af dessa, nämligen betalandet 
af bibliotekskassans skuld till Oskar Sandahls fond, må vi erinra därom, att 
vi i förra årets revisionsberättelse altematift framhöllo, att denna åtgärd torde 
imona vidtagas, om ej hela den då befintliga behållningen i Allmänna kassan 
pröfvadcs vara behöflig fÖr kassans utgifter. Då nu styrelsen beslutit den ifråga- 
satta åtgärden och i sammanhang därmed låtit bibliotekets kassakonto utgå ur 
Tikenskapema, har därigenom vunnits en afsevärd förenkling af dessa, utan att 
.\llmänna kassans ställning därigenom i själfva verket försämrats, i ty att de 
inkomster, som förut ingingo till bibliotekskassan och användes till af betalning 
å dess skuld, numera ingå direkt till Allmänna kassan. — Den andra af de 
isyftade postema, nämligen för Grills ordbok, har tillkommit i enlighet med 
beslöt af styrelsen, hvilken med rätta, såsom oss synes, önskat möjliggöra ut- 
gifvandet af detta förtjänstfulla och för många af entomologiens idkare säker- 
ligen välkomna arbete. Det är att hoppas, att utgiften skall blifva — åtmin- 
stone till större delen — betäckt genom försäljning af ordboken, i den mån 
kionedomen om dess tillvaro blir spridd, hvartill dock en flitig annonsering i 
tidskriften torde vara behöflig. — Det må tilläggas, att behållningen i Allmänna 
kassan visserligen minskats under året med 21S kr. 22 öre, men att den, om 
aifflda två tillfälliga utgifter ej förekommit, skulle i stället hafva ökats med 
614 kronor. Ställningen synes oss således kunna betecknas såsom fullt tillfreds- 
stillande. 

I förra revisionsberättelsen framhöllo vi med afseende på tryckningskostna- 
den för tidskriften, att en väl stor del af texten vore i årgången 1887 upptagen 
af de franska resuméerna. I anledning däraf böra vi nämna, att dessa resuméer 
npptaga i årgången 1888 endast inemot 14 sidor (mot 42 i den förra). 

Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits vara 
i vederbörligt skick samt öf verensstämma med de i styrelsens protokoller därom 
antecknade beslut. Räkenskaperna äro i god ordning och med tillhörande 
verifikationer försedda, hvadan vi på grund af sålunda verkstäld granskning 
tillstyrka Entomologiska föreningen att bevilja styrelsen full ansvarsfrihet för 
öess förvaltning under år 1888. Därjämte fl vi, på grund af tagen kännedom 
om styreliens verksamhet, med synnerligt nöje framhålla, hurusom föreningens 
irbetscbef och styrelsen i dess helhet med samma oförtnitna och uppoffrande 
nit, tom förut, vårdat föreningens angelägenheter. 
Stockholm den 22 februari 1889. 

Qottfiried Hoffirren. Simon Nordström. 



1 



84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 2889. 

I enlighet med revisorernas förslag erhöll styrelsen och kassa- 
förvaltaren med tacksamhet ansvarsfrihet för 1888 års förvaltning. 

Sedermera föredrogos de vid sammankomsten den 14 dec. 
1888 väckta förslagen till vissa ändringar i föreningens stadgar, 
hvilka enhälligt godkändes. 

Prof. Chr. Aurivillius meddelade ett af honom nyligen gjordt 
rön, som ådagalade, att en hos honom i februari nykläckt Spkinx 
Elpenor Z., hvilken under vanliga förhållanden, då han i fria 
naturen endast förekommer under sommaren, aldrig kan vara ut- 
satt för någon strängare köld, eger förmåga att, fastän utsatt un- 
der 8 dagars tid för en köldgrad af — 6' till — lo** och alldeles 
stel af densamma, åter qvickna till lif, då han intages i värme. 

Med anledning af detta märkliga rön uppstod ett meningsut- 
byte mellan flere af ledamöterna rörande det kända förhållandet 
att insektslarver, som öfvervintra i det fria, kunna vara alldeles 
stelfrusna, så att de till och med lätt kunna brytas tvärt af, men 
att dessa larver, när värme åter inträder och de för öfrigt äro 
oskadade, ånyo komma till lif igen. Konservator Lampa fram- 
höll, att den hos allmänheten rådande åsigten, att frost och ktllt 
väder skulle döda insektslarver i mängd, så att deras härjningar 
på grund däraf skulle minskas, icke torde vara så alldeles säkert 
gnmdad i naturen. 

Prof. Chr. Aurivillius redogjorde sedan för den amerikan- 
ska entomologen Samuel H. Scudders storartade arbete: >7>b' 
Butter flies of the Eastem United States and Canada with spe- 
cial reference to New England.^ Detta arbete utmärker sig 
genom den vidlyftigaste noggranhet med afseende på snart sagdt 
alla möjliga förhållanden under de olika utvecklingsstadierna hos 
fjärilame, eller den grupp af insekter, som arbetet afhandlar. 
Förf. har bland annat påvisat, huru olikheter i äggens form äro 
utmärkande för olika Qärilsslägten, men att däremot likheten mellan 
larver icke alltid betecknar förvandtskap mellan de fullbildade 
fjärilame. Prof. A. framhöll det anmärkningsvärda förhållandet, att 
inom det stora område, som Scudders arbete omfattar, äro funna 
endast 126 arter dagfjärilar, obetydligt flere, än hvad som finnes 
inom det vida mindre Skandinavien, men att bland dessa H(' 
speridernas grupp är representerad af icke mindre än 46 arter, 
då däremot af denna grupp i Skandinavien endast finnes ett fltal. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 23 FEBR. 1 889. 85 

Såsoro qvarlefvande frän istiden påvisar Scudder de på toppen 
af Mount Washington i New Hampshire ofvan trädgränsen före- 
kommande arterna af slägtema Oeneis och Dasychira, 

Konservator Lampa visade en samling af synnerligen väl pre- 
parerade och vackert uppsatta skalbaggar, bland dem många rari- 
teter, hvilka blifvit insamlade i Göteborgstrakten och förärade till 
föreningen af dess nitiske och skarpsynte ledamot hr fabriksverk- 
mästaren I. B. Ericsson i Mölndal vid Göteborg. 

Hr Lampa redogjorde sedan för en ny skadeinsekt, en fjäril 
af Tortricidemas grupp, Sericoris antiquana, hvars larver under 
sistlidne sommar uppåto *rötterna^ (utlöpame, stolonema) TSStachys 
palustris L., odlad vid Experimentalfältet, där föreningens leda- 
mot direktör E. Lindgren är 1887 hade fått en riklig skörd af 
vackra hvita, tjocka Stachys-rötter, men under 1888 års sommar 
hade skörden slagit fel genom häijningame af denna lilla ljusgula 
Qärilslarv, som lefde i rötterna. 

Apotekaren H. Thedenius omtalade bästa sättet att inlägga 
cyankalium och gips i s. k. fångstburkar, använda företrädesvis 
vid Qärilsfångst, och tillkännagaf, att dylika burkar kunde efter 
skriftlig reqvisition och med iakttagande af giftstadgans föreskrift 
för öfrigt erhållas å apoteket Korpen i Stockholm. 

Löjtnant C Grill förevisade en särdeles intressant serie af 
många individer af skalbaggen Oryctés nasicorniSy insamlade i 
sågspånshögame vid Elfkarleby kronsåg. Serien företedde gradvisa 
öfvergångar, mellan starkt hornprydda och nästan hornlösa hanar, 
slutande med en hane, som till yttre formen alldeles liknade den 
bomlösa honan. Denne hanes könsorgan var dock kraftigt nt- 
veckladt. 

Ett lifligt meningsutbyte uppstod sedan mellan hrr Adlerz, 
Lampa, Grill och Aurivillius om olika former af hermafroditism 
bos insekter. 

Oskar Th. Sandahl. 



RESUMÉ. 

(Pagc 8 1 du texte.) 

Séance du 23 Février 1889. 

Le president, NL le professeur O. Sandahl, annonce la perte 
sensible faite par la Société en la personne de M. Auguste-Emile 
Holmgren, professeur å TÉcole supérieure de sylviculture, mört 
le dernier jour de Tannée demiére. Un artide nécrologique spe- 
cial sera consacré dans cette Revue å Téminent entomologiste. 

Il est procédé å Télection de divers nouveaux membres et 
å la lecture du rapport d'exercice de 1888. 

M. le professeur Chr. Aurivillius comraunique Texpérience 
récemment faite par lui, qu'un Sphinx Elpenor L. dont la chry- 
salide avait été exposée en février dernier å un froid de — 6" å — 
10', qui Tavait comrae gelée, n'en est pas moins sorti plein de 
vie et de vigueur, une fois que la chrysalide a été replacée 
au chaud. 

Dans le cours de la discussion soulevée par la communica- 
tion susdite, M. le conservateur Lampa fait observer qu*il y a 
fortemen t å rabattre å 1' opinion en vigueur dans le public, que 
la gelée et le froid font périr des foules de larves d*insectes. 

M. Aurivillius donne ensuite le compte-rendu de Touvrage 
de Tentomologiste américain Samuel H. Scudders: ^The ButUr- 
flies of the Eastem United States and Canada with special 
reference to New England.^ 

M. Lampa montre une magnifique collection de coléoptéres, 
dont quelques-uns tres rares, recueillis aux environs de Gothero* 
bourg, et donnés ä la société par Tun de ses membres, M. I. B. 
Ericsson, contre-maitre de fabrique ä Mölndal, prés de la ville 
mentionnée. 



RESUMÉ. 87 

M. Lampa signale un nouvel insecte nuisible, savoir un pa- 
pillon du groupe des Tortricides, Sericoris antiquana, dont les 
larves ont détruit, Tété dernier, les racines ou stolons de Stachys 
palustris L., cultivés å la ferrae expérimentale de TAcadémie 
royale d'agTiculture. 

M. H. Thedenius, pharfn.acien, mentionne la meilleure ma- 
niére d'introduire du cyanure de potassium et du gypse dans les 
bocaux destinés principalement å la prise des papillons. 

M. le lieutenant C. Grill montre une tres intéressante serie 
d'individus du nasicome {Oryctes nasicornis), recueillis dans les 
amas de sciure de bois de la scierie d'£Ifkarleby (frontiére de 
rUpland et du Gestrikland). La serie offre des gradations ré- 
guliéres de måles armés de puissantes cornes, å des måles presque 
dépourvus de cet appendice, et å un demier måle dont la forme 
extérieure était presque celle de la femelie dépourvue de comes, 
comme on le sait. 

La communication de M. Grill est suivie d'une discussion 
sur les différentes formes dliermaphrodisme chez les insectes. 

Oscar Th. Sandahl. 



NOTIS. 



Såsom något för årstiden synnerligen egendomligt får man 
väl anse att den 14 januari innevarande år vid 6 graders köld 
och mulen himmel infångades ett ex. af Vanessa Urticce, L. pi 
Kungsholmen vid Stockholm. Denna fjäril öfvervintrar visserli- 
gen, men det förefaller besynnerligt hvad det kunnat vara som 
väckt honom ur hans vintersömn vid denna årstid och vid så 
olämplig väderlek. 

O. G. 



SVENSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1888. 



I 



I Sverige trycktÄ uppsatser. 



AURiviLLius, Carl W. S., Om myggors förekomst i Sala gnifva. — Ent» 
[ Tidskr. Arg. 9, sid. 97 — 101. 

1 AuRiviLLius, Christopher, Revisio monographica Microceridarum et Protoman- 
I tinamm. Försök till en monogmfisk bearbetning af CarcuUonid grup> 

pema Microceridae och Protomantinae. — K. Vet. Akad. Handlingar, 
j B. 21 n:o 15. 87 sid. 10 tad. 

, De ryggradslösa djurens lif af A. E. Brehm. Andra upplagan. Auto- 

riserad öfversättning och bearbetning. Stockholm. 1888. 8°. 104-468 

sid. — Insekter, Tusenfotingar och spindeldjur. Sid. i — 228. 
, Nordens Fjärilar. Första häftet. Stockholm. 1888. 4^ S. I— VIII +1—8. 

tafl. 2 — 5. 
, ArrhenophagHs^ ett nytt slägte bland Encyrtidema. — Ent. Tidskr. 

Ärg. 9, sid. 143 — 148. tafl. i. 
, Die Brachyceriden-Gattung Theates F&hr. und ihre Arten. — Ent. 

Tidskr. Ärg. 9, sid. 149 — 154, tafl. 2.. 
, Svensk entomologisk litteratur 1887. — Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 

102, 115 — 117. 
B^TIDNlNG, Svensk. Organ för Central-föreningen för Sveriges biskötsel. Egnad 

åt biskötsel, jordbruk och trädgårdsskötsel m. m. Redaktör och utgif- 

vare Hj. Stålhammar. Nionde Årgången. Göteborg. 1888. 8°. 12 n:r. 
Brorström, Walfrid, Meddelande till Entomologisk Tidskrift. — Ent Tidskr. 

Arg. 9, sid. 10. 
Grill, Claks, Entomologisk latinsk-svensk ordbok. Stockholm. 1888. 8"*- 

96 sid. 
» Svampbildningar hos insekter. — Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 19 — 27. 

— Referat i Centralbl. f. Bakteriologie und Parasitenkunde. B. 4, p. 

682—683. 
Haij, b., Bidrag till kännedomen om Acridiodeemas yttre morphologi särskildt 

med hänsyn till de skandinaviska formerna. — Bihang till K. Vet Aka. 

demiens Handlingar B. 13: 4, n:r 9. 1888. 14 sid. i tafl 



90 ENTOMOLOGISK TlDSKRIPr 1 889. 

Haij, b., Ofversigt af Skandinaviens Orthopterer jcmlc beskrifningar. i. Acri- 
diodea. — Bihang till K. Vet. Akademiens Handlingar B. 14: 4, n:r2. 
1888. 41 sid. 2 tafl. 

, Chclidura albipcnnis Meg. och Ch, acanthopygia Géné, tvinne för Sve- 
riges fauna nya Forficulina. — Ent. Tidskr. Årg. 9, sid. 119 — 122. figg. 

Holmgren, Aug. Emil, Om vatteninsekter såsom förmedlare af vissa mindze 
djurs öfverflyttning till s. k. »bryor» eller vattengropar. — Ent. Tidskr. 
Årg. 9, sid. 107 — 108. 

Holmgren, Emil, Abcrrationer till Argynnis Aglaja L. och Adippe L. — 
Ent. Tidskr. Ärg. 9, sid. 103—106, figg. 

Lampa, Sven, Kan Musca pumUionis Bjerkander vara identisk med senare för- 
fattares lika benämda art af slägtet Oscinis? — Ent. lldskr. Arg. 91 

sid. 33—39. 
, Redogörelse angående Ent. Föreningens insektsamling för år 1S87. — 

Ent. Tidskr. Ärg. 9, sid. 47 — 49. 
Meves, J., Ur skogstjänstemännens ofiiciela berättelser för år 18S6. — EaL 

Tidskr. Ärg. 9, sid. ii — 14. 

, Cidaria Pupillata Thnbrg. — Ent. Tidskr. Ärg. 9, sid. 29 — 32. 

, Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars geografiska utbredning. — 

Ent. Tidskr. Ärg. 9, sid. 17 — 18. 

, Cidaria sordidata T. — Ent. Tidskr. Ärg. 9, sid. 32. 

, Aberrationer. — Ent. Tidskr. Ärg. 9, sid. 40. 

, Ur skogstjänstemännens officiela berättelser för år 1887, — Ent Tidskr. 

Ärg. 9, sid. 155—158. 

Sandahl, O. Th., Entomologiska föreningens sammankomst den 2 mars 1S88. 

— Ent. Tidskr. Ärg. 9, sid. 1—9. 

, Litteratnranroälan. Entomologisk latinsk-svensk ordbok af Claes Grill. 

— Ent. Tidskr. Ärg. 9, sid. 49—50. 

, Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 28 april 

1888. — Ent. Tidskr. Ärg. 9, sid. 51—54. 
, Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 29 september 

1888. — Ent. Tidskr. Ärg. 9, sid. 123—126. 

Thomson, C. G., Opuscula Entomologica. Fasciculus XII. Lundse. 1888. 8^. 
p. 1 185 — 1318. — Innehåller 36. ofversigt af de i Sverige funna aiter 
af Ophion och Paniscus (Enicospilus 4 sp.; Ophion 8 (3 n.) sp.; Parih- 
batus n. gen., 4 (3 n.) sp. ; Paniscus 6 n. sp.) 37. Bidrag till Sverige» 
insektsfauna. a. Culeoptera (12 sp.). b. Orthoptera C2 sp.) c. Lepidopters 
(3 sp.) d. Hymenoptera (87 sp). 38. Försök till gruppering af sllgtet 
Plectiscus. (Adclognathtis 19 (5 n.) sp.; Atacrochasmus n» gen., i sp.; 
Alhmacrus n. gen., i sp. ; Symplecis 3 (l n.) sp. ; Blapticus 6 (3 b.) 
sp.; CatasUnus i sp.; Catcmicrus n. gen., i sp. ; Ä<j/!fr7Vfjc 3 sp. ; /W^ 
meristus I sp,; Plectiscus 30 (8 n.) sp. ; Megastylus 16 (2 n.) sp.;.Vi*- 
merit 3 (2 n.) sp.; Hemiphanes 2 sp.) 

Wallengren, H. D. J., Skandinaviens vecklarefjärilar. — Ent. Tidskr. Äjg.9i 
sid. 159—198. 



SVENSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1 888. 9I 

WCRMELIN, J. H., Några svenska fjärilars fyndorter. — Ent. Tidskr. Arg. 9, 
sid. 96. 



I Utlandet tryckta uppsatser. 

AUiUVlLLIUSy c. W. S., Acarida on trecs. Abstr. in: Journal R. Microscop. 

Soc. London. 1S8S. i. p. 34. 
Crill c, (se ofvan!) 
Lampa, Sven, Om fluglarvers förekomst i tarmkanalen hos menniskan. — 

Referat i Centralblatt f. Bakteriologie und Parasitenkunde. Band 4. 18S8. 

p. 371—372 (af W. M. SCHÖYEN). 
Thorelx, Tamerlan, Pedipalpi e Scorpioni dell' Arcipelago Malese conservati 

nel Museo Ctvico di storia naturali di Genova. — Annali del Museo 

Civico di Storia naturale di Genova (2) Tom. 6. 1888. p. 327 — 428. 

— 19 (8 n.) sp. Pedipalpi; 3 1 (5 n.) sp. Scorpioni. 

Bihang. 

Uppsatser af utlänningar tryckta i Sverige eller behandlande 

Sveriges insektfauna. 

LoDGE, G. E., Butterflies mobbing small birds — The Zoologist. London. (3). 

Vol. 12. 1888. p. 313. (Satyrus Scmcle observerad på en ö norr om 

Göteborg flygande efter småfåglar.) 
LuMHOLTZ, Carl, Bland Menniskoätare. Fyra års resa i Australien. Stockholm. 

1888. 8'. 16 + 494 sid. — Mygnimia australasiie fig. ; Eurynassa australis 

med larv fig. ; Cicatia aurora fig. ; Bolboccras rhinoceros fig. color. ; Stig- 

modera aiUrnata n. sp. p. 271, fig. color. 
Reitter, o. M., De lägre djurens själslif. Andra Afdelningen. Individen. 

Samhället. Stockholm. 1888. 8". 131 sid. 8 figurer. (= N:r 36 af »Ur 

vår tids forskning. Populära skildringar utgifna af stiftelsen Lars Hiertas 

Minne.») 



■^ »■ 



NORSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1888. 



BlAVLSTiDENDE. — Norsk Landmandsblad. Aarg. 7. Kristiania. 1888, p. 117 

— 118, 264 — 266. 
Edderkoppenes Aandsevner (Efter Peckham ved —t). — Naturen. Aarg. 12. 

Bergen. 1888, p. 278—281. 
GiFTiGE Edderkopper (EftcT Dic Natur). — Naturen. Aarg. 12. Bagen. 

1888. p. 312. 
Graven Es Fauna (Efter Mcgnin). >— Naturen. Aarg. 12. Bergen. 1888. 

p. 220. 
Myrernes Sprog (Efter George Komanes). — Naturen. Aarg. 12. Bergen. 

1888, p. 76—81. 
Schneider, J. Sp., Oversigt över de i Norges arktiske region hidtil fundnc 

Coleoptera. — Tromsö Museums Aarshefter XI. Tromsö. 1888, p. 81 

— 184. (Fortsaettes). 
, Dyrlivct på vore havskjaer. En zoologisk uddugt till HillesÖ j«ni 

1887. — Tromsö Museums Aarsberetning for 1887 p. 17 — 34 (64 Cole- 
optera, II Lepidoptera). 

SCHÖYEN, W. M., Om Kastanie-Oldenborren {Melolontha hippocastami^ Fb.) 
som Skadeinsekt — Entomologisk Tidskrift.. Årg. 9. Stockholm. 

1888, p. 15—16. 

, Ströbema;rkninger om entomologiske Företeelser i Norge 1887. — 

Ent. Tidskr. Årg. 9, p. 41 — 46. 
, Om Scolia unifasciata Cyril. som skandinavisk Insekt. — Ent. Tidskr. 

Ärg. 9, P. 109— 113. 
, Norsk entomologisk Litteratur 1887. — Ent. Tidskr. Å^. 9, p. 

117— 118. 
, Bombyx populi L. fra den arktiske Region. — Ent Tidskr. Äig.9T 

p. 142. 
, Overtroiske Forestillinger om giftige Insekter. — Naturen. Aarg. u* 

Bergen. 1888, p. 13—19. • 
, Om de vigtigste Insekter, der leverer os nyttige Produkter. — Nato* 

ren. Aarg. 12. Bergen. 1888, p. 161 — 172, 193—208, 363 — 380. 




NORSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1888. 93 

ScHÖYEN, W. M., Om Insekternes Rolle og Betydntng i Naturen. — Folkevennen, 
Ny Raekke, XII Bind. Kristiania. 1888, p. 268—286. 

, Skovödelaeggende Insekter. — Folkevennen, Ny Raekke, XII Bind, 

Kristiania. 1888, p. 367—386. 

, Bserbnskenes Skadeinsekter. — Norsk Havetidende. Aarg. 4. Kristiania. 

1888, p. 2 — 6, 21 — 26. (Gjengivet i »Gartner-Tidende», Kjöbenhavn. 
1888, n:r 12, 13, 14 & 15; »Vört Havebnig», Kjöbenhavn, 1888, n:r 
146, 147 & 148; »Nationaltidende» , Kjöbenhavn, 1888, n:r 4292, 4298 
&4305; »Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift.» 1888, p. 117— 125). 

y Frogttraemes Skadeinsekter. — Norsk Havetidende. Aarg. 4. Kristia- 
nia. 1888, p. loi — iio, 124 — 130. (Gjengivet i »Vört Havebrag», 
Kjöbenhavn, 1888, n:r 174, 175, 176, 178 & 179; »Nationaltidende», 
Kjöbenhavn, 1888, n:r 4493, 4500, 4507, 4514 & 4521; »Svenska 
Trädgårdsföreningens Tidskrift» 1888, p. 147—160.) * 

Spvflub snyltende hos mennesket (Efter Fr. Meinert). — Naturen. Aarg. 
12. Bergen. 1888, p. 124 — 125. 

Tidskrift for Biskjötsel. Udgivet af den norske Biavlsforening. Aarg. 4. 
Kristiania, 1888. 12 n:r. Redaktörer: Oskar Nielsen og Ivar S. 

YOUNG. 

Tsb-tsb-Fluen. — Naturen. Aarg. 12. Bergen. 1888, p. 223. 
OoBUBGGELSK AF SKADELIGE INSFJCTER (Efter L'Union medicale ved F. U.) 
— Naturen. Aarg. I2. Bergen. 1888, p. 286 — 287. 



I Udlandet trykte Opsatser (samtllge Referater). 

ScHÖYEN, W. M. : »Meinert, Fr„ En Spyflue, Lucilia nobilis, snyltende hos 

Mennesket». — Centralblatt fUr Bakteriologie und Parasitenkunde. Jena. 

B. IV. 1888, p. 274—275. 
: »Bergsöe, Wilh. og Meinert, Fr., St. Hans-Oldenborren, Hhitoirogus 

solsHHaliSft og dens snyltende Hvepselarve». — D:o, d:o, p. 275. 
: »LAmpa, Sven, Om fluglarvers förekomst i tarmkanalen hos menniskan». 

— D:o, d:o, p. 371—372. 
: »Meinert, Fr., Carabus clathratus og Tachina pacta». — D:o, d:o, 

p. 466. 
: »Grill, Claes, Svampbildningar hos insekter.» — D:o, d:o, p. 682 — 683. 



* Den i forrige Litteraturfortegnelse opförte Afhandling »Rosens Skade- 
insekter» i Norsk Havetidende er gjengivet i: »Gartncr-Tidende», Kjöbenhavn, 
1887, n:r 7, 9 og 10, samt i »Le Jardin», Argenteuil, 1887, n:r 8 — li under 
Titel: »Les insectes nnisibles du Rosier». (Oversat af E. Bohnhof.) 



FINSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1888. 



I Finland tryckt afhandling. 

Reuter, o. M., Revisio synonymica Heteropterorum palaelarcticorum, quae 
descripserunt aactores vetustiores (Linnaeus 175S — Latreille 1806). I. II. 
458 SS. — Act. soc. scient. fenn. XV. 



Utom Finland tryckta uppsatser. 

BtRCROTH, E., OestexTcichische Tipuliden, gesammelt von Professor J. A. Pal 

mén im Jahre 1870. — Verh. zool.-bot. Ges. XXXVIII, s. 645—656 

(6 n. sp.) 
, Obcr einige nordamerikanische Tipuliden. I, II. — Wien, cnt. Zeii. 

VII, s. 193—201, 239 — 246. (9 n. sp.) 
, On somc South-African Tipuliden. — Ent. Tidskr. IX, s. 127 — 141, 

I tafln. (l n, g., ii n. sp.) 
, Diagnose d'une nouvelle espéce de Thysanoptéres. — BuU. soc. ent 

Belg. XXXII. s. 30—31. 
, Fåhraa, nov. gen. Hydrophilidarum. — Deutsche ent. Zeitschr. XXXII, 

s. 222. 

, Cber Cychrus cofwcxus Mor. — Deutsche ent. Zeitschr. XXXII, s. 222. 

Poppius, A., Cber das FlUgelgeldcr der finnischen Dendrometriden. — Berl. 

ent. Zeitschr. XXXII. s. 17—28, i Tfl. 
Reuter, E., Obcr den »Basalfleck» auf den Palpen der Schmetterlinge. — 

Zool. Anzeiger XI, s. 500 — 503. 
Reuter, O. M., Nya rön om myrornas omtvistade medlidande och hjälpsamhet. 

— Ent. Tidskr. IX, s. 55—90. 
, Nya tillägg till Professor Schiödtes »Fortegnelse över de i Danmark 

levende Taeger.» — Ent. Meddel. I, s. 101 — 113. 
, Nägra ord om Hydrometridernas öfvervintring, — Ent. Medd. I, s. 

123—124. 
■ , Notes additionnelles sur les Hémiptéres des environs de Gorice. — 

Revue d'Ent. VII, s. 57 — 61. (4 n. sp.) 



* * 



SKANDINAVIENS VECKLAREFJÄRILAR 



BESKRIFNA AF 



H. D. J. AVallengren. 



(Forts. fr. sid. 64, haft. 2.) 

Öfversigt af arterna, 

Iu>. Fnunvingame hos cT Qtan flikformigt omslag- nära framkantens bas. 
A) H&rpensel p& baktibiema hos c^* saknas. 

1:0) FramTingames utkant starkt krdkt och vingspetsen framstående. 
Framvingame rostbmna med 2 slingrande, pä midten förenade, 

bljTgUnsande tvirband 1 åchatana. 

2:0) Framvingames utkant knapt mirkbart krökt; vingspetsen ej fram- 
stäende. 

(A) Framvingames fransar mer eller mindre rödaktiga. 

a) Framvingame vid vingvecket med en mörk flick, som hinner 

framkanten 2 Eric9tana. 

b) Framvingame vid vingvecket med en mörk fläck, som ej hin- 
ner framkanten 8 Antiquana, 

(B) Framvingames fransar hvitaktiga, mörkfläckiga. 

a) Framvingame med 2 hvita, i midten genom mörkt pader 

genombrutna tvärband 4 CharpentiBrana. 

b) Framvingame med 2 hvitaktiga, i midten ej genombrutna 
tvirband 5 Umbrosana, 

B) Hårpensel på baktibiema hos c^ finnes. 

l:o) Framvingames fransar mer eller mindre rödaktiga. Framvingame 
bruna eller branröda med 2 hvitaktiga, glänsande tirärband, hvaraf 

det yttre är mot analhömet gaffelformigt 6 CBspttana. 

S:o) Framvingames fransar hvitaktiga, eller ljusare eller mörkare grå, 
ofta med ljusa och mörka fläckar. 
Sntamol. Tldtkr. krg. zo, H. 3 (1889). 7 



98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

(A) Framvingarne ljust rostgula med 3 från basen tttg&eode, af- 

brutna blylinicr 7 åreu%Ua. 

(B) Framyingame utan sådana från basen utgående blylinicr. 

1:0) Fransames på framvingarne f&rg och teckning likfonntg. 

a) Framvingames fransar hvita med mörkgrå flickar. (Fram- 

vingarne rosenröda med vågformiga, silfverhvita trSr- 
Unier) 8 SehuHiiana. 

b) Framvingames fransar grå, oflickade. (Framvingarne 
brunaktigt olivgula, med blå. glinsande metallinier och 
svarta lingdstreck vid bas och i midtelfUt) 9 BoiMtfinfoJmiia. 

2:o) Framvingames fransar mot vingspetsen ljusare, eller med 
sparsammare eller mindre mörka flickar in mot analbomet 

a) Framvingarne roströda eller gulbruna, eller åtminstone 

med roströd eller rostgul inblandning, 
i) Framvingarne med enkla, smalt hvittinfattade blylioier 
i stillet för tvirband 10 Schmffétxum. 

2) Framvingarne med i — 2 mer eller mindre tydliga 
ljusa tvirband. 

(a) Framvingarne med hvit diskoidalpunkt. 

(1) Framvingame i midtelfiltet utan svart lingd- 
streck i midten och på vingvecket. (Det inre 
tvärbandet deladt genom i enkel silfverlinea) 

11 Olhnum. 

(2) Framvingame i midtelfSUtet med svart lingd- 
streck i midten och på vingvecket 12 Paiustraim. 

(b) Framvingame utan hvitdiskoidalpunkt UConcnttma. 

b) Framvingarne utan roströdt, rostgult eller gulbrunt. 

i) Framvingame olivfSrgade (gröna, grå, brana eller gula) 
eller åtminstone med olivfirgad inblandning. 

(a) Framvingame utan tydliga ljusa tvirband el ler flickar. 
(i) Framvingames framkant tydligt böjd; bWli- 

nieroa upplösta till flna punkter 14 Sudetana, 

(2) Framvingames framkant nistanrit; blylinierna 

starkt glänsande och sammanhingande eller 

saknas de helt och hållet 15 åfebufosana. 

(b) Framvingame med 2 ljusa tvirband, eller åtmin- 
stone antydning till sådana genom ljusa flicksr i 
framkanten och oftast ifven i inkanten. 

(i) De båda ljusa tvirbanden innefattas af 2 be> 
stimda, starkt glinsande bl&grå eller blå me- 
tallinier 16 Ijunghkuia, 

(2) De båda ljusa tvirbanden innefattas ej af si 
bestämda metallinier eller iro dessa linier hviu 
eller silfvergrå. (Det inre tvirbandet deladt 
genom I eller flera mörka, vågformiga Hnier.) 



WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJÄRILAR 99 

*) Vid roten af framvingames fransar, emellan 
ntkantsfläcken och vingspetsen en skarp, hvit, 
silfverglänsande linea, som med den lika 
skarpa och ljusa infattningen af utkants- 
fläckens 3rttre bridd bildar en inda till ving- 
spetsen utfyld vinkel 17 Ri¥ufatia, 

**) Vid roten af framvingames fransar blott nfigra 
stundom sammanflytande ljusa punkter. 
(*) Framvingame med blågri, ofta genom- 
brutna metallinier. (Det inre ljusa tvär- 
bandet ganska otydligt) ... 18 Lacumwa, 
(**) Framvingame med hvitaktiga eller hvitgrä, 
ej genombrutna metallinier. 
f ) Framvingame breda med vertikal utkant ; 
utkantsfläcken inåt kolfibrmigt utvidgad 

19 Uriicana. 

ff) Framvingame smala med sned utkant; 

utkantsfläcken sammanflyter med den 

mörka vingspetsen 20 Liidwagcma. 

2) Framvingame bruna eller svartaktiga utan olivfärgad 

inblandning. 

a) Framvingame med mer eller mindre till tvärlinier 

sammanstälda, men inga tydliga tvärband bildande 
hvitaktiga fläckar 21 Hercyniana. 

b) Framvingame med 2 tydliga hvita tvärband. 

(1) Hufvud rostguU; framvingames yttre tvärband 

smalt genombratet 22 Tiedemanniana. 

(2) Ilufvud svartgrätt; framvingames yitre tvärband 

ej genombratet 28 Bipundana. 

3) Framvingame mörkgrå med ockragul inblandning, 

bredt, hvitaktigt tvärband och hvitaktigt, gråtöcknigt 

utkanufält 24 Btfaaciana. 

11:0. Framvingame hos cT med flikformigt omslag nära framkantsbasen; bak- 
tibtema hos cT utan härpensel. {Aspis Treit). Framvingame med bran- 
röd inkantsfläck 25 Uddmanniana. 



I. 8. achatana Fabr. Framvingame mörkt rostbruna, i 
spetsen rostgula, med 2 slingrande, matt blyglänsande tvärband, 
som på midten förenas genom en förgrening. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 143. 

Larven skall lefva på Urtica urens och björnbärsbuskar, 
men åfven på Prunus och åtskilliga fruktträd. 

Under juni och juli månader. Blott funnen i Vestergötland. 



lOO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

2. 8. ericetaaa Westw. Framvingarae violettgrä, matt glän- 
sande; ä frarokantsmidten en mörk fläck, som ej hinner öfver 
vingvecket: en brun tresidig fläck framför analhömet och från 
utkanten en brun fläck, som sträcker sig mot framkanten. 

S. trifoliana Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 144. 
Under juni och juli månader pä klöfverfält i Skåne. 

3. 8. a&tiquaiia HUbn. Framvingame ljust gråbruna med 
mörkare skuggning mot framkanten och med en stor triangulär, 
mörkbrun fläck i midten, hvilken sänder en mörk skuggning ut 
i vingspetsen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 145. 

Larven blekt hvitaktig med kastaniebrunt hufvud; lefver i 
roten till Stachys arvensis och 5. palusiris^ däri den gräfver sig 
gångar, i hvilka han äfven undergår sin förvandling. 

Under juni och juli månader i Skåne och Vestergötland samt 
inom Norge i Odalen. 

4. 8. Oharpentieraiui HUbn. Framvingame olivgröna med 
svarta fläckar och tvärstreck, blåaktiga blyfläckar, samt 2 hvita, 
på midten genom mörkt puder genombrutna tvärband, så att 
dessa bilda nästan blott större fläckar i framkant och i inkant; 
fransar hvitaktiga, mörkfläckiga. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 141. 
Under juni och juli månader uti Skåne och därifrån spridd 
ända in i S. Lappmarkerna. 

5. 8. nmbrosana Frever. Framvingame grönaktigt bruna 
med svartaktiga småstreck, 2 glänsande, hvitaktiga, af bruna, 
vågformiga linier genomskuma tvärband, mellan hvilka finnes ett 
hvitt, från det inre tvärbandet utskjutande, långstreck; från anal- 
hömet inskjutes mot framkanten en framåt smalare fläck af grund- 
färgen; fransar hvitaktiga, mörkfläckiga. 

Frever. 318. I. IV. 46. Zell. Isis. 1846, 228, H. S. 
IV. 215. f. 207. 208. Hein. Schm. II. I. 125. ä/ät- 
tulla. Staint. Man. n. 263. 
Under juni och juli månader i Skåne. 

6. 8. cespitaaa HUbn. Framvingame gulbruna eller mörk- 
bruna (c^) eller branröda ($), med 2 glänsande, hvitaktiga, af 
bruna vågformiga linier genomskuma tvärband, det yttre mot 
analhömet gaflelformigt; från analhömet inskjuter mot framkanten 



wallengren: Skandinaviens vecklarefjarilar. loi 

eo framåt smalare fläck af grundfärgen ; fransar rosenröda med 
några mörka fläckar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. i8. 137. 

Under juni och juli månader i hela Sverige ända upp i Lapp- 
land, samt i Norge anmärkt vid Bergen, i Ringerige, Gudbrands- 
dalen. Romsdalen och Finmarken. 

7. 8. arcnella Clerk. Framvingame rostgula med tre från 
basen utgående, afbrutna blyglänsande längdlinier^ en blyglän- 
sande tvärlinea öfver midten, bakom hvilken grunden är starkt 
svartpudrad och prydd med blyglänsande punkter; mot den ros 
gula vingspetsen 7 blyglänsande tvärlinier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 132. 

Larven Ijusbrun; hufvudet med svartbruna fläckar och streck; 
lefver på hassel och ek. 

Från maj ända in i juli månader i södra och mellersta 
Sverige, åtminstone upp i Vester- och Östergötland samt inom 
Norge 1 Gudbrandsdalen, Österdalen, Romsdalen och Södermöre. 

8. S. Schiiltziana Fabr. Framvingarne roströda med många 
oregelbundna och söndersplittrade, hvita, silfverglänsande, dubbla 
tvärlinier; fransame svart och hvitfläckiga; bakvingame undertill 
mot framkanten mörkspräckliga. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 17. 129. 
Under juni, juli och augusti månader på sandiga ställen bland 
ljung inom Sverige och Norge ända upp i Finmarkerna. 

9. 8. Boisdavallana Dup. Framvingame olivbrunt ockra- 
gula, svart pudrade, med korta svartaktiga streck vid basen och i 
midtelfältet; samt 5 grofva blyglänsande tvärlinier; framkantsha- 
kame otydliga; ett kort blystreck i vingspetsen och blypunkter 
vid basen; fransar grå, ofläckade. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 131. 
Larven skall lefva på Pinus abies. 
Under juni och juli månad. Endast träffad i Wermland. 

10. 8. Sehafferma H. S. Framvingame lifligt brunröda 
med glänsande blygrå, fint hvitkantade tvärlinier och ljusgrå, 
ofvan analhömet och vid vingspetsen föga mörkare fransar; bak- 
vingame undertill enfärgadt ljusgrå. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 17. 128. 



I03 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Under juni och juli månader i Gudbransdalen, på Dovre och 
i Finmarken. 

11. 8. oliTana Treit. Framvingame svartaktigt olivgröna» 
ofta pudrade med rostgult, med 2 blekgula, af en bred silfver- 
linea delade tvärband och en från dessa skild silfverhvit fläck 
vid tvämerven; fransarne hvitaktiga, i vingspetsen och ofvan anal- 
hörnet svartfläckiga. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin, 17. 130. 
Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
ända in i Upland samt inom Norge i Gudbrandsdalen, Österdalen, 
Söndmöre och på Dovre. 

12. 8. pahiatrana Zell. Framvingame roströda med oliv- 
gul inblandning, 2 glänsande hvitaktiga, af mörka, vågformiga 
linier delade tvärband, hvaraf det yttre är söndersplittradt, mot 
framkanten och inkanten gafielformigt deladt, och berörande en 
hvit fläck vid tvämerven; fransame hvitaktiga, i vingspetsen och 
ofvan analhömet bredare grå. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 17. 127. 
Under juli och juli månader på torfmossar genom hela halfön 
upp i Finmarken. 

13. 8. coneretana Wocke. Framvingame mörkbruna, mot 
utkanten rostgula med fina hvitaktiga, föga tydliga tvärlinier vid 
basen, ett bredt, tydligt, hvitaktigt^ af mörka, vågformiga linier 
deladt tvärband innanför midten, en blyfärgad, slingrande linea 
från framkanten till analhömet och därefter nära vingspetsen 
några, ofta i midten sig förenande blylinier; ingen hvit fläck vid 
tvämerven; fransame mörkgrå, bakom vingspetsen och i analhör- 
net hvitgrå. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 136. 
Under juli månad på torfmosse bland Betula nana i Fin- 
marken. 

14. 8. andetaaa Standf. Framvingame med starkt böjd 
framkant och rundad utkant, brunaktigt olivgrå med i tvärrader 
stälda fina blyglänsande punkter och otydliga framkantsfläckar. 

Standfuss. Ent. Zeit. 1846. 386. H. S. IV, an. f. 
272. Hein. Schm. II. I. 1 17. ScHÖYKN. Arch. f. 
Math. o. Naturv. V. 212. 
Under juni månad vid Tromsö i Norge. 



WALLENGREN: SKANDINA\aENS VECKI.AREFJÄRILAR. 103 

15. 8. nebolosana Zett. Framvingarne med föga böjd fram- 
kant och rät utkant, olivgrönaktiga med mer eller mindre tydliga, 
af hvitaktiga blylinier begränsade mörka tvärband; fransame en- 
fiifgadt grå; bakvingame undertill grå. 

Zett. Ins. Lapp. 985. irriguana Wallengr. Sp. 
Tortr. & Tin, 17. 126. (cum syn.). 
Under juni, juli och augusti månader på Dovre och i Fin- 
marken. 

16. 8. Ljnnghlana Thbg. Framvingarne med tydligt böjd 
framkant och föga sned utkant, olivgröna, svart pudrade, med 2 
olivgulaktiga, af bestämda starkt glänsande blågrå eller blå me- 
tallinier innefattade tvärband, hvaraf det yttre är snedt och ej 
gaffelformigt; fransame ljusa, vid vingspetsen och framom anal- 
bömet grå; bakvingame undertill grå. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 17. 125. (excl. nebu- 
losana Zett.). 
Under juni, juli och augusti månader på hela halfön. 

17. 8. riyulaiia Scop. Framvingame olivbmna (o^) eller 
rostbruna (9) med 2 ljusare, af hvitaktiga, glänsande linier inne- 
fattade tvärband, det yttre mot analhömet gaffelformigt; från anal- 
hörnet inskjuter mot framkanten en rätlinigt begränsad, framåt 
stundom något utvidgad fläck af grundfärgen; fransame hvitaktiga 
med några mörka fläckar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. x8. 137. 

Larven gulaktigt grön med svart hufvud; lefver i blomaxet 
på Orchis maculata och Genista tinctaria. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige, 
åtminstone upp i Dalame samt i Norge ända upp i Sydvaranger. 

18. 8. lacnnana Schiff. Framvingarne grönaktigt grå, med 
mörka tvärstreck från basen till något bakom midten, 2 föga 
ljusare tvärband och uti glänsande blågrå fläckar upplösta tvär- 
Itnier; det yttre tvärbandet söndersplittradt; från analhömet in- 
skjuter mot framkanten en på midten utvidgad fläck af gmnd- 
f^en; fransame hvitaktiga med några mörka fläckar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 135. 
Larven mörkt kopparbmn eller svart, med svart hufvud och 
Oftcksköld; eller gulaktig med Ijusbmnt hufvud och nacksköld; 
lefver på åtskilliga löfträd och på lägre växter såsom Spircea 



I04 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

ulmaria f Chmrophyllumy Chrysanthemum^ Ranutuulus^ Ru- 
bus m. fl. 

Under juni och juli månader pä hela halfön ända upp i Ost- 
finmarken. 

19. 8. nrtåcaaa Hubn. Framvingarne breda med vertikal 
utkant, gråbruna med svartaktiga småstreck, 2 matt glänsande, 
hvitaktiga, af fina, mörka, vågformiga linier genomskurna tvär- 
band, det yttre mot analhömet gaffelformigt deladt; från anal- 
hörnet inskjuter mot framkanten en till en början smal^ därefter 
framåt kolfformigt utvidgad fläck af grundfärgen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 134. 

Larven kastaniebrun med svart hufvud och nacksköld; lefver 
mellan sammanvecklade blad på de flesta löfträd, på hallon, blå- 
bär, nässlor m. m. Äfven är larven funnen på de unga skotten 
af fur, på Vaccinium tnyrtillus och på Epilobium. 

Under juni och juli månader i Sverige ända in i Lappland, 
men inom Norge blott anmärkt i södra delame och på Dovre. 

20. 8. ludTagaiia Zelu Framvingame smala med sned 
utkant, olivgröna; svartaktigt pudrade, med 2 breda, obestämda, 
ljusa, af silfverliniet genomskurna, parallela tvärband, det yttre 
söndersplittradt eller mot analhömet otydligt gaffelformigt deladt; 
från analhömet inskjuter mot framkanten en till en hörjan smal, 
därefter framåt kolfformigt utvidgad fläck af grundfärgen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 144. 
Under juni och juli månader i Skåne samt inom Norge uti 
Odalen och på Dovre. 

21. 8. hereynia&a Treit. Framvingame svartbruna med 
hvita, af fina mörka linier nätformigt tecknade fläckar, som bilda 
3 med hvarandra förenade, otydliga, obestämda tvärband^ hvar- 
igenom grundfärgen afskiljes i fläckar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 142. 

Larven ljusare eller mörkare grön med svart hufvud och 
nacksköld; lefver på Pinus abies^ hvilkens barr den sammandra- 
ger med silkesspånad. 

Under juni och juli månader i Skåne, Småland och Lapp- 
land samt inom Norge i Gudbrandsdalen. 

22. 8. Tiedemaaniaiia Zell. Framvingame mörkbruna med 
rostgul inblandning och fina svarta vågformiga tvärltnier samt 2 



wallengren: Skandinaviens vecrlarefjärilar. 105 

Yidt skilda, parallela, smala, glänsande hvita tvärband, hvaraf det 
yttre är pä midten smalt genombrutet eller åtminstone starkt sam* 
numknipet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 140. 

Under juli månad träf!ad i Östergötland. 

25, 8. bipimctaiia Fabr. Framvingame olivgröna, svart- 
pudrade eller nästan svarta^ på midten och i vingspetsen med 
blypunkter; ett hvitt, matt glänsande tvärband innanför midten ^ 
utkantsfiUtet bredt hvitt, i själfva utkanten med olivgrön o<^h svart 
inblandning; vid tvämerven en hvit punkt. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 139. 

Under juni, juli och augusti månader på hela halfön ända. 
in i Finmarkerna. 

24. 8. bifjaactaiia Haw. Framvingame mörkgrå med ockra- 
gul inblandning, ett mycket bredt, hvitaktigt, matt glänsande, af 
galaktiga linier genomskuret tvärband innanför midten; utkants* 
f^tet hvitaktigt, töcknigt af grågult, bildande i inre brädden nära 
inkanten ett rundadt utsprång. 

Wallengr, Sp. Tortr. & Tin. 18. 138. 
Under juni och juli månader i furuskogar i södra och mel- 
lersta Sverige ända upp i Upland, samt i Norge i Sydvaranger. 

25. 8. Uddmaimiana Lin. Framvingame blekt olivgrå med 
en stor, tresidig, framtill med hvit linea omgifven, mörkt bmn- 
röd inkantsfläck nära analhömet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 147. 

Larven smutsigt rödbrun med svart hufvud; lefver ofta säll- 
skaplig i sammanspunna blad på hallon, bjömbär och nässlor,, 
dock så att hvarje larv har sin särskilda boning i det gemen* 
samma bladknippet 

Under jimi, juli och augusti månader i södra och mellersta 
Sverige, åtminstone ända in i Upland samt inom Norge i Gud- 
brandsdalen* 

7. Slägtet: Aphelia Steph. 

Framvingames styloid- och glenoidalgrenar utgå från skilda 
imnkter på diskföltet. Bakvingames radial- och subradialgrenar 
utgå ur samma punkt på diskfåltet och styloid- och ulnargrename 



lo6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

likaledes, men ej förenade i gemensam stam; oberoende nerven 
upprinner ej ur diskfältets tvärnerv, utan ur bakre hörnet &ån 
^amma punkt som ulnargrenen. Thorax utan upprättstående hår- 
l)orste. Framvingames diskfält med 2 delningsnerver; deras sab- 
xadialgren upprinner närmare till carpalgrenen än till radialgrenen; 
metacarpalgrenen enkel. Framvingames framkant hos c^ utan 
flikformigt omslag nära basen och hanens baktibier utan hårpen* 
sel. Framvingame smala, utåt föga utvidgade med sned utkant 
och skarp, men ej sikelformig spets. Antennerna hos c^ cilierade. 
Palpema tydligen längre än hufvudet, tresidiga. 

Larverna lefva om våren i säf och fjärilame flyga på fuktiga 
platser. 

1 . A. lanceola&a HUbn. Framvingarne blekgrå, gråbruna eller 
ockragula, vanligen med ett mörkt streck från basen och ett annat 
från vingspetsen samt med en svartaktig fläck i disken; stundom 
■äro vingame nästan enfärgade, stundom är halfva vingen utmed 
framkanten betydligt blekare än utmed inkanten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 148. 
Larven grön med svarta fläckar och svart hufvud. 
Under juli månad i södra och mellersta Sverige ända upp i 
Vermland samt vid Kristiania i Norge. 

2. A. ftirftira&a Haw. Framvingame blekgula, hvitaktigt 
glänsande med rostgul eller bmnt, rätvinkligt bmtet tvärband in- 
nanför midten, ett sådant snedt genombmtet tvärband utanför 
midten samt ett snedstreck af samma färg i vingspetsen. 

Wallengr, Sp. Tortr. & Tin. 19. 149. 
Under juli månad i Skåne, på Oland och på Gotland. 

8. Slägtet Lobesia Gn. 

Framvingames styloid- och glenoidalgrenar utgå från skilda 
punkter af diskfältet Bakvingarnes radial- och subradialgrenar 
utgå från samma punkt af diskfältet och styloid- och ulnargrename 
likaledes, men ej förenade i gemensam stam; oberoende nerven 
utgår från diskfältets tvämerv, men vid sin upprinnelse böjd mot 
styloidgrenen. Thorax med liten upprättstående hårborste. Fram- 
vingames diskfält med tydlig främre men otydlig bakre deloings- 
nerv; deras subradialgren upprinner närmare till radialgrenen än 



wallengren: Skandinaviens veckla refjärilar. 107 

tiU carpalgrenen; metacarpalgrenen enkel upprinner jämte carpal- 
och sesamoidgrename ur diskfältets främre hörn. Framvingames 
framkant hos c^ utan fiikformigt omslag nära basen och hanens 
biktibier utan härpensel. Framvingame bakåt likformigt utvid- 
gade med tämligen skarp, dock ej sikelformig spets. Antennerna 
bos G^ knapt märkbart cilierade. Palpema föga öfverskjutande 
bofvudet, tresidiga. 

I. L. pemixtana HUbn. Framvingame lifligt brungula, 
mot vingspetsen brunaktiga, med ett hvitgult, på midten afsmal- 
nande, af en mörkare linea genomdraget tvärband, som i inkanten 
omsluter en tresidig blygrå fläck, utanför midten ett af 2 bly- 
linier bildadt, med ljust infattadt tvärband, som i framkanten och 
inkanten är gaflelformigt deladt och där omsluter en svartaktig 
fläck; bakvingame hvita med gråbnm spets (c^) eller gråbruna ($). 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 20. 152. 

Under maj och juni månader i Bohuslän. Flyger omkring 
slAnbuskar, men skall enligt Rösslers uppgift lefva såsom larv i 
uppsvälda grenar af Pinus och Juniperus, Däremot har Brischke 
funnit den i stjälkspetsame på Solidago virgaurea. Den är en- 
ligt honom Ijusbrunaktigt grön eller brunröd med glänsande brunt 
hufvud och nacksköld. Den förpuppas i jorden. 

9. Slägtet: Rhophobota Led. 

Framvingames styloid- och glenoidalgrenar utgå från skilda 
punkter på diskfältet. Bakvingames radial- och subradialgrenar 
utgå från samma punkt af diskfältet och styloid- och ulnargrenarae 
likaledes, men förenade i gemensam stam; oberoende nerven ut- 
går från diskfältets tvämerv långt från styloidgrenen, men vid sin 
upprinnelse böjd mot denna. Thorax utan upprättstående hår- 
borste. Framvingames diskfält deladt genom en slingrande del- 
niogsnerv; deras subradialgren upprinner midt emellan radial- 
och carpalgrename ; metacarpalgrenen är tvågrenig. Framvingames 
framkant hos ^ utan flikformigt omslag nära basen och hanens 
baktibier utan hårpensel. Framvingame jämbreda med starkt 
böjd utkant och skarpt framträdande, dock ej sikelformig spets. 
Antennemas leder hos ^ med skarpa höm, så att antennema 
mot spetsen synas liksom sågtandade. Palpema korta, hängande; 
midtelleden starkt utvidgad, sammantryckt. 



I08 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

1. Rh. lUBTana HUbn. Framvinganie ljusgrå eller hvitak- 
tiga; basen bredt mörkbrun med hvita vågformiga linier; yttre 
brädden skarpt eller trubbigt vinklad; utanför midten ett snedt, 
smalt) brunt tvärband, som i närheten af tvämerven utsänder (vin 
yttre brädden en svart tand; i analhömet en större, mot ving- 
spetsen sig sträckande fläck af grundfärgen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tia. 31. 248. 

Larven smutsgrön med svart hufvud och nacksköld; lefver 
pä äppleträd och Evonymus européns. 

Under juli och augusti månader i södra och mellersta Sverige 
åtminstone ända upp i Upland samt mom Norge anmärkt i Roms- 
dalen. 

2. Bh. geminana Steph. Framvingame silfverh vita med silf- 
vergrå anstrykning; basen bredt rödbrun med korta, vågformiga 
tvärlinier, yttre brädden .rundad, utanför midten en snedt röd- 
brunt tvärband, som i närheten af tvämerven ej utsänder från 
yttre brädden någon svart tand; i analhömet en större, mot 
vingspetsen sig sträckande, en brun streck inneslutande fläck af 
grundfärgen. 

Steph. List. p. 99. Staint. Man. II. 222. Hein. 
Schm. II. I. 228 (Var af föreg.). 
Larven lefver på Vaccintum myrtillus. 
Under juni månad i Skåne och Blekinge. Anses af flera 
förfl såsom varietet af föregående art, men den tidigare flygtiden 
larvens olika näringsväxt äfvensom den olika färgteckningen hos 
imago tyckas antyda en egen art, såsom den ock af alla engelska 
entomologer anses. 

10. Slägtet; Phoxopteryx Treit. 

Framvingames styloid* och glenoidalgrenar utgå från skilda 
punkter på diskfältet. Bakvingames radial- och subradialgrenar 
ur samma punkt af diskfältet och styloid- och ulnargrename lika- 
ledes, men förenade i gemensam stam; oberoende nerven upp* 
rinner nära intill eller ur bakre hörnet af diskfältet. Thorax utan 
upprättstående hårborste. Framvingames diskfält med 2 delnings- 
nerver; deras subradialgren upprinner närmare till radialgrenen 
än till carpalgrenen ; metacarpalgrenen enkel. Framvingames 



wallengaen: Skandinaviens vecklarefjArilar. 109 

framkant hos c^ utan fiikformigt omslag nära basen och hanens 
baktibier utan hårpensel. Framvingarne med skarp, sikelformigt 
böjd spets. Antennerna hos båda könen enkla, utan cilier. Pal- 
peroa lika långa med eller längre än hufvudet 

ÖJversigt af arterna. 

I:o. Frmmvingame med ett slingrande, hvitt snedstreck fir&n inkanten nära ba- 
sen till vingspetsen. 

A) Framvingarne enformigt blekgrå, mot framkanten mörktöckniga 

1 Subarcuana. 

B) Framvingarne grå med ljusare inkant 

i) Det hviu snedstrecket bildar 2 bågar 2 Biarcuana* 

2) Det hvita snedstrecket bildar blott i båge 8 Diminuttwa. 

lI:o. Framvingarne utan hvitt snedstreck från inkanten nSra basen till ving- 
spetsen. 

A) Framvingarne med en mörk rödbrun inkantsflåck 4 Compta/ia. 

B) Framvingarne utan mörk rödbrun inkantsfläck. 

a) Framvingarne hvitaktiga, i inkanten bredt gråtöckniga och svart- 

vattrade 5 Lmtana, 

b) Framvingarne ej hvitaktiga, i inkanten ej mörkare. 

l) Framvingarne med stor ljus, framtill afrundad inkantsflåck 

bakom midten 6 Unotlla. 

3) Framvingarne utan sådan ljus inkantsflåck. 

a) Framvingarne med ett mer eller mindre tydligt, på midten 

i yttre brSdden en gång tandadt tvärband utanför midten 

7 Unguice//a, 

b) Framvingarne utan sådant tvärband utanför midten. 

(i) Framvingarne rostgula med rostbrunt basfllt och rost- 
brun tvfirstrimma nåra spetsen 8 Mftt^rbachBriana. 

(2) Framvingarne enilrgadt brunaktigt askgrå med ljus 
spegelflick 9 TinHtna. 

1. Fh. sabareaana Dougl. Framvingarne blekgrå med mör- 
kare skuggning mot framkanten; i inre kanten nära basen börjar 
en hvit linea, som, sedan den bildat tvenne svaga bågar, utlöper 
i utkanten något bakom vingspetsen. 

Wallengr, Sp. Tortr. & Tin. 30. 240. 
Under maj och juni månader i Skåne, Lappland och på 
Dovre. Anses af några såsom var. af följande. 

2. PIl biarcnaaa Steph. Framvingarne i framkant och in- 
kant grå» men rödbruna längs midten; denna är baktill kantad 
med en hvit linea, som börjar i inre kanten nära basen och se- 



IIO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

dan den bildat först en skarp och därefter en svag båge ut- 
löper i utkanten något bakom vingspetsen. 

Stsph. Cat. n. 178. Staint. Man. II. 224. Hein. 
Schm. II. I. 223. Jluctigerana H. S. IV. 286, f. 319. 
crenana Dup. IV. 252. 7. 

Under juni och juli månader i Skåne och på Dovre. Larven 
på Salix caprcea. 

3. PIl diminutaiLa Haw. Framvingame kanelbruna, i in- 
kanten grå bakom en hvit linea^ som börjar i inkanten nära ba- 
sen och sedan den bildat en skarp båge utlöper snedt i ving- 
spetsen bredvid en kanelbrun, liten fläck. 

Haw. Lep. Brit. 452. Staikt. Man. II. 224. Hein. 
Schm. II. I. 224. cuspidana Treit. VIII. 236. X. 
3. 127. H. S. IV. 286. f. 238. 

Under juni och juli månader vid Kristiania och på Dovre. 
Den skall isynnerhet träffas bland sälg, där larven lär lefva. 

4. Ph. comptana Froel. Framvingame mörkt rödbruna, 
framkanten från basen till inemot midten bredt grå; ett snedt 
och bredt grått tvärband från framkantsmidten till nära analhör- 
net| där det sammanflyter med en rundad grå fläck^ som omsluter 
en annan oval af grundfärgen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 30. 244. 
Under juni och juli månader i Småland, Vestergötland och 
Upland. 

5. Ph. Ustana Fabr. Framvingame längs framkanten hvita, 
längs inkanten blygrå med svarta streck och punkter, i vingspetsen 
rostgula. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 30, 239. 

Larven gulaktigt hvit med svartbrunt hufvud och brunaktig 
nacksköld; lefver på asp och öfvervintrar fullvuxen uti ett sam- 
manspunnet blad. 

Under maj, juni och juli månader i södra och mellersta 
Sverige åtminstone in uti Vester- och Östergötland samt inom 
Norge vid Knstiania i Odalen och Gudbrandsdalen. 

6. Ph. oncella Schifp. Framvingame mörkt chocoladbnina, 
blekare mot framkanten, med en stor blekgrå, framtill rundad 
inkantsfläck från midten till utkanten; å denna är framför anal- 



wallengren: Skandinaviens vecrlarefjärilar. iir 

bdrnet ett krökt, chocoladbrunt streck; vid framkanten bakono 
midten är ett annat men snedt streck af samma fkrg. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 30. 241. 

Under juni och juli samt stundom in i augusti i södra och 
mellersta Sverige, åtminstone ända in i Vestergötland samt inom 
Norge i Gudbrandsdalen och pä Dovre. 

7. Ph. nngoicella Lin. Framvingame glänsande askgrå med 
bninvattrad bas, ett smalt, snedt, rödbrunt tvärband utanför midten, 
hvilket i yttre bädden är vinkladt och kantadt med hvitaktigt;. 
därutanför några rödbruna fläckar och streck, samt åtskilliga 
blylinier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 30. 242. 

Under juni och juli månader på hela halfön ända upp i Fin- 
marken, bland ljung. 

8. Ph. mitterbacheriana Schiff. Framvingame rostgula,. 
i inkantens bas en mörkt rostbrun fläck, som småningom för- 
svinner mot framkanten, men i yttre brädden är skarpt begränsad 
af en h vi taktig linea; en matt och försvinnande mörkt rostbrun 
tvärstrimma närmare vingspetsen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 30. 238. 

Larven matt grön med gulbrunt hufvud, blekgröna fläckar 
och gulaktig nacksköld; lefver på ek och bok, hvilkas blad vid 
kanterna sammanspinnas. 

Under juni och juli månader i södra och mellersta Sverige 
åtminstone in i Vester- och Östergötland samt i Gudbrandsdalen 
i Norge. 

9. Ph. tineana HUbn. Framvingame brunaktigt askgrå med 
en stor, blygrå spegelfläck, som sträcker sig från analhömet till 
vingspetsen och begränsas af en mer eller mindre glänsande silf- 
verlinea, men inuti är ofläckad. 

HuBN. f. 81. H, S. IV. 284. Hein. Schm. II. i. 2.23. 

Larven skall lefva på asp och enligt andra på CratCBgus^ 
Under juni månad i Skåne; sällsynt. 



•- ,r 



112 EMTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



II. Slägtet: Anchyloptera. Steph. 

Liknar till alla delar föregående slägte och skiljes därifrån 
endast genom frånvaro af oberoende nerv på bakvingame. 

ÖJversigt af arterna, 

i:o. Framvingarnes bnma inkantsflfick gör vid sin yttre Soda ett rondadt at* 
språng mot framkanten till 1 åt/rtt/hum. 

JI:0. Framvingames bnma inkantsfläck gör ej nigot utsprång mot framkanten, 
utan Sr framtill helt rak. 

a) Framvingames bnma inkantsfläck skarpt hvitb^rinsad 2 Lundaaa. 

b) Framvingames bruna inkanlsfl&ek ej skarpt hvitbegrinsad. 

i) Framvingames spets tegelröd 8 Dtomum, 

2) Framvingames spets ej tegelröd 4 åpketfa. 

(Forts.) 



"^-♦' 



NYA BIDRAG TILL SKANDINAVISKA HALFÖNS 

MYRIOPODOLOGI 

AF 

C. o. VON PORAT. 

(Forts. fr. sid. 80, haft. 2.) 



2. Blaniulus pulchellus C. L. Koch 1838 (non Leach). 

(lulus pulchellus, Deutschl. Crust., Myr. etc, H. 22, t. 13). 

Syn. 1847 lulus Kochii Gervais, Ins. Apt. IV p. 145. 
» 185 1 Nopoiulus punctulatus Menge, Myr. d. Umg. v. Dan- 
zig P- 7. 
> 1863 Blaniulus guttulatus C. L. Koch, Die Myr. II p. 

88, fig. 211 a (non 211 b) 
^ 1868 » venustus Meinert, Nat. Tidsskr. 3 R. 5 

B. p. 20. 
»1887 > pulchellus Haase, Schles. DipL, 2:e Hälft. 

p. 9 i Zeitschrift fiir Entom., N. F. XII p. 6. 

Oaktadt Koch i sitt senare arbete (Die Myriapoden 1863; 
se synonymienl) själf bidragit till att förvirra denna arts syno- 
nymi genom att då till densamma fora individer af följande 
(blinda) art, kan man dock, efter att ha sett figuren i hans 
Deutschl. Crust., Myr. etc. (se syn.!), ej neka honom förtjänsten 
af att först på ett otvetydigt sätt urskilt denna form, hvarför, såsom 
Haase ock uppvisat, hans namn bör med prioritetens rätt åter- 
inträda. Det är visserligen sant, att Koch benämde djuret lulus 
pulchellus under förmodan, att han hade Leachs art af samma 
namn framför sig, men då det snart blef tydligt, att under Leachs 
namn följande art dolde sig och] denna redan före Leach fått 
ett namn, var ju namnet pulchellus ledigt att använda utan af- 
seende på att det af såväl Koch som Leach blifvit orätt 
bnikadt. 

EnUM^i, Tidskr. Arg. 10, H. 3 (1889). S 



v 



114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Olikheterna emellan denna art och föregående har jag vid 
beskrifningen af Blaniulus fuscus genom en sammanställning af 
utdrag ur Latzels diagnoser angifvit Ty ehuru Blaniulus pul- 
ckellus är en bland de allmännaste myriopoderna i Sverige, har jag 
vid sammanskrifvandet af denna uppsats ej haft något fullbildadt 
hanexemplar däraf till undersökning, hvarför olikheterna i hvad 
2iUgkx Blan, pulckellus (cf^) ej kunnat efter egen åskådning fram- 
ställas. Få Latzels noggrannhet i uppgifter ftns emellertid ingen 
anledning att tvifla. 

(Äro kanske hanarne af denna art sällsynta?) 
Uppehåller sig bland multnande växtämnen, under barkstyc- 
ken, i svampar o. d., snart sagdt öfverallt där skog förekommer, 
från Skåne åtminstone till Gestrikland. — Danmark, Holland, 
Belgien, Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike. 

3. Blaniulus guttulatus Bosc, 1792. 

(luliis guttulatus f Bull. d. 1. Soc. phil. de Paris p. 12). 

Funnen flerestädes, isynnerhet i trädgårdar, där drifbänkar, 
multnande affall o. d. erbjuda honom ett omtyckt tillhåll; an- 
tecknad från Lund, Karlshamn, Visby, Göteborg, [Bergmans 
trädgård A. W. Malm), Strömsholm i Vestmanland, Upsala m. fl. 
ställen. — Norge, Danmark, Belgien, Nord- och Sydtyskland, 
Österrike, Italien, Frankrike. 

XVIIL Slägtet lulus Linné 1758 (ex parte). 

Ehuru Linné i Syst. Nat. ed. X p. 639 gifvit namnet, är 
det Brandt, som i Bull. Soc. Nat. d. Moscou VI p. 201 när- 
mare preciserat slägtet till den begränsning det nu har. 

I. Oceller sammanflytande ^ otydliga^ bildande en alldeles 
jämn ögonyta (= Allaiulus C. L. Koch 1847). 

I. /. punctatus Leach i 8 14. 

(Träns. Linn. Soc. XI. p. 379). 

Sällsynt; hittills funnen blott vid Lund, Ramlösa, Esperöd 
nära Kivik i Skåne, Göteborg {Ckar lottenlund A. W. Malm\ 
Stockholm (Humlegården och Bellevue). — Danmark, Holland. 
Belgien, Nordfrankrike, England. 



VON porat: skandinaviska halföns mvriopodologi. 115 

II. Oceller åtskilda ^ tydliga (== Ommatoiulus Latzel 
f884). 

A. Sista segmentet utan stjärtprocess. 

a. Infraanalskifvan med en framåt längs buk- 
sidan rigtad process, 

2. lulus foetidus C. L. Koch 1838. 

(Deutschl. Crust., Myr. etc. H. 22, t. 5). 

Funnen blott i sydligaste Sverige, såsom i Skåne flerestädes 
(Köping, Lund, Ramlösa, Helsingborg, Bjersjölagård, Öfvedsklo- 
ster, Örtofta, Belteberga och Vollsjö), i Blekinge (Karlshamn och 
Ronneby), Halland och vid Char lottenlund nära Göteborg (A. 
W. Malm). — Danmark, Holland, Tyskland, Polen, Ryssland. 

b. Infraanalskifvan utan process, 
3. lulus loncUnensis Leach i 81 4. 

(Träns. Linn. Soc. XI, p. 378). 

Sällsynt. Lund, Karlshamn, Stockholm, Askim i Bohuslän 
(Nitzin). — Norge, Danmark, Nordtyskland, går i Sydtyskland 
åtminstone till Wiirzburg, där jag 1884 insamlat den — Holland, 
Belgien, Frankrike, England. Synes saknas i Österrike. 

4. lulus luscus Meinert 1868. 

(Nat. Tidsskr. 3 R., 5 B., p. 9). 

En bland de allmännaste myriopoder icke blott i Skandi- 
navien utan ock antagligen i det öfriga Europa; uppträder ofta 
i massor i blomkrukor i drifhus och fönsterträdgårdar, där han 
anställer skada. 

Eget är, att denna i norra Europa så allmänna art ej förr 
än 1868 erhållit något namn, men den har troligen af de fleste 
författare före Meinert dragits öfver till luL londinensis Leach, 
ja kanske ock till lul, (Blaniulus) pulchellus Koch. 

5. luhis pusillus Leach 181 4. 

(Träns. Linn. Soc. Lond. XI, p. 379). 

Denna lilla prydliga art, som genom sina två gula längs- 
band på ryggen bryter af mot den eljest enformiga färgteckningen 



Il6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I889. 

inom gruppen, är i Sverige hittills anträffad blott i Skåne (flere- 
städes : Lund, Malmö, Bosarp, Esperöd nära Kivik, Ramlösa m. fl. 
st.), Blekinge (Ronneby) och på Gotland. — Danmark, Holland, 
Belgien, Schlesieni Österrike, FrankrikCi Italien och England. 

B. Sista segmentet utlöpande i en stjärtprocess, som 
räcker öfver analvalvlema. 

a. Ryggen med tvenne rödgula längsband, 
6. lulus sabulosus Linné 1758. 

(Syst. Nat., X, t. i, p. 640). 

Då Linné för sin lulus sabulosus angaf såsom enda fynd- 
orten »Stora Karlson», är det ej så mycket att undra öfver, att 
Degeer ej identifierade den gulbandade lulus, han fann på 
fastlandet, därmed, utan kallade den med eget namn lulus fasci- 
atus. Att emellertid ingen skilnad råder emellan Stora-Karlsö- 
formen och den på fastlandet så allmänna, har jag haft tillfälle 
att öfvertyga mig om genom jämförelse af exemplar trån Sveriges 
öfriga delar med en mängd individer af lulus sabulosus från 
Stora Karlson, hvilka Dr L. Kolmodin på ort och ställe insam- 
lat och haft godheten sända mig. 

Meinert och Stuxberg uppgifva högsta segmentantalet hos 
denna art till 50; år 1866 angaf jag såsom högsta siffra 54. 
hvilket tal jag i sommar funnit bekräftadt genom undersökning 
af såväl konservator Roths samling från Skåne som Dr Kol- 
MODiNS ofvan omskrifna sändning. 

Allmän från Skåne åtminstone upp till Upland och Dalaroe. 

7. lulus fasciatus C, L. Koch 1838. 

(DcuUchl. Cnist., Myr. etc, H. 22, t. 8). 

Syn. 1868 lulus sjcelandicus Meinert, Nat. Tidsskr. 3 R. 
5 B. p. 13. 
» 1884 lulus austriacus Latzel, Die Myr. II p. 296. 
> 1887 lulus fasciatus Haase, Schles. Dipl. 11^ i Zeit- 
schrift fiir Entom. N. F. H. XII p. 2g. 
(Ej synonym med lulus fasciatus mihi, Sveriges Dipl. p. 23. 
Stockholm 1866, hvilket namn jag med orätt hänförde till en 
Ijusbandad varietet af lulus terrestris). 



VON porat: skandinaviska halföns MVRiopoDOLOGi. 117 

För denna art känner man blott de gamla fyndorterna, näm- 
ligen Ramlösa och Belteberga i Skåne. 

Det lider knappt något tvifvel, att icke Meinerts art är 
synonym med Kochs och Latzels, ty likheten i alla väsentliga 
k^nemärken talar därför: de två hårbärande hjässgroparna, sido- 
poremas läge strax intill suturen, som är nästan rät, och den 
något tätare strieringen, h vilket allt skiljer den från /. sabulosus 
Linné. — Att vår nordiska form är något mindre och har ett 
mindre antal segment än den sydliga, är en inom luliderna allt- 
för vanlig afvikelse för att berättiga till artskilnad. 

