Full text of "Entomologisk tidskrift"

See other formats

Ms ky! en

our
ur ei

4 ‘

gis
ah

Ya
Le
ia FT TAN
} La
{

ni A nl
Wy Wu

i
are PUR

1
1

—
—

| ' Re T (Kön WE a! vi L De re |

a nu
iv
| H

‘ ir ER 9 Au
En a | I Nun

N N ı a |
i | VAT u WU Ve
DR IN Le ve en ar
MA AT NS ES ANNEES

ENTOMOLOGISK
TIDSKRIFT,

PÅ FÖRANSTALTANDE AF

ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM

UTGIFVEN ~
AF

JACOB SPÅNGBERG

FÖRSTA ÅRGÅNGEN

1880

STOCKHOLM
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET
1880

INNEHÄLL.

AURIVILLIUS, CHR., Om en nyligen återfunnen svensk nattfjäril ......
, Svensk-norsk entomologisk literatur 1878187 OK
BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur för 1878—79 ............
BUDDE-LUND, G. M., Dansk entomologisk literatur 1878—79 ......
EKEBERG, H. J., Om insektfängst ombord pa fartyg fran främmande
SLUG eo Ae Opes CR AS N RE VA ©.

5 » > » > Continuatio

, Bladminerande fluglarver på vara kulturväxter ..................

, For kulturväxterna skadliga insekter. I. Rättikeflugan (Ari-
SIAEHOFANSS Zeit)... RTS EEE We een os
LINDEQUIST, C., Dagfjärilsfaunan pa en fläck af mellersta Skane ...
REUTER, O. M., Finlands och Skandinaviska halföns Heteroptera ...
—, Till Gastrodes Abietis (LINN.) lefnadshistoria ..................
‚ Fran Dalarö i September (1880). Entomologisk skizz......
SANDAHL, O. Tu., En entomologisk utflygt till »Östra Stäket» &
Re CR eee se Mendes
SCHÔYEN, W. M., Om Furuspinderens (Eutrichia pini) Optræden i
Me Die Aone FS TTO A EN: 5 dl Se SS ER

Caleopterologiske, Notitser me "+ x nie. mi
Re PO D pue cie à
‚ Species Scandinaviæ Avarte generis Noctuarum ...............

, Mélanges lépidoptérologiques (avec Tab. 1, fig. 1, 2, a
, Sur quelques espèces européennes de la sous-famille des Psocines
Te al. AN RS een. en le <a us
, Compte-rendu des travaux des Entomologistes au 12me Con-
grès des Naturalistes Scandinaves à Stockholm ....................-

AURIVILLIUS, CHR.: Des caracteres sexuels secondaires chez les Papil-
Noms¥ Cities ec Een Alig PAG yey EN et | dy
Buppe-Lunp, M. G.: Remarque sur le dimorphisme chez insectes d’eau
Hansen, H.-J.: Sur les dessins d’ Aranéides danoises donnés dans l’ouvrage
illustré »Zoologia Danica», publié par M. le professeur SCHIOEDTE
avec une subvention de l'État de Danemark

KınDBErG, N. C.: Sur un Sphingide nouveau pour atSuede es 17:
MALM, A.-W.: Sur la présence, dans le canal intestinal de l'homme,
delarlaryerde- eva scambus StpG . us men
MEINERT, F.: Sur Ja conformation de la téte et sur l'interprétation des
organes buccaux chez les Insectes, ainsi que sur la systematique
dekcet Ordre gta eee TENN ER. LPT

, Sur la construction des organes buccaux chez les Dipteres ___

, Sur l'homologie des élytres des Coléoptéeres. oo.

Sur un organe des Lepidopteres homologue aux balanciers
chez les Dipteres

104
113

201

Neren, C.-H.: Sur tn Coleoptere, du genre Amara, nouveau pour la

ber. do sees ae EUR N RS ache Pe
Neuman, C.-J.: Sur le développement des Hydrachnides (Araignees

AQUATIQUES) 0.0 EE se nenne ee ee
Reuter, O.-M.: Sur Partotplemtent chez deux especes de l'Ordre des

Collemholes Sa Sa ER ET er er ee

, Sur la fonction du tube ventral des Collemboles .......-------

, Sur l’hybridisation chez les Insectest u et en ne
Eee J. R.: Sur le dimorphisme de la sculpture chez les femelles

des SD ytisCides sss en ea SEN AAA a er

, Sur des espèces arctiques du genre hemiptere Sa/da. et sur

leur extension _____ LE ERBE TR En ae

SanpaHL, O-TH.: Quelques observations hur le développement de

> U Hyponomeuta Evonymella Sc. (A. Cognagellus H».)_____.......-
SPÅNGBERG, J: Sur les nervures des ailes chez nos Papillons diurnes
SÖRENSEN, W.: Sur le rapprochement des sexes chez quelques Araignées

SPÅNGBERG, J., Smärre meddelanden ..................................
THEDENIUS, K. Fr., Bidrag till Skandinaviens fjärilsfauna. Nya
eller mindre kända fyndorter för fjärilar ....-..-.-------------+-------
ene, « » » fortsättning
WALLENGREN, H. D. J., Öfversigt af Diptergruppen PRASING 2...
Skandinaviens arter af Tineidgruppen Plutellidæ (STAINT.)..-
Skandinaviens arter af familjen Phryganeidz .........--- ---------
WÄNGDAHL, A., Fyndorter à mer eller mindre sällsynta svenska skal-

bagpar 2. nen I nn Se en ee ee

RESUMES.

AURIVILLIUS, CHR., Une Phaléne scandinave récemment retrouvée
EKEBERG, H.-J., Sur la récolte des insectes à bord des navires
venant des pays étrangers...
HOLMGREN, AUG.-EM., Larves de mouches mineuses sur les plantes
cultivées tdel la; Suede... ar PRE ER er

La mouche de raifort (Aricia. floralis)... --------- ------ == .--
Linpeguist, C., Faune des papillons diurnes sur un point de la

Scanie moyenne .......-.-....---.en0-0.02 242mm anne nennen nenne
REUTER, ©. M., Les Heteroptères de la Finlande et de la Scandinavie
Contribution à la biologie de Gastrodes abietis (LINN) .-.---

, De Dalarö en septembre (1880), une esquisse entomologique
SANDAHL, O.-TH., Promenades entomologiques dans l'ile de Vermdö
ScHôvEN, W. M., Des ravages causés en Norvége par le Bombyx

Lu Pin a ee a Nee ES
SPÅNGBERG, J., Petites communications entomologiques ...

, Des Notices Coleopterologiques .........-.---------------------+---

THEDENIUS, K.-FR., Contributions à la faune lépidoptère de la
SCandinavie |. Ha ties nonce eee aes seine a een BE rer
» » » » continuation

Sid.

156
169
159

162
174

166:

154
171

III

ITE
214

WAÄNGDAHL, A., Lieux de trouvaille de Coléoptéres suèdois plus ou

MIOTISETATES NS, MN ge EO ee a a co ata ss mn ee apes
DE SARSKILDA HAFTENAS INNEHALL.
Häft. Ir
ÉLIRE EE LS ER EN anal

Species Scandinaviæ <Avarte generis Noctuarum descripsit JACOBUS

SPANGBERG 20... 7. A va Se LR a.
Ofversigt af Skandinaviens arter af Diptergruppen Phasinæ af H. D.
AVIS PEN GREN CET ee ee en anne nn ee ee:

Adnotationes ad »Ichneumonologiam Suecicam» auctore AUG. EMIL
EIOEMERENE eso Fr ers arten EEE RE.
Om en nyligen äteıfunnen svensk nattfäril ät En R AURIVIL-
DR RE A = - mm ns cela Nue een
Om Furuspinderens (Æutrichia Pini) Optreden i N : Aarene
ROSE Omige VV er Vi, SCHOEN“... en ee nena negate
En ARS utflygt till »Östra Stäket» à Wermdön af OSKAR

RESUMES.

CHR. AURIVILLIUS Une phaléne scandinave récemment retrouvee ......
W. M. SCHÔYEN, Des ravages causés en Norvége par le Bombyx du
pin (Zutrichia pini) dans les années 1812—1816..................-
O. TH. SANDAHL: Promenades entomologiques autour de l’>Ostra
Salkensgdanselnlenden\WVermdosr SERRE ER ere ee

Häft. 2.

Skandinaviens arter af Tineidgruppen Plutellidæ (STAINT.) af H. D.

DÉMVADDENCRIENS SSR EN Ne a Ju UD un ETS
Om Skandinaviens arter af familjen Phaygauside af H. D. I. Wists
ERNEST eo eS SOBRE Ses SSC BASE MAGS Orr ee ar

Adnotationes ad »Ichneumologiam Suecicam» auctore AUG. EMIL
EIOBMERENF (Contnuatiom)Erse-. 2.2 nm an a
Bladminerande fluglarver pa vara kulturväxter af AUG. EMIL HOLM-
NIT ee ee SE Oe ER Pr
Melanges lépidoptérologiques par JACOB SPANGBERG (Tab. 1, fig.
TE aye 37) RER EN EEE ER Te ee ne
Sur quelques especes européennes de la sous-familles des psocines par
ES GOTENE SEAN GB TR: ER TR CT I SE Enns

Sid.

214

[057

Bidrag till Skandinaviens fjärilsfauna af-K. FR. THEDENIUS...........-
Om insektfängst ombord pa fartyg fran främmande land af H. J.

ÜREBERG ALTE oe eae ae rena nae ae Denen N ce
Dagfjärilsfaunan pa en flick af mellersta Skane antecknad af C.
TCINDEO WISTS. ne as Se Nee ee eens ER eens Soe ene RE
Svensk-norsk entomologisk literatur 1878—79 meddelad af CHR.
AURIVDELIUS" Ion 0 ee N RE eer ee

RESUMES.

AUG.-EMIL HOLMGREN: Larves de mouches mineuses sur les plantes
cultivées idea Suède it. Ors sce ER at eee
K.-FR. ‘THEDENIUS: Contributions à la faune lépidoptère de la Scan-
AN AVI Rs AEE Se N Soe Sen eee a. NEE
H.-J. EKEBERG: Sur la récolte des insectes A bord des navires ve-
nantadeszpaysetrangers' 2.22.21... 22 nee ee ee RES
C. LINDEQUIST: Faune des papillons diurnes sur un point de la Scanie
MOYENNE ee ee en ts che chan eat ee eae ee mare u ee

Haft. 3 o. 4.

Finlands och Skandinaviska halföns Heteroptera af ©. M. REUTER
Compte-rendu des travaux des Entomologistes au 12me Congrès des

naturalistes Scandinaves à Stockholm par JACOB SPÄNGBERG......
Goleopterologiske- N otisenaf Wr Mae SCHOMENS Er senate == eee

Till Gastrodes Abietis (LINN.) lefnadshistoria af ©. M. REUTER......
För kulturväxterna skadliga insekter I. Rättikeflugan (Aricia floralis
ZEIT) ak AT GIS EMI SEIO EMGREN Se RP
Fyndorter å mer eller mindre sällsynta svenska skalbaggar meddelade
afCASWANGDABL.<... 2: 21323. SRA SEI SR AON
Bidrag till kännedomen om Skandinaviens fjärilsfauna af K. Fr. THE-
DENIUS. Nya eller mindre kända fyndorter för fjärilar (Forts.)

Smärre meddelanden af JACOB SPANGBERG 5.5... ee!
Fran Dalarö i September (1880). Entomologisk skizz af O. M.
REUTERS IUT: Na PNR wee eee ee ER

Dansk entomologisk literatur 1878--79 meddelad af G. BUDDE-LUND
Finsk entomologisk literatur 1878—79 af E. BERGROTH .......-...----

RESUMES.

O.-M. REUTER: Les Hétéroptères de la Finlande et de la Scandinavie
Wi-- Mi SCHÖNEN: Notices ‘coléopterologiques® 2. Senn

IOI

104

107

201
209
209

O.-M. REUTER : Contribution à la biologie de Gastrodes Abietis (LINN.)
A.-E. HOLMGREN: La mouche de raifort (Aricia floralis ZETT.) ...
A. WANGDAHL: Lieux de trouvaille de Coleoptéres Suédois plus on

MOUS! FAT ES CH ee Re en en ein be
K.-FR. THEDENIUS: Contributions a la faune lepidoptére de la Scan-

NAME (SORTE ONE Se a ee en en al sn dSEG
JACOB SPANGBERG: Petites communications eutomologiques ............
©.-M. REUTER: De Dalar6, en septembre (1880)...:....................

be os alla folk, hvilka genom allmän odling och genom varden om veten-
shaper gira anspråk pa att intaga en framstående plats i kulturhistorien, hafva,
i synnerhet under senare tider, allt flera s. k. fack-tidskrifter uppstått, med
sträfvan att i främsta rummet särskildt befordra utvecklingen af den veten-
skapsgren, at hvilken den resp. tidskriften egnar sin verksamhet. Så hafva
i vart land flera dylika tidskrifter redan länge funnits och ega fortfarande
bestånd. Man erinre sig de icke fåtaliga vetenskapliga tidskrifter af denna
art, hvilka utgifvas vid vara universitet, medicinska och andra läroverk, af
lärda akademier och andra sällskap, af flerahanda föreningar och äfven af
enskilda personer.

Redan sedan längt tillbaka hafva i utlandet särskilda tidskrifter for en to-
mologien funnits, hvilka otvifvelaktigt i väsendtlig grad medverkat till lif-
vandet af kärleken till denna vetenskapsgren. Fag tillåter mig i detta fall
blott hänvisa till Tyskland, der säkerligen till foljd af de talrika tidskrifterna en-
tomologiens studium är ma hända mera allmänt utbredt än i något annat land.
I de nordiska landen har dock, trots den utbredda hagen för naturvetenskaper i
allmänhet och trots den längtan efter en särskild tidskrift for entomologi, som
mången vän till och idkare af detta studium hyst och enskildt uttalat, hittills intet
försök att utgifva en sådan tidskrift kunnat vigas, helt enkelt af ekonomiska
skäl, — af vissheten om, att en sådan fack-tidskrift icke skulle kunna bära sina
omkostnader.

Sedan nu mera, genom stiftandet af en entomologisk förening i Stockholm
och genom några mecenaters frikostiga sammanskott, grundad förhoppning finnes
att kunna öfvervinna de förut förlamande ekonomiska svårigheterna för
utgifvandet af en entomologisk tidskrift, så har den ofvan nämda föreningen

Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 1 (1880). I

ansett tidpunkten vara inne att vaga föranstalta en dylik tidskrift, och un-
dertecknad har erhällit uppdrag att utgifva och redigera den samma,

Utan alla anspräk, men under innerlig önskan och forhoppning att blifva
välvilligt emottagen af entomologiens idkare, gynnare och vänner, framträder
nu »Entomologisk Tidskrift» med sitt första nummer. Tidskriften är
ämnad att årligen utkomma i fyra tvangfria häften om minst tre ark i hvart-
dera med nödiga bilder och taflor. Såsom af föreliggande häfte synes, skale
det ständigt vara min sträfvan att söka göra innehallet sa omvexlande som
mijligt, Originaluppsatser dels hörande till den deskriptiva entomologien,
dels rörande insekternas biologiska förhållanden, deras betydelse for skogshus-
hållningen och landtbruket, deras geografiska utbredning, fyndorter m. m.,
skildringar af entomologiska utflygter och iakttagelser. af allahanda slag,
som röra insektverlden, finna naturligen sin plats i tidskriften liksom mer eller
mindre wvidlyftiga referat af in- och utländsk entomologisk literatur samt öf-
versigt af den samma.

Hvad insända bidrag i allmänhet beträffar, bir man icke förgäta, att »hvarje
strå till stacken gör sitt till». De mottagas derför från alla håll med stör-
sta glädje och tacksamhet, och särskildt anhalles virdsammast, att Entomologerna
i de andra skandinaviska landen, — sa länge icke hvarje land har sin egen
tidskrift, — behagade välvilligt medverka till den för handen varande tidskrif-
tens underhåll med längre eller kortare artiklar, behandlande ämnen ur deras
rika erfarenhet. Mången ensamt stäende iakttagelse, som offentliggöres, kan
blifva af vigt och betydelse genom sammanställande med andra dylika från
andra håll. Intet sådant meddelande, huru obetydligt det än i och för sig må
synas, bör derför ringaktas.

Priset för årgången beräknas till sex kronor, och tidskriften sändes kost-
nadsfritt till hvarje medlem af den Entomologiska Föreningen, så snart års-
afgiften blifvit erlagd, och likaledes till hvarje prenumerant, som insändt pre-
numerationsafgiften direkt till undertecknad under uppgifvande af fullständig
adress.

Stockholm i Februari 1880,

FACOB SPÅNGBERG

Adress: Stockholm Kgl. Vetenskaps Akademien.

SPECIES SCANDINAVLE ANARTÆ
GENERIS NOCTUARUM

DESCRIPSIT

JACOBUS SPANGBERG.

Gen. ANARTA OCHS.

Capite retracto; palpis adscendentibus, hispidis vel sat
hirsutis; antennis filiformibus vel setaceis, mediocribus; oculis
hirsutis vel nudis; lingua longissima, cornea; fronte processu
corneo destituta; thorace rotundato, pilis nullos fasciculos
formantibus : abdomine fasciculis pilorum destituto;* vena 5
alarum posteriorum paullo distincta, vix perspicua, ad venam
4 paullo appropinquata; vena 7 ex angulo exteriore cellule
mediæ.

Anarta OCHSENHEIMER, Schm. Eur., Bd. 4, pag. 90 (1816).
> HüÜsner, Verz. Schm., pag. 220 (1816).
> TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, Abth. 3, pag. 200 (1826).
> HERRICH-SCHÂFFER, Syst. Bearb. Schm. Eur., Bd. 2, pag.
371 (1845).
» LEDERER, Noct. Eur., pag. 174 (1857).
Sympistis HÜBNER, |. c., pag. 261 (1816).
> ILEDERER, LUC, pag: 175 (1857).

GONSPECTUS SPECTERUM.

I (6). Alis posterioribus supra ad maximam partem flavescen-
tibus. Oculis hirsutis.

" An. myrtilli et Bohemani exceptis.

14(13).

15(16).

Margine interiore * nigro- vel fuscescente- limbato. — An.
myrtilli.
Margine interiore flavescente. \

Alis anterioribus supra macula reniformi valde distincta,
albida ornatis. — An. cordigera.

Alis anterioribus supra macula reniformi paullo distincta,
haud pallidiore quam alis, nigro-cinerea instructis. —
An. Bohemant. |

Alis posterioribus supra ad maximam partem albis, ci-
nereis, fuscis vel nigris, haud flavescentibus.

Margine interiore albo. — An. melaleuca.

Margine interiore cinereo, fusco vel nigro.

Alis omnibus subtus macula media nigra, plus minusve
distincta ornatis; alis posterioribus supra sæpissime albo-
et nigro-mixtis.

Alis subtus pone medium haud albo-fasciatis.

Maculis mediis alarum subtus subquadratis, permagnis,
præsertim alarum anteriorum. — An. melanopa.
Maculis mediis alarum subtus subangulato-semilunatis vel
punctiformibus, parvis, alarum posteriorum plerumque
magis distinctis et majoribus quam alarum anteriorum.
Macula reniformi alarum anteriorum supra magna et
distincta, striga transversa posteriore sat valde arcuata
et intus obliqua; alis anterioribus subtus in margine ex-
teriore pone maculam mediam macula nigra sæpissime
destitutis; oculis hirsutis. — An. Richardsont.

Macula reniformi alarum anteriorum supra sat parva et
sæpissime obsoleta, striga transversa posteriore paullo
arcuata et magis transversa; alis anterioribus subtus in
margine exteriore pone maculam mediam macula nigra
ornatis; oculis nudis.

Strigis transversis trinis alarum anteriorum supra albidis,
striga transversa posteriore distinctissima, capite pilosis-
simo, valde retracto. — An. Schönherrt.

1 Hoc in libello margines alarum interiores, posteriores, exteriores dixi,

quod facile intelligas, si alam, quomodo sit in quiete posita, respexeris.

Spero quidem fore ut brevi mihi in alio libello detur copia exponendi, quibus

rationibus ductus his præsertim terminis usus sim.

PY 9

É 5
16(15). Strigis transversis trinis alarum anteriorum supra nigris,
capite piloso, modice retracto. — An. quieta.
17(10). Alis omnibus subtus pone medium albo-fasciatis. — An.
lapponica.

18 (9). Alis posterioribus subtus macula media nigra destitutis;
supra, margine exteriore aliquando grisescente-albido,
fuscis vel nigris. Oculis nudis.

19(20). Alis posterioribus subtus macula media alba destitutis. —
An. Zetterstedt.

20(19). Alis posterioribus subtus macula media alba ornatis. —

An. funebris.

1. Anarta myrtilli (L).

Alis anterioribus supra ferrugineis, albo-lineatis, macula
media albida, sat magna, prope strigam transversam anterio-
rem sita, maculaque reniformi obsoleta, vix perspicua instructis;
subtus ad maximam partem fuscescentibus, macula media flave-
scente, sat magna ornatis, apice plus minusve rubricosis; alis
posterioribus supra flavescentibus, macula media parva margini-
busque interiore, posteriore et exteriore fuscescentibus vel ni-
gris; subtus flavescentibus, macula media parva marginibusque
interiore angustissime et obsoletissime, posteriore latissime
fuscescentibus vel nigris, margine exteriore sat late subrubri-
Goce. [ef yal. exp. 22° mill:

Noctua Myrtili LINNE, Faun. suec., ed. 2, pag. 311 (1761).
— Hübner, Samml. eur, Schm., tom 3, tab. 21, fig. 98
(1799— 1804). — DUPONCHEL, Hist. nat. Lep. de France,
tor DT par) 2oOtab..,Lopahe, 1% (7827).

Phalena Erice HurNAGELz, Tab. von d. Tage-, Abend- und

Nachtvögeln d. Berl. Geg. (Berl. Mag.), tom. 3, pag.

2920 (1707):
Anarta Myrtilli 'TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, Abth. 3, pag.
201 (1826). — STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 18,

pag. 290 (1857).
Denna art förekommer under månaderna Juni—Augusti i de
södra och mellersta trakterna af vårt land och är funnen i Skane,

Blekinge, Smäland, Vestergôtland, Östergötland, Södermanland,
Upland och Helsingland; i Norge vid Ryenbjerg nära Kristiania,
på Tronfjeld i Osterdalen samt på flera ställen i trakten af Bergen,
ss. vid Damsgaard, Solheimsvigen och Christiansborg.

Ogonen häriga; abdomen ofvan med en tofskam pa första
segmentet.

Denna art liknar närmast An. cordigera och Bohemant, men
skiljes lätt frän den förra genom närvaron af en liten svart mid-
telflick på bakvingarnes såväl öfre som undre sida; fran dem
bäda genom den svartbruna inkanten pa bakvingarne förutom
genom de ofvan nästan marmorfärgade framvingarne; fran Lohe-
mant dessutom genom den hvita midtelfläcken ofvan och genom
den gula undertill pa framvingarne.

2. Anarta cordigera (Tuuns.).

Alis anterioribus supra fuscescentibus vel nigricantibus,
partibus basali et apicali dilutioribus, parte intermedia obscu-
riore, macula reniformi albida, sat magna ornatis; subtus fusce-
scentibus macula media permagna flavescente; alis posteriori-
bus supra et subtus flavescentibus, marginibus posteriore et
exteriore sat late nigro-fuscis, macula media destitutis. L. al.
exp. 24—26 mill.

Noctua cordigera THUNBERG, Mus. Nat. acad. Ups., pars 6, pag.
72, fig. 4 (1788). — Esper, Schm. in Abbild., tom. 4,
tab. 180, fig. 2 (post 1794). — HÜBNER, Samml. eur.
Schm., tom. 3, tab. 147, fig. 674—5 (1818—1827). —
DuPONCHEL, Hist: nat? Lep. de’ France, tom. 77 pur,
pag?) 280, ‚tab. 28, fig.) 2 (2827),

» cincta PAYKULL, Skrift. Nat. Selsk., tom. 2, pag. 101 (1793).

» albtrena Hübner, Samml. eur. Schm., tom. 3, tab. 21,

fig. 99 (1804—1818).

Anarta cordigera TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, Abth. 3, pag.
203 (1826). — STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 18,
pag. 291 (1857).

Funnen redan fran Maj anda till medlet af Augusti 1 Dalarne,
Helsingland, Herjedalen, Jamtland, Norrbotten och Lappland; 1

A STAN

> 1
Norge vid Krogkleven i Ringerike, i Löiten i Hedemarken, på
Dovre och på flera ställen i Finmarken.
Ögonen håriga; hufvud, thorax och abdomen nästan enfärgadt

svartbruna; de vanliga fläckarne och tvärlinierna på framvingarne
mycket otydliga med undantag af njurfläcken.

Denna art, som närmast öfverensstämmer med An. myrtilli
och Bohemanz, skiljes utan svårighet fran den förra genom den
gula inkanten på bakvingarne; från dem båda genom frånvaron
‚af någon svart midtelfläck på bakvingarnes såväl öfre som undre
sida; fran Bohemanz dessutom genom den hvita njurformiga fläc-
ken ofvan och genom den stora ljusgula midtelfläcken undertill
på framvingarne.

3. Anarta Bohemani Stau».

Alis anterioribus supra cinereo-fuscis, strigis maculisque
nigro-fuseis; subtus pallide fuscescentibus; alis posterioribus
supra et subtus flavescentibus, marginibus posteriore et ex-
teriore maculaque media parva fuscescentibus. L. al. exp.
28—30 mill.

Anarta Bohemant STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 22, pag.
370 (1861). — MILLIERE, Ann. Soc. Lin. de Lyon, tom.
Fo, pag. 203, tab. 39, fig. 64 (1863).

Denna högst sällsynta fjäril upptäcktes första gängen af den
tyske naturaliehandlanden Keitel vid Muonioniska 1 Torne Lapp-
mark och ar sedan funnen. pa berget Skaaddavara och vid Bos-
sekop 1 Finmarken i Norge. Dess flygtid ar Juni och Juli.

Ögonen håriga; abdomen ofvan med en liten härtofs på hvar

och en af de tre första segmenten, hvilka tofsar hos hanen äro
tydligare än hos honan.

Med de två föregående arterna öfverensstämmer denna när-
mast, men igenkännes lätt från myrtillz genom den gula inkan-
ten på bakvingarne; skiljes från dem båda genom frånvaron af
hvit fläck ofvan och af någon gul undertill på framvingarne;
från cordigera dessutom genom närvaron af en liten svart mid-
telfläck på bakvingarnes såväl öfre som undre sida.

4. Anarta melaleuca (Tuuns.).

Alis anterioribus supra grisescentibus, plus minusve nigro-
variegatis; subtus cinereo-albicantibus vel fusco-grisescentibus,
basi pallidioribus, apicem versus obscurioribus, macula minuta
media, aliquando vix perspicua, sæpissime maculis binis, in
margine exteriore pone medium sitis, margineque posteriore
sat late nigris vel fuscis; alis posterioribus supra et subtus
albis, macula minuta media" margineque posteriore nigro-fuscis,
margine exteriore plus minusve cinereo-irrorato. L. al. exp.

24—26 mill.

Noctua melaleuca "THUNBERG, Diss. ent. Ins. suec., pars 2, pag.
12,0 027.124 (1700):
» heliophila PAYKULL, Skrift. Nat. Selsk., tom. 2, pars 2,
PASTE 102 MELON:
> leucocycla ESPER, Schm. in Abbild., tom. 4, tab. 180,
fig. 3 (post 1794).
> moesta HÜBNER, Samml. eur. Schm., tom. 3, tab. 77,
fig. 357 (1799—1804). — DUPONCHEL, Hist. nat. Lep.
de: France, tom. 7, p. 1, pag. 291, tab. 118, fig. 3;(1827).
Anarta melaleuca TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, Abth. 3,
pag. 205 (1826). — STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg.
18, pag. 291 (1857).
» bzcycla PACKARD, Proc. Boston Soc. Nat. Hist., tom. 11,
pag. 41 (1868).

Denna art förekommer tämligen. allmänt i de egentliga bergs-
trakterna under Juni och Juli, da den är funnen i Dalarne, Hel-
singland, Herjedalen, Jämtland och Lappland; 1 Norge är den
anmärkt för Kongshavnfjeldet, Bossekop, Kistrand, Elvenæs m. fl.
st. ı Finmarken.

Ögonen icke häriga; en mycket mörk form af denna art är af
SCHÖYEN funnen vid Elvenæs i södra Varanger, med framvingarne
undertill nästan helt och hället svarta, med undantag af en del
af inre kanten; bakvingarne ofvan, fran utkanten räknadt, utöfver

! Alæ posteriores supra hac macula aliquando destitutæ.

midten gra, undertill med basen svartaktig, för öfrigt som huf-
vudarten.
Fran alla arter inom slägtet skiljes denna genom den hvita

inkanten pa bakvingarne.

5. Anarta melanopa (THuxs.).

Alis anterioribus supra sat obscure fusco-grisescentibus,
nigro-variegatis; subtus cinereo-albicantibus, macula subqua-
drata media permagna margineque toto posteriore sat late,
vel fascia arcuata, inter maculam mediam et marginem poste-
riorem sita, nigris vel nigro-fuscis; alis posterioribus supra
sæpissime albo- et nigro-mixtis, macula sublunata vel sub-
quadrata media sat magna marginibusque interiore et poste-
riore latissime nigro-fuscis, præterea albis, vel aliquando fere
totis nigro-fuscis macula majore vel minore media alba ornatis;
subtus ut supra macula permagna media magis distincta et
plerumque pallidioribus. L. al. exp. 24—30 mill.

Noctua melanopa THUNBERG, Diss. ent. Ins. suec., pars 2, pag.
42 (1791).

> -vidua HÜBNER, Samml. eur. Schm., tom. 3, tab. 86, fig.
403 (1799— 1804). _

> tristis HÜBNER |. c., tab. 95, fig. 446 (1804—1818).

> rupestris HUBNER I. c., tab. 141, fig. 644— 5 (1804—1818).
Anarta vidua TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, Abth. 3, pag. 207

(1826).

» melanopa HERRICH-SCHÄFFER, Syst. Bearb. Schm. Eur.,
Bd. 2, pag. 372, tab. 84, fig. 433—4 (1850). — STAU-
DINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 18, pag. 292 (1857).

» nigro-lunata PACKARD, Proc. Boston Soc. Nat. Hist.,
tom. 11, pag. 40 (1868).

Till sammans med föregäende art päträffar man denna i Juni
och Juli ı Dalarne, Herjedalen till Lappland; i Norge vid Fok-
stuen pa Dovre, pa Skaaddavara, vid Bossekop, Kistrand och
Kulvik i Finmarken.

Denna art varierar mycket i färgstyrka, mörkare och ljusare.

Den skiljes dock under alla förhällanden fran sina samslägtingar
Schönherri, Richardsont och quieta, hvilka den närmast liknar,
genom de ofantligt stora, nästan quadratiska svarta midtelflac-
karne pa vingarnes undersida; fran wmelaleuca, utom genom denna
nyss angifna karaktär, äfven genom den bredt svarta eller svart-
gra inkanten pa bakvingarne.

6. Anarta Richardsoni Curr.

Alis anterioribus supra grisescente-nigris vel fuscis, plus
minusve albo- et nigro-variis, macula reniformi maculisque
sagittatis sat magnis et distinctis; subtus grisescentibus vel
fusco-cinereis, marginem posteriorem versus obscurioribus, ma-
cula sublunata media nigra ornatis, in margine exteriore pone
hanc maculam macula nigra sæpissime destitutis; alis poste-
rioribus supra albo- et nigro-mixtis, in medio plus minusve
albis, macula parva media marginibusque interiore et præ-
sertim posteriore sat late nigris vel nigro-fuscis, vel aliquando
fere totis nigro-fuscis, in medio cinereo-albidis; subtus cinereo-
albicantibus marginem posteriorem versus obscurioribus, ma-
cula sublunata media nigra ornatis. Oculis hirsutis. L. al.
exp. 34—36 mill.

Anarta Richardsoni Curtis, Descr. App. Narr., pag. 72, tab.
A, fig. 11 (1834). >

» Algida LEFEBVRE, Ann. Soc. ent. de France, tom. 5,
pag. 395, tab. 10, fig. 5 (1836). — DuPONCHEL, Hist.

nat. Lep. de France, suppl. tom. 3, pag. 596, tab. 49,

fig. 6 (1836). — HERRICH-SCHAFFER, Syst. Bearb. Schm.

Eur., Bd. 2, pag. 372, tab. 78, fig. 400 (1849). —
STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 18, pag. 297 (1857).

Denna art, som är en af de sällsyntaste inom slägtet, ar
funnen under Juni mänad i Lappland och i Norge pa Dovre
samt i Finmarken.

Denna särdeles vackra art afviker redan genom sin storlek
fran de andra arterna inom slägtet; närmast liknar den i färg-
teckning An. Schönherri och quieta, men skiljes fran den förra

genom mindre tillbakadraget hufvud, genom mycket större och
tydligare njurfläck och de s. k. pillika fläckarne pä framvingarne;
fran bäda genom de ludna ögonen och genom riktningen hos
den bakre tvärlinien pa framvingarne, som hos denna art är, ut-
‘ifrän inåt räknadt, i början halfcirkelformigt böjd, sedan skarpt
snedt inät-framät riktad, hvarıgenom midtelfältet, som inneslutes
af den bakre och den främre tvärlinien, vid inkanten är betyd-
ligt smalare an vid utkanten; fran gwzeta dessutom lätt genom
storlek och kroppsform.

7. Anarta Schönherri Zerr.

Alis anterioribus supra nigro-fusco-variegatis, maculis non-
nullis parvis strigisque transversis, præsertim posteriore, albi-
dis, macula reniformi sat parva et valde obsoleta; subtus gri-
sescentibus, macula sublunata media, macula in margine ex-
teriore pone maculam mediam margineque posteriore, plerum-
que toto, sat late nigro-fuscis vel nigris ornatis; alis posteri-
oribus supra albo- et nigro-mixtis, in medio plus minusve al-
bis, macula parva media marginibusque interiore et præsertim
posteriore sat late nigris vel nigro-fuscis, vel fere totis nigro-
fuscis, in medio cinereo-albidis vel pone maculam mediam
fascia cinereo-albida ornatis; subtus cinereo-albicantibus, plus
minusve nigro-mixtis, macula sublunata media sat magna mar-
ginibusque aliquando interiore, semper posteriore nigris. L.
al. exp. 28—29 mill.

Anarta Schönherri ZETTERSTEDT, Ins. lapp., pag. 950 (1840).
— STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 22, pag. 373 (1861).
> Leucocycla STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 18, pag.
296 (1857). — MÖSCHLER, Wien. ent. Monats., Bd. 4,

pag. 367, tab. 9, fig. 6 (1860).

Denna sällsynta art är funnen i Lappland vid Qvikkjokk; i
Norge pa Blaahö och vid Fokstuen pa Dovre, pa Reipasvara
och Skaaddavara i Finmarken. Dess flygtid är Juni och Juli.

Ogonen icke häriga; hufvudet betydligt tillbakadraget, jämte
- thorax och abdomen mycket harigt.

Med An. Richardsoni och quieta öfverensstämmer denna art
närmast, frän den förra dock lätt skild genom de icke häriga
ögonen, genom betydligt mindre njurflack och mycket otydliga pil-
fläckar pa framvingarne; fran dem bada genom det betydligt till-
bakadragna hufvudet och genom den bakre tvärlinien pa fram-
vingarne, som hos denna art är skarpt tandad.

8. Anarta quieta (HÜBNER).

Alis anterioribus supra grisescentibus, plus minusve ob-
scure flavescente-variegatis, maculis nonnullis parvis strigisque
transversis nigris, macula reniformi sat parva distincta; sub- .
tus flavescente-cinereis, apice, macula minuta media maculaque
majore pone hanc maculam in margine exteriore nigris; alis
posterioribus supra albo- et nigro-mixtis vel flavescente-cine-
reis plus minusve nigro-adspersis, macula media parva sat
obsoleta ornatis; subtus grisescentibus vel flavescente-cinereis,
plus minusve nigro-adspersis, apice, macula media distincta
maculaque vel fascia parva pone hanc maculam mediam in
margine exteriore nigris. L. al. exp. 25—27 mill.

Noctua quieta HÜBNER, Samml. eur. Schm., tom. 3, tab. 103,
fig. 485 (1804—1818).

Anarta Schonherri ZETTERSTEDT, Ins. lapp., pag. 950 (1840)
sec. ex. typ. in museo Lundensi.

> gureta STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 22, pag. 378

(1861).

Denna mycket sällsynta fjäril är funnen i Juli månad, inom
Sverige endast i Lappland af Prof. BoHEMAN; i Norge pa ber-
gen Kongshavnfjeldet och Skaaddavara samt vid Kistrand 1 Fin-
marken.

En högst egendomlig form af denna art är af STAUDIN-
GER betecknad med ad. nigricans. Den har framvingarne un-
dertill och bakvingarne bade ofvan och undertill enfärgadt mörk-
gra eller svartbruna, med en svart midtelfläck åtminstone på
vingarnes undre sida; framvingarne ofvan mycket mörka, svart-
aktıga, med de vanliga fläckarne och tvärlinierna nagot ljusare.

Ögonen icke håriga; hufvudet måttligt tillbakadraget och
mindre hårigt än hos föregående art; kroppen väsendtligt smär-
tare än hos Anartorna i allmänhet.

Från sina närmaste samslägtingar An. Richardson och
Schönherri afviker denna art genom dunklare och mera enfor-
mig färgton, stötande något i gult, på framvingarne undertill och
på både öfre och undre sidan af bakvingarne. Hufvudformen har
ock ofta mycket gult inblandadt ofvantill på framvingarne. Från
Richardsoni skiljes den lätt genom sina glatta, icke håriga ögon,
genom storleken och genom formen på det af den främre och
bakre tvärlinien på framvingarne ofvan bildade fältet, som hos
denna art är föga smalare vid vingarnes inkant än utkant; från
Schönherri torde den lättast skiljas genom mera framdraget huf-
vud och genom kroppsformen.

9. Anarta lapponica (THUNB.).

Alis anterioribus supra grisescentibus, plus minusve ni-
gro-variegatis; subtus nigricantibus, plus minusve albo-mixtis,
macula media nigra distincta sed parva fasciaque, inter hanc
maculam mediam et marginem posteriorem sita, alba ornatis;
alis posterioribus supra, fere totis, nigro-fuscis, margine exte-
riore angustissime fasciaque plus minusve distincta pone me-
‘dium cinereo-albicantibus; subtus nigricantibus, paullo albo-
mixtis, macula media nigra destincta sed parva, fascia sat
lata pone medium alba L. al. exp. 25—26 mill.

Noctua lapponica THUNBERG, Diss. ent. Ins. suec., pars 2, pag.
4.25. DE. Lee (TNT).

Anarta Amissa LEFEBvRE, Ann. Soc. ent. de France, tom. 5,
pag. 397 ©, tab. 10, fig. 6 (1836). — DUPONCHEL,
Hist. nat. Lep. de France, suppl. tom. 3, pag. 598, tab.
49, fig. 7. a. — HERRICH-SCHAFFER, Syst. Bearb. Schm.
Pit. 2, pars 372, tab. (42, fig.) 211 —- 72. (2846):
— STAUDINGER, Stett, ent. Zeit., Jahrg. 18, pag. 293
(1857).

» melanopa var. b ZETTERSTEDT, Ins. lapp., pag. 950

(1840), sec. ex. typ. in museo Lundensi.

“14 2

Arten förekommer, ehuru ytterst sparsamt, under Juli manad
i Lappland, ss. vid Qvikkjokk; i Norge pa Skaaddavara i Fin-
marken.

Ogonen icke häriga; färgteckningen pa framvingarnes öfre sida
och kroppsformen öfverensstämma särdeles med An. melanopa.

Närmast är denna art att förblanda med An. Zetter-
stedti, men skiljes lätt genom den lilla svarta midtelfläcken och
det hvita tvärbandet pa säväl fram- som bakvingarnes undersida;
genom den sist nämda karaktären kan man ock skilja denna art

fran alla andra inom slägtet.

10. Anarta Zetterstedti Stau».

Alis anterioribus supra nigricantibus, plus minusve gri-
sescente-variegatis, strigis transversis dilutioribus; subtus cine-
reo-albicantibus, margine posteriore sat late nigro, aliquando
macula minuta media nigra ornatis, sæpissime destitutis; alis
posterioribus supra et subtus nigro-fuscis vel nigris, in mar-
gine exteriore paullo albo- vel cinereo-adspersis. L. al. exp.
22—24 mill.

Anarta Zetterstedtii STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 18,

pag. 294 (1857).

Denna art tyckes vara ganska allman Lappland, i synnerhet-
vid Qvikkjokk; i Norge är den funnen 1 Drivdalen, vid Kongs-
vold pa Dovre och vid Gaaradak i Finmarken. Flygtid Juli.

Ogonen icke häriga; hufvud, thorax och abdomen svarta.

Denna art ar en bland de minsta inom slagtet och igenkän-
nes lätt fran alla öfriga genom sina ofvantill svarta bakvingar och
genom frånvaron af någon midtelfläck på deras undre sida. ‘

11. Anarta funebris (Hüsxer).

Alis anterioribus supra nigricantibus, spatio inter strigas
transversas anteriorem et posteriorem obscuriore; subtus fu-
scescentibus, aliquando macula minuta media alba instructis;

alis posterioribus supra et subtus fuscescentibus, subtus sem-

15
per macula minuta media alba ornatis. L. al. exp. 25—
27 mill.
Noctua funesta PAYKULL, Skrift. Nat. Selsk., tom. 2, pars 2, pag.
100 (1793).
» funebris HÜBNER, Samml. eur. Schm., tom. 3, tab. 92,
fig. 433 (1799 — 1804).
Anarta funebris 'TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, Abth. 3, pag.
‚ 209 (1826). — HERRICH-SCHÄFFER, Syst. Bearb. Schm.
Eur., Bd. 2, pag. 373, tab. 42, fig. 209—ıo (1846).
» Amissa LEFEBVRE, Ann. Soc. ent. de France, tom. 5,
pag. 397 ©, tab. 10, fig. 7 (1836). — DUPONCHEL,
Hist. nat. -Lep., de France, Suppl. tom. 3, pag. 598,
tab 4934 He. 7. b.

> amissa ZETTERSTEDT, Ins. lapp., pag. 950 (1840), sec.
ex. typ. in museo Lundensi.

» nigrita DUPONCHEL, Hist. nat. Lep. de France, suppl.

tom. 4, pag. 97, tab. 58, fig. 6 (1842).
» funesta STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 18, pag.
295 (1857).

Under Juni och Juli päträffas denna sällsynta art i norra
och mellersta Lappland; i Norge vid Kongsvold och Fokstuen
pa Dovre samt vid Bossekop i Finmarken.

Ogonen icke häriga; hufvud, thorax och abdomen svartbruna.

Denna art skiljes lätt fran alla inom slägtet genom den hvita
midtelfläcken pa bakvingarnes undersida.

Ehuru PAYKULL redan 1793 beskref denna art under namn
af funesta, kan detta namn icke tilldelas denna art, enär namnet
funesta redan 1786 blef af Esper användt för en annan Noctua,
nämligen Acedia funesta.

Vid utarbetandet af denna uppsats har ett synnerligen mkt
material godhetsfullt blifvit stält till mitt fria förfogande af Kand.
W. M. SCHÔYEN i Kristiania, hvarför jag anhaller att till honom
fa uttala min uppriktigaste tacksamhet och erkänsla.

ÖFVERSIGT AF SKANDINAVIENS ARTER AF
DIPTERGRUPPEN PHASINÆ.

H. D. J. WALLENGREN.

Arterna af gruppen Phasine tillhöra Muscide calyptere
och skiljas fran öfriga till dessa räknade grupper, sedan det af
ZETTERSTEDT hitförda slägtet Gymnopeza blifvit såsom tillhörande
en annan grupp aflägsnadt, genom följande karaktärer:

Vingarnes ulnargren böjd mot carpalgrenen och bildande ge-
nom denna böjning en tvärnerv, hvarigenom ett öppet eller slu-
tet carpalfält uppkommer. Antennborstet naket. Abdomen med
5—-6 segmenter, nästan naken eller blott korthårig, alldeles utan
all antydning till macrocheter. Ögonen nakna. Pannan hos båda
könen smal. Vingarne breda och isynnerhet hos hanen stora;
nästan tresidiga.

Till vår fauna höra följande slägten, som lättast särskiljas
från hvarandra enligt nedan stående öfversigt:

A) Vingarnes carpalfält öppet. (Areola carpalis alarum

aperta). é
1) Vingarnes ulnargren med kort men tyd-
ligt bihang utanfor sin vinkel; abdomen
hvälfd. (Ramulus ulnaris alarum
extra angulum “breviter sed di-
stincte appendiculatus; abdomen
COUV-E RAM IM) PS o_o SL SVE aes ee SS VAS HIT
2) Vingarnes ulnargren utan bihang utanför
sin vinkel; abdomen plattryckt. (Ramu-
lus ulnaris alarum extra angulum
non appendiculatus; abdomen de-
Blamatum)i A 26Ne.. EE tae eae TEA

B) Vingarnes carpalfält slutet. (Areola car-
palis alarum occlusa).
ı) Vingarnes ulnargren utlöper i carpalgre-
nen längt innan denne hinner vingspet-
sen; carpalfältet säledes petioleradt. (Ra-
mulus ulnaris alarum in ramulum
carpalem longe ante apicem ale
exewrrens;sareolatearpalisı ita que
RE AN ae SoA nes ter AT OPHORA;:
2) Vingarnes ulnargren utlöper i vingspet-

petiolata)

sen; carpalfältet saledes ej petioleradt,
(Ramulus ulnaris alarum in apicem
ale excurrens; areola carpalisita-
auesmonspetrolatay 3 +22, MICRA:

Slägtet XYSTA MEIc.

1. X. striginervis (ZETT.): askgrå, med silfverglänsande
hufvud och framstäende panna; fötter, antenner, 3 ryggband pä
thorax, 1 band öfver pannan och tresidiga, i 3 rader stälda fläc-
kar pä abdomen, alla svarta.

Zeon, Dipt.:scand. III. ‚7266.

Under Juni mänad i Lappmarken.

Anm. Xysta grisea ZETT. Dipt. Scand. III. 1261 är sam-
ma art som Zachina (Macquartia) albinervis ZETT. 1. c. 1064,
hvilken återigen är J till Zachina angulicornis ZETT. 1. c. 1186.

Slägtet PHASIA LATR.

1. Ph. Rothi (ZETT.): askgrä, med ofläckad abdomen och
silfverfärgadt hufvud; antenner, fötter och 4 rygglinier pa thorax
svarta; palper gula; vingfjäll hvitaktiga; vingar gräaktiga med
smutshvit bas.

ZETT. Dipt. Scand. XIII. 6170.

Under Juni manad vid Ringsjön i Skane.

Slägtet ALOPHORA Ros. DESV.
A) Vingarnes carpalfält längpetioleradt.

1) Vingarnes ulnarfalts tvärnerv krokt, belägen vid
midten emellan ulnargrenens krök och diskfältets
tvarnerv.

Entomol, Tidskr. Bd 1, H. 1 (1880). 2

1. A. subcoleoptrata (Lın.): gråaktig; antenner, fötter och
4 rygglinier pa thorax svarta; abdomen svartgra; vingarne breda,
klara, ofläckade (9), eller med 2 breda, bruna längsband (5), det
ena längs framkanten till dennes midt, det andra och bredaste
längs disken.

ZETT. Dipti: Scand. Wl. 1245-5 XI. 4318. XID. 4707.

Sällsynt 1 södra och mellersta Sverige under vären och bör-
jan af sommaren.

2) Vingarnes ulnarfälts tvärnerv rät eller nästan rät.
a) Ulmarfältets tvärnerv belägen midt emellan ul-
nargrenens krök och diskfältets tvärnerv.
(1) Thorax med 4 svarta rygglinier.
(a) Abdomen gra eller gulgra. (Antenner,
fötter och abdomens rygglinie svarta).

2. A. muscaria (FALL): gra, med askgrätt hufvud; ab-
domens första segment svart; vingarne bruna med gul bas (G')
eller vattenklara (9).

ZETT. Dipt. Scand: II. 1248; VIII. 3260.

Uti Sverige och Norge under Juli—September mänader.
Förekommer ända upp ı Lappmarken.

3. A. obesa (FABR.): gra, med askgrätt hufvud; abdomens
första segment gratt; vingarne gräaktiga, med snedt, brunaktigt
tvärband fran midten af framkanten (5) eller klara och utan
tvärband (9).

Phasia umbrata Zerr. Dipt. Scand. III. 1249. VIII. 3260.
Sil BA aeriséa ZETT: ly Gt wep owl es 208 Ok

M. obesa FaBr. E. S. III. suppl. 561. 6.

Under Juli manad i Skane och Smäland samt pa Gotland.

(b) Abdomen helt och hållet eller blott i di-
sken svartgrön eller purpurviolett, metall-
glänsande. (Kroppsfargen gra; hufvudet
askgratt; antenner och fotter svarta).

4. A. flavipennis (Zerr.): abdomen i disken kopparglan-
sande, pa sidorna bredt gra; vingarne gulhvita, mot inkanten
blekare, 1 spetsen brunaktiga, mot basen gulaktiga; omkring ner-
verna blekt brungul infattning. «1.

ZE Dipt.>Scand: III. rese. Vil 2326,

Under Augusti manad i Lappmarken, södra Norge och pa
Dovre.

5. A. umbripennis (Meic.): abdomen helt metallglänsande,
svarterün, sidor och anus smalt grapudrade; vingar helt bruna,
baktill mot basen vattenklara (5), eller helt vattenklara (Q); ving-
fjäll gulbrunaktiga.

Merc. Syst. Beschr. IV. 195. 16.

Under Augusti manad funnen vid Farhult i Skane.

6. A. nervosa (MEIG.): abdomen helt metallglänsande, kop-
parfärgad, sidor och anus knapt grapudrade; vingar vattenklara,
med bred svartbrun infattning omkring längdnerven och tvär-
nerven samt utmed framkanten; vingfjäll hvita. g'.

Mares syste meschira IV. 106.7.

Under Augusti manad vid Farhult i Skane.

7. A. atropurpurea (Meic.): abdomen helt metallglänsande,
svartgrön, sidor och anus knapt grapudrade; vingar vattenklara,
längs framkanten till dennas midt och derefter tvärt öfver disken
smalt bruna; vingfjäll hvita. ©.

MEıG. Syst. Beschr. IV. 193. 9.

Likaledes funnen vid Farhult 1 Skane.

Anm. Ma hända de bada senare arterna utgöra blott va-
rieteter af en och samma, samt möjligen af Phasza aurulans
MC G10 7.20.

(2) Thorax utan svarta rygglinier. (Färgen
svart, föga glänsande).

8. A. vitripennis (ZETT.): hufvudet gråaktigt; abdomen
glänsande kopparfärgad, baktill grapudrad; vingarne klara; ving-
fjällen hvita. ©.

ZETT. Dipt. Scand. XIII. 6169.

Under Juni manad i Skane pa sandfält.

9. A. pusilla (MeıG.): hufvudet hvitaktigt; abdomen ask-
gra, första segmentet och en kort rygglinie svarta; vingar klara;
vingfjällen hvita.

Zee Wipt:\scand) Wl res EVIL US 2678 XI. 4707.

Under Augusti manad pa torra platser i Skane och södra Norge.

b) Ulnarfaltets tvärnerv belägen innanför midten
emellan ulnargrenens krök och diskfältets tvär-
nerv.

(1) Abdomen svart utan rostgula tvärband.

(a) Vingarne helt och hållet vattenklara.

10. A. hyalipennis (FALL.): glänsande svart; med silfver-
glänsande ansigte; fötterna svarta; vingfjällen svartaktiga.

ZETT. ‚Dipt Scand. IH 7252.

Under Juli och Augusti mänader i södra och mellersta
Sverige.

(b) Vingarne till största delen eller blott
langs framkanten svarta. (Kroppsfargen
svart, foga glänsande).

11. A. nana (FALL.): ansigtet silfverglänsande; fötterna
svartgula (SF) eller svarta med gula lar (9); vingarne svarta, i
spetsen hvita; vingfjäll bruna.

ZEIT.” Dipt. Scand. II 27252:

Under Juli och Augusti mänader i Skäne och Smäland.

12. A. pygmæa (FALL.): ansigtet hvitaktigt, glänsande; föt-
terna svarta; vingarne klara, längs framkanten svartaktiga, 1 spet-
sen hvita; vingfjällen bruna.

ZETT. Dipt. Scand. IM. 1253.5X7. 04378:

Under sommarmänaderna i södra och mellersta Sverige och
pa Gotland.

(2) Abdomen med 3 rostgula, genombrutna, mot
sidorna bredare tvärband. (Vingarne vat-
tenklara. Kroppen svart, opak).

13. A. fasciola (ZETT.): antennerna svarta; fötterna mörkt
svartgula, med ljusare tibier och tarser; vingfjällen ljusbruna.

ZEITEN Dipt: Scand, IL wena MER 200

Under Juni månad i Lappmarken.

14. A. zonella (ZETT.): antenner och fötter gula; de bakre
fötternas lår och tibier i spetsen samt alla tarserna bruna; thorax
gra; vingfjällen hvita.

ZETTS Dipts Scand Alex 254;

Under Juli månad i Lappmarken.

B) Vingarnes carpalfält kortpetioleradt. (Ulnarfältets
tvärnerv belägen innanför midten emellan ulnargre-
nens krök och diskfältets tvärnerv). Syntomogaster.
SCHIN. Wien. Ent. Monatschr. 1861.

15. A. opaca (ZETT.): svart, opak, med grått (FS) eller röd-

aktigt, hvitglänsande (9) ansigte; vingarne klara; abdomen svart
med askgrå, obestämda, hos co’ mindre tydliga band; fötter
svarta, lårens bas hos © gul.

Phasia opaca Zerr. Dipt. Scand. 1255 &. Ph. ruficeps
ZETT AIRE =O.

Under Juli mänad i södra Norge och i Nordlanden.

16. A. convexa (WaAHLB.): thorax svart med hvitaktiga
fläckar; abdomen gra, första segmentet svart, andra deremot med
tva svarta ryggfläckar; vingarne klara; fötterna svarta.

Zur. Dipt. Scand; Wd 1256,

Under Augusti manad i Norrbotten.

Slastet MICRA -ZETT.

1. M. trixina (Zerr.): svartaktig, hårig; ansigtet silfver-
glänsande; thorax framtill nagot graflackig; abdomen med grä-
aktiga, pa midten genombrutna tvärband; vingar klara. .

Zerr. Dipt. Scand. Lily 17218.

Under Juli manad 1 Nordlanden.

Anm. Inom lepidopterologien har det har brukade slägt-
namnet blifvit af GUENEE tilldeladt ett slagte bland Noctuæ, men
det har inom dipterologien prioritet såsom har användt sedan 1837.

ADNOTATIONES
ad
»ICHNEUMONOLOGIAM SUECICAM»
AUCTORE

AUG. EMIL HOLMGREN.

Fam. ICHNEUMONIDES.
Subfam. I. ICHNEUMONIDES OXYPYGI.
Exephanes occupator — Pag. 9°.

Post var. 3 addendum:

Var. 4. @ Q: minor, segmentis 2 et 3 abdominis interdum
fusco-notatis.

Hab. in Suecia media et meridionali, minus frequens.

ICHNEUMON — Pag. 10.

Sectio I:ma.

1. |. pisorius — Pag. 10.

Varo une:
In monte solitario Hunneberg Westrogothiæ marem hujus
varietatis quoque inveni.

3. I. Coqueberti — Pag. 13.

I. similatorius Tiscus., Stett. Ent. Zeit. XXXIV. 348.3.
In insula Wermdön prope Holmiam feminas nonnullas detexit
Studiosus GUST. ZATTERLUND.

' Confr. HOLMGR. Ichneumonologia Suecica.

=
[0]

Obs. Species valde affinis Z. semz/atorzo (nostro); feminas
quidem utriusque speciei ab invicem distinguere facile est pro-
pter I. szmzlatorii © aream mesonoti superomediam angustam et
apice emarginatam, dum JL. Coqueberti Q area superomedia la-
tiuscula et costa recta vel subrecta apice occlusa est. Antenne
in J. simil. © post mortem involutæ sunt, in Z. Cogued. © autem
incurvate. Arez metanoti laterales sæpius costa sat distincta di-
screte. — Hee Species ab auctoribus, ut mihi videtur, cum J,
similatorio nostro confundenda est (confr. TISCHBEIN 1. c.). Ma-
rem ignoro. De pictura pedum, interdum sat variabili, vide /chz.
wee. lec:

8. I. falsificus — Pag. 19.

In Smolandia (GADAMER); prope Holmiam (ZÄTTERLUND).

10. I. leucocerus — Pag. 22.

Feminam unicam prope Holmiam invenit ZATTERLUND. Spe-
cies in Scandinavia certe rarissima est et antehac, quantum scio,
semel tantum observata. In fagetis Germaniz autem frequenter
occurrit (TISCHBEIN).

8—g. I. urticarum Ho.mer. n. sp.

Parum nitidus, punctatus, ater; g': palpis ex parte, or-
bitis oculorum facialibus, lineis ad radicem alarum, scutello
et tibiarum anticarum latere antico, albidis; alis fuscedine le-
viter tinctis, stigmate fulvo-testaceo, tegula nigra puncto albo;
©: orbitis oculorum frontalibus angustissime, annulo antenna-
rum, lineola infra alas, scutello et tibiarum anticarum latere
antico, albidis; alis fuscescentibus, stigmate sordide fulvo-te-
staceo, tegula nigra; coxis posticis subtus nudis, simplicibus
— oOo © (Long. 15—18 millim.).

Habitat in Westrogothia, ubi in monte Hunneberg marem
unicum unicamque feminam detexi.

Caput pone oculos angustatum; temporibus et genis haud
buccatis. Clypeus apice truncato. Antenne setaceæ, apud femi-
minam ante apicem vix dilatatæ, post mortem incurvatæ. Tho-
rax, nitore exiguo, alutaceo- vel subrugoso-punctatus; parapsidis

mesonoti parum perspicuis; scutello parce et subtiliter punctato,
nitido; metanoto areis superioribus 5. Segmentum ı:mum abdo-
minis postpetiolo plus minusve aciculato, in © distinctius quam
in ©; 2:dum coriaceum, basin versus rugulosum, marzs gastro-
cælis profunde exsculptis, spatio interjacente substriato, area me-
dia postpetioli parum latiori, femine gastrocælis mediocribus,
spatio interjacente ruguloso area media postpetioli latiori; terebra
vix ultra apicem abdominis exserta. Alæ areola 5-gona. Coxe
posticæ feminæ scopula nulla instructæ.

Mas. Caput cum antennis nigrum, orbitis facialibus pallidis;
palpis maxillaribus nigro-fuscis, medio albidis. Thorax ater, scutello
eborino, linea ante alas lineolaque infra alas albidis. Abdomen
nigrum, haud cyaneo-micans, incisuris 2 et 3 subferruginantibus.
Alæ fuscedine tinctæ, stigmate fulvo-testaceo, tegula nigra macula
alba. Pedes nigri, anteriores geniculis et latere antico tibiarum
albidis, tarsis nigro-fuscis.

Femina. Caput nigrum; orbitis oculorum frontalibus angu-
stissime pallidis. Antenne nigræ; articulis flagelli 7—12 albıs.
Thorax niger, lineola infra alas albida; scutello albido vel stra-
mineo. Cetera fere sicut in gj, sed alls magis fuscescentibus.

13. I. rufinus Grav. — Pag. 28.

Post var. 2 addendum:
Var. 3 ©: dorso mesothoracis lineis 2 albidis.

Obs. Spatium infraoculare in © latitudinem mandibularum

vix æquans. Cox posticæ © nitidæ punctis sparsis, scopula
majuscula.

14. I. impressor Zerr. — Pag. 30.

Post diagnosin addendum:

Var. 1. Q: flagello antennarum in medio supra albido-notato.

Obs. Dubium videri potest num J. wigricornis WESM. ad
eamdem speciem pertineat ac noster.

16. I. comitator — Pag. 31.

Marem e Westrogothia mecum benevole communicavit Cel.
N. E. FORSSELL.

Caput minus buccatum quam apud feminam, pone oculos
nonnihil augustatum. Antenne porrectæ, apicem versus attenuate.
Metathorax area superomedia subtruncata; areis dentiparis et spira-

25
culiferis apice transversim rugulosis; area posteromedia tripartita;
areis pleuralibus punctatis, nitidis.

Mas. Caput nigrum, palpis, macula mandibularum, lateri-
bus clypei et faciei orbitisque frontalibus, albidis vel pallide stra-
mineis. Antenne tote nigræ. Thorax niger, lineola vel macula
ante alas lineolaque infra alas albidis. Abdomen et alæ ut in
femina colorata. Pedes nigri; femoribus anticis subtus stramineis,
mediis puncto apicali stramineo; tibiis anterioribus albidis, latere
altero apicem versus nigro, posticis albis apice nigro; tarsis albis,
anterioribus apice articulorum rufo aut fusco, posticis vel articulo
primo apice nigro sequentibus totis nigris, vel articulis 1—3
apice fuscescentibus, 4 et 5 totis fuscis.

20—21. I. bistrigosus Hovmer. n. sp.

Nitidulus, punctatus, niger; orbitis oculorum frontalibus
incisurisque anterioribus abdominis, apicem versus cyanescenti,
fulvo-rufis; annulo antennarum albo; stigmate alarum fusco;
tibiis meterioribus latere antico pallidis; antennis medio sat
dilatatis et compressis; areola alarum costam versus occlusa;
area metanoti superomedia semielliptica, laviuscula. —- © (Long.
15—16 millim.).

Var. 1. ©: scutello striga utrimque laterali fulvo-straminea,
puncto ad orbitas verticis pallido.

Var. 2. Q: vertice et scutello totis nigris.
Habitat in Smolandia et Lapponia, rarius.
Statura et conformatione corporis partium /. castaniventrt

similis et affinis, sed robustior et præterea terebra minus exserta,
colore abdominis pedumque vere diversus.

21. I. funebris — Pag. 30.

Post. var. 1. addendum:

Var 2. I: tibiis posticis interne basin versus albicantibus;
articulo primo tarsorum posticorum basi late albida.

Marem unicum in Kinnekulle Westrogothiæ detexit Stud. G.
HoLM — Species genuina in hortis et pratis Uplandiæ a me plu-
ries capta est. Femina mare rarior occurrit.

26
22. |. fuscipes — Pag. 40.

MET eats OF
Ad Råslätt Smolandie a Dom. GADAMER inventa.

22—23. |. nothus Horner. n. sp.

Subnitidus, punctatus, niger; ore, lateribus clypei et
faciei, puncto minutissimo ad orbitas verticis, margine supero
colli interrupte, macula ante alas nec non basi tibiarum meta-
tarsorumque late, albis; antennis vestigio annuli albi; alis fuli-
ginoso- hyalinis, stigmate nigricante, tegula nigra — 9’ (Long.
18 millim.).

Hab. in insula Wermdön prope Holmiam, ubi marem uni-
cum detexi.

Species medium quasi tenet inter I. fuscipedem et I. mul-
fiannulatum. Caput pone oculos nonnihil angustatum. Clypeus
apice medio impresso. Mesonotum parapsidis antice distinctis.
Scutellum apice depresso. Metanotum areis superioribus 5, ea-
rum superomedia subsemilunari. Postpetiolus crasse aciculatus.
Segmentum 2:dum abdominis gastrocælis profunde exsculptis, spa-
tio interjacente fortiter striato area media postpetioli angustiori.
Ale areola costam versus breviter aperta, nervum recurrentem
ordinarium fere in medio recipiente. Pedes validiusculi.

23—24. I napæus Homer. n. sp.

Nitidulus, punctatus, niger; orbitis faciei late, annulo an-
tennarum, collo, lineis duabus ad alarum radicem, scutello
apice toto annuloque tibiarum, albis; alis fulvedine tinctis,
stigmate fulvo- testaceo, tegula puncto albida; capite buccato;
pedibus validis — © (Long. 20 millim.).

Marem unicum prope Holmiam inveni.

Species inter majores hujus sectionis. Caput buccatum, pone
oculos haud angustatum; temporibus latis; genis mandıbulisque
confertim punctatis. Clypeus depressus, fortiter at remote pun-
ctatus. Thorax æquialtus; mesonoto parapsidis obsoletis; meso-
pleuris punctatis, interstitiis et macula speculari lsevibus, nitidis;
scutello obtuso, subelevato; metanoto ruguloso, area superomedia

latitudine nonnihil longiori, areis lateralibus utrimque duabus,
subconfluentibus. Segmentum ı:mum abdominis area media post-
petioli aciculata; 2:dum gastrocælis modice profundis, spatio in-
terjacente ruguloso-striato. Abdomen præterea superne totum for-
titer punctatum vel punctato-alutaceum, nitore tantum exiguo.
Ale areola costam versus aperta, nervum recurrentem ordinarium
in medio recipiente; retinaculis 15. Pedes validi.

Mas. Caput nigrum; mandibulis ante apicem rufis; puncto
utrimque clypei lateribusque faciei albidis. Antenne nigra, scapo
macula subtus articulisque flagelli 11-14 albis. Thorax niger,
margine supero colli, macula cuneata ante tegulas, callo infra
alas scutelloque apice toto, albidis. Abdomen nigrum. Ale sti-
gmate fulvo-testaceo, tegula nigra macula alba. Pedes nigri; tibiis
albis, ima basi apiceque toto nigris, anticis latere antico albo-
stramineis.

23—24. I. silvanus Ho.mer. n. sp.

Nitidulus, punctatus, niger; orbitis oculorum frontalibus, an-
nulo antennarum, lineis ad alarum radicem, scutello, tibiis medio
late tarsisque posticis maxima ex parte, albidis; abdomine apicem
versus cyanescente; alis fuscedine tinctis, stigmate nigricante; I:
ore, clypeo, facie, scapo antennarum subtus, picturis thoracis et
pedum, albidis; ©: ore ex parte testaceo, macula apicis se-
gmenti primi abdominis albida. — I Q (Long. 18—20 millim.).

Habitat in silvis Sueciz medic, rarissime. Mares duos in
insula Gäsö prope Holmian inveni. Feminam, verisimiliter in
Smolandia captam, in collectione Dom. I. LJUNG vidi.

Species pictura insigni pedum ab affinibus præcipue digno-
scenda. Similis /ch. nobzlz Wesm. (Ichn. Ot: 14. 12.), sed vere
diversa.

Caput pone oculos angustatum; temporibus modice latis;
fronte inæqual, antice excavata. Clypeus apice truncato. An-
tennæ apice attenuatæ, post mortem recurvate, nec involute,
apud feminam pone apicem paullo validiores, articulo 11-mo fla-
gelli subquadrato. ‘Thorax robustus, alutaceo- vel coriaceo-pun-
ctatus, in I parapsidis distinctioribus quam in ©; scutello convexo,
subobtuso, punctulato; metathorace areis superioribus 5 distin-
ctisimis, earum supromedia semicirculari (©) vel semilunari (>),
area posteromedia modice concava, in © distincte tridivisa. Se-
gmentum r:mum abdominis postpetiolo latiusculo, angulis apicalibus
obtusis vel rotundatis, area media punctato-aciculata; 2:dum ga-
strocælis profunde exsculptis, spatio interjacente ruguloso, area
media postpetioli angustiore; 3:tium transversum; sequentia apud

© leviuscula; terebra validiuscula, ultra apicem exserta. Alæ are-
ola costam versus subocclusa vel breviter aperta, nervum recur-
rentem ordinarium fere in medio recipiente. Pedes mediocres;
coxis posticis subtus in utroque sexu simplicibus confertissime
punctatis.

Mas. Caput nigrum; ore toto, clypeo, macula magna ge-
narum, facie orbitisque frontalibus, albidis vel stramineis. Antennz
nigra, scapo subtus pallide stramineo; articulis flagelli 10—18
vel eorum plurimis supra albis. Thorax niger; collo, maculis
duabus pleurarum (una in lobo propleurarum, altera fere in me-
dio mesopleurarum locatis), linea lata sinuata ante alas, macula
seu linea infra alas, lineis vel maculis duabus mesonoti, scutello,
postscutello maculisque duabus metathoracis, albidis aut (post
mortem) pallide stramineis. Abdomen nigrum, cyaneo-micante;
segmento I:mo summo apice vestigio maculæ pallidæ. Ale fu-
scedine tinctæ; stigmate nigro-fusco; tegula albida dimidia ba-
sali parte nigra. Pedes anterires coxis et trochanteribus pallide
stramineis, basi summa nigris, femoribus antice pallide stramineis,
postice nigris, tibiis concoloribus, sed ante basin macula straminea,
tarsis fuscescenti-stramineis, articulorum summo apice fusco; po-
sticl coxis nigris macula superna pallide straminea, trochanteribus
nigris, femoribus nigris externe macula paullo ante medium et
puncto prope apicem pallide stramineis, tibiis albicantibus, apice
et ima basi nigris, tarsis fulvescenti-stramineis articulorum apice
summo fusco.

Femina. Caput nigrum; ore ex parte testaceo-fusco; orbitis
oculorum frontalibus late, externis anguste albicantibus. Antenne
nigræ, articulis flagelli 7—13 supra albidis. Thorax sicut in ©’,
sed maculis pleurarum, meso- et metanoti deficientibus. Abdo-
men nigrum, cyaneo-micans; segmento 1:mo fascia apicali stra-
minea; incisuris 2 et 3 ferruginantibus. Ale fuscedine tinctæ,
stigmate et squamula nigro-fuscis. Pedes nigri, annulo tibiarum
lato albido; tarsis posticis articulis 3 primis albicantibus apicibus
summis fuscis.

Sectio 2:da.
25. I. culpator — Pag. 44.
Matinee ©:
In Uplandia haud infrequens.
Sectio 3:ia.
30. I. computatorius Mui. — Pag. 53.

Post var. 2 addendum:
Var. 3. fronte tota nigra.

Hab. in Westrogothia (J. HULTGREN).

Obs. Antenne © incrassatæ, inter medium et apicem com-
presse. —, »Coxz posticæ subtus scopula obsoleta vel interdum
nulla» TISCHB. 419.

30—31. I. cerebrosus Wesm. — Pag. 91.

Hujus speciei dignosis paullulum modificanda:

Parum nitidus, punctatus, niger; 97: lateribus faciei, lineis
ad alarum radicem scutelloque albidis; stigmate alarum fulvo,
tegula macula albida; tibiis anterioribus plus minusve pallidis,
posticis basin versus obscure ferruginantibus; ©: annulo an-
tennarum, lineis ad alarum radicem (sæpius evanescentibus),
scutello et macula segmentorum 6 et 7 abdominis, albis;
abdomine nigro toto vel segmentis 2 et 3 rufis; stigmate ala-
rum fulvo; pedibus maxima ex parte nigris vel tibiis rufis,
posticis apice nigris; coxis posticis subtus scopula parva,
tuberculiformi; @ Q: capite pone oculos angustato; margine
genarum infra basin mandibularum dilatato et leviter reflexo.
— 6 © (Long. 15—20 millim.).

Wesm. Rem. Crit. 88. © — HormGr. Ichn. Suec. 91. Q.
—? J. tuberculipes Wesm. Mantissa Ichn. 19. 45:bis J' ©.

Hab. in Uplandia ad Holmiam (HALLSTROM); i Westrogothia
(B. ForsseLL); in Gotlandia (THEDENIUs); in Oelandia (DA).

33. I. confusorius Grav. — Pag. 58.

Obs. Mas: clypeo, facie et orbitis frontis flavis; mandi-
bulis sæpius obscuris; tarsis posticis articulis ultimis haud totis
fuscis. — Femina: scopula coxarum posticarum distincta vel
sæpissime umbra fusca tantum indicata; collo nunquam albo-
notato.

In Suecia media et meridionali haud raro occurrit.

33—34. I. albicollis Wesm.

Parum nitidus, punctatus, niger; g': ore, clypeo, facie,

initio orbitarum frontalium, scapo antennarum subtus, collo

30
superne, lineis ad alarum radicem scutelloque, eborinis; se-
gmentis 2 et 3 abdominis flavis vel flavo-croceis; alis subfu-
mato-hyalinis, stigmate fulvo, radice et tegula albido-notatis;
tibiis tarsisque flavis, posticis apice nigris; ©: ore piceo; or-
bitis frontalibus rufescentibus; annulo antennarum, margine
supero colli scutelloque, albis; segmentis 2 et 3 abdominis
rufis, 6 et 7 macula dorsali alba; alis fuscescenti-hyalinis, sti-
gmate fulvo, tegula nigricante; pedibus nigris, anterioribus
geniculis, tibiis et tarsis rufo-fulvis, posticis ima basi femorum
basique tota tibiarum et tarsorum rufo-fulvis; coxis posticis
subtus scopula distincta vel saltem indicata — &I © (Long.
12—18 millim.).
Wesm. Ichn. Otia 20. 18. Q.

Hab. in Suecia media et meridionali, passim. In umbellatis
mense Junii a me sæpe observatus.

I. confusorio proximus. Caput pone oculos angustatum,
parum buccatum. Antenne maris porrectæ, setaceæ; feminz in-
volute, apicem versus paullo tantum attenuatz, articulo 6:to fla-
gelli quadrato. Area metanoti superomedia quadrata (5) vel la-

titudine sua nonnihil longior (9); areæ laterales confluentes. Post-
petiolus subtiliter aciculatus.

34. I. bucculentus Wesm. — Pag. 60.

Obs. Mas: margine genarum infra basin mandibularum
distincte dilatato; area metanoti superomedia latitudine nonnihil
longiori; tarsis flavidis, posticis vix infuscatis; facie nigro-notata.
— Femina: capite a fronte viso subquadrato; clypeo apice trun-
cato, marginato, parce punctato; mandibularum dente superiore
obtuso; tarsis posticis apice articulorum sæpius obscuro.

Femina mare frequentior occurrit.
33. I. suspiciosus Wesm. — Pag. 62.:
Obs. Mas: area superomedia metanoti latitudine sua haud

longiori; facie nigro-notato; tarsis posticis totis flavis.
Ich. stramentarius Gray. ad speciem propriam referri de-

ber Contr. Tische. (Ste? Eni Zeit XXXIV. 420. 61. © et
Houmer. Ichn. Tiroliæ 2.
Mas femina frequentior occurrit. Flores umbellatarum sæpe

visitans.

35—36. I. clitellarius Ho.mer. n. sp.

Parum nitidus, punctatus, niger; 4: ore, clypeo, facie tota
vel maximam partem, initio orbitarum frontalium, scapo an-
tennarum subtus, collo superne, macula cuneata ante alas,
linea infra alas scutelloque, stramineis; segmentis 2—4 abdo-
minis flavo-croceis; stigmate alarum fulvo, radice et tegula
flavis; pedibus anterioribus fulvescenti-flavidis, coxis maxima
ex parte femoribusque plaga magna nigris, posticis nigris,
macula trochanterum tibiisque flavis, his apice nigris, tarsis
fulvescenti-flavidis; ©: ore orbitisque frontalibus rufescentibus ;
annulo antennarum lato, scutello maculaque segmentorum 5
—7 abdomimis, albis; segmentis 2 et 3 dilute rufis, croceis
vel fulvo-stramineis; stigmate alarum fulvo, radice et tegula
sordide testaceis; tarsis omnibus rufis vel fulvis; tibiis anterio-
ribus stramineis apice rufo, postieis concoloribus apice nigro
— oOo © (Long. 12—18 millim.).

I. suspiciosus Homer. Ichn. Suec. 62. 35. (pro parte).
Hab. per omnem Sueciam, minus frequens.

Species valde affinis /. suspicioso WESM. Caput margine
genarum infra basin mandibularum vix dilatato. Area supero-
media metanoti latitudine sua haud longior. Postpetiolus distincte
aciculatus. Segmentum 2:dum abdominis in © gastrocælis pro-
funde exsculptis, margine postico obliquo, spatio interjacente area
media postpetioli nonnihil angustiori. Coxe posticæ subtus con-
confertissime aciculato-punctate, opacæ, interne subcarinulate.

38. I decipiens Horner. — Pag. 69.

Quum hæc species jam a Cel. GRAVENHORST sub nomine
Ichn. mnltipictus descripta fuerit, nomen a nobis impositum
mutandum:

38. I multipictus Grav.

GRAY. Ich Europ.el. 347. 132.0.

Wes.) Rem. (Crit. 4359.

Ich. decipiens HormGr. Ichn. Suec. 69. 38. & ©.
In Scania a Cel. THOMSON quoque inventus.

39. I. terminatorius Grav. — Pag. 70.

Obs. Mas, quem in Ichn. Svec. p. 70 sub hoc nomine
descripsi, ad aliam speciem sine dubio pertinet.

Mas (verus). Caput nigrum, ore, clypeo, facie et initio or-
bitarum frontalium, flavis. Antenne nigra, scapo subtus macula
flava. Thorax niger, margine supero colli, linea vel macula cu-
neata ante alas, puncto vel lineola infra alas scutelloque, flavis.
Abdomen nigrum, segmentis 2 et 3 flavis, ex parte sæpius croceis;
4 interdum angulis basalibus flavis. Ale flavescenti-hyalinæ,
nervis et stigmate fulvis, radice et tegula flavis. Pedes coxis et
trochanteribus nigris; femoribus anterioribus nigris apice late flavo
vel latere antico toto concolore, posticis nigris; tibiis flavis, po-
sticis apice nigris; tarsis omnibus totis flavis.

Wesm. Mantissa 27 N:o 51:ter — TiscHB. Stett. Ent. Zeit.
ROCKY I 4232171.
Hab. in Ostrogothia, ubi marem unicum detexi. — E Ti-

rolia specimina utriusque sexus mecum communicavit Prof. HELLER.

(Continuatur),

OM
EN NYLIGEN ATERFUNNEN SVENSK NATTFJARIL

CHRISTOPHER AURIVILLIUS.

I andra bandet af sina memoirer ' berättar DE GEER, att
han en gang pa en liten holme i Bottniska viken påträffade

! DE GEER, CARL: Memoires pour servir à l’histoire des insectes. Stock-

holm) 177i apart, In) ps 416.

håriga, svarta larver med gulhvita, långsgående band. Dessa larver
förpuppade sig redan i Juli månad, men gåfvo fjärilar först föl-
jande vår. Fjärilen kallades af De Geer »La phalene grise å
nervures blanches» och fick derföre af GoEZE' namnet Phalena
Noctua albovenosa, hvilket BORKHAUSEN * sedermera förkortade
til Ph. N. venosa. Bada dessa författare hafva dock tydligen ej
sett arten i naturen, utan endast begagnat De Geer’s beskrifning.
Deras art kan man derför utan ringaste tvekan anse för den
samma som De Geer's.

Efter De Geer’s tid finnes arten ingenstädes omnämd hos
nagon svensk författare, och det har ej häller lyckats mig att
finna exemplar af den samma i nagon af de äldre svenska sanı-
lingarna. Den hade ocksä alldeles fallit i glömska säsom skandi-
navisk, da den ar 1869, jämt hundra ar efter De Geer, af lektor
K. Fr. THEDENIUS äterfans i Stockholms skärgärd och sedan
1870 i stor ymnighet anträffades af adjunkten J. A, VISTRÖM
och författaren pa en liten holme i Hudiksvallsfjarden.

Om ocksa trots den i hvarje enskildhet radande noggranna
öfverensstämmelsen mellan den af De Geer beskrifna och den
nu anträffade larvens utseende och lefnadssätt nagot tvifvel an-
gäende artens indentitet kunnat ega rum, sa har det helt och
hället blifvit hafdt vid den jämförelse, jag haft tillfalle att an-
ställa med de ännu i Riksmuseum befintliga typerna till De Geer's
figur och beskrifning.

En annan fråga är emellertid den: Ar SEPP's och HüBNER'S
Noctua degener samt TREITSCHKE'S och senare författares Szmyra
(Arsilonche) venosa den samma som De Geer’s art? Vid gransk-
ning af mig tillgängliga arbeten öfver den i det öfriga Europa
forekommande och under nyss nämda namn bekanta formen har
jag funnit följande omständigheter, som antyda afvikelser fran den
svenska formen, värda att beaktas: 1: säger Treitschke: * »Wenn
Borkhausen (rättare De Geer) alle Flügel maüsegrau nennt, so
hat er diesen Schmetterling entweder gar nicht gesehen oder ein

! GOEZE J. A. E.; Entomologische Beiträge zu des Ritter Linné zwölften
Ausgabe des Natursystems Th. III Bd. 3. p. 251.

? BORKHAUSEN M. B. Naturgeschichte der Europäischen Schmetterlinge
T. IV. Frankfmt 1792. p. 716.

3 TREITSCHKE FR.: Die Schmetterlinge von Europa V. 2. p. 282.

Entomol. Tidskr. Bd 1, H. 1 (1880). 3

ölig gewordenes Exemplar erhalten». Detta visar nogsamt, att
Treitschke liksom senare författare varıt obekant med den mörka,
i Sverige ingalunda sällsynta formen, som till en del utgör typen
for De Geer’s beskrifning. 2: uppger HERRICH-SCHÆFFER !, att
bakvingarnes 6:te och 7:de ribba utgä skilda. 3: pastar HEINE-
MAN”, att palpens sista led är naken, samt för slägtet Arszlonche
i sin analytiska tabell till dem, som hafva palperna tydligt syn-
liga utanför pannan. Da emellertid dessa båda uppgifter hos
Heinemann motsägas af Herrich-Schæffer och ej heller träffa in
på de tyska exemplar, som jag haft tillfälle att undersöka, så bero
de säkert på ett misstag. Hvad palperna beträffar, så kunna de
visserligen någon gång synas helt litet framom pannans hårbe-
klädnad, men detta synes mig då bero derpå, att de blifvit mer
framsträckta, än de i sitt vanliga läge äro.

Q o . se AR
Aterstä saledes de 1 första och andra rummet nämda om-
ständigheterna.

Vore nu förhällandet det, att den mörka formen vore lika
uteslutande förekommande i Sverige, som den ljusa synes vara
det inom det öfriga Europa, sa skulle jag otvifvelaktigt anse
dessa båda former såsom skilda arter; men da sa väl De Geer
som lektor Thedenius och författaren ur larver, som tagits pa
samma ställe och varit fullkomligt lika, erhallit sa val den mörka
formen som ock den ljusa, sådan som den finnes i Tyskland, samt
dertill en hel följd af öfvergängsformer mellan de ljusa och mörka
individerna kan uppställas, sa anser jag det alldeles obefogadt att
pa denna grund betrakta den tyska och svenska formen sasom
skilda arter.

Hvad ater Herrich-Schæffers anmärkning om 6:te och 7:de
ribborna à bakvingen beträffar, sa ar det visserligen sant, att
de pa de tyska exemplar, jag sett, varit ndstan skilda, men der-
emot på manga af de svenska äro förenade i ett mer eller mindre
langt skaft. Da emellertid äfven svenska exemplar, bade mörka
och ljusa, kunna hafva dessa ribbor fullt atskilda, sa duger ej
häller detta kännetecken säsom skiljemärke, äfven om det skulle

! HERRICH-SCHÆFFER: System. Bearbeitung der Schmetterlinge von Eu-
ropa. JI. I. p. 180.
* HEINEMANN v. H.: Die Schmetterlinge Deutschlands I. p. 414.

visa sig oföränderligt hos tyska exemplar, nägot som jag trots
Herrich-Scheffers uppgift har svärt att tro.

Om antennledernas beskaffenhet har jag ej funnit någon
uppgift hos nägon fürfattare. Emellertid synes den tyska formen
"vanligen hafva ett färre antal leder, som knappast någonsin dro
transversela utan qvadratiska eller vida längre än breda. Svenska
exemplar hafva, så vidt jag funnit, lederna tydligt transversela,
åtminstone till antennens midt, men antalet vexlar mycket. Föga
vigt synes emellertid böra läggas vid denna omständighet, och
bäst är otvifvelaktigt att uppfatta båda formerna såsom tillhöriga
en och samma art, för hvilken den svenska såsom den först
kända bör betraktas såsom hufvudform. Artens synomymi kan
då lämpligen uppställas sålunda:

Simyra' albovenosa Goeze. (DE GEER)

a. forma typica: alis anticis obscure murinis, griseis, flavo-
albidis vel albidis; antennis articulis plus
minus transversis; costis 6 et 7 alarum pos-
ticarum nunc trunco communi conjunctis
nune liberis.

a —= De GEER: Memoires pour servir à l'histoire des

msectes? ? TRA opt Ars:

1781. Ph. Noctua albovenosa, GOEZE: Entomologische Bey-

Age. Cl. PR. N Lie
27092: « venosa, BORKHAUSEN: Naturgeschichte der
Europäischen Schmetterlinge IV. p. 716.
1869. Arsilonche albovenosa, TENGSTROM: Catalogus Lepidop-
terorum Faunz Fennicæ præcursorius p. 309.”
Habitat ad litus Balticum Sueciæ et Fenniæ * sed nunquam

in locis a mari remotis reperta.

! Genus Arsilonche LED. re vera non nisi structura antennarum maris a
Simyra distinctum vix est conservandum.

2 Dicit loc. cit. Dom. TENGSTROM: »E pupa in littore maris prope Hel-
singfors sub lapide primo vere deprehensa imago specimine germanico in

museo meo nonnihil obscurior exiit.»

8. forma degener HUBN.: alis anticis semper albidis vel flavo
albidis; antennis articulis subquadratis vel
longioribus; costis 6 et 7 alarum posticarum
ex eodem loco vel separatis (semper?) egre-
dientibus.

1804. (ante) Noctua degener, HUBNER: Samlung Europäischer

Schmetterlinge t. 81. p. 380.

1825. Szmyra venosa, VREITSCHKE: Die Schmetterlinge von
Europa V. 2. p. 281.

1827. Noctua venosa, DUPONCHEL: Histoire naturelle des lepi-
doptères de France VIE. 1. *p, 343. plant couture

1847. Szmyra venosa HERRICH-SCHÆFFER: Systematische Bear-
beitung der Schmetterlinge von Europa II. ı.p. 180.

1852. » venosa GUENÉE: Species general des Lepidop-
teres: Noctuelites I. p. 62.

1855. » venosa EVERSMANN: Les noctuelites de la Russie,
Bullet. de Moscou XXVIT 2. p. 175:

Habitat in Germania, Anglıa, Batavia, Gallia, Hungaria, Ros-
sia meridionalis et centralis.
Slutligen vill jag med ledning af det material, som nu före-

ligger, lemna en beskrifning pa den svenska formen.

Beskrifning: Antenner omkring 10 m.m. länga, nästan
alldeles lika hos bada könen, skenbart trädlıka, men under stark
förstoring tydligt, isynnerhet hos hanen, saglikt inskurna pa ena
sidan. Lederna till antalet vexlande mellan 45 och 60; de forsta till
öfver antennens midt transversela; de följande mer eller mindre
quadratiska och de sista vanligen mera utdragna, cylindriska. Pal-
perna korta, vanligen nagot hängande, och da ej synliga utanför
pannan, eller nästan vägräta och obetydligt framstaende; andra
leden längst, 0,75—0,90 m.m., långhårig, med öfre kanten rät och
den undre convex; sista leden kägelformig och nägot tillspetsad,
eller cylindrisk och trubbig, tätt finluden af korta, tilltryckta har,
0,30——0,40 m.m. lang.

Mandiblerna rätt stora, med länga styfva borst ı inkanterna.
Sugröret hornartadt och spiralrulladt, men kort, ej öfverstigande
4,5 m. m. i längd. Oceller tydliga. Ögon nakna. Pannan utan

Sul
upphöjning, föga convex, men tätt och jämnt hårig. Thorax tät-
harig, utan nagra kammar eller horn.

Tibierna obeväpnade; de främre med stor, ehuru af härbe-
klädnaden dold torne, som ej nar till deras spets; de nedersta
med tva sporrar i spetsen och de bakre pa vanligt sätt med fyra,
af hvilka den längre i det ôfre paret når till tibians spets.

Vingribborna: Framvingarnes costa dorsalis vid basen langt
tvaklufven, 2—5 ribborna ur bakre hufvudstammen, 6 ur disk-
fältets främre hörn, 7 samt 8+9 ur radialfältets spets, 10 ur
dess framkant och 11 ur diskfältets framkant. Radialfältet rätt
stort, oskaftadt, med mer än tredjedelen öfverskjutande disk-
fältet. Bakvingarnes 5:te ribba mycket svag och otydlig, den 6:te

och 7:de på gemensamt skaft ur diskfältets framhörn eller ock all-
deles skilda.

Framvingarne vexla rätt mycket till sin form, ı det att spetsen
än är starkt utdragen, ehuru aldrig till den grad som hos Szwyra
nervosa, än mera afrundad. Afståndet mellan vingspetsarne vexlar
från 29—42 m.m.
På grund af färgteckningen synes man mig lämpligen kunna
urskilja trenne former, som dock ej äro skarpt skilda, utan på
flera sätt öfvergå 1 hvarandra. De äro:
var. a. hufvud, thorax och framvingar svartaktigt bruna-— gråbruna;
dessa senare med basens hår och ribborna hvita; bak-
vingarne gråhvita, med bred men obestämdt begränsad,
gråbrun utkant; bakkroppen gra.

var. 3. hufvud, thorax och framvingar grägula eller stragula och
isynnerhet i framkanten hvitpudrade, med ett svart långs-
gående streck bakom diskfältet; ribborna ljusare; bak-
vingar gulaktigt hvita; bakkroppen gulhvit.

var. y. hufvud, thorax och framvingar grähvita, med nästan hvita
ribbor och framkant; det svarta strecket oftast tydligt;
bakvingar snöhvita; bakkroppen hvit.”

? In Svecia reperiuntur varietates tres quoad colorem hoc modo distin-

guendæ :
var. a. murina: capite, thorace et alis anticis obscure murinis — griseis, his
pilis basis et costis albis; alis posticis albidis margine late infuscato ;

abdomine griseo fusco.

Denna intressanta fjäril, som till sitt yttre sa lifligt pämin-
ner om Leucaniiderna, men i sina utvecklingsstadier kommer
mycket nära de typiska Acronycta-arterna, synes vara ganska
utbredd vid östra kusten af norra och mellersta Sverige. Den
bör förnämligast eftersökas pa sma holmar och skär, hvilkas strän-
der äro beväxta med Elymus arenarius, Baldingera arundinacea
samt flera andra gräs och halfgräs, af hvilka larven hemtar sin
näring. Säsom förr ar nämdt, upptäcktes den först pa ett sadant
ställe vid kusten af norra Upland af vär ryktbare entomolog Carl
De Geer och äterfans sedan i Södermanlands skärgärd af lektor
K. Fr. Thedenius samt af adjunkten J. A. Viström och författa-
ren dels pa Kastellholmen i Hudiksvallsfjärden, dels vid Vinter-
gatsfjärden i samma skärgård. Adj. Viström har redan offentlig-
gjort detta fynd i sin förteckning öfver Helsinglands Macrolepi-
doptera.! Annu är den hvarken anträffad vid Sveriges södra
eller vestra kust, ej häller i Norge. Inuti landet torde den aldrig
förekomma.

Larven anträffas i Juli och Augusti mänader, förpuppar sig
inom en hylsa, som den vanligen spinner mellan nägra gräsblad,
samt gifver fjäril foljande var. Den nar en längd af 30 m.m.
och päminner till sitt utseende mycket om larverna till den af-
delning af slägtet Acronycta, för hvilken A. rumeczs och auricoma
äro typer. Kroppen är nämligen beklädd med här, som uteslu-
tande hafva sin plats pa vartlika upphöjningar. Dessa vartor aro
anordnade pa följande sätt: hvardera sidan af hvarje segment
bär en fotvarta, en Öfre och en nedre sidovärta samt en ôfre
främre och en nedre bakre ryggvärta. De tre första segmenten
sakna dock den bakre ryggvärtan, och pa det elfte star den lika
högt som den främre, och pa det tolfte ännu högre. Dessutom
finnes en bukvarta pa hvart och ett af de fjärde, femte, tionde

var. 8. flavida: capite, thorace et alis anticis flavidis vel stramineis margine
antico albo-consperso et vitta abbreviata nigra a basi pone cellulam
discoidalem extensa; costis dilutioribus; alis posticis et abdomine flavo-
albida.
var. y. albida: capite, thorace et alis anticis albidis margine antico et costis
albis; vitta nigra sæpissime distincta; alis posticis niveis; abdomine albo.
* VistR6M J. A.: Provinsen Helsinglands Macrolepidoptera (Skolprogram).
Hudiksvall 1871. p. 8.

och elfte segmenten. Mellan de öfre ryggvärtorna längs ryggens
midt gär ett sammetssvart band, som pä hvardera sidan begränsas
af ett gulhvitt sädant, i hvilket ryggvärtorna äro belägna. Ofvan
fötterna gär ett annat dylikt band, i hvilket de nedre sidovär-
torna sta. Mellanrummet mellan dessa ljusa band är marmo-
reradt af gratt och svart samt prydes i midten af de öfre sido-
vartorna. De flesta af värtorna samt fläckar i de ljusa banden
hafva en orangeröd färg.

Puppan är mörk, mattsvart och af samma egendomliga och
lätt igenkänliga form, som den hos Acronycta rumäicis m. fl.
De två första fria abdominalsegmenten äro nämligen fullt lika
tjocka eller nästan tjockare än puppans främre, af vingslidorna
täckta del, hvaremot de sista segmenten helt plötsligt aftaga i
omfång, så att de synas vara liksom intryckta i den vidare delen.
Analspetsen är nedtryckt, platt med några korta, raka borst i
den tvära spetsen.

FURUSPINDERENS (EUTRICHIA PINT) OPTR/EDEN
I NORGE I AARENE 1812—16

AF
W. M. SCHÔYEN.

Ligesaa almindelig kjendt og frygtet Furuspinderen er baade
ı Tyskland og andre Steder, hvor den fra gammel Tid af har
været en af de slemmeste Fiender for Furuskovene, ligesaa liden
Opmærksamhed pleier den at tiltrække sig hos os paa den skan-
dinaviske Halvö, hvor den jo heldigvis i Regelen kun optræder
temmelig sparsomt. Her i Norge synes den at være indskrænket
til de sydöstlige Dele af Landet, forekommer saaledes stadigt i
mindre Mangde omkring Kristiania saavel paa Fastlandet som
paa flere af Oerne i Fjorden, desuden ved Skien, paa Modum, i

40 ry

Odalen, Solöer og Glommedalen opover'. At den imidlertid ogsaa
hos os kan optræde i ödeleggende Mengde og blive farlig for
Furuskovene, det havde man et ganske meerkeligt Exempel paa i
Aarene 1812—16, da den, uvist af hvilke Aarsager, paa forskjel-
lige Steder i vort Land pludseligt viste sig i tallöse Masser og
heerjede ligesaa slemt som i Tyskland. Jeg har troet det af In-
teresse her at give en kort Meddelelse om denne paa vor Halvö
saa usædvanlige Foreteelse, da den synes at vere bleven aldeles
upaaagtet af de entomologiske Forfattere i vort Broderland. I
WALLENGREN’S Skand. Heterocerfj. II nævnes saaledes for Norges
Vedkommende kun Artens sjeldne Forekomst ved Kristiania, og
det hedder p. 97: »uti vart kallare klimat tyckes den icke hafva
sådan framgång, att den kan uppträda i sa härjande mängd som
uti nämda trakter (d. e. östra Tyskland). Atminstone känna vi
icke ännu nägot fall, da arten förorsakat hos oss sadan förödelse,
som den stundom åstadkommit i Pommern, Brandenburg m. fl.

st», — ligesom det ogsaa i A. E. HOLMGRENS Arbeide over
Forstinsekterne p. 273 hedder: »Dä denna fjärilart lyckligtvis

icke uppträdt och anställt nägra betydligare härjningar i vära sko-
gar, och vi sannolikt icke heller torde hafva att befara ätmin-
stone sa vidsträckta förödelser af den som händelsen varit uti
sydligare länder» etc. Som det vil sees af det fölgende, har den
dog hos os været slem nok.

Det var som nævnt i Aarene 1812—16, at denne Spinder
i flere of vore Skovtrakter gjorde sig bemærket ved sin Masse-
optræden, idet först Smaalehnenes og senere Modums, Kryds-
herreds og Osterdalens Skovstrækninger hærjedes af dens Larver,
som da optraadte i enorm Mengde og opspiste Furubaret saa
aldeles, at — som det hedder i en Beretning herom 1 »Budstik-
ken» for 1817 — »hele Strækninger af forhen frodig Furuskov
nu stod berövede deres Bar og Naaleblade, og af saa fortörret
Udseende, som om de var beskadigede af Skovbrand.» Odelæg-

' Hvor langt den gaar mod Nord hos os er endnu ubekjendt, men ifölge
Zetterstedt er den fundet i de svenske Lapmarker. Den er forövrigt udbredt
næsten overalt i Europa og Sibirien, hvor Furuen voxer, fra Corsika til Lapland
og fra Altai til Frankrigs Kyster, men aftager i Hyppighed vestover, navnlig
mod Nordvest, og mangler her i flere Trakter; i England er den yderst sjelden
og saavidt vides kun fundet ved Norwich.

gelserne antog flere Steder en saa truende Udstrekning, at Re-
gjeringen efter de derom indkomne Anmeldelser fandt sig for-
anlediget til at lade Sagen nöiere undersöge. Den hertil udnævnte
Kommission, hvori bl. a. deltog Professor RATHKE og Forstmester
TiruiscH, bereiste i Aaret 1815 de herjede Skovstrækninger i Elve-
rum, navnlig ved Grundset, og fandt her omtrent '/, Kvadratmil
Skov allerede ödelagt, samt megen Grund til at befrygte, at Öde-
leggelsen vilde udbrede sig over de tilgrendsende, meget betyde-
lige Skove. I Kommissionens Indberetning herom hedder det
bl. a.: »Fra Ternings-Skandsen til Grundsæt fandtes Larver over-
alt, og den anrettede Skade saaes langs Veien i större eller min-
dre Grad. Den nærmest Skandsen liggende Del af Skoven var
vel stærkt angreben, men dog fandtes den störste Del af Træerne
her ubetydelig beskadigede, og intet aldeles uddöd; derimod var
en Skovstrekning af omtrent 7,000 Alen i Lengde og Bredde
saa aldeles ödelagt af Insektet, at alle Træer var nögne og ne-
sten torre. Man undersögte nogle af disse Træer og feeldte en
Del af de störste, hvorved man fandt, att denne Skov pletvis var
ganske död og Underskoven aldeles tor. De tilgrendsende endnu
friske Træer hang fulde af indspundne Larver. Al menneskelig
Hjelp for at standse Odeleggelsen syntes for nærværende Tid
at være umulig, saa at man blot kunde haabe, at Naturen selv
ved en streng Vinterkulde eller paa nogen anden Maade vilde
standse denne Odeleggelses Udbredelse, som i modsat Fald synes.
at blive særdeles frygtelig.» — Forstmester Tillisch bereiste lige-
ledes samme Aar de angrebne Skovstrækninger i Snarum og skri-
ver 1 sin Indberetning herom: »De gresselige Fölger af dette In-
sekts Odelæggelse, naar det har faaet Overhaand, har man des-
verre et sörgeligt Exempel paa i Skovene i Snarum Annex. Ska-
den har mest truffet Gaardene Ulen, Lia, Morud og Wassenrud
hvis Skove ere beliggende paa den östre Side af Snarum Elv
paa den saakaldte Sletmoen. Her er en halv Kvadratmil alle-
rede aldeles Gdelagt, hvor ikke et grönt Naaletræ mere findes.
Larverne findes i tusindvis paa hvert Tre og foraarsage en Su-
sen, som om Blæsten gjemmenströmmede Tretoppene.» Overalt
viste Odeleggelsen sig allerede at vere gaaet saa vidt og Larver-
nes Antal saa uhyre, at de fra Tyskland kjendte og tilraadede
Midler mod dem, naar deres Nerverelse opdages itide, her ikke

lod sig anvende. Aaret efter huserede Larverne derfor lige slemt.
Forstkandidat Lasson, som i dette Aar, 1816, bereiste nogle af
Skovtrakterne i Akershus Stift, skriver saaledes angaaende Sko-
vene ved Grundsæt: »Særdeles mærkelige befandtes her de Ode-
leggelser, som Skovmarken (Phalena Pini) alt siden 1814 har
foraarsaget paa Grunds&t og omliggende Skove. Uagtet Marken
ved Opreisen den 20:de Juni 1816 kun befandtes i ringe Mengde,
uden endnu i det Aar at have foraarsaget nogen meerkelig Skade,
befandtes den ved Tilbagereisen, den ıo:de Juli, at have ödelagt
hele Skovstykker af frodig Væxt, et mærkeligt Exempel paa, hvor
hurtig dette Udyr kan 6delegge Skove, og hvor frygtelig den
kan vorde for tilgrændsende Skove, om der ikke i Tide füies
kraftige Midler til at standse dens Odeleggelser. »

I de nærmest paafölgende Aar synes imidlertid Markaaten at
have ophört af sig selv, da senere Intet höres om den. Hvad
der end kan have været Foranledningen til denne hos os saa
enestaaende Masseoptreeden, saa viser dog hele Foreteelsen, at vi
heller ikke under vore Breddegrader ere absolut betryggede lige-
overfor dette Skadeinsekt, og har först et saadant Tilfeelde som
det her omhandlede indtruffet en Gang, er der formentlig Intet
iveien for, at det ogsaa 1 Fremtiden kan gjentage sig.

Kristiania g:de Januar 1880.

EN ENTOMOLOGISK UTFLYGT TILL
»ÖSTRA STÄKET» A WERMDÖN

AF
OSKAR TH. SANDAHL.

Stockholms skärgärd är vida berömd för sin sköna natur.
Dess talrıka större och mindre öar, dess otaliga holmar och skär,
de smala, ofta djupa sunden, icke sällan begränsade af brant stu-
pande gneismassor, de mera utbredda bläskimrande fjärdarne med

sina i stränderna inträngande vikar, de mellan bergen inklämda
tränga, saftigt grönskande dalkjusorna, — allt detta bildar oupp-
hörligt vexlande taflor af fängslande skönhet, som ingalunda för-
ringas af de odlade tegar, hvilka här och der framskymta. De
intagande dalkjusorna hysa en yppig växtlighet. Deras botten
och sluttningar äro ôfvertäckta med en rik matta af blommor och
gris, Ofverskuggad af ädla löfträd, såsom ek, lind, lönn, alm,
oxel, rönn, asp, björk, hägg och al jämte hassel och hagtorn,
för att icke nämna flera arter pil och vide, hvilka alla till sam-
mans förete en i formen mjuk och i mångfaldigt grönt skiftande
kontrast mot den stela, mörka skogen af tall och gran, som be-
kläder bergshöjderna.

Det är mer än väl bekant, att insektverlden för sin utveck-
ling är i hög grad beroende af växtlighetens beskaffenhet. Ej
under då, att denna skärgård bjuder på en ovanligt rik insekt-
fauna. Man kan nästan våga säga, att Stockholms skärgård ge-
nom sin ovanliga omvexling af lokalernas beskaffenhet och genom
sin yppiga, otroligt artrika växtlighet, hvilka förhållanden just
möjliggöra ett rikt insektlif, är en verklig lustgård för den sam-
lande entomologen, och desslikes erbjuder, kanske talrikare än
annanstädes, tillfällen till iakttagelser för den, som söker att när-
mare följa insekternas utveckling i naturens fria sköte. Det vore
nu min önskan att i någon mån söka ådagalägga detta genom
ett hastigt utkastadt meddelande om tre somrars entomologiska
erfarenhet, vunnen å den lilla lägenheten »Östra Stäket», for-
dom hörande under egendomen Lännersta, beläget å Wermdön
ej långt från Boo kapell och herregård.

Om man följer med någon af de ångbåtar, hvilka, så länge
ishinder icke möta, flera gånger dagligen underhålla förbindelsen
mellan hufvudstaden och Gustafsbergs längre bort å Wermdön
belägna porslinsfabrik, så kommer man genom det vackra Skuru-
sundet samt öfver Dufnäsfladan och Lännerstafjärden på omkring
en timmes tid till Stäksundet, det smalaste af de vatten, som
skilja Wermdön från det söder derom belägna Erstavikslandet
eller den angränsande delen af Södertörns fastland. Detta
Stäket, — som icke ligger långt från östersjöviken Baggensfjärden,
— kallas vanligen Baggens-Stäket, till skilnad från det inåt Mä-
laren vid -Upsalaleden belägna Almare-Stäket. Det är i vår hi-

: 44

storia ryktbart genom det s. k. slaget vid Dufnäs, hvilket just
utkämpades vid detta Stäket, emedan det var här som en bataljon
af Södermanlands Reg:mte under RUTGER Fucus ar 1719 slog
Ryssarne tillbaka under deras försök att den vägen framtränga,
för att brandskatta Stockholm. Säsom minnesmärken frän den
tiden ser man än i dag vallarne af tvä fältverk, ett större, upp-
kastadt pa södra sidan, och ett mindre, beläget pa norra sidan
om Stäksundet. Denna sist nämda mindre »skans» utgör just en
bland de i entomologiskt hänseende mera gifvande fangstlokalerna
vid Östra Stäket, åt hvars delvis mera läglända område den gifver
en viss omvexling. Själfva Stäksundet löper, med en lindrig böj-
ning från dess vestra mynning vid lägenheten Gammel-Udden,
hufvudsakligen ı riktningen sydvest till nordost med en längd af
omkring 300 meter. Österut vidgar sig sundet till en insjö-lik-
nande mindre fjärd, som genom ett trängre vatten, »Knapens
hal», vid Boo leder ut till Baggensfjärdens klara, grönbläa
Östersjövatten. I Stäksundet går nästan ständigt tämligen stark
ström, hvarför det samma under vintern ytterst sällan tillfryser.
Vattnet innanför Knapens hål är en blandning af Mälarens
med Saltsjöns, hvarför salthalten 1 ytvattnet är mycket ringa.
Marken närmast den nordliga sidan af sundet utgör en sakta
mot norr stigande yta af något mer än 2 hektarers vidd, hvilken
är under senare åren ordnad till en liten park och trädgård, in-
nehållande några hundra frukt- och parkträd, buskar och mång-
ariga växter, förutom talrika sommarblommor och vanliga köks-
växter. Detta relativa lågland är i vester, norr och till en deli
nordost omgifvet af skogbevuxna bergshöjder, hvilkas högsta kullar
väl föga Ofverstiga 50 meters höjd, men dock skänka platsen ett
fullkomligt skydd för vestliga och nordliga vindar. Äfven syd-
liga vindar äro här föga kännbara, emedan en skogklädd höjd-
sträckning söder om sundet skyddar från detta håll. Endast
utmed sundet kunna sydvestliga och ostliga till ost-nordostliga
vindar vara besvärliga, men skydd äfven för dessa vindar finnes
fullständigt å de delar af platsen, som Jigga närmast den upp-
stigande sluttningen vid foten af den nordliga bergshöjden. Denna
sluttning, en tämligen steril backe med jordmån af mager mosand,
är bevuxen med slån, hagtorn, berberis, njupon och flera arter
af Rubus-slägtet, jämte en och annan rönn och oxel samt vild-

apel och fogelbär. Emellan dessa träd och buskar frodas i ym-
nighet malört, millefolium, Armerra elongata Kocu., Malva
borealis WALLM., Geranium pusillum L., Fasione montana ]..,
Verbascum Thapsus L. och flera växter, som bruka förekomma à
torra grusbackar.

Utanför det odlade omrädet gär en mindre väg, som ät
öster leder genom skogen utmed stranden förbi lägenheten Karlsro
till Boo. Vid den samma har man tillfälle att insamla nära Stä-
ket i själfva vattenranden den sällsynta Samolus Valerandi 1.
och något längre fram, a sluttningarna vid Karlsro, den täcka
Thymus chamedrys FR. jämte åtskilliga andra rariteter. Fran
samma väg går, mellan utbredda tufvor af ljung och mjölonris,
en brant stig uppför höjden 1 nordostlig riktning vid sidan om
en djup dalklyfta, i hvars botten under våren och större delen
af sommaren sorlar en liten rännil, som högre upp genomdränker
en liten begränsad sumpmark, bevuxen med alar och buskar af
Rhamnus Frangula L. Utefter. den trånga dalen frodas alle-
handa ormbunkar i stor yppighet, hvarför ock den samma fått
namnet »ormbunksdalen». Fortsätter jag stigen uppför, kommer
jag till den efter sin anläggare benämda Tessinska vägen, som
går genom skogen från Lännersta till Boo. Linnæan doftar har
och der i skogen bland blåbär och lingon. Nära den Tessinska
vägen träffas ett exemplar af den sällsynta Adzes excelsa var.
virgata, och ej långt derifran växer Pyrola umbellata L., de
andra Pyrolæ att förtiga. Den Tessinska vägen för oss åt vester,
först 1 jämnhöjd med en bergsplatä, hvarifrån man kan öfver-
blicka Stäket med dess omgifningar ända ut öfver Baggensfjärden
till dess motsatta strand. Sedermera sänker sig vägen, vackert
kransad af ormbunkar, och snart ligger framför oss ett i tre ter-
rasser planeradt fält, den »Tessinska grunden», der C. G. TESSIN,
på sin tid egare af Lännersta gård, ämnade uppföra ett slott,
till hvilket dock blott grundens planering jämte en nedanför lägsta
terrassen gräfd, cirkelrund dam blefvo fullbordade. Efter an-
läggningen qvarstar ännu dessutom en allé af präktiga lindar,
planterade efter perspektivets lagar, så att derigenom en märklig
optisk villa åstadkommes, i det att allén, sedd från den smalare
öfre änden, förekommer helt kort, ledande snart sagdt omedel-
bart till den angränsande sjön, men deremot, sedd från den

nedre vidare änden, synes mycket längre, än hvad den i verk-
ligheten är. Den Tessinska vägen gär utmed den nämda grun-
den och har pa andra sidan om sig en sluttning, vettande fritt
mot söder och bevuxen med allehanda löfträd i rik omvexling,
mellan hvilka den yppigaste växtlighet af en stor mangd olika
arter, äfven flera sällsynta, företer en ovanlig frodighet. Sedan
vi passerat Tessinska grunden, äro vı inne pä omrädet för de
talrika täcka sommarvillor, hvilka, kransade med trädgärdsanlägg-
ningar, dro uppförda pa de höjder och sluttningar, som omgifva
den mera vidsträckta och öppna Lännerstadalen, hvilken nere
vid sjön begränsas af en sank äng och en vassbevuxen strand.
Vända vi nu samma väg tillbaka förbı den Tessinska grunden,
så kunna vi, strax ofvan den samma, taga af pa den nyanlagda
körvägen, som genom skogen leder ı sydostlig riktning ned till
Stäket. Vid sidan om denna väg se vi ı den öfversta delen af
den lösa dikeskanten talrika små cirkelrunda gropar, i hvilkas
botten larven till myrlejonet ligger dold och lurar på någon oför-
sigtig myra, som nalkas för nära till fallgropens rand.

Jag har må hända varit nog vidlyftig 1 skildringen af de
olika lokaliteter, som omgifva Stäket, men jag har trott detta
vara nödvändigt, för att gifva en någorlunda klar föreställning
om den ovanliga omvexling, som denna trakt erbjuder inom ett
litet område. Lätom oss nu med stöd af tre somrars erfarenhet
se till, hvad Stäket och dess omgifningar hafva att bjuda ento-
mologen à de olika lokalerna. |

Det gamla fältverket eller »Vallarne», såsom de 1 dagligt ©
tal heta, äro klädda med en grönskande grästorfsmatta, rikt
smyckad a vallarnes krön af Armeria elongata Koch samt a
sluttningarna mot söder af hvarjehanda blommor, företrädesvis
Viscaria vulgaris RocHL. Här träffas talrika fjärilar af de flesta
grupper. Bland dagfjärilarne förekomma här Papilio Machaon
L., Parnassius Apollo L. (ytterst allmän i hela trakten), Poly-
ommatus Virgaureæ L., P. Phleas L., Lycœna egon SCHIFF.,
L. Icarus Rorr., L. semiargus Rott, och L. Cyllarus Rorr.
Vanessa C. album L., V. lo L., V. Antiopa L., Argynnis
Selene ScHiFF och Euphrosyne L., Erebia Ligea L., Epine-
phele Hyperanthus L., Coenonympha Arcamia L. och Pam-
philus IL. samt Nisoniades Tages L. I skymningen svärma

ws Pu’ sde

kring tjärblomstren Dezslephila Elpenor L. och Porcellus L,
Smerinthus Tile L. och Populi L. I solskenet surrar den
humlelika Macroglossa fuciformis L. och af Zygenide iro här
tagna Ino Staticis L. samt Zygena Lonicere L. och Frlipen-
dule L. Bland nattfjärilarne skall jag blott nämna Memeophila
Russula L., Phragmatobia fuliginosa L., Bombyx Rubi L.,
Drepana Falcataria \.., Lophopteryx Camelina \.., Phalera
bucephala L., Cymatophora duplaris L., Agrotis Strigula
Tusc., A. pronuba L., Chareas graminis L., Neuronia po-
pularis F., Mamestra reticulata Nıuı., Dianthecia albimacula
Bxu., Hydrecia nictitans Bru., Leucania albipuncta F., Or-
thosia litura L., Xanthia fulvago L., Scoliopteryx Libatrix
L., Zuchdia glyphica L. Af Geometre har jag pa samma lo-
kal tagit bland andra Geometra papilionaria L., Pellonia vt-
bicaria Cı., Cabera pusaria L., Selenia bilunaria Esp, An-
gerona prunaria L., Rumia luteolata L., Haha Wauaria L.,
Phasiane clathrata L., Scoria lineata Sc., Lythria purpu-
raria L., manga andra att förtiga.

I trädgärdsanläggningen, som pa tre sidor omgifver ofvan
nämda »vallar», har jag träffat ungefär de samma fjärilar, som
nyss uppräknats, samt dessutom Aporia Crategi L., de vanlıga
Pieris-arterna, Anthocaris Cardaminis L., Rhodocera Rhamni
L., Vanessa Cardui L. (under de sista två somrarne), Melitea
cinzia L., Argynnis Lathonia L., A. Aglaja L., A. Paphia
"L., Satyrus Semele L., Pararge Mera L. A Syrener och
Lonicera Caprifolium L., Sphinx Ligustri L. och Sph. Pr-
nastrt L., isynnerhet den senare i otrolig mängd under sista
sommaren, Dezlephila Galü Rorr., Rhamphoschisma Stellata-
rum (L.) WLGN. och Sesza tpuliformis A. Bland Domödyces
äro i trädgården, förutom de förut nämda, äfven antecknade Z/z-
thosia lutarella L., Spilosoma menthastri Esp, Cossus Cossus
L., Orgyia antiqua L., Bombyx lanestris L., Notodonta zic-
sac, L. Af Noctue har särskildt anmärkts: Acronycta leporina
L., A. aceris L., Agrotis Fimbria L., Mamestra tincta
Boum, Ammoconia cecimacula ¥., Polia polymita L., P. Chi
L., Miseha oxyacanthe L. (under de första två somrarne tal-
rik, men under sista sommaren (1879) togs icke ett enda exem-
plar), Dipterygia scabriuscula L., Faspidea Celsia L., Leu-

cania impura H., L. Conigera F., Zeniocampa gothica L.,
Cucullica umbratica 1.., Plusia Tota L., P. Gamma \. (ytterst
allmän), P. znterrogationis L. Bland Geometræ äro dessutom
for trädgärden anmärkte Numeria pulveraria L., Odontoptera
bidentata Cı., Boarmia repandata L., Ematurga atomaria
L., Ortholitha plumbaria F., Odezia atrata L., Anaïtis pa-
ludata Tuec., Eucosmia undulata \.., Lygris prunata L.,
L. populata L., Cidarta miata L., C. fluctuata L., C. bili-
neata L., C. comitata L., Eupithecia pusillata F. m. fl.

Ä den torra backsluttningen ofvanför trädgärden svärmar om
våren Thecla rubi L. i stor mängd och pa eftersommaren en
och annan af den vackra Zephyrus betule L. De festa fjärilar
ur trädgärden förekomma äfven har jämte de vanliga arterna af
Polyommatus och Lycæna. Säsom särskildt tillhörande denna
backsluttning äro antecknade Syrzchtus alveus L., S. malve,
L., Hesperia sylvanus Esp. och H. comma L. A den samma
sluttningen har 4 syltade plommon (Reine Claude), som rakat 1
jäsning, fangats en mängd nattfjärılar, bland hvilka den sällsynta
Dasychira abietis SCHirr., den vackra Zhyatira Batis L. samt
en talrik skara JVoctue. Pa lägre tallar högre upp i backslutt-
ningen hafva de hartshöljda pupporna till Orgyza antigva 1..
samt de vinglösa honorna till denna fjäril träffats.

Gar man härifran till »Ormbunksdalen» uppför vägen, som
leder utmed den samma, sa kan man, om man är qvick 1 svängen,
lyckas att fanga den öfver ljungen och smabuskarne hastigt fram-
ilande Anarta myrtili L. Vid och i Ormbunksdalen förekom-
ma Phymatopus Hecta (L.) Wıen., Bomolocha fontis Tec.
Nemoria viridata L., Jodis putata L., Acıdalia ochrata Sc.
A. aversata L., Macaria alternaria H., Ematurga atomaria
L., Bupalus piniarius L., Phasiane clathrata L.. Aspilates
strigillaria H., Hala brunneata L., Boarmia punctularia
H., Abraxas adustata Scurr., A. marginata L., Lygris tes-
tata L., Cidaria dotata L., C. bicolorata Hrn., C. siterata
Hrn., C. ocellata L., C. fluctuata L., C. montanata Bxu., C.
bilineata L., C. literata Don. med flera mätare, hvilka för
öfrigt äfven förekomma i skogen ofvan dalen. I öfre delen af
Ormbunksdalen och utmed Tessinska vägen flyger ganska talrikt

\ 49

den vackra Pararge Egeria L., hvarjämte ZLeucophasia sinapis
L. är allmän ı skogen.

A den förut nämda närbelägna bergsplatän har Argynnis
Latonta L. ett kart tillhåll, njutande af der växande Viola tri-
color L. Här har också tre ar a rad träffats den rara Lycena
Orion Pauw (= L. Lattus H.), men blott ett enda exemplar
hvartdera året.

En af de rikaste fangstplatserna vid Stäket är just vägen
utmed Tessinska grunden, fram till Lannersta. Här rent af vim-
lar det af de flesta dagfjärilar och Zygenæ. Tidigt pa varen, 1
början eller medlet af April, fröjdar sig har at det nyvaknade
lifvet den lilla täcka bjôrkfjäriln Brephos Parthemas IL." Se-
nare kommer den granna Anthocharis cardamines L. och hela
raden af dagfjärilar, alla de samma som redan äro uppräknade
såsom förekommande à »Vallarne» och i trädgården vid Östra
Stäket, men med tillägg af nägra endast har iakttagna arter, sä-
som: Thecla Overcus L., Melitea Athalia Rorı, Argynnis
Ino Rott (sällsynt), A. Node L., A. Niobe v. Eris Mec,
A. Adippe L., Pararge Mera L., Epinephele Fanira 1.
Hvilka skymnings- och nattfjärilar tillhöra denna lokal, har jag
icke fått tillfälle att närmare efterforska.

I trädgården vid Lännersta togs af Fredrik Wahlberg, en son
till egaren af hufvudgården, i September 1879 å stammen af ett
päronträd ett nykläckt exemplar af Acherontia Atropos L.,
hvilket nu pryder min fjärilsamling. Vid Lännersta togos för öfrigt
under sommaren 1879 Trochilia Apiformis L. och Bembecia
Hyleiformis Lasp samt flera exemplar af Arctia Caja och af
Faspidea Celsia L.

Den nu meddelade förteckningen öfver de a olika lokaler
vid Stäket funna fjärilarne gör icke anspräk pa fullständighet.
En fullständigare systematisk uppräkning torde kanske framdeles
kunna meddelas. De nu anförda arterna afse blott att gifva en
föreställning om den verkligen ovanliga rikedom pa fjärilar, som
det i fråga varande lilla området befunnits ega. En af de mäk-

! Den 13 April 1879 åkte förf. landsvägen fram öfver Siklaön och
Wermdön till Stäket. Pä icke färre än nitton olika lokaler utmed landsvägen
iakttogs dä denna fjäril, men ymnigast fans den samma utmed vägen till Tes-
sinska grunden.

Entomol, Tidskr. Bd ı, H. ı (1880). 4

tigaste orsakerna till denna ovanliga rikedom ligger otvifvelaktigt
i den särdeles varma, och framför allt lugna, skyddade belägen-
heten af de olika lokalerna, oafsedt deras äfven i ôfriga afseen-
den gynnsamma förhällanden.

Jag har i denna uppsats uteslutande hallit mig till fjärilarne,
sisom den grupp bland insekterna, med hvilken jag under de
sista tre somrarne hufvudsakligen sysselsatt mig. Men äfven an-
dra ordningar dro vid Stäket rikt representerade. Jag vill blott
nämna några fa skalbaggar, såsom Cychrus rostratus FABR.,
Carabus violaceus Fasr., C. hortensis FABR., C. nemoralis ILL.,
Leistus spinilabris ., Cetonia marmorata Fapr., Trichius
fasciatus Fasr., 7. nobilis Fasr., Melolontha brunnea FABR.,
M. fula. Fasr., Lucanus Cervus L., L. Caraboides L., Sino-
dendron cylindricum Fasr., Silpha lttoralis L., S. reticulata
FaBr., S. Zhoracica L., Lampyris noctiluca L. (En hane af
Lampyris, som äfven gaf ett fosforescerande ljus fran abdomens
näst sista segment, träffades a ett fönster i Sept. 1878), Lycus
sangvineus \.., Elater rufus Fasr., E. sangvineus L., E. pec-
tintcornis L., Cerambyx moschatus L., Callidium Bajulus
FABR., Prionus coriarius Fasr., Spondylis buprestoides FABR.,
Lema brunnea Fasr., Cronus verbasct SCHONH., m. fl. Nagra
bland dessa Coleopterer tillhöra egentligen sydligare landskap,
hvarför deras förekomst här är ett bevis pa den varma, lyckliga
belägenheten af Östra Stäket.

RESUMES.

2 uy texte.)

CHR. AURIVILLIUS: Une phalène scandinave récemment
retrouvée.

La Phalène grise à nervures blanches de DE GEER (Szmyra
albo-venosa) a été retrouvée ces dernières années sur les côtes
orientales de la Suède. Elle présente trois variétés de couleurs,
et s'écarte légèrement de la forme allemande par les caractères
donnés dans le diagnose, p. 35 et 37.

(P. 39 du texte.)

W. M. SCHÔYEN: Des ravages causés en Norvege par le
Lombyx du pin (Eutrichia pini) dans les années 1812-1810.

Suivant l’auteur, cette Phalène habite principalement les
régions SE du pays, quoique généralement en petit nombre.
Mais, dans les années 1812-1816, elle apparut en masses si
considérables et causa des ravages tels, que des forêts de pin
de 25 à 30 kilomètres carrés furent presque totalement détruites.
Pendant les années qui suivirent, la Phalène en question disparut
peu à peu d'elle-même; cependant, le fait de son apparition en masse
aux années précitées montre, suivant l’auteur, que l’on peut avoir
toute cause de redouter ses ravages même sous des latitudes aussi
élevées que celle de la Norvége méridionale.

(P. 42 du texte.)
Osk. TH. SANDAHL: Promenades entomologiques autour de
Ll» Ostra Stäket» dans Vile de Vermdö (environs de Stock-
holm).

La nature du »Stockholms Skärgärd» ou Archipel de Stock-
holm, c’est-à-dire des îles innombrables de toutes les dimensions

qui s'étendent devant l'entrée maritime de la capitale de la Suede,
cette nature est célébre par sa beauté et par la variété de ses sites
et de ses paysages. La végétation qui pare les petites vallées
ou depressions situées entre les collines qui forment la charpente
des iles, est d’une extreme richesse. Gräce A ces conditions fa-
vorables, Je monde des insectes s’y distingue par le nombre de
ses représentants. La localité nommée »Ostra Stäket» (la passe
de l'est) dans l’île de Vermdö, la plus grande du »Skärgärd»
de Stockholm, jouit d'une situation calme et abritée, et une foule
d’endroits y sont tout spécialement propices au développement
des insectes par suite des diverses circonstances qui viennent
d'être mentionnées. Pendant les trois derniers étés, l’auteur s’est
principalement ocupé des Lépidoptères, et il donne l’énumération
des espèces caractéristiques et d’une certaine rareté trouvées sur
différents points du Stäket et du voisinage. Une autre liste est
consacrée aux Coléoptères les plus rares et les plus intéressants
des mêmes lieux.

SKANDINAVIENS ARTER AF TINEIDGRUPPEN
PELULEBEIDFR. (STAINT.)

H. D. J. WALLENGREN.

De till denna grupp hörande arter af familjen 7znezdes skilja
sig frän alla öfriga genom följande karaktärer:

Bäda könens vingar fullt utbildade. Hufvudet ofvan tätt ull-
harigt. Antennerna kortare än framvingarne, under hvilan rakt
framätsträckta; deras basled naken eller genom fjäll tilltjocknad,
alltid normal, ej utvidgad till ögonlock. Tungan hornartad, spi-
ralformig. Maxillarpalperna små, enkla eller inga. Labialpal-
perna fullt utvecklade, oftast rakt framåtsträckta, sällan hängande;
mittelleden alltid på undre sidan med en lång, bred eller spetsig,
utöfver änden räckande buske af hår eller fjäll, ur hvilken sista
leden, som är kort, framstår. Framvingarne mer eller mindre
långsträckta, ofta med sikelformig spets; 12 nerver; dorsalnerven
mot basen gaffelformig; subdorsalnerven blott tydlig mot vingkan-
ten; diskfältet slutet; radialfalt finnes eller saknas; fransarne korta.
Bakvingarne aflångt äggformiga; framkanten mot basen ej utvid-
gad; utkanten strax bakom spetsen ej insvängd och framom anal-
hörnet ej intryckt; diskfältet slutet; två mediannerver och tre ab-
dominalnerver; fransarne högst en gång så långa som vingens
bredd. Oceller finnas eller saknas. Larven har 16 fötter och
lefver oftast enslig emellan sammanspunna blad eller frukter.

Till vår fauna hora följande slägten, deribland åtskilliga ar-
ter finnas, som pa framvingarne hafva liksom Hyponomeutide
en mörk fläck i vingmembranen, liknande ett vingmärke:

A) Palperna hängande. (Palpi penduli). I. EIDOPHASIA.
B) Palperna rakt framätsträckta. (Palpi porrecti).

54 c

1) Framvingarnes disk utan uppstående fjällknölar. (In di-
sco al. ant. fasciculi squamarum erecti desunt).
a) Framvingarnes spets ej sikelformig. (Apex al. ant.

minime falcatus).

(1) Bakvingarnes radial- och subradialgrenar komma
ur diskfältet skilda från hvarandra. (Ramulus
radialis -& ram. subradialis al. post. dis-
juncti ex areola discoidali orientes).

(a) Bakvingarnes subradialgren tvagrenig; palper-
nas fjällbuske langre än sista palpleden. (Ra-
mulus subradialis al. post. biramosus;
fasciculus palporum articulo eorum ul-

timo ‘longior) ... 222 .222...205 2. EL iia

(b) Bakvingarnes subradialgren enkel; palpernas
fjällbuske kortare än sista palpleden. (Ramu-
lus subradialis al. post. simplex; fasci-
culus palporum articuloeorum ultimo

brevior___....n222 AE ee BC AUN NEE

(2) Bakvingarnes radial- och subradialgrenar komma
ur diskfältet i gemensam stam. (Ramulus radi-
alis & ram. subradialis al. post. in trunco
communi conjuncti ex areola discoidali
orientes).

(a) Oceller finnas; palpernas fjällbuske kortare an
eller lika lang med sista palpleden. (Ocelli
adsunt; fasciculus palporum articulo
eorum ultimo aut brevior aut eo lon-

gsitudıne PE Gat ave) Eee 4. CEROSTOMA.

(b) Oceller saknas; palpernas fjällbuske längre än
sista palpleden. (Ocelli desunt; fasciculus
palporum articulo eorum ultimo lon-

LION) AL LINE 5 CRE DE

b) Framvingarnes spets sikelformigt tillbakaböjd; bakving-
arnes radial- och subradialgrenar komma ur diskfältet
i gemensam stam. (Apex al. ant. falcatus; ra-
mulus radialis & ram. subradialis al. post.
in trunco communi conjuncti ex areola di-
scoidali orientes) ......---.... 6. PERICLYMENOBIUs:

2) Framvingarne med uppstäende fjällknölar i disken. (In
disco al. ant. fasciculi squamarum erectiad-
sunt).

a) Oceller finnas; framvingarnes spets ej sikelformig.
(Ocelli adsunt; apex al. ant. minime falca-

SE ER ET IT ter N ITRACHORNEN:
b) Oceller saknas; framvingarnes spets sikelformig. (Ocelli
desinis apex amant ta leat ws) tie 8. THERISTIS.

1. Slägtet EIDOPHASIA (STEPH.)

Antennerna mot basen genom fjäll tilltjocknade. Labial-
palperna hängande; mellersta leden med smal och spetsig här-
buske, som är kortare än sista palpleden. Framvingarne breda,
med rundad, ej sikelformig spets; utan uppstäende fjällknölar i
disken; deras nervgrenar enkla. Bakvingarne aflangt äggformiga;
utkanten jämnt böjd; spetsen rundad; nervgrenarne enkla; in-
skjutningsfält finnes. Oceller finnas. Maxillarpalperna små.

1. E. messingiella (F. R.): hufvudhåren rostgula; anten-
nerna bruna, pa midten och i spetsen hvita, med mörka ringar;
framvingarne glänsande bruna, med smalt, blekgult, stundom af-
brutet och blott genom en flack i inkanten antydt tvärband, och
en dylik större eller mindre flack i,framkanten nära vingspetsen ;
bakvingarne brungrå. L. e. vsp. 15—ı6 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 44. 94.

Förekommer pa fuktiga ställen, sällsynt. Inom Sverige fun-
nen enligt exemplar i Riksmuseum. Äfven i Danmark.

2.2: Slaste® PEUTEFBA SCHRE.)

Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial-
palperna rakt framätsträckta; mellersta leden med spetsig här-
buske, som är längre än sista palpleden. Framvingarne bakät
foga bredare; spetsen ej sikelformigt tillbakaböjd; inga uppstä-
ende fjällknölar i disken; nervgrenarne enkla. Bakvingarne af-
langt äggformiga; utkanten jemnt böjd; spetsen skarp; radial-
och subradialgrenarne komma ur diskfältet skilda frän hvarandra;
den senare grenen tvägrenig; inskjutningsfalt saknas. Oceller
finnas. Maxillarpalperna små.

1. P. cruciferarum (ZELL.): hufvudhären och thorax hvita
eller blekt ockragula; skuldertäckarne bruna; framvingarne bruna,
vid framkanten gra, med hvit eller ockragul strimma längs in- .
kanten; denna strimma Öfverskjuter det mörka vingvecket med
2—3 rundade tänder; i framkanten finnas nära vingspetsen några
matta, mörka småfläckar. L. e. vsp. 15—16 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 44. 96.

Var. annulatella (H. S.): strimman i framvingarnes inkant
antydes blott genom två ljusa fläckar.

Larven, som är bredast på midten, är till färgen vackert
grön och uppehåller sig på undre sidan af näringsplantans blad,
der den är öfvertäckt af en tunn silkesspånad. Den lefver på kål
och andra cruciferer.

Arten är under sommarn allmän 1 hela Sverige, Norge och
Danmark.

2. P. porrectella (Lin.): hufvudhären och thorax gulhyita;
skuldertäckarne ljusbruna; framvingarne gulhvita, streckade af
ockragult och blekbrunt, samt ega ett mörkbrunt, vägigt streck frän
basen längs vingvecket och nära intill vingspetsen; utkanten brun
med svarta fläckar. L. e. vsp. 17—18 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 44. 95.

Larven smutsgrön med svarta värtor och mörk rygglinie
samt brunaktigt hufvud. Den lefver mellan de sammanspunna
hjertbladen pa Hesperis matronalıs, men förstör äfven de unga
skotten på hvitkal och skall också lefva pa Anchusa officinalis
och Cherranthus-arter.

Der och hvar ej sällsynt under Maj och Juni mänader 1 träd-
gärdar uti södra Sverige och Norge samt i Danmark.

3... olastet CAUNZCA.N. GEN.

Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial-
palperna rakt framätsträckta, mellersta leden med spetsig här-
buske, som är mycket kortare än sista palpleden. Framvingarne
bakät föga bredare; spetsen ej sikelformigt tillbakaböjd; inga upp-
stiende fjällknölar i disken; nervgrenarne enkla. Bakvingarne af-
längt äggrunda; utkanten jämnt böjd; spetsen skarp; radial-
och subradialgrenarne komma ur diskfältet skilda fran hvarandra,

den senare grenen enkel; inskjutningsfalt finnes atminstone an-
tydt. Oceller finnas. Maxillarpalper sma.

1. C. bicingulata (ZELL.): hufvud och thorax hvitaktiga;
framvingarne breda, baktill sneda, hvitaktiga, marmorerade af ljus-
brunt, med en bred, brun, langsgaende strimma, som utgar fran
basen och sträcker sig utöfver midten samt i hvilken den hvit-
aktiga inkanten gör tva runda utsprang, stundom sa att de helt
genombryta den bruna strimman; antennerna enfärgade. L. e.
vsp. 17—18 millim.

