Skip to main content

Full text of "Entomologisk tidskrift"

See other formats 


"| 


Oe 


Digitized by the Internet Archive 
in 2009 with funding from 
University of Toronto 


http://www.archive.org/details/entomologisktids41 ento 


ENTOMOLOGISK 
| TIDSKRIET 


UTGIVEN 
AV 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN 1 STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIÉ PAR LA 
SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM 


FYRTIOFÖRSTA ÅRGÅNGEN 


820 


UPPSALA 1921 
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 


Häftet 1 tryckt den 19 juni 1920 
» 2—4 >» 22 jan:nI921 


Redaktör och ansvarig utgivare: 


Prof. ALB: TULLGREN, Experimentalfältet 


INNEHÅLL 


BryK, FELIX, Zur Nomenklaturfrage der schwedischen Argynnis 

LOG OKRN ABB DAN) ERT EA AE ERA SS SKR SE Sv PA ETEN EM EKA 
IESBEN=PETERSEN, -P., Nogle: Plecopterer fra Fappland ös ttornon 
FALKENSTRÖM, G., Coleopterologiska anteckningar. 1—2 =... 
JANSSON) ANTON, Coleopterologiska bidrag 1-3. Serene 
LJUNGDAHL, D., Ett osvikligt särmärke mellan honorna av våra 

DAdaAAEP AO S:ANTE TARGA EL EG RE SRA AEA TM 
[STIND BEND EKO 5701 S CUT AIN farsa SAN 0 Oe SRS TR 
MaLaAIsE, RENÉ. Beiträge zur Kenntnis schwedischer Blattwespen 
MucHARDT, H., Meddelande om myskbockens, Aromia moschata, 

VISS BOOT IAN AS Se SR Se E Nr Seg Es age LS göre 
— KA DLOKMHSNEY Np ror FENA ANTA TER ERE ES NS SEA Br AR BIR BEA 
INO RID SBR Ö MS bs, ATT LRYd Dee Åre ol EE oo ned ade 
ORrRsSTADIUS, ERNST, Några intressanta fjärilfynd i Härnösandstrakten 
RED AKINO NEN SKA flSkanrskalbagotyn de set see oe san ae 
RS kalDA 00 byn de SN re rr ORT OA ERE neon 
de KR ÄN Uf CI Gr SES SR SN TRO ET EAA TE OR a RE a EI 
= = lUfgaeborkovbolerebri (OjCINh To) so) Heba aka SR RA ROTE 
== —3 ID NOD PY ol or Ses pa ALA pr AR RN SARS TR a TRES a ES 
RINGDAHL; O5 Neuerskandinavische Dipteren 6 css one 
INO MANSEABRE sv LEE LVO KAISA FASEN ARE SEEN Sea 1 AE 
KRA GARID HIS LVÄRS (CldeS: i GYDLG fölrese nns sd sees ssd sasse Lea SS 
TULLGREN, AÅLB., Två bortgångna norska entomologer .............-- 
WNIRENEINID AES vis) ATL RO HS Cretka na alla des se AE TR EN 
ma Es EGIILLH EG (GD EMO OPERE TS S Peo SA AN RE SS 
WAHLGREN, E., De europeiska polaröarnas insektfauna .....-.--.----- 
(ÖSTRAN DELS V RA LELS & oe SIA a a ere RER ae La dt Sd NES 


Litteratur: 


BERGROTH, E., Finsk entomologisk litteratur 1914—18 -..ooooo----- 
DAHLGREN, K. V. Ossian, Ref. av Ärftlighetslära av Nils von 
BIO TSTÖN Eee a rs SNRA oc 12 LTS SUSIE 0 oa oboe bs Rast 
LUNDBLAD, O., Ref. av Svenska insekter av ALB. TULLGREN och 
ERNA TEE Gr JUE NIE ärvs OR NAR DIR Sd AE ae AS AL En åse hide 
TULLGREN, ALB., Ref. av Danmarks Fauna. Vol. 24. Cikader av 
JENSEN-HAARUP 


Sid. 129 
» 159 
SANEn3S 
JAR 
FINNS 
DITA 
» 97 
» 164 
» 165 
RSS 
» 160 
» 164 
» 164 
» 164 
» 164 
» 165 
» 24 
» 139 
» 41 
» 144 
NDS 
2 NDG) 
» I 
» 163 
NN 
» 149 
» 147 
+ ISO 


ÅHLANDER, FR., Svensk entomologisk och arachnologisk litteratur 


för åren IOIÖ— 17. moscoss-ossesssso=spbsonss Sapsarsn SAS ASASSEOS FA 


Föreningsmeddelanden: 

Meddelanden från Entomologiska Sällskapets i Lund förhandlingar. 7. 
Sammankomsterna "fe, 3/4, !8/10, och $/12 1915; !9/2, 8/5, 
Uf och 5410-1916; ?4/2, 5/5,-”9/1o "OCK "it. TOLYS SSK 
Och 22/11 1918; 1/8, 19/5, 28/40:10ch, Sia TO TGCEESEIAEN ee ng 

Entomologiska föreningen i Stockholm. Sammankomsterna !/10 
och "4/42-1918; fs; ”/6, 27/5) Y5 tfao och 18jrastölggst » 


46 


De europeiska polaröarnas insektfauna, 
dess sammansättning och härkomst. 


ÄV 


Einar Wahlgren. 


Med de europeiska polaröarna åsyftas här Jan Mayen, 
Beeren FEiland, Spetsbergen, Franz Josefs land och Novaja 
Semlja. Islands insektfauna är icke av arktisk natur, om 
också frågan om dess härkomst nära sammanhänger med här 
behandlade spörsmål, varför den nedan endast i förbigående 
skall vidröras. 

Frågan om de europeiska polaröarnas biogeografiska ut- 
vecklingshistoria har blivit mycket olika besvarad. Här gäller 
närmast spörsmålet: ha dessa öar fått sin insektfauna över 
havet från de omgivande kontinenterna, eller ha insekterna 
utbrett sig till den arktiska övärlden över forna landbryggor? 

I sitt' arbete över »Insektlifvet i arktiska länder» [2] har 
AURIVILLIUS diskuterat denna fråga rörande Spetsbergen. 
Efter att skälen för och emot blivit vägda, sammanfattas re- 
sultatet i följande försiktiga form: »Tills vidare och intill 
dess det visat sig, huruvida de på Spetsbergen inhemska in- 
sekterna kunna återfinnas i Finmarken, anser jag, särskildt 
med hänsyn till växtvärlden, bäst att antaga den af Norden- 
skiöld, Nathorst och andra framställda hypotesen om en land- 
förbindelse med Skandinavien, men med den modifikation, 
att klimatet, så länge den fanns, varit nog strängt att för- 
hindra de ömtåligare formernas invandring. Skulle det där- 
emot visa sig, att Spetsbergens insektformer ej återfinnas i 
det arktiska Europa, så synes det mig vara föga troligt, att 
den ifrågasatta landförbindelsen förefunnits. Växtvärldens 
likhet finge då på annat sätt förklaras.» Här är således blott 

1 — 20108. Entomol. Tidskr. Årg. 41.  Häft. 1 (1920). 


N 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


fråga om en landbrygga från Skandinavien över Beeren Ei- 
land till Spetsbergen. 

I en senare avhandiing [3] om Lepidoptera och Coleop- 
tera, insamlade under NATHORSTS och KOLTHOFFS polarex- 
peditioner 1898 och 1899, synes AURIVILLIUS något mera 
deciderat luta åt den åsikten, att Spetsbergen erhållit sin in- 
sektfauna över havet, sedan ögruppen fått sitt nuvarande 
isolerade läge. Förf. diskuterar särskilt humlors och fjärilars 
frånvaro på Spetsbergen, oaktat dessa insekter i andra hög- 
arktiska länder, särskilt i norra Grönland, visat sig kunna 
uthärda ett klimat minst lika hårt som Spetsbergens, och 
fortsätter: »Då däremot Finmarkens humlor och fjärilar ej 
spridt sig till Spetsbergen, synes mig detta vara ett bevis 
för, att någon närmere landförbindelse i senare tid ej före- 
funnits mellan Spetsbergen och :Skandinavien. Denna förkla- 
ring af fjärilarnas och humlornas frånvaro från Spetsbergen 
vinner ett ytterligare stöd därigenom, att de insekter, som 
verkligen finnas å Spetsbergen, sannolikt hafva kunnat 
spridas dit äfven under nu rådande fördelning af land och 
vatten.» ; 

Från växtgeografiskt håll synes man vara mera böjd för 
antagandet, att invandringen skett över forna landförbindel- 
ser. NATHORST diskuterar utförligt i sin redogörelse för »Po- 
larforskningens bidrag till forntidens växtgeografi» [19] spets- 
bergsfrågan och slutar: »Man kan i alla händelser numera 
med fullkomlig säkerhet påstå, att Spetsbergens flora efter 
istiden invandrat dels från Skandinavien, dels från Novaja 
Semlja, med hvilka länder då en landförbindelse egde rum, 
samt att invandringen försiggått under en tid, då klimatet 
var något mildare än för närvarande». Det sistnämnda mo- 
tiveras därmed, att ett avsevärt antal spetsbergsväxter nu för 
tiden icke eller högst sällan utveckla mogna frön, ehuru de- 
ras utbredning måste antagas ha skett medelst fröspridning. 

I en samma år publicerad avhandling över »Spetsbergens 
kärlväxter» [20] ger NATHORST uttryck åt samma åsikt, som 
ovan anförts, ehuru icke i fullt så positiv form. Här disku- 
teras bl. a. frågan om icke spetsbergsfloran kan tänkas ha 
överlevat istiden, och framhålles, att detta icke gärna kan 
tänkas ha varit möjligt för kärr- och strandväxterna, på sin 


WAHLGREN: DE EUROPEISKA POLARÖARNAS INSEKTFAUNA. 3 


höjd för fjällsluttningarnes arter, och beträffande dessa, »att 
det är möjligt och till och med troligt, att några få af Spets- 
bergens växter der kunnat bibehålla sig under istiden samt 
att de sålunda icke behöfva hafva invandrat dit under den 
postglaciala. Dock är det icke sannolikt, att detta antal 
varit synnerligen stort, ty under istidens kallare klimat hafva 
förhållandena för en dylik förekomst varit vida mindre gyn- 
samma. Och då dertill kommer», fortsätter förf., »att Spets- 
bergens flora icke har att uppvisa en enda för detta land 
egendomlig art, blir antagandet, att dess flora skulle till nå- 
gon del vara inhemsk, än mindre sannolikt.» 

Den åsikten, att polaröarna erhållit sin flora landvägen, 
hyses också av KJELLMAN, som avslutar sin studie över 
»Fanerogamfloran på Novaja Semlja och Wajgatsch> [13] 
med följande ord: »Man skulle visserligen kunna antaga, att 
Saxifraga aizoides, Arenaria ciliata och ÄAira alpina jämte 
Campanula uniflora inkommit till Novaja Semlja öfver hafvet 
från Skandinavien, men då de liksom också Potentilla sericea... 
alla förekomma på Spetsbergen och Grönland, så torde det 
vara sannolikare, att dessas förekomst på Novaja Semlja för- 
skrifver sig från de mera aflägsna tider, då föreningsbryggor 
existerade mellan dessa länder.» 

Däremot har EKSTAM »med styrka framhållit, att Spets- 
bergens mera exklusivt skandinaviska florelement mycket väl 
kunnat invandra öfver hafsvidder af den omfattning, som nu 
åtskilja ögruppen och den norska kusten» (citat efter SER- 
NANDER, »Den skandinaviska vegetationens spridningsbio- 


logi» [23]). 


Att frågan om de europeiska polaröarnas insektgeografi 
här efter ungefär 35 års vila å nyo upptagits till behandling 
beror på två ting; dels synes den mig nämligen stå i nära 
samband med frågan om det västarktiska eller förmodat in- 
terglaciala utvecklingshistoriska elementet i Skandinaviens 
fauna, varom förut i denna tidskrift varit tal [28], dels äro vi 
numera tack vare det av RÖMER och SCHAUDINN utgivna 
stora sammelverket »Fauna arctica» [22] i stånd ett få en 
jämförelsevis god överblick av de ifrågavarande polaröarnas 
insektfauna. Det är också huvudsakligen från detta arbete, 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


som de i det följande meddelade uppgifterna såväl om de 
enskilda öarnas eller ögruppernas insektvärld som om de en- 
skilda arternas korologi äro hämtade. En stor brist, som 
väl parit ohjälplig, är tyvärr, att utbredningsuppgifter från 
Asien saknas i fråga om dipterer och hymenopterer, medan 
sådana för andra grupper synas vara ganska fullständiga. 
Utom »Fauna arctica» och åtskilliga där anförda källskrifter 
har jag för den följande artsammanställningen använt senare 
publicerade arbeten av KIEPFER och THIENEMANN [12], 
HENRIKSEN och LUNDBECK [8], SKORIKOV [24] och WAHL- 
GREN [27]. 

För de särskilda öarna eller ögrupperna ha arterna för- 
delats i följande 5 korologiska grupper: 1) endemiska arter, 
2 eurarktiskt insulära arter, som endast äro kända från de 
här nämnda europeiska polaröarna, eller möjligen dessutom 
endast på Waigatsch, 3) eurasiatisk-nordamerikanska arter, 
som äro utbredda- över delar av den eurasiatiska och den 
nordamerikanska kontinenten, inklusive Grönland, 4) e27- 
asiatiska arter, som förekomma någonstädes på den eurasia- 
tiska kontinenten men, så vitt jag känner, saknas i Nord- 
amerika, samt 5) grönländska arter, som utom de eurarktiska 
öarna blott äro kända från Grönland. 


Jan Mayen. 


Från ön äro kända 22 till arten bestämda insekter, varav 
13 ikollemboler: ochro tdipteret: 


Endemiska arter. 


Diptera: Lycoria globiceps BECH., Exechia concolor 
BECH., Tendipes callosus BECH., YT. incertus BECH., Tricho- 
cera lutea BECH., Limnophora arctica BECH. Summa 6. 


Eurasiatisk-nordamerikanska arter. 


Collembola: ÅAnmnurida granaria NIC., Omnychiurus ar- 
matus TULLB., Hypogastrura armata NIC., Xenylla humicola 


WAHLGREN: DE EUROPEISKA POLARÖARNAS INSEKTFAUNA. 5 


TULLE., Archisotoma - besselsi PACK., Folsomaa .sexoculata 
TULEB:) PI jfimnentaria «IUELBYS IsotomaånvntarsBOURB); 
Diptera: Scatopse pulicaria LW., Fannia incisurata ZETT. 
Summa IO. 

Av dessa äro de båda diptererna samt X. lumicola, Å. 
besselsiz och F-. sexoculara ej kända från Asien. 


Eurasiatiska arter. 


Collembola: ÖOnychiurus arcticus TULLB., O. neglectus 
SCHÄFF., O. ocltopunctatus TULLB., Tullbergia arctica WHLGR.; 
Diptera: Lycoria bicolor MG. Summa 5. 

Av dessa äro blott O. arcticus och O. octopunctatus kända 
från Asien, den senare ej från Europas fastland. 


Grönländsk art. 


Collembola: Önychiurus groenlandicus TULLB. 


Beeren Eiland. 


Öns insektfauna utgöres av 31 arter, av vilka 10 kollem- 
boler, 18 dipterer, 2 koleopterer och I hymenopter. 


Endemiska arter. 


Diptera: Zanypus frigidus HOLMGR., Ådiamesa hyper- 
borea HOLMGR., ÅA. ursus KIEFFE., Lanytarsus mimulus 
HOLMGR., Zrichocladzius ursus KIEFF. Summa 5. 


Eurarktiskt insulära arter. 


Diptera: Lycoria consimilis FIOLMGR. (Spetsb.), Fungi- 
vora frigida HOLMGR. (Spetsb., N. Semlja), Diamesa lund- 
strömti KiEFF. (Spetsb.), Orthocladius mixtus HOLMGR. (Wai- 


6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


gatsch), O. holmgreni JAC. (Spetsb.), Camptocladius consobri- 
2zus HOLMGR. (Spetsb:). Summa 6. 

Enligt LUNDBECK [16] är O. mzxrtus HOLMGR. identisk 
med ÖO. wvariabilis STAG. och C. consobrinus HOLMGR. san- 
nolikt med ÖO. pubitarsis ZETT. Båda skulle i så fall tillhöra 
följande grupp. KIEFFER anför dem dock utan reservation 
såsom självständiga arter. 


Eurasiatisk-nordamerikanska arter. 


Collembola: ÖOvnychiurus armatus NIC., Xenyplla humi- 
cola "TULLB., Hypogastrura viatica TULLB., Folsomia guadri- 
oculata ”TULLB., fIsotoma viridis BOURL., Sminthurinus niger 
LUBB., Sminthurides malmgremi TULLB. Diptera: Scopeuma 
Zitoreum FALL. Coleoptera: Micralymma marinum STRÖM, 
ÅArpedium brachypterum GR. Summa 10. 

Av de nämnda äro X. khumicola, S. litoreum och M. 
marinum ej kända från Asien. 


Eurasiatiska arter. 


Collembola: Onychiurus arcticus TULLB., O. neglectus 
SCHÄFF., Tetracanthella wahlgreni AXELS. Diptera: Pro- 
chironomus koenigi KIEFF., Trichocladius flexinervis KIEFF., 
Dactylocladius subpilosus KiEFF., D. petreus KIEFF. Hy- 
menoptera: Phygadeuon erratficus FIOLMGR. Summa 8. 

Endast den förstnämnda av dessa är känd från Asien. 


Grönländska arter. 


Diptera: ÖOrthocladius basalis STAEG., Lauterbornia po- 
LärTskKIRBYS Summa? 2. 

Under förutsättning att HOLMGRENS Chironomus polaris 
är KIRBYS polaris tillhör arten denna grupp, ehuru den se- 
nare ej är känd från Grönland men väl från Grinnel land och 
Melvilleön. JOHANNSEN [11] betvivlar emellertid denna iden- 
titet, och arten tillhör därför möjligen den endemiska gruppen. 


WAHLGREN: DE EUROPEISKA POLARÖARNAS INSEKTFAUNA. 7 


Spetsbergen. 


Ögruppens insektfauna omfattar 101 arter, av vilka 20 
kollemboler, 1 anoplur, I trichopter, 55 dipterer, I aphanipter, 
3 koleopterer, I lepidopter och 19 hymenopterer. 


Endemiska arter. 


Collembola: Hypogastrura hyperborea BOH., Isotoma 
binoculata WHLGR. Coleoptera: Örchestes flagellum ERICS. 
Diptera: ALycoria abbrevinervis HOLMGR., L. ecalcarata 
HOLMGR., £L. holmgrenm JAC., L. parva HOLMGR., Boletina 
maculata HOLMGR., 5. setipennis HOLMGR., Diamesa arctica 
BoH., Psilodiamesa spitsbergensis KIEFF., Tendipes spitsber- 
gensis KIEFF., Smittia brevipennis BOH., Orthocladius arcticus 
KIEFF., O. obscuripennis HOLMGR., O. conformis HOLMGR., 
O. decoratus HOLMGR., O. limbatellus HOLMGR., Psectrocla- 
dius borealis KIEFF., Trichocladius spitsbergensis KIEFF., 
Dactylocladius heptameris KIEFF., D. spitsbergensis KIEFF., 
Mäetriocnemus brevinervis HOLMGR., M: cataractarum KIEFF., 
M. obscuripes HOLMGR., Limnophora fuliginosa HOLMGR., 
JL illota FIOLMGR:, L. 2 denudara FHIOLMGR. Hymenoptera: 
Hemaäteles glacialis HOLMGR., H. septentrionalis HOLMGR., 
Bassus arcticus HOLMGR., B. iyperboreus MARSH, Orthocentrus 
pedestris HOLMGR., O. reptilis MARSH, Mesoleius arctophylax 
MARSH, JM. leucopygus FHOLMGR., Mesochorus dolorosus MARSH, 
M. palanderi HOLMGR., Ichneutes hyperboreus HOLMGR., I. 
reunitor NEES, Ceraphron spitsbergensis HOLMGR. Summa 41. 

Av dessa är åtminstone Hypogastrura hyperborea tvivel- 
aktig. 


Eurarktiskt insulära arter. 


Diptera: Lycoria arctica HOLMGR. (Waigatsch), L. con- 
sömzlis HOLMGR. (Beeren E.), Fungivora frigida Bou. (Bee- 
ren E., N. Semlja), Diamesa lundströmi KIEFF., Orthocladius 
holmgreni JAC. (Beeren E.), Camptocladius consobrinus HOLMGR. 


8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. 1920. 


(Beeren E.), Lömnophora megastoma BoH. (N. Semlja). Hy- 
menoptera: /Nematus arciizcus HOLMGR. (N. Semlja), NV. fri- 
gidus Bou. (N. Semlja), Orthocentrus validicornis Bou. (N. 
Semlja). Summa 10. 


Eurasiatisk-nordamerikanska arter. 


Collembola: ÅÄnurida granaria NIC., Onychiurus arma- 
Zus TULLB., NXenylla humicola TULLB., Hypogastrura viatica 
TULLB., H. tullbeygi .SCHÄFFE., Årchisotoma besselsi PACK., 
Proisotoma schötti D.-T., Folsomia -quadrioculata TULLB., 
FF. fimentaria L., Å grenia bidenticulata TULLB., [sotoma wvi- 
ridis BOURL., Lepidocyrtus lanuginosus GMEL., Sminthurides 
malmgreni TULLB. Anoplura: ÅArctophtirius trichechi BOH. 
Coleoptera: :Åtheta - gramtinicola "GRAV. Lepidoptera: 
Plutella måäculipennis CURT. Diptera: TZendipes stegeri 
LUNDB., Camptocladius byssinus SCHR., Culex nigripes ZETT., 
Trichocera hiemalis DEG., Syrphus tarsatus ZLETT., Limno- 
phora dorsata ZETT., L. triangulifera ZETT., Acroptena fron- 
tata ZEYT., Malacomyza fucorum ZLEYT., Scopeuma litoreum 
FALL., Fucomyia frigida F., Helomyza modesta MG. Hy- 
menoptera: Plectiscus hyperboreus HOLMGR. Summa 29. 

Av dessa äro X. humicola, ÅA. besselsti, P. schötti, dipte- 
rerna och hymenopteren ej ännu kända från Asien. 


Eurasiatiska arter. 


Collembola: Onychiurus arcticus TULLB., Hypogastrura 
longispina TULLB., Tetracanthella wahlgreni AXELS., Isotoma 
violacea TULLB. Coleoptera: Atheta subplana SAHLB. 
Diptera: Trichocladius curvinervis KiEFF., Rhamphompia 
caudata ZLETT., Limnophora 2 vitticollis ZETT., Fucomyia exi- 
2ta STENH., Cypsela fumipennis STENH. Suctoria: Cerafto- 
phyllus vagabundus BoH. Hymenoptera: Nematus ceruleo- 
carpus HTG. Summa 12. 

Av dessa äro H. longispina, T. wahlgreni, C. vagabun- 
dus, diptererna och hymenopteren ej kända från Asien. 


WAHLGREN: DE EUROPEISKA POLARÖARNAS INSEKTFAUNA. 9 


Grönländska arter. 


Collembola: ÖOnypchiurus groenlandicus ”TULLB. Tri- 
choptera: ÅApatania arctica BOH. Diptera: Lycoria palli- 
diventris FIOLMGR., Lendipes hyperboreus STAG., Camptocla- 
dius extremus HOLMGR., C. pumilio HOLMGR., Orthocladius 
basalis STAG., Metriocnemus ursinus HOLMGR. Hymenop- 
tera: ÖOrthocentrus nigricornis BOH. Summa 9. 


Franz Josephs land. 


Från ögruppen äro kända 6 insektarter, alla kollemboler, 
av vilka inga äro endemiska eller eurarktiskt insulära. 


Eurasiatisk-nordamerikanska arter. 


Collembola: ÅAnurida granaria NIC., Hypogastrura tull- 
5 2 EN NAGE 
bergi SCHÄFF., Folsomia fimentaria L., Agremia bidenticulata 
MOT RBS Summa 3. 


Eurasiatisk art. 


Collembola: Hypogastrura longispina ”TULLB. 


Grönländsk art. 


Collembola: Onychurus groemlandicus TULLB. 


Novaja Semlja. 


De båda öarna hysa inalles 148 insektarter, av vilka 16 
kollemboler, 1 plecopter, 2 mallophager, I hemipter, I tri- 
chopter, 16 koleopterer, 8 lepidopterer, 74 dipterer och 29 
hymenopterer. 


10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 920. 


Endemiska arter. 


Collembola: Hypogastrura theeli TULLB.  Lepidop- 
tera: Schöpenia unifasciata MEN. Coleoptera: Pierostichus 
Zmitatrix USCHITCH.; Phyllodrepa: polaris, SAHLBIIDiptera: 
Lycoria morionella HOLMGR., L. riparia HOLMGR., L. vilti- 
collis HOLMGR., Sciophaila fuliginosa HOLMGR., Boletina ery- 
thropyga HOLMGR., B. fuscula HOLMGR., Lauterbornia graci- 
lenta .HÖLMGR., £L. Aumerates. HOLMGR, Lå Mitidicollis 
HOLMGR., Smittia longipennis HOLMGR., Chasmatocladius 
transgressus HOLMGR., Tipula carinifrons HOLMGR., ZI. con- 
vexifrons HOLMGR., Z. divaricata "HOLMGR., TI. tnstabilis 
HOLMGR.; (ZH lonota. FIOEMGR., £:$Senex MHOEMGR., Li SeKo- 
zona HOLMGR., I. stagnicola HOLMGR., Rhamphomyia bruse- 
witzz "HOLMGR., &. kovgaardi  FIOLMGR., R. kjellmani 
HOLMGR., £. nordquisti HOLMGR., Limnophora sordidipennis 
HOLMGR., Pegomyia balteata HOLMGR., Coenosia nordenskioldi 
HOLMGR., C. macroglossa HOLMGR., Scopeuma arcticum BECK., 
S. erythrostoma HOLMGR., S. mulfisetosum FOLMGR., S. stux- 
bergi HOLMGR., S. varipes HOLMGR., Microprosopa frigida 
HOLMGR., MM. varitibia BECK., Helomyza maculipennis BECK., 
Lentiphora prominens BECK., Piophila arctica HOLMGR., P. 
aterrima BECK. Hymenoptera: Cryptocampus morionellus 
HOLMGR., 'C. occipitatlis FIOLMGR:, CC: polars tloEMGR:, 6: 
reticulatus HOLMGR., Nematus abnormis FIOLMGR., NV. ancéeps 
HOLMGR., JV. extremus HOLMGR., NV: glacialis JAKOWL., N. 
lientericus HOLMGR., NV. mysticus HOLMGR.. N. nigriventris 
HOLMGR., |V. parvulus: HOLMGR., JV. picticollis HOLMGR., NV. 
udus THOLMGR., N. variipictus HOLMGR., Åptesis nordenskioldi 
HOLMGR., JDicksoma  arctica "HOLMGR., Mesoleius mixtus 
HOLMGR., WVeastus leviceps HOLMGR., Lissonota commäixta 
HOLMGR. Summa 62. 

Av dessa förekomma emellertid Ramphomyia hovgaa di, 
Scopeuma muaultisetosum och Piophila arctica även på den när- 
belägna ön Waigatsch. Jag har dock ansett riktigare att föra 
dem till denna grupp än till någon av de följande. 


WAHLGREN: DE EUROPEISKA POLARÖARNAS INSEKTFAUNA. TT 


Eurarktiskt insulära arter. 


Diptera: Fungivora frigida .BOH. (Beeren E.;, Spetsb.), 
Limnophora megastoma BOH. (Spetsb.). Hymenoptera: /Ve- 
matus arcticus FIOLMGR. (Spetsb.), V. frigidus BOH. (Spetsb.), 
Orthocentrus validicornis BOH. (Spetsb.). Summa 5. 


Eurasiatisk-nordamerikanska arter. 


Collembola: ÖOnyckiurus armatus TULLB., Xenylla hu- 
nrcold: LULELB., Hypogastrura viateca TULLB., H. tullbergi 
SCHÄFF., Folsomia quadrioculata ”TULLB., Isotoma sensibilis 
NOTER TREK OZkzadzs AB OUR Ågrenia bidenticulata ”TULLB., 
Isotomurus palustris MÖLL., Sminthurus viridis 1L., Sminthu- 
rides malmgrenz TULLB. Mallophaga: ZTrinoton conspurca- 
Zum NITZSCH., Docophorus ceblebrachys NITZSCH. Lepidop- 
tera. Colimas. nastes BSD., Brentikis chariclea SCHN., B.. i7- 
proba BUTL., Sympistis lapponica THNBG, Ånarta richardsoni 
CURT., Cidaria sabim KirRB. Coleoptera: Agabus nigri- 
palpis SAHLB., Zachinus apterus MÄKL., Pediacus fuscus ER., 
Upis ceramboides L. Diptera: Culex pipiens L., Trichocera 
Yulegreddas mIDEG: Lipulm aretica CURT, Syrphusi ki0esie, 1.,.S. 
LARS ATSERAB TR SAO KkDus OSSE Tubera eroemnlandicar E., 
Cynomyia mortuorum I., Acrophaga alpina ZETT., Oedema- 
gena tarandi TL., Pogonomyia segnis HOLMGR., Limnoplhora 
HOLSALATRAET Re, ENG (danne ulifera LET, Chortophila fabricii 
HOLMGR., C. radicwn I., Scopeuma litoreum FALL., Fuco- 
myia frigida FALL., F. parvula HAL., Helomyza serrata 1. 
Hymenoptera: Bombus kirbyellus CURT., B. hyperboreus 
SCHÖNH. Summa 44. 

Av ovanstående äro X. /humicola, I. sensibilis, C. nastes, 
PB. improba, S. lapponica och samtliga dipterer utom C. pi- 
prens och C. mortuorum ej kända från Asien, Hypogastrura 
tullbergi SCHAFF., I. apterus och Pog. segnis ej 1 Europa. 


Eurasiatiska arter. 


Collembola: ÖOnychiurus arcticus TULLB., Hypogastrura 
longispina TULLB., Corypynothrix borealis TULLB., Tomocerus 


I2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


gminutus TULLB. Plecoptera: Capnopsis pymea ZETT. 
Hemiptera: Acanthia vutrybomis .SAHLB.. + Ttichoptera: 
Brachycentrus subnubilus CURT. Lepidoptera: Psodos co- 
racina Esp. Coleoptera: Amara alpina PAK., Pierostichus 
borealis MÉN., P. ochoticus SAHLB., Phyllodrepa angustata 
MÄKL., Coryphium hyperboreum MÄKL., Boreaphilus norden- 
skiöldi MÄKL., Atheta frigida SAHLB., ÅA. sibirica MÄKL., 
Chrysomela septentrionalis MÉN., Hydrothassa hannoverana 
F. Diptera: -Boletina -borealis ZETT., Tipula ?oleracea L., 
T. 2 variipennis MG., Prionocera serricornis LETTY., Piiolina 
nitida WAHLB., ÖOnesia altriceps ZLETT., Hydrophoria barbi- 
ventris ZETT., Lasiops olacialis ZETT., Scopeuma villipes 
ZETT., Fucomyia eximia STENH., Cypsela fumipennis STENH., 
Piophila fulviceps BECK. Hymenoptera: Nematus obscuri- 
pes HOLMGR., Bombus lapponiwus F. Summa 32. 

Av de nämnda äro Corynothrix borealis, Pterostichus 
borealis, Phyllodrepa angustata och Chrysomela septentrionalis 
ej kända från Europa, Nenylila humicola, Hyp. longispina, 
diptererna (utom 7. wvariipennis och S. villipes) samt Nem. 
obscuripes ej kända från Asien. 


Grönländska arter. 


Diptera: Limnophora almquisti FIOLMGR., L. deftorata 
HOLMGR., Scopeuma islandicum BECK. Hymenoptera: Åt 
ractodes aterrimus FIOLMGR., Bombus ternarius SAY. Summa 5. 

Scopeuma islandicum och Bombus ternarius saknas visser- 
ligen på Grönland men förekomma i andra arktiska delar av 
Nordamerika, den förra även på Island, men böra dock lämp- 
ligtvis föras till denna grupp. 


Betraktat som en enhet hyser de eurarktiska öarnas om- 
råde 253 insektarter. Av ordningarna äro Plecoptera, Ano- 
plura, Hemiptera och Suctoria representerade av var sin art, 
medan Mallophaga och Trichoptera äro företrädda av 2, 
Lepidoptera av 9, Coleoptera av 21, Collembola av 32, Hy- 
menoptera av 46 och Diptera av 137 arter; de senare utgöra 
således över hälften av hela antalet. 


WAHLGREN: DE EUROPEISKA POLARÖARNAS INSEKTFAUNA. 13 


De för de särskilda öarna eller ögrupperna endemiska 
arterna raror ITA (3 collemb., 3 coleopt:, I lepid:,:74 dipt.; 33 
hym.) och de eurarktiskt insulära arterna utgöra 11 (8 dipt., 
3 hymen.), tillsammans således 125 arter eller ungefär lika 
många som de kontinentala arterna (128), om de grönländska 
medräknas till dessa senare, 

Av de kontinentala arterna äro 112 kända från Eurasien 
och 78 från Nordamerika (inkl. Grönland), och av de sist- 
nämnda äro 14 icke träffade på den eurasiatiska konti- 
nenten. 

Gemensamma för två eller flera öar, resp. ögrupper äro 
35 arter, d. v. s. något mer än en tjärdedel av hela antalet, 
om de endemiska frånräknas. Följande kombinationer äro 
representerade: 


Jan Mayen —Beeren Eiland—Spets- 


bergen—Novaja Semlja ooo 4 koll. 
Jan Mayen —Spetsbergen—Franz Jo- 

SEP SMA 5 ber ar se agn 20 
Beeren Eiland —Spetsbergen—No- 

ENL SJEra0 HE NESES Su a IN CSES NN RASEN RA CE OR Ara oa 
Spetsbergen—Franz Joseps sad 

NOMdja Sean nga ah ibel ok Si 
Jan Mayen—Beeren Bland ANSE Ir 
Jan Mayen—Spetsbergen oo. SG NE 
Beeren sEiland-—Spetsbergjenests..etul. Bilrssbikdipt. 
Beeren; Eiland—Novaja Semlja so —" ,1 > 
Spetsbergen Novaja Semljas «tbc Sh rd vers hymn. 


16 koll., 16 dipt., 3 hymn. 


Av de här gjorda sammanställningarna är det framför 
allt slående, hvilken utomordentligt stor procent de ende- 
miska och de eurarktiskt insulära arterna utgöra av faunan. 
Det är sant, att denna grupp sannolikt blivit något för stor 
därigenom att ett antal av dessa arter bland dipterer och 
hymenopterer säkerligen äro förbisedda i de kontinentala ark- 
tiska områdena, och en del äldre bestämningar av dessa kunna 
möjligen vara rätt osäkra. Men även om dessa felkällor 
kunna något reducera den endemiska procenten, återstå dock 


14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


säkerligen tillräckligt många arter, för att procentsiffran skall 
förbliva frapperande hög. Härför talar också det starka en- 
demiska inslaget i Grönlands insektfauna likasom den senaste 
bearbetningen av Beeren Eilands och Spetsbergens tendipe- 
dider av den främste fackmannen på området, prof. KIEFFER. 

Denna starka endemism talar avgjort emot varje tanke 
på att de europeiska polaröarnas insektfauna till någon avse- 
värd del skulle vara sammansatt av arter, som över de nu- 
varande havsvidderna inkommit från de omgivande konti- 
nenterna, men talar naturligtvis lika starkt emot en sentida, 
d. v. s. postglacial, invandring över landbryggor, frånsett 
att sådana med all sannolikhet icke existerat i postgla- 
cial tid. 

En invandring av de respektive öfaunorna över de nu- 
varande havsvidderna synes också av andra skäl otänkbar. 
Man må betänka att Jan Mayen är beläget ungefär 450 km. 
från närmaste fastland, att Beeren Eiland ligger ungefär lika 
långt från Nordkap och att nära 700 km. skilja Spetsbergen 
från Norge och över 850 km. från Novaja Semlja. Endast 
den senare dubbelön ligger något så när i fastlandets grann- 
skap och dess insektfauna är också, bl. a. genom förekomsten 
av humlor, makrolepidopterer och en rikare skalbaggfauna 
avvikande från de andra öarnas. Mot en aktiv invandring 
talar framför allt bristen — utom på Novaja Semlja —- av 
de starkaste flygarna, humlor och makrolepidopterer, av de 
senare hysa dock de arktiska fastlandskusterna så starka 
flygare som Coflzas-arterna. För en passiv spridning kan väl 
endast tänkas på de tre transportmedlen vatten, vind och 
fåglar. Att kollemboler kunna av strömmar föras från ö till 
ö i en svensk skärgård eller längs en kust, har jag på annat 
ställe hållit för möjligt, men att de helbrägda kunna stå ut 
med en vattenfärd över de sträckor det här är fråga om, 
är väl otänkbart, isynnerhet som flertalet leva dolda under 
stenar, och för de andra insekterna är det ju fullständigt ute- 
slutet. En passiv spridning med vinden är väl lika otänk- 
bart. AURIVILLIUS har riktat tanken på möjligheten av en 
spridning genom fåglar av vatteninsekters ägg, och något 
sådant vore väl möjligt för de tendipedider, som talrikt finnas 
inom området, men annars äro ju vatteninsekter förvånande 


WAHLGREN: DE EUROPEISKA POLARÖARNAS INSEKTFAUNA E5 


sparsamt företrädda i faunan; ifråga om andra insekter är 
väl detta spridningssätt svårantagligt och för de talrika para- 
sitsteklarna är det, såsom AURIVILLIUS också framhåller, 
rent omöjligt. Däremot är det väl rätt sannolikt, att en del 
arter inkommit genom människans ofrivilliga förvållande. Att 
så är fallet med skalbaggarna Pediacus fuscus och Upis ceram- 
boides, vilkas larver leva under bark och multnande trä, och 
vilka det oaktat träffats på Novaja Semlja, har POPPIUS fram- 
hållit i >»Fauna arctica», och HOLMGRENS förmodan, att en 
del strandflugor kunnat komma till Spetsbergen med fångst- 
fartygens ballast, förefaller ju plausibel. 

Alla dessa passiva spridningsmöjligheter representera 
dock endast nödfallshypoteser att gripa till, om en sanno- 
likare förklaring saknas. Och mot den står alltjämt faunans 
starka endemism, för att ännu en gång återkomma till denna. 

Denna endemism kan, så vitt jag ser, endast förklaras 
på ett sätt, nämligen att de eurarktiska öarnas fauna är 
av så mögralderoch Nar sadange varit isolerad fran 
fastlandens, att antingen en mangd nya arter hunnit 
undenrdenna: tidvutbildast paroarna,. ellers, och väl 
sannolikare, att samma arter under tiden försvunnit 
från de arktiska kontinentalkusterna. De europeiska 
polaröarnas insektfauna måste därför till sin huvud- 
del härstamma från tiden före åtminstone den sista 
nedisningens maximum. 

Ingenting hindrar visserligen, att faunan kan vara av 
ännu högre ålder, men jag skall vid de följande resone- 
mangen utgå ifrån att den till sin huvudmassa härstammar 
från den sista interglacialtiden eller från första hälften av den 
sista, den baltiska eller mecklenburgska istiden. 

Närmast är då att undersöka, om spridningsbetingelserna 
under denna tid varit gynnsammare än i nutiden, framför 
allt om landförbindelserna då varit bättre. Rent teoretiskt 
sett är detta högst sannolikt. Åsikterna om nedisningens 
betingelser gå visserligen, som bekant, starkt isär, men såsom 
en viktig beståndsdel i detta betingelsekomplex synes man 
nu allt mer vara benägen att anse en landhöjning. En sådan 
landhöjning skulle ej blott starkt sänkt glaciations- och snö- 
gränserna utan även höjt den nordatlantiska havsbottnen och 


16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


framför allt Wyville Thomsonryggen, så att det varma golv- 
strömsvattnet mer eller mindre fullständigt avspärrades från 
polarbassängen, varigenom det nordeuropeiska och arktiska 
områdets temperatur ytterligare nedsattes. Om denna land- 
höjning varit en verklig och lokal sådan, som blott drabbade 
Nordatlanten och den närliggande delen av Ishavet, såsom 
väl de flesta förmena, eller den endast varit relativ, föror- 
sakad av en allmän sänkning av havsytan, såsom ENQUIST 
[4] håller för troligt, är i detta sammanhang likgiltigt. 

Eftersom det numera framför allt genom MUNTHES [18] 
undersökningar av interglaciala bildningar i Härnösandstrakten 
och ERIKSON-HALDENS [7] över liknande avlagringar i Boll- 
nästrakten blivit ådagalagt, att den sista nedisningen icke 
blott representerar en tillfällig och obetydlig oscillation av 
inlandsisens rand utan en fullkomligt ny istid, föregången av 
en avsmältning, som inskränkt glacierernas utbredning till 
lägre mått än det nutida, måste också denna sista istid före- 
gåtts och åtföljts av en stark förskjutning av kustlinjen till 
förmån för landet. 

Men även direkta bevis för en sådan kustförskjutning 
före och under den sista istiden finnas. Sådana utgöra bl. 
a. de under den nutida havsytan sänkta fjorddalar och 
sjunkna flodbäddar, vilka måste blivit uteroderade på fasta 
landet; sådana äro också de utanför Lofotenöarna belägna, 
djupt sjunkna gletschernischerna (ENQUIST [6]). Att döma 
av landisens rörelser i randområdena synes hela området 
mellan Franz Josephs land och Nordryssland, mellan Novaja 
Semlja och Västsibirien å ena sidan och Spetsbergen och 
Beeren FEiland å den andra under istiden varit fastland (jfr 
t. ex. NATHORST f[21]). En antydan till en landhöjning un- 
der den sista interglacialperiodens senare skede finnes även 
i södra Östersjön, där på Slesvigs östkust den marina Cyprina- 
leran, som avsatts under interglacialtidens varmare mellersta 
period, överlagras av grundvattensbildningar likasom samma 
djuphavslera på danska fyndlokaler underlagras av sötvat- 
tenssand, som erinrar om den näst föregående istidens högre 
landläge. 

Till vilket belopp denna relativa landhöjning uppgått är 
naturligtvis rätt osäkert. AHLMANN och HELLAND-HANSEN 


WAHLGREN: DE EUROPEISKA POLARÖARNAS INSEKTFAUNA. 17 


[1] synas åtminstone antaga, att den belupit sig till 300 m., 
och meddela en karta utvisande, hur det nordatlantiskt-ark- 
tiska området under sådana förhållanden skulle gestaltat sig. 
ENQUIST [4, 5] anser sig på grund av sina undersökningar 
över glaciationsgränsens sänkning under istiden kunna draga 
den slutsatsen, att den relativa nivåförskjutningen till förmån 
för landet uppgått till ungefär 500 m. Enligt andras mening 
skulle landhöjningen kunnat nå dubbla detta belopp. 

Redan en niväförskjutning på 300 m. skulle ha till resul- 
tat, att samtliga de här behandlade polaröarna utom Jan 
Mayen skulle komma i bred landförbindelse med Eurasien 
och att avståndet mellan Spetsbergen och Grönland ansen- 
ligt förminskades, och vid en höjning på 500—600 m. skulle 
Wyville Thomsonryggen blottläggas och en förbindelse mel- 
lan Nordeuropa och Grönland över Island uppstå. 

Under den senaste delen av interglacialtiden eller snarare 
under första hälften av den sista istiden skulle alltså dessa 
landvägar kunnat trafikeras av de omgivande kontinenternas 
insekter, och den stora likhet, som trots all endemism onek- 
ligen finnes mellan dessas och polaröarnas fauna och i ännu 
högre grad deras flora, skulle få sin naturliga förklaring utan 
alla mer eller mindre fantastiska hypoteser om spridning över 
havsvidder. 

Någon svårighet att tänka sig, att insekterna inom om- 
rådet i fråga kunnat överleva den sista istidens maximum, 
föreligger knappast, vare sig man föreställer sig isfria nuna- 
takker såsom på det nutida Grönland, eller man med EN- 
QUIST håller före, att randområdena och kuststräckorna av 
den glaciala nordhavskontinenten även vid isens största ut- 
bredning varit isfria. Däremot skulle denna istidsmaximets 
skärpning av klimatets hårdhet ge en välbehövlig hjälp att 
första den beaktansvärda olikhet, som förefinnes mellan kon- 
tinenternas och öarnas fauna. Endast de allra mest köldhär- 
diga formerna kunde överleva i områdets centralare delar, 
och ett ytterligare urval, en gallring och splittring av bestån- 
den ägde sedermera rum, när de hopade ismassornas tyngd 
bragte området att åter sjunka i havet och reducerade det 
till de obetydliga och isolerade rester som den glesa arki- 
pelagen av nordhavets öar nu utgör. Ja, under ett skede 


2 — 20108. Entomol. Tidskr. Arg. 41. Häft. 1 (1920). 


18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


av postglacial tid inskränktes deras landytor till och med i 
än högre grad, och samtidigt steg temperaturen över den 
nutida, den tid varom bl. a. Spetsbergens 70—980 m. över 
havsytan höjda strandlinjer vittna och de högt belägna strand- 
bankarna med skal av Litorina litorea, Anomoia squamula, 
Cyprina islandica och Mytilus edulis, mollusker som numera 
ej trivas i ögruppens kalla kustvatten. Att samma höjning 
av havsytan och temperaturen ej varit inskränkt till Spets- 
bergen, betygas av liknande fynd på Grönlands, Islands och 
Franz Josephs lands strandsluttningar. 

Efter att ha utstått istidens köld måste insektvärlden nu 
också uthärda den postglaciala värmetidens temperatursteg- 
ring utan att såsom kontinentens insekter kunna genom ut- 
och invandringar rädda sig till gynnsammare trakter. Följ- 
den måste bli en stark utglesning av artbeståndet, ytterligare 
påverkad av den inskränkta landarealen och de ännu mer 
inskränkta passande ståndorterna, från vilka de bevingade 
formerna av stormar sopades ut över havsvidder och snöfält. 
Även från sistnämnda synpunkt bör man måhända se polar- 
öarnas ofta påtalade brist på större och bredvingade insekter 
likasom deras relativt höga procent av vinglösa och undan- 
dolt levande former, huvudsakligen kollemboler. 

Den här i grova drag antydda växlingen i områdets ut- 
vecklingshistoria synes mig rätt väl kunna förklara den insu- 
lära polarfaunans armod och i viss mening enformighet även- 
som olikheten lika väl som likheten, den senare främst rö- 
rande kollembolerna, i de olika öfaunornas sammansättning. 

Olikheten mellan polaröarnas och de amerikanska och 
europeiska kontinentalkusternas insektvärld förstås också 
därav, att även i de sistnämnda områdena istidens maximum 
omvandlade, sållade och utarmade insektfaunan. Att så varit 
förhållandet i vårt land känna vi från vår enda insektförande 
interglaciallokal, den s. k. submoräna Härnögyttjan, av vars 
rester av 20 skalbaggsarter endast två enligt MJÖBERGS [17] 
undersökningar visat sig tillhöra nu levande arter, medan 
två andra arter med säkerhet och flertalet av de övriga san- 
nolikt äro utdöda. Är nu polaröarnas fauna av samma eller 
måhända ännu högre ålder, förefaller ju dess endemism rätt 
förklarlig. 


WAHLGREN: DE EUROPEISKA POLARÖARNAS INSEKTFAUNA., 19 


Om de här utvecklade åsikterna angående polaröfaunans 
ålder och härstamning kunde godtagas, finge man väl också 
anse florans utvecklingshistoria vara därmed analog. Den 
fordran på att en del av invandringen måste förläggas till 
en tid med varmare klimat än nutidens kunde möjligen till- 
fredsställas, om man finge antaga, att landförbindelserna åt- 
minstone voro nödtorftigt trafikabla - redan medan inter- 
glacialtidens bevisligt varmare klimat ännu ej allt för starkt 
avtagit. Dock återstår att förklara den egendomliga olik- 
het floran visar gentemot insektfaunan, i det att den så 
gott som fullständigt kvalitativt överensstämmer med de 
kontinentala kusternas. Spetsbergen hyser således enligt 
NATHORST [19] ingen enda därstädes uteslutande förekom- 
mande fanerogam eller kärlkryptogam, och bland Novaja 
Semljas fanerogamer är blott enligt KJELLMAN en enda art 
ej funnen annorstädes. 

Denna olikhet synes emellertid helt naturlig, när man 
vet, hur oändligt mycket bättre växterna äro utrustade att 
genomleva även betydande växlingar i klimatets och substra- 
tets beskaffenhet. Redan i sin jordbundenhet, sin flerårighet 
och sin förmåga av vegetativ förökning ha växterna oskatt- 
bara fördelar framför insekterna. Ej heller äga dessa senare 
någon motsvarighet till växternas rika möjligheter att plas- 
tiskt omdana sin individuella storlek eller omforma sitt växt- 
sätt efter miljöns betingelser, att ekonomisera med närings- 
materialet eller att anpassa sig till ståndorter, som på lägre 
breddgrader icke äro deras naturliga, vilka egenskaper den 
arktiska floran, såsom framgår av KJELLMAN's undersökningar 
över »Polarväxternas lif» [14], i hög grad besitter. Skulle 
icke denna förklaring till olikheten hos faunan och floran 
räcka, måste väl orsaken även sökas däruti, att växterna i 
motsats mot insekterna kunnat passivt spridas med ström- 
mar och fåglar och kanske framförallt, såsom NATHORST ej 
anser omöjligt, med vintrarnas yrsnö och snöstormar över 
det isbelagda havet. 


Såsom i inledningen antyddes och av de förda. resone- 
mangen framgår, måste Islands livshistoria vara av enahanda 
art som de verkligt arktiska öarnas. Hypotesen om en post- 


20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


glacial landförbindelse mellan Island och kontinenterna, som 
stundom förfäktats, är redan av geologiska och meteorolo- 
giska skäl fullkomligt oantaglig (Jfr: THORODDSEN [25, 26). 
Däremot synas skäl föreligga för ett antagande, att ön under 
vissa skeden av istiden legat väsentligt högre än i nutiden. 
Åtskilliga av de större fjordarna fortsättas nämligen av åt- 
minstone 500—9500 m. djupa underhavsrännor. Medan THOR- 
ODDSEN daterar dessas ålder till mellersta delen av tertiär- 
tiden, hålla yngre forskare, bl. a. V. KNEBEL-RECK [15] före, 
att de äro betydligt yngre, och att särskilt den trågformiga 
överfördjupning åtskilliga av dem förete måste utmodellerats 
av isen, och att deras bottnar under istiden således varit 
höjda över havsnivån. Det är vidare ådagalagt, att Island 
genomgått flera istider, och att under den senaste interglacial- 
tiden glaciärerna varit sammankrympta till sina nuvarande 
gränser men sannolikt ännu mera. Det har också visat sig, 
att Island i postglacial tid legat 80—130 m. lägre än i vår 
tid, likasom att det genomgått en postglacial värmetid, då 
bl. a. Purpura lapillus levde vid dess kuster. 

Som man ser, är Islands geografiska utveckling under 
kvartärtiden fullt likartad med vad som antagits eller är känt 
för de egentliga polaröarna. Dess insektfauna, som här icke 
skall närmare analyseras, erbjuder också flera drag av likhet 
med de senare. Liksom dessa (utom Novaja Semlja) saknar 
Island säkerligen dagfjärilar; åtminstone äro fynduppgifterna 
om sådana osäkra. Av dess tämligen artfattiga fjärilfauna, 
i vilken även ingår Spetsbergens enda säkert kända fjäril, 
äro atminstone fyra arter, Cidaria thulearia H.-S., Stenoptilia 
zslandica STGR., Bryotropha thuleella STGR. och Coleophora 
algidella STGR., endemiska. Crino sommeri LEF. finnes utom 
på Island och Färöarna blott på Grönland, Crymodes exulis 
LEF. på samma ställen samt på Shetlandsöarna, i Skottland 
och på Labrador och KR/pacia gquadrangula ZETT. utom på 
Island endast på Grönland, Labrador och Nova Scotia. 

I Islands skalbaggfauna ingå åtminstone två endemiska 
arter, Bembidium tslandicum SHARP. och Åtheta geyseri 
SCHUB., samt bl. a. den ena av Beeren Eilands skalbaggar, 
Micralymma marinum. Den senares utbredning är av stort 
intresse, den förekommer nämligen utom på dessa öar på 


WAHLGREN: DE EUROPEISKA POLARÖARNAS INSEKTFAUNA. 21 


Nordhavets europeiska kuster från Storbritannien till Vita 
havet samt dessutom på Grönland. Slutligen må nämnas 
trichopteren Apatania arctica, som utom från Island och 
Spetsbergen blott är känd från Grönland. 


Att här dryftade spörsmål även ha betydelse för upp- 
fattningen av det s. k. västarktiska elementet i Skandinaviens 
fauna, som jag förut [28] i denna tidskrift behandlat, behöver 
ju ej framhållas. En modifikation av vad jag därom yttrat 
vill jag efter tagen kännedom om ENQUIST's undersökningar 
över Nordvästskandinaviens eglaciala utvecklingshistoria här 
göra så till vida, att det förefaller sannolikare, att de åsyf- 
tade västarktiska arterna överlevat den sista istiden på land- 
området 2/anrför Norges nuvarande kust än på densamma. 


Anförd litteratur. 


I. AHLMANN, H. W. 0. HELLAND-HANSEN, B., Sambandet mel- 
lan kontinentala nivåförändringar, Norskhafvets oceano- 
grafi och de pleistocena inlandsisarna omkring detta 
Häloärn Geolkaoft ÖNA OT. LONG. 

AURIVILLIUS, CHR., Insektlifvet i arktiska länder. — A. E. 
NORDENSKIÖLD, Studier och forskningar föranl. af mina 
resor i höga Norden. Stockholm 1884. 

sedda tn, Lepidoptera ochi,Coleoptera insamlade under profes: 

sor A. G. NATHORST's arktiska expeditioner 1898 och 
1899, under den svenska expeditionen till Beeren Ei- 
land 1899 och under konservator G. KOLTHOFF's ex- 


NN 


pedition till Grönland 1900. — Öfvers. K. Vet. Ak. 
förh. 1900. 

4. ENQUIST, F., Eine Theorie fär die Ursache der Eiszeit und 
die geographischen Konsequenzen derselben. — Bull. 


Geol Inst: Upsala.umn3. 1915. 


ga Der EimnflussTdes: Windesraufidieiverteilung der Glet- 
Seherir— Bu Geolkunst: WUpsalat r4uI9LÖ. 

6. ——, Die Glaziale Entwicklungsgeschichte Nordwestskan- 
MiNAVIENSs-7 HV. Geo unders: Ser: Ci 285- 1013. 

7. ERIKSON, B., En submorän fossilförande aflagring vid Boll- 
näs 1 Hälsingland. -— Geol. för. förh. 34. 1912. 


8. HENRIKSEN, K. 0. LUNDBECK, W., Gronlands Lardarthro- 
poder. — Meddel. om Grönland. 22. 1917. 


22 


KO: 
IE: 


3: 


TAS 


10; 


NG 


10. 


20. 


NN 
NN 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


HOLMGREN, A. E., Bidrag till kännedomen om Beeren Ei- 
lands och Spetsbergens Insektfauna. — K. Vet. Ak. 
handl. 8. 1869. 

JACOBSON, G., Insecta Novaja-Zemljensia. Petrograd 18938. 

JOHANNSEN, O. A., Aquatic nematocerous Diptera II. — 
N: Y. State” Mus: Bul: sor vAlbany rgos. 

KIEFFRR, J. J. u. THIENEMANN, ÅA, Chironomiden, gesam- 
melt von Dr. A. Koch auf den Lofoten, der Bären- 
insel und Spitzbergen. — Entom. Mitteil. 8. 1919. 

KJELLMAN, F. R., Fanerogamfloran på Novaja Semlja och 
W ajgalseh: Växtgeografisk studie. — Vega-exp. ve- 
tensk. iakttag. I. 18832 

= —) (Uri polarväxternaslf.;-— VA: nE: NORDENSKIÖLD, (Stl; 
dier och forskningar föranl. af mina resor i höga Nor- 
den. Stockholm 1884. 

v. KNEBEL, W., Island. Eine naturwissenschaftliche Studie. 
Nach einem begonnenen Manuskript, Notizen und Bil- 
dern des Verstorbenen bearbeitet, fortgefihrt und her- 
ausgegeben von Dr. Hans RecK. Stuttgart 1912. 

LUNDBECK, W., Diptera groenlandica. — Vid. Meddel. Nat. 
For. Köbenhavn 1898, 1900. 

MjÖöBErRG, E., Uber die Insektenreste der sog. »Härnö- 
gyttja» im nördlichen Schweden. — Sv. -geol. unders. 
Es: GAL20'GE OMO. 

MUNTHE, H., Om den submoräna Härnögyttjan och dess 


ålder: ==iGeol. förs förh.:226.719042 
NaTtHorsTt, A. G., Polarforskningens bidrag till förkläden 
VäxtgeOoral, = JAG NORDENSKIÖLD, Studier och 


forskningar föranl. af mina resor i höga Norden. 
Stockholm 1883. 
——, Nya bidrag till kännedomen om Spetsbergens kärl- 


växter och dess växtgeografiska förhållanden. — K. 
Vet. Handl. :20:-1883. 
——, De gåtfulla glacierrefflorna på Beeren-Eiland. — Geol. 


för: Or 30: ROTA. 
RÖMER, F. u. SCHAUDINN, F., Fauna arctiea. Jena:: 
SCHÄFFER, C., Die arktischen und subarktischen Col- 
lembola. Bd I. 1900. 
BrREDDIN, G.,, Die Hemipteren und Sipunculaten des 
arcetiscehen. .Gebietes. -Bd IL 1902. 

FrRiese, H:, Die arktischen Hymenopteren; Mit Aus- 
schluss der ”Tenthrediniden. Bd II: 1902: 
Kier, H., Die arktischen Tenthrediniden. Bd II 19902. 
PAGENSTECHER, AÅ., Die arktische FeReonterenane 

BAI: göe. 
DE: MEIJERE, J. Ci EH; Die Dipteren der arktischen 
InsSeln Es Bed VAL STO: 


23: 


24. 


20. 


2 ij 


28. 


WAHLGREN :. DE EUROPEISKA POLARÖARNAS INKEKTFAUNA. 23 


Poppius, B., Die Coleopteren des arktischen Gebietes. 
BARVER TOO: 

SERNANDER, R., Den skandinaviska vegetationens sprid- 
ningsbiologi. Uppsala 1901. ; 

SKORIKOW, A., Zoologische Ergebnisse der russischen Ex- 
pedition nach Spitzbergen im Jahre 1899. Collem- 
Bola: fa FANN HUMMUS: 4 Z00k 4 aCcadT Sc: Ste Retersbourg. 
5: I900. 

THORODDSEN, 'TH., Hypotesen om en postglacial Landbro 
over Island og Färöerne set fra et geologisk Syns- 


UR MIND Ert IKGOAS 
=S — Endnu nogle: Ord om Landbro-Hypotesen. = .Ymer. 
26. 1906. 


WAHLGREN, E., Collembola während der schwedischen 
Grönlandsexpedition 1899 auf Jan Mayen und Ost- 
Grönland eingesammelt. — Öfvers. K. Vet. Ak. förh. 
19090. 

——, , Västarktiska element i Skandinaviens fjärilfauna. — 

Ent: tidskr. 40: 1919. 


Neue skandinavische Dipteren. 
Beschrieben von 


O. Ringdahl. 


Dolichopus annulitarsis n. sp. Männchen: Fähler ganz 
schwarz, gross, So. läng. wieder IKopf; dass; Gled(Sross; 
länglich oval, schwach zugespitzt, Borste ziemlich nahe an 
der Spitze, Gesicht weiss mit einem Stich ins Gelbe, auf der 
Mitte etwa so breit wie das dritte Fählerglied, Hinterkopfci- 
lien schwarz. Torax metallisch schwarzgrän. Hinterleib me- 
tallglänzend grän, 2ter Ring an den Seiten gelblich behaart, 
Hypopyg mässig gross, Lamellen weissgelb, schwarz gesäumt, 
aussen schwarz bewimpert, am Ende zerschlitzt. Beine zum 
Teil gelb, Vorderschenkel bis uber die Mitte schwarz, Mittel- 
schenkel nur an der Basis schwarz, Hinterschenkel ganz 
schwarz, unterseits kurz weiss bewimpert, alle Schienen gelb, 
die hintersten an der Spitze breit schwarz, Vordertarsen ein- 
fach, gelb, die letzten Glieder schwarz, Mitteltarsen sehr ka- 
rakteristisch; letztes Glied breit schwarz gefiedert, Metatarsus 
gelb, die 3 folgenden flachgedräckt, schwarz mit weisslichen 
Spitzen, Hintertarsen schwarz, Metatarsus oben mit 4 Borsten, 
Mittel- und Hinterschenkel mit je I Präapikalborste. Flägel 
gegen die Spitze sehr breit, Costa an der Mändung der ersten 
Längsader etwas verdickt. Schuäppchen und Schwinger gelb, 
erstere schwarz bewimpert. Länge ca. 5,; mm. 

Diese grosse karakteristiscehe Art sammelte ich in Lapp- 
land auf dem Gebirge Nuolja. Sie kam hier auf feuchten 
Bergwiesen gerade oberhalb der Baumgrenze vor. Auch fand 
ich sie einzeln auf kleinen Mooren in der Birkenzone. 


O. RINGDAHL: NEUE SKANDINAVISCHE DIPTEREN. 25 


Porphyrops glacialis n. sp. Die Art ist mit spinicoxa 
Lw. sehr nahe verwandt. Männchen: Gesicht schwarz fast 
so breit wie die Breite der Vorderschiene (bei spinzcoxa sehr 
schmal), Backenbart schwarz, drittes Fählerglied kurz kegel- 
förmig, kaum doppelt so lang wie breit (bei spinicoxa länger), 
Torax und Hinterleib wie bei der anderen Art. Mittelhäften 
mit Dorn, Hypopyganhänge den der spinzcoxa sehr ähnlich, 
an der Basis des äusseren Armes findet sich eine kleine zahn- 
förmige Krämmung, die bei spinicoxa fehlt (diese hat hier 
indessen lange schwarze Behaarung), innere Anhänge fast 
stachelförmig, gegen Spitzte dänn und zugespitzt (bei der 
anderen Art fast zur Spitze gleichdick). Beinfärbung gleich, 
die Hinterschienen meistens nur am Riäcken etwas gelb. Be- 
haarung der Schenkel kärzer und därftiger, Metatarsus der 
Vorderbeine gleichmässig kurz behaart und am Ende schwach 
verdickt, deutlich kärzer als die äbrigen vier Glieder zusam- 
men (bei spznrzcoxa so lang oder länger, aussen an der Spitze 
mit längeren Haaren und nicht verdickt), vierte Längsader 
nicht so stark geschwungen. Schäppechen schwarz bewim- 
pert. Länge: 4,5 55, mm. 

Die Art habe ich auf den Hochgebirgen bei Torneträsk 
in Lappland wie auch sädlicher auf dem Wällista in Jämt- 
land gefunden. In Lappland war sie nicht selten und auf 
dem Nuolja kam sie in einer Höhe von 800—900 Meter an 
den Bachufern und am Boden anderer feuchter Orte vor. 


Syntormon pennatus n. sp. Die Art ist an den sonder- 
bar gebildeten Hinterbeinen so karakteristisch und leicht 
kenntlich, dass eine genauere Beschreibung unnötig scheint. 
Männchen: Vorderbeine einfach, gelb mit zum grossen Teil 
schwärzlichen Schenkeln und Tarsen, Mittelbeine gelb, Schie- 
nenspitzen und Tarsen schwarz, die letzten schwach erweitert, 
Hinterbeine schwarz mit gelben Schenkelspitzen und Schie- 
nenbasis, die Schienen sind stark keulenförmig erweitert, 
beiderseits, besonders an der Räckenseite mit dichter schwarzer 
schuppenähnliche Beborstung, wodurch die Schienen sehr breit 
erscheinen, aussen eine Reihe schwarzer Borsten, die Tarsen- 
glieder am Räcken mit ähnlichen Schuppenhaaren, unterseits 
nackt, Metatarsus unterseits auf der Mitte mit einer gekrämm- 


26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


ten Borste, an der Spitze mit zwei dichtstehenden kurzen 
Börstchen. Hinterleib metallisch grän. Drittes Fählerglied 
kegelförmig, spitz. Länge 2,; mm. 

Bei Narvik in Norwegen auf einer feuchten Strandwiese 


gekätschert. 


Argyra subarctica n. sp. Männchen: Kopf und Fähler 
wie bei diraphana geformt, Stirn und Gesicht silberweiss, das 
letzte so breit wie bei diaphana. Torax blau-violett mit 
Silberschimmer deutlich tuberzogen, Schildchen gränglänzend, 
die Oberfläche mit kurzen Haaren besetzt. Hinterleib mit 
dichter Silberbestäubung, auf Ring 2 gelbe durchscheinende 
Seitenflecke, oft schwer zu sehen, Hypopyganhänge länglich 
dreieckig. Alle Schenkel ganz schwarz, die Behaarung der- 
selben kuäurzer als bei draphana, Schienen gelb, die hintersten 
in der Spitzenhälfte schwärzlich, Hintertarsen ganz, die ubri- 
gen grösstenteils schwarz, Vordermetatarsus unterseits mit 
sehr kurzen Börstchen (diese Börstchen bei diaphana viel 
länger), Fläugel glashell. Schuäppehen mit schwarzen Wimper- 
haaren. Schwinger gelb. Länge ca. 5;s-mm. 

Diese neue ÅArgyra-Art ist von mir in der Birkenzone bei 
Abisko in Lappland selten gefunden. Sie flog neben einem 
Bach und setzte sich öfters auf den Uferschlamm. Ausserdem 
habe ich ein I bei Narvik erbeutet. 


Limnophora rostrata n. sp. Eine beträchtliche wahr- 
scheinlich arktische Art, die mit triangulifera ZETT. ver- 
wandt ist. Männchen: Augen nackt mit den schmalen Or- 
biten zusammenstossend, Wangen von der Seite gesehen 
etwas schmäler als die Fihlerbreite, Backen unten gerade 
mit lang vorgezogenem Mundrand, Fähler kurz, drittes Glied 
unbedeutend länger als die beiden ersten zusammen, Borste 
nackt, zur Mitte verdickt, Russel lang mit ziemlich kleinen 
Lamellen und fadenförmigen Tastern: Torax schwarzgrau 
mit etwas bläulichgrauer Bestäubung und drei kaum sicht- 
baren Striemen, von denen die mittlere am deutlichsten ist, 
Torax reichlich behaart, Akrostikalborsten nur als Haaren 
entwickelt, 4 hintere Dorsocentralborsten, ziemlich schwach. 
Hinterleib mässig breit mit grossen fast dreieckigen Flecken, 


O.. RINGDAHL: NEUE SKANDINAVISCHE DIPTEREN. 27 


die die Seiten und Hinterränder der Ringe erreichen, Be- 
stäubung bläulichgrau und dunkel, so dass die Flecken nicht 
scharf hervortreten, Hypopyg recht gross. Beine schwarz, 
Vorderschiene mit I oder 2 haarfeinen Borsten, Mittelschen- 
kel unterseits ausser der gewöhnlichen Borstenreihe mit reich- 
lichen Haaren, Mittelschiene aussen vorn ohne oder mit I 
oder 2 sehr kurzen unscheinbaren Börstchen, hinten mit einer 
Reihe von etwa 4 Borsten, Hinterschenkel unterseits abge- 
wandt der ganzen Länge nach mit Borstenreihe, zugekehrt 
in der Basishälfte mit einer Reihe von Borstenhaaren, Hin- 
terschienen nichts besonders bietend. Flägel wasserklar mit 
nackter Costa ohne Randdorn. Schäppechen weisslich, dass 
untere mit gelbem Rand. Schwingerknopf verdunkelt. Länge 
Ö—7,5 mm. 

Das Weibchen stimmt im Wesentlichen mit dem Männ- 
chen iäberein. Die Orbiten sind behaart, Wangen mehr gelb- 
lich. Forax. diehts aber nicht, ganz sonlangi behaarts wie 
beim g. 

triangulifera ZETT., die, wie erwähnt, mit der vorliegen- 
den Art sicherlich nahe verwandt ist, hat bei dem SJ einen 
mehr tiefschwarzen Torax, die Hinterleibsflecke sind scharf 
vortretend, der Mundrand ist bei weitem nicht so lang vor- 
gezogen, die Beine sind viel schwächer beborstet, Pulvillen 
klein, Schuäppcechen rein weiss. Das Weibchen hat einen deut- 
lich gestriemten Torax. Länge nicht tuber 5,5 mm. 

Diese ansehnliche Art ist ohne Zweifel arktisch. Sie 
wurde von mir auf den Hochgebirgen bei Torneträsk gefun- 
den. Ich sah sie nur oberhalb der Baumgrenze, wo sie auf 
Bachsteinen zusammen mit anderen Limnophora Arten, Ålliop- 
sis glacialis und Acroptena frontata, vorkam, 


Limnophora frigida n. sp. Ziemlich schmale, ganz 
schwarze Art mit den grossen Flecken auf dem dunklen 
Hinterleib ganz schwach vortretend. Männchen: Augen nackt, 
durch eine schmale schwarze Strieme und schmale kaum 
weissglänzende Orbiten ein wenig getrennt, Wangen ganz 
schwach weissglänzend, von der Seite gesehen etwa so breit 
wie die Fähler, diese mit kurz pubescenter Borste, Backen 
etwas breit mit fast geradem Unterrand und deutlich vorge- 


28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


zogener Mundecke, Russel mit kleinen Lamellen und faden- 
förmigen Tastern. Torax und Hinterleib schmal, der erstere 
schwarz, matt und ohne Striemen, nur die Vorderecken grau- 
lich, 4 hintere Dorsocentralborsten, Akrostikalborsten fehlen, 
Schildchen schwarz. Hinterleib kegelförmig, mit sehr grossen 
Flecken, so dass er ausser einer grauen Mittstrieme und 
grauen Ringenvorderrändern fast ganz schwarz erscheint. 
Beine schwarz mit kleinen Pulvillen, Vorderschiene meist mit 
Mittborste, Mittelschenkel unterseits mit Borstenreihe, Mittel- 
schienen aussen vorn mit 2 kurzen, hinten aussen mit 2 oder 
3, hinten innen auch mit einzelnen Borsten, innen gewöhn- 
lich auch mit I oder 2 kurzen Borsten, Hinterschenkel unter- 
seits abgewandt vor der Spitze mit etwa 4 Borsten, zugekehrt 
borstenlos, Hinterschienen innen abgewandt mit 2 oder 3, 
aussen abgewandt mit 3 oder mehreren Borsten. Flägel 
etwas geschwärzt, Randdorn so lang wie die kleine Querader, 
3. und 4. Längsadern divergierend, zweiter Abschnitt der 
Randader kurzhaarig, hintere Querader schwach gebogen und 
etwas gebräunt. Schuppchen weisslich. Schwinger gelbbräun- 
lich, oft etwas verdunkelt. Länge 5—6 mm. 

Das Weibchen hat bräunliche Orbiten und Wangen (wie 
bei vielen anderen Hochgebirgsanthomyiden), Torax und Hin- 
terleib grauer als beim SJ, Toraxecken breiter grau, letzter 
Hinterleibsring mit Mittstrieme, Spitze der Legeröhre mit 
feinen Haaren, Flägel heller mit deutlicher gesäumten hin- 
teren Querader, Subcostalzelle meistens gebräunt. 

Wie die vorige ist diese auch eine Hochgebirgsart und 
sie wurde auf denselben Fundorten gesammelt. 

Von mir bekannten schwedischen Arten ist diese mit 
dorsata ZETT. am nächsten verwandt. Dorsata hat breitere 
Backen und nicht so lang vorgezogenen Mundrand, im männ- 
lichen Geschlecht mehr getrennte Augen, beim 2 eine gelb- 
liche Kopf- und Körperbestäubung, Flägel gelblich ohne 
Bräunung der Subcostalzelle. Sie ist vielleicht auch etwas 
kleiner. 


Limnophkora seticosta n. sp. Männchen: Augen nackt, 
mit den ziemlich breiten silberweissen Orbiten zusammen- 
stossend, Wangen und Backen weiss, die ersteren von der 


O. RINGDAHL: NEUE SKANDINAVISCHE DIPTEREN. 209 


Seite gesehen nur wenig schmäler als die Fähler, Backen 
mässig breit, Mundrand nicht vorgezogen, KRässel von ge- 
wöhnlicher Form, Taster schwach erweitert, Fuhler mässig 
lang mit fast nackter Borste. Torax bläulichgrau bestäubt 
mit dunklerer Mittstrieme, Schulterecken hellgrau, 3 hintere 
Dorsocentralborsten, zwei dichtstehende Reihen kurzer Akro- 
stikalborsten, Schildchen schwarzgrau. Hinterleib wie der 
Torax bestäubt, oval-konisch mit ziemlich grossem Hypopyg 
und grossen Flecken. Beine schwarz, Vorderschiene ohne 
Mittborste, Mittelschenkel unterseits mit einer Reihe langer 
Borsten, Mittelschienen hinten mit zwei Borsten, bisweilen 
auch aussen vorn mit einem kurzen Börstchen, Hinterschen- 
kel unterseits abgewandt von Basis zur Mitte mit kärzeren, 
davon zur Spitze mit den gewöhnlichen längeren Borsten, 
zugekehrt in der Basishälfte mit einer Borstenreihe, Hinter- 
schienen nichts besonders bietend, Pulvillen mässig. Flägel 
dunkelgrau tingiert mit dicken Adern und fast gerader, 
schwach ausgebuchteter hinterer Querader, zweiter Abschnitt 
der Randader mit kräftig entwickelten Börstchen. Schuäppcehen 
weisslich. Schwinger gelb. Länge 3,;—+4 mm. 

Das Weibchen ist wie gewöhnlich heller als das Männ- 
chen, die Orbiten und teilweise auch Wangen bräunlich oder 
grau bestäubt, Hinterleib mit grossen, schwarzgrauen bei vie- 
len Exemplaren nur schwach vortretenden Flecken, Lege- 
röhre mit feinen Haaren, Flägel glashell und gedörnelt wie 
beim J, Randdorn deutlich. 

Diese kleine Art fand ich nicht selten auf dem Gebirge 
Nuolja in Lappland in regio alpina in einer Höhe von ca. 
990 Meter. 


Limnophora Malaisez n. sp. Eine kleine Art, die be- 
sonders im weiblichen Geschlecht leichter zu erkennen ist. 
Männchen: Augen nackt mit den schmalen weissen Orbiten 
fast zusammenstossend, Wangen schmäler als die Fähler, 
Backen mässig breit mit fast geradem unterem Rand und 
etwas vorgezogener Mundecke, Fähler mässig lang mit kurz 
pubescenter Borste, Rässel und Taster von gewöhnlicher 
Bildung. Torax schwarz und ohne Striemen, Schulterecken 
kaum etwas graulich, hintere Dorsocentralborsten 4, Akrosti- 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


kalborsten fehlen, Schildchen schwarz. Hinterleib länglich 
eiförmig mit dunkler, bleigrauer etwas glänzender Bestäubung, 
I. Ring schwarz, 2. mit zwei sehr grossen gerundet vierecki- 
gen Flecken, 3. mit zwei nicht so grossen Flecken, sämtliche 
wegen der dunklen Bestäubung nicht scharf vortretend, 4. 
Ring teilweise unbestäubt, Hypopyg mässig gross. Beine 
schwarz. VWVorderschiene ohne Mittborste, Mittelschenkel un- 
terseits mit einer Reihe feiner haarförmiger Borsten, Mittel- 
schiene nur hinten mit 2, selten aussen vorn mit einem un- 
deutlichen kurzen Börstchen, Hinterschenkel nur unterseits 
abgewandt vor der Spitze mit ungefähr 4 Borsten, Hinter- 
schienen aussen abgewandt und innen abgewandt gewöhnlich 
mit je 2 Borsten. Flägel etwas dunkel tingiert und ohne 
Randdorn. Schäppechen und Schwinger gelblich. Länge + 
35mm. 

Das Weibchen hat einen kurzen Randdorn, ist wie ge- 
wöhnlich ein wenig grösser als das Männchen, mit schwarz- 
grauem mattem Torax. Der Hinterleib ist schwarz und glän- 
zend, ganz ungefleckt, was besonders die Art kenntlich macht. 
In dieser Hinsicht stimmt sie ganz mit obscuripennis STEIN 
uberein, die jedoch etwas grösser ist und eine langpubescente 
Fiählerborste hat. > 

Die Art ist von mir bei Abisko und Vassijaure in Lapp- 
land gekätschert. Nach meinem Freund und Reisegefährten 
Kand. Phil. R: MALAISE benannt. 


Åcroptena separata n. sp. Die dicht weichhaarige Genital- 
zange macht diese Art leicht kenntlich. Männchen: Augen 
nackt, durch eine verhältnismässig breite Strieme, die be- 
deutend breiter als die Fählerbreite ist, getrennt, Fihlerborste 
lang gefiedert, Kopfform, Russel und Taster die gewöhnliche. 
Torax mit drei breiten Striemen, 3 hintere Dorsocentralborsten, 
Akrostikalborsten sehr kurz und kaum entwickelt, Präalarborste 
etwa halb so lang wie die Dorsocentralborsten. Hinterleib konisch 
mit breiter Räckenstrieme und schwärzlichen schmalen Ein- 
schnitten, die obere Genitalzange kurz, herzförmig, behaart 
aber ohne längere Borsten, die unteren Zangenarmen sind 
gelb, schwach gebogen, ungefähr von der Länge des zweiten 
Hintertarsengliedes, besonders räckwärts und aussen mit 


O. RINGDAHL: NEUE SKANDINAVISCHE DIPTEREN. 31 


dichten weichen Haaren, die gegen die Spitze zu, von der 
Seite gesehen, fast pinselartig aussehen, Bauchlamellen aussen 
mit längeren Borsten. Beine schwarz mit den gewöhnlichen 
Borsten, Hinterschenkel unterseits abgewandt von Basis zur 
Spitze mit etwa 6 grösseren Borsten, zugekehrt auf der Mitte 
mit einzelnen Borsten. Flägel glashell mit stark gebogener 
hinterer Querader. Schuppchen weiss. Schwinger gelb. Länge 
+5—7 mm. | 

Die Art wurde von mir bei Abisko im Juli J918 ge- 
fangen. Sie kam an einer schlammigen Bachufer in der Bir- 
kenregion vor. 


Prosalpia longipennis RINGD. Die Beschreibung dieser 
Art ist nach dem weiblichen Geschlecht hergestellt (Ento- 
mologisk Tidskrift 1918) Seitdem habe ich auch ein Männ- 
chen auf demselben Fundorte gefangen und will es hier kärz- 
lich beschreiben. Kopf klein mit ziemlich breit getrennten 
Augen, die Stirnstrieme ist deutlich breiter als die Fiähler, 
Fählerborste nackt, Backen unten nebst Mundecke mit zahl- 
reichen langen Borsten, Russel schmal, hornig und glänzend 
mit kleinen Lamellen, Taster sehr kräftig beborstet. Torax 
schwarz an den Seiten graubestäubt, undeutlich gestriemt, 
lang beborstet mit kräftigen Akrostikal- und Sternopleural- 
borsten und mit sehr langer Präalarborste. Karakteristisch 
ist der Hinterleib. Er ist schwarzgrau bestäubt mit undeut- 
licher, dunklerer Riäckenstrieme, lang und schmal, walzen- 
förmig, jederseits unten am dritten Ringe mit einem Biäschel 
von schwarzen Borstenhaaren, zweiter Ring ebenfalls dicht 
beborstet, Bauchlamellen hornig und glänzend mit konkav 
eingebuchtetem Vorderrand. Mittelschenkel unterseits kräftig 
beborstet, Hinterschenkel unterseits abgewandt und zugekehrt 
mit vollständigen Borstenreihen, Hinterschienen mit langen 
Rickenborsten. Flägel deutlich angeräuchert und ohne Rand- 
dorn. Schäppcehen klein, gelblich. Schwinger gelb. Länge 
6,5 mm. 


Ein Männchen bei Abisko am Rande eines Moores im 
Juli 1918 gekätschert. 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Anmerkung: Die Type der Gattung Prosalpia Por. ist 
wie bekannt sz/vestris FALL., die nebst borealis STEIN, Bäll- 
bergt ZETT. und sexnilis ZETT. von schwedischen Arten eine 
kleine Gruppe von nahe verwandten Formen bildet, wo sich 
das weibliche Geschlecht durch erweiterte Vordertarsenglie- 
der und schmal getrennte Augen kennzeichnet. Hinsichtlich 
der Männchen dieser Arten so besitzen sämtliche hornartige 
glänzende Bauchlamellen, und Professor STEIN hat in seinem 
vorzäglichen Werk »Die Anthomyiden Europas» infolge dieses 
Merkmals auch die Arten conifrons ZETT. und pilitarsis 
STEIN, deren Weibchen ihm unbekannt sind, zu dieser Gattung 
gefährt. Ausser diesen will ich noch folgende schwedische 
Arten erwähnen, welche derartige Bauchlamellen besitzen, 
nämlich denticauda LETT., moerens ZLETT., longipennis RINGD., 
dentiventris RINGD. und sepiella ZETT. Pilitarsis ausgenom- 
men sind mir sämtliche Weibchen bekannt, und sie haben 
alle im Gegensatz zu denjenigen der Silvestrisgruppe ganz 
einfache Vordertarsen und breiter getrennte Augen, denti- 
cauda, moerens und Jlongipennis haben jedoch eine deutlich 
verschmälerte Stirn. Während die Arten des Silvestriskreises 
sich als eine mehr homogene Habitus darstellen, nur sind die 
ubrigen von mehr heterogener Beschaffenheit; dentiventris 
kommt wohl der ersten Gruppe am nächsten, die Männchen 
von Jongipennis und pilitarsis haben auffallende sekundäre 
Kennzeichen, das erstere mit Haarbäschel am Hinterleib, das 
Letztere mit verkärzten und behaarten Hintertarsen, bei se- 
prella merkt man auch an den Hintertarsen eine abweichende 
Beborstung, während conzfrons ganz einfache Beine hat. Eine 
wunderbare Art ist denticauda mit ihren mandibelförmigen 
Bauchlamellen. Im Katalog der palearktischen Dipteren ist 
sie zur Gattung Myopina gerechnet. Sie gehört jedoch 
besser zu der Prosalpiengruppe, und vielleicht wird man 
fär diese eigentämliche Form eine eigene Gattung bestimmen 
mussen. 

Uber die von mir oben erwähnten Arten möchte ich hier 
eine Bestimmungstabelle geben. 


O. RINGDAHL: NEUE SKANDINAVISCHE DIPTEREN. 


[ES 
(ST 


Männchen. 


I. Hintertarsen mit eigentämlicher oder abweichender Be- 
borstung 2. 
— Hintertarsen nicht auftallend beborstet 3. 
2. Die drei mittleren Hintertarsenglieder verkämmert, jeder- 
seits lang beborstet, Bauchlamellen fussförmig verlängert 

am Ende unten mit zwei Börstchen. 
pilitarsis STEIN. 


Die Art ist nur aus Jämtland bekannt, wo ich sie in 
der borealen Region fing, Undersåker ??/&—13. 


— Hintertarsen nicht verkämmert, Metatarsus unterseits mit 
zahlreichen steifen Börstchen. 
sepiella ZETT. (Syn. Chortophila setitarsis STEIN). 


Die Art ist von mir bei Undersåker in Jämtland in 
der borealen Region und bei Abisko in Lappland in 
Regio subarctica gefunden. Durch Vergleichung mit 
Zetterstedts Type ist die Synonyme zuverlässig. Die 
etwas glänzenden Bauchlamellen sind nicht in Steins 
Beschreibung erwähnt. 


3. Hinterleib lang und schmal, jederseits mit einem Borsten- 


bäschel. longipennis RINGD. 
— Hinterleib ohne Bischel 4. 
4. Hinterschienen innen oberhalb der Mitte mit I oder 2 
längeren Borsten SE 
— Hinterschienen innen ohne Borste 8. 


5. Jede Bauchlamelle hinten zu einem grossen spitzen fast 
mandibelähnlichen Zahn entwickelt. Von hinten gesehen 
sieht diese Bildung wie eine Zange aus. 

denticauda ZETT. 


Eine eigentämliche graubestäubte Art mit ziemlich 
breit getrennten Augen und an der Basis milchfarbigen 


3 — 20108. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 1 (1920). 


34 


6. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Flägeln. Wie bereits gesagt ist die Art fruher zur Gat- 
tung Myopina gefuhrt, wo sie indessen nicht passt son: 
dern besser zum Verwandtschaftskreis der Prosalpia ein- 
zureihen ist. Sie ist mir aus Jämtland, Norrbotten und 
Lappland bekannt. 


Anders gestaltete Arten ö! 
Schuäppechen und Flägelbasis gelb, Bauchlamellen ohne 
Einschnitt Za 


Flägel fast ganz glashell, Schäppchen weisslich, Bauch- 
lamellen am Unterrande mit einem kleinen Einschnitt. 
Kleinere schwarzglänzende Art ca. 5—7 mm mit dänner 
grauer Bestäbung. Billbergi ZETT. 


Uber das "ganze Land verbreitet, ist. die Artowe: 
nigstens hier in Schonen recht häufig im Frählinge. 


Toraxräcken deutlich gelbgrau und bräunlich bestäubt, so 
dass zwei breite, schwarze Seitenstriemen zu sehen sind, 
Bauchlamellen am Unterrand gerade, Borsten auf der Un- 
terseite des Hinterschenkels dem Körper zugekehrt länger 
oder so lang als die Schenkeldicke. Länge 7—9 mm. 
silvestris: FALL. 


Die Fliege ist uber das ganze Land verbreitet und 
kommt sehr häufig in den mittleren und nördlichen Teilen 
vor. Sie ist, wie wahrscheinlich mehrere Arten dieser 
Gruppe, räuberisch und lebt von Fliegchen, die sie mit 
den langborstigen Beinen festhaltet. 


Toraxräcken und Schildchen fast glänzend schwarz mit 
dänner brauner Bereifung, Schulterseiten weissgrau be- 
stäubt, Bauchlamellen unten konkav gebogen, die erwähn- 
ten Borsten der Hinterschenkel kärzer als die Schenkel- 
dicke. 6-—7 mm. borealis STEIN. 


Eine mit der vorigen nahe verwandte Art, die ich 
aus Jämtland und Lappland kenne. Besonders häufig 
fand ich sie in der Birkenregion bei Torneträsk. 


8. 


IO. 


O. RINGDAHL: NEUE SKANDINAVISCHE DIPTEREN. 35 


Mundrand deutlich vorgezogen, Backenunterrand fast ge- 
rade. Eine ziemlich robuste schwarzglänzende Art, die 
an Billbergi ZETT. erinnett, Torax vorn dicht behaart, 
Hinterleib reichlich beborstet, Hinterschenkel unterseits 
abgewandt mit sehr dichten Borsten ca. 135 Stian se 
ungefähr 7 mm. moerens ZETT. 


Nur Fausta ppland. bekanntir ES ist. eme. oute Art 
und nicht wie Stein vermutet mit Bzl/bergi identisch, 
obwohl Zetterstedt auch Varietäten beschreibt, die nichts 
weiter als Billbergi sind. 


Mundrand nicht deutlich vorgezogen 9. 
Bauchlamellen weit unter den Bauch zahnförmig vor- 
springend, hinten gegen die Spitze mit einer auffallenden 
Borste, vorn an der Basis mit einem Zäpfchen. 
dentiventris RINGD. 


Ist bisjetzt nur aus Lappland bekannt, wo ich sie 
bei Abisko zwischen der Ufervegetation eines Moores 
fing. Vielleicht ist diese Art identisch mit der von Stein 
als Zerzolensis POK. aufgefasste Art. In solchem Fall ist 
wohl Steins Vermutung nicht richtig, da Pokorny seine 
Art auf ein Weibchen grändet, das erweiterte Vorder- 
tarsen hat, während diese bei dentrventris einfach sind. 
Betrefftend die. Pokornysche Art darf iehe niehts)mit 
Sicherbeit sagen, möglicherweise fällt sie mit borealis 
STEIN zusammen. 


Bauchlamellen anders | IO. 
Fliägel an der Basis geschwärzt mit langem Randdorn, 
Schwarz, Torax mit drei undeutlichen Striemen, Hinter- 
leib mit sehr breiter Ruckenstrieme, und schwärzlichen 
Hinterrändern der Ringe, Mundecke etwas vorragend, 
Wangen breiter als die Fäuhler, Präalarborste sehr lang, 
Pulvillen ziemlich gross. Länge 5—06,; mmr 

conifrons ZETT. 


Nach meiner Erfahrung ist die Art in den nörd- 
lichen Teilen häufig. In den Fichtenwäldern des west- 


NN 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


lichen Jämtlands war sie nicht selten und in der Birken- 
region bei Torneträsk gehörte sie zu den allerhäufigsten 
Erscheinungen der Anthomyidenwelt. 


Flägel an der Basis schwach gelblich, ohne Randdorn. 
Torax deutlich gtau bestäubt ohne sichtbare Mittstriemen, 
Präalarborste mässig, Hinterleib mit mässig breiter Rik- 
kenstrieme und schwarzen Vorderrändern der Ringe, 
Borsten der Beine nicht kräftig, Bauchlamellen unten tief 
rundlich eingeschnitten, Wangen von der Seite gesehen 
schmäler als die Fäöähler, diese nebst den Orbiten deut- 
lich silberweiss bestäubt. Länge ca. 5,; mm. 

SeNnzlis. DETT. 


Ich kenne die Art nur aus Lappland, wo ich 2 3$ 
und I 8 bei Abisko fing. Zetterstedt beschrieb nur das 
2, und das Typexemplar in seiner Sammlung habe ich 
gesehen und mit dem meinigen verglichen. 


Weibehen: 


Das 8 von pilitarsis STEIN ist mir nicht bekannt. 


2tes und 3tes (bei sexz/zs auch das 4te und 5te) Glied 
der Vordertarsen erweitert 2 


kr 


Vordertarsen einfach 5 


Die drei letzten Vordertarsenglieder fast gleich breit und 
gleich gross. Dicht grau bestäubt, Kopf schön silber- 
weiss, Stirn von oben gesehen etwa halb so breit wie ein 
Auge, Wangen so breit wie die Fähler, Backen vorn auf- 
fallend breit, Torax grau mit undeutlichen braunen Strie- 
men, Akrostikalborsten kurz, Präalarborste lang, Hinter- 
leib grau und schwarz schillernd, matt, Beine kräftiger 
beborstet als beim SJ, Flägel gelblich mit kurzem Rand- 
dorn, Schäppchen weisslich. Länge + 6 mm. 

senilis ZETT. 


Die zwei letzten Vordertarsenglieder deutlich schmäler und 


kleiner als das 3. 3 


SÅ 


be 


O. RINGDAHL: NEUE SKANDINAVISCHE DIPTEREN. 37 


Stirn mit den Orbiten sehr schmal, nur unbedeutend brei- 
ter als die Fähler, Beine sehr kräftig beborstet, Vorder- 
schienen aussen vorn mit I oder 2 Borsten in der Nähe 
der Mittborste, also mit 4 oder 5 Borsten bewehrt, Sterno- 
pleura mit 3 langen hinteren Borsten, Schuppchen und 
Flägelbasis stark gelb. SälvestKISNISALE,. 


Stirn doppelt so breit wie die Fähler oder breiter = !/s 
zu annähernd !/2 der Breite eines Auges 4. 
Schuppechen und Flägelbasis stark gelb, Flägel mit ziem- 
lich langem Randdorn. Hellbräunlich bestäubte Art mit 
ziemlich weit vorstehender Mundecke und Stirn. 

borealis STEIN. 


Schuäppechen weisslich, Fluägel schwach gelblich mit kur- 
zem Randdorn. Schwarzglänzende, äusserst duänn weiss- 
grau bereifte Art. Billberg ZLETT. 


Stirn mit den Orbiten kaum mehr als halb so breit wie 
ein Auge. 6. 
Stirn fast so breit wie das Auge 8. 
Mundecke ziemlich lang vorgezogen, Backenunterrand ge- 
rade. Schwarzglänzend, diänn weissgrau bereift, Akrosti- 
kalborsten sehr kurz, Flägel schwach gelb mit gelber 
Basis. moerens ZLETT. 


Mundecke kaum vorragend fs 
Schmale kaum 'bereifte schwarze Art mit langen schma- 
len stark gebräunten Flägeln, Schuäppchen und Schwinger 
gelb. longipennis RINGD 


Hellgrau bestäubte Art mit klaren Flägeln und weissen 
Schäppchen, Vorderschiene mit langer Mittborste, Mittel- 
schienen kräftig beborstet. denticauda ZETY. 


Randdorn sehr kurz. Kleine 4—5 mm. lange Art. Backen, 
Wangen und Orbiten teilweise weiss bestäubt, Wangen 
von der Seite gesehen etwas schmäler als die Fiähler, 
diese ziemlich lang mit kurz pubescenter Borste, Torax 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


schwarzbraun, auf der Mitte etwas heller, Schulterseiten 
heller grau, Akrostikalborsten ziemlich schwach, Präalar- 
borste nicht so lang wie die Dorsocentralborsten, die hin- 
tere untere Sternopleuralborste schwächer, nur haarförmig, 
Hinterleib schwarzgrau etwas graulich bereift, Beine mit 
schwächeren Borsten. sepiella ZETT. 


— Randdern kräftig und länger als die kleine Querader 9. 
9. Die beiden hinteren Sternopleuralborsten fast gleich stark, 
Wangen breiter als die Fähler, Torax braun, matt mit 
etwas dunklerer Mittstrieme und sehr kurzen Akrostikal- 
borsten, Hinterleib braungrau, Schuäppechen, Schwinger 
und Flägelbasis dunkel gelb, Beborstung der Beine nicht 
besonders bietend, Hinterschenkel unterseits zugekehrt 
mit ziemlich kräftigen Borsten. conifrons ZLETT. 


— Die hintere untere Sternopleuralborste sehr kurz und haar- 
förmig oder fehlend, Wangen von der Seite gesehen 
schmal, nur von der halben Fihlerbreite, Fähler lang, 
Toraxräcken braun und etwas glänzend mit ziemlich breiten 
schwarzbraunen Seitenstriemen, Akrostikalborsten kurz, 
Hinterleib braungrau, Flägel schwach gelblich mit gelben 
Schäppechen und Schwingern, die Borsten auf der Unter- 
seite der Hinterscbenkel dem Körper zugekehrt spärlich 
und kurz. dentiventris RINGD. 


Mäicroprosopa lacteipennis n. sp. Kleine schwarzglän- 
zende kaum bestäubte Art mit erweiterten Hintertarsen. 
Männchen: Stirn breit, schwarz, vorn rotgelb, Fäihler 
schwarz mit gelber Basis und fast nackter Borste, Wangen 
schmal, Backen kaum !/2 der Augenhöhe, jederseits zwei 
Mundborsten, Taster etwas erweitert, gelb mit schwarzen 
Borsten an der Spitze. Torax schwarz, schwach grau be- 
reift mit vier schwarzen wegen der dännen Bestäubung 
nur schwach vortretenden Striemen, Torakal- und Skutellar- 
borsten schwarz, Sternopleura weisslich 'behaart mit 1 
Borste, Schildchen mit 4 Borsten. Hinterleib wegen des 
grossen Genitalapparats stark kolbig, er ist schwarzglän- 
zend, nicht bestäubt, mit schwarzer Behaarung. Schenkel 


O. RINGDAHL: NEUE SKANDINAVISCHE DIPTEREN. 39 


ganz schwarz, grau bereift, die hintersten unterseits abge- 
wandt und zugekehrt mit einzelnen langen Borstenhaaren, 
Vorderschenkel etwas verdickt, Vorderschiene am Ende 
mit I längeren und mehreren etwas käurzeren Haaren, die 
beiden vorderen Schienenpaaren gelb oder etwas verdun- 
kelt, das hinterste grösstenteils schwarz, Tarsen verdun- 
kelt, Vordermetatarsus aussen länger behaart, Hintertarsen 
auffallend kurz mit deutlich erweiterten Gliedern. Flägel 
fast milchweiss, hintere Querader etwas nach aussen ge- 
bogen. Schäppchen und Schwinger gelbbräunlich. Länge 
+ 3 mm. 

Diese kleine Microprosopa ist wahrscheinlich arktisch. 
Sie ist von mir in Lappland auf dem Gebirge Tjuonjatjaäkko 
ca. 1000 Meter auf Carexwiesen gekätschert. Juli 1918. 


Coniosternum lapponicum n. sp. Männchen: Kopf deut- 
IchWebreiteralst der) lotass vorn, Stnn rotgelb mit breiten 
grauen Orbiten, Wangen und Backen gelb, duänn weisslich 
bereift, Hinterkopf grau, unten mit langen weisslichen Haaren, 
Stirn und Mundecke kurz eckig vorragend, ca. 5 grössere 
Mundborsten, Taster etwas verdickt, gelb, unten mit feinen 
weisslichen Haaren, am Ende kurz schwarz beborstet, Fähler 
schwarz mit nackter Borste, drittes Glied fast mehr als dop- 
pelt so lang wie das 2. mit fast rechteckiger und etwas zu- 
gespitzter oberer Ecke, unten abgerundet, Körperfärbung 
etwa wie bei obscurum, jedoch etwas dunkler. Toraxräcken 
roit zwei breiten braunen Striemen innerhalb der Dorsocen- 
tralborsten, Toraxseiten gelblich behaart, 2 vordere und 3 
hintere Dorsocentralborsten, keine Akrostikalborsten, I Ster- 
nopleuralborste, Schildchen mit 4 Borsten. Hinterleib mit 
gränlichem Anflug und ziemlich grossem Hypopyg, Bauch- 
lamellen länglich mit konkavem Vorderrand, dicht und fein 
behaart. Schenkel schwarz, graubestäubt, mit breit gelber 
Spitze, alle Schenkel dicht und fein weisslich behaart, die 
hintersten auf der Unterseite mit einzelnen längeren feinen 
Haaren, alle Schienen gelb, dicht behaart, Beborstung wie 
bei obscurum, Tarsen gelb. Fliägel glashell. Schwinger und 
Schiuppchen gelblich. Länge ca. 5,; mm. 

Von obscurum FALL. unterscheidet sich die Art durch 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


beträchtlichere Grösse, das 3. Fählerglied ist vorn zugespitzt, 
bei der anderen Art abgerundet, die Mundborsten sind zahl- ' 
reicher und die Schienen haben eine lange dichte Behaarung, 


die bei obscurum fehlt. 
Die Art ist in einigen Exemplaren auf einem Moore 


bei Kiruna in Lappland von mir gefunden. 


<g 


+ RE 


Arm 
TEE || 


Cederquists Graf. A.-B.. Sthlm 


T 


Claes Grill 


Insekterna ha — i likhet med växterna — i alla länder 
haft sina hängivna vänner och beundrare bland män, vilkas 
egentliga livsuppgift valt inriktad på helt andra områden. 
Entomologien har för dem varit en ständig källa till veder- 
kvickelse, ur vilken de på lediga stunder hämtat vila och 
krafter till det dagliga enahanda. De mera betydande av 
dem ha genom sin entomologiska verksamhet ej blott vunnit 
den djupa tillfredsställelse, som ett hängivet studium av natu- 
ren alltid skänker åt sina utövare, utan även gjort den ento- 
mologiska vetenskapen stora tjänster av ett bestående värde. 

Även vårt land har att uppvisa en efter förhållandena 
ståtlig rad av dylika entomologer, och i främsta ledet bland 
dessa stod CLAES GRILL. 

Claes Grill föddes i Sala den 18 februari 1851 och var 
son till med. doktor, sedermera provinsialläkaren i Hedemora 
C. Grill och hans maka, född Ödmann. Efter studentexamen 
i Falun och en termins studier 1 Uppsala genomgick han 
krigsskolan och utnämndes 1873: till underlöjtnant i fortifika- 
tionen, där han omsider avancerade till överste. Att f. ö. 
inga på hans militära karriär ligger utom ramen för denna 
minnesteckning. 

Det naturvetenskapliga intresset synes ligga i blodet hos 
den Grillska släkten, och flera tidigare medlemmar av den- 
samma hade gjort sig kända som samlare. Redan som skol- 
yngling i Falun började Grill samla skalbaggar och fortsatte 
därmed även som ung officer samt lade därigenom grunden 
till sin stora skalbaggssamling. Under sin Stockholmsvistelse 


42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


kom Grill i beröring med därvarande entomologer, och det 
vittnar otvetydigt om det anseende han förvärvat sig, att 
han erhöll uppdraget att under åren 1888—1890 genomgå 
och ordna Riksmusei entomologiska avdelnings duplettsam- 
ling av svenska skalbaggar. Det är sannolikt, att det var 
under denna tid, som tanken vaknade hos honom att 
utarbeta den förteckning över Skandinaviens skalbaggar, som 
för alla tider skall bära vittnesbörd om hans verksamhet som 
entomolog. Genom denna förteckning, varpå han arbetade i 
sju år och som upptager ej mindre än 4,034 arter, har Grill 
lagt en för alla tider bestående grund för kunskapen om 
dessa länders skalbaggsfauna och verkat befruktande på stu- 
diet av skalbaggarna först och främst i vårt land men även 
i grannländerna. Detta arbete utgör ingalunda en kompila- 
tion av äldre uppgifter, utan tillkom under kritisk granskning 
av de entomologiska samlingarna i Stockholm, Uppsala och 
Lund. Under denna tid stod Grill även i livligt byte med 
de skandinaviska ländernas entomologer, AURIVILLIUS, AM- 
MITZBÖLL, II Bo ERICSSON, FIAGLUND; LAMPA, C: PJ! PET- 
TERSSON, VARENIUS, SANDIN m. fl. samt SPARRE-SCHNEI- 
DER. OCh: -MUNSEER 1, Norge, och Ja SAHEBERG! 1 Hinland: 
Sällsyntare former inköptes från Tyskland, och hans samling 
tillväxte slutligen, så att den omfattade omkring 3,300 arter 
och därigenom torde vara en av de största samlingar i privat 
ägo i Sverige. 

År 1894 valdes Grill till sekreterare i Entomologiska 
Föreningen i Stockholm, och under de närmast följande 
aren blev det honom förunnat att ägna mera tid än annars 
at entomologiska spörsmål, varom de talrika alstren av hans 
penna i Entomologisk tidskrift bära vittne. Hans verksamhet 
under denna tid skulle emellertid komma att bliva av bety- 
delse ej blott för föreningen, utan han deltog även mycket 
verksamt i det arbete, som föreningens styrelse vid denna 
tidpunkt nedlade på lösningen av en för vårt land synnerli- 
gen viktig fråga, skapandet av en praktisk entomologisk an- 
stalt, till gagn för åkerbrukaren och trädgårdsodlaren. 

Det ligger nära till hands att tänka, att det intresse för 
praktiska frågor, som Grill givetvis fått under sin verksamhet 
som fortifikationsofficer, jämte den inblick i huru andra län- 


CLAES GRILL T 43 


ders entomologiska försöksverksamhet var ordnad, som han 
under sina utländska resor fått, härvidlag på ett lyckligt sätt 
samverkat med hans rent entomologiska intressen, så att han 
därigenom blev särskilt väl skickad att verksamt bidraga till 
att denna fråga fick sin lösning. 

Men det dröjde dess värre ej länge, innan hans militära 
verksamhet tvingade honom att byta vistelseort. Under 1897 
blev han satt i tillfälle att under en längre tid följa övning- 
arna inom ryska armén, och efter hemkomsten från Ryss- 
land tillträdde han befattningen som fortifikationsbefälhavare 
i Göteborg 1897. Här samlade han, med den förmåga att 
elda och intressera andra för skalbaggarnas studium som ut- 
märkte honom, Göteborgs coleopterologer till en undersek- 
tion av den Entomologiska Föreningen, och under ett par 
år publicerades i Entomologisk tidskrift regelbundet förhand- 
lingarna vid dessa sammankomster. 

Den verksamhet, som han nu fått, tog emellertid hans 
tid allt mera i anspråk, och efter allt att döma tvingades han 
nu att upphöra med sina entomologiska studier. Hans intresse 
för den Entomologiska föreningen upphörde dock ej. Redan 
1897 hade han till densamma skänkt inkomsten av sin kata- 
log som grundplåt till ett stipendium, varav räntan skulle 
årligen utgå till någon för entomologi intresserad skolyngling, 
och detta stipendium har för ej så få av våra yngre natur- 
forskare varit det medel, som för första gången satte dem i 
stånd att ägna sig åt utforskande av insektfaunan i någon 
del av vårt land. Genom årliga bidrag ökade Grill denna 
fond, så att den numera uppgår till över 3,000 kr. 

När Grill år 1907 åter flyttade till Stockholm, var det 
naturligt att han åter intog sin plats i den Entomologiska 
föreningens styrelse, och trots alla de offentliga uppdrag, var- 
med han var upptagen, fann han ofta tid att deltaga i före- 
ningens sammanträden. 

Vid föreningens vårsammankomst 1918 blev Grill för 
sina förtjänster om den entomologiska vetenskapen vald till 
dess hedersledamot, och vid samma tidpunkt donerade han 
till skogshögskolan sin skalbaggssamling. Ursprungligen hade 
det varit hans avsikt att överlämna densamma till Riksmu- 
seets entomologiska avdelning, och professor Sjöstedt hade 


44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


erhållit löfte därom. Men genom välvilligt tillmötesgående 
av prof. Sjöstedt blev Grill i tillfälle att skänka den till Skogs- 
högskolan, vars skalbaggsamling var mycket ofullständig, 
varvid Riksmuseet dock skulle ha rättighet att ur samlingen 
komplettera, vad det saknade. 

Vid denna föreningens vårsammankomst föreföll Grill att 
vara vid full vigör, men påföljande höst började hans hälsa 
att vackla och d. 5 mars 1919 somnade han in i den eviga 
vilan. 

Genom sin katalog över Skandinaviens skalbaggar och 
sin donation till Skogshögskolan har Grill för alla tider för- 
värvat sig de svenska entomologernas tacksamhet, genom 
sitt oegennyttiga arbete i den Entomologiska föreningens 
tjänst och sin aldrig svikande hjälpsamhet mot de yngre 
entomologer, som sökte hans råd och hjälp vid bestämningar 
o. d., har han dragit försorg om att hans minne länge skall 
leva. 

Grill sörjes närmast av maka, född Reuterskiöld, samt 
två söner och en dotter. 


Förteckning över utgivna skrifter. 


1. Entomologisk latinsk-svensk ordbok. Stockholm 1888. 

2. Svampbildningar hos insekter. Ent. Tidskr. 1888; s. 19—27. 

3. Om ollonborrens nytta. Ent. Tidskr. 1889, s. 6. 

4.- "ÖFYCtes” Nasicornis. > IDYGem; 63. LAG-—=T50. 

5. Förvaring av larver och puppor till småfjärilar och andra 
mindrerinsekter.: Tbidem;i5-GI2E I5 4. 

6. Några önskemål för entomologien i Sverige. Ibidem, s. 278 
20 Stern 

Te + Vespa craoros IDIdem 1800,65: Bör 

8. Galeruca Xanthomelena SCHRANK. Ibidem, 1891, S. 157. 

9. En missbildning. Ibidem, 1892, S. 52. 

o. Notes synonymiques sur quelques Coleoptéres decrits par 
denuGeer.: + IDidem,-S:4240=-2 55: 

11. » Iropiphorus mercurialis FABR. Ibidem 1893, S. 256: 

12. Den praktiska entomologiens ställning i Ryssland. Ibidem, 
SEO 2/00: 

13. Färgförändring hos bladlöss. Ibidem 1894, s. 106. 


GHRABSKERILL 25 


Zaria densa (LINK) Fries. Parasitsvamp hos vanliga ållon- 
borren (Melolontha vulgaris 1). Ibidem, s. 207—221. 
Tribolium confusum Duv. TIbidem. s. 232—233. 

En entomologisk försöksstation i Sverige. Ibidem 1895, s. 
49— 50. 

Fnr Sverige nya Coleoptera. Ibidem, s. 78—179. 
Platyphyllus castoris Rits. Ibidem, s. 248. 

Catalogus Coleopterorum Scandinavie, Danixe et Fennix. 
Stockholm 1896. 

Statens entomologiska anstalt. Ibidem 1898, s. 129— 142. 
En liten historia.  Ibidem: s. 203: 

Tomicus dispar FABR. på äppleträd. Ibidem 1899, S. 79. 


Ivar Trägårdh. 


Svensk Entomologisk och Arachnologisk 


litteratur för åren 1916—1917. 


(Jämte äldre tillägg.) 
Av 


Fr. E. Åhlander. 


Anmärkningar och kompletterande uppgifter emottagas med tacksamhet 


NN 


[SS] 


= 
. 


under adress: Arbetarbiblioteket, Folkets Hus, Stockholm. 


1916. 
Insekter. 


ADLERZ, Gottfrid, Grävsteklarnas liv. — Sthlm 1916. 8:0. 
3ITO:S., O5 texthg. 
——, Svenska skalbaggar i urval. Inledning till skalbag- 


, 


Sarnes, Studium. tm FOTO: oss REVISE SOS KoRta VIN 
36 textfig. 
ANDERSSON, Adolf, Drottning i drottningcell. — Bitidningen, 


Hälsingborg, Årg. 15, 1916, S. 194— 195. 

AURIVILLIUS, Chr., Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika, 
104 — ArkoZ001., Stilm. BAI, NIO AEG TÖFHÖMS 
——, Neue oder wenig bekannte Coleoptera Longicornia, 


16... Ibid: N:o, 10, - 10106;--25-S53, L tavla Atexnor 
——, Results of Dr. E. Mjöberg's Swedish Scientific Expedi- 
tions to Australia 1910— 1013. 12. Cerampycide; == Ibid., 


NIO 22, NOT05. 50. Seg gu AVG TEKKEN 

Barkborrens uppträdande i Jämtland de senaste åren. — 
Skogvaktaren, Gävle, Årg. 25, 1915, S. 300-394; Årg. 
20 OMNÖS SE IST 

BENGTSSON, Simon, se: LUND, Univ. Zool. Institution. N:r 46. 
BERGMAN, ARVID M., Huru utrota nötkreatursbromsen (Hypo: 
derma bovis) De Geer? — Skand. Veterinär-Tidskr., Uppsala 


IO. 


10006 


25 


T3- 
TAN 
TSG 
16. 


Te 


18. 


19. 


24. 


25. 


LITTERATUR. 47 


& Sthlm, Årg. ÖRNTOMÖ ESS FAOkes ISA, 2 LEXENSN RANN 
nen, Linköping, Årg. 2b1bEN OM ÖFHSK IG OS ÖL texte. 
BERGMAN, ArviD M., Om renens oestrider. — Skand. Ve- 
terinär-Tidskr., Uppsala & Sthlm, Ärg. 6, 1916, 5. 309 
— 340, 5 tavl.  (Forts.). 

BERNHAUER, M., Results of Dr. E. Miöberg's Swedish 
Scientific. Expeditions' to Australia 1010-1913. 7. Sta- 
pbylinident == Ark ZookSthlm;Bdrroj N:o, 1ONÖ ES 
rt textfig. 

Bigården. Tidning för biskötare. Utgivare: Alexander 
Lundgren. Årg. 8, Norma n265——1 Sthlm 19x6.- 8:00 144 
SENS GMS: 

Bitidningen. Sveriges Allmänna Biodlareförenings tidskrift 
för. är mom6: sv (Arg. ms) Redigerad av: Ni Nilsson. — 
Hälsingborg 1916. <8:0. 300 -s. 

BRUNDING bJEr Ar (75 Fjärilar från Kronobergs län. 1. — 
Entomol. ”Tidskr., Uppsala, Arg. 37; 1016, S. 99 110. 
CRANE,; J. Es; Varför bina icke alltid flyga lika långt efter 
nektar. — Bigården, Sthlm, Årg. 18, 1916, S. 128— 129. 
DaALMARK, Nils, Bin såsom smittospridare. — Trädgården, 
Sthlm; Årg-st5, Tor6jnsi 86: 

ERIGSON, Vv Isaak Bar Rhalsn Iberonis.I:B:; Best, Nn. Sp., 
— Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. BANG ÖNYST 240, 
ESBEN-PETERSEN, P., Notes concerning African Myrmeleonidae. 
TEN VATTKS 19 40 0LHUStIimE 23 dT NEO ISA Ng LÖ 225 Sv, MO 
textfig. 

FRIESENDAL, Axel, Några coleoptera från Jämtland. — Ibid., 
SÄ3ORTTg 2 

GER1Z, Otto, Några förlinnéanska uppgifter angående zoo- 
cecidier i svensk botanisk litteratur. Ett bidrag till cecido- 


logiens historia. — Fauna. och Flora, Uppsala & Sthlm, 
Årg. 11, 1916, S. 145—164, 7 textfig. 

——, Några lappländska zoocecidier. — Bot. Not. Lund, 
TORNE för NOR 

——, Några zoocecidier från Island. — Ibid., s. 97— 111, 
2jätavigiantextfg. ; . 
Görtz, S, Biraserna. — Bitidningen, Hälsingborg, Årg. 


TSL II T24 GS NAKGUNÄNSAVITSd SMI 25: 

HamMFeELT, Bror, Kleinschmetterlinge aus den Färöern. — 
IATRINZOON FS thim; BENTO, N:OH2/5,L TOLO OK SKINS Elextng: 
HERMANSON, Sigurd, Några för Halland nya Coleoptera. 
— Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. LIL O LÖNSAÖg 105: 
HOLMGREN, Nils, Zur vergleichenden Anatomie des Gehirns 
von Polychaeten, Onychophoren, Xiphosuren, Archniden, 
Crustaceen, Myriapoden und Insekten. Vorstudien zu einer 
Phylogenie der Arthropoden. — Sthlm, Vet. Akad. Handl., 
BASG IIN:OrTANILOLO FOG Sy 12 tvi ISALLeXtNg. 


48 


AT: 


42. 


43. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


HOLMGREN, Nils & Karin, 'Termiten aus Neu-Caledonien 
und den benachbarten Inselgruppen. — I: Sarasin, Fritz 
& Roux, Jean, Nova Caledonia, A, Zoologie, Vol. 2, Wies- 
baden:1g915,5SFösF=03: 

HOLMGREN, Karin, se: Holmgren, Nils & Karin, N:o 26. 


Jansson, Alnton], En för Sverige ny strit. — Entomol. 
"Bidskr:sUppsala; Årg. 375 TÖLONSHÖR: 
——, Hemipterologiska meddelanden. — Ibid., s. 33—41. 


JOHANSSON, Klarl| E[rik], Myrorna. — Goodtemplarlogernas 
Föreläsn.-Bibl., Sthlm, Årg. 13, 1916, S. 60—068. 

——, Zwei fär Schweden neue Spinnen. — Entomol. 'Tidskr., 
Uppsala, Årg. 3ZUF TOLO SE. ARSA 

KEMNER, N. A., Fårade öronviveln (Otiorrhynchus sulcatus, 
F.) — ett skadedjur bland annat på krukväxter. — Träd- 
gården, Sthlm, Årg. 5 NO TÖS: TAR, E 2 TEN 

——, Några nya mer eller mindre kända skadedjur på 
fruktträd. — Sthlm. Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 55, 1010, 


S. 413—429, 12 textfig. -- Även som: Sthlm, Medd. 
N:r 133 Centralanst. försöksv. jordbruksomr. Ent. Avd. 
NO 126. 

——, Rapssugaren. Eurydema oleracea L. — Sthlm, 


Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 55, 1916, s. 19—29, 5 textfig. 
Även som: Sthlm, Medd. N:r 52 Centralanst. försöksv. 
jordbruksomr. Ent. Avd. N:r 23. 

——, Ägna uppmärksamhet åt jättebarkborrens uppträdande. 
— Skogen, Sthlm, Årg. 3,NOLÖ, SS. 272 273 TNSKUIG 
KLEFBECK, FEinar, Bidrag till kännedomen om Macroplea 
curtisn Lacn= Entomol.”Tidskr. Uppsala; Årg. 375 IOLÖ, 
SNNINTS= IRA NI texte: 


——, Om larverna av Calocampa vetusta. Hbn. — Ibid., 
SIÄTÖG. 

Krysantemumfiende, En ny. — Trädgården, Sthlm, Årg. 
155 1OT0;=S: 370, KO texthig. 

LAGERHEIM, G., Baltiska zoocecidier. 2. — Ark: Bot., 
Sthlm, BA 14, N:0=I3, fOT6. 400585 Iötavlas 

LEMAN, Henrik, Nötkreatursbromsen. — Lantmannen, Lin- 


köping, Årg. 275 STO NOS STO = 3 

LINDBERG, Ferd., Säckspinnarestekeln, Lyda campestris. — 
Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Arg: 14, 1916; 5S.663—9064, 
I textfig. se 
LiInDQvisT, Alfred, Nytt fynd av Colias hyale L. på Öland. 
— Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 11, 1916, 
SÅ 285: 

a one D[avidj, En puppbur. — Entomol. ”Tidskr., 
Uppsala, Årg. SJ 1oT6, sSMO0- -6m, FINtextngs 

——, Några lepidopterologiska anteckningar och puppbe- 


44. 


45: 


46. 


47- 


57 a. 


LITTERATUR. 49 


skrivningen samt en del parasitstekelfynd. — Entomol. 
Tidskr., Uppsala, Årg. 37, 1916, S. 70—94, 37 textfig. 
LJUNGDAHL, David, Prunus avium som lockbete. — Ibid., 
SWOls 02 


LJUNGSTRÖM, J. Alb.;, Sjuka bin. — Lantmannabl., Sthlm, 

TOHO TN IG STL SET OS 

LUND, Universitetets Zoologiska Institution.  Entomolo- 
giska Avdelningen. / 

BENGTSSON, S[IMON], Entomologiska Avdelningen. [Redo- 

görelse för verksamheten läsåret 1915—1916.] — Lund, 

Univ. Årsber., 1915—1916, S. 93: 

LUNDBLAD, O., Anteckningar om våra vattenhemipterer. 2. 

— Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 37, 1916, s. 2: 230 

Fitavla,t I textig: 

=  Orthoptera, Odonata : och EFlemiptera heteroptera. 

(Sjön ”Tåkerns fauna och flora, 2). — Sthlm 1916. 4:0. 

FÖRS EL I tAVIG, VLTextAd: 

L—x, R., En insekthärjning på 1700-talet. — Skogvaktaren, 

Gävle, Årg: 26, 1916, s. IV. 

MaraiseE, R., Anteckningar om några lepidopterologiska fynd 


från Stockholms skärgård. — Entomol. Tidskr., Uppsala 
Årg. .37, 1016, S. 145— 147, I textfig. 

MeEveEs, J., Lepidopterologiska anteckningar. — Ibid., s. 210 
2 TOR IL VS KIA TE SHASURZIEN 200 

MJöBERG, Eric, Die Käferfauna der Färöer. — Ark. Zool., 
StNlm) vB dT N:OH27, I OMÖ TekIS, Örtextie, 

ÖÖM Fen nyvlgsparasit tuUNNen spa tenen: —-- Skand. 


Veterin.-Tidskr., Uppsala & Sthlm, Arg. 6, 1916, s. 56—58, 
4 textfig. 

s Results of MEET Mjöbesgs swedish Seientific: Ex- 
peditions to Australia 1910—1913. 10.  Cicindelidae, Gy- 
rinidae, Lucanidae, Paussidae. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 
TOR INEOTLON TI OE OTO St ET textnot 

— —, Results of Dr. E. Mjöberg's Swedish Scientific Ex- 
peditions to Australia 1010—1913. 8. Ptinidae. — Ibid., 
INFÖR OF TO MÖT ESKSK ÖRLeX bio: 

——, Uber die Insektenreste der sog. »Härnögyttja> im 
nordliehen sd Sehweden: = Stilm, Sv. Geolj Unders., Ser. 
C, N:o 268 [== Årsbok 9 (1915): N:o 4] 1916, 14 s., 2 
tavl. 

N[iLsson], N., Bipesten. — Bitidningen, Hälsingborg, Årg. 
TET FLOROFMS hI0, TS IAS TI: 

——, Biraserna. [Undert. N. N.] — Ibid., s. 138—141. 
NORDENSTRÖM, H., Anteckningar om några insektfynd från 
FÖLSIESAuRtomolsWidskr) Uppsala, HAÄrgsigs,igi6, s. 
59-— 060! 


4— ows. Entomol. Tidskr. Årg. AT LLA TO20): 


50 


69. 


70. 


TZ 


13: 


15: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


NORDSTRÖM, Frithiof, Lepidopterologiska notiser. — Entomol. 
Tidskr., Uppsala, Årg. 37, TION ÖF EST INS GO INA LOS 
4 textig: 

——, Rättelse [ang. Ekeröns noctuidfauna i Ent. 'Tidskr. 
915; p.u222)-—' Ibidi, s.-64: 

NystrRÖM, E., Medel för utrotandet av nötkreatursbromsen 


och oxstynget. — Lantmannabl:, Sthlm, 1916, N:o 45, S. 
305307 BG AN | 

OrsSsTtTADIUS, Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan inom 
Kronobergs län:; — HEntomol:-Tidskr:; Uppsala; Årg. 347, 


TÖLÖFESKIE 205 

von Porart, C. O., Några fjärilsfynd i Jönköpigstrakten. 
— Entomol. Tidskr. Uppsala, Årg. .37, 1916, s. 62—63. 
RINGDAHL, O., Einige neue Anthomyiden aus Schweden. 
— Ibid., s. 233—239. 

ROMAN, A., Entomologiska naturförhållanden i brasilianska 
Amazonasområdet. — Ibid., s. 131— 144, 196 — 209, 9 textfig. 


——, Ichneumoniden aus den Färöern. —" Ark. Zool., 
Sthlm; BA oj N:o Ip rrOor6, TÖRSko Östexthor 

——, Ichneumoniden aus West-Grönland. — Ibid., N:o 
2001 ELSE 


RoTHSCHILD, N. Charles, Results of Dr. E. Mijöberg's Swed- 
ish Scientific" -Expeditions to Australia  -1910—1913. 5. 
Siphonaptera..— Ark.Zook; Sthlm; sBAd=10, N;O C85rx0n6, 
ÖrsSty 5: texta: 


RYDBERG, C. S., Biraserna. — Bitidningen, Hälsingborg, 
ÄT SEE OTO SK Ör TN ASEA Vere CS: ON: 
——, Yngelrötan och de främmande biraserna. — Ibid., 


S020rT 9 25 

SAHLBERG, John, »Kan något ytterligare göras för studiet 
av den svenska insektfaunan?» Ett diskussionsinlägg. — 
Entomol::Tidskr;,. Uppsala; Årg::37=1950; öst 55—59-. 


SJÖGREN, Karl, Biraser. — Bitidningen, Hälsingborg, Arg. 

TE NONÖ,KSLELH22 245 NUTS KAVLTedS Sar 

= Biraser och ;yngelrötan== IbidjsE53-—55: 

Soma LtdlleNareöse DIG: ASA ANG OO: 

SJÖSTEDT, Yngve, Se: Stockholm, Naturhist. Riksmuseet, 
INB RN 


STOCKHOLM. - Centralanstalten för försöksväsendet på 
jordbruksområdet. Entomologiska avdelningen. 

TULLGREN, Alb., Entomologiska avdelningen. [Redogörelse 

för verksamheten under år 1915) — Sthlm, Landtbr.-Akad. 

Handl., Årg. 5 50NOT ÖN SIS A ASA 

——, Entomologiska Föreningen. 

[TULLGREN, Alb.]), Redogörelse för sammankomsterna d. 6 
raj 1915—29 april 1916] — Entomol. Tidskr,, Sthlm. 

18 CI SD t(0)0 MO SAR LÖK rena SYNA 


11: 


LITTERATUR. 51 


STOCKHOLM, Naturhistoriska riksmuseet. 

[SjösTEDT, Yngve,| Entomologiska avdelningen. [Redogörelse 
för verksamheten under år. 1015.) — Sthlm; Vet. Akad. 
AGS DOK, 4 I OLÖRASE LO dMSJE 

——, Entomologiska Afdelningen. [Uppkomst och utveck- 
ling. — I: Naturhist. Riksmus. Historia, Sthlm 1916, S. 
TT rr L99,1Ö, DOrtfil texten: 

——, Statens Skogsförsöksanstalt. 

TräGÅRDH, Ivar, Entomologiska laboratoriet [år 19151. — 
Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 14, 1916, S. 170. 
STRINDBERG, Henrik, Beiträge zur Kenntnis der Entwicklung 
der Orthopteren. Dixippus morosus Br. (Eine embryolog- 
ische Untersuchung). — Zool. Anz., Leipzig, Bd. 45, 1914 
== SE VA NSU 

——, Embryologisches. täber Forficula auricularia L. — 
Ibid5NS 024-03 ACtextio: 

——, Uber die Bildung und Verwendung der Keimblätter 
Hel om hyss Om Of = LIC, SKA Ser OA I IRICKUNT: 

——, Zur Eifurchung der Hymenopteren nebst einigen 
damit zusammenhängenden Fragen. (Eine embryologische 


Untersuchung.) — Ibid., s. 248—260, 7 textfig. 
——, Hauptzäge der Entwicklungsgechichte von Sialis lu- 
taria L. (Eine embryologische Untersuchung). — Ibid., 


BUP IOT Om a LÖ SNINON TÖS NORtextie 

——, Noch eine Ameise ohne Serosa (Tetramorium caes- 
pitosum L.) — Ibid., s. 198—202, 4 textfig. 

——, Zur Kenntnis der Hymenopteren-Entwicklung. Vespa 
vulgaris nebst einigen Bemerkungen iäber die Entwicklung 
von Trachusa serratule. FEine embryologische Untersuchung. 
— Zeitschr. f. wiss. Zool., Leipzig & Berlin, Bd 112, 1914 
== lg HAr NEN SANERING 

——, Zur Entwicklungsgeschichte und Anatomie der Mal- 
lOphasen4 = bid., BA INS; T050 SÅ SG2-- 450: SÖLtextig: 
—— , Studien täber die ectodermalen Teile der Geschlechts- 
organe einiger Mallophagengattungen. -— Zool. Anz., Leipzig, 
BARASV TOT Örriö SOA rr Oe 

——, Azteca sp. Eine Ameise mit totaler Eifurchung. — 
IöNG RS Su a SAG 

SYLVÉN, A., Märgborrfaran för våra tallskogar. — Skogen, 
Sthlm, Årg.-.3, 1916, S. 153—161, 3 textfig. 

SYLVÉN, Hjalmar, Något om våra märgborrarters skade- 
görelse och utvecklingsmöjligheter. — Sthlm, Skogsvårdsför. 
Tidskr., Årg. FART ORO,TS 007-005, NJA textloe 

Tidskrift, Entomologisk. Utgiven av Entomologiska Före- 
ningen i Stockholm. (Tournal Entomologique publié par la 
Société Entomologique å Stockholm.) [Redaktör: Albert 
Tullgren.] Årg. 37. — Uppsala 1916. 8:0. 249 S. 


2 


100. 


OT; 


102. 


1Ö3: 


104. 


TOS 
106. 


TO. 
108. 


109. 


I IO. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


TRÄGÅRDH, Ivar, se: Stockholm, Statens Skogsförsöks- 
anstalt, N:o 79. 

TULLGREN, Alblert], Croesus latipes Vill. funnen i Sverige. 
=" Entomol, Tidskr., Uppsala, ArTg. 384, 10n0,05S- 104: 
——, Det 16. Skandinaviske Naturforskermöte i Kristiania, 
10./=— 14. juli 1916. — Ibid.,.s: 166-167. 


—, En lömsk fiende till vår vän nyckelpigan. — Ibid., 
SS: 105-007 I textfig. G | 
——, En ny strit—'Typhlocyba Bergmani n. sp. — från 


NOrgentr-=ubids,F Si 05--00, I textip: 

= Ettinyttiskadedjur pa apple. Sthlm) ”Landtbr> 
Akad.: Handl., "Årg. 55, 1016, s. 121—122, I textfig. 
Även som: Sthlm Centralanst. försöksväs. jordbruksomr., 
ElygbEeN:roSg: 


——, Gurkväxternas fiender. bland insekterna. — Träd- 
gården, Sthlm, Årg. 15; MIONÖJ SE 2195 
—, Intressantare insektfynd. —  Entomol. Tidskr., 


Uppsala, Årg. FTATOTO) SKOG. 

——, Några av sensommarens skadedjur. — Landtmannabl., 
Sthlmj äng N6, IN: 30, 525-252: 

==; Några iskadedjur: i sädesbrodden. ==-Ibid: N:o 20, 
FER HON fra bl [LO 

——, Rosenstriten (Typhlocyba rosae L.) och en ny ägg- 
parasit på densamma. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., 
Årg. 55, 1916, S. 404—412, 7 textfig. Även som: Sthlm, 
Medd. Centralanst. försöksväs. jordbruksomr., Ent. Avd. 
N:r:v24. — ' Trädgården, Sthlm, Årg. 15, 1916, 3. 207 
F=200,-4Etextig. 

——, 16. Skandinaviske naturforskermode i Kristiania 10. 
—14. juli 1916. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 37, 


TON0; FST Ö3=-04: 

——, Skadedjur på hallonbuskar. — Trädgården, Sthlm, 
Årg. T5SrIKOI ÖJ, "SMNSÖ= 159 

——, 'Skadeinsekter + spannmål och i frön. — Lant: 


mannabl5;FSthimroröFNT=ST ES: 

——, Skadeinsekternaoch dyrtiden. — Ibid:, N:r N:o 47,5. 327. 
[——], Två fjärilfynd. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Ärg., 
375 RIO TOFAS: HÖG 

——, Se: STOCKHOLM. Centralanst: 1. försöksverk- 
samhet på jordbruksområdet. N:r 75. 

——, Se: STOCKHOLM, Entomoliska Föreningen, N:o 76. 
——, Se: Tidskrift, Entomologisk. N:o 92. 

ULMER, Georg, Results, of Dr. E. Mjöberg's Swedish 
Scientific Expeditions to Australia 1910—1913. 6. Ephe- 
meraptera. == Ark; - Zool, Sthlm; "Bd 10, N:o 4; 19016, 
1855: TACtexthe: 


——, Results of Dr. E. Mjöberg's Swedish Scientific Ex- 


JA 


III. WIRÉN, A., Zoologiska institutionen [läsåret 1915— 1916]. 
a ÖPPsalda UNIV: ReEdO2: KOES-OLG) IS: I 205 

112. WAHLGREN, FEinar, En amfbisk kollembol. — Fauna och 
Flora, Uppsala SES öh), I Ar go myn, erg OM Se TA A SET 
textfig. 

113. VARENIUS, B., Nya skalbaggfynd. — Entomol. Tidskr., 
Uppsala, Årg. 37, 1916, S. 63. 

114. Welse, J., Results of Dr. E. Mjöberg's Swedish Scientific 
Expeditions to Australia 1910— 1913. 11" Chrysomeliden 
und Coccinelliden aus West-Australien. — Ark. Zool., 
Sthlm CB dd 10: NIO 720,1 10 TOS TS, mutavlarsr textfg. 

115. WELANDER, Adolf, Barkborrens förmåga att döda friska 
granar experimentelt SR — Sthlm, Skogsvårdsför. 
Tidskr., Årg. TAG ANGEO, BRO rs 5 2/00 MEKENOS 

116. WELANDER, E. a dinbnent från Rumskulla socken, Kalmar 
länsre Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 11, 1916, 
SEM203I3r 
WiRÉN, Axel, se: UPPSALA Univ. -Zool. Institution, 

INBO TTT: 

117. ÅHLANDER, Fr. E., Svensk Entomologisk och Arachmo- 
logisk litteratur år 1913 (jämte tillägg för 1911—712). — 
Entomol; Iidskr., Wppsala,! Arg. 37, 100, SJ A4=—=54- 

INO: Fr Svensk Entomologisk och FAKE litteratur 
för år 1914 (jämte tillägg föREnNOT SE IDId ANSTeAT=T 240: 

119. ÖBERG, J., Bi som mjöldaggspridare. — (gta okkden, Sthlm, 
ANOR HAR RO NÖT SNIA 

Arachnider. 

IE GERIAZ,  Öllo, Nacrat lappländska Zoocecider. — Bot,” NO; 
und IrOTÖ, SÅ fe S 

2. ——, Några zoocecidier från Island. — Ibid., s. 97— 111, 
2ttavls sketextig. 

3. TRÄGÅRDH, Ivar, Våra vanligaste spinnkvalster och deras be- 
kämpande. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl. Arg. 55, 1916, S. 
462—465, 3 textfig. — Även som: Sthlm, Centralanst. för- 
söksv. jordbruksomr., Flygblad N:o 58. 

4. ——, Växthusspinnkvalstret, en farlig fiende till gurkod- 
lingen. Trädgården, Sthlm, Årg. GG GT ÖJ ES 20-30, 12 
textfig. 