Att, såsom Latzel gör, bilda ett hytt namn för Kochs art, 
därför att benämningen /. fasciatus långt förut af Degeer (1778 
i Mém. d. Ins. t. VII, 9, p. 578) brukats för /. sabulosus L., 
förefaller mig otjänligt, då ju Degeers benämning för den sist- 
näroda snart, såsom yngre än Linnés, bortföll och därför sedan 
fritt kunde användas i annan mening, h vilket Koch äfven gjort. 

b. Grundfärgen gråbrun eller blekare^ framtill 
vackert marmorerad^ med ryggsidan smalt 
mörkringlad; sidoporerna nästan vidrörande 
suturen; hjässan saknar de vanliga två hår- 
bärande groparna, 

8. lulus silvarum Meinert 1868. 

(Nat. Tidsskr. 3 B., 5 B. p. 13). 

Syn.?? 1844 lulus nemorensis C. K. Koch, Deutschl. Crust. 
Myr. etc, H. 40, t. 16.' 
» 1 85 1 lulus nemorensis Menge, Die Myr. d. Umg. 
v. Danzig p. 6. 

> 1866 lulus luridus Porat, Sver. Myr. Dipl. p. 24. 
1 1878 lulus cornutus Voges, Beiträge z. Kentn. d. lul. 

i Zeitschr. f. wiss. Zool. XXXI, p. 162. 
» 1884. lulus luridus var. gracilis Latzel, i Gadeau 
de Kerville, Myr. d. 1. Normandie p. 17 och 28. 

> 1887 lulus nemorensis Haase, Schl. Dipl. II p. 25. 

Då halsskölden hos luL nemorensis af Koch uppgifves 
sakna strimmor i bakkanten och dessa just äro ett utmärkande 
kännetecken för ofvanstående art, och då stjärtprocessens karak- 



il8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

teristiska form alls icke låter förena sig med Kochs beskrifning, 
bibehåller jag här Meinerts namn såsom det första säkra, sedan 
Latzel preciserat namnet /. luridus C. L. Koch för den mera 
storvuxna sydtyska formen. Denna sistnämda har mindre tät 
striering, sidoporerna belägna på suturen, hvilken är på de främre 
segmenten nästan bakåtböjd, så att porerna komma att skenbart 
ligga i en liten från segmentens framdel inskjutande vik, vidare 
stjärtprocessen jämntjock och mera tillspetsad, hvarjämte kopula- 
tionsorganen föiete en helt olika form. Denna luL luridus^ så- 
dan Latzel karakteriserat den, är identisk med lulus alpinus 
L. Koch (i Das Bad Ratzes in Sudtirol p. 55) enligt exemplar, 
skänkt af Dr Koch. 

Allmän på såväl Öland och Gotland som i Skåne och Bl^ 
kinge, hvarifrån den följer kusterna i öster och vester, så att 
den anträffats å ena sidan upp åt Upland, å den andra längs 
Halland och Bohuslän in i Norge (Farsund); i det inre af lan- 
det sällsynt och där antecknad blott från Vista kulle och Om- 
berg vid Vettern, Kinnekulle, Halle- och Hunneberg samt Alingsås. 
— Vida spridd äfven i det öfriga Europa: Danmark, Holland, 
Belgien, Norra och mellersta Tyskland (själf har jag tagit den 
vid Hannover och Köln, ja äfven i Sydtyskland vid Wlirzburg), 
nordvestra Frankrike. 

c. Färgen öjvervägande svart eller mörkbrun; 
sidoporerna aflägsnade Jrån suturen; hjässan 
försedd med tifå /tårbärande gropar, 
a) Hanens atidra benpar med från höftUden 
utgående processer, 

* cf^; Höftprocessema långa^framåtsträckta, 
nående till käkskifvans bas; i:a benparä 
nästan koniskt; pannan hårig, 

9. lulus ter r estris Linné (ex. p.) 1758. 

(Syst. Nat. ed. X, i, p. 639). 

Syn. 1 761 lulus ter r estris Linné, Fauna Suecica, ed. 2 P- 
501 (ex, p.) 
> 1866 lulus terr estris Porat, Sv. Myr. Dipl. p. 27- 
» 1868 » rugifrons Meinert, Nat. Tidsskr. 3 R.i 5 
B., p. 17. 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. II9 

Syn. 1869. lulus terrestris Porat, öfvers. Vet. Ak. Förh. 
N:o 6, p. 647. 

» 1870 » terrestris Stuxberg, Öfvers. etc. N:o 8, p. 
901. 

Non: 1868 lulits terrestris Meinert, o. c. p. 16. 

» 1884 » scandinavius Latzel, Die Myr. II, p. 322. 

» 1887 » terrestris Haase, Schl. Dipl. II p.38. 



Linnés namn lulus terrestris har förorsakat mycken för- 
virring, därigenom att snart sagdt hvarje europeisk myriopodolog, 
som behandlat denna grupp, kallat den svarta lulus ^xt^ som i 
hans hembygd varit allmännast, för lulus terrestris L. Så har 
Meinert användt detta namn för den i Danmark vanliga svarta 
/«/ttj-formen, och i Sydtyskland och Italien, där följande art sy- 
nes vara den allmännaste bland sina likar, har denna åter fått 
bara Linnés namn. I följd af denna förvirring har Latzel före- 
slagit att rent af öfvergifva detta Linnés namn och utbyta det 
mot lulus scandinavius, men har därvid, förklarligt nog för öf- 
rigt, kommit att gifva detta åt Meinerts lulus terrestris^ hyil- 
ken dock veterligen ej anträffats i Sverige-Norge. Men då det 
med en sannolikhet, som gränsar till visshet, kan visas, att den 
af mig 1866 och 1869 samt af Stuxberg 1870 såsom lulus 
terrestris L. betecknade formen verkligen är Linnés art, är ju 
ej skäl att öfvergifva detta namn. 

Sannolikhetsskälen äro följande: 

I Fauna Suecica ed. 2 p. 501 — 502 upptager Linné tvenne 
svenska /«/v^-arter under namnen lulus terrestris och lulus sa- 
bulosus. För den förra angifves såsom artmärke: »Pedibus utrim- 
que centumt, och för den senare: »Pedibus utrimque centum & 
viginti.» Att dessa artmärken ej äro att taga efter bokstafven, 
upplyser Linné själf i den vid lulus sabulosus fogade beskrif- 
ningen, däri det bl. a. heter: »Corpus circiter (numer o rotunda) 
60 incisuris.» Benparens antal har Linné alltså tydligen fått 
genom att multiplicera det (antagna) högsta segmentantalet med 
2, hvadan segmentens antal blir, jämte storleken, den förnämsta 
skilnaden emellan de båda. — Angående förgen heter det vid 
lulus sabulosus: »Cinereus, lineis duabus longitudinalibus dor- 



I20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

salibus ferrugineis . . .;» vid lulus ter r estris: »Dorsum linea lon* 
gitudinali duplici ferruginea notatum. . . . Datur et fager totus 
et minor sintuL ^ Sedan man funnit, att den gulbandade for- 
men af Linnés lulus terrestris ej var specifikt skild från hans 
lulus sabulosus^ återstod artnamnet terrestris blott för den en- 
fårgadt svarta. Men för hvilken af våra svarta IuluS'2LtitT skall 
det bibehållas, då vi ega flere? Tydligen för den allmännaste» 
som i storlek närmar sig de mindre formerna af lulus sabulosus, 
men har ett mindre antal segment än denna. Därvid kan ju 
knappast någon annan komma i fråga än just förestående form» 
som dels är spridd från Skåne till Upland, dels har vanligen 
blott 45 — 48 segment, medan lulus sabulosus har något högre, 
ända till 54. lulus vagabundus Latzel är däremot så sällsynt, 
att jag, bland de flere hundra svarta svenska lulus-formcT jag 
undersökt, påträffat blott 6 hanar. lulus fallax Meinert är 
likaledes sällsynt och öfverensstämmer dessutom till segmentan- 
talet (50 — 54) mera med lulus sabulosus. Hvarken lulus vaga- 
bundus eller den verkliga lulus- fallax Meinert hafva dessutom, 
så vidt jag vet, anträffats vid Upsala. 

Beträffande de två minsta svarta lulus-SLTtemsL, lulus lati- 
collis n. sp. och lulus tninutus n. sp., måste de genom sitt ringa 
antal segment (omkr. 42) och i sammanhang därmed sitt mindre 
antal fotpar, utom genom sin litenhet, — hvilken gjort, att de äfven 
af entomologer långt efter Linné tagits för ungar af större for- 
mer, — afgjordt lemnas ur räkningen, då det gäller att få reda pi 
ifrågavarande synonymi. Ännu mindre förtjänar lulus londinensis 
Leach att tagas med vid denna jämförelse, då den dels är myc* 
ket sällsynt i Sverige, dels saknar stjärtprocess, hvilken olikhet 
i skapnaden med lulus sabulosus säkerligen ej undgått Likkés 
säkra öga, om nämda form fallit under hans granskning. 

Man har velat förkasta Linnés namn lulus terrestris äfvcn 
därför, att det på sin höjd betecknat en kollektiv«art. Men utom 
många andra Linnéiska namn, som då borde bortfalla, skulle äf« 
ven artnamnet forfcatus, som nu fixerats för den i Europa si 
allmänna Lit/tobiuS'2C[ttiif bytas ut mot ett annat, ty Linnés Sco- 
lopendra forficata var helt visst, om någon, en kollektiv art; 



^ Karsiveiingama af undertecknad. 



VON PORAT: skandinaviska HALFÖNS MYRIOPODOLOGI. 121 

men på en sådan namnförändring skulle väl knappt någon nu- 
mera vilja ingå. 

Utom af önskan att återställa och, om möjligt, fastställa ett 
gammalt godt Linnéiskt namn har jag omständligt berört denna 
sak äfven därför, att Meinerts namn lulus rugifrons^ hvilket 
annars borde inträda, ej är så väl valdt; arten borde då snarare 
kallats lulus se ti/rons. Pannan, som hos hanarne af denna art 
alhid är borstklädd, synes nämligen mindre ofta förete några så- 
dana skrynklor och ojämnheter, som kunde berättiga till sagda namn, 
och den noggranne Latzel anmärker också om sin från Slavo- 
vonien bekomne lulus rugifrons: »Von einer besonderen Rau- 
higkeit der Stim ist nichts zu bemerken ...» Däremot kan Mei- 
nerts namn väl upptagas för den varietet^ där pannans hårrötter 
mer eller mindre sammanflyta och bilda fördjupningar och skrynklor. 

För att, om möjligt, tydligare framställa olikheterna emellan 
de svenska arterna af /^rr^j/r/.r-gruppen lemnar jag här af dem 
jämförande beskrifningar, hvilka, för att förstås af flere fackmän, 
affattas delvis på latin. 



Fusconiger (in spir. vini cinero-livido-anulatus) pedibus 
pallidioribus, valvulis analibus fuscis, antice sparse, postice minus 
sparse crinitus. Vertex sulco tenui foveisque duabus setigeris; 
Anttiince graciles, latitudine corporis vix vel paullo longiores. 
Oculi ocellis 40 — 50 distinctissimis, 7- vel 8-seriatis, rotundato- 
triangulares. Segmentum primmn lateribus subrotundatis, in- 
feme et postice aut striis nullis aut paucissimis (i — 2), antice 
infeme parum marginatis. Segmentum ultimum in processum 
brevem vel mediocrem rectum, apice saepe corneo-hyalino, pro- 
ductum. ValvulcB anales non marginatae, longe et sat dense 
setosae. Segmenta reliqua parte anteriore non strigosa, sed pas- 
sim et brevissime aciculata, praesertim circa suturam, parte po- 
steriore sat dense et profunde striata, striis regularibus, integris, 
marginem posticum subattingentibus, limbo ultimo baud pecti- 
nulato nec crenulato. Pori excreiorii sat longe pone suturam 
sili. Sutura ante porös leviter antrorsum arcuata. Numerus 
^fgfKeniorum 44 — 48 (51), 2 ultimis apodis. 



122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Mas: Fröns dense setosa; par primum pedum articulo ultitno 
subconico vel levissime arcuato, in apice setis rigidis, subuncina- 
tis vestito; coxae pedum 2:i paris singulae processu longo, semi- 
pellucido, gracili, antrorsum directo, gnathochilarium attingente, 
subrecto vel levissime arcuato instructae. Stipites maxillares antice 
non inflati, basi seriatim setosi. Margines ventrales segmenti 
septimi valde prominentes. Organa copulationis: laminse copu- 
lativ2e anteriores longae, sublineares, posterioribus longiores, apice 
oblique obtusae, dentibus lateralibus nullis neque apicalibus; 
lamina^ mediae brevissimas, acuminatse; laminae posteriores apice 
profunde furcatae, dilatatae, brachio interiore apice subbidenticu- 
lato, brachio exteriore arcuato, ultra latera prominente. Flagel- 
lum manifestum. 

Long. 9 25 — 30 m.m.; c^ 20 — 23 m.m.; lat. 9 2 — 2,3 ra.m.; 
c^ 1,5 — 1,7 m.m.; ant. 2 m.m. 

Pannan är hos haname af denna art tämligen tätt borst 
klädd, och denna borstklädnad sträcker sig i en vinkel upp emel- 
lan antennerna. Omkring borstens rötter är ofta en mer eller 
mindre tydlig fördjupning eller grop, och om dessa sammanOyta, 
såsom någon gång sker, uppkommer Meinerts varietet lul. rugi- 
fröns. Ocellerna äro till antalet oftast omkr. 41 — 43, dock har 
jag räknat hos fullvuxna individer (med blott två fotlösa segment^ 
så få som 39 och så många som 50, fördelade i 7 — 8 rader, 
nämligen 8—10, 7—9, 7—8, 6—7, 5—6, 4—5, 3—4, 2. Seg- 
mentens antal är vanligast 46 — 47 hos hanen, 47 — 48 hos ho- 
nan; af en samling individer med de 2 sista segmenten fotlösa 
hade två hanar 44, tre 45, tretton 46, nio 47, tre 48, men det 
har ock förelegat bland individer med 3 fotlösa segment och ut- 
vecklade kopulationsorganer en med 50 och en med med 51 
segment; bland en samling honor med 2 fotlösa segment hade 
fjorton 47, femton 48, åtta 49 samt en 51. Högre segmeotanUl 
än 51 har ej förekommit bland de många jag undersökt. 

Färgen är mera sällan på undre sidan lika litet som på hufvudft 
ljusare marmorerad, och analvalvlerna äro nästan alltid af satnm^ 
mörka färg som hufvudet. 

Allmän åtminstone från Skåne till Gestrikland, men sällan 
uppträdande mer än ett par tre stycken i sänder. 

För öfrigt anträffad blott i Danmark (sällsynt) och Slavooicn. 



VON porat: skandinaviska halföns mvriopodologi. 123 

Var. I. rugifrons Meinert 1868: fronte scabrosa. 
Var. 2. fasciatus Porat 1866: colore corporis pallide- 
scente-rufescente, lineis tribus dorsalibus fuscis. 

'* O^: Höftprocesserna små, ej framåt- 
sträckta, utgående från framsidan af 
höftleden och slutande sig intill följande 
{2:a) leden; i:a benparet tydligen krok- 
böjdt; pannan glatt, hårfös, 

10. lulus vagabundus Latzel (ex parte) 1884. 

(Dic Myr, d. Österr. — Ung. Mon. II, pag, 328). 

Syn. 1882 lulus fallax Karlinski, Spraw. Kora. fig. XVII 
p. 89, sec. Latzel. 

> 1883 » terrestris Berlese, Ac, Myr. etc. f. VI 
N:o 9, fig. I — 8. 

t 1884 » fallax var. vagabundus Latzel, Die Myr. 
II p. 316. 

> 1887 » » Haase, Schles. Dipl. II p. 35. 



Såsom i inledningen redan omtalats, är denna art alls icke 
Meinerts lulus fallax^ under hvilket namn Latzel beskrifvit 
honom. För att undvika ett nytt namn har jag här kallat ho- 
nom lul. vagabundus, som är den bland de af Latzel beskrifna 
varietetema, hvilken synes vara mest spridd och därför lämpligast 
må representera artens typ. Detta benämningssätt har ock prof. 
Latzel själf i bref till mig gillat. Måhända skola äfven ett par 
andra varieteter, särskildt oribates, förtjäna egen arträtt, hvilken 
för öfrigt Berlese redan gifvit åt var. chilopogon. 



Fusco-niger (in spir. vini cinereo-livido-anulatus), pedibus 
pallidoribus, valvulis analibus fuscescentibus, antice sparse, postice 
dcnsius crinitus. Vertex sulco tenui foveisque duabus setigeris; 
fröns utriusque sexus glabra et laevis. Antennce graciles, latitu- 
dine corporis paullo longiores. Oculi ocellis 34 — 47 minoribus 
sed dtstinctis, 7- vel 8-seriatis, rotundato-triangulares. Segmen- 



124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

tum primum lateribus subrotundatis, inferne et postice striis pau- 
cis vel pluribus (i — 6), antice inferne distinctius marginatis. 
Segmentum ultimum in processum longiorem rectum, apice sub- 
pellucido, productura. Valvulce anales non raarginatae, longe et 
sat dense setosse. Segmenta reliqua parte anteriore non stri- 
gosa, parte posteriore sat dense et profunde striata, striis regu- 
laribus, integris, marginem posticum subattingentibus, limbo ul* 
timo segmentorum ultimorum levissime subpectinulato vel subcre- 
nulato. Pori excretorii longe pone suturam siti. Sutura ante 
porös anticos antrorsum arcuata, in segmentis posterioribus plus 
minus recta. Numerus segmentorum 45 — 48, 2 — 3 ultimis 
apodis. 

Mas: Pedum par primum articulo ultimo uncinato, apicibus 
hyalinis, subpellucidis^ non setosis; coxae pedum 2:i paris pro* 
cessu brevi et tenui, pallido, antrorsum applicato, articulum 
proximum (2:um) sequente. Stipites maxillares antice tuberculatiro 
inflati, basi setis paucis (2 — 3) in serie simplici. Margines ven- 
trales segmenti 7:i prominentes. Organa copulationis : laminse co- 
pulativae anteriores posterioribus breviores, margine interiore in- 
flexo in dentem sat magnum obtectum inciso; laminae posteriores 
apice valde incisae, laciniatae et dilatatae (Cfr fig. 137 tab. XI, 
et figg. 142 — 45 tab. XII in opere citato Latzelii nec non figg. 
in opere citato Berlesii!) 

Long. o^ 20 — 25 m.m.; lat. 1.6; long. ant. 2 m.m. 

Det är isynnerhet andra fotparets karakteristiska bibang hos 
hanen, som utmärker denna art vid jämförelsen med andra när* 
slägtade. Det har formen af en process, som bildar en fort- 
sättning af främre och nedre delen af hvarje höftled samt lägger 
sig intill den följande (2:a) leden, med hvilken den äfven öfver- 
ensstämmer i längd. — Pannan är aldrig hårig som hos lul. 
terrestris utom på sidorna utanför antennrötterna, där hos denna 
liksom hos de öfriga arterna af /^rr^j/r/^-gruppen några spridda 
borst pläga ha sin plats. 

Då denna art i mellersta och södra Europa är den allmän- 
naste inom sitt slägte, varierar han där i ej obetydlig grad, och 
Latzel urskiljer ej mindre än fyra hufvudvarieteter: oribateSf 
vagabuftduSy chilopogon (från Nord-Italien) och noricus (med 
56—62 segment, från Tyrolen, Niederösterreich, Steiermark, Käm- 



VON PORAT: skandinaviska HALFÖN8 MYRIOPODOLOGI. 1 25 

ten o. s. v.). Af dessa skall var. oribateSy som Latzel kallar 
eD d\*ergartad bergfomi och förmodar, ehuru med orätt, vara den, 
hvarpå Meinert grundat sin 7. fallax^ hafva benen hos hanen 
försedda med sugblåsor. Ofvan beskrifna svenska exemplar sakna 
sugblåsor. Segmentantalet för hufvudarten med inbegrepp af alla 
Tarietetema uppgifves af Latzel till 43 — 60, ocellernas antal 
till 35 — 60, kroppslängden till 14 —50 m.m., bredden till 
1 — 3 m.m. — Af 4 hanar från Sverige hade en 45 och en 47 
s^ment, däraf 3 fotlösa, samt en 46 och en 48 segment, hvaraf 
2 fodösa. 

I Sverige funnen blott i Skåne (konservator Roths samling 
af lulider från Ringsjöstranden^ Dalby och Fogelsång nära Lund ; 
själf har jag tagit den vid Esperöd nära Kivik). 

^) Höftleden hos hanens 2:a benpar utan processer, 

f) Benen hos hanen utan sugblåsor; i\a benparets 
krok ovanligt lång^ spetsig och halfgenotnskinlig. 

II. lulus Jallax Meinert 1868. 

(Nat. Tidsskr. 3 R. 5 B. p. 15). 

Syn.?? 1847 lulus longabo C. L. Koch, Syst. d. Myr. p. 113. 

> 1884 lulus longabo Latzel, Die Myr. II p. 313. 
Non. : lulus fallax Latzel, Haase et alii. 



De exemplar af lulus longabo^ som Prof. Latzel haft god- 
heten sända mig, äro visserligen något större och ega ett större 
antal segment, men öfverensstämmelserna äro i allt väsentligt så 
stora, att hans art, åtminstone som en varietet, skall kunna un- 
derordnas Meinerts IuL fallax. Kochs namn är så osäkert, 
att jag ej ansett mig böra upptaga det, ehuru det är äldre. 



Fuscus, capite, collo lateribusque infeme saepissinie pulchre 
Rurmoratis, ventre pallidiore, clypeo anoque plus minus dilute 
ochraceo-brunneis, gracilis, ' sat dense, postice densius, et longe 
crinitus, pedibus albidis. Vertex sulco tenui foveisque duabus 



126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

setigeris; fröns glabra et laevis. Antennce graciles, latitudine cor- 
poris multo longiores. Oculi ocellis 37 — 50 depressis, saepe 
difficile numerandis, 7 — 8 seriatis^ rotundato triangulares. Seg- 
mentum primum lateribus obtuse angulatis, margine antico in- 
ferne marginato et oblique absciso vel subemarginato, margine 
postico inferne striis paucis (i — 4). Segmentum ultimum \n ^xo- 
cessum longissimum, rectiim, apice subpellucido, productum. Val- 
vulm anales vix marginatae, longe et sat dense setosae. Seg- 
menta reliqua parte anteriore non strigosa, parte posteriore sat 
dense et profunde striata, striis regularibus, integris, marginem 
posticum non attingentibus, limbo ultimo segmentoruni pluritno- 
rum pulchre et distincte subpectinulato et subcrenulato. Pori 
excretorii parvi, longe pone suturam siti. Sutura recta. Pedes 
longiores. Numerus segmentorum 50 — 55, 3 (raro 2) ultirais 
apodis. 

Mas: Pedum par primum articulo ultimo in uncum, tenuem 
permagnum et semipellucidum transformato ; coxae 2:i paris pro* 
cessibus vel appendicibus nullis. Stipites maxillares antice tuber- 
culatim inflati, basi non setosi^ stipites labiales setis paucis. 
Margines ventrales segmenti 7:i parum prominentes. Pedes pul- 
villis carentes. Organa copulationis: Laminae copulativae anteri- 
öres posterioribus breviores, margine interno in dentem per- 
magnum, validum (obtectum) inciso; laminae posteriores apice 
hamato-incisse et laciniatae, lacinio interiore apice introrsum acu- 
leato et setoso; flagellum longum. 

Long. 9 25 m.m.; c^ 18 m.m.; lat. 9 1,8 m.m.; ^ i — 1,2 
m.m.; ant. 9 2,2 m.m.; c^ 1,6 m.m. 

Egendomligt för denna art är det första till tvenne stora^ 
kraftigt bågböjda, spetsiga, halfgenomskinliga krokar förvandlade 
benparet hos hanen, men äfven honan är lätt igenkänlig genom 
det för båda könen utmärkande prydligt halfpektinerade och kre- 
nulerade brämet på de flesta segmenten, hvilket blir tydligt re- 
dan på 6:e — 8:e, men ännu tydligare ju närmare det befinner sig 
ändsegmentet. Af en sådan brämprydnad, hvilken visserligen 
kräfver någon förstoring, helst 50 gånger och däröfver, att skönja; 
fins knappt spår hos lul. terrestris L., men den uppträder i 
ringa utveckling på de bakersta segmenten hos lul, vagabundus 
Latzel. Stjärtprocessen hos ofvanbeskrifna art är den längsta, 



VON porat: skandinaviska halföns MVRiopoDOLOGi. 127 

någon af gruppen eger; äfven ben och antenner äro längre än 
hos samslägtingame. Färgteckningen är på hufvudet, halsskölden 
och de främsta segmenten lik den hos ////. silvarum Meinert 
och alltså vackert marmorerad med ett mörkare gulpunkteradt 
tvärband emellan ögonen och en brun ram innanför den ljusa 
framkanten på halsskölden. Äfven längs kroppssidorna nedtill 
uppträda större eller mindre ljusare fläckar, som bilda en fort- 
sättning af marmoreringen, och buken är oftast af blekare fårg. 
Detsamma är förhållandet med anal- val vlerna, hvilka, ej sällan 
tillika med sista segmentet, äro ljust gulbruna och därigenom 
bilda ett afbrott mot ryggens mörkare färg. 

Segmentantalet är högre än hos närslägtade svenska arter. 
Af 14 hanar hade fyra 50 segment, af hvilka 3 — 4 fotlösa, fyra 
51, fyra 52 och två 53, hvaraf 3 fotlösa; af 34 honor hade två 
50 segment, fyra 51» nio 52, sexton 53, två 54 och en 55. 
Bland alla dessa var det blott i hane och 3 honor, som hade 
endast 2 segment fotlösa; eljes voro hos alla de 3 sista segmenten 
ulan fötter (och sidoporer). 

Funnen hittills blott i Skåne (Konservator Roths nämda 
samling) samt vid Göteborg (A. W. Malm). 

ff ) Benen hos hanen med hvita sugblåsor på de två 
näst sista lederna; i:a benparets krokar små, trub- 
biga, (Små arter, ej öfver 17 m.m. långa, med 36 
— 45 segment). 

*) Halsskölden till största delen hvitaktig: skulp- 
turen ytterst svag och oregelbunden\ suturen 
rät, 

12. lulus IcBticollis n. sp. 

Syn. 1866. lubis ferrugineus Porat, Sveriges Myr. Di 

plopod. p. 25 Stockholm 1866 (ex parte.) 
» 1869 » fallax PoRAT, Öfvers. Vet. Akad. Förh. 
26:e årg. p. 646 (ex parte). 

Fuscus vel fusco-niger, collo laete colorato, albido, tantum 
Jtnlice infuscato, pedum articulis ultimis infuscatis, gracilis, sat 
dense, postice densius et longius, crinitus. Vertex foveis duabus 
setigcris, fröns glabra et laevis; Oculi ocellis minoribus, longius 



128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

discretis, 30 — 36, 6 — 7-seriatis, subtriangulares. Antennen gra- 
ciles, latitudine corporis longiores, resupinae segmentum quartuin 
superantes. Segmentum primum (albidum) magnum, lateribus 
late rotundatis, non striatis. Segmentum ultimum in processorn 
sat longum et latum productum. Valvulce anales non marginatx, 
longe sed minus dense setosae. Segmenta reliqua parte anteriore 
laevi, posteriore longitudinaliter sparse striolata, striolis subtilissi- 
mis, non regularibus sed abbreviatis immixtis, marginem posti- 
cum longo intervallo non attingentibus, multis antice ne suturam 
quidem attingentibus, limbo ultimo non pectinulato. Pari excretorii 
longe pone suturam siti. Sutura recta, etiam in segmento 6:0. 
Numerus segmentonim 37 — 42 (45), 3 — 4 ultimis apodis. 

Mas: Pedum par primum articulo ultimo uncinato, unco 
parvo, apice subdilatato; coxae pedum 2:i paris processibus vel 
appendicibus nullis. Pedes plurimi, prsesertim anteriores, articulis 
penultimo et antepenultimo pulvillis albis inflatis instructi. Sti* 
pites maxillares antice tuberculatim inflati, basi non setosi. Mar- 
gines ventrales segmenti yri prominuli. Organa copulationis de- 
tecta, prominentia, praesertim prominens digitus medius laminae 
posterioris. Laminae copulativae anteriores posterioribus paullo 
breviores, elongatse, sublineares, dentibus lateralibus nullis, apice 
obtusae; laminae posteriores aculeis vel processibus denticulatis 
lateralibus nullis, apice laciniatae et subdigitatse, digitis plerumqoe 
3, quorum digito medio simplici longissime prominente, digito 
interiore sat crasso, laminas anteriores item (paulo) superante, 
margine laciniae ad hunc digitum subpectinato. Flagellum dt- 
stinctum. 

Long. 12 — 17 m.m.; lat. 1.4 m. m.; ant. 1.6 m. ra. 

Färgen hos denna art faller genast i ögonen, därigenom att 
halsskölden är mer eller mindre hvit, blott i framkanten stundom 
något förmörkad; äfven andra och tredje segmenten äro ljust 
marmorerade, i följd hvaraf den ljust förgade halsen bjärt bryter 
af mot djurets i öfrigt enfargadt svartbruna utseende; buksidans 
marmorering är ganska ringa. Hufvudets fårg är ock mörk, en- 
fargadt svartbrun utom nedåt pannan, där ljusare fläckar fördela 
grundfärgen. Benen med undantag af höftlederna mörkfläckiga. 
I sprit blir djuret mindre blågrå-ringladt än de öfriga svarta lulus- 
arterna. 



VON porat: skandinaviska halföns mvriopodologi. 129 

Hufvudets pannfåra är för Öfrigt knappt märkbar, de två 
hårbärande groparna däremot tydliga; pannan jämn och hårlös 
utom i munkanten, där de 4 sedvanliga hårbärande groparna 
hafva sin plats, och på sidorna utanför antennerna, där några få 
hår vanligen pläga förefinnas. Ögonen hafva små och mer än 
bos andra samsiägtingar åtskilda oceller, som äro fördelade i 6 
eller 7 rader; fördelningen hos ett par större exemplar (ef $) har 
jag antecknat: 7, 7, 6, 5, 4, 2 — 7, 7, 6, 5, 4, 3, 2. Halsskölden är 
mycket stor och kappformig med vidt rundade sidoflikar, hvilka 
sakna striering, men ega den sedvanliga margineringen i fram- 
kanten nedtill. Segmentens skulptur är ytterst svag, oregelbun- 
den och gles; strimmorna gå ofta ej parallelt, sluta långt före 
bakkanten, och emellan de längre äro kortare af brutna inblan- 
dade, som räcka ej ens till suturen. På de främre segmentens 
ryggdel är skulpturen nästan omärklig och blir äfven mot krop- 
pens bakre del allt mer och mer oregelbunden, gles och svag. 
Suturen är rät, utan någon böjning framåt omkring porerna, ej 
ens på sjätte segmentet. Sidoporema äro, sedda vid 50 gångers 
förstoring, tämligen stora och belägna långt, minst ^/g af bak- 
delens läogd, bakom suturen. Kroppens hårighet tilltager i mängd 
och längd på de bakre segmenten. 

Hanens ben äro försedda med hvita häftputor eller sugdynor, 
som hafva sin plats på 4:e och 5:e lederna. Kopulationsorga- 
oema uttränga tämligen långt, och isynnerhet är den fingerlika 
mellanfliken från de bakre kopulationsföttemas spets framträ- 
dande; ändprocessema inom samma »finger» hafva nedom spetsen 
en liten flik, som vid högre förstoring (180 ggr) visar sig fint 
småtandad. Genom bristen på inre sidotaggar och saknaden af 
den yttre tandade sidoprocess, som dessa organ hos nästföljande 
art ega, är luL Iceticollis ytterligare väl skild, utom genom sin 
hvita hab, sin räta sutur och sin svaga, oregelbunda skulptur. 

Segmentens antal synes vara för haname 38 — 39, hvaraf 
de 4, sällan blott de 3 sista fotlösa, för honorna 39 — 42 med 
de 4 eller oftare de 3 sista fotlösa. Hanar med' utbildade ko- 
pulationsorgan hafva ock förekommit med 37 segment, däraf 4 
fotlösa, liksom äfven med 41 segment, hvaraf 4 fotlösa. Honor 
med 37 s^ment, hvaraf de 4 sista fotlösa, och med 44 — 45 seg- 
menty hvaraf de 3 sista fotlösa, äro ock undersökta. Af 22 ha- 

EmUmpt, Tidtkr. Arg* lo, H. 3 (1889). 9 



130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

nar hade blott 3 de 3 sista segmenten fotlösa, de öfriga de 4, af 
55 honor hade 22 de 4 sista segmenten fotlösa och 33 de 3. 
Funnen från Skåne åtminstone till Upland. 

**) Halsskölden af samma mörka färg som den 
öfriga kroppen; str teringen djup och regel 
bunden; suturen, åtminstone på de främre seg- 
ynenten^ framåt bågböjd framom sidoparema. 



13. lulus minutus n. sp. 

Syn. 1869 lulus fallax Meinert, Porat, Öfvers. Vet. Akad. 
Förh. 26:e årg. p. 646 (ex parte). 

Fusconiger, collo fusco^ pedibus apice infuscatis, gracilis (roas 
gracillimus), minus dense sed longe crinitus. Vertex sulco te* 
nuissimo foveisque duabus setigeris; fröns glabra et laevis. OcuH 
ocellis distinctioribus, 30 — 36, in series 6 (6 — 7, 7, 6, 5, 4, 3) vel 
7 (6 — 7, 7 1 6, 5, 4, 3, 2) dispositis, subtriangulares. Antenna gra- 
ciles, minus elongatae, resupinae segmentum quartum non supé- 
rantes. Segtnentum primum lateribus obtuse angulatis, antice 
marginatis, non striatis. Segmentum ultimum in processum sat 
longttm et latum productum. Valvulce anales non roarginats, 
longe, sed minus dense, setosac. Segmenta reliqua parte an- 
teriore lac^vi, posteriore longitudinaliter profunde et regulariter 
striata, striis marginem posticum subattingentibus, limbo ultimo 
non pectinulato. Pori excretorii pone suturam siti, in segmentis 
anticis suturae propiores. Sutura^ praesertim in segmentis antids, 
ante porös antrorsum arcuata. Numerus segmentorum 40 — 45» 
3 (raro 2 vel 4) ultimis apodis. 

Mas: Pedum par primum articulo ultimo uncinato, unco 
parvo, non angustato, subpellucido ; coxae pedum 2:i paris pro- 
cessibus vel appendicibus nullis. Pedes, saltem anteriores, in arti- 
culis penultimo et antepenultimo pulvillis albis inflatis instructi 
(tantum oculo optime armato distinguendis). Stipites maxUbuts 
antice tuberculatim inflati, basi scriattm setosi. Margines ven- 
trales segmenti 7:i vix prominentes. Organa copulationis obtecta. 
non prominentia ; laminae copulativse anteriores postertoribus bre> 



VON PORAT: SKANDINAVISICA HALFÖN8 MYRIOPODOLOGI. I31 

viores; laminae copulativae posteriores in apice dente vel processu 
simplici instructae, in margine interiore medio vel basin versus den- 
tibus duobus vel tribus longis vestitae, in latere exteriore bracbio 
sat longo transverso denticulato (denticulis c. 14 omato) praeditae. 
Flagellum distinctum. 

Long. II — 17 m.m., lat. i — 1.5 m.m.; ant. 1.5 m.m. 

lulo mantivago Latzel affinis, sed organis copulationis, 
sculptura profundiore liroboque segmentorum integro diversus; 
ab lulo piceo Risso, qui ad 55 segmenta anumque glabrum ha- 
bet, ano setoso et numero minore segmentorum diversus. 

Färgen är hos denna art mera enfärgadt mörk än hos före- 
gående, och halsskölden är aldrig hvitaktig. Skulpturen är, isyn- 
nerhet om man tager i betraktande djurets litenhet, mycket djup 
och regelbunden samt tämligen tät. Halssköldens sidodelar äro 
tnibbigt tillspetsade med framkanten nästan sned t afskuren. Su- 
turen framför sidoporema företer en tydlig böjning framåt, h vil- 
ken är kraftigast på 6:e segmentet. 

Man kunde vara frestad att anse ofvanstående för blott en 
mera utpräglad form af föregående art; men kopulattonsorganema 
äro högst olika. Först och främst utskjuta de ej utom sitt seg- 
ment, och segmentets kanter äro på buksidan nästan samman- 
slutna och föga upphöjda. Vidare hafva de främre kopulations- 
bladen p>ä midten af insidan eller närmare basen tre länga mot 
spetsen rigtade tänder, och de bakre ega på sin utsida en vinkel- 
rätt utspnngande tandad eller flikig arm, något liknande den pro- 
cess, som Latzel beskrifver och afbildar hos sin luL montivagus 
(Die Myr. II t. XII, figg. 146 — 147). Olikheterna i kopulations- 
organen emellan luL minutus och luL montivagus äro dock i 
Öfrigt så stora, att de ej gema kunna förenas i en art. Dess- 
utom eger luL montivagus Latzel ett småtandadt bräm, sådant 
som vår luL fallax^ hvaremot ////. minutus ej har spår däraf. 
Utom detta är ock skulpturen svagare hos lulus montivagus, 
ehuru denne är af betydligare storlek. 

Närmare öfverensstämmer vår art i afseende på kopulations- 
organen med lulus piceus Risso (i Berlese, Mir. It. fasc. N:o 
8), som har en dylik flikig arm utgående från yttre sidan och 
en enkel — ej grenig — process i spetsen af de bakre kopula- 
tionsbladen, alldeles som lulus minutus. 



132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

Beträffande segmentantalet hade af nio hanar två 44 segin. 
med hos den ene 2, hos den andre 4 fotlösa segment, två 43, 
hvaraf 3 fotlösa^ fyra 42 segment^ hvaraf de 3 sista fotlösa, en 
40 segment med likaledes 3 fotlösa; af honorna hade tre 42 
segment, af hvilka 2 med 3 och 1 med 2 fotlösa segment, fem 
med 43 segment, hvaraf 3 fotlösa, tre med 44, en med 45 seg- 
ment, af hvilka 3( — 4) fotlösa. Det synes alltså^ som om hos 
denna art ett mindre antal segment skulle vara utan fötter än 
hos föregående, det typiska talet ställer sig äfven något högre 
än hos den, nämligen 42 — 44. 

Funnen blott i Skåne (Konservator Roths nämda samling); 
på Riksmuseum förvaras ex. från Skarhult Eisen, själf har jag 
tagit den vid Esperöd nära Kivik 1868. 



Mares lulorum fusco-nigrorum, quos supra descripsimus, ita 
facile sunt distinguendi. 

I. Coxae pedum 2:i paris appendicibus vel processibus in- 
structae. 

A. appendicibus longis, antrorsum directis, gnathochi- 
larium attingentibus ; articulo ultimo p>edum i:i paris 
subconico, apice setoso; fronte setosa. 

fu/us terr estris L. ^. 
6. processibus brevibus, aeque longis ac articulo se- 
cundo eidemque antrorsum applicatis; articulo ul- 
timo pedum i:i paris uncinato; fronte glabra. 

lulus vagabundus Latzel. 

II. Coxae pedum 2:i paris appendicibus vel processibus nul- 
lis; articulo ultimo pedum i:i paris uncinato. (Froote 
glabra). 

A. unco permagno, acuminato; pedibus pulvillis nuUis; 
limbo segmentorum plurimorum distincte semi-pec- 
tinulato; segmentis numero plurimis 50 — 55. 

lulus fallax Meinert. 

' luhts scandinavius Latzel (= lulus terrestris Meinkrt) appeodicibos 
coxanim pedum 2:1 paris perpendicularibus 1. deorsum directis, apice subdilft* 
tatis, fronte glabra (cT)» adhuc neqne in Suecia neqae in Nonregia est repcrlns. 



VON PORAT: skandinaviska HALFÖNS MYRIOPODOLOGI. 1 33 

B. unco mediocriy non acuminato; pedibus pulvillos 
gerentibus; segmentis nuraero paucioribus 36 — 45, 
limbo integro. 

a. stipitibus maxillaribus basi non setosis; la- 
minis copulativis medio introrsum dentibus 
Rullis, laminis posterioribus brachio laterali 
externo carentibus; sculptura pertenui, irre- 
gulari ; sutura segmentorum recta ; collo max- 
imam partem albido. lulus laticollis n. sp. 

b. stipitibus maxillaribus basi setosis: laminis 
copulativis posterioribus medio introrsum den- 
tibus paucis (c. 3), longis, brachio transverso 
laterali externo dentato instructis; sculptura 
profunda et regulari; sutura segmentorum 
anteriorum antrorsum arcuata; collo toto 
fusco. lulus minutus n. sp. 



3:e Underordningen Colobognatha Brandt i 83 i. 

Familjen POLYZONID^E Gervais 1844. 

XIX. Slägtet Polyzonium Brandt i 83 i. 

(Bull d. M.ém d. rAcadem. de St Petersb. VI ser. p. 11, 1833). 

I. Polyzonium germanicum Brandt i 83 i. 

(L. c. p. II, enl. Recueil etc. p. 50). 

I Skåne och Blekinge flerestädes; Bohuslän. — Danmark 
(Boroholm), Tyskland, Österrike, Polen, Ryssland, Kaukasus. 



134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 



För att i någon mån bidraga till framkallandet af ökad 
uppmärksamhet på denna leddjursgrupp meddelar jag till sist en 

Skematisk öf versigt af på Skandinaviska halfBn 
hittills anträffade myriopoder. 

Artropodklassen Myriopoda. 
Ordningar och famiUer. 

I. Ej mer än ett benpar på hvarje benbärande kroppsring. 

A. Antenner enkla. 

1. Hufvudet horisontelt, i samma plan som ryggsköldame; käkfötter 
kraftiga med giftklo; analsegmentet utan spinnborst; benparen 
utgående från kroppens sidor Ordningen I CJlilopodB, 

a. Benparens antal 7 — 15, hos ungarne färre än hos de fallvuxne. 

I. Underordn, Ckilopoda anamorpka. 
I Skandinavien blott en familj, hvilken innefattar djur, som 
springa snabbt, äro af brun grundfärg, hafva i — flere 
oceller, långa antenner med mer än 20 leder, 15 lygg* 
sköldar, i:a, 3:e, 5:e, 7:e, S:e, iO:e, I2:e och I4:e större 
än de mellanliggande /. Fam. Lithobiidm, 

b. Benparens antal minst 21, lika hos ungar och fullvuxne af 

samma art 2. Underordn. Ckilopoda efnnufrpkc. 

a* Antenner korta 17- ledade; benpar 21; andhål på ömse 

sidor 9; (hithörande skandinaviska art blind). 

2. Fam. Sco/op9fidrk/a, 
fi. Antenner korta, 14-ledade; benpar minst 35; andhål liks 
många som benparen ; oceller saknas. Bandformigt plat- 
tade djur af gul grundfärg, hvilkas mask- eller onnlika 
rörelser äro fÖga snabba 3. Fam, 090phiMt. 

2. Hufvudet något lutande; käkfotter saknas; analsegmentet med 
tvä spinnborst Ordningen H Symphjl^ 

I Skandinavien blott en familj, hvilken innefattar temligen 
snabbfotade djur af hvit grundiärg, hvilka ega högst 12 
benpar och hvilkas ungar, liksom Chilop. anamorpha, 
hafva ett mindre antal benpar än de fullvuxne 

4, Fam, ScohpMdnlliém, 

B. Antenner greniga. Benpar högst 9, färre hos ungame än hos de 

fullvuxna Ordningen III PBUTopod^ 



VON porat: skandinaviska halföns mvriopodologi. 135 

I Skandinavien blott en hithörande familj, hvilken innefattar 
SIXI&, ej 2 m.m. långa, snabbfotade djur af hvit grund- 
färg, hvilkas ben sträcka sig längt atom ryggsköldame. 

5. Fam, Pauropodida. 
It. Pä hvaxje benbärande kroppsring (utom de främste) två benpar, utgående 
från buksidans midtlinie; hithörande djur långsamma i sina rörelser; ben- 
par och segment färre hos ungame än hos de fullvuxna. 

Ordningen IV Diplopoda. 

A. Kroppen prydd med rader och knippen af greniga hår; öfverkäkame 
ofullständiga och dolda; antenner enkla, tydligt 8-ledade 

I. Underordn, Pselaphognatha, 
Hit hör blott en familj, innefattande små djur med mjuk kroppshnd 
af rödgrå färg, utan förmåga att hoprulla sig; deras käkskifva 
(gnathochilarium) ej utvecklad; kopulationsfötter saknas. 

S, Fam, Pollyxenidm. 
Jt. Kroppshuden hård, starkt chitiniserad ; öfverkäkame framträdande på 
hufVudets sidor ; käkskifvan utvecklad ; haname äga särskilda kopula- 
tionsfötter ; antenner enkla, 7- (otydligt 8-)Iedade. Vid fara hoprulla sig 
hithörande djur klot- eller spiralformigt 2. Underordn. Chiiognatha, 

1. Kroppsringames antal 13; kroppen halfcylindrisk med buksidan 
platt eller skålformig, kan hopslutas klotformigt; hanarnes sista 
fotpar förvandladt i kopulationsfötter 7. Fam. Olomeridm, 

2, Kroppsringar flere än 13; kroppen åtminstone på buksidan trind, 
spiralformigt hoprullbar; sjunde segmentets ena eller båda ben- 
por förvandlade i kopulationsfötter. 

a. Inga ögon; kroppsringar 19 — 20, hvilka på ryggen äro plat- 
tade och prydda med talrika hårbärande knölar, åt sidorna 
utdragna i tillskärpta, sågtandade kölar; sidoporer tydliga 

8. Fam, Polydeamidm. 

b. Ocellrr i flere rader ; kroppsringar (28) — 30, på ryggsidan 
mer eller mindre hvälfda och prydda med 6 längsrader, 
vårtor eller knölar, som bära långa hår; sidoporer otydliga. 

9, Fam. Chordeumida. 

c. Kroppen cylindrisk, bestående af mer än 30 ringar, hvilkas 
rygg saknar hårbärande vårtor eller knölar, men ofta är bak- 
till, liksom buksidan, prydd med regelbundna fina längs- 
strimmor ; sidoporer oftast tydliga ; oceller oftast tydliga, blott 
hos ett fätal arter otydliga eller saknas ... fO, Fam, lulidcs, 

C. llnfvudet triangulärt, snabelformigt utdraget; öfverkäkame dolda, 

förkrympta; käkskifvan förkrympt j». Undetordn. Colobognatha. 

1 Skandinavien blott en familj, hvilken innefattar djur af gulaktig 
grundfärg, plattad, något konvex kroppsform med sidorna köl- 
formigt tillskärpta; kroppen tämligen starkt chitiniserad, spiral- 
formigt hoprallbar; hufvudet doldt under första ryggskölden; 
7:de segmentets benpar hos hanen förvandlade i kopulationsfötter ; 
oceller finnas //. Fam, Polyzonidcs, 



136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Slägten och arter. 

Ordningen I. Chiiopoda. 
I. Underordn. Chiiopoda anamorpha. 

t. Fam. LithobiidsB. 

A. Oceller flere in i; benen mer eller mindre taggiga; spirakler 6; öfver- 
läppen i midten 3-tandad* /. SL LHhobius. 

B. I ocell pä hvardera sidan af bafvudet ; benens leder utan taggar ; spirakler 
7; öfverlSppen i midten med i tand* 2, S/. HMicops. 

1, S/ägtet Lifhobius, 

A. 9:e, ii:e och I3:e ryggsköldames bakhörn tandlikt utdragna (— Litho- 
b i US s. str.) 

a. Analbenens klo enkel. * 

a. 8 — 14 länder pä käkfotskifvan (s framkanten af gripföttemas 
höftdel); antennleder 36 — 48; höftporer oftast omkring 6; oceller 
22—35 i 4 — 8 rader; kroppslängd ända till 31 m.m, 

I . Lithobius forficatm. 

p, Käkfotskifvans tänder 4; antennleder 34 — 41; höftporer vanligen 

4» 5» 5/ 4; occUer 13 — 20 i 3—5 rader; kroppslängd 8 — 15 m.m. 

2. Lithobitu nigrifrom. 

b. Analbenens klo med biklo. * 

Käkfotskifvans tänder 4; antennleder 34 — 42; höftporer vanligen 3, 
4. 4i 3; oceller 10—1$ i 3—4 rader; kroppslängd 12 — 15 m.m. 

3. Lithobius giabratm, 
(var. hebescens^ med färre, otydliga oceller). 

B. ii:e och I3:e ryggsköldarnes bakhöm tandlikt utdragna (= Hem i li- 
thobius). Analbenens klo med biklo; käkfotskifvans tänder 4; antenn- 
leder 31 — 33; höftporer 3 — 4; oceller 6 — ii i 2—3 rader; kroppslingd 
9 — 10 m.m 4. Lithobius bortalis. 

C. Alla ryggsköldarnes bakhöm rundade (= Archilithobius). 
(Käkfotskifvans tänder hos alla hithörande skandinaviska arter 4). 

a. Analbenens klo enkel. Antenner tjrpiskt 20-ledade. 

a. Analbenens 5:e led hos hanen i spetsen ofvantill proccsslikt utdra- 
gen; höflporer vanligen 3, 4, 4, 3; oceller högst 7 i oregelbunden 
ordning; honans genitalklo 2-klufven; kroppslängd 8 — 10 mjn. 

5. Lithobius curtipts. 

(i. Analbenens 5:e led hos hanen utan process; höftporer oftast i, 
3, 3, 2; oceller 10 — 12 i 3 raka, regelbundna rader; honans ge- 
nitalklo 3-klufven; kroppslängd 8 — 12 m.m. 6. Lithobius crassifts. 

b. Analbenens klo med biklo. 



* Mikroskopisk karakter. 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFÖNS MYRIOPODOLOGI . 1 37 

1. Analbenens höfter i yttre (undre) kanten baktill väpnade med et> 
sidotagg ; antennleder oftast 29 ; höftporer oftast 3, 4, 4, 3 ; oceller 
10 — 13 i 3 rader; hufvud tväfärgadt; kroppsUogd 10 — 15 m.m. 

7. Lithobius erythrocephalus^ 

2. Analbenens höfter undertill utan sidotagg; (huf\'ttdet enfirgadt^ 
vanligen mörkare än bålen). 

a. Oceller i enkel rad. 

Antennleder 25 — 33; höftporer oftast 2, 2, 2, 2; oceller 2 — 3; 
kroppslängd 5 — 8 m.m 8. Uthobius microps^ 

b. Oceller ej i enkel rad. 

a. Oceller fä, 7 — 9, hvaraf tvä frftnskilda, de öfriga ordnade 
cirkelformigt omkring en midtocell; analbenens 4:e led 
hos hanen pä insidan med en borstklädd vårtlik process; 
antennleder 36 — 50; höftporer vanligen 2, 2, 2, 2; kropps- 
längd 10 — 14 m.m 9. Lithobius calcaratus, 

/9. Oceller 10 — 18 iflererader; hanens analben utan process ;. 
antennleder 34 — 44; höftporer 3 — 6; kroppslängd 9 — 15. 
m.m 10. Lithobius mutabilis.. 

2. S/ågfef Henicopa, 

Blott en art : llcnicops fulvicorms, 

Käkfotskifvans tänder 4; antennleder 25; höftporer vanligen 3, 3, 3, 2;: 
kioppslängd 9 m.m. 

2. Underordn. Chilopoda epimorpha. 

2. F&m, Scolopendridaa. 

3, SlågUt Cryptops, 

Blott en art: Cryptops horttnsis. 

Ryggsköldarne (de fleste) med 4 — 6 längsfåror; analbenens i:a och 2:a 
leder undertill tätt och långt borstklädda, 3:e och 4:de- leden med sågtandadt 
stUda taggar. Tämligen snabba djur med något slingrande rörelser. Kropps- 
längd 15 — 23 m.m. 

3, JVun. Qeophilidaa. 

A. RjTggsköldame utan längsfåror; gripfottemas klo med en kraftig tand vid 
basen; hufvudet litet, smalare än bålsegmenten 4. SL Scofioptaties. 

B. Ryggsköldame med tvänne längsfåror; gripfötternas giftklo vid basen an- 
tingen utan eller med en föga utvecklad tand ; hufvudet jämförelsevis stort. 

a. De fleste buksköldame mer långa än breda; analbenens ändled utan 
klo**; öfverläppen hopvuxen med munskölden 5. S/. Schendy/a. 

b. De fleste buksköldame mer breda än långa; analbenens ändled med 
klo; öfverläppen 3.delad, fri 6. Sf. Oeophifus, 



** Åtminstone hos svenska exemplar. 



138 ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1889. 

*. Slågtot SeoHofOaitM. 

A. Gripfätlemas höftdel framtill niiUn rät; kroppen kort och glal hliig: 
kroppilängd 18—27 "'■■n '- Scoliaftanei erauiftt 

B. Gripfttllernsa höftdel rramtill uibriddad, kroppen med llngre och men 
tlttstKende hlr; kroppaliinKd 30^33 m.ni 2. ScBlirflanis marilimtu. 

5. StSgttt S<dw«fyla. 
Blott en art; Sektndyla ncmvrrmis. 
Benpir 39 — 41; kioppslii^d : 20^35 m.m. 

B. Slägttt Btophilai. 
I. Sista bukikiilden smal. 

Ptearalporer obetOckta, talrika ; gripföllernas ktor nS fnmom hnrmdet ; benpar 

43 — 47; kroppslingd 35 — 40 mm 1. CtofkUui /crmgiiuui. 

3. Sista bukiköldcn bred, åtminstone till en del tickande plenralporema. 

A. Hufvudjkölden ned ifdlie pannintur. De fiXinre (4— 14) bukskSI- 
dames bakkant utdragen i en process, passande in i en grop pl der 
ninnast fSljandei framkant; gripRitternas klor n& ej framom hufrndel; 
plenralporer på undre sidan 5 — 7, smlL benpar 51 — 53; kroppslingd 
35— SO m.m a. Gttphilui adctis. 

B. Hufvudskölden utan pannsutur. 

a. Benpar 65—71. 

Buksköldame med 3 lingsfJror; plenralporer 11 — 15, itrikkande 
sig rundtorn Sfren till ofre sidan ; griplSttemas klor ni ej fraUHMB 
hnfvudel; kroppslSngd 35—50 m.m 3. (icophUw tltctrinu. 

b. Benpar 35 — 55; plenralporer lur«koniiiiande blott på undre sidu. 
a. Gtipfbitemas klor, på insidan krenulerade, nå långt framom 

bufrndet; benpar 43 — 55, oftast öfver 49; plenralporer 6 — 12; 
buksköldame roed en grop eller lingsfSra; kropptlbigd loda 

till 40 m.m 4, GmfliUut /aiiu- 

fi. GripfOtterna nS ej framom hufvudei, deiaa klo på insidan ej 
krenalerad ; buksköldame med tre tjrdliga lingsfåror. 
aa. Benpar 47—51, vanligen 47; plenralpoier 5 — 7; kropp»- 

längd omkr, 35 m.m 5. Gtofhiltu proximm. 

fi^. Benpar 37 — 41; pleuralporer 2— 3: kroppslfingd 15—11 

m.m 6, Giophilus InaufniM- 

Ordningen II. Symphyla. 
4, fam. ScopaadreUidm. 
7. SlågtBt ScolofMnärella. 
I Skandinavien blott 1 att: Scolopendrella immacutala, 
Alla lyggsköldaiue i bakhömen rundade, sakna tvirt utstående långa sid«- 
hlr; ktoppsUngd 1 — 5 m.m. 



VON PORAT: SKA1«DINAVISKA HALFÖNS MYRIOPODOLOGI. 1 39 

Ordningen 111. Pauropoda. 

5. Tam. Panropodidaa (= Patiropoda agilia Latzel). 

8. S/ågiet Pauropus, 

Blott I art: Pauropus HuxUyi, 
RroppslSngd i — 1,8 m.m. 

Ordningen IV. Dipiopoda. 
I. Underordn. Pselaphognatha. 

6, Fam, PoUyxenidse. 

9. Slågtet Poftyxenua. 

Blott I art: PoUyxenus iagunis. 

Oceller 5 — 7; segment 11; benpar 13 (hos fallmxna); kroppslängd 
2 — 3 m.m. 

2. Underordn. Chilognatha. 

7. Fam, OlomeridsB, 

10. Slågiet Glomeris, 

I Skandinavien blott l art: Glomeris marginata. 

Ryggsköldar svarta med gulhvita bakkanter; oceller 8; kroppslängd 11 
— 18 m.m. 

8. Fam, PolydesmidsB, 

A. Kroppsringar, balssköld och ändsegment inräknade, 20. (Obs. Förhällandet 
hos Scytonotus i detta afseende ännu ej fällt utredt.). 

a. Kroppsringames bakdel ofvan prydd med regelbundna rader af här- 
bärande knölar, men saknar djupare tvärflra; sidokölame sägtandade 
med flere tänder; antenner länga, brutna, mot spetsen föga förtjoc- 
kade //. 81, Polyd^smus. 

b. Kroppsringames bakre ryggdel saknar knölar, men eger en djup tvär- 
fära; sidokölame med blott i tand; antenner som föregäende 

12» SI, Parad9smus, 
c Kroppsringames öfre bakdel prydd med oregelbundna rader af utpräg- 
lade knölar, men saknar tvärf^; antenner korta, knappt bratna, klubb- 
lika; sidokölames tänder handflikigt utspärrade; (kroppsringames antal 
kanske blott 19?) 13. SL Scytonotus. 

B. Kroppsringar 19; för öfrigt som hos Polydesmus... 14. S/, Brachydesmus. 



lO ENTOMOLOCISK TIDSKRIFT 1889. 

//. SiBgff PoljKieamu». 
Kopulationstötlema enkla, i midten ombOjda med speteen inskuren; krop)»- 
formen bred; ryggknötarne platta, korthiriga eller nakna; kroppiUngd 

13 — 20 iii.m I. Polyiiesmfs eaMfiaHaHu. 

KopnlntionsRil terna kluha Endn ti)l den hlriga baialdelen, nwd spetKo 
krokböjd men enkel; kjoppifortuen smalare; ryggknfilanic nlprfielade ned 
Hjngre hår. 

a. ICopulationtfiillernaa llngre stam ntis spetsen med en Mag lidoans 
och dlrigenom tvSgrening; kroppslEn^ 10—16 m.m. 3. JWyAmm 

b. Kopulationsföl temas ISngre stam 1 spetsen ej gienig, blott med n 
tandlik utvidgning ett stycke ofvan ipetaen 10 — 16 m.m. 3. Ptlyiinai 



13. SlägM Paradttmua. 

Blott 1 att (exotisk): Paiadesmus gradlis. 
Kroppslingd 17 m.m. 

13. SlågM Seytonota: 
Blott I art (exotisk): ScylaiMlus digitatui, 
Kroppslfiiigd 5 — 6 m.m. 

14. Slägtti Braeli/d»$mus. 

Blott 1 art: BrackyJesmus siiptrui. 
Kroppslangd 7—8 mm. 

Q. Fftm. Cbordeumidm. 

15. Sl^ttt C/vtpedoaoma. 

Blott I att: Crasfedomma flaailmsii. 

FSrgen gulbrnn med ljusa flSckndei; kroppslingd 14 — 16 m.m. 

10. Fam. lalidsB. 

Kroppinngames bakdel rundtorn, Kfven pl ryggen, med lina IJb^^trimDMi; 
Kndsegmentet baktill vinkelformigl eller utlöpande i en process 

W. SI. '•*»- 
Kioppuingames bakdel blott pfi buksidan stiierid, ryggen utan lingutnxi- 
mor; indsegmentels bakkant rundad. 

a. Ögonen kretsfonniga raed ocellema i flere rader; de benbSramie b"'' 
sköldarne fria; kroppsformen mycket smal 17. SI. /•**■*• 

b. Ögon inga eller aflSnga med ocellema i enkel rad eller framtill 1— J* 
dubblade; buksköldame lammanvuxnn med pteoralikädame; lu^fV 
formen smal _ W. i/. ***•*" 



VON porat: skandinaviska halföns myriopodologi. 141 

16. S/agi9t lulus. 

A. Oceller saromanBytande, otydliga, bildande en konvex, men- alldeles jämn 
ögonyta (= Underslägtet Al la iu lus). 

Äodsegmentet med Ilng spetsig, något nedåtrigtad process; kroppsringarnes 
bakkant vackert krenulerad; sidoporema tangera suturen; färgen ofvan 
mörkare marmorerad, mörkt tvärbandad, undertill blekare, med bruna 
sidoporer; segment 50 — 56; kroppslängd 15 — 30 m.m. \ . lulus punetahis , 

B. Oceller åtskilda, tydliga (= underslägtet Ommatoiulus). 

1. Ändsegroentets bakkant vinkelformigt utvidgad men ej utlöpande i nå- 
gon utskjutande process; sidoporer tangerande suturen. 

a. Infraanalskifvan med en framåt längs buken rigtad process. 
Strieringen djup; håren långa och grofva; segment 38 — 43; kropps- 
längd 18 — 30 m.m 2. lulus focHdus, 

b. Infraanalskifvan utan process. 

^* l^yggcn utan ljusare längsband; kroppsringarnes bakkant utan 
hår; analvalvlemas bakkant med få (2 — 3 par) hår; de 2 hår- 
bärande hjässgropama saknas; segmentens antal under 50. 
aa. Halssköldens sidoflikar rundade; äfven kroppsringarnes 
främre hälft nederst på buksidan med några få längs- 
strimmor; sidoporema tangerande suturen framifrån; 
färgen typiskt svart; kroppslängd 18 — 34 m.m. 

3, lulus londifunsis. 
Pfi. Halssköldens sidoflikar snedt tillspetsade; kroppsringarnes 
främre hälft på buksidan utan längsstrimmor ; sidopo- 
rema tangerande suturen bakifrån; färgen marmorerad 
med sido|x>rema mörkpunkterade ; kroppslängd 10 — 15 

m.m 4. lulus luscus, 

/?. Ryggen med tvänne längsrader af gula fläckar; kroppsringarnes 
bakkant gleshårig; analvalvlema med flere hår; hjässan med 
2 hårbärande gropar; segment 30 — 34; kroppslängd 8 — 13 
m.m 5. lulus pusillus. 

2. ÄDdsegmentet utlöper i en process, som räcker Öfver analvalvlemas 
bakkant. 

a. Ryggen med tvänne rödgula eller gulaktiga längsband. 

o. Inga hårbärande hjässgropar; sidoporema aflägsnade från su- 
turen; kroppsringarnes framdel med tättstående, snedt ned- 
löpande strimmor; deras bakdel ej liårkantad; kroppslängd 
20 — 40 m.m 6. lulus sabulosus. 

p, Tvänne hårbärande hjässgropar; sidoporema tangerande sutu- 
ren; kroppsringames framdel nålritsad, men ej strierad; deras 
bakdel glest hårkantad; kroppslängd 17 — 23 m.m. (och 
mera) 7. Julus /asciatus. 

b. Grundfärgen bmngrå eller blekare, framtill vackert marmorerad 
med ryggen prydd med mörkare tvärband och sidoma med en 
mörkpunkterad rad; sidoporema tangerande suturen; de 2 hår- 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIPl' 1 889. 

b£nuid« hjtsagropuni mJuim. Sljlitprocessen kort, i ipetsen fSr- 
tjockwl; ttrieringen ovanligt til; «gnient ända till 58; kroppt- 

liingd 14 — 38 Ul.ni 8. lulm åUvarum. 

GnindKrgeo öfTervKgande svart eller mörkbrun; sidopoienu li- 

Ugsnade frin suluren; pä hjiissaa IvKnne hiibtrandc tvSrgn^u 

a. Haneai 2;a benpar med frän höftleden Qlgiende pmeenei: 

segmenten» antal vanligen under 50 (4S— 49t. 

' HöRpracesicnia l&nga, rramilstrickta, nSende till kikikif- 

vans bos; ra benparets indled ej krokböjd; pannan nedom 

Ögonen hos hanen med eit härigt eller bontklädt filli : 

kfoppstSagd 17 — 16 m.m 9. luliu temiln.. 

" Höflprocesserna korta, ulgtcnde fribi (ranisidan af höflkdn 

och slutande sig intill följande (Z:a) led; l:a bcDpaxl 

tydligt krokböjdt; pannan glatt; kroppsUngd iS — a5 mjn. 

to. /u/ui vagniMMjm. 

^. Häftleden hos hanens l;a benpar ulan pioceiset; tia benpirri 

krokböjdt. 

j- Benen hos hanen utan hiiflputoi; i:a, benparets krok onn- 
ligt läng, spetsig och hslfgenomskinlig; kroppsringamei 
fria bakkant med ett l]r(lligt krenuleradt brim; bofnidel. 
halsskölden, Sndsegmentet och analvalvlema oftall m»- 
morerade med inblandadt gulbront; segmentens antal nu- 
ligen öfver 50; kroppslängd 30 — 25 m.m. It. lutui fail^. 
'j-j' Hanens ben med hvita hiftputor pl undie sidan af de 
tvä nistsista lederna; l:a benparels krokar imi, tinbbip: I 
segmentens antal 36 — 45. ' 

O Halsskölden till slOnik delen hvitaktig; strierii^eii 
fög» regelbunden och ytterst svag; satnren ii': 
hanens kopulationsfötter framtridande atom 7* 
segmentets kant, i spetsen lingrade. pä utsidia 
utan hihang; kroppsllngd iz — 17 m.m. 

13. Imim l^tutBi'- 
OQ Halsskölden af samma mörka fSig som den öfn{> i 
kroppen; striehngen r^elbunden och djup; m- 
luren bSgbÖjd framom sidoporema, filminstont pl 
de frimre kroppsringame; hanens kopulationtfiii- 
ter inneslutna inom 7:e s^mentet. pä ntstdan Ki- I 
sedda med en tvärt utglende mlngflikig aia: 
kroppsUngd ti — 17 m.m ... 13. Intus mamtm. I 



n. SlågM Isoiates. 

Blott en art: Iiotatis varic^rms. 

Segment 33 — 46: llrgcn bmn. ljust marmoierad, sidoporema mörkpo»^- 
terade; kroppslängd: 8 — 11 m.m. 



VON POBAT: skandinaviska HALFÖNS MVRIOPODOLOGI, 143 

tS. SlågM Blaiiiiilua. 
. Med J^n; pannan gUtt. 

1. Oceller 9 och detöfver, framtill i flere rader; längistritnmorna pfi 
kroppsringonies bakdel appSt allt kortare; hanens mandibeUlain med 
I Dedåirigtad process; kropptlluigd to^zo m.in. i. Blanitäus fmctv. 
b. Oceller (5rre £n 9, antingen i enkel rad eller de Mmsla fördubblade; 
alla lingssbimmor pl kroppsringarnes bakdel hela, nlende kanten; 
haaens mandibelttan i undre kanten ned 2 processer; kroppslingd 

8 — 13 m.m a. Blaniulus pukhiUus. 

Utan c^n; pannan hlrig; kroppslängd 10 — 18 m.m. 

3. Blanåålus guäalalus.. 

3. Underordn. Colobognatha. 
11. Ftun. Foljsoaido». 
19. Siagttt Polyioitlam. 
BloH I art : Polycamttin germanicum. 
Ocelter högst 3 ^ hvaije sida; segment 43 — 50; kroppslSagd 5 — 20 tD.m. 



För Danmark i(ro liiljande arter nppgifna, hvilka möjligen SfTen i Hf- 
riga skandinaviska land kunna anCralTas: 

■. Litkabius agilis C. L. KOCH och 

/.ilhaiius intrtptdus Meinert. — Bida dessa skulle i ofvanstiende 
skema hafva sin plats närmast LUhobius gtabratus. ZiM. i^^ir skiljer 
sig, enligt Latzrl, ftän de bSda andra dlrigenom, att analbenens 
höfter äio väpnade med en sjdota^. Lilh, inirtfiidui atmärker sig 
genom hlrigare kropp, mera mSngledade antenner, lane men tydli — 
oceller och färre taggar pl benen. 

;. Sceliaflants acumirtolus Le&ch, skild frin sina simsläglingar gei 
larte benpar, 39 — 43 (blolt undanlagsvis flere). 
Himantariuta ruilerraneuat LeacH; en geophilid af 60 — 75 n 
längd, med 73 — 85 benpar. (Pi gtund deraf att flere bland 1 
sköldaine vid sidorna Sro ISrsedda med tvä stigma-lika gropar, 
Latzel för denna och en näratäende art uppstält ett nytt slägl 
Stigmalfgailrr). 

lu/us scaniiiHOvius Latzel (= lului terratru M BINBrT non LiNNI 
skulle har inttSda närmast lulm Urrtstris, frin bvilken han är 1 
skild genom hanames panna, som är glatt och saknar det hos 
Itrrtstris LiN. omnämda borstprydda fältet, äfvensom genom de fr. 
z:a benparets höfter ulgäende processerna, som äro vfinda lodri 
nedSt eller till och med nSgot bakSt riglade samt i spetsen utvidgat 




VON porat: skandinaviska halföns myriopodologi. 145 

Polydesmiis complmiatus Linné. 

> denticulatus C. L. Koch. 

» coriaceus Porat, var. borealis n. var. 

Paradesmus gracilis C. L. Koch. 
Scylonotus digitatus n. sp. 
Brachydesmus superus Latzel. 
Craspedosoma Rawlinsii Leach. 
Isobates varicomis C. L. Koch. 
Blaniulus fuscus am Stein. 

» pulchellus C. L. Koch. 

» guttulatus Bosc. 

lulus punctatus Leach. 
» foetidus C. L. Koch. 
» londinensis Leach. 
» luscus Meinert. 

> pusillus Leach. 

» sabulosus Linné. 

» fasciatus G. L. Koch. 

» silvarum Meinert. 

» terrestris Linné. 

> vagabundus Latzel. 
» fallax Meinert. 

t laticollis n. sp. 
» minutus n. sp. 
Polyzonium germanicum Brandt. 

Total 49. 

Tout en faisant ces réserves, Tauteur indique en outre, comme 
appartenant å la faune Suédo-norvégienne, Lithobius mutabilis 
LuDw. Koch et Craspedosoma marmoratum C. L Koch. 

De ces 49 espéces 9 sont données pour la premiére fois. 
Parrai cellesci se trouvent 2 espéces nou velies et i varieté égale- 
raent nouvelle. Deux espéces, savoir Paradesmus gracilis Koch 
et Scytonotus digitatus n. sp. ont été trouvées dans des serres, 
sur des plantes exotiques. Les autres sont indigénes. Viennent 
ensuite les descriptions et les diagnoses de 14 espéces qui n'ont 
pas encore été décrites jusqu*ä ce jour dans la littérature ento- 
mologique suédoise, 

EnhmoL Tidtkr. Årg. lo, H. 3 (1889). I O 



146 £NTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

L^auteur a eu des matédaux tres considérables å sa disposition. 
Outre des collections particuliéres, il a été å méme de profiter 
de tout ce que le Musée de TÉtat å Stockholm et ceux des 
universités d'Upsal et de Lund possédent en fait de myriopodes, 
ainsi que de la riche collection d'espéces scaniennes réunie par 
M. le conservateur C. Roth de Lund. Enfin, il a pu étudier 
des exemplalres originaux de plusieurs espéces, grace k la bien* 
veillance de myriopodologistes eminents, spédalement de MM. 
les professeurs Meinert de Copenhague et Latzel de Vienne, et 
des matériaux abondants et précieux lui ont pennis de déterminer 
plus sflrement qu'il n'eAt pu le faire sans eux la synonymie de 
certaines espéces. A cet égard, il a consacré un soin tout par- 
ticulier å Tétude du groupe des espéces noires de Ju/us, doot 
le /u/us terrestris de Linné peut étre considéré comme le type. 