WALLENGR? Sp. Tortr. "& Tin“ 45. 07.

Under Maj och Juni mänader funnen i S. Lappmarken.

2. C. annulatella (Curr.): hufvud och thorax gråaktiga;
framvingarne längsträckta, frän midten tillspetsade, gräbruna, med
ljusgrå inblandning och mot framkanten mörkt marmorerade; in-
kanten blekt ockragul, med ett utspräng nära basen, ett vid mid-
ten och ett bakom midten, alla spetsiga; antennerna tydligt brun-
ringlade. L. e. vsp. 18—19 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 45. 98.

Under Maj och Juni mänader här och der i Sverige, ända
upp i Lappmarkerna, samt i Norge.

3. C. senilella (Zerr.): hufvud och thorax ljust gråbruna;
framvingarne längsträckta, frän midten tillspetsade, gräbruna, bakät
snedt hvitgrä och marmorerade med brunt och grätt, i inkanten
med tva hvitgrä, genom svarta ställen skilda fläckar, af hvilka
den inre sträcker sig ın ı midten af disken och den yttre för-
enar sig med utkantens färg. L. e. vsp. 20—2ı millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 45. 99.

Larven skall lefva pa Aradzs.

Under Juni, Juli och Augusti mänader i Lappmarkerna och
Finmarken.

4. Slägtet CEROSTOMA LATR.

Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial-
palperna rakt framätsträckta, mellersta leden med bred härbuske,
som ar kortare än eller lika lang med sista palpleden. Fram-
vingarne tämligen längsträckta; spetsen ej utdragen eller sikel-
formigt tillbakaböjd; inga uppstäende fjällknölar i disken; carpal-

grenen antingen enkel eller tvägrenig. Bakvingarne frän midten
afsmalnande utåt; spetsen ej synnerligen skarp; radıal- och sub-
radialgrenarne komma ur diskfältet med gemensam stam; den
senare grenen enkel. Oceller finnas. Maxillarpalperna sma.
Framvingarnes fransar i analhörnet ej utdragna. :

1. C. sequellum (Lin.): hufvud och thorax hvitaktiga; fans
vingarne hvita, bruntöckniga, med talrika svarta streck och fläc-
kar i framkanten, samt i inkanten en svart, tandad strimma, som
räcker till midten; fransarne hvita, svartfläckiga. L. e. vsp. 18
—19 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 45. 101.

Varierar derigenom att inkantens tandade strimma mer eller
mindre upplöses i fläckar, hvilka till antalet vanligen äro tre, hvaraf
en vid basen, en halfkretsformig strax der bakom och en snedt
fyrsidig 1 midten; dessutom förena sig framkantens fläckar stun-
dom till korta tvärband, som gä ett stycke inät disken, och stun-
dom äterigen förena de sig till tvänne i framkanten staende bagar.

Larven är ljusgrön med blekare, längsgäende linier och lef-
ver pa lind, pil och lönn.

Under Juli och Augusti mänader träffas arten i södra och
mellersta Sverige, i södra Norge och i Danmark.

2. C. vittellum (Lin.): hufvud och thorax gra; framving-
arne grä eller svartaktiga, brunvattrade, med svart, tandad strim-
ma i inkanten, svart punkt i analhörnet och svart streck i ving-
spetsen; fransarne ofläckade. L. e. vsp. 18—20 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 45. 300.

Var. carbonella (Hügx.): framvingarne svartbruna, enfär-
gade, blott i framkanten blekare.

Varierar dessutom derigenom att framvingarne aro än hvit-
era, än brungrå och att inkantens strimma upplöser sig i två
fläckar, den inre tresidig, den yttre fyrsidig; fran dessa utga ofta
tvä smala, matta tvärband till framkanten; vidare gar stundom
frän basen längs ät framvingarne en smal, mörk, slingrande linie,
eller ända ut i vingspetsen ett bredt, svartbrunt band. |

Larven har hufvudet och bröstfötterna svarta, längs ryggen
går ett bredt band af tresidiga fläckar, hvilka till hälften äro
brunrödaktiga och till hälften hvita; längs sidorna går en hvit,
genombruten linie. Lefver på alm, bok och Lonicera.

: 3 59

Förekommer under Juli och Augusti månader i södra Sve-
rige och Norge samt 1 Danmark.

3. C. radiatellum (Don.): hufvud, thorax och framvingar
till färgen varierande, grå, gula, kanelbruna eller svartbruna; fram-
vingarne breda, glanslösa, med svart fläck i analhörnet, antingen
enfärgade eller med talrika mörkare streck, eller med en mör-
kare, längsgäende- strimma fran basen till utkanten. L. e. vsp.
18-—1g millim.

WALLENGR. Sp: Tortr. & Tin. 45. 102.

Varierar i oändlighet, men skiljes frän följande genom de
glanslösa, jämförelsevis breda framvingarne.

Larven varierar likaledes mycket till färgen, frän gräsgrönt
till gröngult eller vaxgult; segmentinskärningarna och värtorna äro
ljusare. Den lefver pa ek.

Träffas under Maj och Juni manader samt sedan äterigen
pa hösten i södra och mellersta Sverige och Norge samt 1 Danmark.

4. C. parenthesellum (Liv.): hufvudet blekare, men tho-
rax och framvingarne mörkare, kanelbrunaktigt gra eller rödak-
tigt kanelbruna; de senare jämförelsevis smala, glänsande, med
hvit strimma i framkanten fran basen till midten och stundom
derifrän en smalare till vingspetsen samt stundom åtföljd af en
mörk strimma. L. e. vsp. 18—19 millim.

WALLENGR. Sp. Fortr. & Tin. 45. 103.

Varierar derigenom att framkantens hvita strimma stundom
ersättes genom en smal rand i sjelfva kanten eller helt och hället
saknas. Arten skiljes lättast från föregående genom de smala,
glänsande framvingarne.

Larven gulaktigt grön eller gräsgrön, med två, af gulaktiga
punkter bestående linier längs den mörkare ryggen samt hvita
sidolinier. Hufvud, nacksköld och bröstfötter brunaktiga. Lefver
pa ek och bok.

Tamligen allman under Juli och Augusti mänader i Sverige,
Norge och Danmark.

5. Slägtet CREDEMNON N. GEN.

Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial-
palperna rakt framätsträckta, mellersta leden med härborste, som

60 à

är längre än sista palpleden. Framvingarne med utdragen, ej
sikelformigt tillbakaböjd spets; inga uppstäende fjällknölar i di-
sken; carpalgrenen oftast enkel, sällan tvägrenig. Bakvingarne
tämligen tillspetsade; radial- och subradialgrenarne komma ur
diskfältet med gemensam stam; den senare grenen enkel. Ocel-
ler saknas. Maxillarpalper sma. Framvingarnes fransar bakom
spetsen korta, i analhörnet utdragna.

1:mo) Framvingarnes fransar i analhörnet rundade.

1. C. sylvellum (Lin.): hufvud, thorax och framvingar
guldgula; de senare smalare, med tva sneda, i yttre kanten vink-
lade, kanelbruna tvärband, som vid vingens framkant äro genom-
brutna. L. e. vsp. 18—19 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 46. 104:

Larven gulaktig; den mörkare ryggen infattad af en hvit-
aktig linie; de härbärande punkterna hvitaktiga och svarta. Lef-
ver pa ek.

Under höstmänaderna ej sällsynt 1 södra och mellersta Sve-
rige och 1 Danmark.

2. C. alpellum (Faer.): hufvud, thorax och framvingar
blekt ockragula; de senare bredare, med ljusbrun, nätformig
teckning och tva mörkbruna, snedstaende fläckar 1 inkanten, hvilka
ej hinna öfver vingens midt. L. e. vsp, 18—19 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 46. 105.

Larven skall lefva pä ek.

Arten förekommer i Juli och Augusti mänader i Skane och
Danmark.

2:do) Framvingarnes fransar bilda i analhörnet en fram-
skjutande vinkel.

3. C. lucellum (Fasr.): hufvud och midten af thorax hvita;
skuldertäckarne bruna; framvingarne lädergula; de senare bre-
dare, med tat, brunaktig, natformig teckning och smal, till mid-
ten räckande, hvit strimma i den, stundom med tvä mörkare,
otydliga fläckar tecknade inkanten. L. e. vsp. 18—19 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 46. 106.

Larven gräsgrön eller gulgrön, med svarta punkter och en-
stäende, svarta här pä dessa. Den lefver pä ek.

Arten är under Juli och Augusti mänader ej sällsynt i södra
och mellersta Sverige och i Danmark.

6. Slägtet PERICLYMENOBIUS N. GEN.

Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial-
palperna rakt framätsträckta, mellersta leden med härborste, som
är minst dubbelt längre än sista palpleden, hvilken är kort och
fin. Framvingarne med utdragen, sikelformigt tillbakaböjd spets;
inga uppstäende fjällknölar i disken; carpalgrenen tvägrenig.
Bakvingarne frän midten tillspetsade; radial- och subradialgre-
narne komma ur diskfältet med gemensam stam; den senare
grenen enkel. Oceller saknas. Maxillarpalper små. Framving-
arnes fransar i analhörnet rundade. Larven lefver på Lonicera.

1: mo) Framvingarnes spets svagt tillbakaböjd.

1. P. falcellus (Scuirr.): hufvud och thorax hvita; skul-
dertäckarne bruna; framvingarne kanelbruna, i framkanten gul-
bruna, i inkanten bredt halmgula, gråpudrade, med en svart,
långsgående fläck i vingvecket och ett hvitt snedstreck på tvär-
nerven. L. e. vsp. 18—19 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 47. 112.

Larven pa ryggen gra, med svarta, hvitringlade punkter, en
hvit linie längs hvardera sidan; hufvudet brunt.

Under Juli mänad i södra Sverige sällsynt.

2:do) Framvingarnes spets starkt tillbakabozd.

2. P. xylostellus (Lin.): hufvud och thorax hvitgula; skul-
dertäckarne bruna; framvingarne kanelbruna; inkanten bredt blek-
gul, framtill begränsad af en hvit linie, som baktill böjer sig inät
disken, snedt mot framkanten, hvilken den likväl ej upphinner.
L. e. vsp. 21—22 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 46. 111.

Larven blekt gulgrön, med bredt, brunaktigt band längs
ryggen och svarta, hvitringlade punkter, hvit rygglinie och längs
"sidorna två hvita linier.

Under Juli och Augusti månader ej sällsynt i Sverige, södra
och mellersta Norge samt i Danmark.

3. P. nemorellus (LIN.): hufvud och thorax gulaktigt hvita;
skuldertäckarne bruna; framvingarne halmgula, med brunaktiga
nerver, ett långsgående brunt streck samt på vingvecket en svart
punkt. L. e. vsp. 23—24 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 46. 110.

Larven gra, med hvit, pa midten bredare längslinie och
hvita sidopunkter, som bära svarta har; 2:dra, 5:te och, g:de seg-
menterna bruna, med svarta snedstreck pa sidorna; hufvudet
svartpunkteradt.

Under Juli och Augusti mänader i södra och mellersta Sve-
rige och i Danmark.

7. Slägtet TRACHOMA N. GEN.

Antennerna mot basen antingen icke eller genom fjäll tilltjock-
nade. Labialpalperna rakt framätsträckta; mellersta leden med
bred, rundad härbuske, som är längre än sista palpleden. Fram-
vingarne tämligen breda; spetsen starkt utdragen, men ej sikel-
formigt tillbakaböjd; uppstaende fjällknölar finnas i disken; car-
palgrenen tvägrenig. Bakvingarne breda, smaningom tillspetsade;
radial- och subradialgrenarne komma ur diskfaltet med gemensam
stam; den senare grenen enkel. Oceller finnas. Maxillarpal-
perna sma. Framvingarnes fransar bakom vingspetsen korta, i
analhörnet rundadt framstäende.

1:mo) Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade.

1. T. asperellum (Lin.): hufvud, thorax och framvingar
smutsigt gulhvita; de senare fint svartpunkterade, med en stor,
skroflig, blasvart, triangular fläck bakom och ett kort, svart tvär-
streck innanför midten af inkanten samt tva fyrsidiga, mattare
fläckar i framkanten och en sädan vid tvärnerven. L. e. vsp.
21--22 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr...& Tin. 46, 107.

Larven vackert ljusgrön, med tvä hvita längsstreck pä hvar-
dera sidan om ryggen. Lefver pa ek, plommonträd, körsbärsträd,
äppleträd m. m.

Under Juli och Augusti mänader i södra och mellersta Sve-
rige, södra Norge och i Danmark.

2. T. scabrellum (Lin.): hufvud och thorax hvitgrä, den
senare med två bruna linier; skuldertäckarne bruna; framving-
arne hvitgrä, med brun infattning omkring nerverna, i inkanten
mörkbruna; tre svarta fjällknölar nedanför vingvecket och ett rakt,
svart streck 1 vingspetsen. L. e. vsp. 21—22 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 46. 108.

Larven \jusgron, med bred, hvit linie längs ryggen och sma
svarta vårtor. Lefver pa äppleträd och plommonträd.

Under Juli och Augusti mänader i södra och mellersta Sve-
rige och södra Norge.

2:do) Antennerna mot basen genom fjäll tilltjocknade.

3. T. horridellum (Treır.): hufvud, thorax och framving-
ar mörkt gräbruna; de senare längs inkanten svartaktiga, med
3 svarta, uppstäende fjällknölar nedanför vingvecket. L. e. vsp.
18—19 millim.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 46. 100.

Larven skall lefva på äppleträd och slänbuskar.

Sällsynt under. Juli och Augusti mänader i södra Sverige
och i Danmark.

Suscslactet © DEHERISTIS-HÜBN:

Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial-
palperna rakt framätsträckta, mellersta leden med spetsig här-
buske, som är betydligt längre än sista palpleden. Framvingarne
längsträckta; spetsen starkt utdragen, slidformigt tillbakabojd,
uppstäende fjällknölar finnas 1 disken; carpalgrenen tvägrenig.
Bakvingarne långsträckta, med rundad utkant; radial- och sub-
radialgrenarne komma ur diskfältet med gemensam stam, den se-
nare grenen enkel. Oceller saknas. Maxillarpalper saknas. Fram-
vingarnes fransar bakom vingspetsen korta, i analhörnet rundadt
framstaende.

1. Th. mucronella (Scop.): hufvud, thorax och framving-
ar blekt gulgra; de senare med svartaktig, längsgäende strimma
fran basen till midten och en svart, uppstaende fjällknöl derun-
der; stundom äro nerverna bruna. L. e. vsp. 24—26 millim.

WATLENGR. Sp. Tortı. &- Tin. 47. 113.

Larven blekt brungrä; längs ryggen en hvit linie, som bakät
blir svartaktig; längs hvardera sidan en rad fyrsidiga fläckar och
pa de 2 första segmenten aflänga, svartbruna fläckar; hufvudet
brunt. Lefver i smärre sällskap under gemensam väfnad pa Zvo-
Nymus europeus.

Sällsynt under Augusti och September mänader i Skäne och
Danmark.

OM SKANDINAVIENS ARTER AF FAMILJEN
PHRYGANEIDÆ

H. D. J. WALLENGREN.

Familjen skiljes fran öfriga Zrzchoptera derigenom att ocel-
ler finnas; maxillarpalperna äro hos båda könen till formen lika,
nästan cylindriska, med kort basled och trubbig slutled, samt hos
cof med 4, hos © med 5 leder; framvingarnes subcostalnerv slu-
tar 1 costalnerven; bakvingarne med högst 5 dorsalnerver, af hvilka
pa sin höjd 3 utga fran ett litet, slutet basfält; deras radialfalt
är slutet genom en stark tvärnerv; framtibierna hafva 2 sporrar;
endast ett slägte, som ej tillhör var fauna, eger blott en sädan.
Familjen omfattar i allmänhet stora och de största af vara in-
hemska arter, samt tillhör uteslutande norra halfklotet. De till
var fauna hörande arter fördelas i slägten enligt följande Ofversigt:

I:o Framvingarnes subcostalnerv nära utloppet i costalnerven

förenad med denna genom en kort tvärnerv. Sporrarne

2, 4, 4. (Costa subcostalis al. anticarum cum

costa costali prope exitum ejus costula trans-

versa aperte connexa, Calcaria pedum 2, 2.

A) Ur den fria spetsen af bakvingarnes subradialfalt
utgå 3 nervgrenar, näml. carpal-, metacarpal- och
sesamoidgrenarne. (Ex apice areolæ subra-
dialis al. posticarum libero ramuli 3 costa-
rum,nemperam.carpalis, ram. metacarpalis
et ram. sesamoideus, orientes) ...HOLOSTOMIS.

B) Ur den fria spetsen af bakvingarnes subradialfält
utga blott 2 nervgrenar, neml. carpal- och meta-
carpalgrenarne. (Ex apice areolæ subradialis
al. post. libero ramuli 2 costarum, nempe
ram. carpalis et ram. metacarpalis, ori-
entes).

ı) Bakvingarnes dorsalnerv delad i 2 grenar in-

Entomol, Tidskr.

nanför eller vid den tvärnerv, som samman-
binder dorsalnerven med subdorsalnerven och
som bildar ett slutet dorsalfält. (Costa dor-
salis al. post. est ante 1. ad costam illam
transversam bipartita, quæ costam dor-
salem cum costa subdorsali connectit
et areolam basalem occlusam format).
a) Vingarne alldeles nakna, blott med mycket
gles och föga märkbar härighet. (Alæ fere
plane nudæ, pilisrarissimis et vix ma-
nifestis tantum vestitæ).

(1) Bakvingarnes subradialfält slutar långt
utanför diskfältets främre hörn. (Areola
subradialis. al. post.: longe extra
angulum anteriorem areolæ discoi-

dalis desinens) -_.-........ OLIGOSTOMIS.

(2) Bakvingarnes subradialfält slutar innan-
for diskfältets främre hôrn. (Areola sub-
radialis al. post. ante angulum an-
teriorem areolæ discoidalis desi-

POMS ct eee er re ie NE URONIA,

b) Vingarne starkt hariga. Bakvingarnes subra-
dialfalt slutar innanför diskfältets främre horn.
(Ale valde pilose. Areola subradialis
al. post. ante angulum anteriorem
areole discoidalis desinens) PHRYGANEA.

Bakvingarnes dorsalnerv delad 1 2 grenar langt
utanför den tvärnerv, som sammanbinder. dorsal-
nerven med subdorsalnerven och som bildar ett
slutet basfält. (Costa dorsalis al. post. est
longe extra costam illam transversam
bipartita, qua costam dorsalem cum co-
sta subdorsali connectit et areolam ba-
salem occlusam format).

a) Bakvingarnes styloid- och glenoidalgrenar
komma ur diskfältet och ulnarfältet vidt skilda
fran hvarandra. (Ramulus styloideus et

Bd. 1, H. 2 (1880). 5

ram. glenoidalis al. posticarum ex are-
ola discoidali et areola ulnari valde
disjuncti-orventes).<.2t2s..DASVYSTEGIAG
b) Bakvingarnes styloid- och glenoidalgrenar
komma ur diskfältet förenade i gemensam
stam. (Ramulus styloideus et ram. gle-
noidalis al. post. ex areola discoidali
in ramulo communi conjuncti orien-
tes) eit, EI Ra ey TRICHOSTER IS
II:o Framvingarnes subcostalnerv nära utloppet 1 costalner-
ven ej förenad med denna genom nägon tvärnerv.
Sporrarne: 2, 4, 4. (Costa subcostalis al. an-
ticarum cum costa costali prope exitum ejus
costula transversa minime connexa. Calcaria
Dedum 2) 04a se eee Fe SAGE eee

Slägtet HOLOSTOMIS MANNERH.

A) Bakre grenen af bakvingarnes dorsalnerv genom en
Zvärnerv förenad med postdorsalnerven, hvarigenom
ett längsträckt, slutet basfalt bildas. Fötterna svarta.

1. H. phalznoides (LIN.): framvingarne gulaktigt hvita,
med större och mindre, skarpt begränsade, bläsvarta, foga sam-
manflytande fläckar; bakvingarne hvita, med 2—4 svartbla fläc-
kar i framkanten och ett bredt, sammanhängande, svartbläaktigt
band i utkanten. L. e. vsp. 60-70 millim. |

Phryg. phalenoides. Lin. F. S. 1481. Bonem. Öfvers.
af K. V. A.-Förhandl. 1846. 218. .ZETT. Ins. Lapp. 1060 (ex
parte). ZZolost. phalænoides Kor. Trichopt. I. 82. Neuronia
phalenoides M’Lacuu. Revis. & Synops. 19. t. 2.

Flygtiden infaller i Maj och Juni mänader. Inom Sverige
hittills endast funnen vid Frösvidal i Nerike (LÖVENHJELM) och i
närheten af Jönköping (GADAMER). Från Norge har förf. sett ett
exemplar, men utan närmare lokaluppgift. 3

B) Dakre grenen af vingarnes dorsalnerv ej genom tvar-
nerv förenad med postdorsalnerven, hvadan intet slu-
tet basfält der bildas. Fötterna brungula, med svart-
bruna lar.

2. H. atrata (Guer.): framvingarne hvitgulaktiga, med större
och mindre svartbruna, der och hvar sammanflytande fläckar och
oregelbundna streck; bakvingarne gulhvita, med 2—3 svartbruna
fläckar i framkanten, samt bruna skuggningar omkring nervernas
utlopp 1 utkanten. L. e. vsp. 45—60 millim.

Phryg. atrata GMEL. S. N. 2634. Phryg. phalenotdes
Zetr. Ins. Lapp. 1061 (ex parte). Phryg. pantherina BOHEM.
Ofvers. af Kongl. V. A. Förhandl. 1846. 218. Holost. altaica
Kor. Trichopt. I. 83. Neuronia atrata M'LacxL. Revis. &
Synops. 20. t. 2.

Under Juni manad i Lappmarkerna, Dalarne, Gestrikland
(ANDERSSON) och Helsingland, (AURIVILLIUS). Fran Norge med-
delad af SIEBKE, men utan närmare lokaluppgift.

Sligtet OLIGOSTOMIS (Kot.)

A) Bakvingarnes radialgren mot utloppet i vingens fram-
kant föga krökt, nästan rät. Framvingarnes glenot-
dal- och styloidgrenar utanfor diskfältet skilda fran
hvarandra hos g, men förenade i gemensam stant
hos ©,

i 1. ©. Stälii (M LACHL.): vingarne svarta; de främre i co-

stal- och subcostalfälten med brungula fläckar; fötterna svarta,

de bakersta tibierna gula med svart bas. L. e. vsp. 26—28

millim.

Neuronta Stälii M LaACHE. Trans. Ent. Soc. 1868. 280.
Revis. & Syn. 18.

Hittills endast funnen i Småland (BOHEM.) och vid Skara
(ForsserL). Måhända blott varietet af följande.

2. O. reticulata (LIN.): vingarne orangegula; de främre
tätt retikulerade med mer eller mindre sammanflytande bruna
streck; de bakre med en vinklad, tämligen smal, brun tvärlinie
öfver disken, ofläckad bas och bruna fläckar i utkanten; fötterna
svarta, de bakersta tibierna gula med svart bas. L. e. vsp.

25—35 millim,

Phryg. reticulata Lin. FE. S. 1482. ZETT. Ins. Lapp. 1061
(ex parte). Oligost. reticulata Kor. Trichopt. I. 81. Neuronza
reticulata M Lach. Revis. & Syn. 17.

Spridd öfver hela halfön, men dock tämligen sällsynt. Torde
knapt gä särdeles längt in uti Lappmarkerne eller stiga särdeles
högt upp pa fjällen.

B) Lakvingarnes radialgren mot utloppet i vingens fram-
kant starkt, nästan S-formigt krökt. Framvingar-
nes glenotdal- och styloidgenar utanför diskfältet
skilda fran hvarandra hos båda könen.

3. O. melanoptera n. sp. vingarne svartbruna; de främre
glest retikulerade med mer eller mindre sammanflytande, i disken
nästan punktformiga, orangegula fläckar; de bakre enfärgade;
fötterna gula, laren svarta, i Spetsen gula. «. L. .e. vsp. 26
millim.

Funnen vid Trolle Ljungby i Skane. Star i samma förhäl-
lande till följande som ©. Szåli till föregående. Ma hända blott
varietet af följande.

Alis nigrofuscis, anticis maculis plus minus confluentibus, in
disco punctiformibus, aurantiacis parce reticulatis; posticis unico-
loribus; pedibus flavis, femoribus nigris, in apice flavis. Z'. Long.
al. exp. 26 millim. (In Scania ad Trolle Ljungby semel inventa.
Forte tantum varietas sequentis).

4. O. clathrata (Kor.): vingarne orangegula; de främre
tätt retikulerade med mer eller mindre sammanflytande bruna
streck; de bakre blekare med en stor, rundad, oftast med fram
kanten sammanhängande, brun fläck i disken, bruna, längsgående
flammor från basen och bruna fläckar i utkanten; fötterna gula,
låren mot basen svatta. L. e. vsp. 25—35 millim.

Oligost. clathrata Kor. Trichopt. I. 82. Neuroma cla-
thrata M LACHL- Revis. & Syn. 18.

I södra och mellersta Sverige allmännare än O. reticulata.
Från södra Norge hafva vi äfven sett arten, men ej från Lapp-
markerna.

Slagtet NEURONIA LEACH.

1. N. lapponica (HAGEN): vingarne grahvita; de främre
retikulerade med bruna, mer eller mindre sammanflytande streck,
vidare 1 inkanten med ı och i framkanten med 2 större, bruna
fläckar; de bakre med 2 större bruna fläckar ı framkanten; föt-
terna gula, laren ätminstone undertill svartaktiga. L. e. vsp.
30—37 millim.

N. lapponica HAGEN. Synops. Syn. 54 (852). M’Lacht.
Revis. & Syn. 16. Phryg. reticulata ZETT. Ins. Lapp. 1061.
(ex parte).

Tillhör egentligen norden och fjelltrakterna af vär halfö, men
nedstiger inom Sverige anda till Skane och i Norge nedom Dovre.
Flygtiden infaller i Juni och Juli mänader. I södra delarne af
vär halfö är den dock sällsynt.

2. N. striata (Lin.): vingarne svartaktiga eller bruna med
ännu mörkare nerver; fötterna svarta eller svartbruna; bakersta
tibierna, alla knälederna och stundom främsta lären brungula.
L. e. vsp. 28—39 millim.

Phryg. striata Lin. F. S. 378. Phr. ruficrus Scor. Ent.
Carn. 690. Oligost. analis Kou. Trichopt. I. 80. N. ruficrus

M’Lacur. Rev. & Syn. 15. WALLENGR. Ofvers. af K. V. A.
Porbandl: 1870. 157. 13.

Anm. Rörande den anförda Linnéanska synonymien se var
afhandling: »The Species of Caddis-flies, described by Linnæus
in his fauna Suecica», intagen i The Lin. Soc. journal XIV. p.
727. Linnés beskrifning, tolkad i enlighet med hans terminologi,
kan aldrig lämpas till Prryganea bipunctata Retz. (Phr. striata
Auct.) fastän ett afslipadt exemplar (en ©) af denna art ännu
finnes under detta namn i den forna Linnéanska samlingen.
Vingnerverna äfven hos ett afslipadt exemplar af senare arten falla
ej sa starkt i ögonen, att LINNÉ hade, såsom han gör, lagt den
stora vigt vid dem, att han serskildt accentuerat dem i beskrif-
ningen, om han haft den arten för ögonen. Ej häller hade han
1 ordningsföljden inskjutit emellan sin Pr. striata och Pr.
grandis en helt annan art, utan stält båda sina arter omedel-
bart intill hvarandra, om han åsyftat Phr. bipunctata. Denna
art och Phr. grandis äro hvarandra till den grad lika, att man
först 1 senare tider kunnat med visshet särskilja dem. Då han
ställer sin Phr. striata närmast intill sin Phr. reticulata, följer
häraf, att han fann större likhet i kroppsform mellan dessa båda
arter, an mellan sin Phr. striata och Phr. grandis. Da han
vidare i sin beskrifning af Phr. strzata säger: »alæ - - minime-.-
ullo in puncto reticulate», har han icke blott papekat olikheten
i färg med Pr. reticulata, utan han har helt visst ansett ut-
trycket nödvändigt just till följd af den likhet i kroppsform, som
han fann emellan dessa båda sina arter, och hvilken i sjelfva ver-
ket förefinnes emellan hans Pfr, reticulata och var art, men alls
icke emellan var art och Pr. bipunctata Retz. (Ph. striata Auct.)
— en likhet, som han ytterligare påpekat derigenom, att han

5 ES

7° 3

jemfört båda sina arter med en Phalena. Orden »subtestaceæ»

eller »fusco-testaceæ» kunna icke utan starkt valdforande af dessa

ords betydelse i Linnéansk mening lämpas pa Pr. bipunctata,
äfven om vingarne äro än sa smycket afslipade, hvaremot de
äro fullt tillämpliga på var art. Oaktadt de inkast, som var högt
aktade vin M'LACHLAN gjort mot var uttalade asigt 1 denna del,
måste vi dock ännu vidhålla densamma. *

1 Sedan ofvan staende var nedskrifvet och för tryckning satt, har D:r Ha-
GENS uppsats i Stett. Ent. Zeit. för innevarande ar pag. 97—-106: »Ueber
die Bestimmung der von Linné beschriebenen Arten der Gattung Phryganea»
kommit oss till handa, deri D:r H. anför ätskilligt emot var i The Lin. Ent.
Journ. framstälda äsigt angående LINNEs hr. striata. Oaktadt den djupa
aktning, som vi hysa för D:r HAGEN, säsom varande en auktoritet inom neurop-
terologien, hafva ej de nya skäl, som han nu framlagt för identiteten af Lin-
NÉS och hans Ar. striata, i det ringaste rubbat var förut och senast har ofvan
uttalade asigt. Tvärt om har den genom den förnyade granskningen ytterligare
stadgats och vi våga tro, att hvar och en, som utan förut fattad mening öfvervä-
ger de skäl, som vi framlagt, skall finna att LINNEs beskrifning icke utan
väldförande af hans ord kan tydas på någon annan art än Neuronia ruficrus
AUCT. — D:r HAGEN anmärker rörande det i LINNÉS samling varande exem-
plaret af Phr. striata, hvilket M’LACHLAN upplyst vara en © af HAGENS art
med afslipade vingar, att detta icke kan med -visshet antagas härröra fran
LINNÉ, alldenstund namnet är i dennes eget exemplar af Syst. Nature ej
understruket med bläck utan med blyerts, och att man endast med full visshet
vet, att de exemplar i samlingen, hvilka i nämda exemplar af Syst. Nat. blif-
vit betecknade med bläck, härröra fran LINNE. Det i LINNÉS samling numera
befintliga exemplar af Phr. striata HAG., hvilket således kan vara ditsatt se-
dan samlingen kommit i sin engelske egares hand, säsom med visshet skett
hvad andra arter beträffar, far säledes icke äberopas säsom grund eller stöd för
någon tolkning af LINNEs beskrifning, så vida det visar sig, att denna ej der-
med 6fverensstimmer, till följd hvaraf också det stöd M’LACHAN sökt häri för
sitt inkast mot var äsigt helt och hället bortfaller. — D:r HAGEN söker stöd
för sin mening deri, att LINNE i Acta Upsal. 1737. p. 27. n:o 2 sagt om sin
Phr. striata; »antennis longitudine a/arum». Detta hans yttrande ansåg jag ej
nödvändigt att i min förra uppsats upptaga till skärskädande, af skäl, som fram-
gär af hvad jag nu kommer att om detta yttrande nämna. Det är sant, säsom
D:r H. visar, att denna bestämning fullkomligt lämpar sig till hans art, sa att
allt ordande vidare vore onödigt; men kan man med ringaste skäl till sanno-
likhet föreställa sig, att LINNE skulle hafva utbytt denna bestämning i sin se-
nare utkomna Fauna Suecica mot orden: »antennis longitudine corporis», der-
est han funnit, att den i Act. Ups. redan intagna vore den räfa?2 Man kan
väl icke päbörda en samvetsgrann förf. det grofva fel, att han i en senare
skrift ändrar en riktig uppgift i äldre skrift mot en uppenbart oriktig? Så vidt
detta ej är tillständigt — och detta våga åtminstone icke vi göra — så måste

Dre. at ees a

Under Maj och Juni mänader är arten ingalunda sällsynt i
södra och mellersta Sverige, ätminstone anda upp i Upland.
Den är äfven träffad pa flera ställen- i södra Norige.

Slagtet PHRYGANEA (Lin.).

1. Ph. grandis (Lin.): antennerna lergula med bruna ring-
ar; abdomen ofvan brun, undertill brungul; framvingarne grå,

uppgiften om antennernas längd hos arten sädan den göres i F. S. vara den
rätta och den i Act. Ups. gifna anses såsom oriktig och kan således vid be-
stimmandet af LINNEs art ej tagas i betraktande. Har jag rätt häri, sa mäste
också LINNEs art hafva antennerna af kroppens och ej af vingarnes längd.
Sådant är förhållandet endast med Wewronia ruficrus, hvaremot HAGENS Pir.
striata har dem, såsom HAGEN ock själf medgifver, betydligt längre och af
vingarnes längd. Det stöd, som D:r H. sökt uti LINNÉS felaktiga och sedan
i F. S. rättade uppgift i Act. Ups. för sin mening, förfaller derför helt och
hället och rättelsen blir just ett ytterligare vigtigt skäl för riktigheten af vär
tolkning. (I förbigäende vilja vi här nämna, att den af L. gjorda, nu päpe-
kade ändringen, sammanhållen med hvad han om antennerna säger vid Phr.
nebulosa, just är orsaken till vår yttrade förmodan, att LINNÉS specimen af
Phr. phalenoides haft afbrutna antenner, emedan man häraf kan antaga, att
han varit noggrann i sina bestämningar i föreliggande fall. D:r H. anser detta
värt antagande otroligt. Antagandet inverkar ej, hvad Phr. phalenoides beträf-
far, på bestämmandet af arten, och är det derför likgiltigt, huru vida det god-
kännes eller ej. För vår del kunna vi likväl aldrig tro, att L., när han sagt:
>antenn& dimidio corpore breviores» och »antennæ longitudine corporis», me-
nat wizgarne och ej hvad han uttryckligen sagt). — Vidare invänder D:r H.
mot det skäl, vi för vår tolkning af LINNÉS Phr. striata hämta deraf, att L.
ställt sin art i ordningen närmast sin Pr. reticulata och icke närmast sin Phr.
grandis, såsom han utan tvifvel hade gjort, om hans art varit identisk med
HAGENS, utan mellan sina båda arter inskjutit sin Phr. grisea, att arternas ord-
ningsföljd ej får här åberopas såsom bevis, emedan man finner på andra stäl-
len i LINNEs skrifter, att han inskjutit helt främmande arter emellan hvarandra
närstående. Att L. så gjort kan icke förnekas, men först och främst torde det
blifva svårt att uppvisa, att han gjort detta med tvänne andra, hvarandra till
färg och kroppsform så förvillande lika arter som Pr. striata HAG. och Phr.
grandis L. äro — och vidare, månne man, derför att någon gång närstående
arter blifvit vidt skilda från hvarandra, får efter eget godtycke bestämma när
så har skett eller icke> Tvärt om måste man endast då antaga det, när alla
omständigheter i beskrifningen dertill tvinga. Att ingen enda sådan tvingande
omständighet här föreligger är klart af hvad ofvanför blifvit ur LINNÉS be-
skrifning framhället, och kan således just här med största rätt såsom skäl för
vår tolkning af den Linnéanska arten åberopas dess ordningsnummer i F. S. —
Ytterligare anför D:r H. emot oss, att LINNÉS ord: »alæ subtestaceæ sive

72 x à

retikulerade och skuggade med brunt samt försedda med 2 hvita
punkter och hos 9 derjämte med längsgäende, svartaktigt band;
hanens öfre analbihang länga, cylindriska, utstäende, mot spetsen
krökta inät och nedät; oberoende nerven pa honans bakvingar
är en gren af glenoidalgrenen, och denna senare äter sällan
utanför diskfältet förenad med styloidgrenen i en mycket kort,
gemensam stam. L. e. vsp. 39—60 millim.

fusco-testaceæ, venis aliquantulum ramosis striate» bland 36 exempl. som fin-
nas i HAGENS samling af hans Pv. striata, äro fullt tillämpliga pa 10, som
visa vingarne enfärgade utan fläckar och hos hvilka vingnerverna äro tydliga.
Huru vida de 5 svenska exemplar, som samlingen innehåller, höra till de Io
nämnes ej, men D:r HAGEN medgifver dock att 3 expl. från Lappland äro
ganska lika Phr. grandis. Gerna medgifves, att ett och annat individ af Ha-
GENS Phr. striata påträffas, hvars färg är ganska enformig och der vingner-
”verna kunna genom den starka hårigheten jämförelsevis lätt upptäckas, ehuru sa-
danas antal i förhållande till alla de öfriga af arten, som hafva normal färg-
teckning, ej kan bestämmas efter antalet deraf i ett naturaliekabinett, för hvil-
ket exemplaren utväljas och ej sammanföras på måfå. Likväl våga vi påstå
på grund af förhållandet i naturen, att sådana individ äro åtminstone 70» Sve-
rige ganska sällsynta och att hos dem a/drig vingnerverna framstå mot vingen
i öfrigt till den grad, att de genast och owi/korligen falla i ögonen så som hos
Neuronia ruficrus och såsom det måste på grund af LINNEs ord vara med
hans Phy. striata, alldenstund det är onekligt, att L. i sina beskrifningar just
framhäller i främsta rummet de mest i ögonen fallande karaktärer och ej de
mera dolda. Att vingnerverna mäste vara af sädan beskaffenhet hos hans art
framgår just deraf, att han i arzdiagrosen framhåller nerverna såsom nästan
uteslutande artkaraktär och ej först i den omständligare beskrifningen omnäm-
ner dem. Det är således de utpräglade vingnerverna, som framför allt skilja
hans art från alla de öfriga, hvilka han beskrifvit, och man kan icke uppleta
någon annan än Nexronia ruficrus, på hvilken detta, jämte hvad öfrigt be-
skrifningen innehåller, inträffar. — Då öfriga af oss anförda skäl äfven tagas
med i räkningen, tro vi häraf tydligen framgå att vår tolkning af LINNÉS Phr.
striata måste vara den rätta. — I öfrigt äro vi för vår del icke sådana dyr-
kare af prioritetslagen, att vi ovi/korligen påyrka det N. ruficrus skall bära
namnet N. sfriata, utan ma gerna för oss D:r HAGENS art benämnas ?hr.
striata, blott icke LINNÉ uppgifves såsom namnets auctor, ty för oss har redan-
det af en arts synonymi hufvudsakligen ett historiskt intresse, liksom det för
D:r H. har hufvudsakligen ett geografiskt. Att antaga eller förkasta det af
oss föreslagna och här ofvan genomförda namnutbytet öfverlemna vi derför
med nöje åt hvars och ens tycke och smak och skola derpå ej spilla ett ord.
— Vi torde framdeles komma i tillfälle att yttra oss öfver den vederläggning
af vår tolkning af åtskilliga andra arter bland LINNÉS ?Aryganeide, hvilken
D:r HAGEN i ofvan anförda uppsats sökt åstadkomma.

Phr. grands Lin. F. S. 1485. ZETT. Ind. Lapp. 1061
(ex parte). M’Lachr. Revis. & Syn. 21. TLhrichostegia gran-
dis Kor. Trichopt. I. 84.

Anm. Ehuru LINNÉ otvifvelaktigt under sin Phy. grandis
inbegrep äfven följande art, liksom förhållandet var med ZET-
TERSTEDT, hafva vi dock icke tvekat att tillägga nu ifrågavarande
art det namn han gifvit, såsom allmänneligen för arten antaget.

Träffas under sommar och höst allmänt, åtminstone ända in
i södra Lappmarken; dess norra gräns är ännu ej med säkerhet
känd. Från Norge hafva vi ännu ej sett arten. ;

2. Ph. bipunctata (Rerz.): antennerna mörkbruna med
svarta ringar; abdomen ofvan svartbrun, undertill blekare; fram-
vingarne brungrå, retikulerade och skuggade med brunt samt för-
sedda med två hvita punkter och hos © derjämte med längsgä-
ende, afbrutet svart band; hanens öfre analbihang långa, cylin-
driska, utstående, uppåt- och utåtriktade; oberoende nerven på
honans bakvingar är en gren af styloidgrenen och denna senare
åter utanför diskfältet förenad med glenoidalgrenen i lång ge-
mensam stam. L. e. vsp. 35—55 millim.

Phr. bipunctata Reız. 55. Phr. grandis ZETT. Ins. Lapp.
1061 (ex parte). Pr. striata HAGEN. Lin. Ent. V. 363. M’Lacut.
Revis. & Syn. 23. Trzchostegia striata Kor. Trichopt. II. 285.

Anm. Rörande synonymien se ofvan under Weuronza striata.

Allmän vid samma tid som föregående inom Sverige anda
upp i Lappmarkerna och inom Norge åtminstone ända upp till
Dovre.

Slägtet DASYSTEGIA N. GEN.

1. D. variegata (Fourcr.): antennerna lerfärgade, med
svarta ringar; abdomen lerfärgad, ofvantill mörkare, stundom
svartaktig; framvingarne ofvan blekgra, med tätstäende svaıt-
bruna «töcken och oregelbundet nätformig teckning, samt i inkan-
ten alternerande ljusa och mörka fläckar och i disken två hvita
punkter; nedre analbihangen hos © långa, jämnbreda, starkt
uppåtböjda, spetsarne hvarandra närstående och djupt klufna;
abdomens sista ryggsegment hos © förlängdt, hvarje dess yttre
vinkel bildande en tand, i midten två tänder samt emellan hvar-

dera af dessa och den yttre vinkeln en ännu mindre tand. L.
e. vsp. 26—35 millim.

Phr. variegata Fourcroy. Ent. Par. 357. Phr. varia
Fase. E. S. I. 77.) ZEIT. Ins. Lapp. 1061 ‘(ex parte). : M'BACRE.
Revis. & Syn. 24. Tyrichostegia varia Kor. Trichopt. I. 86.

Allmän under sommar och höst pa hela var halfö och gar
inom Sverige ätminstone upp 1 Tornea Lappmark.

2. D. obsoleta (HAGEN): antennerna svarta, med smala
lerfärgade ringar; abdomen mörkt svartbrun, undertill med bleka
segmentkanter; framvingarne blekgra, med tätstäende bruna fläc-
kar och töcken samt i disken tva hvita punkter; nedre analbi-
hangen hos I långa, pa midten smalare, starkt uppätböjda, med
utvidgad, tvär spets, nedanför hvilken en lang, fin, nedat riktad
torne finnes; abdomens sista ryggsegment hos © förlängdt, pa
sidorna bredt utskuret. L. e. vsp. 20—35 millim.

Phr. obsoleta HAGEN. Stett. Ent. Zeit. 1858. 114. M LACHL.
Revis. & Syn. 26. Phr. varia Zeit. Ins. Lapp. 1061 (ex parte,
secundum sp. orig.).

Förekommer pä hela vär halfö ända till Tromsö i Norge.
I norra provinserna börjar flygtiden redan 1 Juli, men i de södra
deremot knappast förr än i Augusti, och här varar den ända in
1 Oktober. I norden tyckes den vara allmännare, men mot sö-
der sällsyntare än föregående art.

Slagtet TRICHOSTEGIA (KOL.) HAGEN.

1. T. minor (CURT.): antennerna lerfärgade, med bruna
ringar; abdomen mörkt lerfärgad; framvingarne ofvan bruna, med
tätstäende gra eller lergula fläckar, samt nära utkanten ett tvär-
gäende grätt eller ockragult, mer eller mindre sammanhängande
band; bakvingarne rökigt grä, mot spetsen brunaktiga. L. e.
vsp. 17—27 mill.

Phr. minor Curt. Phil. Mag. 1834. 212. WALLENGR. Of-
vers. af. KV. A. Forhandl, 1870, 157.172. MW LAGHi ap Rene
& Syn. 27. Phr. tortriceana Rams. Neur. 471. Thrichoste-
gia minor Kou. Trichopt. I. 87. Hacen. Syn. Syn. 91.

Under Juni och Juli manader mer eller mindre sparsamt 1
södra och mellersta Sverige samt i södra Norge. Den hvilar

hälst pa trädstammar och träffäs ofta langt fran vatten. Nord-
ligast inom Sverige är den funnen vid Stockholm (THEDENIUs).

Slägtet AGRYPNIA CURT.

1. A. picta (Kor.): antennerna svartbruna, med lergula
ringar; fötterna lergula med svarta tornar; framvingarne lergul-
aktigt gra; nerverna, tva fläckar i framkanten och ett halfmän-
formigt, otydligt, 1 vingspetsen utlöpande band bruna; tva sma
hvita fläckar i disken; bakvingarne lergula med bruna nerver.

L. e. vsp. 29—34 millim.
An Pecta“ Kor. Trichopt. 1. 79.» WLAcht.. Revis.. 6 :Sy-

nops. 28.

Är en af halföns sällsyntaste nattsländor och har hos oss
hittills blifvit funnen endast i Småland (BoHEM.) inom Sverige
och i Odalen (SCHÖYEN) inom Norge. HAGEN uppgifver, att den
träffas i Lappmarken. Dess flygtid tyckes infaila i Juli månad.
Arten är snarlik Dasystegia obsoleta.

2. A. pagetana (Curr.): antenner och fötter lergula; fram-
vingarne blekt halmgula med mot utkanten brunaktiga nerver;
bakvingarne blekare, med föga mörkare nerver; deras spets gul-
aktig. L. e. vsp. 24—34 millim.

An paselana Curt. Brit. Ent. t.54¢. Kor. Trichopt. 1.
98. M'Lacxr. Rev. & Synops. 29. Obgotricha strigosa. Rams.
Neur. 473.

Under Juli, Augusti och September månader der och hvar,
i synnerhet vid insjöar med dybotten, inom Sverige i södra och
mellersta provinserna, åtminstone ända upp uti Helsingland, der
den blifvit funnen af AURIVILLIUS. Ovanligt stora exemplar ega
vi från Skara (FORSSELL), men blott honor. Från Norge hafva
vi ännu ej sett arten. Den springer med lätthet på vattenytan.

ADNOTATIONES
| ad
‚ICHNEUMONOLOGIAM SUECICAM»
AUCTORE
AUG. EMIL HOLMGREN.

(Continuatio).

40. I. melanotis Hormcr. — Pag. 72.

Post diagnosin feminæ addendum:
d': ore ex parte sordide rufo; orbitis oculorum facialibus

late, lineis seu maculis ad radicem alarum, scutello, segmento
3:tio abdominis tibiisque stramineis, his posticis apice nigro;
alis fuscescenti-hyalinis, stigmate fulvescente, tegula fusca. —
Long. 14— 16 millim.

Mas, hactenus indescriptus, in Westrogothia a Dom. Mor-

TONSON rarius inventus est. — Specimen femineum a Dom. S.
LAMPA e Westmannia accepi. — Var. 1. quoque in Lapponia
occurrit.

Obs. Sculptura corporis & plane ut in femina. Segmentum
2:dum abdominis nigro-fuscum, angulis apicalibus pallidioribus.

46. I. gradarius Wesm. — Pag. 8o.

Mas sub hac specie dubie collocatus ad speciem diversam
pertinet, ejusque diagnosis ideo delenda; quod ad /femznam atti-
net, ejus diagnosis paullulum modificanda:

Mas (verus): ore, clypeo, facie, initio orbitarum. fronta-
lium, margine supero colli, linea ante et lineola infra alas
scutelloque albido-flavis; segmentis 2 et 3 abdominis cro-

ceis; alis subfumato-hyalinis, stigmate fulvo, tegula nigra;

pedibus validiusculis, tibiis tarsisque flavescentibus, posticis
apice nigris, femoribus posticis ima basi macula flavida; area
superomedia metathoracis latitudine sua non longiore. — Long.
circiter 16 millim.

Ad diagnosin femene addendum: collo margine supero
sepe rufescente; femoribus posticts tma basi macula rufa.

Mares tantum duos in Uplandia detexi. Feminæ multo fre-
quentiores occurrunt, flores umbellatarum sæpe visitantes.

Mas ab I. albicollis I ægre discernendus; differre tamen
videtur corpore toto robustiore, pedibus validioribus, area supero-
media metathoracis breviore, picturis capitis et thoracis haud pure
albis, sed flavescentibus, segmentis 2 et 3 abdominis croceis 1.
rufo-ferrugineis. — Femina ab I. albicollis ©, cui simillima est,
tarsis sat dilatatis differt.

46—47. I. refractarius Wesm. — Pag. 80.

Wes. Ichn. Miscel. 23. 17. cd.

Ich. gradarius Howumer. Ichn. Suec. 81. &.

Oés. Locus hujus speciei in serie systematica dubius quidem
est, quum mas modo innotuerit. Sed structura antennarum, thora-
cis et segmenti tertii abdominis suadet, ut potius in hanc subdi-
visionem adscribatur.

41. I. sepentrionalis Hormcr. — Pag. 82.

Post var. 1 addendum:

Var. 2. ©: segmentis 2 et 3 abdominis nigris, interdum
margine apicali pallido.

Amblyteles alpestris Hotmer. Ichn. Suec. 229, 10. ©.

Hab. in alpibus Norvegiæ (SCHOIEN).

49. I. Thomsoni Hotmcr. — Pag. 85.

Post diagnosin feminz addendum:

FS: mandibulis ex parte rufis; maculis ad radicem ala-
rum scutelloque flavidis; segmentis 2 et 3 abdominis rufis,
hoc margine summo apicali nigro; alarum stigmate fusco-

testaceo, radice et tegula nigrofuscis; pedibus anterioribus

73 ;
fulvo-stramineis, coxis et trochanteribus nigris, posticis con-
-coloribus, sed apice femorum et tibiarum nigro. — Long.
circit. 16 millim.

Hab. in alpibus Norvegiæ (SCHÔIEN).

49—50. I. hematonotus Weso.

Nitidulus, punctulatus, niger; ore, colli margine supero,
mesonoto, scutello, segmentis I--3 abdominis, femoribus an-
terioribus magna ex parte, tibiis tarsisque omnibus, rufis; an-
nulo antennarum et macula segmentorum ultimorum abdomi-
nis albis; alis fulvescenti-hyalinis, stigmate, radice et tegula
rufis. — © (Long. circit. 10 millim.).

Wesm. Rem. Crit. Court. Addit. 89. ©.

Hab. in Uplandia, rarissime. Mas mihi ignotus est.

Similis et affinis /chn. vulneratorio (Ichn. Suec. 118. 70),
sed habitu toto robustiore, antennis validioribus, plane filiformi-
bus, pedibus crassioribus et aliter coloratis. — Caput pone ocu-
los vix angustatum. Metanotum ruguloso-alutaceum, areis superi-
oribus 3, costis tenuibus circumdatis; area superomedia quadrata ;
area posteromedia costis (divisoriis) deletis. Postpetiolus subtilis-
sime aciculatus. Segmentum 2:dum gastrocælis transversis, spatio
interjacente area media postpetioli angustiori. Areola alarum
5-gona. Pedes validi, femoribus, imprimis anticis, incrassatis.

53—54. I. gravipes Wesm.

Nitidulus, punctulatus, niger; 5: femoribus, tibiis et tar-
sis rufis, his posticis nigris; stigmate alarum nigricante, fu-
scescente vel rufo; pedibus validis; ©: antennis annulo albo
nullo; femoribus tibiisque rufis; stigmate alarum rufo vel
fulvo; segmentis 6 et 7 abdominis macula angusta alba —
9,5 (Cong. eireit, 15 millim.). |

Wesm. Ichn. Miscel. 21. 15. ©. Hormer. Ichn. Tirol. 5.
ee

. . . . . . 9
Hab. in alpibus Sueciz borealis, rarius. Marem in Aresku-
tan Jemtlandiæ, feminam in Lapponia meridionali (ad Tärna) de-

texi. — Specimina nonnulla, in alpibus Tiroliæ capta, mecum
communicavit Cel. HELLER.

Femina, preter alias notas, pictura insigni antennarum,
pedum abdominisque sat distincta est. Mas ab aliis maribus
affinibus et similiter coloratis nitore capitis, metanoti scutellique,
ut mihi videtur, facile dignoscitur.

55—56. I. majusculus Tische.

Nitidulus, punctatus, niger; 5': lateribus faciei, scapo anten-
narum macula subtus scutelloque stramineis; abdomine cro-
ceo vel ferrugineo, basi apiceque nigris; alis infumatis, sti-
gmate testaceo-rufo, tegula nigra; pedibus flavo-nigroque va-
riis; ©: annulo antennarum albo; scutello stramineo; segmen-
tis 2—4 abdominis rufis vel rufo-ferrugineis, 6 et 7 macula
dorsali straminea, alis infumatis, stigmate testaceo-rufo, tegula
nigra; tibiis anticis latere antico pallidis — © Q (16—22
millim.).

J. horridator Grav. Ichn. Europ. I. 457, 185. © (pro parte)
=e WESM. Pent. 40.,32..0'. (pro parte).

I. majusculus Tiscus. Stett. Ent. Zeit. XXXIV. 224. 81.
©. et 82 ©. (horridator!).

Hab. in Suecia media, rarissime. Prope Holmiam feminas
duas deprehendimus Past. HALLSTRÖM et ipse. Marem unum e,
Wermelandia a Dom. Morronson accepi, alterum in Ostrogo-
thia ipse detexi. Alibi intra patriam, quantum mihi innotuit, ad-
huc non inventus.

Femina pedibus nigris et colore insigni abdominis ab om-
nibus affinibus primo adspectu differt. Nas quoque, preter alias
notas, pictura abdominis et pedum facile est dignoscendus. —
Caput in utroque sexu pone oculos distincte angustatum; vertice
oblique depresso, acute marginato; temporibus minus buccatis,
fortiter punctatis; spatio infra-oculari apud feminam sat lato,
apud marem latitudinem mandibularum saltem æquante. Anten-
ne co setacex, porrectæ, © post mortem involutæ, apicem ver-
sus nonnihil attenuatæ, articulo 6:to flagelli quadrato. , Thorax
robustus, antice elevatus; mesonoto parapsidis brevibus, parum
determinatis; metanoto area superomedia in mare tunc transversa,
tunc quadrata vel interdum latitudine sua longiore, area juxtacoxalı

costa superiori sæpius ex parte detrita. Postpetiolus area media
aciculata, lateribus rotundatis, interdum sublobato-dilatatis (').
Segmentum 2:dum gastrocælis mediocribus, spatio interjacente
area media postpetioli subaquali. Areola alarum costam versus,
saltem in ©, anguste tantum aperta. Pedes mediocres.

Mas. Antenne scapo nonnunquam toto nigro. Thorax in-
terdum lineola alba infra alas. Segmentum ı:mum abdominis
aut totum nigrum aut maculis duabus apicalibus rufis; 2—4—5
plerumque tota crocea 1. ferruginea; ultima nigra 1. fusca. Te-
gula alarum nigra. Pedes coxis et trochanteribus nigris, illis an-
terioribus haud raro macula subtus pallida; femoribus nigris, an-
terioribus apicem versus subtus stramineis; tibiis anterioribus stra-
mineis apice latere interiore plus minusve nigro, posticis apice
toto nigro, basi straminea; tarsis fulvescentibus articulorum apici-
bus nigris. Cetera sicut in diagnosi.

Femina. Caput nigrum, mandibulis apice rufis; orbitis ocu-
lorum frontalibus rubricosis. Segmentum 4:tum abdominis sæpius
margine apicali obscuro; 5:tum macula triangulari, 6:tum linea,
stramineo-albidis dorso notata. Cetera sicut in diagnosi.

Obs. Caveas ne marem hujus speciei cum Amblyt. egregit
oO confundas,

59. I. zonellus Horner. — Pag. 100.

Obs. Quum <j hujus speciei idem esse videatur ac I. bal-
teatus WESM. nomen a nobis impositum mutandum:

59. I. balteatus Wesm.

WeEsM. Tent. 48. 41. 67 ©. — TiscHp: -Stette Kok Zeue
XXXIV. 430. 108.

Ichn. zonellus HoLmGR. Ichn. Suec. 100. 59. &.

Femina (mihi ignota). Antenne subgraciles, setaceæ, albo-
annulate. Abdomen segmentis 5—7 macula alba. Ale stigmate
fulvo, tegula nigra. WESM.

60—61. I. zonalis Grav.

Subnitidus, punctatus, niger; æ ore, clypeo, facie, scapo
antennarum subtus, macula cuneata ante alas, scutello squa-
mulisque alarum stramineis; segmentis 2 et 3 abdominis fla-

vidis vel croceis, 3 fascia basali utrimque abbreviata nigra;

\ i: 81

alis flavescenti-hyalinis, stigmate fulvo; pedibus anterioribus
geniculis late tibiisque omnibus stramineis, his posticis apice
nigris; tarsis fulvescentibus, posticis apicem versus spe infu-
scatis; metathorace ruguloso; 9: »scutello flavo; segmentis 2
et 3 rufis, 3 basi nigra, 6 et 7 macula alba; tibiis ex parte
rufis; antennis subgracilibus, setaceis, albo-annulatis; postpetiolo
crasse aciculato.» — I ©. (Long. 12—18 millim.).

Grav. Ichn. Europ. I. 323: 118. ©. — Wesm. Ichn. Ot. 28.
25. 0,9.

I. dluminatorius Grav. 1. & 423. 164 (pro parte).
J. terminatorius HOLMGR. Ichn. Suec. 70. 39. 9’ (exclusa 9).

Var. 1. g': facie nigra, flavo-maculata.

Hab. in Suecia media et meridionali, minus frequens. Femina
mihi ignota est. — Var. 1. e Westmannia mecum benevole com-
municavit oculatissimus ille entomologus S. LAMPA.

65—66. I. punctus Gravy.

Nitidulus, punctatus, niger; ¢7: orbitis oculorum internis,
lineolis ad radicem alarum scutelloque albidis; abdominis
medio plus minusve castaneo-rufo, segmentis 5—7 vel 6 et 7
macula dorsali alba; alis fuscedine tinctis, stigmate et tegula
nigro-fuscis; pedibus ex parte sordide rufo-fulvis; ©: orbitis
oculorum frontalibus, annulo antennarum scutelloque albidis;
abdominis medio rufo 1. castaneo-rufo, segmentis 5—7 ma-
cula dorsali alba; alis fuscedine tinctis, stigmate et tegula
nigro-fuscis; pedibus ex parte sordide rufo-fulvis. — J'Q.
(Long. 14—18 millim.). |

Grav. Ichn. Europ. I. 323. 119. ©. — Wesm. Tent. 40.
43. I I.

Var. 1. d': segmentis abdominis 2—4 nigris, rufo-nebulosis.

Wesm: 1: c.' var.” I.

Var. 2. YI ©: »femoribus tibiisque omnibus rufis. »

Wesm. |. c. var 2.

Hab. in Suecia media et meridionali, rarius. Mares non-
nullos prope Holmiam detexi. Feminam unicam tantum vidi ın

Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 2 (1880). 6

Ostrogothia ante plures annos a Doct. A. Goés captam mihique
benevole donatam. — Var. 2 in Suecia adhuc, quantum scio,
non inventa.

Species sat distincta. Caput pone oculos angustatum; tem-
poribus parum buccatis, in © nitidis, parce punctatis, in &I pun-
ctura fortiore et crebriore; spatio infraoculari in utroque sexu
mandibularum basi latiore. Antennæ feminz subgraciles, extror-
sum attenuate, articulo flagelli 7:mo quadrato. Mesonotum pa-
rapsidis antice tantum indicatis. Metanotum punctato-rugulo-
sum, areis superioribus tribus, earum superomedia subrectangu-
lari, transversa; posteromedia, saltem in Q, nonnihil excavata,
costis duabus tridivisa. Abdomen sat fortiter alutaceo-punctatum,
incisura 2:da utriusque sexus profunda; postpetiolo latiusculo, area
media aciculata; gastrocælis segmenti 2:di mediocribus parum
profunde exsculptis, spatio interjacente area media postpetioli non-
nihil latiore; segmento 3:tio transverso. Areola alarum apud
marem angustius aperta quam apud feminam, nervum recurren-
tem ordinarium ante medium recipiens. Pedes mediocres; coxis:

osticis © subtus nudis, nitidis, subtiliter punctatis.
l Se , I

65—66. I. batis HozmGr. n. sp.

Parum nitidus, punctatus, niger; G7: lateribus faciei, scapo:
antennarum macula subtus (sæpius) scutelloque, albicantibus ;
segmentis 2 et 3 abdominis obscure rufis, plerumque nigro-
notatis; alis subinfumato-hyalinis, stigmate fulvo 1. fusco, te-
gula nigra; tibiis omnibus basin versus sordide rufescentibus,
anterioribus pallidioribus; areis superioribus metathoracis 5;
gastrocelis segmenti 2:di abdominis mediocribus, spatio inter-
jacente rugoso-aciculato area media postpetioli latitudine sub-
æquali; ©: annulo antennarum, lineis ad alarum radicem scu-
tello maculaque dorsali segmentorum 5—7 abdominis, albi-
dis; segmentis 2 et 3 obscure rufis, plerumque nigro-notatis;
alis infumato-hyalinis, stigmate fulvescente, tegula nigra; tibiis.
basi sordide rufis; areis superioribus metathoracis 5, laterali-
bus costa tenui tantum discretis; gastrocelis segmenti 2:di

abdominis mediocribus, spatio interjacente subruguloso-aciculato,

area media postpetioli latitudine subæquali. — © ©. (Long.
15—18 millim.).

Var. 1. d: segmentis 2 et 3 abdominis totis rufis; tibiis
posticis totis nigris.

Var. 2. d': stigmate alarum obscuro.

Hab. in Suecia media et meridionali, rarius.

I. obscuripedi (Ichn. Suec. 113, 66) proximus. Ab affini-
bus præcipue differt pictura abdominis et pedum nec non scul-.
ptura segmenti 2:di abdominis. — Caput utriusque sexus pone
oculos distincte angustatum; temporibus vix buccatis, in © for-
titer, in à subtiliter punctatis; spatio infraocuları femine lato, maris
angusto. Antenne © post mortem incurvatæ, apicem versus sat
attenuatæ, articulo flagelli ro:mo subquadrato. Thorax antice ele-
vatus; area metanoti superomedia latitudine breviorie; area postero-
media tridivisa. Postpetiolus abdominis area media distinctissime
aciculata, in I fortius quam in ©. Segmentum z:dum latitu-
dine haud longius, gastrocælis triangularibus, mediocribus et mo-
dice profundis, spatio interjacente in utroque sexu subrugoso-
aciculato.. Segm. 3:um transversum. Terebra © ultra apicem
abdominis perparum porrecta. Areola alarum costam versum an-
guste tantum aperta, nervum recurrentem ordinarium nonnihil
ante medium recipiens. Pedes mediocres; coxis posticis subtus
nudis, confertim, fortiter punctatis.

72. I. quæsitorius Linn. — Pag. rat.

In Uplandiam quoque inventus est.

Obs. Antenne © articulo flagelli 8:0 1. 9:0 quadrato, an-
tecedentibus latitudine sua longioribus.

73. I. cessator Mürr. — Pag. 123.

Hab. per omnem Sueciam, haud infrequens.

Obs. Antenne © articulo flagelli 12:0 quadrato, antece--
dentibus latitudine sua longioribus.

73—74. I. inops Horner. n. sp.

Parum nitidus, punctatus, niger; ©: ore et flagellö anten-
narum ex parte rufis; scutello dorso fere toto albido-stramineo

vel macula tantum apicali ejusdem coloris; segmentis 6 et 7

abdominis macula oblonga pallida; alis fulvescenti-hyalinis, sti-
gmate fulvo-rufo, tegula nigra; tarsis anterioribus, femoribus
tibiisque rufis, harum posticis apice nigris; metathorace fere
mutico. — Q. (Long. 12—18 millim.).

Hab. in Uplandia, ubi feminas duas deprehendimus Past.
HALLSTROM et 2p5e.

Hæc species medium quasi tenet inter I. guesitorium et
I. cessatorem. Ab illo, preter alias notas, annulo antennarum
deficiente et costa interiore areæ metathoracis dentiparæ fere recta,
ab hoc pictura alba scutelli facile differt, ab ambobus autem an-
tennis validioribus, articulo flagelli 7:mo jam quadrato.

74. I. subreptorius Wesm. — Pag. 125.

Obs. Quum hec species jam a Cel. GRAVENHORST sub no-
mine /. submarginatus descripta fuerit, nomen a Cel. WESMEL
impositum mutandum :

74. I. submarginatus Grav.

Gray, Ichn. Europ: 1.1 244. 78. 9. WEsm. Rem. ent.
Pista foe
I. subreptorius Wes. Ichn. Miscel. 16. 10. ©. -— HoLMGR.

Helin. SEC W125 A CO

75. |. Mäklini Hormcr. —, Pag.) 127.

Hab. quoque prope Holmiam (G. DE VYLDER); in Westro-
gothia (N. E. FORSSELL).

76. I. Haglundi Hormor. — Pag. 120.

In Jemtlandia feminam unicam detexit mecumque benevole
communicavit Dom. O. GUINCHARD. Feminam quoque e Both-
nia septentrionali accepi.

77. I. gemellus Grav. — Pag. 131.

Hab. in Uplandia, certis annis sat frequens.

Sectio 5:ta.
80. I. bimaculatorius Paxz. — Pag. 137.

Marem unicum in Kinnekulle Westrogothiæ deprehendit Cand.
G. Horm. Femina mihi adhuc ignota est.

Sectio 6:ta.
81. I. nigritarius Grav. — Pag. 138.

Obs. Hæc species inter vulgatissimas censenda est. Multa
legi individua mensibus Julio—Septembri ubique in Suecia media
et meridionali, nec non in Jemtlandia et Lapponia, in pratis, sil-
vis et hortis, ubi præsertim plantas umbelliferas frequentabant,
vero etiam in locis graminosis et fruticetis circumvolitabant. Ma-
res feminis plerumque multo frequentiores sunt. — Quod ad
magnitudinem, staturam et picturam attinet hæc species valde va-
Tiat. Vix tamen credo varietates omnes (Confr. Ichn. Suec. p.

39) ad unam eandemque speciem referendas esse. E numero
varietatum præsertim delendas esse puto var. 11 et var. 12,
easque pro specie peculiari habendas donec omne dubium sub-
latum fuerit.:

&r1—82. I. infidus Wess.

Nitidus, punctulatus, niger; 5: annulo antennarum albo,
scapo subtus rufo vel stramineo; orbitis oculorum facialibus,
clypeique macula utrinque laterali stramineo-albidis; incisuris
anterioribus abdominis thyridiisque sordide rufis; femoribus
tibiisque rufis, interdum, præsertim postice, plus minusve ni-
gris; Q: ore ex parte, apice clypei et scapo antennarum sub-
tus rufis; annulo flagelli albo; incisuris anterioribus abdomi-
nis thyridiisque sordide rufis; femoribus tibiisque rufis, harum
semiannulo albo, interdum, præsertim posticis, plus minusve
nigris. — I ©. (Long. 8—10 millim.).

Wesm. Mantis. 33. o (exclusa ©).
Ichn. nigritarius Homer. Ichn. Suec. 138. 81 var. 11 et 12.

6 *

Ich. annulator Gray. et WESM. (pro parte).
Hab. in Suecia media et meridionali, passim.

82. I. punctifrons Horner. — Pag. 141.

Obs. Quum copiam marium nuper acceperim examinique
accuratiori subjecerim, haud dubium existimo eos propter sculp-
ture et coloris similitudinem cum 7. dsszmzlts © conjungendos
esse; ideoque nomen hujus speciei mutandum:

82. I dissimilis Grav.

J. dissimilis Grav. Ichn. Europ. I. 190. 47. œ Q —
WESM. Rem. Crit. 21. 47. ©.

I. zephyrus Wes. Ins. Ot. 38. 39. d.

I. jocularis Wesm. Mantis. 32. 71. bis ©. — HoLmGr.
Ichn. Suec. 206 Q.

I. punctifrons HOLMGR. Ichn. Suec. 141. 82 g.

Hab. in Suecia pluribus locis, haud infrequens. In Uplandia
(BOHEMAN et zfse); in Westrogothia (HOLM et Morronson); in
Jemtlandia ad Äreskutan marem unicum detexi; feminam unicam
ante plures annos deprehendit DAHLBOM, loco natali tamen non
indicato (Confr. WEsMm. Mantis.).

Species sat distincta et ab omnibus affinibus facile distin-
guenda. Diagnosis utriusque sexus sic modificanda:

Nitidulus, punctatus, niger; I: ore, clypeo, facie, inter-
dum striga genarum, macula ad orbitas verticis, margine su-
pero colli, lineola vel puncto ad radicem alarum et plerum-
que apice scutelli stramineis; annulo antennarum albo; alis
subinfumato-hyalinis, stigmate dilute-fusco; femoribus tibiisque
rufis, posticis apice obscuro, coxis anterioribus subtus sæpe
pallide notatis; area superomedia metathoracis subsemicircu-
lari, areis lateralibus utrimque haud raro duabus costa tenui
discretis; ©: orbitis frontis et puncto utrimque verticis rufe-
scentibus 1. fulvo-stramineis; antennarum annulo albo, scapo

subtus plerumque macula rufa; margine supero colli puncto-

que ante alas rufescentibus; abdomine incisuris sordide rufis,
segmentis ultimis albido-marginatis; alis ‘subinfumato-hyalinis,
stigmate pallido; pedibus rufis, coxis trochanteribusque ex
parte nigris; area superomedia metathoracis subquadrata, areis
lateralibus ab invicem vix discretis. — g’ Q. (Long. 8—10
millim.).

Femina. Caput pone oculos perparum angustatum; fronte
confertim punctata; facie medio protuberante; spatio infraocu-
lari basi mandibularum nonnihil latiore. Antenne sat valide,
filiformes; flagello articulo 4:to vel 5:to quadrato. Postpetiolus
abdominis subtiliter aciculatus. Thyridia segmenti 2:di transverso-
linearia, spatio interjacente sat angusto. Pedes mediocres; coxis
posticis subtus punctatis, nudis.

(Continuatur).

BLADMINERANDE FLUGLARVER
PA VÄRA KULTURVÄXTER

AUG. EMIL HOLMGREN.

Bladminerande fluglarver förekomma tämligen talrikt pa hvar-
jehanda slags succulenta växter, der de gnaga sig gangar och
minor emellan bladens öfver- och underhud för att, derstädes
skyddade, kunna lifnära sig af cellväfnaden. De göra sig van-
ligen lätt bemärkta, emedan deras gangar snart antaga en annan
färg än den gröna, som bladet for öfrigt eger. Äfven åtskilliga
kulturväxter äro icke så sällan hemsökta af dylika bladminerare,
fastän man hos oss icke förr än på senare åren synes hafva lagt
märke till deras förekomst samt följaktligen icke häller haft reda
på deras utseende, lefnadssätt och olika utvecklingsformer. Jag
har i en liten uppsats, som 1878 blifvit införd uti direktör Linp-
GRENS bekanta » Zzaning for trädgårdsodlare», omnämt tvänne
bladminerande fluglarver, af hvilka den ena lefver på spenat och
den andra på 7üdbeta; men jag trodde emellertid icke då, att
dessa larver tillhörde olika flugarter, dels emedan de voro ovan-
ligt lika hvarandra, dels ock emedan jag då fått blott en art
framkläckt ur pupporna. Sedermera har jag dock kommit un-
derfund med, att de utgöra tvänne väl skilda arter, hvilka lefva
i hvar sin af de båda i fråga varande näringsväxterna. Jag vill
här i korthet beskrifva de båda arterna.!

1 Att dessa arter förut under sitt fullt utbildade tillstånd, d. v. s. såsom
flugor, äro kända af entomologerne, vill jag visst icke bestrida, men ämnar
dock framdeles, i en annan afdelning af tidskriften, närmare redogöra härför.
Säkert är emellertid, att de blifvit så förvexlade med andra arter af sina respek-
tiva slägten, att de nya latinska benämningar, som jag här gifvit dem, böra
kunna anses lika berättigade, som de äro karakteristiska.

Spenatflugan

Anthomyza spinaciæ HormGr.

Gulgra; pannan med en brunröd flack öfver pannsproten,
hvilka senares ryggborst ar nästan härlöst (naket); ögonen
äro hos honan tämligen bredt ätskilda, hos hanen äter hvar-
andra mycket narstaende; honans fötter aro — med undantag
af höfterna, de framre laren och tarserna, hvilka aro svart-
gråa — rödgula. Hanens fötter aro deremot — med undan-
tag af knalederna och skenbenen, som aro orent rodgula

— helt och hället svartgraa. — Längd omkring 6 millim.

Rödbetsflugan
Aricia betæ Howrnmckr.

Gräsvart, honan mera gra an hanen; pannan med en
brunröd flack öfver pannspröten, hvilka senares ryggborst ar
tämligen länghärigt; ögonen äro hos honan bredt åtskilda,
hos hanen åter hvarandra mycket närstående; vingarna ge-
nomskinliga, med den tredje och fjärde längdnerven nästan
parallela och med det öfre vingfjället öfverskjutande det un-
dre; svängkolfvarna, liksom fjällen, hvitaktiga; fötterna helt
och hållet svarta. — Längd omkring 5—6 millim.

I Juni framkommo flugorna ur i jorden öfvervintrande
puppor, för att begynna sin fortplantning, och honorna upp-
sökte kort derefter spenat- och rödbetslanden i och för ägg-
läggningen. Ehuru jag icke kunde finna de sannolikt mycket
små äggen, är det dock otvifvelaktigt, att dessa afsattes någon-
städes på själfva näringsplantorna, emedan de nykläckta larverna
derstädes snart började visa sig.

Larven (fullvuxen omkring 8 millim. lång) är fotlös, gul-
hvit, glänsande och försedd med så tunn ytterhud, att inelfvorna
lysa igenom. Mot framänden är kroppen afsmalnande och vid
munnen finnas tvänne små svarta hakar, som efter behag kunna
utsträckas och indragas. Han lefver emellan ytterhinnorna inuti

bladens cellväfnad, som han förtär. Vanligen häller han till vid
spetsen af bladet, som derstädes visar sıg fläckvis urblekt eller
vissnadt och skrynkligt. Icke sällan finner man tvä eller flera
blad ı följd af angreppet hophäftade, och flera larver kunna lefva
i ett och samma blad ganska nara intill hvarandra. Man ser
dem utan svarighet, om man haller bladet emot dagern. Pa
andra ställen af bladet synas äfven ofta dylika bleka fläckar,
hvilka nog ifrån början också varit larvminor, fastän de seder-
mera af en eller annan orsak öfvergifvits. Den ur bladminan
uttagna larven är tämligen liflig, rör sig vägformigt och slänger
ofta hit och dit med kroppens framände. Han kan glida fram
på glas och andra släta föremål, i hvilken ställning dessa än be-
finna sig; detta 1 följd af de undre kroppsdelarnas vidhäftnings-
förmåga. — Vid midsommartiden fann jag larverna nära full-
vuxna ı spenatbladen, hvilka de snart derefter lemnade, för att i
jorden undergå förpuppning. De första dagarna af Juli hade de
allmänt öfvergått i detta senare utvecklingstillständ. De 1 röd-
betsbladen lefvande larvernas utveckling dröjde dock längre.

Puppan (omkring 5 å 6 millim. lång) är till färgen brun-
röd, till formen trind och långsträckt med afrundade ändar. Det
yttre omhöljet utgöres, såsom vanligt hos flugpuppor, af den hop-
krympta och förhårdnade larvhuden.

Då dessa båda fugarter i afseende på sina första utveck-
lingsformer (larver och puppor) så nära öfverensstämma med
hvarandra, att man knappast kan finna någon åtskilnad dem
emellan, har jag trott mig, såsom af det föregående också synes,
1 dessa hänseenden kunna afhandla dem till sammans. De hafva,
i synnerhet pa de sista aren, uppträdt ytterst talrikt 1 många trak-
ter, åtminstone i de mellersta landsdelarna, hvarest de också i
följd deraf förorsakat icke så liten skada på de kulturväxter,
nämligen spenat och rödbetor, i hvilkas blad de, såsom nämdt
är, innästla sig. Imellertid är det mer än troligt, att de, liksom
många andra insekter, uppträda periodiskt, och att man således
har anledning att, efter härjningsåren, kunna förbida en längre
eller kortare tidrymd, under hvilken de icke visa sig i något be-
tydligare antal. Detta beror, såsom jag anser, hufvudsakligen
derpå, att de äro utsatta för andra, på deras bekostnad lefvande
insekter, hörande till parasitsteklarnes grupp, samt sannolikt äfven
för parasitsvampar. Jag har redan kommit en art af de små,
synnerligen intressanta parasitsteklarne på spåren, hvarom jag
framdeles närmare skall meddela.

—

MELANGES LEPIDOPTEROLOGIQUES
PAR

JACOB SPÄNGBERG.

Dans l'entomologie, comme dans les autres branches des
sciences naturelles, il est assez souvent tres difficile d’identifier
parfaitement les especes decrites par d’anciens auteurs. Desirant
fournir quelques matériaux à la solution de cette question, je
donne ici la description, avec figures, de quelques Lepidopteres,
presque tombés dans l'oubli, dont j'ai eu l’occasion d'examiner
les types.

1. Arctia alpina Acekeı.
Haba Ween Ts

Nigro-fusca; capite, thorace abdomineque nigris vel ni-
gro-fuscis, parte anali hujus flava, collari scapulisque pallide
flavescentibus, illo vitta media nigra ornato, his in apice ni-
gris; pedibus nigris vel nigro-fuscis, apicibus femorum et ti-
biarum articulisque tarsorum anteriorum ad partem subcinna-
barinis; alis anterioribus supra nigro-fuscis, maculis pallide fla-
vescentibus in seriis ordinatis et fascias formantibus ornatis,
subtus subaurantiacis vel subcinnabarino-flavescentibus, fusco-
maculatis in parte discoidali ad maximam partem fuscis, in
margine costali cinnabarinis; alis posterioribus supra obscuri-
oribus, subtus pallidioribus, dimidio basali fere toto fasciaque,
prope marginem apicalem posita, nigro-fuscis, margine co-
stali dimidioque apicali ad maximam partem cinnabarinis,
hoc subtus apicem versus multo pallidiore. L. al. exp. 45 mill.

Bombyx alpina Acersi, Travels Sw. Finl. Lapl., vol. 2, pag.
253, tab. 1, fig. 4 (1802).

Bombyx Thulea Dauman, Anal. ent., pag. 92 (1823).
Chelonia Thulea ZETTERSTEDT, Ins. lapp., pag. 929 (1840).

En Suede, il n'existe de cette espèce qu’un seul exemplaire,
pris 4 Enontekis dans le district lapon (Laponie) de Tornea, et
actuellement conservé parmi les collections entomologiques du
Musée de l'État. C'est cet exemplaire qui a servi d’original à
la description de DALMAN.

L'espèce en question se distingue facilement des autres es-
pèces du genre par son abdomen noir, par la couleur des
pattes, par son collier jaune pâle et par le large bord marginal
intérieur brun noirâtre des aîles postérieures.

La figure donnée par ACERBI, quoiqu’elle ne soit pas des
meilleures, montre clairement que lespece alpina décrite par
lui et le type Zhulea de DaLMAN sont synonymes. C'est cepen-
dant à proprement parler le dessin de l’abdomen qui se sépare
de celui de l’exemplaire que j'ai eu l'occasion d'examiner. ACERBI
reproduit un abdomen gris avec des anneaux noirs et un anus
jaune. Cette figure indique sans nul doute un exemplaire mâle,
d’où il est possible que la différence dans la couleur de l’abdo-
men provient d'une différence de sexe, ou encore une erreur
aura peut-être été commise dans la coloriation.

2. Simyra albo-venosa var. murina Avr.
Tals. fee

Aux pages 36 et 37 de la précédente livraison de ce jour-
nal, M. AURIVILLIUS donne, de cette variété de noctua trouvée
sur les bords de la Baltique, une description à laquelle je prends
la liberté de renvoyer le lecteur.

3. Caradrina 4-punctata var. leucoptera (THuns).
Tab. 1, fig. 3.

Cinerea, supra quam subtus obscurior; palpis in medio
extus fusco-brunneis; abdomine cum pedibus griseo-albido;
alis anterioribus supra cinereis, strigis transversis sat distinc-
tis, maculis nonnullis parvis in margine costali positis macu-

laque orbiculari nigris ornatis, linea undulata maculaque renali

ferrugineis, hac punctis minutis albis circumdata; subtus pal-
lide cinereis, margine costali a basi ultra medium margineque
dorsali subalbidis, maculis nonnullis minutis apicalibus, ma-
cula distincta, in margine costali pone medium posita, macu-
laque minus distincta media nigris vel nigro-fuscis; alis po-
sterioribus supra subtusque niveis, maculis nonnullis minutis
apicalibus fuscis ornatis, limbo costali cinereo-adsperso, subtus
præterea macula minuta media fusca instructis. L. al. exp.
27—29 mill. |

Noctua leucoptera THUNBERG, Diss. ent. Ins. Suec., pars 2, pag.

HONG TON).

Les collections entomologiques du Musée de l'État possèdent
de cette variété quelques exemplaires provenant de la région de
Stockholm.

L’exemplaire typique d'après lequel THUNBERG a décrit la
noctuide en question, se trouve encore au musée zoologique
d’Upsala, et concorde totalement avec les exemplaires beaucoup
plus récents de la région de Stockholm. Ce mest sans nul doute
qu'une variété de Caradrina 4-punctata FABR., à ailes anté-
rieures gris cendré, avec des bandes transversales plus foncées et
plus nettes, et à aîles postérieures d’un blanc plus pur que chez
l'espèce principale. A tous autres égards, elle correspond entie-
rement à 4-punctata.

THUNBERG donne aussi une figure de cette noctuide; mais,
comme la figure en question n’est propre en aucune manière à

bien faire connaître l’espéce, je ne l'ai pas citée dans la synony-
mie ci-dessus.

4. Anarta melanopa (TuHuns.)

A été décrite et dessinée sous le nom de Noctua Alpicola
par ACERBI dans ses »Travels Sw. Finl. Lapl., Vol. 2, p. 253,
aber, ff, .5 et 6 (1802).

SUR QUELQUES ESPECES EUROPEENNES DE LA
SOUS-FAMILLE DES PSOCINES

PAR

JACOB SPÄNGBERG.

M. Mac LacHLan donne, dans les Comptes-rendus de la So-
ciété entomologique de Belgique du 6 décembre 1879 (T. 22 des
Annales), p. CLXVII, une addition au mémoire de M. de Selys-
Longchamps sur »la sous-famille des Psocines en Angleterre,
en Belgique et en Scandinavie», addition dans laquelle il dit, entre
autres, que le »Stenopsocus nervosus STEPH. est une variété du
cructatus L.» Le bienveillant empressement de M. Rostock, à
Dretschen, ma mis & méme de soumettre plusieurs exemplaires
de SZ. nervosus (STEPH.) à un examen dont j'ai retiré avec M.
Mac LaACHLAN la pleine conviction que la Psocina décrite par
STEPHENS sous ce nom ne peut pas être considérée comme une
espèce propre, mais seulement comme une variété, et cela de
St. immaculatus (STEPH.), mais non de crzciatus. Au point de
vue de la nervature', SZ nervosus concorde parfaitement avec
St. immaculatus et se sépare en conséquence de St. cruciatus en-
tre autres caracteres par la circonstance que la veine anale des
aîles antérieures, ainsi que la majeure partie du bord marginal
exterieur des ailes posterieures entre la bifurcation exterieure de
la veine radiale et le ramule exterieur de la méme veine, sont
munis de poils.

| Jai conservé dans ce travail le système de désignation des veines em-

ployé par moi dans un précédent mémoire, Procina Sueciæ et Fenniæ, publié
dans le Bulletin (Öfversigt) des travaux de Acad. roy. des sciences de Suède,
35e année (1878), N:o 2.

Stenopsocus striatulus (Fasr.).
(ab emmener

Ferrugineo-flavescens; alis anterioribus et posterioribus
immaculatis, hyalinis, pterostigmate elongato, sat angusto,
flavescente, margine interiore hujus ab venula transversa usque
ad apicem posteriorem nigro-fusco; venis omnibus alarum an-
teriorum (basi venæ costalis, basi venæ radialis interioris, ve-
nula parva transversa inter marginem interiorem et venam
ulnarem posita, vena anali basique venæ dorsalis exceptis),
pterostigmate margineque exteriore fere toto alarum poste-
riorum inter ramum furcatum exteriorem venæ radialis inte-
rioris et ramulum exteriorem venæ ejusdem pilosis. Long.

esal 75? mill.
Hemerobius striatulus FaBr., Ent. syst., tom. 2, pag. 85 (1793).
Psocus striatulus Watr., Bull. scienc. soc. philom. de Paris,
tom. 1, pag. 85 (1795). — FABR., Suppl. ent. syst., pag.
203 (1798).
> stiginaticus (?) LABRAM ET Imuorr, Ins. d. Schweiz, tom
4, pl. 55.
Stenopsocus striatulus HAGEN, Verh. zool. bot. Ges., tom. 16,
pag. 218 (1866).
> stigmaticus Mac LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol.
3, pag. 245 (1867). — ibid., vol. 9, pag. 63 (1872).

Cette espèce est assurément plus commune quon ne l'a
supposé jusqu'ici, vu qu'elle a été confondue avec d’autres jus-
qu'à ces derniers temps. .Elle a été signalée par les auteurs
pour l'Angleterre, la Belgique, l'Allemagne, la Suède, l'Autriche
et la Suisse.

Les antennes, un peu plus longues que les aîles, brunes à
l'exception des deux articulations basales, qui sont jaunâtres; une
ligne médiane longitudinale sur le vertex, le dos du thorax et
l'abdomen, les tarses et les parties apicales des tibias bruns, les
autres parties du corps plus pâles, jaunes ou jaune-verdâtre. Le
bord intérieur du ptérostigma décrit un angle avec la pointe an-
gulaire du point d'où part la veine transversale. Le premier ra-
mule intérieur de la veine radiale interne part de la bifurcation

interieure de cette veine, plus pres de la venule transversale unis-
sant la bifurcation ci-dessus à la veine ulnaire, que de l’autre
ramule de la veine radiale interne; la vénule transversale unis-
sant le ptérostigma a la bifurcation extérieure de la veine radiale
interne, est située derriére la vénule rattachant la bifurcation inté-
rieure de la veine radiale interne à la veine ulnaire, c.-a-d. plus
près de l’apex de l’aîle. Les veines des ailes brunätres.

Cette espéce remarquable se rapproche le plus, comme le
montre la description, des formes Sz. zmmaculatus et St. crucia-
tus. Ressemblant à la première principalement par sa taille et
sa couleur, elle s’en sépare, outre pour ce qui concerne la forme
et la couleur du ptérostigma, en ce que la veine anale et la base
de la veine radiale interne, de méme que la base des bords
marginaux intérieurs et extérieurs des ailes antérieures, ne sont
pas munis de poils; elle se distingue le plus facilement de Sz.
cruciatus par sa grandeur et sa couleur, comme aussi par la pi-
losité du bord marginal extérieur des ailes postérieures, entre la
bifurcation extérieure de la veine radiale et le ramule extérieur
- de cette veine. La figure indiquera le mieux la difference de pi-
losité des ailes antérieures chez les deux especes.

Psocus morio Larr.

Plus minusve nigro-fuscus; alis anterioribus et posteriori-
bus griseo-fuscis vel infumatis, his quam illis pallidioribus,
illis a basi ultra medium opacis, fuscis, pterostigmate, basi
flavescente excepta, nigro-fusco, alis posterioribus in basi obscu-
rioribus, subopacis; areola discoidali alarum anteriorum quin-
quangulari, parte discoidali venæ ulnaris marginem exteriorem
versus flexa paullo longiore quam parte vene ulnaris cum
vena radiali confluente et aliquanto breviore quam venula
transversa discoidali, apice partis apicalis venæ ulnaris basin
alarum versus paulum flexo; venis omnibus pilis destitutis.

Long. c. al. 3—3.5 mill.

Psocus morio LaTR., Bull. scienc. soc. philom. de Paris, tom.
I, pag. 85 (1795). — Mac LachLan, Ent. Month. Mag

vol. 3, pag. 244 (1867).

Cette espèce très rare a été signalée par les auteurs pour
l'Allemagne et l'Angleterre.

Les antennes, pas entièrement aussi longues que les aîles,
brunes avec un ton plus pâle à la base; la tête, le thorax et
l'abdomen d'un brun plus ou moins foncé, les pattes d'ordinaire
un peu plus pales. Les veines des aîles brunes à l'exception
de la région autour du point de départ du ramule extérieur de
la veine radiale interne, et en partie des veines entourant la cel-
lule discoïdale, lesquelles sont plus pâles et d'une teinte plus
jaunâtre. Le ptérostigma est très dilaté, presque triangulaire
vers lapex. Le premier ramule intérieur de la veine radiale in-
terne part, de la bifurcation intérieure, à peu près à une égale
distance ou un peu plus près du second ramule intérieur de cette
veine que de la partie apicale de la veine ulnaire. 4

Par sa nervature, cette espece se rapproche le plus de Ps.
sexpunctatus, mais se distingue facilement de ses congénères par
la couleur particuliere a cette espece.

Psocus subnebulosus Stern.
abat tipo

Subolivaceo-flavescens, plus minusve fusco-maculatus vel
fere totus fuscescens; alis anterioribus et posterioribus vitreo-
hyalinis, illis maculis binis fuscescentibus vel griseo-fuscescen-
tibus ornatis, quarum singulæ inter ramos furcatos vena ra-
dialis interioris et singule in apice venæ analis posite, ptero-
stigmate fere toto basique areolæ subaxillaris fuscescentibus,
alis posterioribus immaculatis; areola discoidali alarum anteri-
orum quadrangulari, parte discoidali venæ ulnaris marginem
exteriorem versus flexa multo breviore quam parte vene
ulnaris cum venæ radiali confluente et venula transversa di-
scoidali; venis omnibus alarum (margine exteriore alarum

posteriorum ad maximam partem inter ramum furcatum exte-
Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 2 (1880). 7

98
riorem venæ radialis interioris et ramulum exteriorem venz
ejusdem excepto) pilis destitutis. Long. c. al. 4 mill.

Psocus subnebulosus STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 121
(1836). — Mac LaCHLan, Ent. Month. Mag., vol. 3,
pag. 243 (1867).

Cette espéce a été trouvée jusquici en Allemagne et en
Angleterre.

Les antennes, à peine aussi longues que les aîles, brunes,
plus pâles à la base; tête jaunâtre avec quelques taches et quel-
ques lignes brunes, le thorax et l'abdomen brun foncé ou noirs,
les pattes gris brun avec des tarses un peu plus foncés. Les vei-
nes des aîles brunes à l'exception de la partie de la veine radiale
qui forme la base et la partie apicale du ptérostigma, de la ré-
gion entourant le point de départ du ramule extérieur de la
veine radiale interne, des veines formant la partie apicale inté-
rieure de la cellule discoidale, et de la vénule transversale unis-
sant la veine ulnaire au bord marginal intérieur de l’aile, toutes
parties qui sont blanchâtres ou blanc jaunâtre. La grande cel-
lule de la bifurcation tronquée abruptement à la base.

Cette espèce, qui se rapproche le plus de Ps. drfasciatus
LATR., sen distingue facilement par la pilosité à l’apex du bord
marginal extérieur entre la bifurcation extérieure de la veine ra-
diale interne et le ramule extérieur de cette même veine.

BIDRAG TILL SKANDINAVIENS
FJARILSFAUNA

K. FR. THEDENIUS.

Anda intill senare tider var Linnés Fauna Suecica, ed. II.
af ar 1761, den enda vägledning, som fans i vart land, till
kännedomen om de svenska fjärilarne och deras utbredning. En
hjälpreda i detta hänseende egde man visserligen i Riksmusei en-
tomologiska afdelning, hvilken genom intendenternas outtröttliga
nit innehöll, så vidt möjligt var, en fullständig och systematiskt
ordnad samling af Sveriges Lepidoptera, men denna samling kunde
naturligtvis vara tillgänglig endast för den, som vistades i hufvud-
staden. Wallengrens arbeten öfver Skandinaviens fjärilar hafva
derför fylt ett länge och djupt kändt behof, och hans skrifter
hafva ganska säkert i hög grad bidragit till att öka hågen för
fjärilarnes 'eftersökande och studerande.

Men hvad som skrefs i går är redan 1 dag gammalt eller
ofullständigt inom naturvetenskapernas rike. Det behöfver full-
stindigas. Här, såsom alltid, finner den, som söker. De snabba
och försigtiga fjärilarne äro just icke lätta att fånga, men »trä
gen vinner». Deras ungdomar, larverna, döljas ofta af en »skyd-
dande likhet». Detta oaktadt finner man nästan hvarje dag, som
man egnar Fauna sin tjänst, något intressant i fjärilsväg. Hon
belönar alltid frikostigt den trogne och nitiske tjenaren.

Med afseende på fjärilarnes geografiska utbredning kan man
nu gå ut från de uppgifter, som äro meddelade i Wallengrens
arbeten. Vi hafva endast att göra tillägg och möjligen behöf-
liga rättelser. Sådana skola inregistreras, — ett lämpligt göro-
mål för en samlande entomolog. Det är alltid af intresse att få
kännedom om hvad vårt land kan frambringa. Vi hafva mycket
att söka och finna, och det finnes väl knapt någon angenämare

Ioo

sysselsättning, än att se efter om icke nägot nytt eller förr hos
oss okändt skulle kunna päträffas. Själ och kropp stärkas af sä-
dant arbete.

Det mesta af min tid har, sasom vederbort, varit upptaget
af »kampen för tillvaron»; men lyckan har gifvit mig manga fran
sadant arbete lediga stunder. Da har jag gerna och mycket van-
drat i Floras och Faunas lustgärdar, der helsans källor äro be-
lagna, och deraf har jag alltid befunnit mig väl.

Det har sålunda varit min fröjd att, när tillfälle gifvits,
snoka bland buskar och örter och äfven pä träden efter larver;
att föda upp dem och afvakta deras utkläckning; att söka pa
ängar, 1 lundar, kärr och skogar, pa skär och holmar efter fly-
gande och sittande fjärilar; att spana i trädgårdar och parker
efter de ljusskygga arterna, sedan solen gätt ned, och att pa
morgonen söka nattens svärmande barn hvilande pa plank och
väggar. Sälunda har jag funnit ganska manga fjärilar dels pa
förut obekanta lokaler och dels helt och hallet nya för vart land.
Dessa Faunas sma premier vill jag nu meddela den Entomolo-
giska Tidskriftens läsare. Om flere ville arbeta 1 samma riktning,
sa kunde härigenom astadkommas en »folkräkning», kanske icke
mindre lärorik och nyttig, än den för menniskor päbjudna. Länge
torde det dock dröja, innan vi fä reda pä värt lands alla be-
byggare, om det ens nägonsin kan ske fullständigt.

NYA ELLER MINDRE KANDA FYNDORTER FOR FJÄRILAR.

Coenonympha Arcania L. är icke sällsynt i Upland, äfven i pro-
vinsens norra del, t. ex. Wessland,

C. Hero L. är ganska allmän i Broby socken i norra Skane, i synner-
het pa norra och vestra sidan af kyrkobyn.

Pararga Egeria var. Egerides STAUD. förekommer i östra de-
len af Upland och Södermanland; i Gefle-trakten har jag ock funnit den.

Limenitis Populi L. finnes pa många ställen vid Stockholm; äfven
funnen vid Gefle (R. HARTMAN), Motala och nära Lyckeby i Bleking.

Melitæa Aurinia Rott (= Artemis W. V.) förekom talrikt 1874
på en nyodling vid Ofverboda i Elfkarleby socken i Upland.

M. Cinxia L. (= Delia W. V.) är i närheten af Karlskrona. den
allmännaste af de gulbrokiga dagfjärilarne. |

Vanessa polychloros L. är allmän på Öland.

V. Io L. är mycket allmän i Södermanland.

Colias Edusa FABR. är funnen vid Wisby (G. EISEN) och i Torstuna
socken i Upland (CHR. AURIVILLIUS).

101

Leucophasia Sinapis L. Larven träffas ofta pa Reseda odorata i
Stockholms trädgärdar.

Doritis Mnemosyne L. finnes på öar i Östhammars skärgård, t. ex.
pa Fagerön. |

Polyommatus Amphidamas Esr. (= Helle W. V.) är icke
sällsynt i Herjeädalens subalpinska trakter.

Cupido Alexis Scor. (= Agestis W. V.) träffas ymnigt pa Klinte-
berget nära Klintehamn pa Gotland.

C. Arion L. är icke sällsynt på kanalbankarne vid Motala.

Hamearis Lucina L. är påträffad vid Fulltofta (WALLENGREN) och
Stehag i Skåne (HAMNSTRÖM), Isgärde på Öland (LAMPA) och vid Strengnäs.

(Forts.)

OM INSEKTFÄNGST OMBORD PÅ FARTYG
FRÄN FRÄMMANDE LAND

H. J. EKEBERG.

Under mina yngre ar försummade jag sällan nagot tillfälle,

da segelfartyg anländt till Göteborg fran utländsk hamn, — synner-
ligast om fartyget besökt något tropiskt land, — for att i entomo-

logiskt intresse undersöka det samma. Jag sökte da i alla undan-
gömda vinklar och vrår, bland lasten, i skåp och andra gömmor,
och i den ofta rikliga mängd affall, som vid fartygets rengöring
efter lastens lossande hopsopades, och erhöll då icke sällan ett
oväntadt rikt utbyte. På detta sätt har jag ofta i stort antal på-
träffat äfven sällsyntare svenska skalbaggar, bland dem skogs-
invånare, hvilka antagligen följt med fartygets trälast ut från
Sverige, 1 varmare klimat hastigt förökat sig och sedermera
med fartyget återvändt till hemlandet. Många af de funna in-
sekterna äro verkliga kosmopoliter, hvilka kunna trifvas under
högst olika temperaturförhållanden och hvilka tillika ofta äro
allätare, så att de icke äro så synnerligen noga med kosthållet,
utan taga för sig hvad som finnes att få. Så till exempel kan
a

102

man få se kosmopoliten 7rogos?ta mauritanica L. äfven under
kalla vinterdagar ganska lifligt krypa omkring à torra hudar i
sällskap med den europeiska Dermestes lardarius L. och den
mera kosmopolitiska D. vulpinus FABR., som ar funnen utom
Europa, i Afrika, S. Amerika och Asien. Zrogosita maurita-
nica IL. nöjer sig, i saknad af animalisk näring, med hvad som
kan bjudas under murkna trädstammars bark.

En svensk brigg, BALDER, gick för ätskilliga ar sedan med
trälast fran en norrländsk hamn till Australien och lossade denna
last i en hamn pa Nya Holland. Sedermera gjorde denna brigg
ätskilliga resor mellan kinesiska och ostindiska hamnar och tog
slutligen, efter nägra är, i Batavia en last af kaffe, ris, socker
m. m., som fördes till Göteborg. Detta fartyg gaf en särdeles
rik entomologisk skörd. Bland de gjorda fynden vill jag nämna
Carpophilus hemipterusL.(kosmop.)ihundratal, C. succisus ERICHS.
(fr. Sydamerika) blott ett exemplar, 77ogosita mauritanica L. (kos-
mop.) i myckenhet, Zemophloeus testaceus Fawr. (fr. Europa) i
rik tillgång; //ypophloeus melinus Herest. (= Palorus depres-
sus Fapr.) (fr. Europa) träffades äfven och Zrzbolum ferrugineum
Fagr. (Eur., Ostind.) hade i stora skaror angripit risgrynen. Af
Silvanus surinamensis L. (Eur., Am.) funnos åtskilliga exemplar,
hvaremot Murmidius ovalis BECK. (Eur., Am.) fans i stor mängd,
likasom kosmopoliten Necrobra ruficollis Larr. I öfverflöd traf-
fades Dermestes lardarius L. och D. vulpinus Fapr., tillgän-
gen på Tenebrio molitor L., Blaps mortisaga L. och Llatte
var riklig.

Vid andra tillfällen hafva erhällits dels nu uppräknade in-
sekter, dels åtskilliga andra såsom Pyrophorus noctilucus I.
(döda exemplar) bland bresiljeträ fran Centralamerika, //elota
Vigorst Mac LEAY (Java), Alphitobzus piceus OLuv. (= orys@
Heresr.) (kosm.), Alphitobius diaperinus Panz. (= opatroides
BRULLÉ) (Eur., Afr.) ibland risgryn fran Java samt de båda sist
nämde äfven spridda i magasiner i Göteborg. Risgrynslaster
från Ostindien hafva ytterligare medfört hela skaror af Calandra
oryz@ IL. (Nordamer., Ostindien) och Rhisopertha pusilla FABR.
(Westindien) samt sparsamt Silvanus denticollis Dej. (fr. Java)
och ett enda exemplar af C/yfus annularis FABR. I en kaffelast
hade Ar@ocerus fasciculatus DE GEER (= coffee Farr.) till

103

den grad innästlat sig, att nästan hvarje kaffeböna var angripen.
Man träffade individer i olika stadier af utveckling, somliga just
färdiga att lemna sin bostad, andra redan utkrupna och derjämte
en mängd döda. Ett fartyg, som från tysk hamn förde till Gö-
teborg en last bondbönor (Vecza faba 1.), hade den grymma
oturen, att hvarenda böna var anfrätt af Bruchus rufimanus
BoH., hvilken skalbagge egentligen tillhör Södra Europa. Lik-
artadt förhållande egde rum med en last ärter från Tyskland,
hvilka nästan utan undantag voro angripna af Druchus pisi L.
På sätt och vis ännu mera närgången visade sig Gibbium Sco-
tias FABR. (Europa) hafva varit a ett fartyg från fransk hamn, i
det den samma i större mängd innästlat sig ı sjelfva sjöapoteks-
kistan, hvars förråd af kamomillblommor blifvit af denna snylt-
gäst förstördt. — I en tobakslast fans en gång Neronthobius
pallens GERM. (= À. serricornis SCHÖNH.) (fr. Westindien och
Sydryssland), som tycktes med smak hafva spisat af den fina to-
baken. Nägra gänger hafva ensamma exemplar af exotiska in-
sekter fran varmare land påträffats à fartyg, såsom Mallodon ma-
xıllosus Drury (Cuba). |

Nagra af dessa insekter hafva sedan träffats i det fria i
Goteborg och dess omgifningar, men icke aterfunnits under se-
nare ar, Det synes mig sälunda icke lämpligt att förläna dem
medborgarrätt i var fauna. Dermed torde man böra dröja, tills

man far se, om de här kunna fortplanta sig och uthärda klimatet.

DAGFJÄRILSFAUNAN PÄ EN FLÄCK AF
MELLERSTA SKÄNE

ANTECKNAD
AF

C. LINDEQUIST.

Da man följer södra stambanan fran Malmö uppät, inträder
man i den egentliga skogstrakten först vid Stchags station, 1
hvars närhet Skanes vackraste insjö, Ringsjön, är belägen. Fort-
sättes färden från Stehag åt Billinge längs Ringsjöns utlopp,
Rönneå, så anländer man efter en half mils resa till Rönnemölla,
en mindre egendom belägen vid nämda a och utgörande medel-
punkten för det område af omkring en half qvadratmils yta, som
dessa två sistförflutna år blifvit undersökt rörande Dagfjäris-
faunan.

Trakten är i botaniskt hänseende renommerad såsom syn-
nerligen rikhaltig och har noga blifvit undersökt af N. LirJa,
hvilken här lefde och dog som klockare ı Billinge pastorat. Vid-
sträckta mossar omvexla med yppiga mader och buskmark; lum-
miga ek- och bokdungar kransa leende skogsängar, tätare och
glesare bevuxna med allehanda andra sorter löfträd; sura myrar
och kärr aflösas af vilda, steniga och enbevuxne så kallade ljung-
fälader. Sandstenslager komma i dagen vid Wittseröds bekanta
qvarnstensbrott. Sand- och grusmark omskifta med stora äkerfält
af den feta skånska lerjorden på mergelbotten. Sålunda finner
man lokalen vara nog vexlande, och att den är rik på dagfjäril-
arter, skall af efterföljande visas.

Papilio Machaon‘ anträffas tämligen ofta ı trädgårdar och
skogsmarker samt i synnerhet i kanterna af de större mossarne.

! Hvad nomenklaturen beträffar har KIRBY's Katalog med ett par undan-
tag blifvit följd.

105

Ehuru ej inom detta område anträffad, nämnes dock Par-
nassius Apollo sisom förekommande i största mängd pa Skära-
lid, en i Skane märkvärdig bergformation, en och en half mil
norr om Rönnemölla. P. Mnemosyne är mycket talrik i glesa
ekskogar bade närmast Rönnemölla och vid Stehag.

Pieris-arterna, med undantag af P. Daplidice, hvaraf en-
dast ett par stycken blifvit af herr C. MOLLER pa Wedelsbäck
fångade vid Stehag, äro naturligtvis äfven här val representerade.

Euchloë cardamines fladdrar öfver alla sankare skogsängar
och Zeucophasia sinapıs à en enbevuxen ljungfälad bland björ-
kar pa ett ganska inskränkt omräde.

Pa sumpiga skogsmader och kärr samt vid kanten af de
större mossarne är Co/zas Paleno ymnig. Pa en ljungmark vid
Rönnemölla i närheten af en sandäker sag jag i September 1878
helt flyktigt en Colas, troligast Z/yale, som dock undgick mig.

Gontopteryx rhamnt är öfverallt synnerligen allmän bade
vår och höst.

Zephyrus quercus är i ekskog icke sällsynt och betule är
tagen i björklundarne vid Rönnemölla och på tistlar i bokskog
a Gyaberg vid Stehag ar 1878 i massa af herr C. Möller, som
ock der året förut fångade många 7%ecla ilicis. T. w album
är sparsam i skogar, der alm växer; af 7. pruni fångades sist
nämda år omkring ett tjog å en liten törnbevuxen stenbacke vid
Rönnemölla, men den är det sista året ej der anträffad. 7. rubi
finnes öfverallt a enfäladerna.

Af Polyommatus äro P. virgauree och P. Hippothoe (L.)
= chrysers) på torrare skogsängar och P. Phleas i synnerhet
i beteshagar och å åkerrenar allmänna.

Cupido Argus (L:) (= Aegon W. V.) & ljung- och enmar-
ker samt C. Argyrognamon (BERGSTR.) à vissnade ormbunksblad
i Billinge klockareboställes kohage dro talrika; C. Optilete icke
sparsamt förekommande a Kroks mosse i Wittseröd; C. /carus
(Rorr.) allman bland löf pa grusig mark. C. Argiolus sällan,
men C. minimus ofta anträffad vid Wittseröd och pa galgbacken
vid Gunnaröd. C. semzargus är pa skogsängar ej just ymnig,
men deremot finnes à en inskränkt rymd i Kroks mosse €. Alcon
i stor mängd. C. Arion finnes icke sparsamt 4 en- och ljung-
backarne vid Wittseröd.

106 |

- Nemeobius Lucina har herr C. Möller tagit i mängd vid
Stehag; vid Gunnaröd och Bögerup är den sparsamt funnen i
kskog. -

Af Limenitis popula togs ett par vid Rönnemölla 1878 och
sista aret dersammastädes 32 stycken, dock bland alla dessa icke
en enda hona.

Af Vanessa är V. c album icke allmän, V. polychloros
var 1 synnerhet sista hösten talrik i Rönnemöllas trädgärd och pa
almar vid Stockamöllan, V. wrticæ da ovanligt fätalig, V. cardui
samt V. Atalanta och V. Antiopa särdeles rikligt representerade
1879, V. fo deremot bada aren icke sa.

Mehtea Maturna har båda aren tagits i hundratal a tor-
rare skogsängar, der Arnzca montana och Melampyrum nemo-
rosum växa, och synes den fran nämda växter suga sin hufvud-
sakliga näring. M. Aurinia (Rorr.) (= Artemis) är sparsamt
funnen à dylik mark. M. Cinxia, M. Athalia och M. Dictynna
äro lika allmänna som MM. Maturna. I synnerhet à sur och sum-
pig kärrmark flyger A7. Dectynna tätt.

Argynnis Selene finnes Ofverallt i sumpig ängsmark i skog,
A. Euphrosyne i gles björkskog, A. Pales v. Arsilache & Kroks
mosse, A. Ino i alla madängar och A. Lathonia här och der i
synnerhet pa äkrarne — alla rikligt. A. Aglaja är allmän à
alla skogsängar, och A. Nzobe, bade med och utan silfverfläckar,
fas 1 mängd pa de torra enmarkerna vid Wittseröd. A. Adippe
var. Cleodoxa är lika allmän som hufvudformen i skogsmarker
och pa ängar. A. Paphia sväfvar i hela svärmar pa dylika stäl-
len och i toppen af blommande lindar. Ynglingen Jesper Môt-
LER har ett par gånger tagit dess honvarietet A. valesına a
Gyaberg.

Erebia Ligea är ett par gänger funnen vid Rönnemölla
samt förekommer ymnigt ı dalgängarne pa Skäralid.

Satyrus Semele är à torrare platser, såsom vid stengärdes-
gärdar och grusgrafvar, en mycket vanlig fjärilart, och likasä fin-
nas af. Pararge-slägtet & nämde lokaler mänga P. Hiera och
P. Megera; i skogsängar är P. Mera vanlig. P. Achine (=
Dejanira) är inskränkt till en mycket liten rymd i ekskog vid
Stehag, der den först iakttogs af ynglingen JESPER MOLLER, och
var 1877 mycket talrik, men fataligare de senare åren.

107

Epinephele Furtina L. (= Fanira) och Hipparchia Hyperan-
thus kan man rikligen skörda nästan öfverallt på öppna och
torra platser i skog.

Coenonympha Hero var de tvenne sista ären en bland de
talrikast förekommande dagfjärilarne, C. Pamphilus i något min-
dre mängd; i kärr och sumpiga mader var godt om €. Trphon
(Rott.) (= Davus). C. Arcania ar ej sedd i trakten.

Af Hesperia förekommer endast malve i beteshagar, der
äfven Nrsomiades Tages icke är sällsynt.

I skogar à öppna ställen äro Pamphila Sylvanus och vid
vägar samt à torrare platser P. comma allmänna; mycket spar-
samt förekomma deremot ZAymelicus Thaumas (Hufn.) (= linea)
och Zineola a sandmarkerna.

SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1878—79.
I Sverige och Norge tryckta arbeten eller uppsatser:

AURIVILLIUS, P. O. CHr., Lepidoptera Damarensia. Förteckning pa fjärilar,
insamlade i Damaralandet af G. DE VYLDER aren 1873 och 1874 jemte
beskrifning öfver förut okända arter. 1879. — K. V. A. Ofv., Arg.
36 (1879): N:o 7, Sthm., sid. 39—69.

Daum, O. E. L., Biet, dess natur och yard samt några drag ur bikännedomens
historia. Sthm. 1878 P. A. Norstedt & Söner. 8:0 184 sid. med 1
pl. och 50 fig. i texten.

HOLMGREN, AUG. EM., Om Skadeinsekter inom hus, deras kännetecken, ut-
veckling och lefnadssätt samt medlen att utrota dem. Sthm. J. Beck-
man. 1879. 8:0., 111 sid. m. 45 afbildn.

KRAMER, JULES HENRI, Ville de Stockholm! Description physique et natu-
relle. Sthm. 1878. 8:0. — Insectes p. 35—37; la liste des papillons
diurnes et crepusculaires par K. Fr. THEDENIUS.

PIHL, AXEL, Om några af de för trädgårdsväxter skadligaste insekter och smä-
djur samt medlen att utrota dem. 1879. — Svenska Trädgärdsfürenin-
gens Tidskrift 1879. Sthm., sid. 81—87.

SCHOYEN, W. M., Merkelig Optræden af Tortrix viburnana W. V. 1878. —
Nyt. Mag. f. Naturvidenskabeme, Bd. 24 (1879), Christiania, p. 146—
149. Særskilt Aftryk p. 1—4.

108

SeHÖYEN, W. M., Notits angaaende Acherontia Atropos L. 1878. — Nyt.
Mag. f. Naturvidenskaberne, Bd. 24 (1879), Christiania, p. 150—152.
— Serskilt Aftıyk p. 1—3.
, Bidrag til Gudbrandsdalens og Dovre fjelds Insektsfauna, Beretning om
en i Sommeren 1877 foretagen entomologisk Reise, 1878. — Nyt. Mag.
f. Naturvidenskaberne, Bd. 24 (1879), Christiania, p. 153—220. — Sier-
skilt Aftryk p. 1—68.

— Cidaria dilutata W. V. 1878. — Archiv f. Mathem. og Naturvid., Bd.
3 (1878), Christiania, p. 177—181. — Seerskilt Aftryk p. 1—5.
, Fortsat Bidrag til Dovrefjelds og Gudbrandsdalens Insektfauna. 1870.
— Nyt. Mag. f. Naturvidenskaberne. Bd. 24 (1879) Christiania, p. 306
— 309. — Særskilt Aftryk p. 1—4.
, Supplement till H. SIEBKEs Enumeratio insectorum Norvegicorum Fa-
sciculus I—II (Hemiptera, Orthoptera & Coleoptera). 1879. — Christi-
ania Vidensk.Selsk. Forhandl. 1879, N:o 3, p. 1—75.

SPARRE-SCHNEIDER, J., Entomologiske Undersögelser i Södre Bergenhus Amt.
1879. — Christiania Vidensk.Selsk. Forhandl. 1879, N:o 2, p. I—12.
, Coleoptera iagttagne ved Tromsö og i nærmeste omegn. 1879. —
Tromsö Museums Aarsheften II (1879), Tromsö, p. I—57. — Separat-
aftryck, Tromsö, Carl Hansens Bogtrykkeri, 1870, p. 1—57.

SPANGBERG, J., Homoptera nova vel minus cognita. 1878. — K. V. A. Ofv.,
Arg. 34 (1877): N:o 9, Sthm., sid. 3—14.
, Species Gyponæ generis Homopterorum. 1878. — K. V. A. Bihang,

3d. 5 (1878): N:o 3, Sthm., sid. 1-76.

—, Psocina Sueciæ et Fenniæ. 1878. — K. V. A. Öfv., Ärg. 35 (1878):
N:o 2, Sthm., sid. 5—29, tafl. 1 o. 11.
, Note sur les variétés suedoises de la Brenthis Selene (W. V.), 1878.
— K. V. A. Bihang, Bd. 5 (1878): N:o 12, Sthm., sid. 1—10; I pl.

— = | Species Jassi generis Homopterorum. 1878. — K. V. A. Ofv., Arg.
35 (1878): N:o 8, Sthm., sid. 3—40.\
, Homoptera nonnulla americana nova vel minus cognita. 1879. — Kk.
V. A. nÖfy., Arg. 36 (1879): N:o 6, Sthm., sid. 17—26, tafl. XV
o. XVI.

STAL FC Orthoptera nova ex insulis Philippinis. 1878. — K. V. A. OR

Arg. 34 (1877): N:o Io, Sthm., sid. 33—58.
, Systema Acridiodeorum. Essai d'une systematisation des Acridiodées.
1878. — K. V. A. Bihang, Bd. 5 (1878): N:o 4, Sthm., sid. 1—T00.
, Observartions orthoptérologiques, fasc. 3, 1878. — RK. V. A. Bihang,
Bd. 5 (1878): N:o 9, Sthm., sid. 1—29.
, Sur les caractères distinctifs des Hétéroptères et des Homoptères.
1878. — K. V. A. Bihang, Bd. 5 (1878): N:o 11, p. I—5.
SWEDERUS, M. B., se bihanget A. Butler och A. Wallace.
THEDENIUS, K. FR., se KRAMER.
THOMSON, C. G., Hymenoptera Scandinaviæ, tom. 5, Pteromalus SvED., Con-
tinuatio, 8:0, 307 sid. ©. I pl., Sthm., Ad. Bonnier (Tr. i Lund) 1878.

109

TRYBOM, A. F., Ur djurens utvecklingshistoria. Öfversättn. och bearbetning
efter A. WILSON. 1878. — Vetenskap för alla, Bd. 1 (1878), Sthm.
Insekter, p. 153— 163. |

, Bilder ur insektlifvet i vära färskvatten. Bearbetning med tillägg efter

B. B. WOODWARD. 1879. — Vetenskap för alla, Bd. 2 (1879), Sthm.,
p. 97— 1184
W. L., Ännu ett intyg om insekternas nytta för växtverlden. 1879. — Sven-

ska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1879, sid. 126.

I utlandet tryckta uppsatser:

HOLMGREN, AUG. EM., Enumeratio Ichneumonidum, exhibens species in alpi-
bus Tirolie captas. I. Fam. Ichneumonides et Alomyides. 1878. —
Verhandl. zool.-bot. Ges. Wien, Bd. 28 (1878), Wien, p. 167—182.

SCHÖYEN, W. M., Pyralis secalis L. 1879. — Stett. Ent. Zeit., Jahrg. 40

(1879), Stettin, p. 389— 396.

, Ueber die Synonymie und die rechtmässige Benennung der Botys octo-

maculata, auct. 1879. — Stett. Ent. Zeit., Jahrg. 40 (1879), Stettin,

pa sid. 107, p. 396—3099.

SPÄNGBERG, J., Nekrolog des Prof. C. STÂL. 1878. — Stett. ent. Zeit.,

Jahrg. 39 (1878), Stettin, p. 97—105.

, Notice sur les degäts des Pucerons dans les champs d’orge et moyens

de les prevenir. 1879. — Anal. de la Soc. Esp. de Hist. Nat., Tomo
VII (1879), Madrid, p. 339-—341.
THORELL, TAMERLAN, Studi sui Ragni Malesi e Papuani. II. Ragni di Am-
boyna raccolti dal Prof. O. BECCARI. 1878. — Annali del Mus. Civ.
di Storia Nat. di Genova, Vol. 13 (1878), p. 5—317.
WALLENGREN, H. D. J., An Analysis of the species of Caddis-flies (Phryga-
nea) described by Linn&us in his »Fauna Suecica». With notes by R.
Mac LAcHLAN. 1879. — Journ. Linn. Soc. Zool., Vol. 14 (1879):
N:o 80, London, p. 726.
, Descriptions of new species of Trichoptera from Scandinavia. 1879.
— Ent. Mont. Mag., vol. 15 (1878—79), London, p. 274—275.

BIHANG.

Utlandingars i Sverige tryekta uppsatser 1878—79.

BUTLER, ARTHUR, Spindelväfvar. Öfversättn. af M. B. SWEDERUS. 1879. —

| Vetenskap för alla, Bd. 2 (1879), Sthm., sid. 345—354.

KocH, L., Arachniden aus Sibirien und Novaja Zemlja eingesammelt von der
Schwedischen Expedition im Jahre 1875, mit 7 Tafeln. 1879. — K.
V. A. Handl., ny följd, Bd. 16 (1878): N:o 5, sid. 1— 136.

SAHLBERG, JOHN, Bidrag till nordvestra Sibiriens Insektfauna, Hemiptera He-
teroptera, insamlade under expeditionerna till Obi och Jenissei 1876 och
1877. 1879. — K. V. A. Handl., Bd. 16 (1878): N:o 4, sid. I—39.

IIo

WALLACE, ALFR., Skyddande likhet inom djurriket. Öfvers. af M. B. Swe-
DERUS. 1879. — Vetenskap för alla, Bd. 2 (1879), Sthm., sid. 319— 340.
, Förklädnad inom djurriket. Ofversättn. af M. B. SWEDERUS. 1879.
— Vetenskap för alla, Bd. 2 (1879), Sthm., Insekter, sid. 509—-531.

Stockholm i Maj 1880.

Chr. Aurivillius.

RESUMES.
(P. 88 du texte.)

Auc.-Em. HOLMGREN: ZLarves de mouches mineuses sur
les plantes cultivees de la Suede.

L’auteur donne sous ce titre la description de deux especes
de mouches, la mouche des épinards (Anthomyza spinaciæ) et
la mouche des betteraves (Aricia betæ), qui ont été récemment
observées par lui comme nuisibles aux plantes mentionnées ci-

dessus dans les régions moyennes du pays.

(P. 99 du texte.)

K.-Fr. THEDENIUS: Contributions à la faune. lépidoptère
de la Scandinavıe.

L'auteur invite les amis de l’histoire naturelle à contribuer,
chacun dans sa mesure, à la connaissance de l'extension géogra-
phique des papillons suédois par le collectionnement de ces in-
sectes dans toutes les parties de la Suède, et par l'envoi au Jour-
nal entomologique de renseignements sur les nouveaux lieux de
trouvaille. M. THEDENIUS en indique lui-même un certain nombre
pour les papillons diurnes, réservant à d’autres articles des indi-
cations analogues pour les autres ordres de la classe des Lepi-
doptères.

(Bae LOTGWatexte:)

H.-J. Exeperc: Sur la récolte des insectes a bord des
navires venant des pays etrangers.

Pendant une longue suite d'années, l’auteur n'a jamais né-
gligé une seule occasion de recherches entomologiques à bord des
navires arrivés à Gothembourg depuis des ports étrangers, après
une absence plus ou moins longue de la Suède. Il a été à même

II2 \

de recueillir de la sorte diverses especes dinsectes, principale-
ment des Coléoptéres, dont il donne la liste, et parmi lesquels
on trouve une foule de types essentiellement tropicaux, qui se
sont plusieurs fois multiplies a un degré inoui pendant le voyage.

(P. 104 du texte.)

C. Linpeguist: Faune des papillons diurnes sur un point
de la Scanie moyenne.

L’auteur, qui s’est livré, ces derniers temps, a des explo-
ations lépidoptérologiques dans la région quil habite au centre
de la Scanie, communique le résultat de ces recherches, en don-
nant l'exposé exact et détaillé de l'habitat des diverses espèces
suivant la condition géologique du sol.

FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS
HEMIPTERA HETEROPTERA

©, M. REUTER.

Redan sedan nägra är tillbaka har författaren till nu bör-
jade korta öfversigt af den Skandinaviska halföns och Finlands
Hemiptera Heteroptera varit betänkt pa en omfattande bearbet-
ning af nämda djurgrupps representanter i den skandinaviska
norden; första början till en sädan föreligger äfven i den är 1875
utkomna och i första häftet af Acta Societatis pro fauna et flora
fennica publicerade afhandlingen »Hemiptera Gymnocerata Scan-
dinaviae et Fenniae, I», behandlande familjen Capsidae. Da jag
emellertid senare beslutit mig för en bearbetning af hela den
palaearktiska zonens Hemiptera Gymnocerata, har ofvan nämda
arbete afstannat med sin första del, emedan jag icke mera egt
tid öfrig att fortsätta detta 1 samma form, som det begynts. Jag
ernade derför ersätta detsamma med en förteckning öfver de
skandinaviska arterna, hvari hufvudsaklig uppmärksamhet skulle
egnas ät deras utbredningsförhällanden. Det önskemäl har emel-
lertid uttalats att en sädan förteckning mätte framträda under
formen af en synopsis öfver arterna med korta diagnoser öfver
desamma, emedan en sädan tillika skulle sporra intresset för
denna i mänga hänseenden sä intressanta, men i Sverige pä sista
tiden mähända just i följd af brist pa lämplig handbok af sam-
lare något förbisedda insektgrupp. Den korta öfversigt, som nu
lemnas i det nedanstäende, far och vill derför betraktas endast
sisom en handledning vid bestämmandet af vara arter, hvilket
redan framgär ur den oftast dichotomiska form, jag valt för de

Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 (1880). 8

114

tabellariska indelningarne : af genera och species, hvarvid jag i
systematiskt hänseende hållit mig ganska noga till de af STÅL 1
åtskilliga afhandlingar uppstälda indelningar, öfvertygad som jag
i de flesta fall blifvit om deras naturenlighet. Såsom synonymer
hafva nästan endast skandinaviska författares benämningar upp-
tagits. Beskrifningarne äro affattade på svenska, emedan arbe-
tets hufvuduppgift är att handleda skandinaviska entomologer vid
bestämmandet af deras arter och då blotta namnen och utbred-
nings-uppgifterna i ett arbete såsom detta äro till fylles för att
lemna öfriga europeiska hemipterologer en bild af den skandi-
naviskt-finska faunan.

För arbetets begagnande förutsättes kännedom om den bruk-
liga terminologien ', hvarför ingen allmän morfologisk inled-
ning förutskickas; då termer fordra skild förklaring, lemnas

denna på resp. ställen.

Öfversigt af familjerna:

1(21). Antenner fritt framskjutande. Arter lefvande på land eller löpande
på vattenytan. Sect. I. Gymnocerata FIEr. (= Geocorisae et
Amphibicorisae auct.).

(3). Hufvudets sidor skiflikt utbredda, i kanten skarpa, täckande anten-
nernas bas. Antenner fem-ledade. Scutell stor, näende ut öfver
abdomens midt — I. PENTATOMIDAE.

). Hufvudets sidor trubbiga. Antenner typiskt fyra-ledade*, deras bas
icke dold under hufvudets kanter, synlig äfven ofvanifrån.

(

[SS]

4(18). Meso- och meta-pleura utgöras hvardera af blott ett enda stycke.
Elytra sakna alltid cuneus *.

5(17). Tarsernas sista led med klor i spetsen”.

6(9, 14). Tarser tre-ledade. Rostrum icke bågböjdt vid basen, under hvi-
lan liggande emot hufvudets undre sida.

7 (8). Hemielytrernas membran med talrika längsnerver utgående från en
med corii bakkant parallel tvärnerv. Oceller finnas alltid. — 2.
COREIDAE.

8 (7). Hemielytremas membran med 5 nerver, någon gang med flere (omkr.
8), men i sädant fall saknas oceller. — 3. LYGAEIDAE.

1 Se inledningen till FIEBERS Europ. Hemipteren eller till FLors Rhynchoten Livlands.

? Hos Reduviiderna finnas stundom mellan de långa lederna sma suplementära mellan-
leder; likaså hos Heéridae en dylik, hvadan antennerna har äro fem-ledade.

> Sa benämnes ett emellan corium och membranen inkiladt, emot det förra mer eller
mindre ledadt, trekantigt stycke.

4 Äfven de pa vattnet lefvande slägtena Hydrometra och Mesovelia ega apical-klor,
ehuru de i öfrigt sta närmast Velia och Gerris, tillsamman med hvilka de bilda familjen
Hydrometridae (se nedan under 17).

115

9(6, 14). Tarser tva-ledade. Hufvudet undertill med en djup fara för upp-

LOCKET).

11(10).
12(13).

27:65):

18 (4).

19(20).

20(19).

ZUR TO).

22(25).
23(24).

24(23).

tagande af rostrum.
Framhöfter insänkta i prosterni disk. Kroppen mycket tillplattad. Huf-
vudet med en stark tagg utom antennernas bas. — 4. ARADIDAE.
Framhöfter insänkta i prosterni bakrand.
Elytra vanligen nätädriga utan särskild clavus, corium och membran.
Pronotum utskjutande öfver och betäckande scutellen. Oceller saknas.
(Underfamiljen Piesmina, som bildar öfvergäng till Zygaeidae och
eger oceller samt obetäckt scutell, har kinderna framtill hornlikt ut-
skjutande pa ömse sidor om epistomiet samt membranen, dä denna är
utvecklad, försedd med 4 längsnerver). — 5. TINGITIDAE.
Den hinnartade clavus öfvergär omärkligt i en nervlös membran. Alla
fyra vingarne saknas understundom. Oceller finnas. Scutell obetäckt.
Elytra icke nätädriga. — 6. HEBRIDAE.

Tarser tre-ledade. Rostrum vid basen bägböjdt, starkt, äfven i hvi-
lan aflägsnadt frän hufvudets undre sida.
Rostrum långt. Oceller starkt närmade hvarandra, liggande mellan
ögonen. Membranen med fyra längsceller. — 9. SALDIDAE.
Rostrum kort, bägböjdt. Oceller belägna bakom ögonen. Antennernas
sista led borstlik. Membran med två eller tre basalceller, utsändande
fria nerver, eller med flere fria nerver, mindre regelbundet förenade
till två eller tre längsceller. — 8. REDUVIIDAE.
Tarsernas sista led med klorna fästade i en fåra före spetsen (med
undantag af slägtena Hydrometra och Mesovelia, hvilka ega apical-
klor). Clavus, corium och membran icke tydligt åtskilda. Kroppen
oftast undertill med en silkesartad för vatten ogenomtränglig pubescens.
Lefva på vattenytan. — 7. HYDROMETRIDAE.
Meso- och meta-pleura sammansatta af flere stycken. Hemielytra of-
tast försedda med cuneus. Kroppen vanligen mjuk.
Tydliga oceller. Hufvudet oftast horisontelt utdraget i en emot spet-
sen knappast smalare förlängning. MHöfter korta, föga utskjutande.
Membran typiskt med fyra ofta delvis ytterst otydliga nerver, som
utgå fran en smalt trekantig transversel basalcell; stundom med annor-
lunda bildad nervférgrening. — 10. ACANTHIIDAE.
Oceller icke skönjbara. Höfter aflånga. Membran typiskt med två (säl-
lan blott en) i en gemensam båge vanligen afrundade basalceller
och inga fria nerver. Antenner vanligen finare emot spetsen. —
11. CAPSIDAE.
Antenner ytterst korta, dolda i en grop pa hufvudets undre sida.
Arter lefvande i vatten. Sect. Il. Cryptocerata FiEB. (= Hy-
drocorisae auct.).
Framhöfter insänkta i prosterni disk eller i dess framkant.
Antenner med fyra enkla leder. Mellersta och bakersta tarserna tva-
ledade. Inga analtuber. — 12. NAUCORIDAE.
Antenner tre-ledade, andra leden utdragen ät sidan. Alla tarser en-
ledade. Ett långt rörformigt analbihang. — 13. NEPIDAE.

25(22). Framhöfter insänkta i prosterni bakrand.

26(27). Rostrum fri, tre- eller fyr-ledad. Kropp hvälfd. Ryggsimmare. —
14. NOTONECTIDAE. /

27(26). Rostrum dold, synbart oledad. Buksimmare. — 15. CORISIDAE.

. Fam. I. PENTATOMIDAE.

Kropp stor, bred, med härdt chitinskelett. Hufvud med
hjessa och panna i samma plan, kinderna utvidgade och i kanten
skarpa, skjutande öfver antennernas bas, som icke är skönjbar
ofvanifrån. Antenner hos våra arter fem-ledade. Rostrum fyr-
ledadt, liggande under hvilan emot bröstet. Tarser tre-, sällan
två-ledade. Scutell stot, nående öfver abdomens midt. Lefva af
växtsafter.

Öfversigt af underfamiljerna:

I (2). Ben robusta, tibier med starka taggar och tornar. Corii sidokant
skjutande ut öfver abdomens sidor antingen med hela eller åtminstone
med halfva sin längd. Abdomens sidokanter fullkomligt hela, seg-
mentens hörn icke det ringaste utskjutande. Kropp äggrund. —
Cydnina.

2 (1). Ben ytterst sällan med taggiga tibier (Odontoscelis), tibier vanligen
antingen utan eller med helt fina och korta smätaggar. Corii sido-
kant blott med basen, aldrig ens med halfva längden skjutande öfver
abdomens sidor.

3 (4). Flygvingarnes första och andra nerver i spetsen förenade genom en
tvärnerv och bildande ett aflängt i midten bredare fält, den andra ner-
ven sändande en kort aflöpare in i faltet. Scutell naende abdomens
spets, utan sidotyglar, !

tellerina.
4 (3). Flygvingarnes första och andra nerver parallela eller nästan parallela,
vanligen mycket närmade hvatandra och emot spetsen plötsligen di-

oftast bredare än pronoti basalrand. — Scu-

vergerande samt förenade med en tvärnerv, andra nerven utan nagon
aflöpare uppät. Scutell vexlande till storlek, aldrig bredare än pro-
noti bakkant och oftast försedd med tyglar. Rostrum hos vära arter
sträckande sig utöfver framhöfterna.

5 (8). Tarser treledade. Tibier ofvan vanligen fårade.

6 (7). Rostrum fästadt ett stycke nedanför labrum, hvars fästepunkt ligger
strax under clypei spets. — Pentatomina.

7 (6). Rostrum och labrum utgäende frän samma punkt, helt litet aflågsnad
från clypei spets. — Asopina.

1 Med sidotyglar (/rena) förstås en skarp tydligt afsatt lägre kant vid scutellens sidor,
afsedd för upptagande af clavi inkant.

117

8 (5). Tarser tväledade. Scutell icke näende till abdomens midt, mestadels
med tyglarne sträckande sig nästan ända till den smala spetsen. ‘Ti-
bier sällan fårade. — Acanthosomina.

Underf. I. Cydnina STAL.

Slägtöfversigt:

I (2). Vingfältet med en liten in i fältet löpande nerv. Kroppen starkt
convex. Scutellen blott litet kortare än abdomen, convex, sidorna
rundade, emot spetsen icke afsmalnande, spetsen bredt afrundad. —
THYREOCORIS.

2 (1). Vingfältet utan imlöpande nerv. Kroppen föga eller lätt convex.
Scutellen tämligen betydligt kortare än abdomen, trekantig med smal
spets. Midtelbröstet med längsköl.

3 (4). Ögon sedda underifrån bredare än. långa och med ?/, af bredden skju-
tande ut öfver hufvudets sidor. Hufvud nästan vertikalt. Clypeus
fritt utskjutande i spetsen af hufvudet. -— GNATHOCONUS.

4 (3). Ögon sedda underifrån högst med hälften af bredden skjutande ut
ofvan hufvudets sidokant.