5 ÅHLANDE BER ER Svensk AR ER och Arachnologisk 
litteratur år 1913 (jämte tillägg för 1911—1912). — Ento- 
mol. 'Tidskr., Uppsala, Årg. a INGE GY SME Ht SR 

Ör —==, Svensk Entomologisk och Arachnologisk litteratur för 


LITTERATUR. 53 


peditions to Australia 1910—1913. 10. Trichoptera. — Ark. 
ZOO Sin YtATO, INO: Ls, OTON 23: Si 200teEXtlo: 
UPPSALA. Universitetets Zoologiska Institution. 


Ano (jämtertilagg för? tÖT3)1-—-, LbiId:; +S: 241-249; 


54 


[SE 


IO; 


LG 


13: 


14. 


TS 
16. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 
TIL 
Insekter. 
AHLBERG, Olof, Några för Skåne och Halland nya Coleop- 
tera, tagna sommaren 1915. — Entomol. Tidskr., Uppsala, 


ATEN S; MO TJASAS2O 
ALM, Gunnar, Till kännedomen om de nätspinnande Tri- 


chopter-larvernas biologi. — Ibid., s. 285—297, 1 tavla. 
AMMITZBÖLL, I., Två för Sverige nya arter Eristalis. — Ibid., 
SAFLOAG 

ANDERSSON, J. O.; Cryptophagus populi. — Bigården, Söder- 


täljes FÅTOr 10; ILO TNS-LIGO. 

ANDERSSON, Lars Gabriel, Artilleri och skjutkonst hos djuren. 
Bonniers: iManadshy" Sthlm Arg. tr; LOK. ET, Så 3A 
NOR XtTO: 

AURIVILLIUS, Chr., Neue Cerambyciden aus der Sammlung 
G. van Roon. — Tijdschr. voor Entomol., s'Gravenhage, D. 
5 03CTO TÖRSSAR2 TA Fr 24 rita vild 

——, Results of Dr. E. Mjöberg's Swedish Scientific Expe- 
ditions to Australia 1910—1913. 12. Cerambycidae. — Ark. 
Zo0l..-Sthlm; BA TO, N:O 2390 LOT 5045: Ttavlkon 3 NeEXtNOA 
Fn Svensk oimsektfauna.' Utg: av Entomologiska Förenim- 
gen i Stockholm. 9. Skalbaggar. Coleoptera. Första familje- 


gruppen: Mäxtbaggar.;:i Phytophaga..— - Uppsala 1o0r7. 8:0. 
TTO SKarSg texte: 
BENANDER, Två för vår fauna nya fjärilar. — Entomol. 


Tidskr., Uppsala, Årg. ZOE SANKKO2 ELLOS 

BENG'TSSON, Simon, Weitere Beiträge zur Kenntnis der nor- 
dischen Eintagsfliegen. — Ibid., s. 174—194. 

—— Se: Lund, :Umv.ZooksImstitution, N:0or40. 

BERGMAN, Arvid, M., Dödsfall genom knott, Melusina rep- 
tans L., bland nötkreatur i Västergötland. — Skand. Veterin.- 
Tidskr., Uppsala & Sthlm, Årg. TER TOT TG- SEAGO FORS 


——, Om renbromsarna. — Svenskt Land, Sthlm, Årg. 1, 
10,17; :S.10:7 00,8 textfg. : j 
my Om renensk,oestrider,!=s= ISkand/Metenin.;idskr:; 


Uppsala &ISthlm; -Arg..6; 1016, :S:-300--34053 ATg. 75 IOLT, 
S: I 34,20! tavlo—> bbtomol TIdskr Uppsala, sABS3S, 
TOT SE 2 NAO 20 stav 

BerGrRotH, E., Heteropterous Hemiptera from Natal and 
Zululand;-<collected.; bys. DES I: örägardhars.. Götebore; 
Medd. Göteb. Mus. Zool. Afd.. 4, 1914 [I: Göteborg, Vet.- 
och Vitterh.-Saml. Handl., 4 Följden, H.: 16 (1913)], 16 s. 
Bien och befruktningen. — Trädgården, Sthlm, Årg. 16, 
1917, 5. 403 —404. 

Bigården. Tidning för Dbiskötare. Svenska Biodlareföre- 


TE 


18. 


10: 


20. 


20 


23 


24. 


Ry: 


30. 


LITTERATUR. 55 


ningens tidskrift. Årg. 19. Redaktör: Alexander Lundgren. 
SOLEN ALS OT NOS ON SRT ÖVA HOS É 
Bitidningen. Sveriges Allm. Biodlareförenings tidskrift. Årg. 
16. Redigerad av N. Nilsson. — Hälsingborg 1917. 8:0. 
BOGNS. i 


BoLin, Lorentz, Trädgården och insekterna. — ”Täppan, 
TG SEAN OA 15 RIO ers SEO Or UP RAS IS a NrÄd går: 
Adem Stnlnm, CATS LÖ, LO:L hs 200-7 287,-204--200,-305 
ID 

BRUNDIN, J. A. Z., Fjärilar från Hälsingland och Medelpad. 


— Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. FÖ IKON SR200: 
= Fjärilar: från Kronobergsi län. 25-5 Ibidjs: 105 
206. é 

Föreg.r1. Ibid. Årg. 37, 1916, s. 98—110. 
BryK, Felix, Die entomologische Schausammlung der Stock- 
holmer Reichsmuseums, nebst Bemerkungen iber das Geäder 
der Acraeen, äber Homogryphismus der Lepidoptera, Sym- 
biose der Flötenakazie mit Ameisen usw. — Archiv f. Na- 
turgesch.,becslin, jalrs.. $2,/ 104025: NOT), ADA, ER 3, 
JE TIGA IM Iö og It MEAYNEIS Fe RESANS 
——, Uber das Abändern der Rippenkonfiguration im Ge- 
nus Parnassius Latr. Beiträge zur Entwicklung des Rhopalo- 
GEKEN de ALEKS Nm NIA S Sang 5 dy rRtaVI NNNteXtis. 
Burr, Malcolm, Dermaptera collected in Natal and Zululand 
BystiDr vars ra dfardbs- Golteborg,: Meda: Göteb. = Mus: 
ZOOMA: rien nings IS IGöteborg, Vet, och: Vitterh.- 
Saml. Handl., 4. Följden, H. 14—15 (1911—1912)], 6 s. 
CEDERHOLM, P., Vaxmalen. — Bitidningen, Hälsingborg, 
Årg LÖ TOrT, Si: 30-30, 50-08, I45— 1490, FYI=175, 
EO Öfrm O.O INTERS 
ErICSON, Isack B., Neue 'Trichopterygidenfunde in Schwe- 
den. — Entomol. -Tidskr., Uppsala, Årg. 38, 1917, S. 207 
= 20 
ERBEN-PETERSEN, P.. Neue und wenig bekannte Mantispiden. 
TANNER ZAO Ol SER LINAS GTA NEOLATO EKOT 15 Sy 20texthg. 
Fark, M., En bifiende. — Bigården, Södertälje, Årg. 19, 
TOTT SÄIOO. 
BREV ERS EISet ERoppius TB Luntdströom;. CC: Sar Eriey, KR; 
NEO AR 
FriesE, H., Results af Dr E. Mjöberg's Swedish Scientific 
Hxpedilionst tot AuSstrallat ng 0,00 3-3. ApPIdder — Ark. 
Z00k, Sthlm, FB dinar NIOb2TO075 01 Sc 
FRIESENDAHL, Axel, Nya svenska Coleoptera. — Entomol. 
iidskr: mOppsala KATE SS, 107; St i208--301; 
GeErTZ, Otto, Cecidologiska och teratalogiska uppgifter i Olof 
Celeii Flora Uplandica. — Fauna och Flora, Uppsala & 
Sthlm, Årg. 12, 1917, S. 265—280, 3 textfig. 


(SS 


40. 


— 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


GRÖNBERG, Gösta, Några försök med fångstbarkar för snyt- 
baggar. — I: Skogshögskolan 1917, Festskrift, Sthlm 1917, 
SUSOÖ- LON 2; textaot 

HamMFELT; Bror, Kleinschmetterlinge aus den Färöern. — 
Ark. Zool, Sthlm; Bd to, N:042 5, NOT, (0 Sth sntextles 
HOLMGREN, K. & Nils, Report on a collection af Indian 


Termites.T — Calcutta, Mem. Departm. af Agric. in India, 
VOL EEO RS ILOMgE 
J[aner], H., Vivlar bland spannmålen. — Svenskt Land, 


Sthlm, Årg. I, 1917, S. 28—29, I textfig. 

JANSSON, G.-A., Härdighet, flit och lynne hos olika biraser. 
— Lantmannen, Sthlm; 1917, Nir 3, s. 21—22. 

KEMNSER, N. A., Björksäckmalen (Coleophora fuscedinella 
Zell.) och dess uppträdande 1915—17. — Sthlm, Landtbr.- 
Akad. Handl., Arg. 56, 1917, $:-:637—660, 20 textfig. — 
Även som: Sthlm, Medd. Centralanst. försöksväs. jordbruks- 
omr., N:o 161, Entomol. Avd. N:o 28. 

——, Gulhåriga skinnarbaggen. (Blitophaga opaca L.). — 
Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 507 TOTTA Sr A40— A40, 
2 texfig. — Även som: Sthlm, Centralanst. försöksväs. jord- 
jördbriksomss Flygbl. N:o 005 Entomol. Avd: N:o 16: 
——, rtbvivelu ss SitonA lineatus,' IL. — : Sthlm, "Landtbr.- 
Akad. Handl., Årg. 56, 1917, S. 450—453, 5 textfig. — 
Även som: Sthlm, Centralanst. försöksväs. jordbruksomr., 
Flygblad N:o 63, Entomol. Avd. N:o 15. — Trädgården, 
Sthlm, Årg. TÖJ TO LINISKAT Sri 41305 teExtilo. 

KEMNER, N. A., Stjälkbocken ERS cylindrica LE Ett 


skadedjur på flockblomstriga växter bl. a. på morotsplantor 
för fröskörd. — Stblm, Landtbr.-Akad. ande Årg. + 56, 
1017, S. 37—42, 8 textfig. — Även som: Sthlm; Medd. 


Centralanst. försöksväs. jordbruksomr., N:o 139. Entomol. 
Avd. N:o 26. — Trädgården, Sthlm, Årg. 16, 1017, 8- 455 
TAS Tentan 

TTT Rapsbaggen. Meligethes aeneus F. (= brassicae 
Reitl ),;=— Sthlm; bandtör Akkad: Flandl.,. Arg.nsO,uon, Sh 
ABA SNS öxtbe — Även som: Sthlm, Centralanst,, för- 
söksväs. jordbruksomr., Flygblad N:o 64. Entomol. Avd. 
NIO rp 

KLEFBECK, Einar, Limnophilus germanus Mac Lachl., en för 


Sverige ny trichopter. — Entomol. ”Tidskr., Uppsala, Årg: 
HÖSLLOMYGLISE S2N ee | 

LARSSON, Robert, Fjärilar med-tvåärslags larver. = Lars 
son, (Robert, Arvioch prägel: Sthlm ror7, S. 102—113. 


LJUNGDAHL, David, Etwas uber die Oberflächenskulptur einiger 
Schmetter lasspnn en: — Entomol. -Tidskr., Uppsala, Årg. 
3OFALGINS 242200 2Atavl. 


44. 


45- 


46. 


47. 


55: 


57: 


ELITTERATUR 


7 


on 


LJUNGSTRÖM, J. Alb., Bin och blommor. — Lantmannabl., 
SEM INO MSN EO IOK SK SÖS Etextig 

ra BLO CIS EUISKO GNT er DIG NIHITON USE TÖM, AA 
4 textfig. 

LUND. Universitetets Zoologiska Institution. 

BeENnGTSSON, Slimon]. Entomologiska avdelningen [1916— 
1917). — Lunds Univ. Ärsber., 1916—1917, S. 92—94. 
LUNDGREN, Alexander, Se: Bigården, N:o 16. 

TUNDSTRÖM, 165 Se 2 PorPwus, BB, Lundström, C: & Erey, R., 


INO Te 
MAETERLINCK, Maurice, Bikupan (La vie des abeilles). — 
Bemynd. övers. från. franskan. — Tredje upplagan. — Sthlm 


TOTT) AS:0HEr205: S(Moderna tänkare tr): 

MEVES, J., Catocala fraxini, L., dess levnadsbana från moder- 
livet till fjäril. — Entomol. ”Tidskr., Uppsala, Årg. FÖTT, 
SPRO=23ORNTTYSK esk Sk eb 23 0: 

——, Tephroclystia (Eupithecia) sinuosaria, Ev., dess utveck- 
ling från och med ägget. — Ibid:, s. 147 —152. 

MJÖBERG, Eric, Results of Dr. E. Mjöberg's Swedish Scienti- 
fic" Expeditions: to Australia roro— 1913: I4. + Cetonidae, 
Rutelidae, Passalidae, Chrysomelidae: Subfam. Sagrinae, 
Cassidinae, Flispinaes Ark: sZpok) Sthlm; :Bdrrr,) N:0or3, 
HOLSITO) Sk LR20 fextig. 

INIESSONS! Nöjsesr Bitrdning en, Niro: 

NorpstrRÖM, F., Några stekelnotiser. — Entomol. Tidskr., 
[Uppsala SAT SHISO- NOILLS: 3225-225 

OrsTtADIUS, Ernst, Rättelser och tillägg [till: »Bidrag till 
kännedomen om fjärilfaunan inom Kronobergs län», i En- 
tomol. ”Fidskr. 1915— 1916]. — Ibid. s. 210—212. 


PEYRON, Johan, Intressanta fjärilsfynd: — Ibid. 's. 104. 
PorPPiUsS, B., LuNDstRÖM, C. & Frey, R., Dipteren aus dem 
Sarekgebiet. — I: Naturwiss. Unters. des Sarekgebirges in 


Schwedisch-Lappland, geleitet von Dr. Axel Hamberg, Bd 4, 
Zoologie, Sthlm 1917, S. .665—0696, 1 tavla. 

Poppius, B., Einleitung. 

LUNDSTRÖM, C., Diptera Nematocera. 

Freyr, R:, Diptera Brachycera. 
von Porat, C. O., Nya fjärilsfynd 1 Jönköpingstrakten. — 
EntomolksNdskr; Uppsalas ATS-3S: 191,15. 108-104. 
REICHENSPERGER, A., Myrmekophilen und 'Termitophilen aus 
Natal und: Zululand, gesammelt von Dr. I. Trägårdh. — 
Göteborg, Med. Göteb. Mus. Zool. Avd., 5, 1915, [I: Göte- 
boraj Vet: sochtoVitterh.-Samh. Elandyins Böljden, H: 16 
(totg)kt201s: mm textfrg. 
REUTER, Odo Morannal. Nekrolog. 

SAHLBERG, John, Odo Morannal Reuter. Några minnesord. — 

Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg: 38, 1917, S. 62—0906, I portr. 


62. 


64. 


ÖR: 


66. 


67. 


68. 


69. 


ÖS 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


RINGDAHL, O., Fyndorter för Diptera. — Ibid., s. 302—311. 
ROMAN, A., Braconiden aus den Färöern. — Ark. Zool., 
SthlmsöB dir, NIO TOM DONS: 

——, Schlupfwespen aus Amazonien. Gesammelt und be- 
arbeitet:—-—oTbidsiN:o=4A, Ir, 24A0Sar /etexther 

——, Skånska parasitsteklar. — Entomol. Tidskr., Uppsala, 
Årg., 38, 1917, S. 260—264. 

[RYLANDER, Viktor, E.], Bina och fruktbildningen. [Undert. 
Rylis.] — Lantmannabl., Sthlm, 1917, N:r 18, s. 158—1509, 
2 utexthg: 5 

SAHLBERG; John, .Ser-Reuwter, 50. eM5SENIristge 

SANTSCH, F., Fourmis du Natal et du Zoulouland, récoltées 
par le D:r I. Trägårdh. Avec un appendice: Notes bio- 
logiques par Ivar Trägårdh. — Göteborg, Medd. Göteb. 
Mus. Zool=Afd:, 3.194, I: Göteborg, Vet: och fVitterh.- 
Samh. Handl., 4 Följden, H. 14—15 (1911—1912)] 47 S., 
10 textfig. 

ScHörTT, Harald, Results af Dr. E. Mjöberg's Swedish Sci- 
entific Expeditions to Australia 1910—1913. 15. Collembola. 
fs NÄ Tkav 4001: Sthlms dir; iN:OTSN HOLITÖORSKAtaV 
SYItextle ; 

SJÖSTEDT, Yngve, Odonaten aus Abessinien, Ost- und West- 
afrika... = + Ibid; NEOrTAFLTOTTAegaSsmsetavlentextner 
SJÖSTEDT, Yngve, Odonaten aus Madagaskar, eingesammelt 
von Dr. W. Kaudern 1911—1912. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 
IT, NIO: Tiga OM Jar kl2 0 Sem tavla; re textiler 

——, Results af Dr. E. Mjöberg's Swedish Scientific Expedi- 
tions-:tö;ArUstrallattoro==T9T 3 LÖO doönatenal==+ I]ICES NO 
TTG I ALSING ELLEN 

=— Se: STOCKHOLM: Naturhists: "Riksmuséets MNstö7o: 
STOCKHOLM, Centralanstalten för försöksväsendet på jord- 
bruksområdet. 

TULLGREN, Albert, Entomologiska avdelningen [Redogörelse 
för verksamheten under år 1916]. — Sthlm, Landtbr.-Akad. 
Handl., Årg. 56, 1917, S: 252-254: 

——, Entomologiska föreningen. 

——, [Redogörelse för sammankomsterna d. 30 sept.—4 dec. 
roT6]. = Entomol:. Tidskr., Uppsala, Arg. 385 fÖLJ,S. III 
TE | 

—— , Naturhistoriska Riksmuséet. 

SjösreDT, Yngve, Entomologiska avdelningen [år 1916]. — 
Sthlm, Vet.-Akad: Arsbok tion, S:=M5-r SO. 

——, Skogshögskolan. Zoologiska avdelningen. 
[TrRÄGÅRDH, Ivar|j, De entomologiska samlingarna. — I: 
Skogshögskolan 1917. Festskrift. Sthlm 1917, 5. 201—292. 
— — , Statens skogsförsöksanstalt. 

TRÄGÅRDH, Ivar, Skogsentomologiska laboratoriet. -— Sthlm, 
Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 15, 19:7, S. 136—137. 


SE 


14. 
HD 
76. 


US 


TÖS 


79- 
380. 


90. 


ÖT. 


LITTERATUR 59 


STRINDBERG, Henrik, Können die Mallophagen sich auch 

vom Blut ihrer Wirtstiere ernähren? — Zool. Anz., Leipzig, 

BUSA fö rSk 2252 I 

——, Uber die Embryonalentwicklung von Pulex erinacei 

(Bouché). — Ibid., s. 258—263, 2 textfig. 

STRINDBERG, Henrik, Neue Studien iäber Ameisenembryo- 

lose WIbid,, BA 49, TORörS- NI 27textig. 

TEDIN, Hans, Skada af hvetemygglarver tvåradskorn 1916. 

— Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 27, 1917, S. 34—42. 

Tidskrift, Entomologisk. Utgiven av Entomologiska Före- 

ningen i Stockholm. (Journal Entomologique, publiée par 

la Societé Entomologique å Stockholm). [Redaktör: Albert 

”Tullgren.] "Årg. 38: — Uppsala 1917: 8:0. 328 s. 

TRÄGÅRDH, Ivar, Om de klimatiska faktorernas inflytande 

på insekternas uppträdande. — I: Skogshögskolan 1917, 

IFeStskrntt: 0 Stim I OT, StvA28-=4A Lo texthe. 

nn SEE SAMISCNEN Het NESTOSE 

——, Se: Stockholm, Skogshögskolan, N:r 71. 

——, Se: Stockholm, Statens Skogsförsöksanstalt, N:r 72. 

'Tsetsefluga, En fossil. — Fauna och Flora. Uppsala & Sthlm, 
HOST NIEKRO TS SSRA SE i 

TULLGREN, Alblert], D:r Filip Tryboms efterlämnade fauni- 

stiska anteckningar om svenska Thysanoptera. — Entomol. 

Tidskr., Uppsala, Årg. 38, 1917, S. 33—061. 

TULLGREN, Alblert], En enkel apparat för automatiskt vitt- 

jande av sållgods. — Ibid., s. 97—100, 1 textfig. 

——, Flugorna i hem och ladugård. — Lantmannabl., Sthlm, 

1 (0) ff INGENS OA IG tg bt O 

——, Från »16 Skandinaviske Naturforskermöte i Kristi- 

ania 10o—17 juli 1916». — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 

BÖLTLO GEST ORaKOG TK TeXUG. 


. ——, [Gåvor till] Centralanstaltens för jordbruksförsök ento- 


mologiska avdelning. — Ibid., s. 1og— 110, I portr. i texten. 
——, Kornflugan. — Lantmannabl., Sthlm, 1917, N:r 33, 
SÄ2G0: 


——, Köksväxternas viktigaste fiender bland insekterna. — 
Ibid; "Nr röst I88--130: 

—— , Lantbruksväxternas fiender och vänner bland de lägre 
djuren: — Stolm: fm > 8:0; IA2!S:, 4 tavl; Cörtextie. 
——, Mullvadssyrsan. En av våra märkligaste insekter. 
— Hela Världen, Sthlm, 1017, S. 475-479, 4 textfig. 
——, Några av kålväxternas fiender under den gångna som- 


maren. — Lantmannabl., Sthlm, 1917, N:r 43, S. 373— 3174- 
——, Om kornmalen. — Svenskt Land, Sthlm, Årg. 1, 
TOM L SSAT; Sr textng: 

——, Prov å förment skadedjur för bina. — Bigården, 


Södertälje, Årg. 19, 1917, S. 132. 


IOO. 


TOG 


IO2: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


"TULLGREN, Alb., Stinkflyn och kulturväxter. — Svenskt 
Land; Stnlm; Arg: I; 107545: 1307 2 texthg. 

——, ”Tallsteklarna. Ett apropå för dagen. — Lantmannabl. 
Sthlmy 19 bj; Nåtyeggks dike ; 
——, »Den vita flygaren.» — Svenskt Land, Sthlm, Årg. 
1,5 TOTT SATT SARNTLUtextna 

——, Se: Stockholm, Centralanstalten för försöksväsendet 
på jordbruksområdet, N:r 68. 

——, Se: Stockholms Entomol. Förening, N:r 69. 

——, Se: Tidskrift, Entomologisk; Nr :77c 

"TURESSON, G., Binas sjukdomar. — Bitidningen, Hälsingborg, 
Årg... n6,; 1017, S. 301—302. 

UPPSALA. Universitetets Zoologiska Institution. 

WIRÉN, A., Zoologiska inststitutionen [1916—1917]. — Upp- 
sälta, Univ. Redog.,.: 1916 — 1017, nS, hes 35: 

WAHLGREN, Einar, Det öländska alvarets djurvärld. 2. — 
Ark: Zool, Sthlm, Bd 1, N:ol 1, HOxn/ing0ns: 

WALANDER, ÉE., Bidrag till kännedomen om Odonatfaunan i 
norra Kalmar län. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 38, 
FOT NSL = 102: 

——, Fjärilsfynd från gränstrakterna av Kalmar och Jön- 
köpings län. — Ibid., s. 212—216. (Forts.) 

WIiRÉN, A., Se: Uppsala, Universitetets Zool. Institution N:r 96. 
Väggohyra, <Ett och annat "om. Hygien: Revy, Lund, 
Årg. 6, 1912, S..181— 182, 185—187: 

ÅHLANDER, Fr. E., Svensk Entomologisk och Arachnologisk 
litteratur för- år 1915 (Jämte äldre tillägg). — Entomol. 
Tidskr., Uppsala, Årg. 38, 1917, S. 312—320. 

ÅKERMAN, Å., Några iakttagelser rörande härjningar av 
vetemygglarven å höstvete sommaren 1910. — Sv. Utsädes- 
för: ”Tidskr., Malmö, Årg..27, IGLJ, Si024—33: 


Arachnider. 


HANSEN, H. J., On the Trichobothria (»auditory hairs>) 
in Arachnida, Myriopoda, and Insects, with a summary of 
the external sensory organs in Arachnida. — Entomol. 
Tidskr., Uppsala, Årg. 38, 1917, S. 240—259- 

LUNDBLAD, O., Zwei neue Arrhenurus-Arten aus Schweden 
nebst Bemerkungen zur Identitätsfrage von Hydrovolzia pla- 
cophora (Monti) und Hydrovolzia halacaroides Sig Thor. 
TLDId:ASK INS TNE tavlor 


von Porat, C. O., Spindelnät utspänt i lufthavet medelst 
Sanklödsk-- bid: , 45:32 TINtextfö 

ÅHLANDER, Fr. E., Svensk Entomologisk och Arachnologisk 
litteratur för år. 195, (Jämten äldre tillägg): = ITbid.,- 5: 
AT 30: 


Ac 


Finsk Entomologisk Litteratur 1914—1918. 


Av 


E. Bergroth, 


I. Entomologisk litteratur publicerad i Finland under krigsåren 
(1914—1918). 


Acta Societatis Scientiarum Fennic&e. Tom. XLIV. 


N:o 3. Poppius, B., Die Miriden der äthiopischen Region. II. 
Macrolophin&, Heterotomin&e, Phyline; Nachtrag zum Teil 
IFNirS ÖNS: KELelstngförss Höra. da(4HNa 0 HO2'DITSP;) 

——, Tom. XLVI. 

N:o I. NORDENSKIÖLD, E., Histologiscehe Studien iber die 
Muskelentwicklung von Vanessa urtice L. Helsingfors 1914. 
3SySsaärthak 


Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. 
(Adi AES BA EMS > Elelsinoflorsimokras 


N:o 13. FEDERLEY, H., Ein Beitrag zur Kenntnis der Sperma- 
togenese bei Mischlingen zwischen Eltern verschiedener syste- 
matischer Verwandtschaft. 28 s. 

ne AB OFKVIESKEEIelStn Störst rort. 

N:o 26. FEDERLEY, H., Chromosomenstudien an Mischlingen. 
I. Die Chromosomenkonjugation bei der Gametogenese von 
Smerinthus populi var. Austauti X populi. Ein Beitrag zur 
Frage der Chromosomenindividualität und der Gameten- 
reinheit. 36 s. 

N:o 30... FEDERLEY, H., Chromosomenstudien an Mischlingen. 
II. Die Spermatogenese des Bastards Dicranura erminea 8 
KD bornuläs dei s20 15: 

me bd EVIL C Helsingförs. 196; 

N:o 12. FeDErRLeY, H., Chromosomenstudien an Mischlingen. 

IiI. Die Spermatogenese des Bastards Chaerocampa porcellus 


Q Xx elpenor S 17 s. 


62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


N:o 17. FEDERLEY, H., Die Vererbung des Raupendimor- 
phismus von Cherocampa elpenor LIL. 13 s. 
==" Bei LINA Flelsingförs mo. 
N:o 20. FRreY, R., Ein Beitrag zur Kenntnis der Dipterenfauna 
(Ceylons. -30 S=k Laf (HOA0: Sp) 
——, Bd. LX. Helsingfors 1918. 
NO 13... FÖRSIUS, NG Uber einige von BEQUAERT in Nordafrika 
gesammelte Tenthredinoiden. 11 S. (6 n. sp.) 
N:o 14. FreY, R, Mitteilungen tber siidamerikanische Dip- 
teren-- 11-355 5. matt (3: NE So 13 LISPA) 


Annales Academiz&e Scientiarum Fennice. (Ser. A.) Tom. 
NTLE 


N:o I. Saanas, Die Fichtenkäfer Finnlands. Studien tuber die 
Entwicklungsstadien, Lebensweise und geographische Ver- 
breitung der an Picea excelsa Link lebenden Coleopteren 
nebst einer Larvenbestimmungstabelle. — I. Allgemeiner Teil 
und speziellereTelrs:) > Flelsinki (TOM: reS As omkat: Au 
Karte. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica- Vol. XXXIX. 


N:0.3. . IUNDSTROM;: Ch Beiträge. zur Kenntnis.der Dipteren 
Finlands. IX. : Supplement 3. Mycetophilid&: Helsingfors 
I OLA... 27. Siugnslal (HN SP) 

sS- "MOL CI: 

N:o 5. Frey, R., Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. 
III; > Dolieho podidee: Eelsingförs /:1001 56-10 0mSs:53 «Lafkitrg 
NSP) 

N:o 6. HELLÉEN, W., Beiträge zur Kenntnis der Ichneumoniden 
Finlands. I. Subfamilie Pimplin&e. Helsingfors 1915. 89 s. 
(100;5p:) 

N:o 8. RAÄSÄNEN, W., Stridulationsapparate bei Ameisen, be- 
sonders: bei Formicide.. FHelsingforsbrons. v 104: 

== VOLT SCENE 

N:o I.: Järvi, 'T. H., Die Araneenfauna in der Umgebung von 
'Tvärminne (Säd-Finnland). Helsingfors 1916. 46 S. 

N:o 2. LunDstRöÖM, C., Beiträge zur Kenntnis der Dipteren 
Finlands... X. Supplement 4. Bibionide,  Chironomide, 
'Tipulide. Nach seinen Tode zusammengestellt von R. FREY. 
Helsingfors 10r06::2r207 53 2::chaf (4) 1: Sp) 

Ni:0:-1g6 v KCOPONEN,- J:sSetrVWs nPlecopterologisene Studien. I; 
Die Plecopteren-Arten Finlands. Helsingfors 1916. 18 S. 
(2 NrrSp:) 

N:o 74. - KOPONEN, J. S. W.; Plecopterologische Studien. II. 
Bisher unbekannte Larven und Nymphen eniger Plecopteren- 
Arten. Helsingfors 1917. 28 Ss. 


LITTERATUR. 63 


INFO GER IWVALLE, nKRSIJST Vergleichende sUnterstiehungen uber 
die Segmentierung und äussere Skulptur des Thorax bei den 
IBepidoptelen.s klelsingförstg mess a lat. 


Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica. 
Häftet 40. Helsingfors 1914. 


SAHLBERG, J:, Finus tectus: Boield., en till Finland importerad 
(COBO NE DAN 

SAHLBERG, J., Scymnus triangularis, en ny finsk coleopterart. S. 
39—41. 

FABRITIUS, R., Anmärkningsvärda fynd af fjärilar, bland dessa den 
för Europa nya Callimorpha Menetriesi Ev. S. 471—49. 
HELLEN, W., Beiträge zur Kenntnis der Gattung Chilosia Meig. 

SRS ÖA AED SP. 

SaALaS, U., Finlands Scolytide eller ”Tomicide (på finska). S. 
(HANSA 

LEVANDER, K. M., Om undersökning af ett torfmarksområde ur 
topografisk-faunistisk och ekologisk synpunkt. S. 107—114. 

FreY, R., Cephenomyia Utlrichi Brauer, en på älg lefvande, för 
laändetiny, Oestridi. 5... 117 LL. 

SAHLBERG, J., Microlepidopterologiska forskningar och studier i 
Finland. S. 161—171. 

LEVANDER, K. M., Zur Kenntnis der Bucht Tavastfjärd in hydro- 
biologischer Hinsicht. S. 245—2064. 

FEDERLEY, H., Eine im Freien entstandene Aberration von JDPa- 
HeSSA <UKLiCB Ain 15. -204—= 208. 

Smärre meddelanden. — För Finland nya Coleoptera: Heterocerus 
fenestratus ”THUNB., Pityogenes Saalasi EGcG., Pityophthorus 
fennicus EcG., TIrypophleus gramulatus Ratz., Diptera: Chi- 
losia latifacies LoEw, melanura BECK., semifasciata BECK. och 
sparsa Loew; Lepidoptera: AÅcidalia virgularia HUuBN., Åcro- 
lepia assectella ZETT., ÅAcronycta tridens  SCcHiFF., Ågrotis 
castanea EsP., ÅAnarta Richardsoni CuURTt., ÅAtolmis qguadra 
L., Boarmia ribeata CcErcK, Calamia lutosa HöuBN., Dichro- 
rhiampha Heegeriana H. ScH., Copeognatha: Cecilus atricornis 
Mc LacurL. 

Bm LETältet 41: 5 Lelsingförsk.10 15. 

HeLLÉN, W., Zur Kenntnis der Evaniiden Finlands. $S. 67—069. 

Forsius, R., Om några kläckta parasitsteklar (Chaleidid&e och 
Proctotrypid2ae). S. 136—138. 

Smärre meddelanden. — För Finland nya Coleoptera: Bagous 
binodulus HerBST (non THoms.), Lophocateres pusillus KLuG 
(import.), Mecinus collaris GERM.; Hymenoptera: Chrysis ruti- 
lans OL. och Zetterstedti DAuLrLB., Dinotomus lapidator FABR.; 
Hemiptera: Stagonomus pusillus H. ScuH., Lepidoptera: Brephos 
nothum HöBN., Larentia unifasciata HaAw., Odonata: ÅAeschna 


64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


serrata Hac. (ny för Europa), Agrion vernale HaG., Soma- 
tochlora Sahlbergi ”TryYs. (ny för Europa). 

——, Häftet"42. nElelsingforserg06: 

JAÄRNEFEELT, H., Zur Kenntnis des Lebens in einem Brunnen. 
SS, O=I3- 

WUORENTaAUS, Y., I Kuolanniemi på snö uppträdande insekter (på 
finska). S. 20—22. 

KOPONEN, J. S. W., Anomala spiralvridna cerci hos plecopterarten 
Arcynopteryx compacta. Mc LacHL. (på finska). S. g9—101. 

KOPONEN, J. S. W., Om mundelarna hos insektordningen Ple- 
coptera (på finska). S. 148—150. 

Smärre meddelanden. — För Finland nya Coleoptera: Badister 
dilatatus CHauD., Barynotus maerens FABR., Ochthebius bicolon 
GerM., Otiorhynchus sulcatus FABR., Pseudostyphlus pilumnus 
GYLL.; Hymenoptera: ÅAndrena tibialis KirBY, Gorytes fallax 
HaNnpDL.; Hemiptera: Piesma guadratum FirEB., Diptera: Con- 
tarinia pisi WINN., Lasioptera rubi HEEG.,; Lepidoptera: Co- 
leophora conspicuella ZErLr., Herminia cribralis HUBN., Larentia 
picata HöUBN., Mesotype virgata Rott., Miana literosa Haw., 
Paltodora cytisella CURT., Salebria formosa HaAw., Sophronia 
sicartiella Saur. 

==, "Häftet 43. .Flelsingförs arogt7. 

FEDERLEY, H., Uber das Vermögen der Schmetterlingsweibchen 
hire "Maonchen sanzulockeni. "Se r-0: 

Frey, R., Entomologiska anteckningar från norra Savolaks. S. 
SW 

Smärre meddelanden. — För Finland nya Coleoptera: Aphthona 
pygmea KuTscH., Atheta inhabilis Kr., Carphoborus rossicus 
SeM.,, Dryocetes hectographus Rurt., Dyschirius intermedius 
Purtz., Longitarsus longiseta Weise, Pericallus cornutus (import.), 
Pityogenes monacensis Fucks, Pityophthorus Lichtensteini RA1iz., 
Spheriesthes Gabrieli Geru., Hymenoptera: Ånagrus subfus- 
cus FöÖrst., Åndrena marginata FABR., Prestwichia aquatica 
LuBB.; Hemiptera: Åradus bimaculatus REut., Deltocephalus 
coognatus FiEB., JIdioterus frontalis MeEL., Stiroma germanica 
Mars.; Diptera: Chilosia curvinervis BEcCK., Clinocera fontinalis 
HaL., JLabanus sudeticus Seuu.y Lepidoptera: Åristotelia sub- 
decurtella Stant., Cladodes gerronella Zerr., Deilephila eu- 
phorbie L., Eupithecia pumilata HUBN., Laspeyria flexula SCHIFF., 
Leucania turca T., Nonagria canne Ocas., Zandognatha tar- 
siplumalis HÖBN. 

—— , Häftet 44. Helsinfors 1918. 

Frey, R.:, Notiser om finländska Orthoptera: "S: 1ro—13. 

Frey, R., Bananflugan (DProsophila ampelophila TLoew) anträffad i 
Finland: IS: 120-122, 

Forsius, R., Uber einige paläarktische Tenthredinini. S. 141 


—153. (6 n. sp.) 


LITTERATUR. 65 


Frey, R., En i Finland anträftad myrmecofil dipter, Forcipomyia 
myrmecophila EGGER. S. 210—217. 

Smärre meddelanden. — För Finland nya Coleoptera: Apion 
sedi GERM., Bledius bicornis GERM., Calvia 15-guttata FABR., 
Cartodere elongata Curti., Lathrobium gracile HAMmPE, Oma- 
lium Miinsteri Bernu., Plulonthus fuscus GRAV., Tytthaspis 
IO-punctata L..; Hymenoptera: Halictus sexnotatulus SCHENCK; 
Hemiptera: Åleurodes fragarie, Trioza alacris FLor (i varm- 
hus); Aphanoptera: Hystrichopsylla talpe CUurT., Lepidoptera: 
Larentia capitata H.ScH., Sphinx convolvuli L., Zanclognatha 
tarsipennalis "TR. 


» 


II. Entomologisk litteratur publicerad i utlandet av finska författare 
under krigsåren (1914— 1918). 


Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhälles 
Handlingar. 4:de följden. Vol. XVI. 
N:o 2. BeERGRoTH, E., Heteropterous Hemiptera from Natal 
and Zululand collected by D:r I. TRÄGARDH. 16 s. Göte- 
DOLET ILO (ILE SON SP) 


Annuaire du Musée Zoologique de PAcadémie Imp. des 
Sciences de St, Pétersbourg. Tome XIX. St. Peters- 
bourg 1914. 


Poppius, B., Zur Kenntnis der Nabiden. S. 134— 140. (6 n. sp.) 


Annals and Magazine of Natural History. Ser. 8, Vol. XV. 
London 1914. 
BerGrRotH, E., New Oriental Pentatomoidea. S. 481—493. (2 n. 
SNÖ SPE) 


Entomologist's Monthly Magazine. Vol. L. London 1914. 


BercrotH, E., Note on the genus Arachnocoris Scott. S. 116 
—117. (1 n: sp.) 

mm VOLELIE AEOndön args. 

BerGcrRotH, E., The British species of Aneurus CURT. S. 16—17. 

mes, VOL JUNE "London, 19272 

BerGrRoTtH, E., Note on Åpheloclhirus estivalis FABR. S. 252—253. 


Annales de la Société entomologique de France. Vol. 
T.XEXIIE +; Rans: 1014; 
BerRGRoTH, E., Pentatomides nouveaux de la Guyane frangaise. 
Stag USE ER Pl (3 I g3, 14 DD. Sp) 
5 — 20108. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 1 (1920). 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Bulletin de la Société entomologique de France. Paris 1917. 


JERGROTH, ÉE., Notes sur le genre Carcinochelis FiEB. et descrip- 
tion d'une espéce nouvelle des iles Philippines. S. 282—284. 


Revue Zoologique Africaine. Vol. III. Bruxelles 1914. 


BerGrRoTH, E., Descriptions of some Ethiopian Heteroptera with 
synonymical notes. S. 448—461. (6 n. sp) 


Anales de la Société entomologique de Belgique. Vol. 
ENE: vBruxellesätomnA: 


3JERGROTH, E., Notes on some genera of Heteroptera. SS. 23 
—28. (1 n. sp.) 

BerRGrRoTH, E., Two undescribed Pentatomide from New Cale- 
dÖNla.s SÅ IATA: 

BerRGRrRoTtH, E., Three new Heteroptera from Ceylon. S. 183—188. 

PopPius, B., Ubersicht der Pilophorus-Arten nebst Beschreibung 
verwandter Gattungen. S. .237—254. ,(2 D. g.,.12 D. SP.) 

Poppius, B.. Einige neue Miriden-Gattungen und Arten aus Nord- 
Amerika und Cuba: ”SN2565==201.0 (200.855. Nn:ssp.) 


Zoologische Mededeelingen uwuitgegeven vanwege's Rijks 
Museum van Natuurlijke Historie te Leiden. Vol. 
I: Fö EerdenvingT 5. 


BeERGROTH, E., Some Javanese Hemiptera collected by E. Ja- 
cobson and Th. H. Mac Gillavry. S. 109—123. (7mn.sp) 


Archiv fär Naturgeschichte. Jahrg. LXXX. Heft 3. Berlin 1914. 


PopPrius, B., H. Sauter's Formosa-Ausbeute: Nabid&e, Anthoco- 
ride, Termatophylide, Miride, Isometopide und Cerato- 
combid&e. S. 1—80. (14 Nn. g., 82 n. sp.). 


Entomologische Mitteilungen. Bd. III. Berlin 1914. 


BerGrRorH, E., H. Sauter's Formosa-Ausbeute: Hemiptera Hete- 
roptera I. Aradid&, Pyrrhocoride, Myodochide, Tingide, 
Reduviid&e, Ochtheride. S. 353—364. (7 n. sp.) 


Wiener entomologische Zeitung. Jahbrg. XXXIII. Wien 1914. 


BERGROTH,; I.; Bine neue neotropiseherCicade. SS. 175 170. 

BErRGROTH, E., Zwei neue paläarktische Hemipteren, nebst syno- 
nymischen Mitteilungen. S. 177—184. 

Poppius, B., Eine neue philippinische Saldorda-Art. S. 52. 

PoppPius, B., Zwei neue Bothynotinen-Gattungen aus Sumatra. 
OSS SÖR 


LITTERATUR. 67 


Poppius, B-, Neue orientalische Cylapinen. -S. 124—130. (2 n. 
SERÖRDSSPS) 

——, Jahrg. XXXIV. Wien 1915. 

BerGrRotIH, E., Ein neuer Ameisengast aus Sädafrika (Hem. Hete- 
KÖP): SK 201-292: 

——, Jahrg. XXXV. Wien 1916. 

BerGrRoTH, E., Neue Myodochide. S. 215—221. (1 n. g., 5 Dn. sp.) 


Annales Musei Nationalis Hungarici, Vol. XII. Budapest 1914. 


BerGrRoTH, E., Zur Kenntnis der Gattung Aneurus CURT. S. 89 
—108. (10 n. sp.) 

FoPrius, B., Zur Kenntnis der indo-australischen ZLygus-Arten. 
S. 337—398. (60 n. sp.) 

——, Vol. XIII: Budapest 1915. 

PoPPius, B., Zur Kenntnis der indo-australiscken Capsarien. SS. 
SO: (TS ANN Sör fd DSP) 

——, Vol. XIV. Budapest 1916. 

LuNnDstTRÖM, C., Neue oder wenig bekannte europäische Myceto- 
philiden. IV. S. 72—80. 2 Taf. (8 n. sp.) 

LunDstRÖM, C., Eine neue Art der Bibioniden-Gattung MPlecia 
NYTED SAS fa 4508 

——, Vol. XVI. Budapest 1918. 

BerGrRoTH, E., Hendecas generum Hemipterorum novorum vel 
subnovorum. S. 298—314. 


Journal of the Bombay Natural History Society. Vol. 
XXIV. Bombay 1915. 
BerRGRoTH, E., Hemiptera from the Bombay Presidency. S. 170 
YO (9 ND: SP-) 


Philippine Journal of Science. (Sect. D.) Vol. X. Manila 1915. 


Poppius, B., Neue orientalische Bryocorinen. S. 75—88. (5 n. 
GENEN. SP.) 

=, Vol. XIII. Manila 1918. 

BERGROTH, E., Studies in Philippine Heteroptera, I. S. 43—126. 
(ORT, LOOK SP) 

Transactions of the Royal Society of South Australia. Vol. 

XXXVIII. Adelaide 1914. 
BerRGrRoTH, E., On an Hemipterous insect from an Australian 


(ÖPOSSUMIS- Nest.4 «5: See S7. (LeDSp.) 


Proceedings of The Royal Society of Victoria, Vol. XXIX. 
Melbourne 1916. 


63 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


BeErRGRoTH, E., New genera and species of Australian Hemiptera. 
STO: VICG aug ENNLASPS 
BerGrRorH, E., Heteropterous Hemiptera collected by Professor 
W. Baldwin Spencer during the Horn expedition into Central 
Australia. 5. 19—39. (3 0-8: 203 Sp). 
Proceedings of the U. S. National Museum. Vol. LI. 
Washington 1916. 


BeERGROTH, E., New and littleeknown Heteropterous Hemiptera in 
the: Us, 5. National ., Muselm:..:Sir2 15 sn2305( sms 
T5CD: Sp) 

Canadian Entomologist, Vol. XLVII. London (Ont.) 1915. 


BerGrRotH, E., The type of Delphax FABR. and ZLiburnia STAL. 
OSL2R5Er2 LO: 


Psyche, Vol. XXI. Boston 1914. 


BerGrRoTH, E., Four new American Hemiptera....S. 73— 75. 
=== MOLON INBOStOon AT OS 
BeRGRoTH, E:, Some Tipulid synonymy. S. 54—59. 


Bulletin of the Brooklyn Entomological Society. Vol. X. 
Brooklyn 1915. 


BeERrRGRoTH, E., A new species of Rheumatobates BERGR. S. 62—064. 


Föreningsmeddelanden. 


Meddelanden från Entomologiska Sällskapets i 
Lund förhandlingar. 


Fe 


Sammankomsten den 6 februari 1915. 


Efter protokollsjustering och sedan revisorernas berättelser 
över granskningen av Sällskapets kassa- och biblioteksförvaltning 
under år 1914 föredragits samt ansvarsfrihet beviljats resp. funk- 
tionärer, företogs val av styrelse för året, varvid till ordförande 
utsågs docent SIMON BENGTSSON, till sekreterare amanuens B. 
HaAMFELT och till övriga medlemmar lektor EINAR WAHLGREN, 
ingeniör ERNST STRANDMAN samt kand. SIGURD HERMANSON. 

Till medlemmar 1i Sällskapet invaldes fil. stud. GUNNAR 
LEISSNER, på förslag av hr S. HERMANSON, och lektor HERMAN 
FUNKQUIST å Alnarp, å förslag av ordföranden. 

Amanuens OLOF AHLBERG refererade F. STELLWAAG, Die 
Alula der Käfer, med förevisande av anatomiska preparat. 

Kand. S. HERMANSON demonstrerade ett flertal mera säll- 
synta skalbaggar, tagna av honom och amanuens AHLBERG i 
Halland under förliden sommar och nya för denna provins. Se 
Entom. Tidskr. Årg. FÖRAKT OLSNPSErOAS 

Ordföranden framlade tvenne för vetenskapen nya Epheme- 
rider Cenms nivea och Leptophlebia placita, båda påträffade vid 
Undersåker 1 Jämtland under sistlidna sommar av lärare OSCAR 
RINGDAHL, och redogjorde för deras närmare affiniteter. Jfr 
S. BENGTSSON, Weitere Beiträge zur Kenntnis der nordischen 
Eintagsfliegen, i Entom. ”Tidskr. Årg. OR TLOM Ups IA 


Sammankomsten den 24 april 1915. 


Lektor FUNKQUIST hälsades af ordför. välkommen i Sällskapet. 

Folkskollärare Osc. RINGDAHL höll föredrag om Dipter- 
familjen Dolichopodide samt demonstrerade närmare trenne dels 
för den svenska faunan, dels för vetenskapen nya arter af släktet 
Hydrophorus FALLÉN. Se O. RINGDAHL, »Anteckningar till släk- 
tet Hydrophorus FALL.> i Entom. Tidskr. Årg. 30xUTON5E, Spskå2 
ff. och »Nya svenska Diptera» ibid., p. 233 ff. 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Lektor EINAR WAHLGREN redogjorde för olika typer av gall- 
bildningar, framkallade av Cecidomyider. Pressadt material av 
samtliga typer visades, ävensom i många fall de utkläckta gall- 
myggorna och deras utvecklingsstadier. Med anledning av före- 
draget yttrade sig docent BEnGTSSOonN och hr RINGDAHL. 

Ordför. visade en till universitetets Entom. museum av säll- 
skapets medlem jur. doktor JoH. CH. LEMBKE skänkt loupe, som i 
livstiden tillhört den kände entomologen, Kommerserådet C. J. 
SCHÖNHERR, och anknöt därtill några biografiska data om denne. 
I samband härmed visade föredragaren de optiska hjälpmedel, 
uteslutande, såvitt känt, endast svagare och starkare louper, som 
tillhört framlidne akad.-adjunkt C. G. THOMSON och av denne 
använts vid hans omfattande samt på grund av objektens ofta 
så ringa storlek (Proctotrupider, Aleochariner o. s. Vv.) svåra och 
delikata undersökningar. 


Sammankomsten den 16 oktober 1915. 


Amanuens B. HAMFELT refererade H. PRELL, Ueber die 
Beziehungen zwischen primären und sekundären Sexualcharakteren 
bei Schmetterlingen. 

Folkskolläraren O. RINGDAHL föredrog om våra inhemska 
Brömsar (Tabanide), deras artkaraktärer och levnadssätt samt 
visade därvid dels tvenne förut i Skåne och överhuvud södra 
Sverige ej anträffade arter, den vackra Renbrömsen (Zabanus 
tarandinus IT.) och Z. lapponicus WAHLB., dels tre för vårt land 
nya arter, I. solstitialis SCHin., 7. Miihlfeldi Br. och T. Miki BR., 
samtliga av föredragaren funna under den gångna sommaren vid 
Åsljunga i norra Skåne. Se O. RInGDaAHL, Fyndorter för Diptera. 
Entom:. Tidskr.: Arg, n38y, 107, Pp: 302: 20] frö) SFÄMMFLIZBOEDE 
Entom. Tidskr. Årg. 30; NOT p: 24Tnoten. 

Ordföranden demonstrerade dels larven av den ståtliga, men 
i allm. sällsynta trollsländan Cordulegaster annulatus TATR., dels 
exemplar i båda könen av den egendomliga och sällsynta para- 
sitstekeln Ågriotypus armatus WALK., båda under den gångna 
sommaren träffade av föredragaren vid Skäralid i Skåne, samt 
redogjorde för deras affiniteter och levnadssätt. Jfr F. TRYBOM, 
Agriotypus armatus (WALKER) CURTIS, iakttagen i en svensk insjö. 
Entom. ”Tidskr. Årg. I 75006) PA 7 vidarenEntoms idskr: 
Årg. 34, 1913, p. 77 och A. ROMAN, Skånska Parasitsteklar, ibid. 
Årg. Fö,IIOT7 Pr 202 

Lektor EINAR WAHLGREN gjorde ett meddelande om Podu- 
rider på vatten samt visade ett unikt fotografi av en dylik am- 
fibisk collembol. Senare publicerat i Fauna och Flora 1916, Pp. 
LIA 


FÖRENINGSMEDDELANDEN, : 


Sammankomsten den 4 december 1913. 


Sällskapets möte denna dag avhölls gemensamt med Zoolo: 
gisk-Geologiska föreningen å Zool. institutionen. 

Kand. SIGURD HERMANSON höll aftonens entomologiska före- 
drag, refererande RireY, The Mulberry Silkworm, varvid även- 
ledes visades en silkebrokad, vävd av silke från Lund stads 
»Mulbärs Plantage» från år 1766 och tillhörig universitetets Entom. 
museum. TI den följande diskussionen deltogo prof. HANS WAaL- 
LENGREN, docent BENGTSSON och med. kand. ERIK WIDMARK. 


Sammankomsten den 19 februari 1916. 


Till medlemmar av styrelsen för året valdes docent S. 
BENGTSSON, ordförande, amanuens OLOF AHLBERG, sekreterare, 
samt lektor EINAR WAHLGREN, Malmö, ingeniör E. STRANDMAN, 
Landskrona, och Amanuens B. HAMFELT. 

Till medlemmar av sällskapet invaldes fiskeriintendenten, 
fil. dokt. GUSTAF SWENANDER, folkskolläraren .PER BENANDER, fi. 
stud. WEDEL BENGTSSON och amanuens HELGE BERGMAN. 

Folkskolläraren OSCAR RINGDAHL höll ett med talrika teck- 
ningar illustrerat föredrag över viktigare organisationsdrag hos 
dipter-familjen Anthomyide, uppehållande sig särskilt vid macro- 
cheternas anordning och dessas användning inom systematiken. 
Efter föredraget yttrade sig docent BENGTSSON och lektor WAHL- 
GREN om termerna »Wange>», »Backe» och »Gesicht» och ut- 
talade önskvärdheten av en mera enhetlig nomenklatur i detta 
hänseende. 

Lektor WAHLGREN demonstrerade inemot ett 100-tal typer 
av gallbildningar, framkallade av insekter, undantagandes Diptera, 
vilkas cecidier demonstrerats vid ett föregående möte, samt av 
Acarider och gav därefter en kortare överblick av äldre och 
moderna teorier om desammas uppkomstsätt. Med anledning av 
föredraget yttrade sig hrr RINGDAHL och ALLGÉN. 

Kand. SIGURD HERMANSON visade ett 20-tal för Halland nya 
coleoptera, under den gångna sommaren tagna av föredragaren i 
trakten av Halmstad, och omnämnde deras geograf. utbredning. 
Se Entom. 'Tidskr. Årg. SHR ITORÖFNP. MOA 

Amanuens O. AHLBERG visade en för Sverige ny skalbagge, 
Cneorrhinus exaratus MARSH., funnen av föredragaren vid Halm- 
stad, samt redogjorde för dess viktigaste skiljekaraktärer och 
dess utbredning. Se Entom. Tidskr. Årg. SAGT NP 320 


N 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1020. 


st 


Sammankomsten den 6 maj 1916. 


Hrr BENANDER och V. BENGTSSON hälsades av ordföranden 
välkomna i Sällskapet. 

Efter protokollsjustering föredrogos revisorernas berättelser 
över verkställd granskning av räkenskaper och biblioteksförvalt- 
ning under år 1915, och beviljades åt resp. sekreteraren och 
ordföranden tacksam decharge. 

Beslöt Sällskapet att uppdraga åt styrelsen att bestämma 
lämplig tid och mål för den sedvanliga vårexkursionen. 

Aftonens föredrag hölls av amanuens B. HAMFELT, Som gav 
en allmän skildring av Vecklare-fjärilarne (Zortricide), deras 
organisation, systematik och biologi, och illustrerades detsamma 
med exemplar ur framl. prosten JosEF ANDERSSONS till universi- 
tetets Entom. museum donerade vackra samlingar. I samman- 
hang därmed framlade föredragaren flera för den svenska faunan 
nya arter av gruppen, och komma närmare uppgifter om dessa 
och deras fyndort att av föredragaren senare offentliggöras. Med 
anledning av föredraget yttrade sig lektor WAHLGREN och före- 
dragaren. 

Amanuens O. AHLBERG visade en del skalbaggar, tagna av 
föredragaren föregående sommar i Skåne och Halland och nya 
för dessa provinser, samt omnämnde deras skiljekaraktärer, geo- 
graf. utbredning m. m. Se Entom. ”Tidskr. Årg. 38, 1917, p.-320k 

Densamme demonstrerade BERLESE's apparat för snabbt och 
effektivt insamlande av småinsekter och andra microarthropoder. 


Sammankomsten den 14 oktober 1916. 


ÖRDFÖRANDEN omnämnde, att sällskapets vårexkursion till 
Heckeberga lördagen den 20 maj varit synnerligen rikt givande 
och gynnad av det härligaste väder, men beklagade, att så få 
medlemmar kunnat tillstädeskomma. 

DENSAMME framlade resultaten av sina undersökningar över 
Ephemerid-larvernas näringsförhållanden. Föredraget belystes med 
mikrofotografier och ett stort antal mikroskopiska preparat. En 
kort sammanfattning av detsamma återfinnes i Entom. ”Tidskr. 
Årg. 344 TOTÖFS P5 O: 

Lektor E. WAHLGREN redogjorde för det egendomliga marina 
dipter-släktet Clunio HAL. av GhironomiHernsst grupp och visade 
en av föredragaren under förliden sommar vid Åhus i Skåne 
anträffad art, CI. bicolor KiEFF., den första kända svenska repre- 
sentanten för släktet, vars få hittills bekanta arter tillhöra i öv- 
rigt Frankrikes och Englands kuster. Med anledning av före- 
draget yttrade sig ordföranden. 


nn 


FÖRENINGSMEDDELANDEN. 3 


Läraren ÖSCAR RINGDAHL gav en på egna undersökningar 
baserad skildring av insektfaunan på flygsandsfälten vid Ängel- 
holm och Hälsingborg, med förevisande av fotografier och tal- 
rika för dessa kustbildningar karakteristiska, delvis mycket säll- 
synta insekter av olika ordningar. Av sådana omnämndes bland 
Diptera särskilt en för vetenskapen ny Anthomyid, Chortophila 
quadripila STEIN och den för Sverige nya intressanta Åctora 
estuum MEIG., samt bland Hemiptera den för sin utmärkt skyd- 
dande förklädnad karakteristiska Phimodera humeralis DALM. 
I anslutning till föredraget yttrade sig lektor WAHLGREN och 
visade ett par fjärilarter, även de flygsandsformer. 

Ordföranden framlade WESENBERG-LUNDS nya bearbetning 
av W. BerGso's »Fra Mark og Skov» samt den likaledes nyut- 
komna G. ADLERZ »Svenska Skalbaggar»>. 


Sammankomsten den 25 november 1916. 


Amanuens O. AHLBERG gav en allmän, översiktlig framställ- 
ning av vår närvarande kännedom om insektordningen Blås- 
fotingar (Physopoda), deras anatomi, systematik och biologi. 
Föredraget belystes med teckningar och mikroskopiska preparat. 

Docent BENGTSSON demonstrerade en för Sveriges fauna ny 
vattenhemipter, den mycket sällsynta och endast från få lokaler 
i Europa kända Aphelocheirus Montandoni FIORV., som av före- 
dragaren anträffats i tre exemplar, alla £. brachyptera, 1 kanalen 
vid Bromölla i nordöstra Skåne, samt redogjorde för dess mor- 
fologi, fortplantning och systematiska ställning. 

Folkskolläraren P. BENANDER framlade ett av honom iakt- 
taget fall av lysförmåga hos skalbaggen Dromius linearis OL. 
Ljuset, som utsändes, påminde om samma hos Phosphenus och 
varade omkring en kvarts timmes tid samt upphörde sedan helt 
plötsligt. Från vilken del av kroppen det utsändes, blev tyvärr 
ej konstaterat. Med anledning av meddelandet utspann sig en 
livlig diskussion. 


Sammankomsten den 24 februari 1917. 


Fiskeriintendenten d:r G. SWENANDER hälsades av ordföran- 
den välkommen 1 Sällskapet. 

Till medlemmar av styrelsen för året valdes docent S. 
BENGTSSON, ordförande, amanuens OLOF AHLBERG, sekreterare, 
lektor EINAR WAHLGREN, amanuens B. HAMFELT samt folkskol- 
läraren ÖSCAR RINGDAHL. 

Revisionsberättelser över verkställd granskning av räkenskaper 
och biblioteksförvaltning under år 1916 föredrogos och godkändes 
samt beviljades full och tacksam decharge åt resp. funktionärer. 


74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Invaldes till medlemmar i Sällskapet amanuens GUNNAR 
EKSTRÖM, fil. stud. STURE HEMBERG, folkskolläraren G. FOGEL- 
QUIST samt fil. mag. EINAR WESTBLAD. 

Läraren O. RINGDAHL höll föredrag om »sekundära köns- 
karaktärer hos Piptera> och berörde i samband därmed viktigare 
drag ur deras biologi. Föredraget belystes med talrika före- 
visade former. 

Lektor E. WAHLGREN framlade resultaten av en serie av 
honom, 1 avsikt att vinna klarhet i fråga om insekternas köld- 
härdighet, under sistl. december och januari månader i Söder- 
manland företagna snöexkursioner. Utbytet av exkursionerna 
utgjordes till största delen av Collembola, Diptera, Coleoptera och 
Spindlar, vilka senare uppträdde ännu vid en temperatur av 
— 12” C., då däremot insekterna försvunno redan vid en temp. 
av —5”C. En mängd av de därunder träffade formerna före- 
visades. Föredragaren redogjorde i samband härmed i korthet 
för BACHMETJEWS m. fl. experimentella undersökningar till för- 
klaring av insekternas s. k. vinterhärdighet. Med anledning av 
föredraget yttrade sig hr RINGDAHL och föredragaren. 

Amanuens Ö. AHLBERG demonstrerade den för den svenska 
faunan nya skalbaggen Clhrysomela marginalis DuFr., träffad av 
föredragaren vid Halmstad i Halland under sistl. sommar. 

Ordföranden redogjorde för en del resultat av sina under- 
sökningar över de svenska formerna av släktet Cienis STEPH., 
Jfr Entom. Tidskr. Årg. 38, 1917, p. 180 ff. 


Sammankomsten den 5 maj 1917. 


Till medlemmar i Sällskapet invaldes hrr EDGAR WIESLANDER 
och WILHELM MARTENS, Lund. 

Amanuens B. HaMFELT höll föredrag över »matematisk 
statistik, tillämpad på insekterna». Föredragaren gav därvid 
först en översikt över den matematiska statistikens arbetsmetoder 
efter CHARLIER, Grunddragen av den matematiska statistiken 
(Statsvet. Tidskr. 1910), och refererade därefter ingående under- 
sökningar av FUKUDA Över variationen av vinglängden hos vissa 
Satyrider och av FIiELD över individuell variation av fjärilvingen 
samt egna undersökningar över förhållandet mellan kroppslängd 
och vingbredd hos Åvcalla emargana FaABR. Slutligen refererades 
i korthet HanDpuirscH, »Die Verteilung der Insekten auf die 
Klimazonen in ihrer Beziehung zur Metamorphose» och »Ver- 
breitungswege der känozoischen Landtiere und insbesondere der 
Insekten>. Med anledning av föredraget yttrade sig lektor WAHL- 
GREN och föredragaren. 

Amanuens HARRY CHRISTOFFERSSON visade några af honom 
gjorda fynd av sällsyntare macrolepidoptera, nämligen den för 


FÖRENINGSMEDDELANDEN. 175 


faunan nya Ephyra punctaria L. ab. foliata FUCHS, tagen vid 
Ystad, Arctia aulica L. från Söderåsen samt Ourapteryx sam- 
bucaria L. och Hepialus lupulinus L., båda från Lund, där den 
senare är tämligen allmän. 

Folkskolläraren P. BENANDER visade en för Sverige ny mine- 
rande växtstekel, Phyllotoma Arceris KALT., jämte dess minor och 
utvecklingsstadier, av föredragaren träffad 1 trakten av Tomelilla 
i Skåne minerande i bladen av vanlig lönn. 


Sammankomsten den 20 oktober 1917. 


Ordföranden omnämnde, att Sällskapets vårexkursion, som 
förlagts till Västra Vram den 31 maj, hade varit ganska rikt 
givande och gynnats av gott väder. 

Till medlem i Sällskapet invaldes kand. GUSTAF ALSTERBERG. 

Doc. BENGTSSON redogjorde för sina undersökningar över de 
sällsynta och såväl i systematiskt som biologiskt hänseende in- 
tressanta parasitstekelsläktena Veoneurus HaAL. och Elasmosoma 
RUTHE av Braconidernas familj; senare publicerade under titel: 
»Braconologische Beiträge. I. Die Gattungen Neoneurus HaL. 
und Elasmosoma RUTHE, monographisch dargestellt». Lunds 
Univ. Årsskrift, . N. F., Avd. 2. Bd. 14. Nr. 32, 1918. 

Amanuens O. AHLBERG visade dels den för faunan nya skal- 
baggen Scolvtus levis CuaPr., träffad vid Experimentalfältet av 
assistent A. KEMNER, dels några mindre vanliga arter av Coleop- 
tera, tagna under sommaren av föredragaren i Stockholmstrakten. 

Omnämnde kand. A. NEANDER fyndet av den stora och 
sällsynta skymningsfjärilen Sphinx Convolvuli Lin., som tagits av 
honom under sistl. september månad i Lund. Med anledning 
av anförandet meddelade hr BENANDER, att han påträffat samma 
art på eftersommaren i Bjärred, och lektor WAHLGREN framhöll, 
att arten knappast är inhemsk hos oss, möjligen ej ens i Dan- 
mark eller Norra Tyskland. : 

Folksskollärare P. BENANDER demonstrerade ett tjugutal för 
vår fauna nya eller sällsynta fjärilar, tagna av föredragaren, de 
flesta under sistlidne sommar, vid Bjärred, Benéestad, Ystad m. fl. 
ställen i Skåne samt i Småland. Fynden ha senare publicerats 
i Entom. ”Tidskr. Årg. 40, TOG pA SOC 

Lektor WAHLGREN visade exemplar av den för svenska faunan 
nya och egendomliga Bilusen (Braula coeca NITZSCH.), som under 
sommaren uppträtt i en del bigårdar i södra Skåne, och om- 
nämnde dess levnadssätt. 

Teol. lic. HELGE ROSÉN visade ett par i Nosaby i nordöstra 
Skåne tagna, helt svarta exemplar av Macrodytes circumcinctus ARR. 

Docent BENGTSSON föredrog över yngelvård hos Skinnbaggen 
Åcanthosoma griseum (LIN.), närmast med anledning av en upp- 


76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


sats av A. C. JENnNsEN-HaarUP, »>Yngelpleje hos en Tzege (Elas- 
mostethus griseus I.)». Flora og Fauna. Årg. 1076. Hefte 4, 
p. 124 ff. Föredragaren omnämnde, hurusom yngelvård hos 
ifrågavarande hemipter redan på 1700-talet studerats af Abp. 
MoDEERrR, hvilken bl. a. iakttagit, hurusom ynglet angripits av 
hannen, se A. MODEER, Några märkvärdigheter hos Insectet 
Cimex ovatus etc. K. Vet. Akad. Handl. Vol. XXV, 1764. Den- 
nes och JENSEN-HAARUP'S uppsatser i ämnet refererades, och fram- 
lade föredragaren slutligen sina redan i början av 1890-talet i Värm- 
land vid Arvika gjorda iakttagelser över yngelvården hos samma 
insekt. MODEER's uppsats hade ej varit JENSEN-HAARUP bekant. 


Sammankomsten den 24 november 1917. 


"Till medlem i Sällskapet invaldes fil. kand. INGE WETTERGREN. 

Läraren Osc. RINGDAHL höll föredrag över diptersläktet 
Sarcophaga MeIiG. och dess svenska representanter. I afseende 
på släktets biologi framhölls bl. a., att flera av arterna leva 
parasitiskt. Följande tio för vår fauna nya arter av släktet, som 
av föredragaren anträffats, demonstrerades: aguata ROND., aratrix 
PAND., clathrata MEIG., crassimargo PAND., offuscata PAND., sco: 
paria PAND. och Villeneuvei BöÖTTCH., alla från Hälsingborgs- 
trakten, Zeretirostris PAND. från Öland samt /renata PAND. och 
Rosellii "BötTCH. från Jämtland. Även visades ett par arter av 
det närstående släktet Agria MacQ., bland vilka ÅA. mammillata 
PaANnD. var ny för faunan. Med anledning av föredraget yttrade 
sig lektor WAHLGREN och ordföranden. 

Amanuens AHLBERG redogjorde för vår närvar. kännedom 
om autotomien hos insekterna, på basis av undersökningar av 
BORDAGE Över orthopterer, av ÖPPENHEIM Över ephemeridlarver 
samt av CHILD och YOouUnG över agrionidlarver. Med anledning 
härav yttrade sig lektor WAHLGREN och hr RINGDAHL. 

Visade ordföranden, med anledning av ett omnämnande vid 
förra mötet, ett exemplar av den sällsynta Sp/inx Convolvuli T., 
taget av kand. HEMBERG vid Simrishamn i augusti månad detta år. 


Sammankomsten den 16 februari 1918. 


Sedan revisorernas berättelser över verkställd granskning av 
räkenskaper och biblioteksförvaltning under år 1917 upplästs och 
godkänts, beviljades åt resp. funktionärer full och tacksam decharge. 

'Till medlemmar av styrelsen för året valdes d:r SIMON 
BENGTSSON, ordförande, amanuens O. AHLBERG, sekreterare, lek- 
tor EINAR WAHLGREN, folkskollärare OSCAR RINGDAHL och ama- 
nuens B. HAMFELT. 

Till Dansk Entomologisk Forening, från vilken inbjudan 


FÖRENINGSMEDDELANDEN. TN 


ingått till Sällskapet att till dess högtidssammankomst den 21 
instund. februari med anledning av då infallande 50-årsjubileum 
sända representant, beslöts avskicka ett hälsningstelegram. 

Lektor WAHLGREN refererade utförligt TOWER, An investiga- 
tion of evolution in Chrysomelid Beetles of the genus Leptino- 
farsa, med hänsyn särskilt till författarens undersökningar över 
färgernas förhållande till olikheter i de yttre betingelserna, såsom 
temperatur, fuktighet etc. Med anledning av referatet yttrade 
sig aman. AHLBERG. 


Sammankomsten den 11 maj 1918. 


Ordföranden hälsade laboratorn vid K. Skogsförsöksanstalten 
d:r IvVAR TRÄGÅRDH och docenten d:r OrtTo GERTZ, vilka såsom 
sällskapets gäster bevistade sammankomsten, samt de nyinvalda 
medlemmarne hrr WETTERGREN och WIESLANDER välkomna. 

Uppläste ordföranden ett ingånget tack från Dansk Entomo- 
logisk Forenings ordför. CHR. ÉENGELHARDT med anledning av 
Sällskapets lyckönskningstelegram på dess g5o-årsjubileum. 

Invaldes till medlemmar i Sällskapet kand. HANS LOHMAN- 
DER och stud. ÖSSIAN LARSÉN, båda på förslag av ordför., samt 
kand. GUNNAR WERDENFELS, på förslag av sekreteraren. 

Docent O. Ger1Z höll föredrag över kallushypertrofier hos 
blad, minerade av insektlarver. Föredraget var grundat på egna 
undersökningar av arter tillhörande släktena Lonicera, Lamiun, 
Aegopodium, Pyrus och Betula. Som resultat av undersökningarna 
framhölls, att sekundära hypertrofier äro relat. vanliga hos vissa 
genom mineringen blottlagda eller isolerade celler. Larverna 
angripa, åtminstone till en början, endast det på assimilat synner- 
ligen rika pallisadparenkymet. Hos alla de undersökta arterna 
utvecklades från ledningsparenkymets celler thyll-liknande blåsor, 
vilka ofta visade tydlig tvärdelning. Samtliga hypertrofierade 
celler sakna alldeles eller åtminstone till större delen klorofyll. 
Ingående behandlades det förhållandet, att klorofyllet bibehålles 
omkring minorna, när på hösten det övriga bladet avfärgas. De 
minerande insekterna voro 1 de undersökta fallen Phiytomysza 
Lonicere BRISCHKE, Ph. obscurella FALL., Agromyza mobilis MEIG., 
Lyonetia clerckella L. samt troligen även Nepticula floslactella HAw. 
Med anledning av föredraget yttrade sig d:r TRÄGÅRDH. 

Docent GERrRTZ demonstrerade ett för Skandinavien nytt 
cecidium å grenspetsarne av Fjellglim (Silene acaulis 1.), fram- 
kallat av gallmyggan Perrisia alpina TLoEw och träffat vid Narvik 
i Norge i juli 1916 av doc. JoHn FrRöpDIN. Cecidiet var förut 
känt från Nedre Österrike, Italien och Skottland. 

Hr RINGDAHL visade följande för den svenska faunan nya 
arter av Dipter-familjen Dolichopodida: Hydrophorus micans FREY, 


78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


H. albiceps ERE, H. magnicornis FREY och Porphyrops tridactyla 
FREY, samtliga träffade av föredragaren i Lappland vid Gellivara, 
samt Porphyrops crassipes MEIG., tagen vid Hälsingborg. Jfr 
Entom. ”Tidskr. Årg. AO, TORD, PE 2 

D:r BENGTSSON redogjorde för sina undersökningar över 
parasitstekelsläktet Phiylacter ”THOMS. och dess europeiska arter. 
Undersökningarne senare publicerade under titel: »Braconolo- 
gische Beiträge. II. Revision der europäischen Arten der Gat- 
tung Phylacter "THOMS.> Lunds Univ. Årsskrift. N. F., Avd. 2, 
BA. 14, NI 825 TOLO: 

Amanuens HERV. BERLIN demonstrerade exemplar av 1) den 
sällsynta parasitflugan Öxypterum pallidum LEACH., tagen på Torn- 
svalan (Cypselus apus) i Lund, 2) en sköldlus Dorthesia sp. från 
Eranthemum nervosum och 3) en förut i Sverige ej anträffad liten 
myra, som torde komma närmast släktet Zaszs; be båda senare 
tagna i Lunds Botan. trädgårds växthus och antagligen införda 
från utlandet. 


Sammankomsten den 22 november 1918. 


Ordföranden omnämnde, att på grund av »spanska sjukans>» 
härjningar 1 staden styrelsen ansett det lämpligt att inställa Säll- 
skapets första möte för terminen. i 

Ordföranden omnämnde vidare, att Sällskapets sedvanliga 
vårexkursion i år hade förlagts till Torup och Bokskogen och 
varit rikt givande samt gynnad av gott väder. 

Till medlem 1 Sällskapet invaldes på förslag av sekreteraren 
kand. MARTIN AÅLLMÉR. 

Ordföranden omnämnde, att sedan sista mötet tvenne fram- 
stående nordiska entomologer aflidit, nämligen d:r J. C. NIELSEN 
i Köpenhamn och helt nyligen vår landsman lektor GOTTFR. 
ADLERZ, och framhöll bådas stora förtjänster om den entomolo- 
giska vetenskapen samt beklagade den förlust, denna gjort ge- 
nom deras bortgång. 

Lektor E. WAHLGREN höll föredrag över variationsförhållanden 
(Saison-dimorfism m. m.) hos dagfjärilar av famm. Papiliomida och 
Pieride i ljuset av nyaste forskningar. Föredraget belystes med 
ett rikligt paläarktiskt material av fjärilarna i fråga. 

Kand. SIG. HERMANSON framlade fynden av ett dussintal 
sällsyntare svenska skalbaggar, träffade av honom under de sista 
somrarne i Halland och nya för denna provins. Fynden senare 
offentliggjorda i Entom. Tidskr., Årg. AON PASSA 

Lektor WAHLGREN lämnade meddelande om ett massupp- 
trädande under den gångna sommaren i Hvellinge-trakten i syd- 
västra Skåne av ”Tistelfjäriln Vanessa (Pyrameis) Cardui L. och 
ventilerade frågan om denna dagfjärils hemortsrätt i vårt land. 


FÖRENINGSMEDDELANDEN. 79 


Anförandet gav anledning till ett livligt meningsutbyte, i vilket 
deltogo ordföranden, aman. AHLBERG, samt hrr RYDÉN, NEANDER 
och BENANDER jämte föredragaren. Meddelandet publicerat i 
Entom. Tidskr. Årg. 40, 1919, Pp. 179 f. 


Sammankomsten den I mars 1919. 


Ordföranden hälsade hrr ALLMÉR, LARSÉN och LOHMANDER 
välkomna i Sällskapet. 

Omnämnde ordför., att den entomologiska forskningen ånyo 
gjort en stor förlust genom den i vida kretsar kände och aktade 
norrmannen J. SPARRE SCHNEIDERS i fjol timade bortgång. 

Sedan revisorernas berättelser över verkställd granskning av 
räkenskaper och biblioteksförvaltning under år 1918 upplästs 
och godkänts m. m., företogs val av styrelse för året, varvid ut- 
sågos doktor SIMON BENGTSSON, ordför., aman. ÖLOF AHLBERG, 
sekret., lektor EiINAR WAHLGREN, folkskolläraren OSCAR RING- 
DAHL och aman. B. HAMFELT. 

Till medlemmar av Sällskapet invaldes på förslag av assistent 
S. HERMANSON amanuens OLOF TEDIN och på förslag av ordför. 
med. stud. CURT BÖRJESON. 

Amanuens HaAMFELT höll föredrag över lysorgan hos insekter, 
enligt nyare undersökningar av WILLIAMS, MC DERMOTT och G. 
CRANE m. fl. 

Höll lektor WAHLGREN ett längre, intressant föredrag över 
»element med vestarktiskt ursprung i Skandinaviens fjärilfauna>, 
och visades de flesta hithörande former. Föredraget finns senare 
tryckt i Entom. Tidskr. Årg. 40, 1919, p. 22 ff. 

Folkskollärare P. BENANDER demonstrerade ett flertal för 
den svenska faunan nya Lepidoptera, träffade av föredragaren 
under förra sommaren vid Benestad, Borgeby m. fl. platser i 
Skåne, och redogjorde för deras geograf. utbredning m. m. Fyn- 
den senare offentliggjorda i Entom. Tidskr. Årg. 40, 1919, p. 186 ff. 


Sammankomsten den 10 maj 1919. 


Ordföranden hälsade Sällskapets gäst för aftonen, laboratorn 
d:r Ivar TRÄGÅRDH, välkommen. 

Till medlem av Sällskapet invaldes, på förslag av ordför., 
lic. THOR. SCHELDERUP-EBBE. 

Laborator ”TrRÄäGÅRDH höll ett längre, intressant föredrag 
över sina undersökningar över märgborrarne, tallmätaren m. fl. 
skogsinsekters uppträdande i vårt land under de senaste åren 
samt medlen för deras bekämpande. Föredraget belystes med 
skioptikonbilder. Med anledning av detsamma yttrade sig lektor 
WAHLGREN, ordföranden och föredragaren. 


80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Lärare O. RINGDAHL föredrog om några karakteristiska 
Diptera från Lapplands fjälltrakter, med demonstrerande av många 
av honom därifrån hemförda former. 


Sammankomsten den 18 oktober 1919. 


Till medlem av Sällskapet invaldes, på förslag av kand. 
LOHMANDER, folkskollärare, kand. HJALMAR BJURULF. 

Amanuens OSCAR PALMGREN refererade P. DEEGENER, Bei- 
träge zur Kenntnis sozialer Raupen. Med anledning av referatet 
yttrade sig lektor WAHLGREN och föredragaren. 

Folkskolläraren P. BENANDER visade följande dels sällsynta, 
dels för den svenska faunan nya Lepidoptera, träffade av före- 
dragaren under den gångna sommaren inom Öja socken på 
Gottland, näml. av Microlepidoptera Notocelia junctana HS., Gra- 
pholitha duplicana ZettT., Coleophora millefoli Z., C. vulnerarie Z., 
C. directella Z., C. glitzella Horm., C. ochrea Hw., Mompha miscella 
SCHIFF. samt Heliozela hammoniella SORH. och av macrolepidoptera 
Colias hyale TiN., Hydrilla palustris HB., Åcontia luctuosa EsP. och 
Endrosa roscida EsP., samt angav arternas geografiska utbredning. 

Kand. ALVAR NEANDER demonstrerade några för provinsen 
nya. eller sällsynta Zrichoptera, tagna av honom vid Skäralid, 
Lund m. fl. platser i Skåne. 

Ordföranden visade en egendomlig melanistisk form av 
Åkerhumlan (Bombus agrorum F.), träffad under den gångna 
sommaren vid Nosaby i nordöstra Skåne av kyrkoherden M. ROSÉN. 


Sammankomsten den 13 december 1919. 


Till medlem av Sällskapet invaldes, på förslag av ordför., 
kand. STEN VINGE. 

Beslöts avsända en telegrafisk hälsning och lyckönskan till Entom. 
Föreningen i Stockholm, som samma dag firade sitt 40-årsjubeilum. 

Amanuens OLOF AHLBERG visade exemplar av den sällsynta 
skalbaggen M/uipiphorus paradoxus TiN., träffad förliden sommar 
av föredragaren i getingbo på Djurgården vid Stockholm, samt 
redogjorde för densammas och andra Meloiders biologi. 

Amanuens LOHMANDER inledde diskussion om »program för 
en djurgeografisk-ökologisk undersökning av Skånes insektfauna>. 
I den därpå följande mycket lifliga diskussionen deltogo ett fler- 
tal av de närvarande. På grund av den långt framskridna tiden 
avbröts diskussionen, och beslöts att ånyo upptaga den vid ett 
följande sammanträde. 

Upplästes ett från Entom. Föreningen i Stockholm nyss 
mottaget hälsningstelegram. 

B, 


Coleopterologiska bidrag. 1—3. 


Av 


Anton Jansson. 


1. Larven av Cardiophorus ebeninus Germ. 


På våren 1911, enligt mina anteckningar närmare bestämt 
7 maj, fann jag på gräset i kanten av en sandgrop vid Skråm- 
sta i Längbro socken omkring en kvarts mil från Örebro den 
sällsynta, förut i Sverige endast från Skåne, Öland, Dalarne 
och Hälsingland kända elateriden Cardiophorus ebeninus GERM. 
Det var en varm solig dag, och den lilla knäpparen kröp i 
solskenet omkring på grässtråna samt fanns ganska talrikt. 
På våren år 1919 kom jag att tänka på den gamla fynd- 
platsen, och då jag i REITTER's »Die Käfer des deutschen 
Reiches» sett teckning (efter SCHIÖDTE) av den högst märk- 
värdiga larven till Ci asellus ER., beslöt jag att göra ett 
besök på platsen för att söka återfinna Cardiophorus ebeninus 
och möjligen också finna dess larv, som synes vara okänd 
för vetenskapen. 

Det lyckades över förväntan väl. Då jag nu, också en 
solvarm vårdag, åter befann mig i sandgropen, var Cardioph. 
ebeninus just i svärmartagen, dock ej i så riklig mängd som 
förra gången, varför jag lät de på grässtråna och i sanden 
här och där sig visande skalbaggarna så tämligen vara i fred 
för att ej gå för hårt åt den i alla händelser på den begrän- 
sade lokaliteten ej synnerligen starka stammen. Platsen utgöres 
som nämnts av sluttningen och övre kanten av en nästan 
cirkelrund grop av fin sand, glest beväxt här och där huvud- 
sakligen med tuvor av xerofila gräsarter (Festuca- och De-' 
Schampsia-arter), Trifolium arvense o. s. v. På grund av 
den magra jordmånen och torkan ha dessa gamla grästu- 


6 — 20200. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 2 (1920). 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


vor bildat omfångsrika, nu delvis multnade rotsamlingar. 
Skulle larven av Cardiophorus finnas på platsen, vore det 
först att tänka på dessa tuvor, då nämligen myrstackar — 
där larverna av några andra arter skola ha anträffats — icke 
funnos på platsen. Och mycket riktigt, då en dylik tuva ej 
utan besvär uppryckts och avskakats från sanden, fick jag 
ett stycke nedom grässtrånas utgångspunkt se en längsmal 
larv, som i rotvirrvarret slingrat sig omkring rötterna nästan 
som en tusenfoting av släktet Geophilus. Ett närmare be- 
traktande gav vid handen, att det verkligen var en Cardio- 
phorus-larv, en vidunderlig företeelse för övrigt, på vilken det 
ej var möjligt taga fel, med teckningen i ovannämnda arbete 
i minnet. Undersökning av andra tuvor på platsen gav till 
resultat flera Cardiophorus-larver men alltid blott en i varje 
gräsrottuva, och alla höllo de till ungefär på samma ställe 
nedom ytan. Ett grävande i blotta sanden efter larver gav 
negativt resultat. 

Svårligen kan man i denna maskformiga, böjliga, sin 
längd genom sammandragningar och utsträckningar avsevärt 
förändrande företeelse, som med framkroppen försiktigt trevar 
sig fram, för vatt hastigt draga sig tillbaka; då den störes, 
ana en elateridlarv, d. v. s. en släkting till dessa tröga, stela, 
valsformiga varelser, vilka utgöra knäpparelarvtypen. 

Larven av C. ebeninus synes i allt väsentligt överens- 
stämma med teckningen av larven till C. asellus ER., vilken 
jämte detaljteckningar finnes i REITTER's ovannämnda arbete 
samt även i K. HENRIKSEN's »Pragtbiller og smeldere»> 
i serien, Danmarks fauna, där även en kortfattad beskriv- 
ning lämnas av nämnda larv med en jämförelse med larven 
av2OM vauftcollmsil. 

Cardiophorus-larvtypen avviker som nämnts från alla 
andra kända elateridlarver genom sin långa, maskliknande 
form men företer också i detaljerna åtskilliga egendomliga 
avvikelser från dessa, påfallande särskilt med hänsyn till att 
Cardiophorus-imagon ju i intet väsentligt skiljer sig från den 
över hela linjen så likartade elateridformen. Den mest främ- 
mande bildningen har onekligen huvudet med mundelarna. 
Med sina parallela sidor är det rektangulärt i omkretsen, 
Mandiblerna äro raka, ej såsom i allmänhet sickelformigt böjda 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. I SR 83 


och sidledes djupt kluvna i två grenar, av 
vilka den övre på utsidan har ett par knöllika 
ojämnheter och på insidan är försedd med 
olika stora tänder eller taggar. Mandibel- 
spetsen är ej som i vanliga fall enkel och 
skarp utan slutar med en trubbig tand utåt 
och inåt samt är mellan dem tvär eller något 
insvängd. Båda grenarna äro på utsidan 
nedtill konkava mellan längsgående åsar. Den 
undre grenen är jämn i kanten, utan tänder, 
är mot spetsen plattad och något snett vriden 
samt grunt konkav. På grund av den fyr- 
kantiga clypeus' kraftiga utveckling på läng- 
den bli de komplicerade mundelarna långt 
framskjutna. Mundelarna utmärkas för övrigt 
av sin rika borstbetäckning. Antennerna, 
som äro egendomliga genom att andra leden 
är betydligt längre än den första, sitta fästade 
ovanom mandiblerna, och bakom dem äro 
ocellerna belägna. 

De tre thoracalplåtarna äro blanka, ofaå- 
rade, de därpå följande ryggplåtarna alla för- 
sedda med tre längsfåror. Sådana finnas 
också på buksidan. Dessa ryggplåtar äro 
skenbart flera än hos andra skalbagglarver, i 
det att varje led är genom tvärfåror delad i 
tre delar. Dessa tre delar finnas visserligen 
också hos andra skalbagglarver, men vanligen 
är endast en av dem starkare utvecklad och 
av de andra oftast blott en synlig, under det 
att hos Cardziop/horus-larven samtliga äro un- 
gefär lika stora och åtminstone då kroppen 
intager en viss utsträckning synliga i hela sin 
längd. På den första ryggleden är emellertid 
den första delen, prescutum, knappast märk- 
bar, den åttonde däremot är reducerad på 
den sista delen, postscutum. På bilderna i 
ovannämnda arbete av REITTER samt i K. 
HENRIKSEN's ovannämnda bok »Pragtbiller 


Fig.sr: . Starkt ut- 
sträckt larv av Car- 
diophorus ebeninus. 
Omkr. 5 ggr förstorad. 
Foto A. TULLGREN. 


84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


og smeldere» (Köbenhavn 1913) intager kroppen en sådan 
längdutsträckning, att de tre delarna, prescutum, scutum och 
postscutum, bli helt synliga, slutna till varandra. Då den mel- 
lersta delen, scutum, hos den levande larven är bredare än 
de andra, liksom utsvälld, får kroppen ett knutigt utseende, 
Den sammandragbarhet i längdriktning, som i mer eller min- 
dre grad finnes hos olika skalbagglarver, har emellertid hos 
Cardiophorus-larven nått en osedvanlig utveckling, och kroppen 
kan därför alltefter den längdutsträckning larven för tillfället 
intager få ett högst olika utseende. Den på föregående sida 
avbildade levande larven av Ci ebeninus är ett ungt individ. 
hos vilket den omnämnda knutigheten, också på grund av 
den starka utsträckning larven intar, är mindre märkbar. 

På i sprit lagda exemplar kan med lätthet iakttagas, 
varav denna utsträckning och sammandragning betingas. Hos 
dessa är pre&scutum i en efterföljande led till sin största del 
indraget i föregående leds postscutum, och från sidan kan 
man se, hurusom postscutum som en hylsa omsluter efter- 
följande prescutum, av vilket endast en obetydlig del sålunda 
kan ses mellan föregående postscutum och scutum i den 
led det självt tillhör. Denna indragning av en del av en 
led i en föregående — ungefär som sammanskjutbarheten 
hos en kikare — sker tack vare de längdmuskler, vilka från 
ledgränsen (gränsen mellan postscutum och prescutum) gå 
till ledens främre del. Då nu prescutum och postscutum hos 
Cardiophorus-larven i motsats mot andra elateridlarver ha en 
så exceptionellt stor längd, förklaras att genom kontraktionen 
av desamma larvens längd vid skilda tillfällen kan vara så 
betydligt olika. Denna Cardiophorus-larvens stora kontrak- 
tionsförmåga liksom dess organisation för övrigt är uppen- 
barligen en anpassning för dess levnadssätt i det omgivande 
mediet, sanden. Just med hänsyn till Ilokomotionen häri kunde 
iakttagelser göras på de individ, vilka hemfördes från fynd- 
platsen. 


Dels nedsläpptes ett antal larver i sand i glasrör, dels 


hemfördes rottuvor med var sin larv, placerade i sand. Lar- 
verna grävde ned sig till bottnen av glasröret och förblevo 
där, åtminstone vid dagsljus, mest orörligt omböjda. De 
gångar vilka genomkorsade sanden i röret, röjde dock, att de 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. EES 85 


varit i: rörelse, men jag tror mig ha funnit, att larvernas 
livligaste verksamhet infaller under den mörka delen av 
dygnet. 

Intressant var att iakttaga larvens tillvägagångssätt, då 
den lägges på sandytan. Den söker sig då genast ned i 
sanden, Under det den bakre delen av abdomen vilar på 
densamma och behåller sitt fäste sannolikt genom användande 
av två krokformiga, snett utåt och nedåt riktade bihang på 
analsegmentet, ett på var sida av anus, utsträckes och ut- 
tänjes främre delen av kroppen avsevärt tack vare den förut 
omnämnda in- och utskjutbarheten av det ena segmentet i 
det andra. Man ser, huru främre delen av kroppen försvin- 
ner i sanden, under det den bakre fortfarande: vilar: kvar, 
Efter några ögonblick sker ett ryck i den senare, och krop- 
pen sim helhet! glider: ned ett stycke i sanden. Så går.:en 
stund, ett nytt ryck följer, och slutligen är larven ej mer att 
skåda. 

Larven kan emellertid även röra sig baklänges och tyckes 
då använda bihanget på analsegmentet som något slags grip- 
organ. 

Vid nedträngandet i sanden bortskaffar larven ingenting 
därav. De relativt korta benen äro visserligen försedda med 
klo, taggar och borst men äro icke så starkt utplattade och 
kraftiga samt i övrigt organiserade som hos egentliga grävar- 
insekter, varför de vid nedträngandet i sanden knappast torde 
hava någon väsentlig betydelse såsom framdrivande organ. 
Vilka fortskaffningsmedel använder då larven för att komma 
på djupet i sanden, vartill ju onekligen fordras en viss kraft, 
större ju mer på djupet larven går? 

Då larven råkade befinna sig vid glasrörets väggar, 
kunde hans tillvägagangssätt iakttagas. Han sågs då under 
ryckvisa krängningar av huvud och framkropp liksom borra 
sig ned, och därvid befanns att de så egendomligt formade 
mandiblerna spela en sannolikt icke oväsentlig roll. Under 
dessa krängningar utspärras nämligen mandiblerna i omkring 
45 gr. vinkel och slutas oupphörligt. Det kan knappast råda 
något tvivel om, att de härvid tjänstgöra som redskap för 
att trycka sanden åt sidan och därigenom underlätta fram- 
trängandet. Då emellertid mandiblerna som nämnts äro rätt 


86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


djupt kluvna, torde ej kunna undgås, att små sandkorn tränga 
sig in i springan. Naturligtvis kan mandiblernas besynnerliga 
form i övrigt, särskilt taggutskotten, icke förklaras enbart med 
hänsyn till lokomotionen. 

HENRIKSEN gör i sitt ovannämnda arbete gällande, att 
mandiblernas egendomliga form synes tyda på, att larven 
ej själv kan skaffa sig sin föda, en förmodan sannolikt grun- 
dad på, att larven av så väl Cardiophorus asellus som 'C. 
ruficollis träffats i myrstackar. Denna förmodan har emel- 
lertid hr HENRIKSEN — som jag är mycken tack skyldig för 
i brev meddelade upplysningar till förståendet av Cardzio- 
phorus-larvens organisation och biologi — numera övergivit, 
sedan nämligen genom senare fynd bl. a. av honom själv 
visats, att larverna av Cardiophorus-arter ofta träffats på lo- 
kaler, där absolut inga myror funnos i närheten, men alltid 
i lös, sandig jordmån, varför han numera anser, att larven ej 
har något med myror att göra, men att dess morfologi måste 
ses i relation till dess förekomst på nämnda lokaler. Vid 
tiden för insamlingen av mina ebexnznus-larver hade jag emel- 
lertid uppgifterna om förekomsten bland myror för ögonen 
och aktgav därför på om myror funnos i de tuvor, som hyste 
ebeninus-larven, men ehuru sådana väl sågos i närheten i 
sandgropen, saknades de alldeles i tuvorna. Då sedermera 
myror släpptes samman med larver i glasrören, kunde jag 
aldrig se, att de togo befattning med varandra. 

Varav lever då Cardiophorus-larven? Då REITTER (»Die 
Käfer des deutschen Reiches») beträffande larven av C. 
gramincus SCOP. uppgiver, att densamma, som enligt honom 
träffas under ekbark, anställer jakt på de tidigare stadierna 
av Pyrrhlidium sanguineum och Phymatodes testaceus, sökte 
jag på platsen, där ebenznus-larverna höllo till, efter den ani- 
maliska spis, som kunde komma i fråga. Sandgropen var 
emellertid ganska steril även beträffande djurvärlden. Det 
enda som kunde framletas var av larver endast något ex. av 
Crypticus gquisquilius L., av en Byrrhus och några andra 
hårdkitiniserade skalbagglarver, vidare några stora noctuid- 
larver och av imagines några smärre staphylinider, byrrhider, 
några coccinellider, en del lyg&der och stritar, en Geophilus 
OMESSEVE 


| 
| 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 1—3. 37 


Av ovannämnda djur insläpptes en del individ i glas- 
rören och även myror och myrlarver. Men ehuru de så agila 
rörelserna och hela habitus för övrigt hos larven av C. ebe- 
ninus synas häntyda på rovdjursnaturen, visade det sig ytterst 
svårt att få konstaterat vad den äter. Myrorna, tusenfotin- 
garna och de olika fullt utvecklade insekter, vilka nedsläpp- 
tes i rören, lämnade larven och lämnades av honom absolut 
i fred. Detsamma syntes vara fallet med de hårda Crypticus- 
och e/laterid-larverna, vilka jag såg Cardiophorus-larven stöta 
på i sanden men liksom oroad draga sig tillbaka för. De 
funnos också ständigt kvar i rören på morgonen, då jag un- 
dersökte deras innehåll. Däremot föreföllo myrlarverna, som 
då och då insläpptes, bli reducerade. 

Endast en enda gång lyckades jag emellertid komma på 
en Cardiophorus-larv under ätandet. Då jag vände röret för 
att få syn på larven, upptäckte jag först ej denna men såg 
på ett ställe i sanden underliga rytmiska rörelser. Med luppen 
kunde iakttagas, att här var ett larvskinn som inifrån utgräv- 
des genom något som följde dess inre yta med dessa regel- 
bundna rörelser. Det visade sig vara Cardiophorus-larven, 
som med huvudet trängt in i offret — kanske dock redan förut 
dött — och till slut helt tömt det på dess innehåll. Det 
skrumpnade larvskinnet tillvaratogs, men av resterna kan jag 
ej avgöra, om det tillhör en myr- eller fjärillarv. På grund 
av en sommarresa, då glasrören med larverna visserligen 
medtogos, kunde regelbundna observationer ej företagas och 
larverna ej heller ses till så som de borde. Då som bekant 
växtätande larver i nödfall kunna tillgripa animalisk spis, 
kan ju det av mig iakttagna enda fallet, då ebenznus-larven 
sågs äta, och det just en larv, ej tillmätas avgörande bety- 
delse, men dels även på grund av larvens agilitet, dels på 
grund av REITTER's ovannämnda uppgifter, tycktes det san- 
nolikt, att larven är av carnivor natur. Sedermera har jag 
emellertid genom hr HENRIKSEN's välvilja satts i tillfälle taga 
del av innehållet i en avhandling av amerikanaren J. A. HYS- 
LOP över larven till en Cardiophorus närstående nordameri- 
kansk elaterid, Horzistonotus Uhleriz HORN, vilken i avseende 
på sin organisation nära ansluter sig till Cardiophorus-larven 
och vilken enligt HYSLOP lever av »living vegetable matter». 


88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Horistonotus-larven saknar i motsats till Cardiophorus-larven 
oceller, är sålunda blind, vilket ju också häntyder på phyto- 
phagnatur. 

Förutsatt att Cardiophorus ebeninus-larven ävenledes nor- 
malt lever av växtföda, skulle för dess vidkommande knap- 
past annat än gräsrötterna i tuvorna, där den träffas, kunna 
härvidlag komma i fråga, då larverna som sagt aldrig anträf- 
fades utanför de samma. Hr HENRIKSEN är numera också, 
meddelar han i brev, böjd för att anse mandiblernas egen- 
domliga byggnad tyda på att larven är växtätare, och fram- 
håller såsom talande härför, att rena rovdjur utmärkas ge- 
nom sickelformiga mandibler med skarp spets eller med en 
skarp innertand men icke med utväxter, vilka icke direkt 
kunna användas som en sax att klippa sig in i bytet med. 
HYSLOP förmodar också, att de spetsiga tänderna på insidan 
av mandiblerna användas till att slita hål i växtvävnaden 
vid ätandet. Huru som helst synes frågan om Cardiophorus- 
larvens levnadssätt ej vara helt avgjord. Fortsatta under- 
sökningar äro önskliga för att få full klarhet häri. En säker 
metod, utförd av därtill kompetent person, vore ju under- 
sökning av larvens tarminnehåll, en undersökning som ej 
torde möta alltför stora svårigheter i betraktande av att man 
på detta sätt lyckats få konstaterat vad sådana pygméartade 
varelser som trichopterygiderna leva av. 

Att Cardiophorus-larven i lång tid kan helt undvara föda 
framgick av att larver, vilka förvarades i sand, vecktal utan 
tillförsel av vare sig något ätbart ur djur- eller växtvärlden 
befunnos reagera livligt vid oroande. 

Då emellertid i fångenskap det är svårt att återgiva de 
naturliga betingelserna för larverna och dessutom som nämnts 
en resa orsakade ständiga rubbningar, gingo de flesta lar- 
verna under före förpuppningen. Att larverna voro sjuka 
visade sig genom att kroppen på en punkt ungefär vid mitten 
svartnade och där smalnade; larven blev allt orörligare, till 
dess han slutligen dog. Dock fann jag till min glädje i bör- 
jan av juli, att en larv dragit sig samman och svällt ut, tyd- 
ligen kommen till stadiet omedelbart före förpuppningen. 
Denna inträffade också ”/1. Ej förrän den 31 i samma månad 
remnade puppan och en Cardiophorus ebeninus kom till synes. 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 1I—23. 89 


Den var emellertid defekt — tydligen beroende på de stör- 
ningar larven varit utsatt för — i det endast huvud och 
thorax voro fullbildade, under det bakkroppen med täckvin- 
garna var förkrympt, såsom ofta blir resultatet av dylika 
kläckningar under artificiella förhållanden. Kläckningen här i 
fångenskap inträffade förmodligen något tidigare än ute i 
naturen. Någon tid därefter fann jag på dess naturliga före- 
komstplats en larv just i sista stadiet före förpuppningen. 
Den gick också i puppa, men tyvärr dog den före kläck- 
ningen. I alla händelser hör Cardiophorus ebeninus till de 
elaterider, vilka kläckas på hösten och övervintra som imago, 
liksom förmodligen de knäppare, vilka visa sig tidigt på året. 
C. ebeninus synes också vara en av de tidigaste. 

Av de av mig hemförda larverna mätte de största om- 
kring 3 cm. Dessa levde påtagligen nu på den sista av de 
tre somrar, vilka elateriderna antagas genomleva. 

De av mig på våren iakttagna Cardziophorus-individen 
kunde ju antagas ha lagt ägg, vilka utvecklats till larver 
stora nog att kunna upptäckas på eftersommaren. Några 
sådana kunde emellertid ej anträffas, och överhuvud taget 
voro Cardiophorus-larverna försvunna vid denna tid. 

Larven av C. ebeninus synes ej visa några väsentliga 
avvikelser från larven av C. asellus. Som jag emellertid ej 
har tillgång till den litteratur, där de kända Cardiophorus- 
larverna finnas beskrivna, inskränker jag mig här till några 
mera ytliga jämförelsepunkter med de av HENRIKSEN i förut 
anförda arbete i korthet beskrivna larverna av C. asellus och 
C. ruficollis. Hos dessa säges bakkroppens färg vara vit. 
Hos larverna av C. ebeninus är färgen — och var det även 
hos de levande larverna — ljusgul, något mörkare på ovan- 
sidan. Huvudet liksom första thoracalsegmentet glänsande 
brungult, huvudet något mörkare, mandibelspetsarna än 
mörkare bruna. De övriga thoracalsegmenten av samma 
färg som bakkroppen. Hos larven av C. asellus angivas pre- 
scutum, scutum och postscutum vara kortare än breda, hos 
larven av C. ruficollis längre än breda. Hos ebeninus-larven 
är åtminstone scutum avsevärt längre än brett, Detta gäller 
emellertid i sprit lagda larver, hos vilka kroppen samman- 
drages och blir jämnsmal, så att den förut omtalade knutig- 


90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


heten försvinner: - Hos levande larver av C. asellus skall 
scutum vara ungefär kulformigt, hos larver av C. ruficollis 
kägelformigt. Med hänsyn till scutums form och längd synes 
larven av C. ebeninus mest överensstämma med den sist- 
nämnda. 

Det ovannämnda arbetet av J. A. HYSLOP över Hori- 
stonotus-larven, »Notes on the habits and anatomy of 
Horistonotus Uhlerii HORN» (Proc. Ent. soc. Washington 
XVII, 1915) kom mig i handom först sedan jag nedskrivit 
mina anteckningar över Cardiophorus ebeninus-larven. Av 
detta framgår emellertid, att vad HYSLOP funnit beträffande 
Horistonotus-larvens biologi överensstämmer med iakttagel- 
serna Över larven till C": ebexznus i huvudsak. Sålunda har 
HYSLOP sett Horistonotus-larven vid ställförflyttningen göra 
rörelser med mandiblerna liksom ebenznus-larven och anser 
också, att därigenom skjuter larven sanden åt sidan. Mun- 
delarnas borstbetäckning förmodar han även spela en roll i 
så hänseende, i det de hindra sandkorn att intränga i mun- 
kaviteten, 

I avseende på larvens ställförflyttning har HYSLOP in- 
tressanta förklaringar över funktionen hos de olika kropps- 
delar, vilka därvid komma i bruk. Sålunda framhåller han, 
att då larven skall tränga sig nedåt genom sanden, behåller 
bakkroppen sitt fäste och hindras att tryckas bakåt tack vare 
de retraktila, nu utspärrade analutskotten (vilka hos Horisto- 
notus-larven äro fingerlikt grenade). Då larven däremot rör 
sig baklänges, sker det huvudsakligen genom verksamheten 
hos framåt riktade, ävenledes retraktila ventralpapiller (också 
tillfinnandes hos Cardiophorus-larven), och vilka, då mandib- 
lerna och benen släppt sitt tag, hindra, att segmenten glida 
framåt på det lösa underlaget. På hårt underlag kommer 
också den borstbeklädda spetsen av nionde segmentet till 
användning, då kroppen rör sig bakåt, i det den då böjes 
ned och hugger tag ungefär som en ankarkrok. Då hela kroppen 
är i rörelse nedåt, äro såväl ventralpapillerna som anallo- 
berna indragna, så att ej motstånd därigenom uppkommer. 

HYSLOP gör gällande, att Horzstonotus-larvens kropps- 
struktur och rörelser äro anpassade på ett beundransvärt sätt 
för att hastigt kunna ändra läget i vertikal riktning i den 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. I lö 9I 


jordmån, i vilken larverna leva, med hänsyn till temperatur 
och fuktighetsgrad, så att dessa faktorer, vilka på de öppna 
sandiga platserna äro utsatta för snabba och starka växlingar, 
komma i överensstämmelse med larvernas levnadsbetingelser. 
Då sanden uttorkar eller temperaturen sänkes, borra sig lar- 
verna hastigt ned, i motsatt fall begiva de sig lika snabbt 
uppåt. 

Enligt HYSLOP äro elateridlarverna i allmänhet mycket 
känsliga för dylika tvära temperaturväxlingar och kunna med 
få undantag ej uthärda omgivningens uttorkande »in the 
slightest degree». Härtill må anmärkas, att de larver av 
Cardiophorus ebeninus, vilka jag insarlat och hade under 
observation, en del från våren och fram över sommaren, och 
av vilka åtminstone en förpuppades och kläcktes, hela tiden 
förvarades i torr sand i glasrör, hemförd från fyndplatsen och 
vilken ingen enda gång fuktades, så att den måste ha varit 
fullständigt fri från fuktighet. 


2. Skalbaggfaunan i barrhögar. 


En lokalitet, som synes otillräckligt ha beaktats av cole- 
opterologerna är de under ris upplagt efter avverkningar bil- 
dade högarna av granbarr. Våren 1919 strax efter snösmält- 
ningen företog jag mig i Örebrotrakten att låta dylika barr- 
anhopningar gå genom sikten och gjorde därvid intressanta 
fynd. Jag fann i stor mängd på detta sätt åtskilliga skal- 
baggarter, vilka jag dittills endast funnit enstaka och därför 
hade ansett som sällsynta i trakten. 

Här fanns först och främst en liten Arfheta i otrolig indi- 
vidrikedom. Det var den förut i Sverige endast från Skåne 
(THOMSON) anmärkta Å. (Xenota) myrmecobia KR. Denna 
art uppgives av GANGLBAUER (»>Die Käfer von Mittel- 
europa») förekomma i skogiga och bergiga trakter, ibland i 
sällskap med Formica rufa och congerens» och REITTER (»Die 
Käfer des deutschen Reiches») uppger endast det sist- 
nämnda förekomstsättet. J. P. JOHANSEN säger också (»Dan- 
marks rovbiller»), att den förekommer i tuvorna hos For- 
mica rufa, men tillägger, att »den är icke, såsom KRAATZ 
anser, någon ständig eller äkta myrgäst; utanför tuvorna 


92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


finnes den på fuktig ängs- eller skogsbotten under växttäcket, 
överallt sällsynt». Själv har jag icke funnit Åftheta myrme- 
cobia i myrstackar, detta troligen beroende på att jag där 
icke sökt den på den tid då den egentligen uppträder, näm- 
ligen tidigt på våren. Helt säkert förhåller det sig emellertid 
så, som JOHANSEN framhåller, att arten alls icke är myrme- 
cophil, utan att dess förekomst i myrstackarna har andra 
grunder. Den oerhörda mängd i vilken den uppträdde i de 
av mig undersökta barrhögarna tyder på att det är just de 
halvmultnade barren som den uppsöker och i vilka den tro- 
ligen genomlever sin utveckling. Som ju myrstackarna till 
största delen bestå av barr, förklaras därigenom dess före- 
komst hos myrorna. Även under barrlagret under träden 
och på gamla mossbelupna stubbar har jag funnit ÅAzheta 
myrmecobia, men endast tidigt på våren. Då barrhögarna 
längre fram avdunstat sin fuktighet, är Altheta myrmecobia 
försvunnen. Det må upplysas, att lokalen, där jag fann arten, 
är bergig och skogig. 

En annan ÅAz£heta-art, som särskilt håller till i barrhögar, är 
ÅA. (Liogluta) microptera THOMS. Arten, som av GRILL i hans 
katalog endast uppgives för Skåne och Stockholm och som 
JOHANSEN säger vara »en alpin art, mycket sällsynt i mel- 
lersta Europas bergstrakter samt i Sverige och Finland>, 
förekommer över hela landet. Jag har ex. från Lappland 
(Abisko), Jämtland (ex. bland framlidne A. FRISENDAHL's 
åt mig överlåtna ouppsatta coleoptera) samt från olika loka- 
liteter i Närke. Ehuru arten väl också kan träffas under 
fuktigt löv, torde den liksom Aztheta myrmecobia egentligen 
tillhöra barrskogstrakterna, och söker man bland granbarren 
på högländ mark, där de hållit sig fuktiga och särskilt där 
de hopats i högar, torde man icke söka förgäves. Även vid 
sjöstränder under fuktigt löv har jag funnit arten men aldrig 
1 torvmosskärr, där maniidäremot Här si trakten finner VA: 
(Liogluta) hypnorum KIESW. Möjligt är, att Å. microptera 
hos oss förväxlats med ÅA. granigera KIESW., som hos GRILL 
uppgives förekomma från Skåne till Lappland men vilken 
säkerligen är sällsyntare än Å. microptera. 

Åtskilliga andra staphylinider kunna anträffas i dylika 
barrhögar, men då bland dessa dels äro mera allmänna arter 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. I—3. 93 


och dels artsammansättningen växlar efter lokaliteterna, må 
utrymmet ej upptagas av någon uppräkning. Endast må 
antecknas, att i Örebrotrakten i barrhögar på den med bland- 
skog av gran och björk bevuxna skogsås, där undersöknin- 
garna företogos, förekommo talrikt Oxypoda lateralis MANNH., 
O. annularis MANNH. och ÖQuedius scintillans GRAVH. samt 
särdeles allmänt Örz£hius myrmecophilus KIESW., ett rovdjur 
som här har god jaktmark. En larv av Xantholinintypen som 
allmänt träffades i barrhögarna torde tillhöra ÖOfZhzus-arten. 

Av andra coleopterfamiljer uppträdde ävenledes en del 
arter, vilka att döma av deras talrikhet synas mest höra 
hemma i barrhögar. Bland dem må framhållas Lathridius 
rugicollis OLIV., som jag förut sparsamt funnit en och annan 
gång 1 landskapet, oftast flygande, genom håvning men vars 
rätta vistelseort jag fick klart för mig vid sållning av barr- 
högar, då den visade sig kunna erhållas i mer än tillräcklig 
mängd för en samlare. Enligt GANGLBAUER skall den kunna 
finnas i mängd i gamla nedfallna multnade grankottar. Tal- 
rikt träffas i barrhögarna också Enicmus (Coninomus) nodi- 
fer WESTW., som emellertid ej heller föraktar trädsvampar 
samt gamla löv- ooh komposthögar. En annan lathridiid, av 
vilken i barrhögarna anträffas ett och annat ex., är Corticaria 
longicollis ZETT., en art vilken ju är vanlig i Formica rufa's 
stackar men lika litet som AÅztheta myrmecobia torde vara att 
betrakta som äkta myrgäst utan uppträda i stackarna på 
grund mera av det material av vilket dessa äro byggda än 
på grund av något direkt avhängighetsförhållande till my- 
rorna själva eller till deras yngel. Myrstackar funnos för 
övrigt naturligtvis på skogsåsen i fråga, ehuru ej i omedelbar 
närhet till barrhögarna. En enda äkta myrgäst — i detta 
fall en myrfiende — har jag funnit i barrhögar, nämligen en 
Myrmedonia i 1 ex., men arterna av detta släkte äro ju som 
bekant att betrakta som lönnmördare utanför myrboningarnas 
knutar. 

Överraskad blev jag av att finna i barrhögarna Sz/va- 
noprus fagi GUÉR. (Silvanus similis WESM) en i Sverige 
mycket litet observerad art, som emellertid på skogsåsen i 
fråga mycket ofta erhölls vid sållning av barrhögar. Arten 
finnes i Hjälmartraktens strandskog, och till uppgiften i 


94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


GRILL's katalog: Sthlm kan jag också lägga Småland: Vir- 
serum. 

Det intressantaste fyndet, som gjordes på dylika lokali- 
teter, var av Åtomaria (Anchicera) ornata HEER. Arten, som 
enligt GANGLBAUER förekommer sällsynt i Mellaneuropas 
bergstrakter, finnes i GRILL's katalog upptagen för Skåne 
(enligt G. MÖLLER) i tillägget och är också funnen i Norge. 
I en större men låg hög av granbarr på skogsåsen söder om 
Örebro sållade jag på våren 1919 fram det ena exemplaret 
efter: det andra av den vackra arten och fann den där till 
fram på försommaren, då högen var helt uttorkad. Sannolikt 
är det någon svamp eller mögelbildning på barren som för- 
klarar denna och en del andra lathridiiders och cryptopha- 
giders förekomst i barrhögarna. Att i dessa Micrambe abie- 
Zis PAYK. ej var ovanlig, står ju bra i samklang med upp- 
giften i faunorna, att den skall förekomma på barrträd. Lar- 
ven lever enligt PERRIS i processionsspinnarens (och väl andra 
fjärillarvers) nätbon. Rent tillfälligt nedkomma naturligtvis 
åtskilliga skalbaggar i barrhögarna, och många torde upp- 
söka dem som vinterkvarter för att lämna dem med den 
inbrytande vårvärmen. 


3. Amara sylvicola Zmwm. och A. Quenseli ScHÖnH. 


Under vistelse vid Ljugarn på östra kusten av Gottland 
i juni 1919 fann jag förstn. art där vara allmän på en rätt 
stor yta av sandfältet innanför havskusten, och den kan 
räknas till sandfaunans karaktärsinsekter på platsen. Spe- 
ciellt uppehåller den sig till de av Zhymus, Galium verum 
m. ff. xerofila arter beväxta små låga tuvorna i sanden, där 
den lever nedgrävd vid dessa växters rötter. Vid min an- 
komst i början av juni voro de flesta individen som iakttogos 
ljusa i färgen och mjuka, påtagligen nykläckta. Larver 
iakttogos icke. Sedermera hade de iakttagna ex. erhållit en 
mörkare bronsfärg. 

Arten uppgives i GRILL's katalog förekomma. Sk.—Ög. 
Den står som bekant nära A. OQuenselz SCHÖNH., med vilken 
det kan misstänkas, att den hos oss delvis förväxlats. Då nu 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. TES 95 


ÅA. Quenseli i GRILL's katalog nämnes utom från Lappland 
och Härjedalen också från Skåne (THOMSON) och Öland 
(HAGLUND), men den efter GANGLBAUER att döma synes ha 
en alpin utbredning, i det den säges förekomma »i Alperna, 
i Pyreneerna, i Kaukasus och i höga Norden», då den vidare 
i Tyskland endast anträffats i bajerska Alperna och på Glatz- 
bergen och ej finnes i Danmark, där däremot AA. sylvicola 
flerstädes förekommer, kan man vara böjd för att antaga en 
möjlig förväxling beträffande Skåne och Öland med A. syl- 
vicola. Ett ex. som jag erhållit under namn av ÅA. Quenseli 
från Hälsingborg, taget där av hr B. VARENIUS, var också 
Å. sylvicola. "Denna senare art synes också (enligt GANGL- 
BAUER, REITTER m. fl.) vara en huvudsakligen maritim art, 
utmärkande för sandmarker vid havsstränderna, varför också 
SCHIÖDTE kallade den ÅA. maritima. Nu uppger emellertid 
C. H. NERÉN, som först upptäckte ÅA. sylvicola i Sverige, 
enligt redogörelsen för 12:e skandinaviska naturforskaremötets 
förhandlingar (Ent. Tidskrift 1880), att han funnit ÅA. syl- 
vicola också på sandmark inuti landet i Östergötland, samt att 
den enligt SAHLBERG också förekommer ini landet i Fin- 
land. Vidare meddelar han, att AA. ÖQuenseli anträffats i 
Skåne just vid dyner vid havsstranden, sålunda på samma 
lokalitet som ÅA. sylvicola. Då NERÉN noga angiver skilje- 
märkena mellan ÅA. sylvicola och ÅA. Quenseli, borde man ju 
ej betvivla uppgiften om förekomsten i Skåne av den sist- 
nämnda arten. En förnyad undersökning av de båda arter- 
nas utbredning i Sverige har emellertid sitt intresse. ÅA. 
Quenseli har i Entomol. Tidskrift också angivits för Väst- 
manl.: Ängelsberg (K. V. O. DAHLGREN). 

En förväxling mellan de båda arterna kan lätt ske, då 
den för Å. sylvicola angivna väsentligaste karaktären, 4 borst 
på prosterni spets, ej är säker, i det ex. finnas med endast 
2 borst — det utmärkande för A. Quenseli — ja, antalet kan 
vara ytterligare reducerat, möjligen beroende på avskavning. 
REITTER säger också om denna karaktär (»Die Käfer des 
deutschen Reiches»): Prosternalspitze meist mit 4 Haar- 
borsten. Om denna karaktär sålunda sviker, har man att 
hålla sig till kroppsformen, som hos ÅA. sylvicola är mera 
oval och bred, hos A. Quenseli mera långsträckt, och till 


96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


prothorax, som är framåt starkare avsmalnande hos ÅA. syl- 
vicola än hos Å. OQuenseli, samt slutligen till strimmorna på 
elytra, vilka äro tydligt punkterade hos ÅA. sylvicola, mycket 
otydligt hos ÅA. Quenseli, relativa karaktärer emellertid vilka 
göra skillnaden fullt tydlig först då man har ex. av båda 
arterna framför sig. 


Beiträge zur Kenntnis schwedischer 
Blattwespen. 


Von 


René Malaise. 


Seit langer Zeit wurde das Studium der Blattwespen in 
hohem Grade vernachlässigt. Jedoch ist während der letzten 
drei Jahrzehnte das Interesse fär diese äusserlich unansehn- 
lichen Insekten in gewisser Hinsicht gestiegen. Erst KONOW 
war es vorbehalten am Ende des XIX:ten und Beginne des 
XX:ten Jahrhunderts, Ordnung und System in jenen Chaos zu 
bringen, worin sich unsere Tiergruppe befand. Auf der Ba- 
sis seiner Verfasserschaft arbeitete darauf Dr ENSLIN weiter, 
und in seiner vortrefflichen Abhandlung »Die Tentrediniden 
Mitteleuropas«, (1912—17), findet man eine Zusammenfassung 
von alldem, was auf dem Gebiete des europäischen Blatt- 
wespenstudiums erforscht wurde. 

Es ist nur ganz natärlich, dass auf dem grossen Gebiete 
einer so ausgeprägt paläarktischen und neoarktischen Gruppe, 
wie es die Blattwespen mit ihrer reichen Verbreitung in den 
hochnordischen Regionen sind, vom entomologischen Gesichts- 
punkte noch relativ wenig erforscht ist. Zahlreiche Arten 
sind noch unbeschrieben und ein grösserer Teil der Biologie 
der ubrigen ist noch nicht bekannt. Was Schweden beson- 
ders anbetrifft, so scheint Lappland das meist versprechende 
und dankbare Arbeitsfeld fär diese Tiere zu sein. In Schwe- 
den hat Prof. A. TULLGREN einen Teil von Blattwespen- 
gruppen in »Svensk insektfauna« behandelt und in Finnland 


7 — 20200. Entomol. Tidskr. Årg. 40. Häft. 2—4 (1920). 


98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


arbeitet gegenwärtig Dr RUNAR FORSIUS. Sonst erstaunt die 
geringe Anzahl von Forschern, die sich mit Blattwespen be- 
fassen. Seit vielen Jahren beschäftige ich mich mit der 
Systematik und Biologie der Blattwespen. Waährend dieser 
Studien wurde es mir klar, dass noch all zu Vieles eräbrigt, 
um irgendwelche weitgehende systematische Schlussätze zie- 
hen zu können. Deshalb habe ich mich bis aufs weitere da- 
mit begnägt, hier unten neue Formen zu beschreiben, die ich 
gefunden habe, sowie biologische Beiträge und, Lokalangaben 
fur die bekannten Arten zu geben. Ausserdem habe ich 
noch Angaben iber die Verbreitung seltener oder weniger 
bekannten Blattwespen zusammengestellt. 

Es ist mir eine angenehme Pfliicht meinen schönsten 
Dank Herrn Prof. YNGVE SJÖSTEDT auszusprechen, der 
mich zuerst in dieses Gebiet eingefuhrt und mir wohlwollend 
die Blattwespensammlung des Reichsmuseums zur Verfägung 
gestellt hat; ferner Herrn Prof. CHR. AURIVILLIUS, sowie dem 
Kommitté fär die naturwissenschaftliche Station in Abisko, 
die mir drei Jahre nacheinander: Reisestipendien zuteilten, 
sowie einen Arbeitsplatz an der naturwissenschaftlichen Station 
in Abisko zur Verfägung stellten. 

In besonderer Dankesschuld stehe ich den Herren Prof. 
A; TULLGREN, Dr! Al ROMAN, Dr 1 TRÄGÅRDH, ZahnarztiE! 
NORDSTRÖM, ferner O. RINGDAHL, D. LJUNGDAHL, G. HED: 
GREN und E. INGELSTRÖM. 


Anm. Die mit + bezeichnete Arten sind för Schweden neu. 


+ Tentiredo velox F. In der Sammlung des Reichsmuse- 
ums zu Stockholm gibt es ein 2 ohne Lokalbezeichnung; 
wahrscheinlich schwedisch. 

Tenthiredo balteata KL. In der Umgebung von Stock- 
holm kommen die Larven 'dieser Art an Hypericum qua- 
drangulum IL. und HA. perforatum LT. häuvfig vor. 

= Tenthredopsis fenestrata KNW. (flamaculata CAM.). Ein 
3 von O. RINGDAHL in Jtl. gefangen. 

+ Dolerus arcticola KIAER. Ein 82 von mir bei Vassi- 
jaure, in Lappland, erbeutet. 


MALAISE: BEITRÄGE. ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 99 


= Dolerus madidus KL. (lateritius TH. nach KL.). Ich 
kenne diese Art aus Stockholm (Nacka), Upl. (Resarö) und His. 

Die von THOMSON als OD. lateritius bestimmten Exem- 
plare des Reichsmuseums sind alle OD. pratensis L. var nigri- 
ceps KNW. -— mediator ENSL. 

Ke oterusi: gessneri se DI VANDRES -Ichikenne dies rArt 
allsk om., Bh.,Sdm., <Upl:I (Resarö) und? Dal [Falun und 
Fulufjäll (TJEDER)]. 

+ Dolerus anthracinus KL. Scheint dieselbe Verbreitung 
vaedderkvonigerzurhaben so twutderer in. Sk, OG. Vrml., 
Sdm., Sthlm und Dal. (Säter) gefangen. 

= Dolerus asper ZADD. Drei SJS von BOHEMAN in 
V:G., O.G., Dal. und ein 2 von mir bei Resarö, Upl. ge- 
fangen. 

+ Dolerus megapterus CAM. In der Sammlung des Reich- 
museums befinden sich 4 22, die aus Sm., Sdm. und Sthlm 
stammen. 

Selandria flavens KL. Beim Klopfen mit dem Fangnetze 
in der Sumpfvegetation auf Resarö, Upl. fand ich im August 
1917 einen Blattwespenkokon, den ich in ein Zuchtglas 
steckte, wo ich auch andere Larven, die auf Carex lebten, 
zuchtete. Nach einigen Tagen ist eine Q S. flavens KL. aus 
dem Kokon geschläpft und später wurden von ihm FEier auf 
ein Carer-Blatt gelegt. Da es ganz allein war, muässen 
die Eier parthenogenetischer Herkunft sein. Die Eier sind 
weingelb, etwa 2 mm lang, schmal, bohnenförmig und kom- 
men in langen Reihen mit einem Zwischenraume von je 3 
bis 4 mm vor, und zwar so, dass jedes Ei mit dem einen 
Ende in einer kleiner Tasche, die von der Blattoberfläche bis 
zur vEpidermis der anderen 'Seite.des Blattes reicht, steckt 
(Siehe: Fisk 1). 

Die Eier lebten bis die Embryonen durchschimmerten, 
späterhin wurde es aber unmöglich die Austrocknung der 
Futterplanze zu verhindern. 

Im Jahre 1919 war diese Blattwespe auf feuchten Wiesen 
in der Stockholmer Umgebung ganz gemein. Um die Beob- 
achtungen von 1917 zu kontrollieren und fortzusetzen, wurden 
einige eingefangene 99 in einen Drathgazezylinder unter- 
gebracht, der tuber einen Blumentopf, worin ein Carex-rasen 


IOO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


gepflantzt war, gestuälpt war. Hier hatte ich Gelegenheit die 
Eiablage zu beobachten. Vor der Eiablage untersuchte das 
Weibchen mit ihren Antennen einen Halm nach dem anderen 
bis ein geeigneter gewählt war. Darauf plazierte es sich auf 
der Unterseite des Halmes in der Nähe der Basis mit dem 
Kopfe nach oben. Nachdem die Stelle mit den Antennen 
abermals untersucht war, begann das Sägen. Beim Sägen 
wurde nicht nur die Säge allein bewegt;, 
sondern der ganze Körper wurde langsam 
auf und nieder gefährt und auf diese Weise 
wurde im Blatte eine Ritze in der Nähe 
des Mittelnervs und in der Längsrichtung des 
Halmes ganz durchgesägt. Dabei stach die 
Säge fast in ihrer ganzen Länge die Ober- 
seite des Halmes durch. Darauf wurde 
die entstandene Ritze verlangert, wobei 
hauptsächlich die Basis der Säge zur An- 
wendung kam. Als das Loch ausgesägt 
war, ruhte sich das Tier eine kurze Weile 
aus, worauf die Säge von Neuem in das 
Loch gesteckt wurde, das durch Drehungen 
der Säge und Pressen auf den Kanten er- 
weitert wurde. Nach einer kärzeren Rast 
wurden nun die Eier abgelegt. Zuerst 
wurde die Säge bis zur Basis in das Loch 
eingefährt und so ganz stille gehalten. 
MOSE Durch die Arbeit der Hinterleibsmuskula- 
mit Bier-von Selandria, tUt sWurdeiydas Eivzwischenbeidertallten 
flavens KLG. der Säge hervorgepresst, das dann anfangs 
langsam, aber später immer rascher durch 

das Loch durch die ganze Blattesdicke glitt bis es auf der 
Oberseite des Blattes, von den beiden Sägehälften festgehal- 
ten, stecken blieb. Durch vorsichtiges Riäcken des einen und 
anderen Sägeblattes, wurde nun die Säge freigemacht und 
dabei wurde das eine Sägeblatt unabhängig vom anderen 
gerährt. Die Prozedur der Eiablage scheint sehr anstrengend 
zu sein, weil nachdem das Tier den Sägeapparat von einer 
weisslichen Fadensubstanz, die daran fest anhaftete, befreit 
hatte, nahm es sich eine längere oder kärzere Rast, bevor es 


MALAISE: BEI TRÄGEZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. IOI 


sich einige Schritte nach vorwärts begab und bevor es die 
ganze Prozedur wiederholte. 

Dass das Ei durch das Blatt auf die andere Seite gelegt 
wird, hat auch D. VON SCHLECHTENDAL (52) bei Selandria 
coronata KL. an Polystichum felix mas und ÅAsplenium felix 
femina beobachtet, doch bleibt das Ei bei dieser Art nicht 
quer zur Blattfläche stehen sondern liegt längs dieselben. 

Die Anzahl der gelegten Eier kann nicht besonders gross 
sein. Zwei Weibchen legten zusammen 54 Eier, aber die 
Eiablage konnte ja schon vor dem Einfangen begonnen ha- 
ben. In jeder Reihe variiert die Eieranzahl: zwischen vier 
bis zwanzig. 

Die Dauer des FEistadiums variiert recht bedeutend in 
einem Gelege. Es wurden alle Eier den 11/VI gelegt; die 
ersten Larven schläpften den 21/VI und dann nach und nach 
bis zum 24/VI, sohin ein Zeitraum von 10 bis 14 Tagen. 
Während dieser Zeit nahmen die Eier an Umfang zu, indem 
sie von der Pflanze Saft aufnahmen, so dass die Breite sich 
verdoppelte während die Länge so gut wie unverändert 
verblieb. 

Die aus den Eiern geschluäpften Larven nagten die ersten 
Tage bloss an der Halmepidermis, aber begannen dann 
bald von der Halmkante zu fressen. Als sie halberwachsen 
waren hatte ich das grosse Unglick, dass der Zuchtbehälter 
in meiner Abwesenheit umgestälpt wurde, sodass die Lar- 
ven entwischen konnten. Die Larven waren, so viel ich mich 
erinnere, grän mit einem dunkleren Räckenstreifen, der Kopf 
gelbgrän mit schwach angedeutetem Striche zwischen den 
Augen. 

Eine genauere und sichere Beschreibung der erwachsenen 
Larven muss ich mir leider fur die Zukunft vorbehalten. 

+ Selandria firstenbergensis KNW. Einige Ex. in der 
Sammlung des Reichmuseums stammen aus Sm., O.G. und 
Stockholm. 

+ Empria pumila KNW. Ein J von AURIVILLIUS bei 
Valmar in Roslagen, Upl. gefangen. Selbst habe ich sie 
bei Resarö, Upl. und Fridhem, Stockholm, Sdm. erbeutet. 

+ Empria tridens KNW. Diese Art scheint eine Bewoh- 
nerin der Gebirge zu sein. Sie ist in Vrml. (Lesjöfors) von 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


H. ROSÉN und in Jtl. von O. RINGDAHL gefangen. Selbst 
habe ich sie bei Torne Träsk und Kalixfors, im nördlichen 
Lappland, erbeutet; (2 22, 4 SS). Später auch bei Resarö 
und Experimentalfältet, Upl. 

Emphytus calceatus KL. In Lappland kommt eine Var. 
mit ganz schwarzem Hinterleibe vor. 

< Emphytus cingulatus SCOP. ein 2 in der Sammlung des 
Reichmuseums von H. ROSÉN bei Lesjöfors, Vrml. erbeutet. 

Emphytus carpinz HTG. (= Syn. Emphytus arcticus NE- 
REN; 2 (47), Pagot7):al C:1OBVSPORATA in Jönköpingrhatidie 
Freundlichkeit gehabt, mir den Typus von £. arcticus NERÉN 
zu senden, und es gelang mir festzustellen, dass es sich um 
nichts anders als den gemeinen £. carpiniz HTG. handelte. 

E. arcticus NERÉN ziehe ich sohin ein. 

+ Monophadnus monticola HTG. 5 28 habe ich den 17— 
20/V. "18 bei Resarö und Experimentalfältet, Upl., gefangen. 
Herr K.. H.: FORSLUND hat mir die Art aus dem Kirehspiel 
Ludvika, Dal., gesandt 


Blennocampa mixta n. sp. Schwarz; die Spitze der 
Schenkel und die Tibien weiss, die Spitze der Tibien mit 
schwarzem Flecke, die Tarsen hellbraun. Oberkopf glatt und 
glänzend, kaum punktiert, Wangen hinter den Augen dicht 
punktiert, matt; Wangenanhang mindestens eben so lang 
wie das zweite Fählerglied, Fähler kärzer als der Hinterleib, 
das achte Glied nur um das doppelte länger als die Breite; 
drittes Fählerglied etwa I !/s mal länger als das vierte; die 
Mittel- und Endglieder von der Seite gesehen schwach nach 
unten hervorgezogen, sodass die Fihler etwas gesägt er- 
scheinen. Stirnfeld nicht scharf begrenzt, Supraantennalgrube 
gross. Sägescheide von der Seite gesehen wie bei 5. tenui- 
cornzs KL. Länge 5—5,; mm. 

Diese neue Spezies ist möglicherweise eine Hybridform 
zwischen BL. subcana ZADD. und BI. tenuicornis KL. Der 
Körperhabitus und die Fähler stimmen mit 5/. subcana ZADD. 
uberein, aber die Wangenanhänge und die Sägescheide sind 
die von BZ. tenuicornis KL. 

Mir liegen drei 22, die aus Gstr., O.G. und Sk. (Häl- 
singborg; RINGDAHL) stammen, vor. 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 103 


+ Fenusella wwuestnezz KWN. Diese einzige mir im nörd- 
lichen Lappland bekannt Miniererblattwespe war bei Abisko 
und besonders bei Vassijaure sehr allgemein. Sie kommt vor- 
wiegend an Salix lapponum vor. An den Blättern derselben 


nns 


FS went RA 
i + | , 


Fig. 2—3. Links: Minen von Fenusella wuestneii KNnw 


. an Salix lapponum; 
rechts: Gallen von Euura atra Jur. und E. lappo n. sp. (Knospengallen) auf 


Salix lapponum. 


Salix und nur an diesen findet man später im Sommer nicht 
selten grosse, unregelmessig geförmte Minen (Fig. 2), die je 
von einer Blattwespenlarve bewohnt waren. 

Diese Larve ist 22 fässig. Die Farbe schmutzig wéeiss. 
Kopf, Nackenschild, Stigma, Brustfässe, ein kleiner Fleck vor 
jedem Abdominalfusse, sowie ein grosser Fleck mitten unter 


1904 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


dem ersten und ein kleiner unter den drei folgenden Seg- 
menten sind schwarz. Ausserdem ein Ring um die zu einer 
Spitze scheinbar zusammengewachsenen Afterfässe schwarz. 
Der Nackenschild besteht aus zwei grossen, viereckigen 
Flecken des ersten und zwei kleinen, länglichen, quergestellten 
des zweiten Segmentes. Kopf breit und platt gedräckt mit 
undeutlichen Augen. Der Körper ist am dritten Segment 
am breitesten und die ganze Larve gleicht sehr einer minie- 
renden Schmetterlings- oder Käferlarve. 