Relativement å la dénomination spécifique qui vient d*étre 
mentionnée, Tauteur fait voir qu'elle a été la source de beau- 
coup de confusion dans la nomendature, presque chaque entoino- 
logiste européen Tayant donnée å Tespéce noire de lubis qui est la 
plus commune dans sa patrie. Ainsi, Meinert a nommé le lulus 
scandinavius de Latzel lulus terrestris L., commun autour de Co- 
penhague, et Berlese donne le nom Hnnéen au lultis vagabundus 
de Latzel. Par contre, le lulus rugifrans de Meinert, auquel 
Tauteur serait plutåt disposé å donner le nom de 7. sett fr (ms, 
est le méme que le lulus terrestris de Linné. La proposition 
de Latzel de mettre fin å cette confusion en abandonnant la dé- 
nomination linnéenne, et d'appeler le type en question lulus scan- 
dinavius, Ta plutåt augmentée que diminuée^ vu que Latzel a 
donné ce nom å la forme de lulus la plus commune en Dane- 
mark, décrite par Meinert sous le nom de lulus terrestris L.. 
dans la supposition que cette espéce était commune dans la pa- 
trie de Linné. Or, ce »lulus scandinavius» H*a été trouW jus- 
quUci ni en Suéde ni en Norvége, et par conséquent il ne peot 
étre rien moins que Tespéce linnéenne. L'auteur essaie par ce 
motif dr rétablir et d*attacher, s^il est possible, le vieux nom linnéeii 
de lulu s terrestris å Tespéce å laquelle Stuxberg et Tauteur ont 
donné' cette dénomination en 1866 — 1870, mais que Meinekt 
a nommée lulus rugifrons, 

L'auteur appuie sa maniére de voir sur les raisons suivantes: 



RESUMÉS. 147 

Le nom de lulus terrestris, qui se trouve dans la »Fauna 
suecica» de Linné, sétant conservé pour la forme dont Linné 
dit: iD^tur et niger totus et minor simul» (la forme avec deux 
bändes jaunes sur le dos doit étre rapportée å /. sabulosus L.), 
Il différence entré les deux espéces de Linné, lulus sabulosus 
et /. terrestris, consiste uniquement, d*aprés la description don- 
née par Linné, en ce qu*indépendamment de la couleur, lulus 
tcrrestris se distingue par un nombre moins considérable de 
segments et de paires de pattes que lulus sabulosus. Il y a donc 
lieu de conserver le nom de lulus terrestris L. å Tespéce noire de 
lulus^ la plus commune en Suéde, et possédant un plus petit 
nombre de s^ments que lulus sabulosus^ tout en se rapprochant 
par la grandeur de la forme plus petite de ce demier. Or, Ton 
n'a pas å cet égard d'autre forme å sa disposition que le lulus 
rugifrons de Meinert, vu que d'abord on la rencontre depuis la 
Scanie jusquå TUpland, et qu'ensuite elle posséde de 46 å 48 seg- 
ments, tandis que les plus grands individus de lulus sabulosus 
L. en peuvent avoir jusqu'å 54. Les deux autres grandes espé- 
ces noires de lulus que Ton trouve en Suéde, savoir lulus fallax 
Meinert et lulus vagabundus Latzel, ne peuvent entrer ici en 
ligne de compte, vu que ce sont des formes tres rares apparte- 
nant å la Suéde méridionale, principalement la demiére, tandis 
que par le nombre des segments (50 — 55) la premiére se rap- 
proche davantage de lulus sabulosus, L^auteur estime qu'il ne 
l»eut étre sérieusement question de rapporter au lulus terrestris 
de Linné les petites espéces lulus Iceticollis n. sp. et lulus mi- 
nutus n. sp., considérées jusqu'å ces demiers temps comme des 
petits de formes plus grandes, non plus que lulus londinensis 
Leach, qui manque d*appendice caudal. Il ne reste donc que 
la premiére forme mentionnée. 

L'auteur fait voir au surplus, par rapport ä la synonymie 
des espéces noires de lulus: 

que le lulus fallax de Latzel n'est pas le lulus fallax 
de Meinert; 

que le lulus fallax de Meinert est le lulus longabo de 
(Koch) Latzel; 

que le lulus fallax de Meinert n'est pas, comme cet au- 
teur le dit dans sa synonymie, le lulus ferrugineus de 



ORYCTES NASICORNIS, L. 

AF 

Cl^es Grill. 



Förliden sommar vistades undertecknad i augusti månad vid 
KItkarleby, beläget vid Dalelfvens nedre lopp, d. v. s. ungefär 
på gränsen mellan Gestrikland och Upland. En dag besöktes de 
qvarliggande sågspånshögarne vid den gamla s. k. kronsågen, för 
att i denna hälft förmultnade massa se, om något vore att få i 
skalbaggsväg. Genast vid min ankomst fann jag en och annan 
Oryctes nasicornis^ L, i god kamratskap promenera omkring i säll- 
skap med Ulonia culinaris, L. Förvånad öfver att finna dessa 
båda skalbaggar så långt mot norden, började jag nogare leta 
efter dem och fann då, att närmast under sågspånsytan de före- 
kommo i tusental. Af Uloma fann jag både larver och puppor, 
men sökte forgäfves efter Oryctés i dess båda första utvecklings- 
stadier. Af imagon till Oryctes fann jag däremot en mängd olika 
former, af hvilka jag hopsamlade en serie från hanen med sitt 
långa horn till den hornlösa honan. I denna serie funnos exem- 
plar, hvilka vid ett ytligt betraktande var mig omöjligt att säga, 
huruvida de voro hanar eller honor. Äfven sedan jag kommit 
hem och tagit fram »Thomsons Coleopterat, var det mig ej möj- 
ligt att skilja könen på en del exemplar, förr än jag fick öppna 
dem och undersöka deras genitalorgan. 

Redan förut hade jag vid studiet af exotiska Coprini funnit 
att vid dessa en mängd öfvergångsformer finnes, och i ett åi 
1886 utgifvet häfte af May* s arbete »Biologia Central-Americana» 
talar han vid vissa arter om en »mas major», en »mas minor» 
och en »mas effoeminatus»^ hvarefter han beskrifver artens femina. 
Svåra voro dessa förut att taga reda på, men ännu drygare blir 



150 ENT0MOLOGI5K TIDSKRIFT 1 889. 

arbetet, då en sådan mängd former kan förekomma af en enda 
art. May sätter Lamell i coraema mycket högt bland Coleoptera 
och säger på ett ställe att: >this tribe has been considered by 
eminent entomologists to be the most highly otiganized of the 
entire order». 

Vid ett närmare oetraklande af min utplockade serie af 
Oryctes naskornis fann jag nu sä fullkomligt begränsade former, 
att jag skulle vilja föreslå, att bcskrifningen öfver denna art finge 
följande lydelse Qämfnr: Thomson, Coleoptera Scandinavi», Tom. 
V, pag. 27): 

Oryctes nasicornis: Castaneus, oblongus, nitidus, clypeo 
antice sensim angustato: elytris subtiliter subserialim punctatis. 
Long. 25—42 m.m. 
Mas; pygidio obtuso rotundato simplici. 

Mas major: fronte cornu valido, recurvo, antice planato 
armata; prothorace antice declivi, postice processu 3<tuber- 
culato, tuberculis sequalibus; 

Mas minor: cornu capitis brevi, conico; tuberculis thoracis 
vix distinguendis ; 

Mas effoeminatus: cornu capitis brevissimo; prothorace an- 
tice impressione transversim ovali, tuberculis nullis. 
Femlna: in loco cornu capitis carina parva transversa in medto 
calloso-dilatatai pygidio tuberculo subconico- prominente in- 
structoj prothorace antice impressione transversim ovali. 
Alla exemplaren i serien voro, såsom ofvan är sagdt, sam- 
lade på ett ställe på samma dag, sä att nägra olika lefnadsvilkot 
eller andra lokala förhällanden ej kunna vara orsak till artens 
uppträdande i ofvan beskrifna skilda former, utan mäste dessas 
tillvaro förklaras pä annat sätt. 



RESUMÉS. 
Oryctes nasicomis L. 

L'auteur mentionne qu'il a rencontré å Elfkarleby, Upland 
septentriona], des masses de cet insecte dans des formes multiples. 
Il donne ensaite la diagnose de cette espéce et de toute les 
fonnes trouvées par lui. 



FÖRVARING AF LARVER OCH PUPPOR TILL SMÅ- 
FJÄRILAR OCH ANDRA MINDRE INSEKTER. 



I Deutsche Entomologische 2^itschrift, Jahrgang XXXI, 
Heft. I, pag. 189, förordar Dr. H. Dewitz från Berlin följande 
sätt att förvara larver och puppor till mikrolepidoptera och 
andra mindre insekter^ äfvensom larver till raakrolepidoptera i 
deras första utvecklingsstadier. 

Djuren läggas i en med kork eller glaspropp försedd flaska, 
fyld med stark, 95 proc. sprit, hvilken, på det de ej må på 
något sätt förderfvas, bör förefinnas i riklig mängd. Hos många 
djur utdrager spriten till en del färgämnet och måste därför en 
eller annan gång förnyas. Flere larver och pup{>or blifva i sprit 
svarta. Här hjälper endast en kokning i sprit Man uppkokar 
spritvätskan i ett profrör öfver en spritlåga. För försigtighets 
skull bör man ställa sin spritlampa på en bleck- eller porslins- 
tallrik, på det att spriten, ifall den skulle koka öfver eller ifall 
profröret skulle springa sönder, ej må komma på arbetsbordet 
Då profröret äfven i sin öfre del snart blir för varmt att kunna 
med handen beqvämt hållas, förfärdigar man sig af en jämtråd 
en spiral med något mindre diameter än profrörets, tränger denna 
spiral på profröret och kan af en del af den utböjda järntråden 
lätt böja en ögla eller en sorts handtag, hvarmedelst man nu 
utan obehag kan hålla sitt profrör öfver lågan. Skulle under 
kokningen spriten i profröret fatta eld, täcker man lugnt öfver 
öppningen med en bok eller dylikt, då lågan ögonblickligen 
släckes. Fullständigt kan man undvika denna lilla fara genom 
att ej hålla profröret med spriten direkt öfver lågan, utan i 
stället sätta det i ett annat kärl, i hvilket man håller vatten kokande. 



c. G.: FÖRVARING AF LARVER OCH PUPPOR. 1 53 

De lefvande djuren kastar man nu i den heta spriten och 
låter dem där koka en liten stund. Först när spriten med dju- 
ren blifvit fullkomligt afkyld, lägger man dessa senare i en 
flaska, fyld med 95-proc. sprit. Tager man åter djuren ur vät- 
skan, innan denna hunnit fullkomligt kallna, så falla de lätt till- 
sammans därigenom att den i kroppanias inre befintliga, genom 
värmet utvidgade luften vid afkylningen sammandrager sig. Hos 
alla mjuka puppor^ t. ex. skalbaggarnes, utvidgas luften genom 
kokningen till den grad inuti kroppen att dess särskilda lemmar, 
i synnerhet ringarna, blifva påsformigt uppblåsta och sprätta ut 
frin kroppen. Detta inträffar äfven vid ännu ej tillhårdnade 
Qänlspuppor. I detta fall öfvergjuter man de i en porslinsskål 
lagda djuren med kokande sprit. Så snart denna hunnit kallna, 
afhälier man densamma till största delen och pågjuter ny kokande 
sprit, hvilket förfarande bör upprepas ungefär fem gånger. Då 
i detta fall spritens temperatur ej är så hög, händer det lätt att 
några af djuren, ifall arten har stor benägenhet därför, blifva 
svarta. Dock förblifva de flesta hvita. 

Sedan man därpå under några veckor förvarat sina djur i 
ett tillslutet kärl, fyldt med 95*proc. sprit, så att de något till- 
hårdnat och allt spriten förorenande färgämne blifvit utdraget, 
inlägger man dem i tunna med 95-proc. sprit fylda glasrör och 
tillsmälter dessas ändar. 

Glastjockleken i rören måste vara så tunn som möjligt. 
Man finner dem sällan i handeln tillräckligt tunna, men det bör 
ej vara svårt att skaffa sig rör af lämpligt slag från hvilket 
glasbruk som helst eller ännu enklare genom de större glas- 
handlame, i Stockholm t. ex. genom firman E. A. Björck n:o 
21 Regeringsgatan. Allt efter djurens omfång behöfver man 
flera olika storlekar från 3 till 6 millimeters genomskärning. För 
att sönderbryta röret i lämpliga längder, gör man på det ställe, 
där man vill afbryta detsamma en ritsa medelst en skarpkantig 
fil. Därpå tillsmälter man öfver spritlampan det 6 till 7 centi- 
meter långa rörets ena ända, låter det svalna, fyller det till tre 
fjärdedelar med 95-proc. sprit, stoppar in djuren och upphettar 
den ännu öppna ändan öfver spritlampan. Så snart glaset här 
börjar mjukna, tager man ett annat glasrör och utdrager medelst 
detta glaset, så att äfven denna ända af röret blir sluten. Sedan 



154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

man hållit det lilla glaset några minuter i handen, så att det 
hunnit någotsånär svalna, för man den sist tillslutna ändan åter 
i spritlågan, hvarvid spetsen smälter samman och äfven denna 
del af röret får en afrundad och prydlig form. Har man 
slagit för mycket sprit i röret, så blir hopsmältningen ganska 
kinkig därigenom att de genom värmet i hög grad utvecklade 
spritångpma söka sig ut genom den mjuka glasmassan. Under 
hela den tid man är sysselsatt att tillsluta rörets ända till dess 
glaset efter operationens slut hunnit kallna, håller man det roed 
handen i lutande ställning, så att ej spriten kommer åt den öfre 
ändan. 

Genom en liten korkbit borrar man nu ett hål af samma 
diameter som glasrörets, inskjuter häri röret med en af sin ena 
ända, hvarefter en stadig insektnål stickes genom korken för att 
kunna fslsta det hela i insektlådan. I denna placeras preparatet 
bakom artens imagines, så att den fria ändan af glasröret berör 
lådans botten, under det den andra, genom korken stuckna, 
kommer att stå något högre. På det glasröret ej må komma 
att svänga i lådan, fåster man dess nedre mot botten liggande 
del antingen med tvänne nålar, en på h vardera sidan, eller ock 
möjligen med en krökt. 

Helt beqvämt kan man, nu med loupen undersöka de inne- 
slutna djuren och äfven, om man för noggrannare studium skulle 
behöfva taga ut och åter innesluta dem, är detta, roed någon 
öfning, en lätt sak. 

O. o. 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 
SAMMANKOMST 

DEN i^ APRIL 1889. 



Ordföranden, prof. O. Sandahl, meddelade, sedan prolo! 
let för föregående sammankomst blifvit uppläst och godkäi 
att föreningen förlorat en af sina älste ledamöter, nämligeo 1 
apotekaren i Göteborg, Hans Jonas Ekbberg, som 3 dagar (t 
eller den 34 april afled i Dämde stad i en ålder af 84 år, 
omnilmde med några ord denne mans betydelse för entomolog 

Till ledamöter af föreningen hade invalts: 
På förslag af prof. Aurivii.uus: 

Mr G. DE Vries van Doesburgh (adr. Kralingen, Hotla 
«ch hr lektor K. F. Dosen (Kalmar) 

samt på förslag af hr fotografen Roesler: 

Hr grosshandlaren Johannes Schmidt (Stockholm). 

Konservator S. Lampa meddelade iakttagelser, gjorda 
honom pä Gotland, rörande lefoadssättet hos en del s. k. ^1 
Hh samt hos en sandstekel, Amtnopkila sabulosa L., Hvllka 1 
tj^dde pi att denna stekcl måtte kunna handla enligt öfverli 
ning och beräkning, särskildt vid införandet af larver i sina 1 
till föda åt sin där blifvande af komma. 

Prof. O. Sandahl erinrade med anledning däraf om 
strid mellan två individer af stekelarten Pompilus viaticus 
som han en gång (vid Tenö nära Waxbolm) sett utkämpas 
en spindel, hvilken den ena stekeln höll på att släpa till 
bo, men hvilken den andre stekeln ville beröfva den fö 
Sedan de båda kämparne några sekunder hållit fast i spind 



156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

och dragit åt hvar sitt håll, blossade den rättmätiga harmen bos 
den anfallne upp i en öfverväldigande vrede, under hvars infly- 
tande han släppte sitt tag i spindeln och i stället rusade på 
kamraten, som så oförsynt ville annektera den gjorda fångsten. 
Striden mellan båda steklarne var så häftig — :»hand i hår och 
knif i strupe» — att de icke släppte sina tag i h varandra ens 
då den ena fattades med en pinsett, utan båda följdes åt in i 
insamlingsilaskan, där kloroformångorna snart lugnade deras upp- 
rörda sinnen och bådas strid upplöste sig i dödens förlikning. 
Steklames hela beteende visade, att de kände sinnesafTekter och 
handlade under inflytande af dem. 

Hr S. Lampa förevisade flera intressanta steklar, dels tagna 
på Gotland, dels från annat håll, ss. Andrena curvungula Thoms., 
Osmia bicornis L. (ur puppor i Riksmuseum), Stelis octomaculata 
Smith (ytterst sällsynt) m. fl., för hvilka fynd vid annat tillfälle 
skulle närmare redogöras. Hr L. ville uppmana Sveriges ento* 
mofoger att särskildt egna sig åt studiet af steklame, inom hvil- 
ken grupp ännu så mycket vore outredt, i synnerhet hvad be- 
träffar deras lefnadssätt. Detsamma kunde för öfrigt sägas om 
flere insektordningar, ss. Diptera och Hemtptera, 

I denna uppmaning instämde prof. Aurivillius, som lifligt 
framhöll, huru intressanta just de s. k. småbina äro genom sin 
kroppsform och sina lefnadsvanor. Han erinrade exempelvis 
om Nofnada'2iX\^xn2i, hvilka alla äro snyltgäster hos andra stek- 
lar, i hvilkas bon, sedan dessa väl blifvit försedda med förråd 
af föda, afsedd för boets rättmätige larv, snyltbiets }igg insmyges» 
hvarpå den ur detta ägg kläckta parasitlarven dödar sin värd 
och lefver på hans förråd. Hr A. omnämde vidare det olika 
material^ som begagnas af biarter vid byggandet af deras boo. 
Somliga, ss. Anthidium tnanicatumy samla fröhår till detta fln* 
damål. Megackile-zTicm^ bygga med blad, som de tillskära si 
att de blifva passande byggnadsstycken, hvilka sedan högst 
konstmessigt sammanfogas. Några af dessa arter välja så späda 
och veka blad som kronbladen hos vallmon, andra taga blad af 
blåbärsbuskar o. s. v. Man kan väl säga att knappt tiondedelen 
af dessa bobyggnadssätt är bekant. Synnerligen märkvärdig, ja, 
rent af vidunderlig är en parasit-stekel, Melittobia Audmad 
Westw., som lefver hos bin, solitärgetingar, flugpuppor m. fl. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST D. 2 7 APRIL I 889. I 57 

f Hanen af denna Melittobia stannar t. ex. qvar inom fluglarvens, 

I 

i värdens, hårda puppskal, och enär han sålunda lefver i mörker, 
så har han äfven samma bleka utseende som grottdjur i allmän- 
het samt har endast ett par pigmentfläckar i stället för ögon, 
t hvilka organ icke heller skulle vara honom till något gagn eller 
komma till användning, emedan han aldrig utträder i dagsljuset* 
Endast honan — som är försedd med vingar, hvilka hanen har 
endast i rudimentärt tillstånd — flyger ut, sedan hon förut blif- 
vit befruktad, och uppsöker en ny värd för sin aflöda. 

Hr d:r Adlerz omnämdc stekelbon, som voro fylda med 
srarta bladlöss, afsedda till larvens föda. 

Hr apot. H. Thedenius omtalade, huru ett slags mindre 
steklar i otrolig mängd hade angripit murbruket emellan stenarne 
i ett hus i Hörby (Skåne) och detta i den grad, att den an- 
gripna väggens bestånd var hotadt. 

Hr konservator W. Meves påvisade en högst egendomlig 
bermafroditism i utseendet hos ett exemplar af dag-fjärilen Co- 
Hos Hecla Lef.; ena bakvingen var tydligen en han-vinge, men 
de öfriga tre vingame hon-vingar. 

Hr byråchefen J. Meves visade en större samling af varie- 
I teter, tillhörande . dag-fjärilen Coenonympha Tiphan Rott., hvil- 
ken under sistlidne sommar träfiats i talrik mängd å en fuktig 
strandängd vid Rasta sjön i Upland. Denna nka serie af varie- 
teter (87 individer) ådagalade, att det icke är möjligt att efter 
de vanligen uppgifna kännemärkena skilja mellan denna art och 
C, Pamphilus L. Hr J. Meves hade i han fjällens olikhet fun- 
nit en säker åtskilnad mellan dem. Utförligare redogörelse för 
denna intressanta iakttagelse skulle i tidskriften införas. 

Sammanträdet var talrikt besökt och ett lifligt meningsut- 
byte egde rum med anledning af föredragen. 

Oskar Th. Sandahl. 



RESUMÉS. 

(P. I SS du textc.) 

Siance cbi 27 avril i88g. 

Apres lecture et approbation du procés- verbal, le présideot, 
M. le professeur O. Sandahl, annonce la mört, trois jours aa- 
paravant, de Tun des roembres les plus ägés de la société, M. 
H. J. Ekeberg, ancien pharraacien å Gothembourg. (Voir Tar- 
ticle nécrologique special, p. 161). 

M. Sandahl mentionne ensuite Télection de 3 nouveaux 
merobres. 

M. le conservateur S. Lampa foumit des détails intéressaMs 
sur la vie des petits hyménopt^res^ et particuliérement sur celle 
d'un hyroénoptére ammophile, Ammophila sabulosa L., montrant 
que ces insectes sont capables de développer de la reflexion et 
du calcul, principalement par rapport å Tintroduction dans lems 
nids des larves destinées å leur progéniture. 

M. O. Sandahl mentionne å cet égard une lutte dont il 
fut un jour témoin å Tenö, prés de Vaxholm (archipel de Stock- 
holm), entré deux individus de Thyménoptére Pompilius viaticus 
L. L'un de ces individus étant occupé å entrainer une araigcée 
vers son nid, un camarade envieux voulut la lui enlever. Apres 
de longs tiraillements de part et d 'au tre, le propriétaire furieux 
se précipita sur le ravisseur, et il se livra entré eux un combat 
corps å corps qui ne fut terminé que par T intervention de M. 
Sandahl, lequel s'empara des deux combattants. L*action de 
ces hyménoptéres montre pleinement qu'ils agissaient sous Tin- 
fluence d^afiections psychologiques reelles. 



RESUMÉS. 159 

M. Lampa montre plusieurs hyroénoptéres intéressants, les 
Qos de Tile de Gotland, les autres d'ailleurs, comme p. ex. 
Andrena cunmngula Thqms., Osmia bicomis L., Stelis ocio- 
maculata Smith (tres rare), etc. M. Lampa engage les entomo- 
logistes suédois å s'occuper plus spécialement de Tétude des 
HyminoptéreSy chez lesquels bien des choses sont encore 
tres peu connues, principalement par rapport å leur genre de 
vie. Il en est du reste de roéme des DipthreSj des Hémip- 
téres^ etc. 

M. le professeur Aurivillius abonde dans le sens de M. 
Lampa. Il signale tout spécialement Tintéret qu*offrent les *petites 
abeilles^ par la forme de leur corps et par leur genre de vie. 
Il rappelle les espéces du genre Nomada, parasites chez d'autres 
Hyménoptéres, dont elles accaparent le nid et les larves pour 
leur progéniture. M. Aurivillius mentionne en outre les mate- 
riaux si hétérogénes eniployés par les abeilles å la construction 
de leiu^ nids, les unes, telles o^' Anthidium manicatumy les fai- 
sant des poils de certaines graines, les autres, comme dans le 
genre Megachile^ les construisant de feuilles artistement décou- 
pées, etc. Of) peut dire que Ton connait un diziéme å peine 
de ces modes de construction. M. Aurivillius termine en 
signalant Texemple étrange du måle de Thyménoptére parasite 
Melittobia Audauini Westw. qui se tient et vit dans les car- 
casses des larves dévorées par lui. 

M. le D:r Adlerz mentionne des nids d'hyménoptéres rem- 
plis d'aphides noirs destinés å la nourriture des larves. 

M. Thedenius parle d'une espéce de petits hyménoptéres 

qui avaient attaqué le mortier joignant les pierres d'une maison 

å Hörby, Scanie, en masses si nombreuses et å un degré tel, 
que la solidité des raurailles en fut menacée. 

M. le conservateur W. Meves montre un hermaphrodisme 
curieux chez un exemplaire du papillon diurne, Colias Hecla Lef, 
une atle postérieure étant évidemnent une aile de måle, tandis 
que les trois autres sont des ailes de femelle. 

M. J. Meves, chef de bureau, montre une grande collection 
de variétés du papillon diurne Coenonympha Tiphon Rott, 
trouvécs en nombre, Tété de 1888, dans une prairie humide des 



NEKROLOG. 



+ 



Hans Jonas Ekeberg. 

Hans Jonas Ekeberg var född d. 14 april 1805 på Zireköpings 
säteri i Malmöhus län. Föräldrame voro trädgårdsmästaren Göran 
Ekeberg och hans hustru Sofia Maria, född Boklund. Han antogs 
1 81 6 till elev å apoteket i Laholm och undergick därstädes farmacie 
studiosi examen 1823. Hans håg låg dock till de medicinska stu- 
dierna och för att komma in på den banan aflade han studentexamen 
i Lund 1825. Ekonomiska svårigheter hindrade honom dock 
att få sina önskningar uppfylda i detta hänseende, hvarför han 
nödgades återgå till farmacien, och efter att hafva innehaft kon- 
dition å flera apotek, genomgick han provisors- och apotekare- 
examen 1830 samt inköpte 1834 apoteket Lejonet i Göteborg, 
hvilket han innehade i 14 år och skötte med omsorg och dug- 
lighet, så att han 1846 med fördel afyttrade detsamma och kunde 
draga sig undan till privatlifvet såsom en förmögen man. Han 
gifte sig 1842 med Ulrika Lovisa Möller, född Skogström, 
och blef efter 33-årigt äktenskap änkling 1875. Han efterlem- 
nade inga bröstarfvingar. Ekeberg hyste redan under sina tidi- 
gare år varmt intresse för naturalhistorien, särskildt för entomo- 
logien, malakologien och botaniken. Han var en ifrig samlare 
af naturalster och har riktat särskildt Göteborgs insektfauna med 
många nya fynd. Han hade för vana att alltid undersöka fartyg, 
som kommit till Göteborg från främmande land och gjorde icke 
sällan å dem rika skördar af insekter och andra mindre djur, 
hvilka medföljt fartygens laster. I en uppsats > Om insekt-fångst 

Eniomol, Tidskr. Årg. lo, H. 3 (1889). 1 1 



102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

ombord å fartygi^ har han skildrat sina erfarenheter i detta 
hänseende. Han hade sammanbragt stora samlingar af in- och 
utländska insekter och snäckor samt äfven ett rikt skandinaviskt 
herbarium. Såsom ett erkännande af hans naturhistoriska för- 
tjänster invaldes han 1865 till ledamot af Göteborgs Vetenskaps - 
och Vitterhets-Samhälle. Han erhöll Vasaorden. Ekeberg var, 
sä länge hans hälsa och krafter tilläto det, en ifrig deltagare i 
de skandinaviska naturforskaremötena, allt ifrån det första som 
hölls i Göteborg 1839. Ännu på mötet i Stockholm 1880 var 
Ekeberg med och deltog med varmt intresse i en entomologisk 
utflykt till Östra Staket å Vermdön. Han sysslade med insam- 
lingar in i sena ålderdomen, ehuru väl aftagande hälsa under 
sista åren lade svårigheter i vägen därför. Hans naturhistoriska 
samlingar hafva, enligt erhållen uppgift, skänkts till Göteborgs 
museum. 

O. Sandahl. 



NECROLOGIE. 



Hans Jonas Ekeberg. 



+ 



Le 24 avril 1889 mourait ä Gothembourg, å l'åge de 84 
ans, M. Hans Jonas Ilkeberg, ancien pharmacien, doué de con- 
naissances étendues dans divers domaines de Thistoire naturelie, 
principalement dans ceux de la botanique, de la malacologie et 
de Tentomologie. Né, le 14 avril 1805, dans le domaine de 
Zireköping, gouvernement de Malmöhus, en Scanie, oxx son pére 
était jardinier, il devint en 18 16 éléve pharmacien å Laholm, 
Halland, oii il subit en 1823 son examen d'étudiant en phar- 
macie. Ses goiits et ses aptitudes le portant toutefois vers la 
médecine, il devint en 1825 étudiant å Lund, mais ses condi- 
tions de fortune le forcérent de re veni r å la pharmacie, et apres 
avoir passé par tous les stages inférieurs, il devint en 1834 
propriétaire de la pharmacie du Lion, å Gothembourg. Il y fit 
de si bonnes affaires, que dés 1848 il se vit en état de rentrer 
dans la vie privée avec une fortune relativement considérable. 

Ekeberg se livra dés lors exclusivement å ses occupations 
favorites. Collectionneur zélé d'objets d'histoire naturelle, il a 
spécialement enrichi la faune entomologique de Gothembouig 
d'un grand nombre d'espéces nouvelles. Il avait Thabitude de 
se rendre sur tous les na vi res arrivant å Gothembourg de para- 
ges étrangers, å Teffet d'y rechercher les insectes et autres petits 
animaux qui pouvaient se trouver dans la cargaison. Il faisait 
assez souvent de riches récoltes, et il a consigné le fruit de ses 
explorations dans un mémoire sur »la chasse des insectes å bord 



t 



AUGUST EMIL HOLMGREN. 



Den svenska naturforskningen och särskildt entomologien har 
lidit en stor förlust i det en af dess mest hängifne och (aiang- 
fuile förkämpar inom vårt land, hvars namn vi ofvan tecknat, gått 
bort ur tiden. Lektorn vid skogsinstitutet August Emil Holm- 
gren föddes i Vestra Ny socken i Aska härad i Östergötland 
den lo november i8zq och afled den 31 sistlidne december. 

Mellan dessa båda tidsmärken ligger ett betydelsefullt lif af 
rastlöst arbete, entusiastisk och uppoffrande kärlek till naturens 
studium, en ovanligt rikhaltig, omväxlande och föitjänstfuU veten- 
skaplig författareverksamhet, hvars frukter bland annat ymnigt 
kommit vårt lands skogskultur och hushållning till del. 



1 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

Icke minst förtjänstfull var denne mans lärareverksamhet, 
där en anderik personlighet satte sin prägel pä det hela, gaf lif och 
lyftning däråt samt ovilkorligen måste utöfva ett väckande infly- 
tande på den ungdomsskara, som fick lyssna till den spirituelle 
lärarens undervisning. 

Hvad den enskilda vänskapen egt och förlorat i den origi- 
nelle och humoristiske mannen det förtjänar sin egen skildring 
och skall sent. förgätas af dem, som en gång lärt känna Aucusr 
Emil Holmgren. 

Entomologisk Tidskrift tillkommer i första rummet att åt 
minnet förvara några hufvuddrag af hvad han varit och verkat 
bland oss. 

Till en början må det tillåtas att meddela de yttre kontu- 
rerna af hans lefnad. 

Holmgrens föräldrar voro kyrkoherden i Vinnerstad, hof- 
predikanten Anders Holmgren och hans maka Gustava Änders- 
dotter Nordvall. Af hans 1 1 syskon hafva 3 bröder varit eller 
äro framstående män inom det vetenskapliga området^ i det de 
beklädt professorsämbeten i Stockholm, Upsala och Lund.* 

Såsom vanligt är fallet med naturvetenskapens idkare^ vak- 
nade äfven hos honom tidigt en liflig håg för naturstudier. 
Zoologi i allmänhet och särskildt ornitologi och entomologi sys- 
selsatte honom redan såsom barn. Det var hans förtjusning att 
svärma omkring i naturen, lyssna till fogelverldens qvitter och 
aktgifva på dess lefnadssätt och egendomligheter. På samma 



'^ Bifogade utdrag ur »Svensk slägtkalender» för 18SS angifver närmare 
de Holmgrenska slägtförhällandena : 



Anders 



Måns Andersson t Kjekestad, bonde i Ullerva i 
Vestergöiland. G. m. Inger Carlsdotter. 



Anders Holmgren, f. 1784 d. 24 maj. Kyrkoherde i Vinnerstad 1837. 
G. m. Gustava Andersdotter Nordvall fr. V. Ny. 



Augusta Emilia Arvid Zelma Alfr. Hjalmar Carl Al- Zelma Nanny August Alarik .1 

Aurora, Adelaide Ivar Åke, Mathilda Klemens Josef, bert Vik- Amanda, Olivia, Emil, Friihiof. <■. 

f. 1815. f. 1817, f, x8i8. f. o. d. f. i8ax. f. 1822. tor, f. f. i8as, f. x8a8, f. 1839. f. i8ji. f 

BoriUp g.m.me- Kyrkoh. 1820. Bruks- Prof. vid 1824. f x8a6, f 1829. lektor v. Profes- t 

sala. icanikem iÖ.Ryd. inspek- Tekn. Profes- Skog»- ior i 

Aug. -j- 1873. tor i Högsko- sor i insi. UpsaU. 

Hjons- Verml. lan. Lund. T 1888. 

berg. t 1844. t 1885. 

En k a 

1847. 

Bor i 

Sunds- 
vall. 



i 4- 



spAngberg: nekrolog öfver a. e. holmgren. 167 

sätt blef han äfven mycket tidigt kännare af hembygdens insekt- 
verld. Vid så unga år som 15 skref han sitt första arbete, en 
monografi af spindlarne. Detta den unge författarens förstlings- 
arbete utkom dock aldrig från trycket, utan hade ynglingen en- 
dast ett exemplar däraf själf. 

Efter afslutade skolstudier blef han 1850 student i Upsala, 
efter hvilken tid han egnade sig odeladt åt studiet af naturen, 
med entomologien som sitt älsklingsämne. I detta sitt studium 
gynnades han på ett lyckligt sätt genom de vidsträckta resor, 
han sattes i tillfälle att göra, till nästan alla delar af vårt land. 
Så företog han 1852 en resa till Öland, till Halland och Skåne 
1854 med understöd af Kongl. Vetenskapsakademien, 1856 till 
Lappland med understöd af Kniggeska resestipendiet vid Upsala 
akademi, till Medelpad, Jämtland och Härjedalen 1860 med un- 
derstöd af Kongl. Vetenskapsakademien, till Danmark och Tysk- 
land 1 86 1 med understöd af allmänna medel för att studera 
flygsandsfåltens beskaffenhet och återodling, till Danmark 1863, 
till Spetsbergen 1868 såsom zoolog under den Nordenskiöldska 
expeditionen, till Hunneberg i Vestergötland 187 1 med understöd 
af Kongl. Vetenskapsakademien, till entomologiska kongressen i 
Paris 1874 med understöd af allmänna medel för att taga känne- 
dom om den utställning af för kulturväxter skadliga insekter, som 
skulle ega rum i Paris, till södra Frankrike 1877 på anmodan 
och med understöd af vinodlare i och för utredande af insekt- 
skador å vinplantan. 

Redan 1855 anstäldes han som bitr|lde åt professor Bohe- 
MAN vid bestämmandet och ordnandet af Riksmusei entomolo- 
giska samlingar. 1858 erhöll han lärareplats i naturhistoria vid 

skogsinstitutet och befordrades 1871 till lektor vid samma läroverk. 
Holmgrens mångsidighet inom naturvetenskapen och den 

kända skärpa^ hvarmed han bedömde naturföremålen, förskaffade 
honom uppdrag från högre ort att nedskrifva handböcker i zoo- 
logi, entomologi och botanik för det läroverks elever, hvilka han 
fått på sin lott att utbilda. Han erhöll också vid flera tillfällen 
ur allmänna kassor anslag till bestridande af de därmed förenade 
omkostnaderna. Från 1880 till 1886 var Holmgren Kongl. 
Landtbruksakademiens entomolog på stat med skyldighet att på 
kallelse besöka de orter, som härjades af insekter. 



I 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

På grund af denna befattning var han nästan ständigt under 
sommarmånaderna stadd på resor för att studera de skador in- 
sekterna förorsakat, hvarjämte han ock lemnat undervisning i 
praktisk entomologi åt eleverna vid Alnarps Landtbruksinstitat. 

Huru omfattande hans författareverksamhet varit, torde man 
erhålla en föreställning oni^ då man kastar en blick för nedan- 
stående lista^ som utgör ett uppräknande af hans skrifter dels af 
rent vetenskaplig dels af populär vetenskaplig art: 

Skrifter af entomologiskt innehåll: 

1. Entomologiska excursioner vid Vettern. — Öfvers. Vet. Ak. Förh., årg. 
9 (1852), Sthm., sid. 13 — 18. 

2. Entomologiska anteckningar under en resa i södra Sverige år 1854. — 
Vet. Ak. Handl. 1854. Sthm., sid. i — 104. 

3. Försök till uppställning och beskrifning af de i Sverige funna Tryphoni- 
der. — Vet. Ak. Handl., bd, i, h. 1 (1855) Sthm., 154 sid.; bd. 1, h. 
2 (1856), 90 sid: m. 2 tafl. 

4. Slägtet Schizopyga. — Öfvers. Vet. Ak. Förh., årg. 13 (1856), Sthm.. 
sid, 69 — 72. 

5. Utvecklingen af Orthocentrus. — Öfvers. Vet. Ak. Förh., årg. 13 (1856), 
Sthm., sid. 72 — 73, t. i b. 

6. Ophionid-släglet Anomalon. — Öfvers. Vet. Ak. FÖrh., årg. 14 (1857), 
Sthm., sid. 157 — 187, t. 2. 

7. Genera Ophionidum Suecise. — Öfvers. Vet. Ak. Förh., hg, 15 (1858). 
Sthm., sid. 321 — 331. 

8. Crotopus ett nytt slägte bland Ichneumoniderna. — Öfvers. Vet Ak. 
Förh., årg. 15 (1858), Sthm., sid. 353—355. 

9. Försök till uppställning och beskrifning af de i Sverige funna Ophionider. 

— Vet. Ak. Handl., bd. 2, h. 2 (1858), Sthm., 158 sid. 

10. Bidrag till kännedom om Ichneumonidemas lefnadssätt. — Öfvers. Veu 
Ak. Förh., årg. 16 (1859), Sthm., sid. 19—23. 

11. Försök till uppställning och beskrifning af Sveriges Ichneumonider, iredjc 
serien, fam. Pimplariae. — Vet. Ak. Handl., bd. 4, h. 2 (1862), Sthm, 
76 sid. 

12. Ichneumonologia Suecica. Tom. i~2. Sthm., P. A. Norstedt & Söocr, 
1864, 1 87 1, 8:0, 342 sid. m. I pl. 

13. De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna. En handbok 
för skogshushållare, trädgårdsodlare och jordbrukare. Med 133 trast. 
Sthm,, Alb. Bonnier 1867. 8:0 370 sid. 

14. Bidrag till kännedomen om Beeren Eilaiids och Spetsbergens insektsfanna. 

— Vet. Ak. Handl., bd. 8 (1869), Sthm., 55 sid. 

15. Om de skandinaviska arterna af Ophionid-slägtet Campoplex. — Bih. Vet. 
Ak. Handl., bd. i (1872% Sthm, 89 sid. 



SPÅNGBERG: NEKROLOG ÖFVER A. E. HOLMGRENs 1 69 

16. Insekter från Nordgrönland, samlade af Prof. A. Nordenskiöld 1870. — 
Öfvers. Vet. Ak. Förh., Srg. 29 (1872), Slhm., 6, sid. 97—105. 

ry. Oedemopsis Rogenhoferi Tschek funnen p& Hunncberg i Vestergölland. — 
Öfvers. Vet. Ak. Förh., årg. 29 (1772), Sthm., 2, sid. 143—147. 

18. Om åkerns vanligaste skadeinsekter. Sthm., P. A. Norstedt & Söner, 1873, 
8:0, 2 opag. 4- 72 4- 2 opag. sid., m. 61 atbildningar. 

19. Dispositio methodica Exochorum Scandinavije. — öfvers. Vet. Ak. Förh., 

^- 30 (1873), Sthm, 4. sid. 55—79- 

20. Dispositio Synoptica Mesoleiorum Scandinaviae. — Vet. Ak. Handl., bd. 
»3, ('S74), Sthm., 51 sid. 

2t. Enumeratio Ichneunionidum, exhibens species in alpibus Tirolise captas. 

I. Fara. Ichneumonides et Alomyides. 1878. — Verhandl. Zool.-bot. Ges. 

Wien, bd. 28 (1878), Wien, p. 167—182. 
22. Om skadeinsekter inom hus, deras kännetecken, utveckling och lefnads- 

sätt samt medlen att utrota dem. Sthm., J. Beckman, 1879,8:0, iii sid. 

m. 45 afbildn. 
2}. Trädgårdens skadedjur, Handbok för landtbrukare och trädgårdsodlare. I. 

Insekter. Första häftet. Slhm., J. Beckman, 1880, 8;o. 72 sid. m. 8 

träsnitt. 

24. Adnotationes ad »Ichneumonologiam suecicam». — Entomol. Tidskr., åig. i 
(1880), Sthm., sid, 22 — 32, 76—87. 

25. Rladminerande fluglarver för våra kulturväxter. — Cntom. Tidskr., årg. i 
(1886), Sthm., sid. 88—90, resumé sid. iii. — Tidning för Trädgårds- 
odlare, Slhm., 1880, sid. 70—71. 

26. För kulturväxterna skadliga insekter. I. Rättikeflugan (Aricia floralis Zett.). 
Entom. Tidskr., årg. i (1880), Sthm., sid. 189 — 191. resumé sid. 214. 

27. Illustrissimo viro Adolpho Erico Nordenskiöldio in palriam reduci salutem 
dicit plurimam. — Novas species insectorum cura et larbore A. E. Nor- 
denskiöldii e Novaia Semlia coactorum descripsit. Holmis 1880, 4.0, 
24 sid. (Festskrift). 

28. Iakttagelser om åtskilliga skadeinsekter. — Landtbruks-Akad. Hand. o. 
Tidskr., hg. 20 (1881), sid. 124—133. 

29. Några ord om jordlopporna. — Sthm., Sv. Tr&dg. För. Tidskr. 1882, 
sid. 93—94. 

30. Några iakttagelser röaande Simyra albo-venosa Goeze (De Geer) och en 
hos densamma funnen parasitstekel. — Ent. Tidskr., årg. 3 (1882), Sthm., 
sid. 87 — 89, resumé, sid. 104. 

3». En parasit hos Satumia Pavonia L. — Ent. Tidskr., hrg. 4(1884), Sthm., 

sid. 29 — 31, resumé sid. 55. 
32. Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequentibus in insu- 

lis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 collecta: Hymenoptera ef 

Diptera. — Ent. Tidskr., årg. 4 (1883), Sthm., sid. 143—190. 
33- Om insekthärjningar år 1883. I^ndibruks-Akad. Hand- och Tidskr., årg. 

23 (1884). sid. 129—145. 
54. Ollonborrhärj ningen på Rickarums kronopark i Kristianstads län 1S83, 



lyo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

redogörelse afgifven till kongl. domänstyrelsen. — Ent Tidskr., &rg. 5 
(1884), Stlim., sid. 43 — 51. 

35. Parasitsteklar insamlade i Norrland och Lappland af Joh. Rudolphi. — 
Ent. Tidskr., årg. 5 (1884), Sthra., sid. 63 — 66, resumé sid. 92. 

36. Gräsmasken, några ord med anledning af denna skadeinsekts uppträdande 
i Norrland 1883. — Ent. Tidskr., årg. 5 (1884), Sthm., sid. 151— 160, 
resumé sid. 222 — 225. 

37. Några anteckningar om parasitstekel-familjen Cryptidae. — Ent Tidskr., 
årg. 7 (1886), Sthm,, sid. 17—29. 

38. Öfversigt och utredning af arterna till pisorii-grupf>en inom parasitstekel- 
slägtet Ichneumon Linné. — Ent. Tidskr., årg. 7 (1886), Sthm. «d. 
41 — 44, resumé sid. 130 — 132. 

39. »Lissonota extensor L.» — Ent. Tidskr., årg. 7 (1886), Sthm., sid. 71. 

40. Fortsatta iakttagelser angående komflugans uppträdande på Gotland. — 
Landtbruks-Akad. Handl. och Tidskr., årg. 26 (1887), sid.' 74 — 83 med 

1 color. tafla. 

41. Om vatteninsekter såsom förmedlare af vissa mindre djurs öfvcrfljrttnin^ 
till s. k. »bryor» eller vattengropar. — Ent. Tidskr., årg. 9 (18SS1, 
Sthm., sid. 107 — 108. 

42. En utförlig redogörelse öfver den stora omfattande insektshärjningen pi 
Visingsös ekplanteringar. Cnattingius: Tidskrift for Skogshushållning. 

Skrifter af allmänt naturhistoriskt innehåll: 

43. Anvisning att igenkänna Sveriges vigtigare lötträd och löfbuskar under 
deras blad- och blomlösa tillstånd jämte en kort framställning af trädsb- 
gens naturliga familjer. Med 117 fig. Sthm., F. Maas, 1S61. S:o. 
4 -f 127 4- 5 sid., med 6 pl. o. i tab. 

44. Om småfoglama.' Den nytta de göra och det skydd de bchöfva. Sihm. 
S. Flodin, 1869. 8:0, 34 sid. 

45. Duf- eller hönshöken med alla dess kännetecken. Sthm., Askerberg, 1866. 
8:0, 33 sid. I pl. (ny uppl. 1876). 

46. Handbok i zoologi för landtbrukare, skogshushållare, 6skeriidkare ocli 
jägare. Sthm., P. A. Norstedt & Söner; del i, Skandinaviens dJggdjar» 
1865. 8:0, 5 opag. -I-431 -f I opag. sid. m. 156 träsnitt, del. 2: 1— * 
Skandinaviens foglar, 1870, 1867—71. 8:0, 3 opag. -f i — 610 4- I opag, 

2 opag. -f 611 — 1151 -f I opag. sid. m. 173 träsnitt och 9 pl. 

47. Om konstgjorda fogelbon och deras inbyggare till nytta och nöje för ung- 
domen samt till gagn för det allmänna. Sthm., P. A. Norstedt Si Söner. 
1870. 8:0, VIII + 69 -f I opag. sid. 

48. Svensk exkursionsfauna. En fickbok för unga zoologer och jägare. ^^' 
lama. Sthm., P. A. Norstedt & Söner, 1871. 8:0, 2 opag. + I7> + * 
opag. sid. Med 65 träsnitt i texten. 

49. Ur de misskända djurens lif. Några anteckningar tillegnade SkandioaTiefl-* 
landtbrukare och jägare af Strix Bubo. Upsala, Schultz, 1873. 8:o,96si«i. 



SPÅNGBERG: NEKROLOG ÖFVER A. E. HOLMGREN. 171 

50. Texten till »atlas öfver Skandinaviens däggdjur af W. Meves». Sthm 
Giron, 1873. 4:0. 26 sid. 

51. L&ran om jordmän och klimat med tillämpning på skogshushållningen 
jämte ett tillägg om flygsandsfältens beskaffenhet. Sthm., F. Skoglund, 
1877. 8:0, 238 sid. 

52. Vigledning i naturhistoria, närmast afsedd for skogs- och landtbruksskolor 
samt for kronojägare^ skogvaktare m. fl. Med 223 bild. i texten. Sthm., 
AJb. Bonnier, 1879. 8:0. 292 sid. 

53. Ur djurverlden. Enkla skildringar med hufvudsakligt praktisk syftning. 
Sthm., P. A. Norstedt & Söner, 1881. 8:0, 159 + i opag. sid. 

54. En fråga af vigt för skogshushållning och träindustri särskildt inom norra 
Sverige. Historik och anmärkningar. Sthm., C. Suneson, 1884. 8:0. 120 s. 
(tillsm. m. Arv. Ahsff.lt). 

Bland utländska vetenskapliga sällskap^ som hedrat honom 
med kallelsebref, erinra vi oss: 

Entomologische Verein i Stettin, Die k. k. zoologische-bota- 
nische Gesellschaft in Wien och Sällskapet pro fauna et flora 
fennica. Dessutom var han en af stiftarne af Entomologisk För- 
ening, till hvars hedersledamot af första klassen han valdes 1886. 
Ofta anmodades han af akademier i olika land såsom i Öster- 
rike, Belgien, Frankrike, England, Danmark, Norge, Finland och 
Nordamerika att verkställa artbestämning och beskrifning på in- 
sekter, som utöfva ett högst vigtigt inflytande på kulturväxterna, 
dels af enskilda personer att lemna råd och upplysningar vid 
skadeinsekters hemsökelser på kulturväxter. 

Om man med skäl kan säga att Holmgrens vetenskapliga 
arbeten äro kända hos fackmän såväl i Europa som utom dess 
gränser, så torde måhända med ännu större skäl kunna sägas, att 
hans populära skrifter med nöje läsas af hvar och en, som har 
håg och lust för naturen. Han besatt en stor makt öfver språ- 
ket och ofta andas framställningen liflighet, värme och hänförelse 
för det ämne som skildras. Men mången gång inlade han satir 
och var icke god att råka ut för, han egde »en exempellös för- 
måga att under den vänligaste och artigaste form säga de mest 
bitande sarkasmer». 

I det enskilda sällskaps- och kamratlifvet lät han sitt humo- 
ristiska lynne få fritt spel. En tecknare säger om honom: »Han 
var späckad med historier och spektakel. Sina onekliga musika- 
liska anlag hade han uppenbarat på ett egendomligt sätt. Han 



Holmgren. 



une grande perte par le dé 
le 31 décembre 1888, du savant distingué dont le nom est 
läte de cette notice. 

Né, le 10 novetnbre 1829, dans la paroisse de Vestra 
district d'Aska, en Ostrogothie, oii son pére, devenu plus I 
(1837) pasteur de la paroisse de Vinnerstad, dans la méme j 
vioce, rev€tait des fontions ecclésiastiques, Holmgren se cons£ 
pour ainsi dire comme enfant k Tétude de Thistoire naCun 
spécialemeot de celle des oiseaux et des insectes. A Tage de 
ans, il s'essayait déjå ä une nionograptiie des Araignees. 

£d 1850, Holmgren fut inscrit étudianid runiversitéd'Up 
et se vQua des lors ä rentomologie. Ses connaissances et 
ardeur A Tétude attirérent bienlöt rattention des autorités scie 
Bques el administratives de sa patrie, qui, dés 1852, 1'envoyé: 
ä diverses reprises explorer la faune entomologique d'une fi 
de provinces suédoises. En 1861, il visitait en outre le D: 
mark et rAllemagne avec une subvention publique, å Vi 
ö'émdier la culture des sables volants de ces pays. En 18 
il prit part comme zoologiste k Tune des expeditions de M 
DKSSKIÖLD au Spinlzberg. En 1874, letat de Suéde le delé 
au Congrés entomologique de Paris, atln d'éludier Texposi 



174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

d'insestes nuisibles ä Tagriculture annexée å ce congrés, et en 
1877, il est appelé en France par des viticulteurs de ce pays, 
effrayés des dégåts causés ä la vigne par le P*hylloxera. 

Dés 1855, Holmgren assistait le feu professeur Boheman 
dans la classification et Tarrangement des collections entomologi- 
ques de TAcadémie des sciences. En 1858, il devint professeur 
d'histoire naturelle ä Técole supérieure de silviculture, place qu'il 
a occupée jusqu'å sa mört. Enfin, de 1880 å 1886, en qualite 
d'entomologiste de TAcadémie d'agriculture de Suéde, il a rendu 
des services eminents å Tagriculture suédoise. 

L'activité iittéraire de Holmgren a été considérable, comiw 
le montre la liste des ouvrages sortis de sa plume donnée aux 
168 — 171. Il est presque oiseux de dire que Holmgren éiaii 
membre d'une foule de sociétés savantes suédoises et étrangéres, 
il jouissait, méme en dehors de sa patrie, d'une grande autorite 
dans le domaine de Tentomologie agricole. 

Holmgren a été Tun des fondateurs de la Société entomo- 
logique, dont il fut élu membre honoraire de i:re classe en 
1886. — Les lecteurs de cette Revue ont souvent eu ä apprécier 
la part eminente qu'il a prise aux discussions et aux travaux de 
la Société. 

Holmgren appartenait å une famille de savants. De ses 
dnze fréres et soeurs, un frére, Hjalmar Holmgren, raathématicieD 
distingué, est mört en 1885 comme professeur å Técole polytcch 
nique de Stockholm, un frére est professeur å 1* un i versité de Lund, 
et un troisiéme, le celebre physiologiste Frithiof Holmgren» est 
professeur ä Tuniversité d'Upsal. 



SMÅ DRAG UR INSEKTERNAS LIF. 



Den 12 maj d. år träffades å Östra Staket en larv af den 
bekanta Furuspinnaren, Eutrichia Pini, krypande å en gångstig 
i skogen. Larven syntes vara fullvuxen och han var sannolikt 
i begrepp att på lämpligt ställe förpuppa sig. Larven hemtogs 
och släpptes i en större glasburk af mer än 20 cm. i höjd med 
litet jord å bottnen, och försågs för säkerhets skull med litet 
fbda. Denna brydde han sig icke vidare om utan kröp omkring 
och gjorde, såsom det tycktes, fåfänga försök att krypa upp för 
glasväggen. Innan jag öfverbundit burken, blef jag utkallad för 
något ärende, och burken fick stå utan öfverbindning en timme 
eller något mera. Då jag kom åter, fann jag burken tom — 
larven var borta. Han hade, då försöken att omedelbart krypa 
upp för burkens insida misslyckades, funnit på råd. Genom 
att föra hufvudet omvexlande till den ena och den andra 
sidan fastade han en fin men stark silkestråd i zigzag stälda 
linier vid glasväggen och med tillhjälp af denna repstege kröp 
han småningom uppåt och förlängde sin repstege uppåt samt 
klättrade så vidare uppåt på densamma, tills han nådde burkens 
kant. Detta hans sätt att gå till väga för att komma ur sin fången- 
skap hade jag nämligen tillfälle att snart därefter iakttaga, emedan 
larven återfans på golfvet i rummet och förpassades ånyo till 
samma burk, som nu forsigtigtvis öfverbands med glest tyg. Sin 
repstege n:o 2 anbringade han på en annan del af burkens in- 
sida och begagnade, underligt nog, icke den förut upprättade, 
ehuru han, sökande efter förpuppningslokal, vandrade förbi och 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 

SAMMANKOMST 

DEN 28 SEPTEMBER 4889. 



Ordföranden, prof. Sandahl, helsade de talrikt församlade 
ledamöterna välkomna åter efter sommarens angenäma arbeten 
och förströelser i skog och mark samt helsade särskildt förenin- 
gens ständige ledamot hr Fr. Theorin, som nyligen återkommit 
till fäderneslandet efter mångårig vistelse i Vestra Afrikas hetaste 
trakter, senast i Kamerun. Sammankomsten bevistades äfven af flere 
hrr skogsinspektörer från vidt skilda delar af landet samt af an- 
dra landsortsledamöter. 

Sedan protokollet från föregående sammankomst blifvit upp- 
läst och godkändt, tillkännagafs att föreningen genom döden för- 
lorat två intresserade ledamöter, nämligen jägmästaren, grefve 
Axel Wachtmeistkr på Lindas och grefve Wathif.r Hamilton 
å Stigtomta. 

Följande nya ledamöter anmäldes: 

På förslag af lektor Spångberg: 

Läroverksadjunkten fil. d:r Fr. Lundberg (Strengnäs). 
Direktören Fr. Fant (åkerbrukskolonien Hall). 

På förslag af konservator Lampa: 

Pastor H. Beckman (Endre på Gotland). 

Hr Gustaf Möller (Helsingborg). 

Adjunkten, fil. kand. G. Löfgren (Helsingborg). 

På förslag af konservator W. M. Schöyen: 

Skolbestyrer cand real. Hans Warloé (Dröbak). 
Stud. med. J. Scharffenberg (Kristiania). 

EmiomoL Tidskr. Arg. 10, H. 4 (1889). 12 



lyS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

På förslag af amanuensen Seth: 

Stud. Yngve Sjöstedt (Smol., Upsala). 
Fil. kand. R. Jugner (Vestrog., Upsala), 

samt de vid sammankomsten närvarande: 

Skogsinspektörerna A. M. Hellström (Umeå), Fr. W. Ti- 
gerhjelm (Östersund) och A. Fr. Kjellerstedt (Fjäl). 

Konservator Lampa inledde sedan en öfverläggning om 
ollonborrarne såsom skadedjur och medel mot deras härjningar 
med ett längre anförande, som kommer att i tidskriften införas. 
I öfverläggningen deltogo därpå flera af föreningens ledamöter. 
Skogsinspektören Smedberg och byråchefen af Zellén framhöllo 
fördelen af att verkställa plantering af skogsplantor »med klimp», 
hvarigenom de mindre utsattes för angrepp af ollonborrelarvcr. 
Likaledes vore fördelaktigt att uppdraga först björk och sedan 
bland björkarne bok, hvarigenom täta skogsbestånd kunde bildas, 
som voro mera skyddade mot dessa insekters härjningar, emedan 
ollonborrarne icke förekomma inne i tätare skogar. — Det bar 
ofta sagts, att ollonborrarne svärma blott hvart fjärde år, racn 
därimellan förekomma, enligt hvad kronojägarne iakttagit, ofta 
rätt betydande svärmningar, icke sällan med 2 års mellantid. 
Svärmningen hvart fjärde år är dock, så vidt man hittills vet, 
af öfvervägande storlek, hvilket naturligtvis beror därpå att ollon- 
borrens larv behöfver 4 år för sin fullständiga utveckling. 

Af flera ledamöter anfördes att larver af några andra skal- 
baggar kunna vara snarlika ollonborrelarver under olika stadier 
i utveckling, såsom larverna af vissa ApkodmssnitT och af OrycUs 
nasicornis. Af den sistnämdas larver förevisade prof. Sandahl 
ett antal lefvande exemplar, funna i en löfhög vid somroarlägen- 
heten Lennäs å Vermdön. Dessa larver äro i sitt fjärde år 
mycket större än de jämnåriga af ollonborren, samt hafva olika 
form på mandiblema. 

Prof. AuRiviLLius förevisade sedan en afskuren stam och 
grenar af en alm från Tekniska Högskolans trädgård, fivilkis 
hela yta glänste som glas, liksom om ett vattenlager frusit om- 
kring desamma. Detta, berodde på ett ytterst fint och tätsittandc 
öfverdrag, spunnet af en acarid, om hvilken särskild bcskrifning 
skulle i tidskriften intagas. Direktör Pihl och fabrikör A Bo- 



ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMSTER. 1 79 

LINDER hade för flere år sedan å Fjäderholmarne sett en stor 
sälg, hvars stam blifvit på samma sätt glacerad genom dylik fin 
spanad p som äfven beklädde en nära liggande sten. 

Prof. Sandahl visade slutligen en större glasburk å hvars 
insida larven af tallspinnaren, Eutrichia piniy hade spunnit 2 
prydliga repstegar, med hvilkas tillhjälp han klättrat upp för de 
glatta väggame af sitt fängelse. En notis härom är intagen i tid- 
skriften. 

Oskar Th. Sandahl. 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 

EXTRA SAMMANKOMST 

DEN 4 DECEMBER 1889. 



Ordföranden prof. Sandahl anmälde att föreningen förlorat 
tre ledamöter genom döden sedan sista sammankomsten, näm- 
ligen: apotekaren Christian Berg i Stockholm, fil. d:r Patrik 
Fabian Honoré De Laval, lärare vid Nya Elementarskolan i 
Stockholm, och med. d:r Gustaf Möller^ regementsläkare vid 
Skånska Dragonerna och tillika stadsläkare i Trelleborg, samt 
en utländsk ledamot med. d:r Franz Löw, som afled i Wien den 
22 sistlidne november i en ålder af 60 år, h varjämte ordföran- 
den meddelade att, enligt i tidningarne meddelad underrättelse, 
föreningens medlem d:r Victor Signoret i Paris aflidit den 3 
april detta år. 

Sedan ordföranden egnat de bortgångnas minne några sak- 
nadens ord och särskildt nämt att ett porträtt af den om ento- 
mologien högt förtjänte d:r G. Möller jämte nekrolog öfver 
honom vore att förvänta i nästa häfte af tidskriften, tillkännagafs 
att följande nya ledamöter invalts i föreningen: 

På förslag af hr G. Hofgren: 
Konservator Edvard Granstedt (Engelholm). 

På förslag af prof. Aurivillius och hr Jägersköld: 
Stud. Oscar Herman Hedström (Gotl., Upsala), 



;nut Knutson (Stockholm) 

ORDAL FlSCHER WlLLE (AaS, NorgC). 

nälde sig ingå såsom ständiga ledamöter 

tEDRiK DusÉN (Kalmar) odi 

[jRiLL (Stockholm). 

irslag kallades till hedersledamot af förste 

af kgl. N. O. med. o. fil. d:r f. d. pro- 

BORG (Upsala). 

i oro sättet att högtidlighålla föreningens 

nber 1889. 

Oskar Th. Sandahl. 



GUSTAF FREDRIK MÖLLER. 



Vär Förening har nyligen föilorat en af sina mest nitiske 
och kunskapsriice arbetande medlemmar. Regementsläkaren vid 
kongt. Skånska dragon- regeroentet, riddaren af kongl. vasaorden, 
medicine licentiaten och cbirurgie magistern Gustaf Fredrik 
Möller, som afled i Trelleborg, torsdagen den lo oktober af 
ett hjärtlidande, hvars första sympiomer han erfor under juli 
månad sistl. år, och hvilka dä bestodo af > trötthet och besvärlig 
andtäppa». Under detta års sommar tillbragte han sju veckor 
vid Ulricehamns sanatorium, där han rönte en väsentlig förbätt 
ling, hvilken fortfor ännu någon tid efter hans hemkomst i bör- 
jan af augusti månad, men som snart visade sig vara blott en 



l82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889, 

bedräglig förhoppning. Dagen före sin död hade han ingått i 
sitt 64 lefnadsår och sålunda endast med några timmar öfver- 
skridit ålderdomens gräns: det 63 :e året, romames ^«äi/j climac- 
tericus. Tisdagen den 15 oktober anförtroddes hans stoft åt 
jordens moderliga sköte. 

Gustaf Möli.er föddes på Sjörup i Vestra Ahlstads församling 
af Malmöhus län den 9 oktober 1826; fadren var kronoläns* 
mannen i Skytts härad, v. auditör Olof Eiesel Möller och 
modren: Gustafva Fredrika Schlyter, dotter af prosten och 
kyrkoherden i nämde församling: Adam Schlyter. Efter att 
hafva genomgått Malmö högre elementarläroverk blef han student 
.i Lund 1843, med. fil. kandidat 1850, medic. kandidat 1853, 
roedic. licentiat 1855 och kirurgie magister 1856. Samma är 
bosatte han sig såsom praktiserande läkare i den omkring en 
mil från hans barndomshem belägna köpingen Trelleborg, där 
han sedari haft sin verksamhet oaf brutet under en tid af 33 år. 
År 1862 blef han antagen till distriktsläkare inom Skytts härad 
med station i köpingen och ingick två år därefter på militär- 
läkarebanan, då han utnämdes till 2:a bataljonsläkare x>å samma 
regemente, där han vid sitt nyss timade frånfalle innehade rege- 
mentsläkaretjänsten. Tio år härefter, år 1874, sökte och erhöll 
han i:a bat.-läkaretjänsten vid Norra skånska infanteri-regementet, 
hvilken tjänst han innehade till år 1880, då han på egen begä- 
ran erhöll transport till motsvarande tjänst på sitt gamla rege- 
mente, hvarest han år 1884 utnämdes till regementsläkare, och 
samma år till riddare af kongl. vasaorden. Från år 1868 hade 
Trelleborg erhållit stadsprivilegier och Möller blef nu den första 
stadsläkaren därstädes. Redan förut använd i kommunens ange- 
lägenheter blef han nu jämväl en af stadens fullmäktige och val- 
des år 1875 ^'^^ ordförande bland desse, hvilken befattning haa 
sedan oafbrutet innehade till innevarande års början, då haos 
tilltagande sjuklighet nödgade honom att taga afsked från en tjänst, 
som han med heder beklädt under en tid af 1 4 år. Utom dessa 
befattningar såsom både civil- och militärläkare samt kommunal- 
man hade han under sina krafts dagar och ända till sin ooder 
det sista lefnadsåret inträdda sjuklighet utöfvat en ganska vid- 
sträckt och ansträngande enskild praktik, hvilken ganska ofta 
hindrade honom från syssebättning med sitt älsklingsstudiutOi 



nerén: nekrolog öfver g. f. Möller. 183 

entomologien^ samt från exkursioner i omnejden, hvaröfver^han i 
sina förtroliga bref ej sällan beklagar sig. 

Redan under sin första studenttid var han känd såsom en 
god sångare och lärer hafva varit en bland medlemmame i den 
s. k. »Lindbladska qvartetten», hvarjämte han förvärfvat sig en 
ej vanlig skicklighet såsom flöjtist (ja äfven fagottist), och ännu 
på senaste åren gema deltog i ensemblemusik, helst klassisk, 
sådan den ofta i hans angenäma och gästfria hem utöfvades. 
Att han med dessa förutsättningar var »en angenäm och eftersökt 
sällskapsman» följer af sig själft, men säkerligen uppskattades 
och värderades han dock mest af de närmare vänner och lärjun- 
gar, som hade lyckan att få njuta af hans omfattande och gedigna 
kunskaper in entomologicis ^ där han var grundligt hemmastadd 
inom de fleste ordningar, men förnämligast dock inom CoUoptera 
och Hymenoptera, Det var i denna egenskap vår Förening, re- 
dan från början af sin tillvaro fick räkna honom såsom en högt 
värderad medlem och jämväl fått i flere från hans hand till dess 
Tidskrift insända originalafhandlingar — af hvilka flere funnits 
värdiga att reproduceras i utländska facktidskrifter och det t. o. m. 
på andra sidan atlanten — röna talande bevis på hans skarp- 
sinne och iakttagelseförmåga, parade med flit, ihärdighet och sam- 
v^tsgrannhet: allt egenskaper, som kännneteckna den rätte natur- 
forskaren. Därjämte var han från år 1885 medlem af ^Société 
Entomologiqtie de France*, specielt intresserad för %Coléopt^res^ 
Hyménoptires^ surtout Ichneumonides^ ^ som det heter i säll- 
skapets * Lis te de Membres*, 

Det är sannolikt att hågen för insektemas studium tidigt fått 
näring hos M. ; visst är att han, redan häruti hemmastadd, under 
sina första studentår och i sällskap med sin 2 år äldre vän, 
Thomson, företog entomologiska exkursioner kring Lund (till 
»Fågelsång med Landby och Ryd>, »Kjeflinge» etc. samt till 
»Klinta vid Ringsjön») äfvensom att bägge vid denna tid företrä- 
desvis studerade Coleoptera, Från början af 1850-talet synes ett 
längre afbrott i dessa studier hafva egt rum under det M. afslu- 
tade sina medicinska studier dels i Lund och dels i Stockholm, 
äfvensom under de första åren af hans praktiska verksamhet så- 
som läkare. Men: ^on revient toujours h ses premiers amoursT> 
heter det och med ingången af i86o-talet synes hans gamla håg 



184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

hafva*vaknat till nytt lif. Närmaste anledhingen härtill låter ha 
varit, att en telegrafkommissarie £., som vistats någon tid i Kalix 
(nära polcirkeln) insamlat en del skalbaggar, hvilka han försökt 
att bestämma och visat sin samling för M. som, efter så många 
års förlopp, dock hade så väl reda på djuren, att han kunde 
rätta alla felaktiga bestämningar. Hans håg för entomologien, 
häraf ytterligare lifvad, föranledde en skrifvelse till vännen Thom- 
son i Lund med begäran, att denne skulle sända honom hvad som ut* 
kommit af hans nya arbete öfver »Skandinaviens CoUoptera*, Med 
den energi och det allvar, hvarmed M. alltid egnade sig åt hvaijesak, 
började han att sätta sig in i de nya och förändrade systematiska au- 
ordningarne och följde sedan, alltjämt lika ifrig, Thomsons under 
åren 1871 — 78 utgifna Hytnenaptera Scandinavice. Denna ordning 
intresserade M. om möjligt mer än Coleoptera och var det nu 
företrädesvis de i 4:de och 5:e tomen af sistnämda arbete be- 
skrifna Pteromaliderna, som blefvo hans älsklingar. Redan på 
i86o-talet hade han börjat studera dessa vackra smådjur — in- 
sektsverldens kolibris — om hvilka Schmiedeknecht )rttrat, »att 
äfven den största järnflit skall för alltid stranda på dessa djur.» 
M. var äfven här en flitig medarbetare åt Thomson, hvarom 
nämda arbete från 1875 — 78 bär vittnesbörd på många ställen; 
särskildt genom den vackra Torymiden, Lioterpkiis MölUri, hvilkcn 
M. funnit i bägge könen under mötestjänstgöring vid Herrevads 
kloster, och af hvilken Th. bildat ett nytt slägte, grundadt på 
antennsträngens egendomliga bildning. 

Under senare år har M. funnit flera nya svenska arter, af 
hvilka 3 äro beskrifna af honom själf i Föreningens Tidskrift. 
I slutet af 1887 afsände M. en typsamling af svenska Ptcromi- 
lidae, så fullständig han kunde åstadkomma, till Gustav MAYRi 
Wien, som då ämnade bearbeta det £uropeiska materialet af 
denna grupp. Från honom fick M. i utbyte 86 arter Pteroroa- 
lider, däribland flere Dalmanska och Bohemanska species, som 
han ej sett förut, hvarjämte följde Mayrs uppsats öfver Europas 
Torymider^ hvilken M. länge förgäfves spanat efter i antiqvaria- 
tema. Äfven Proctotrupernas närbeslägtade familj, af hviJka 
mer än 300 svenska arter äro beskrifna, har M. ökat med 2 af 
honom jämväl i Tidskriften beskrifna nya arter. Af Fam. Mf- 
maroidce^ som bildar öfvergången mellan dessa bägge familjer 



nerén: nekrolog öfver g. f. Möller. 185 

och hvaraf omkring 60 arter äro kända inom Tyskland och 
England, har M. äfven funnit några arter i Sverige. De äro, som 
bekant, helt små djur (fr. 0,5 — 1,6 m.m.), hvilka parasitera i fjäril- 
ägg, men öfver dessa finnes lika litet som öfver Braconidema 
något skandinaviskt arbete. 

Men den familj, som under senare år mest intresserade M. 
var dock Ichneumonidernas^ särskildt det stora slägtet Ichneu- 
moft. Den 7 jan. 1886 skrifver han härom: ^VLvsiå Ichneumones 
beträfiar skall det bli högst intressant att se Thomsons och 
Holmgrens utredning af desamma, då de arbeta hvar för sig 
och utan att hafva reda på hvarandras åsigter. Denna grupp 
tyckes nu ha blifvit gouterad; utom våra svenska vänner arbeta 
i dessa tider engelsmännen Bredgeman och Fitch, tyskarne 
TiscHBEiN och Kriechbaumer med de samma; fransmännen 
Lethierry och PuTON intressera sig äfven för dessa ståtliga» 
men svårbestämbara djur». Redan 1880 hade Holmgren i sina 
^Adfwtationes ad Ichneutnanologiam Suecicam*^ införda i Ent. 
Tidskrifts irsta årgång, ökat slägtets förut af honom beskrifna 
123 svenska arter med 17, sedan 1864 nyfunna arter, hvar- 
ibland 8 twvce spceies. Men då fortsättningen häraf lät vänta 
på sig, började Möller en revision af det stora slägtet, hvarvid 
han emellertid mötte oöfvervinneliga svårigheter vid utredningen 
af luc^a/orius-gruppen, såsom han i bref benämner densamma. 
Det var härvid haname, som erbjödo de största svårigheterna 
och dessa hade snarare ökats än minskats genom Holmgrens 
wdnotationes*. Det befanns att auktorema dels ofta beskrifvit 
könen af samma art med olika namn och dels förenat könen 
^iolika arter under samma namn. För att undvika den villervalla, 
som häraf blef en följd, hade Thomson och Möller vidtagit 
den utvägen att beskrifva endast honor af nya arter, men ställa 
de okända hanarne åsido tillsvidare och till dess utrönt blifvit 
hvart de borde föras. Slutligen har Möller i Tidskriften, 1883, 
beskrifvit en af honom vid Kempinge nyfunnen art: /. clavipes 
jämte 3 för Sverige nya Gravenhorstska och Wesmaelska arter ; 
och Holmgren år 1883: 3 i Norrland nyfunna arter, hvilka han 
nämt efter: Möller, Ringius och Rudolphi. 