5 (6). Frambröstets sidor på den främre convexa delen tätt gryniga. Andra
och tredje antennlederna ungefär lika långa. Clypeus i spetsen om-
sluten af de hopstötande sidoloberna. — SEHIRUS.

6 (5). Frambröstets sidor på den främre convexa delen intryckt punkterade,
endast vid rostral-fåran något gryniga. Andra antennleden betydligt
kortare än tredje. — TRITOMEGAS.!

THYREOCORIS Scur. HAHN:

1. Th. scarabaeoides LiNN.: svart, grönbronserad, ofvan
tätt punkterad och glänsande, punkterna gröfre pa hufvudet, prono-
tum och scutellens bas; antenner och tarser beckröda; membran
hvit. 4—4'/, mm. 1.

PATA, H. Sy, 26, '6 (Zeiyrın)?. "Sauren Mon. tar (Co:
reomelas).

1 I den förteckning, kyrkoherden WALLENGREN, efter det ofvanstaende blifvit satt,
godhetsfullt lemnat öfver af honom insamlade arter, upptages äfven »Aethus nigrita F.» fran
Trolle Ljungby i Skäne. Dä jag emellertid icke sett nägot svenskt exemplar af denna art,
meddelas här en kort diagnos enligt utländska exemplar:

Cydnus FABR., auct. (= Aefhus DALL.). Hör till afdelningen 2 (1), men skiljes fran
alla genera derigenom att hufvudet nära randen är beväpnadt med korta taggar och dessutom
länga borst.

1. C. nigrita FABR.: brun eller svartbrun, glänsande, sidor cilierade med rödbruna har,
pronotum svagt och sparsamt punkterad, främre diskhälften slät, den ofta svarta scutellen
betydligt starkare punkterad än hemielytra; fötter rödbruna, sasom stundom hela kroppen.
45/4 mm. 1.

Vid Trolle Ljungby i Skäne, enligt WALLENGREN.

118.

Bland gräs; Sverige: Skåne, Öland, Gotland, Småland, Öster-
götland, Stockholm, Upland, Vestmanland; Norge vid Kristi-
ania; Finland sällsynt: Satakunta och södra Österbotten.

GNATHOCONUS FIEB.

1. Gn. picipes FALL.: svart, ofvan punkterad, antenner
mot basen och tarser rostbruna; corii utkant emot basen orange-
hvit, emot spetsen brun; membranen mer eller mindre brun eller
genomskinlig; tyglar icke längre än clypeus. 3'/,—4'/, mm. 1.

Par SE SVE 20 5

Sällsynt i södra Sverige; funnen i Skåne samt på Öland och
Gotland. Lefver på sandiga lokaler, vid rötterna af åtskilliga
växter, på Galzum enligt FIEBER.

SEHIRUS AM: et SERV.

1. S. morio LINN.: svart, ofvan föga glänsande, antenner-
nas andra led samt större delen af rostrum och tarserna rost-
röda; pronotum framtill glatt, pa sidorna starkt och bakat pa
disken mindre tätt punkterad; membran smutsigt gulhvit. 7°/,
—9'/, mm. 1.

FATLENÉ SE 18, 1, CPAS).

Sällsynt pa sandiga ställen 1 södra Sverige; funnen i Skane
och pa Gotland.

2. S. luctuosus Murs. et Rey: mycket lik föregående (af
hvilken den möjligen endast är en varietet), men mindre, star-
kare och lindrigt bronsartadt glänsande, membranen brun och
kroppen öfverhufvud mindre robust, plattare, nägot mindre läng-
sträckt, mer afrundad. 5°/,—7 mm. |.

Cydnus morio var. B. Farr., H. Sv. p. 18. Sehirus mo-
710 SAHLB., Mon. 20, 1.

Tamligen sällsynt pa torra ställen. Sverige: Smaland, Oland,
Stockholm, vid Upsala i mängd under ett kadaver (HAGLUND),
Vestmanland; Finland: Aland, Abo, Yläne, Nyland, Osterbotten.

TRITOMEGAS AM. et SERV.
Artöfversigt :

I (4). Pronotum och corium med utkanten smalt hvit.
2 (3). Djupblå. — Tr. dubius.

119

3 (2). Svart. Corium oftast med hvit midtelpunkt. — Tr. biguttatus.
4 (1).

Pronotum med stor hvit fläck i framhörnet och corium med tandade
hvita fläckar. — Tr. bicolor.
1. Tr. dubius Scop.: djupblä eller ofvan violett, antenner
och ben svarta; pronoti och cori utkant samt membranen hvita,
bukens andra till sjette segment 1 segmentens framhörn med en
hvit flack. 6%, —7'/, mm. 1.

Cydnus albo-marginatus Fauu., H. Sv. 19, 4. Sekzrus al-
bo-marginellus SAHLB., Mon. 21, 2.

Fordom funnen enligt FALLEN i Sverige af ZETTERSTEDT (ett
exemplar utan närmare uppgifven fyndort); 1 Finland vid Abo
af F, SAHLBERG (blott ett exemplar).

2. Tr. biguttatus LiNN.: svart, ofvan djupt punkterad,
pronoti och corii utkant hvit, corium med en stundom likväl fe-
lande hvit punkt i midten; rostrum och tarser roströda. 5'/,—
G7, mm. I.

HAULS, HH.’ Sv. 19, 3 (Cyanus); SAHLB., Mon. 22, 2,{7r220-
megas).

Har och der bland gris; Sverige: Skäne—Öland och Got-
land—Westergötland—Lappland; Norge vid Christiania; Fin-
land: Äland—Södra Osterbotten—Ryska Karelen.

3. Tr. bicolor Linn.: svart eller bläsvart, punkterad; pro-
notum med en afläng fläck längs främre hälften af sidorna; cori-
um med en c-formig skullerfläck och ett tandadt spetsband, ab-
dominalsegmentens framhörn och en ring pa tibierna hvita. 5°/,
—8 mn. |.

PER, Svi rg, 2.4 (Cydnus)) Sas Moh: ar,

Har och der i södra och mellersta Sverige: Skane—Oland
— Stockholm; Finland: Aland, södra Österbotten; går enligt
ZETTERSTEDT ända upp i Lappland (?).

Underfam. Seutellerina STAL.

Slägtôfversigt :

1 (2). Hufvud transverselt, nästan halfkretsformigt, Pronotum framtill bre-
dare än hufvudet, med de främre sidokanterna framtill tydligt afrundade,
baktill vid skullerhörnen med en smal inskärning. Inga öppningar för
stinkkörtlar kunna skünjas pä bröstet. Kroppen hel och hällen kort-

. borstig. Tibier med taggar. — ODONTOSCELIS.

Hufvud lika längt som bredt eller längre än bredt. Pronoti främre

iS}
mn

_
—

sidokanter framtill icke alls eller mycket lindrigt afrundade.
Inga mynningar för stinkkörtlarne skönjbara pa bröstet. Hufvud fram-

Los)
=
ES
=

om de klotrunda och kortskaftade ögonen nästan qvadratiskt. Prono-
tum framtill bredare in hufvudet, med främre sidokanterna framtill tyd-
ligt urbugtade; en trubbig inskränkning vid skullerhörnen. Scutell
först mot spetsen smaningom afsmalnande. — PHIMODERA.

(3). Stinkkörtlarnes mynningar tydliga, utdragna i en tämligen lang, plöts-

ligt afkortad fara. Scutell mycket smalare än abdomen (hvars sidor
äro utvidgade), emot spetsen icke eller ytterst lindrigt afsmalnande. —
EURYGASTER.

ODONTOSGEKIS “Lap:

1. ©. fuliginosus Linn.: Kolsvart, enfärgad (var. carbo-
narta ZETT.), eller brun, lergult skäckig, oftast med en smal van-
ligen mer eller mindre afbruten gul längslinie öfver pronotum och
scutell; scutellsidor ofta med ett svart nägon gäng utät gulbegrän-
sadt streck; ofvan kort brunborstig, knappast med spar till gra
pubescens under borsten, pronoti främre sidokanter nästan raka.
5—6°/, mm. 1.

Tetyra fuliginosa Fair, H. Sv. 15, 5. Zetyra carbo-
OPA SU ALL. ER SV 18s Sc

Pa torra backar mellan örtrötter; sällsynt i södra Sverige:
funnen i Skane, på Öland och Gotland samt ända upp i Öster-
götland af BoHEMAN och ZETTERSTEDT.

2. O. dorsalis Fagr.: Mycket mindre än föregående; krop-
pen ofvan brunborstig, öfverallt, men isynnerhet på hufvud och
pronotum försedd med en tät något filtartad silfvergrå pubescens;
under svartaktig, ofvan brun, pronotum baktill och scutellen emot
spetsen stundom lergula, denna senare tecknad med tre gula
längsstreck, sidostrecken inåt begränsade af en urbugtad kolsvart
linie; pronoti framhörn mindre framdragna än hos föreg., främre
sidoränderna före skullerutskärningen lätt men tydligt urbug-
Zade, fliken ofvanom utskärningen något mera utdragen. 4—4"/,
mm. |].

Tétyra dorsalis FABR., S. Rh. 139, 54.

Sällsynt i södra Sverige: funnen i Skåne och på Öland af
BOHEMAN.

PHIMODERA GERM.

Artöfversigt:

1 (2). Pronotum med sidokanterna framtill starkt urbugtade och framhürnen
rätvinkliga. Hufvudets sidolober i spetsen rätt afstötta, bäda spets-
hörnen rätvinkliga. Bakersta lärringarne med en trubbig knöl. — Ph.
humeralis Darm.

2 (1). Pronotum med sidokanterna framtill otydligt eller trubbigt urbugtade
och framhörnen trubbiga. Hufvudets sidolober nägot kortare än clypeus,
i spetsen nägot snedt afstötta, med yttre spetshörnet trubbigt, inre nä-
stan spetsvinkligt. Bakersta lärringarne utan knöl.

3 (4). Scutell med en tydlig längsköl. — Ph. lapponica ZETT.

(3). Scutell pä tvären skrynklig, men utan upphöjda längslinier. — Ph.
fennica J. SAHLB.

1. Ph. humeralis Darn.: hufvudets sidokanter baktill vid
ögonen plötsligen starkt urbugtade, derefter räta och parallela;
undertill smutsigt lergul; ofvan svart med en stor fläck a ömse
sidor om scutellen lergul, eller kritgrå; hufvud, pronotum framtill
och scutellbasen lergula, scutellen med bågiga och vinkliga teck-
ningar af brunt och gult; dess rygg med en tämligen svag längs-
köl och en dylik afkortad på ömse sidor vid basen. 6—06'/,
mm. |.

FALL., H. Sv. 14, 4. Phimodera galgulina Bou., Vet. Ak.
andl. 17851, p. 1o2 (nec H. Sch,).

Ytterst sällsynt; endast funnen i Halland af OsBeck och pa
Skanes sandfält af BOHEMAN.

2. Ph. lapponica Zerr.: hufvudets sidokanter ifrån ögo-
nen emot midten småningom lindrigt afsmalnande, framtill litet
utvidgade; pronoti främre sidokanter framtill knapt urbugtade,
nästan räta, baktill tämligen trubbigt afrundade, sidohörnen täm-
ligen trubbigt urbugtade; scutellen vid basen utan sidokölar, men
med en mycket tydlig, punkterad köl längs midten, hvilken köl
framtill är något utplånad, baktill nästan utvidgad, före spetsen
plötsligt afbruten; undertill jämte fötter nästan enfärgadt svart,
ofvan rostfärgad med bruna fläckar och punkter. 7'/, mm. 1.

Peet. Ins RAPP RES ‘LT.

Högst sällsynt; endast funnen i Torneå Lappmark af ZET-
TERSTEDT.

3. Ph. fennica J. SAHLB.: större och mera, convex, än

föreg.; hufvudets sidokanter såsom hos föreg.; pronoti främre

122

sidokanter otydligt urbugtade, framhörnen mycket trubbiga, si-
dohörnen trubbiga, baktill lindrigt utskurna; scutell framtill tyd-
ligt, bakät otydligare, oregelbundet, bredt, nästan vägformigt tvär-
strimmad; brun, hufvud, pronotum framtill, abdomen och fötter
svartaktiga. 8—8'/, mm. |.

J. Sauıe., Medd. F. Fl. Fenn. I, p. 194. Phimodera lap-
ponica F. SauLe., Mon. 16, 1 (nec Zerr.).

Ytterst sällsynt; funnen i Finland vid Uleåborg af NYLAN-
DER och i Savolax af WARÉN.

EURYGASTER EAP.

1. E. maurus Linn.: ytterst vexlande till färgen, lergul,
rödbrun eller till och med kolsvart, enfärgad eller med tecknin-
gar, som vanligen utgöras af en ljusare ofta gulaktig sidofläck
pa hvardera sidan och en bred spetsstrimma mot spetsen af scu-
tellen; nästan alltid en ljusare fin längslinie längs kroppens midt;
scutellens bas pa hvardera sidan med en platt upphöjd gul prick;
pronoti främre sidokanter nästan rata, ej rundade; hufvudets
sidolober i spetsen convergerande. 9*/,—11 mm. |].

FALL, H Sy "12,2: +(722y#6).: Sarre MODES

Pa kärr; lefver pa blomhufvudena af Eriophorum, etc.
Sverige: Skane—Oland och Gotland— Westergötland— Söderman-
land; Finland: Aland—Tavastland—Ryska Karelen.

Underfam. Pentatomina STAL.

Slägtöfversigt:

(4). Scutell näende till spetsen af abdomen, utan tyglar eller med ytterst
korta sädana.

2 (3). Scutell afsmalnande emot spetsen. Rostri andra led lika lang som
de tva sista tillsammans. — GRAPHOSOMA.

(2). Scutell med sidorna emot basen parallela. Hufvud hvälfdt med svul-

len clypeus. Rostri andra led mycket kortare än de tvä sista tillsam-
mans. Pronotum med de främre sidokanterna baktill i närheten af
sidohörnen utdragna i en tandlik flik; framhörnen med ett bihanglikt
utspräng. — PODOPS.

4 (1). Scutell kortare än abdomen, med tydliga sidotyglar.

5 (6). Hufvud nästan lika bredt som scutellens bas, skiflikt utvidgadt, emel-
lan ögonen bredare än vid halsen. Ögon små. Oceller aflägsnade
från ögonen. Scutell ifrån basen småningom afsmalnande, dess sidor

7(10).

3 (9).

9 (8).

TO: (C7):

11(22).
T2(21).
13(16).
14(15).
15(14).
16(13).
17(18).

18(17).

19(20).

20(19).

21(12).

223

icke eller omärkligt urbugtade. Kroppens sidor öfverallt utplattade.
Baktarsernas första led kortare än de två sista tillsammans. — scio-
CORIS.

Hufvud oftast smalare än scutellens bas, emellan ögonen nästan lika
bredt som vid halsen. Oceller oftast närmade till ögonen. Kroppens
sidor icke eller blott delvis utplattade.

Hufvud triangulärt, något smalare än scutellens bas, öfverallt hvälfdt,
på sidorna sluttande, kantadt, i spetsen tillspetsadt; sidoloberna längre
än clypeus, framtill convergerande och oftast hopstötande. Ögon små.
Oceller små eller otydliga. Pronotum framtill tvärhuggen, sidorna
framtill med upphöjd köllik kant. Prosternum i framkanten skiffor-
migt utvidgadt. Hemielytra betäcka nästan fullständigt abdomen, hvars
kanter äro hela.

Hufvud längre än bredt, mot spetsen näbblikt utdraget. Antennernas
andra led icke nående till hufvudets spets. Corium med en slät upp-

höjd strimma nära costalkanten. — AELIA.

Hufvud nästan liksidigt. Antennernas andra led räckande till eller
utöfver hufvudets spets. Corium utan slät strimma. — NEOTTI-
GLOSSA.

Hufvud mestadels mycket smalare än scutellens bas, icke alls eller
lindrigt och ända ut till sidokanterna hvälfdt; dess sidolober sällan
längre än clypeus. Ögon medelmättiga eller tämligen stora. Oceller
mestadels mycket tydliga. Pronotum framtill trubbigt urbugtadt.
Stinkkörtlarnes mynningar tydliga, fortsatta i en fåra; fältet kring
dessa opakt, ofta rugost.

Andra buksegmentet emot midten trubbigt hvälfdt, oväpnadt.
Antennernas andra led icke eller föga längre än den tredje.

Pronoti främre sidokanter opunkterade, glatta och något förtjockade,
— PERIBALUS:

Pronoti främre sidokanter hvarken förtjockade ej heller glatta. —
PALOMENA.

Antennernas andra led typiskt åtminstone hälften längre än den tredje.
Scutellens sidotyglar icke nående utöfver dess midt. Pronoti främre
sidokanter helt och hållet eller åtminstone framtill tillbakaböjda, något
hvassa. — CARPOCORIS.

Scutellens tyglar nående utöfver dess midt. Hufvudets sidokanter icke
eller blott lindrigt urbugtade.

Kropp helt och hållet hårig. Pronoti främre sidokanter tydligt och
smalt återböjda. Connexivum till största delen skjutande utöfver he-
mielytrernas utkant. — DOLYCORIS.

Endast buken småhårig. Pronoti disk på hvarje sida före midten in-
tryckt, dess främre sidokanter icke alls eller blott framtill otydligt
återböjda. Baktibier något böjda. Connexivum knapt eller helt smalt
skjutande ut öfver hemielytrernas sidorand. — PENTATOMA.

Andra buksegmentet i midten försedt med en framåt rigtad knöl.
Rostrum tämligen långt, med andra leden räckande utöfver framhöf-

124

terna. Pronoti framhörn hvassa, sidohörnen utdragna i en framtill
starkt bägig och med en fin tand slutande spets. — 'TROPICORIS.

22(11). Stinkkörtlarnes mynningar belägna emellan eller nära bakre höftpan-
norna, framtill och baktill mycket trubbigt kantade, stundom otydliga,
intet eller blott ett otydligt opakt fält bredvid dessa. Hufvudets sido-
kanter tillbakaböjda. Ogon sessila. — EURYDEMA.

GRAPHOSOMA Lap.

1. G. lineatum LINN.: röd, hufvudet med två, pronotum
med sex, scutellen med fyra svarta breda strimmor; hemielytra
röda med utranden svart; connexivum omyexlande röd och svart;
bröst och buk med rader af svarta fläckar; antenner och ben
svarta, benen delvis röda. 1ro—ro’/, mm. 1.

Tetyra nigrolineata Fauu., H. Sy. 12, 1.

Sällsynt i södra Sverige: Skåne, Öland, Småland. Lefver
på Umbelater.

PODOPS-TLAr.

1. P. inunctus Fasr.: undertill svart (5) eller med en
rödbrun sidostrimma (9); ofvan grägul eller brunaktig, starkt
punkterad; hufvud med antenner och tvä fläckar framtill pa pro-
notum svartbruna; scutell med tva mörka strimmor och tre glatta
gula punkter vid basen; abdomens ränder och benen gula, lärens
spets med tvä ringar samt tibierna undertill vid basen och spet-
sen bruna; pronoti framhörn med nästan bilformigt utspräng.
5 /,—6"/, mm. 1.

Tetyra tangira FALL, H. Sv. 16, 7.

Sällsynt i södra Sverige pä sandiga gräsbevuxna ställen:
Öland (Fries), Gotland (BOHEMAN).

SCIOCORIS FALL.

Artofversigt :

1 (2). Ogon trädande blott litet utöfver hufvudets sidoränder. Antennernas

tredje led knapt mera än ?/, så lång som den andra. — Sc..cursitans.

2 (1). Ögon starkt framskjutande öfver hufvudets sidokanter.

3 (4). Ögon särdeles små. Antennernas tredje led något kortare än den an-
dra. — Sc. microphthalmus.

4 (3). Ögon tämligen stora. Antennernas tredje led så lång eller knapt län-
gre än den andra. — Sc. umbrinus. =

etes ‘à

125

1. Sc. cursitans Fasr.: gräaktigt brungul, tätt svart-
punkterad; connexivi segment vid basen och spetsen ännu tätare
svartpunkterade; bröstet med en strimma pä hvardera sidan och
buken med tva breda, hos © ofta sammanflytande strimmor
svarta; scutell med en hvit punkt vid bashörnet. 4°/,—5°/,
mm. |.

Sczocoris umbrinus FauL., H.-S. 21, 1.

På sandiga lokaler sällsynt; Sverige: Skane, Gotland, Öland,
Östergötland, Stockholm, vid Upsala allmän enl. HAGLUND; Norge:
Kristiania och Asker socken.

2. Sc. microphthalmus F Lor: brungul, svartpunkterad,
abdomen undertill oregelbundet svartfärgad (SF) eller mörkare
brun (9); scutell med en hvit punkt vid hvardera basalhörnet;
antenner mot spetsen brunsvarta; connexivum såsom hos föregå-
ende. 5'/,—6 mm. 1.

Rh, auivil, Tj) ATT, 2. Ses umöbrinus Firs, "Kür. Hem.
35%, LO.

Tamligen sällsynt 1 nordligare Sverige: Dalarne, Norrbotten,
mellersta Lappland; Finland: Âland—Südra Osterbotten—Ryska
Karelen.

33% SC, umbrinus Worrr: mycket lik föregäende, men med
nästan dubbelt större ögon. 5'/,—5°/, mm. 1.

Abk... dy Wanz. 141, fier 136. SEN Drevecolhs: Fiee., Eur.
Eee... SE Hieberi-FrorR, Rh, Livi: I, 115,3.

Tämligen sällsynt; Sverige: Gotland, Östergötland, Änger-
manland; Finland: Äbo-trakten, Tavastland.

AELIA FABR.

Li
SEN
FS
NU

„Pronotum innanför bakhörnen med en tydlig längsintryckning. Co-

rium innantill med en i midten gaffelformigt grenad nerv.

(3). Hufvudets sidokanter från ögonen till den näbblika förlängningen nä-
stan raka. Andra antennleden endast obetydligt kortare än den tredje.
— Ae, rostrata.

3 (2). Hufvudets sidokanter fran ögonen till den näbblika förlängningen tyd-

ligt urbugtade. Andra antennleden betydligt kortare än den tredje. —

Ae. acuminata.

4 (1). Pronotum innanför bakhörnen utan längsintryckning. Corium saknar
den inre grenade nerven. — Ae. Klugii.

126

1. Ae. rostrata Bou.: gul, glänsande, hufvud, pronotum
och scutell med en gemensam spolformig, svartaktig midtelstrim:
ma, afbruten pa pronoti bakre hvälfda del och delad 1 hela sin
längd af en glatt gul längsköl, som vid pronoti midt och scu-
tellens bas är tydligt dilaterad; pronotum dessutom med svart
strimma innanför sidokanten; abdomen ofvan svart med gul
midtellinie och gula kanter; bakre laren med ingen eller blott
en litet större punkt pa undre sidan före spetsen; hufvudets
rostralskifvor framtill tandformigt utdragna. 1o'/, mm. |.

BOHEM., Vet. Ak. Förh. 1852, 2; 1.

Sällsynt; endast funnen pa Gotland af BOHEMAN.

2. Ae. acuminata Linn.: smutsigt gul, ofvan med samma
teckning som füreg., men strimman icke afbruten pa pronoti
bakre del, som är mindre convex; den gula midtelkölen icke
eller obetydligt förtjockad pa pronotum och vid scutellens bas;
fargen mörkare och bukens sidor särdeles hos hanen strimmigt
svartpunkterade; bakre laren undertill fore spetsen med tva svarta
fläckar. 7'/,—8'/, mm. 1.

FALL, /HEuSys 34. © SAHEB Mon. sogen:

Allmän i södra och mellersta Sverige: Skane—Gotland—
Oland—Upland och Vestmanland; äfven i Lappland enligt ZET-
TERSTEDT; Norge: Kristiania—Eidsvold; Finland: Aland—Norra
och Ryska Karelen.

3. Ae. Klugii Haun: grågul; corium med en svart längs-
strimma; hufvud, pronotum och scutell med en gul längsköl, som
forutom pa pronoti basaldel omgifves af en svart strimma, hvil-
ken pa främre delen af pronotum ar dubbel; pronoti sidor och
scutellens sidor vid basen med en svart strimma; buk strimmigt
svartpunkterad; ben opunkterade; hufvudets spets djupare utsku-
ren; frambröstets rostralskifvor 1 inkanten afrundadt utvidgade.
Ta

SAHLB., Mon. 28, 2.

Sällsynt i södra Finland: vid Ladoga funnen af PIPPING.

NEOTTIGLOSSA KIRBY.

1. N. inflexa Worrr: smutsgul eller brunaktig, tätt svart-
punkterad; hufvud mörkare, undertill jämte bukens midt bredt
svartbronseradt; antennernas andra led tydligt kortare än den

/ 127

tredje, deras tvä sista leder svartbruna; en glatt längslinie öfver
hufvud, pronotum och scutell, pronoti främre sidorand och scu-
tellens glatta basalhörn gula. 4—5°/, mm. I.
Saxzs., Mon. 29, 3 (Aelia). : Cimex perlatus FA, H.
32,28. (excl. syn‘).
Bland gräs pä torra backar och ängar. Sverige: Skäne—
Öland—Bohuslän—Upland och Vestmanland; Norge: Dröbak,
Eidsvold; Finland: Äland—Ryska och norra Karelen--Öster-
botten.

2. N. obscura J. SAHLB.: ofvan smutsigt grågul, svart-
punkterad, undertill svartbronserad; hufvud helt och hället, pro-

Sv.

notum mot spetsen, scutell med en längsstrimma och corium mot
spetsen svartbruna; pronoti kant, en öfver scutellen gäende mid-
tellinie och dennes basalhörn gula; antenner svarta, andra och
tredje leden nästan lika langa, beckbruna: ben gula med svarta
levee 6mm. '];

J. Saure., Not. F. Fl. Fenn. XI, 281, 4 (Platysolen).

Sällsynt 1 Finland: funnen 1 Norra och Ryska Karelen
samt 1 Ryska Lappmarken af J. SAHLBERG.

PERIBALUS MULS. et REY:

ı.. P. vernalis Wozrr: ofvan brun eller grågul, tätt svart-
punkterad; undertill smutsigt ljusgul; antenner rödgula, de tva
sista lederna före spetsen svarta; pronoti främre sidoränder, scu-
tellens spets och tvärband öfver det svarta connexivum gula eller
rödgula. 9'/,--ıo mm. I.

FALL, H. Sv. 30, 14 (Czmex). Sanıe., Mon. 26, 2 (Pen-
tatoma).

Södra och mellersta Sverige: Skäne—Gotland och Oland—
Bohuslan—Upland; Norge: Disen, Bäkkelaget, Ormön; mycket
sällsynt i södra Finland: Abo, Nyland, (södra Österbotten?).

PALOMENA MULS.

1. P. dissimilis FaBr.: ofvan grön eller rödbrun, tätt
punkterad, undertill ljusrôdaktig, ben gulgröna, opunkterade; an-
tennernas två spetsleder rostfärgade, sista leden mot spetsen bredt
svart och näst sista äfven ofta i spetsen brun; pronoti lätt ur-

128

bugtade främre sidorand och hemielytras skulderhörn smalt ljus-
röda; rygg svart. 12'/),—ı4 mm. |.

Cimex prasinus Fauu., H. Sv. 28, 10.

Södra och mellersta Sverige ej sällsynt: Skäne—Bohuslän—
Ostergétland—Stockholm, Vestmanland; den rödbruna varieteten
fran Bohuslän och Stockholm; södra Norge: Sandefjord, Sand-
viken, Bäkkelaget på Corylus och Fraxinus enligt SIEBKE, S6nd-
mor; äfven pa Quercus.

CARPOCORIS-KOL.

1. C. fuscispinus BoH.: smutsigt liusgul, antenner svarta,
första leden och basen af andra, pronoti sidohörn undertill, hemi-
elytra och tibier mot spetsen samt tarser roströda; hufvudets sido-
rand och en bred strimma löpande bakut frän pronoti sidohörn
svarta; nämda hörn spetsvinkliga; pronoti rand fran scutellens
basalhörn till hemielytras utkant knapt längre än frän denna
till sidohörnen; connexivum svart och gul. ro°/ —ı2, med mem-
branen ända till 14 mm. 1.

Bou., Vet. Ak. Handl. 1849, p. 241 (Czmex).

Sällsynt; funnen pa Gotland af BOHEMAN.

2. C. nigricornis FABR.: grönaktigt, rödaktigt eller brun-
aktigt gul, ofvan mer eller mindre tätt svartpunkterad, särdeles
vid hufvudets sidor och scutellbasen; scutellens spets ljusare; pro-
noti sidohörn rätvinkliga med en svart strimma framom desamma;
randen frän scutellens sidohörn till. hemielytras utkant mycket
längre än fran denna till sidohörnens spets; connexivum såsom
föreg. 9'/,—ı3 mm. 1.

FALL, H. Sv. 27, 9. (Cimex). SaHLe., Mon. 30, 1° (Mor-
idea).

Allman pa torra grisplatser; Sverige: Skâne—Bohuslän—
Oland—Vestmanland; Norge: Baerum, Odalen, Grue; Finland:
Äland—Södra Osterbotten—Ryska Karelen. |

DOLYCORIS MULS. et REY.

1. D. baccarum Linn.: gulbrun, långhårig, ofvan tätt svart-
punkterad, scutellens spets hvitgul;- connexivum svart med gula
tvarband; antennerna med svarta och gula ringar. 9'/,—ıı'),
mm. 1.

FALE., = H. Sv. 129, ‘23. SN (Cleo) IE SALE? Mon: 26,11 (Pen-
tatoma).
Ganska allman anda upp i Lappmarkerna.

PENTATOMA O rv.

1. P. juniperina LiNN.: olivgrön, tätt punkterad, pronoti
främre sidokanter, scutellspetsen, basen af corii utkant och ab-
domens ränder gula; ryggen svart; antenner mot spetsen svarta;
rostrum naende endast till bukens bas. rr—12 mm. |.

FaLL., H. Sv. 28, r1. (Cimex). SAHLe., Mon. Geoc. 26, 3.

Här och der pa Funiperus; Sverige: Skäne—Lappland;
Norge: Sarpsborg, Söndmör, upp i Österdalen och pa Dovre;
Finland: Äbo—södra Österbotten
Karelen.

Ryska Lappmarken och

2. P. pinicola Muts.: lik föreg., men mera smutsigt gul-
grön eller, särdeles undertill, brungrön, med pronoti och corii
sidoränder ofta af samma färg som skifvan, blott scutellspetsen
gul; antenner svarta; kropp ofvan plattare; hufvud längre; ro-
strum naende ända till tredje ventralsegmentet. 12—13, med
membranen ända till 14 mm. |.

Muts., Ann. Soc. Linn. Lyon 1852, p. 89. Pentatoma
planiuscula Reur., Not. F. Fl. Fenn. XIV, 328, 1.

Sällsynt pa Pinus sylvestris; tagen af BOHEMAN pa norska
fjällen och vid Stockholm samt i Vestmanland vid Engelsberg af
JOHANSON; i Finland funnen i Österbotten af WASASTJERNA samt
vid Abo af C. LUNDSTRÖM.

TROPICORIS Haun.

1. Tr. rufipes Linn.: ofvan bronsfärgadt brun, tätt svart-
brunt punkterad, under roströd, svartpunkterad; antenner, midten
af pronoti urbugtade främre sidorand, scutellspets och ben röda,
antenner mot spetsen svarta; connexivum svart med rödgula tvär-
band. 13—16 mm. |.

HAUT. 2 Li OV. 20," 7 SAHTBN, Mon! Geoc. 31,,1.

Lefver företrädesvis pa Quercus; Sverige allman: Skane,
Warmland, Bohuslan, Östergötland, Stockholm, Upsala, Vestman-

Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 0. 4 (1880). 9

130

land, Lappland, sällsynt; Norge: Fredrikshald, Hallingsdalen,
Töjen, Werd, Kongshavn, Sarpsborg, enligt SIEBKE pa Azdes och
Rosa; i Finland sällsynt: Aland, Abo, (södra Österbotten?).

EURYDEMA Lap.

1. E. oleracea LiNN.: undertill jämte hufvud, antenner och
ben svart, ofvan metalliskt grön; framranden af hufvudet och
pronotum, dettas sidokanter och en bakåt utvidgad midtelstrimma,
scutellens spets och oftast dessutom två fläckar eller strimmor,
corii utkant samt en fläck på ömse sidor om scutellspetsen, fläc-
kar: på connexivum, lårens spets och en ring på skenbenen hvita
eller röda. 5'/,—7 mm. |:

BALL, H: Sy. 3x, 16° (Comex).., SAB se Mon. 25,2.

Allmän pa Cruciferer; gar anda upp i Lappmarkerna; blir
stundom skadlig för kal, löfkojor o. a. korsblommiga trädgärds-
växter, hvilka den kan totalt förstöra genom sina styng strax
efter det växterna utvecklat sina hjertblad.

2. E. festiva Linn.: röd, hufvud med undantag af fram-
randen, två fläckar vid pronoti framkant och fyra öfver disken,
en stor trekantig fläck vid scutellbasen och en liten på hvardera
sidan nära spetsen, clavus och cori clavalrand, ett bredt tvär-
band fran cori inre spetshörn till det helt och hållet röda yttre
randfältet samt en liten rund fläck under detta, den hvitkantade
membranen, tre rader fläckar på kroppens undre sida, antenner
och ben svarta. 5'/,—7 mm. 1.

Cimex ornatus Far, H. Sv. 30, 15. Æurydema id.
SAHLB., Mon. °24, T.

Sällsynt pa Cruciferer. Funnen i Skane af Rory; Finland:
Nyland (TENGSTRÔM), Tavastland (HJELT), Ladoga (PIPPING).

Underfam. Asopina STAL.

Slägtöfversigt:

1 (4). Framlär väpnade med en tagg.

2 (3). Bukens bas med en tagg. Hufvudets sidolober icke eller knapt längre
än elypeus. — CIMEX.

3 (2). Bukens bas oväpnad. Pronoti främre sidokant glatt, tillsvullen, sido-
horn icke utdragna. — JALLA.

: 131

4 (1). Framlar oväpnade.

5 (6). Bukens bas med en tagg. Hufvudets sidolober längre än clypeus.
Pronoti främre sidokant före den afrundade utvidgningen tandad. —
TROILUS.

7 «S). Rostri andra led lika lang eller litet längre än de två sista tillsammans.
Kropp nägot convex. Pronoti främre sidokant urbugtad och före mid-
ten smätandad. Scutellens spetsdel bred. — RHACOGNATHUS.

S (7). Rostri andra led kortare än de två sista tillsammans. Hufvudets ae
lober icke eller knapt längre än clypeus. Pronoti framkanter hela.
Hemielytra täckande största delen af abdomen. — ZICRONA.

CIMEX Linn., STÄL.

1. Cimex bidens LiNN.: brun, ofvan djupt punkterad,
hufvud, teckningar pa främre delen af pronotum och dettas sido-
tagg fore den röda spetsen bronsfärgade; scutellens spets smalt
blek; connexivum rödfläckig; undertill mörkt rödaktig, bronseradt
brunpunkterad; antenner och ben orangeröda; pronotum med
bakhörnen utdragna i en skarp tagg, sidorna framtill smätandade.
10'/,—ı2 mm. |.

FAtr., H. Sv. 22, 1. Pücromerus id. SAHLB., Mon. 18, 1.

Särdeles pa Salces. Sverige: Skane, Öland, Småland,
Östergötland, Stockholm, Lappland; Norge: Töjen, Brovald,
Rynbjerg, Sarpsborg; Finland: Aland-—sédra Osterbotten—norra
och Ryska Karelen.

JALLA Hann.

1. J. dumosa Linn.: ofvan gråaktigt gul eller rödaktig,
svartpunkterad, undertill jamte antenner, ben, hufvud, pronotum
framtill och scutellen emot basen svart, tibier med bred midtel-
ring, en midtelstrimma öfver hufvud, pronotum och scutell, pro-
noti främre sidokanter ofvan och under samt en glatt fläck vid
scutellens basalhörn gula eller röda. 12'/,—14 mm. |.

Sällsynt i södra och mellersta Sverige: Skane, Blekinge,
Östergötland, Stockholm, Upland och Vestmanland; skall lefva
pa Corylus.

132
TROUS Siar;

1. Tr. luridus Fapr.: hvitgul, ofvan tätt svartpunkterad,
hufvud, antenner, pronoti framsidor, rygg och connexivum brons-
färgade grönsvarta, spetshälften af fjerde antennleden och ett
tvärband öfver hvarje segment på connexivum gula. 9'/,-—11'/,,
med membranen ända till »3'/, mm. 1.

Baie VO Va 226,8:

I södra och mellersta Sverige: Skåne—Upland. Lefver på
Salix-arter.

RHACOGNATHUS FIEB.

1. Rh. punctatus Linn.: gulbrun, tätt och djupt svartpunk-
terad, hufvud, pronoti sidor samt stundom äfven scutell och he-
mielytra bronsfärgade, pronotum med blek dorsal-linie; connexi-
vum med gula band eller fläckar samt en ring på hvarje tibia
gula; undertill blek, svartbrokig eller nästan helt bronsgrön;
antenner svarta, yttersta basen af tredje leden gul. 7°/,—9'/,
mm. |.

Farı., Hi Sy. 25, 6.0 (Cemex)? SABLe, Mon. 10, 1,0%
crona).

Tämligen sällsynt pa Salzces; Sverige: Skane, Småland, Ble-
kinge, Westergötland, Östergötland, Upland, Vestmanland, Norr-
botten; Finland: Aland, Abo, Satakunta, Nyland, hela Karelen,
Österbotten, Torneå Lappmark (ZETTERSTEDT).

ZICRONA Am. et SERV.

1. Z. coerulea Linn.: mörkt stälblä eller blågrön, metal.
liskt glänsande, fint strodt punkterad; framtibier innanför med
tydlig tand. 6—7°/, mm. 1.

FALL.) (SV. 82,17 (C2mer). Sane, Monroe

Sällsynt; Sverige: Skäne—Gotland-—Westergötland—södra
Lappland; Norge: Töjen, Solöer; Finland: Äland, Äbo, Ny-
land, Satakunta, Tavastland, Savolax, hela Karelen, södra Öster-
botten och Ryska Lappmarken. £

2393

Underfam. Acanthosomina STAL.
Slägtôfversigt :

1 (6). Antennernas första led näende utöfver hufvudets spets. Hufvud platt,
medelmättigt eller litet; clypeus pa längden intryckt. Corii apical-

kant rat.

2 (3). Mesosterni skifva baktill icke utdragen, basen bakom skifvan litet upp-
hojd, den upphöjda delen pa längden urhälkad eller farad. — ACAN-
THOSOMA.

3 (2). Mesosterni skifva bakät utdragen emellan eller bakom mellanhöfterna.

4 (5). Pronoti bakre sidokanter hvarken nedtryckta, ej heller utvidgade. Stink-
kortlarnes mynningar utdragna i en lang fara. — ELASMOSTETHUS.

5 (4). Pronoti bakre sidokanter smalt nedtryckta, litet utvidgade; (sidohörn
stundom tagglikt utdragna). Stinkkörtlarnes mynningar utdragna i en
kort fara. — CLINOCORIS.

6 (1). Första antennleden icke näende utöfver hufvudets spets. Hufvud stort,
nägot hvälfdt; clypeus icke intryckt. Corii apicalrand rundad. —
CYPHOSTET:IUS.

ACANTHOSOMA CURT.

1. À. haemorrhoidale Linn.: gröngul, ofvantill svartpunkterad,
scutellen med större och glesare punkter; pronoti sidohörn skarpt
utdragna, röda med svart spets; pronotum baktill, clavus, corium
inat och membran bruna; rygg emot basen och antenner emot
spetsen svarta; abdomens spets röd. 13'/,—15°/, mm. 1.

PALL. Br 'Svi,23, 3.

Sällsynt; lefver pa Prunus padus och Alnus glutinosa;
SAONE Skâne, Kinnekulle, Östergötland, Westergötland, Stock-
holm, Upland, Vestmanland, Falun; Norge: Kristiania, Hönefoss,
Odalen, Sarpsborg.

BEASMOSTETHUS Fier

1. E. dentatus De Geer: gulgrön, ofvan svart punkterad;
basen af pronotum, en stor fläck vid scutellens bas, clavus, co-
rium intill och längs membran-suturen brunröda, membranen vid
basen och med en aflång fläck upptagande utkantens spetshälft
brun; den svarta ryggens spets röd. 9—ıı mm. |.

Cimex lituratus ZETT., Ins. Lapp., 259, 3. Acanthosoma
haemotogaster SAHLE. 32, I.

134
Allmän pa bjork öfver hela Skandinavien—Finland ända
upp till Lappmarkerna. '

CLINOCORIS Haun:

Artöfversigt:

ı (2). Pronoti sidohörn utdragna i en läng, skarp, rakt utstäende tagg. —
CI. ferrugatus Farr.
(1). Pronoti sidohörn vinkliga, icke långt utdragna.

3 (4). Pronoti framhörn med ingen eller otydlig trubbig tand. Rostrum na-
ende endast till bakhöfterna. Antenner i spetsen svarta. — Cl. gri-
seus LINN.

4 (3). Pronoti framhörn med en liten spetsig tand. Rostrum näende något
utöfver bakfötterna. Antenner helt svarta. — Cl. Fieberi Jaxovr.

I. Cl. ferrugatus FaBr.: rödgul eller brungul; kropp
ofvantill samt kroppsidorna undertill svartpunkterade; hufvudet
ofvan, pronoti sidotagg, en flack ofvan scutellens midt samt rygg
och spetshörn af connexivi segmenter svarta; tva breda spets-
strimmor på membranen bruna. 7'/,—8'/, mm. 1.

Cimex bispinus FALL., 22, 2. Sastragala id. SAHLB., Mon.
359. I
Sälsynt; Sverige: Skane (WALLENGREN), Öland (BOHEMAN),
Östergötland i Qvillinge på ormbunkar (HAGLUND), Stockholm
vid Stäket pa Aôzes (förf.), Engelsberg i Vestmanland (Jonan-
son); Finland: Äbotrakten, södra och Ladoga Karelen.

2. Cl. griseus Linn., acut.: gröngul eller rödgul, ofvan svart-
punkterad; buken utan mörkare punkter; antenner med sista le-
den eller de två sista samt stundom äfven den tredjes spets svarta
eller mörkbruna; pronoti bakkant och corii membran-sutur brun-
aktiga; scutell med en trekantig svartbrun basalfläek; connexivi
segmenter med spetshörnen ofvan svarta; rygg svart. 6—8
mm. |.

Cimex interstinctus Linn., F. Sv., p. 248, 972. Cemex
agathinus FALL, H. Sy. 24, 5. <Acanthosoma grisea SAHLB,,
Mon. 3°, 2:

Allmän pa björk och al öfver hela Skandinavien och Fin-
land ända upp i Lappland. Arten är anmärkningsvärd för att
honan ligger likasom rufvande öfver äggen och äfven en längre
tid öfver de unga larverna. |

. Kd

135

3. (Cl. Fieberi JakovL: mörkare smutsigt grön- eller brun-
gul, svartpunkterad; äfven buken försedd med svarta punkter och
connexivi segment med bakhörnen ocksa undertill svarta; anten-
ner helt svarta; pronotum baktill, en trekantig fläck pä scutellens
bas och en annan före dess spets mörkare bruna; rygg svart;
ben ofta svartaktiga. 7 mm. I.

Elasmostethus Frebert Jaxovl., Kasans Univ. 1864, 125.
Acanthosoma griseum var. Fuor., Rh. Livl. I, p. 103. Cimex
Asatlıanas:. var. Y..PALn., CH, SSV. pe 24y- An Cimex 2r7seus
Linn., F. Sv. p. 248, 9262.

Sällsynt; funnen hittills med säkerhet blott 1 Nyland och
Tavastland; men förekommer troligen äfven i Sverige.

EYPHOSTETHUS Fiss,

1. C. tristriatus Fapr.: ljusgrön, ofvan punkterad, men
punkterna icke svarta; en strimma längs bakre sidohörnen af
pronotum, clavus, corium innanför nerven samt spetsen af con-
nexivum blod- eller rosenröda; en callös fläck ofvanför inre spets-
hornet af corium. 11 mm. |].

Cimex lituratus FALL., H. Sv. 24, 4 (enligt typexemplar).

Sällsynt i Skane pa Fumiperus.

Fam. I. COREIDAE.

Kropp stor eller medelstor med ganska fast chitin-skelett.
Hufvud icke sköldlikt utplattadt, fyr- eller trekantigt, med trub-
biga sidokanter; en knöl pä yttre sidan om antennernas bas.
Antenner fyra-ledade med basen äfven ofvan synlig. Rostrum
fyraledadt, liggande under hvilan rakt under bröstet. Scutell liten
eller medelstor. Hemielytra sammansatta af clavus, corium och
membran; membranen försedd med talrika (altid flere än 5),
någon gång nätlikt förenade nerver. ”Tarser treledade.

1 LINNÉS Cimex griseus hör möjligen till denna och icke till föregående
art, som med säkerhet är hans C. izterstinctus, om hvilken han säger »omni-
bus pallidior.> Antennerna hos Cimex griseus beskrifvas såsom »fusco-nigri-
cantes>, hvilket bättre stämmer med CZ. Fieberi. Da jag emellertid af denna
senare icke sett något svenskt exemplar, har jag icke ännu vågat göra någon
ändring i den gängse nomenclaturen.

1957

Ofversigt af underfamiljerna:

(6). Abdomens fjerde och femte dorsalsegment urbugtade vid basen. An-
tenner fästade ofvanom en linie dragen fran ögats midt till clypei
spets. Genitalsegmenten fritt synliga, icke indragna i sista abdomi-
nalsegmentet.

(5). Hufvud mycket smalare än pronotum med rostral-lober räckande ät-
minstone delvis bakom antennernas vidfästningspunkter. Bakersta höft-
pannorna djupt utskurna ur bakbröstets spetskant, med sin utkant icke
eller föga divergerande fran kroppens längdaxel.

(4). Membranens nerver utgäende frän sjelfva basalkanten eller ock frän
en nära denna belägen och utät emot densamma ännu mera sig när-
mande tvärnerv. Hufvud bakom clypeus mestadels med en intryckt
längslinie. Tibier oftast ofvantill fårade. — Coreina.

(3). Membranens nerver utgående fıän en ifrån basalkanten aflägsnad och
med denna parallel tvärnerv. Hufvud utan längslinie bakom clypeus,
framtill smäningom kullrigt nedsluttande. Tibier fina, utan fara. —
Pseudophloeina. ;

(2). Hufvud stort och bredt med rostral-lober sma och helt och hället
liggande framför antennernas vidfästningspunkter. Antennernas sista
led lang, längre än den första. Baktibier oftast fina, sällan färade.
Baktarsernas första led längre än de två öfriga tillsammans. —
Alydina.

(1). Abdomens fjerde dorsalsegment så väl vid basen som spetsen eller
åtminstone i spetsen urbugtadt eller urbräddadt, Antenner fästade
på eller under en från ögats midt till clypei spets dragen linie. Ge-
nitalsegment dolda i det sista abdominalsegmentet. — Corizina.

Underfam. Coreina STÅL.

Slägtöfversigt:

(4). Membranens nerver utgående ifrån en.transversal basalnerv. Anten-
nernas första led tydligt trekantig. Abdomen utvidgad.

(3). Clypeus framtill sammantryckt utdragen, oväpnad. Antennernas an-
dra och tredje leder trekantigt prismatiska. Antennknélame’ oväpnade.
Pronotum i spetsen trubbigt urbugtadt med hvassa framtill nägot ut-
skjutande framhörn. Abdomen rhombisk med flikade genitalsegment
hos honan. — VERLUSIA.

(2). Clypeus framtill icke utskjutande. Antennknölarne inåt mellan an-
tenherne utdragna i två hopstötande taggar. Antennernas andra och
tredje leder cylindriska. Pronotum i spetsen afstött med räta fram-
hörn. Hanens lår tjockare än honans och hans tibier bakom midten
böjda. — SYROMASTES.

1 = De på utsidan om antennbasen stående tuberklerna, en vid hvardera antennen.

151

4 (1). Membranens nerver utgäende frän sjelfva basal-randen. Antennernas
första led tjock, prismatisk, den tredje längre an den andra och sam-
mantryckt ätminstone i spetsen. Pronotum och scutellbas kölade,

den senare gropig. — ATRACTUS.

VERLUSIA SPIN.

1. V. qvadrata Fasr.: grågul till ockrabrun, svartpunk-
terad; undertill jämte ben och pronoti sidokanter blek, dessa ut-
dragna i en trubbig vinkel just ofvanför basen, vinkeln försedd
med kort spets; antennernas andra och tredje leder roströda,
sista leden mörk; den utvidgade abdomens sidovinkel i spetsen
afrundad; honans sista genitalsegment tvaklufvet. 11 mm. |.

FarL., H. Sv. 36, 1 (Coreus). Verlusia rhombea STÄL,
Ofvers. Vet. Ak. Förh. 1862, 204, 1 (nec Linn.). SAHLB., Mon.
35» I.

Sällsynt i Augusti; Sverige: Öland, Gotland, Blekinge,
Öster- och Vestergötland, Södermanland, Stockholm; i Finland
funnen för länge sedan 1 blott ett exemplar i Åbo-trakten.

SYROMASTES LATR.

1. S. marginatus LiNN.: gulbrun eller gråaktigt rostbrun,
brunpunkterad och något tvärskrynklig, connexivum mycket ut-
draget med rundade sidor och en blek rund fläck på hvarje seg-
ment; abdomens rygg rostgul med svart bas; undertill äfven med
en blek rund fläck på sidan af hvarje ventralsegment; antenner-
nas andra och tredje leder ljust roströda, den fjerde, utom i
basen, svartbrun; pronotum baktill starkt utvidgad och dess sidor
derstädes bredt vinklade. 12—14 mm. |.

TACK els Svan 311 ote (Careus).i--SAHLE. sn Mon, 37078.
STAU. C.°204,> 7

Här och der om höst och var i Sverige: Skâne—Oland
—Bohuslän—Angermanland; Norge: södra Norge, Odalen i Solör;
Finland: Aland—sédra Osterbotten—norra och ryska Karelen.

ATRACTUS STEIN.

1. A. Dalmani Schirı.: ofvan mörkbrun, undertill brun-
gra, brunfläckig; antenner ljusare, den sammantryckta spetsen af

138

tredje leden och fjerde leden svarta; hufvud med talrika hvassa
knölar; pronotum med alla tre kölarne, särdeles den mellersta,
baktill afkortade, sidokölar trubbiga, sidoränder (framtill bredare)
och scutellens kanter vid basen hvita; tibier med mörkare ringar;
första och andra antennleden lika långa. 5'/,—6 mm. 1.

F. Saure. Mon. 49, ı (Pseudophloeus). STA, 1. c. 205, I.

Sällsynt. Sverige: Blekinge (BOHEMAN), Östergötland (WAHL-
BERG), Vestergötland (Boneman); Finland: Aland i Finström
(C. SAHLBERG), Nyland; lefver enligt SCHILLING bland Caluna
vulgaris.

Underfam. Pseudophloeina STÅL.
Slägtöfversigt :

ı (8). Baklår undertill beväpnade med blott en enda tagg eller tand. Pro-
noti sidokanter oväpnade eller tandade.

2 (7). Antennernas andra och tredje leder fina, den andra kort, den första
i basen plötsligt hopdragen.
3 (4). Hufvud med talrika småknölar. Pronoti sidor tandade. Antenner

starkt rugosa, andra leden omkring '/, sa lang som den tredje ; fjerde
så lång som den första. — PSEUDOPHLOEUS,

4 (3). Hufvud utan talrika kringströdda smäknölar. Pronoti sidor oväpnade.

5 (6). Hufvud pa hvardera sidan bakom antennernas bas med en tämligen
tjock nagot inätböjd tagg. Antenner och isynnerhet deras första och
sista led tjock, tredje knapt dubbelt sa lang som den andra och litet
kortare än den fjerde; rostral-lober upptagande ‘/, af hufvudets un-
dre sida. Pronoti framhörn hvassa, tandlikt utdragna. — ARENOCORIS.

6 (5). Hufvud oväpnadt bakom antennknélarne. Antenner fina, förutom
basal- och apikal-leden, den tredje 2!/, gang sa lang som den andra
och nära dubbelt sä läng som den sista. Pronoti disk med tvänne
eller fyra breda något tvärrynkiga tämligen lätta längsupphöjningar;
framhörnen trubbiga. Rostral-lober upptagande hälften af hufvudets
undre del. — BATHYSOLEN.

7 (2). Antennernas andra och tredje leder tämligen tjocka, sig emellan nä-
stan lika långa, första ledens basalhälft emot basen småningom af-
smalnande. — NEMOCORIS.

8 (1). Baklar undertill väpnade med flere taggar. Pronoti främre sidokan-
ter helt och hället taggkammade; bakhörn med en bakätrigtad tagg.
Antennernas andra och tredje leder lika länga. — DASYCORIS.

PSEUDOPHLOEUS Bur.

1. Ps. Falleni ScxitL.: gråaktig eller blekt ockrabrun,
undertill brunskäckig, connexivum svartbrunt med bleka tvärband;

139
pronotum med tvä hvitkorniga längskölar, dess sidor urbugtade;
scutell med blek längsköl; hemielytra med stora i rader stäende
punkter. 7 mm. |.

STAY, ae zo
Ett enda exemplar funnet pa Gotland af BELFRAGE.

ARENOCORIS HAN.

1. A. spinipes Farr.: ofvan mörkt rostbrun, undertill
blekare eller gragulaktig, brunskäckig; pronoti sidokanter och
scutellens spets hvitaktiga; ofta äfven tre langslinier pa hufvudet
och fyra langs-strimmor på pronotum bleka; tibier grägulaktiga;
antennernas andra och tredje leder ljust rostfargade, fjerde svart,
första rost- eller svart-brun, 8°/, mm. 1.

Farr., H. Sv. 38, 4 (Coreus). Sauis., Mon. 48, ı. STÄL,
Le 206, I.

Här och der i Sverige, sällsynt norrut: Skäne, Gotland,
Smäland, Kinnekulle, Östergötland, Stockholm, Upsala, Dalarne,
Ängermanland; Finland: Äbo, Satakunta, Nyland, Karelen.

BATHYSOLEN FIEB.

1. B. nubilus Farr.: gra eller gråbrun, antennernas sista
led brun; pronoti sidoränder före midten och tibierna till större
delen bleka. 6 mm. |.

Coreus nubilus FALL., H. Sv. 39, 5. Dathysolen id. STÅL
|. c. 200, 2. Pseudophloeus dentipes Bou., Ofv. Vet. Ak. Förh.
Base, 51, 2.

Sällsynt i södra Sverige: Skäne, Gotland och Öland.

NEMOCORIS F. SAHLB.

ı. N. Fallenii F. Sanre.: brun eller gråbrun, kroppens
undre sida, tre eller fem ofta otydliga längslinier pa hufvudet,
pronoti sidoränder, hemielytrernas costalrand framom midten,
fläckar på connexivum, framlärens bas och de bakre lårens ba-
salhälft samt tibier ljust grägulaktiga, de sistnämnda 1 -spetsen
bruna; antenner svartaktiga eller mot spetsen brunaktiga; mem-
branen brun, strödd med bleka fläckar. 9'/, mm. 1.

140

F..SauLe., MOD SAG, 1! Stäu, 1. c. 206, 1.

Ytterst sällsynt i Sverige: blott ett exemplar funnet af
JOHANSON i Westmanland; i Finland tagen 1 Satakunta (Yläne)
af C. SAHLBERG.

DASYEORTS DATE.

1. D. pilicornis Burn. : corii costalrand väpnad med trub-
biga sm& taggar med bakät riktade borst; rostgul eller brunak-
tigt rostfärgad; undertill jämte tibier smutsigt stragul, sparsamt
brunskäckig; abdomens rygg lergul eller ljust rostfärgad, emot
basen svart; antennernas spetsled svart; pronoti sidorand smalt
hvit och smutsigt hvit-taggig; baklär undertill med tva större tag-
gar samt mellan dessa en stundom felande liten tagg och bakom
dem två till fyra smätaggar. 9 mm. |.

STAL, 1, ©. 37, 3% Coreus Aırlicornıs FALL, Hem TS
(excl. syn.).

Här och der pa Gotland och Oland.

2. D. scabricornis Panz.: corii costalrand ytterst fint tan-
dad; gulaktig eller blekt brungrå; abdomens rygg svart med
spetssegment och stundom en aflång obestämd diskfläck grågula,
spets-segmentet i midten brunflackigt; antennernas sista led brun;
pronoti sidoränder hvit-taggiga; baklår undertill nära spetsen med
en större tagg, något framom denna en mindre och mellan spet-
sen och sistnämnda tagg tre småtaggar. 8 mm. |.

DIA le eG. 21015) Se

Endast ett exemplar funnet i Skåne af SUNDEVALL.

Underfam. Alydina Srtär.

Slägtöfversigt:

Kropp aflang. Hufvud sammandraget bakom ögonen, framom desamma
emot antennknölarne starkt afsmalnande. Ögon smä, runda, starkt utstäende,
aflägsnade fran pronoti framkant. Oceller staende lika längt fran hvarandra
som frän ögonen. Antennernas första led litet kortare än den andra. Prono-
tum baktill föga bredare än hufvudet, sidohörnen trubbiga. Corii spetsrand
längre än clavi sutur, spetshörnet långt och smalt utdraget. Baklår undertill
mot spetsen väpnade med taggar, Baktibier räta. Honans sjette ventralseg-
ment helt. — ALYDUS.

141
ALYDUS FABR., auct.

1. A. calcaratus Liyn.: hårig, svart eller delvis gråbrun,
brun-punkterad, undertill jämte lär nästan brons svart; antenner-
nas första, andra och tredje leder med undantag af deras spet-
sar, tibier, utom i basen och spetsen, samt tarsernas första led
emot basen lergula; scutellens yttersta spets hvit; connexivum
med hvitgula fläckar; abdomens rygg mönjeröd. 10—12 mm. |.

BR PER AS AT) 1 SALE, Mon. 3S," 0) STAD, Ts Le:
204, 1.

Lefver bland Papilionaceer: jag har funnit den isynnerhet
bland Trrfolium; arten synes uppträda talrikare i kust-trakter
och i skärgården; larven och nymfen imitera till form och färg
1 ej ringa grad myror, den senare liknar sälunda ganska mycket
en stor röd stackmyra. Lefnadssättet ännu outredt, men näm-
nas bör att den nagon gang blifvit funnen i sällskap med myror
och att äfven imago en gang tagits i en myrstack, tillhörig
Formica rufa (i Frankrike af Puron). Har och deri Sverige:
Skane—Oland och Gotland—Bohusläin—Lappland, hvarest säll-
synt; Norge: Dovre; Finland: Aland—Satakunta—Karelen.

Underfam. Corizina STÂL.

Slägtofversigt :

1 (4). Antennernas första led kort och tjock, icke eller blott litet näende
framom hufvudspetsen, fjerde leden mestadels längre än tredje och
mycket längre än första. Hufvud nägot lutande med antennknölarnes
spetshörn framskjutande.

2 (3). Corium och clavus homogena, läderartade, punkterade, med föga
framstäende .nerver, opaka. Membranen svart med öfver 15 nerver.
— CORIZUS.

3 (2). Corium och clavus med membranösa, genomskinliga eller genomski-
nande ytor emellan de starkt framstäende nerverna. Membranen glas-
lik med mindre än 15 nerver. — RHOPALUS.

4 (1). Antennernas första led skjutande mer eller mindre längt utöfver huf-
vudspetsen och lika läng som eller längre än sista leden, hvilken är
kortare än den tredje. Hufvud framsträckt med antennknélar i spet-
sen trubbiga och icke framskjutande. Kropp smal, afläng.

5 (6). Rostri första led blott litet kortare än hufvudets undre sida. Anten-
ner och fötter sträfhäriga. Första antennleden af halfva hufvudets
längd. Baktarsernas första led lika lang som de två öfriga tillsam-
mans. — MYRMUS.

142 x

6 (5). Rostri första led mycket kortare än hufvudets undre sida. Första
antennleden af hufvudets längd. . Baktarsernas första led mycket län-
gre än de tvä öfriga tillsammans. Kropp mycket längsträckt, helt
och hället glatt. — CHOROSOMA.

CORIZUS FALL.

tr. C. Hyoscyami Linn.: cinnober-röd, hårig och punk-
terad; antenner, hufvudets sidor, framdelen och tvä bakre fläc-
kar på pronotum, scutell framtill, clavus, två sma fläckar pa
corium vid clavi sutur och en stor midtelfläck, 1 rader ställda
fläckar pa bröstet och buken, äfvensom rostrum och fötter svarta;
membran brun; lar med en blekt grågul linie. 9 mm. |.

FALL. H. Sv. 44, 6. Saure, Mon. 44, 1 (Lherapha):
DAs 126.207, ET;

Ej sällsynt: Sverige: Skäne—Gotland—Bohusläin—Änger:
manland; Norge: Christiania, Hallıngdal, Sarpsborg, Solör, Gud:
brandsdalen; Finland: Aland—ryska Karelen—södra Osterbotten.

RHOPALUS> SCHIEN.) \WESTW., Au ets.
Artöfversigt:

1 (4). Stink-körtlarnes mynningar ytterst otydliga.. Metastethii sidostycken
tydligt punkterade med ingen eller otydlig tvärfära, baktill än tydli-
gare punkterade, i kanten rakt afstötta med bakhörnen afrundade,
icke utdragna. Hufvud bakom antennerna nästan quadratiskt. Scu-
tell i spetsen afrundad. Baklår tydligt förtjockade. Kropp korthårig.

(3). Antennernas första led undertill med ett svart streck. — Rh. abu-
liton.

(2). Antennernas första led både ofvan och undertill med svart streck. —
Rh. crassicornis.

4 (1). Stink-körtlarnes mynningar på bröstet tydligare. Metastethii sidostye-

ken med en tvärfära, framom denna starkare punkterade, bakom den-
samma nägot glattade, i bakranden snedt eller urbugtadt afstötta,

med sidobakhörnen utdragna. Kropp länghärig.
5(10). Hufvud längre, bakom antennerna lindrigt transverselt; rostral-lober
pa längt när icke näende till hufvudets bas.
6 (9). Scutell nästan hvass eller i yttersta spetsen afrundad. Baklär föga
tjockare än mellanlären.
). Corii yttre hälft punkterad. — Rh. maculatus.
7). Corium opunkteradt eller endast dess costalfält fint och otydligt punk-
teradt; subcostalnerven pa hvardera sidan eller åtminstone utåt tyd-
ligt punkterad. — Rh. parumpunetatus.

143

9 (6). Scutell i yttersta spetsen lindrigt urbugtad; corii costalfält läderartadt,

tvärrynkigt. — Rh. capitatus.
10 (5). Hufvud kortare, bakom antennerna starkt transverselt; rostral-lober
näende nästan ända till hufvudets bas. — Rh. tigrinus.

t. Rh. abuliton Rossi: grågul, brunpunkterad, hufvud
och pronotum ofta rostfärgadt och gult brokiga; abdomen ofvan
svart med tre fläckar och spetssegmentet gula, detta med svart
streck; connexivum enfärgadt eller med svarta rundade flackar;
hemelytra genomskinliga, nerver svartpunkterade, stundom utan
punkter. 8 mm. |.

STÅL, l. c. 208, 2 (Corizus). Rhopalus magnicornts SAHLB.,
Mon. 45, 2.

På torra äkerrenar, ängsbackar, o. d., mest bland 7Z72/o-
lium: Sverige: Skane, Gotland, Småland, Östergötland, Söder-
manland, Upland; Finland: Aland, Abo, södra Österbotten,
finska och ryska Karelen. Mörknar starkt pa senhösten.

2. Rh. crassicornis LINN.: varierande till grundfärgen,
grå, brungrå eller rostfärgad, någon gång med anstrykning af
mönjerödt, som till’och med kan visa sig i form af fläckar pa
membranen; abdomen ofvan svart med tre små fläckar och två
i spetsen convergerande linier rostgula; hemielytra med svart-
och rostfärgadt streckade nerver. 6'/, mm. 1.

PAGE, vid. Sy2 As, it (Corzzus). BE) SAnLB.,\ Mon. 45, 1
SAT: la C. 208, 2.

Allmän öfver hela omrädet ända upp i Lappmarkerna.

3. Rh. maculatus H. Scu.: ljust eller gräaktigt rostfärgad,
hemielytrernas nerver och benen svartpunkterade; membranen
smutsigt genomskinlig, vanligen beströdd med ljusbruna eller grä
fläckar; abdomens rygg vid basen och med en stundom taggigt
hopflytande fläckrad på hvardera sidan, fläckar pa connexivum,
tre rader fläckar pa buken svarta, dennes sidokant tämligen bredt
brun eller svartbrun, inåt blekare, i randen ljust rost-fläckig.
Varierar med buken blott med sparsamma bruna punkter och
med mellanbröstet brunt. 7'/,—-8 mm. 1.

SamLB., Mon. 46, 3. Corisus Ledi Bou., Ofv. Vet. Ak.
Bei Toss, 51,.3.° OTAL, 1.°€.:208, 4,

Sällsynt på Zypha: Sverige: Småland, Östergötland, Stock-
holm; Finland: enligt uppgift ett exemplar taget för Jänge se-
dan vid Åbo af C. SAHLBERG.

144

4. Rh. parumpunctatus SCHLL.: ljust grågul eller gräak-
tigt rostfärgad eller ockrabrun; antenner sparsamt, ben tätare
svartpunkterade; hemielytrernas nerver brunprickiga; membranen
färglös; bröstet i midten och abdomens rygg syarta, den senare
med tre triangulärt ställda fläckar och tva spets-streck, äfvensom
connexivum grägula, detta enfärgadt (©) eller med sma runda
svarta fläckar (5). 6—7 mm. |.

STAL, L.:c. ‚209, 5. Corieus ipratensis ALL, H. Sv.42; 2

Ej allmän: Sverige: Skäne—Öland— Bohuslän— Stockholm;
Norge: södra Norge, Osterdalen; Finland: Abo, Nyland, fin-
ska och ryska Karelen.

5. Rh. capitatus Fasr.: hufvud, pronotum och scutell mörk
ockrafargade eller rostfärgade, scutellens spets hvit; undertill ble-
kare; hemielytra bleka, framtill genomskinliga med bleka gragula
och brunströdda nerver, corium emot spetsen orangeröd; abdo-
men ofvan svart med tre gula fläckar, spets-segmentet blekgult,
svart i midten; tibier bleka med oregelbundna bruna ringar. 6'/,
—7'/, mm. 1.

FALL, H. Sv. 42, 2 (Corzzus). SAHLB., Mon. 46, 4. STAL,
l. c, 209, 6 (Corzzus).

Sällsyntare än föregående; lefver enligt SCHILLING förnämli-
gast pa Asclepias vincetoxicum: Sverige: Skane, Vester- och
Östergötland, Södermanland; enligt ZETTERSTEDT äfven i Lapp-
land; Norge: Ringerike; Finland: Abo, Nyland, Savolax, södra
och mellersta Karelen.

6. Rh. tigrinus SCHILL.: klargul med pronoti disk grågul;
sammanflytande fläckar pa hufvudet, strödda pa pronotum, två
triangulära basalfläckar pa scutellen, sma fläckar pa hemielytrer-
nas nerver och stundom pä connexivum, äfvensom abdomens
rygg svarta, denna gulfläckig. 6—7 mm. 1.

STAL, l. c. 209, 7 (Corisus). Corizus laticeps Bou., Vet. Ak.
Handl. 1849, 244.

Har och der på Gotland och Öland.

MYRMUS Hann.
1. M. miriformis FALL.: smutsigt gulgrön, hårig, antenner
röda, sista leden brun, jämte ben svartprickiga; hufvud, prono-
tum och scutell särdeles hos hanen brun- eller svartaktiga med

145

sidor och en midtelköl bleka; hemielytrerna genomskinande, all-
tid något kortare än abdomen, ofta förkortade, blott litet längre
än scutellen; nerver och corii bakrand röda, membran glasklar;
abdomen ofvan svart med bredt blekgula eller grönaktiga sidor
och två smala, mer eller mindre tydliga diskstrimmor baktill (>)
eller rödaktigt gröngul med en svart stundom i rödt infattad
längs-strimma (©); kropp undertill oftast på hvarje sida med en
brun strimma. 6—8 mm. |.

Hann, Lem: „Sv. 44, MA (00#2225)., “SAHUB: -Mon. 39, 1.
(Chorosoma). STÅL, 1. c. 207, 1. (Rhopalus).

Ei sällsynt pa torra backar, ofta bland 77z/folzum o. d. vid väg-
kanter; Sverige: Skäne—Bohuslän—Gotland—Lappland; Norge:
södra Norge, Fredrikshald och Tönsberg, Solör, Dovre; Finland:
Aland—Tavastland—Karelen, ända i norra och ryska Karelen.

(Forts.)

Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 o. 4 (18%). 19

COMPTE-RENDU DES TRAVAUX DES ENTOMOLO-
GISTES AU .ı2"= CONGRÈS DES NATURALISTES
SCANDINAVES A STOCKHOLM EN 1880,

PAR

JACOB SPANGBERG.

Des relations plus intimes ayant été créées entre les ento-
mologistes de la Suède par la fondation, en décembre de l'an-
née dernière (1879), d'une Société d’entomologie à Stockholm,
on a senti le besoin de discuter, dans une section spéciale du
rame Congrès des naturalistes scandinaves réuni, cette année-ci,
dans la même ville, les questions qui intéressaient plus particulière-
ment les entomologistes. La proposition en fut soulevée par le pré-
sident de la Société, M. le professeur SANDAHL, à la séance de
cette dernière du mois d'avril passé, et M. SANDAHL fut chargé
de présenter au secrétaire-général du Congrès, M. le professeur
Key, le désir de la Société, auquel il fut accédé. Les entomolo-
gistes qui prirent part au Congrès, purent donc, dès que celui-ci
eut été ouvert le 7 juillet, se constituer en section spéciale, et
formèrent leur bureau comme suit:

Président: M. le Dr F. MEINERT.

Vice-présidents: MM. le professeur O.-TH. SANDAHL et le
Dr O.-M. REUTER.

Secrétaires: MM. les D's R. SAHLBERG, H.-J. HANSEN et J.
SPANGBERG,

La section, s'étant constituée, fixa ses 8éances aux 8, 9, 12
et 14 juillet. Je donne ici dans l'ordre chronologique le compte-
rendu des travaux de chaque séance, ainsi que de quelques au-
tres discours qui, quoique de nature entomologique, furent tenus
dans la section zoologique générale.

147

F. MEINERT: Sur la conformation de la têle et sur lin-
terprétation des organes buccaux chez les Insectes, ainsi que
sur la systématique de cet Ordre.

Il doit étre suffisamment connu, grace surtout aux travaux de
l'époque »embryologique» actuelle, que la tête des Insectes ne
constitue que la premiere partie, distincte, du corps, et que,
comme Je reste de celui-ci, elle se compose d'un certain nombre
de segments ou metameres, auxquels s’ajoute, tant en dessous
qu'en arrière, la »lame céphalique», qui apparaît dès le premier
développement. Outre les yeux, cette lame porte encore les
antennes, qui sont le plus souvent placées en avant des yeux,
et partent parfois d’une partie spéciale et distincte, comme p. ex.
chez un asses grand nombre d'Orthoptères, de Diptères (Cycdo-
ropha BRAUER) et de Chilopodes. *

La partie inféro-antérieure de la téte est formée au con-
traire par des metameres homologues a ceux du corps, et, four
autant quils possedent des organes ou des membres articulés,
ces membres sont de méme homologues aux membres ou aux
exposants des métamères du corps.

Les métamères de la tête sont au nombre de trois au moins;
mais, chez les deux grands Ordres à transformation incomplète,
les Orthopteres (avec les Chilopodes) et les Hémipteres, l'ouverture
buccale est couverte en dessous et en avant d'un quatrième me-
tamère avec ses exposants. (Chez les Orthoptères, ce métamère
avec exposants porte le nom de /adzum ou lèvre inférieure, le
plus souvent, chez les Chilopodes, celui de pieds maxillaires de
la seconde paire (Savigny et moi jadis), et, chez les Hémiptères,
celui de bec (rosZram) ou de labium). — Quant aux parties corres-
pondantes chez les autres Ordres, il faut sans doute les chercher par-
mi les pieces jugulaires. Tandis que, quand il est parfaitement dé-
veloppé, le quatrième métamère a toujours des exposants, c'est bien
loin d'être le cas des trois premiers: non-seulement /es vrais

! Les antennes des Insectes ne sont homologues aux exposants ni des

métamères de la tête ni de ceux du corps, à la façon des antennes des Crus-
tacés, mais correspondent sans doute aux pédicules oculaires des Crustacés
podophthalmes. Le manque d'antennes vraies et la position de la bouche der-
rière le second métamère, constituent le caractère principal des Crustacés, par

opposition aux Insectes et aux Myriapodes.

148

exposants manguent toujours, du moins au deuxième et au troi-
sième métamère chez les quatre Ordres des Diptères, des Sipho-
naptères, des Siphonculés et des Hémiptères, mais encore, chez
les autres Ordres, l’un ou l’autre des métamères est très souvent
dépourvu d'exposants, comme p. ex. le premier métamére des
Orthopteres' et le troisième des Lépidoptères. ?

Les organes buccaux perçants des quatre premiers Ordres
ne sont pas, en effet, des membres ni des exposants articulés,
mais uniquement des prolongements où encore des processus des
métamères ou du pharynx, et seulement pour ce qui concerne
les palpes labiales et les palpes maxillaires, on rencontre une
articulation évidente chez les Diptères (et peut-être chez les
Siphonaptères). Pour l’attache des muscles, les métamères en-
voient très fréquemment, de la base des processus, de longs
prolongements intérieurs dans la tête, comme p. ex. chez tous
les Hémiptères; mais, chez une foule de Diptères, ces processus
intérieurs sont très petits ou ne se développent jamais.

Outre les organes buccaux proprement dits, c.-à-d. les mé
tameres avec leurs exposants ou leurs processus, le pharynx joue
fréquemment, surtout chez les Siphonculés, un rôle très consi-
dérable dans la construction de la bouche, et souvent sa partie
antérieure et inférieure, l’hypopharynx, ne se contente pas de
servir dissue aux glandes pectorales (glandes à salive, à venin
ou à fil), mais se présente aussi sous une forme indépendante
comme organe à lécher ou à piquer (Apis, Aszlus, Siphonapières.
Szphonculés).

La série d'ordre, d'avant en arrière, des organes buccaux,
que ce soient des exposants effectifs ou de simples processus des
métamères de la tête, est donnée comme suit à peu près par
tous les auteurs: 1° les mandibules; 2° les maxilles (mächoires) et

‘ Cf. ma petite communication: Sur l'ordre des Diploglosses, dans les

Vid, Medd, Naturh, Foren. (Communications de la Société (danoise) d’Hist.
nat.), 1879—1880, p. 343.

? Ainsi qu'on le verra plus loin, je considère les mandibules des Insectes
comme des exposants du 3me métamère; dans l’ordre des Lépidoptères,
je n'ai rencontré jusqu'ici de mandibules que chez les types Zygaeza et Sme-
rinthus populi. Dans ce que Savigny et les auteurs après ce savant considèrent
comme des mandibules, je vois les parties latérales cornées de l’arceau dorsal
du rer métamère, le labrum.

149

3° le labium. En partant des métaméres, je serais porté A adop-
ter l’ordre suivant: 1° le labium; 2° les maxilles (machoires);
3° les mandibules. Je crois devoir rappeler cependant que ce que
l'on désigne généralement par labium ou bec chez les Orthopte-
res et les Hémiptères, n'est pas homologue à la même paire d’or-
ganes buccaux chez les autres Insectes, mais constitue, dans les
Ordres précités, une quatrième paire d'organes buccaux.

Si nous passons maintenant à la systématique des Ordres
des Insectes, on a pu voir, par ce qui précède, qu ils se répartis-
sent en groupes différents, et que, par suite, les Orthoptères (avec
les Chilopodes) et les Hémiptères se distinguent des autres In-
sectes par leur quatrième paire accessoire d'organes buccaux
(ainsi que par leur métamorphose incomplète). D'une impor-
tance encore plus grande et plus signicative est cependant la
question de savoir si ces organes sont des exposants véritables
ou seulement des processus. Il y a déjà bien des années que
je proposais, dans un bref mémoire (Campodea, famille de [ Ordre
des Thysanures, dans la Revue [danoise] d’hist. nat. (Maturhzst.
Tidsskrift), Serie 3, T. 3, p. 400; Ann. mag. nat. hit., 1867),
de faire des Insectes deux grandes divisions, savoir les Insectes
à organes buccaux articulés, et les Insectes à organes buccaux im-
plantés. Cette base de division ne paraît pas avoir eu à se
féliciter jusqu'ici d'une attention bien grande (cf. cependant
DE Saussure: Spicilegia entomologica Genevensia 1: Hemime-
rus et Pout Mayer: Ueber Ontogeni und Phylogeni der In-
sekten, 218, Anm.) éleva contre elle l’objection fort juste que les
organes buccaux (c.-A-d. les exposants) ne peuvent quitter leurs
parties fondamentales (les métamères). Je crois néanmoins devoir
maintenir ce mode de division, bien que les organes buccaux
des deux divisions ne soient pas parfaitement homologues. Ac-
tuellement, je préfère toutefois préciser ma base primitive en
divisant les Insectes en »/nsectes à organes buccaux fixes, artı-
cules», et en »Insectes à organes buccaux protractiles essentiel-
lement non articulés».

Dans la première division, es metameres de la tête sont
le plus souvent fondus entre eux, ou se relient et se meuvent
tout au plus par ginglyme, et les organes buccaux ne peuvent
se mouvoir que latéralement. Une protraction ou un mouve

150

ment en avant nest possible que du moment où le métamère
méme peut se plier et se redresser (comme chez Apis), ou encore
par le redressement des articulations angulaires. A cette division
appartiennent les Ordres suivants: Coleopteres, Synistés, Hyme-
nopteres, Lépidoptères Malophages et Chilognathes, et en outre
les Ulonés, les Thysanures et les Chilopodes.

Dans la seconde division, les métamères antérieurs se rat-
tachent l’un à l'autre plus ou moins lächement et peuvent se
projeter en avant à la façon d'une longue-vue. Les organes
buccaux, à l'exception des palpes labiales chez les Dipteres, sont des
processus des métaméres ou du pharynx. Ce dernier est d’or-
dinaire mobile ou plus rarement fixe (Hémiptères). A cette division
appartiennent les Ordres des Dzpzeres, des Siphonopteres, des St-
phoncules et des Hemipteres. — I] faut sans doute considérer les
Siphonopteres et les Siphonculés comme des Ordres propres; les
Siphonculés surtout se séparent tellement des Hémiptères sous tous
les rapports qu’il est impossible de les réunir a cet Ordre.

F. MEINERT: Sur la construction des organes buccaux
chez les Dipteres.

Mon discours précédent, dans la section de zoologie, avait
pour objet de présenter un exposé d’ensemble de la construction
de la tête ainsi que de la combinaison et de l'interprétation des
organes buccaux dans la Classe des Insectes. Mon intention est
de fournir, dans une série de monographies sur les organes buc-
caux des différents Ordres, la justification et le développement
des théses posées par moi a cette occasion. Comme spécimen
d'un exposé de l'espèce pour un Ordre spécial, je me permettrai
de donner ici un court aperçu des organes buccaux des Diptères,
dont j'ai examiné les types les plus importants à l'exception de
ce qui concerne les Oestres. Je réserve toutefois à une autre
occasion la publication de l'exploration complete avec les dessins
nécessaires.

Les Diptères appartiennent (voir mon premier discours) à ma
seconde grande division des Insectes, ceux à organes buccaux
essentiellement non articulés et protractiles, chez lesquels les par-
ties perçantes de ces organes ne constituent que des processus

PACE

nyt

des metameres ou du pharynx, mais ne sont pas des membres
ou des exposants des metameres, Insectes dont, par suite, les
mouvements des organes buccaux consistent d’ordinaire seule-
ment dans la protraction et la rétraction, a la fagon d’une longue-
vue des metameres mêmes.

Le pharynx, qui constitue le plus souvent chez les Dipteres
une partie essentielle de la bouche, sans cependant, tout aussi
peu ici que chez les autres Insectes, étre homologue aux meta-
mères de la tete ou aux exposants et aux processus de celle-ci,
se compose des plusieurs pieces cornées, formant, au milieu et en
dessous, une gouttiere au fond de laquelle joue l’oesophage, tan-
dis que, des parois latérales élevées, des muscles se rendent au
côté supérieur du crâne (l’arceau dorsal du troisième métamère),
de manière à rendre le pharynx mobile longitudinalement dans
la téte.

Anterieurement, le pharynx se divise en deux parties, une
supérieure, l'épipharvnx, et une inférieure, l'hypopharynx, demi-
parties se rattachant chacune au pharynx placé derrière. elles.
L'épipharynx est toujours fortement attaché à l'arceau dorsal
du premier métamère, arceau qu’il entoure dans la règle sur les
côtés et en avant; mais, c'est tantôt l’arceau dorsal, tantôt Z’epz-
pharynx qui constitue la partie principale de l'organe combiné,
le labrum. (Chez Stratiomys et chez Ringia, c'est par suite
l’epipharynx, chez Musca, Stomoxys, Malophagus, Varceau
dorsal qui constitue la partie la plus importante du labrum.)
Quand le labrum est fort et très mobile, et dans les cas où sa
principale partie est formée par l'arceau dorsal du metamere,
des apophyses considérables avec de forts muscles partent des
angles postérieurs de l'arceau (Musca, Stomoxys, Malophagus).

La longueur de Z’ypopharynx harmonie volontiers avec
celle du labium, en ce que son rôle se réduit le plus souvent
à amener en avant, indépendamment du labium, l'issue des glandes
pectorales salivaires (Culex ©, Tabanus Q et g Empis, Malo-
phagus). En conformité de ce qui précède, chez deux formes
aussi rapprochées que Musca et Stomoxys, l'hypopharynx pour-
rait être considéré comme ayant totalement disparu, c.-à-d. comme
s'étant confondu avec le labium chez Musca, dont les glandes
salivaires débouchent à la base des lèvres renflées (expo-

152

sants), tandis que chez les Stomoxydes, où les lèvres sont très
courtes, il est libre et de la longueur ordinaire. Chez Asz/us,
où, tout en servant d’issue à la salive, il remplit en même temps
les fonctions de stilet, il est relativement plus long et plus fort
que chez les autres Diptères.

Si nous passons ensuite aux métamères et aux organes buccaux
mêmes, le premier metamere, où métamère antérieur de la tête,
est aussi fendu, et, comme il a été dit, son arceau supérieur forme
le labrum à l'aide de l’epipharynx. Son arceau inférieur constitue
le labium, qui est le plus souvent dégagé de l'hypopharynx. (Il ne
forme toutefois qu une pièce avec ce dernier chez Culex I, Ti-
pula d et 9, ainsi que Stomoxys). La partie basilaire ou pos-
térieure du labium est formée par l'arceau ventral du métamère,
tandis que les exposants du métamère constituent les »lèvres».
Le rapport entre le métamère et les exposants varie beaucoup,
même chez des genres voisins (Musca et Stomoxys). La lon-
gueur des exposants est souvent considérable (J/yopa) et leur mo-
bilité très grande (Kingza).

Derrière le labium et fréquemment entourant en partie cet
organe, nous voyons le second metamere, celui des maxilles,
toujours séparé du précédent par un intervalle membraneux,
qui permet un déplacement souvent très considérable de ces deux
métamères l’un contre l'autre (Rıngza, Malophagus). Les »lo-
bes maxillaires» sont seulement des processus du metamere,
jamais des membres articulés ou exposants, et Von trouve
toutes les transitions d'un métamère simple et homogène (S/o-
moxys), par des plaques unies, plus ou moins grandes, dans
les parois du métamère (Musca), à des plaques fortement
cornées avec de petites saillies ou cornes (Stratiomys) ou
avec de courts stilets /Sargus), ou enfin avec des processus
longs, stiliformes et bien cornés, mais toujours sans aucune
articulation à leur issue du métamère (Zmpis et en général la
plupart des mouches piquantes proprement dites). Chez Asz/us,
où l'hypopharynx sert de stilet, les processus (lobes) maxillaires
sont très longs, il est vrai, mais leur sommet est dilaté, carrément
coupé et transformé en une carde à laquelle ces insectes nettoient
la brosse de l'hypopharynx.. Les »palpes maxillaires» constt-
tuent seulement dans la règle de simples processus ou prolon-

253

gements palpiformes à peau mince, sans articulations propres,
pas même articulés au metamere, et ce nest que chez Culex
et Zzpula que Von trouve des »palpes maxillaires» articulces au
metamere et munies elles-mêmes de plusieurs articulations.

Les processus maxillaires sont actionnes par des muscles
partant, soit des plaques cornées insérées dans les parois du mé-
tamère (ZLeptis, Subula), soit du prolongement intérieur des
processus dans la tête. La longueur de ces prolongements inté-
rieurs s'accorde avec la force et la longueur qu’exige la pro-
traction des organes buccaux (Empis, Myopa).

Le troisième. metamere et le dernier, celui des mandi-
bules, est aussi dans la règle séparé du précédent, c.-à-d. du deu-
xième métamère, par un intervalle mou et flexible, tandis que sa
partie postérieure est fortement soudée à la »lame céphalique».
Ce nest que quand une force considérable est nécessaire ou
lorsqu'il n'est besoin que d’un certain degré de mobilité, que l'in-
tervalle manque entre le deuxième et le troisième métamère /Asz/us,
Tabanus, principalement le mâle). Ce metamere n'a jamais
d'exposants, et il n’envoie que rarement des processus (Culex ©
et Zabanus Q); mais ces processus, les »mandibules», n'y sont
jamais articulés, bien que des muscles partent des saillies inté-
rieures de leur partie basilaire (Zabanus), et que la mobilité de
l'organe ainsi que l’habileté à couper dépendent de la flexibilité
des parois du metamere.

N.-Conr. KINDBERG: Sur un Sphingide nouveau pour la
Suède.

L'orateur montra un Sphingide nouveau pour la Suede,
trouvé sur les terres du domaine d’Hofby, dans la paroisse de
V. Eneby, en Ostrogothie, espèce dont il donne la diagnose sui-
vante: »Dès 1779, cette espèce, actuellement rapportée au genre
Deilephila, a été décrite par Esper sous le nom de 2. “vor-
nica. Elle se reconnaît le mieux aux caractères suivants:

» Vorderflügel oben olivenbraun, mit breitem, veilgrauen Saum,
und einem breiten schrägen gelblichen Streif von der inneren Hälfte
des Innenrandes bis zur Spitze. Rippen weiss ausser am Vor-
derrande. Am Ende der Mittelzelle ein weissgrauer Fleck. Hin-

154

terflügel oben rosenroth mit schwarzer Wurzel und schwarzer
breiter Binde vor dem heller rothen, schwärzlich gemischten
Saume. Franzen weiss. Unterseite der Flügel braungrau, in der
Mitte vor dem breiten röthlich weissen Mittelband schwarz braun.
Kopf, Brust und Hinterleib oben olivenbraun. Der Kopf mit
weissem Streif jederseits über den Augen. Die Brust mit weis-
sem Innen-und Aussenrand der Schulterdecken. Am Hinterleibe,
der Hinterrand der Ringe mit weissen und schwarzen Flecken,
die der Länge nach in Reihen stehn. Die Mittelreihe ist weiss,
dann jederseits je zwei schwarze und zwei weisse Reihen, die
mit einander abwechseln. Fühler graubraun, an der Spitze weiss.»

La patrie proprement dite de cette espèce est l'Europe mé-
ridionale, mais elle est aussi connue depuis longtemps en Alle-
magne, en Belgique, en France et en Angleterre.

J. SPÅNGBERG: Sur les nervures des ailes chez nos Papi-
fons diurnes.*

En entomologie, sans aucun doute plus que dans toute au-
tre branche de la zoologie, il a existé continuellement et il existe
encore à l'heure actuelle de grandes divergences chez les au-
teurs au point de vue de la terminologie. Ainsi, le diptérologiste,
l'hémiptérologiste, le lépidoptérologiste désignent, p. ex., le même
organe par des noms différents, mais bien plus encore, les au-
teurs lépidoptérologiques ont des dénominations différentes pour
un organe identique. Je m’occuperai spécialement ici des ner-
vures des ailes que quelques auteurs se contentent simplement
de compter, en commengant méme bien des fois du bord inte-
rieur des ailes anterieures, mais en partant du bord exterieur
des ailes postérieures d'autres auteurs leur donnent, il est vrai,
des noms spéciaux, mais chacun, à peu près, en suivant sa
terminologie particulière. J'ai la conviction que des études com-
paratives rigoureuses permettront seules de parvenir à l'ordre et
à la clarté nécessaires dans tout essai de définir les différents
organes des Insectes, organes offrant une forme chez l’un, une

1 Le travail qui suit, se rapporte exclusivement aux Papillons diurnes de
la Suède, mais je traiterai sous peu cette manière dans une plus grande
extension. :

155

autre forme chez l'autre. Je prends en conséquence la liberté de
présenter ici aux lépidoptérologistes un projet de dénomination
des nervures des ailes chez nos Papillons diurnes. La base la plus
convenable à cet égard me paraît l'application, à la Lépidopté-
rologie, des mêmes termes que ceux dont l'usage devient tou-
jours plus commun dans l’Hemipterologie, l'Orthoptérologie et la
Neuroptérologie.

En commençant par la nervure la plus rapprochée du bord
extérieur de l'aile, nous désignerons par les noms suivants les
différentes ramifications nerveuses qui partent de la base de l'aile
vers sa pointe: la zervure costale ou la Costa (vena costalis, /.
costa); la nervure subcostale ou la Subcosta (vena subcostalis,
Z. subcosta); la wervure radiale ou le Radius (vena radialis, /.
radius); la nervure ulnaire ou ÜUlna (vena ulnaris, Z ulna), la
nervure axtllaire (vena axillaris) et la zervure dorsale (vena
dorsalis), située le plus pres du bord intérieur.

La nervure costale ou la Costa peu développée chez les
Papillons diurnes, ne se trouve que dans la famille des Hes-
pérides. 3

La nervure subcostale ou la Swécosta des ailes antéri-
eures toujours simple, chez les Safyrides fortement épaissie et
renflée à la base. Sur les ailes postérieures, elle part presque
du même point que la nervure radiale (ces deux nervures se croi-
sent chez plusieurs especes dans leur cours, au voisinage de la
partie basale), et envoie assez fréquemment vers le bord extérieur
une petite branche laterale plus ou moins évidente.

La nervure radiale, ou le Radzus, la plus grande des ner-
vures des ailes anterieures, envoie de nombreuses ramifications
vers le bord extérieur et la pointe des ailes; cette circonstance
permet de tirer de bons caractéres, tant de famille, que de
genre, soit du nombre des ramifications de la nervure radiale,
soit de la situation des points de départ de ces embranchements.
La nervure radiale des ailes postérieures, qui présente une triple
ramification chez les Satyrzdes, les Nymphalides, les Eryce-
nides, les Lycaentdes et les Prérides, est seulement bifurquée
chez les Papilonides et les Hesperides.

La nervure ulnaire ou / U/ua des ailes antérieures fournit
trois ramifications chez les Sazyrides, les Nymphalides, les

156
Erycinides, les Lycaenides et les Prerides, et quatre chez les
Papilionides et les Hespérides. Elle est considérablement Epaissie
et renflée à la base chez les genres Coenonympha, Hippar-
chia, Epinephele, Satyrus et Pararga. Enfin, elle possede trois
ramifications sur les ailes postérieures, sauf chez les Pafpzliont-
des, ott elle en a quatre.

La nervure transversale située entre les nervures radiale et
ulnaire, ne constitue pas une nervure dans le méme sens que les
précédentes, et elle n'est bien souvent due qu'à un épaississe-
ment de la membrane de l'aile.

La nervure anale est simple, sans ramifications latérales,
tout aussi peu aux ailes antérieures qu'aux ailes postérieures. Elle
est épaissie et renflée à la base dans les alles antérieures du
genre Coenonympha.

La nervure axillaire manque aux ailes antérieures sauf
chez les Papilionides et chez certaines Hespérides; elle est très
peu développée, toutefois, chez ces dernières. Elle existe au con-
traire aux ailes postérieures dans l'Ordre entier, à l'exception de
la famille des Papilionides. Cette nervure est toujours simple.

La nervure dorsale manque chez les Rhopaloceres.

C.-H. NERÉN: Sur un Coléoptère, du genre Amara, nou-

veau pour la Suède. | |
Messieurs,

Ayant pris la liberté de demander votre attention pour quel-
ques instants, je m’empresse de vous en indiquer la raison. J'ai
eu la bonne chance de découvrir, dans le courant de l’année
dernière, un Co/éoptère de la famille des Carabides, nouveau
pour la Suède, ou, comme LINNÉ s'exprime dans plusieurs en-
droits de ses célèbres voyages, »une nouvelle recrue pour
notre Faune». L’entomologie moderne ne paraît pas, il est
vrai, considérer des découvertes pareilles comme quelque
chose de bien remarquable. Cela n'empêche pas, cependant,
que ces trouvailles ne-soient indiscutablement beaucoup plus
rares de nos jours que jadis, et celle, dont il est ici ques-
tion, me paraît spécialement mériter l'attention des entomolo-
gistes. Cette petite recrue appartient non-seulement, comme j'ai

; 157

déjà eu l'honneur de le dire, à la première famille, et à la plus
remarquable, des Coléoptères étudiés avec une si grande prédilec-
tion en Suède depuis Jes jours de DE Geer, de LINNÉ et de
GYLLENHAL, mais elle possède en outre un intérêt plus particu-
lier par la condition du lieu même de la trouvaille. Elle ap-
partient au genre Amara (BONELLI), et porte le nom spécifique
d'Amara (l. Celia) sylvicola ZiMMERMAN. Cette espèce a été
trouvée dans l'Allemagne du Nord et en Danemark, mais ne se
rencontre, ni dans les Provinces russes de la Baltique, ni en Suède.
SCHIÖDTE, qui la nomme maritima, la considère comme étant
un type exclusivement riverain, particulier aux bords de la mer.
Voici ce quil dit à son égard: »Cette Amara constitue une
»espece propre aux rivages maritimes: on la rencontre sur les
»côtes occidentales de l’île de Bornholm, sur quelques points du
»Séland septentrional, le long des bords du Sund, ainsi que sur ceux
»du »Kattégat», et dans quelques endroit épars entre les dunes de la
»pointe septentrionale du Jutland.» On l’a trouvée, en outre, dans
l'intérieur des terres, comme p. ex., suivant M. le D' SAHLBERG,
sur des terrains sableux de plusieurs localités de la Finlande.
Enfin, comme je le disais en commençant, j ai découvert cette
espèce en Ostrogothie, dans la paroisse d’Äsbo, située à la limite
du haut-plateau de cette province et de la région forestière propre-
ment dite qui la borne au sud, à une hauteur de 400 à 500
pieds (119 à 148 m.) au-dessus du niveau de la mer, et à 2
milles (de Suède — 21 kilomètres) droit sud de la petite ville de
Skeninge. Le sol de cette paroisse est du sable reposant sur
un fond de granite et couvert à profusion d’erratiques de di-
mensions diverses, avec une grande richesse de petites flaques
d'eau, qui sont la demeure favorite d’une foule d'espèces de li-
beliules dont quelques-unes assez rares.

Ce Coléoptère nouveau pour la Suède se distingue par les
caractères suivants: prothorax échancré à sa partie antérieure
avec rebords saillants, et, à sa base, muni des deux côtés de
deux fossettes ponctuées ou impressions profondes; bords laté-
raux translucides en rouge; saillie sternale portant à sa pointe
quatre brosses saillantes; côtés du prothorax faiblement s/rzes
à leur partie médiane, fortement retrecis en avant; élytres
larges, courts et ovoïdes, à reflet métallique, d’un brun rougeätre

158

foncé (femelle) ou d’un vert brillant (male, un peu plus petit
que la femelle); pattes et antennes brun rouge.

De Celia Qvenselit (SCHÖNHERR), la seule espèce avec la-
quelle celle-ci paraisse pouvoir être confondue, et qui a été de-
couverte chez nous en Laponie, de même qua une époque plus
récente en Scanie, sur les dunes des bords de la mer, elle se
distingue en ce que C. Qvenselii n'a que 2 brosses placées
à la saillie du sternum, que son prothorax est arrondi vers le
milieu, et que ses élytres sont plus étroits et oblongo-ovoides.

O. Tu. SANDAHL: Quelques observations sur le développe-
ment de V Hyponomeuta Evonymella Sc. (H. Cognagellus H3.).

L’orateur trouva, le 5 juin, aux bains de mer de Ronneby
(Suède du S.-E.), sur des arbrisseaux du fusain commun d’Eu-
rope (Zvonymus europeus L.), une foule de larves du Lepi-
doptère mentionné ci-dessus; il en recueillit assez pour remplir
3 grands bocaux en verre et les nourrit de feuilles du même
arbuste. Cette nourriture n'était toutefois pas suffisante, d'autant
que les chenilles en question refusaient toutes les autres feuilles
qui leur étaient offertes. Par suite, l’un des bocaux fut, le ro:
juillet, déposé en plein air et abandonné à son sort. Les che-
nilles de l’un des deux bocaux restants furent abondamment nour-
ries de feuilles de fusain, tandis que celles de l’autre subirent
un rationnement très sévère. Le 20 juin, la transformation en:
chrysalides commença dans les deux derniers bocaux, et fut
terminée les 21 et 22 juin. Dans le bocal abandonné en plein

air, la totalité des chenilles se trouvait, dès le 20, à l'état de

chrysalides parfaitement protégées sous une toile épaisse et dense.
Le 1% juillet, les premiers papillons naquirent dans le bocal

exposé, et le 3 commença l’eclosion des chrysalides des chenilles.
abondamment nourries, ainsi que de celles soumises à un régime:

moins abondant. Les papillons des chenilles abondamment ali-
mentées étaient en général un peu plus grands que les autres.
Le fait le plus remarquable à cet égard, c'est qu'un tiers des

chenilles n'avaient pas reçu de nourriture pendant 10 jours, mais.
qu'elles se transformèrent néanmoins normalement en chrysalides.

159
(seulement un peu plus töt que les autres), et que les chrysa-

lides donnérent des papillons parfaitement formés, si méme un

peu plus petits.

O.-M. REUTER: Sur l'accouplement chez deux espèces de
l'Ordre des Collemboles.

Quoique les Podurides, ou l'Ordre des Collemboles, soient
probablement, par le nombre des individus, l’un des groupes
d’Insectes les mieux représentés, ces animaux sont toutefois parmı
les moins connus au point de vue biologique. Ainsi, deux au-
teurs seulement, OLFERS et KOLENATI, ont pu étudier leur copu-

lation, sur laquelle KOLENATI ne communique cependant-aucune

notice spéciale, tandis que, d’un autre côté, les publications
D'OLFERS dans la matière contiennent des faits si curieux, que

des auteurs plus récents, et spécialement M. le Dt TULLBERG

dans son excellente biographie des Podurides de la Suède, en
ont cru devoir mettre avec assez de raison la justesse en doute

ÖLFERS indique qu'il a vu Syznthurus aguaticus s'accou-
pler de telle sorte que le mâle, beaucoup plus petit, saisissait
de ses antennes celles de la femelle, après quoi il s’elangait
dos à dos sur celle-ci, et était porté plusieurs jours par elle
dans cette position. Les objections de TULLBERG à cet égard
sont que, si l’accouplement a réellement lieu pendant un si long
espace de temps, d'autres observateurs qu’OLFERS auraient bien
dû l'observer; qu’il paraît assez étrange que le mâle puisse, uni-
quement par le moyen des antennes, se maintenir le dos fixé
contre celui de la femelle, cette partie du corps étant convexe

dans les deux sexes; enfin, quil paraît impossible que dans
une position pareille, l'ouverture génitale du mâle rencontre celle

de la femelle, placée sous le grand segment abdominal convexe.

J'ai, toutefois, été à même de faire des observations du
genre de celles D'OLFERS sur deux espèces de Smenthurus in-
connues jusqu'ici, récemment décrites par moi sous les noms de
Sm. apicalis et de Sm. elegantulus, et que Von rencontre sur
les flaques d'eau dormante de la Finlande méridionale. On voit
notamment de tout petits individus de ces espèces, de la lon-
gueur d’environ ‘/, de mm., unis par les antennes, et sautant

160

sur l’eau dans cette position étrange des dos tournés l’un contre
l’autre indiquée par OLFERS. L'accouplement dure plusieurs jours.
Outre les individus offrant le mode précité d’accouplement, on
en rencontre cependant d'autres, infiniment plus grands, qui,
comme l’a montré une exploration plus rigoureuse, s’écartent des
précédents par une construction légèrement différente des anten-
nes ainsi que de la fourchette, et qui sont tous des femelles que
l'on n’a jamais vues couplées de la manière décrite ci-dessus.

Si l'on examine au microscope les petits individus unis par
les antennes, on constate que les antennes de l'individu supé-
rieur offrent une construction toute différente de celles de l’indi-
vidu placé en dessous, et qui ne ressemblent pas non plus par-
faitement à la forme typique de Syznthurus, telle qu’elle se
présente au contraire chez les
grandes femelles de ces mêmes
espèces. Le dessin suivant re-
produit une antenne de l'in-
dividu supérieur et une de l’in-
dividu inférieur de Sm. apı-
calıs. En examinant ces an-

tennes, on reconnaitra facile-
ment qu'une construction pareille des antennes de l'individu su-
périeur est spécialement propre à faciliter le couplement des an-
tennes mentionné ci-dessus.

Quoique je n’aie pas eu l’occasion d'observer d’acte de
copulation entre les individus unis de la maniere qui vient d’étre
décrite, j'ai toutefois cru devoir communiquer ce qui précède, afin
de confirmer par là les observations d’OLFERS dont on a révoqué
la justesse en doute, et pour signaler spécialement l'appareil si
curieux de couplement que j'ai découvert aux antennes de l’indi-
vidu supérieur. L'espèce observée par ÖLFERS avait le même
genre de vie que les deux auxquelles ont été consacrées mes re-
cherches. Peut-être la manière de se coupler par le moyen
des antennes qui vient d'être décrite, n'est-elle spéciale qu'aux
Sminthures, qui vivent à la surface de l'eau. Je mai encore
rien vu de semblable chez d’autres espèces, et je n'y ai pas dé
couvert non plus de construction d'antennes offrant des différences
semblables à celles de l'espèce susnommee.

ot SA

161

Je crois pouvoir resumer dans les points suivants les résul-
tats de mes observations aussi loin qu'ils s'étendent à l'heure
actuelle:

1° Chez Sminthurus apicalis REUT., de même que chez
Sm. elegantulus REUT., on rencontre des individus extrêmement
petits, qui, comme il a été dit ci-dessus, s’accouplent par les
antennes à l’aide d'un appareil particulier, et, dans une position
très curieuse, sautent réunis durant plusieurs jours.

2° L’individu inférieur, à antennes simples, est une femelle;
le supérieur, pourvu de l'appareil d’accouplement, un mâle.

3° Les deux individus sont de la même taille.

4° On na jamais observé jusqu'ici de mâle dont la gran-
deur ait dépassé '/, mm.

5° On rencontre des femelles ayant jusqu'à 1 mm. de lon-
gueur; mais, chez celles-ci, les antennes et la fourchette sont
construites d'une autre manière que chez les petites femelles de
*/, mm. de longueur.

6° Il n’a jamais été vu jusqu'ici, unis de la manière indi-
quée ci-dessus, d'exemplaires d’une longueur dépassant '/, mm.

7° On n’a toutefois pas encore observé d'acte direct de
copulation entre ces petits individus de Sm. apicalis unis par
les antennes.

Je crois cependant qu'un accouplement réel a lieu entre les
petits individus à antennes couplées de la façon mentionnée plus
haut, mais l'observation directe d’un accouplement pareil dépen-
dra toujours du hasard. Les mâles meurent après l’accouplement,
les femelles augmentent peut-être en dimensions, et modifient par
des changements de peau la forme des antennes et de la fourchette,
ou encore, il se pourrait que l'on se trouvât ici en présence de gé-
nérations alternantes. Il est difficile, ıl est vrai, de se figurer le
mode dont s'effectue la copulation dans une position aussi parti-
culière que celle prise par ces animaux; mais, si une copulation
réelle n'a pas lieu, ce couplement remarquable des antennes
devient parfaitement énigmatique. L'étude plus spéciale de la
question doit être remise à l'avenir. Nous possédons cependant
des faits, et c'est sur ces faits que j'ai voulu appeler l'attention.

Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 0. 4 (1880). II

162

O.-M. REUTER: Sur la fonction du tube ventral des Col-
lemboles.

M. REUTER signale les différentes opinions qui se sont fait
valoir jusqu’ici sur la fonction du tube mentionné ci-dessus, en
ce qu'un certain nombre d’auteurs ont voulu considérer cet or-
gane particulier comme ayant pour objet de »fixer, par le liquide
qu'il produit», l'animal aux surfaces lisses et de faciliter par là
son grimpement à ces objets; d’autres, au contraire, ont admis
que le tube agissait à cet égard par une espèce de succion;
d'autres encore que son objet principal est de diminuer, par le
moyen d'une propulsion rapide des deux tubes ou sacs rétractiles
qui sy trouvent enfermés, l'effet du choc sur le corps de l'ani-
mal quand il a terminé son saut; ou enfin, que le tube est des-
tiné à remettre l'animal sur ses pattes, dans le cas où il serait
tombé sur le dos après le saut. M. REUTER croit qu'aucune de
ces explications nest la juste, si même le tube ventral peut à un
certain égard servir de point d'appui quand l'animal grimpe, et
il appelle spécialement l'attention sur la circonstance que la four-
chette à sauter et la faculté de sauter qui y est jointe, manquent
totalement chez plusieurs espèces de la famille des Zzpurides,
ce qui n'empêche pas le tube ventral d'exister.

En revanche, des observations répétées ont amené l’orateur
à admettre une autre destination à cet organe. Il rappelle com-
bien il est nécessaire à tous les Collemboles de résorber de 1 hu-
midité et de l’eau dans leur corps pour ne pas périr dans un
très court espace de temps, et il signale ensuite la construction
toute particulière des ongles de ces animaux, en ce qu'ils ne
sont pas placés l'un à côté de l'autre comme chez les Insectes,
mais qu'ils sont formés d'un crochet supérieur et d'un crochet
inférieur, le premier composé de deux lamelles soudées ensemble
au bord supérieur et formant comme une petite écope, le second
ne se composant que d’une lamelle. M. REUTER a eu, à fois
réitérées, l’occasion d'observer, sur plusieurs espèces de Smaint/u-
rus, comment ces espèces s’arrétaient subitement et saisissaient
avec les ongles des pattes antérieures l'antenne la plus rappro-
chée. Ensuite commençait un frottement très vif de l'antenne poi-
lue, frottement dont le résultat était une goutte d’eau claire chassée
toujours davantage vers le sommet de l'antenne, pour être enfin

163

saisie entre les ongles et conduite rapidement à la bouche. Mais,
au moment même où la goutte atteignait la bouche et était en
partie sucée par elle, les longs sacs sortaient du tube avec une
extreme rapidité, divergeaient d’abord, puis, après avoir saisi la
goutte, convergeaient aux extrémités, et rentraient tout aussi ra-
pidement dans le tube en y introduisant une grande partie de
l'eau recueillie des antennes. Les tibias poilus subissent la même
manipulation par le moyen des ongles de la paire de pattes voi-
sine, et parfois ce travail est partagé par les ongles de deux des
paires ou même de toutes les trois paires du même côté, ce qui
init par donner à la goutte d’eau des dimensions considérables.

Se fondant sur ce qui précède, M. REUTER considère que le
but essentiel du tube ventral est de faire, avec la collaboration
de la bouche, entrer dans le corps l'eau qui, à l'aide des on-
gles construits spécialement à cet effet, est apportée des parties
du corps sur lesquelles l'humidité de l'atmosphère ambiante s'est
concentrée par suite de l'hygroscopisme des poils. Le même
phénomène a été observé chez quelques autres Collemboles,
p. ex. chez le genre /sofoma, quoique les animaux appartenant
à ce genre ployassent le corps en demi-cercle en résorbant l’eau,
les sacs du tube étant si petits chez eux, qu'ils ne peuvent attein-
dre à la bouche qu'au moyen de ce procédé. *

CHR. AURIVILLIUS: Des caractères sexuels secondaires chez
des Papillons diurnes.

On rencontre assez communément chez les Insectes des ca-
ractères sexuels secondaires. Ces derniers peuvent se diviser
dans les 3 groupes principaux suivants: 1°, différences de couleur;
2°, différences de forme chez des parties homologues; 3°, formations
nouvelles particulières à l’un des sexes, mais manquant de cor-

respondance dans l'autre.

3 * L’orateur vient de publier in extenso l’expose ci-dessus dans les Actes
de la Societe des Sciences de Finlande (Acta Soc. Scient. Fenniae), sous le
titre de: »Ztudes sur les Collemboles par O.-M. REUTER, I—II, avec une plan-
che», travail dont il a eu l’obligeance de distribuer des exemplaires aux mem-

bres. de la section.

164

Les Papillons diurnes possedent toutes ces trois especes dif-
ferentes de caracteres sexuels secondaires.

Les differences de couleur sont sans nul doute généralement
connues de quiconque a collectionné des Papillons diurnes. On
les rencontre exclusivement au côté supérieur des ailes, à l’excep-
tion des quelques cas ott les sexes sont totalement différents
dans leur couleur fondamentale, comme p. ex. chez Colas rham-
ni et Zerene Palaeno. Les mâles ont d'ordinaire des dessins
beaucoup plus vifs, les especes de Zephyrus, Epinephele Furtina,
etc., faisant néanmoins exception à cet égard. Le but et l'origine
de la différence de couleur ne peuvent, comme le veut Darwin,
s'expliquer par une sélection de la part de la femelle, aussi long-
temps que l'existence de cette sélection n'aura pas été prouvée,
et il est à peine probable qu'elle le soit jamais. Il faut peut-
être chercher cette explication dans la différence du genre de
vie et dans celle de l'organisation générale. Ainsi, pour ne ci-
ter qu’un exemple, les taches noires du mâle de 7%ecla et de
Pamphila comma dépendent de tout autre chose et ne consti-
tuent une différence de couleur qu'à titre secondaire.

Les différences de forme portent chez nos Papillons diur-
nes sur les circonstances et les organes suivants: 1°, les pattes
antérieures; 2°, la forme des ailes; 3°, la position des nervures
de ces dernières; 4°, les palpes.

Les pattes antérieures offrent aussi chez les Papillons tétra-
podes des différences évidentes entre les sexes, et la famille des
Lycenides doit être rapportée en toute connaissance de cause
aux Papillons hétéropodes et ron aux hexapodes, car le tarse du
mâle n'y est pas articulé et n'est muni à sa pointe que d'une épine
recourbée, tandis que celui de la femelle est divisé et armé de
deux crochets comme les autres paires. La différence dans la
forme des ailes est très saillante chez le genre Oenezs. Les
nervures des aîles occupent, chez Argynnis Paphia et Thecla
pruni, v. album et rubr, une position différente suivant les sexes,
cela probablement par suite de la présence des taches du mâle
dont il sera parlé plus bas. L'article terminal des palpes varie
suivant le sexe chez plusieurs Safyrides principalement dans le
genre Cenonympha.

En fait de nouvelles formations, il y a lieu de signaler spé-

165

cialement, comme étant d'un grand intérêt, les plumules, ou écail-
les du mäle, découvertes, dans la période décennale de 1820—
1830, par les Français BaıLLır et B. DescHamps. Elles se pré-
sentent chez nos Papillons diurnes sous plusieurs formes typiques,
dont une partie sont restées inconnues jusqu’ici. Ce sont:

1°, les plumules pennicillées, — Plumulae pennicillatae, —
se distinguant en ce que la pointe se résout en un pinceau ou
houppe de poils fins; elles sont, ou pigmentées et réunies en
taches plus ou moins grandes sur les ailes antérieures: Satyrides,
Nymphalides; ou non pigmentées et éparses sur les deux ailes:
Pierides.

2°, les plumules pointues, — Plumulae subulatae, — qui
se rapprochent le plus des précédentes, mais sont étirées en une
pointe fine et simple: Hesperia malvae, etc.

3°, les plumules capillaires, — plumulae capillares, — de
largeur égale, fines comme des poils, avec une pointe légère-
ment élargie, obtuse: Nzsoniades Tages, Cupido argester, argy-
rognomon, etc.

4°, les plumules articulées, — plumulae articulatae, —
articulées et réunies en groupes denses: Pamphila comma, etc.

5°, les plumules flabelliformes, — Plumulae flabelliformes,
— longues, étroites, s'étendant à la pointe en un disque ar-
rondi, rayé en éventail: Argynnis Paphia, Adippe et Pam-
phila Sylvanus.

6°, les plumules vésiculaires ou papilleuses, — Plumulae
papillosae, — plus ou moins piriformes, à bords entiers, et mu-
nies de petits renflements ou élévations alignées: Cupido.

7°, les plumules ponctuées, — plumulae punctulatae, —
se rapprochant beaucoup des écailles normales, mais ayant les
bords entiers, ornées de sculptures très fines, et formant, réunies,
une tache de mâle nettement déterminée: 7%ecla, Zerene Edusa.

La destination des plumules ou écailles du mâle a été l’ob-
jet d’une foule de discussions; la meilleure interprétation qui en ait
été donnée jusqu'ici, est celle de l'Allemand Frirz MÜLLER, établi au
Brésil. Il considère que ces plumules sécrètent une odeur particu-
liere et spécifique, servant d’excitant dans la propagation des espè-
ces. I] ne peut être nié, cependant, qu'il n’ait pas encore été fourni
de preuve incontestable en faveur de cette hypothèse, vu qu'il n’est

166

pas démontré que les plumules précitées soient en relation avec
des glandes pouvant sécréter cette matiere, ou que la matiere
odorante vienne précisément de ces écailles. Notre odorat n’est
pas assez développé pour décider d’où provient à proprement par-
ler l'odeur que les mâles sécrètent effectivement. En outre, sui-
vant MÜLLER, les espèces du genre Hesperza auraient deux or-
ganes sécrétant des odeurs, savoir les écailles mâles et la houppe
des tibias postérieurs.

En présence de ces raisons et d’autres encore, je crois qu il
est plus prudent de considérer la question comme pendante jus-
qu'à nouvel ordre, et jusqu à ce qu'elle ait été soumise à une
étude histologique spéciale. Les organes précités me semblent
tout aussi bien pouvoir être destinés à un autre but.

Je prends la liberté de renvoyer les personnes qui désire-
raient faire plus ample connaissance avec cette matière, à l’ex-
posé détaillé que j'en ai donné dans un travail: » Veber sekun-
däre Geschlechtscharaktere nordischer Tagfalter», inséré à
l'Annexe des Mémoires de l'Académie royale des sciences de
Suede -(Lzhang till Kongl. Vetensk. Akad. Handl.), T. 5,
N° 25, Stockholm, 1880.

J.-R. SAHLBERG: Sur le dimorphisme de la sculpture ches
les femelles des Dytiscides.

L'orateur signale qu’à l'égard précité, non-seulement chez
les grandes espèces de Macrodytes, comme p. ex. M. margz-
nalıs et lapponicus, mais encore chez plusieurs espèces d’autres
genres, il existe deux formes de femelles, dont l’une, lisse, pré-
sente une sculpture conforme à celle du mâle, tandis que l’autre
se distingue par ses élytres, ou cannelés sur toute leur longueur,
plissés, densément semés de petits tubercules saillants, et or-
nés d'une ponctuation fine et serrée et de rayures rétiformes, ou,
encore, offrant une surface pareille à celle de verre poli mat.
Cette dernière forme, différente de celle du mâle et plus favo-
rable à l’accouplement, est la plus commune et la plus fortement
accusée chez les espèces grandes et larges, où elle peut être con-
sidérée comme la forme typique, tandis que chez les espèces pe-

167

tites et étroites, la sculpture particulière des femelles ne se pre-
sente que comme une exception tres rare.

Suivant l'expérience de M. SAHLBERG, les formes féminines
à sculpture favorable à l'accouplement ont en général une ex-
tension plus septentrionale que les femelles lisses, et habitent
principalement les eaux froides et claires, avec végétation rare
ou nulle, surtout dans la région des Alpes scandinaves. A l'effet
de démontrer cette circonstance, l'auteur passe en revue les
genres les plus importants des Dytiscides scandinaves, et cite divers
exemples d'espèces à femelles dimorphes, dont les deux formes
ont fréquemment été considérées par les auteurs comme des
espèces propres.

A l’occasion de la communication de M. SAHLBERG sur le
dimorphisme des Dytiscides, M. G. BuppE-LunD remarqua quil
en est de même d'autres insectes d'eau, par exemple du genre
de Corzsa. Cest pourquoi il regardait comme une forme de
Corisa Goffrayi l'espèce de Corzsa hircipes, décrite par lui même
dans »Fortegnelse om Danmarks Teger» redigé par SCHIODTE,
et dont M. C. G. THOMSON a aussi donné la description dans
ses »Opuscula entomologica».

J.-R: SAHLBERG: Sur des espèces arctiques du genre he-
miptere Salda, et sur leur extension.

M. SAHLBERG communique une collection d'espèces du genre
Salda trouvées en dedans du cercle polaire de l'Ancien Monde.
Il commence par signaler qu'en général, les Insectes à métamor-
phose incomplète ne présentent qu'une extension relativement
faible du côté du Nord, et que l'on ne connaît parmi eux que
très peu d'espèces que l’on puisse nommer arctiques à propre-
ment parler. Il est, par suite, très remarquable que l'on ait
découvert, dans ces derniers temps, un nombre très considérable
de grandes et belles espèces de ce genre, qui non-seulement
appartiennent exclusivement au Nord arctique, mais y sont même
restreintes aux territoires alpins de cette région ou encore à la
tundra. De ces Saldæ arctiques, la Péninsule scandinave pos-
sède 3 espèces, S. Ozfasciata Tuoms., S. borealis STåL et S.
alpicola J. SAHLB., toutes trois représentées dans la Russie arc-

168

tique par les espèces analogues ou vicariaires S. serzor J. SAHLB.,
S. latifrons J. Sanus. et S. Zrybomi J. Saute. Deux autres
espèces, S. zzvularia J. SAHLB. et S. arctica J. SAHLB., ont en
outre été découvertes dans la tundra de cette région. M. SAHL-
BERG mentionne, comme une circonstance intéressante, qui parait
du reste trouver son analogue dans d autres groupes zoologiques,
que ces especes arctiques semblent avoir une habitation trés re-
streint, tandis que les especes du genre, — du moins parmi celles
habitant en dedans du cercle polaire, — qui se distinguent par
une plus grande extension du nord au sud, en offrent aussi
une plus grande de l’est à l’ouest.

F. Meinert: Sur l'homologie des elytres des Coleopteres.

On considère en général les élytres des Coléoptères comme

homologues aux ailes antérieures des Hyménoptères et des Lepi-
doptères, mais on a négligé de faire entrer en ligne de compte

à cet égard la petite az/e secondaire (alula) que l’on trouve, chez

un grand nombre de Coléoptères (Dytiscus), à la base des élytres,
mais qui est totalement recouverte par ces dernières, et enfin la
petite lame, ou petite aile secondaire qui, chez les Hyménoptères
(Zegula, LatR.) et les Lépidoptères /p/erygodes, LATR.), court
de dessus la base des »ailes antérieures». Je serais par suite
plutôt disposé à considérer /es élytres des Coléoptères comme
homologues aux tegule des Hymenopteres et aux pter y godes
des Lepidopteres, ainsi que les ailettes des Coléoptères comme
homologues aux vailes antérieures» (ale) des Hymenopteres et
des Lepidopteres.

F. MEINERT: Sur un organe des Lépidoptères homologue
aux balanciers (halteres) chez les Dipteres.

Chez les Lépidoptères de la famille des Noctuélides que j’ai
examinées, j'ai découvert, partant du quatrième metamere pectoral
(segment médiaire = segmentum mediale), mais recouvert par
les poils du corps, un organe ressemblant par sa forme aux ba-
lanciers ou Aalteres des Diptères. Jusqu'ici, je mai pas eu le
loisir d’etudier cet organe de plus près, mais je me permets d’ap-

169

peler sur lui l’attention de la section, le considérant comme mé-
ritant un examen plus special, et aussi comme ayant de l’impor-
tance pour l'interprétation correcte de l’organe correspondant, les
balanciers chez les Dipteres.

C.-J. NEUMAN: Sur le développement des Hydrachnides
(Araignées aquatiques).

Apres avoir donné un court aperçu de l'histoire générale
du développement de ces animaux, M. NEUMAN signale, entre
autres le fait remarquable qu'une espèce, Limnesia pardina
NEuM., enjambe totalement sa 1'° phase de larve et de chrysa-
lide, et qu’elle montre immédiatement à sa sortie de l'oeuf la
forme des autres Hydrachnides à leur 2™* phase de développe-
ment. L'orateur mentionne, pour ce qui concerne le développe-
ment de Zylais Larr., que cette espèce a pondu, au commen-
cement d'août, une grande quantité d'oeufs, dont environ la moi-
tié vinrent à bien au bout de 5 semaines, et l’autre moitié seu-
lement en avril de l’année suivante. Les larves quittèrent immé-
diatement le fond de l'eau après leur sortie de l'oeuf, coururent
avec une grande vitesse à la surface de l’eau et sur les parois
du bocal de verre où elles étaient conservées. Il résulte de 1a,
que l'on peut admettre, avec une assez grande probabilité, qu'à
l'instar des larves de Zzmnochares, elles avaient passé la pre-
mière phase de leur vie sur des insectes vivant à la surface de
l'eau, comme p, ex. //ydrometra.

H.-J. Hansen: Sur les dessins d’Araneides danoises don-
nés dans l'ouvrage illustré » Zoologia Danica», publié par M.
le professeur SCHIOEDTE avec une subvention de l'État de Da-
nemark.

M. HANSEN communique un choix de dessins des Aranézdes
appartenant à l'ouvrage illustré »Zoologia Danica», publié par
M. le professeur SCHIOEDTE avec une subvention de l'État de
Danemark. Le plan a été de fournir une série de figures ana-
tomiques pour l’elucidation de la structure des Araignées, comme
aussi de dessins des représentants des principaux genres ainsi que

170

des espèces, soit très nombreuses, soit se distinguant par leur taille,
leur forme, leur couleur ou leur genre de vie. On y trouve par
suite des figures, tantôt du mâle, tantôt de la femelle, ou encore
de tous les deux, généralement avec la disposition des yeux, les
palpes du mâle, et fréquemment aussi les ongles, les poils d'une
forme peu commune et les nids Le nombre des figures est
d'environ 260, presque toutes des originaux dessinés d'après nature
par l’orateur. Des parties spéciales de la structure des animaux
précités ont été examinées plus en détail que ce n’a été le cas
jusqu'ici. Ainsi, un dessin reproduit l’organe de stridulation de-
couvert par WESTRING chez Asagena ‘phalerata. et il est mon-
tré que cet organe est plus répandu dans la famille des Zherzar-.
diens qu'on ne le savait jusqu'à présent, quoiqu'il présente son
principal développement chez les espéces indiquées par WESTRING.
— La construction des ongles offre une particularité. Chez
Disdera, Yongle se compose, comme on le sait, d'une lamelle
recourbée, acérée par le bas, à l’un des côtés et vers le bord
supérieur de laquelle se trouvent les dents. Cette même forma-
tion existe à l’état rudimentaire chez une foule d'araignées; elle
se montre sur l'ongle, vu de côté, comme une ligne passant par
la partie basale de cet organe, et elle est principalement évidente
vers la base de l’ongle. — Les palpes des mâles, la structure
des chélicères ainsi que de la bouche, et, comme il a été dit
plus haut, les nombreuses formes de poils chez différentes Araï-
gnées, ont été étudiées et dessinées avec un soin tout spécial. A
l'égard de ces études, M. HANSEN renvoie au Zrozszeme fascicule
de la »Zoologia Danica», destiné à paraître dans l'été de 1881.

A.-W. MALM: Sur la présence, dans le canal intestinal de
l'homme, de la larve de Sceva scambus Srvc.

M. le Dr A.-W. MaALM mentionne quil a reçu, il y a
deux ou trois ans, de M. le D' MonNTÉN, à Gothembourg, une
larve d'insecte vivante, trouvée, immédiatement après une selle,
dans les excréments de l'un de ses malades, qui avait souffert
quelque temps auparavant de violents maux de ventre. La
larve, d'espèce inconnue, s'était tôt après transformée en une
chrysalide dont sortit au bout d'un certain temps une femelle

fa 16

typique de Scæva scambus StpG. L'orateur signale, en con-
nexion, un second cas, également de Gothembourg, où un autre
médecin de cette ville lui avait envoyé, pour être soumises à son
examen, des peaux et quelques Jarves vivantes de Dermestes lar-
darius L., trouvées dans les selles d'une autre personne.

M. le Dt MEINERT doute, ou, au moins, ne pense pas qu'il
soit prouvé que, si même les larves en question ont pu passer
par le canal intestinal d’un homme, elles aient été en état d’y
vivre et de sy développer.

M. le D' SPANGBERG mentionne à cet égard des découvertes
du même genre, tant anciennes que récentes, faites en Suède

par des médecins dans des autopsies.

WILLIAM SORENSEN: Sur le rapprochement des sexes chez
quelques Araignées.

Le sentiment de dégoût ou de répulsion que les Araignées
excitent chez la plupart des hommes, a eu pour résultat de
n'attirer en général nos regards que sur les espèces habitant
l'intérieur de nos habitations ou leurs entourages immédiats,
telles que Zegenaria Derhamti Scor. et Æpeira diademata Cu.
Or, tandis que dans cet Ordre les variations typiques sont si
faibles que ce n'est que dans les dernières périodes decen-
nales, grâce, surtout, aux travaux classiques de WESTRING et de
THORELL, que l'on a réussi à distinguer avec certitude entre les
différentes formes, les Araignées présentent une étonnante richesse
de variations au point de vue biologique. Quoiqu il y ait encore
assurément bien des découvertes à faire dans ce domaine, nos
connaissances à ce sujet n'en sont pas moins déjà assez grandes,
et nous les devons en grande partie aux ingénieuses observations
de MENGE, qui paraît s'être occupé spécialement de ce genre
d’études.

Les communications de MENGE sur l'accouplemeut des sexes
peuvent se résumer, selon moi, dans les quelques mots que voici:
Chez les types filant une toile, le mâle s'approche avec de gran-

l A. MENGE: Ueber die Lebensweise der Arachniden. Neueste Schr.
der naturf. Ges. in Danzig, IV, Heft I, 1843, et l'ouvrage du même auteur:
Preussische Spinnen, ibid., Neue Folge, T. I et suiv.

172

des précautions, pour ne pas dire craintivement, de la femelle * le
mâle d'Epeira diademata a besoin parfois de plus d'une demi-
heure avant quil ose s’accoupler- avec la femelle, et après cha-
que accouplement,* il court se réfugier dans un coin de la
toile afin d'y attendre le signal que la femelle a coutume de
donner en agitant la toile d'une manière toute particulière, pour
lui indiquer qu'elle est disposée à un nouvel accouplement. Chez
les Lycoses et chez d'autres espèces errantes, le mâle ce tient
au contraire accroché pendant des demi-heures sur le dos de la
femelle, en se servant alternativement de ses palpes pour con-
sommer la copulation. Chez certains types, comme p. ex. chez les
Pachygnathes et les Epiblèmes, dont le mâle est armé de cro-
chets à venin puissants, celui-ci force, suivant MENGE (car je
n'ai pas eu moi même l'occasion d'observer l'acte) la femelle à se
soumettre à son ordeur.

Comme je le mentionnais à la note ı de cette page, les Arai-
gnées cherchent en général à s’eviter mutuellement avec une de-
fiance signalée, et, chez la plupart des espèces, le mâle ne s’ap-
proche de la femelle qu’en usant d’une extrême circonspection.
Un jour de juillet 1871, que je me baignais dans le lac d’Örnesö,
près de Silkeborg (Jutland), je fus par conséquent très étonné de

? La plupart des Araignées se distinguent par un manque flagrant de so-
ciabilité, sauf pendant leur première jeunesse. Zinyphia socialis SUND., vit,
comme on le sait très positivement, dans une espèce de (demi-) société sur les
troncs d'arbres, de même que la plupart des espèces des sous-genres Zycosa et
Trochosa se distinguent par une vie (demi-) sociale sur le sol. Mais ces espèces
mêmes font preuve d'une méfiance mutuelle évidente, et s'évitent avec grand soin,
de sorte que leur sociabilité n’est basée à tout prendre que sur le fait qu’elles
cherchent leur nourriture aux mêmes endroits. — Le seul exemple que j'aie vu
dune sociabilité réelle chez les Araignées, est celui fourni par Aus floricola
C. L. KocH; en effet, j'ai trouvé, sur les bords des petits lacs de Ruderhegn
(Séland septentrional) des femelles qui avaient construit, principalement dans
les ombelles de l’Angelique des forêts (Angelica sylvestris), leurs nids si près
les uns des autres, qu'ils ne faisaient en réalité qu'une seule masse compacte.
(Un dessin d'une agglomération pareille de nids paraîtra dans l'ouvrage publié

par M. le professeur SCHIÖDTE, Zoologia danica).
* Les organes de la copulation, très inexactement reproduis par MENGE

dans ses Preussische Spinnen, sont construits de telle sorte, que l'acte même
peut s'opérer trés-rapidement.

173

rencontrer un mâle et une femelle d’Zperra cornuta CL. assis
très paisiblement l’un à côté de l'autre dans le petit nid en forme
de cloche que cette espèce, file au coin de sa toile à l'instar
d'une foule d’autres du genre Æperra. Pourtant, ce n’était pas un
cas isolé, car, lorsque par suite de cette découverte, je me mis
à rechercher les toiles de l'espèce précitée tendues en nombre
entre les roseaux du lac, j’eus l’occasion de constater le même
fait environ une dizaine de fois; je découvris même, à quel-
ques reprises, un mâle (parfaitement développé) à côté d'une
femelle qui n'avait pas subi sa dernière mue, et qui, par suite,
n'était pas encore en état de saccoupler.* Quelque étonnante
que cette dernière circonstance pût me paraître au premier coup
d'oeil, je crois, cependant, que c'est elle précisément qui donne
l'explication du tout. — La semaine suivante, je constatai de
nouveau la même chose et pour la même espèce sur lesrives du
lac de Skanderborg. J'ai essayé dès lors de vérifier à l'occa-
sion si le même fait avait lieu chez d’autres Araignées. Cest en
effect le cas, mais cette constatation ne m'ayant réussi que pour
quelques espèces, j'ai cru devoir, malgré le petit nombre de
faits que j'ai pu recueillir jusqu'ici, publier déjà cette notice dans
l'espérance d'attirer sur le fait l’atention des naturalistes.

En fait d’autres Epeirides, j'ai rencontré à Montevideo, vers
la fin de décembre 1876, tantôt avec des femelles déjà propres
à la copulation, tantôt avec d'autres qui n'étaient pas encore
mûres pour cet acte, des mâles (adultes) d'une espèce non
décrite d'Épeira, présentant, par sa couleur, une ressemblance
assez grande avec Æperra cucurbitina, et qui tend sa toile,
munie à l'un des angles d'un nid en forme de cloche, princi-
palement entre les feuilles d'agave. — En août de l'année
présente, j'ai trouvé, sur la bruyère de Hessel (Hessel hede),
près de Greenaa (Jutland) les deux sexes, — jusqu'ici toutefois
seulement en individus mûrs, — dÆpeira quadrata Cr. réunis
dans la cloche de la toile, dont la forme générale présente la
même construction que celle d Epeira cornuta.

Dans la famille des Drasszdes, j'ai rencontré fréquemment,
à Ruderhegn, dans le nid où la femelle déposera plus tard ses

! WALCKENAER (Hist. nat. des Ins. aptères, vol. II, p. 63) a remarqué
pour cette espèce que les deux sexes habitent ensemble.

, .
3

_ x
+

174

oeufs, des mâles de Chetrachantium carnifex F. en compagnie
de femelles; de ces dernières, les unes étaient mures, les autres
n'avaient pas encore atteint la dernière mue.

Enfin, dans la famille des Agélénoides, j'ai trouvé, l'été de
l'année présente, dans l’île de Wermdö, près de Stockholm, à fois
réitérées des mâles et des femelles réunis d'Agalena labyrinthica
CL.; mais dans un seul cas, seulement, la femelle n'était pas

mûre pour la copulation.

Voici maintenant comment je crois que les faits signalés
ci-dessus doivent s'expliquer: Au lieu de mettre sa vie en péril en
essayant de s'approcher d'une femelle (adulte) qui a peut-être
déjà satisfait à son instinct sexuel, le mâle préfère aller en quête
d'une femelle qui n’est pas adulte, et qui ne possède conséquem-
ment, encore ni assez de force, ni suffisamment de courage pour
engager un combat avec le mâle. Ce dernier s'établit donc chez
la femelle; celle-ci fait l'expérience que le mâle ne lui veut pas
de mal et saccommode avec lui; le mâle, de son côté, attend,
— et, comme on le sait, les Araignées ne souffrent aucun man-
que de persévérance passive, — que la femelle opère sa der-
nière mue, et qu’elle soit alors disposée à s’accoupler avec lui.

O.-M. Reuter: Sur l'hybridisation chez les Insectes.

L’orateur commence par exposer rapidement ce que lon
connaît de l’hybridisation des animaux supérieurs, et indique,
comme règle générale: que l’accouplement est d'ordinaire stérile
entre espèces différentes; que même dans la plupart des cas où
il naît de vrais hybrides, ceux-ci sont si faibles qu'ils meurent
dès les premiers jours; et enfin, que dans la grande majorité des
cas, les hybrides sont stériles.