Es ist mir nicht gelungen aus dieser Larve ein Wespe 
zu ziehen, doch kann ich mir nichts anderes denken, als dass 
sie nicht zu F. wuestneiz KNW. gehörte. 

Hemichroa alni L. Die SS dieser Blattwespe sind ge- 
wöhnlich ausserordentlich selten, während die 22 allgemein 
sind. Eine Ausnahme von dieser Regel scheinen die Tiere 
der Art, die im nördlichen Lappland vorkommt, zu machen, 
denn von sechs Individuen die ich bei Abisko erbeutet habe, 
waren drei dd. 

Dineura virididorsata RETzZ. In einem morschen Birk- 
stumpfe, den ich bei Abisko in nördlichen Lappland fand, 
waren mehrere Kokons von dieser Blattwespe. Aus dem Ko- 
kon kamen ausser DNzneura auch die Schlupfwespen Diaborus 
glutiniatus RN. und Hypamolys transfuga HGN. vor, die Dr 
A. ROMAN bestimmte. 

D. virididorsata RETZ. ist im Torne-Träsk-Gebiete die 
gewöhnlichste Blattwespe. 

+ Trichiocampus ceneus ZADD. Ein 2 von AURIVILLIUS 
bei Enafors, Jtl. gefangen. 

Priophorus tener ZADD. var. tristis ZADD. Dr ROMAN 
hat diese Art vielmals aus Åznitriscus silvertris-Stengeln gezo- 
gen, in welche sich die Larven zur Verpuppung eingebohrt 
hatten. Die Larve lebt nach ENSLIN auf verschiedenen KRu- 
bus-Arten. 

Euura aträ JUR <Ichskennerdie Art alsseine Seltenheit 
aus Sk;,: O.G: und: Uplbeir Stockholm. :sZurmemen sE rstaus 
nen kommt die Wespe nebst ihren Galien im nördlichsten 
Lappland bei Abisko und Vassijaure sehr häufig vor und 
scheint wie Fenusella wuestneiz KNW. an Salix lapponum 
gebunden zu sein, und doch ist .S. lapponum bei Abisko stel- 


SEE SE ESS EAS REIEEEEENR 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. IO5 


lenweise selten (Fig. 3). Ob diese SaZxr-art häufig vorkommt 
oder nicht, so sind trotzdem doch alle Sträuche davon mit Gal- 
len dieser und einiger anderen Wespenarten bedeckt. Obwohl 
ich nach Gallen von EE. atra auf anderen Salix-Arten viel 
suchte, ist es mir niemals gelungen sei es nur eine einzige 
Galle davon zu finden. 

Aus Lapplandsgallen habe ich die Schlupfwespe Lat/h- 
rostiza forticauda THN. gezogen. 

" Euura testaceipes BRISCHKE. Im Parke Kungsträdgår- 
den, Stockholm, sind an Saliv babylonica die Gallen dieser 
Art nicht selten. Ausser der Blattwespe habe ich davon auch 
die neue Schlupfwespe Bracon cfr. albipennis NEES erzogen, 
die A.: ROMAN beschrieben hat. 

+ Euura venusta ZADD. Ich habe das Tierchen aus 
Gallen gezogen, die von so verschiedenen Gegenden stam- 
men wie: Sthlm (Fiskartorpet), Upl. (Resarö), B.S. (Festung 
Boden), und Torne-Träsk (Jebrenjokk) in Lappland. Ich 
habe die Gallen nur an Salix caprea beobachtet. 

Euura lanatae n. sp. Das Tier ist schlank gebaut. 
Färbung schwarz. Braungelb sind am Kopf die Mundteile, 
der Wangenanhang und manchmal ein Fleck der oberen 
Orbiten, die Antennen, wo je doch die zwei ersten Glieder 
ganz und die Oberseite des dritten und vierten schwarz sind. 
Bei J ausserdem die inneren Orbiten und ein dreieckiger 
Fleck zwichen den Fählern hell gefärbt. Thorax und Abdo- 
men schwarz, doch können die Tegulae, die Pronotumecken, 
die Basis der Sägescheide beim 8 und die Genitalplatte des 
3$ braungelb gefleckt sein. Beine schwarz; Trochanteren, 
Kniee, Tibien und Tarsen weisslichgelb; Spitze der Hinter- 
tibien nebst ihren Tarsen schwärzlich. 

Kopf hinter den Augen verengt; Scheitel zweimal breiter 
als lang. Stirnfeld deutlich begrenzt, die untere Stirnwulst 
gross, von der Supraantennalgrube unterbrochen, gewöhnlich 
bis auf dem Grunde, was doch etwas variiert. Clypeus tief, 
rundlich ausgeschnitten. (Fig. 4c). Fähler des 82 so lang 
wie Kopf und Thorax zusammen, die des J wie der Hinter- 
leib, drittes Glied kaum merklich länger als das vierte. Kopf 
und Thoraxräcken kurz behaart und fein punktiert, jedoch 
glänzend. Fligel klar, Geäder braun, Stigma schwarzbraun, 


106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


die basale Hälfte weiss. Sägescheide des & lang hervorragend; 
von oben gesehen zuerst gleichbreit dann in eine scharfe 
Spitze allmählig tubergehend. (Fig. 4b). Länge 4,,—5 mm. 

8 SS und 13 28S aus Torne Träsk und Vassijaure im 
nördlichen Lappland gezogen und noch einige im Freien ge- 
funden. 

Die Larve lebt in Knospengallen an Salix lanata und 
infolge der Grösse der Knospen werden diese durch Gallen- 
bildungen gar nicht verändert. 


a ö Die Larve hat wenig Charak- 
teristisches; ihre Farbe ist gelbweiss 

V ohne Zeichnungen, das Analseg- 

ment unbewaffnet, Stigmen klein 

Tig. 1 NIE TSE aber deutlich, dunkelbraun. Kopf 


grauschwarz, uber und hinter jedem 
3 d Auge ein schwarzer, unscharf be- 
grenzgter: -Striech:(odersöklecksstder 
manchmal undeutlich ist. Länge 


Så mm. 
22 Zur Verpuppuneg frisst sich die 
Fig.I. Pupp S 
NE FER TA fBarver injidem Zweiesuntetri-der 


c Knospe ein, und die Höhle, welche 
Fig. 4—5. 4 Euura lanatae n. 


sp. a) Sägescheide von der Seite, ZUSammen mit der 'ausgefressenen 
b) dieselbe von oben, ce) Rand Knospe auf diese Weise gebildet 
NEG (AE RR GR wird, bekleidet die Larve mit einem 
b) von der Seite, c) Rand des braunen Kokon. Sie verlässt sohin 
der nicht die Knospe wie andere Euura- 

arten, die in Knospen leben. 

Aus Knospengallen an Salix nigricans habe ich ein ganz 
ähnliches Tier erzogen, die nur kleiner und möglicherwéise 
etwas dunkler gefärbt ist. Es kommt mir vor, als ob diese 
Larven die Gallen verliessen und sich in abgeschnittenen 
Weidenruten verpuppten, aber ich bin nich sicher. Von dieser 
letzten Art besitze ich 3 SS und 6 22, die gezogen sind. 

Euura lappo n. sp. Färbung schwarz; Hellgelb sind 
am Kopfe: Oberlippe, Mandibelbasis, Wangenanhang, Vor- 
derand des Clypeus. Manchmal beim 8 und immer beim & 
ein Strich an der oberen Augenecke, beim SJ ausserdem ein 
dreieckiger Fleck unter den Fählern sammt den inneren 


MALAISE: BEITRÄGE. ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 107 


Orbiten. Am Thorax sind die Tegulae gelb und die Pro- 
notumecken können, besonders beim SJ, braun sein. Braun 
sind ausserdem am Hinterleibe die Basis der Sägescheide des 
2 und die Genitalkappe des s. Beine hellgelb, Häften ganz 
schwarz, Schenkel oben und unten schwarz gestreift, besonders 
gegen die Basis. Die schwarze Färbung kann sich ausdehnen, 
sodass, die Schenkel mit Ausnahme der Kniee, ganz schwarz 
werden. Spitze der Hintertibien nebst ihren Tarsen dunkel. 
Flägel klar, Geäder und Costa braun, Stigma zweifarbig, 
braun und weiss. 

Kopf hinter den Augen verschmälert, dicht gerunzelt, 
aber mit deutlichem Glanze. Scheitel doppelt so breit wie 
lang, Stirnfeld deutlich durch etwas flache Kiele begrenzt, 
ungefähr wie bei Euura testaceipes BRISCHKE. Die grosse 
Supraantennalgrube hat die gut entwickelte untere Stirnwulst 
tief und breit eingekerbt, aber nicht völlig durchbrochen. 
Clypeus tief, rundlich ausgeschnitten. Fähler des 8 schwarz, 
unterseits der Spitze zu braun, kärzer als der Hinterleib; 
drittes Glied um ein Haar länger als das vierte. Beim & sind 
sie hellbraun, die zwei ersten Glieder ganz, und die zwei 
folgenden oberseits schwarz, so lang oder etwas länger als 
der Hinterleib, komprimiert, drittes Glied so viel kärzer als 
beim 2, länger als der vierte. Sägescheide an der Basis sehr 
breit in eine lange Spitze ausgezogen, die vor der Basis der 
Sägescheide nicht scharf abgesetzt ist. Von der Seite ist die 
Sägescheide scharfeckig. (Fig. 5). Länge 3,;—4,; mm. 

Die von der Larve an Salix lapponum erzogene, häufig 
entenschnabelähnliche Galle gleicht der von Euura saliceti 
FALL. und kommt mit dieser an derselben Saliv zusammen 
Vot (BigilS):. Die von EN salicetm nerzeugten, Gallen. sind 
doch verhältnismässig viel seltener als die in erstaunlichen 
Massen vorkommenden Gallen von £. lappo. Die nun beschrie- 
bene Wespe ist im Torne-Träsk-gebiete, im nördlichen Lapp- 
land, so häufig, dass man kaum einen Zweig von Salix lappo- 
num-Sträuchen finden kann, wo nicht mehrere Knospen von 
Gallen zerstört wären. 

Die Larve ist gelblichweiss ohne Zeichnungen. Die 
kleinen, deutlichen Stigmen sind dunkelbraun. Analsegment 
unbewaffnet. Kopf grauschwarz; uber herum hinter jedem 


108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Auge ein kurzer unscharf begrenzter, schwarzer Fleck oder 
Strich, der manchmal undeutlich sein kann. Stirnfeld häufig 
auch gefleckt. Länge der Larve c:a 6 mm, Gezogenes Ma- 
terial 14 SJS und 17 822 von dieser Art, und ausserdem, 
mehrere Exemplare der Schlupfwespe JIchneutes lapponicus 
TEN. , 


Fig. 6. Gallen von Euura lappo var. hastate auf Salix hastata. 


Euura lappo var. hastatze n. var. Diese var., die viel- 
leicht eine eigene Art ist, unterscheidet sich von der Haupt- 
form durch etwas längere Fähler und durch die Form der 
Sägescheide. Die Fihler des 82 sind so lang wie der Hin- 
terleib, die des s augenscheinlich länger. Das Stirnfeld ist 
seitlich durch etwas schärfere Kiele begrenzt, etwa wie bei 
Euura svenusta. LADDuodern Häetas:LADD. I Diet Sägeseheide 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 109 


gleicht der von £E. lappo, ist aber kärzer und nicht so lang 
zugespitzt; von der Seite gesehen nicht scharfeckig, sondern 
abgerundet. 

Die Larve gleicht. der der Hauptform, doch ist die 
Nähte des Kopfes als scharfe, helle Linien deutlich zu sehen. 
Sie lebt in grossen, rundlich aufgeschwollenen Knospengallen 
an Salix hastara. (Fig. 6). Zur Verpuppung verlässt die 
Larve die Galle und bohrt sich ins Mark von Weidenruten 
ein. Aus dem Torne-Träsk-Gebiete habe ich 3 SJS und 6 
29 gezogen. 

+ Pontania forsiusz ENSL. Beim Vergleiche zwischen 
Tieren, die mir Herr RUNAR FORSIUS die Freundlichkeit aus 
Finland zu senden gehabt hat, und solchen aus Lappland, 
erkannte ich zwei 292 die zu dieser Art gehörten. Ich habe 
sie bei Torne-Träsk erbeutet. 

Pontania reticulat2&e n. sp. Das Tier robust gebaut. 
Färbung schwarz. Gelb sind: Clypeus, 

Oberlippe und Mandibelbasis, die Te- « | JE 
gulae und Basis der Sägescheide. Beine 
schwarz; die Kniee, Tibien und Tarsen LA 
gelb, die Spitze der letzten jedoch braun. 3 SM 

ig. 7. Pontamia reticulate 


Flägel klar, Geäder braun, Stigma ein- n.sp. a) Sägescheide von 
farbig weisslich. FOR AE 
Kopf hinter den Augen verengt; 
Stirnfeld seitlich schwach, aber deutlich 
begrenzt, untere Stirnwulst von der Supraantennalgrube un- 
terbrochen. <Scheitel kurz, fast dreimal breiter als lang. 
Fähler des £ fast so lang wie der Hinterleib, die des S 
länger, drittes und viertes Glied gleichlang. Clypeus flach 
ausgerandet. (Fig. 7). Sägescheide lang vorragend, gegen 
die Spitze bogenförmig zugespitzt. Länge (3,5) 4,;—5,5 mm. 
Material I S, 9 2£L. 

Die Larve lebt in grossen, runden, häufig roten Gallen 
auf der Unterseite der Blätter von Salix reticulata. (Fig. 8). 
Die Galle nimmt häufig das ganze Blatt ein. Die Larve ist 
schmutzig graugrän, ohne Zeichnungen. Stigma klein und 
braun. Kopf schmutzig gelbgrän, Stirnfeld braun, in der 
Oberkante schwarzbraun; oberhalb der Augen ein brauner, 
undeutlicher Schattenstrich. Analsegment von oben gesehen 


IT O ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


schwach ausgerandet, fast gerade abgestutzt. Länge 10— 
T2-smm:; 

Die Verpuppung erfolgt in der Erde. 

Aus Gallen von dieser Wespe habe ich 10 ds und 15 
292 von der Schmarotzerwespe Angitia wvestigialis RATZ. 
erhalten. 

Die Gallen kommen im Torne-Träsk-Gebiete und bei 
Riksgränsen häufig vor, doch habe ich sie niemals unterhalb 
der Baumgrenze gesehen. Herr 
ÅKE TENGVALL hat die Gal- 
len im Sarekgebirge häufig 
gesehen. Het "ERIKSHOULTÉEN 
meldet sie aus den Hamra- 
Gebirge im Härjedalen an. 

+ Pontania herbacee CAM. 
Das Tier robust gebaut. Färb- 
ung schwarz und bleichgelb. 
Die Ausdehnung der hellen 
Fig. 8. Gallen von Pontania reticu- Färbung kann variieren, doch 

late auf Salix reticulata. sind wenigstens die Oberlippe, 

die Mandibelbasis und der Vor- 
derand des Clypeus hell gefärbt, während bei den hellsten 
mir bekannten Formen ausser den Mundteilen” auch die 
Wangenanhänge und die oberen Orbiten gelb gefleckt sind. 
Die Tegulae sind immer hell und beim 9 können ausserdem 
die Ecken des Pronotums etwas bräunlich sein. After und 
Basis der Sägescheide können auch gelb sein. Beine braun- 
gelb,> die; breites' Basis, der; Schenkel,: die Fluftenundrdie 
Trochanteren sind schwarz, Hintertarsen bräunlich. Flägel 
klar, Geäder braun, Costa und Stigma sowohl bei J wie £ 
einfarbig hellgelb. 

Kopf fein und dicht runzlig punktiert, fast matt. Stirn- 
feld 'seitlich unscharf begrenzt. Die 


grosse, erhabene untere Stirnwulst wird 
. AA 
von einer von der Supraantennalgrube 2 
heraufziehenden Furche etwas einge- 
NNE 


kerbt, aber nicht unterbrochen. Cly- 
peus breit ,ausgeschnitten. (Fig: O-C). Fig. 9. Pontania herbacee 
Antennen kurz, beim &$ so lang wie CAM. 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. III 


Kopf und Thorax zusammen, die des I kärzer als der Hin- 
terleib; drittes und viertes Glied gleichlang. Mesonotum und 
Mesopleuren im oberen Teil dicht runzlig punktiert mit 
schwachem Glanze. Sägescheide ziemlich lang vorragend, 
gegen das Ende stark verschmälert und dort rundlich zuge- 
spitzt. (Fig. 9). Länge 4—5 mm. 

Gezogenes Material 9 ss, 21 22. 

Die Larve lebt in sehr grossen ungleichmässig gerunde- 
ten Gallen an Salix. polaris, S. herbacea und S. polaris < 


Fig. 10. Gallen von Pontania polaris n. sp. und herbacee Cam. auf 
Salix polaris. 


Aerbacea. (Fig: 10). "Die Gallen, die durch Blätter: ge- 
: wachsen sind, zersprengen oder deformieren die kleinen Blät- 
ter ganz. 

Die Larve ist schmutzig graubraun ohne Zeichnung. 
Stigma dunkelbraun. Kopf und Antennen von gleicher Farbe 
wie der Körper; Stirnfeld und ein Strich oberhalb der Augen 
schwarzbraun. Das Aftersegment trägt zwei sehr kurze, 
schwarze Spitzchen (Cerci). Länge 10—12 mm. 

Verpuppung, Vorkommen und Verbreitung wie bei P. 
reticulate. 


II2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Pontania polaris n. sp. Aus Gallen, die denen von 
P. herbacee CAM. ganz gleichen, habe ich auch eine andere 
Pontanza erhalten, die der vorigen ziemlich ähnlich ist. 

Färbung ganz schwarz, Oberlippe, Tegulae, After und 
die Genitalkappe des J können etwas bräunlich sein. After 
und Spitze der Genitalkappe scheinen doch fast immer braun 
zu sein. Kniee, Tibien und Tarsen braun, Spitze der Hinter- 
tibien nebst ihren Tarsen mehr schwärzlich. 

Kopf hinter den Augen verengt, glatt und stark glän- 
zend. Stirnfeld seitlich nicht begrenzt, Stirnwulst wie bei P. 
Aerbacee. Unterhalb des unteren Ocellus ist ein tief einge- 
dräckter, rundlicher Punkt. Bei P. Herbacee ist hier nur eine 
schwache, kaum wahrnehmbare Furche. Clypeus tief rund- 
lich ausgeschnitten. Fähler des J so lang wie der Rumpf, 
beim 8 wie der Hinterleib; drittes Glied kaum wahrnehmbar 
kärzer als das vierte oder gleichlang. Mesonotum zerstreut 
und Mesopleuren im oberen Teil kaum bemerkbar punktiert, 
beide stark glänzend. Flägel klar, Geäder braun, Costa und 
Stigma beim 29 hellgelb beim J$ braun, nicht zweifarbig. 
Sägescheide wie bei P. herbacee. (Fig. 10). Nur von oben 
gesehen etwas schmäler. Länge 3—4 mm. Material 4 SS 
TO PR 

Als ich die Gallen fär die Zucht einsammelte ”ahnte ich 
nicht, dass ich aus einander so gleichenden Gallen zwei ver- 
schiedene Tiere erhalten wärde. Fär alle Eventualitäten hatte 
ich aber die Gallen, die an Salix polaris gewachsen waren, 
von denen von SS. Aterbacea getrennt gehalten, und dasselbe 
habe ich mit denen vom Hybriden getan. Aus: allen drei 
Zuchtgläsern habe ich doch beide Arten bekommen, und 
ich weiss auch nicht, ob die Larve, die unter PL. herbacee be- 
schrieben ist, in der Tat nicht zur P. golaris gehört. Eine 
Hilfe, um die Gallen der zwei Arten trennen zu können, bietet 
möglicherweise die verschiedene Grösse der Tiere. 

Aus den Gallen habe ich auch 2 SS und 13 822 einer 
bisher nicht beschriebenen kleinen Schlupfwespe erhalten, die 
Herr Doktor A. ROMAN als Bracon ecfr. breviusculus Wi. be- 
stimmt hat. c 

Pontania lapponica n. sp. Färbung schwarz, braun- 
gelb sind: die Mundteile, ein Fleck der oberen Augenecke, 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 113 


die Tegulae und die Pronotumecken sowie der After und die 
Umgebung der Sägescheide. Das J ganz schwarz, nur die 
Genitialien und die Spitze der Genitalkappe hellbraun. Beine 
des 2 hell braungelb, die Häften mit Ausnahme der Spitze 
schwarz. Die Schenkel an der Basis oben und unten schwarz 
gestreift, die des Js schwarz, nur die Kniee, Tibien und 
Tarsen braungelb, Hintertarsen braunschwarz. Flägel klar, 
Geäder braun, Costa hellbraun, Stigma einfarbig reingelb, 
beim J etwas schwärzlich bestaubt. 

Kopf fein gerunzelt mit mattem Glanze hinter den Augen 
kaum verschmälert. Stirnfeld deutlich, aber nicht durch 
scharfe Kiele begrenzt; untere Stirnwulst erhaben, von der 
grossen, längliche Supraantennalgrube breit unterbrochen. 
Scheitel 2!/2 mal breiter als lang, doppelt so lang wie der 


Durchmesser eines Ocellus. Cly- 
peus tief viertelkreisförmig ausge- N 
schmnitten.  (Eigrrce) uber des 
2 kärzer als der Hinterleib, die des 
J wie Thorax und Abdomen zu- 
sammen, drittes Glied beim 3 AG 


Fig. 11. Pontania lapponica 
n. Sp. 


lich kärzer als das vierte, beim £ 
fast gleichlang. Mesonotum schwach 
und zerstreut punktiert mit deutlichem Glanze, Sägescheide 
lang vorragend, gegen das Ende verschmälert und dort zu- 
gerundet. (Fig. 11.) Länge 4,;—5 mm. Gezogenes Material 
2 SS und 3 LL, die aus Abisko, Torne-Träsk in Lappland 
stammen. 

Die Larve lebt in blasigen, dännwandigen, länglich ge- 
rundeten, durch das Blatt gewachsenen Gallen von gräner 
Farbe, die auf der Sonnenseite: oft rot sind. (Fig. 12.) Sie 
scheinen nur an Salix lapponum vorzukommen. Die Gallen 
sind auf der Ober- und Unterseite des Blattes gleich gut 
entwickelt und sind im Verhältnisse zu der Grösse der Larve 
sehr klein, 7 mm lang. Ich habe die Gallen nur dicht an 
der Basis der Blätter beobachtet und im allgemein nur ver- 
einzelt. 

In jeder Galle lebt nur eine Larve. Diese ist braungrau. 
Alle Segmente, mit Ausnahme des ersten und letzten, mit 
drei Querreihen schwarzer Punkte. (Fig. 13.) Kopf und 

8— 20299. Entomol. Tidskr. Årg. 40. Häft. 2—4 (1920). 


114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Antennen von gleicher Farbe wie der Körper. Stirnfeld und 
ein Strich uber den Augen schwarzbraun. Das Aftersegment 
trägt zwei, sehr kurze, schwarze Spitzchen. Stigmen gross 
und braun. Länge der Larve 10—13 mm. 

Pontania viminalis L. Aus typischen Gallen dieser Art 
an Salix nigricans habe ich 8 SS und $£Å von einer bisher 


Fig. 12. Gallen von Pontania lapponica n. sp. auf Salix lapponica. 


nicht beschriebenen Schlupfwespe erhalten. Herr A. ROMAN 
wird sie gelegentlich unter dem Namen AÅAadelognatus cubiceps 
beschreiben. 

Die Schenkeln der P. vzmzinalis I.-Individuen, die aus 
nördlichen Gebirgsgegenden wie Jtl. und Lappland stammen, 
können oben und unten fein braun liniert sein und das Stigma 
ist immer deutlich zweifarbig: weiss und dunkel graubraun. 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. I 15 


Pontania viminalis L. var. hepatimacul&e n. var. Aus 
Gallen an Salix phylicifolia, die von denen der Pontania vi- 
minalis sehr verschieden sind, habe ich ein Tier gezogen, 
welches ich fär eine eigene Art ansehe. Doch ist es der P. 
viminalis so gleich, dass ich es nur als Varietät von dieser 
Art zu beschreiben wage. 
Der Hauptunterschied die- 
ser beiden Arten ist, ausser 
den Gallen, die Form der 
Sägescheide, die von oben 
gesehen länglicher zuge- 
spitzt ist, und die Farbe 
des Stigmas, die viel hel- 
ler als gewöhnlich ist; 
es kommen auch Indivi- 
duen vor, deren Stigmen 
zwar zweifarbig aber so 
sehwach und ubhellsind; 
dass sie gut unter den 
Arten mit einfarbigen, gel- 
ben Stigma gesucht wer- | | 
den können. Es scheinen 2 | 


dies vielleicht etwas zu 3 | 
schwache Kennzeichen zu 
sein, danach eine neue Art INA ERAN 
aufzustellen, doch ist die 

Fig. 13—15. 13. Pontamnia lapponica n. sp. 


Form der Sägescheide bei 
allen von mir gezogenen 
Exemplaren sehr charak- 


a) 5. und 6. Segmente der Larve, Db) 
Analsegmente der Larve. 14. Pontania vi- 
minalis L. a) Sägescheide von der Seite 
und b) von oben, c) Rand des Clypeus. 


teristich und ich habe eine 
solche Form niemals bei 
Individuen bemerkt, die 
aus gewöhnlichen 
(Vergl-Fig: 14 und 15.) 


P. viminalis-Gallen geschläpft 


15. Pontania viminalis L. var. hepatimacule 
n. v. a—c) wie bei Fig. 14. 


waren. 


Von der gewöhlichen PL. viminalis L. habe ich ein. sehr 
grosses Material, das aus Stockholm, Jtl. (Mörsil), N.B. (Fes- 
tung Boden) und Lappland (Torne-Träsk) stammt. 

Die Imago ist schwarz gefärbt und braun sind: das 
Untergesicht unterhalb der Fähler samt den hintereå und 


116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


oberen Orbiten. Die inneren Orbiten nicht oder nur sehr 
schmal braun. Die Fähler sind beim 9 kaum gebräunt beim 
J dagegen unterseits hellbraun. Braun sind weiter am Tho- 
rax die Tegul& und mehr oder weniger die Pronotumecken 
des 92, doch sind die letzten niemals breit braun; die des 3$ 
sind ganz schwarz. 

Am Hinterleib ist das neunte Segment und die Umge- 
bung der Sägescheide des 2 immer braun. Die Genital- 
platte des SJ ist im allgemeinen braun, kann aber ganz schwarz 
sein. Der Bauch ist schwarz, doch kommt es auch hier vor, 
dass die braune Farbe durchschimmert. Die Beine sind 
braun, die Häften schwarz, doch ist die Spitze derselben und 
die Trochanteren bleichgelb. Schenkel, besonders die Hin- 
teren, oben und unten, schwarz gestreift. Flägel klar, Geäder 
braun, Stigma zweifarbig, von weiss und hellgraubraun bis 
weiss und gelb. 

Kopf hinter den Augen stark verschmälert, dicht und 
fein punktiert mit fettem Glanze. Scheitel gut dreimal brei- 
ter als lang. Stirnfeld ziemlich scharf und sehr deutlich be- 
grenzt, untere Stirnwulst gross, von der grossen Supraanten- 
nalgrube ganz oder fast ganz unterbrochen. Clypeus tief 
viertelkreisförmig ausgeschnitten. Fähler des 2 so lang wie 
Kopf und Thorax zusammen, die des 3J wie der Hinterleib, 
und komprimiert, drittes und viertes Glied des Y gleichlang, 
beim J dagegen ist das dritte deutlich kärzer als das vierte. 
Ein solches Verhältniss kommt auch bei P. viminalis L. 
vor. Thorax schwach und zerstreut punktiert, stark glän- 
zend. Sägescheide lang vorragend, doppelt so lang und dop- 
pelt so breit wie die Cerci, gegen das Ende lang und fast 
bogenförmig verschmälert und scharf zugespitzt. (Fig. 15). 
Länge 3,;—4,5 mm. 

Die Larve ist gelbweiss. Der Kopfist grau mit dunklem 
Stirnfelde. Die Stigmen sind undeutlich (hell?), das Afterseg- 
ment etwa wie bei P. viminalis LL. Länge der Larve 6—7 mm. 

Die von der Larve erzeugten Gallen kommen an der Un- 
terseite der Blätter vor. Sie sind unregelmässig rundlich oder 
nierenförmig, oft in einer Form als ob sie von unten schräg 
abgeplattet wären. Die Farbe ist hellgrän, der Sonenseite 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. I gl 


zu nicht rotbackig, mit vielen ungleichmässig geförmten leber- 
braunen, Flecken.:vw(Hig: 16:) 

Die Gallen kommen bei Torne-Träsk sehr häufig vor. 

Pontania samolad n. sp. Färbung schwarz; braungelb 
sind: die Mundteile und beim J ausserdem ein dreieckiger 
Fleck unterhalb der Fähler und bei beiden Geschlechtern ein 
Fleck an der oberen Augenecke; die Flägelschuppen, der After, 
beim & die Basis der Sägescheide und beim g die Genital- 
platte, Beine braungelb; Basis der Häften schwarz, Trochan- 
teren bleichgelb, Schenkel oben und unten schwarz gestreift, 
besonders gegen die Basis. 
Hintertarsen geschwärzt. Flu- 
gel klar, Geäder braun, Stig- 
ma gelb, die Basis weisslich 
und gder Rand: vgegen die 
Spitze schwarzbraun. 

Kopf hinter den Augen 
etwas verschmälert, oben dicht 
und fein, etwas runzelig punk- 
tiert mit fettartigem Glanze. 
Scheitel dreimal breiter als 
lang. Stirnfeld seitlich deutlich 
aber nicht scharf begrenzt; un- | SNR a 

: Fig. 16. Gallen von Pontania vimi- 
tere Stirnwulst SroSss, von der nalis L., var. hepatimacule n. var. 
grossen  Supraantennalgrube auf Salix phyllicifolia. 
völlig durchbrochen. Clypeus 
tief halbkreisförmig ausgeschnitten. (Fig. 17 c.) Fihler des 
2 ganz schwarz, so lang wie Kopf und Thorax zusammen, 
drittes, viertes und fänftes Glied fast gleichlang, beim J$ so 
lang wie der Hinterleib etwas komprimiert und kaum wahr- 
nehmbar gebräunt, viertes und fänftes Glied gleichlang, drit- 
tes etwas kärzer. Die breiten Grenzen zwischen Mittellappe 
und Seitenlappen des Mesonotums sehr fein und dicht gerun- 
zelt mit mattem Glanze; Mesopleuren glatt und stark glän- 
zend. Sägescheide kaum länger als die Cerci, an der Basis 2 !/2 
Mal breiter als diese letzteren, gegen das Ende stark, bogen- 
förmig verschmälert und am Ende zugespitzt; von der Seite 
gesehen "am Ende gerundet. (Fig. 17.) Länge (3,5) 4,5—5 
mm. 


118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Die Larve lebt in runden, manchmal unregelmässigen 
und mit vielen Spitzen versehenen, dickwandigen Gallen an 


Fig. 17—20. 137. Pontania samo- 
lad n. sp. 18. Amauronematus spini- 
serra n. sp.: a—b) Sägescheide, a) 
Clypeus und Oberlippe. Zum Ver- 
gleich Sägescheide c) und Clypeus 
e) von Åm. longiserra Tu. 19. Amau- 
ronematus Lundbohmi n. sp. 20. 
Amauronematus arcticola D.T. (arc- 
ticus TH.) Sägecheide von oben. 


der Unterseite der Blätter von 
Salix lapponum. Sie sind mit 
einem grauweissen Filz iäberzo- 
gen. Die: Barbe last igelbgruän, 
oft rotbackig und die Grösse der 
Galle beträgt 4X5 bis 5X6 mm. 
Die Larve selbst hat wenig cha- 
rakteristiches, die Farbe des 
Körpers ist gelbweiss oder farb- 
los ohne: sZeichnungenin Der 
Kopf rista ganz | grau)! mord die 
Mundteile sind hell. Die scharfe 
Naht des Stirnfeldes oben hell 
und unten schwarz. Die Stig- 
men sind braun, ziemlich un- 
deutlich. Die Spitzchen des Af- 
tersegments gegen das Ende dun- 
kel. Länge der Larve 6—06,s5 
mm. Zur Verpuppung verlässt 
die Larve die Galle und geht in 
diesErde: 

P. samolad steht dem P. vi- 
ainalis L. sehr nahe, ist jedoch, 
durch die völlig unterbrochene 
Stirnwulst, die ganz schwarzen 
Pronotumecken, das helle Stigma, 
die Form der Sägescheide von 
der Seite sovie durch die Larve 
und Galle, von dieser Art zu 
trennen. 

Ein völlig gleichendes Tier 
habe ich aus dännwandigen run- 
den Gallen an der Underseite 


der Blätter von Salix hastara erhalten. Diese Gallen sind im 
Verhältnisse zur Grösse der Larve (10—12 mm.) sehr klein. 
Sie .messen nur 4X5 bis 5X6 mm. Die Larve dieser Galle 
gleicht der von P. samolad, doch ist der Kopf unten gelb- 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 29 29) 


lich und iäber den Augen ist ein dunkler Strich, ausserdem 
hat sie im oberen Teil des Stirnfeldes einen schwarzen, vier- 
eckigen Fleck. Afterplatte wie P. samolad. 

Aus Gallen an Salix lapponum habe ich 3 SS und 7 
292 und aus solchen an Salix hastata 3 2Y gezogen, die 
alle aus Torne-Träsk, Lappland, stammen. 

+ Holcocneme princeps ZADD. Ein 2 von dieser unseren 
grössten Nemaride, fruöher von HAGLUND in Norrköping bei 
Ättorp. O.G. erbeutet, fand ich unter unbestimmten Materiale 
in der Sammlung der Reichmuseums. 

Amauronematus spiniserra n. sp. Rotgelb; schwarz 
sind: die Fuähler, zwei Streifen des Mesonotums, sowie die 
Gruben neben dem Schildchen, das Metanotum und das erste 
Räckensegment des Hinterleibs; Flägel leicht gelblich, Geäder 
braun, Costa uud Stigma gelb. Beine rotgelb, Tarsen braun 
liniert. 

Kopf hinter den Augen kaum verengt, die untere Stirn- 
wulst von der tiefen Supraantennalgrube unterbrochen. Unter- 
lippe lang, weisslich, Clypeus viertelkreisförmig ausgerandet. 
(Fig. 18 d.) Fihler so lang wie der Hinterleib, das dritte 
Glied etwas kärzer als das viérte. Kopf und Thorax dicht 
punktiert, matt. Sägescheide sehr hervorragend, gegen das 
Ende länglich zugespitzt, von der Seite eckig, nicht gerundet. 
(Higdmöra undib)y Diet Sagerustwie bervA. longiserra IE. 
die Zähne sind nur ein wening feiner. Länge 7 mm. 

Metamorphose und 3 sind unbekannt. 

Dem ÅA. longiserra TH. ähnlich. Dieser hat jedoch den 
Kopf hinter den Augen stark verengt, der Clypeus ist flacher 
ausgeschnitten, die Sägescheide ein wenig länger und, von 
der Seite gesehen, gerundet. (Vergl. Fig. 18 c und e.) 

Ein 2 von mir bei Torne Träsk, Lappland, gefangen. 

+ Amauronematus tunicatus ZADD. Ein 2 von A. ROMAN 
bei Uppsala gefangen. 

+ Amauronematus humeralis LEP. Ich kenne diese Art 
aus Sm. (BOHEMAN), O.G. (P. WAHLBERG) und Resarö, Upp- 
land; (der Verfasser). 

Amauronematus Lundbohmi n. sp. Schwarz, rotgelb 
sind: die Mundteile, der Infraantennalhöcker,innere und äus- 
sere Orbiten, Tegulae und Pronotum mehr oder weniger, und 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


eine Binde der Mesopleuren. Am Hinterleib sind rotgelb: 
der Hinterrand des achten Segments, das ganze neunte und 
teilweise die Sägescheide. Weiter sind die umgeschlagenen 
Platten der Räckensegmente und die Bauchsegmente mit rot- 
gelben Flecken gesprenkelt. Das J ganz schwarz, nur After 
und Genitalplatte rotgelb. Mundteile weisslich. Beine gelb, 
die Häften schwarz, die Basis der Schenkel oben und unten 
schwarz gestreift. Die Hinterbeine fast ganz schwarz, nur 
Kniee und Tibien mehr oder weniger hell gefärbt. 

Kopf und Thorax dicht punktiert, matt; die Mesopleuren 
mit schwachem Glanz; Kopf hinter den Augen bei 2 kaum, 
bei J deutlich verengt. Stirnfeld undeutlich begrenzt, die 
Supraantennalgrube gross und tief, die untere Stirnwulst nicht 
bis zum Grunde durchbrechend. Antennen schwarz, kärzer 
als der Hinterleib, drittes Glied kärzer als das vierte. Flägel 
klar, Geäder braun, Costa hellbraun, ihre Basis bleich, Stigma 
bleich mit braunem Rande. Sägescheide von oben dreieckig, 
gegen das Ende rasch verschmälert und stumpf zugespitzt, 
so; lang. wie, dienCerei:: (Fig. 10:): Fängel6=7 mm! 

Durch die schwarzen Antennen, das Stigma und die 
Sägescheide von ÅA. arcticola D. T. (arcticus TH.) geschieden. 
(Fig. 20.) 4 SS und 12 2 von mir bei Torne Träsk, Lapp- 
land erbeutet. 

=" Amauronematus (Pteronidea) spurcus KNW,. öber das 
Vorkommen dieser Art im nördlichen Russland und in Kri- 
stiania, Norwegen, liegen Berichte vor. Unter einigen Blatt- 
wespen, die mir O. RINGDAHL, Hälsingborg, freundlich zu- 
gesandt hat, ist auch ein £, das ich fär diese Species halte, 
obgleich es nicht völlig mit der Beschreibung äbereinstimmt. 

So sagt ENSLIN (13) Pag. 391: »Mesonotum ziemlich 
dicht punktiert, wenig glänzend, die Mesopleuren zer- 
streut und äusserst fein punktiert»; Mein AA. spurcus 
hat aber das Mesonotum nicht oder kaum, die Mesopleuren 
gar nicht punktiert, beide stark glänzend. Weiter sagt er: 
»Sägescheide schmal, doppelt so dick wie die Cerci, 
zum Ende schwach verschmälert, am Ende schmal gerundet»>. 
Die Sägescheide meines Ex. ist nur um die Hälfte breiter 
alsidierCerci. 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 121 


RINGDAHL hat die Wespe in dem Gebirge Vällistafjället, 
Jtl., oberhalb der Baumgrenze erbeutet. 

Amauronematus leptocephalus TH. Die Art ist bisher nur 
durch ein einziges Ex., das BOHEMAN in Lappland erbeutet 
hat, bekannt. Ausserdem ist es mir gelungen noch einen 
wahren Å. leptocephalus TH. bei Torne Träsk zu fangen, und 
beim Vergleiche mit der Type konnte ich die völlige Uber- 
einstimmung feststellen. Da die THOMSON'ische Beschrei- 
bung ein wenig kurz ist, 
duärfte eine Neubeschrei- 
bung berechtigt sein. 

Färbung rotgelb, 
schwarz sind: ein Fleck 
rings um die Basis jedes 
Fählers, ein fast vierecki- 


ger Ocellarfleck, die Mit- 
tel- und Seitenstreifen des 
Scheitels. Auf der Hinter- 
seite des Scheitels wird SE <7. 


der Mittelstreifen zu einem 
kleinen Fleck erweitert 


Die Seitenlappen des Me- 2 
sonotums mit je einem 
kleinen Flecken und die 7. P4 


Furche der Mittellappen Fig. 21. Amaurosoma leptöcephalis CH: 
schmal schwarz. Seitlich Fig. 22. » uliginose n. sp. 


von dem Schildchen ein 

schwarzer Fleck, der zum Teil auf demselben äbergreift. 
Metanotum ganz schwarz, nur das Hinterschildehen mit 
rotem Fleck. Hinterleibsräcken schwarz bis zum 7. Seg- 
mente; das 8. Segment rotgelb. Fähler schwarz mit röt- 
licher Unterseite, so lang als der Hinterleib, drittes Glied 
kärzer als das vierte. 

Kopf auffallend kurz (Fig. 21 d); mindestens dreimal 
breiter als lang, hinter den Augen verschmälert, wie der 
Thorax fein und dicht punktiert mit fettartigem Glanze. Ober- 
lippe lang, Clypeus tief rundlich ausgeschnitten. (Fig. 21 c.) 
Stirnfeld scharf begrenzt, untere Stirnwulst von der tiefen 
Supraantennalgrube etwas eingekerbt, aber nicht völlig unter- 


122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


brochen. Scheitel 2!/2 mal breiter als lang. Fläögel klar, 
Geäder braun, Costa und Stigma hellgelb. Sägescheide 
schmal, kaum breiter als die Cerci, gegen das Ende schwach 
verschmälert und dort zugerundet. (Fig. 21 a, b). 

Amauronematus uliginos2e n. sp. Gelb, schwarz sind: 
die, Fuhlet,. vem sOcellarfleck, der; Fimnterkopfydier Scheitel: 
furchen, drei Streifen des Mesonotums, die Schildchenspitze, 
die Grenze zwischen den Mesopleuren und dem Mesosternum, 
ausserdem das Metanotum und der Hinterleibsräcken, ausge- 
nommen das neunte und teilweise das achte Segment. Die 
helle Farbe des Oberkopfes und Thorax ist mehr rotgelb und 
die der Mundteilen weisslich. 

Die schwarze Färbung kann sich auch weiter ausdehnen, 
und gelb bleibt dann nur das Untergesicht, die Orbiten, zwei 
Flecke des Scheitels, die breiten Ecken des Pronotums, ein 
Fleck der Mesopleuren und die Umgebung der Sägescheide. 
Beine gelb; Basis der Häften, die Hintertarsen und Streifen 
der Schenkel und Schienen schwarz. Das 3 ist immer sehr 
dunkel. So können die Mesopleuren ganz schwarz sein und 
am Oberkopf bleibt nur ein Fleck hinter den Augen bleich. 
Die Hinterschenkel sind auch ganz schwarz. 

Kopf hinter den Augen wenig verengt. Unterlippe lang. 
Fähler ein wenig länger als der Hinterleib, drittes Glied kär- 
zer als das vierte, Stirnfeld deutlich aber nicht scharf be- 
grenzt. Die untere Stirnwulst von der grossen Supraanten- 
nalgrube eingekerbt aber nicht völlig durchbrochen. Scheitel 
mindestens doppelt so breit als lang. Kopf und Thorax dicht 
und fein punktiert mit mattem Glanze. Flägel ein wening 
gelblich geträbt, Geäder braun, Costa und Stigma hellbraun, 
der Rand dunkler. Sägescheide an der Basis viermal so dick 
als die Cerci, zum Ende rasch verschmälert und schmal zu- 
gerundet. (Fig. 22.) Länge 7—8 mm. 

Die Larve lebt auf Myrtillus uliginosa in alten, ganz 
verwachsenen Torfmooren auf Resarö, Vaxholm, Upl., die 
mit seichtem Kieferwalde bewachsen sind. 

Sie ist grän mit einer doppelten, hellgränen Ricken- 
linie. In ihrer Mitte schimmert das dunkle Rickengefäss 
durch. Die Seitenräckenlinie ist dadurch angedeutet, dass 
auf jedem Segmente eine Sammlung von kleinen rundlichen, 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 123 


unbedeutenden Flecken von derselben Farbe wie die Rucken- 
linie vorkommt. (Fig. 23.) Kopf gelbgränlich, matt mit 
schwachem, fettartigem Glanze und eine dunkelgräne Grube 
in der Fontanelle. Die Stigmen sind schmal oval, weiss, oft 
mit feinem, hellbraunen Rande. Ocellen und Mandibeln 
schwarzbraun, die letzten oft dreigezähnt. 

Nach der letzten Häutung wird sie dunkelgefleckt und 
ölig und nimmt keine Nahrung mehr auf. Am dritten Tage 
nach der letzten Häutung bohrt sie sich zur Verpuppung in 
Kieferrinde o. dgl. hinein und spinnt sich da einen braunen 
pergamentenartigen Kokon. 

Die Larve kommt im Juli und im August vor. 

Tentrkennesdiel neue ATt in. 9 se 
ss und 48 2? aus Blidö und Re- JR 5 

| | 
| 


sarö, Uppl., und Rönninge, Sdm. Da- 

von sind 4 2Y im Freien gefangen, | 
die ubrigen sind aus Larven er- EA AE 
zogen. PRE RE 

Amauronematus torneensisn. = = ee kel RE Eg 
sp. Rotgelb, schwarz sind: die Fih- ög. ATER SA 
ler, ein Ozellarfleck, zwei oder drei TT E | 
Streifenides Mesonotums, die Spitze' Fig. 23. 5. und 6. Seg- 
des Schildchens mehr oder weniger, mente der Larve von Amau- 

5 : ; ronematus uliginose. 
sowie die Gruben neben ihm; das 
Metanotum mit Ausnahme des Schild- 
chenanhanges und der Hinterleibsräcken mit Ausnahme der 
zwei und drei letzten Segmente. Das Mesosternum kann 
auch ganz schwarz sein. Beine gelb, die Hintertarsen ge- 
bräunt. 

Kopf hinter den Augen verengt, Stirnfeld scharf be- 
grenzt, die untere Stirnwulst stark entwickelt, von der Supra- 
antennalgrube durchbrochen und in zwei Höcker zerlegt. 
Clypeus tief ausgerandet; Unterlippe lang. Fihler so lang 
wie der Hinterleib, das dritte Glied wenig kärzer als das vierte, 
Scheitel vollauf doppelt so breit als lang. Kopf und Thorax- 
räcken fein, aber nicht dicht, punktiert, glänzend; Mesopleuren 
dicht punktiert, matt. Flägel klar, Geäder braun, Costa und 
Stigma weisslich. Sägescheide schmal, nicht doppelt so dick 
wie die Cerci, gegen das Ende schwach verschmälert, am 


. 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Ende zugerundet. (Fig. 24.) Länge 6!/2—7 1/2 mm. 422L 
von mir bei Torne-Träsk, Lappland, gefangen. 
Amauronematus abnormis HOLMGREN. Körper ge- 
drungen, Kopf und Thorax rotbraun gefärbt. Schwarz sind: 
am Kopfe zwei ovale Flecke, in welchen die Antennen stehen 
und die uber der Supraanten- 
nalgrube mit einanderinschma- 
ler Verbindung stehen und so 
zusammen eine »/M«<-ähnliche 
Figur bilden. Schwarz sind 
ausserdem ein Ozellarfleck und 
der irElinterkopfy dochist die 
Scheitelhinterseite in der Mitte 
rotbraun.skT hotas rötbranuns; 
Propleuren, Mesosternum, ein 
Fleck am Rande jeder Seiten- 
lappe des Mesonotums nebst 
den Tegule samt der Spitze 
des, «Schildsehens: ssehwarz: 


(a 
Metathorax und Hinterleib 
ganz schwarz, höchstens die 
å Basis der Sägescheide bräun- 
lich. -Beine . schwarz;/ -Kniee 
Gc und Vorderseite der Tibien 


NISSE braun. Fliägel sehr kurz und 

Fig. 24—27. 24. Amauronematus tor- — fast rudimentär; sie erreichen 

TR BUR mf drar fnardas-. Ende, desy Hinterleibes 

Tillbergi n. sp. 27. Amauronematus nicht und der VWerlauf des 

RE IN: men. (humeralis ZETT., Flägelgeäders ist ein ganz ab- 

HOMS. nec. LEP.) SH 5 

normer und sehr variabler. 

Eine solche Variabilität kommt 

bei rudimentären Organen oft vor, uäbrigens sind die Flägel 

etwas schwärzlich bestäubt, das Geäder ist braunschwarz und 
das Stigma schmutzig braungelb mit dunkelbraune Rande. 

Kopf hinter den Augen verengt, wie der ganze Thorax 

dicht rundlich punktiert mit mattem Glanze. Scheitel 2 !/2 

mal länger als breit. Stirnfeld durch schwache Kiele deutlich 

begrenzt, untere Stirnwulst erhaben, von einer breiten Furche, 

die von der Supraantennalgrube bis zum unteren Nebenauge 


R 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 125 


geht, breit und völlig unterbrochen. Clypeus viertelkreis- 
förmig ausgeschnitten. (Fig. 25 c.) Oberlippe lang. Fähler 
ganz schwarz, so lang wie der Hinterleib, das dritte Glied kir- 
zer als das vierte. Sägescheide ziemlich kurz, wenig länger 
als die Cerci und wohl doppelt so breit als diese, gegen die 
Basis gleichbreit, dann gegen das Ende rasch verschmälert 
und dort abgestutzt oder zugerundet. (Fig. 25 a, b.) Länge 
6,5; mm. 

Von dieser Art waren bisher nur drei Exemplare be- 
kannt, welche auf Novaja Semlja erbeutet wurden und von 
A. E. HOLMGREN (23) sehr schlecht beschrieben sind. 

Mir nun ist es gelungen auf der Gebirgsheide von 
Snuoratjokko, nördlich von Torne Träsk auf einer Höhe von 
1000 M. ä. M., ein 82 dieser intressanten Art zu erbeuten. 

Durch die Fläugel ist sie von allen bisher in Schweden 
bekannten Blattwespen sogleich erkennbar. KONOW (39) sagt 
uber sie: »Der NN. abnormis HOLMGR. 8 ist uberhaupt kein 
Nemartus; aber weder die Beschreibung noch die hinzugefägte 
Abbildung giebt irgend einen Anhalt zur Bestimmung des 
fraglichen Thieres. Die Abbildung ist lediglich Fantasie; ein 
iihmerimit solehem; Hlugelgeader, mit. sc. LINS w. gibt 
es in der Wirklichkeit nicht. Möglicherweise handelt es sich 
um ein Exemplar von Loderes genucinctus ZADD., bei welchem 
am Kopf und Thorax rote Flecke durchscheinen«. Ich habe 
den Typus gesehen und kann bestätigen, dass die Abbildung 
im allgemein und besonders, was die Flägel anbelangt, mit 
dem Originale uäbereinstimmt, doch ist das Flugelgeäder dieses 
Exemplars meistens abnorm. Auch die ubrigen HOLMGREN "- 
schen Arten hat KoOoNOW zu deuten versucht und sie mit 
mitteleuropäischen Arten homologisiert, doch ist er damit völlig 
missgläckt. Ausser dem MN. abnormäis ist mir nur noch WV. 
arcticus HLMGR. bekannt, was ich unten mitgeteilt habe. Alle 
öbrigen Arten sind mir unbekannt. Ich hoffe später Zeit zu 
finden, um eine Neubeschreibung der schlecht konservierten 
Tiere liefern zu können. 

Amauronematus Tillbergi n. sp. Körper kurz und 
plump; schwarz. Am Kopfe sind die Mundteile gelb; die 
Orbiten, die Infraantennalhöcker und die untere Stirnwulst 
rotgelb wie auch die hell gefärbten Teile des Thorax und 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


des Hinterleibs. Am Thorax sind schwarz: ein Fleck des 
Pronotums, drei Streifen des Mesonotums, das Schildchen 
mehr oder weniger, das Mesosternum und der ganze Meta- 
thorax. Die acht ersten Räckenplatten des Hinterleibs sind 
auch schwarz. Die schwarze Färbung kann sich auch mehr 
ausdehnen, so dass das Tier ganz schwarz wird; bleich bleiben 
nur die Oberlippe, die Mitte des Clypeus, die Orbiten, mehr 
oder weniger, die Pronotumecken, teilweise die Tegul& und 
die Umgebung der Sägescheide. Beine gelb, die Häften 
schwarz. Bei dem dunkleren Ex. sind die Schenkel oben 
und unten an der Basis schwarz liniiert. 

Kopf hinter den Augen deutlich verengt, fein und ziem- 
lich dicht punktiert, matt. Oberlippe lang. Clypeus rundlich 
ausgerandet, Fähler lang, kärzer als der Rumpf, schwarz, 
drittes Glied kärzer als das vierte. Stirnfeld seitlich nur un- 
deutlich begrenzt, die untere Stirnwulst deutlich von der 
grossen Supraantennalgrube ein wenig eingekerbt aber nicht 
völlig unterbrochen. Scheitel kurz, dreimal so breit als lang. 
Thorax dicht punktiert, matt. Fläugel klar, Geäder braun, 
Costa und Stigma hellgelb. Sägescheide kurz, nur so lang 
als die Cerci und vollauf dreimal so breit als diese, gegen die 
Spitze nicht oder kaum verschmälert, am Ende abgestutzt. 
(Fig: :26:): . Länge 4 /2—5 mm. 

Var. foveifrons n. v. Diese Var., die vielleich eine 
eigene Art ist, unterscheidet sich von ÅA. Zäillbergi durch 
schmächtige Körperform und dadurch, dass die untere Stirn 
wulst von der Supraantennalgrube durchbrochen ist. Die Var. 
ist auch etwas grösser. Länge 5!/2 mm. 

3 298 von A. Tillbergi und 2 $8 von der Var. foveifrons 
habe ich bei Torne Träsk gefangen. 

Amauronematus arcticus HOLMGREN. Bei Untersuchung 
der HOLMGREN'ischen Typen, die sich im Stockholmer Reichs- 
museum befinden, erkannte ich sobald in den Vematus arc- 
Zicus HLMGR. den THOMSON 'ischen NV. villosus und beim Ver- 
gleiche mit dem THOMSON'ischen Typus hat sich meine Auffas- 
sung bestätigt. Es waren ein 82 und drei gg aus Novaja 
Semlja. Das S von A. villosus TH., das nicht bekannt war, 
stimmt im Allgemeinen mit den Y8 iberein. Waährend beim 
2 nur die Häften und Trochanteren schwarz sind, sind hier 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 127 


auch die Basis der vordenen Schenkel gegen die Unterseite 
schwarz; Beine ubrigens hell rotbraun. Die Tegul&e sind 
ganz schwarz. 

Die Wespe scheint Sa/zr-Bläuten zu besuchen, da die 
meisten Ex. mit Samenstaub bedeckt waren. 

Da die HOLMGRENsche Beschreibung (22) aus 1869 
stammt, und THOMSON's »Hymenoptera Scandinavix« 1871 
gedruckt sind, muss der HOLMGRENSsche Name Priorität haben. 

+> Amauronematus hebes KNW. I82 vom Verfasser bei 
Torne Träsk in Lappland erbeutet. KONOW (43) sagt, das 
Tier lebe in Lappland; ob damit das schwedische Lappland 
gemeint ist, erscheint aber zweifelhaft, da er es zusammen 
mit Materiale von den neusibirischen Inseln beschreibt. 

Amauronematus Zetterstedti n. nom. (tumeralis ZETT. 
TOMS. nec. LEP.). Nemata humeralis kommt in der Literatur 
zum ersten mal im Jahre 1823 als Name fär die mitteleuro- 
päische Blattwespe vor, die noch diesen Namen trägt. Aus- 
serdem hat ZETTERSTEDT (58) eine NV. humeralis beschrie- 
ben, die von der LEPELETIRschen Form weit geschieden ist, 
und die auch THOMSON (54) beschreibt. KIAER (29) gibt 
eine unvollständige Beschreibung von einem Å. humeralis LEP. 
(ZETT.) aus dem nördlichen Norwegen, welcher der mittel- 
europäischen Form am meisten gleicht, aber wahrscheinlich 
eine eigene Art ist. Selbst habe ich nämlich im nördlichen 
Lappland in vereinzelten Exemplaren mehrere Amauronema- 
fus-Arten gefunden, auf welche die Beschreibung KIAER's 
passt. Da aber nichts uber die Stirnbildung mitgeteilt wird, 
bleibt dies nur eine Vermutung. In der Sammlung des Reichs- 
museums gibt es 3 28 und ein SJ, die von THOMSON als 
N. humeralis ZETT. bestimmt sind, und da THOMSON die 
ZETTERSTEDTschen Typen zur Verfägung gehabt hat, kann 
man wohl annehmen, dass diese Exemplare zu derselben 
Art wie die von ZETTERSTEDT beschriebenen gehören. 

Nun ist es mir gelungen, aus Larven, die von so ver- 
schiedenen Gegenden wie Stockholm (Nacka), Kalixfors (Lule 
Lappmark) und Torne Träsk stammen, Tieren zu ziehen, die 
mit den Exemplaren des Reiehsmuseums vollkommen iber- 
einstimmen. 


128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Ehe ich zur Larve äbergehe, will ich eine Beschreibung 
der Imago geben. 

Färbung schwarz mit weisslichen Zeichnungen. Hell sind 
beim 82 am Kopf: Oberlippe, Mandibelbasis, Clypeus ganz 
oder am Vorderrand, die Wangenanhang, ein dreieckiger In- 
fraantennalhöcker und mehr oder weniger die inneren und 
äusseren Orbiten. Thorax schwarz, die breiten Ecken des 
Pronotums immer weisslich. Die Färbung der Tegul& sehr 
variabel, sie können von ganz schwarz bis ganz bleich sein. 
Die Rickensegmente des Hinterleibs sind im allgemeinen 
hinten weiss gerandet. Die umgeschlagenen Platten der 
Rickensegmente, die Bauchsegmente und die Umgebung der 
Sägescheide sind mit breiten weisslichen Binden oder Flecken 
versehen. Das einzige $, das mir zur Verfägung steht und 
wahrscheinlich hierher gehört, ist viel dunkler als das 2 ge- 
färbt, dasselbe ist ganz schwarz, nur die Genitalplatte braun- 
lich... Beine schwarz, bei hellen Exemplaren Trochanteren, 
Kniee, Tibien und Basis der Tarsen weisslich. Die dunkle 
Färbung ist manchmal mehr ausgedehnt, sodass nur die 
Trochanteren, Kniee, Hinterseite der vier vorderen und Basis 
der hinteren Tarsen bleich bleiben. Flägel klar, nur gegen 
die Spitze sehr schwach verdunkelt, wie auch bei Å. anplus 
KNw. der Fall ist, Geäder, Costa und Stigma schwarzbraun, 
der Hinterrand, des Stigmas wenig heller. 

Kopf hinter den Augen etwas verengt, wie der Thorax 
fein und dicht punktiert, matt. Stirnfeld seitlich undeutlich 
begrenzt, von der Supraantennalgrube bis zum unteren Neben- 
auge geht eine breite Furche, die die grosse untere Stirn- 
wulst zwar breit einkerbt, aber nicht bis zum Grunde durch- 
bricht,=Scheitel-» 2'!/a mal breitervals lang. Clypeussfiach 
ausgerandet. (Fig. 27 c.) Fihler kurz, beim 2 so lang wie 
Kopf und Thorax zusammen, beim J$ gut so lang wie der 
Hinterleib, drittes Glied wenig kärzer als das vierte, so lang 
wie: das» fänftes .”Sägescherdewbreit ;gegen "dietSpitze fast 
dreimal so breit wie die Cerci, vor der Basis am breitesten, 
dann gegen die Spitze allmählich verschmälert, am Ende 
gerade abgestutzt, in der Mitte mit einem kleinen Zähnchen. 
(Fig. 27 a,b.) Länge 7—9 mm. (Fortsetzung.) 


Zur Nomenklaturfrage der scechwedischen 
Argynnis improba Btlr. 
(Mit 6 Fig.) 
Von 


Felix Bryk. 


Anlässlich der Beschreibung eines sphragoiden Gebildes 
bei 89 von Argynnis zmproba BTLR. aus Nordschweden (II) 
habe ich mir eine kritische Bearbeitung der Artbeziehung 
zwischen Arg. improba BTLR. und Arg. frigga THNEG. vor- 
behalten. Es sprechen nämlich einige Umstände dafär, dass 
wir in der kleinen, verfinsterten, niedlichen, aber degenerierten 
zmproba aus Nordschweden eine alpine, oder richtiger aus- 
gedräckt — eine Höhenform von THUNBERGS frigga zu er- 
blicken haben, eine Anschauung, die bereits von AURIVILLIUS 
(I), SEITZ (IV), STAUDINGER (V) vertreten wird. Aus ver- 
schiedenen Grunden, worunter Zeitmangel nicht der letzte ist, 
kann ich heute auf dieses vorgemerkte heikle Thema leider 
nicht zuräckkommen. Was gegenwärtig von mehr plausibler 
Aktualität ist, das ist die Beantwortung einer ganz anderen 
Frage: ist die bisher als zxiproba BTLR. geltende und bezeich- 
nete kleine Argynnzis aus Torneträsk uäberhaupt eine zmproba 
BTLR. (s. str.)? Hier handelt es sich sohin nicht mehr um 
subjektive Anschauungen bezäglich der Dehnbarkeit des 
Artbegriffes auf Grund det mehr oder weniger labilen Varia- 
tionsamplitude einer Art, Anschauungen hypothetischer Natur. 
Hier liegt die Frage viel einfacher: ein synoptischer Vergleich 
der beiden Formen gibt selbst die beste Antwort. 


9 — 20290, Entomol. Tidskr. Årg. 40. Häft. 2—4 (1920). 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Fig. 1 und 4 stellt ein Männchen der Argynnis improba 
BTLR. aus Nordamerika (c. m.; don. O. BANG-HAAS) dar. 


A. Tullgren phot. 


Fig. 1 und 4. Argynnis improba BirrR. aus Nordamerika, von oben und 
unten, 2 und 5 dieselbe Art aus Torneträsk (Schweden), 3 und 6 Argynnis 
frigga THNBEG. aus Schweden. 


Zum Vergleich wähle ich aus einer langen Serie ein helles 
Weibchen (Fig. 2 und 5) von derselben Art aus Torneträsk 
(leg. et don. R. MALAISE; c. m.), das der Amerikanerin am 


BRYK: ZUR NOMENKLATURFRAGE DER SCHWEDISCHEN ARGYNNIS. I13I 


nächsten kommt. Man bemerkt leicht all dieselben Zeich- 
nungskomponententen auf beiden Exemplaren. Die scharfe 
Zeichnung des amerikanischen Stäckes mit der klar abge- 
setzten submarginalen Fleckenreihe auf Vorder- und Hinter- 
flägeln kommt der typischen /frigga (Fig. 3 und 6: ein 
Weibchen aus dem Museum der Entomologischen Abteilung 
der Zentralanstalt fär landwirtsch. Versuchswesen, Experi- 
mentalfältet) viel näher, als die versehwommenen, ausgeflosse- 
nen Flecke bei der lappländischen; die Unterseite beider 
Improba-formen weist jedoch eine charakteristische Zeichnung! 
auf, die prima vista deren gemeinsame Artzusammenhörigkeit 
postuliert. Der weissliche Subkostalfleck der Hinterflugel ist 
freilich bei der Amerikanerin etwas anders als beim lapplän- 
dischen Vergleichsstäcke, seine luxuriöse Breite erinnert stark 
an den betreffenden Fleck bei vielen typischen frigga. Auf- 
grund dieses Anhaltes, den mir der Vergleich dieser beiden 
Stäcke untereinander bietet, zaudere ich keinen Augenblick 
die nordschwedische Form, die erst neulich von meinen 
Freunde NORDSTRÖM in dieser Zeitschrift so plastisch be- 
schrieben wurde (III), von der nordamerikanischen abzutren- 
nen, indem ich sie improbula benenne, um Verwechslungen 
känftig zu vermeiden, obwolh mir die eigentliche BUTLER'sche 
Type fortwährend unbekannt ist.” Es ist aber mit an Be- 
stimmtheit grenzender Wahrscheinlichkeit anzunehmen, dass 
sie keinewegs mit der lappländischen Form (improbula) 
identisch ist, gleichviel, ob sie mit der abgebildeten ameri- 
kanischen Form ibereinstimmt oder nicht. 

Schönsten Dank den Herren: O. BANG-HaaS (Blasewitz), 
R. MALAISE (irgendwo in Kamtschatka), die mich auf ent- 
gegenkommende Weise mit Material versehen haben, Herrn 
Prof. TULLGREN (Experimentalfältet), der liebenswärdigst 
die so wohl gelungenen Photogramme hergestellt hat und 
F. NORDSTRÖM fir die freundliche Verschaffung von LANGS 
Schmetterlingswerk. 

I Vgl. auch: GODART (cont. DUPONCHEL) Hist. nat. Lép. Franc. 
Suppl. (Diurnes) t. XIX f. 4 (1832). 

2? LANG föährt (VI) p. 204 ÅA. frigga aus Labrador (!) an. In seinen 
Addenda (Val. I. c. 364) taucht ÅA. zxgroba aus Nowaja Zemlja auf, eine 
Lokalität, die u. a. von AURIVILLIUS als Fundort angezweifelt wird. Die 
Abbildung T. LXXXVII f. 8 ist unzuverlässlich; es fehlt u. a. der Mittel- 
zellfleck. d 


132 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Angefährte Literatur. 


SCHÖYEN (AURIVILLIUS, CHR.) in: Ent. Tidskr. p. 139 
— 144 (1885): 

Bryr, F. Bibliotheca sphrag., in: Arch. f. Nat., Vol. 
35 AA SIp. fog. (Nota) (TO920); 

NORDSTRÖM, EF. un: sEnt.UTPidskr pi 300--321-(109 190). 
SEITZ; As Grosssehmetterlingerder Erde Vol Lip: 
2321(19007): 

STAUDINGERI u((Rebel),, Kat. Keps.rpals (3) Pp... 37 (OO): 
LANG, H. CH IRHOpe bur Button... Vol T884: 


Coleopterologiska anteckningar 1—2. 
Av 


G. Falkenström. 


1. Bidrag till kännedomen om betydelsen av 
staphylinidernas hinnkantade tergit. 


Även vid en tämligen flyktig bekantskap med denna 
stora skalbaggsordning undgår man icke att lägga märke till 
den utbredda förekomsten av det »vitkantade ryggsegmentet» 
a abdomen. 

Då frågan om betydelsen av denna bildning ganska snart 
inställde sig hos mig, gick jag igenom min tillgängliga skal- 
baggslitteratur. Därvid framgick, att endast THOMSON och 
GANGLEBAUER ägnat någon uppmärksamhet åt bildningen 
ifråga. THOMSON nöjer sig med att konstatera dess före- 
komst, under det att GANGLEBAUER därjämte antyder en 
mening om denna bildnings uppgift. Han skriver nämligen 
i sitt arbete, Die Käfer von Mitteleuropa, därom sålunda: 
»Das siebente, also in der Regel das fänfte freiliegende Dor- 
salsegment zeigt wohl bei allen geflugelten Arten am Hin- 
terrande einer feinen Hautsaum, der vermuthlich bei der Ent- 
faltung der Flägel eine Rolle spielt»>. 

GANGLEBAUER har ju i detta sitt storartade arbete ägnat 
staphyliniderna en synnerligen ingående behandling, varför 
jag väl får antaga, att vad: dittills varit känt om dessa djur 
också av honom uppmärksammats. I senare coleopterolo- 
gers arbeten har jag ej sett saken vidare berörd, och vågar 
jag därför utgå ifrån att frågan om denna bildnings betydelse 
fortfarande står öppen. 

Då jag haft tillfälle att se, huru en staphylinidart be- 
tjänar sig av sin vitkantade tergit, vill jag med följande söka 
bidraga till uppklarande av frågan. 


134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Några Creophuus maxillosus L., som under slutet av 
förra sommaren levande hemfördes i ett preparatrör, blevo 
vid hemkomsten utstjälpta i en glasburk med ett jordlager i 
botten och gjorde sig där genast hemmastadda. Förmodligen 
hade transporten i det för så stora djur relativt trånga röret 
varit dem otjänlig, ty de började genast företaga sig puts- 
ningar av varjehanda slag. Ett par av dem vecklade snart 
ut sina flygvingar. Snabbt intogo dessa en rakt bakåt riktad 
ställning, täckande abdomen i dess hela längd och med ena 
vingens inre kant skjutande in över den andra vingens. Snart 
därefter började först det ena djuret och där- 
efter det andra att med sin abdomen intaga en 
mera ovanlig ställning. Samtidigt med att ab- 
domens buksida sänktes mot jordlagret, höjdes 
den vitkantade tergiten uppåt, och den utanför 
densamma befintliga pygidiumdelen tvingades 
att intaga en ganska skarpt markerad vinkel- 
ställning mot abdomen i övrigt. Därigenom kom 
den vitkantade tergiten att stå uppåtriktad som en 
fri, skarp kant. Därefter kröktes abdomen ännu 
starkare, och tergitkanten fördes under ale ända 

ooo. fram under elytras bakkant, varefter abdomen 
Skematisk bild vi- A Rh 
sanderettibrottskätades ut; under det att tergitkanten: ströks 
stycke från den utefter flygvingarnas undersida, därvid lätt lyf- 
vita tergitkanten SS 
A.: Det. tandade tände, desamma. -.:Denna procedur utfördes upp- 
kantskiktet B. repade gånger i rask följd. Jag iakttog därvid, 

att flygvingarnas inbördes läge en och annan 
gång ändrades, så att ej alltid en och samma vinge kom 
närmast tergitkanten. 

Efter sålunda verkställd strykning av vingarna vecklades 
dessa småningom ihop under elytra, varvid abdomen hjälpte 
till under lätta och stötvis skeende böjningar av ytterdelen 
uppåt och framåt. Därvid intog emellertid ej pygidiumdelen 
ovan beskrivna tvungna ställning utan låg den vita tergit- 
kanten då tätt åt följande segment. 

Jag tror mig sålunda hava varit i tillfälle att konstatera, 
att denna vita tergitkant har till uppgift att tjänstgöra som 
apparat för flygvingarnas rengörning eller, i vidsträcktare be- 
märkelse, för deras avputsning, så att de hållas i flygvärdigt 


G. FALKENSTRÖM, COLEOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR 1—2 135 


skick. Flygvingarna vecklades ut, utan att denna tergitkant 
därvid var i minsta mån behjälplig, och vingarna föreföllo 
även före putsningens början att vara utan minsta skrynklor 
eller veck. 

Då jag ville införliva de fåtaliga exemplaren med min 
samling, har jag måst dröja, tills nytt material nu på våren 
kunnat insamlas för att genom dissektion möjligen söka 
tränga något djupare in i saken. 

Efter uppklippning av abdomen 3å ett dylikt djur finner 
man, att ifrågavarande tergit är mera rörligt skild från efter- 
föjande än någon av de andra. Så t. ex. framträder kropps- 
hålighetens övre tunna beklädnadshinna mycket tydligare 
mellan detta segment och följande, ovanifrån sett. Denna 
hinna ansätter å tergitens undersida omkring !/2 mm. innanför 
den vita kanten, vilken den jämt följer på detta avstånd 
hela bredden över. Den vita kanten själv är tämligen smal, 
omkr. !/4 mm. 

Redan vid medelmåttig förstoring (210 ggr) framträder 
den vita tergitkantens yttre kontur såsom fint kamtandad. 
Vid starkare förstoring t. ex. 600 ggr framstår tandningen 
synnerligen tydlig och jämn och detta lika, vare sig tergiten 
ses ovan- eller underifrån. Tänderna i denna fina kam eller 
skrapa äro visserligen mycket korta och utgöras av de något 
avrundade fria ändarna av en rad långsträckta, färglösa bild- 
ningar, innanför vilka man urskiljer ett gulfärgat lag, varefter 
följer mera vattenklara skikt samt därefter åter gulfärgade när- 
mast intill den skarpt markerade svarta chitindelen av tergi- 
ten. Varken i den ljusa tergitkanten eller i dess svarta del 
utanför den mjuka kroppsbetäckningens anfästning kunde 
något kanalsystem för eventuellt fortledande av fett eller 
annan avsöndring till kamtänderna iakttagas. 

Såsom resultat av denna lilla undersökning framgår alltså 
att, åtminstone vad staphyliniden Creophilus beträffar, den 
vilkantade tergiten är en mikroskopiskt fint tandad skrapa, 
varmed flygvingarnas undersida vid behov avputsas. 


Auszug. 


Beitrag zur Kenntnis der Bedeutung des feinen Hautsaumes des 
siebenten Dorsalsegments bei den Staphyliniden. 


136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Wozu die Staphyliniden dieses abweichend gebaute Tergit brauchen, 
wurde wohl bisher nicht festgestellt. Bei Creophilus maxillosus L. ist es mir 
gelungen, zu beobachten, dass das Tier die Unterseiten der entfalteten Fligel 
mit der Kante dieses Tergits abputzt in der Art, dass diese Kante unter 
starcken, S:förmigen Krimmungen des Abdomens mehrmals nach einander 
die Unterseiten der Fligel etwa von den Hinterkanten der Fliägeldecken 
bis an die Spitzen der Flägel streicht. Weder an der Entfaltung der Fligel 
noch an der Einziehung derselben war die Kante dieses Tergits beson- 
ders beteiligt. 

Unter dem Mikroskop tritt bei mittelstarker Vergrösserung, (einige 100: 
mal), der Bau dieses Hautsaumes als der eines feinen Kammes oder Strie- 
gelchens sehr deutlich hervor. Die Kammzähne sind die kurzen, etwas 
abgerundeten, freien Endchen einer Reihe von langgestreckten Bildungen, 
welche die Kante des Hautsaumes bilden. 


2. Bidrag till kännedomen om ljudorgan 
hos vattenbaggar. 


Hos tre av våra svenska Gaurodytes-arter, nämligen 
affinis PAYK., biguttulus ”THOMS. och unguicularis THOMS., 
iakttager man å hanarnes buksida på 3:dje abdominalseg- 
mentet å ömse sidor om mittlinjen en snedställd, smal, täm- 
ligen kort och svag upphöjning, som vid starkare luppför- 
storing framträder tvärrefflad. THOMSON, som kreerat två 
av dessa arter, av vilka han förde unguzcularis till ett annat 
släkte, nämligen FErzgl!enus, nämner intet om denna bildning 
vare sig hos dessa bägge arter eller hos den förut sedan 
länge bekanta affinis. Ej heller någon annan av våra äldre 
coleopterologer tyckes hava uppmärksammat denna bildning 
hos G. affinis. Däremot har VON SEIDLITZ i sin » Fauna 
baltica> (II uppl.) begagnat sig av bildningen ifråga såsom 
en gruppkaraktär för fastställande av dessa trenne arters 
samhörighet såväl som för desammas avskiljande från övriga 
Gaurodytes-arter. 

Betydelsen av denna bildning har föresvävat VON SEID- 
LITZ, enär han inom parentes och med frågetecken efter 
sätter »(stridulationsapparat?)». GANGLEBAUER har i sitt ar- 
bete »Die Käfer von Mitteleuropa» i beskrivningen till G. 
affinis mera positivt angivit denna bildning såsom en stridu- 
lationsapparat. Senare tyska större coleopter-verk nämna 
ingenting om denna bildnings förekomst eller betydelse. 


G. FALKENSTRÖM, COLEOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR 1—2 18 


Dock har CAMILLO SCHAUFUSS i sin nyedition av CALWER'S 
Käferbuch, 1916, velat hos G. affiznis förlägga en stridula- 
tionsapparat till den inre framklon, förmodligen en lapsus 
memorie&, i varje fall en given felaktighet. 

Då jag varit i tillfälle att beträffande ett par av dessa 
arter å levande exemplar verkligen konstatera denna bild- 
nings betydelse som stridulationsapparat — ljudorgan — 
och sättet för dess användning, vill jag härmed framlägga 
mina rön. 

Den 28 mars i år infångades i en liten skogsgöl ett par 
biguttulus-hanar och några affinis-honor och samma dag från 
ett annat närliggande kärr några affinis, hanar och honor. 
De medtogos levande hem, förvarade som vanligt efter loka- 
lerna i var sin burk med vatten tillsammans med övriga från 
samma lokal infångade skalbaggar. 

Under hemfärden förnams från ryggsäcken då och då 
ett raspande ljud och efter uppackningen därhemma av rygg- 
säckens innehåll konstaterades snart, att ljudet kom från de 
bägge burkar, vari ovannämnda Gaurodytes-arter befunno sig. 

Så snart en hane satt sig fast på honans rygg, förnams 
detta ljud, som hördes ungefär liksom då en nagelkant i 
hastigt tempo en 10 å I5 gånger med en viss kraft föres 
över eggen på en fin kam. Under ljudalstrandet höll hanen 
bakbenen alldeles raka, snett bakåtsträckta så att de diver- 
gerade en smula från varandra, något vridna omkring sin 
egen axel så att bakskänkelns ena kant kunde glida över 
den tvärrefflade upphöjningen. Ljudet från öbiguttulus för- 
nams svagare än det från affinzs-hanarne. 

Efter det att ljudframbringandet upphört, försökte hanen 
omedelbart att kopulera, vilket i burken med könen av skilda 
arter ej någon gång iakttogs leda till målet, under det att i 
burken med enbart af/inzs-arten verklig kopulation upprepade 
gånger inträffade. Under själva kopulationsakten avgavs 
aldrig något dylikt ljud, utan ljudalstrandet ingick alldeles 
tydligt såsom en znledningsprocedur till densamma, såsnart 
hanen satt sig fast på honans rygg. 

Det torde förtjäna anmärkas i detta sammanhang, att jag 
i fjol infångade dessa bägge arter från samma lokaler fastän 
då på sensommaren och hösten och hemförde dem likaledes 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


levande utan att något ljud då förnams. Eftersom detta ljud 
är alltför starkt för att undgå uppmärksamheten, vill jag draga 
den slutsats, att dessa arters fortplantningstid infaller å våren. 


Auszug. 


Beitrag zur Kenntnis der Lautorgane bei den Wasserkäfern. 

Bei Gaurodytes affinis PaAyvK. und G. biguttulus C. G. THoms. habe ich 
feststellen können, dass das Männchen im Frihling während der Fort- 
pflanzungszeit sogleich nach seiner Festsetzung auf den Ricken eines Weib- 
chens den Paarungsakt mit einem scharfen Laut einleitet. Der Laut gleicht 
etwa demjenigen, den ein Nagel durch zeimlich kräftige Reibung in schnell- 
stem Tempo mehrmals (10 å 15 Mal) iäber die scharfe Kante eines feinen 
Haarkammes machen kann, und wird dadurch hervorgebracht, dass das 
Männchen die Kanten seiner Hinterschenkel iber die quergerieften, schwa- 
chen Längserhebungen seines dritten Abdominalsegmentes reibt. 

Diesen Laut habe ich während anderer Jahreszeiten nicht wahrge- 
nommen und ich halte ihn demgemäss allein fär einen Ausdruck des Ge- 
schlechtsriebes. 


T 


In memoriam. 


H. Nordenström. 


Med doktor HENNING NOR- | 
DENSTRÖM, som hastigt, om 
ock ej oväntat avled natten d. 
Ar BEN OM. LOTO HvidiKöMEerlöl afs 
ålder, bortgick en av de sista 
av 1860—70-talets entomologer, 
samtida med vår kände och be- 
römde A. E. HOLMGREN och 
östgöte liksom han. En natur- 
vän av gamla stammen var han 
intresserad av allt levande, till 
en början mest av växterna, 
särskilt mossorna, sedan mer 
och mer av insekterna. Bland 
dessa valde han till sina sköte- 
barn de vanligen så litet beaktade parasitsteklarne och fann 
i deras samlande och studium en rik källa till vederkvickelse 
på fritiden under sina äldre år. Denna fritid var ej så riklig 
som man skulle tro efter pensioneringen, ty d:r NORDEN- 
STRÖM var en uppskattad och arbetsam läkare så gott som 
till det sista och åtog sig regelbundet vikariat i sin hemstad 
Linköping. Han förde därför ett rörligt liv med täta sjuk- 
resor åt östan och västan, varvid han ibland kom åt att ägna 
en stund åt sina kära steklar, då vädret var lämpligt. Också 
ägde han en för hans ålder förvånande marschförmåga. Under 


140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


högsommaren, som i närmare 20 år tillbragtes på det idyl- 
liska Ö. Karup i Hallandsås” bokklädda nordsluttning, gene- 
rade det honom ej att dag efter dag vandra halvmilen ned 
till havsstranden, taga sitt friluftsbad och gå tillbaka igen 
under träget användande av insekthåven. Det var under en 
sådan Karupsvistelse i juli 1902 som undertecknad, då som- 
margäst i Båstad, fick ett efterlängtat tillfälle att göra d:r 
N:s personliga bekantskap efter någon tids föregående ento- 
mologisk korrespondens. Sedan träffades vi sällan, men kor- 
respondensen fortsattes år efter år till bägges vår glädje. 
Det sista meddelandet från d:r NORDENSTRÖM till under- 
teeknad sär idaterat-d.:27-0kt. 1919: 

Personligen var d:r N. tillbakadragen och vanligen ganska 
tystlåten, men blev både livligare och språksammare i fråga 
om sina naturintressen. Hans samlingar blevo med tiden be- 
tydliga och innehålla en del mycket goda, till och med unika 
fynd, särskilt vad parasitsteklarne angår, vilka ju ständigt 
diskuterades i vår brevväxling. Det är familjens pietetsfulla 
avsikt, att insektsamlingarne skola komma till största möjliga 
nytta, varför Riksmuseets och Centralanstaltens f. jordbruksf. 
entomol. avdelningar ha utsikt att få disponera över önsk- 
värda delar däraf. 

Alltsedan år 1900 gav d:r NORDENSTRÖM nästan årligen 
i denna tidskrift en redogörelse för sina bästa insektfynd; 
dessa redogörelser uppräknas här nedan. I övrigt har han 
publicerat översättningar av medicinskt entomologiska artiklar 
ur utländska tidskrifter. 


D:r Nordenströms entomologiska skrifter. 


1900. Några bidrag till kännedomen om svenska hymenopterers 


geografiska utbredning. — Ent. Tidskr. årg: 21, sid. 201 
Fra 2.0 8: 
gör: NE: ET. NERENS Nekrolog:os tlbid.t23,5 sid:ötg5-- öga 
» Några bidrag till kännedomen om svenska hymenopterers 
geografiska ,utbredning..—. Ibid:, . förts. fr. arg. 214. sid: 
100-200; 


1903. Om några fynd af parasitsteklar från södra Östergötland 
ock >Frallandsås år 1902. — Ibid. 24; sid: 2205 2242 


IN MEMORIAM. 141 


1905. Om några fynd af sällsyntare parasitsteklar från Hallandsås 


och sydöstra Östergötland åren 1903 och 1904. — Ibid. 
26, sid. 201—208. =” 
1906. Reminiscenser från entomologiska ströftåg 1905. — Ibid. 


SVEN STOEHES 1305 

1907. Några fynd af sällsyntare parasitsteklar i Halland och 
Östergötland år 1906. — Ibid. 28, sid. 112—116. 

1908. Från excursioner i Halland och Östergötland 1907. — 
Ibid. 209, sid. 52= 50. 

1910. Några fynd af steklar under excursioner i Syd-Halland 
och Östergötland 1908. — Ibid. 31, sid. 23—25. 

1911. Anteckningar om några fynd af parasitsteklar under 1909 
TON tDLd: K325 SIC: YA: 

1912. Anteckningar om några fynd af parasitsteklar under 1911 
och 1912 (Syd-Halland och s. ö. Östergötland). — Ibid. 
FGLNSICNN2 52 2ING: 

1914. Anteckningar om nägra fynd af parasitsteklar under 1912 
öch 1013: Ibid::35, sid rod-109: 


1915. Några fynd af parasitsteklar under år 1914. — Ibid. 36, 
STAAKO PROS 

1916. Anteckningar om några insektfynd från 1915. — Ibid. 
SYLT STA SOTO 

1018. Parasitstekelfynd "i Sydsverige... — Ibid: 30, sid. 92-=94- 


Å. Roman. 


FEinar Sellman. 


Den 4 sept. avled i Stockholm efter något mer än halv- 
arig, obotlig sjukdom (akut leukämi) läroverksadjunkten vid 
Södermalms h. a. läroverk, fil. mag. EINAR SELLMAN i en 
ålder av 30 år. 

EINAR SELLMAN föddes den 31 aug. 1890 i Botkyrka 
komministergård. 1898 flyttades föräldrahemmet till Toresund, 
där fadern, CARL SELLMAN, då utnämnts till kyrkoherde. 
Skolutbildningen påbörjades i Strängnäs samt fortsattes på 
gymnasiet i Västerås, där studentexamen avlades vårterminen 
1910. Redan under skoltiden visade EINAR SELLMAN ett 
avgjort intresse för entomologiens studium, särskilt för co- 
leoptera, i mindre grad även för diptera. I Västerås hade 
han förmånen att några år komma i beröring med den syn- 
nerligen framstående och mångsidige entomologen CARL HANS 
JOHANSON, vilken säkerligen verkat befruktande på hans in- 


142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920: 


tresse för insekternas stu- 
dium och givit rika impul- 
ser. Även med en annan 
av våra äldre och mer kände 
coleopterologer, kamrer 
EMIL SANDIN i Göteborg, 
stod SELLMAN ända till sin 
död i livlig beröring och 
företog i dennes sällskap 
ett flertal exkursioner. 
Höstterminen 1910 in- 
skrevs SELLMAN vid Upp- 
sala universitet, där han 
begynte sina studier för fil. 
ämbetsexamen. Naturligt- 
vis blev zoologien hans hu- 
vudämne, och han utmärkte 
sig genast inför kamrater 
2 REA NR och lärare för sina grund- 
liga kunskaper och stora 
intresse, liksom också för den kraft, med vilken studierna 
bedrevos. Redan efter några få år tog han med höga betyg 
sin examen med zoologi, botanik och kemi som läroämnen. 
Efter slutad universitetsutbildning fick SELLMAN genast 
lärareförordnanden på skilda ställen, först i Hudiksvall (!?/9 
-—18/,2 1915), varefter han genomgick provår i Göteborg (1916) 
samt tjänstgjorde som vik. adjunkt därstädes (v. t. 1917) och 
kom sedan till läroverket i Linköping (h. t. 1917—dec. 1919) 
samt blev slutligen, i januari 1920, utnämnd till ordinarie 
adjunkt vid Södermalm. Det var med stora förhoppningar 
han mottog detta förordnande, vilket skulle sätta honom i 
stånd att följa sin gamla önskan att vid sidan av det dag- 
liga arbetet dels fortsätta de akademiska studierna och dels 
genom tillgång till samlingar och bibliotek bli i tillfälle att 
bearbeta sina rikhaltiga skalbaggsamlingar. Med kännedom 
om den ovanliga energi, som alltid utmärkt EINAR SELLMAN, 
kan man också vara fullt övertygad om, att det skulle lyc- 
kats honom att här åstadkomma åtskilligt av bestående värde. 
Särskilt hade han under senare år alltmer börjat få blicken 


IN MEMORIAM. 143 


öppen för de många entomogeografiska frågor, som ännu 
vänta på sin lösning. Somrarna I1918—1919 tillbringade han 
deivis vid Torneträsk, varifrån han hemförde ett synnerligen 
rikt och väl konserverat material, däribland en mängd för 
vår fauna nya arter, förut endast kända från Finlands och 
Norges arktiska områden. Som samlare var SELLMAN myc- 
ket framstående. Med tanke på hur oändligt litet vi veta 
om faunans sammansättning där uppe, om arternas frekvens 
och uppträdande etc., är det mycket att beklaga, att SELL- 
MAN ej fick tillfälle att själv bearbeta sina rika fynd. 

Förutom ovannämnda båda resor företog SELLMAN även 
en del smärre samt tillbringade alltid vår och höst långa 
tider på exkursioner, i vilka jag själv ofta deltog. De flesta 
somrar vistades han dock i föräldrahemmet i Toresund, en 
i coleopterologiskt hänseende rik och givande trakt, åt vars 
undersökning rätt mycken tid ägnades. 

Genom EINAR SELLMAN's bortgång har vår entomo- 
logiska forskning gjort en kännbar förlust. De svenska yngre 
coleopterologerna av facket äro lätt räknade, och vi behövde 
så väl några fler, som höjde sig över den vanlige samlarens 
stadium. Särskilt utmärkande för SELLMAN var hans grund- 
lighet och kritiska läggning. En i viss mån beklaglig följd 
härav var, att han aldrig kom att befordra sina rön till tryc- 
ket; han kände alltid behov av att komplettera och utvidga. 
Vid sin död hade han icke publicerat något. Emellertid har 
han författat en uppsats över Brychzus, vilken möjligen be- 
finner sig i sådant skick, att den framdeles kan publiceras i 
vår tidskrift. 

De stora och värdefulla insektsamlingarna hava av hans 
anhöriga frikostigt överlämnats till Centralanstaltens entomo- 
logiska avdelning. 

Vi bevara i minnet EINAR SELLMAN som en god kam- 
rat och en ovanligt skicklig, initiativrik och energisk ento- 


molog, av vilken vi hoppats mycket. 
O. Lundblad. 


144 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Två bortgångna norska entomologer. 
W. M. Schoyen och H. J. Sparre Schneider. 


Väl har det nu förflutit 
över två år sedan dessa båda 
norska märkesmän på ento- 
mologiens område gingo ur 
tiden, men då de var på sitt 
område utfört ett livsarbete, 
som även för oss svenskar 
haft icke så ringa värde, bör 
deras bortgång finna om- 
nämnande i vår tidskrift, så 
mycket dess mer som båda, 
den ene till sin död, den 
andre en lång följd av år, 
voro medlemmar av vår för- 


ening. 

W. M. SCHOYEN, "1844 
+ 1918. Efter avlagda exa- 
mina, bl. a. vid högre landbruksskolan i Aas, började S. efter 
att ha slagit ur hågen påbörjade medicinska studier 1884 sin 
bana i statens tjänst som konservator vid zoologiska museet 
i Kristiania, där han verkade: i 10 år: Redan tidigt hade 
emellertid hos honom hågen väckts för studiet av insekterna. 
Praktiskt lagd och uppfostrad på landet som han var, rik- 
tades småningom intresset på insekternas ekonomiska bety- 
delse för växtodlingen. Att utforska hithörande spörmål, att 
skaffa den norske växtodlaren vapen i händerna mot alla de 
fiender ur djur- och växtvärlden, som hota skada eller om- 
intetgöra trädgårdsodlarens, jordbrukarens och skogsmannens 
ofta mödosamma arbete det blev snart hans livsmål. År 
1894 utnämndes han till norsk statsentomolog, i vilken tjänst 
innefattades ej blott den praktiske entomologens utan även 
växtpatologens, mykologens, plikter. I nära 20 år fyllde han 
dessa på ett tvivelsutan högst förtjänstfullt sätt och detta 


IN MEMORIAM. 145 


icke blott till gagn för sitt eget fosterland utan även för 
grannländerna. Sina iakttagelser och erfarenheter hade 
SCHOYEN samlat huvudsakligen i sina årsredogörelser, » Beret- 
ning om Skadeinsekter og Plantesygdomme» och »Om skade- 
insekter og sygdomme paa skogtreerne», avgivna till norska 
lantbruks- och skogsdirektörerna. Dessutom har han skrivit 
en lärobok i zoologi till lantbruksskolornas tjänst och en 
mängd andra, smärre skrifter av praktiskt-entomologiskt inne- 
håll, spridda i vetenskapliga eller populära tidskrifter. 

Vid sidan av sina praktiska arbeten fasthöll SCHOYEN 
ända till sena ålderdomen sin speciella kärlek till lepidoptera. 
Om den norska fjärilfaunan har han under sin konservatorstid 
utgivit ett fertal värdefulla arbeten. Särskilt torde hans 
skrifter om Norges arktiska lepidoptera (Archiv f. Math. og 
Naturvid. vol. V, Kristiania 1880 och Tromsg Museums Aars- 
hefter IV-V, Tromsg 1882) vara av stort intresse även för 
svenska lepidopterologer. 

FI. J: SPARRE. SCHNEIDER, "1853. 11918. Ingen svensk 
entomolog, som aldrig så litet ägnat sig åt studiet av vår 
högnordiska insektfauna, har kunnat undgå att stöta på 
SPARRE SCHNEIDER's namn, allra minst om intresset inrik- 
tats på entomogeografiska spörsmål. Ty för insektgeografen 
och biologen äro SPARRE SCHNEIDER's talrika skrifter en 
guldgruva att ösa ur. 

Liksom -SCHAÖOYEN funderade S. efter avlagd student- 
examen ett slag på att bli medicinare. Men snart nog av- 
bröt han dessa studier för att helt ägna sig åt zoologi, spe- 
ciellt entomologi. Redan 1877 kallades han till konservator 
vid det uyupprättade museet i Tromsg, och den befattningen 
skötte han sedan på ett utomordentligt förtjänstfullt sätt ända 
till sin död. Tack vare honom har detta museum små- 
ningom utvecklats till ett synnerligen rikt specialmuseum för 
de arktiska djuren. Här finnas också samlade SCHNEIDER's 
egna utomordentligt rika samlingar av insekter från det hög- 
nordiska Norge. 

Med särskild förkärlek ägnade sig S. åt lepidoptera, 
coleoptera och Hymenoptera aculeata. Utrymmet tillåter oss 
icke här att lämna en fullständig förteckning över hans tal- 
rika skrifter. Några av de större måste dock omnämnas. 


10 — 20290. Entomol. Tidskr. Årg. 40. Häft. 2—4 (1920). 


146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


»Översigt over de i Neden&s amt bemerkede Lepidoptera» 
(Christiania Vidensk. Forhandl. 1882), »Lepidopterfauna'en 
på Tromsgen og i nermeste omegn» (Tromss Mus. Aars- 
hefler. 15. 1893), »Stavangers entomol. fauna. Lepidoptera» 
(Tromsg Mus. Aarsh. 18. 1895), »Saltdalens lepidopterfauna» 
(Tromsg Mus. Aarsh. 28. 1907), »Coleoptera og Lepidoptera 
ved Bergen og i nermeste omegn» (Bergens Museums 
Aarsbog 1901), »Oversigt over de i Norges arktiske region 
hidtil fundne Coleoptera» (Tromso Mus. Aarsh. 11 og 12, 
1388—389), »Maalselvens insektfauna 1. Coleoptera» (ibid. Bd. 
30 0. 33, I9IO, 1912), »Hymenoptera aculeata im arktischen 
Norwegen» (ibid. Bd. 29, 1909), »Die Hummeln der Kristiania 
Gegend>» (ibid. Bd. 40. 1918—19. Tryckt efter förf:s död). 
i Ai Tall Ken: 


Litteratur. 


ALB. '”TULLGREN och EINAR WAHLGREN: Svenska insekter. 
En orienterande handbok vid studiet av vårt lands insektfauna. 
PIAS Norstedt” & "Söners förlag, Stockholm. ' 4:0. r70: sidor. 
3Ktavlörs 137 textiomrer: 

I juli 1920 utkom i bokhandeln första häftet av ett stort 
anlagt arbete med ovanstående titel, författat av professorn och 
föreståndaren vid Centralanstaltens entomol. avdelning ALB. TULL- 
GREN och lektorn, Fil. D:r EINAR WAHLGREN i Malmö. Ytter- 
ligare två häften av ungefär samma omfång utlovas, och arbetet 
i sin helhet beräknas föreligga färdigt till våren 1921. Varje 
häfte skall omfatta c:a 180 sidor i kvart, vidare tre färgplanscher 
samt synnerligen talrika illustrationer i texten. Arbetet vill, som 
titeln antyder, vara »en orienterande handbok vid studiet av 
vårt lands insektfauna», och det må erkännas, att författarna i 
eminent grad lyckats förverkliga denna sin önskan genom den 
plan, de valt, i det att alla svenska insektsläkten upptagas, me- 
dan bland arterna helt naturligt blott ett urval kunnat göras. 

Ett dylikt arbete var i hög grad av behovet påkallat, då 
nämligen C. G. THOMSON's år 1862 utkomna »Skandinaviens In- 
secter», den enda bok av motsvarande innehåll vi äga, numera 
är fullkomligt föråldrad. 

Det nu föreliggande häftet inledes av ett kapitel om insek- 
ternas kroppsbyggnad, författat av prof. TULLGREN, och liksom 
boken 1 övrigt försett med goda och upplysande textfigurer. 
Härefter följer det intressanta kapitlet om: insekternas fortplant- 
ning och utveckling med utförligare omnämnande av märkligare 
och i ett eller annat avseende avvikande former. Detta kapitel, 
liksom det följande om insekternas geografiska utbredning, är 
författat av lektor WAHLGREN. Ehuru ju arbetet till sin lägg- 
ning huvudsakligen är systematiskt, eller kanske just därför, och 
som motvikt häremot, synes det rec., som om detta sistnämnda 
avsnitt kunde hava varit något utförligare. Det är sant, att vi 
veta så litet om insekternas utbredning i vårt land, men den 
ende, som sitter inne med den erforderliga erfarenheten på om- 
rådet är just lektor WAHLGREN. Det skulle ej ha skadat, om 
några fler exempel uppräknats på de olika regionernas insekter, 
varigenom bilden av insektlivets fördelning blivit fylligare. 


148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Å sid. 28—41 skriver prof. TULLGREN utförligt om insekter- 
nas fångst och lämnar en mängd värdefulla tekniska råd be- 
träffande deras preparering och samlingens ordnande. Likaså 
behandlas här insekternas uppfödning och kläckning enligt olika 
metoder, alltsamman förträffligt åskådliggjort med figurer. 

Största delen av häftet är tagen i anspråk av den systema- 
tiska delen, varvid Hemiptera bearbetats av prof. TULLGREN, alla 
de andra ordningarna av lektor WAHLGREN. I föreliggande häfte 
behandlas Protura, Diplura, Thysanura, Collembola, Dermaptera, 
Orthoptera, PBlattoidea, Odonata, Ephemerida, Plecoptera, Corro- 
dentia, Mallophaga, . Thysanoptera och Hemiptera samt påbörjas 
Neuroptera. För 'samtliga ordningar lämnas lättfattligt och kon- 
cist uppställda familje- och släktöversikter i tabellform, och i 
många fall äro samtliga svenska arter upptagna. Ett stort antal 
textfigurer, vilka i de flesta fall äro originalfotografier och syn- 
nerligen konstnärligt utförda, böra i hög grad, ej minst för ny- 
börjaren, underlätta bokens begagnande. Likaledes äro färg- 
planscherna | ivdet: stora hela utmärkta. "Tavla t; exiger: en 
livfull föreställning om det myllrande insektlivet i ett skogsbryn 
en solig sommardag och bör förvisso, liksom de båda andra 
tavlorna, kunna i sin mån bidraga till att stärka kärleken till 
vår insektvärld och hos den unge entomologen utveckla hans 
önskan, att själv i naturen studera insekternas vanor och lev- 
nadsförhållanden och ej endast sticka på nålar och etiketteral! 

Som ett par smärre anmärkningar mot tavlorna skulle kunna 
framhållas, att Åcridium-( 7Tettix-)exemplaret på första tavlan synes 
sitta på en blomma, vilket ju ej inträffar i naturen, samt att det 
är svårt att på tavla III i fig. 10 igenkänna Pycnopterna striata. 

Beträffande häftets sakliga innehåll skulle måhända även 
några smärre anmärkningar kunnat göras. Dessa drunkna emel- 
lertid alldeles i arbetets stora och obestridliga förtjänster. Av 
vad som redan sagts framgår, att det är ett rikhaltigt och väl 
behandlat stoff, som erbjudes entomologen. Utstyrseln är även 
i alla avseenden förstklassig, vadan priset, 22 kronor, icke synes 
vara synnerligen högt tilltaget. »Svenska insekter» kompletterar 
i viss mån »Svensk insektfauna>, icke blott i fråga om de grup- 
per, som i den senare ännu ej hunnit bearbetas och varav många 
säkert ännu länge låta vänta på sig, utan även beträffande de 
övriga. Författarna äro att lyckönska till det utmärkta sätt, 
varpå de fyllt en länge förefintlig lucka i vår entomologiska 
litteratur, och beundransvärt är det arbete, som ligger bakom 
utarbetandet av detta första häfte, icke minst genom insamlandet 
av de spridda litteraturuppgifterna. Det är med spänning man 
motser de båda följande häftena, och fackentomologen, som re- 
dan tagit del av det nu föreliggande häftets innehåll, försummar 
säkert icke att skaffa sig även dessa senare. Då verket till 
nästa vår föreligger färdigt, äga vi ett arbete, som såväl för ny- 


LITTERATUR 149 


börjaren som för fackmannen, vilken vill orientera sig inom de 
ordningar, han eventuellt ännu icke behärskar, lämnar den bästa 
och modernaste vägledning, som existerar på vårt språk. För- 
fattarna äro värda allt tack och deras arbete gör sig förtjänt av 


den vidsträcktaste spridning. 
O. Lundblad. 


NiLs Von Horsten. Ärftlighetslära. P. A. Norstedt & 
Söners förlag. Uppsala 1919. 

Den moderna ärftlighetsforskningen är ännu ej tjugu år 
gammal, men den har redan nått en enastående blomstring och 
fått den största betydelse ej bara för biologin i inskränkt be- 
märkelse utan även för anthropologi, medicin, rashygien etc. 
Vår populärvetenskapliga litteratur äger redan flera förtjänstfulla 
översättningar och goda originalarbeten, som behandla ärftlig- 
hetsfrågor. Docent v. HoFstEN är dock den förste svensk, som 
vågat försöket att utgiva en mera omfattande och översiktlig 
framställning av den genetiska forskningens alla områden; och 
han har löst sin uppgift på ett berömvärt sätt. Författarens 
stora belästhet, kritiska skärpa och förmåga att sofra och sam- 
manställa sitt material göra i förening med en ledig och fängs- 
lande stil hans bok både lärorik och lättläst. 

Att här lämna ett referat av det stora verket förbjuder ut- 
rymmet. Endast antydningsvis må nämnas något om innehållet. 
Stoffet är fördelat på sex huvudavdelningar, vardera omfattande 
flera kapitel. Först behandlas överförings- och kontinuitetsteo- 
rierna, modifikationer, skillnaden mellan den genetiska konstitu- 
tionen och de synbara egenskaperna, rena linjer och därmed 
sammanhängande frågor. Variationsstatistiken framställes på ett 
trevligt och lättfattligt sätt. 

I fjorton kapitel redogöres för bastardforskningens intressanta 
resultat. Här som annorstädes ger författaren en del goda över- 
sikter och sammanställningar av olika frågor och förhållanden. 
De så ofta brukade och missbrukade termerna — eller kanske 
oftare slagorden — variation, korrelation, latens och atavism 
analyseras med stöd av den föregående framställningen. 

De stora cytologiska problemen äro relativt utförligt be- 
handlade. I samband med dessa redogöres på ett mycket för- 
tjänstfullt sätt för den gamla lekmän och lärde alltid intresse- 
rande frågan om könets bestämning och nedärvning. 

»Nya biotypers uppkomst» är ett ämne, som tydligen in- 
tresserat författaren, och man läser hans instruktiva och över- 
siktliga framställning med nöje och behållning.  Ärftlighetsläran 
och utvecklingsteorierna diskuteras. Den moderna genetikens 
födelse för ej två decennier sedan kom att i biologins historia 


150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


spela en lika stor roll som på sin tid DARWINS framträdande 
gjorde. Om arterna och variationen veta vi nu ofantligt mycket 
mer än den stora engelsmannen och hans närmaste efterföljare; 
det är ju därför också klart, att vår nuvarande uppfattning i 
mångt och mycket avviker från den, som var gångna tiders. 

Bokens båda sista avdelningar behandla ärftlighetslärans 
praktiska betydelse samt förhållanden rörande människan. 

En färgplansch och 191 textfigurer, av vilka en del äro 
original eller lyckade modifikationer efter andra, pryda den 
vackra volymen. I förklaringen till figur 6 har Vanessa levana 
blivit kallad för prersa och tvärtom. 

En nutida entomolog, amatör eller fackraan, har knappast 
ängre rättighet att stå främmande inför den moderna ärftlig- 
hetsforskningens resultat. Insekterna äro ju mycket tacksamma 
objekt för genetiska undersökningar, då generationerna följa tätt 
bå varandra, och kullarna äro stora. I synnerhet fjärilar, skal- 
paggar och flugor ha också blivit föremål för ett flitigt experi- 
menterande, som lämnat vackra resultat och skaffat nya pro- 
blemställningar. MORGANS, TOWERS, WILSONS, .GOLDSCHMIDTS, 
STANDFUSS' och andras försök med insektsmaterial har också ofta 
refererats och diskuterats i detta arbete. 

Bokens pris är 17,50; förvånansvärt billigt för en volym på 
över 500 sidor i lexikonoktav, tryckt på prima papper och med 
förstklassig utstyrsel. Författaren förtjänar en eloge för vad han 
presterat, men även förlaget kan göra anspråk på vår tacksam- 
het, då det utgivit boken på villkor, som knappast kunna er- 
bjuda någon ekonomisk vinst. 

| KE sOSssvan DD anleoren. 


Danmarks Fauna. 24. A. C. JENSEN-HaaARrUP. Cikader. 
G. E. C. Gads Forlag. Kebenhavn 1920: 19 Afbildn. 

En ny del av »Danmarks Fauna» hälsas av oss svenskar 
helt visst välkommen, ty de senast utkomna volymerna hava 
befäst vår tidigare uttalade mening om denna våra danska kolle- 
gers vackra serie handböcker över den danska djurvärlden: en 
god bearbetning av materialet, god redigering och gedigen ut- 
styrsel. Mer än de flesta föregående delarna fyller den nu ut- 
givna »ett länge känt behov», ty hittills hava vi alldeles saknat 
en på nordiskt språk avfattad bearbetning av de små vackra 
och intressanta stritarna. Det enda verk, som hittills behandlat 
den nordiska stritfaunan, J. SAHLBERG, Översigt af Finlands och 
den Skandinaviska halföns Cicadarie (Notiser ur Sällsk: pro 
Fauna; et. Flora. .Fennica. Förhandl.s 12. 1871), är ju till; större 
delen på latin och dessutom numera synnerligen föråldrat. JEN- 
SEN-HaaRrUPsS lilla verk, illustrerat med talrika förträffliga bilder, 


LITTERATUR TES 


ger nybörjaren en utmärkt handledning vid ett första inträngande 
i studiet av dessa insekter. Högre anspråk ställer nog icke 
heller författaren på detsamma, ty i åtskilliga stycken saknas ju 
ännu en fullt modern, vetenskaplig utredning. Så är fallet sär- 
skilt inom underfamiljen /assine, dito släktena Deltocephalus, 
Athysanus och Thamnotettix alltjämt bjuda systematikern stöte- 
stenar, som endast en grundlig monografisk bearbetning av ett 
stort material kan undanröja. 


Al gla 


Smärre meddelanden och notiser. 


Ett osvikligt särmärke mellan honorna av våra båda 
Brephosarter; — I Ent:-Tidskri 1015, pag. 24 gjorde under- 
tecknad ett försök att åstadkomma en nöjaktig bekrivning för 
särskiljande av de båda varandra relativt lika honorna av £7e- 

phos parthenias LT. och 5. nothum 

TT Hb. Beskrivningen understöddes av 

AI jär a fotografier efter naturen samt var 

SR uteslutande åstadkommen genom jäm- 

förelse av vingarnas teckning. På 

grund av bristande tid har ej förr 

än nu kunnat meddelas, att jag senare 

funnit ett med säkerhet osvikligt och 

lätt skönjbart särmärke mellan dessa 
arters honor. 

Tvänne av de bakre abdominal- 
segmenten äro på undersidan hos 
BL. parthemias IL. försedda med en 
beklädnad, som till sin karaktär be- 
tydligt avviker från den övriga, vil- 
Bis pb bkos päriköjtas. la, Os ken som bekant består av särdeles 
Bakre hälften av abdomen, sedd långa hår. Nyssnämnda beklädnad 

från undersidan. Lin. först. består av långa, smala, kilformiga 

10 ggr. Teckn. av förf. fjäll, som i sin yttre breda ända äro 

Omböjda. ;. Fig: torde. trotstisitt 
groteska utseende lämna en god föreställning om deras plats; 
figuren visar bakre hälften av abdomen sedd från undersidan. 
Fjällen stå ytterst tätt packade och te sig för blotta ögat eller 
med lupp såsom varande svarta med guldfärgade spetsar; vid 
genombelysning synas de ljust gulbruna. Fig. 2 visar en del 
avskrapade mer eller mindre hela sådana fjäll, förstorade 50 ggr 
lineärt. På bilden har dessutom kommit med några av de långa 
håren samt ett och annat vingfjäll. 

Honan av 65. nothum Hb. saknar denna egenartade be- 
klädnad. 


Stockholm i april 1919. 


D. Ljungdahl. 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 153 


Fig. 2. Fjäll från undersidan av ett av de bakre abdomi- 
nalsegmenten hos Q till Brephos parthenias L. 
Lin. först. 50 ggr. Teckn. av förf. 


Fjärilfynd. — Härmed en del fynd av mer eller mindre 
sällsynta fjärilar, ävensom nya lokaler för en-del vanligare arter, 
varigenom nordgränsen i vårt land höjes för flera av dem. Då 
ej annan upplysning lämnas, äro fynden gjorda av undertecknad. 

Av Cerura bicuspis BRH. togs 1919 en larv på björk vid 
Jakobsberg, Södermanland. Av Pheosia tremula CL. togs en larv 
i Boden i aug. 1918; samtidigt togos där även larver till /Vofo- 
donta dromedarius T., på Betula nana. Not. trepida EsPp. och 
Lemonia dumi 1. fann jag som larver vid Drottningholm 1917, 
förpuppade sig ?9/, resp. ?!/1; dumi är även tagen på Runmarö, 
av HOFFSTEIN, 2/10 1895. En annan av HOoOFFSTEIN 1894 på 
Runmarö tagen fjäril är Drepana curvatula BKH. 

Acronycta leporina LIL. och megacephala F. voro i Boden 1918 
ej ovanliga i larvstadiet. Av AA. ah L. tog jag en larv på ros 
vid Drottningholm 1917; förpuppning !5/g. — Agrotis polygona F. 
togs 1894 på Runmarö av HoFFsTEIN. Å. subrosea STPH. har jag 
funnit som larv på Vakö myr i sydligaste Småland, vid Enskede 
strax söder om Stockholm och på Ingarö i Stockholms skärgård. 
Larven äter helst Vaccinium uliginosum, men även myrtillus, 
Ledum, Salix och Calluna. A. stigmatica HB. har fil. kand. Ma- 
LAISE tagit på Resarö, Stockholms skärgård. ÅA. dahlii HB. och 
depuncta LIL. voro tämligen allmänna i första hälften av augusti 
1917 vid Drottningholm; där togs även 18/8 en 2 av ÅA. grisescens 


154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


TR. Denna sista art är av d:r KEMNER tagen vid. Experimental- 
fältet och av HOoFFSTEIN på Runmarö. Vid Ljugarn på Gott- 
land voro i augusti 1919 larverna till A. cursoria HUFN. rätt 
vanliga i sanden vid stranden. En 98 av denna art togs i 
slutet av aug. 1918 i Mellby, södra Halland, ny för detta 
landskap. ÅA. »vpsilon RoTT. tog jag ”"/s 1917 vid Experimental- 


fältet. — Mamestra advena F. och thalassina RotT. togos i larvsta- 
diet i början av augusti 1918 i Ragunda, Jämtland, hittills nord- 
ligaste lokal för dessa fjärilar. — Dianthoecia cesia BKu. fann 


jag som larv i Silene maritima-frukter i Varberg, juni 1917, ny 
för Halland. I samma frukter på samma lokal voro D. capso- 
p/ula-larverna mycket vanliga, vid Drottningholm tog jag 
dem 1919 i Lychnis viscaria-frukter och samma år vid Ljugarn 
i frukterna av .Silene viscosa. — Miana latruncula f. ethiops HAw., 
jämte övergångar, var i mitten av juni 19:7 vanlig vid Lund i 
Skåne, där jag strax norr om staden en kväll tog ett 20-tal på 
lockbete. Minst lika vanlig var där M. fasciuncula Haw. jämte 
/. cana STGR., för första gången i Sverige tagen av BENANDER vid 
Benestad i sydöstra Skåne 1916 (Entom. tidskr. 1917, 102). Av 
M. captiuncula "TR. togs ett kopulerande par vid Drottningholm 
?3/7 19017. Ur de för denna lilla fjäril påfallande stora äggen 
(18 stycken lades) kläcktes första larven !9/g, kulturen misslyc- 
kades. Hadena abjecta He. £. fribolus BSD. togs 1919 av apo- 
tekare HAMNER vid Vändelsö, Södermanland. MH. lithoxylea FE. 
tog .jag i flera exemplar vid Ljugarn 1919, ej förut antecknad 
från Gottland. —" Brachionycha nubeculosa EsP. är av HOFFSTEIN 
tagen på Runmarö, april 1897. — Däichonia aprilina L. Många 
pDuppor togos vid Jakobsberg i augusti 1919. De kratsades fram 
vid basen av stora, fritt stående ekar, där de lågo på ringa djup, 
tätt intill stammen, särskilt i rotförgreningarna. Vid Drottning- 
holm tog jag i september 1918 några exemplar av fjäriln på 
lockbete. — Helotropha leucostioma HB. var i slutet av juli 1917 
vanlig i puppstadiet vid Experimentalfältet, där många puppor 
togos i det fuktiga avfallet bland strandvassen i Laduviken. De 
fjärilar som kläcktes tillhörde såväl huvudformen som /£. fibrosa 
HB., ett exemplar tillhörde /£. albipuncta ”Tutt. — Hydroecia 
nictitans BKH. togs i ett exemplar vid Boden, augusti 1918 och 
micacea EsP. i ett exemplar vid Ånge järnvägsstation i Medelpad, 


nordligaste svenska lokaler för dessa fjärilar. — Gortyna ochracea 
HB., förut känd från Skåne, är av A. JANSSON tagen vid stora 
Rör, Öland. — Bland en mängd Nonagria typhe-puppor, som 


av R. MaALaIsE hösten 1919 togos vid Nacka, Södermanland, fanns 
även en puppa tillhörande V. caznre Ocns., vilken lämnade ett 
synnerligen vackert ex. av fjärilen. Denna är enligt »Nordens 
fjärilar» förut endast funnen i Skåne; i Göteborgs museum finnes 
dock ett exemplar märkt »Sthlm». — Senta maritima "”TAUScH. 
tog jag vid Rydboholm, Uppland, i juli 1919, ny för Sverige. — 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 155 


Tapinostola elymi "TR., förut känd från Skåne, tog jag i 2 ex. i 
slutet av juli 1918 vid Mellbystrand, Halland. — Luceria wvirens 
L. är av apotekare Hamner tagen så nordligt som vid Stäket å 
Värmdö. — Leucania obsoleta HB. var vid Drottningholm i aug. 
1917 vanlig i larvstadiet. Larven lever av Phragmites-bladen, 
ej 1 strået, som uppges i »Nordens fjärilar», men sitter väl om 
dagen nedkrupen i en bladslida eller i ett avbrutet strå. I på 
marken liggande eller på rot stående, avhuggna strån övervintrar 
den fullvuxna larven, för att på samma ställe förpuppa sig, då 
våren kommer. — Ånomogyna letabilis ZEYT. tog jag i några ex. 
i slutet av juli 1918 på norra sidan av Torne träsk, nära Jebren- 
jokks utflöde, nordligaste svenska lokal. — Av Zenocampa populieti 
TgR. och stabilis ViEw. togos flera larver vid Jakobsberg 1919. 
Av TI. pulverulenta EsP. kunde man på samma lokal plocka in 
larver i 100-tal. — Av Calymmnmica trapesina 1. fick jag ur en larv 
från Jakobsberg den sällsynta f. badiofasciata TEIcH. — Dyscho- 
rista suspecta HB. tog jag 8 1918 så nordligt som vid Ra- 
gunda. — NXantlua fulvago IL. med f. favescens ESP. togos i några 
exemplar i Boden, slutet av augusti 1918. — I fruktsamlingarna 
till en stor ask och på marken under trädet bland nedfallna 
frukter insamlades 1918 vid Drottningholm flera hundra larver 
till Orthosia  circellaris HuFs. Utom huvudformen kläcktes här- 
utur flera ex. tillhörande f. ferruginea EsP. f. fusconervosa PETER: 
SEN och f. marilenta H3N. Bland almfrukterna levde här även 
ett fåtal larver till Orrkodia vau-punctatum EsP. och vaccinii IL., 
många larver till Scopelosoma satellitia IL. och flera arter små- 
fjärillarver. — Vid Hökö i norra Skåne, Vakö i södra Småland 
och Mellbystrand i södra Halland tog jag 1 juni 1918 på Vacc. 
uliginosum och en gång på Myrica gale larver till Xylina lamda 
F. — Cucullia lucifuga He. tog jag i flera exemplar vid Drott- 
ningholm 1918. — Ånarta bohemanni STGR. togs i början av aug. 
1918 i några ex. på fjället Snuoratjokko norr om Torne träsk. 
På samma lokal tog R. MaLtaisE 1917 ÅA. richardsomi CURT., 1918 
togs där även ett ex. Å. lapponica THNB3a. — Av Åbrostola ascle- 
piadis SCHIFF., som enligt »Nordens Fjärilar» endast är funnen 
på Gottland av BoHEMAN, tog jag 1919 flera larver på Tors- 
burgen (Gottland). Efter hemkomsten från Gottland i mitten av 
augusti lyckades jag efter flera dagars och nätters målmedvetet 
sökande till slut upptäcka en larv även vid Jakobsberg. Larven 
lever som bekant på Cynanchum wvincetoxicum och liknar mycket 
vid första påseendet med sin brokiga dräkt en Cucullia-larv, men 
för ett huvudsakligast nattligt levnadssätt. Larvbeskrivningen i 
»Nordens fjärilar» kan utökas med, att de svarta punkterna eller 
fläckarna kunna fullständigt saknas (sällsynt), vara mindre än, 
lika stora som eller större än prickvårtorna; den gula sidolinjen 
är ej alltid tydlig. Enligt ett exemplar i Göteborgs museum är 
arten förut känd från Stockholmstrakten. Löjtnant C. SALMONSON 


I 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920, 


har även sommaren 1919 funnit asclepiadis-larver, nämligen i 
trakten av Möja i Stockholms skärgård. Arten torde med fram- 
gång kunna sökas flerstädes vid vår östra kust, där larvens nä- 
ringsväxt förekommer. Å. tripartita HUFN. var augusti 1918 van- 
lig som larv i Ragunda. — MPlusia microgamma HB. har jag funnit 
på några ovanligt sydliga lokaler, nämligen Enskede, där jag i 
april 1918 tog flera larver på Ledum palustre och i Tumba, Sö- 
dermanland, början av september samma år. — Av Euclidia nu 
CL. tog jag i augusti 1918 några larver i Boden, förut nordligast 
känd från Ångermanland. — Standfussia emortualis ScHirF. fann 
jag 1 några exemplar vid Jakobsberg 1919. 

Cymatophora or F. tog jag som larv såväl i Boden som Ra- 
gunda 1918, en puppa kläcktes ej förrän efter två övervintringar. 
Vid Jakobsberg tog jag sista sommaren ett exemplar tillhörande 
f. fuscostiomata STRD, ving- och njurfläckarna gråsvarta. 

Thalera putata IL. togs 1 några exemplar i Boden 1918. — 
Acidalia deversaria HS, en 2 ex pupa Stockholm 1916. — 
Ephyra pendularia CL. var ej ovanlig i Abiskotrakten 1918. — Av 
Lobophora halterata HUuFN. finnes 1 Experimentalfältets samlingar 
exemplar från Ångermanland (TRAVENFELDT) och Norrbotten (LAMPA; 
f. zonata "THNBG.) — HFucosmia undulata 1.. tog jag som larv i Ra- 
gunda, förut nordligast känd från Medelpad. — Scotosia rhamnata 
ScHiFF. är av HOFFSTEIN ”!/7 1896 tagen på Runmarö och av 
löjtnant SALMONSON vid Rosersberg 1919. — Larentia munitata 
HB. fångade jag i några exemplar i Ljungby, Småland, början 
av juli 1917. I Torne träsk-trakten var fjäriln 1918 rätt vanlig 
i juli +>augusti. ZL. pupillata TANBG. fann löjtnant Salmonson i 
några exemplar vid Rosersberg 1919. — L. minorata TR. före- 
kom i början av augusti 1918 på en fuktig äng i björkskogen på 
norra sidan av Torne träsk och flög där tillsammans med ade- 
guata B&H. och albulata SCHIFF., de två senare, i synnerhet den 
sista, betydligt vanligare. LZ. polata DurP. togs i rätt många ex- 
emplar i slutet av juli 1918 på fjällen norr om Torne träsk. De 
voro mycket svåra att fånga, flögo fort, uppehöllo sig gärna på 
fullständigt steril mark och då de slogo sig ned på marken eller 
på stenarna, voro de så gott som omöjliga att upptäcka. LL. bys- 
sata AUR. var mycket sällsynt på samma lokaler som föregående. 
Den allra vanligaste fjärilen i Torne träsktrakten var 1918 LZ. 
cesiata ScHiIFF. — I Experimentalfältets samling finnes ett exem- 
plar av Z. unangulata Hw., taget i Medelpad (TRAVENFELDT). I. 
silaceata HB. tog HOoFFsTEIN 5/7 1893 på Runmarö. LL. obliterata 
HUFN. tog jag i larvstadiet i Ragunda 1918, nordligaste lokal 
för denna art. — Zephroclystia indigata HB. var ej ovanlig som 
larv i Boden 1918. I. venosata F. förekom som larv i Varberg 
1917 tämligen allmänt i Silene maritima-frukterna. Av I. assi- 
milata GUEN. tog jag 1912 vid Viggbyholm, Uppland, en hel 
samling larver på vildväxande svart vinbärsbuske. >. sobrinata 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 157 


He. har jag från Boden. — Cabera pusaria LL. och exanthemata Sc. 
har jag likaledes från Boden, den senare nordligast känd från 
Över-Luleå i Norrbotten enligt exemplar i Experimentalfältets 
samling (Lpa 30/6 85). — Gonodontis bidentata CL. tog jag som 
larv i Ragunda. — Enligt I. TRAGARDH i »Skogsinsekternas 
skadegörelse under år 1916» (ur Meddel. fr. Stat:s skogsförs.- 
anst. H. 15, 1918) äro larver till Hibernia defoliaria CL. funna 
i Ovansjö i Gästrikland; arten ej förut observerad så nordligt. 
— Boarmia roboraria ScHiFF. fick jag 1 några exemplar vid 
Rydboholm, 1919. 

Av Årctia festiva BKH. togs en larv vid Vassijaure, Torne 
Lappmark, i juli 1918. — Zygena scabiose SCHEVEN och meliloti 
EsrP. äro funna så nordligt som i södra Dalarna av K. H. Forss- 
LUND. Frithiof Nordström. 


Fjärilnotiser från Halland. — På Sydhallands ljungbe- 
växta sandmarker, 1 början av juni härligt guldskimrande av då 
blommande inblandad hårginst (Genista pilosa 1..), en torr risig 
ärtväxt, något mindre än jungen och mestadels tryckt efter mar- 
ken, har undertecknad under de senaste fyra åren haft tillfälle 
att göra några besök (i Halmstadstrakten). Där finnes ännu 
liksom på Osbecks tid (slutet av 1700-talet) den av honom då 
anträffade, på ginsten (och har-riset = Sarothamnus scoparius WIMM.) 
levande mätaren Pscudoterpna pruinata HUFNS., om vilken ingen 
tyckes ha meddelat någon iakttagelse i Sverge efter Osbeck. Åt- 
minstone de två senaste åren har den förekommit rikligt; allmänt 
sågs 1 näninda trakt i juli och början av augusti på jungtopparna 
dess korta och tjocka, gröna, fint rödkantade larver med det 
tvåspetsade huvudet sitta döende, ruvande över ur dem utkrupna 
parasitsteklars vita kokongsamling. Från mitten av juni förpuppa 
sig de oskadade larverna, och efter c:a 18 dagar framkomma 
fjärilarna. Som nykläckta äro de blåa men bli genom färgens 
snara urblekning först gröna och slutligen grågula. De flyga 
både på dagen och i aftonskymningen. 

Tillsammans med Pseudoterpna Myger i slutet av juli och 
början av augusti men, efter som det vill synas, endast på dagen 
den förut icke från Halland omtalade större mätaren Selidosema 
ericetaria WVILL., vars larv också lever, om än icke uteslutande, 
av ginsten. Vid nedslaget kryper fjärilen gärna in under jungen, 
där dess jordgråa färg gör den osynlig mot marken. 

Från början av juni och juli ut ser man Ortholita plumbaria 
FABR., också en ginstätare. Den är synbarligen långlivad som 
imago, ty i juli finnas endast nötta exemplar, habituellt ganska 
olika de färska och erinrande om Phasiane petraria HB. 

På dylik jungmark anträffades 8 aug. 1919 ett nött exem- 
plar och i mitten av juli 1920 flera friska av ytterligare en ginst- 


158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920, 


mätare, Chesias rufata FABR., ny för Sverige. Den skall f. ö. före- 
komma från norra "Tyskland sällsynt och lokalt i M. och S. Europa. 
I LaAmpPas skandinaviska förteckning (1885) och AURIVILLIUS, 
Nordens fjärilar (1888—91) fanns den ännu icke men är numer 
enligt KLÖCKER i Danmarks Fauna (1915) anträffad flerestädes 
på Jylland. Den har således varit stadd i spridning men kan i 
vårt land icke gärna komma nordligare av brist på näringsväxt. 
Märkligt är, att 1 SPULER, Die Schmetterlinge Europas, anges dess 
flygtid till april men i Danmarks Fauna till juni —aug., vilket 
senare således stämmer med förhållandet hos oss. Den anträffa- 
des på ett par ställen, flyger upp om dagen, är ock i rörelse i 
skymningen. — Hur har den väl kommit hit? Språnget från 
såväl Jylland som Nordtyskland är ju högst betydande för en 
svag liten mätare. Kan den ha kommit med harrisbuskar, på 
vilka den enligt Danmarks Fauna också kan leva? Att så skett 
med den andra, sentflygande arten Ch. spartiata FUESsSL., som 
rikligt förekommer vid Halmstad på där utplanterade sådana 
buskar och lägger övervintrande ägg i oktober, får väl anses 
som självklart, försåvitt det är riktigt, att nämnda buske är först 
av människan införd i landet. Om nu den nykomna arten i 
Tyskland lägger ägg i april och buskar därifrån införts hit vid 
den årstiden (på den ena fyndplatsen finnas de planterade; nära in- 
till den andra ha några förr funnits i en trädgård), och fjärilen trots 
en plötslig förflyttning förmått att reda sig och ändra tiderra 
för sin utveckling parallellt med i Jylland, kunde det ju tänkas. 

Jämte de nu nämnda förekomma naturligtvis åtskilliga andra, 
för vanliga jungmarker utan ginst karaktäristiska makrolepidop- 
tera såsom AÅsgvroftis strigula TuBG, Percomia strigillaria HB., Ne- 
moria viridata TL. och fonbrialis Sc., Lycena argus L. och mi- 
nima FUESSL., Setina mesomella L. m. $9. Ematurga atomaria I. 
flyger här nere (liksom i Danmark och Tyskland) hela sommaren 
med nykläckta ex. ännu i augusti, fast då icke så talrik som på 
våren, liksom ÅAnarta myrtilli L. som bekant visar sig i nya ex. 
åtminstone i aug. Ins. håller snarare före, att det här är fråga 
om oliktidig kläckning av övervintrade puppor än om olika ge- 
nerationer, enär det i juni icke stod till att upptäcka larver av 
någondera arten på jungen, vilket däremot går bra för sig i 
augusti. 


På den numera bundna flygsandsmaårken utanför Halmstad 

Söndrums socken togs i juni 1918 Zanclognatha tarsipennalis 

Tr., i juni 1920 två larver av Pygara anastomosis L., förut känd 
blott från östra Sverge, och i augusti 1918 bland annat 


Agrotis cursoria HUuFN. Åcidalia bisetata HurFrnN. 
Agrotis comes He. ÅAcidalia muricata FCFN. 


Åsgrotis vestigialis ROoTT. Timandra amata 1. 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 159 


Hadena ochroleuca EseP. Tephroclystia linariata EaABR. (larver) 
Apamea testacea EsP. Sesia ichneumoniformis FABR., 


av vilka åtminstone de flesta måtte vara nya för landskapet. Så 
torde ock vara fallet med Boarmia luridata BKuH. En helt ung 
sådan larv dinglade på sin tråd under en bok vid Sperlingsholm; 
uppföddes till imago. 


September 1920. Erik Vretlind. 


Panthea coenobita Esp. — En larv av denna hos oss så 
sällsynta acronyctid nedskakades ur en gran i augusti i år i 
Karbenning, Västmanland. Förut är den funnen tre gånger i 
lander, i Skåne, Värmland och Södermanland (Dalarö). Exem- 
plaret är överlämnat till d:r JoHnN PEYRONS larvsamling. 


Erik Vretlind. 


Nogle Plecopterer fra Lappland. — Fra Hr. Oscar Ring- 
dahl, Helsingborg, modtog jeg nogle i Spiritus konserverede 
Plecopterer, som var indsamlede af ham i Lapplands Fjeld- 
trakter. Det var en meget interessant lille Samling, som jeg er 
Hr. O. Ringdahl meget taknemmelig for; men da der, saa vidt 
jeg ved, ikke foreligger Oplysninger fra nyere Tid om Sveriges 
Plecopterfauna, kunde en Fortegnelse over de indsamlede Arter 
maaske have sin Interesse, hvorfor jeg tillader mig at give en 
saadan Liste. 

Dictyopterygella MNanseni KMmenN. 1 sS, 22. Arten er forst 
beskreven fra Norge, hvor den gaar helt op mod nord. Arcyn- 
upteryx compacta Mac LACHL. 2. $, I 2. Arten er bekreven paa 
Eksemplarer fra Sibirien; men den er ogsaa kendt fra flere Lo- 
kaliteter i Norge. — Chloroperla Strandi KmePN. 2 2. Denne Att, 
der först er beskreven fra Norge, kendes kun fra dette Land og 
Riesengebirge. Capnia atra MORrTt., 4 $, er kendt fra flere Lo- 
kaliteter i Norge. MNemura Standfussi Ris. Flere Eksemplarer. 
Denne Art har en vid udbredelse i Europa, lige fra Alperne til 
Nord-Skandinavien. MNemura arctica ESB.-PETERS. 3 d. Det var 
serdeles interessant at genfinde denne Art, som jeg beskrev paa 
nogle faa Eksemplarer fra Karasjok (Norge). Nemura marginata 
Pict. Flere Eksemplarer. Denne Art har en stor Udbredelse i 
Europa. MNemura inconspicua (Pict.) Mort. 1 S, 12. Ogsaa 
denne Art har en vid Udbredelse. Det interessante ved Ind- 
samlingen, synes jeg er dette, at den er foretaget rent tilfeldigt, 
og dog indeholder den alligevel saa mange interessante Arter. 
Dette synes at tyde paa, att der ved Bredderne af Lapplands 
Elve findes en meget rig Plecopterfauna. Disse Insekter, der 
ber opbevares i Alkohol, findes under Sten ved rindende Vand, 
eller de kan bankes ned af ”Tréeer og Buske i Nerheden af 
Vand. 

P. Esben-Petersen, Silkeborg. 


160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Några intressanta fjärilfynd i Härnösandstrakten. 


Macrolepidoptera. 


Lycena astrarche BGsTR. Av denna art har jag d. !9/7 1919 
tagit en ännu ej beskriven form, som avviker från f. salmacis 
Harr och /. artaxerxes F. genom att den på framvingarnes ovan- 
sida tydliga vita diskfläcken har kraftig mörk kärna. 

Pyrameis cardui. L. var rätt allmän i Härnösand i mitten av 
augusti 1920. 

Eulepia cribrum 1. Vid 12-tiden på natten mellan d. 3 och 
4 juli 1920 tog jag högst uppe på Härnöklubb 2 ex. av huvud- 
arten och Ii ex. av fpuncligera FRR. 

Nudaria mundana 1. 1 ex. 4 1920 vid Vangsta å Härnön 
kl: nt 

Tephroclystia cauctriata Der. 1 ex. !$/6 1919 Härnösand 
och I ex. 9/6 rorg Gådeåri Säbrå- socken. ' Ny för Sverige. D:r 
M: HERING i Berlin det. 

Tephroclystia denotata HB. 1 ex. !/g 1920 vid Bondsjön i 
Säbrå. Ny för Sverige. M. HERING det. 

Tephroclystia pernotata GN. (=satyrata HB... ab. subatrata 
STGR.) I ex. 2/6 1919 Gådeå i Säbrå socken. M. HERING det. 
Ny för Sverige. 

Tephroclystia succenturiata IT. v. oxydata TR. 1. ex. ?9/6 1919 
Härnösand. Ny för Sverige. M. HeERING det. 

Chloroclystis chloérata MaB. 1 ex. 1 1920 Härnösand. M. 
HERING det. 