Af biologiska rön och iakttagelser var M. jämväl högligen 
intresserad. Sålunda säger han i bref af den 25 aug. 1885: 



1 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

»Samla, uppföd och kläck fjärillarver 1 Det är ett stort nöje, och 
så får man: i) vackra exemplar, 2) parasiter, 3) biologiska facta.» 
På detta sätt har han i fem år, 1882—86, studerat »Kålfjäril- 
larvens parasitera och framlagt de vackra resultaten af sina 
forskningar i Tidskriften för sistnämda år pag. 81 — 85. Men 
han har äfven i bref till mig af den 5 april 1884 och den 17 maj 
1885 härom yttrat ett och annat, som jag anser förtjäna att här 
meddelas, såsom kompletterande det nämda referatet. »Jag be- 
slöt i höstas», heter det i de första af brefven, »att samla in 
Microgaster-koVongtT (som de kallas) för att få reda på huru 
det förhöll sig med Hemitelis och Pezomachi dubbelparasitism; 
hittills har jag kläckt 118 Dibrachys 0^ och ^6 HemiteUs d^\ 
ännu ingen 9 af de senare och alls ingen Microgaster, Skulle 
nu möjligen ingen Microgaster alls framkomma, kommer jag att 
våga det påståendet att Hemitelcs ej är dubbelparasit, utan 
lika primär sådan, som Microgaster^ ty jag har puppor efUr 
larver utkrupna ur kålfjäril larver i lyckt kärl, oåtkomliga fbr 
både Hemiteler och Pterontaliner och man kan väl knappt tänka 
sig möjligheten af att en Hemiteles 9 skulle kunna lägga sitt ägg 
på Micro gäster Adxs^ii medan hän ännu dväljes inom fjärillarvens 
kropp; dock naturens vägar äro underliga och ännu återstå 126 
puppor att kläcka». — Af Microgaster kläcktes emellertid 13 tf 
\ ^ il, å. 19 april till den 10 juli 1884 enl. Ent. Tidskr. 1886 
pag. 84. 

Den senare af de bägge skrifvelsema lyder sålunda: »Du 
minnes kanske att jag nämde om mina försök med att upp- 
fostra kålQärillarver för att utröna vid hvar tid de möjligen 
attackerades af Microgaster er. Jag har fått dessa kokonger från 
såväl fullvuxna larver som från yngre, uppfödde inne i burar, 
oåtkomlige för någon parasit. Häraf kan således slutas, att 
Microgaster i ett tidigt skede af larvlifvet insticker sina ägg. 
Microgasteres kläcktes: en del redan i augusti 1884 (från full- 
vuxna larver), resten i maj och juni 1885 (från de inne upp- 
födde) och ännu finnas lefvande larver i kokongema. I decem- 
ber öppnade jag en del af desse för att se om 1 dem funoos 
några parasitlarver; mycket riktigt fann jag i 4 st. puppskelctt 
och en liten, blank, oval larv samt i en puppskelctt jämte tr( 
dylika larver; dessa antog jag tillhöra Hemiteles fulvipes, men 



nerén: nekrolog öfver g. f. möller. 187 

blef ej litet flat, då jag vid hemkomsten från regementsmötet 
fann en mängd döde och några lefvande qvadrimera Pteroma- 
liner i bägge könen ; således hvarken Hemiteles eller den penta- 
meré Dibrachys Boucheanus; nej! en TetrasHckus närmast lik 
Evmymelloe (Bouché) men o^ utan abdominalfläck och 9 ^^cd 
olika skulptur på thorax. Hvar har nu detta odjur kommit ifrån? 
Utan tvifvel från kål-larvéris kropp^ därifrån de små larverne sugit 
sig fast y\Å Microgaster-Xdnvens kropp och följt med, då dessa 
borrat sig ut och således blifvit inspunne jämte sina värdar. 
Tetrastickus måste passa på i ett tidigare stadium under hud- 
ömsningen att inbringa sina ^%g i larvens kropp, ty den har en 
kort terebra. Antagligen kommer jag att beskrifva nämda para- 
sit såsom «. 5/7.», tillägger M., hvilket oek skett i tidskriften 1. c. 
pag. 83. TiscHBEiNS mening, att Dibrachys skulle vara parasit 
i 2:dra ordningen på Hemiteles är väl ej härmed tillfullo veder- 
lagd, som M. själf anmärker 1. c. pag. 85, och resultaten af hans 
ännu i maj 1888 fortsatta iakttagelser rörande dylika kläckningar 
gåfvo endast: Hemiteles fulvipes i mängd, men ingtn Braconid 
eller Pteromalid, hvadan den biologiska gåtan får bli olöst till 
en annan gång», säger M. och man kan ej gerna undgå, synes 
mig, att häri se en kraftig sporre till fortsättning af dylika iakt- 
tagelser, hvilka snart sagdt hvar som helst kunna åstadkommas, 
ehuru visserligen ej af hifem som helst, enär de förutsätta myc- 
ken urskiljning och stor iakttagelseförmåga. 

Såsom preparatör och samlare intager Möller ett utmärkt 
mm genom sin noggranhet och flit. Visserligen synes han från 
början hafva varit autodidakt, men han blef snart uppmärksam- 
mad, särskildt af professor Boheman, med hvilken han redan 
i början af 1860-talet låg i bytesaffärer och hvars preparations- 
metod han redan då tillegnat sig. Det är visst att Boheman 
satte ett högt värde på Möllers insigter och skicklighet såsom 
preparatör äfvensom att han personligen besökte honom i Trelle- 
borg och tog hans samlingar därstädes i skärskådande. Ännu 
år 1868 (Bohem ANS dödsår) begagnade Möller dennes t korta 
lappar» vid uppsättning af små insekter, men redan 1870 bör- 
jade han begagna längre kartongstöd för undvikande af grönspån. 
Under senare år började han i stället använda kalker-lärft, som 
lärer hafva fördelen att ej blifva brunaktigt med tiden. Är 1884 



1 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

började han på Thomsons tillstyrkan begagna svarta nålar, hvil- 
kas flera företräden han ofta framhållit, förnämligast den att de 
ej oxideras, hvarigenom eljes ofta »dyrbara insekter under längre 
tids förvaring söndersprängas». Under vintern 1886 — 87 om- 
stack han sina samtliga Ichneumones och Crypti på svarta nålar 
och spände vingarne på af honom själf inventerade spannbräden 
— ett tidsödande arbete, då dessa djur upptogo ej mindre än 10 
vanliga insektlådor i hans samling. 

Det är själfklart, att en man, så intresserad och kunnig i 
sitt fack, gerna skulle meddela sina kunskaper och sin erfarenhet 
åt personer, som ville egna sig åt insektemas studium. Bland 
dem han tidigt (redan på i86o-talet) biträdt med råd och dåd 
var folkskoleinspektören d:r G. Ström, [efter hvilken en ny 
Laccopkilus-zit af Thomson i Opuscula pag. 535 blifvit upp- 
kallad], hvilken under sina inspektionsresor i Helsingland flitigt 
insamlade Dytiscider^ efter Möllers anvisningar och af honom 
därtill uppmuntrad ; vidare under senare år den flitige ichneumo- 
nidsamlaren C. Möller på Wedelsbäck (Stehag) som jämväl gjort 
en mängd vackra fynd, hr C. P. J. Pettersson, Håslöf, hrr B. 
Varenius, Malmö, stud. Ekman, Alnarp, m. fl. Ofta begag- 
nade han skolynglingar såsom biträden vid sina exkursioner, 
hvarvid de af honom erhöllo en grundlig undervisning och ofla 
gjorde goda framsteg; bland dessa må nämnas: Auc. Ehrenberg 
från Halland, vid hvilken M. fåste goda förhoppningar; och pii 
sista tiden: Sigfrid Olsson m. fl.; de voro honom till god 
hjälp vid insamling af »galler» från ek, bok, pil, poppel etCi 
blomkorgar af Carduus, Cirsium, Centaurea. stänglar af Fraxt- 
nuSy Sambucus^ RubuSy etc. för hans kläckningar. 

Allt hvad Möller och hans medhjälpare kunde flnna af 
värde underställdes Thomsons kritiska granskning; detta skedde 
vanligen vid deras ömsesidiga besök hos hvarandra i Lund eller 
Trelleborg. Somrarne gjordes ofla gemensamma exkursioner så- 
som kring Pålsjö, Lund, Kempinge ljung, Bökeberg med Fjcllfota- 
sjön o. s. v. På det sistnämda stället möttes de ofta pr jämviig 
och deltog härvid ej sällan Möllers maka i dessa små utfärder 
i en omvexlande yppig natur med sin täta bokskog och vackia 
sjö. I början af augusti månad 1884 hade jag nöjet att i dessa 
tre personers sällskap därstädes tillbringa en oförgätlig dag» dA 



nerén: nekrolog öfver g. f. möller. 189 

\i alla hjälptes åt att infånga hvad hvar och en fann vara af 
intresse. En stor sällsynthet, som jag förvarar som minne af 
denna dag är den vackra Longicornen: Agapanthia villoso-viride- 
scens De Geer, 0^1 egendomlig för Skåne. 

Gustaf Möller var sedan 1858, den 16 juli, förenad i 
äktenskap med sin kusin : Anna Maria Oleida, med hvilken han 
i mer än 30 år lefvat tillsammans i ett lyckligt men barnlöst 
äktenskap. 



Ffån trycket har Möller utgifvit följande skrifter: 

1. Novae Hymenopteronim Spectes descriptse. — Ent. Tidskr. 3, 1882., p. 

179— 181 (5 n. sp.) 

2. Bidrag till kannedomen om parasitlifvet i galläpplen och dylika bildningar. 

— EdL Tidskr. 3, 1 882, p. 182— 186, 205, öfvers. i Psyche Vol. 4. 
1883, p. 89 — 91 under titeln: >Contribation to the knowledge of para- 
sitic life in galls». 

3. Bidrag till Sveriges Hymenopterfauna. — Ent. Tidskr., 4, 1883, p. 91 — 95, 

120, (2 n. sp.) 

4. Om kålQärillarvens parasiter. — Ent. Tidskr. 7, 1886, p. 81—85, *37' 

5. Parasitkläckningar. — Ent. Tidskr. 7, 1888. p. 87—88, 138. 

6. Saiurnia Pyrt SchiiF, tagen i Skioe. — Ent. Tidskr. 7, 1888, p. 144, 199. 

Skeninge den 12 november 1889. 

O. H. Nerén. 



EN NY ART AF SLAGTET CHARAXE 



Chb. AuraviLuus. 



Charaxes regins n. sp. 0". Alis supra atris, 
latis et fascintis; anticis strigis duabus basalibus ( 
cellula discoidali et altera ad costam i), macuU 
celtulx disc. in cellula 4:3, maculis duabus tn mei 
lim disc. et apicera al<E oec non seriebus duab 
una antemarginali macularum tnajorum S et alteia 
colirura parvarum 6 — 7, cyaneis; posticis brev! 
fascia media el maculis lunulisque marginalibus c; 

Alse subtus fere ut in Ch. Tiridale Cram. si] 
latae, at nonnihil dilutiores. — Long, al. exporr. 

Hab. Caraamn (F. Theorin). 

Till öfre sidans teckning liknar denna vacl! 
Ck. Mycerina Godt,, från hvilken den dock är 1; 
genom bakvingarnes svansbihang som ock genon 
^Ideles skiljaktiga teckning och färg. 



RESUMÉS. 



(Page du 191 texte.) 

Chr. AuRiviLLius: Une nouvelle esphe du genre Charaxci 

OCHS. 

Voir la description latine å la page mentionnée. 

M. AuRiviLLius ajoute (en suédois) que par le dessin du cdté 
supérieur cette belle espéce se rapproche beaucoup de Ch. 
Mycerina Godt., dont il est toutefois facile de la distinguer 
par Tappendice caudal des ailes postérieures, ainsi que par le 
dessin et la couleur tout å fait différents du c6té de dessous. 



KXTOMOLOGISKE UDFLUGTER I TROMSÖ OMEGN 



AF 

J. Sparre Schneider. 



Under laesningen af hr Emil Holmgrens interessante opsats 
över lepidopterologiske ekskursjoner i Stockholms skjsergård (Ent. 
Tidskr. 1886 — 87) opstod der uvilkårlig hos mig et levende ön- 
ske om at indbyde mine entomologiske venner på en udflugt i 
Tromsö-trakten, angående hvis insektfauna jeg vistnok allerede 
har offentliggjort et og andet, men som jeg tror vilde vaekke 
större interesse og bl i ve bedre forstået, når man ligesom selv 
fik gå og iagttage og samle med en erfaren förer ved sin side. 

Jeg har også önsket, at de mange, som mellem år og dag 
henvender sig til mig med forslag om bytteforbindelser og an- 
roodninger om alle slags oplysninger, for en stor del i entomo- 
logisk retning, skulde få et indblik i denne tilsyneladende så 
fattigt udstyrede trakt, da de fleste synes at stå i den formening, 
at man her kun behöver at gå udenfor sin dör for at samle de 
störste rariteter, medens det virkelige forhold er således, at der 
i Tromsö naermeste omgivelser intet iindes af de sedvanlige de- 
sideratissima, der figurerer på alle mankolister, som feks. Oeneis 
bort\ norna. Arg, ckarichlea, polaris , freya.f rigga, thore-polaris, 
Plusia pariliSy diasema etc. etc. Den der kommer med store 
planer om massefangst af slige herligheder, vil jeg ikke tilråde 
at offre en ti me på Tromsö men rolig at forts aette til det indre 
af Målselven, Alten og östfinmarken, og kanske han så alligevel 
finder, at han er kommen for tidlig eller försent, eller at der 
overhovedet ingen sommer blev! Men den virkelige elsker af 
naturen og saerlig den, der föler og forstår det fortryllende ved 
höifjeldets ensomhed med sit tilsyneladende så karrigt udstyrede 

EniomoL Tidskr, Ärg. lo, H. 4 (1889). 1 3 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1S89. 

i höieste grad interessante plante- og dyrellv og den 
mange henseender besixgtede og ligeså ejendommeligc 
vore tallöse myrer, ham vil jeg trygl indbyde til at 
let fattige Tromsö et 8 dages besög; jeg skal intet fot- 
m men före ham omkring på mine bedste fangptadser 
lam at falde i henrykkelse över en Cictndela campestris 
bitter skuffelse at kaste blikkct efter en forfeilet Pieris 

billede af Coleopter- og LepidopUr-(a\in3.Q ved Tromsö, 
;nfor oprulles, er vistnok det samlede resultat af mange 
ler gjennem en rfekke af år; men det er neppe nogen 
erkastet, at en flittig og opmarksom samler, der havdt 
:lt til sin rädighed og fik bruge den i et gunstigt it 
883 og 84, i löbet af en uges tid skulde kunne pra;- 
etna^r det hele antal iagttagelser, som jeg her har sam- 



i. Efter islösningen ved iPr£estvandet>. 

er idag förste juni, >sommermåneden>, som det heder 
)rske almanak. De sidste rester af isen i gaderne cr 
t, en idrrei, hvori små og store deltager lige ivrigt, og 
ge ankeldybe värsöle, der dxkker såvel trottoirer som 
, föles rent ud behagelig, efteråt man nu i S samfutde 

har träsket om på sne og is. Cjögen er hört i gir. 
ke af grätrast {Turans pilarts) besöger flittigt korapost- 

og fortajlter med et ustandseligt skrat om de agrariste 

mens bergfinken {Fringilla montifringilla), den siym- 
jreves anstrenger sig for at hamle op med den vivre 
inger {Sylvia trochiliis). som i de nögne birkc slår sine 
,er. Men godt gjemt i en stor vidie (Salix nigricaits] 
1 liden tonekunster, sivsaogeren {Sylvia schamoba-nus). 
vistnok i skjönhed nåes og ovei^åes af nordens natier- 
jffilken {Lusciola sufcka\ men som i lunefuldhed og 
e toner går fortid for alle nordens sångare. Oppe fn 
r rypcsteggens {Lagopus suöalpinns) stferke skrig heil 
1 travle by. medens mere eller mindre harmoniske tonei 



schneider: entomol. udflugter i TROMSÖ. 195 

nede fra söen fortaeller, at også der nyder de vingede skarer i 
lulde drag af vårens liv og lyst. 

Langs veiene pranger en rig afveksling af lave Salices med 
sine grå og gule >gåsunger», hvor allcrede en og anden humle 
iSomdus ter r estris, lapponicus, agrorum, nivalis) og Halictus 
lapponiciis söger nektar og glemsel, markerne har begyndt at 
iiore sig det med slig usigelig Isengsel imödeseede grönne, hvor 
allerede Caltha palustris, den sjeldne Corydalis fabacea^ Pri- 
mula scotica^ Potentilla niaculata, Lotus corniculatus, et par 
Viola-zxt&T m. fl. har begyndt at ivaeve mönstret, medens for- 
la^ngst Saxifraga oppositifolia og Tussilago farfara har stukket 
si ne små nysgjerrige hoveder frem, då endnu den övrige natur 
!a helt faengslet i vinterens Isenker. Men gjennera larmen fra 
byen og havnen og alle naturens små og store röster trasnger 
sig denne dumpe susen fra de lösslupne fjeldbaekke på fastlands- 
siden, som mere end alt andet indgiver denne ubeskrivelige for- 
nemmelse af frihed og forhåbning, der skulde synes istand til at 
sinelte pantseret om det i indolens mest forhaerdede Nordlands- 
hjerie. men som i hvert fald fuldest föles og forståes af Floras 
og Faunas sande tillbedere. 

Himmelen er så ren og blå som nogetsteds i verden, solen 
stråler med lys og värme, men i skyggen föler man dog öie- 
blikkelig, at vinteren endnu kun har löftet lidt på födderne og 
uindskraenket hersker över alt, der ligger mere end 200 meter 
över havet. Dog traenger ikke livet i den arktiske natur mange 
varraestråler for at vaekkes, graesset har forlaengst begyndt at 
spire under sneen, og marken grönnes i en fart, såsnart det hvide 
teppe fjernes. Insektverdenen holder tappert fölge med den övrige 
udvikling, og der flagrer også det gamle velkjendte vårbud, en 
Vanessa urticce i sin lidt. forandrede polardragt, og er året lidt 
tidligt, fölger Pieris napi snart efter; ja 31 mai 1877 fandt jeg 
cndog ett pragtekspl. af Anarta mclayiopa siddende ganske be- 
dövet på en 5'ö'//,ir-rakle. 

Langs veiene og isaer under de fra stengjaerderne nedfaldne 
stene lönner det sig nok nu at söge efter Coleoptera. Her tager 
vi i store kolonier Amara torrida, Calathus melajioceplialus v, 
nubigena, Cryptohypnus riparius og rivularius, Rhapliirus 
attenuatusy Qvedius niolochinus og andre proletärer, mere enkelt- 



196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

vis Am, qx^enseliiy apricaria og den vakre interstitialis, Brady- 
cellus deutschii, Loricera pilicornis, Notiophilus aq%faticus. Pa 
trobus pickornis, extavatus v, assimilis [clavipes Thoms.), 
Nebria gyllenhalii med enkelte var, balbi og hyperborea, 
Tropiphorus mercurialis, Otiorhynchus maurus og rugifrons 
Silpha opaca^ Cytilus vårrus i vakre varieteter, talrige Simplo 
caria semistriata og Aphodius piceus, og om lykken er god, 
kanske en Barynotus schcenherri, Myloechus appendiculatus 
eller Colon puncticollis, medens Catops morio og Cercyon um- 
punctatum ligeledes hörer til de störste sjeldenheder. Men sikkert 
vil vi finde Anchicera analis og i selskab med den en hel haer- 
skare af disse rapfodede Brachelytra^ hvis determination man 
med gru imödeser. Kongen for dem alle, Creophilus maxillo- 
sus ligger rolig dugstaenket i sin vinterhule, ligeså Sckisoc/ubts 
murinus og Philontus aneus, medens den store flok af små- 
rövere allerede er i livlig bevaegelse: Phil. cephalotes i maengde 
med enkelte sordidus eller kanske en puella^ Othius lapidiccla, 
Oxytelus rugosus (sjelden), Anotylus nitidulus^ Omalmm fossu- 
latutriy Stcftus pusillns og carbonarius^ Tachinus c ollar is og 
laticollis, Tachyporus scitulus og pusillus (men ingen ckryso- 
melinusl)^ Oligota pusillima, Orypoda umbrata og islandica 
Raryodma lanuginosa, Aloconota immunita, Acrotona fungi 
talrigere end alle andre, medens aterrima er sjelden, Amischa 
analis og Geostiba circellaris, en hel hoben Atheta^ hvorafkan 
nsevnes arctica, melanocera, tibialiSy punctulatay clavipes yfusgOy 
medens Olophrum fuscum og roiundicolle^ Falagria sulcata, 
Coprothassa sordida og endnu flere, som det bliver for vidlöftigt 
at opregne, rangerer under sjeldenhederne. 

Men vi skal ikke hefte os forlsenge her, da et endnu in- 
teressantere og mere ejendommeligt Coleopter-^diXsSMnÅ venter på 
at gjöre vört naermere bekjendtskab. Isen på »Praestvandet» 
er nemlig brudt op for en dags tid siden med nordlig vind, og 
da tör jeg love et så godt udbytte, som neppe nogen anden 
udflugt på Tromsöen under andre omstaendigheder vil kunne 
bringe os. 

Det går i begyndeisen noget tungt opover den lerede »Kongs- 
bakke», om vinteren en tumleplads for böm, om sommeren 
Prado'en for byens melkegivende firbenede» men snart har vi 



schneider: entomol. udflugter i TROMSÖ. 197 

l»yen med sit slör af kulrög under vore födder, flöien på kirke- 
spiret blinker en afskedshilsen, og nu lönner det nok umagen 
at standse nogle öieblikke og lade oragivelserne passere revu. 
Bred og maegtig haever »Trorasdalstinden» sin 4,000' höie, helt 
h\ide pyramide ret imod os og lukker for den bekjendte Troms- 
dal i öst; i syd glittrer »Bentsjordtindens» toppe af sarame höjde 
os: en hel raekke fra 3 — 4000' höie tinder, börn imod de stor- 
artede fjeldkolosser, som omkrandser Balsfjordens bund, men 
desvserre ligger udenfor vor horisont. De to mörkeblå tilsyne- 
adende ganske lave koller ret i syd, netop der, hvor solen hver 
2i:de januar forsöger at stikke frem sit smilende åsyn til en 
vanlig nyårshilsen, og hvis konturer nsesten udviskes i den hild- 
rende vårluft, er det fjerneste landemaerke, som vört öie herfra 
kan nå; det er det stolte »Mårfjeld» (c. 4300'), hvis isolerede 
beligenhed gjör det synbart naesten överalt, hvor man faerdes i 
Malangen og Målselven. I nord lukkes synkredsen af de lidet 
tremtraedende fjelde på Ringvatsöen, medens mod vest en vildt 
formet fjeldraekke, hvoraf :^Blåmanden», også kaldet »Carl Johans 
Naesef (c. 3500'), gjör sig mest beraaerket, afslutter det fjeld- 
panorama, som överalt staenger vor horisont. Til sjö ser du 
intet, öen er ganske flad ovenpå, og det förekommer en, som 
stod man midt på en stor höislette med alpetrakter på alle 
kanter. 

Men freroadl Förbi de to kirkegårde, den lutherske med 
en vakker birkelund till venstre, og den katholske med et 5tort 
träskors på en nsesten nögen houg til höire, passerer man först 
nogle större myrsletter, som i juli vil levere forskjellige in- 
teressante LcpidopierUy men nu for störste delen er snedsekket. 
Rundt om står en lav men taet birkeskov, hvis grönlige tone ro- 
ber, at den om nogle dage vil stå i sit fagreste vårskrud, om 
det gunstige veir vedvarer. 

Her i den nordre ende af myren ligger da »Praestvandet», 
en beskeden mudret dam på nogle hundrede meters laengde og 
bredde, som for en del skylder vandbygningskunsten sit omfång, 
idet myren blev opdaemmet forat tjene som reservoir for byens 
vandvaerk, hvorved efterhånden en maengde flydende öer er op- 
stået; beldigvis flyder der i de senere år til drikke behov et mere 
luijt- og far\'efrit vand i byens tappeposter! Omgivelserne er 



198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

imidlertid overmåde vakre, og roidnatstimen heroppe en juninät 
vil neppe så snart glemmes. För i tiden var her vistnok også 
et idyllisk fredens hjera for talrige vandfugle, men nu, da Tromsö 
mandlige indvånere kommer till verden med hund og gevaer, er 
Prsestvandet kun skuepladsen for et og andet flygtigt stevnemöde 
af den forsigtige grågås {Anser cinereus) og andet aedlere vildt, 
og kun enkelte Tringa temmincki og Totanus fuscus eller 
calidris slår sig till ro her for den korte sommer. Omkring 
midten af måneden modes her ofte större flokke af bnishaner 
{Macketes pugnax)^ som på de flydende öer opförer sine fan- 
tastiske turneringer men snart flytter til Finmarken, og i alminde- 
lighed er der temmelig stille og öde heroppe. Desto tryggere 
föler imidlertid skogrypen sig her, hvor hver tomme land er bort- 
forpagtet som jagtret, beskyttet som den også er af lovens st^erke 
arm; men pas dig mor rype, som ligger der så tryg i lyngen og 
speider med dine blinkende sorte öine, mens hundene springer 
över din ryg; når den 15 august kommer, skal vi tales ved om 
landsfreden 1 

Men hvad bliver det så til med de lovede biller, udbryder 
min utålmodige ledsager. }o, böi dig nu for det förste ned og 
löft op den flade sten der til höire under vidiebusken, så finder 
du 2 Corymbites affinis, og stik derefter vandhåven ned i den 
lille med visne blade halvfyldte gröft, så får du nogle Helopho- 
rus glacialis Vil. {nivalis Thoms.) og et par af den sjeldne 
Hydroporus me lånar tus Sturm. til at begynde med. Og så skal 
vi standse en liden stund her ved denne lille med krogede birkc 
bevoksede bakke, på hvis nordside der altid til helt ud i juli 
ligger en maegtig sneskavl, og som forresten ser yderst gold og 
uindbydende ud. Men bortseet fra, at den i sin egenskab'af 
gammel moraenevold nok kunde laere dig et lidet stykke geologi, 
så lönner det nok umagen at vende endel af de mange sroå 
stene, som ligger blandt det visne löv på den magre röde glacial- 
sand. Der går vistnok flere sten på hvert insekt, men her er et 
sikkert findested for Amara brunnea, det erieste jeg kjender fra 
Tromsöen, desuden får vi enkelte ekspir. af Gabrius nigritiilus, 
Lathrobium fulvipenne, atripalpe og baicalicum, Dyschirius 
globosus ^ den ejendommelige men sjeldne Gymnusa brctncollis, 
enkelte Liogluta alpesiris og crassicornis^ Tachinus proximus, 



schneider: entomol. udflugter 1 TROMSÖ. 199 

Aphodius piceus med flere almindeligere arter; den her nord 
roeget sjeldne Philonthus varians har jeg også taget her. 

Og så en halv snes skridt til, så står vi ved bredden af 
vandet lige ved vandindtaget og får nu laegge os på alle fire i 
den rette observationsstilling. Se der iler en Am, interstitialis 
afsted, og flere viser sig nok snart, skjönt terraenet her ikke er det 
sedvanlige for denne art; talrige ekspr. af en liden race Bemb, 
bruxellense^ og mere enkelte bipunctatum er også allerede i 
rörelse, men under de desvaerre altfor få stene ligger Pelophila 
bcrealis^ Blethisa multipMutata, begge arter Pairobus, en enkelt 
Aphodius rufipes^ Othior. maurus og Feronia diligens Strm. 
endnu i sine vinterhuler bedaekkede med dug af densmeltede rimfrost. 

Under vissent löv lige i vandkanten tager vi en halvsnes 
Ilybius angustior, der har overvintret på land, og med dem en 
nuengde små Staphylinider : Myllcena dubia meget talrig, Gny peta 
cctrulea^ Arpedium qvadrum og troglodytes, Olophrum boreale^ 
en enkelt Lesteva longaelytrata^ Geodromicus globulicollis. Ra- 
phirus maurorufus Gr.. Gymnusa brevicollis, Hypocyptus Ice- 
viusculus og sandelig. der bar vi også en Boreaphilus henningi- 
onus; men hvor denne langhalsede eventyrlige skabning har sit 
rette hjem. har det desvaerre ikke lykkes mig at udgrunde. Her 
fär vi også nogle Cyphon variabilis. 

Ved at traede på graestuerne bringer vi en hel haerskare af 
Elaphrus cupreus til at fare ud i vandet og med dem diverse 
StenuSy flest juno og fascicularis J. Sahlb. {brachycerus Thoms.), 
men også nogle bifoveolatus og en enkelt pubescens, andre ar- 
ter har jeg ikke fundet her. Men se, der kommer en noget större 
kobberbrun Elaphrus kravlende op af det våde element og er- 
kjcndes stråks med fryd som den eftertragtede lapponicus, Fölg 
raig ud på den blöde myr her til höire, så skal du mellem 
Sphagnum-Xntxnt mode ikke få af denne vakre art og i de skjön- 
neste varieteter, hvoraf den glimrende smaragdgrönne overstråler 
alle; og yderst ved kanten og delvis i vandet bevaeger sig med 
stor faerdighed nogle Blethisa, medens en liden Anchomenus 
gracilis söger at efterabe sin store slsegtning. Men andet ser 
vi ikke herude, og nu kan det vel vaere på tide at undersöge, 
hvad der skjuler sig i den taette masse af B^visetumstnm^ei 
og andet »Genist*, som krandser stranden. 



200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Vi gjör et dygtigt greb med haven og ryster indholdct ud 
på en moslue, og nu gjaelder det at vaere rap for at kunne gril»c 
det rette i denne mylde at CoUoptera, Gamntarus neglcctus, 
Corisa, larver af Diptera og Phryganeider og raeget andet sty^c 
kryb, ja kanske en velmsesket Råna temporaria hopper dig Iit,'c 
i ansigtet. Agabus arcticus udgjör den overveiende del, nicn 
der er heller ingen mangel på Dytisciis lapponictis (den furedc 
$ dog meget sjelden), endel Ilybitis angtistior^ enkeltvis Agahus 
alpesiris, congener v. lapponicus^ et par Acilius sulcatus 9 (han- 
nen er maerkelig nok ikke fundet i vor arktiske region), en Iicl 
del Hydroporus palustris og atriceps Crotch. [melanoccphaius], 
griseostriatus meget sjelden, og fastklamrede på undersiden af 
et lidet traestykke sidder nogle Helophorus planicollis Thoms. 

Men endnu er der et par beboere af Praestvandet, som endnu 
ikke har presenteret sig, og dera får vi sikkert ved at öse 0[> 
rusket i den lille bugt på venstre side af indtaget; det er Kan- 
tus bistriatiis^ som er ganske sjelden, og den eftertragtede Co- 
lymbetes dolabratus^ som er noget hyppigere. Dens slacgtninx 
paykiilli har jeg endnu ikke seet i Praestvandet, men kun erholdt 
et enkelt ekspr. ved en dam i selve byen. 

Og med dette udbytte får vi slå os tilfreds for idag, det er 
jo den förste ordentlige ekskursjon for året, og så må vi ikke 
glemme, at vi befinder os under naer 7o:e grad n. br. til o:^ 
med på en ö i skjaergården. 

Malakologen vilde heller ikke forgjaeves vsere fulgt med os 
hidop-, en vakker form af Limncea ovata er talrig her, og ikke 
mindre end 5 arter Pisidhim er påviste, neir\\ig /ossanntwt Cles., 
lilljeborgi Cless., hoyeri Cles., nitidtim Jen. og tnilium Held. 

Fisketomt er vandet heller ikke nu laenger. Efter et mis- 
lykket forsög med »rör» [Salmo alpiniis\ der gik ud, da dienv 
ningen for endel år siden brast, har det lykkes at få karudser 
til at forplante sig der; de er nu bra store, og vistnok er Tromsö 
det nordligste sted, hver denne art er akklimatiseret. 

Så smilende grön som Tromsöen nu ligger der om som- 
meren, opdyrket som en have, og alt af kulturen uoptaget land 
daekket af en taet om end lavstammet birkeskov, så meget rorer- 
keligere er det at laese, hvad Zetterstedt i sin »Resa genom 
Sveriges och Norges Lappmarker» i 1821 har at berette om 



SCHNEIDER: ENTOMOL. UDFLUGTER i TROMSÖ. 20I 

Tromsöen. »Vegetationen på ön är klen; när man undantager 
en mängd pilbuskar, starrgräs, hjortron och mossor, som intaga 
höjderna, så har Flora blott qvar ned omkring stranden en krans 
af några ädlare växter.» Det »kärr», som han om tal er under 
24:de juli, og som da tildels var daekket med sne og is, har uden 
tvivl vaeret Praestvandet; gid han havde kunnet laese ovenstående 
og^ hört, hvordan en ekskursjon 68 år senere var faldet ud. 



II. Tromsdalen. 

Tromsdalen eller »dalen», som vi siger her, har en god 
klang i Tromsöboemes ören. Når vi er slupne ud af det länge 
vinterfaengsel, dobbelt pinligt på en ö, hvor man ingen vei kan 
komme, som det er vaerd at tale om, er det beboernes förste og 
störste sommerfomöielse at samle hele familien og vel udrustet 
med kaffekjedel og andet tilbehör att saette över det strömhårde 
sund og så for dagen slå sig ned niellem de lyse birker, spise 
röromekolle (filbytta)^ plukke baer, lege eller sove i solbakken. 

Men også for turistverdenen er Tromsdalen et af de punk- 
ter, som| uafviselig må besöges, eftersom BiEOEKER befaler det. 
Thi her har siden umindelige tider nogle Fjeldfinner fra Kare- 
suando hävt sit sommerkvarter, og når turistskibet melder sin 
ankomst med salut, pynter fjeldets sönner og dötre sig i sin bed- 
ste stås, for nu er der flere »röner» (kröner) at fortjene, end der 
er personer i den Europa-traette kavalkade, som efter 2 dages 
stillesidden på dampskibet ikke årker at spadsere den yndige 
halvtimes veistub, men foretraekker »to go on horseback.» För i 
tiden träskede man en god halv norsk mil opover över baekke 
og myrer; nu förer en god ridevei op til leiren, der er flyttet 
balvveis ned i dalen, og medens Lapperne viser sine kunster 
med lassoen, stiller 2 ä 3 fotografer op sine apparater for at 
forevige disse grupper af Stanley-hatte med hvide slör og pels- 
besatte kåber, der medbringer de deilige blanke kröner, men 
tillige har forgiftet disse stakkars naturbörn i en grad, som det 



2 02 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



rent ud er oprörende at iagttage. Med modviUie vender jeg nii^ 
bort fra dette billede og flyr ud til moder natur forat hente bedre 
indtryk og fölelser. 

Tromsdalen er en udpraeget »bottendal», der öiensynlig er 
et resultat of isniassers arbeide i en fjern fortid. I sydost luk- 
kes den af Tromsdalstinden, medens på nordsiden Thomasjord- 
fjeldet (hornblende bergart og fuldt af urer) og i syd FlöiQeldct 
(glimraerskifer med kalklag), steilere men grsesklaedt helt til to[>- 
pen, danner sideme. Bunddaekket er grus og sand, rullesten o^ 
skarpkantede fra fjeldsiderne nedramlede blokke, vekslende med 
myrstraekninger. Vegetationen er frodig, men af tidligere dages 
praegtige birkeskov står der nu kun nogle få bedagede, top- 
brudtq veteraner överst i dalen ; dog viser den raskt opskydende 
ungskov af birk, or og vidie {Salix nigricans), at her attcr kan 
blive noget, om naturen uhindret får rade, det vil sige, oår Fjeld* 
finnerne er uddöde, og Nordmaendene har hört op at hade skov. 

I hele sin laengde af c. 7 kil. gjennemströmmes dalen af 
Tromsdalselven, der kommer fra et lidet vand Överst oppe under 
en brat sort fjeldvjeg. Det overordentlig rigt graesklsedte överste 
parti af dalen har jeg endnu ikke undersögt i den for insektlivet 
gunstigste tid af sommeren, men slår ikke alle maerker feil, er 
her vistnok et ypperligt feldt, og jeg har også foresat mig ved 
förste leilighed at revidere det grundigt. 

Vi länder ved den bekvemrae for turisterne bestemte trappe 
og er idag 3, idet lepidopterologen har slået fölge med; thi ajide 
juni har lokket også mange små »skjaelvingede» frem til aerc for 
dagen, idet insektlivet i Tromsdalens värme urer er tidligere 
udviklet end noget andetsteds i Tromsö omegn. 

Veien går gjennem tunet på gården Storstennaes og fölger 
sä temmelig naer söen förbi Trorasösundets kirkegård, til vi niir 
el vens udlöb. Engen står gul af Ranunculus og Caltha, men 
når undtages nogle Pieris napi^ hunnen i sin gulgrå arktisk- 
alpine dragt, en del Cidaria albulata og etpar höist middel- 
mådige Vanessa ttrticoe^ kommer der ingen andre Sirener på vor 
vei her, hvorfor vi böier af tilhöire ved den förste baek, arbeider 
os gjennem et ta^t vidiekrat, hvor et par nyklaekkede Boiys in- 
qvinatalis falder som bytte, og står så ved en liden rund myr, 
der ser höist lovende ud. Forventningsfuld trader du ud o«; 



schneider: entomol. udflugter i TROMSÖ. 203 

speider omkring ; skal det förste syn vaere en Argyfinis /rigga 
eller vil en stor sort Erebia disa turale op af stargrsesset? Å nei, 
min ven, du er her med byens larm endnu inden hörevidde, og 
den Argynnis, du jager efter, er en enphrosyne i sin alminde- 
ligste dragt, som har forladt bakken der borte for et öieblik. 
En måned senere flyver her A. arsilache i en stor og vakker 
form, andre »perlemodersommerfugle» vil vi söge forgjaeves: 

Men saenk blikket med opmserksomhed ned på tuerne, og 
du skal blive var en sand vrimmel af Micros, der frembyder 
meget af interesse. Talrige Penthina schulziana, bipunctana, 
palustrana, metallicana^ den meget lokale Steganoptycha erice- 
tana, Pkoxopteryx myrtillana, svaermer livligt omkring Betula 
nana og Vacctnium^ medens Tortrix forsterana og rubicundana 
altid förekommer meget enkeltvis. Her moder os ätter Bot, in- 
qvinatalis, Eupithecia satyrata er der ingen mangel på, men 
kyperboreata hörer til sjeldenhedeme. 

Et enkelt individ af Acidalia fumata sidder på en Rubus 
ckamcefnorus t af hvilken larven vistnok ernserer sig, dens flyvetid 
begynder först en 14 dage senere. En sortagtig fremmed ud- 
seende liden fyr forfölger du med opraaerksomhed ; den slår sig 
ned lige föran dine födder, men vanskel igt er det at finde den 
igjen mellem lyngen, thi Crambus maculalis er en mester i at 
forstikke sig. Til en behagelig afveksling tager vi så nogle Ly- 
cana optilete^ der imidlertid her ude ved kysten er ganske spar- 
som, ligeså enkelte Zygwna exulans^ der også mest holder sig 
på myrer, ialfald i lavlandet. 

På bakken i kanten af myren svaermer en hel del Stegano- 
ptycha qvadrana omkring blåbaerlyngen, her får vi også et ekspr. 
af den sjeldne Lampronia proelatella, og se, der er virkelig alle- 
rede en Erebia ligea fremme, men först omkring midten af juli 
falder dens egentlige flyvetid. Her så jeg 23 juni 1883 en veri- 
tabel Pieris brassicoe^ det eneste ekspr., som nordenfor 67 er 
mödt mig i frihed, idet jeg også engang har fundet larven i en 
have i byen. 

Vi kommer ätter ud på veien og stöder af og til op en 
Cidaria designata og ferrugata ab, spadicearia, hannerne alle- 
rede temmelig afflöine, medens det vrimler överalt af albulata. 
Der nede ved elvens udlöb ligger en brakvandsdam på en liden 



204 ENIOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1 889. 

våd graesslette, hvor jeg vil rade coleopterologen til at standse 
en halv times tid. I den c. ^/g m. dybe dam vrimler de: 
allerede af froskeyngel, medens en liden Salffto alpinus^ som var- 
flommen har fört did, farer forskraekket omkring. Nogle gamle 
bekjendte nemlig Blethisa og EL cupreus moder os stråks, (»lt 
naesten i samme öieblik får vi öie på nogle skinnende blå punk- 
ter; det er den vakre Phcedon concinnum^ som jeg kun har sect 
her samt inde i Balsfjord på en lignende lokalitet» Vi tn«^'cr 
med nogle flygtige Salda^er og laegger os plat ned for bedre 
at iagttage småkrybet; der, på en liden leret plet, hvor g^a:^set 
står tyndt, ser vi en os ubekjendt Benibidium i ikke få ekspi. 
smutte mellem graesrödderne og erkjender den senere som dm- 
taminatitm J. Sahlbg., der ikke er fundet på noget andet punkt 
indenfor Norges område, og desvgerre synes findestedet scnerc at 
vsere ödelagt. 

På den fine sand lige ved söen ligger endel opkastet halvtdr 
tång og fjorgamle »kokasser>, som vi vender om, og opda.i(cr 
herunder hele kolonier af Otior. monticola, /Egiaiia sabuUti oc: 
Bradycellus pubescenSy medens Coccinella ii-punciata vel er en 
mere tilfaeldig gjsest. Her findes også flere ejendommelige og lil- 
dels sjeldne små Brackclytra som Omalium riparium, Atheta 
morUiormHy picipennis, diversa samt Baryodnta mocrens, lugn- 
bris og bilineata. Efter under et traestykke i grjessumpen at 
have taget et individ af den sjeldne Cercyon hoctnorrhoum o<; 
med haven i grresset den ligeså sparsomme Etheotha^sa dipla- 
nata, fortsastter vi veien gjennem en vakker lund längs elven 
förbi teglva^rkel, det eneste industrielle anlasg ved Tromsö, men 
gjör underveis en afstikker op på vjerkets torvmyr forat forsync 
os med Donacia UevicolliSy som i de pragtfuldeste farvevarieteter 
sidder på McnyantJus, tager på fjorgammel sop etpar ekspir. at 
den sjeldne Catops nigrita, går derpå över elven og stiler så mod 
venstre gjennem krattet op mod de grönne skråninger under urerne. 

En rig vegetation af bregner, Epilobium og de almindeli^c 
lavlandsplanter, hvoriblandt Rubus saxatilis og idceuSt Cornus 
S2'irii'a og Vaccinitnn myr t il lus dominerer, da[^kker över uje\n 
hederne i territnct, og ta:t krat af birk med or og hjeg vck^ler 
med små åbne dalsnenkninger, der på denne årstid leder vandel 
fra höiderne, men senere bliver torre. 



schneider: entomol. udflugter 1 TROMSÖ. 205 

Her er idetheletaget dygtig ulaendt, solen steger försvarligt, 
o.; pustande og snublende kravler vi op og ned til stor opbyg- 
gelse for beboerne på de to nedenfor liggende garde. Af g-, 
Siicne og euphrosyne besöger flittigt de blomstrende Geraniiwi, 
men Erebia lappona läder vi her vaere i fred, da vi senere skal 
Q bedre mark at fånge denne lumske fyr på. Polyommatiis 
phiceas v. americanus i nyklaekkede ekspir. narrer os gäng på 
gäng ved at smutte ud af haven mel lem slenene, endnu flygti- 
gere er Neineophila plantaginis ab. hospitä, men der er godt 
om dera her, og hunneme läder sig forholdsvis let fånge. En 
enkelt Lyaena argus v. CBgidion er allerede fremme heroppe, 
men ellers ser vi af dagsommerfugie kun den allestedsn«rvaerende 
Pieris napi. 

Der sidder en brun liden tingest og soler sig roligt på en 
sten; det er en gammel bekjendt fra sydligere bredder, Pkrag- 
matobia fuliginosa, som også er udbredt över den hele arktiske 
region men altid erholdes enkeltvis, og i nieste öieblik lykkes 
det at fånge et af disse hurtigt forbisurrende vaesener, som til 
vor store glaede vi ser sig at vasre en frisk Anar ta cor diger ä^ 
men en formodet nteianopa er det i dette vanskelige terraen 
umuligt at forfölge videre. 

En mängde Penthina lacunana, bipunctana^ vtetallicana^ 
nebulosana og den gådefulde sudeiana svaermer omkring blåbser- 
lyngen, medens Tortrix ministrana i friske ekspir. holder sig 
inde i de skyggefulde birkesnar. En Cochylis vulneratana tager 
vi også her som en stor sjeldenhed, medens Sciaphila osscana 
og Scoparia sitdetica, 2 almindelige arter, netop har begyndt 
sin flyvetid. Omkring Antennaria dioica svjermer to helt for- 
skjellige småvaesener, der ikke fjerner sig långt fra den plet, hvor 
denne plante vokser i klynger; det er den vakre Botys porphy- 
ralis (purpur alis er derimod ikke funden o venfor öyide grad), 
som isaer er talrig på Tromsöen, og Platyptilus tcsseradactylus\ 
der sikkerlig begge som larver er afhaengige af denne plante, 
medens Zeiterstedtii vil vsere at finde i krattet på fugtigere ste- 
der. Den psychelignende Pygmcena fusca har også nu sin blom- 
stringstid, men her findes også en aegte Psyc/u\ idet jeg har 
fundet en udvoksen larvesaek af standfussi fsestet til blåbaerlyng, 
uden at det lykkedes mig at få den udkla^kket. Endnu må 



206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889, 

naevnes endel Micros^ som holder til her, netnlig Graphoiitha 
tetraqvetrana^ Phoxopteryx ungvkelia og Gelechia virgclla^ der 
alle 3 på det naermeste er afflöine, Gelechia Zfidiielia, Blabopha- 
nes rusticella^ Crambus divnetellus og margaritelhis, Incunaria 
vetulella og Nemophora swammerdamella. 

Cidaria hastulaia synes at dominere den hele sommerfu»^!- 
verden iår, og ikke let er det i denne mjengde at skille ud en 
enkelt C, affinitata^ medens tnunitata og montanata i den blcgc 
arktiske v. lappofiica stikker mere af mod liastulata, der har c-n 
heliophil arts hele skyhed og rastlöse bevaegelser. Heroppe mo- 
der os også to saerdeles vakre små arktiske Geometra;^ nemli^' 
Cid. minor ata og adoeqvaia, den sidste fornemmelig nede mellcm 
vidiekrattet, medens minorata bestemt foretraekker tört terran; 
begge svjermer frivillig ud över eftermiddagen, medens en stor 
grå Gnophos sordaria opskraemt ätter saetter sig roligt ned p:i 
en stor sten, dcns tid kommer först efter kl. lo om aftenen. 
Nede i orekrattet tager vi endel ig en Sesia culiciformis^ meden> 
de sammenruUede blade rober tilstedevaerelsen af Grapholitha 
solandriantty som i augiist vil komme til udvikling. 

Imidlertid har vor ven coleopterologen ingenlunde vceret le 
dig, om hans arbeide har vaeret mindre anstraengende. Ku er 
det den rette tid for Corytnbites affinis^ der svaermer talrigt om- 
kring, men ligeså ofte falder en af de triege sorte Dolerus-?ii\Ki 
i haven, hvis liugt meget ligner en billes, dog er han rigtig hel- 
dig, erstatter en Cor, serraticornis mange sådanne feiltagelser; 
ligeledes svrermer Sericosomus brunnens^ Campylus lincaris oi: 
Podabrus alpinus^ dog er de alle 3 sparsomme her. På Betula 
fåes enkeltvis Anoplus plantans^ Ceutorhynchus rubicundus o;' 
Rhynchites bctulce^ på Salix Orchestvs saliceti, Dorytomus 
bituberculatus og som en sjeldenhed Lina lapponica^ medens 
Gonioctena pallida er mindre sparsom. Der slår et stort inseki 
sig ned på en rogn [Sorbus auctipariä) og viser sig at vrere 
den sjeldne Toxotus cursor^ og fra en anden side kommer en 
Rhagium mordaz stilende mod det samme mål, andre Lonp- 
cornicr söger vi her forgjitves; nien til erstatning tager du den 
vakre Pyrochroa peciiniconiis og etpar Hylecoetus dennestoidis. 
som muntert kryber omkring på en gammel birkestubbe. Ci^ 
bolctiy Malihodes Jiavoguttatus, Rhagonycha iestacca og Ciin- 



schneider: entomol. udflugter i TROMSÖ. 207 

tJuiris pilosa svaemier også oiiikring i solskinnet, men hermed 
er også alle Tromsötraktens Maiacodermata opregnede. 

Under stene längs et baekkeleie erholdes flere interessante 
arter som Harpalus luteicornis, Aucupalpus deutschii, Xantho- 
lims tricolor, Bessopora soror, Trichopteryx volans, og laengere 
nede ved etpar forladte finnegammer en hel del Am, interstitia- 
lis, enkelte qvenselii^ men desvaerre kun en eneste erratica^ som 
synes at vaere meget sjelden, apricaria^ Omalium rivulare og 
septentrionis^ Åtheta cautat Otior, maurus med flere gamle be- 
kjendte; her har jeg også under gammel bark ved foden af en 
birkestubbe fundet det eneste ved Tromsö observerede ekspir. af 
Feronia oblongopufictata^ medens den i de indre distrikter er 
udbredt og ikke sjelden. £n liden stund får vi også offre på at 
rode »in stercore bovino, ovino et rhenonumt og gjör en ganske 
vakker fångst. Aphodius lapponmn^ piceus og depressus i maengde, 
meget sjelden derimod foetidus F., Cercyon meia?tocephalum^ 
hcemorrhoidale^ Cryptopléurum atomarimn, Tachinus proximus 
•-•i,' pallipes^ Tanycrurns laqveatus i masse, Philonthus mar g i- 
fuUuSf Atheta airamentaria og kanske endnu etpar Atheta'2iXX.^x, 
Åph<Hi, fimetarius og rufipes har jeg derimod ikke seet her men 
vel på Tromsöen. Under jagten på en Pol. phloeas er du kom- 
men op i en brat klöft med et lidet baekkeleie, men skal jeg tro 
mine egne öiner er det ikke en Ckindela campestriSy som fly ver 
afsted, og der en til, som sastter sig på en SalixAm^ og derfra 
vandrer i haven-, hvordan er den kommen hid, og hvad har den 
her at gjöre, eftersom den ikke mellem polarcirkelen og Tromsö 
er bemjerket nogetsteds? Ja herpå ved jeg intet andet at svare, 
end at det var i »1883», men eksemplaret kan du se i museets 
samling. 

Ved en brusende snebask slår vi os så ned og tager frem 
vore smörbröd, som glider ned med en drik af »kildens klare 
vand», thi spirituösa duger ikke for den, som skal mase hele 
dagen i solstegen, det har jeg for laenge, laenge siden erfaret. Det 
er en nydelse at få strsekke sig i lyngen og se op i den blå 
himmel; alle fjelde omkring nue nrd helt klredte i sine hvide 
vinterkåber, men tusinder af sölvstråler haenger ned fra alle sider 
og frembringer en halvt bedövenda susen, understemmen i vårens 
jubelhymne. Nede i krattet fremtryller blåkjaelken sine ma^rke- 



2o8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

ligste harmonier, mens höit över vore hoveder oppe i det brätte 
fjeld ringtrosten (Turdus torqvatus) i rene, gribende flöitetoner 
tolker sine fölelser. Över os kredser to fjeldvåker {Buteo la 
gopus)y der også har sat bo under t Storstenen», men elskovs- 
sangen minder långt mere om katten end om nogen anden fuglelok. 

Dog, vi har ikke tid eller ro til at hvile laenge, det lider 
ud på eftermiddagen, og endnu skal vi fortsaette et stykke op- 
over dalen på nordsiden af elven, hvor bunden er mere myr- 
laendt og naesten uden traevegetation. Her gjör vi en god fångst 
af friske Ereb. lappona^ og efter mange anstraengelser vandrer 
endelig også en Anarta melaleuca ind i »dödsriget», medens 
flere heldig har undsluppet vore garn; den er imidlertid meget 
sparsom her ude ved kysten, medens jeg i Sydvaranger og Måls- 
elven har seet den i hundredevis. Her på myrerne moder os 
nogle vakre og interessante Micros^ först Crantbus macuMis o^, 
Steganoptycha ericetana igjen, men Petiihina sauciana har vi 
ikke seet för og heller ikke den nydelige Glyphipteryx kawor- 
thanUy i hvis selskab vi også ser Incurvaria oeklmanniella og 
vetulella foruden de tidligere på dagen observerede Penthina- 
arter og Bot, inqvinatalisy der altid er velkommen. Coleoptero- 
logen har imidlertid ved at bruge haven oppe i skråningen fået 
Auciipalpus collaris, Cryptocephalus labiatus, Coccinella y punc- 
täta og den sjeldne Hydftobius spinipes samt en liden grön larvc, 
som vi finder er Hadena adusta og tager med hjem forat for- 
söge den opfödt og overvintret, hvilket nok ved lidt forsigtighed 
vil lykkes Den deraf udklxkkede sommerfugl vil du finde lidt 
mindre og mörkere men eliers naesten ganske som sydligere ekspir. 

Hos Gustav eller Oscar belönner vi os så endelig efter da- 
gens möie med en römmekolle og kaffe efterpå, taender en cigar 
og går derfra över elven på en skröbelig bro forat tage hjemover 
på turistveien i den vakre birkelund. Her byder sig neppe mere 
tor lepidopterologen, men »Käferantent har mödt en Carabus 
glabratus i veien, og på en nyhugget birkestubbe forsyner han 
sig med et antal Atheta sticcicola^ medens nogle i hast vendte 
stene yder Acidota crenata, Tachinus margifullus og Bemb. 
fellmanni; tidligere har han taget Elaphrus riparius og Bemb. 
bruxellense på elvebredden, og en medbragt PhilofUhus viser sig 
at vjere den meget sjeldne nigrita. 



schneider: entomol. udflugter i TROMSÖ. 209 

Og så siger vi godnat til Tromsdalen, som efterhånden er 
bleven fyldt med glade skarer af byturister, der nu i den lyse 
sommernat skal tage igjen alt det, som den länge sure vår har 
m^egtet dem. Men kom igjen om en måneds tid, så skal vi se, 
hvad det endnu sneklsedte Flöifjeld der oppe över vore hoveder 
har at byde på. 



III. Flöifjeldet. 

Det varede hele 6 år, förend det gik op for mig, at der 
også her nord gives en virkelig alpin flora og fauna. Jeg kom 
med den bestemte forestilling, at nordenfor polarcirkelen rådede 
en arktisk fauna ublandet fra tfjeld til fjaere», idet jeg kun 
kjendte den arktiske Lepidopterverden fra Staudingers og Wockes 
reise i 1860, i Alten som skjönt beliggende kun etpar minuter 
nordenfor Tromsö höide allerede for en stor del frembyder de 
aegte finniarkske forholde, som jeg i 1878 stiftede naermere be- 
kjendtskab med i Sydvaranger. 

Hertil kom også for endel, at min helbred tidligere ikke 
tillod de med Qeldbestigninger forbundne anstrsengelser, således 
som jeg senere ved övelse og haerdning har vaeret istand til; og 
således kunde det da gå for sig, at jeg år efter år besögte Måls- 
elvens herlige dalföre, funderende på, hvorfor ikke her ligesåvel 
som i Alten flöi Colias hecla, Argynnis frigga^ Oeneis ?iorna etc, 
indtil ]tg ved en ren haendelse förtes op ovenfor skovgraendsen 
på et lidet fjeld ved Bjerkeng, hvor pludselig hele denne herlige 
arktiske fauna åbenbarede sig i al sin skjönhed. 

På samme roade om end i al tarvelighed har Flöifjeldet 
efterhånden udfoldet så mange tiltraekkende sider ved sin interes- 
sante alpine dyrverden, at det fremfor noget andet punkt er ble- 
ven det mest eftertragtede mål for mine udflugter ved Tromsö, 
men desvaerre har jeg i den bedste tid naesten altid vaeret bort- 
reist, og saerdeles meget står der vistnok endnu igjen at iagttage 
deroppe. 

Jeg indbyder da den velvillige laeser til at fölge os did op 
en vakker dag i slutningen af juli. Idag har også botanikeren 
slået fulge med, thi vistnok er august den egentlige blomster- 

EjiäomcU TitUkr. Ärg. lo, H. 4 (1889). \a 



2IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

måned på FlöiQeldet, men det er jo en let sag at hensaette os i 
1883, og således kan også Floras velynder regne på et godt 
udbytte. 

Vi begynder på den samme vei, som förte os til Troms- 
dalen, men slår strax ind på turiststien og har da kun at bryde 
af fra denne i en ret vinkel til höire, så baerer det stråks opover 
Flöifjeldet. Enkelte Erebia ligea flagrer över skovlysningerne, 
men flest ser vi her af Sciaphila osseana og tildels Lygris po- 
pulata med enkelte Cid. ccesiata, truncata og citrata; 2 a 3 
uger senere vil det vrimle af Cid. sordidata og endnu noget se 
nere af dilutaia^ der holder ud naesten til sneen kommer Her 
findes ingen urer, alt er daekket med jord og derovenpå en ta?t 
grsesvsekst, og let og bekvemt fölger vi kreaturveienes zigzaglinier 
opover. 

I c. 200 m. höide skal vi lade coleopterologen få standse 
lidt og begynde sit stenvaelterarbeide, der lönnes med vakre fund. 
Det er en helt anden fauna end den, vi har gjort bekjendtskab 
med på de to förste udflugter: Cychrus rostratus v, pygmasus, 
Leistus ferrugineus^ Trechus ^-siriatus^ Harpalus ^-punctatus 
{seriepunctatiis), Notiophilus bigiittatus ogpalustris^ Anisotoma 
picea^ Tachyporus jocosus Say, den sjeldne og kun ved Tromsö 
fundne Olophrum alpestre Heer, O. consimile^ med flere gamle 
bekjendte som Nebria gyllenhali, begge PatrobuSy Calathus 
micropterus m. fl. 

Ovenfor den lille hytte, hvor arbeideme i kalkbruddet tid- 
ligere holdt til^ står endel åldrige birker, dels halvt omstyrtcde 
og uddöde, dels endnu med nogle lövbaerende kviste hist ogher; 
det er de sidste levninger af den fordums vakre skov, som Zet- 
terstedt omtaler, og neppe vil den nogensinde her opnå sin tid- 
ligere udstraekning og frodighed. Under barken på dissc vetera- 
ner gjör vi overraskende fund. Olistfuerus megacephabis o^ 
substriatiis, Baptolintis pilicomis, Leptusa analis; vingedc-ek- 
keme af en Athotis undulatus og endel store larver, som visse 
lig tilhörer denne art, viser, at vi er komne på urette tid for 
dette vakre insekt, men til gjengjaeld melder kammeratens jubel- 
råb fundet af en pragtfuld Stenotrachelus ceneus^ medens jeg 
haler frem en mere beskeden Rhagiutn tnordax. Endou lidt 
höiere oppe vil vi blive overraskede ved at finde såvel Carabus 



SCHNEIDER: ENTOMOL. UDFLUGTER i TROMSÖ. 211 

catenulatus som violaceus; de er ved Tromsö maerkelig nok ikke 
fundne i lavlandet, men endnu mere päfaldende er det, at de 
begge hovedsagelig synes at tilhöre öerne i skjaergården, de mest 
isoleret beliggende ikke undtagne. 

Lepidopterologen får idag nok assistere sine venner lidt, 
skjönt heller ikke kan skal vende tomhaendet hjem, men för vi 
kommer op på platået, er der for ham lidet at udrette. Vi er nu 
näede ovenfor de sidste forkröblede birke, og som en dands går 
det på det blöde grönne teppe; Veronica alpina melder sig först, 
så kommer TofjelcUay Azalea y Sibbaldia, Dryas, Silene acaulis- 
Andromeda tetragona og den yndefulde kypnoideSy Poa alpina 
v, vivipara^ Aspidium lonchitis etc. etc, men jeg er ikke me- 
get hjemme på dette område og naevner kun mine egne yndlinge, 
som jeg sikkert kjender. Her moder vi en gam mel bekjendt, 
Pygtmena fiisca^ som svaermer talrig på visse iridskraenkede lo- 
kaliteter, og sammen med den to interesante höiarktiske arter, 
den vakre Botys ephippialis, hvis flyvepladse synes meget ind, 
skraenkede, og Crambus furcaielluSy nsest Plutella cruciferarum 
en af de hårdföreste arter (förekommer således på Vardö), som 
förekommer över hele fjeldet. Cidaria hastulata i endnu gode 
ekspir. flyver överalt, og den stigende sol har også bragt nogle 
Rhopalocera i rörelse, nemlig PoL pklceas^ som jeg har iagttaget 
til c. 300 m. o. h., Arg, påles ganske talrig besögende Ranun- 
culus, medens vi kun moder en og anden arsilache^ der her 
oppe ikke egentlig har passende flyvepladse og derfor förekom- 
mer i en race, der viser en övergång til påles, Erebia lappona 
moder os enkel tvis över hele fjeldet endnu i gode ekspir. 

Oppe under den mere urede runde kol, der danner det egent- 
lige Flöifjeld, også kaldet »Böntuen», ligger 2 små damme i en 
höide af 463 m. = 1481' (efter overlaerer Nyhuus*t målninger). 
De vedligeholdes af nogle snebraeer, som i enkelte år smelter 
ganske op, og da törrer også dammene helt ud, som tilfaeldet var 
i 1883; '^u danner de trods sit ringe omfång en behagelig afveks- 
ling i landskabet, og her er mängt og meget af interesse at iagt- 
tage. Under stene ved bredden finder vi enkelte Amara alpina 
(torrida tilhörer udelukkende lavlandet), Miscodera arctica, Ad- 
dota crenata, Patrob. picicomis og Nebr, gyllenhali, begge i 
sine nifino-varieteter; Byrrhus fasciatus vover sig også hid op. 



212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

og det store sorte insekt, som surrer afsted i en ejendommelig flugt, 
viser sig at vaere Silpha lapponica. På lave Salices finder vi 
Anthaphagus omalinus og enkelte Phyllodecta polaris, men 
dennes rette hjem er höire op. 

I selve dammen lever flere interessante vaesener; der har vi 
Limncba truncatula v, schneideri, den hårdföreste af alle fersk 
vandsmollusker; som små fiske svömmer store skarer af den 
maerkelige crustacé Branckinecta paludosaj medens en stor Daphnia 
förekommer i slig msengde, at der längs bredden dannes brunc 
striber, når de flokker sig sammen. Af Coleoptera finder vi en- 
kelte Agabus alpestris og guttatus^ men i stor mängde ihom- 
soniy såvel v. rufinus som coriaceus, samt Hydroporus griseostria- 
tus og airiceps. 

Men höiere op! Det går ikke ganske så bekvemt som for, 
men opstigningén er dog let nok, og först nu begynder de vak- 
reste fjeldplanter at optraede i maengde. Ranunculus pygnitrus 
og nivalis blomstrer ved foden af de små snebraeer, medens den 
pragtfulde renblom [R, glacialis) fornemmelig vokser på nord- 
siden mellem stenene; Viscaria alpina står hist og her på tör 
grund, Diapensia lapponica^ diverse Saxifragay men Silnic 
acaidis og Dryas er de mest freratraedende, og begge er de af 
insekter mest besögte höifjeldsplanter. De fieste besögende er 
vistnok små Diptera og Ichneuomo^iider ^ men pas på og tag den 
sorte lille fyr, som dvasler på Dryas nogle sekunder; det er 
Anar ta Zetterstedtii^ hvis larve jeg her har fundet på denne 
plante, og se der en noget lysere, som viser sig at vaere A, lap- 
ponica, dervaerre er de begge yderst sparsomme. Endnu nogle 
minuter, og vi står ved värden, hvorpå vindfiöien er opreist 630 
m. (2000') o. h., men först har vi taget en underlig Penthina, 
som viser sig at vaere noricafia H. S., hidtil kun kjendt fra 
Schweitzeralperne, og det bliver dagens bedste fund. 

Vi kravler op på värden og nyder herfra en heiirivende ud- 
sigt, över Trorasöen, der ligger under vore födder som et park- 
anlacg med gange og lysthus og Praestvandet som et srailende 
blåt öie midt i alt dette grönne, og Sandnacssundet som en stribe 
på den anden side; der er det lave eide ud i Kalfjorden mellem 
Kvalöens vakre fjelde, men vört udkigspunkt ligger ikke höit nok, 
til at vört blik skulde kunne nå ud til det åbne hav. Bag os 



schneider: entomol. udflugter i TROMSÖ. 213 

löfter Tromsdalstinden sig såre roaegtig og staenger desvaere for 
udsigten til de vilde indtil 5 å 6000' höie fjeldkomplekser, som 
vi fra toppen af tinden får et lidet indblik i. 

Der er ganske vindstille heroppe, medens der nede på söen 
blieser en let bris, som ofte er tilfaeidet ved östlig vind, og store 
fluer naesten farvede som Bombus lapponicus svaermer omkring 
värden og ssetter sig dristig på vore klaeder ; det er renens vaerste 
plageånd, O estrus tarandiy som jeg kun en enkelt gäng har seet 
nede i dalen, hvor den kom og satte sig på mit bryst. Fra 
värden og indover er terraenet ganske fladt, rigtig segte höifjeld 
med nögne bergflader og sparsom vegetation, men her finder 
botanikeren en af Flöifjeldets ypperste frembringelser, Arnica 
alpina, og ligeledes har Phyllodecta polaris her sit rette hjem, 
hvilket sees på de brune skeletterede Salix herbacea^ medens de- 
linkventerne selv kryber i maengde omkring forat söge sig vinter- 
kvarter; det kan nok traenges heroppe, hvor det kanske er sne* 
bart i^ måned om året. 

Enkelte andre interessantere Coleoptera traeffer vi også her: 
Amar. alpina, Deliphrum tectuni var,, Geodromicus globuli- 
collis, Acrulia infläta og i en liden snevandspyt en enkelt Hy- 
droporus arcticus. Det er fristende at fortsaette indover, og så 
når vi en anden varde, der ligger 771 m. (2457') o. h. •, her er 
Åniar. alpina ganske talrig og PhyL polaris kryber omkring i 
masngde på sel ve värden. Vi indtager vört frugale middagsmåltid 
i denne öde egn, hvor en liden flok fjeldryper (Lagopus alpinus) 
er de eneste tilskuere; de er lidet sky, da de er sig sin klaed- 
nings med omgivelseme nöie harmonerende farver vel bevidste. 
I stilhed ijemer botanikeren sig med en tilsyneladende ligegyldig 
raine, men }eg ved, hvorom hans tanker tumler sig; Carex nar- 
dina er vistnok af udseende fjeldets uanseligste vaekst, men 
fagroanden finder den skjön, og vor ven går den selvfölgelig ikke 
förbi; dog, jeg skal hviske dig i öret, hvad den egentlige magnet 
heder: det er den lille gulblomstrede Draba crassifolia^ som 
har lokket så mange fiorister op på Flöifjeldet, men ikke hörer 
jeg til de indviede, og så läder vi vor ven gå alene ])å den 
ekspedition. Det kunde vaeret interessant at fortsaette og kanske 
besiige selve »tinden», men endnu er det for tidlig på året, og 
ikke ved \t^ heller, om der er noget at hente. Vi tager altså 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

mme vei tit båge men gjör en liden afstikker ned til höire, 
n mod nord beliggende större snefon tappert har modstäel 
rens indflydelse. Her mfidte mig 17 august 1885 et syn, 

jeg aldrig har seet noget sidestykke: tusinder ar insekter 
omkring på sneen eller lå nede 1 små hulningér, der var 
le omkring deres legemer, halvt stivnede men dog endnu 
i\ hovedmassen udgjordes af middelsstore og smä Ickneu- 
T, hvoraf jeg her på en halv time samlede nysten ligeså 

individer, som jeg har gjort i to sommere tilsammeo, 
n fandtes en Osmia og nogie Tenthredinider. Caieoptera 
sr kun få af, mest Pkyl. viteilina og polaris, desuden 
ius lappoHum og i Cantharis pilosa, raen mest over- 
s jeg ved Amara lunkollis, Elater iristis og Cocc. 14- 
I, et ekspir. af hver art, og disse 3 arter har jeg hverkea 
ST senere fundet ved Tromsö. Den stierke vind om natten 
lorgenen må have fört dem op her fra dalen eller kanske 
e inde fra landet^ men maerkeligt var det, at jeg pä andre 
ler så få eller ingen insekter, og jeg beklager meget ikke 
jere at have benyttet mig af den sjeldne anledning, som 
Ig böd sig frem. 

edover går det uden vresentlige ophold eller eventyr; en 
irer udover >Böntuen>, og omkring og i damroene tnöder 
e renflokken, som netop har gjort sine kunster for et sel- 
i[ turister og nu föler sig synbart lettede ved at kunne 
civilisationen af sig. En enlig »bollit» {Charadrius mo- 
s) tripper omkring med hiengende v inger og rober sig 

som en lykkelig omend aengstelig moder, ellers er her 
og höitideligt heroppe i ensomheden. Men nede i de 
lier lyder latler og munterhed, og snart moder vi små sel- 
, som agter at tilbringe den lyse sommemat på iStor- 
■ eller sBönluem; bom som slseber ved, fiedre med kune, 
le madamer med den kja;re kaffekjedel, og unge piger. som 
Ecrer sig selv eller hales opover af sine tilbedere; natur- 
en er överflödig pä fjeldet nu! 

edcnfor stenbryderhytten står en birkeslubbe, som jeg vel 
iag til at mindes, thi den har ydet mig; en stor koloni af 
xychus coccineus, mange Rkizopkagus dispar. flerc TV- 
a aiicora, Cis boleti, Epurita boreella, Olis/^rus mego- 



schneider: entomol. xidflugter i TROMSÖ. 215 

cqjhalus, en Rhinosimus ruficollis og Trichopteryx fascicularis, 
og seks af disse 8 arter har jeg kun fundet på denne stubbe! 
Coleopterologen har idag til det sidste fordelen på sin side, idet 
han i rådden sop finder Lordithon pygmcBUS, Tachinus proxi- 
mus og de sjeldne Baryodma mycetophaga Kraatz og nitida 
Gr. samt Atheta pictpennis Man. 

Vi saetter os på stranden for at nyde det vakre syn af sun- 
det i aftenbelysning og vente på botanikeren, som snart efter 
indfinder sig på det aftalte mödested; af udtrykket i hans ansigt 
er det greit at skjönne, at der er passeret ham noget, men han 
har vakkert måttet love taushed, og derfor har heller ikke jeg 
noget mere at berette i den anledning. 

Og hermed tager jeg for denne gäng farvel med den tål- 
modige laeser; nu ved du, hvad Tromsö trakten har at byde, om 
du kommer, og bliver du skuffet, er skyiden ikke min. Men 
vil du denne gäng vaere rimelig i dine fordringer, skal du kanske 
engang også få vaere med at jage freya i solstegen på Brand- 
momyren og »stupe krake» under hecla']2Lgttn på »Kalvehovedet». 

Tromsö 2/ — 89. 



193 du texie.) 

trsions entomohgiques dans les n- 

ie une dcscriptioD tres intéressaote 
1 fallne entomologique des enviroDS 
l'année (fin de mai, commencemcnt 
latitudes la nature sort de son som- 
dans la partie la plus belle du court 
e juillet. Le manque d'espace nous 

suivre M. SPARRE-ScHNEtDER dans 
lU ondulé qui domine la ville de 
e ferme en face, soit dans le Tronis- 
; paicourt en serpenlant le Troms- 
du Fiöjfjeld. Nous renvoyons donc 

la flore et de la faune entomolo- 
iriginal, qui mériterait la reproduc- 



OM OLLONBORRARNE 



Sven Lampa. 



Bland de skadeinsekter, som icke allenast un< 
ircD utan äfven för lång tid tillbaka sedan låtit myc 
sig, är ollonborren otvifvelaktigt den förnämsta. D< 
och lefnadsvanoT äro tämligen allmänt bekanta, och 
flir öfverflödigt att här lemna en utförligare beskrifn 
dem. Af samtna orsak har jag hittills underlåtit al 
sammankomster som uti tidskrifter, beröra dessa ska 
för tillfdllet anser jag mig dock manad eller så got 
gad härtill, eftersom desamma för närvarand e gifv 
dll en snart sagdt brännande fråga för \'ära sydligas 
hvilken antagligen i viss mån kommer att beröra 
Under sädana förhållanden kan saken ej få halka för! 
giska föreningens uppmärksamhet, utan blir det hem 
med intresse följa densammas utveckling och om i 
verka till en god utgång. Föreningen är visserlige 
den ställning att kunna aktivt ingripa, men hon bä 
bör lemna sitt moraliska understöd, där sådant kan 
hofvet påkalladt. 