Pour ce qui concerne les Insectes, MÉNÉTRIÉ rejetait encore,
en 1858, toute hybridisation dans cet Ordre. En s'appuyant
sur la littérature disponible dans la question, M. REUTER ré-
sume ce que lon sait effectivement à l'heure actuelle sur les In-
sectes hybrides et sur d’autres questions connexes.

FNS

Il a annoté de la sorte, parmi les divers Ordres entomolo-
giques, le nombre suivant de cas d’accouplements entre espèces
appartenant à des genres divers et même à des familles diffé-
rentes: //yménoptères 2 cas; — Coléopières: Lamellicornes 1, Ser-
ricornes 1, Serricornes avec Malacodermes 3, Rhynchophores 2,
Rhynchophores avec Phytophages 1, Rhynchophores avec Aphidi-
phages 1, Phytophages avec Rhynchophores 1, Phytophages 5,

Aphidiphages avec Phytophages 1; — Orthopteres vrais 1;
— Pseudoneuroptères 1; — ZLépidoptères: Khopalocères 2,

Sphingides 1, Bombycides avec Rhopalocères 1, Noctuides 2,
Géomètres et Noctuides 1: au total 27 cas indiqués, la plupart
dans les Ordres des Coléoptères et des Lépidoptères, et presque
tous se rapportant à des familles phytophages. Dans aucun de
ces cas, on n'a observé de fécondation chez la femelle.

M. REUTER a trouvé l'indication du nombre de cas suivants
d’accouplements entre espèces appartenant au même genre: /7y-
menopteres Térébrantiens 1; — Coléopteres: Lamellicornes 1,
Malacodermes 2, Rhynchophores 1, Longicornes 2, Phytophages
9, Aphidiphages 1. — Orthoptères pseudoneuroptères 3; —
Lepidopteres: Rhopalocéres 4, Sphinges 14, Bombyces 14, Tei-
gnes (Tineinae) 1; — Hémipteres hétéroptères 1: — total 54 cas
d’accouplement entre espèces diverses du même genre, accouple-
ments dont plusieurs ont été constatés à fois réitérées. On a vu
l’accouplement s’operer, non-seulement en captivité, mais encore
à l’état libre, dans la nature. Dans une quantité de cas, on
s'est contenté de n’annoter que le fait même de la copulation,
sans en examiner les résultats. Dans d’autres cas, ils ont été de
nature négative, c.-a-d. que l'accouplement est resté stérile; mais,
dans un nombre relativement assez considérable [I parmi les
Coléoptères, 22 entre des Lépidoptères différents (9 Sphinges et
13 Bombyces), plusieurs accouplements constatés à fois reiterees],
l'accouplement a été reconnu fertile, et des hybrides ont été
produits entre les espèces copulantes. On a également pris en
plein air des hybrides évidents entre des espèces voisines, dont
quelques-unes n’ont pas encore été observées dans l’acte de la
copulation.

Cependant, même quand l'accouplement entre les diverses espe-
ces est fertile, un petit nombre d'oeufs seulement parviennent a

176

maturité. I] arrive ensuite assez frequemment que les larves sont
faibles et qu’elles meurent en grande partie avant leur métamor-
phose. Les individus parfaitement développés présentent souvent
des monstruosités à un égard ou à un autre, et l’on connaît spécia-
lement des cas d’hybridisme compliqués d’hermaphrodisme. Dans
la plupart des cas, les organes sexuels n'ont pas été l'objet d’un
examen spécial, mais l'on a pu constater avec sûreté dans deux
cas que les hybrides étaient stériles. En revanche, on connaît du
moins deux autres cas où ils ont été féconds (les hybrides entre
Antheraea Mylitta var. Pernyi J et À. yamamat © pendant
au moins deux générations, et ceux entre Affacus cynthia Dave.
et A. cynthia DRURY, que WULLSCHLEGEL prétend être des es-
pèces différentes, une série non-interrompue de treize générations).

L’orateur voit la cause principale de l'hybridisation pre-
citée dans une ardeur sexuelle excessive chez les espèces qui don-
nant naissance à des hybrides”. Il cite comme notoirement af-
fectés de cette ardeur, les Lamellicornes, les Malacodermes (par-
ticulièrement le genre Ahagonycha) et les Phytophages parmi
les Coléoptères, les Sphingides (surtout AnZhrocera) et les Bom-
bycides dans l'Ordre des Lépidoptères. Aussi est-ce précisé-
ment parmi ces groupes que se trouvent la plupart des hybrides,
et il en pourrait être formé sans nul doute un plus grand nom-
bre encore, si les espèces rapprochées devenaient des insectes
complets au même temps, ce qui souvent n'est pas le cas. On
pourrait établir comme règle générale, que les espèces phytopha-
ges se distinguent par un degré d’ardeur sexuelle infiniment plus
grande que les espèces carnivores, et que ce degré d’ardeur est
en proportion inverse de la longueur de la vie des Insectes en
question. On ne connaît en effet d’hybrides que parmi les In-
sectes notoirement herbivores, avec une vie relativement courte
comme insectes complets.

Il resterait à répondre à une quantité de questions connexes
avec l'hybridisation, et vu l'importance de la question dans son

' Cette ardeur sexuelle poussée à un si haut degré chez certains In-
. , . va A
sectes, se manifeste au reste dans l’accouplement simultane de deux ou méme
trois males avec une femelle (M. REUTER a trouvé 8 cas pareils dans la lit-
térature), comme aussi dans l’accouplement entre mâles (J/e/olontha, Rhagony-
cha avec Lampyris, Bombyx movi).

177

‚ensemble au point de vue morphologique, biologique et descriptif
pur, l'orateur croit devoir la rappeler tout spécialement à l’atten-
tion des entomologistes, et leur recommander les matières s'y
rapportant comme objet de leurs recherches.

— 4 ——————

Je termine cet exposé en priant MM. les membres de la
section qui ont bien voulu me fournir les résumés qu'on vient
de lire de leurs discours, de recevoir l'expression de toute ma
gratitude pour leur bienveillance à cet égard.

= ÖS rr —

COLEOPEEROLOGISKE NOTIFSER
AF

W. M. SCHÖYEN.

Meloe violacea Marsu.

Med Hensyn til denne Billes Udbredelse og Forekomst hos
os har jeg tidligere overalt, hvor jeg har færdedes her 1 Landet
baade sönden- og nordenfjelds, kun observeret den ganske spar-
somt, for det meste blot enkeltvis, og saaledes fundet THoMmson’s
Opgave (Scand. Col. VI. p. 343): »Temligen sällsynt, men ut-
bredd öfver hela Skandinavien» fuldstændig bekræftet. At den
imidlertid ogsaa, som GYLLENHAL (Ins. Suec. II. p. 484) anforer,
kan optræde »sat frequens», det erfarede jeg i Saltdalen 1 Nordland
i de sidste Dage af Mai 1879. Ved Foden af enkelte af de
her overalt forekommende Terrasser, hvis Skraaninger danne törre
Gresbakker, for störste Delen bevoxede med Furuskov, fandtes
disse’ Biller paa sine Steder, hvor der paa Marken gjenlaa halv-
törrede Furukviste og Bark efter Vinterhugsterne, 1 en saadan
Mengde krybende om mellem Affaldet, at jeg i ganske kort Tid
og hovedsagelig paa et og samme Sted indsamlede nogle og femti

Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 0. 4 (1880). 12

Stykker. En saadan Hyppighed er, saavidt mig bekjendt, aldrig

observeret noget Sted under sydligere Breddegrader hos os. Her-

under fik jeg ogsaa Anledning til at lære at kjende, hvortil An-
tennernes eiendommelige, afvigende Form hos Hannerne tjener.
At denne maatte have sin.særegne Bestemmelse, derom har vel
Ingen kunnet være 1 Tvivl, men jeg kan ikke erindre nogen-
sinde at have stödt paa nogen Forklaring eller Iagttagelsé i
denne Retning, hvorfor jeg her skal tillade mig at meddele, hvad
jeg ved denne Anledning observerede.

Paa de nævnte Steder kröb der saavel Hanner som Hun-
ner i Mængde omkring paa Marken. De smaa Hanner saaes
at vere meget aktive og ivrigt sysselsatte med Forsög paa at
vekke ömmere Fölelser tillive hos de tykke, uformelige Hunner,
der paa sin Side forelöbig kun syntes betænkte paa at tilfreds-
stille Bugens Kray, idet de med uforstyrret Ro holdt paa med
at spise Gras, hvoraf de forteerede Blad efter Blad med god Ap-
petit. Alt 1 et klavrede Hannen herunder op paa Ryggen af sin
Udvalgte, kröb fremover helt til Hovedet, stak sine krogede An-
tenner ind under Hunnens og strög dem derpaa opad og bag-
over, hvorved Hunnens Antenner optoges af den ved 6:te og
7:de Leds fortykkede, krogede Form dannede Indbugtning paa
Hannernes Antenner og saaledes fulgte med disse under Bevæ-
gelsen bagover, indtil deres Spidse slap ud af sit Leie. Oieblik-
kelig fornyede saa Hannen den samme Manövre og disse eien-
dommelige Kjartegn gjentog sig altid flere Gange itræk. For
at prove, om den forönskede Virkning var opnaaet, bevægede
derpaa Hannen sig bagover og undersögte med den modsatte
Ende af Legemet Tilstanden her, — men Hunnen spiste lige
phlegmatisk og lod sig slet ikke afficere. Efter flere gjentagne
forgjeves Forsög baade forfra og bagfra steg den forsmaaede
Han igjen ned fra Hunnens Ryg og löb 1 rastlös Uro omkring
den paa Marken en liden Stund, for derpaa atter at stige op og
med fornyet Iver anvende sine tidligere Forförelseskunster. Hvor
lenge disse indledende Underhandlinger varede, forinden Hunnen
deraf lod sig bevæge, kan jeg imidlertid ikke opgive, da jeg
efterat have tilbragt næsten en Time med at vente paa Resul-
tatet ikke fandt at burde ofre lengere Tid af det dengang saa
sparsomt tilmaalte Solskinsveir, som jeg trængte saa vel til andre

ANG Tay NE vag ACT gt ae RE få =
4

179

Undersögelser paa Stedet. Hensigten med disse Antennegnidnin-
ger, hvortil der, om jeg husker ret, ogsaa hos Podura-Arter
er iagttaget noget tilsvarende, var ialfald ikke til at tage feil af.

Polydrosus micans F.'

Da _denne Art allerede 1 Aaret 1768 er ‘beskrevet af H. |
STRÖM (Kgl. Norske Vid. Selsk. Skr. IV, p. 321) under Navnet
Curculio mollis, saa maa man, ifald.man vil respektere Priori-
tetsretten, acceptere dette Artsnavn istedetfor det meget yngre
micans F., hvorunder Arten for Tiden er almindelig kjendt.
Allerede SCHONHERR (Gen. et Spec. Curc. IJ, p. 151) har er-
kjendt at H. Srroém’s Cure. mollis er ıdentisk med den her om-
handlede Art, uden dog at gjöre Prioritetsretten gjældende for
dette Navn, og SrrôM's Beskrivelse lader 1 Virkeligheden heller
ingen Tvivl tilbage om Identiteten.

Hvad nu Prioritetsspörgsmaalet 1 sin Almindelighed angaar,
da er det jo saa, at ligesom Menneskene overhovedet aldrig rig-
tig kunne enes om nogen” Ting her i Verden, saaledes er der
ogsaa fremdeles nok af dem, der ikke ville indrömme Beretti-
gelsen af at indföre ı Videnskaben det Navn, hvorunder det vi-
ser sig at hver enkelt Art först er bleven videnskabeligt beskre-
vet og benævnt, saafremt dette Navn har veret saa uheldigt ikke
allerede fra först af at vinde Indpas, men 1 alle saadanne Til-
feelde+foretrekke at benytte de engang tilvante Navne, om end
disse ere af betydelig yngre Datum. Herom kan der selvfölge-
lig siges — og er ogsaa virkelig sagt — meget baade pro et
contra. For Videnskabens egen Skyld kunde det vistnok synes
temmelig ligegyldigt, hvilket Navn en Art berer, naar man blot
med Vished ved, hvilken bestemt Art dermed forstaaes; men
bortseet fra, at det dog vel ikke er mere end simpel Retfærdig-
hed ligeoverfor vedkommende Forfatter, at man enes om at be-

? Som jeg har haft Anledning til at forvisse mig om ved at bese Origi-
nal-Exemplaret i H. SIEBKE’S efterladte Samling, er den af ham i Enum. Ins.
Norv. II, p. 257, af denne Art opstillede Var. c: lotus niger, antennis pe-
dibusque rufis, ikke andet end et ved Henliggen i Spiritus i sin Farve for-
andret Individ. Flere Exemplarer, som jeg selv har haft liggende i Spiritus
og senere opstukket paa Naal, har nemlig erholdt ganske det samme Udse-
ende som Exemplaret i SIEBKE’s Samling.

180

nytte det Navn, hvorunder Arten allerförst er bleven indfört i
Videnskaben (jeg antager saaledes, at de Herrer Forfattere, der
nu titulere alle dem for »Prioritets-Fanatikere« etc., der söge at
gjenindfüre de ældste Navne, neppe vilde synes videre om at se
de af dem selv ny beskrevne og benævnte Arter figurere 1 Vi-
denskabens Annaler under andre og senere givne Navne end
deres egne), saa skjönner jeg ikke, paa hvad anden Maade man
skal vente at kunne undgaa Vilkaarlighed eller opnaa nogen Enig-
hed i Principerne for Nomenklaturen; thi derved at Enhver for
sig holder fast paa de Navne, som han nu engang har vænnet sig
til at bruge, kommer man aldrig videre end til den fulstændig-
ste Vilkaarlighed.

Man faar i Virkeligheden se og hore ganske besynderlig
urimelige Indvendinger mod Prioritetsrettens Gjennemförelse. Naar
f. Ex. NÖRDLINGER (Lebensweise von Forstkerfen, 1880, p. III
—IV) i denne Anledning siger: »Also z. B. wenn vielleicht der
Pfahlbauer zur Büche Eiche, zur Eiche Büche sagte, weil in je-
ner Zeit noch keine präzisen Begriffe bestanden und beide Na-
men eben Bauhölzer bezeichneten, sollen wir unsre allgemein
anerkannten Bezeichnungen umstürzen und die Sprache verlassen,
wie sie SCHILLER und GOETHE verstanden» (!), saa maa dog
dette kaldes en mærkværdig Logik: hvad der her ene og alene
handles om, er jo Indförelsen af en stabil videnskabelig Nomen-
klatur efter det först af LINNÉ oprettede Binominalsystem, -— og
hvad der end maatte lykkes at bringe for Dagen angaaende Pæ-
leboerne og deres Liv og Levnet, saa turde det dog vel ansees
for temmelig givet, at de ıkke har haft nogen Befatning med den
Linne’iske Nomenklatur! Forövrigt skal det villigen indrömmes,
at den konsekvente Gjennemförelse af Prioritetsretten vil 1 mange
Tilfælde medföre Ubekvemmeligheder og Vanskeligheder; men
naar den nysnævnte Forfatter videre indvender mod samme:
»Als ob man nicht über das höhere Alter des einen oder an-
dern Namens in Ewigkeit streiten könnte» etc., da ville dog de
Tilfælde, hvori et givet Navns Alder ikke med Nöiagtighed lader

sig udfinde, vistnok vere i betydelig Minoritet ligeoverfor alle de -

Vanskeligheder og Vilkaarligheder, der nödvendigvis maa opstaa,
naar man aldeles forkaster Prioritetsprincipet og Enhver blandt
de forhaandenværende Navne udvælger efter eget Godtykke det,

181

som han synes bedst om. Der siges vistnok, at man skal »be-
holde de Navne, der engang har vundet Indpas», — men i hvor
mangfoldige Tilfeelde lader der sig ikke ogsaa »tviste 1 Evighed »
herom? Det faktisk bestaaende Forhold er jo, at Tydskere,
Franskmaend, Englendere etc. ofte bruge vidt forskjellige baade
Slegts- og Artsnavne, og hvem skal saa afgjöre, hvilke af disse
fortjene at foretrækkes, ifald man forlader Prioritetsprincipet og
kun spörger efter, hvad der er almindelig Brug?

Polydrosus fulvicornis F.

For denne Arts Vedkommende er 1 STEIN & WEISE’s Cata-
logi Coleopterorum Europe editio secunda, 1877, (p. 136) ind-
fort Navnet fasczatus MÜLL., der ogsaa af SCHONHERR (I. c. II
p. 137) citeres under denne Art. Det er imidlertid ikke O. F.
MULLER, men derimod H. Strom, der er Autor til dette Navn.
MULLER gjengiver (Zool. Dan. Prodr. p. 87. n:o 961) kun ordret
den af STRÖM leverede Diagnose for Arten og citerer ogsaa ud-
trykkelig sin Kilde: »Act. nidr. 4, 13», hvor Arten under samme
Navn findes nærmere beskrevet af H. STROM, altsaa allerede 1768.
Vil man derfor indföre dette Artsnavn, maa det hedde fasczatus
STRÖM. Foröyrigt maa jeg bemærke, at Beskrivelsen synes mig
at passe ligesaa godt paa undatus F. som paa fulvicornis, saa jeg
tror neppe nogen Navneforandring 1 dette Tilfælde er tilraadelig.

Otiorhynchus lepidopterus F.

ScHONHERR (l. c. II. p. 595) henförer med ? den af H.
STROM 1 Aaret 1783 (Kgl. Danske Vid. Selsk: Skr. II. p. 57.
n:o 27 & fig. 5) under Navnet Curculio Salicis beskrevne og
afbildede Art under ©. #igrita F. Efter min Mening kan der
imidlertid ingen Tvivl vere om, at dette er feilagtigt og at det
i Virkeligheden er ©. lepidopterus F., hvormed STRôMS Art er
synonym. Bortseet fra at zzgrzfa endnu aldrig er fundet 1 Norge,
selv ikke i de sydligste Landsdele, passer Beskrivelsen aldeles
paa lepidopterus, der er almindeligt udbredt baade i de östlige
og vestlige Dele af Landet. Jeg anser det derfor som aldeles
sikkert, at det er denne Art, der her förste Gang er beskrevet
og at saaledes Srrom’s Navn ifölge Prioritetsretten burde indföres.

182
Otiorhynchus maurus Gwrt.

Findes ligeledes beskrevet allerede i 1783 af H. STRÖM un-
der Navnet Curculio dubius (1. c. p. 57. n:o 28), hvilket ikke
hos SCHÖNHERR er anmærket.

Orchestes Alni L.

H. STRÖM opfôrer (1. 'c. p. 58. n'o 32) med ? under dette
Navn en Art, der imidlertid af SCHÖNHERR (III; p. 494. 11), h-
geledes med ?, henföres til ©. //zczs F. STRÖM nævner dog ud-
trykkelig, at Larven lever i Oreblade, hvilket baade LINNÉ og
GYLLENHAL sige er Tilfældet med Alnz og som ogsaa senere er
bekr&ftet baade af F. Hormann 1 Regensburg, RITTER v. FRAU-
ENFELD og L. v. HEYDEN (den har ellers udelukkende varet
fundet i Almeblade), — medens Larven af //czs ifôlge alle For-
fattere holder sig til Egeblade.* Da desuden Beskrivelsen synes
at passe ligesaa godt paa Anz som paa /licrs, kan det vel neppe
vere tvivlsomt, at det er den förstnevnte, der er ment.

I sin haandskrevne »Annotations Boog over Mærkværdig-
heder 1 Natur-Historien paa Syndmöer» (Aar 1777. Io) bemer-
ker STRÖM angaaende denne samme Art, at den synes at skille
sig fra en anden, ganske liden, rödbrun Curculio paa Oretræer,
der ligeledes hopper og lever paa samme Vis, og hvormed rime-
ligvis er ment ©. scutellaris F., der ıfölge KR. v. FRAUENFELD
ligeledes udvikles i Oreblade (Verh. d. k. k. zool. bot. Ges.
Wien, 1864, p. 684).

Philonthus marginatus F.

For denne Arts Vedkommende vil det ikke medföre synder-
lig Ulempe at gjöre Prioritetsretten gjældende for H. STRÖM som
den förste Beskriver, da han har valgt det samme Artsnavn som
FABRICIUS. Arten findes nemlig i Kgl. N. Vid. Selsk. Skr. IV,
1768, p. 332. n:o 33 tydelig beskrevet under Navnet Staphylz-
nus marginatus, saaledes at den altsaa burde bare Navnet
Philonthus marginatus STRÖM istedetfor FABRICIUS.

1 NÖRDLINGER (I. c. p. 20) anförer den dog ogsaa som fundet i Birke-
blade.

183

- Cymindis basalis Gyit., Patrobus excavatus Px.
& Nebria Gyllenhali ScHoxx.

Det ældste Navn for förstnavnte Art er som bekjendt vafo-
rarıorum L., der imidlertid af GYLLENHAL ombyttedes med ÿa-
satis, fordi LINNÉ under det nævnte Navn havde beskrevet to
forskjellige Carabider. Af samme Grund har ogsaa ‘THOMSON
m. Fl. fulgt GyLLENHAL, medens derimod f. Ex. i STEIN-WEISE s
tidligere citerede. Katalog (p. 9) LINNÉ's Navn er gjenoptaget.
Ifald man ikke bibeholder dette sidste, da bliver Hi Srrom’s
Navn Carabus mollis, hvorunder han i Kgl. N. Vid. Selsk. Skr.
IV, 1768, (p. 330. n:o 30) beskrivet. denne Art, det ældste og
saaledes prioritetsberettiget.

Sammesteds p. 331. n:o 31 beskriver han under Navnet
Carabus atrorufus en Art, der vistnok er identisk med Patro-
dus excavatus PAYK., og som n:o 32 under Navnet Carabus
sufescens nok en, der neppe kan vere nogen anden end WVedria
Gyllenhali SCHÖNH. Da baade PAYKULLS og SCHÖNHERR’S,
Navne ere af betydelig yngre Datum, fortjene saaledes ogsaa i
disse Tilfælde STRÖM's Navne at optages.

Patrobus clavipes & rubripennis Tu.

I Anledning af min Ven og Kollega J. Sp. SCHNEIDER'S
Udtalelser (Chr.ania Vid. Selsk. Forh., 1879, no 2, p. 2 &
"Tromsö Museums Aarshefter II, 1879, p. 16) om disse to For-
mer, hvilke han stöttet paa sine Iagttagelser i vore arktiske Egne
tror at burde anse som virkelig selvsteendige Arter, forskjellige
fra P. excavatus og septentrionis (picicornis ZETT.), skal jeg
her tillade mig at bemærke, at jeg under mit Ophold samme-
steds i Aarene 1878—79, hvorunder jeg havde Anledning til at
indsamle et stort Materiale af Patrobus-Explrer, er kommet til
ganske det modsatte Resultat som han og maa anse det som
hevet over enhver Tvivl, at det er med fuld Ret J. SAHLBERG
(Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fenn. förh. XIV, 1873,
p. 90—91) har inddraget disse to Thomson’ske Arter som Lo-
kalvarieteter under de ovennævnte, tidligere kjendte Arter. Jeg
har samlet begge paa höist forskjellige Steder, baade sönden- og
nordenfjelds, og fundet Overgange baade i Form, Farve og Stor-

184

relse, saa jeg kan ikke tiltræde den Mening, at nogen »grundig

Revision» her tiltrænges for at faa lavet flere Arter. For mig
staar det som aldeles sikkert, at vi kun har at gjöre med to Ar-
ter, som imidlertid undergaa iöinefaldende Modifikationer efter de
forskjellige klimatiske Forholde. Jo mere Materiale man samler,
desto tydeligere viser sig dette, og det er kun ved at sammen-
ligne Yderlighederne uden de forbindende Mellemled, at man
fristes til at se forskjellige Arter 1 dem (smlgn. SAHLBERG E c.
p. 92). At min Ven SCHNEIDER aldrig har fundet Overgange
fra clavipes til excavatus forundrer mig hoiligen, men det har
rimeligvis sin Grund deri, at han kun har samlet den först-
nævnte paa Steder, hvor den er eneraadende som udpræget
Klima-Varietet. Angaaende P. picicornis ZETT. anförer han der-

imod selv, at denne nordpaa ofte optræder med rödbrune Elytra,.

— meerkelig nok uden deri at erkjende THomsons rubrzpennis.*

Lignende Variationer undergaa forövrigt ogsaa de fleste Ca-
rabider, der gaa langt mod Nord eller höit paa Fjeldene, skjönt
mindre iöinefaldende end hos Patrobus-Arterne. Ogsaa Dytisci-
derne variere for en stor Del betydeligt, og der er neppe nogen
Tvivl om, at mange af de 1 senere Tider opstillede Arter kun
ere at betragte som alpine og nordlige Lokalvarieteter af andre,
saaledes som Tilfældet allerede har vist sig at vere med Gawro-

dytes lapponicus Tu. ligeoverfor congener. Det skulde saaledes.

undre mig, om ikke f. Ex. G. Zhomsoni og cortaceus J. SAHLB.

1 Ligesaa uenig maa jeg erklere mig med ham, naar han (Tromsö

Mus. Aarsh. II. p. 13 & 19) vil have baade Webria hyperborea og Calathus
nubigena anseede blot som Aberrationer og ikke som virkelige Lokalvarieteter,
som det synes af den Grund, at der ofte paatræffes Overgangsformer mellem
dem og Hovedarterne, noget som man imidlertid selvfölgelig altid maa vente
at finde ved klimatiske Lokalvarieteter: det er jo netop Overgangsformerne,
der i saadanne Tilfælde vise, at man har med en Lokalvarietet og ikke med
en særegen Art at gjôre. For Cal. »ubigena’s Vedkommende anförer han
selv (1. c. p. 19), at den er »mangesteds eneraadende saaledes som paa Ham-
merfest og ved Vadsö», saaledes at den altsaa aldeles gaar ind under den De-
finition, som han umiddelbart efter giver af en Varietet: »udpragede af Klimat
og andre fysiske Forholde betingede Racer, der paa et Sted udgjör den ude-
lukkende optrædende Form af Arten». — I Forbindelse hermed kan bemærkes,
at den sammesteds p. 13 omtalte Form af N. Gyllerhali med lyst brungule
Fodder, der sammen med Hovedformen og var. hyferborea forekommer paa
Tromsöen, er var, Balbii Bon.

185

i Virkeligheden hörer sammen, — muligens ogsaa G. affinis PK.

og biguttulus Tu., samt bdoreellus J. SAHLBG. At fremtidige
Undersögelser ville bevirke en Reduktion af Artsantallet i denne
Gruppe, derom nærer ialfald jeg for min Del ingen Tvivl.

Kristiania i November 1880.

TILL GASTRODES ABIETIS’ (LINN.)
LEFNADSHISTORIA

©. M. REUTER.

I sextonde ärgängen af the Entomologist’s Monthly Maga-
zine, pg. 175 och 214, omtalas fynd af ofvan nämnda hemip-
teron i Skotland (Pitlochrie och Morayshire) under December
manad 1879. Meddelaren anför dervid att han funnit arten pa
förra stället pa kottar af Adzes Douglasi, pa det senare i fjor-
ton exemplar emellan kottefjällen af Adzes excelsa.

Denna notis innehaller emellertid egentligen intet nytt; ty
mer än en författare fran sjuttonhundratalet eller början af detta
sekel nämner om ofvan anförda species att det uppehäller sig
pa kottarne af Abies. Så säger t. ex. PAOLA SCHRANK ar 1801
om dess vistelseort i sin Fauna boica I, 1, p. 84: »in den,
Zapfen der Rothtanne».

Den, hvilken tidigast och noggrannast redogjort för denna
insekts lefnadssätt, är emellertid J. G. KÖLREUTER 1 en uti Acta
Academiae Theodoro-Palatinae Tom. III (1775) pp. 62—68 in-
ford uppsats med titel: »Nachricht von einer schwarzbraunen
Wanze, die sich die Roth-tannenzapfen zu ihrem Winterlage er-
wählt, und gegen diese Jahreszeit den Creuzvôgeln zur täglichen
Speise dient.»

186

Då nu citerade afhandling innehåller åtskilligt, som torde
vara obekant för vår tids entomologer, och da den äfven är af
ett visst intresse för ornitologen, har jag trott ett kort referat af
densamma förtjena sin plats i tidskriften.

Författaren säger sig redan år 1754 mot slutet af Oktober
hafva iakttagit en stor mängd korsnäbbar i de würtenbergska
granskogarne, vanligen i flockar af 6—12 individer. Han ob-
serverade dervid att de, der de slogo sig ned på ett af dessa
träd, inom några få minuter nedkastade en stor mängd kottar,
hvilka ännu voro helt friska och redan nästan fullmogna. Dit-
tills hade han trott att korsnäbbarnes förnämsta näring utgjor-
des af granfrön, hvilka de på så skickligt sätt kunna utdraga
från kottarne förmedelst sin för detta ändamål likasom särs-
kildt bildade näbb. Men vid tanken derpå, att hvarje kotte
innehöll ett så stort antal frön, att det borde förslå på en god
stund för äfven den hungrigaste korsnäbb, samt att detta oak-
tadt foglarne så slösaktigt behandlade kottarne, hvilka de väl
icke läto nedfalla i sådan mängd af blott oförmåga att qvar-
hålla dem, kom han till den slutsats att de nu måste ı dessa
uppsöka något annat än fröen, ehuruväl han visste att de under
andra årstider läto sig dessa väl smaka. Han sköt derföre en
korsnäbb och undersökte dess mage och kräfva. Till sin för-
våning fann han i dessa intet annat än dels ännu hela, dels sön-
derstyckade individer af den skinnbagge, LINNE 1 Systema naturae
beskrifvit under namn af CZwex Abietis och af hvilken Kör-
REUTER nu lemnar en omständig beskrifning, åtföljd af en figur
(Rab, ST

KÖLREUTER förmodade då genast, att denna insekt hade sökt
sitt vinterläger mellan kottfjällen och att det egentligen var den,
som utgjorde föremål för korsnäbbarnes undersökningar af kot-
tarne. Vid närmare betraktande af insekten, syntes äfven dess
i högsta grad tillplattade kropp särskildt lämpad för en vinter-
hvila emellan de tilltryckta kottfjällen, hvarest icke en annorlunda
danad art kunde få utrymme nog.

Hans förmodan besannade sig vid undersökning af de på
marken liggande, nyss nedkastade kottarne, 1 manga ‘af hvilka
han fann 1 a 4 skinnbaggar. Da han vidare granskade de qvar-
sittande frukterna på några nyss fällda och af korsnäbbarne obe-

187

rorda exemplar af ofvannämnda barrträd, träffade han der 8 a
10 insekter i hvarje kotte. Han anmärker härvid att han alltid
funnit dessa endast i frukten af granen (»Rothtanne») och blott
1 sådana, som antingen hängde qvar på trädet eller ock afkastats
under årets sista månader, men aldrig i halfruttna, fuktiga kottar,
hvilka redan öfver flere år legat på marken. Dessa senare skulle
icke heller förmå att skydda skinnbaggarne emot fukt och väta,
hvilken deremot hindras att intränga emellan fjällen af det harz-
lager, som 1 riklig mängd utsvettas särdeles i kanten af fjällen.

Kändt är att kottarne vid vinterns annalkande allt mer och
mer sammandraga sina fjäll, hvilka icke åter öppnas förr än i
Mars eller April följande år. I dessa tätt slutna rum ligga nu
de ofta nämnda skinnbaggarne i vinterdvala och i godt skydd
för köld och snö.

KÖLREUTER roade sig med att Ofverraska de i en kotte
gömda individerna med en konstgjord vår på så sätt att han
lade kotten 1 ett stort öfvertäckt glas, som han om aftonen
ställde i ett varmt rum. Följande morgon, då kotten genom
värmen Oppnat sina fjäll, sprungo en mängd skinnbaggar mun-
tert omkring 1 glaset. Han satte då ånyo detta ut i kölden;
småningom blefvo insekterna allt trögare och dåsigare, till dess
alt de den ena efter den andra åter drogo sig in emellan kotte-
fjällen, hvilka äfven kort derefter ånyo slöto sig fullkomligt.

Det är dessa KÖLREUTERS redan år 1754 gjorda, mera än
hundra år gamla iakttagelser, hvilka nu senast med hänsyn till
den i fråga varande insektens egendomliga vinterqvarter blifvit
konstaterade af en britisk entomolog, sedan de så godt som full-
komligt råkat i glömska. Också hos oss öfvervintrar såväl denna
art, som den närstående, G. ferrugineus LINN., på samma sätt.
I April månad 1880 fann jag nämligen nära Helsingfors en
mängd exemplar af dessa båda arter, hvilka fastnat 1 kådan på
en föregående höst afhuggen granstam, ofvanför hvilken någon
ekorre eller möjligen korsnäbb skalat kottar, att döma af den
massa lösa kottefjäll, hvilka ı högar lägo på en del af stubben.

Ingendera af arterna är att räkna bland våra allmänna he-
. miptera. Måhända skola de låta lättast insamla sig just om vin-
tern genom undersökning af såväl gran- som tall-kottar. Medan
jag nämligen hittills funnit G. Abzetis uteslutande på gran, har

188

jag deremot tagit den andra arten, ferrugzneus, upprepade gån-
ger och särdeles på de åländska öarne på tall. Kanske ett
hemförande af våra barrträds-frukter äfven med andra species
skulle visa sig löna insektsamlaren under vintern.

Ar sålunda frågan om Gastrodes-arternas öfvervintring full-
komligt bragt på det klara, qvarstår likväl ännu obelyst det
faktum, .som först ledde till upptäckten af deras vinterqvarter,
eller den omständighet att korsnäbbarnes föda i våra barrskogar
vintertid skulle utgöras hufvudsakligen af dessa insekter. Vi
komma här in på ornitologiens område och sluta derföre med att
upprepa KÖLREUTERS, såsom det synes nog litet beaktade upp-
gift. Af stort intresse vore att se densamma konstaterad äfven
af vara ornitologer.

KOLREUTER tror att korsnäbbarne 1 denna ovanlıga föda
finna ett afrodisiacum, som vore af nytta for deras under vin-
terns kyla inträffande parning och stöder sig dervid på andra in-
sekters kända verkan i likartadt hänseende. Saken förtjenar i
alla händelser en närmare undersökning.

FÖR KULTURVÄXTERNA SKADLIGA INSEKTER
AF

AUG. Emit HOLMGREN.

Rattikeflugan
(Aricia, floralis*ZETT.).

Denna fluga, beskrifven af ZETTERSTEDT 1 hans stora arbete
»Diptera Scandinavie» sid. 1536, är tämligen allmän och före-
kommer hos oss ifran Skane anda langt upp i Lappland. Hon
har länge varit kind, men dock af de flesta entomologer, * hvilka
upptagit henne i sina arbeten, blifvit forvexlad med andra, när-
stäende arter. Hennes larver lefva i ätskilliga växters rötter, kan-
ske företrädesvis i Cruciferernas. Sistlidne sommar fann jag dem
ymnigt i rattikor (Raphanus sativus 1..), som blifvit uppdragna pa
gödselstark och tämligen djup jordmån. Då dessa larver, sa-vidt
jag vet, tillförene icke blifvit beskrifna hos oss, så anser jag att
tidskriftens läsare borde vara intresserade för hvad jag iakttagit
och nu kommer att bekantgöra beträffande desamma. Derjemte
vill jag nämna något äfven om flugartens utseende i sina öfriga
utvecklingsformer, något om dess lefnadssätt, skadlighet m. m.
Således här först en kort artbeskrifning.

Båda könen hafva de något långsträckta pannsprötens borst
småhåriga; ögonen nakna, d. v. s. ej håriga; vingfjällen 2, af

1 Såsom FALLEN, MEIGEN, MACQUART m. fl. ZETTERSTEDT beskref
Rättikeflugan först uti »Ins. Lapponica» och sedan, såsom vi nyss sagt, uti
Dipt. Scand. Larven beskrefs af BOUCHÉ 1858 (Naturg. d. Ins. s. 150) och
af TASCHENBERG 1871 (Entom. für Gärtner and Gartenfreunde s. 389). Denne
sistnämde förf. beskrifver arten sä noga, att ingen tvekan bör kunna uppstä
rörande dess identitet med den Zetterstedtska, d. v. s. med var nu i fråga
varande art. Äfven KALTENBACH upptager 1874 i sitt stora arbete (Die

Pflanzenfeinde aus der Klasse der. Ins. sid. 40) denna flugart, men blott efter
BoucHE.

190

hvilka det öfre täcker det undre; vingarnas 3:dje och 4:de längd-
nerv emot spetsen föga divergerande och deras stora tvärnerv
nägot litet krökt. — Längd omkring 5,5 till 6 millim.

Hanen är mörkt grä eller svartgrä; ögonen närma sig hvar-
andra pa pannan, dock icke sa nara, som hos andra, närstäende
arter, mellanrummet är svart och visar sig såsom ett längsgående
band; mellankroppen har 3 längsgående, mer eller mindre breda
och tydliga, mörka rygglinier; bakkroppen, som är smal, har en
mörk linie längs ryggsidans midt, och med en dylik färg ar af
ven hvarje dess ring i spetsen smalt kantad; analdelen är liten,
inkrökt och svart med något i grått skiftande glans; tarsernas
trampdynor äro temligen långsträckta och hvita.

Honan är nästan enfärgadt grå; ögonen mera åtskilda på
pannan, som är tecknad med ett svart längsgående band; bak-
kroppen aflångt äggformig och tillspetsad; tarsernas trampdynor
små och hvita.

Larven hvitaktig, glänsande och naken (härlös); framtill
tämligen trubbspetsad och försedd med 2 svarta munhakar, som
på vanligt sätt kunna indragas och utsträckas; sista bakkropps-
segmentet har i spetsen en afplattning, omgifven af en upphöjd
kant, i hvilken befinna sig tandlika utskott, 4 på hvardera sidan,
af samma färg som kroppshuden, och 4 brunaktiga nedtill; dess-
utom synas 1 midten af denna afplattning 2 små kretsrunda och
svart- eller brunkantade andhål.

Puppan är rödbrun och tvärstrimmig, 1 båda ändar afrun-
dad, med antydningar baktill af de 8 tandlika utskott, som åter-
finnas hos larven, samt af de 2 andhälen.

Med all sannolikhet öfvervintrar Rättikeflugan såsom puppa
i jorden och utvecklas sedermera i början af sommaren, då
hennes fortplantning begynner. Jag har nämligen funnit henne
vid midsommartiden i liflig verksamhet och under sådana förhål-
landen, att jag trott mig med säkerhet kunna antaga, det hennes
parning och fortplantning med all ifver pågick. Hon är, liksom
manga af hennes samslägtingar, tämligen rädd och i sina rörel-
ser ganska snabb. Dock gäller detta mera hanarne än honorna;
ty dessa senare äro, 1 synnerhet sedan äggstockarna börjat svälla,
tämligen tröga och gå vanligen omkring helt makligt på marken
eller, som vi här kunna säga, mellan de på plantsängarna upp-

ESA be

191

spirande växterna. Hanarne deremot sitta pä bladen, hvarifrän
de emellanät göra sma utflygter för att i munter lek svänga om
med hvarandra. Denna fröjd varar dock icke länge, ty kort
efter fortplantningen sluta de sina dagar. Honornas lifstid varar
äter nägot längre, nämligen till dess de afsatt sina ägg. Säsom
jag förut antydt, afsätta dessa flughonor utan tvifvel sina ägg äf-

ven pä andra växters rötter än rättikornas, och detta mitt anta-

gande mäste ju vara fullt berättigadt, da det ar med säkerhet
bekant, att den 1 fräga varande flugarten förekommer i trakter,
der rättikan icke odlas. Men da jag nu riktat min uppmärk-
samhet endast pa de förödelser, som rättikeflugan anställer pa
denna kulturväxt, så lemnar jag för tillfället derhän, huruvida
hon under sitt larvstadium kan vara skadlig äfven för andra väx-
ter. Den befruktade honan lägger sina ägg nära rotknuten af
rättikan, och det dröjer sedan icke länge, förrän larverna utveckla
sig och äta eller, rättare sagdt, liksom slicka sig in i den an-
svälda roten, 1 hvilken de till en början ästadkomma ett oform-
ligt sar, men sedermera tämligen regelbundna gängar, som dels
löpa ytligt, dels nagorlunda djupt in i den köttiga rotmassan.
Fran dessa sar och gângar utsipprar hela tiden en stinkande
vätska och det dröjer sedan icke länge förrän svampbild-
ning och röta inställa sig. Rättikor, hvilka, såsom icke säl-
lan dr fallet, hemsökas af en mängd dylika larver, varda icke
användbara säsom menniskoföda. Jag har under sistlidne torra
sommar sett exempel pä, att en hel plantering af denna rotfrukt
gätt nära nog alldeles förlorad genom de härjningar, som rät-
tikeflugans larver förorsakat.

Enligt mina iakttagelser, har rättikeflugan arligen tvä genera-
tioner, Den sista af dessa, som först senare pa sommaren kom-
mer till utveckling, ger upphof at varafveln, i det att pupporna
efter den samma, såsom vi förut antydt, öfvervintra. Sadan är,
enligt min pa egna iakttagelser stödda uppfattning, denna flug-
arts utveckling och lefnadssätt, och, fastän jag icke kan beräkna
omfattningen af den skada, som hon under för hennes existens
gynsamma yttre förhällanden kan förorsaka, sa tror jag dock,
att hvarje trädgärdsodlare bör egna henne en större uppmärk-
samhet an hvad hittills skett.

FYNDORTER A MER ELLER MINDRE SALLSYNTA
SVENSKA SKALBAGGAR

MEDDELADE AF

A. WANGDAHL.

Carabus nemoralis säges af Prof. BOHEMAN ej vara funnen i landska-
pen mellan Skane och Stockholm; men togs förra aret i Hammars
socken i Nerike vid byn Skyrsta bland tröskad hafra.

Bembidium rufipes, Hammars socken.

» Sahlbergi, Helsingland Iggesunds bruk och i Hammar.

Trechus rivularis, Helsingland, Iggesund,

Cymindis basalis, Iggesund.

Feronia gracilis, Iggesund och i Hammar.

» borealis pa Hornslandet.

Amara lunicollis, Hammar.

» Nnitida, n. Helsingland vid Iggesund,

Anchomenus livens, n. Helsingland och Hammar. N
» bifoveolatus, | »
» versutus, »
» Bogemani, »

Badister peltatus, Askersunds socken, torpet Tastorp.
Chlenius nigricornis, Hammar, Lunna ägor.
Ophonus puncticollis, Hammar,
Harpalus luteicornis, »
>» pubripes, Hammar, under stenar i en sandgrop invid Stora Sun-
det. Flere exemplar.
discoideus, Hammar.
neglectus »
Bradyeellus cognatus, n. Helsingland och Hammar.
» placidus, Hammar.

Hydroporus bilineatus, Hammar.
» brevis vid Iggesund.
» geniculatus »
» elongatulus » och ett exemplar i Hammar.
» notatus De Oe wit Elbo} ah
» Gyllenhali >

195

Hydaticus stagnalis i en vattenpus vid Ultuna i Upland, tagen af
RAGNAR WÄNGDAHL.
Cymatopterus striatus i Storsjön i Arbra socken i Vestra Helsingland.
Illybius ater, utom i Norra Helsingland, förekom rätt ymnigt i en vatten-
samling vid Hammars kyrka.
» erassus, n. Helsingland.
» obseurus, > i flere smäsjöar.
Agabus serricornis, n. Helsingland utom vid Nianfors bruk, sedermera
i flere exemplar i en tjärn på holmen Alsterdam i Iggesunds skärgård.
Gaurodytes nigro-æneus, n. Helsingland.

Cyphea curtula, för första gängen tagen i Skandinavien in. Helsingland,
bestämd af Adj. THOMSON och lemnad till Riksmuseum i Stockholm.

Necrophorus vestigator, Iggesund.
» microcephalus, Hammars glasbruk.
Spherites glabratus, n. Helsingland.

Anisotoma Triepkei, »
Amphicyllis globosus » och 1 Hammar.
Cyphoceble lzevigata, Hammar.
Agathidium mandibulare,

Napochus Mäklini, »

Rhyzophagus parallelo-collis, » och n. Helsingland.
Cercus bipustulatus, n. Helsingland.
Meligethes exilis, Hammar.
Soronia punctatissima, n. Helsingland, talrik.
Epurza silacea, Iggesund pa nysägade bräder.
» parvula, > å
» variegata,
Thymalus limbatus, n. Helsingland, Norrbo socken.
Peltis grossa, under granbark i n. Helsingland.
Calitys dentata, ett exemplar pa berget Nipen i Norrbo socken och ett
pa en gärdesgärd vid Mänfors bruk, n. Helsingland.
Micropeplus tesserula, Hammar, Skyrsta egor.
Dermestes murinus, Iggesund i mängd i cadaver.
Hister stercorarius, Hammar.
Athalus bimaculatus, Hammar.
Platysoma frontalis, Iggesund.
deplanata, Helsingland.

» oblonga, »
Aphodius granarius n. Helsingland i flere exemplar.
» piceus »
» nitidulus »
» conspurcatus »

Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 0. 4 (1880). 13

194

Pediacus depressus, Iggesund i safven pa barkad Asp.
Dendrophagus crenatus »

Bothrideres contractus, n. Helsingland.
Cerylon deplanatus »

» impressus »
Ernobius nigrinus VAR c, Hammar.
Sitodrepa panicea, n. Helsingland,
Coniporus orbiculatus )
Cis alni »
Ennearthron cornutum »
Eridaulus Jacquemarti »
Entypus fronticornis »

Lathridius rugicollis, n. Helsingland.
Conithassa hirta »
Corticaria cylindrica »
Cryptophagus saginatus »
Anchicera Zetterstedti »

Chrysobothrys Chrysostigma, u. Helsingland.
Habroloma nana, Hammar.
Adelocera conspersa, n. Helsingland.
Corymbites serraticornis »
» melancholicus »
> bipustulatus »
Elater tristis »
Cantharis violacea, Hammar.
>» pilosa, n. Helsingland.
Malthodes guttifer »
» mysticus »
Hylecoetus dermestoides Iggesund pa vedkast.

Blaps mortisaga, Iggesund inuti en spismur.

Upis ceramboides, n. Helsingland pa Hornslandet under granbark, pa

Innerstön under björkbark.
Hypophloeus longulus, n. Helsingland.
Mycetochares flavipes »
Ernocharis obscura »
Cistela ceramboides, Hammar.
Mordella maculosa, n. Helsingland.
Zilora ferruginea »
Rhinosimus ruficollis »
Cnestocera violacea » talrikt.

195
Apion pallipes, n. Helsingland.
UE Brevi »
> simile »
Sitones elegans, Hammar.

Polydrosus fulvicornis » och n. Helsingland.
Otiorhynchus lepidopterus, n. Helsingland.
Phytonomus punctatus, Hammars glasbruk.

Bagous binodulus, n. Helsingland och Hammar.

Lixus Bardanee, i Hammars glasbruks trädgård pa Spirwa.
Pisodes piniphilus, Hammar.

Coeliodes Epilobii » och n. Helsingland.

> fuliginosus »

Centorhyneus apicalis VAR., B. Hammar.

» viduatus »
Baridius picinus »
Gymnetron linariæ »
Elleschus scanicus »
Magdalinus phlegmaticus »
Hylesinus erenatus »

Callidium coriaceum, Hammar, St. Aspön i Vettern.

Toxotus Lamed med varietet, Iggesunds bruk ymnigt.

Pachyta septentrionis med var., n. Helsingland vid Nianfors bruk pä
nysagad plank.

» marginata vid Nianfors bruk äfven på nysagad plank.
Acantoderes varius Hammar, St. Aspön i Vettern.
Pogonocherus ovalis, Iggesunds bruk och Hammar.
Monochamus Sartor, Iggesunds bruk pä grantimmer.

Saperda Seydlii, n. Helsingland på Östanå hemman nära Iggesunds bruk
i samma asp, i hvilken Chryphalus binodulus första gången

togs i Skandinavien.

Donacia obscura, n. Helsingland och Hammar.

Phyllotreta 4-stigma, n. Helsingland.

Psylliodes Napi ID EGE

Chrysomela geminata, n. Helsingland och synnerligast Hammar, der
den ej synes vara sa sillsynt.

Lina lapponica, n. Helsingland, der ej sällsynt, men träffades ar efter är
vid Iggesund endast pa en enda säljbuske.

Plagiodera salicis, n. Helsingland pa Ljusgrunden i Hudiksvalls-fjärden
i stor mängd, ett exemplar 1 Hammar.

Cryptocephalus distinguendus, n. Helsingland.

> eoryli »

196
Cassida vibex Hammar.
» thoracica »

» sangvinolenta »

Coecidula scutellata, Hammar.
Hippodamia segetalis m. fl. variteter Hammar.
Adimonia mutabilis »
Halyzia impustulata »
Coccinella magnifica, Iggesunds bruk.
>» 14-pustulata, n. Helsingland i mängd pa Storön i Forsa socken

äfven Hammar.

BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM SKANDINAVIENS
FJARILSFAUNA

K. FR. THEDENIUS.

NYA ELLER MINDRE KANDA FYNDORTER FOR FJARILAR.

(Forts. fran pag. ror).

Oeneis Jutta HB. Denna fjäril synes icke tillhöra fjällen utan de
lägre belägna, fuktiga skogstrakterna och mossarne i norra och mellersta delen
af Skandinavien. WALLENGREN uppgifver 61? nordlig polhöjd såsom den syd-
ligaste trakten i vårt land, der den blifvit funnen, nämligen i Ore socken i
Dalarne. Såsom varande en nordlig art, borde den icke gå så långt sydligt i
kustprovinserna. Den är dock icke sällsynt i Helsingland och D:r R. HART-
MAN tror sig hafva sett den i skogarne nära Gefle. Ännu sydligare har den
blifvit funnen under sista sommaren, ända ned på Wermdön, öster om Stock-
holm. Skolynglingarne GUSTAF ZETTERLUND och EMIL HOLMGREN fångade
två exemplar af denna fjäril den 27 Juni 1880 på en vidsträckt myr vid Läng-
vik på Ingarön på 59,4? latitud.

Fjärilarne synas icke vara så noga med latituden. Detta är väl icke hel-
ler underligt. De sofva såsom pupor under den kallare årstiden. Om som-
maren är det nog tillräckligt varmt för dem äfven långt norr ut. Mera se de

197

pa lokalen och näringsväxterna. Genom fortsatta forskningar finner man snart,
att de icke förekomma pa fa och inskränkta lokaler utan pa lokaler af samma
beskaffenhet — ofta längt aflägsna fran hvarandra. Sa är Pararga Deja-
nira Linn. (Achine) funnen litet hvarstans i Östergötland och Skane. Intres-
sant skall det blifva att se, om vi kunna äterfinna denna fjäril vid Drottning-
holm, der den enligt WALLENGRENS »Dagfjärilar» blifvit tagen af BELFRAGE.

Smerinthus Tiliæ L. Jag anser det icke vara särdeles ondt om
denna fjäril, ehuru den mindre lätt påträffas. Larven kryper vanligen högt upp
i lindarne och fjärilen sätter sig icke på plank och andra lågt belägna hvilo-
ställen. Icke heller synes den sällskapa med de andra skymningsfjärilarne vid
deras besök på blommande syrener. Uppgiften i WALLENGRENS arbete om
Skymningsfjärilarne, att denna art är i Sverige funnen ända till Simo bruk i
Upland är beroende på ett tryckfel. Bruket heter Gimo.

Acherontia Atropos L. Då det händt att påträffandet af denna
fjäril blifvit omtaladt 1 allmänna tidningarne, torde det kunna ursäktas, om jag
omnämner, att ett exemplar, som jag har i min samling, blifvit fångadt vid
Strömsbro nära Gefle; ett annet, som jag äfven har, i Films sockens klockare-
gård (på vinden) nära Dannemora grufvor; mitt tredje vid Åsby i Kolbäcks
socken i Vestmanland och ett fjerde exemplar vid Hästveda station i Skåne.
I professor O. TH. SANDAHLS samling finnes ett exemplar, taget vid Lännersta
på Vermdön nära Stockholm, ett från Ångermanland och ett från Luleå. Upp-
giften i WALLENGRENS arbete om skymningsfjärilarne, att larven lefver bland
annat på Lycum europeum, bör rättas till Lycium europæum. Som bekant
hör slägtet Lycium till växtfamiljen Solanaceze — larvens näringsväxter. Lar-
ven uppgifves vara ofta nog anträffad på Öland.

Sphinx Convolvuli L. Då WALLENGREN gaf ut sitt intressanta
arbete öfver skymningsfjärilarne, kände man ej denna art såsom fångad i vårt
land af andra än ZETTERSTEDT och FALLEN. Båda hafva funnit den i södra
Skåne. WALLENGREN har sedan fångat många exemplar af den ståtliga fjärilen
i sitt pastorat Farhult och med sin vanliga frikostighet har han delat med sig
deraf at sina entomologiska vänner. Under sommaren 1874 lyckades det lek-
torn d:r N. C. KINDBERG att vid Hofby i vestra Eneby socken i Östergötland
fånga ett exemplar af denna sällsynta fjäril. Exemplaret, som han godhets-
fullt skänkt mig, är ganska afnött, men fullt igenkänneligt, Det har måhända
flugit lång väg.

Sphinx Pinastri L. På samma ställe, der lektor KINDBERG funnit
Sphinx Convolvuli, har han funnit en form af S. Pinastri, som är ganska
olik den vanliga. På framvingarne saknas de tre mörka strecken, men i stäl-
let finnas der två bruna, krokböjda och mångkantiga tvärband, som dela vin-
garne i tre afdelningar. Man skulle kunna tro att det är en annan art; men
tecken till likartad teckning finner jag hos några exemplar af S. Pinastri, som
jag eger, men icke på långt när så utbildad, som på exemplaret från Öster-
götland.

Deilephila livornica Exp. (S. Zineata FABR., Mant.). På samma
ställe — Hofby i vestra Eneby socken i Östergötland — har lektor KIND-
BERG funnit ett exemplar af denna art. Exemplaret har han förärat mig. På

198

fängstplatsen växte Lonicera Caprifolium i mängd, och den växten böra fjä-
rilsamlare ifrigt plantera, ty den tyckes kunna locka till sig fjärilar frän aflägsna
trakter. Skymningsfjärilarne flyga länga vägar, ledda af blommornas vällukt
om aftnarne. Lonicera Periclymenum torde vara nästan lika godt lockbete, ty
dess blommor lukta äfven godt och starkt pa qvällarne.

Sa vidt jag vet, är denna fjärilsart icke förr funnen i Skandinavien. Den
är till och med tämligen sällsynt i Tyskland. Det svenska exemplaret är ovan-
ligt stort. Dess artkännemärke är: Olivbrun. Framvingarne ofvantill med hvita,
snedt gäende tvärstrimmor, följande vingnerverna och ett bredt, blekt grägult,
längsgäende, tandadt band, som när ända ut till vingspetsen. Bakvingarne of-
vantill rosenröda med svart bas och ett bredt, svart band efter hvardera kan-
ten. — Till storlek och vingarnes form liknar den mycket Deilephila Galii
Ocus., men skiljes lätt p& de hvita strimmorna pa framvingarne. Pa mellan-
kroppens öfre sida har den äfven tvä längsgäende, hvita strimmor, hvilka icke
finnas hos D. Galii. — Figurerna N:o 65 och 112 för SPHINGES i HÜBNERS
»Sammlung europäischer Schmetterlinge» framställa fjärilens utseende.

Macroglossa Ochs. Bada arterna förekomma talrikt i nordligaste
delarne af Upland. Vid Elfkarleby kyrkoherdeboställe har jag midsommartiden
fängat dem i stor mängd, da de midt pa dagen i solhettan svärmat omkring
syrenblommorna.

Sesia tipuliformis (L.) WALLENGREN säger att denna art är den
allmännaste hos oss. Sa är den nog. Af de andra har jag sällan funnit na-
got exemplar. Men denna art har gjort mästerstycke i min trädgärd, der den
förekommit i hundratal. Den har under aren 1878 och 1879 tagit lifvet af

nästan alla mina vinbärsbuskar, bade röda och svarta.
(Forts.)

SMÄRRE MEDDELANDEN:

Zerene Hyale L. ir i år funnen i stor mängd i Skåne vid Kristi-
anstad (LILLJEBORG) och Wedelsbäck (MÖLLER); flera exemplar togos under
Augusti i Blekinge vid Spandelstorp (J. ANKARCRONA); en © i Östergötland
vid Kudby prestgärd pa Vikbolandet den 12 Aug. (G. ADLERZ); en &I vid
Stockholm vid södra ändan af Nyboda-tunneln den 20 Juni (O. BERGSTROM).

Af Zerene Edusa Fasr. fångades förliden sommar 2 ex. vid We-
delsbäck (MÖLLER) och 1875 i Aug. ett ex. i närheten af Linköping (TOLLIN),

Fran Dr O. M. REUTER har jag mottagit följande bidrag till Stockholms-
traktens insektfauna :

»Att Stockholms-trakten är synnerligen rik i faunistiskt hänseende och
ännu, oaktadt de talrika exkursioner, der blifvit gjorda, har att erbjuda den

vensk a faunan rätt mycket af intresse, har jag under några i densamma före-

199

tagna hemipterologiska utflygter varit i tillfälle att erfara. Sålunda fann jag
år 1870 i Juni på Djurgården (bland Urtica?) den för hela norden nya
capsiden Macrolophus nubilus H. Sch. År 1875 hade jag nöjet att
med professor SANDAHL företaga en exkursion öfver Siklaön och en del af
Djurgården till Blockhusudden, hvarest hans gästfria hem då låg inbäddadt
bland den herrliga parkens lummiga träd. Jag förbigår här de sällsynta arter,
vi under denna vår utfärd togo och hvilka redan förut af BOHEMAN eller STÅL
antraffats i Stockholms omgifningar och skall endast anföra sådana, hvilka icke
förut anmärkts så nordligt eller ock ännu icke publicerats såsom svenska. Af
det förra slaget har jag att anteckna den inom Skandinavien endast på Öland
och på ett ställe i Skåne funna Halticus luteicollis H. ScH., af hvilken
på Siklaön togos några exemplar på blommande Galium mollugo, på hvil-
ken vext äfven erhöllos några individer af den nysvenska Stiphrosoma
steganoides J. SAHLB., en insekt, förut funnen i ryska Karelen, på Tyro-
lens berg samt i England, men hvilken art rättast torde böra anses endast så-
som en mörkhufvad varietet af den vanliga St. leucocephala Lınn., i
hvilkens sällskap den äfven nu fångades. På Siklaön togos vidare på torra
backar flera exemplar af den rätta Nysius (Ortholomus) punctipen-
nis H. ScH., hvilken dittills i svenska samlingar hopblandats med N. hel-
veticus H. ScH., (= N. ericae Bou., = N. punctipennis STÄL,
Syn. Cor. et Lyg., 213, 2) och hvarken af STAL eller THOMSON i deras be-
arbetningar af Sveriges Lygaeider anföres säsom svensk. (Exemplar, tagna af
BOHEMAN i Stockholmstrakten och pä Öland, finnas emellertid i Svenska Riks-
museum), Icke mindre gynsamt var besöket pa Djurgården, i det vi har pa
gamla exemplar af Ulmus montana bekommo flera exemplar af den sä-
som det synes vid detta träd bundna, för Skandinavien—Finland nya capsiden
Orthotylus viridinervis KIRSCHB. (mec Thoms. in Opusc. ent, IV).
Pa äppel- och päronträd pa Blockhusudden fängade vi ytterligare en annan ny-
komling för var nord, nämligen Atractotomus Mali MEy., som före-
kom ganska talrik i olika utvecklingsstadier.

Ar 1877 besökte jag pa genomresa Stockholm samt tog dervid pa Stréms-
borg ett ifran lindtriden nedfallet exemplar af Orthotylus striicornis
KIRSCHB., af hvilken dittills i var nord blott en individ blifvit funnen i syd-
vestra Finland. Innevarande sommar har jag, äfvenledes pa lindträd fangat ett
annat exemplar af samma art invid Nacka qvarnar.

De hemipterologiska resultaten af mina exkursioner i Stockholms omnejd
denna sommar hafva varit jämförelsevis mindre anmärkningsvärda, Omnämnas
bör dock att jag på trädstammar å Adolf Fredriks kyrkogård insamlat en stor
mängd af den såsom svensk hittills förbisedda Phytocoris dimidiatus
KirscHB. Exemplar af denna art från Småland, Östergötland och Stockholm
hafva i Riksmusei samlingar stått sammanblandade med Ph. Populi LINN.

I närheten af Skogsö-träsk ej långt från det för Tidskriftens läsare ge-
nom en uppsats i dess första häfte bekanta »Östra Stäket» på Vermdön, erhöll
jag jämte exemplar af röda stackmyran äfven ett exemplar af den, såsom efter
nämnda myra starkt mimisk, särdeles märkvärdiga kortvingade honan af Myr-
mecoris gracilis F. SAHLB., en art förut veterligen funnen i Sverige en-

200

dast säsom längvingad, nämligen i Öster- och Vestergötland. Med anförande
af detta intressanta fynd afslutar jag mina anteckningar, hvilka hufvudsakligen
afsett att väcka samlarens uppmärksamhet pa icke blott hvilket rikt fält Stock-
holms-trakten erbjuder honom, utan äfven hvilka utsigter till nya upptäckter för
den svenska faunan finnas för den, som vill egna sin uppmärksamhet ät skinn-
baggarnes i flere afseenden ganska intressanta grupp.»

Kand. G. ADLERZ har i bref meddelat mig följande:

»Af Hamearis Lucina L. fangade jag i slutet af Maj 1876 en
3 i närheten af Linköping och de följande aren har arten åter funnits pa
samma lokal. Pamphila lineola Ochs. tog jag pa samma ställe i bör-
jan af Aug. 1878 men endast ett exemplar. Pa en torr och solig skogsbacke
vid Helgestad i Kudby socken i Östergötland lyckades jag päträffa den säsom
nordisk varietet ansedda Argynnis Aglaja var. æmilia ACERBI i
början af Aug. 1876. Framvingarne ofvan helt och hället svartbruna med un-
dantag af en rödbrun flack nära basen i diskfältet; bakvingarne likaledes nära
basen försedda med en rödbrun fläck jämte några andra större, otydliga, mörkt
rödbruna, i rad stående och nära yttre kanten belägna fläckar. Vingarne un-
dertill äfven mörkt färgade och bakvingarnes yttre hälft, inbegripet det öfver
vingens midt löpande silfverfläckbandet, öfverdragen med svartaktigt grönbrunt. »

Från Finland meddelas att doc. J. SAHLBERG under senaste sommar ¢
Teisko kapell funnit ett nytt coleopteron tillhörande slägtet Zilora (familjen
Melandryidae) hvilken skiljer sig från den enda förut kända europeiska
arten Z. ferruginea genom mera långsträckt kropp med starkare utstående
och spetsigare bakhörn på prothorax, hvars öfre sida äfven är mycket finare
och tätare punkterad. Denna art togs under barken af en torr granstam till-
samman med Pytho abieticola J. SAHLB., för några år sedan upptäckt
i Ruovesi. I djupa granskogar, hvilka för den finske entomologen synas vara
särdeles gynsamma lokaler, hade doc. SAHLBERG därjämte funnit en ny art af
slägtet Agathidium, som han kallat A. bicolor och hvilken afviker
från den närstående A. seminulum bland annat genom mörk antennklubba
samt mycket kort och otydlig suturalstrimma. Arten är tagen i Ruovesi,
Idensalmi och Yläne. Under sommaren hade för öfrigt Pytho kolvensis
C. SAHLB., en på decennier icke återfunnen art, tagits i flere exemplar.

Stud. ENWALD, som sista sommaren gjort entomologiska exkursioner på
rysk-lapska halfön, hade bland annat anmärkningsvärdt därstädes funnit äfven
den af doc. SAHLBERG föregående sommar på högsta toppen af Båtfjället i
Saltdalen i Norge upptäckta högst intressanta och prydliga skinnbaggen Salda
alpicola J. SAHLBERG.

Jacob Spångberg.

FRAN DALARÖ I SEPTEMBER (1880).

ENTOMOLOGISK SKIZZ
AF

O. M. REUTER.

För nagon tid sedan var jag i tillfälle att uti ett till Red.
af Entomologisk Tidskrift stäldt och af denne publiceradt bref
framhalla Stockholms-traktens ovanliga rikedom i entomologiskt hän-
seende. Jag har sedermera under en i början af September mä-
nad till Dalarö företagen utflygt, ätföljd af en veckas vistelse pa
nämnda halfö, ytterligare blifvit i tillfälle att konstatera densamma.
Då under de derstädes gjorda exkursionerna icke blott några för
Sverige nya insektarter togos, men äfven flere för Stockholms-
trakten icke förr antecknade, torde nedanstående lilla redogörelse
för hemipterfaunan på Dalarö, sådan den gestaltade sig i början
af September månad, icke vara utan allt intresse. Att Dalarö
under sommaren visar en annan faunistisk fysiognomi och äfven
då helt visst har att bjuda på flere rariteter, faller af sig sjelft.
De arter, som nedan omnämnas, äro deremot antingen höstformer
eller sådana sommararter, hvilkas fulla utveckling afslutats först i
slutet af Juli eller i Augusti.

Dalarö är icke så enformigt på lokaliteter, som. vid första
ögonblicken kunde synas. Vi vilja först vända oss till den mängd
små gårdsplaner, hvilka uppstått kring de af Stockholmspubliken
i stort antal uppförda villorna. På dessa erhålles bland annat
Piesma maculata Lap., lefvande på de härstädes och särdeles
vid renar af potates-täppor m. m. växande Chenopodiaceer. På
nämnda växter gjorde jag här vidare ett fynd af mycket intresse,
i det jag nemligen i temlig mängd fann den lilla af mig i med-
delanden från Soc. pro F. et Fl. Fenn. I, p. 76 beskrifna Z77zoza
Chenopodii, en för den svenska faunan ny Chermetid. Fyndet

202

intresserade mig isynnerhet derföre att jag pä senare tid betviflat
att denna art i sjelfva verket skulle lefva pa Chenopodium, eme-
dan jag för ett år sedan fann densamma talrik pa ett klöfverfält
i södra Finland." Nu togos emellertid såväl imagines, som
nymfer pa Chenopodium, sa att vistelsen pa klöfverfältet icke
var annat än tillfällig eller måhända berodde derpa att molla
växte inblandad med klofret. F. Löw i Wien har meddelat mig
att den blifvit funnen äfven på Atrzplex och jag tog också pa
denna växt två exemplar pa annat ställe å Dalarö. En beskrif-
ning och afbildning af den hittills okända nymfen skall jag en
annan gång meddela. — En annan för entomologen intressant
växt, som förekommer på gårdsplanerna och vid vägränderna, är
Artemisia absinthium. Denna har 1 sommar varit öfverallt
mycket utsatt för härjningar af bladlöss (Aphzdes), af hvilka den
hyst verkliga myriader. Tack vare detta förhållande, har den
tillika varit i riklig mängd besökt af en liten art af den specielt
bladlus-sugande familjen Anthocoridae, Triphleps niger WOLFF,
hvilken tidigare såsom larv och nymf, men först från medlet eller
slutet af Augusti såsom imago gör anfall på bladlössen. Också
en annan rof-skinnbagge uppträdde i en Corzscus-art, hvilken jag
åtminstone tills vidare betraktar såsom en ovanligt liten form af
C. ferus Linn. med elytra icke gående ut öfver abdomens spets
och flygvingarne kortare än abdomen, och hvilken form förtjenar
att i större massor insamlas och närmare studeras. Osäkert är
ännu huruvida den på Dalarö, likasom i hela Stockholms-trakten,
på Artemisia allmänna Plagiognathus albipennis FALL. lefver af
bladlöss eller af växtens safter; jag tror hellre det senare. En
säker bundsförvandt i utsugandet af plantan ega bladlössen emel-
lertid i den i sommar af mig så väl vid Östra Stäket som på
Dalarö funna Aphalara artemisiae FÖRST., af hvilken Riks-
museum förut egde exemplar endast från Gotland.

Närmast ofvan om villorna ligga ljungbevuxna berg med mer
eller mindre stor barrskog. Jag öfvergår nu till dessa lokaliteter.
Från träden lyckades jag icke inhösta mera än ett exemplar af
Temnostethus pygmaeus FALL. och ett af Dicrooscytus rufipen-
nts FALL. Desto bättre lönade sig samlandet på ljungen, i det

1 Se Medd. Soc. F. Fl. F:ca, V, p. 234 (1880).

203

nästan samteliga här tagna arter förut äro oanmärkta för Stock-
holms-trakten. Så t. ex. den på Dalarö ej sällsynta Scoloposte-
thus decoratus HAHN (= melanocerus THOMS., förut inom Sverige
kind endast fran Skane), hvilken uteslutande lefver pa ljung, 1
likhet med den pa Korsholmen utanför Dalarö tagna Stygnas
pygmaeus F. Saute. (= pélosulus THoms.), som af THOMSON
anföres säsom sällsynt i södra Sverige och lika litet som den
förra hittills varit representerad i Riksmusei samlingar. Detsamma
ar äfven förhållandet med den lilla vackra Zygzna rubrovittata
Leto. (= Zyphlocyba ericetorum J. Saure.), en för Sverige hit-
tills okänd Cicadarie, af hvilken exemplar kunde tagas flerestädes
pa Dalarö och närliggande smärre Gar. Slutligen ma äfven om-
talas Nyszus helveticus H. ScH., Pterotmetus staphylinoides
Burm., Rhinocola ericae Curt. (= callunae Bon.), hvilken lilla
Chermetid förekom säväl säsom imago, som äfven ännu säsom
nymf alls icke sällsynt. Säsom en regulator för den för stora
förökningen af dessa och andra callunaevora uppträder härstädes
icke fätalig Corzscus ericetorum SCHOLTZ." — Under lafvarne pa
sjelfva berget krypa de brachyptera Plnthisus pusillus SCHOLTZ
och den såsom sa sällsynt ansedda Macrodema microptera CURT.
(= gracilis Bon.); till följd af sin färglikhet svårare att upp-
täcka äro Orthostira nigrina FALL, macrophthalma Firs. och
parvula FALL., den sista den allmänaste. — Bland gräset emel-
lan trädstammarne på bergssluttningarna uppträdde åtskilliga ho-
mopterer och särskildt må bland dessa framhållas den inom
Sverige hittills endast för Stockholm och Östergötland uppgifna
Athysanus brevipennis KıRscHB., ” hvilken var allmän öfverallt
på nyss angifna ställen, äfvensom delvis pa ljungen. I sällskap
med denna förekommo Åfthysanus sordidus ZETT. och Sahlbergi
Reur. (Medd. F. Fl. F:ca V, pp. 209 och 220), Motus mollicu-
Zus Bou. och aridellus J. SAHLB., ny för Sverige, den förr blott
i södra och vestra Sverige tagna Megophthalmus (= Paropia)
Scanicus FALL., äfvensom Zzrburnia Fairmairei PERR., en art,

! På ljungen gjordes vidare fynd af intressanta Collembola (Sminthurus),
äfvensom en förmodligen ny Zhrips.

? Är äfven tagen i mängd i Ångermanland af STÅL, enligt exemplar i
Riksmuseum.

204

som ännu icke publicerats såsom svensk, och Stroma bicarinata
ESCH:

Fran de skogklädda bergsluttningarna komma vi till de egent-
liga barrskogarne, hvilka finnas i något större utsträckning i
närheten af den s. k. »schweizerdalen.» Också här var det
egentligen markens ristäcke, som erbjöd entomologen något af
värde, ty granarne gåfvo mig endast ett exemplar af Ploearia
vagabunda LINN. Särskildt framstod i detta afseende Myrtillus
nigra, på hvilken jag tog ett exemplar af den hittills icke såsom
svensk bekanta Chermes ledi FLOR. (förut funnen af mig i Bohus-
län och i Finland, egentligen lefvande på Ledum, men äfven
förr någon gång af mig anträffad på blåbärs-ris). Vidare före-
kom på samma växt i mängd exemplar af Zingis Oberti Kou.
och af den ytterst sällsynta Aupteryx pictilis STÅL, äfvensom
Cicadula variata FALL. och Åthysanus sexpunctatus FALL., af
hvilken arts hane den af mig nyligen i Medd. från Soc. pro F.
et Fl. Fenn. från södra Finland såsom ny beskrifna A. domino
endast är en färgvarietet, enligt hvad jag funnit vid undersökning
af exemplar i Svenska Riksmuseum. Slutligen bör omnämnas
Liburnia Fairmairez PERR., hvilken bland högre gräs på skug-
giga ställen anträffades i mängd.

På sina ställen förekomma i skogarne och mellan bergen
försumpningar, bevuxna med Juncus och Carices samt ofta äfven
med Galium palustre, från hvilken erhölls Zrzosa galii FÖRST.
och en förmodligen ny särdeles vacker liten Z/rzips (förut funnen
af mig på samma växt vid Skogsö-träsk midt emot Östra Stäket
samt vid Mariehamn på Åland). På Juncus lefde i stor mängd
Conomelus limbatus FABR., såväl kort- som långvingad, äfvensom
sparsammare ÅLivia juncorum LATR., en art, som åstadkommer
de kända deformationerna på Juncus conglomeratus, hvilka i
tiden gifvit anledning till uppställandet af en ny varietet af denna
art. (För öfrigt iakttog jag på flere ställen talrika larver på
blomhufvudena, dolda i sina hvita säckar och troligen tillhörande
någon Coleophora-art. På desamma har jag tidigare blifvit upp-
märksamgjord af professor SANDAHL vid Stäket, där de förekommo
i ännu större antal). På Carzces lefde här vidare stora massor
af Megamelus notula GERM. samt sällsyntare den för Sverige
nya Kelisia (= Stenocarenus) vittipennis J. Saute. (= gut-\

205

tuliferus KirsCHB.); äfven togs ett exemplar af Orthostire pla-
tychila Firs. Vid undersökning af Sphagnum erhölls ett exem-
plar af den sällsynta Ceratocombus coleoptratus ZETT. (= mus-
corum FALB.), af hvilken jag vid Skogs6 träsk nara Stäket fun-
nit äfven en langvingad individ i Augusti. Slutligen ma om-
nämnas tre exemplar af den i Sverige sa sällsynta Stenocranus
lineola GERM. (= minutus FABR.), en art, som inom Skandina-
vien ännu icke tagits annorstädes än vid Stockholm. Också har
uppträdde en hämmande faktor vis å vis de phytophoga-arterna
i Coriscus rugosus LINN., hvilken på sina ställen var ganska
talrik.

Följer man vägen genom den s. k. »schweizerdalen» till
Smådalarö, så kommer man snart till lokaler af annan natur,
sådana dessförinnan äfven ett par ställen passerats. Angsmar-
ker infinna sig sålunda, vid dikesränderna bekransade af Sa-
Zices och stundom af Rhammus cathartica och öfvergående i
backar med björk eller hasselskog, stundom sträckande sig ned
till de oftast långgrunda och i vattenkanten med /7e/cocharis och
Scirpus, men blott sällsynt och sparsamt med Phragmites be-
vuxna stränderna, hvilka för öfrigt bekransas af alar och ofta
nog mellan dessa med präktiga buskar af Crataegus. Angarnes
fauna erbjuder intet synnerligt anmärkningsvärdt, en äng, när-
mast innan man uppnår »Schweizerdalen», hyste dock i stor myc-
kenhet en för mig okänd Zrzosa-art (imagines och nymfer),
hvilken synes komma 77. Meyeri F. Löw mycket nära. För
öfrigt må antecknas fran fugtigare lokaler: Deltocephalus assı-
milis FALL, Zhamnotettix sulphurella Zerz., Kelisia pallıdula
Bow. och Zrdurnta striatella FALL., samt pa torrare ängar
Deltocephalus paleaceus J. SaHLB. och cephalotes H. Scu. (=
citrinellus SaHLe.) samt Zhamnotettix Preyssleri Vies. ej säll-
synta; af Chermetider togos Zrzosa viridula Zerr., Aphalara
exilis LyuNGH, A. afınis ZETT., A. picta ZEIT. (= nervosa
THoMs.) samt pa en med Rumex acetosella tätt bevuxen ängs-
backe A. polygont Först. (troligen skild fran A. calthae Linn.)
Backarne, hvilka till följd af sommarens starka torka voro alldeles
solbrända, lemnade nägra goda fynd. Här togos flere gänger
Peribalus vernalis Linn. och Geocoris grylloides Linn., två i
Stockholms-trakten icke sällsynta arter, af hvilka dock den förra ı

206

Finland är ytterst sällsynt, den senare ännu alls icke funzen därstädes.
Icke sällsynt förekom Lerytus minor H. ScH. Af Nysius punc-
tipennis H. Sc. och Macroplax Preyssleri Firs. togs ett exem-
plar af hvardera och pa högländtare ställen bland 77zfolium före-
kom Alydus calcaratus Linn. Af homoptera böra Åthysanus
quadrum Zerr., Eupterye Wallengreni Står, Deltocephalus
punctum FLor. och strzatus Linn. omnämnas. Detta till markens
fauna. Ga vi nu att till en början undersöka buskarnes, sa
finna vi pa Salices Picromerus bidens Lann., Psallus alni
FABR., Aphrophora alni FALL,, Idiocerus confusus FLoR, popult
Linn. och elegans FLor, Typhlocyba decempunctata FALL. samt
af Chermetider Chermes stenolabis F. Low (= annellata Tuoms.)
och Zrrosa striola FLOR, den senare sparsam. Bjôrkarne hysa
Flasmostethus dentatus DE GEER, pa hasselbuskarne kunna fän-
gas Pantilius tunicatus Linn., Malacocoris chlorizans FaLL.,
Alarne pa stränderna hafva att uppvisa äfvenledes Pantilius tu-
nicatus och Acanthosoma hemorhoidale Lınn., båda dessa arter
ännu delvis såsom nymfer, äfvensom Prlophorus clavatus Linn.
och Åetorhinus angulatus Linn. samt Zyphlocyba geometrica
SCHRK. Pa Crataegus-buskarne lyckades jag finna en för Sverige
hittills icke publicerad Chermetid, Chermes crataegi FORST.
(hvilken jag emellertid redan 1870 tagit bade pa Djurgarden vid
Stockholm samt nära Strömstad).

Närmare Smädalarö blir naturen allt mera yppig och till de
redan nämnda trädslagen sluter sig äfven eken. Vid hafning pa
denna erhöllos Psallus diminutus Kirscus. och Compsus albo-
Striellus FALL., hvardera i ett exemplar (deras tid var redan ute)
och en stor mängd exemplar af den hittills inom Sverige blott
såsom skånsk anförda Tyiosa dryobia‘ FLOR., alla gula, icke
svarta, såsom THOMSON uppger, troligen efter öfvervintrande exem-
plar; kändt är nemligen, att Chermetiderna under öfvervintring
helt och hållet förändra färg, hvarför karakterer, hemtade från
denna, blifva ytterst vaga. Såsom nymf förekom ej sällsynt
Palomena prasina Linn. (= dissimilis FABR. FIEB.);” ännu

"I min afhandling: »Finlands och Skand. halföns Heteroptera» har jag
enligt de flesta nutida förf. kallat arten dissimilis (pag. 127); den ar dock
den rätta Cimex prasinus LINN., enligt hvad jag numera insett.

5
k

207

den ı2 sept. hade jag erhällit blott en enda fullt utvecklad in-
divid, denna äfven just utkläckt.

Faunan pä gräset emellan löfträden eller pä ristäcket i lun-

darne visar nagon olikhet med backarnes och särdeles med barr-
skogarnes. Gemensam med dessa är emellertid Liburnia Fair-
mairti, men for öfrigt hafva vi har att anföra Zremocoris erra-
ticus Fasr.. Ligyrocorts silvestris (auctorum), Athysanus splen-
didulus Farr., Kelisia perspicillata Bou. m. fl. Af rof-hemip-
tera förekom Coriscus flavomarginatus SCHOLTZ ej sällsynt, bade
kort- och längvingad, C. /mbatus DAHLB. samt Coranus subap-
terus DE GEER.
i Bland gräset vid dikeskanterna och på åkerrenar erhöllos vi-
dare en mängd mer eller mindre allmänna arter, såsom Åelia acumı-
nata Linn., Neottiglossa inflexa WOLFF, Carpocoris nigricor-
nes FABR. (hvilken val rättast borde nämnas med sitt äldsta säkra
namn Zurpureipennis DE GEER), Dolycoris baccarum, Linn.,
Syromastes marginatus Linn., Corizus Hyoscyami Linn., Rho-
palus Abuliton Rossi, crassicornis Linn. och parumpunctatus
SCHILL., Lygaeus equestris Linn., Pachymerus Pint Linn., L:-
gyrocoris, Nysius Facobeae ScHiLL., Z/hymı WOLFF, Lygus pra-
tensis Linn., Kalmit Linn., Charagochilus Gyllenhali FALL.
samt den härstädes allmänna, men t Finland ännu ej tagna //7-
ris laevigatus LINN.

Vi hafva sälunda genomgatt de flesta lokaliteter, hvilka jag
fann på Dalarö. Återstår ännu endast stränderna, hvilkas vext-
lighet redan i korthet berörts. Af hemiptera, som här togos,
kunna omnämnas Keflisia (= Stenocarenus) guttula Farr., Li-
burnia lepida Bon., Chloriona unicolor H. SCH., J. SAHLB.,
Delphax pulchellus Curt. (= Minki FIEB., SAHLE.), de två sena-
ste lefvande pa Phragmites, samt pa kort gräs vid strand ett
exemplar af Zzburnia obscurella Bon.

Säsom af ofvanstäende framgär, saknas här eller hafva at-
minstone icke anträffats af förf. ätskilliga gifvande lokaler, sasom
mossar, kärr och träsk, sandmarker o. s. v. Det entomologiska

‚ utbytet har det oaktadt icke blifvit sa ringa, nu särskildt med hän-
syn till hemiptera; äfven af andra grupper (t. ex. 7/ysanoptera
och Collembola) blefvo flere novitier for Sveriges fauna upptäckta,
för hvilka mähända skall redogöras en annan gäng. Pä samma

208

gang jag i ofvanstäende sökt lemna en öfverskädlig bild af höst-
formerna, som karakterisera hemipterfaunan i mellersta Sveriges
skärgärd, och derföre upptagit äfven andra, än de för faunan nya
arterna, utgör denna lilla uppsats ytterligare ett vitne om att myc-
ket ännu äterstär att finna 1 sjelfva Stockholms närhet, som ännu
icke ar kändt säsom svenskt.

De nu frän Dalarö anförda arterna, hvilka äro nya för Sve-
rige, äro följande:

Kelisia vittipennis J. Sante. (= guttuliferus KirSCHB.),
förut funnen 1 Finland och mellersta Europa.

Liburnia Fairmairei Perr. (= #eglecta For), utbredd öf-
ver större delen af Europa.

Notus aridellus J. Sante. (= cztrinellus FLOR nec ZETT.),
funnen i Finland, Livland, Tyskland, Frankrike och England.

Zygina rubrovittata Lern. (= erzcetorum J. SAHLB.), förut
tagen ı Finland och norra Frankrike.

Chermes crataegi Först. (nec FLOR), förut känd fran större
delen af Europa.

Chermes ledi FLOR, förut tagen i Finland och Livland.

Trioza chenopodii Reur., förut upptäckt i sydvestra Fin-
land.

Trioza sp. ignota.

er ENT

DANSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1878— 1879.

BERGSÖE, V., Fra Mark og Skov. Populaire naturhistoriske Skildringer. Hefte
1—15, Juli 1878—Juli 1880. Gyldendalske Boghandels Forlag.
MEINERT, FR., Om Mundens Bygning hos Larverne af MYRMELEONTIDERNE,
HEMEROBIERNE og DYTISCERNE. — Videnskabelige Meddelelser fra Na-
turhistorisk Forening i Kjöbenhavn for Aarene 1879—80, pag. 69--72.

SCHIÖDTE, I. C., De Metamorphosi Eleutheratorum observationes, Bidrag til
Insekternes Udviklingshistorie. Fortsættelse. Niende Bidrag. — Natur-
historisk. Tidskrift. Rekke 3, Bd. U, p. 479—598, Tab. V—XII.
Kjöbenhavn 1878.

SORENSEN, WILLIAM, Om Bygningen af Gonyleptiderne, en Type af Arachni-
dernes Classe. — Naturhistorisk Tidskrift. Række 3, Bd. 12, p. 97
—222, Tab. I—II. Kjöbenhavn 1870.

Veiledning ved Indsamling, Preparation og Konservering af Insekter udgivne
ved Foranstaltning af Entomologisk Forening i Kjöbenhavn. Kjöben-
hayn 1878. Bergman & Hansen.

Overszettelser.
Om Insekternes Besög i Blomsterne efter CHL. DARWIN, — Tidskrift for po-
pulaire Fremstillinger af Naturvidenskaben, udgivet af C. F. LÜTKEN
og Euc. WARMING. Bd. 26, p. 435—449, . Kjöbenhavn 1879.
D:R Lincecum, Tre i Texas levende Myre-Arters Livsfærd. I. Tidssk. f. pop.
Fremst, Bd. 25, p. 173—187; Il. p. 321—348. II. p. 401—419.

Köbenhavn i October 1880.
G. Budde-Lund.

FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1878—79.

I Finland tryckta arbeten och uppsatser:

MAKLIN, Fr. W., Diagnoser öfver några nya sibiriska insektarter. — Ofvers.
Finska Vet. Soc. förh. XIX (1878), p. 15—32.

, Nya arter af slägtet Poecilesthus Blanch. — Öfv. Finska Vet. Soc.
forh. XX (1878), p. 64—94.

, Några bidrag till kännedom af slägtet Talanus Dej. Cat. — Ofv.
Vet. Soc. förh. XX (1878), p. 95—103.

, Diagnoser öfver förut obeskrifna Statira-arter fran Nya Granada. —
Öfv. Vet. Soc. förh. XX (1878), p. 104—117.

, Fabricii och Erichsons Statira-arter ånyo beskrifna. — Ofv. Vet. Soc.
forh. XXI (1879), p. 243—247.

Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 0. 4 (1880). I4

210 /

REUTER, O. M., Hemiptera Gymnocerata Europae. Hémiptères Gymnocérates
d'Europe, du bassin de la Méditerranée et de l’Asie russe. Tome I.
1878. — Act. soc. scient. fenn. XII, p. 1—187. c. 8 tabb.”

, Actitocoris, novum Hemipterorum genus e Fennia australi. — Meddel.
Soc. Faun. et Fl. fenn. II (1878), p. 194—197.

, Hemiptera Gymnocerata Europae. Tom. I. 1879. — Act. soc. sc.
fenn. XII, p. 188—312. c. 5 tabb.

——, Diagnoses Hemipterorum novorum. — Öfv. Vet. Soc. förh, XXI
(1879), Diets Ok:

, De Hemipteris e Sibiria orientali nonnullis adnotationes criticae. —
Ofv. Vet. Soc. forh. XXI (1879), p. 42—63.

, Till en djurgeografisk fråga. — Ofv. Vet. Soc. förh. XXI (1879), p-
64—82.

, Till kännedom om mimiska Hemiptera och deras lefnadshistoria, —
Ofv. Vet. Soc. förh. XXI (1879), p. 141—198.

SW Capsidae Turkestanae. — Ofy. Vet. Soc. fôrh: XXI (1879), p-
199— 206.
, Diagnoser öfver nya Thysanoptera fran Finland. — Ofv. Vet. Soc.
förh. XXI (1879), p. 207—223.

SAHLBERG, J., Species nova Phimoderae in Fennia detecta. — Medd. Soc.

Faun. et Fl. fenn. II (1878), p. 198—200.

I utlandet (och Sverige) tryekta uppsatser:

REUTER, O. M., Note sur une nouvelle espece d'Hémiptère. — Ann. soc. ent.
Pr. 187 os p- 149.
Camelocapsus oxycarenoides nov. gen. et sp. — Bull. soc. ent. Fr.

1878, p. CIV—CV.

, Captures of Hemiptera-Heteroptera in Scotland. — Ent. Monthly Mag.
XIV (1878), p. 186—187.

, Remarks on some British Hemiptera Heteroptera. — Ent. M. Mag.
XIV (1878), 242—245; XV (1878), p. 66—67; XVI (1879), p.
12—15.

, Is »Cyllocoris flavonotatus» Boh. a Globiceps or a Cyllocoris?
M. Mag. XV (1878), p. 113—115.

, Renseignements géographiques sur quelques espèces d’H&mipteres. —
Bull. soc. ent. de France 1879, p. XLI—XLIII.

, Note on Gerris thoracica. — Ent. M. Mag. XVI (1879), p, 67—68.
, L and O. M., Collembola and Thysanura in Scotland in 1876. —
The Scotish Naturalist. Dec. 1879 p. 204—208.

SAHLBERG, J., Bidrag till nordvestra Sibiriens Insektsfauna, Hemiptera Hete-

Ent.

roptera insamlade under expeditionerna till Obi och Jenisej 1876 och
1877. — Kongl. Sv. Vet. Ak. Handl. XVI, n:o 4 (1878), p. I—39.
, Synonymische Bemerkungen über Lathrobium. —: Deutsche Entom.
Zeitschr. XXIII (1879), p. 202.

RT OS. E. Bergroth.

RESUMES.

P. 113 du texte.
3

O.-M. Reuter: Les Hétéroptères de la Finlande et de la
Scandinavie.

M. Reuter a commencé sous ce titre une description systé-
matique de tous les Hétéroptères counus de la Finlande et de
la Seandinavie.

(P. 178 du texte.)

W.-M. SCHÔYEN: Notices coléoptérologiques.

L’auteur signale d’abord, dans ces notices, une particularité
intéressante qu'il a été à même de constater relativement au type
Meloé violacea MARSH, savoir la fonction que la nature paraît
avoir assignée à la forme toute particulière des antennes du mâle.

Meloë violocea est généralement rare dans la Scandinavie,
si même on la rencontre un peu partout dans cette vaste pénin-
sule. Cependant, cette rareté constatée de vieille date n’em-
pêche pas, comme DE GEER le signalait déjà, et comme l'au-
teur de ces Notices a eu lui-même l'occasion de s’en assurer,
linsecte en question de se présenter parfois en nombre assez
considérable, Ainsi, M. SCHOYEN a rencontré, les derniers jours
de mai 1879, dans le Saltdalen (Nordland, en Norvége), au pied
de terrasses dont les pentes arides forment des espèces de pâtu-
rages en majeure partie couverts de pins, une foule si nombreuse
de ces Coléoptères rampant entre les déchets des coupes de bois
pratiquées pendant l'hiver, qu'en très peu de temps il lui fut
possible de recueillir plus de 50 exemplaires de Méloé. Ce fut
à cette occasion que M. SCHÔVEN trouva la clef de la différence
signalée ci-dessus, mais non expliquée jusqu'ici, paraît-il, entre la
forme des antennes du mâle et celle des mêmes organes chez la
femelle.

212

7 1 1
5
4

On voyait partout, sous les déchets, des males et des femelles
se promener sur le sol. Les petits mâles, très actifs, s effor-
çaient d’exciter des sentiments tendres chez les femelles exclu-
sivement occupées aux besoins de l’alimentation. Ils s’élangaient
sur le dos de celles qu'ils avaient honorées de leur choix, grim-
paient a la téte, passaient leurs antennes crochues sous celles de
la femelle et les frottaient d’avant en arrière entre le coude renflé
qui sépare la 6" et la 7€ articulation des antennes masculines.
Les antennes de la femelle suivaient ce mouvement jusqu'au mo-
ment où leur pointe s’échappait mécaniquement de la prise. In-
médiatement, le mâle renouvelait sa manoeuvre à fois consécu-
tives. Cela fait, il se reportait en arrière pour tâter de la partie
postérieure du corps si ses opérations avaient eu l'effet désiré.
Après plusieurs essais infructueux, il redescendait pour recom-
mencer tôt après le même manége. M. SCHÔYEN examina ces
manoeuvres pendant près d’une heure, sans qu'elles amenassent
un résultat qu'il ptt constater de ses yeux, mais il pense qu'il
est impossible de se méprendre sur le but des frottements d’an-
tennes en question, dont l’analogue existe chez quelques Podu-
rides

Suivent un certain nombre de revendications du droit de
priorité en faveur de l'entomologiste H. STRÖM, dans la denomi-
nation spécifique des types suivants: — A Polydrosus micans
F, M. SCHÔYEN voudrait rendre le nom spécifique de mollis
(Strom). — Polydrosus fulvicornis porte dans le Catalogue des
coléoptères d'Europe, de STEIN et WEISE, le nom synonymique de
fasciatus MÜüLL. Or, comme Müller le déclare lui-même, e’est
STRÖM qui a le premier décrit cet insecte, et par suite, si l’on
admet le synonyme en question, il faudrait dire: fasciatus STROM.
— Le type Curculio Salicis de Ström est Otiorhynchus lepido-
pterus F et non ©. nigrita F, qui n'appartient pas à la Norvege.
— O. maurus est le Curculio dubius de Strom. — Orchestes
alni de STROM a été rapporté à tort à ©. Zheis. — Philonthus
marginatus F. devrait s’appeler au lieu P. marginatus STROM,
cet entomologiste ayant décrit le premier l'espèce en question
sous le nom de Staphylinus marginatus.

Pour les mêmes raisons, M. SCHÔYEN voudrait restituer aux
espèces Cymindis basalis GxLii., Patrobus excavatus PK. et

213

Nebria Gyllenhali SCHÖNH. les noms respectifs de C. mollis,
P. atrorufus et N. rufescens.

= M. SCHÔYEN termine ses notices en déclarant que, selon
lui, les types Patrobus clavipes et rubripennis TH., considérés par
un autre entomologiste norvégien, M. SCHNEIDER (I. c.) comme
des especes distinctes de P. excavatus et septentrionalis, ne

sont en réalité que des variétés de ces dernieres.

(P. 185 du texte.)

O.-M. REUTER: Contribution à la biologie de Gastrodes
Abietis (LINN.)

Citant un article de la 16" année de /’ Entomologist s
Monthly Magazine (pp. 175 et 214) relativement à la décou-
verte de cet Hémiptère en Ecosse dans les cônes d Abies Dou-
glast et d’Abies excelsa, M. REUTER signale que la notice en
question na rien de nouveau, et que le fait mentionné par l’auteur
écossais l'a déjà été dans le 18" siècle entre autres en 1774
par l'Allemand KÖLREUTER, ' dont on trouvera le récit dans l'ou-
rage cité en note.

M. REUTER mentionne ensuite la présence dans sa patrie, la
Finlande, de G. Adzetzs, qui paraît prendre ses quartiers d'hiver
exclusivement dans les cônes ou strobiles de sapin, et de l'espèce
voisine, G. ferrugineus, qui habite ceux du pin. Mais il reste
encore à constater si les becs-croisés (Loxza) font en réalité leur
principale nourriture d'hiver de ces insectes, comme le prétend
KÖLREUTER, lequel pense que c'est une espèce d’aphrodisiaque
pour les oiseaux en question, qui s accouplent, comme on le sait,
dans la saison hivernale.

* Acta Academie Theodoro-Palatinæ, Tome III (1775), pp. 62—68: Nach-
richt von einer schwarzbraunen Wanze, die sich die Roth-tannenzapfen zu
ihrem Winterlage erwählt, und gegen diese Jahreszeit den Creuzvögeln zur
Zägliche Speise dient.

(P. 189 du texte.)

A.-E. HOLMGREN: Les znsectes nuisibles aux plantes cul-
Livees.
L.
La Mouche du raifort cultivé.
(Aricia floralis ZETT.)

M. HOLMGREN donne la description de la forme complete
et principalement des larves de ce Diptère, que l’on rencontre
en Suède depuis la Scanie jusque dans l’intérieur des districts
lapons (Laponies). Il paraît attaquer principalement les crucifères,
et M. HOLMGREN l'a trouvé en nombre, l'été dernier (1880), sur
des raiforts de jardin (Raphanus sativus esculentus), qui en ont
été totalement ravagés.

La Mouche du raifort paraît avoir deux générations annuelles.
La dernière donne naissance aux insectes du printemps suivant.

(Be Loz duntexte)

A. WÅNGDAHL: lieux de trouvaille de Coléoptères suédois
plus ou moms rares.

De la liste donnée sous ce titre par M. WANGDAHL, nous
ne signalerons que

Cuphea curtula, trouvée pour la premiére fois en Scandi-
navie, dans le Helsingland septentrional, déterminée par M. le

professeur agrégé THOMSON, et donnée au Musée de l'État, a
Stockholm.

(P. 196 du texte.)

K.-Fr. THEDENIUS: Contributions à la Faune lepidoptere
de la Scandinavie. (Continuation.)

Dans la continuation promise par lui (voir Résumés, p. 111),
M. THEDENIUS donne une série de lieux de trouvaille nouveaux
ou peu connus pour divers Papillons suédois.

215

Le type Oeneis Jutta HB., considéré jusqu'ici (WALLENGREN)
comme ne descendant pas au-dessous du 61° L.N., a été décou-
vert cette année (1880) dans les iles baltiques de Wermdö et
d’Ingarö (59,4° L.N.), immédiatement au SE. de Stockholm.

Sphinx Pinastri L. M. le professeur de lycée KINDBERG a
trouvé, avec le Sphinx Convolvuli L., une variété curieuse du
Sphinx en question: les alles antérieures manquent des trois lignes
noires, qui sont remplacées par deux bandes transversales, re-
courbées et dentelées, partageant les ailes en trois champs.

Sesia tipuliformis (L). M. THEDENIUS signale les ravages
formidables exercés en 1878 et en 1879 par ce Lépidoptère sur
les groseilliers rouges et les cassis de son jardin.

(P: 198 du texte.)

JACOB SPÅNGBERG: Pefites communications entomologiques.

— Le Lépidoptère Zerene Hyale L. a été trouvé cette an-
née en nombre en Scanie (près de Kristianstad et de Wedels-
bäck), en août en Blekinge (Spandelstorp), le 12 août un mâle,
en Ostrogothie, et le 20 juin, également un mâle, à l'extrémité
méridionale du tunnel de Nyboda, près de Stockholm.

= elveté sdermier (1880), ailpan été. découvert en .Seame „2
exemplaires, et, en août 1875, pres de Linköping (Ostrogothie),
ı exemplaire de Zerene Edusa Farr.

— Dans une lettre à M. SPANGBERG, M. REUTER signale la
découverte, aux environs immédiats de Stockholm, ou dans la
ville même, de divers insectes nouveaux pour la Suède ou n'ayant
pas encore été rencontrés à une latitude relativement aussi élevée
que celle de Stockholm. Ainsi: en juin 1870, au Parc royal
(Djurgården), le Capside nouveau pour le Nord entier Macro-
lophus nubilus H. Scu.; en 1875, sur l'ile de Sikla (Szklaö).
au sud immédiat de Stockholm, Halticus lutetcollis H. ScH.
(connu jusqu'ici seulement de la Scanie et de l'ile d’Öland), au
Parc, Stzphrosoma steganoides J. SAHLBERG, variété à tete fon-
cée de SZ. leucocephala Linn., toute nouvelle pour la Suède; a
Siklaö, Nyszus (Ortholomus) punctipennis H. Scu., confondu
jusqu'ici avec N. helveticus H. Sch. dans des collections sué-

216

doises ;
thotylus viridinervis KirsCHB, Capside nouveau pour la Suéde-

au Parc royal (Stockholm), sur de vieux ormes, Or-
J ’

Finlande; à la pointe orientale de la même localité, sur des pom-
miers et des poiriers, A#ractotomus Mali MEY., également nou-
veau pour le Nord.

En 1877, M. REUTER trouva sous des tilleuls, dans la petite
ile de Strömsborg, au centre inéme de la capitale, un exemplaire
d’Orthotylus striicornis KırscH., dont jusqu'ici il n’a été décou-
vert qu'un seul individu dans le Nord, savoir dans la Finlande du
SO. Dans l'été de cette année-ci (1880), M. REUTER a recueilli un
autre exemplaire de la même espèce aux moulins de Nacka près
de Stockholm. Signalons encore le type Phytocoris dimidiatus,
trouvé en nombre par M. REUTER sur les arbres du cimetiere de
l’église d’Adolphe-Frédéric, à Stockholm, et confondu dans les
collections du Musée de l'Etat avec Ph. populi Linn., et enfin,
la découverte, au voisinage du marais de Skogsö, non loin de
l'Ostra Stäket, ile de Vermdö (voir Résumés, p. 51), d'une fe-
melle à aîles courtes de Myrmecoris gracilis F. SAHLBERG.

Le lecteur voudra bien comparer ce résumé avec celui donné
ci-dessus de l'article du même auteur sur la faune entomologique
de Dalarö.

= M. G. ADLERZ signale, dans une lettre à M. SPANGBERG,
Ja prise, par lui, en mai 1876 et dans les années suivantes, de
Harmearis Lucina L. aux environs de Linköping (Ostrogothie),
ainsi que d’un exemplaire de Pamphila lineola Ocus. au même
endroit, au commencement d'août 1878. Enfin, il a trouvé, au
commencement d'août 1876, à Helgestad, dans la même province,
Argynnis Aglaia var. @milia ACERBI, considérée comme une

variété septentrionale.

(P. 201 du texte.)

O.-M. Reuter: De Dalarö, en septembre (1880).

Pendant une station de 8 jours a Dalarö (pointe sud-est de
Sudermanie, dans l’archipel de Stockholm, à environ 35 kilo-
mètres à vol d'oiseau au SSE de cette ville), séjour d’été favori
des habitants de Stockholm, M. REUTER s'est livré à des recher-

217

ches entomologiques dont les résultats ont été la découverte de
plusieurs espéces nouvelles pour la région de Stockholm et pour
la Scandinavie.

Ce sont:

Kelisia vittipennis J. Sanis. (= guttuliferus KirscHB.),
trouvée auparavant en Finlande et dans la Suéde moyenne.

Liburnia Fairmairei Perr. (= neglecta FLOR.) répandue
dans la majeure partie de l'Europe.

Notus aridellus J. SaHıe. (= cztrinellus FLOR. non ZETT.),
trouvé en Finlande, Livonie, Allemagne, France et Angleterre.

Zygina rubrovittata LErH. (= erzcetorum J. SAHLB.),
trouvée auparavant en Finland et dans la France du Nord.

Chermes crataegi Först. (nec FLOR.), connu déjà dans la
majeure partie de l Europe.

Chermes ledi Fror., trouvé déjà en Finlande et en Livonie.

Trioza chenopodii REUT., trouvé en Finlande.

Trioza sp. ignota.

En signalant ces trouvailles nouvelles pour la faune suédoise,
auxquelles il faut ajouter divers Zhysanopteres et Collemboles,
M. REUTER, exprime, pour terminer, l’opinion que les environs
plus ou moins immédiats de Stockholm réservent encore bien des
surprises à l’entomologiste.

Le lecteur bien comparer avec ce résumé celui donné ci-
dessus (Petites communications entomologiques) d’une lettre de M.
REUTER à M. SPANGBERG.

ny
hegre

+
Br

u ee ov acy ER
AME TE ste ue

Entomologsk Tidskrift Bd.1

Debray. sc

AM Westergren del.et på

ENTOMOLOGISK
TIDSKRIFT

PÄ FÖRANSTALTANDE AF

ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM

UTGIFVEN

JACOB SPÄNGBERG

ANDRA ÄRGÄNGEN

1881

STOCKHOLM
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET
1881

Ay 2 . 4 + % Fat = nd
2 - LA Ba

à Ae100I0MOTH
Tara xediT.

DA OMAGE BOVAL

Ya
r

ond
2

>
x
a

NE i in
EN |
hv
TEN
af al
4 u
: t
i
/
; =
* i *
4 À 4 iv
i
| MP eT Soy pe i
1 a ta we
MAMI TSR PART Oa eee ER
ee ng
ÿ 1681
-
=
+
f Lå
0.) en | my hy

INNEHÄLL.

AURIVILLIUS, CHR., Om en samling fjärilar fran Gaboon ............- Sid. 38
, Förteckning öfver den Entomologiska Föreningens i
Stockholm medlemmar under år 1880........---- ------------ Sid. VII—XII
, Svensk-norsk entomologisk literatur 1880.......-..--.-.--------- Sid. 109
BERGROTH, B., Finsk entomologisk literatur 1880.-.....-..-.-..--------- DTS
BUDDE-LUND, G. M., Dansk entomologisk literatur 1880 _...........- » 114
Daum, OC E. L., Nagra iakttagelser, rörande getingar .............-.-.- ” 07
NEEL. H., ‚Rosforescensen hos, Lysmasken 22.2: #0. » FÖL
HOLMGREN, E. A. (j:or) och ZETTERLUND, G., En parasit hos Va-
EAN CELE) 7 ae a eee EEE wt gee 148

LAMPA, SVEN, Nagra re om A Leno N vacicprctlats nee >) 172
P. v. M., Nâgra ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt den

skada ur BEN zn st 2 : RS eh LVR
REUTER, O. id ‘oh cs Skandinaviska, halföns Heviplör

ER res eee ee et 2 ER > et OT
REUTER, O. M., Till kännedom om Skandinaviens ale EN » 145

SANDAHL, ©. TH., Den entomologiska Föreningen i Stockholm un-
der dess första arbetsär 1880 ...._.....-.----- 23 Ss epee ee I
, Gafvor till Entomologiska Höreningens Bibliotek inde.

1880 och Förteckning öfver de lärda Samfund och Ento-
mologiska Föreningar samt enskilda utgifvare, hvilka hafva
lemnat sina publikationer i utbyte mot Entomologisk Tidskrift Sid. I—VIII

= Snares meddelanden, rss ssk pd. le sert 3 2. seen Sid. 209
SCHÔYEN, W. M., Ueber einigen neue Schmetterlings-varietäten aus
dem arktischen Norwegen .......... ri MI ae » 119
, Bemærkninger angaaende deg: i singen Wocke’s alas
opförte variationer: af Caradrina quadripunctata F. .................. » 216
SPÅNGBERG, JACOB, Species novas vel minus cognitas Gyponæ ge-
Tieriss-lomopterorum#deseupsit,_.. ._...... erster: yrl oben n Pa 1125
THEDENIUS, K, Fr., Bidrag till kännedom om Skandinaviens Fjärils-
fan agent es YEAR NH N: ueber dr. Ogee! » 104
WALLENGREN, H. D. J., Coleoptera Transvaaliensia. Bidrag till
kännedom om Transvaallandets i S. Afrika Coleopter-Fauna ... » 9
=. Genera noyanBineamm! zu. 22. crate at is. «2 70194
, Skandinaviens med ögonlock försedda T de: (Tineæ oper-
A Ban Bench. RE EE rer LU Då 124
aSkaudinaviens4Eonchylidide 4-22... Menus due » 137

Revision af Skandmaviens Tipulide "22" #0", 2! 52 177

RESUMES.

Daum, O.-E.-L., Quelques observations sur les moeurs des Guépes Sid.

ENELL, HENRI, Sur la phosphorescence du ver luisant (Lampyris noc-
tiluca L.).-- at EN ee Ren
HOLMGREN, E N Fe or) et N E., In parasite de Vanessa
CE QUO BE amn ee SARA ne Bue sonore Serene aes
LAMPA, SVEN, Queldues abe Nas sur ie Dep ‘qhadrepastler
BABR. 2... nn = 3 SVEA
von M., P., dsl e mots sur nak at (Melolontha Hilger)
et sur les Taupins (Elatérides), ainsi que sur les ravages exercés
Panceszinseetese en : Eee
REUTER, O.-M., Les Hétéroptères de % APTE et ehe fö Ståndflavit
, Matériaux pour servir å la connaissance des Psyllodées de la
Suedeg re SITS PNR, ERP PRE
SANDAHL, O.-TH., La Société entomologique de Stockholm et ses

travaux pendant la première année de son existence (1880)......

, Petites communications

Shien! W.-M., Remarques sur les variations og Calais ara
punctata FABR. indiquées dans le Catalogne de MM, Staudinger
Et, Wiocke: rer roa ae at ren un SA SEBS: Rune Beast De
THEDENIUS, K.-FR., Contabutions à a De tepfädhlere a a
Scandinavie (cont.)............. en
WALLENGREN, H.-D.-]., me es Tan a i Bea tite (Tinea De culate)
de la Scandinavie ......... oe

, Les Conchylidides ae la Sanders)

, Note sur les Tipulides de la EL fanion Ir wo

DE SÄRSKILDA HÄFTENAS INNEHÄLL.

Häft. 1.

Den Entomologiska Föreningen i Stockholm under dess första arbetsär
1880 .af -O.- TH.-SANDAHL u. NEE 32, HUNOM As
Coleoptera Transvaaliensia. Bidrag till étions om rasbreers
landets i S. Afrika Coleopter-Fauna af H. D. J. WALLENGREN
Species novas vel minus cognitas Gyfone generis Homopterorum de-
scripsit ‘af JACOBUS’ SPÅNGBERG "LE NUR A ee
Om en samling fjärilar fran Gaboon af CHR. PRITHLLUS AP ada
En parasit hos Vanessa C-album af E. A. HOLMGREN (j:or) och G.
ZETTERLUND
Nagra ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt om den skada
de. férorsaka-af-P..v. Mac. St Se ee een

115

117

54
219
220

118

174
174
219

RESUMES.

SANDAHL, O.-TH., La Société entomologique de Stockholm et ses

travaux pendant la première année de son existence (1880)...... Sid.) 54
HOLMGREN, E. A. (j:or) et ZETTERLUND, E., Un parasite de Vanessa

CU AN OS 2. ae CE Fee ae enauen ee » 58
von M., P., Quelques mots sur les Hannetons (Melolontha vulgaris)

et sur les Taupins (Elatérides), ainsi que sur les ravages exercés

DANCE ST rn Se Sn = ee abo D 59
SANDAHL, O. TH., Gäfvor till Entomologiska Föreningens Bi-

bliotek nnder 1880 och Förteckning öfver de Lärda Sam-

fund och Entomologiska Föreningar samt enskilda utgif-

vare, hvilka hafva lemnat sina publikationer i utbyte mot

Entomologisk SIE N A LEN: Sid. I-VII
AURIVILLIUS, CHR., Förteckning öfver den Entomologiska För-

eningens i Stockholm medlemmar under år 1880......... >» VII—XII

Haft. 2.

Finlands och den Skandinaviska halföns Hemiptera-Heteroptera (forts.)

RONA REUTERS. RAR An Re eee hae, FT NOE
Genera nova Tinearum af H. DATE ue. Sent » 94
Nagra iakttagelser rörande Getingar af O. E. L. DAHM ...-...-.-.---- » 97
Fosforescensen hos Lysmasken af H. ENELL .......-.-..---..------------- » IOI
Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Fiarilsfauna af K. FR.

THEDENIUSKS MI Sat ese step ae ee th! ri es » 104
Svensk-norsk entomologisk literatur 1880 af CHR. AURIVILLIUS ...... » 109
Finsk entomologisk literatur 1880 af B. BERGROTH .......-..-..-------- PTIT
Dansk entomologisk literatur 1880 af G. M. BUDDE-LUND ...........- > ITA

RÉSUMÉS.

REUTER, O.-M., Les Hétéroptères de la Finlande et de la Scandinavie » I15
Daum, O.-E.-L., Quelques observations sur les moeurs des Guêpes » 115
ENELL, HENRI, Sur la phosphorescence du ver luisant (Lampyris noc-

tiluca 1%) a ET CAD ce CC EE D CN EE CO DRE 7
THEDENIUS, K.-FR., Contributions à la Faune lépidoptère de la

See ER (CORE) peewee ees led Re in. sex EES

Häft. 3.

Ueber einige neue Schmetterlings-varietäten aus dem arktischen Nor-

wegen af W. M. SCHÔYEN .......... Bee ee (2) DEI
Skandinaviens med ögonlock försedda Tineider (Tinex ees af

RD we) PoE ENGRE NG semence » 124

Skandinaviens Conchylididæ af Fie Dis]. ANALEENGREN EEE RES
Till kännedom om Skandinaviens Psylloder af OÖ. M. REUTER....... Le
Nägra anmärkningar om Leptura qvadripustulata FABR. af SVEN LAMPA

RESUMÉS.

WALLENGREN, H.-D.-J., Les Teignes à paupières (Tine@ operculat«)
EMA NSCANTITANIE n nen a nd EEE ceases
WALLENGREN, H,-D.-J., Les Conchylidides de la Scandinavie -......
REUTER, O.-M., Matériaux pour servir 4 la connaissance des Psyllo-
des de la SU SAS CSES N ed qu en 4 qu A EN
LAMPA, SvEn, Quelques observations sur la Leptura quadripustulata

N ee wi DE A A A ee js AR Bl nich et ea. nen

Häft. 4.

Revision af Skandinaviens Tipulidæ af H. D. J. WALLENGREN ......
Smärre” meddelandenvai Os RE SANDAHLE ne
Bemeerkninger angaaende de i Staudinger-Wocke’s katalog opförte va-

nationer af Cradrina Quadripunctata Fe

RESUMES.

WALLENGREN, H.-D.-J., Note sur les Tipulides de la Scandinavie
SANDAHL O.-PH., Petites: communications... MC Kr aes
SCHÖYEN, W.-M., Remarques sur les variations de Caradrina quadri-
punctata FABR. indiquées dans le Catalogue de MM. Staudinger
EL WOCKC Sect meer cea eee eme eae oe mene Dee ae eee eee

eae

145
172

174
174

175

176

177
209

216:

210)
219

220

x 5 I a
EES NN HOMME

NE Te eo IN

N BE TREE |
UE TE tn 7 i

Th if NES ; É Lies
Een rar a wi 54 A

Er N, mfg IE ER Until ae ER

x { AS vs lee SÅ “ne
à F . À
|

Re aw Hot hen

A 3 À u se +
“A A 608 EVEN av, PAS
4

Ms mh à: Ch wu? RADE Bu: L: Pike iter 4a

200." AR. Br: ft ar ET WE inane 4 Nahe ir
Be Ok
3 Aa CU Fa) Me: ii Malin eet Ty
(Nie DR peed bh GA SHR 104 mer a Fe
> atu Are aig Sein ME eens, Phi
we MR ray reget neti Se N edie ring
ee panei ia ER

' +
; gr vi

At why ata ie Reh eu nt ay nn LOGE

PES ‘5

a RT a RENA as
hae ree, Spe NUE FR a tae à fer AR

är RAR Kuna N + re Kr oy paar | ae ere É

VV "pet ey? Ah

pnd

D trier

GAFVOR TILL DEN ENTOMOLOGISKA FORENINGENS
BIBLIOTEK UNDER 1880.

Af Prof. Ol Th; Sandahl:

LINNÉ, CARL VON, Philosophia botanica. Sthm 1751. I samma band: Spon-
salia Plantarum, ôfversatt af J. G. WAHLBOM. Sthm 1750; och €.
Linn&ı Equ. Elementa botanica (utan titelblad), dat. Upsaliæ 1756,
Maji 5.

FABRICIUS, J. C., Mantissa insectorum. Tom. I & II i ett Bd. Hafniæ 1787.
, Supplementum Entomologiæ systematicæ. ı Bd. Hafniæ 1798.

FALLEN, C. F., Hydromyzides Sueciæ, Dissertatio. Lund 1823.

GYLLENHAL, L., Insecta Suecica. I. Coleoptera, Bd. I, IX, III, Scaris 1808
— 1813, Bd. IV, Lipziæ 1817.

BAYBULT 2. Cr Mauna Suecicar Insecta. om. I IIC@N2-Bd9. Upsali:
, Monographia Staphylinorum Sueciæ. Upsaliæ 1789.

DAHLBOM, A. G., Hymenoptera Europea. I. Sphex. Lund 1843—45.

; » » II. Chrysis. Berolini 1854.
, Prodromus Hymenopterologiæ Scandinavice. 2 dissertationes. Lund
1836.

SCHIÖDTE, IG. CH., Corotoca och Spirachta, Staphyliner, som föda lefvande
ungar och äro husdjur hos en Termit. Kphmn. 1854.

THUNBERG, C. P., Dissertatio entomologica, Novas Insect. Spec. sistens.
Upsalize 1781.

a Insectalsueciea. Poors - Upsalice 1734s

, Periculum entomologicum, characteres generum Insector. Upsaliæ 1789.

Af Med. D:r J. M. af Tengström, Lojo, Finland:

TENGSTRÖM, J. M. ar, Bidrag till Finlands Fjärilfauna (Vet.-Societ. d. 12
April 1847).
, Anmärkningar och tillägg till Finlands Smäfjärilfauna. Helsingfors
1859. (Salsk. p- Ex & El. Fenn. Notis.,-Ny ser., "hs T).
, Ein neuer Crambus aus dem nördlichen Russland. Petersburg 1865.
, Catalogus Lepidopterorum Faunæ Fennicæ precursorius. Helsingfors
1869. (Ex actis Soc. pro Fauna & Flora Fenn.).
, Nykomlingar för Finska Fjärilsfaunan. Hfors 1873. (Not. ur Sällsk.
Pa sl. Kenn. Hor. XIV).

Bihang till Entomol. Tidskr. Bd. 1, Ärg. 2, H. r (1682).

Af Konservator W. Meves:

'
SCHIÖDTE, IG. Cm,, Genera og Species af Danmarks Eleutherata. Kphmn.
1841.
JOHEMAN, C. H., Monographia Cassididarum, Tom. I—IV. Holmiæ 1850
— 1862.

Af Direktör I. G. Clason:

CLERK, CARL, Svenska spindlar. Sthm. 1757.

Af Dir Chr. Aurivillius:

AURIVILLIUS, CHR., Ueber secundäre Geschlechtskaraktere Nordischer ‘Tag-
falter. Bihang K. V. A. Handl, Bd. 5, p. 25. Sthm 1880.

Af Kand. M. G. Budde-Lund, Köpenhamn:

BUDDE-LUND, Prospectus generum Specierumque Crustaceorum Isopodum terre-
strium. Hafniæ 1879.

Af D:r C. A. Westerlund, Ronneby:

Dupuy, D. (l’Abbee) Du vers de la vigne. Auch 1864.
DAHLBOM, A. G., Om galläpplesteklar. Dissertation. Lund.
ERBER, JOSEPH, Beitr. zur Lebensw. der Taranteln. Wien 1864.

, Ueber die auf d. Seestrandskiefer (Pinus halepensis Mıct.) lebend.

schädl. Insekten. Wien 1865.

LILLJEBORG, W., Om bladlössens härjningar i Skane 1858. Upsala.

, En flugas härjningar i Skane, Blekinge och Kalmar län. Upsala 1861.
RETZIUS, AND. JAHAN, De Studio entomologico meletemata. Lund 1816.
SUNDEVALL, C. J., Om insekternas åverkan 4 vara skogar. Lund 1820. I

samma band: Kort utkast om svenska insekters vinterqvarter. Norr-

köping 1779 (Rar.).
WALLENGREN, H. D. J., Lepidopterologische Mittheilungen. Wien 1860.

, Nordöstra Skanes Fauna, 1866.

, Anteckningar 1 Entomologi. Sthm. 1870.

, Bidrag till kännedomen om Fjärilfaunan pa S:t Barthelemy. Sthm.

1871.

, Skandinaviens Pyralider och Choreutider. Sthm. 1871.

WINSLOW, A. P:son, Om byggnaden af thorax hos insekter. Helsingborg 1862.
ZETTERSTEDT, J. W., Orthoptera Sueciz. Lund 1821.

Af Professor A. W. Malm, Göteborg:

MALM, A. W., Om Arionider och Limacinider i Zool. Riksmus. Sthm. 1876.
Öfvers. K. V. A. Förh. 1876, N:o 1, Sthm.

11
Af Dir F. Meinert, Köpenhamn:

MEINERT, F., Myriopoda Musæi Havniens. I. Geophili. Naturh. Tidsk. 3 R.
7 B. Kbhmn. 1871.

, Myriopoda Musei Havniens. II. Lithobiini Naturh. Tidsk. 3 R. SB.
Kbhmn. 1872.

‚ Om Mundens Bygning hos Larverne af Myrmeleontiderna, Ilemero-
bierne og Dytiscerne, Vidensk. Meddel. fr. Naturh. Fören. Kbhmn.
1879— 80.

, Om Ordenen Diploglossata, Vidensk. Meddel. fr. Naturh. Fören.
Kbhmn. 1879— 1880.

Af Prof. Fr. W. Mäklin, Helsingfors:

MAKLIN, Fr. W., Diagnoser öfver nagra nya sibiriska Insektarter. Öfvers.
F. V. Soc. Förh. XIX (1876—77), p. 15. Hfors.

, Nya arter af slägtet Poecilesthus BLANCH. Ofvers. F. V. Soc. Förh.
XX (1877—78), p. 64. ' Helsingfors.

, Nagra bidrag till kännedom af slägtet Zwlanus DEJEAN CAT. Ofvers.
F. V. Soc. Férh. XX (1877—78), p. 95. Hfors.

———, Diagnoser öfver förut obeskrifna Statira-arter fran Nya Granada.
Öfvers. F. V. Soc. Förh. XX (1877—78), p. 104. Hfors.

, Skilnaden mellan varg- och räfungar. I samma ark: FABRICII och
ERICHSONS Statira-arter. Öfvers. F. V. Soc. Förh. XXI (1878—79),
p- 239 och 243. Hfors.

, Ytterligare diagnoser öfver nägra nya sibiriska Coleopter-arter. Ofvers.
F. V. Soc. Förh. [XXII (1879—80)?]. Hfors.

Af D:r J. A. Palmen, Helsingfors:

PALMEN, J. A., Zur morphologie des Tracheensystems. Hfors 1877.

AfD:r ©. M. Reuter, Helsingfors:

REUTER, O. M., Meddelanden fran Sällsk. p. F. & Fl. Fenn. Förh., Okt.
1873—Maj 1875.

, Pargas sockens Heteroptera. Not. ur Sällsk, p. Fauna et Fl. Fenn.
Förhandl. XI (1870). Hfors 1870.

, Öfvers. af Sveriges Berytider. Öfvers. K. V. A. Förh. 1870, n:o 6.
Sthm.

, Skandinav. o. Finlands Acanthiider. Öfvers. K. V. A. Förh. 1871,
n:o 3. Sthm.

, Acanthiidæ American® > » » » 1971,
n:o 5. Sthm.

, Skand. o. Finlands Aradider. Öfvers. K. V. A. Förh. 1872, n:o 5:
Sthm.

Reuter, O. M., Skand. o. Finlands Reduviider. Ofvers. K. V. A. Förh.
1872, n:o 6. Sthm.

, Skand. o. Finlands Nabider. Ofvers. K. V. A. Förh. 1872, n:o 6.
Sthm.

__, Bidr, till nord. Capsiders synonymi. Hfors 1873.

, Ameisen-Aehnlichkeit unter den Hemiptern. Mittheil. Schweiz, Ent.
Gesellsch. 1874.

, Die Stridulations-Methode des Coranus subapterus DE GEER. (Colio-
coris pedestris WOLFF, FIEB.). Mittheil. Schweiz, Ent. Gesellsch. 1874.

, Nya svenska Capsider. Ofvers. K. V. A. Förh. 1874, n:o 4. Sthm.
, Hemipt. Heteropt. austriaca etc, Maj—Aug. 1870 a J. A. PALMEN
collecta. Verh. du K. K. Zool. bot. Gesellsch. in Wien (1875).

, Bidrag till kännedomen om några Hemipterers Dimorfism. Öfvers.
TEV AOL nah Orsi.

, Catalog. Psyllodear. in Fennia hact. lectarum.

, Catal. præcursorius Poduridarum Fenniæ, (Sällsk. pr. Fauna et Flor.
Fennica Förhandl. 18752).

, Revisio critica Capsinarum præcipue Scandin. et Fenniæ. Hfors 1875.
, Genera Cimicidarum Europe. Bih. K. V. A. Förh. 1875. Bd. 3,
n:o I. Sthm.

, Capsinæ ex America boreali etc. Öfvers. K. V. A. Förh. 1875, n:o
9. Sthm.

, Neue Phytocorarien. Deutsch. Ent. Zeitschr, 1877. Heft. 1.

, Hemiptera Gymnocer. Europ. T. I& Il. Hfors 1878—70.

, Diagnoser öfver nya 'Thysanoptera fr. Finland. Öfvers. F. V. Soc.
Förh. XXI (1878—79), p. 207—223. Hfors 1879.

— — Till känned. om mimiska Hemiptera och deras lefnadshistoria. Öfvers.
F. V. Soc. Förh. XXI (1878—79).

, Diagnoses Hemipter. novor, 2 häften. Öfvers. F. V. Soc. Förh. XXI
och XXII (1878—79—80).

, En djurgeografisk fraga. Ett litet bidrag. Öfvers. F. V. Soc. Förh.
XXI (1875—79), p. 64 (särskildt omtryckt).Hfors 1879.

, Nagra blad ur naturens bok. Finsk Tidskrift 1879, Majhäftet.

, Etudes sur les Collemboles, I—III. Hfors 1880.

, Thysanoptera fennica II. Tubulifera. Hfors 1880.

____, Anteckn. om Coriscus lineatus DAHLB. Ofvers. F. V. Soc. Förh,
XXI (1880).

, Actinocoris, nov. Hemipteror. gen. e Fennia austr. I samma ark:

, Nya bidrag till Abo och Alands skärgärds Hemipterfauna. Medd. af
ING Wasi Tee 0:

SAHLBERG, J., Species nova Phimoderæ,.

Af Hr. G. Holm:

ZETTERSTEDT, J. W., Orthoptera Sueciæ disposita et descripta. Lund 1821.

4
;
3
+

Min hs D -
MALE A

Af Hr. Sven Lampa:

DALMAN, J. W., Försök till uppställning af Insektf. Pteromalivi. Sthm. 1820.
BouEMAN, C. H., Berättelse om framstegen i Insekt., Myriopod. och Arachni-
dernas Nat. Ilist. för 1855 och 1856. Sthm. 1859.

Af Hr. G. Hofgren:

ZETTERSTEDT, J. W., Resa genom Umea Lappmark. Örebro 1833.

Af Kand. W. M. Schöyen, Kristiania:

SCHOYEN, W, M., Supplement till SIEBKES Enumeratio Insectorum, J, II.
, Bemeerkninger til H. SIEBKEs Enum. Insect. Norv., Fasc. V., Pars I
ed. J. SPARRE-SCHNEIDER (Kristiania Videnskabsselsk. Forhandl. 1880).

—, Oversigt over de i Norges Arkt. region hidtil fundne Lepidoptera.
(Archiv för Math. och Naturvidensk., B. V.).
, Lepidopterologiske Bidrag till Norges Fauna. (Nyt Magaz. for Natur-
vidensk.), Kristiania 1880.
, Notits angaaende Acherontia Atropos L. (Nyt Mag. for Naturvidensk.
BERISXIVE MIE);

WALLENGREN, H. D. J., Ett försök att bestämma en del af de af H. STRÖM
beskrifna Norska Insekter. (Kristiania Videnskabsselsk. Forhandl. 1880,
N:o 2).

Af Statsrådet m. m. ©. I. Fahreus:

Petites Nouvelles entomologiques. Vol. I & II (defekt).

Le Naturaliste. (Fortsättning af föregående journal) N:ros 1—43.

Mr. Albert Müller F. L. 5. (Basiliensis):

MULLER, ALBERT, On the ravages of the larvæ of a Nematus on Salix cineræa,
checked by Picromerus bidens L., 1872.
, British gallinsects. Basle 1876.
, On the Dispersal of Non-Migratory insects by atmospheric agencies.
Basle 1877.
, Ein Brief JOHAN JACOB BREMIs an LUDWIG IMHOFF. Bern 1880.

FÖLJANDE LÄRDA SAMFUND OCH ENTOMOLOGISKA FÖRENINGAR
SAMT ENSKILDA UTGIFVARE HAFVA LEMNAT SINA PUBLIKATIO-
NER I UTBYTE MOT ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT.

Det Kgl. Fredriks-Universitetet i Kristiania:

SIEBKE, H., Enumeratio Insectorum Norvegicorum. Fasc, I & II. Kristiania
1874—75.

Ree RM: D:o D:o Fasc. II, IV, V. Pars I. ed. J. SPARRE-SCHNEI-
DER. Kristiania 1876—8o.

Sars, G. O., Bidr. till Kundsk. om Norges Arkt. Fauna, I. Mollusca Re-
gionis arcticæ Norvegiæ, Kristiania 1878.

Kristiania Videnskabs-Selskab:

SCHÖYEN, W. M., Supplement till SIEBKES Enum. Ins. Norv. I, IL

‚ Bemerkn, til FH. SIEBKES Enum. Ins. Norv. Fasc. V. Pars I. ed. J.

SPARRE-SCHNEIDER. (Forbandl. 1880, N:o 10).

SPARRE-SCHNEIDER, J., Entomol. Undersögelser i S. Bergenhuus Amt.

WALLENGREN, H. D. J., Ett försök att bestämma en del af de utaf H. STRÖM
beskr. Norska Insekter. (Forh. 1880, N:o 2).

Societas pro Fauna et Flora Fennica, Helsingfors:

Acta Societatis p. F. et Fl. Fenn., Vol. I. Hfors 1875—77.
Notiser, ny serie, H. 6—11. Hfors 1868--75.
Meddelanden, H. 1—5. Hfors 1876—8o.

Der Naturwissenschaftl. Verein von Neu-Vorpommern
u. Rügen:
Mittheilungen. Jahrg. XII. Berlin, 1880.
Der Naturhistorische Verein der Preussischen Reinlande
und Westfalens:
Verhandlungen 1879, I u. II Hälfte. Bonn 1879.
ee 1880, I Hälfte. Bonn 1880.
Der Verein für Schlesische Insektenkunde zu Breslau:

Zeitschrift für Entomologie. Neue Folge, Haft. 7. Breslau 1879.

Der naturwissenschaftliche Verein zu Bremen:

Abhandlungen. B. VI, H. 2 & 3.. Bremen 1879 & 80.

VII
D:r F. Katter in Putbus:

Entomologische Nachrichten VI. Jahrg. 1880. Putbus.

De Nederlandsche Entomologische Vereeniging:
Tijdschrift voor Entomologie, 23 Deel. Jaarg. 1879—8o. Aflevering I, 2,
3. S’Gravenhage 1880.
L'Institut Royal Grand-Ducal de Luxembourg:

Publications, Tome. XVII, 1879. Luxembourg 1879.

La Société Entomologique de Belgique:

Comptes Rendues des Séances 1880. Bruxelles.

La Société d’Etudes Scientifiques d’Angers:

Bulletin. Dixieme année 1880. Fasc. 1. Angers 1880.

M. Adrien Dollfus a Paris:
Feuille des Jeunes Naturalistes. Dixieme année 1 Nov. 1879—1 Nov. 1880,
Onzieme année, depnis 1 Nov. 1880. Paris 1879—-80.
La Société des Sciences naturelles de Neuchatel:

Bulletin. Tome XII. Cahier 1. Neuchatel 1880.

La Société Vaudoise des Sciences naturelles:

Bulletin. 2:e Ser. Vol. XVII, N:o 84. Lausanne 18380.

La Societa Entomologica Italiana:

Bullettino. Anno XI. ‘Trimestre I, II, III. Firenze 1880.

Il Museo Civico di Storia Naturali di Genova:

_ Annali. Vol. XIV, Genova 1879.

Der Naturwissenschaftliche Verein fiir Steiermark:

Mittheilungen. Jahrg. 1879. Gratz.
Das chemische Institut der K. K. Universität Gratz von LEOP. v. PEBAL.
Wien 1880.

La Société Imperiale des Naturalistes de Moscou:

Bulletin. Année 1880, N:o 2. Moscou 1880.

VIII
Mr. F. Buchanan White M. D.

The Scottish Naturalist. N:ris IX—XL. (Arg. 1873—1880). Perth 1873—1880.

Boston Society of Natural History:

Proceedings. Vol. XX, Post I, II, IH. (Maj 1878—Jan. 1880). Boston
1879—8o.

United States Department of the Agriculture:

Report of the Entomologist for the year 1879 by J. HENRY Comstock. _Wa-
shington 1880.

The Academy of Science of St. Louis:

Transactions. Vol. IV, N:o ı. St. Louis 1880.

Mr. Chas. V. Riley, Washington D. C.:

The American Entomologist. New Series, Vol. 1. Newyork, Jan.—Noy. 1880.

Stockholm i Mars 1881.
Oskar Th. Sandahl.

++ ——

FÖRTECKNING ÖFVER DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENIN-
GENS I STOCKHOLM MEDLEMMAR UNDER AR 1880.

Den Entomologiska Föreningens nuvarande Styrelse.

SANDAHL, OSKAR THEODOR, M. D., Professor, Clara strandgata 4, Stock-
holm. Ordförande.

AURIVILLIUS, PER OLOF CHRISTOPHER, F, D., Vet. Akademien, Stockholm.
Sekreterare.

SPÅNGBERG, JACOB, F, D , Lektor. Sundsvall. Tidskriftens Redaktör.

THEDENIUS, KNUT FREDRIK, Lektor, Qvarngatan 34, Stockholm.

HOLMGREN, AUGUST EMIL, Lektor, Artillerigatan 24, Stockholm.

LAMPA, SVEN, Possessionat, Drottninggatan 19, Stockholm. Suppleant.

Hedersledamöter.

FAHRÆUS, OLOF IMMANUEL, F. D., R.o. K. af K. M. ©., fi d. Statsrad,
Norrmalmsgatan 12, Stockholm.

REGNELL, ANDERS FREDRIK, M. Or F, D., K. W. ©., R.N. O. o. St. ©. ©.
Caldas. Minas Geraes. Brasilien. *

, 173

Ordinarie Ledamôter.