Microlepidoptera. 


Donacaula mucronella ScHiFr. Ej sällsynt i början av juli 
1919 vid stranden av Bondsjön. 

Selagia spadicella HB. 3 ex. "/s 1920 Jeresta i Nordingrå 
socken. 

Energestis e&nealis L. "Allmän i slutet av juni, Sälsten å 
Härnön. Ny för Sverige. 

Pyrausta cingulata L. Allmän 1920 å samma plats och vid 
samma tid .som nästföregående art. Förut anmärkt fr. Sk.,. Gtl. 
och Ög Larven, som eljest skall leva på Salvia, vilken växt ej 
finnes härstädes annat än möjligen som odlad, har troligen den 
vid Sälsten allmänt förekommande Zhymus serpyllum till värdväxt. 

Pandemis cinnamomeana Tr. 1 ex. 0/7 1919 Härnösand. 
Eljest känd endast fr. Sk. och BI. 

Phalonia rupicola Curt. 2 I 5/6 och 3/6 1919 och en 8 
7/7 1919, alla tagna i Härnösand, tillhöra en av KENNEL om- 
nämnd men ej namngiven var. Ny för Sverige. M. HERING det. 

Argyroploce rufana S. Ej sällsynt i slutet av juni vid havs- 
stränderna, dock endast, enligt vad jag tycker mig hava märkt, 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 16 I 


där Årctostaphylus växer. Denna växt synes dock ej förut vara 
anmärkt såsom larvens näringsväxt. Arten är i Sverige förut 
känd endast från Sk. 

Epiblema nemorivaga ”TGstrR. Flög allmänt vid havsstranden 
nedanför Murberget i Säbrå socken. Larven håller sig till mjölon. 
Enl. mig av TRAFVENFELT lämnad uppgift har han tagit den å 
Gtl. och i Bjästa i Ång. Ny för Sverige. I alla våra grann- 
länder är den funnen. 

Epiblema expallidana Hw. 1 ex. ”/1 20 Härnösand. Känd fr. Sm. 

> — Scoboliana Hw. 1 ex. "1/6 1920 Sälsten å Härnön. 
Av LJUNGDAHL anträffad i Uppland. Ny för Sverige. MHERING det. 

Depressaria conterminella Z. 2 ex. ?/1+ och ?!/; 1919 Här- 
nösand. Enl. WALLENGREN anträffad i Sk. och enl. ZELLER (»Die 
Depressarien») tagen av BoHEMAN i Stockholm. 

Depressaria rotundella DG. 2 ex. å Hälletorp i Säbrå socken 
2/5 1920. Ny för Sverige. Enl. SpurerR förekommer arten i 
England, södra Tyskland, norra Österrike och södra Europa. 
HERING det. 

Gelechia infernalis H.S. Tagen 1 1 ex. i juli 1919 och i 3 
ex. i slutet av juni 1920, alla i Härnösand. Arten finnes ej 
anmärkt av WALLENGREN, men enl. SPULER skall den förekomma 
i Skandinavien. 

Gelechia continuella Z. 2 ex. i början av juli 1919 vid stran- 
den nedanför Murberget, 1 vid gamla Säbråvägen !!/; 1919 och 
1 vid Sälsten å Härnön ??/& 1920. Ej heller denna art är förut 
anmärkt för Sverige, men enl. upplysning av TRAFVENFELT har 
han tagit den i Ång. och mellersta Sverige. 

Lita psilella H.S. En mörk form anträffad i 1 ex. 2/5 1920 
vid Bondsjön i Säbrå socken. Enl. WALLENGREN är arten i Sve- 
rige endast funnen i Sk. 

Lita atriplicella F.R. I flera ex. tagen i slutet av juni 
rg919 vid Bondsjön. Av TRAFVENFELT tagen i Vb. Ny för Sverige. 

Bryotropha umbrosella Z. Allmän vid Smitingsviken å Här- 
nön 3/7 1920. Samtliga tillvaratagna ex. hava påfallande kraftig 
vit teckning. Förut känd fr. Sk., Bl: ochoGtl. 

Xystophora unicolorella DuP. 2 ex. !7 1919 Härnösand. Av 
TRAFVENFELT tagen i Bjästa i Ång. Ny för Sverige. 

Coleophora antennariella H.S. Rätt allmän i slutet av maj. 
Ny för Sverige. 

Coleophora paripennella Z. Kläckt ur säck tagen 2/6 1920 
vid Bondsjön. Förut känd från Sk. och BI. 

Coleophora troglodytella DurP. 2 ex. 3/6 1919 och 1 ex. 1/g 
1920 Härnösand. Ny för Sverige. HERING det. 

Gracilaria populetorum Z. 1 ex. 2/4; 1919 Härnön. Om 
detta ex. har HERING sagt, att det sannolikt är en ny aberr., då 
det är mycket mörkare och grovfjälligare än den mörka v. 470- 
teella FREY. 


II — 20290. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 2—4 (1920). 


162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920 


Lithocolletis salictella Z. 1 ex. !0/6 1919 Härnösand. Känd 
fr: Skåne: 

Lithocolletis connexella Z. 1 ex. ”/6 1919 Härnösand. Känd 
fr: Växjö. 

Lithocolletis betule Z. 1 ex. !/&g 1919 vid Bondsjön. Känd 
fr. södra Sverige. 

Bucculatrix cristatella Z. 1 ex. !0/7 1919 Härnösand och 2 
ex. "1/5 1920-1 Gadearsocken. . Känd. fr. ske 

Phyllocnistis sorhageniella TLöÖDERS. Minor ej sällsynta å asp 
1: ex. kläckt t$/qrgrg: 

Lyonetia frigidariella H.S. 2 ex. "/6 1919 Kittjärn i Säbrå 
socken, I ex. ”/6 1920 Härnösand och 1 ex. 16/6 1920 vid Bondsjön. 
Förut tagen av TRAFVENFELT i Ång. Ny för Sverige. Om denna 
arts flygtid har jag funnit följande uppgifter i litteraturen: 

C.Svi FlEYXDEN? (Stett; ervZ: 1860.1 piss) usom rmSteMortz1 
Ober-Engadin tagit larven, omnämner, att fjäriln utvecklade sig 
i slutet av augusti. 

"TEnGSTRÖM (Catalogus 1869, p. 63) säger, att.arten tagits 
av honom vid Petrosavodsk d.-16 juni och av E. NYLANDER i 
finska lappmarken d. 15 i samma månad. Antagas får väl, att 
det är som imagines de tagits. 

P. CC: ZELLER: (Stett. e. Z. 1878 p. 160) haritagitrarten i 
Graubinden i Schweiz d. 5 och 26 juni och yttrar »säkerligen 
äger här liksom hos eclerckella en övervintring såsom imago rum». 

Senare förekommande uppgifter hos HEINEMANN, FREY (Die 
Lepidopteren der Schweiz, 1880, p. 417), HARTMANN (Die Klein- 
schmett. des europ. Faunengebietes 1880, p. 117) och SPULER, 
vilka uppgifter tydligen äro hämtade från v. HEYDEN, angiva 
endast flygtiden till augusti, september. 

Då att döma av litteraturuppgifterna rörande örelalla ledi, 
prunifoliella "och pulverulentella, dessa övervintra såsom imago, 
och 'frigidariella såsom imago tagits både vår och höst, torde 
man väl med säkerhet kunna giva ZELLER rätt i hans ovan- 
nämnda förmodan om en övervintring såsom imago jämväl hos 
sistnämnda art. 

Elachista megerlella Stt. 2 ex. 12/7 och !7/7> 1919 Härnösand. 
Känd från Sk. och Gtl. HERING det. 

Elachista albidella "TGSTR. 2 ex. ”/7 1920 Smitingsviken och 
I ex. t/7 1920 Vangsta tillhöra alla enl. HERING v. rhynchosporella 
SITT: -Huvudformen: känd fri! Sk:, Sm. cochGtl: 

Swammerdamia. conspersella TGSTR. 2 ex. !8/; och 19/8 1920 
Härnön. Av TRAFVENFELT tagen i Abisko. Omnämnes ej av 
WALLENGREN såsom svensk, men 'SPULER anför. den från Lpl. 

Zelleria ribesiella Joan: 2 ex. 8/5 1919 och ?9/5 1920 Här- 
nösand. Tagen av LJUNGDAHL i Upl. och av TRAFVENFELT i 
Ång. Ny för Sverige. SPULER omtatar arten säsom anträffad 
endast i södra Frankrike. Sedan jag, efter tagen del av de 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 163 


JOANNIS” fullständiga beskrivning av arten i » Bulletin de la société 
entomologique de France» 1900, bestämt ett av mina och ett av 
LJUNGDAHLS ex. att vara denna art, sände jag dem för kontroll- 
bestämning till HERING, som säger: »Wir (Berlins zoologiska 
museum) besitzen leider die Art nicht, so dass ich sie nicht 
vergleichen konnte. Aber nach der Beschreibung scheint die 
Determination richtig zu sein!» 

Argyresthia pulchella Z. 2 ex. 30/7 1919 och I ex. "!/7 1920, 
alla i den till min bostad i Härnösand hörande trädgården. Ny 
för Sverige. SPULER angiver artens geografiska Hibrednings till 
alperna, södra Tyskland och Livland. Arten, som något på- 
minner om «conjugella, är karaktäristisk och lätt bestämd. 

ÅArgyresthia rufella "TGSTR. Togs först i några ex. i mitten 
av juli 1919 i min trädgård i Härnösand. I början av juli 1920 
återfann jag arten i Härnösands hospitalsträdgård, där den i 
hundratal flög kring vinbärsbuskarne. Tagen av TRAFVENFELT i 
Ång. Ny för Sverige. Känd från bland annat Finland och 
Livland. 

ÅArgyresthia glabratella Z. 2 ex. 19/6 och !/7 1919 samt 2 ex. 
3/6 1920, alla i Härnösand. Ny för Sverige. 2 av exemplaren 
bestämda av HERING. Svår att skilja från zlluminatella. 

ÅArgyresthia amiantella Z. 2 ex. ?/1 1919 och I ex. 5/7 1920, 
alla i Härnösand. Ny för Sverige... Ett av exemplaren bestämt 
av HERING. Denna art är lättare att bestämma på grund av 
de smala och något grå framvingarne. 

Tinea ignicomella H. S. Allmän 1 slutet av juni 1920 vid Säl- 
sten å Härnön. Känd från Sk., Vg., Gtl. och Dlsld. HERING det. 

Nemophora schwarsziella Z. Allmän i förra hälften av juni 
1919 och 1920 i och omkring Härnösand. Förut känd fr. Sm. 
HERING det. 

Adela” rufimitrella Sc: 1 ex. iv 1919 Säbrå. Känd från 
Sk. och Vg. 


Härnösand den 10 nov. 1920. Ernst Orstadius. 
Rättelse. — I min uppgift å nya fyndorter för skalbaggar 


i Ent. Tidskr. 1919 sid. 182 ha för släktet Zrichopteryx angivits 
felaktiga namn och synonymer. 
Uppgiften torde benäget rättas till: 
Trichopteryx lata, MotscH, Hindås, Vg. Furusund, Sthlm Skg. 


» cautiana, MaTH, Göteborg 
» brevis, MotscH, Hindås, Vg. 
» sericans, HEER, » » 


Dessa äro de namn, som angivits i IsAAC B. ERICSONS Över- 
sikt av Trichopteryx, Ent. Tidskr. 1908 sid. 121, vilka böra till- 
mätas större tillförlitlighet än ReIirTtTERsS uppgifter i Fauna Ger- 
manica, varur jag hämtat djurens författaranamn. 


za C. H. Östrand. 
— 20290, 


1604 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920 


Meddelande om myskbockens, Aromia moschata, vistel- 
seort. — I häftet 2—4 1919 av tidskriften omnämnes att nämnda 
skalbagge anträffats å björk. Samma iakttagelse har underteck- 
nad gjort. På eftersommaren i fjol lågo i Hälsingborg stora 
förråd av björkved hopade och var veden enligt vad som med- 
delats mig hitkommen från Småland. En vedgårdsarbetare över- 
lämnade till mig en dag trenne exemplar av nämda skalbagge 
och på anmodan tillvaratog han på eftersommaren talrika exem- 
plar åt mig jämte en del andra longicorner såsom Saperda po- 
pulnea och Charcharias och Hylotrupes bajulus — samtliga antag- 
ligen kläckta ur björk. Märkligt att de båda Saperda-arterna 
anträffades på björk då de i allmänhet anträffas på asp. Upp: 
giften från "THOMSON i hans »Skandinaviens Insekter» att arten 
skulle leva på pil och sälg härleder sig möjligen från THOMSONS 
eller konservator RoTtHS insamlingar av arten i botaniska träd: 
gården i Lund, där arten på sin tid var allmän på några gamla 
pilträd. 

Hälsingborg i januari 1920. 

Harald Muchardt. 


Skånska skalbaggfynd. — Följande intressanta skalbagg- 
fynd hava gjorts av Postexpeditören B. VARENIUS i Hälsingborg. 
Hydroporus scalesianus SrtPH.: Sk. Råå mosse; Achenium humile 
NicoL.: Sk. Raus under tång, ny för faunan; Tapinotus sellatus 
FBrR.: Sk. Raus; Mäicrolestes maurus STURM.: Sk. Råå, ny för 
faunan; Dromius longiceps DeJ.: Sk. Engelholm (se Ent. tidskr. 
1913, sS. 383). Exemplar hava varit tillsända tidskriftens redak- 
tion. 


Skalbaggfynd. — Tandläkaren LEONARD HAGLUND har med- 
delat redaktionen, att han vid stränderna av Kalmarsund an- 
träffat Dilacra fallax Kratz, vilken förut ej torde vara funnen 
INSVerge? 


Fjärilfynd. — En J av Oeneis jutta HB. anträffades som- 
maren 1918 på en mosse vid Gullringen N. om Vimmerby i 
Småland av Fil. Kand. MARTIN EKSTRÖM. 


Utnämningar och förordnanden. — Till Laborator vid 
Centralanstaltens Entomologiska avdelning har av Kgl. Maj:t 
utnämnts: Fil. .D:r N. A. KEMnNER: Då Dit /K.ofiin. befinner sig 
i holländsk tjänst på Java och ej kan hemväntas förrän till I 
maj 1921, har nuvarande assistenten Fil. Mag. O. LUNDBLAD för- 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISEE 105 


ordnats att t. v. upprätthålla befattningen. Som t. f. assistent 
fungerar amanuensen Ö. AHLBERG. 

— Till innehavare av assistentbefattningen vid Skogsför- 
söksanstaltens entomologiska laboratorium under år 1921 har 
förordnats Fil. D:r PaUuL SPESSIWzEFF, förutvarande tjänsteman 
vid Skogsinstitutet i Petrograd. 


Donation. — Till Centralanstaltens Entomologiska Avdel- 
ning har av Kyrkoherden C. SELLMAN i Toresund, Mariefred, 
som gåva överlämnats framl. Läroverksadjunkten EiNAR SELL- 
MANS för svensk faunistik utomordentligt värdefulla insektsam- 
ling, huvudsakligen Coleoptera. Samlingen, som är utomordent- 
ligt väl preparerad, har med synnerlig omsorg och möda hop- 
bragts under vidsträckta resor i landet. Särskilt intresserade sig 
S. för den terricola faunan, varför ock hans samlingar av sta- 
phyliner och andra micros äro företrädda i tusentals exemplar. 
Likaledes finnes ett storartat material av vattenbaggar. Till följd 
av EINAS SELLMANS förtidiga bortgång är emellertid en stor del 
av samlingarna obestämd. 

Detta är den tredje stora Coleoptersamlingen, som under 
loppet av några få år donerats till Centralanstaltens entomolo- 
giska avdelning (de båda föreg. voro hopbragta av J. AHLROT 
och A. FRISENDAHL). Då avdelningens tjänstemän icke äga möj- 
lighet annat än på »lediga stunder» nedlägga arbete på bearbe- 
tandet av detta för kännedomen om vårt eget lands fauna ytterst 
värdefulla material, fästes härmed uppmärksamheten på att delar 
av samlingarna gärna utlånas till kända specialister för bearbet- 
ning, om hänvändelse göres till avdelningens föreståndare. 


Al He 


Dödsfall. — Den 20 november i fjol avled i San Diego, 
Syd-Californien en av entomologiska föreningens f. d. ledamöter Fru 
CECILIA ANDERSON, maka till amerikanske generalkonsuln J. F. 
ANDERSON. Fru CECILIA ANDERSON var under ett tiotal år bo- 
satt i Sverge dels i Djursholm, dels i Båstad. På grund av 
hälsoskäl avflyttade hon jämte sin make till Södra Californien 
men donerade före flyttningen en stor del av sina storartade 
samlingar till olika museer i Sverge och erhöll Hälsingborgs 
museum en stor del av de entomologiska samlingarne. Dessa 
utgjordes av en särdeles rikhaltig samling fjärilar — såväl svenska 
som tropiska arter, skalbaggar och skinnbaggar, samtliga hop- 
bragta under resor i Australien, Japan, Syd-Amerika, Cuba, Ja- 
maica och Nord-Amerika samt Sverge. 

Harald Muchardt. 


Föreningsmeddelanden. 


Entomologiska föreningen i Stockholm. 


Sammankomsten den 14 okt. 1918. 


Vid styrelsesammanträdet anmälde ordf., att K. Maj:t tillde- 
lat föreningen 1,500 kr. för tidskriften. och. Sv. insektfauna: 


Till medlemmar i föreningen hade styrelsen invalt: 


N:0 09007 J; RISEINDAT, DCerer;" Aarhus; Danmark: 

» 991. CARL A. SALMONSON, Löjtnant, Stockholm. 

>» 992. OO. SALMONSON, Direktör, Stockholm. 

>» 093. TORSTEN SETTMAN, Redaktionssekreterare, '”Timmer- 
nabben. 

» 994. FOLKE BorG, fil. mag., Upsala. 

» 995. G. E. BoLLINnG, folkskollärare, Adelöf. 

» 996. "TEODOR ÖDHNER, Professor, Stockholm. 


Vid allmänna sammanträdet meddelade ordf., att föreningens 
led. norske f. d. statsentomologen W. SCHOYEN avlidit samt gav 
några biografiska data. Föredrag hölls av den för dagen funge- 
rande sekr., dr ROMAN, om »jättechalcidider>», vartill förevisades 
planscher, museiexemplar och litteratur; i anl. af föredraget ytt- 
rade sig prof. AURIVILLIUS, dr ”TRÄGÅRDH, tandl. NORDSTRÖM, 
kand. MaLraiseE och föredraganden. Kand. R. MaALAISE anmälde en 
för Sverige ny gallbildning, tillhörande en växtstekel och funnen 
av honom på Salix babylonica vid Molins fontän i Kungsträdgår- 
den. Densamme meddelade, att han förfluten sommar i Torne 
Lappmark gjort rika insektfynd, mest parasitsteklar, på snöfläckar 
och jöklar, samt förklarade förekomsten bero på en sakta upp: 
stigande luftström, framkallad av fjällsidornas uppvärmning ge- 
nom en längre tids solsken. Den blänkande snön torde locka 
insekterna att slå sig ned, varefter de stelna.; det hela alltså en 
insektfälla i jättestil. Över detta yttrade sig prof. AURIVILLIUS, 
dr ROMAN och konserv. SMITT. 


FÖRENINGSMEDDELANDEN. 107 


Sammankomsten den 14 dec. 1918. 


Vid styrelsesammanträdet meddelades, att överste CL. GRILL 
i följd av sjukdom önskade avgå ur styrelsen. Följande nya 
medl. invaldes: 


N:o 997. GuUST. WINBLADH, Götg. 61, Stockholm. 

> 998. GUNNAR LINDÉN, fil. mag., Tullinge. 

> 699. Fröken A.-L. GRANLUND, Expf. 

» 1000. C. FAGERBERG, skulptör, Stockholm. 

> 1001. B. LINGONBLAD, Estnäsg. 9 A, Helsingfors. 


Därjämte beviljades gratifikationer åt bibl.-aman. FR. ÅHLANDER 
för översikter i tidskriften över svensk ent. litteratur. 

Vid allm. sammantr. medelade ordf., att föreningens heders- 
ledamot lektor G. ADLERZ avlidit samt utlovade dödsruna i tid- 
skriften. Därefter förrättades val av styrelse, revisorer och klubb- 
mästare. Föredrag hölls av kand. MALaAIsE, som med vackra 
ljusbilder belyste sin skildring av sommarliv vid Abisko naturvet. 
station i Lappland. 


Sammankomsten den 8 mars 1919. 
Vid styrelsesammanträdet invaldes följande nya medlemmar: 


N:o 1002. Fröken E. ELGSTRÖM, Norrviken. 

» 1003. K. LITTORIN, grossh., Örebro. 

FET OA KE GAS LEKBLOM, fil: Stud); Upsala: 
» 1005. E. FONDÉN, folkskoll., Karlsborg. 


Vid allm. sammantr. meddelade aftonens ordf., byråchefen 
Lyttkens, att föreningens hedersledamot överste CL. GRILL avli- 
dit samt framhöll hans förtjänster om föreningen. Dr I. TRÄGÅRDH 
höll föredrag om cyanvätets användning mot skadeinsekter; i 
diskussionen deltogo hrr MEVES, LYTTKENS, BRrRYK, KEMNER, 
ROMAN och TULLGREN. Vidare talade dr TRÄGÅRDH om tallmär- 
tarens uppträdande i Sverige under senare år, varpå hrr MEVES, 
LYTTKENS och ROMAN yttrade sig. Sekreteraren meddelade, att 
Föreningens medlem AXEL FRISENDAHL avlidit vid unga år och 
donerat sin skalbaggssamling till Centralanst:s entom. avd. Slut- 
ligen förevisades en av artisten D. LJUNGDAHL tecknad ny serie 


168 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


svenska nattfjärilpuppor samt, av hr LYTTKENS, ett fossilt trä- 
stycke med, gnag efter någon longicorn, funnet c:a 2 m. djupt i 


Stavsjö mosse. 


Sammankomsten den 2 maj 1919. 


, Vid styrelsesammantr. meddelades, att reseberättelse ingått 
från föreningens stipendiat 1918 K. H. FORSLUND. På ordföran- 
dens förslag beslöts att till det återupprättade Louvain-bibliote- 
ket överlämna en fullständig serie av föreningens tidskrift. Tolv 
nya medlemmar invaldes: 


NEO 000. 
2. IOOM- 
5 -TODG: 
>: IOO0; 
>». IOIO. 
>; TOLI. 
Fi IOT2: 

103: 
>» -IO14. 
3 TOLK. 

1OI6. 
2 ATOm 


E. H. LARSSON, fil. mag., Storg. 33, Sundsvall. 


A. 


OLSSON, folkskoll., Hornsg. 26, Stockholm. 


Dalarnes folkhögskola, Fornby, Borlänge. 
J. LUNDBERG, fil. kand., 'Töreboda. 


Ar 


FRISENDAHL, fil. dr, Göteborg. 


ALB. ANDERSSON, civiling., Skepparg. 20, Stockholm. 


= 


HULTGREN, tandl., Stockholm. 


G. STENIUS, arkitekt, Helsingfors. 
RÖ FREY, fl dr, Elelsingförs. 

Y; 
H: 
U 


HUKKINEN, fil. kand., Dickursby, Helsingfors. 
ARVIDSON, fil. kand., Vara. 


niv:s agrik.-entom. Trirättnd, Helsingfors. 


Vid allm. sammantr. godkändes revisionsberättelsen för 19138. 


Revisionsberättelse. 


Undertecknade, utsedda att granska Entomologiska För- 
eningens i Stockholm räkenskaper för år 1918, få härmed efter 
fullgjort uppdrag avgiva följande revisionsberättelse. 


Inkomster: 
ÄnSavolhters, kontörk.. sus ubrdeese nn Nr 4 sd JÖSLAGS 
Räntor: 
Resnellska fonden 1 svt, skys 4 sir) KurKtöRNOO 
Wahlbergska: fonden; sr sysvesjubger sy STENS 
Ständiga ledam. >» slagen BraNTRKNELSNRNOO 
Sandahlska.:fönden ft iss .ejsasaltis. skön HIOH:OO 
Smittska fonden sviktar kod ind tEUKSARS SO HOG 
Vinst och förlustkonto -. . fer sken ANAR O ÖKGA 


Transport 2,882: 79 


FÖRENINGSMEDDELANDEN. 


Statsbidrag . eg 
Tidskriftens konto . 
Insektfaunans > 
Bibliotekets konto . 
Utgifter över inkomster 


Utgifter: 
Bibliotekets konto . 
Tidskriftens » 
Insektfaunans > 
Omkostnads »> 


Transport 


Kron 


Utgående Balans Konto: 


Tillgångar: 


Intresse konto 

Obligations konto 

Bibliotekets > 

Nassa kontO. fö css 
Skandinaviska Föredit NN ip 
Svensk Insektfauna (Coleoptera); 


Skulder : 


A. F. Regnells fond 

P. F. Wahlbergs >» 

O. Sandahls fond 

NÄ WEESmittsis > 

Claes Grills > År 
Ständiga Ledam. fond . ö 
Prof. Chr. Aurivillius Konto 
Almqvist & Wiksell . 
Kapital Konto . 


Föreningens fonder: 


1/5 1918 
AvEStRegnellsöfondi:, rm > Bl2,0005 
RSK VVanNIDEFgSPöL inpasteet el 2,000: 
OF Sändahls föndmatsas vd $skao,0vor 
NEW. SmattsJ 2v als ur bo6,400; 
fölaesvGnlistfond kista? Bs 


Ständiga Ledam. fond . . . » - 3,600: 


» 


» 


Or 


Kronor 


268: 
26,188: 
32,000: 

140: 

990: 

JE 
50002: 


2,000: 
2,000: 
10,000: 
6,400: 
2,950: 
STOOR 
210: 
SSM 
20-250 
ELR 59,902: 


31/2 1918 


2,000: 
2,000: 
10,000: 
6,400: 
2,950: 
3,700: 


170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Ledamöternas antal var vid årets slut: 


Hedersledamöter is . oc fn bs eter ngn Te NE a ARDEN AE 8 
Korresponderande ledamöter. =-. sma USE 8 
Ständigarledamötersstttksteitt. uta. Söder SIS SARAL 25 
VN 4) (8 ER 00 (Old =) spenen vägs EE RR NE RR NARE I AR i afaja 
Ledamötersasutlandets ste onserbottueta an ACTA NSI: 19 


Summa 3063 


Med anledning av den deficit, som årets räkenskaper utvisa, 
vilja revisorerna framhålla önskvärdheten av att föreningens ut- 
gifter må komma att ställa sig i bättre överensstämmelse med 
dess inkomster. 


Revisorerna, som granskat samtliga räkenskaper, verifikatio- 
ner och värdehandlingar, hava funnit allt i god ordning och 
kunna på grund härav hemställa till Föreningen, att full och 
tacksam ansvarsfrihet beviljas styrelse och kassaförvaltare för rä- 
kenskapsåret 1918. 

Stockholm i April 1919. 

D. Ljungdahl. René Malaise. 


Härefter meddelades, att 7 ansökningar till årets vandrings- 
stipendium inkommit. Dr E. MJÖBERG höll föredrag om de föga 
kända Embiderna och gav ett sammandrag över vad som publicerats 
om hans australiska insektsamlingar. Ordf. tackade och lycköns- 
kade honom till hans nya befattning som zoolog vid holländska 
försöksstationen på Sumatra. Konserv. Smitt meddelade en me- 
tod att blåsa upp larver med hjälp av ett litet acetyléngasverk 
och löjtn. SALMONSSON demonstrerade en av honom uppställd 
kläckningsjournal. 


Sammankomsten den 27 maj 1919. 


Vid styrelsesammanträdet godkändes ett av skattm. och 
sekr. uppgjort förslag till stat för 1919 och invaldes följande nya 
medlemmar: 


N:o 1018. RicH. HYSLIN, med. stud., Anatomicum Upsala. 
» 1019. F. KINNMARK, med. stud., Skolg. 27, Upsala. 
» "1020. S. BöUNnsow, stud., Skokloster. 
» 1021. Frkn L. Bönsow, stud., Skokloster. 


FÖRENINGSMEDDELANDEN. få 


Beslut fattades att företaga en vårutflykt lörd. den 31 maj 
till Nya Björknäs på Värmdö. 


Sammankomsten den 31 maj 1919. 


Utflykt till Nya Björknäs, där man beslöt till årets stipen- 
diat utse K. E.: MAGNUSSON från Jönköpings h. allm. läroverk. 


Sammankomsten den 11 okt. 1919. 


Vid styrelsesammantr. meddelade ordf., att K .Maj:t även för 
1919 beviljat föreningen 1,500 kr. på gamla villkoren. Följande 
nya medl. invaldes: 


N:o; 1022. EI. LINDBERG, stud., "Helsingfors. 

> 1023. Ö. SJÖBERG, prov.-läkare, Loos: 

> 1024. G. FALKENSTRÖM, direktör, Stockholm. 

> 1025. C. v. SYDow, löjtnant, Eriksberg, Katrineholm. 
>. 1026. O. Vv. SYDOW, fänrik, Malmslätt. 


Hrr TRÄGÅRDH, KEMNER och sekr. utsågos att ombestyra lo- 
kal etc. för firandet av föreningens 40-årsdag. 

Vid allm. sammantr. meddelades, att reseberättelse ingått 
från föreningens stipendiat 1919 K. E. Magnusson. Kand. S. 
BERGMAN höll ett av talrika ljusbilder belyst föredrag om sin 
sommarresa till Island. Slutligen beslöts att fira föreningens 40- 
årsdag lördagen den 13 dec. i st. f. påföljade söndag. 


Sammankomsten den 13 dec. 1919. 


Vid styrelsesammantr. upplästes inkomna hälsningstelegram, 
och invaldes sex nya medlemmar: 


N:o 1027. C. G. ÅGREN, Linnég. 45, Göteborg. 

> 1023. AX. JOHANSSON, med. vet. stud., Frejg. 9, Sthlm. 
>» 1029. F. WINQVisST, stud., Maltesholm, Tollarp. 
2TIG30: KI ROSÉN, stud, Broby. 

» 1031. E. BRODDESSON, lärov.-adj., Manillag. 20, Örebro. 
> 1032. ÅA. WAHLGREN, professor, Expf. 


Vidare meddelades, att på utsända teckningslistor för en 
publikationsfond dittills influtit kr. 1,527:75- 


172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1920. 


Vid allm. sammantr. på Skogshögskolans zool. lärosal häl- 
sade ordf. först prof. Gorto från Tokio välkommen som gäst. 
Till sekr. efter prof. TULLGREN, som undanbad sig återval, utsågs 
dr ROMAN, Riksmuseum, och till styrelsesuppl. prof. A. BERGMAN. 
Dr S. BENGTSSON, Lund, valdes till föreningens hedersledamot. 

Högtidstalet hölls av ordf. prof. AURIVILLIUS, som utförligt 
skildrade föreningens uppkomst och utveckling under de 40 åren. 
Sedan demonstrerade kand. MALAISE en automatisk insamlings- 
apparat för smärre leddjur, avsedd till den förestående Kamt- 
schatka-expeditionen. 

Efter sammanträdet hölls på högskolans kårlokal ett festligt 
samkväm, varunder dr KEMNER med glatt skämt presenterade 
en rad karaktäristiska ljusbilder över kända föreningsmedlemmar 
och prof. TULLGREN uppläste. tillfällighetsbladet »Bombarderbag- 
gen», innehållande mer eller mindre oförargligt gyckel med med- 
lemmarnes svagheter och käpphästar. Den goda stämningen 
underhölls flitigt med tal, sång, musik å flera instrument och 
dans av både in- och utländska förmågor. 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIET 


UTGIVEN 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN 1 STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIÉ PAR LA 
SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM 


FYRTIOANDRA ÅRGÅNGEN 


IKIrZA 


UPPSALA, 1922 
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 


Häftet 1 tryckt den 10 april 1921 
» 2 » » S sept. 1921 
» 3—4 » » 25 jan. 1922 


Redaktör och ansvarig utgivare: 
Prof. ALB. TULLGREN, Experimentalfältet 


INNEHÅLL 


AHLBERG, O., Zur Identitätsfrage von ZTr7ichothrips piniz HALD -.. Sid. 107 


BENGTSSON: "SIMON DEI hard vtlalj: La, maCnIORAME-s ses sereeranES » 120 
BeErGROTH, E., The first Heteropteron from Juan Fernandez ...... SEAT 
IBRYKSRELISYNSUCHBAatnasskd en: soc set ee Serene en ee Moe Ser 3 AIT2 
— — , Beiträge zur Biologie und Morphologie einiger skandina- 

Vi SEN ENVINHO pa lOZerens= See eran ne SA Aer nRaEe RES 
— —, Zur Präsizierung des Puppenhabitus einiger Parnassiiden... » 224 
EpwaRrpDs, F. W., A synonymic list of the mosquitoes hitherto 

HE GORA CS AK LEO MIN SNI CA CIN sno tru L de NA BEA AE pda SEA » 46 
FALKENSTRÖM, G., Vattenskalbaggar från Gotska Sandön och Fårön, 

InSAmladekaväD SERIE MJÖBERG 6004 0 ena SEO re 
HORSSEUND AY KESEIE Skalbaggtyn ds -=ES6e0 een ee SINNE TA IT » 242 
JANSSON, ANTON, Coleopterologiska bidrag 4— 5 oomonommoos oe Ek RS 
— —, Åtheta (s. str.) zidicola J. P. JoH. eine selbständige Art... » 254 
— —, Bobyggnaden hos Odynerus angustalus ZETT, sosoooooooooo---- 254 
HE SVERIGE SA Cl ARTE TALE ot oss er pa oh osann Er dre > MENS 


— —, Lamproplax (Drymus) picea FLoR funnen i Hälsingland » 256 
LUNDBLAD, O., Zur Kenntnis der jungen Larven einiger in Wasser 


JebendensRynchorten: Ses SNeANeaNNTeNR SRA Aer eAaN SET FNS 
SAS fy OLLES Ib SA 02 Bg SAME SANSENE MO pA DAR TOR BITR DEE AT ARNE 20 003 
— —, Notiophilus hypocrita PUTZEYS funnen i Sverige ---------- » 125 
MALAISE, RENÉ, Beiträge zur Kenntnis schwedischer Blattwespen 

(FOTESE LE Ag Ze As KLO ON Ae Sr SN SARA On » I 
NORDSTRÖM, FRITHIOF, Något om svenska Eupilhecia-arter -—-- » 164 
ÖRSTADIUS, ERNST, Fjärilar fran, Kronobergs länbssssesceseetrensme » 239 
REDAKTIONEN, Uthamninoar ock föfotdnan GCD secs oso oo » 256 
Re snellskzoologiskatgavomedel <= sis Ssemmes Nas een » 256 
RINGDAHL, OscaR, Bidrag till kännedomen om de skånska sand- 

CyNErNaStuDSektS fl Aso bea ooo spe RE OR EAS ES EAEN » 21,65 
RYDÉN, NILS S., Eupithecia sinuosaria Ev. funnen i Skåne --..-- 2ET20 
FE NETNSTÖr tSVEnge ny: LatkocoUletes oss BEST OR TITANS SETS AT20 
SETTMAN, TORSTEN, Strödda notiser om getingar och humlor -.. >» 249 
SPESSIVTZEFF, PauL, Beitrag zur Kenntnis der Borkenkäferfauna 

SEN Ede Serve så lyra krk RE RES RI REN ber san RUNS » 219 
NVCAEILGREN,: I BINAR, LYCKO,. LUHDETE flisoomnerseononsoonoonoo a YNERYSSIRENES » 60 


EKOT SVELIGELINY, AV LOMI TA AND ooo besten sans sens EN gE ones SVT2 


WAHLGREN, EINAR, Nomenklatorisches uber Mimas tilie L. und 
seine ab. 2aculata WALLGR. ooo 


— —, Brunbandade malmätarens (Eupithecia sinuosaria EV.) 
nordiska utbredning BSR KANNNYNE ov SRISTEREERN, oe seen > 

ÖsTRAND, C. H., Skalbaggfynd på orter, som avvika från dem 
som upptagits i THOMSON'S »Skandinaviens insekter» — oo» 

Litteratur: 

BrRYK, FEUIX, »Entomölögia: vindobonensise ss sin rn » 


LUNDBLAD, O., Ref. av arbeten av JEAN ANKER, KaAI HENRIKSEN, 
ALB. TULLGREN och EINAR WAHLGREN samt C. WESEN- 
BERGALUNDS, CYCseN ev Oee 5 erg ran Na em B TAS El Ren 27; 


förr 


Beiträge zur Kenntnis schwedischer 
Blattwespen. 


Von 
René Malaise,. 


(Forts. aus H. 2—4, 1920; S. 128.) 


ÅA. Zetterstedti bildet zusammen mit ÅA. amplus KNW., 
hebes KNW., pristiphorinus und dalecarlicus samt dem mir 
unbekannten Zaeznzatus LEP., alpicola KNW. und wahrschein- 
lich auch dem kurzgeflugelten zol//z KNW. eine gut begrenzte 
Gruppe von einander sehr nahe stehenden Formen, die durch 
die Grösse, das schlecht begrenzte Stirnfeld und durch die 
Farbe gekennzeichnet sind. 

Die Larve (Fig. 28), die an Salix pentandra LIN. lebt, 
hat hellgräne Grundfarbe mit zwei breiten, graugruänen Längs- 
bändern jederseits der Riäckenmittelinie. Die Ränder der 
Längsbänder mit schmaler, dunkler Begrenzung. Zwischen 
den Längsbändern bildet die Grundfarbe !/s+ mm Dbreite Li- 
nien, die deutlich von den dunkle- 
fen Längsbändern hervortreten.. Die si — SSE 
Ränder diese letzteren sind nicht - | 
eben, sondern ungleichmässig stache- 
lig. Oberhalb jedes Abdominalfus- | 
ses zwei schräge Flecke von dem- HIRERIrEDN bt RN 
selben Aussehen wie die Längsbän- le = kära 
der. Punktwarzen sehr klein, rein- I] WH 
schwarz. Stigmen farblos mit schma- JE sved 
len, hellbraunen Rändern. Kopf bc 
grän, Scheitel dicht dunkelpunktiert. Fig. 28. 5 und 6. Seg- 
Die Punkte erreichen die Stirn-Schei- mente der Larve von Amau- 


/ a ronematus Zetterstedti n. n. (Ju- 
telnaht nicht, sondern enden längs meralis ZETT.). 


I — 237. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 1 (1921). 


N 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


einer gedachten Linie parallel mit und auf !/, mm. Abstand 
von dieser, Ozellen und Antennen rein schwarz. Länge 20— 
25 mm. Verpuppung in einem braunen Kokon zwischen Moss 
o. d. gl. auf der Erdoberfläche. 

Es kommt nur eine Generation vor, die sehr fräh im 
Frähling fliegt ehe die Knospen der Futterpflanze ausgespros- 
sen sind. 

Amauronematus pristiphorinus n. sp. Körper ganz 
schwarz, nur der After und die Tegul&e bleich. Beine 
schwarz; die Kniee, Tibien und Tarsen weisslich. Die Spit- 
zen der vorderen Schenkel auch hell gefärbt. - Flägel klar, 
Geäder braun, Costa und Stigma hellgelb, das letzte mit 


braunem Hinterrande. 
Pa | 
U (DN 


Fig 29—30. 20. ÅAmauronematus bristibhorinus mn. sp. a) Sägescheide, Db) 
Clypeus. 30. Pteronidea pseudonotabilis ENSL. a) Sägesch. von der Seite und 
b) von oben, c) Rand der Clypeus. 


Kopf und Thorax grob und dicht punktiert, matt. Unter- 
lippe lang, Fäöhler kärzer als der Hinterleib, drittes und vier- 
tes Glied von gleicher Länge; drittes Glied nach unten ge- 
bogen. Kopf hinter den Augen verschmälert. Scheitel drei- 
mal so breit als lang, Stirnfeld nicht begrenzt, die untere 
'Stirnwulst von einer Furche, die bis zum unteren Ozellus geht, 
schmal unterbrochen. Klauen zweispaltig. Sägescheide kurz, 
gegen die Spitze etwas erweitert, am Ende viermal so dick 
als die Cerci, dort ausgerandet und mit einem kleinen Mittel- 
zahn versehen. (Fig. 29.) Länge 7 mm. Ein 2 von mir 
bei Torne Träsk, Lappland, gefangen. 

Amauronematus dalecarlicus n. sp. Färbung schwarz; 
schmutzig bleichgelb sind: Oberlippe und Vorderrand des 
Clypeus, Tegul& und die breiten Pronotumecken, neuntes 
Riäckensegment und die ganze Umgebung der Sägescheide 
samt den breiten Hinterrändern der umgeschlagenen Riäcken- 


MALAISE: BEITRÄGE: ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTIWESPEN. 3 


segmenten des Hinterleibs. Ein Fleck an der oberen Augen- 
ecke braun. Beine schmutzig bleichgelb, die breite Basis 
der Häften und die Vorderseite der Schenkel gegen die Basis 
schwarz. Flägel klar, Costa und Stigma braun der Rand des 
Letzten dunkler. -Fähler wenig kärzer als der Hinterleib, 
drittes Glied kaum kärzer als das vierte. 

Kopf hinter den Augen verengt, runzlich punktiert, fast 
matt. Stirnfeld schwach begrenzt. Supraantennalgrube gross 
und flach, die untere Stirnwulst breit eingekerbt aber nicht 
unterbrochen. - Innerhalb des Stirnfeldes unterhalb des un- 
teren Ocellus eine kleine, glänzende Grube, die wohl so gross 
wie däs Nebenauge ist. - Scheitel: gut dreimal:so' breit. wie 
lang; Thoraxräcken dicht punktiert matt, Mesopleuren gerun- 
zelt, aber deutlich glänzend. Sägescheide wie bei ÅA. pristi- 
phorinus, doch ist die Basis eben so dick als die Spitze. 
Länge 8 mm. 

Ein 2 dem ?2/5 von Herrn E. KLEFBECK bei Säter in 
Dalekarlien erbeutet. 

Die ÅA. dalecarlicus steht dem ÅA. pristiphorinus sehr nahe. 
Ist jedoch durch die Stirnbildung, die Mesopleuren, die Farbe 
des Stigmas, der Oberlippe und des Hinterleibes von dieser 
gut zu erkennen und nimmt eine Zwischenstellung zwischen 
Å. pristiphorinus und Å. Zetterstedti ein. 

= Pieronidea pseudonotabilis ENSL. Färbung schwarz; am 
Kopfe sind beim 2 rötlichgelb, beim SI weisslich: Ober- 
lippe, Mandibelbasis, Clypeus ganz oder am Vorderrand; 
beim $ können ausserdem die äusseren Orbiten etwas bräun- 
lich gefleckt sein. Beim £Y rotgelb, beim SI hellgelb sind am 
Thorax die Ecken des Pronotums und die Tegul&. Der 
Hinterleib ist beim 2 rotgelb. Die zwei ersten Riäckenseg- 
mente haben in der Mitte zusammen einen grossen schwar- 
zen Fleck. Die folgenden Segmente in der Mitte: am Rande 
mit einem kurzen, und an der Basis mit einem etwas längeren 
Querstrich versehen, die in der Mitte durch einen Längsstrich 
vereint sind, so dass jedes Segment in der Mitte eine »7«- 
ähnliche Figur trägt. Beim 2 sind ausserdem Sägescheide 
und Cerci ganz schwarz. Bei beiden Geschlechtern ist 
wenigstens zwischen den vorderen Räckensegmenten in der 
Mitte eine kleine häutige Blösse. Das J hat den Hinterleibs- 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


räcken ganz schwarz und den Bauch bräunlich. Beine rot- 
gelb; Basis der Häften und Spitze der Hintertibien nebst ihren 
Tarsen schwarz, die Spitze der Häften und die Trochanteren 
bleichgelb. Flägel klar, Geäder, Costa und Stigma schwarz, 
der Rand des Stigmas gegen die Basis dunkelbraun. 

Kopf hinter den Augen deutlich verschmälert. Scheitel 
gut dreimal breiter als lang, mit deutlicher Mittelfurche. 
Stirnfeld durch scharfe Kiele begrenzt, die untere Stirnwulst 
nicht unterbrochen. Innerhalb des Stirnfeldes, unterhalb des 
unteren Ocellus eine kleine glänzende Grube. Clypeus iber 
seine ganze Breite flach ausgerandet. (Fig. 30 c.) Fihler 
ganz schwarz, kaum so lang wie der Hinterleib, beim J etwas 
komprimiert, drittes und viertes Glied gleichlang. Mesopleu- 


Fig. 31. Pleronidea pseudonotabilis EnsL. a) 5. und 6. Segment der Larve; 
b) Afterplatte der Larve. 


ren nicht oder kaum, Mesonotum schwach punktiert, beide 
stark glänzend. Schildchen wenigstens seitlich gerunzelt, je- 
doch glänzend. Sägescheide dreimal so dick wie die Cerci, 
anfangs gleichbreit, dann etwas verschmälert und am Ende 
breit zugerundet oder fast abgestutzt. (Fig. 30 a, b.) Länge 
desk d- 5,5, dest, 6-8 mm. 

Diese Art ist mit P. pseudonotabilis ENSL. identisch, 
kann jedoch möglicherweise als eine Var. davon aufgefasst 
werden. Duch die verschmälerte Sägescheide, die glänzenden 
Mesopleuren und durch die Farbe sie sich unterscheidet von 
der durch die Originalbeschreibung bekannten Hauptform. 

Von Torne Träsk, Lappland; Umgebung der Festung 
Boden, N.B5: und. Ragunda, Jel:; habe uecke og undiör fp 
gezäuchtet. 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 5 


Die Larven leben gesellig auf glattblätterigen Weiden 
(Salix phylicifolia u. a.) und nehmen bei Störung eine Schreck- 
stellung an. Die Grundfarbe des Körpers ist hell gränblau 
oder lasurblau, jedes Segment, ausser den zwei letzten, trägt 
an der Seite einen grossen gelben Fleck und mehrere schwarze. 
(Fig. 31.) Der Kopf ist lederbraun ohne Zeichnungen. After- 
platte mit zwei langen Hörnern (Cerci), die schwarze Spitze 
tragen. Länge der Larve 22—28 mm. 

+ Pleronidea similis FORSIUS. Das Vorkommen der Att, 
die H. ROSÉN in Ånge, Medelpad, erbeutet hat, war in 
Schweden zu erwarten. Man kennt sie nämlich aus Finland 
und Dänemark. 

= Pteronidea fastosus KNW. In der Sammlung des Reichs- 
museums stehen zwei Ex. Das eine ist von E. WAHLGREN 
bei Torne Träsk in nördlichen und das andere von BOHEMAN 
im mittleren Lappland erbeutet. 

Die CArtisteht OF cauruspirasmHs sehtnahe, witdfaber 
durch den Clypeus und die Form die Sägescheide, von oben 
gesehen, deutlich geschieden. (Fig. 32 und 33.) Das WAHL- 
GRENsSche Ex. ist von KONOW bestimmt: (Type oder Co- 
type”) 

= Pteronidea polyspila FÖRST. Ein 8 von mir bei Re- 
sarö, Upl., und eins von A. ROMAN bei Uppsala erbeutet. 

Pleronidea brevivalvis TH. Diese THOMSONSche Art, 
die sowohl KONOW als ENSLIN zu deuten versucht haben, ist 
eine nur in Schweden gefundene, wahrscheinlich nördliche 
(sibirische?) Spezies. die der gemeinen Pteronidea Bergmanni 
DAHLB. sehr nahe steht. 

Die Antennen von Pe. brevivalvis sind länger als der 
Hinterleib, aber nicht wie bei Pt. Bergmanni so lang wie der 
Rumpf; vom Vorderrande des Pronotums gerechnet, errei- 
chen sie das fänfte, bei dem letzten das achte Hinterleibs- 
segment. 

Die untere Stirnwulst ist breit und völlig unterbrochen, 
breiter als bei PL. Bergmanni.  Sägescheide schmal, kärzer 
als die Cerci, dem Ende zu nicht oder kaum verschmälert, 
am Ende gerade abgestutzt, von der Seite gesehen nicht 
spitzig vorgezogen. (Vergl. Fig. 34 und 35.) Ich kenne sie 
aus Sm., Jtl., B.S. und mittl. Lappland. 


6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


+ Pteronidea dispar BRISCHKE. 2 99 vom Verfasser bei 
Abisko und Vassijaure; N: Lapp., gefangen. 

Preronideastichz VvENSL: bildet IbermfornelTräskinLapp- 
land eine Var. mit dunklem Scheitel- und Ozellarfleck. 

Pteronidea seriepunctata n. sp. Färbung hellgelb. 
Schwarz sind: die zwei ersten Fählerglieder auf der Ober- 


Fig. 32—39. :32) Pleronidea fastosus KNw. 


33) » curtisbina Tu. 
34) » brevivalvis TH. 
35) » Bergmanni DaAuLB. 
36) » seriebunctata n. sp. 
37) Pachynematus excisus TH. 
38) » insularis n. sp- 
39) » parvilabris Tu. 


seite, ein Strich zwischen dem Schildchenanhang und Hinter- 
schildchen, letzteres mit schwarzer Spitze. Die sechs ersten 
Hinterleibssegmente in der Mitte mit schwarzem Flecke und 
ausserhalb des Fleckes jederseits mit einem schwarzem 
Punkte. Die umgeschlagenen Platten der Riäckensegmente 
sind  braun gefleckt, ebenso das letzte Bauchsegment; Die 
äusserste Spitze der Sägescheide ist schwarz. : Scheitel wie 
der ganze Kopf, Mesopleuren und Beine ganz gelb. 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. i 


Oberlippe lang wie bei Amouronematus, Clypeus tief 
rundlich ausgerandet, Stirnfeld scharf begrenzt, untere Stirn- 
wulst gross, von den Supraantennalgrube völlig, unterbrochen. 
Scheitel vollauf doppelt breiter als lang. Kopf hinter den 
Augen gleichbreit, wie der Thorax glatt und stark glänzend. 
Fähler länger als der Hinterleib, drittes Glied deutlich kärzer 
als das vierte. Flägel klar, Geäder, Costa und Stigma hell- 
gelb. Sägescheide doppelt so dick wie die Cervi, gegen das 
Ende rasch verschmälert und schmal zugerundet. (Fig. 36.) 
Länge 5!/2—6 mm. 

Pt. sertepunctata steht dem Pt. flavescens STEPH. nahe. 
6 22 von mir bei Torne Träsk, Lappland erbeutet. 

+ Pteronidea pallens KNW. Ein 2 vom Verfasser bei 
Torne Träsk, Lappland, erbeutet. Sie ist eine sibirische Art. 

= Pferonidea ferruginea FÖRST. Ein £ von A. ROMAN 
im Sarekgebirge, Lappland, gefangen. Ausserdem habe ich 
die Art in vielen Exemplaren aus, Larven, die von Torne 
Träsk stammten, erzogen. Die Larven waren dort nicht 
selten. ; 

Pachynematus excisus TH. In einem Nachtrage, Seite 
494 (13), beschreibt E. ENSLIN eine Blattwespe aus Crefeld, 
Deutschland, die er fär Pach. exrcisus TH. hält. Da ich 
THOMSSON's Type untersucht habe, will ich auf einigen Ver- 
schiedenheiten zwischen ihr und der Beschreibung hin- 
weisen. Ausserdem gebe ich einige Abbildungen des Clypeus 
und der Sägescheide. (Fig. 37.) 

Der Hauptunterschied ist, dass die Beschreibung angibt 
dass der Kopf hinter den Augen nicht verengt ist, was doch 
beim Typus deutlich der Fall ist, weiter ist die Supraanten- 
nalgrube gross und flach, nicht »kaum angedeutet«. Die 
Schenkel sind auch etwas heller. 

Das Tier stammt aus dem mittleren Schweden, Dal. 
und His. 

Pachynematus nigriceps HTG. In O.G. und Dal. kommt 
eine Var. vor, bei welcher der Kopf anstatt schwarz rotgelb 
ist, und nur ein Stirnscheitelfleck sowie der Hinterkopf 
schwarz bleiben. 

Pachynematus insularis n. sp. Färbung ganz schwarz. 
Oberlippe braun, die breiten Ecken des Pronotums und die 


5 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Tegul&e sind bleichgelb. Am Hinterleib sind die Umgebung 
der Sägescheide und die Grenze zwischen Bauch und Räucken 
braun. Die umgeschlagenen Rickenplatten können mit Aus- 
nahme des Hinterrandes ganz braun sein. Beine weisslich, 
die Häften und Schenkel schwarz, die Spitze der Hintertibien 
und ihre Tarsen sind auch schwarz, die Vorderschenkel zur 
Spitze braun. 

Kopf und Thoraxriäcken deutlich punktiert, jedoch etwas 
glänzend. Kopf hinter den Augen verengt; Clypeus flach 
aber deutlich ausgerandet. Fiähler kaum so lang wie der 
Hinterleib, drittes Glied länger als das vierte. Stirnfeld 
schwach begrenzt, Supraantennalgrube gross, die untere Stirn- 
wulst nicht unterbrochen. Scheitel 22!/2 mal so breit als 
lang. Mesopleuren sehr fein punktiert, stark glänzend. Flögel 
klar, Geäder braun, Costa und Stigma dunkelbraun, Basis 
der Costa bleich. Klauen mit Subapikalzahn. Sägescheide 
sehr i kurz, viermal so breit als die Cerci, gegen. die ;Spitze 
zugerundet. (Fig. 38.) Länge 5!/2—6 mm. 

Es ist mir gelungen 4 29 auf der Insel Resarö bei 
Stockholm: zu fangen. 

Pachynematus parvilaoris TH. Eine Neubeschreibung 
dieser wenig bekannten Art därfte wohl nicht unerwänscht 
sein. 

Schwarz: Unterlippe und Tegul&e hellgelb, äusseren Or- 
biten und Hinterleib ein wenig gebräunt. Beine hellrotgelb, 
Häften und Basis der Schenkel schwarz. 

Clypeus flach ausgerandet; Supraantennalgrube gross; 
Stirnfeld deutlich, wenn auch nicht sehr scharf begrenzt; die 
untere Stirnwulst nicht unterbrochen, aber ein wenig einge- 
kerbt. Scheitel 3 mal so breit als lang. Kopf hinter den 
Augen verschmälert. Fihler so lang wie der Hinterleib, das 
dritte, vierte und fänfte Glied gleichlang. Mesonotum kaum 
punktiert, glänzend. Mesopleuren bei zwei Ex., dabei dem 
Typus, deutlich punktiert, jedoch glänzend, bei einem Ex. 
ganz glatt. Flägel klar, Geäder, Costa und Stigma hellgelb. 
Sägescheide fast dreimal so dick als die Cerci, gegen die 
Spitze rasch verschmälert und zugespitzt. (Fig. 39.) Länge 
4—4 '/2 mm. 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 9 


Bei Kälahög, Jtl., und Vassijaure, nordlichsten Lappland, 
gefunden. 

Pachynematus punctifrons n. sp. Färbung schwarz, 
Oberlippe des 8, Mandibelbasis, Cerci, Genitalplatte des S, 
Kniee, Tibien und Tarsen rötlichgelb. Die letzten hinten 
der Spitze zu braun. 

Kopf fein punktiert, Slänsend, hinter den Augen deutlich 
verengt. Stirnfeld deutlich begrenzt, Supraantennalgrube lang 
und die untere Stirnwulst tief einschneidend aber nicht durch- 
brechend. Unter dem unteren Nebenauge eine tiefe rund- 
liche Grube. Scheitel vollauf dreimal so breit als lang. Cly- 
peus tuber seine ganze Breite flach ausgerandet. Fähler länger 
als der Hinterleib, drittes, viertes und fuänftes Glied gleich- 
lang. Bei dem J das dritte Glied etwas kärzer als das 
vierte. Thorax kaum wahrnehmbar punktiert, stark glänzend, 
wie der Kopf fein, grau behaart. Flägel klar, Geäder braun, 
Costa und Stigma gelb. Sägescheide schmal, kaum breiter 
als die Cerci, gegen das Ende schwach verschmälert und dort 
Froegsnder [Kaänger plduslass5) Sing a Arm. 

2 bre 32 von mir bei ko Träsk, Lappland, 
nen 

Steht zusammen mit FPach. parvilabris TH. dem Pach. 
ravidus KNW. und Pack. gehtrsz KNW. nahe. 

+ Pachynematus Lichtwardti KNW. Ein 2 von O. RING- 
DAHL bei Undersåker, Jtl., gefunden. 

Sie unterscheidet sich von den deutschen Ex., die vom 
Harz und Altvater stammen, dadurch, dass das Stirnfeld ziem- 
lich scharf begrenzt und die untere Stirnwulst schmal einge- 
drickt aber nicht unterbrochen ist. 

= Pachynematus umbripennis EVERS. Ich kenne die Art 
in; vielen Ex. von. Sk. (Hälsingborg, Skanör, Råå), wo sie 
O. RINGDAHL erbeutet hat. Selbst habe ich sie.bei Resarö, 
Upl., Nacka, Sdm. und Torne Träsk, Lappland, gefangen. Die 
Larve soll nach BRISCHKE (4) auf Populus tremula leben und 
der Pieronidea mnigricornis so ähnmlich sein, dass er sie von 
dieser nicht unterscheiden konnte. 

Nun bemerkte ich dass diese Wespe auf einer sump- 
figen Strandwiese gar nicht selten war und doch waren 
keine Espen in der ganzen Gegend zu sehen. Am liebsten 


IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


flogen sie nahe dem Wasserrande, wo nichts anderes als 
Carex vorkam. Um zu untersuchen ob dies nicht die Futter- 
pflanze war, liess ich einige lebende 22 in einen Behälter 
ein, wo ich einen Carer-högel gepflanzt hatte. Die Eier 
wurden vereinzelt am Blattrande, innerhalb des Blattes ge- 
legt. " Nach einiger Zeit fand ich im Behälter mehrere: Blått: 
wespenraupen, die sich Carex gut schmecken liessen. Diese 
Raupen wollten nicht Populus nehmen, unmöglich ist es jedoch 
nicht, dass Populus auch noch die Futterfplanze sein kann, 
obgeleich es viel näher liegt anzunehmen, dass BRISCHKE 
die zwei Raupen, die einander sehr ähnlich aussehen, ver- 
wechselt hat. 

Die Raupen ist in der Färbung grän, manchmal rot. Auf 
dem Riäcken eine -doppelte, weissliche Linie; die das stark 
pulsierende Riäckengefäss umfasst. Die Seitenlinie zweifarbig; 
im oberen Teil dunkel graugrän, im unteren Teil, wo die 
Stigemen "liegen,  weissliehgrun;  Jedest Seégment "mit Zwei 
Querreihen kurzer und undeutlicher, schwarzer Borsten. Die 
Querwälste oberhalb der Abdominalbeine sind auch mit 
schwarzen Borsten versehen. Das Analsegment ohne Körn- 
chen, aber mit schwarzen Borsten gekantet. Stigma braun. 
Kopf grän, in oberen Teil schmutzig braun. Zwischen den 
Augen ein schwärzlicher Strich. Augen schwarz, Antennen 
grän. Auf dem Hinterkopfe setzt der dunkle Teil der Seiten- 
linie mit einem: kurzem Striche fört. "Lange=ro— 15 mm: 

Waährend der Ruhe halten die Raupen ihre Abdominal- 
fusse eingezogen. 

Verpuppung in einem dunkelbraunen Kokon auf der 
Erdoberfläche. Es kommen jährlich zwei Generationen vor. 

" Lygeonematus compressus HTG. Ist fär Schweden nicht 
verzeichnet, weil er mit Lyg. saxesenz HTG. verwechselt 
wurde. 

Ich kennesimnr aus-O:G5- Sdm, UpkEDak?BISTundfBy: 
dalen, Jtl., (BRYANT-MEISNER). 

+ Lygeonematus leucopodius HTG. Ein s von mir bei 
Resarö, Upl., und ein $& von Herr E. KLEFBECK bei Uppsala 
erbeutet: 

Lygeonematus mollis HTG. Ex., die von Gebirgsgegenden 
stammen, weisen oft eine abnorme Ausrandung des Clypeus 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. II 


auf, so dass man sie leicht fär einen Pachynematus hält. 
Solche Ex. därften dem Pach. penegalensis ENSL. aus Säöd- 
tirol sehr ähnlich sein, der einzige Unterschied wäre, dass bei 
Pach. penegalensis ENSL. die untere Stirnwulst nicht unter- 
brochen oder eingekerbt ist, während sie bei Lygm. mollis 
HTG. ein wenig eingekerbt ist.- Bei Lygm. mollis HTG. ist 
aber das Stirnfeld sehr scharf begrenzt, und man kann oft in 
Zweifel sein, ob es äberhaupt eingekerbt ist. Die Artberech- 
tigung von Pach. penegalenius ENSL. ist, solange man nicht 
bessere Merkmale erhält, ein wenig fraglich. 

Pristiphora frigidus BOHEMAN. Bei Untersuchung der 
BOHEMANSchen Typen von Spitzbergen erkannte ich in dem 
schlecht beschriebenen /Vematus frigidus Prist. adelungi KNW., 
die von KONOW viel später beschrieben ist. 

Nach den internationalen Nomenklaturregeln muss der 
BOHEMANNSsSche Name Anwendung finden. 

Pristiphora hyperborea n. sp. Färbung ganz schwarz, 
möätk=die Sspitzer der vorderen Schenkel; aller Pibien und die 
Basis der Tarsen weisslichgelb, die Spitze der Hintertibien 
jedoch nebst ihren Tarsen schwarz. Die Trochanteren sind 
ganz schwarz. 

Fussklauen mit deutlichem Subapikalzahn. Flägel klar, 
Geäder braun, Costa und Stigma s«hellbraun, die Basis der 
Stigmen oft, aber nicht immer mit braunem Flecke. Der erste 
Kubitalnerv meist fehlend. Kopf und Thoraxräcken fein und 
ziemlich dicht punktiert, wenig glänzend. Die Mesopleuren 
und das Mesosternum dicht punktiert, matt. Kopf hinter den 
Augen verschmälert. Stirnfeld nicht begrenzt, Supraantennal- 
grube sehr flach. Scheitel nicht länger als der Durchmesser 
eines Ocellus. Fäihler länger als der Hinterleib, bei SJ ein 
wenig komprimert, drittes Glied ein wenig länger als das 
vierte, fast gleichlang. Oberlippe ein wenig lähger als der 
Clypeus. Sägescheide vollauf so breit als das Ende der 
Hintertibie, am Ende ausgerandet. Länge 4—5 mm. 6 dS 
und 7 228 von mir bei Torne Träsk gefangen. 

Steht der Pt. Staudingeri  RUTHE ziemlich nahe, der 
Unterschied tritt aber unter anderem durch die stark punktier- 
ten Mesopleuren sogleich hervor. 

Pristiphora pusilla n. sp. In der Färbung der Prist. 


12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


hyperborea ähbnlich. Fähler des s stark komprimiert, dunkel- 
braun, beim & fast ganz schwarz. Beine schwarz, die Spitze 
der vorderen Schenkel, aller Tibien und die Basis der Tarsen 
schmutzig weissgelb. Die Spitze der Hintertibie mit schwar- 
zem Flecke; der "aber. nicht scharf”begrenztnist:=DierTarsen, 
besonders die hintersten, sind braun liniert. ”Trochanteren 
ganz schwarz. 

Kopf fein und zerstreut punktiert, glänzend; Thorax- 
räcken und besonders die Mesopleuren dichter punktiert mit 
geringem Glanze. Stirnfeld nicht begrenzt, Supraantennal- 
grube sehr flach, kaum wahrnehmbar. Kopf hinter den Augen 
verschmälert. Scheitel sehr kurz, nicht länger als der Durch- 
messer eines Ocellus. Fiäbhler lang, kärzer als der Rumpf, 
drittes Glied beim &$ ein wenig länger, beim J etwas kärzer 
als das vierte. Flägel klar, Geäder, Costa und Stigma hell- 
braun, die Scheibe der letzten ein wenig dunkler. Fussklauen 
mit deutlichem Subapikalzahn. Sägescheide breit, am Ende 
ein Drittel breiter als das Ende der Hintertibie. Länge 3—4 
mm. Ein 2 und 3 SJS von mir bei Torne Träsk, Lappland, 
gefunden. . ; 

+ Pyristiphora geniculata HTG. Eine Sammlung Larven 
wurde an TULLGREN, Experimentalfältet, vom Agronomen 
ALB. ERIKSSON in Luleå zugesandt. Aus den Larven wurden 
von TULLGREN Imagines gezogen. 

+ Pristiphora amentorum FÖRST. Eine von mir bei Stock- 
holm (Fridhem) gefangenes 9 gehört mit 'grösser Wahr- 
scheinlichkeit hierher. 

Pontopristia n. gen. suavis RUTHE var. fusca n. var. 
Kopf und Körper ganz schwarz, höchstens Oberlippe, Man- 
dibelbasis und Basis der .Sägescheide dunkelbraun. Genital- 
platte des J an der Spitze braun. Antennen und Beine 
schwarz, die Kniee, Tibien und Tarsen hellbraun, die letzten 
hinten braun liniiert. Klauen gespaltet. Flägel klar, Geäder 
dunkelbraun, Costa und Stigma gelb bis hellbraun, der Rand 
gewöhnlich ein wenig dunkler. 

Föhler fast fadenförmig, gegen das Ende kaum verdännt, 
Pontanzaäbnlich, ebenso iang als der Hinterleib, 3 länger, 
komprimiiert, drittes Fählerglied kärzer als das vierte. Unter- 
lippe gross, lang hervorragend, wie bei AÅAmauronematus 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 13 


länger als der Clypeus, dieser flach aber deutlich ausgeran- 
det. (Fig. 41.) Kopf hinter den Augen verschmälert, sehr 
dicht und fein, kaum wahrnehmbar runzlich punktiert, wenig 
glänzend, Scheitel vollauf zweimal breiter als lang. Stirnfeld 
nicht oder kaum begrenzt. Unter dem unteren Nebenauge 
eine Grube, die mit der Supraantennalgrube nicht in Ver- 
bindung steht, die untere Stirnwulst also nicht unterbrochen. 


Fig. 40—47. 40) Sägescheide von drei einander verwandten Lygeonemalus- 

Arten: a) E. coatulus RutHE, b) L. pallipes FALL., C) L. boreus KNw. 

41) Pontopristia (n. g) suavis RUTHE var. fusca n. var. Clypeus und Oberlippe. 

42) Pontopristia suavis v. fusca. Sägescheide. 43) Pontopristia suavis v. 

fusca. Säge. 44) Pontopristia lapponica n. sp. Sägescheide von oben. 45) 

Pontopristia latiserra n. sp. Säge. 46) Pontopristia Romani n. sp. Sägescheide 
von oben. 47) Pontopristia brevilabris n. sp. 


Mesonotum kaum und Mesopleuren nicht punktiert, beide 
glänzend. Sägescheide dick, am Ende verbreitet und drei- 
spitzig, der mittlere Zahn kirzer oder wenigstens nicht länger 
als die zwei äusseren. Die Scheide so lang wir am Ende 
aret (BOSE SasermitvZahnentnursin: der Spitzesm (Hig: 
43.) Länge 4—4 "/2 mm. 

Sägescheide gewöhnlich in die Höhe gerichtet wie bei 
allen Arten. 2 SJS und 7 282 von A. ROMAN bei Vassi- 
jaure, Lappl., gefangen. 


14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Pontopristia lapponica n. sp. Wie bei der vorigen 
nur die untere Stirnwulst von einer schmalen Furche, die sich 
von der Supraantennalgrube bis zum unteren Nebenauge 
zieht, durchbrochen. Sägescheide 1 !/2 mal so lang wie am 
Ende breit. (Fig. 44.) Säge wie bei der vorigen Art. Drei 
Ex. haben die Furche ausserordentlich schmal und bilden 
somit einen Ubergang zu der vorigen Art. Länge 4—5 mm. 
2 ds und 5 + 3 28 liegen mir vor. 

Pontopristia latiserra n. sp. Die Supraantennalgrube 
und die Grube unter dem Nebenauge sehr gross, zusammen- 
stossend, so dass die untere Stirnwulst breit durchbrochåén 
wird... Oberlippe und Basis der Sägescheide ganz schwarz. 
Sägescheide kurz und breit, kaum länger als am Ende breit. 
Säge sehr breit, bis zur Basis mit grossen Zähnen versehen. 
(Fig: 45). Länge 4 !/2—5 mm, 5 28 liegen mir vor. 

'Pontopristia Romani n. sp. Kleine Art. 3 !/2—4 mm. 
Färbung wie bei der vorigen Art, Stigma jedoch braun. Stirn- 
bildung wie bei Pontopr. lapponica. Sägescheide kurz und 
dick, nicht länger als am Ende breit; der Mittelzahn beinahe 
zweimal so lang als die Seitenzähne. (Fig. 46.) 2 22. 

Ich benenne diese Art Herrn D:r A. ROMAN zu Ehren, 
der alle hier behandelten Pontopristia-Arten bei Vassijaure, 
Lappland, im Jahre 1908 gefangen hat Romani. 

Pontopristia brevilabris n. sp. Färbung etwas heller; 
so sind die Oberlippe und die Basis der Sägescheide hell- 
braun bis schmutzig weiss; Beine hellbraun, die Schenkel 
oben, unten und an der Basis schwarz; Hintertarsen hinten 
schwach braun liniiert. Ein Ex. hat jedoch die Schenkel 
ganz schwarz und die Tibien und Tarsen hinten schwarz 
liniiert. 

Mesopleuren im oberen Teil schwach runzlig punktiert, 
glänzend. Oberlippe  kurz, nicht länger als der Clypeus. 
(Fig. 47.) Stirnbildung wie Pontopr. latiserra, doch ist die 
untere Stirnwulst nicht immer ganz durchbrochen. Fähler 
kärzer- als der Hinterleib, :drittes und viertes Glied gleich: 
lang. Säge und Sägescheide wie P. latiserra. Länge 4—5 mm. 

Pontopristia suavis RUTHE wurde bisher unter Amaurone- 
matus eimgeordnet. Hierher gehört sie aber wegen der faden- 
förmigen Antennen nicht, welche Verwandtschaft mit Pozntania 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 15 


zeigen. HEine ähnliche Form der Sägescheide kommt weder 
bei Åmauronematus noch bei Pontania vor, sondern nähert 
sie zu Pristiphora. Bei Pristiphora ist der Clypeus aber-ab- 
gestutzt. Es bleibt daher nicht anderes äbrig als ein neues 
Genus zu etablieren mit Pontopristia suavis RUTHE als 
Typus, besonders da die Arten untereinander sehr nahe ver- 
wandt sind. 

+ Aprosthema austriaca KNW. Ein 8 den !?/5 19 von 
mig be. kesaro, Uplk gefangen. 

Pampbhilius Thomsoni Nov. nom. (arbustorum THOMS. 
nec. FABR.). i 

Kopf und Thorax schwarz mit bleichgelben Zeichnungen. 
Hinterleib schwarz mit rotgelber Binde. Am Kopf (Fig. 48) 
sind gelb: das Untergesicht fast bis zum Fählerbasis; am 
oberen, inneren Augenrand jederseits ein länglicher dreiecki- 
ger Fleck, der zusammen mit einem eckigen, erhabenen, die 
untere Ozelle umgebenden Fleck, eine zweimal unterbrochene 
Querbinde der Stirn bildet. Von der oberen Augenecke je- 
derseits geht ferner ein Bogenstreifen bis zum Oberkopfe 
und ragt auf den Hinterkopf sehr schmal hervor. Der Schei- 
tel bleibt doch ganz schwarz 
mit Andeutung eines hellen 
Punktes am oberen Ende. 

Kopf mit Ausnahme 
des Scheitels, hinten 'scharf 
gerandet. Oberkopf glatt 
und glänzend nur mit ver-' 
einzelten, feinen Punkten. 
Wangen oberhalb der Fäh- 
ler mit deutlicher Kante 
und etwas gerunzelt, jedoch 
glänzend. Von dem unte- 
ren Nebenauge zieht nach 
unten eine flache Furche, 
die zwischen den Fählern in einen scharfen Kiel uäbergeht. 
Scheitel kaum länger als breit, fast quadratisch. Fihler 
20-gliedrig, braun, die zwei ersten Glieder schwarz, drittes 
fast doppelt so lang wie das vierte. Flägel schwarz, gleich- 
mässig angeräuchert. Geäder braun, der Basis zu bleich; 


Fig. 48. Gesicht von Pamphilius Thom- 
sont? n. n. (arbustorum Tu. ' nec. FABR.). 


16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Stigma zweifarbig, braun mit gelber Basis; Costa gelb. 
Beine bleichgelb, Häften und Trochanteren schwarz, Tarsen, 
besonders die Hintersten, rotgelb. Länge 10 mm. 

Durch das lange dritte Fählerglied von der Gruppe des 
P. nemorum GMEL. (arbustorum FABR.) verschieden, und 
stebt unter den europäischen Pamphiliden dem französichen 
P. Kervillez KNW. am nächsten. 

E Paämphilius "Bistrios SCATRI CCALIST CPI Matefrorsik ATI. 
steckte fälschlich in der Sammlung Reichsmuseums ein 2 die- 
ser Art, ohne Lokalbezeichnung und von RUDOLPHI erbeutet. 
RUDOLPHI wohnte in Hlis., reiste jedoch viel im nördlichen 
Schweden umher. 

Pamphilius pallipes ZETT. Das ist die einzige Pam- 
phuilas-Art, die ich im nördlichen Lappland gesehen habe, 
dagegen ist sie dort ziemlich häufig. Um die Biologie ken- 
nen zu lernen schleppte ich einige 29 in ein Tällsäckchen 
ein, worin ich einen Birkenast hineingesteckt hatte. Auf die 
Birkenblätter legten die 22 mehrere Eier. 

Das Ei ist langgestreckt, drei mm lang und ein mm 
breit. In der Mitte des Eies eine Einschnärung. Das $ legt 
es immer vereinzelt und frei auf der Blattoberfläche nahe 


der Mittelrippe, also nicht 
I in eine Tasche wie andere 
Blattwespen. 


Die Larve erzeugt ein 

tätenförmiges Rohr, dessen 

& < grösste Öffnung gegen die 

Spitze ist. Die Farbe der 

Larve "ist helligelb oder 

schweinfurtergrän. Juängere 

e 3 Exemplar haben den Kopf 

Fig. 49. Rickenplatten des ersten Tho- oben glänzend schwarz und 

rakalsegmentes der Arve von Pam phi- Haben ausserdemsunter det 
lus pallipes ZETT. 

Fontanelle einen schwar- 
zen Fleck. Der untere Teil des Kopfes ist hell gelbbraun. 
Die Antennen weisslichgelb mit schwarzer Spitze. Das erste 
Thorakalsegment hat auf dem Ricken fänf glänzende horn- 
artige, schwarzbraune Flecke, wovon der mittlere und grösste 
halbmondförmig ist. (Fig. 49.) Uber die Thorakalfässe geht 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. sg 


ein unterbrochenes, glänzendes, schwarzes Band oder ein 
Strich. 

Das Aftersegmeet ist durch längliche erhabene Wilste 
in drei dreieckige schwarze Feldchen geteilt. Am Ende des 
Segmentes eine kleine, aufgerichtete Dornspitze. Ricken- 
gefäss schmal und dunkelgrän. 

Bei älteren Individuen verschwinden die schwarzen Zeich- 
nungen fast ganz und es bleibt nur ein schwacher Rest des 
Striches oberhalb der Thorakalfässe äbrig. Kopf gelblich, 
nur die Mundteile braun gerandet. Die Farbe des Körpers 
und Riäckengefässes bleibt unverändert. Bisweilen bleibt 
auch bei älteren Larven die Räckenzeichnung der jängeren, 
doch ist sie viel schwächer, und wie die Oberseite des Kopfes 
gelbbraun oder braun gefärbt. Länge 20-25 mm. 

(Cephus. znfauscatus; AVET.? (CE. THOMS, EC ANDR., 
ENSL.) Wer der Autor des Namen znfuscatus ist, ist mir un- 
bekannt. C. G. THOMSON spricht dariäber wie von einem Na- 
men einer schon lange bekannten Art und sagt in einer 
Anmerkung, schwedsich, auf Seite 323 (54): »C.: infuscatus 
gleicht am meisten dieser Art (C. pilosulus THOMS.), hat aber 
verdunkelte? Elugelk/ 7 so Belde (6) 2nfuscatas und CC ana- 
lis = hemorrhoidalis F.) sind im nördlichen Deutschland ge- 
funden.»> Aus diesem geht deutlich hervor, dass THOMSON 
nur die neue Art pzlosulus mit der schon bekannten, aber 
nicht schwedichen zrfuscatus vergleichen wollte. Diese letztere 
Art muss folglich vor dem Jahre 1871 beschrieben sein. 

Die Art ist in Schweden nicht gefunden, da sie aber in 
Finland erbeutet wurde (17), därfte sie auch im östlichem 
Uppl. vorkommen. 

+ Xiphydria picta KNW. Aus der Privatsammlung des 
Herrn Dr. A. ROMAN habe ich ein 8 dieser Art erhalten. 
Das Tier wurde von Herrn E. WIRÉN bei Uppsalå gefangen. 


2 — 20877. Entoml. Tidskr. Årg 41. Hält. I (1921). 


10. 


IT. 


19. 


20: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Litteraturverzeichnis. 


ANDRÉ, ED., Species des Hymenoptéres d'Europe et d'Algé- 
rie, Tome I. Beaune 1879—382. 

Baer, W., Uber Laubholz-Blattwespen (Naturw. Zeit. f. Land- 
und” Forstwirtschaft, 13. Jahrg., 1915, p. 226). 

BoHEMAN, C. H., Spetsbergens insektfauna (Öv. av Vet. Akad. 
Förh. 'p. 338. NV. frigidus). Stockholm 1863. 

BriscHKE und ZADDACH, Beobachtungen iber die Arten der 
Blatt- und Holzwespen (Schr. Phys. Oecon. Ges. in Kö- 
NIgSberg 18 02,:0:3; O5, 75, G20 BS 

CAMERON, P., A Monograph of the British phytophagous 
Hymen. Vol. I—IV (Ray Society). London 1882—92. 

CARPENTIER, L., Sur les larves de quelques Nematidesf 
(Zeits. f. Hymen. u. Dipterologie Heft. 4.) 'Teschendor. 
1901. 

——, Sur quelques larves de Chalastogastra. (ibidem. Heft. 
2.) ”Teschendorf 1917. 

DAHLBOM, A. G., Conspectus Tenthredinidum, Siricidum et 
Oryssinorum Scandinavie. Lund 1835. 

DALLA Torre, C. G. DE, Catalogus Hymenopterorum. Vol. 
I, Leipzig 1894. 

ENSLIN, E., System. Bearb. d. Europ. Arten des Genus 
Dolerus (Deut. Ent. Zeit.). Berlin 1909. 

——, System. bearb. d. palearkt. Arten d. Gattung R/ogo- 
gaster (ibidem). Berlin 1910. 

——, System. Bearb. d. Palearkt. Art. d. Gatt. Macrophya 
(ibidem). Berlin 1910. 

——, Die Tenthredinoidea Mitteleuropas (ibidem, Beihefr). 
Berlin 1027. 

——, Das Genus Allantus (Rev. Ent.). Petersb. 1910. 

EVERSMANN, E. S., Fauna Hymenopterologica Volgo-Ura- 
lensis. (Bull. Soc. Nat.) Moskau 1847. 

Forsius, R., Bidrag till kännedomen om Finlands Chalasto- 
gastra (Medd. av Soc. pro Fauna et Flora Fennica). 
Helsingfors 1907. 

——, Något om Cephus infuscatus ANDRÉ (ibidem) 1909. 

——, Zur Kenntnis einiger Blattwespen und Blattwespen- 
larven (ibidem) 1911. 

——, Uber einige Diprion (Lophyrus LATR.) Arten. (ibidem) 
1918. 

——, Verzechn. d. bisher aus dem Lojo-Gebiete bekannt 
geword. ”Tenthredinoiden (ibidem) 1919. 


MALAISE: BEITRÄGE ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER BLATTWESPEN. 19 


21. 


22. 


213: 


24 


HarTiG, TH., Die Familien der Blatt- und Holzwespen. 
Berling ros 

HOLMGREN, A. E., Bidrag t. känned. om Beeren Islands och 
Spetsbergens insektfauna (Kgl. Vet. Akad. Förh.). Stock- 
holm 1869. 

—, Insecta a vir. doct. Nordenskiöld in insulis Waigatsch 
et Nov. Semlja anno 1875 coll.t Hym. et. Dipt. (Ent. 
Tidskr.). Stockholm 1883. 

HeEim, FrR., Observ. sur les Galles produites sur Salix PBa- 
bylonica par Nematus salisis (Ann. Soc. Ent. Fr.). Paris 
1893. 

JORGENSEN, P., De danske Arter af Bladhvepseslegten Pon- 
tania (Ent. Medd. 2 R. III Bd). Kobenhavn 1906. 

——, Beitrag zur Biologie der Blattwespen (Zeit. wiss. In- 
sektenbiol. II. Bd), 1906. 

KriaerR, H., Fortegnelse over nogle for Norges fauna nye 
arter af phytophage Hymenoptera. (Ent. Tidskr.) Stock- 
holm 1892. 

——, Fortegn. o. Bladvepse indsamlede i det sydlige Norge 
i 805 (ibidem). Stockholm 1895. 

-—-—, Uebersicht der Phytoph. Hym. des arktischen Nor- 
wegens (Tromsö Mus. Aarshefter). Tromsö 1898. 

Konow, Fr. W., Eine grosse Menge Aufsätze, wovon die 
wichtigsten sind: 

——, Catalogus Tenthredinidarum Europe& (Deut. Ent. Zeit.). 
Berlin 1890. 

——, Revis. d. Nematidengattung Pontaria (Zeit. Hym. u. 
Dipt.). Teschendorf 1901. 

——, Anal. u. kritische Bearbeitung d. Gatt. Amauronema- 
zus (Termeszetraizi Fiäzetek). Budapest 1895. 

—, Syst. Zusammenstellung der bisher bekannt gewor- 
denen Chalastrogastra (Zeit. Hym. u. Dipt.; Deut. Ent. 
Häese Teschendorf (u. Berlin) 1901—08. 

Die Nematidengattung Pristiphora. (Annuaire Mus. 
Zod lI'Acad. Imp. Sciences.) S:t Petersburg 1902. 

——, Uber neue oder wenig bekannte Tenthrediniden des 
Russischen Reiches und Centralasiens (ibidem) 1903. 

——, Revis. d. Nematidengatt. Pachynematus (Zeit. Hym. u. 
Dipt.). Teschendorf 1903—04. 

——, Revis. d. Nematidengatt. Pzeronus (ibidem) 1903—04. 

= » » > Lygeonematus (ibidem) 1904. 

— , Uber die Holmgrenschen Nematiden sowie uber Kiaer- 
Sche und andere Tenthrediniden (ibidem) 1903. 

——, ZLydide (Genera Insectorum N:o 27). Brissel 1905. 
—, Siricide (ibidem N:o 28) 1905. 

——, Tenthredinide (ibidem N:o 29) 1905. 


Sill 
58. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


——, Uber die Ausbeute der Russischen Polar-Exped. an 
Blattwespen im arctischen Sibirien (Mem. I'Acad Imp. 
Sciences, Ser. VIII, Class Phys.-Matem. Vol. XVIII, N:o 
3). S:t Petersburg 1907. 

LAGERHEIM, G. och Pam, B.: 

MaGNUsS, W., Entstehung d. Pflanzengallen, verursacht durch 
Hlym;, Jena rÖtA: 

MÖLLER, C. F., Nematus viridissimus n. sp. (Ent. Tidskr.). 
Stockholm 1882. 

NERÉN, C. H., Entomol. anteckn. (Ibidem) 1892 (Emplytus 
arciicus Nn sp.) 

NIELSEN, J. C., De danske Cryptocampus-arters biologi (Tid- 
skr. f. Skovvaesen). Kiebenhavn 1905. 

NIELSEN, J. C. og HENRIKSEN, K., Tr&e- og bladhvepse 
(Danmarks Fauna). Kobenhavn 1915. 

REuTER, O. M., Ent. Meddelanden (ematus latipes Vi. 
in Schweden gefunden) (Ent. Tidskr. p. 165) 1884. 
RuUTHE, J. FrR., Verzeichnis d. von Staudinger 1856 auf 
Island gesammelten Hymenopt. (Stett. Ent. Zeit.). Stettin 

Tö50:. 

SCHLECHTENDAL, Uber Selandria coronata Ki. (Allg. Zeit. f. 
Ent.). Berlin 1901. 

SIEBKE, H., Enumeratio Insect. Norvegicorum. Fasc. V, 
Pars I. Christiania 1880. 

THOMSON, C. G., Hymenoptera Scandinavie I. Lund 1871. 

'TULLGREN, ÅA, Svensk Insektfauna. MHym. Phytoph. (ex 
parte) (Ent. Tidskr.). Stockholm 1908. 

, Om ett för odlingen av korgpil viktigt skadedjur, 
Euura leta Zapp. Medd. N:o 180 fr. Centr. försöksv. 
på jordbruksområdet entom. avdeln. N:o 31. Linköping 
1919. 

VOLLENHOVEN, SN. VON, Die Inlandsche Bladwespen (Tjids. 
voor Ent.). Graven 1858—380. 

ZETTERSTEDT, J. H:; Insecta Lapponica.: Leipzig 1840. 


Bidrag till kännedomen om de skånska 
stranddynernas insektfauna. 


Av 
Oscar Ringdahl. 


Under sökandet efter dipterer ha mina vandringar ofta 
ställts till de vid skånska kusterna mångenstädes befintliga 
flygsandsfälten. För att söka få en bild av flygsandsfaunans 
sammansättning har jag under senaste åren jämväl insamlat 
insekter av andra ordningar. Några sammanhängande under- 
sökningar ha ej gjorts, men jag vågar likväl hoppas, att jag 
påträffat flertalet av de för Skånes stranddyner karakteristiska 
formerna. Insamlingstiden har förnämligast varit vär, för- 
sommar, eftersommar och höst. Av några grupper, huvud- 
sakligen mycket små insekter, såsom hoppstjärtar, blåsfotingar, 
mycket små steklar och flugor, chironomider, mycetophilider 
och cecidomyiider har ingenting alls eller föga medtagits. 
Chironomiderna t. ex. träffas ofta i rätt stort antal i Psamma- 
bältet. I första rummet är det den zon av Psamma och 
Elymus, som sträcker sig innanför havsstranden, vilken varit 
föremål för undersökning. Ehuruväl till flygsandsfaunan hör 
ett ej ringa antal verkliga sandformer, vilkas liv är intimt 
bundet vid sanden, ha därjämte ett stort antal arter träffats, 
vilka äfven förekomma i andra livssamhällen. Att ett till- 
skott av insekter från omgivningarna tillkommer dynerna, är 
ej att undra över, då dessa såväl på land- som sjösidan 
gränsa intill andra biotoper. 

De områden, där jag gjort de flesta insamlingarna, äro 
följande: dynerna vid Skälderviken mellan Rönneå och Vegea, 
Vejby vid Skeldervikens norra strand, vid Laholmsbukten, 
Svinabäck mellan Lerberget och Viken samt sandfältet vid 


22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Raus plantering inom Hälsingborgs stad. Dessutom har jag 
vid ett par tillfällen under helt korta besök samlat vid Fal- 
sterbo, Sandhammaren och Vitemölle på de södra och östra 
kusterna. 

Mellan Rönneåns och Vegeåns utlopp i Skälderviken 
sträcker sig ett ganska ansenligt flygsandsbälte. Närmast 
Könneå bildar sanden efter våra förhållanden ganska mäktiga 
och höga klitter, som till stor del äro övervuxna med 
Psamma arenaria. Spridda små furor och björkar växa här 
och var på de inre dynerna, både i sänkorna, på sidorna och 
uppe på krönen, där de av västanvinden tvingas till ett kry- 
pande” växtsätt.  Fläckvis förekomma här och var Salix 
repens och Empetrum. Mot havssidan äro dynerna mången- 
städes urholkade av vinden och nakna. Där sanden rives 
opp av vinden, bildas kittelformade sänkor, varest de blottade 
rötterna av Psamma ofta hänga som ett nätverk av fina trå- 
dar längs kanterna. Dylika sandkratrar ha för entomologen 
sitt särskilda intresse. På deras botten kravla ofta skalbaggar 
och andra insekter, vilka glidit dit ned med den lösa sanden. 
De söka krypa upp för sidorna men rivas ständigt ned av 
sanden, och döda eller döende småkryp visa ej sällan, att 
en del av dem här finna sin grav. I synnerhet inträffar väl 
detta, då det längre tid är blåst, då sand och kryp oupp- 
hörligt virvla omkring i hålorna. Det lönar alltid mödan 
att efterse dylika hålor, ty en stor del av dynens insekter, 
i synnerhet dess skalbaggar kan man här träffa på. Mellan 
klitterna och havet finnes en omkring 25 m. bred stenfri 
strandremsa av fin sand utan växtlighet. De omtalade klit- 
terna fortsättas söderut till Vegeåns utlopp av en flera km. 
lång, låg flygsandsvall, som mot landsidan övergår i en svag 
sänka med småfuror, varefter Ängelholms kronoplantering 
vidtager. Omedelbart utanför vallen löper den förutnämnda 
sandstranden, som på en lång sträcka saknar växter. Man 
ser ej något annat än en och annan tångruska sticka upp. 
När man närmar sig Vegeån, blir vegetationen på havsstran- 
den rik, och mitt på densamma växa på en lång sträcka de 
kraftigaste . exemplar av AÅtriplex-arter, Sueda, Salsola och 
Cakile. Denna halofila formation synes dock vara ganska 
obeständig och kan den ena sommaren vara synnerligen 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA. 23 


kraftig utvecklad, den andra gles och obetydlig. Innanför 
denna strandremsa löper den låga flygsandsvallen, vilken 
närmast de högre dynerna nästan uteslutande är bevuxen 
med täta Psamma-tuvor. Denna Psamma-vegetation består 
av två bälten, ett lägre liggande yttre yngre med höga, friska 
och gröna tuvor, ett inre äldre, som till följd av de många viss- 
nade stråna och bladslidorna har ett grågrönaktigt utseende. 
Som bekant frodas detta underbara sandbindande gräs bäst 
iNrdent »levande»i. sanden... Ir detvyttresbältet. växer spå 
många ställen det likaså förnöjsamma sandgräset Zriticum 
bjunceumimn Det ryttte  bältetiranafiörrnastan «fritt afrån) in: 
blandade arter: v I: det inre «uppträder däremot. ett flertal 
andra, av vilka må nämnas Carex arenaria och Cory- 
nephorus canescens, varjämte även kråkriset här och var 
tränger in. Ju längre man avlägsnar sig söderut från de höga 
dynerna, desto lägre blir flygsandsvallen, Psamma arenaria 
uppblandas med Elymus arenarius och närmare Vegeån är 
Elymus förhärskande och bildar ett bälte, som genom sin 
färg tydligt skiljer sig från Psamma-formationen. I Elymus- 
bältet växer rikligt med Cakile maritima. Alldeles utanför 
bältet på gränsen till den flacka strandremsan finnes en zon 
av frisktgrön Halianthus. Strax innanför bältet ligger sanden 
något om än obetydligt lägre och här växa en hel del andra 
växter. Av sådana har jag vid ett av mina besök den ??/g 
1917 antecknat följande: Matricaria inodora, Sonchus arvensts, 
Achillea millefolium, Senecio silvaticus, Artemisia campestris, 
Cirsiwum lanceolatum, Erigeron acris, Rumex crispus och 
acetosella, Viola tricolor, Linaria vulgaris, Sedum acre, Ange- 
lica och Haloscias, enstaka. Vid samma tillfälle observerades 
på Cakile-blommor i Elymus-bältet följande  pollinerare: Va- 
nessa urticae, Pieris napi och rapae, Chrysophanus phleas, 
Coenonympha pampluilus, Argynnis lathonia, Satyrus semele 
i några trasiga ex., Luceria virens, tvenne arter småfjärilar, 
Bombus muscorum, lapidarius och terrestris, Apis mellifera, 
Eristalis tenax, arbustorum, sepulcralis och eneus, Helophilus 
pendulus och trivittatus, Lasiophthicus pyrastri, Syrphus vitri- 
Dennis, Melanostoma mellinum och Syritta pipiens. Det var 
varmt solskensväder den dagen och fjärilar och flugor flögo 
livligt omkring bland blommorna. I synnerhet fängslades man 


DA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


av de många nässelfjärilarna, där de sutto på de lilafärgade 
blommorna och exponerade sina prålande vingar. På ett 
stort exemplar av Cafkile sutto samtidigt ej mindre än 10 
stycken. De hela vackra vingarna hos så gott som alla ex. 
tydde på att de nyligen kläckts ur pupporna. 

Knappt en mil norr om föregående finnes ett annat men 
mindre sandområde vid Skälderviken, kallat Vejbystrand. 
Högre dynbildningar saknas. En låg sandvall av det van- 
liga slaget, bevuxen med Elymus och Psamma, sträcker sig 
nära stranden och följer den väl några hundra meter. Innan- 
för är en uppvuxen furuplantering. 

Vid Laholmsbuktens stora flygsandssträckningar har jag 
vid ett par tillfällen samlat insekter dels vid Båstad, dels vid 
Lagans utlopp. På sistnämnda ställe äro dynerna ganska 
höga och med rik Psanma- växtlighet. Här växer även Hiera- 
cium umbellatum i stor myckenhet uppe på dynerna. 

Vid Svinabäck mellan Lerberget och Viken är även 
Psamma— Elymus-formationen rotfast, om än av obetydlig ut- 
sträckning. Ej mer än I!/2 mil avlägset från Hälsingborg 
har jag flera gånger kunnat besöka området. 

Hälsingborgs stad har även ett flygsandsområde, liggande 
mellan Raus plantering och Råå. En stor del av detsamma 
är numera bebyggt, och endast den del, som ligger mellan 
Ramlösa strandpaviljong och Kopparverket, är annu delvis 
orört. Något sammanhängande strandbälte av Psamma exi- 
sterar ej. Mellan stranden och furuplanteringen utbreder sig 
ett flygsandsfält om ett par hundra meters bredd, delvis 
sterilt och översållat med småsten, delvis bevuxet fläckvis 
med kråkris och ljung, varjämte kullar bevuxna med Salix 
repens, andra med Psamma och Elymus, ligga spridda här 
och var. "Om våren i början av maj råder ett svärmande liv 
av jordbin och flugor kring sälgkullarna. De på sanden lig- 
gande kvistarna, vilka på grund av värmestrålningen från 
denna först slå sina hängen ut, besökas då av de gråludna 
hannarna till Colletes cunicularia, det grävbi, som tidigast om 
våren synes komma fram ur jorden. Efter några dagar kläckas 
även de bruna honorna. Flera ÅÄndrena-, Halictus- och !Vo- 
mada-arter börja visa sig, och inom kort är det ett livligt 
surrande, flygande och krypande kring sälghängena. Även 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA. 25 


några flugor med egendomligt utseende och beteende lägger 
man märke till. Det är tvenne Gonia-arter, ornata och fasciata, 
vilka på parasitflugornas vis flyga snokande omkring. Så är 
det en annan egendomlig fluga, Myopa testacea. Den som 
första gången observerar densamma, vill möjligen hålla den 
för en JVomada, där den på ett grävbis vis flyger fram tätt 
ovan sanden. Syrphider och diverse andra flugor lockas 
även till hängena. Ej sällan får man se den präktiga £Erzis- 
talis intricarius sväva i luften i närheten av några Salir-bus- 
kar. Då och då gör den en kastflykt åt sidan eller sänker 
sig till spetsen av någon gren för att inom några ögonblick 
blixtsnabbt åter fara till sitt utvalda svävställe. Samma pul- 
serande insektliv, som det är om våren kring sälgblommorna, 
är det om hösten bland den blommande ljungen, fast då av 
andra arter. Vårens många Andrena-arter äro försvunna och 
släktet företrädes nu av ett par höstarter, de vithåriga 7/om- 
somz och argentata. Av flugor på ljungblommorna må näm- 
nas Micropalpus wvulpinus, Echinomyia tessellata och fera, 
Myopa dorsata, ett antal syrphider, anthomyiider m. fl. 

De fynd, som blivit gjorda på ifrågavarande sandfält i 
Raus plantering, ha, på grund av terrängens något olika be- 
skaffenhet och vegetation i förhållande till stranddynerna, 
sammanförts i en särskild förteckning, vilken ej medtagits i 
denna uppsats. Övriga fynd äro alla gjorda i de parallellt 
med stranden gående dynerna och de flesta i de yttersta av 
WARMING kallade vita klitterna. Men även i de äldre grå 
klitterna, t. ex. i sådana vid Skälderviken och Svinabäck, ha 
insekter samlats. Busk- och trädbevuxna dyner ha undvikits 
för att så mycket som möjligt slippa ifrån löv- och barrskogs- 
arter. Ävenledes ha sådana ställen undvikits, där ljung och 
kräkris i större mängd trängt in eller där strandängar, bäckar 
eller åar berört sanden, överhuvud taget där havsdynernas 
karaktär märkbart varit förändrad. 

Dynerna övergå på landsidan flerstädes i sandfält be- 
vuxna med Corpnephorus canescens, Carex arenaria, Galium 
verum, Thymus serpyllum, lasione montana, Campanula rotundi- 
folia, Viola tricolor, Helichrysum arenarium m. fl. Faunan 
på dessa sandfält har jag på grund av för ringa kännedom 
ej kunnat ingå på i denna uppsats. 


26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


För lämnad hjälp med bestämning av vissa insektgrupper 
får jag betyga min tacksamhet till herrar Amanuens B HAM- 
FELT och Folkskollärare P. BENANDER (småfjärilarna), D:r 
A. ROMAN (parasitsteklarna) och Fil. mag. E. SELLMAN 
(största delen av de insamlade skalbaggarna). Ett litet an- 
tal insekter äro ännu ej bestämda. 


HY M EN(O PIE RA: 
Fam. Apidae. 


Apis mellifera LE. Besöker ofta -Cakile-blommor samt 
Thymus serpyllum. 

Bombus muscorum I. Takttagen allmänt på Cakile-blom- 
mor vid Skälderviken ??/g 17. 

B. terrestris LE. Takttagen besökande Cakzile-blommor 
vid Skälderviken och Campanula rotundifolia vid Svinabäck. 

B. lapidarius LL. Blombesök på Cakzile vid Skälderviken. 
Hannar av denna art har jag ofta sett flyga fram längs 
Psamma-bältet under hastig flykt, ibland hejdande sig 
vid någon tuva liksom sökande men utan att slå sig ned där. 

B. scrimshiranus KIRB. 1 ex. på Cirsium lanceolatum. 
Skälderviken !9/; 19. 

x! Megachile argentata FABR. Vejby ?9/; 17, Lagaoset 
24/7 19, kringflygande. 

x M. centuncularis L. En SS i en blomkorg av Cirsium 
lanceolatum. 

x Epeolas wariegatus LL. Viken ?9/7109,.: 1 ex. på blom- 
mor av Åchillea millefolium. 

x Dasypoda plumipes PANZ. Skälderviken ”"/g 18. En 
2 påträffades gräva i läsidan av Psamma-bältet. Den !5/; 19 
I SJ sittande nedborrad i en blomkorg av Cirsium lan- 
ceolatum. 

x Melitta hemorrhoidalis FABR. Viken 29/7 19 1 8 på 
blommor av Campanula rotundifolia i det inre Psamma-bältet. 
Flera SS sågos kringflygande bland Psanmma. 
> 1 De med x betecknade arterna förekomma, efter vad författaren kän- 
ner, företrädesvis på torrare marker, äro xerofila. Med h betecknade höra 
till våta livssamhäilen, äro hydrofila. Arter, vilkas namn äro tryckta med 
fetstil, leva uteslutande på dyner och flygsandsfält eller ha åtminstone 
sin typiska förekomst där. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA. 2 


x Andrena argentata SM. I SJ kringflygande på den 
inre dynen. Skälderviken 93/7 19. 

x Sphecodes ? pilifrons THOMS. Skälderviken ??/5 16 på 
dynen. 

x Colletes succincta L. Viken ?9/7. Raus plantering juli. 
Ofta sedd besökande Ca£ile-blommor. 


Fam. Sphegidae. 


x Ammophila campestris LATR. Viken ??/g. 1 ex. på 
stranddynerna. 

x ÅA. sabulosa L. Skälderviken ??/9. I ex. på läsidan av 
dynerna. 

x Å. hirsuta SCOP. Viken ””/g. 1 ex. på de äldre dynerna. 

x Mimesa Dahlbomi WESM. Skälderviken !?/; 19. I ex. 
taget i de inre dynerna. 

x Pemphredon unicolor FABR. Vejby ??/717. Flygande 
över sanden. 

x Åstata stigma PANZ. Viken ?9/7; 19. I ex. som föreg. 

x Tachytes pectinipes L. Båstad !?/616 på sanden. 

x IT. nitidus SPIN. Skälderviken allm. slutet av maj, 
som föreg. 

x Goryptes tumidus PANZ. Viken ??/7. I ex. på sanden. 

x Mellinus arvensis L. Vejby juli, Skälderviken sept. 
På det förra stället var arten allm. och sågs gräva sina 
bon i sandhålornas väggar, på det senare fanns den all- 
mänt på landsidan av de inre dynerna. 

x M. sabulosus FABR. Vejby ?9/1417. 1 ex. samman 
med föreg. art. 

x Miscophus spurius DAHLB. Vejby ??/7 17. Flög bland 
Psamma, ej sällsynt. i 

x Crabro sp. Vejby som föreg. 

x Oxybelus aculeatus THOomMs. Skälderviken !"/; 19. 
Några ex. fångade på Mairicaria inodora i de inre dynerna. 

x O. uniglumis L. Vejby och Skälderviken vid flera till- 
fällen på sanden och på Matricaria. 


Fam. Vespidae. 


Vespa saxonica FABR. Hälsingborg !'/6. Ett ex. in- 
fångat i Psamma-formationen. Getingar ha vid flera andra till- 


28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


fällen iakttagits bland dynerna, men deras förekomst där 
är nog endast tillfällig. 

x Pterochilus phaleratus PANzZ. Skälderviken ?”?/;5 16. 
Flera ex. sedda kringflygande bland Psanuna. 


Fam. Mutillidae. 


x Mutilla rufipes FABR. Skälderviken ?£'g818. I ex. 
observerades springande på sanden. 


Fam. Pompilidae. 


x Ceropales maculata FABR. Några gånger erhållen 
bland Psanmmma, Viken och Vejby juli. 

x Pompilus coneinnus DAHLB. Fångad på sanden 
bland Psamma vid Vejby och Viken juli, aug., även av SJ, 
vilken ej förut var känd, erhölls ett ex. 

x P. plumbeus FABR. Är en allmän art och har er- 
hållits på alla de besökta områdena. Vid Viken sågos !?/g två 
honor gräva i den ganska lösa sanden mellan ett par 
Psamma-tuvor blott några få cm. från varandra. Ännu 
så sent på efterhösten som den 4 okt. har jag sett både 
hannar och honor på dynerna. Arten är även iakttagen 
på sandmarker inne i landet, men den torde väl likväl 
få anses ha sin typiska förekomst vid kusten. 

x P. chalybeatus SCHIÖDTE. Erhållen på stranddyner 
vid Hälsingborg I 8 ??'s. 

x P. dispar DAHLB. Viken aug., sept. Erhölls i åt- 
skilliga ex. på ett litet område kring några Psamma-tuvor i 
stranddynerna. 

x P. 2 gibbus FABR. I 82 möjligen av denna art fångad 
vid Skälderviken !'/9. 

Xx P. viaticus T.. Vid flera tillfällen sedd på dynerna vid 
Skälderviken och Viken. 


Fam. Formicidae. 


Några insamlingar av myror ha ej gjorts, men flera arter 
ha iakttagits kringströvande på dynsanden, såsom Formica 
fusca, Myrmica rubra och Tetramorium caespitum. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA. 29 


Fam. Chrysididae. 


x Holopyga integra DAHLB. Båstad "/6 16. 2 ex. tagna 
på sanden mellan Psanmma-stånden. 
x H. ardens COQU. Skälderviken ”?/5 19. I ex. som föreg. 


Fam. Ichneumonidae. 


Parasitsteklarnas stora artrikedom visar sig även i dy- 
nernas fauna att döma av det erhållna fångstmaterialet och 
av ingen annan insektfamilj har så stort artantal erhållits, 
fastän den ej blivit uppmärksammad mera än övriga. Åt- 
skilliga flera arter torde finnas. Samtliga insamlade para- 
sitsteklar ha bestämts av D:r A. ROMAN, som även med 
största tillmötesgående lämnat mig uppgifter om de olika ar- 
ternas förekomst m. m. Av artlistan framgår, att ett rätt 
stort antal arter förekomma på torra sandiga marker men 
att med säkerhet avgöra, vilka av dem som äro stenotopa, 
är i likhet med vad många andra insekter beträffar för närva- 
rande knappast möjligt, enär ingående undersökningar i den 
riktningen ej blivit gjorda. Av dylika maritima flygsands- 
arter nämner D:r ROMAN ÅLimerodes arctiventris, Lissonota- 
arterna och Glyptomorpha variegata men förmodar, att flera 
av de övriga kunna räknas hit, enär THOMSONS fynduppgifter 
för ett flertal arter från sandmarker torde hänsyfta på flyg- 
sandsfälten. 


Amöblyteles erratorius THBG. Vejby juli. 

Tricholabus strigatorius FBR. Vejby juli. 

Platylabus pedatorius FBR. Vejby juli. 
Cratichneumon tenebrosus WESM. Skälderviken sept. 
C. versator THBG. Hälsingborg september. 

x Ctenichneumon divisorius GR. Viken sept. 

x Limerodes arctiventris BoIE. Skälderviken sept. 
Dicaelotus pumilus GR. Viken sept. 

h Centeterus major W. Skälderviken aug. 

Cryptus laborator THBG. Hälsingborg juni. 

h Hygrocryptus palustris THUN. Råå aug. 
Phygadeuon ? trichops THN. Vejby juli. 

P. vagans GR. Viken sept. 

Mäicrocryptus serieans GR. Skälderviken sept. 


30 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


h Åccanthocryptus guadrispinosus GR. Vejby juli. 
Hemiteles. &stivalis GR. Viken sept. 

H. sp. Skälderviken augusti. 

x Gelis sericeus FRST. Vejby juli. 

Xx G. exareolatus FRST. Viken sept. 

x G. rufipes ERST: ,Miken.sept: 

h Åtractodes gravidus GR. Skälderviken aug. 

A. bicolor GR. Skälderviken aug. 

h A. gilvipes HGN. Skälderviken aug. 

Exolytus laevigatus GR. Skälderviken sept. 

h Epiurus brevicornis GR. Skälderviken aug. 

E. geniculatus var. suecicus ROMAN. Skälderviken sept. 
E. vesicarius RATzZ. Viken sept. 

Pimpla spuria v. strigipleuris THN. Hälsingborg juni. 
P. examinator F. Viken sept. 

Clistopyga incitator F. Viken sept. 

Cryptopimpla calceolata GR. Skälderviken sept. 

x Lissonota parallela v. nigricoxis STROBL. Vejby juli. 
x L. basalis BRKE. Viken aug. 

x L. dubia HGN. Viken sept. 

Xx Phytodietus albipes HGN. Skälderviken aug. 
Campoplex aversus FRST. Viken sept. 

x Casinaria claviventris HGN. Viken sept. 
Ewxetastes gracilicornis GR. Hälsingborg juni. 

E. adpressorius TnBG. Viken sept. 

Paniscus fuscicornis HGN. Viken sept. 

h Promethus cognatus HGN. Skälderviken aug. 

h P. sulcator GR. Skälderviken aug. 

Bassus letatorius F. Vejby juli. 

Exochus turgidus HGN.  Skälderviken sept. 
Exenterus marginatorius F. Skälderviken sept. 

x Thymaris pulchricornis BRKE. Skälderviken aug. 
Pantorhestes xanthostomus GR. Skälderviken sept. 
Nototrachys foliator F. Vejby juli. 

Limnertum ruftfemur THEN. Vejby juli. 

Pyracmon melanurus HGN. Viken aug. 

Omorga mutabilis HGN. Skälderviken maj. 
Omorga ? unicingulata SCHMIED. Viken sept. 

x O. melampus THN. Viken sept. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA. Sj 


ÅAngitia trochanterata THN. Skälderviken aug. 
Å. fenestralis HGN. Skälderviken aug. 

Å. tenuipes THN. Viken sept. 

x Cremastus infirmus GR. Skälderviken aug. 
x C-. confluens GR. Viken' sept. 

Thersilochus gibbus HGN. Skälderviken april. 
Nepiera concinna HGN. Viken sept. 

Xx Demophorus annellatus TAN. Viken sept. 


Fam. Braconidae. 


h Bracon fulvipes NEES. Skälderviken aug. 
B. fumipennis THN. Vejby juli. 

Xx Rhogas tristis WESM. Viken sept. 

x Chelonus intermedius TAN. Vejby juli. 

Xx Orgilus obscurator NEES. Viken sept. 

x Meteorus rubens NEES. Vejby juli. 

M. consimilis NEES. Viken sept. 
Macrocentrus marginator NEES. Vejby juli. 
M. collaris SPIN. Viken sept. 

x Coelinius viduus HAL. Vejby juli. 

x Glyptomorpha variegata BHN. Skälderviken maj. 


Fam. Tenthredinidae. 


Allanius. arcuata ”"KBORST.. 1 Viken. >e/T io, ,Hlera, ex. 
sedda på Achillea millefolium. Enstaka ex. av andra växt- 
steklar ha tillfälligtvis observerats. 


DEL BERE BE RYAS 


Av ordningens talrika representanter äro åtskilliga ut- 
präglade flygsandsformer. Med sin vitgrå färg eller behåring 
överensstämma de med den ljusa sanden. Hos ett antal så- 
dana sandfärgade arter finnes en intressant karaktär tydande 
på ett likartat drag i levnadssättet. Honans äggläggningsrör 
är nämligen i spetsen beväpnat med en krans eller kam av 
små taggliknande borst. Hur denna apparat användes, har 
jag ej sett, men det förefaller, som om den skulle begagnas 
av honan att borra röret ned i sanden. Fil. kand. DOUGLAS 
MELIN, som för närvarande ingående sysselsätter sig med 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


rovflugornas biologi, har bevittnat tillvägagångsättet hos 
Philonicus albiceps och har varit vänlig nog att i brev med- 
dela mig sina iakttagelser härutinnan: »Vid äggläggningen, 
som vanligen sker på läsidan av någon dynkulle, far 2 hit 
och dit mellan grässtråna och känner sig för på sanden med 
nedstycket av äggläggningsröret. När hon kommit på lämp- 
ligt ställe, sopar hon undan sanden med taggarna och sticker 
ner ungefär tredjedelen av bakkroppen. Sedan sopar hon 
åter över ”hålet mycket kraftigt, så att sanden yr bakåt.» 
Av de i förteckningen upptagna diptererna har jag obser- 
verat en dylik taggkrans hos ett flertal arter av olika familjer, 
de flesta inom Anthomvyiidae. 


Fam. Limnobiidae. 

h Dicranomyia ? modesta MEIG. Skälderviken ?9/g. I ex. 
bland Psamma. 

h Dicranomyia stigmatica MEIG. Hälsingborg sept. I ex. 
som föreg. 

h Symplecta punctipennis MEIG. Vejby ?”/1. 1 ex. som 
föreg. 

h Synplecta stictica MEIG. Skälderviken !9/9. 1 ex. som 
föreg. 

Trichocera hiemalis DEG. Denna härdiga och tidvis oer- 
hört talrika mygga har jag vid flera tillfällen under milda 
vinterdagar sett dansa över flygsanden. 


Fam. Tipulidae. 


Tipula oleracea L. Tillfälligt sedd bland dynerna. Även 
ett eller annat ex. av någon annan Zzpula har någon gång 
iakttagits men ej blivit infångat. 

Pachyrrhina lineata SCorP. Skälderviken ??/s. Sägs i 
många ex. på en kulle i de äldre dynerna. 


Fam. Culicidae. 


h Culex nemorosus MEIG. Hälsingborg maj. I ex. bland 
Psamma. 


Fam. Bibionidae. 


Dilophus vulgaris MEIG. Hälsingborg, Viken, aug., sept. 
Ej sällan träffad under håvning eller sedd sittande på axen. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA. 33 


Fam. Asilidae. 


Rovflugorna ha egentligen: endast en representant i dy- 
nernas fauna, den sandfärgade Philonicus albiceps, som där 
har sin typiska förekomst, ehuruväl den även träffas långt 
inne i landet på sandiga marker. Den är en vanlig företeelse 
på alla Skånes flygsandsfält, är under soliga sommardagar 
skygg och svår att fånga och flyger oupphörligt undan, då 
man närmar sig den. Könen ses ofta i sammanhängande 
par flyga hän över sanden. Den lever av diverse flugor och 
har flera gånger iakttagits med HFucellia-arter och Scatophaga 
litorea som byte. 


Xx Lasiopogon cinctus FABR. Skälderviken, Svinabäck. 
Ses ej sällan på dynerna och framkommer ur puppan redan 
i början av maj. 

x Philonicus albiceps MEIG. Som förut nämnt en 
karakteristisk insekt för flygsandsfälten. I stort antal har 
jag särskilt iakttagit den längs Sandhammarens dyner. 

x Pamponerus germanicus L. Är iakttagen vid Skälder- 
viken på landssidan av dynerna invid småfurorna.. Nykläckta 
exemplar sedda redan 29 maj. 


Fam. Bombyliidae. 


Svävflugorna älska torra, sandiga, öppna och soliga 
marker men äro ej särskilt utmärkande för själva dynerna, 
där de sparsammare förekomma. På de innanför liggande 
sandfälten, vid furuplanteringarnas bryn eller på öppna platser 
i dem äro de allmännare. 


x Hemipenthes morio 1. Takttagen vid Skälderviken. 

Xx Anthrax fenestralis FALL. Skälderviken !?/7. 1 ex. 
Arten är sällsyntare här än föreg. 

AN mauris]) CI Sedd på dynermna viduBastadWock 
Viken. 

x Å. paniscus ROSSI. Ej sällan sedd bland dynerna vid 
Viken och Skälderviken. 
Bombylius minor L. Ett par ex. tagna på insidan av 
de äldre dynerna vid Skälderviken på blommor av Thymus 
serpyllum. 


A 


2” 


3 — ugn. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. I (1921). 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Systöächus sulphureus MIKAN. Öbserverad i enstaka ex. 
på dyner vid Vitemölle. Var allmän på sandfälten där in- 
nanför, åtminstone lokalt. !4/719. 

x Phtliria pulicaria NMIKAN. På Hieracium pilosella vid 
Båstad. VWVitemölle som föreg. 

x P. canescens LW. Witemölle som föreg. arter men var 
den allmännaste av dem där. I nv. Skåne synes pulicaria 
vara den vanligaste och av den senare har jag hittills endast 
fångat enstaka ex. vid Viken; 


Fam, Therevidae. 


Den vackra Thereva annulata är överallt på de skånska 
flygsandsfälten en karakteristisk företeelse. Under soliga 
sommardagar bedriva hannarna sin luftiga lek över sanden, 
i det de som vita fjun snabbt skjuta upp i luften, fara hit 
och dit några slag för att snart åter slå ner på sanden. 


Xx IThereva subfasciata SCHUMM. Skälderviken, juli, aug. 
enstaka ex. 

x T. annulata FABR. Allm. på alla de besökta flyg- 
sandsfälten. 

Xx I. bipunctata MEIG. Viken juli, aug. Ej sällan 
träffad bland Psamma. Var allm. på sandfälten innanför 
dynerna. 


Fam. Empididae. 


Av de funna arterna är endast Chersodromia incana en 
äkta sandfluga. Den har,i likhet med många andra utpräg- 
lade flygsandstvåvingar, ljusgrå kroppsfärg och vitaktiga 
vingar. 


Hybos culiciformis FABR. Skälderviken !?/8 enstaka ex. 
bland Psanuma. 

Rhamphomvyia variabilis FALL. 1 ex. vid Viken ??/g. 

Drapetis setigera LW. Sällsynt träffad bland Psanmma 
Vejby? 4 17, Skälderviken ”"/s& 18: 

Tachista arrogans 1. Skälderviken ?!9/9 16. 

x Chersodromia incana WALK. Skälderviken ??/s 19. 
Träffades allmänt på sjösidan av stranddynerna, där den 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA. 35 


snabbt löpte omkring på sanden bland Psamma. Arten är 
förut ej känd från Sverige. 

byt Can camsttanse LB Inex.oblandjiPsammra vid,Skäl- 
derviken ?!/g. Arten är ej att räkna till dynernas fauna utan 
hör hemma på den fuktiga strandsanden, där den ställvis 
kan vara allmän 

Tachydroniia flavipes FABR. I ex. bland Psanuma vid 
Vejby. 

T. strigifrons ZETT. Ganska allmänt träffad som föreg. 
vid Viken och Skälderviken aug., sept. 

T. pallidiventris MEIG. Ej sällan träffad som föreg. 
Skälderviken aug., sept. 

T. minuta MEIG. 1 ex. vid Skälderviken ?/9 19. 

T.. nigritarsis FALL. Viken och Skälderviken enstaka 
exNaug., sept. 

T. longicornis MEIG. 1 ex. vid Skälderviken !?/g 17. 


Fam. Dolichopodidae. 


De flesta arter inom denna stora familj äro fuktighets- 
älskande flugor, och de få arter av släktet Dolichopus, som 
under håvning träffats på dynerna, äro hemmahörande i vå- 
tare livssamhällen och äro därför att anse som tillfälligtvis 
ditkomna. Medetera-arterna föra däremot ett helt annat lev- 
nadssätt; de flesta »klättra» på trädstammar, plank, hus- 
väggar, stenar o. d. och visa ej någon dragning till vattnet. 

M. plumbella har jag endast träffat på flygsands- 
fälten och dess ljusa utseende talar för, att den är hemma- 
hörande där. 

Sciopus contristans WIED. Sällsynt infångad under håv- 
ning bland Psamma eller sedd på dynsanden. Vejby ”?/1 17. 

h Dolichopus clavipes HAL. Skälderviken ?9/g enstaka. 

h D. plumipes SCOP. Denna mycket allm. och vitt ut- 
bredda art träffas någon gång i enstaka ex. bland dyngrä- 
sen. Skälderviken. 

h D. longicornis STANN. Skälderviken ??/g 1 ex. 

h DO. agilis MEIG. Som föreg. 

h Zachytrechus insignis STANN. Arten hör ej till dy- 
nernas fauna utan lever på fuktig sand invid vattensamlingar 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


och är lokalt allmän vid Skånes kuster. Den avlägsnar sig 
stundom från vattnet och vid Viken iakttogs ””/s ett ganska stort 
antal, som livligt sprungo omkring på sanden bland de glesa 
Triticum junceum-stråna. 

h Zhrypticus bellus LW. Skälderviken aug. Sällsynt. 

h Scellus: sotarus FABRI USkälderviken SNsSept Fereexemi 
stranddynerna. i 

Xx Medetera plumbella MEiG. - Träffad sällsynt bland 
Psamma vid Vejby Yr 17. 

Xx Medetera micacea LW. 1vex; på äldre dynet vid 
Viken ””/sg19. På sandfälten innanför stranddynerna erhöllos 
åtskilliga ex. under håvning bland Corynephorus. 

M..gjaeular FAL. 1 ex: vid: Skälderviken "2/4 


Fam. Syrphidae. 


De blomsterälskande syrphiderna uppsöka blommande 
växter på dynerna och om hösten äro Cakile och Matricaria 
flitigt besökta. Arterna träffas också inom biotoper av skilda 
slag och några för flygsandsfälten stenotopa former äro mig 
ej bekanta. 


x Paragus tibialis FALL. Hälsingborg !9/&. Vitemölle. 

Chilosia vernalis FALL. 'Lagaoset I 8 på Hieracium 
umbellatum. 

C. mutabilis FALL. Skälderviken några ex. under håv- 
ning. 

h Platychirus manicatus MEIG. Viken juli, aug., en- 
staka ex. 

h P. clypeatus MEIG. Skälderviken !9/g. I ex. 

Melanostoma mellinum L. Viken ??/s. Flera ex. obser- 
verade. 

Lasiophthicus pyrastri L. Viken "fs. 1 ex. 

Svrphus vitripennis MEIG. Skälderviken. 

Spherophoria seripta LL. Skälderviken, Viken. 

S. menthastri L. Som föreg. 

h Eristalis sepuleralis L. Som föreg. 

hi Eaeneus?SCoP. > Sompforeg: 

h E. arbustorum IL. Som föreg. 

h Heloplilus trivittatus FABR. Som föreg. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA. Su 


h ÅH. pendulus LL. Som föreg. 

Syritta pipiens IL. Som föreg. 

Xx Eumerus sabulonuwm FALL. WVitemölle och Viken. På 
det senare stället var arten ganska allmän på sandfälten 
innanför dynerna men togs endast i enstaka ex. bland 
Psamma. 


Fam. Pipunculidae. 


Pipunculus silvaticus MEIG. Hälsingborg och Vejby, 
juni och juli under håvning bland Psanmma. 

x P. littoralis BECK. Hälsingborg ”"/5 17, Skälder- 
viken ?”/s19. Arten är ej förut känd från vårt land, men 
den torde sannolikt förekomma ganska allmänt på dynerna. 


Fam. Tachinidae. 


x Echinomyia tessellata FABR. Ej sällan träffad på 
dynerna t. ex. på Ihymus serpyllum såsom vid Hälsingborg, 
Viken och Vejby juli+—sept. Allmänt förekommer arten på 
sandfälten bakom dynerna. 

Ernestia intermedia ZETT. Sannolikt denna art. I ex. 
taget på dyner vid Båstad ??/g& 16. 

Exorista sp. Hälsingborg !?/6 16. I ex. på blommande 
Halianthus. 

Nemorilla maculosa MEIG. Viken ””/s 19. I ex. under 
håvning bland Psanmma. 

Lydella lepida MEIG. Hälsingborg !9/& 16, på blommor 
av Halianthus, Vejby "Jia, bland Psamma. 

L. nigripes FALL. Hälsingborg som föreg. samt på 
hösten "/9, under håvning bland Psanmma. 

Tachina rustica MEIG. Viken !8/g, Sandhammaren !'/g. 
Enstaka ex i Psamnma bältet. 

T. larvarum IL. : Hälsingborg 9/6 16. 1 ex. på blom- 
mande Halianthus bland Psamma. 

x Germaria angustata ZETT. Är en ofta sedd para- 
sitfluga på dynerna, där den flyger snokande omkring ovan 
sanden, juni—sept. 

x Wagneria carbonaria PANZ. Hälsingborg maj, Råå, 


Skälderviken aug., sept. Arten är på hösten ganska allmän 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


på sandfälten, där den ses springa på sanden med vif- 
tande vingar. Mera tillfälligtvis träffas den även på strand- 
dynerna. 

Bucentes icristata: FABR.: s Viken ?U710. 1 ex: 

B. geniculata DEG. Skälderviken ?!/g. I ex. 

Xx Pseudodemoticus geniculatus ZETT. Båstad !”/&, Fal- 
sterbo !”/g, på stranddynerna. 

x Plagiopsis soror ZETT. Höganäs ”t/;, bland Elymus. 

Eriothrix rufomaculatus DEG. Hallands Väderö, flera 
ex. sedda på blommande Matricaria inodora. 

Xx Sarcophaga haematodes MEIG. Ganska allmänt före- 
kommande på dynerna i nordvästra Skåne. 

Xx S. melanura MEIG. I likhet med föreg. art ganska 
allmän och som denna ofta sedd på exkrementer. 

S. Zuberosa PAND. Hälsingborg .??/«. 1 ex. på Ely- 
MUsS-aX. 

Sarcophaga carnaria LE. Denna starkt eurytopa art 
förekommer ej så sällan även på dynerna. 

x Blaesoxipha erythrura MEIG. Vitemölle !4/; 19. 2 ex. 

Xx 5. sp... En obestämd art har 1 nagra ia ex. an- 
träffats på äldre dyner vid Skälderviken ??/5 16, !?/g 17. 

x Sarcophila latifrons FALL. Hälsingborg !6/g, på ett 
hundkadaver, Skälderviken ??/5, Vejby juli, Viken ??/g, på 
samtliga lokaler i enstaka ex. 

Xx Miltogramma Germari MEIG. Lagaoset ?'/:, Vejby 
5/8, på sanden, ganska sällsynt. 

x M. punctata MEIG. Falsterbo !?/g 15. Sällsynt på 
sanden. 

x Metopia campestris MEIG. Skälderviken ??/s5. På 
sanden. 

x Hilarella hilarella ZETT. Skälderviken ?”?;/s. Vejby 
/1. Ej sällsynt. 

x Sphecapata conica FALL.  Flerstädes iakttagen på 
sanden. 

x Macronychia griseola FALL. Hälsingborg !9/s. På 
blommande Halianthus. 

Pollenia rudis FABR. Denna allmänna art träffas ej 
sällan ganska allmänt även på dynerna. Skälderviken, Viken 
au, Sept; 


20 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA. 39 


Calliphora erythrocephala MEIG. Hälsingborg !”'e. På 
blommande Halianthus. Skälderviken ""/10. 

Cynomyia mortuorum IL. Ett par gånger sedd på dynen. 
Skälderviken ??/5, Viken ??/g. 


Fam. Anthomyiidae. 


Av det ganska stora antal anthomyiider, vilka förekomma 
på flygsand, är ett flertal utpräglade sandformer med ljusgrå 
färg, såsom Mydea protuberans, Chortophila lavata, elymai, 
candens, albula, quadripila, angustifrons och Dexiopsis-arterna. 
Samma är förhållandet med Lispa cesia och hydromyszina, 
Limnophora glauca, veterrima och scrupulosa, men dessa höra 
ej hemma på den torra dynen utan äro strandflugor, vilka 
leva på den fuktiga sanden vid vattensamlingar. £L. glauca 
har jag visserligen träffat endast en gång och då uppe på 
själva dynen, men då alla övriga arter inom släktet äro hy- 
drophila, torde väl näppeligen denna art utgöra undantag. 
Havsstrandens Fucellia träffas ofta på dynerna, på efterhösten 
t. ex. allmänt, och äro vid vinterns inträde och den tidiga 
våren oftast de enda flugor, som flyga på sanden. 


Lyperosia irritans L. 1 ex. träffat under håvning bland 
Psamma vid Båstad ”"/;. Arten är strängt bunden vid bo- 
skapen, och ex., som fanns, härrörde antagligen från en i 
närheten betande ko. 

Drymeia hamata FALL. Träffas ej sällan på hösten på 
t. ex. blommor av Hieracium umbellatum och Sonchus ar- 
vensis. Viken ?9/g. Flera ex. sedda. 

Mydaea duplicata (MEIG.) STEIN. Viken ??/g 19. Allmän. 

JM. anceps ZETT. Hälsingborg "7: Falsterbo !”/g. Tro- 
ligen ej sällsynt. 

x M. parcepilosa STEIN. Skälderviken aug., sept. På 
sanden. Falsterbo !7/g. 

x M. protuberans ZETT. Denna äkta sandfluga, en av 
flygsandens vackra företeelser, har jag en gång ”/e 15 träffat 
lokalt täml. allm. på flygsandsdrivor vid Skälderviken. Båstad 
Nell = 176RA 

M. guadrinotata MEIG. Falsterbo !4/g. Skälderviken ??/g. 
Bland Psanuma. 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Fannia glaucescens ZETT. Skälderviken ej långt från 
Vegeåns utlopp lokalt allmän på Elymus. 

h Lömnophora glauca STEIN. Sandhammaren !''g 15. 
På flygsandsdrivor SS. 

h £L. scrupulosa ZETT. Sandhammaren t'/s15. Till 
fälligtvis anträffad på dynerna. 

k L. veterrima ZeTr. Falsterbo, Skälderviken, Vejby, 
som föreg. 

h Lispa caesia MEIG. Skanör !?/g, På flygsandsstrand 
invid vattenbrynet samt enstaka individ något längre in på 
stranden intill Elymus-vegetationen. 

h L. hydromygina FALL. Sandhammaren !'/g på flyg- 
sandsdrivor sg; tillsamman med Limnophora glauca. 

h £L. gpygmaea FALL. Sällsynt träffad under håvning 
bland Psamma. Vejby ”/,, Skälderviken ”?/g. 

Hylemyia variata FALL. Flera ex. sedda bland Psamma. 
Viken ??/g. 

Xx ÅAmmomyia albiseta V. ROS. Råå ”/s 19. I ex. bland 
Psamma. 

h Fucellia maritima HAL. Är tidtals allm. på dynerna. 

h F. fucorum FALL. Även denna art flyger kring på 
dynsanden men är troligen ej så allm. som föreg. Båda äro 
hemmahörande i strandzonen vid vattenbrynet, där de före- 
komma synnerligen talrikt. 

Anthomyia pratincola PANZ Vejby ??/717. 1 2 bland 
Psamma. 

Chortophila pullula ZETT. Hälsingborg !9/5. 1 2 bland 
Psamma. 

x C. longula FALL. Hälsingborg maj, Vejby juli. Skäl- 
derviken !7/9. Enstaka. 

x C. auda STROBL. Vejby, Viken, Hälsingborg. Juli, 
aug. Enstaka. 

x C. lavata BoHEM. En präktig flygsandsart, som jag 
endast funnit vid Båstad ?"/; 17 samt vid Lagans utlopp i 
Halland på båda ställena lokalt ej så sällsynt under håvning 
bland Psamma. 

x C. angustifrons MEIG. Båstad ??/; 14. Endast I ex. 
2 funnet. 


14 


(Forts.) 


The first Heteropteron from Juan 
Fernandez. 
By 


E. Bergroth. 


During Dr. SKOTTSBERG's expedition to Juan Fernandez 
the zoologist of the expedition, herr BÄCKSTRÖM, also brought 
together a collection of insects, which I have had occasion 
to see in the Stockholm Museum. As he had to collect 
animals of all Orders, the insects are not so numerous as 
might have been desired, but albeit most insect-orders are 
represented only by few species, there is a fairly good num- 
ber of Coleoptera of various families. They have the aspect 
of antarctic insects and some of them will probably prove 
to be previously known from Southern Chili or Patagonia, 
but it is quite possible that also one or other New Zealand 
form might be found among them. It is well known that 
there is a decided close affinity between some animal forms 
of Chili and of New Zealand. Of the many examples that 
could be cited as illustrating this fact I will only mention 
the genera Uropetala SEL. (New Zealand) and P/henes RAMB. 
(Chili) among the Odonata, the occurrence of the Chilian 
Coleopterous genus Lagrioida F. G. in New Zealand, and 
the Lepidopterous genera Årgyrophenga DOUBL., Gonophylla 
MEYR., Drepanodes GUÉN., Diptychophora ZELL. and Sicu- 
lodes H. SCH., the New Zealand species of which are much 
more nearly allied to the Chilian species than to others. 
There can thus be little doubt that between New Zealand 
and Chili there has in bygone times existed a land-connec- 


42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I192I. 


tion, of which Austral Island, Pitcairn, Ducie Island, Easter 
Island and the Juan Fernandez group (Mäås-a-fuera and Mäas- 
a-tierra) are remnants. The four first-mentioned islands have 
not, so far as I know, been subject to any natural history 
investigations, and even Juan Fernandez, although only 650 
kilometres distant from the Chilian coast, is very little known 
as to its fauna. During one of his voyages round the world 
the well known English entomologist J. J. WALKER collected 
a few insects at Juan Fernandez and among the Coleoptera 
found by him there was according to CHAMPION! at least 
one remarkable species (Pentarthirum apicale BROWN) pre- 
viously known only from New Zealand. The working up of 
all the collections brought home by the Swedish expedition 
would thus be highly desirable. 

Of Hemiptera only the species described below was 
found, but as Juan Fernandez has an abundant vegetation 
several other species certainly remain to be discovered. The 
new form belongs to the Myodochideée, but is very distinct 
from the Chilian insects of that family described by SPINOLA, 
BLANCHARD and SIGNORET. It belongs to the division 
Rhyparochromaria in STÅL's system, apparently coming 
nearest to Åstemmoplitus SPIN. Its affinity to that genus 
seems to me, however, to be rather remote, and it is much 
more related to Metagerra B. WHITE from New Zealand, 
although the latter genus must be placed in STÅL's division 
Lethearia. STÅL separated these two divisions solely on 
account of the different number and arrangement of the 
opaque spots (enclosing the trichobothria) of the fourth ven- 
tral segment, a character not supported by others. As I 
remarked in a former paper? they should in my opinion be 
united, for if their separation is maintained some genera 
must be severed from their nearest allies and placed near 
forms to which they are much less related. The new genus 
here described has much in common with Meragerra and 
has the same general aspect, although it in the structure 
of the posterior part of the corium is unique among the 
Myodochide. 


Y Ent. Monthly Mag. 1909, p. 122. 
2 AnDN. Soc. Enti Belo. 1913, Pp. 193. 