Om vi jämföra de visserligen torftiga upptysninj 
till buds frän längesedan gångna tider, med dem vi e 
iien, så blir omdömet otvifvelaktigt detta: att hos ( 
Danmark ol tonborrs värma rne och larvernas härjning 
tilltaga och visa en tendens att småningom utbrei 



2l8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

förut skyddade områden. Låt vara att skadedjuren kunna upp- 
träda periodiskt och visa sig mindre talrikt den ena tiden än en 
annan på en och samma trakt; men ett faktum synes det emeller- 
tid vara, att då de sedermera återkomma i myckenhet, antalet 
och larvskadan blir långt större än någonsin förut. 

Såsom exempel på ollonborrames utbredning må anföras, 
att första gången de omnämnas såsom skadedjur hos oss, näm- 
ligen 1776, synas de intagit ett mer inskränkt område, nämligen 
sydligaste Halland; år 1833 l^^^va de uppnått Halmstadstrakten 
och i början af sjuttiotalet äro de i närheten af Varberg. 1887 
voro de ännu talrikare norr om Halmstad, än i södra delen af länet, 
och insamlades i stor mängd, åtminstone så långt norr ut som 
i Fjärås helt nära Kungsbacka. I Kristianstads län hafva de 
uppträd t i stor myckenhet sedan en längre tid tillbaka, men för- 
nämligast uti de trakter, som ligga på sluttningarne af Hallandsås, 
där Bjäre härad har ansetts nästan som deras urhem. Så små- 
ningom hafva de likväl utbredt sig längre åt sydost och äro nu 
besvärliga i Kristianstads norra omgifningar samt ännu längre 
öster ut till och med i närliggande delar af Blekinge, där man 
för tjugu år sedan knappast hörde talas om dem. Hvar den 
slutliga gränsen för deras framryckande är belägen torde ännn 
vara omöjligt att bestämma^ men troligt är, att den kommer att 
framflyttas så långt jordmånen är lämplig, hvilket ju är för- 
hållandet i närbelägna, större sträckor af Blekinge, Småland 
och Vestergötland. Förr var deras vistelseort mer begränsad och 
inskränkte sig till de sandiga trakterna i Halland och Skåne, dar 
alfven af naturen är genomsläppande och lemnar torra vinter- 
qvarter; numera är förhållandet ett annat, sedan en djupare och 
omsorgsfullare afdikning och torrläggning genomförts litet hvarstädes. 

Af nyss anförda förhållanden torde det blifva tydligt för en 
hvar, att kraftiga åtgärder äro af nöden, om skadedjurens öfver- 
handtagande i våra sydliga provinser skall kunna förebyggas; ty 
den tid kan komma, då jordbruk där i en del trakter eljes blir 
nästan lönlöst. Men bemödandena kunna ej blifva tillfyllest- 
görande, om de skola helt och hållet bero på den enskilda upp- 
offringen, utan måste blifva samfäldta och obligatoriska. Statens 
och kommunernas mellankomst, liksom i Danmark genom lagen 
af den i april 1887, måste anlitas, om något verkligt godt resul- 



lampa: ollonborrarne. 219 

tat skall kunna åstadkommas. Ofvannämda författning påbjuder, 
att i de trakter inom landet, där man kan antaga, att ollonbor- 
rar skola förekomma i större mängd, kan inrikesministeriet 
anbefalla insamling och ödeläggelse af lefvande ollonborrar. 
Påbudet sker genom amtet till de af ollonborrar hemsökta kom- 
munerna, på hvars styrelse verkställigheten hvilar. Hvar och en 
iordinnehafvare bör själf verkställa insamlingen å sitt område, men 
underlåter han detta, eller gör det ofullständigt, tillkommer det 
kommunalnämden att taga hand om arbetet. Lägger han hinder 
1 vägen för insamlingen, straffas han med böter af från 10 till 
100 kronor, hvilka tillfalla kommunalkassan. 

Utgifterna för insamlingen och dödandet af ollonborrarne 
torskotteras af kommunen, som sedermera återbekommer hälften 
af utlägget från statskassan och en fjärdedel genom amtsrepre- 
sentationen. 

Detta är nu hufvudinnehållet af ollonborrelagen i Danmark, 
och verkningame däraf visade sig redan samma år den utkom. 
Ollonborresvärmame voro då omåttliga och insamlingen medförde 
i 411 kommuner ett resultat af tretusen, 755 millioner, 473 tu- 
senfemhundra ollonborrar, h varför utgifterna uppgingo till 662,018 
kr., 43 öre. Häruti deltog statskassan med ej mindre än 330,049 
kr., 98 öre. 

Förhållandena äro här visserligen något annorlunda be- 
skaffade än i Danmark, ty där är nästan hela landet utsatt för 
ollonborrhärjningame, och statsbidragen komma härigenom till 
nytta för alla landsdelar. Hos oss är det däremot ännu endast 
sådana provinser, hvilka kunna räknas bland de bäst lottade, 
som äro utsatta för härjningar, och mången kan härigenom hysa 
den öfvertygelsen, att de böra kunna hjälpa sig själfva. Men 
om egendomar där, i följd af upprepade härjningar, skulle, liksom 
i Danmark skett på flera ställen, till den grad utarmas, att ingen 
vågar köpa dera, och kronoarrendatorerna ej mäkta betala sina arren- 
den, då kommer hela landet att få vidkännas följderna af min- 
skade statsinkomster och indirekt lida genom ollonborrarnes 
framfart. Härtill må slutligen läggas en omständighet, hvilken 
litet hvar torde känna, som något sysselsatt sig med iakttagelser 
på närmare håll, nämligen den, att utan statens ingripande, en 
verkligt fruktbringande förföljelse af ollonborrarne aldrig torde 



ISK TIDSKRIFT 1889. 

ima till stånd, ty därtill fordras, alt insamlingen skall ske 
kraft äfven å sådana glest bebodda och fattigare områden, 
s innehafvare hvarken ega tillräckliga arbetskrafter eller pea- 
jemedel, för att som sig bör verkställa densamma. 

Dä denna vigliga fråga antagligen inom kort blir hänslcjutea 
statsmakternas ompröfning och afgörande, vore det kanske e] 
i betydelse, om ett uttalande af denna förening komme >tl 
itliggöras, eftersom hon i vissa afseenden toide kunna be- 
tas såsom en auktoritet, hvars ord borde ega något värde. 

Innan jag Icmnar detta ämne, torde en eller annan erfaren- 

från vistelsen uti de af ollonborrame hemsökta trakterna fl 
lämnas. Det är klart att min uppmärksamhet skulle fastas 
ämligast på de medel, som vore användbara mot dessa skade- 
s härjningar och först och främst på sådana, som redan blifvit 
rdade och efter hvad det päslätts med framgång använda. 

mitt lilla arbete om ollonborrame omnämdes ett par dylika, 
helt nyligen blifvit i tryck rekommenderade, och det ena 
lem förordades till och med till fbrsök. Detta hade, som det 
gafs, med framgång användts i Frankrike och bestod däruti, 
i jorden nedfördes medelst en därtill lämplig spruta 6 gran 
tin pr qvadratmeter, till ett sådant djup, att benzinen kom 
3t under det jordlager, där larverna vid tillfkllet befunno sig. 

att utröna hvilken inverkan delta starkt luktande ämne skulle 
va pä larverna, indröp jag några droppar däraf uti en bleck- 
där en qvantilet jord och en larv förut befunno sig, samt 
lite det ganska tätt slutande locket. Dagen därpå aflogs 
a, och larven befann sig, menskligt att se, uti högönsklig 
någa, oaktadt benzinlukten ännu var ganska intensiv. Opera- 
en förnyades därför ännu en gång, men medförde enahand» 
Itat. Detia experiment ansåg jag tillfyllest för alt öfvertyg» 

atl 6 gram benzin, fördelade på två ställen uti ett jordstycke 
en qvadratmelers yta, ej skulle kunna uträtta något, synner 
st då larven där har tillfälle atl aflägsna sig ifrån det stolle. 

luktämnet placerats, och därigenom lättare undgår inHytandet 
if. 

Ett annat medel, hvars verksamhet jag redan förut belvifla^ 

som äfven skall förskrifva sig från Frankrike, Iwstår Uti 

[stgropar af 30 centimeters diameter och djup, hvilka fyll>* 



lampa: ollonborrarne. 221 

med halfbrunnen kreatursspi Ilning på försommaren och sedan 
längre fram visiteras, hvarvid en ansenlig myckenhet ollonborre- 
larver skola ertappas uti gödseln. Vid Bonarp i Skåne kom jag 
i tillfälle att undersöka ett litet föl t, som hyste en myckenhet 
larver och hvarpå funnos såväl smärre gödselhögar som lemnin- 
gar efter betande kreatur, men kunde ej finna att dessa utöfvade 
någon starkare dragningskraft på larverna, utan funnos de vida 
talrikare under grästufvor, än å de förstnämda ställena. Jag blef 
äfven iståndsatt att närmare granska ett slags larver, som vid 
första påseendet voro förvillande lika ollonborrlarver af ett års 
ålder och hvilka påträffades under en sten, där animalisk gödsel 
fdrefanns. Vid undersökningen af dessa öfvertygades jag dock 
snart om, att de voro af annat slag, troligen larver af en större 
AphodiuS'2LXX^ hvars käkar ej äro mejselformiga som ollonborrarnes, 
utan försedda med en knöllik tand innanför spetsen. 

Fransmannen, som uppfunnit ofvannämda fångstmetod, var 
antagligen ingen erfaren entomolog och hade säkerligen förtegat 
sitt rön, om han låtit sakkunnigare person närmare undersöka 
fångsten. 

För att utröna hur länge ollonborrelarver kunna lefva under 
vatten, fyllde jag därmed ett dricksglas och ditlade 5 stycken larver, 
nyss plockade från marken. Den första upptogs stel, men med 
bibehållen färg, efter 24 timmar, den andra efter 30, den tredje 
efter 48, den fjärde efter 60 och den femte efter 96 timmar, d. 
v. s. fyra hela dygns förlopp. Alla började visa lifstecken, så 
snart vattnet på kroppsytan bortdunstat, och voro efter en kort 
stunds förlopp lika lifliga och krya som någonsin, samt lefva 
ännu i denna stund, insperrade i en glasburk, fylld med jord 

Uti afhandlingar rörande ifrågavarande skadedjur, förekom- 
mer vanligtvis det påståendet, att dess larver ej kunna uthärda 
solljuset, utan inom kort dö, om de utsättas därför. För att bli 
förvissad om hur härmed förhöll sig, insamlades några exemplar, 
hvilka lades på en lös trädgårdsrabatt under en timmes tid. Sol- 
ljuset var därunder ej mycket intensivt och syntes bekomma dem 
föga, hvarför de flyttades till en berså och placerades på den 
där befintliga, grusbetäckta marken. Numera sken solen fullstän- 
digt och upphettade marken i hög grad. Här uthärdade tre af 
Jarvema i i^ och den fjärde uti två timmar, innan hudens 



ENTOMOLOCISK TIDSKRIFr 1 889. 

n svarta färg tillkännagaf att lifvet flyktat. Dera» 
tt nedkrypa j jorden lyckades dock ej, och skulle 
fallet, när de äro utsatta för solskenet, vore detta 
sak, emedan man då vore säker om, att de indi- 
lei klara och varma dagar af åkerredskapen föras 
ti, där skulle gå sin undergång till mötes, 
essä fä och enkla experinoent kan man göra sig 
g om larvemas förmåga att motstå yttre, ogyoa- 
den och komma till insjgt därom, att några medel 
ande i jorden knappast torde stå att finna; utin 
Ils vidare åtminstone, nöja sig med sådana, som 
' besvärliga och kostsamma, men dock ofelbara, 
nling af larverna samt de fullbildade insekteriu 
ngsåren. Ett annat hjälpmedel, som nog borde 
bidraga till skadedjurens hållande inom tillbörliga 
anske bestå däniti, att för närvarande nästan nakna 
edmarker, som ligga så godt som värdelösa, men 
.illhåll för oUonborrarne, besås med barrträdsfrön 
, och lockplatser å lämpliga ställen ä fälten tipp- 
norna erhålla den förmånligaste lokalen för ägfr 
1 där afkomman lätleligen kan förgöras. Att nSr- 
delta, torde dock blifva allt för tröttande, hvarffer 
förbigås, för att möjligen en annan gång anföras. 



RESUMÉS. 

(Fagt 317 du lexle.} 

; Les Hannetons. 

»MpA donne fhistoire de Tarrivée et des ravages 
en Suéde, et mentionne quelques-uns des moyens 
^tränger et dans notre pays pour s"en débarrasser 
: possible de le faire. 



\ ■ 



OM ACARIDVÄFNAD PÄ TRÄD. 

AF 

Carl ^A/, S. AijRiviixius. 



I förra hälften af sistlidne september meddelades af Prof. 
F. L. Ekman en iakttagelse att bland träden i Tekniska Hög- 
skolans trädgård tvänne, en alm och en lind, efter stam och 
grenar voro öfverdragna med en glänsande väfnad. Denna väf- 
nad befanns gjord af en liten, knappt 0,5 mm. lång Acarid, som 
uppehöll sig i milliarder under densamma, här och där i större 
hopar. 

Då jag kommit i tillfälle att närmare undersöka dels afsågade 
stycken af trädgrenarne med prof på själfva väfnaden, dels lef- 
vande och spritlagda exemplar af djuret, meddelas här i korthet 
resultatet af denna undersökning. 

Vä/nadenf som sluter tätt intill trädets bark och har en 
egendomlig glans, är bildad af mycket nära hvarandra — de 
flesta längsefter* grenen — löpande trådar, hvilka bilda flere 
lager innanför hvarandra. Dels härigenom dels genom trådames 
finhet — de särskiljas fullt tydligt först vid omkring 500 gångers 
förstoring — förklaras väfnadens för obeväpnadt öga glasartade 
beskaffenhet, som ger trädet utseende af att vara nerisadt. De 
afsågade grenstyckena voro rund t om betäckta med en dylik 
sammanhängande väfnad. 

Hvad själfva Acariden beträffar, tillhör densamma det under 
namnet »spinn» kända slägtet Tetranychus Dufour. Arterna af 



* En koloni af dessa Acarider, som nu på andra månaden förvaras i en 
gUsbnrk, har öfverspunnit denna invändigt med trådar som på samma sätt 
till största delen löpa i en riktning. 



LNTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

e vistas dels på träd, buskar och örter i det fria, deU 

{T. Ularius) ofta på krukväxter, i boningsruni och 
h hafva där sin spinnfÖrmåRa att tacka för den all- 
ppmärksamhet de, trota sin ringa storlek, tilldragit sig. 
ifrågavarande arten synes mig kunna identifieras med 
US ulmi KocH * i alla väsentliga delar, säsom i af- 

kroppsformen, borstbeväpningen och färgfordel ningen; 
färgerna ljusare än pä den af Koch meddelade figuren, 
na däremot nära öfverens med en af Berlese ** leronad 

af samma form. B. betrakUr emellertid densamma 
varielet af Tetranyckus telarius (= T. Ularius var. 
**) och upptager såsom dess synonymer: T. ulmi Koch, 
'us KncH samt T. fervidus KocH. Från de båda se- 

afbildas af Koch 1. c. Fasc. 17, Fig. 15 och Fasc. 
2, skiljer sig dock den föreliggande formen i flere af- 

IfUrgen är nämligen hos denna rödgul med mörkare, 
tvärbälte förenade sidofält och ljusare extremiteter. 

Qm vid genomfallande ljus tyckas svarta (såsom de af- 

Koch hos de nämda arterna), äro emellertid vid pi- 

jus karmosinröda. Borsten äro ordnade i fyra rool 

aakre ända konvergerande rader. 

tende på mundelarne visar djuret full öfverensstämmelse 
Berlese 1. c. Fasc. 36, n:o 6 lemnade figurerna öfver 

rs form hos slägtet Tetranyckus i allmänhet. 

sagda gäller närmast den på alm uppträdande fonneo. 

träffades på lind befanns emellertid endast genom sin 

3ppsstorlek samt färgteckningen olik den förra. 

Ifärgen hos lindacariden är blekgul, dock spåras äfvcD 
de ofvannämda något mörkare sidofälten. Till följd 

s mig här föreligga endast ett >-ngre utvecklingsstadium 

ra; eller ock möjligen en blekare färgvarietet af den- 



L. Kock; Deutichlands Crusiaccen, Myriopodeo ond Antchniden 

Ieklese: Acaii, Myriopoda et Scorpiones hocasque in luliiKperU- 
<. Fasc. 36, n:o lO. 
kallm pä tiguren lUraayihin telarius ulmi KoCH. 



AURIVILLIUS: ACARIDVÄFNAD PA TRÄD. 225 

Hvad slutligen dessa Acariders lefnadssätt angår, lemna hittills 
gjorda iakttagelser vid handen, att de i likhet med sina samsläg- 
tingar under vegetationstiden uppehålla sig företrädesvis — om 
ej uteslutande — på trädens blad; vid tiden för löfiäUningen 
däremot söka de sig väg längs grenar och stam till marken, där 
de Öfvervintra vid trädets fot eller i sprickor på barken o. dyl. 
Denna deras väg betecknas af den ofvan beskrifna, till utseendet 
homogena, glänsande väfnaden, till hvilken hvarje individ torde 
lemna sitt bidrag, på samma gång den tjänar dem alla till ett 
gemensamt skydd, vare sig mera tillfålligt endast under själfva 
vandringen eller under längre tid. Att nämligen äfven det se- 
nare cger rum synes framgå af det förhållandet, att större eller 
mindre skaror af djuren träffas hopade på vissa ställen under väf 
nåden i sprickor på barken, hvilka de efter allt utseende utvalt 
till en temporär tillflyktsort. 

Att tillkomsten af väfnaden längs stam och grenar uteslu- 
tande står i samband med djurens vandringsdrift och till följd 
häraf endast på en viss årstid kan iakttagas, framgår äfven af de 
uppgifter som lemnas i Acaridlitteraturen om närstående formers 
lefnadsförhållanden. Så yttrar t. ex. Koch * om den på lind 
lefvande Tetranychus socius: »In manchen Jahren im Monat Au- 
gust und September auf der grossblättrigen Linde zu Milliarden; 
seltener auf der kleinblättrigen. Zuweilen ist der ganze Stamm, 
gewöhnlich auf der Nordseite, mit einem dichten florartigen, wie 
Atlas glänzenden Gewebe uberzogen, unter welchem sich die Mil- 
ben aufhalten und an dem Gewebe hin und her laufen. Später, 
wenn die Milben das Gewebe verlassen haben, löst sich solches 
von den Bäumen ab, und wird dann durch die Luft stiickweise 
fortgetrieben ; alsdann halten sich die Milben auf dem Boden am 
Fusse des Baumes auf, welcher damit ganz bedeckt ist.» 

Och om den ifrågavarande formen säger Berlese: »frequen- 
tiorem invenies sub Platanorum cortice hieme hibernantem, filis 
sericeis circumdatum». 

Att den nämda väfnaden, trots sitt egendomliga utseende 
så sällan iakttages torde sålunda finna sin närmaste förklaring 
däruti, att densamma tillhör endast en viss bestämd årstid och 



* 1. c. Fasc. 17, 16. 

£Htomol. Tidtkr. Arg. 10, H. 4 (1889). 1 5 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 
lO-ÄRS-FEST DEN 14 DECEMBER 1889 



AF 

Oskar Th. Sandahl. 



I H6tel Phoenix' mindre sal jämte tillhörande salong sam- 
lades kl. 7 på aftonen ofvannämda dag ett större antal af Entomo- 
logiska Föreningens ledamöter från Stockholm och landsorten, 
för att högtidlighålla fullbordandet af föreningens första årtionde. 
Deltagames antal i den enkla festligheten hade helt visst blifvit 
långt större, om icke den i hufvudstaden allmänt utbredda malaria- 
sjukdom, som blifvit kallad »influenza», »ryska snufvan», »blixt- 
katarren» o. s. v., hade hindrat många föreningsmedlemmar att 
Däfvara. 

Vid inträdet i salen såg man fondväggen ofvan styrelsens 
bord prydd med en samling porträtter af en del stormän inom 
den svenska entomologien, såsom Linné, Thunberg, Gvllenhal, 

SCHÖNHERR, o. I. FÄHRiEUS, BOHEMAN, WAHLBERG Och StÄL, Samt 

af föreningens förste välgörare Dr A. F. Regnell. Dessa por- 
trätter voro anskaffade af hrr Aurivillius och Sandahl. 

Utmed salens båda långsidor voro stälda bord i samman- 
hängande rad och dessutom fanns ett särskildt bord invid styrelse- 
estraden, på hvilket ett urval af föreningens bibliotek, såsom prakt- 
verket >Memoire5 pour servir a t kistotre des insectes* af 
Carl de Geer jämte åtskilliga andra utmärktare arbeten voro 
framlagda. Där funnos ock de utkomna 10 första årgångame af 
Entomologisk Tidskrift. 

Bntomöl. Tids kr. Ärg. xo, H. 5 (1889). l6 



22 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Ä borden utmed långsidorna var vackert ordnad en utställ- 
ning af intressanta föremål hörande till entomologien och dess 
utöfvande, lemnade af följande utställare: 

Riksmtisei entomologiska af delning genom prof. Chr. 
AuRiviLLius: 19 lådor med exotiska fjärilar från vidt skiJjda 
länder, såsom: från Kongo hemförde af hr Juhlin-Dahnfelt; 
fråi^ Kamerun och Gaboon af hr Fr. Theorin; från Philippinska 
öarne af Möller; från Grönland genom Nordenskiöldska expedi- 
tionen hemförde af G. Kolthoff; från Ceylon (»paradisfjärilar») 
af Fristedt. Särskild uppmärksamhet förtjänade de i en grupp 
för sig sammanstälda fjärilsarter, hvilka hafva 2 — 3 olika honor 
med från hvarandra skilda färgteckningar. Vidare hade prof. A. 
utstält en af papiermaché förfärdigad »silkesmask», eller länen 
till Bombyx mori, i mycket förstorad skala och afsedd till under- 
visningsmateriel, åskådliggörande alla inre organs utseende och 
läge inom larven. Själfva silkesfjäriln var ock afbildad i stark 
förstoring. Bredvid denna låg ett annat pappersfabrikat, men 
framstäldt af insekter, nämligen ett kolossalt getingbo. 

Hr konservator W. Meves hade ur sin utomordentligt vackra 
och rika samling af palaearktiska fjärilar utstält icke mindre an 
28 lådor, i hvilka de praktfulla slägtena Colias och Lycana 
voro representerade i öfverdådig artrikedom. Många andra in- 
tressanta slägten, såsom bland Parnassii, voro frarastälda i hela 
serier. Flera synnerligen praktfulla fjärilar voro särskildi uistälda. 
bland hvilka endast må nämnas den i smaragdgrön sidenglans 
skimrande Saturnia Isabella St., hittills endast funnen å Siena 
Guadarrama i Spanien. 

Hr W. Meves hade äfven framlagt nätta, för små insekt- 
samlingar afsedda kartonger, till hvilka permame af Sveriges 
statskalender behändigt användts. I en sådan voro fjärilar från 
Equador insatta. Därjämte var utstäldt ett s. k spännbräde med 
flyttbara skifvor, å hvilka fjärilar voro utspända, för att åskådlig- 
göra arbetsmetoden vid fjärilars preparering. 

Hr konservator Sv. Lampa hade lemnat till utställningen en 
kartong med Carabici i talrika arter, 1 dylik med insekter ur 
alla ordningar, att begagnas vid skolundervisning, i kartong med 
åkerns skadeinsekter, och en större tafla å hvilken fjärilar i lin- 



EXTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN I 4 DEC. 1 889. 229 

drigt pressadt tillstånd voro ordnade likasom i flygt öfver ett 
landskap. På väggen ofvan denna utställning hade hr L. uppsatt 35 
blad med af honom synnerligen fint utförda och vackert färglagda 
teckningar, framställande en del skadeinsekters metamorfoser samt 
de sjukliga förändringarne i de växter, hvarå larverna lefva. 

Hr G. HoFGRENS utställfiing bestod af 8 kartonger, inne- 
hållande småfjärilar {MikroUpidoptera: mött, målar och vecklare) 
samt en låda med uppblåsta larver, jämte en af hr H. konstrue- 
rad apparat för verkställandet af sådan larvuppblåsning. Till 
samma utställning hörde äfven åtskilliga slags redskaps dels håfvar 
till fångst af fjärilar, larver o. s. v., dels insekttänger, pinsetter 
ra. ra. som begagnas vid insekters preparerande. Bredvid fjärils- 
kartongerna voro framlagda 25 blad af hr H. vackert utförda, 
färglagda afbildningar af Pyralider (mött) samt beskrifningar öfver 
desamma. 

Entomologiska Pöreningen hade utstält en bur till fjärils- 
fångst och en fångstask 

Hr löjtnant Claes Grill hade sändt till utställningen ett 
af honom själf taget mycket stort bo af Vespa Crabro L., * 2 
kartonger med systematiskt ordnade skalbaggar, samt ett dyrbart 
minne af Linné, nämligen en af honom begagnad loupe. 

Hr apotekaren H. Thedenius: af honom uppfunna, till larv- 
uppfödning särdeles ändamålsenliga glascylindrar af olika storlek, 
^amt fångstburkar med cyankalium i botten under gipsöfverdrag 
till hastigt dödande af fjärilar och andra insekter. 

Af hr byråchefen J. Meves hade utstälts en sinnrikt ordnad 
iarvbur, ett spännbräde och en gren a.{ yuniperus commiinis L., an- 
gripen af Coecidwnyia juniperi, samt genom samme mans benägna 
försorg från Kgl, Skogsinstitutet (direktör Holmerz) en samling 
trädstammar och grenar angripna af skadeinsekter. 

Prof. Sandahl hade likaledes utstält trädgrenar, vackert 
skulpterade å ytan af skalbaggar, samt en del af ett mycket stort 
1)0 af den mindre vanliga myran Lasius fuliginosus Latr. Där- 
jämte hade hr S. framlagt en låda fyld med tresidiga pappers- 



• Ett särskildt meddelande om detta märkliga bo skall i tidskriften 
inforas. 



ENTOUOLOGISK TIDSKRIFT 1SS9. 

hvarte innehållande en Ijärit frftn Kamerun, förattviu 

under resor bevara och inpacka Ijärilar. 
in ledamöterna tagit den lilla, men dock ganska rih- 
ich vackra entomologi sk a utställningen t betraktande. 

sammankomsten af ordföranden, som, sedan protokolkl 
ående sammankomst blifvit uppläst och godkändt, höll 
tal med anledning af lo-årsdagen: 

imologiska Föreningen i Stockholm tmder 
dess första 10 &r. 

Bn tUlbafcabllok oota en ftanatidsutslft 
den 14 deoember 1889. 



imologiens studium har t Sverige gamla anor. Den store 
på naturens alla områden Linné var, isynnerhet undei 
Lte år, så varmt intresserad för denna del af naturibrsk' 
itt han kallade entomologien »den käraste vetenskapen». 
också en obestridlig sanning, att denna vetenskapsgren 
oerhördt rika innehåll och med de ytterst intressanta 
a förhållanden, hvilka bland dess föremål, insekterna, fram- 
;er en ofantligt stor tilldragningskraft, som verkar mäk- 
ivarje for naturens under öppet sinne. 
iska naturvetenskapens historia efter Linné framvis»r 
ömde män. hvilka kraftigt främjat entomologien i vin 
Ig skall blott i förbigående erinra- om Linnés synneriige 
CK, ulgifvaren af praktverket Icones insectorum rariorum: 
ERN Bergman, den sedan så berömde kemisten och minera- 
m i sin ungdom var den ypperste larvkännare; om D;r Ri> 
ich pastor Bjerkander, hvilka flitigt gäfvo akt på skadein- 
ärjningar och meddelade sina »rön> till den då ännu iSin- 
a Vetenskapsakademien. Vidare får jag nämna från slutet 
och början af detta århundradet Pavkull. Thushekg och 
Dalman, Dahlbom, Gvllenhal och Schönherr, hland 
minstone de 3 sistnämda lefde intill vår barndoms- eile' 
tid. Det var dessa män, som genom sina trägna forsk- 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 231 

ningar och sin järnflit ordnade isynnerhet skalbaggames syste- 
matik. Särskildt må tanken ett ögonblick dröja vid minnet af 
det omfattande naturforskaresniliet Carl de Gegr, hvars seku* 
larverk %Memoires paur servir ä thhtoire des insectes%, för 
alla tider skall framstå såsom ett klassiskt arbete, utomordentligt 
rikt på intressanta iakttagelser och uppdaganden inom entomolo- 
giens områden. 

Närmare vår tid, delvis ibland oss själfva och intill sista 
månaderna, lefde och verkade sådana välbekanta och högt vär- 
derade entomologer, som O. I. FÄHRiEUS, C. H. Boheman, P. F. 
Wahlberg/ C. Stål, A. E. Holmgren och G. F. Möller, samt 
företrädesvis såsom samlare N. E. Forssell och H. Gadamer, 
hvilka alla tyvärr redan skattat åt förgängelsen. Ännu lefver 
ibland oss veteranen Fältläkaren P. A. Edgren, Schönherrs och 
Gyllenhals personliga vän. 

Sedan halftannat århundrade tillbaka har sålunda entomolo- 
gien varit utöfvad och bearbetad af många svenska forskare, 
bland hvilka flere räknas till vetenskapens stormän. De arbe- 
tade, dessa forskare, med ifver och kraft, samt främjade entomo- 
logiens framsteg i hög grad, men.de arbetade mera så att säga 
hvar för sig utan någon närmare inbördes sammanslutning. Be* 
hofvet af en sådan mellan Sveriges entomologer, denna veten- 
skaps gynnare och vänner hade dock länge varit kändt och 
äfven man och man imellan ofta uttaladt dels i bref och dels 
vid personliga sammanträffanden. Så framstälde Prof. N. £. 
Forsell i Skara och Prof.' Carl StÄl, den i sin fulla manna- 
kraft så plötsligt bortryckte intendenten för Riksmusei entomolo- 
giska afdelning, Docenten numera lektor J. Spångberg och lektor 
K. Fr. Thedenius m. fl. ofta och varmt önskvärdheten af att en 
Entomologisk Förening bildades, som kunde bättre än hvar och 
en enskild genom förenade krafter — » Viribus unitis^ — ar- 
beta för att befordra entomologiens studium, så att den ytterst 
vigtiga kännedomen af insektverlden måtte till samhällets gagn 
blifva utbredd i så vida kretsar som möjligt. Såsom ett väsent- 
ligen vigtigt medel för detta ändamål ansågs det nödvändigt att 
föranstalta utgifvandet af en Entomologisk Tidskrift, som på en 
gång skulle söka främja entomologiens studium samt tillika vara 
6n sammanhållande förbindelselänk mellan föreningens medlem- 



232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

mar. Mången hyste emellertid fruktan för att utgifvandet af en 
sådan tidskrift skulle medföra större kostnad, än hvad en Knto- 
mologisk Förenings antagligen allt för få ledamöter skulle kunna 
bära — en fruktan som visserligen också af erfarenheten seder- 
mera till en början besannades. 

Den varma entusiasmen för bildandet af en förening och 
utgifvandet af en Entomologisk tidskrift besegrade dock alla 
försigtighetens betänkligheter, sedan det lyckats att af enskilda 
mecaenater, hvilka voro hrr grosshandlare R. Berggren, C. F. 
Nordlund, G. Lundahl och L. O. Smith, hofmarskalken baron 
H. von Wahrendorff, prof, M. ISiEus och fabr. A. Bolinder, 
erhålla för en gång ett bidrag af tillsammans 475 kronor. På 
ett sammanträde af i Stockholm varande entomologer och denna 
vetenskaps vänner i talarens hem den 14 december 1879 stifta- 
des sålunda »Den Entomologiska Föreningen i Stockholm^ ^ 
sedan ett förslag till stadgar blifvit diskuteradt och med någn 
förändringar antaget. Vid detta tillfälle valdes styrelse och ut- 
sagos genom sluten omröstning följande ledamöter i densamma: 
ordförande prof. O. Sandahl, sekreterare d:r Chr. Aurivillius, 
tidskriftens redaktör och ansvarige utgifvare lektor J. Spångberg 
samt lektorerna K. Fr. Thedenius och A. E. Holmgren såsom 
öfriga ledamöter med konservator S. Lampa såsom suppleant. 

Så snart kallelsebref, h vartill arkitekten m. m. professor M. 

fl 

ISiEUS vänligen lemnade en vacker ritning, blifvit graverade och 
tryckta, blefvo sådana utsända till omkring 80 personer, soro 
man hoppades skulle vilja ingå i den nybildade föreningen. 
Dessa kallelser emottogos å alla håll (med ett enda undantaga 
på det hjärtligaste, vittnande om stor välvilja och varmt intresse 
för Föreningens föresätta uppgift. Den första allmänna samman- 
komsten hölls sedan, enligt de antagna stadgames föreskrift »den 
sista lördagen i februari» (d. 28) år 1880, hvarvid det första 
häftet af Entomologisk Tidskrift utdelades. Sedan dess har för- 
eningen årligen haft 4 ordinarie allmänna sammankomster, efter 
regeln »den sista lördagen i februari, april och september samt 
den 14 december», hvilken sistnämda dag ar föreningens års- 
högtidsdag. Under dessa sammankomster hafva föredrag hållils 
af flera bland föreningens ledamöter, dock oftast af hrr AuRi- 
villius, Lampa, W. Meves och J. Mkves samt Holmgren. Hvarjc 




ENTOMOL. FÖRENINGENS loÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. 1889. 233 

år har föreningen äfven haft en s. k. wårsammankomst», oftast 
i juni månads början och vanligen å något ställe i Stockholms 
omgifningar, i samband med en kortare entomologisk exkursion 
i samlingsställets grannskap, så vidt som väderleken varit gyn- 
sam. Under senare år har denna vårutflykt alltid företagits i 
förening med Stockholms Naturvetenskapliga Förening. 

Föreningens tidskrift har årligen utkommit i 4 »tvångfria 
häften» utgörande minst 12 ark om året. Icke så sällan har 
genom omständigheternas tvång 2 häften måst förenas till s. k. 
dubbelhäften. Ett icke så ringa antal dels litograferade dels i 
koppar stuckna taflor samt flerfaldiga träsnitt och äfven foto- 
iinkotypier illustrera tidskriften. Endast en hastig blick på en del 
af tidskriftens innehåll är det möjligt för mig att här vid detta till- 
fälle lemna. Jag vill erinra om att i densamma finnas talrika 
systematiska afhandlingar af H. D. J. Wallengren öfver en 
mängd insektsgrupper t. ex. Tineidce m. fl. bland småfjärilarne, 
med många flere bland Diptera och Pkrygafieidce ra. fl. Många 
deskriptiva och biologiska uppsatser finnas där af J. Spångberg, 
Holmgren, Aurivillius, Lampa, W. J. Meves, G. Möller, 
Stolpe, Schöyen. Sandberg, J. Sahlberg, Bergroth m. fl. 
— Reutek har systematiskt behandlat Finlands och Skandinaviska 
halfbns Hemiptera Heteroptera, h vilket arbete tyvärr genom 
författarens sjukdom blef afbrutet och ännu är ofullbordadt. 
Lampa har utarbetat en förteckning öfver Skandinaviens och Fin- 
lands Makrolepidoptera, Entomologiska utflykter äro skildrade af 
Sandahl, Emil Holmgren och Sparre-Schneider. Vigtiga bi- 
drag till Skandinaviska fjärilarnes geografiska utbredning hafva 
lemnats af K. Fr. Thedenius, W. Meves, Wångdahl, C. Möller, 
Lindeqvist, Wermelin, Gadamer, Edgren m. fl. Uppsatser om 
ollonborrarnas härjningar hafva meddelats af A. E. Holmgren, 
S. Lampa och O. Sandahl. Vidare: biologiska skildringar af 
Reuter, Meinert, Sörensen m. fl. Dessutom en mängd notiser 
af hvarjehanda entomologiskt innehåll. Detta kortfattade om- 
nämnande af tidskriftens innehåll under de gångna 10 åren är egent- 
ligen blott en antydan om detta innehålls omvexlande beskaffen- 
het och är naturligtvis i hög grad ofullständigt. Endast ett må 
jag få framhålla rörande detta innehåll. Det utgöres nästan ute- 
slutande af Skandinaviska originaluppsatser, — referater efter ut- 



234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

ländsk literatur äro försvinnande få, — hvilket allt visar en lif- 
aktig entomologisk produktion inom de nordiska landen, en 
produktion som väl sannolikt icke skulle hafva egt rum i samma 
grad, ifall icke ett organ funnits, som kunnat offentliggöra alla 
dessa större eller mindre arbeten. 

För att gifva föreningen ett annat bestående bindemedel^ 
börjades ofördröjligen anläggandet af ett entomologiskt bibliotek. 
För dettas uppkomst och fortskridande kommer prof. Aurivil- 
Lius att närmare redogöra, likasom för de utbyten af skrifter^ 
som ega rum mellan föreningen och talrika utländska lärda ve- 
tenskapliga samfund. 

Jämte sina ordinarie ledamöter, hvilkas antal vid första, 
årets slut växt till 140 (af h vilka dock blott 107 erlagt års- 
afgiften, 6 kronor, för 1880), invalde föreningen två heders- 
ledamöter, nämligen hr statsrådet m. m. O. I. FAHiueus od 
med. d:r A. Regnell i Caldas i Brasilien. Dessa båda he- 
dersledamöter blefvo föreningens förste större mecaenater. Dcd 
förre förärade på själfva julaftonen 1880 förenibgen sin dyrbara, 
nästan fullständiga samling af svenska skalbaggar jämte ett be- 
tydligt antal fjärilar och exotiska insekter, allt prydligt systema- 
tiskt ordnadt och förvaradt i ett dubbelskåp. Den senare skänkte 
föreningen ett kapital af 2,000 kronor, hvaraf bildades »Anders 
Fredrik Regnells fond», hvilkens ränteaf kastning användes till 
främjande af föreningens ändamål. Denna donation efterföljdes 
sedan af »P. F. Wahlbergs fond», stor 2,000 kronor och skänkt 
under det följande året af enkefru professorskan C. G. Wahl- 
berg och hennes dotter fröken S. Wahlberg. Fru Wahlberg 
inkallades såsom hedersledamot af andra klassen. Förutom flera 
mindre omfattande skänker af insekter, uteslutande sällsynta så- 
dana, af Ahlrot, MoRTONsoN, Storck, Eriksson, Rudolphi, Hof- 
GREN, Lampa m. fl. har föreningen fått emottaga en värdefull 
samling insekter sammanbragt af föreningens hedersledamot (se- 
dan ^*/i 1889) fältläkaren P. A. Edgren, förvarade i tvänne 
skåp; af hvilka det ena är en gåfva af Schönherr och sålunda 
ett dyrbart minne äfven af denne storman. Föreningen erhöll 
därjämte genom dess ordförande en af hr revisor J. Ankarcrona 
sammanbragt ytterst rik och vacker samling skalbaggar och fjä- 
rilar från hufvudsak ligen Blekinge. 



ENTOUOL. FÖRENINGENS lO-ÅRS-FEST DEN I4 DEC. 1889. 335 

Under sitt första är rönte föreningen en stor uppmuntran 
genom det fillmötesgäende, son) bestyreisen för 1880 drs natur- 
forskaremöte i Stockholm visade, i det den biföll gjord hemställan, 
att en särskild entomologisk sektion skulle fä bildas vid detta möte. 
Inom denna sektion voro forhan dl in game särdeles lifakttga och 
en redogörelse för desamma är intagen i första Argängen af 
Entomologisk tidskrift. 

Det skulle blifva allt för längt och sannolikt äfven trött- 
samt att följa Entomologiska föreningens utveckling sä att säga 
steg för steg eller år för år. Jag skall endast anföra med af- 
seende pä föreningens ekonomiska ställning, att densamma till en 
början var rätt bekymmersam. Tidskriftens utgifvande förorsa- 
kade så stor kostnad, att det första årets bokslut visade en brist af 
485 kronor, ehuruväl inga organisationskostnader drabbade för- 
eningens kassa och mecsenaternas bidrag blifvit användt till ut- 
gifterna. Vid andra räkenskapsårets slut hade denna brist vuxit 
till kr. 1,144: 55, oaktadt kontanta tillskott lemnats af flera 
entomologiens gynnare till ett belopp af 554 kronor. Denna 
skuld bibehöll sig under de följande aren ungefar oförändrad — 
således hade nu en viss jäm vigt mellan inkomster och utgifter lyck- 
ligen blifvit uppnådd, hvilket resultat åstadkoms genom ett störr" 
belopp af årsafgifter från ett Ökadt antal ledamöter och genoi 
räntor ä Regnellska och Wahlbergska fonderna, samt de undi 
dessa är tillkomna »Ständiga ledamöters fond* och lAllmänr 
fonden för entomologiens befrämjande», hvilken bildats genoi 
subskriberade medel från ett antal entomologiens gynnare. Til 
lika hade det lyckats att fä tidskriften frarostäld till ett betydlij 
billigare pris än föiut. Med är 1885 visar sig en bättre stal 
ning i ekonomiskt hänseende, i det skulden minskades frän 1,13 
kr. 85 öre vid årets böljan till 559 kr. 13 öre vid årets slut, oc 
1 886 års bokslut yisade att skulden var till fullo betald samt att e 
kontant behållning fanns af 189 kr. 68 öre. Sistlidne års bokslut {{t 
1888) visar en behållning af 311 kr. 61 öre, ehuru föreningen genoi 
att på eget förlag utgifva -Entomologisk Latinsk-Svensk ordbo 
afCt.AES Gk[ll> haft en utgift af 486 kr. 55 öre samt godigjort Al 
manna fonden, numera omdöpt till Oskar Sandahls fond, des 
lördran hos bibliotekskassan af 431 kr. 7 öre. Ställningen har sålui 
da i ekonomiskt hänseende väsentligen förbättrats och föreninge 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

nu följande räntebärande fonder: A. F. Regnelis fond 

kr, P. F Wahlbergs d:o 1,000 kr.. Ständiga ledam\>- 
i:o 1,100 kr. och Oskar Sandnhls d;o 1,509 k[. 64 öre 
illsammans 7,609 'kr. 64 öre. Till den sistnämdA fondens 
nde har det af hrr Lampa och Hofgren stiftade sällskapet 
. af sin behållning under flere är lemnat 50 kr. och sista 
S kronor. 

föreningen har under dessa 10 år invalls 406 personer, 

afgången af ledamöter genom dödsfall och af andra skäl 

nder samma tid varit ganska stor, sä att för närvarande 

inemot 350 betalande ledamöter qvarstä i föreningen, 

hvilka 14 i Norge, 12 i Finland, 4 i Danmark och t i 

länder. 

'öreningens z först invalde hedersledamöter FAhr^cus och 

:i.L hafva aflidit; likasä den är 1886 till hedersledamot 

e lektor A. £. Holmgren. De nu lefvande hedersleda 

)a af första klassen äro prof. Obaduh Westwood, i>rof. 

IRELL och kyrkoherden H D. J, Wai.lengren samt den 

n invalda prof. W. Lh-ljeborg. 

if den redofiörelRe för den ekonomiska ställningen som jag 

lemnat framgär, att densamma icke är dålig, men ändock 

Itgångarne otillräckliga, för att föreningen skall kunna rätt 

t fortgå i utveckling och verka för sitt föresätta mål. 

kan i första hand sägas om den af föreningen ulgifna 
ften. Det har länge varit en liflig önskan hos föreningen, 
I särskild afdelning af tidskriften skulle egnas åt, så att 
praktisk entomologi. 1 denna afdelning skulle behandlas 
deevis skadeinsekters biologiska förhållanden och de häi]' 

ä våra kulturväxter, som dessa djur förorsaka. Af före- 
is ledamot kammarrådet friherre C. A. Hermelin väcktes 
mmanträdet den 4 mars i88z förslag därom >att Entomo- 
i föreningen skulle på lämpligt sätt söka verka för sprid- 
biand allmänheten af kunskap om skadeinsekters lefnads- 
ch utveckling samt sörja för att iakttagelser i detta han- 
gjordes på så mänga och sä skilda ställen t vårt land 
löjligt*. Efter en liflig Öfverläggning om detta ämne, lem- 

i uppdrag åt Landthruksakademiens entomolog lektor 
;ren och prof. Chr. Aurivii.i.ius att närmare utreda frågan 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. I 889. 237 

och inkomma med förslag om hvad som kunde göras. Vid nästa 
sammankomst den 29 april s. å. afgåfvo de nämde komiterade 
ett sakrikt utlåtande och föreslogo »att Entomologisk tidskrift 
skulle utgifvas i tvänne skilda och hvar för sig i bokhandeln 
tillgängliga afdelningar, af hvilka den ena innehåller de veten- 
skapliga uppsatserna och den andra uteslutande är egnad åt all- 
mänfattliga framställningar af de vanliga insekternas lefnadssätt, 
utveckling, skada, nytta m. m. dylikt, som bör vara af intresse 
för hvem som helst, som begär att få veta något om, och förstå 
något af det, som tilldrager sig omkring honom. Genom att 
redogöra för alla iakttagelser på den praktiska entomologiens om- 
råde, samt isynnerhet bHfva ett organ för Landtbruksakademiens 
entomolog borde denna afdelning af tidskriften bättre, än vi på annat 
sätt finna vara möjligt, kunna verka för det mål, som frih. Hermelin 
framstält för Föreningens verksamhet», yttrade komiterade. 

»Det är klart» — fortsätta komiterade — »att en sådan 
anordning i väsentlig mån skulle fördyra tidskriften, isynnerhet 
då det torde vara nödvändigt att låta uppsatserna åtföljas af 
figurer, för att misstag af den i entomologien mindre bevan- 
drade allmänheten ej skulle göras». Det heter sedan: »Vi vilja 
också för vår del tillstyrka detta steg endast under förutsättning, 
att de myndigheter, som i närmaste hand hafva att vaka öfver 
landtbrukets förkofran i vårt land, K. Landtbruksakademien och 
länets hushållningssällskaper, visade intresse för saken på så sätt, 
att de öfvertogo ett visst antal af denna del af tidskriften för 
utdelning till sockenbibliotek m. m. — — Om ett sådant in* 
tresse ej skulle af myndigheterna visas för denna sak, så nödga- 
des komiterade afstyrka föreningen att inlåta sig på denna sak, 
enär föreningens tillgångar icke tillåta genomförandet af en dylik 
anordning», och dess värre, föreningen har allt hittills icke för- 
mått föra denna fråga framåt. 

Ännu en gång, det var under år 1886, gjordes en ansats 
i samma riktning. Man ville försöka att successivt utgifva vägg- 
taflor öfver skadeinsekter och de af dem skadade växterna till 
att begagna såsom undervisningsmateriel i våra skolor, såväl 
högre som lägre, och föreningen anslog till en början 100 kr. 
till förberedande arbeten. Till dessa förberedande arbeten hörde 
insamlandet af vissa skadeinsekter och växter, hvilka närmare 



238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

uppgäfvos i ett upprop >till Sveriges entomologer och jordbni- 
», infördt dels i Entomologi sk tidskrift och dels i allmänna 
ngarne, men intet enda insändande af vare sig FkadeinseVter 

angifna insekter har sedan dess fdrekonimit, så att planen 
utgifva dylika väggtaflor, tecknade efter naturen och icke 
erade ur andra arbeten, har icke hittills kunnat realiseras, 
a ådagalägger nogsamt, huru litet allmänheten besinnar, hvil- 
oerhörd rol insektveriden spelar i menniskans ekonomi och 
ad, och dock torde del vara en obestridlig sanning, att ingen 
p af djurverlden i högre grad ingriper i detta hänseende än 
[terna. Jag vill blott påpeka följande: Inom våra bostader 
i malames larver i våra kläder och möbler; skalbaggslarvei 
erborra trävirket; kakerlackor och flera andra insekter för- 
våta matvaror och andra ämnen; flera slags obehagliga odi 
törstiga fridstörare unna oss icke ro under nallen; lika svan 
myggorna, hvilka i förening med flugorna besvära oss äfven 
dagen. I våra trädgårdar uppträda talrika arter af larver, 
nde till fjärilar, flugor, steklar o. s. v., samt dessutom många 
utvecklade insekter t. ex. de små skalbaggar, som vi kalla 
oppor, — och genom alla dessa skadedjur förstörar våra 
saker, våra bärbuskar och fruktträd samt deras afkastning. 
;arne sköflas af större och mindre skalbaggars larver, hvilka 

trädens ved, och de i tallös mängd förekommande ollon- 
»me frossa på löfträdens bladverk. Vissa år uppträda larver 
teklar och Qäritar i oerhörda skaror och afäta fullsländtgl 
blad eller barr, så att träden, ja milstånga skogar stå be- 
ide sin gröna skrud, alldeles såsom under vintern eller såsom 
elden gått öfver skogen. Och på våra odlade fält, — hvilka 
digra härjningar förorsakas icke där af oUonbonrames och 
iknäpparnes larver, af den fruktansvärda gräsmasken och *f 
lilla förödande komflugan, som för ett par år sedan pä Gol- 
förstörde kom till eit värde af minst en och en half million 
or. I de vinodlande landen, hvilka oerhörda skador har icke 
hastigt kringgripande vinfbrödaren, Phylloxera vastatrix K^ 
cat! Ensamt Frankrike förlorar ärligen genom denna insekt 
än 500 millioner francs. 

Mänga andra likartade bedröfltga erfarenheter kunde ain- 
men hvad som blifvit anfordt lorde vara tillräckligt, föt ttt 



ENTOMOL. FÖRENINGENS lO-ÅRSFEST DEN 1 4 DEC. 1889. 239 

visa, huru menniskans ekonomiska ställning och trefnad äro i 
hög grad beroende af insektverlden, hvilken i så många riktnin- 
gar uppträder fientligt och förstörande. 

Det gagn åter, som menniskan skördar genom insektemas 
arbete, såsom af bien, silkesmasken, galläpplesteklarne o. s. v. 
samt af vissa insekters egenskaper eller beståndsdelar, såsom af 
spanska flugan, cochenillen, kermes- skinnbaggen m. fl, — detta 
gagn är äfven af stor ekonomisk betydelse. Kommer så härtill, 
att utan insekternas medverkan i nära nog de flesta fall icke 
någon befruktning skulle ega rum af våra vilda och odlade väx- 
ter, så må man väl kunna säga, att insektverldens betydelse i 
naturens hushållning är ofantligt stor. 

Af allt detta torde tydligen framgå, huru oerhördt vigtig 
kännedomen om insektverlden måste vara. Man kan verkligen 
Ulan ringaste öfverdrtft säga, att Entomologien eller läran om 
insekterna och deras lefnadsförhållanden är en af de allra vigti- 
gaste, ja kanske rent af den vigtigaste delen af hela läran om 
djurverlden eller zoologien. 

För att kunna med framgång bekämpa en fiende, måste man 
först och främst veta, hvem han är eller känna igen honom, så 
att han icke förvexlas med den, som är neutral eller vänskapligt 
sinnad. Vidare måste man käfina fiendens vanor och öfriga för- 
hållanden, för att kunna begagna sig af dem i striden mot denna 
fiende. Så är äfven förhållandet inom entomologien med afse- 
ende på kampen mot de skadliga insekterna. Det är nödvän- 
digt att säkert urskilja den skadliga ärten från nära stående arter, 
hvilka kunna vara. alldeles oskadliga. Lefnadssätt och vanor 
kunna nämligen vara ganska olika äfven hos arter, hvilka till 
yttre utseende äro hvarandra snarlika. Häraf följer, huru nöd- 
vändig för ändamålet — seger i striden mot skadeinsekterna — 
äfven den rent beskrifvande delen af -entomologien är, emedan 
den lärer oss att särskilja fienden från vännen. 

Jag vågar vid detta tillfälle särskildt betona hvad jag nyss 
yttrade om den deskriptiva delen af zoologien, särskildt entomo- 
logien såsom en gensaga emot den ensidiga riktning af zoolo- 
giens studium, som i våra dagar gör sig gällande. Man förak- 
tar den systematiska eller deskriptiva zoologien och man endast 
studerar djurens inre bygnad och organernas utveckling med ett 



240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 

tydligt angifvet syfte, såsom zoologen Sparre-Schnetder så träf- 
fande yttrat, endast för att därigenom grundlägga en verldsåsigt, 
som helt visst för närvarande är öfvervägande materialistisk och 
enligt bvilken allt skall bedömas, hvarvid det på somliga håll 
anses riktigt, att förargliga fakta, som icke kunna inpassas i den 
gifna ramen, läggas åsido, — ett egendomligt sätt att gå till väga 
i den fria forskningens namn. Denna ensidiga riktning i studi- 
erna, som nu tagit fart under det vackra namnet biologi, hotar a« 
tillintetgöra alla iakttagelser i den fria naturen. Och dock är 
det väl individen eller arten i sin helhet, såväl hvad den yttre 
formen, som den inre byggnaden beträffar, hvilken bör vara före- 
mål för forskningen, som ju tillika bör, så vidt möjligt, söka upp- 
daga lefnadsförhållanden, artvanor, och dylikt mera, som kan 
vara utmärkande för de respektive arterna. Man synes vid våca 
elementarläroverk alldeles förbise den utomordentliga öfniiig för 
iakttagelseförmågan, som studerandet af de talrika insektformerna 
erbjuder. Denna vetenskapsgren eger sålunda — oberäknadt dess 
oerhörda praktiska vigt — äfven en mycket stor pedagogisk betydelse^ 
och jag tvekar icke att här uttala, såsom en framtidstanke, nöd- 
vändigheten af att lärare i naturalhistoria vid våra läroverk i sin 
undervisning särskildt fästa vigt vid entomologien. De borde 
ovilkorligen för detta ändamål erhålla en bättre utdaning i zoo- 
logi, enkannerligen entomologi, vid våra högskolor, än hvad nu 
är händelsen, då den deskriptiva kursen blifvit så svårt undan- 
trängd af allmän zoologi, hvars värde i och för sig jag visst 
icke förnekar, men hvilken icke bör vara allena herrskande. All- 
män zoologi eller mera specielt biologi i den moderna, menin- 
gen synes mig liksom sväfva i luften, om densamma icke hvilar 
på ett säkert och tillräckligt underlag af speciell eller deskrip 
tiv zoologi. 

Men äfven där undervisningen i entomologi omedelbart af- 
ser praktisk tillämpning och gagn i det dagliga lifvet, såsom ja 
händelsen är vid våra landtbruksskolor, bedrifves denna under- 
visning på ett icke tillfredsställande eller ändamålsenligt sätt, 
enligt hvad jag af sakkunnig person erfarit. Vid dessa skolor, 
äfven vid de högre eller Landtbruksinstituten, föreläses visserli- 
gen om åkerns skadeinsekter m. m. men eleverna fa icke se ett 
enda af dessa skadedjur, emedan inga samlingar af sådana finnas 



ENTOMOL. FÖRENINGENS lO-ÅRS-FEST DEN 14 DEC. 1889. 241 

eller åtminstone icke begagnas. Landtbrukseleverna få nog höra 
talas om hvetemyggan, kornflugan, sädesknäpparen o. s. v.; men 
då icke dessa insekter och deras larver förevisas till åskådning, 
så blir resultatet af undervisningen det, att eleverna väl hört 
namnet på skadedjuret^ men alls icke känna igen detsamma, då 
det i verkligheten påträffas. 

Det är äfven möjligen fara värdt, att entomologien, trots dess 
oerhörda vigt för skogshushållningen, skall kunna komma att 
äfven vid Kongl. Skogsinstitutet gå tillbaka, då tlen efter lektor 
Holmgren lediga platsen sannolikt kommer att besättas med en 
person, som i första rummet är botaniker. 

Jag skulle vidare vilja utveckla mina farhågor och förhopp- 
ningar för entomologiens framtid i vårt land, men jag vet, att 
en annan talare kommer i afton att framställa »önskemål» i 
denna riktning, h varför jag nu lemnar detta ämne. 

Men innan jag slutar vill jag på det varmaste lägga Ento- 
mologiska föreningen och hvarje dess medlem på hjärtat, att med 
alla till buds stående krafter, på alla lofliga sätt, följdriktigt och 
oaflåtligt verka för utbredandet af kännedomen om insektsverlden, 
såsom menniskans både fiende och vän, och sålunda söka främja 
det mål, som föreningen från början stält för sig: utvecklingen 
af entomologien i praktiskt hänseende jämte dess vetenskapliga 
framåtskridande. 

Oskar Th. Sandahl. 



ilBLIOTEKARIENS BERA' 



de förflutna lo åren har föreni 
ökats dels genom inköp och g: 
rriften mot andra sällskaps pub 
nköp förtjenar i första mromet 
iling af värdefull äldre entomi 

af omkring 450 kronor förvar 
ler framlidne statsrådet O. I. I 

gåfvor, som föreningen fått mi 
llemmar, finnas liksom öfver 
ältap förteckningar för hvaije å: 
:a ulika sätt har föreningens bo 
L tillväxt, att densamma omfatt 
ingår, som fördelade pä de c 
!Öra: 
phora 4. 
•yda 3. 



■ 1170. 
Miscellanea: 301. 
Collembola: 7. 
Orthoptera 53. 
Pseudoneuroptera: i 
Corrodentia; 4. 
Hemlptera: 182. 
Neuroplera: 17. 
Coleoptera: 323. 
Diptera: 96. 
Lepidoptera: zi8. 
Hymenoptera: 158. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. 1889. 243 

Härtill komma 19 entomologiska sällskaps skrifter, utgörande 
tillsammans 92 volymer. 

Från de 69 allmänt naturhistoriska och vetenskapliga säll- 
skap, med hvilka föreningen utväxlar publikationer, har hon under 
de förflutna 10 åren emottagit tillsaramans 456 volymer. 

Böckerna hafva, så långt Föreningens tillgångar det medgif- 
vit, nu till största delen blifvit styfhäftade eller häftade, hvar- 
jämte ett mindre antal mera vigtiga verk inbundits. 

Öfver biblioteket finnes en på lösa blad upprättad katalog, 
fördelad efter de olika insektklassema. Dessutom föres en sär- 
skild bytes- och accessionskatalog, i hvilken införes hvad hvarje 
fällskap sändt till och erhållit från Entomologiska Föreningen. 

Biblioteket förvarades under de första åren hos sällskapets 
ordförande, men har sedan 1884 fått plats för sig upplåten inom 
riksmusei entomologiska afdelning, där det förvaras i 2 förenin- 
gen tillhöriga skåp med glasdörrar. 

Stockholm i december 1889. 

Ohr. AuriviUius. 



Eniomoi. Tidskr, Ärg. lo, H. s (18S9). ly 



JMMARISK REDOGÖRELSE FÖR INNEHÅLLET AF 

ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 

UNDER DESS FÖRSTA TIO ÄR. 

För att gifva en öfverblick af den Entomologiska Förenin- 
verksamhet, företrädesvis i vetenskapligt hänseende, under 
Ungna lo åren meddelas här i sammanträngd form en suni- 
ik redogörelse för Entomologisk Tidskrifts innehåll under 
la tid. De olika uppsatserna äro här sammanförda, allt 
deras innehåll, under de olika ordningsune inom entomo- 
n o. s. v. Hvarje författares artiklar inom hvarje afdelnlng 
«dan sammanstälda i kronologisk ordning, hvitket äfven vaiit 
mmande för författarenamnens ordnande inom afdelningamc 

HEXAPODA. 

Entomologi i allmänhet. 

Meinert, F., Sur la conformation de la tete et sur Tinter- 
tion des organes buccaux chez les Insectes, ainsi que sur la 
matique de cet Ordre (1880, p. 147). 

Se uppsatsen I 

— — ~, Sur un organe des Lépidopiéres homologue aux 
iciers chez les Diptétes (1880, p. 168}. 

Se uppjalsent 

Sandahl, Oskar, Th., En entomologisk uiflygt till »Östra- 
;t. ä Wermdön (1880, p. ^2). 

En mförlig skildring ofver liakteii i botaniskt hinwemle Ifilcr liii- 
åitgi denna uppsats, innan han uppräknar sina, hafvudsakligen inDn 
ipidopterologien, gjorda fynd. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. I 889. 245 

Sandahl, Oskar Th., Entomologien använd i rättsmedicinens 
tjänst (1883, p. 39). 

Förf. refererar ett fall i Frankrike, där man åtminstone aproximativt 
med tillhjälp af entomologien lyckats konstatera den tid, som åtgätt från 
ett barns död, tills den mumifierade kroppen upptäcktes. 

, Smärre entomologiska meddelanden (1883, P* 45)» 

En del fynd af sällsynta Colcopterat Lcpidoptera^ DipUra oqh llc- 
mipteroy hvilka blifvit meddelade från skilda håll, offentliggöras i denna 
uppsats. 

— Th. — (Sandahl, O. Th.) Literaturanmälan (1888, p. 49). 

Entomologisk latinsk-svensk ordbok af Claes Grill anmäles och för- 
ordas. 

Reuter, o. M., Sur Thybridisation chez les Insectes (1880, 
P. 174). 

Se uppsatsen! 

, Entomologiska meddelanden från »Societas' pro fauna 



et flora fennica» sammanträden åren 1880 och 1881 (1882, p. 
153), 1882 och 1883 (1884, p. 163). 

Förf. har i systematisk följd sammanstält de meddelanden, hvilka på 
»Societas' pro fauna et flora fennica» sammanträden blifvit gjorda under 
ofvan nämda år. 

Sparre-Schneider, J., Mindre entomologiske Meddelelser 
fra det arktiske Norge (1885, p. 145). 

Förf. talar i denna uppsats om talrikt uppträdande af åtskilliga in- 
sektarter åren 1883 ^^ 1884, om skadeinsekter på kök»* och prydnads- 
växter och slutligen om insektlif under vintern. 

— , Entomologiske Udflugter i Tromsö Omegn (1889, 



P- 193)- 

I lätt och lekande stil lemnar förf. en skildring af entomologiska 
förhållanden i Tromsö-trakten. 

Trybom, Filip, Insekter och andra lägre djur funna vid flöt 
tadt timmer och bland afiall från sådant (1885, p. 161). 

Förf., som under sommaren 1885 besökte de norrländska elfvama för att 
anställa undersökningar öfver timmerflottningens inverkan på elfBskena, 



NTOHOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

drig till utiedningen af det ISgre <!jiulirvet i Tattnet pl 
tade timret samt i och blund pi bollen liggande baiV, 
aRalt frin delta timiner. Resultaten af deua hans noder' 



Dgsinsekters härjningar (1887, p, 37). 

ittniog för iren 1S76— 1885 af de officiela berättelser, 
jKnslemfin afgifvit i ftlga om de för skogen skadliga in- 
inde, lemnas i denna uppsati, hvarvid la arter, tillhä- 
igar, Sto förem&I för sirskild uppmärkumhet. 

skogstjäDstemänQens .officiela berättelser för 
ii}och 1887 (1888, p. 155). 

tiiel offcDitiggär förf. de rön om skogiinsektcr, som i 
IS ofliciela beriiilelser för Ir 1886 och 1887 omtalas. 

ACOB, Ur främmande literatut (1887, p. 119). 
arbeten, som biträ j {ifversittning fSljaade titlar, referens: 

i., Om de [Ä äSd lefvande arterna af sUglet Tirifi i 

m lefnadssStlet och utvecklingen af HiUlka vithUa Redtb. 

'eranialintr pl CeeiJBmyia dtsirtular SaV. 

M., Ströbero^erkn inger ora entomolog iske Fore- 
87 (1888. p. 40- 

sr sommaren gjorda rön inom insektverlden redogiir fBr- 
nniimnande «n hel del ikadedjur, som nnder denna soid- 
oliiu delar af landet, Sfvcnsoro andra intressanta fynd. 

Optr^en af Skadeinsekter i TräpUnteriDgeme 
h P- 9)- 

af Lopliyrus iu/ht, Jorfrix vHurnana och Bcmtyi fiH 



ILLUM, Trsk af nogie sydamerikanske in£e<' 
I, fig. I— 16 (1884. p. i). 

uppgifter om en del till olika ordningar bärande insck- 
Eddelas af förf., som sjSir pl ort och iCille student dem, 
ingår, aflattade pl latinska spräket, Icmiias pä följande 
Tcrnici Shimdii, Chrhlicrnsanii. artasii och latvt sam'!. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 247 

SöRENSEN, William, Sur ]a faculté des Condylopodes de 
fermer et d*ouvrir spontanément leurs trachées (1887, p. 71). 

Jag hänvisar till uppsatsen i sin helhet. 

Grill, Claes, Svampbildningar hos insekter (1888, p. 19). 

Förf. redogör för de rön, som blifvit gjorda inom detta forsknings- 
gebit och omnämner en hel del parasitsvampar, som uppträda hos de 
olika insektordningama och deras arter. 

, Förvaring af larver och puppor till småfjärilar och 



andra mindre insekter (1889, p. 152). 

Förf. refererar en af d:r Dewitz skrifven uppsats, införd i »Deutsche 
Entomologische Zeitschrift», Jahrg. 31, Heft. i., p. 189. 

Holmgren, Aug. Enhl, Om vatteninsekter såsom förmedlare 
af vissa mindre djurs Öfverflyttning till s. k. »bry or» eller vatten- 
gropar (1888, p. 107). 

Genom Notonecta och Corixa öfverföras Acarider och genom Dytiscus 
ytterst små iglar från den ena vattensamlingen till den andra. 



Hymenoptera. 

Holmgren, Aug. Emil, Adnotationes ad »Ichneumonologiam 
svecicam» (1880 p. 22; p. 76). 

Såsom ofvanståendc titel angifver offentliggör förf. här de rön inom 
Ichnenmonologien, som han gjort efter utgifvande af sitt kända arbete 
^Ichneumonologia svecica», hvarvid dels många nya lokaler för förut 
kända arter angifvas, äfvensom beskrtfningar lemnas pä nyupptäckta arter, 
former och varieteter för vårt land. Dessutom beskrifvas följande för 
vetenskapen nya arter: Ichncumon urttcarum^ I. bistrigosuSf I, nothtis, /. 
nafxtus^ /. siivamtSy I. cliteltariusy /. batisy I, inops. 

, Några iakttagelser rörande Simyra albo-venosa 

GoEzE (De Geer) och en hos densamma funnen parasitstekel 
(1882, p. 87). 

På larver af ofvan nämda fjäril har påträffats såsom parasit Ichneumo- 
niden Hepiofelmus ieucostigmus. 



ILOGIBK TIDSKRIFT 1889. 

ilHiL, Ed parasit hos Saturnia Pavonia L. 

^tttnis Grav. har blitvii funnen slson pantil i 

a vins doctissimis Nordenskiöld illum 
nsulis Waigatsch et Novaja Semlia anao 

■4J). 
to; Neniahii polaris, rttUulatm, meriimtllta, xri- 
. myiticus, liinteriaii, nigrniaitrit, parvKtuiy varii- 
xtrcmus och abmrrma. Phygadtuan viaigatKlmuii. 
■cleekt mgerrimuj. AJtlognaOius /ngidui, Folyhiailu' 
keps, Ortheaatmt rrVBsaii, selilariui, cartHtilatui. 
s och lalicellis. 

klar insamlade i Norrland och Lappland 
1. p. 63). 

gör elt bidrag (ill parasitsleklames gm^nliiki 
[oljande n^a arter beikrifvas: lehniumon Milttri, 



cknJDgar om parasitslekel familjen Cryptida 

llglena locryplus, Matrobatus och Cryplus lenoas 
It^res för artcmas geograGika aCbredning. 

och Utredning af arterna till Pisorii-gn.\i- 
lagtet Ickneumon Linné (1886, p. 41). 
n hörande arterna karakteriseras, hvarjSmte hanen 
ir första gängen beskrifvei. 

i. A. och Zetterlund, C, En parasit 
[881, p. 48). 

larver pliriUfades parasiter af en ej förut tlson 
nonid, Ntmittlti nulanariui Gn*., hviUtcn art 



a iakttagelser rörande getingar(i 88 1 , p. 97). 

röra gelingHmei parning; honan sitter därvid pi 
dör iiiart efter parningen. Med afjeende p3 om 

slret eller icke. dl han sticker, har (Crf. komrati 






ItNTOMOL. FÖRENINGENS lO-ÅRS-FEST DEN 14 DEC. 1 889. 249 

Stolpe, Hjalmar, Förteckning öfver svenska myror. Prelimi- 
närt medelande (1882, p. 127). 

I denna uppsats redogör förf. för de svenska myrornas förekomst, 
lefnadssätt och utbredning och lemnar analytiska tabeller för igenkännande 
af slägten och arter. 

Möller, G. Fr., Novae Hymenopterorum species descriptse 
^1882. p. 179.) 

De här för första gången beskrifna arterna aro : Nematus viridissimus, 
Torymus Gkchoma:^ Arthrolytus puncticollis, Proctotrupts bistriatus odx/ovcahis. 

, Bidrag till kännedom om parasitlifvet i galläpplen 

och dylika bildningar (1882, p. 182). 

Förf. lemnar en förteckning på de parasiter och inquiliner, hvilka 
han iakttagit under sina, alltsedan 1S69, fortsatta undersökningar af gall- 
bildningaTi förnämligast af Cynips*^TitT, 

, Bidrag till Sveriges Hymenopter-fauna (1883, p. 91). 



En del sällsynta, i Sverige förr icke funna Hymenopterer beskrifvas 
•och däribland 2:ne nya arter, Ichneumon clavipcs och Glypta genalis. 
Båda funna å Kempinge ljung i Skåne. 

, Om kålQärillarvens parasiter (1886. p. 81). 



Förf. redogör för de iakttagelser, som blifvit gjorda af äldre för- 
fattare angående kålfjärillarvens parasiter och för sina egna undersökningar, 
^m han anstalt under loppet af fem är. Resultatet af dessa undersök- 
ningar är, att ApanUles glonuratus L. (= Microgaster rtconditus Nees) 
är en allmän parasit på larverna till Pieris brassuis och att ur ApanUks- 
kokonger följande parasiter framkläckts: Hemiteles fuhipes Grav. Di' 
hrachys Bucheanus Ratz., DiphUpis Microgastri BOUCHÉ, Mesochorns 
angitstatus Thomson och TetrasHchus Ihsonotus n. sp. 

, Parasitkläckningar (1886, p. 87). 



Förf., som en längre tid sysselsatt sig med utkläckning af insekter, 
meddelar under ofvan stående titel ett antal parasiter, som han erhållit från 
puppor af fjärilar, steklar och flugor. 

Andersson^ C. G., Iakttagelser öfver några insekters lefnads- 
ibrhållanden (1884, p. 185). 

Biologiska iakttagelser lemnas om Nematus ribcsH SchraNK, Görytcs 
mystactus L. och Aulax hkracii L. 



, v 



ENTOHOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 
H., Bidrag till kännedomen om gräsflyet och dess 
, p. 169)- 

por af Chartras graminii har det lyckats fQrF. erhilU lyra olika 
(cktar : Fimf/a arctica, Ichntnmcn gradariui, mnJifnrim och 



l^tterligare bidrag till Lflnnedom om gräsflyet och 
[1886, p. 45). 

dogSr (Ht sina kläckningsforsök af gtåiHycl och åea panii- 
lan anslStt frjn den 23 juli till den ti luig. 1S85. Vaåa 
:1Sckles 18 grfitflyn och 39 poraiiter. 

EN, Om hviiaxflyct Hadfna secalis L. (1886, p. 71). 
Holmgren, lom undersökt parasitstekiar, utkllckta ur pQppo' 
nda Ijiril, lemniir beskrifning pl den funna arten under oiiui 
■xtenier L. 

FS, Chr., Anmärkningar rörande några svenska 
(6, p. 161). 

(inaka diagnoser beikrifvas CStjande vrter: Safygii simiHs 
i/m lotKintius Dahlb., P. vmujlMs Wrsm., Euagclti duMi 
D.. Ferrtela nov, sp. och Prioatcmu minutus Van d. Lino- 

årrhenophagus, eti nytt stSgle bland Encyriidema 

nya slligtel med arten thipnaifidu lemnas beikrifning ocb 

lOTTFRiED, Myrmecologiska notiser (1887, p. 41). 
le sig pt Nuitri Oamkastade förmodan, att befruktade boiur 
la knnde nian arbetares tillhjXtp uppföda larver och brinp 
utveckling, har förf. anstill bskilliga (örsök i denna riktninc 
ill resultat, som tydligen tala för nimde lorfailares Isigl- 

W. M., Analytisk Oversigt ovei de skandinaviske 

lophage Hymenoplera (1887, p. iii). 

litelQ angifver, lemnar förf, en vSlkommen ledlrld för nybjf* 

ymenopterologien. 

im Scolia uni/asciata Cvrii.. som skandinavisk Insekt 

italienska hymenopter bevisas nu verkligen tillhOra vir ftUDi. 
Itriflats af pastor .SANl>BllitG vid Rjsör i Norge och lf>t«l 
blifvit funnen i .Sverige vid Sirö i Halland. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. 1889. 2$y 

Reuter, o. M., Nya rön om myrornas omtvistade medli- 
dande och hjälpsamhet (1888, p. 55). 