Adlerz, Gottfrid Agaton, Student. Östgöta Nat., Upsala.

Ahlrot, Albert Julius, F. K., Adjunkt. Kalmar.

Ammitzböll, Ivar, M. D. Christianstad,

Andersson, Carl Gustaf, Kommissionslandtmätare. Säter.

Ankarcrona, Jakob Wilhelm, Revisor. Hessleborg, Lyckeby.

Areen, Edvard Gustaf, M. D., Lazarettsläkare. Borgholm.

Aurivillius, Carl Wilhelm Samuel, F. K. Upsala.

Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., t.f. Intendent vid Riksmusei En-
tomol. Afdeln. Stockholm.

Pager, Ernst, Student. Malmö.

Barnekow, Fabian, Friherre. Ströö.

Benzon, Alfred, Apotekare. Köpenhamn.

Berggren, Robert, Grosshandlare, Mälartorget 13, Stockholm.

Bergroth, Eric, F. D., Lilla Robertsgatan ı, Helsingfors.

Djörkegren, Carl Johan, F. K., Amanuens i Statistiska Byrån. Stockholm.

Bolinder, Anton, Fabrikör, Sturegatan 18, Stockholm.

Bonsdorff, E. Julius, Statsråd. Salo, Uskela, Koskis, Finland.

Bovallius, Carl Erik Alexander, F. D., Docent. Upsala.

Budde-Lund, M. G., Kandid., Köpman, Reventlowsgade 4, Köpenhamn.

Carlson, A. F., Ingeniör. Stabbarp, Eslöf, Skåne.

Carpelan, Gustaf Theodor, Apotekare, Stockholm.

Cederström, Carl Gustaf, Friherre, F. o. M. D., Badintendent. Strömstad.

Collett, Robert, Konservator vid Zool. Museet. Kristiania.

Coyet, Carl Salomon, Löjtnant. Rönneholm, Stehag.

Coyet, Gustaf Fohan, Possessionat. Torup, Klågerup.

Dahm, Oscar Elias Leonard, F. D., Rektor. Kalmar.

Dalin, August, Tandläkare, Drottninggatan 19, Stockholm.

Edgren, Per Adolf, M. D., f. d. Fältläkare, Södra Humlegardsgatan 10,
Stockholm.

Eggertz, Carl Magnus Uno, F. D., Lektor. Karlskrona.

Ekeberg, Hans Jonas, Apotekare. Göteborg.

Enell, Henrik, Apotekare, Drottninggatan 71 A, Stockholm.

Eriksson, Jakob, F. D., Norrlandsgatan 19, Stockholm.

Floderus, Manfred Mustapha, F. D., Rektor. Upsala.

Forssell, Nils Edvard, M. D., Professor. Skara.

Forsstrand, Carl Wilhelm, Amanuens. Upsala.

Gadamer, H., Jägmästare. Råslätt, Jönköping.

Gerner, Fohan, Direktör. Hyby, Klägerup.

Goes Axel Theodor, M. D. Wisby.

Haas, Andreas Bang, Köpman. Blasewitz, Dresden.

Hackwitz, Gustaf Olof David von, F. K., Adjunkt. Wenersborg.

Haglund, C. $. Emil, M. D. Norrköping.

Haij, Julius Bernhard, Student. Upsala.

Hamnström, C. O., Apotekare. Hessleholm.

Hansen, H. %., Kand. Fil., Konservator, Zool. Mus. Köpenhamn.

Hartman, Robert, Adjunkt. Gefle.

Hedberg, Per Gustaf, F. K., v. Adjunkt. Falun.

Hermelin, Carl Alfons, Friherre, Kammarråd, Norrtullsgatan 12, Stockholm.

Hofberg, Herman, F. D., Norrtullsgatan 1 A, Stockholm.

Hoferen, Gottfrid, Kassör, S:t Paulsgatan 3, Stockholm.

Holmertz, Conrad Georg Gottfrid, Direktör. Skogsinstitutet, Stockholm.

Holmgren, August Emil, Lektor vid Kgl. Skogsinstitutet, Artillerigatan 26,
Stockholm.

Hultgren, Fohn, v. Häradshöfding. Örebro.

Indebetou, Conrad, Apotekare. Avesta.

Zverus, Ivar Danielsson, Adjunkt. Linköping.

Jacobson, Charles, Kanslist, Munklagersgatan 11, Stockholm.

Johansson, Carl Hans, F. D., Lektor. Westeräs.

Jonsson, Johan, F. K. Önnestad, Skäne.

Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar, M. o. F. D., Professor, Veterinärinstitutet,
Stockholm.

Kindberg, Nils Konrad, F. D., Lektor. Linköping.

Kolthoff, Gustaf, Konservator vid Zool. Mus. Upsala.

Kolthoff, Fohan A., Jägmästare. Mellerud.

Lampa, Sven, Possessionat, Konservator, Drottninggatan 19, Stockholm,

Lewenhaupt, Adam, Grefve. Sjöholm, Katrineholm.

Lilljvborg, Wilhelm, F. D., Professor. Upsala,

Lindegvist, Carl, Kand. Rönnemölla, Hasslebro.

Lindgren, Erik, Direktör. Landtbr. Akademiens experimentalfält, Stockholm.

Littorin, S. H., Godsegare. Bjerstorp, Wara.

Ljunggvist, Knut Ottonin, Bruksegare, Vestra Trädgärdsg. 11 B, Stockholm.
(eller ock Jönköping).

Loven, Christian, Med. D., Professor, Garfvaregatan I, Stockholm.

Loven, Fredrik, F. D., Lilla Wattugatan 27, Stockholm.

Luhr, A. E., Possessionat. Springsta, Westeräs.

Lundahl, Carl Gustaf, Handlande, Munkbron 1, Stockholm.

Lundberg, 7. Bernhard, Komminister. Stenum, Axvalla.

Lundberg, Nils Rudolf, F. D., Fiskeri-intendent, Trädgärdsg. 13 A, Stockholm.

Lundell, P. M., F. K., Qvartersgatan 44 A, Stockholm.

Lundin, Axel, Bruksförvaltare. Unnaryd.

Lundqvist, P. F., M. K. Stockholm.

Lübeck, Henrik Gustaf, Kammarförvandt. Karlskrona.

Malm, August Wilhelm, F. D., Professor, Intendent för Zool. Museet i Göte-
borg.

Mankell, Otto August, Arkitekt, Artillerigatan 18, Stockholm.

Meinert, Fredrik, F. D. Zool. Museum, Köpenhamn.

Meves, Andreas Fredrik Adolf Fulius, Revisor, Grefthureg. 18, Stockholm.

Meves, Wilhelm, Konservator, Kammakaregatan 29, Stockholm.

Moe, Nils Green, Bot. Gartner. Töien, Kristiania.

Mortonson, Anders Samuel, M. K. Upsala.

Mäklin, Fredrik Wilhelm, F. D., Professor, Zool. Museet Helsingfors.

Moller, Carl, Possessionat. Wedelsbäck, Stehag.

Moller, Gustaf Fredrik, M. D., Förste Bataljonsläkare. Trelleborg.

Möller, Peter von, Ryttmästare, Godsegare, Norrmalmstorg ı B, Stockholm,

Neren, Carl Harald, M. D., Reg.-Läk. Skenninge.

Neumann, Carl Julius, Adjunkt. Skara.

NVordenskiöld, Adolf Erik, Friherre, F. D., Professor, Drottninggatan 94,
Stockholm.

Nordenström, Henning, M. D., Provinsialläkare. Linköping.

Nordin, Isidor, Apotekare. Drottningholm, Stockholm.

Nordström, Simon, F. D., Kanslisekreterare, Riddaregatan 34 A, Stockholm

Norling, Theodor, Godsegare, Brunnsgatan 10, Stockholm.

Norlund, Carl Fredrik, Grosshandlare, Drottninggatan 19, Stockholm.

Olsson, Petter, F. D., Lektor. Östersund.

Palmen, F. A., F. D., Docent. Helsingforss.

Pihl, Axel, Direktör. Rosendal, Stockholm.

Porath, Carl Oscar von, F. D., Adjunkt. Jönköping.

Post, Hampus Adolph von, F. D., Professor. Ultuna, Upsala.

Reuter, Odo Morannall, F. D., Docent. Helsingforss.

Roth, C. D. E., Konservator vid Zool. Museet i Lund.

Sahlberg, Fohn, F. D., Docent. Helsingforss.

Sandahl, Oskar Theodor, M. D., Professor vid Karol. Instit, Strandgatan 4,
Stockholm.

Sandberg,

9, Georg, Sognepr&st. Sydvaranger, Finmarken, Norge.

Schiödte, Ig. Ch., Professor. Zool. Museet, Köpenhamn.

Schöyen, W. M., Kand., Oscarsgade 25, Kristiania.

Sjögreen, Carl Magnus, Skogsinspektör, Jägmästare. Hästholmen.

Smith, Lars Olsson, Grosshandlare, Blasieholmen 4, Stockholm.

Smitt, Fohan Wilhelm, Generalkonsul, Trädgärdsgatan 13, Stockholm.

Sparre-Schneider, Hans Jacob, Konservator vid Museet i Tromsö, Norge.

Spångberg, Facob, F..D., Lektor. Sundsvall.

Stenberg, Isak Ludvig, F. D., Lektor, Malmö.

Stolpe, Knut Hjalmar, F. D., Amanuens, Handtverkaregatan 8, Stockholm.

Storm, Wilhelm Johan, Konservator vid Museet i Trondhjem, Norge.’

Ströhm, Svante Gustaf Magnus, Kollega. Oscarshamn.

Stuxberg, Anton, F. D. Vetenskapsakademien, Stockholm.

Stalhammar, Hjalmar, Löjtnant, Sekreterare i Foreningen Biskötselns vänner,
Goteborg.

Sörensen, William, Kand. Mag., Zool. Museet, Köpenhamn.

Tengström, F. M. 7. af, M. D., Provins.-Läk. Lojo, Finland.

Thedenius, Hugo, Apotekare. Tanum.

Thedenius, Knut Fredrik, Lektor, Qvarngatan 34, Stockholm.

Théel, Fohan Hjalmar, F. D., Docent. Upsala.

Thorell, Tamerlan, K. D., Professor. Museo Civico, Genova, Italien.

Thott, Thage, Grefve. Bökeberg, Holmeja.

Tiselius, Gustaf August, F. D., Kollega, Älandsgatan 3, Stockholm.

XII

Torpadie, Reimers Carl Hjalmar, Löjtnant. Göteborg.

Tranberg, Gustaf, Jägmästare. Söderbrunn, Djurgärden, Stockholm.
Trybom, Arvid Filip, F. K., Fiskeri-assistent. Upsala.

Tullberg, Tycho, F. D., Prosektor. Upsala.

Unander, Ferdinand, F. D., t.f. Sekreterare i Kgl. Landtb. Akad., Storgatan

29, Stockholm.
Wallengren, Hans Daniel Fohan, Kyrkoherde. Farhult, Höganäs.
Westerlund, Carl Agardh, F. D., Kollegat. Ronneby.
Westring, Nils, Tullförvaltare. Göteborg.
Wetterhall, fohan Erland Wilhelm, F. K. Upsala.
Winslow, Anders Peter, F. D., Adjunkt. Göteborg.
Wikström, Ernst, Student. Trossnäs, Edsvalla.
Wikström, Johan Alfred, F. D., Adjunkt. Hudiksvall.

Wittrock, Veit Brecher, F. D., Professor. Vetenskaps-Akademien, Stockholm.

Wängdahl, Adolf, Bruksegare. Hammar, Askersund.

Följande ledamöter af den Entomologiska Föreningen
hafva aflidit.

Clason, 7. G., Direktör. Stockholm.
Löfvenskjöld, L. G. T., Fil. D:r. Ingarud, Mariestad.
Wahrendorf, ZH, G. von, Hofmarskalk, Friherre. Stockholm.

at tt

Sa re

set.

DEN ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM
UNDER DESS FÖRSTA ARBETSÄR 1880.

Hos Sveriges entomologer hade under en följd af ar 1 tyst-
het grott och vuxit en liflig önskan, att ett inbördes samband
dem emellan skulle ästadkommas, genom att bilda en Entomolo-
gisk Förening. Denna önskan uttalades äfven varmt af en och
annan tillfälligtvis under enskilda samqväm, såsom af Professor
EDVARD FORSSELL i Skara, den allt for tidigt bortgångne Inten-
denten for den entomologiska afdelningen af Riksmuseum 1 Stock-
holm Prof. CARL STAL, Docenten, numera Lektor JACOB SPÄNG-
BERG och Lektor K. F. THEDENIUS m. fl., men man misströstade
om möjligheten att verkliggöra detta önskningsmäl. Det ansågs
nämligen säsom alldeles nödvändigt, att en Entomologisk Tid-
skrift borde af en sädan förening utgifvas, för att söka verka för
utbredandet af entomologiens studium, och hvilken tidskrift skulle
blifva ett af de väsendtligaste sammanhällande banden för för-
eningen; men man kunde med rätta frukta, att en möjligen blıf-
vande entomologisk förenings ledamöter skulle varda alltför fa,
så att deras ärsafgifter icke skulle förslä till betäckande af kost-
naderna för en sådan tidskrift, — en fruktan, som sedermera vun-
nen erfarenhet äfven har till fullo besannat. Emellertid lyckades
det att af åtskilliga entomologiens gynnare och vänner erhålla
tillfälliga bidrag till utgifvandet af en Entomologisk Tidskrift, och
det frö, som länge väntat på lifgifvande fuktighet och värme,
för att gro, spirade nu upp till en ung telning i vetenskaper-
. nas lund, utvecklande sig med oväntad kraft, i det den emottogs
på alla håll med kärlek och omhuldande af entomologiens idkare,
gynnare och vänner i norden.

Det var den 14 December 1879, som blef födelsedagen för
»Den Entomologiska Föreningen i Stockholm», i det att densamma

Entomol. Tidskr. Bd. 1, Årg. 2, H. 1 (1881). I

2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

då konstituerades och dess nu gällande stadgar antogos på ett
sammanträde hos förf. af denna uppsats. Sedan de vigtigaste

förberedande organisationsåtgärderna — såsom tryckande af kal-
lelsebref och dessas kringsändande m. m. — blifvit verkstälda,

hölls föreningens första allmänna ordinarie sammankomst den 28
Februari 1880 hos undertecknad, hvarvid framlades första häftet
af »Entomologisk Tidskrift», på föranstaltande af föreningen ut-
gifven af D:r JACOB SPÅNGBERG, som blifvit utsedd till tidskrif-
tens redaktör och ansvarige utgifvare. — Under denna samman-
komst höllos följande föredrag: af undertecknad om Minerings-
spindlarne, en särskild familj af gruppen Zevrztelarie, hvars:
egendomliga bostäder, af 5 olika typer, beskrefvos. Bostäder af
Nemesia fodiens, af undertecknad funna nära Montpellier, före-
visades. — Af Dir J. SPÅNGBERG om »nerverna» i vingarne hos
vissa insektgrupper. Med föredraget åsyftades, att erhålla enhet
och vetenskaplighet i benämningarna af dessa, så att den oreda,
som i detta hänseende för närvarande råder, måtte kunna un-
danrödjas. Efter ett lifligt meningsutbyte framgick såsom resul-
tat, att man ansåg lämpligt, att vingarnes »framkant» eller »ut-
kant» (hos olika förf.) benämndes kostal-kant och dess motsatta
kant dorsal- eller ryggkant. Hvad benämningen af nerverna
beträffade voro meningarna delade, men man ansåg eftersträfvans-
värdt, att i detta fall komma till allmängiltig enhet. (Jmfr. Lek-
tor J. SPÅNGBERGS föredrag i den Entomologiska sektionen af Na-
turforskaremötet i Sthm Juli -1880: »Sur les nervures des ailes
chez nos Papillons diurnes. Ent. Tidskr. 1880 p. 154).

Den Entomologiska Föreningens andra ordinarie sammankomst
hölls å samma ställe som den föregående, den 24 April 1880.
Föreningens sekıeterare D:r CHRISTOPHER AURIVILLIUS höll da ett
föredrag om Sträckgräshopporna i gamla och nya verlden, hvar-
under han redogjorde dels för de undersökningar om gamla verl-
dens sträckgräshoppa, Pachytylus migratorius, hvilka offentliggjorts
af sekreteraren 1 Ryska Entomologiska Föreningen F. TH. Kop-
PEN, och dels för de resultat, hvilka framgätt ur de efterforsknin-
gar, hvilka anstälts rörande Norra Amerikas sträckgräshoppa, Ca-
loptenus spretus, af en för detta ändamål särskildt af Förenta
Staternas regering tillsatt entomologisk kommission, hvars utför-
liga och intressanta redogörelser — grundade på talrika uppgif-

‘a

‚ SANDAHL: ENT. FOREN. UNDER 1880. 3

ter fran manga hall, erhällna säsom svar pa efter en bestämd
plan framstälda frågor — ådagalade, huru man endast genom
mangas samverkan och ett planmessigt tillvägagäende kan erhälla
lärorika upplysningar om dylika skadedjurs utbredning och öfriga
förhållanden; ett exempel att efterfölja af andra vederbörande.
D:r J. SPANGBERG omtalade sedan den praktiska nytta, som i
medicinskt, tekniskt och ekonomiskt hänseende sedan äldre tider
hemtats och fortfarande hemtas af insekterna. — Ordföranden
påpekade till sist värdet af KALTENBACHS arbete: Die Pflanzen-
Feinde aus der Klasse der Insekten.

Den Entomologiska Föreningens var-sammankomst hölls ä
Stallmästaregärden den 27 Maj. Föreningens ledamöter företogo
da en entomologisk exkursion i den sköna nejden vid Bruns-
vikens södra strand, hvarunder ätskilliga vackra entomologiska fynd
gjordes. Sedermera tillbragtes den herrliga varaftonen under an-
genämt samqväm.

Vid det 12:te Skandinaviska Naturforskaremötet, som egde
rum i Stockholm under andra veckan (d. 7—14) af Juli månad,
bildades pa framställning af undertecknad, för första gängen un-
der dessa möten, en särskild Entomologisk sektion, för hvars för-
handlingar en sammanfattning pa franska språket är meddelad
p. 146—177 1 Ent. Tidskr. 1880, hvars 2:dra häfte under mötet
utdelades.

Lördagen den 10 Juli företogo en stor del af den Entomo-
logiska sektionens medlemmar en utflykt till Wermdön, hvilken
utflykt gynnades af det herrligaste väder. De danska medlem-
marne hade det nöjet att finna och insamla åtskilliga i Dan-
mark mera sällsynta, men här (såsom mera nordliga former) all-
männa arter af arthropoder, förnämligast arachnider. En enkel
middag i det gröna intogs sedan å sommarstället Östra Stäket,
bekant för sin ovanliga rikedom i entomologiskt hänseende. —
Den entomologiska sektionens verksamhet var i hög grad lifaktig
såsom af förhandlingarne framgår.

Den Entomologiska Föreningens tredje möte hölls Lördagen
den 25 Sept. 1880 på samma ställe som förut. — Den unga
Föreningen hade då att beklaga förlusten af en bland sina var-
maste vänner och gynnare Herr Direktören I. G. CLASON, som
till följd af hjertlidande afled i Lysekil den 30 Aug. 1880.

4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Under sammankomsten redogjorde D:r REUTER för innehäl-

let af en i »Entomologische Nachrichten» införd, af D:r KRIECH-
BAUMER författad uppsats om de allt mer sig förökande svärig-
heterna för enskilda, att kunna halla sig alla de olika tidskrifter,
som innehälla entomologiska afhandlingar, och att kunna förstä
alla de sprak, pa hvilka dessa uppsatser forfattas. Den senaste
anledningen till dessa klagomal, — den droppe, som just kom den
bittra bägaren att rinna öfver — hade varit »Entomologisk Tid-
skrift», hvilkens innehåll i språkligt hänseende var sa blandadt.
Undertecknad, ordförande, anmärkte härvid det besynnerliga i att
D:r K. icke besinnat, att Entomologisk Tidskrift, som hade till
uppgift att uppsamla all entomologisk literatur frän Skandinavien,
just sökte underlätta tillgängligheten af de förut i flera skiljda
tidskrifter och bland andra vetenskapliga uppsatser, offentliggjorda
entomologiska afhandlingarne fran de nordiska landen. Svar-
ligen torde denna sträfvan kunna klandras, och de franska ré-
suméerna (ingenstädes brukas Zyska résuméer, ett sakförhållande
som icke kan hjelpas!) af de pa skandinaviskt sprak författade
uppsatserna möjliggöra för den vetenskapliga verlden 1 utlandet,
att erhalla kännedom om dessa uppsatsers hufvudsakliga inne-
hall. Alldeles oförklarligt ar D:r KRIECHBAUMERS missförstånd,
dä han tror, att redaktionen af Entomologisk Tidskrift skulle
tänkt sig, att utom-skandinaviska entomologer skulle offentliggöra
sina afhandlingar i var tidskrift (!!). D:r K. har icke begripit,
att red. endast uttalat, att skandinaviska entomologer icke nöd-
vändigt behöfva skrifva pa nägot af de skandinaviska spräken,
utan kunna författa sina artiklar pa hvilket af de allmänna kul-
turspräken som helst.

D:r REUTER höll sedan föredrag om härmning och förkläd-
nad bland insekterna af ordningarne Orthoptera och Hemiptera,
ett föredrag, som illustrerades medelst förevisande af talrika bevis
pa dylika förvillande likheter mellan insekter af vidt skilda ord-
ningar. I sammanhang harmed demonstrerade D:r AURIVILLIUS
exemplar af honan till Hypolimnas Misippus, en fjäril, som pa
ett alldeles förvillande sätt härmar den till en annan familj hö-
rande Danaida Chrysippus. Ett ytterligare exempel pa högst egen-
domlig förklädnad visades af D:r UNANDER genom framläggandet

4
x à a

SANDAHL: ENT. FOREN. UNDER 1880. 5

af qvistar af alm, hvilka voro helt och hallet bekladda af honorna
till en Coccus-art, hvilka i hög grad liknade laffrukter.

Intendenten vid museet i Göteborg, Professor A. W. MALM
förevisade och redogjorde for ett exemplar af Dipteren Sceva pel-
tata ZETT., som förenade hos sig kännetecken, utmärkande för
bäda könen af denna art.

Undertecknad förevisade en mängd exemplar af Juncus
conglomeratus L., hvars blomställningar voro alldeles fullsatta
med de små hylsorna af larverna till en malfjäril, sannolikt Co-
leophora cespititiella Z. en i STAUDINGERS katalog icke för Sve-
rige upptagen art.

D:r AURIVILLIUS refererade Kand. W. M. SCHÖVENS » Over-
sigt af de i Norges arktiske Region hidtil fundne Lepidop-
tera», införd i Archiv for Math. o. Naturvidensk., Bd. 5, Chri-
stiania 1880.

Undertecknad förevisade exemplar af Zerene Hyale (L.)
tagna vid Spandelstorp i Blekinge af Revisor J. ANKARCRONA.
Med anledning af denna fjärils och dess samslägtingars egendom-
liga, periodiska upptradande i Norden uppstod ett längre me-
ningsutbyte mellan Hrr A. W. MALM, O. REUTER, Sv. LAMPA,
Cur. AURIVILLIUS och undertecknad. Fôljande olika äsigter utta-
lades: 1:0 att fjärilarne under gynsamma omständigheter invan-
drade hit fran Tyskland; 2:0 att deras agg infördes med klöfver-
frö och foderväxter och under varma år kläcktes och utveckla-
des till fjärilar; 3:0 att puporna (eller äggen?) under ogynsamma
ar »lägo öfver» och ej kläcktes och utvecklades förr än varma
och gynsamma somrar inträffade; samt 4:0 att arterna voro in-
hemska, men under ogynsamma år så inskränktes till antal och
utbredning, att de vanligen förbisågos, hvaremot de under ett
gynsamt år förökade sig i stor mängd och hastigt utbredde sig.
Den sista åsigten ansågs såsom den i allmänhet sannolikaste.

Den 15 December 1880 firade den Entomologiska Förenin-
gen det lyckliga tillryggaläggandet af sitt första lefnadsår. Det
var rätt uppmuntrande att blicka tillbaka på det flydda året,
enär stor välvilja och varmt intresse mött föreningen såväl utom
som inom landet. Föreningens ledamöter hade uppgått till ett
antal öfver 140 och med ett större antal utländska entomologi-
ska föreningar och sällskap hade Föreningen fått den glädjen att

6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

träda 1 förbindelse, i det Foreningen i utbyte mot Entomologisk
Tidskrift erhållit deras skrifter. Föreningen hade en vacker bör-

jan till ett entomologiskt bibliotek, allt som oftast ökadt genom

välvilliga och välkomna skänker af Föreningens medlemmar.

Vid denna sista sammankomst under år 1880 förevisade
D:r AURIVILLIUS blad af Populus balsamifera L., tagna vid Ar-
brå Prestgård i Helsingland och svårt angripna af den minerande
larven till skalbaggen Orchestes populi (FABR.) SCHÖNH. Nästan
hvartenda blad å de balsampoplar, hvilka funnos på nämnda ställe
voro angripna af detta skadedjur. I sammanhang härmed påpe-
kades de härjningar, som larverna till en mal-fjäril, Zznea (Gra-
cilaria) Syringella (FABR.), anställa på bladen af den vanliga
syrenen, och omnämndes den ovanliga mängd af galläplen förorsa-
kade af Cynips Malpighii, som under de båda senaste åren
uppträdt a Kgl. Djurgården vid Stockholm. Direktör Prat från
Rosendal förevisade exemplar af dessa galläpplen. I det häraf
föranledda meningsutbytet deltogo Herrar A. E. HOLMGREN, CHR.
Loven, A. PIHL och undertecknad.

Hr. Sven LAMPA förevisade en särdeles praktfull samling af
dagfjärilar från Gaboon i vestra Afrika, hemsänd af Herr FR.
THEORIN, en derstädes bosatt landsman. D:r AURIVILLIUS fäste
uppmärksamheten på att denna samling innehöll äfven två exem-
plar af Papilio Antimachus Drury, den största och på samma
gång kanske mest egendomliga och sällsynta bland alla kända
dagfjärilar.

Undertecknad refererade derefter en artikel ur Zhe Amer:-
can Entomologist (N:o 3 för 1880) om den till Amerika in-
komna Anthrenus Scrophulariæ GYLL., hvilken skalbagge i Ame-
rika kallas » Carpet beetle», »matt-baggen», emedan han lefver som
larv i yllegolfmattor (Bryssel-mattor) och inom kort alldeles för-
stör dem. Hans härjningar hafva på flera håll tagit en sådan
utsträckning, att man måst afstå från begagnandet af dylika golf-
mattor. Det är eget, att man aldrig i Europa, der denna lila
skalbagge är allmän, hört talas om sådana ödeläggelser af den-
samma. Detta torde helt enkelt hafva sin orsak deri,. att 1 Eu-
ropa golfmattorna om våren tagas bort, väl piskas och sedan in-
läggas med hvarjehanda oftast starkt luktande ämnen, hvilka
skadeinsekterna sky. I Amerika deremot ligga golfmattorna qvar

SANDAHL! ENT. FOREN. UNDER 1880. 7

året om, sålunda äfven under sommaren, hvarunder det lilla
skadedjuret obehindradt kan föröka sig och lefva rikligt på mat-
tornas "bekostnad.

D:r AURIVILLIUS förevisade slutligen larver af en Meloe. De
små gulaktiga larverna likna under mikroskopet på ett öfverra-
skande sätt individer af slägtet Pediculus, hvarför dessa larver
äfven blifvit kallade Pediculus apis, bi-lusen, eftersom de träf-
fats på bin. D:r A. hade träffat dessa larver i hundratal upp-
krupna på högsta delen af ett grässtrå, der de under stor oro
‚och liflig rörelse syntes invänta gynsamt tillfälle att haka sig fast
vid något förbiflygande bi. Det är nämligen bekant, att dessa
larver lefva och utvecklas i de hål, som jord-bin gräfva till skydd
åt sina ägg och larver, enligt de intressanta undersökningar om
Meloé-arternas utveckling, som blifvit anställda af NEWPORT i Eng-
land och Fasre i Frankrike. Det var emellertid anmärknings-
värdt, att dessa larver i det här iakttagna fallet, krupit upp icke
på en honingafsöndrande blomma, såsom vanligen lär vara hän-
delsen, utan på ett grässtrå, der sannolikheten att träffa ett pas-
sande bi icke var synnerligen stor.

Lektor HOLMGREN ville ej anse resultaten at NEWPORTS och
FABRES undersökningar för fullt riktiga, utan ansåg, bland annat,
att Meloé-larvens föda utgjordes — icke af bi-ägget och den i
boet jämte ägget af bihonan inlagda fodervällingen, såsom NEW-
PORT och FABRE mena — utan af bilarvens exkrementer.

Vid årets sista sammankomst återvaldes enhälligt af den En-
tomologiska Föreningen den förra Styrelsen, som sålunda fort-
farande utgöres af undertecknad såsom ordförande, D:r CHR.
AURIVILLIUS såsom sekreterare, Lektor J. SPÅNGBERG såsom tid-
skriftens redaktör, och Lektorerna K. F. THEDENIUS och A. E.
HOLMGREN såsom medlemmar, jämte Herr Sven LAMPA såsom
suppleant.

Slutligen har undertecknad den glädjen att omförmäla, huru-
ledes den Entomologiska Föreningen i Stockholm på sjelfva Jul-
aftonen hugnades af den svenska entomologiens vördade nestor
Herr Statsrådet m. m. O. I. Fänrzus med den ytterst värderika
gåfvan af hans med egen hand systematiskt ordnade och katalo-
giserade, nära nog fullständiga samling af svenska skalbaggar.
Derjämte följde, förvarade i samma skåp, en vacker sa mling sven-

8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

ska fjärilar samt utländska skalbaggar, alla systematiskt ordnade.
— Den Entomologiska Föreningens styrelse har mangrannt upp-
vaktat Herr Statsrådet FAHRÆUS, för att hembära den Entomo-
logiska Föreningens vördsamma och varma tacksägelse för den
dyrbara gäfvan, som för all framtid skall hugfästa den ädle gif-
varens och utmärkte vetenskapsmannens minne. Samlingen är re-
dan öfverlemnad till Entomologiska Eöreningen och förvaras nu-
mera hos undertecknad.

Föreningens räkenskaper för 1880 hafva vederbörligen revi-
derats af Herrar H. ENELL och G. HOFGREN, och ansvarsfrihet
beviljats styrelsen. Föreningens inkomster hafva uppgätt genom
arsafgifter och tillfälliga bidrag af Föreningens gynnare till kr.
1,184,23, samt utgifterna till kr. 1,853, deraf kr. 1,636,70 för
tidskriftens utgifvande och kr. 183,77 till organisationskostnader.
Da dessa sistnämnda kostnader betäckts af undertecknad, sa ater-
star såsom Föreningens skuld till nästa ar en summa af kr. 485.
Man hoppas emellertid förtröstansfullt, att gynnares fortfarande
och ökade välvilja skall for framtiden trygga Föreningens eko-
nomiska ställning.

Stockholm ı Mars 1881.

Oskar Th. Sandahl.

COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA.

BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM TRANSVAAL-LANDETS I S. AFRIKA
COLEOPTER-FAUNA

H. D. J. WALLENGREN.

I Öfversigt af K. V. Akademiens Förhandl. 1875, pag. 83—
137, hafva vi såsom bidrag till Transvaal-landets insektfauna lem-
nat en förteckning 4 de lepidoptera, neuroptera och hemiptera,
som der blifvit samlade af Landtmätaren PERSSON under den tid,
han var anstäld ı denna forna republiks tjenst, och hvilka han
under ett besök i fäderneslandet skänkte till museet i Malmö.
Vi vilja nu lemna en förteckning a de coleoptera, som denna
samling innehåller, för sa vidt vi medhunnit deras bestämmande:

Manticora latipennis WATERH. ad Waterberg mense No-
vembris. M. maxillosa SCHÖNH. ad Waterberg capta. Femina
hujus speciei mari simillima, elytris antrorsum subplanis, sed ma-
gis convexis quam apud feminam prioris.

Megacephala regalis Bum. ad Christianam mense Novembris.

Cicindela fatidica Bum. ad Waterberg rarissime. C. pu-
dica Bum. Specimen ad Waterberg captum a speciminibus e
reliqua parte Transvaaliæ signaturis elytrorum flavescentibus ma-
gis dilatatis differt. C. disjuncta DEJ. specimina plura. C. cla-
thrata DEJ. specimina plura. C. pudibunda Bum. ad Christia-
nam reperta.

Cicindela nitidipes n. sp. labro mandibulisque basi albi-
dis; palpis basi late flavis, apice atris; capite subtiliter confertim
granulato, viride-cupreo nitente, ad oculos coeruleo resplendente ;
prothorace subquadrato subtiliter confertim granulato, medio lon-
gitudinaliter canaliculato, antice posticeque transversim impresso,

Io ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

viride-cupreo nitente, in canaliculo et impressionibus coeruleo-re-
splendente; elytris subremote granulatis, fusco-æneis, granulis coeru-
lescentibus, sutura viride-cupreo nitente, fascia lata continua mar-
ginali levi albida, hamulos 2 latos obtusos introrsum mittente
undamque parvam postice formante, punctoque minuto albido
postice ornatis; corpore subtus cum pedibus viride-cupreo nitente,
abdomine nigro-coeruleo apice late ænescente; antennis zeneis ex-
trorsum fuscis. Long. 14 millim. Specimen ad Waterberg mense
Novembris captum.

Cicindela minax n. sp. labro mandibulisque basi pallide
flavidis; palpis basi late flavis, apice atris; capite prothoraceque
subtiliter confertim granulatis, obscure æneis, hoc medio longitudi-
naliter canaliculato, antice posticeque transversim impresso; ely-
tris subtilissime subremote granulatis, nigricantibus, haud æneo-
micantibus, fascia lata, continua, marginali, levi, albida, hamulum
brevissimum ante medium striolamque obliquam pone medium,
cum puncto albido discoidali postice locato connexum, introrsum
emittente, ornatis; corpore subtus cum pedibus æneo-nitente, abdo-
mine nigro-coeruleo; antennis æneis, extrorsum fusco-flavicantibus.
Long. 9—10 millim. Var. lineola fasciæ elytrorum marginalis
obliqua, pone medium locata, abbreviata nec cum puncto discoi-

dali cohærente. Ad Waterberg et ad Christianam hæc species

rarius est lecta.

Cicindela inanis n. sp. labro mandibulisque basi flavidis;
palpis basi late flavis, apice nigris; capite prothoraceque confer-
tim granulatis, obscure zneis, hoc medio canaliculato, antice po-
sticeque transversim impresso; elytris subremote punctatis obscure
zeneo-fuscis, fascia marginali levi continua albida, denticulum mi-
nutum brevissimum ante medium, denticulum alterum nonnihil ma-
jorem paulo pone medium et dilatationem subrotundatam minorem
posticam introrsum emittente; corpore subtus cum pedibus æneo-
micante, abdomine nigro-coeruleo; antennis æneo-micantibus, ex-
trorsum flavicante fuscis. Long. 13—14 millim. Var. fascia mar-
ginali elytrorum denticulis carente 1. obsoletissimos gerente. C.
Latreillii affinis sed absque puncto discoidali albo. Ad Water-
berg mense Novembris sat copiose lecta.

Physodeutera angusticollis Bum. ad Waterberg mense No-
vembris reperta.

WALLENGREN: COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA. 07

Dromica clathrata KLUG. ad Waterberg mense Novembris
et ad Christianam collecta.

Dromica fossulata n. sp. æneo-nigra; antennis extrorsum
incrassatis, apice attenuato; labro albo-marginato, albedine antice
interrupta; mandibulis basi albidis; palpis flavis apice nigro; capite
prothoraceque confertim, sed sat leviter rugoso-plicatis, subcoerule-
scentibus, hoc medio leviter canaliculato, antice posticeque trans-
versim impresso, dorso utrinque minime elevato; elytris dorso
subplanis, quinque costatis, costis paulo pone medium obliteratis,
interstitiis rude fossulatis, erga apicem rude punctatis; corpore sub-
tus, præsertim abdomine, coeruleo; pedibus obscure ænescenti-
bus. Long. 18 millim. Ad Christianam capta.

Cosmema furcata Buu. et C. marginella Bum. ad Pot-
schefstroom lectæ. C. lepida Bum. ad Waterberg et ad Potschef-
stroom reperta; variat absque callo humerali albido.

Calleida cordicollis Bum. specimen unicum ad Potschefstroom
repertum.

Hystricopus angusticollis Bum. specimen unicum ibidem
lectum.

Hystricopus pudens n. sp. niger, haud nitens; prothorace
oblongo, marginato, antice modice rotundato, ampliato, posterius
angustato, supra subtiliter, minus crebre, transversim aciculato,
medio subtiliter canaliculato; elytris punctato-sulcatis, interstitiis
latioribus, subplanatis, lævibus, secundo puncto sed ultimo punc-
tis pluribus atque majoribus præsertim postice ornatis; pedibus
nigris; apice articuli palporum primi et secundi ferrugineo; an-
tennis extrorsum fuscis. Long. 14 millim. Ad Potschefstroom spe-
cimen unicum lectum.

Lebia plagiata Bum. ad Potschefstroom reperta.

Helluo grandis Dry. ad Potschefstroom et ad Christianam
occurrit.

Aptinus nigripennis SCHÔNH. ad Potschefstroom captus.

Crepidogaster bimaculatus Bum. ad Christianam specimen
unicum lectum.

Brachinus insignis Bum. ad Waterberg mense Novembris
specimen unicum captum. B. parvulus CHaup. mense Marti
lectus. B. armiger Dery. ad Potschefstroom occurrens.

Thyreopterus flavo-signatus Dej. ad Potschefstroom rarius.

12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1887:

Graphipterus Westwoodi DE BREME ad Potschefstroom. G.
hamatus Bum. ibidem sat copiose lectus. G. plagiatus Bum.
ad Potschefstroom repertus; variat fere duplo minor. G. vittipen-
nis BHM. præsertim ad Christianam mense Decembris lectus. G.
obtusus Bum. ad Pretoriam mense Decembris et ad Christianam
repertus. Specimen ad Pretoriam lectum fere duplo minus. G.
lateralis Bum. ad Potschefstroom occurrens. G. bivittatus BH.
eodem loco captus.

Graphipterus Gadameri n. sp. niger; antennis basi plus
minus late rufo-ferrugineis; capite magno, utrinque vitta longitu-
dinali ochraceo-pubescente; thorace dense ochraceo-pubescente,
medio vitta longitudinali atra; elytris dense et depresse ochra-
ceo pubescentibus macula elongato-subovata discoidali ante me-
dium, vitta communi suturali, postice abrupta, fasciaque postica
transversa angulata, cum vitta suturali nec cum margine alarum
coherente, nigris; pedibus nigris; abdomine subtus subferrugineo.
Long. 18 millim. Ad Christianam rarius reperta est hac species
insignis.

Graphipterus adspectabilis n. sp. niger; antennarum ar-
ticulis 2 basalibus rufo-ferrugineis; capite magno, utrinque vitta
longitudinali ochraceo-pubescente; prothorace dense ochraceo-pu-
bescente, medio vitta longitudinali atra; elytris atris vitta continua
marginali, postice angulatim attenuata maculaque apicali communi,
cordata, sat minuta, cum margine cohærente, ochraceo-pubescen-
tibus; pedibus nigris; coxis, trochanteribus ventroque ferrugineis.
Long. 15 millim. Specimen unicum ad Potschefstroom lectum.

Piezia angusticollis Bum. ad Christianam capta. P. cir-
cumcincta Bum. ad Waterberg mense Novembris reperta. P.
lineolata Bum. eodem loco et tempore lecta. P. lateralis Bu.
ad Potschefstroom frequenter occurrens. P. limbatella Bu. ad
Potschefstroom nec non ad Pretoriam mense Decembris sat fre-
quens.

Piezia albo-lineata n. sp. nigra, subnitida; capite utrinque
vitta longitudinali albo-pubescente; prothorace brevi confertim
punctato, margine laterali late albo-pubescente; elytris ovatis, con-
fertim punctulatis, breviter fusco-pubescentibus, striis 4, pone me-
dium evanescentibus, in fundo depresse albo-pubescentibus exa-
ratis, margine laterali maculaque ovata subapicali albo-pubescen-

WALLENGREN: COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA. 3

tibus ornatis. Long. 13—14 millim. Ad Waterberg mense No-
vembris lecta.

Anthia thoracica ScHONH. in tota Transvaalia vulgaris. A.
cinctipennis LEQUIEN. ad Potschefstroom mense Martii et ad Pre-
toriam mense Decembris sat infrequens lecta. A. marginipennis
Gory. ad Pretoriam mense Decembris capta. A. Mellyi pr
BREME ad Christianam vulgaris et ad Pretoriam mense Decem-
bris reperta. A. melanaria Bum. ad Christianam rarissime lecta.
A. limbata Dey. ad Potschefstroom et Christianam vulgaris. A.
alveolata DE BREME ad Christianam rarissime occurrit. A. exa-
rata Bum. ad Potschefstroom vulgaris. A. gracilis Dry. ubique
in Transvaalia. A. atrata Bum. ad Christianam rarissime lecta.

Anthia immaculata n. sp. oblonga, subdepressa, atra, sub-
nitida; capite confertim punctato, antice in medio canaliculato,
utrinque longitudinaliter impresso punctoque magno profundo in-
ter antennas ornato; prothorace elongato, postice angustato, su-
pra confertim punctulato, in medio longitudinaliter canaliculato,
postice ad latera utrinque foveolato; elytris oblongo-ovatis, postice
oblique truncatis, supra confertim punctulatis, mediocriter punc-
tato-sulcatis, sulcis 8 continuis, in fundo rude punctatis, intersti-
tis æqualiter subconvexis, minime carinatis; pectore hinc inde
albido-piloso. Long. 18 millim. Ad Waterberg mense Novem-
bris specimen unicum lectum.

Polyhirma opulenta Bum. ad Christianam mense Novem-
bris rarissime occurrens.

Scarites linearis BHM. ad Waterberg mense Novembris et
ad Pretoriam mense Decembris. S. rugiceps WIEDEM. ad Pot-
schefstroom rarius occurrens. S. fortipes BHM. rarissime eodem
loco repertus.

Clivina gigantea Bum. rarius reperta. C. grandis Der.
vulgaris. C. angustata DEJ. in Transvaalia ubique occurrit.

Calosoma rugosum SCHÔNH. ad Potschefstroom rarius lectum.

Rhysotrachelus myops Bum. ad Christianam et Potschef-
stroom rarius.

Rhysotrachelus lautiusculus n. sp. ater, subænescente ni-
tidus, glaber; antennis fuscis, articulis 3 baseos nigris, nitidis,
infra ferrugineis; capite sat crebre punctato, antice inter anten-
nas levi; prothorace amplo, rugoso-punctato, postice utrinque pro-

14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

funde impresso, dorso rugulis levibus obsito; elytris profunde
sulcatis, interstitiis crebre punctulatis, dorso alternatim subleviga-
tis; singulo elytro maculis binis minutis paulo ante medium loca-

tis fulvis, altera oblonga in interstitio sulcorum tertio, altera punc-

tiformi in interstitio a sutura quinto. Long. 17 millim. Ad Pre-
torlam specimen unicum inventum.

Chlænius Dusaultii Durour., Ch. bipustulatus Bum. et
Ch. cylindricollis Dry. Specimen unicum utriusque speciei ad
Potschefstroom lectum. Ch. cinctipennis Bum. rarius repertus.
Ch. ruficornis Buu. et Ch. modestus Bum. ad Potschefstroom
frequentius occurrentes.

Oodes similatus Bum. ad Christianam captus.

Megalonychus gilvipes Bum. ad Waterberg specimen uni-
cum lectum. M. gracilis Bum. ad Christianam repertus.

Drimostoma amaroide Bum. Ad Potschefstroom specimen
unicum repertum.

Feronia confinis BHM. mense Aprilis specimen unicum lec-
tum. F. natalensis Bum. in Transvaalia parce occurrit. F. ni-
grina Bum. rarius reperta.

Hypolithus interstitialis Bum. ad Waterberg mense No-
vembris parce lectus.

Harpalus natalensis Bum. ad Christianam et ad Waterberg
mense Novembris repertus. H. promtus Bum. specimen unicum
ad Potschefstroom lectum. H. clavipes Bum. ad Christianam et
alibi in Transvaalia captus. H. hybridus Bam. ad Christianam
specimen unicum lectum. Hs capicola Dery. ubique in Trans-
vaalia occurrit. H. venator Bum. ad Christianam et alibi in
Transvaalia repertus. H. brunneipennis Bum. ad Potschefstroom
repertus. H. grandiceps Bum. ad Christianam specimen unicum
lectum.

Trechus pallipes Bum. specimen unicum ad Potschefstroom
captum.

Cybister senegalensis AUBÉ. Ad Waterberg mense No-
vembris.

Eunectes helvolus KıuG. in Transvaalia passim occurrit.

Hydaticus concinnaticius n. sp. oblongo-ovalis, convexiu-
sculus, nitidus, supra flavo-testaceus, subtus mesosterno, metasterno
abdomineque nigris; capite postice nigro, maculis 2 triangularıbus

WALLENGREN: COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA. 15

flavo-testaceis; prothorace subtilissime punctulato, macula media
subrectangulari, lineola concolore abbreviata longitudinaliter inter-
secta, margineque postico tenui nigris; elytris dorso triseriatim
remote punctatis, confertim confuse, ad apicem vero parcius nigro-
punctatis, lineis 3 tenuibus margineque laterali late flavo-testa-
ceis; pedibus anterioribus rufo-testaceis, tibiis saltem intermediis
piceis; pedibus. posticis obscure piceis. Long. 12 millim. Ad
Waterberg mense Novembris specimen unicum inventum.

Hydaticus concolorans n. sp. oblongo-ovalis, gracilior, con-
vexiusculus, niger, nitidus; capite margine anteriore maculisque 2
transversis, coadunatis, posticis, testaceis; prothorace subtilissime
punctulato, margine anteriore et laterali sat late, sed margine
posteriore tenuissime flavo-testaceis; elytris dorso triseriatim re-
mote punctatis, confertim confuse flavo-testaceo punctatis irrora-
tisque, margine laterali late flavo-testaceo; abdomine subtus ma-
culis trigonis lateralibus marginibusque tenuissimis segmentorum
flavo-testaceis; femoribus posticis subtus basin versus fasciaque
exteriore tibiarum nigro-fuscis. Long, 11,5 millim. Specimen
unicum in Transvaalia repertum.

Hydaticus bivittatus Laporre ad Christianam captus.

Copelatus pulchellus KLUG. eodem loco lectus.

Hydroporus inquinatus BHM. Specimen unicum in Trans-
vaalia lectum.

Gyrinus flavipes Bum. ad Waterberg mense Novembris sat
copiose repertus. G. capensis THBG. in Transvaalia hinc inde,
sed G. abdominalis Auge ubique occurrit.

Direutes caffer Bum. mense Augusti frequens in Transvaa-
ha occurrit.

Staphylinus nigriventris BHM. rarius repertus.

Philonthus morio Bum. rarius, sed Ph. rufipes Bum. ad
Christianam et alibi in Transvaalia frequentius lectus.

Pæderus caffer Bum. ad Waterberg mense Novembris spe-
cimen unicum captum.

Pinophilus punctatus BHM. specimen unicum captum.

Sternocera orissa BUQUET. in Transvaalia ut videtur vul-
garis.

Julodis vittipennis Bum. in Transvaalia minus frequens.

Acmæodora signifera Bum. in Transvaalia rarius reperta.

16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 4 1

Variat vitta marginali prothoracis interrupta, interdum tantum
puncto indicata, nec semper integra. A. adspersa FABR. raris-
sime lecta.

Buprestis calamitosa Bum. parce lecta. B. suspecta Bum.
sat frequens, sed B. viridi-marginata Bum. rarius lecta.

Chrysobothris regradata n. sp. ænea, nitida; capite ru-
goso-punctato, fronte retusa, longitudinaliter sat profunde canali-
culata, margine clypei sinuato; prothorace transverso, elytris an-
gustiore, basi apiceque bisinuato, lateribus parallelis, marginatis,
confertim transverse strigoso, dorso equali; elytris obscure æneis,
confertim rude punctatis, basi unifoveolatis, humeris oblonge ele-
vatis, margine laterali postice serrulato; corpore infra magis æneo,
ventre immaculato; femoribus anticis valde incrassatis, subtus
dente validissimo armatis. Long. 8—g millim. In Transvaalia
rarissime occurrit.

Anthaxia viridis Lap. & Gory. ad Christianam et alibi in
Transvaalia reperta.

Sphenoptera corrugata Kruc. et S. trepida Bum. Spe-
cimen unicum utriusque speciei lectum. S. intermedia Lap. &
Gory. Specimen ad Pretoriam mense Novembris captum.

Amorphosoma diversicolor n. sp. oblongum, obscure æne-
um; capite prothoraceque rude strigosis, hoc flavo-virescente squa-
moso, antice transversim et intra margines laterum longitudina-
liter impresso, postice trisinuato, tuberculis posticis 4 validis
compressis, denudatis, transverse seriatis, illo late excavato, inter
oculos tuberculo minuto acuto utrinque armato; elytris obscuriori-
bus, apicem versus valde attenuatis, supra transverse confertim
strigosis, basi hinc inde, fasciis 2 irregularibus, dilaceratis, trans-
versis vittaque postica longitudinali ad suturam flavo-virescente
squamosis, lineis 2 elevatis, denudatis, postice evanescentibus, e
tuberculis baseos orientibus, margineque laterali postice obsolete
serrulato; corpore subtus, segmentis abdominis 2 ultimis exceptis,
sat dense flavido-squamoso. Long. 10 millim.. Specimen unicum
ad Waterberg mense Novembris inventum.

Amorphosoma subindutum n. sp. oblongum, æneum; ca-
pite prothoraceque pilis adpressis pallidis adspersis, confertim
rude punctatis, hoc subquadrato tuberculis pluribus, latis, obtu-
sis, subdenudatis, impressioribus interjectis, ornato, tenue margi-

WALLENGREN: COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA, 17

nato, illo profunde sulcato, vertice obtuse bituberculato; elytris
strigoso-punctatis, fovea basali unica, humeris subelevatis, ante
medium nonnihil coarctatis, apice singulatim subrotundatis, mar-
gine laterali integro, dorso fusco, basi margineque æneis, disco
squamulis hinc inde maculatim accumulatis maculaque apicis al-
bidis, hac vero postice flavicante; corpore subtus pilis sparsis
pallidis adspersis. Long. 6 millim. Specimen unicum in Trans-
vaalia lectum.

Coræbus callosicollis BHM. sat copiose repertus.

Eucnemis contractus Bum. in Transvaalia rarius lectus.

Lycus Bremei Guer., humeris flavis, nec nigris, a typo
diversus, in Transvaalia rarius occurrit. L. trabeatus GuER. cum
varietate minore, a BOHEMAN descripta, mense Aprilis in Trans-
vaalia captus.

Lampyris natalensis Bum. Specimen unicum lectum.

Cantharis nigrina Bum. ad Potschefstroom reperta.

Malachius Erichsoni Bum. parce ad Waterberg et Potschef-
stroom captus.

Clerus signifer Bum. ad Christianam semel repertus. C.
ludricus Bum. in Transvaalia hinc inde visus. C. natalensis
Bum. ad Waterberg mense Novembris semel lectus.

Silpha micans Farr. in Transvaalia sat vulgaris.

Hister ponderosus Fus. Specimina Transvaaliensia Caft-
rariis minora, de cetero non diversa. H. robustus Ericus. in
Transvaalia vulgaris; magnitudine varians. H. caffer Ericus. ad
Christianam semel lectus. H. severus Bum. semel repertus. H.
gravis Bum. rarius occurrit. H. ignavus Bum. ad Potschefstroom
semel captus. H. hottentotta Ericus. rarius visus. H. obesus
BHM. semel repertus.

Saprinus splendens PAYK. in Transvaalia sat vulgaris.

Tribalus picipes Bum. rarius lectus.

Soronia immunda Bum. sat copiose præsertim ad Water-
berg mense Novembris lecta; magnitudine valde varians.

Dermestes vulpinus FABr. ad Potschefstroom semel obser-
vatus.

Berosus punctulatus Bum. ad Christianam specimen uni-
cum lectum.

Oryctes boas Far, in Transvaalia passim occurrit.

Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 1 (1881). 2

18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Heteronychus syrichthus Far. hinc inde visus.

Heterorhina plana Wien. et H. egregia Bum. parce oc-
currunt. H. umbonata Gory & PERCH. presertim ad Water-
berg lecta.

Phoxomela umbrosa Gory. & PERCH. ad Waterberg mense
Novembris lecta.

Tephrza dichroa ScHAaum. eodem loco et tempore reperta.

Oxythyrea rubra DE GEER ad Pretoriam mense Decembris
capta. ©. hemorrhoidalis Fasr. ubique in Transvaalia visa.
O. dycentrica Bum. ad Christianam semel lecta. O. vitticollis
BHM. copiose reperta. Variat interdum vitta thoracis nigra po-
stica abrupta elytrisque virescentibus. ©. testaceo-guttata BLANCH.
mensibus Novembris et Decembris frequenter visa.

Anoplochilus figuratus Bum. mense Aprilis semel captus.
A. tomentosus KLUG. sat frequenter occurrit. A. maurus Bun.
semel lectus.

Cetonia cincta DE Geer, C. frenata Burm., C. flaviventris
Gory., C. impressa GoLpr., C. aulica Fapr. et C. sobrina
Gory. omnes in Transvaalia occurrunt. €, aulica variat inter-
dum fere duplo minor.

Gnathocera hirta Bum. rarissime occurrit.

Elaphinis irrorata FaBr. ad Pretoriam mense Decembris
et alibi frequens.

Diplognatha hebrzea Oriv. sæpe lecta.

Ptychopterus undatus Kirpy et P. leucostictus SCHAUM.
Specimen unicum utriusque speciei lectum.

Spilophorus plagosus Westw. ad Potschefstroom semel
lectus.

Hoplostomus fuligineus Oriv. et H. platycephalus Westw.
ad Waterberg mense Novembris occtrrunt.

Scatobius capensis Gory. ad Waterberg mense Novembris
Sat copiose repertus: S. natalensis rarissime visus.

Anomala pallida FaBr. semel lecta.

Adoretus picticollis Bum. et A. maculatus Bum. sat fre-
quenter occurrunt; ille ad Waterberg mense Novembris captus.

Onocheta rufiventris Bum. semel lecta.

Apogonia ovata Bum. ad Christianam reperta.

Schizonycha carbonaria Bu“. parce reperta.

ry = ow ‘
POP ae

WALLENGREN: COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA, 19

Schizonycha squamifera n. sp. breviter ovata, convexa,
obscure rufo-ferruginea, subopaca, squamis oblongis albidis inor-
dinatis parce adspersa; capite rugoso-punctato, apice subtruncato ;
prothorace rude, minus crebre punctato, linea longitudinali media
levi, nec non impressione transversa postica carente; scutello
punctato; elytris subtiliter, minus crebre, pygidio parcius punc-
tatis; pedibus rufo-ferrugineis, tarsis dilutioribus. Long. 11 millim.
Preecedenti maxime affinis. In Transvaalia parce occurrit.

Ablabera pulicaria Bum. et A. pilosula Bum. rarius in
Transvaalia occurrunt.

Ablabera flavo-clypeata n. sp. flavo-testacea, punctata, supra
glabra, subtus flavo-albido pilosa; prothorace pectoreque nigris;
capite nigro carina transversa haud elevata ante oculos et ante
illam flavo; clypeo reflexo-marginato, apice sinuato; prothorace
rotundato-ampliato, margine laterali tenue rufescente; elytris eco-
statis, intima basi, sutura margineque laterali nigris, hoc latiore
et postice evanescente; margine laterali thoracis et elytrorum
pilis longis rigidis albo-flavecentibus seriatis; elytris pilis uniseriatis
ejusdem coloris paulo intra marginem nigrum; pedibus flavis.
Var. elytris nigricantibus, apice rufescente. Long. 6—7 millim.
In Transvaalia rarius occurrit.

Homaloplia pauper n. sp. breviter ovata, atra, opaca, parce
pilosa; elytris flavis, margine apiceque concoloribus, certo situ
coeruleo-resplendentibus, sutura nigra lineisque 3 longitudinali-
bus disci elevatis, interiore fuscescente; clypeo impresso, punc-
tato, apice truncato, reflexo-marginato. /7. vittatm Ericus. affı-
nis. Long. 6 millim. In Transvaalia specimen unicum lectum.

Trochalus obtusus Bum. ad Christianam et ad Waterberg
repertus.

Triodonta tenella Bum. sat frequenter lecta.

Leptrix stigma DE GEER ad Christianam semel capta. L.
fulvipes Tue. passim lecta.

Anisonyx pilosus Bum. semel repertus.

Peritrichia sulcicollis Bum. in gramine mense Aprilis ad
Potschefstroom reperta.

Eriesthis semihirta Burm. mensibus Novembris et Decem-
bris copiosissime collecta.

Goniaspidius lividipennis BHM. sat frequenter visus.

20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Ateuchus cupreus Bum., A. microcephalus Bum., A. ci-
catricosus BHu., A. horridus Bum. et A. paradoxus BH. rarius
occurrunt. A. funebris BHM. mense Marti copiose lectus.

Gymnopleurus unicolor Bum., G. Wahlbergi Bum. et G.
cupreus Bum. rarissime reperti. G. subcupratus Bum. parce lec-
tus. G. smaragdinus Bum, ad Pretoriam mense Decembris repertus.

Sisyphus appendiculatus Bum. et S. caffer Bum. sat fre-
quenter visi.

Odontoloma pauxillum Bum. ad Potschefstroom semel lectum.

Pædaria costata Ericus. et P. picea Bum. hinc inde in
Transvaalia occurrunt.

Coptorhina Klugii Hore ubique in Transvaalia visa.

Heliocopris isidis Sav. rarius lecta.

Copris jachus FABR. sat infrequenter occurrit. €. laticor-
nis Bum. parce visa. Femina mari similis, sed minor 21—22
millim. longa et lamina lata, abrupte truncata in loco cornu
capitis instructa armaturaque thoracis aliena diversa. Lamina
illa capitis in apice triangulariter impressa et marginata. Pro-
thorax antice minus impressus, ante medium dente minutissimo
utrinque armatus, sat obsolete sinuatus, medio haud productus
atque transversim distincte carinatus. De cetero mari simillima.
C. fidius Oriv. parce lecta. C. contracta Bum. rarissime lecta.
C. Victorini Bum. mense Aprilis reperta. C. orion KLUG sat
coplose visa.

Copris pumilionis n. sp. oblongo-ovata, nitida; antennis
flavis; capite subtiliter crebre rugoso-punctato, marginato, apice
sat profunde triangulariter exciso, ante oculos carina transversa
et utrinque carina altera obliqua obsoletissimis ornato; prothorace
equali, crebre subtiliter rugoso-punctato, dorso parcius punctato,
postice breviter obsolete canaliculato, foveola laterali nulla, sed
callo laterali utrinque minutissimo; elytris subtiliter striatis, striis
impunctatis, interstitiis latis, planis, subtilissime crebre punctula-
tis, sutura ad basin nonnihil profundiore; tibiis anticis tridentatis,
dente superiore minore sed distincto, dente ordinario quarto
minime indicato. Long. 8 millim. Ad Christianam semel lecta.

Onitis fodiens Bum., O. caffer Bum., O. crenatus REICHE
et O. apelles Fasr. rarius, sed ©. alexis Drj. frequentius in
Transvaalia occurrunt.

de a CR
nis TS

WALLENGREN: COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA." Zar

Onthophagus aulicus Drj., O. flavo-cinctus Kıvc., O.
scabrosus Bru., O. vinctus Ericus., O. intermedius Bum.,
O. talpa Buu., O. piceus Buo., O. hybridus BHu., O. qua-
drinodosus Bum., O. verticalis Bum. et O. chalcostomus Bum.
hinc inde in Transvaalia occurrunt. ©. columella ad Potschef-
stroom lectus; carina thoracis apud marem valde producta; protho-
rax utrinque profunde impressus; clypeus apice modice productus,
recurvus. QO. gazella Far. copiosissime lectus; mas interdum
minor cornubus minutis tuberculisque thoracis obsoletioribus. O.
sapphirinus Bum. ad Waterberg mense Novembris semel captus.
QO. interstitialis BHM. non infrequens; variat elytris castaneis,
cornubus maris brevissimis et denti interjacenti altitudine æqua-
libus; an sp. distincta? ©. obtusicornis Bum. ad Potschefstroom
et ad Christianam lectus; magnitudine varians; cornu maris in-
terdum minutum; femina cornu carens, clypeo tantum carinato,
de cetero mari simillima. ©. monodon Bum. femina hujus cly-
peo transverse et obsolete carinato, pone carinam tuberculo ob-
soletissimo armato, a mare differt.

Onthophagus dedecor n. sp. ater, subopacus, tenuiter pu-
bescens; capite thoraceque crebre rugoso-punctulatis, illo reflexo-
marginato, carinis duabus, posteriore elevata cornu erecto acuto
utrinque armata, hoc medio antice impresso, in impressione tu-
berculo erecto sat alto, fere levi, apice obtuso instructo; elytris
leviter striatis, interstitiis planis, rude confertim punctatis; cor-
pore infra parce punctato, ad latera pectoris flavicante longe
piloso, segmentibus ventris breviter adpresse pilosis; tibiis anticis
obtuse quadridentatis; antennis piceis. Long. 8 millim. ©. ob-
lusicornz similis. Specimen unicum in Transvaalia inventum.

Onthophagus graphicus n. sp. ater, capite prothoraceque
subcoerulescentibus, confertim ruguloso-punctatis, illo margine in-
tegro reflexo, carinis transversis carente, postice obsolete impresso-
subcanaliculato, hoc æquali, fovea calloque lateralibus carente;
elytris obsoletissime punctato-striatis, interstitiis subremote punc-
tulatis, flavis, sutura, puncto discoidali paulo ante medium fasciaque
transversa postica interrupta nec non margine laterali tenuissimo
nigris; pygidio corporeque infra magis nitentibus, illo crebrius
punctato; tibiis anticis obtuse quadridentatis. Long. 4,5 millim.
O. hybrido similis. Specimen unicum ad Christianam inventum.

22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Onticellus militaris IL11G. et O. pallens Fasr. copiosissime,
sed O. planatus KLuG rarius lecti.

Onticellus splendens n. sp. coeruleus, nitidissimus, glaber;
clypeo rude punctato, margine reflexo, integro; fronte sublævi, bicari-
nata; thorace antice æqualiter subtumido, dorso lævissimo, angulis
anticis rude sed parce punctatis; elytris deplanatis, punctato-striatis,
interstitiis planis, laevibus, humeris umbonatis, sutura ad basin
profunde impressa; pectore punctato. Mas: carina postica fron-
tis unicornuta, angulis acuminatis; thorace fronteque subanescen-
tibus. Femina: carina frontis, postica mutica. Long. 10—12
millim. Specimina 2 in Transvaalia inventa.

Aphodius impurus ROTH et A. posticus BHM. copiose
lecti. A. productus BHm., A. rubricosus BHM., A. pieipes
BHm., A. nigritulus Bum., A. lividus OLıv., A. lucidulus Bnm.,
A. dorsalis KLUG., A. peregrinus Bum. et A. sulcipennis Bum.
rarius occurrunt.

Orphus rufulus Bum. ad Pretoriam mense Decembris cap-
tus. Femina mari similis, sed capite absque cornu et thorace
non excavato presertim diversa. Caput remote punctatum, fuscum;
clypeus tenuiter reflexus; prothorax modice convexus, remote
punctatus.

Trox angulatus Bum. frequenter lectus. T. incultus Bnm.,
T. talpa Bum, T. luridus Fase. et T. penicillatus Bum. ra-
rius in Transvaalia occurrunt.

(Continuatur).

en Fy

SPECIES NOVAS VEL MINUS COGNITAS GYPONÆ
GENERIS HOMOPTERORUM

DESCRIPSIT

JACOBUS SPÄNGBERG.

Lorsque, pendant mon séjour dernier à Paris, j'avais le plaisir
d'étudier et d’examiner la collection très riche d’Homopteres de
Monsieur SIGNORET, j’ai trouvé chez lui un assez grand nombre
de nouvelles espèces du genre Gypona. Alors ce Monsieur a eu‘
l'amabilité de vouloir bien mettre à ma disposition toute sa col-
lection des Gyponides. Maintenant, ayant examiné cette collec-
tion, je vais faire la description des nouvelles espèces que j'y ai
trouvées. Je saisis cette occasion d’exprimer en même temps
ici à Monsieur SIGNORET mes remerciements les plus respectueux
pour toutes les bontés qu'il ma montrées.

Gypona cana Burn.

Griseo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior; vertice, pro-
noto scutelloque haud subaurantiaco-vittatis; areolis omnibus teg-
minum venoso-reticulatis, lituris vel maculis parvis punctiformibus
destitutis.

Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam penultimo,
apice truncato, laminis genitalibus sat longis.

Femina mihi ignota.

&: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. ro mill., lat.
3 mill.

Gypona cana Burm., Gen. ins., tom, 1, Gyp. 10 (1838).

Patria: Carolina.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum,
margine antico subsemicirculariter rotundato, vertice subtiliter

24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

striato, striis longitudinalibus inter se apicem versus convergenti-
bus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, linea impressa
longitudinali media verticis sat distincta, aliquanto obscuriore ;
fronte clypeoque subtilissime densissimeque vel vix punctulatis,
illa ad basin sat multo impressa; ocellis subroseis, vix pone me-
dium verticis, fere ad medium positis, inter se quam ab oculis
fere dimidio longius remotis, inter se quam a basi fere dimidio
longius distantibus. Pronotum fere dimidio longius quam vertex,
transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtilissime
striatis et punctulatis, fere læviusculis, nonnullis impressionibus in-
structis, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto
longioribus. Scutellum subtilissime punctulatum, parte apicali trans-
versim subtilissime striata. Appendix membrane tegminum an-
gustissima.

Hæc species ad divisionem C in meo opusculo de genere
Gypona pertinet (Bih. Vet. Akad. Handl. Band 5 N:o 3).

Gypona flaviliniata Fircn.

Femina segmento ventrali ultimo fere æque longo ac penul-
timo, forsitan aliquanto breviore quam penultimo, apice late si-
nuato, lateribus subangulatim productis.

©: long. corp. 10 milk, long. corp. c. tegm.11,5 mill., lat.
335 mill.

Gypona flavilintata Asa FırcH, Cat, p. 57 (1851). —
SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., Band 5, N:o 3, p. 8 (1878) œ.

Patria: Brasilia(?).

Gypona olivacea n. sp.

Subvirescente-straminea, subtus cum pedibus sordide stra-
minea; vertice, pronoto scutelloque haud subaurantiaco-vittatis,
dorso abdominis in colorem flavescentem migrante, margine ex-
teriore tegminum pallide flavescente-limbato; alis lacteis, opacis.

Mas segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore quam
penultimo, apice subtruncato.
Femina ignota.

SPÅNGBERG: SPECIES GYPONE. 25

d': long. corp. 9 mill., long. corp. c. tegm. 12 mill., lat:
4 mill.

Patria: America borealis.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus valde at-
tenuatum, margine antico subsemicirculariter rotundato vel apice
subangulatim producto, vertice subtiliter striato, striis longitudinali-
bus inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad ocu-
los fere duplo longiore, linea impressa longitudinali media verticis
vix perspicua; fronte clypeoque subtilissime vel vix punctulatis,
illa ad basin sat multo impressa; ocellis subroseis, pone medium
verticis positis, ab apice quam a basi fere duplo longius remotis,
inter se et ab oculis fere aque longe, ab oculis quam a basi
paullo longius distantibus. Pronotum fere dimidio longius quam
vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subti-
lissime striatis et punctulatis, fere læviusculis, nonnullis impressioni-
bus instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis distincte
longioribus. Scutellum subtiliter punctulatum, parte apicali trans-
versim subtiliter striata. Tegmina appendice membrane distincta,
areolis lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, areolis
tegminum apicalibus et subapicalibus dense reticulatis, dimidio
basali tegminum haud reticulato.

Hæc species, G. STRIATÆ Burm. simillima et valde affinis, ad
divisionem CC pertinet, vertice, pronoto scutelloque unicoloribus,
vittis subaurantiacis destitutis, vertice magis attenuato et longiore
ocellisque pone medium verticis positis facile distinguenda.

Gypona sobrina n. sp.

Supra nigra, subtus flavescens; vertice, pronoto, scutello, apice
hujus pallide fuscescente excepto, clavo a basi ultra medium,
fascia lata media fasciaque angusta subapicali tegminum, prostethio
intus ad partem, dimidio apicali coxarum posticarum femoribus
posticis superne, tibiis partim tarsisque nigris vel nigro-fuscis;
facie, pectore ad maximam partem pedibusque fere totis sordide
flavescentibus; macula parva laterali dorsi segmenti primi abdo-
minis segmentisque ventralibus flavescentibus, his segmentis mi-
niato-marginatis; tegminibus pallide subaureo-nitidis; alis fusce-
scente-vitreis, hyalinis.

26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam
penultimo, apice latissime et levissime emarginato.

Femina ignota.

d': long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. ıo mill., lat
3,5-mill.

Patria: Brasilia.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum,
margine antico subsemilunariter rotundato, vertice irregulariter
striato, striis oblique inter se apicem versus convergentibus, in
medio quam ad oculos fere dimidio longiore; fronte clypeoque
fere læviusculis, illa ad basin impressa; ocellis fuscescentibus, ab
apice verticis quam a basi vix duplo longius remotis, inter se
quam ad oculos aliquanto magis propinquis, inter se quam a basi
fere dimidio longius distantibus. Pronotum vix duplo longius
quam vertex, transversim distincte strigosum, parte antica subti-
lissıme ruguloso-punctata, fere læviuscula, marginibus lateralibus
anticis quam posticis fere dimidio longioribus. Scutellum punctu-
latum, parte apicali transversim striata, angulis basalibus leeviu-
sculis. Tegmina venis clavi utrimque punctulatis, areolis tegmi-
num Jituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud ve-
noso-reticulatis, appendice membranæ sat lata, ad basin fusco-
maculata.

Hæc species ad divisionem E pertinet.

Gypona verecunda n. sp.

Nigra, subtus cum pedibus flavescens; vertice, pronoto scu-
telloque nigris, hic illic sordide flavescente-maculatis, illis vitta
media sordide flavescente ornatis; tegminibus subaureo-nitidis
dimidio basali clavi, fascia media lata fasciaque apicali angusta
nigris; alis fuscescente-vitreis, hyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo fere aque longo ac penultimo,
apice leviter sinuato.

Femina ignota.

d': long. corp. 8 mill., long corp. c. tegm. 9 mill., lat.
3,5 mill.

Patria: Brasilia.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus -attenua-

——

SPÅNGBERG: SPECIES GYPONÆ. 27

tum margine antico rotundato, vertice distincte striato, impressio-
nibus nonnullis instructo, striis inter se apicem versus convergen-
tibus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, fronte cly-
peoque fere læviusculis, illa ad basin impressa, ocellis fuscescen-
tibus, ab apice verticis quam a basi fere dimidio longius remotis,
inter se quam ab oculis æque longe distantibus, ab oculis quam
a basi aliquanto longius positis. Pronotum et scutellum quoad
structuram ut in congeneribus; marginibus lateralibus anticis pro-
noti quam posticis aliquanto longioribus. ‘Tegmina venis clavi
utrimque punctulatis, areolis tegminum lituris vel maculis parvis
punctiformibus destitutis, haud venoso-reticulatis.
Heec species ad divisionem F pertinet.

Gypona versuta n. sp.

Testaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallido-flavescens;
margine antico et maculis apicalibus verticis, una ad medium,
duabus ad oculos positis, marginibus lateralibus et posticis ma-
culisque nonnullis subapicalibus pronoti, maculis duabus mediis
scutelli, dorso abdominis, parte basali clavi, apice, venis macu-
laque parva limbi costalis medii tegminum nigris vel nigro-fuscis ;
alis vitreis, hyalinis, fusco-venosis, parte apicali fumata.

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penul-
timo, apice levissime emarginato.

Femina ignota.

d': long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. ıı mill., lat.
3,5 mill.

Patria: Brasilia.

Caput, pronotum et scutellum quoad structuram ut in con-
generibus, ocellis distincte pone medium verticis positis, inter se
quam ad oculos fere magis propinquis. Pronotum vix duplo lon-
gius quam vertex. Areole tegminum lituris vel maculis parvis
punctiformibus destitutæ, haud venoso-reticulate.

Quamvis ocelli speciei hujus inter se quam ad oculos fere
magis propinqui sunt, tamen mihi persuasum est, referendam esse
hanc speciem ad divisionem F. Qua in sententia maxime con-
firmor, quod nihil est rari, ocellos in maribus hujus divisionis
propinquiores esse inter se quam ad oculos.

28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Gypona verticalis Sri.

Supra nigra, subtus cum pedibus sordide stramineo-albida,
margine antico, linea longitudinal media maculisque duabus mi-
nutis basalibus verticis, marginibus lateralibus, disco dimidioque
postico pronoti et angulis lateralibus apiceque scutelli testaceo-
stramineis; segmentis dorsalibus abdominis anguste testaceo-lim-
batis; tegminibus sordide hyalinis, fuscescente-venosis, lituris vel
maculis parvis punctiformibus destitutis, areolis tegminum haud
venoso-reticulatis; ocellis inter se et ab oculis fere æque longe
distantibus; alis sordide vitreis, apice levissime infuscatis.

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penul-
timo, apice truncato.

Femina ignota.

d': long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm.-8 mill,,: lat.
2,75 mill.

Gypona verticalis STÄL, Stett. E. Z. 25, p. 84 (1864).

Patria: Mexico.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim
attenuatum, margine antico rotundatum, vertice subtiliter strato ;
striis mediis interocellaribus fere longitudinalibus, striis laterali-
bus plus minusve oblique transversis, inter se apicem versus con-
vergentibus; medio quam ad oculos fere duplo longiore, fronte
clypeoque fere læviusculis, hoc apicem versus vix ampliato; ocel-
lis testaceo-stramineis, ad basin verticis quam ad oculos fere
magis appropinquatis, aliquanto pone medium verticis positis.
Pronotum fere dimidio longius quam vertex marginibus laterali-
bus anticis quam posticis vix duplo longioribus.

Hæc species ad divisionem FF pertinet.

Gypona crassa n. sp.

Sordide subolivaceo-flavescens, dorso abdominis in colorem
flavescentem magis migrante; margine antico capitis, dimidio ba-
sali clavi punctisque nonnullis parvis tegminum fuscescentibus vel
nigro-fuscis; pronoto vittis sex subaurantiacis sat angustis ornato;
als vitreis hyalinis.

Mas ignotus.

SPANGBERG: SPECIES GYPONÆ. 20

Femina segmento ventrali ultimo ad latera fere duplo longi-
ore quam penultimo, in medio fere æque longo ac penultimo,
apice tribus sinubus parvis (intermedio subemarginato) et lobis
lateralibus magnis productis instructo.

©: long. corp. 9 mill., long. corp. c. tegm. ıo mill., lat.
3,75 mill.

Patria: St. Paul in Bahia.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim leviter
attenuatum, margine antico subsemicirculariter rotundato, vertice
striato, striis mediis interocellaribus fere longitudinalibus, strits la-
teralibus plus minusve oblique transversis, inter se apicem versus con-
vergentibus, medio quam ad oculos plus dimidio fere duplo longı- -
ore, linea impressa longitudinali media verticis distincta nec tamen
obscura, fronte clypeoque subtilissime punctulatis, fere læviusculis,
illa ad basin aliquanto impressa; ocellis sordide flavescentibus,
pone medium verticis positis, ab apice quam a basi fere duplo
longius remotis, inter se et ab oculis fere æque longe distanti-
bus, inter se quam a basi fere dimidio longius remotis. Prono-
tum vix duplo, fere dimidio longius quam vertex, transversim
strigosum, antica et lateralibus partibus fere læviusculis, margini-
bus lateralibus anticis quam posticis fere dimidio longioribus.
Scutellum subtiliter punctulatum, angulis basalibus læviusculis et
parte apicali transversim striata, ‘Tegmina venis clavi utrimque
punctulatis, areolis tegminum lituris vel maculis parvis punctifor-
mibus destitutis, haud venoso-reticulatis, appendice membrane
sat lata. ‘

Hæc species ad divisionem FF pertinet.

Gypona vernicosa n. sp.

Sordide subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus paullo
pallidior, margine antico capitis fuscescente; pronoto vittis subau-
rantiacis destituto; als vitreis, hyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere plus dimidio longiore
quanı penultimo, apice utrimque latissime et levissime sinuato
in medio sat profunde, fere usque ad medium, emarginato.

30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

©: long. corp. ro mill., long. corp. c. tegm. ıo mill., lat.
3,5 mill.

Patria: Brasilia.

Heec species, ad divisionem FF pertinens, praecedenti simil-
lima et affinis, differt, præter notas supra illatas, vertice minus
attenuato, appendice membrane longiore quam in precedente,

apicem tegminis versus sensim angustata.

Gypona turpis n. sp.

Sordide subolivaceo-flavescens, lateribus pectoris in pure fla-
vescentem colorem migrantibus; pronoto vittis subaurantiacis de-
stituto; alis vitreis, hyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere æque longo ac penul-
timo, apice utrimque distincte sinuato et in medio levissime sinu-
ato, lobis lateralibus segmenti aliquanto productis.

Patria: Bahia.

Etiam hæc species ad divisionem FF pertinet, praecedenti
simillima et affinis, colore et segmento ventrali ultimo feminæ
facile distinquenda. Ocelli subrosei, pone medium verticis positi,
ab apice quam a basi fere dimidio longius remoti, inter se et ab
oculis fere æque longe distantes, inter se quam a basi fere di-

midio longius remoti.

Gypona melanocephala n. sp.

Aurantiaca, subtus pallidior, flavescens; vertice margineque
antico pronoti nigris, vitta angusta sordide flavescente ornatis;
pronoto scutello margineque exteriore tegminum fulvis vel auran-
tiacis; dorso abdominis infuscato; genis prope oculos, prostethio,
mesostethio, metasthethio coxisque posticis nigro-maculatis; facie,
pectore, ventre pedibusque præterea sordide flavescentibus, alis
infuscatis.

Mas segmento ventrali ultimo fere æque longo ac penultimo,

apice subsinuato-truncato.

SPÅNGBERG : SPECIES GYPONÆ. 31

Femina ignota.

oy long Corp: ris mil long. corp. ce. teams 3, mil.
lat. 4,5 mill.

Patria: Cayenna.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum
margine antico subcirculariter rotundato, vertice irregulariter stri-
ato, striis plus minusve longitudinalibus, inter se apicem versus
convergentibus, medio quam ad oculos fere duplo longiore, linea
impressa longitudinali media verticis paullo perspicua; fronte cly-
peoque fere læviusculis, illa ad basin impressa; ocellis fuscescen-
tibus, ab apice verticis quam a basi vix duplo longius positis,
inter se quam ab oculis fere dimidio longius distantibus, ab ocu-
lis. quam a basi aliquanto longius remotis. Pronotum dimidio
longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus
partibus fere læviusculis, marginibus lateralibus anticis quam po-
sticis plus dimidio longioribus. Scutellum ut in congeneribus.

Tegmina nigro-venosa, venis clavi utrimque punctulatis, areolis

tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud
venoso-reticulatis, appendice membranæ sat magna, in medio am-
pliata, areola apicali media infumata.

Hæc species ad divisionem EEE pertinet.

Gypona lobata (Sıcn. in coll.) n. sp.

Sordide subolivaceo-fulva, subtus cum pedibus paullo palli-
dior; alis vitreis, hyalinis; tegminibus areolis quinis apicahbus
instructis, areolis tegminum haud venoso-reticulatis, lituris vel ma-
culis parvis punctiformibus destitutis; ocellis pone medium verticis
positis, inter se quam ab oculis distincte longius remotis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore quam
penultimo, apice oblique intrérsum profundius bisinuato et in me-
dio lobo rectangulari instructo, hoc lobo postice leviter subsinuato.

©: long. corp. 7 mill., long. corp: c. tegm. 8,5 mill., lat.
2,5 mill.

Patria: Quito.

Hæc species ad divisionem EEE pertinens, Gyp. CHALCOPTERÆ
simillima et affinis, segmento ventrali ultimo feminæ, vertice mi-

32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIET 1881,

nus producto et attenuato, ocellis sordide fuscescentibus, ab apice
quam a basi fere dimidio longius remotis, marginibus lateralibus
anticis quam posticis paullo longioribus facile distinguenda.

Gypona chilensis n. sp.

Subolivaceo-flavescens; tegminibus dense punctulatis, lituris
vel maculis parvis punctiformibus destitutis, areolis tegminum
haud venoso-reticulatis; ocellis fere ad medium verticis positis In-
ter se et ab oculis fere æque longe remotis; alis vitreis, hyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam
penultimo, in medio quam ad latera aliquanto longiore, apice in
medio sat profunde subemarginato-sinuato, utrinque leviter sinuato,

©: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. ıo mill., lat.
San:

Patria: Chile.

Caput supra subtusque paullo depressum, apice obtusum,
margine antico rotundato, vertice subtiliter irregulariter striato,
striis lateralibus et apicalibus fere transversis, striis mediis inter-
ocellaribus longitudinalibus, inter se apicem versus convergentibus,
medio quam ad oculos fere dimidio longiore, linea impressa lon-

gitudinali media verticis paullo obscuriore, obsoleta; fronte cly-

peoque subtilissime densissimeque punctulatis, fere læviusculis, hoc
apicem versus haud dilatato; ocellis ab oculis quam a basi ali-
quanto longius distantibus. Pronotum vix dimidio longius quam
vertex quoad structuram ut in congeneribus, marginibus lateralibus
anticis quam posticis aliquanto longioribus. Tegmina areolis sat
dense punctulatis.

He species ad divisionem H pertinet.

Gypona pudica n. sp.

Subolivaceo-fulva, aurulenta, subtus cum pedibus pallidior;
areolis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus desti-
tutis, haud venoso-reticulatis; ocellis fere ad medium verticis po-
sitis, inter se quam ab oculis aliquanto longius distantibus; alis
subferrugineo-lacteis.

Es à

SPÅNGBERG: SPECIES GYPONÆ.

Ge
Le?)

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere æque longo ac penul-
timo, apice subsinuato-truncato.

©: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat.
3 mill

Patria: Brasilia.

Caput rotundatum, in apice supra subtusque distincte ‘trans-
versim impressum. Pronotum fere dimidio longius quam vertex,
quoad structuram ut in congeneribus, marginibus lateralibus an-
ticis ac posticis fere æque longis.

Hæc species ad divisionem GG pertinet.

\
Gypona pectoralis Spec.

Mas segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam pen-
ultimo, apice valde rotundato, in medio emarginato.

d': long. corp. 6 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat.
3 mill.

Gypona pectoralis SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl.,
10m. se Noor 35.9: 40_01878)-9.

Patria: America borealis.

Gypona vinula Srat.

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam
penultimo, apice subangulatim rotundato, in medio producto.

Gypona vinula STAS, Stett. BE. °Z. »25,°pr..81. (7864). —
“SPANGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 5, N:o €, p. 51
STE.

Patria: Mexico.

Gypona pauperata n. sp.

Pallide sordide testaceo-flavescens; vertice, pronoto scutello-
que remote maculis parvis vel punctis sanguineis irroratis; abdo-
mine ad maximam partem fuscescente; apice venarum clayi ve-

Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. x (x88). 3

34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

nulisque transversis discoidalibus et partim apicalibus fuscis vel
nigro-fuscis; tegminibus lituris vel maculis parvis punctiformibus
destitutis, areolis tegminum haud venoso-reticulatis; ocellis paullo
ante medium verticis positis, inter se quam ab oculis fere duplo
longius distantibus; alis fuscescentibus.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo dimidio longiore quam pen-
ultimo, apice subrotundato.

Q: Jong. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat.
3,5 mill.

Patria: America septentrionalis.

Caput supra subtusque vix depressum, apicem versus sen-
sim attenuatum, margine antico rotundato, vertice, pronoto scu-
telloque quoad structuram ut in congeneribus, ocellis a basi ver-
ticis quam ab oculis vix longius remotis. Pronotum vix duplo
longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis quam posticis
paullo longioribus. Tegmina venis longitudinalibus utrinque punc-
tulatis.

Hæc species, simillima et valde affinis GYP. CITRINE SPBG.,

ad divisionem I pertinet.

Gypona breviceps n. sp.

Obscure ferruginea, subtus subferrugineo-flavescens pedibus
fusco-maculatis; pronoto maculis dilute subferrugineo-flavescenti-
bus, nonnullas vittas formantibus ornato; areolis tegminum basa-
hbus et mediis maculis nonnullis subolivaceo-flavescentibus in-
structis; ocellis inter se quam ab oculis pene duplo et dimidio
longius distantibus; alis infumatis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo vix duplo longiore quam
penultimo, apice utrinque leviter sinuato, in medio. sat profunde
subsinuato, emarginato.

©: long. corp. 11,5 mill., long. corp. c. tegm. 12,5 mill., lat.
4,5. mill:

Patria: Cayenna.

Caput obtusissimum, vertice transversim undulato-rugoso, in
medio et ad oculos æque longo, linea impressa longitudinali me-

SPÅNGBERG: SPECIES GYPONÆ. 35

dia destituto, fronte clypeoque subtilissime densissimeque punc-
tulatis, illa sat concava, hoc convexo apicem versus vix ampliato;
ocellis subferrugineo-roseis, ante medium verticis positis, ab oculis
et a basi æque longe distantibus, inter se quam ab oculis pæne
duplo et dimidio longius remotis. Pronotum quinquies longius
quam vertex, totum punctatum et, parte antica excepta, trans-
versim strigosum, marginibus lateralibus anticis quam posticis di-
midio longioribus. Scutellum dense punctulatum, parte apicali
transversim striata, angulis basalibus fere læviusculis. Tegmina
venis longitudinahbus a basi ultra medium tegminum utrinque
punctulatis et, parte apicali excepta, callis et venulis spuriis trans-
versis compluribus instructa.
Hæc species ad divisionem M pertinet.

Gypona irrorata Sra.

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pe-
nultimo, apice subtruncato.

©: long. corp. 9 mill., long. corp. GH: tegm. ıo mill., lat.
3,5 mill.

Gypona irrorata SrÂr, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 47
(1862). — SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 5, N:o 3,
Be 7727878) Os

Patria: Brasilia.

Gypona annulipes (SIGN. in coll.) N. sp.

Sordide flavescens, subtus, facie excepta, pallidior, maculis
parvis duabus verticis basalibus nigris, vertice, pronoto scutel-
loque sat dense ferrugineo-maculatis, facie fere tota fusca; ocellis
inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus, paullo
ante medium verticis positis; pedibus sordide flavescentibus, in
testaceum vergentibus, late ferrugineo-annulatis; tegminibus punc-
tis vel maculis parvis ferrugineis sat dense ornatis; alis pallide
fuscescentibus subhyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam
penultimo, apice subtruncato.

Femina ignota.

36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

d': long. corp. 6,5 mill., long. corp. c.-tegm. 7 mill., lat.
3 mill.

Patria: Cuba.

Caput breve, margine antico rotundato, vertice subtiliter
striato, medio et ad oculos æque longo. Pronotum duplo et di-
midio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et late-
ralibus partibus fere læviusculis, marginibus lateralibus anticis et
posticis fere que longis.

Hæc species ad divisionem N pertinet.

Gypona trivialis n. sp.

Subferruginea, subtus, pedibus exceptis, subferrugineo flave-
scens; ocellis inter se quam ab oculis aliquanto longius distan-
tibus, vix ante medium verticis positis, areolis tegminum maculis
liturisve sordide albo-hyalinis ornatis, dorso abdominis alisque
subrubricosis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam
penultimo, apice bisinuato.

©: long. corp. 12 mill., long. corp. c. tegm. 13 mill., lat.
4 mill.

Patria: Brasilia.

Caput breve, margine antico rotundato, vertice dense punc-
tulato et transversim irregulariter striato, medio quam ad oculos
vix longiore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctu-
latis, illa ad basin valde depressa, foveolata, longitudinaliter api-
cem versus levissime carinata. Pronotum fere duplo et dimidio
longius quam vertex, quoad structuram ut in congeneribus, mar-
ginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus.
Tegmina, apice excepto, venis longitudinalibus utrinque punctulatis.

Hæc species ad divisionem N pertinet.

Gypona fastuosa n. sp

Dilute et sordide flavescens, vertice, pronoto scutelloque ma-
culis punctisque ferrugineis hic illic ornatis; hoc præterea macu-
lis duabus majoribus ferrugineis basi instructo, lineolis transversis

—

ii 4 AVR
RT
à ,

SPÄNGBERG! SPECIES GYPONÆ. 37

frontis, macula minuta clypei, maculis lateralibus pectoris, macu-
lisque parvis pedum et ventris fuscis vel nigro-fuscis; ocellis inter
se quam ab oculis distincte longius distantibus, paullo ante me-
dium verticis positis; areolis tegminum maculis vel punctis ferru-
gineis ornatis; alis fuscescentibus.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam
penultimo, apice oblique bisinuato, lobo medio sat angusto, pro-
ducto, postice rotundato.

©: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. ıo mill., lat.
3 mill.

Patria: Brasilia.

Caput rotundatum, prope marginem anticum supra subtusque
transversim depressum, vertice, transversim subtilissime striato,
medio quam ad oculos aliquanto longiore; fronte clypeoque sub-
læviusculis, hoc apicem versus vix ampliato, ocellis sordide fla-
vescentibus, a basi verticis et ab oculis fere æque longe distanti-
bus. Pronotum fere duplo longius quam vertex, marginibus late-
ralıbus anticis et posticis fere aque longis. Tegmina, apice ex-
cepto, venis longitudinalibus utrinque punctulatis instructa.

Hæc species ad divisionem N pertinet.

Gypona funebris n. sp.

Badia, abdomine aliquanto pallidiore, ocellis inter se quam
ab oculis aliquanto longius remotis, pone medium verticis posi-
tis, tegminibus sordide subferrugineo-flavescentibus, venis obscuri-
oribus, areolis maculis minutis vel lituris compluribus dilute fer-
rugineis instructis; alis fuscescentibus.

Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam
penultimo, apice leviter rotundato.

Femina ignota.

©: long. corps) 20% mill., long.’ ecorp. 'c. ‘tegm = ken Jat.
4 mill.

Patria: Mexico.

Caput rotundatum, supra subtusque depressum, vertice irre-
gulariter, subtiliter ruguloso, medio quam ad oculos vix dimidio
longiore; facie ad basin distinctissime impressa, fronte clypeoque

38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

subtiliter denseque punctulatis, hoc apicem versus paullo ampli-
ato; ocellis sordide flavescentibus, inter se quam a basi verticis
fere duplo longius remotis. Pronotum fere duplo longius quam
vertex, transversim striatum, antica et lateralibus partibus irregu-
lariter subtiliter rugulosum, marginibus lateralibus anticis et po-
sticis æque longis. Dimidium basale tegminum sat dense punc-
tulatum.

Hæc species ad divisionem N N pertinet.

OM EN SAMLING FJÄRILAR FRÄN GABOON

CHR. AURIVILLIUS.

Herr, Fritz THEORIN, svensk och bosatt i närheten af Ga-
boon-flodens mynning, mellan 0°,10° — 0°,30° N.L., har hem-
sändt en samling af naturalier till Herr Sven Lampa härstädes.
Bland dessa befunno sig äfven ätskilliga arter fjärilar. Da jag
varit 1 tillfälle att granska och bestämma dessa samt bland dem
funnit nagra arter af stor sällsynthet, har jag trott, att en redo-
görelse och förteckning öfver dem ej skulle vara utan intresse,
helst denna trakt 1 lepidopterologiskt hanseende ar mindre kand
och måhända är en af de rikare 1 Afrika.

Det är en känd sak, att flera afrikanska fjärilarter hafva
en sa stor utbredning, att de finnas fran Goda Hopps-Udden,
ja till och med fran Mauritius och Madagascar, 1 söder till
langt pa andra sidan equatorn i norr, der deras omräde vanligen
begränsas af Sahara, ehuru dock några ga upp 1 nordligaste
Afrika och sälunda blifva medlemmar af det europeiska eller palæ-
arktiska fauna-omradet. Man har emellertid funnit, att de arter,
som hafva en sa stor utbredning, ofta nog ej uppträda under
samma form genom hela sitt utbredningsomrade utan antaga tvä

AURIVILLIUS: FJARILAR FRAN GABOON. 39

eller flere former, som aflösa hvarandra inom olika trakter. Man
känner detta förhällande genom flera fall fran Afrikas vestkust,
der former från Senegal o. s. v. ofta så afvika fran motsvarande
former från Capkolonien, att de vanligen anses såsom skilda ar-
ter. Det är klart, att en god insigt i dessa förhällanden ej kan
vinnas utan en noggrann kännedom om de olika formernas ut-
bredningsomraden samt om de former, som uppträda pa grän-
serna, d. v. s. i de trakter, der den ena formens omräde gränsar
till eller berör den andras. Ty om tvänne former mötas utan
att öfvergä i hvarandra eller tydligt utpräglade lefva inom samma
område, kunna de ej anses såsom lokalformer utan ega fullt an-
sprak pa att betraktas sasom skilda arter.

Det är sädana och dylika fragor, som i vara dagar syssel-
sitta den zoologiske geografen, och det ar deras besvarande, som
ger ett visst berättigande at den mängd förteckningar pa djur-
arter inom mindre områden, hvarpa literaturen, särskildt den
<ntomologiska, är sa rik. Det är dock klart, att en sådan för-
teckning, om den blott uppräknar arterna, endast fyller en del
af sin uppgift; man bör ock fa veta, om och huru individer fran
omradet afvika fran dem, som dro tagna 1 andra trakter.

Jag har bemödat mig att 1 detta hänseende, sa vidt
det varit mig möjligt, uppfylla de anspråk, som ställas på en
förteckning sådan som denna, och jämfört individerna från Gaboon
med exemplar eller figurer af motsvarande art från mera nordliga
eller sydliga delar af Afrika. Jag hoppas derför, att följande
lilla förteckning må kunna blifva af något intresse i geografiskt-
entomologiskt hänseende på samma gång, den ger mig ett till
fälle att göra tidskriftens läsare närmare bekante med ett par af
de präktigaste och egendomligaste dagfjärilar ı Afrika.

Fam. DANAIDIDÆ.

1. Amauris Damocles Beauv. Blott ett exemplar, som
närmast synes böra hänföras till denna art, men dock sa myc-
ket afviker till färgteckningen, att det kan betraktas såsom en
egen varietet:

Var. gabunica: alis anticis nigris maculis albis ut in forma
typica et adhuc striga parva lactea prope basin cellule ıb in

40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

curvatura cost 1™* sita ornatis, apice et margine dorsali subtus
fuscis; alis posticis supra nigro-fuscis, unicoloribus, umbra parva,
alba, basin costæ medianæ posterioris occupante excepta, infra
dilutioribus umbra angusta alba a basi costa medianæ ad me-
dium cellule 7"# oblique extensa et ocellis submarginalibus, albo-
pupillatis, plus minus evanescentibus 4—6 ornatis. Long. al.
Exp. 5. m: |

>? Danais Damocles var. BUTLER, Proc. Zool. Soc. 1866, p. 44.
Differt e speciminibus e Sierra Leona et Benin colore alarum
posticarum et e varietate Domini BUTLER his alis obscuris, nigro-
fuscis haud »brown».

Fam. ACREIDE.

2. Acrza Vinidia Hew. Exot. Butterfl. Acræa 7 f. 45, 46.

Obs. Specimina nostra differunt a figuris HEWITSONI (ex An-
gola) alis posticis supra ad basin haud infuscatis sed punctis
circiter 6, quorum tria majora, nigris; alis subtus marginibus
exterioribus griseo-lutescentibus, haud fuscis nec maculis marginali-
bus fulvis ornatis.

3. Acræa Egina Cram. Haud differt e figura CRAMERI et
speciminibus e Sierra Leona,

4. Acrza Eponina Cram.

Fam. NYMPHALIDE.

5...Atella Eurytis.DoueL. Hew. Gen. Diur. Lep.t. 22
f. 3. Figure omnino similis.

6. Hypanartia. Delius Drurv. Differt paulo figura Druryi
macula nigra exteriore cellulæ discoidalis haud distincta, cum nigre-
dine areæ apicalis confusa et area media paginæ inferioris alarum
posticarum quam bası et margine dilutiore, flavescente- et griseo-
marmorata.

7. Hypolimnas Misippus L. © et © forma Inaria Cram.
Figuris CRAMERI omnino similes.

8. Euphedra Xypete Hew. Exot. Butterflies Romal. t.
2 f. 8— 10. Specimen nostrum femininum a figura et descrip-
tione HEWITSONI fascia alarum anticarum flavescente nec alba et
postice abrupte latiore mox distinguitur.

AURIVILLIUS: FJÄRILAR FRÄN GABOON. AI

9. Charaxes Etesipe Goparr. Mas, figure excellenti
Celeberrimi BUTLERI omnino similis. Hæc species, qvantum scio,
hucusque solum in Sierra Leona capta est.

Fam. EVCÆNIDAÆ:

10. Cupido Telicanus Hürn. Forma Africana mihi vi-
detur ab Europæa satis distincta ut varietas propria habeatur.

Fam RIERIDÆ.

11. Pieris (Tachyris) Saba Far. Nec figure DrRurvi* et
URAMERI” nec illa BoISDUYALI” cum specimine nostro congruunt ;
sunt enim ale omnes subtus niveæ cellula discoidali alarum an-
ticarum croceo suffusa et fascia angusta ab exitu costae 22 ad
originem communem coste 6' et 7™* extensa fuscis exceptis;
margo fuscus nec non flammæ croceæ disci alarum posticarum
— margo costalis basis etiam hic croceus — igitur omnino
desunt.

12. Catopsilia Florella Fasr. (Pyrene Swaıns.) Femina
nostra differt figura BurLeri* margine costali alarum anticarum
prope a basi ad apicem anguste fusco.

Fam. PAPILIONIDÆ.

13. Papilio Antimachus Drury. Första taflan i tredje
delen af Drury’s Illustrations of Exotic Insects, tryckt i London
1782, afbildar en jättestor dagfjäril af högst egendomligt utse-
ende. Hade ej originalet till denna figur funnits qvar 1 England,
skulle troligen uppstatt tvifvel pa tillvaron af en dylik art, enär
nagot nytt individ ej nadde Europa pa nara hundra ar. Alla
figurer och beskrifningar, som finnas af arten, äro derför endast
copior eller gjorda efter figurerna. Detta det först kända exem-
plaret uppgifves af Drury vara taget i Sierra Leona af Mr

Illustrations of Exot. Ent. III. t. 32, f. 5, 6.
BapzaBxotz HIS 207 00s Debi

° Faune de Madag. t. 1, f. 4, 5.

Be Bep.nExot.r 6,70, 11.20.

LE]

42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

SMEATHMAN och torde nu befinna sig 1 Sidney-Museet i Austra-
lien, dit det skulle kommit med MACLEAY's samlingar.

I början af 1870-talet nådde omsider ett andra exemplar
England. Detta härstammade frän Old Calabar. Sedan hafva
enligt Mr G. RUTHERFORD" sex individer kommit till England, af
hvilka fyra voro frän Gaboon, ett frän trakten af Cameroon-
bergen och ett frän Sherboro-floden. Alla dessa voro hanar.

Arten synes säledes ega en ganska stor utbredning längs
Afrikas vestkust, men Mr RUTHERFORD anmärker, att man ej der-
for kan draga den slutsatsen, att den förekommer pa alla mellan-
liggande träkter, utan att den snarare torde vara inskränkt till
vissa lokaler utmärkta af skogklädda höjder, och han slutar
sin redogörelse med dessa ord: »Hvad vi känna om denna
art gör mig böjd för det antagandet, att den ej allenast är en
af de mest lokala utan ocksa en af de sällsyntaste af alla Afri-
kas dagfjärilar.»

Det var derför med största Ofverraskning och glädje, som
jag fann Herr THEORINS samling innehälla tvänne särdeles vackra
individer af denna art. Bäda dessa äro dock hanar, hvadan
honan fortfarande är en okänd storhet.

Papilio Antimachus, som till fargen ar rödgul med svarta
fläckar och teckningar samt har vingarnes kanter och framvin-
garnes spets svarta, utmärker sig frän alla sina samslägtingar
isynnerhet genom framvingarnes ovanliga form. Dessa aro näm-
ligen mycket starkt utdragna pa längden sa, att deras största
bredd innehälles 3 gänger i deras längd, och diskfältet, ehuru
ovanlıgt längsträckt, ej nar längre än till vingens midt. Vinkeln
mellan vingens costal- och dorsalkant är ovanlıgt spetsig, hvar-
igenom vingen, da den spännes sa, att bakkanten blir vinkelrät
mot kroppen, ej kommer att riktas starkt framat sasom hos Or-
nithoptera-arterna och de flesta andra Papilio-arter utan ligger
mera ut at sidorna. Bakvingarne äro rundade och sa sma i för-
hallande till framvingarne, att dessas diskfalt nar utom bakvingarnes
spets. Antennerna äro korta och innehällas omkring 5 gånger i

! Dem, som önska en mera detaljerad uppgift om dessa fynd, ber jag att
få hänvisa till: RUTHERFORD, D. G. Notes regarding some rare Papiliones
1. Lapilio Antimachus. Ent. Monthly Magaz. Vol. 15, p. 5—9, 1878.

AURIVILLIUS: FJÄRILAR FRÄN GABOON. 43

framvingarnes längd. Bakkroppen är läng, smärt och när nästan
utom bakvingarne.

Jag bifogar här några matt pa dessa två exemplar, pa de
största arterna bland dagfjärilarne inom hvart och ett af de an-
dra djurgeografiska områdena samt for jämförelse pa de båda
största arterna bland Heterocera.

SE =
år Framvin- | Bakvin- = EZ
> A. games garnes Bg ee
2 = längd | bredd |längd |bredd 3 %
m.m. ae See et m.m.|m.m.); m.m.
Rhopalocera.
Etiopiska zonen (Afrika söder om Sahara)
Papilio Antimachus Drur. g'... | 226 | 111 | 37 | 55 | 39 | — | 55
> SAS 217 (107 | 37 NNE |
Indo-Malayiska zonen (med Australien)
Papilio Priamus L. 9‘ ............ | 165 | 85 | 42 | 49 | 37 | 36 | 54
» » CRDP TES USO), | 091501 66e 13e 60160
Neotropiska zonen (S. Amerika)
Morpho Hecubañl. 107... ....2.%2|-100:1: 93-1 55-|-,68° | «el 20h22
Nearktiska zonen (N. Amerika)
Papilio Cresphontes Cram..........| 130 | 75| 33 | 68 | 38 | 23 | 35
Palæarktiska zonen (Europa, N. Asien
o. N. Afrika)
Parnassias Apollo. E. = 5.171.068 1247 | 26-1 36.) 26 1,135 1 23
Heterocera.
Attacus Atlas L. Ostindien 9 (Sa-
A) Er ENT RE SC a RE TRE LS RTS TA ET
Thysania Agrippina CRAM. Bra-
HONNEURS RER ES 250 | 140 | 60 | 75 | 68 | 40 | 60 |

I sin berömda uppsats öfver Papilioniderna * hänför FELDER
P. Antimachus till en egen grupp (sectio 32) af slägtet Papilio,
men dä han ej egt tillgäng till nâgot exemplar, lemnar han ingen
närmare redogörelse för ving-ribbornas” läge och öfriga structur-

* Dessa matt äro beräknade efter det läge, da vingarnes bakkant är vinkel-
rat mot kroppens längdaxel, och bero saledes i väsentlig man pa vingarnes form.
? C. et R. FELDER: Species Lepidopterorum hucusque descriptæ vel ico-
nibus express. — Wien, Zool. Bot. Ges. Verhl. Bd. 14, 1864, p. 289—378.
> Kyrkoherden H. D. J. WALLENGREN har redan för flera ar sedan ut-

44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

förhällanden. Pä grund häraf och dä ej heller mig veterligen
nägon af de engelska författarena beskrifvit dessa förhällanden,
lenınar jag här en redogörelse för desamma.

Sectio Druryia mihi. Antenne breves, clava sensim incras-
sata, obtusa. Ale anticæ fortissime elongata, margine costali
leviter convexo, margine exteriore concavo quam margine dor-
sali fere recto multo longiore; angulus ani rotundatus, obtusissi-
mus. Costa 1, duplex, ramo secundo in ipsum angulum ant
exeunte, costa 2—4 æqualiter distantes, sensim breviores, e la-
tere postico cellule; costulæ discocellulares rectæ, longitudine
eqvali et inter se angulum obtusum formantes; coste 7+8 et
9 ex eodem loco, angulo anteriore cellule, costæ 10 et Ir e
latere anteriore cellule, hæc in marginem costalem, illa zz apr-
cem exiens.

Alæ postice parvæ, rotundatæ, margine costali omnino recto,
exteriore rotundato et dorsali fere recto, prope basin leniter con-
vexo. Costa 1 vecfa ad marginem dorsalem valde appropinquata,
costa 2 e medio lateris postici, costa 3—6 e parte apical et
costa 7 e medio lateris antici cellule orientes; costa mediana
anterior inter costas 6 et 7 vecta, haud incurva.

Margo dorsalis alarum posticarum nec zuvolufus nec plica-
Zus pilis vel squamis masculinis omnino carens.

Abdomen longum, gracile. Typus P. Antimachus Dr.

14. Papilio Leonidas Fasr. Haud differt e speciminibus
in alus locis Africæ occidentalis captis.

15. Papilio Tynderæus Fagr. Specimen pulcherrimum
Oo; differt a descriptionibus auctorum thorace et abdomine subtus
rubro-maculatis. Figuram Donovanı non vidi.

16. Papilio Latreillanus Gopr. Descriptio GODARTI et
30ISDUVALI nec non figura GUERINI cum speciminibus Musei
Holmie e Sierra Leona optime congruunt. Specimina autem
Gabunica ab illis satis differunt ut varietas habeantur.
bytt de förr vanliga, men högst oegentliga benämningarne zervi eller vezæ
alarum mot cos/æ, hvilket synes mig vara ett lyckligt val. Den svenska benäm-
ningen kräfver dock äfven en motsvarande ändring, och jag har derför redan
i en föregående uppsats användt benämningen »ribba» (tyskarnes »Rippe»), som
jag ytterligare ville underställa vara Entomologers ompröfvande. Mera svenskt,

ehuru mangtydigare, vore måhända det gamla ordet »ref». »Rör» synes mig
mindre lämpligt och knappast under alla förhållanden riktigt.

AURIVILLIUS: EJARILAR FRAN GABOON. 45

Var. Theorini:'

Statura majore, colore »zgro paginæ supe-
rioris maculis viridibus nec virescenti-flavis ornato, absentia ma-
cularum marginalium alarum anticarum, basi alarum anticarum
subtus vix rufescente — radıis nigris cellule discoidalis igitur usque
ad basin discretis — et margine exteriore alarum anticarum ad
exitum cost® 5 minus exciso, fere recto a forma typica mox
distinguenda. Longitudo ale anterioris 50 m.m.*.

17. Papilio Demoleus L. Speciminibus ex aliis locis
Africæ omnino similis.

= À Cum speciminibus e Sierra
18. Papilio Policenes Cram. |

Ei Leona et Caffrarıa bene
19. Papilio Antheus Cram.

| congruunt.

20. Papilio Bromius Dougr. Ad hanc speciem certe per-
tinent specimina nostra, que a figura Grayi® non nisi statura
majore et fascia virescenti-coerulea aliqvanto etiam latiore diffe-
runt.

21. Papilio Nireus L. var. Erinus.

22. Papilio Hesperus. Westw. Figuris WESTWEODI om-
nino similis.

23. Papilio Zalmoxis Hew. Hæc species a celeb. FEr-
DER in eadem sectione ac P. Cynorta Fabr. et affines posita, ab us
tamen, antennis crassioribus, costa 7”? alarum posticarum prope
basin et longe ante medium cellulz oriente, costa mediana anteriore
deinde evidenter incurvata, absentia plumulorum in disco alarum
anticarum maris nec non forma alarum anticarum valde differre
videtur.

Denna fjärilart, som först 1864 blef bekant for vetenskapen
genom ett exemplar fran Old Calabar, synes dock ej vara syn-
nerligen sällsynt utan atminstone 1 vissa trakter förekomma i rätt
stor mängd. Den är näst P. Antimachus den största af Afrikas
dagfjärilar och uppnår en storlek af 140—150 m.m. Alla indi-
vider, som jag sett, hafva varit hanar. Honan pastas vara alde-
les lik hanen.

! Jag har velat uppkalla denna form efter Herr FRITZ THEORIN till minne,
af hvad han genom hemsändning af denna samling gjort för vår kunskap om
det tropiska Afrikas fjärilfauna.

? Specimina e S. Leona alas anticas 42 m.m, longas habent,

Gare ep-alns PB NOTE O fee

46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Heterocera.

Fam. SPHINGIDÆ.

24. Macroglossa trochiloides BUTLER. Specimen unicum.

Fam. ZVGÆNIDÆ

25. Syntomis Cerbera I. Specimina macula rubra in
latere pectoris omnino carent et femora antica intus albescentia
habent. An species distincta?

26. Euchromia sperchius Cram.

27. Euchromia interstans WALK.

28. Pseudapiconoma testacea n. sp. Rubro-testacea,
thorace et alis posticis supra lutescente-testaceis; alis anticis in
disco a basi ultra medium cinerascentibus maculis duabus, una
in cellula discoidali, altera in cellula rb rubris; antennis mar-
ginibusque anterioribus segmentorum dorsalium 3—6 nigris, his
et segmentis 7—8 macula subquadrata dorsali cinerea. Q. Long.
al- exporr. 52 m.m.

Habitat Gaboon. (Mus. Holm.).

Char, Gen. Pseudapiconoma mihi: Caput parvum, defle-
xum; palpi breves; lingua brevis, capite parum longior; antennæ
Jominæ setaceæ. Ale anticæ (Bild 1) oblong, posticis plus quam
duplo longiores, margine costali fere
recto, externo longo, æqualiter con-
vexo, dorsali, brevi recto; costæ 12:
costa prima simplex, in medio for-
titerc urvata; costæ 2 et 3 e latere
postico cellule; costæ 4 et 5 ex

ipso angulo postico, costa 6 et 7 +
(8 + 9) + 10) ex angulo antico ori-
entes, Costa 11 e latere antico cel-
lulæ et costa 12 e basi orientes

3ild x.

Preiidapiconioma testacea. Ale dest; * ante apicent inter se,’ conjunetntg
FÉES SES et trunco communi in .marginem
costalem exeunt. Alæ posticæ (Bild

1) parvæ, rotundatæ, margine costalı fortiter convexo; costæ 7:

costa prima ut videtur sz/2plex; costæ 2 et 3 e latere pos-

AURIVILLIUS! FJÄRILAR FRAN GABOON. 47

GeO. 1coslæ::4 et’ 5, ex angulo postico et costæ 6 et 7 ex an-
gulo antico cellule orientes; costa 7 tenuissima, brevis, mox
in marginem costalem exiens; costæ 4 et 5 in apicem ale
costa 6 autem ante apicem exeunt. ‘Tibiæ anteriores femoribus
_ breviores, calcaribus 2 minutis armate; tibiæ posticæ longitudine
femorum, paululum curvatæ, calcarıbus solum 2 apicalibus ar-
mate. Abdomen longum, alas posticas plus dimidio superans.
Generi Automolidi HERR. SCHEFF. (nec HEN. WALK?), ut videtur,
affine sed characteribus supra memoratis facile distinctum; inter
figuras alarum posticarum a celeb. Butler delineatas * illa generis
Americane Apzconome quoad formam et structuram nostro ge-

neri proxima est.

Ehuruväl de här uppräknade arterna dro helt fa, synas de
mig dock 1 förhällande dertill erbjuda rätt mycket, som förtjenar
att beaktas; ty de flesta förete mer eller mindre stora afvikelser
fran individer, tagna i andra delar af Afrika. Jag vagar dock
ej pa grund af ett sa fataligt material draga nagra allmänna
slutsatsatser angående fjärilfaunan vid Gaboon, utan måste lemna

den fragans belysning at framtiden.

London Linn. Soe. Journ.’ Zool.’ Vol. 12, 1876, tab. 20, fa 22.

EN PARASIT HOS’ VANESSA C-AEBUM

IAKTTAGEN AF

E. A. HOLMGREN (j:r) OCH G. ZETTERLUND.

Vanessa C-album är, såsom bekant, en mycket allman dag-
fjäril, hvadan det torde vara ôfverflôdigt att här redogöra för
hans utseende och lefnadssätt.

Denna vackra fjäril kan dock icke annat än väcka hos iakt-
tagaren ett lifligt intresse genom sin egendomliga vingform, sin
vackra färgdrägt, sina lifliga rörelser m. m., och detta intresse ste-
gras högeligen, om man blifvit satt ı tillfälle att fullständigt följa
honom under hans olıka utvecklingsskeden. Hans äfvenledes vackra
larv träffas, enligt var erfarenhet, pa hvarjehanda slags växter,
såsom pa Kzbes grossularia och rubrum, pa Lonicera Aylo-
steum, Ulmus montana, Corylus Avellana, Humulus Lupulus,
Urtica dioica m. fl. Manga af de under sistlidne sommar an-
träffade larverna voro anstuckna af parasitsteklar, och vi gjorde
till vär uppgift att söka utforska, hvilka Ichneumonid-arter dessa
kunde tillhöra. De .anmärktes af oss under sitt larvtillstand och
qvarblefvo inhyses hos Vanessa-larverna ända till dess att dessa
senare undergätt förpuppning. Sedan uppäto de Vanessa-pupporna,
och förpuppade sig derefter sjelfva inom de puppskal, som de
at sig inkräktat. Vi fingo således ur manga Vanessa-puppor, i
stället för fjärilar, endast parasitsteklar och, märkvärdigt nog,
blott ez art. Då denna tillforene icke ar fullständigt beskrif-
ven såsom svensk, ma det tillåtas oss att något närmare redo-
göra for den samma.

Arten tillhör den stora familjen Crypti, inom Ichneumonid-
gruppen, och slägtet Æemmiteles. Da hanen och honan äro sa

val till kroppsformen som till färgteckningen hvarandra mycket —

E. A. HOLMGREN O, ZETTERLUND: PARACIT HOS C-ALBUM. 49

olika, sa hafva de äfven blifvit beskrifna säsom skilda arter. Den
författare, som först omnämt dem är GRAVENHORST (Zchn. Europ.
Tom. IT); men han omtalar intet beträffande deras parasitiska lif.
RATZEBURG (Die Ichneumonen der Forstinsecten, III Bd., sid. 153)
omnämner hanen och anför, efter REISSIG, att denne skulle blifvit
framkläckt ur unga tallar, i hvilka Prssodes notatus och Hyle-
sinus piniperda huserade. Han anför äfven, att v. SIEBOLD er-
hållit flera exemplar ur en Psyche-hylsa. Genom dessa uppgif-
ter synes det vara mer än troligt, att flera //emzteles-arter blif-
vit upptagna under samma namn och sälunda förvexlade med
denna. Härmed mä emellertid förhälla sig huru som helst, fullt
säkert dr det dock, att de bada könen, som vi samtidigt erhällit
ur den i fräga varande Vanessa-artens puppor, tillhöra en och
samma art, och detta är sa mycket patagligare, som vi sägo dem
i ett sädant förhällande till hvarandra, att intet tvifvel var ôfrigt.
— GRAVENHORST beskrifver hanen under namn af /lemzt. mela-
narius, och honan under namn af Hemit. vicinus. RATZEBURG
omtalar, säsom sagdt är, endast hanen; men han är villrädig i
sin artbestämning, hvilket synes deraf, att han trott, det de bada
Gravenhorstska arterna, Hemet. rufo-cinctus och tristator, möjli-
gen skulle kunna vara identiska med denna. HOLMGREN upp-
tager hanen i sina »Entom. anteckningar under en resa i Södra
Sverige 1854». Arten har med all säkerhet en vidsträckt utbred-
ning och lefver, för att döma ex analogia, sannolikt mest i dag-
fjärilslarver såsom parasit under sitt larvstadium.

Efter denna inledning, lemna vi här en noggrannare beskrif-

ning på arten.

Hemiteles melanarius Grav.

Mas: Niger; palpis fusco-testaceis; ventre pallido nigroque
variegato; alis fuscedine leniter tinctis, stigmate et tegula nigri-
cantibus, radice albido-straminea; femoribus ex parte, tibiis ante-
rioribus totis, posticis basi late rufescentibus; calcaribus tibiarum
posticarum albicantibus. — Long. 3—4 millim.

Femina: Nigra; palpis fusco-testaceis, segmentis 2—4 abdo-
minis castaneis vel rufis; ventre pallido-fuscoque variegato; alis
fuscedine leniter tinctis, stigmate et tegula nigricantibus, radice

Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 1 (1881). 4

N -

50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. |
albido-straminea; tibiis anterioribus totis, posticis et femoribus pro
parte rufis. — Long. 3—4 millim.

Hemiteles melanarius Grav. Ichn. Europ. II, 790, 233,
d. — Rarzes. die Ichn. der Forstins. III, 153, 5’. — Horner.
Act. Holm(185 97,7, 5.

Hemiteles vicinus Grav. Ichn. Europ. II, 845, 273, 9.

Habitat in Suecia media et meridionali, haud infrequens.
Larve in Lepidopterorum larvis vitam degunt.

Descr. — Caput haud buccatum, pone oculos angustatum,
a fronte visum triangulare, alutaceo-punctatum; spatio infra-ocu-
lari basi mandibularum latiori. Clypeus parvus, a facie imper-
fecte discretus, margine summo apicali depresso. Antenne fili-
formes 1. apicem versus leviter tantum sensim angustate; articulis
basalibus flagelli cylindricis, 1 et 2 latitudine quadruplo longioribus.
Oculi ovati, subprominuti, nudi; orbitis temporalibus impressis.
Thorax capite paullo angustior, subæquialtus, fortiter punctatus et ex
parte rugulosus; mesonoto parapsidis antice tantum indicatis; me-
sopleuris transversim strigulosis; metathorace ruguloso, sutura pro-
funda a scutello separato, areis superioribus 5 distinctissimis,
earum superomedia minuta, subhexagona; area posteromedia per-
parum impressa; spiraculis minutissimis, circularibus. Segmentum
primum abdominis coxis posticis vix longius, latiusculum, leviter
curvatum, lateribus marginatum, supra fortiter punctato-alutaceum,
carinulis tenuibus parum perspicuis, prope marginem locatis et vix
ad spiracula extensis; postpetiolo ante apicem transversim im-
presso. Segmenta sequentia transversa, fortiter alutaceo-punc-
tata, subopaca 1. margine apicali, præsertim apud ©, læviusculo;
2:dum et 3:tium ante apicem transversim leviter impressa. Tere-
bra feminarum dimidio abdominis longior. Alæ areola externe
aperta; cellula radiali brevi, subtrapezina, nervo ejus externo per-
parum curvato; nervo transverso ordinario interstitiali; nervo trans-
verso anali paullulum infra medium fracto et nervum e fractura
distinctissimum emittante. Pedes graciles.

NÄGRA ORD OM OLLONBORRARNE OCH
SÄDESKNÄPPARNE SAMT OM DEN
SKADA DE FÖRORSAKA

Redan ar 1776, i en berättelse till Vetenskapsakademien,
anmärkte D:r Ospeck, kyrkoherde i Hasslöfs pastorat, beläget
vid foten af Hallandsås, hvilken stor skada larverna af den van-
liga Ollonborren (Melolontha vulgaris FABR.) ästadkommo i
södra Halland. Ar 1833 hade författaren af denna uppsats till-
fälle att iakttaga dessa larvers svära härjningar pa ängar och sä-
desfält 4 Hallandsäs, och under de följande aren utsträcktes för-
ödelsen till de i granskapet belägna socknarne samt till de löf-
skogsrika nejderna kring Halmstad. Ollonborrens larver härja icke
allenast ängar och sädesäkrar, utan angripa och förstöra till en
stor del äfven potatis- och rof-falt. Man kan göra sig en före-
ställning om den oerhörda mängd, 1 hvilken dessa larver före-
finnas, da man hör, att vid egendomen Dommestorp pa en rof-
äker af 5 tunnlands areal, hvilken uppkördes, bortplockades 36
»rundskäppor» af dessa s. k. »fetpölsor», och förf. har pa san-
diga ängar räknat 200 stycken larver pa hvarje qvadratfamn.
Under sist förflutna aret hafva ollonborrarne gjort skada äfven
i trakten af Warberg, sa att de tydligen synas allt mera utbreda
sig. Till Konungens Befallningshafvande i Hallands län hafva
flera ansökningar om undsättning för genom dessa larver liden
skada ingatt och i de senaste qvartalsrapporterna fran kronofog-
darne omnämnas ollonborrarnes härjningar i Laholms, Halmstads
och Warbergs fögderiers skogstrakter.

Ur sockenstämmoprotokoll, insända 1849 fran 8 pastorat
till Hallands Hushällningssällskap inhemtas, att den förlust, som

är

52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

uppstått genom ollonborrarnes härjning à årets gröda, beräknades
utgöra 847 tir rag, 2,299 tir korn och hafre, 6,734 t:r potatis
och 763 lass hö. Da dertill lades förlusten af 1,800 t:r rofvor
ä egendomen Fröllinge, samt den till 3,000 kronor värderade
skadan à potatis, sid och gris à Dommestorp jämte totala för-
lusten af höskörden à 150 tunnland äng inom Getinge socken,
så ansåg Hushällningssällskapet, att skadan, som ollonborre-lar-
verna under ar 1849 anstält 1 Södra Halland, utan ôfverdrift
kunde uppskattas till 100,000 kr. (= 140,000 frcs). ?

Genom en hos Kgl. Maj:t gjord underdänig framställning
erhölls ett statsanslag af 450 kr. till premier för uppsamling af
ollonborrar, och under ar 1851 uppgick mattet af denna uppsam-
ling inom södra delen af Halland till omkring 2,000 kft. (= 250
hektoliter).

Enligt gärdsräkenskaperna pa egendomen Skottorp, som med
underlydande gårdar är belägen invid och pa Hallandsås, hafva
uppsamlingarna af olionborr-larver der fortgått under flera sär-
skilda år. År 1851 uppgick insamlingen till 1,238,5 kft.; år
1860 till. 303,25 kft.; ar 1863 till 173 kfts ar 1867 ea
kft och ar 1870 till 15,75 kft., eller tillsammans under dessa ar
1,959 kft. (510 hektoliter) for hvilka utbetalts 1,618 kr. 47 Ore.
Egaren af Skottorp ansåg sig icke utan skäl såsom »den största
insektsamlaren» 1 Sverige, men har fått träda tillbaka för kom-
munalstämman i Vestra Karup i Skåne. Under år 1878 hade
nämligen ollonborre-larverna härjat den växande grödan i nämda
socken, belägen utmed södra sluttningen af Hallandsås. Sock-
nens invånare beslöto då, dels att mot betalning låta barn
och fattiga insamla ollonborrar, dels att hvarje jordegare efter
hemmantalet samt äfvenledes hvarje matlag skulle å utsatt ställe
aflemna från 2 till 9 kubikfot af dessa skadedjur. Till följd
häraf uppköptes ar 1879 för en summa af 1,105 kr. 23 Gre
1,500 kft. och aflemnades 2,224 kft. eller tillsammans 3,724 kft.
(970 hektoliter). *

Hallands Läns Hushällningssällskap söker fortfarande att
förekomma och minska dessa insekters härjningar. Det anslog
är 1878 icke mindre än 1,000 kronor till premier för insamling

* Se Hallands Lins Hush.-Sällskaps Tidn. 1849, N:o 8 & 16.
? Meddeladt af Kommunal-ordföranden E. GUDMUNSON.

P. v. M.: NÅGRA ORD OM OLLONBORRARNE. 53

af dem, och enligt meddelande från sekreteraren G. ÅHLSTRÖM
insamlades under år 1879 i sydligaste Halland ej mindre än
678 kft. ollonborrar.

Jämför man de ofvan uppgifna beloppen af ollonborrskör-

darne fran år 1851, sa synes en minskning i dessa insekters
antal hafva småningom inträdt under en följd af år, tills plöts-
ligen året 1879 åter blef ett svårt »Ollonborre-ar», som framgår
deraf att veterligen under det året insamlades inom ett relatift
begränsadt område (norr och söder om Hallandsås) icke mindre
än 701 tir (1,153 hektoliter) ollonborrar.

På Fröllinge egendom har den gula sädesmasken eller lar-
ven till sädesknäpparen (Elater segetis CLERK. et obscurus L.) i
flera år gjort betydlig skada och ett år så i grund förstört 15 tunn-
land rägfält, att detsamma måste besäs på nytt. Egaren af egen-
domen kämpade med kraft och ihärdighet mot dessa underjordiska
fiender, hvilkas antal var »legio», hvilket kan förstås deraf att på
det årets träde af 36 tnlds areal har han låtit bortplocka 32,583
dylika maskar. Plockningen verkstäldes af 11 till 14 års barn,
hvilka erhöllo 10 öre för 100 stycken »gula maskar» och 25
öre för en »kappe» (ungef. 200 kubiktum) »fetpölsor» eller ollon-
borre-larver. Den minsta mängd som ett barn plockade om da-
gen var 283 sädesknäppare-larver och en half kappe (= 100 kbtm)
»fetpölsor» ; det högsta beloppet deremot var 1,200 st. af de
förra och 2 kappar (400 kbtm) af de senare. Detta fält var
sidländt och fuktigt, och härigenom jäfvas således den af DAHL-
BOM 1 hans arbete om de Skandinaviska insekternas nytta och
skada framstälda asigten, att dessa larver ogerna trifvas 1 fuktig
jordman. — Pa ett sandigt akerstycke, icke inbegripet 1 ofvan-
nämda areal, hvilket äfven är 1878 blifvit plockadt, var antalet
af sädesknäpparnes larver icke sa betydligt; dock plockades a
detsamma af tvä barn pa en dag 2,100 »gula maskar».

Ælater-larverna göra fortfarande skada a mullrika åkrar i
Halland, vid hvilkas nyodling fran gammal naturlig äng larver
och ägg till dem icke genom skärning och bränning af grästorf-
ven blifvit utrotade. Det enda sättet att befria sig från dessa
skadedjur är att, då artzfictel äng skall i sin tur bearbetas för
råg- eller hvetesådd, icke plöja upp densamma, utan skära och
bränna grästorfven, ett medel som landtmannen ogerna tillgriper.

TE —

RESUMES.
(P. ı du texte.)

O.-TH. SANDAHL: La Société entomologique de Stockholm
et ses travaux pendant la premiere année de son existence
(1880).

L’auteur donne le compte-rendu succinct des travaux de la
Société pendant l'année 1880. Il raconte d’abord l'histoire de

la fondation de la Société entomologique, entreprise depuis très.

longtemps vivement désirée par les entomologistes suédois, mais
que l’on n avait pas osé essayer, vu qu'elle présupposait naturellement
la publication assez dispendieuse d'un journal, d'un modeste or-
gane des entomologistes de la Suède et des autres pays scandi-
naves, et que l’on craignait qu'il ne fût difficile de réunir les fonds
nécessaires. Cependant, grâce à la bienveillance de plusieurs gé-
néreux amis de la science entomologique, qui ont donné des sub-
ventions considérables, il est devenu possible de publier le journal
actuel. La Société entomologique de Stockholm fut constituée le
14 décembre 1870.

Pendant sa première année (1880), la Société a eu les cinq
Séances régulières prévues par les statuts (aux mois de février,
mai, septembre et décembre), et elle a pris part, comme section
spéciale d’entomologie, au XIIm® Congrès des naturalistes scandi-
naves à Stockholm, les 7—14 juillet 1880.

Les membres de la Société ont assisté trés assidiment aux
séances régulières, dans lesquelles il a été fait les conférences
que nous communiquons ici dans l’ordre chronologique:

Première séance (28 février). M. O.-TH. SANDAHL: Sur les
Araignees mineuses (Territelariæ). M. S. donne la descrip-
tion de cinq différents types de nids de ces araignées, et il
montre plusieurs nids de Wemesza fodiens trouvés par lui près
de Montpellier.

beat).

EE RESUMES. 55

M. J. SPÅNGBERG: Sur les nervures des ailes chez quel-
ques groupes d'insectes. Le discours et la discussion qui suivent,
ont pour objet de trouver une dénomination plus scientifique
et plus correcte des nervures et des bords des ailes, que les
noms contradictoires actuellement en usage parmi les auteurs en-
tomologiques. (Cf. »Sur les nervures des aîles chez nos Papil-
lons diurnes», par J. SPÅNGBERG, Lut. Tidskr., 1880, p. 154.)

Deuxième séance (24 avril). M. CHR. AURIVILLIUS: » Sur
les sauterelles migratoires de l'Ancien et du Nouveau-Monde »
(Pachytylus migratorius et Caloptenus Spretus). Selon les
‘rapports de M. Köppen, de Moscou, et d'une commission spé-
ciale d’entomologistes des États-Unis de l'Amérique du Nord.

M. J. SPÅNGBERG: Sur les avantages réels tirés des insectes.

M. O.-TH. SANDAHL réfère: Die Pflanzenfeinde aus der
Klasse der Insekten, von J.-H. KALTENBACH.

Troisieme séance (27 mai). Cette séance est consacrée
A une excursion entomologique aux charmants environs de Belle-
Vue et du petit lac (golfe de la Baltique) de Brunsviken, dans
la banlieue de Stockholm.

Quatrieme séance (25 septembre). M. O.-M. REUTER refere
un article de M. le D' KRIECHBAUMER dans les » Entomologische
Nachrichten» (Edit. D' KATTER, à Putbus), dans lequel se trouve
une espèce de polémique contre le journal »Entomologisk Tidskrift»,
du fait que ce journal est écrit dans les langues scandinaves,
ainsi quen latin et en francais. M. KRIECHBAUMER croit, par
suite, que la rédaction de ce journal a pensé et espéré que des
auteurs de pays non-scandinaves seraient disposés a publier leurs
travaux dans le journal suédois. M. SANDAHL, en sa qualité de
président de la Société entomologique de Stockholm, fait ob-
server que M. KRIECHBAUMER a parfaitement raison, quand il
signale, dans son article, la difficulté, pour l'entomologiste privé,
de se procurer tous les journaux qui contiennent des articles ou
des communications concernant l'entomologie, et de comprendre
toutes les différentes langues contenues dans ces journaux; mais,
M. K. n'a pas considéré que |’»Entomologisk Tidskrift» travaille
spécialement selon les idées de ce savant. Il faut observer que
notre journal a pour but de réunir en un endroit toute la littéra-
ture entomologique scandinave, auparavant dispersée dans au

5 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT.

moins six différents journaux ou publications scientifiques, et qu'il
donne des résumés en frangais des articles écrits dans les lan-
gues scandinaves. C'est une erreur complete et étrange de M.

KRICHBAUMER, de croire que la rédaction de notre modeste journal

a espéré que les auteurs non-scandinaves voudraient bien écrire
dans l’»Entomologisk Tidskrift». La rédaction a dit tout sim-
plement que les entomologistes scandinaves peuvent écrire, s'ils le
désirent, leurs articles dans l'une quelconque des langues des
grandes nations civilisées; ils ne sont pas restreints au latin ou a
une langue scandinave. — Voila tout!

M. O.-M. Reuter: Sur Ulmitation et le travestissement:

chez les Orthoptères et les Jlemipteres. — L’orateur illustre
son exposé par l exhibition de nombreux insectes de ces ordres,
qui présentent tne ressemblance fourvoyante avec des membres
de tout autres ordres. — M. AURIVILLIUS montre ensuite la fe-
melle du papillon Hypolimnas Missippus, imitant Danaida Chry-
sippus, qui appartient à un tout autre ordre de Lépidoptères.

M. F. UNANDER présente une branche d’orme commun (UZ
mus montana) totalement recouverte d'un Coccus offrant une res-
semblance étonnante avec des fruits (apothéczes) de lichens.

M. A.-W. MALM démontre un exemplaire de Sceva peltata
présentant simultanément les caractères du mâle et de la femelle
denee, Diptere:

M. O.-TH. SANDAHL montre une collection de panicules de
Funcus conglomeratus totalement recouverts de gaines de larves
d'une teigne, probablement Coleophora cespitiella, et qui, sui-
vant le catalogue de STAUDINGER, n'a pas encore été signalée
en Suède.

M. CHR. AURIVILLIUS réfère l’ouvrage de M. W.-M. SCHÔYEN:
Oversigt af de i Norges arktiske Region hidtils fundne Le-
pidoptera (Synopsis des Lépidopteres trouvés jusqu’ici dans les
régions arctiques de la Norvége).

M. O.-TH. SANDAHL montre un exemplaire de Zerene Hyale
(L.) pris, par M. J. D’ANKARCRONA, a Spandelstorp, en Blekinge
(Suede du S.-E), et signale la périodicité des apparitions de cer-
tains insectes. Il s'engage à cet égard, entre MM. Mam, Rev-
TER, LAMPA, THEDENIUS, AURIVILLIUS et SANDAHL, une vive dis-
cussion, de laquelle il se dégage que l'explication la plus probable

aes

‘CE

RÉSUMÉS. 57

de ce fait est fournie par la circonstance que les insectes à ap-
paritions périodiques sont tellement réduits en nombre dans les
années défavorables, qu'on les y rencontre rarement où jamais,
tandis que, sous l'empire de circonstances propices, ces mêmes
insectes s’augmentent, s'étendent, et par suite sont observés plus
souvent et dans un plus grand nombre de localités séparées.