BERGROTH: THE FIRST HETEROPTERON FROM JUAN FERNANDEZ. 43 


Micrymenus nov. gen. 


(uizpos =small; vunv = membrane.) 


Corpus oblongo-ovatum, in longitudinem et in transver- 
sum modice convexum. Caput fere aeque longum ac latum, 
leviter exsertum, parte postoculari brevissime retrorsum an- 
gustata, ocellis inter se quam ab oculis magis remotis, clypeo 
a basi ad apicem nonnihil dilatato, tuberculis antenniferis a 
supero visis diametro longitudinali oculorum brevioribus, ex- 
terne parallelis, antennis dimidio corpore nonnihil longioribus, 
articulo primo dimidio suo apicem clypei superante, bucculis 
humilibus, postice breviter divergentibus, basin capitis haud 
vel vix attingentibus, rostro basin ventris paullum superante, 
articulo primo quam basali antennarum longiore, basin capi- 
tis attingente, secundo primo fere aeque longo. Pronotum 
nonnihil transversum, basi et apice subrectum, lateribus an- 
guste et obtuse marginatum, a: basi ultra medium subparalle- 
lum, deinde leviter rotundato-angustatum, apice collari angusto 
et latera versus magis angustato, angulos apicales haud at- 
tingente instructum, marginibus lateralibus longius post me- 
dium levissime sinuatis, apice a latere visis extrema lateralia 
collaris occulentibus, disco inter sinus laterales transversim 
levissime impresso, lobo ejus antico igitur postico multo 
longiore. Scutellum paullo latius quam longius. FElytra ab- 
domine paullo breviora, corio cum clavo sine sutura distincta 
subconfluente, intus per totam longitudinem contigua et ut 
videtur concreta, commissuram longissimam formantia, angulo 
eorum apicali et exteriore et interiore acutangulariter pro- 
ducto, partibus productis angulorum interiorum processum 
communem apice acutum formantibus, itaque margine apicali 
coril biangulato-sinuato, medio oblique recto, venis corii haud 
vel parum distinguendis (solum in macula submediana nigra 
bene distinctis), membrana parva, ultra angulos apicales corii 
leviter producta, venis cellulas duas forma et longitudine 
nonnihil variantes formantibus, cellula interiore majore, ex- 
teriore interdum oblitterata. Prosternum antice anguste line- 
ariter marginatum. Orificia brevia, area evaporativa parva, 
medium metapleurae haud attingente, externe truncata. An- 
guli postici metasterni acutiusculi. Abdomen elytris paullulo 


44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


angustius, tergito ultimo in utroque sexu apice rotundato, 
ventre medio subtiliter carinato, segmento genitali maris ver- 
ticali, complanato. Femora antica modice incrassata, subtus 
prope apicem spinulis duabus minutis armata; tibiae anticae 
rectae, inermes. Articulus primus tarsorum posticorum ceteris 
unitis vix dimidio longior. 

The length and structure of the buccule, as described 
above, are visible only when the first rostral joint is remo- 
ved froms-the throat: 


Micrymenus seclusus n. sp. 


Subglaber, supra opacus, subtus niti- 
dulus. Fusco-niger vel fusco-castaneus, vittis 
duabus verticis atris vel (in exemplis palli- 
dioribus) fuscis, clypeo saltem apice testaceo, 
pronoto, nota sublevata V-formi dimidii 
apicalis scutelli atque elytris ochraceis, pro- 
noti maculis tribus parvis apicalibus, macu- 
lis duabus parvis subbasalibus ac figura ba- 
sali ferme Y-formi ultra medium extensa et 
corii macula oblongula prope marginem 
/ scutellarem, macula fusiformi guttam palli- 
3 ne y dam includente prope commissuram, macula 

IOMA magna postmediana transversim subtriangu- 
lari (hac venis tribus pallidis persecta) macu- 
laque parva rotunda costali nonnihil ante 
apicem nigris vel fuscis, membrana ochreo-cinerea, margine 
basali et venis nigris, acetabulis luteis; antennae testaceae, 
articulis secundo apicem versus et duobus ultimis totis fuscis; 
rostrum fusco-testaceum, apice nigrum; pedes testacei, dimi- 
dio basali et annulo subapicali femorum piceo-nigris, tibiis 
saepe medio late infuscatis. Caput impunctatum, articulo 
secundo antennarum primo ”/4 longiori, tertio primo aeque 
longo, quarto tertio sesqui longiore. Pronotum lobo antico 
impunctatum, lobo postico remote fusco-punctatum. Scutel- 
lum impunctatum. Corium sparsim, hic et illic subseriatim 
fusco-punctatum. Pectus solum in metapleuris remote puncta- 


BERGROTH : THE FIRST HETEROPTERON FROM JUAN FERNANDEZ. 43 


tum. Segmentum sextum ventrale maris quinto et quarto 
conjunctis paullulo brevius. Long. 4,;—5,3 mm. 

Juan Fernandez (Mås å-tierra, in August). 1 S, 3 2, and 
a larva. In spite of the long corium it must be considered 
a subbrachypterous form. The coria are apparently fused 
together along the whole commissure, the hindwings are in 
all probability lacking, and the insect is thus incapable of 
flying. It is not likely to have a macropterous form. Should 
such a form contrary to all presumption exist, it will prove 
to have the pronotum broader behind, the coria free and 
considerably shorter, and the membrane much longer. 


A synonymic list of the mosquitoes hith- 
erto recorded from Sweden, with keys 
for determining the genera and species. 


By 


F. W. Edwards. 


In connection with a revision of the palaearctic Culicidz, 
which the writer has in preparation, Prof. YNGVE SJÖSTEDT 
was so kind as to send to the British Museum for re-deter- 
mination the greater part of the collection of mosquitoes in 
the Stockholm museum. The examination of this material 
showed, as was expected, that in the case of some of the 
more difficult groups there were a number of species con- 
fused.: At Prof. SJÖSTEDT's request I have prepared a revised 
list of the known Swedish species, together with tables for 
their identification, which may be of use to Swedish collec- 
tors. The species will be more fully dealt with in the forth- 
coming revision of the palaearctic species referred to above; 
good descriptions of most of the species (often however under 
other names) together with their larv& are given in MAR- 
TINI's recent work, »Uber Stechmicken» (Archiv fär Schiffs- 
und Tropenhygiene. Bd. 24, Beiheft I, August 1920), where 
a fairly full bibliography will also be found. All recent work 
on mosquitoes has tended to show that the larve offer better 
characters for generic classification than do the adults, and 
the rather unsatisfactory table of genera given below is about 
the best that can be made for adults only. For discrimina- 
tion of species the best characters are to be found in the 
male hypopygium; but if sufficient latitude is allowed the 
tables given below based chiefly on colouration will probably 
be found to work fairly well. Some species are only dis- 


EDWARDS: A SYNONYMIC LIST OF MOSQUITOES. Ae 


tinguishable by characters of male hypopygium or larve, 
for diagnosis of these reference must be made to published 
figures. 

The subjoined list gives the synonymy (according to 
the writers present opinion) so far as it affects North European 
species. The reasons for all changes and innovations will 
be explained subsequently. Species which have been found 
in adjoining countries (Finland, Denmark or North Germany) 
are inserted in square brackets both in the list and in the 
keys, since they are likely sooner or later to be found in 
Sweden. South European species have not been included. 


Anopheles MG. 


maculipennis MG. 
bifurcatus L. 
plumbeus STEPH. (nigripes STAEG.). 


Culex L. 
pipienswESM(6earas AETT): 
[apicalis ADAMS (£errizans H. D. K.).] 


Theobaldia N.-L. (Culiseta FEL). 


annulata SCHRANK. 

[subochrea EDW. MS] 

siberiensis LUDLOW (arctica EDW.; 2alaskaensis LUDLOW). 
bergrothi EDW. MS. 

morsitans THEO. 

fumipennis STEPH. (ficalbii NOÉ; theobaldi MEIJ.). 


Taceniorhynechus ARRIB. 
richiardii TIC. (aznulipes GOETGHEBUER; "flavirostris MG.). 


Aö&des, subgenus Ochlerotatus ARRIB. 


vexans MG. 
maculatus MG. (canrtans MG.; waterhousei THEO.). 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


semicantans MARTINI. 

annulipes MG. (guartus MARTINT). 

excrucians WALK. (abfitchii FELT, MARTINI; annulipes 
auct. partim). 

[freyi EDW. MS] 

lutescens FaAB. (fetcheri COQ.; favescens THEO.; arcanus 
BLANCH.; annulipes ZETT., MARTINI, ?FICALBI; 2bi- 
punctatus R.-D.). 

caspius PALLAS (dorsalis "THEOBALD, AUSTEN; puncta- 
us MG.). 

dorsalis MG. (currziez COQ ). 

[rusticus ROSSI (pungens R.-D.; quadratimaculatus MACQ.; 
diversus THEO.). 

alpinus L. (znigripes ZETT.; innuitus W. & K.; inearcti- 
cus DYAR). - 

cataphylla DYAR (prodotes DYAR; rostochiensis MARTINI). 

[salinellus nom. n. (zZerriez MARTINI nec THEO.)]. 

[detritus- HAT. (Salinas EFiC.; terriei VI HEO.): 

[diantaeus H. D. & K. (serus MARTINI)]. 

[intrudens DYAR (zmpiger H. D. & K.): 

[pullatus CoQ. (metalepticus DYAR; Ljugorum VILLEN.; 
gallii MARTINI)]. 

communis DEG. (z2nemorosus MG.; lazarensis FELT). 

[palmeni EDWw. MS] 

[parvulus EDW. MS] 

punctor (KIRBY) DYAR (2emo0rosus THEOB., AUSTEN, DE 
ME1IJ.; sylvae MARTINI nec THEOo.). 

[sticticus MG. (: Zateralis MG., ECKSTEIN; concinnus STEPH.; 
sylvae THEO.; dorsovittatus VILLEN., nigrinus ECK- 
STEIN). 

geniculatus OLIV. (ornafus MG., ECKSTEIN, MARTINI; 
lateralis ”THEO., ?MG.; albopunctatus ROND.; fuscu- 
lus "ZE TT: 


Aödes MG. (restricted). 


cinereus MG; (”cilaris EL. nec ZETT.; nigritulus” ZETT.). 


EDWARDS: A SYNONYMIC LIST OF MOSQUITOES. 49 
Key to genera (adults). 


(This. key will not necessarily apply to other species 


than those of North Europe.) 


Lig 


ba 


[ 


un 


N 


Abdomen without scales; female palpi as long as pro- 


DOSCIS” ISO SKYTIEN Are SENT - Anopheles. 
. Abdomenr SER I Bis at SEN Fen palpi 
Tan ENEShOrtettUNAN FE NETPLODOSTEISC---e== 5151 SAeANe Neger gen 2 
Flindemetatarsivasktlon gaster tibraer = sees een Culex. 
. Hind”metatarsi distinetly shorter than the tibriae.. 3 


Female abdomen blunt-ended; female claws simple, as 
arektalsorthernind. clawS,ot tie malet setttt ben "pastan 4. 


. Female abdomen pointed; front and middle claws, and 


usually also the hind pair, tootned. in both sexes === 65: 
Wing-scales (of the longer set) almost linear 7heobaldia. 


. Wing-scales (of the longer EN considerably broader 


Taeniorhynchaus. 
Proboscis longer than front femora; male palpi long 
Åédes, subg. ÖOchlerotatus. 


. Proboscis not longer than front femora; male palpi short 


Åödes, restricted. 


Keys to species (adults). 


Anopheles. 


Wings with dark spots caused by accumulation of scales 
on the cross-veins and bases of fork-cells »maculipennis MG. 


HIWinssfunspotted1at bed a stnintalbklidg)! IN VAR 2 


Larger, brown species, mesonotum ROR in middle, 
without distinct patch of white scales in front 
bifurcatus IL. 


. Smaller, black species, mesonotum greyer in middle, with 


patch of narrow pure white scales in front 
plumbeus, STEPH. 


Culex, 


Pale abdominal bands at the bases of the tergites prpiens L. 
Pale abdominal bands at the apices of the tergites 


[2picalis ADAMS] 


4 — 237. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 1 (1921). 


50 


[0 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Theobaldia. 


Wings spotted, by dense accumulation of scales on the 
cross-veins and bases of fork-cells; tarsal joints white- 


FIN SEA sa ty th ek aSeS ae er SA SE ro 
. Wings unspotted (unless indistinctly at base of vein 
R4+s) ran rr ir nr rr RA TOR er Sr 4. 
Femora before the tip, and hind metatarsi in the middle, 
WC I WIIIEe stay SSK oe een SNORRES 


. No white rings in these SO Kr EN ng LUDLOW. 


Abdomen dark brown banded with white 
annulata SCHRANK. 


. Abdomen nearly uniform ochreous [subochrea EDW. MS.] 


Tarstientirelysg dank es en bergrothi sp. n 


a datsi with -natrow pale, rings ooo. cc SPOT ENARE 


Front metatarsus of male dne öns than the re- 
maining joints together; proboscis of female almost en- 
ti ely; Lola Eka src AA a a EE a aa morsitans ”THEO. 


. Front metatarsus of male not longer than the remaining 


joints together; proboscis of female largely pale at the 


Sidesiand beneathece see ra a tee fumipennis STEPH. 
Ochlerotatus. 

Joints-of tarsr with white rineskat the basectoboiibliiet 

>» » » with pale rings embracing both ends ... 8. 

SAS Without! palestingsk enfau:seeda dit na. 9. 


Rings of middle joints of hind tarsi less than half as long 
as the joints; dark species; outer side of hind femora 
with numerous seattered dark scales unter fandyn. 3 


. Rings on middle joints of hind tarsi: more than half as 


long vas the vjoints;lighter” species; outer sidesofehind 
femora "palesexce pt towards tip sea Ja säten Za 
Hind tarsal rings very narrow; smaller species; abdomen 
with distinct pale abdominal bands constricted in the 
middle ”andrat:tfhetstdeskertNevksune Ar a vexans MG. 


. Hind tarsal rings broader, nearly half as long as the 


joints; larger species; pale abdominal bands less distinct 
Siinoticonstriceted in the middle Leni maculatus MG. 


EDWARDS: A SYNONYMIC LIST OF MOSQUITOES. 51 


. Costa pale-scaled on anterior edge, at least on basal half 


scales of mesonotum unicolorous; abdominal scales mainly 
Ölyrallgy ellowWspud desk. rena digg or pytt bergbana Ef 5. 


. Costa at most with scattered pale scales; scales of me- 


sonotum not unicolorous; abdomen largely dark Ö 


. Very yellow species; proboscis yellow with a black tip 


lutescens 7. 


. Darker species, especially on proboscis and wings 


[/reyz EDW: MS] 


. Abdomen dark, tergites with well defined basal white 


bands narrowed in the middle... semicantans MARTINI. 


. Abdomen paler, with ill-defined yellowish bands and 


Scattened yellowishi scales == ses Ao ae Ja 


. Mesonotum with a distinet broad median band of dark 


brown scalessusidestyellowishE= steam annulipes MG. 
Mesonotum without distinct median dark band 
excruciens WLK. 


. Scales of mesonotum fawn-coloured, with two narrow 


white longitudinal stripes, wing scales evenly mixed, 
darlyand; Ight ste ac ttuse Aid det [caspius PALL. 


. Scales of mesonotum darker brown in the middle and at 


the edges in front, with two broad creamy stripes; costa 
and veins R, and R4+5 with the scales mainly black, 
[eStaOole wing,,palefgl test oske tät Fedde dorsalis MG. 
Abdomen and legs mainly bluish-black; the abdomen 
without complete white bands dorsally; outer side of hind 
femora blue-black on the örn third; knees conspicu- 
Ouslyg stlyenrvawhitej orsa scan Gerdculatus, OT. 


. Abdomen and legs dull Fe or  ilehiers the abdomen 


with complete white bands dorsally, except sometimes in 
O. diantaeus and O. sticticus; outer side of hind femora 
PA CKn Say RCON E Tip RN anat ang 10. 
Abdomen of female with a median longitudinal line of 
yellow scales, at least on the terminal segments; in the 
male this line is indicated on the second segment only 

[rausticus ROSSI. 


WAbBdomenr withontiumedianyellosw, pe -teiooc-.. SST. 
IT: 


Front and middle femora conspicuously mottled in front 
Wwithdarktand iehtiscalest: fen a ac RA rI2, 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


. Front and middle femora with only a few light scales in 


: Hesa aid föras Such very dense bristles; integument 
deep black fe BAN ER IR AS Eder SVE? AA OR FÄSTAS MEN KISA öra 
. Head and thorax not näSuallys fbristly:; integument of legs 
paler a sar MON syr Bros LOHBYE ABA TA: 
The dark Arts gå he abdömumal t tergites vitt scattered 
pale”seales; male palpi all blackont SD [detritusBElAT] 


. Abdomen with sharply marked black and white bands, 


no pale scales scattered over the dark areas; male palpi 
with a whitish ring or numerous whitish scales on the 
löfigtbäsal fömtir. bodnablll HIN ai cataphylla DYAR 

[salinellus nom. n. (Zerriet MARTINI nec THEO.)|. 


. Hind femora pale, with a sharply defined black-scaled 


area at thestip oc. HET IN [dzaäntaexskER DISA KI: 


. Dark area at tip of hind femora much less sharply de- 


fined . SAS .r NYSE SAR ER ast Nese ETS STRANGER SITA ESERR Tar 


. Hind tibia on the outer side wiki a ödistihet Whitish stripe 


running nearly the whole length (at least in the female); 
mesonotum with white scales at the side, black in the 
ideer NN ACE Re SONEN I SU Sc rens AI NIGA]: 


. Hind tibia titkond hits Stör on Säter sider: sl 16. 


Scales of head and menosotum ochreous prown, the me- 
sonotum usually with one broad dark median stripe, more 
rarely with two ill-defined stripes or more 

[falmeni EDW. MS.] punctor KIRBY. 


. Scales of head and mesonotum darker brown, often mixed 


with white at the sides, the mesonotum usually without 
aitstinet FStrapes at 0 MRberh sANNTe communis DY. 
[farvulus EDW. MS; pullatus COQ.; tmpiger WALK. 


Zur Kenntnis der jungen Larven einiger 
in Wasser lebenden Rhynchoten. 


Von 


O. Lundblad. 


Mit 2 Figuren im Text. 


Bei meinen Untersuchungen uber die Verbreitung und 
Biologie der schwedischen Wasserwanzen ist es mir schon 
mehrmals vorgefallen, wie wenig uber die Larven dieser 
Tierchen bekannt ist und wie schwer es sogar demjenigen 
ist, der durch mehrjährige Beobachtungen und mehrjährige 
Sammeltätigkeit im Gebiete der Hemipterologie gut einge- 
fuhrt ist, derartige Larven sicher zu bestimmen. Selbstver- 
ständlich gilt dies in besonders hohem Grade die Larven der 
terrikolen Fauna, die nicht nur sehr zahlreiche, sondern auch 
sehr oft kritische Arten umfasst. Die aquatile Wanzenfauna 
hingegen ist bekanntlich sehr arm an Arten; umsomehr muss 
es uns verwundern, dass bisher nur äusserst wenige Larven 
so gut beschrieben sind, dass sie sich an der Hand der vor- 
liegenden Beschreibungen identifizieren lassen. 

Die beste Weise, diesem Mangel abzuhelfen, wäre selbst- 
redend umfangreiche Zuchtversuche anzustellen und die 
gezogenen Larven abzubilden und zu beschreiben. Nur in 
dieser Weise könnte völlige Gewissheit in bezug auf das 
Stadium der vorliegenden Larvenform <erreicht werden, 
und es wäre hierdurch eine leichte Sache, genau die Zahl 
und das Aussehen der später aufeinander folgenden Larven- 
stadien kennen zu lernen. Leider habe ich keine Gelegenheit 
gehabt, derartige Aquarienversuche anzustellen. Meine Lar- 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


venfunde sind mehr zufälliger Natur. In einigen Fällen habe 
ich Material von anderen Forschern zugesandt erhalten. 

Wenn ich dessenungeachtet die freilich zufällig erbeute- 
ten Larven hier zu beschreiben wänsche, geschieht dies, weil 
unsere Kenntnis so gering ist, dass meine Beschreibungen, 
so unvollständig sie auch sein mögen, mit den Abbildungen 
zusammen doch ein wenig zur besseren Charakterisierung 
der fraglichen Larven beitragen können. Schon 1916 habe 
ich die unbekannten oder wenig bekannten Larven von Meso- 
velia furcata MULS. & REY! und Velia currens FABR.? abge- 
bildet und beschrieben. Es ist meine Absicht, in dieser 
Zeitschrift einige weitere aquatile Rhynchotenlarven zu cha- 
rakterisieren, indem ich hier mit Hydrometra stagnorum 
ET beginne: 

Die letzte Zusammenstellung unserer Kenntnis von den 
Larvenformen der Wasserhemipteren finden wir in D:r ER- 
NEST ROUSSEAU's schöner und umfangreicher Arbeit »Les 
larves et nymphes aquatiques des insectes d'Europe», welche 
im Augenblick bis zum Fascic. XXVI vorgeschritten ist. 
Dieses Werk bringt nicht nur eine Zusammenstellung schon 
bekannter Tatsachen in bezug auf Systematik, Morphologie 
und Biologie der fraglichen Larven, sondern enthält auch 
vielerlei neues, indem eine Anzahbl Larven hier zum ersten- 
mal ausfährlich beschrieben werden. Doch — erst nach 
einem Durchlesen dieser Arbeit findet man, welche grossen 
Liäcken noch offen stehen, ehe sie die Kenntnis der Larven 
der Wasserinsekten erfällt. Dies gilt nicht am wenigsten 
die Wasserwanzen. Was besonders Hydrometra anbelangt, 
wurde bisher nur das 5. Stadium von &. stagnorum beschrie- 
ben (siehe ber RÖVSsEATINNNe pi 02-504, Eig. 22). 

Nach ROUSSEAU besitzen die Wasserhemipteren im all- 
gemeinen 5 Larvenstadien. Selbstredend ähnelt aber das 5., 
somit letzte Stadium am meisten dem entwickelten Tierchen, 
und es ist demnach auch verhältnismässig leicht, die Art- 
oder wenigstens Gattungsangehörigkeit dieser Larve zu er- 


! Orthoptera, Odonata och Hemiptera Heteroptera. — Sjön Tåkerns 
fauna och flora, 2. Stockholm 1916. (Beschreibung der Larve in deut- 
scher Sprache.) 

? Anteckningar om våra vattenhemipterer. II. — Entomolog. tid- 
skrift, 37. Upsala 1916. (Beschreibung der Larve in deutscher Sprache.) 


O. LUNDBLAD: DIE IN WASSER LEBENDEN RHYNCHOTEN. 55 


kennen. ROUSSEAU hat im allgemeinen, und immer wenn es 
ihm möglich war, das 5. Stadium zum Ausgangspunkte seiner 
ausfuhrlichen Beschreibung gewählt, und erwaåhnt die ubrigen 
Stadien nur mehr nebenbei. Es scheint mir aber wänschens- 
werter, vor allem das erste Stadium zu charakterisieren, da 
dieses als zu den respektiven Arten gehörig nicht so leicht 
zu erkennen ist. Das erste Stadium muss daher meiner 
Meinung nach unbedingt am genauesten charakterisiert werden, 
gleichviel ob dann die Morphologie der folgenden mehr oder 
weniger oberflächlich gestreift wurde. 

Von Hydrometra stagnorum kenne ich 5 verschiedene 
Larvenstadien. Nach RoUSSEAU's Auffassung wärde dies 
also die volle larvale Entwicklung repräsentieren. Mein 5. 
Stadium entspricht völlig dem von ROUSSEAU als 5. Stadium 
abgebildeten und beschriebenen. Ich werde vorläufig nur 
das I. Stadium beräcksichtigen, während die folgenden bei 
einer späteren Gelegenheit behandelt werden. 


I. Das 1. Larvenstadium von Hydrometra 
stagnorum L. 


In allgemeiner Form vom ausgebildeten Tiere erheb- 
lich abweichend. So fallen besonders die im Verhältnisse 
zum mächtigen Kopf sehr schwach entwickelten Thorax und 
Abdomen auf, eine Eigentämlichkeit, die beispielsweise auch 
die nahverwaudten Gerris-Larven gekennzeichnet. Auch sind 
die Antennen relativ länger als beim erwachsenen Tiere, was 
aber mehr scheinbar ist und darauf beruht, dass der Körper, 
infolge des schwach entwickelten Abdomens, sehr kurz er- 
scheint. 

Die Grösse des hier zu beschreibenden Exemplares ist 
etwa I mm, vom Vorderrand des Kopfes bis zum Ende des 
Abdomens gemessen. 

Die Farbe ist hellbraun; auch die Beine besitzen diese 
Farbe, haben also keine Zeichnungen und dunklen Enden 
an Schenkeln und Tibien. 

Der Kopf ist schon bei dieser jungen Larve ziemlich 
lang gestreckt, wenn auch nicht annähernd so stark wie bei 


56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19217. 


der entwickelten Wanze, und zwischen den Augen am 
schmälsten. Vor den Augen ist der Kopf etwas länger als 
vom Augenvorderrand bis zum Kopfhinterrand. Er ist be- 
deutend länger als der Thorax. 
Die Augen sind halbkugelig ge- 
wölbt und ragen seitlich stark 
hervor; sie berähren nicht das 
Pronotum, sondern sind unge- 
fähr eine Augenbreite weit da- 
von entfernt. Die Kopfober- 
seite ist in der vorderen Hälfte 
reich beborstet, doch bleibt die 
mittlere Partie von Borsten frei. 
Sie ist Ifernerisnoch «von: einer 
helleren Linie durchzogen, die 
sich dicht vor den Augen ga- 
belt; die Linie und die Gabeln 
sind schmal. Die Insertionsbe- 
zirke der Antennen sind bulben- 
artig angeschwollen, derart, dass 
sich die Antennen in der Ruhe 
nach vorn (und ein wenig nach 
aussen) einstellen. Vor den An- 
tennen verengt sich der Kopf 
allmählich nach vorn. Innerhalb 
des Antennenbulbus steht ein 
recht langes Haar und unmittel- 
bar hinter dem Bulbus ein zwel- 
om tes, noch längeres. Zwischen 
mw den Augen inserieren jederseits 
Textfig. 1. Erstes Larvenstadium längs der dort verlaufenden, er- 
von Hydrometra stagnorum I. : 
AA habenen Leiste 3 nach vorn ge- 
richtete, kurze Dornen; hinter 
den Augen stehen jederseits ebenfalls 3 Dornen oder Haare, 
wovon jedenfalls die 2 hinteren nach hinten sich richten. 
Die vordere der 3 hinteren Borsten steht ein wenig mehr 
nach innen auf der Scheibe. Die hintere Hälfte der Kopf- 
oberseite entbehrt sonst der Borsten völlig; doch finden sich, 
abgesehen von den soeben genannten, 2 winzige Borsten auf 


O. LUNDBLAD: DIE IN WASSER LEBENDEN RHYNCHOTEN. 57 


der Scheibe weit hinten. Auf der Unterseite entspringen 
mehrere Haare (siehe Textfig. 2 a). 

Das Rostrum ist lang, die Hinterhöäften sogar öuberra- 
gend. Es ist deutlich 4-gliedrig. Das 1. Glied ist äusserst 
kurzs aber : breit, das: 2. kurz und schmäler, das 3. Glied ist 
sehr lang und erreicht die Vorderhäften, während im 5. Sta- 
dium diese Häften erst von der Rostralspitze erreicht werden. 
Dies ruhrt davon her, dass in späteren Stadien die Thorakal- 
segmente immer gestreckter werden. Das 4. Glied ist ver- 


AE an 


NR Uret NL 
3 TE ER 


Textfig. 2. Erstes Larvenstadium von Hydrometra stagnorum L. a Larve 
Fvonidet Seite tubrcruad dulba sandy Ffarsus) dera betreffym., 2:0and-3. 


å , 


linken Beine, a ist schwächer vergrössert als die äbrigen drei Abbildun- 
gen, die untereinander gleich stark vergrössert sind. 


hältnismässig lang und endet spitz. Das ganze Rostrum 
ist also im VWVerhältnisse zu späteren Stadien, insbesondere 
dem 5., sehr lang, indem es, wie schon erwähnt, die Hinter- 
höften uberragt. 

Die Antennen sind äusserst schlank und iäberragen so- 
gar an Länge beträchtlich den Körper, ja sie sind reichlich 
2-mal so lang; sie sind 4-gliedrig, besonders das 3. und 4. 
Glied ist ungemein verlängert. Das letztere ist am äusseren 
Ende sehr schwach kolbenartig verdickt. Die Beborstung 
ist reichlich; am reichsten sind die äussere Hälfte des 4. 


58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


und das Distalende des 3. Gliedes beborstet. Die Antenne 
endet in einem spitz ausgezogenen Fortsatz. 

Der Thorax ist deutlich in Pro-, Meso- und Metathorax 
gegliedert. Sämtliche Thorakaltergite sind median, wie auch 
der Kopf, von einer hellen, durch schwache Chitinisierung 
sich -abhebenden, Linierdurchzogen: :Diendrewmitenlensind 
ziemlich gleichartig entwickelt. Wichtig zu erwähnen ist, 
dass Meso- und Metanotum hinten geradlinig abschliessen. 
Pronotum ist hinten in einen gerundeten Lappen vorgezogen, 
der töäber den Vorderrand des Mesonotums hervorragt. Der 
Hinterrand des Mesonotums ragt ebenfalls in seinem ganzen 
Verlauf ein wenig tuber den Vorderrand des Metanotums 
hervor. Doch ist er hinten nicht vorgezogen. Meso- und 
Metapleur&e sind gross und vorstehend, von oben gut sicht- 
bar. Die Borstenbewehrung der einzelnen Teile geht ohne 
weiteres aus der Figur hervor. Es ist nur zu bemerken, dass 
das Pronotum am Hinterrande nur eine einzige gebogene 
Borste aufweist, während Meso- und Metanotum nahe der 
Mitte 2, 'etwas' mehr nach aussen ti, und an jederrSeite" 3 
Borsten zeigen. Am Metanotum ist demnach die Zahl die- 
selbe wie am Mesonotum, nur dass die Borsten etwas anders 
entspringen. 

Die Beine sind zart gebaut. Das erste und zweite Paar 
sind ungefähr gleich lang, das dritte etwas länger. Sämmt- 
liche Tarsen sind I1-gliedrig und am Ende mit 2 terminalen 
Klauen und 2 feinen, gekrämmten Haarbildungen ausgestattet. 
Der Borstenbesatz ist gut entwickelt, was besonders von den 
Tarsen und dem Distalende der Tibien gilt. Am Distalende 
der Vordertibia entdeckte ich bei dieser Art einen zierlichen 
Kamm aus ungleich langen Borsten, wie er beispielsweise 
auch bei den Mesovelia- und Velza-Larven vorkommt. Die 
mittleren Borsten der Reihe sind bedeutend kärzer als die 
lateralen. Im Gegensatz zu den soeben erwähnten Larven 
fand ich aber am Ende der Mitteltibia bei Hydrometra 
keinen Kamm, und das 3. Bein entbehrt natärlich, wie im- 
mer, eines Kammes. Die Klauen entspringen, wie gesagt, 
ganz terminal am Ende der Tarsen, nicht ein wenig seitlich 
vor der Spitze. Nachstehend gebe ich eine tabellarische Uber- 


O. LUNDBLAD: DIE IN 


WASSER LEBENDEN 


RHYNCHOTEN. 


59 


sicht tuber die relativen Masse der einzelnen Antennen-, Bein- 
und Rostralglieder!: 


= - - 
| [Vorder? | Mittel- |. Hinter- | 
| Antenne | Rostrum OR Dn Deja | 
| | US | 
Relative Glied | 9,5 5,0 8,5 | 8,0 8,0 | 
| Länge der | E = = | | | 
einzelnen | Glied 2 | 11,0 2,5 3145 32,5 45,5 | 
Glieder | SE - 
Glied 3 | 44,0 27,5 43,0 44,5 G250CN 
| Glied 4 | 44,0 TIER SÄL GAS 13,5 14,0 
| | Glied 3,0 5,0 4,0 GS | | 
Relative | 3 FE q | 
| | H eg) I 3) 2 
Dicke der Glied 2,0 3,0 3 SN EE 
einzelnen : iz 
Glied I : ; | Jå | 2,5 
Glieder | VY 5 SR je SER 25 Ane 
| Glied 3,9 2,5 | 2,0 350 3,0 
IE undorttPbasiher beschriebene Exemplar wurde:;von 


mir am Ufer des Flusses Susaa auf Seeland, Dänemark, nahe 
seiner Einmändung in den Tjustrupsg, am 19. Juli 1919 er- 


beutet. 


gemessen. 


Trochanter ist als erstes Glied bezeichnet. 


1 Zu bemerken! Die Glieder sind immer in grösster Ausdehnung 


Tycho Tullberg. 


Den 24 april avled professor emeritus TYCHO TULLBERG 
i sitt hem i.Uppsala i en alder av 77 jetar. 

Sveriges entomologer ha anledning att låta sina tankar 
gå ett halvt sekel tillbaka i tiden och erinra sig, att TYCHO 
TULLBERG under sina första vetenskapligt verksamma år äg- 
nade sin forskarhåg åt studiet av svenska insekter, åt kollem- 
bolernas dittills mycket och hos oss nästan fullständigt för- 
bisedda ordning. 

Framför mig ligger ett litet häfte, »Om Skandinaviens 
Podurider af familjen Lipurin&e», en akademisk avhandling, 
som den 8 maj 1869 för filosofiska gradens erhållande till 
offentlig granskning framställts av fil. kand. av Upplands 
nation, T[YCHO FREDRIK TULLBERG. Det lilla tunna häftet kan 
måhända i jämförelse med nutida gradualavhandlingars sväl- 


FEINAR WAHLGREN: TYCHO TULLBERG. 6 I 


lande volymer synas skäligen obetydligt, men det gav dock 
den första verkliga kunskapen om svenska arter av kollem- 
bolernas ordning, som ej sedan LINNE's och DEGEER 's tid varit 
föremål för studier, det gav skarpa, koncisa diagnoser av 
släktena, av vilka ett, Xeny/la, nyuppställdes, och av de om- 
kring ett dussin arterna, och det betydde ett viktigt fram- 
steg i kollembolernas systematik, i det den nuvarande familjen 
Poduride fick sin naturliga begränsning. 

varan därefter. Id, utkom i Översikt av Vetenskaps- 
akademiens förhandlingar en förelöpande »Förteckning öfver 
Svenska Podurider», omfattande 66 arter med bl. a. de två 
nya släktena ZTriena (nuv. Friesea D. T.) och Pseudachorutes, 
och fullbordades det utomordentligt viktiga arbetet »Sveriges 
Podurider», och samma år blev TULLBERG docent i zoologi 
vid Uppsala universitet. 

» Sveriges Podurider» publicerades följande år i Veten- 
skapsakademiens handlingar. Arbetet, som omfattar 70 sidor 
text och 12 tavlor, blev epokgörande för kollembolernas 
sedermera flitigt drivna studium, och det kan gott sägas, att 
allt vad som sedermera i det facket gjorts, är byggt på dess 
grund. De systematiska grupperna fingo här den gestalt, 
som de i det stora hela, låt vara med en del modifikationer 
och valörförskjutningar, ännu besitta. Medan de äldre för- 
fattarnas artbeskrivningar antingen voro för knappa och otyd- 
liga eller för svävande och allmänt hållna, för att deras arter 
med full säkerhet skulle kunna identifieras, förstod TULL- 
BERG med sin skarpa blick för det väsentliga och konstanta 
att utforma de kortfattade diagnoserna och de något utför- 
ligare beskrivningarna med en fasthet och pregnans, som 
icke lämna något övrigt att önska. Den ende, som i de- 
skriptiv kollembolforskning kunde jämföras med TULLBERG, 
vore den geniale mångfrestaren SIR JOHN LUBBOCK (seder- 
mera lord AVEBURY), men en jämförelse mellan TULLBERG'sS 
solitt byggda och uteslutande på egna ingående undersök- 
ningar grundade verk med LUBBOCK's bekanta, ungefär sam- 
tidigt utkomna stora och praktfullt utstyrda »Monograph of 
the Collembola and Thysanura» utfaller ingalunda till den 
senares fördel. 

Ehuru den systematiska delen av »Sveriges Pudurider», 


62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


omfattande 19 släkten och 70 arter, utåt blev av den största 
betydelsen, äger arbetets morfologisk-anatomiska del ett minst 
lika högt värde, tyvärr genom det svenska språket svärtill- 
gängligt för flertalet utländska forskare. Det klara omdömet, 
den skarpa blicken, den säkert och mjukt förda preparer- 
nålen och ritpennan ha här samverkat till ett resultat, som 
är mycket mer beundransvärt, då man vet att alla dessa 
dissektioner utförts under mikroskopet utan all modern mikro- 
tomteknik. 

År 1876 utkommer ännu ett arbete över samma insekt- 
grupp, »Collembola boreale—Nordiska Collembola» i Över- 
sikt av Vetenskapsakademiens förhandlingar, där vi få den 
första säkra kännedomen om den rent arktiska kollembel- 
faunan — några arter voro förut ofullständigt beskrivna — 
huvudsakligen efter material från Nordenskiölds Jenisejexpe- 
dition. Bl. a. beskrives här det egendomliga släktet Cory- 
Nnothrix. 

Samma år blev TULLBERG prosektor vid den zootomiska 
institutionen, först såsom tillförordnad, efter tre år såsom 
ordinarie, och 1882 utnämndes han till professor i zoologi. 
Såsom sådan verkade han i 25 år, tills han 1907 inträdde i 
pensionsåldern. 

I samband med den nya verksamheten kommo TULL- 
BERG's vetenskapliga intressen att vändas åt andra djur- 
grupper, först åt molluskerna, och redan år 1875 beskrev 
han den fylogenetiskt märkliga »Neomenia, a new genus of 
invertebrate animals», och 1877 undersökte han »Die Byssus 
des Mytilus edulis», därpå åt däggdjuren, bland. dem spe- 
ciellt gnagarna, över vilka många arbetsamma års förstudier, 
delvis publicerade, samlades i det stora verket »Uber das 
System der Nagetiere», 1899. 

Även såsom populärvetenskaplig författare var TULL- 
BERG på flera håll verksam, och det är säkerligen många 
som med undertecknad redan under skolåren lärt sig skatta 
hans »Djurriket» i » Svenska biblioteket», 1885, som bl. a. inne- 
höll en utförlig redogörelse för darwinismen. 

Under sina sista år ägnade sig TULLBERG med förkärlek 
åt Linnéstudier. Själv en ättling av Linné och konstnärligt 


EINAR WAHLGREN: TYCHO TULLBERG. 63 


begåvad som han var, utgav han bl. a. till jubliumsfesten 
1907 det vackra verket »Linnéporträtt». 

Undertecknads första bekantskap med TULLBERG såsom 
lärare daterar sig från höstterminen 1893, då jag som ny- 
bliven student åhörde hans föreläsningar över djurrikets syste- 
matik, och sedan den tiden står TULLBERG för mig framför- 
allt såsom den utomordentlige och oförglömlige läraren. Ty 
det var icke bara böckernas visdom vi unga fingo på dessa 
föreläsningar, det var framför allt det egna arbetets resultat 
som gavs oss både i fakta och i tankar, det var de tekniskt 
fulländade preparationerna och dissektionerna, de briljanta 
teckningarna, det var också det klara och kloka omdömets kri- 
tiska ledning genom tidens zoologiska tankevärld, som då 
behärskades av Darwins utvecklingslära, det var frågeställ- 
ningarna och de fylogenetiska spörsmålen och metoderna 
för att närma sig dessas lösning. Medan TULLBERG Ii sina 
vetenskapliga arbeten och fullt lika mycket i förberedelserna 
till sina föreläsningar var en man av OÖSTWALD's »klassiska» 
typ, som ej skyr det noggranna detaljstudiets eller det ma- 
nuella arbetets enformiga möda, så var han i det muntliga 
föredraget också något av en »romantiker» med en rikedom 
på uppslag och idéer, som satte åhörarnas tankar och inte 
bara deras pännor i rörelse, helt naturligt för en personlighet 
som hans med det rörliga intellektet mot en fond av icke 
blott vetenskaplig utan även konstnärlig läggning, poet, 
skulptör och tecknare som han var. 

För sina lärjungar var TULLBERG icke endast den vör- 
dade läraren, han blev dem snart nog en vän, som intres- 
serade sig för deras arbete och framgång, och till vilken de 
kunde vända sig för att få upplysningar, råd och hjälp, vissa 
att tryggt kunna lita på hans välvilja. I de kamratliga sam- 
kvämen på zoologiska sektionen saknades han också sällan, 
och hände det någon gång, kändes där en viss tomhet. Till 
och med en psykologiskt så ömtålig situation som en tenta- 
men blev inför TULLBERG en angenäm upplevelse, där han 
satt gemytlig i sin gungstol på Gustavianum med cigarren i 
mun och en glimt av vänlig humor bakom glasögonen, en 
humor som även i den allvarliga stämningen kunde glimma 
till i befriande och godlynt självironi, såsom då undertecknad, 


64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


som allt för hastigt hade lyckats identifiera det vanskapliga 
hälleflundrekraniet, fick den förbluffande och totalt svarslösa 
repliken: » Åh, ha ni hunnit att lära er det nul» 

Vi lärare äro ju, vare sig vår verksamhet tillhör uni- 
versitetets salar eller mera anspråkslösa skolrum, mera än 
andra utsatta för personlig kritik, men om TULLBERG's per- 
sonlighet har jag aldrig av mina studiekamrater hört något 
annat omdöme än att han var en god man och en heders- 
man, och det är säkerligen därför icke endast för mig, som 
TYCHO TULLBERG står som ett av de vackraste personliga 
minnena från Uppsalaåren. 

Einar Wahlgren. 


Bidrag till kännedomen om de skånska 
stranddynernas insektfauna. 


Av 
Oscar Ringdahl. 


(BOFtS: Fire Ti STA: RAO): 

x C. albula FALL. Denna lilla prydliga nästan vitfär- 
gade art är allmän på dynerna i nv. Skåne och hannarna, 
ses ofta i sällskap på sanddrivorna, juni—sept. 

x C. candens ZETT. Allmän på alla flygsandsområdena 
vid . Skånes kuster. Förekommer även på sandiga marker 
inuti landet, juni—sept. 

x C. elymi RINGD. Hälsingborg, Båstad, maj, juni. 
Har lokalt iakttagits vara ganska allmän bland Elymus. 

x C. quadripila STEIN. Hälsingborg, Skälderviken, 
Viken, Sandhammaren juni—aug. Arten träffas på sanden 
i likhet med a/Zbula och andra men hör ej till de allmännare 
arterna. 

x C. cilicerura ROND. Viken, Skälderviken. Arten är 
allmän på torrare marker och har flera ggr iakttagits på 
dynerna. Åtskilliga ex. ha förefallit ovanligt mörka. 

x C. trichodactyla ROND. TI likhet med föreg. förekom- 
mer denna allmänt på marken på torrare ställen och har 
även flerstädes iakttagits på dynerna. 

C. pratensis MEIG. Vejby 9/1. På blommor av Hiera- 
cum umbellatum på dynerna. 

x C. penicillaris STEIN. Båstad ??/5. Träffad sällsynt 
på Elymaus strån. | 

x Dexiopsis lacteipennis ZETT. Arten är ej sällsynt 
på dynerna i nv. Skåne. ; 


5 —269. Enlioml. Tidskr. Årg 41. Häft. 2 (1921). 


66 : ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


x D. litoralis ZETT. Sällsyntare än föreg. Hälsingborg, 
Viken, Skälderviken, Vitemölle, juli>-sept. Den torde ej 
uteslutande förekomma på flygsand, eftersom jag även fångat 
den vid en bäck i en dalsänka. 

x D. minutalis ZETT. Förekommer ehuru sällsynt på 
alla Skånes dyner, juli>—sept. 

Coenosia tigrina FABR. Arten, vilken förekommer i bio- 
toper av olika slag, både våta och torra, har många gånger 
även iakttagits på dynerna. 

h C.: pumila FALL. Förekommer ej sällan i Psamma- 
bältet men är egentligen hemmahörande i fuktigare livssam- 
hällen. 

C. decipiens MEIG. Viken ??/g 19. Enstaka ex. anträffade. 

h Schoenomysza litorella FALL. Flera gånger erhållen 
vid håvning bland dyngräsen. 


Fam. Cordyluridae. 


Scopeuma  stercorarium 1. Tillfälligt iakttagen på dy- 
nerna. 

h S. Zitoreum FALL. Tillhör strandfaunan. Förekommer 
tidvis allmänt i Psazma-zonen och är stundom den allmännaste 
flugan där. 

h Chetosa punctipes MEIG. Sällsynt träffad bland Psamma 
såsom vid Viken och Vejby. Den hör eljest hemma i våta 
livssamhällen, såsom fuktiga ängar och kärr. 

h Spathiophora hydromyzina FALL. Sällan sedd bland 
Psamma, såsom vid Vitemölle '4/;, Skälderviken !9/g, Råå 
2/8, Som föreg. art hemmahörande inom våta biotoper. 
Den uppehåller sig gärna där helt nära vattenytan, flygande 
omkring och sättande sig på ur vattnet uppskjutande växter. 
På grund av sitt tillhåll helt nära vattenytan är den ej så 
lätt att fånga. Härvidlag påminner den om Hydromysza li- 
vens och Trichopalpus fraternus. 


Fam. Coelopidae. 


Tångflugorna äro som namnet säger hemma bland strand- 
zonens tång, där de kräla i oerhörda massor. Huru oerhört 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA 67 


stor deras individrikedom är, kan man göra sig ett begrepp 
om, när man t. ex. på hösten i september någon lugn, solig 
dag vandrar på :havsstranden. Millioner av dessa flugor 
draga då i ett oupphörligt tåg fram i sakta flykt, de flesta 
lågt ovan marken. I likket med cypseliderna äro de dåliga 
flygare och röra sig mest bland den uppkastade tången. 
Även om vintern under blid väderlek äro de i rörelse. De 
sprida sig naturligtvis även omkring på stranddynerna, där 
de ofta fås under håvning bland dyngräsen. De uppsöka 
även blommor och ses i synnerhet på Cakile i stort antal. 


h Fucomyia parvula HAL. Oerhört talrik i strand- 
zonen. 

h F. frigida FABR. Torde ej vara så talrik som föreg. 
; h Heteromyzga buccata FALL. Ytterst allmän i strand- 
zonen. 

h ÖOrygma luctuosa MEIG. Endast 1 ex. funnet vid 
Skälderviken på en dynsida mot stranden. 7/9 16. 


Fam. Cypselidae. 


Cypsela equina FALL. Har iakttagits här och var och 
torde nog ej saknas, där exkrementer finnas på dynerna. 

C. sp. I 8-ex. vid Skälderviken !?/g. 

Sphaerocera pusilla FALL. Skälderviken ?/9 I ex. samt 
vid Viken på en död fiskmås. 


Fam. DryomyzZidae. 


h Helcomyza ustulata CURT. Förekommer endast inom 
strandzonens område, där den synes vara bunden vid själva 
strandkanten intill vattenbrynet. Flyger här tillsamman med 
Fucellia, från vilken den vid första anblicken skiljer sig genom 
större storlek och ljusare färg. Den uppträder ej i »skaror» 
som Fucellia utan endast i enstaka individ, spridda längs 
stranden, och den är också mycket skyggare än dessa. Den 
är ej funnen på dynerna, men omnämnes här, då den säker- 
ligen endast är hemmahörande på flygsandsstränder. 


68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Fam. Sciomyzidae. 


h Melina nana FALL. Skälderviken !9/g, 1 ex. 
h Hedroneura cucularia L. Som föreg. 


Fam. Lauxaniidae. 


Caliope enea L. Skälderviken !?/9 16. Ej sällan erhållen 
under håvning bland dyngräsen. 

Mäinettia plumicornis FALL. Skälderviken !9/g, 1 ex. 

Sapromysza setiventris ZETT. Som föreg. 


Fam. Ortalididae. 


h Tetanops myopina FALL. TIakttagen på de flesta 
av mig besökta flygsandsfälten. Även inne i Skåne vid 
Bäckaskog har jag sett arten och även där på sandig mark. 

Ortalis urtice FALL. Sedd på Elymus flerestädes. 


Fam. Tephritidae. 


I Psamma— Elymaus-bältet växa flerstädes korgblomstriga 
växter såsom Sonchus arvensis, Taraxacum, Hieracium um- 
bellatum, Matricaria inodora Cirsium-arter m. fl., och i blom- 
korgarna» av en del av dessa örter leva antagligen larverna 
till hithörande flugor. 


Terellia ? tussilaginis FABR. Skälderviken !8/,. 

T. florescentiae L. Vitemölle !?/. På dynernas insida 
invid sandfälten. 

Ensina sonchi L. Skälderviken !9/g. Enstaka. 

Hoplocheta pupillata FALL. Vitemölle, Lagaoset på 
blommor av Hzeracium umbellatum ganska vanlig. 

Oxyna  absinthii FABR. - Råå ?/g19. Flera ex. bland 
Psamma. 

Euribia dilacerata LW. Hbg "/9. I ex. 

E. ? angustipennis LW. Skälderviken !9/g, 1 ex. 

Irypanea stellata FUESSL. Skälderviken !9/g. Enstaka ex. 

T. cometa LW. Som föreg. art. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA 69 


Fam. Sepsididae. 


Sepsis sp. Erinrar mig ha sett Sepsis-arter på exkre- 
menter, men några ex. ha ej blivit infångade. 

Piophila affinis MEIG. Skälderviken ?/9. 1 ex. 

P. nigriceps MEIG. Som föreg. art. 


Fam. Psilidae. 


Psila rosae FABR. f£. nigricornis ZETT. Skälderviken ?/9. 
Ilex: 


Fam. Chloropidae. 


Flera arter inom denna familj äro vanliga bland dyn- 
gräsen. Den egendomligaste av dem är en mycken liten 
art, Öscinella brachyptera, vars hona har rudimentära ving- 
stumpar, vilka äro odugliga till flykt. 


Meromyza pratorum MEIG. Vejby, Viken, allmän. 

M. variegata MEIG. Viken ?”/g, allmän. 

Chlozopisca obscurella ZETT. Viken ”"/8. I ex. på de 
äldre dynerna. 

C. glabra MEIG. Skälderviken ?/9. Ej sällsynt. 

Chlorops pnmilionis BIERK. Skälderviken. Ganska allmän. 

Parectecephala longicornis ZETT. Viken, Skälderviken. 
Allmän. 

Siphonella palposa FALL. Råå ”/s. Flera ex. 

S. oscininra FALL. Viken 5/8. Allm. i de äldre dy- 
nerna. 

Oscinella brachyptera ZETT. Skälderviken. Ganska all- 
män på standdynerna. 

O. frit L. Hälsingborg /9. Troligen allmän. 


Fam. Ephydridae. 


De 6 första arterna äro fuktighetsälskande och äro att 
anse som mera tillfälliga på dynerna. I närheten av hydro- 
phila livssamhällen är det naturligt, att åtskilliga av dithörande 
flugor skola sprida sig in bland dynerna. Sålunda finner 
man ganska ofta av de små vattenälskande ephydriderna 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


flera arter, ej sällan i rätt stort antal, under håvning bland 
dyngräsen. 


h Hydrellia griseola FALL. Hälsingborg '"/9. 

h EF. ranunculi HAL. Som föreg. 

h Philygria flavipes FALL. Skälderviken ?!/sg. 

h Hyadina guttata FALL. Hälsingborg '"/9. 

h Scatella sp. Skälderviken !9/g. 

h Ockthera mantis DEG. Skälderviken !9/g, ?/9. 

x Hecamede albicans MEIG. Denna lilla sandfluga, 
som på grund av sin ljusgrå färg och sin litenhet lätt undgår 
uppmärksamheten, är under vissa tider, såsom på våren, 
ytterst allmän på flygsanden, där den ses ta sig fram med 
hoppande flyktrörelser. Hälsingborg, Skälderviken ??/4, ”/s, ”/9. 

Åsteia concinna MEIG. Vejby ”?/7. Under håvning bland 
Psamma, ganska sällsynt. 

Geomyza obscurella FALL. Ej sällan erhållen som föreg. 
Hälsingborg ??/5, Vejby ?9/;, Båstad !?/6. 

Balioptera venusta MEIG Viken !?9/g. 1 par. 

Opomyza florum FALL. Hälsingborg sept. 1 ex. 

x Ochtiphila maritima ZETT. Allmän bland Psamma 
såsom vid Hälsingborg och Skälderviken. 

Q.v'aridella "FALL. .Båstad !”/e, Viken ”;s. Troligen 
allmän på dyngräsen. 

O. ? geniculata ZETT. Viken ?”/g. Allmän. 

Leucopsis annulipes ZETT. Hälsingborg, Skälderviken. 
Sällsynt. 

IL. sp. Vejby "7, Sällsynt. 


Ordn: /LEPIDOPTERA 


Åt fjärilfaunan har ej ägnats den uppmärksamhet, som 
varit nödvändig för att få en något så när god bild av den- 
samma. En del storfjärilar äro redan förut nämnda. Vid 
håvning påträffas ej sällan en halmgul mätarelarv i Psamma- 
zonen. Vid Skälderviken har jag sammastädes funnit Papilio 
machaons larver på bladen och frukterna av en storbladig 
umbellat. På Cakile har jag ofta iakttagit gröna fjärillarver, 
såsom larven till Pzeris napi och ett par noctuidlarver. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA TE 


Fam. Papilionidae. 


Papilio machaon L. Som ovan nämnts, ha larver blivit 
funna på en umbellat. Fyndet har ej särskilt antecknats, 
antingen var det på Angelica eller Haloscias. 


Fam. Pieridae. 
Pieris rapae L. Takttagen på Cakile-blommor. 
Ve ZzapTRNkNSOm föreg: 
Gonepteryx rhamni LL. En gång !9/9 observerad flyga 
över dynerna vid Skälderviken. 


Fam. Nymphalidae. 


Vanessa antiopa L. Som föreg. 

VÄoNIEST Som föreg: 

V. urticae L. Allmän på blommande Cakile. 

x Årgynnis latonza IL. Både vår och höst iakttagen i 

Sina ex. på dynerna vid Skälderviken. 

x Satyrus semele LT. Är allmän på sandfälten innanför 
dynerna och ses ibland flyga in över dynerna. 

x Coenonympha pamphulus LL. Som föreg. 


Fam. Lycaenidae. 


Chrysophanus plleas LE. Vid flera tillfällen iakttagen på 
dynerna. 

Lycaena astrarche BERGSTR. Den-??/7; och ??/g iakttagen 
på stranddynerna vid Viken. 

L. icarus ROTT. Vid Viken den ??/7 19 flög tillsamman 
med föreg. 


Fam. Hesperiidae. 


Adopea thaumas HFM. Skälderviken 719. I ex. 
flygande bland Psamma. 


Fam. Noctuidae. 


x Agrotis ripae HB. Falsterbo !'/g 14. 
Luceria virens IL. 1 ex. på Cakile maritima vid Skäl- 
derviken. 


72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Plusia gamma LE. Flög allmänt om dagen på Skälder- 
vikens dyner ?/9 19. 


Fam. Arctiidae. 


Litkosia lutarella LT. Vejby ?9/7. 1 ex. på stranddy- 
nerna. 


Fam. Pyralididae. 
Phlyctenodes sticticalis L. 1 ex. på Cakile maritima- 
blommor vid Skälderviken. 

x Crambus fascellinellus HB. Skanör !?/g, Ej sällsynt. 
x C. inguinatellus: SCHIFF. På stranddyner vid Viken. 
Ci tristellus "SCHIFR., Som, föreg. 

Xx Anerastia lotella HB. Vejby ?9/;. I ex. 

Pionea prunalis SCHIFF. Skanör !?/g, I ex. 


Fam. Tortricidae. 


Epiblema infidana HB. Skanör !?/g, I ex. 
E. brunniehiana S. Båstad 6. 


Fam. Tineidae. 


x Scythris siccella ZELL. Skälderviken ”?/5, endast I 
ex. infångat. Troligen var arten där allm. på de inre dy- 
nerna. Möjligen är S. vartiella även att finna där, då denna 
art är synnerligen vanlig på sandfält vid Hälsingborg. 

Plutella maculipennis CURT. Flera ex. sedda på Cakue- 
blommor vid Skälderviken. 


Ordn. COTEOP FERA: 


Fam. Cicindelidae. 


x Cicindela sylvatica L. Ett till dynerna förirrat ex. an- 
träffat vid Viken. Hör eljest hemma i furuplanteringarnas 
utkanter. 

x C. hybrida EL. Då arten som känt är hemmahörande 
på sandiga lokaler, var det ju att vänta, att den även skulle 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA 3 


förekomma på flygsandsfälten, och på Skäldervikens dyner 
har jag också flera gånger sett den. Med sandens färg passar 
djuret väl samman. 


Fam. Carabidae. 


Av de omnämnda arterna är ingen någon uteslutande 
flygsandsinsekt utan de förekomma även annorstädes. Vad 
Bembidiwum pallidipenne beträffar, är den ju visserligen en 
utpräglad sandinsekt men förekommer i likhet med släktets 
andra arter på stränder och ej uppe på dynerna. I Danmarks 
fauna uppges, att den förekommer under tång på Jyllands 
västkust och vid brackvattensjöar innanför klitterna. De 
flesta jordlöparna ha tagits i flygsandshålor, under brädbitar 
och andra föremål eller fritt kringspringande på sanden eller 
ha de ruskats fram ur Psanmma-tuvorna. 


h Notiophilus aquaticus EL. Skälderviken ??/9. 1 ex. 
löpande på dynen. 

Xx Broscus cephalotes L. Både imago och larver träffade 
under plankbitar vid foten av dynerna invid strandzonen men 
också högre uppe. 

h Dyschirius globosus HBST. Skälderviken ??/4, Krav- 
lande i hålor samt under tång vid foten av dynerna. 

h Bembidium guttula F. Under uppkastad tång som 
föreg. 

h 5. eneum GERM. Som föreg. I Danmarks fauna 
säges, att arten är utbredd vid kusterna, ofta särdeles talrik 
under tång. 

h B. guadrimaculatum TLL. Skälderviken !/10. I flyg- 
sandshålor. 

h 5. bipunctatum LL. Som nästföregående arter. 

h 6B. pallidipenne ILL. Vejby ””/1. 1 ex. sågs på sanden 
bland Psamma. 

h £B. obtusum STURM. Skälderviken !!/;o. I sandhålor. 

Trechus quadristriatus SCHRANK. Skälderviken !9/g, !!/109: 

Calathus micropterus DEJ. Skälderviken ?/se. Under 
brädbitar. 

Poecilus versicolor STURM. ' Skälderviken ?9/s5. 1 ex. lö- 
pande på sanden i solsken. 


714 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Pterostichus diligens STURM. Skälderviken ?”/4. 1 ex. 

Amara apricaria PAYK. Skälderviken ?5/;. Liksom 
den föreg. funnen på stranddynerna under tångruskor. Ett 
ex. löpande på sanden. 

ÅA. ingenua DFT. :Skälderviken !9/9. I ex. som satt 
uppkrupet på ett FElymus-strå. 

ÅA. tibialis PAYK. Skälderviken ?/s. Enl. REITTER före- 
kommer arten huvudsakligen vid havskuster. 

Å. familiaris DFT. Skälderviken Sa, Sa (0, Hälsingborg 
2/5. Ofta sedd på dynerna, särskilt intill stranden. 

Bradycellus collaris PAYK. Skälderviken !9/g, 11/,4, 

B. similis DEJ. Skälderviken !9/9. 

Dromius linearis OLIv. Viken !2/g, Flera ex. under 
bladen av ett Crambe-stånd bland Psanmma. 

D. nigriventris THOMS. Viken !?/g, I ex. under håv- 
ning. 

D. sigma ROSSI. Skälderviken ?5/4. Ej sällan träffad i 
Psamma-tuvorna och under tångruskor vid dynernas fot. 


Fam. Staphylinidae. 


Många av de kortvingar, som träffas på dynerna, äro 
hemmahörande i den på stranden uppkastade tängen, där 
vissa arter finnas i stort antal. De ge sig ofta av krypande 
över sanden eller flygande och komma ej sällan in bland 
dynerna och hamna där i hålor, där de kravla omkring. 
Andra träffas tillsamman med ÅAphodius o. a. på exkrementer. 
Endast B/ledius är ett äkta sanddjur. 


Polystomaria algarum FAUV. Hälsingborg april. 
Oxypoda ? umbrata GYLL. Skälderviken ?5/4, 
Åcrotona sp. Skälderviken !!'/10. 
Tachinus flavipes F. Skälderviken !!/10. 
Ovedius boops GRAV. Skälderviken !!/;0. 
Staphylinus caesareus CEDERH. Viken ?39/g, 1 ex. lö- 
pande på de inre dynerna. 
Cafius xantholoma GRAV. Skälderviken ??/4. 
Remus sericeus HOLME. Hälsingborg april. 
Philonthus fuscipennis MNNH. Hälsingborg "/9. 
P. concinnus GRAV. Som föreg. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA I5 


P. varians PAYK. Skälderviken ?”/s. 


P. cruentatus GMEL. Skälderviken ??/s. 

P. nigritilus GRAV. Skälderviken ?"/4. 

KXantholinus linearis OLIV. ??la, 25, a, 30. 

X. punctulatus PAYK. Skälderviken !!/:9. 

x Bledius arenarius PAYK. Vejby ?9/1. Förekom all- 
mänt i en håla i stranddynerna. Vid solsken kom den fram 
ur sanden och flög omkring. 

Oxytelus rugosus F. Skälderviken ??/4. 

Lesteva longelytrata GOEZE. Skälderviken !!/19. 

Omalium riparium THOMS, Skälderviken ??/a4. 

O. caesum GRAV. Skälderviken ?3/,. 


Fam. Histeridae. 


Saprinus eneus FABR. Skälderviken ?3/s. 

x Hypocaccus metallicus HBST. Skälderviken ??/s, Bå- 
stad !?/e. 

Xx H. rugifrons PAYK. Som föreg. Uti dynerna påträffas 
allmänt en liten histerid, som gräver i sanden och vars ut- 
veckling torde försiggå där, men vilken eller vilka av de 
nämnda arterna detta gäller är mig ej bekant. Under so- 
liga sommardagar har jag sett dem komma fram ur sanden 
och flyga kring. 


Fam. Scarabeidae. 


En av dynens mest karakteristiska skalbaggar är ÅAegi- 
alia arenaria, vilken t. ex. på Skäldervikens dynbildningar är 
en ganska vanlig företeelse. Den ses ofta krypa omkring 
på sanden och påminner såväl till kroppsform som rörelse 
mycket om viveln Cneorrhinus plagiatus. De båda skalbag- 
garna höra nog till dynernas uråldriga invånare och ett lik- 
artat levnadssätt har gett en konvergerande riktning åt or- 
ganens utveckling. I »Studier över Fåröns insektfauna» an- 
tager MJÖBERG, att Åegsalia där på ön, där den ävenledes 
lever i dynerna, skulle till levnadssättet avvika från artens 
fastlandsvanor. Detta torde väl knappast vara riktigt, och 
förekomstuppgiften i litteraturen: »am Meeresstrande» be- 
tyder blott förstås, att den lever i dynerna, som ju i regel 


76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


äro bäst utbildade i strandens omedelbara närhet. Den hör 
således ej till själva strandfaunan. 

Flera ÅAphodius-arter söka sig helt naturligt till på dy- 
nerna förefintlig spillning och den vanligaste synes i nv. 
Skåne vara inquinatus. 


ÅAphodius granarius LL. Hälsingborg ??/s. 

Å. ater DEG. Skälderviken 5/4. Under en tångruska: 

Å. porcus F. Skälderviken !'/9. 

ÅA. contaminatus HERBST.  Skälderviken !?/9. 

Å. inguinatus F. Skälderviken ?5/4, 1/10. Är den oftast 
påträffade arten på dynerna. 

ÅA. panctatosulcatus STURM. ' Skalderviken” ?/s, ""fi0- 
Ganska allmän. 

ÅA. prodromus. Skälderviken !!/19. 

x Aegialia arenaria F. Har iakttagits på de flesta 
flygsandsområdena i nordvästra Skåne och den är tidtals 
rätt vanlig vid Skälderviken, där jag mest iakttagit den på 
de högre dynerna. 

Geotrupes vernalis L. ”Skälderviken ?/e 15. I ex. kom 
flygande i solskenet bland de äldre dynerna. 

ÅAnomala enea DEG. Sågos vid Sandhammaren flera ex. 
flygande bland stranddynerna. I dött ex. fanns i sanden 
vid Skälderviken. Dessutom sedd vid Lagaoset i Halland. 


Fam. Helophoridae. 


h Helophorus nubilus F- Har iakttagits allmänt vid 
Skälderviken 129, 'U/19 och Viken ??/g, där den erhölls vid 
håvning bland Psamma. Även iakttogs den :'i stort antal 
bland -multnande blad på sanden. 

h' PB. "aquaticus L. ”Skälderviken: "/io.” I ex. träffati 
en håla. 


Fam. Sphaerididae. 


h Cercyon ilitoralis GYLL. : Skälderviken 9/1. Träffad 
allm. under uppkastade tångruskor vid foten av dynerna. 
Arten hör till strandens fauna. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA fö 


Fam. Nitidulidae. 


Meligethes sp. Några ex. ha ej tillvaratagits men ofta 
erhållits vid håvning. 


Fam. Cryptophagidae. 


Cryptophagus affiris STURM. Skälderviken !9/s, Vid 
ruskande av Psamma-stånd erhölls arten i myckenhet. 


Fam. Phalacridae. 


Olibrus sp. Skälderviken ””/4. Under tångruska vid 
foten av dynerna. 

Phalacrus fimetarius F. Skälderviken ?9/g. Under håv- 
ning bland Psamma. 


Fam. Coccinellidae. 


Nyckelpigor ses ej sällan på dynerna och ditlockas nog 
av där levande bladlöss. På Elymus har jag sett en grön 
bladlus, som lever i stor myckenhet på ovansidan av bladen. 
I täta samlingar sitter den där och förutom nyckelpipor lockas 
även en massa flugor till, vilka begärligt slicka i sig av blad- 
lössens utsöndringar. Dessa droppa också ned på sanden 
och ' fukta den. I början av oktober d. å. observerade jag 
vid Viken en dylik grön bladlusart med mörkare rygglinje 
på några Elymaus-stånd i stranddynerna. Det var särskilt tång- 
flugorna av släktet Fucomyia, vilka infunnit sig i stort antal 
för att njuta av den söta saften lössen bjödo på, ett exsudat 
som minst lika starkt som blommornas nektar utövar drag- 
ningskraft på flugorna. På sanden kröpo några fullvuxna 
Coccinella-larver, antagligen av den vanliga 7-punctata. Den 
ludna rovgiriga flugan Scopeuma stercoraria hade även kom- 
mit till stället, och flera hade mellan frambenen Fucomyia 
och Fucellia som byte. 


Subcoccinella 24-punctata LL. Båstad !/;, Skälderviken 29/9, 
Tytthaspis sedecimpunctata L. Viken ??/;. Sedd i flera 
ex. på Psamma. 


78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I192I 


Coccinella septempunctata IL. Skälderviken /10. 


Har 
många gånger iakttagits på dyngräsen ej sällan i ganska 
stort antal. 


C. undecimpunctata EL. Bland Psamma vid Skälder- 
viken 9/3. 

C. hieroglyphica L. Som föreg. 

C. bipunctata L. Som föreg. !!/ 


/10. 
C. decempunctata EL. Hälsingborg ??/s5 


Jade 
/ 


Fam. Byrrhidae. 


h Sömnplocaria semistriata F. Under håvning bland dyn? 
gräs vid Skälderviken !9/9, 


Fam. Elateridae. 


Adrastus limbatus F. Skälderviken !'/7 bland Psamma, 
några få ex. sedda. 


Xx Ågriotes obscurus I. 


Skälderviken ”/e. 


Tres 
VA: lineatus IL:> Som föreg. 


Corymbites eneus LL. Skälderviken ??/s5,”/e. Sedd några 
ex. krypande på sanden. 


Fam. Dascillidae. 
h Helodes minuta I. 


I ex. påträffat vid Vejby ??9/7. 


Fam. Cantharidae. 


Cantharis liturata. 


Båstad" C”/e: 
Elymas-stråna. 


Sågs ej sällsynt på 


Malachius viridis F. Båstad, Vejby, Skälderviken; åt- 
minstone på den sistnämnda lokalen allmän. 

M. marginellus OLIv. Hälsingborg, Vitemölle, ej sälls. 

Dolichosoma lineare ROSSI. Båstad ?!”/6 iakttagen på 
Hieracium  pilosella i Psamma-bältet. 


Fam. Anobiidae. 
Xyletinus -ater PANZ. 


Skälderviken ”/s, enstaka ex. an- 
träffade på sanden invid småfurorna. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA 79 


Fam. Tenebrionidae. 


x Crypticus guisquilius L. Åtskilliga gånger sedd på de 
äldre dynerna vid Viken och Skälderviken. 


Fam. Anthicidae. 


x Notoxus monoceros L. I enstaka ex. vid flera tillfällen 
anträffad under håvning bland dyngräsen vid Viken och 
Skälderviken. 

x Anthicus bimaculatus ILLiG. Skälderviken !9/g, 
Viken ”9/g i Psamma tuvorna. Erhölls då man skakade dessa 
över sanden. 

x ÅA. antherinus LE. Hälsingborg april; erhölls som 
föreg. 

x Å. flavipes PANZ. Viken !98. Var mycket allmän på 
sanden, där den löpte kring bland gräsen. 


Fam. Chrysomelidae. 


På Skäldervikens äldre dyner äro tvenne arter, Melasoma 
collaris och Gastroidea polygoni, så pass allmänna, att de 
bilda ett frappant drag i insektlivet där, åtminstone tidvis. 
Den förras larver leva på Salix repens, och skalbaggen har 
jag vid dess parningstid fått se i riktiga små klungor på 
grenarna. Man finner dem ofta eljest krypande omkring på 
sanden. På flygsandsfälten vid Hälsingborg, där Saflix-kullar 
finnas gott om, har jag ej träffat denna art. Den andra 
arten ses gärna krypande på Psamma-stråna, oftast sittande 
på bladspetsarna. Om dess larv lever på några av dynernas 
växter har jag ej utrönt. I mig tillgänglig litteratur uppges 
örter såsom MFumex och Polygonum. På grund av skalbag- 
gens talrikhet på dynerna vill man gärna tro, att dess larv 
också skall finnas, men uteslutet är naturligtvis ej, att nä- 
ringsväxten är att söka i andra närliggande biotoper. 


Chrysomela marginata L. Skälderviken ?/9 19. 2 ex. 
under håvning bland Psanma. 

Gastroidea polygoni L. Tidvis allmän på de högre dy- 
nerna vid Skälderviken. 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Melasoma e&enea L. 1 ex. på de äldre dynerna vid 
Skälderviken. 

M. collaris EL. Vid Skälderviken allmän på de äldre 
dynerna. 

M. populi L. Skälderviken 9/5 17. Flera ex. sedda på 
Salix repens. 

Phyllodecta vulgatissima L. Skälderviken ?"/5. 1 ex. 
på sanden. 

h Hydrotassa marginella L. Skälderviken ?"/,. 1 ex. 
under en tångruska. 

h Prasocuris phellandri LT. 1 ex. som föreg. 

h Phaedon armoracie L. 1 ex. som föreg. 

x Ådimonia interrupta OLuv. Hälsingborg !f/e. 1 ex. 
under håvning bland Psamnmma. 

Galeruca suturalis ”THOMS. I ex. på sanden vid Skäl- 
derviken ?/s. 

Agelastica halensis L. Är allmän på stranddynerna vid 
Viken och erhålles ofta vid håvning bland Psamma. Larvens 
näringsväxt uppges vara Galium mollugo, men som denna 
art saknas på dynerna, torde väl Galium verum, vilken växer 
ymnigt just innanför Psamma-zonen, här vara den vikarierande 
arten. 

Phyllotreta atra F. Viken !5/8, På ett Crambe-stånd i 
Psamma-bältet. 

P. nemorum L. Som föreg. 

x Psylliodes marcida ILLIG. Som föreg. 

x Cassida flaveola THUNB. Skälderviken ”?/14, 2/5, Bå- 
stad !”/6. Har ofta iakttagits och vid Båstad sågs den myc- 
ket allmänt särskilt på Halianthus, vid Skälderviken fanns 
den även under tångruskor. 

XC. obs IL. Skälderviken "re. I ex. 


Fam. Anthribidae. 


Brachytarsus fasciatus FORST. Skälderviken ??/s5. I ex. 
i en håla. 
Fam. Curculionidae. 


Flera arter vivlar kunna räknas som dynens vanligaste 
och mest karakteristiska skalbaggar. Sålunda saknas väl 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA SI 


knappast Cneorrhinus plagiatus på något skånskt flygsands- 
fält och somligstädes, såsom vid Skälderviken, förekommer 
den talrikt. Man ser den ofta kravla fram på sanden eller 
sitta uppkrupen på ett Psamma-strå, gnagande på detta. Den 
svartglänsande Ötiorrlynchus atroapterus, även den en genuint 
psammofil vivel, är ej så allmän som den förra men i olikhet 
med denna starkt iögonfallande. På Skäldervikens dyner är 
det särskilt tvenne Sztona-arter, hispidulus och lineatus, vilka 
uppträda i stor myckenhet, en tredje art. Strophosomus la- 
teralis, ej fullt så talrikt. Vid blåsigt väder sopas de av 
vinden omkring på sanden tills de hamna i lä eller falla ned 
i hålor, där de tillsamman med andra småkryp virvla runt för 
vindstötarna och piskas av sandkornen. 


Otiorrhynchus ovatus LTL. Skälderviken !'/9; !!/19, några 
ex. funna i hålor. 

O; atroapterus D.-G, Ofta, sedd vid: Viken och 
Skälderviken men kan knappast sägas vara allmän. 

x Strophosomaus lateralis PAYK. Vid Skälderviken täm- 
ligen allmän. 

x Cneorrhinus plagiatus SCHALL. Allmän på dynerna 
i nv. Skåne. 

x Sitona hispidulus F. Vid Skälderviken mycket allmän 
på de högre dynerna. 

x S. lineatus LE. Som föreg., möjligen allmännare än 
denna. Måhända uppträder samman med denna någon snar- 
lik art, t. ex. punclicollis STEPH. att döma efter ett insamlat 
individ, som troligen är denna. 

x Cleonus fasciatus MuiLL. Sällsynt funnen vid Skäl- 
derviken och Båstad ??/5, 22/6. 

x C. n2ebulosus CL. Endast I ex. funnet vid Skälderviken 
på dynerna invid småfurorna. 

Pissodes pini L. Skälderviken ??'5. 1 ex. på dynerna i 
närheten av småfurorna, till vilken den ju också hör. 

P. notatus FABR. Skälderviken ”/s. 1 ex. som föreg. 

x Phytonomus fasciculatus HERBST. En sällsynt art, 
som jag endast funnit i ett ex. på Skäldervikens dyner, där 
den kröp på sanden. 

P.rumicis L. Skälderviken 2/9. 


6 — 29. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 2 (1921). 


J 
NN 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


A 


P. arator L. Ganska allm. på de högre dynerna vid 
Skälderviken. 

P. variabilis HERBST. Skälderviken ?9/5, i hålor. 

P. nigrirostris. FE. Som föreg: 

x Coeliodes fuliginosus MARSH. Skälderviken sept., 
okt. Sommiföreg: 

Ceutorrhynchus assimilis PAYK. Skälderviken ??/5, !/10. 
Som föreg. 

x Rhinoncus castor FABR. Vejby ?9/7, Skälderviken !?/x. 
Under håvning bland Psamma. 

h Phytobius quadrituberculatus F. Skälderviken 7/4. I 
ex./under: en tängruska: 

Apion sanguineum D. G. Skälderviken 0/9. 1 ex. 


5 


A. 2? rubens STEPH. Skälderviken ??;4. 1 ex. 


Ordn. Hemiptera. 


På Skäldervikens dyner är /shnodemus sabuleti den utan 
jämförelse vanligaste insekten. Den håller sig mestadels nere 
vid stråslidorna ofta i täta samlingar, och en enda Psamma- 
tuva kan härbärgera hundratals exemplar. Om man river 
sönder en sådan över den ljusa sanden, kan man få en före- 
ställning om huru oerhört talrik den är. De allra flesta äro 
kortvingade individ. Vid sållning av Psamma-tuvor vid Råå 
den 22 januari hemfördes 248 st., av vilka 17 voro lång- 
vingade. Detta är sannolikt ett jämförelsevis högt tal för 
fullvingande individ, och måhända får man många gånger se 
hundratals individ, alla kortvingade. Den egendomliga skinn- 
baggen erhålles ibland vid håvning bland Psamma i stor 
myckenhet. Men den synes likväl vara ganska lokal till sin 
förekomst och: saknas flerstädes helt och hållet. Detta är 
även förhållandet med Chorosoma Schillingiz, vilken emellertid 
aldrig förekommer i sådan mängd som den föregående. Ett 
det vackraste exempel på likhet med sandens färg erbjuder 
Phimodera humeralis. Den sammansmälter så noga med 
sanden, att den, när den sitter orörlig, är nästan omöjlig att 
upptäcka. På Skäldervikens dyner fann jag vid ett tillfälle 
ungefär ett dussin ex. på en inskränkt lokal, en fläck av 
endast några kvm. storlek, där sanden var beväxt med kort, 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA 33 


olest gräs. Utanför detta lilla område sökte jag den för- 
ves. I litteraturen uppgives arten som en stor sällsynthet. 


om. 


Fam. Acanthiidae. 


h ÅAcanthia saltatoria L. Skälderviken ?9/5, Ett förirrat 
ex. tillfälligtvis träffat på dynerna. 


Fam. Capsidae. 


Pithanus Merkel H. ScH. Ett kortvingat ex. bland 
Psamma vid Viken ??/g. 

x Miris virens 1. Skälderviken ??/g, bland Psanuna. 

x M. levigatus L. Vejby ”"/7 som föreg. 

x Megalocerea erratica L. Skälderviken, Viken, täml. 
vanlig på dyngräsen. 

x M. psammecolor REUT. Vejby ?9/;, på Psamma. 

Teratocoris antennatus BOH. Skälderviken !?/g, 

Phytocoris varipes BOH. -Viken ??/g 19. 1 ex. på de 
inre dynerna. 

Rhopalotomus ater L. Hallands Väderö ??/;. I ex. 
under hävning bland Psanma. 

Orthocephalus vittipennis H. SCH. Skälderviken !9/g, I 
exa pdoSset - ad LIL CX. 


Fam. Tingitidae. 


x Piesma quadrata FIEB. Skälderviken '?/9, Viken 18/g, 
enstaka ex. erhållna under håvning bland Psamma. Vid 
Viken iakttogs att arten var mycket allmän på Atriplex- 
arterna i strandzonen och färgen var hos olika ex. mycket va- 
rierande, gröna, bleka och mörka ex. 

x Acalypta parvula FALL. Viken ??/1;, Skälderviken ??/g. 

x Dictyonota tricornis SCHRNK. Vejby ?9.7. I ex. 


Fam. Lygaeidae. 


x Nysius thiymi WOLFF. Träffades ganska allmänt bland 
Psamma vid Vejby fr. På sandfälten innanför dynerna 
plägar arten förekomma i stor myckenhet, t. ex. på Cory- 
nephorus canescens. 


84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ921 


h Cymus glandicolor HAHN. . Vejby ?9/;. Några ex. 

x Isechnodemus sabuleti FALL. Som förut nämnts, är 
denna egendomliga skinnbagge, där den förekommer, ytterst 
allmän och det största flertalet utgöres av kortvingade in- 
divid. 

x Geocoris grylloides L. Vejby 
på sanden kring Psamma-tuvor. 

x Macrodema micropterum CURT. Skälderviken ?”/4, ??/5. 

x Pionosomus varius WOLFF. Skälderviken !7/9. I ex. 


20 
/ 


7. Enstaka ex. sprungo 


på sanden. 

x Stygnocoris fuliginosus FOURCR. Sofiero. I ex. er- 
hållet vid skakning av Psamma-tuvor. 

Xx Peritrechus, sylvestris F. Som föreg: 

Xx Trapezonotus arenarius L.' Vejby ??/;. På sanden. 

x I. distinguendus FLOR. Båstad !?/6, Skälderviken ?!/g. 
Flera ex. på sanden kring Psamma. 

x I. anorus FLOR. Skälderviken 5/4. 1 ex. erhölls 
vid sållning av Psamma-tuvor. 

Xx ÅAphanus phoeniceus ROSSI. Skälderviken ??/4, 17/3. 
2 ex. funna på insidan av dynerna invid några småfuror. 
Arten är möjligen ny för vårt land. I Danmark förekommer 
den enligt JENSEN-HAARUP mycket sällsynt och är där funnen 
på klitter i Jylland. 

Xx ÅA. pör L. Arten, som finnes allmänt bland ljungen 
i furuplanteringarna, förirrar sig nog också tillfälligtvis ut på 
dynerna. Den förra arten hör sannolikt även hemma i samma 
livssamhälle. 

x Gonianotus marginepunctatus WOLFF. Vejby ?”/,. I 
ex. som löpte på sanden. 

x Eremocoris erraticus F. Skälderviken ?9/5 16. 1 ex. 
på insidan av dynerna. 

Scolopostethus decoratus HAHN. Skälderviken !?9/9. I ex. 
under håvning bland Psanmma. 


Fam. Corizidae. 


x Myrmus miriformis FALL... Vejby ?/1, Viken ?9/3, 
Skälderviken 9/9. ” Ej sällan träffad i stranddynerna på 
Psamma. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA 35 


x Chorosoma Schillingi SCHUM. Träffad lokalt gan- 
ska allmän på alla stranddyner i nordvästra Skåne. 

Corigus xufas SCHILL. Viken ””/s. 1 ex. på, de inre 
dynerna. 


Fam. Nabidae. 


x Nabis flavomarginatus SCHOLZ. Vejby ??/;, Viken 
20/8. Enstaka ex. på Psamma. 

x N. ferus L. Skälderviken !9/s, !0/9. Ej sällan träffad 
bland Psamma. 


Fam. Reduviidae. 


x Coranus subapterus DE G. Flera ex. funna krypande 
i hålor på dynerna vid Skälderviken, alla kortvingade. 


Fam. Pentatomidae. 


x Åelia acuminata LE. Tokalt funnen i ett flertal ex. på 
dyner vid Skälderviken och Vejby. 

Dolycoris baccarum IL. Hälsingborg P/s, 1 ex. 

Chlorochroa juniperina IL. Skälderviken !'/9. 1 ex. 

Eurydema oleraceum IL. Hälsingborg, Viken och Skäl- 
derviken träffad i enstaka ex. 

Elasmucka griseus L. Skälderviken ?/5. 2 ex. funna i 
i en håla. 


Fam. Cydnidae. 


SI CHACMOCORUSE pPicspP es ERALE: SoL ex vid Viken: 
x Sehirus bicolor L. Skälderviken /1:0. 1 ex. i en håla. 


Fam. Scutelleridae. 


x Phimodera humeralis DALM. Arten har redan 
blivit omnämnd på grund av sin skyddande färgteckning. 
Den sandfärgade skinnbaggen harmonierar så noga med 
sanden, att den lätt tages för en liten sandklump och därför 
lätt förbises. Den är dock sannolikt, som förut nämnts, en 
sällsynt insekt, och förutom på den redan nämnda fyndorten 
har jag endast tagit I ex. vid Viken samt larver troligen till 
denna art på dyner vid Lagans utflöde. 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Ordi.»FELOMOPTERA. 


Endast ett ganska ringa antal stritar ha insamlats, och 
av dessa äro några obestämda, varför nedanstående artlista 
är mycket ofullständig. 


Fam. Cercopidae. 


Lepyronia coleoptrata L. Vejby ””/1. I enstaka ex. 

Philaenus spumarius L. Skälderviken !9/8, Enstaka ex. 

P. lineatus L. Är vanlig bland dyngräsen. Viken, Skäl- 
derviken. 


Fam. Jassidae. 


Åcocephalus trifasciatus FOURCR. <Skälderviken, Häl- 
singborg. 

ÅA. albifrons LL. Skälderviken '?/s. 

Å. nervosus SCHRNK. Vejby ?9/r. I ex. 

Agallia venosa FALL. Råå ?”/s. 

Deltocephalus sp. Vid Skälderviken lever på Psamma 
1 stor mängd en liten dylik art. 

D. sp. Vejby ??/q. 

Graphocrerus ventralis FALL. Vejby 9/1. 


Ordn: NEUROPTERA. 


Fam. Chrysopidae. 


Chrysopa vulgaris SCHUMM. Hbg ”/s. I ex. bland 
Psamma. 
C. phyllocroma WESM. Vejby ??/7. I ex. som föreg. 


Ordn. ODONATA. 


Fam. Libellulidae. 


h Spmpetrum vulgatum IL. Vid Skälderviken ?/9 sågo 
tvenne ex. jaga på stranddynerna. 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA 37 


Ordn: BENET OTDIBAT 


Fam. Blattidae. 


Ectobia lapponica LL. Vid några, ej antecknade, tillfällen 
har denna art blivit sedd bland FPsamma. 


Ordn ORIVELORIE EIA 


Fam. Acridiidae. 


Xx Stenobothrus albomarginatus DE GEER. Allmän bland 
Fsamma på dynerna vid Skälderviken och Viken. 

AS: btcolor” CHARP. Somj föreg. 

x Gomphocerus maculatus THUNB. Allm. som de föreg. 


Fam. Locustidae. 


h NXiphidiwm dorsale ETATR. Anmärkningsvärt är, att 
denna art, vars typiska tillhåll är våta livssamhällen, där den 
lever på vass, säv och andra vattenväxter, även slagit sig 
ner på stranddynerna i Psamma— Elymus-formationen. Både 
vid Viken och Skälderviken har jag iakttagit den, såväl 
larver som fullbildade, mestadels lokalt och ej i större antal. 

Locusta viridissima IL. Takttagen vid Viken 5/8. Där 
Psamma-stånden stodo som tätast och kraftigast, hördes ett 
flertal hannar syrsa. Då jag kom dem nära, tystnade 
sången och musikanterna hoppade huvudstupa ner bland 
tuvorna. 

Decticus verrucivorus L. Exemplar förirra sig stundom 
in på dynernas område. Iakttagen vid Skälderviken. 


Ortan: DERMAPTRERA: 


Fam. Forficulidae. 


Forficula auricularia LT. Döda, förtorkade ex. sedda i 
dynhålor vid Viken. 


38 


ENTOMOLOGISK 


TIDSKRIFT 


1921 


Översikt av de i det föregående upptagna arterna. 


Hymenoptera. 


Apidae . . 
Sphegidae . .... 
Vespidae..r. so sa 
Mutillidae =... 
POMpPilzdae söder eli 
Formicidae . 
Chrysididae 
Ichneumonidae 
Braconidae .. 


Tenthredinidae 


Diptera. 


Limnobiidae 
Tipulidae.s,. 


CuUliCudder: faknit. 


BiI0LOMIAAE Ios ie i8 cd 
SIMA orsa dage 
Bombyliidae 


keyevidde svin real sår 
EM PIAIdAe sr sht rjl NN rv 
Dolichopodidae =... 
SYKDALAAE fö = STANS NES 
PipUNCURdRE salig Le ere 
LACHIMIAAE SVs Ske NA 
ÅAnthomyiidae . .. 

Cordyl uridae 

Coelopidae 

Cypselidae .. 
Dryomyzidae . ns 
Sciomyszidae 

Lauxaniidae . 

OPLOlTATAAe hen ta AN KA SES a 


Antal Xero- | Hydro- | A 
arter fila fila Övriga 
13 8 s 

15 15 | 
2 I I 
I I | 
Å 7 
; ; 
2 2 | 
61 15 5 38 
II 6 I 4 
: I 
116 | 58 | 9 19 
| | 
) | | 4 I 
20 2 
I Sr 
! I 
3 3 
8 | 8 | 
Sc Pal 3 | 
NE | | | I 10 
KN RA RE 
17 2 7 g 
2 I i 
31 16 15 
3) 17 | 9 I3 
4 | | 3 I 
4 | A 
3 I 3 
I 1 
2 | 2 
; | 3 
2 | I I 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA 39 


FN öre 
INOM GFORT ER or SNES 2 FS EKS 9 9 
(Sep sida ae SSR ock SS el 3 3 
SPESSÖHNG RATE UT FNS SRS Sr BS SEN 1 I 
ILO EPLUDENS AE SRS derb Sd 10 ; 10 
SBjilKycksrelere, dör re seck LG 2 6 (SR 
| 193 56 45 92 | 
Lepidoptera. | 
RIDHUS DID ARRIAN Hera GT FS AROR | Iy4 | I 
URL E RATE SNES dvd SiS: | 3 | 3 
NSIP RDdaeN a tals sie | 6 3 | 3 
LNGAENTAME Ne. Va Vefmas N SAKER | 3 | | 3 
NESPERIOGE 50 sn tens sr Lans SN AA | Tander 
INGEKNTUAEN eter stads CER sats 3 | NE 2 
ÄV ARSTA I fö (AMEN AS So a SES I | | I 
SEGA elda LOT NR va SK ENE FS MS TO CE | 6 | ST 3 
HONG ENE a IS Sr RS STAS FORE | 2 NA 
TERASS IRL DEE DE SEORI a TAR le 
28 8 20 
Coleoptera. | 
(STEL EREARe nr Eee ste. el 2 | 
(SOCAADTIAL vanner BE a vers del Möre Sn en 2 
ISECDICVLIMIAAEN NN ee er Sv RES OA | 
Häisteridae . 3 | 
Scarabeidae St BUESEAA UREA RA 10 | | 
lelop AO krage. sd. AS 20 | 
SY UEKDUIAAE and be SKR I | 
SNART N Ak N AS TREA NS ET cr Sr I | 
MIND LOPHALLARE vasa a) SSE ÄM | 
MEH ULBEKIABE «, mc Se MNKR IRS ae TPRRROA SMER | | 
OCEPVTENTCA ENA < ORAASERSMISR TI BSS Hl z 
SIA ST EUR SNES SRF he rel RASERAS oh | | | | 
VETOLERLURENN sr regi he. den a 9 SER Ok 4 | | 
OSTI MMA E Eee SSV I | | 
GaMkariRde AVR > (VIA ETEN 4 | 


ELKO RT CLCL ENN eh Körgrek Före SENS AAA rg I 


90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Antal Xero- | Hydro- 


arter | fila fila Ovaga 
| | 
TENCOKIÖIMAAL o ov os ov & er se I | | 
| Anthicidae ; Srar 4 | 
Chrysomelidae . 5 FAR 
| Anthribidae Za ög S KN 
| Curculionidae . .. NA ; 21 
| 126 | | 
Hemiptera. | 
LÄ COLMUMAEN mr oe es en AR RR I I 
| Capsvdderis IR os s 20 9 4 | 5 
| Tingilidae varesrserskr sr 3 3 
LYLALIAAE: me se oe er RR RR 16 | I4 I To 
| COZI2idde a se ra se RR RA oc ol 3 | 2) I 
| INGOZAR CR arken e ella RE 2 | 2 
LVEUUUIAAE more eo - me a Le cl I | I 
Pentatomidae . . cr | 5 oo I I 
| Cydnidae verser r sr rrr 2 | 2 
SCULElEFTAAE «ar 6 v es Rs lys | I I 
| 13 | 30 | 2 | II 
Homoptera. | | | 
Cercoprdaern 3 
JASSIAAE —v a hh sv ske ss | Ja RR 
| | 10 
| Neuroptera. | 
| 
| CHYYSOPIAAE sars Merkel « 5 | 2 | 2 
Odonata. | 
LLGCLIULTA REN mensa SLS sr ee es | I | TMA VY 
I | 
Blattoidea. | | 
| BLACIIAGE a därnere ks ro SAR sel I | 1 | 
| Orthoptera. | | 
|| ÅCEIdGAGE, mede es ae dere 35 GI 3 | 
VED GUSTIORG, oe 9 SN ige sen AR | 3 I | I I | 
6 | SE I | 1 | 
Dermaptera. | 
Forficulidat «sverre r sr ra | ARE 


RINGDAHL: DE SKÅNSKA STRANDDYNERNAS INSEKTFAUNA 91 


Förteckningen upptager enligt översikten 527 arter, det 
största antalet insamlade eller iakttagna vid Skälderviken 
och Viken i nordvästra Skåne. Då det syntes mig vara av 
intresse att veta, vilka arter, som äro mera utpräglat xero- 
fila eller hydrofila, har jag i förteckningen betecknat dessa, 
de förra med x de senare med h. Många arters rätta natur 
är mig dock obekant, och därför har försöket blivit ofull- 
ständigt och beteckningen för somliga arter möjligen felaktig. 
Detta gäller kanske mest skalbaggarna, om vilkas hemvist 
för många arters vidkommande jag är okunnig. Ej heller 
har det varit så lätt att avgöra, vilka arter som böra anses 
stenotopa, d. v. s. endast förekommande på dynerna. Dy- 
nerna och de innanför liggande sandfälten hysa naturligtvis 
många gemensamma former, och som stenotopa har jag be- 
tecknat alla arter, om vilka jag vet, att de äro äkta flyg- 
sandsdjur, d. v. s. ha sin typiska förekomst på flyg- 
sand. Namnen på dessa äro i förteckningen tryckta med 
grövre stil. 

Förutom de s. k. stenotopa arterna är det utan tvivel 
ett stort antal av de övriga, vilkas utveckling försiggår inom 
dynernas biocoenoser. Detta gäller i främsta rummet arter 
av xerofil natur, men även en och annan eljest fuktighets- 
älskande art tyckes ha trängt in på sandens område. Av 
den senare kategorien är det nog i många fall endast fråga 
om helt tillfälliga uppenbarelser av arter, som tillhöra när- 
liggande biotoper och vilka förts in på dynerna med vinden 
eller förirrat sig dit. Blommande örter såsom Cakile, Matri- 
caria, Cirsium, Halianthus m. fl. locka från omgivningarna 
till sig insekter av skilda ordningar: fjärilar, flugor, steklar, 
skalbaggar o. a. Även pollenätande flugor infinna sig i 
mängd på dyngräsens ax, då dessa blomma. Som förut är 
nämnt, öva bladlössens söta exkrementer stark dragningskraft 
på flugorna. Rovinsekter skona ej dynerna och as- och ex- 
krementsökare infinna sig där som annorstädes, när tillfälle 
gives. Att parasiter, i synnerhet steklar, gärna snoka kring 
bland dyngräsen, visar det rätt stora antal ichneumonider, 
vilka erhållits vid håvning, och det insamlade materialet 
av ifrågavarande familj har av alla gett det största art- 


92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


antalet. På den av solstrålarna uppvärmda sanden älska 
en del insekter slå sig ned. Av flugor har jag bland andra 
observerat Pollenia rudis, Eristalis tenax och Faucellia sola 
och värma sig på sanden. De bevuxna dynerna ge också 
gott skydd för havsvindarna. I 


Zur Kenntnis der jungen Larven einiger 
in Wasser lebenden Rhynchoten. 


INE=MIR 
Von 


O. Lundblad. 


Mit I Tafel. 


II. Einige allgemein-morphologische Bemerkungen iiber 
die Entwicklung der aquatilen Gymnoceratenlarven, 
insbesondere Hydrometra stagnorum L. 


Indem ich hier mit der Beschreibung der ubrigen von 
mir angetroffenen Larven von Hydrometra stagnorum I. fort- 
setze, sei es mir doch zuerst gestattet, einige Vorbemer- 
kungen zu machen. 

Was die Zahl der Larvenstadien bei dieser Art betrifft, 
habe ich .schon im. vorigen Hefte das von mir als erstes 
Stadium in Anspruch genommene behandelt. Ich werde 
nachstehend 4 weitere Stadien beschreiben. Falls nun wirk- 
lich, wie ROUSSEAU meint, die Wasserwanzen im allgemeinen 
nur 5 Stadien besitzen, wäörden wir also jetzt vielleicht die 
sämmtlichen Stadien kennen. Es gibt aber von diesem Re- 
gel auch Ausnahmefälle. Wie sich in dieser Hinsicht Hydzro- 
metra stagnorum verhält, wissen wir nicht sicher. Erst ge- 
setzmässig ausgefährte Zuchtversuche können in diesem 
Punkte sichere Aufschluässe bringen, oder wiederholte, genaue 
Beobachtungen in der Natur. Da meine Funde, wie fruher 


94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


hervorgehoben, nur zufällig gemacht wurden, kann ich eben- 
sowenig Ssicher behaupten, dass das von mir als erstes Sta- 
dium beschriebene auch wirklich das 1. Stadium sei, wie ich 
die Möcglichkeit verneinen darf, das mein 5. Stadium nicht 
das letzte sei oder dass sich auch nicht möglicherweise 
zwischen den 5 Stadien deren weitere, noch unbekannte 
irgendwo hineinschieben. Diese Frage zu beantworten, bleibt 
känftigen Untersuchungen vorbehalten. Doch will ich hier 
die 5 von mir gefundenen Stadien als I. bis 5. bezeichnen. 
Dass meine 5 Larvenformen wirklich gleich viele ver- 
schiedene Stadien repräsentieren, ist jedoch unzweideutig. 
Die ungleichartige Ausbildung der Deckflugel- und Flägel- 
scheiden beweist ja dies zur Genäge. Bei dem jängsten 
Stadium habe ich natärlich keine Flägelanlagen gefunden. 
Ich halte es fär äusserst wahrscheinlich, dass auch dieses 
der kurzgeflägelten Form angehöre. Es wurde mit den hier 
unten beschriebenen Larven und mit kurzflugeligen Imagi- 
nes an gleichem Orte erbeutet. Die Larven der langgeflä- 
gelten Form sind, meines Wissens, noch unbeschrieben, und 
ich kann. leider zur Erläuterung ihrer Morphologie keinen 
Beitrag liefern. Auch ist mein Material bei weitem zu diärf- 
tig, als dass ich eventuelle Geschlechtsunterschiede bei den 
Larven auffinden könnte, falls solche wirklich beständen. 
Was ich in bezug auf HH. stagnorum bringen will, ist 
also nur eine möglichst genaue Beschreibung nebst bildlicher 
Darstellung der von mir angetroffenen Larvenstadien, alle 
im Susaa, Seeland, Dänemark, am 19. Juli 1919 von mir ge- 
fangen. Dies erschien mir in hohem Grade wuänschenswert. 
ROUSSEAU beschreibt nämlich nur das 5. Stadium, das, mit 
Ausnahme gewisser Merkmale (siehe weiter unten), mit mei- 
nem ältesten Stadium ubereinstimmt. Von den täbrigen Lar- 
venbeschreibungen, welche mehr sorgfältig ausgearbeitet.sind 
und die fur eine sichere Erkenntnis der verschiedenen Sta- 
dien mir als unbedingt nötig erscheinenden Anhaltspunkte 
darbieten, ist nur diejenige von BOLLWEG in seiner ver- 
dienstvollen Wasserwanzenabhandlung zu nennen.! BOLLWEG 


1 WILHELM BOLLWEG: Beitrag zur Faunistik und Okologie der in 
der Umgebung Bonns vorkommenden aquatilen Rhynchoten, mit beson- 
derer Beröcksichtigung ihrer Larvenverhältnisse. — Verhandl. des Natur- 


O. LUNDBLAD: DIE IN WASSER LEBENDEN RHYNCHOTEN 95 


fand nur 4 Stadien (ein ungeflägeltes und drei geflugelte), 
hebt aber ausdräcklich hervor, dass es wahrscheinlich deren 
mehrere gibt (äber die Vergleichung dieser Stadien mit mei- 
nen eigenen, siehe weiter unten). BOLLWEG äussert sich 
aber äber die Morphologie dieser Stadien recht oberflächlich; 
auch sind seine Figuren mehr skizzenhaft entworfen und ge- 
statten keine Kontrollierung in bezug auf Einzelheiten. 
Nachdem ich mein Manuskript schon abgeschlossen hatte, 
wurde mir freundlichst eine interessante und wichtige Abhand- 
lung uber Wasserhemipteren zugesandt. Die Abhandlung,deren 


Titel »Ceské Vodomérky (Gerroideae)» ist, ist von VLADIMIR 
TEYROVSKY verfasst (Sonderabdruck aus Entomologické pri- 
rucky, Vol. IX. Prag 1920). Was uns in diesem Zusammenhang 
besonders interessiert ist, dass hier zum ersten Male sämmtliche 5 
Larvenstadien von Hydrometra stagnorum beschrieben werden. 
In einer Tabelle werden auch die Unterschiede der Larven- 
stadien untereinander ubersichtlich zusammengestellt. Nur 
das I. Stadium allein wird abgebildet und näher beschrieben.! 
Obgleich die von TEYROVSKY gegebene Behandlung der 
Entwicklungsstadien unserer Art die beste noch existierende 
sein därfte, ist sie dennoch so unvollständig, dass ich keinen 
Augenblick zögere, meine schon abgeschlossenen Beschrei- 
bungen und die dazu gehörigen Zeichnungen zu veröffent- 
lichen, umsomehr als die Hauptarbeit TEYROVSKY's in der 
tschechischen Sprache erschien. Da ausserdem die Entwick- 
lungsstadien sehr wenig bekannt und erst ganz neulich näher 
behandelt worden sind, erscheinen mir wiederholte Beobach- 
tungen eines anderen Verfassers und eine Vergleichung un- 
serer Beschreibungen miteinander nicht wertlos. Im ubrigen 
finden wir in TEYROVSKY's Arbeit mehreres von Interesse. 
Er bespricht in kurzem und bildet die Larven ab von Gerris 
rufoscutellatus, G. lacustris und Mesovelia furcata; er be- 


hist. Vereins der preuss. Rheinlande und Westfalens. Jahrg. 71. Erste 
Hälfte. Bonn 1915. 

1 Nach TEYROVSKY soll bei diesem Stadium das Rostrum nur die 
Mittelhöäften erreichen. Bei meinem Exemplare öberragt es sogar, wie ich 
dies fräher beschrieben habe, die Hinterhuften. Vielleicht ist die Erklä- 
rung teilweise in die etwas gekrämmte Lage meiner Larve zu suchen. 


96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


spricht die Farbenveränderungen im Thorax bei Gerris; die 
Eiablage bei verschiedenen Formen (z. b. bei Mesovelia auf 
”otamogeton-Blättern); die Ursache der Brachypterie in nörd- 
lichen Gebieten, die er in einer durch klimatische Verhält- 
nisse bedingten, allzu kurzen Entwicklungsperiode sieht, 
wobei neotenische Formen entstehen; die Artverschiedenheit 
bei Velia currens vad rivulorum, die er bezweifelt, eine Mei- 
nung, «die.!sehon:! BOLLWEG. nicht! ganz. fremdgewesen. zu 
sein scheint (BOLLWEG Il. c. p. 148-—149). 

Von 'Wasserläuferlarven beschrieb BOLLWEG (ausser 
Hydrometra stagnorum) noch Mesovelia furcata MULS. & REY, 
Velia currens FABR., Microvelia reticulata BURM. (syn. schnei- 
deri:. SCHOLTZ, :$ygmaea. CURTIS, DOUGLAS & SCOTT, nec: 
DUFOUR), Gerris paludum FABR., G. najas DE GEER, G. !ho- 
racicus SCHUMM., G. gibbifer SCHUMM., G. odontogaster ZETY., 
G. lacustris L. und G. argentatus SCHUMM. Bei erstgenann- 
ter Art (der apteren Form) hat er männliche und weibliche 
Larven unterscheiden können und fand von den männlichen 
7 verschiedene Grössen, die er jedoch nicht sicher als eben- 
soviele Entwicklungsstadien anzusprechen möchte, weil sié 
nämlich sämmtlich aptere Larvenformen sind. Immerhin 
scheinen ihm mehrere Umstände fär die Annahme von min- 
destens 7 Larvenstadien zu sprechen; bei der apteren Vela 
currens scheint er 6 Stadien annehmen zu wollen, und bei 
Gerris paludum konnte er gleichfalls 6 Stadien durch Aqua- 
rienzucht feststellen. Von Mesovelia furcata hat er kein Sta- 
dium ausfährlich beschrieben und nur die älteste, 2,7 mm 
lange männliche Larve recht skizzenhaft abgebildet, ähnliches 
gilt von dem einzigen abgebildeten, ältesten, 4,, mm langen 
Stadium von Velia currens; ein 'Vergleich mit:meinen eige- 
nen, 1916 veröffentlichten Beschreibungen und Abbildungen 
dieser Larven. möchte "dies dartun. «Als ich ..die:fraglichen 
Beschreibungen lieferte, war mir die Abhandlung BOLLWEG's 
noch unbekannt, ich finde aber jetzt, dass sie keineswegs 
uberflässig waren, indem sie weit vollständiger als seine sind. 
— Wie aus meiner Abbildung ersichtlich, stimmt meine Velza 
currens-Larve bezäglich des Thoraxbaues mit BOLLWEG's' I. 
Stadium tberein, auch die Länge der beiden Exemplare ist 


O. LUNDBLAD; DIE IN WASSER LEBENDEN RHYNCHOTEN 97 


ungefähr dieselbe; ob aber diese Larven das I. Stadium 
repräsentieren, -wage ich nicht sicher noch jetzt zu ' ent- 
scheiden. 


III. Das 2. Larvenstadium von Hydrometra 
stagnorum L. (Tafel I, Fig. 1.) 


Schon bei diesem Stadium ist die allgemeine Körper- 
form eine andere als bei dem ersten. Der Körper hat sich 
nämlich sichtbar verlängert, wobei die hauptsächliche Ver- 
längerung auf das Abdomen fällt. Die Chitinisierung ist 
vorgeschritten, die Beborstung ist eine reichere, die Deck- 
flägel- und Flägelanlagen beginnen, sich zu differenzieren. 

Die Grösse des Exemplares ist etwa 2 mm, vom VWVor- 
derrand des Kopfes bis zum Hinterende des Abdomens ge- 
messen. 

Die Farbe ist hellbraun, auch die Beine besitzen noch 
dieselbe Farbe. 

Der Kopf ist gestreckter als beim 1. Stadium; sowohl 
im hinteren wie im vorderen Teil. Vor den Augen sind die 
Seiten des Kopfes immer noch stark gewölbt, doch beginnt 
diese Wölbung nicht, wie beim I. Stadium, unmittelbar vor 
den Augen, sondern in einiger Entfernung davon, indem die 
Seitenränder eine kurze Strecke einander parallel verlaufen.! 
Die so entstandene basale Partie ist die erste Andeutung 
des später sehr umfangreichen hinteren präokularen Kopfab- 
schnittes, der beim ausgereiften Tierchen dieselbe Länge wie 
der angeschwollene Rässelteil erhält. Hinter den Augen ist 
der Kopfseitenrand einmal eckig gebrochen; an der Ecke 
inseriert ein langes, seitlich stark abstehendes Haar und in 
der Nähe mehrere andere, kärzere Haare. Auch die hintere 
Kopfoberseite trägt einige kurze Haare. Am Augeninnenrand 
finden sich jederseits ähnliche Haarbildungen. Der präoku- 
lare Kopfabschnitt ist ebenfalls spärlich behaart. Die beim 1. 
Stadium schon vorhandenen 4 langen Haare kehren beim 2 


dt 8 


und allen folgenden Stadien wieder. Die hinteren und länge- 


1 Die Wölbung auf der Tafelist vielleicht ein wenig zu stark markiert. 


” 


7— 259. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 2 (1921). 


98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


ren stehen auf stärker chitinisierten Flecken etwas vor der 
Mitte der angeschwollenen Partie, die vorderen und kleineren 
entspringen innerhalb des Antennenbulbus; alle 4 sind feiner 
als die äbrigen Borsten der Kopfoberseite. 

Alles in allem ähnelt doch der Kopf in diesem Stadium 
recht sehr dem des ersten. Die hauptsächlichsten Unter- 
schiede liegen wohl in der Beborstung, die im Hinterteil et- 
was reicher wurde, während vorne noch sehr primitive Ver- 
hältnisse bestehen. 

Das Rostrum ist schon bei diesem Stadium erheblich 
kärzer als beim ersten. Es erreicht, wie bei den späteren 
Stadien, nur den Hinterrand der Vorderhuärften. 

Die Antennen sind ähnlich gebaut wie beim jängsten 
Stadium. Im Verhältnis zum Körper sind sie, da dieser im 
ganzen, besonders aber das Abdomen, gestreckter ist, nicht 
mehr so lang, immerhin doch erheblich länger als jener. Die 
Borstenbewehrung ist spärlich, kaum reicher als beim 1. 
Stadium. 

Der Thorax ist in der Länge entwickelt; namentlich 
gilt dies vom Mesothorax, der als Sitz der Deckflugeln eine 
spätere durchgreifende Umwandlung durchzumachen hat. 

Das Pronotum ist hinten, wie auch in allen späteren 
Stadien, bogig gerundet und ragt ein wenig tuber den Kopf 
und das Mesonotum hervor. An den Rändern desselben 
stehen freilich nur einige wenige Haare, doch ist er reicher 
behaart als dies im 1. Stadium der Fall: ist. Die mittlere 
Scheibe ist. noch von Borsten ganz frei. 

Das Meso- und Metanotum sind stärker umgebildet. 
Deckflugel- und Flägeltaschen sind nämlich schon angedeutet. 
Dieses Stadium entspricht offenbar am nächsten dem ersten 
Stadium BOLLWEG's, das 2 mm lang ist. Zwar sind bei 
diesem Deckfläugel- und Flägelscheiden »noch nicht ent- 
wickelt», sein 2. Stadium entspricht aber völlig meinem 3 
(siehe unten). Auch sind bei meinem 2. Stadium die frag- 
lichen Anlagen so schwach differenzilert, dass man ebenso 
gut mit BOLLWEG (und TEYROVSKY) sagen kann, dass sie 
nicht entwickelt sind. Doch hat sich das Mesonotum sicht- 
lich verlängert; sein Hinterrand ist nicht geradlinig abschlies- 
send, sondern jederseits gerundet hervorstehend. Zwischen 


O. LUNDBLAD: DIE IN WASSER LEBENDEN RHYNCHOTEN 99 


diesen beiden Vorspriängen findet sich eine deutliche Bucht, 
die sich vorn in die helle Mittellinie des Mesonotums, Pro- 
notums und Kopfes fortsetzt. Nur wenige Borsten stehen 
an den Mesonotumrändern. Hinten decken die Deckflägel- 
scheiden schon ein wenig uber die Flägelscheiden. 

Das Metanotum ist in seiner Entwicklung mehr zuräöck- 
geblieben. Es ist noch sehr kurz, die später sehr langen 
Flägeln haben sich noch nicht gestreckt. Durch die mediane, 
unchitinisierte Linie ist es in zwei seitliche Teile deutlich 
zerlegt. Seine Beborstung erscheint sehr därftig. 

Das. rechtilanger Abdomen sti o-:eledrnig: "Es ist in 
seiner ganzen Länge schwach chitinisiert. Doch ist das 1., 
mit dem Metathorax in Verbindung getretene Segment mit 
einer transversalen Räckenschiene versehen, die Borsten trägt. 
Das 7.—9. Segment sind auch stärker chitinisiert. Dazu 
kommen am Vorderrande aller Segmente 2 quergestellte 
Chitinspangen. Das Abdomen ist, besonders hinten, reich 
behaart. Uber die Borstenstellung gibt Fig. 1, Tafel I, Auf- 
schluss. 


IV. Das 3. Larvenstadium von Hydrometra 
stagnorum L. (Tafel I, Fig. 2.) 


Die fortschreitende Entwicklung gibt sich bei diesem 
Stadium vorwiegend im Bau des Kopfes und des Meso- und 
Metathorax kund. 

Die Körperlänge meines Exemplares beträgt etwa 3 mm. 

DierkEiar beristhellbraun. = DiewEnNden”'der Tibien- und 
Schenkel haben sich deutlich verdunkelt. Auch die Anten- 
nen sind nicht mehr ganz einfarbig. 

Der Kopf ist mehr in die Länge ausgezogen und erhält 
dadurch eine graziösere Form. <Besonders erwähnenswert 
ist, dass die parallelseitige, präokulare Partie sich verlängert 
hat. Seitlich entspringen hier einige nach vorn gerichtete 
Borsten, während die Seitenränder weiter vorn noch völlig 
kahl sind. Die Beborstung des Kopfes ist bedeutend reicher 
als beim vorigen Stadium, indem die ganze postokulare Dor- 
salpartie Haare trägt. Diese stehen, wie dies auch bei den 


100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


folgenden Stadien der Fall ist, dichter auf dem hinteren Teil. 
In der präokularen parallelseitigen Partie fehlen die Borsten. 
Weiter nach vorne finden wir ungefähr dieselbe Borstenbe- 
waffnung wie beim 2. Stadium, nur dass die Borsten etwas 
zahlreicher sind. Die parallelseitige Partie ist lateral stärker 
chitinisiert, braungefärbt, in der Mitte der Dorsalseite aber 
hell, indem die hinter den Augen median verlaufende, helle 
Linie sich hier zu einem blassen Felde oder Hofe verbreitert, 
der nach vorn 2 helle Gabeln aussendet (vgl. auch die jänge- 
ren Stadien). Weiter vorn, im buchtigen Röässelabschnitt, 
ist die ganze Oberseite braun. 

Das Rostrum sieht etwa wie bei dem vorigen Sta- 
dium aus. 

Die, Ante nneng sind; nickti-melhr.: so, Jang;s nun,wenig 
länger ais der Körper und nur wenig stärker als im vorigen 
Stadium ; behaart. Der, diehtere .Flaarbesatz, am Ende des 
letzten Gliedes ist, wie bei sämmtlichen Larvenstadien, aus 
bedeutend feineren Haaren gebildet, was nicht vom Haar- 
bäschel am Ende des vorletzten Gliedes, der aus gewöhn- 
lichen Haaren besteht, gesagt werden kann. 

Im Thorax ist das Pronotum, der Hauptsache nach, 
wie fräher beschaffen, doch etwas länger, während Mesono- 
tum und Metanotum eine stärkere Entwicklung durchgelau- 
fen sind. Die Deckflägelscheiden sind hinten schräger ab- 
geschnitten als fröäher und uberdecken beinahe die vordere 
Hälfte der Flägelscheiden. Die Abschrägung verläuft von 
aussen-hinten nach innen-vorne. Die Länge der Deckflugel- 
scheiden, die nun anfangen auch eine mittelständige, wenn- 
gleich schwache Beborstung zu bekommen, ist, längs des 
Aussenrandes gemessen, etwa dieselbe wie die Pronotum- 
länge in der Mittellinie. Die noch kleinen Flägelscheiden 
sind länger als breit (im Gegensatz zum vorigen Stadium) 
und relativ unbedeutend entwickelt. Die Metapleurae aber 
haben sich ziemlich stark verlängert. 

Von seinem 2. Stadium gibt BoLLwEG die folgende Be- 
schreibung: »2,;—3,2 mm lang. — Deckflugeltaschen bis in 
die erste Hälfte des Metanotums reichend, Flägeltaschen 
zum Teil von den Deckflugeltaschen bedeckt, uber die Mitte 
des Metanotums hinaus reichend» (BOLLWEG l.:c. p. 141). 


O. LUNDBLAD: DIE IN WASSER LEBENDEN RHYNCHOTEN IOI 


Wie aus einem Vergleiche dieser Beschreibung mit der mei- 
nigen ersichtlich ist, entsprechen diese Stadien einander sehr 
gut und därften in der Tat ein und dasselbe sein. Es han- 
delt sich also um” das” 3., nicht 2., Stadium. 

Das Abdomen scheint, bezäglich der Beborstung und 
der allgemeinen Form, mit dem des vorigen Stadiums uber- 
einzustimmen. 


V. Das 4. Larvenstadium von Hydrometra 
stagnorum L. (Tafel I, Fig. 3.) 


Dieses Stadium unterscheidet sich vom vorhergehenden 
durch leicht festzustellende Unterschiede im Bau des Kopfes, 
des Meso: und Metathorax. 

Die grösste Länge des Exemplares beträgt etwa 4,; mm. 

Die Farbe ist braun. Enden der Schenkel, besonders 
aber der Tibien, die ganzen Tarsen und die Oberseite der 
Antennen vom äussersten Ende des 2. Gliedes an sind dunkel 
gefärbt (auch bei dem nächst vorhergehenden Stadium sind 
ja die Antennen oben dunkler als unten, doch so unbedeu- 
tend, dass ich es kaum fär besonders erwähnenswert er- 
achtete). 

Der Kopf ist in diesem Entwicklungsstadium beträcht- 
lich "länger und” grazioser als vorher. Die Beborstung ist 
erheblich reicher, besonders hinter den Augen, namentlich 
in der Nähe des Hinterrandes. Der helle Hof beginnt, von 
Borsten besetzt zu werden, desgleichen auch die ganze an- 
geschwollene vordere Kopfpartie. In der Medianlinie ver- 
läuft dort eine deutliche einreihige Reihe von Borsten, je- 
derseits durch einen Zwischenraum von den ubrigen Borsten 
getrennt. Diese Reihe ist schon beim vorigen und vorvori- 
gen Stadium angedeutet (siehe die Tafel I, Fig. 1—2).' Der 
parallelseitige Kopfabschnitt ist mehr als doppelt so lang als 
im vorigen Stadium. Vor ihm, im buchtigen Abschnitt, 
stehen noch keine Borsten genau lateral, weshalb auch die 
Kopfkontur, von oben gesehen, hier kahl aussieht. 

Das Rostrum ähnelt 'dem des 2. und 3. Stadiums recht 
genau. 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Die Antennen sind relativ kärzer als vorher und iber- 
ragen an Länge nicht mehr den Körper, sind wohl aber ein 
wenig reichlicher behaart. 

Im Bau des Thorax bemerken wir folgende Verände- 
rungen, Der Prothorax ist breiter und länger als zuvor und 
trägt zwischen der Mittellinie und dem Seitenrand einige 
Borsten. Im Mesothorax haben sich die Deckflägelscheiden 
weiter nach hinten vorgeschoben. Sie äberdecken jetzt reich- 
lich die Flägeltaschen und sind etwas stärker behaart. Am 
Ende sind sie gleichmässig gerundet, nicht länger abgeschrägt. 
Die Flägelscheiden entspringen schiefer als im 3. Stadium 
und sind am Ende egleichfalls gleichmässig abgerundet. 

Sein 3. Larvenstadium beschreibt BOLLWEG folgender- 
massen: »3,,—4,, mm lang. — Deckflugel reichen fast bis 
zum Hinterrand des Metanotums und bedecken die Flägel 
ganz» (BOLLWEG 1 c. p. 141). Dieses Stadium därfte also 
mit meinem hier beschriebenen 4. Stadium identisch sein. 

Das Abdomen sieht dem des 3. Stadiums recht ähn- 
lich. Doch konnte ich die dorsale Chitinplatte am I. Seg- 
ment nicht entdecken. 


VI. Das 5. Larvenstadium von Hydrometra 
stagnorum L. (Tafel I, Fig. 4.) 


Die Grösse meines Exemplares, vom Vorderrande des 
Kopfes bis zum Hinterende des Abdomen gemessen, beträgt 
etwa 6 mm. | 

Die Farbe ist verhältnismässig dunkelbraun. Die An- 
tennen und Beine sind wie beim 4. Stadium gefärbt, doch sind 
die Farbendifferenzen hier stärker ausgeprägt. Besonders 
die Tarsen sind dunkel schwarzbraun. 

Der Kopf ist von sehr langer und schmaler Gestalt und 
nähert sich in dieser Beziehung schon demjenigen der aus- 
gebildeten Wanze. Die Ränder des Kopfes laufen zum 
grösseren Teil einander parallel. Der parallelseitige prä- 
okulare Kopfstäck ist auffallend verlängert. Die Kopfkontur 
weist, von oben gesehen, auch im vorderen Teil einen Borsten- 
besatz auf. Der Kopf ist im ganzen stärker als vorher be- 


O. LUNDBLAD: DIE IN WASSER LEBENDEN RHYNCHOTEN 103 


haart. So ist beispielsweise auch das helle Feld zwischen 
und vor den Augen beborstet. Im vorderen, ganz braunen 
Kopfteil sind die Borsten nicht gleichmässig verteilt, indem, 
wie im 4. Stadium, in der Medianlinie eine Reihe von Borsten 
dahinzieht. Diese Reihe setzt sich aber hier aus einer Dop- 
pelreihe zusammen. 

Das Rostrum wie beim 2., 3. und 4. Stadium ausge- 
bildet, also verhältnismässig kurz. 

Die Antennen sind ganz deutlich kärzer als der Körper. 
Die Behaarung, wenigstens am vorletzten Gliede, ist zweifels- 
ohne reicher als bei der 4. Larvenform. Beim i. Stadium 
waren die beiden letzten Antennenglieder von derselben 
Länge. Beim 5. Stadium aber ist das 3. Glied bedeutend 
länger als das 4., eine Entwicklung, die schon relativ fruh, im 
2. Stadium, einsetzt. 

Der Thorax, namentlich Pro- und Mesonotum, ist mäch- 
tig entwickelt. Das Pronotum hat an Länge deutlich zuge- 
nommen, sowohl absolut wie relativ... Dies ist wahrscheinlich 
aufs Konto einer hinteren Längenzuwachs zu setzen. Diese 
Annahme erklärt erstens, dass das Pronotum einen bedeuten- 
den Teil der Deckflägeltaschen bedeckt, zweitens erklärt sie 
noch den seitlich-hinten stark abgerundeten, nach hinten (im 
Vergleiche mit fräheren Stadien) wie ein Dach ausgezogenen 
Hinterrand des Pronotums. Das Pronotum hat im 5. Stadium 
eine sehr reiche, seine ganze Scheibe bedeckende Behaarung 
bekommen. Das Mesonotum ist ebenfalls reicher behaart. 
Die Deckflägeltaschen sind mehr als doppelt so lang wie im 
vorhergehenden Stadium. Sie sind an den äusseren Seiten- 
rändern schwärzlich gebräunt. Sie uberdecken mit ihren 
Spitzen das erste Drittel des 2. Abdominalsegmentes. Das 
Metanotum ist nicht so sehr umgebildet, indem die Fluägel- 
taschen nicht viel länger sind als im 4. Stadium. Die Meta- 
pleurae dagegen sind bedeutend verlängert. 

BOLLWEG beschreibt sein 4. Stadium wie folgt: »5,0—7,1 
mm lang. — Deckflägel reichen bis in das erste Viertel des 
ersten Abdominalsegmentes> (BoOLLWEG 1. c, p. 141). Der 
Reihenfolge nach sollte dieses Stadium meinem 5. Stadium 
entsprechen. In diesem Falle scheinen aber beim ersten 
Blick die" beiden Beschreibungen einander nicht zu decken. 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Vergleichen wir jedoch BOLLWEG's Figur mit der meinigen, 
so verschwinden die Unterschiede. BOLLWEG spricht nämlich 
vom ersten Abdominalsegmente, während es sich in der Tat 
um: dasszweiterhandelt:wBoLLrwEecG hat: nämliektdas T5rFmit 
dem Metathorax- zusammengewachsene tbersehen, was auch 
daraus ersichtlich ist, dass seine Figuren nur 8 Abdominal- 
segmente zur Abbildung bringen. Ich konnte aber beim I. 
Stadium, das ich schon fräher beschrieben habe, ganz deut- 
lich 9 Abdominalsegmente beobachten, indem hier das I. 
Segment noch nicht mit dem Thorax einverleibt war. Die 
BoOoLLWEG'sche Annahme von nur 8 Abdominalsegmente 
stimmt Ubrigens nicht mit den Verhältnissen uberein, die 
ich bei anderen Wasserläuferlarven gefunden und fräher schon 
beschrieben habe. Auch eine nähere Betrachtung meiner hier 
gegebenen Abbildung des 2. Stadiums beweist aufs deut- 
lichste die Anwesenheit von 9 Segmenten.! Die oben be- 
schriebene Räckenplatte, die ich bei diesem (und dem 3. Sta- 
dium,nsiehediex Taffel, .Fig:w2)" fand): muässtembesonderes 
Tergit repräsentieren, und in solchem Falle selbstredend ein 
Abdominaltergit. Wie bei allen anderen Abdominaltergiten 
ist sein Vorderrand mit zwei stärkeren Chitinleisten versehen:. 

Die Worte, mit welchen ROUSSEAU in diesem Punkte 
das 5. Stadium beschreibt, stimmen besser mit den von mir 
beobachteten Verhältnissen tuberein: »Mésonotum prolongé 
en arriére, dorsalement, en les rudiments élytraux, qui atteig- 
nent le deuxieéme segment abdominal, sous forme de languet- 
tes plates» (ROUSSEAU: Les larves et nymphes aquatiques 
des uninsectes-d"Eutrope,;: pros) Aufitder: ROUSSEAUISehen 
Abbildung erreichen aber die Flugeldeckenscheiden nicht 
ganz das 2. Abdominalsegment, während sie auf meinem 
eigenen, hier abgebildeten Exemplar das erste Drittel des 2. 
Segmentes tUberdecken. Sie 'äberragen also: um ein Stäck 
die Hinterenden der Metapleurae. Dieses Merkmal scheint 
aber ein wenig zu variieren. Ich besitze nämlich eine Hy- 
drometra-Larve, mit anderen hier erwähnten gleichzeitig er- 
beutet und zweifelsohne dem 5. Stadium angehörend, bei 
welcher die Deckflägeltaschen nur etwa den Hinterrand der 

1 TRYROVSKY fand bei der Hydrometra-Larve ebenfalls 9 Segmente 
(CDEYROVSKY "Li. C, Di 23) 


O. LUNDBLAD: DIE IN WASSER LEBENDEN RHYNCHOTEN IC5 


Metapleurae erreichen.! Sie iberdecken bei dieser Larve 
auch nur den äussersten Vorderrand des 2. Abdominalseg- 


Tabelle äber die relativen Längen der Antennen- und 
Beinglieder des 2.—5. Larvenstadiums bei Hydrometra 
stagnorum LL.” 


| RN INRE | 
Ante | Vorder Mittel- Hinter- 
bein bein bein 
I 
3 | | 
Glied I 4,0 3,0 3,0 355 
= 
3 Glied 2 5:0 14,0 15,0 22,0 
a Glied 3 20,0 19,0 20,2 28,3 
[SI I 
Glied 4 -17,0 Ko) Sr SR 
| | — — - 
; | 
Glied I 5,5 430 4,0 4,0 
le / di | 
| 3 Glied 2 6,6 18,5 20,3 28,0 
I 2) | 
| A Glied 3 26,5 25,0 27,0 39,0 
| 
| Glied 4 18,0 6,0 6,1 6,3 
Glied I 5,6 Soma | 5,0 5,2 
z ST | ; 
= Glied 2 9,9 215,5 29,0 AO 
S I 2 pr RNE 
An Glied 3 ZD  RAG 36,8 52,3 
| - E 
| Glied 4 21,0 JES 8,0 SR 
GASA 50. dl 740 7 163 
= Gliedf20) 13,4 40,0 46,5 61,5 
ERNER | OT | 
An Gliedi3 AASOr IE 5246 Bör 83L0 | 
1 =E ef é AE | 
Glied 4 | 23,2 10,0 I1,2 I 1,4 


1 Dieses Exemplar stimmt also vollständig mit TEYROVSKY'S 5. Sta- 
dium öberein. Nach ihm kann man das 5 Stadium folgendermassen cha- 
rakterisieren: »Les écales atteindent presque le bord portérieur du meta- 
note». 

? Diese Masse sind nicht mit den vom 1. Stadium fräher gegebenen 
vergleichbar, weil eine andere Länge als Einheit gewählt wurde. 


106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


mentes, reichen aber sohin auch in diesem Falle länger nach 
hinten als bei der ROUSSEAU'schen Abbildung. 

Das Abdomen ähnelt demjenigen des vorhergehenden 
Stadiums; auch" konnte ich am Röckenudesti: Segmentes 
keine Chitinplatte finden. 

Zuletzt gebe ich hier (S. 105) eine tabellarische Ubersicht. 
Dazu möchte ich bemerken, dass ich wie vorher das Trochanter 
als Glied I. bezeichnet habe und dass alle Glieder in grösster 
Ausdehnung gemessen sind. Erwähnenswert ist noch, dass 
die Tarsen bei allen Larvenstadien 1-gliedrig sind und dass 
ich bei den oben beschriebenen 2.—5. Stadien den Tibial- 
kamm, wie beim I. Stadium, immer nur am I. Bein fest- 
stellen konute. 


Erklärung der Tafel. 


Fig. 1: Zweites Larvenstadium von Hydrometra stagnorum IL. 


Fig. 2. Drittes Larvenstadium von » » » 
Fig. 3. Viertes Larvenstadium von » » » 
Fig. 4. Föäönftes Larvenstadium von » » » 


Sämmitliche Figuren sind bei gleicher Vergrösserung gezeichnet. 


O. Lundblad: Zur Kenntnis 
der Rhynchotenlarven 11—VI. 


ENTOMOL. TIDSKR. ÅRG. 42. 1921. DAVIS TE 


Auot. del. Ceder (sGraf. As B > St 


Zur Identitätsfrage von Trichothrips 
pini HaALuID. 


Von 
Olof Ahlberg. 


Im Aufsatze »Additional Notes on the Order Thysa- 
noptera» vom Jahre 1837 (Entomol. Magaz. Vol. IV, S. 145, 
Nr. 3 a) stellt HALIDAY eine neue Art auf, Phloeothrips pini, 
welche seitdem fast unwidersprochen als eine von 77ichothrips 
ulmi FABR. getrennte Art galt. Die Beschreibung, die er 
von /pznz gibt, stimmt aber mit derjenigen, die er teils in dem- 
selben Aufsatze (Nr. 3), teils ein Jahr vorher (>»An Epitome 
of the Brit. Genera in the Order Thysanoptera, with Indica- 
tions of a few of the Species», Entomol. Magaz. Vol. III, 
5. 441, Nr. 3) von ami gibt, so sehr öberein, dass man 
schon aus diesem Grunde zu dem Ergebnis gelangen muss, 
dass die beiden Arten wohl in der Tat identisch sind. 

Dieselbe Ubereinstimmung zwischen diesen beiden Arten 
findet man in den Beschreibungen, die im Jahre 1852 (in 
WALKER: List of the Specimens of Homopt. Insects in the 
coll. of the Brit. Mus., Part IV, S. 1098 und 1099) veröffent- 
licht sind. ; 

Zwar spricht es schon TRYBOM (»Om blåsfotingarna och 
deras betydelse för träd och buskar«, Tidskr. för skogshus- 
hålln. 1896, S. 155) als seine Meinung aus, däss pinz mit 
ulmti identisch wäre, da er aber seine Äusserung nicht näher 
begrändet, därfte eine ausfuhrliche Kritik nicht unberechtigt 
sein. Es ist mir während meiner Exkursionen gelungen, ein 
ziemlich reiches Material von zum wie »pini> zusammenzu- 


108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


bringen, und, gestätzt hierauf, glaube ich eine Präfung der 
Artberechtigung der letzteren wagen zu können. 

Beim Durchlesen der Beschreibungen von HALIDAY uber 
die ausgebildeten Tiere findet man, wie gesagt, nicht vieles, 
was eine Trennung der beiden Arten gestatten wärde. Er 
hebt auch selbst hervor, dass pzz dem ulmi sehr ähnlich, 
»magis simillima» ist. Das einzige Trennungsmerkmal, das 
von einigem Werte zu sein scheint, bezieht sich auf die 
Flägelfärbung. Er sagt nämlich von 2/mz: »elytris subfla- 
vescentibus», von pin aber: »elytris extrorsum infumatis»>, 
was er später auf folgende Weise entwickelt: »The winged 
females (d. h. pzznz) evidently differ by the darker colour of 
their wings, the upper pair being brown in the outer half, 
with the hind margin paler, and the lower having that mar- 
gin alone brown». Bei Untersuchung einer za/m1-Kolonie von 
einigen hundert Exemplaren, darunter zahlreiche geflugelte 
Weibchen, fand ich in dieser Beziehung eine besonders grosse 
Variation, so dass ich auf einige Exemplare die Diagnose: 
»elytris subflavescentibus», auf andere wieder: »elytris ex- 
trorsum infumatis» beziehen musste; bezäglich der letzteren 
Exemplare war es gerade der Vorderrand der Vorderflugel 
und der Hinterrand der Hinterflägel, die dunkel getrubt 
waren. 

Bezäglich der Grösse sagt HALIDAY, dass zz viel 
länger, »magis elongata», ist als 2Z7z, und gibt später die 
genaue Angabe, dass ulmi !!/1909 und pini !t/199 Zoll lang 
ist, was freilich einen beträchtlichen Unterschied ausmacht, 
der aber keineswegs so gross ist, dass er ausserhalb der 
Variationsgrenze von 2/nz liegen wärde. 