Försök hafva anstalts med Formica ru/a, h varvid förf. funnit med- 
lidande och hjälpsamhet &tminstone hos denna art. 



Lepidoptera» 

Spångberg, Jacob, Species Scandinaviae Anartae genens 
Noctuarum (1880, p. 3). 

På de II till Skandinaviens fauna hörande arterna lemnas fullstän- 
diga diagnoser, afTattade pä latinska språket, hvaijämte åt synomymien och 
artemas utbredning inom Sverige och Norge egnas nödig uppmärksamhet.. 

, Mélanges lépidoptérologiques (1880, p. 91). 



Beskrifning och afbildning på några af äldre förf. omnämda fjärilar 
meddelas nämligen : ArcHa alpina AcERRl, Simyra ailxhvenosa var. ntu^- 
rina AUR. och Caradrina 4'pufutata var. leucoptera (Thunb.) 

, Om Parnassius Mnemosyne L. (1880, p. 152). 



Denna fjäril omnämnes vara funnen på Alnön vid sågverket Eriksdal' 
15 kilometer norr om Sundsvall.. 

, Sur les nervures des ailes chez nos papillons diur- 



nes (1880, p. 154). 

Se uppsatsen! 

, Smärre meddelanden (1880, p. 198). 

Zercne HyaU L. är sommaren 1880 funnen i Skåne, Östergötland 
och vid Stockholm. Z, Edusa Fabr. omnämnes från Skåne och Öster- 
götland. 

Ur bref från Kand. G. Adlerz meddelas att Hamearis Lucina L. 
Pamphila lineola OCHS. och Argynnis Aglaja var. amilia ACERBI blifvit 
funna i Östergötland. 

AuRiviLLius, Chr., Om en nyligen återfunnen svensk natt- 
Oäril (1880, p. 32). 

På en holme i Bottniska viken påträffade De Geer 1769 en larv, 
som sedermera utvecklade sig till en fjäril, som af den berömde entomo^ 



ENTOMOLOGISK' TIDSKRIFT 1889. 

namnet »Lit philfne griae k oerrurcs b1*iichM>. 

icke denna art Rjtt Jin jKint buadra Ir lenare. dl lektor K. 

[US återfann den i Stockholms skiv^rd. Adj. J. A. WisTBdtl 

ilrfiflitde den Stel dlq>å i fmnighet pl en liten holoM i 

US, Chr., Des caractéres sexuels secondaires chez 
liumes (1880, p. 163). 



Om en samling fjärilar från Gaboon (1881, p. 38). 
en Theorin, boult i nSihelen af Gaboon-flodeni mjmniDg, 
' — o'.30' N. L. har samlat och hemsindt daasa Ijirilar. Etai 

arter. Papiiie LaCrtilliaimt GoDT. var. Thtorini och iligtd 
mit med arten Usta(ta beskrifvtia hii f5r fUrtta g&ngen. 

Om Trochilium melanoeephatum (Dalm.) (1881, 

sedan Dalmans lid ej inom Svciige Sterfnnna fjiril pltrifb 
B 1879 Tid Bjuf i SkSne. 

Anteckningar om några skandinaviska ijärilartet 



iksamhel tlites *iil hanfjSlleni olika beskaffenhet hos RreHa 
h E. Euryak Esp. Dexsatom omnimnei fyndet af en Rit 
[Iril Piychi /lirsuttlla HUUN. ftln Deltbo i Hehingllnd. 

Insecta a virts doctissimis Nordenskiöld illum 
tibus in insutis Waigatsch et Novaja Semlia anno 
(1883, p. 191). 

X iligte Sckeytaia med arten arctira bctkrifres och de hittilli 
Semlia kSnda (jSriUtne upprKknas. 

Ytterligare om Lycfenidemas larver och myrorna 

nnar en öfveniilning af William Dohkktv's >A liit of hattet- 
in Kumaon>, i hvilken han finner atSd för sin ftSnil DtUladc 
t >r myrorna, som ledsaga eller drifva de rull*iila bltvinge- 
deras niringsvSxter in i sina bon. 

Entomologiska anteckningar från norra Roslagen 

). 

Iiehandlar II ajter, hvamf Natodonta foifa Hb., Geletiia tif- 




ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 253 

pophaella ScHRANK och Anchmia Daphmlla IIb. anföras för första gången 
såsom tillhörande vår fanna. 

AuRiviLUus, Chr., En ny art af slägtet Charaxes Ochs. 
{1889, p. 191). 

Den i fråga varande arten fir från Kamarun och har blifvit kallad 
rtgius. 

ScHöYEN, W. M., Om Furuspinderens (Eutrichia pini) Op- 
tneden i Norge Aarene 1812 — 16 (1880, p. 39). 

HSr omtalas, huru Eutrichia pini^ som i Tyskland på mångfaldiga 
stallen anställer stor förödelse på fumskogama, äfven på vår halfö, ehuru 
längesedan, uppträdt i otaliga massor nämligen i sydöstra Norge och helt 
och hållet förstört furuskogen till sträckor af 25 å 30 qvadrat* kilometer. 

, Ueber einige neue Schmetterlingsvarietäten aus den 

arktischen Norwegen (1881, p. 119). 

De nya fjärilsvarieteterna äro Harpyia bifida Hb. (?) v. salknsh^ 
Asphalia flavicornis D. s. finmarchica^ Anaitis paludata Thbg. v. (ab.?) 
obscurata och Ciäaria turbata Hb. v. arctka^ hvilka äfven samtliga afbildats. 

, Bemaerkninger angaaende de i Staudingkr Wocke's 

Katalog opförte Variationer af Caradrina qvadripunctata F. (1881, 
P. 213)- 

Efter att hafva jämfört typexemplar af C, leucopUra från Sverige 
med författames C. qvadripunctata r. cinerascens Tengström (= menc- 
triesi Kretschm.) från Finland har förf. kommit till den slutsatsen, att dessa 
böra betraktas såsom synonymer. Den andra varieteten grisea Ev. är 
identisk med pctraa Tengström. 

, Bemaerkninger över Lyccena Ar^usAe^on-grxxppen 



(1882, p. 33). 

En noggrann granskning af ett rikt material, tillhörande denna fjäril- 
grupp, anställes af förf. och uppräknas de för de skilda arterna mest 
konstanta karaktärer, hvarjämte en fullständig synonymi lemnas för såväl 
de båda arterna som deras varieteter. 

, Om MgcropUryX'\2Lrvern2iS Optraeden i vore Birke- 



skove (1884, p. 37). 

Förf. omnämner flera exempel pä massvisa uppträdanden af Micro- 
p/cryxAsLTver från åtskilliga fjälltrakter af Norge, där de anstalt så stor skada 
på björkskogarna, att de stått helt och hållet aflöfvade eller med viss- 
nade blad. 



- . •v *r 



4 



2 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

ScHöYEN, W. M., Tilvaext til Norges Lepidopterfauna fra de 
senere Aar (1884, p. 55). 

Under denna titel meddelar förf. notiser om 14 för Norges fauna 
nya lepidopterer. 

-, Nogle Exeropler paa Insekters Masseoptraeden i de 



sidste par Aar (1884, p. 83). 

Redogörelse lemnas för Charaas grammis L. och Cidaria dilut.U: 
S. W., hvilka p& Aera st&Uen upptrfidt såsom skadedjur i Norge under 
sista tiden. . 

, Bemaerkninger om enkelte Variationer af vore Rho- 



palocera (1885, p. 139). 

Åt en del nordiska former bland dagfjärilame ^nfir förf. i denna 
uppsats sin uppmärksamhet, däribland åt tvänne nya aberrationer, Picr, 
napi L. gen. Il napaa Esp. ab. siäphurea och Arg^imis Freya Thb^. 
ab, obscura, 

, Om de tidligere Udviklingsstadier af Lithosia cereola 



Hb. (1886, p. 189). 

Denna sälls3mta fjärilsart har blifvit funnen i mängd af förf. \\i 
Röisheim i Bseverdalen i »Jotunheimen» i Norge och han omnämner såsoo) 
dess näringsplanta Cetraria junipcrina, 

, Bonibyx populi L. fra den arktiske Region (1888, 



p. 141). 

Funnen vid Porsanger i Norge, 

Wallengren, H. D. J.. Skandinaviens arter af Tineid-gnippen 
PlutellidcR (Staint) (1880, p. 53). 

Till denna grupp höra enligt förf. 8 slägten, af hvilka 4 nu upp- 
ställas såsom nya nämligen: Oiunacay Credemnon^ Ptriclynunobim och 
Trachoma, 

, Genera nova Tinearura (i88i, p. 94). 

Följande nya slägten beskrifvas: Siganorosu^ ExottUia^ SyncumU . 
AcrocercopSj Ca sas ^ Ca sign e ta ^ Hecista och Péetnopkorus, 



, Skandinaviens med ögonlock försedda Tineider 

(Tinem operculatce) (1881, p. 124). 

48 arter fördelade på 6 slägten såsom hörande till fauna-omr^ei 
beskrifvas och systematiseras, slägten och grupper äfven på latinska språket. 



r 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. 1889. 255 

Wallengren, H. D. J., Skandinaviens CanchylididiZ {1881, 

P- ni)' 

Till Skandinaviens fauna höra blott 2 slägten nämligen Conchylis 
med 7 arter och Coccyx med 21 arter. 

^ Skandinaviens arter af Tineid-griippen Lithocollétidcc 

(Staint.) (1883, p. 195). 

Noggranna beskrifningar och geografiska uppgifter lemnas på de 34 
hittills inom omr&det kända arterna, samtliga tillhörande slägtet Litho- 
coUctis Zell, 



, Skandinaviens Micropterygides (1883, p. 213). 

Två slägten med tillsammans 9 arter tillhöra faunan. 

, Skandinaviens vecklare-fjärilar (1888, p. 159; 1889, 



p. 17; 49; 97). 

Detta arbete lemnar en fullständig öfversigt öfver alla till området 
hörande arter och former af vecklarefjärilar. 

TuEDENius, K. Fr., Bidrag till Skandinaviens fjärilsfauna 
(1880, p. 99; p. 196; 1881, p. 104). 

Förf., som sedan många är vinnlagt sig om insamlande af fjärilar 
och på grund däraf genomforskat de flesta delar af värt land äfven- 
som genom byte förskaffat sig talrika arter och former, meddelar härmed 
inånga förut, ej kända fyndorter, hvarigenom han bidrager i väsentlig män 
till kännedomen om fjärilames geografiska utbredning. 

Om Cidaria olivata W. V. (1882, p. 81). 

Denna för Skandinavien nya fjäril är funnen på Gotland, i Upland 
och Vestergötland och i Norge på St. Hanshaugen och i Söndmöre. 



En för Sverige ny mätarefjäril (1883, p. 89). 

Fidonia Loricaria Eversm. är funnen i Delsbo s:n i Helsingland. 

, Leucania straminea Treitsche en för Skandinavien 



ny noctuid (1884, p. 100). 

Arten är funnen vid Hästö nära Karlskrona. 

LiNDEQViST, C, Dagfjärilsfaunan på en fläck af mellersta 
Skåne (1880» p. 104). 

Från en af Skånes bördigaste trakter, trakten kring Ringsjön, som 
i botaniskt och geologiskt hänseende är synnerligen omväxlande och 



ENT0M0L0G15K TIDSKRIFT 1889. 

Mllig, ineddelu en fSneckning 'pi dagfjIriUbunan, fom Dppiigcr icke 

idre Sn 66 arter. 

[UDBERG, N. C, Sur un Sphingide nouveau pour la Suéde 
P- '53)- 

Den sfdenropeiakB IMltphila Ln/crHica ESP. ir funnen vid Holbj i 
Bigölland. 

lndahl, Oskar, Th., Quelques observations sur le dé- 
sment de t Hyponomeuta Evonymella Se. (H. Cogmigelbts 
1880, p. 158). 
Se uppsatsen t 

, Smärre meddelanden (1881, p. 209). 

Ur bref frSn htr WESTEitt,CND, Olsson, Haij, IitDEBrrou och Imdk 
nar förf. bidrag till ktnnedotn oni en del stlbrnta filrilare fanlMBtf 
irt land. 

, Meddelanden om Zerene Hyale (18S3, p. 11). 

Ztrtnt Hyale otnnimnei vara sommaren 1S81 funnen vid Spanddi- 
I i Blekinge. 

, Zeuzera pyrina L. \Z. asaili L) (1884, p. 1B4' 

För denna fjiril, bvars tillvaro ifisoui medtem af den svenika iniekt 
lan en lingre tid ansSgs ganlka ivi fvelaktig, anfBras nu flora fyndortf. 

, En >sorgmantel» {Vatiessa Antiofia L.) Öfvervin- 

i en hvitmosstorfva (1887, p. 4). 

Det faktum, sum titeln angirver, meddelas, och lilligges att fjiiilca 
mm fullkomligt oskadad. 

, Små drag ur insekternas lif (1889, p. 175). 

1 denna uppsali omtalas, huru Ictven af Eulrkkia pini spunnit tii 
lliga repstegar, med hvars (itlhjälp han klättrat upp fur de glatta vff- 
le af en glasburk, i hvilken han var inspSirad. 

vsiPA, Sven, Hadena mtanimis Tr. funnen i Sver^ 

1'. 3.). 

För fonta gSngen oflenillggöres denna IjSrils medborgareritt i Sverip. 
har blifvit funnen > Upland 1874 och 18S1. Beskrifning Sfver irte* 



ENTOMQL. FÖRENINGENS 1 O-ÅRS-FEST DEN I4 DEC. 18^9. 257 

Lampa, Sven, Anteckningar om sällsynta svenska Lepidop- 
tera (1883, P- ^25). 

Tvä skymningsfjärilar omnämnas, af hvilka den ena, S^sia vespi-^ 

formis L., icke blifvit återfunnen i Sverige, sedan prof. Boheman pä 

1860-talet hemförde den den frän Öland; den andra är en ny art, ät 

hvilken gifves namnet Sesiq Aurivillii; den Sr frän Lappland och där 

ftmnen af prof. Andersson. 

, . Anteckningar om sällsyntare Svenska Lepidoptera 



{1884, p. 145). 

Vid granskning af riksmusei fjärilsamling har förf. päträffat en del 
egendomliga former, för hvilka i denna uppsats redogöres. De tillhöra 
fam. Nycteolidte och Lithosida. 

, Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands 



Macrolepidoptera (1885, p. i). 

I denna forteckning upptagas 896 arter, af hvilka dock nägra blott 
8ro representerade af varieteter till den typiska formen. Följande nya 
varieteter och aberrationer beskrifvas : Colias Werdandi Zett. ab. sulphnrea^ 
ab. immaculata och ab. Christiernssoni )^rx\Xt Htcla Lef. ab. Sandahli, 
Poiyommatus Aniphidamas E^P. ab. obscura (Stgr.), Lycana Amanda SCHN.. 
ab. argentea^ Argynnis aglaia L. ab. aberrans^ Sphinx pinastri L. ab. 
fasciatay Sarroihripa undulana Hb. ab. glaucana^ Acronycta ligustri F. ab. 
Sundevalli^ AgroHs brunnea F. ab. nigricans och plecta L. v. Anders- 
sont\ Tttniocampa incerta HuFN. ab. pallida^ Scopelosoma satellitia L. ab. 
brunnea^ Anar ta melanopa Thnbg. ab. Wiströmiy Anger ona prunaria L. 
ab. Spångbergiy Hibtrnia defoliaria Cl. ab. Holmgreni^ Psodos coracina 
EiSP. ab. Wahlbergen Lythria pnrpuraria L. ab. Mevesi^ Lobophora haU 
ttrata HUFN. ab. Rudolphii^ Cidaria dotata L. ab. Johansoni^ qvadri/asciaria 
Cl. v. Thedenii^ nebulata Thnbg. v. Sandbergi och ab, Sckneideri samt 
slutligen Itutuata Hb. ab. Hofgreni, 

, Om hvitaxflyet Hadeita secalis L. (1886, p. 57). 



För hvitaxflyets historik och lefnadssätt redogöres, hvarjämte lemnas 
en fullständig redogörelse för artens synonym i och former. 

, Några iakttagelser angående luktorganet hos Bombyx 



quercus L. (1886, p. 155). 

Med en hona af denna fjäril som lockbete infängade förf. en hel del 
hanar till nämde art under sädana omständigheter, att han anser det till 
fullo bevisadt^ att det är luktsinnet allena, som tages i anspräk och för- 
vlnandsvärdt väl motsvarar ändamälet^ dä hanen uppsöker honan. 



258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. , 

Lampa, Sven, Deilephila Nerii ixkn Gotland (1886, p. 115). 

Denna föroämligast i Italien förekommande fjäril blef funnen vid 
gården Hejdeby i Kräcklingbo socken på Gotland den 31 juli 1883. 

, Hydroecia micacea Esp. såsom skadedjur (i 889, p. 7). 



Denna fjäril har visat sig vara ett verkligt skadedjur för i FilipsUd» 
trädgårdar växande potatis. 

Sandberg, G. Iakttagelser över arktiske Soramerfugles Meta- 
morphoser (1883, p. 9). 

Förf. meddelar här resultatet af sina undersökningar inom den lepi- 
dopterologiska biologiens område, hvilka han haft tillfälle att göra under 
sin i2-äriga vistelse i norska Finmarken. Af nya för vetenskapen hittills 
okända förvandlingar innehåller denna uppsats iakttagelser rörande utveck- 
lingsstadier af följande arter; Oeneh Bore ScHN., Ercbia Lappona Ej>r., 
Agrotis Speciosa Hb. och Crambus Furcatellus Zktt. ; notiser om larven 
och puppan till en art af.slägtet Eriogaster och till Anarta Lapponko 
Thbc, om larven till Argynnis (Freja?) samt om pappan .till Anarta 
MelaUuca Thbg. och Eupithecia Hyperbcreota Stdgr. 

, Om en Varietet af Argynnis Pales S. V. (1883, ' 



p. 129). 

Från norska Finmarken beskrifves varieteten inducta. 



Om en for Norges Fauna og Regio arctica ny 



Rhopalocer (1883, p. 131). 

Polyommatus HclU W. V. har blifvit • funnen på norska sidan af 
Jakobselv vid ryska gränsen under en nordlig bredd af ungefär 70^ 

, Fortsatte Iakttagelser över arktiske Soromerfugles 

Metaraorphoser (1884, p. 139). 

Förf. meddelar här en del biologiska observationer» gjorda af honom 
i Finmarken, om högnordiska Qärilar. 

, Supplement til Sydvarangers Lepidopterfauna (1885, 

p. 187). 

Till de 1 50 förut för området kända arterna läggas nu 33, ^ »t^ 
för Sydvaranger äro kända 183 mot 196 för Alten; dock öfvcrsligcr 
macrolepidopterfauiian för Sydvaranger Altens med 19 arter. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN I4 DEC. 1 889. 259 

Spakre-Schneider, J.y Fortsatte Bidrag till Kundskaben om 
Sydvarangers Lepidopterfauna (1883, p, 63). 

Till de från dessa trakter kända 132 arter Lepidoptera läggas nu 
10, förr icke inom området observerade arter och bland dem 2 nya, ej 
förut beskrifna, Acidalia Schdyeni och Agrotis gelida^ öfver hvilka arter 
förf. lemnar diagnoser på latinska språket. 

Meves, W., Mindre bekanta eller för Sverige nya nattfjärilar 
(1884, p. 71). 

Förf., som noggrant genomforskat flera delar af vårt land i lepidop- 
terologiskt hänseende, offentliggör i denna uppsats 11 nya nattfjärilar för 
svenska faunan, de flesta 'från Öland. 

V. Post, H., Bidrag till dödskal leQärilens (Acherontia Atropos) 
lefnadshistoria (1884, p. 193). 

Larver till nämda fjäril, hvilka lifnärde sig af potatisblad, hafva 
blifvit funna vid Ultuna. 

I 

Andersson, C. G., Iakttagelser öfver några insekters lefnads- 
förhållanden (1884, p. 187). 

I denna uppsats förekomma äfven bidrag till Cidana dihUata'5 HilBN. 
lefnadshistoria. 

Holmgren, Aug. Emil, Gräsmasken, några ord med anled- 
ning af denna skadeinsekts uppträdande i Norrland 1883 (1884, 

P- 1 50. 

Gräsmasken beskrifves i alla dess olika utvecklingstillstånd, hvarefter 
förf. öfvergår till redogörelse för hans naturalhistoria och de sätt man be- 
gagnat för att utrota den. 

Holmgren (Junior), Emil, Lepidopterologiska iakttagelser i 

Stockholms omgifningar (1886, p. 35). 

Förf. redogör för de rön och iakttagelser han gjort under flera år, 
som han genomströfvat Ingarön i Stockholms skärgård för att utforska 
nämda ös lepidopterfauna, hvarest äfven förekomma så nordliga arter som 
Otneis Jutta och Norna jämte Argynnis Palcs var Arsilackt, 

, Iakttagelser rörande Oeneis jutta Hb., dess meta- 

morphos och förekomst i Stockholms skärgård (1886, p. 151). 

1 Förf. har funnit nämda fjäril i Stockholms skärgård och anstalt 
kläckningsförsök med densamma, hvarvid han lyckats erhålla larver, som 
här jämte ägget beskrifvas och afbildas. Larven lefver af gräsarter. 
Emiotmol. Tidskr, Årg. 10, H. 5 (1889). 1 8 



5NT0MOL0GISK TIDSKRIFT 1889. 

Qunior), Emu,. Lepidoplerologiska iakttagelseT i 
fningar. II. Fastlandet (1S87, p. ai). 

tände slJl itdogör fSrf. fUr t[na fynd ftSn nimda omrlde, 
h en finner, hvilken olikhet fastlandet eger i detta Usi- 
vgirden, utan iTifTel hSrrörande frSn miinniskins kultui- 
ikningarne Sro gjoida under en längre tid. 

lerrationer till Argynnis Aglaja L. och Adippt 

!)■ 

imliga former, hvilka förf. uppkallat efter dem, lom f6n( 
f. Aglaja ab. Wimani frän Haringe i SöderKim ocb Ar%. 
nli frän I.jdingön i Stockholms skärgird afbildas och be- 
en tredje dock utan att erbllla ett sSnkildt namn. 

f ., Bidrag till kännedomen om gräsflyet och dess 
p. 169). 



Lerligare bidrag till kännedom om gräsflyet och 
!86, p. 45). 

gör för lina klEckniogsförsök if gräsflyet och deu parasiict, 
ilt från den 33 juli till den II ang. iSSj. Under denna 
i grisHyn och 39 parasiter. 

irag till kännedomen om Ekorrespinna rens (Slau- 
I utvecklingshistoria (1S87, p. 199). 
tr en öfversitlning af Po(;jade's uppuis om detta imne 
i soc. enl. de Fnnce*. 

äktenskapshistoria frän fjärilsverlden(i 886, p. 99). 
potygami hos Orgyia aaliqita I„ omtalas. 

drag till' kännedomen om svenska fjärilars geo- 
ig (188Ö, p. lOl). 

led denna iippsati Sr att fullitSndiga Lampas iFörteckniDE 
iens och Finlands macrt>Iepidoptera> genom alt uppcikn* 
i upptagna Ijlrilar fiin KSdmansö i Koslagen och Slock- 
>ar. Caitra pusaria v, rohmdaria Htv, anfiircs sisom nj 





W 


1^* 


w 


* -* 




■"*v "- 


-J^ 


• .'' 


- J 


' 


" • ^ 




* ".' 


m 


r 




- 


t^ 


V**^ 

a 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN I 4 DEC. 1889. 261 

Meves, J., Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars geo- 
grafiska utbredning (1888, p. 17). 

De fynd, som i denna uppsats meddelas, äro gjorda på ön Svartsjö- 
landet i MäUren, vid Rosersberg i Upland och i Stockholms omgifningar 
och skirgård. 

- t 

t ' 

, Cidaria pupillata^ Thnbrg (1888, p. 29). 



Vid Rosersberg i Upland har förf. funnit denna) fjäril och lemnas en 
närmare beskrifning på det af honom funna exemplaret. 

, Cidaria sordidata F. (1888, p. 32). 



Denna fjäril svärmade i stora skaror vid Rosersberg i Upland som- 
maren 1887 och anfrätte sälgbuskarna. Endast hvar 50 fjäril befanns vara 
en hona, så öfvervägande var hannmes antal. 

, Aberrationer (1888, p. 40). 



Under denna titel omnämnas två afvikande former, båda från Rosers- 
berg i Upland, den ena af Cymatophora ypsilon graicum GözE (=0/* F.), 
för hvilken föreslås namnet unimaculata^ och den andra af Agrotis baja 
F., hvilken form förf. kallar punctata, 

Möller, G. Fr., Saturnia pyri Schiff., tagen i Skåne, 
(1886, p. 144). 

Denna fjäril, som blifvit funnen 1884 i Söfdeborgs trädgård, har 
antagligen såsom puppa medföljt trädplantor från Österrike. 

Ammitzböll, J., Bidrag till kännedomen om svenska fjäri- 
lars geografiska utbredning (1887, p. 67). 

Från Kristianstadstrakten meddelas här en förteckning på fjärilar af förf. 
insamlade, hvarvid såsom nya för vår fanna anföras Agrotis glareosa Esp., 
Orthosia maciknta Hb., Eugonia fuscantaria Hw. och Ilibtrnia hucophctaria 
Schiff. 

Wermelin, J. H., Några svenska fjärilars fyndorter (1888, 
p. 96). 

De flesta här uppräknade fjärilame äro från Stockholm;strakten och 
Södermanland. 

Crill, Claes, Notis (1889, p. 88). 

Vanesia urticoc L. påträffades i Stockholm vid 6 graders köld den 
14 jan. 1889. 



L- 



,■ > , ; < . 



2 62 ENT0M0L06ISK TIDSKRIFT 1 889. 



Diptera. 

Wallengren, H. D. J., Öfversigt af Skandinaviens arter af 
Diptergruppen Phasince (1880 p. 16). 

Till de 4 inom Skandinavien till denna grupp hörande slagtena be- 
skri f vas 19 arter. 

, Revision af Skandinaviens Tifiulidie (i^^i, p. 177; 



1882, p. .13). 

Under denna titel lemnar förf. en systematisk öfversigt af Skandina- 
viens Tipulider, i hvilken öfversigt han anför följande nya sllgten, n£m- 
Hgen : NasiUma för Limnobia variicornis Zeit., Diazoma för Trtchccera 
hirtipennis Sl£BK£, Verucina för Limnohia bifurcata Zeit., Ninguis för de 
Zetterstedtska arterna Lipinobia alpina^ juvtnilis och virgo. 32 sliigten med 
189 arter tillhöra området. SUigtdiagnosema iiro aflattade pä latin. 

Holmgrek, Aug. Emil^ Bladminerande fluglarver på våra 
kulturväxter (1880, p. 88). 

Tvänne flugarter, hvilka förorsaka skada pl spenat och rödbeta i 
Stockholmstrakten, beskrifvas och erhålla af förf. namnen Anthcmyta spi- 
nacia och Aricia beta, 

, För kulturväxterna skadliga insekter (1880, p. 189). 



R&ttikeflangan Aricia Jbralis Zetf. beskrifves såv&I i sitt fullt ttt- 
vecklade som ock i larv- och pnpp-stadiet, hvarjämte redogörelse lemnss 
för dess lefnadssatt och skadlighet. 

, Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem 



seqventibus in insulis Waigatsch et No vaja Semlia anno 1875 
collecta (1883; p. 162). 

De nya arterna äro: Aricia Nordenskiöldi^ probosciäcas macrogicssa, 
sordidiptnnis^ segnis^ diadema^ remorata och caronata^ Anthomyza balkata, 
Scatomyza cordylurina^ multiseiosa^ varipes och erytkrostoma^ Cordylura fri- 
gida^ Piophila arctica och fulviceps, Chironomtu nitidicoUis^ euryKOtus^ 
transgressus^ ripicoia, humeraHs, gracilenhts^ Smittia hngipcnniSy CeraU^po- 
gon pusiilus, Sciara vitticoHis^ riparia, pumilio och morionelia^ Tipula ca- 
rinifrons^ sentx^ stagnicota, convex i/rons^ scrotina^ instabilis^ divaricata och 
lionota, Sciophila fuliginosa^ Bolctina erythrop\ga och fuscula. 






ENTOMOL. FÖRENINGENS IO-JIrS-FEST DE?J 1 4 DEC. 1 889. 263 

Meinert, Fr., Sur la construction des organes buccaux chez 
les diptéres (1880, p. 150). 

Se uppsatsen! 

, Om retractile Antenner hos en Dipter-larv, Ta- 



nypus (1882, p. 83). 

Förf. omtalar och Heskrifver retraktila antenner hos larverna till Tany- 
pus variits Fr. och 7. moniiis L. och lemnar figurer för desamma. 

, Lidt om TacAina-lsLTvers Snylten i andre Insekt- 



larver (1886, p. 191). 

Hos larver till Lma popttli har förf. funnit larver till en Tachina-zxtt 
äfvenså pitrSflTat CVxn^^jr-larver, som hade huden genomborrad af parasiti- 
ska fluglarver. 

Malm, A. W., Sur la presence^ dans le canal intestinal de 
ITiomme de la larve de Scceva Scambus Stdg. (1880, p. 170). 

Se uppsatsen! 

ScHöYEN, W. M., Nogle Exempler paä Insekters Masse-Optrae- 
den i de sidste Par Aar (1884, P* 86). 

I Skjerstad i Nordland upptrldde Bibio (Hirtea) pomana Fab. 1881 
i oerhörd mängd, Sfvensom 1883 i Odalen. 

, Om Förekomsten af Dipterlarver under Huden hos 

Mennesker (1886, p. 171). 

Till ett helt sammanför förf. de olika uppgifter, som i literaturen 
förekomma om dipterlarvers uppträdande under menniskans hud, och om- 
nämner särskildt de fall, som förekommit i Norge sedan mer än 100 år 
tUlbaka. 

Lahsson, Magnus, Några ord om komflugans härjningar på 
Gotland åren 1883 och 1884 (1885, p. 179). 

För komflugans uppträdande i olika delar af ön redogöres, och befin- 
nes det, att b&de Chlarops taniopus och Oscinis /rit förekomma. Para- 
siter uppträdde 1884 ganska talrikt och angrepo flugornas larver, hvilka 
hemsöktes af Coelinius niger N. v. £. af Brtuonidernas grupp, hvilka lar- 
ver i sin ordning decimeras af en Pteromalid Pteromalus mus<arum 
Walker. 



TIDSKRIFT l88g. 

rvers förekomst i tarmkanalen hos 



Ir (brt kända SIdte hithörande litennien 

t de ^na taktugeUet, han haft tillfUle 
egen rnmilj pltgati af icke nindie in J 
t icalaris FaB, och matihala MeiC. stuni 
C. De 3 fiSrstnSmdas laivei beskrifvu ocb 



nilionis Bl er kand er vara identisk 
)eDämda art af slägtet Oscinis.- 

ch ZKTTEltsTeDTs Oicinii pmmilifmi icke 
:erkaNOERS Musea pumiSoau, hvilken »*■ 
1 liacaiB Fabricius och Ittmffus Meigen. 

., Om myggors förekomst i Sala 
el Chironoiuus och tr antaglifen idcnliik 

ith African Tipultdae (1888, p. 137}. 
IS i denna uppsau, betkrjfvax följande for 
milis, Rhipijia a/ra, Eltfhamtontyia Watl- 
i luiauria, Podonntra antkra<ogramma, 
orHala, I-imttophita frugi, Tifmla buHt ifd 
uppiUlles sisom njnt. 



optera. 

Kktlängst ombord på fartyg frin 

hafva futf K, sam gjort vjdstifckla rOW 
.t«n till Göteborg noggrant blifTJt nnda- 
9giskt hänseende af f^. Renltalet >' 
ind«r ofvanitlende titel och pltrifli *■ > 
siväl Nord- och Sfdunetika son bin 



ENTÖMOL. FÖRENINGENS 1 O-ÅRS-FEST DEN 14 DEC. 1889. 265 

ScHöYEN, W. M., Coleopterologiske notiser (1880. p. 177). 

Meloé violacea Marsh, uppträder tämligen sparsamt i Norge, men de 
sista dagarna af maj månad 1878 förekom denna skalbagge i stor mängd 
i Saltdalen i Nordlaoden. Det omtalas äfven, huru haname ifrigt för . 
sökte hos honorna uppväckta ömmare känslor genom att klättra upp 
pä honornas rygg och stryka sina antenner fram och tillbaka mot honor- 
nas, hvartill antennemas egendomliga form hos haname särdeles väl läm- 
pade sig. Namnen för en del coleoptera underkastas en närmare gransk- 
ning och föresläs på grund af prioritetsrätt, att Polydrosus micans F. ut- 
bytes mot det af Ström vida äldre mollis, I Stein & W£Ise's »Catalogus 
Coleopteromm Europae» editio secunda 1877 htnÅmnt^ Polydrosus fulvicortt is 
F. med namnet /asda lus MtiLLEK, men det är icke MULLER utan Ström som 
är auctor till detta namh; skall således detta artnamn införas måste det 
heta fasciahis Ström. Oiiorynchu» Upidopterus F. ocK icke O, nigrita 
F. är synonym med Curculio Salicis^ hvilket sistnämda namn gafs redan 
år 1783 och således bör hafva prioritetsrätt Gyllbnuals OHorynchus 
maurus* beskrefs äfvenledes af Ström under namnet Curculio dubius. Den 
af SCHÖNHERR (III. p. 494. 1 i) till Orchtstcs Jlicis hänförda arten är Orch. 
Aini. Philonthus marginatus F. beskrefs af Ström redan år 1768 under 
namn af Staphylinus mar^natus. De yngre namnen Cyntindis basalis 

» 

Gyll., Patrobus excavatns Pk. och Nebria Gyllcnhali SCHÖNH. böragifva 
vika för C. mollis, P, atrorufus och ru/escensy hvilka senare namn äro af . 
Ström gifna 1768. Slutligen uttalar förf. såsom sin åsigt gent emot 
Sparre-Schneider att Patrobus claviceps och rubripcnnis Th. icke äro att 
betrakta såsom egna arter utan endast som lokalvarieteter till P. excavatns 
och septcntrionis. 



, Om Kastanie-Oldenborren (Melolontha hippocastani, 



Fb.) som skadeinsekt (1888, p. 15). 

Ett bref från Forstmester A. T. Glöersen angående of van nämda 
insekts skadliga uppträdande på sydvestra kusten af Norge offentliggöres. 



Nerén, c. H. Sur un Coleoptére, du genre Amara, nou- 
veau pour la Suéde (1880, p. 156). 

Se uppsatsen! 

WÄNGDAHL, A., Fyndorter för mer eller mindre sällsynta 
svenska skalbaggar (1880, p. 192). 

Flere nya lokaler för åtskilliga skalbaggar anföras, hvaribland Cyphca 
curtula omnämnes såsom första gången funnen i Skandinavien i N. Hel- 
singland. 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

>Angberc, Jacob, Smärre meddelanden (1880, p. 300). 

Vid Teiiko kapell i FinUnd bar doc SakiJerc pitriflat en 117 u 
BlHgtet ZUora och Ifveniedes en af sliglet Agalkiiiium, som han kalk 



— — -, Orchestes populi i Gefle-trakten (1884, p. 200). 

Pi'PH!ui-a.T\er i sudstiideSrd«n i Gt^t haEva angripits al oiaida 
:kl. 

ALLLNGREN, H. D. J., Coleoptera transvaaliensia. Bidrag 
nnedom om Transvaal-landets i S. Afrika Coteopter- fauna 

p. 9). 

LudimKlBr«n pKRssoS, som en llngre lid vUlats i Tranivaal odl 
insamlat rikhaltiga insektsamlingar, har slsoro gifra öfTerlemnal d«ta 
museet i Malmö. En del af Coleopleierna beskrifvas under ofvansll- 
e titel och dSribland finnas läljande nya arter: Cicindela niHdipts, C 
vtx, C. inanis, DrBHiica fassulala, Hystrieofia puätns, Grapkipttna 
(ameri. Gr. adifielniilii. Pusia allw-lineafa, Anlhia ivtmaiHlafa, Rky- 
athtlus lauHusiuhts, HydalUus cancinaatifius, H. conailorans, Chryseit- 
'1 regrotlnta, ÄmorphosKina diverikolof, A. mbindHlum, Sthis/mjtha 
amifera, Abiabera Jlav^clyfcala, Homaleplia pauper, Capris pumiUtmi. 
'hofkagu! dedicer, O. graphiais, OnHccUtu splindim, 

. V. Möi.LER, Några ord om ollonborrame och sKdeskniip- 
samt om den skada de förorsaka (1881, p. 51). 

Den skada nSmda skalbiggar sedan lingt tillbaka lorortakat i Hal- 
1 och fortfarande anstiilla skildras af förf. 

NELL, HENitiK, Fosforescensen hos lysmasken (i 881, p. loi). 

Uppsatsen har till findamil att visa, att den fosforescerande materien 

bildad genom syrets inverkan pl proloptasman, pl hfilkcns bekattaid 

i^MPA, SvEs, Några anmärkningar om LepUtra qvadripit- 
Fabr. (1881, p. 173). 

Den Fabricianskn arlen qvadripusiulala Sr enl. förf. bin Sibiriea 
en fSigrariclet af L. fvadrifasciala L. 

, Bradycelbis rufitkorax Sahlb. en för Sverige ny 

[ge {1884, p. 61). 

Arten, som hHr beskrifves, Ii tagen i Stockholm ; fär öfngt kiod Mi 

land och Tyskland. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 267 

Lampa, Sven, Om ollonborrarne- (1889, p. 217). 

Förf. lemnar en historik öfver ollonboirames h^ande framfiart i vårt 
land och meddelar några sätt, som användts i utlandet och äfven i Sverige, 
för att om möjligt hindra deras skadliga uppträdande. 

Sandahl^ Oskar Th., Smärre meddelanden (1881, p. 209). 

Ur bref från herrar Ahlrot, Forssell och Gadamer lemnas notiser 
om sällsynta skalbaggars utbredning inom vårt land. 

, Några ord om den svartkantade ollonborren eller 



kastanjebaggen (Melolont/ia J^ippocastani Fab.) (1887, p. 187). 

Ett massuppträdande af nämda insekt har förekommit vid Lind- 
ängen nära Lännersta å Wärmdön, för hvilket närmare redogöres, hvar- 
eflcr förf. lemnar figurer öfver larverna till Mel, vulgaris och hippocastani, 

AxjRiviLLius, Chr., Orchestes populi L. såsom skadedjur 
(1882, p. 30). 

Vid Arbrå prestgård i Helsingland anstälde nämda insekt rätt stor 
skada på balsampopplar sommaren 1880. 

, Ett nytt slägte bland Lamiidema från Kamarun 



(,i886, p. 51). 

För Monochamus DeyroUti Thoms. föreslås det nya slägtnamnet 
Mficrohammus, 



, Nya Coleoptera longicornia. (1886, p, 89; 1887, 



p. 191)- 



De nya arterna, beskrifna 1886, som allesammans äro från Kanlarun, 
äro Amphidesmtts T%eorim, Faroeme bispina^ Phryneta regia och nigropilosa 
samt Acridacepkala variegata. Slägtet Paroemc är äfvenledes nytt för ve- 
tenskapen. I senare afdelningen beskrifvas följande arter: Chlorida spinosa, 
Macropufnum? Wahlbergi^ Phyllocnema triangulär is, Compsomcra eUgantis» 
sima White var. insignis och Et*oplia argenteo-incLculata, 

, Ett nytt egendomligt slägte bland Curculioniderfia 



(1886, p. 95). 

Det nya slägtet Haplorhynchus står närmast intill Oxyopisthen Thoms. 
och arten H, Valdaui är uppkallad efter afrikaresanden G. Valdau, som 
hemfört densamma från Kamarun. Beskrifning lemnas äfven på Oxyopisthen 
Watermanni från Guinea. 



ENTOM0LOG18K TIDSKRIFT 1 889. 

s, Chr., Die Brachyceriden-Gattung TheaUs FÄhr. 
.(1888, p. 149)- 

frägB rannde %y&&t upptagas, beskrifvas och afbildax fyra 
nd en, Afnpis frin Goda Hoppsudden, iat [6rsia glogen \k- 



J. R-, Sur le dimorphisme de la sculpture chez 
: Dytiscides (1880, p. 166). 



iynonyniiska aomärkningar till nordiska Coleoptera 

baggai, hvilka hemfarts af 1S75 ärs nordiska expedEtion fri» 
onUtiut, från Novaja Semlja och Waieatsch samt fria ii- 
vid (loden JeniMCJ i Sibirien hafva blifvit af professor Fr. 
«arbetade. Åtskilliga oriktiga och Tilseledinde bestimnLcgii 
ilifvil gjorda, hvilka i denna uppsats rSttas. 

, AuG. E., Ollonboirhäijningen på Kickarums 
tianstads län 1 883. Redogörelse afgifven till Kongl. 

(1884, p. 43)- 

tligt uppdrag besökte ffirf. den i titeln omoSmda trakten lör 
nd som kunde gifva anledning till, att barrtrldspluiteringiini 
ekats på kronoparken, och kom han till det resultat, att om- 
ika i de ofantliga massor af ollonborrar, som dit upptrSddi; 

olika jordmUnsforh&Uandena. 

Fr., Sur Ihomologie des trlytres des Coléopiéres. 



Gjennemborede Kindbakker hos Lampyris- gg 

(1886, p. 194). 

eg&ende uppsats har förf. visat att genomborrade mamlibttr 
IS Z>i'i¥»iff-larver Och visar nu. att detsamma ifven ir lii^ 

larver af Lamfyiis och Drilui, samt päpekar de oiikheUi. 
. senare finnas i mundelarnes byggnad, jSmffirda med Dyliiriu- 

I, Wai.frid, Meddelande till Entomologisk Tid- 

JO). 

ston skada ollonborranie föiotukat 1SS7 ivl 



ENTOMOL. FÖRENINGENS IO<ÅRS*F£ST DEN 1 4 DEC. 1 889. 269 

KoUeberga skogsskola äfveosom, att han iakttagit kopulation mellan Mclo' 
lontha hippocastani Fabr. och M, vulgaris Fabr. 

Grill, Claes, Om ollonborrens nytta (1889, p. 6). 

På olika sätt anrättade förtäras ollonborrame i södra Europa. 

, Oryctes nasicomis L. (1889, p. 149). 

Vid Elfkarleby i Upland har förf. påträffat nämde skalbagge i 
tusental under de mest olika former frän hanen med sitt länga horn till 
den hornlösa honan. Till slut meddelas beskrifning på arten. 



Hemiptera. 

Reuter, o. M., Finlands och den skandinaviska halföns 
Hemiptera Heteroptera (1880, p. 113; 1881, p. 61; 1882 p. 
65; p. 105; p. 163; 1884, p. 173). 

Såsom titeln angifver, lemnar förf. härmed en omfattande bear* 
betning af HeUropterernas representanter i den skandinaviska norden, lämp- 
lig till handledning vid bestämmandet af slägten och arter för dem, som 
önska taga närmare kännedom om nämda djargnipp. »Beskrifningarne äro 
affattade på svenska, emedan arbetets hnfvuduppgift är att handleda skan- 
dinaviska entomologer vid bestämmandet af deras arter och då blott 
namnen och utbredningsuppgifterna i ett arbete som detta äro till fylles 
för att lemna öfriga europeiska hemipterologer en bild af den skandina- 
viskt-finska faunan». 208 arter upptagas i nämda arbete såsom före- 
kommande inom området, ^äsom ny art för vetenskapen beskrifves Nabis 
bareellus, 

— , Till Gastrodes Abietis (Linn.) lefnadshistoria (1880, 

p. 185). • 

Denna insekt öfvervintrar i grankottar och tjänar enli^ Kölkeuters 
redan 1754 gjorda iakttagelser till föda åt korsnäbbame, hvilka i denna 
ovanliga föda antagligen finna ett afrodisiacum, som vore af nytta för 
deras under vinterns kyla inträffade parning. 

, Från Dalarö i september (1880), entomologisk skizz 



(i2(8o, p. 201). 

En liBig skildring af ön i hemipterologiskt hänseende lemnas och 
säsoro nya medlemmar af den svenska hemipterfaunan inträda Kdisux 
vitHptnnis J. SaHLBERG, Liburnia Fairmairei Perr., Notus aridellus J. 
SaHLBERG, Zygina ruhrovittata Leth., Chermes craUegi Först. Ch. Udi 
Flor, Trioza chenopodii Reut. jämte en obeskrifven art af sistnämda slägte. 



270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Reuter, Ö. M., Till kännedom om Sveriges Psy//odtr {t SS 1, 

p- ms)- 

At denna i vårt land fögti kända grupp har förf. cgnat stor upp- 
märksamhet, i det han nu kunnat anföra s&som svenska icke mindre än 
51 arter, bland hvilka flere här för första gången inregistreras i vår fauna. 

, Hemipterologiska meddelanden (1882, p, 63)- 

Följande för Sverige nya arter oflentliggöras: Pilophorus pcrpltxus D,, 
Globiceps crtuiatus Reut., G, salicicola Reut , Dicyphus stathyäis Reit., 
Psallus Scholzii FlEB., AgaiiiasHs Wilkinsonii D. et Sc., Lygus montanu: 
SCHILL., Orthotylus diaphanus KiRSCHB., O, flavineruis KiRSCHB , O. ccn- 
color Kbm., och Htterotoma merioptera Scop. 

, Två nya Piezostethtis-KxieT från Sverige och Fin- 
land (1883, p. 135). 

Piezostcthus sphagnicola från Abo skärgård och /*, Thönnoni fr£n 
Oland beskrifvas. 

, Species Capsidarum quas legit éxpeditio danica 



Galateae (1884, p. 195). 

Ett nytt slägte, Sthenari<fca^ jämte följande nya arter beskrifvas: 
Lygus bengalicus och obtusttSj Charagochiluf hngicornis^ I/altkus miftutus, 
Sthenaridea pusilla^ Cyrtorrhinus lividipennis och Campohmma livida. 

, Ad cognitionem heteropterorum Magdagascarien 



sium (1887, p. 77). 

De 66 arter, som materialet innehåller, hafva gifvit förf. anled- 
ning att beskrifva 9 nya slägten nämligen: SoUnagaster^ Paraltriay Coqu€' 
reiidca^ Gadarscama, Ntitretm^ Paristhmus^ Peridema^ Lafuknophorus, Stym- 
nonotus och följande 30 nya arter: Br(uhyplatys Stumpffii^ Thoria a/Jinii, 
distans y SoUfw^astcr hngirostris, ParaUria annulipcs^ Adiomorphar viridis^ 
Coquerelidea viridipes, Gadarscama Ebenaui^ Bathycotiia madagascaricnsis^ 
Jttrtina bi f oveolata ^ Aspongopus nossibecnsis^ AcantAomia tubfrculicoUis^ 
Ntitrettis Distanfii^ Graptostethus Distantii^ Paristhmius vitHcoUis^ Pachy- 
grontha anguiaris^ Pamera Ebfnaui^ Perimeda dimiäiata^ Lanchttopkoms 
guttulatus^ Dienches fuscus^ humilis^ Poeantius nttdidentatus^ Lethaus lon^i- 
rostris^ Stymnonotus apicalis^ Alloeorrhynckus nossibetnsis^ Poiidiäta longis- 
pinis^ Coranus nossibeensis^ CUptria Signorctiiy bidens och ^rthenea picesans. 

Spångberg, Jacob, Smärre meddelanden (1880, p. 198). 

Ur bref från O. M. Reuter meddelas de hemipterologiska resultat, 
han erhållit af sina exkursioner i Stockholms omnejd, då en del förut ej 
så nordligt funna arter omnämnas. Såsom nya för Sverige tnföns föl- 
jande arter: Macrolophus nubilis II. Scir., Stiphrosoma jiegafi(f idfes J, SaHI- 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 27 1 

BERG, Nysius punciipennis H. ScH., Orihoiylus viriäinervis KiRSCHB., O. 

jtrikornu KiRSCHB., Atraetotomus Mali Mey. och Phytocoris dimidiatus. 

På lysk-lappska halfön fann stad. Enwald Sa/da alpicola J. Saulberg. 

Spångberg, Jacob, Species novas vel minus cognitas Gypona 
generis Homopterorum (1881, p. 23). 

En samling Cyponer^ tillhörande Dt V. Signoret i Paris, beskrifvas, 
däribland följande nya arter: (7. olvvaceay sobrina^ verecunda^ versuta, crassa, 
vcrnkosa, turpis^ melanoccphala^ lobata^ chiUncis^ pudica^ paupcrata^ örevicepsy 
annulipes^ trrviaiis^ fastuosa och funebris. 

, Species novas genens Gyponce quae in museo zoo- 



logico Caesar, vindobonensi asservantur. (1883, p. loi). 

Den samling, som stälts till författarens förfogande frän museet i 
Wien, innehöll följande nya arter: Gypona insignis^ obesa, approximata^ 
fallax^ ruficauda, gracilis, modesta^ nugaiopSy Kogenhoftri^ fraudulenta och 
pladda. Dessutom beskrifvas förut ej kända kön till kXnda arter« 

Nordin, Isidor, Anteckningar öfver Hemipterer (1883, p. 
133; 1886; p. 31). 

Om en del hemipterer^ funna vid Drottningholm, meddelar förf. åtskil- 
ligt angående deras lefnadssätt. 



Trichoptera. 

Wallengren, H. D. J., Om Skandinaviens arter af familjen 
Phryganeidcb (1880, p. 64). 

Femton arter af denna familj äro inom halfön kända och beskrifna 
af förf., i det de fördelas på 7 slägten, af hvilka ett DasysUgia här för 
första gången beskrifves. Dessutom meddelar förf. sin åsigt angående 
Linnés Phr, striatoy en åsigt, som står i strid mot den af D:r Hagen i 
»Stett. Ent. Zeit.» år 18S0 p. 97—106 uttalade. 

, Förteckning å de Limnophilidae^ Apataniida och 

SericostamatidcB som hittills blifvit funna på skandinaviska halfön 
(1884, p. 1 15)- 

78 arter anföras för området och lemna» noggranna detaljerade upp- 
gifter om deras utbredning. Uppsatsen slutar med ett bemötande af en 
del af D:r Hagens i >Stett. Ent. Zeit.t 1880 gjorda inkast mot den tolkning af 
Linnés Phryganea^ som förf. gjort i sin uppsats 'hAn Analysis of the 
Species of Caddisfliesy deicribed by Linnaus in his Fauna Suecica^y intagen 
i »Linn. Soc. Journal. Zool.» Vol. X1V\ 



2 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Wallengren, H. D. J., Skandinaviens arter af Trichopter- 
familjen Apataniidce (1886, p. 73). 

De fyra arterna, som tillhöra området, särskiljas genom nogrant an- 
gifvande af deras karaktärer, hvarvid Apatania inornata här för fSrsta gängen 
beskrifveS| funnen i Lappland. 

Pseudoneuroptera. 

Sandahl Oskar Th., Smärre meddelanden (1881, p. 209; 
1883, p. 38). 

Libdlula coerulescens Fab. anföres enligt D:r Westerlund såsom 
funnen flere g&nger vid Herrstorpssjön ej långt från Ronneby. 

Wallengren, H. D. J., Förteckning på de Ephemerider som 

hittills blifvit funna på skandinaviska halfön (1882, p. 173). 

Af denna familj uppräknas här 21 arter, fördelade på 7 slägten sl> 
som med säkerhet tillhörande området, och jämföres vår nords fasm 
i detta afseende med förhållandet inom andra europeiska land. 

Corrodentia. 

Spångberg, Jacob, Sur quelques espéces européennes de la 
sousfamille des Psöcines (1880, p. 94). 

Beskrifning och figurer lemnas på några mindre kända arter näm- 
ligen : SUm^psocus striatuius (Fab.), Psocm nwrio Latr. och Ps. sttbntbtäamt 
Steph. 



Orthoptera. 

Haij, Bernhard, Chelidura albipennis Meg. och C k. acan- 
thopygia Géné, tvänne för Sveriges fauna nya ForficuUna (1888, 
p. 119). 

På dessa 2 for vår fauna nyförvärfvade arter lemnas beskrifning. 



CoUembola, 

Reuier, o. M., Sur Taccouplement chez deux espéces de 
1'ordre des Collemboles (1880, p. 159). 

Se uppsatsen! 



ENTOMOL. FÖRENINGENS lOARS-FEST DEN I4 DEC. 1889. 273 

Reuter, D. M., Sur la fonction du tube ventral des Col- 
lemboles (1880, p. 162). 

Se uppsatsen! 

MYRIOPODA. 

v. PoKAT, C O., Om norska myriopoder (1887, p. 39). 

Förf. leranar en förtecknings pä alla hittills från Norge kända myriopo* 
der, upptagande 20 arter, bland hvilka såsom nya för skandinaviska hall- 
on nu för första gången omnämnas: Lithobius mkrops Mein., Scolioplancs 
crassipes (Koch) Mein., Polydesmtis acntangttins Menge och P, gracilh KoCH. 

, Nya bidrag till skandinaviska halföns myriopodologi 



(»% p. 33; 65; 113). 

Förf. lemnar en fullständig förteckning på alla hittills i Sverige och 
Noi^ kända myriopoder och noggranna uppgifter på deras utbredning 
samt redogör för artemas synonymi. Förteckningen upptager 49 arter, 
h vari bland Scyionotus digitatus, Itäus laticollis och minutus beskrifvas för 
första gången jämte varieteterna hebcscens af Lithobius boreaiis Meinert 
och boreaiis af Polydesnnis coriaceus Porat. Till slut meddelas en ske- 
matisk öfversigt af såväl ordningar och familjer som slägten och arter, 
tillhörande skandinaviska halfön. 

ARACHNOIDEA. 

v 

Araneida. 

Hansen, H. J., Sur les dessins d'Aranéides danoises donnés 
dans Touvrage illustre »Zoologia Danica», publié par M. le pro- 
/esseur Schiödte . avec une subvention de TÉtåt de Danemark. 
(i 880, p. 169). 

Se uppsatsen! 

Sörensen, W., Sur le rapprochement des sexes chez quelques 
Araignées (1880, p. 171). 

Se uppsatsen! 

Phalangiida. 

Sörensen, William, Om et par Punkter af Phalangidernes 
anatomi; tab. i, fig. 17 og 18 (1884, p. 26). 

Dessa anatomiska studier handla om »de malpighiske Rör og deres 
Udmundning» 'jämte *receptaculum seminis hos Gonylepies og Opilioit, 



274 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



Neuman, c. Jm Sur le développement des Hydrachnides 
(Araignées aquatiques) (1880, p. 169). 

Se uppsatsen! 

AuRiviLLius, Carl, En fästing såsom endoparasit (1886, p. 105). 

I en räfhud från trakten kring Wexiö har päträflats Ixoda reduviut 
De Geer, hvilken förf. i dett^ utvecklingsstadium afbildar och beskrifver. 

^, Om acaridväfnad på träd (1889, p. 223). 



En acarid tillhörande slägtet Tetranychus och antagligan arten uimt 
KocH har denna sommar uppträdt pä stammen af en alm och en lind t 
Tekniska Högskolans trädgård i Stockholm och öfverdragit grename med 
en glänsande väfnad. . 



Nekrologer. 

Sandahl, Oskar Th., Nekrolog öfver Niklas Westring 
(1882, p. 9). 

, Nekrolog öfver F. W. Mäklin (1883, p. 6). 

, Nekrolog öfver Nils Edvard Forssell (1883, p. 97). 

^ , Nekrolog öfver Immanuel Fåhraeus (1884, 



p. 110). 



■, Nekrolog öfvér Anders Fredrik Regnell (1884, 



p. 191). 



-, Nekrolog öfver Hans Jonas Ekeberg (1.889, 



p. 161). 

Spängbfrg, Jacob, Nekrolog öfver August Wilhelm Malm 
(1882, p. 157). 

, Nekrolog öfver Peter von Möller (1884 p. 67). 



ENTOMOL. FÖREMNGENS I O-ÅRS-FEST DEN I4 DEC. 1889. 275 

SpAngberg, Jacob, Nekrolog öfver Oskar Elis Leonard 
Dahm (1884, p. 73). 

, Nekrolog öfver Aug. Emil Holmgren (1889, 



p. 165). 

Hansen, H. J., Nekrolog öfver Jörgen Christian SchiÖdte 
(1884, p. lOl). 

Wallengren, H. D. J., Nekrolog öfver H. p. R. H. Gada- 
mer (1885, p. 177). 

Thedenius, k. F., Nekrolog öfver Carl Oskar Hamn- 
ström (1886, p. 159). 

Nerén, c. H., Nekrolog öfver Gustaf Fredrik Möller 
(1889, p. 181). 



Uppsatser afhandlande entomologiska instru- 
ment m. m. 

« 

Lampa, Sven, För larvuppfödare (1883 P- ^2). 

Förf. föresl&r, efter en uppsats i tidskriften »Papilio», begagnande af 
torkade blad af de foderväxter, hvaraf larverna i fritt tillstånd lefva. 

Spångberg, Jacob, Huggpipa för insektsamlare (1886, p. 113). 

Ett litet instmmenc för att uthugga etiketter, lämpliga att på de- 
samma fästa insekter, som äro för små att direkt uppsättas på nålen, af- 
bildas och beskrifves. 

Meves, J„ För larvuppfödare (1887, p. 35). 

En praktisk larvbur af bildas oeh beskrifves. 



EntomoL Tidtkr. Ärg. zo, H. 5 (1889). 



>9 



276 ENTOMOLOGISK TIDSlOlIFT 1 889. 

Enligt den ursprungliga planen har s£ntoniologisk Tidskrift» 
årligen utkommit i fyra tvångfria häften om minst tre ark i hvart- 
dera, utom då det varit nödvändigt att utsända tvänne häften på 
en gång, d. v. s. göra s. k. dubbelhäfte, som inträffat, då någon 
afhandling fordrat större utrymme, än som i ett häfte kunnat för 
den samma beredas. Det har ock någon gång händt, att två håf- 
' ten blifvit färdigtryckta med så kort mellantid, att man af eko- 
nomiska skäl ansett sig böra utsända båda på en gång. 

Hvad innehållet beträffar har det ständigt varit en sträfvan 
att göra det så omväxlande som möjligt^ så att tidskriften skulle 
vara läsbar både för den rena vetenskapsmannen och för den^ 
som utan att kunna tränga in på djupet af entomologien dock 
har håg för och trängtar efter att lära känna det underbara lif, 
som dessa små varelser, insekterna, föra, — den stora inverkan de 
utöfva på kampen för tillvaron. 

Nästan uteslutande hafva i densamma förekommit original 
uppsatser och endast undantagsvis har något arbete vefererats, 
ett glädjande tecken till den kärlek man i norden hyser i all- 
mänhet för naturvetenskaperna och särskildt för entomologien. 

Hvarje uppsats, som varit sknfven på något af de skandi* 
naviska språken, hvilka naturligtvis för den stora bildningssökande 
allmänheten utom vår nord äro föga kända, har blifvit på det 
fransyska språket till sitt hufvudsakliga innehåll återgifven. 

Såsom synes af ofvanstående summariska redogörelse för inne- 
hållet af Entomologisk Tidskrift under de första tio år, som nu 
förflutit, hafva 44 olika författare från skandinaviska half&n, Dan* 
mark och Finland medverkat, de fleste dock från Sverige, till 
åstadkommande af 213 uppsatser, i hvilka icke mindre än 2^0 (öt 
vetenskapen nya arter beskrifvas. De beröra dessutom såväl in- 
sektemas biologiska förhållanden, deras betydelse för skogshushåll* 
ningen och landtbruket, deras geografiska utbredning, fyndorter 
m. m. som ock iakttagelser af allehanda slag, som röra insekt- 
verlden. 

Nedanstående skema visar bäst den olika verksamhet, som blifvit 
i tidskriften nedlagd på de olika områdena inom entomologien. 

Uppsatsens innehili: ^nt*! Antal Antal 

•^■^ uppsatser. författare, nya arter. 

Lepidoptera 78 22 41 

Coleoptera _ 28 16 37 



>'* - -^y-: ■_ ■. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 277 

Hymenoptera 24 11 51 

Entom. i allmänhet 21 11 — 

Diptera 16 9 52 

Nekrologer .* 14 6 — 

Hemiptera 12 3 69 

Trichoptera 3 11 

Acarina 3 2 — 

Upps. afh. entom. instniment m. m.^ 3 3 — 

Psendonenroptera 2. 2 — 

Collembola 2 i — 

Myriapoda ^ 2 15 

Araneida 2 2 — 

Corrodentia i 14 

Ortboptera i 1 — 

Phalangiida i 1 — 

Den största uppmärksamheten har sålunda egnats åt lepidop- 
tera, enär om dem 22 förf., d. v. s. halfva antalet, hafva nedskrifvit 
78 uppsatser. Därnäst hafva coleoptera varit föremål för behand- 
ling, 16 förf. hafva i 28 uppsatser meddelat de rön, de om denna 
insektgrupp erfarit. Största antalet af de nya arterna, icke min- 
dre än 69^ tillhör hemiptera, och diptera komma i detta hän- 
seende närmast. 

Dessutom har alltid i tidskriften upptagits redogörelse för 
Entoraologiska föreningens i Stockholm sammanträden, där i korthet 
bvarje föredrag eller anförande blifvit återgifvet; äfyensom hafva 
nämda förenings stadgar, förteckning på dess ledan)öter och gåfvor 
till dess bibliotek i densamma offentliggjorts. 

Till sist vill jag blott nämna, att man har i tidskriften att 
finna äfven en fullständig literaturförteckning, upptagande de allt 
sedan. 1878 i Sverige, Norge och Finland tryckta arbetena inom 
entomologien och af entomologer från nämda land i utlandet eller 
af utländingar i Sverige och Norge tryckta uppsatser. 

Stockholm i december 1889. 

Jacob Spångberg. 



nAgra önskningsmäl för entomologien 
i sverige. 

LEDRAG VID ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS TIOArSFEST 

den 14 dec. 1ss9 
Claes Gril.1.. 



Ingen lärer väl kunna föroeka att entomologien, eller kanske 
re intresset för denna vetenskap, tog ett betydande steg framåt 
oss, dä den Entomologi ska Föreningen i Stockholm stiftades, 

att detta intresse sedermera visat sig ingalunda vara af någon 
erisk natur, utan tvärtom allt mer och mer stegrats undei 
nu gångna decenniet. Föreningens tillkomst fär alltså med 

betraktas såsom en vigtig och för alla väimer af insekt- 
edom kärkommen tilldragelse. 

Om vi se tillbaka pä en du tioårig verksamhet, sä framstår 
n ett faktum, att ganska mycket därunder af föreningen blif- 
iträttadt, ej rainst til] betryggandet af hennes framtida bestånd, 
ler hafva uppstått, hvilka genom tillagda besparingar Ökats 
tt sätt som öfvergär de mest sangviniska förväntningar, och 
notsanlalet tillväxer alltjämt, jag vågar tro i betydligt högre 

än hvad föreningens stiftare ens kunde hoppas. Tidskriften 
fortgått enligt den ursprungliga planen, och_ brist på original- 
atser har aldrig förorsakat rubbningar i en regelbunden ul- 
ng. Föreningens boksamling innehåller redan ett stort urval 
ntomologisk litteratur, hvars värde uppgår till ett ganska be- 
gt belopp. Alla de fordringar, hvilka rimligtvis kunna sUllas 
:n förening under' dess första och grundläggande skede, hafva 
les hittills blifvit uppfyllda, och detta på ett sätt, som endast 
uppväcka glädje och förtjäna beröm. 






ENTOMOL. FÖRENINGENS lO-ÅRS-FEST DEN 14 DEC. 1 889. 279 

Enligt hennes stadgar tillkommer det föreningen »att efter 
bästa förmåga söka främja det entomologiska studiet i vårt land», 
och jag vågar med anledning häraf vid detta betydelsefulla sam- 
manträde häntyda på ett och annat förhållande, som visserligen 
ej kan betraktas såsom tillhörande föreningens direkta handlägg- 
ning, men hvarför bon dock torde kunna på något indirekt sätt 
verka, antingen genom sitt initiativ eller på grund af det mora- 
liska stöd hon kan lemna alla entomologien berörande frågor i 
vårt land. En fråga måste naturligtvis först väckas och seder- 
mera arbetas in i det allmänna medvetandet för att till fullo inses, 
om den till sist skall kunna förverkligas. 

En sådan fråga, hvaruti föreningen kan mera direkt ingripa 
och som visserligen ej är ny, är tidskriftens utvidgande med en 
biologisk afdelning^ särskiidt hvad angår skadeinsekterna, hvartill 
statsanslag för närvarande är erforderligt och väl ej gärna af 
vederbörande torde kunna nekas, om frågan af rätt person väckes 
i behörig ordning. 

En annan, af föga mindre vigt, torde vara att på öfverty- 
gelsens väg och med de medel, som därvidlag stå föreningen 
till buds, söka arbeta på upprättandet af flera stadigvarande en- 
tomologplatser här i landet, än som för närvarande finnas. Nu 
existerar i själfva verket ej mera än en enda sådan, hvarefter 
yngre förmågor, som skulle vilja egna sina bästa krafter åt vår 
vetenskap, kunna sträfva, och denna är intendentsbefattningen vid 
naturhistoriska riksmuseum ; men utsigtema att en gång fä bekläda 
denna post äro, som hvar och en kan inse, alltför ringa för att 
någon därpå skulle våga bygga sin framtid. Visserligen hafva 
vi dessutom en adjunktur i entomologi vid Lunds universitet^ men 
denna är, i likhet med en för några år sedan besatt docentur i 
sanmia ämne vid universitetet i Upsala, endast personlig och 
upphör följaktligen vid innehafvarens afgång. 

Ett lektorat i naturvetenskap med undervisningsskyldighet i 
entomologi är, som vi alla veta, upprättadt vid skogsinstitutet, 
men därmed äro flera ämnen förenade, af hvilka t. ex. botaniken 
torde kräfva sin egen man; och löneförmånerna f. n. så knappa, 
"att innehafvafen, i stället för att använda all sin tid till välbe- 
höfiiga forskningar uti sina ämnen till både statens och allmän- 
hetens gagn, måste se sig om efter behöfliga biförtjänster för att 



r 



2 8o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

kunna lifnära sig och familj, i fall han en gång önskar hörsamma 
Skaparens ord till våra första föräldrar. Att skogsentomologien 
borde vara ett hufvudämne vid vårt enda högre forstlåiroverk och ej 
lida kännbart intrång af andra ämnen samt afiönas därefter, på det 
att dess innehafvare måtte kunna egna sina bästa krafter däråt, 
detta torde för hvarje sakkunnig vara tämligen klart^ och vore 
öfvertygelsen härom så allmän som den borde, skulle ej den tid 
vara långt aflägsen, då vi finge glädja oss åt att kanske som vår 
ledamot få räkna en verklig skogsentomolog, tillräckligt hemma- 
stadd i sitt ämne, för att med hopp om framgång kunna tafira 
itu med dithörande frågor. Nästan årligen läser man i tidnin- 
garna, att större eller mindre skogsområden angripas af insekter, 
utan att vetenskapliga undersökningar afhöras, förmodligen af det 
skäl att därtill tillgänglig, fullt kompetent person ej är att tillgå. 
Saknad af medel till afhjälpandet af ofvannämda brister borde 
ej, enligt mitt begrepp, utgöra något oöfverstigligt hinder, åtmin- 
stone så länge stateris skogar fortfara att lemna ett utmärkt godt 
resultat. Man har sagt mig, att de på senaste tiden lemnat en 
årlig behållning af omkring en million kronor, och innevarande 
år talar man om en årsvinst af mellan 2 och 3 millioner. 

Den egentligen enda fasta entomologplats vi hafva i Sverige 
är, såsom jag nyss sade, intendentsbefattningen vid Riksmusei 
entomologiska afdelning. Vid denna statens inrättning kunna vi 
äfven med skäl säga, att arbetskrafterna äro i knappaste mått 
tillmätta, då det egentligen endast är en person, som skall utöfva 
tillsyn öfver och bearbeta de ofantliga, alltjämt tillväxande sam- 
lingarna, sköta en vidsträckt korrespondens, följa med den utläiKl- 
ska litteraturen etc. etc. Här om någonsin vore väl plats för 
åtminstone en fast aflönad person- såsom biträde, man må nu 
kalla honom amanuens eller något annat. Från statens sida lärer 
väl tyvärr föga, åtminstone under den närmaste framtiden, stå 
att vänta för detta ändamål, och vårt enda hopp är, att någon rik 
mecenat vill genom en härför afsedd donation bevara minnet af 
sitt namn i tacksam hågkomst. 

För att fullständiga min öfversigt af de befattningar, som bos 
oss hafva eller kunna hafva med entomologien att skaffa, får jag 
ej underlåta att omnämna ännu en, ehuru den för närvarande 
knappast kan tillegna sig denna egenskap^ eftersom man under 



'. * Js^.i. ■ , v- T 



^^-•■-^ 






ENTQMOL. FÖRENINGENS lO-ÅRSFEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 28 1 

fivarje års första qvartal sväfvar i okuDnighet om dess fortfarande 
bestånd. Innehafvaren har tills dato visserligen kallats Kongl. 
Landtbruksakademiens entomolog, men hans lilla lön måste årli- 
gen genom vederbörande hos regeringen begäras. Tycker denna 
^istnämda, att anslaget ej vidare är af behofvet påkalladt; jal 
•då blir det naturligtvis utan vidare indraget, och ollonborrar, 
komflugor, hvetemyggor m. fl. få åter i lugn och ro sköta sina 
angelägenheter; eller om den myndighet, som jHterst förfogar öfver 
penningemedlen, 6nner lämpligare att använda dem på annat sätt, 
-sk blir naturligtvis befattningen äfven då en saga blott. 

Hvarje varm vän af vårt jordbruk och af entomologien isyn- 
nerhet kund^ ej undgå att känna stor tillfredsställelse, då Landt- 
bruksakademien för snart tio år sedan hos regeringen utverkade 
berörda anslag för »uvbredning af kännedomen om de för landt- 
bruket skadliga insekter och medlen att förekomma de förödelser, 
sådana insekter medföra», och då kort därefter den mest kompe- 
tenta personen inom Sverige tillsattes för ätt tillhandagå allmän- 
heten med råd och upplysningar uti ämnet. Nu hade ju till och 
med en högre myndighet kommit till insigt om behofvet af ento- 
fnologiskt biträde åt jordbruket och själf tagit saken om hand. 
I anseende till de stora svårigheter som uppresa sig, särskildt vid 
utrönandet af de minsta skadeinsekternas lefnadsförhållanden och 
på grund af det myckna, som härvidlag återstår att utforska, 
kunde den vidtagna åtgärden näppeligen betraktas annorlunda än 
som ett första stapplande steg på en alldeles ny bana^ hvilket 
steg snart borde komma att efterföljas af ett nytt och vida kraf- 
tigare. Något sådant har likväl ännu ej låtit höra af sig, och 
jag tillåter mig därför vid detta tillfälle med några ord söka 
visa, att tidpunkten för att taga steget fullt ut när som helst 
är inne. 

Behofvet af en befattning af mera fast natur, hvars innehaf- 
vare kan egna sin bästa tid åt studiet af de för landtbruket skad- 
liga insekterna, är kanske ännu kännbarare än skogsentomologens, 
emedan sistnämda insekter årligen förorsaka förluster, som ej 
kunna uppskattas i mindre än milliontals kronor. Att vetenska- 
pen skall kunna uträtta ej så litet till förminskandet af dessa 
förluster, därom kan ej gärna finnas något tvifvel, och vi kunna 
därför våga önska och hoppas, att det må vara blott en tidsfråga 



2 82 ENTOMOLOQISK TIDSKRIFT 1 889. 

huru länge platsen för en jordbruksentomolog skall förblifva ei^ 
af de minst gynnade. 