Cinquième séance (15 décembre). La Société célèbre l'an-
niversaire de la première année de son existence, pendant la-
quelle elle a été l’objet d'une bienveillance signalée et de vifs
encouragements, dans le pays comme à l'étranger.

M. AURIVILLIUS montre des feuilles d’un peuplier-baume (/0-
pulus balsamifera), d’Arbrä (Helsingland, Suede du Nord) forte-
ment attaquées par la larve mineuse d’Orchestes populi (FABR.)
SCHÔNH., et mentionne en outre les ravages exercés sur le lilas
commun (Springa vulgaris) par la larve de la teigne du lilas
(Tinea syringella [FaBr.]|). M. le directeur Prat montre des
noix de galle qui se sont présentées en nombre pendant les
deux dernières années sur les chènes du Parc royal (Kongliga
Djurgården), à Stockholm. Ces excroissarıces sont dues au Cy-
nips Malpight.

M. Sven Lampa montre une belle collection de papillons
de Gabon, qui lui ont été envoyés par M. F. THEORIN, suédois
établi dans cette partie de l'Afrique occidendale. Cette collec-
tion, passée en revue par M. AURIVILLIUS, contient plusieurs Le-
pidoptères remarquables par leur élégance et leur rareté, entre
autres deux exemplaires de Papilio Antimachus Drury, peut-
être le plus curieux et le plus rare de tous les Papillons diurnes
connus.

M. SANDAHL rend compte, d'après »Zhe American Ento-
mologist» (N:o 3, 1880), des déprédations causées dans les tapis
de laine de l'Amérique du Nord par / Anthrenus Scrophularıe,
GvıL. (> Carpet-Beetle»), importé d'Europe. En Europe, les ra-
vages de cet insecte sont inconnus, sans doute parce que les
tapis sont d'ordinaire enlevés, soigneusement battus et tout aussi
soigneusement conservés pendant l'été, tandis qu'en Amérique on
les laisse en place même pendant l'été, ce qui les expose aux
ravages du »Carpet-Beetle».

M. AurivirLıus clôt la série des discours par l'exposé du

58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT.

développement d’une espèce de Meloe, dont lorateur a trouvé
les larves établies en grand nombre sur un brin d'herbe, où,
dans une agitation et une inquiétude très vives, elles parais-
saient attendre inutilement une occasion favorable pour être trans-
portées plus loin. Suivant les recherches de NEWPORT et de
FABRE, ces petites larves jaunâtres, qui offrent la plus grande
ressemblance avec quelques espèces du genre Pediculus L., et
qui ont aussi été décrites sous le nom de Pediculus Apis, se-
raient transportées par certaines abeilles de terre (auxquelles elles
s attachent quand les abeilles visitent une fleur à miel où les lar-
ves ont grimpé) aux endroits où elles ont déposé leurs oeufs et
leurs nymphes. La larve de Meloe se nourrit là de l'oeuf de
l’abeille et de la nourriture pâteuse que cet Hyménoptère a dé-
posée avec l'oeuf dans le nid pour le compte de l'alevin. M.
HOLMGREN est d'un avis contraire en ceci, que, selon lui, la larve
de Meloe se nourrit des excréments de l’alevin, et non de la
fagon indiquée par NEWPORT et FABRE.

Il est ensuite passé au renouvellement du bureau, opération
dans laquelle l’ancien bureau est réélu à l’unanimité des voix.

La Société a fondé les premiers éléments d'une Bibliothèque
entomologique, qui a obtenu peu à peu des apports déjà considé-
rables, grâce à la générosité de plusieurs de ses membres, comme
aussi d'autres personnes.

Du Nestor vénéré des entomologistes suédois, M. l’ancien
conseiller d'État O.-I. FÂHREUS, la Société a reçu le précieux
don de sa collection presque complète, systématiquement arrangée
par lui, de Coléoptères suédois, dont il a fait également lui-même
le catalogue, ainsi qu'une collection de Lépidoptères suédois et

de Coléoptères étrangers.

(P. 48 du texte.)

E.-A. HOLMGREN (junior) et G. ZETTERLUND: Un parasite
de Vanessa C.-album.

Les jeunes auteurs mentionnés ont observé, l'été dernier, la
larve de ce papillon sur une foule de plantes, telles que le gro-

RÉSUMÉS. 59

seillier épineux (Rzbes grossularia), le groseillier rouge (KR. ru-
drum), le chèvrefeuille des haies (Lonicera Aylosteum), Vorme
commun (Ulmus montana), le houblon (Humulus Lupulus),
l'ortie dioique (Urtzca dioica), etc. Plusieurs des larves étaient
attaquées par des larves d’Ichneumons, et l’on en suivit le de-
veloppement dans la supposition quil serait possible d'en obte-
nir plusieurs Ichneumonides. Ce ne fut cependant le cas que
d'un espèce, Hemzteles melanarius GRAV., appartenant à la fa-
mille ichneumonide Crypti. Ce type ayant été auparavant l’objet
de méprises, en ce que le mâle et la femelle ont été décrits
comme des espèces différentes, il est donné ici une description
latine plus complète de ce parasite.

(BS Sr dustextes)

P. von M.: Quelques mots sur les Hannetons (Melolontha
vulgaris) et sur les Taupins (Elatérides), ainsi que sur les ra-
vages exerces par ces insectes.

Des le siecle dernier, on signalait les ravages causés par les
hannetons dans le Halland meridional (Suede du SO.), et, a
partir de 1833, l'auteur a eu l'occasion de les observer dans la

-méme localité, d’où ils se sont ensuite répandus vers le nord,

aux environs des villes de Halmstad et de Warberg, dans la
méme province. En 1849, dans 8 paroisses du Halland, ils de-
truisirent 847 tonneaux! de seigle, 2,299 d'orge et d'avoine,
6,734 de pommes-de-terre et 763 chars de foin. Ils avaient en
outre détruit, dans le domaine de Früllinge, 1,800 tonneaux de
raves, dans -celui de Domestorp des céréales, des pommes-de-
terre et du foin pour une valeur de 3,000 couronnes (4,200
francs), et dans la paroisse de Getinge la récolte de 150 tunland
(74 hectares) de prairies, de sorte que la perte totale causée aux
récoltes de l'année en question par les hannetons fut évaluée
pour le seul Halland méridional à 140,000 francs.

A l’aide de subventions de l'État, il fut recueilli en 1851, dans
le Halland méridional, environ 250 hectolitres de hannetons. Dans

! Le tonneau de Suède (funna) vaut 1,6489 hectolitre. — Cette mesure
est actuellement remplacée par le litre, ses composés et ses fractions.

60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT.

le domaine de l’auteur, Skottorp, on ramassa, dans les années
1851, 1859, 1865, 1867 et 1879, un total de 510 hectolitres
de vers blancs ou larves de hannetons, et dans un district sca-
nien limitrophe, à Westra Karup, situé sur la pente méridionale
du Hallandsås. (chaîne de collines séparant le Halland de la Scanie),
il en a été recueilli jusqu'à 970 hectolitres en 1878. Les cueil-
lettes des vers blancs paraissaient avoir peu à peu réduit dans
le cours des années le nombre des hannetons jusqu'en 1879, où
ils reparurent en foules si considérables, que, dans un district
relativement restreint (au nord et au sud du Hallandsäs), il a
été recueilli cette année-la le chiffre considérable de 1,153 hecto-
litres de ces insectes destructeurs.

Dans le domaine de Fröllinge (Halland), le propriétaire avait
essayé de mettre un frein aux ravages des larves des taupins
(Elater segetis CLERK et E. obscurus L.), et entre autres me-
sures dans ce but, il avait fait enlever par des enfants les larves
sur un champ de céréales de 36 tunnland (17,77 hectares) de
superficie. Il fut detruit de la sorte 32,583 de ces larves.

Les larves des taupins continuent cependant a exercer des
degäts plus ou moins sensibles dans les champs riches en hu-
mus du Halland. Le seul moyen de s’en débarrasser, est de
couper et de brûler le gazon naturel ou artificiel, mais l’agri-
culteur n’a pas volontiers recours à cet expédient radical.

FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS
HEMIPTERA HETEROPTERA

O. M. REUTER.

(Forts. fr. ärg. I, pag. 145.)
CHOROSOMATVSCHILL.

1. Ch. Schillingii ScHumM.: halmfärgad, med två svarta
längs-streck öfver abdomens rygg. ı2—ı5 mm. |.

Bou., Vet. Akad. Handl. 1851, 103 (Rhopalus). STÄL, I. c.
267,1:

Sallsynt pa Phragmites i södra Sverige: Skane, BOHEMAN,
STÅL och SUNDEVALL; Halland, HAGLUND.

Fam. LYGAEIDAE.

Kropp undertill konvex, ofvan oftast mer eller mindre plan,
dess chitinväfnad fast och hård. Hufvudet vanligen mer eller
mindre triangulärt med trubbiga, icke skif- eller sköldformigt plat-
tade sidor. Förutom facettögon oftast två punktögon. Antenner
och rostrum fyr-ledade, de förra med sista leden lika tjock eller
tjockare än de föregående. Scuteil liten, trekantig. Hemielytra
bestående af clavus, corium och membran, denna försedd med
fyra eller fem längsgäende nerver eller (underfam. Pyrrhocorina)
med två eller tre basal-celler, hvilka utsända flere stundom hop-
stötande och anastomoserande långsnerver; ofta äro hemielytra
mer eller mindre starkt förkortade, saknande membran. Fram-
lår ofta förtjockade. Tarser treledade med första leden lång och

Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 2 (1881). 5

ge 2, 2

ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

den andra kort. Honans ventralsegment undertill oftast tydligt

spjälkade i midten, inneslutande en säg.—Närmare undersöknin-

gar saknas ännu Ofver manga hithörande arters lefnadssätt, men

de flesta uppehålla sig pa marken, äro vanligen af mörk färg

och skola lefva af döda smådjur, hvilkas safter de utsuga. Fler-

talet arter öfvervintrar hos oss såsom imago.

14(13).

Öfversigt af underfamiljerna:

Antenner länga och fina; första leden särdeles läng, mänga gänger
längre än den sista och i spetsen klubblikt förtjockad; antennernas
fästepunkt ligger ofvanom en linie, som tänkes dragen fran ögat till
elypei spets. — 3. Berytina.

Antenner fästade under en linie, som drages fran ögat till clypei spets ;
deras första led hos vära arter kort, vanligen betydligt kortare än den
sista, cylindrisk eller blott vid basen smalare.

Oceller finnas. Membran med fem nerver eller nagon gang nagot
flere.

Hufvud mycket kort och bredt med på längden färad elypeus. Ögon
aflanga, sträckande sig snedt bakat pa pronoti framhörn, hvilka dro
afhuggna för att upptaga ögonen. De tre sista segmentens spiracula
(traché-mynningar) belägna pa buken. — 5. Geocorina.

Ogon klotformiga, icke upptagna af pronoti framhörn.

Alla buksegmentens suturer pa ömse sidor raka, uppnaende sidorna.
Alla abdominalsegmentens spiracula belägna pä connexivum.

Corium icke eller otydligt punkteradt. Membranens tvä inre nerver
förenade genom en transversel nerv. Pronotum framtill pa ömse sidor
med en glatt starkt böjd linie; bakranden mellan scutellen och sido-
hörnen mer eller mindre nedtryckt eller intryckt. — I. Lygaeina.
Corium, pronotum och scutellen mycket tydligt, ofta starkt punk-
terade. Membranens inre nerver icke förenade af en tvärnerv. —
2. Cymina.

Ätminstone sjette segmentets spiracula belägna pä buken.

Sjette segmentets spiracula belägna pa buken, de öfriga segmentens
pä connexivum. Kropp smal, afläng, nästan parallel, hos värt slägte
platt. — 4. Blissina,

Alla eller ätminstone de tre sista segmentens spiracula belägna pa
buken.

Flygvingar saknande en hakformigt i vingfältet äterlöpande liten nerv.
Corium pa ömse sidor skjutande starkt utom den parallela abdomen,
dess yttre nerv parallel med utkanten. Antenner fästade mycket nära
hufvudets rostral-lober. Bakhöfterna stående ganska vidt från hvar-
andra. — 6. Oxycarenina.

Flygvingar försedda med en i vingfältet återlöpande nerv, som utgår

EUTIN aie, 2" 1

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 63

fran tvärnerven mellan de fran vingfältet utgäende nerverna. Corium
icke eller föga skjutande utöfver den ovala abdomens sidoränder. Mem-
branens tvä inre nerver framtill förenade af en tvärnerv, de öfriga ut-
gäende fran en tvärnerv eller tva basalfält. — 8. Heterogastrina.

15 (6). Tredje buksegmentets suturer urbugtadt böjda i närheten af sidorna,
hvilka de icke uppna’. Hufvud med två mestadels långa nära ögo-
nen belägna borst. Corium sällan skjutande ut öfver abdomens sido-
ränder, med den yttre nerven mot spetsen småningom divergerande
med utkanten. Flygvingar med en i vingfältet återlöpande nerv, som
utgår från subcostalnerven, icke från tvärnerven. Bakhöfter stående
invid hvarandra eller blott föga åtskilda. — 7. Myodochina.

16 (3). Oceller saknas. Membran med två eller tre basalfält, utsändande
flere stundom hopstötande och anastomoserande långsnerver. Några
af buksegmentens suturer mestadels på ömse sidor urbugtadt böjda. —
SS BRNerhecorına.

Underfam. 1. Lygaeina STAt.
Slägtöfversigt.
I (2). Corii apicalrand rät. Ögon vidrörande pronotum. Antennknölarnes
spetshörn trubbigt. Metapleuras bakrand rät. Färgen röd och svart.
— LYGAEUS.
2 (1). Corii apicalrand nära clavi spets urbugtad. Antennknölarnes yttre
P P 2 y

spetshörn hvasst. Scutell baktill med trubbig köl. Färg grågul, teck-
ningar bruna eller svarta. — NYSIUS.

L YGAEUS FABR.

1. L. equestris LiNN.: svart, ofvantill jämte buken röd,
hufvudlets spets och sidor, främre och bakre bräddarne af pro-
notum, den förra bakåt med två små rundade fliklika fläckar, den
senare i midten ytterst smalt afbruten, en punkt på clavus, ett
oregelbundet band öfver corii midt, fyra basalfläckar på bukseg-
menten och sista abdominalsegmentet svarta; membran med kan-
ten, en rund midtelfläck och en fläck vid basen hvita. 1o—12
mm. |.

FALL, H. Sv. 48, r. Sauce, Mon. 5a 37 STAAL vå
Met. Ak: Poch. 1862, 212, 1. THoms, Op: ent. 187, 1.

Pa Asclepras vincetoxicum, i hafsbandet. Sverige: Skane,
Gotland, Oland, Södermanland, Stockholm, Upland; Norge: Sönd-
mör, STRÖM; Finland: Aland, Abo, Nyland, Österbotten (?).

1 Denna karakter är mindre tydlig hos Plinthisus, Acompus och Gastrodes, hvilka släg-
ten dock böra igenkännas enligt öfriga angifna karakterer.

= Se EX = > =
se 2 + x ix | =. tar x = = > re TRS
Line ; = ce LS : x u u = mi 2 * SET

64 ENTOMO LOGISK TIDSKRIFT 18
= ~ =, LES ar =
= NYSIUS: DALE.
| Artôfversigt: |

= 1 (6). Corii costalrand framtill rät, derefter nâgot bugtad utät. _ Hufvudets =
Er rostral-lober baktill lägre. Er : RSC.
es 2 (3). Hemielytra vanligen mycket förkortade, triangulära; hos den längvin-
7 gade formen förenas de två inre nerverna icke af någon tvamerv. —

> N. jacobeae. =
3 (2). Hemielytra alltid utvecklade; membranen näende utöfver abdomens ~~

3
- 3

spets, med bäda inre nerverna förenade af en tvärnerv.
4 (5). Pronotum med en endast framtill skönjbar längsköl. Scutell blott i
yttersta spetsen med en köl. — N. thymi. L
5 (4)- Pronotum med en öfver hela sin längd skônjbar fin längsköl. ’Scutell a
te med en npphöjd, glatt, gul och i de bakre tre fjärdedelame ben-
* _ _ fargad köl. — N. helveticus. 4
6 (1). Coriü costalrand hel och hållen rät. Hufvudets rostral-lober baktill sma- —
_ningom försvinnande, icke näende spetsen af första rostral-leden. Mem-
branen näende till spetsen af abdomen eller något kortare. — N. =
punctipennis. > A
1. N. jacobeae SchHiLL.: äggformig, blekt gulgrå, tätt brun-
punkterad, kroppen undertill jämte laren, särdeles de främre, mot —
basen svartaktiga; honans bakkropp starkt utvidgad; buken bak- |
till med två fläckar (F) eller en större diskfläck (©) samt con-
nexivum grågula, detta svartfläckigt; antenner svarta eller med
mellersta lederna delvis rostfärgade; scutell i spetsen med en kort
hvitaktig köl; hvita fläckar vid höfterna; corii apicalrand hos den …

långvingade formen brunstrimmig och membranen smutsig. 4—5°/,
mm. 1.

STÅL 1. c. 212, 1., THoms. L c. 182, 5. Pachymerus fra- 4
gariae Bou., Ofy. Vet. Ak. Förh. 1852, 52, 4. 3

Pa torra, isynnerhet med smultron bevuxna backar. Sve-
rige: Skane, WALLENGREn, Småland, Kinnekulle, Stockholm; °
Norge: Töjen, Solör; Finland: Äland — ryska Karelen och
ryska Lappmarken — Österbotten. a

2. N. thymi Worrr, FıEe.: aflangt oval, gulgräaktig, svart- M
punkterad; rostrum helt svart; antenner svarta med midtellederna
ofta mörkt lergula; scutell svart med yttersta spetsen knapt lju- 7
sare; corii nerver ofta svart-punkterade, apicalranden svart eller =
med svarta streck; membranen smutsigt glasfärgad ofta med ner- 3
vernas mellanrum brunstrimmiga; lår starkt svartpunkterade. 3°),

—4'/, mm. 1.

re H. Sv.”49, 4 Er partim. ¥. SaHLB. Mon. 52,
Ba + eae SräL 1. c. 213,3. Lygaeus (Nysius) puncti-
| pemnis Taoms, 1. c. 182, 4 (verisim.).
Allmän pä torra backar ända upp i Lappland.
# 3. N. helveticus H. Scu.: afläng, smalare an föregäende
7 med hemielytra pa sidan mindre utvidgade, särdeles hos hanen;
"grågul. eller lergul, svartpunkterad, otydligt smähärig; antenner

svarta med mellanlederna lergula; hemielytra utan bruna punkter,
bakkanten vid membran-sömmen och corii nerver ofta delvis bruna,
membranen glasklar (©) eller med nervernas mellanrum något
rökiga (5); lar svartpunkterade. 4 5":

Heterogaster Ericae Bou., Vet. Ak. Handl. 1849, p: 245.
Uteslutande bland Calluna vulgaris. Sverige: Gotland,

mm. 1.

_ Småland, Södermanland til! Stockholm; Finland: Aland, Abo,

Satakunta och ryska Karelen.

4. N. punctipennis H. SCH.: aflang, isynnerhet antenner,

hufvud och pronotum tydligt smähäriga; grägulaktig, opak, brun-
punkterad, undertill svart-brokig; antenner helt svarta eller med
mellersta lederna i midten lergula; pronotum med en fin genom-
löpande längsköl; scutellens köl upptagande knapt dess bakre
tredje del; hemielytra emot spetsen med strödda fläckar och apt-

_calranden bruna; membranen med bruna strimmor. 4'/,—5"/,

mm. I.
Står, L c. 213, 2. Nyszus pubescens |. Sauxe., Not. Faun.
Fl. Fenn. IX, p. 170. Lygaeus (Nysius) thymt Tuoms., 1. c.

Be 382, 3. =

På torra backar sällsynt. Sverige: Öland, Stockholm,
BoHEMAN; Finland: Kimito i Abo skärgård, Forr., Helsingfors,

_ finska och ryska Karelen, J. SAHLBERG.

k Underfam. 2. Cymina STAL.

Slägtöfversigt:

1 (2). Hufvad med längsfära pa sidan; rostral-lober korta. Antennemas für-
sta led icke näende hufvudets spets, fjärde kortare än tredje. Prono- ©

tum med längsgäende midtelköl och afstött bas. Scutell kortare än
clavi commissur. Corium starkt och tätt punkteradt. — CYMUS

Hufvud utan fåror; rostral-lober långa. Antennernas första led nice
ut öfver hufvudets spets.” fjärde längre än tredje. Pronotum utan midtel

66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

köl med rundad bas och lindrigt kölade sidor. Scutell stor och bred.
Corium strimmigt glesare punkteradt. — ISCHNORRHYNCHUS.

CYMUS Hann.

1. C. glandicolor Haun: afläng, glatt, gulaktig eller gra-
gul, undertill mörkbrun, abdomens kant, ben och antenner rost-
färgade, dessas tvä mellersta leder ungefär lika länga; pronoti
köl gäende öfver nästan hela längden, framom midten jämte en
glatt köl pa scutellen ljusare gula; hemielytra ofta med ett brun-
aktigt längs-streck. 4'/),—5 mm. |.

STAL; -1..C..,223,.T..: . THOMsS,, 1... 186.7. CMS ol Mae
culus. SAHLB., Mon. 72, 2.

Allmän bland Carzces och andra halfgräs ända upp i Lapp-
markerna.

2. C. claviculus Farr.: afläng, blekt grågul, glatt, med
blekare hemielytra, hufvud undertill och bröst bruna; det inät nä-
stan släta corii spets nagot brunskuggad; antennernas andra led
kortare än tredje, sista svartbrun; pronoti köl skönjbar endast
framtill; scutell helt och hället punkterad, utan köl.

FALL, Mon. Cin. Suec: 64, 4 (Zygazus). STAL, lees,
hac THOMS,, „1. "c.) 183,6... Zygaeus.-Carieıs "FALLS Ele
51, 5.

Sällsynt; lefver bland gräs på sandiga lokaler. Sverige:
Skane, Oland, Smäland, Östergötland, Södermanland; södra Fin-
land: Äbo, Nyland, finska och ryska Karelen.

ISCHNORRHYNCHUS FIEB.

1. I. Resedae Panz.: oval, nedplattad, lergul, undertill jämte
abdomen till stor del svart; antenner svarta med andra och tredje
lederna förutom i basen och spetsen gula; hufvud, pronoti fram-
kant och scutellens bas rostfärgade, pronotum ofta (FS) med svart
band bakom framkanten; corium gulgrätt, genomskinande, med
två små midtelfläckar och fyra fläckar pa apicalranden svarta;
bröstets bakrand och höftfläckar hvita; ben rostgula. 4'/,, med
membranen 5'/, mm. |. -

SaAHLB., Mon. 71, I (Cymus). STAL, 1. c. 213, 1. THOMS.,
1. c. 184, 8. Lygaeus didymus ZETT., Vet. Ak. Handl. 1819,
Tao RA: OV. 050,445

4
REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 67

Bland mossa i skog, äfven pa mossar, ej allmän; skall
enligt J. SAHLBERG anträffas. pa Ledum palustre. Sverige:
Skäne—Dalarne; Finland: Åbo—ryska Karelen—södra Öster-
botten.

Underfam. 3. Berytina STÄL.

Slägtöfversigt :

(4). Pannan förlängd mellan antennerna till en skifformig process; hufvu-
det tydligt längre än halfva pronotum. Punktögon stående något så
när midt emellan ögonen och hjässans bakrand, ofta tämligen otydliga.
Täckvingar med radvis maskformigt intryckta punkter.

2 (3). Clypeus slutande med en kort nedåt riktad haklik fortsättning. Ro-

strum nående till midten af mellanbröstet. Antennernas fjärde led kor-

tare än den andra. — NEIDES.

Clypeus saknande haklik fortsättning. Rostrum räckande till framhöf-

LoS)

=
D

terna. Antennernas fjärde led längre än den andra. — BERYTUS.

4 (1). Pannan utan skiflik fortsättning mellan antennerna; hufvudet högst af
pronoti halfva längd. Oceller tydliga, stående nära hjässans bakrand.
Antenner och ben ytterst fina, första antennledens klubba kort, foga
fortjockad. Täckvingar icke radvis punkterade. — METATROPIS,

NEIDES LATR., FIEB.

t. N. tipularius Linn.: Lineär, smutsigt gulgrå eller brun-
gul, intryckt punkterad, antennernas sista led, tibiernas spets,
tarserna, corii yttersta spets och fyra till fem punkter pa membran-
suturen svarta; antennernas och lärens klubbor svartpunkterade;
membranen hos hanen svartstrimmig; pannprocessen undertill bag-
formigt utvidgad, ofvan rat eller lindrigt bugtad, atminstone hos
hanen räckande nagot framom clypeus; pronotum hos den vin-
gade formen bakat uppstigande och utvidgad; den flygvingar sak-
nande formen har plan pronotum med parallela sidor och eger
starkare tillspetsad membran.

FIN AE SV 072 (Gomez); HALL... H.Sv., 165, 1. (Berge
tus). Reur., Ofv. Vet. Ak. Förh. 1870, 597, 1 (Neides).

Sällsynt; Sverige: Gotland, Smäland, Östergötland, Hac-
LUND; Finland: Yläne, Helsingfors, Karelska näset (en larv pa
Hyoscyamus niger, J. SAHLBERG), Österbotten.

68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

BERYTUS FABR., FIEB.

Artöfversigt:

). Antenner längre, första ledens klubba knapt '/, af ledens längd, lik-

1 (
färgad med leden i öfrigt; lären’i spetsen småningom tilltjocknade,
klubban icke mörkare; hufvudets process tämligen lång. — B. cla-
vipes.

(1). Antenner kortare, första ledens klubba upptagande omkring '/, af

leden ; hufvudets process kortare än hos föregående.

3(10). Lären i spetsen småningom klubblikt tilltjocknade.

4 (5). Antennernas och äfven lårens klubba icke det ringaste mörkare; min-
dre. Membranen hos den flygvingar egande formen bredt afrundad,
hos den vinglösa eller med korta flygvingar försedda mer eller min-
dre tillspetsad. — B. Signoreti.

5 (4). Antennernas och lårens klubba mörkare, brunaktig eller svart; något
större arter.

6 (7). Membranen såsom hos föregående art. — B. montivagus.

7 (6). Membranen särdeles hos den vinglösa formen smal, men äfven hos
den bevingade emot spetsen tillspetsad eller tillspetsadt-afrundad.

8 (9). Antennklubban aflang, svart, pronotum baktill uppstigande med hvita
eller hvitaktiga kölar; bakdisken starkare punkterad, hos den ving-
lösa formen fullkomligt plan. — B. minor.

9 (8). Antennklubban tjockare, mindre aflång, brunaktig, stundom föga mör-
kare än leden. Pronotum på sidorna baktill lindrigt utvidgadt, med
hvassa kölar, disken baktill knapt, men sidokanten, sedd från si-
dan, tydligt båglikt afrundadt uppstigande, midtelkölen rak. — B.
affinis.

10 (3). Antennernas och lårens klubbor plötsligt starkt tilltjocknade, svarta.

Kropp jämförelsevis kort och bred. — B. crassipes.

1. B. clavipes FABR., FALL.: gråaktigt lergul, ytterst säll-
synt med flygvingar; pronotum hos den vinglösa formen med
nästan parallela sidor, nedtryckt disk och starkt upphöjda hvit-
aktiga kölar, som gå fram till de rätvinkliga bakhörnen, bakran-
den rak; corium smalt, starkt och tämligen djupt punkteradt, nä-
stan tvärskrynkligt, med parallela starkt upphöjda nerver; hanens
membran brunstrimmig. 7—8'/, mm. 1.

Farc, H, Sv. 265, 2... Reup,> Ofv |Vet. Ak? Porhker sya
599, I.

Sällsynt. Sverige: Skäne—Södermanland; Norge: Hasle,
SIEBKE; Finland: Satakunta och ryska Karelen, J. SAHLBERG,
Osterbotten?, WASASTJERNA. Hos oss hittills blott exemplar utan

flygvingar.

En JAG

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 69

2. B. Signoreti Fies..: flygvingar, mer eller mindre ut-
bildade, stundom nästan inga; ljust lergul med corii spets svart;
pronotum hos den hos oss funna formen lindrigt bredare mot
basen, bakranden nästan vinkligt urbräddad, den bakre punkte-
rade delen af disken mycket lindrigt convex med efter kullrig-
heten likformigt uppstigande midtel- och sidokölar, alla dessa lika
höga och af diskens färg, tämligen lindrigt upphöjda, sidokölarne
näende till bakhörnen; membranens tva inre nerver litet nedom
basen förenade i en punkt och bildande en smalt triangelfor-
mig basalcell; vid alla nervers bas en liten svart punkt; ha-
nens membran med bruna strimmor. 4'/,—5'/, mm. 1.

B. pygmaeus REUT. 1. c. 602, 5 (forma brachyptera).

Sällsynt i Sverige: ZETTERSTEDT och THOMSON, Gotland
och Småland, BOHEMAN, Upsala, HAGLUND. Hos oss ännu icke
funnen med fullt utbildade flygvingar och bredt afrundad mem-
bran (forma macroptera).

3.. B. montivagus BREMI: rostgul med corii spets svart;
pronotum mot basen smäningom mättligt utvidgad, sidorna bak-
om de tämligen afrundade skulderhörnen lindrigt inböjda, bak-
randen urbugtad, diskens bakre punkterade del lindrigt convex,
kölarne af diskens färg hvasst upphöjda; corium mindre djupt
punkteradt; membranen hos hanen med mot spetsen bredare
strimmor och en afläng basalfläck svartbruna. 53'/, mm. 1.

Bere ol. Co 600,52:

Sällsynt i Sverige: endast ett exemplar (med utbildade
flygvingar) funnet pa Gotland af BoHEMAN.

4. B. minor H. Scu.: blekt lergul med corii spets svart;
den bevingade formen har pronotum baktill tydligt utvidgadt och
med den punkterade delen af disken mer eller mindre starkt
convex, kölarne benhvita och tämligen starkt upphöjda, men
icke hvassa, vid de afrundade skuldrorna utplänade, bakranden
urbräddad; den flygvingar säknande formen har smalare mem-
bran samt pronotum med nästan parallela sidor, nästan rak eller
lindrigt urbugtad bakrand och plan disk, de hvitaktiga kölarne
na ända till bakranden; membranen med en svart punkt vid
hvarje nervs bas, hos hanen brunstrimmig. 5—6'/, mm. |.

REUT., 1. c. 600, 3. Nezdes clavipes SAHLB., Mon. 41, 2.
Berytus cognatus FIEB., REUT., 1. c. 601, 4 (forma macroptera).

70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Ej sällsynt. Sverige: Skäne—Ängermanland. Finland:
Aland—ryska Karelen—Österbotten.

5. B. affinis REUT.: vingad, smutsigt lergul; pronotum
baktill nägot bredare, sidorna bakom de rundade skuldrorna lindrigt
inböjda, bakranden lindrigt urbugtad, disken baktill lindrigt eller
foga convex, kölarne hvasst upphöjda, midtelkölen nästan rak,
baktill knapt uppstigande, framtill hvassare och tydligare, sido-
kölarne baktill mot skuldrorna nägot uppstigande och derstädes
nästan högre än midtelkölen. 5 mm. |.

FREUT., live 602), 6:

Sällsynt i södra Sverige: Oland, WAHLBERG, Gotland, Bo-
HEMAN.

6. B. crassipes H. Scu.: kortare och bredare än de fore-
gaende, med eller utan flygvingar, yttersta spetsen af clavus,
corii spets och en rund basalfläck på membranen svarta; corii
sidor starkare afrundade; pronotum bakät bredare, äfven hos de
vingar saknande exemplaren, dess bakkant hos dessa lindrigt ur-
bugtad, hos de bevingade tämligen starkt emarginerad, sidokan-
terna hos dessa bakom de bredt afrundade bakhörnen lindrigt
inböjda, diskens punkterade del mättligt convex eller hos de
vinglösa nedplattad, högre blott ı skulderhörnen, kölar starka,
ljusare än disken; lären mot spetsen plötsligt klubblikt förtjoc-
kade, klubban alldeles svart. 5—5'/, mm. 1.

ROT deuce 1602

Sällsynt i Sverige: Oland, Östergötland, BOHEMAN, Änger-
manland, StåL; Finland: Aland, Förr., Tavastland, finska och
ryska Karelen, J. SAHLBERG.

Anm. Detta slägte har länge utgjort ett crux hemiptero-
logorum. FIEBER, som alls icke insett, att arterna med hänsyn
till vingarnes och pronoti deraf beroende utbildning aro dimor-
pha, har uppstallt en mangd arter deraf. Forst under mina stu-
dier under ännu pägäende utrikes resa och isynnerhet genom
gemensamma undersökningar med d:r Puron i Remiremont (d. a.
efter affattandet af det ursprungliga manuskriptet till denna af-
handling) har jag vunnit full klarhet 1 uppfattningen af de re-
spektive arterna och har nu funnit, att de samtliga uppträda
under två former, en med och en utan flygvingar, men båda med:
ungefär lika länga täckvingar. Enligt undersökningar af FIEBERS
typxemplar är sålunda B. pygmaeus (FIEB.) Reut. den utbildade
flygvingar saknande formen af 4. Szgnoret: Firs. och den i en

+
PC"

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. FA

mängd samlingar spridda D. geniculatus Fires. (in litt.) en dylik
af D, montivagus Bremi. Det svenska exemplaret, som ofvan
anföres under sistnämnda namn, har jag tyvärr icke senare varit 1
tillfälle att undersöka och kan derför icke med full bestämdhet
säga, om det tillhör den verkliga D. montivagus eller den snar-
lika D. Szgnoreti; den förra afviker genom betydligt finare lar
med mer plötsligt tilltjocknade klubbor, hvilka äro lätt brunak-
tiga eller ock (särdeles hos vinglösa exemplar) likfärgade med
låret, såsom hos D. Szenoreti, hvilkens vingade form äfven kan
uppträda med lätt brunaktiga lärklubbor. À cognatus Fires. är
vidare en vingad form af D. minor H. ScH. och under namn
af D. vittatus Fries. star i dir Purons samling af FIEBER sa-
lunda bestämda och i hans efterlemnade handteckningar afteck-
nade hanexemplar af samma form till nyss nämnda art, medan
Wiener Hof Naturalien Cabinett under detta namn eger ett äf-
ven af FIEBER bestämdt vingadt exemplar af D. clavipes.

METATROPIS Fir».

1. M. rufescens H. Scu.: ljust brungul med dragning i
rödaktigt, hufvud undertill och bröstmidten svarta; antenner med
forsta ledens klubba utom i yttersta spetsen, yttersta spetsen af
andra leden, fjärde leden och nagra sma punkter pa första le-
den svarta, fjärde ledens spets ljus; larklubborna utom i ytter-
sta spetsen, tibiernas spets och de två sista tars-lederna svarta,
tibier mot spetsen och första tarsleden rödgula, lår och tibiernas
basalhälft svartpunkterade. 9 mm. I.

ETTOR, Rh. Livl. 208, 4 (Berytus).

Pa blommor och frukter af Zzunaea borealis, LUNDSTROM;
hittills inom omrädet funnen endast i Finland: vid Äbo, LunD-
STRÖM, Yläne, C. SAHLBERG, Osterbotten, F. D. WASASTJERNA.

Underfam. 4. Blissina STAL.

Slägtöfversigt:

Kropp smalt afläng, nedtryckt. Hufvud smalnande bakom ögonen. Antenner
längre än hufvud och pronotum tillsammans. Hemielytra med corii spetsrand
rät, oftast förkortade, men dä ätminstone tre gänger längre än den rätvinkliga
scutellen, med ytterst kort membran. Främsta höftpannorna baktill slutna. —
ISCHNODEMUS.

;
2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

ISCHNODEMUS FIEB.

1. I. sabuleti Farr.: afläng, parallel, svart, matt; pronoti
-bakbräm särdeles vid hörnen, abdomens yttersta sidorand och
benen ljust lergula, Jaren i midten mer eller mindre bredt bruna;
hemielytra grägula med bruna nerver, membranen smutsig, hos
forma macroptera med basalfläck och inkanten, vid basen bre-
dare, hvitaktiga; honans femte ventralsegment icke ända till ba-
sen urbräddadt. 5—6 mm. l.

FALL, Hi. Sv..'62, 23 /Lygaeus). STA Ive. 212,17: Taomse
Ia. shoo) 2:

Sällsynt pa Zlymus och andra gräs pa sandiga stränder;
sasom längvingad förekommer den ytterst sparsamt. Sverige:
Skane, Halland; Finland: Aland och Abo skärgård, FÖRF.; ryska
Lappmarken vid Hvita hafvet, J. SAHLBERG.

Underfam. 5. Geocorina STÄL.
Slägtöfversigt:

Hufvud lika bredt som eller bredare än pronoti bas, i spetsen lindrigt —
framskjutande mellan antennerna. Ogon framat convergerande, bakät tämligen
starkt utdragna. Punktögon langt aflägsnade fran ögonen. Scutell nästan lik-
sidig. Kropp glatt eller nästan glatt. — GEOCORIS.

GEOCORIS FALL. |

Artöfversigt:

ı (2). Scutell längre än pronotum. Pronotum med alla ränder gula eller ät-
minstone framkanten gul. Täckvingar förkortade, med clavus och co-
rium hopsmultna. — G. grylloides.

Scutell kortare än pronotum. Pronoti ränder icke gula.

to
rn

=
N

3 (4). Pronotum med en smal gul längs-strimma. Täckvingar svarta; mem-
bran och flygvingar förkortade, clavus icke afskild fran corium. —
G. ater.

4 (3). Pronotum utan längs-strimma. Täckvingar smutsigt brungula, nästan
alltid med utbildad membran och tydlig sutur mellan clavus och co- ;
rium. Flygvingar nästan alltid utbildade. — G. lapponicus.

1. G. grylloides Linn.: glänsande svart; hufvud med en
flack pa hvardera sidan om rostri bas och en strimma framför
ögonen, hanens sista antennled, pronoti ränder eller sidoränderna —
blott i midten, scutellens spets, täckvingarnes ränder (inranden ~

|
REUTER : FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 7

smalare men ända till membranens bas) samt höftpannor, fram-
bröstets framkant och benen gula, lären otydligt brunfläckiga.
4—4'/, mm, 1.

ERTL SEIN Se TO ten STADE "#32 Arg 1.

Pa torra backar och sandiga ställen allmännare i södra
Sverige: Stockholm sällsyntare; uppgifves af ZETTERSTEDT såsom
sällsynt i Lappland. Ännu icke funnen i Norge eller Finland.

2. G. ater FABR.: glänsande svart med gul midtelstrimma
på pronotum; antennernas spets vanligen ljusare; clavi sutur an-
tydd genom en rad grofva punkter; membran kort, brun, glän-
sande; knän och tarser brungula eller gulbruna; höftpannor och
hos hanen frambröstets framrand och ett kort streck på hvar-
dera sidan af hufvudet framför antennerna ljusgula eller gulhvita.
3—3'/, mm. |.

SAHLB., Mon. 73, 1 (Ophthalmicus).

Sällsynt pa torra fältbackar. Uppifves säsom funnen i Norge
i Saltdalen, men (enligt J. SAHLBERG) är det möjligt att dessa
af SOMMERFELT anförda exemplar endast äro mörka individer af
följande, sadana de mest uppträda i norden. För Ofrigt funnen
inom omradet endast i Finland: Abo, Satakunta, Nyland, fin-
ska och ryska Karelen.

3. G. lapponicus Zerr.: svart med matt glans, på hvar-
dera sidan af hufvudspetsen en fläck hos hanen, hôft-pannor och
framkanten af frambröstet samt antennernas första och andra
äfvensom basen af tredje leden hos hanen ofvantill hvita, for öfrigt
bruna, hos honan spetsen af första och andra leden smalt hvit;
pronoti bakhörn gulbrunaktiga; täckvingar smutsgula eller brun-
aktiga, hos nordliga exemplar ofta beckbruna med smutsigt ljus
membran; ben ljusgula eller något stötande i brungult, lår med
otydliga bruna smäfläckar. 3'/,—3'/, mm. |.

Lee Ins: Lapp. 200.2; - START C..224,. 2,0 aG@ecocorss
aloipennits FALL, H. Sv. 70, 2. Saure, Mon, 73, 2 (Oph-
thalmicus ).

Pa torra fältbackar. Sverige: Vestergötland—Södra Lapp-
land, ZETTERSTEDT; Norge: Eneback, Dovre, Throndhjem, Salt-
dalen; Finland: Abo, Satakunta, Nyland, finska och ryska Ka-
relen samt Osterbotten.

74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Underfam. 6. Oxycarenina STÄL.

Slägtöfversigt:

). Hufvudets rostral-lober ytterst korta, skönjbara blott imemot hufvudets

1 (
spets, strupen med en fära, vid färan lindrigt uppsvullen. Antennernas
första led icke näende ut öfver hufvudets spets, Hemielytra med cla-
vus trestrimmigt punkteradt, corium utan tydliga nerver och membra-
nen stor och bred, med fyra nerver, de tva yttre gafflade och grenade.
Framlär oväpnade. — PHILOMYRMEX.

2 (1). Rostral-lober tydliga öfver hufvudets hela längd. Rostrum långt med
andra leden näende till framhöfterna. Corium och membranen med
tydliga nerver och membrans nerver enkla. Framlär väpnade med en
tand. — OXYCARENUS.

PHILOMYRMEX F. SAHLB.

1. Ph. insignis F. SAHLB.: undertill rostbrun, ofvan mörk-
brun, matt, tätt punkterad, antenner och rostrum beckbruna, lär
rostfärgade, tibier och tarser gula; hemielytra med sidokanten bredt
nedplattad, baktill mycket bredare, membranen svartbrun, vid su-
turen smalt blek. 4°/, mm. 1.

SAHLB., Mon. 83, 1,

Högst sällsynt i Finland: södra Karelen, J. SAHLBERG, sö-
dra Österbotten, F. D. WasastJERNA; ett exemplar (från osäker
lokal) funnet med Zormzca rufa af MAKLIN.

OXYCARENUS FIEB.

1. ©. modestus Farr.: äggformig, nedtryckt, glatt, rost-
brun, scutell och kroppen undertill svarta; andra antennleden och
tibierna bleka; första antennleden icke öfverskjutande hufvudet;
clavus och corium i basen hvitaktiga, den förra med tva rader
punkter, det senares nerver svaga; membran stor, svartaktig med
en stor hvit basalfläck nära corii hörn; fläckar och ränder pa
bröstet. gula. 3'/,—4 mm. |.

FALL.,. “He? Sve 597, 0170 (Lygerus) SÄTE: Mon Gaia
(Stenogaster).

Sällsynt pa Alnus glutinosa och zncana. Sverige: ett exem-.
plar fran Dalarne, BoHEMAN; Finland: nära Abo, SAHLBERG,
Uskela, Forr., Tavastland, B. WASASTJERNA, Karelen, AF TENG-
STROM, pa Pinus sylvestris tagen af J. SAHLBERG i södra Karelen.

SE seein FE
# ” i

: REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 75

2. QO. Preyssleri FiEB:: afläng, svartaktig, starkt punkte-
rad, kort och styft gråaktigt småhårig, pronotum baktill och bu-
ken stundom dragande i rostbrunt; antennernas första led skju-
tande framom hufvudets spets, den andra åtminstone i midten
bredt gulaktig, hemielytra och den lilla membranen lindrigt brun-
skuggade, clavus oregelbundet svartpunkterad, corii och membra-
nens nerver starka, mörka, corium vid basen och membranen med
en fläck vid corii spets hvitaktiga; tibier hvita, lårens spets, ti-
biernas bas och spets, tarser och fläckar på bröstet ljusgula.
3--4 mm. |.

THoms., 1 c. 184, 9. Lygaeus modestus var. f. FALL.
H. Sv. p. 57. Séenogaster fuscovenosus DanLe., Vet. Ak.
Rand: 1850, p. 227. :Oxrycarenus id. STAL, |. ©. 224, x:

Sällsynt pa torra backar. Sverige: Gotland, Smäland, Sö-
dermanland till Stockholm; Finland: Aland, Forr.

Underfam. 7. Myodochina STÄL.
Gruppöfversigt:
I (2). Pronotum bakom midten tydligt, pa sidorna vinkligt hopsnörd med

trubbiga, afrundade, okölade sidor och en halslikt afsatt del i spetsen.
— MYODOCHARIA.

2 (1). Pronotum baktill transverselt nedtryckt med ingen eller otydlig, aldrig
convex, halskrage och oftast med kölade eller skifligt plattade sidor.
3 (6). Pronoti sidor okantade eller blott kölade eller med en svag skifformig

utvidgning endast i bredd med den i sä fall tydliga sidobugten.

4 (5). Fjärde ventralsegmentet pa sidorna med den bakre matta fläcken längt
aflägsnad fran bakranden och närmad till den främre.' Pronotum
starkt hopdragen emot spetsen och vanligen pä sidorna urbugtad samt
hos vara slägten i spetsen försedd med en smal, nedtryckt, stundom i
midten ytterst otydlig halskrage. — DRYMARIA.

5 (4). Fjärde ventralsegmentet pa sidorna med den bakre matta fläcken längt
aflagsnad fran den främre och närmad till segmentets bakkant (med
undantag af slägtet /schrocoris). Pronotum med sidorna okantade eller
kölade, vanligen icke eller obetydligt urbugtade, mot spetsen mindre
hopdraget än hos föregående. — RHYPAROCHROMARIA,

6 (3). Pronoti sidor i hela sin längd med en likformig, regulier skiflik utvidg-
ning, vanligen afrundade, ytterst sällan lindrigt urbugtade. Fjärde
ventralsegmentets matta fläckar såsom hos närmast föregående.

7 (8). Antenner nakna eller kort småludna. Pronoti och corii utvidgade sido-

1 Denna karakter tillkommer äfven slägtet /schnocoris inom följande grupp.

ad = 5 ns

TY L
76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

kanter sällan punkterade, det förras framdisk vanligen slät eller spar-
samt punkterad. — BEOSARIA,

8 (7). Antennernas tre första leder med styfva borst eller har. Pronotum och
corii utplattade sidokanter vanligen punkterade. Clavus -oregelbundet
punkterad. Corium med mycket tydliga nerver. Sömmen emellan
kinderna och clypeus farad. Hos vara slägten dr hufvudet tämligen
kort, pronotum ganska transverselt och scutellen icke kortare än pro-
notum. — GONIANOTARIA.

Gruppen Myodocharia STÅL.

Slägtöfversigt:

1 (2). Andra och tredje ventralsegmenten pa ümse sidor bakom höfterna för-
sedda med en afläng, bar, tätt strimmad stridulationsyta. Rostri tredje
led mycket längre än den fjärde. Framlär med två eller tre större
och flere smärre taggar. — LIGYROCORIS,

2 (1). Buken utan bara stridulationsytor. Rostri tredje led knapt eller litet

längre än den fjärde. — DIPLONOTUS.

LIGYROGORIS-STÄT.

1. L. Luchsii Bär.: svartaktig, antennernas första led i
spetsen, den andra helt och hället, stundom äfven den tredjes
bas, fläckar vid höfterna samt benen lergula, framlären nästan
helt och hället, de bakre mot spetsen svarta; hemielytra blekt
hvitaktigt lergula, bakom midten svart- eller brunaktiga med en
blek costalflack före spetsen, corii disk stundom äfven framom
midten brunskuggad; membran ofta något afkortad, brunaktig
med nerverna och en obestämd fläck i spetsen hvitaktiga; pro-
noti bakdisk stundom med fyra fläckar stötande i rostbrunt. 57/,
mm. 1.

Lygaeus. sylvestris FALL, H. Sv. 61, 22, (nec LiInN., nec
FABR.). : Plociomerus id. SAHLB.,: MOD. 70, 2. STAL, loc. 213,
TEN Lh HOMS ey IC. HE 04,03

Ej sällsynt pa backar, vid dikesrenar, pa myrar och karr
etc. öfver hela området; gar anda upp i norra Lappmarkerna;
allmännare äfven i den yttre skärgärden.

DIPEONOPES STAL

1. D. fracticollis ScHILL.: svartaktig; pronotum hopsnord

D ?

i midten; dess framkant (smalt) och bakre flik, scutellens: spets

37% > ;

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 11

och två sma midtelfläckar samt benen rostgula, pronoti bakflik
brunfläckig, lären, ätminstone de bakersta, i eller nära spetsen
bruna, de främsta mot spetsen med en grupp taggar, i midten
oväpnade; hemielytra smutsigt hvitgula, brunpunkterade och fläc-
kiga, costa och en fläck nära inre spetshörnet glatta, membranen
brunskuggad med bleka nerver; antenner med andra och tredje
leden brungula, äfven hanens framtibier rata. 5—5'/, mm. |.

SAHLB., Mon. 70, 1 (Ploctomerus). STÂL, 1. c. 214, 2
(Plociomera). Tuoms., 1. c. 194, 33 (Plociomera). Pachyme-
rus insectus Bou., Vet. Ak. Handl. 1849, p. 250.

Pa kärrmarker bland Cyperaceer. Sverige: Skâne—Got-
land—Stockholm. Finland: Aland och egentliga Finiand, Ny-
land, Savolax, södra och ryska Karelen.

2. D. luridus Hann: svart, nägon gang pronoti bakflik
stötande i rostbrunt; pronotum hopsnördt bakom midten; anten-
ner med andra och tredje lederna i midten eller mot spetsen
beckröda, den senare kortare än den sista; ben roströda, tibier
och lärspetsar vanligen bruna, hanens framtibier böjda vid basen,
laren hariga, de främsta starka, in emot midten väpnade med
-en stark tagg och mot spetsen med en tandgrupp; bukens sido-
rander rostfärgade; hemielytra rödgula eller rostbruna, ljusare vid
basen, mindre starkt punkterade än hos föregäende, membranen
brunaktig med bleka nerver. 5—5'/, mm. 1.

FBHOMS.,. 1:26: 194, 32.

Sällsynt pa sandiga stränder. Sverige: Skane enligt THom-
son; Finland: Hogland i Nyland, Srevers, Karelska näset, J.
SAHLBERG.

Gruppen Drymaria STÄL.

Slägtöfversigt:

1(10). Kropp undertill starkt kullrig, ofvan något nedtryckt, baktill icke starkt
utvidgad... Connexivum uppböjdt. -

2 (9). Hufvud ända till ögonen insänkt i pronotum. Pronoti främre flik icke
eller blott otydligt intryckt. Scutell tämligen plan.

3 (4). Kropp bredare, starkare nedtryckt, öfverallt, äfven pa hufvudet, pro-
noti framflik, scutell och bröst tydligt och tätt punkterad. Prosternum
på ömse sidor med en grop mellan framhöfterna och framranden.
Framlär icke tjocka, med en liten tand. — DRYMUS.

Entomol. Tidskr. Bd. 1, Ärg. 2, H. 2 (1881), 6

78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

4 (3). Kropp aflängt-oval, finare punkterad, hufvud och pronoti framlob släta
eller sparsamt och otydligt punkterade.

5 (6). Framlär måttligt förtjockade, undertill med två (eller tre) mycket fina
tänder före spetsen: Framtibier raka. Scutell med en lag längsköl
mot spetsen. — LAMPROPLAX.

6 (5). Framlär tjocka med en (eller tvä) stark tand och mellan denna och
spetsen en rad smä tänder.

7 (8). Hufvud längre, mera spetsadt med afständet mellan ögon och anten-
ner nästan af ögats längd. Första antennleden öfverskjutande hufvu-
det vanligen med mera än halfva längden. — EREMOCORIS.

8 (7). Hufvud kortare, med afständet mellan ögon och antenner kortare än
ögat. Första antennleden med halfva eller knapt halfva längden na-
ende framom hufvudets spets. — SCOLOPOSTETHUS.

9 (2). Hufvud punkteradt, bakom de frän pronotum aflägsnade ögonen hop-
draget och convext, framför dessa nägot utvidgadt. Pronotum starkt
punkteradt, dess framflik med en baktill tydligare längsintryckning.
Scutell stor, före midten med tvärintryckning. Hemielytra baktill ut-
vidgade. Clavi commissur kortare än scutellen. Framlär tjocka med
tvä (nägon gäng en) stora och flere smä tänder. Prosternum med gro-
par framför hofterna, — TAPHROPELTUS.

10(1). Kropp bredt äggformig, bakåt starkt utvidgad, mycket platt, äfven
undertill. Connexivum horisontelt. Baktarsernas första led knappast
längre än de tva öfriga tillsammans. — GASTRODES.

DRYMUS FIEB.

1. D. sylvaticus Fapr.: oval svartaktig, starkt punkterad,
pronotum bredare än långt, med något urbugtade sidor, baktill
bredare med stark tvärintryckning bakom diskens midt; hemie-
lytra bruna, stundom 1 basen blekare, deras sidokant utöfver
midten återböjd; membran mer eller mindre brunskuggad med
hvitaktiga nerver; ben nästan glatta, hanens tibier före spetsut-
vidgningen litet böjda. 4—5 mm. |.

Faun, Hy Sv. .59,.17. (Zygaeas). "SAuLe,, Mon ere
(Rhyparochromus). STÄL, 1. c. 217, 1. THOMS. 1. c. 199, 47.

Ej sällsynt bland mossa och vid växtrötter. Sverige: ända
upp i Ångermanland; Finland: upp till Jyväskylä.

2. D. brunneus F. SAHLB.: äggformig, något kullrig, tätt
punkterad, beckbrun eller rostfärgad, ofta mycket ljusare än före-
gaende, hemielytra blekare, tätare punkterade, bakom midten star-
kare utvidgade med en blek fläck vid corii spets, membranen
brunskuggad; pronotum mera afläng, framtill starkare utvidgad

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 79

med framför den djupare sidobugten mera rundade sidor, den
främre convexa delen tätt och finare punkterad, den bakre ned-
tryckta groft punkterad; första och andra antennleden rostfirgade ;
ben säsom hos föregäende, men med äfven hanens tibier nästan
raka. 4—5 mm. |.

SAHLB., Mon. 57, 6 (Rhyparochromus). Bou., Vet. Ak.
Handl. 1849, p. 248 (Pachymerus). STÅL, 1. c. 217, 2. THOMs.,
INET TOO 48;

Sällsyntare än föregående, ofta under nedfallna löf m. m. i
lundar. Sverige: Skåne, Öland, Gotland, Småland, Stockholm;
Finland: Åbo—ryska Karelen—Lappland.

ERMPROPEAX DOUG NE SC:

1. L. picea FLOR: svart eller beckbrun (hos nyss utkläckta
exemplar hela kroppen brungul); hufvud så långt som bredt (ögo-
nen medräknade); antenner mörkbruna med första och fjärde le-
den brunaktigt gula; pronotum framtill blott föga afsmalnande,
dess framlob starkt glänsande, opunkterad, blott i sjelfva fram-
kanten några fina punkter, bakloben något ljusare, groft och
tämligen tätt punkterad, sidoränderna med ytterst fina långa har;
scutellens sidoränder groft punkterade; corii utrand opunkterad
inåt begränsad af en rad tätt stående mot spetsen flackare in-
tryckta punkter; hemielytra utbildade eller med något förkortad
membran, denna hvitaktig, utåt lätt rökig; ben brunaktigt gula.
4, —5 /, mm. 1.

Fcor, Rh. Livl. I, 251, 12 (Pachymerus).

Högst sällsynt under mossa pa tufvor vid kanten af skogs-
kärr. Hittills inom omrädet tagen endast i Finland vid Hel-
singfors och pa Karelska näset af J. SAHLBERG.

EREMOCORIS FIEB.

1. E. erraticus FABR.: svart, något glänsande, nästan glatt
med baktibiernas yttre kant försedd med nägra taggar; rostrum,
första antennleden vid basen, pronotum baktill, hemielytra, fläckar
pa bröstet vid höfterna samt benen rostfärgade, pronotum med
fyra stundom samflytande fläckar och hemielytra med en rundad

80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

midtelfläck svartaktiga; pronoti sidokanter och hemielytra framtill
grägula; membranen svartaktig med en hyit fläck vid yttre och
en annan vid basal-hörnet. 6'/,—7 mm. 1.

FALL, H. Sv. 60, 19 (Lygaeus).. SaHLB., Mon. 62, 12
(Rhyparochromus). STÅL, 1. c. 219, 1. THoms., l. c. 200, 51.

Har och der på marken och ej sällan under bark af Pinus
sylvestris eller Betula, Sverige: Skane—norra Lappmarken;
Norge: ända upp till Alten och Bosekop i Finmarken; Finland:
Aland—ryska Karelen—ryska och finska Lappmarkerna.

2. E. plebejus Farr.: svart, matt, långhårig, med läng-
hariga ben och tagglösa tibier; hemielytra, tibier, tarser och fläc-
kar vid höfterna beckbruna; membranen brun med en hvit fläck
vid basal-hörnet, en vid corii spets och en vid inre apical-hörnet.
5'/,—7 mm. l.

FALL.,. H. 'Sv.59, -18 ‘(Zygaeus).. SAHLB., Mon. 6a, ı1
(Rhyparochromus). STÅL, 1. c. 219, 2. THoms., 1. c. 200, 50.

Tämligen sällsynt. Sverige: Skåne och Östergötland;
Norge: Töjen, Alten; Finland: Åbo—ryska Karelen—södra
Österbotten.

SCOLOPOSTETHUS FIEB.

Artofversigt :

(

). Antenner tämligen fina, helt och hället rédgula, längre än halfva krop-
pen. Kroppen ofvan utan länga här. Mesosternum enkelt. Fram-
tibier hos honan lindrigt, hos hanen starkare inböjda. — Sc. pictus.

2 (1). Antenner mera robusta och kortare, ätminstone mot spetsen bruna eller

svarta.

(05)

nn
ee]

—

Första och andra antennlederna gula, den senare oftast i sjelfva spet-

sen samt de tva sista svarta.

4 (5). Pronotum och hemielytra försedda med länga uppräta glesa har. —
Sc. pilosus.

5 (4). Kropp ofvan utan langa upprita har; hemielytra stundom smähäriga,

men hären halft nedtryckta.

6 (7). Mesosternum framför höfterna isynnerhet hos hanen tydligt tvaknéligt.

Honans framtibier lindrigt, hanens starkt inböjda. — Sc. affinis.
7 (6). Mesostérnum utan knölar framför höfterna. Honans framtibier rita,
hanens lindrigt inbéjda. — Sc. adjunctus. ;
8 (3). Antenner svarta, endast yttersta basen af andra leden rostfärgad. Me-
sosternum och tibier såsom hos närmast föregående, — Sc. deco-

ratus.

ET DE

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. St

1. Sc. pictus Schirr.: svart, fram- och sido-ränderna samt
bakfliken af pronotum rostgulaktiga, denna brun-punkterad och
-flackig, bakhörnen bruna; bröstets sido-sömmar, höftpannornas
kanter, ben och rostrum rostgula; framlär i midten brunaktiga;
hemielytra alltid utbildade, ljusare hvitgula, två midtelfläckar
och spetsen bruna; membran brunskuggad, hvitaktig mot basen
med mörkare nerver; framlårens tand snedt stående i midten af
underkanten. 4'/,—4”/, mm. 1.

SAHLB,, Mon. 63, 13 (Rhyparochromus). THoms., 1. c.

2053:

Sällsynt vid hafsstrand under uppkastade vassrör, tång m. m.;
någon gång på vid hafstrand växande näslor. Sverige: Skåne,
THOMSON; Finland: Åbo, Satakunta, Nyland, södra Karelen
och södra Österbotten.

2. SE: pilosus REUT.: svart, pronoti sidoränder och bak-
del rödgula, denna särdeles vid sidohörnen brunfläckad; bröstets
sıdosömmar och höftpannor rödgula; hemielytra oftast förkortade,
rödgula, mot spetsen samt med tvä midtelfläckar mörkbruna;
ben rödgula, framlären oftast till största delen och baklären ej
sällan mot spetsen svarta; de förras tand belägen ungefär i mid-
ten af läret; utmärkt genom de länga, uppräta, glesa, bleka hären
pa kroppens ôfre sida. 3'/,—4 mm. |.

Lygaeus (Scolopostethus) affinis Tuoms., 1. c. 201, 52.

Bland mossa, nedfallna blad m. m. pa fuktiga ställen. Sve-
rige: Skane, THOMSON; Finland: Satakunta, Nyland, Tavast-
land och Karelen, enligt J. SAHLBERG.

3. Sc. affinis Scui1.: till storlek, färg och teckningar
ytterst lik föregående, men hemielytras grunfärg oftast ljusare
gulaktig, stundom blekgul; framlären svarta i midten, nägon gäng
äfven baklaren med svart ring före spetsen; de förras tand be-
lägen närmare främre tredjedelen af läret; skild frän föregäende
genom saknaden af de länga hären pa öfre kroppssidan; hemie-
lytra oftast förkortade. 3'/,—4 mm. 1.

Lygaeus podagricus FaıL., H. Sv. 63, 24 (partim). Ly-
gaeus (Scolopostethus) id. Tuoms., 1. c. 201, 55. Rhyparo-
chromus decoratus SauıB., Mon. 63, 14. Scolopostethus affi-
Basar. BS STAL, 1..c.-p. 220.

82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

På Urtica och enligt J. SAHLBERG äfven pa Rubus idaeus
allmän. Sverige: Skäne—Stockholm; Finland: Åland—ryska
Karelen—södra Österbotten.

4. Sc. adjunctus DouvcL. et Sc.: mycket lik föregående,
men skild genom mesosterni och tibiernas byggnad; baklåren van-
ligen utan eller med mycket svag svartaktig ring före spetsen;
de främsta med tanden ställd emot främre tredjedelen af låret.
3'/,—4 mm. |.

Lygaeus (Scolopostethus) decoratus Tuoms., 1. c. 201, 54.

Sällsynt i södra Sverige, THOMSON.

5. Sc. decoratus Hann: svart, pronoti sidoränder gula,
bakfliken rödgul med bakhörnen svarta och en mycket fin mid-
tellinie hvitaktig; hemielytra hvitgulaktiga med bakre tredjedelen
samt två sma midtelfläckar mörk- eller svart-bruna, membranen
alltid fullt utvecklad, hvitaktig med bruna nerver; framlären nä-
stan helt och hallet samt de bada bakre paren med en bred ring
före spetsen svartbruna, de förstas tand närmad främre tredje-
delen af låret; lätt skild på antennernas och benens färg. 3'/,
—4 mm. |.

Lygaeus podagricus FaıL., H. Sv., 63, 24 (partim). Æy-
parochromus decoratus F. Saute, Mon. 63, 14 (partim).
Scolopostethus affinis var. a STÂL, 1. c. 219, 1. Lygaeus
(Scolopostethus) melanocerus THOMS., 1. c. 201, 55."

Lefver uteslutande bland Calluna vulgaris. Sverige: Skäne,
THOMSON, Stockholm, Fôrr.; Finland: Aland, Satakunta, Ny-
land, Tavastland, Karelen.

TAPHROPEL LUSAST Ai

1. T. contractus H.-Scu.: svart, pronoti sidorand samt
basen af clavus och corium smalt gulaktiga eller ljusare bruna;
dettas disk och spets bruna med en gulaktig sidofläck vid sista
fjärdedelen och dessutom nagra sma fläckar gulaktiga, hvilka
teckningar hos hanen ofta äro mycket otydliga, stundom försvin-

" I sin nyss publicerade Enumeratio Hem. Gymn. Fenniae kallar J. SAHL-
BERG denna art S. ericetorum LETH., hvilken dock utan ringaste tvifvel ar
synonym med HAHNS decoratus.

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 83

nande; membran ljus, brunnervig; pronotum med en langsfara;
höftpannor och tibier gulaktiga. 3°/, mm. 1.
Lygaeus (Drymus) hamulatus THoms., 1. c. 200, 49.
Sällsynt i Sverige; endast funnen pa Gotland af BOHEMAN.

GASTRODES WESTW.

1. G. Abietis Liny.: svart, första och stundom andra an-
tennleden, pronoti sidoränder och bakflik, abdomen och ben
rostgula, clavus blekare, corium inåt med mörkare fläck; första
antennleden knapt nående ut öfver clypei spets; pronoti framflik
nästan glatt, svart, med smalt lergula ränder; hanens framlår
med en stark tand nära spetsen och en annan i midten. 6'),
—7 mm. |.

STAL, 1. c. 218, 1 (Homalodemay. Tuoms., |. c. 198, 45
(Homalodema). Lygaeus Abietis var. 8 FarL., H. Sv. 61, 21.

Pa gran och enligt J. SAHLBERG äfven pa tall, Ofvervintrar
mellan kotte-fjällen. Sverige: Skane, Smäland, Stockholm, Da-
larne, södra Lappland; Norge: Toien, Skôien, Aamot, Alten;
Finland: Abo, Satakunta, Nyland, Tavastland, södra Karelen.

2. G. ferrugineus Linn.: rostbrun, hufvud, pronoti fram-
flik, scutell och bröst svarta; första antennleden öfverskjutande
clypeus med halfva sin längd; pronoti framflik tätt punkterad,
svart med likfärgade ränder; hanens framlär väpnade med en
stark tagg emot spetsen. 6—7 mm. |.

SAHLB., Mon. 64, 17 (Pachymerus). STAT, l. c. 219, 2
(Homalodema). Tuoms., 1. c. 199, 46 (Homalodema). Lygaeus
KI Gretas FALL, EL. Sv. 61, 21.

På bade gran och (särdeles) tall. Sverige: Skane—Gotland
—Norrland, THOMSON; Norge: Toien; Finland: Aland, Abo,
Satakunta, Nyland, Savolax, ryska Karelen.

Gruppen Rhyparochromaria SrAL.
Slägtöfversigt:

1(14). Pronotum med sidoränderna af framfliken eller med främre eller mera
än främre hälftens sidoränder till en början icke eller mycket lindrigt,
men i spetsen tydligt cch oftast plötsligt, stundom nästan vinkligt
rundade. Hufvud icke bredare, ofta smalare än pronoti spets med

vanligen smä ögon.

3 (2).

4(13).

5 (6).

6 (5).

7 (8).

8 (7).
9(10).

10 (9).

11(12).

12(II).

13 (4).

14 (1).

15(18).

16(17).

ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Pronoti sidokant antydd blott genom en smal strimma, skönjbar en-
dast dä insekten betraktas fran sidan. Rostri andra led mycket län-
gre iin den tredje. Laren hos bada könen olikformiga, tandade, men
utan nagon större tagg, hanens undertill nästan vinkligt rundade, fore
midten hoptryckta. — TROPISTETHUS.

Pronoti sidorand framskjutande och bildande en äfven ofvanifran tyd-
lig kant.

Tredje ventralsémmen pa ömse sidor framåt tydligt bägböjd. Pro-
notum bakom midten icke blekare, framfliken vanligen längre, ofta
mycket längre än bakfliken.

Framlår undertill emot spetsen med flere småtänder eller ock en stor
tagg före främre tredjedelen, hvilken sjelf baktill emot basen är för-
sed med en liten tand. Rostri andra och tredje leder nästan lika
långa. — RHYPAROCHROMUS.

Framlår undertill med blott en tydlig tagg eller oväpnade eller otyd-
ligt tvåknöliga. Rostri andra och tredje leder oftast nästan lika långa.
Framlår ofta med en tand, men ej sällan oväpnade eller med två
ytterst små tänder. Ögon icke vidrörande pronoti framl:örn. Prono-
tum mycket längre än bred. Kropp afläng, parallel. — PTEROT-
METUS.

Framlår oväpnade.

Ögon utstående, icke vidrörande pronoti framhörn. Pronotum knapt
längre än bred. — MACRODEMA.

Ögon föga utstående, vidrörande pronoti framhörn. Kropp ofvan
hårig eller pubescent.

Ögon stora, men icke utstående. Pannan smal. Kropp aflång, smal,
parallel. Sidan af fjärde ventralsegmentet med två matta fläckar,
den bakre mycket närmad den främre och aflägsnad från bakkanten.
— ISCHNOCORIS.

Ögon icke stora, men något utstående. Kropp bredare, oval, bor-
stig. Fjärde ventralsegmentets sidor med den bakre matta fläcken
mycket aflägsnad från den främre och närmad till bakranden. —
PIONOSOMUS.

Tredje ventralsömmen helt och hållet rak eller nästan rak. Rostri
andra led litet längre än den tredje. Kropp liten, nedtryckt. Fram-
bröst glatt, vid basen och spetsen punkteradt. Framlår starka, un-
dertill tandade. Hemielytra vanligen afkortade. — PLINTHISUS.

Pronotum med framflikens sidoränder i hela deras längd småningom
lindrigt eller ytterst lindrigt och emot spetsen icke starkare afrundade
Hufvud mycket tydligt bredare än pronoti spets med ögonen mer
eller mindre, ofta starkt utskjutande, oftast tämligen stora.

Framlår oväpnade eller försedda med ytterst otydliga hårbärande små-
knölar. Pronotum och hemielytra helt och hållet starkt punkterade,
det förras sidor mycket otydligt kölade. Tibier utan taggar.

Första antennleden icke eller knapt skjutande utom hufvudets spets.

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 85

Rostri tre sista leder lika länga. Clavus med tre rader punkter.
Tredje ventralsömmen nästan rät. — ACOMPUS.

17(16). Första antennleden tydligt skjutande utöfver hufvudets spets. KRostri
andra led längre än den tredje. Clavus med fyra rader punkter.
Tredje ventralsömmen tydligt urbugtad. — STYGNOCORIS.

18(15). Framlår undertill tandade. Antennernas första led föga öfverskju-
tande hufvudets spets. Pronotum nästan trapezformigt med tydligare
kantade sidor, bakfliken gulaktig, svartpunkterad. Scutell aflångt
triangelformig. — PERITRECHUS.

TROPISTEITHUS EIER.

1. T. holosericeus ScHorz: afläng, svart, matt med sam-
metsartad pubescens; rostrum, scutellspets, höftpannor och ben
gulaktiga, lär bruna; hemielytra ochragula, brunpunkterade med
spetsranden och en flack i inre hörnet bruna; membranen ljus.
2—2*/, mm. tf.

STAR, Slee. 20 ye. HOMa ST Ger 280, 2105 LaChVMCreEs.
spinigerellus Bou., Ofv. Vet. Ak. Förh. 1852, 57, II.

Sällsynt. Sverige: Oland, Stockholm, BOHEMAN.

RHYPAROCHROMUS CURT.
Artöfversigt:

I (2). Kropp alldeles glatt, glänsande. Tibier sparsamt och mindre starkt
taggiga. — R. praetextatus.

2 (1). Kropp pubescent eller länghärig.

3 (4). Tibier sparsamt och svagare taggiga. Kropp nägot glänsande, vanligen
med tämligen fin och kort pubescens. — R. antennatus.

4 (3). Tibier starkare taggiga. Kropp länghärig, matt. — R. chiragra.

1. Rh. praetextatus H. Scu.: svart, glatt, glänsande,
spetsen af antennernas första och andra leder samt hemielytra
lergula, corium med bredt svartbrunt spetsband, membran fullt
utbildad svartaktig, i basen nägot hvitaktig; ben gula med svarta
framlär. 4'/),—5 mm. 1.

STATS len 207, 3) (Megalonotus).-, THoms.,ils.c.:190, 25
(Megalonotus). Pachymerus femoralis Bou., Vet. Ak. Handl.
1849, p. 249. 7

Sällsynt i södra Sverige: funnen pa Oland af BoHEMAN.

2. Rh. antennatus ScCHILL.: aflangt oval, svart, starkt
punkterad, antennernas andra led samt spetsen af den första och

86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

benen gula, framlår i midten ofta bruna; hemielytra mörkt tegel-
gula eller brungula, matta, i spetsen vanligen brunaktiga, mem-
branen oftast afkortad, brunaktig. 4—5 mm. |.

SaHLB., Mon. 64, 16. Bom., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1852,
55, 9 (Pachymerus). STÅL, 1. c. 216, 2 (Megalonotus). THOMS.,
l. c. 190, 24 (Megalonotus).

Sällsynt, enligt J. SAHLBERG, pa sandmarker under nedfallna
löf och mellan rötterna af Calluna. Sverige: Skäne, Öland,
Smäland, Wärmland, Stockholm; Finland: Egentliga Finland
(icke i skärgärden), Satakunta, Nyland, finska och ryska Karelen,
Österbotten.

3. Rh. chiragra FABR.: svart, matt, med ‘kort gråaktig
pubescens och länga svarta här; hemielytra bruna, brunpunk-
terade med ett svart streck baktill, membran rökigt svart med
nerverna bredt hvita mot basen; antennernas andra led eller an-
dra och tredje leder, lärringar, baklär vid basen eller utöfver
midten samt tibier rödgula, dessa i spetsen oftast svarta; äfven
tarserna stundom rödgulaktiga. 5—6 mm. 1.

FAT ry, H. Sv. 58, 16 (Lygaeus). SAHLB., Mon. 63, 15
(Rhyparochromus). STAL, 1. c. 216, 1 (Megalonotus). THOMS.,
l. c. 190, 22 (Megalonotus). Rhyparochromus (Megalonotus)
sabulicola THoms., 1. c. 190, 23 (= varietet med ljusare anten-
ner och ben).

Tämligen sällsynt, hufvudsakligen pa sandmarker. Sverige:
Skäne, Öland, Gotland, Blekinge, Smäland, Stockholm, södra
Lappmarken; södra Finland: Aland, Åbo, Nyland, Karelen,
nordligast 1 Parikkala, enligt J. SAHLBERG. Varieteten med äf-
ven tredje antennleden och tibierna helt och hället rödgula (=
sabulicola THoms.) endast i Skane, THOMSON.

PTEROTMETUSAge#S.

1. Pt. staphylinoides Burm.: svart, något metallglänsande,
glatt, hemielytra roströda, vanligen starkt förkortade med ett litet
hvitaktigt membran-rudiment, sällan fullt utbildade med hvitaktig
i midten rökig membran; lärringar gula. 5—5'/, mm. l.

STAL 1: €: (218; 1211, T'HOMS:, Lens, RN 2 loccomienis
brachypterus Bon., Vet. Ak. Handl. 185, p. 105.

w>in7

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT, 87

Har och der bland Caluna vulgaris tämligen sällsynt.
Påminner, isynnerhet dä den springer, om röda stackmyran (/or-
mica rufa), i hvilkens sällskap den ej sällan träffas. Sverige:
Blekinge, Östergötland, Stockholm; Finland: Aland, Abo, Sata-
kunta, Nyland, finska och ryska Karelen, södra Österbotten.

MACRODEMA FIEs.

1. M. micropterum Curr.: afläng, svart, metallglänsande,
glatt; hufvud och pronotum punkterade, dettas basalbrädd matt
jämte fläckar vid höftpannorna och lärens bas samt ofta äfven
framtibierna och andra antennledens midt rostfärgade; hemielytra
lergula, brunpunkterade med costalranden före spetsen brun,
oftast starkt afkortade, ytterst sällan fullt utbildade med corti
costalkant 1 sista tredjedelen brun och membranen hvitaktig med
svartaktig disk. 3—4 mm. |.

Pachymerus gracilis Bou., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1852, 53,
6. Prerotmetus id. STÅL, 1. c. 216, 3. Macrodema hirsutu-
PB TEOMS:, LL C2:187, 15:

Bland Calluna vulgaris här och der, lokal, men oftast
tämligen talrik. Sverige: Skåne, Öland, Småland, Östergöt-
land, Stockholm, Ångermanland; södra och östra Finland: Åbo,
Nyland, södra och ryska Karelen.

ISCHNOCORIS FIEB.

1. I. angustulus Bon.: aflång, svart, pronotum nästan
qvadratisk (forma brachyptera) eller något smalare framtill (f.
macroptera), dess bakre tredjedel grågul, svart-punkterad; scutell-
spets gul; hemielytra grågula med i rader ställda punkter och
yttre spetshörnet svartbruna, oftast afkortade, icke täckande de
två eller tre sista ryggsegmenten, med liten, men ganska tydlig,
afrundad, hvitaktig membran, mycket sällan utbildade med nå-
got smutsig, brunaktigt nervig membran; andra antennleden
mot spetsen, sällan nästan hel och hållen, spetsen af den första
och ben gula, låren mot spetsen svartbruna. 2'/,—2"/, mm. 1.

Pachymerus angustulus Bon, Ofv. Vet. Ak. Förh. 1852,
56, 10. Pierotmetus hemipterus STÅL, 1. c. 215, 2 (nec SCHILL.)

88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881,

Ischnocoris pallidipennis Tuoms., 1. c. 202, 57 (nec H-
SCH.) ©

Under lafvar och. mossa pa bergshällar, äfven bland ljung
här och der: Sverige: Skane, Öland, Småland, Stockholm;
Finland: Abo, Satakunta, Nyland, finska och ryska Karelen.

PIONOSOMUS FIEB.

1. P. varius Worrr: oval, svart, ofvan svartharig med två
gula brunpunkterade fläckar vid midten af pronoti bakrand; pro-
notum transversel, baktill bredare; hemielytra utbildade, hvitgula
med bruna punktstrimmor samt corium med en fläck vid clavus
nära basen, vid midten af costalkanten en inåt transverselt ut-
dragen flack och yttre spetshörnet brunsvarta; antennernas andra
led utom i spetsen, stundom äfven tredje leden till en del och
tibier oftast rôdgula. 3—3'/, mm. 1.

STA, 1; cv.) 216,4. (Prerotmetus)., - Taoms..]. ch are
(Pionosomus). Lygaeus bimaculatus Zety., Vet. Ak. Handl.
ROMO. 73, 23. 2 BALL Hl, Sys Ome Tr

Pa sandmarker; mindre sällsynt 1 södra Sverige: Skane,
"Öland, Gotland, Halland; Finland: ett enda exemplar pa en
holme 1 Ladoga, J. SAHLBERG.

’

! I en liten notis, införd i Bull. Soc. ent. France 1880, p. LXIV, har d:r
HORWATH visat, att tvenne arter varit sammanblandade under namn af /. hemip-
Zerus, nämligen den rätta af SCHILLING beskrifna och en annan, som han kallat
1, intermedius. Såsom synonyma med den förra har han ansett alla de arter,
hvilka såsom sådana af tidigare auktorer, t. ex. FIEBER och PUTON uppförts.
Emellertid har jag genom undersökning af BOHEMANS typexemplar och genom att
jämföra denne författares Och FLORS beskrifningar funnit, att såväl BOHEMANS
Pachymerus angustulus, som FLORS P. oculatus (Rh. Livl. I, 257, 16) äro
identiska med HORWATHS nyss beskrifna iz¢ermedius, hvilken är en nordligare
art. Da jag hittills ansett denna för den rätta Z. hemipterus, beskref jag sist-
lidet år i Öfv. Finsk. Vet. Ak. Förh., p. 9, den verkliga Schillingska arten
efter ett exemplar från Grekland såsom ny under namn af JZ. sinuaticollis.
Dessa arters rätta synonymi blir således följande:

1. I. hemipterus SCHILL., pallidipennis H.-SCH., staphyliniformis
HAHN., sinuaticollis REUT., var. nigricans PUT.

2. I. angustulus Bon., hemipterus STÅL, oculatus FLOR, pallidipen-
nis THOMS., intermedius HORV.

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 89

2. P. trichopterus THoms.: lik föregående, men mindre
och smalare, pronotum knapt transverselt, foga smalare 1 spetsen
än vid basen, längre svarthärig med mörkare basalfläckar, 1 mid-
ten nästan glatt; hemielytra mörkare, längre och tätare svart-
håriga, med mörkare färgad teckning och mycket kort, svart-
aktig, i spetsen hvitaktig membran; antennernas andra led i mid-
ten rödaktig; ben mörka. 2°/,—3 mm. |.

Tuoms., Op. ent., p. 339 (Lygaeus).

På sandmarker; funnen endast på Öland af THOMSON. För-
tjenar närmare undersökas, då den måhända blott är en kort-
vingad, starkare hårig form af föregående.

PLINTHISUS "EIER.

1. Pl. pusillus ScHorz.: svart, ofvan glänsande, med yt-
terst fin gulaktig pubescens, starkt punkterad, med pronotum

svagt transverselt eller nästan qvadratiskt med nästan rät fram-

rand, fint och tätt, vid basen nägot starkare punkteradt; hemie-
lytra brunsvarta (FS) eller kastaniebruna (9), snedt afkortade, sa
att sista och hälften af näst sista dorsalsegmentet blifva obe-
täckta, ytterst sällan fullt utvecklade, dä pronotum äfven är na-
got bredare; antennernas bas och benen rostfärgade; framlår med
en tand; framtibier raka. 1°/,—2'/, mm. |.

STÅL, l.c. 217,1. THOMS., I. c. 186, 12. Rhyparochromus
coleoptratus SAHLB., Mon. 60, 10. Pachymerus id. Bou., Öfv.
Vet. Ak. Förh. 1852, 55, 8. Forma macroptera: Plinthisus
latus REUT., Not. F. Fl. Fenn. XI, 320, ı.'

Under lafvar och mossa pa berghällar och vid trädrötter har
och der. Skall enligt F. SAHLBERG anträffas äfven i myrstackar.
Sverige: Skåne, Öland, Småland, Södermanland och Stockholm;
Finland: Åbo, Satakunta, Nyland, Karelen, södra Österbotten.

2. Pt. brevipennis LATR.: svart, glänsande, glatt, anten-
nernas två första leder, lårens bas och spets, knän, tibier och

! I sin nyligen utgifna Enum. Hem. Gymn. Fenn. p. 29 synes J. SAHL-
BERG tveka att antaga denna såsom längvingad form till P/. pusillus, da den
skulle »visa ganska betydliga afvikelser, som äro svåra att förklara endast så-
som en följd af dimorphism». Nämnas bör att dessa afvikelser äro alldeles
analoga med dem, som förefinnas hos andra dimorpha Plinthisus-arter och att
hemielytras ljusare färg beror derpå att exemplaret är en hona.

90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

tarser rostfärgade; pronotum hos kortvingade exemplar längre
än bredt, dess framflik och hufvudet nästan släta, fint rugosa
och blott sparsamt punkterade, framranden urbugtad, den ned-
tryckta basalfliken, upptagande en tredjedel af pronotum, starkt
punkterad; hemielytra med clavus och corium oregelbundet punk-
terade, punkturen finare och glesare pa corti disk, i spetsen
oftast snedt afkortade med membranen smalt lineär, lemnande
de två sista dorsalsegmenten obetäckta; framlår med två lika
stora tänder; framtibier inböjda; forma macroptera har trapezfor-
migt pronotum, hemielytra mörkt rostfärgade, ljusare i disken och
längs clavus, membran gulaktig. 2°/,—3'/, mm. 1.

BonH., Ofv. V. Ak. Forh., 1867, p. 623 (Pachymerus).
Lygaeus (Plinthisus) bidentulus Tuoms., 1. c., 186, 13.

Sällsynt; endast funnen på Öland af FRIGELIUS och pa Got-
land af BOHEMAN.

ACOMPUS FIEB.

1. A rufipes WOLFF: svart, antennernas andra och tredje
leder samt benen gula, honans framlår utom i spetsen svartak-
tiga; pronotum och scutell starkt punkterade; hemielytra lergula
eller smutsigt blekgula med en fläck baktill svartbrun, starkt
strimmigt punkterade; membranen oftast förkortad, sällan utbil-
dad, ljusbrun med nerver och en fläck vid inre basalhörnet hvit-
aktiga. 4—4'/, mm. 1.

STAL, 1. c. 214, 1 (Ophthalmicus). Tuoms., 1. c. 185, 11.
Beosus clavatus SAHLB., Mon. 67, 4. Pachymerus bisignatus
Box. Vet. Ak. Handl. 185, p. 104.

I lundar, särdeles vid stränder eller pa fuktiga ställen, bland
Valeriana officinalis. Södra Sverige: Skane, Oland; sydvestra
Finland: kring Abo, Förr., och i Yläne, J. SAHLBERG.

STYGNOCORIS DOUGL et SC.

Artofversigt :

1 (2). Svartaktig eller mörkt svartbrun med enfärgadt pronotum och oftast
förkortad membran. — St. rusticus.

2 (1). Pronotum med ätminstone i bakhörnen ljusare, rostbrun bakflik. Mem-
branen alltid utbildad.

ec CT

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. gt

3 (4). Kropp ofvan mycket kort och tilltryckt harig. Lar bruna, i midten
becksvarta. — St, arenarius.
4 (3). Kropp ofvan längre och icke tilltryckt harig. Ben helt och hället rüd-

gula eller gula.

5 (6). Antennernas sista led betydligt längre än den näst sista. — St. pyg-
maeus.

6 (5). Antennernas sista led blott litet längre än den näst sista. — St. pe-
destris.

1. St. rusticus FALL.: svart eller svartbrun, täckt af en
mycket kort askgraaktig pubescens, antenner och ben beckröda,
forsta och sista antennleden samt laren svartbruna; hemielytrer-
nas utkant mot basen ljusare beckbrun, membranen hvitaktig.
3—4 mm. |.

PALE, H. ‘Sv. 64, 25: (Zygaeus).. SAHDB Mon, 67,°3
(Beosus). STÄL, |. c. 214, 2 (Ophthalmicus). Tuoms., 1. c.
188, 17 (Stygnus).

Ej sällsynt bland gräset i lundar och trädgårdar samt pa hard-
vall. Sverige: Sk&ane—Oland—Bohuslin—Lappland; Norge:
Toien, Hovind, Gudbrandsdalen; Finland: Aland—Satakunta
och Tavastland-—ryska Karelen.

2. St. arenarius HAHN.: brunaktigt svart, matt med grä-
aktig kort pubescens; andra och tredje antennleden, ätminstone
den senare, tibier och tarser rödgula, fjärde antennleden blott
litet längre än tredje; pronoti bas och hemielytra mörkbruna,
membranen brun med hvitaktiga nerver. 2'/,—3 mm. I.

SAHLB., Mon. 59, 8 (Rhyparochromus). STÅL, l.c. 215,
3 (Ophthalmicus). Tuoms., 1. c. 188, 18 (Siygnus).

På sandiga orter. Sverige: Skane, Småland, Stockholm;
södra Finland: Egentliga Finland, Nyland, Ladoga—Karelen.

3. St. pygmaeus F. SAHLB.: svart eller svartbrun, nästan
matt, blekhårig, antenner och ben rödgula, de förras sista led
svart, i spetsen ofta rostfärgad; pronotum baktill särdeles i hör-
nen samt hemielytra bruna, membran brun. Vanligen betydligt
mindre än föregående, som den för öfrigt är ganska lik, genast
skild genom den längre hårigheten, antennstrukturen och benens
färg. 2!/,—2'/, mm. 1.

SAHLB., Mon. 60, 9 (Rhyparochromus). Lygaeus (Styg-
nus) pilosulus THoms., 1. c. 188, 19.

Bland Calluna vulgaris och äfven bland kort gräs på härd-

92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. £

vall. Sverige: Skane, THomson, Dalarö vid Stockholm, Forr.,
södra Lappmarken, Boneman; Finland: Aland—ryska Karelen
—Osterbotten, nordligast i Kuusamo, MAKLIN.

4. St. pedestris FALL.: svart, nägot glänsande, blekhärig,
antenner och ben rostgula, de förras sista led svart; pronoti bas
och hemielytra ljusbruna eller mörkt- lergula, membran jämte ner-
ver hvitaktig, i spetsen bredt brun. Större och ljusare an före-
gående och genast skild genom antennstrukturen. 2'/,—3 mm. I.

Farr., H. Sv. 64, 26 (Lygaeus). Rhyparochromus sabu-
Zosus SAHLB., Mon. 58, 7. Ophthalmicus id. STÅL, 1. c. 215, 4.
Lygaeus (Stygnus) id. THoms., 1. c. 189, 20.

Ej sällsynt bland Ca//una och pa hardvall; har och der i
Sverige ända upp i Lappmarkerna; Norge till Trondhjem och
Bodö; Finland: Aland—ryska Karelen—södra Osterbotten.

PERITRECHUS FIEs.

Artöfversigt: '

1 (2). Hufvud framför ögonen tydligt afsmalnande mot antennerna; dess
panna konvex och atminstone dubbelt bredare än de medelstora ögo-
nen. Antenner glatta. Framlar undertill med blott en mycket otyd-
lig tand. (Undersligtet Pasatus STAL). — P. sylvestris.

2 (1). Hufvud icke afsmalnande mellan ögon och antenner; dess panna plan

och icke dubbelt bredare än de stora ögonens diameter. Antenner

glatta. Framlär undertill med två tydliga tänder.

Antenner emot spetsen tydligt tilltjocknande. Lärens basaldel, ätmin-

ios)
eas
>
Vv

stone de bakre parens, bredt lergul. — P. angusticollis.
4 (3). Antenner fina eller tämligen tjocka, men icke tydligt tilltjocknade mot
spetsen. Lar nästan helt och hållet svarta.
5 (6). Antenner tämligen starka. Hufvud sparsamt och djupt punkteradt. —
P. geniculatus.
6 (5). Antenner fina. Hufvud tätare och fint punkteradt. — P. nubilus.
1. P. sylvestris FABR.: svart, kort gra-pubescent; scutell-
spetsen gul; basalhälften af antennernas andra led, lärringar,
knän och framtibier nedom midten rödgula; höftpannor hvitak-
tiga; hemielytra gulgrä med punktstrimmor och baktill tre fläckar
svarta; membran svart, en bäglık fläck vid basen, en rundad i
spetsen och de fina nerverna hvita. 4'/, mm. |.

1 Pronoti bakflik är hos alla arter grågul, svart- eller brun-punkterad, hvilket icke vidare
anföres i diagnoserna.

REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 93

Lygaeus Sahlbergi FaıL., H. Sv. 56, 13. Peritrechus
Mninér-STAL, LC. 218, 3. » THOMSS LC 192, 27,

Tämligen sällsynt i södra Sverige: Skåne, Öland.

2. P. angusticollis F. SAxLB.: aflångt äggformig, svart; ro-
strumoch ben gula, bakre lårparen i spetsen bredt svarta, de främre
nästan helt och hållet (©) eller i spetsen (FS) svarta, de baker-
sta (SF) eller de fyra bakre (9) tibierna svartaktiga, mot spet-
sen ofta något gulaktiga, tarserna i midten rostgula; yttersta
scutellspetsen rostgul; hemielytra mörkt gråbruna, svartpunkte-
rade, brunfläckiga, med brun, hvitnervig membran. 4—5 mm. I.

Sarp., Mon. 66, 2 (Beosus). Bou., Ofv. Vet. Ak. Fôrh.
Beer (Pachymerus). STÄLLER eRzr8;> 1. 2 Tuoms,, .l., ©
192, 29.

= (Forts.)

Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 2 (1881). 7

GENERA NOVA TINEARUM

AUCTORE

H. D. J. WALLENGREN.

Tineas Scandinaviæ describens genera sequentia nova finxi,
quorum definitiones præcursorias heic dare volui.

Siganorosis n. gen.

(Depressaridz. )

Abdomen supra planum. Ramuli ambo costæ metacarpalis
al. ant. in margine anteriore exspirant. Articulus ultimus palpo-
rum elongatus. Antennz non ciliate, maris dentate. Ramulus
subulnaris et ramulus ulnaris al. ant. e cellula discoidali separa-
tim semper oriuntur, sed ramuli iidem al. post. extra cellulam in
trunco communi interdum conjuncti. Species Scandinavie sunt:
olerella Z. albipunctella H. Werrella St. depressella H. pim-
pinella H. nervosa Haw. herachana D. G. badıella H. et che-
rophylli Z.

Exoteleia n. gen.
(Gelechiidz.)

Palpi thoraci longitudine æquales, subadscendentes; articu-
lus eorum 2S squamositate infra haud sulcata dilatatus; art.
ultimus secundo longitudine fere æqualis, sat crassus, compressus,
subuliformis, in tergo nudus. Ocelli desunt. Alæ ant. elongate,
a medio decrescentes, acuti, pone apicem nonnihil sinuatæ; costa
subdorsalis deest; ramulus carpalis adest; ramulus metacarpalis
biramosus; ramuli ejus in margine ale anteriore exspirant; tuber-
culi squamosi in disco desunt, sed squamulæ erectæ adsunt; cel-
lula discoidalis aperta; ramulus sesamoideus adest. Alæ post.

WALLENGREN: GENERA NOVA TINEARUM, 95

alas anteriores latitudine haud æquantes; pone apicem valde si-
nuate; apex exsertus; fimbria latitudine alarum longior; cellula
discoidalis costa transversa tenuissima clausa; ramulus radialis et
ram. subradialis e diversis locis, sed ram. ulnaris et ram. styloi-
deus ex eodem loco cellule oriuntur. Als incumbentes. Sp.
Scand: dodecella L.

Syneunetis n. gen.
(Gelechiidz. )
Palpi thoraci breviores, subadscendentes, filiformes, adpresse

squamati; articulus 2s articulo ultimo haud crassior, infra cul-
tratus; articulus ultimus 24° brevior, acutus. Ocelli desunt. Als

ant. graciles, a basi conformiter decrescentes, fere lanceolate;

costa subdorsalis deest, sed ram. carpalıs adest; ramulus meta-
carpalis triramosus, ramuli ejus 2 anteriores in margine ale an-
teriore expirant; tuberculi squamosi et squamulæ erectæ in disco
desunt; cellula discoidalis clausa; ramulus sesamoideus deest.
Ale post. alis anterioribus graciliores, trapezoideæ; apex longe
exsertus, latitudinem ale longitudine fere æquans; fimbria latitu-
dine ale plus quam triplice longior; cellula discoidalis clausa;
ramulus radialis et ram. subradialis ex eodem loco et ram. ulna-
ris cum ram. styloideo etiam ex eodem loco cellule oriuntur;
costa independens distincta. Sp. Scand: znopella Z.

Acrocercops n. gen.
(Gracilariidz.)

Caput leve, adpresse hirsutum. Palpi thorace longiores;
articulus eorum 2s infra penicillum pilorum gerens; articulus
ultimus antecedentibus simul sumptis longitudine æqualis, adscen-
dens. Alæ ant. in fimbriis caudate; cellula discoidalis postice
acuta, fere lanceolata, costas 8 postice emittens. Tibiæ postice
setosæ. Sp. Scand: Prongiardellus F.

Casas n. gen.
(Coleophoridæ.)

Articulus basalis antennarum penicillo distincto porrecto infra
carens. Tergum antennarum plus minus squamoso-pilosum. Cel-

96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. |

lula discoidalis al. ant. costas 3 in margine exteriore emittens. :
Cellula discoidalis al. post. aut aperta aut. clausa, costas 5 sim-
plices emittens. Sp. Scand. /ewcapennella H. et ballotela F. R.

Casigneta n. gen.
(Coleophoridæ.)

Articulus basalis antennarum penicillo infra carens. Tergum
antennarum nudum. Cellula discoidalis al ant. costas 4 in mar-
gine exteriore emittens. Cellula discoidalis al. post. clausa, co-
stas 5 emittens. Sp. Scand. steruzpennella ZETT., troglodytella
Dup., Zherinella TENGSTR., lineariella Z., muripennella Dur.
millefolit Z., directella 2., laripennella Zerr., flavaginella Z.,
gnaphalü Z., argentula Z., granulatella Z. et artemisicolella
BRUAND.

Hecista n. gen.
(Elachistidæ.)

Alæ anticæ costas 10, rarius 11 gerunt; basis costæ dorsa-
lis simplex; cellula discoidalis costas 4 in margine exteriore emit-
tens. Cellula discoidalis al. post. completa et clausa. Palpi sat
elongati, diametro oculi longiores, subadscendentes 1. penduli. Sp.
Scand. subalbidella ScHL., argentella CLERK et pollinariella Z.

Eucnemidophorus.

(Cnemidophorus Wallengr. olim.)

Nomen hujus generis, a nobis antea propositum et ab auc-
toribus acceptum, inter Zacertas a WAGLERO jam est adhibitum,
quare nomen præscriptum pro genere fingere voluerimus.

Pselnophorus n. gen.
(Pterophoridæ.)

Antenne tantum maris brevissime ciliate; articulus earum = >
basalis haud crassus. Frons- obtusa, non conica. Palpi capite
haud longiores, graciles, cylindrici. Tibiæ omnes graciles; calca-
ria tibiarum posticarum longitudine fere æqualia. Alæ ant. co-

WALLENGREN: GENERA NOVA TINEARUM, 97

stas 9 gerentes, in quiete alas post. occultantes, margine interiore
deflexo et circumflexo atque digito posteriore eas amplectentes;
digiti graciles, angulo anali carentes; cellula discoidalis indi-
stincta et aperta. Digiti al. post. graciles; digitus 34% fimbriis
marginis interioris mediocribus; costæ 6; cellula discoidalis indi-
stincta.” Sp. Scand. drachydactylus TREIT.

—————

NÄGRA IAKTTAGELSER RÖRANDE GETINGAR
AF

OMEMEMB'AENT

Bikännare antaga, att biens parning försiggär 1 luften, att
honan dervid setter på hanens rygg och att hanen straxt der-
efter dör, emedan hans generationsorgan fastnar i moderslidan
och afslites vid skilsmessan. Ingen har dock sett biens parning
och omständigheterna dervid äro ej genom direkta iakttagelser
fullt kända, utan ännu underkastade diskussion.

Finge man antaga, att det, som inträffar med den ena ste-
keln, äfven inträffar med den andra, så torde måhända de små
observationer, jag sistlidne sommar hade tillfälle göra vid getin-
gars parning, i någon mån bidraga till frågans framtida lösning.
Historien derom är följande:

En koloni af getingar hade bosatt sig ofvanpå det spända
papperstaket öfver ett af mina boningsrum 1 ett hus på landet.
Natt och dag hörde man under flera veckor ett oupphörligt skra-
pande och gnagande i taket och omsider visade sig en liten våt
fläck på papperet, hvilken småningom utvidgades så, att den upp-
tog ungefär en half qvadratfots yta. Gnagandet fortfor, fläcken
höll sig ständigt fuktig, trots sommarvärmen ; slutligen uppkom
på den våta fläcken ett litet hål, ur hvilket getingar i hundra-
tals flögo ut i rummet. Orsaken till det hemlighetsfulla bullret
var tydlig. De flesta af de utflugna djuren slogo sig på fön-

98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

sterna, andra flögo omkring i rummen, der de ej sparade pa
stingen, några letade sig ut genom de öppna dorrarne, men in-
gen hittade tillbaka till halet i taket. Hälet öfverklistrades flera
gänger med pergamentspapper, men efter ett par dagar hade de
gnagit ett nytt. Deras flyghal under takkarmen igenmurades,
men de upptäckte alltid snart ett annat. Att nagon timmerman
skulle väga uppbryta golfvet ofvanpa, var ej att tänka pa. Slutligen
stack jag ett stort hal i taket och trummade der omkring med en
käpp. Getingarne rusade da ut talrikare än förut i fullt raseri och
förjagade trumslagaren. Mot aftnarne församlades truppen på
fönsterna och nedgjordes, så att efter några dagar endast en och
annan lydde larmtrumman.

De fallne voro af 3 storlekar, och de frodiga, glänsande
matronorna utgjorde nära hälften af hela antalet.

Under den långa striden hade jag tillfälle att långa stunder
iakttaga deras förhållande i fönsterna. De höllo ej ett så för-
tvifladt väsen som ett bi, utan togo saken tämligen kallt, egnande
sig åt promenad och flygt. Två gånger såg jag dem till och
med paras på fönsterbrädet. Den större (honan) satt dervid
på den mindres (hanens) rygg alldeles stilla ungefär fem minu-
ter; derefter föllo de på sidan och förändrade ställning flera gån-
ger, städse, som det tycktes, arbetande med fötterna, att slita sig
från hvarandra, under hvilket arbete honan äfven bet i hanen.
Efter nio minuter skildes de åt. Honan kröp några steg framåt
och tog derefter muntert till flygten. Hanen kröp några minuter
trögt framåt, surrade en gång med vingarne, höjande sig der-
igenom ett par tum i luften, låg derefter stilla 16 minuter, en-
dast rörande antennerna och — dog. Hanens generationsorgan
tycktes icke vara afsliten, så vidt som jag kunde utröna. *

Man antager, att getingens gadd icke som biets fastnar i
såret. Detta är icke riktigt. Jag blef nämligen under tvisten
med getingarne flera gånger stucken och #/drog två gånger
den qvarsittande gadden ur min hand, men kunde ej upptäcka
någon vidhängande giftblåsa såsom på en använd bigadd.

| Getingarnes beteende väckte hos mig följande spörgsmäl:

! Ett par dagar senare sag jag ater ett kopuleradt par, krossade dem i

denna ställning, för att fa ett patagligt bevis för riktigheten af min första iakt-
tagelse; men föreningen upphörde i dödsminuten.

DAHM: NÄGRA IAKTTAGELSER RÖRANDE GETINGAR. 99

1:0) Var det beräkning eller instinkt, som ledde getingarne
att börja gnaga pa det /unna papperet hellre an pa de tjocka
bräderna, som omgäfvo deras bostad? Hörde de måhända, att
papperet var tunnt? och drogo de deraf den slutsats, att arbetet
att bita hal pa papperet skulle erfordra mindre tid och möda,
än om de brukade krafterna pa något annat ämne?

2:0) Var det beräkning eller instinkt, som ledde getingarne
att vära papperet och derigenom göra det lösare och mindre
sammanhängande? Huru kunde de blott några veckor gamla
djuren hafva någon erfarenhet om våra papperssorters dåliga be-
skaffenhet, då de sjelfva fortfarande tillverka sitt vattenfasta pap-
per efter gammal metod? ;

3:0) Hvad kunde det vara för en vätska, som afsöndrades
i så stor mängd, att den kunde hålla ett stort stycke tjockt
spännpapper vått i 5 eller 6 veckor? Förstodo de att hemta
vatten enkom för att blöta på? Papperet, hvaraf deras bon äro
byggda, hålles ju alltid fullkomligt torrt?

4:0) Var det beräkning eller instinkt, som satte deras käf-
tar i rörelse? -Trodde de sig på andra sidan papperet kunna
upptäcka ett nytt rikare land, hvarom de likväl ej gerna kunde
veta annat, än att det luktade tobaksrök? Förstörelsebegär kunde
det ej vara, ej heller funderade de på att använda den sönder-
gnagna pappersmassan vid byggandet af sitt eget bo, ty då skulle
arbetet ej hafva upphört, när de fått så stort hål på papperet,
att de kunde krypa ut.

5:0) Sofva steklarne någonsin under sitt sommarlif? Åtmin-
stone måste de då vara indelade i arbetslag och soflag, ty bien
arbeta äfven om natten, och mina getingar gnagde och surrade
nästan högljuddare nattetid än under dagen. Eller taga de sig
en lur, när de äro trötta och börja genast åter arbeta, när de
vakna, vare sig det är natt eller dag? De äro då förståndigare
än de flesta andra djur, ty dessa sofva vanligen mera än de
behöfva.

Jag vet mycket väl, att en tok kan fråga mera än sju vise
kunna besvara; men jag vet ock, att en enfaldig fråga stundom
kan föranleda iakttagelser och förklaringar, som kunna vara in-
tressanta, om än icke praktiskt nyttiga. Derför har jag frågat.

100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

För ett par ar sedan observerade jag att getingar eller ve-
spor flögo talrikt upp ur en jämn gräsvall. Vid närmare efter-
seende fann jag, att de utflögo ur ett rundt hal i marken af 1,5
tums diameter, i hvilket en käpp kunde nedstickas ungefär 1 fot.
Som jag samtidigt märkte, att mina bin mycket ofredades af ve-
spor, beslöt jag att utrota odjuren. Jag fylde derför hälet med
jord, som härdt tilltrampades; men efter nägra timmar flögo de
lika lifligt ur ett nygräfdt hal bredvid. Detta upprepades flera
gänger med samma päföljd. Derpä fylde jag hälet med vatten;
— ty dô skulle de — men det halp ej. De gräfde sig ater ut
och voro lika krya. Da fylde jag hälet med kokhet vatten —
och sen var det slut med dem. Boet uppgräfdes derefter och
var Ofver ett kubikfot stort, men sa trasigt efter det heta vattnet,
att det ej kunde bevaras.

Ett annat getingbo, stort som ett menniskohufvud, ytterst
täckt med afrundade, randiga fjäll, har under ett tak hallit sig
oskadadt ett par ar’.

! På getingarnes meritlista torde äfven böra uppföras deras stora egoism.
Lyckas det dem att en gång intaga en fördelaktig position, så är det svårt
att göra dem platsen stridig. Förliden sommar var jag vitne till, huruledes
getingar brukade infinna sig tidigt på eftermiddagen å ett utvärdshus, för att
taga till bästa af de sockerhaltiga spritvaror, som gästerna råkat spilla på bor-
den, hvarvid getingarne, med den starkares rätt, utöfvade det mest hänsyns-
lösa tyranni mot flugor och andra insekter, hvilka i samma afsigt instälde sig
å borden. Getingarne, trotsande på sin styrka och giftiga gaddar, unnade al-
drig öfriga flygfän det minsta af välfägnaden, utan angrepo genast de svagare
kamraterna och jagade bort dem, annekterande allt för sig sjelf.

J. SP.

j
|
f

FOSFORESCENSEN HOS LYSMASKEN

HENRIK ENELL.

Den märkvärdiga egenskap, som vissa djurverldens individer
besitta, nämligen att i mörkret forma en större eller mindre del
af sina kroppar att lysa, har, säsom af nedan stäende synes, ännu
ej funnit nägon fullt nöjaktig förklaring. Samma ar äfven för-
hällandet med de föremäl tillhörande växtriket, hvilka hafva denna
egenskap. Hvad särskildt beträffar lysmasken, Lampyris nocti-
luca, hafva gissningarna varit olika. Bland annat har man till-
skrifvit elektriciteten hufvudrollen vid detta ljusfenomen.

I Comptes rendus T. XC, N:o 7, sid. 318 förekommer en
rätt beaktansvärd artikel i detta ämne, hvilkens författare är M.
Jousser DE BELLESME. Da emellertid föregående experimentato-
rer t. ex. MarrEuccı erkänt sig vara vanmäktiga gentemot lys-
maskens vilja att lysa eller icke, ansäg sig BELLESME bora sla in
på en annan väg; han borttog nämligen hufvudganglierna, hvari-
genom djuret mistade sin fria vilja. Derefter sattes nervstammen
i förbindelse med en elektrisk ström, dä fosforescensen inträdde.
Likasom MATTEUCCI fann BELLESME, att närvaron af syre är ett
oundvikligt vilkor, for att djurets lysapparat skall göra tjenst, ty
i kolsyregas eller indifferenta gaser, såsom qväfve, vate, lyckades
det på intet sätt, ej ens med tillhjelp af elektricitet, att fram-
bringa lysandet. Detta experiment visar säledes, att elektriciteten
ej kan vara orsaken till detta fenomen. BELLESME tror sig med
säkerhet kunna antaga, att de stora celler med kornig protoplasma,
hvaraf den lysande apparatens parenkym bestär, frambringa en
kropp, som lyser vid beröring med den luft, hvilken i rikligare
mängd passerar de invid liggande trachéerna. De ljusa partier
man ser på djuret vid lysapparaten har man förr ansett vara en
fosforescent materia, men på vederläggningarna deraf vill BELLESME

102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I881.

ej spilla ord. Denne fann äfven, att, dä djuret sönderskäres, kan
man dock bringa det att lysa med tillhjelp af en svag elektrisk
ström och lysandet kan da fortfara flere timmar, men om djuret
krossas, så att sjelfva cellerna förstöras, kan djurmassan pa intet
sätt fås fosforescerande. Den fosforescerande materian anser B.
vara bildad genom syrets inverkan på protoplasman, på hvilkens
bekostnad den uppstår. Man har sålunda här ett kemiskt feno-
men, som försiggår blott under biologiska vilkor, ty B. fann äf-
ven att förutom cellernas förstöring, genom yttre åverkan såsom
nyss nämndes, vissa toxiska medel, t. ex. svafvelvätegas, af hvilka
cellerna blifva fysiologiskt förstörda, dock utan att ändra sin form,
förmådde upphäfva lysapparatens förmåga att lysa. Af det sagda
framgår enl. B., att protoplasman möjligen innehåller de kemiska
ämnena färdigbildade, hvilka vid syrets inverkan fosforescera.
Den fosforescerande materian bildas blott i den mån den för-
brukas, hvarvid djurets vilja är bestämmande och cellernas ret-
ning åstadkommas af nervsystemet. Att den fosforescerande ma-
terian är en gas och ej någon flytande kropp, håller B. för troligt
och anser, att kemisterna först och främst böra undersöka, om
protoplasman innehåller materialierna till fosforvätegas. Denna
gas har som bekant den egenskapen att sjelfmant tända sig i luf-
ten. På grund af likheten mellan fosforns och lysmaskens sken
håller B. för troligt, att fosforväte är orsaken till det senare feno-
menet. Äfven genom undersökning af flera Noctilucæ tror sig
B. hafva funnit, att protoplasman är härden för den fosforesce-
rande materians bildande.

Visst och sannt är, att mångfaldiga äro de kemiska processer,
som kunna anses försiggå 1 djurkroppen och bland dem äfven re-
duktionsprocesser. Sålunda förekommer bland andra ämnen svaf-

velväte i feces. Huru förklara dess uppkomst i djurkroppen om

ej genom reduktion af organiska eller oorganiska sulfater till sul-
fider, med hvilka sedan syror reagerat, så att svafvelväte frigöres?
Hvarför skulle då ej här hos lysmasken kunna tänkas hafva för-
siggått en reduktion af organiska eller oorganiska fosfater till fos-
fider samt af dessa bildandet af fosforväte? ;

För att bidraga till att afgöra denna fråga, synes det mig
böra vara af intresse, att på fosforsyra pröfva de ämnen, af hvilka
lysmasken lefver. Att direkt undersöka protoplasman på fosfider

ENELL: FOSFORESCENSEN. 103

torde vara en ytterst svar sak och mälet blefve troligen ej vunnet
ändå, ty da djurets vilja är bestämmande orsak till fenomenet,
är jag af den meningen, att protoplasman ej innehåller de nödiga
ämnena färdigbildade, åtminstone ej annat än då fosforescensen
försiggår. Ehuru särdeles skarpa reagenser finnas för fosforföre-
ningars upptäckande, vore det dock säkert här mycket svårt att
göra en undersökning, hvilken ock skulle erfordra ett rikligt ma-
terial. Jag har tänkt mig, att en dylik undersökning skulle kunna
försiggå genom att en tid hålla en mängd individer innestängda
i en sluten apparat jämte reagenset t. ex. silfverlösning eller något
dylikt. Denna, såväl som en mängd mikro-kemiska undersök-
ningar, torde dock komma att tillhöra en annan tid, än den nu
är, och skola säkerligen gifva månget vackert resultat. Inom ke-
mien finnas visserligen åtskilliga pyroforiska eller sjelflysande krop-
par, synnerligast kolhaltiga sådana, men för närvarande är det
svårt att i förevarande fall gissa på någon annan, än fosforväte,
då man ju vid de ställen å lysmasken, der fosforescensen försig-
går, ej kunnat finna någon fast eller flytande kropp med en dylik
egenskap.

Gamla torfmossar, trädstubbar o. d. hafva ju äfven egen-
skapen att ofta lysa i mörkret. Här är fosforescensen ett under
en förmultningsprocess försiggäende fenomen och möjligen äfven
här orsakad af derunder bildadt fosforväte.

—

BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SKANDINAVIENS
FJÄRILSFAUNA

K. FR. THEDENIUS.

(Forts. frän ärg. I, pag. 198).

Sesiidæ H.S. Da det är ganska sällan man träffar pa exemplar af
arter af denna grupp, torde uppmärksamheten böra särskildt fästas pa dessa
underliga fjärilar. Emedan de likna steklar eller tvävingar, öfverser fjärilssö-
karen dem lätt. Deras utbredning i värt land är till följd deraf föga känd.
Det torde derför vara skäl att anteckna fyndorterna, hvilka för samma art ofta
äro längt aflägsna frän hvarandra. I sista häftet af denna tidskrifts första är-
gäng omnämnde jag, att Sesia tipuliformis (L.) af mig blifvit i mängd
fangad flera âr i rad i en trädgärd i Stockholm. Detta är det enda fall da
jag funnit nägon af Sesiidee förekomma talrikt pa nägot ställe. Blott en
gäng till har jag funnit denna Sesia. Uti en trädgärd i Gefle har jag nämligen
funnit ett exemplar. Jag letade förgäfves efter flera. Andra arter har jag högst
sällan lyckats finna. Ett exemplar af Sesia formiciformis (Esp.) har jag
träffat pa en videbuske à en skogsiing nära Gefle. AfS. sphegiformis Fasr.
har jag fangat ett exemplar nära Stockholm. Apotekaren O. HAMNSTROM har
ett fran Motala. Af S. ichneumoniformis Fasr. har jag två exemplar
fran Motala och 3 fran Gotland. Bembecia hyleeiformis (Lasp.) har
jag fangat i Södermanlands norra skärgärd, vid Stockholm och i norra Upland,
ett exemplar pa hvardera stillet; i Arbrå i Helsingland är den tagen af D:r AURI-
VILLIUS. Ej heller Trochilia apiformis (L.) päträffas ofta. Många:
somrar hafva förflutit, utan att jag lyckats finna nagot exemplar af densamma.
Den är dock så stor, att den borde med lätthet kunna ses. Äfven bör man
utan svarighet kunna skilja den fran en geting, ehuru den liknar en sadan gan-
ska mycket. Just derför att den liknar en bälgeting och icke ett bi, undrar
jag, om icke ett misstag râder rörande LINNEs Sphinx apiformis. LINNÉ
var oöfverträfflig bland annat uti att gifva passande namn. Väl säger han i
Fauna suecica: »Magnitudo et facies Apis s. Vespæ»; men i alla fall, da ovisst
synes vara, hvilken art LINNE menat, skulle jag vilja foredraga SCHIFFERMIL-
LERS och HUBNERS mera passande artnamn crabroniformis. Exemplar

THEDENIUS: BIDRAG TILL SKAND. FJÄRILSFAUNA. 105

af denna art har jag blott fran mellersta Sveriges provinser. Som jag ofvan
sagt: Sesiidæ äro i allmänhet sällsynta fjärilar.

Innan jag lemnar Sphinges, vill jag anteckna nägot mera om dem. Af
Acherontia Atropos (L.) har ett exemplar blifvit tillvarataget af Sta-
tionsinspektoren A. G. BERGHOLTZ, dä det flugit in i ett expeditionsrum vid
Stehags station i Skåne (enligt uppgift af HAMNsTRGM). Da ljus pa natten
lyser genom ett öppet fönster, flyger denna fjäril gerna in, lockad af ljusskenet.

Deilephila Galii (Rorr.). Vid Stockholm, strax utom Skanstull,
träffas den vackra larven i mängd pa stand af Epilobium angustifolium X.., sit-
tande i sällskap med larven af Choerocampa Elpenor (L.), som
allmänt förekommer derstädes, I Elfkarleby socken i norra Upland har jag
funnit samma larv och deraf erhållit fjärilar. Laven satt der på stand af
Galium verum L., som växte på dikeskanterna. I Helsingland uppträder lar-
ven till denna art ofta i stor mängd om hösten i linåkrarne och är känd af
allmogen under namn af ”Lin-åsna”. Den gröna varieteten är der säll-
synt och nästan utträngd af den svarta formen (AURIVILLIUS).

Rhamphoschisma stellatarum (L.) förekommer ganska talrikt
i Karlskrona och i trakten deromkring, t. ex. på Hästö. I Augusti söker den
honingssaft i tistelblommor och kan då lätt fångas. Äfven ur andra växters
blommor, t. ex. Saponaria officinalis L. suger den gerna honungssaft. Jag
har fångat honom med håf både på för- och eftermiddagen. — Af HAMNSTRÖM
är den tagen i Broby i Skåne och i Jemshög i Blekinge. Prof. SANDAHL har
fått den vid Blockhusudden och Stäket. Uti Haga park vid Stockholm är ett
exemplar fångadt för några år sedan (G. DE VYLDER).

Choerocampa Porcellus (L.) har jag fångat i mängd på blom:
mande syrener vid Elfkarleby kyrkoherdeboställe.

Hepialus Humuli (L.) Denna fjäril forekommer »der och hvar» 1
Sveriges södra provinser fran Skane till Upsala och Säter, enligt WALLENGREN
(»Spinnarne»). Till de uti detta arbete uppgifna fyndorter, kan jag tillägga:
Farhult, Fulltofta och Höör i Skane (WALLENGREN); Hästö nära Karlskrona;
Klintehamn pa Gotland; Motala, der jag den 25 Juni 1871 pa aftonen och äf-
ven nägra följande aftnar sag den flyga i mängd öfver den fuktiga gräsmarken
mellan apoteket och kanalen och äfven, ehuru mindre talrikt, öfver de när-
belägna bakgatorna. — Sannolikt genom tryckfel star uti WALLENGRENS ar-
bete öfver Spinnarne ömsom Hepiolus och Hepialus. Uti FABRICI arbete:
Species insectorum, stär tydligen Hepialus, hvilket torde böra anses säsom det
rätta namnet. ILLIGER och OCHSENHEIMER hafva ändrat det af FABRICIUS
gifna namnet till Hepiolus. HEINEMANN kallar slägtet Epialus. — Rik-
tig villervalla! De fleste entomologer skrifva väl numera Hepialus.

H. lupulinus (L.) Skane: Farhult (WALLENGREN); Broby (THE-
DENIUS),

Alphus sylvinus (L.) Farhult, Fulltofta och Gudmundstorp i Skane
(WALLENGREN); Ornén i Södermanlands skärgärd; Stockholm ; Ofverboda i
Elfkarleby socken (THEDENIUS).

Phymatopus Hecta (L.) Kullaberg och Fulltofta i Skäne (WAL-
LENGREN). Pa en fuktig skogsäng, »norrängen», tillhörande Ofverboda i Elf-

106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881-

karleby socken, har jag under manga ar fangat den i mängd under Juli mânad.
Honor finner man mera sällan, ty de hälla sig stilla, om de icke blifva upp-
skrämda. Hanarne söka dem ifrigt under flygt.

Zeuzera ZEsculi (L.) Denna fjäril anses såsom mycket sällsynt i
Sverige. Der den finnes, häller den sig högt upp i träden och päträffas der-
för icke annat än tillfälligtvis. För några ar sedan fann en af mina dä va-
rande lärjungar, Hr Isacsson, ett felfritt exemplar liggande pä marken under
en hästkastanje vid Lidingsberg pa Lidingön nära Stockholm. Jag har upp-
manat de der boende att söka efter flera exemplar, men utan framgäng.

Cossus ligniperda FaBr. Rönnar uti alléen vid Elfkarleby kyrko-
herdeboställe (Öfverboda) hafva blifvit dödade, derigenom att larver till denna
fjäril i mängd uppehällit sig i stammen. Jag har gjort försök med att upp-
föda halfväxta larver med väta träbitar och halfmurken ved, men de dogo snart.
De synas behöfva ved med lefvande växtsafter och lifnära sig sannolikt af cam-
bium, Icke underligt dä att de döda träden.

Heterogenea Testudo (W. V.) har af WALLENGREN blifvit funnen
vid Fulltofta i Skäne.

H. Asella (W. V.) är af WALLENGREN funnen vid Höör i Skäne.

Psychidze. Arterna af denna underliga fjärilsfamilj päträffas icke ofta
i utbildade, bevingade exemplar. Om man tager in hylsor, som man stundom
far se pa växter, gärdesgärdar, plank och träväggar, far man dock mycket säl-
lan någon bevingad fjäril, d. v. s. hane, derur. De flesta hylsorna torde in-
nehalla honor, hvilka aldrig krypa ur hylsan. Pa hylsans form och byggnad
kan man mähända nägorlunda säkert känna igen arterna, men da byggnads-
materialet beror pa tillgangen (t. ex. stundom »tradar af bomullsgardiner eller
klädesmössor»), torde man lätt kunna misstaga sig om arten, dä man endast
har hylsan.

Lepidopsyche unicolor (HUFN.) WALLENGREN har funnit denna
fjäril en gang vid Karlshamn och en gang vid Höör. Hylsor har han sett vid
Ramlösa. Jag har insamlat hylsor vid Stockholm och i Elfkarleby. En hane
har jag fätt utkläckt ur en hylsa, tagen pä Djurgärden vid Stockholm.

Psyche viciella (W. V.). WALLENGREN har funnit den en gäng vid
Höör.

P. graslinella Botsp. Jag har vid Motala funnit säckar eller hyl-
sor, som icke gerna kunna tillhöra nägon annan art. De dro üfverdragna af
en tunn, glänsande hinna och likna fullkomligt de säckar af denna art, som
jag har i min samling och hvilka äro fran Frankrike. Om det är denna art,
är den ny för Skandinavien. Dess diagnos och beskrifning finnas i WALLEN-
GRENS »Spinnarne», pag. 48.

P. villosella Ochs. Denna art, som är ny för Skandinaviens fauna,
har WALLENGREN en gang funnit vid Ramlösa. Diagnos och beskrifning fin-
nas 1 WALLENGRENS »Spinnarne», pag. 49.

Bombyx Quercus L. Rörande denna ståtliga spinnares lefnadssätt
anser jag mig böra nämna, att jag funnit, att dess larv, ätminstone da den är
nära fullväxt, brukar krypa ned i jorden under rötter pa buskar, Da den förr
omtalade »norrängen» under Öfverboda i Elfkarleby för nägra är sedan skulle

THEDENIUS# BIDRAG TILL SKAND. FJARILSFAUNA. 107

rödjas, brötos stora videbuskar upp med rôtterna. Bland rötterna päträffades
dä mänga stora larver af denna art. Jag trodde först, att de krupit ned, för
att förpuppa sig, ty det var i början af Juli, säledes nägot senare, än den tid
som plägar uppgifvas säsom förpuppningstiden. Jag lade in dem i en af mina
larvuppfödningslädor. Der började de äta blad af insatta qvistar af Salix ci-
nerea L., fortforo dermed 2—3 veckor och äto med god appetit. Förpupp-
ningen skedde först i slutet af Juli och i början af Augusti. Orsaken till den
‚sena förpuppningen var väl den nordliga lokalen. Jag har anledning tro, att
de uti det fria ga upp pa buskarne för att äta, da qvällen kommer, men ga ned
för att gömma sig, dä morgonen inträder. De stora larverna skulle under da-
gen lätt kunna observeras af larvätande fäglar. Af dessa larver fann jag yt-
terst sällan någon pa buskarne under den tid, da jag sökte efter larver, d. v. s.
om dagen; men pa samma buskar fann jag da ofta larver af Saturnia
pavonia (L.) Denna larv synes vara mera skyddad genom sina borstbeklädda
vartor, än ekspinnarens larv. De puppor jag fick utkläcktes först följande var.
Arten torde nog vara sa allmänt förekommande i södra och mellersta Sverige,
att inga särskilda lokaler kunde behöfva antecknas; men 0/7a påträffas den dock
icke. Jag antecknar derför att WALLENGREN för mig uppgifvit, att han fun-
nit larven tämligen talrik pa en videbuske vid Ramlösa i Skane. På »norr-
angen», under Elfkarleby kyrkoherdeboställe, päträffades manga larver, och fly-
gande fjärilar har jag äfven sett i denna trakt, men icke pa nagot annat ställe.

B. Trifolii W.V. Denna art har WALLENGREN funnit vara allmän
vid” Karlshamn. Pa Hästö nära Karlskrona har jag funnit den bade som larv
och utbildad fjäril; så äfven på Oroust i Bohus län, på Ornön i Söderman-
-Jands skärgård och vid Stockholm.

Trichiura Crateegi (L.) har WALLENGREN funnit vid Fulltofta i
Skåne och ett par gånger vid Sölvesborg. ?

Poecilocampa Populi (L.). WALLENGREN har funnit den ett
par gånger vid Farhult i Skåne. Jag har funnit både larver och utbildade fjär-
ilar på Hästö nära Karlskrona och vid Stockholm.

Eriogaster lanestris (L.). Vid Stockholm, Westerås och Gefle
är denna art alls icke sällsynt. Jag har sett, att larven på somliga ställen i
norra Upland förekommit i sådan mängd, att den alldeles aflöfvat unga träd.
Af de elliptiska, fasta kokongerna har jag stundom haft ett stort antal. Om
vederbörlig fuktighet felas dem under den tid, då de enligt sin natur skulle
utkläckas, vänta de öfver till följande år — och detta kan ske flera år i rad.
Jag har fått fjärilar ur 5—6 år gamla kokonger, en erfarenhet som bekräftas.
af många entomologer. i

Lachnocampa Rubi (L.). Ehuru larver af denna’ fjäril äro myc-
ket allmänna öfver hela södra och mellersta Sverige, ser man icke ofta den
utbildade fjärilen. En stor del af larverna torde misslyckas äfven i den fria
naturen, och många blifva nog uppsnappade af fåglar och andra djur. Hösten
1869 plockade jag tillhopa öfver 100 tämligen stora larver af denna art,
födde och skötte dem så godt som möjligt. Under vintern och på värsidan
dogo de nästan mangrant. En enda förpuppade sig och utvecklades till fjäril.
En annan höst samlade jag ånyo in många larver och af dem fick jag äfven

108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

blott en enda fjäril. Vid Östra Stäket å Wermdön har Prof. SANDAHL varit
lyckligare i uppfödandet och utkläckandet af dessa larver, i det att största an-
talet af de på hösten insamlade larverna förpuppat sig och följande vår lemnat
fullt utbildade fjärilar. Dessa larver voro sannolikt äldre än mina, då de togos.

Eutrichia Pini (L.). Denna art, som söder om Östersjön lär vara
allmän, synes i vårt land vara ganska sällsynt. WALLENGREN säger om den i
ett enskildt meddelande: »af mig endast funnen i östra Skane, men der vissa
år ej särdeles sällsynt i furuskogen». Två somrar har jag vandrat omkring i
norra Skåne (Broby socken) och två somrar i trakten af Karlskrona, men jag
såg aldrig denna fjäril. Säkert är att fjärilen i mellersta Sverige är mycket
sällsynt, ty jag har under mina mångåriga vandringar på Gotland, i Bohus län,
Östergötland, Södermanland och Upland aldrig lyckats få se ett spår af den-
samma, ehuru jag tusentals gånger sökt den på lämpliga ställen och nästan
alltid haft min tanke fäst på densamma, då jag genomströfvat tallskogarne.
För många år sedan påträffade Hr. G. DE VYLDER i Hagaparken vid Stockholm
ett par under kopulation, sittande på stammen af en tall. Af äggen fick han
larver, som blefvo utvecklade till fjärilar. Från holmar i Kristianiafjorden har
jag fått mig larver tillsända. Dä fjärilarne blefvo utkläckta, lät jag de olika
könen lefva tillsammans några dagar. Ägg lades på barren af insatta tallqvi-
star, men inga larver blefvo ufkläckta. Jag hade larvlädan på ett-skuggrikt
ställe. Måhända fordra äggen direkt solljus för att utkläckas.

Ammatocampa ilieifolia (L.). I Elfkarleby i norra Upland har
jag funnit larver af denna art och fått två fjärilar utkläckta. Hr. SVEN LAMPA
har i Stockholms skärgård funnit larver af denna art, lefvande å Vaccinium-
arter, och erhållit vackra fjärilar af dem.

Lasiocampa dumeti (L.). Af denna sällsynta art har jag i Elf-
karleby funnit en larv, som blifvit utvecklad till fjäril.

Endromis versicolora (L.). HAMNSTRÖM har funnit den i Broby
socken i norra Skåne. På en björk har jag funnit en larv i Elfkarleby, men
jag fick icke fjäril af densamma.

Saturnia pavonia (L.). På bladen af Salix cinerea L. men ännu
oftare på Spirea Ulmaria L. har jag i Elfkarleby fångat larven till denna
art. Den är lätt att uppföda och utbildas alltid till fjäril, om den vårdas väl.

Aglia Tau (L.). Till de få ställen i Sverige, der denna fjäril blifvit
funnen, lägger WALLENGREN: Farhult i Skåne (en gång anträffad).

Cilix glaucata (Scor.) (ruffa L.). Af denna sällsynta fjäril har
jag funnit två exemplar i Blekinge, det ena vid Lyckeby, det andra vid gården
Framnäs, belägen knapt '/, mil från Lyckeby. Båda exemplaren blefvo skrämda
upp från buskar, der de gömt sig.

(Forts.)

SVENSK-NORSK ! ENTOMOLOGISK LITERATUR 1880.
I Sverige och Norge tryckta arbeten och uppsatser:
AURIVILLIUS, CHR., Om en nyligen återfunnen svensk nattfjäril. — Entomol.

Tidskr., arg. 1 (1880), Sthm., sid. 32—39, résumé sid. 51.

, Ueber sekundäre Geschlechtscharaktere nordischer ‘Tagfalter. Mit 3
Tafeln. — K. V. A. Bihang, Bd.’ 5, N:o 25, Sthm., 50 sid., 3 tad.
, Des caractères sexuels secondaires chez Papillons diurnes. Ref. J.
SPANGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., arg. 1 (1880), sid. 163—166.
, Svensk-norsk entomologisk literatur 1878—79. — Entomol. Tidskr.,
arg. 1 (1880), Sthm., sid. 107—110.

, (—1—) »Trädgärdens skadedjur, Handbok för Landtbrukare och Träd-
gärdsodlare af A. E. HOLMGREN, Lektor vid Kongl. Skogsinstitutet. I.
Insekter. Första häftet. Stockholm 1880. J. Beckmans förlag, 8:0
72 sidor med figurer i texten. Pris 80 Gre. Utkommer i 3 häften»,
— Sy. Trädgärdsföreningens Tidskrift 1880, sid. 126—128. Referat och

- anmälan.

BARTH, J. B., Om Grantörken og Barkbillen. Et Bidrag til en kritisk Vur-
deren af Theorien om Barkbillens Skadelighet. Christiania. Alb. Cam-
mermeyer, 1880, 8:0, 42 Sid.

Bi-Tidning, Svensk, för ar 1880. Egnad uteslutande ät- biskötsel. Redaktör
och utgifvare HJALMAR STÄLHAMMAR. Göteborg 1880, 8:0 N:o 1—9;
April— December, 2+72 sid.

EKEBERG, H. J., Om insektfängst ombord pa fartyg fran främmande land. —
Entomol. Tidskr., årg. 1 (1880), Sthm., sid. 101—103.

HALLD'N, A. P., Ett och annat om Biskötseln. Kort framställning af det
vigtigaste för en nöjsam och vinstgifvande biafvel efter DZIERZONS me-
thod, med rörliga skott och tillämpad pä flera olika kupkonstruktioner
samt vanliga halmkupor. Med 2 lithografierade planscher.. Stockholm,
J. Arrhenii förlag. Norrköping 1880, 8:0 48 sid.

HOLMGREN, A. E., Adnotationes ad »Ichneumonologiam suecicam». — Ento-
mol. Tidskr., arg. 1 (1880), Sthm., sid. 22—32; 76—87.

(Ichneumon 8 n. sp.)
, Bladminerande fluglarver p& vara kulturväxter. — Entomol. Tidskr.,
arg. I (1880), Sthm., sid. 88—-90, résumé sid. 111. — Tidning för
Trädgärdsodlare, Sthm., 1880, sid. 70—71.
(Anthomyza I n. sp.; Aricia I n. sp.)

1 Candidat W. M. Scuöven i Christiania har godhetsfullt meddelat mig behöfliga upp-
lysningar om den Norska Literaturen, hvarför jag anhäller att harmed fa betyga min tack-

samhet.
Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 2 (1881). 8

110 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

—, For kulturväxterna skadliga insekter. I. Rittikeflugan (Aricia flora-
lis ZETT., — Entomol. Tidskr., arg. 1 (1880), Sthm., sid. 189—191,
résumé sid, 214.

, Illustrissimo viro ADoLPHO ERICO NORDENSKIÖLDIO in patriam reduci
salutem dicit plurimam. — Novas species insectorum cura et labore A.
E. NORDENSKIÖLDIT e Novaia Semlia coactorum descripsit. Holmiæ 1880,
4:0 24 pg. (Festskrift).

(Dicksonia et Sibiriakoffia n. gen.; Hymenoptera 3, Diptera 8 n. sp.)
, Trädgärdens Skadedjur, Handbok för landtbrukare och trädgärdsodlare.
I. Insekter. Första Häftet. Stockholm, J. Beckman, 1880, 8:0 72

sid, med 8 träsnitt.

Hvorledes Insekter modstaar Kulde. — Naturen. Christiania 1880, sid. 192.

Insekt, Et markeligt. (Zurycantha calcarata LATR.) — Naturen. Christiania
1880, sid. 21; afbildn. sid. 22.

Insekter, et slags lysende, i Amerika. (Pyrophorus noctilucus). — Naturen,

Christiania 1880, sid. 95—96.

KINDBERG, N. C., Sur un Sphingide nouveau pour la Suède. Ref. J. SPANG-
BERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., arg. 1 (1880), sid. 153—154.
LARSSEN, P. A., Lidt af biernes naturhistorie tilligemed en kortfatted anvis-
ning til biavl for begyndende birügtere. Med forord af Prof. H. RASCH.
En lithogr. pl. og flere træsnitt. Christiania, Alb. Cammermeyer, 1880,

8:0 88 sid.

LECHE, W., (W. L.) J. SAHLBERG, Bidrag till nordvestra Sibiriens insektfauna.
Hemiptera Heteroptera, insamlade under expeditionerna till Obi och
Jenisej 1876 och 1877, pag. 1—39. — Nordisk Tidskrift, Sthm. 1880,
p- 477—478. Anmälan och referat.