Gleicherweise verhält es sich mit seiner Beobachtung, 
dass die Vorderschenkel von pzznz »are less thickened, which 
difference is particularly observable in comparing the males». 
Auch betreffs der Entwicklung der Vorderschenkel ist näm- 
lich, besonders bei den Männchen, eine grosse Variabilität 
nachweisbar: von Formen mit gleich breiten Schenkeln wie 
bei den Weibchen, bis zu solchen mit ein und einhalb Mal 
so breiten. Diese letzteren, extrem breitschenkeligen Formen 
sind aber weniger zahlreich als die iäbrigen. 

Gehen wir dann zu seiner Beschreibung der Larven ber, 


AHLBERG: ZUR IDENTITÄTSFRAGE VON TRICHOTHRIPS PINI HALID. TOO 


finden wir anscheinend grössere Unterschiede. Damit verhält 
es sich aber in der Tat so, dass er zusammen mit pznz nur 
ältere Larven, die bereit waren, in das Nymphenstadium 
uberzugehen, nebst einigen sehr jungen Larven fand. Da 
nun die verschiedenen Larvenstadien von z2/nz in mehrfacher 
Beziehung einander sehr ungleich sind (Vergl. Arkiv för zoo- 
logi Bdirsk(1020), Nix hy, cSstyrundsö)iundrer sie,niemals 
zusammen fand, ist es ganz naturläch, dass er äöber ihre 
Zusammengehörigkeit nicht im Klaren war. Durch ihre Un- 
gleichheit wurde er vielmehr in seiner Auffassung bestärkt, 
dass er mit zwei verschiedenen Arten zu tun habe. 


| / | (G 
/ | AN | 
ÖR | NYE 
(€ AN | nig 4 | 
5 | | 
Ng fin N / 
VY S ( 


Verschiedene Vorderschenkelformen von Trichothrips ulmi: a Weibchen, 
6 und ce Männchen (alle drei Tiere derselben Kolonie entstammend). 


Aus dem jetzt in aller Kärze Gesagten därfte deutlich 
genug hervorgehen, dass HALIDAY'S pznz nichts anderes ist, 
als eine ziemlich grosse und schmalschenkelige Form von 
ami mit dunkler Flägelfärbung. Der Name pzznz muss also 
unter den Synonymen von u/mz folgendermassen nomen- 
klatorisch behandelt werden: 


'Trichothrips ulmi FABR. Spec. ins. II, 17 SEE 96) 
SYD ang AT LNauna LINS: 828 (S. 2 


säte ELATID: fEDtANASSIVS 1837 ES 145) 
apreran DUROURSTANDNIRSE Nat. 133 OM S.-320) 
parvipennis REUT. Thys. Fenn. 1880 (S. 14). 


Trichothrips ulmti ist ausserhalb Schwedens nur aus 
Deutschland, England und Finnland bekannt. Er scheint, 


I IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


wenigstens in Deutschland und England, aller Wahrschein- 
lichkeit nach, zu den grösseren Seltenheiten zu gehören. In 
Deutschland ist er nämlich meines Wissens nicht seit FABRI- 
CIUS und in England nicht seit HALIDAY gefunden worden. 
UzZEL hat ihn nie gefunden und zitiert auch nur die Be- 
schreibungen HALIDAY'S. Bei uns gehört er dagegen zu den 
gemeinsten unseser Rindenthripse, aus dem grössten Teile 
Suädschwedens bekannt. Als Ergänzung zu den TRYBOM'- 
schen 'Fundnotizen (TULLGREN,) 'Ent: ”Tidskrl torp St6) 
möchte ich erwähnen, dass TRYBOM ihn 1893 am 5. Sept. 
bei Grevsätter in Kalmar Län unter Ulmenrinde und am 12. 
Sept. bei Munkedal in Bohuslän unter Eschenrinde gefunden 
hat (nach Etiketten in seiner Sammlung im Naturhistorischen 
Reichsmuseum)." Ausserdem hat er ihn nochmals in Kalmar 
Län gefunden, nämlich bei Blekhem am 10. Aug. 1894 un- 
ter Erlenrinde (Ent. ”Tidskr.. 1895, 5: 190):- Selbstubesitze 
ich ihn aus Skåne (bei Tollarp unter der Rinde von Ahorn) 
und Uppland (bei Rydbo unter Espenrinde, und von mehre- 
ren LDokalitäten bei Experimentalfältet unter Erlen- und 
Vogelbeerbaumrinde und in den Bläten von Vzicotiana). 

Man findet ihn unter der Rinde oft in allen Entwick- 
lungsstadien zu grossen Kolonien meistens im Spätsommer 
und Herbste. Im Sommer hat man nur gefluägelte Weib- 
chen gefunden, die sich wohl parthenogenetisch fortpflanzen, 
und die dann irgendwo unter morscher Rinde ihre FEier 
ablegen, aus welchen später die obengenannten Kolonien 
entstehen. 


Berichtigung. 


Betreffs meines Aufsatzes: »Beiträge zur Deutung der 
Zetterstedtschen Thripsarten» (Jahrg. 39, 1918, S. 140), wel- 
cher hauptsächlich eine Erörterung der Identitätsfrage von 
Thrips picipes enthielt, sehe ich mich zu folgender Berichti- 
gung genötigt. 

Ich erwähnte bei dieser Gelegenheit, dass er Zacenio- 
thrips primulae HALID. heissen sollte. Dies ist aber fehler- 


AHLBERG: ZUR IDENTITÄTSFRAGE VON TRICHOTHRIPS PINI HALID. III 


haft, weil ZETTERSTEDT schon im Jahre 1828 in seiner 


»Fauna Insectorum Lapponica» (S. 561, Nr. 3) — was ich 
nicht wusste (diese Arbeit stand mir damals nicht zur Ver- 
fäögung) — diese Art unter gleichem Namen und mit fast 


denselben Worten wie in seiner »Insecta Lapponica» be- 
handelt hatte. Nach der Prioritätsregel muss er also nicht 
T. primulae HALID., sonder 7. picipes ZETT. heissen. 


Neue Parnassiiden. 


(Mit 1—13 Figuren.) 
Von 
Eelix Bryk: 


In meiner Specialsammlung stecken viele Formen von 
Parnassis, die, merkwärdig genug, trotz der schon grotesk 
wirkenden Zerspaltung der Arteinheiten in Unterarten, Lokal- 
formen und Abarten einer Benennung bisher entgiengen, 
obwohl es sich in unserem Falle um ganz markante namens- 
berechtigte Formen handelt. Da mir die Revision uber die 
gesamte Parnassiidenliteratur durch Herausgabe eines Kata- 
loges fär JUNK seit Langem anvertraut ist und die Vollständig- 
keit es erheischt, vorhandenes Material im bald erscheinenden 
Kataloge anzufuhren, so muss ich unwillkärlich weiterhin an 
der schon verhängnisvollen parnassischen Namensflut mitwirken, 
indem ich um neue Namen die Nomenklatur bereichere. 

Parnassius smintheus DOUBL. ab. fermata (nova). (Fig. 1.) 
Bei eingehender Behandlung der Variabilität von Parn. phoebus 
wurde diese Form nicht behandelt; so selten ist sie. Wie 
bei Mnemosyne ab. fermata BRYK befindet sich zwischen Cu, und 
Ax, ein kräftiger Zwischenwurzelfleck, der parallell zur 
hinteren Zellrippe verläuft. Da es sich hier um ein g handelt, 
dem sehr oft der Hinterrandsfleck fehlt, so erhält das Stuck 
beim Ausbleiben jenes Fleckes durch diesen aberranten Ersatz 
eine fär das Genus Parnassius ganze ungewöhnliche Phy- 
siognomie. Da ich (II) bereits bei Mnemosyne eimen homo- 
logen, wenn auch nicht analogen, Fall mit fermara festgehalten 
habe, so muss schon wegen der Uniformierung der Namen 
ein homologer Zustand im selben Genus einen gleichen Namen 
erhalten, wenn es sich auch bei der Mnemosyne um einen 


F;. BRYK: NEUE PARNASSIER. IKT 


(SS 


Gå Se 
AHA META 
=O 
v NG ER 
(5) ] r O 
SET NTE 
EA NSP de 
ARN rela a 

FC SAN SA 
EST ANNE 
N NN 

NN SI IG 
 SVIELYANIE He 
DN Ia SAR 

ES Nie 
FAR SS IR LING 
EN IRSFITIE= 
AS SA 
CAN SIREN 
Jem fa OG 
SN END 
N VA SOS 
her - . 
IT d > 
- ÖN 
STEN 
Ved SK 
SU CRRRO) 
NEN AN SÅ 
ARS, 
NIA 
QS fr 
ANS 

un FORS 
NSRUN 
NGA 
Ao AO 
= I 
ÖPERRS 
CX ERRIN 
COS 
PER 
oc 2Y: 
- REDAN 
Ö-A 
FANTA DIEN 
vig 

<n ER bg) 

mdr 
ale 
ER IRSVEN -. 
SE fd NG före 
- RS 
KOTA S 
Er I ONA 
ESR 
UL fr 
DOM ML 
LRSNESG 
LATE ATET 
sSITDN 
[ INS 
ARS NAN 
MS DR 
SPAR 
en NN Svd ARSA 
; JAN 
ON EeEm 
[oa] gg > 
FIRE lärd od 
FAN spor 
DRESS 
HANS) 
Säffle få 
= Ne dåS 
ÖRON = 
ST SNES 
RR KO TANERS 
IFE 
SS - NORA 
TA AN 
3 n GS 
A PSRCSNER II 
N VU NN 
NN =" NA 
GIVE 
INA HO 
NN RY 
3 SS 
SINE Ne 
SIFO oe 
PER 
NN FS = 
rös 
BIEN =) fl TO 
«te le 
Fre v 
fd rr” 
TER 3 fu] 
-H NE 
SRYOCEA 
NS ae 
ENTRE 
IRS US 
KK) & 
on Vv 4 
KE r 
LL fe > & 


luxuriösen Ornamentierungsäberschuss handelte, während es 
sich nicht schwer nachweisen lässt, dass bei unserem g eine 
Kompensationserscheinung anstelle des fehlenden Hinter- 


8 — 20. Entomol. Tidskr. Irg. q4I: Häft: 2 (2622). 


TIA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


randsfleckes sich kundgibt. Zu dieser Annahme kam ich schon 
vor Jahren bei Betrachtung eines SJ von v. styriacus (c. m; 
REICHENSTEIN, leg. HUEMER), wo dieser aberrante Fleck sehr 
schwach durch eine kleine Schuppenkolonie unansehnlich 
angedeutet war, weshalb eine Benennung damals ausblieb. 
Der synoptischen Ubersicht halber bilde ich unter Fig. 2 ein 
Exemplar mit normalen Hinterrandsflecke ab, der natärlich 
unterseits fehlt. Ganz merkwärdig sind die Subkostalozellen 
mit ihren fast kipfelförmigen Augen wie auch die rotgefällten 
Medianaugen mit einem schwarzen Fortsatze bei der Ein- 
schnärung. Unterseits sind die vier Wurzelflecke ohne Rot 
(in den vordersten ein par rote Schuppen), wovon die drei 
roten Flecke der Prachtbinden Zone (der mittlere mit weissen 
Kerne) merkwärdig abstechen. Stiäcke mit schwarzen Weurzel- 
flecken missen melanophorus heissen. Diese schwarzen 
Flecke bei einem sonst normal geröteten Stäcke sind umsomehr 
auffallend, als selbst die seltenen Formen mit schwarzen 
Ozellen (I: fig:-t5 IIE:-t: IV, £.27) die Warzeln unterseitsiroteten. 
Ich bilde hier unter Fig. 3 ein noch mehr prägnantes 3 der 
f. Leonhardi ab, das oberseits auf den Hinterflugeln keine 
andere Ornamente als zwei kleine runde schwarze Ozellen 
zeigt, während unterseits nicht nur diese Ozellen sondern 
noch der nur unten erhaltene Kubitalfleck wie auch die vier 
Wurzelflecke sich scharf mit ihrem Rot abheben; die mittleren 
Äuglein zeigen sogar weisse Kerne. Stehen diese in irgend 
einer korellativen Abhängigkeit zu den zwei, drei roten 
unbemerkbaren Schuppen der Oberseite? Wie bei Fig. 3 ist 
der Subkostalfleck mit äusserst wenigen abzählbaren roten 
Schuppen auf der Vorderfluägeloberseite ganz unbemerkbar 
besetzt, die ebenfalls unbemerkbar unten durchschlagen. 

Habitat: alle drei Exemplare ex Denver Colorado Rocky 
mountains, Juni 1918; ex coll. BANG-HAAS, c. m. 

Parnassus mnemosyne LIL. Bureschi (nova). (Fig. 5, 6.) 

Eine kleine dicht beschuppte androtrope Form, die sich 
von allen Rassen dadurch unterscheidet, dass das Submarginal- 
bändchen nicht harmonisch, fast parallell, wie es doch fär die 
Art typisch ist, verläuft, sondern stark wurzelwärs bei Ma, vor- 
springend dort plötzlich abbricht, was beim 8 noch deutlicher 
zum Vorscheine kommt. Das Glasband setzt bis tuber Cu, 
fort, ganz undeutliche kleine hyaline Inselchen in der Mond- 


F. BRYK: NEUE PARNASSIER. IT5 


binde zuriäcklassend, die beim g fast verloschen sind. Der 
Subkostalfleck beim SJ einzellig, beim $ nur wie ein hyaliner 
Schattenstrich noch zwischen M, und M, fortgesetzt. Von 
den kräftig schwarzen Zellflecken sind die diskalen am Zell- 
schlusse schwach azn£iguincunx. Der Hinterrandsfleck fehlt 
dem 92. Das SJ intakt, mit deutlicher Hinterrandsschwärze, 
die jedoch von der Verrussung der Bulgaren (Fig. 10), Bosniaken 
(Fig. 11) Abstand nimmt. Das £ zeigt die drei fär die Weib- 
chen von Mnwuemosyne charakteristischen Flecke. In der Zell- 
wurzel bleibt bei ihm jede Schwärze aus. Diese Rasse weicht 
beträchtlich von ihrer Nachbarrasse, die FRUHSTORFER als 
dejotaurus (V, p. 76) einfährte, ab. Ich kann bei dieser Gelegen- 
heit nicht umhin FRUHSTORFERS Beschreibung zu ergänzen. 
Das Y zeigt nach drei Exemplaren (m. Sammlung) stets einen 
Hinterrandsfleck, und auf den Hinterflugeln einen Sub- 
kostalfleck, sowie ein kontinuerliches Bändchen vom angelegten 
Endzellflecke bis zum Hinterrande, das in einem Falle offen 
bleibt. Das von FRUHSTORFER ibid. abgebildete & ist sohin 
keineswegs typisch und sohin fallen damit auch seine zusammen- 
fassenden Betrachtungen weg. Die Tiere stammen zum Teile 
von derselben Lokalität, die FRUHSTORFER angibt. 

Professor BURESCH hat in Mazedonien den Falter als 
sehr häufig bis 2,000 m im Piringebirge und im Banderifertale 
bezeichnet. Interessant ist seine Angabe das 3092, der Ausbeute 
heteropter deformiert ist (VI). Und just unter meinem Pärchen 
zeigt auch das SJ eine heteroptere Deformation. Es macht 
mir ein besonderes Vergnägen Herrn Prof. BURESCH diese 
Form zu deduzieren, auch als kleines Anerkennungszeichen 
fär die endgiltige Feststellung eines Sphragis bei Archon 
apollinus, die SPULER zuerst beobachtet hatte. Die Patria 
der v. Bureschi ist: Hudowa in Mazedonien; (leg. Rangnov ex 
coll. BANG-HAAS c. m.). 

Parnassus mnemosyne v.Uralka (nova). Fig. 5, (2) 7 (J) 

Die Rasse vom Ural gleicht in der Grösse der sädrussichen 
Rasse v. craspedontis FRUHSTORFER, in der Zeichnung weicht 
sie aber erheblich ab. Die 9 sind prononziert gynaikotrop,zeigen 
sohin stets den Hinterrandsfleck. Sie ähneln stark der v. Ugrju- 
movi BRYK, doch sind sie bedeutend grösser (35 mm); beson- 
ders bemerkenswert ist die unterseitlich ockergelbe Kernung der 


116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I92I. 


riesigen Ozellen (alle 8 2 c. m.). Auch die I unterscheiden sich 
von craspedontis, die in der Regel intakt sind; sie sind noch 
kräftiger gezeichnet als Ugrjumovi. Der Mittelzellfleck viel 
stärker. Mit einem Worte eine craspedontis-Form mit einer 
Ugrjumovi-Fazies. ROTHSCHILD besitzt nur I 8 aus dem 
Ural und kein Vergleichsstäck aus Nordrussland — ein Um- 
stand, der es erklärt, warum er das Uraltier zu meiner v. 
Ugrjumovi 2zog. (VI). (Typen 7 2 c. m. und unzählige I 
ex coll. SANDIG). Patria: Uralka bei Orenburg, sowie Ural 
mont., Kisilkaja; leg: RANGNOW 381123 ch m.). 

Herrn Professor TULLGREN meinen schönsten Dank fär die 
Herstellung der gelungenen Photogramme, die verkleinert 
wiedergegeben wurden. 

Neue Rassen von Parnassus apollo LL. in Tyrol. Verg- 
lichen "mit typischen Stäcken der vv. rubidus FRUHST. aus 
Attzwang, Rabenstein, Freiberg bei Meran, Eisacktal (alle 
c. m.) stechen Stäicke vom Tonalepasse derart markant ab, 
dass deren Abtrennung von der prägnanten FRUHSTORFER- 
schen Rasse uns fär geboten erscheint. 

10:18 (ermi leg::HauptmannsWENZEL I5teV. =S. OM 
1918; ex coll. WENZEL, BANG-HAAS. 1913). Das SJ sehr oft 
ganz kreideblass ist kleiner. Die Submarginale viel schmäler 
und graphitgrau, also nicht so akzentuiert, wie bei v. rubidus. 
Das Schwänzchen (der untere Medianfleck) fehlt dem Sub- 
kostalbändchen, das uberhaupt viel magerer ausfiel. Der 
Subkostalfleck dabei in der Regel ohne Verbindung mit dem 
oberen Medianflecke. Ozellen viel kleiner, die Analstriche 
bescheidener, der dritte fehlt auch unterseits. (Nur in einem 
Falle oberseits aberrativ, schwach ampliusmaciuata VRTY-.). 
Ein g$ (Fig. 12) zeigt einem Endzellfleck, wie er bisher bei 
keinem apollo beobachtet wärde, es sei denn bei dem e. Il. 
gezogenen verkräppelten 2 aus Gotland (??), der s. g. ab. 
Philipps (BRYKY III torxofiron)j.w Einesxtremerguicaunar, der 
sich insoferne von allen apollinischen Endzellflecken unter- 
scheidet, dass er, wie oft bei italienischen Mznemosyne-Formen, 
anstatt bis M, zu ziehen, sich nur bis M, erstreckt; vorne erreicht 
er den Radius nicht! Diese » Subaberratio» — um mit Prof. REBEL 
zu sprechen [Vgl. REBEL in: Verh. Zool. bot. Ges. Wien, 1920, 
p.- (104)]) — benenne ich Dr. M. KITT zu Ehren, der sich beson- 


F. BRYK: NEUE PARNASSIER. Ra 


ders um die lepideptorologische Erforschung des Ötztales so 
verdient gemacht hat, Kitti m. Ein J gehört der Form sphena- 
gon SCHAW. an. Die Hinterflugelschwärze ist nicht so präten- 
tiös wie bei rubidus, ist sie aber bisweilen so, dann mehr gra- 
phitgraudiffus. Grösse der 10 $: I (36 mm), 2 (38 mm), 3 
(39 mm) I (39,; mm), I (40 mm), 2 (41 mm). Die 8 zeichnen 
sich ebenfalls durch eine schmälere wie auch weniger gesättigte 
Submarginale als bei rubidus aus. Sie sind ebenfalls kleiner 
(BEISEET (G/L min), (404 mm); IT (425mm)). Der Blugel: 


fond zieht oft leicht ins Gelbliche; die Ozellen in der Regel 


12 13 


Fig. 12: Harm. apollorL. si fi tonalemsisiE. Bab. Kirsti (Type). — Fig. 13. 
Parn. apollo LL. 9 v. marcianus Pagenst. 
Phot. A. TULLGREN. 


nicht rot ausgefällt, oft kleiner als bei zrubidus. Die & 


sind es, die eine Abtrennung von r7ubidus postulieren, 
denn die 2 alleine könnten allenthalben noch mit rubidus 
zusammengehalten werden. Tonalensis steht zwischen val- 
derienszs TURATI und zruördus FRUHST. Das auf Fig. 13 


> 


abgebildete Y aus Schliächthal (Schwarzwald), c. m., 12. VII. 
1920, ähnelt stark einem viel kleineren 8 von tonalensis. 
Parnassius apollo v. Wenzeli (nova). Unter diesem Namen 
zu Ehren des gätigen Erbeuters dieser prägnanten Form 
fuhre ich die örittingeriide nordtyroler Rasse aus Innsbruck 
(Patsch) ein, die in meiner Sammlung in 6 2 15 SI vertreten 
ist. Mittelgrosse Tiere. Das £2 bei weissem Flägelfonde mit 


118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


kräftiger karpathischer Schwarzfleckung und mehr oder weniger 
starken Schwarziäberpuderung der Wurzel wie der zwischen 
dem Hinterrandsflecke und Subkostalbändehen liegenden 
Zone; auf Hinterflägeln ist es vor allen die zwischen den 
beiden diffus umschwärzten OÖOzellen gelegen Zelle, die sich 
oft schwarz bestäubt. Die Wurzelschwärze greift kräftig um 
den Diskus herum. Kostalozellen in der Regel rot ausgefällt, 
die mittleren mit mehr oder weniger deutlicher Aufhellung. 
Das Glasband mit der körnigdiffusen Submarginale umschliesst 
eine schmale weisse Binde, die in einem Falle was fär 22nemosyne 
typisch ist, ausbleibt, [=ab. nox (nova)]. Die Hinterfläugel mit 
einer deutlichen hyalinistischen Tendenz des Aussenrandsver- 
glasung. Keine besondere Neigung zu decora, hierdurch von 
claudius und Brittingeri aus St. Aegyd, Ternitz verschieden. 

Die s zeigen in der Regel ein langes Glasband bis zum 
Hinterrande und eine deutliche Submarginale die bis zur 
s. g. »Analfalte» oder Cu, reicht, auch bleiben hier die Ozellen 
klein, die hinteren meistens mit weissen Kernen. 

Herr Hauptmann WENZEL hat diese Form als rubidus, 
später als c/audius ausgeboten. Zu beiden gehört aber der 
Insbrucker nicht. Er sticht stark von meinem $$ cdaudins 
(Karwendelgeb. (Kotypen:) ex coll. BELLING) wie Stäcken 
aus Kufstein, Kaisergebirge (Stripsenjoch), Passeiertal, c. m. ab. 
Vor allem sind die 2 von claudius heller aber seichter be- 
schuppt, auch nicht so schwarz tberstäubt. I 23 (e. l. 
DOBITSCH, Innsbruck) ist bedeutend kleiner (35 mm) und 
sieht wie dies bei Exlarvastäcken nur gewöhnlich ist, ganz 
abweichend aus; besonders das 9 charakterisiert ausser dem 
abweichenden gelblichen Flägelfond eine ganz helle V fgelbefran- 
sung. Man möchte es fär einen e. I. gezogenen rubidus an- 
sprechen. Auch ein anderes e, 1. $ 2 (c. m.) steht an Grösse 
stark dem typischen Wenzgeli zuräck; vor allem ist es das 
typische Schwänzchen des Kostalbändchens, das eingebusst 
wurde. Viel eher könnte man den” Apollo aus Landeck 
(viele ”Pärehen Ye m. don! et leg: DryKONZE) anväldudms 
anreihen, obwohl doch diese Form eigentlich zwischen claudzius 
und Wenzel steht. Mit den leicht gelblichen Exemplaren 
aus dem Zillertal(Mayerhofen) 3 SJ? (c. m. don. SCHAWERDA 
ex coll. BUBACEK) lässt sich Wenszeli ebenfalls nicht ver- 


F. BRYK: NEUE PARNASSIER. I 19 


einigen. Der Raum gestattet es leider nicht näher die Be- 
ziehungen vom Wenzeli zu elandius und den an ihn anknäpfenden 
Nachbarformen zu besprechen; so viel ist jedenfalls sicher dass 
meine Bezeichnung von bartholomaeus fur den Zillerthalapollo 
(BRYNE: FÖ lnfaet(d) 122-82) falsehrist., Damals war 
mir nur ein Pärchen davon bekannt. Inzwischenliegen mir drei 
weitere Pärchen aus Meyerhofen vor, die mit bartholomaeus 
nicht zu vereinen sind. Ich benenne ihn determinatus. 

Die von mir abgebildete Höhenform des 726z7dus-Komplexes 
aus Pieve di Livinalungo ist eine wohl charakterisierte Rasse, 
besonders durch die gynaikotrope Fazies der $ mit dem 
deliusartigen Hinterrandsstriche der Hfgl., der als margopu- 
pillata oft den ganzen Winkel bis zum Saume ausfällt. Diese 
Rasse hatte BANG-HAAS in seinem letzten Kataloge als altitu- 
dinis BRYK angefuhrt. (Vgl. BRYK, Nachtrag zu: Abänd. v. 
Färna apollo sksrArch. f Natinio21): 

Zerynthia hypermnestra SCOP. ab. Mälleri (nova) Unter 
diesem Namen fäuhre ich zu Ehren des bekannten Zuchters 
Herrn F. MULLER (Krems a. D.), eine Abart ein, wobei auf 
dem Hinterflägel der der roten Kostalozelle parallele auszere 
Strich verschwunden ist, wodurch die Ozelle ganz parnassisch 
aussieht. Type: I Sf, c. m. e. l., aus von Herrn F. MULLER 
in Krems gezogenen Pupper., Stockholm I, 1921. 


Angefuährte Litteratur. 


I. BRYK,  ParnasslanaringSoc ants vVOLk2764 I N:OIT250 De SES 


(1912). 
UT DAG VOL 210760 SE O1O Ola OS (1911). 
III. ——, Uber das Abändern von Parn. Apollo L.in: Arch. f. 


Natur tv olr8o, to rVi ff 2 (TOrA)- 

IV:s BURESCH,, in: Zeitsehr, f. wiss. Insektenbiologie, Vol. XIV 
PD: TA (TOOLS): 

V. FrUuUHsToRFER H, Neue Rhopaloceren a. d. Samml. Leonhard 
INSATS. fa NAR VIO SRS op: 1205 (EOTO)S 

VI. v. ROTHSCHILD, Catal. of the Parnassiinae in the Tring Mus. 
IN EEN ov: 2Z0 OM, NOLLA SVAR pia TS (fr TS) 


Bernhard Haij. 


In memoriam. 


Vid tiden för den En- 
tomologiska Föreningens i 
Stockholm startande fanns 
i Uppsala en handfull unga 
zoologer, vilka hugnades 
med inval i föreningen och 
vilkas namn därför återfin- 
nas i den första förtecknin- 
gen över dess medlemmar. 
De ha alla blivit föreningen 
sedan, «dess trogna. De 
flesta äro nu gångna ur 
livet och flera ha lämnat 
efter sig ett vackert och 
hedrat namn inom entomo- 
logien. Bland dessa står 


dödstecknet i dag även över 
BERNHARD HaAIJ, som oväntat avled den 21 april i fjol i 
Leksand. Dödsorsaken var en genom förkylning ådragen 
lunginflammation. 

De yttre konturerna av hans levnad äro följande: 

JULIUS BERNHARD HaIlJ föddes den 26 nov. 1859 i 
Västra Tunhems församling i Västergötland på Gäddebäck, 
som då ägdes av fadern, friherre ERIK WOLLRATH WILHELM 


IN MEMORIAM 2 


HaAIJ och dennes maka, ANNA CHARLOTTA WENNERQUIST. 
Student i Vänersborg 1878, inskrevs han höstterminen samma 
år vid Uppsala universitet, där han i maj 1881 avlade fi. 
kand.-examen. Sina studier fortsatte han från och med föl- 
jande termin vid universitetet i Lund, varest han 1883 för- 
ordnades till e. o. amanuens vid Zool. institutionen och ab- 
solverade fil. lic.-examen 1885 samt promoverades till fil. 
doktor i maj 1886, efter att hava med heder försvarat en 
akademisk avhandling »Jemförande studier öfver foglarnes 
bäcken» (Lunds Univ. Årsskr. Tom. XXII, 1886, 81 + (3) 
Sid SON 40): UIStraxnkelterat samma ar förordnades 
han till docent i zoologi vid universitetet. Efter att under 
året 1887 ha i Lund genomgått provårskurs, utnämndes han 
1 nov. 1889 till lektor i naturalhistoria och matematik vid 
högre allm. läroverket Växjö, vilken befattning han tillträdde 
höstterminen följande år. Under de tvenne sista åren av sin 
verksamhet här nödgades han på grund av vacklande hälsa 
upprepade gånger under längre eller kortare tid begära tjänst- 
"ledighet och år 1910 begärde och erhöll han avsked från 
sin tjänst. 

Hal] var alltifrån gossåren livligt intresserad för naturen 
och dess studium, en håg och kärlek som säkerligen i ej 
ringa grad underhölls genom inflytelse och uppmuntran från 
hans lärare vid Vänersborgs högre allm. läroverk, den själv 
för ämnet så intresserade adjunkten VON HACKWITZ. Lik- 
som hos denne drogs intresset i främsta rummet till fåglar 
och insekter, men med åren tog kärleken till »krypen» allt 
mer hos honom överhanden. 

Redan under skolåren finna vi unge BERNHARD som en 
flitig insektsamlare i sitt barndomshems omnejd. Kort efter 
sedan han invalts i Entom. Föreningen, sände han tidskriftens 
redaktör ett meddelande om några av honom vid Onsjö, en 
halv mil söder om Vänersborg, gjorda fjärilsfynd, bl. a. av 
den sällsynta svärmarefjärilen Sphinx Convolvuli TiN., 
som han | påträffat redan i aug. 1876, och av den för vårt 
lands fauna nya Sesiiden Sciapteron tabaniforme BROTT. 
(SE vEntomis Tidskr > Arg:l2)/ 1881) sids:213).= Sedan HAJ 
hösten 1881 förlagt sin fortsatta akademiska utbildning till 
Lund, hängav han sig med stor iver och framgång åt ento- 


122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


mologiens studium och var under många terminer en flitig 
och intresserad åhörare av akad.-adjunkt THOMSON'S offentliga 
"föreläsningar i ämnet. Och oförgätliga äro de många timmar, 
som vi under denne vår berömde lärares handledning till- 
sammans tillbragte dels vid föreläsningsbordet, dels på ex- 
kursioner. Här fick nu HaIJ en god skolning i sitt älsk- 
lingsämne och förskaffade sig en ganska solid underbyggnad 
inom flera områden av den speciella entomologien. Redan 
tidigt vände han sig likvisst med sitt intresse särskilt till 
Orthoptererna, vilken grupp alltsedan Vv. BORCK'S tid, vad 
våra inhemska former beträffar, hade varit föremål för endast 
ringa uppmärksamhet. Dessa ägnade han nu under en följd 
av år ett flitigt och ingående studium, insamlade av dem 
under talrika exkursionsresor i södra Sverige ett rikt mate- 
rial och granskade alla våra större offentliga museers och 
även flera privatpersoners samlingar — allt såsom förarbeten 
till ett planerat systematiskt verk över Skandinaviens Rät- 
vingar. Början gjordes med den mest omfattande familjen 
Acridiodea. Fotande på en grundlig framställning av dessas 
yttre morfologi, varvid flera viktiga, men dittills ej tillräckligt 
beaktade organisationsförhållanden närmare belystes, har 
HaIlJ i detta sitt förnämsta entomologiska arbete på ett 
synnerligen förtjänstfullt sätt lämnat en utredning av hit- 
hörande, ofta kritiska och svårbestämbara former och deras 
utbredningsförhållanden. Även till kännedomen om våra 
svenska former inom ett par andra grupper av samma in- 
sektordning har HAIJ publicerat mindre bidrag, men en av- 
slutande fortsättning av hans huvudarbete »Öfversigt af Skan- 
dinaviens Orthopterer» utkom dock icke. Hans gamla kärlek 
till Rätvingarne lämnade honom emellertid aldrig, och ej 
minst de sma, starkt varierande 7ezrzx-formerna följde han 
ända intill sina sista år med ett vaket, kritiskt öga. 

Som ett bevis på den entusiasm, varmed HaIJ omfattade 
sina forskningar och rön, kan följande anföras, särskilt som 
det på samma gång är så betecknande för HaIJ'S naturell. 
Ha1J hade, berättar en minnestecknare, en sommar »under 
tjänstledigheten nyss anländt till Leksand, då han på en av 
sina entomologiska exkursioner kom att undersöka en äng, 
på vilken han lyckades infånga några praktexemplar av en 


IN MEMORIAM 123 


ytterst sällsynt gräshoppart, som han förut i olika delar av 
Sverige förgäves efterforskat. Hans förtjusning var obeskriv- 
lig. Genast uppsökte han ängens ägare och gav sig icke, 
förrän han inköpt området, »lyckotomten»>, vilken han sedan 
bebyggde med ett hem i Ornässtugustil, välbekant för otaliga 
Heksandsturister vo. . > 

Större delen av Ha1TJ'S vetenskapliga författarskap tillhör 
hans Lunda-tid, under vilken av hans ornithologiska publika- 
tioner, utom doktorsavhandlingen, även hans andra och sista 
hithörande arbete »Bidrag till kännedomen om den morpholo- 
giska byggnaden af Ilium hos Carinaterna» (Lunds Univ. 
Årsskr., Tom. XXIV, 1888, 18 sidor + 1 Taf.-4:o) såg dagen. 

Sedan HAIJ övergått till läroverken, utgav han år 1896 
J. E. V. Boas' L&e&rebog i Dyrerigets naturalhistorie i svensk 
översättning och bearbetning och följande år en annan för 
undervisningen avsedd bok »De högre växternas inre bygg- 
nad och lifsförrättningar». 

HaIJ var en kunskapsrik man och som forskare grund- 
lig och samvetsgrann, med ett klart huvud, god blick för di- 
stinktionerna mellan formerna samt en god kombinations- 
förmåga, Sin läraregärning säges han hava skött med stort 
nit och skicklighet, i förening med en omutlig rättvisa i om- 
dömet om sina lärjungar, vilkas tillgivenhet han därför i hög 
grad lär ha vunnit. 

BERNHARD HaIJ var en mycket sympatisk personlighet, 
med en nobel och ridderlig karaktär, och någon ärligare och 
trofastare vän kunde man svårligen träffa. En omutlig rätt- 
rådighet och sanningskärlek samt en självständighet i tankar 
och åskådning, som ej lät dagtinga med sig i något, voro 
utmärkande drag i hans väsen. Begåvad och musikalisk som 
han tillika var, blev han därför en den angenämaste säll- 
skapsmänniska, och i sitt gästfria, idylliska dalahem »bland 
de hvitstammiga björkarne», där han så gärna uppsöktes av 
gamla vänner och bekanta, residerade han som en värd med 
utsökt charme. Där levde han efter avskedstagandet ett 
lyckligt liv samman med sin maka, född EVELINE SANDBERG, 
dotter av ingeniör CHR. P. SANDBERG och NANNY EVELINA 
WIKANDER, och där fick han ock sluta sina dagar. 

Må BERNHARD HaIJ'S ljusa minne länge leva! 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Utgivna skrifter med entomologiskt innehåll. 


r. Om den af J. B. v. BorcKk beskrifna Barbitistes gla- 
bricauda CHARP. jemte ett bidrag till kännedomen om 56. puncta- 
tissima Bosc. — Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1887, n:r 8, 
sid. 533—534. 

2. Bidrag till kännedomen om Acridiodeernas yttre morpho- 
logi särskildt med hänsyn till de skandinaviska formerna. — Bi- 
hang, tull Kn VetsAkad. Flandl.. Bad. 13, Afd i IV nar r0, Stock; 
hölm. 1888, 14 sidor + 1 Taft. 

3. Öfversigt af Skandinaviens Orthopterer jemte beskrif- 
ningar. — Bihang till K. Vet.-Akad. Handl., Bd. 14; Afd. IV, 
ni:rv23 Stockholm sT888:; 4mmsidor Ge, 20ctaf. 

4. Chelidura albipennis MeG. och Ck. acanthopygia GENE, 
tvenne ' för Sveriges fauna nya Forficulina — Entom. Tidskr., 
Årg. 0, 18308, Sid. II0-—-1.22 med 5 textho. 

5. Secundäre Geschlechtscharaktere bei skandinavischen 
Acridioden. — Wiener Entom. Zeit., Jahrg. 9, Wien 1890, sid. 
17—20: 

6. ”Tvenne för Skandinaviens fauna nya arter af ÅAcridiodea. 
— Entom. Tidskr., Arg. 28, 1907, sid. 251—252. 

7. Uber Zetrix Kraussi Saurcy. — Wiener Entom. Zeit., 
Tahnrg. SCC 2008, sid: 163— 1r605- med 2 textme. 

83. Om de svenska arterna af släktet Zezrix LATR. — En- 
tom." Tidskr., Arg. 30; 1000, sid: I81=-1921 medsenfattochsda 
textfig. 

9. Uber ÅAcrydium albomarginatum "De GEER. — Wiener 
Entom., £eit., Janrg., <XVI r000; Sid: 41-40: 


Simon Bengtsson. 


maa 


Smärre meddelanden och notiser. 


En för Sverige ny Xylomyia-art. — Den till gruppen 
Orthorapha brachycera av Diptera hörande familjen Erinmde 
(Xylophagide) har, såsom framgår av »Svensk insektfauna», hos 
oss hittills blott varit representerad av trenne arter, två hö- 
rande till sl. Erinmnma MeiG. (Xvlophagus MEIG.) och en till sl. 
Xylomyia ROND. 

Emellertid är jag i tillfälle att inrapportera fyndet av ännu 
en svensk art av det sistnämnda släktet, Xylomyia marginata MEIG., 
som fångades ”/7 1920 på stranddynen vid Falsterbo. Från den 
ävenledes blott från Skåne kända X. aculata MEiG. skiljes den 
lätt genom att ryggskölden ovan saknar gul teckning; i själva 
sidokanten är den dock försedd med en smal gul längslinje; gula 
äro också skutellen, bakkroppens ledbakkanter och största delen 
av benen; de senare ha dock helt svarta höfter. 

Att arten träffades på stranddynen är med säkerhet en ren 
tillfällighet. Dess egentliga hemvist torde vara en närbelägen 
aspplantering, enär dess larver annorstädes äro funna i veden av 
Populus. Arten är förut känd från Mellaneuropa och England 
men ej från Danmark eller övriga nordiska länder. 

Einar Wahlgren. 


Notiophilus hypoecrita Putzeys funnen i Sverige. — 
Bland min vän, framlidne läroverksadjunkten EINAR SELLMAN'S 
efterlämnade papper har jag funnit en liten anteckning, som jag 
härmed ber att få offentliggöra, då den innehåller meddelande 
om en för vår fauna ny jordlöparart. Den är av följande lydelse: 

»Denna art är så vitt jag vet icke anmärkt förr i vårt land. 
Av SCHNEIDER är den tagen i Sydvaranger redan 1890 (Birkenes) 


"och även hos oss torde den påträffats rätt ofta. Den äger en 


stor likhet med V. palustris och har utan tvivel sammanblandats 
med denna art. Säkerligen har den i vårt land en vidsträckt 
utbredning. Jag har funnit den i Göteborgstrakten och i Lin- 
köpingstrakten i april (Odenfors och Svartåns brinkar). Vad 
som förlänar dessa fynd särskilt intresse är den åsikten, att V. 
Aypocrita skulle vara en företrädesvis i höga norden förekommande 
art, som även påträffats ända uppe vid snögränsen på Mellan- 
europas berg. Att den påträffas nere på slättlandet hos oss är 
ju Överraskande.! Då man kan misstänka, att denna åsikt icke 
håller streck, vore det intressant om coleopterologerna ville upp: 
märksamma detta djur. Då det vid flyktigt påseende lätt förväxlas 
med V. palustris och även en del coleopterologer är i tvivelsmål 
om, huruvida /ypocrita är en självständig art och den icke står 
upptagen i THOMSoN's Skandinaviens Coleoptera eller SEIpLitz” 


Den är dock anträffad även i Nordtyskland. (OMIA 


126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Fauna Baltica, torde ett påpekande av de bästa karaktärerna vara 
på sin plats.» 

Härefter följa några ej närmare utförda antydningar om 
artens kännetecken, som ju ligga i att elytras strimmor äro fint 
(ej grovt) punkterade samt att de yttre mellanrummen samt elytras 
spets äro fint chagrinerade (hos palustris är blott spetsen chagrinerad, 
under det mellanrummen äro glänsande glatta). Även i thorax- 
form och pannans strior lära avvikelser förekomma. 

Fyndet är ju av intresse, även om arten framdeles skulle 
visa sig ej vara så ovanlig hos oss. Det vore av ett visst värde 
att få reda på hur det förhåller sig med dess utbredning hos 
oss och om den kanske är allmännare i våra nordligare trakter 
än längre söderut. SPARRE SCHNEIDER bestämde först alla i Nord- 
norge funna exemplar till palustris (se t. ex. Coleoptera indsamlede 
af kand. EMBR. STRAND i den sydlige del af Nordlands amt etc., 
D. EK: norske videnskabers- selsk. skrifter, 1002, no: 1, Ps. 10 
samt Sydhero. Et lidet bidrag til kundskaben om den arktiske 
skjaergaards. malakologiske og entomologiske fauna, Tromsg mu- 
seums aarshefter, 27, 1906, p. 185—186). 1906 säger SPARRE 
SCHNEIDER, att alla arktiska palustris visat sig vara /hypocrita, 
vadan den förstnämnda arten bör strykas ur Norges arktiska 
fauna; 1910 (Maalselvens insektfauna. I. Coleoptera. ”Tromso 
museums aarshefter, 33, 1910, p. 65) anför han likaledes blott 
hypocrita för Nordnorge (jämte de därstädes även utbredda 
aguaticus och biguttatus). Då det är bergmester MUNSTER, som 
bestämt exemplaren till /ypocrita, torde bestämningen vara så 
säker, som överhuvud är möjligt. Det kan ju här påpekas, att 
hyvpocrita enligt ScHNEIDER (anf. upps., 1902, p. 10) har beskrivits 
av SPAETH i Wien efter exemplar från Vadso. Enligt REITTER'S 
katalog är dock PuTtzEYS auktor. O. Lundblad. 


Eupithecia sinuosaria Ew. funnen i Skåne. Denna lilla 
vackert tecknade mätare, som första gången påträffades i Sverige 
år 1895 på Runmarö av HOoFFSTEIN, har sedan utbrett sig i 
landet åt norr, väster och söder. Så har den funnits i Anger- 
manland, Värmland 1907 (WAHLGREN), Fårön 1904 (MJÖBERG), 
Småland 1916 (BRUNDIN). Dock torde den ej vara funnen i Skåne, 
förrän jag år 1919 den 20 juli fann 2 ex., å en husvägg vid 
Hästveda kyrkogård i norra Skåne. I Danmark uppgivas den 
från 4 platser i Själland, Jylland, Bornholm och Lolland. 

Nils S. Rydén. 


En för Sverige ny Lithocoletis. — Sistlidne sommar på- 
träffade jag i Raus plantering vid Hälsingborg Lithocolletis guin- 
gueguttella StTT. Larven minerar i bladen av Salix repens. I 
Danmark är denna art enl. LARSENS »Fortegnelse» endast funnen 
å tvenne platser. Nils S. Rydén. 


Litteratur. 
Populär entomologisk litteratur. 


JEAN ÅNKER: Insekternas Forvandling og nogle af de Livsforhold, 
der staar i Forbindelse dermed. En almentattelig Skildring af Insekternes 


Livshistorie. — 125 sidor, 15 textfigurer. MARTIN's Forlag, Kobenhavn & 
Kristiania 1918. Pris 50 öre. 
Kar L. HENRIKSEN: Insekterne og vore Sygdomme, — 223 sidor, 81 


textfigurer. MARTIN's Forlag, Kobenhavn & Kristiania 1919. Pris 2 kronor. 


Att såväl vetenskaplig som rent praktisk entomologi sedan länge in- 
tagit en framskjuten ställning i Danmark, är åtminstone bekant för ento- 
mologen av facket. Namn sådana som O. F. MÖLLER, J. C. SCHIODTE, 
F. V; A. MEINERT, W. BERGSOE, S. A. LOVENDAL, W. SÖRENSEN — för 


att nämna några av de äldre — ha en god klang, och i nutiden äger 


Oo 


Danmark en hel stab av entomologer, vilka oförtrutet arbeta på skilda 
fält av det vidsträckta området samt nästan samtliga företrädesvis ägna 
den inhemska faunan sitt intresse — något, som tyvärr ej kan sägas om 
huvudmassan av svenska zoologer, vilka ej kunna beskyllas vara överdrivet 
patriotiskt sinnade. Den även i Sverige varmt uppskattade »Danmarks 
Fauna», varav hittills utkomna entomologiska delar förut anmälts i denna 
tidskrift, är ett vältaligt vittnesbörd om danskarnas kärlek till det egna 
landets djurvärld. Varken till detta verk eller ännu mindre till de ut- 
märkta biologiska arbetena »Insektlivet i ferske Vande» av C. WESENBERG- 
LUND och »Fra Mark og Skov» av W. BERGSZE och C. WESENBERG-LUND 
äga vi någon motsvarighet på svenska. ; 

1918 påbörjade MARTIN's förlag att utgiva ett populärvetenskapligt 
bibliotek. Då de båda hittills däri utkomna entomologiska häftena knappt 
torde vara allmänt kända i Sverige, synes det vara lämpligt att här med 
ett par ord lämna anvisning på desamma. De äro synnerligen läsvärda 
och för våra förhållanden enastående billiga!) och det är en odelad glädje 
att härmed rikta uppmärksamheten på dem. 

ANKER's skrift inledes med en kortfattad historik över hur man i äldre 
tider tänkte sig insekternas ontogenetiska utveckling. Härefter lämnas 
exempel på insektsmetamorfosens huvudtyper. I stället för de gamla an- 
tikverade benämningarna »fullständig» och »ofullständig» förvandling an- 
vändas här de fullt modärna beteckningarna epimorfi, hemi- och holo- 
metaboli. Framställningen skulle visserligen här ha kunnat vara åtskilligt 
utförligare, i det att en del intressantare mellanformer, som i en allmän 
redogörelse som den ifrågavarande helt visst hade försvarat sin plats, fått 


co) 


1 Det populärvetenskapliga biblioteket motsvarar närmast, både vad 
pris och utstyrsel beträffar, den hos oss av Tidens förlag utgivna serien 
»Modärnt vetande», vari likväl hittills intet entomologiskt arbete sett:dagen, 
Den nyligen utkomna »Evolution» borde visserligen även kunna anbefallas 
åt entomologer och innehåller även ett och annat, som kan vara värt att 
taga vara på. På det hela taget är den dock dåligt och vilseledande 
skriven — och dåligt översatt — samt är ej lämplig att sätta i händerna på 
den icke förut genom läsning av mera kritisk litteratur i utvecklingsfrågor 
något bevandrade. 


128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


en väl knapphändig behandling och knappast vidröras, men den är synner- 
ligen klar och tydlig. I ett följande kapitel redogöres för utvecklingens 


allmänna förlopp, organens bildning samt egendomligheter i organisationen .| 


hos olika larver och puppor, anpassningar, livslängd etc. Kapitlet därefter 
sysselsätter sig närmare med utvecklingsstadierna hos de särskilda ord- 
ningarna och bjuder på åtskilligt av intresse. Slutkapitlet redogör i kort- 
het för vår nuvarande uppfattning om metamorfosens uppkomst, hur för- 
vandlingen får tänkas ha blivit en följd av organismens anpassning genom 
larvala organ till olika levnadssätt under ontogenetiskt skilda perioder av 
dess liv och hur alla fakta — ej minst de paläontologiska — tala för, att 
epimorfien är det ursprungliga tillståndet, varom också alla entomologer 
äro ense, medan däremot rörande flera viktiga detaljer i insekternas ut- 
veckling skilda meningar ännu stå mot varandra. 

Det är ett nöje att rekommendera det lilla arbetet. Skulle någon 
anmärkning mot detsamma riktas, borde denna i första hand röra illustra- 
tionsmaterialet, som är för knapphändigt och delvis av rent underhaltig 
. beskaffenhet. 

Rörande HENRIKSEN'S bok, som till omfånget betydligt överträffar den 
förra, kunna här blott några antydningar om det synnerligen rikhaltiga 
innehållet lämnas. Så gott först som sist må sägas, att den är betydligt 
utförligare och rikare på upplysningar än det av TRÄGÅRDE till vårt språk över- 
flyttade och av honom bearbetade arbetet: R. W. DOoaANnE, Insekter och 


sjukdomar, vilket utkom 1912. Den, som tilläventyrs äger denna senare . 


bok, bör på intet vis betrakta det som överflödigt att taga kännedom om 
HENRIKSEN's. En blick på innehållsförteckningen torde lättast giva en 
föreställning om det stoff, arbetet behandlar. 

I. Om tillfälligt. på människan förekommande insekter. II. Brän- 
nande, stickande och blodsugande insekter. III. Om blodsugning och 
snyltning hos insekterna. IV. Insekternas betydelse som sjukdomsalstrare. 
V. Historik över vår kännedom om dylika insekter. VI. Loppor (pest). 
VII. Vägglöss (Kala-Azar). VIII. Rovskinnbaggar (CHaAGA's sjukdom). 
IX. Löss (fläcktyfus, återfallsfeber, skyttegravs-, Wolynisk eller femdagars- 
feber). X. Tvåvingar. -1. Fjärilsmyvgg (Papatacifeber, Verruga, orientaliska 
bölder). 2. Stickmygg (Malaria, gul feber, filarios, elefantiasis). 3. Fjäder- 
mygg (Uta). 4. Knott (mjältbrand, Pellagra). .5. Bromsar (filarios, mjält- 
brand, WEIU'ska sjukan). 6. Flugor. a. Tsetseflugor (sovsjuka, sydafri- 
kansk sovsjuka). b. Stickflugan (barnförlamning). c. Husflugor (Mviasis 
externa och interna, tyfus, kolerin, kolera, dvsenteri, lungtuberkulos, difteri, 
mjältbrand, Yaws, egyptisk ögonsjuka, ögoninflammation, spetälska). 7. 
Styng (huvudsakligen sjukdomsalstrande hos husdjuren). 

Översikten giver blott en ytlig föreställning om det rika innehållet. 
Svårare och mera kända sjukdomar, särskilt vissa tropiska, äro synner- 
ligen förtjänstfullt behandlade, och framställningen ledsagas i vissa fall av 


instruktiva kartskisser över utbredningen. På det hela taget är illustrations- . 


materialet tillfredsställande, stundom utmärkt. Huvudvikten ligger emel- 
lertid på texten, vilken vittnar ej endast om stor sakkunskap och ospard 
möda samt innehåller en oerhörd mängd detaljer, utan även om författarens 
stora förmåga att skriva populärt och fånga läsarens intresse på arbetets 
alla 223 sidor, från den första till den sista. Sällan finner man en dylik 
rikedom på fakta, framlagda för en större publik i så tilltalande form, 
som här skett. 


Åv ALB. TULIGREN's och EINAR WAHLGREN 'S arbete Svenska insekter 
föreligger sedan några månader tillbaka andra häftet, i huvudsak omfat- 
tande skalbaggarna samt en del av fjärilarna. Det intressanta häftet skall 
senare utförligare anmälas, då arbetet vid årets slut i och med tredje häftets 
utgivande kommer att föreligga avslutat. (ORSA 


Nomenklatorisches uber Mimas tilie L. 
und seine ab. maculata W ALLGR. 


Von 


Einar Wahlgren. 


Selten ist eine Schmetterlingsaberration so gut und aus- 
fuhrlich beschrieben worden wie WALLENGREN's var. macu- 
lata von Mimas tilie, und doch ist diese Form so gut wie 
von allen Lepidopterologen, auch den schwedischen, miss- 
verstanden worden. Man ist sogar so weit gegangen, dass 
man der Beschreibung jeden nomenklatorischen Wert abge- 
sprochen hat, wie GILLMER, der schreibt: »Mit ihr ist aber 
tatsächlich nichts anzufangen. Aus der Definition 'fascia 
media alarum anticarum in maculis dissoluta” ist nicht zu 
ersehen, was damit gemeint sein soll. Es kann dies ebenso 
gut auf 3-makligen, wie auf 2-makligen Bindenzerfall bezogen 
werden. Daher empfiehlt es sich, diesen Namen als Aber- 
rations-Benennung ganz auszuscheiden und ihn durch ab. 
bimaculata zu ersetzen.»> Zu diesem Gutachten werde ich 
unten zuräckkommen. 

Hier interessiert uns zunächst GILLMER's Beschreibung 
seiner bimaculata: »Die Mittelbinde zerfällt in einen (grösse- 
ren) Vorderrands- und (kleineren) Hinterrandsteil». Und dies 
scheint, sonderbar genug, auch die allegemeine Meinung öuber 
ab. maculata WALLGR. zu sein; so bei LAMPA (p. 27: »Fram- 
vingarnes tvärband afbrutet, bildande 2:ne fläckar») und 
AURIVILLIUS! (p. 43: »i midten afbrutet band»), so auch bei 
STAUDINGER (p. 100: »al. ant. fascia media latius interrupta, 
in duob. maculis dissoluta»), SPULER (p. 89: »Mittelbinde in 
der Mitte breit unterbrochen, so dass 2 getrennte Flecken 


9 — 2813. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 3—4 (1921). 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


enstehen») und TUTT (p. 404: »band broken medially into 
costal and inner-marginal parts»). Der letztere hat ausser- 
dem maculata unter die rot-grau-gräinen Formen der Art 
eingereiht. 

Offensichtlich haben alle diese Verfasser als ab. maculata 
die allgemeine Form von Mäimas tilie verstanden, bei deren 
die Querbinde in ihrer Mitte mehr oder weniger unterbrochen 
ist, dieselbe Form also, die GILLMER ab. hzmaculata benennt 
und wie ich sie auch im folgenden vorläufig benennen will. 

Und doch ist dies unrichtig. Diese bimaculata wurde 
nämlich von WALLENGREN in der Hauptform oder, wie 
er sie benennt, in der normalen Form einbegriften. Dies 
geht schon aus den Diagnosen, wenn auch nicht deutlich, hervor. 
Von der Hauptform schreibt nämlich WALLENGREN Pp. I5 » Alis 
— — fascia media saturiori, interdum interrupta. — Fram- 
vingarne — — med ett mörkare midtelband, hvilket stundom är 
genombrutet.> Und die Diagnose seiner var. maculata lautet, 
wie oben schon erwähnt ist: »Fascia media alarum anticarum in 
maculis dissoluta. (Framvingarnas midtelband upplöst i fläckar)». 

Weit -deutlicher ist dies aber aus den ausfuhrlicheren 
Beschreibungen, welehe WALLENGREN Pp. 16 in schwedischer 
Sprache gibt, und welche ich hier auch in deutscher Sprache 
wiedergebe. Von der Hauptform schreibt er: >»— — öfver 
midten ett mörkare (rödgrönt eller rödbrunt) tverband, bil- 
dadt af 2:ne oftast sammanhängande, men stundom genom 
grundfärgen från hvarandra skilda fläckar, af hvilka den 
främre, som med hela sin bredd fasthänger vid vingens fram- 
kant, är störst och utåt starkt vinklad» [in der Mitte eine 
dunklere (rotgriäne oder rotbraune) Querbinde, von zwei am 
öftesten zusammenhängenden aber bisweilen durch die Grund- 
farbe von einander getrennten Flecken gebildet, von denen 
der vordere, welcher mit seiner ganzen Breite am Vorderrand 
hängt, der grösste und aussen stark winkelig ist]. 

Die schwedische Beschreibung der Varietät maculata 
p. 16 lautet ganz anders und zwar wie folgt: »Varieteten 
liknar till alla delar den normala formen, men framvingarnes 
tverband är upplöst i fläckar, af hvilka den främre är tre- 
kantig och belägen i vingens disk samt alls icke samman- 
hängande med framkanten, och den bakre är spetsig och 


WAHLGREN : MIMAS TILLIE L. UND SEINE AB. MACULATA WALIGR. 131 


belägen i vingens inkant.> [Die Varietät gleicht in allen Teilen 
der normalen Form, aber die Querbinde der Vorderflugel ist 
in Flecke aufgelöst, von denen der vordere dreieckig und 
im Discus des Flägels gelegen ist und gar nicht mit dem 
Vorderrand zusammenhängend, während der hintere spizig 
und am Hinterrand des Fläögels gelegen ist]. Hätte GILL- 
MER nicht nur die lateinische Diagnose sondern auch diese 
komplettierende Beschreibung durchgelesen, hätte er sie 
sicherlich nicht improbieren können. 

WALLENGREN's Nebenform »aculata ist also nicht mit 
der macularta der oben genannten Autoren oder, was dassel- 
be ist, mit ab. özsaculata GILLM. identisch; die letztere Form 
wurde von WALLENGREN gar nicht als Nebenform ausge- 
schieden sondern als zu der Hauptform angehörig betrachtet, 
ganz wie in der Tat noch REBEL es tut, der einzige von den 
mir bekannten Verfassern, der auch eine korrekte Beschrei- 
bung der WALLENGREN'schen Aberration gibt. 

Dagegen geht aus obigem deutlich 'hervor, dass ab. 
bipunctara CLARK, wenigstens wenn man nur die Zeichnung 
und nicht auch die Farbe beriäcksichtigt, mit ab. maculata 
WALLGR. ganz und gar identisch ist.! Dies hat sich auch 
durch eine Untersuchung des Originalexemplars bestätigt. 
In WALLENGREN's Schmetterlingssammlung, die dem Malmö 
Museum einverleibt ist, steckt nebst drei Exemplaren der 
»normalen» Form (ein rotgränes mit ganzer Binde, ein eben- 
falls rotgränes mit unterbrochener Binde und eine brunnea- 
Form mit ganzer Binde) auch das gut erhaltene Typexemplar 
der ab. maculata. Betreffs der Färbung ist es eine brunnea-Form 
mit gelblichbrauner Grundfarbe und gesättigt braunen Flecken. 
Besser als durch Weaorte, die nicht deutlicher als WALLEN- 
GREN's eigene werden könnten, kann ich das Zeichnungs- 
muster des Exemplares charakterisieren durch eine Hinwei- 
sung auf CLARK's Abbildungen von ab. bipunctata und zwar 
besonders auf Fig. 4 (links) oder vielleicht eher auf Fig. 6 
(ebenfalls links), doch ist der hintere Makel am Hinterrande 


! TuTtT's Beschreibung (Tabelle pag. 403) von bripunctata CLARK 
(»With band broken into costal and inner-marginal parts») ist unrichtig, 
wie auch seine Einreihung der Form in eine Gruppe mit »ground-colour 
pale-grey or fawn-grey (without green tinge)» unmotiviert ist. 


132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


ein wenig Dbreiter und darum vorn spitziger als auf diesen 
beiden Figuren. 

Sind also ab. maculata WALLGR. und ab. bipunctata 
CLARK hinsichtlich des Zeichnungsmusters völlig identisch, so 
sind sie doch, wenn man das Typexemplar der ersteren und 
die farbige Abbildung der letzteren berucksichtigt, hinsichtlich 
der Farbe einander ganz unähnlich; und es scheint mir deshalb 
nicht unangemessen, beide Namen zu behalten, und zwar 
maculata fär die braune, bipunctara fur die rotgrunliche Form. 


Ob der Name b6zmaculata GILLM. auch beizubehalten ist, das 
hängt von der namenstypischen LINNEÉ'ischen Form ab. Denn 
auch uber diese sind die Meinungen geteilt. Waährend die 
oben erwähnten Autoren die ganzbändige Form als die 
namenstypische auffassen, ist JORDAN der Ansicht, dass die 
Form mit geteilter Binde als Typform zu betrachten ist. 

Die Urbeschreibung "in Syst! Nat vedi Xp ry48g lautet: 
»S. alis angulatis: superioribus griseo fasciatis; posticis testa- 
ceis». Der Ausdruck »fasciatis» bedeutet fur TUTT die ganz- 
gebänderte Form. Gegen ihn wendet aber JORDAN ein, dass 
sich dies »griseo fasciatis» nicht auf die dunkle Binde be- 
ziehen kann, was ja natärlich ganz richtig ist. Die Beschrei- 
bung LINNÉ's kann wohl nicht anders gedeutet werden, als 
dass er die dunkelgräne Farbe der Flugelmitte und des Mar- 
ginalteils und den öfters dunklen Wurzelschatten fär die Grund- 
farbe des Flägels hält, gegen welche sich die dazwischen- 
liegende rötlich graue Färbung als zwei »grise&e fascie» 
abhebt; und als »fascie» könnten diese wohl hervortreten, 
auch wenn sie nicht durch eine ganz ununterbrochene dunkle 
Binde getrennt wären. Uber die Beschaffenheit dieser Mittel- 
binde sagt aber die Originalbeschreibung gar nichts. 

Gleich wie öfters muss dann das wortknappe »Systema 
Nature» mit Hilfe der ausfährlicheren, drei Jahre jängeren 
»Fauna Suecica>, ed. II, interpretiert werden. Hier' hat nun 
LINNÉ seine Ansicht äber die Grundfarbe und die Bänderung 
geändert und stellt die Diagnose pag. 287: »alis angulatis 
virescenti-nebulosis saturatius subfasciatis; posticis etc.> Dass 
dies »subfasciatis» nicht anderes als »mit schmal unter- 
brochener Binde» bedeuten kann, geht noch deutlicher aus 


MIMAS TILLIE L; UND SEINE AB. MACULATA WALLGR. 133 


der beigefägten »Descriptio» hervor, wo es heisst: »ale supra 
virescentes, in medio fascia s. maculis duabus obscurioribus 
etc.» Zusammen mit »subfasciatis»> muss dies »s[ivel» seine 
klassische Bedeutung von »oder richtiger, oder wenn man so 
will» haben. Höchstens könnte die Beschreibung auf eine 
Form mit äusserst knapp zusammenstossenden Bindenflecken 
absehen. Ein solcher Grenzfall (=ab. constricta GILLM.) 
gehört aber eher zu der bimaculata- als zu einer transversa- 
Form. 

Auch im Syst. Nat. ed. XII pag. 797 behält LINNÉ wört- 
lich die Diagnose von Fauna Suecica bei. 

Als namenstypische Form von Manas tilie "hat also die 
Form mit gräuner, in zwei an dem Vorder- resp. Hinterrand 
des Flägels hängende Flecke unterbrochener Binde zu gelten, 
und der Name bimaculata GILLM. wird uberflässig. Uberflässig 
ist auch der Name fasczafa GILLM., denn die Form mit vollstän- 
diger gräner Binde soll, wie JORDAN vorschlägt, ab. transversa 
benannt werden. Als Autor dieser Nebenform muss JORDAN, 
nicht TUTT, der ja diese Form fär die Hauptform hielt, stehen. 

BARTEL's ab. brunnea enthielt ursprunglich alle braunen, 
nicht gränen Formen der Art; TUTT hat aber den Namen 
fär die braune Form mit in der Mitte unterbrochener Binde 
fixiert und benennt die örunnea-Form mit vollständiger Binde 
brunnea-transversa. 

Die Nomenklatur der hier behandelten Formen wird also 
die untenstehende, wo in jeder der beiden Farbengruppen 
die erste Form eine ungeteilte Binde, die zweite eine nur in 
der Mitte unterbrochene und die dritte eine in einem Diskal- 
fleck und einen Hinterrandfleck aufgelöste Binde besitzt. 


A. Formen mit rot-grau-gränlicher Grundfarbe und 
gräner Binde. 
I. ab. Zransversa JORD. 
ZASD TINGS Lölocg me 
3. ab. öbipunciata CLARK. 


B. Formen mit hellbrauner Grundfarbe und brauner Binde. 
. ab. brunnea-transversa TUTT. 

ab. örunnea BART. 

. ab. maculata WALLGR. 


- 


N 


[SS 


134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Litteratur. 


AvuRIVILLIUS, CHR. Nordens fjärilar. Stockholm 1888—091. 

BartEL, M. Die palearktischen Grossschmetterlinge, II: 4. 
Leipzig 1900. 

CLARK, J. A. Variation of Smerinthus tilie. — Ent. Rec. Journ. 
Mar: RU T2: TOO: 

GILLMER, M. Zur Veränderlichkeit der Mittelbinde der Vorder- 
flägel beim Lindenschwärmer (Minas tilie L.) — Int. ent. 
Zeltschr:! 10... 1916. 

—— Zur Variation der mittleren Querbinde des Lindenschwär- 
mers (Minas tilie 1.). — Ibid. 

JORDAN, K. Familie: Sphingide. — Seitz, Gross-Schmetterlinge 
der "Erde: I:20 Stuttgart irigrsg. 

Lamra, S. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Ma- 
crolepidoptera. Entom. tidskr. 1885. 

LInnÉ, C. v. Systema Nature. Ed. X. I. Stockholm 1758. — 
Ed. XII. I: 2. Stockholm 1707. 

=——  "Falna Svecica. La. Il. Stockholm 1701. 

REBEL, H. Fr. Berge's Schmetterlingsbuch. Stuttgart 1910. 

SPULER, A.  Schmetterlinge Europas. I. Stuttgart 1908. 

STAUDINGER, O. u. ReBEL, H. Catalog der Lepidopteren des 
palearktischen Faunengebietes. Berlin 1901. 

Toutr, J. W. British Lepidoptera. - III; London 1902. 

WALLENGREN, H. D. J. Lepidoptera Scandinavi&e Heterocera. I. 
Lund 1863. 

Malmö !/& 1921. 


Beiträge zur Biologie und Morphologie 
einiger skandinavischen Rhopalozeren. 


Von 


Felix Bryk. 
(Mit vier Abbildungen.) 


I. Neues tuber Parnassius apollo L. 


gZ. Ein gefährlicher Parasit. 


Nicht so lange ist es her, da konnte man lesen: die 
Parnassius-Arten »leiden so gut wie garnicht unter 
Schmarotzern« (SCHULZE, I1, p. 229). Eichen sich von selbst 
derartige scheinbar apodiktische Behauptungen, woraus 
unkritische aber phantastische Schlussfolgerungsvirtuosen leicht 
zu den verschrobensten Ideen (z. B. äber die Geschiätzheit 
eines Falters oder dergleichen) gelangen können, Ideen, 
wovon es leider in der Mimikrytheorie allzusehr wimmelt, mit 
einer herausfordernden wie berechtigten Skepsis, so bäumt 
sich gleichzeitig gegen solches offenkundiges Generalisieren 
von negativen oder unzulänglichen Befunden das Kriterium, 
das zur Vorsicht, die vor Ubereilung schätzt, ermahnt. 
Solange man aber derartigen Behauptungen nicht recht an 
den Leib heran kann, weil die ihnen widersprechenden Beob- 
achtungen sich nicht immer sogleich einstellen wollen, glimmt 
weiter im Stillen das Irrlicht des Trugschlusses: nur tatsäch- 
liche Widerlegungen aufgrund von Befunden vermögen seine 
Kreise, die es immer weiter unbehelligt rechthaberisch um 
sich zieht, zu zerstören,... ihm selbst der Garaus zu machen. 
Erst jetzt lässt ich mit einer Variierung von SCHULZES 
Behauptung sagen: die Parnassius-Arten leiden so gut 


13 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


wie sehr unter Schmarotzern. Vier Schmarotzer sind 
mir alleine unter den Hymenopteren bekannt, von Dipteren 
(SEHULZE,; 11, p. 228), Fadenwiärmern (O.: SeHULTZ, 10,p: 
149) ganz zu schweigen. Schon vor Schulze hatte KRIECH- 
BAUMER (7) und nach ihm SCHMIEDEKNECHT (9, Pp. 1489) 
auf Erigorgus apollinis KRIECHB. aufmerksam gemacht, als 
einen Parasiten, dessen Speziesnamen auf das Wirtstier allein 
schon hinweist. Ferner hatte RUDOW (8) Pimpla instigator als 
Feind der Apollolarve angefährt. Und ich habe die stattliche 
Schlupfwespe Exochilum circumflexum 1. (BRYK, 2 a) aus 
einer karelischen Apollopuppe gezogen. Der neueste Schma- 
rotzer stellt aber an Gefährlichkeit, schon wegen der Menge 
in der er schmarotzend auftritt, auch wegen seines gemeinen 
Vorkommens die drei fruäher bekannt gegebenen Schmarotzer- 
hymenopteren wohl in den Schatten: als Pteromalus puparum 
L. hat ihn Dr. A. ROMAN bestimmt. 

Nicht wenig uberrascht war ich, als an einem triben 
Vormittage des 20. Juni dieses Jahres aus einer Apollopuppe 
diese niedliche Chalzidide, eine nach der anderen, herauskroch. 
Wie bei einem Bienerkorbe gab es nur ein Ausflugsloch; 
und es war fast unheimlich zu sehen, welch eine grosse Menge 
vom Todesfeinde sich diese Apolloraupe grossgezogen hatte. 
Sofort nach dem Schluäpfen wurden die Weibchen von den 
beträchtlich kleineren Maännchen begattet. Die Männchen 
häpften zuerst auf den Kopf der Weibchen, kitzelten die 
herumkribbelnden 2 mit ihren Antennen, eilten hastig im 
Krebsgange den Thorax herunter um zum Ziele zu gelangen, 
krochen bald darauf wieder auf den Kopf hinauf, wieder- 
holten das Liebesfächeln mit ihren Fählern, um die Erlaubnis 
zum abermaligen Liebesakte zu erhalten. So gieng es auf 
und ab: vom Kopfe nach unten hinab und von unten zum 
Kopfe hinauf. Wenn ein Weibchen auf seinem Kopfe mit 
einem besonders winzigen Männchen, — und die Variations- 
amplitude der Grösse der Männchen war in die Augen fallend 
beträchtlich —, herumkribbelte, so machte es bei der Hell- 
beinigkeit der $ÖI anfangs den Eindruck, als sässe ein arts- 
fremder Parasit auf seinem Nacken. Fluchtversuche machten 
die Tiere bei dem träben Wetter nicht; sie flogen uberhaupt 
nicht auf, sonden häpften verfolgt wie Zikaden weg, oder 


FELIX BRYK: BIOL. MORPHOL. EINIG. SKANDINAV. RHOPHALOZ. 137 


stellten sich tot, sich oft dabei auf den Riäcken legend. Ich 
zählte in allem am ersten Tage 131 Parasiten, davon 15 g. 
Am 21. Juni war es auch sehr tribe, desgleichen am 22. VI. 
Am 22. schläpften nach eintägiger Pause aus derselben Puppe 
weitere 5 Stäcke, darunter 2 g; in allem: 136 Stäcke(119 £, 
17 JS)t Es ist merkwärdig, dass am 24. Juni eine andere 
Puppe ausschliesslich Weibchen ergab. Nachdem dort 46 
Stäcke geschläpft waren,stellte ich diese Puppe von der Sonnen- 
seite in den Schatten; das Schläpfen hörte richtig auf. Am 
nächsten Tage, in die Sonne gebracht, schläpften weitere 
funf Weibchen: also zusammen 51 Stuck. Das war alles und 
kein einziges Männchen! Diese Tiere waren viel regsamer 
und flogen, verscheucht, in kurzem Fluge ans Fenster; wahr- 
scheinlich hatte die Sonnenhitze sie so rege gemacht, das 
trube,- Wetter die, fruherer so. träge. .Auch sie hatten nur 
ein eigentliches Ausflugsloch, auf der gleichen Stelle wie das 
der ersten Puppe: unten auf der Flägelscheide unweit vom 
Apex. Bei dieser Puppe ist aber noch ein kleineres Loch in 
einem der Segmentringe wahrzunehmen. Offenbar der erste 
Ausbruchversuch, der aber später auigegeben wurde, weil die 
Flägelscheide bei ihrer besonderen Durchsichtigkeit und ihrem 
geringerem Widerstande den richtigen Weg anzeigte. Das 
völlige Ausbleiben der SÖ und die geringere Anzahl an £ 
bei einem Gelege, im Vergleiche mit dem reich bevölkerten 
Gelege, auch mit männlicher Frequenz, bei der anderen Puppe 
ist mir unerklärlich. Auch bleibt es dahingestellt, ob das 
puparum- Weibechen tatsächlich 136 mal nach einander mit 
seiner winzigen Legeröhre die arme Apolloraupe maltrai- 
tierte,oder ob nicht veilmehr die Brut auf polyembryonalem 
Wege durch ovogenetische Embryoerzeugungen kettenweise 
aus einem einzigen Ei im Inneren der Raupe entstand, wie 
BUGNION (5, Pp. 574) ähnliche Fälle aus der Parasitenliteratur 
verzeichnet hat. Freilich sollten als Postulat fär eine »regel- 
rechte« polyembryonale Erzeugung Vertreter nur des einen 
Geschlechtes geboren werden, was aber hier nicht der Fall 
war; wogegen man eher in den Rahmen dieser Eventualität 
die monogyne Frequenz des zweiten Geleges hineinpassen 


1 Herr Dr. ROMAN hatte die Freundlichkeit der Frequenz der & nach- 
zupröfen. 


138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


könnte. Aber wir haben ja eingangs vor allzu voreiligen 
Schlässen gewarnt, weshalb diese Frage Kompetenteren zur 
Entcheidung tberlassen wird, ... aufgrund ihrer eigenen Er- 
fahrungen. | 

Viele der im Zyankaliglase umgebrachten Exemplare 
erwiesen sich nur scheintot; herausgenommen lebten sie 
allmählich wieder auf und benahmen sich, selbst mehrere 
Tage eingetiitet, ganz lebensfroh. 


fp. Der Kremasterersatz bei der Apollopuppe. 


Es erscheint fast unglaublich, aber dennoch ist es wahr, 
dass trotz der bald unäbersehbaren Flut der Parnassiusliteratur 
bis heute die Puppe von Parnassius apollo auf ihbren Kremaster 
hin, bezw. auf das Negative davon, noch nicht speziell unter- 
sucht wurde. Die Beschreibung des Puppenhinterleibs lautet 
in der gesamten einschlägigen Literatur, die wir aus begrei- 
flichen Grinden nicht anfähren, ungefähr: »mit stumpfer 
Spitze«. Nur bei KAYSER (6, p. 125) könnte man als auf 
eine Variante dieser Diagnose, auf eine nur scheinbare An- 
spielung auf das nun näher hier zu beschreibende kremaster- 
oide Gebilde schliessen, die aber bei näherer Untersuchung 
unbedingt auf eine Verdrehung der erwähnten Diagnose 
auctorum zuriäckzufähren ist. Dort heisst es: »am Hinterleibe 
mit einer kleinen Spitze versehen«<; was keiner eigenen Beob- 
achtung zugrunde liegen kann. 

Das Ubersehen der wirklichen Fazies des Puppenendes 
beruht zum guten Teile darauf, dass im Puppenstadium der 
abgestreifte Raupenbalg, von den letzten Segmenten einge- 
klemmt, am Hinterleibsende hängen bleibt; und auf den 
naheliegenden Gedanken, diese Exuvien einfach zu läften, 
schien man nicht verfallen zu sein. 

Betrachtet man nun eine exuvienfreie Puppe, so muss, 
selbst bei unbewaffnetem Auge, ein hervortretender Zwillings- 
fortsatz auf dem zehnten Abdominalsegmente der Sternit- 
kutikula in die Augen fallen, den ich mir näher zu beschreiben 
hiermit gestatte. Bei der Unzulänglichkeit der Terminologie 
fur die sichtbaren Puppenextremitäten werde ich mich der 


FELIX BRYK: BIOL. MORPHOL, EINIG. SKANDINAV. RHOPHALOZ. 139 


von BURMEISTER (3, p. 46) angewendeten französischen 
Fachausdriäcke (in lateinischer Ubersetzung natärlich) bedienen. 

Einen eigentlichen Kremaster oder ein ihm homologes 
Gebilde gibt es bei der Apollogruppe nicht, wenn darunter nur 
die Umbildung der äussersten Spitze des XIten Abdom.segmen- 
tes zu einem Greifapparate gemeint sein soll, womit sich die mei- 
sten echten Rhopalozerenpuppen an ihr spärliches Gewebrelikt 
festhalten. Fehlt nun der Apollopuppe ein Kremaster, so ist zwi- 
schen dem Anus fermatus und (bei den £) der Apertura sexu- 
alis ein deutliches Turbekelpaar (Fig. 1) sichtbar, das nur auf 


Fig. 1 und 2. Hinterleibsspitze einer Puppe von Parnassius apollo L., 9, 
mit sichtbarem Mimokremaster. (Makroskopisch; F. BRYK del.) 


den ersten FEindruck etwa ein sterigmaähnliches Gebilde in 
Erinnerung bringt, aber mit einem Sterigma durchaus nichts 
zu tun hat!; schon weil diese Analtuberkeln bei Puppen bei- 
der Geschlechter sich vorfinden. Ammeisten Ähnlichkeit zeigen 
sie, schon wegen ihrer gesättigt dunkelbraunen, fast schwarz 
erscheinenden Farbe mit Brustwarzen oder Zitzen. (Fig. 2.) 
Ich halte sie för Umbildungen des lezten Scheinfuss- 
paares (der Nachschieber) und bennene diesen kremasteroiden 
Zwillingsfortsatz: Mimokremaster.? Bei mikroskopischer 
Untersuchung von innen erweist er sich als kutikulär aus- 
gehöhlt mit einer gemeinsamen Spalte för beide Fortsätze. 
Es wäre von grossem Interesse die Differenzierung des Mimokre- 


1 Selbst wenn auch eine Konvergenzerscheinung ihrer Funktionen 
vorliegen sollte! 

? Diesen Namen postulierte ausschliesslich die biologische Bedeutung, 
die ich jenem Organe gerade fär die Apollopuppe beimesse! 


140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


masters bei verschiedenen Parnassius-Arten zu verfolgen, doch 
liegt mir vorläufig kein Vergleichsmaterial vor. Auch beim 
verwandten ÅArchon däfte man aus der Ähnlichkeit des 
Puppenhabitus mit dem der Parnasszus-Arten auf die Existenz 
eines ähnlichen Mimokremasters schliessen. Eine andere 
Zerynthiana Zerynthia hypermnestra Scop. (= Thais polyxena 
auct.) zeigt freilich uberhaupt keine diesbezäglich homologen 
Berihrungspunkte mit der Apollopuppe. Wie bei den echten 
Papilionen besteht die Spitze ihrer Puppe aus einem Kre- 
master mit einem Buäschel von angelartigen Häkchen, womit 
sich der Kremaster in sein Gespinst verankert; von den völlig 
räckgebildeten Nachschiebern sind nur noch ganz undeutliche 
Erhebungen der Kutikula an fraglicher Stelle kaum zu er- 
kennen, während man doch z. B. an gewissen Sphingidenpuppen 
selbst die Räckbildung der Bauchfässe nicht schwer entdecken 
kann. Nach der Abbildung der Hinterleibsspitze einer Morpho 
bei BURMEISTER (3, tt VIRTfL töfp. 23)4zusschliessen,dunfte 
eine ähnliche Mimokremasterbildung jenes sädamerikanische 
Genus auszeichnen; auch dort bemerkt man zwei Fortsätze 
vor der Apertura analis. Nach der Abbildung alleine ist es 
nicht kritisch sich ein Urteil zu bilden: ob diese Morpho- 
tuberkeln in irgendeiner homologen Beziehung zum Mimo- 
kremaster der Apollopuppe stehen oder nicht. Aber auf 
dem Vergleichswege mit anderen Puppen kommt man zum 
Schlusse, dass sie homologe Bildungen sind. Schon bei VAN 
BEMMELEN (1) fiel es mir auf, dass die Puppen von Vanessa 
Zorn (UsKer pe ROS Nä g:v20) und bPierts törassiee LA (les 
109, fig. 3 C) eine Existenz von verdächtig umgebildeten 
Scheinfässen erkennen liessen, weshalb ich in Ermangelung 
jedweden Puppenmaterials (ausser dem erwähnten von Par. 
apollo und Zer. hiypermn.) mich an meinen Kollegen DAVID 
LJUNGDAHL mit der Bitte wandte, auf dieses »>neue« Puppen- 
merkmal hin seine reichhaltige Puppensammlung durchzugehen. 
Nachdem mehrere Puppen Freund Ljungdals Revi passiert 
hatten, stellte er mir auf entgegenkommende Weise zu Studien- 
zwecken folgende Puppen zur Verfägung: P. machaon L., 
Pieris brässice vs) Vänessartio EN ändaopa "IC: uzticeerlss 
C album L., Pyr. cardui L., Argynnis ino ROTT., cydippe L., 
Epinephele jurtina LL. und Smerinthus populi IL. 


FELIX BRYK: BIOL. MORPHOL. EINIG. SKANDINAV. RHOPHALOZ. 141 


Um nicht allzusehr vom Ausgangsthema abzuschwenken 
und den Umfang dieser Studie nicht erheblich zu vergrössern, 
begnäge ich mich fär heute damit, nur im Kurzen die ge- 
wonnenen Beobachtungen tber die Mimokremaster-Ver- 
hältnisse bei den einzelnen Arten, wie sie mir der Zufall 
zusammangewärfelt hat, zusammenzufassen, so interessant es 
auch gewesen wäre: eingehende vergleichende Puppen- 
studien diesbeziäglich anzustellen. 

Eine mehr oder weniger starke Differenzierung des Mimo- 
kremasters lässt ich nicht schwer dabei verfolgen, wobei wir 
phylogenetische Beziehungen zwischen den einzelnen Arten 
untereinander diesmal ganz unberiäcksichtigt lassen, als wärde 
uns lediglich die stufenweise Entwickelung des Mimokre- 
masters kämmern. Während man beispielsw. bei Smer. populi 
nur von einer prononzierten Räckbildung der Nachschieber — 
also von keinem typischen Mimokremaster — sprechen kann, 
in der Art, wie er fast ganz verschwunden bei Zer. hypermn. 
erwähnt wurde, zeigen jene Tagfalterpuppen verschiedene 
Grade von Umbildung der Nachschieber zu einem mehr oder 
weniger ausgeprägten Mimokremaster. Bei keiner der unter- 
suchten Arten erreicht jedoch dieses Organ eine derartige 
Speztalisierung wie beim Apollo. Bei der Puppe von P: 
machaon lässt es sich eigentlich noch von keinem richtigen 
Mimokremaster sprechen; er ist kaum etwas deutlicher (oder 
richtiger undeutlicher) als bei Zer. Iypermn. Hingegen zeigt die 
Puppe von Pier. brassice zwei deutliche Hökerchen, die aber 
nicht besonders hervortreten (Vgl. VAN BEMMELEN, ll. c.). Die 
Vanessiden zeigen sehr deutlich eine stufenweise Ausbildung 
des Mimokremasters; bei carduz ist er am stärksten hervor- 
tretend, bei zrztice am schwächsten. Er ist hufeisenförmig 
und unterscheidet sich vor allem von dem der Apollopuppe, 
dass die beiden Hoökerchen einander nicht so nahe gerickt 
wurden, sondern viel weiter auseinander stehen. Bei den 
beiden Årgynmmnzs sind sie noch weiter auseinandergeräckt und 
nicht so hervortretend wie bei den Vanessen. Der Mimo- 
kremaster der FEpin. jurtina lässt noch deutlich die Rick- 
bildung der Nachschieber erkennen und bedeutet in der 
Entwicklung des Mimokremasters einen Schritt weiter von 


1.42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


den fast garnicht markierten Nachschiebern der Puppe von 
Sm. popult. 

Uber die physiologische Bedeutung des Mimokre- 
masters ist es schwer, sich apodiktisch auszusprechen. Es 
liegt die Annahme an der Hand nahe, besonders wenn man 
die. wie.htige, Rolle der Nachschireber,bersdenAnfé 
hängeprozedurder Stutzpuppen sich in Erinnerung bringt, 
dass nach der Abstreifung des Raupenbalges bei der Ein- 
zwängung der vom sechsten Lebesringe eingeklemmten Exuvien, 
auch noch der Mimokremaster, der von dem Spinnstoffe in 
der . Regel: nicht jverschont:, verbleibt;,mithilfttundjkdasser 
seiner Funktion nach auf diese Weise zur Festhaltung des 
Balges beitragend einen Kremaster geradezu ersetzt, der doch 
sonst die Anhaftung der Hinterleibsspitze an die Gespinstoase 
bei. dem Gros, der .Tagfalter -bewerkstelligt.. In diesem;Zu- 
sammenhange muss man tberhaupt die Rolle im Auge be- 
halten, die der abgestreifte, aber stark festgehaltene Raupen- 
balg bei der Apollopuppe zu spielen vermag, eine Rolle, 
wie sie SCHÄFFER schon 1754 fär wahrscheinlich annahm 
und was Dr. FISCHER später beobachtete!; ich verweise den 
Lesser, dabei. aufimeme. ;Apolloarbeitt2re,r ANESA DiolAZ; 
Sep. Pa LÖ): 

Uber die physiologische Bedeutung des Mimokremasters 
kann ich mich sohin vorläufig nur in Mutmassungen ergeben; 
erst im Freien angestellte Beobachtungen können daräber 
einen exakten Bescheid geben und Klarheit bringen. Jeden- 
falls möchte ich in der tatsächlichen Kremasterlosigkeit 
der unbeweglichen Apollopuppe eher etwas Primitives er- 
blicken, das ganz gut ein Gegenstuck zum Spinntriebe der 
Larve bildet, als daraus auf eine Ruäckbildung des einmal 
vorhanden Kremasters schliessen. 

Der Literaturhistoriker hat noch eine Frage zu beant- 
worten: wurde wirklich dieser Mimokremaster der Apollo- 
puppe von Niemanden beobachtet? 50 viel aus der mir nun 
ziemlich geläufigen Parnasszus-TLiteratur bekannt, wurde diese 


1 Aus Erfahrung kann ich nur Dr. FiscHERs Beobachtung (in zwei 
Fällen) bestätigen. 

? Dort habe ich öbrigens den »Kremaster« erwähnt, aber schlechthin 
nur in seiner weiteren Bedeutung des Wortes anstatt Hinterleibsspitze. 


FELIX BRYK: BIOL. MORPHOL. EINIG. SKANDINAV. RHOPHALOZ. 143 


Extremität bei keiner Parnassiuspuppe erwähnt oder abgebildet. 
Auf den ersten Blick macht freilich die Abbildung der Apollo- 
puppe bei DE GEER (4a, t. 18 f. 10) den Eindruck, als wäre 
jenes kleines Detail seinem scharfen Auge nicht entgangen. 
Aber schon beim Nachlesen des betreffenden Passus (ibid. 
p. 286) »Le brut du ventre qui est arrondi, est toujours 
courbé en dessous & ordinairement le dépouille de la Chenille 
y reste attachée«, [was GOEZE (4b, p. 59) folgend äbersetzt: 
»Der hinterste Theil der Flägelfutterale ist ein wenig aufge- 
trieben, und das rundlichte Schwanz-Ende immer etwas unter- 
wärts gekrämmt, welches auch gemeiniglich in dem abgestreiften 
Raupenbalge hängen bleibt«<] kommt man zur Uberzeugung, 
dass hier nur das Vorbild zu jener oberflächlichen Diagnose 
vorliegt, die dann durch die gesamte Literatur geht. Denn 
bei näherer Betrachtung mit einem Vergrösserungsglase er- 
weist sich das angefährte Puppenbild als mit den Exuvien 
versehen, was im En-facebilde (ibid. f. 11) erst ganz evident 
wird. Die Bezeichnung der freilich verdeckten Puppenspitze 
mit -demselben Buchstabe »p«, womit er auf fig. 13 die 
Sphragis kennzeichnete, will wahrscheinlich besagen, als ob 
DE GEER, der damals noch nicht wusste, dass die Sphragis 
nur beim Weibchen vorkommt, beide Extremitäten dort und 
hier homologisierte. 


I. Argynnis cydippe L. sphragophor! 


Dank dem besonderen Entgegenkommen seitens des 
liebenswärdigen Herrn Landgerichtsrat G. WARNECKE in Al- 
tona bin ich in der Lage einen weiteren bestehenden Fall von 
Sphragophorie unter den skandinavischen Rhopalozeren 
mitzuteilen. Diesmal handelt es sich um ein 2 von Årgynnis 
cydippe L. (= adippe auct.) Wie die nach einer von Professor 
A. TULLGREN vorzuglich hergestellten makroskopischen Auf- 
nahme abgebildete Fig. 3 zeigt, schmiegt sich an das (nun- 
mehr unsichtbare) Sterigma eine weissliche wächserne, nach 
hinten mit zwei kurzen Fortsätzen abschliessende, hängende, 
abgeplattete Sphragis fest an, uber deren Form nur nach 
einem Exemplare man sich nicht bindend auszusprechen 


144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


möchte: ob sie typisch oder nur individuell ist; ganz besonders 
die beiden symmetrischen Fortsätze. 

An die seinerzeit hier (BRYK, 2 b) mitgeteilten skandi- 
navischen Falter wäre nunmehr neben Argynnis v. improbula 
(vgl. Ent. Tidskr., 1920, p. 129) noch Argynnis cydippe IL. 
als sphragophor anzureihen. Unter 
den Argypynnis alleine wäre hiermit 
bei folgenden Arten die Sphra- 
gophorie festgestellt: cydippe IL., 
improba BTBR., papa IL. und 
pandora. : 

Beim mitgeteilten Argynnis $ 
ist — was freilich nicht direkt zum 
Thema gehört — als was Besonderes 
hervorzuheben, dass es ungewöhn- 
lich gezeichnet ist, indem aberra- 
tionswegig auf den Hinterflugeln 
völlig, auf den Vorderflugeln nur 
sehr schwach, die Binde, bezw. die 
Bindenelemente, des Mittelfeldes 
| | | i ruckgebildetisind.” HandlintHand 
RR damit ist unterseits die basalliegende 

A. TULLGREN.) Kontur der Silberbandmittellinie 

verloschen. Durch den Wegfall 

dieser Abgrenzungskontur wird unterseits ein abgetönter 

Ubergang von Silber zum Flägelfondbraun erreicht, was aber 
nicht so auffällt. 

Type: ein 2 von Argynnis cydippe L., ab. der chine- 
sichen Varietät (v. chrysodippe STGR.); Fig. 4. 

Patria? Sutsehan, c:m., ex: coll(G- WARNECKE, "Altona! 

Der Exaktheit zuliebe darf es nicht verschwiegen wer- 
den, dass auch der Mimokremaster an nicht-schwedischen 
Puppen der v. cetzus aus Krems a. D. und v. Wezzeli (Inns- 
bruck) nach einem reichlichen Materiale von etwa vier Dutzend 
Stucken festgestellt wurde, wie dass ebenfalls die puparum- 
Kolonie aus den gleichen ce£zus-Puppen [erhalten von Herrn 
FR. MULLER (Krems a. D.)| gezogen wurden. Es wäre aber 
ein an krankhaft-pedantische Vorstellungen angrenzender 
skeptischer Einwand, wollte man die an den nicht-schwe- 


FELIX BRYK: BIOL. MORPHOL. EINIG. SKANDINAV. RHOPHALOZ. 145 


dischen Formen derselben schwedischen Arten beobachteten 
Befunde nicht auch auf die schwedischen Stammformen 
beziehen und auch fär sie gelten lassen. Und wie es logisch 
sich schwer vorstellen lässt, dass cydippe in Ostasien sphra- 
gophor sei, aber nicht etwa in Schweden, so wird sich wohl 
Niemand zu einer derartigen Annahme von seinem hyper- 
kritischen Geiste verleiten lassen, dass die Apollopuppe 
schwedischer Herkunft möglicherweise keinen Mimokremaster 


Fig. 4. Argynnis cydippe L., 9 (var. chrysodippe STGR. ex Sutschan) 
ab. nova (Phot. Prof. A. TULLGREN.) 


zeige, wie er bei den Formen aus Niederösterreich und Tyrol 
ausnahmslos vorkommt. Bei dem allgemeinen Vorkommen 
des insektivor-polyphagen Pteromalus puparum I. liegt eben- 
falls kein Folgerungshindernis im Wege, ihn auch als Parasit 
der schwedischen Apollolarve in Betracht zu ziehen. 

Es ist mir schliesslich ein angenehmes Bedärfnis meinen 
verbindlichsten Dank jenen Herren, die mir geholfen haben, 
auch an dieser Stelle auszudruäcken und zwar: DAVID LJUNG- 
DAHL fur das schöne Puppenmaterial, Dr. A. ROMAN fir die 
Bestimmung des neuen Apolloparasiten sowie Aufmerksam- 
machung auf Schmiedeknecht und Kriechbaumer, Prof. A. 
TULLGREN fär die makrophotographischen Aufnahmen und 


10 — 218438. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 3—4 (1921). 


146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Landgerichtsrat G. WARNECKE fär die Zusendung eines Exem- 
plars von ÄArgynnis mit der von ihm entdeckten Sphragis, 
die mir sonst unbekannt geblieben wäre. 


Nachschrift. — Hinsichtlich der unter Fig.4 abgebildeten 
Argynnis möchte ich noch hinzufugen, dass, nachdem Herr 
WARNECKE mir auf entgegenkommende Weise jenes Tier 
abgetreten hat unter Verzicht auf sein Recht der Benennung, 
ich mich nunmehr entschlossen habe, diese markante Abart 
mit dem Namen extincta festzuhalten mit der Diagnose: 
Mittelbinde auf der Hinterflägeloberseite völlig verschwunden; 
unterseits ist die entsprechende Silberfleckreihe wurzelwärts 
nicht abgegrenzt. Schliesslich sei noch mitgeteilt, dass ein Y 
der Uraler Form (c/lorodippey(c.m.)ebenfalls eine Sphragis trägt, 
die frelich viel rudimentärer als bei dem abgebildeten und 
beschriebenen ist. Sie ist ebenfalls weisslich wächsern. Diese 
kleine Mitteilung halte ich schon deshalb fär wichtig, um in- 
vornhinein etwaigen Zweifeln uber die mitgeteilte Sphrago- 
phorie entgegenzutreten, da die Mitteilung und Abbildung 
eines einzelnen Falles von manchen Forschern noch als kein 
Beweis betrachtet wird; (Vel. in diesem Zusammenhange 
Prof. REBELS imgrunde wohlwollende Kritik in: Verh. Zool. 
böt: Ges. Wien, Vol EXX; Pp: (5) 1920). Obwohluich inden 
»Grundz. d. Sphragid.« die Sphragis z. B. von P. chamissonia, 
nach einem mir von Prof. JORDAN (Tring) von selbst mit- 
geteilten und von ihm als sphragophor zuerst erkannten Exem- 
plare, abgebildet habe, hält Prof.REBEL diese meine Angabe fär 
irrtämlich, mit der ganz eigentämlichen Begruändung, dass 
sein museales Material nicht nur »keine Spur von Taschen- 
bildung zeigt« (jungfräuliche 2 oder 2 mit abgefallener 
Sphragis??), sondern dass hierfär »in der Literatur keinerlei 
Angabe vorliegt«. Bei Anwendung des letzterwähnten Ar- 
gumentes miässte man jeder neuen Entdeckung von Sphra- 
gophorie mit gleicher ablehnenden Skepsis begegnen..., 
weil doch hieräber jedesmal: »in der Literatur keinerlei An- 
gabe vorliegt«. 


N 


1018 


FELIX BRYK: BIOL. MORPHOL. EINIG. SKANDINAV. RHOPHALOZ. 147 


Literaturhinweis. 


VAN BEMMELEN, J. F., Die phylog. Bedtg. d. Pupp.zng. b. d. 
Rhopar ete- -ete.swmns Menhandli deutsch: Zool 
(GES 23 HaAhKVerst  BLemen EIOIg. 

AVBRYKA HS SRinYparnasstophi:Insektun SOC. tit., VOL 
FEXSVAIINED s SSE SOMEROT2:) 


b ——, Zur Ikonogr. d. skand. sphrag. Rhop. in: Ent. 
INTeISker 6 VOX po [TAS FAI (109). 
c ——, Ub. d. Abändern v. Par. apollo LT. in: Arch. f. 


Nat., Vol. 80, A 5—A 10 [1914] (1915), (Sep. unter 
Titel: Par. Ap. u. sein Formenkreis [1919].) 

IBURMEISTER, Ek, Atlas, "d. LI descr. pnysc Nep. Argent. 
Lep., 1—2 livr., Buenos Airos (1879 — 80); 4:0 (tout par.). 

ANDER GEER; Ch. Mem.pssetva bhistd. ins:; Vol hIStockh 
(TYS 

b ——, [äbers. GozezE, J. A. E.] Abhandl. z. Gesch. Ins., 
Moln Numb Cr7S)5- 420. 

BuUGNIOn, E., Hexapoda in: A. LAnG, Handb. d. Morph. 
d. wirbellos. Tiere, Vol. IV, 4 Lief., Jena (1914); 8:0. 

KayseEr, G., Deutschl. Schmett., Leipzig (1860); 8:0. 

KriEcHBAUMER, in: Ent. Nachr., Vol. XXVI, p. 174 (d 8) 
(1900). 

RuDow, in KRANcHERS Ent. Jahrb. (1908, p. 101); Klein 8:0. 

SCHMIEDEKNECHT, Opusc. Ichneum., Fasc. XIX (1908). 

SCHIKTZ, SÖ Filarniensnpal kepjauns tl entse here Bat. 
Vol. V, Pp. 148—297 .(1900)- 

SCHULTZE, P., D. Nackengab. d. Pap.raup: in: Zool. Jahrb. 
(ADt: -Anat: ontog.), Vol. XXXII, (2), P- [1817]—244 
(m.' 3 Dopptaf.) (1911). 


Brunbandade malmätarens (Eupithecia 
sinuosaria EV.) nordiska utbredning. 


Av 


Einar Wahlgren. 


Alltsedan FEupithecia sinuosaria för ungefär 30 år sedan 
plötsligt visade sig på flera platser vid Nord- och Mellan- 
europas Östgräns och kort därpå även i vårt land, har den 
ådragit sig berättigat intresse från såväl fjärilsamlares som 
insektgeografers sida. Särskilt har dess fenomenalt snabba 
utbredning i Norden till synes utan hinder av orografiska 
förhållanden eller breda vattenytor varit ägnad att väcka för- 
våning. Det är ju ett nästan enastående fall, att en insekt, 
som icke kan räknas till skadeinsekterna eller till adventiv- 
formerna i vanlig mening, på så kort tid företar en invand- 
ring i så stor skala, att den nu icke blott i enstaka kolonier 
utan i, som det tyckes, tämligen jämn fördelning omfattar 
ett nordeuropeiskt område, som består av hela södra hälften 
av Finland och Sverige, södra delen av Norge, nästan hela 
Danmark, alla de baltiska randstaterna samt delar av östra 
Nordtyskland. 

Förf. har redan förut en gång (1908) varit inne på frå- 
gan om artens utbredning i Norden; sedan dess har jag 
emellertid dels själv haft tillfälle att se arten på ett par nya 
svenska lokaler, dels ha i litteraturen nya fynd från Sverige 
och grannländerna annoterats, men framför allt har jag genom 
att vända mig till svenska och utländska entomologer fått 
kännedom om ett förvånansvärt stort antal och för kunskapen 
om artens utbredningshistoria viktiga lokaler och data, var- 


E. WAHLGREN, BRUNBANDADE MALMÄTARENS NORDISKA UTBREDN. 149 


för jag trott det vara av intresse, att en sammanställning av 
dessa gjordes, i synnerhet som den karta WARNECKE år 
1919 publicerat i »Iris» härmed visar sig vara ytterligt ofull- 
ständig såväl i fråga om den allmänna utbredningen i Nor- 
den (den upptar t. ex. inga lokaler från Danmark) som i 
fråga om spridningen inom området. 

Till nedanstående redogörelse för de mig bekanta fynd- 
orterna inom de olika länderna må fogas den anmärkningen, 
att uppgifterna från Asien och Östeuropa (inkl. de baltiska 
randstaterna) såsom liggande utanför det här närmast ifråga 
varande området endast äro helt summariska och ofull- 
ständiga. 


Asien. 


År 1848 beskrevs Eupithecia sinuosäria av EVERSMANN 
från Irkutsk i ÖOstsibirien, och ännu i STAUDINGER's katalog 
av år 1871 uppgives endast denna lokal. Sedan dess är 
arten emellertid enligt uppgifter i STAUDINGER's katalog 1901 
och av PROUT (hos SEITZ, »Gross-Schmetterlinge der Erde») 
i olika former funnen flerstädes i Sibirien ända till dess väst- 
gräns, t. ex. på Barabastäppen (TSHUGUNOV), åt sydväst ned 
emot 40. breddgraden i ryska provinsen Fergana, i Central- 
asien i Östturkestan (Jarkand, Aksu och Korla) och Mongo- 
liet (Urga) samt i inre östra Asien ned till 30. breddgraden, 
vid Ta-tsien-lu i Kina. 


Ryssland. 


Enligt STAUDINGER's katalog 1901 förekommer fjäriln i 
mellersta och södra Ryssland. De exakta fynduppgifter, jag 
känner, äro fåtaliga. 

I ALBRECHT's katalog av år 1882 över Moskvatraktens 
fjärilar saknas arten. I mitt exemplar av detta arbete finnes 
emellertid ett litet hekografierat häfte på fem sidor med titeln 
» Beitrag zum Catalog der Lepidopteren des Moscowischen 
Gouvernements», undertecknat »1888. Den 30 November. 
Moscau. L. Albrecht». Det inledes med orden: »Folgende 
Schmetterlinge sind mit 1882 von mir gefangen und einzu- 


150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


reihen in den Catalog der Moscauer Lepidopteren», och i 
detsamma upptages även KFupithecia sinuosaria. Wid Petro- 
grad uppträdde arten i början av 1890-talet. BOHATSCH 
nämner 1893, att arten seit Jahren ber St! Petersburguge- 
fangen wird». Enligt E. REUTER, som samma år (1893) 
även omnämner arten från Petrograd, skall den enligt skrift- 
ligt meddelande från BOHATSCH där anträffats under »de 
senare åren», och TEICH skriver redan 1892 efter att ha 
omnämnt fjäriln från Livland: »In Petersburg war sie schon 
fräher bemerkt worden». Senast kan således Petrogradfyndet 
dateras till 1891. 

Från samma år, 1891, daterar sig även ett fynd från 
Petrosavodsk (BLÖCKER), 1896 träffades arten vid Schungu 
(B. POPPIUS), och den är dessutom funnen vid Spaskaja-Guba 
(BLÖCKER). Dessa tre fyndorter, som meddelats mig av 
disponenten TH. GRÖNWALL, Tammerfors, äro belägna i 
ryska Karelen, således omedelbart intill det finska området. 

Dessutom känner jag arten från Kasan, 1908 (KRULI- 
KOVSKI) och det fordom ryska, numera till nationaliteten 
tvivelaktiga Vilna, 1904 (DAMPF). 


Finland. 


Det älsta kända fyndet av £. sinuosaria omnärmnes av 
E. REUTER och härstammar från !!/g 1892, då den träffades 
inomhus i Valkjärvi kronopark på Karelska näset, således i 
närheten av Petrograd. 

För att få kännedom om artens nuvarande utbredning 
i Finland tillskrev jag professor ENZIO REUTER, som hade 
vänligheten att sätta mig i förbindelse med den utmärkte 
FEupzithecia kännaren, disponenten THORWALD GRÖNBLOM i 
Tammerfors. Tack vare herr GRÖNBLOM's utomordentliga 
välvillighet, för vilken jag är honom synnerligen tacksam, 
är jag icke blott i tillfälle att meddela nedanstående rikhal- 
tiga och detaljerade förteckning över de hittills gjorda fin- 
ländska fynden utan även att inlägga dem på bifogade karta, 
som vad Finlandsdelen beträffar är en så vitt möjligt trogen 
kopia av en karta i större skala, som herr GRÖNBLOM haft 
den stora godheten att sända mig. De efter de geografiska 


E. WAHLGRRN, . BRUNBANDADE MALMÄTARENS NORDISKA UTBREDN. I51 


distriktsnamnen inom parentes stående initialerna äro de på 
finska biogeografiska kartor sedvanliga signaturerna. 

NG dare ken s(Kb)NKoniolanty":/7TIon3 (Ek BAST- 
MAN); Nurmes !9/7 1915 (MUSTONEN). 

radio gar Klar elen (Kl): Jaakkimal”"/6 1805 (NIPOP- 
PIUS); Kirjavalahti (B. POPPIUS); Soanlahti (B. CEDERHVARF); 
Blisenvaara see T LOTON (EX LÖFQUIST);S Pankkala" "nm I9I6 
(E. LÖFQUIST); Sortavala ”"/1 1919 (O. WINTER, T. KAR- 
VONEN); Valamo :/7 1920 (T. KARVONEN). 

Karelska näset (Ik): Valkjärvi !!/g 1892 (K. J. EHN- 
BERG); Sakkola ??/& 1908 (H. FEDERLEY); Kivinebb ??/&6 1915 
(E. SILLMAN); Terijoki och Kuolemajärvi 1919 (P. YLÖNEN). 

Kajanskar Österbotten! (Ok): Kajana 1899 (J. E: 
ARO). 

NO firas arvio lax (Sb):; Kuoplot/z 1899; Cm te LOT 
(IGEN ARO, EE. WiCSUOMAEATINEND) 0? /se 1002; "/1 T908-(R: 
FABRITIUS); Karttula !9/7 1901 (G. FABRICIUS); Salahmi ?/7 
TOTTA (PE OT AVES) 

Södra Savolax (Sa): St. Michel ?!/7 1904 (R. FABRI- 
TIUS); Vuohijärvi 1918 (E. W. SUOMALAINEN). 

Sö dif arkarelem(Ka)jJöoskis H/6— Hi I9003, modd 
(]J. SUCKSDORFF, K. J. VALLE); Virolahti /7 1913 (C: NYBERG); 
Miborg, "/sitorg,, T-1On5 (MI LÖRGREN); Sippola .>/6 1915 
(MIK UJOLA); Kotka (A. ULVINEN). 

Slöjdinarskav astiand (fajssjoutsa Hörsel -IOAL .(l 
SUCKSDOREF); ! Kangasala I 29/7: 19074 29/6 r1on3 (AD WEGE- 
KUUS)) SP örÖnI (AA. BOPPIrS); 'Hattulas 7) 1900, P/miIOTT, 
7 1917 (A. WEGELIUS); Vierumäki !9/; 1909 (A. POPPIUS); 
Orivesi "7 1909. (Al. WEGBLIUS); iIuvlastil==>/fsmitgm 
(CARL MUNSTERHJELM); Birkkala ??/6—?9/7 1912 (TH. CLAY- 
HITES, oDENCERÖNBLÖM)SA) Janakkold tt bo Lo05.1 "6 YLOI6 
(K. ABT, MUSTONEN); Lempäälä !74/g 1915 (T. PUTKONEN); 
Vanaja (H. BASTMAN), ??/6 1916 (A. WEGELIUS); Kalvola 
1918 (V. Karvonen); Messuby "/7 1919 (TH. GRÖNBLOM). 

Nyland (N): Helsinge (A. WEGELIUS, E. OKER-BLOM), 
"”/e 1896, / 1899 (H. FEDERLEY), ””/e 1900 (G. FABRICIUS); 
Pärnå 12/6 1903 (Å. NORDSTRÖM); Ekenäs ?!/s&—'/; 1904 
(RI FABRITIUS)K I914 (W. WAHLBECK, B. LINGONBLAD); 
Tvärminne zool. stat. 1912 (H. FEDERLEY, A. WEGELIUS, 


152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


TA: GRÖNBLOM); n?=!/71u19120(G:-MUNSTERHJEEM) V ILE: 
VANDER); Ingå ”/T 1914, ”/s8 1915 (G. MUNSTERHJELM); 
Borgnäs' '!/; "1914 (Al POPPIUS); !!/6—"/1 1916/(T. PUTKO- 
NEN); Kyrkslätt 7/7 1915, ”"/e&—'?/7 1916 (E. LÖFQUIST, NY- 
LUND); Esbo (B7 POPPIUSj: C:NYBERG)V: KARVONEN) Ef 
1ö15 (ENMEÖFQUIST); Helsingforsun(C: INYBERGNIEN OÖKER: 
BLOM), '2/6&—!?/7 1917 (BJ. WASASTJERNA); Borgå, Pellinge 
25/6 —?/7 1915 (A. MAGNUSSON), Borgå (W. WAHELBECK), /7 
1920 (TH. GRÖNBLOM); Thusby (R. CEDERHVARF); Mörskom 
(CALONIUS). 

Södravr Österbotten! (Oa):x:Isokyrän (Ps NEDER: 
STRÖM). 

Satakunta (St): Tyrväa ts (E3 FÖRNVÅÄTLD): Flekiigo2, 
16/7: 1903 (G. FABRICIUS);- Birkkala /5="5/7 1906) ?/7 1907, 
20/5 1909, 8/21 190, IOITy? fe Pr ngr 
261, 1913, 5Sjr=c13/G 1915, lay. Ba 1916, Föga 1917, 
1—-23/; 1918 (THORW. o. TORST. GRÖNBLOM); Björneborg 
(J. E. ARO, E. W. SUOMALAINEN); Huittinen (LÖNNGREN); 
Karkku (E. W. SUOMALAINEN) 

Äb oo mrådet. (Ab): Kimito! ""5/7- 1895; 77 /e. 1899-(A8 
POPPIUS); Nagu f—?!/6 1806:-(A. POPPIUS), 1919 (H. KLING- 
STEDT);" Bromarf 7/7 11809.-(]. SUCKSDOREF);! Pargas ?2E”"fe 
1901 (A. -POPE1IUS), /6 IO14 | (LINDQUIST); Töfsala !/er16003 
(A. Poppius); Karislojo (J. SAHLBERG), ”'/&6 1908, !?/1 1909 
(R. o. I. FORSSIUS); Sammatti ”?/e 1908 (I. FORSSIUS); Viehtis 
r91074G: HUEET)- Lojocst/rsrörs (HAR SVEINDBERG)YCADbo 
!3/grr910 (TEA:SCLAYHILNS); Nådendal ”F?/7it919 (TH. CLAY 
HILLS); Luusjoki 1920 (N. KANERVA); Korpo (RINGBOM); 
Merimasku (TONNILA). 

Åland (Al): Mariehamn 1899 (ARO) SITS 
CLAYHILLS); Föglö 11—-29/; 1906 (Å. NORDSTRÖM). 


Estland. 


SLEVOGT uppgiver följande lokaler: Reval, Ass och 
Wittenpöwel (PETERSEN), Lechts och Kapps (HUENE). 


E. WAHLGREN, BRUNBANDADE MALMÄTARENS NORDISKA UTBREDN. 153 


Lettland. 


Det tidigaste fyndet från någon av de nuvarande baltiska 
staterna daterar sig från år 1891, då TEICH träffade arten 
på en husvägg i Dubbeln vid Rigaviken. SLEVOGT nämner 
också Kurtenhof (TEICH) och Wolmar (LUTZAU, 1896 myc- 
ket allm.), båda i Livland. 

Inom republikens Kurlandsdel uppträdde arten, så vitt 
känt är, först 1893 vid Bathen, där den sedermera regel- 
bundet förekommit. »Muss in Bathen erst 1893 eingewandert 
sein, da ich von 1882 bis zum genannten Jahre kein Tier 
dieser Art hier beobachtet», skriver SLEVOGT. Den senare 
nämner den även från Halswigshof 1903 (DAMPF) och Illuxt 
1905 (KLINGENBERG). 


Preussen. 


År 1902 träffades arten enligt SPEISER första gången i 
Tyskland, vid Sorquitten i Ostpreussen (V. VOISKY), och 
117 1909 fann DANNENBERG den vid Köslin i Pommern, där 
den även fångades 1910. Även vid Sorquitten uppträdde 
arten också de följande åren ?/c—!"/1. 


Polen. 


Enl. WARNECKE skall arten vara nämnd från Warszawa 
av SLASTSCHEFSKY i en förteckning av år 1911. 


Sverige. 


Uppgifterna i litteraturen om artens utbredning inom 
vårt land äro ännu skäligen sparsamma, och anledning finnes att 
förmoda, att dess spridning är betydligt jämnare än vad som 
av kartan och nedan sammanställda fynd framgår. Att jag 
här är i tillfälle att meddela åtskilliga förut ej offentliggjorda 
och för kännedom om artens spridningshistoria beaktansvärda 
fynd, har jag främst att tacka doktor L. TRAFVENFELT, som 
även denna gång haft den stora vänligheten att låta mig få 


154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT TO2:15 


del av sin rika erfarenhet som fjärilkännare. Dessutom har jag 
att tacka lektor J. A. Z. BRUNDIN och läroverksadjunkten E. 
KLEFBECK för meddelanden om nya fynd, varjämte profes- 


1909 1902 


Utbredningen av Eupilhecia sinuosaria Ev. inom Skandinavien och de 
baltiska länderna. 


sorerna Y. SJÖSTEDT och A. TULLGREN haft godheten lämna 
mig upplysningar om artens förekomst i Riksmuseets och 
Centralanstaltens för jordbruksförsök samlingar. 


IR 


E. WAHLGREN, BRUNBANDADE MALMÄTARENS NORDISKA UTBREDN. 155 


Det första fyndet av. E. sinuosaria 1 Sverige gjordes av 
C. G. HOFFSTEIN, som ”/; 1895 fångade arten på Runmarö 
i Stockholms skärgård. 

De hittills kända fynden fördela sig på följande sätt på 
de olika landskapen. 

Mäastlerbotten: PS nordligaste fyndlokalen i vårt 
land far Umea, dar fjariln.+" (6 1913 samt: flera ex. or ce 
1914 fångades av TRAFVENFELT. 

Ångermanland. Redan !'/; 1899 togs arten i Sol- 
lefteå av TRAFVENFELT, och från Härnösand har jag haft 
tillfälle att rapportera den från år 1912. 

Medelpad. Det första norrländska fyndet och det 
näst älsta i Sverige gjordes av TRAFVENFELT ?/s 1896, då 
han träffade fjäriln i byn Backen, Indalslidens socken. 

Hälsingland. Fynd i Delsbo ha gjorts av RUDOLPHI 
”/&6 och !9/7; 1901 och bestämts av TRAFVENFELT. 

Värmland. I Ransby, Dalby socken i norra Värm- 
land, tog jag ett ex. ””/É€ 1907, och i Malsjö i mellersta delen 
av landskapet träffade TRAFVENFELT hösten 1916 larver, 
som kläcktes ””/i o. ?/s 1917, och år 1919 togs en nykläckt 
fjäril så tidigt som !4/2 (efter övervintring inomhus?). 

Uppland. Utom det ovan nämnda fyndet från Run- 
marö är arten träffad flerstädes i Stockholmstrakten. Vid 
Stocksund träffade jag den 1907. Ex. från Svartsjö, tagna 
av LJUNGDAHL fe, !?/; 1910 finnas i Riksmuseet; samma år, 
?/6, togs den av ORSTADIUS vid Långholmen. Ett ex. från 
Blidö, fångat ”"/& 1914 av LJUNGDAHL, finnes i Riksmuseet, 
och i aug. 1914 träffade densamme larver av arten i utkan- 
ten av Stockholm. På Experimentalfältet fångade jag arten 
1/8 1918 och på samma lokal är den enligt ex. i Central- 
anstaltens samlingar redan träffad av LAMPA !/g (årtal sak- 
nas). Lektor BRUNDIN har enligt meddelande i brev funnit 
den i Låddersta i Kalmar socken !?9/; 1919. Ex. från Upp- 
land utan närmare lokaluppgifter finnas i Riksmuseum sam- 
lade av LAMPA (?/7;) och AURIVILLIUS. 

Södermanland. MEVES uppgiver arten såsom täm- 
ligen allmänt förekommande vid Södertälje 1912—14. EX. 
från landskapet tagna av AURIVILLIUS finnas i Riksmuseum. 

Östergötland. Enligt meddelande i brev från läro- 


15 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


verksadjunkten E. KLEFBECK har denne tagit arten i Skedevi 
i södra delen av landskapet. 

Småland. Inom Jönköpings län är fjäriln tagen i 
Ölmestad, ungefär I mil söder om Gränna, ??/ 1916 av 
BRUNDIN. I Kronobergs län är den fångad vid Växjö !”/e 
1OM, YT IOT2:0: TÅ/aIOLSr av ÖRSTADIUSHochri Utshult 
4 mil söder därom, 1912, 1013 0. 1915 av BRUNDING, I Kal 
mar län är den enl. meddelande av lektor BRUNDIN träffad 
på Hunö i Misterhults socken ??/&, ?/1+ och 4/7; 1920 

Halland. -TRAFVENEELT, fann arten i Torup, !/e 1916 

Skåne. 2 ex. på husvägg i Hästveda, norra Skåne, ”?/7 
1919 (RYDÉN). 

Gottland. Redan ?/7 1904 träffade MJÖBERG flera 
ex. på husväggar och rönnar vid fyrplatsen på Fårön, och 
!0/7 1908 antraffades fjäriln även i Hemse, på södra delen av 
Gottland av TRAFVENFELT. 

Öland. ?7/& 1912 träffade jag ett ex. i Karlevi, Vick- 
leby socken på södra Öland. I Vickleby är fjäriln även träf- 
fad !7/6 1921 av BRUNDIN enligt meddelande i brev. 


Norge. 


För upplysningar rörande £. sinuosaria's förekomst i 
Norge är jag mycken tack skyldig statsentomologen T. H. 
SCHOYEN, som godhetsfullt lämnat mig samtliga nedan an- 
förda uppgifter. 

Akershus amt. Det älsta norska fyndet daterar 
sig från aug. 1907, då arten togs vid Nordstrand vid Kri- 
stiania..av./ WarM. SCHOYEN. : Sedermera är jdetr tagenyi 
Kristiania ?2/6&r0m-/7 1957 (J.: RYGGE) samt i Nesodalen vid 
samma stad, många fynd under flera år (HAANSHUS). 

Smaalenenes amt. Jelöen: vid | Moss. /+ 1908 
(BARCA). 

Kristians amt. Röisheim mitt i Jotunheimen ?!/7 
1915 (J. RYGGE), den nordligaste fyndorten i Norge; Bagn 
i Valders /7 1914 (HAANSHUS). | 

Biratsbergs amt Vraadali sBelemarken/tet9n; 
(J. RYGGE). 

Nieidemaäs amt. Risöty/nHIot9ARYCECE) 


E. WAHLGREN, BRUNBANDADE MALMÄTARENS NORDISKA UTBREDN. 157 


Danmark. 


Samtliga de nedan angivna fyndlokalerna äro nämnda i 
»Danmarks Fauna». För närmare detaljer angående fynden 
har jag att tacka herr A. KLÖCKER, Som haft godheten med- 
dela mig åtskilliga värdefulla upplysningar. 

Bornholm. Arten nämnes av JENSEN såsom tagen 
på Bornholm av A. SKARVIG. Fyndet är det älsta säkert 
daterbara från Danmark och är enligt KLÖCKER gjort "/+ 
1905 i Aardale, där fjäriln även fångades ”"/& 1906 och /s6 
(COA 

Sjelland. Det i»Danmarks Fauna» omnämnda fyndet 
från Stevns på östra kusten gjordes enl. KLÖCKER sannolikt 
omkring år 1912. 

Lolland. Det av L. JÖRGENSEN omnämnda och av 
honom gjorda fyndet vid Strandby, ett par km från södra 
kusten, härstammar enl. KLÖCKER från ””/s 1912, då 2 ex. 
fångades. 

Jylland. Den enda från Jylland kända fyndorten upp- 
gives av THOMSEN vara Allerup Bakker och i »Danmarks 
Fauna» Dannerhoj, som är en av dessa backar. Enligt med- 
delande av KLÖCKER, som inhämtat insamlarens mening, 
härleder sig fyndet dock sannolikt från trakten en mil norr 
om Frederikshavn. Som fjäriln lång tid förblev obestämd 
kan fyndet nu ej med säkerhet dateras; senast härstammar 
det från 1900-talets början, möjligen redan från 90 talet. 


Kasta vi en överskådande blick på de viktigaste i det 
föregående nämnda data, finna vi följande. Kring mitten av 
8o-talet uppträder FEupithecia siumuosaria vid Moskva. Under 
de första åren av 90-talet har den med bred front nått Ost- 
europas västgräns: 1891 iakttages den i Petrosavodsk, Petro- 
grad och Rigatrakten, 1892 har den nått in över Finlands 
gräns och visar sig flerstädes i Östersjöprovinserna. Tre 
är därefter har den spritt sig till finska Karelen och Åbo- 
området, och dess förtrupper ha till och med överskridit 
Östersjön och visa sig i Stockholms skärgård. Redan föl- 
jande år, 1896, når den Medelpad, och innan århundradets slut 
har den utbrett sig över 7 finska distrikt, bl. a. så nordligt 


158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


som till Kajana, samt fått fast fot på Ålandsöarna, i stora 
delar av de baltiska provinserna och i Sverige besatt utom 
Medelpad även Ångermanland. Under 1900-talets första 5 
är fortgår spridningen oavbrutet, den besätter ytterligare 3 
av de finska distrikten, visar sig i Littauen och Ostpreussen, 
på Gottlands Fårö och på Bornholm, och två år därefter, 
således 15 år efter sitt första uppträdande i Nordeuropa, har 
den nått så långt i väster som till Värmland, Norge och 
Jylland. 

Jag vill icke ytterligare prässa materialet. Mången tycker 
kanske, att det redan skett för starkt, och invänder, att det 
anförda är fjärilns upptäckts- och icke dess vandringshistoria. 
Och naturligtvis är invändningen befogad. Men å andra 
sidan kan det knappast betvivlas,; att denna upptäcktshistoria, 
vars allt västligare fynd få allt senare datum, står i nära 
samband med spridningsförloppet. Särskilt synas de nämnda 
fallen Moskva (ALBRECHT) och Bathen (SLEVOGT), vars om- 
givningar åren före artens uppträdande blevo grundligt un- 
dersökta, förtjäna beaktande. Att den skulle vara en gam- 
mal europeisk art, som först på senare år blivit av olika an- 
ledningar uppmärksammad, är fullkomligt uteslutet, så på- 
fallande som fjäriln med sin klara och tydliga: teckning 
skiljer sig från alla andra europeiska Eupilhecia-arter, så öppet 
och iögonenfallande som den uppträder, nästan alltid i när- 
heten av människoboningar, och så grundligt som ett otal 
trakter av Mellan- och Nordeuropa äro genomarbetade med 
avseende på makrolepidopterer. Att £E. sinuosaria är en 
östlig och speciellt en sibirisk invandrare, därmed har man 
också redan tidigt (t. ex. TEICH) varit på det klara, och där- 
för talar icke blott hela dess utbredningshistoria utan även 
dess närmare frändskap med asiatiska former. 


I artens spridningshistoria är det framför allt två drag, 
som förtjäna att uppmärksammas: dess utpräglade favorise- 
ring av de nordiska länderna och dess förvånansvärt snabba 
utbredning inom detta område. 

Medan i det egentliga mellaneuropa endast två eller, 
om Polen hiträknas, tre isolerade lokaler äro kända, har den 
formligt översvämmat hela Norden åtminstone söder om 64. 


E. WAHLGREN, BRUNBANDADE MALMÄTARENS NORDISKA UTBREDN. 159 


breddgraden. Vill man söka någon klimatologisk förklaring 
på artens förkärlek för Norden, kan man icke tänka på som- 
martemperaturen, ty i Irkutsk är medeltemperaturen för juli 
manad «= 13 8,,inUtga ss 18-,2a och ArJ$asany tillochmed 
19”,6. Ännu mindre kunna fuktighetsfaktorer vara de be- 
stämmande för en art, som kunnat utbyta Mongoliets öken 
mot Norges kust. Det enda man skulle kunna tänka på, 
vore dess behov av låga vintertemperaturer. Tänker man 
sig dess europeiska fyndorter inlagda på en meteorologisk 
karta utvisande januariisotermernas förlopp, skall man också 
finna, att de alla äro belägna ovanför eller (Danmark) strax 
utanför isotermen för o”. Attsåtskilliga nordliga och konti- 
nentala arter just behöva en låg vintertemperatur för sin 
utveckling, har jag på annat ställe betonat. 

Innan jag ingår något på den svåra frågan om artens 
snabba spridning, må några ord nämnas om dess ekologi. 
Larven träffades ursprungligen (HOFFSTEIN) i Sverige i blom- 
knopparna av Caragana grandiflora, en från Sibirien här- 
stammande buske. 1905 beskrevos utvecklingsstadierna ut- 
förligt av DRAUDT, som fann, att larverna i fångenskap levde 
av blommor av åtskilliga ÅAtriplex- och Chenopodium-arter, 
och dessa synas också vara larvernas vanligaste näringsväx- 
ter i Europa. På Chenopodium album äro nämligen larver 
bl. a. träffade vid Stockholm av LJUNGDAHL och i Malsjö 
(Värmland) av TRAFVENFELT. MEVES åter har funnit, att 
larver i fångenskap förtära blommor av åtskilliga växter, 
Chrysanthemum leucanthemum, Artemisia vulgaris och Cap- 
sella bursa påstoris, blad av Caragana arborescens, blad- och 
stjälkhår av AÅchillea mäillefolium men framför allt blommor 
av Irifolium repens och pratense. Den är således polyfag. 
Förpuppningen sker på marken och pupporna övervintra. 

Om artens spridningssätt ha, så vitt jag känner, endast 
tre entomologer yttrat: någon åsikt. MJÖBERG, som träffade 
den på Fårön, framhåller att den då dessutom var känd från 
Angermanland och Upplands skärgård, »sålunda vid de två 
smalaste ställena af Östersjön eller Ålandshaf och Kvarken. 
Det är därför ganska antagligt, att den invandrat just öfver 
dessa ställen. Och säkerligen har den äfven invandrat till 
Fårön österifrån. För goda flygare bör denna färd ej vara 


160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


omöjlig.» MJÖBERG framhåller i detta sammanhang också 
Fåröfyrens möjliga betydelse för ditlockandet av nattliga, 
vinddrivna insekter. 

DANNENBERG, som 1909 träffade fjäriln vid Köslin (Pom- 
mern), och som ej känt till fyndplatsen i Ostpreussen, skriver: 
»Ich dachte zuerst an eine VWVerschleppung mit der Eisen- 
bahn, obwohl dieselbe fast ?/, Stunden von dem Fundort 
entfernt liegt». Slutligen har WARNECKE upprepade gånger 
yttrat sig om artens vandring, senast 1919 i »Iris», där han 
påvisar dess »gleichzeitige Vordringen nördlich und säödlich 
der Östsee», ett yttrande som WARNECKE i brev ytterligare 
preciserat så, att han antager, att vandringen skett aktivt, 
och att den nordligare av dessa vägar gått över Ålands- 
öarna. 

Nu vill jag ingalunda betvivla, att £. sinuosaria är en 
mycket energisk och aktiv vandrare, vilket dess snabba 
spridning inom de områden, där den inkommit, synes ådaga- 
lägga, och för vilket dess relativa klimatiska härdighet och 
dess polyfaga möjligheter äro gynnsamma faktorer. Men 
räcker verkligen den förklaringen? Räcker verkligen denna 
aktiva vandringsförmåga till att förstå icke blott artens immi- 
gration till: Skandinaviska halvön från Finland utan också 
dess utomordentligt snabba besättande av de svenska och 
danska öarna, Gottland; Öland, Bornholm, Själland, Lolland 
samt dess förekomst på Jylland? Och hör arten verkligen 
till vad MJÖBERG kallar de goda flygarna? Har man verk- 
ligen, när man talar om flykt över stora vattenytor, tänkt 
något på färdtiden? Mellan Gottland och Kurland är av- 
ståndet ungefär 150 km. En fluga uppges vid ordinär flykt 
tillryggalägga 1,; m/sek. Tänker man sig, att £. sinuosaria 
under en längre tid kunde utveckla samma hastighet, vilket 
säkerligen är betydligt överdrivet, skulle den dock behöva 
28 timmar för ifrågavarande överfart! Överger man tanken 
på aktiv flykt, och i stället tänker sig fjäriln buren av en 
storm på 20 m/sek, skulle färden dock ta fulla 2 timmar. 
Kan man tänka sig att en liten vingsvag mätare, som på 
sin höjd flyger ett par meter högt, kunde hålla sig uppe en 
sådan tid utan att hamna i de upprörda vågorna? Minskar 
man i tankeexperimentet hastigheten, så ökas ju tiden, och 


E. WAHLGREN, BRUNBANDADE MALMÄTARENS NORDISKA UTBREDN. TÖI 


risken såsom produkt av tiden och hastigheten blir den- 
samma. När man ser de massor av Przeris-arter och Cocci- 
nella septempunctata, som dock äro erkänt mycket goda fly- 
gare, vilka efter stark blåst ligga döda uppkastade längs 
Östersjöns stränder, blir man mer än betänksam. Vore det, 
såsom i de sistnämnda fallen, fråga om en art, som företoge 
massflykter eller åtminstone förekomme massvis, så kunde 
man kanske tänka sig, att även av en dålig flygare något 
enstaka ex. kunde bliva räddat, men sådant är ju icke fallet 
har: Oc huru stor ar då efter en luftfard på 150 kmuat: 
sikten att en befruktad hona skall i god kondition hamna på 
en ö i Östersjön? Ty det är ju häller inte fråga om enstaka, 
vinddrivna exemplar, eftersom arten träffats på två ställen 
på Gottland och är kolonibildande på Bornholm. 

Det synes mig därför vara alldeles nödvändigt att tänka 
på kulturella spridningsmedel. Man behöver ju inte med 
DANNENBERG 1 första hand tänka på upplysta tåg eller ång- 
båtar såsom direkta lock- och färdmedel, ehuru tanken i och 
för sig inte vore så absurd. Man kunde tänka på transporter 
av växter med vidsittande jord, ehuru sådana från våra östra 
grannländer icke lära förekomma i någon större omfattning, 
man kunde tänka på ballastsand från stränder, där Chenopo- 
diwn- och AÅrftriplex-arter ha sina växtplatser. Allt sådant 
är ju dock rena gissningar, men att kulturella hjälpmedel av 
något slag måtte spelat in vid artens snabba spridning, spe- 
ciellt över havet, synes mig man knappast kan komma ifrån 
att tänka sig. Därför talar också artens uteslutande före- 
komst vid människoboningar eller på kulturmarker, ehuru 
ju larvväxterna visst icke äro bundna till dessa utan lika 
mycket tillhöra naturstränderna. Alla ex. jag fångat äro 
tagna i eller invid trädgårdar, TRAFVENFELT skriver också, 
att alia ex. han sett äro från kulturlokaler, och detsamma 
gäller åtminstone om HOFFSTEIN's, MJÖBERG's, MEVES', 
LJUNGDAHL's, ÖRSTADIUS' och RYDÉN's fynd, likasom om 
de" första finska (REUTER) och baltiska (TEICH) fynden. 


11 — 21313. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Hält. 3—4 (1921). 


162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1927. 


Anmärkningar till kartan. 


Till följd av kartunderlagets lilla skala och dess fattigdom på detaljer 
samt dess särskilt i Finlandsdelen starkt schematiserade topografi har det 
icke varit möjligt att med någon större noggrannhet inlägga fyndlokalerna. 
Avsikten med kartan har också endast varit att ge en översiktlig bild av 
lokalernas antal och ungefärliga gruppering. Av de i texten anförda bal- 
tiska lokalerna äro endast Reval, Ass, Dubbeln, Wolmar, Bathen och Vilna 
inlagda, enär jag icke kunnat finna de övriga på mig tillgängliga kartor. 
Lokalen Sorquitten ligger egentligen något söder om kartgränsen men har 
inlagts i själva kanten, för att den och dess årtal dock skulle komma med. 


Litteratur. 


ALBRECHFI, L. Catalog der Lepidopteren des Moscowischen Gouverne- 
ments. Bull. Soc. Nat. Moskva 1882. 


BoHarscH, O. Mittheilungen uber Eupithecien. — Iris VI, Dresden 1893. 

BRUNDIN, J. A. Z. Fjärilar från Kronobergs län. — Ent. tidskr. 37, Upp- 
sala 1916. 

——. Fjärilar från norra delen av Jönköpings län. — Ibid. 39, 1918. 


DawmpPr, A. Beitrag zur Lepidopterenfauna des Wilnaschen Gouvernements. 
— Hor. Soc. Ent. Ross. 38. Petrograd 1908. 

DANNENBERG. Tephroclystia sinuosaria Ev. — Zeitschr. wiss. Insekten- 
biol. 10. Husum. 1914. 

DrauDT, M. Mitteilungen äber zwei bisher nicht bekannte Raupen. — 
Iris, Dresden-173 1904: b 

HoOFFsTEIN, C. G. Eupithecia sinuosaria EVERSM., en för Skandinavien 
ny mätarefjäril. — Ent. tidskr. 17. Stockholm 1896. 