Den af Landtbruksakademiens förvaltningskommitté upprät- 
tade instruktion för dess entomolog, som jag förskaffat mig till* 
fälle att genomläsa, innehåller redan sädana åligganden, att ingen^ 
som för sin existens nödgas anlita andra förvärfskällor, torde kunna 
uppfylla den efter bokstafven eller på ett önskvärdt sätt. Ifråga- 
varande instruktion föreskrtfver nämligen bland annat, att ento- 
mologen »bör oaflåtUgen* hafva sin uppmärksamhet fästad vid 
sätten att förminska och, såvidt möjligt är, förekomma de härj- 
ningar, som vid landtbruket åstadkommas af åtskilliga skade- 
insekter. Han bör för detta ändamål söka genom egna under- 
sökningar utvidga vår kännedom om dessa insekters utveck- 
ling och om de omständigheter, som betinga deras tidtals ymni- 
gare förekomst, likasom om de medel, genom hvilka dessa skade- 
djurs fortplantning och framträdande kunna inskränkas. Härvid 
bör entomologen omsorgsfullt* följa den erfarenhet, som i andra 
länder vunnits i förenämnda hänseende, och tillse, hvad häraf 
kan vara tillämpligt på våra föihållanden». 

Entomologen är dessutom skyldig att mot ersättning besöka 
de orter, därifrån insekthärjningar äro anmälda, och då noga 
undersöka skadorna och därmed sammanhängande omständigheter 
samt sedan meddela till förvaltningskommittén fullständig redo* 
görelse öfver hvad i hvarje fall iakttagits och de åtgöranden, som 
föreslagits eller redan satts i verket till minskning eller förekom- 
mande af framtida dylika olycksfall. I slutet af hvarje år skall 
till förvaltningskommittén angifvas fullständig berättelse öfver verk- 
ställda förrättningar, åtföljd af teckningar och beskrifning å under- 
sökta skadeinsekter, där så påfordras etc. etc. 

Häraf framgår, att om entomologen tager sin sak på fullt 
allvar och ej betraktar befattningen såsom blott och bart en bif^- 
tjänst, hans arbete måste blifva af en ganska vidsträckt omfatt- 
ning, och detta i ^llt högre grad ju mera allmänheten lär sig 
igenkänna växtsjukdomama och inse möjligheten af deras före^ 
kommande eller botande. Ett uttalande af föreningen angåeode 
förenämda förhållanden borde blifva ett tungt vägande ord och 



* Korsiveringen af förf:n. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 283 

möjligen i någon mån bidraga till en för alla intresserade önsk- 
värd utgång af denna för jordbruket vigtiga fråga; och detta så 
mycket mer som medel redan anvisats till lön och laboratorium 
åt en växtfysiolog. Att en växtfysiolog ålr för landtbruket af obe- 
stridlig nytta är jag den förste att erkänna, men lika fullt öfver- 
tygad är jag, att en skicklig landtbruksentomolog skulle komma 
att tillföra landtbrukaren ännu större praktisk nytta. 

Ännu ett önskningsmål af ganska stor betydelse både i prak- 
tiskt och vetenskapligt hänseende torde ej böra förbigås, nämli- 
gen upprättandet af en biologisk anstalt, där uppfödandet af lar- 
ver och andra till utredning af insekternas fortplantning, förvand- 
lingar och lefnadsvanor erforderliga undersökningar kunde på ett 
tillfredsställande sätt utföras. Dylika arbeten äro nämligen nästan 
omöjliga att göra hvar som helst och utan förberedelser eller 
nödiga apparater, således allraminst under resor, då undersök- 
ningsföremålen emellanåt måste förflyttas, ja I kanske instufvas i 
kappsäcken, och härigenom störas eller lida afbrott i sina för- 
rättningar. Beträffande fleråriga larver måste iakttagelserna fortgå 
under en längre tid för att lemna svar på en eller annan vigtig 
fråga. Kealiseringen af ett sådant önskningsmål kommer nog att 
låta vänta på sig, men vi få hoppas, att äfven dess tid skall 
komma — om blott saken hålles vid lif. 

I sammanhang härmed torde böra påpekas önskvärdheten af 
upprättandet af en biologisk insektsamling, hvartill knappast någon 
början ännu, så vidt jag vet, hos oss blifvit gjord, i anseende 
till bristande medel. 

Ännu flera önskningsmål i och för entomologiens befräm- 
jande skulle DOg kunna uppräknas, men jag har nu velat om- 
nämna blott några af de vigtigaste, som förtjäna föreningei^ 
synnerliga uppmärksamhet under det nu ingående andra decen- 
niet af hennes tillvaro. 

Syftemålet med detta mitt anförande har ej varit att uttala 
något som helst klander mot det närvarande — kan väl svårligen 
heller tolkas så — utan blott att påpeka ett och annat som efter 
mitt förmenande ännu kan åstadkommas eller göras bättre och 
ändamålsenligare genom allas vår gemensamma sträfvan för ento- 
mologiens befrämjande. 



OM INSEKTERNAS SYNFÖRMÅGA. 

REFERAT EFTER F. PLATEAU 



AF 
Chr. AURrVlLLlUS. 



För omkring sex år sedan redogjorde jag vid ett dylikt till- 
fälle för vår dåvarande kunskap om byggnaden hos insektemas 
synorgan. Sedan den tiden hafva några framstående forskare 
sökt att på en annan väg än den anatomiska komma till insigt 
om insekternas sätt att se och uppfatta den yttre verlden. Främst 
bland dessa forskare står belgaren F. Plateau, som genom en 
mängd sinnrika försök bemödat sig om att utröna synförmågan 
hos ett stort antal insekter. Det är för dessa försök jag ber att 
i korthet få redogöra. 

Plateau undersökte särskildt de enkla och de sammansatta 
ögonen och hans arbete sönderfaller därför i följande afdelnin- 
gar: i. synen hos myriopoder; 2. hos spindeldjur; 3. hos insekt- 
larver med punktögon; 4. hos de utbildade insektemas punkt- 
ögon och 5. hos de sammansatta ögonen. 

Med afseende på tusenfotingame är till en början att märka, 
att de allesammans äro ljusskygga djur och uppsöka mörkret, 
hvilket lätt låter sig visa med tillhjälp af en i mörka och ljusa 
rum afdelad låda, sådan som först användes af Gkaber vid hans 
undersökningar af lägre djurs känslighet för ljus. Denna ljus- 
skygghet visar sig dock lika utvecklad hos blinda former såsom 
Geophilus och Cryptops som hos dem, h vilka ega punktögon. 

Det vore alltså förhastadt att uteslutande tillräkna punkt- 
ögonen denna förmåga. Själfva huden är här liksom hos många 
andra lägre djur känslig för ljus. För att utröna huruvida tusen- 
fotingame urskilja föremål och uppfatta bilder, b^agoade sig 



ENTOMOL. FÖRENINGENS lO-ÅRS-FEST DEN 14 DEC. 1889. 285 

Plateau af en enkel inrättning, som han kallar labyrinten. La- 
byrinten består af rektangulära pappskifvor af hvit och svart färg, 
som uppställas i concentriska cirklar sä, att rätt stora mellanrum 
lemnas mellan skifvorna i hvarje krets och så att skifvoma i de 
yttre kretsame undan för undan stå midt för öppningame i den 
oärmast inre kretsen. Rummet inuti den innersta kretsen är rätt 
stort och i dess midt insläppes det djur, som skall profvas. Det 
visade sig nu, att alla undersökta myriopoder gingo direkt mot 
pappskifvoma ända tills de berörde dem med antennerna, hvarpå 
de följde långsefter hindren, tills de kommo till öppningen, hvarpå 
de styrde rak kurs på närmast utanför belägna pappskifva och 
så undan för undan. Om ögonen öfverdragas med en ogenom- 
skinlig fernissa blir uppförandet detsamma ; om antennerna saknas, 
stanna djuren ej förr än hufvudet stöter mot hindren, men utan 
både ögon och antenner gå de alldeles på måfå utan att bibe- 
hålla en bestämd kurs. — Om djuren få röra sig fritt på en 
jämn yta, märka de icke en korkskifva, som ställes i deras väg, 
fbrr än de vidröra den, men en hvit skifva, som är starkt belyst, 
iakttages och undvikes på ett afstånd af 10 — 15 centim. 

Bland spindeldjuren finnas såsom bekant så väl ljusskygga 
(skorpioner m. fl.) som äfven Ijusälskande djur (de flesta af de 
egentliga spindlarne). Bland dessa senare fånga en del sitt byte 
i konstrikt förfärdigade nät, under det att andra, jagt- och hopp- 
spindlame, fånga sitt rof genom att uppsöka och kasta sig öfver 
det. Spindeldjuren hafva endast punktögon, men dessa äro af 
olika antal, storlek och byggnad hos de oiika arterna. De största 
punktögonen finnas hos jagt- och hoppspindlame. — Vid sina 
försök med den europeiska skorpionen (Butkus europceus) fann 
Plateau, att den aldrig visade sig förnimma ett föremål, en fluga 
eller något dylikt, förr än detta kommit inom i centimeters af- 
stånd från de öfre och på 1,5-2 centimeters afstånd från sido- 
Ögonen. Smådjur såsom kakerlackor och andra kunna därför 
utan fara vistas i samma behållare som skorpionen, blott de ej 
vidröra honom, ty då griper han dem genast med käkföttema 
och dödar dem med ett sting af gadden. Plateau tror ej heller, 
att de öfre ögonen, såsom ofta uppgifves, spela någon rol vid 
själfva stingets utdelande, ty bytet hålles ej öfver utan snedt 
framom ögonen, så att någon bild af föremålet svårligen af dem 



2 86 ENTOMOLOGJSK TIDSKRIFT 1889. 

kan uppfattas. Insatt i »labyrinten» förhåller sig skorpionen så- 
som tusenfotingarne och begagnar gripfötteraa såsom trefvare. 

De välbekanta hjulspindlame, som förfärdiga runda nät af 
radiärt gående trådar, förenade genom en spiralformigt anordnad 
tråd, hafva redan före Plateau varit föremål för en del försök^ 
som tyckas visa, att dessa djurs syn är ytterst dålig. Då en in* 
sekt fastnar i ett dylikt nät, går spindeln först till nätets medel- 
punkt, undersöker där genom känseln, vid hvilken af de radiärt 
gående trädame bytet fastnat och följer sedan denna träd utåt, 
tills han stöter på sitt rof. Om man, sedan spindeln kommit ut 
till sitt byte, låter en ny insekt fastna helt nära den förra, gir 
spindeln aldrig direkt till den nya fångsten utan återvänder först 
till nätets medelpunkt och uppsöker där den tråd, vid hvilken 
det nya bytet fastnat. Det är således dallringarna i nätets trådar 
och ej synsinnet, som leda spindeln; ja, om man med en vibre- 
rande stämgaffel vidrör en tråd i nätet, kommer spindeln genast 
rusande ända fram till stämgaffeln. Häraf kunna möjligen äfven 
de ofta upprepade berättelserna om spindlames musikaliska sinne 
förklaras. Det är nämligen ganska troligt, att vibrationerna från 
ett instrument, som spelas i närheten af ett spindelnät, försätta 
detta i för spindeln märkbar dallring och därigenom locka hottom 
fram ur sitt gömsle. 

Det är ganska lätt att narra fram en spindel genom att kasta 
något främmande föremål i hans nät, men om vibrationerna af- 
stanna eller ej utföras på ett sätt, som liknar det, som åstadkom- 
mes af en verklig insekt, fullföljer spindeln oftast ej sitt sökande 
efter orsaken. För att råda bot härför, förenade Plateau en 
konstgjord fluga (en liten tofs) med en lefvande fluga genom en 
fin tråd af blott 1,5-2 centimeters längd och kastade båda i spin- 
delnätet. Det visade sig då, att spindeln lika ofta angrep odi 
bet i den konstgjorda som i den verkliga flugan. Häraf och af 
flera andra rön drager Plateau den slutsatsen att dessa spindlar 
se ytterst illa och endast ledas af känselsinnet. 

Annorlunda är förhållandet med jagtspindlame (Lycosidx) 
och hoppspindlame (Attidse). De förra visa sig förnimma före- 
mål i rörelse på ett afstånd af 2 och hvilande föremål på ett 
afstånd af i centimeter. De senare däremot märka när\'aron af 
föremål i rörelse redan på ett afstånd af 5 — 20 centimeter och 






ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 287 

göra sina hopp på ett håll af i — 2,5 centiro., hvilket bevisar, alt 
de på det senare afståndet måste ega en tämligen klar uppfatt- 
ning af sitt byte. 

Bland de insektlarver, sam ega punktögan, äro fjärillarvema 
bäst bekanta och genom sitt lefnadssätt lämpligast att experimen- 
tera med. Flateau anstälde åtskilliga försök med dylika larver 
och fann därvid, att stora föremål, såsom trädstammar, tjocka gre- 
nar m. m., göra ett om ock otydligt intryck på dessa djurs syn- 
sinne äfven på afstånd af 15 — 40 centim., men att däremot små 
och smala föremål ej varseblifvas förr än alldeles invid ögonen 
på ett afstånd af 0,5— i centimeter. £n larv, som kommit till 
spetsen af en gren eller dylikt föremål, har såsom bekant för 
vana att utsträcka framkroppen åt alla håll och liksom söka efter 
något. Häraf begagnade sig Flateau och höll en liten pinne 
af 5 millimeters genomskärning framför larven på olika afstånd 
från dess hufvud. Så snart pinnen kom inom i centimeters af- 
stånd, visade larven tydliga tecken, till att han förnam densamma, 
men på längre håll blefvo dessa tecken allt otydligare och på 
ett afstånd af 2 centimeter kunde man ej märka, att larven hade 
någon förnimmelse af pinnen. Till dylika försök bör man ej an- 
vända långhåriga larver, enär de i sina hår ega fina känselorgan, 
som genast underrätta dem om föremål i närheten. Det förtjänar 
anmärkas, att Flateau' s åsigt i detta fall står i strid med de 
slutsatser, till hvilka anatomerna på grund af larvögonens inre 
byggnad kommit. Anatomerna vilja nämligen frånkänna larverna 
all syn förutom förmågan att skilja ljus och mörker. 

Det följer nu i ordningen att redogöra för Flateau' s rön 
med afseende på punktöganen hos de fullbildade insekter y som 
tillika hafva sammansatta ögon. Dylika punktögon finnas vanli- 
gen till ett antal af tre hos en mängd insekter, såsom steklar, 
flugor, rätvingar m. fl. Flateau pröfvade dylika insekters upp- 
förande under 3 olika förhållanden nämligen: x. med båda slaget 
ögon öfverdragna med en ogenomskinlig fernissa; 2. med blott 
punktögonen eller ^3. med endast facettögonen öfverstrukna. Han 
fann därvid, att de fullständigt bländade individerna alltid flögo 
lodrätt uppåts tills de försvunno i höjden och att äfven de exemplar, 
som endast kunde begagna sig af sina punktögon, förhöllo sig 
alldeles på samma sätt. De individer däremot, som endast hade 



288 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

punktögonen öfverstrukoa, visade ej i sitt hela uppförande någon 
olikhet med fullkomligt oskadade exemplar. Af dessa försök, som 
upprepats med en hel mängd insekter under olika yttre förhål- 
landen, drager Plateau den slutsatsen, att punktögonen hos de 
fullbildade insekterna äro rudimentära organ, som ej hafva någon 
betydelse*. 

Nu återstår endast att redogöra för de sammansatta dgonnk 
Af gammalt har det varit en välkänd sak, att de flesta insekter 
\ synas ega en lifligare uppfattning af föremål i rörelse än af före- 
mål i hvila. Detta har af mången ställts i samband med facett 
ögonens inre byggnad och gifvit Plateau anledning att indela 
sina undersökningar i två afdelningar: rörande föremål i hvila 
och föremål i rörelse. 

De första profven gjordes med »labyrinten». Rätvingar (t. ex. 
tvästjärten, mullvadssyrsan, kakerlackan och vårtbitäre) samt skal- 
baggar (ss. Carabus, Cicindela^ Necropfionis och Geotrupes) 
vända ej förr, än de beröra hindren med sina antenner eller om 
föremålen äro starkt upplysta på ett afstånd af högst 5 — 10 cen- 
timeter. Steklar däremot vända genast, sä snart de komma till 
kanten af den skugga, som kastas af hindren och följa sedan 
skuggans kant, tills de komma fram till en öppning. Om man 
för jämförelse insläpper ett ryggradsdjur t ex. en ödla i labyrin- 
ten, så finner man, att hon utan att vidröra något af hindren 
helt lugnt vandrar ut ur labyrinten, styrande kurs på den ena 
öppningen efter den andra, hvarvid vägen blir en svagt böjd våg 
linie. Med andra ord, ödlan ser tydligt så väl hindren som Öpp- 
ningarne mellan dera och förstår att välja den ginaste vägen ut, 
då däremot äfven de bäst utrustade bland insekterna ej tyckas 
hafva en klar uppfattning häraf, utan på sin höjd- ledas af ljus- 
styrkan och därför beskrifva en mer eller mindre skarpt bruten 
linie, då de söka sig ut ur sitt fängelse. 

Slutligen gjorde Plateau en mängd försök med föremål i 



* Af alla de slutsatser, till hvilka Plateau kommj^ med afseende pfi in- 
sekternas synförmåga, synes mig denna minst tilltalande. D& jag emellertid 
hår endast haft för afsigt att lemna ett referat af Plateau's nndersökningtr, 
öfverlemnar jag ät läsaren själf, att göra de invändningar mot denna tbeont. 
som han kan finna skäliga. 

Rcjtrenttns anmärkmmg. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I O-ÅRS-FEST DEN 1 4 DEC. 1889. 289 

rörelse och fann därvid att dessa uppfattades långt bättre och på 
längre afstånd än föremål i hvila. Han fann t. ex., att föremål 
i rörelse varseblefvos af fjärilar på ett afstånd af 1,5 meter, 
af trollsländor på 1,5—2 meters, af rätvingar på 40 — 50 centimeters 
samt af sandlöparen (Cicindela) på 50 — 60 centimeters afstånd. 
Hos tvästjärten (Forficula) kunde han däremot ej upptäcka någon 
uppfattning ens af föremål i rörelse. 

Plateau sammanfattar slutligen resultaten af sina undersök- 
ningar på följande sätt: 

»Leddjur, som ^akna ögon, såsom vissa myriopoder, skilja 
dock mellan mörker och ljus. 

Dessa hudfömimmelser finnas troligen hos alla leddjur, an- 
tingen de ega ögon eller ej. Genom dem kan man förklara en 
stor del af de företeelser, som iakttagas hos bländade djur. 

Leddjur^ som endast ega punktögon, hafva i allmänhet en 
mycket dålig syn, några, såsom myriopoder, hjulspindlar och lock- 
djur (phalangiider) tyckas ej under några förhållanden förnimma 
föremålens form, andra, såsom jagtspindlar, skorpioner och fjäril- 
larver synas, ehuru mer eller mindre otydligt, uppfatta föremålens 
form, dock endast inom ett afstånd af i — 2*/^ centimeter. 

Många leddjur, som endast hafva punktögon, synas med dem 
kunna uppfatta kroppars rörelser. De Öfriga ersätta synfömim- 
melsemas bristfalligheter genom sina känselorgan: myriopoder och 
larver använda antennerna, håriga larver håren på de främsta 
lederna, spindlame begagna benen och skorpionema sina maxil- 
larpalper (gripfötter). 

Oaktadt dessa djur sakna en tydlig syn, d. v. s. en skarp 
uppfattning af föremålens form i den mening, vi taga saken hos 
ryggradsdjuren, så kunna de dock genom att urskilja mörker och 
ljus, genom uppfattning af närliggande föremåls rörelse samt ge- 
nom sina känselorgan så pass uppfatta omgifningens beskaffenhet, 
att de röra sig och finna sin föda med så stor färdighet, att en 
ytlig betraktare skulle kunna antaga, att de se ganska väl. 

Hos insekter, som ega både enkla och sammansatta ögon, 
äro de förra af så godt som ingen betydelse och förmedla endast 
dunkla förnimmelser, af hvilka djuren ej förstå att draga någon 
nytta. 

De sammansatta ögonen gifva ej en tydlig uppfattning af före- 



290 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

målens form. Vid sina rörelser mellan fasta föremål ledas där- 
för insekterna mera genom uppfattning af ljus och skugga samt 
af känseln än genom förnimmelser af föremålens form. Facett* 
ögonen stå således såsom synorgan långt under vertebratemas 
ögon. 

Under det att insekterna således sakna en skarp uppfatt- 
ning af föremålens form^ ega de däremot en ganska god föroiiD- 
melse af föremåls rörelse. På ett afstånd, som växlar mellan 
50 och 200 centimeter se de ofantligt mycket bättre föremålens 
rörelser än deras form.» 



Sedan prof. Aurivillius slutat sitt föredrag, företogs genom 
sluten omröstning val af embetsmän för det följande arbetsåret 
Valet utföll sålunda: Styrelsens ordförande, prof. O. Sakdahl 
sekreterare, prof. Chr. Aurivillius; öfriga ledamöter, lektor K 
F. Thedenius samt konservatorerna S. Lampa och W. Meves 
Suppleanter till Styrelsen: byråchefen J. Meves och hr G. Hor 
gren, h vilken sistnämde sedermera afsade sig platsen som sty 
relsesuppleant. Till revisorer utsagos: kanslisekreteraren S. Nord- 
ström och hr G. Hofgren med jägmästare A. Varenius som 
suppleant. 

Till distributör af tidskriften omvaldes hr G. Hofgren, som 
äfven vänligen åtog sig att vara klubbmästare vid föreningens 
sammanträden. 



Styrelsen höll sedan ett extra sammanträde, hvarvid till re- 
daktör af tidskriften omvaldes lektor J. SpAngberg. 

Ordföranden anmälde följande gåfvor till föreningen: Af hr 
fabriksverkmästaren I. B. Ericsson, Mölndal, en mönstergillt upp* 
satt och preparerad samling af- sällsyntare skalbaggar från Göte- 
borgstrakten. 

Af ordföranden: Ett större album till förvaring af förenin- 
gens medlemmars fotografier; ett porträtt af mecenaten dr A. F. 
Regnell infattadt i ram ; en samling i papperskonvolut förvarade 
fjärilar, insamlade af hr Linnell i Kamerun. I samlingen finnes 
äfven ett exemplar af P, AntimachuSy tyvärr tämligen skadadl. 



ENTOMOL. FÖRENINGENS I0-Xr5-FEST DEN 14 DE( 

Därefter intogs en gemensam artonmåltid och el 
framsattes balar. Ordföranden föreslog dä i vain 
välgångsskål för Entomologiska Föreningen i Stockh 
sin förhoppning att föreningen under enigt samarb 
mera lyckas att utbreda den vigtiga kännedomen 1 
den, dess skada och gagn. Därefter upplästes tele 
SparreSchneider, Tromsö; doktorerna Westerluni 
Ronneby; Föreningens medlemmar i Göteborg; d:r 
ninge, samt helsningar i bref 'frän prof. Lili.jebof 
Haglund, Norrköping ocli d:r Bergroth, Forssa i 
vittnande om varmt intresse för föreningen. Samqv 
sedan under angenäm stämning till efter midnatt. 



r, TIdikr. Ärg. 10, H. 5 



nylig er jeg tilTsldigvis bleven opinferksom paa, at 
lAnalytisk Uversigt ovet de Skandinaviske Slaegter af 

Hymenopterat i Entom. Tidskrift for 1887, pag. 113, 
lie 21 og 22 ovenfra er udeglcmt under Trykningen 
inier, der bedes iilföiede: 
lehorn mangeleddede (ef" kamformige, 9 saugtakkede). 

Lancetformige Celle med skraa Tvernerve (p. 51 — 65) — 

Lophyrus, Klug. 

Lancetformige Cellc aammensnört paa Midten (p. 6ö — 

68) — Monoctemts, Dbm. 

W. M. Schöyen. 



INNKHÄLL: 






AuRiviLLius, Carl V. S., Om acaridväfnad p& träd Sid. 223 

AURIVILLIUS, Chr., En ny art af slägtct Charaxes OCHS 

, Bibliotekariens berättelse 

, Om insektemas synförmåga. Referat efter F. Plateau 

Finsk entomologisk litteratur 1888 

CRfLL, Claes, Oryctes nasicomis, L 

, Några önskningsmål för entomologin i Sverige 



191 
242 
284 

95 
149 

278 

152 
II 

7 
16 

2» 7 



G(kill), c, Förvaring af larver och puppor till småfjärilar och andra 

mindre insekter 

GSfvor till Entomologiska Föreningens bibliotek under år 1888 

Lampa, Sven, Hydroecia roicacea Esp. såsom skadedjur 

, Entomologiska Föreningens insektsamling 

, Om ollonborrama 

Nerén, c. H., Nekrolog öfver Gustaf Fredrik. Möller » 181 

Notiser ■. » 6, 88 

Norsk Entomologisk litteratur 1888 » 92 

v. Por AT, C. O., Nya bidrag till skandinaviska halföns myriopodo- 

logi 33. 75i ««3 

Sandahl, Oskar Th., Entomologiska Föreningens i Stockholm års- 
sammankomst den 14 december 1888 Sid. i 

, Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst den 

23 februari 1889 _ » 81 

, Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst den 

27 april 1889 ^ 155 

, Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst den 

28 september 1889 > 177 

f Entomologiska Föreningens i Stockholm extra sammankomst 

den 4 december 1889 ^ 179 

, Entomologiska Föreningens i Stockholm io*års-fest den 14 

december 1889 ^ 227,290 

:-, Nekrolog öfver H. J. Ekeberg > 161 



S(andahl), O. t., Små drag ur insekternas lif. » 175 

Schöyen, W. M., Om Optrj^den af Skadeinsekter i Trseplantningerne 

paa Jaederen » 9 

, Rettelse » 292 



Sp(Xngberg), J., Nekrolog öfver A. E. Holmgren Sid. 165 

, Sammarisk redogörelse for innehållet af Entomologisk Tid- 
skrift nnder dess första tio år > 244 

Svensk entomologisk litteratur 1888 1 89 

SCHNEIDER, J. Sparre, Entomologiske Udflugter i Tromsö Omegn f 193 
Wallengren, H. D. Jm Skandinaviens vecklare fjärilar 17, 49, 97 



RESUMÉS: 

AuRiviLLius, Chr., Une nouvelle espéce du genre Charaxes OcHS. Sid. 19J 

226 

IS» 

322 

190 



AURIVILLIUS, Carl W. S., Sur des toiles d'Acarides sur les arbres 

Grill, Claes, Oryctes nacicomis L 

Lampa, S., Les Hannetons 

Nerén, c. H., Nékrologie de Möller, Gustaf Fredrik 

v. Porat, c. o., Nouvelles contributions å la myriopodologie de la 

Scandinavie 

Sandahl, Oscar Th., Séance annuelle de la Société Entomologique 

å Stockholm, le 14 dccembre 1888 

, Séance du 23 fevrier 1889 

, Séance du 27 avril 1889 

, Nécrologie de H. J. Ekeberg 

ScHNEiDER, Sparre, J., Excursions entomologiques dans les environs 

de Tromsö, Norvége 

Sp., J., Nécrologie de A. E. Holmgren 



144 

12 

86 

158 

163 

216 
173 



OBS. F6r Macrolepldoptera hänvisas dessutom till registret 
i årg. 6 sid. 125. 






Abbrevitör (Pezomachus) 

4: 31. 
Abdoroinalis (Gynnas) 2: 

Abdominalis (Limnophila) 

2: 194. 
Abdominalis (Tacb3rportis) 

8: 190, 207. 
Abdominalis (Trioxa) 2: 

165, 168. 176. 
Aberrans (Argynnis) 6: 

212. 

Abia 8: ii4« 
Abietannm (Teras) 9: 163, 

168. 
Abietaria (Boannia) 9: 96. 
Abieticola (Pytho) 1; 200; 

S: 154. 
Abietinnm (Anobiam) 9: 

14. 
Abietif (Cimex) 1: 186. 

Abiefis (Dasychira) 1: 48; 

9: 124. 
Abietis (Gastrodes) 1: 185. 

213; 2: 83; 4: 48. 134; 

9* AA» 

Abietis (Hylobius) 8: 28. 
154; 9: 12, 13, 14. 

156, 157. 
Abietom (Nematns) 7 '.4, 

120. 
Abilgaardana (Teras) 9: 

165. 
Ablabera 2: 19* 
Ablabia 9: 161. 189. 
Abnormis (Nematns) 4: 

148. 
Abrasaria (Cidaria) 4: 68, 

Abraxas 1: 4^; ^' 1S9. 

226; 7: 87; 9: 43. 
Aboliton (Rhopalas) 1; 

142, 143, 207. 
Acanthaspidina 5: 

175. 177. 
Acanthia 5: 171. 
Acanthiidae 1: 115; 6: 

185. 
Acanthoderes 1: i95- 



Acanthomia 8: 90. 

Acanthopygia (Cbelidura) 

9: 119* 
Acanthosoma 1: 133. 
134. »35. 206; 4: 47. 

133. 
Acanthosomina 1: 

117. 133. 
Acaridväfnad p& träd 10: 

223. 
AcerifolielIa(Lithocolletis) 

4: 210. 
Aceris (Acronycta) 1; 47; 

2: 148, 169, 170. 
Acervonim (Leptotborax) 

8: 13S. »50. 15»; 8: 
44, 159. 
Achatana (Sericoris) 10: 

97. 99. 
Acherontia 1: 49. ^97; 

2: 105. 210; 4: 46; 5: 

190, 193, 226, 228; 6: 

195. 223; 8: 68. 
Achine (Paiarge) 1: 106. 
Acidalia 1: 48. 4: 68, 

70. 71, 80, 81, 119; 

6: 197. 212. 213; 7: 

6, 104, 122; 10: 203. 
Acidota 10: 208. 211. 
Acilius 10: 200. 
Acmaeodera 2: 15. 
Acompus 2: 85, 90. 
Acraea 2: 40. 
Acreeide 2: 40. 
Acreon (Lycsena) 3: 62. 
Acridocephala 7: 93. 
Acrocercops 2: 95. 
Acrognathas 2: 210; 

4: 47. 
Acronycta 1: 38, 47; 

4: 10, 22, S3. 66. 76; 

5: 189, 190, 226, 227; 

6: 212; 7: 36, 103; 8: 

22, 23, 25. 68. 
Acr otona 8: 190. 207; 

6: 159; 10: 196. 
Acrulia 10: 213. 
Acnleatos (Pacbylus) 8: 

72. 



Aculeatus (Pompilus) 7: 

167. 
Acuminata (Aelia) 1: 125, 

126, 207. 
Acnminatas (Scolioplanes) 

10: 143. 
Acupalpus 8: 189, 207; 

10: 207, 208. 
Acus (Cimex) 8: 167. 
Acuta (Nezara) 8: 86. 
Acatangulus (Pulydesmus) 

8: 40. 155; 10: 3S, 70. 
Acntipennis (Triosa) 2: 

163, 164. 168, 171. 
Adaeqvata (Cidaria) 10: 

206. 
Adamantana (Conchylis) 

2: 137: 9: 195, 196. 
Adela 4: 87; 9: 46. 
Adelocera 1: 194. 
Adelognathus 4: 153. 
Adimonia 1: 196; 2: 

212; 9: 42. 
Adippe (Argynnis) 1: 49, 

106, 165; 7: 38; 8: 23; 

9: 52, 54, 103. 
Adjunctas(Scolopostethus) 

2: 80, 82. 
Adonis (Lycsena) 8: 53. 
Adoretus 2: 18. 
Adpressus (Agabns) 8: 188, 

206. 
Adspectabilis (Grapbipte- 

rus) 2: 12. 
Adspersa (Acmseodera) 2: 

16. 
Adspersa (G3rpona) 4: 106. 
Adspersas (Pachymerus 

8: 68. 69. 
Adusta (Hadena) 10: 208. 
Adostata (Abraxas) 1: 48. 
Adustum (Bembidion) 8 

189, 207. 
Adustus (Idiocerus) 5: 

170. 
Adustus (Spilocryptus) 4: 

31- 
Advena (Labidura) 8: 1 30. 
Advenella (Myelois) 6: 58 



Adyte (Erebia) 6: 144. 
JEdia 1: 1$. 
iEpades (Lycasna) S: 61. 
£gialia 6: 164; 10: 204. 
^gidion (Lycaena) S: 42, 

1 01; 6: 192; 10: 205. 
JEf^n (Cupido) 1: 105. 
^gon (Lycsena) 1: 46; 

S: 33, 100; 6: 213. 
^gopodii (Trioza) 2: 166. 

170. 
JElia 1: 123, 125, 127. 

207. 
£liomorpha 8: 83. 
Emilia (Argynnis) 1: 200, 

216; 9: 4S. 
JEntSL (Otonia) 9; 42. 
^nescens(Ilybias)6: 164. 
^neiLs (Philonthos) 10: 

196. 
^neus (8tenotracheltts) 

10: 210. . 
^qvicollis (Harpalus) S: 

189, 207. 

£rens (Carabus) S: 188, 

206. 
^riceps (Berosas) 2: 210. 
iEruginosus (Carabus) S: 

188. 206. 
^scularia (Anisopteryx) 

4: 46. 
.£sculi (Zeuzera) 2: 106, 

118; 6: 162. 
£thu8 1: 117* 
iEtorhinus 1: 206. 
AfBnis (Aphalara)2: 149, 

167. 168, 171. 
Affinis (Berytns) 2: 68. 70. 
Afiinis (Corymbites) 10: 

198, 206. 
Affinis (Gaurodytes)!: 185. 
Affinis (Gonioctena)6: 146. 
Affinis (Limnophilus) 5: 

122. 
Affinis (Mannerheimia) S: 

190, 208. 

Affinis (Scolopostethus) 2: 

80. 81, 82. 
Affinis (Thoria) 8: 79. 
Affinis (Tingis) 8: 1 1 8. 
Affinitana (Concbylis) 10: 

Affinitata(Cidaiia)10: 206. 
Afra (Rhipidia) 9: 128. 
Agabus 1: 193* 8: 188, 

189. 190, 206, 207; 
10: 200, 212. 



Agalena 1: i74' 
Agalliastes 8: 64. 

102. 
Agapanthia 10: 189. 
Agathidium 1: 193> 

200; 8: 154. 
Agathinus (Cimex) 1: 13S. 
Ageniaspis 7: 87; 9: 

145. 
Agestis (Lycaena) 8r 38. 

Agestor (Papilio) 8: 172, 

202. 

Agilis (Ciyptops) 10: 43. 

Agilis (Lithobius) 10: 38, 

H3- 

Aglaja (Argynnis) 1: 47, 

106, 200, 216; 4: 130, 

224; 6: 155. 194, 2«2; 

9: 48. 5*. 54. 103. 
Aglia 2: 108. 
Agloasa 7: 5, 121. 
Agramma 8: 112. 
Agrestis (Limax) 6: 156. 
Agrestis (Trapezonotus) 8: 

66, 68. 6: 159. 
Agriltis 6: 168. 
Agriotes 6: 154. 
Agrippina (Tbysania) 2: 

43. 
Agrorum (Bombus) 10: 

195. 
Agrotis 1: 47; 2: 214. 
220; 4: 10, 23. 24. 54, 
66. 70. 71. 76, 77, 78, 
88, 118; 6: 71, 189, 
226; 6: 156. 159, 212; 
7: 5, 8. 103. 121, 12$; 
8:22,25,68. I77>304; 

0: 17. 40. 45. 96. 
Agrypnia 1: 66, 75. 

A j åtar (Harpyia) 2: 120. 
Albatorius (Ciyptos) 7: 22, 

24. 
Albescens (Brachycentrus) 

6: 129. 
Albicapitana (Coccyx) 2 

143; 10: 27. 
AlbicoIIis (Fchneamon) 1 

29. 
Albida (Arsilonche) 6 

212. 
Albida (Siin3rra albove- 

nosa var.) 1: 38. 
Albido-maculata (Aspa- 

via) 8: 84. 
Albifrons (Phryganea) 6: 

137, 220. 



Albilanratus (Ichnatmom 

4: 93- 
Albimacttlm (Dtanthcecia; 

1: 47; 8: 25, 
AlbiiiuLna(Ptychoptera) 8: 

29. 

Albinervis (Tachina = 
Macqoartia) 1: 17. 

Albineura (Chmraeas) 5: 

i6t. 
Albinns (Anthribns) 2: 

212. 
Albipennis (Chelidnn) 9. 

119. 
Albipennis (Bphemera) 8: 

176. 
Albipennis (Geocoris) 2: 

73. 
Albipennis (Plagiogna- 

thus) 1: 202. 
Albipes (Philontfatts) 8: 

19O1 207. 
AlbiponcU (Lencania) 1: 

47. 
Albipunctata (Charaeas. 

6: i6t; 8: 212. 
Albtpunctella (Siganonv 

sis) 2: 94- 
Albirena (Noctna) 1: 6. 
Albiscapus (Arthrolytos, 

8: 180. 
Albitarse (Trypoxylon) 5: 

15. 

Albitarsis (Trentepohlia 

8: 137. 

Albiventris (Trion) 2: 

164, 168, 170. 
Albo-lineata (Piesia) 2. 

12. 
Albo-maigimttus (Cydnus 

1: 119. 
AllK^marginellas (Sehinu) 

1: 119* 
Albostrielltts (Conpsus) 1: 

206. 
Al bovenosa (Arsilonche, 

1: 35J 8: ai2; 7: 39- 
Albovenosa (PhalasnaNoc' 

tua) 1: 33. 35. 51. 
Albovenosa (Simyra) 1: 

35. SI. 9>;8:87. 104; 

5: 190. 227. 
AlboviUaU (Tipala) 9: 

»39. 
Albulaia (Cidiria)8: i$i. 
2x3; 10: 302. 203. 



AlchemilUta (Gidaria) S: 

153. 
Alciphron 8: 87. 
A]con (Cnpido) 1: 105. 
Aleella (Coccyx) 2: 139; 

10: 18. 20. 
Alexis (Capido) 1: loi. 
Alexis (Lyoena) 8: 34. 
Alexis (Onitis) 2: 20. 
Algida (Anarta) 1: 10. 
Algidus (Negastrius) 5: 

167. 
Algosos (Steoophylax) 5: 

125. 
Altenellus (Crambns) 5: 

56. 

Alieons (Lasins) 8: 134. 

«43. »44. 
AUantns 8: 115. 
Allecula 2: 212; 4: 45- 
Alloeorrhynchus 8: 

105. 
Ailogaster 7: 91. 
Almqvistii (Aricia)4: 167. 
Aloetella (Nepticula) 2: 

128. 
Aini (Acronycta) 5: 190, 

227; 7: 36; 8: 23. 
AInt (Aphrophora) 1: 206. 
Aini (Chennes) 2: 160. 
Aini (CU) 1: 194. 
Aini (Orchestes) 1: 182, 

212. 
Aini (Psallus) 1: 206. 
Aini (Psylla) 2: 161, 169. 
Alniaria (Eugonia) 7: 104. 
Alniella (LitbocoUetis) 4: 

199. 
Aloconota 10: 196. 
Alopecortis (Hadena) 8: 

22. 

Alophora 1: 17* 
Alpellom (Credemnon) 1 

60. 
Alpestre (Olophram) 10 

210. 
Alpestris (Agabas) 10 

200, 212. 
Alpestris (Amblyteles) 1 

77. 
Alpestris (Liogluta) 10 

198. 
Alpestris (Stenophylax) 5 

125. 
Alphitobias 1: 102. 
Alphtss 2: 105. 
Alpicola (Noctua) 1: 93. 



Alpicola (Sålda) 1: 167. 

200; 8: 156. 
Alpigena (Aphalaia) 2: 

151. 
Alpina (Amara) 5: 164; 

10: 211, 213. 
Alpina (Arctia) 1: 91; 6: 

213. 
Alpina (Bombyx) 1: 91. 
Alpina (Ningais) 2: 207, 

219. 
Alpina (Psylla) 2: 160. 
Alpina (Sarcophaga) 4: 

165. 
Alpinas (Cyrtonotus) 8: 

188, 189, 206, 207. 
Alpinas (lolus) 10: 118. 
Alpinas (Podabras) 10: 

206. 
Alpium (Moma) 6: 213. 
Altaica (Holostomis) 1: 

67. 
Altaicus (Agabas) 8: 190, 

207. 
Altercator (Ichneamon) 5: 

66. 
Altemana (Conchylis) 9: 

197. 
Altemaria (Macaria) 1: 

48; 8: 184; 9: 18, 96. 
Alteraella (Sericoris) 10: 

100. 
Alticolana (Cnephasia) 9: 

191. 
Alvei (Bacillas) 9: 45. 
Alveolata (Anthia) 2: 13. 
Alveas (Syrichlas) 1: 48; 

8: 68. 
Alydina 1: 136. 140. 
Alvdus 1: 140, 141.206; 

4: 47; 5: 179- 
Alynii (Eopelmas) 8: 129. 
Amanda (Lycsena) 6: 212. 
Amara 1: 156, 192; 5: 

164; 10: 195. "96, 198. 

199, 207, 211. 213. 

214. 
Amaroides (Drimostoma) 

2: 14. 
Amasis 8: 11 4* 
Amata (Timandra) 5: 57. 
Amatorius (Amblyteles) 5: 

66. 
Amauris 2: 39. 
Ambigaa (Cucallia) 5: 72. 
Ambiguana (Coccyx) 2: 

144; 10: 23, 27, 



Ambigoella (Conchylis) 2: 

138; 9: 195. J196. 
Ambl3rnieru8 8: 184. 
Amblyteles 1: 77; ^' 

66, 96, 206; 7: 41. 43t 

131. 
Americana (Polistes) 9: 

25. 
Americanas (Polyomma- 

tas) 6: 141; 10: 205. 

Amerinae (Clavellaria) 8: 

153. 
Amischa 10: 196. 
Amissa (Anarta) 1: 13, 

15. 
Ammatocampa 2: 108. 

Ammoconia 1: 47- 
Ammophila 10: 155. 

158. 
Amorphosoma 2: 16. 
Amphicyllis 1: i93- 
Ampb idamas (Polyomma* 

tas) 1: lOi; 6: 212; 9: 

48, 124. 
Amphidasis 5: 84. 94; 

9: 12, 25. 156. 
Amphidesmus 7: 89. 
Amphysa 9: 160, 186. 
Amyotella (Lithocolletis) 

4: 207. 
Anabolia 5: 124. 
Anacena 4: 45* 
Anachoreta (Pygara) 6: 

190, 227. 
Anaitis 1: 48; 2: 122; 

4: 80; 6: 199. 212. 
Analis (Amischa)lO: 196. 
Analis (Anchicera) 6: 159; 

10: 196. 
Analis (Leptosa) 10: 210. 
Analis (Oligostomis) 1: 

69. 

Anarta 1: 3. 48, 93; 
4: 10, 25, 54, 65. 66, 
68. 69. 78. 79. 83, 
141, 194; 6: 142. 164; 
6: 152. 197. 203, 212, 
224; 7: 38; 9: 48, 124; 
10: 195. 205, 208,212. 

Anastomosis (Pygsera) 5: 
189. 226. 

Anceps (Nematas) 4: 145* 

Anchialus 2: 210. 

Anchicera 1: 194; 6: 

159; 10: 196. 

Anchinia 8: 61. 168, 
185, 204. 



Anchomenus 1: 192; 

4: 46; 6: 166; 6: 1 59; 

10: 199- 
Anchyloptera 10: 32, 

112. 
Ancora (Tetratoma) 10: 

214. 

Ancylophortis 3: 155. 
Andersson! (Agrotis) 6: 

212. 
Andrena 10: 156. 159. 
Andricus 3: 184, 185. 
Andromedie (Syrichtus) 6: 

189, 222. 

Anergates 8: 146; 8: 

2. 134. 
Aneurus 8: 74. 108. 

Angerona 1: 47: 6. 
212. 

Angularis (Pachygrontha) 

8: 95. 
Angulatus (iEtorhinus) 1: 

206. 
Angulatus (Trox) 2: 22. 
Angulicomis (Tachina) 1: 

17. 
Angustata (Clivina) 2: 13. 
Angustatus (Elmb) 5: 96, 

206. 
Angustatus (Mesochorus) 

7: 83. 
Angusticollis (Aradus) 8: 

75. 105. 
Angusticollis (Hystrico- 

pus) 2: II. 
Angusticollis (Peritrechus) 

2: 92, 93. 
Angusticollis (Physodeu- 

tera) 2: 10. 
Angusticollis (Piezia) 2: 

12. 
Angustior (Ilybius) 10: 

199, 200. 
Angustipennis (Limnophi- 

la) 2: 192. 
Angustulns (Dichirotri- 

chus) 8: 189. 207. 
Angustulus (Ischnocoris) 

2: 87, 88; 6: 170. 
Angustulns (Pachymerus) 

2: 87. 88. 

Anisodactylns 9: 48. 

Anisomera 2: 183, 208. 

Anisonyx 2: iQ. 

Anisopteryx 4: 46. 

Anisotoma 1: 193; 10: 
2 IP. 



Anisotömus (Aradus) 8: 

75. 80. 
Anitys 2: 212. 
Annellata (Ghermes) 1: 

206; 2: 157. 
Annularis (Clytus) 1: 102. 
Annulata (Limnobia) 2: 

199. 
Annulata (Tipula) 2: 199. 
Annulatella (Caunaca) 1: 

57. 
Annulatella (Plutella) 1: 

56. 
Annulator (Ichneumon) 1: 

86. 
Annulatus (Dieuches) 8: 

100. 
Annulatus (Reduvius) 5: 

178. 
Annulatus (Scotodes) 5: 

166. 
Annulicornis (Aradus) 8: 

80. 
Annulicornis (Chermes) 2: 

154. 
Annulicornis (Pachjrrhina) 

8: 13. 

Annulicornis (Tipula) 8: 

13. 
Annulipes (Allogaster) 7: 

91. 
Annulipes (Aradus) 8: 78. 

Annulipes (Gypona) 2: 35. 

Annulipes (Leucopsis) 5: 

169, 171. 

Annulipes (Paraleria) 8: 

Annulus (Limnobia) 2: 

201. 
Anobium 8: 180; 4: 124, 

223; 9: 14. 
Anomala 2: 18. 
Anomalella (Nepticula) 2: 

126. 
Anomalon 7: 18 
Anomogyna 4: 68, 78; 

8: 177. 

Anopheles5: 136, 219. 
Anoplochiltis 2: 18. 
Anoplocnemis 8: 90* 
Anoplus 10: 206. 
Anorus (Trapezonotus) 8: 

66. 
Anotylus 10: 196. 
Antennata (Pachyrhina) 9: 

140. 
Antennata (Thrips) 8: 120. 



Antennatus (Rhyparochro- 
mus) 2: 85. 

Antbaxia 2: 16. 

Antberea 1: 176. 

Antheus (Papilio) 2: 45. 

Antbia 2: 13. 
Anthidinm 10: 156. 

159. 
Anthocaris 1: 47. 49- 
Anthocoris 8: 64. 193, 

194, 208; §: 170. 

Anthomyia 8: it, 144. 
A nthomy iamm ( Pigttes^ 
8: 184. 

Anthomyza 1: 89. 111; 

4: 172. 
Antbophagias ö: t7>'* 

10: 212. 
Anthracogramma (^Podo- 

neura) 0: 133. 

Antbrax 6: 18; 8: 172. 

202. 
Anthrenus 2: 6, 57; 

4: 41—43: 6: «57. 
Antbribus 2: 21a: 4: 

45. 
Antbrocera 1: 176: ^ 

140. 
Anthropophaga (Callipho- 

ra) 7: 182, 205. 
Anticus (Zosmenos) S 

110. 
Antimachus (Papilio) 2- 

6, 41. 42. 43. 57; 8 

195. 213; 10: 290. 
Antiopa (Vaneasa) 1: 46, 

106; 6: 157. "89. 193» 

222; 8: 4, »36. 
Antiqua (Orgyia) 1: 47. 

48; 7: 8, 38. 100. IJ4- 
Antiquana (Sericoris) It* 

85* 87. 97. 100. 
Anxius (Orthoperus) i 

167. 
Apamea 7: 70; 8: ^• 
Apanteles 7: 82. 84. 

85. »37. 
Apatania 5: 128. 169; 

7: 75. 76, 137- 
ApataniidK 6 nS- 

128. 210; 7: 73. "37 

Apatelia 7: 78* 
Apatidea 7: 7^- 
Apatura 4: 62. 
Apelles (Onitis) 2: 20. 
Apbatnogaster 8: i57' 



Aphalara 1: 203. 205; 
2: 149. >67, 168. 170. 

«7>, 175. 
Aphalariiue 2: 148. 
Aphelia 10: 31, 105. 

Apbirape (Argynnis) 4: 
16, 67, 74; S: 163. 168; 

7r 38; 8: 24. 177. 
Aphia S: 3, 96; 9: 42. 
Aphodios 1: 193: 2: 

22, 212; 9: 144; 10: 

178. 196, 199, 207, 

214, 221. 
Aphrophora 1: 206. 
Apicalis (Ceutorbynchus) 

1: »95. 
Apicalis (Leptocorisa) 8: 

9». 
Apicalis (Sminthunis) 1: 

«S9. 
Apicalis (8t3rmnonotus) 8: 

104. 
Apicalis (Synergus) 8: 184. 
Apicella (Anchyloptera) 

10: 112. 
Apiciana (Teras) 9: 171. 
Apiciaria (Epione) 7: 40. 

Apiconoma 2: 47< 
Apiforme (Trochilium) 1: 

49; 2: 213; 8: 3, 96; 

8: 25. 
Apifbnnis (Trochilia) 2: 

104. 118; o: 189, 226. 
Apion 1: 195; 4: 47- 
Apis 1: 148; 2: 7. 5^- 
Apogonia 2: 18. 
Apollo (Parnassios) 1: 46, 

»05; 2: 43; 7: 37; 8: 180. 
Aporia 1: 47- 
Aporus 7: 166. 
Appendiculata (£rioptera) 

2: 189. 
Appendicolatus (MylcE- 

cbos) 10: 196. 
Appendiculatus (Sisyphus) 

2: 20. 
Appendjgaster (Earytoma) 

8: 182. 
Approximata (Gypona) 4: 

103. 
Apricaria (Amara) 10: 

196, 207. 
Aprilina (Dichonia) 8: 68. 
Aptera (Hydrometra) 8: 

170. 
Aptertt8(Pyn'hocoris)8:73. 
Aptesia 4: 149- 



Aptinothrips 8: 122. 
Aptinus 2: II. 
Aquatica (Argyroneta) 9: 

108. 
Aquaticus (Aseniis)0: 163, 

165, 216. 
Aqvaticus (Notiophilus) 

6: 159; 10: 196- 
Aquaticus (Sminthurns) 1: 

159- 
Aquilana (Teras) 9: 170. 

Aqvik> (Lycaena) 6: 150. 

Arachnophila(Isaria)9: 25. 

Aradide 1: 115; d: 74- 

Aradus 8: 74« 105, 108. 

Araeocems 1: 102; 9: 

124, 126. 

Araneoides (Chiooea) 4: 

46. 

Arbotella (Eucbromia) 10: 

62. 
Arcania (Coenonympha) 1: 

46, 100, 107. 
Archilithobius 10: 39* 
Arctia 1: 49, 9^; 4: 16, 

52, 76; 6: 139, 140, 

203, 230; 6: 195, 213, 

224; 7: 16, 127; 9: 96. 
Arctica (Agrotis) 5: 71, 

89, 226; 9; 17. 
Arctica (Atbeta) 10. 196. 
Arctica (Cidaria) 2: 123; 

4: 70, 83; 6: 213. 
Arctica (Dicksonia) 4: 

152. 
Arctica (Feronia) 8: 188, 

206. 
Arctica (Limnopbila) 2: 

»94. 
Arctica (Mannerheimia) 3: 

190, 208. 
Arctica (Miscodera) 2: 

211: 10: 211. 
Arctica (Pimpla) 6: 172, 

173, 174, 218; 7: 48, 

134. 
Arctica (Piophila) 4; 177. 
Arctica (Sålda) 1: 168. 
Arctica (Schöyenia) 4: 

193, 194. 
Arctica (Sibiriakofiia) 4: 

160. 
Arctica (Tipula) 4: 184. 
Arcticana (Teras) 9: 171. 
Arcticus (Agabus) 10: 200. 
Arcticus (Helopbilus) 4: 

165. 



Arcticus (Hydroporus) 10: 

213. 
Arcticus (Neinatus)4: 145. 
Arctoecia 6: 125. 
Arcuatus (Tupalus) 8: 91. 
Arcuella (Sericoris) 10: 

98, lOI. 
Arcuosa (Caradrina) 2: 

214; 9: 96. 
Arcuosa (Lampetia) 2: 

214. 
Arenarius (Cimex) 8: 67. 
Arenarius (St3rgnocoris) 2: 

91. 
Arenicola (Cryptus) 7: 25, 

29. 

Arenocoris 1: 138, 

139. 
Areolata (Tricbosticha) 2: 

187. 
Arete (Epinepbele) 8: 68. 
Argenta (Argynnis) 8: 177. 
Argentana (Ablabia) 9: 

190. 
Argentata (Gerris) 8: 169. 

172. 
Argentea (Lycsena) 6: 212. 
Argentella (Hecista) 2: 96. 
Argenteo-aiaculata (Euo- 

plia) 8: 196. 
Argentipedella (Nepticula) 

2: 128. 
Argentula (Casigneta) 2: 

96. 
Argester (Cupido) 1: 165. 
Argiolus (Cupido) 1: 105. 
Aigiolus (Lycaena) 8: 34. 
Argus (Cupido) 1: 105. 
Argus (Lycxna) 8: 33, 

100; 4: 73; 6: 190,227; 

6: 192, 213; 7: 38; 8: 

63, 169; 10: 20S. 
Argus (Papilio) 8: 34, 

100. 
Argynnis 1: 46, 47, 

49, 106, 164, 165,200^ 

216; 4: 10, 15, 52. 65, 

67, 74, 129, 141, »94, 
224; o: 163, 164, 168, 
203, 230; 6: 142, 149, 
155. "89, 193, 212, 
214, 222; 7: 35, 36, 
37, 38, 130, 152; 8: 
23. 24, 177; 9: 48, 52, 
54, 103, 124; 10: 193, 
203, 205, 209, 211. 
Argyra (Lycsena) 8: 61. 



8 



Argyresthia 6: ao2. 
Ai^gyrognomon (Capido) 

1: 105, 165. 
Argjrrognomon (Lycaena) 

8:37, 100; 6: 192,213. 
Argyroneta 9: 108. 
Argyropeza (Nepticala) 2: 

Argyrotoxus (Lycaena) S: 

61. 
Arise (Trichiara) 4: 19. 
Aricia 1: 89, iii, 189, 

214; 4: 166; 6: 961 K^S» 

206; 8: 9> 41- 
Aridelia (Plectroscelis) 8: 

129. 
Aridellas (Notus) 1: 203, 

208, 217. 
Arion (Capido) 1: loi, 

105. 
Arion (Lycaena) 7: 36; 

8: 23. 
Armata (Phlceothrips) 8: 

122. 
Armiger (Brachinos) 2: 

II. 
Armillata (Limneria) 7: 

87. 
Arpedium 10: 199- 
Arrhenophagus 9: 

142, 148. 
Arsilacbe (Argynnis) 1: 

Io6;4: 65,67, 74,129; 

7: 37, »52; 9: 48; 10: 

203, 211. 
Arsilonche 1: 33» 34» 

35, 39; 6: 212; 7: 39. 
Artemis (Melitaea) 1: 100, 

106. 
Aitemisiae (Aphalara) 1: 

202; 2: 152, 168, 170. 
Aitemisiae (Buccnlatrix) 2: 

133. 
Artemisiana (Chrosis) 10: 

52. 
Artemisicolella (Casigneta) 

2: 96. 
Arthrolytus 8: 180; 4: 

124, 223. 
Aruncclla (Eriocephala) 4: 

214. 
Arrensis (Carabus) 2: 2 1 1 . 

Arytsna 2: 162, 168, 

171. 
Asagena 1: 170. 
Asella (Hetcrogenea) 2: 

106. 



AsellttsO: 163,165,216. 
Asiliformis (Sesia) 4: 60, 

116, 126; 6: 213. 
Asilus 1: 148, 152. 
Asopia 9: 45. 
Asopina 1: 116, 130. 
Asparagi (Crioccris) 4: 38, 
Aspavia 8: 84. 
Asper (Dolcnis) 5: 165. 
Aspera (Grerris) 8: 169, 

170. 
Atfperellam (Trachoma) 

1: 62. 
Aspersanum (Teras) 9: 

163, 167. 
Asphalia 2: 121; 4: 11; 

6: 196, 212. 
Aspilates 1: 48. 
Aspongopus 8: 89. 
^ssimile (Bembidium) 4: 

72. 118. 
Assimilis (Deltocephalns) 

1: 205. 
Assimilis (Patrobos) 10: 

196. 
Asteris (Cacullia) 8: 69. 
Astrarche (Lycaena) 8: 5 1 ; 

8: 23. 

Astycops 4: 72, 118. 
Asynarchus 6: 125. 
Atalanta (Vanessa) 1: 106; 

7: 38; 8: 23. 
Atella 2: 40. 
Äter (Geocoris) 2: 72, 73. 
Äter (Ilybius) 1: 193). 
Äter (Salpingas) 0: 159. 
Äter (Tasgios) 4: 47. 
Aterrima (Acrotona) 10: 

196. 
Aterrima (Homalota) 8: 

190, 207. 
Aterrimas (Aradus) 8: 105. 
Aterrimos (Atractodes) 4: 

150. 
Ateuchas 2: 20; 4: 2, 

50. 
Athalia 8: 116. 
Atbalia (Melitxa) 1: 49, 

106. 
Athalus 1: 193* 
Atheta 8: 154. 190, 207; 

o: 167; 6: 159; 10: 196, 

204, 207, 208, 215. 
Athoas 10: 210. 
Athysanus 1: 203, 204, 

206, 207. 
Atlas (Attacus) 2: 43. 



Atomaria (Ematmga) 1: 

48. 
Atomariom (Cryptopleii- 

rum) 10: 207. 
Atomarias (Grammouo- 

lios) §: 119. 
Atra (Erioptera) 2: 190. 
Atra (Psyche) S: 213. 
Atractodes 4: 150. 
Atractosoma 10: 76. 
Atractotomtss 1: I99i 

216; & 171. 

Atractus 1: 137- 
Atramentaria (Atfaeu)l#: 

207. 
Atrata (Anthia) 2: 13. 
Atrata (Ctenophora) 8: 16. 
Atrata (Holostomis) 1: 67. 
Atrata (Nearonia) 1: 67. 
Atrato (Odezia) 7: 48. 
AtraU (Phryganea) 1: 67. 
Atratulas (Aoergates) 8: 2, 

»34. 
Atratalas (Stentu) 8: 190, 

208. 
Atricapitana (Coccyx) 2: 

144; 10: 20, 28. 
Atriceps (Hydroporos) 1#: 

200, 212. 
Atriceps (Sarcophaga) |: 

165. 
AtricoIIis (Ageniaspis) 7: 

87. 
Atricomella (ElachisU)6: 

203, 223. 
Atripalpe (Lathrobiom) 

10: 198. 
Atriplicis (Trachea) 7: 

103; 8: 26. 
Atrocoeruleus (Tetrasti- 

chus) 7: 84, 137. 
Atropos (Acberontia) 1: 

49, 197; 2: 105, 210; 

4: 46; 6: 190, 193» ^^' 

228; 6: 195, 223; 8: 

68. 
Atroparparea (Atopbora) 

1: 19. 
Atromfos (Caiabos) 1 

183, 213. 
Åtta 9: 112. 
Attacus 1: 176; 2: 45* 
Attelabas 8: 131. 
Attentorios (Ciyptos) 7: 

22. 
Attenuatos (Rhaphims) 6c 

159; 10: 195. 



AttUB 1: 172. 

Audoaini (Melittobia) 10: 

»56, 159- 
Aogustoliis (Ischoocoris^ 

7i 34.» 
Atiiax S: 185, 186; 9: 

188; 7: 88. 
Anlica (Arctia) 9: 96. 
Aalica (Cetonia) 2: 18. 
Anlicos (Onthophagus) 2: 

21. 
Aurago (Xanthia) S: 1 54. 
Annmtiaca (Pachjrrfaina) 

9: 140. 
Aarantiacas (Scaotias) 8: 

93. 
Auranttana (Hibernia) 9: 

96. 

Aorata (Incnrvaiia) 6: 202. 
Aoreatdla (E4'iocq>ha]a) 

4: 214. 
Aureatella (Micropteryx) 

«: 203. 
Auricoma (Acronycta) 1: 

38; 4: 10. 22. 53, 66. 

76. 
Auricnla (Limnophilus) o: 

122. 
Aoricularia (Forficala) 9: 

119. 
Aurinia (MeliUea) i: 100, 

106. 
Anritella (Opostega) 2: 

132. 
Aarivillii (Sesia) 4: 127, 

223; 6:912. 
Aurofasciana (Coccjrx) 10: 

18, 20. 
Aurofasciana (Cochylis) 5: 

s». 

Anroraria (Fidonia) 4: 46. 
Anstralis (Gypona) 4: 107. 
Anstriaca (Vespa) 4: 60. 
Anstriacas (lulus) 10: 

116. 
Antomolis 2: 47. 
Anttimoalis (Atheta) 5: 

167. 
Automnalts (Cidaria) 0: 

213. 
AatiiiDiialis (Glochina) 2: 

201. 
Avellanella (Semioftcopis) 

4: II. 
Aventia 9: 17- 
Aversata (Acidalia) 1: 48. 
Azanus 8: 64. 



Ararea (Phryganea) 6: 

136, 219. 
Azoreiu (Eopdnras) S: 

J83. 

Azureos (Ophonos) 4: 46. 



BaccaniiD(Cyiiips)S: 184. 
Baccarom (Dolycoris) 1: 

128, 207; 7: 31. 
Bacillus 9: 45- 
Badiana (Coccjrx) 2: 141; 

10: 19, 24. 
Badiella (Siganorosts) 2: 

94- 
Badister 1: 192; 4: 46. 
Betis S: i75i I77i204, 

205. 

Bagoas 1: i95- 

Baja (Agrotis) 7: 103; 8: 

25, 117, 204; 9: 17, 

40. 
Baicalicum (Lathrobium) 

10: 198. 
Bajalns (Callidium) 1: 50. 
Balaninus 8: 183; 8: 

4, 136. 
Balbi (NebrU) 1: 184; 

10: 196. 
Balderi (Ocncis) 1: 151, 

202. 
Ballotella (Casas) 2: 96. 
Balteata (Anthomyza) 4: 

172. 
Balteatus (Ichneamon) 1: 

80. 
Baltens (Exocentnis) 2: 

212. 
Baptolinus 10: 210. 
Barbipes (Liranophila) 2: 

192. 
Barbitistes 7: 8, 12$. 
Barbiventris (Aricia) 4: 

170. 
Bardanse (Cimex) 3: 71. 
Bardan» (Lixos) 1: 19$. 
Bardan» (Pachymerns) S: 

69, 71. 

Baridius 1: 195* 
Barkborrar se Tomicus. 
Barynotus 10: 16, 196. 
Baryodma 10: 196, 

204, 215. 
Basalis (Cymindis) 1: 183, 

192, 212; 5: 164. 
Basilinea (Hadena) 1: 69. 



Batbycoelia 8: 88. 

Bathy solen 1: 138, 

»39- 
Batis (Ichnenmon) 1: 82. 

Batis (Noctna) é: 136, 

219. 
Batis (Thyatiia) 1: 48; 7: 

40; 7: 103. 
Battus (Lycsena) 1: 49. 
Bedeguaris (Habrocytus) 

S: 185. 
Bedegnaris (Torymns) 8: 

185, 186. 
Belgaria (Scodiona) 6: 

213. 
Bella (Lycaena) 8: 47. 101. 
Bembecia 1: 49; 2: 104, 

118. 213; 8: 25. 
Bembiditiin(on) 1: 192; 

8: 189. 207; 4: 72,118; 

5: 164, 167; 6: 146; 

9: 48; 10: 199, 204, 

208. 
Bengalicus (Lygns)o: 195. 
Beosaria 2: 76; 8: 66. 
Beosus 2: 90, 91, 93; 

8: 99» 'oo- 
Bergmanniana (Tortrix) 9: 

175. »83. 
Berosus 2: 17» 210. 
Berytina 2: 62, 67. 
Berytus 1: 206; 2: 67, 

68, 71; 5: 170. 
Bessopoda 10: 207. 
Betse (Aricia) 1: 89, iii. 
Betnlse (Aradus) 8: 75, 79. 
Betnlse (Lithocolletis) 4: 

205. 
Bctnlac (Psylla) 2: iS9i 

i6o, 168, 169, 175. 
Betulse (Rhynchites) 5: 38, 

89; 10: 206. 
Betulse (Zephyms) 1: 48, 

105; 6: 174. 
BetulaeUna (Penthina) 10: 

56, 61. 
Betnlarius (Ampbtdasjrs) 

6: 84; 9: 12, 25, 156. 
Betolicola (Nepticnla) 2: 

127. 
Betulinos (Aradus") 8: 75, 

78. 
Biarcuana (Phoxopteryx) 

10: 109. 
Bibio 5: 86, 94. 
Bicarinata (Stiroma) 1: 

204. 



lO 



Bicincta (Scolia) 9: II2. 
Bicingulata (Caunaca) 1: 

57. 
Bicolor (Agathidium) 3: 

154. 
Bicolor (Aporus) 7: i66. 

Bicolor (Euagetes) 7: i66. 
Bicolor (Tritomegas) 1: 

119. 
Bicolorana (Halias) 5: 

190, 227. 
Bicolorana (Hylophila) 5: 

147; 7: 36; 8: 68. 
Bicolorata (Cidaria) 1: 48. 
Bicoloria (Hadena) 5: 72, 

96, 206. 
Bicoloria (Microdonta) 2: 

209. 
Bicomis (Asynarchusj 5: 

125. 
Bicornis (Osmia) 10: 156 

»59. 
Bicostella (Plearota) 4: 88. 
Bicycla (Anarta) 1: 8. 
Bidens (Cimex) 1: 131; 

4: 47, 133 
Bidens (Cleptria) 8: 108. 
Bidens (Picromerus) 1: 

206; 7: 32. 
Bidentata (Odontoptera) 

1: 48. 

Bidentata (Pygolampis) 5: 

171, 176. 
Bidentulos (Lygxus) 2: 90. 
Bifasciana (Penlhina) 6: 

201, 223. 
Bifasciana (Sericoris) 10: 

99, 105. 
BifasciaU (Sålda) 1: 167. 
Bifasciata (Scolia) 9: 112. 
Bifasciatus (Psocus) 1: 

98. 
Bifida (Harpyia) 2: 120; 

7: 36; 8: 25; 9: 96. 
Bifoveolata (Jurtina) 8: 

88. 
Bifoveolatus (Anchome- 

nas) 1: 192. 
Bifoveolatus (Stenus) 6 

159; 10: 199. 
Bifarcata (Pygolampis) 5 

177. 
Bifarcata (Veniina) 2 

197, 219. 
Bifurcatus (Anopheles) 5 
136, 219, 



Biguttata (Decatoma) S: 

283. 
Biguttata (Scolia) 9: iti. 
Biguttatus (Notiophilus) 

10: 210. 
Biguttatus (Tritomegas) 1: 

119; 4: 47. 
Biguttulus (Gaurodytes) 1: 

»85. 
Biguttulus (Malthodes) 5: 

171. 
Bilineata (Baryodma) 10: 

204. 
Bilineata (Cidaria) 1: 48. 
Bilineatus (Hydroporus) 

1: 192; 8: 155. 
Bilunaria (Selenia) 1: 47; 

4: 10, II, 26, 54; 7: 

40. 
Bimaculata (Otenophora) 

8: 15. 

Bimaculata (Dicranota) 2: 

208. 
Bimaculata (Keoreclipsis) 

5: 134. 216. 
Bimaculata (Phryganea) 

6: I34# 216. 
Bimaculatorius (Ichneu- 

mon) 1: 85. 
Bimaculatus (Aradus) 8: 

76, 106, 107. 
Bimaculatus (Atholus) 1: 

193. 
Bimaculatus (Crepidoga- 

ster) 2: II. 

Bimaculatus (Hapalus) 5: 

165. 

Bimaculatus (Limnophi- 

lus) 5: 122. 
Bimaculatus (Lygaeus) 2: 

88. 
Binodulus (Bagous) 1: 

195. 
Binodulus (Cryphalus) 1: 

195. 
Bioculata (Ephemera) 8: 

I73i »74. 
Bioculatus (Baetis) 8: 175, 

177, 204, 205. 
Bipunctana (Penthina) 4: 

87: 10: 203, 205. 
Bipunctana (Sericoris) 10: 

99, 105. 
Bipunctata (Halyzia) 5: 

171. 
Bipunctata (Phryganea) 1: 

69, 73. 



Bipunctatum (Bembidiom^ 

10: 199- 
Bipunctatus (Lironophilas * 

5: »23, 133, 21$. 
Bipunctula (Jurtina) 8: $9 
Bipustulatus (Cercus) 1: 

»93 
Bipustulatus (Chlxnins) 2: 

14. 

Bipustulatus (Corymbitesi 

1: 195. 
Btseriata (Orthostin) S: 

116. 
Bisignatus (Acompus) 2 

90. 
Bispina (Parcemc) 7: 91. 
Bispinus (Cimex) 1: 134. 
Biston 4: 11; 6: 199; 

9: 25. 
Bistriatus (Proctotmpes^i 

8: 180. 
Bistriatus (Baxitus) It: 

200. 
Bistrigosus (Ichneumon^ 

1: 25. 
Bituberculatus (Doryto* 

mus) 10: 206. 
Bivittatus (Qraphiptemsi 

2: 12. 
Bivittatus (Hydaticus) 2: 

15. 
Blabophanes 10: 206. 
Blacus 7: 87. 
Bladminerande fluglarver 

1: 88. 
Blaniulus # 40; It. 

35, 77, "3, 140, M3, 

145. 
Blaps 1: 102, 194; It 

16. 
Blasticotoma 8: 113. 
Blatta 1: 103; 7: 150* 

202. 
Blennocampa 9: 165; 

8: 115. 

Blethisa 10: 199* 2<M. 
Blissina 2: 62, 71. 
Boarmia 1: 48; 2: 215, 

220; 6: 213; 9: 18,96. 
Boas (Oryctcs) 2: 17. 
Bogemani (Anchomemo) 

1: 192. 
Bohemani (Anaita) 1: 4t 

7; 4: 65, 66, 78- 
Boisduvaliana (Serioorii) 

10: 98, lOI. 
Boleti (Cis) 10: 206. 214. 



II 



Boletina 4: 189. 
Boletobia 7: 104. 
Bombas S*. 153; 4: 141» 
160; g: 164, 165, 190, 

227; 10: 195, 2»3 
Bombyliformis (Macro- 

glossa) 2: 213. 
BombyliusS: 136,219. 
Bombyx 1: 47, 9^ 92; 

2: 106; 4: 30; 7: 6, l6, 
3^ 38, 39, 87, 122, 
127, 148, 155, 201, 
203; 8: 25; 9: 24, 44, 
142; 10: 10, 228. 

Bomolocha 1: 4) 
fioaae spei (Ttpula 9: 

138. 
Boops (Kaphirus) 6: 159. 
Boops (8tälia) 5: 184. 
Bore (Chionobas) 5: 164, 

168. 
Bore (Ocneis) 4: 10, 11, 

52; 5: 139; 7: 16, 127; 

10: 193. 
Boreale (Lathrobium'* 3: 

188, 206. 
Boreale (Olophrum) 10: 

199 
Borealis (Argynnis) 9: 48, 

124: 

Borealis (Boletina) 4: 189. 

Borealis (Oryptus) 7: 23. 

Borealis (Feronia) 1: 192. 

Borealis (Heptagenia) 8: 

»75, "77, 205. 
Borealis (Limnophilas) 5: 

1x9. 
Borealis (Lithobius) 10: 

39, "36, 144. 
Borealis (Pelophila) o: 

163; 6: 146; 10: 199. 
Borealis (Polydesmus) 10: 

69, 70, 140, 145 
BorcaUs (Sålda) 1: 167. 
Borealis (Spilosoma) 6: 

196, 223. 
Borealis (Stenos) 8: 190, 

208. 
Boreaphilus 5: 163, 

164; 10: 199. 
Boreata (Cheimatobia) 7: 

104. 
Boreella (Epurea) 10: 214. 
Boreellas (Ganrodjrtes) 1: 

«8S. 
Boreelltis (Mycetoporus) 

8: 164. 



BoreeUus (Näbb) 5: 1 80, 

184. 
Borens 5: 169. 
Boscanam (Teras) 8: 163, 

166. 
Bosmina 8: 166. 
Bothrideres 1: 194- 
Botys 4: 84; 5: 57; 6: 

145; 10: 202, 205, 208, 
211. 