LINDEQVIST, C., Dagfjärilsfaunan pa en flick af mellersta Skane. — Entomol.
Tidskr., arg. 1 (1880), Sthm., sid. 104—107, résumé sid. 112.

LOVÉN, SVEN (L. S.), Gammalt och nytt om myrorna. (Föredrag pa K. Vet.
Akad. Högtidsdag d. 31 Mars). — Ny Illustrerad Tidning, Sthm., Bd.
16 (Ny Ser. Arg. 1), sid. 120—121, 138—139, 150—151.

MALM, A. W., Sur la présence dans le canal intestinal de l’homme de la larve
de Sceva scambus STDG. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent.
Tidskr., arg. 1 (1880), sid. 170—171.

NEREN, C. H., Sur un Coléoptère, du genre Amara, nouveau pour la Suède.
Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. 1 (1880), sid.
156—8.

NEUMAN, C. J., Sur le développement des Hydrachnides. Ref, J. SPANGBERG,
Compt. Rend. Ent. Tidskr., arg. 1 (1880), sid. 169.

SANDAHL, O. TH., En Entomologisk utflygt till »Östra Stäket» à Wermdön.
—, Entomol. Tidskr., arg. 1 (1880), Sthm., sid. 42—50, résumé sid.
Bi 52:

‚ Quelques observations sur le développement de /'Æ/yponomeuta Evo-
nymella SC. (27. Cognagellus HB.) Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend.
Ent. Tidskr., arg. 1 (1880), sid. 158—159.

AURIVILLIUS: SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR. TE

3 ;
4

- SCHÔYEN, W. M., Lepidopterologiske Bidrag til Norges Fauna. — Nyt Ma-
: gazin f. Naturvidensk. 1880. Christiania, sid. 301—309.

, Om Furuspinderens (Zutrichia pini) Optreden i Norge i Aarene
1812—16. — Entomol. Tidskr., årg. 1 (1880), Sthm., sid. 39—42,
résumé sid. 51.

— — , Coleopterologiske Notitser. — Entomol. Tidskr., arg. 1 (1880), Sthm.,
sid. 177—185, résumé sid. 211—213.

, Bemerkninger til H. SIEBKE's Enumeratio insectorum Norvegicorum,
fasciculus V, pars 1 (Hymenoptera phytophaga & aculeata) edidit J. Sr.

SCHNEIDER. — Christiania Vidensk. Selsk. Forhandl., (1880), N:o 10,
p. I—15.
——,, Oversigt over de i Norges arktiske Region hidtil fundne Lepidoptera.

Med 1 planch. — Archiv f. Math. og Naturv., Bd. 5, Christiania, p.
119—228, I tafla. (Nola arctica n. sp.)
, Brevveksling. Om Galudvæxter pa Eneren frambragte af Ener-Gal-
myggen (Cecidomyia juniperina) — Naturen. Christiania 1880, sid. 64.
SPARRE-SCHNEIDER, J., Lepidopterologiske bidrag til Norges arktiske fauna.
— Tromsö Museums Aarsheften, III. Tromsö, sid. I—43. — Separat-
aftryck. Tromsö, Carl Hansens Bogtrykkeri 1880, sid. 1—43.
SPÄNGBERG, J., Species Scandinaviæ Anartæ generis Noctuarum. — Entomol.
Tidskr., arg. I (1880), Sthm., sid. 3—15.
— — , Mélanges lépidoptérologiques. — Entomol. Tidskr., arg. 1 (1880),
Sthm., sid. 91—93; tafl. 1, fig. 1—3.
, Sur quelques espèces européennes de la sousfamille des Psocines. —
Entomol. Tidskr., arg. I (1880), Sthm., sid. 94—98; tafl. 1, fig. 4—6.
, Compte-rendu des travaux des Entomologistes au 12me Congrés des

4 Naturalistes Scandinaves a Stockholm. — Entomol. Tidskr., arg. 1

à (1880), Sthm., sid. 146—177, innehällande referater af föredrag, hällna
af AURIVILLIUS, BUDDE-LUND, HANSEN, KINDBERG, MALM, MEINERT,
NEREN, NEUMAN, REUTER, : SAHLBERG, SANDAHL, SPANGBERG och
SORENSEN.

, Sur les nervures des ailes chez nos Papillons diurnes. Ref. J. SPANG-
BERG, Compt. Rend. Ent. Tidsk., arg. 1 (1880), sid. 154—156.

, Smärre meddelanden. — Entomol. Tidskr., arg. 1 (1880), Sthm.,
sid. 198— 200, résumé sid. 215—216.

THEDENIUS, K. FR., Bidrag till Skandinaviens fjärilsfauna. Nya eller mindre
kända fyndorter för fjärilar. — Entomol. Tidskr., ärg. ı (1880), Sthm.,
sid. 99—IoI; 196— 198, résumés sid. III; 214—215.

THORELL, TAMERLAN, Nägra anmärkningar om Darwinismen. (Ur svenska manu-
scriptet till »Etudes scorpiologiques»). — Ny Svensk Tidskrift, Upsala,
sid. 10. — Särskilt Aftryck sid. I—12.

Tidskrift, Entomologisk. Pa föranstaltande af Entomologiska föreningen i Stock-
holm, utgifven af JACOB SPANGBERG. Stockholm, 1880, 8:0, VII+217
sid. 1 tafla.

WALLENGREN, H. D. J., Ett försök att bestämma en del af de utaf H. STROM

112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

beskrifna Norska Insekter. — Christiania Vidensk. Selsk. Forhandl. ,
1880, N:o 2, sid. I—24.

, Öfversigt af Diptergruppen Phasinæ, — Entomol. Tidskr., arg. 1
(1880), Sthm., sid. 16—21.

, Skandinaviens arter af Tineid-gruppen Zlutellide (STAINT.). — En-
tomol. Tidskr., arg. 1 (1880), Sthm., sid. 53—63.

, Skandinaviens arter af familjen Phryganeide. — Entomol. Tidskr.,

arg. 1 (1880), Sthm., sid. 64—75. (Oligostomis I n. sp.)
Vinlusen, (Phylloxera). — Tidning f. trädgärdsodlare. Ärg. XIX, (1881) sid. 87.
WANGDAHL, A., Fyndorter 4 mer eller mindre sällsynta svenska skalbaggar.
— Entomol. Tidskr., arg. 1 (1881), Sthm., sid. 192—196, résumé
sid. 214.

I utlandet tryckta uppsatser:

SCHÔYEN, W. M., Prioritäts-berechtigte Lepidopteren-Namen aus H. STRÖMS
entomologischen Abhandlungen. — Stettin Ent. Zeit., Bd. 41, p. 134—6.

BIHANG.

Utlandingars i Sverige eller Norge tryckta uppsatser 1880.

BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur för 1878--9. — Entomol, Tid-
skr., arg. I (1880), Sthm., sid. 209—10.

BERGSÖE, V., Mærkelig Trek af Insekternes navnlig Edderkoppenes Liv. (Ef-
ter V. Bergsöe). — Naturen. Christiania 1880, sid. 127—143.
BRAUER, FR,, Insektlivet om Vinteren. (Öfvers. fr. tyskan af W. M. SCHOYEN, )
— Folkevennen. Ny Række, Bd. 4. Christiania, p. 564—78.

BUTLER, A., Fjärilen, Ofvers. fr. engelskan af M. B. SWEDERUS. — Veten-
skap för alla, Bd. 3, sid. 211—226, fig.
BUDDE-LUND, G. M., Dansk entomologisk literatur 1878—1879. — Entomol.

Tidskr., arg. 1 (1880), Sthm., sid. 209.

, G. M., Remarque sur le dimorphisme chez des insectes d’eau. Ref,
J. SPANGBERG. Compt. Rend. Ent. Tidskr. 1880, sid. 167.
HANSEN, H. J., Sur les dessins d’Aranéides danoises donnés dans l’ouvrage

illustré »Zoologia Danica» publié par M. le professeur SCHIOEDTE avec
une subvention de l'État de Danemark. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt.
Rend. Ent. Tidskr., arg. 1 (1880) sid. 169—170.
MEINERT, F., Sur la conformation de la tête et sur l'interprétation des orga-
nes buccaux chez les Insectes, ainsi que sur la systématique de cet or-
dre. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., arg. 1 (1880),
sid. 147—150.
, Sur la construction des organes buccaux chez les Diptères. Ref. J.
SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. 1 (1880), sid. 150—153.
, Sur Vhomologie des élytres des Coléoptères. Ref. J. SPÅNGBERG,
Compt. Rend. Ent. Tidskr., arg. 1 (1880), sid. 168.

hatin

de. us ÉCRIS
INT

AURIVILLIUS: SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR. 113

, Sur un organe des Lépidoptères homologue aux balanciers chez les
Dipteres. Ref. J. SPÄNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., ärg. ı
(1880), sid, 168— 169.

Reuter, O. M., Finlands och den Skandinaviska halföns Heteroptera. — Ento-
mol. Tidskr., arg. 1 (1880), Sthm., p. 113—145, résumé sid. 211,

, Till Gastrodes Abietis (LINN.) lefnadshistoria. — Entomol. Tidskr.,
arg. 1 (1880), Sthm., sid. 185—188; résumé sid. 273.
, Fran Dalarö i September 1880. Entomologisk Skizz. — Entomol.

Tidskr., arg. ı (1880), Sthm., sid. 201—208, résumé sid. 216—217.
, Sur laccouplement chez deux espèces de l'Ordre des Collemboles.
Ref. J. SPÄNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., arg. 1 (1880), sid.
159— 161.
, Sur la fonction du tube ventral des Collemboles. Ref. J. SPÄnG-
BERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., arg. 1 (1880), sid. 162—163.
, Sur hybridisation chez les Insectes. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt.
Rend. Ent. Tidskr., arg. 1 (1880), sid. 174—177.
SAHLBERG, J. R., Sur le dimorphisme de la sculpture chez les femelles des
Dytiscides. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg.
I (1880), sid. 166—167.
, Sur des espèces arctiques du genre hémiptère Sa/da et sur leur exten-
sion. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., arg. 1 (1880),
sid. 167—168.
, Bidrag til det nordenfjeldske Norges insektfauna. 1. Hemiptera. —
Christiania Vidensk. Selsk. Forhandl., 1880, N:o 9, sid. 1—13.
SORENSEN, W., Sur le rapprochment des sexes chez quelques Arignées. Ref.
J. SPÄNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., arg. 1 (1880), sid. 171
—174.
Stockholm i Februari 1881.

Chr. Aurivillius.

FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1880.
I Finland tryekta uppsatser:

MAKLIN, F, W., Ytterligare diagnoser öfver nagra nya sibiriska Coleopter-
arter. — Ofv. Finska Vet.-Soc. förh. XXII (1880), p. 79—86.

REUTER, O. M., Diagnoses Hemipterorum novorum, II. — Öfv. Finska Vet.-
Soc. forh. XXII (1880), p. 9—24.
, Anteckningar om Coriscus lineatus Dahlb. — Öfv. Vet.-Soc. förh.
XXII (1880), p. 25—32.
, Thysanoptera Fennica. I. Tubulifera. — Bidrag till känned. om Fin-

lands natur o. folk (1880), p. 1—26.

114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881,

, Etudes sur le Collemboles. I—III. — Act, soc, scient. fenn. XIII
(1880), p. 1—21. 5

, Nya bidrag till Alands och Abo skirgards Hemipter-fauna. — Medd.
Soc. Faun. et Fl. fenn. V (1880), p. 160—236.

Utom Finland tryckta uppsatser:

REUTER, O. M., Remarks on some British Hemiptera Heteroptera. — Ent.
Monthl. Mag. XVI (1880), p. 172—175; XVII (1880), p. I0—15.
, Phloeothrips setinodis n. sp. — Scottish Naturalist 1880, p. 310—311.

, Finlands och den Skandinaviska halfons Hemiptera Heteroptera. —
Ent. Tidskr. I (1880), p. 113—145.

, Till Gastrodes Abietis (LINN.) lefnadshistoria. — Ent. Tidskr. I,
(1880), p. 185—188.

, Fran Dalarö i September (1880). — Ent. Tidskr. I, (1880), p. 201
— 208.

SAHLBERG, J., Bidrag til det Nordenfjeldske Norges insektfauna. I. Hemip-
tera. — Christiania Vidensk. selsk. Forh. 1880, N:o 9, p. 11—13.

Helsingfors i Februari 1881.
E. Bergroth.

DANSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1880.

MEINERT, FR., Om Ordenen Diploglossata. — Videnskabelige Meddelelser fra
den naturhistoriske Forening i Kjöbenhavn for Aarene 1879—80, p.
343—346.

SCHIÖDTE, I. C., De metamorphosi Eleutheratorum observationes. Bidrag til
Insekternes Udviklingshistorie. (Tiende Bidrag, 81—85 Tavle). — (Na-
turhistorisk Tidskrift, Rekke 3, Bd. 12, p- 513—598, Tab. XIV—
XVIII. Kjöbenhavn 1880).

Kjöbenhavn i Juni 1881.
G. M. Budde-Lund.

RESUMES.

(RB, or du_texte)

O.-M. Reuter: Les Heteropteres de la Finlande et de la
Scandinavie.

M. Reuter a donné sous ce titre la (2e) continuation de sa
description systématique de tous les Hétéroptères connus de la
Finlande et de la Scandinavie.

(P. 79 du texte.)

O.-E.-L Daum: Quelques observations sur les moeurs des
guepes.

On prétend que la copulation des abeilles s’effectue dans
Pair, et que la femelle (la reine) se pose à cet effet sur le dos
du mâle. Il a cependant été impossible jusqu'ici de le con-
stater de visu.

L’auteur a eu l’occasion d'observer la copulation de guépes
qui avaient fait leur nid entre le plafond en bois d’une maison de
campagne et le papier tendu sous ce plafond, comme cela se
pratique en Suede dans la plupart des édifices ruraux. Durant
plusieures semaines, les guépes attaquèrent incessamment, jour et
nuit, le papier de leurs mandibules, tout en le tenant humide en
permanence en vue den faciliter la perforation. Au bout de
quelque temps, elles réussirent à y pratiquer un trou. Une foule
de guépes s’élancerent alors dans la pièce. M. Daum trouva
aux fenétres un grand nombre de guépes femelles beaucoup plus
grandes que les mâles. Il vit en outre plusieurs femelles s’accou-
pler avec les mâles en se plaçant sur le dos de ces derniers.
Les deux insectes se tenaient tranquilles l'espace d'environ 5

116. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

minutes, au bout desquelles ils tombaient sur le flanc et chan-
geaient plusieurs fois de position, travaillant des paftes pour se
séparer. Pendant ce travail, la femelle mordait parfois le mâle.
Apres neuf minutes, la séparation était opérée, et la femelle, fai-
sant d’abord quelques pas, s'élevait ensuite joyeusement sur ses
alles. Quant au mäle, il marchait trés lentement pendant quel-
ques minutes, agitait une fois les ailes en s’élevant de quelques
centimètres, se tenait immobile l’espace de 16 minutes, en ne
mouvant que les antennes, et l’instant d’après il était mort. Sui-
vant les observations de M. Daum, les parties de la génération
n’étaient pas arrachées par l'acte.

M. Daum fut piqué a plusieurs reprises dans sa longue lutte
avec les guépes. Deux fois dl sortit l'aiguillon de sa main,
observation contraire à l’opinion commune voulant que les guépes,
après avoir opéré la piqûre, en extrayent elles-mêmes l’aiguillon,
à l'instar des abeilles.

Se fondant sur ses observations, l’auteur se pose les ques-
tions suivantes:

10. Les guépes étaient-elles guidées par l'instinct ou par
une espèce de calcul en préférant percer la mince couche de
papier plutôt que les lambris du plafond. Leur ouie leur avait-
elle permis de constater que le papier était mince et dès lors
plus facile à percer que les lambris?

20. Est-ce l'instinct ou le calcul qui avait donné aux
guêpes l'excellente idée d’humecter le papier pour en venir à bout
plus facilement? Les guêpes n'étaient âgées que de quelques
semaines, Comment pouvaient-elles connaître la mauvaise qualité
de notre papier, alors que celui fabriqué par elles est totalement
imperméable à l'eau?

3°. A l'aide de quelle espèce de sécrétion ces hymeno-
ptères pouvaient-ils humecter et surtout tenir humide durant 5 ou
6 semaines une grande surface de papier d'une assez grande
épaisseur relative. Savaient-ils transporter de l'eau spécialement
pour ce but? Personne n'ignore que le papier de leurs nids est
toujourstenu parfaitement sec.

4°. Dans quel but les guêpes se livraient-elles à ce travail
de perforation? Croyaient-elles qu'il existait de l’autre côté du
papier un Eldorado quelconque? En ce cas, elles se trompaient,

RESUMES. 117

car la seule qualité de la chambre, qualité sans doute ignorée
delles, était que cette pièce sentait fortement le tabac. Elles
n'ont pas fait usage du papier perforé comme matériel de con-
struction pour leur nid, car, dès quelles eurent achevé la per-
foration, elles s’échappérent toutes par le trou devenu assez grand
pour leur livrer passage.

5°. Les hyménoptéres ne dorment-ils pas dans la saison
d'été? Les abeilles travaillent aussi pendant la nuit, et les guépes
observées paraissaient être encore plus diligentes la nuit que
le jour. Se divisent-ils en un certain nombre d’équipes se re-
layant tour à tour? Ou peut-être dorment-ils quand ils sont
fatigués, pour, leur repos pris, se remettre de nouveau au travail
dans les heures du jour comme dans celles de la nuit?

(P. tor du texte.)

HENRI ENELL: Sur la phosphorescence du ver lutsant
(Lampyris noctiluca L.).

Le phénomène merveilleux de la phosphorescence dans le
règne animal et le règne végétal est encore relativement peu
connu. Il dépend, chez le ver luisant, de la volonté de l’ani-
mal, mais il est possible de le reproduire à l’aide d'un courant
électrique, même après avoir enlevé les ganglions nerveux de la
tête. Les observations expérimentales de M. JOUSSET DE BEL-
LESME ont démontré que la présence de l’oxygene est indispen-
sable à la production de la phosphorescence, et il faut vraisem-
blablement voir dans ce phenomene un travail chimique entre
le protoplasme et l’oxygene contenu dans les cellules de l’ap-
pareil phosphorescent. On admet que la matiere phosphorescente
est une combinaison gazeuse d’hydrogene et de phosphore, dont
la production est due à la volonté de l'animal.

M. ENELL propose de faire l’analyse de la matiere phos-
phorescente en vue de constater si la cause de ce phénoméne
est la production d’hydrogene phosphoré par la décomposition de
phosphure du protoplasma. Il se comprend qu'une analyse pa-
reille n'est pas facile à faire, mais l’auteur ne désespère cepen-

118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

dant pas que l'on ne réussisse en enfermant un nombre suffisant

de Lampyres dans un vase hermétique avec un réactif sensible _

au phosphore et à ses combinaisons. M. ENELL espère que l’on
pourra constater ainsi que la présence d’une combinaison de
phosphore et d'hydrogène est la cause du phénomène de la
phosphorescence.

(P. 104 du texte.)

K.-Fr. THEDENIUS: Contributions à la Faune lepidoptere
de la Scandinavie (cont.).

L'auteur communique le lieu de trouvaille de plusieurs des
espèces en général très rares du groupe des Seszade H. S., telles
que Sesza formiciformis (Esp.), S. sphegiformis FABR., S. zch-
neumoniformis, FABR., Dembecia hyleiformis (Lasp.), Zrochr-
lia apiformis (L.). Pour la dernière espèce, l’auteur propose d’em-
ployer de préférence le nom plus significatif de crabroniformis
(Scırr & Hüpn.). M. THEDENIUS mentionne ensuite les lieux de
trouvaille de plusieurs Sphingides et d'un certain nombre de
Dombycides peu communs, parmi lesquels il signale entre autres
le type excessivement rare de Zenzera Æsculi (L.) comme ayant
été trouvé à Lidingôn (ile de la Baltique au NE. immédiat de
Stockholm). Du genre Psyché, l'auteur a trouvé à Motala (Os-
trogothie) le cocon d'une espèce qui ne peut guère être que Ps.
graslinella Boisp., par conséquent une espèce nouvelle pour la
Suède. Le type également nouveau pour la Suède Ps. wvillosella
Ocus, a été trouvé par WALLENGREN à Ramlösa (bords du Sund,
Scanie du NO.

si Ait En

UEBER EINIGE NEUE SCHMETTERLINGS-VARIE-
TÄTEN AUS DEM ARKTISCHEN NORWEGEN

VON

W. M. SCHÖYEN.

Es ist schon längst eine allgemein bekannte Thatsache, dass
die Schmetterlinge, sowohl was Grösse als Färbung und sonstiges
Aussehen betrifft, gewöhnlich mehr oder weniger augenfälligen, oft
gar sehr beträchtlichen Abänderungen und Modifikationen unter-
worfen sind je nach den verschiedenartigen klimatischen Einflüs-
sen, welchen die betreffende Art in den verschiedenen Gegenden
ihres ganzen Verbreitungsbezirkes ausgesetzt ist. Speciell kann
man vielfach beobachten, wie die grösseren Höhen über dem
Meeresniveau sowohl als auch die nördlicheren Breitengrade sich
hier als besonders kräftig wirkende Faktoren zeigen, durch die
Erzeugung ausgeprägter alpinen und arktischen Lokalvarietäten
oder Racen, die sich mehr oder weniger weit von dem gewöhn-
lichen Habitus der Art, der sogenannten Stammform, entfernen.
Eine generelle Regel oder ein allgemein gültiges Gesetz für die
umändernde Einwirkung des alpinen oder arktischen Klimas auf die
gesammte Lepidopternwelt scheint sich aber schwerlich aufstellen
zu lassen. Einige Arten kommen im hohen Norden und auf
den südlicheren Gebirgen unverändert vor, bei anderen haben
geringere oder grössere Veränderungen stattgefundem, wodurch
sich die arktischen und die südlicheren alpınen Lokalformen mehr
oder weniger erheblich unterscheiden; einige Arten werden dunkler
gefärbt, je nachdem sie länger nordwärts oder höher an die Ge-
birge hinauf vordringen, andere dagegen heller; einige nehmen

Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 3 (1881). 9

120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

in Grösse ab, andere zu, etc. — ohne dass sich hier eine allge-
meine Regel feststellen lässt, ebensowenig was jede Farbe für
sich betrifft, indem ja dieselbe Farbe bei verschiedenen Arten oft
gerade entgegengesetzte Abänderungen durchmachen kann, als für
die Lepidopteren im Ganzen oder gar die einzelnen Abtheilungen
derselben. Jedenfalls kann man es aber doch als sehr häufig
vorkommende Erscheinungen bezeichnen, einerseits dass die helleren
Farben durch die Einwirkung des arktischen Klimas sich verdun-
keln, andererseits dass sich die Grösse beträchtlich vermindert.
Es sind einzelne neue, bisher unbekannte Fälle dieser Art, die ich
mir erlaube, den Lesern dieser Zeitschrift durch Abbildungen ei-
niger früher unbekannten Lepidopternvarietäten aus dem arktischen
Norwegen hier vorzulegen, die ich nach der Veröffentlichung mei-
ner im vorigen Jahre erschienenen Uebersicht der arktischen
Lepidopteren Norwegens (Archiv for Mathematik og Naturviden-
skab, B. V. p. 119— 228) kennen gelernt habe.

1. Harpyia Hp. (?) v. Bifida Saltensis.

ab; Aisne

Wurde am 22 & 23 Juni 1879 in 2 Exemplaren bei Rog-
nan am Ende des Saltenfjords (67° n. Br.) von dem deutschen
Lepidopterologe Herr J. SCHILDE in Bautzen gefunden. Durch
die Güte dieses Herrn habe ich das eine, ganz frische Stück
(das andre war leider verstümmelt) zur Ansicht gehabt und da-
nach die Abbildung gemacht. Bekanntlich kommen die beiden
Arten Zurcula L. und Pifida He. in der Zeichnungsanlage sowie
im ganzen Aussehen einander sehr nahe, so dass ohne Kennt-
niss der Raupen die Unterscheidung beider oft schwer wird, na-
mentlich bei Varietäten. Wie SCHILDE glaube aber auch ich
dieses Stück dennoch mit ziemlicher Bestimmtheit zu Dzfida zie-
hen zu können, einerseits weil das etwas schlankere der Figur
und die ganze Zeichnungsanlage der Flügel besser mit dieser Art
als mit Æwrcula zu stimmen scheint, andererseits weil das be-
deutende Abweichen von der aus Raupen gezogenen, also siche-
ren, arktischen Æ#rcula-Lokalform Ajatar SCHILDE »(Stett. Ent.
Zeit., 1874, p. 59) aus Kunsamo in Nordfinland hier auch ziem-
lich zuverlässlich auf eine entsprechende arktische Drfda-Lokalform

SCHÔVEN : SCHMETTERL.-VARIET. AUS DEM ARKT. NORWEGEN. T21T

hindeutet. Zum Vergleich füge ich daher auch von dieser var.
Ajatar eine Abbildung (Fig. 2: I) bei, die ich gleichfalls nach
einem mir vom Herrn SCHILDE gütigst zur Ansicht gesandten
Original-Exemplare verfertigt habe. Dieses Stück misst in der Flü-
gelbreite nur 29 mm. und ist ganz russschwarz übergossen;, das in
Salten gefangene Azfida-Stiick (?) hat eine Flügelbreite von 34
mm., ist auch überall stark angeraucht oder geschwärzt, ganz be-
sonders die Oberseite der Hinterflügel, jedoch treten die Binden
und sämmtliche Zeichnungen der Vorderflügel und des Rückens,
sowohl die gelben als die dunkeln, hier viel kräftiger und schär-
fer hervor als bei jener Æwrcula-Form, die ein mehr eintöniges
russschwarzes Ausschen darbietet mit weniger Gelb und im Gan-
zen schwächer vortretenden Zeichnungen. Diese: Letzteren sind
bei beiden Formen kaum von denen der normalen resp. Fur-
cula und Drfida zu unterscheiden.

2. Asphalia Flavicornis L. v. Finmarchica.

Tab, I. Kıe#3: Cf Bigs 4: 9.

In meiner oben erwähnten Uebersicht der arktischen Falter
Norwegens (p. 187, n:o 61) habe ich schon die hier zu bespre-
chende Form nach einem ganz schlechten und abgeriebenen Stück
aus Südvaranger, Ostfinmarken, als » Asphalia (n. sp.?)» kürzlich
erwähnt. Später habe ich nun vom Herrn Pfarrer G. SANDBERG,
dem ich auch jenes Stück verdanke, mehrere ganz frische Stücke
desselben Thieres zugesandt bekommen, die an derselben Stelle
Kobbervik bei Klostervand in Südvaranger (fast 70° n. Br.)
im Juni 1880 gefangen wurden und wodurch sich die fragliche
Art als eine ausgezeichnete, ganz dunkle, polare Lokalform der
A. Flavicornis L. erwiesen hat. Die abgebildeten Exemplare
(SQ) sind die dunkelsten der mir vorliegenden 7 Stücke und
stellen wohl das Extrem, das am schärfsten ausgeprägte arktische
Kleid der Art, vor. Die übrigen sind zwar im ganzen minder
stark verdunkelt, doch ist das hellste Stück ımmer noch be-
trächtlich dunkler gefärbt als die Stammform. Die Zeichnun-
gen der Vorderflügel werden dabei auch meist undeutlicher; so
schwinden die Querbinden derselben bei einem Exemplare fast
gänzlich, bei 3 anderen ist der grünlichgelbe Diskfleck unsichtbar

122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

geworden; die ganze Zeichnungsanlage ist aber übrigens wie bei
der Stammform.

Dass diese Art in der polaren Region vorkommt, wurde
meines Wissens früher nur von Dr. TENGSTRÖM erwähnt, der sie
(Catal. Lepid. Faun. Fenn. prac., n:o 200) als im finnischen
Lapland gefunden aufführt, dabei aber kein abweichendes der
dort gefundenen Exemplare angibt. In Skandinavien war die Art
bisher nach WALLENGREN (Skand. Heter. Fjär., II. p. 224) nörd-
lichst in Dalarne und Helsingland in Schweden gefunden.

Anaitis Paludata Tusa. Vv. (ab.?) Obscurata.
Tab. ie Pie mas

Von dieser in unseren arktischen Gegenden allgemein ver-
breiteten Art erhielt ich ebenfalls aus Südvaranger vom Herrn
SANDBERG 3 Exemplare (2 I, ©) einer ganz besonderen, dun-
kel blaugrauen Farbenvarietät, wovon ich hier (Fig. 5) eine Ab-
bildung liefere. Durch die stark verdunkelte, eintönig blaugraue
Farbe und das totale (oder wenigstens fast totale) Schwinden des
röthlichen Vorderflügelflecks, zumal beim gg gewinnt diese Form
ein ganz eigenthümliches, separates Aussehen unseren gewöhn-
lichen, hellgrauen und matt gezeichneten, finmärkischen Padu-
data-Exemplaren gegenüber. SANDBERG schreibt mir, dass diese
Form von Mitte August bis Mitte September auf einem Moore
bei Kirkenas fliegt und daselbst, soweit er es bisher wahrgenom-
men hat, allein auftritt. Ausserdem hat er dieselbe Form auch
in Tamasjok bei Jarfjord, etwa 6 Stunden von der erstgenannten
Gegend entfernt, gefunden, hier aber mit der Stammform zusam-
men fliegend. Wahrscheinlich werden hier wohl auch Uebergänge
zwischen beiden Formen zu treffen sein, wenngleich solche bisher
noch nicht beobachtet wurden. Jedenfalls darf man aber gewiss
die hier besprochene Form als eine bestimmte, jenen polaren
Distrikten eigenthümliche, Lokalform betrachten, entweder man
dieselbe nur als »Varietät» oder nur »konstante Aberration» gel-
ten lassen will, eine scharfe Grenze zwischen diesen beiden Begriffen
dürfte sich überhaupt in vielen Fällen schwerlich feststellen las-
sen, da ja gar nicht selten dieselbe Form an einer Stelle als
Varietät, an einer anderen als Aberration auftreten kann.

SCHÖYEN: SCHMETTERL.-VARIET. AUS DEN ARKT. NORWEGEN. 123

Cidaria Turbata Hp. v. Arctica.
Table Hise 0: SÄ

Wurde zuerst am 16 Juli 1879 von meinem Freunde und
Kollegen J. SP. SCHNEIDER auf einem Moore bei Alekryarg in Ta-
nen, Ostfinmarken (70° n. Br.), gefunden, später wurden mir
auch vom Herrn SANDBERG einige Exemplare zugeschickt, die er
an der obengenannten Stelle, Kobbervik in Südvaranger, am
27 Juli 1880 gefangen hatte. Die Grösse dieser unserer ark-
tischen Z#rbata ist um '/, geringer als die der Stammform aus
den Alpen, indem die mir vorliegenden 6 Exemplare (3 I, 3 ©)
der ersteren eine Flügelbreite von 24—25 mm. haben, also etwa
wie unsere /ncursata, typische Zurbata Stücke aus Bergen in
meiner Sammlung dagegen 32—33 mm. Ausserdem ist die ganze
Beschuppung dieser arktischen Lokalform viel dünner, dabei auch
die Färbung im Ganzen erheblich heller, mehr eintönig graubraun,
abgebleicht, mit weniger markirten, oft undeutlichen und ver-
wischten Zeichnungen. Dies scheint besonders beim Weibchen
der Fall zu sein; jedenfalls sind meine 3 weiblichen Stücke noch
eintöniger graubraun gefärbt als das in der beigefügten Abbil-
dung dargestellte Männchen.

Die Art war meines Wissens früher nicht als skandinavisch
bekannt und ist für die arktische Region überhaupt eine interes-
sante Novität. In Finland kommt sie nach TENGSTROM (I. c. n:o
494) in den südlichsten Gegenden vor, wahrscheinlich an ähn-
lichen Lokalitäten wie bei uns; ich besitze aber leider von dort
aus kein Stück zum Vergleich mit unseren finmärkischen. In den
Alpen fliegt die Stammform nur an felsigen Stellen, wo man sie
in der Ruhe auf den Felswänden und Felsblöcken sitzend an-
trifft; * im hohen Norden bewohnt die hier besprochene Form die
Torfmoore und wird da von dem blossen Boden aufgescheucht.
Unsere Art hat sich also, wie dies auch bei vielen anderen Arten
der Fall ist, im Norden einer ganz anderen und verschiedenen
physikalischen Beschaffenheit des Bodens angepasst als im Süden:

! Ihre Entwickelungsgeschichte ist meines Wissens noch völlig unbekannt,
der Schmetterling fliegt aber nach ZELLER (Stett. Ent. Zeit. 1872, p. 89) im
Walde herum, immer hoch an den Aesten der Tannen, an welche er sich
auch setzt.

124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

sie ist wie manche andere aus der Gruppe »Lepid. saxicole» in
die der »Lepid. paludicole» übergegangen (vgl. SPEYER: Geogr.
Verbr. d. Schm., I. p. 55). Ueberhaupt stehen in den arktischen
Gegenden immer die Moore oben an und bieten daselbst überall
die ergiebigsten Fangplätze.

Kristiania im März 1881.

SKANDINAVIENS MED ÖGONLOCK FÖRSEDDA
TINEIDER (TINEÆ OPERCULATÆ)

H. D. J. WALLENGREN.

Denna stora afdelning af Tineidernas familj utmärkes frân alla
öfriga till samma familj hörande derigenom att antennernas bas-
led är utvidgad till ett lock, hvarmed ögonen betäckas, dä an-
tennerna under hvilan läggas ät sidorna. Bäda könen äro be-
vingade och framvingarne sakna radialfält samt subdorsalnerv,
hvilken senare blott antydes genom ett vingveck.

Hit hora de minsta bland alla fjärilar och de dro i rörelse
blott under skymningen och natten eller dä moln, isynnerhet
regnmoln, betäcka solen om dagen. Största delen af Nepticulina
far man dock aldrig se 1 det fria, utan de kunna endast erhällas
genom kläckning, hvilken lıkväl tämligen lätt lyckas. Larverna
lefva minerande inuti växternas blad. Om sädana angripna blad
insamlas och packas ofvanpa hvarandra i ett glas, sa att fuktig-
heten derigenom bibehälles, felslär sällan kläckningen.

De skandinaviska arterna tillhöra följande grupper och slägten:

I:o Maxillarpalper långa, fyrledade; hufvudet med uppstäende hår eller
fjäll; labialpalper hängande; framvingarnes dorsalnerv med enkel bas.
(Palpi maxillares elongati, 4-articulati; caput pilis 1. squamulis erectis
ornatum, palpi labiales penduli,; costa dorsalis al, ant. basi simplici).
Nepticulina.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TINEA OPERCULATE 125

NEPTICULA: bakfötternas tibier men ej tarser med styfva borst;
bakvingarnes mediannerv tvagrenig. (Z720z@, non vero tarsi ped.
post. setis rigidis; costa mediana al. post. 2-partita).

OPOSTEGA: bakfötternas tibier och ı:sta tarsled med styfva
borst; bakvingarnes mediannerv tregrenig. (Tibie et articulus
primus ped. post. setts rigidis: costa mediana al. post. 3-
partita.

II:o Maxillarpalper inga. (Palpi maxillares nulli).

A) Labialpalper inga; bakvingarnes mediannerv tregrenig. (Palpi labi-

ales nulli; costa mediana al, post. 3-partita).
a) Hufvudet baktill med npprätt stående harbuske. (Caput postice
Jfasciculo pilorum erecto). Bucculatricina.

BUCCULATRIX: framvingarnes dorsalnerv med enkel bas. (Co-
sta dorsalis al. ant. bast simplicı),

b) Hufvudet glatt, tilltryckt fjälligt. (Caput leve, adpresse squamo-
sum) Cemiostomatina.

CEMIOSTOMA: framvingarnes dorsalnerv med enkel bas. Co-
sta dorsalis al. ant. bast simplici).

B) Labialpalper finnas och äro hängande. (Palfi labiales penduli ad-

sunt).
a) Hufvudet glatt, tilltryckt fjälligt. (Caput leve, adpresse squamo-
sum) Phyllocnistina.

PHYLLOCNISTIS: framvingarnes dorsalnerv med enkel bas; bak-
vingarnes mediannerv tvagrenig. (Costa dorsalis al. ant. bast
simplici; costa mediana al. post. 2-partita).

b) Hufvudet baktill med upprätt stäende har. (Caput postice pilis
erectis ornatum). Lyonetiina,

LYONETIA: framvingarnes dorsalnerv med gaffelformig bas;
bakvingarnes mediannerv 2—3-grenig. (Costa dorsalis al. ant.
bast furcata; costa mediana al. post. 2—3-partita.)

Slägtet „ NEETICDENFZERT.

Lo Framvingarne enfärgade eller blott bakåt mörkare, utan ljusare tvär-
band eller fläckar. (Fransarne utan tydlig delningslinea, mot spetsarne
småningom ljusare).

A) Antennerna räcka betydligt ut öfver framvingarnes framkant,

1. N. ruficapitella (Haw.): hufvudhår ockragula; nackhär
och ögonhär gula; framvingarne svartbrunaktigt bronsfärgade, mot
spetsen smaningom ljust violetta; fransar gra.

126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 80, 403.

Larven minerar i bladen pa ek. Arten funnen i Skane un-
der Augusti mänad.

B) Antennerna räcka knapt till midten af framvingarnes framkant

eller föga der utöfver.
a) Framvingarne bronsfärgade, mer eller mindre glänsande. (Ogon-
lock gult eller gulhvitt).

2. N. anomalella (Gorz): hufvudhar rostgula, bruna eller
svarta; nackhar gulhvita; framvingar glänsande, i spetsen violetta;
fotter ljusgra; mellantibier hvitaktiga.

WaLLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 80, 404.

Larven minerar 1 blad pa rosenbuskar. I Sverige enligt d:r
WOckE.

3. N. tristis (Wocke): hufvudhär svarta (>) eller rostgula
(2); framvingar, föga glänsande, i spetsen ej violetta; fötter svart-
aktiga.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 80, 405.

Larven minerar i bladen pa Betula nana. I Finnmarken
enligt d:r WOCKE.

b) Framvingarne glänsande ljusgrå. (Ögonlock hvitaktigt).

4. N. Nylandriella (TENGSTR.): framvingarne i spetsen
svagt violettskimrande; hufvudhar bruna (g') eller blekt ockragula
(9); fotter hvitgrä.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 80, 406.

Larven minerar i bladen pa Sorbus aucuparia. I Sverige
enligt d:r WOCKE.

Il:o Framvingarne med ett ljust, stundom genombrutet tvärband.
A) Framvingarne blott med ljust tvärband, men ej derjämte med ljusa
fläckar.
1:0) Fransarne utan mörk delningslinea, mot spetsarne småningom
ljusare. ;
(A) Framvingarnes tvärband metallglänsande.
a) Antennerna räcka betydligt utöfver framvingarnes framkant.
1) Framvingarne bronsfärgade med svag guldglans, i spetsen
violetta.

5. N. comari (Wocke): hufvudhär roströda, baktill ofta
bruna; framvingarnes tvärband blekgult, guldglänsande, vertikalt,
beläget bakom midten.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 80, 408.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TINEA OPERCULATÆ. 127

Larven minerar i bladen till Comarum palustre. I Finn-
marken enligt d:r WOCKE.

6. N. ignobilella (Sraınr.): hufvudhär rödaktigt gula; fram-
vingarnes tvärband rakt, gulhvitt, svagt glänsande, beläget bakom
midten.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 413.

Larven minerar i bladen pa Cratægus. Funnen i Skane.

2) Framvingarne purpurbruna med violett glans.

7. N. plagicolella (Sraint.): hufvudhär rodgula; framvin-
garnes tvärband rakt eller föga krökt, vertikalt, silfverglänsande,
beläget bakom midten.

SAINT! Man: CID 436,2 HE Sey 3567 Frevj*Tin. 3873
Ein. Ent. XT, -426.. WOckE. Schm. Il 2, -750:

Larven minerar i bladen pa Prunus spinosa och P. dome-
strica. Funnen i Skane under Juli månad.

b) Antennerna räcka knapt till midten af framvingarnes fram.
kant eller foga deröfver.
1) Framvingarnes tvärband blekt guldglänsande.

8. N. strigilella (THgG.): hufvudhär gulréda; framvingar
glänsande gulbruna, bakom midten violettbruna; tvärbandet belä-
get strax bakom midten.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 80, 407.

Larven minerar i bladen på Rubus zdeus, R. fruticosus,
Geum urbanum och Fragaria vesca. I södra och mellersta
Sverige under var och höst.

9. N. betulicola (Sraint.): hufvudhär blekt lergula (FS)
eller ockragula (©); framvingar svartaktigt bronsfargade, 1 spetsen
svagt violetta; tvärbandet beläget langt bakom midten.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 80, 412.

Larven minerar i bladen pa Betula alba. Funnen i Skane.

to. N. ulmariæ (Wocke): hufvudhar rostbruna eller rost-
röda, i nacken svarta; framvingarne innanför tvärbandet mörkt
olivbruna, mer eller mindre metallglänsande; utanför detsamma
svarta med bla eller violett anstrykning; tvärbandet blekt, rakt,
vid framkanten nagot utvidgadt, bredt (hos Q smalare), belaget
langt bakom midten.

Wocke Zeitschr. für Ent. Breslau 1879, h. 7, pag. 79.

128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Larven minerar i blad pa Spiræa ulmaria, der den växer
1 skugga. Vid Bodö i Norge enligt d:r WOCKE.

2) Framvingarnes tvärband silfverglinsande, (beläget bakom
midten).

11. N. manginicolella (STAINT.): hufvudhär svarta (S)
eller rödgula (9); framvingarne glänsande, brunaktigt guldfärgade,
1 spetsen purpurbruna; fransarne bruna, mot spetsen ljusare.

WALLENGR. Sp. Tortr.. & Tin. 80, 409.

Larven minerar i bladen pa alm. Funnen i Skane.

12. N. alnetella (Sramr.): hufvudhar rostgula; framvin-
garne glänsande purpurbruna, i inkantens bas gulfärgadt oliv-
gröna, 1 spetsen med violettblä glans; fransarne purpurbruna,
mot spetsarne ljusgrå.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 80, 410.

Larven minerar 1 bladen pa Alnus glutinosa. Funnen i
Skane.

13. N. continuella (Srainr.): hufvudhar rostgula; fram-
vingarne svartbruna, mot basen olivbruna, bronsglänsande, mot
spetsen purpurviolett anlupna; fransarne ljust violettbruna, mot
spetsarne mörkgrä.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 8, 411.

Larven minerar i bladen pa Betula alba. Funnen i Skane.

(B) Framvingarnes tvärband ej metallglinsande.

a) Antennerna räcka betydligt utöfver midten af framvingarnes
framkant. (Framvingarne i spetsen violettskimrande, tvär-
bandet hvitt eller hvitaktigt).

14. N. sorbi (STAINT.): hufvudhär rostbruna eller mörkt
brungrå (35) eller ockragula (©); framvingarne glänsande, blekt
olivbrunaktiga; tvärbandet jämnbredt, beläget bakom midten;
fransarne ljusgrå.

STAINT. Annual. 1861, 91. WOockE Schm. II, 2. 754.

Larven minerar i bladen pa Sorbus aucuparia. Funnen i
Blekinge.

15. N. argentipedella (Zeır.) hufvudhär brunaktiga (5)
eller rostgula (9); framvingarne svartaktiga; tvärbandet pa midten
smalare eller stundom genombrutet, beläget nästan vid vingmidten ;
fransar brungrä.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 416.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TINEE OPERCULATÆ, 129

Larven minerar i bladen pa Betula alba. Förekommer i
södra och mellersta Sverige.

b) Antennerna räcka knapt till midten af framvingarnes fram-
kant eller foga derutöfver.

16. N. luteella (Srainr.): hufvudhär lergula eller mörk-
bruna; nackhär hvitaktiga; framvingarne mörkt olivbruna, i spet-
sen violetta; tvärbandet gulhvitt, mot framkanten smalare eller
försvinnande, beläget bakom vingmidten.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 415.

‚ Larven minerar i bladen pa Betula alba. Funnen i Skane.
2:0) Fransarne med tydlig mörk delningslinea, derutanför med skarp
gräns ljusare.
(A) Æramvingarnes tvärband metallglänsande, blekt guldfärgadt,
beläget bakom midten, snedt,

17. N. tityrella (Srainr.): hufvudhär ockragulaktiga; fram-
vingar glänsande svartbruna, vid basen ljusare, baktill mörkare,
groffjälliga; tvärbandet 1 inkanten bredare; fransarne utanför del-
ningslinien ljusgrå.

WALLENGR, Sp. Tortr. & Tin. 81, 417.

Larven minerar i bladen pä bok, särdeles de buskartade,
nar dessa sta 1 skugga. Under Juni och Juli månader i Skane.

(B) Framvingarnes tvärband utan metallglans, beläget bakom mid-
ten, smedt.
a) Framvingarne svartaktigt bruna, åtminstone mot spetsen med
blå anstrykning; hufvudhar rödgula, tvärbandet smalt.

18. N. myrtilella (STAINT.): framvingarne tämligen grof-
fjälliga; tvärbandet hvitt; fransarne utanför delningslinien ljusgrå.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 418.

Larven minerar i bladen pa Vaccinium myrtillus. Funnen
1 Skane.

19. N. salicis (STAINT.): framvingarne med inblandade,
sparsamma, hvitaktiga eller gulaktiga fjäll; tvärbandet gulhvitt;
fransarne utanför delningslinien gulhvita.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 419.

Larven minerar 1 bladen pa Salix caprea m. fl. pilarter.
Funnen 1 Skane.

b) Framvingarne pa gulaktig botten med svartbruna eller gul-
gra fjäll. (Tvärbandet gulaktigt).

130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

20. N. lapponica (Wocke): hufvudhar smutsigt rostgula;
framvingarne rödaktigt violettskimrande, 1 spetsen svagt violetta;
de inblandade fjällen grofva, mörkt gulgra; tvärbandet bredt;
fransarne utanför delningslinien ljust gulaktigt gra.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 424.

Omkring Betula alba i Finnmarken enligt d:r Wocke.

21. N. floslactella (Haw.): hufvudhären ockragulaktiga;
framvingarnes inblandade fjäll grofva, svartbruna, hopande sig
mot midten och täta i spetsen; tvärbandet otydligt begränsadt,
ofta pa midten smalare eller genombrutet; fransarne utanför del-
ningslinien gulaktigt hvita.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 420.

Larven minerar i bladen pa Corylus och Carpinus. Fun-
nen 1 Blekinge.

B) Framvingarne utanför det blekgula, krökta tvärbandet med 2 hvar-

andra motstående fläckar baktill, af samma färg som tvärbandet.

22. N. sericopeza (ZELL.): hufvudhåren rostgula; framvin-
garne groffjälliga, svartbruna, basen blekt gul; fransarne vid ba-
sen bruna, i spetsarne hvitgrå, med skarp färggräns.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 424.

Larven minerar i frukterna pa Acer platanoides och Acer
campestre. Funnen i Upland.

III:o Framvingarne utan ljusare tvärband, men med en eller flera ljusa
fläckar.

A) Framvingarne med en liten hvit flick i inkanten.

23. N. catharticella (STAINT.): hufvudhar gulröda; fram-
vingarne groffjälliga, svartbruna, med violett anstrykning; fran-
sarne blekt grå, 1 analhörnet mörkare; baktarserna hvitaktiga med
brungrå fläckar.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 422.

Larven minerar i bladen pa Rhamnus cathartica. Fun-
nen i Skäne.

B) Framvingarne med två ljusa fläckar (en i framkanten och en i

inkanten).
a) Framvingarnes fläckar hvita; hufvudhär rostgula, framvingarne
grofjälliga, men fällens ljusa bas synes.

24. N. Weaweri (STAINT.): antennerna räcka betydligt öf-
ver framkantens midt pa framvingarne; framvingarne svarta; fram-

—

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TINEA OPERCULATÆ. 132

kantsfläcken, framom vingmidten, räcker till vingvecket; inkants-
fläcken bakom midten.
WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 423.

Larven minerar i bladen pa Vaccinium vitis idea. Funnen
i Skane och Smaland.

25. N. argyropeza (ZELL.): antennerna räcka knapt till
midten af framvingarnes framkant eller föga deröfver; framvin-
garne svartaktiga; framkantsfläcken vid vingmidten; inkantsfläc-
ken bakom midten.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 426.

Larven minerar 1 bladen pa Populus tremula. Funnen i
södra och mellersta Sverige.

b) Zramvingarnes fläckar gula, guldglänsande, hvarandra motstående,
belägna bakom vingmidten. (Bakvingarne proportionsvis bredare
än hos öfriga arter af slägtet). BOHEMANNIA STAINT.

26. N. quadrimaculella {(BoHM.): hufvudhär gulaktiga; an-
tennerna räcka betydligt öfver midten af framvingarnes framkant;
framvingarne kopparglänsande, bakom midten purpurfärgade.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 82, 427.

I Augusti pa Kullaberg i Skane, enligt BOHEMAN.

C) Framvingarne med tre gulaktiga fläckar (en vid basen, en vid mid-

ten af framkanten och en midt mot denna i inkanten).

27. N. subbimaculella (Haw.): hufvudhär svarta ((ÿ) eller
rostfärgade (9); framvingarne groffjälliga, svartbruna; antennerna
räcka knapt tıll midten af framvingarnes framkant eller föga der-
öfver.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 81, 425.

Larven minerar i bladen pa ek. Funnen i Skane.

Anm. D:r WockE förmodar sig hafva i Norge funnit NV. Tengströmi
NOLCK., hvars larv minerar i bladen pa Rudus chamemorus,
men är ej säker pa bestämningens rigtighet.

Slägtet: OPOSTEGA ZELL.

I:o Framvingarne glänsande hvita, utan svart punkt i spetsen.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 79, 400.

132 7 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Under sommarmänaderna i Skäne.

2. O. reliquella (ZELL.): framvingarne med bredt, rakt,
brungult tvärband- nära spetsen.

WALLENGR Sp. Tort. & Tin, 80, 4o1.

Under Juli och Augusti manader i Skane och Blekinge.

Il:o Zramvingarne snöhvita med svart punkt i spetsen och derifran stral-

formigt utgående bruna, mer eller mindre tydliga streck.

3. O. auritella (HÜBN.): framvingarne med gråbrun sned-
flick nära midten af framkanten.

Huen. f. 387. . ZELL. Lin. Ent. 11.283) ES Ve 208
fö 868. . STAINT.. Man. ‚Il, 426. -Wocks, Schm. IL, 2, 72%

Under Juni mänad i Skane.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 80, 402.

Under sommarmånaderna pa fuktiga ängar 1 Skane.

Släster - BÜUCEHEATRES ZEIE
I:o Hufvudhären rent svarta. (Ögonlocket glänsande hvitt).
ı. B. nigricomella (ZELL.): antenner bruna, i spetsen hvita;
framvingarne glänsande, brunaktigt eller grönaktigt bronsfärgade.
WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 79, 393.
Larven lefver pa Chrysanthemum leucanthemum. Under
Maj och Juni mänder.i södra och mellersta Sverige.
II:o Hufvudharen gula, hvita, gra eller brunaktiga, men aldrig rent
svarta.
A) Framvingarne gula, hvita eller hvitaktiga med mörka streck, fläckar,
punkter eller tvärband.
1) Framvingarne gula.
a) Antenner brunaktiga; framvingar med brun längslinea ända ut
i spetsen.
2. B. thoracella (THBG.): hufvudhår gula; framvingarne
med gråbrunt tvärband nära basen, gråbrun framkantsfläck och
midt öfver i inkanten en annan sådan, hvarifrån utlöper i ving-

spetsen den bruna längslinien.
WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 79, 398.
Larven lefver pa lind, al, björk och hästkastanie. Under

sommarmanaderna i södra och mellersta Sverige samt i södra

Norge.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TINEA OPERCULATE. 133

b) Antenner hvitaktiga, brunringlade ; Sramvingarne utan brun
långslinea ända ut i spetsen.
3. B. cratægi (ZeELL.): hufvudhär hvitgula med brun in-
blandning; framvingarne brunpudrade, med tre, af hopade ato-
mer gulbruna fläckar i framkanten och en i analhörnet samt ett
kort, svart streck utanför midten af disken, men ej hinnande
vingspetsen.

ZEEB WIEN. | Et AT 12907 Hy SINN. VEREV Tin! 317.
STAINT. Man. Il, 428.

Larven lefver på Crazegus. Under Maj och Juni månader
funnen i Skane.

4. B. ulmella (ZELL.): hufvudhar rostgula; framvingar med
4 bruna, mörkpudrade framkantsflackar och en brun, svartpudrad
flick 1 inkantsmidten.

Zen Lane Ent. 111,288, FRevi ims 17 He Sart) SAO.
SAINT. Man. Il, 427. Wocke. Schm ls 773.

Larver lefver pa ek och alm. Under Juni mänad funnen i
Skane.

2) Framvingarne hvita eller hvitaktiga.

a) Framvingarne med smal, nästan till midten räckande, brungul,
gråbrun eller ockragul strimma fran basen; antenner brunak-
tiga eller brungra.

5. B. artemisiæ (H. S.): hufvudhär hvitaktiga, i midten
brunaktiga; framvingarne pudrade med brungrätt; basstrimman
brungul eller grabrun; ett kort dylikt diskstreck framom denna
strimmas spets; 2 dylika snedstaende framkantsfläckar och 1 sned-
streck i inkanten.

H. S. f. 858. Wocke. Scum. Il, 2, 718, ariemisiella. H.
©. V.\340; gnaphalella H. S..V. 340, f., 857, r'atisbonensts
STAINT. Ent. Weck. Intell. IX, 157.

Larven lefver pa Artemisia campestris. I Skane under
Juni manad.

6. B. gnaphaliella (Treır.): hufvudhär gulbruna; fram-
vingarnes basstrimma matt ockragul, hinner ej vingmidten; 3
matta, ockragulaktiga framkantsfläckar, hvaraf den ı:sta innan-
för midten; 1 dylik inkantsfläck.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 79, 397.

Larven lefver pa Helichrysum arenarium. Under Juni och
Juli manader pa östra Skanes sandfält.

134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

b) Framvingarne utan mörkare strimma från basen, antenner
hvita, brunringlade. (Framvingarne brunpudrade, med 3 ka-
nelbruna framkantsflückar och I sådan i midten af inkanten).

7. B. Boyerella (Dur.): hufvudhär hvita; framvingarnes 2
yttersta framkantsflackar sluta hvardera i ett kort, svart, langsta-
ende diskstreck; inkantsflicken inat svartkantad.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 79, 395.

Larven lefver pa alm. Under Juni manad i Skane.

8. B. frangulella (Gorze): hufvudhär hvita, längs midten
bruna; mellan framvingarnes 2 yttersta framkantsfläckar ofta ı
svart diskpunkt och den yttersta fläcken intager hela vingspetsen;
inkantsfläcken bildar ofta ett vinkelbrutet tvärband med den in-
nersta framkantsfläcken.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 79, 306.

Larven lefver pa Rhamnus frangula. I södra Sverige un-
der Juni och Juli mänader.

B) Framvingarne bruna eller gra, antingen utan särskild teckning eller

med ljusa, motstaende fläckar.
I) Framvingarne med 4 parvis motstående, hvitaktiga fläckar (2 i
framkanten och 2 i inkanten).

9. B. maritima (STaINT.): hufvudhär gulbruna; ögonlock
gulgrätt; antenner brunaktiga; framvingarne gulbruna, i kanterna
och längs vingvecket brunpudrade; de hvitaktiga fläckarne sneda,
streckformiga; sista framkantsflacken slutar med svart punkt; fran
basen utöfver vingmidten ett hvitt langstreck; 1 vingspetsen en
hvit flack.

STAINT. Man.. II, 428.. ELIS: Mi 330.” WOCKE"Scuine alee
Are

Larven lefver pa Aster tripolium. Vid Skanes hafsstränder
under Juni mänad.

10. B. cidarella (ZELL.): hufvudhär rostgula; ögonlock
gulhvitt; antenner brunaktiga, svagt blekringlade; framvingar mörk-
bruna, groffjälliga, utan andra teckningar än de 4 parvis motstä-
ende kantfläckarne.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 79. 394.

Larven lefver pa Alnus glutinosa, I södra Sverige under
Juni och Juli manader.

2) Framvingarne med eller utan spar till matta motstående ljusare

fläckar.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TINEA OPERCULATE. 135

11. B. cristatella (Zerı.): hufvudhar ockragulaktiga; 6gon-
lock hvitaktigt; antenner gra; framvingar glänsande, ljusgra, of-
tast utan antydning till ljusare fläckar.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 79, 399.

Larven lefver pa Achillea millefolium. Under Juli och Au-
gusti manader i Skane.

Slagtet: CEMIOSTOMA ZELL.

\
I:o Framvingarne hvita, med 2 ljusgula, brunkantade, snedstäende fram-
kantsfläckar och violett, svartkantad ögonfläck i analhörnet,; ur den
gula vingspetsen utgå svarta, strälformiga linier i fransarne.
a) Framvingarnes inre ljusgula framkantsfläck kort, hinner pa langt
när ej analhörnets ögonfläck.
1. C. spartifoliellum (ZELL.): framkantens yttre snedfläcks
bruna kanter inat convergerande.
WAEDENGR. SP. Torte &! Tin 79, 392.
Larven minerar under barken pa Sarothamnus scoparius.
Södra och mellersta Sverige under Juni och Juli mänader.
2. C. laburnellum (STAINT.): framkantens yttre snedfläcks
bruna kanter alldeles paralella.
SEAN ean. MW 94252. EL) S. dy O70. SPREY Lin. ‚323.
Weockzöischm. IL, "2.910.
Larven minerar i bladen pa Cyfisus laburnum och C. al-
pinus. Under Juli i Skane.
b) Framvingarnes inre ljusgula framkantsfläck ling, hinner helt och
hållet eller nästan till analhörnets ögonfläck.
3. C. susinellum (H. S.): framkantens yttre snedfläck
ofta otydlig, med paralella bruna kanter.
a Su Vs 342. Frey. Tin 2324, Wocke..Schm: H, 2.720.
Larven minerar i bladen pa Populus tremula. Under Juli
1 Skane.

Il:0 Framvingarne blygra, baktill saffransgula, med 2 hvita, brunkantade
framkantsfläckar och stor, svart, med violetta, metallglänsande twär-
streck försedd ögonfläck i analhörnet.

4. C. scitellum (ZELL.): ur framvingarnes vingspets utgå
3—4 strälformiga, svartaktiga linier i fransarne.
ZEIT Ean. Ent. II ,2480 NS NE 87 3..VEREY. Tin) 325:
STAINT. Man. II, 426. Wocke. Schm. II, 2, 711.
Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 3 (1881). 10

136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Larven minerar i bladen pa äpple- och päronträd, björk,
Crategus, Sorbus, Prunus m. fl. Funnen i Blekinge,

= slactet: PHYLLOGNISUS, ZEIT

1. Ph. saligna (ZELL.): framvingarne glänsande hvita, bak-
till gulaktiga, med 2 bruna längslinier fran basen till midten,
hvilkas mellanrum är brunaktigt; 4 bruna tvärstreck i framkan-
ten, hvaraf det 2:dra ofta bildar en vinkelformigt bruten tvär-
linea; från vingspetsens svarta punkt utgå 3—4 svarta streck
strålformigt i fransarne.

Zeta aanne, Ent... IL. 276... Sy 6,872 BREI En
315. $STAINT. Man. I, 4254 WocrkewSchm.#Ill;r 25 HOS:

Larven minerar i blad pa åtskilliga pilarter. Funnen i

Skane 1 Juli.

Slägtet: LYONETIA HÜBN.

1. L. Clerckella (Lin.): framvingarne snöhvita, med fyr-
sidig eller oval, brun längsfläck i disken; en trubbvinkligt bru-
ten, brun tvärlinea; i framkanten bruna, med den bruna ving-
spetsen sammanflytande smästreck; vingspetsen med svart punkt
frammanför den svarta stjerten.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 78, 391.

Larven minerar i bladen på äppleträd, björk, Prunus, Cra-
tegus och Sorbus. Under Juli—September månader 1 södra och

mellersta Sverige samt 1 södra Norge.

SKANDINAVIENS CONCHYLIDIDÆ

H. D. J. WALLENGREN.

Gruppen Conchylidide (GN.) skiljer sig fran öfriga till fa-
miljen Zortricidæ hörande fjärilar derigenom, att bakvingarnes
bakre mediannerv är mot basen helt naken, att samma vingar
ega oberoende nerv, att framvingarnes subulnargren utgär fran
diskfältet strax bakom dettas bakre hörn och att slutligen tun-
gan är hornartad, men kort och knapt synlig, hvarjämte vingarne
äro fullt utbildade hos bäda könen. — Till vär fauna höra blott

tvänne slägten.

Slägtet: CONCHYLIS (TREIT.) LED.

Bakvingarnes styloid- och ulnargrenar utgå ur samma punkt
(bakre hörnet) af diskfältet, stundom förenade i gemensam stam.

I:o Framvingarne med 4 breda, glänsande silfverfläckar. Argyroptera Dur.

1. C. adamantana (GN.) »framvingarne blodrödt rostfär-
gade, svartpunkterade, med 4 breda, starkt glänsande silfverfläc-
kar: den t:sta vid basen, irregulier, den 2:dra vid framkanten
nära spetsen, päronformig, dessa bada stora, den 3:dje 1 inkan-
ten, äggformig, och den 4:de nära utkanten, droppformig, dessa
båda mindre; bakvingarne ljust askgrå. Thorax, hufvud och
antenner rostfärgade» GUENÉE.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 13, 93.

Efter förmodan fran Lappland. Ett exemplar sändt af ScHön-
HERR till BoıspuvaL. -För Forr. okänd.

II:o Framvingarne utan större, glänsande silfverfläckar, pä sin. höjd med
dylika linier eller punkter.
A) Framvingarne gula med brun strimma frän analhörnet till vingmid-
ten eller derifrän fortsatt till vingspetsen. Palperna ätminstone 2 gän-
ger sa långa som hufvudet. Xaxfhosetia STEPH.

138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

2. C. hamana (Lın.): framvingarne citrongula med snedt,
rostfärgadt streck frän analhörnet till vingmidten och ofta nägra
fa rostfärgade smästreck; fransar gula, i analhörnet bruna.

WALLENGR.,Sp. Tortr. & Tin. ı1, 74.

I Skäne, Bohuslän, Blekinge och Smäland inom Sverige;
vid Christiania och Töien inom Norge. Juli, Augusti.

3. C. Zoegana (LIN.): framvingarne citrongula; framkan-
tens bas, en fläck pa vingvecket, ett streck fran analhörnet snedt
till vingmidten och derifrän till vingspetsen, samt fransarne rost-
bruna. (Emellan strecket och fransarne inneslutes saledes en
flick af grundfärgen).

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 12, 75.

Skåne, Gotland, Öland. Juli, Augusti.

B) Framvingarne utan brun strimma från analhörnet till vingmidten eller

derifrän fortsatt till vingspetsen. Zupoecilia STEPH.

4. C. ambiguella (HÜBN.): framvingarne med rundade
hvitaktiga fläckar och deremellan blekt ockragula, med bredt
mörkbrunt tvärband, som vid framkanten är nästan dubbelt bre-
dare än vid inkanten; hufvud och thorax ockragula.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. ı2, 77.

Skäne, Westergötlard, Christiania. Maj, Juni, Juli.

5. C. straminea (Haw.): framvingar halmgula, med ockra-
brun inblandning, glänsande hvit vattring och ett ockrabrunt, af
glänsande hvita linier eller punktrader infattadt, jämnbredt tvär-
band, som hinner framkanten eller slutar kort derförinnan.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. ı2, 78.

Gotland, Christiania. Juni, Juli.

6. C. cruentana (FROEL.): framvingar glänsande gulhvita,
med ockragula skuggningar, ett jämnbredt, nagot brutet, obe-
stämdt begränsadt, vid framkanten och inkanten blygrâtt, brun-
fläckigt, 1 midten olivbrunt tvärband, samt olivbrun utkant med
blygra skuggningar; fransar glänsande blygra; hufvud och thorax
gulaktiga med silfvergra glans.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 12, 76.

Södra Sverige, ätminstone upp i Östergötland. Juli; Augusti.

7. C. Zebrana (HüBx.): framvingar blekt olivgula eller
ockragula med 5 smala, silfverhvita tvärband, af hvilka de 2:ne
bakom midten beröra hvarandra vid diskfältets tvarnerv och bilda

WALLENGREN: SKANDINAVIENS CONCHYLIDIDE. 139

härigenom ett X, som ofta i framkanten och inkanten berör med
sina yttre spetsar äfven det 5:te bandet, hvilket återigen ofta är
i framkanten gaffelformigt; fransar vid roten med gula, i spetsen
med grå fläckar.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 13, 95.

Skane i Juli.

Slägtet: COCCYX (TREIT:) LED.

Bakvingarnes styloid- och ulnargrenar utga ur diskfältet vidt
skilda fran hvarandra, den förra ur bakre hörnet, den senare
ganska längt framom detsamma, eller ätminstone icke frän samma
punkt som den förra.

I:o Framvingarnes sesamoidgren utlöper i utkanten. Argyrolepia STEPH.

1. C. aleella (SCHULTZE): framvingarne brunröda med 4
rundade eller triangulära, stora blekgula fläckar: 2 i inkanten
och 2 i framkanten, ofta tydligt kantade med blyglänsande linier.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. ı2, 32.

Skäne, Halland. Juni, Juli.

2. C. rutilana (Hüen.): framvingarne glänsande gullgula,
basen, 2 tvärband och utkanten kanelröda eller blodröda med
violetta blylinier; det 2:dra tvärbandet sänder en gren till anal-
hörnet och utvidgas mot framkanten, så att det sträfvar att an-
taga formen af ett K.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 12, 79.

Skane, Blekinge, Gotland, Christiania och Finnmarken. | Juli.

3. C. Hartmanniana (CLERK.): framvingarne ockragula; ba-
sen skuggad med rödbrunt; ett snedgaende, mot framkanten af
gul linea genombrutet, rödbrunt tvärband, som utsänder en gren
till analhörnet; nära vingspetsen en rödbrun framkantsflack; dessa
rödbruna teckningar mer eller mindre kantade med blylinier och
fran framkantsfläcken utga 2 parallela rader silfverpunkter.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 12, 81.

Var. subbaumanniana (Dovst.): betydligt mindre och ble-
kare; tvärbandet börjar längre fran basen och är mindre snedt.

STAINT. Man. II, 269.

Hela Sverige och vid Christiania. Juni, Juli.

140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

4. C. Deutschiana (Zerr.): framvingarne halmgula, hos ©
mörkare, med 1 inkantsfläck och 1 framkantsfläck vid basen,
båda rostbruna; ett snedt, brunt (FS) eller kanelfärgadt (Q), nara
framkanten till hälften, sällan helt genombrutet tvärband; nära
vingspetsen en aflång, rostbrun framkantsfläck och midt öfver ett
från analhörnet utgående brun, med utkanten parallel, stundom
med framkantsfläcken till ett tvärband förenadt streck; alla dessa
bruna teckningar innefattas af silfverhvita linier.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 12, 85.

Var. lutulentana (H. S.): de bruna teckningarna pä fram-
vingarne felsläende.

HS. Neve acim. 35, D. es.

Lappmarken, Dovre, Finnmarken. Juni, Juli.

5. C. vulneratana (ZETT.): framvingarne ljust ockragula;
framkantens bas, ett i inkanten dubbelt sa bredt som i framkan-
ten, öfver midten gaende, af silfverlinier begränsadt och af en
silfverlinea genombrutet tvarband samt den af en slingrande silf-
verlinea genomskurna utkanten kanelbruna; rummet mellan tvär-
bandets och utkantens mörka färg betäckt af silfverfärgade, gul-
aktıga linier samt eger ı skarpt begränsad mörkbrun punkt fram-
om midten och w—2 kanelbruna punkter eller fläckar i fram-
kanten.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 12, 80.

Dovre och Finnmarken. Juli, Augusti.

II:o Framvingarnes sesamoidgren utlöper i framkanten eller i vingspetsen.

6. C. dubitana (Hüzn.): framvingarne glänsande silfver-
hvita med blek olivgul inblandning; en gra fläck vid basen, en
mörkgrå fläck vid inkantsmidten, ej hinnande öfver vingvecket,
och en liten mörkgrå fläck vid framkantsmidten; utkanten skug-
gad med gratt; bakvingarne graaktiga, ej marmorerade; hufvud
hvitt; thorax svart.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 13, 94.

Hela halfön. Juni, Juli.

7. C. dilucidana (Wırx.): framvingarne blekt halmgula
med smal, brun linea längs framkanten frän basen till midten;
ett snedt gulbrunt tvärband nära basen fran inkanten inåt halfva
vingen; nära utkanten ett smalt, fullständigt, gulbrunt tvärband.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS CONCHYLIDIDÆ. I41I

WILKINS. 311. STAINT. Man. II, 275 (non /ranczllana
HEIN, nec FaBr.).

Skane i Juli.

8. C. posterana (ZELL.): framvingarne hvita, gräspräckliga,
vid utkanten grä, töckniga, med ett olivgrätt, i inkanten utvid-
gadt och der pä sidorna blygrätt, och nära framkanten genom
gra töcken genombrutet tvärband; vingspetsen brunaktig med bly-
gra och rödaktig inblandning, så att endast några hvita fram-
kantshakar finnas; hufvud och thorax hvita.

Zeit. Isis 1847, 471. H. S. IV, 190. ambiguana TREIT.
Willpe2e2. H.-S. f.564.)1 Heim. 9413088 (exclasn sym: VWILK,
& STAINT.).

Blekinge i Juli.

9. C. frigidana (GN.): »framvingarne triangulära, glänsande
hvitaktiga; vingfälten der och hvar gulaktigt olivbruna; vid ba-
sen en stor blågrå inkantsfläck; fransarne blågrå; framkant och
inkant svartpunkterade; alla vingarne undertill hvitmarmorerade;
hufvud och palper hvita.» GUENÉE.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 13, 92.

Dalarne. For. Forr. okänd.

10. C. badiana (HÜBN.): framvingarne halmgula, töckniga
af ockragult, med glänsande, hvitaktiga, vägiga tvärlinier; fram-
kantens bas, ett snedt frän inkantsmidten utgäende och der ut-
vidgadt, öfver mer än halfva vingen räckande tvärband, en liten
flack vid analhörnet och 2 vid framkanten, alla chokoladbruna; i
framkanten nara vingspetsen 2 ljusa hakar; bakvingarne grabruna.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 12, 83, rudrgana HEIN. II,
1, 81 (forma major) dadzana STAINT. Man. I, 270.

Sveriges sydligaste provinser i Juli. (Uppgifves fran Lap-
land och Norge, men möjligen följande art).

11. C. enicana (Dovust.): framvingarne hvitaktigt halmgula,
töckniga af blekt ockragult, med glänsande, hvitaktiga, vägiga
tvärlinier; ett snedt fran inkantsmidten utgäende och der ej ut-
vidgadt, smalt, brunaktigt tvärband, som nästan förenas med en
midt deremot varande framkantsfläck; en annan sädan framkants-
flick nära vingspetsen; inga ljusa framkantshakar nära vingspet-
sen; bakvingarne gra.

142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

WiLK. 292. STAINT. Man. II, 270, rubigana HEIN. IL, 1,
81 (forma minor.) WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 12, 84.

Sveriges sydligaste provinser samt Lapland. Juli.

12. C. Smeathmanniana (FABR.): framvingarne ockragula
med glänsande hvitaktig inblandning; ett snedt ockrabrunt tvär-
band frän inkantsmidten, hinnande till hälften af vingen och
midt deremot ı framkanten en liten, ljust gulbrun flack; en tre-
sidig, ockrabrun fläck i analhörnet och midt deremot i framkan-
ten en mindre ljusbrun flack och emellan dessa fläckar brunak-
tiga töcken; utkanten ej bruntöcknig.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin: '13,:87.

Hela Sverige. Juni, Juli.

13. C. Kindermanniana (TRreır.): framvingarne blekt ockra-
gula med glänsande hvitaktig inblandning, framkantens bas ockra-
brun; ett snedt ockrabrunt tvärband fran inkantsmidten, oftast
sammanhängande med en midt deremot i framkanten varande
ockrabrun fläck; en tresidig ockrabrun fläck 1 anaïhôrnet och
midt deremot ı framkanten en annan samt utanför dessa en mörk
hake; utkanten bruntöcknig; fransarnes delningslinea tydlig.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 13, 86. furcana Bum. WAaL-
DENGR: LEN TSK NOG:
Skane, Westergötland, Gotland, Christiania. Juni, Juli.

r4. C. Mussehliana (TREIT.): framvingarne vid basen gul-
bruna, i inkantsbasen en silfverglänsande fläck, derefter ett bredt,
hvitaktigt, silfverglänsande tvärband; dernäst ett bredt gulbrunt,
i yttre brädden svartpudradt tvarband; derefter i framkanten en
större fyrsidig, hvitaktig, silfverglänsande fläck och midt deremot
en dermed genom en silfverglänsande, svartpudrad linea samman-
hängande, silfverglänsande, med gulbrunt fylld triangel i inkan-
ten; derutanför finnas gulbruna töcken med en hvitaktig, slin-
grande, silfverglänsande linea.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 13, go (excl. syn. STAINT.).

Westergötland ı Juli.

ı5. C. Manniana (F. R.): framvingarne glänsande hvit-
aktigt gula, knapt mörktöckniga; ett skarpt begränsadt, jämn-
bredt, svagt vinkelbrutet, fran inkanten till vingmidten svart, der-
efter gulbrunt tvärband; ett gulbrunt tvärband fran framkanten

WALLENGREN: SKANDINAVIENS CONCHYLIDIDÆ. 143

(nära. vingspetsen) afsmalnande till utkanten (nära analhörnet);
ofta en liten, tresidig, svartbrun inkantsfläck mellan bäda banden.

BRUDER EI. 1 Oh eats LV, DOGS Eien. Il. 84
(exclus. syn. WILK & STAINT).

Skane. Juli.

16. C. ciliella (Hürn.): framvingarne grahvita eller gul-
hvita, silfverglänsande, med grätöcknig, rosenfärgad utkant; fran
inkantsmidten ett snedt, tämligen bredt, rödbrunt, mot inkanten
mörkare, ofta svartaktigt, framat mattare och försvinnande tvär-
band; framkantsbasen med rödbrun längsfläck; fransarnes bas
rosenröd.

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 13, 89.

Hela Sverige. Maj, Juni.

17. C. pallidana (Zeır.): framvingarne glänsande gulak-
tigt hvita, gräspräckliga; framkantsbasen och ett bredt genom-
brutet, i inkanten utvidgadt tvärband öfver midten, svartaktiga;
ett smalt, böjdt, grått tvärband nara utkanten; hufvud gulhvitt;
thorax grä.

ZEV. + 1515:,6847,4,742:. H.xS> IV „290, 19'389... MEN ET,
1, 88 (excl. syn. Wirk. & STAINT.) albicapitana CookE. Zoolo-
gist P. 7800. STAINT. Ent. Ann. 1862, p. III. MLacur. E.
A. 1869, p. 86 (exclus. syn. ZETT.).

Blekinge. Juli.

18. C. gilvicomana (ZELL.): framvingarne blekt ockragula,
utanfor midten brunpudrade och bruntôckniga; ett bredt, fram-
till utvidgadt, af foga tydliga blylinier begränsadt, brunt tvärband
öfver midten; vingspetsen snedt till analhörnet brun med blygra
inblandning; hufvud ljusgult; thorax gulbrun.

BELL. Isis 1847, 742 Dlwwiscapulana HS. ‘IV, 224,-VI
160, f. 97, gilvicomana HEIN. Il, 1, 86.

Skane. , Juli.

19. C. nana (Haw.): framvingar blekt ockragula med ro-
senröd anstrykning; basen och framkanten till midten blygra; ett
bredt, mot inkanten utvidgadt och derifrän till vingmidten i det
inre gulbrunt, svartfläckigt, för öfrigt blygrätt tvärband, som vid
framkanten har ı yttre brädden en mörkare flick; frin 2 mörka
framkantsfläckar utgär till utkanten en gra eller brun, mer eller

144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

mindre tydlig skuggning; hufvud blekt ockragulaktigt; thorax
mörkgrä.

Haw. Lep. Br. 439. STAINT. Man. II, 272, ambiguana
FROEL. Torr ı12..:H. S. IV, 192... WALLINGR,/SP. Korb
Tin 13, 91, pallidanà H. S. f. 65, Zumilana. H. S. f. 66.
Hem. Abs, 00.

Smäland, Odalen, Romsdalen, Gudbrandsdalen, Dovre, Sönd-
möre. Juni, Juli.

20. C. curvistrigana (WILK.): framvingarne blekgula, skug-
gade med ockragult; gulhvita, silfverglänsande tvärlinier; ett grätt
streck längs framkanten till basen; ett regelbundet, nagorlunda
begränsadt, vid framkanten bredare, grått tvärband öfver midten
och ett grått, krökt streck från framkanten (nära vingspetsen) till
analhörnet; utkanten gråaktigt töcknig; hufvud olivbrunt; thorax
rostbrun med gulaktiga skuldertäckare.

WILK? 302. ozamr. Man.oll 292. HEIN PIE RTS

Skane i Juni.

21. C. atricapitana (STEPH.): framvingarne hvitaktigt kött-
firgade, vid basen grätöckniga; en oregelbunden gra flack 1 in-
kantsmidten och midt deremot i framkanten en annan mindre,
båda hos © vidt skilda, men hos © genom gulaktig färg nästan
förenade; nära vingspetsen 2 mörka framkantsfläckar; fran den
inre af dessa ett mörkt band till utkantsmidten; utkanten gra-
töcknig; bakvingarne blekgrä med mörkare vattring; hufvud och
thorax svarta (7) eller hufvud olivbrunt och thorax svart (9).

Wink. 298. STAN. Man. IL, 27T. "HEN ES #07

Skane i Juni.

rt RR

TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES PSYLLODER
AF

O. M. REUTER.

I ättonde häftet af sina Opuscula entomologica, pp. 820 ff.
har THOMSON publicerat en öfversigt af Skandinaviens Chermes-
arter,' såsom han benämner Psylloderna. De ytterst korta art-
diagnoserna äfven af säsom nya uppstälda arter, hvilka dessutom
oftast angifva endast en af de mänga färgdrägter, 1 hvilka de
flesta arter allt efter olika årstider uppträda, lata dock tyvärr
andra än förf. sjelf i många fall stanna i ovisshet om de spe-

1 THOMSON inleder denna uppsats med följande ord: »I den catalog öf-
ver Finlands Psylloder, som REUTER nyligen publicerat, yttrar han i början att
Sternorhyncha varit nästan alldeles försummade af finska och svenska Hemi-
pterologer. Detta omdöme synes vara något omildt särskilt med afseende på
författaren till Insecta Lapponica, ty ZETTERSTEDT har ensam hemfört och
beskrifvit flere arter af Psylla frän Lappland än alla Finlands äldre och nyare
entomologer förmätt hopbringa.» Meningen med dessa rader är mig oklar,
enär ZETTERSTEDT i Insecta Lapponica beskrifver in alles endast ı2 Psylloder,
af hvilka 4 Psyllae s. strict., och min ofvan nämnda katalog upptager 36 ar-
ter, af hvilka 17 Psy//ae. Menar THOMSON, att ZETTERSTEDT fran Lappland
hemfört och beskrifvit flere arter, än de finska samlarne förmätt hopbringa fran
detta land, har han så till vida rätt deri, att Z. väl hemfört, men icke beskrif-
vit flere arter, än de finska entomologerna känna fran Lappmarken. Men om
äfven Z. hade beskrifvit flere lappska arter, än min katalog upptager, sa hin-
drar detta icke att denna grupp för öfrigt inom Sverige och Finland till sista
tiden varit i hög grad försummad i jämförelse med öfriga hemipterer; och
ännu äterstär mycket att göra, dit hörande dessa arter och särdeles deras biologi
blifvit rätt belysta. Denna uppsats visar för öfrigt, att jag ingalunda haft sa
orätt i mitt pästäende; THOMSON upptager nämligen i sin Ofversigt 44 sven-
ska arter. Redan nu, fyra är efter dess offentliggörande, kunna 61 species an-
föras från Sverige; och ännu äro helt säkert flere att tillägga, att döma deraf,
att jag i sydvestra Finland funnit ännu några species, som icke träffats i Sve-

rige, men utan tvifvel der icke saknas.

146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

cies, som med dem afses. Under sommaren 1880 hade jag tillfälle
att granska Svenska Riksmusei samlingar af hithörande djur, af
hvilka manga voro bestämda af THOMSON sjelf, samt att jämföra
dem med exemplar, tillhörande samma museum och bestämda
af den framstående Psyllod-kännaren i Wien, doktor F. Löw. På
hösten samma år besökte jag under genomresa adjunkten THOM-
SON i Lund, som med tillmötesgående välvilja visade mig sin
Psyllod-samling. Under granskningen af såväl Riksmusei, som
THOMSONS samlingar uppdagades, att de allra flesta af denne för-
fattares såsom nya uppstälda arter redan voro bekanta under
förut gifna namn och derför måste indragas. Derjämte upp-
täcktes i Stockholms museum några arter, som icke finnas upp-
tagna 1 hans ôfversigt af Skandinaviens Chermes-arter, och till
dessa har jag genom insamlingar kring Stockholm och i Bohus-
län kunnat lägga ytterligare några species, så att de nedan upp-
tagna arterna med 17 nummer Ofverstiga dem, som THOMSON
‚ anför för Sverige. Jag har derför nedan sammanstält hvad mig
varit bekant om Psyllodernas utbredning inom detta land, tillika
anförande uppgifter öfver resp. arters lefnadssätt och närings-
plantor, hvilka THOMSON nästan fullständigt förbigår, men utan
hvilkas kännedom våra Psylloder emellertid kunna sägas vara blott
delvis bekanta. Härtill komma åtskilliga synonymiska notiser,
särskildt öfver THOMSONS arter; att beklaga är dock, att mitt
korta uppehåll i Lund icke tillät mig att undersöka de arter,
som stå i den Zetterstedtska samlingen och hvilka derför ännu
delvis förblifvit mig och väl äfven de flesta andra hemipterolo-
ger oklara. Med hänsyn till systemet och nomenklaturen har jag
följt Löws noggranna och på ett synnerligen rikhaltigt material
baserade undersökningar, och äro hans arbeten öfver de europei-
ska Psylloderna oundgängligen nödvändiga för enhvar, som vill
ernå säkra bestämningar af dessa små svårbestämda insekter,
hvarför jag tager mig friheten här fästa särskild uppmärksamhet
på desamma.! Slutligen har jag att till adjunkten THOMSON

!F Lows arbeten öfver Psyllodae äro samtligen införda i Verhandlungen
der k. k. zoologisch-botanischen Gesellschaft in Wien. De äro:

I. Zur Biologie und Charakteristik der Psylloden nebst Beschreibung
zweier neuer Species der Gattung Psylla. Mit. Tafel I und II, i årgången 1876,
pp. 187—-216.

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 147

frambära min tacksamhet för hans beredvilliget att till undersök-
ning lemna sitt material af svenska Psylloder och i icke mindre
förbindelse star jag till doktor Löw, som ej blott under min vi-
stelse i Wien meddelat mig mången lärorik upplysning och tillä-
tit mig jämförelser af mina arter med de i hans samling förva-
rade typexemplar af såväl hans egna, som FÖRSTERS och FLoRs
arter, men äfven dessförinnan mängen gäng välvilligt bestämt
ätskilliga dubiösa species, till följd hvaraf nedan anförda namn
torde kunna göra allt anspräk pä riktighet.

Fam. PSYLLODAE.

THOMSON upptager för denna familj LINNÉS namn Chermes.
Men dä detta slägte innefattar äfven andra arter, t. ex. Aphzs-spe-
cies, si torde det vara riktigare att antaga GEOFFROY's nomenklatur,
också om LINNÉ med sin benämning egentligen afsett de species,
som nu benämnas Psylloder. Äfven i fall LINNÉ hade beskrifvit
endast sidana under namnet Chermes, torde i detta fall den ve-
tenskapliga puritismen böra vika för en uppfattning af namnet,
som vunnit fast fot inom det allmänna spräkbruket, hvilket med
denna benämning samt dess derivater (Chermetin, etc.) afser vissa
Coccider. Vi bibehälla derför ofvanstaende namn.

Subfam. I. Liviinae F. Löw.

Gen. ı. LIVIA LATR.

1. L. juncorum Larr., ZETT., Ins. Lapp. 306, 1. THom-
SON, Op. ent, p. 841.

Beiträge zur Kenntniss der Psylloden, mit einer Tafel, i arg. 1877,

4. Mittheilungen iiber Psylloden, mit einer Tafel, i årg. 1879, PP-
547—598.
5. Turkestanische Psylloden, mit einer Tafel, i arg. 1880, pp. 249 — 266.
För öfrigt rekommenderas FLORS öfversigt af Livlands arter i »die Rhyn-
choten Livlands, II» samt samme författares arbete i Bulletin de la Soc. imper.
d. Natur, de Moscou 1861.

148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Skane, Öland, Smäland, Oster- och Westergötland, Bohuslän,
Nerike, Södermanland, .Stockholm, södra Lappmarken. — Denna
art är icke sällsynt pa Funcus-arter, pa hvilkas blomhufyuden den
astadkommer egendomliga, redan länge bekanta deformationer.

Subfam. II. Aphalarinae F. Löw.

Gen. 2. RHINOCOLA FRST.

I. Kh. aceris Linn., F. Sv. Ed. I 214, 695 (Chermes):
Toms. Op. ent: Mp. to ATS Te (

Ehuru redan af LINNÉ beskrifven, saknas denna art ännu i
svenska Riksmusei samlingar. Den lefver, enligt LiNNés och
Lows uppgifter, pa Acer campestre, men jag har i sydvestra
Finland tagit den i stor mängd äfven pa Ulmus montana och
en gang i ett exemplar på Quercus robur på en holme, hvar-
est Acer alls icke förekom. Artens utvecklingshistoria bekant-
gjordes först af Löw 1 hans ofvan anförda arbete, Mittheil.
über Psylloden, 1879, pp. 559 och 560. Aggen läggas emot
hösten bakom de yttre knoppfjällen, larverna utveckla sig ännu
fore vinterns inträde och ôfvervintra bakom knoppfjällen; om
våren vidtager åter deras under vinterdvalan afbrutna utveckling,
men ända till tredje hudömsningen förblifva de bakom de yttre
knoppfjällen. Derefter begifva de sig bakom de innersta knopp-
fjällen till basen af det unga skottet, suga sig fast der och lemna
icke detta ställe förr, än de äro färdiga att förvandlas till ima-
gines. För att ostördt kunna genomgå denna förvandling, upp-
söka de bladens undre sida, der-de fästa sig med utspärrade ben.
Enligt DouGLas' skall denna art i England förekomma i två ge-
nerationer om året.

2. Rh. ericae Curt. — THOMS., Op. ent. p. 841, 2. —
Chermes Callunae Bon., K. Vet. Ak. Handl. 1849, pp. 266—
2167, SEC. SPEC. “ty pic.

Denna lilla art, den minsta af vara Psylloder, forekommer
troligen öfverallt inom Sverige, hvarest ljung växer. BOHEMANS
typexemplar härstamma från Gotland. I September 1880 tog jag

! Ent. Monthl. Mag. XV (1879), p. 255.

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 149

imagines och små larver på Dalarö nara Stockholm; talrikast äro
imagines i Augusti, mot slutet af hvilken manad äggen läggas.
Larverna växa enligt Löw (l. c. p. 561) ytterst längsamt, Ofver-
vintra största delen halfvuxna och undergä följande var atmin-
stone ännu en hudömsning, innan de blifva imagines.' Vid köl-
dens inbrott draga de sig till stängelns understa delar närmast
rötterna och öfvervintra i en slags dvala dolda mellan mossa,
gammalt löf m. m. Larven afbildas af Löw 1. c., Taf. XV,

Fig. 'TO— IT,

Geni. 3:, APHALAKA, ERST:

1. A. exilis Wes. et MoHur. — FALL, Hem. Sv., II, p.
So (Chermes). THoms. Op. ent. p. 840, I.

Denna art träffas frän vär till höst hela sommaren igenom
i enstaka exemplar bland gräs pa ängar. THOMSON säger, att
den förekommer pa sandmarker, oftast pa Aumex; och FALLEN
samt senare HEYDEN hafva angifvit Rumex acetosella såsom dess.
näringsplanta. Tidigt p& vären och sent pa hösten anträffas den
på vara barrträd, der den ôfvervintrar såsom imago. Exemplar
finnas 1 Riksmuseum fran Smäland, Södermanland och Stockholm,

2. A. affinis Zerr., Ins. Lapp. 208, 6. (Chermes). THoms.
Opeent.”" ps 840, ~2.

Funnen af ZETTERSTEDT i Lappland. Exemplar i Riksmu-
seum fran Söderbotten (?); jag har tagit den pa Dalarö. Den
lefver på fuktiga, starrbevuxna ängar, men näringsplanta och tidi-
gare utvecklingsstadier stå ännu att eftersôkas. I likhet med
föregäende finnas äfven af denna tidigt pa vären öfvervintrade
imagines pa vara barrtrad, enligt hvad jag iakttagit 1 sydvestra
Finland, der denna art icke är sällsynt pa fuktiga ängar.

3. A. Calthae Linn. F. Sv. 263, 1005 (Chermes). THOMS.,
Op. ent. p. 840, 1. A. polygoni Först. (verisimiliter).

Tidigt på våren förekommer? i massor i blommorna af Ca/-
tha palustris en Aphalara-art, hvilken mycket väl stämmer öf-
verens med LINNÉs diagnos öfver Chermes Calthae, Enligt F.
Löw är denna art icke skild från A. polygoni FRST., hvilken

* Detta i Wiens omnejd. -
? I sydvestra Finland och troligen äfven flerestädes i Sverige.

150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

i Riksmuseum företrädes af exemplar frän Skäne, Öland och
Stockholm och hvilken jag funnit i sydvestra Finland pa Polygo-
num aviculare.‘ De pa Caltha funna exemplaren, sådana de
äfven i Riksmuseum sta fran Smäland och Stockholm, dro emel-
lertid nägot större och hafva mera brungula vingar. Löw skrif-
ver likväl till mig: »A. polygont FRST ist mit A. calthae L. völ-
lig identisch. Bei allen Psylloden sind die überwinterten Exem-
plare grösser und dunkler als die des Sommers». Fragan kan
dock afgöras först efter det en stor mängd exemplar insamlats
från Caliha och sedan man undersökt, huruvida de i denna vaxts
blommor om våren så talrika Apha/ara-individerna utvecklats pa
nämnda växt och der undergått sin förvandling, eller om de en-
dast äro öfvervintrade individer, hvilka tillhöra den pa Polygonum
_i sjelfva verket lefvande arten, men om våren förekomma på en
för dem egentligen främmande planta, på samma sätt som många
andra, hvilka alls icke utvecklas på barrträden, under denna års-
tid ganska ofta anträffas på dessa. Också individer af denna
art uppträda under nämnda årstid på gran och tall. De tidigare
utvecklingsstadierna äfven af A. polygont äro ännu obeskrifna.

4. A. nervosa FRST. sec. spec. typ. — FLor, Rh. Livl.
11,383, 8, See. Spec. typ.,. nec..IHoVsS.

Af denna pa Achillea millefolium enligt Scott och äfven
enligt LOws mig meddelade uppgift lefvande art, som icke upp-
tages i THomsons Ofversigt af Sveriges Chermes-arter, i det THOM-
sons art af detta namn är en annan, fann jag ett exemplar 1
SCHONHERRS samling utan lokaluppgift; ett annat finnes fran An-
germanland, taget af STÂL; jag har observerat den 1 Stockholms
omgifningar. Dess utvecklingshistoria är ännu icke beskrifven.

Obs. Denna art anses ganska riktigt af de flesta författare
såsom FÖRSTERS A. nervosa. THOMSON upptager deremot under
detta namn en helt annan, dubbelt sa stor art (den följande)

! Den förekom i September 1880 talrik pa Dalarö pa en med Æwmex
acetosella tätt bevuxen odlad ängsbacke, men d:r Löw förmodar att enligt all
sannolikhet Polygonum växte närmast marken. Emellertid anför DOUGLAS år
1879 i Ent. Monthl, Mag. XV, p. 255, att den i England lefver på Polygo-
num hydropiper och Rumex-acetosella, från hvilken senare växt den också ti-
digare antecknats af HALIDAY. Äfven denna planta förtjenar derför att när-
mare undersökas med hänsyn till i fråga varande art.

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. ISI

och har för mig uppgifvit, att han bestämt denna enligt frân
FÖRSTER sjelf till DAHLBOM sända exemplar. Denna senare art
är emellertid utan ringaste tvifvel = Chermes picta ZETT., så
att FÖRSTERS benämning i så fall skulle vara att-upptagas blott
säsom synonym till ZETTERSTEDTS. THomson för pa alldeles obe-
gripliga skäl ZETTERSTEDTS Prcia såsom synonym under Calthae
Linn.’ Emellertid har jag i d:r Lows samling i Wien sett typ-
exemplaren till FÖRSTERS beskrifning, etiketterade med dennes
egen handskrift, och hans beskrifning anger äfven tydligt nog
arten, som är densamma, hvilken äfven FLor kallat nervosa
Frst. De till DAHLBOM sända exemplarens bestämning måste
bero på någon förvexling eller misskrifning.

5. A. picta Zerr., Ins. Lapp. 308, 3 (Chermes). FLOR,
Rh. Livl. II, 539, 6. Aphalara nervosa THoms., Op. ent. p.
840, 4 sec. Spec. typ., nec. FRST.

Af denna först af ZETTERSTEDT enligt exemplar frän Lapp-
land och Norrbotten beskrifna art finnas i Riksmuseum exemplar
från Småland och Stockholm. THOMSON anger den såsom all-
män i södra och mellersta Sverige. Jag tog den äfven i Sep-
tember pa Dalarö. Talrikast förekommer den? i Augusti och
träffas dä pa sina ställen i en ej ringa mängd individer på Chry-
santhemum leucanthemum, oftast på blommorna och stjelkens
öfversta del. — F. Löw har såsom färgvarietäter under denna
art anfört” A. flavipennis, sonchi och innoxia Frst samt À.
alpigena M. D. och anger Leontodon hastilis såsom dess nä-
ringsplanta. På de orter, der jag på Chrysanthemum insamlat
A. picta, förekommer emellertid alls icke Leontodon hastilis,
och det är derför möjligt, att vid en närmare undersökning nå-
gon af de anförda varietäterna kunde visa sig vara en verkligen
skild art eller åtminstone en med en annan näringsplanta förbun-

den distinkt form. De tidigare utvecklingsstadierna af vår picta
har jag ännu icke funnit.” Till ledning vid deras eftersökande

Se härom äfven F. Löw, Mitheilungen iiber Psylloden, pp. 562 und 563.
Enligt mina observationer i sydvestra Finland.

= Beitr. zu 'kenntn. ‚d.tPsyll. pp. ‚124% 126.
* D:r Löw, som delar mina ofvanstäende tankar, önskar ett sa stort an-
tal exemplar som möjligt af var pa Chrysanthemum lefvande art, om görligt i
alla utvecklingsstadier. För den, som är i tillfälle att uppfylla nämnda önskan
meddelas d:r F. Löws adress: Wien, Wiedener Hauptstrasse 37.

Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 3 (1881). TT

152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

må följande ur d:r Lows observationer öfver de pa Leontodon
hastilis i Österrike iakttagna exemplaren i sammandrag meddelas. *
Honan lägger (i Österrike i Juni, hos oss väl icke förr än i Juli eller
Augusti) några” glänsande, blekgula, mest i rad, med sidorna mot
hvarandra stälda ägg emellan ett hylleblad och blommorna; efter
ofta flere gånger upprepad parning läggas åter nya ägg på dy-
lika ställen i blomhufvudet. Icke långt derefter utveckla sig re-
dan de späda ungarne och qvardröja i blomhufvudet, sa länge
som hyllebladen ännu erbjuda dem tillräcklig saft. Men så snart
dessa börja vissna, vandra de till rotbladsrosetten och fästa sig
der vid de yngsta bladaxlarne. Här blifva de till köldens in-
brott och draga sig då ned till rothalsen eller möjligen ännu
djupare ned längs roten, för att derstädes öfvervintra. Om våren
visa sig larverna åter på bladen och fästa sig nu på dessas un-
dre sida. Efter ytterligare ett om våren genomgånget hudom-
byte utvecklas imago. Så i Österrike. Om vårt klimat förorsa-
kar nämnvärda olikheter i utvecklingen vore intressant att erfara.

6. A. artemisiae Frst. — THOMS. Op. ent., p. 841, 5:
Psylla malachitica DAHLB., K. Vet. Akad. Handl. 1850, I, p.
177.

Denna art, hvilken i Sverige först blifvit funnen pa Gotland
af DAHLBOM, har jag tagit i mängd under Augusti och Septem-
ber vid Östra stäket och på Dalarö nära Stockholm. Den lefver
pa Artemisia absinthium och A. campestris, men dess utveck-
lingshistoria ar ännu oskrifven.

7. A. nebulosa Zerr., Ins. Lapp. 307, 1. Reut., Medd.
Soc. F. et Fl. Fenn. I, 77,:5. — Aphalara graminis THoms.,
Op. ent. p. 841, 6, nec Linn.”

Denna ar en nordlig och subalpin art. Den är tagen i sö-
dra Lappmarken, i Norges och Dalarnes fjälltrakter, men gar
ända ned till Stockholm. Angående dess lefnadssätt kan jag upp-
lysa, att jag i den gamla Schönherrska samlingen fann flera exem-
plar fran Stockholm med anteckning: »in Epilobio angustifolio».
För öfrigt är utvecklings- och lefnads-historien okänd.

! Mittheilungen über Psylloden, pp. 563—566.

? F. Löw har redan i Mitth, üb. Psylloden, pp. 566 och s67, visat att
LINNES Chermes graminis ingalunda hör till denna art och att den icke ens
hör till Psylloderna.

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 153
Gen. 4. PSYLLOPSIS Low.

1. Ps. fraxinicola Frst. — THoms., Op. ent. p. 829, 3
(Chermes). Psylla unicolor Frog, Rh. Livl., II, 479, 15.

I Riksmuseum fran Småland och Stockholm. Förekommer
troligen öfverallt, der ask växer. Ungarne sitta pa undre sidan
af askbladen mestadels i sma kolonier vid medelnerven och af-
söndra genom sekretion i randen af vingskidorna och bakkanten
af abdomen ytterst fina, länga, hvita trädar, hvilka flocklikt sam-
manhänga och slutligen betäcka icke blott hela insekten, utan
äfven ofta hänga 1—3 cm. längt ned fran bladet. De förorsaka
inga missbildningar af bladen, såsom ungarne af följande art. *

2. Ps. fraxini Lınn., F. Sv. n:o 1013. (Chermes). THOMS.,
Op. ent. p. 829, 1 (Chermes). — Chermes sorbi THoms., Op.
ent. p. 829, 4 (= var. alis impictis) forte.

Förekommer troligen öfverallt der asken växer. I Riksmu-
seum förvaras exemplar från Småland och Östergötland. Lar-
verna lefva under den blåsartadt uppsvullna, nedvikta, blekgröna,
gul- eller rödfärgade bladranden af Fraxinus excelsior och in-
neslutas i ett hvitt bomullslikt sekret.

3. Ps. discrepans Fror, Bull. Soc. Imp. d. Nat. Moscou
1861, p. 376. — Chermes sorbi THoms., Op. ent., p. 829, 4,
sec. spec. a THoms. in Mus. reg. Holm. determ. (varietas alis
immaculatis), vix Linn.”

Af denna art, som hittills tagits endast af FLor vid Mar-
seille och af mig vid Abo, har jag i Stockholms Riksmuseum sett
en varietät fran Gotland med nästan ofläckade vingar, bestämd
af THOMSON såsom CZ. sorbi, hvilken art af honom karakteri-
seras just genom de vattenklara, ofärgade vingarne. Löw har’
citerat THomsons sort såsom varietät under Ps. fraxini, hvil-
ken äfven stundom förekommer med ofläckade vingar. I THom-
SONS samling star en hona (i Op. ent. p. 829 beskrifver han en-
dast detta kön) frän Skäne och möjligt är att denna verkligen
hör till Ps. fraxini, dä honorna af denna art och dscrepans

1 F. Löw, Beitr. Z. Kenntn. d. Psyll. p. 138.

? Löw har redan till fullo uppvisat osäkerheten af THOMSONS identifie-
ring af sin art med LINNÉS sorbi, hvilken osäkerhet blir än större, om det

ädagalägges att arten, såsom troligt är, lefver på Zraxinus och icke pa Sorbus.
3 Zur Systematik d. Psyll. p. 589.

154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

äro hvarandra ytterst lika; men hanen frän Gotland i Riksmu-
seum hör med säkerhet till denna senare art, som lätt igenkän-
nes pa de egendomligt bildade genitalierna. Jag har derför
varit nödgad att citera Ch. sordi THoms. under bade denna och
föregäende art.

Subfam. II. Psyllinae F. Löw.

Gen. 5. PSYLLA GEOFFR., Löw.

1. Ps. pruni Scop. — THoms., Op. ent., p. 838, 22
(Chermes).

THOMSON uppgifver arten för södra Sverige. I Riksmuseum
finnas exemplar fran Gotland. Jag har tagit den i Juni (6fver-
vintrad) i Djurgärden vid Stockholm. Den lefver enligt Löw pa
Prunus-arter, hvarest man om vären, medan knopparne ännu dro
slutna, träffar de öfvervintrade imagines, hvilka senare sätta sina
ägg på de unga skotten samt på undre sidan af bladen. Kort
derefter utvecklas ungarne, hvilka fastsuga sig vid yttersta skott-
spetsarne i vinklarne vid bladskaften och stiplerna. De ännu
icke öfvervintrade imagines äro mycket ljusare färgade än de,
man finner om våren.

2. Ps. costato-punctata Först. — Chermes annulicornis
Bou., K. Vet. Akad. Handl. 1851, pp. 124—125. Chermes
quercus THOMS., Op. ent., p. 834, 12, vix LINN. Chermes punc-
2005 TA THOMS ANG, CoP 834, 13,7

Funnen hittills endast i Skane. Den lefver, enligt Low, pa
Orataegus oxyacantha. Imagines Ofvervintra och förändra här-
under i hög grad sin färg, hvilket är fallet med en stor mängd
Psylloder. De blifva dervid rödbruna med mörka vingädror. De
ljusgula äggen läggas om vären efter upprepade parningar isyn-
nerhet vid nerverna och bladstjelken. Ungarne dröja anda till
andra hudombytet pa bladen och gå derefter så småningom ôf-

! Denna synonymi är redan af Löw vidlyftigt berörd i Mittheil. üb.
Psyll., pp. 570 och 571. Jag var i Lund i tillfälle att se typerna till THOM-
SONS puncticosta, hvilken förutom genom färgen äfven skulle skilja sig genom
kortare frontal-koner (hvilket jag dock icke kunnat finna) och kan i dem icke
se annat än de öfvervintrade, fullt färgade individerna af costato-punctata.

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 155

ver till de unga skotten, för att ändtligen samlas i större eller
mindre kolonier pa förra ärets skott. I trakten kring Wien ut-
vecklas imagines i slutet af Juni,’ i södra Sverige förmodligen
nägot senare.

3. Ps. pyri Linn., Syst. nat. V., 522, 4. THoms., Op. ent.
p. 835, 14 (Chermes).

Af denna art har jag icke sett mer än ett svenskt exemplar
i den gamla Schönherrska samlingen, utan angifven fyndort. Lar-
ven lefver i bladaxlarne af Pyrus communis.” En mycket när-
stående art, Ps. pyricola Frst., lefver pa P. malus.

4. Ps. peregrina Frst. — Ps. crataegicola Fuor, Rh.
Ravi: ls 47 4,0 02) nec! Frst.

Af denna art, hvilken icke upptages i THomsons Ofversigt,
finnas exemplar i Riksmuseum från Öland. Jag fann den talrik
pa Dalarö nara Stockholm i September pa Crataegus oxyacan-
tha. Larverna sitta ensamma pa undre sidan af bladen, utan
bomullslikt sekret.” Denna art har jag i min uppsats »Frän
Dalarö i September» orätt anfört såsom Ps. crataegi FRST;
exemplaren hafva sedermera granskats af d:r Löw, som upplyst
mig om mitt misstag. Imagines öfvervintra icke.

5. Ps. mali Scumpsc, Frst. — Tuoms. Op. ent. p. 835,
15 (Chermes).

Förekommer troligen öfverallt, der rönn och äppelträd växa.
Jag känner exemplar frän Smäland, Östergötland och Stockholm.
Den är för öfrigt mähända den art, som hos oss uppträder i
största massa. Larverna sakna ulligt sekret. — En närstående,
obetydligt större art, Ps. ulmz, hvilken lefver på Ulmus mon-
Zana och som jag tagit i sydvestra Finland, torde icke vara säll-
synt i Sverige, ehuru hittills förbisedd till följd af sin likhet med
ofvanstående.

6. Ps. crataegi Frst. — F. Löw, z. Biol. u. Char. d.
Psyll., p. 20, Taf. I, figg. 13—14.

Af denna för Sverige nya art har jag tagit nagra exemplar
vid Stockholm, hvilka bestämts af d:r Low. Den varierar i hög
grad till färgen. De öfvervintrade imagines framkomma tidigt pa
By ee 10 à dre

NON cl. Ca ps 570.

MEOW, LUC. pe 573.

156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

varen för att lägga ägg. De nakna ungarne lefva städse pa de
yttersta skott-spetsarne af Crataegus oxyacantha.

7. Ps. nigrita Zerr., Ins. Lapp. 309, 9 (Chermes) nec
REUTER, Medd. F. Fl. F. I, 74, 2. THoms., Op. ent. p. 836;
17 (Chermes), sec. spec. typ. — Psylla Pineti FLor, Rh. Livl.
II, 471, 10 sec. spec. typ. Chermes pulchra ZETT. 1. c. 309, ro.

Exemplar finnas i Riksmuseum frän mellersta och södra Lapp-
markerna, Westerbotten och Upland. Jag har jämfört dem med
exemplar, meddelade af Löw såsom typexemplar af Ps. pzneti
FLor och funnit dem i allo identiska. Också THOMSON har för-
modat att Ps. pineti FLor skulle höra till nigrita, »men», säger
han, »FLOR har tydligen sammanblandat två species, såsom man
ser af hans uppgift pa C. Ledz, af hvilken han funnit 28 honor,
men ingen hane». FLORS Zznet! och Jedi äro emellertid alls
icke af denne författare förvexlade och det motiv, THOMSON an-
for för sin äsigt, ar för mig obegripligt. Det faktiska är

* jag har fun-

att hanarne af Ps. dedi äro mycket sällsynta;
nit öfver hundra honor, men blott fyra eller fem hanar. Genom
identifieringen af Ps. pineti med nigrita får nu FLors benäm-
ning lyckligtvis vika för ZETTERSTEDTS äldre namn; det förra
namnet var nämligen särdeles illa valdt, då, såsom Löw visat,”
denna art alldeles icke på barrträd, utan på Salices undergår
sin förvandling och blott tillfälligtvis träffas förflugen till någon
närstående Pinus. ZETTERSTEDT uppgifver äfven om sin art
ganska riktigt »in Salice>. Löw anför emellertid att Ps. pineti
FLor lefver i Österrike uteslutande på Salix purpurea, men då
denna buske icke finnes på de lokaler inom Sverige, der arten
blifvit tagen, återstår ännu att utforska hvilken Salzx-art hos oss
tjenstgör såsom dess näringsplanta. Ungarne sitta enligt Löw”
antingen i bladvinklarne vid spetsen af årsskotten eller vid hän-
gena eller ock på bladens undre sida. Imagines utveckla sig i
Österrike mot slutet af Maj, lemna snart derefter sin närings-
planta och drifva sedan omkring till allehanda i närheten befint-
liga växter (såsom t. ex. Pinus, på hvilken de togos af FLOR).

" FLOR uppgifver äfven af Ps. pineti endast 2 <j’, men 23 9, så att
THOMSONS tankegång med fästadt afseende härå blir ännu mera oförklarlig.

? Zur Biol. u. Char. d. Psyll. p. 193.

> Beitr. zur Kenntn. d. Psyll. p. 136.

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 157

De öfvervintrade imagines inträffa deremot ater tidigt pa varen
pa de ännu fullkomligt bladlösa grenarne af sin egentliga närings-
planta, Sale. Under öfvervintringen blifva de mycket mörkare
och är det ännu icke fullfärgade individer, som ZETTERSTEDT
beskrifvit under namn af Chermes pulchra.

Obs. Den art, jag i Medd. fran Soc. pro Fauna et Flora
Fenn. I, p. 74, 2, beskrifvit fran Finska Lappmarken under
namn af Psylla nigrita är icke identisk med ZETTERSTEDTS (?)
och THomsons art, af hvilken jag sett af denna senare författare
bestimda exemplar. Dä jag bestämde min äfven fran Lappland
härstammande art såsom wzgrifa, skedde detta hufvudsakligen
på grund af ZETTERSTEDTS uppgift om kopulations-tängerna hos
hanen af Ch. pulchra, hvilka beskrifvas »hamis incurvis, reflexis,
ut in priore» (nigrzta). Jag har tyvärr icke nu varit i tillfälle
att ånyo undersöka mitt species. .

8. Ps. saliceti FRST. (nec FLOR). — THOMS., Op. ent. p.
839, 23 (Chermes). |

Exemplar från Stockholm finnas i Riksmuseum; Skåne, en-
ligt THOMSON. Dess utveckling och näringsplanta är mig obekant.

9. Ps. salicicola Frst. — Tuoms., Op. ent. p. 839, 24
(Chermes).

Anföres af THOMSON från Skåne. Jag har icke undersökt
exemplaren och omnämner endast att en närstående, äfven i syd-
vestra Finland på Salz“ funnen art är beskrifven af Löw under
namn af Ps. zteophila.* De öfvervintrade mörka honorna af
Ps. salicicola FRsT. träffas tidigt om våren stadda i äggläggning
på Salix caprea och S. aurita; några dagar derefter utkläckas
ungarne, som sakna ulligt sekret och före den näst sista hud-
ömsningen utmärkas af svarta teckningar och fläckar.

10. Ps. stenolabis F. Löw, Pet. nouv. ent. 1876, p. 65.
Beitr. Z. Kenntn. d. Psyll. p. 144, sec. spec. typ. — (Chermes
annelata THoms., Op. ent. p. 836, 16 (Chermes) sec. spec. typ.
— Ch. salicis Linn. (forte).

Funnen i Smäland och vid Stockholm. Den lefver pa Sa-
fix caprea och S. incana. THomsons annelata är enligt af
honom sjelf bestämda exemplar i Riksmuseum identisk med denna.
Utvecklings-histoyien är ännu obekant.

? Zur Biol. n. Char. d. Psyll., p. 198.

158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

11. Ps. parvipennis F. Low, Beitr. zur Kenntn. d. Psyll.,
p. 134, sec. sp. typ. Ps. salceti F1or, Rh. Livl. II, 470, 9
sec. spec. typ. Chermes microptera THoms., Op. ent. p. 838,
21, 1SECHTSBEC. jtyp.

Denna art finnes i Riksmuseum fran Skane, Halland och
södra Lappland. Enligt mina i sydvestra Finland gjorda iakt-
tagelser förekommer den pa Salix rosmarinifolia redan tidigt
pa varen i Ofvervintrade exemplar, som aro nagot större och
mycket mörkare med brunädriga vingar. Redan i medlet af Juni
uppträda nya imagines af arets generation, till färgen gula. Lar-
ven är obeskrifven.

Att döma af det årtal, hvilket F. Lows och THomsons pu-
blikationer bara, kunde det synas osäkert hvilketdera af namnen
parvipennis (Löw) eller mzcroptera (THoms.) är äldre och sa-
ledes eger priorität. Men om man tager hänsyn dertill att Low
föredragit sin afhandling för d. zool.-bot. Gesellschaft in Wien re-
dan den 7 Mars 1877 (säsom pa titelbladet angifves), under det
THOMSON 1 ett först den 13 November dateradt bref till d:r Low,
hvilket jag varit i tillfälle att se, meddelar denne, att han var
sysselsatt med en synopsis öfver nordiska Psylloder, sa torde tvif-
velsutan det Löwska namnet bora tillerkännas priorität. Men äf-
ven om bäda namnen samtidigt hade offentliggjorts, skulle jag
dock gifva företräde ät Löws benämning, emedan hans beskrif-
ning icke blott är mer karakteristisk, utan äfven ätföljd af goda
figurer, vidare emedan han isin art ganska riktigt igenkänt FLors
Ps. saliceti, under det THomson uppfattat denna såsom identisk
med sin /utea (= ledi FLOR) och slutligen emedan i den Psyl-
lodsamling, som tillhör Riksmuseum och hvilken delvis bestämts
af Löw och (sedermera?) delgifvits också THOMSON i och för hans
öfversigt, äfven exemplar funnos, bestämda af Löw såsom par-
vipennis, af hvilket namn THOMSONS synbarligen är endast en
grekisk öfversättning.

12. : Ps. ledi For, Rh. DiIvEHID: 4730 tap see Mspec:
typ. — Chermes lutea Tuoms., Op. ent. p. 833, 11, sec.
spec. typ.

Tuomsons typ är fran Småland. Jag har tagit denna art,
som hittills saknats i svenska Riksmuseum, pa Dalarö invid Stock-
holm samt i Bohuslän (och i Ringerige i Norge). Den förekom-

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 159

mer pa Ledum palustre, men äfven nägon gang pa Vaccinium
myrtillus. Artens lefnadshistoria ar för öfrigt ännu okänd.

13. Ps. Hartigii Fror. — Tuoms., Op. ent. p. 838, 20
(Chermes). Ps. sylvicola Letu., Reut., Medd. Soc. F. Fl.
Kenn.) I, p.+.7 3:

Funnen hittills endast i Skane. Utvecklings- och lefnads-
historia obekant, Jag har i sydvestra Finland tagit den pa karr-
marker.

14. Ps. elegantula Zerr. Ins. Lapp. 310, 11 (Chermes)
forte. * booms. Op. “ent. pP. "837,18.

I Riksmusei samling förvaras en af THomson med detta
namn bestämd 5, härstammande fran den gamla Schönherrska
samlingen och tagen i södra Lappland. ZETTER-

STEDTS typ har jag icke sett. Anmärkas bör att

ZETTERSTEDT i Ins. Lapp.. känner endast honan, | 7
af hvilken blott ett exemplar fans i hans samlıng.

Om den af THOMSON beskrifna hanen verkligen hör

till samma art, mäste jag derför lemna osagdt. Denna hane, hvil-
kens genitalstruktur något närmar sig den hos Ps. parvipennis
Löw, kan emellertid förvexlas hvarken med nyss nämnda species,
hvilket den dessutom betydligt öfvergär i storlek, ej heller med
nägon annan mig bekant art. Bredvid staende teckning ätergif-
ver den egendomliga strukturen af hanens jämförelsevis korta och
höga genitalsegment samt märkvärdigt bildade kopulations-tänger,
enligt det i Riksmuseum stående exemplaret. — Obs. Ps. nigrita
REUT. nec ZETT. frän finska Lappmarken har jag icke nu varit
i tillfälle att jämföra med denna art; det ar dock icke antagligt
att den ar synonym med denna.

15. Ps. betulae Linn., F. Sv. 214, 697 (Chermes).
TuHoms., Op. ent. p. 831, 9 (Chermes).

I Riksmuseum finnas exemplar fran norra, mellersta och
södra Lappmarken, Angermanland och Smäland. Dess utveck-
lingshistoria är ännu fullkomligt okänd. I sydvestra Finland har
jag funnit den talrik flerestädes pa Betula alba. Exemplaren
från Ångermanland, tagna af STÅL, äro något mindre och hafva
rökiga vingar samt äro enligt vidfästad uppgift insamlade från
Betula nana. D:r Löw anser dem emellertid fullt identiska med

160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

ofvanstäende art, med hvilken de äfven Öfverensstämma i genital-
strukturen.

Obs. Löw har! såsom synonym till Ps. detulae Linn.
upptagit Chermes elegantula ZETT. och grundat denna uppgift
på undersökning af exemplar, bestämda med detta namn i Riks-
museum och samlade i Lappland af BOHEMAN och ZETTERSTEDT
sjelf. Dä man emellertid icke vet om de blifvit bestämda af
ZETTERSTEDT sjelf och dä sä svärskilda arter, som de af slägtet
Psylla, lätt förvexlas i samlingar, ar det möjligt att detta äfven
varit fallet med dessa. I alla händelser är THomsons Ps. ele-
gantula en mycket väl skild art. — Frän Norge har THOMSON
beskrifvit en Ps. betulae närstående art under namn af Ch.
Zetterstedti, Op. ent., 832, 10, som förblifvit mig obekant, men
som i ZETTERSTEDTS samling (enligt THOMSON) stätt uppförd un-
der namn af elegantula, under det typexemplaret för denna art
stått bland a/v. Måhända hafva sådana exemplar meddelats
d:r Löw, som icke anser dem skilda från detulae, hvilken de
äfven, enligt THOMSONS beskrifning, synas komma ytterst nära.

16. Ps. fusca ZETT., Ins. Lapp. 307, 2 (Chermes). Psylla
perspicillata Fror, Rh. Livl. I, 457, 1. Chermes fuscula
ILHoMSs,.,, Op. enf.!'p. 830, 5, Sec: Spec. typ,

Exemplar i Riksmuseum frän mellersta Lappland och Smä-
land. Jag har tagit den i Bohus län. Dess utvecklingshistoria
ar ännu okänd. Näringsplantan ar Anus, enligt mina iakttagel-
ser i Norge och sydvestra Finland, isynnerhet A. zucana.

Obs. THOMSON citerar säsom synonyma under denna art,
som han genom misskrifning kallat fuscula i stället for fusca,
såväl Ps. perspicillata FLor, med hvilken den verkligen är iden-
tisk, som äfven Ps. alpina Frst, hvilken senare enligt Löw” och
enligt exemplar, som jag varit i tillfälle att se 1 dennes samling,
likväl är en egen art. Ps. fusca ZETT. varierar 1 högsta grad
till färgen och de af ZETTERSTEDT beskrifna individerna dro
bland de mörkaste (öfvervintrade?).

17. Ps. Försteri Flor. — Tuoms., Op. ent. p. 831, 8
(Chermes).

? Mittheil. üb. Psyll. pp. 577 och 578.
2Zuriisyst.) du iesyll:isp: 1602).

REUTER: SVERIGES PSYLLODER, 161

Denna är en allmän art, som frän Skäne till mellersta Lapp-
land förekommer pa Alnus glutinosa, i likhet med följande.
Ungarne träffas om vären isynnerhet vid bladskaftsvinklarne, ofta
samlade flere tillhopa, och skiljas genast frän dem af följande
art derigenom att de sakna det länga, hela kroppen betäckande
bommullslika fjunsekret, som utmärker dessa. Sina exkrement
bära de med sig i form af en hvit i spetsen tjockare sträng,
hvilken, sedan den uppnätt en viss längd, afbrytes och derpä
ater bildas ånyo. I motsats till ungarne af andra Psy//a-arter
äro de äfven mycket lifliga och fly, dä de oroas, med stor snabb-
het nedför grenarne, hvarvid de alltid löpa pä den för äskädaren
fränvända sidan af dessa’.

18. Ps. alni Linn., F. Sv. Ed. I, 214, 698 (Chermes).
ZETT., Ins. Lapp., 309, 8 (Chermes). THoms., Op. ent. p. 831
(Chermes).

En fran Skane till Lappland pa Alnus glutinosa och zn-
cana ofta i stora massor uppträdande art, hvilkens utvecklings-
historia omständigt skildrats redan år 1773” af DE GEER i hans
Mém. pour serv. à l’hist. des Insectes och afbildats i Tab. X,
figg. 8—20. De med ett tjockt, hvitt, ulligt fjun beklädda lar-
verna äro kända af en hvar, som sett sig omkring i naturen.

TO NP SANDER INN: Sy Nate, XIE D): LP Th» 728;
7 (Chermes). THoms., Op. ent. p. 831, 6 (Chermes).

Denna art är funnen inom Sverige endast i Skäne. Dess
utvecklingshistoria är redan 1737 fullständigt beskrifven af RÉAU-
MUR, Mem. III, pp. 351—362, och de olika stadierna afbildade
Tab. XXIX, figg. 1—16.

20. Ps. obliqua THoms., Op. ent. p. 838, 10.

Funnen vid Skalstugan i Jämtland. THOMSON anför intet
om, artens lefnadssätt. — Jag har icke sett något exemplar af
densamma. Möjligt är att den är identisk med min (icke ZET-
TERSTEDTS) Ps. nzgrita i Medd. F. Fl. Fenn. I, p. 74.

1 Löw, Zur Biol. u. Char. d. Psyll. pp. 201 och 202.

? Löw upptager i sin afhandling Zur Biol. n. Char. d. Psyll. p. 202
efter den tyska upplagan af Göze 1780, men det franska originalet utkom re-
dan 1773.

162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.
Gen. 6. ARYTAENA FRST., SCOTT.

1. A. genistae LATR. — Tuoms., Op. ent. p. 828, I
(Chermes).

Hittills funnen i Sverige endast i Skane. Den lefver pa
Sarrothamnus scoparius och Ulex europaeus. De förut obe-
kanta ungarne (nymferna) äro nyligen beskrifna af Scott,’ men
artens lefnads-cykel i dess helhet star ännu att närmare utforska.

Subfam. IV. Triozinae Löw.

Gen. TRIOZAFERST.

1. Tr. Walkeri Frst. — Tuoms., Op. ent. p. 824, I
(Zrzoza subg. Trichopsylla).

Denna vackra art är inom Sverige funnen endast i Skane,
der den lefver på Rhamnus. THomson uppgifver icke pa hvil-
ken art, men enligt FLor och Low lefver den pa RA. cathartica.
Den är anmärkningsvärd för de missbildningar af bladen, den
förorsakar. Till en början (pa vären) visar detta sig nämligen
smalt uppät inrulladt i kanten, men senare pa sommaren nar
missbildningen sin fulla utveckling och framstär da säsom en
tjock, köttig, nägot härd, tätt sluten rulle, i hvilkens inre häla
blott få (högst 5 eller 6) ungar lefva, hvilka (i Österrike i Juli)
förvandlas till imagines. ”

2. Tr. galii Frst. — Tuoms., Op. ent. p. 824, 2.

THOMSON uppger denna art säsom icke sällsynt i södra Sve-
rige. I Riksmuseum finnas exemplar fran Smaland. Jag har
tagit densamma pa Wärmdön vid Stockholm pa Galum palustre,
pa hvilken växt jag funnit den äfven flerestädes 1 sydvestra Fin-
land. Dess lefnadshistoria är för öfrigt obekant.

3. Tr. chenopodii Reut., Medd. Soc. F. Fl. Fenn, I,
718,54: a

Denna för Sverige nya art, som jag först upptäckt i syd-
vestra Finland, fann jag i September 1880 på Dalarö i såväl
imagines, som nymfer, hvilka lefde på Chenopodium. . En gang
tog jag äfven några imagines på AÅtriplex.

! Ent. Monthl. Mag. XVII (1880), pp. 132 och 133.

? Löw, Zur Biol. u. Char. d. Psyll. p. 209 och 210.

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 163

Af den hittills okända, blekgula, oftast brunfläckiga nymfen
meddelas bredvid stående teckning, i hvilken Ÿ i än starkare
förstoring visar de fina och korta små-
stift, hvilka bekläda kroppens alla si-
doränder; c framställer den naturliga
storleken.

4. Tr. remota FRST. sec. spec.
— Tr. dryobia FLOR, THOMS., Op.
ent. p. 825, 4.

Anföres af THOMSON fran Skane.
Jag fann den i September 1830 täm-
ligen talrik pa Quercus robur pa Da-
lar6 nara Stockholm. Dessa exemplar .

voro samtligen gula, medan THOMSON

deremot (efter öfvintrade exemplar?)
beskrifver arten säsom svart. Jag har
emellertid sett THOMSONS typer, som
äro fullt identiska med den pa Dalarö tagna arten, hvilken äf-
ven af d:r Löw granskats och befunnits vara Zr. remota. Ar-
tens lefnadshistoria ännu icke känd.

5. Tr. Saundersii MeEvErR-DuUR. — 77. acutipennis FLOR,
Rh. Livl. IL, 516, 12, nec Chermes id. ZETT., THoms.

Denna art företrädes i Riksmuseum af exemplar fran Smä-
land och Stockholm. I sydvestra Finland har jag funnit den
bland Carzces pa kärrängar. Dess lefnadssätt är for öfrigt ännu
okändt. Den öfvervintrar stundom på Adzes.

Obs. Da THOMSON, hvilken sett ZETTERSTEDTS typexemplar,
i sin Öfversigt af Skandinaviens Chermes-arter p. 826 anför att
FLors 77. femoralis, hvilken enligt exemplar är fullkomligt iden-
tisk med FÖRSTERS, är synonym med ZETTERSTEDTS Chermes acutt-
pennis och således en annan art än FrLors af detta namn, måste
denna art benämnas 77. Saundersii MEvER-DÜR, hvilken, såsom
Scotr (Trans. Ent. Soc. London 1876, p. 506) och F. Low (Verh.
zool. bot. Ges. Wien 1877 p. 140) ådagalagt, är identisk med
Frors 77. acutipennis. Emedan F or tydligt framhåller skilna-
derna mellan sin acutzpennis och sin femoralis, kan man icke
antaga att THomson skulle förvexlat dessa arter. Ett sädant an-
tagande motsäges äfven af THomsons beskrifning. Tyvärr var

164 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

jag ej i tillfälle att i Lund sjelf se ZETTERSTEDTS typer. — Ofvan-
stående art finnes icke upptagen i THOMSONS ôfversigt.

6. Tr acutipennis ZETT., Ins. Lapp. 308, 5 (Chermes)
Tuoms., Op. ent. p. 826, 5. Tr. femoralis Frst, Fior, Rh.
Civil rs 137 sec: speci typ:

Anföres af THomson fran norra och mellersta Sveriges barr-
trakter. I Riksmuseum finnas exemplar fran Angermanland, Stock-
holm, Småland och Gotland. Dess utvecklingshistoria är ännu
outforskad. — Jag har alltid tagit den 1 sydvestra Finland pa
fuktiga ängar, men FLor uppger om sin 77. femoralis att den
derjämte anträffas pa Ares och ZETTERSTEDT anför om Ch.
acutipennis att den förekommer »in Pinetis», der den förmodli-
gen öfvervintrar. — Denna art afviker frän föregäende isynner-
het genom annan form pä vingarne och olika bildade genitalia.

7. Tr. striola FLor. — THoms., Op. ent. p. 826, 6.

Anföres af THOMSON såsom tämligen sällsynt tillsammans med
foregaende. Exemplaren i Riksmuseum härstamma fran Angerman-
land och mellersta Lappland. Jag fann den pa Dalarö nära Stock-
holm i Sept., da flere individer ännu voro helt nyss utvecklade.
Dessa togos pa Salix caprea, pa hvilken jag äfven funnit arten
i sydvestra Finland. Imagines öfvervintra och förändra härunder
betydligt sin färg. Parningen eger rum om vären, hvarefter ho-
nan lägger sina ägg i härludden af de unga bladens undre sida,
pa hvilken de ofvantill med tämligen länga, hvita här tätt be-
tackta ungarne qvarstanna ända tills de förvandlas till imagines.
Da de sa mycket som möjligt gömma sig i bladens ludd och
dessutom skyddas genom sin denna liknande harighet, äro de i
allmänhet svåra att upptäcka.! Ofvervintrande exemplar träffas
enligt FLOR om höst och var pa Adzes.

8. Tr. salicivora Reur., Medd. Soc. F. Fl. Fenn. I, 75,°3.

Af denna för Sverige nya art förvaras exemplar i Riksmuseum,
tagna af STÅL i Ångermanland. Öfvervintrade imagines har jag
funnit i sydvestra Finland pa Sa/x-arter. For öfrigt är lefnads-
historien ännu okänd.

9. Tr. albiventris Frst. — Fror, Rh. Livl. II, 503, 6.
Tr. hypoleuca Tuoms., Op. ent. 828, II, sec. spec. typ.

1 Löw, Mittheil. üb. Psyll. p. 580.

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 165

Af detta species har jag pa Dalarö pa Salx (hvilken art
har jag tyvärr icke antecknat) i September tagit ett honexemplar,
för hvilkets bestämning jag star i förbindelse hos d:r Löw i Wien,
I dennes samling var jag äfven i tillfälle att se en individ, hvil-
ken syntes fullkomligt öfverensstämma med det af mig i Lund
undersökta typexemplaret af THomsons Ps. hypoleuca (äfven fun-
nen pi Sa/x). Enligt d:r Löw! lefver denna art i Österrike pa
Salix alba, purpurea och Russeliana och förekommer säsom
larv i enstaka exemplar på såväl öfre som undre sidan af bla-
den, utbildas till imago först i Augusti och September samt 6f-
vervintrar såsom sådan. Mitt pa Dalarö i början af September
funna exemplar synes äfven nyss utkläckt (alldeles ljust fargadt).

10. Tr. nigricornis Frst. — TuHoms., Op. ent. p. 826, 7.

Funnen af THOMSON vid Lund. Lefnadshistorien obekant.
Förekommer enligt FLOR pa torra bergsängar.

11. Tr. urticae Linn., F. Sv. Ed. I, 216, 702 (Cher
mes). ZETT., Ins. Lapp. 308, 4 (Chermes). Tuoms., Op. ent.
ps 827,18;

En öfver hela Sverige ända upp i Lappland pä nässlor all-
män art, som allt efter äldern varierar till färgen. Öfvervintrar
säsom imago. För dess utvecklingshistoria har redan DE GEER
redogjort i sina Mém. pour serv. a l'hist. d. Ins. III, p. 1, och af-
bildat de olika utvecklingsstadierna 1 taflan IX, figg. 17— 26 samt
X, figg.. 1 och:2.

12. Tr. abdominalis Fror, Rh. Livl. II, 502, 5.

Denna för Sverige nya art, hvilken d:r Löw godhetsfullt
granskat och bestämt åt mig, förekom talrik pa
Dalarö i början af September 1880 såväl såsom
imagines, som äfven såsom larver på en torr med
Chrysanthemum bevuxen härdvallsäng. Osäkert
är dock huruvida dess näringsplanta är nämnda

växt. Då ännu ingen figur gifvits af hanens
egendomligt bildade genitalier och då FLor icke
alls beskrifvit honans, har jag lemnat bredvidstående teckning af
dessa.

166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Funnen i Lappland och Angermanland samt vid Stockholm.
Jag tog ett exemplar pa Dalarö i September bland gräs pa en
ang. Äfven i sydvestra Finland har jag funnit den under som-
maren på ängar, men tidigt pa våren träffas Ofvervintrade ima-
gines på Abies. Lefnadshistorien och den verkliga näringsplan-
tan okända.

14. Tr. obliqua THoms., Op. ent. p. 825, 3.

Denna art, hvilken enligt d:r Löw, som undersökt ett exem-
plar, bestämdt af THOMSON, icke är något annat honom bekant
' species, är funnen vid Stockholm och på Gotland samt enligt
THOMSON äfven i Skåne, men dess biologi är ännu fullkomligt
obekant.

15. Tr. cerastii H. Löw, Stett. Ent. Zeit., 1847, p. 344,
Taf. I, figg. 1—5 (Psylla). F. Löw, Mittheil. üb. Psyll. p. 589,
Taf. XV, figg. 26—28.

Af denna sedan LiNNÉS tid (se nedan) såsom svensk icke
anmärkta art finnas exemplar i Riksmuseum fran Gotland och
Småland. Den lefver på Cerastium triviale (= vulgatnm L.
partim) och ©. semidecandrum (= viscosum L. partim), pa hvilka
den förorsakar egendomliga deformationer, bestäende deri att in-
ternodierna alldeles utomordentligt forkortas, bladen utbredas mer
eller mindre och blifva skal- eller batformigt böjda och blom-
morna slutligen blifva gröna eller ätminstone äterhällas i sin ut-
veckling. Genom denna internodiernas forkortning hopa sig de
missbildade bladen och blommorna till mer eller mindre omfangs-
rika nystan eller hufvuden eller oregelbundna massor, 1 hvilkas
mellanrum larverna uppehälla sig. Dessas kroppsrand omgifves
af en strälsöom af snöhvita trådar, hvilka allt efter litet afbrytas
och anyo bildas, hvarigenom emellan de deformerade bladen upp-
stå hvita flockar af nämnda sekret, under hvilka larverna ligga
gömda. Redan LInnÉ har påtagligen känt denna art, ty i Faun.
Sv. omtalar han under N:o 1,003 en art Chermes, som han kal-
lar Ch. cerastiz, utan att dock beskrifva densamma, och om
hvilken han meddelar: » Habitat in Cerastio viscoso monstroso
folis ventricoso-inflexis in capitulum.»"

16. Tr. aegopodii F. Löw, Mittheil. üb. Psyll. p. 585,
Tak XV Afig.123;

7 3 Löw, Mittheil. üb. Psyll. p. 580.