JENSEN, L. P. »Sjeldenheder.» — Flora o. Fauna. Silkeborg 1912. 

JORGENSEN, L. Fortegnelse over Lolland—Falsters Storsommerfugle. — 
Ftöra o. Fauna. Silkeborg 1913: 

KLÖCKER, A. Danmarks Fauna. Sommerfugle IV. Kobenhavn 1915. 

KRULIKOWSKY, L. Neues Verzeichnis der Lepidopteren des Gouverne- 


inents Kasans — Iris. Dresden 1918. 

LjJUNGDAHL, D. Några lepidopterologiska anteckningar jämte en del pupp- 
beskrivningar. — Ent. tidskr. 36. Uppsala 1915. 

MEves, J. Lepidopterologiska anteckningar. — Ent. tidskr. 35. Upp- 


sala 1914. 

——. Tephroclystia (Eupithecia) sinuosaria Ev., dess utveckling från och 
med ägget: — Ibid. 38. 1917. 

MJÖBERG, E. Biologiska och morfologiska studier öfver Fåröns insekt- 
fauna. — Ark. f£: zoologi. 2. Uppsala. 1905. 


E. WAHLGREN, BRUNBANDADE MALMÄTARENS NORDISKA UTBREDN. 103 


OrsraADIUS, E. Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan inom Kronobergs 
län. — Ent. tidskr. 36. Uppsala 1915. 

REUTER, E. Förteckning öfver Macrolepidoptera funna i Finland efter år 
1869. — Acta Soc. F. et F. Fenn. 9. Helsingfors 1893. 

RYDÉN, N. S. Eupithecia sinuosaria Ev. funnen i Skåne — Ent. tidskr. 
42. Uppsala 1921. 

StEvoGT, B. Die Grossfalter Kurlands, Livlands, Estlands und Ostpreus- 
sens. — Arb. Naturf.-Ver. Riga 1910. 

SpPEISER, P. Die Schmetterlingsfauna der Provinzen Ost- und Westpreus- 
sen. — Beitr. z. Naturk. Preussens. Physik.-ökon. Ges. Königsberg. 
9. 1903. 

TeicH, C. A. Ueber einige in Livland gefundene Schmetterlinge. — Stett. 
ENGEL TSSL ISO 2: ; 

THOMSEN, A. C. Fra Allerup Bakker. Sommerfuglenotitser. — Flora o. 
Fauna. Silkeborg 1913. 

'TsHuGUNOV, S. M. Lépidopteres chassés dans la partie occidentale de 
la steppe Baraba en 1899 et 1907... — Rev. russe d'Ent. 11. 1911. 

WAHLGREN, E. Bidrag .till kännedomen om övre Klarälfdalens entomo- 
geografi. — Ark. f. zool. 4. Uppsala & Stockholm 1908. 


——. Tillägg till »Angermanländska fjärilar». — Ent. tidskr. 34. Upp- 
sala 1913. ; 
WARNECKE, G. Tephroclystia sinuosaria Ev. — Zeitschr. wiss. Insekten- 


biol. 11. Husum 1915. 
——. FEinige Skizzen zur Zoogeographie der Schmetterlinge Deutschlands. 
— Iris 33. Dresden 1919. 
Malmö sept. 1921. 


Något om svenska Eupithecia-arter. 
Av 


Frithiof Nordström. 


Det bästa och som jag tror enda svenska arbete vi ha 
över Sveriges HEupithecia-arter, inklusive Gymnoscelis och 
Chloroclystis, är AURIVILLIU förträffliga bearbetning i »Nor- 
dens Fjärilar» (1). Sendrups bearbetning av de danska ar- 
terna är även mycket användbar (6). Men även med de 
noggranna bestämningstabeller, som finnas i dessa arbeten, 
kommer man vid determineringen ofta till korta. Arterna inom 
detta släkte variera ju i hög grad och att få något exakt 
bestämningsschema till dessa små mätare torde knappt låta 
sig göra. Varje fjärilsamlare lär nog också ha en större 
eller mindre låda med obestämda eller ej säkert bestämda 
exemplar av detta släkte, vilka då och då plockas fram till 
granskning och förnyade bestämningsförsök, varvid ej sällan 
händer, att samlaren i fråga kommer till helt skilda resultat 
mot förut. Då man således är oviss om, vilka arter man 
har, drar man sig för att publicera något och hoppar tills 
vidare över denna grupp för att ta itu med den »en annan 
gång». Som en följd härav äro dessa mätare jämförelsevis 
dåligt kända i vårt land, såväl vad utbredning som artantal 
beträffar, för att ej tala om deras biologi. Varje bidrag att 
öka vår vetskap om dessa små »mal-mätare» bör därför 
kunna påräkna intresse. På sista tiden har också i vår tid- 
skrift i fyndnotiserna då och då förekommit Fupithecia-arter, 
och i senaste häftet för 1920 omnämnas aåv skilda författare 
nya lokaler för ett 10-tal arter. 


F: NORDSTRÖM, NÅGOT OM SVENSKA EUPITHECIA-ARTER. 105 


Här nedan lämnas en liten sammanställning av några ur 
ena eller andra synpunkten intressanta arter. Namn och 
ordningsföljd äro efter PROUT. (13) 


E. inturbata HbB., vars larv lever på lönnblommorna, är 
endast en gång funnen i vårt land, av PEYRON på Lidingön 
(11). Bör eftersökas! ; 


E. pini RE1Z. Detta är samma fjäril, som i »Nord. 
Fj.> heter Zogafa HB. Under detta senare namn upptages 
den även i RANGNOWS förteckning (14). Han fann »eine 
schöne, stark aufgehellte Form» i Lule Lappmark, norr om 
Gällivara; hittills nordligaste svenska fyndlokal. Även från 
norska lappmarken är arten känd, där SPARRE-SCHNEIDER 
i Sydvaranger tog ett ex., vilket troligen tillhörde päni 
RETZ (eller möjligen följande art) (16). I Entomol. Anstal- 
tens samlingar finnas exemplar från Ångermanland (leg. 
TRAFVENFELDT). Larven lever i tallens och granens omogna 
kottar. 


E. bilunulata ZETT. (strobilata HB.) har hos AURIVIL- 
LIUS namnet abietaria GÖZE. Nordligast i vårt land är den 
funnen i Pajala, där OÖRSTADIUS (9) tagit fjärilen. ZETTER- 
STEDT (22) anför den från södra Lappland, utan närmare 
lokaluppgift. Larven lever i Chermes-galler på gran, undan- 
tagsvis i kottarna. 


E. linariata FABR., som förut endast varit känd från 
Skane, tog MVRETLIND (21) 1 soödta Halland, + larvstadiet. 
Säkert finnes den ferstädes i södra Sverige, varför Linaria- 
beståndens blommor böra undersökas på larver. Själv har 
jag emellertid vid Ljugarn å Gottland samt i Södermanland 
förgäves sökt larven. Denna lär även, i likhet med den när- 
stående pulchellatus, leva i blommorna till Digitalis purpurea. 


E. valerianata HB. Denna för Sverige nya art fann 
jag i larvstadiet i Västerviks skärgård sistförflutna sommar. 
I slutet av juni fann jag på ön Händelöp ett exemplar av 
Valeriana officinalis, i vars blomkorgar det vimlade av små, 
5 mm. långa Hupithecia-larver. Deras färg var vitgrön med 


166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


små grågröna prickvårtor och grågröna rygg- och sidorygg- 
linjer; några voro grågröna med vitgröna sidetsieslinjer Den 
fullvuxna larven är 12—14 mm. lång, ljusgrön med mörkare 
gröna rygg- och sidorygglinjer, de senare något bredare än 
rygglinjen och ofta avbrutna, buken är grön utan teckning; 
huvudet litet, grönt-gulgrönt. Mot tiden för förpuppningen 
blir larven enfärgat grön, ibland med spår av rygglinjen. Till 
förpuppningen spinner larven in sig bland mossa och växt- 
avfall. Under förra hälften av juli förpuppade sig de flesta 
larverna. Puppan är 6 mm. lång, abdomen gulbrun med 
något mörkare ledgränser, cremaster rödbrun, thorax och 
främre delen av ryggen brungröna, längs hela ryggsidan en 
smal, grön linje, ögon, antenner, vingar och ben klart äpple- 
gröna; övervintrar. Ett 70-+tal puppor erhöllos. Trots flitiga 
undersökningar av 100 tals Valeriana-stånd lyckades jag ej 
upptäcka ytterligare något, som innehöll larver. Mina efter- 
forskningar i Roslagen ha varit lika resultatlösa; på Åland 
såväl som i södra Finland är valerianata emellertid funnen, 
varför den bör eftersökas även i Stockholms skärgård. I 
Danmark är den flerstädes känd. 


E. venosata F. Av denna sällsynta art fann jag i 
Angarn, Uppland, !?/; i år, larver i blommor och frukter till 
Silene venosa. Den cylindriska, något plattade, framåt något 
avsmalnande, larven blir 15—18 mm. lång; under lup synes 
hela kroppen tätt svartborstig; ryggen är skiffergrå, mot 
sidorna markerad genom en något mörkare grå linje, för- 
löpande alldeles i kanten av ryggfärgen, de 3 thoracalseg- 
menten med smal, vitaktig rygglinje; ryggens prickvårtor 
små, svarta, de från dem utgående håren äro ljusbruna; i det 
mycket breda, grågula sidobandet stå de små ockragula-rost- 
gula, tjockt svartkantade stigmata; sidobandet är nedtill be- 
gränsat av en grå linje, som småningom övergår i bukens 
ljusgrå färg. Huvudet är svart, glänsande; nackplåten glän- 
sande gråbrun med fin rygglinje och bred framkant gråvita; 
analplåt glänsande gråbrun, analfötter med gråbrun, glän- 
sande kitinfläck på utsidan; bröstfötter svartbruna. Larven 
varierar något, så kan man träffa larver, som äro helt ljust 
grågula med huvud och bröstfötter ljusbruna eller larven kan 


F. NORDSTRÖM, NÅGOT OM SVENSKA EUPITHECIA-ARTER. KÖ 


vara ljusgrå med mörkare ryggstrimma. Som yngre är lar- 
ven helt svart eller gråsvart. Förpuppningen ägde rum i 
slutet av juli (första puppan ??/;) inom det tillspunna blom- 
fodret eller bland växtaffall. Puppan är ljust nötbrun. 


E. helveticaria B. AURIVILLIUS (1) anger flygtiden till 
maj—juni; enligt mina erfarenheter från Stockholmstrakten 
och skärgården är flygtiden juni—juli, !/6—>?/7;. Den mera 
rent grå-violettgrå, ej brunaktiga, f. arceuthata FRR., som dess- 
utom oftast har skarpare teckning än huvudformen, är i Stock- 
holmstrakten rätt sällsynt. I Murjek, Lule Lappmark, tog 
RANGNOW en form av Aelveticaria. som STICHEL (19) anser 
troligt vara ZETTERSTEDT's zntricata. Enligt ZETTERSTEDT's 
beskrivning (22) tycks denna form närmast likna en mindre 
arceuthata med obetydlig diskfläck. Som lokaler uppger Z. 
för zatricata: Lycksele, Barrsele, vidare Jukkasjärvi, Vittangi 
och Muonioniska i Torne Lappmark; flygtid !"/;—/g.  Hel- 
veticaria-larven lever i september—oktober på en och fås i 
Stockholmstrkten med slaghåven ofta in tillsammans med 
den likstora larven till Cidaria juniperata L. Från dennas 
larv skiljer den sig bland annat genom gröna bröstfötter (hos 
Juniperata röda) och vit sidolinje, vilken senare aldrig är 
kantad med rött, vilket oftast är fallet med junzperata-larven. 
Puppan grön, utan teckning. 


E. cauchiata DuP. Troligen "är det denna art, som 
ÖRSTADIUS (10) avser (cauctriata DGL såsom det står i hans 
uppsats är väl tryckfel!) . Denna för Sverige nya art tyckes 
förut vara nordligast känd från St. Petersburg (13). Från 
Norge, Finland och Danmark har jag ej sett den uppgivas. 
Larven lever på Solidago virgaurea, ej på blommorna, utan 
på bladen och skall på ett förvillande sätt likna de avätna 
bladskaften (4). 


E. pernotata GUEN. är enligt STAUDINGER's katalog 
(18) och ORSTADIUS (10) identisk med satyrata ab. subatrata 
STGR. Av PROUT (13) och CULOT (3) upptages den såsom 
säkert skild från sazyrata HB. och dess former. Enligt dessa 
författare är pernotata endast känd från få lokaler i Schweiz, 


168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


där fjäriln flyger i juni (i likhet med det. av OÖRSTADIUS an- 
träffade ex.); subatrara skall i de flesta trakter förekomma 
tillsammans med huvudformen, satyrata. Så är fallet i Fin- 
land (15), varifrån den närmast är känd. — Är det den verk- 
iga pernotata GN, som Orstadius träffat på, har härmed raden 
av fjärilar vi ha gemensamt med Schweiz fått ett intressant 
tillskott. Larven till pernotata lever på Artemisia absintlium, 
satyratas larv som bekant på litet av varje. 


C. satyrata HB. f. caeca DIETZE, vilken saknar disk- 
fläcken, har jag tagit på Resarö och Runmarö i Stockholms 
skärgård. RANGNOW (14) tog satyrata i Gällivaratrakten. 


E. absinthiata CL. Denna art har jag kläckt från lar- 
Oo Oo . .- - . . 
ver, fanna på så skilda växter som .Solidago virgaurera (ofta 
i mängd), Lysimachia vulgaris, Chenopodum album och 
Calluna. 


E. goossensiata MaB. (= »nznutara GN.) har jag från 
Tumba, Södermanland, och Näsby, Uppland, kläckta från 
larver på ljung, samt ett ex. från Drottningholm, taget ”!/7 
1917. Ej förut med säkerhet anförd från Sverige. Även vid 
Jakobsberg, Södermanland, har jag sistförflutna september 
tagit larver på ljung, inhåvade tillsammans med larver till 
nanata HB. och pumilata HB. LDLarven lever i september— 
oktober på blommorna av Ca/lluna (och Erica), når en längd 
av 15 mm. Färgen är ljust lilas-färgad eller köttröd med 
brunaktiga, brett trekantiga ryggfläckar å abdominalsegmen- 
ten I—5, genomdragna av en ljusare rygglinje. 


I »Nordens Fjärilar» (p. 260) står, att minutata GN. 
(d. v. s. goossensiara MAB.) har framvingarna mörkbruna. 
Detta är dock felaktigt, goossensiatas färg går mera i ljus- 
grått, saknar fullständigt abszänttratas leverbruna ton, har of- 
tast mindre diskfläck samt är slutligen något mindre än 
absinthiata. 


E. denotata HB. tog jag ”/s 1912 vid Viggbyholm, Upp- 
land, som larv i en blomma till Campamnua rotundifolia. 
OÖRSTADIUS (10) nämner den från Säbrå i Angermanland 


F. NORDSTRÖM, NÅGOT OM SVENSKA EUPITHECIA-ARTER. 169 


som ny för Sverige. Den är emellertid funnen förut hos oss, 
vilket t. ex. framgår av WAHLGREN 'S intressanta avhandling 
om Sveriges insektgeografiska indelning (20), där han bland 
fjärilar, tillhörande »subboreala regionen», även uppräknar 
denotata. BENANDER (2) fann larverna vid Benestad i Skåne 
och förmodar likaledes, att arten är ny. Den synes i varje 
fall vara sällsynt. 


»E. succenturiata L. v. oxydata TR.» är ej heller ny 
för Sverige, som ÖRSTADIUS förmodar, men väl för Ångerman- 
land. För tillfället kan jag ej peka på någon annan publi- 
cerad uppgift för oxpdatas förekomst i vårt land än Vv. 
PORAT's (12), vari oxpdata nämnes från Barkaryd i Jönkö- 
pingstrakten. Den är även tagen vid Särö, Halland enligt 
exemplar i Göteborgs museum; också för Skåne har jag sett 
den uppgivas, själv har jag tagit den vid Ljugarn, Gottland, 
och flerstädes i Stockholmstrakten, såsom på Resarö, Run- 
marö och Värmdö. I Stockholms skärgård flyger fjäriln först 
i slutet av juli och sedan långt in i augusti, varför ÖRSTADIUS” 
fångstdatum ?7/& får anses ovanligt tidigt, särskilt på så nord- 
lig lokal. — ÖOzxyvdata räknas numera som en form till sz6ö- 
fulvata HaAw. (larv på Achillea millefolium), vilken anses 
som egen art, skild från succenturiata IL. (larv på Artemisia 
vulgaris). PROuT (13) anför såväl subfulvata som oxydata 
såsom former av zcferata VILL (= zZntermedia D1ETZE), vilket 
är det namn, under vilket denna art först beskrevs. 


ES hyperboreatarSTeR. tran en larv, tagen i septem- 
ber i Tumba, Södermanland, på Ledum, kläcktes 1919 en 
2, som måste tillhöra denna art eller möjligen den närstående 
nanata HB. Ledum är ju hyperboreatas närimgsväxt (ej Se- 
dum palustre som, väl av misstag, säges i SPULER's och 
SEITZ' arbeten). Larven liknade emellertid ej den beskriv: 
ning, som gives hos SPULER, utan mera den brokiga nanata- 
larven, som ju lever på ljung. Larven skeletterade bladets 
översida, endast kvarlämnade mittelnerven och sidokanten 
samt undersidans ludd. Fjäriln har ej så rent vita teckningar 
som mina »anaza-individ och saknar även det vitaktiga sned- 
strecket i framvingarnas spets, vilket oftast förefinnes hos 
nanata. 


170 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1921. 


E.. nanata HB. Larverna: äro i Stockholmstrakten ej 
sällsynta i augusti--september på ljung, vars blommor och 
omogna frukter utgöra larvens föda. Larven är, även för att 
vara en Lupithecra, ovanligt slank; blir omkring 20 mm. lång. 
Den vanligaste larvformen' är rödaktig, grundfärgen är dock 
vit-, gul- eller grönaktig, men de utbredda, ljusröda—mörkt 
rödvioletta teckningarna giva den dess röda utseende. Dessa 
röda teckningar bestå av: en bred rygglinje, delad av en fin, 
ljus linje å thoracalsegmenten; på abdoninalsegmenten 1—6 
å vardera en stor, brett pilformig ryggfläck med spetsen 
framåt och bakhörnen tangerande den röda sidorygglinjen, 
vilken å samma segment 1—96 breder ut sig å varje till en 
långsträckt, framåt tillspetsad fläck; denna fläck når ned till 
den vitaktiga sidolinjen; buk- och analfötter med röd utsida; 
bröstfötter ljusbruna; huvud ljusbrunt med rödstänkta sidor. 
Buk av ryggens grundfärg med fin, rödaktig mittlinje, här 
och där avbruten. En mindre vanlig form av larven är grön, 
i det alla röda teckningar äro mörkgröna och mycket ut- 
bredda, så att de fylla nästan hela ryggen; huvud och bröst- 
fötter äro grönbruna; det enda röda, som finnes kvar, är ett 
brett, brunrött band på analledens ryggsida. — En mycket 
stor procent av larverna är parasiterad och jag har hittills 
kläckt 3 arter, ännu ej bestämda parasitsteklar. 


E. lariciata FR. I augusti 1919 tog jag vid Jakobs: 
berg, Södermanland, på lärkträd, tillsammans med larver till 
E. tantillaria BSD. (= pusillata HB.) även en larv till denna 
art: Larven blev omkr. 20 mm. lång; färg gulbrun med 
brett, brungrönt ryggband, som å thoracalsegmenten delas 
av en fin, ljus linje; den ljusa sidorygglinjen är nedtill kan- 
tad av ljusbrunt;. sidolinjen ljusgul, kantar analsegmentet, 
vilket närmast kanten är rostbrunt, i mitten mörkbrunt, buk 
violettbrun med 27 vitaktiga, breda linjer... Ur: den övervint- 
rande, enfärgat ljusbruna puppan kläcktes /Zarzczata. Fjäriln 
liknar mycket castigata HB., varifrån den lättast skiljes ge- 
nom en vit tvärfläck, i form av ett cirkelsegment med bågen 
framåt, vid bakkanten av thorax. 


E. tantillaria B., som av STAUDINGER (18) räknas som 
en form av pusillata F. (HB.), upphöjer PROUT (13) till huvud- 


F. NORDSTRÖM, NÅGOT OM SVENSKA EUPITHECIA-ARTER. Ng 


form med pusillata som synonym; tantillaria är en mörk 
form från Sydeuropa. Den ljusare central- och nordeuro- 
peiska formen, vår »pusillata», heter piceata PROUT. — Av 
några larver, funna på lärkträd vid Jakobsberg, erhöll jag ett 
par ovanligt mörka exemplar av fjärilen, såväl kroppen som 
vingarna äro av en mera gråaktig färg, de senare med sud- 
dig teckning, vingfransarna, särskilt å framvingarna, nästan 
enfärgade; således väl överensstämmande med /£. laricis SPR 
(17), vilken enligt STAUDINGER (18) är detsamma som /Z4z- 
tillarrza B. Denna form är ej förut anmärkt hos oss. — Lar- 
verna voro 15—20 mm. långa, slanka, framåt avsmalnande. 
Färg ljusbrun med mörkare, ända till svartbrun, rygglinje, 
vilken å thoracalsegmenten är delad av en fin, gulaktig linje, 
sidorygglinje gulaktig, föga markerad, i dess underkant stå 
å abdominalsegmenten 1—6 å varje segment två små svart- 
bruna fläckar, en nära framkanten, en något bakom mitten, 
dessa fläckar äro ofta så utdragna på längden, att de nästan 
sammanflyta, stundom finnas de på alla segmenten och äro 
vid dessas framkant förenade med ett svartbrunt band tvärs 
över leden, någon gång saknas dessa sidoryggfläckar; sido- 
linjen är gulbrun, föga tydlig. Det lilla huvudet gulbrunt 
med något mörkare stänkfläckar. Första puppan ””/s; ljust 
nötbrun med svartbrun, avbruten sidorygglinje och svartbrun, 
tjock linje längs utsidan av antennérna; den enda Hupithecia- 
puppa jag känner med så markerad teckning. 


E. conterminata ZELL. har jag från Resarö, Runmarö, 
Sundbyberg och Jakobsberg, på sistnämnda lokal tagen 1921 
så tidigt som !'/5 på blommande hägg, nattetid; mina andra 
exemplar äro tagna i början av juni. DIETZE har enligt 
HOFFMAN-KLOS (5) uppfött larverna med tall, varvid de små 
larverna borrade sig in i de mjukaste .barren. Larven är 
ännu ej funnen i frihet. 


Gymnoscelis pumilata HB. upptages av AURIVILLIUS 
(1) såsom en gång funnen i Skåne. Annorstädes har jag ej 
sett någon uppgift om dess förekomst i landet. I Entomo- 
logiska anstaltens samlingar finnes emellertid ett exemplar 
från Öland: Själv har jag de 2 senaste åren i augusti håvat 


172 ENTOMOLOGISK- TIDSKRIFT 1921. 


larverna på ljung vid Jakobsberg, nära Stockholm och ur 
de övervintrande pupporna fått flera fjärilar. Några små 
exemplar av dessa sakna fullständigt de brunröda banden 
på framvingarna, vilket är ett särmärke för f£. tempestivata 
ZELL. — Larverna voro korta och satta, knappast överstigande 
10 mm. Grundfärg ljust rödviolett; huvud litet, ljusbrunt 
med svartbrun fläck i panntrekanten och svartbrun hjässa; 
aå den svartbruna nackplåten synes en smal rygglinje och 
bredare sidorygglinje vitaktiga; 2. och 3. thoracalsegmenten 
med brett, svartbrunt ryggband, begränsat av de vitaktiga 
sidorygglinjerna (dessa äro å de övriga segmenten föga fram- 
trädande, uppgå i grundfärgen), detta ryggband breder å 
abdominalsegmenten ut sig till stora fläckar, en å varje seg- 
ment, brett trekantiga med spetsen framåt, och i bakkanten 
med inblandning av grundfärgen, i synnerhet å de bakre 
segmenten; analplaåten i mitten svartbrun; buksidan ljust röd- 
violett med brett, vitgrönt mittband; buk- och analfötter av 
bukens färg, de senare med brun kitinfläck på utsidan; bröst- 
fötter svarta. Larverna levde av ljungens blommor och 
omogna frukter. Larven lär för övrigt vara polyphag, fun- 
nen i blommor av diverse träslag och örter. 


Chlorochystis chloörata MaB., vilken jag 1918 (8) 
omnämnt som ny för Sverige, då jag ej i litteraturen funnit 
någon uppgift om dess förekomst i landet, fann jag sedan 
i Entomol. Anstaltens samlingar i några exemplar från Umeå 
(leg: (ÖPRAFVENEELTS "fe (och! "”/7 moo0)A Nurhargaesr min 
samling även exemplar från Resarö (leg. MALAISE ”/1); se- 
nast nämner ÖRSTADIUS (10) fjäriln från Härnösand: ?/r. 
Mina första exemplar uppföddes från larver, tagna i Tumba, 
Södermanland, på slån och kläcktes redan "/—"!9/e6. Senare 
har jag i maj tagit larver på hägg, inspunna i de späda, ej 
utvecklade bladen, dels i Bromma, strax väster om Stock- 
holm, dels vid Eknäs på Värmdön; ingenstädes har jag kun- 
nat finna, att Prunus padus, häggen, uppgives som närings- 
växt, i alla handböcker står endast slån, Pr. spinosa. En av 
mina hägg-fjärilar tillhör £. hsadenata FUCHKS, mörkare brun 
utan grönt och med otydligare teckning. — Chloerata är 
ganska svår att skilja från de närstående rectangulata L. och 


F. NORDSTRÖM, NÅGOT OM SVENSKA EUPITHECIA-ARTER. 13 


debiliata HB. Vingarnas teckning, vilken oftast brukar nog- 
grant jämföras hos dessa tre, ger nog i många fall rätt ut- 
slag, men teckningarna variera hos samtliga, så att detta 
kännemärke ofta lämnar en i sticket. Om man närmare be- 
traktar bakkroppen, märker man, att de 3 första lederna hos 
chloörata äro på sidorna av ryggen konstant svagt roströda, 
vilken färg där alltid saknas hos de båda andra. I genital- 
apparaterna har MEIXNER (7) funnit skillnader mellan de 3 
arterna, såväl hos J som hos £Y. 


Det finnes mycket att utreda beträffande Fupithecia- 
arternas biologi och utbredning i vårt land. Därför, larv- 
uppfödare och samlare, plocka in allt vad Eupithecia-larver 
heter och tag fram edra undanställda lådor än en gång och 
granska innehållet! En rätt god hjälp vid bestämningen 
kan man även ha av det fotografiska bildmaterialet i KLÖC- 
KER's »Danmarks Sommerfugle». Ett annat, tyvärr svåran- 
skaffligt arbete, är CULOT's förträffliga, ännu -ej avslutade l(:) 
»Noctuelles et Géométres d'Europe>» i 4 band, där alla arter 
äro på ett hittills oöverträffat sätt reproducerade, i färg och 
teckning så nära som möjligt överensstämmande med naturen. 
Bilderna i SEITZ äro dåliga, så gott som odugliga. DIETZES 
stora monografi »Biologie d. Eupithecien» (Berlin 1910—14) 
känner jag tyvärr ej mer än till namnet. 


Anförd litteratur. 


AuRriviLLIuS, CHR. Nordens Fjärilar. Stockholm x1888—91. 

BENANDER, P. ' Fjärilfynd. Ent. Tidskr. 1019. 

CuLot, J. MNoctuelles et Géométres d'Europe. Vol. IV. 

Geneve 1919. 

4. DieTzZE, C. 'Beschreibung der Raupe von Eup. cauchpata' 
DUR, Stetfi Eat. Zt9: Skr. 

5. HOFFMAN, EF. und RUD; Kros. Die Schmetterlinge Steier- 
DASTSSEIVEENE GT AZ OS: 

6. KLÖCKER, A. Sommerfugle IV. Kobenhavn 19715. 

7. MEIixXNER A. Der männliche u. weibliche Genitalapparat 

der Chiloroelystis rectangulata L. Zeitschr. fär wissensch. In- 

sektenbiologie 1906. 


FR 


10. 


IT: 


TAG 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


NorpDsrrömM, F. : Fynd av sällsyntare fjärilar etc. Ent Tid- 
Skraf1OILS. E 

OrstaADIUS, E. Några anteckningar om fjärilfynd i Pajala. 
Ent. 'Tidskr. 1913. 

OrsTADIUS, E. Några intressanta fjärilfynd i Härnösands- 
trakten. ”Ent. Tidskr.To20: 

PEYRON, J. Nya fyndorter för några svenska fjärilar. Ent. 
Taidskr:. Loc 

VON Porat, C. O. Nya fjärilfynd 1 Jönköpingstrakten. Ent. 
SÖTeSkas Om. 

PrRouTt, L. B. Spannerartige Nachtfalter i Seitz” Die Gross- 
schmetterlinge des palearkt. Faunengebietes IV. Stuttgart 
HO T2 0: 

RANGNOW sen., H. Verzeichnis der von mir in Schweden, 
insbesondere in Lappmark gesammelten Macrolepidopteren. 
Zeitschr. fär wissenschaftl. Insektenbiologie 1917. 

REUTER, E. Förteckning öfver macrolepidoptera etc. Hel- 
singfors 1893. | 
SCHNEIDER, J. SPARRE. Sydvarangers entomologiske fauna 
II. Tromse. Mus: Ararshe. 18: 41805: 

SPEYER, A. Lepidopterologische Notizen. Stett. Ent. Ztg. 
1873. 

STAUDINGER, O. und H. REBEL. Catalog der Lepidopteren 
etc!” Berlin igor. 

STICHEL, H. Zweiter Beitrag zur nordischen Schmetterlings- 
fauna, etc... Berl,,Ent; ;£etsehr: HofEr. 

WAHLGREN, E. Sveriges insektgeografiska indelning etc. 
Ent. Uidskri, roms. 

VRETLIND, E. Fjärilnotiser från Halland. Ent. Tidskr. 1920. 
ZETTERSTEDT, J. W. Insecta lapponica. Lipsixg MDCCCXL. 


Coleopterologiska bidrag. 4—5. 
Av 


Anton Jansson. 


4. Till kännedomen om svenska skalbaggars 
utbredning. 


I det följande har jag sammanfört anteckningar om fynd 
av svenska coleoptera i den mån de vidga kännedomen 
om utbredningen i vårt land utöver vad som genom GRILL's 
katalog "eller genom senare meddelade uppgifter i denna 
tidskrift eller annorstädes är bekant. Uppgifterna hänföra sig 
antingen till egna fynd eller till fynd, gjorda av andra 
samlare, vilkas material jag haft tillfälle att se. 

Jag använder på samma gång tillfället till rättelse av en 
del felaktigheter i förut i denna tidskrift av mig publicerade 
fynduppgifter. Tyvärr ha icke så få dylika felaktigheter 
sålunda blivit införda, beroende på oriktig bestämning. Utom 
de fall beträffande vilka jag själv svarat för bestämningen 
och sålunda har att 'svara för felaktigheterna hänför sig 
emellertid en ej obetydlig del av oriktigheterna till bestäm- 
ning gjord av en numera avliden känd utländsk entomolog, 
vars auktoritet man tyckte sig ha skäl att lita till men vars 
bestämningar under hans ålders höst visade sig vara i hög 
grad opålitliga. : Detta belyses bäst av att samma ex. av en 
art i olika sändningar återkom från honom — med olika 
namn. Den maning som MJÖBERG, med fullt berättigande 
för övrigt, i en uppsats i denna tidskrifts årgång 1912 ställer 
till de svenska amatör-coleopterologerna att underkasta sina 


1 1—3: Entom. Tidskrift 1920, pag. 31—96. 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ21. 


fynd kontroll ledde sålunda i detta fall till motsatt verkan 
mot den åsyftade. Till sagde utländske coleopterologs ursäkt 
kan i vissa fall gälla att exemplaren i fråga ej voro otadliga 
i fråga om preparation o. s. v. Det kan ej med nog skärpa 
poängteras, att preparationen göres omsorgsfull och så att 
för ernaående av fullt säker bestämning viktiga detaljer bli 
tydligt synliga. -Särskilt gäller detta sista bakkroppssegmen- 
tet hos $JS hos en del staphylinidsläkten. Beträffande kort- 
vingarna, inom vilkas stora, på svårbestämda arter rika och 
synnerligen intressanta familj många för vårt land nya arter 
tillkommit på senare åren och flera kunna väntas tillkomma, 
hänvisas för övrigt för bestämning till den för närvarande 
störste auktoriteten beträffande dessa djur, d:r M. BERN- 
HAUER, Horn i Tysk-Österrike, hos vilken en del i denna 
uppsats upptagna kritiska staphylinidarter varit till granskning. 


Fam. Carabidee. 


Carabus nemoralis MÖLL. — I min uppsats »Gottlands 
Carabusarter» (Ent. Tidskrift 1914, pag. 110) har jag nämnt 
C”. violaceus LL: och Ci granulatmus IL: som de enda Carabus- 
arter vilka anträffats på Gottland. Enligt MJÖBERG (<Biolo- 
giska och morfologiska studier över Fåröns insektfauna»>, 
Arkiv för zoologi, band, 2, n:r 17, 1905) har framlidne prof. 
LAMPA på Gottland även funnit C. z2emoralis MÖLL. 

Nebria iberica OLIVEIRA. — Av denna förut i Sverige 
endast på Fårön funna art (Ent. Tidskrift 1917 pag. 108) 
anträffade jag i juni 1920 ett ex. .paå stranden av Hornsjön 
på Öland. 

Dyschirius impunctipennis DAwS. — Ett ex. anträffat 
på stranden av Hornsjön på Öland i juni 1920. 

D. eneus DEJ. — Gottland: Etelhem. 

Amara (s. str.) 2igricornis THOMS. — Hälsingland: Ede- 
forsen i Järvsö socken, i september 1921 under stenar på 
grusiga platser. 

A. (s. str.) montivaga STURM. — Omnämnd förut (Ent. 
Tidskrift 1915 pag. 204) sasom funnen 1 ett-ex.-1 Narke: 
Sedermera har jag funnit sammanlagt 7 ex. av arten, samt- 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. Zl TE 


liga ex. på våren och försommaren vid vägkanter dels söder 
om Örebro och dels vid Latorp i Tysslinge socken i kalk- 
trakter nedanför de s. k. Kilsbergen. Den granna metall- 
gröna färgen tillkommer endast hanarna. Honorna äro mör- 
kare färgade samt mattare. 

ÅA. (Celia) silvicola ZIMMERM. — Ett ex. funnet av mig 
i juni 1921 på en flygsandskulle vid Hornsjön på Öland, 
Vilket sgeriistöd sforrdend i Ent. fidskniftirg20pagiiosut- 
talade förmodan, att uppgiften om förekomsten av ÅA. Oucn- 
seli SCHÖNH. på Öland gäller ÅA. silvicola. 

Maicrolestes maurus STURM. — Av denna förut i Sverige 
endast i Skåne vid Hälsingborg anträffade art (Ent. Tidskrift 
NO2OKPpaC: TOA) harr jag funhit! ettrextri juniirg20, vid” Lau 
på Gottland. Av M. minutulus GOEZE (glabratus DUFT-.) 
har jag i min samling ex. från Skåne: Hälsingborg, samt 
Öland: Halltorp och Hornsjön. 


Fam. Dytiscide. 


Caelambus impressopunctatus SCHALL. var. 82 lineellus 


GYLL. — Av denna förut från Sverige ej anmärkta varietet 
har jag i juni 1921 fännit ett ex. i Hornsjön på Oland. 
Bidessus hamulatus GYLL. — Förekommer i största 


mängd på grund, steril botten i södra delen av Hornsjön 
på Öland samt ävenledes ytterligt talrikt i själva havet i det 
mycket långgrunda vattnet nedanför Högby kyrka, ävenledes 
på norra Öland. 


Deronectes assimilis PAYK. — Närke: Frösvidal i Kils 
socken, i bergsbäck med sandbotten. 
Hydroporus memnonius NICOLAI. — Gottland: söder 


om Ljugarn, i en bäck som rinner ut i havet; Närke: i bergs- 
bäckar på Kilsbergen i Kils socken. 

H. melanarius STURM. — Närke: Markkärret i Almby 
socken samt i bergsbäckar på Kilsbergen i Kils socken. 

Ilybius angustior GYLL. — Av mig uppgiven för Små- 
land (Ent. Tidskrift 1915 pag. 205) men utgår ur landskapets 
fauna, då bestämningen var felaktig. 

ÅAgabus (Gaurodytes) melanarius AvVBÉ. — Västergöt- 
land: Mösseberg, enligt ex. i J. HULTGRENS samling. 


12 —- 01348. Emntom. Tidskr. Årg 41. Häft. 3—4 (1921) 


178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Fam. Staphylinidee. 


Ilyobates nigricollis PAYK. — Jämtland: Ragunda (A. 
FRISENDAHL). 
Phleodroma concolor KR. — Av denna förut i Sverige 


endast i Jämtland (FRISENDAHL) funna art innehöll sållgods 
hemtaget från Markkärret i Almby socken, Närke, 21 nov. 
1915 två ex. Då arten lever under trädbark, hade ex. för- 
modligen nedkommit i mossan från en trädstubbe. 


Aleochara (Isochara) tristis GRAV. =— Öland: vid Horn- 
sjön; Närke: Örebrotrakten. 

A. (Isochara) moesta GRAV. — Närke: Örebrotrakten. 

ÅA. (Polychara) sanguinea IL. — Närke: Örebrotrakten; 
Kumla: socken: 'I stallavfall. 

ÅA. (Polychara) fumata GRAV. — Närke, Örebrotrakten, 
endast på hösten i ruttna svampar. 

ÅA. (Polychara) sparsa HEER —-- Jämtland: Ragunda 
(FRISENDAHL). 

ÅA. (Polychara) lanuginosa GRAV. — Gottland: Ljugarn. 


I spillning. 

ÅA. (Dyschara) inconspicua AUBÉ — Närke: Örebrotrakten 
och Stora Mellösa socken, i avfall från trädgårdar; Jämtland: 
Ragunda (FRISENDAHL). 


Microglossa pulla GYLL. — Närke: Orebrotrakten i en 
gammal lövhög; Stora Mellösa socken i bo av Zurdus merula. 
M. nidicola FAIRM. — Förekommer i stor mängd i 


strandsvalans bon samt utanför gångarna till dess kolonier 
i Örebrotrakten och torde finnas över hela landet i nämnda 
fågels bon. Även träffad undantagsvis i växtavfall. 

Oxypoda (s. str.) spectabilis MÄRK. — Av denna släktets 
största art, som jag under många aår förgäves eftersökt, fann 
jag ””/+ 1921 ett ex. under nedfallna löv i Karlslunds gamla 
vildpark i närheten av Örebro. 

0. (8: str) vifara MÄRK. — Ettvex.rerhölls-??/8i1921 
vid sållning av nedfallna löv på samma plats som föregående. 

O. (s. str.) Zazeralis MANNH. — Hälsingland: Forsa socken, 
i granbarrhögar; Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

O. (s. str.) Zongipes M. et R. — Av denna förut i Sverige 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—5-. LUFe) 


endast från Skåne (THOMSON) kända art tog jag i juni 1921 
ett ex. i en komposthög vid Tattby i närheten av Stockholm 
och har från framlidne A. FRISENDAHL erhållit ett ex. taget 
av honom vid Ragunda i Jämtland. 


O. (Disochara) elongatula AVBÉ. — Hälsingland: Forsa 
socken. 

O. (Disochara) procerula MANNH. — Hälsingland: Forsa 
socken. 

O. (Podoxya) Skalitzkyi BERNH. — Denna hos oss förut 


endast från Jämtland (FRISENDAHL) anmärkta art har jag 
funnit i barrhögar här och där vårtiden på skogsåsen. söder 
om Orebro men alltid endast sparsamt. 


O. (Podoxya) exigua ER. — Utgår såsom felbestämd ur 
Närkes fauna (Ent. Tidskrift 1918 pag. 24). 

O. (Podoxya exoletra) ER. — Närke: Markkärret, där ett 
ex. av denna hos oss förut endast från Skåne, (THOMSON), 


kända art togs ”!/; 1917. 


O. (Mycetodrepa) alternans GRAV. — Hälsingland: Forsa 
socken; Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

O. (Sphenomma) planipennis THOMS. — Närke: Skråmsta 
i Längbro socken, under stenar sparsamt vårtiden på en 
torr sandbacke. 


O. (Demosoma) testacea ER. — Närke: Örebro, ett enda 
ex. taget i ett fönster i aug. 1919. 
O. (Demosoma) hemorrhoa MANNH. — Hälsingland: 


Forsa socken; Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 
O. (Demosoma,) formiceticola MÄRK. 


Jämtland: Ragunda 


(FRISENDAHL). 
O. (Bessopora) annularis MANNH. — Hälsingland: Forsa 
socken. 


Dinarda Märkeli KIESENW. — Närke: Tysslinge socken; 
Stockholm: Tattby; Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

Atemeles paradoxus GRAV. — Närke: Östra Mark i Alm- 
by socken. 


ÅA. emarginatus PAYK. — Närke: i en skog söder om 
Orebro på våren hos en Myrmica-art. 
Zyras collaris PAYK. — Närke: en allmän staphylinid i 


Markkärret, där man finner den i vitmosstuvorna, dock aldrig 
i sällskap med myror, såsom i REITTER's »Die Käfer des 


180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10921. 


deutschen Keiches» m. fl. uppgives. Ehuru Myrmica allmänt 
förekommer därstädes i vissa tuvor och likaså Formica fusca- 
Picea NYL., synes det snarare tvärtom som om Zyrras skulle 
undvika just dessa tuvor. 


Myrmedonia (Pella) cognata MÄRK. — Södermanland: 
Fiskeboda i Julita socken. 

MM. (s. str.) lugens GRAV. — Närke: ett ex. taget flygande 
vårtiden i en skog söder om Örebro. 

Callicerus obscurus GRAV. — Närke: Markkärret, men 


synes vara mycket sällsynt; ett enda ex. erhållet under många 
ars sökande. 

ÅAlaobia scapularis SAHLBG. — Utgår ur Södermanlands 
fauna (Ent. Tidskrift 1915 pag. 208). 

Åtheta (Bessobia) fungivora THOMS. — Närke: Örebro- 
trakten i ruttna svampar; Stockholm: Tattby i komposthög. 

ÅA. (Bessobia) excellens KR. — Av denna för Sverige 
nya art fanns en g i MJÖBERG's svenska samling, obestämd 
och utan lokaletikett. Själv har jag tagit några SS, som 
flögo mot solnedgången i maj månad 1921 i en öppning av 
skogen vid Markkärret i Almby socken, Närke. 

ÅA. (Bessobia) monticola THOMS. —- Jämtland: Ragunda 
(FRISENDAHL). I Närke har jag tagit arten under liknande 
förhållanden som föregående. 

A. (Anopleta) arcana ER. — Av denna förut endast i 
Jämtland (FRISENDAHL) funna art tog jag i september 1921 
flera ex. under barken av en murken tall vid Näsviken i 
Forsa socken i Hälsingland. 


ÅA. (Anopleta) corvina ”THOMS. — Hälsingland: Forsa 
socken, i ruttna svampar. 
Å. (Ousipalia) cesula ER. — Fyndorten för Närke stry- 


kes såsom felaktig (Ent. Tidskrift 1915 pag. 2061. 

ÅA. (Amidobia) talpa HEER. — Jämtland: Ragunda (FRI- 
SENDAHL). 

ÅA. (Aloconota) sulcifrons STEPH. — Jämtland: Ragunda 
(FRISENDAHL). Strykes däremot ur Närkes fauna (Ent. Tid- 
skrift 1915 pag. 207); fyndorterna därifrån gälla: 

Å. /(Aloconota) insecvta THOMS., som är funnen flerstädes i 
landskapet så på slätten som i bergstrakterna, alltid i vatten- 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—3: 181 


kanten vid sjöar och åar. Vidare funnen av mig i Hälsing- 
land vid Edeforsen i Järvsö socken, i septemper 1921. 

ÅA. (Apimela) macella ER. — Lokalen för Närke (Ent. 
Tidskrift 1915 pag. 208) utgår, då bestämningen av ex. i 
fråga under alla omständigheter är osäker. 

ÅA. (Parameotica) complana MANNH. — Under en plöts- 
ligt inträffande översvämning av ängar och åkrar söder om 
Örebro i februari 1916 uppträdde denna art jämte en del 
andra coleoptera, särskilt staphylinider, såsom ÅA. (Glossola) 
gregaria ER., Å. (Amäischa) analis GRAV., Å. (Meotica) exilis 
ER., Lathrobium longulum GRAV., Heterothops quadripunctula 
GRAV. m. fl, i den mest otroliga individrikedom. Sedermera 
har jag återfunnit den här och där i trakten men alltid säll- 
synt och enstaka. 

ÅA. (Dinarea) equata ER. — Hälsingland: Forsa socken, 
under lövträdsbark. 

ÅA. (Halobrecta) puncticeps THOMS. — Gottland: Ljugarn vid 
havskusten. 

Å. (Halobrecta) flavipes ”THOMS. — Småland: Kalmar 
(L. HAGLUND); Öland (MJÖBERG). 

A. (Microdota) subtilis SCRIBA. — Är den allmännaste 
Mäicrodota-arten i Örebrotrakten, ytterst vanlig särskilt i ruttna 
svampar på eftersommaren och hösten. Jämtland: Forsa 
socken. 


Å. (Microdota) amicula STEPH. — Närke: sällsynt under 
ruttnande halm o. s. v. i Orebrotrakten. 
Å. (Hygroecia) magniceps J. SHLBG. — Denna som ytterst 


sällsynt ansedda art fann jag i stor myckenhet jämte en 
mängd andra allmänna eller sällsynta coleoptera i nedfallna 
löv o. dyl. söder om Svartåns mynning i Hjälmaren i februari 
1916, då plötsligt inträffande blid väderlek orsakade hastig 
snösmältning med översvämning av sanka marker, varvid 
insekterna anträffades i vattenkanten i de uppslammade växt- 
lämningarna o. s. v. Ett och annat ex. också anträffat vår- 
tiden i Markkärret. Kan lätt förväxlas med mindre former 
av Åtheta (Metaxva) melanocera THOMS., men förutom an- 
tennbildningen och det breda huvudet lämnar formen av sista 
bakkroppssegmentet hos J det bästa kännemärket till skiljande 
från denna art. Ny för Sverige och funnen närmast i Finland. 


132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


ÅA. (Hygroecia) fallaciosa SHARP. — En efter vad jag 
hittills funnit mycket sällsynt art, funnen i få ex. i Mark- 
kärret i Närke vårtiden under vitmossa. Ävenledes ny för 
Sverige men funnen såväl i Finland som i Norge och Dan- 
mark. 

ÅA. (Philhygra) palustris KIESW. — Uppträder ställvis 
och tidvis talrikt i Örebrotrakten. Sålunda funnen värtiden 
i barrhögar samt på sommaren under fuktig Hypnum vid ett 
kärr 1 lövskog, vidare tagen på försommarkvällarna flygande 
i skogskanten vid Markkärret. 

ÅA. (Traumoecia) divisa MÄRK. — Närke: några ex. tagna 
i Örebrotrakten i bo av backsvala och några ex. i Hypnum 
vid kanten av ett kärr 1 lövskog; vidare i bo av koltrast. 

ÅA. (Traumoecia) picipes THOMS. — Närke: Örebrotrakten 
I ruttna svampar; Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

ÅA. (Traumoecia) angusticollis THOMS. — Närke: Husön 
i Norrbyås socken, i eksvampar '/7 1921. 

A. (s. str.) pilicornis THOMS. — Närke: Örebrotrakten; 
vissa år ej sällsynt så väl under bark av barrträd som i 
ruttna svampar; Hälsingland: Forsa socken; Jämtland: Ra- 
gunda (FRISENDAHL). 


A. (s. str.) crassicornis FABR. — Hälsingland: Forsa 
socken, i ruttna svampar. 

A. (s. str.) nitidicollis FAIRM. — Ett ex. erhållit i Mark- 
kärret i Närke. 

A. (s. str.) triangulum KR. — Utgår ur Närkes och där- 
med Sveriges fauna (Ent. Tidskrift 1915 pag. 207). 

Å. (s. str.) nigrizula GRAV. — En av de allmännare 
svampstaphyliniderna i Örebrotrakten. 

A. (s. str.) 2myrmecobia KR. — Hälsingland: Forsa socken, 


allmän i granbarrhögar. 

ÅA. (Sirstr.)ssodalisER =-rV ärmland:scArvika (G26A? 
RINGSELLE); Hälsingland: Forsa socken; Jämtland: Ragunda 
(FRISENDAHL). I Örebrotrakten allmän under nedfallna löv 
o. dyl. på fuktiga platser, mera sällan i ruttna svampar. 

AA. .(s.'str:)basicormis, REYV.y— Ett enda ex., d...erhållet 
vid sållning i Markkärret i Närke samt 2 ex. JL. under 
barken på en omkullblåst, av röta angripen ÅAlnus incana i 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4— 53. 183 


Hjälmarens strandskog vid Svartåns utlopp i sjön ””/7 1921. 
Ny för Sverige. Närmast funnen i Danmark och Finland. 


A. (s. str.) Zzcognita SHARP. — Utgår ur Skånes fauna 
(EnCH Tidskrift TIOT5 page. 207): 
Å. (Liogluta) mäicroptera ”THOMS. — Hälsingland: Näs- 


viken i Forsa socken, tämligen allmän i högar av multnande 
bart ochwris: 

Å. (Liogluta) oblonga ER. — Jämtland: Ragunda (FRI- 
SENDAHL). Skall förut vara funnen i Sverige 1 Västergöt- 
ländfav fram; IB ERICSON: 


Å. (Metaxya) terminalis GRAV. — Närke: ett ex. taget 
15/5 1921 på sumpängarna vid Kvismaren i Norrbyås socken. 
A. (Metaxya) Aubez CH. BRIS. — Närke: förekommer i 


Markkärret i Almby socken samt på sumpängarna vid Kvis- 
maren på våren men mycket sällsynt. Förut i Sverige endast 
känd från Skåne (THOMSON). 

ÅA. (Metaxya) curtipennis SHARP. — Denna förut i Sverige 
ej funna art förekommer i Markkärret i Närke men är, att 
döma av att jag under många års samlande ej lyckats finna 
mer än sammanlagt 3 ex., alltid tidigt om våren, mycket 
sällsynt. En bland de glacialrelikter, vilka kvarleva på 
nämnda plats och vilka sannolikt kunna träffas flerstädes i 
vårt land på liknande lokaler. (Arten förekommer även i 
Danmark). Föres av J. P. JOHANSEN i hans »Danmarks 
rovbiller» till undersläktet Oreostiba och av CHARLES W. 
LENG i hans arbete »Catalogue of the Coleoptera of America, 
North of Mexico» (Mount Vernon 1920) till Amäischa. 

Å. (Pelurga) luridipennis MANNH. — Sällsynt i Närke, 
funnen dels under gammalt hö i Almby socken, dels vid en 
bäck på Kilsbergen i västra Närke, 1 maj och juni månader. 

ÅA. (Dilacra) luteipes ER. — Gottland: Ljugarn vid havs- 
kusten juni 1919; Närke: Örebrotrakten ett ex. vid kanten 
av en damm ”?/7 1916. 

Å. (Datomicra) cribrata. KR. — Ytterst sällsynt i Närke, 
erhållen i Örebrotrakten dels bland upprensat, i hög hop- 
kastat ogräs, dels under löv vid stranden av en vik av Hjäl- 
maren. Skall förut i Sverige vara funnen enl. I. B. ERICSON 
av VON PosT vid Äs i Södermanland. 

Å. (Datomicra) htodierna SHARP. — Vid Hjälmarstränderna 


I 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


erhållna ex. tillhöra enl. d'ir BERNHAUER denna art och ej 
Do -gostere. THOMS:;, till svilken :senare/artrdeovav mig be: 


stämts. Å. /Aodzerna skall förut vara funnen i Halland av 
I. B. ERICSON. 
Å. (Datomicra) germana SHARP. — Ex. från Örebro- 


trakten sända till d:r BERNHAUER såsom D. celata ER. ha 
av honom bestämts till D. germana. 


ÅA. (Datomicra) canescens SHARP. — En gång erhållen i 
största mängd i utsipprande björksaft vårtiden i Örebrotrakten. 
Å. (Badura) macrocera THOMS. — En gång funnen i 


två ex. på en gransvamp i en skog söder om Örebro; Jämt- 
land: Ragunda (FRISENDAHL) i en mängd ex. 

ÅA. (Dimetrota): marcida "ER. — Stockholm, -(1 ),ex. i J: 
HULTGRENS samling). Uppgiven förut av I. B. ERICSON för 
Halland. 

Å. (Dimetrota) cadaverina BRIS. (? nudiuscula THOMS). — 
Några ex. tagna i ett på marken nedkastat ekorrbo i Örebro- 
trakten:-"?/s 1920: 

Å. (Dimetrota) picipennis MANNH. — Närke: Örebro- 
trakten i ruttna svampar; Hälsingland: Forsa socken; Jämt- 
land: Ragunda (FRISENDAHL). 

ÅA: (Dimetrota). levara MULS. et. REY. — Närkexn en 
gång tagen i stor mängd i ruttnande vegetabilier i Örebro- 
trakten. 

A. (Coprothassa) sordida MARSH. — Öland: vid Hornsjön 
i nötkreatursspillning; Närke: Örebrotrakten. 


Å. (Åcrotona) pgygmea GRAV. — Värmland: Arvika 
(RINGSELLE). 

ÅA. (Acrotona) aterrima GRAV. — Gästrikland (P. A. 
EISERMAN); Hälsingland: Forsa socken. 

ÅA. (Acrotona) parva SHLBG. — Närke: Örebrotrakten. 

ÅA. (Acrotona) clientula ER. — Tre ex. av denna vackra 


art togos ”/14 1920 i stallavfall vid Hjortsberga i Kumla socken, 
Närke.  Nyilfför : Sverige... funnen Jsbl: a riDanmark och 
Finland. 


ÅA. (ÅAcrotona) laticollis STEPH. — Hälsingland: Forsa 
socken. 
Ischnopoda umbratica ER. — Utgår ur Närkes och där- 


med Sveriges fauna (Ent. Tidskrift 1915 pag. 207). 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—3: 185 


I. leucopus MARSH. — Dalarna: Hedemora (RINGSELLE). 
Cardiola obscura GRAV. — Hälsingland: Forsa socken. 
Autalia impressa OLtIv. — Hälsingland: Forsa socken, 


allmän i ruttna svampar. 

ÅA. puncticollis SHARP. — Öland: Högby socken; Österg.: 
Byle i Skedevi socken; Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

Silusa rubiginosa ER. — Närke: ett ex. taget ?”/7 1919 i 
utsipprande almsaft vid Strömsnäs i närheten av Örebro. 
Förut hos oss endast känd från Skåne (THOMSON). 

Gyrophena pulchella HEER. — Närke: en gång tagen i 
mängd i en svamp på en granstubbe i skog söder om Orebro; 
Värmland: Arvika (RINGSELLE); Jämtland: Ragunda (FRI- 
SENDAHL):. 


G. affinis SHLBG. — Värmland: Arvika (RINGSELLE). 

G. nana PAYK. — Värmland: Arvika (RINGSELLE); Häl- 
singland: Forsa socken. 

Oligota granaria ER. — Närke: en enda gång träffad 


talrikt i stallavfall söder om Örebro. Ny för Sverige. Fun- 
nen närmast i Danmark. 

O. inflatra MANNH. — Närke: tillsammans med före- 
gående. 

Myllena gracilis MATTH. — Småland: Kalmar (L. HAG- 
LUND). Ny för Sverige men funnen i Finland. 

M. minuta GRAV. — Hälsingland: Forsa socken; Jämt- 
land: Ragunda socken (FRISENDAHL). 

M. gracilicornis FATRM. — Ett ex. av denna förut endast 
inrHalland (1 :BI ERICSON) funna art bland FRISENDAHL'S 
ouppsatta coleoptera från Ragunda i Jämtland. 


Gymmnusa variegata KIESW. — Aterfunnen i Dalarne, 
nämligen av L. HAGLUND i Alvdalen. 
Phleocharis subtilissima MANNH. — Närke: ferstädes i 


Örebrotrakten, även i parker i staden, under bark av såväl 
löv- som barrträd. 
Hypocyptus leviasculus MANNH. — Gottland: Ljugarn. 
Conosoma bipunctratum GRAV. — Närke: Karlslund i naår- 
heten av Örebro, ett ex. ?/ 1921 under nedfallna löv vid 
en stubbe samt ett ex. !7/9 1921 därsammastädes. 
= C. littoreum L. — Hälsingland: Forsa socken. 


C. pubescens GRAV. — Hälsingland: Forsa socken. 


180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


lachyporus abdominalis FABR. — Haälsingland: Forsa 
socken; Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

7. solutus ER. — Jämtländ: Ragunda (FRISENDAHL). 

7. scutellaris RYE. — Denna art, som är ny för Sverige 
men funnen i Norge och Finland, förekommer i Hjälmarom- 
rådet flerstädes, sålunda söder om Svartåns utlopp i Hem- 
fjärden, vid Markkärret samt i de stora sumpmarkerna vid 
Kvismaren i Norrbyås socken, alltid på fuktiga platser i när- 
heten av vattenkanten. 

7. jocosus SAY var. obscurellus ZETT. — Förekommer i 
motsats mot föregående, synes det, alltid på högländ mark 
vid skogsbryn och torde höra till de skalbaggar, som särskilt 
uppsöka barrhögar. Funnen på skogsåsen söder om Örebro 
men blott lokalt och tämligen sparsamt. 

7. pulchellus MANNH. — Denna art, som enl. FRISEN- 
DAHL (Ent. Tidskrift 1919 pag. 50) är allmän i Ragunda i 
Jämtland, är den vanligaste Zachyporus-arten 1 Markkärret i 
Närke. Synes ej gärna lämna vitmossan. 

7. nitidulus FABR. — Hälsingland: Forsa socken. 

Tachinus laticollis GRAV. — Hälsingland: Forsa socken; 
Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

T. flavipes FABR. -— Gottland: Ljugarn. 

Habrocerus capillaricornis GRAV. — I Närke endast an- 
träffad på några ställen i närheten av Örebro, nämligen i 
större lövhögar i skogslundar, men där talrik från våren till 
hösten. 

Mycetoporus (Ischnosoma) splendidus GRAV. — Värm- 
land: Arvika. (RINGSELLE); Hälsingland: Forsa socken; Jämt- 
land: Ragunda (FRISENDAHL). 

M. (Ischnosoma) longicornis MÄKL. — Allmän i Mark- 
kärret i Närke... Synes föredraga vitmosskärr, under det före- 
gående art träffas under löv och barr på olika lokaler. 

JM. (s. str.) öraunneus MARSH. var. Zongulus MANNH. — 
Funnen flerstädes i Örebrotrakten. 


JM. (s. str.) splendens MARSH. — Närke: sällsynt i Mark- 
kärret i Närke, i mycket fuktig vitmossa. 
M. (s. str.) gunctus GYLL. — Ett ex. funnet våren 1921 


i en lövhög vid Strömsnäs i närheten av Örebro; Jämtland 
(P. ÅA. EISERMAN). 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—535. 187 


JM. (s. str.) rufescens STEPH. — Närke: förekommer på 
skogsåsen söder om Örebro, där arten träffas vårtiden i barr- 
högar eller under skogsmossa på höglända ställen. Av var. 
Jevicollis EPPH. har ett ex. erhållits. 

Bryocharis cingulata MANNH. — Denna ståtliga art har 
jag endast funnit i Markkärret i Närke, där den träffas på 
våren efter snösmältningen, övervintrande djupt ned i de 
högre vitmossetuvorna. Den måste dock anses som mycket 
sällsynt. Av de 9 ex. jag funnit tillhör egendomligt nog 
endast ett huvudarten med antennernas två slutleder gula. 
De andra tillhöra den hittills för Sverige ej anmärkta aberra- 
tionen pseudocingulara RTTR med endast sista antennleden gul. 

B. analis PAYK. — Närke: förekommer ävenledes i Mark- 
kärret men också funnen annorstädes i Örebrotrakten. Även 
av denna art är huvudformen, med mörk prothorax, sällsynt, 
under det man oftast träffar var. »2erdarza GYLL. med gul- 
röd halssköld. 

B. inclinans GRAV. — Närke: ett enda ex. funnet ”/6 
1920 under mossa i en sänka på en bergknalle på skogs- 
åsen söder om Örebro. 

Bolitobius pulchellus MANNH. — Jämtland: Ragunda (FRI- 
SENDAHL). 

Åcylophorus Wagenschieberi KIESW. — Av denna egen- 
domliga staphylinid, som lever vid växtrötterna och i vit- 
mossa i vattenkanten på mycket sumpiga platser och till och 
med lär gå under vattenytan, funnos i RINGSELLE's insam- 
lingar från Bladåker i Uppland åtskilliga ex. I Sverige, sedan 
CITROTH Lann Hatten frSkane, mig veterligt ej torran av 
RINGSELLE återfunnen. 

Euryporus 'picipes PAYK. — Närke: en av Markkärrets 
sällsyntaste staphylinider. Under många års samlande där 
har jag: endast lyckats finna två ex., det senaste ?”?/, 1917, 
båda djupt ned i mycket fuktiga vitmosstuvor, och den synes 
sålunda älska samma lokaler som 5ryocharis cingulata NIANNH., 
Mycetoporus splendens MARSH. och Bryoporus cernuus GRAV., 
vilka samtliga också höra till kärrets fauna. 

Heterothops previa ER. — Närke: ett enda ex. taget "/s 
1921 vid sållning av bottenlagret till en gammal större hö- 
stack i Örebrotrakten. 


158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


IH. dissimilis GRAV. Närke: sällsynt i Örebrotrakten, 
där arten gärna håller sig under ruttnande halm och hö eller 
gödsel vid väggen av hölador. 'En gång, ”"/s 1921, erhållen 
i större myckenhet. 

Quedius (Microsaurus) brevicornis THOMS. — Närke: I ex. 
?t/9 1921 vid Hjälmarsberg i Almby socken under bark av 
en död sasp. 


OQO. (Microsaurus) scitus GYLL. — Södermanland: Fiske- 
boda i Julita socken. 

O. (Microsaurus) xanthopus ER. — Värmland: Arvika 
(RINGSELLE). 

OQO. (Microsaurus) maurus SAHLBG. -— Närke: träffas i 


enstaka ex. i skogarna söder om Örebro, särskilt på marken 
under löv o. dyl. vid gamla stubbar. 


OQO. (Microsaurus) ochripennis MÉN. — Uppland: Blad- 
åker (RINGSELLE). 
O. (Microsaurus) tenellus GRAV. — Närke: av denna hos 


oss förut endast i Jämtland (FRISENDAHL) funna art fann jag 
på våren 1921 5 ex. i högar av ris och granbarr på en skogsås 
vid Östra Mark i Almby socken, Närke. Ett ex. även taget 
i Hälsingland: Forsa socken, i september 1921. 

Q. (Sauridus) limbatus HEER. — Såsom det vill synas 
i Närke en ej sällsynt art och träffas företrädesvis i barr- 
skogar på höglända ställen under djup skogsmossa; Jämt- 
land: Ragunda (FRISENDAHLI). 


Staphylinus (Pseudocypus) fuscatus GRAV. — Värmland: 
. Arvika (RINGSELLE). i 

S. (Tasgius) ater GRAV. — Dalarne: Särna (RINGSELLE). 

Phuilonthus chalceus STEPH. — Synes vara tämligen all- 


män i Närkes skogsbygder i utsipprande saft på lövträd; 
Värmland: Arvika (RINGSELLE). 
Ph. umbratilis GRAV. — Värmland: Arvika (RINGSELLE). 
Ph. decorus GRAV. -— Värmland: Arvika (RINGSELLE). 
Ph. (Gefyrobius) nitidulus GRAV. — Öland: Högby 
socken, under stenar på torr, sandig mark. 
Ph. debilis GRAV. — Närke: Örebrotrakten. 
Ph. discoideus GRAV. — Dalarne: Mora (RINGSELLE). 
Ph. quisquiliarius GYLL. — Närke: Markkärret i Almby 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—5. 180 


socken; Halland, Värmland: Arvika, Dalarne: Hedemora 
(RINGSELLE). 


Ph. longicornis STEPH. -— Närke: Almby socken; Da- 
larne: Mora (RINGSELLE). 

Ph. fumarius GRAV. — Vid Hjälmarstränderna i Närke 
och Julita socken i Södermanland. 

Ph. punctus GRAV. — Gottland: Ljugarn vid havskusten. 

Ph. puella NORDM. — Närke: Örebrotrakten. 

Otlhaus lapidicola KIESW. — Hälsingland: Näsviken i 
Forsa socken, i barrhögar sept. 1921. 

Baptolinus longiceps FAUV. — Närke: funnen i flera ex. 


i skogstrakterna kring Örebro men alltid endast i enstaka 
ex. under barken av multna, fuktiga stubbar och stockar av 
barrträd; Värmland: Arvika (RINGSELLE): Lappland: Pålno 
vid Torne träsk (FR. NORDSTRÖM). Funnen förut i Väster- 
götland och i Dalarne och sålunda av vidsträckt utbredning 
I Sverige men, såsom det synes, överallt mycket sparsamt 
förekommande. 

Leptacinus ZMinearis GRAV. — Halland: (RINGSELLE); 
Närke: Örebrotrakten; Gästrikland (EISERMAN); Hälsingland: 
Forsa socken. 


NXantholinus linearis OLIV. — Värmland: Arvika, Dalarne: 
Hedemora (RINGSELLE). 

Cryptobium fracticorne PAYK. — Halland, Dalarne: Mora 
(RINGSELLE). 

Lathrobium geminum KR. — Uppland: Singö (RING- 
SELLE). 

L. elongatum L. — Av denna art, som i GRILL's katalog 
uppgives förekomma Sk. — Lappl., har jag endast funnit 


några ex. vid sjön Kvismaren i Norrbyås socken i Närke. 
L. geminum däremot är allmän i Örebrotrakten. 

L. rufipenne GYLL. -— Öland: Hornsjön; Uppland: Blad- 
aker (RINGSELLE). 

L. (Tetartopeus) gracile HAMPE — Av denna i Sverige 
förut endast i Almby socken i Närke anträffade art har L. 
HAGLUND funnit ett ex. i Älvdalen i Dalarne. 

Scopens (Polyodontus) sulcicollis STEPH. — Ett ex. taget 
!5/6 1920 på ett trädgårdsland vid Tattby i Stockholms- 
trakten. 


I190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Stilicus simiäis. ER. — Hälsingland: Forsa och Järvsö 
socknar, i avfallshögar. 
ÅAstenus pulchellus HEER. — Torde ej vara sällsynt åt- 


minstone till upp i mellersta Sverige, om den sökes på rätta 
platsen, nämligen i lövhögar. Funnen av mig flerstädes i 
Närke samt i Stockholmstrakten, där jag funnit den i oer- 
hört antal i större högar av halvtorra löv. 


Eucesthelus bipunctatus TLJUNGH. — Jämtland: Ragunda 
(FRISENDAHILI). 
E. leviusculus MANNH. — Utgår ur Närkes fauna (Ent. 


Tidskrift 1915 --pag. 208). Den ir Markkärret och vid Hjäl- 
marstränderna jämte /&. bipunctatus förekommande arten är 
E. ruficapillus BOISD., som i GRILL's katalog endast finnes 
upptagen för Skåne. 


Stenus (s. str.) dzmaculatus GYLL. — Jämtland: Ragunda 
(FRISENDAHL). 

S. (s. str.) fasciculatus J. SHLBG. — Värmland: Arvika 
(RINGSELLE). 

S. (s. str.) proditor ER. — Närke: Markkärret i Almby 
socken. 

S. (Nestus) pusillus ER. — Närke: på sumpmark vid 
Svartåns utlopp i Hemfjärden. 

S. (Nestus) circularis GRAV. — Närke: Vid -lergravar 


söder om Örebro. | 
S. (Nestus) pumilio ER. — Närke: på mera öppen, mycket 
fuktig botten på sumpängar vid Kvismaren i Norrbyås socken. 
S. (Nestus) ruralis ER. — Av denna förut hos oss endast 
i Jämtland (FRISENDAHL) funna' art fanns i RINGSELLE'S 
sarnling ett ex. från Dalarne: Hedemora. 


S. (Nestus) Argus GRAV. — Värmland, Dalarne: Mora 
(RINGSELLE). 
S. (Parastenus) impressus GERM. — Närke: Orebro- 


trakten, endast i skogarna på höglända ställen under mossa. 
S. (Parastenus) flavipalpis TH. — Närke: sällsynt i Öre- 
brotrakten på liknande lokaler som föregående art; Hälsing- 
land: Näsviken i Forsa socken; Jämtland: Ragunda (FRI- 
SENDAHL). 
S: (Tesnus) nigritulus "GYLL.- — Värmland: Arvika 
(RINGSELLE):. 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. Zn: 191 


S. (Tesnus) crassus STEPH. — Hälsingland: Edeforsen i 
Järvsö socken. 

S. (Hypostenus) cicindeloides SCHALL. — Värmland: Ar- 
vika (RINGSELLE). 


S. (Hypostenus) similis HERBST. — Värmland: Arvika 
(RINGSELLE). 

S. (Hemistenus) pubescens STEPH. — Värmland: Arvika 
(RINGSELLE). 

S. (Hemistenus) Orfoveolatus GYLL. — Värmland, Da- 
larne (RINGSELLE); Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

Bledius (Blediodes) fracticornis PAYK. — Gottland: Lju- 
garn. 

B.: (Hesperophilus) arenarius PAYK. — Öland: Hornsjön. 


Oxytelus (Anotylus) fulvipes ER. — Jämtland: Ragunda 
(FRISENDAHL'). 

O. (ÅAnotylus) hamatus FAIRM. — Närke: av denna i 
Sverige förut endast från Jämtland (FRISENDAHL) anmärkta 
art togos flera ex., därav några g 3, iruttnande vegetabilier 
söder om Örebro för några år tillbaka. !?/& 1921 fann jag 
några ex. av arten i en komposthög vid Tattby i Stockholms- 
trakten. I Riksmusei samlingar fanns bland O. tetracarinatus 
BLOCK en gJ av denna art, tagen i Stockholmstrakten.:' 

OÖ. (Anotylus) Fairmairez PAND. — Av denna art togs 
av mig 14 1921 en gg i vitmossa i Markkärret i Närke. 
Längre fram på våren samma år erhöllos vid sållning av en 
barrhög på skogsåsen söder om Örebro flera ex. av arten 
och likaså vid håvning i början av juni i skogskanten av 
Markkärret mot solnedgången flera ex. : Ny för Sverige. I 
Fennoscandia förut endast funnen i Karelen. Sannolikt är 
såväl denna som föregående art ej sällsynt men samman- 
blandad med OO. tetracarinatus, från vilken art åtminstone 
SS med lätthet skiljas. 

Trogophleus (Tenosoma) fuliginosus GRAV. — Uppland: 
Väddö (RINGSELLE); Närke: Örebrotrakten samt vid bergs- 
bäckar på Kilsbergen i Kils socken, alltid enstaka. 


T. (Tenosoma) impressus LAC. — Utgår ur Närkes och 
därmed Sveriges fauna (Ent. Tidskrift 1918 pag. 29). 
Syntomium eneum MÖLL. — Närke: ett enda ex. erhållet 


i Markkärret, Närke, !5/9 1919. 


192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Anthophagus omalinus ZETT. — Närke: Markkärret i 
Almby socken, men mycket sällsynt erhållen vid håvning. 

Phlcostiba plana PAYK. — Värmland: Arvika (RING- 
SELLE): 

Deliphrum tectum PAYK. — Hälsingland: Forsa socken. 

Omalium septentrionis THOMS. — Närke: Örebrotrakten. 

O. cesum GRAV. var. apicicorne SOLSKY. — Närke: 2 ex. 
tagna ””/g 1921 under nedfallna löv vid Karlslund i närheten 
av Örebro. 

Phyllodrepa nigra GRAV. — Uppland: Väddö (RING- 
SELLE). 
Ph. (Drepophylla) toptera STEPH. — Närke: Hjortsberga 
i Kumla socken, i stallavfall, Örebrotrakten, i avfall, kom- 

posthögar o. dyl., alltid sparsamt. 
ÅAnthobium minutum FABR. — Värmland: Arvika, Da- 
larne: Hedemora (RINGSELLE). 


Megarthrus simatocollis TAC. — Uppland: Vällnora 
(RINGSELLE). 
M. hemipterus ILLIG. — Utgår såsoni felbestämd ur När- 


| 
kes fauna (Ent. Tidskrift 1918 pag. 29). | 
Proteinus brachypterus FABR. — Hälsingland: Forsa socken. | 


Fam. Pselaphidee. 


Trimävn brevicorne REICHENB. — Närke: sällsynt ta- 
gen i Örebrotrakten i avfall vid en hölada samt under ned- 
fallna löv. 

Euplectus piceus MOTSCH. — Närke: av denna förut i 
Sverige endast på Gottska Sandön (MJÖBERG) funna art togs 
?la 1921 i en barrhög i skogen vid Markkärret i Almby 
socken i Närke ett ex. och !?/& 1921 i närheten ävenledes 
ett ex. under håvning. 


E. signatus REICHENB. — Jämtland: Ragunda (FRI- | 
SENDAHL). | 
E. nanus REICHENB. —- Gottland: Ardre, und. tallbark. 
Pselaphaulax dresdensis HERBST. == Jämtland: Ragunda 


(FRISENDAHL). 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—535: 193 


Fam. Scydmenideae. 


Neuraphes angulatus M. et K. — Hälsingland: Näsviken 
i Forsa socken, i hög av barr och annat avfall. 

Stenichnus exilis ER. — Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

Euconnmuis fimetarius CHAUD. — Närke: en gång funnen 
i mängd bland gräs och ruttnande vegetabilier vid en ut- 
husvägg vid Örebro. FE. /hirticollis ILLIG. däremot synes här 
i trakten helst förekomma i vitmossekärr. 


Cholerus rufus: MÖLL. et KUNZE. — Utgår ur Närkes 
fauna (Entom. Tidskrift 1918 pag. 96). 
Scydmenus tarsatus MÖLL. — Hälsingland: Näsviken i 


Forsa socken, i avfallshögar. 


Fam. Silphide. 


Catops Is. str.) 20rzo F. — Jämtland: Ragunda (FRI- 
SENDAHL). 

C-. (s. str.) 2igrita ER. — Hälsingland: Forsa socken; 
Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

C. (Sciodrepa) Warsoniz SPENCE. — Hälsingland: Forsa 
socken; Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

C. (Laäsiocätops) ”alpirus' GYLL. — Skåne: Tyringe (L. 
HAGLUND); Närke: ett ex. under håvning vid Husön i Norr- 
byås socken i Närke !5/5 1921; Hälsingland: Forsa socken, 
1 ruttna svampar; Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

Colon (Myloechus) dentipes SULBG. — Närke: ett ex., 3, 
erhållet vid sållning av löv 0. s. v. 2/g 1921 på en skogs- 
sluttning vid Karlslund i närheten av Örebro. 

C. (Myloechus) appendiculatum SHLBG. — Närke: ett 
ex. erhållet vid håvning !?/; 1921 på den kalhuggna med 
Azra bevuxna skogsåsen söder om Markkärret. 

C. (s. str.) fusculum ER. — Gottland: Etelhem; Närke: 
ej sällsynt tagen vid håvning i början av juni månad i sump- 
mark och på skogsåsen vid Markkärret. 


C. (S. str.) viennense HERBST. — Gottland: Etelhem. 
Liodes (s. str.) sileszaca KR. — Närke: bland flera Lzodes- 


13 — 2103. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 3—4 (1921). 


194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


arter som visa sig mot solnedgången och erhållas vid håv- 
ning av AÅAzra-gräs, hallonbuskar o. s. v. på den kalhuggna 
skogssluttningen strax söder om Markkärret är denna relativt 
storvuxna art den vanligaste. Insamlad från början av juni 
till 15/9; Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

LZ. (s. str.) rketica ER. var. fracfka SEIDL. — Av denna 
förut i Sverige endast från Jämtland (FRISENDAHL) kända 
Liodes har jag under hävning i juli månad på en ängsslutt- 
ning vid Fiskeboda i Julita socken, Södermanland, tagit ett 
ex., d. 

L. As. str.) Aporida ER. — Närke: ett ex. infångat "/r 
1921, flygande över skogsåsen söder om Markkärret. Ny 
för Sverige och funnen närmast i Finland. 

L. (Oospherula) parvula SHLBG. — Erhållen sparsamt 
under håvning i juni och juli månader på kvällarna i Närke 
på samma plats som föregående; Hälsingland: Edeforsen i 
Järvsö socken. 

Cyrtusa subtestacea GYLL. — På samma plats i Närke 
och tid som föregående men ännu sparsammare. 

C. minuta ARR. — Ett ex. på samma plats som före- 
gående art. ”/7 1921. 

ÅAgathidium (Cyphoceble) nigripenne KUG. — Hälsing- 
land: Näsviken i Forsa socken. 

ÅA. (Cyphoceble) levigatum ER. — Hälsingland: Näsviken 
i Forsa socken, i högar av barr och annat avfall. 

A. (Saccoceble) arcticum ”THOMS. — Hälsingland, med 
närmast föregående. 


Fam. Corylophidee. 
Sericoderus. lateralis GYLL. — Stockholm: Tattby, flera 
ex. sallader en tkomposthög juni 1921; 


Fam. Scarabeide. 


Aphodius (Nialus) niger PANZ. — Närke: Göksholm i 
Stora Mellösa socken. 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4-3. 195 


ÅA. (Nialus) plagiatus LL. — Gottland: Ljugarn i mängd 
i fuktig jord vid havskusten. Samtliga tillvaratagna ex. till- 
höra den enfärgade var. concolor SCHILSKY. 


ÅA. (Volinus) sticticus PANZ. — Närke, flerstädes. 
Åegialia arenaria FABR. — Gottland: Ljugarn. 
Cetonia aurata IL. ab. piligera MULS. — Av denna med 


länga, glesa hår på täckvingarna försedda aberration har jag 
tagit ex. så väl vid Hornsjön på Oland som i Ringkarleby 
socken i Närke. 


Fam. Hydrophilidee. 


Hydrochus elongatus SCHALL. — Värmland: Arvika (RING- 
SEKLER): 

Ochthebius (Homalochthebius) impressus MARSH. — Gott- 
land: Ljugarn. 

Hydrena (s. str.) nigra GERM. — Utgår ur Sveriges 
fauna! (Ent.. Tidskrift 1918 pag. 28). Ex. i fråga tillhöra H. 
riparia KUGEL., hos vilken art individ, särskilt smärre, kunna 
ha oregelbundna punktstrior mot ytterkanten av täckvingarna. 

H. (Henydra) gracilis GERM. -— Småland: Virserum; 
Närke: i steniga bergsbäckar på Kilsbergen i Tysslinge och 
Kils socknar. 

Plilydrus coarctatus GREDL. — Närke: allmän i Mark- 
kärret. 

Enochrus bicolor PAYK. — Närke: förekommer i Örebro- 
trakten i en damm med riklig vattenväxtvegetation. 

Laccobius decorus GYLL. — I största mängd funnen i 
juni 1920 i det grunda vattnet vid havskusten i Högby 
socken på norra Öland. 

L. bipunctatus FABR. — Öland: Hornsjön. 

L. alutaceus THOMS. — Närke: Örebrotrakten. 

L. nigriceps THOMS. — Öland: Hornsjön; Närke: Örebro- 
trakten. 

Limnebius nitidus MARSH. (sericans MULS.) — Utgår ur 
Ölands och därmed Sveriges fauna (Ent. Tidskrift 1915 pag. 
205) såsom under alla omständigheter osäker; ex. torde till- 
höra ÅL. trunrcatulus ”THOMS. 


I 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Cercyon bifenestratus KösST. — Flera ex. av denna förut 
hos oss endast i Skåne (THOMSON) funna art tagna vid stran- 
den av Hornsjön på Öland. 

Cryptopleurum crenatum PANZ. — Då denna art enligt 
REITTER (»Die Käfer des deutschen Reiches») skall före- 
komma »unter nassem Laub», har jag med tanke härpå bru- 
kat granska de Cryptopleurum-imdivid som jag funnit under 
dylika omständigheter, men det har då alltid visat sig, att 
ex. 1 fråga tillhört den vanliga C. minutum F: Ett enda 
svenskt ex. av C. crenatum har jag emellertid funnit — i 
min egen skalbaggsamling. Då jag nämligen underkastade 
de som C. minutum insatta ex. en revision, befanns att ett 
av dessa, märkt Öland, var ett tydligt C. crenatum. Ny för 
Sverige och närmast funnen i Finland. 


Fam. Nitidulidae. 


Meligethes difficilis STURM. — Närke: Stora Mellösa 
socken. 

JM. unmbrosus STURM. — Närke: Garphyttan i Tysslinge 
socken. 


Epurea nana RTTR. — Hälsingland: Näsviken i Forsa 
socken, flera ex. i hög. av bart och annat avfällnsept-10206 
Epurea palustris J. SHLBG. — Denna art, som i en 


föregående uppsats (Ent. Tidskrift 1918 pag. 27) omnämnts 
såsom svensk, fann jag på våren 1920, några dagar i maj 
månad, svärmande över sumpängarna i Markkärret i Närke 
1 största myckenhet; en enda håvning i gräset och buskarna 
inbragte hundratals individ. Sedermera har jag funnit den, 
även vintertid, i enstaka ex. i vitmossan i kärret. I utom- 
ordentlig individrikedom erhålles arten också vid håvning 
på våren och försommaren på de vidsträckta sumpängarna 
vid Kvismaren i Norrbyås socken i Närke. Torde utvecklas 
under de multnande löven av videbuskar. 

E. thoracica TOURN. — Öland: ett ex. taget på en barr- 
trädsstock vid Löttorp i Högby socken på norra Öland. 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—35. FOT 


Fam. Cucujidée. 


Monotoma picipes HERBST. var. cavicula RTTR. — Gäst- 
rikland (P. A. EISERMAN). i 

M. brevicollis AUBÉ. — Närke: Örebrotrakten och Stora 
Mellösa socken; Stockholm: Tattby. I ruttnande vegetabilier. 

M. bicolor VILLA. — Närke: Almby socken. I ruttnande 
vegetabilier. 

Lemophleus alternans ER. — Närke: ett ex. taget ??/s 
1918 i barrskog på skogsåsen söder om Örebro. Ny för 
Sverige. Funnen närmast i Finland. 


Fam. Cryptophagide. 


Telmatophilus Schönherrz GYLL. — Närke: Göksholm 
vid Hjälmaren i Stora Mellösa socken. 

Emphylus glaber GYLL. — Jämtland: Ragunda (FRI- 
SENDAHL). 

Paramecosoma melanocephalum HERBST. — Närke: under 
nedfallet löv vid Svartån i närheten av Örebro, sällsynt. 

Cryptophagus (Micrambe) abietis PAYK. — Hälsingland: 
Forsa socken, i barrhög. 

C. (Micrambe) bimaculatus PANZ. — Hälsingland: Järvsö 
socken. 


C. (s. str.) dadius STURM. — I stallavfall vid Horn på 
Öland. 


C. (s. str!) corticinus THOMS. — Hälsingland: ett ex. ?/9 
1921 på vedstapel vid Näsviken i Forsa socken. 
CE (S Str?) muficornisi SAEPH. — Närkes ett ex. funnet i 


ett gammalt ekorrbo liggande på marken på skogsåsen söder 
om Örebro; flera ex. i multnande och ruttnande avfall vid 
ett uthus i närheten. 

C". (s. str.) evändrus KIESW. — Upptagen i min uppsats 
över Hjälmarområdets coleoptera (Ent. Tidskrift 1918 pag. 
27) men utgår ur Sveriges fauna. Exemplaret i fråga hör 
visserligen inom gruppen av de tre från övriga Cryptophagus- 
arter. genom sin påfallande parallella form lätt skilda men 


I 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


varandra ytterst närstående C. angustus GANGLB. (parallelus 
THOMS.), cylindrus KIESW. och zrapeszoidalis J. SHLBG, men 
genom jämförande med några ex. av C. cylindrus KIESW. 
från södra Frankrike har befunnits tydligt, att Närkesex. 
i alla händelser ej är sistnämnda art. Sannolikt tillhör det, 
liksom ett av mig vid Löttorp på norra Öland taget ex., 
som flög över barrträdsstockar, C. angaustus GANGLB., men 
att utan jämförande med typex. av denna art (beskriven i 
THOMSONS »Opuscula entomologica»), och den av J. SAHL- 
BERG uppställda C. frapesoidalis (beskriven i »Meddelanden 
av Societas pro Fauna et Flora Fennica» h. 38 1911—1912) 
blott genom nämnda beskrivningar med bestämdhet avgöra 
vilken av de två arterna ex. i fråga tillhöra, synes ej möj- 
ligt. C. ftrapezoidalis är förut i Sverige funnen på Gottska 
Sandön av MJÖBERG samt i Finland, C. azgustus endast känd 
från Sverige (Skåne: THOMSON) och Norge (MÖNSTER, enl. 
hans »Index Coleopterorum Norvegie» Kristiania 1901). 


C: pilosus GYLL. — Närke: Garphyttan i Tysslinge 
socken. 

C. setulosus STURM. — Närke: Örebrotrakten, sällsynt i 
ruttna svampar. ; 

Cenoscelis ferruginea SHLBG. — Östergötland: Byle i 
Skedevi socken, I ex. flygande mot solnedgången, juli 1917. 

Atomaria (s. str). umörina GYLL. — Närke: flerstädes 


men nästan uteslutande i skivsvampar på granstubbar; Häl- 
singland: Forsa socken. 

Altomaria (s. str.)? Baranzi BRIS. — I MJÖBERG's svenska 
samling funnos bland ÅA. 2mörina GYLL. några ex., vilka 
synas mig böra föras till ÅA. Barani och av vilka också ett 
ex. av REITTER bestämts till denna art. I saknad av jäm- 
förelsematerial och då jag är något osäker, uppför jag arten 
emellertid tills” vidare med" frågetecken. AA; "Barani "ar ej 
hittills känd från Sverige, däremot funnen i Finland. 

A. (s. str.)? bella RTTR. — Även denna art nödgas jag 
på grund av bristande jämförelsematerial upptaga med fråge- 
tecken, ehuru samtliga de 4, med varandra fullkomligt över- 
ensstämmande, ex., som jag insamlat, väl låta sig inpassas i 
beskrivningen av arten hos GANGLBAUER. Samtliga ex. har 
jag” funnit" i Närke, ettrex!M/Pigio i en höglav granbarr 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. Ae 199 


på skogsåsen söder om Örebro, ett ex. !?/& 1920 flygande 
mot solnedgången i en skogsöppning vid Markkärret, ett ”/z 
på samma plats, också flygande, samt ett ”/+ 1921 i gran- 
barrshög i närheten. Enligt SEIDLITZ och REITTER skall ju 
A. bella förekomma i Sverige. I Norge har MÖNSTER (»In- 
dex Coleopterorum Norvegixe») funnit den, ehuru mycket 
sällsynt, i stackar hos HFormica rufa. 

A: (s. str.) diuta ER. — Närke: två ex. av denna ut- 
märkta art togos ”?/; 1917 flygande på kvällen vid Ströms- 
näs i närheten av Örebro. Ny för Sverige och närmast fun- 
nen i Danmark. 

A. (s. str.) affinis SHLBG. — Ävenledes en präktig. art, 
vilken också synes vara rätt exklusiv i avseende på sitt lev- 
nadssätt. Jag fann den första gången i ett enda ex. på den 
multnande veden vid roten av en gammal, av Cossonus paralle- 
lipipedus HERBST angripen svartpoppel i Karlslunds vildpark 
i närheten av Örebro. Genom att sålla nedfallna löv, mult- 
nande trästycken o. dyl. vid roten av svartpoppeln har jag 
sedermera under sommarens (1921) lopp kunnat insamla en 
stor mängd ex. av arten. Vid Neglinge i Stockholmstrakten 
fann jag !?/& 1921 ävenledes ett ex. på den nyss avbarkade, 
sa'tiga veden av en på rot stående asp. I Norge har MUN- 
STER, loc. cit., funnit Å. affinis, som är ny för Sverige, ge- 
nom siktning av löv o. dyl. vid roten av trädstubbar, men 
mycket sällsynt. 


Å. fuscicollis MARSH. — Jämtland: Edeforsen i Järvsö 
socken, 
A. (s. str.) proliva ER. var pulchra ER. — Närke: av 


denna varietet har jag i Örebrotraktens skogsomgivningar 
funnit sammanlagt 3 ex. och ett ex. i Kumla socken. 

4: (SIIStE): prokaxa BERIvar amara RTTR. = Synesi 
Närke förekomma än sällsyntare än föregående. Ett ex. taget 
!0/9 1916 på vittmosstuva i skogen vid Markkärret i Närke 
och ett ex. på en granstubbe vårtiden på skogsåsen söder 
om Örebro. Ej förut anmärkt från Sverige men funnen bl. a. 
i Finland. 

Å. (Anchicera) impressa ER. — Närke: ett ex. av denna 
särdeles karakteristiska art erhölls !9/4 1916 i sållgods hem- 
fört från Markkärret, ett ex. ”?/5 1920 under håvning på 


2:00 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


samma lokal samt ett ex. ””/g 1921 i sållgods hemfört från 
Karlslunds park vid Svartån i närheten av Örebro. Ny för 
Sverige och närmast funnen i Norge och Finland. 


ÅA. (ÅAnchicera) munda ER. — I'stallavfall vid Horn på 
Öland samt i Stora Mellösa socken i Närke. 

ÅA. (Anchicera) ntidula ER. -— Närke: flera ex. erhållna 
!H/5 1920 i en hög av löv och barr på Lindholmen i Hem- 
fjärden. , 

Å. (Anchicera) peltata Kr. — Närke: förekommer i Öre- 


brotrakten i multnande agnar och dyl. vid hölador men 
mycket sparsamt. Vid tre olika tillfällen endast ett ex. åt 
gången anträffat. 

ÅA. (Anchicera) morio KOLEN. — Första gången fann jag 
denna art !f/5 1920 i Karlslunds gamla park i närheten av 
Örebro i I ex. på undersidan av en på marken liggande 
.med mögelsvamp överdragen barkbit. På våren 1921 erhölls 
arten i flera ex. i multnande avfall vid en uthusvägg på 
skogsåsen söder om Örebro. Bland FRISENDAHL's oupp- 
satta, obestämda coleoptera från Ragunda i Jämtland funnos 
ett större antal ex. av den vackra arten. 

Å. (Anchicera) turgida ER. — I löv- och barrhögar fler- 
städes i Örebro- och Hjälmartrakten samt i skogiga bäck- 
dalar på Kilsbergen i västra Närke. 


A. (Anchicera) ruficornis MARSH. — Gästrikland (EISER- 
MAN). 

Å. (Anchicera) apicalis ER. — Gästrikland (EISERMAN); 
Hälsingland: Järvsö socken. 

Ephistemus globulus PAYK. — Hälsingland: Järvsö socken. 


Diphyllus (Diplocoelus) fagi GUER. — För bortemot 20 
år sedan fann jag på en gammal omkullfallen pil på Östra 
Sundholmen i Stora Hjälmaren, St. Mellösa socken i Närke, 
3 ex. av en skalbagge, som jag med den mig då tillgängliga 
litteraturen (THOMSON's »Skandinaviens coleoptera»), be- 
stämde till Diphyllus lunatus F. Då jag sedermera granskade 
desamma, fann jag dem tillhöra Diphyllus (Diplocoelus) fagi 
GUÉR. Denna art är, liksom undersläktet, ny för Sverige 
och varken funnen i Danmark, Norge eller Finland, däremot 
i Tyskland, där den uppgives förekomma under torr bok- 
bark. De av mig tillvaratagna individen infångades då 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—5. 201 


de livligt löpte omkring på barken och sökte dölja sig i 
springorna. 


Fam. ELathridiidee. 


Lathridius (Thes) Bergroth RTYR. (microps THOMS.). — 
Denna art som av GRILL endast var upptagen för Skåne 
och Västergötland men på senaste årtiondena spritt sig allt- 
mer förekommer nu åtminstone till Hälsingland, där jag fun- 
nit den i Forsa socken, samt Jämtland (FRISENDAHL). 

Cartodere jilum AUBÉ. — Närke: ett ex. funnet i ett 
herbarium i Örebro. 

Corticaria pubescens GYLL. — Hälsingland: Forsa socken. 

C. crenulata GYLL. — Öland: Böda, under havstång. 

C. serrata PAYK. — Gästrikland (EISERMAN). 


Fam. Cisidee. 


Cis (Hadraule) elongatulus GYLL. — Uppgiften i GRILL's 
katalog: »Motala (J. HULTGREN)» utgår. 

Cis (s. str.) punciulamus GYLL. — Närke: Almby socken, 
på lavliknande vita svampar under barken av gran; Hälsing- 
land: Näsviken i Forsa socken, ävenledes i svamp under 
barken av gran. 


C. (Eridaulus) lineatocribratus MELL. — Närke: Hjäl- 
marsberg i Almby socken, i björksvampar. 
Ennearthron cornutum GYLL. — Gottland: Etelhem. 


Fam. Coccinellidee. 


Scymnus (Pullus) hemorrhoidalis HERBST. — Gottland: 
Ljugarn. 

S. (Pullus) ater KUGEL. — Öland: Horn. 

S. (Pullus) auritus TANBG. — Öland: Hornsjön; Närke: 
Stora Mellösa socken. 

S. (Nephus) bipunctatus KUGEL. — Gottland: Ljugarn, 


S. (S. str.) rubromaculatus GOEZE. — Gottland: Ljugarn. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190921. 


N 
Oo 
N 


Fam. Dermestidee. 
Globicornis (Hadrotoma) marginata PAYK. — Jämtland: 
Ragunda (FRISENDAHL). 
Fam. Byrrhidee. 


Cytilus auricomus DUET. — Allmän i Markkärret, Närke, 
där; den= träffas. i, de; fuktigaste:-vitmösstuvorn CH Sericeas 
FORST. däremot har jag oftast funnit på sandiga, torra platser. 


Fam. Heteroceride. 


Heterocerus obsoletus CURT. — Ett ex. anträffat på stran- 
den av Hornsjön på Oland i juni 1920. Förut hos oss en- 
dast funnen 1 Skåne enl. THOMSON. 


Fam. Trixagidee. 
Irixagus carinifrons BONV. — Närke: Göksholm i Stora 
Mellösa socken samt Ostra Mark i Almby socken. 
Fam. Helodidee. 
Helodes marginata FABR. — Närke: Blackstahyttan i 
Kils socken, vid en bergsbäck. 
Fam. Elateridee. 


Ådelocera (Danosoma) conspersa GYLL. — Jämtland: Ra- 
gunda (FRISENDAHL). 

Selatosomus (Haplotarsus) affinis PAYK. — Närke: Östra 
Mark i Almby socken. 


Fam. Cantharide. 


Dictyopterus (Pyropterus) affinis PAYK. — Öland: Hall- 
torp 2 ex. ?/7 1920 på en kullfallen gammal multnad och 
fuktig ekstam. 


dr ==" 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—5: 203 


Podabrus obscuripes J. SHLBG. — Den av mig (i Ent. 
Tidskrift 1914 sid. 104) upptagna PP. lapponicus GYLL. från 
Abisko i Lappland tillhör P. obscuripes, som är en god art. 
Vid Abisko har sedermera arten återfunnits av flera entomo- 
loger. Ny för Sverige men funnen i nordligaste Norge och 
Finland. 

Dasytes (Mesodasytes) coeruleus FABR. — Närke (J. HULT- 
GREN). | 


Fam. Cleridee. 


Thanasimus rufipes BRAHM. — Närke: Tysslinge socken. 
Necrobia violacea IL. — Hälsingland: Forsa socken. 


Fam. Anobiide. 


Ernobius longicornis STURM. — Närke: I ex. ?!/5 1921 
under håvning i skogen vid Markkärret i Almby socken. 
Förut i Sverige endast funnen i Skåne (THOMSON). 


Fam. Ptinide. 


Piinus (Gynopterus) dubius STURM. — Närke: ett ex. 
taget vid håvning i skogen vid Markkärret i Almby socken 
JT) 


”?/6 1917. Enligt THOMSON förut i Sverige endast funnen 
vid Stockholm. 


Fam. Tenebrionide. 


Cenocorse Ratzeburgi WISSM. — Närke: Örebro (införd). 
Gnathocerus cornutus FABR. — Närke: Örebro (införd 
med vete). 


Fam. Alleculidee. 
Mycetochara axillaris PAYK. v. morio REDTB. — Närke: 


Örebro. 
M. flavipes FABR. — Närke: Örebrotrakten. 


204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Fam. Melandryide. 


Hallomenus binotatus QUENS. — Närke: Hjälmarsberg i 
Almby socken, i lönnsvampar. 
Caridina triguttata GYLL. — Närke: Ostra Mark i Alm- 


by socken, på en art vit, lavlik svamp under barken på 
granstubbar, där också larver och puppor i kokonger an- 
träffades. 

Orchesia (Clinocara) minor WALKER. — Närke: tagen 
flygande i skogen vid Markkärret i Almby socken. 


Fam. Mordellidzee. 


Mordellistena (Mordellochroa) abdominalis FABR. — 
Närke: Göksholm i Stora Mellösa socken. 

MM. (s. str.) zzcans GERM. — Närke: Almby och Tyss- 
linge socknar. 

M. (s. str.) garvula GYLL. — Öland: Hornsjön; Gottland: 
Ljugarn. 

Anaspis melanostoma Costa. — Närke: Markkärret i 
Almby socken. 


Fam. Anthicidee. 


Hylophilus (s. str.) populneus PANZ. — Närke: Göksholm 
i Stora Mellösa socken, flygande i antal vid solnedgången 
mot ett skogsbryn i lövskog. 

H. (Euglenes) pygmeus DE GEER. — Närke: Örebro, i 
en trädgård flera ex. flygande mot solnedgången i juli månad. 

H. (Euglenes) pygmeus DE GEER v. oculatus PANZ. — 
Närke: Stora Holmen i Örebro (J. HULTGREN). 


Fam. Cerambycide. 


Cortodera femorata FABR. — Närke: Hjälmarsberg i 
Almby socken. 
Grammoptera ruficornis FABR. — Närke: Östra Sund- 


holmen i Stora Mellösa socken samt i skogen vid Markkärret 
i Almby socken, i rönnblommor. 


ANTON JANSSON. COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—5. 205 


Hoplosia fennica PAYK. — Södermanland: Tockenön i 
Stora Hjälmaren. 


Fam. Chrysomelidee. 


Donacia vulgaris ZSCHACH. — Utgår ur Värmlands fauna 
(Ent. Tidskrift 1915 pag. 219). 

Orsodacne cerasi L. — Östergötland: Byle i Skedevi 
socken, i lindblommor. 

Clhrysomela hemoptera 1. — Småland: Virserums socken. 

Chalcoides aurata MARSH. — Utgår ur Närkes fauna 


(Crepidodera aurata MARSH., Ent. Tidskrift 1915 pag. 219). 
De till C. aurata bestämda ex. äro C. fulvicornis FABR. ab. 
Jucunda WEISE, vilken mycket liknar Ci aurata. 

Phyllotreta vittula REDT. — Närke: Örebrotrakten. 

Ph. crucifere GOEZE (obscurella ILL.) — Utgår ur Skånes 
fauna (Ent. Tidskrift 1913 pag. 383). Tyvärr har misstaget, 
som hänför sig till starkt metalliska. ex. av Ph. nigripes 
FABR., ej konstaterats i tid och arten därför blivit medtagen 
i »Svensk insektfauna.» 

Åphthona lutescens GYLL. — Gottland: Ljugarn. 

Longtitarsus succineus FOUDR. — Funnen vara en allmän 
art på torra ängar flerstädes i Närke såsom i Örebrotrakten 


och vid: Eatorp: i Tysslinge! socken. |Iakttagen bl: sas på 
Alchemilla. ; 


L. apicalis BECK — Lappland: Boden (FR. NORD- 
STRÖM). 
Psylliodes marcida ILriG. — Gottland: Ljugarn, bland 


Halianthus peploides och på Senecio viscosus vid havskusten. 


Fam. Anthribideae. 
Tropideres (Enedreutes) undulatus PANZ. — Öland: Hall- 
torp, ett! ex:i5/T 920; på torrt ris av Crategus. 
Fam. Curculionidee. 


Otiorrhynchus sulcatus F. — Närke: Örebro. 
Barypithes pellucidus BoOHEM. — Av denna förut endast 


206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I1921. 


från Kinnekulle (UIJTTENBOOGAART) anmärkta art har jag 
exempl. från Skåne: Hälsingborg (B. VARENIUS), Småland: 
Kalmar (I. B. ERICSON) samt ett från Stockholm: Bergianska 
trädgården, taget på en lövträdsstubbe, vidare många ex. 
funna under löv vid roten av en gammal ihålig svartpoppel 
vid Karlslund i närheten av Örebro, vären och sommaren 
1921. Sannolikt hos oss förväxlad med 65. mollicomus AHRENS 
eller möjligen med Ommas concinnus BOHEM. 


Neliocarus faber HERBST. — Närke: på grusig ljung- 
mark söder om Örebro. 
Sztona lineellus BONSD. — Närke: Orebrotrakten och 


Latorp i Tysslinge socken. 

S. lineellus BONSD. var. brevicollis GYLL. — Öland: Horn. 

Magdalis 'frontalis "GYLL. — Värmland: Arvika (RING- 
SELILE): 

47. nitida GYLL. — Uppland: Singö; Dalarne: Kallsveden 
(RINGSELLE). 

Trachodes hispidus L. — Närke: Östra Mark i Almby 
socken, på torra algrenar. 

Stenocarus fuliginosus MARSH. — Gottland: Ljugarn. 

Ceutorrhynchidius troglodytes FABR. — Gottland: Lye. 

Ceutorrhynchus (Glocianus) macula-alba HERBST. — Skåne: 
Eimhamnnenligts2 sexet J. FIULIGREN s-samling! Ny för 
Sverige och närmast funnen i Tyskland. 


C. (Glocianus) punctiger GYLL. -— Gottland: Ljugarn; 
Gästrikland (P. A. EISERMAN). 

C', (s. str.) rape GYLL. -—- Närke: Almby socken. 

C'. (Siustri) assanilisPAYKu—! Gottland: Ljugarn: 

C. (s. str.) griseus BRIS. — Öland: ett ex. vid Hornsjön. 
Förut funnen av AHLROT på Öland (GRILL's katalog i till- 
lägget). 

C. (Marklissus) Ihirtulus GERM. — Gottland: Ljugarn. 

Orobitis cyaneus IL. — Jämtland: Ragunda (FRISENDAHL). 

Limnobaris pilistrata STEPH. -- Öland: vid Hornsjön i 


juni 1920 på strandängar bevuxna bl. a. med Cladium mari- 
scus, på vilket halvgräs arten bl. a. uppgives leva. Ny för 
Sverige och ej funnen i Danmark eller Norge men förekom- 
mer i Finland. J. SAHLBERG's £. T-album är nämligen enligt 
REITTER (»Catalogus coleopterorum Europe, etc., ed. 2) L. 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—5: 207 


pilistrata STEPH. under det £L. martulus J. SALBG. är = med 
BN ralbum 1 : 


Anthonomus inversus BEDEL. — Gottland: Alskog. 

Dorytomus. tortrix L. Gottland: Ljugarn. 

Erirrhinus. Nerezs PAYK. — Närke: Markkärret i Almby 
socken. 

Bagous frit HERBST. — Närke: Markkärret i Almby 
socken. 

Tychius Schneideri HERBST. — Öland: vid Hornsjön. 

Cionus wverbascz FABR. — Närke: Stora Mellösa socken. 

Nanophyes globulus GERM. — Värmland: Arvika (RING- 
SELLE). 

Oxystoma pomone FABR. — Öland: Hornsjön; Närke: 
Örebrotrakten. 

O. cracce L. — Närke: Örebrotrakten. 


ÅApion (Erypthrapion) sanguineum DE GEER (rubiginosum 
GRILL). -— Närke: Almby socken. 


ÅA. (Erythrapion) miniatum GERM. — Värmland: Arvika 
(RINGSELLE). 
Å. (Protapion) assimile KIRBY. — Oland: Horn. 


ÅA. (Perapion) curtirostre GERM. — Lappland: Boden (FR. 
NORDSTRÖM). 

ÅA. (Perapion) violaceum KIRBY. — Lappland: Boden 
(FR. NORDSTRÖM). 

ÅA. (Eutrichapion) Spencei KIRBY. — Öland: vid Hornsjön. 

ÅA. (Eutrichapion) Sundevalli SCHÖNH. — Lappland: 
Boden (FR. NORDSTRÖM). ; 

Diodyrrhynehus austriacus OLIV. Av denna, förut.i 
Sverige endast i Dalarne, av BOHEMAN, funna art finnes ett 
ex. i J. HULTGREN's samling, etiketterat Närke 1909. 

Rhynchites tomentosus GYLL. — Närke; Värmland: Ar- 
vika (RINGSELLE). | 


s. Tre sammanblandade Salpingus-arter. 


Då jag för något år sedan underkastade mina svenska 
Salpingus-arter en revision, fann jag, att under etiketten 5. 
(Rabocerus) foveolatus LJUNGH funnos ex. av två arter. Med 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10921. 


ledning av REITTER's »Fauna germanica, Die Käfer des deut- 
schen Reiches», fann jag till min överraskning, att samtliga 
ex. med undantag av ett enda måste hänföras till den 
för Sverige eller Skandinavien med Danmark överhuvud icke 
anmärkta S. (Rabocerus) Gaorieli GERH., en tämligen sent 
uppställd art. Dessa ex. voro alla insamlade i Örcebrotrakten, 
mest under barken av al. Det återstående ex., som jag tagit 
vid Abisko i Lappland under barken av björk, syntes höra 
till den verkliga S. (Rabocerus) foveolatus LJUNGH. 

Ehuru som sagt fyndet av S. Gabrzielz här uppe i landet 
var. överraskande, behöver det emellertid icke betyda, att 
arten först på senare tider inkommit i vårt lands fauna. Den 
har sannolikt funnits här medan coleopterologer varit verk- 
samma men sammanblandats med S. foveolatus. Man kan 
sluta detta därav, att enligt ovannämnda  Reitterska arbete 
S. Gabrieli tillsänts R. från Finland av framlidne prof. J. 
SAHLBERG under namn av SS. foveolatus ITJUNGH. I sin 
» Catalogus Coleopterorum Fauna Fennicee» (Helsingfors 1900) 
upptager SAHLBERG av hithörande arter endast S. foveolatus 
LJUNGH Att bland sex. från Pirdetta rarbetersuppräknade 
finska Jokaler emellertid dölja sig två arter, framgår av en 
senare avhandling av SAHLBERG: »För Finland nya coleop- 
tera» [Meddelanden av Societas pro Fauna et Flora fennica, 
h. «207 (1903): ”Felsingfors- 1903), i vvilkentSumeddelartatt 
han i Finland funnit Salpingus (Colposis) mutilatus BECK, 
som förut ej var känd från Finland, samt även att i Helsing- 
fors museums samlingar bland de till S. foveolatus bestämda 
ex. funnos ex. från flera finska lokaler av den av honom som 
S. (Colposis) mutilatus BECK ansedda arten. Då jag genom- 
läste hans avhandling med dess utförliga beskrivning av den 
av honom som 5. mutilatus fattade arten befanns emellertid, 
att vad SAHLBERG utsäger i beskrivningen om S. mutilatus 
beträffande bl. a. och särskilt clypei form ej alls passar in 
på REITTER's karaktärer för denna art i »Fauna germanica> 
utan på S. (Rabocerus) foveolatus LJUNGH hos REITTER. Av 
de: rader, i vilka SAHLBERG angivervskillnaden mellan de 
båda arterna, framgår vidare; att den: av hönom som S. 
foveolatus uppfattade arten i själva verket är S. Gabrieli 
GERH. Ehuru han icke omnämner, från vilka lokaler i Fin- 


ANTON JANSSON, COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 4—535:. 2009 


land denna sistnämnda art är känd, med undantag för en: 
Malm, synes emellertid framgå, att även denna är funnen 
flerstädes i Finland liksom den verkliga S. foveolatus LJUNGH. 

Då jag emellertid i någon mån var osäker om riktig- 
heten av nu relaterade slutsatser, tillskrev jag framl. prof. 
SAHLBERG's son d:r UUNIO SAALAS i Helsingfors om saken 
och tillsände honom ett svenskt ex. av S. Gabrieli. Ej lång 
tid därefter erhöll jag med stort tillmötesgående, för vilket 
jag härmed framför min tacksamhet, från d:r SAALAS svar i 
brev, ur vilket jag återger följande, då det bekräftar de förut 
uttalade förmodandena: 


Jag har tagit reda på förhållandena med Sa/fpingus-arterna och fun- 
Mt att Ni har alldelesirätt i, Edra åsikter. , I Finland ha vi av de ifråga- 
varande formerna endast Gabrieli och jfoveolatus men ej mutilatus. Då 
min fader skilde de båda arterna, misstog han sig och beskrev foveolatus 
som etilatus (liksom CHAMPION och FOWLER före honom). Detta miss- 
tag har redan förut blivit rättat av SEIDLritz i »Naturgeschichte der In- 
sekten Deutschlands», Col. V Bd. 2, 1920 pag. 1108—1109. Han säger 
nämligen vid tal om foveolatus: »Dass J. SAHLBERG's» Salpingus (Colposis) 
mutilatus» zu unserer Art gehört, erkennt man schon aus der Beschrei- 
bung, und zwar aus den Worten: labro longitudine vix sesqui latiore, — 
elytris... punctis basi inordinatis». Diese beiden Angaben passen auf 
Colposis mutilatus gar nicht, wohl aber genau auf unsere Art, und 
wenn man diese mit £. Gabrieli vergleicht (den SAHLBERG als echten 
R. foveolatus anspricht), so kann man beide Arten nicht besser von ein- 
ander unterscheiden als durch SAHLBERG”s Worte: »a S. foveolato stawura 
magis convexa, puncturaque prothoracis remotiore, interstitiis levioribus, 
haud rugosis primo intuitu distinguenda». Ausserdem war der College 
SAHLBERG so freundlich mir sein ganzes Material zur Ansicht zu schicken.z 


Då väl för andra svenska coleopterologer liksom för under- 
tecknad ovannämnda arbete av SEIDLITZ ej är tillgängligt, 
har jag efter d:r SAALAS citerat uttalandena i detsamma. 

D:r SAALAS meddelar till yttermera visso slutligen i 
brevet: 

» Vid min ytterligare granskning av musei exemplar fann 
jag bland dem endast Gabrieli och foveolatus, varför saken 
synes vara alldeles klar». 

Det är sålunda konstaterat, att i Finland som i Sverige 
förekomma så väl S. foveolatus som S. Gabrieli, under det 
att ännu S. mutilatus ej är funnen i något av dessa länder. 


14 — 213432. Entomol. Tidskr. Årg. 41. Häft. 3—4 (1921). 


210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Först genom granskning av ex. i samlingarna samt studier i 
naturen kan utredas utbredningen av de båda arterna i Sverige. 

Av S. Gabrieli har jag som nämnts i min samling endast 
ex. från Närke. De flesta av dessa voro tagna i Hjälmarens 
strandskog på och under barken av alar (så väl Alnus glu- 
finosa som ÅA. zncana), vilka voro döda och angripna av 
Dryocoetes alni GEORG. Prof. SAHLBERG omtalar i sin ovan- 
nämnda uppsats i Societas pro Fauna etc. förhandlingar, att 
han just funnit »Salpingus foveolatus» (=S. Gabrieli GERH.) 
och »Salpingus mutiatus» (=S. foveolatus LJUNGH) vid 
undersökningen av några nyligen avhuggna alstubbar, som 
voro starkt angripna av trägnagaren Dryocoetes alni. 

Av den verkliga S. foveolatus LJUNGH har jag som sagt 
i min samling endast ett ex. taget vid Abisko men har i de 
av framlidne d:r B. PorPrPIUS i Sarekområdet i Lappland hop- 
bragta coleoptera sett äveniedes ett ex. av. arten. 

I "Danmark uppgives i GRILL's katalog så väl S. foveo- 
Zatus LJUNGH som SS. mutilatus förekomma, den förra på 
Seeland, den senare på Lolland och Seeland. Huruvida för 
Danmark emellertid ävenledes gäller, att en förväxling gjorts, 
så att också där i stället för de nämnda böra införas namnen 
S. Gabriel: GERH. och S. foveolatus LJUNGH, återstär att 
utröna. Omöjligt är ju emellertid icke, att S. mutilatus kan 
anträffas där liksom i Sverige och Finland, då den enligt 
REITTER i ovan citerade arbete förekommer flerstädes i 
Tyskland. 


Sedan ovanstående inlämnats till redaktionen för tryck- 
ning, har tredje häftet av den nya finska entomologiska tid- 
skriften »Notule entomologice» utkommit, och av en uppsats 
i densamma av W. HELLÉN: »Veränderungen in der Kennt- 
nis der Insektenfauna Finnlands bis zum Jahr 1921» framgår 
(sid. 96), att misstaget med införande av Salpingus mutilatus 
i Finlands fauna rättats av SEIDLITZ redan 1916 i Deutsche 
entomol. Zeitung. Vidare upptages i samma uppsats (sid. 
92) bland de till Finlands fauna nytillkomna arterna S. Ga- 
örzieli, enligt J. SAHLBEBG i Meddelanden av Soc. pro Fauna 
et, Flora fennica, IO17. 


Vattenskalbaggar från Gotska Sandön 
ock Farön, insamlade. av 
Dir Eric Mjöberg. 


Av 


G. Falkenström. 


Dessa samlingar, nu tillhörande Centralanstalten for för- 
söksväsendet på jordbruksområdet, Entomol. Avdelningen, hava 
av Prof. TULLGREN välvilligt överlämnats till mig för gransk- 
ning. De äro visserligen ej så betydande men erbjuda dock 
i några hänseenden ett visst intresse, varför jag tillåter mig 
att publicera granskningens resultat därvid börjande med sam- 
lingen från 


Gotska Sandön. 


Sommaren 1906 uppehöll sig MJÖBERG en längre tid, 
från den ”?/&—"/g& enligt hans anteckningar, för studier på 
denna i biologiskt hänseende synnerligen intressanta ö, och 
har han själv i denna tidskrifts årgång 1912 under rubrik 
»Om en syd- och mellaneuropeisk. relikt insektfauna» etc. 
lämnat meddelande om av honom där funna 15 insektarter, 
nya för vårt faunaområde. Om hans övriga nog så rikhaltiga 
insamlade material har tills dato intet vidare publicerats, 
vilket ur djurgeografisk synpunkt åtminstone torde vara att 
beklaga. 

De av MJÖBERG hemförda vattenskalbaggarna fördela 
sig sålunda: 


N 
-— 
NN 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


1. Graptodytes lineatus F. (= Hydrop. lin.) — 1 ex. 3. 


2. Hydroporus pubescens GYLL. — 2 ex. 

3. Gaurodytes bipustulatus L. — 1 ex. 8: 

4. » congener THUNB. (defekt). — 1 ex. d. 
5. Jflybius ater DE GEER (defekt). — 1 ex. 28. 

6. » guttiger GYLL. — 1 ex. 9. 

ÅS » cenescens THOMS. — I ex. I. 

8. Rhantus notatus F. (defekt). — 1 ex. 2. 

0. Acilzius.canaliculatus. NICOL. — 1 ex. d 

10: Hydrobius: fuscipes IL, — 1:eX: 

II: PRUJALUS MNUTUS "kr N— Te 


Av MJÖBERG's anteckningar över sina fångster under 
hans dagliga exkursioner på ön framgår ingenting om en 
talrikare förekomst av någon av dessa uppräknade 11 arter, 
men väl nämner han däri om dylik förekomst beträffande 
andra av honom iakttagna insektarter. Detta än så tillvida 
anmärkningsvärt, som Doktorerna G. EISEN och A. STUX- 
BERG 1 deras uppsats: »Bidrag till kännedomen om Gotska 
Sandön», intagen i Öfversikten af Kongl. Vetenskaps-Akade- 
miens Förhandlingar, 1868, angiva Ilybius guttiger såsom »den 
allmännaste insekt på stranden» och Hydrobius fuscipes sä 
som »högst allmän» därstädes, samtidigt som de nämna en 
annan art, som MJÖBERG ej synes hava påträffat, namligen 
Ilybius angustior, såsom så allmän, att den »kan insamlas i 
tusentals exemplar». 

Flera av MJÖBERG's exemplar äro defekta och bära tyd- 
ligt vittne om att vara tagna i dött tillstånd, vilket i MJÖ- 
BERG's anteckningar även angives vara förhållandet med 
Hydrobius-arten. Vidare framgår av hans anteckningar att 
han påträffat ätminstone några av sina exemplar på stranden 
under »tångruskor», alltså under enahanda förhållanden som 
EISEN och STUXBERG. 

Jämställes listan över MJÖBERG's insamling med nämnda 
EISEN och STUXBERG's uppsats, vilken innehåller den enda 
hittills publicerade förteckningen över vattenskalbaggar från 
Gotska Sandön, upptagande 8 arter Dytiscider och Hydro- 
philider samt Gyrinus minutus F., så äro nu inalles 18 arter 
vattenskalbaggar kända från denna ö. Vidare framgår av 


G. FALKENSTRÖM, VATTENSKALBAGGAR 2153 


en jämförelse mellan dessa listor, att endast 2 arter, nämligen 
Ilybius guttiger och Hydrobius fuscipes, igenfinnas å båda 
listorna, under det att flertalet av de vid de båda undersök- 
ningstillfällena konstaterade arterna äro olika. Detta är nog 
så anmärkningsvärt, alldenstund MJÖBERG började sin insam- 
ling nära nog på dagen vid samma årstid som EISEN och 
STUXBERG. Den växling, som ofta årstiderna medföra med 
hänsyn till förekomsten av vissa vattenskalbaggar, kan alltså 
ej förklara det anmärkta förhållandet, även i betraktande av 
att MJÖBERG utsträckte sin undersökning av ön under dubbla 
tiden mot deras. 

Beklagligtvis äro MJÖBERG's anteckningar för ofullstän- 
diga för att lämna någon säker hållpunkt för ett rätt bedö- 
mande av hans samling i biologiskt hänseende. Det drag 
av torftighet och tillfällighet, som nu synes vidlåda densamma, 
kvarstår oförklarat. 

Att enstaka exemplar vattenskalbaggar kunnat påträffas 
på denna ö, 7—8 mil från närmaste land, Fårön, är måhända 
i och för sig föga anmärkningsvärt, men att såsom på EISEN 
och STUXBERG's tid, 40 år förut, arter av dessa insektformer 
konstaterats att förekomma där massvis är desto mera för- 
tjänt av uppmärksamhet. Ur EISEN och STUXBERG's såväl 
som MJÖBERGS skildringar av Sandöns naturbeskaffenhet även- 
som ur JOH. GUNNAR ANDERSSON 's uppsats: »Mellan haf och 
dyner», intagen i Sv. Turistföreningens Åtsskrift 1895, fram- 
går, att Sandön består av lös sand med en långgrund sand- 
strand, ställvis bemängd med smärre stenar, klapperstenar 
m. m. På denna sandstrand säger MJÖBERG, att »våldsamma 
bränningar nästan ständigt rasa». Vidare säga EISEN och 
STUXBERG: »Emedan marken i följd av sin lösa natur ej är 
1 stånd att på sin yta kvarhålla något vatten, finnas natur- 
ligtvis under ingen del av året några vattensamlingar på ön, 
ej en gång om våren, då man skulle vänta sig sådana». Att 
Sandön under sådana förhållanden kunnat lämna betingelser 
för förekomsten av vattenskalbaggar i »tusentals exemplar» 
är högst egendomligt. Att de därjämte angivas hava före- 
kommit massvis uppe på stranden under tång, förlänar ytter- 
ligare en särprägel åt djurlivet på Sandön. 

Mina jakttagelser hittills hava ständigt givit vid handen, 


214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


att man nästan uteslutande träffar imagines av Dytiscider å 
lokaler, varest betingelser finnas för utvecklingen av resp. 
arters larver. Flertalet av de från Sandön nu kända arterna 
har s. k. krypande larvformer, som behöva grunda, stilla 
vatten med rik växtlighet för sin fortkomst enligt hittills 
vunnen erfarenhet. Då dessa betingelser synas fullständigt 
saknas a Gotska Sandön, skulle larverna — om de över 
huvudtaget finnas här — hava helt omändrat sitt levnads- 
sätt med, som vanligt, åtföljande förändringar i deras mor- 
fologiska byggnad. Antingen leva de i likhet med imagines 
terrestriskt under tång m. m. eller pelagiskt eller på dju- 
pare vatten: Ingendera av dessa suppositioner förefaller att 
kunna hålla måttet vid ett närmare begrundande, varför en 
förekomst i mängd av vissa vattenskalbaggar å Gotska 
Sandön framstår såsom en synnerligen gåtfull företeelse, som 
behöver vidare uppklaras. Otvivelaktigt skulle den enk- 
laste förklaringen vara att söka däri, att där vid tiden för 
EISEN och STUXBERG's besök å ön funnits någon lugn vik med 
växtlighet i behövlig grad. Därom finnes emellertid ingen 
som helst antydan i föreliggande skildringar av denna ö. 


Fårön. 


MJÖBERG's samling härifrån innehåller följande 41 arter, 
därav en för vår fauna ny. 


1. Haliplus furcatus SEIDL. — I ex. 


Denna art är, som sagt, ny för Sverige, men förmodligen 
torde den förekomma flerstädes inom vårt land, åtminstone 
söderut. Arten "beskrevs "först av GIV. SEIDLITZHANans 
»Bestimmungs-Tabelle der Dytiscide und Gyrinide des euro- 
peischen Faunengebietes» intagen i Verhandlungen des natur- 
forschenden Vereines in Bränn XXV. Bd., 1886 och återfinnes 
I hans Fauna baltica, Ed. II. I senare faunistiska arbeten 
har den merendels upptagits som varietet till Halipl. faulvi- 
collis ER. men har numera återinsatts i sin arträtt. 

Arten är känd från spridda ställen i Tyskland samt från 
Estland, Livland, Österrike, Ungern och Italien samt angives 
såsom sällsynt. 


G. FALKENSTRÖM, VATTENSKALBAGGAR. 20S 


Utom på de hanliga generationsorganens form karak- 
teriseras denna art särskilt av sitt gaffelgrenat fårade pros- 
ternalutskott, varigenom den lätt skiljes från övriga Haliplider. 

Exemplaret från Fårön överensstämmer med hänsyn till 
kroppsform, prosternum, basalstrecken å protorax, makro- 
punkteringen och färgteckningen på elytra med den beskriv- 
ning över arten, som A. ZIMMERMAN lämnar i sin grund- 
läggande utredning av vattenskalbaggarne, intagen i Archiv 
fär Naturgeschichte, 38. Jahrg., 1917, Abt. A. Dock företer 
detsamma vissa avvikelser. Längden är nära 3 mm i stället 
för högst 2,; mm, protorax skutellarparti skjuter lika långt 
bakåt som hos faulvicollis, protorax relativa längd är likaledes 
densamma som hos faulvicollis, ehuru protorax är tydligt bre- 
dare, varjämte mikroskulpturen är annorlunda än som angives 
för furcatus. I sistnämnda hänseende kan man visserligen 
icke säga, att någon mikropunktering av det slag, som ut- 
märker confinzs-gruppens Haliplider, föreligger på skalvingarna 
av detta exemplar, men däremot förete desamma i ett smalt 
bälte längs ytterkanten en vid c:a 50 gångers förstoring tydlig 
etsning och i deras "apicalparti därjämte en fin punktering, 
varigenom glansen å dessa partier likvisst icke dämpas vid 
lägre förstoring. Å de tyska exemplaren av denna art an- 
givas elytra inom bägge könen vara fullständigt glatta utan 
spår av någon »Mikropunktulierung». 

Jag har emellertid funnit att mikroskulpturen hos en 
annan av våra arter, nämligen hos 8 av Halipl. ruficollis 
DE GEER är olika den, som råder hos de tyska represen- 
tanterna av samma art, i det att vår ruficollis 2, åtminstone 
från vissa lokaler, har elytra i sin helhet mikropunkterade, — 
liksom förhållandet angives vara hos Englands ruficollis 2, — 
under det att de tyska och övriga europeiska fastlandsrepre- 
sentanterna av samma art enligt ZIMMERMAN hava elytra 
endast delvis försedda med dylik punktering. 

Ovan anmärkta:' olikheter mellan Fåröexemplaret och 
ZIMMERMAN's beskrivning av furcatus synas mig böra få anses 
falla inom området för tillåten variation. 


2. Haliplus variegatus STURM. — I €xX. 
303  Bjdessus hamalatus GYLL.. — 2. ex. 


N 
[Se] 


SV 


wo 


Oo 


N 


Fö 


[BETR SET SE GS IN 3 


[GS 
OY Un 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Bidessus unistriatus SCHRANK. — 2 ex. 
Hygrotus ineqvalis F. — 1 ex. 
Hydroporus erythrocephalus L..— 3 ex. 
» rufifrons DUET. — I ex. 
» pubescens GYLL. — 3 €x. 
» dorsalis F. — 4 ex. 
Graptodytes. Iineatus EF. (= Hydrop: lineatus F.): 
— I ex. 
Graptodytes granularis LL. — 4 ex. 
Deronectes halensis. F. — 3 ex. 
Agaporus oblongus STEPH. (= Hydrop. obl.). — I ex. 
Graurodytes congener THUNB. — 7 ex. 
» chalconotus PANZ. — 3 ex. 
» uliginosus L. — 3 ex. 
Eriglenus labiatus BRAHM(= femoralis PAYK.). -— 2 ex. 
Ilybius ater DE GEER. — I ex. 
» stmilis THOMS. -— I ex. | 
Ru wvargustor! GYLLaFT 1vex. | 
Nartus Grapei GYLL. — I €x. | 
Åcilius canaliculatus NICOL. — I €x. 
Gyrinus natator LL. — 5 ex. 
Helophorus nubilus F. — 4 ex. 
» aqvaticus TL., var eqvalis "THOHMS. — 
ARNE: 


Helophorus affinis MARSH. (= griseus THOMS.). — 
TC 

Helophorus — viridicollis STEPH. (= &eneipennis 
ITIOMS I s6Tex: 

Hydrochus elongatus SCHALL. — I ex. 

Ochthebius impressus MARSH. (= pygm&us PAYK.). 
31 

Ochthebius marinus PAYK. — 1 ex. 

Berosus signaticollis CHARP. — 1 ex. 
» luridus LL. — 2 ex. 

Hydrobius, fuscipes IL. — 1 ex. 

Plulydrus minutus F. — 1 ex. 

» testaceus F. — 4 ex. 
Helochares griseus F. (= lividus THOMS.). — I ex. 


NN 
-— 


G. FALKENSTRÖM, VATTENSKALBAGGAR. 


-— 


37. Laccobius mimutus I. 
30: > decorus GYLL. — 2 ex. 


GANGLBAUER har 1 sitt monografiska arbete »>Die Käfer 
von Mitteleuropa. Bd. IV, Heft I, 1904, vilket torde få anses 
vara det mest ingående, moderna arbete, som finnes, över 
Hydrophiliderna m. fl., uti en not meddelat, att han med hän- 
syn till pro- och mesosternums bildning hos denna art för 
densamma uppställer ett eget undersläkte: Campsolaccobius. 
Då arten ej förekommer i Mellaneuropa, har han ej närmare 
beskrivit densamma men angiver under släktdiagnosen pros- 
ternumswvara! utan. köl. I sin Fauna -baltica,s Ed anför 
V. SEIDLITZ sammalunda ävensom: »Kl. gross, die der 
Htarsen fast so lang als das Klgl.> GYLLENHAL har först be- 
skrivit arten men nämner intet om dessa karaktärer. C. G. 
THOMSON endast citerar GYLLENHALS caput-difinition i sin 
Skand. Col. 

Enligt Fåröexemplaren synas dessa båda karaktärer 
emellertid vara underkastade variation. Å ena exemplaret 
— en gg — visar prosternum en, visserligen svag, medianköl, 
under det att bakklorna äro i överensstämmelse med V. SEID- 
LITZ beskrivning; å det andra — en 9 — är prosternum 
slät men bakklorna betydligt kortare, knappast mer än hälf- 
ten så långa som kloleden. Mesosternum är däremot å båda 
exemplaren i enlighet med GANGLBAUER'”s och V. SEIDLITZ' 
uppgifter. 


39. Dryops auriculatus FOURCR. (= prolifericornis F.). — 


2 ev 
3 ex. 

40. Dryops Ernestr DE GOZ. (= auriculatus PANZ.). — 
BLICK: 

41. Limmnius tuberculatus MÖLL. — 8 ex. 


MJÖBERG har publicerat resultatet av sin 3 månaders 
vistelse å Fårön 1904 i Arkiv för Zoologi, Bd. II under ru- 
brik: » Biologiska och morfologiska studier öfver Fåröns insekt- 
fauna», innehållande jämväl en »Tabellarisk öfversikt af de i 
de olika faunaområdena ingående viktigaste arterna». Denna 
avhandling är i flera hänseenden synnerligen intressant och 


218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


instruktiv. Jag nödgas emellertid att göra en anmärkning 
till uppgifterna om förekomsten på Fårön av vissa vatten- 
skalbaggar, på det att kännedomen om dessa arters utbred- 
ning inom vårt land icke skall komma på villospår. 

I den till mig för granskning överlämnade samlingen 
från Fårön buro nedanstående former namnetikett, härrörande, 
som det vill synas, från MJÖBERG's hand. 


Gaurodytes congener, SS, felbestämd t. G. clypealis 

» » FSA » SED paludosus 
Eriglenus labiatus, Sh » » » ungvicularis 
IHydroporus pubescens » » H. fuscipennis 
Helophorus affinis (= griseus TH.) » » » brevicollis. 


Intill dess det lämnats påtagligare bevis för förekomsten 
a Fårön av de till höger angivna 5 arterna torde alltså upp- 
gifterna därom i MJÖBERG's avhandling få lämnas åt sitt 
värde. 


Beitrag zur Kenntnis der Borkenkäfer- 
fauna Schwedens. 


Von 


Paul Spessivtseff. 


I. Pityophthorus Trägårdhi sp. n. 


Länge 1,;—1,7,3 mm. Kopf schwarz-braun, fast schwarz. 
Stirn bei beiden Geschlechtern gewölbt, grob punktiert, uber 
dem Munde sehr undeutlich halbkreisförmig abgeflacht, mit 
kaum merkbaren, bisweilen ganz fehlenden kurzen Längskiel- 
chen; der Clypeusrand mit gelben Wimperhaaren dicht besetzt; 
der untere Teil der Stirn ist sehr sparsam mit nach der Mitte 
des Clypeusrandes geneigten Härchen bedeckt, die nur bei 
seitlicher Betrachtung oder bei starker Vergrösserung wahr- 
zunehmen sind. Fuähler rötlich-gelb; die Keule bei reifen 
Exemplaren dunkelbraun, glänzend; die Keulenglieder hellgelb 
bewimpert. Halsschild dunkelbraun, kaum länger, als breit 
(7 :6), an Basalhälfte mit schwach abgerundeten Seitenränder, 
vorn merklich eingeschnärt, vordere Hälfte mit ziemlich kon- 
zentrischen Höckerreihen besetzt, die hintere Hälfte ist dicht 
und tief punktiert, mit schmaler und glänzender deutlicher 
Längsschwiele in der Mitte. Bei frischen Exemplaren ist der 
ganze Brustschild regelmässig, doch sehr sparsam mit gelb- 
lichen, nach den Mittelpunkt des Brustschildes geneigten 
Härchen bedeckt, die bei abgewischten Individuen oben oft 
fehlen und nur an den Seiten und am Vorderteil des Hals- 
schildes zu sehen sind. Infolge dieser Behaarung' und der 
groben dichten Punktierung, sieht der Halsschild fast matt 


220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


aus, wodurch der Käfer schon fär das unbewaffnete Auge 
von den anderen Pityophthorus-Arten, die mit ihm gelegent- 
lich zusammen briäten können, leicht zu unterscheiden ist. 
Fläugeldecken dunkelbraun, zu der Spitze oft heller, schwach 
fettglänzend, noch sparsamer als der Halsschild mit gelblichen 
Härchen bedeckt, höchstens nur I ”/4 mal so lang, als zusammen 
breit, reihig flach und fein punktiert, mit glatten Zwischen- 
räumen; die Reihen sind oft wenig erkennbar, besonders an 
der Basis der Flägeldecken, wo die Punktierung im weitem 
Umfange viel dichter und stark irregulär ist; Nahtstreifen an 
der Basis der Fläugeldecken fast garnicht, sonst sehr schwach 
und an dem Absturze doch merklich vertieft; Längsfurchen 
am Absturze breit, flach und mehr glänzend, als die Flägel- 
decken selbst; die Nath und flachen Seitenwälsten sind mit 
kaum sichtbaren Höckerchen versehen und frei von Haar- 
börstchen; Spitzenrand gemeinschaftlich abgerundet, Naht- 
ecken nicht vorstehend. 