Boacheanus (Dibrachys) 
7:83,84, 137; 10: 187. 

Bovei (Mesoleius) 4: 152. 

Bovis (Hypoderma)7: 180, 
204; 8: 72. 

Bovis (Oestms) 7: 178. 

Bowringi (Monochamas) 

7: 51, »35 
Boyerella (BuccDlatrix) 2: 

134. 
Bracbelytra 10: 196, 

204. 
Brachinus 2: 11; 9: 

19. 
Brachycentms 5: 1 29. 
Brachycerns 9. 149, 

»53. 
Brachycems (Stenus) 5: 

167; 10: 199- 
Brachydactylus (Pselno- 

phorus) 2: 97. 
Brachydesmtis 10: 35, 

73, 75, 139, 140,145. 
Brachyplatys 8: 77- 
Brachypterus (Plociome- 

rus) 2: 86. 
Bracon 7: 88. 
Bradycellus 1: 192:8: 

"54; 6: 61, 92, 164; 

10: 196, 204. 
Brancbinecta 10: 212. 
Branderiana (Eachromia') 

10: 62, 63. 
Brandti (Aulax) 8: 185, 

186. 
Brassicie (Pieris) 4: 34, 

36, 56; 6: 156, 191; 

7: 81, 137; 10: 194, 

203. 
Bremei (Lycus) 2: 17. 

Brephos 1: 49; 4: 3, 

II, 37, 51, 56; 8: 197. 
Brevicauda (Caenis) 8: 1 74 

— 176, 204. 
Breviceps (Gypona) 2: 34. 
Brevicollis (Arados) 8: 75, 

77. 



Brevicollis (Gymnosa) 10: 

198, 199 
Brericollis (Ophonus) 9: 

20. 

Brericollis (Sciocoris) 1: 

125. 
Brevicomb (Pimpla) 8: 

'85. 

Brevipenne (Psebiam) 8: 

193 
Brevipennb (Pacbyrhlna'^ 

9: 141 

Brevipennis (Phacopteryx) 

6: 124. 
Brevipennis (Plinthisus) 

2: 89. 
Brevipennb (8miltia) 4: 

182. 
Brevipennis (Trichoptery*"* 

5: 167. 
Brevis (Dolenis) 5: 165. 
Brevis (Hydroporus) 1: 

192. 
Brevb (Nabis)5: 180, 183. 
Bromins (Papilio) 2: 45. 
Brongniardellus (Acrocer- 

cops) 2: 95. 
Brotolomia 8-. 69. 
Bruchus 1: 103; 8: i. 
Brumata (Cheimatobia) 9: 

43. 
Bmnnea (Agrotis) 8: 212; 

7: 103; 8: 68. 
Bmnnea (Amara) 10:198. 
Bmnnea (Charxas) 5: 161 ; 

6: 212. 
Bmnnea (Lenia) 1: 50. 
Bmnnea (Melolontha) 1: 

50. 
Bmnnea (Scopelosoma) 0: 

212; 8: 25. 
Bmnnea (Serica) 2: 212. 
Bmnneata (Halia) 1: 48; 

9: 25. 
Bmnneipennis (Harpalus) 

2: 14 
Bmnneas (Drymus) 2: 78. 
Brunnens (Mycetoporus) 

8: 190, 207. 
Branneus (Potamanthus) 

8: 176. 
Bmnneus (Sericosomus) 

10: 206. 
Brannicorais (Herpesto> 

mus) 7: 87. 
Brannipes (Orthoperas^t 5: 

167. 



12 



Brnsewitzii (Rhampho- 

myia) 4: 163. 
Braxellense (Bcmbidiam) 

10: I99« 208. 
Bryonix (Pieris) 6: 141 , 

156. 
Bryophila 8: 68. 
Bucculatricina 2: 125. 
Bucculatrix 2: 125, 

»32, 174. 
Bacculentus (Ichneamon) 

1: 30. 

Bucculentus (Lithobius) 

10: 38 

Bucephala (Phalera) 1: 47; 

6: 190, 227; 7: 87. 
Buoliana (Coccyx) 8: 33. 
Buoliana (Retinia) 10: 5 1 . 
Bapalus 1: 4S; 9: 25. 
Buphthalmus (Stenus) 8: 

190, 208. 
Buprestis 2: 16; 8: 96. 
Buprestoides (Spondylis) 

1: 50. 
Buthus 10: 285. 
Buxi (Psylla) 2: 161, 169; 

8: I94f 209. 
Byringerana (Teras) 9: 1 70. 
Byrrhus 10: 211. 



Cabera 1: 47; 7: 104; 

9 18, 52, 54. 
Cadaverina (Lucilia) 4: 

40, 42. 
Csecimacula (Ammoconia) 

1: 47. 
Caelatus (Chlaenius) 2: 2 1 1 . 
Caenis 8: 175, 176, 204. 
Caesiata (Cidaria) 7: 8, 

12S; 10: 210. 
Ciespitis (Ncuronia) 4: 25. 
Csespititiella (Coleophora) 

2: 5. 56. 
Caespitum (Tetramorium) 

8: 150; 8: 2, 134. 
Caffcr (Cletus) 8: 90. 
Caffer (Dineulcs) 2: 15. 
Caffer (Histcr) 2: 17. 
Caffcr (Onitis) 2: 20. 
Caffcr (Pachymerus) 8: 71. 
Caffcr (Paedcras) 2: 15. 
Caffer (Sisyphus) 2: 20. 
Caja (Arciia) 1: 49. 
Calamia 8: 69. 
Calamitosa (Buprestis) 2: 



Calandra 1: 102. 
Calathus 1: 184; 5: 166; 

10: 195, 210. 
C. album (Vanessa) 1: 46, 

106; 2: 48, 58; 7: 38. 
Calcaratus (Alydiu) 1 : 1 4 1 , 

206; 4: 47. 
Calcaratns (Lithobius) 10: 

41. »37i 144. 
Caledonicum (Ptilium) 5: 

167. 
CalictirguB 7: 169. 
Califomiala (Acidalia) 4: 

80. 
Caligatus (Cyrtonotus) 8: 

188, 189, 206, 207. 
Calitys 1: 193. 
Calleida 2: 11. 
Callidium 1: 50, 195; 

2: 212. 
Calliopis (Lycsena) 8: 48. 

Calliphora 4: 43; 7: 

182, 205. 
Calloslcollis (Concbus) 2: 

17. 
Callunae (Cfaermes)2: 148. 
Callunae (Rhtnocola) 1: 

203. 
Calmariensis (Pyrrhocoris) 

8: 73. 
Calobata 8: 13, 145. 
Calocampa 7: 40. 
Caloptenas 2: 2, 55. 
Calopus 2: 212. 
Calosoma 2: 13. 21 1; 

8: 3, 98; 4: 38. 

Calthae (Aphalara) 1: 205; 

2: I49i »67, 168, 170, 

171, 175. 
Calthclla (£rioccphala) 4: 

214. 
Camelina (Lophopteryx) 

1: 47. 
Cainpcstris (Cicindcia) 10: 

194, 207. 
Campestris (Gryllus) 8: 

130. 
Campodea 1: 149; 8: 

156. 
Camponiscus 8: 113. 
Camponotus 8: 132» 

«3S. 136, 138; 8: 41, 

156. 
Campsomyia 7: 182, 

205. 
Camptobrochis 5: 

197. 



Campylomma •: 199. 
Campylostira 8: 112, 

"3. 
Campvlns 10: 206. 

Cana (Grypona) 2: 23. 

Canaliculatus (Lyctns) 8: 

3, 96. 
Candelamm (Agrotu) 5: 
71, 189, 226. 

Canicularis (AnUiomjria) 

8: II, 144- 
Canicularis (Ancia)8: 11. 

144- 
Canina (Dexia) 9: 26. 

Cantharis 1: 194; 2: 

17; 8: 62, 168; 10: 206, 

214. 
Capensis (Gynnas) 2: 15. 
Capensis (Bcotobios) 2: 18. 
Capicola (Harpalus) 2: 14. 
Capicola (Pamcra) 8: 96. 
Capitata (Piesma) 8: lio. 
Capitata (Tingis) 8: lio. 
Capitattts (Rhopalat) 1: 

143» »44. 
CapitcUa (Incurvaria) 0: 

202. 

Capitis (Pediculos) 4: 41. 

43. 
Caprseellm (Lithocolletis) 

4: 204. 

CaprcK (Habrocytus^ 3: 

185. 
Caprea? (Ptcromalus)4: 92. 
Capreana (Penthina) 10* 

55. 59. 
CapsidK 1: 113. 115 
Capsus 8: 64, 192, 193. 
Caraboides (Anthophagus) 

5: 171. 
Caraboides (Lucanus) 1: 

50. 
Carabus 1: 50* 183, 

191; 2: 211; 8: 155, 

188, 206; 6: 155; 9: 
19; 10: 208, 210,288. 

Caradrina 1: 92; 2: 

214, 216, 220; $: 72, 

189, 226; 6: 213; 7: 
103; 9: 96. 

Carbonaria (Schixonfcha^ 

2: 18. 
Carbonaria (Teiyra) 1: 1 20. 
Carbonarias (Stenus) 8 

190, 208; 10: 196. 
Carbonella (Cerofitoma) 1: 

58. 



»3 



Cardamines (Anthociris) 

1: 47. 49. 
Cudamines (Enchloe) 1: 

105. 

Caiduana (Cocqrx) 10: 23. 

€ardni (Tiogis) 8: 119. 

Gardai (Vancssa) 1: 47, 

lo6; 6: 157» »89. «93i 

aia; 7: 38. 
Carelica (Nola) 6: 149. 
Caricis (Cyitorrfainas) 5: 

199. 

Caricis (Lygaeus) 2: 66. 
CariniCrons (Throscas) 2: 

210, 220. 
Garinifrons(Tipiila)4: 184. 
Carinulatus (Orthocentras) 

4: 156. 
Cannelita (Lophopteryx) 

2: 214. 
Camaria (Sarcophaga) 7: 

176; 8: 8, 139. 
Carnea (Pachnobia) 4: 22, 

53; 78; 6: 213. 
Carnifex (Cheirachantiam) 

1: 174. 
Carpocapsa 9: 43> 
Carpocorisl: 123, 128, 

207. 

Carpophiltts 1: 102. 
Carterocephalus 2: 

213, 220; 9: 48. 
Casas 2: 95- 
Casigneta 2: 96. 
Cassida 1: 196; 2: 212. 
Cassidea (Tingis) 8: 115. 
Castanea (Agrotis) 5: 71; 

9: 96. 
Castanens (Elater) 5: 163. 
Castaniventris(Ichneamon) 

1: 25; 5: 63. 
Catacanthus 8: 85. 
CatenaUttts (Carabus) 2: 

211; 10: 211. 
Catharticella (Nepticula) 

2: 130. 
Catocala 8: 69; 10: 3. 
Catoplatns 8: 1 13. 119. 
Catops 2: 211; 10: 196, 

204. 

Catopsilia 2: 41. 
Candanm (Rhacodia) 9: 

161. 
Cmudata (Ephemera) 8: 

174. »76. 
Caanaca 1: 54« $6. 
Caata (Atheia) 10: 207. 



Cavella (Lithocolletis) 4: 

197. 
Cecidomyia 7: 5, 120; 8: 

3, 96, 183; 6: 96, 206; 

7: 88, 146, 200; 8: 62, 

127, 129, 168; 10: 229. 
Cecidostiba 8: 183. 
Cecropia (Saturnia) 8: 2, 

95. 
Celia 1: 157; 8: 189, 

207. 
Celsia (Jaspidea) 1: 47, 

49: 7: 103. 

Cemiostoma 2: 125, 

i3Si 174- 
Cemiostomatina 2: 

125. 
Centaureae (Syricbtus) 4: 

65, 75; 6: 189, 222. 
Centonalis (Nola) 5: 96, 

148, 206. 
Centralis (Llmnophilus) 5: 

122. 
Centrana (Tortrix) 9: 180. 
Centroptilum 8: 175, 

176, 204. 
Centrovittana (Teras) 9: 

170. 
Centuriella (Scoparia) 4: 

83; 6: 200, 224. 
Cephalotes (Åtta) 9: 912. 
Cephalotes (Deltoccpha- 

lus) 1: 205. 
Cephalotes (Paniscus) 5: 

190, 227; 9: 6. 
Cephalotes (Philonthus) 

10: 196. 
Cephidee 8: 112, 116. 
Cephus 4: 9 1; 5: 165; 

8: 116. 
Ceramboides (Cistela) 1: 

194- 
Ceramboides (Upis) 1: 1 94. 

Cerambyx 1: 50; 7: 

Sh 134. 

Ceraphron 8: 129. 

Cerasana (Tortrix 9: 1 76. 

Cerasicolella (Lithocolle- 
tis) 4: 207. 

Cerastii (Chermes) 2: 166. 

Cerastii (Trioza) 2: 166, 
170. 

Ceratocombtis 1: 205. 

Ceratopogon 4: 71» 

182; 5: 136, 219, 
Cerbera (Syntomis) 2: 46. 
Cerctis 1: 193- 



Cercyon 10: 196, 204, 

207. 
Cerealium (Thiips) 8: 122, 

125. 
Cerebrosus (Ichnenmon) 

1: 29. 
Cereola (Lithosia) 7: 189, 

205. 
Ceres (Tipula) 8: 22. 
Ceronas (Lycaena) 8: 53. 

Cerostoma 1: S4i 57; 

9: 45. 

Cerura 4: 30. 
Cemsana (Teras) 9: 166. 
Cervina (Orthostira) 8: 

114. 
Cervinus (Lygus) 8: 64, 

■56. 
Cervus (Lucanus) 1: 50. 

Cerylon 1: 194. 
Cespitana (Penthina) 4: 

70, 87. 
Cespitana (Sericoris) 10: 

97i 100. 
Cessator (Ichneumon) 1- 

83. 
Cetonia 1: 50; 2: 118, 

2"; 6: 155; 7:9. '25; 
9: 15, 21, 42. 
Ceutorhynchus 1: 195; 

10: 206. 
Chserophylli (Siganorosis^i 
2: 94. 

Chaetopteryx 5: 127, 

164, 169. 
Chalcostomus (Onthopha- 

gas) 2: 21. 
Chareeas 1: 47; &: 83, 

94, 152, 222; 6: 155, 
169, 187, 196, 212, 
218; 7: 45. 133- 

Charagia 9: 23. 

Charagochilas 1: 207; 
5: 196. 

Charaxes 2: 41 ; 10: 

191, 192. 
Chariclea (Aigynnis) 4: 

141, 194, 6: 193; 8: 

69; 10: 193. 
Charpentierana (Sericoris) 

10: 97. ^oo. 
Chaudoiri (Carabus) 8: 189. 
Cheimatobia 7: 104; 

9: 43. 
Cheimatophila 10: 29. 
Cheiracbantiam 1: 

174. 



14 



Chelidura 9: ii9- 
Chelonia 1: 92. 
Chenopodii (Trioza) 1: 

201, 208, 217; 2: 162, 

i68, 170, 175, 176. 
Chermes 1: 204, 206, 

208, 217; 2: 147, 149. 

151» 153» »66, 175; 

8: 34. 
Chi (Polia) 1: 47- 
Chilensis (Gypona) 2: 32; 

4: 105. 
Chilo 2: 215, 220. 
Chilocorus 8: 156. 
Chilognatha 10: 68, 

135, 139. 
Chilopoda 10: 36, 43> 

134, 136, 137. 
(Jhilopogon (Inläs) 10: 

123. 
Chilostigma 5: 127. 
Chionaspidis ( Arrhenopha- 

gus) 9: 146, 148. 
Chionaspis 8: 156; 9: 

143, 146, 148. 
Chionea 4: 46. 
Chioneidse 2: i77- 
Chionobas o: 96, 164, 

168, 205. 
Chiragra (Rhyparochro- 

mus) 2: 85, 86. 
Chironomus 8: 84; 4: 

179; 6: 162, 164, 167; 
216; 8: 176; 9: 98. 

Chirothrips 8: 120. 
Chlseniusl: 192; 2: i4i 

211. 
Chlorida 8: 191- 
Chloriona 1: 207. 
Chlorizans (Malacocoris) 

1: 206. 
Chlorops 5: 53) 90, 

203, 231; 6: 182,220; 

7: 146, 200; 8: I, 133; 

9: 33, 35, 37, 123, 

125. 
Chioropterus ((^rthotylus) 

8: 63. 

Choerocampa 2: 105; 

8: 2, 95. 

Chordeumidse 10: 76, 

135, «40. 

Chorea (Limnobia) 2: 201 . 

Chorosoma 1: 142, 

145; 2: 6l. 
Christiernssoni (Colias) 6: 

212. 



Cbristiernsoni (Terroes) 5: 

3, 20, 24. 
Chrosis 10: 31, 52. 

Gbrysanthemt (Trioia) 8: 

155. 
Chiyseis (Polyoromatus) 

1: 105. 
Chrysippus (Danaida) 2: 

4, 56. 

ChrysitU (Plusia) 8: 22, 

26. 
Chrysobothrys 1: 

194; 2: 16. 

Chrysomela 1: i95; ^: 

141. 
Cbrysomelinos (Tachjrpo- 

rus) 10: 196. 

Chrysomyia 8: 11, 

143. 
Chrysopa 5: 169. 

Chrysops 4: 7i> 
Chrysosticta (Limneria)8: 

185, 186. 
Chrysostigma (Chrysobo- 

ihrys) 1: 194. 
Cibaria (Calobata) 8: 13, 

«45- 
Cicada 5: 1 7: 9: 26. 
Cicadula 1: 204. 
Cicatricosus (Ateachus) 2: 

20. 
Cicindela 2: 9; 4- 66, 

72, 118; 10: 194,207, 

288. 
Cidarella (Buccolatrix) 2: 

I "A- 

Cidaria 1: 48; 2: 123, 
215; 8:8,81. 103,210; 
4: 26, 54, 68, 70, 79, 
82, 83, X41; 6:37,39, 
72. 84, 88, 89,94,96, 
206; 5: 143. 187; 6: 

151, 153, 158* 199. 
215, 223; 6: 212.213-, 

7: 6, 8, 104,122,125; 
8: 172, 177; 9: 18, 
29, 31. 32, 46, 96; 10: 
202. 203, 206, 210, 
211. 

Ciliaris (Limnobia) 2: 187. 

Ciliaris (Notidobia) 5: 
128. 

Ciliata (Ephemera) 8: 1 74# 

177. 
Ciliella (Coccyx) 2: 143; 

10: 19, 26. 
CUix 2: 108. 



Cimbex 8: 153; ^' 3<K 

5: 96, 206; 7: 88, 192; 

8: 113. 
Cimexl: 127—135,186, 
206; 2: 67; 8: 67, 71, 

73, »67, i7o> 171; 4: 
47, 133; 6: 176, 178, 

182. 183. 

Cincta (Cetonia) 2: t8. 
Cincta (LeptOfÅlebU) S: 

175. 176. 177. 204, 
Cincta (Noctna) 1: 6. 
Cinctanos (Lophoderus) 9: 

183, 184. 
Cinctellos (Pompilns) 7: 

165. 
Cinclicollis (Agabns) Z- 

190, 207. 
Cinctipennis (Chlxntos) t: 

14. 
Cinerana (Ampbysa) 9: 

186, 188. 
Cinerascens (Caradrina) 2: 

216, 220. 
Cinerascens (Erioptera) 2: 

187. 
Cinerea (Agroiis) 5: 7 1; 

8: 168. 
Cinerea (Fonnica) 8: 133, 

141, 142, 143. 
Cinerea (Orthostira)8: 11$. 
Cingulaius (PompUus) 7: 

165. 
Cingulatns (Torymus) S: 

179, 182, 183. 
CiniHonella (Depressarim) 

6: 202. 
Cinnamomeana (^TctlrU) 

9: 173, 175. 
Cinnamomeus (Aimdiis)S 

74. 76. 
Cinxia (Meliwa) 1: 47. 



100. 



106. 



Cionusl: so; 8: 60, 167. 
Circellaris (Geostiba) It: 

196. 
Circmncincta (Piexia) 2: 

12. 
CircumdaU (^Tipala) S: 

22. 
Cirsii (Trioxa) 8: 156. 
Cis 1: 194; 10: 206, 

214. 
CisteU 1: 194' 
CitraU (Cidaiia) 10: 2 to 
Citrinellns (DdtocepkaOn) 

1: 205. 



15 



Citrinellus (Notns) 1: 208, 
217. 

Cladius 8: 113. 
Cnathrata (Cicindela) 2: 9. 
Clathrata (Dromica) 2: 11. 
(yiathrmta (Neorooia) 1: 

68. 
Clathrau (Oligostomis) 1: 

68. 
CUuhraU (Pbasiane) 1: 47, 

48. 
Clavaria 9: 19- 
Clavator (Macrobatas) 7: 

18. 
GaTator (Ophion) 7: 18. 
Clavams (Beosas) 2: 90. 
ClaTatus (Cletus) 8: 90. 
Clavatns (Pilophorus) 1: 

206. 
Clavellaria 3: 153; 8: 

"3. 
Clavicalus (Cymus) 2: 66. 
Clavipes (Atheta) 10: 196. 
Clavipes (Berytus) 2: 68, 

69, 71. 
Clavipes (Harpalus) 2: 14. 
(^lavipcs (Ichneninon) 4: 

92, 120; 10: 185. 
Clavipes (Patrobns) 1: 183, 

213; 10: 196. 
Cleoceris 7: 103. 
Cleodoxa (Aigynnis) 1: 

106; 8: 23; 9: 105. 
Cleontes 8: 107. 
Clepsine 6: 165. 
Cleptria 8: 107. 
Clerckella (Lyonetia) 2: 

136. 
Clems 2: 17. 
Clettis 8: 90. 
Clinocoris 1: 133, 134; 

4: 133. 
Clitellarius (Ichneumon) 

1: 3>- 
Clivina 2: 13. 
Cloantha 4: 124, 223. 
Clceon 8: 175, 176, 204, 

205. 
Clyton (Apatara) 4: 62. 
Clytua 1: 102; 5: 165, 
Cnephasia 9: 161, 190. 
Cnestocera 1: 194. 
Cnicana (Coccyx) 2: 141; 

10: 19, 24. 
C nigrum (Agrotis) 8: 25. 
Coarctatns rPolydesmus) 

10: 72. 



Coccidiila 1: 196. 
CoccineUa 1: 196; 4: 

47: 9: 42; 10: 204. 

208, 214. 
Coccinelloides (Plataspis) 

8: 77. 
Coccineus (Chermes) 8: 

34. 
Coccinens (Endomychas) 
10: 214. 

Coccyx 2: 139. 174; 8: 
33; 9: 195; 10; 17. 

Cochylis 4: 8$; 5: 5^; 
10: 205. 

Ccelebs (DicranoU)2: 208. 

Coelinius 5: 203, 231; 

6: 182, 220; 9: 35. 

Coeliodes 1: i95- 
C<eliox3r8 o: 165. 
Coelopa 4: 178. 
Coenobita (Panthea) 5: 

189, 226; 7: 40; 8: 

22. 

Coenoneura 8: 114- 
Caeiion3nnpha 1: 46» 

100, 107, 156, 164; 8: 
24, 25,68; 9: 125; 10: 

157, 159. 
Coenosus (Asynarchas) 5: 

125. 
Coerulea (Gnypeta) 10: 

199. 
Ccerulea (Zicrona) 1: 132; 

7: 32. 34. 
Coeruleocepbala (Diloba) 

7: 38; 8: 68, 
Coerulescens (Libellula) 2: 

209. 
Coffeae (Araeocenis) 1: 

102. 
Cognata (Cidaria) 6:213. 
Cognatus (Berytus) 2: 68, 

69, 71; 6: 170. 
Cognatus (Bradycellus) 1: 

192. 
Cognatus (Pceciloscytus)o: 

171 
Coleophora 1: 204; 2: 

5, 56; 6: 203. 
Coleoptera Transvaalien- 

sia 2: 9. 
Coleopterata (Myrmedo- 

bia) 7: 34- 
Coleoptratus (Ceratocom- 

bus) 1: 205. 
Coleoptratus (Rhyparo- 

chromus) 2: 89. 



Colias 1: 100, 105. 164; 

2: 213, 220; 4: 45» 72» 
141, 194; 6: 203,230; 
6: 149. l89« 192,212. 
222, 223; 7: 38. 102, 
152; 8: 24.67; 9: 124, 
126; 10: 157,209,228. 

Collaris (Acupalpus) 10: 
208, 

Collaris (Capsus) 3: 64, 

193. 
Collaris (Cecidostiba) S: 

183. 

Collaris (Eutelus) 8: 184. 

Collaris (Mecinus) 5: 53* 

91. 
Collaris (Tachinus) 10: 

196. 
Collaris (Tingis) 8: iii. 
Collembola 1: 203, 207, 

217. 
Colletes 5: 166. 
Colobognatha 10: 133. 

135, 143, >45 
Colon 10: 196. 
Colonoides (Catops) 2: 2 1 1 
Colonoides (Neinadus) 2: 

211. 
Coloradoskalbaggen 8: 

176. 
Colorata (Heptagenia) 8: 

175. 204. 
Colpotaulius 5: 118. 
Columella (Onthophagus) 

2: 21. 
Colydium 4: 47- 
Coljrmbetes 10: 200. 
Comari (Nepticula) 2: 126. 
Combustana (Teras) 9: 

170. 
Comitata (Cidaria) 1: 48. 
Comitator (Ichneumon) 1: 

24. 
Comma (Hesperia) 1: 48. 

Comma (Leucania) 8: 26. 

Comma (Paropbila) 1: 107, 

164, 165. 
Commixta (Lissonota) 4: 

160. 
Comrounana (Cnephasia) 

9: 191- 
Communis (Epheroera) 3: 

175. 
Comparanum (Teras) 9: 

163, 167. 

Comparata (Agrotis) 4: 

77, 88, 118. 



i6 



Complanatns (Polydesmns) 
8: 40; 10: 69. 70. 140. 

145. 
Compsomera 8: 195 1 

196. 
Compsus 1: 206. 
Comptana (Phoxopteiyx) 

10: 109, no. 
Compatatorius (Ichnea- 

mon) 1: 28. 
Concentricus (Stenophy- 

lax) 5: 126, 127. 

ConchylididBB 2: 1371 
160, 174. 194. 

Conchylis 2: i37i i74; 

0: 195. 
Concinnaticias (Hydati- 

cus) 2: 14. 
Concinnas (Phaedon) 10: 

204. 
Concionus (Pompilns) 7: 

163. 
Concolor (Orthotylus) 8: 

63. 103. 
Concolorans (Hydaticus) 

2: 15. 
Ooncretana (Sericoris) 10: 

98, 102. 
Condylogaster (Geophilus) 

10: 46. 
Conftnis (Feronia) 2: 14. 
Conflna (Agrotis) 4: 68, 

77; 6: 156, 159. 
Con formation de 1a tete 

etc. des Insectes 1: 147. 
Conformis (Blacas) 7: 87. 
Confusa (Mannerheimia) 

$: 190, 208. 
Confusalis (Nola) 5: 148. 
Confasorius (Ichneumon) 

1: 29. 
Confusorius (Mesochorus) 

0: 6. 
Confusns (Anthocoris) 8 

»93. »94, 208. 
Confusus (Idiocerus) 1 

206. 
Oongelatella (Exapate) 10 

30 
Congener (Agabas) 8: 189, 

207; 10: 200. 
Congener (Limnophilus) 

5: 120. 
Congerens (Formica) 8: 

«4I. 
Congesta (Caradrina) 2: 

218. 



Congrés des Natnralistes 

scandinaves i88o,coinp' 

te rendu, 1; 146. 
Conigera (Leucania) 1: 

48; 7: 103; 8: 26. 
Coniporus 1: 194* 
Conithassa 1: i94- 
Conjugatus (Nematus) 7: 

88. 
Connatus (Synergus) 8: 

184. 
Conomelus 1: 204. 
Gonsimile (Olophnim) 8: 

190, 208; 10: 210. 
Consimilis (Anchomenus) 

5: 166. 
Consimilis (Dicranomyia) 

9: 127. 
Consimilis (Limnobia) 2: 

202. 
Conspersa (Adelocera) 1: 

194. 
Conspersana (Cnephasia) 

9: 191. 
Conspersella (Swammer- 

damia) 4: 88. 
Consparcata (Aricia) 4: 

167. 
Conspurcatns (Aphodins) 

1: 193. 
Constricius (Capsas) 8: 

192. 
Constrictus (Dicyphus) 8: 

192, 208; 5: 170. 
Contaminanum (Teras) 9: 

172. 
Gontaminata (Ptychoptera) 

8: 29. 
Continuella (Qelechia) 4: 

88. 
Continuella (Nepticala) 2: 

128. 
Contracta (Copris) 2: 20. 
Contracta (Ponera)8: 145. 
Contractus (Bothrideres) 

1: 194. 
Contractus (Eucnemis) 2: 

17. 
Contractus (Taphropeltus) 

2: 82. 
Convexa (Alophora) 1: 21. 
Convexifrons (Tipula) 4: 

186. 
ConvoWuli (Sphinx) 1: 

197, 215; 2: 213. 
Conwayana (Tortrix) 9: 

175, »82, 



Copelattu 2: ts. 
Copris 2: 20. 
Copromyza 4: 178. 
Coprothassa 10: 196. 
Coptoloma 10: 32. 
Coptorhina 2: 20. 
Coptosoma 8: 78. 
Coqueberti (IchneumoD) ] . 

22; 7: 4». 43. >3i. 
Coquerelia 8: 85. 86. 
Coquerelidea 8: 85. 
Coracina (Psodos) 4: 82, 

194; 8: 212. 
Coracinud (Chironomas) 4: 

179. 
Conebtts 2: 17* 
CoranuB 1: 207; 5: 177; 

8: 106. 
Corculata (Cidaria) 8: 21 3, 
Cordicollis(Callcida)2:xi. 
Cordigera (Anarta) 1: 46; 

4: 26, 78; 5: 142, 164; 

6: 197; 7: 38; 10: 205. 
Cordigera (Noctoa) 1: 6. 
Cordylura 4: 176. 
Cordyturina (Scatomyza) 

4: »73. 
Coreidfle 1: 114, 135. 
Coreina 1: 136. 
Coreomelaa 1: it7« 
Coreua 1: 137—140. 
Coriaceum (Callidium) Ir 

195. 
Coriaceus (Agabu) 10: 

212. 
Coriaceus (Gaurodytes) 1 : 

184. 
Coriaceus (Lithobius) 10: 

36. 

Coriaceus (Polydesmos) 

10: 35. 69. 70, 7I1 »40, 

>45- 
Coriarins (Prionus) 1: 50. 

Corisa 1: 167; 7: 32; 9: 

107; 10: 200. 
CorisCttS 1: 202^ 203, 

205, 207. 
Corisidae 1: 116. 
Corizina 1: 136. 141. 
Corizus 1: 141* K42— 

145/ 207; 4:47; ?:3«» 

129. 
Cornicina (Pachyrhina) 8: 

14. 
Comuta (Epeira) 1: 172. 
Cornutttm (Enncacthronj 

1: 194. 



17 



Cornutus (Chlorops) 8: 

I. 133. 
Cornatns (Inlus) 10: 117. 

Ooronana (Teras) fh 170. 

Coronata (Aricia) 4: 171. 

Coronatus (Molytes) 4: 47. 

Coronatus (Neoraphes) 8: 

154. 
Corrngata (Sphenoptera) 

2: 16. 
Corticalis (Aradus) 8: 75, 

78. 
Corticaria 1: 194; 6: 

159- 

Ck>rticea (Agrolis) 8: 25. 

Gorylana (Tortrix) 9: 1 76. 

Coryli (Cryptocephalus) 1: 
195; 2: 212. 

Coryli (Demas) 7: 103. 

Coiyli (Lithocolletis) 4: 
203. 

Corylifoliella (Lithocolle- 
tis) 4: 205. 

Corymbites 1: 194; 10: 

198, 206. 
Coryphium 8: 188, 206. 
Corythalia (Melitsea) 9: 

48. 
Cosmema 2: 11. 
Cossonus 2: 211. 
Cossus 1: 47: 2: 106. 

Costae (Gerris) 8: 171. 
Oostalis (Elater) 5: 163. 

164. 
Oostalis (Salda) 5: 171. 
Costata (Psedaria) 2: 20. 
Costata (Tingis) 3: 119. 
Costato-punctata (Psylla) 

2: 154. 169. 
Crabro 5: 165. 
Crabro (Vespa) 9 125; 10: 

229. 
Crabroniformis (Trochilia) 

2: 104, 118. 
Crambos 4: 10, 27, 54. 

68, 70, 84; 6: 56, 58; 

6: 201; 10: 206, 208, 

211. 
Cramereiya (Lithocolletis) 

4: 210. 
Craspedosoma 10: 76, 

140, 145. 
Crassa (Gypona) 2: 28. 
Crassicornis ( Amblymerus) 

8: 184. 
Crassicornis (Aradus) 8: 

75. 78. 



Crassicornis (Dictyonota) 

8: 1x7. 
Crassicornis (Lioglata) 10: 

198. 
Crassicornis (Pompilas) 7: 

167. 
Crassicornis (Rhopalus) 1: 

142, 143, 207. 
Crassicornis (Tipula) 8: 

22. 
Crassipes (Berytus) 2: 68, 

70. 
Crassipes (Lithobius) 10: 

39. 40, 136, 144. 
Crassipes (Phymata) 5: 

174. 
Crassipes (Scolioplanes) 8: 

39, 155; 10: 35, 43f 
45» 138, 144. 
Crassus (lUybius) 1: 193. 

Crataegana (Tortrix) 9: 

174, 178. 
Crataegella (Hyponomeu- 

ta) 7: 8, 124. 
Crataegi (Aporia) 1: 47. 
Crataegi (Bombyx) 7: 16, 

36, 127; 8: 25. 
Crataegi (Bncculatrix) 2: 

>33. 
Crataegi (Chermes) 1: 206, 

208, 217. 
Crataegi (Microgaster) 7: 

81. 
Crataegi (Psylla) 2: IS5, 

169. 
Cratajgi (Trichiura) 2: 107; 

4: 18. 53. 
Crataegicola (Psylla) 2: 

155. 
Credemnon 1: 54> 59- 
Crenana (Phoxopteryx) 10: 

1 10. 
Crenata ( Acidota) 10: 208, 

211. 
Crenaticollis (Aradus) 8: 

75, 106. 
Crenatus (Dendrophagus) 

1: 194. 
Crenatus (Hylesinus) 1: 

«95. 
Crenatus (Onitis) 2: 20. 

Crenulatum (Bembidion) 

8: 189, 207. 

Creophilus 10: 196. 

Crepidogaster 2: 11. 

Crepitans (Brechinus) 9: 

19. 



Crepusculella (Opostegä) 

2: 132. 
Cresphontes (Papilio) 2: 

43; *: 62. 
Cribrum (Einydia)5: 189, 

226. 
Cribrumalis (Herminia) 2: 

214, 220. 
Crinita (Vespa) 9: 25. 
Crioceris 4: 38. 
Crispatorius (Amblyteles) 

6: 66. 
Cristanum (Teras) 9: 162, 

164. 
Cristatella (Bucculatrix) 2: 

135. 
Crocata (Pachyrhina) 2: 

208. 

Croesus 8: 113. 
Cruciatus (Globiceps) 8: 

63, 102, 191, 192. 
Cruciatus (Stenopsocus) 1: 

94. 
Cruciferarum (Plutella) 1: 

56; 4: 10, 28, 55, 88; 

6: 156, 215; 10: 211. 
Crudus (Stenophylax) Ö: 

127. 
Cruentana (Conchylis) 2: 

138. 
Cruentata (Conchylis) 9: 

196, 197. 
Crustalis (Cynips) 8: 184. 
Cmx major (Panagneus) 2: 

211. 
Cryptidae 7: 17, 128. 
Ciyptocampus 4: 143; 

8: 113- 
Cryptocephalus 1 : v 95 ; 
2: 212; 10: 208. 

Ciyptocerata 1: 115. 

Cr3rptoh3rpnus 5: 164; 

10: 195- 

Cryptophagus 1: 194- 

Crjrptopleunim 10: 

207. 

Cryptops 10: 43» >37. 

144; 10: 284. 

Cryptus 4: 94; 5: 190, 

227; 7: 18, 19. 

Ctenophora 2: 185; 8: 

15; 6: 168. 
Cucullatella (Nola)5: 148. 
Cucullia 1: 48: 5: 72; 

7: 39, 40; 8: 69. 
Cucurbetina (Epeira) 1: 

173. 



RegisUr, 



i8 



Culex 1: I5>;*: 7«i »78; 

6: 136, 137. 2i9i 220; 

G: 168. 
Culiciformis (Ephemera) 

8: 174. 177. 
Culiciformis (Ploearia) 6: 

I75i 176. 
Culiciformis (Sesia) 10: 

206. 
Culinaris (Uloma) 10: 149. 
Culpator (Ichneumon) 1: 

28. 
Cunicularia (Formica) 8: 

141. 
Cunicularius (Coiletes) Ö: 

166. 
Cupido 1: loi, 105,165; 

2: 41. 

Cupreus (Atciichus) 2: 20. 
Cupreus (Elaphnis) 10: 

199, 204. 
Cupreus (Gymnopleurus) 

2: 20. 
Curculio 1: 179. >8i, 

1S2. 212. . 
Curculionoides (Attelabus) 

8: 131. 
Currens (Velia) 3: 167. 
Cursitans (Piezostethus) 4: 

136. 
Cursitans (Sciocoris) 1: 

124, 125. 
Cursor (Toxotus) 10: 206. 
Curtipes (Lithobius) 8: 

39; 10: 39. 136, 144- 
Curtispina (Nematus) 8: 

179. 
Curtula (Cyphea) 1; 193, 

214. 
Curtula (Pygaera) 7: 36, 

103; 8: 23. 
Curvatipennis (Trioza) o: 

171. 
Curvator (Cynips) 8: 184. 
Curvatula (Drepana) 7 

103; 8: 23. 
Curvicrus (Megachile) 5 

164. 
Curvistrigana (Coccyx) 2 

144: 10: 20, 27. 
Curvungula (Andiena) 10 

156, 159. 
Cuspidana (Phoxopteryx) 

10: 1 10. 
Cuspis (Acronycta) 7: 

103. 
Cuterebra 7: iSi. 



Cyanator (Cryptus) 7: I9i 

25- 
Cyanea (Syntomaspis) 8: 

1S2. 

Cybister 2: 14; 8: iS5- 

Cychnis 1: 50; 10: 210. 

Cydnina 1: 116, 117. 
Cydnusl: 117,118,119; 

Cydoniella (Lithocolletis) 
4: 201. 

8: 78. 
Cylindrica (Corticaria) 1: 

194. 
Cylindricollis (Chlaenius) 

2: 14 

Cylindricornis (Orthostira) 

3: 116. 
Cylindricum(Sinodendron) 

1: 50- 

Cylindricus (Cossonus) 2: 

211. 
Cylindrotoma 2: 182, 

205, 206. 
Cyllarus (Lycjena) 1: 46; 

7: 36. 
Cylletron 8: 188. 206. 
Cyllocoris 8: 192. 
Cymatophora 1: 47: 2 

214, 220; 4: 21, 53; 5 

55; 6: 213; 7: 103; 8 

24, 177, 204; 9: 17, 

40, 96. 
Cymatoptenxs 1: 193. 
Cymina 2: 62, 65. 
Cymindis 1: 183, 192, 

212; o: 164. 
Cymus 2: 65, 66. 
Cynipiformis (Sesia) 4: 

126. 
Cynips 2: 6, 57; 3: 180. 

182 — 185. 
Cynosbatella (Penthina' 

10: 55, 59. 

Cynosbati (Phylljtcus) 4: 

91. 

Cynosbati (Tenthredo) 4: 

91. 

Cynthia (Attacus) 1: 176. 

Cy parissus (Lycjena) 4: 

»• -» 

Cyphea 1: 193, 214. 
Cyphoceble 1: i93- 
Cyphon 10: 199- 
Cyphona 8: 112. 
Cyphostethus 1: i33> 
US. 



Cyrtonotus 8: 18S, 1S9, 
206, 207. 

Cyrtorrhinus a: 199. 
Cytilus 10: 196. 
Cytisi (Zygrena) 7: 102. 



Dahlbomi (Pompilas) 7: 

167. 
Dahlii rAgrolis) 2: 214. 

220; 7: 103; 8: 68. 
Dahm, O. E. L., nekrolog 

o: 73, 94. 

DalarÖ, entomologisk skir^ 

från 1: 20I, 216. 
Dalmani (Atractii«)l: 137. 
Damocles (Amaurisj 2: 

39, 40. 
Danaida 2: 4, 56. 
Danaididae 2: 39. 
Danais 2: 40; H: 172. 
Danica (Ephemera) 8: 1 75 , 

204. 
Daphnella (Anchinia) S: 

61, 168, 185^ 204. 
Daplidicc (Pieris) 1: 105; 

8: 67. 
Dasychira 1: 48; 7: 36; 

8: 23, 24; 9: 124: 10: 

85, 87. 

Dasycoris 1: 138, 140; 

4: 47, 133- 
Dasyptera 2: 178, 185. 
Dasyptera (Chrysopa) 5. 

169. 
Dasystegia 1: 66. 73. 
Dauricus (Cyrtonotus) 8: 

189, 207. • 

Davus (Cccnonympha; 1- 

107; Ö: 125. 
Debilis (Philonthus) 3: 

190, 207. 
Decatoma 8: 1S3, 1S5, 

186. 
Decemlineata (Dorypbora'^ 

8: 176, 203. 
Decempunctata (TypWo- 

cyba} 1: 206. 
Decipiens (Ichneumon) 1- 

3', 32. 

Decipiens (Limnophiluf; 

o: 119- 
Decolor (Limnophila) 2: 

193- 
Decolorata (Cidaria) 0: 

213. 

Decora (Limnobu)2: 202. 



19 



Decorata (Acidalia) 6: 

213. 
Decoratus (Lygaeus) 2: 82. 
Decoratus (Rhyparochro- 

mus) 2: 81, 82. 
Decoratus (Scolopostethus) 

2: 80, 82. 
Decrcpiialis (Bolys) 4: 84; 

6: 145. 
Decticus o: 170. 
Pcdecor (Onthophagas) 2: 

21. 

Deflorata (Aricia) 4: 170. 
Dcfoliaria (Hibernia) 6: 

212; 0: 25. 
Degeerella (Adela) 4: 87; 

9: 46. 
Degeeri (Monochamus) 7: 

5», 135. 
Degeeria 5: 163. 
Degener (Noctua) 1: 33, 

36. 

Degenerana (Sarrolhripa) 

5: 147- 7: 103. 
Dejanira (Pararge) 1: 106, 

197. 
Deilephila 1: 47, '53» 

197; 2: 105; 7: 38, 40, 
"S, 143; 8: 22, 24, 

25. 
DeletQS (Ichneumon) 4: 

92. 
Delia (Melitsea) 1: 100. 
Deliphrum 10: 213. 
Deliui (Hypanartia) 2: 40. 
Delphax 1: 207. 
Deltocephalus 1: 205, 

206. 
Demas 7: 103. 
Demoleos (Papilio) 2: 45. 
Dendrophagus 1: 194. 
Dentata (Calitys) 1: 193. 
Dentatus (Elasmostetbus) 

1: 133, 206; 4: 134. 
DenticolHs (Emesa) 5: 

177. 
Denticollis (Silvanus) 1: 

102. 
Denticalatus (Polydesmus) 

10: 35, 69, 70, 140, 

145. 
Dentina (Mamestra) 7: 

103. 

Dentipes (Pseudophloeus) 

1: 139. 

Dentipes (Riptortus) 8: 

91. 



Denudata (Trichosticha) 

2: 187. 
Deplana (Lithosia) 9: 17, 

96. 
Deplanata (Etheothassa) 

10: 204. 
Deplanata (Platysoma) 1: 

193- 
Deplanatus (Ccrylon) 1: 

194. 
Depressaria 6: 202; 8: 

62. 185. 
Depressella (Siganorosis) 

2: 94. 

Depressus (Aphodius) 10: 

207. 
Depressus (Aradus) 8: 74, 

76. 

Depressus (Licinus) 2: 

211. 
Depressus (Palorus) 1: 

102. 
Depressus (Pediacus) 1: 

194. 
Depressus (Pytho) 2: 212. 
Depuncta (Agrotis) 7: 

103; 8: 25, 68. 
Derasa (Gonophora) 5: 

71. 
Derasana (Anchyloptera) 

10: 112. 
Derephysia 8: 1 1 2, 1 1 7. 
Derhamii (Tegenaria) 1: 

171. 
Derivalis (Herminia) 2: 

214, 220. 
Derivana (Ohephasia) 9: 

192. 
Dermatobia 7: 181. 
Dermestes 1: 102, 171, 

193; 2: 17; 4:41—43; 

6: 157, 9: 48. 
Dermestoides (Hyleccetus) 

1: 194; 10: 206. 
Designata (Cidaria) 6: 

151; 7: 8, 125: 10: 

203. 
Despectus (Limnophilus) 

5: 123. 
Destructor (Cecidom3ria) 

8: 127. 130. 
Destructor (Ceraphron) 8: 

129. 
Destructor (Merisus) 8: 

129. 
Deutschiana (Coccyx) 2: 

140; 10: 21. 



Deutschiana (CJochylis) 4: 

85. 

Deutschii (Acupalpus) 10: 

207. 
Deutschii (Bradycellus) 8: 

154; 10: 196. 
Deutschii (Cym indis) 5: 

164. 
Dexia 9: 26. 

Deyrollei (Monochamus) 

7: SI, 53, 135. 
Diadema (Aricia) 4: 170, 

Diademata (Epeira) 1: 

171. 

Diana (Hypoderma) 7: 

185. 
Diana (Tipula) 8: 17. 
Dianx (Cryptus) 7: 24, 28. 
Dianthoecia 1: 47; 8: 25. 
Diaperinus (AJphitobius) 

1: 102. 
Diaphanus (Orthotylus) 8: 

64, 103. 
Diasema (Plusia) 6: 197, 

224; 10: 193. 
Diazoma 2: 180, 196, 

219. 
Dibrachys 7: 83—85. 

137; 10: 186. 

Dichirotrichus 8: 189. 

207. 
Dichonia 8: 68. 
Dichroa (Tephraea) 2: 18. 
Dichrorhampha 10: 49- 
Dicksonia 4: 151. 
Dicranomyia 9: 127. 
Dicranoptycha 2: 181, 

198. 
Dicranota 2: 183, 207. 
Dicrooscjrtus 1: 202. 
Dictaeoides (Notodonta) 7: 

36; 8: 25; 9: 46. 
Dictynna (Melitaea) 1: 106; 

8: 154; 8: 68; 9: 48. 
Dictyonota 8: 112,117. 
Dictyopteryx 9: 160, 

172. 
Dicyphus 8: 63, 102, 

192, 193, 208; 5: 170- 
Didyma (Hadena) 3: 31 ; 

7: 8, 62. 103, 124, 

136; 8: 26, 69. 
Didyma (Limnobia) 2: 

202. 
Didyma (Luperina) 7: 70. 
Didyma (Noctua) 7: 70. 
Didymus (Lygaeus) 2: 66. 



20 



Dieuches 8: loo, loi. 
Difficilis (Geotomus) 8: 

78. 
Diffinis (Gelechia) 6: 

203. 
Digitatus (Halesus) 5: 

127. 
Digitatus (Scytonotus) 10: 

35, 74. 140, 145- 
Bilatatum (Callidium) 2: 

212. 

Dilatatus (Aradus) 8: 75, 

77. 
Dilatus (Cleontes) 8: 107. 

Diligens (Feronia) 10: 

199. 
DUoba 7: 38; 8: 68. 
Dilucidana (Coccyx) 2: 

140; 10: 18, 22. 
Diluta (Trichosticha) 2: 

188. 
Dilutana (Sarrothripa) 5: 

146. 
Dilutata (Cidaria) 4: 83; 

5: 37. 39, 84, 88. 89, 

94, 187; 6: 151, 200. 

213; 7: 6, 122; 10: 210. 
Dimidiana (Penthina) 6: 

201; 10: 56, 61. 
Dimidiaia (Caenis) 8: 176. 
Dimidiata (Perimeda) 8: 

98. 
Dimidiatus (Phytocoris) 1: 

199, 216. 
Diminutana (Phoxopteryx) 

10: 109, 1 10. 
Diminutus (Psallus) 1: 

206. 
Dinetira 8: 114- 
Dineutes 2: 15* 
Diphyes (Limnophilus) 5: 

169. 
Diplognatha 2: 18. 
Diplolepis 7: 83. 137. 
Diplonotus 2: 76. 
Diplopoda 10: 68, 135. 

139. 
Diplox3rs 8: 83. 
Diptera (Ephemera) 8: 

174. 
Dipterum (Cloeon)8: 175, 
176, 204. 205. 

Dipterygia 1: 47* 

Directella (CasigneU) 2: 

96. 
DiMi (Erebia) 4: 14. 65. 

7S: C»: 164; 10: 203. 



DiscicolHs (Limnophila) 

2: 193- 
Discoidea (Omosita) 10 

16. 
Discoideus (Harpalus) 1 

192. 
Discrepans (Psyllopsis) 2 

153, 168, 169; 8: 155. 

156. 
Disdera 1: 170. 
Disjuncta (Cicindela) 2: 9. 
Dispar (Globiceps) 3: 192. 
Dispar (Limnophila) 2: 

194. 
Dispar (Limnophilus) 5: 

124. 
Dispar (Nematus) 5: 165. 
Dispar (^Orthocentnis) 4: 

156. 
Dispar (Rhizophagus) 10: 

214. 
Dispar (Spilocryptus) 4: 

31. 
Dispar (Trioza) 8: 194, 

209. 
Dissimile (Apion) 4: 47. 
Dissimilis (Ichneumon) 1 

86. 
Dissimilis (Palomena) 1 

127, 206. 
Dissolutana (Coccyx) 10 

23. 
Distans (Thoria) 8: 79. 

Distantii (Graptostethus) 

8: 93. 
Distantii (Neseretus) 8: 92. 
Distinctissima (Cylindro- 

toma; 2: 206. 
Distinguendus (^Cryptoce- 

phalus) 1: 195. 
Distinguendus (Trapezo- 

notus) 8: 66, 67. 
Divaricata (Tipula) 4: 1S7. 
Diversa (Atheta) 10: 204. 
Diversana (Tortrix)9: I74i 

T 80. 
Diversicolor (Amorpho- 

soma) 2: 16. 
Dodecella (Exoteleia) 2: 

95. 
Dodonsea (Bombyx) 8: 

182. 
Dohrni (Gypona) 4: 106. 
Dolabraria (Eurymene) 7: 

40, 104. 
Dolabratus (Colymbetes) 

10: 200. 



Dolerus 5: 165; S: 114. 

10: 206. 

Dolichopeza 2: 184; S: 

15. 
Dolycoris 1: 123, 12S, 

207; 7: 31. 
Domestica (Musca)»: 137, 

220; 8: 13, 145J ^ 4, 
26. 

Domino (Athysanus) 1: 
204. 

Donacia 1: 195; 6: 146: 

10: 204. 
Dorcus 8: 73. 
Doritis 1: loi; 2: 209. 

Dorsalis (Aphodios) 2: 

22. 
Dorsalis (Megastigmos) ft: 

183. 
Dorsalis (Nephrotoma) S 

«5- 
Dorsalis (Odontoscelis) 1 

120. 
Dorsalis (Stenolophus) 4 

46. 
Dorsalis (Tetyra) 1: 120. 
Dorsata (Aricta) 4: 167. 
Dorsatos (Nabis) 5: 1 82. 
Doiyphora 8: 1 76, 203. 
Dorytomus 10: 206. 
Dotata (Cidaria) 1: 48; 4: 

79; 6: 212, 
Dracoense (Heliothrips) 8: 

156. 
Drassides 1: 173. 
Drepana 1: 47; 7: '03; 

8: 23. 
Drilus 7: 194, 206. 
Drimostoma 2: 14* 
Dromedarius (Notodonta^ 

4: 10. 20, 53; 7: 3^ 

8: 25, 184. 

Dromica 2: 11. 
Dromius 8: 189, 307. 
Druryia 2: 44- 
Dryadis (Scseva) 4: 165. 

Dr3nnaria 2: 75. 77- 
Dr3nnus 2: 77. 7^* 83. 
Dryobia (Trio») 1: 206; 

2: 163. 
Dualis (Arctoecia) 5: 125. 
Dubia (LjTCseoa) 8: 50, 

loi. 
Dubia (Myllsna) 6: tS9; 

10: 199- 
Dubitana (Coccyx) 2: 140; 
10: 18, 22. 



2T 



Dabitata (Thriphosa) 8: 

184. 
Dubius (Aporus) 7: 166. 
Dabius (Caicalio) 1: 182, 

212. 
Dubius (Euagetes) 7: 166. 
Dnbias (Stenopbylax) 5: 

169. 
Dubius (Tritomegas) 1: 

Il8y 119. 

Dumetellus (Crambus) lO: 

206. 
Dumeti (Lasiocampa) 2: 

108. 
Dumetorum (Limnobia) 2: 

199. 
Dumosa (Jalla) 1: 131. 
Duodecim-punctata (Crio- 

ceris) 4: 38. 
Du plana (Retinia) 10: 50. 
Duplaris (Cymatophora)l: 

47; 4: 21, 53; 8: 24. 
Dusauitii (Chlaenius) 2: 14. 
Dycentrica (Oxythyrea) 2: 

18. 
Dyschirius 10: 198. 
Dyschorista 7: 103; 8: 

26. 
Dysdercus 8: 93. 
Dytiscus 2: 211; 10: 

200. 



Ebenani (Gadarscama) 8: 

88. 
Ebenaui (Pamera) 8: 96. 
Eburneus (Phylloecus) 5: 

165. 
Ecciisopteryx 5: 127. 
Eccopsis 10: 31, 53. 
Eciton 9: 56. 
Edusa (Colias) 1: 100; 8: 

67. 
Edusa (Zerene) 1: 165. 

198, 215. 
Effractana (Rbacodia) 9: 

162. 
Egeria (Pararge) 1: 49, 

100; 7: 35. 130; 8: 24. 
Egerides (Pararge) 1: 100. 

7: 35. 130; 8: 24. 
Egina (Acraea) 2: 40. 

Cg^giä (Heterorbina) 2: 

18. 
Eidophasia 1: 53, 55. 
Ekehergt H. J., nekrolog 

10: 161, 163. 



Ekholmen, Skåne, Fjäri- 
lar vid 8: 67. 

Ekorrespiooaren se Stau- 
ropus Fagi. 

Ekvecklare se Tortrix vi- 
ridana. 

Elachista 6: 203, 223. 

Elaphinis 2: 18. 

Elaphnis 6: 146; 10: 
199. 204, 208. 

Elasmolomus 8: 99. 
Elasmostethus 1: 133, 

>3S, 206; 4: 134. 
Elater 1: 50, 194; 2: 

53. 60, 212; 4: 60, 

116; 5: 163, 164; 6: 
168; 10: 214. 
Electricus (Qeophilus) 8: 

39; 10: 47, 138. 144. 
Elegans (Gnophomyia) 9: 

134. 
Elegans (Heptagenia) 8: 

177. 
Elegans (Idiocerus)l: 206. 

Elegans (Limnobia) 2: 

201. 
Elegans (Limnophilus) 5: 

120. 
Elegans (Sitones) 1: 195. 
Elegantissima (Compso- 

mera) 8: 196. 
Elegantula ((Jhermes) 2: 

160, 168. 
Elegantula (Psylla) 2: 

159, 160, 168. 176. 
Elegantulus (Sminthurus) 

1: 159. 
Elephantomyia 9: 

130. 
Elleschus 1: 195- 
Ellopia 9: 46, 142. 
Elmis 5: 96, 206. 
Elongata (Oxymorpha) 7: 

88. 
Elongata (Zilora) 3: 154. 
Elongatum (Lathrobium) 

3: 188, 190, 206, 207. 
Elongatus (Hydroporus) 

1: 192. 
Elpenor (Choerocampa) 2: 

105, 8: 2, 95. 
Elpenor (Deilephila) 1: 

47; 7: 37, 40. 
Elpenor (Bphinx) 10: 84, 

86. 
Emargana (Rbacodia) 9: 

161. 



Emarginatns (Spercbeus) 
8: 131. 

Ematnrga 1: 48. 

Emberizaepennella (Litbo- 
colletis) 4: 209. 

Embla (Erebia) 4: 67, 70, 
75; 6: 163, 168; 6: 194. 

EmblethisS: 67, 71, 72. 

Emesa 8: 167: 5: 177. 

Emortualis (Zanclognatha) 
9: 18. 

Emphj^us 8: ii4< 

Empis 1: 151. 

Empusa 9: 5. 

Emydia 6: 150, 189, 
226. 

Endomychus 10* 214. 

Endromis 2: 108. 

Endrosis 4: 10. 

Ennearthron 1: 194- 

Entomobrya 5: 163. 

Entomologiska Förenin- 
gens bibliotek 3: 197, 
4: 32, 38, 96; 6: 204; 
7: 4, 170, 188, 197, 
198; 8: 66, 70,76, 1 10, 
118, 174, 186, 198; 10: 
II. 

Entomologiska Förenin- 
gens medlemmar 2: 
VIII; 4: III; 8: III. 

Entomologiska Förenin- 
gens sammankomster år 
1880 2: i; är 1881 3: 
l; år 1882 8: 7, 123, 
195; år 1883 4: I, 59, 
90, 123; 6: 52; år 1884 
5: 69, 95, 189, 201; 
år 1885 7: i; år 1886 

7: 13, 145, 147, 149; 
år 1887 8: I, 57, 17», 
175; år 1888 9: I, 51, 
123: 10: i;år 1889 10: 

8i, 155, »77, 179. 
Entomolog. Föreningens 

stadgar 8: 7; 4: i; 8: i. 

Entomologisk litteratur 1 
107, 209; 2: 109: 8 
90; 4: 1 10; 6: 79; 6 
138, 160, 176, 184; 7 
12, 30, 54, 72 86; 8 
38, 51, 119; 9: 28, 
102, 115; 10: 89. 

Entypus 1: 194- 

Enwaldi (Bradycellus) 8: 

154. 
Epeira 1: 173- 



22 



Ephemera 8: 173 — 

177, 204, 6: 164, 167. 
Ephemeridae 8: 173. 
Ephippialis (Botys) 10: 

211. 
Epialus 2: 105. 
Epilinana (CJoccyx) 10: 

26. 
Epilobii (Coeliodes)l: 195. 
Epinephele 1: 46, 49, 

107, 156, 164; 7: 35, 

130; 8: 24, 68. 

Epione 6: 212; 7: 40. 
Epiphragma 2: 1 79, 

191; 9: 138. 

Eponina (Acraea) 2: 40. 

Epursea 1: 193: 10: 214. 

Equestris (Lygaeus) 1: 207; 
2: 63; 4: 47. 

Equi (Gastrus) 8: 13, 72, 
146. 

Erebia 1: 46, 106; 4: 
10. '4, 33. 52» 56, 65, 
67» 75; 5: 163, 164, 
168; 6: I43i 150, 194, 
214; 0: 48; 10: 203, 
205, 208, 210, 211. 

Eremita (Osmoderma) 2: 
211; 4: 47; o: 202, 
230. 

Eremita (Trichius) 4: 45. 

Eremocoris 1: 207; 2: 

78, 79. 
Ericffi (Heterogaster) 2: 

65. 

Ericje (Nysius) 1: 199. 
Ericae (Phalaena) 1: 5. 
EricjE (Rhinocola) 1: 203; 

2: 148, 170. 
Ericetaiia (öericoris) 10: 

97, 100. 
Ericetaiia (Steganoptycha) 

6: 202; 10: 203, 207. 
Ericetorum (Corisciis) 1: 

203, 217. 
Ericetorum (Nabis) 5: 180, 

183. 
Ericetorum (Typhlocyba) 

1: 203. 
Ericetorum (Zygina) 1: 

208. 
Erichsoni (Agabus)3: 190, 

207. 
Erichsoni (Malachius) 2: 

17. 
Eridaulus 1: 194. 
Eriesthis 2: 19. 



Eriglenus 5: 164. 
Erinus (Papilio) 2: 45. 
Eriocampa 5: 165; 8: 

iiS. 
Eriocephala 4: 213, 

226. 
Eriogaster 2: 107; 4: 

»o» 19. 53; 0: 196. 
Erioptera 2: 178, 185— 

189: 9: 129, 130. 
Eriopterina 9: 133. 
Erirhinus 4: 47- 
Eris (Argynnis) 1: 49. 

Eristalis 7: 5, 120. 
Erminea (Bombyx) 4: 30. 
Emobius 1: 194- 
Emocharis 1: 194. 
Erosus (Aradus) 8: 74, 76. 
Errans (Dicyphus) 8: 63, 

193- 
Erratica (Amara) 10: 207. 

Erratica (Celia) 8: 189, 

207. 

Erratica (Pioearia) 5: 176. 

Erraticum (Tapi norna) 3: 

132, 139» 140. 
Erraticus (Eremocoris) 1: 

207; 2: 79- 
Erraticus (Pioearia) 5: 1 76. 
Error (Platygastcr) 8: 129. 
Ervi (Apion) 1: 195. 
Erythrocephala (Scolia) 9: 

III. 
Erythrocephalus (Anthrax) 

5: 18. 
Erythrocephalus (Litho- 

bius 8: 39; 10: 40, 137, 

144. 
Erythropa (Limneria) 7: 

87, 88. 
Erythrophthalma (Dictyo- 

nota) 8: 1 1 7. 
Erythropyga (Boletina) 4: 

189. 
Erythrostoma (Scatomyza) 

4: 176. 
Esmarkella (Adela) 4: 87; 

9: 46. 
Etesipe (Charaxes) 2: 41. 
Etheothassa 10: 204. 
Euagetes 7: 166. 
Eubolia 4: 89. 
Euchloé 1: 105. 
Euchlorus (Torymus) 8: 

»5^3. 
Euchromia 2: 46; 10: 

31, 62. 



Euclidia 1: 47- 
Eucnemidophoms 2: 

96. 
Eucnemis 2: i7< 
Eucosmia 1: 48. 
Eugonia o: 57; 7: 104; 

8: 89. 
Eumedon (Lycaena) 8: 

23. 
Eunectes 2: 14. 
Euoplla 8: 196. 
Eupalamtis 7: 25. 
Eupelxnus 8: 183: K: 

129, 130. 
Euphsedra 2: 40. 
Euphorbice (Acronycta) 8: 

68. 
Euphrosyne (Argynnis,) 1; 

46, 106; 4: 16, 74; 6 

142, 149; 7: 38; 10 

203, 205. 
Eupithecia 1: 48: 4: 10, 

27, 54, 83; o 72, 190, 

226! 6: 153. 200,215; 

7: 104; 9: 18; 10: 203. 

Euplexia 7: 40. 
Eupteryx 1: 204. 
Euryale (Erebia) 4: 34, 

56; 6: 144,- 21S. 
Eurybia ( Pol y ramatus) 2: 

213, 220. 
Eurydema 1: 124, 130. 
Eurygasterl: 120, 122. 
EurylabuB 4: 94- 
Eurymene 7: 40, 104. 
Eurynotus (Chironomus) 

4: 179. 
Euiyproctus 7: 88. 
Euryscapus 8: 130. 
Eurytis (Atella) 2: 40. 
Eurytoma 8: 182, 183. 

185, 186. 
Eutelus 8: 184, 1 85. 

186. 

Eutrichia 1: 39, 5i;2: 

108; 9: 44; 10: 175. 

179. 
Evancscens (Agalliastes) 

8: 64. 

Evonymclla (Hyponomco« 

ta) 1: 1 58; 7: 7, »23. 
Evonymellcc (Tctrastichus: 

10: 187. 
Exaltutorius (Trogus) 4- 

190, 227. 
Examinator (Tenthrcdo) 

4: 92. 



23 



Cxapate 10: 29. 
Exapatidse 9: 160; 10: 

29. 
Exarata (Anthia) 2: 13. 
Excavatus (Patrobus) 1: 

183, 212, 213; 10: 

196. 
Excisa (Tipula) 8: 20. 
Exclamationis (Noctua) 5: 

136. 219. 
Exephanes 1: 22. 
Exhilarator(Bracon) 7: 88. 
Exignus (Stenolophus) 4: 

46. 47. 
Exilis (Aphalara) 1: 205, 

206; 2: 149. »67, 171, 
Exilis (Meligethes) 1: 193. 
Eximia (Coelopa) 4: 178. 
Exocentms 2: 212. 
Exoleta (Calocampa) 7: 

40. 
Exornata (Trentepohlia) 

9 135, 136, 137. 
Exortiva (Oxypoda) 8: 

190, 207. 
Exoteleia 2: 94- 
Explodens (Brachinus) 9: 

20. 
Exsecta (Fonnica) 8: 133. 

140, 141, 142; 9: 80. 
Exspectatorius (Ichneu- 

nion) 7: 42, 13*- 
Extensor (Ichncumon) 7: 

71. 
Extensor (Lissonota) 7: 

71- 

Extremus (Nematus) 4: 

148. 
Extricatus (Limnophilus) 

5: 123. 
Exulans (Anthrocera) 5: 

140. 
Exulans (Limnophilus) o: 

122. 
Exulans (Zygaena) 4: 75, 

10: 203. 
Exulis (Hadena) 7: 8, 124. 
Eylals 1: 169. 



Fabricii (Aricia) 4: 170. 
Fabricii (Riptortus) 8: 91. 
Facialis (Syncrgus) 8: 183. 
Fagaria (Fidonia) 4: 46. 
Fagaria (Scodiona) 6: 2 1 3 . 
Fagi (Cecidomyia) 8: 184; 
7: 88. 



Fagi (Harpyia) 8: 199. 
Fagi (Stauropus) 5: 190, 

227; 7: 36; 8: 24, 199; 

9: 124, 126. 
Faginella (Lithocolletis) 

4: 203. 
Fairmairei (Liburnia) 1: 

203, 204, 207, 208, 

217. 

Falagria 10: 196. 
Falcataria (Drepana) 1: 

47; 8: 23. 
Falcellus (Periclymeno- 

bius) 1: 61. 
Falkensteini (Prostemma) 

8: 104. 
Fallax (Diploxys) 8: 83. 
Fallax (Gypona) 4: 103. 
Fallax (lulus) 10: 34, 120 

— 132, 142, 145. 
Falleni (Pseudophloeus) 1: 

138. 
Fallenii (Nemocoris) 1: 

139. 
Falsificus (Ichneumon) 1: 

23. 
Famelica (Amara) 5: 164. 

Farucus 8: 64. 
Fascelina (Dasychira) 7: 

36; 8: 24. 
Fasciana (Olindia) 9: 194. 
Fasciata (Idioptera) 2: 

190. 
Fasciata (Limnobia) 2: 

191. 
Fasciata (Sphinx) 6:212. 
Fasciata (Tachina) 7: 87. 
Fasciatum (Bembidion) 

8: 189, 207. 
Fasciatus (Byrrhus) 10: 

211. 
Fasciatus (Dysdercus) 8: 

93. 
Fasciatus (lulus) 10: 116, 

123, 141, 145. 
Fasciatus (Polydrosus) 1 

181, 2x2. 
Fasciatus (Trichius) 1 

50. 
Fascicularis (Stenus) 10 

199. 
Fasci cularis(Trichopteryx) 

10: 215. 
Fasciculatus (Araeocerus) 

1: 102; 9: 124, 126. 
Fasciculatus (Platytermus) 

8: 183, 184. 



Fasciculatus (Stenus) 5: 

167; 6: 159. 
Fasciola (Alophora) 1: 20. 
Fascipennis (Dasyptera) 2: 

185. 
Fascipennis (Tipula) 8: 

26. 
Fastuosa (G)rpona) 2: 36. 
Fastuosa (Syntomaspis) 

8: 184. 
Fastuosella (Microptcryx) 

4: 215. 
Fatidica (Blaps) 10: 16. 
Fatidica (Cicindela) 2: 9. 
Favillaceana (Amphysa) 

9: 186, 187. 
Favillacearia (Scodiona) 

6: 213. 
Fellmanni (Bembidium) 8: 

189, 207; 5: 164; 10: 

208. 
Femoralis (Pachymerus) 

2: 85. 
Femoralis (Serenthia) 8: 

III. 
Femoralis (Trioza) 2: 163, 

164, 167. 
Femoratus (Cephus) 4: 91 . 
Femoratus (Limnophilus) 

5: 121. 

Fenella 8: 114. 
Fennica (Phimodera) 1: 

121. 
Fennica (Salda) o: 171. 
Fennicus (Dolerus) 5: 165. 
Fennicus (Nematus) 5: 

165. 
Fenusa 8: 114. 
Feronia 1: 192; 2: 14; 

8: 154, 188, 189,206, 

207; 10: 199, 207. 
Ferrea (Stenostola) 8: 154. 
Ferreola 7: 167. 
Ferruganum (Teras) 9: 

163, 167. 
Ferrugata (Cidaria) 6: 

213; 10: 203. 
Femigatus (Clinocoris) 1: 

'34; 4: 133. 
Ferruginea (Limnophila) 

2: 195. 
Ferruginea (Zilora)l: 194, 

200; 8: 154; 5: 163. 
Fenrugineum (Tribolium) 

1: 102. 
Ferrugineus (Gastrodes) 

1; 187, 213; 2: 83. 



24 



Femigineus (Geophilns) 
8: 39; 10: 47. 138. 

144. 
Femigineus (lulus) 10: 

34. 127. 
Femigineus (Leistus) 10: 

210. 

Fems (Coriscus) 1: 202. 

Ferus (Nabis) 5: 180 — 

184. 
Fervidus (Tetranychus) 

10: 224. 
Fcstiva (Arctia) 4: 76; 5: 

140; 6: 195, 224. 
Festiva (Eurydema) 1: 

130. 
Feslucie (Plusia) 8: 22, 
Fibrosa (Helotropha) 8: 

69; 9: 17, 96. 
Fidius (Copris) 2: 20. 
Fidonia 4: 46» S9, 119. 
Fieberi (Clinocoris) 1: 

I34> 135. 
Fieberi (Elasmostethus) 1: 

135. 
Fieberi (Sciocoris) 1: 125. 

Figites 8: 184. 
Figuratus (Anoplochilus) 

2: 18. 
Filiforme (Colydium) 4: 

47. 
Filigrammaria (Cidaria) 5: 

72. 
Filipendulae (Zygaena) 1: 

47; 4: 3»; 7: 102; 8: 

182. 
Filum (Stenus) 2: 210. 
Fimbria (Agrotis) 1: 47; 

7: 103. 
Fimbrianum (Teras) 9 

163, 168. 
Fimbriata (Apatania) 5 

128. 
Fimbriata (Phryganea) 7 

79. 
Fimetarius (Aphodius) 10 

207. 

Fingal (Argynnis) 4: 67, 

74; 6: 142. 
Finmarchica (Asphalia) 2: 

121; 4: II; 6: 212. 
Fissipuncla (Dyschorista) 

8: 26. 
Flammeolana (Coccyx) 10: 

20, 26. 
Flava (Erioptera) 2: 190. 
Flava (Limnobia) 2: 190. 



Flava (Phryganea) 6: 138. 
Flava (Scolopendra) 10: 

47. 
Flavaginella (Casigneta) 

2: 96. 

Flavago (Xanthia)6: 213. 

Flavana (Tortrix) 9: 1 81. 

Flaveolata (Ctenophora) 

3: 17. 

Flavescens (Trichosticba) 

2: 188. 
Flavescens(Xanthia) 9: 17. 
Flav ica ta (Cidaria) é: 213. 
FlavicoUis (Stenelophns) 

10: 16. 
Flavicomis (Asphalia) 2: 

121; 4: II; 6: 196, 

212. 
Flavicomis (Limnophilus) 

5: 119- 
Flavida (Simjrra albove- 

nosa var.) 1: 38. 
Flavidus (Dysdercus) 8: 

93. 
Flavifrons (Scolia) 9: 112. 

Flavilineata (Gypona) 2: 

24. 
Flavinervis (Orthotylus) 8: 

64, 103. 
Flavipennis (Alophora) 1: 

18. 
Flavipennis (Aphalara) 2: 

151. 
Flavipes (Gyrinus) 2: 15. 
Flavipes (Limnobia) 2: 

199. 
Flavipes (Mycetochares) 

1: 194. 
Flavipes (Torym