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 167

Denna art, som icke upptages af THOMSON, är funnen vid
Stockholm af BoHEMAN och förf. Den lefver enligt Löw' pa Ae-
gopodium podagraria. Imagines öfvervintra och para sig om våren.
Honan lägger enligt regel sina agg nattetid pa undre sidan af de
unga, ännu icke fullt utvecklade bladen. Pä hvarje ställe, der
hon lagt ett ägg, uppstär redan under samma natt en knöllik
uppsvällning pa den öfre sidan af bladskifvan, ätföljd af en mot-
svarande fördjupning pa den undre. Da sadana missbildningar
talrıkt forekomma pa ett blad, böjer sig detta skrynkligt inät och
nedat och synes ofvantill genom de med hvarandra hopflytande
säck-knölarne bläsformigt uppsväldt. Larverna lefva pa undre
sidan af bladet, men de af dem, som angripits af parasiter, draga
sig mestadels tillbaka till undre delen af bladskaftet eller till
stjelken. ”

17. Tr. proxima Fror, THoms., Op. ent. 827, 10.

Funnen af BOHEMAN vid Stockholm, enligt exemplaret bifo-
gad upplysning pa Funzperus. Enligt Löw,” hvilken såsom sy-
nonym till denna art anför Meryer-Durs 77. juniperi, kan
dess förekomst på enen dock vara endast tillfällig, då dess lar-
ver anträffas ofta i stort antal på de understa bladen af H/zera-
cium-arter, förorsakande missbildningar på bladen af H. pilosella

och pratense ;*

troligen är det Ofvervintrade individer, hvilka om
Oo .. ° o .. Le] a
våren förekomma pa enen, pa samma sätt som under denna årstid
pa granen anträffas derstädes öfvervintrade exemplar af Apha-
lara exilis, A. affinis, A. calthae, Trioza viridula, Tr. femo-
vals, m. fl. species, hvilkas näringsplanta dock är någon helt

annan vaxt.

Sasom arter, hvilkas lefnads- och utvecklingshistoria ännu
antingen alls icke eller blott ofullständigt är bekant, samman-
ställa vi slutligen för hugade observatörer följande:

Aphalara exilis W. et M. Lefver på Rumex acetosella;
tidigare utvecklingsstadier obeskrifna.

mi, .c: p. 584.

4 bow, IN CC: pp. 584, 0.. 585.
=" Beitr. z. Kenntn. d...Psyll. p. 142:
* Low, Mittheil. üb. Psyll. p. 583.

Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 3 (1881). 12

168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

A. affinis Zerr., biologi obekant.

A. Calthae Lınn., tidigare stadier obeskrifna; Polygonum,
Caltha och Rumex acetosella bora särskildt undersökas.

A. nervosa FRST., biologi okänd.

A. picta Zerr. Utvecklingen pa Chrysanthemum obekant.

A. artemisiae FRST. pa Artemisia; tidigare stadier obe-
skrifna.

A. nebulosa Zerr. pa Epllobium, men utvecklingshistorien
obekant.

Psyllopsis discrepans FLor, biologi okänd.

Psylla saliceti Frst. pa Salices ; tidigare stadier obeskrifna.

Ps. stenolabis Low pa Salix caprea och incana säsom
föregäende.

Ps. parvipennis Vow pa Salix rosmarinifolia, likaledes.

Ps. Led FLoR pa Ledum och Myrtillus nigra, äfvensä.

Ps. Hartigit Fuor; biologi och näringsplanta obekanta.

Ps. elegantula, ZETT., THoms., äfvenledes.

Ps. betulae Linn. pa Betula alba och nana; tidigare ut-
vecklingsstadier obekanta.

Ps. fusca Zervv. pa Alnus; såsom föregående.

Ps. obligua Tuoms., biologi fullkomligt okänd.

Arytaena genistae Larr. pa Sarothamnus och Ulex. Nym-
ferna beskrifna, men lefnadscykeln ännu icke fullt utredd.

Trioza galii Frst. pa Galium palustre (verum och uligt-
nosum); biologi for öfrigt obekant. ;

Tr. chenopodir Reur. pa Chenopodium och Åtriplex; nym-
ferna bekanta, men biologi för öfrigt obekant.

Tr. remota FRST. på Quercus robur; tidigare stadier obe-
skrifna.

Tr. Saundersi MEY.-DUR och 77. acutipennis ZETT.; biologi
obekant.

Ir. salicivora Reur. pa Salices; tidigare stadier okända.

Tr. albiventris Frst. pa Salces; men arten hos oss icke
angifven.

Ty. nigricornis FRST.; biologi obekant.

Tr. abdominalis FLor. Nymfer beskrifna, men närings-
planta och biologi okända.

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 169

Tr. viridula Zevr. och Zr. obfaqua Tuoms.; biologi full-
komligt obekant.

Ir. proxima Fuior pa Hieracium pilosella och pratense;
tidigare stadier obeskrifna.

Slutligen ma lemnas följande förteckning öfver arterna, ord-
nade efter deras näringsplantor, då dessa äro bekanta.

I. På träd och trädartade buskar.

ACER.
Rhinocola aceris Linn, pa A. platanoides.

ALNUS.

Psylla fusca Zerr. pa-A, incana och glutinosa; Ps. För-
stert FLor pa A. glutinosa; Ps. Alm Linn. på A. incana och
glutinosa.

BETULA.

Psylla betulae Linn. pa B. alba och nana.
Buxus.

Psylla buxi Linn.
CRATAEGUS.

Psylla costato- punctata FRST., peregrina FRST och crataege
Frst. pa C. oxyacantha.

FRAXINUS.
Psyllopsis fraxinicola Frsr. och Ps. fraxint Linn., san-
nolikt äfven Ps. discrepans FLor pa Fr. excelsior.
PRUNUS.
Psylla pruni Scor. särdeles pa P. spinosa.
Pyrus.

Psylla pyri Linn. pa P. communis och Ps. mal Scum.

pa P. malus.
QUERCUS.

Rhinocola aceris Linn. och Trioza remota Frst. pa Qu.
robur.

RHAMNUS. N

Trioza Walkeri Frsr. pa Rh. cathartica, fororsakande gall-
bildningar.

SALIX.

Psylla nigrita Zerr. (Salix-arten ännu icke angifven), Ps.

saliceti Frst. (likaså), Ps. salicicola Frst. pa S. caprea och

170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

aurita; Ps. stenolabis Löw pa S. caprea och incana; Ps. par-
vipennis Löw pa S. rosmarinifolia; Zrzosa striola FLor på S.
caprea; Zr. salicivora Reur., Tr. albiventris Frsr. (Salix-arten
ej angifven).
SORBUS.
Psylla mali Scum. pa S. aucuparia.
ULMUS.
Rhinocola aceris Linn. pa U. montana.

II. Pa örter och örtartade buskar.

ACHILLEA.
Aphalara nervosa FRST. pa A. millefolium.
AEGOPODIUM.
Trioza aegopodi Low, förorsakande gallbildningar pa Ae.
podagraria.
ARTEMISIA.
Aphalara artemisiae FRST. pa A. absinthium och A. cam-
pestris.
ATRIPLEX.
Trioza Chenopodii REuT.
CALLUNA.
Rhinocola ericae CURT.
CALTHA,
Aphalara calthae Linn. om vären.
CERASTIUM.
Triosa Cerastii H. Low, förorsakande missbildningar pa
C, triviale och semidecandrum. |
CHENOPODIUM.
Trioza chenopodiz REUT.
CHRYSANTHEMUM.
Aphalara picta Zevr. på Chr. leucanthemum.
EPILOBIUM.
Aphalara nebulosa ZETT. pa E. angustifolium.
GALIUM.
Trioza galii Frst. pa G. palustre, uliginosum och verum.
HIERACIUM.
Trioza proxima FLor, missbildande bladen af H. pilosella

och pratense.

REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 171

Juncus.
Livia juncorum, förorsakande deformationer af blomhuf-
vuden, särdeles pä J. conglomeratus.

LEDUM.

Psylla ledi Fior pa L. palustre.
MYRTILLUS.

Psylla ledi Fuor pa M. nigra.
POLYGONUM.

Aphalara calthae Linn. pa P. hydropiper och aviculare.
RUMEX.
Aphalara exilis W. et M. och A. calthae Linn. pa R.
acetosella.

SAROTHAMNUS.

Arytaena genistae LATR. pa S. scoparius.
ULEx.

Arytaena genistae LATR. pa U. europaea.
URTICA.

Trioza urticae Linn. pa U. urens och dioica.

Tillfalligtvis (öfvervintrande) forekomma pa.
ABIES och. PINUS.

Aphalara exilis W. et M., À. affinis ZETT., A. calthae
Linn., Psylla mali Scum., Ps. nigrita Zerı., Trioza Saundersi
MEv.-Dür. Tr. acutipennis Zerr., Tr. striola FLor, Tr. viri-
dula ZETT. samt pä

JUNIPERUS.

Trioza proxima FLOR.

Anmärkas ma vidare att blad-deformationer af 7710za-arter
förorsakas förutom pa redan anförda växter (Rhamnus, Aegopo-
dium, Cerastium, Hieracium) ytterligare äfven på följande också
den svenska floran tillhörande arter, hvilka derför böra beaktas,
då de måhända herbergera Psylloder, som ännu icke iakttagits
hos oss: Zactuca muralis (Trioza flavipennis Frsr.), Taraxacum
offictnale (Tr. dispar Löw), Rhamnus cathartica (Tr. rhamni
Schrk), Berberis vulgaris (sp. ign.), Chrysanthemum leucanthe-
mum (Tr. chrysanthemi Löw, redan tagen af mig i södra Fin-
land, Nyland), samt Leontodon hastilis (sp. ign.).!

! Löw, Mittheil. üb. Psyll. p. 583 och 584.

1 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Hvad slutligen beträffar insamlingen af Psylloder, sker denna °
ändamålsenligast i små glastuber, hvarvid iakttages att arter från
olika plantor icke sammanföras samt att näringsväxten, då den
observeras, antecknas för hvarje art. Djuren böra helst dödas
genom kloroform, i hvilket fall vingar och ben oftast af sig
sjelfva utspärras, lika som äfven de för arterna karakteriserande
genitalbihangen, hvilka dock särdeles hos slägtet Zrzosa ofta
behöfva ytterligare framprepareras, en sak, som man ej bör för-
summa att göra på nyss dödade, ännu mjuka exemplar. Insek-
terna förvaras antingen upplimmade med gummi på små pappers-
remsor, dock så att genitalierna blifva lätt tillgängliga för un-
dersökning, eller ock uppträdda på i märgstycken instucken silf-
verträd. Insektnälar äro för grofva och förstöra insekten lätt
genom, ergbildning.

NAGRA ANMARKNINGAR OM LEPTURA
QVADRIPUSTULATA FABR.

I Entomologie Systematice, Tom. I, Pars 2, p. 345, lem-
nar FABRICIUS följande beskrifning pa en Leptura under ofvan-
stående namn: »L. nigra, elytris maculis duabus remotis ferru-
gineis. — Habitat in Suecia Dom. de Paykull. — Macula ely-
trorum altera ad basin, ubi adhuc puncta duo minuta margina-
lia, altera versus apicem fere fasciam constituens. Abdomen
aureo-sericeum. »

_ SCHÖNHERR upptager äfven detta namn i Synonymia In-
sectorum, Tom. I, Pars. 3, p. 489, men synes hysa tvifvel om,
huruvida den Fabricianska arten bör betraktas säsom art eller
varietet, enär han i en’ not säger: » An L. sexmaculat@ var.
obscura?» Hos inga andra författare, som varit mig tillgängliga,
har jag funnit arten under detta namn anförd.

Under det jag biträdt vid ordnandet af de exotiska Longi-
cornes i Riksmuseum har jag emellertid funnit en Leptura, som
var signerad » Mus. Payk» och sålunda otvifvelaktigt tillhört Pay-
kullska samlingen. Denna Leptura är (af BOHEMAN) bestämd till
L. gvadripustulata FABR., men uppgifves enligt den tillhörande
etiketten (skrifven af BoHEMAN) vara från »Sibiria», då deremot
Fabricius anför sin gvadripustulata från »Suecia». Men dä
den af Faprıcıus beskrifna Leptura gvadrıpustulata har tillhört
PAYKULLS samling, och den nu under detta namn återfunna in-
sekten från PAYKULLS samling fullkomligt öfverensstämmer med
Fapricit beskrifning, vill det synas mig som om FABRICII »Sue-
cia» skulle kunna vara en misskrifning i stället för »Sibiria»,
och att det således är högst sannolikt, att den Leptura, jag nu
har för ögonen, verkligen är den Fabricianska typen. Granskar
man densamma närmare, så visar det sig, att den icke har nå-
gon ringaste olikhet i struktur med Z. gvadrifasciata L., men
val företer olikhet 1 färgteckning med den nyssnämda arten.

174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

I den svenska samlingen af coleoptera finnes ock ett exemplar
af en Leptura, som ir en tydlig ôfvergängsform mellan den
typiska Z. gwadrifasciata L. och den af Fagricius beskrifna
L. qvadripustulata. Man har sålunda allt skäl att anse Lep-
tara quadripustulata Fasr. vata en färgvarietet af L. gvadhi-
fasciata L.

Sven Lampa.

RESUMES.

(P. 124 du texte.)

_H.-D.-J. WaLLENGREN: Les Teignes à paupières (Tinex
operculatæ) de la Scandinavie.

L’auteur donne un apergu rapide des 48 types de cette fa-
mille trouvés en Scandinavie, et appartenant aux genres Wepéz-
cula, Opostega, Bucculatrix, Cemiostoma, Phyllocnistis et
Lyonetia.

(P2037 du textes)

H.-D.-J. WaLLENGREN: Les Conchylidides de la Scandi-
navie.

L'auteur traite dans cet article des deux genres Conchylis
et Coccyx, les représentés en Scandinavie des Conchylidides, qui
forment un groupe spécial des Zortricedes.

Tous ces types ayant été déjà décrits, l'auteur n'a pas cru
devoir les accompagner de diagnoses en latin, et son intention a
été de fournir uniquement par son travail un vade-mecum à l'u-
sage des entomologistes scandinaves.

RESUMES, 175
(P. 145 du texte.)

O.-M. REUTER: Matériaux pour servir à la connaissance
des Psyllodées de la Suede.

L'auteur donne la liste raisonnée des Psy/lodées trouvées
‘jusqu'à cette heure en Suède, et dont il indique 60 espèces, soit
16 de plus que celles décrites en 1877 par M. THOMSON dans
son »Aperçu synoptique des Kermès scandinaves» (Öfversigt af
Skandinaviens Chermes-arter). Il croit que l'on doit abandon-
ner, à l'égard de ces insectes, la dénomination de Aermes, re-
prise par THOMSON; la principale raison en est que cette déno-
mination (avec ses dérivés Kermetine, etc.), adoptée par toutes
les nations civilisées, se rapporte à de tout autres animaux, et
qu'elle est entrée dans d’autres sciences relativement à ces der-
niers. Le genre linnéen Aerınes comprend du reste aussi des
espèces n'appartenant pas aux Psyllodées.

M. REUTER a étudié au Musée d'histoire naturelle de Suède à
Stockholm, ainsi que dans la collection de M. le professeur THOM-
son, à Lund, les types des espèces de ce dernier auteur, et ila
été mis à même d'indiquer par là quelles sont les espèces qui,
par suite de la brièveté des diagnoses, sont restées jusqu'ici in-
connues à d'autres entomologistes. Il a constaté que la grande
majorité des espèces ont été décrites antérieurement par d’autres
auteurs, comme le montrent du reste les synonymes donnés dans
le texte. De même que le Dr Löw, M. REUTER rejette l'inter-
prétation donnée par THOMSON à diverses espèces linnéennes.

L'auteur cite comme plantes alimentaires non encore indi-
quées, ou ne l'ayant été qu'insuffisamment pour ces insectes: le
populage (Caltha palustris) pour Aphalara calthae Linn. (Po-
lygont FRsT), espèce que l’on rencontre en foule au printemps
sur les fleurs de la plante en question; la marguerite des prés
(Chrysanthemum leucanthemum) pour Aphalara picta ZETT.;
le laurier de Saint Antoine (Epilobium angustifolium) pour Apha-
lara nebulosa ZETT.; le bouleau blanc (Betula alba) et le bou-
leau nain (Betula nana) pour Psylla betulae Lisn., les blettes
(Chenopodium) et même les arroches (Atriplex) pour Trioza
chenopodit REUT.

M. REUTER communique à la page 167 la liste des espèces
dont le développement et le genre de vie ne sont pas connus

176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

ou ne le sont qu’incomplétement, ainsi qu'à la page 169 les espè-
ces dont les plantes alimentaires sont connues, et qui sont ar-
rangées d'après ces plantes.

La page 159 donne un dessin du segment génital de
Psylla elegantula Zerr., THoms. 9. On voit à la page 163 la
description et le dessin de la nymphe jusqu'ici inconnue de 777-
osa chenopodi REUT., trouvée sur une blette, et à la page 165
la description, également accompagnée de dessin, de celle de
Triosa abdominälis FLor; un autre dessin donne le segment
génital tant du mâle que de la femelle.

(P. 173 du texte.)

Sven LAMPA: Quelques observations sur la Leptura qva-
dripustulata. FABR.

L'auteur a fait l'analyse d’une Lepture de ce nom au Musée
d’histoire naturelle de Suede, d’oü il veut faire ressortir que ce
Longicorne ne doit pas être qu'une variété de couleur de L. gva-
drifasciata L., et il démontre en même temps que c’est par
erreur que Faprıcıus lui a décerné la Suède comme habitation,
au lieu de la Siberie.

REVISION AF SKANDINAVIENS TIPULIDÆ

H. D. J. WALLENGREN.

Tipulidæ tillhöra Dipterernas fjerde underordning, Nemato-
cera, och skilja sig frän alla öfriga till samma underordning hö-
rande familjer derigenom, att thorax har pä ryggsidan en tydlig
och djup tvärsöm, som antyder gränsen mellan prothorax och
mesothorax. Fran Chzoneide, hvilka till följd af lika thorax-bild-
ning af flere räknas hit, skilja Zzpulide sig nästan endast der-
igenom, att bada könen ega utbildade vingar, dä deremot de
forra dro aldeles vinglösa och dessutom hafva ett spindellikt ut-
seende, hvilket ingalunda är fallet med Tipuliderna.

Hit höra de största och vackraste arter bland Nematoce-
rerna, ehuru en del andra äro små och oansenliga. Deras lar-
ver äro växtätare och lefva dels i fuktig jord, dels i ruttnande
ved eller bland ruttnande löf, dels i stillastående vatten, dels i
sakta rinnande bäckar; några få lefva till och med i källvatten;
andra i svampar.

Följande slägten tillhöra vår fauna:

I:o Vingarne ega bade dorsalnerv och subdorsalnerv. (Als costam dor-
salem et subdorsalem gerunt).

A) Vingarnes subcostalnerv utlöper enkel i framkanten eller är den i
spetsen tvägrenig, sändande den ena grenen (eller en tvärnerv) till
framkanten och den andra grenen (eller en tvärnärv) till radialgrenen.
(Costa subcostalis alarum in margine anteriore simplex excurrens,
vel apex ejus est duplex, ramulum alterum (1. costam transversam) in
margine anteriore et ramulum alterum (1. costam transversam) in co-
sta radiali emittens.)

(Lo) Palpernas leder likformiga, den sista stundom förlängd, men
aldrig piskformig. (Articuli palporum invicem conformes; art. ul-
Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 4 (1881). ; 12*

178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

timus interdum elongatus, minime vero flagelliformis).

1:0) Mellersta fotparet kortare än de öfriga. Vingarne med eller
utan inskjutningsfält utanför diskfältet; 6 nerver utlöpa i vin-
garnes inkant; dorsalnerven rät eller nästan rät, ätminstone föga
slingrande; subradialgrenen tvägrenig. (Pedes intermedii reliquis
breviores. Cellula alarum invectitia extra cellulam discoidalem
aut adest aut deest; costæ 6 in margine interiore exspirant; costa
dorsalis recta 1. fere recta, saltem haud flexa; costa subradialis
biramosa. ) |
(A) Ulnarfältets och diskfältets tvärnerver midt för eller nästan

midt för hvarandra, så att det slutna ulnarfältet är nästan lika
långt med diskfältet. (Costa transversa cellule ulnaris contra
l. fere contra costam transversam cellulæ discoidalis; cellula
ulnaris itaque cellulæ discoidali longitudine æqualis 1. fere
æqualis.)

1. Dasyptera. Vingarne öfver hela ytan häriga; diskfältet
utsänder 4 nerver, hvaraf ı:sta och 3:dje äro tvägreniga, de öf-
riga enkla. (Ale undique hirtæ; cellula discoidalis costas 4
emittit, quarum ı:ma et 3:tia biramosæ, relique simplices.)

2. Trichosticha. Vingarne blott på nerverna håriga; disk-
fältet utsänder 4 nerver, hvaraf den ı:sta och 4:de dro tvägre-
niga, de öfriga enkla. (Als tantum in nervis hirtæ; cellula dis-
coidalis costas 4 emittit, quarum ı:ma et 4:ta biramose, reliquæ
simplices.)

(B) Ulnarfältets tvärnerv belägen långt innanför eller långt .
utanföre diskfältet, sä att ulnarfältet är betydligt kortare eller
betydligt längre än diskfaltet. (Costa transversa cellule ulna-
ris aut valde intra 1. valde extra costam transversam cellulæ

discoidalis; cellula ulnaris itaque cellula discoidali aut valde
brevior aut valde longior.)

3. Erioptera. Vingarne blott utmed nerverna håriga. (Als
tantum juxta costas hirtæ.)

2:0) Mellersta fotparet lika längt med de öfriga, ätminstone ej
kortare än det främre. (Pedes intermedii reliquis longitudine
æquales, pedibus anticis saltem non breviores.)

(A) Vingarne vanligen med inskjutningsfält utanför diskfaltet ;
sällan hos en och annan individ felslaende antingen pa ena
eller båda vingarne. (Ale cellula invectitia extra cellulam
discoidalem plerumque adest; apud specimen unum alterumve
in una ala 1. in alis ambabus rarissime deest, )

(1:0) I midten af det genom tvärnerv slutna ulnarfältet finnes
en tvärnerv. (In medio cellule ulnaris, costula transversa
clausæ, adest costula transversa. )

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDE. 179

4. Idioptera. Vingarnes subradialgren tvagrenig; carpal-
grenen enkel; inskjutningsfältet utsänder, 3 nerver, hvaraf den
främsta är tvagrenig. (Costa subradialis alarum biramosa; costa
carpalis simplex; cellula invectitia costas 3 emittit, quarum r:ma
biramosa.)

5. Nasiterna. Vingarnes subradialgren enkel; carpalgrenen
tvägrenig; inskjutningsfältet utsänder 4 nerver, hvaraf de bäda
mellersta stundom äro förenade i kort gemensam stam. (Costa
subradiaiis alarum simplex; costa carpalis biramosa; cellula invec-
titia costaS 4 emittit, quarum 2 intermediz in trunco communi
brevissimo interdum conjunctæ.)

(2:0) I midten af det genom tvärnerv slutna ulnarfältet finnes
ingen tvärnerv. (In medio cellule ulnaris, costula trans-
versa clausæ, adest costula transversa nulla.)

a) Vingarnes radialgren utléper i vingens framkant och ej i
subradialgrenen, med hvilken den likväl ofta förenas ge-
nom en tvärnerv. (Costa radialis alarum in margine an-
teriore nec in costa subradiali, nisi costula transversa cum
ea sæpe connexa, excurrens.)

1) Vingarnes inskjutningsfält utsänder 3 nerver, hvaraf
den främsta är tvagrenig. (Cellula invectitia al. costas
3, quarum I:ma biramosa, emittens.)

(1) Vingarnes dorsalnerv rit eller nästan rät, ätminstone
ej starkt bagformigt böjd. (Costa al. dorsalis recta
1. fere recta, saltem non arcuatim flexa.)

(a) Fran diskfältets främre hörn utga 2 nervgrenar
(subradialgrenen) förenade i gemensam stam, och
emellan detta hörn samt inskjutningsfältet utgär
frän diskfältets tvärnerv en enkel nervgren (carpal-
grenen). Vingarne under hvilan plattliggande.
Ögonen nakna. (Ex angulo anteriore cellule dis-
coidalis ramuli 2 costæ, in trunco communi con-
juncti, egredientes, et inter angulum illum et cel-
lulam invectitiam costa simplex e costula trans-
versa cellulæ discoidalis egrediens. Ale incum-
bentes. Oculi nudi.)

6. Epiphragma. Vingarnes subcostalnerv bade vid basen,
1 spetsen och vid midten förenad med framkanten genom en tvär-
nerv. (Costa subcostalis al. et ad basin, ad apicem et ad me-
dium cum margine anteriore costula transversa connexa.)

7. Limnophila. Vingarnes subcostalnerv blott vid basen
och vid spetsen, men ej vid midten förenad med framkanten ge-

180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

nom tvärnerv. (Costa subcostalis al. ad basin et ad apicem, non
vero ad medium cum margine anteriore costula transversa con-
nexa.)

(b) Fran diskfältets främre hörn utgå 3 nervgrenar
(subradialgrenen och carpalgrenen) antingen alla
enkla eller 2 förenade i gemensam stam och emel-
lan detta hörn samt inskjutningsfältet utgär frän
diskfältets tvärnerv ingen nervgren. Vingarne ut-
spirrade. (Ex angulo anteriore cellulz discoidalis
ramuli 3 costæ, aut omnes simplices aut 2 in
trunco communi conjuncti, egredierites, et inter
angulum illum et cellulam invectitiam ramulus co-
ste nullus e costula transversa cellulæ discoidalis
egrediens. Als divaricatæ.)

8. Pedicia. Ogon ludna. (Oculi hirti.)

(2) Vingarnes dorsalnerv starkt bägformigt böjd. Vin-
garne plattliggande. (Costa dorsalis al. valde arcua-
tim flexa. Alæ incumbentes.)

9. Diazoma. Vingar häriga; dorsalnerven lang, 2 ganger
bägformigt böjd. (Als hirtæ; costa dorsalis longa, bis arcua-
tim flexa.)

to. Trichocera. Vingar nakna; dorsalnerven kort, 1 gang
bägformigt böjd. (Ale nudæ; costa dorsalis brevis, semel arcua-
tim flexa.)

2) Vingarnes inskjutningsfält utsänder 2 nerver, den främ-
ste tregrenig. (Cellula al. invectitia costas 2 emittens,
quarum I:ma triramosa.)

11. Veruina. Vingarne plattliggande; subradialgrenen tva-
grenig; dorsalnerven rät eller nästan rät. (Ale incumbentes;
costa subradialis biramosa; costa dorsalis recta 1. fere recta.)

3) Vingarnes inskjutningsfält utsänder 3 nerver, alla enkla;
6 nerver hinna vingens inkant. (Cellula invectitia al.
costas 3, omnes simplices, emittens; costæ 6 in mar-
gine interiore egredientes. )

(1) Vingarnes dorsalnerv rät eller nästan rät, ätminstone
ej starkt S-formigt böjd. (Costa dorsalis al. recta,
saltem minime S-formiter flexa.)

(a) Vingarnes subradialgren enkel. (Costa subradialis
alarum simplex.)

*) Vingarnes subulnargren starkt bagformigt böjd

bakat till inkanten; antenner 16-ledade. (Costa

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDA, 181

subulnaris al. postice valde arcuatim flexa in
margine interiore egrediens; articuli antenna-
rum 16.)

12. Triogma. Vingarnes carpalgren utgär fran främre si-
dan af inskjutningsfältet; antennlederna rundade, ej längre än
breda; thorax med 3 längdfäror pa ryggen. (Costa carpalis al.
e latere anteriore cellule invectitiæ egrediens; articuli antennarum
rotundati, quam lati non longiores; thorax sulcis in dorso 3 lon-
' gitudinaliter impressis ornatus.)

13. Phalacrocera. Vingarnes carpalgren utgär fran disk-
fältets tvärnerv; antennlederna cylindriska, längre än breda; tho- -
rax utan längsfäror pa ryggen. (Costa carpalis al. e costula
transversa cellulæ discoidalis egrediens; articuli antennarum cylin-
drici, quam lati longiores; thorax sulcis impressis in dorso carens.)

**) Vingarnes subulnargren rät 1. nästan rät, at-
minstone ej starkt bägformigt böjd äfven om
den i spetsen är nägot krökt. (Costa subul-
naris al. recta l. fere recta, saltem non arcu-
atim flexa, etsi apex ejus interdum sit curvatus.)
(*) Mundelarne utdragna i ett näbb, som är

lika längt med hufvud och thorax tillsam-
man. (Os in rostro capiti cum thorace lon-
gitudine quali exsertum.)

14. Rhamphidia. Antenner med 16 leder; lederna run-
dade. (Antennæ 16-articulate; articuli rotundati.)

(**) Mundelarne utdragna i ett näbb, som
är föga längre än hufvudet. (Os in ro-
stro capite vix longiore exsertum.)
+) Fran midten af subdorsalnerven utgår

ett nervlikt vingveck, som ej hinner
vingens inkant. (E medio cost sub-
dorsalis plica, costam mentiens, non
vero marginem al. interiorem attingens,
egredit. )
15. Dicranoptycha. Antenner med 16 leder; lederna
rundade. (Antenne 16-articulatæ; articuli rotundati.)
+t) Fran midten af subdorsalnerven
utgär ej nägot nervlikt vingveck.
(E medio costæ subdorsalis plica,
costam mentiens, nulla egredit.)

182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

16. Limnobia. Antenner med 14—15 leder; hos båda
könen enkla, med hår; lederna ovala eller rundade. (Antenne
14—15-articulatæ, in utroque sexu simplices, pilosa; articuli ovati
14 rotundati.)

17. Rhipidia. Antenner med 14 leder, hos & kamlika,
hos © enkla; lederna stjelkformiga. (Antennæ 14-articulate, ma-
ris pectinate, feminz simplices; articuli scapiformes.)

(b) Vingarnes subradialgren tvagrenig. (Costa sub-
radialis al. biramosa.)
*) Vingar nakna. (Ale nude.)

18. Gonomyia. Subradialgrenens främre gren ej genom
tvärnerv förenad med radialgrenen. (Ramulus anterior costæ sub-
radialis cum costa radiali costula transversa minime connexus.)

19. Psiloconopa. Subradialgrenens främre gren genom
tvärnerv förenad med radialgrenen. (Ramulus anterior costæ sub-
radialis cum costa radiali costula transversa connexus.)

xx) Vingar håriga. (Ale hirte.)

20. Ula. Subradialgrenens främre gren genom tvärnerv
förenad med radialgrenen. (Ramulus anterior coste subradialis
cum costa radiali costula transversa connexus.)

(2) Vingarnes dorsalnerv starkt S-formigt böjd; subra-
dialgrenen tvågrenig; vingarne nakna. (Costa dor-

salis al. valde S-formiter flexa; costa subradialis bira-
mosa ; ale nude.)

21. Symplecta. Subradialgrenens främre gren genom tvär-
nerv förenad med radialgrenen. (Ramulus anterior costæ subra-
dialis cum costa radiali costula transversa connexus.)

b) Vingarnes radialgren utlöper ej i framkanten utan något
böjd i subradialgrenen; subdorsalnerven rät 1. nästan rät;
subulnargrenen starkt bägformigt böjd bakåt till inkanten;
subradialgrenen enkel. (Costa radialis al. subflexa in costa
subradiali nec in margine anteriore excurrens; costa sub-
dorsalis recta 1. fere recta; costa subulnaris postice valde
arcuatim flexa in margine interiore egrediens; costa subra-
dialis simplex.)

22. Cylindrotoma. Vingarnes carpalgren utgår från disk-
fältets tvärnerv; antennlederna långsträckta, nästan cylindriska;
inskjutningsfältet utsänder 3-—4 nerver. (Costa carpalis al. e co-

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDE. 183

stula transversa cellule discoidalis egrediens; articuli antennarum
elongati, fere cylindrici; cellula invectitia costas 3—4 emittens.)

(B) Vingarne utan inskjutningsfält utanför diskfältet. (Als cel-
lula invectitia extra cellulam discoidalem carentes.)
(1:0) Vingarnes subradialgren enkel, förenad med radialgrenen
genom ex tvärnerv. (Costa subradialis simplex, cum costa
radiali costula 22ica transversa connexa.)

23. Ninguis. Vingarnes ulnarfält slutes genom en tvärnerv,
som är belägen vid eller nära invid vingens midt, längt innanför
diskfältets; utanför detta senares tvärnerv finnes blott en tvägre-
nig nerv. (Cellula ulnaris al. costula transversa, ad 1. prope me-
dium ale et longe intra costulam transversam cellule discoidalis
locata, clausa; extra costulam transversam cellule discoidalis co-
sta unica biramosa.)

24. Tricyphona. Vingarnes ulnarfält slutes genom en tvär-
nerv, som är belägen vid eller nägot utanför diskfältets; utanför
detta senares och ulnarfältets tvärnerv finnas 3 tvägreniga ner-
ver. (Cellula ulnaris al. costula transversa, ad 1. aliquantulum
extra costulam transversam cellule discoidalis locata, clausa; extra
costulam transversam cellulæ discoidalis et cellule ulnaris costæ 3
biramosæ.)

(2:0) Vingarnes subradialgren tvägrenig ; ulnarfältet slutes genom
en tvärnerv, som är belägen vid eller utanför diskfältets.
(Costa subradialis al. biramosa; cellula ulnaris al. costula
transversa, ad 1. extra costulam transversam cellule discoi-
dalis locata, clausa.)

25. Dicranota. Antenner med 13 leder; vingarnes subra-
dialgren förenad med radialgrenen genom 2 tvärnerver. (Anten-
nz 13-articulate; costa subradialis al. costulis 2 transversis cum
costa radiali connexa.)

26. Anisomera. Antenner med 6 leder; vingarnes subra-
dialgren förenad med radialgrenen genom 1 tvärnerv. (Antenne
6-articulate; costa subradialis al. costula unica transversa cum
costa radiali connexa.)

(IL:o) Palpernas leder olikformiga; den sista lang, piskformig; 7 nerver

utlöpa i vingens inkant. (Articuli palporum invicem difformes; articulus

ultimus elongatus, flagelliformis; costæ 7 in margine exteriore al. egre-
dientes.)

184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

27. Pachyrhina. Antenner med 13 leder; vingar plattlig-
gande. (Antenne 13-articulatæ; ale incumbentes.) Se nedan.

B) Vingarnes subcostalnerv utlöper endast i radialgrenen, ej i framkan-
ten, med hvilken den ej genom tvärnerv förenas; palpernas leder olik-
formiga, den sista lang och piskformig; 7 nerver utlöpa i vingens in-
kant. (Costa subcostalis al. in costa radiali excurrens, nec in mar-
gine anteriore, cum quo costula transversa minime connectitur; arti-
cule palporum invicem difformes; articulus ultimus elongatus, flagel-
liformis; costæ 7 in margine interiore egredientes.)
1:0) Vingarne plattliggande. (Als incumbentes.)

27. Pachyrhina. Antenner med 13 leder, enkla; utanför
diskfältet ett inskjutningsfält, hvarifrån utgå 3, merendels enkla
nerver, men stundom äro de bäda främsta förenade i en kort
stam; subradialgrenen enkel, förenad genom tvärnerv med den
dervid bägformigt inböjda radialgrenen. (Antenne 13-articulate,
simplices; extra cellulam discoidalem adest cellula invectitia, co-
stas 3 plerumque simplices, interdum vero 2 anteriores in trunco
brevi communi conjunctas, emittens; costa subradialis simplex, co-
stula transversa cum costa radiali ibi arcuatim inflexa connexa.)

28. Dolichopeza. Antenner med 12 leder, enkla; utan-
för diskfältet ej nägot inskjutningsfält; subradialgrenen tvägrenig,
främre grenen tillbakalöpande. (Antennæ 12-articulate, simplices;
extra cellulam discoidalem cellula invectitia nulla adest; costa sub-
radıalis biramosa, ramulus anterior recurrens.)

2:0) Vingarne utspärrade, ega inskjutningsfält. (Als diva-
ricatæ; cellula invectitia adest:)

(A) Vingarnes inskjutningsfält utsänder 3 nerver, alla
enkla, men de 2 främsta utgå fran samma punkt.
(Cellula invectitia costas 3, omnes simplices, emittens,
sed costæ 2 anteriores ex eodem loco egrediunt.) 7.
nigra, se N:o 31.

29. Nephrotoma. Antenner med 19 leder, längre an huf-
vud och thorax (9), eller med 15 leder, dubbelt sa långa som
hufvudet (Q.) (Antenne 19-articulate, capite cum thorace longio-
res (FS), 1. 15-articulatæ, capite duplo longiores (Q.)

(B) Vingarnes inskjutningsfält utsänder 2 nerver, den
främsta tvägrenig; antenner med 13 leder. (Cellula

invectitia costas 2 emittens, quarum anterior biramosa;
antenne 13-articulatæ.)

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDE. 185

30. Ctenophora. Antenner kamlika (3), eller enkla (9),
sägade eller med cylindriska eller rundade leder, hvilka ej äro
rundt omkring försedda med längre har. (Antennæ maris pec-
tinatæ, feminz simplices, serrate 1. articuli earum cylindrici aut
rotundati minime verticillatim pilosi.)

31. Tipula. Antenner hos bäda könen enkla med cylin-
driska, sällan nâgot sägade leder, hvilka ätminstone mot basen
äro försedda med längre har. (Antennæ utriusque sexus simpli-
ces; articuli earum cylindrici, rarius serrati, erga basin saltem
semper verticillatim pilosi.)

II:o Vingarne sakna dorsalnerv men ega subdorsalnerv; subcostalnerven
utlöper i framkanten och ej i radialgrenen; palpernas sista led lang,
piskformig; inskjutningsfält saknas. (Alz costa dorsali carent, sed co-
stam subdorsalem gerunt; costa subcostalis in margine anteriore nec in
costa radiali excurrens; articulus ultimus palporum elongatus, flagellifor-
mis; cellula invectitia deest,)

32. Ptychoptera. Antenner med 16 leder; vingarnes ra-
dialgren i spetsen tvagrenig, utsändande en gren 1 framkanten
och en gren i den tvagreniga subradialgrenen. (Antenne 16-
articulate; costula radialis al. apice biramosa, ramulum alterum
in margine al. anteriore et ramulum alterum in costa subradiali
biramosa mittens.)

fy olactel DASYPFERA | SCHIN:

(Erioptera ZETT.).

I:o Antenner tradformiga. (Spyloptera ROND.).

A) Vingar med inskjutningsfält utanför diskfältet. (Skuldrornas kant
blek; antenner och fötter bruna; lärens bas nagot blek).

1. D. fascipennis (ZETT.) gra; kolfvar hvitaktiga; vingar
med brun tvärskuggning, frän hvilken ett matt, brunt tvärband
går öfver tvärnerverna. |

BEER. 3777. RL 23:50 SITA SO ASK el bite: Enum. IV:
216.

Under Juli och Augusti mänader i Lappmarkerna, Finmar-
ken och pa Dovre.

B) Vingar utan inskjutningsfält utanför diskfältet. (Anus gul; anten-
ner bruna).

186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

1) Pa skuldrorna en hvit linea; fötter gula; lärens och tibiernas
spets bruna.

2. D. varia (Mrıc.) brungrå; kolfvar ljusbruna, i spetsen

hvita; vingar utat brunfläckiga.

ZEN 3788:

Under Augtisti och September i Skane och Blekinge.

3. D. hemorrhoidalis (Zerr.) grå; kolfvar hvitgula; vin-

gar ej brunfläckiga, men med brunt pterostigma.

Zett. K. 3789.) XL: 4355. XILw4892:0 Sie bke./*Enum:

ING 20.
Under Juni—September pa hela halfön ända upp i Nord-
landen.
2) Pa skuldrorna ingen hvit linea; fötter bruna; larens bas gul.

4. D. ruficauda (ZETT.) askgrå; kolfvar hvita; vingar ofläc-

kade, men med ljusbrunt pterostigma.

Zett Nes Foe:

Under Augusti 1 Lappmarkerna.

Il:o Antenner med knutformiga leder. (Vingar utan inskjutningsfält; kolf-
var hvita; fötter gula; lårens spets brun eller brunaktig). (Ormosia
ROND.)

A) Antenner brunaktiga; pterostigma brunt; kroppsfärg grå; vingar
ofläckade.

5. D. lineata (Meıc.) thorax grå med brun rygglinea.

Zeit: 'X.13783.:0 XI. 4892.) Siebke.-Enum. IV ena.

Under Maj, Juni, Augusti och September pä hela halfön

ända upp i Finmarken.

Lett. (X 3788.

Under Maj, Augusti och September i Skäne.

7. D. similis (Sra#c.) thorax pa ryggen rostbrunaktig, pa
sidorna gul, utan brun rygglinea.

Hett..X.. 2780.4, SLE bke, Eontim. IV... 277, ;

Under Juli—September i södra Sverige samt södra Norge
ända upp på Dovre. Exemplaren fran Dovre hafva gråaktiga
vingar med brunaktiga nerver.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDE. 187

2. Slägtet TRICHOSTICHA SCHIN.
(Erioptera ZETT.).
I:o Vingar oftast med inskjutningsfält utanför diskfältet. (//isia ROND.).
A) Vingar med mänga rundade, bruna fläckar.

1. T. maculata (Meıc.) brungul; abdomen med brun sido-
strimma; fötter gula; främsta laren med brun midtelring; alla
laren 1 spetsen bruna. |

ISTER Ta.

Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige.

B) Vingar ofläckade, på sin höjd med mörkt pterostigma.
1) Thorax och abdomen helt gula.

2. T. imbuta (Meic.) fötter gula; knän, tibiernas och tar-
sernas spets bruna.

Bett X. 1977 6. N Siebke., Enum!!IV."2 16;

Under Juni och Juli i södra Norge.

2) Thorax och abdomen ätminstone ofvan grä eller bruna.
a) Fötter brunaktiga, lärens bas gul; kroppsfärg mörkgrä.

3. T. trivialis (Meic.) thorax med svart rygglinea och blek
sidolinea; anus gulaktig; abdomen oftast med mörkt ryggband.
Varierar med eller utan inskjutningsfält a vingarne.

Zett. X. 3787. Siebke. Enum. IV. 217. Æriopt. cinera-
scens ZETT. X. 3775. Siebke. Enum. IV. 215. Zémnobia ci-
liaris ZEIT. X. 3888. Siebke. Enum. IV. 225.

Under Maj—September mänader pä hela halfön ända upp
i Finmarken.

4. T. denudata (ZETT.) thorax utan svart rygglinea; abdo-
men brun med hvitaktiga segment-inskärningar.

Beit. X, 3778. DIEBKE. Entim, IV. 276.

Under Juni och Juli i Lappmarkerna och Finmarken.

b) Fötter gula; lärens och tibiernas spets brun; kroppsfärg under-
till gul.

5. T. areolata (SreBKE) thorax ofvan brungrå; abdomen
ofvan brun, segmentkanterna, sidokanterna och anus gula.
Siebke. Nyt Mag. f. Naturv. 1872, 59. Enum. IV. 218.
Under Augusti i Osterdalen i Norge.
II:o Vingar alltid utan inskjutningsfält utanför diskfältet; ofläckade. (7.
trivialis se N:o 3).
A) Kroppsfärg grä.

188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

1) Thorax utan flera bruna rygglinier, men stundom med en sådan.
yss
a) Thorax med hvit linea pa skuldrorna; fötter gula; anus gul;
larens spets brunaktig.

6. T. diluta (Zerr.) ljusgrå; sidorna af thorax rédgulaktiga;
antenner gulaktiga; abdomen smutsgra.
Zeil: 2.737093. Sıebke. En Va2Tr.

Under Maj—Augusti i södra och mellersta Sverige samt i
södra Norge ända upp pa Dovre.

7. T. sordida (Zerr.) rödgrä; sidorna af thorax rödgrä;
antenner smutsgulaktiga; abdomen rödbrun med mörk rygglinea.

Lett. X 3791 U Siebke, Entre IV. 27.

Under Juni—September i södra Sverige och i hela Norge
anda upp i Nordlanden.

b) Thorax utan hvit linea pä skuldrorna; fötter brunaktiga; an-
tenner bruna.

8. T. fuscipennis (Meic.) brungrå; thorax med brun rygg-
linea; abdomen svartbrun, anus mer eller mindre gulaktig; höf-
terna och larens bas gula.

Zett. X:0378aur Sıebk e» Enum, DV: 2i6.

Under Juni—September i södra Sverige och södra Norge.

9. T. obscuripes (ZETT.) askgrå; thorax pa ryggen brun;
abdomen brun, anus stundom gulaktig; höfterna brunaktiga.

Zett. X. 37go.- Srébke, Enim.!TV 217:

Under Juli mänad i Jämtland, Norrbotten och södra Norge.

2) Thorax med flera (4) bruna rygglinier; fötter grä; lärens och
tibiernas spets brunaktig.

10. T. 4-vittata (SıEske) askgrå; antenner och abdomen
svarta; kolfvar hvita. 2

Siebke. Nyt Mag. f. Naturv. 1870, 59, Enum. IV. 219.

Under Juli mänad i Osterdalen i Norge.

B) Kroppsfärg gul eller rödgul. (Antenner brunaktiga med gul bas).
1) Fötter blekgula; vingar gula.

11. T. flavescens (Lin.) blekgul; thorax med 3 mörka
rygglinier; abdomens rygg mer eller mindre brun.

Letter 3779: Siebke, Enum.. TVs 219:

Under Maj—September mänader pä hela halfön.

2) Fötter ljusbruna; larens bas gul; vingar klara.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 189

12. T. lutea (Meıc.) gul; thorax och abdomen med brun
rygglinea. Var. montana Mxic. smutsgul.

Zett. X. 3780. Siebke. Enum. IV. 216. Æ. montana
ZETT. X. 3781.

Under Maj och Juni mänader i södra och mellersta Sverige
samt i Norge till Trondhjem.

13. T. tænionota (Meıc.) lergul; thorax ofvan brunaktig
med hvitaktig framkant; abdomen ofvan brun; anus rödgul.

Zett..X. 2781. Siebkei nun IV... 216:

Under Juni och Juli manader i södra och mellersta Sverige
samt inom Norge i Værdalen och Nordlanden.

3. Slägtet ERIOPTERA MEIc.

(Erioptera ZETT.).

I:o Vingarnes ulnarfält betydligt kortare an diskfältet.

A) Kropp och vingar gula; fötter brungula, lärens bas blekare.

1. E. ochracea (Meıc.) thorax pa rygg och sidor rostgul;
vingarnes subradialgren skiljer sig frän nervstammen nägot innan-
fore ulnargrenens förgrening; anus hos ¢ med korta, nästan
dolda bihang.

Acti ww 3794 wXIIE 165 20:

Under Juni och Juli mänader i Skäne.

2. E. appendiculata (SrÆg.) thorax pa ryggen stundom
rostgul, sidorna gula; vingarnes subradialgren skiljer sig frän
stammen midt för ulnargrenens förgrening; anus hos o med 4
trädformiga bihang. |

Zett. X. 3795. XI..4355. XII... 4892.) Siebke. Enum.
IV. may.

Under Juni—September pä hela halfön.

B) Kroppen svart eller svartgrä.
a) Thorax utan blek sidolinea. (Fötter bruna med föga ljusare bas).

3. E. murina (MEic.) svartbrun; antenner bruna; kolfvar
mörka med ljusare stjälk.

Zett. MA's 796. WRL 4355. IX 4892: Siebke.. Enum.
Vik och oja

Under Juni och Juli månader i Skane, på Öland och i sö-
dra Norge.

190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Lett. 3797../Siebke. ENUM PVE
Under Juni—September pa hela halfön ända upp i Nord-
landen. |

b) Thorax med blek sidolinea. (Anus gulaktig; kolfvar hvitaktiga).

5. E. grisea (Meic.) gråaktig med mörk, genombruten
rygglinea pa abdomen; antenner bruna med guk bas; fötter gula;
larens och tibiernas spets brun.

Fett Xl SON 98H XIN ys 55:

Under Juli och Augusti månader i Skane och Småland.

6. E. obscura (Meic.) askgrå; abdomen svartaktig; an-
tenner helt bruna; fötter mörkbruna; larens bas gul.

Zett: X37900 ML ‚4355. SLE be Enum AV. eee

Under Juni och Juli månader pa Gotland och i Södra Norge
anda till Trondhjem.

Il:o Vingarnes ulnarfält betydligt längre än diskfältet.

7. E. flava (ScHumm.) lifligt ockragul; vingar blekgula med
gula nerver.

Limnobia flava ZEIT. X. 3866.

Under Juli mänad i Skäne.

4. Slägtet IDIOPTERA Mao.

(Limnobia ZETT.)

I:o Vingar klara med 4 bruna tvärband, hvaraf ı vid basen, 2 öfver

disken och 1 i vingspetsen.

1. I. fasciata (Lin.) laren gula, i spetsen svartbruna; tho-
rax grä, bröstsidor och bakrygg skiffergrä; abdomen orangegul
(5) eller förherrskande brun (9); vingarnes tvärband samman-
hängande.

Lin. S. N. 973. 18. Meig. Syst. Beschr. I. 121 (non vero
Zett.)

Under Juli mänad i Skane.

2. E. pulchella (Meic.) laren bruna, vid basen gula; tho-
rax gra; bröstsidorna ofvan, ryggskölden baktill och bakryggen
pa sidorna gula; abdomen säsom hos föregäende; vingarnes tvär-
band fläckformiga.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. Igt

Meig: SB. VIiv'275: GONE fasczata Zett. X, 3800.
Siebke Enum. IV. 219.

Under Juni—Augusti pa hela halfön anda upp i Finmarken.

Il:o Vingar hvitaktigt klara med större bruna fläckar längs framkanten.

(Kroppsfärg grå; fötter gulaktiga; lårens, tibiernas och tarsernas spets
brunaktig).

3. I. marmorata (Meıc.) thorax med 2 tydliga bruna rygg-
linier; antenner gula; vingarnes fläckar 4—6; tvärnerverna brun-
kantade; längdnerverna brunpunkterade.

Zeit, NÖT. ALL 4893. Siebke Enum, IV. 220.

Under Juni—Augusti pa hela halfön anda upp i Nordlanden.

4. I. trimaculata (ZETT.) thorax nästan utan bruna rygg-
linier; antenner bruna; vingarnes fläckar 3, otydliga; tvärnerverna
otydligt brunkantade. i

Zen, X. 3812. XII, 4893. Siebke Enum.’IV. 220:

Vid samma tid som föregäende i hela Norge ända upp i
Nordlanden. Måhända blott varietet af förra arten.

5. Slägtet NASITERNA N. GEN.

(Limnobia ZETT.)

1. N. variinervis (Zerr.) gra eller gråbrun; thorax med
3 bruna rygglinier; abdomens segment-inskärningar och fötterna
lergula; larens, tibiernas och tarsernas spetsar mörka; vingarne
smutsgula, med 7—8 mörkbruna, nästan fyrsidiga fläckar i fram-
kanten och manga, rundade, mattbruna fläckar i disken och in-
kanten.

Zett. X. 3813. Siebke Enum. IV. 220.

Under Juni och Juli manader i Værdalen i Norge.

6. Slägtet EPIPHRAGMA OsT-SACK.

(Limnobia ZETT.)

1. E. pictum (Fasr.) brungul; thorax med 3 brungrå rygg-
band; abdomen med brun rygglinea och sidolinea; vingarne med
bruna ringar och fläckar; fötter gulaktiga; laren mot spetsen med
2 bruna ringar.

Pet % 3818. XI. 4804.

192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Under Juni och Juli mänader i södra och mellersta Sverige
samt i N. Norge och pa Dovre.

7. Slagtet LIMNOPHILA Mao.

(Limnobia ZETT.)

I:o Den tvägrenige subradialgrenens bäda grenar lika länga med eller
längre än deras gemensamma stam, ätminstone ej betydligt kortare än
densamma.

A) Fötter ovanligt tjocka, öfver allt täthäriga.

1. L. barbipes (Meıc.) gulbrun; thorax på ryggen gulgrå
med 4 otydliga bruna linier; abdomen med brun genombruten
rygglinea; vingarne rostbrunaktiga, i framkanten rostgula och der
med 3—4 bruna fläckar; fötter rostbruna, lårens och tibiernas
spets mörkare.

GOT ae. 2887.

Under Juni—Augusti manader i södra och mellersta Sverige.

B) Fötter ej ovanligt tjocka och endast gleshäriga.
1.0) Vingar färgade, beströdda med större eller mindre bruna punk-
ter och ofta med större bruna fläckar i framkanten. (Kroppsfärg
grå eller gråbrun; thorax med bruna, mer eller mindre tydliga

rygglinier).
a) Låren bruna, mot basen gula; höfter grå; antenner svartbruna.
2. L. punctata (Meıc.) vingar blekt brungulaktiga med
bruna fläckar och teckningar; längs framkanten 4—5 stora mör-
kare fläckar.
Zett. X. 38176.) Siebke Enüm..IV.'22o,
Under Maj
och inom Norge fran Dovre in 1 Nordlanden.

Juli inom Sverige från Skåne upp i Jämtland

b) Laren gula, blott i spetsen bruna; höfter gula; antenner ljus-
bruna eller gulaktiga.

3. L. pictipennis (MEIG.) vingar hvitaktiga med bruna
fläckar och teckningar; längs framkanten omkring 6 större och
mörkare fläckar.

Zett. X. Böng.rı XI 48081

Under Maj-—September ı södra och mellersta Sverige.

4. L. angustipennis (Meic.) vingar smutsigt lergulaktiga
med mänga bruna, smä punkter, men utan större fläckar längs
framkanten.

WALLENGREN : SKANDINAVIENS TIPULIDÆ, : 193

Lett.X. 3815. XI.) 48935) 450m:
Under Maj—Juli mänader i Skane.
2:0) Vingar ofläckade, blott stundom med en och annan brun punkt
vid framkanten och med bruna tvärnerver.
(A) Den tvärnerv, hvarigenom subradialgrenen förenas med radial-
grenen ligger innanför eller vid den förres förgreningsställe.
(Vingar brunaktiga).
a) Kroppen rostgul; thorax med 3 mer eller mindre samman-
flytande, bruna rygglinier.
1) Vingarnes tvärnerver ej brunskuggade; pterostigma mycket
ljusbrunt; fötter brunaktiga, vid basen gulaktiga.
5. L. fuscipennis (Meıc.) antennernas första basled gul.
Messe BD. bras, LE,
Under Juli mänad ı Skäne.
6. L. discicollis (MeıG.) antennernas första basled gra eller
svartaktig.
Bete 3022. orebke Knum. IV, 220.
Under Juni—Augusti månader pa hela halfön anda upp i
Finmarken.

2) Vingarnes tvärnerver brunskuggade; fötter gula, lärens,
tibiernas och tarsernas spets brun.
7. L. subtincta (ZETT.) antennernas 2 första basleder gula.
PERENX 3823
Under September mänad i Skäne.
b) Kroppsfärg brun; thorax utan mörka rygglinier. (Vingarnes
tvärnerver ej brunskuggade).
8. L. decolor (ZETT.) antenner bruna; sidorna af thorax
brungula; fötter gula, lärens, tibiernas och tarsernas spets brun.
Few: 213824.
Förekommer 1 Lappmarkerna.
(B) Den tvärnerv, hvarigenom subradialgrenen förenas med radial-
grenen, ligger längt utanför den förres förgreningsställe.
ı) Thorax grä: abdomen mörk.
a) Thorax med 3 bruna ryggband. (Kroppsfärg askgrä; föt-
ter brunaktiga, lärens bas blekgul).
9. L. lucorum (MEIG.) mellersta ryggbandet à thorax en-
kelt; vingar blekbruna; dorsalnerven i spetsen krökt.
Lett ii 03820 XI: 74898:
Under Juli och Augusti mänader i södra Sverige.
Entomol. Tidskr. Bd. ı, Årg. 2, H. 4 (1881). 153

194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

10. L. placida (MEıc.) mellersta ryggbandet 4 thorax dub-
belt; vingar klara; dorsalnerven 1 spetsen rat.

LettogXs 6822.) XL. 43555. RIL 4804... Seb ke smn.
IV.»220.

Under Maj—Augusti i södra och mellersta Sverige och i

S. Norge.

b) Thorax utan bruna ryggband. (Kroppsfärg mörkgrå; fötter
mörkbruna, höfter och lårens bas gula).

11. L. arctica (ZETT.) vingar blekt graklara med gul bas,
bruna nerver och svartaktigt pterostigma.

Lett. X,s3Bos, XT.4356. Süebike, anim), SIN er

Under Juni—Augusti i Norra Sverige ned i Jämtland samt
i hela Norge.

12. L. squalens (ZETT.) vingar hvitaktigt klara med brun
punkt vid midten af framkanten, brunt pterostigma och svagt
brunskuggade tvärnerver.

ZY CNG Sek SMED ke, Hamp IV. ee

Under Juni och Juli månader i N. Sverige ned i Jämtland
och i hela Norge.

2) Thorax grå med glänsande svart disk, utan ryggband; abdo-
men rostgul med 6 svarta ryggband. (Fötter rostgula, lårens
och tibiernas spets mörk.)

13. L. abdominalis (St#c.) vingar smala, smutsigt klara
med blek bas, brun punkt vid pterostigma och svagt brunkan-
tade nerver.

Dett. X. 38329. SNETT IN IV 22

Under Juli mänad i Værdalen ı Norge.

3) Thorax och abdomen rostgula.

a) Thorax med 1 svartbrun rygglinea. (Hufvud gratt; anten-
ner gula eller ljusbruna, ätminstone första basleden mörk;
vingar klara, nägot gulaktiga.)

14. L. dispar (MEıc.) vingar klara; pterostigma svartbrunt;
fötter mörkbruna, lärens bas gul, tibierna lergula med brun spets.

hett..Xug8g2) XI a35640 XL. 48 04:

Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige.

15. L. lineola (Meic.) vingar gulaktigt klara; pterostigma
ljust; fötter gula, lärens och tibiernas spets brun.

Zett. X. 3834. XI. 43561) XII: 48o537/Siebke Boum,
TV een,

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDE. 195

Under Juli—September inom Sverige ända upp i Jämtland
och inom Norge upp ı Værdalen.

b) Thorax med 2 svartbruna rygglinier. (Hufvud gratt eller
gult; antenner mürkbruna.)

16. L. ochracea (Meıc.) vingar klara; pterostigma svart-
brunt; fötter ljusbruna, lärens bas gul.

Zeit. X. 3835.

Under Juli manad i Skane.

c) Thorax utan mörka rygglinier. (Hufvud gratt; fötter gula,
lärens och tibiernas spets bruna.)

17. L. ferruginea (Meic.) vingar gulaktiga utan svart punkt
och med blekt pterostigma. Var. abdomen svartaktig.

Beri 8.3830. X1.'4356. Sıebke Enum. TV. 227

Under Maj—September i södra och mellersta Sverige och i
S. Norge.

18. L. glabricula (Meic.) vingar klara med svart punkt
vid midten af framkanten, svartbrunt pterostigma och svagt brun-
kantade tvärnerver.

BErtFR 3837. Siebke Enum. IV. 221:

Under Juli och Augusti mänader i hela Sverige, men inom
Norge hittills blott funnen i de norra delarne.

II:o Den tvägreniga subulnargrenens båda grenar betydligt kortare an

deras gemensamma stam.

A) Utanför den tvärnerv (om den finnes), hvarigenom subradialgrenen
förenas med radialgrenen, finnes ingen tvärnerv emellan förstnämda
gren och vingens framkant:

1:0) Den tvärnerv, hvarigenom subradialgrenen förenas med radial-
grenen, ligger (om den finnes) betydligt utanför den förstnämdes
förgreningsställe. (Vingarne mer eller mindre gulaktiga.)
a) Thorax grå, med mörka ryggband; pterostigma blekt.

19. L. nemoralis (MEIG.) thorax med 4 ryggband; abdo-
men lergul eller brungul; antenner bruna, 2 basleder gula; fötter
gulaktiga.

ZIETL NARUTO RN "Siebe Enums„IV.;,2214

Under Juli och Augusti i södra Sverige samt i Norge åtmin-
stone till Trondhjem. |

20. L. leucophæa (MeIG.) thorax med 3 breda ryggband;
abdomen svartbrun; antenner helt bruna; fötter gulaktiga.

Zett.. X. 3840. . Siebke,Enum.\IV:,.222.

196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Under Juli mänad i hela Sverige och N. Norge.

b) Thorax glänsande lergul med gula sidor, utan mörkare ryggband ;
pterostigma svartbrunt.

21. L. nitidicollis (Meıc.) abdomen svartbrun; fötter röd-
bruna, lärens bas rostgul.

RL X 3844:

Under Juli mänad i Skane. .

2:0) Den tvärnerv, hvarigenom subradialgrenen förenas med radial-
grenen, ligger strax innanför den förstnämdes förgreningsställe.
(Vingar klara; pterostigma blekt.)

22. L. hyalipennis (ZETT.) askgra; thorax med 3 breda,
bruna ryggband; antenner mörka; fötter ljust brunaktiga; lärens
bas blek.

Zett.»X: 3842. XIL 4895. 'Siebke: Enum( TVs 222:

Under Juli och Augusti mänader i Östergötland och S. Norge.

B) Utanför den tvärnerv, hvarigenom subradialgrenen förenas med
radialgrenen, finnes en annan tvärnerv, tillslutande ett vingfält om-
kring pterostigma. (Vingar klara; pterostigma svartbrunt.)

23. L. stigmatella (ZETT.) askgrå; thorax med 3 breda,
bruna ryggband; fötter svartbruna; lärens bas gul.

Lett 2 SE

Under Augusti 1 Lappmarkerna.

8. Slagtet: PEDICIA LATR:

1. P. rivosa (Lin.) askgra; thorax med 3 och abdomen
med 1 mörkare ryggband; vingar klara, längs framkanten ojämt
bruna och med ett vinkladt, brunt tvärband.

Zett..X. 2800... XII 48o2.' ‚Sıebke Einum. IN. 2:0.

Under Juni—September pa hela halfön.

g. Slägtet: DIAZOMA N. GEN.

(Trichocera SIEBKE.)

1. D. hirtipennis (SıeekE) brun; vingar brunaktigt klara,
ofläckade, med omärkbart pterostigma; fötter blekt brunaktiga,
vid basen bleka.

Siebke Nyt Mag. f. Nat. 1864. 184. Enum. IV. 240.

Under Augusti mänad pä Dovre.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ,. 197

10. Slägtet: TRICHOCERA MEIG. ZETT.

I:o Vingar med 3 bruna, mer eller mindre tydliga fläckar.

1. T. maculipennis (Meric.) brungrå; thorax med 4, ofta
otydliga, mörka rygglinier; abdomen rédgul eller brunaktig; vin-
garnes tvärnerver och en del längdnerver mer eller mindre brun-
kantade.

Zett. X. 4046. Siebke Enum. IV..240.

Under Maj-—Augusti i S. Sverige samt i S. Norge anda upp
pa Dovre.

II:o Vingar ofläckade eller blott med brunskuggade tvärnerver. (Thorax

med 4, ofta otydliga, mörka rygglinier.)

2. T. relegationis (Lın.) mörkgrå; vingarnes tvärnerver
brunskuggade; ulnarfältets tvärnerv belägen innanför slutet (när-
mare midten) af inskjutningsfältet.

Aett. X. 4045. Siebke Enum. IV: ‚240.

Under April och Maj, sedan äter under Augusti— Oktober
i södra och mellersta Sverige, atminstone upp i Jämtland, samt
inom Norge fran södra delarne atminstone upp pa Dovre.

3. T. hiemalis (DE GEER) brungra; vingarnes tvärnerver,
ej brunskuggade; ulnarfältets tvärnerv belägen vid slutet af (ej
innanför) inskjutningsfältet. Var. parva Merc, mindre, blott mel-
lersta rygglinien a thorax tydlig.

Zett. X. 4041. Siebke Enum. IV. 240. 7. parva Zett.
X. 4043. Siebke Enum. IV. 240.

Under Maj—November pa hela halfén ända upp i Nord-

landen.

11. Slägtet: VERUINA N. GEN.

(Limnobia ZErr.)

1. V. bifurcata (ZETT.) glänsande gul; abdomen med brun
sidolinea; antenner bleka; vingar gulaktiga; pterostigma, tvär-
nerverna och en punkt nära midten af framkanten blekbruna;
- fötter gula.

Detit!!X:73893:
Under Augusti manad i Lappland.

198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

12. Slägtet: TRIOGMA SCHIN.

(Limnobia ZETT.)

1. T. trisulcata (ScHUMM.) svartgra; abdomen brun med
mörk rygglinea; vingarne brunaktiga med mörkt pterostigma och
mörka nerver; fötter syartbruna, larens bas gulaktig.

Femi 2070. AU. „435%:

Under Maj—Juli i södra och mellersta Sverige.

13. Slastet: PHALACK@CERA SCHE

(Limnobia ZETT.)

1. Ph. replicata (Lin.) askgra; thorax baktill brungul,
med 3 bruna ryggband; abdomen gulbrun med svartbrunt rygg-
band; vingar brunaktiga, med ljusbrunt pterostigma; fotter brun-
gula, larens, tibiernas och tarsernas spets brun.

Lett. X. 3877 KL -435%. SiebkeiEnume Ir EE:

Under Juni—September i hela Sverige och inom Norge fran
södra delen ätminstone ända upp pa Dovre.

14. Slägtet: RHAMPHIDIA MEIG. ZETT.

1. Rh. longirostis (MEIG.) rostgul; thorax med 3 bruna
rygglinier; antenner svärtaktiga; abdomen svartbrun; vingarne
gräaktiga; fötter svartbruna, lärens bas gul.

Zeit: X..3084.. "X ABor.

Under Juni och Juli månader i södra och mellersta Sverige.

15. Slägtet: DICRANOPTYCHA OST-SACH.

(Limnobia ZETT.)

1. D. fuscescens (SCHUMM.) gulbrunaktig; thorax med 4
otydliga, mörka ryggband; abdomen ofvan brunaktig, undertill
gulaktig; antenner mörka med 2 gula basleder; vingar blekt
brungulaktiga, utan tydligt pterostigma; fötter bruna, lärens bas
gulaktig. |

Zett. X. 3881. XI 4357. XIL: 489969 SiebkesEnum.
IV: 7228

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 199

Under Juli och Augusti pa Gotland, i Jämtland, vid Kri-
stiania och pa Homsedalsfjeld.

16. Slägtet: LIMNOBIA MEIG. ZETT.

I:o Kroppsfärgen gul, smutsigt lergul eller gulaktig.

A) Ulnarfältets tvärnerv infogad vid basen af inskjutningsfältet.

1:0) Utom det stundom mörka pterostigma och de likaledes stundom
brunskuggade tvärnerverna finnas 4 vingarne en eller flera mörka
punkter eller fläckar.

a) Vingarne med brunskuggade tvärnerver, I brun punkt vid mid-
ten af framkanten och brunt pterostigma. (Kroppsfärg rostgul;
fötter gula, lärens spets mörk.)

1. L. xanthoptera (MEIG.) thorax med 2 svarta rygglinier;
abdomen med bruna ryggfläckar, antenner gula; hjässan med
brun fläck.

Bett. Xi 384%.

Under Juli och Augusti mänader i södra och mellersta
Sverige.

2. L. dumetorum (Meic.) thorax med 3 bruna rygglinier;
abdomen med bruna tvärband; antenner bruna; panna silfverhvit.

Bett. X. 3859.

Under Maj—Augusti i södra Sverige.

b) Vingar med 3—5 mörka fläckar längs framkanten.

1) Thorax med 3 bruna ryggband.

3. L. annulata (Lin.) brungul; hufvud mörkt; abdomen
svartbrun, med gula segment-inskärningar; vingar gallerformigt
brunskuggade, med 4—5 bruna framkantsfläckar; fötter gula, ti-
bier och tarser blekbruna; lären med 3 bruna ringar.

Ee nnbeeulosa Lett. X, 3851, X1.4356.' XIE 480.
Siebke Enum. IV. 222. 7zpula annulata Lin. F. S. 433. 1752.

Under Juni— September 1 södra Sverige, men inom Norge
funnen säväl i södra som i norra delarne.

4. L. flavipes (Fasr.) lik föregående, men vingarne med
3 bruna framkantsfläckar och laren utan bruna ringar, blott med
brun spets.

Fem, %. 3852. Xl. 4356. QXIT 4895. Siebke Enum.
IV 2,

Under Juni—Augusti pa hela halfön.

200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

5. L. trivittata (SCHUMM.) rostgul; hufvud mörkt med grä
panna; abdomen pa sidorna brun; vingar gulaktiga, med 3 bruna,
oftast otydliga framkantspunkter; fötter gula; lären med brun
ring 1 spetsen; tibiernas spets brun; antenner bruna, mot ba-
sen gula.

Lett. X. 3857: XI 4356" Siebke man! MI 223:

Under Juli och Augusti i södra Sverige och i södra Norge
ätminstone till Dovre.

2) Thorax med 1 brunt ryggband. (Kroppsfärg rostgul.)

6. L. tripunctata (Fapr.) lik föregående, men antenner
gula, i spetsen ljusbruna.

Aett.vX.. 2855. 1. 4896.. /Siebke Enum. Vie. >23

Under Maj—Augusti 1 södra och mellersta Sverige och inom
Norge upp 1 Verdalen.

7. L. sylvicoia (Schumm.) antenner bruna, 1—2 basleder
svarta, 3:dje gul; vingar med graaktig gallerformig skuggning, 3
bruna framkantsfläckar och svagt brunskuggade tvärnerver; fötter
gula; larens och tibiernas spets brun.

Zett. X.. 3854. : M1...4356. XI. 4895... StebkesEngaml
IV. 222!

Under Juli och Augusti manader i norra Sverige samt i hela
Norge.

2:0) Utom det stundom mörka pterostigma och de likaledes stundom
brunskuggade tvärnerverna finnas à vingarne inga mörka punkter
eller fläckar. (Thorax med 3 bruna, stundom sammanflytande
rygglinier; vingar klara.)

a) Det svartbruna pterostigma genomskires af en tvärnerv. (Vin-
garnes tvärnerver ej brunskuggade; kroppsfärg gulaktig.)

8. L. macrostigma (Schumm.) hufvud svart med gra panna;
antenner helt svartbruna; abdomen med gula tvärband; fötter
gulaktiga, laren med svartbrun ring nära spetsen.

Lett. X. 3861. XIE 4806. Srebke Enum: IVe een

Under Juni—-Augusti i södra och mellersta Sverige, atmin-
stone anda upp i Jämtland och inom hela Norge.

b) Pterostigma genomskäres ej af tvärnerv, utan ligger innan-
for en sadan. (Kroppsfärg ockragul; hufvud grätt; anten-

ner svartbruna, I:a basleden merendels gul; fötter gula, lårens
och tibiernas spets oftast brun.)

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDE. 201

9. L. modesta (MEıG.) pterostigma blekt eller blekbrunt;
tvarnerverna ej brunskuggade.

Let 350s" XI 4380, DEI 4806. Siebke Enum.
IV. 223. Glochina autumnalis Zett. X. 3905.

Under Juni—September pä hela halfön.

10. L. chorea (MEIG.) pterostigma svartbrunt; tvärnerverna
brunskuggade.

Zeit. 2.3805. XIV. 4636.9 Sıenke'Enum.\LV. 223,

Under Juni—September i södra och mellersta Sverige, ät-
minstone ända upp i Jämtland samt i södra Norge.

B) Ulnarfältets tvärnerv infogad innanför basen af inskjutningsfältet.

(Vingar rökiga, med 4—6 svartbruna framkantsfläckar; kroppsfarg

rostgul; thorax med 4 svartaktiga ryggband; abdomen med ett
sadant ryggband; antenner svartbruna, vid basen gula.)

11. L. quadrinotata (Meic.) vingar med 5—6 framkants-
fläckar, deribland det stora, dubbla pterostigma; fötter gula,
larens och tibiernas spets brun.

Lett Xs 3347: 9X. 14356.), LIES os Sieb ke Ent:
EV. 222.

Under Juni—September i södra och mellersta Sverige, ät-
minstone upp i Jamtland samt i hela Norge.

12. L. quadrimaculata (Lin.) vingar med 4 framkants-
fläckar, deribland det stora, dubbla pterostigma; fötter gula, lä-
ren med brun ring bakom midten; tibiernas spets brun.

Fett. IR 2850.) XI. i annilus Leit. X 3348.
RM 350. VSiebke Entim. IVi 222:

Under Maj—Augusti 1 södra Sverige och södra Norge.

II:o Kroppsfärg gråaktig, brun eller svart.

A) Vingar med 4 bruna fläckar nära framkanten. (Ulnarfältets tvär-
nerv infogad vid eller innanför basen af inskjutningsfältet.)
a) Thorax med svarta ryggband.

ı) Fötter mörkbruna; lärens bas och en ring utanför deras midt
gul; thorax med 4 svarta ryggband.

13. L. elegans (ZETT.) mörkgrå; kanten af thorax smalt
gul; abdomen hos © med gula sidoflackar; anus gul; vingar
rökiga; antenner helt bruna.

Lett. X.. 3868. -Siebke Entm. IV. 223:

Under Juni och Juli i norra Sverige, ätminstone ned i Jämt-
land samt i hela Norge.

202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

2) Fotter gula eller hvita; larens och tibiernas spets brun; thorax
med 3 bruna ryggband. (Vingar klara; tvärnerverna brunskug-
gade.)

14. L. tenuipes (ZETT.) mörkgrå; abdomen enfärgad; om-
kring nerverna i vingens inkant matta, gra fläckar; vingspetsen
gra eller brun; fötterna hvitaktiga. Var. inkantsfläckarna bruna.

Zetton 28728. Siebke Entm MN 229.

Under Juni—September i mellersta och norra Sverige samt
1 södra och mellersta Norge.

15. L. decora (Sr&c.) thorax askgrå, abdomen brun med
gulaktiga tvärband; omkring nerverna i vingens inkant blekbruna
-fläckar; vingspetsen gra eller brun; fötterna gula.

Zett.. X 38915. SiebkerEnum ay 4224:

Under Augusti och September i Jämtland och vid Kristiania.

b) Thorax med svart rygg, utan mörkare band. (Fötter mörkbruna,
lärens bas bredt gul.)

16. L. consimilis (Zerr.) mörkbrun; abdomen svart; vin-
gar rökiga med bruna nerver.

Zeit Ru 8370. 1uSichke Enum,. AV. 0222

Under Juli och Augusti i mellersta och norra Sverige samt
inom Norge i Österdalen.

B) Vingar med 2 bruna punkter vid framkanten, brunt pterostigma
och stundom matt brunskuggade tvärnerver. (Ulnarfältets tvärnerv
infogad vid basen af inskjutningsfältet; vingar klara.)

17. L. didyma (Meıc.) rödbrun; thorax med gra rygg
och 3 sammanflytande mörka ryggband; hufvud gräaktigt; anten-
ner svartbruna; fötter gula; lärens spets svartbrun.

Lett‘. 03874. Al. 4250

Under Maj—Augusti i södra Sverige.

C) Vingarne med brun punkt i det otydliga pterostigma och brun punkt
på basens tvärnerv. (Ulnarfältets tvärnerv och vingar såsom hos
föregående.)

18. CL. tristis (SCHUMM.) gra; thorax med 3 bruna rygg-
band; antenner, abdomen och fötter svartbruna; lårens bas gul.
ZETT, “X. 3800 AL 4357. sole pke Enr VY. eee.

Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige och södra
Norge. i

D) Vingar utan bruna punkter och fläckar, men stundom med brunt
pterostigma.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDE. 203

a) Ulnarfältets tvärnerv infogad vid eller nära vid basen af inskjut-
ningsfältet. (Kroppsfärg gra; fötter svartbruna; höfter och lärens
bas gula; antenner.bruna; vingar klara.)

1) Thorax med 3 mer eller mindre sammanflytande ryggband;
abdomen graaktig eller mérkbrun.
19. L. murina (ZETT.) pterostigma fyrsidigt, svartbrunt.
Lett, “2602: Sie bkesktnumas PV." 224:
Under Juni—Augusti i norra och mellersta Sverige samt 1
Osterdalen och på Dovre inom Norge.
20. L. hyalinata (ZETT.) pterostigma fyrsidigt, otydligt, blekt.
Aett. KH 3883. Siebke- Enum. EVe),225.
Vid samma tid som föregående i norra och mellersta Sve-
"rige samt i södra och mellersta Norge.
2) Thorax med I mörkt ryggband; abdomen blekgul med brun
rygglinea.
21. L. stigmatica (MEIG.) pterostigma fyrsidigt, svart.
Net ms bs, VI. 278,77.
Under Augusti mänad ı Skäne.

b) Ulnarfältets tvärnerv infogad vid midten af inskjutningsfältet.

22. L. parva (SIEBKE) mörkgrå; vingar hvitaktiga; fötter
blekt bruna; pterostigma blekt, deladt genom tvärnerv.

Siebke Nyt Mag. f. Nat." 1873, 178. Enum. IV. 225.

Under Juli och Augusti manader pa Dovre.

23. L. lugubris (ZETT.) svart; thorax smalt hvitkantad;
bröst och fötter svarta; vingar brunaktiga; pterostigma fyrsidigt,
svartaktigt.

Bett: 2.723000.

Under Juli mänad i norra Sverige.

c) Ulnarfältets tvärnerv infogad innanför basen af inskjutningsfältet.
(Vingar klara med svartbrunt pterostigma; antenner svarta.)

24. L. morio (FABr.) glänsande svart; panna och bröstets
sidor silfverglansande; abdomen svartbrun, stundom med gula
tvärband; fötter svartbruna med gul bas.

ÄGGEN RS SO TE WAL, A307. Sienke num. PV, 225:

Under Maj—Augusti på hela halfön ända upp i Nordlanden.

d) Ulnarfältets tvärnerv infogad vid spetsen af inskjutningsfältet.

(Vingar gråaktiga med grått, otydligt pterostigma; antenner grå-
aktiga, 2:dra leden stundom blek.)

204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

25. L. macroura (SIEBKE) brungrå; anus sväld, rostgul ;
fötter brungula, höfternas spets och lårens bas blekare.

Siebke Nyt Mag. f. Nat. 1863, 179.

Under Juli och Augusti pa Dovre.

17. Slägtet: RHIPIDIA MEIG. ZETT.

1. Rh. maculata (Meıc.) gra; thorax med 3 svartbruna
ryggband; vingar hvitaktiga med manga, spridda, svartbruna punk-
ter, hvaraf de vid framkanten dro tydligast; fötter gula, lårens
och tibiernas spets brun.

Zett. X. 4009. XII 4902.

Under Juni—Oktober 1 södra och mellersta Sverige, ätmin-
stone upp 1 Jämtland.

18. Slägtet: GONOMYIA OST-SACK.

(Limnobia ZETT.)

I. G. tenella (Meic.) svafvelgul; thorax med 3 svartga,
mer eller mindre sammanflytande ryggband; abdomens rygg mörk,
sidokanten gul; antenner och panna svartbruna; vingar klara med
blekt pterostigma; fötter ljusbruna.

Lett. X. "3867. XI. “43571. X11. 4806; 'Sıebke, Bam
IV. 223%

Under Juli—Augusti 1 södra Sverige och i hela Norge.

2. G. gracilis (ZETT.) mörkgrä; thorax framtill med brunt
ryggband; abdomen gra; vingar klara; fötter svartbruna; lärens
bas gul.

Aett.. X. 3802.

Under Juli i Lappmarkerna.

19. Slagtet: PSILOCONOPA ZETT.

1. Ps. pilipes (FABR.) svartbrun; thorax med mörkare
ryggband; bröstets sidor och scutellen brungula; abdomens sido-
kanter, segmentkanter och anus gula; vingar bruna; nerverna
svartbruna med brunaktiga skuggningar; tvärnerverna brunskug-
gade; fötter rostgula; tibierna hos © ludna.

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDF. 205

Limnobia pilipes Zett. X. 3875. Siebke Enum. IV. 22

Under April—Juni—September i södra och mellersta Sverige
och Norge.

2. Ps. Meigeni (Zerr.) glänsande svart; thorax med gul
linea på skuldrorna; scutell och abdomens segment-inskärningar
gula; vingar klara; fötter svarta, larens bas gul.

Psiloconopa Meigeni Zett. X. 4007. Siebke Enum. IV. 238.

Under Juni och Juli månader i Lappland, Norrbotten och
Nordlanden.

20. Slactet Wie HALES,

. (Limnobia ZETT.)

I:o Ulnargrenens tvärnerv infogad vid eller nära vid midten af inskjut-

ningsfältet. (Fötter brungula; lären mot spetsen samt höfterna bruna.)

1. U. pilicornis (ZETT.) mörkbrun; bröstet gult; antenner
och abdomen svarta; vingar brunaktiga, med aflångt, svartbrun-
aktigt pterostigma.

Fett X 03885, ) stebke, Enum IE 225.

Under Juli och Augusti pa Gotland, i Norrbotten och 1
södra och mellersta Norge.

2. U. pilosa (ScHuMM.) askgrå; abdomen mörkbrun; an-
tenner svarta, ı:sta leden gul; vingar gräaktiga med blekbrunt
pterostigma.

Zett. X. 3886. Cylindrotoma macroptera Zett. X. 3903.
XI. 4897.

Under Juni och Juli i Jämtland.

H:o Ulnargrenens tvärnerv infogad innanför basen af inskjutningsfältet.

(Fötter, lar och höfter såsom hos föregående.)

3. U. sororcula (ZETT.) askgrå; abdomen mörkbrun; an-
tenner helt svartbruna; vingar gråaktiga med blekbrunt ptero-
stigma.

Fett, X. 3888,

Under Juli mänad i Jämtland.

21. Slästet: SYMPLECTA MEIG. ZETT.

I:o Subradialgrenens bäda grenar sinsemellan förenade genom tvärnerv.
(Thorax med 3 bruna rygglinier; vingar klara, tvärnerverna och nägra
punkter vid framkanten bruna.)

206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

1. S. punctipennis (Meic.) gra; antenner och abdomen
bruna; anus gulaktig; fötter brunaktiga, larens bas gulaktig.

Lett. KK) z008; XI. 4357: + Siebke Enum. [Vege

Under Maj—Augusti i södra och mellersta Sverige samt i
hela Norge.

II:o Subradialgrenens båda grenar sinsemellan ej förenade genom tvärnerv.

(Thorax och vingar såsom hos föregående.)

2. S. stictica (MEıG.) gulaktig; antenner gula, 2 basleder
bruna; abdomen brun; anus gulaktig; fötter brunaktiga; låren
gula, med bred brun ring nära spetsen.

Under Maj—September ı södra och mellersta Sverige och i
södra Norge.

3. S. similis (SCHUMM.) ljusbrun; antenner och abdomen
bruna; anus gulaktig; fötter brunaktiga, låren gula, mot spetsen
bruna.

Zett. X,'3910. Siebke Enum. IV. 228.

Under Maj—Juli i södra och mellersta Sverige och Norge.

22. Slägtet: CYLINDROTOMA MAR. ZETT.

1. C. distinctissima (Meic.) blekgul; panna med svart
flack, som ej intager bakhufvudet; thorax med 3 föga glänsande
svarta ryggband; antenner svartbruna, 3. basleder gula; abdomen
brungul; vingar blekt gulgra; fötter brungula.

Letiv x Booz. stebke Haim IVs, 225°

Under Juni oeh Juli pa hela halfon anda upp i Nordlanden.

2. C. glabrata (Meıc.) blekgul; panna med svart flack,
som intager hela bakhufvudet; thorax med 3 starkt glänsande
svarta ryggband; antenner bruna, fran basen utöfver midten gula;
abdomen mörkt brungul; vingar gra; fötter brungula.

Mere SÅ Bea! 19220700 VIS 274 Sie DRE Nyt Mig ae
Natur. 1866, 46. Enum. IV. 228:

Under Juli i Jarlsberg 1 Norge.

23. Slagtet: NINGUIS N. GEN.
(Limnobia ZETT).

I:o Ulnarfältets tvärnerv belägen vid vingens midt. (Vingar hvitaktiga,
utan tydligt pterostigma, med brunaktiga nerver; antenner och palper
svarta; abdomen brunaktig eller syartbrun.)

WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 207

ı. N. alpina (Zerr.) mörkgrä; fötter brungula, lärens, ti-

biernas och tarsernas spets mörkare.

Zett. X. 3894. Siebke Enum, IV. 225.

Under Juli mänad 1 Jämtland och Gudbrandsdalen.

2. N. juvenilis (Zerr.) ljusgrå; fötter gula; lårens, tibier-

nas och tarsernas spets brun.

FINE. IR TE XL 495700 RIES 97%

Under Juni och Juli i Skäne och pä Gotland.

II:o Ulnarfältets tvärnerv belägen nägot utanför vingens midt. (Vingar,
antenner, abdomen och palper säsom hos föregäende, men vingner-
verna bleka.)

3. N. virgo (ZETT.) mörkgrå; fötter gula: lårens, tibiernas.

och tarsernas spets svartbrun.

Lett: X. 3806.

Under Juli manad pa Gotland.

24, Slagtet: -IRICYPHONA/ZETT.

1. T. immaculata (MEIG.) mörkgrå; antenner svartaktiga;
vingar gulaktiga; fötter bruna; larens bas bredt gul.

Aette XX, 4036... RE aoqok.y Siebbe:Enumis TV 35230.

Under Juni—September pa hela halfon anda upp i Finmarken.

25 Slaster:)DICRANOTA,ZETT.

I:o Metacarpalgrenen utanför tvärnerven enkel, högst sällan tvägrenig.
(Kroppsfärg grä; thorax med 3 bruna ryggband; antenner och palper
svarta.) Dicranota ZETT.

1. D. Guerini (ZETT.) abdomen mörkbrun, ofläckad (©)
eller segment-inskärningarne mot sidorna bredt gula (FS); vingar
klara; pterostigma otydligt, brunt; fötter svartbruna; lårens bas
och höfterna smutsgula. |

Pret 4024. s9tebke Enum. IV. 239.

Under Juni—Augusti 1 Lappmarkerna, pa Dovre och i Roms-

dalen. ;

II:o Metacarpalgrenen utanför tvärnerven alltid tvägrenig. (Kroppsfärg
grä, antenner och palper svarta; abdomen svart eller svartaktig med
smalt gula segment-inskärningar.) Zimnobia ZETT.

a) Thorax med 3 bruna ryggband; fötter bruna; höfterna och lårens

bas gul; vingar klara.

208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

2. D. bimaculata (SCHUMM.) vingarnes tvärnerver svagt
brunskuggade; pterostigma brunt, bäde inät och utät begränsadt
af tvärnerv.

ZLettX 3807 XL. aggyeniSrebke «Enum VE 5220}

Under Juni—September 1 Jämtland, Lappland och vid Kri-
stiania.

3. D. coelebs (ZETT.) vingarnes tvärnerver ej brunskug-
gade; pterostigma brunt, blott utåt begränsadt af tvärneıv,
anus hos © gulaktig. Var. mellersta ryggbandet ä thorax deladt
på längden genom gra linea.

Zett.. X. -38098:. Siebke. Nyt Mag. f: Natur) 73634078,
Enum: IV. 226.

Under Juli och Augusti i Jämtland, Österdalen, Gudbrands-
dalen och på Dovre.

b) Thorax med 4 bruna ryggband; fötter svarta.

4. D. zonata (ZETT.) vingarnes tvärnerver brunskuggade;
pterostigma mörkbrunt; abdomen glänsande svart, med bredt gula
segment-inskärningar.

Lett. IRS

Under Juli i Jämtland och Lappland.

26. Slägtet: ANISOMERA MEIG. ZETT.

1. A. vittata (Merc.) thorax gra med 3 svarta ryggband;
abdomen svartgrä med glänsande svarta fläckar; vingar rökiga
med brunaktiga nerver; kolfvar gula; fötter svartbruna.

ZEN Xe) OS RU 4903.

Skall "finnas 1 södra Sverige.

27. Slägtet: PACHYRHINA MaAQ. ZETT.

I:o Abdomen svart med gula tvärband eller svartaktig med gula eller
hvitaktiga sidofläckar. (Thorax svart med flera gula fläckar; fötter
svarta, lärens bas gul; panna med gul fläck.)

1. P. crocata (LIN.) svart; abdomen med 3 gula tvärband;
vingar brunaktiga med svart pterostigma och mörkbrun skugg-
ning Ofver tvärnerverna.

Zett. X, 3987... Siebke Enum, JV: 236. (Forts. )

SMÄRRE MEDDELANDEN:

Äfven under sist förflutna kalla och regniga sommar har Zerene Hy-
ale L. träffats i Sverige. Sa har denna vackra fjäril blifvit tagen af lektor
HOLMGREN vid Alnarp i Skäne, och konservator MEVES, som under somma-
ren besökt Öland, fann densamma i Borgholms omgifningar, och derifrän
hafva sedermera flera exemplar erhallits. Denna fjärils medborgarrätt i svenska
insektfaunan synes sälunda vara satt utom allt tvifvel.

= Dir C. A. WESTERLUND i Ronneby har i bref meddelat följande:

»I »Skandinaviens Dagfjärilar», p. 168, säger WALLENGREN, att honan
»af Doritis Mnemosyne L. är till färgen lik hanen. Da denna fjäril
»förekommer ganska talrikt omkring Ronneby, sa har jag haft tillfälle att
»derom iakttaga följande med afseende pa könens utseende, hvilket jag tager
»mig friheten anföra säsom ett tillägg till den af WALLENGRBN gifna beskrif-

Enmeenseklamen:g Vinsarer. quences) neryema ea... des trämreis vin-
= ° .. ®

POAT pean souks ; de bakre vingarne ofvan fran basen längs inre kanten svarta;

»vid diskfältets slut finnes vanligen en svart fläck; antennerna och klubban

»svarta; hufvudet ......; thorax och abdomen ofvan tätt och långt grä-

»ludna. — Honan: Vingarne...... SEDENVEINA ee ; de främre vin-

»garnes båda fläckar större och rundare än hos 5'; de bakre ofvan fran basen
»längs inre kanten mera bredt och tydligt svarta, med en tvärgäende svart
»fläck; vid diskfältets slut och i framkantens midt finnes en svart flack; en
»gul rand löper längs sidorna af abdomen nedtill; halskragen guldgul; thorax
»svart, nästan naken; abdomen svart med en rand korta, glesa, grä här längs
»midten. — Hanens flygt är vida snabbare och uthälligare än honans.»

Under ett besök hos kyrkoherden WALLENGREN i Farhult i Juni 1873
fångades af d:r WESTERLUND i Farhults stora, väl belägna trädgård den
sällsynta Microdonta bicoloria SCHIFF, hvilken fjäril dittills endast blif-
vit funnen vid Trolle-Ljungby.

Den mycket sällsynta Libellula coerulescens FABR., hvilken, då
lektor JOHANSSON utgaf sina Odonata Sveciæ (1859), endast var känd
från Gusum i Östergötland, sannolikt enligt prof. WAHLBERGS antagande dit
inkommen såsom larv tillsammans med den derstädes inplanterade Rana
esculenta L. — denna vackra slända påträffades redan före 1863 af d:r
WESTERLUND vid den icke långt från Ronneby belägna Herrstorpssjön, vid
hvars stränder densamma sedermera flera gånger iakttagits. Denna slända är
mycket svår att fånga på grund af dess stora skygghet samt mer än vanligt
starka och hastiga flygt.

Entomol. Tidskr. Bd. 1, Årg. 2, H. 4 (1881). 14

210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

D:r WESTERLUND framhäller med rätta en kanske mindre ofta använd
men rätt beqvim metod att fånga »nattvandrare» bland skalbaggarne: »Om
»aftnarne nedgräfves här och där i marken t. ex. a gräsplaner, vid bäcksträn-
»der eller à andra lämpliga ställen flaskor med tämligen vida mynningar sa
»djupt att mynningen alldeles är i jämnhöjd eller t. o. m. nägot litet under
»markens yta. Pä morgonen finner man vanligen i flaskorna en mängd Sta-
»phylini och flera andra slag af skalbaggar. — I sammanhang härmed fär
undertecknad erinra om, att man icke bör försumma, att allt som oftast un-
dersöka tömda, i sandbackar gräfda potatisgropar. Man gör i sädana gropar
ofta rätt goda fynd af Carabici, Rhyncheni, Staphylini o. s. v.

D:r WESTERLUND beskrifver en till insektfängst rätt användbar fälla pa
följande sätt: »Man tager en cigarrlada (ej allt for lag), af hvilken locket
»borttages och i stillet öfverspännes ett stycke af en gardin e. d.; kring si-
»dorna nära vid botten borras en rad hal och den sälunda anordnade lädan
»utsättes om aftonen. Pä morgonen finner man vanligtvis en mängd insekter
»vandrande pa gardintygets undersida. Ditlockade af ljuset återfinna de icke
»de vid botten belägna hälen, genom hvilka de inkommit.

= Från lektor P. OLSSON i Östersund har jag emottagit följande med-
delande: »Af Acherontia Atropos L. fängades 3 exemplar i Jämtland
under September 1879. Ett exemplar tillvaratogs den 15 Sept. i en handelsbutik
vid torget i Östersund; ett annat togs i Dödre by af Hackås socken. Båda
dessa förvaras i Östersunds läroverks museum. Rörande det tredje exemplaret
ar fyndorten (nägorstädes i vestra eller mellersta Jämtland) icke närmare an-
gifven. :
= Adjunkten vid läroverket i Kalmar hr fil. kand. A. J. AHLROT har
förärat den Entomologiska Föreningen en del för Sverige nya och dels mycket
sällsynta skalbaggar, bland hvilka följande torde antecknas.

Gaurodytes subtilis THoms. Tagen på Öland.

Berosus æriceps Curtis (signaticollis CHARP.) Öland.

Anchialus spinosus SCHÜNH. Öland.

Stenus punctipennis THoMs. Fran flera sjöars stränder i Söder-
manland. THOMSON (Skand. Coleopt. Tom IX p. 191) anser denna art vara
tvifvelaktig, säsom uppstäld pa grund af endast 2 honexemplar, funna af BEL-
FRAGE pa Gotland. AHLROT har nu träffat äfven hanen à ofvannämde fynd-
orter.

St. filum Er. Södermanland. Förut träffad endast i Blekinge af
BOHEMAN och i Skane af THOMSON.
| Acrognathus mandibularis GYLL. Öland.

Teredus nitidus Fas. Öland. Denna art är förut tämligen osäker
som svensk, i det man enligt THOMSON (Sk. Col. Tom. V. p. 119) endast
har en obestämd uppgift af PAYKULL, att densamma skulle vara »funnen under
barken af utgängna träd i södra Sverige,»

Throscus carinifrons Bonv. Södermanland och i Westmanland
funnen af S. LAMPA. Ny för Sverige. Förut funnen vid Kristiania af THOM-
SON. (Sk. Col, Tomi Rom):

SANDAHL: SMÄRRE MEDDELANDEN. 211

Zeugophora Turneri Power. Kalmar. Denna lilla vackra skal-
bagge är ny för Sverige. Förut endast tagen i Norge. |

Nemadus (Catops KraAatz) colonoides KRAA1TZ. Kalmar.
Veterligen förut inom Sverige endast funnen vid Lindholmen i Skåne af d:r
G. F. MÖLLER.

= Prof. N. E. FORSSELL i Skara har för några ar sedan funnit Cos-
sonus linearis GyLı. (C. eylindrieus SAHLE. Ins. Fenn. II. 110. 1.)
ymnigt förekomma i murknade stubbar efter afsagade pyramidpoplar i Skara
s. k. Botaniska tridgard, Sistlidne var hade undertecknad tillfälle att i säll-
skap med prof. FORSSELL à samma lokal insamla talrika exemplar af denna
sällsynta skalbagge och har gjort försök att inplantera densamma i en murken
sälg à lägenheten Östra Stäket på Wermdön. Detta inplanteringsförsök kan
måhända innebära något af intresse och utgången af detsamma skall i sinom
tid meddelas. Den vid Skara af FORSSELL funna formen öfverensstämmer icke
fullkomligt med beskrifningen på C. linearis GYLL., men dock närmast
med denna art. Man torde framdeles få återkomma till denna fråga.

= Hr Jägmästaren H. GADAMER (Råslätt, Jönköping) har lemnat föl-
jande förteckning öfver af honom funna sällsynta skalbaggar:

Calosoma sycophanta LIN. togs i Aug. 1856 å en sälgbuske å
Färdalaberget i Westergötland. [Revisor J. ANKARCRONA (Lyckeby) har flera
gånger funnit denna praktfulla skalbagge i Karlskrona och dess omnejd, O. T. S.]

Carabus catenulatus Scop. är allmän vid Råslätt, isynnerhet i
tallskogarne.

C. arvensis FABR. är äfven tämligen allmän å nyssnämd lokal.

C. nemoralis MULL. vid Råslätt, ett exemplar.

Nebria livida LIN.; tämligen allmän vissa år vid stränderna af
Munksjön vid Jönköping

Miscodera arctica PAyk.; funnen vid Tidaholm och vid Råslätt.

Licinus depressus Pavk.; vid Arups garfveri i Skåne.

Panagæus crux major LIN.; vissa år ytterst talrik vid strän-
derna af Munksjön vid Jönköping. |

Chlænius ceelatus WEBER.; år 1872 togos tre exemplar vid Munk-
sjôns stränder och ä Wetterns strand vid Rosenlund.

Dytiseus latissimus LIN. är ej sällsynt i en göl vid Sänkorna
nära Strömsberg i Smäland.

Soronia punctatissima ILL.; ej sällsynt under björkbark vid Kulle
nära Tidaholm i Westergötland.

Platysoma frontale Payk. [= P. marginata THoms. Sk.
Col. I. IX. 397]; à samma ställe som föregående.

Cetonia marmorata Fasr,; vid Alnarp i Skane samt pa Räslätt.
[Ârligen funnen af undertecknad vid Blockhusudden à Kgl. Djurgården vid
Stockholm samt à lägenheten Östra Stiket à Wermdön].

Osmoderma Eremita Lın.; i asp vid Trolle-Ljungby i Skane.
[I Blekinge af J, ANKARCRONA och af N. E. FORSSELL].

212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Serica brunnea Lın.; mycket allmän vid Råslätt. [En gång fun-
nen vid Nacka qvarnar ä Siklaön af undertecknad].

Oryctes nasicornis Lin. är allmän vid Räslätt.

Aphodius Sus Hpsv.; i gräset vid Lindenro i Skane.

Trox sabulosus LIn.; ej sällsynt vid Råslätt.

Niptus hololeucus FALDERM.; Räslätt.

Anitys rubens Horrm.; Kinnekulle.

Lycoperdina suceincta GyLL.; omkring hundra exemplar vid
Lindenro.

Elater preeustus FABR.; Lindenro vid Trolle-Ljungby.

Negastrius 4-pustulatus Fasr.; Räslätt.

Hypophloeus fraxini PAYK.; en gang funnen vid Lindenro.

Allecula Morio FABR.; tämligen ofta funnen i bok- och ek-skog
hörande till Ärup och belägen pä gränsen till Blekinge.

Pytho depressus LIN.; i skogarne vid Tidaholm i Westergötland.

Melo& majalis Fasr. (M. scabrosus GYLL., M. variegatus
Don.); i aspdungarne vid Trolle-Ljungby.

Lytta vesicatoria Lın.; fanns ett år i tusental pa ask vid
Lindenro.

Calopus serraticornis Lın.; ej sällsynt vid Råslätt och i Jön-
köpingstrakten.

Anthribus albinus GYLL.; Fröjered i Westergötland.

Gracilia minuta FaArr. (Callidium pygmæum GYLL.); om-
kring 100 exempl. togos i en källare vid Svartekulla nära Tidaholm.

Callidium dilatatum Payk.; vid Tidaholm.

C. sangvineum Lin.; Råslätt.

Necydalis major Lin.; ett exemplar vid Råslätt. [Ett exemplar
fångades vid Gripsholm 1865 af N. E. FORSSELL].

Toxotus Lamed Lın.; flera exemplar i trakten vid Eksjö.

Exocentrus balteus LIn.; Råslätt.

Oberea linearis Lin.; backarne vid Råslätt.

Adimonia interrupta OLIv.; en gang togs flera hundra exemplar
a samma ställe som föregäende.

Lina lapponica Lın.; ett exemplar pä Kettilstorps backar nära Rä-
slätt. [Tillhör Lappland och Norge, hvarjämte ett exemplar ar funnet vid
Motala].

Cryptocephalus Coryli Lin.; bergstrakterna vid Alnarp nära
Ärup i Skäne.

Cassida thoracica FABR.; omkring 50 exemplar togos 1880 nära
Räslätt pa Kettilstorps backar.

SANDAHL: SMÄRRE MEDDELANDEN. 213

= Stud. B. Hayy har i bref till lektor SPÅNGBERG meddelat följande
fynd fran Onsjö, beläget en half mil söder om Wenersborg.

Sphinx Convolvuli Lin. Denna i Sverige endast fa ginger an-
träffade svärmare togs i slutet af Augusti 1876 à blommande Petuniæ. Exem-
plaret förvaras i adj. HACKWITZ' enskilda insektsamling.

. Macroglossa bombyliformis Esp. är vid Onsjö allmän, men
den andra arten deremot sällsynt.

Bembecia hylaeiformis Lasp. är ej sällsynt pa hallonbuskar.

Sciapteron tabaniforme ROTTEMB. är veterligen icke förut an-
märkt inom Sverige. I Juli 1880 fångades ett exemplar vid Onsjö 4 blom-
mande Spir@a Salicifolia.

= Undertecknad träffade i tredje veckan af Juli 1881 vid Ronneby ett
exemplar af den sällsynta Sesia scoliiformis Borku. och samma art har
af E. A. HOLMGREN (j:r) tagits & Ingarön i Stockholms skärgård. (Jämför
ett meddelande har nedan af Hr LAMPA.)

= Herr apotekaren C. INDEBETOU i Avesta fann i Juli 1881 4 ett
berg vid Boda i Dalame omkring 1,000 fot öfver hafvet, tva par af Tro-
chilium apiforme Cr. 4 ängar hvilande pa silanisk kalk. Denna glas-
vinges utbredning mot norden är icke ännu tillräckligt känd.

= Herr Sven LAMPA har lemnat följande bidrag:

»Under de senare ären har jag, dels själf under mina resor och vandrin-
gar, dels genom bekanta samlare erhällit följande fjärilar, hvilka förut antin-
gen ej varit kända säsom vär faunas tillhörighet eller ock högst sällan till-
varatagits,

Colias Nastes v. Rossii GUENÉE Ann, S. Fr. 1864 p. 199.
En hane hemfördes af mig fran Qvikkjokk i Lule Lappmark 1876 och eges
numera af JOHANNES SCHILDE i Bautzen, hvilken företrädesvis samlar arter af
Colias. Sedermera hafva nagra exemplar sändts dels till mig och dels till
herr konservator W. MEVES fran samma ställe, Ar förut känd endast fran
Labrador liksom hufvudarten. Den utmärker sig genom sin lifligare gula färg
och närmar sig i detta hänseende till C. Hecla Ler. (Boothii H. S.)

Polyommatus Hippothoé v. Eurybia Ocus. Nagra honor
fångades vid Isgärde pa Öland 1874. Färgen är ofvan mörkbrun med antyd-
ning till ett rödgult band vid bakvingarnes utkant.

Carterocephalus Palaemon PALL. Erhölls först af herr W.
MEVES i Jämtlaud (ex. 4 Riksmuseum) och d:r J. A. WISTRÖM i Helsingland.

C. Silvius Knoch. Professor BOHEMAN fann denna fjäril i Norge
den 20 Juni för mänga är sedan, men i Sverige har den, sä vidt jag vet, ej
anträffats förrän förlidet år, da en hona erhölls af herr J. RUDOLPHI i Hel-
singland.

Sesia scoliiformis BorKH. Förut känd endast fran södra Sve-
rige, men 1876 fann jag ett exemplar sittande pa en blomma af Achillea mil-
Jefolium i Qvikkjokk.

214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Psyche opacella H. S. En hane anträffades i Jämtland pa Snasahögen
1881 af d:r CH. AURIVILLIUS. För några ar sedan lyckades jag bemäktiga
mig en Psyche-hane, som flög under starkt solsken öfver en skogsodling vid egen-
domen Sundby i Tillberga. Vid närmare jämförelse mellan bäda exemplaren
fann d:r AURIVILLIUS dem tillhöra nämda art.

Lophopteryx carmelita Esp. Det enda exemplar, som man
visste vara taget i Sverige, förvaras 4 Riksmuseum och är hemfördt fran Da-
larne af prof. BOHEMAN. Utur en i Stockholms omgifningar anträffad puppa
erhöll stud. A. KJELLBERG våren 1880 ett dylikt, som numera är uti min
samling.

Cymatophora octogesima Hp. (ocularis GN.) Synes ej vara
sällsynt i Stockholms skärgärd. Förekom sälunda rätt talrik ätminstone vid
Skepparviken nära Fogelbro på Wermdén, Manga exemplar fångades i bur
och pa äpplen derstädes 1879 och 1881, tillsammans med C. or FAB. Denna
fjäril erhölls först af d:r CHR. AURIVILLIUS fran en puppa 1 Helsingland och
har sedermera sändts mig fran Delsbo af J. RUDOLPHI.

C. fluctuosa HB. Tvenne individer erhöllos å äpplen vid Skeppar-
viken den ı2 Juli 1879, af hvilka det ena exemplaret förvaras i Riksmuseum.
I år tillvaratogos två exemplar vid Östernäs à Ingarén af stud. E. HOLMGREN
och G. ZETTERLUND.

Agrotis Dahlii Hs. En hane fangades i Westmanland i Augusti
manad för nagra ar sedan.

Hadena gemmea TR. fr ett par gänger fangad i bur vid Igelsta
i Tillberga, Westmanland.

H. sublustris Esp. är just ej sa sällsynt. Jag har träffat denna
fjäril bade i Tillberga och på Wermdön. Torde af samlare förblandats med
H. rurea F., eftersom den förut ej blifvit omnämd sasom svensk.

H. lithoxylea Fas. erhölls i bur vid Isgärde 1874.

Caradrina (Lampetia) arcuosa Hw. En gång för flera år
sedan funnen i myckenhet 4 en lägländt äng vid Igelsta i Tillberga, men

sedermera ej återfunnen.

Taeniocampa gothica v. gothicina H. S. Träffas ej sällan
uti Westmanland, Upland och Helsingland tillsammans med hufvudarten. De
svarta teckningarne pä vingarne hos hufvudarten äro hos denna varietet bruna
eller nägon gäng gulbruna.

T. opima Hp». flög för några ar sedan tämligen talrikt omkring blom-
mande lönnar i Tillberga. Hr J. RUDOLPHI har sändt mig flera exemplar,
tagna i Helsingland vären 1881. Ä Riksmuseum finnas äfven exemplar af
denna art.

Herminia cribrumalis Hp. påträffades för några ar sedan i West-
manland, dock blott ett exemplar, som nu förvaras ä Riksmuseum.

H. derivalis Hb. 1880 fängade jag nägra individer vid Kolbacken

o ..
a Ingarön.

SANDAHL: SMARRE MEDDELANDEN. 215

Boarmia luridata BHK. Fyra exemplar erhöllos vid Halltorp pa
Oland 1874.

Cidaria rubidata Fas. har 1875—76 antraffats i början af Juni
vid Igelsta i Tillberga.

Schoenobius mucronellus Scuirr. I Augusti 1875 funnen
vid Tillbergaans stränder.

~Chilo phragmitellus Hs. Vid Isgärde på Öland fann jag i Juni
1874 ett exemplar. Detta liksom föregäende förvaras i Riksmuseum.

Oskar Th. Sandahl.

BEMÆRKNINGER ANGAAENDE DE I STAUDINGER-
WOCKE'S KATALOG OPFÖRTE VARIATIONER
AF CARADRINA QUADRIPUNCTATA F.

W. M. SCHÖYEN.

I nærværende Tidskrifts förste Aargang (p. 92—93 & T. I.
fig. 3) har Dr. SPANGBERG gjennem en ny Beskrivelse og Afbild-
ning af Noctua leucoptera THUNBG. (1791) igjen bragt frem i
Erindringen dette saa omtrent aldeles forglemte Navn, der intet
Sted citeres af STAUDINGER i hans bekjendte Katalog. I sine
»Beiträge zur Schmetterlingskunde» (II. p. 202) har imidlertid
allerede WERNEBURG henfört denne THUNBERG'S Art under Ca-
radr. quadripunctata, hvoraf den ogsaa af SPÅNGBERG (1. c.)
erkleres for at vere en Varietet, medens WALLENGREN (Index
Noct. et Geom.) har opfört den som en egen Art. Gjennem min
Ven Dr. AURIVILLIUS har jeg modtaget et typiskt Exemplar fra
Vestmanland af denne Form, og ved nu at sammenligne dette
med et iaar fra Dr. TENGSTROM modtaget Exemplar fra Kexholm
i Finland af hans 1 »Cat. Lep. Faun. Fenn. prec.» opstillede
var. cinerascens (= menetriesii KRETSCHM.) af C. guadripunctata
finder jeg, att begge er fuldkommen identiske. Her fra Norge
besidder jeg ogsaa et aldeles lignende Exemplar fra Gudbrands-
dalen, fanget i Aaret 1876, hvilket jeg ligeledes har anseet som
en Varietet af guadripunctata. Imidlertid turde dette vere et
Spörgsmaal, der fortjener nôiere Granskning, hvorfor jeg vil an-
befale den her omhandlede Form til Lepidopterologernes speci-
elle Opmærksomhed. Allerede i sin Katalog opkaster TENGSTROM
Spörgsmaalet: »An propria species?» og anförer, at medens Ho-

SCHÖYEN: VARIAT. AF CARADRINA QUADRIPUNCTATA F. 217

vedformen viser sig allerede fra Slutningen af Mai, har han paa
samme Steder kun observeret Formen cznerascens fra medio Juli."
I en Skrivelse af 24:de Marts d. A. erklærer han den for en
sikkert god Art, konstant i sit Udseende. Tilligemed det nævnte
Exemplar af cinerascens sendte han mig ved samme Leilighed
ogsaa et typiskt Exemplar af den i Finland almindelige Form af
guadripunctata, hvilket endog fjerner sig vel saa meget fra /e-
coptera, som mange af mine norske Individer af Hovedformen.
Jeg har af denne sidste i Söndmöre paa Vestkysten af Landet
fundet Exemplarer med hvidere Bagvinger end sædvanligt, dog
ikke som hos /eucoptera, og da desuden Forvingernes Farve er
den normale brungulagtige graa og ikke viser nogen Tilböielighed
til at nærme ‘sig den for /eucoptera eiendommelige, ensfarvet
askegraa Tone, saa kan disse Exemplarer ikke siges at danne no-
gen tydelig Overgangsform. Det bliver derfor at undersöge, om
der enten kan paavises saadanne tilstrækkelig tydelige Mellem-
former, der forbinde guadripunctata med leucoptera, eller om
disses Forskjellighed muligens skulde vare betinget 1 forskjellige
Generationer. TENGSTRÖM Ss Bemærkning angaaende deres for-
skjellige Flyvetid er i denne Henseende at legge Marke til. For
Danmarks Vedkommende anförer Haas (Naturh. Tidskr. 3 R.
g9:de B. p. 456), at Arten der foruden i Juni og Juli, som er den
almindelige Flyvetid, undertiden ogsaa optræder 1 friske Exemplarer
fra Midten af August til sidst i September, hvilke da overvintre;
men nogen Forskjel i Udseendet mellem begge Generationer om-
taler han ikke, ligesaalidt som jeg kan erindre hos nogen anden
Forfatter at have seet anfört noget desangaaende. Hvordan nu
end Forholdet mellem begge disse Former maa veere, saa bliver
i hvert Fald altsaa i Henhold til det ovenfor oplyste Zeucoptera
THBG. at slaa sammen med STAUDINGER’S 1549. a.: menetriesii
KRETSCHM. =: cinerascens TENGSTR., hvilke begge sidstnævnte
Navne maa indgaa som Synonymer under hint, der som det eld-
ste har Forrangen.

Angaaende den anden i Staudinger-Katalogen opförte Varie-
tet, grisea Ev., har — som det vistnok vil vere en Flerhed af

! ScHILD. fangede ogsaa denne samme Form i 1871 ved Kuusamo i
Begyndelsen af August (Stett. Ent. Zeit. 1874. p. 68).

218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Tidskriftets Læsere bekjendt allerede KEFERSTEIN 1 »Stett. Ent.
Zeit.» 1872 (p. 362) udtalt, at samme utvivlsomt bör ansees som
en selvstændig, god Art, der intet har med guadrıpunctata at
gjöre, men som rimeligvis er identisk med C. petr@a TENGSTR.
(Stdgr. Kat. N:o 1557). Det turde i denne Anledning vere af
Interesse at meddele, at ogsaa ‘TENGSTROM selv er kommet til
samme Anskuelse angaaende Identiteten af disse to. Han har

nemlig sendt mig et Exemplar fra Karelen, betegnet som »petrea

m. = grisea Ev.» med Tilleg, att denne ligesaavel som fore-
gaaende (menetriesi = cinerascens) viser sig som en konstant
og god Art.

Den tredie Varietet, congesta Lo., fra Altai kjender jeg
ikke. STAUDINGER’S Spörgsmaal i Katalogen: »eadem cum præc.?»
(d. e. grzsea Ev.) maa imidlertid bortfalde, efterat det er oplyst,
at grisea Ev. og petr@a TENGSTR. er identiske. Derimod turde
der kanske vere mere Grund til at spörge om, hvorvidt den 1
Virkeligheden ikke maatte være identisk med — eller ialfald kun
skille sig mindre væsentligt fra — leucoptera TusG. Det för
omtalte typiske Exemplar af denne sidste fra Gudbrandsdalen
blev nemlig af Prof. ZELLER, hvem jeg i sin Tid sendte det til
Paasyn, betegnet som: »Caradr. quadripunctata mit so rein
weissen Hinterfliigeln, dass sie der congesta sehr nahe kommt.»
(Petrea har som bekjendt graa Bagvinger.) At STAUDINGER selv
anser congesta for en dubiös Form, kan man slutte deraf, at
den i hans nyeste Prisliste, N:o XXIV (1880), er opfört med
Tillegget: »(bon. sp.?)». Overhovedet lader C. guadripunctata
og de den nærmest staaende Former til at vere omtrent ligesaa
vanskelige at holde skarpt ud fra hinanden, som Tilfældet er med
Agrotis tritici-Gruppen. Et nærmere Studium af Larverne og
deres Udvikling vil vistnok udkræves for med nogenlunde Sikker-
hed at kunne afgjöre, hvad der her hörer sammen og hvad der
er skilte Arter.

OBS! I min i forrige Hefte p. 119— 124 indtagne Afhandling forekomme
fölgende Trykfeil, der bedes rettede:
P. 119 Linie 5 f. n.: stattgefundem, les: stattgefunden,
» 120 > 17f.o.: Harpyia HB. (?) v. Bifida Saltensis, lis: Harpyia
Lifida HB. (?) v. Saltensis.

SCHÔYEN: VARIAT. AF CARADRINA QUADRIPUNCTATA F, 219

P. 120 Linie 2 f. n.: Kunsamo, les: Kuusamo.

Su Lay 8 Get lass len:

» I2I » . 12 f. n.: Ausschen, les: Aussehen.

2.122, 0% 6 f. o.: abweichendes der, les: abweichendes Aussehen der.

» 122 » # £4214 f. n.: Kirkenas, les: Kirkenæs.

aer23, = 4 f. o.: Alekryarg, les: Aleknjarg.

21.123,» rate me: bergen, les: Beretin.
Paa den tilhörende Planche er paa figg. 3 og 4 Forvingernes Grundfarve ikke
bleven tilstrækkelig mörk, hvorfor Tegningerne træde for skarpt frem, navnlig
paa fig. 4. Figg. 5 og 6 har ligeledes altfor skarpt fremtrædende Tegninger ;
specielt udmærker den fig. 6 afbildade Form sig i Virkeligheden ved lysere
Farver og mere udviskede Tegninger end Hovedformen, væsentlig som Folge

af den langt tyndere Best6vning,

¢——_——__-

RESUMES.
@. "r7au, texte.)

H.-D.-J. WALLENGREN: Note sur les Tipulides de la Scan-
dinavie.

L'auteur donne sous ce titre un aperçu systématique des
Tipulides de la Scandinavie, aperçu dans lequel il établit les
nouveaux genres suivants:

De Limnobia varücornis ZETT., le genre nouveau Nasz-
terna; de Trichocera hirtipennis SIEBKE, le genre Diazoma; de
Limnobia bifurcata ZETT., le genre Verucina; enfin, des types
Limnobia alpina, juvenilis et virgo de ZETTERSTEDT, le genre
Ninguis. Les diagnoses génériques sont communiquées en latin
dans le texte.

(P. 209 du texte.)
O.-TH. SANDAHL: Petites communications.

L'auteur fournit, tant d'après ses observations et ses trou-
vailles propres, que sur des communications écrites d’autres en-
tomologistes, des données sur de nouveaux lieux de trouvaille
d’insectes rares pour la faune de notre pays, insectes parmi les-
quels les suivants ont droit à une mention spéciale par la raison
qu'ils n'avaient pas encore été découverts jusqu’ici en Suède.

220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.

Coleoptera.

Throscus carinifrons Bony.
Zeugophora Turneri POWER.

Lepidoptera.
Sciapteron tabanıforme ROTTEMB.
Colias nastes v. Rossii GUENÉE.
Polyommatus Hippothoë v. Eurybia Ochs.
Carterocephalus Palaemon PALL.
C. Silvius KNOCH.
Cymatophora octogesima He. (ocularis Gy.)
C. fluctuosa He:
Agrotis Dahli He.
Hadena sublustris Esp.
H. lithoxylia Fas.
Taeniocampa gothica v. gothicina H. S.
T. opima He.
Herminia cribrumalis He.
H. derivalis He.
Boarmia luridata Ben.
Schoenobius mucronellus SCHIFF,
Chilo phragmitellus He.

(P. 216 du texte.)

W.-M. SCHÔVEN: Remarques sur les variations de Cara-
drina quadripunctata Fasr. indiquées dans le Catalogue de
MM. Staudinger et Wocke.

Après avoir comparé des exemplaires typiques de C. Zeu-
coptera, de la Suède, avec d'autres, de C. guadripuncta v. ci-
nerascens (TENGST., = menetriesit KRETSCHM.), de la Finlande,
l'auteur arrive à la conclusion que ces formes sont identiques.
Il porte le méme jugement sur C. grisea Ev. et C. petrea
TENGSTR. Quant à la question de savoir s’il y a lieu de consi-
derer ces dernières formes comme des espèces spéciales ou comme
des variétés de C. guadripunctata L., l'auteur pense qu'il est
impossible de la decider sans la connaissance de leur deve-
loppement.

Er
itomoloé
odısk

i
"
-
| é
i
¥.
Nå
En
IR
wv
N
.

Band 1 1880 Haft. 1

ENTOMOLOGISK
TIDSKRIFT

PÄ FÖRANSTALTANDE AF

ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM

UTGIFVEN
AF

JACOB SPÄNGBERG

STOCKHOLM
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET
1880

; Ar TE €
i FE in

RR | : NT AO BETES

on AR ree Fa

HM EWP ee tat
| N
| x
er N 23 y FU
ASO | | AIADMAITIL
> t he À >

Band I 1880 Haft, 2

ENTOMOLOGISK
TIDSKRIFT

pA FORANSTALTANDE AF

ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM

UTGIFVEN
AF

JACOB SPANGBERG

STOCKHOLM
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET
1380

Band I 1880 Haft. Sto. 4

ENTOMOLOGISK
TIDSKRIFT

PÄ FÖRANSTALTANDE AF

ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM

UTGIFVEN
AF

JACOB SPÄNGBERG

STOCKHOLM
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET
1880

One OUAGS BODAL,
( ‘ 5 N ay $ 3 :

at nee es Bat EN : CRE ae
IF NDR j 5 #: 4 oe
a ati LA # x
4 N ee LER

) Dane \\

INNEHALL.

Korea en nee: Art le re nase Sidsta ld
SPÅNGBERG, J., Species Scandinaviæ Anarte generis Noctuarum ...... » 3
WALLENGREN, H. D. J., Öfversigt af Skandinaviens arter af Dipter-

ELSE DSLT EIS Ta N ee a Eee ve le
HOLMGREN, A. E., Adnotationes ad »Ichneumonologiam suecicam». » 22
AURIVILLIUS, CHR., Om en nyligen återfunnen svensk nattfjäril........- SYN
SCHÖYEN, W. M., Om Furuspinderens (Eutrichia pini) Optreden i

Norge fly Aatene a He: Sees cuil lier 3012539
SANDAHL, O, TH., En entomologisk utflygt till »Östra Stäket» 4

Ver HMA EBENE eI IL I DER III EGS

RESUMES.
AURIVILLIUS, Une phalène scandinave récemment retrouvée -..........- Pag. 51
SCHÖYEN, Des ravages causés en Norvege par le Bombyx du pin ... » »
SANDAHL, Promenades entomologiques dans l’île de Vermdö ......... er:
DST rue

D: det för skolor och enskilde samlare ofta är förenadt
med svarigheter att förskaffa sig de naturalier och preparater,
som dro behôfliga dels säsom undervisningsmateriel, dels för kom-
plettering af samlingar, så vågar undertecknad härmedelst erbjuda
sitt biträde härutinnan; och hoppas jag kunna, till följd af för-
bindelser med flere in- och utländska vetenskapsmän, samlare
och preparatörer, anskaffa de flesta naturföremål till billiga priser.
Högnordiska arter lemnas i allmänhet till lägre pris än ı utlan-
det, sällsynta svenska exemplar måste derimot betinga ett högre:
Prislistor å skandinaviska foglar, ägg och fjärilar sändas efter
reqvisition. Angående andra naturalier torde, vid förfrågningar,
uppgift å arterna lemnas, emedan prislistor derå ännu ej tillhanda-
hållas.

Dessutom finnes att tillgå eller anskaffas skyndsammast: fogel-
ögon, konstgjorda matsvampar, insektnålar (de bästa från Carls-
bad) å 30 öre pr 100, spännbräden af bästa konstruktion, lokal-
etiketter i fint tryck, lika med dem, som användas vid riksmuseum
(för insekter), & 25 öre pr mille, blåsrör och äggborrar, samt ända:
målsenliga dubbellådor i bokform för mindre insektsamlingar m. m.

Skandinaviens Coleoptera, 10 delar af C. G. Thomson, 36 kr.
Odonata Sueciz (Sveriges Trollsländor), af C. H. Johanson, 1 kr.
Catalogus Lepidopteroum Scandinaviæ, passande till katalog öfver
skandinaviska samlingar, à 60 Gre.

Nagra exemplar af de för var fauna nya Cymatophora octo-
gesima Hb. (fr. Wermdö) och Cidaria rubidata F. (fr. Westman-
land) a ı kr. | 5

Beställningar, inkomna ı Juni och Juli månader, kunna i all-
mänhet ej genast utföras, alldenstund jag då vanligen är stadd
på resor eller längre excursioner. De priser, som uppgifvas, gälla
i allmänhet tadellösa exemplar, preparerade enligt nutidens for-
dringar. Mindre vackra lemnas mycket billigare.

Samlingar af skadeinsekter uppsättas, och beräknas priset så
moderat som möjligt.

Stockholm ı Februari 1880.

Sven Lampa.

Band Hb. 1881 Flat

ENTOMOLOGISK
TIDSKRIFT

PÅ FÖRANSTALTANDE AF

ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM

UTGIFVEN
AF

JACOB SPÄNGBERG

STOCKHOLM
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET
1881

ER OP.

En insektordning, som af fäderneslandets entomologer har efter LINNÉS
tid blifvit helt och hället försummad, är Phryganeernas, ehuru vär pä vatten-
drag rika halfö bör hysa en ej oansenlig mängd af arter. Da undertecknad för-
bereder en monografi af våra arter, vågar han ställa till Sveriges och Norges
entomologer den vänliga anhållan, att under instundande sommar tillvarataga
alla de phryganeider, som under excursioner kunna anträffas, och efter samlings-
tidens slut sända dem för bestämning till undertecknad, jämte uppgift om fynd-
orten, hvarefter de med tacksamhet skola sändas tillbaka till sin egare. I syn-
nerhet från halföns nordliga trakter saknas nästan alla uppgifter, men äfven
från sydligare orter mottages med tacksamhet allt, som kan lemnas. Särskild
uppmärksamhet torde fästas vid de mindre arterna, hvarjämte jag anser mig
böra nämna, att många arter, såväl bland de större som bland de mindre,
äro hvarandra till färgen så lika, att de knapt derigenom kunna särskiljas.
Min adress för postsaker är: Zarhult per Höganäs och för paketer a jernväg:
Farhult och Engelholms station, men torde, da den senare lägenheten begag-

nas, underrättelse genom posten erhällas om tiden, dä paket afsändts per jernväg.
Farhult i Mars 1881.
H.D. J. Wallengren.

Arsafgiften (6 Kronor) till den Entomologiska Föreningen
torde vänligen snarast möjligt (lättast genom postanvisning) in-

sändas till undertecknad, kassaförvaltare.

Oskar Th. Sandahl,
Clara Strandgata 4. Stockholm.

Rättelser af möjliga misstag i Förteckningen öfver Entomo-
logiska Föreningens Ledamöter emottagas tacksamligen af under-

tecknad, sekreterare.
Chr. Aurivillius,

Kgl. Vetenskaps-Akademien, Stockholm.

INNEHÄLL.

SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningen i Stockholm un-
"der less torstg. axbetsar 1880. ut... el en u
WALLENGREN, H. D. J., Coleoptera Transvaaliensia. Bidrag till
kännedomen om Transvaal-landets i S. Afrika Coleopter-Fauna
SPÅNGBERG, JACOBUS, Species novas vel minus cognitas Gypone, ge-
MEMS MELT OPLETORUM ETES CPS iets Ber ee AL ee ee Se
AURIVILLIUS, CHR., Om en samling fjärilar fran Gaboon...............
HOLMGREN, E. A. (j:or) och ZETTERLUND, G., En parasit hos Va-
WBOSSI CREDA 11, ne She ce aes HE) (PME ee re Ter. |

M. P. von, Nagra ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt
omsdensskada nC Gro nORSalia ees we se EE eae EEE NE

RESUMES.

SANDAHL, O.-TH., La Société entomologique de Stockholm et ses
travaux pendant la première année de son existence (1880)......
HOLMGREN, E. A. (j:or) et ZETTERLUND, E., Un parasite de Vanessa
P. M. von, Quelques mots sur les Hannetons (Melolontha vulgaris)
et sur les Taupins (Elaterides), ainsi que sur les ravages exercés
AT PCOS AMSCCLES! is Ue MPa et eee Le loue seat PA SPA Sa RER

SANDAHL, O. TH., Gäfvor till Entomologiska Föreningens Bib-
liotek under 1880 och Förteckning öfver de Lärda Sam-
fund och Entomologiska Föreningar samt enskilda utgif-
vare, hvilka hafva lemnat sina publikationer i utbyte mot
Bintomaldeisk Midskritte sera. it ae ee Sick

AURIVILLIUS, CHR., Förteckning öfver den Entomologiska För-

Sid. I
» 9

» 23

» 38

» 48

» 5 I

» 54
» 58
2,059
I—VIII

eningens i Stockholm medlemmar under ar 1880......... » VII—XI

Bandt_ 1881 Haft. 2

ENTOMOLOGISK
TIDSKRIFT

PÅ FORANSTALTANDE AF

ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM

UTGIFVEN
AF

JACOB SPANGBERG

STOCKHOLM
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET
1881

OP FF ORDRINEG

Lycena Argus--Egon-Gruppen har som bekjendt altid voldt Lepidoptero-
logerne meget Bryderi, og uagtet al den Strid og Uenighed, hvorfor den har
været Gjenstand, og Alt hvad derom har været skrevet, hersker der endnu
den Dag idag serdeles megen Uklarhed og Tvivl i forskjellige Henseender
desangaaende. Begge Arter (Forfatternes Argus & Egon) har fra gammel
Tid af saa almindelig været sammenblandede og forvexlede, at de forhaanden-
værende Opgaver fra forskjellige Kanter over begges Forekomst, Levevis, Ud-
vikling etc. visselig for en meget stor Del ere höist usikre, ofte inbyrdes
modstridende, og i hvert Fald ikke stemmende med Forholdene hos os. Spe-
cielt gjælder dette Beskrivelserne af Larverne og Opgaverne over deres Næ-
ringsplanter, Under disse Omstændigheder har Undertegnede, der for Tiden
er beskjæftiget med nærmere Undersôgelser af denne Gruppe, troet herved at
burde henlede Dhrr. Lepidopterologers Opmærksomhed paa Önskeligheden af
tilstundende Sommer at faa underkastet Udviklingen af begge disse Arter nöi-
agtige Undersögelser, for at kunne komme paa det rene med, hvorledes de
under vore Forholde ter sig under sin Larveperiode. Særdeles taknemlig vilde
jeg vere for enhver Meddelelse i denne Retning, der kunde tjene til Opkla-
ring af heromhandlede Spörgesmaal, helst om muligt af Exemplarer saavel af
de udklekkede Sommerfugle som af Larverne (paa Spiritus). Ligeledes mod-
tages gjerne Exemplarer af denne Gruppe til Paasyn og-Bestemmelse (helst med
nærmere Opgaver om Findested og Tid, Flyvepladsenes Beskaffenhed etc.),
hvorpaa de snarest skulle blive remitterede til sine Eiere. Det bemærkes imid-
lertid, at jeg vil vere fraværende paa Reiser indtil Slutningen af August Maa-
ned, hvorfor eventuelle Meddelelser eller Sendinger turde udsættes til 1:ste
September, Kristiania, Oskarsgade 25, i Mai 1881.

W. M. Schöyen.

Dä det, för att komma till verklig kunskap om orsaken till att den s. k.
Lysmasken lyser i mörkret, är aldeles nödvändigt att med lefvande djur an-
ställa försök och vi icke äro i tillfälle att insamla ett Zillräckligt antal af of-
van nämda djur, taga vi oss härmed friheten anhålla om hrr entomologers
hjälp härutinnan, öfvertygade, som vi äro, att de med beredvillighet skola bi-
springa oss i detta afseende, då vi nu äro sysselsatta med att söka lemna något
bidrag till lösningen af denna sannolikt Aenziskt-entomologiska fråga. Vi torde
derför få anhålla, att så manga »lysmaskar» som möjligt snarast sändas under-
tecknad ENELL under nedanstående adress och förblifva vi hvar och en, som
går denna vår önskan till mötes, tacksamligen förbundna.

Stockholm i Juli 1881.

Henrik Enell, Jacob Spångberg,
Apoteket Nordstjernan, Stockholm. Vetenskapsakademien, Stockholm.

Då undertecknad, såsom Entomologisk Tidskrifts läsare känna, begynt en
beskrifvande förteckniug öfver Skandinaviska halföns och Finlands Hemiptera
Heteroptera, hvilkens egentliga värde består i möjligast fullständig uppgift pa
arternas geografiska utbredning inom området, tager han sig härmed friheten
till nordens entomologer rikta den vänliga uppmaningen att under innevarande
sommar egna ofvan nämnda djurgrupp särskild uppmärksamhet och efter sam-
lingstidens slut, jämte uppgift om fyndorten, till undertecknad för bestämning
sända det insamlade materialet, som snarast möjligast till egaren skall återsän-
das. Specielt anhålles, att hrr entomologer ville rikta sin uppmärksamhet på
det typiska väggluse-slägtet, af hvilket vi, att döma af några gamla uppgifter,
torde hafva flere arter (kanhända fyra) i Sverige, och att i detta hänseende
undersöka särdeles svalbon, dufslag, hönsgårdar och läderlappsnästen i ihåliga

träd m. m., hvilka alla djurarter herbergera från den vanliga vägglusen skilda
arter.

O. M. Reuter,

Adress: Helsingfors, Finland.

INNEHÄLL.

Ders (forts, yi iy a Re LT
| WALLENGREN, Ele. US AGEnEra nova MINEURES

see HS »Rosforescensenhos Lysmasken Men 222 nee
THEDENIUS, K. FR., Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Fjä-
„rilsfauna

RESUMES.

: REUTER, O.-M. Les Hétéroptères de la Finlande et de la Scandinavie
_ Daum, O.-E.-L.: Quelques observations sur les moeurs des Guépes
ENezL, HENRI: Sur la phosphorescence du ver luisant (Lampyris noc-

tiluca en dr men PE ons MEN eye SA

_ THEDENIUS, K.-Fr.: Contributions à la Faune lépidoptère de 2
Scand@imavier( cont.) isiei RER ara. ar Saha eee N...

PA FORANSTALTANDE AF

ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM

UTGIFVEN
JACOB SPÅNGBERG

Le | 4

STOCKHOLM

&
a
_
4
=
6
Oo
>
C2
a

CEN TRAL

TRYCKT I

1881.

Ärg. 2 1881 Haft. 4

ENTOMOLOGISK
TIDSKRIFT

PA FORANSTALTANDE AF

ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM

UTGIFVEN

JACOB SPANGBERG
STOCKHOLM

TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET
1882

KENT Hit
7 : y ' | | (fi

ov
| Kal
run) | SR
un eh Bi
Le 1 Bu DU
{ ' b | B

iv i

Hy j AG | VEN “ail
Mi 4 iy f Bi | \
ul :: LOUE FORTE

eM Wed I Tu dd Ne MA

y NR a Gl Pe nis hi jee NE LA

CT ai N | A \
7 N ry Az, | 1» ia HUN

7 lie

‘ VE

f NE

of Rat

>i oe

WIR PR
ai: i I if
Kun

W
{

SAR FIX hao ES
La y

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Entomologisk tidskrift"

See other formats