Was Kaumagen und Penis anbetrifft, so haben einzelne 
Teile dieser Organe dieselbe Form, wie bei unseren gewöhn- 
lichsten Pityophthorus-Arten. Nur die Dimensionen des 
Kaumagens und des Penis zeigen wesentlichen Unterschied. 
Beide Organe sind: verhältnissmässig kleiner, zarter, durch- 
sichtiger und heller in der Farbe. So bildet der Kaumagen 
!/;3 und der Penis !/6 der Gesammtlänge des Körpers; bei 
Pityophthorus glabratus EICHH. dagegen, der unter den schwe- 
dischen Pityophthorus-Arten der beschreibenden Art am näch- 
sten steht, macht der stark chitinisierte dunkele Kaumagen 
!',9 und der schwarz-braune Penis '/s des Körperlänge aus. 

Fundort. Hällnäs im Norrland (Nord-Schweden). Auf 
den dännen (0,5 — 1,5 cm.) Zweigen der Gipfel gefallener Fichte 
von Prof. Dr. IVAR TRÄGÅRDH in Mitte Juli 1921 gefunden. 

Bei weiterer Untersuchung des mir äbergebenen Materials 
gelang es noch 132 lebendige Käfer von verschiedenen Alter 
aus den Fichtenzweigen zu sammeln. Lejider waren die Gänge 
durch Ernährungsfrass der jungen Käfer und durch den Nach- 
frass der Alten so verworren, dass die Wiederherstellung 
ihres urspränglichen Charakters sich ganz unmöglich machte. 
Wie die Mutter- so auch die Larvengänge sind sehr ober- 
flächlich und greifen den Splint garnicht an, ausser den Pup- 


SPESSIVTSEFF : ZUR KENNYNIS DER BORKENKÄFERFAUNA SCHWEDENS. 221 


penwiegen, die in den Splint ganz flache, doch merkbare 
Spuren lassen. 

Der Käfer unterscheidet sich von den europäischen 
Fichtenborkenkäfer P. micrographus L., P. exsculptus BRATZ. 
und P. fennicus EGGERS durch nicht vorgezogene Nahtecke, 
von P. lichtensteint RATZ , P. knotekz REITT und P. pubescens 
MRSH. durch unbehaarten Furchenrand; von den nahe ste- 
henden FP. glabratus EICHH. durch gedrungene Form, klei- 
nere Dimensionen, braune Farbe, matten Halsschild, mehr 
flache Furche der Flägeldecken und hauptsächlich durch die 
Sculptur der Stirn. Die Stirn bei P. glabratus 89 hat eine 
deutliche, von Seiten parallel-, von oben bogenartigbegrenzte 
Vertiefung, die von goldgelben Haaren dicht bedeckt ist; ein 
Teil der Haare sind lang, wachsen am Rande der Vertiefung 
und sind nach vorn und unten geneigt, der andere Teil be- 
steht aus kärzeren, fast anliegenden Härchen, die den Grund 
der Vertiefang bedecken und mit ihren Spitzen nach der 
glatten Längslinie gerichtet sind; bei P. glabratus SJ ist die 
Stirn gewölbt, kahl, uber dem Munde nicht abgeflacht, mit 
deutlichen, verhältnismässig längeren Längslinien. Mit PP. 
buyssonz REITT, P. carnziolicus WICHMANN (beide auf Pinus 
nigricans in Säd-Europa), P. htenscheli SEYTNER (auf Pinus- 
Arten in europäischen Alpen) und P.: seznex WICHMANN 
(H!es Aipes, Bistolas), 4 seltene, einander sehr ähnliche euro- 
päische Arten, ist unser Käfer auch nicht zu verwechseln. 
Von dem ersten unterscheidet er sich durch kurze Flägel- 
decken; von dem zweiten durch braune Farbe und Skulptur 
der Stirn, welche beim carniolicus 8 deutlich eingedräckt ist 
und scharfen deutlichen Längskiel hat; vom dem dritten durch 
seine gedrungene Form; von dem vierten durch kärzere 
Flugeldecken, durch Abwesenheit des glänzenden Ouerkiels 
äber dem Munde und durch unbehaarte Furchenrand. 


II. Ips duplicatus SAHLB. 


Der Käfer wurde ven mir im Versuchsparke Siljanfors 
bei Vimo einmal auf der Kiefer (1 J und I 8), zum zweiten- 
mal auf der Fichte (1 J und 2 22) den 8 August 1921 ge- 
funden. In beiden Fällen waren es Mutterkäfer, die mit ihrer 


N 
N 
N 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Eiablage beschäftigt waren. Sie bauten in der nächsten 
Nachbarschaft mit ps typographus ihre Gänge auf den in 
Juni dieses Jahres gefallenen Stämmen. Da der Frähling 
im Jahre 1921 sehr fruh begonnen und ausschliesslich warm 
war. so ist es wahrscheinlich, dass die beiden Käferarten zu 
der zweiten Generation gehörten. 

Ips duplicarus, der in den westeuropäischen Wäldern 
äusserst selten vorkommt, gehört zu der Fauna Ost-Europas, 
wo er fast immer in Gesellschaft mit /ps typographus brätet 
und in dieser Beziehung in seinem beschrenkten Verbrei- 
tungsgebiete den fehlenden JZps amitinus "EICHH. ersetzt. 
Schon in Finnland kommt er oft vor! und im europäischen 
Russland ist der Käfer uberall verbreitet, wo die Fichte na- 
tärliche Bestände bildet. Besonders häufig tritt er dort im 
Norden und Osten auf, und wird immer seltener in der 
Richtung nach Westen. In Sibirien trifft man ihn am häu- 
figsten in den Gegenden, die an das Uralgebirge unmittelbar an- 
grenzen, seltener im ubrigen West-Sibirien; im Ost-Sibirien 
tritt er nicht aufund scheint dort durch Zps ussurzensis REITT 
ersetzt zu werden. 

Versuchspark Siljanfors, wo Ips duplicatus zum erstere- 
mal in Schweden gefunden wurde, liegt in einer waldreichen 
von der Meereskäste weit gelegener Gegend, so dass eine 
zufällige FEintransportierung des Käfers aus Russland oder 
Finnland ganz ausgeschlossen ist. Wenn man in Betracht 
nimmt, dass die Bestände in Siljanfors einen ganz ausge- 
sprochenen nördlichen Charakter haben und in vielen Be- 
ziehungen die Wälder Nord-Russlands erinnern, so wird die 
Anwesenheit dieses Käfers in dieser Gegend ganz begreiflig, 
und es ist sehr wahrscheinlich, dass dupläcatus in Nord- 
Schweden ebenso verbreitet ist, wie in Nord-Russland, wo 
er auch bis zur letzten Zeit oft mit /ps typographus verwech- 
selt wurde. 

Doch ist der Käfer von Ips typographus leicht zu unter- 
scheiden. Er ist kleiner (3,;—4 mm), hat glänzenden, gröber 
punktierten Absturz der Flägeldecken; der zweite Zahn der 
Seiten des Absturzes ist plattenförmig und an der Basis mit 


1 Uunio Saalas, Kaarnakuoriaisista ja niiden aiheuttamista vahingoista 
suomen metsissä. Helsinki 1919. 


SPESSIVTSEFF: ZUR KENNTNIS DER BORKENKÄFERFAUNA SCHWEDENS. 223 


den dritten breit verbunden, der von der Spitze der vorher- 
gehenden (den 2-ten) viel weniger entfernt ist, als der letzte 
vom Suturalzähnchen; die Zwischenräume der dorsalen Punkt- 
streifen sind mit weitläufigen Punktreihen versehen, die bei 
Ips typographus fehlen. 

Die Figur der Gänge ist der des typographus im ganzen 
sehr ähnlich. Doch sind die Muttergänge verhältnissmässig 
enger (1,5—1,75 mm), nicht so geradlinig wie bei typograplus, 
und gewöhnlich mebr an Zahl, so dass aus den Rammel- 
kammer oft 4—5 Muttergänge ausgehen. 


Experimentalfältet, September 1921. 


Zur Präsizierung des Puppenhabitus 
einiger Parnassiiden. 


Von 
Fö Bryk: 


Dank dem freundlichen Entgegenkommen seitens der 
Firma Dr. O. STAUDINGER & A. BANG-HaAasS (Blasewitz), die 
mir je eine tote Puppe von Liihdorfia pusiloi (2), Sericinus tela- 
mon (S) und Archon apollinus (4) zusandte, bin ich in der Lage 
nachtraglich teilweise meine kleine Studie äber den Mimo- 
kremaster zu ergänzen, teilweise eine ausgesprochene Vermu- 
tung zu berichtigen. Bei der habituell den Parnassiuspuppen 
ähnlichen Puppe von ÄArchon apollinus HRBST. ist der Mimo- 
kremaster keineswegs, wie ich vermutete, stark ausgeprägt, 
sondern so unansehnlich, dass man ihn nie bemerken wärde, 
hätte man den von der Apollopuppe nicht fruher beobachtet. 
Seine beiden zitzenartigen, kirschholzrotbraunen Fortsätze 
sind ganz winzig, gedrungen an das betreffende Segment 
angepresst, dass sie sich nur mit schwerer Miähe entdecken 
lassen. Hingegen lassen sich, wenn auch undeutlich, die völlig 
räckgebildeten Bauchfässe erkennen. Auch sie treten nicht 
stärker plastisch hervor, als der Mimokremaster; bei der 
Apollopuppe liessen sich höchstens Negative der Bauchfuss- 
ansätze — schwach eingedräckt — enträtseln. Wie bei der 
Apollopuppe vermisst man auch bei der von ÄÅrchon jeden 
Kremaster; nur unbedeutende Höckerchen sind dort bemerk- 
bar. In diesem Zusammenhange sei erwähnt, dass SPULER 
(Vgl. seine Schmett. Europas, p. XXXII) das völlige Aus- 
bleiben von Kremaster bei den Schmetterlingen uäberhaupt 
zu bezweifeln geneigt ist. 


F. BRYK, PUPPENHABITUS EINIGER PARNASSIIDEN 225 


DiecPappen? der! beiden anderen Parnassiiden 
sollen hier schon deshalb beschrieben werden, weil in der 
Literatur die diesbezäglichen Angaben sehr spärlich und 
unzulänglich sind. Nur einige Stichproben: VERITY schreibt 
uber die Puppe von Liihdorfia puziloi: »Plus grosse que celle 
du genre Thais« (= Zerpynthia), »plus semblable åa celle du 
P. machaon, mais recourbée au niveau des ailes« (idem, Rhop. 
pal pis2p) I SErFZ: (Gross 'Schmettyd” Erde Fauna pal; Vol: I, 
p. 15) fäöhrt VERITY's Diagnose an und STICHEL weiss sogar 
mitzuteilen, dass die Puppe »mit einzelnen Borstenhaaren be- 
Setsbbista:n (CET: LYVY TSMAN Gen InsEep, 59; pr 4 (1007): 

Dem gegeniäber ist festzustellen, dass die Puppe viel 
mehr der apollinus-Puppe ähnelt als der von machaon. Sie 
sieht auf den ersten Blick wie eine eingetrocknete sowie ein- 
gefallene apollinus-Puppe aus, die man sich gerade bei der 
Stelle der Einschnärung und Subimaginalflägel-Scheiden als 
eingeschrumpft zu denken hat, wodurch die deutlich abge- 
setzten Abdominalringe schärfer zum Vorscheine treten, was 
bei der apollinus-Puppe, die gerade dort den grössten Leibes- 
umfang zeigt, nicht der Fall ist. Gemeinsam fär beide 
Zerynthianae ist, dass ihre Subimaginalflägel-Rippen stark 
gekerbt sind: bei Liihdorfia noch mehr plastisch hervortretend 
als bei Archkonr. Auch in der Farbe gleichen die Puppéen 
einander. Die bei der apollinus-Puppe räckgebildeten kurzen 
Kopfspitzen sind bei der von Läihdorfia nicht mehr so unan- 
sehnlich und leiten zur bekannten Papilioniden-Puppenfazies 
hinäber, ohne sich jedoch diesbezäglich so stark wie bei 
machaon oder Sericinus es der Fall ist, differenziert zu haben. 
Die Spitzen der Flugelansätze viel markanter als Årc/hon, am 
ehesten zu Serzcinus hinäberleitend. Das Intermediäre an 
dieser Puppe, von Parnassius zu Zerynthza Hinäberleitende, 
kommt auch in den Kremasterverhältnissen zum Vorscheine, 
indem sich der Hinterleib derart zu einem Schnabel zuspitzt, 
"dass man deutlich einen Kremaster unterscheiden kann; er 
muss mit sehr feinen Häkchen besetzt sein, die aber von 
einem unbedeutendem anhaftenden Gewebfleckchen verdeckt 
sind. Der unansehnliche Mimokremaster nicht viel deutlicher 
als beim ÅArchon, nicht stärker hervortretend als die räckgebil- 
deten aber doch sichtbaren Bauchfässe. Beides dunkel bern- 


15 — 2a3s, Entomol. Tidskr. Årg. 42. Häft. 3—4 (1921). 


226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I921I 


steingelb vom Braunrot des Puppenkörpers abgehoben. Der 
eben mitgeteilte Puppenhabitus von ÅLiihdorfia bestätigt nur 
die Richtigkeit meiner nach ihrer Imago vorgenommenen 
Zuteilung von Archonx zu den Zerynthizanae und verankert 
hierdurch die tiefere Erkenntnis seiner systematischen Stel- 
lung auch an. Belege aus. der.Ontogenie;) [VglXauchou. a 
E. REUTER, Uber Palp. Rhopaloc., p. 225 (nota 3) (1896).] — 

Die Puppe von Sericinus erinnert prima vista an eine 
Nymphalidenpuppe; sie ist länglich, in der Grösse einer Ze- 
rynthra-Puppe (17 mm.), mit scharfen Dornen besetzt; »mit 
zwei kurzen Fortsätzen am Kopf, uber den Räcken ziehen 
Reihen scharfer Dornfortsätze«, so wird sie fläuchtig von 
SBITZN skizziert:, ,-VERITY (lues poe3s) weissnoch,wenigen 
uber die Puppe zu erzählen: »Bifurquée a I'extrémité céphali- 
que, tronquée åa l'extrémité caudale, soutenue par un fil a 
mi-corps«. — Von den beiden Paaren der in Längsrichtung 
ziehenden Dornreihen, verläuft die dorsallaterale vom 
Segmente 8 bis 12; das Bemerkenswerte an ihren Dornen 
ist, dass die zwei vordersten dornigen Fortsätze nicht wie 
die ubrigen einfach, sondern doppelt bedornt sind (spina du- 
plex). Die des ventralen Reihenpaars beschränkt sich ledig- 
lich auf die Segmente 8 und 9. Die Dorne sind scharf, er- 
rinnnern fast an die Krallen der Larvenfässe. Der sich stark 
verjungende Hinterleib ist an seinem abgeplatteten Ende 
wie abgehackt; seine beiden scharfen Kanten gleichen fast 
Dornen. Die Puppe scheint sich offenbar nach Zerynt/ia- 
Art auch dort anzuspinnen; wenigstens lassen sich Spuren von 
Gespinste am Kremaster wahrnehmen. Der Mimokremaster 
ist nicht leicht sichtbar; auch er glänzt wie der Kremaster 
infolge eines ganz feinen öbriggebliebenen Uberzuges vom 
Gespinste. Hinsichtlich des Larvenhabitus sei auf A. SCHIER- 
BEEKS,On itheyset.. patt.-ofi-caterp.raspupa(Leiden 191780) 
t. V. fig. 14, (p. 120—121). verwiesen. 


1 Vgl. Seitz (l. c., p. 16); bei STICHEL in WYTSMAN (1. c.) wird dieselbe 
Diagnose insoferne variiert, dass die Dornenreihe auf zwei(!) Reihen prä- 
zisiert wird. 


T 


In memoriam. 


Isaac Birger Ericson 


föddes i Göteborg den 8 
okt. 1847. I sin ungdom 
gick han i lära hos sin far, 
som var konstsvarvare, och 
flyttade år 1866 till Amerika, 
där han bedrev tekniska 
studier. Efter sin återkomst 
till Sverige var han före- 
ståndare för Lundby snic- 
kerifabrik vid Göteborg 
1873—77, biträdde vid in- 
redningen av Göteborgs 
slöjdskolor 1877—78, var 
föreståndare för byggnads- 
företag i Göteborg 1879— 
81 samtblev disponent för M. 
E. DELBANCOS oljeslageri 
och kvarnar i Mölndal 1881. 

År; 1885 fångade han den första skalbaggen, en 8 av 
Örycetes nasicornis, varom han lämnat en beskrivning i Ent. 
Tidskr. 1896, pag. 258 Det är nog många som läst artikeln, 
men alla dessa ha nog inte tänkt på det kraftprov han då 
visade, nämligen att plugga latin för att kunna läsa THOMSSONS 
Skandinaviens Coleoptera, sedan han funnit THOMSSONS Skand. 
insekter för kortfattad. Detta studium hade emellertid till 


228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


följd, att han fick ett mer än vanligt intresse för våra skal- 
baggar, ett intresse, som aldrig sinade, och som tog all hans 
lediga tid i anspråk. När tiden inte ville räcka till, använde 
han nätterna till arbete med skalbaggarna, och detta kan i 
sin mån: bidraga till att förklara, hur han kunnat komma så 
långt i sin kännedom om dessa djur. Med sin stora flit och 
sitt goda tålamod hade han dessutom en ovanligt skarp blick, 
som uppfattade alla detaljer, och ett minne, som var rent av 
otroligt. Han hade kännetecknen på de olika skalbaggarna 
så klart för sig, att han endast i kvistigare fall måste till- 
gripa något av de verk på latin, tyska, franska eller engelska, 
som han hade i sitt bibliotek. 

År 1893 utarbetade han tillsammans med EMIL SANDIN 
en förteckning över Sveriges och Norges Coleoptera. Denna 
förteckning kompletterade på ett lyckligt sätt THOMSSONS 
Skand. insekter, enär den upptog författarenamn och en del 
synonymer. 

i 1894 uppstod i Mölndal en eldsvåda, som även lade 
ERICSONS hem i aska Härvid lyckades han rädda sina 
insektlådor, men skåpen, som de voro insatta i, och alla 
dubletterna, däribland en mängd oexaminerade djur, brunno 
upp. Denna olycka kunde likväl icke släcka hans håg. I 
stället tog han genast i på nytt och med kraftiga tag. 

År 1896 kunde han meddela, att samlingen uppgick till 
cirka 3,000 arter med omkring 20,000 individer. Han nöjde 
sig icke med att samla i hemorten, utan gjorde flera resor 
till andra trakter av landet och var t. ex. på Öland icke 
mindre än tre gånger. 

År 1908 reste han till London för att vid Natural History 
Museum studera MATTHEWS” trichopterygidsamling, sedan 
museet, på hans begäran att få samlingen sig tillskickad, 
svarat, att aldrig något skickats från museet, ej heller i fram- 
tiden komme att skickas. Efter 14 dagars vistelse vid mu- 
seet fann han djuren i den MATTHEWS'ska samlingen i hög 
grad hopblandade, men han hade gjort sig så väl känd där, 
att samlingen sedan sändes till honom för revidering. När 
den återsändes, var den rätt bestämd och kompletterad med 
en hel del djur. 


ISAAC BIRGER ERICSSON 229 


Något före denna tid hade han med ett förvånande 
tålamod efter otaliga experiment lyckats konstruera ett mi- 
kroskop för överljus för att studera de minsta skalbaggarna, 
i synnerhet trichopterygiderna. Skicklig tecknare som han 
var, avritade han dessa skalbaggar sådana de tedde sig genom 
mikroskopet, men när han inte kunde bevisa, att djuren sågo 
så utr för dem; som ej; voro. i tillfälle att se dem genom 
mikroskopet, försökte han skaffa sig fotografier av de för- 
storade djuren. För detta ändamål konstruerade han en 
apparat, varmed han slutligen lyckades fotografera djuren 
med cirka 50 gångers förstoring. Detta arbete kunde inte 
utföras, förr än arbetet i kvarnarne slutat på lördagskvällarne, 
emedan eljest kvarnarnas gång förorsakade skakningar i 
huset, och tillräckligt stark ström för det elektriska ljuset ej 
heller kunde erhållas. Men hela natten mellan varje lördag 
och söndag var han under en lång tid sysselsatt härmed och 
lyckades få utmärkta fotografier av en massa trichopterygider 
m. m. Då författade han även ett arbete »Bidrag till Biets 
anatomi och biologi» med mikrofotografier av biets olika 
delar, varav han gjort preparat. 

Efter Londonvistelsen reste han till Wetzlar i Tyskland 
och vidtalade firman E. LEITZ att tillverka mikroskop enligt 
hans konstruktion, se Ent. Tidskr. 1909, häft. 3 —4, omslagets 
3:e sida. Typiskt för hans intresse, att mikroskopet skulle 
kunna komma i många entomologers händer, var, att han 
gjorde som villkor för uppfinningens överlämnande, att mi- 
kroskopet ej finge kosta mera än 115 Mark. Det är inte 
hans fel, att kriget och valutan har ändrat detta pris. 

År 1912 erhöll han avsked med pension och flyttade 
då till en villa, som han byggt sig i närheten av Hindås, 
och som han efter initialerna i sitt namn kallade Ibero. 
Tidtals sysselsatte han sig med sitt barndomsarbete att svarva, 
och många utsökta arbeten i valross- och elfenben samt rosen- 
trä ha lämnat hans hand. 

På Ibero trodde han sig ostörd kunna få ägna sig åt 
sitt älsklingsstudium, men kort efter ditflyttningen kom sjuk- 
domen, som nedsatte hans krafter. Denna tog så småningom 
överhand, så att han på den sista tiden ej kunde lämna 
sängen, och den 23 mars i år fick han sluta sina dagar, 


230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


efterlämnande maka, som på sällsynt sätt haft förmåga att 
deltaga i hans studier och att sköta honom under sjuk- 
domen. 

Vännen ISAAC hade en sträv yta och ansågs av dem, 
som ej voro vidare bekanta med honom, som mycket envis. 
Undertecknad, som haft förmånen att känna honom väl, och 
som haft nöjet att räknas bland hans vänner, vill framhålla, 
att under den sträva ytan fanns ett mycket gott hjärta och 
en självbildning, som säkert saknar sitt motstycke. Hans 
envishet har jag alltid ansett som en av hans största för- 
tjänster i den meningen, att han eljest icke hade kunnat 
komma så långt i sitt entomologiska studium. 

Vid sin bortgång efterlämnade han en samling i 92 lådor, 
insatta i 2 skåp. Av dessa lådor äro 8 upptagna av världs- 
faunan av trichopterygiderna. I samlingen torde icke fattas 
ett tiotal av de i Sverige funna skalbaggarna, men det.är 
likväl icke samlingens storlek, som är mest imponerande. 
Det är ordningen och djurens utseende, som rent av frap- 
pera åskådaren. Där finnes icke ett enda trasigt djur, alla 
djur stå i samma höjd, och varenda nål står i snörrät rikt- 
ning. 

Det är många gryende entomologer, som han hjälpt 
över de första stötestenarne i skalbaggsstudiet, och ännu 
flera, som han hjälpt med namnbestämningar. Undertecknad, 
som varit en bland dessa, kan endast beklaga den förlust 
hans bortgång var för skalbaggsstudiet. Hade han fått be- 
hålla sina krafter och levt längre, hade han kunnat kungöra 
sina rön om trichopterygiderna, något som nu, till följd av 
ofullständiga anteckningar, icke torde kunna göras, förrän 
någon ny entomolog i detta hänseende kan upptaga hans 
mantel. 

Mycket mera vore att säga om denne märklige man och 
hans liv, men jag vill sluta dessa rader med de orden: Länge 
skall Isaac ERICSON leva 1 ett ljust och tacksamt minne hos 
sina vänner och icke minst hos 


C. H. Östrand. 


Svensk Entomologisk och Arachnologisk 


litteratur för år 1918. 
(Jämte äldre tillägg) 
Av 


Fr. E. Åhlander. 


Anmärkningar och kompletterande uppgifter emottagas med tacksamhet 


under adress: Arbetarbiblioteket, Folkets Hus, Stockholm. 


Insekter. 


ADLERZ, Gottfrid, De fotografiska bilderna i »Grävsteklarnas 
liv». — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. SÖ LÖLIINSA 332 


TFLJJSE 
AHLBERG, Olof, Beiträge zur Deutung der Zetterstedtschen 
FIIINgIpSsarten.. sc, LPid:; SAO: LA2E 


ALM, Gunnar, Till kännedomen om Prosopistoma foliaceum 
HOTEN rs LD1G FAS SAS SON KN textihors tryckesesiss.. 50. 
AMMITZBÖLL, I., Ännu en tredje för Sverige ny Eristalis-art 
tagendiNstad: ——wIbid35-199: 

ANDERSSON, Lars Gabriel, »Farliga djur». — Bonniers Må- 
NaAdSshkeestbhlm LATE: 2093, NERE St 253, k2texthpr 
——, Mer »Farliga djur». — Ibid., N:r 7, S. 12—17, 11 
textfig. 

AURIVILLIUS, Chr., Släkten och släktnamn. — Entomol. 
Tidskr., Uppsala, Årg. SOL IOTS, SK OG L1O0: 

ss Svensk insektfaunat 2. Andra. ordningen. Nät: 
vingar. ,. Orthoptera. 2 uppl. — Uppsala 1918. | 8:0. 25 
Su ITALtextho: 

——, Svensk insektfauna. [13]. 1. Gaddsteklar. Aculeata. 
'Tredje—sjätte familjen: Getingar. Vespide. Dolksteklar. 
Scoliidae. Spindelsteklar. Mutillidae. Plankstiklar. Sapy- 
gidaekresrupplkag— Uppsala, I0HRöX Nb 8:0,; Sa Ilan id2, 25 
textfig. 


NN 


[GE 


12 
18. 


19. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 g21. 


BENGTSSON, Simon, Braconologische Beiträge. — Lund, Univ. 
Årsskr., N. F., Avd. 2, Bd 14, N:r 32 [= Fysiogr. Sällsk; 
Flandl., N. EF; Bd 20, N:r 32) 1018, 47 Sy 10 texter 
==, 5e Kemnper, N. An Nr 30. 

Bigården. Tidning för biskötare. Svenska Biodlareför- 
eningens tidskrift. Redaktör H. O. Sand. Årg. 20, N:r 
I—12 + Lotterinummer. — Strängnäs 1918. 8:0. 184 +60s. 
BiMAn, Torsten, Äro getingarna bifiender? — Bitidningen, 
Helsing FOT rÄTE. LI JA LOS, S1t220 2 205 
BINNING. Axel, Renbromsen anträffad i Västmanland. — 
Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. HO HON RI OKOl (LON T 
——, Anthrocera scabiosae Scheven ytterligare funnen i 
Västmanland. — Ibid., 5. 100. 

Bitidningen. Organ för Sveriges Allmänna Biodlareför- 
ening. Red. och utg. N. Nilsson. Årg. 17, N:r 1—12. — 
Helsingborg 1918. 8:0. 284 S. 

BONDESSON, August, Djur- och växtlivet i en halländsk ljung- 
backe. En uppsats från skoltiden. — Sveriges Natur, Sthlm, 
Årg. Ox IOLS, -S5. 300 LU EKENE. 

BRUNDIN, J. A. Z., Fjärilar från norra delen av Jönköpings 


län. — foton Tidskr., Uppsala, Årg. 305 TÖLSK SE 100 
==085 

BryK, F., Einige Randbemerkungen zu Dr Christeller's Studie 
äber die Missbildungen der Schmetterlinge. — Entomol. 
Mitt"; Berlin; '75- FOIS; sv S8--03: 

——, Grundzige der Sphragidologie. — Ark. Zool., Sthlm, 


Bad II, Nr 28, OS, 3053 2 tavl., 2 eo: 

——, [Om Vingribborna hos lepidoptera Papiliomförmia.| 
— Entomol: Tidskr., Uppsala, Årg. 30, ror82:s: rie: 
i Ueber die Radialgabel des Papilonitommagesdersis= 
Societas Entomologica, Stuttgart, Jahrg. 33, 1918, s. 17— 
18, I textfig. 

a AT Iconographie der skandinavischen sphragophoren 
Rhopaloceren. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 39, 1918, 
S. 143—147, 8 textfig. 

CEDERGREN, Gösta R., Några ord om de olika slagen av 
yngelröta hos bin. — Bitidningen, Helsingborg, Årg. 17, 
TOTS, SS: TOE-G2 

ESBEN-PETERSEN, P., Results of Dr. E. Mjöberg's Swedish 
Scientific Expeditions to Australia ”Tg10==1913. 18. Neu 
roptera' and Mecoptera. == Ark: ZooLtSthim, BAT, Na 
203 TOMS, SAS 3 tavla ns texte 

FaBRE, J. H., Instinktens mysterier. Övers. från franskan 
av Hugo Hultenberg. Med anmärkningar av professor A. 
Tullgren. — Uppsala” TfOT8..158:0:"" 210545, 9 tavlilortextng: 
FLOoERICHE, Ett flugkåseri. (Ur Floeriche's »Plagegeister». 


[SS 


JOk 


34- 


SO 


308 


371: 


39: 


40. 


LT 
le 


NN 
. 


LITTERATUR 233 


Övers. utförd av amanuensen Björn Johansson). — Hygien. 
INGVIyGr Lund SÄTE BIOS, NS ÖN 
FRISENDAHL, Axel, Coleoptera från Jämtland. — Entomol. 


Tidskr., Uppsala, Årg. 39, 1918, s. 202—205. 

GErRTZ, Otto, Skånes zoocecidier. Ett bidrag till känne- 
domen om Sveriges gallbildande flora och fauna. — Lund, 
Univ. Årsskr., N. F., Avd. 2, Bd 14, Nir 26 [= Fysiogr. 
Sällskl Elamdl5jöNe Eje Bdiieoy Nar 26), Tome, mest 
HecTOR, D. S., Samlaren. Praktiska anvisningar och råd 
vid anläggandet, ordnandet och förkovrandet av naturalie- 
samlingar. Efter utländska källor. — Sthlm 1918: 8:0. 
NS He Soy (OF PING 

JANSSON, Anton, Coleopterologiskt från Hjälmarstränderna. 
sr Hntomol Faidskr:” Uppsala fArFet 30, FOTS, sSIro= 30. 
——, Iakttagelser över Megachile-honans blombesök och 
betende 1 'och för pollen- och honunginsamling. — Ibid:, 
SAO Ölrra 2TISE 

——, Intressantare Coleoptera och Hemiptera heteroptera 
iakttagna i Skedevi socken, Östergötland. — Ibid., s. 195 
—201. 

——, Som myrmecofiler okända eller föga kända Coleop- 
Lenas IDG NISKOR 

JoHANNSEN, W., Ärftligheten i historisk och experimentell 
belysning. En översikt av ärftlighetsforskningens viktigaste 
resultat. Till svenska av Robert Larsson. — Sthlm 1918. 
GONG AMS EN NEXUNE 

KEMNER, N. A., Anchomenus Thoreyi Dej —ny för Sve- 
rige. En. dementi och förklaring. — Entomol:; ”Tidskr., 
Uppsala, Årg. 39, 1918. s. 96—97. 

—— , Atlas över fjärilar och larver. 25 planscher i färg 
med 326 naturtrogna avbildningar jämte förklarande text. 
Med förord av docent Simon Bengtsson. 3. uppl. — Lund 
HOMO TNASKON. AORSYE25 tavINHONtextNe 

——, Uber die Gattung Nothorrhina Redt. [Col]. — 
Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 3/0), OIMOR SE 2123 210 
MIstextag. 

——, Vergleichende Studien tuber das Analsegment und das 
Pygopodium einiger Koleopterenlarven. Akad. Avh. Lund. 
SHU PpPsSalaTÖTS ESO LOU Sy dest 

KLEFBECK, Einar, Några entomologiska notiser från Gott- 
landg = I Bntomolwittdskr UPppsalatrATe 30, 108, St: 
340—342. 

——, Några insektfynd i Dalarna. — Ibid., s. 344. 
KORSCHELT, . E., Livslängden, åldrandet och döden. Till 
svenska av Robert Larsson. — Sthlm 1918. 8:0. 192 S., 
44 textfig. 


All 


48. 


49. 


HOS 


ÖL. 
62. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


LUNDBLAD, O., Ithytrichia lamellaris Eaton. — Entomol. 
Tidskr:,. Uppsala, Arg) 3053-1078, (S:1S42 BAG: 
LJUNGDAHL, David, Lepidopterologiska anteckningar. — 
Ibid., s.s82—91, 4» textfig. : 


——, Några puppbeskrivningar. — Ibid., s. 216—238, 41 
textfig. 

MELIN, Douglas, Några tankar om mimicry och skyddande 
likhet med stöd av dipterologiska studier. — Ibid., s. 239 


= 204,/t2ntavi. 
M., R., Intressanta insekter. En populärstudie av impopu- 


lära: «djur: => Hela Världen, «Sthlmat9n8, Stiunsj3==1378, 
10 textfig. 

NEANDER, Alvar, Ytterligare om Kronobergs läns macro- 
lepidoptera.: — Entomol.» Iidskr., Uppsala; Årg. 305-108, 
SO 53: i 

NinssonN-EHLE, H, Årets svåra vetesjukdom. Olika sort- 
resistens mot dvärgstritens angrepp. — Landtmannen, Sthlm, 


Årg. 1, 1918, 5. 564—566. 

NorDpstRÖM, Frithiof, Bidrag till kännedomen om Sveriges 
dagfjärilar. — -Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg: 3ZÖFIIOTE 
SI208-—3 215,14 itextigw KCEoRts) 

——, Fynd av sällsyntare fjärilar jämte anteckningar om 


någtasav dem Ibid ks:Ö0F-056 
NORDENSTRÖM, H., Parasitstekelfynd 1 Sydsverige. — Ibid., 
S. 92—94. 


OrsTtaADIUS, Ernst, Ovanligt skadedjur å preparerade fjärilar. 
== Ibid:, Si 190 100: 
——, Ytterligare anteckningar om fjärilar, huvudsakligen 


småfjärilar, i Kronobergs: läns Ibid: sw69-=STt,r7 textng. 
PratE, Ludwig, Härstamningsläran. Populärt framställd. 
Till svenska av Robert Larsson. — Sthlm 1918. 8:0. 120 S., 


69 textfig. 

RANGNoOWw, H., Verzeichnis der von mir in Schweden, ins- 
besondere in Lappmark gesammelten Macrolepidopteren. 
— Zeitschr. wiss. Insektenbiol., Berlin, 13, 1918, S. 283 
=—=207, I otavla. 

RINGDAHL, O., Neue nordische Anthomyiden. — Entomol. 
"Tidskr.; Uppsala: Årgaro 1018, Ssal48— 194: 

Roman, A., Beiträge zu den schwedischen Ichneumones 
pentagonio Ark. Zool, Sthlm, /B dare, Nie nings, 3205: 
——, Beriktigande angående parasitsteklar ur grankottar. 
— Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 39, 1918, s. 345— 3406. 


RYDpBErRG, C. S., Bidrottningens befruktning. — Bitidningen, 
Helsingborg, Atg:. Ey IONG,: ST 240-250: 

——, Vaxmalen m. m. — Ibid., s. 223—2206. 

RyDÉN, Nils S., Några fjärilsfynd. — Entomol. ”Tidskr., 


Uppsala, Årg. 30, 1018, S- 344 345: 


63. 


68. 


69. 


Tä 


H2 


13: 


74- 


175: 


TÖ: 


Uäe 


LITTERATUR. 235 


SETTMAN, Torsten, Om sammanslutning mellan idel arbets- 
humlor och om övervintrade humlehonors minne av sitt 
fjolårsbo. — Entomol. 'Tidskr., Uppsala, Årg. 39, 1918, 
SiU320r gg 2 

SJÖSTEDT, Y., Insectes pseudonewropteres.” vi: lFermitidae. 
= MoyagerAluaud: ar Jeannel) Pafis gris, sit Is 18. 
——, Neue Orthopteren aus Afrika und Madagaskar. — 
VAS KERZ0 OL SEIN 3 (2 NG STR LOIS RN (TGKISENESR textig 
——, Results of Dr. E. Mjöberg's Swedish Scientific Ex- 
peditionst torPAtustralat T0To—-1013.,--0r7. Mantidae. und 
Phasmiddet t-— NIGER INTE TOÖNKOPSj KÖN ASA tavl. 
SLtextie: 

——, Wissenschaftliche Ergebnisse der schwedischen ento- 
mologischen Reise des Herrn A. Roman in Amazonas 1914 
LOTSA TS ÖdONAA DTE SNITSSA TOnSN SAS tavi. 
——, Se Stockholm, Naturhist. Riksmus., N:r 70. 
STOCKHOLM. '  Centralanstalten för försöksväsendet på 
jordbruksområdet. 

'TULLGREN, Alb., Entomologiska avdelningen [under år 1917]. 
— Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 57, 1918, 5. 138—139. 
— Entomologiska Föreningen. 

[——], [Redogörelse för förhandlingar den 24 februari 1917 
—den 1 juni 1918]. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 39, 
HOMSNISE KO Nere IT 2 Alfra ÖR 

— Naturhistoriska Riksmuseet. 

SJÖSTEDT, Yngve, Entomologiska avdelningen [under år 1917]. 
— Sthlm, Vet.-Akad. Årsbok; 1918, S. [By IR 
STRINDBERG, H., Typstudien tber die Geschlechtsorgane 
einiger Mallophagengattungen. — Zeitschr. wiss. Zool., Leip- 
ZON TS, EOROT STAS sA05 3 

TEDIN, Hans, Den praktiska entomologiens nuvarande ställ- 
ning och forsatta utveckling 1 vårt land. — Sv. Utsädes- 
för. Tidskr., Malmö, Årg 28, LOMSNS: h25-— 132. 

THULIN, I.,, Ist die Grundmembran eine konstant vorkom- 
mende Bildung in den quergestreiften Muskelfäsern? -— 
MATE GI Ful kare tj ANDA te ODIN 130 31 oL OSKARS INST Ore =S 2 E EAVIS 
Tidskrift, Entomologisk. Utgiven av Entomologiska För- 
eningen i Stockholm. (Journal Entomologique, publié par 
la Societé Entomologique å Stockholm). [Redaktör: Albert 
Tullgren]: Årg. 39. — Uppsala 1918. : 8:0. 348 .S. 
TRÄGÅRDH, I., On a new method of ascertaining the para- 
sites of the respective hostinsects in a mixed infestation. 
= IBL Entomol: Research, London, 9,.19F9, Sity5- 10: 
-——, Tallbocken (Monochamus sutor L.). En viktig tek- 
nisk skadegörare bland långhorningarna. — Sthlm, Skogs- 
vårdsför. 'Tidskr., Årg. 16, 1918, s. 349—360, 7 textfig. 
"TräGÅRDH, I., 'Tallviveln (Pissodes Pini L.), en allmän, 


N 
( 


50. 


80. 


37. 
38. 


39. 


90. 


Ol: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


men i värt land hittills föga beaktad skogsinsekt. — Sko- 
gen, Sthlm, FrÅTg 15,11 O TS: SH23J 244; JUtexthg. 

——, Undersökningar över gran- och tallkottarnas skade- 
insekter. — Sthlm, Skogsvårdsför. 'Tidskr., Årg. 16," 19138, 
S- 403-470, 44rtextig: 

-—-—, Översikt över skogsinsekternas skadegörelse under år 
TO 4ÖL FrASkogen; Sthlm; Årg. BJ ITOTGN SIINISE 206145 =028 
TS textäg: 

TULLGREN, Albert, Apelrmärgmalen. Blastodacna putripen- 
nella Zell. Ett i vårt land föga beaktat, men tvivelsutan 
viktigt skadedjur. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 
57, 1918, S. 202—214, 1 tavla, 12 textfig. — Även som: 
Sthlm, Medd. Centralanst. försöksväs. jordbruksomr., N:r 
164: vBntomol.: avd. Niri20. => Brädgården,:Ssthlmt Arg. 
175 1918, 5: 395—399,1403 404. 

——, Bekämpa kålmalen! — Svenskt Land, Sthlm, Årg. 2, 
TORG SIBA 405 4 texte: 

--—, Bekämpa äppeibladlopporna. — Lantmannabl., Sthlm, 
TOG; Ni röj usIr0- NO: 

——, Halltorpsekarna räddade [Undert. A. T.] — Ento- 
mol: "Tidskr;, Uppsala, AT gOuNOLS, sa NON. 

——, Insekthärjningarna på vetet inom östra delarna av 


Götaland; —-- Laåntmannabl., Sthlm, 1918, Nir 30; S: 271. 
——, Lökflugan. Något om vad man vet om detta vik- 
tiga skadedjur och dess-bekämpande: == Ibid, N:r 16, 


S.A ET3ÖHS 130: 

——, Lökflugan. (Acrolepia assectella Zell.). Ett i vårt 
land ej förut iakttaget skadedjur på lök. — Sthlm, Landtbr.- 
Akad. Handl., Årg. 57, 1918, s. 269—277, 6 textfig. — 
Även som: Sthlm, Medd. Centralanst. försöksväs. jordbruks- 
omr.,- Nitor67a vEntomeol; ravdsr Nirlgo: Frädgarden, 
Sthlm, Årg. 17, 1918, 8. 387—390. 

——, Några ord om förödelsen på vetefälten inom Göta- 
land och den sannolika orsaken därtill. — Landtmannen, 
Sthlm, Årg. Is ON 83NISN SOA 5 O7Ar4: texts 

——, Den praktiska entomologiens nuvarande ställning och 


fortsatta utveckling i vårt land. — Sv. Pomol. För. Årsskr., 
Sthlm, sa Aror uNOr I0ES, SNI :20, 
——, Päronspinnarstekeln. — Svenskt Land, Sthlm, Årg. 


24 4IOTS,.AS: 30 1 tenta 
——, Rapsodlingen och rapsbaggarna. En viktig fråga in- 


för förnyad svensk rapsodling. — Lantmannabl., Sthlm, 
1018; NIE T2,05S: (0- TO 
——, Skadedjuren i äppelkarten. — Svenskt Land, Sthlm, 
ATON 25 mOrSNISuIgo0: 
'TULLGREN, Albert, Stritangrepp på sädesslagen. — Landt- 


mannen, Sthlm, Årg. TI TOMBrES: 1807 


OS: 


94. 


95: 


96. 


ilj: 


KOT25 


TO5S 


106. 


LITTERATUR. 237 


'TULLGREN, Albert, Trädgårdens fiender bland insekterna just 
nu. — Lantmannabl. Sthlm, 1918, N:r 385 s: 345-340: — 
Trädgården, Sthlm, Årg. 17, 1918, S. 348—349. 

——, Ur bladlössens underbara liv. — Hela Världen, Sthlm, 
TO MÖN SIGGE BANANER 

——, Våra insekter som sjukdomsspridare. På uppdrag av 


kungl... medicinalstyrelsen : författad. — Sthlm 1918: 8:0. 
3OMSYAR 2KEeSENO 
——, Ytterligare några ord om dvärgstriten, — Landtman- 


nen, Sthlm, Årg. 15: HOMO MSGO ENS 

——, Zur Morphologie und Systematik der Hemipteren. 
1. Uber das Vorkommen von s. g. 'Trichobothrien bei 
Hemiptera-Heteroptera und ihre Bedeutung fär das Heter- 
opterensystem. —  Entomol. 'Tidskr., Uppsala, Årg. 39, 
TOLLORESE NG a ISSN EKEN 

SS SGSNebder Is ab INR 

——, Se: Stockholm, Centralanst. försöksväs. jordbruksomr., 
INEEKOSE 

——, Se: Stockholm, Entomologiska Föreningen, N:r 69. 
— Se: Tidskritt; Entomologisk, Nr fj4A: 

WAHLGREN, Einar, Einige Geädervariationen in der Dipte- 
rengattung Omphrale. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 
FOR LOMSFISSK205 20 ORteXUNA 

——, Trineura Schineri Beck., ny för Sverige. — Ibid., 
SAO: 

——. Uber Musca pumilionis Bierkander. — Ibid., s. 134 
mL: 

Sa gRKIKeTD TIS schwedischen; Dipteren:, gets ribid:Es: 
förr OG 

WASMANN, E., Nils Holmgren's Termitenstudien. 4. — Biol. 
Centralbl.,. Leipzig, Bd 35, 1915, S. 561—564. 
WELANDER, E., Fjärilsfynd från gränstrakterna av Kalmar 
och Jönköpings län. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 
230 NIO DANSA 


Före oc ibidö CATO 36, ToNrss210. 


. WETTERHOLM, O., Om tvestjärten. — Bitidningen, Helsing- 


borg, Arg: 17, IOLS, S. 240. 

KERMAN, AR Angrepp av vetemygglarver på vårvete som- 
maren 1917. — Sv. Utsädesför. -Tidskr., Malmö, INS, Gö 
1918, S. 90—93. 

ÖstTRAND, Ch. 'T., Skalbaggsfynd i majslast från Argentina. 
Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 39, 1918, sS. 343344. 


NN 


oc 


un 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Arachnider. 


BryK, F., »Spindelnät med sänklod>. — Entomol. Tidskr., 
Uppsala, ÅTg.139, 108,5. "0709: 

FaBRE, J. H., Instinktens mysterier. Övers. från franskan 
av Hugo Hultenberg. Med anmärkningar av professor A. 


Tullgren. — Uppsala, 1918. 8:06. .205 s., 9 tävl.; i textfig. 
GERTZ, Otto, Skånes zoocecidier. Ett bidrag till känne- 
domen om Sveriges gallbildande flora och fauna. — Lund, 


Univ. Årsskr., N..F., Avd. 2, Bd 14, N:r 26, [= Fysiogr. 
Sällsk.; EHandl., N: F.SBd 20; Ni 201, f0r8, T20s: 
KORSCHELT, E., Livslängden, åldrandet och döden. Till 
Svenska av uNobert Larsson: = Sthlm: TOS" S:07 erO2KES, 
44 textfig. 

"TRÄGÅRDH, Ivar, Barrträdskvalstret. (Paratetranychus unun- 
guis Jac.), en fiende i våra plantskolor. — Skogen, Sthlm, 
Årg. 5, kÖTE, SÅ 23-230 25 textig 


Smärre meddelanden och notiser. 


Fjärilar från Kronobergs län. — Till de fjärilar, som 
jag 1 denna tidskrift 1916, 1917 och 1918 omnämnt såsom av 
mig tagna i Kronobergs län, skola nedannämnda arter läggas, 
av vilka ett fertal först i år blivit säkert bestämda, i det jag 
haft dem till granskning av doktor M. HERInG vid Berlins zoo- 
logiska museum. Att hans bestämningar äro riktiga, torde man 
få antaga bl. a. på den grund att, innan fjärilarne sänts. till 
HERING, jag själv beträffande de flesta exempiaren, särskilt Coleo- 
phora-arterna, kommit till samma resultat som han. Eljest vet 
man av erfarenhet, att det är klokast att ej obetingat lita på 
utländska entomologers bestämningar av våra fynd. Beträffande 
Tephroclystia- och Chloroclystis-arterna har HERING jämfört dem 
med exemplaren i DIETZE's stora samling, och rörande de övriga 
har han även haft tillfälle jämföra dem med Berlins zoologiska 
museums stora material. 

Där ej annorlunda angives, äro alla fjärilarne funna 1 Växjö 
eller dess allra närmaste omgivningar. 


Macrolepidoptera. 


Larentia tenitata STPH. I > "0/4 18, Notteryd. 

Tephroclystia helveticaria B. v. arcenthata FRRk. 1 SJ 16/8 
TY ENAPpe: 

Tephroclystia impurata HB. 1 P fs o15. Ny för Sverige. 

Chloroclystis chloérata MaB. 1 SI [6 14. 

» debiliata HB. "Tagen 1911, 1914, 1917 och 1918. 

Fumea crassiorella BRD. 1 SJS kläckt !!/6 15. I LAMPA'S för- 
teckning finnes arten ej angiven för Sverige, och om den seder- 
mera tagits i vårt land vet jag ej. HERING det. 


Microlepidoptera. 
Acalla schalleriana L. Ax ÖS av huvudformen !9/g 18. 
Phalonia aleella ScHULtzE. 1 J 6 18, Notteryd. 
Argyroploce palustrana Z. 2 SS "Jr 18, Notteryd. 


240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Argyroploce cespitana HB. 1 J ?h 18, Notteryd och i P 
sq rd, Fylleryd: 

Evetria posticana Zet1. 1 P 25 18. HERRING det. 

Semasia fractifasciana Hw. i P 19/5 18, Räppe. HERING det. 

Epiblema immundana F. R. 1 S hh 17. HERING det. 


» nisella Cl...v.decoranan FB... 117 49/8 re 
» solandriana 1. 1 S av huvudformen !/g 18, Gårdsby. 


Hemimene alpinana "Tr. 2 ex. 30 
1/3 18; Tofta. 

Hemimene simpliciana Hw. 2 SS 2/8 18, Räppe. 

Laspeyresia ianthinana DuP. 1 P ?/1-.17. HERING det. 

Amblyptilia acanthodactyla HB. 2 ex. 6 17, Hollstorp och 
(6 17, Växjö. 

Stenoptilia bipunctidactyla Hw. "Tagen 1916, 1917 och 1918. 

Piterophorus lithodactylus Vr. 1 ex. 2/6 18. 

Öseyptilus ”"Ericetorun Zu: "al T5ar Tk .OCH sö0/7 eo Lör nee 
RING det. 

Borkhausenia flavifrontella HB. 4 SS "1 18, Notteryd. 

» läridicomela FS. förr Öhr, "fa 0: 20/7 947 
Växjö, ?/7 18, Fylleryd. 

Epithectis pruinosella Z. 2 ex. 11438. 

> lathyri STI. 1 ex. taget i närheten av Bäckaslöf 
vid Växjö !6/5 18. Det togs vid håvninhg med slaghåv å torr, 
huvudsakligen med ljung och odon beväxt mark. Larven skall 
enl. STAINTON leva på Lathyrus palustris, men i närheten av 
denna fångstplats kunde jag oaktat sedermera verkställd grundlig 
undersökning ej upptäcka något stånd av denna växt, varför det 
är troligt, att larven levat på den å platsen rätt allmänt före- 
kommande, ZLazhrrus närbesläktade Orobus tuberosus. Arten, som 
är ny för Sverige, angives hos SPuLER och i STaAUDINGER'S katalog 
blott för England och Livland. 

Heringia dodecella L. 1 ex. ?/g 18. 

Teleia notatella HB. 1 ex. 15/5 18. 

Gelechia scotinella HS. 1 ex. ?/7 17. HERING det. Ny för 
Sverige. 

Gelechia galbanella Z. 1 ex. !/7 18, Notteryd. HRRInG det. 

> diffinis Flwa 2 sd .-/6 och ts 18. 

Lita knaggsiella. STI. . 1. Ex, "0/1, 18. -HERING det. Ny för 
Sverige: 

Bryotropha senectella Z. f. obscurella HEN. 1 ex. 7 18. 
HERING det. 

Bryotropha basaltinella Z. "I denna tidskr. 1916 sid. 21 om- 
nämnda affinis DGL. skola strykas ur min förteckning, enär de 
icke äro denna art utan basaltinella. Felbestämningen berodde 
därpå att d:r TRAFVENFELT, som granskat mina ex., I sin samling 
hade liknande ex., vilka av BanG-Haas oriktigt bestämts såsom 
affinis. HERING det. Förutom nämnda ex. har jag tagit arten 
20/ 


/7 Tf och "Yg 17 103 ex. 


7 218, VäxjörrockisInex; 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 241 


Xystophora lutulentella Z. -1 ex. 2/7 17, Hollstorp. Även 
anträffad i Skåne av P. BENANDER. 

Tebenna raschkiella Z. 1 avfluget ex. ?3/6 18. 

Coleophora inncicolella Str. 1 ex. 18/6 17. Ny för Sverige. 
Denna och alla här nedan anmärkta Coleophora, förutom pyr- 
rhulipennella och currucipennella, hava granskats och bestämts av 
HERING. 

Coleophora lutipennella Z. 1 ex. ?3Y6 17. 

» limosipennella DuP. 1 ex. 1/6 18, Växjö och I ex. 
21/7 18, Notteryd: 
Coleophora ochripennella Z. xo ex. 134 18. Ny för Sverige. 


» olvvacella SER I. ex. SM mL NY för Svenige: 
> oxbitellarZ: AL cex. fe 7... NävförSverige. 
» zdeella Horm. I början av maj 1917 fann jag i 


skogen invid Folkets park vid Växjö 2 å ovansidan av lingon- 
blad fästa säckar, av vilka den ena gav imago d. 3!/5. Ny för 
Sverige. 

Coleopuora vitisella GREGS. .3ACXi er 7, EIOllStörp, = 
Växjö och ”/6 18, Notteryd. 

Coleophora binderella Kort. 2 ex. 15/7. 17, Öjaby och !/g 17, 
Växjö. Ny för Sverige. 

Coleophora pyrrhulipennella Z. 1 ex. !/g 17. Ny för Sverige. 


l 
( 


5 17, 


» currucipennella Z. 2 ex. 0/6 18, Växjö och 5/1 18, 
Fylleryd. 
Coleophora therinella "TNGSTR. 1 ex. ”t/+ 17, Hollstorp. 
» cespititiella Z. Allmän i juli 1917 och 19183. 
» fulvosquamellas FIS. 1 ex. 19/5 18, Räppe. Ny 


för Sverige. Enligt SPuLER är arten anträffad endast i de höga 
alperna och i Kaukasus. 
Coleophora flavaginella Z. 2 ex. V/7 18 och ?/s 18. 
Lithocolletis sorbi FREY. 3 ex. ?/&6 18. 

» Stettinensis NICELLI. I ex. i alskogen vid stranden 
av. Norrsjön, cirka ett par km. fr. Växjö ?/&6 18. Förut anförd 
såsom tagen å Experimentalfältet. 

Lithocolletis klemannella F. 4 ex. '/6 18, Notteryd. 

Elachista nigrella HW. 1 ex. 2/7 18. HERING det: 

Cataplectica -fulviguttella Z. 2 ex. 30/7 18. Förut anmärkt 
fr Gt OCKASK 

Swammerdamia combinella HB. 1 ex. t/6 18. 

» lutarea Hw. 1 ex. 3/7 18. ”TRAFVENFELT det. 

ÅArgyresthia albistria Hw. 1 ex. ?3/, 18. 

Cerostoma lucellum EF. 1 ex. ?5/g 18. 

ÅAcrolepia arnmicella HeYpD. Vid jämförelse mellan ett av mig 
1 Härnösand taget ex. av Åcr. cariosella TR. och de av mig i 
Kronobergs län anträffade »cariosella»-exemplaren (se tidskr. 1918, 
Pp. 81) kom jag underfund med, att dessa sistnämnda ej äro 
cariosella utan armicella. Tektor BRUNDIN 1 Växjö, som haft mitt 

16 — 2143. Entomol. Tidskr. Årg. 42. Häft. 3—4 (1921). 


4 


242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 
Härnösandsex. till påseende, har även konstaterat, att ej heller 
hans Smålandsex. äro cariosella, och doktor 'TRAFVENFELT, som i 
sin samling har av mig tagna ex. från Kronobergs län, har även 
beträffande dessa numera funnit, att de tillhöra arnicella. Även 
HERING har bestämt arten till arnicella. Enl. WALLENGREN skall 
cariosella vara anträffad i Sm., Bh. och Vg., men det är ju ej 
omöjligt, att arterna även på WALLENGREN'S tid förväxlats. Så- 
dant är ju i brist på jämförelsematerial lätt förklarligt, då bägge 
arterna äro varandra mycket lika. Min och, såsom jag antager, 
även d:r TRAFVENFELT'S bestämning berodde på att cariosella förut 
stod angiven såsom tagen i Sverige. Arnicella däremot är ny 
för landet. 
LTinea picarella Ci. 1 ex. ?/6 18 vid Bäckaslöf invid Växjö. 
Nemophora sehwarsziella Z. "Tagen 1915—1913. 
» metaxella HB. 1 ex. 3/1 16. 
Ådela cuprella "THNBG. 1 ex. 16/5 18. 
Nepticula weaveri ST1T. 1 ex. 21/7 18, Notteryd. 
Härnösand den 6 nov. 1920. 
Ernst Orstadius. 


Skalbaggfynd. — Följande coleoptera äro av mig funna 
utom de utbredningsområden, som angivas i GRrRILL's »Catalogus 
Coleopterorum> samt för cerambycider och chrysomelider i Svensk” 


Insektfauna. De flesta bestämningarna hava godhetsfullt utförts 
av trafikinspektör C. H. ÖSTRAND, Göteborg. N 
Dromius fenestratus,FABR. — Falun = Ämara convexior, STEPH. (= co2- 

1919. finua, ”THoMs.). — Ludvika s:n 
Dromius mar ginellus, FABR. — Lud- 1917, 18. 


vika S:n 1917. Calathus fuscipes, GoEzE. — Lud- 


Trechus secalis, PAYK. — Ludvika vika s:n 1917. 
S:n 1917. Broscus cephalotes, LL. — Ludvika 
Bembidium Andrea var. femoratunm, 5: 10172 
M. — | : 5 : : : 
STURM Ludvika s:n 1919 Anisodactylis binotatus, FABR. — 


Bembidium Mannerheimii, SABLB. 
— Ludvika s:n 1918. 

Pterostichus minor, DEJ. — Ludvika 
s:n 1919. 

Amara aulica, PANz. — 
SN 1018) 2. 

Amara alpina, FaBrk. — Fulufjäll 


Ludvika sin 1917, 1921. 

Harpalus fuliginosus, DuFT. — Lud- 
vika s:n 1918. 

Harpalus tardus, PANz. — Ludvika 
s:n 1918. 

Haliplus fluviatilis, NUBÉ. — Lud- 


Ludvika 


Särna 1918. 
Amara enea, DE GEER (= vulgaris, 
DuFT.). — Ludvika s:n 1918. 
Amara spreta, DEJ. — Falun, Lud- 
vika 1918. 


vika s:n 1918. 

Hygrotus decoratus, GYLL. — Karl- 
stad 1920. 

CÅlambus IX-lineatus STEPH. — 
Falun 1917. 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 243 


Hydroporus lineatus, FABR. — Lud- 
vika s:n 1919. 

Hydroporus tataricus, LEC. (= geni- 
culatus, ”THOMS.) var. rufino — 
Fulufjäll 1918. 


Hydroporus melanocephalus, GYLL. 
(= atriceps, CROTCH) var. rufino. 
— Fulufjäll 1918. 


Hydroporus melanocephalus, GYLL. 
(= antriceps CROTCH) var. opacino. 
— Fulufjäll 1918. 

Hydroporus piceus, AUBÉ. — Lud- 
vika s:n 1920. 

Hydroporus vittula, ER. — Ludvika 
s:n 1918. 

Dytiscus circumcinclus, ABBR. — 
Leksand 1912. 

Ilybius fuliginosus, FABR. — Lud- 
vika sin 1916, 20. 

Ågabus chalconotus, PANz. — Lud- 
vika s:n 1918. 

ÅAgabus nigroeneus, ER. — Fulu- 
fjäll 1918. 

Åsgabus congener vax. lapponicus, 


KraaATz. — Fulufjäll 1918. 
ÅAgabus Solieri, AUBÉ. — Fulufjäll 
1918. 
Ågabus Solieri, var. rufino — Fulu- 
fjäll 1918. 


Philydrus affinis, "YHUNB. (= Mni- 


nutus, FABR.). — Ludvika s:n 
1917, 20. 

Laccobius minutus, EL. — Eudvika 
SNIIOT7: 

Berosus luridus, L. — Ludvika s:n 
1921. 


Helophorus aguaticus, LE. — Lud- 
vika s:n. Allmän. 
Helophorus griseus HERBST. (= bre- 


vipalpis, BEDEL). — Ludvika s:n. 
Allmän. 
Hydrochus  elongatus, ScH. — 


Ludvika s:n 1917. 

Cercyon ustulatunm, PREYSSL. (= he- 
morrhounm, GYLL.). — Ludvika s:n 
1918. 


Cercyon qguisguilium, LTL. — Falun 
1917. 

Leistotrophus nebulosus, FABR. — 
Ludvika s:n 1917. 

Staphylinus fulvipes, Scor. — Lud- 
vika s:n 1916. 

Ocypus fuscatus, Grav. — Falun 
1917, Ludvika s:n 1918. 

Philonthus chalceus, STEPH. — Lud- 
vika s:n 1917. 

Philonthus carbonarius, GYLL, — 
Ludvika s:n 1917. 

Philonthus ventralis. GRAV. — Lud- 
vika s:n 1919. 

Quedius xanthopus, ER. — Lud- 
vika s:n 1919. 

Baptolinus affinis, PAK. — Fulu- 
fjäll, Falun 1918. 


Xantholinus tricolor, FABR. — Fa- 
lun, Ludvika s:n. Allmän. 

Stenus cicindeloides, ScH. — Fa- 
lun 1918. 

Stenus oculatus, GRAv. — Ludvika 
S:n 1919. 


Lathrobium geminunm, KRAATZ. — 
Falun 1918, Ludvika s:n 1919. 


Stilicus similis, ER. — Karlstad 
1920. 
Åtemeles emarginatus. PAYK. — 


Falun 1919. 

Aleochara fuscihpes, FABR. — Lud- 
vika sn 1917, 21. 

Baryodma nitida, GRAv. — Ludvika 
S:n 1918. 

Gyrophena boleti, L. — Ludvika 
s:n 1919, Falun 1918. 


Oxvytelus sculpturatus, GRAV. — 
Ludvika s:n 1919. 
Oxvporus rufus, L. — Ludvika s:n 


1918. 

Tachyporus solutus, ER. — Ludvika 
s:n, Falun 1918. 

Tachyporus atriceps, STEPH. — Lud- 
vika s:n 1917. 

Tachyporus transversalis, 
— Ludvika s:n 1918. 


GRAV. 


244 


Leucoparyvphys silphoides, LL. — Fa- 
Jun 1917. 


Tachimus laticollis, GRAV. -—- Lud- 
vika s:n 1918. 


Conurus pubescens, PAYK. — Falun 
1919. 
Conurus pedicularius, GRAV. — 


Ludvika -$:n 1917. 

Lordithon trinotatus, ER. — Falun 
1918. 

Anthobium minutum, FABR. — Lud- 
vika sn I9I8,-20. 

Silpha granulata, THUNB. — Lud- 
vika ' s:n 1017, 18.190) 21 

Ågathidium levigatum, ER. — Lud- 
vika” s:n 1918. 

Sciodrepa scitula, ER. — Ludvika 


S:n 1918. 

Scaphisoma boleti, PAnz. — Falun 
10174 TO: 

Phalacrus corruscus, PAnz, — Lud- 
Vika sin 1017. 

Ips ferrugineus, L. — Ludvika s:n 


1918, Transtrand 1918, Falun 1917. 

Carpophilus hemipterus, L. — I tor- 
kade aprikoser, Falun 1917. 

Brachypterus urtice, FABR. — Lud- 
Vika, sn. Allmän. 

Epurea melina, ER. — Ludvika s:n 
1919. 

Epurea florea, ER. — Ludvika s:n 
1919. 

Hister bissexstriatus, FARR, — Lud- 
vika s:n 1918. 

Saprinus conjungens, PAYK. — Lud- 
vika s:n 1917. 

Myrmetes piceus, PANz. — Falun 
1918. 
ÅAphodius niger, PANz. — 
1918, Ludvika s:n 1917. 
ÅAphodius porcus, FABR. — Leksand 
1918. 

Åphodius pusillus, HERBST. — Lud- 
vika s:n 1918. 

Aphodius merdarius, FABR. — Lud- 
vika s:n 1913. 


Falun 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Lemophleus testaceus, FABR. — I 
majs, Ludvika s:n.1927. 

Trogosita mauritanica, L. — I majs, 
Ludvika s:n 1921. 

Ditoma crenata, HErRBST. — Falun 
1918. 

Pinus raptor, STURM. — Ludvika 
s:n 1918. 

Pinus pilosus, MÖLL. — Ludvika 
S:n 1918. 

Pinus subpilosus, STURM. — Falun 


1918, Ludvika s:n 1912, 1918. 


Anobium pertinax, L. — Falun, 
Ludvika sn. Allmän. 

Cis elongatulus, GYTL. — Ludvika 
s:n 1919 

Cis cornutus, GYLL. — Ludvikassn 
1918. 

Cis nitidus, HerBst. — Fulufjäll 
1918. 


Monotoma picipes, HERBST. — Lud- 
vika s:n 1918. ; 
Lathridius rugicollis, OUv. — Fa- 

lun 1919. 
Enicmus minutus, LTL. — 
1917, Ludvika s:n. 1919. 
Corticaria pubescens, GYLL. — Fa- 
lun 1919. 

Cryptophagus acutangulus, GYLL. 
— Falun 1917. 

Cryptophagus fumatus, MARSH. — 
Ludvika s:n 1919. 

Cryptophagus subdepressus, GYLL. 
— Sikterud, Värmland 1920. 


Falun 


Åtomaria prolixa, ER. — Falun 
1917: 

Buprestis octoguttata LL. — Karlstad 
1920. 

Athous subfuscus, MÖLL. — Falun, 
Ludvika s:n. Allmän. 

Agriotes lineatus, L. — Ludvika s:n 
1918. 

Elater sanguineus, L. — Falun 1918. 

Elater ferrugatus, Lac. — Falun 


1919, Ludvika s:n 1917. 
Elater erubescens, EScHscH. (= C7o- 
catus, LAc.). — Ludvika s:n 1917. 


FRA 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 245 


Cryptohypnus hyperboreus, GYLL. 
— Fulufjäll 1918. 


Microcara Bohemani, MANNH. — 
Karlstad 1920. 

Cyphon variabilis, TACNB.— Falun, 
Ludvika s:n. Allmän. 

Cyphon padi, L. — Falun, Ludvika 
s:n. Allmän. 

Dolichosoma lineare, Rossi. — Lud- 
vika s:n I919, 1921. 

Cantharis wviolacea. PAK. — Lud- 
Vikar s:n 1OL7- 

Cantharis nigricans, MÖLL. — Lud- 
vika s:n. Allmän. 

Cantharis pellucida, FABR. — Lud- 
vika s:n. Allmän. 

Rhagonycha pallida, FaBrR. — Lud- 
VÄKA RS TOOLS 

Malthinus punctatus,FOURCR.(=/la- 
veolus, PAYK.) — Ludvika s:n. All- 
män. 

Malthinus biguttulus, PAYK. — Fu- 
lufjäll 1918. 

Malthodes mysticus, KIeEsw. — Lud- 
vika s:n 1918. 

Malthodes atomus, THOMS. — Lud- 
vika s:n 1918. 

Malthodes pellucidus, KieSw. (=/us- 
caus). Ludvika s:n 1917. 

Malachius viridis, FABR. — Lud- 
vika s:n. Allmän. 

Necrobia wviolacea, L;: — Ludvika 
SHYNTOTO, NIO: 

Tribolium ferrugineum, FABR. — I 
majs, Ludvika s:n 1921. 

Diaperis boleti, LTL. — Ludvika s:n. 
Allmän. 

Ånaspis frontalis, L.— Ludvika s:n. 
Allmän. 

ÅAnaspis lateralis, FABR, — Ludvika 
s:n 1917. 

Nhinosimus ruficollis, L. — Ludvika 
s:n 1918, Falun 1919. 


Notoxus monoceros, L. — Ludvika 
S:n 1919. 

ÅApion humile, GERM. — Ludvika 
s:n 1918. 


Sitona puncticollis, STEPH. — Lud- 
vika s:n 1918, 20. 

Sitona tibialis, HERBST. — Ludvika 
SME LOLO: 

Polydrosus flavipes, DE GEER. — 
Ludvika s:n, Fulufjäll 1918. 

Polydrosus cervinus, L. — Ludvika 
S:D TIOTON IG: 

Phyllobius pyri, L. — Falun 1918. 

Phyllobius maculicornis, GERM. — 
Ludvika sn. Allmän. 

Phyllobius 2laucus, Scor. — Lud- 
vika s:n 1920. 

Trachyphleus scaber, L. — Ludvika 
Si. ÖT: 

Larinus sturnus, ScH. — Ludvika 
S:n 1917—21. 

Phytobius quadricornis, GYLL. — 
Ludvika s:n 1920. 

Rhinoncus castor, FABR. — Ludvika 
Sin 1917. 

Ceutorrhynchidius floralis, PAYK. — 
Ludvika s:n 1918. 


Orchestes rufus, ScHRANK. — Karl- 
stad 1920. 

Orchestes decoratus, GERM. — Falun 
1918. 


Cionus hortulanus, FOURCR. — Lud- 
vika s:n 1917. 
Tychius 5-unctatus, L. — Ludvika 


s:n 1918. 

Anthonomaus 7ubi, HERBST. — Lud- 
vika s:n 1919, 20. 

Calandra granaria, LL. — I majs, 


Ludvika s:n 1921. 
Calandra oryze, L.— 1 majs, Lud- 
vika s:n 1921. 


Scolytus Ratzeburgii, ”"THOMS. — 
Falun 1919. 

Leptura 7rubra, L. — Eudvika s:n 
10173 10. 

Saperda scalaris, L. — Ludvika s:n 


1917, 19, Fulufjäll 18. 
Saperda scalaris, var. hieroglyphica, 
PaLL. — Fulufjäll 1918. 
Cryptocephalus qguerceti, SUFFR. — 
Sollerö 1917. 


246 


Galeruca wviburni, PAK. — Lud- 
vika s:n 1921. 

Galeruca calmariensis, L. — Lud- 
vika s:n 1919, Falun 1917. 

Galeruca calm. ab. lythri, GYLL. — 
Söderbärke, (Dlr.) 1919. 

Luperus flavipes, L. — Ludvika s:n 
1917—1921. 

Psylliodes cucullata, Ir11G. — Lud- 
vika s:n 1016, -10; 21. 

Phyllotreta ochripes, CURT. — Norr- 
köping 1921. 


Skalbaggsfynd på 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Longitarsus tabidus, F. — Ludvika 
s:n 1919. 
Cassida rubiginosa, MÖLL. — Lud- 


vika s:n 1916—1921. 
Hippodamia XIII-punctata, L. — 
Ludvika s:n 1919—1921. 
Halyzia XXII-punctata, L. — Lud- 
vika s:n 1917—1921. 
Halyzia conglobata, L. — Ludvika 
s:n. Allmän. 
Scymmnus suturalis, THUNB. — Fa- 
Jun 190; 


K. H. Forsslund. 


orter som avvika från dem som 


uppagits i Thomsons »Skandinaviens insekter». — 


Dromius melanocephalus, DEJ. — 
Almedal, Vg. 

Bembidiunm 
Strängnäs, 

Bembidium gilvipes, STRmM. — Ohs 
bruk, Smål. 

Calathus rotundicollis, DEJ. — Hind- 
ås, Vg. 


coOci222um, PUTZI: — 


Stenelophus flavicollis, STRM. — 
Borås. 
Hygrotus 5-lineatus, ZETT. — Lina- 


sundet, Upl. 

Hydroporus notatus, STRM. — Al- 
medal, Vg. 

Macrodytes dimidiatus, BERGSTR. — 
Svenljunga, Vg. 

Rhantus adspersus, FABR. — Al- 
vesta, Smal. 

Eriglenus unguicularis,Tu.— Sand- 
hamn, Stockh,. Skärg. 

Gaurodytes neglectus, Er. — Al- 
vesta, Smål. 

Hydrobius picicrus, Tu. — Sand- 
hamn, Stockh. Skärg. 

Helophorus brevicollis, TH. (eranu- 
laris, L.). — Alvesta, Smål. 

Helophorus laticollis, Tu. — Al- 
vesta, Smål, 

Helophorus nanus, STRM. — Öland, 
Alvesta, Smål. 


Hydrochus brevis, HrBst. — Al- 
vesta, Smål. 

Hydrochus carinatus, GERM. — 
Alvesta, Smål. 

Cercyon litoralis, GYLL. — Sand- 
hamn, Stockh. Skärg. 

Cercyon granarius, ER. — Borås. 

Philonthus succicola, TH. — Rönn- 


skär, Norrl., Hindås, Vg. 
Philonthus carbonarius, GYLL. — 
Alvesta, Smål. 
Philonthus umbratilis, GRAV. — 
Sandhamn, Stockh. Skärg. 
Philonthus debilis, GRAv. — Ohs 
bruk, Smål. 
Philonthus scybalarius, NORD. — 
Alvesta, Smål. 


Quedius lucidulus, ER. — Ohs bruk, 
Smål. 
Xantholinus multipunctatus, Tua. 


(Zinearis, OLIV.). — Alvesta, Smål., 
Oland. 


Stenus : scrutator, ER. — Alvesta, 
Smal: 

Stenus nigripalpis, TH. (cinarescens, 
ER.). — Alvesta, Smål. 

Stenus crassiventris, TH. — Sven- 
ljunga, Vg. 

Stenus subimpressus, ER. — Sven- 


ljunga, Vg., Alvesta, Smål. 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 


Stenus flavipalpis, TH. — Hindås, 
Vg., Fjärås, Fall: 


Stenus flavipes, GRAV. — Hindås, 
Vg., Göteborg. 

Myrmedonia lugens, GRAv. — Al- 
medal, Vg. 

Barvodma bisignata, ER. — Simp- 


näs, Stockh. Skärg. 

Baryvodma inconspicua, AUBÉ. — 
Alvesta, Smål. 

Leptusa fumida, ER. — 
Hall. 

Leptusa fuliginosa, AUBE. — Fjärås, 
Hall. 

Pachygluta ruficollis, ER. — Långe- 
näs, Mg: Alvesta, -Smål, Göte- 
borg. 

Dexiogyia corticina, Er. — Alvesta, 
Smål. 


Fjärås, 


,” 


Cratarea suturalis, MANNH. — Al-: 


vesta, Smål. 

Encephalus complicans, ER. — Djur- 
gården, Stockholm. 

Gyrophena levipennis, Kr. — 
Alingsås. 

Aloconota immunita, ER. = Glos- 
sola gregaria. — Bor., Smål. 

Oxypoda lividipennis, MANNH. — 
Ohs bruk, Smål. 


Oxypoda umbrata, Er. — Alvesta, 
Smål. 
Disochara longiuscula, ER. — Al- 


vesta, Smål. 
Demosoma amoena, FAIRM. — Långe- 
näs, Vg. 

Coprothassa melanaria, Tu. (lividi- 
Dennis, MAN.). — Fjärås, Hall. 
Placusa humilis, ER, — Ohs bruk, 

Smål. 


Homalota marcida, Er. — Hilla- 
red, Vg. 

Åtheta melanocera, Tu. — Alvesta, 
Ohs bruk, Smål. 

ÅAtheta  trinotata, Kr. (socialis, 
PaYK.). — Alingsås, Hindås, Vg. 


ÅAtheta xanthopus, Tu. — Alvesta, 
Smål. 


247 

Åtheta boletophila, Tu. — Hindås, 
Vg. 

Åtheta pilicornis, TH. — Ohs bruk, 
Smål. 

Åtheta celata, ER. — Alvesta, Smål. 


ÅAtheta zostere, TH. — Alvesta, 
Smål. 

Åtheta nigripes, Tu. — Alvesta, 
Smal, Fjäras, Hall: 

Åtheta Ievana, Murs. — Alvesta, 
Smål. 


Ploeocharis subtilissima, MANNH. — 
Långenäs, Svenljunga, Vg. 

Oxyteles insecatus, GRAV. — Ohs 
bruk, Smål. 

ÅAnotylus complanatus, ER. (depres- 


sus, GYLL.). — Hunneberg, Vg., 
Fjäras, Hall: 

Tenosoma elongatuia, Er. — Ohs 
bruk, Smål. 

Tenosoma pusilla, Grav. — Al 


vesta, Smål. 

Tachyporus abdominalis, GYLL. — 
Bor, Smål. 

Tachyporus solutus, ER. — Säfvö- 
sund, Stockh. Skärg., Fjärås, Hall. 

Tachyporus transversalis, GRAV. — 
Alvesta, Smål. 


Tachinus - humeralis, GRAV. — 
Hjortsberga, Smål. 
Conosoma fuscula, ER. — Göte 


borg, Hindås, Vg, Alvesta, Smål. 

Conosoma pediculariunm, GRAV. — 
Fjärås, Hall. 

Mvycetoporus longulus, MANNH. — 
Öland. 

Mycetoporus 
Almedal, Vg. 

Lordithontrinotatus,ER.— Alingsås. 

Lordithon exoletus, ER. — Alvesta, 
Smål. 

ÅArpedium guadrum, GRAV. — Al- 
vesta, Smål. 

Olophrum assimile, PAYK. — Östanå, 
Stockh. Skärg. 

Lathrimeum luteum, ER. — Göte- 
borg, Ohs bruk, Alvesta, Smål. 


ruficornis, KR. — 


248 


Etheothassa deplanata, GYLL. (de- 
pressa, GRAV.). — Bollebygd, Vg. 

Trichonyx Merkeli, AVBÉ. — Fjär- 
äs, Hall. ; 

Bibloporus bicolor, DENNY. — Fjär- 
äs, Hall: 

Fuplectus sanguineus, DEN. — Hind- 
ÅS, Vg. 

Hydnobius spinipes, GYLL.— Dalarö, 
Stockh. Skärg. 


Åoathidium piceum, Er, — Fjärås, 
Fall: 
Å vathidium varians, BeEcK. — Al- 


vesta, Smål. 

Nargus velox, SPENCE. — Ohs bruk, 
Smål. 

Scvdmanus scutellaris, MÖLL. — 
Ejäras, 'Flall: 

Smicrus filicornis, FAIRM. — Djur- 
gården, Stockholm. 

Clambus pubescens, REDTB. — Hind- 


AST VOR 

Meligethes corvinus, ER. — Djur- 
gården, Stockholm. 

Meligethes umbrosus, STRM. — In- 
garö, Stockh. Skärg. 

Meligethes obscurus, ER. — Öland. 

Epurea longula, ER. — Alvesta, 
Snial 


Dermestes atomarius, ER. — Sand- 


hamn, Stockh. Skärg. 


Hister arenicola, "Tu. (funestus, 
ER:): — Simpnäs, Stockh. Skärg. 

Ceryvlon impressum, ER. — Hindås, 
Vg. 

Silvanus similis, WsMm. — Hindås, 
Vg. 

ÅAnobium denticolle, Pz. — Alingsås. 

Hadraule elongatula, GYrr. — Al- 
vesta, Smål. 

Cis microgonus, TH. — Alvesta, 
Smål. 

Coninomus nodifer, WESTM. — Ar- 
holma, Stockh. Skärg. 

Corlticaria longicornis, Zetr. — Lin- 
köping. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 


1921 


Corticaria cylindrica, MANNH. (2un- 


bicilata, BECK.) — Ohs-. bruk, 
Smål. 

Corticaria  hirtella, ”Iu. (fulva, 
CAMT.). — Långenäs, Vg. 


Corticaria truncatella, MANNH. — 
Hindås, Vg; Östanå, Stockh. Skärg. 
Cryptophagus umbratus, ER. — Gö- 
teborg. 
ÖCryptophagus labilis, ER. — Borås. 
Cryptophagus dorsalis, SAKLB. — 
Furusund, Stockh. Skärg. 
ÅAtomaria fumata, Er. (umbrina, 
GYLL.). — Arholma, Stockh. Skärg. 
ÅAltomaria prolixa, ER. — Göteborg. 
ÅAnchicera ruficornis. MARSH. (le7- 


2inata, COM.). — Göteborg, In- 
garö, Stockh. Skärg. 
Throscus — carinifrons, BONnv. — 


Hindås, Vg. 

Elater lythropterus, GERM. (cinna- 
barinus, ESCcHS). — Bor, Smål. 
Cteniopus sulphureus, L. — Öland. 
Ånaspis monilicoris, MuULs. (mela- 


n0stoma, CosTtTA). — Hindås, Vg. 
Lytta vesicatoria; LE. — Oland. 
ÅAnthicus quisquilius, Tu. — Göte- 


borgs Skärg. 

Bruchidius (ÅAcanthoscelides, Scu.) 
obtectus, SAY. — Göteborg, införd 
med korkbark från Konstantinopel. 

Xhynchites pauxillus, GERM. — Lin- 


köping. 
ÅApion assimile, KiRrBY. — Arholma, 
Stockh. Skärg.; Hindås, Vg.. 
Åpion sulcifrons, HERBST. — Göte- 
borgs Skärg. 
Apion eneum, FABR. — Öland. 
Åpion onopordi, KIRBY. — Gottskär 
Hall. 


Phyllobius oblongus, L.— Halmstad. 

Erirrhinus brunnirostris, FABR. — 
Alingsås. 

Erirrhinus 
drega, Vg. 

Rhinoncus oranatus, GYrL. — Al- 
vestanmSmal. 


Nereis, PAYK. — Sex- 


DR 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 


Ceutorrhynchus echii, FABR, (geog7a- 


phicus, GOEZE). — Göteborg. 
Ceutorrhynchus rape,ScH.— Oland. 
Cionus fraxini, DE G. — Östanå, 


Stockh. Skärg. 

Tomicus 4-dens, HARTIG 292. — 
Borås, Öland. 

Ergates faber, L. Gotska Sandön. 


249 
= Sand- 


Galeruca suturalis, Tu. 
hamn, Stockh. Skärg. 


Hermeophaga mercurialis, FABR. 
EPPROras: 


Cryptocephalus aureolus, SUFFR. — 
Hindås, Vg. 


Scymnus analis, FABR. (ferrugalus, 


Donacia discolor, HOPPE. — Alvesta, MoLLr.).. .— -Kråmö,  Stockh. 
Smål. Skärg. 
CS RER KOStkand. 
Strödda notiser om getingar och humlor. — I häft. 


3—4 för 1918 av Ent. Tidskr. redogjorde undertecknad för en 
del experiment med humlor, vilka bl. a. utvisade, att övervintrade 
honor på våren ha minne av sitt fjolårsbo och att strider mellan 
olika individer uppstå vid den gamla boplatsen. Som jag om- 
nämnde, att jag följande höst ämnade på något sätt märka de 
i ett observerat samhälle framkommande honorna för att våren 
därpå kunna vinna visshet om i vilken utsträckning det gamla 
boet hedras med uppmärksamhet, kan det kanske vara på sin 
plats, att jag med några rader meddelar hur detta försök utföll. 
I samband härmed vill jag relatera några iakttagelser och ex- 
periment beträffande getingars bobyggning m. m. 

Ifrågavarande iakttagna humlesamhälle befann sig i en ask 
stående innanför ett ständigt öppet fönster i mitt sovrum. Asken 


hade året förut varit bebodd av humlor — det var Bombus lapi- 
darius — och det var en av de från detta på hösten utgångna 


och övervintrade honorna, som på våren självmant tagit asken 
1 besittning. 

På hösten ifrågavarande år infångades 39 av de honor, som 
framkläcktes i boet, och förseddes med en gul fläck av lackfärg 
på skutellen. Våren därpå ställdes asken tillbaka på sin gamla 
plats i fönstret. I motsats till året förut lät jag nu den gamla 
vaxbyggnaden, som upptog största delen av askens inre (förutom 
mossa), vara kvar. Jag ville nämligen se, om det gamla bygget 
hade något värde för de återvändande humlorna eller det blott 
var själva boplatsen, som eftersträvades. 

Den 19 maj sågs en humla komma insurrande genom fönstret. 
Det var en /apidarius och på skutellen fanns en gul fläck. 
Emellertid svek henne minnet av läget av ingången till asken. 
Hon infångades därför och insläpptes i boet, som hon med syn- 
bart intresse undersökte. Efter några timmar begav hon sig 
iväg, dock utan att nämnvärt orientera sig. 

Dagen därpå gjorde samma humla (oregelbundenheter hos 
bemålningen särskilde henne) en ny visit i asken. Kvarstannade 
egendomligt nog ej över natten. Löss påträffades redan i boet. 


250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


Den 12 anträffades en ej märkt humla sittande i boet. Den 
först iakttagna (och målade) humlan anlände strax därpå, men 
begav sig skynsamt av igen, när hon såg sig förekommen. På 
eftermiddagen sutto emellertid båda humlorna kurande i var sitt 
hörn av boet. Den omärkta övernattade på platsen. 

Under en därefter inträffande köldperiod sågos inga humlor 
till alls. Men en varm dag i slutet av månaden, då stenhum- 
lorna allmänt syntes ha lämnat sina vinterkvarter (jordhumlorna 
visade sig långt tidigare på våren), blev det nytt liv kring asken 
i fönstret. En hel mängd humlor, både märkta och omärkta, 
besågo den ännu lediga lägenheten. Någon bosättning blev det 
emellertid ej av för någon, och de året förut iakttagna striderna 
uteblevo helt, varav man torde kunna dra den slutsatsen, att 
dessa uppstå först sedan en humla bestämt sig för boplatsen, 
påbörjat vaxbyggnaderna och anser sig böra försvara sitt hem. 

Besöken i asken blevo emellertid sedan allt sparsammare. 
och omkring den 17 juni upphörde de alldeles. 

Orsaken till att ingen humla detta år tog boplatsen i be- 
sittning torde med all säkerhet vara den, att den kvarliggande 
gamla vaxbyggnaden ej lämnade rum för ett nytt bos anläggande. 
Att restaurera det gamla boet tyckes vara ett företag, som deras 
instinkt ej bjuder dem till, även om det — som jag funnit — 
ej är omöjligt att förmå ett utvecklat humlesamhälle att godtaga 
gamla kokonger, ja t. o. m. celler uppförda av tambiet, till ho- 
nungskärl. Det skulle således vara själva boplatsen. och ej det 
gamla boet, som intressera de återvändande humlorna. 


LO 


Iakttagelser, som jag varit i tillfälle att göra, giva vid han- 
den, att de i ett getingsamhälle på hösten framkomna honorna, 
i olikhet med dessa i ett humlebo, göra sin första utflykt först 
när de en kylig dag sent på hösten bege sig av för att gå i 
vinterkvarter. Förmodligen försiggår parningen i boet dessför- 
innan. Honorna lämna boet utan att på minsta sätt orientera 
sig framför detsamma. Något minne på våren av den gamla 
boplatsen och något återvändande på samma sätt som hos hum- 
lorna, skulle därför vara uteslutet. 

Då sedan föregående år kvarsittande getingbon under tak- 
åsar Oo. s. v. ofta äro alldeles oskadade, förefaller det emellertid 
onekligen som en oförsvarlig fördomsfullhet av vårhonorna att 
ej ta dem 1 besittning och därmed bespara sig mycket arbete. 
Åtminstone borde de små endast påbörjade bon, som finnas litet 
överallt (endast en mycket ringa del av på våren anlagda sam- 
hällen nå full utveckling), kunna förleda en stammoder att för- 
enkla sitt arbete. I själva verket synas humlorna vara så bundna 
vid vad en blind instinkt intalar dem, att de ej äro i stånd att 
göra en så pass stor avvikelse från den utstakade handlings- 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 251 


följden, som övertagandet av ett gammalt bo innebär. I två fall 
har jag iakttagit stammödrar, som fäst sitt bo på undersidan av 
ett gammalt bo, därvid på samma gång tillslutande det övres in- 
gång. Det är rätt egendomligt att tänka sig, att dessa getingar 
i de gamla bona tydligen blott sett ett gott fäste för sitt bo och 
under arbetet säkerligen ej alls reagerat inför det faktum, att de 
ständigt hade beröring med resultatet av ett arbete likt det de 
själva utförde. Ej ens materialet i det gamla boet föll det dem 
in att göra sig bruk av. 

Kanske getingarna ha någon utpräglad motvilja för det 
gamla bomaterialet? För att få detta utrönt nedtog jag ett gam- 
malt bo av ovanliga dimensioner, - klippte upp det, uttog kak- 
verket samt krängde det över ett mindre årsbo. Hemkommande 
getingar begåvo sig vid åsynen av det förändrade boet gång på 
gång ut genom den springa i en vägg de hade att passera och 
gjorde några flyktsvängar liksom om de ville övertyga sig om 
att de inte tagit fel om vägen. Slutligen vande getingarna sig 
emellertid vid de förändrade förhållandena och efter en tid be- 
fanns det påsatta omhöljet införlivat med getingarnas övriga 
byggnadsarbeten. 

Ett annat bo omgavs med ett hölje av vanligt brunt om- 
slagspapper. Med en viss förvåning såg jag getingarna öka i 
detta papper nedtill samt börja ett nytt hölje utanför detta. Men 
så en vacker dag började de plocka bort papperet bit för bit, ett 
arbete, som f. ö. förr eller senare blivit nödvändigt av den anled- 
ningen, att boet befann sig på det utvecklingsstadium, då yttre 
påbyggningar göras samtidigt med att de inre lagren avlägsnas 
för att lämna rum för det växande kakverket. 


De med yngel fullsatta kakorna i ett bo av Vespa media 
uttogos, varefter kakorna åtskildes och på två olika ställen upp- 
sattes några decimeter från det tomma höljet. Hur skulle ge- 
tingarna här förhålla sig? Skulle de vårda det spridda ynglet 
eller blott inrikta sig på restaurerandet av det ursprungliga boet? 
Resultatet lät ej länge vänta på sig. Yngelkakorna förseddes 
med skyddande omhöljen och det ursprungliga boet reparerades, 
vadan alltså av ett bo blivit tre. Den inträdande vintern avbröt 
vidare möjligheter för iakttagelser. ”Froligt var, att blott det av 
de tre bona, som fått stammodern på sin lott, hade någon fram- 
tid för sig. 


Detta påminner mig om en solitärgeting, som samtidigt ar- 
betade med 5 å 6 bon! Saken var emellertid ej fullt så märk- 
värdig som den kan låta. Getingen hade funnit en samling till 
små rör sammanrullade papper, vilka intill varandra stodo upp- 


252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


rätt i en kartong, lämpliga till boplats. Tyvärr lärde han sig 
emellertid aldrig att skilja det ena röret från det andra. För- 
gäves sökte jag hjälpa honom till rätta genom att ge de olika 
rören vissa särskillnadstecken. Hans verksamhet var och förblev 
ett sisyfusarbete. 


Visa getingar från olika samhällen fientlighet i likhet med 
t.ex. stambiet (ock myror: 

Mellan dubbla väggar i ett hus funnos tvänne bon av Vespa 
Crabro.. De hade sina resp. utgångar genom två runda hål, 
liggande c:a en: meter från varandra. En bräda ställdes upp 
mot väggen så, ått getingarna i ett av bona måste krypa under 
brädan för att nå sitt ingångshål. Efter några veckor flyttades 
brädan 'så, att den kom i samma läge över det bredvidsittande 
hålet. Ett stort antal getingar från det bo, framför vilket brädan 
stått, fortsatte nu att söka sin ingång under den förflyttade brä- 
dan, vadan de hamnade i det främmande boet. Många av dem 
sågos visserligen brådskande bege sig ut igen för att efter något 
sökande finna den rätta vägen, men några strider syntes ej till 
på grund av invasionen. 


Hur går ett getingsamhälle till väga, när det av någon an- 
ledning finner för gott att övergiva sitt bo för att anlägga ett 
nytt? Ett successivt avfolkande av det gamla boet alltefter som 
det nya uppbygges förefaller ej troligt av den anledningen, att 
invånarna på så sätt lätt kunde skingras, särskilt om den nya 
boplatsen är avlägsen. Förmågan att vägleda enstaka kamrater 
är nämligen redan hos det högre stående tama biet ganska be- 
gränsad. Därför företaga getingarna tvivelsutan sina flyttningar 
på samma »svärmning»-manér som bina, alltså 1 samlad tropp 
tillsammans med visen och ledda av vägvisare. De samhälls- 
bildande steklarna visa ju alltid långt större intelligens när hela 
samhället är i aktion än enstaka individer för sig (»Gruppsjälen!»). 

En samling getingar iakttogs även vid ett tillfälle svävande 
i luften likt en bisvärm. Hopen försvann så småningom genom 
en springa i en stenfot som sedermera även visade sig härbergera 
ett getingbo. 

En annan iakttagelse visade att getingarna vid utrymmandet 
av ett bo lämnat ynglet i sticket, vilket ju även det ger vid 
handen, att flyttningen ej skett successivt. 


Med "anledning av en i litteraturen synlig uppgift att ge- 
tingar kunna förmås bygga bo även i fångenskap instängdes på 
våren övervintrade honor av flera getingarter i en rymlig galler- 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 253 


bur innehållande erforderligt byggnadsmaterial, föda o. s. v. 
Getingarna förblevo emellertid hela sommaren i overksamhet, 
vilket var så mycket mera att beklaga som bland försöksobjekten 
befann sig en hona av den till sitt levnadssätt så pass okända 
V. austriaca. 


Ett försök att förmå på hösten infångade honor att i fången- 
skap övervintra 1 iordningställt vinterkvarter måste likaledes in- 
rangeras bland de misslyckade experimenten. En wulgarzis-hona, 
som senare väcktes till liv och därefter avled, intog dock den 
för vinterdvalan säkerligen karaktäristiska ställningen, nämligen 
hängande i käkarna, med extremiteterna placerade som i pupp- 
stadiet samt med vingarna framdragna vid midjan, så att de 
täckte bakkroppens undre del i stället för den övre. 


För en person, som önskar studera t. ex. släktet Vespine, 
uppstår lätt brist på undersökningsmaterial. Det kan kanske 
vara av intresse att redogöra för två sätt för denna brists av- 
hjälpande, vilka jag med fördel använt mig av. 

Det ena sättet är anordnande av ett friluftslaboratorium 
(»Harmas»), där t. ex. för getingars och humlors räkning i god 
tid på våren en stor samling lämpliga boplatser anordnas. På 
detta sätt har jag på ett mycket begränsat område till min dis- 
position erhållit t. ex. getingbon av Vespa vulg. och germanica i 
håligheter under stenar, VV. Crabro i en ditförd ihålig stubbe 
0. S. V., varjämte jag inplanterat diverse sandsteklar i ett med 
konst anordnat mindre sandfält (då terrängen runt om utgjordes 
av skog, funno de utplanterade exemplaren för gott att stanna 
kvar). I en hög med lerjord byggde Odynerus reniformis sina 
böjda rör och i en av lera tillverkad och vid en fajansfabrik 
bränd »stekelholk>, en pyramid med djupa hål av olika kaliber 
riktade åt alla håll, bodde ett stort antal solitära getingar och 
bin. (För den händelse någon önskar upptaga idén med utsättande 
av en dylik stekelholk, vill jag ej underlåta att framhålla nöd- 
vändigheten av att på något sätt skydda den för solens strålar.) 

Ett annat sätt är följande: Getingar utfodras på någon 
lämplig plats med t. ex. honung. Några getingar, som synas 
ämna bege sig av, infångas och vingspetsarna avklippas. Om 
man sedan låter en sådan vingstäckt geting återfå friheten, kan 
man springande följa hans mödosamma flykt, och ofta tar han 
genaste vägen hem. 

Ett försök att binda en fin tråd om ett ben på en geting 
för att låta honom flygande leda mig till boet under det jag 
höll i den andra ändan av den långa tråden, som fästes i en 
käpp, lyckades så tillvida som jag verkligen på detta sätt av 


254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


getingen leddes till närheten av boet. Sittande på en buske 
fann han där för gott att gnaga av tråden, men när han sedan 
med en trådände bhbängande efter sig flöd in under en enbuske 
röjde han boets läge. 


En geting med rödaktiga band på bakkroppen anträffades 
en vårdag i ett fönster till en vind. Då jag ansåg det troligt, 
att det var den stammoder jag sett vara i färd med bobyggnad 
i taket, beredde jag henne fri passage genom fönstret. Senare 
erinrade jag mig, att den enda geting i vår fauna med rödaktiga 
band på bakkroppen är Vespa rufa, och denna bygger sina bon 
1 marken och sålunda ej fritt hängande under tak. När jag 
därför några dagar därefter fann samma rödblandade geting lig- 
gande död i fönstret, anställde jag med en viss undran en när- 
mare granskning av exemplaret. Getingen hade rzfas känne- 
tecken f. ö., men ögonviken var /elt svart, vilket ingen av våra 
getingarter har. Jag sänder samtidigt med dessa rader den 
egendomliga getingen till redaktionen. 

Torsten Settman. 


Atheta (s. str.) nidicola J. P. Jon. eine selbständige Art. — 
In einem Aufsatze in dieser Zeitschrift: »Die Arthropodenfauna 
der Eichhörnchennester> (Jahrg. 1919, S. 82) meldete ich, dass 
Ex. obenerwähnter Art dem hervorragenden Staphylinidenkenner 
Dr. M. BERNHAUER, Horn, Deutschösterreich, fär erneute Präfung 
zugesandt waren, da er nähmlich zuerst die Art fär Aztheta (Ceri- 
faxa) testaceipes HEER halten wollte. Seitdem habe ich mehrere 
Ex., sS8, derselben Art, von ihm Aztheta nidicola J. P. Jon. 
bezettelt, von Dr. BERNHAUER zurickbekommen. Er billigt also 
jetzt ÅAzheta nidicola als selbständige Art. AÅtheta nidicola ist 
äibrigens jetzt auch fär Deutschland konstatiert. Herr L. BENICK, 
Liäbeck, teilt nähmlich in einem Briefe mit: »Ich habe hier in 
einem etwa 3 m hohen Nest, kein Sciurus-Nest, etwa 20 Ex. der 
Åtheta nidicola gefunden, die BERNHAUER wenigstens als diese 
Art bestimmte>. 

Anton Fansson. 


Bobyggnaden hos Odynerus angustatus ZETT. — I en 
uppsats »Zur Lebensweise einiger Hymenopteren> i Arkiv för 
zoologi band 12 nir 12, 1919 samt i en notis »Några stekelbio- 
logiska iakttagelser» i Fauna och flora 1919, pag. 89, meddelade 
undertecknad iakttagelser över bl. a. ovannämnda solitära getings 
byte och bobyggnad, vilka voro okända. Getingen hade anlagt 
sitt bo i en gång i lös torr ved, och bytet utgjordes av larver 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 255 


till chrysomeliden Phyllodecta vulgatisstma IL. Sedan dess har 
jag emellertid funnit Odynerus angustatus bygga under helt andra 
omständigheter. Sommaren 1921 syntes nämligen i närheten av 
Örebro en solitär geting inflyga i ett hål i en lodrät sandvägg 
— 1 vilken för övrigt en mängd steklar, Hoplomerus-, Halictus-, 
Mäimesa-arter m. fl. byggde — och då den utgrävts, befanns det 
vara en 2 av ovannämnda Odynerus-art. Bytet synes mig vara 
samma skalbaggart som i förra fallet. Om gången utgrävts av 
getingen eller om han blott lagt beslag på en av annan stekel 
åstadkommen gång, kunde jag ej avgöra. Alltnog: Odvnerus 
angustatus anlägger påtagligen allt efter omständigheterna sitt bo 
antingen i trä eller i marken, ett nytt exempel på den stora 
plasticiteten beträffande bobyggnaden hos en del solitära getingar. 


Anton Jansson. 


Sveriges Aelia-arter. — Då undertecknad i juni månad 
1920 vistades vid Ljugarn på Gottlands ostkust, insamlade jag 
från gräsvegetationen på sandmarkerna ett stycke innanför havet 
bl. a. ett tämligen stort antal Åe/za-individ i syfte att om möjligt 
söka finna ex. av Åelia rostrata BoH., som i Sverige endast var 
känd från Gottland, funnen där först av framl. prof. BoHEMAN 
och sedermera (se Entom. "Tidskrift 1916, pag. 34) återfunnen 
vid Visby av undertecknad. Bland de vid Ljugarn insamlade 
individen var emellertid intet av Ae. rostrata, utan alla tillhörde 
Åe. acuminata L. med undantag av ett som tillhörde den för 
Sverige i O. M. REuTER's »Finlands och den skandinaviska halv- 
öns Hemiptera heteroptera»> (Entom. Tidskrift 1880) samt i ALB. 
TULLGREN's & EINAR WAHLGREN'S »Svenska insekter» (Stockholm 
rg920) icke upptagna Ae. Klugi HAHN. Enligt JoHN SAHLBERG: 
»Enumeratio Hemipterorum heteropterorum faun& fennice>» (Hel- 
singfors 1920), pag. 24 uppräknar emellertid ÖSHANIN i »Ver- 
zeichnis der palearktischen Hemiptera» bland fyndorterna även 
Sverige, men till detta meddelande fogar prof. SAHLBERG: »men 
att den verkligen blivit tagen inom Sveriges område, känner jag 
ej». Det på Gottland gjorda fyndet skänker ju i viss mån stöd 
åt ÖSHANIN'S uppgift. 

Aelia Klugi, som enl. SAHEBERG's ovannämnda arbete är 
högst sällsynt i Finland bland gräs på sandiga fältbackar, endast 
funnen på några lokaler på Karelska näset, uppgives av honom 
vara en egentligen mera ostlig art, som är tämligen allmän i 
Östra Sibirien och funnen på flera ställen inom Ryssland även 
i trakten av Petrograd, i Östersjöprovinserna och Kaukasus. I 
övriga delar av Europa är den mycket sällsynt men dock funnen 
i Ungern, Tyskland, Italien och Frankrike. 

Under vistelse i juni och juli månader 1921 vid Hornsjön 
på norra Öland insamlade jag ävenledes från gräs och örter på 


256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921 


de sandiga kullarna på östra sidan av sjön ett antal Ae/za-individ. 
De tillhörde alla Åre. acuminata utom ett, som var en tydlig 4. 
rostrata. 

De svenska Aelia-arterna och deras utbredning äro sålunda: 

Åelia rostrata Bou.: Gottland, Öland. 

Åelia acuminata 1.: Skåne—Uppland och Västmanland, 
Lappland. 

Åelia Klugi HAHN: Gottland. 


Anton Fansson. 


Lamproplax (Drymus) picea FLor funnen i Hälsingland. — 
Denna lygeid, som hittills varit känd i vårt land från en enda lokal: 
Markkärret i Almby socken, Närke (se Entom. Tidskrift 1916, 
pag: 37), fann undertecknad" i -ett ex. "bland fuktig vitmossa 
i försumpad granskog på ett berg vid Näsviken i Forsa socken, 
Hälsingland, i september 1921. I Markkärret är arten, som 
annars anses som en stor sällsynthet, numera allmän, och jag 
har där också funnit larver, vilka torde tillhöra Lamproplax. 


Anton Fansson. 


Utnämningar och förordnanden. Till professor och före- 
ståndare för Skogsförsöksanstaltens Entomologiska avdelning har 
av Kgl... Maj:t. utnämnts Fil Dir IVARYIRAGÅRDEHv= Wille. io; 
assistent vid Centralanstaltens Entomologiska avdelning hari an- 
ledning av det av riksdagen beviljade extra anslaget för under- 
sökningar rörande rönnbärsmalen förordnats Fil. kand. OLOF 
AHLBERG. : 


Regnells zool, gåvomedel. För bearbetning av vissa javan- 
ska insekter ur hemfört material har ett understöd å 1000 kr. 
tilldelats Fil. D:r N. ÅA. KEMNER. 


Litteratur. 


C. WESENBERG-LUND: Contributions to the biology of the Danish 
Culicide. — Det Kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. 
og mathematisk Afd. 8. Rekke, VII, 1. Kgbenhavn 1920—1921. 

Det är ofta så, att en ny och efter enhetliga principer genomförd 
behandling av ett gammalt ämne förmår avvinna detta nya synpunkter, 
och detta såväl då det gäller undersökningar på den teoretiska som på 
den experimentella zoologiens område. Sanningen härav framstår särskilt 
tydligt vid genomläsandet av ett större arbete med ovanstående titel, för- 
fattat av den kände danske hydrobiologen Dr CARL WESENBERG-LUND. 
Det är våra gamla bekanta stickmyggorna, som här synnerligen ingående 
behandlas i en kvartvolym på 208 sidor. 

Oaktat åtskilliga av de resultat, vartill förf. kommer, icke äro 'allde- 
les nya, enär de tidigare eller ungefär samtidigt framställts av andra ve- 
tenskapsmän, vilka oberoende av varandra kommit till ungefär samma 
slutsatser, är det dock med största intresse och utbyte man tager del av 
den intressanta avhandlingen, som är ett fullödigt uttryck för det glän- 
sande och självständiga sätt, varpå denne erfarne forskare löser ett om- 
fattande biologiskt problem. Arbetet är dessutom rikt på egna nya syn- 
punkter, och över framställningssättet vilar som alltid den underbara 
charm, som hos W.-L. bottnar i den djupaste kärlek till: naturen och som 
gör hans skrifter så lättlästa utan att något av vetenskaplig saklighet där- 
för går förlorat. 

Det är omöjligt att här ingående redogöra för arbetet, som är ett 
av författarens största och som till större delen upptagit hans tid under 
de sista åren. Den intresserade bör ovillkorligen själv läsa detsamma. 
Jag kan emellertid ej underlåta att beröra huvudpunkterna i avhandlingen. 
De arter, som behandlas, äro nämligen till stor del funna även i Sverige 
eller torde åtminstone förekomma här; dessutom kanske bokens relativt 
höga pris (29 kr.) hindrar mången att själv anskaffa densamma, varför en 
kort sammanfattning möjligen kan vara motiverad. Jag gör detta så myc- 
ket hällre, som jag under ett års tid själv haft nöjet att deltaga i åtskil- 
liga av författarens exkursioner på Själland oeh varit behjälplig med in- 
samling av material samt sett resultaten av arbetet så småningom växa 
fram. 

Redan inledningsvis berör förf. den gamla villfarelsen, att samtliga 
culicider skulle lägga sina ägg 1 äggbåtar på vattenytan. Denna uppfatt- 
ning härrör från REAUMUR, som på ett utmärkt sätt undersökt biologien 
hos Culexr pipiens. För denna art är iakttagelsen alldeles riktig. De 
flesta av våra nordiska arter lägga dock, under den tid då vattensamlin- 
garna äro uttorkade, äggen enstaka bland torrt löv eller i gräset. Genom 
att utvälja ett 30-tal temporära gölar, vilka regelbundet undersöktes under 
flera år i följd vid olika årstider, har förf. noga kunnat följa de flesta ar- 
ters utveckling. Talrika akvarieförsök komplettera naturiakttagelserna. 
Genom uppfödning och kläckning av ett stort larvmaterial har han vi- 
dare lyckats fastställa, vilka imagines och larver som höra samman samt 
nedlagt ett betydande arbete på noggrann beskrivning av samtliga arters 
larver. Icke mindre än 21 planscher komplettera diagnoserna. Som dessa 
larvbeskrivningar äro de första mera utförliga, som hittills publicerats, äga 
de ett särskilt intresse. I de flesta fall hava viktiga och iögonenfallande 
artkaraktärer kunnat påvisas. Larvbeskrivningarna utgöra arbetets kanske 
viktigaste del. Aven imagines beskrivas utförligt, och till varje art fogas 
en redogörelse för biologien, varav framgår, att de olika arternas levnads- 
sätt är lika olikartat som larvernas utseende. 


17 — 21w438. Entomol. Tidskr. Årg. 42. Häft. 3—4 (1921). 


NN 
un 
[00] 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


Culiciderna delas av författaren i 3 biologiska grupper. Den första 
och största omfattar arter, som övervintra såsom ägg. Hit höra i Dan- 
mark följande arter: ÖOchlerotatus caspius, O. curriei, O. cantans, O. 
vexans, O. annulipes, O. excrucians, O. lutescens, O. detritus, O. com- 
munis, O. punctor, O. prodotes, O dianteus, O. sticticus, Aödes cinereus 
och Finlaya geniculata. Av dessa äro O. caspius, O.curriei och O. de- 
tritus brackvattensarter. Från de andra avviker särskilt Fialaya genom 
sitt levnadssätt i vattenfyllda trädhål. Den träffas aldrig annat än i det 
ofta starkt stinkande vatten, som samlar sig i dylika håligheter. Den är 
en av representanterna för den i Norden fåtaliga fauna, som i tropiska 
och subtropiska länder talrikt leveri de vattensamlingar, som i urskogarna 
huvudsakligen hava regnvattnet att tacka för sin tillkomst. Som vatten- 
reservoirer tjäna där bl. a. rosetterna av stora bladväxter, t. ex. brome- 
liåcéer. 

Arterna av första gruppen leva till större delen i temporära vatten- 
samlingar. Det är här vi ha att söka de för människan värsta plågoan- 
darna bland myggorna. Asggen läggas enstaka, sedan kläckningslokalerna 
torkat ut: »It is as if the mosquitoes, by means oftheir maternal instincts, 
were able to select all the localities where water will appear half a year 
later and which to a human eye are indistinguishable from the surround- 
ing localities where there will never be water». Förf. är den förste, 
som observerat denna äggläggning i naturen. 

Den andra gruppen omfattar Ochlerotatus rusticus, Culicella morsi- 
tans och Teniorhynchus richardi. Dessa arters larver föra sinsemellan 
ett rätt olikartat levnadssätt men överensstämma däri, att de övervintra 
på larvstadiet. O. zusticus lever liksom C. morsitans i temporära dam- 
mar, medan Zeniorhynchus alltid synes leva i större dammar med kon- 
stant vattenstånd. Samtliga dessa tre larver kunna under vintern undvara 
atmosfärisk luft. Medan ÖO. 7usticus och C. morsitans huvudsakligen 
ligga orörliga på dammarnas botten, utan att gå upp till ytan, lever 
Teniorhynchus-larven ständigt med andröret inborrat 1 någon vattenväxt 
för att på detta sätt tillfredsställa sitt syrebehov. För alla tre larverna 
torde hudandning spela en stor roll. Rörande den ytterst intressanta 
Taeniorhynchus- (= Mansonia-) larven har WESENBERG-LUND förut publi- 
cerat en avhandling. I nu anmälda arbete tilläggas en del nya iakttagel- 
ser, bl. a. rörande puppstadiet.! 

Den tredje gruppen omfattar Zheobaldia annulata, Culex pipiens, 
C. ciliaris och C. nigritulus. De båda senare arterna (av vilka ciliaris 
är tvivelaktig) hava ej närmare studerats, vilket däremot är fallet med de 
båda förstnämnda. Dessa övervintra som imagines, Aggen läggas i vat- 
ten i form av äggbåtar. 

Härefter följer en redogörelse för culicidernas blodsugande vanor 
och dessas samband med äggläggningen. Här uppvisas, att många arter, 
särskilt ZA. annulata, under vissa meteorologiska förhållanden äro blom- 
besökare och honungssugare i båda könen. Tidigare ansågs blodsugning 
nödvändig för äggmognaden. Man vet nu, att detta ej alltid behöves; 
men arterna förhålla sig olika, och en generalisering i ena eller andra 
riktningen är ej möjlig. Förf. ger i detta sammanhang en synnerligen 
intressant sammanställning av vad man känner rörande blodsugningsin- 
stinktens. utveckling och fogar härtill egna iakttagelser. Av icke mindre 
intresse äro de iakttagelser över parningen, som meddelas i följande ka- 
pitel. Culicidernas hannar bilda om aftnarna dansande svärmar, i vilka 
honorna enstaka då och då flyga in, varvid efter en kort strid honan i 
sällskap med en hanne lämnar svärmen. 


1 I. Festschrift för ZSCHOKKE, Basel 1921, har WESENBERG-LUND sSe- 
nare i en uppsats (The pupa stage of the Mosquitoes) givit en samlad 
framställning av sin uppfattning av culicidernas puppor. 


LITTERATUR 259 


Arbetet avslutas med en ytterst utförlig och kanske onödigt brett 
lagd men särdeles intressant framställning av Anopheles-arterna, särskilt 
Å. maculipennis, och deras törhållande till frossan. WESENBERG-LUND 
påvisar, att i Danmark, säväl som i en del andra nordliga länder, A. ma- 
culipennis tillbringar hela sommaren i ladugårdar, endast då och då fly- 
gande ut för parning och äggläggning. Vintern tillbringas i ouppvärmda 
uthus. Människan anfalles i regel ej, utan myggan lever av husdjurens, 
speciellt kors och svins, blod. Endast på vissa trakter, som genom vat- 
tenrikedom utgöra gynnsamma kläckningsplatser, men där samtidigt föga 
boskap hålles, såsom t. ex. omkring Silkeborg, angripes människan. 

Som bekant har frossan, eller som vi med tanke på dess häftighet 
gott kunna kalla den, malarian, tidigare härjat fruktansvärt i Danmark. 
1826 utbröt den första starka epidemien; 1831—34 förekom även en be- 
tydande sådan. Senare hava blott smärre epidemier konstaterats (1847— 
49, 1853—56, 1859—62), varefter sjukdomen märkbart avtagit. Följande 
intressanta, från C. A. HANSEN hämtade beskrivning över förloppet av 
1831—34 års farsot tillåter jag mig här anföra: »After a few days of a 
nasty smelling blighting fog in July the malaria suddenly attacked a very 
great part of the population. As by a flash of lightning several hundreds 
were attacked in all directions in the same parish. Upon Lolland there 
were two parishes with 2000 inhabitants of which I 800 were attacked 
and 98 died. The percentage of mortality was greater in the Cholera 
vear 1853 when more than 50 946 of the attacked succumbed, but the 
actuel number of attacked persons was much greater in the malaria 
years». 

WESENBERG-LUND kommer härefter in på de olika teorier, som fram- 
ställts till förklaring av frossans avtagande, samt kommer till det resulta- 
tet, att ingen är fullt tillfredsställande. På grund av andras och egna 
undersökningar sammanfattar han sin egen mening på följande sätt: 
»— — we are now able to show that the real cause why malaria has 
receded ' from the greater part of Europe is that ÅA. maculipennis has 
lost its connection with man». — »Secondly it must be understood that 
over vast parts of distribution a change has taken place in the habits and 
biology of the mosquito within the last century. That this has been the 
case can in fact be shown.» — »Apriori it may be regarded as a matter 
of fact that when the Anophelines even nowadays in South Europe 
especially in the Balkans, but also in Italy, yearly transfers malaria to 
hundreds of thousands of people, it cannot live its life there as it now- 
adays does in more northern latitudes.» »It is thus actually proved 
that there is the greatest difference in the manner of life of ÅA. maculi- 
Dennis in South Europe and at the northern limits of its area of distribu- 
tion. In my opinion it is neither quininisation of mankind alone, nor 
water drainage of the field, nor lowering of tp., but just this alteration 
in the biology of the species, the very peculiar transition from an outdoor 
Species sucking upon man to a stable insect sucking upon our farm ani- 
mals which has been the main cause of the disappearance of malaria 


from its northern limits.» — »The question now arises: what has caused 


this transition? I do not dare to solve it for the many foreign countries 
but I think I am able to do so for my own country.» — »It is a well 
known fact that in the eighteenth century, and still in the first quarter 
of the nineteenth, the swine were driven to the woods where they lived 
on mast; special swine stables were hardly known. Horses and cattle 
lived the greater part of the year out of doors, — —.» — »It will be 
clearly understood that this change in Danish agriculture must of course 
be of the greatest significance to the Anophelines; for during a great 
part of their flying time the large mammalia year after vear disap- 
peared from their flying areas.» 

Teorien synes kanske något djärv, lösryckt ur sitt sammanhang, som 


260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1921. 


jag här framställt den. Den som läst de 39 sidor, som WESENBERG-LUND 
i sin avhandling ägnar den intressanta frågan, ställer sig dock betydligt 
mindre skeptisk gentemot den föreslagna lösningen. 

Arbetet, som avslutas med några synonymiska anmärkningar och 
utförlig förteckning av hithörande litteratur, är, som var och en förstår, 
av det största värde även för kännedomen om vårt lands culicider och 
oumbärligt för envar, som framdeles kommer att arbeta med dessa djur. 
Det vore önskvärt, att en liknande undersökning av Sveriges culicidfauna 
komme till stånd. Härigenom skulle, icke minst genom studier i landets 
norra delar, vissa viktiga men ännu ofullständigt eller ej alls besvarade 
frågor kunna bringas närmare sin lösning. O. Lundblad. 


Entomologia vindobonensis. Erfreulich ist es zu sehen, dass 
in der Stadt, deren unverändert trostlose Lage spontan das Mitleid der 
ganzen zivilisierten Welt auf sich lenkt, es noch so viel von idealem Wis- 
sensdrange gibt, dass dort sogar drei neue hervorragende Spécialzeitschrif- 
ten zum Leben geweckt werden konnten. Das ist ein Kulturzeichen son- 
dergleichen! Die alte Tradition der Osterreicher seit den Zeiten eines 
PODA, SCOPOLI, JACQUIN, DENIS und SCHIFERMULLER lebt weiter in Wien. 

Figentlich ist die »Zeitsehrift des Österreich. Entomologen- 
Vereines Wien«< schon während des Krieges erschienen, so dass sie 
jetzt ihren siebenten Jahrgang einleiten kann, sohin sich ihre Leistung 
öberblicken lässt. Geleitet von Dr. FRITZ ZWEIGELT, einem ausgezeichneten 
»praktischen« Entomologen, versammelt sie in sich all die räöstigen und 
kundigen Federn, tuber die heute die österreichische Lepideptorologie ver- 
fägt: Prof. REBEL an der Spitze, HOFFMANN, PIESZCZEK, SCHAWERDA, STAU- 
DER, KITT nur um ein paar Namen zu erwähnen. Von den anderen deut- 
schen entomologischen Vereinsschriften unterscheidet sich die »Wiener« 
vor allem dadurch, dass sie ein bestimmtes Programm verfolgt, wordurch 
die Zeitschrift wie ein einheitlich gechlossenes Ganzes aus einem Gusse 
erscheint. Das Illustrationsmaterial ist sehr gut und der billige Bezugspreis 
wirkt verlockend, umsomehr wenn man weiss, dass man dabei und dadurch 
auch ein so schönes Unternehmen unterstätzt. 

Das originelle und praktische Programm der zweiten neulich gestar- 
teten Zeitschrift »Entomologischer Anzeiger«, eine Art Mischung von 
merkantilen Interessen mit bibliographischen, ist nicht genug laut mit 
Befriedigung zu begrässen; es beröhrt vor allem zwei anderswo notorisch 
vernachlässigte Seiten: den Marktbericht, von Bedeutung fär die Entomo- 
logia commerciale, und die Literaturschau, die äber den jedesmaligen 
Stand der entom. Publizistik orientieren soll und von besonders grossem 
Werte ist. Vor literarischen Originalbeiträgen sollten hauptsächlich »Saz- 
melberichte« zu Worte kommen. Leider ist man schon im Hefte 3 vom 
Programme abgewichen, indem die Spalten revisionistischen Spezial-Studien 
freilich sehr anregenden, sich preisgaben, die, so willkommen sie mir 
persönlich sind, imgrunde auf Kosten der laut Prospekte festgestellten 
»Sammelberichte« ihre Dasein fristen. Die Idee des Programms ist glänzend! 

Von der dritten »Zeitschrift för systematische Insekten- 
kunde: ist bisher noch keine Nummer erschienen; sie ist mit Ausschluss 
von Kolopterologie und Lepidept. als eine Art von Fortsetzung der ein- 
gegangenen KOoNOow'schen Zeitschrift gedacht. Unter der Leitung von Dr. 
REINHOLD MEYER sollen die in den gewönlichen Zeitschriften vernachläs- 
sigten uäbrigen Insektengruppen besonders beräcksichtigt werden: vor allem 
deren Biologie — ein Umstand der allein schon die wärmste Empfehlung 
rechtfertigt. Das Blatt kann aber einzig erscheinen, wenn mindestens 200 
Abnehmer bei einer Bezahlung von 100 Mk. (ungefär 7 Kr.) pro Jahr (ein 
Band von 20-24 Druckbogen) dessen Existenz sichern. Herr FRITZ 
WAGNER, Wien, XVIII Hainzingergasse 4, nimmt Bestellungen entgegen. 
Gläckauf! , Far 


ENTFOMOFOGISK 
TIDSKRIFT 


UTGIVEN 
AV 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN -I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIE PAR LA 
SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM 


FYRTIOTREDJE ÅRGÅNGEN 


1.922 


UPPSATTA 1922 


ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A:-B. 


Häftet 1 tryckt den i juni 1922 
FRA > 16 dec: 1922 


Redaktör och ansvarig utgivare: 
Prof. ALB. TULLGREN, Experimentalfältet 


INNEHÅLL 


BARCA. EMIL, Seltene norwegische Schmetterlinge- -oc-ooocm ooo os ==. DATA 5 
BRUNDIN, J. A. Z., Fjärilar från Smålandskusten och Öland =... 5 
BryK, F., Neue Beiträge zur Variabilität schwedischer Schmetterlinge I 171 
— — , Till belysningen av skyddade formers oätbarhet ooo. 194 
FALKENSTRÖM, G., Stockholmstraktens vatten-coleoptera.........o..-..-- 10, 180 
— — , Eine Kollektion von Wasser-Käfern aus Åland oo... 62 
FoGELQVIST, G., Coleopterologiska anteckningar från Halland = 192 
KEMNER, N. A., Zur Kenntnis der Entwicklungsstadien einiger Sesiiden 41 
Die Kanverder lermitoxenensentdecktl-=-..s.. .ss ss oe 58 
— —, Zur Kenntnis der Entwicklungsstadien und Lebensweise der 
SEIwEdiSchemn Eerambycid enes-csss = Freese ere ss SEGT 
LUNDBLAD, O., Anteckningar om våra vatten-hemiptera, III -ooooooooo- 139 
NORDSTRÖM, F., Till Entomologiska föreningens medlemmar - 195 
Redaktionen: Ielolotia hippocastarrmik,r ses KERSTIN NNO 
NE SSA SlA GA SA NE ROSIE SR ERS ee er ENA EE SEE pERArG 6 
Stipendium tes Sc Ste 1rkeN. MISSAR I rev UA ST NER INR 6 
RINGDAHL, O., Två fötbomyidsläktens SF RI FANN 00 SA TEE BAS SSANG 
— —, färska arg FATTAS Ut dosa FL OENS cec EI SR NE ET Ö 
rodleresa Värd g Cesar (Ser CONNZaA) ATTeTs so AR SEE RN ES EE 178 
SEHNEIDERSKG5 MV And LAN de tv estjäntare-soeeSANseSARe See Zz 
TULLGREN, ALB., Ett massuppträdande av en för Sverige ny sjöslända 
(CPlecopiera) SAS a SAN SE BA SORTEN NAT SSARATe Nr SOM eR GBA GRAN SEAN GG 
— —, Lepinotus inguilinus HEYD. funnen i Sverige =somosmmsmsssoosootooon- 71 
IWVIATIE GREN, C Ev ek LISTAN BLechOMIBINIDNYKAFÖRIS Ven gelk tet nn OA 


Litteratur: 
LUNDBI.AD, Ö., Anmälan av arbeten av ALB. TULLGREN och EINAR 
WAHLGREN, WESENBERG-LUND samt LAVRIDS JORGENSEN-.. 67, 190 


ROMAN, ÅBr., Anmälan av H. FrRIESE, Die europäischen Bienen -......... 189 
WAHLGREN, E., Anmälan av arbeten av SVEN EKMAN och FRIEDRICH 
IDEN = 0 ER fa 3a 1 SCR BETER ER SATS SN OVER ESR See Sa FR TR SS og 


Föreningsmeddelanden: 
Entomologiska Föreningen i Stockholm: 
SAMODIANKONISteLNA vs oja vrolkOCIE "Sa 1920, "jog öga 
OCK Ti 1021 
Entomologiska Sällskapet i Lund: 
Sammankomsterna '/s, 2/s, 18/10 och t/12 1920 


Två nya anthomyidsläkten. 
Av 


O. Ringdahl. 


Trichopticus Steiniz RINGD. och dess systematiska ställ- 
ning. — År 1913 beskrev undertecknad i denna tidskrift en 
anthomyid under ovanstående namn. Professor Stein, som 
granskade arten, innan författaren beskrev densamma, ut- 
talade i brev som sin åsikt, att arten vore besläktad med 
Trichopticus hirsutulus ZETT., detta på grund av baktibiernas 
behåring samt den s. k. sporren i deras spets. I »Die Antho- 
myiden Europas» har Stein sedermera inrangerat arten under 
släktet Hera SCHNABL, därför att den har ett långfjädrat 
antennborst. Men han gör det med reservation, eftersom 
den i övrigt är ganska olik de övriga arterna och menar, att 
den kanske lika gärna kunde föras till släktet Alloecostylus 
SCHNABL. 

Redan för flera år sedan har jag emellertid funnit, att 
arten torde vara närmare besläktad med andra former än 
Lasiops- (Trichopticus) gruppens. Vid det tillfälle denna fluga 
upptäcktes av mig, tycktes den mig från första ögonblicket 
påminna om Polietes albolineata FALL., och i brev till pro- 
fessor Stein meddelade jag honom denna i mitt tycke habi- 
tuella likhet mellan de bägge arterna. Denna omständig- 
het gjorde också, att jag underkastade båda en noggrann 
jämförelse, varvid det lyckades mig att finna ett kännetecken, 
som tydligt pekar hän på en närmare släktskap med P. 
albolineata. Pteropleura äro nämligen håriga, en karaktär, 
som ej- utmärker något annat svenskt muscid-(anthomyid) 
släkte bland dem, som ha 4. ribban rak till vingkanten. 
Lispa har visserligen hårbesatta pteropleura, men detta släkte 

I — 2208. Entomol. Tidskr. Årg. 43. Häft. I (1922). 


2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


kan förstås ej här komma ifråga. Att den ej hör till Laszops- 
gruppen, synes på bakhöfterna, vilka sakna de för denna 
grupp betecknande borsten. 

Andra kännetecken såsom ett långfjädrat antennborst, 
högt huvud, utvecklade akrostikalborst samt förefintligheten 
av pannstrimborst hos honan har den gemensamt med /. 
albolineata. Flera av dessa återfinnas även hos Lasiops, och 
baktibiernas beskaffenhet synes tyda på att arten bildar en 
övergångsform till detta släkte. 

Avvikelser från Polietes äro förnämligast följande: kropps- 
form smalare och icke så starkt välvd, ansiktslister utan små- 
borst, 2. och 3. ribbornas förgreningsställe utan småborst. 

Att arten står närmare Polietes än Lasiops torde vara 
säkert. Men dess intermediära ställning i förhållande till 
dessa båda släkten jämte de olikheter den företer i förhål- 
lande till Poflzetes synas berättiga författaren att för den egen- 
domliga arten uppställa ett nytt släktnamn. 

I biologiskt avseende äro albolineata och Steinz så tillvida 
befryndade, att de bägge med förkärlek uppehålla sig på 
spillning. 


Polietella ov. gen. 
(Type: Trichopticus Steini RINGD.) 


Kopf hoch mit spärlich behaarten Augen, Orbitalborsten 
kräftig, Stirn beim Männchen schmal, beim Weibchen breit 
und mit deutlichen Kreuzborsten, Fähler lang mit langgefie- 
derter Borste, Wangen schmal, Tastern dick. Torax 4-ge- 
striemt, 3 vordere, 4 hintere Dorsocentralborsten, zwei voll- 
ständige Reihen von kräftigen Akrostikalborsten, Sterno- 
pleuralborsten I + 2(3), Pteropleura behaart. Schäppchen 
ziemlich gross. Hinterleib länglich eiförmig mit schimmernder 
Bestäubung und mit Räckenstrieme. Beine ziemlich kurz, 
Hinterschiene mit einer Räckenborste, Mittelschenkel unter- 
seits ohne stärkere Borsten. Flägel ohne Randdorn, 3. und 
4. Adern gegen die Spitze schwach divergierend, 3. Ader 
ohne Börstchen an der Basis, 6. Ader den Flägelrand nicht 
erreichend. 


RINGDAHL: TVÅ NYA ANTHOMYIDSLÄKTEN. 3 


Lasiops mutatus F ALL., hians ZETYT. och cristatus ZETT. — 
I det förut nämnda verket har Stein till släktet Lasiops MEIG. 
räknat utom dessa tre arter även semzcinereus WIED. = afpi- 
calis MEiG. Meigen grundade släktet på denna art, vilken 
alltså blir typ för detsamma. Närbesläktade med denna äro 
av svenska arter ZTrichopticus hirsutulus LETT., innocuus ZETT.. 
nigritellus ZETT. och separ ZETT., vilka samtliga ha bak- 
höfternas baksida försedda med borst i likhet med semi- 
cinereus och därför måste tillhöra Laszops. Detta kännetecken 
(upptäckt av den framstående dipterologen J. R. Malloch 
men okänt av Stein) är karakteristiskt för denna grupp, som 
inom sig även räknar de av Schnabl uppställda släktena 
Hera, Rhynchotrichops, Alloeostylus och Brachylabis, vilka alla 
möjligen endast böra betraktas som undersläkten till Laszops. 
Såsom enda representant för släktet Zrichopticus kvarstår, i 
enlighet med Schnäbls uppfattning, decolor FALL. Denna 
har nakna bakhöfter och är sålunda ingen Lasziops. Stein 
för den till släktet Pogonomyia ROND. i det citerade verket. 

Vad nu de övriga av Stein till Laszops räknade arterna 
(mutatus, cristatus och /zans) beträffar, så äro dessa tre 
sinsemellan mycket nära besläktade men kunna ej tillhöra 
ifrågavarande slakte, enär de karakteristiska borsten på bak- 
höfterna saknas. Ej heller synes det mig lämpligt att ställa 
dem in i det heterogena släktet Phaonia R. D., utan har jag 
för dessa tre arter uppställt ett nytt genus, som efter bak- 
lårens hopträngda borstklädnad hos hannarna blivit kallat 
Lophosceles, och för vilket efterföljande diagnos innehåller de 
viktigare kännetecknen. 


Lophosceles nov. gen. 


(Type: Musca mutata FALL.) 


Augen nur spärlich und kurz behaart, beim SJ eng zu- 
sammenstossend, beim Y ziemlich breit getrennt und mit 
geraden parallelen Innenrändern, Stirn ohne Kreuzborsten, 
Wangen sehr schmal, Fähler mässig lang mit pubescenter 
oder fast nackter Borste. Taster ziemlich dick. Torax kaum 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


merkbar gestriemt, 3 vordere und 4 hintere Dorsocentral- 
borsten, Akrostikalborsten beim J haarförmig, beim & kräf- 
tiger aber kurz in breit getrennten Reihen, Sternopleural- 
borsten I + 2, Pteropleura: nackt. .Hinterleib: breiter "oder 
schmäler eiförmig—oval gegen die Spitze länger beborstet. 
Beine sparsam beborstet, WVorderschiene ohne Mittborste, 
Mittelschenkel unterseits ohne stärkere Borsten, Mittelschiene 
nur hinten mit einer einzigen Borste, beim &Y& oft 2, Hinter- 
schenkel beim SJ gegen die Spitze zu mit zusammengedrängten 
Borsten, Hinterschiene mit I Ruäckenborste, aussen vorn mit 
I bis 3 kurzen Borsten, aussen hinten mit nur I kurzen Borste. 
Flägel besonders beim Y lang, mit sehr kleinen Randdorn, 
3. und 4. Längsadern fast parallel, 6. Ader den Flägelrand 
nicht erreichend. Schäppechen mässig gross. — Mittelgrosse 
Arten. 


Fjärilar från Smålandskusten och Öland. 


Av 


JFACKZ. Brundin. 


Sommaren 1920 vistades jag på Hunö 1i Misterhults 
socken, Kalmar län, under tiden !?/g—"/g. Jag insamlade då 
omkring 140 arter storfjärilar och 170 arter småfjärilar. AN 
efterföljande rader äro de mer anmärkningsvärda fynden om- 
nämnda. Då lokal ej särskilt anges, har fyndet gjorts å Hunö. 

Ett fåtal arter äro tagna under en några dagars exkur- 
sion till Kalmar och Öland i mitten av juni 1921. 

Endast datum anger, att arten är funnen i ett exemplar. 

Av mig själv ej säkert kända småfjärilar äro godhets- 
fullt bestämda av doktor M. HERING, Berlin. 

Pararge megera L. SS och 2 anträffade '?/& på klippa 
vid stranden. Hos en SJ, tagen ?/g, är det mörka bandet 
från framvingarnas bakkantsmitt bredare och utåt mer rät- 
linigt begränsat än hos det i juni tagna exemplaret. Y ex. 
har ögonfläcken å framvingarnas översida ovanligt stor, oval, 
sträckande sig nästan över båda fälten 4 och 5 samt försedd 
med tvenne vita punkter; även i vartdera av fälten 3 och 6 
finns en liten ögonfläck. Enl. WAHLGREN, Det öländska 
alvarets djurvärld, p. 61 (Arkiv f. zool., bd 9, n:o 19) tagen 
nordligast i Ög. och Vg. 

Deilephila euphorbie L. Ett ex., kläckt från larv, tagen 
1916 å Lövön i Ålems s:n av studenten KARL HÅKANSSON, 
Växjö. Ex. skänkt till Växjö h. allm. läroverk. Arten förut 
tagen i Sk. och Upl., Ö. Lagnö. 

Hadena sordida BORKH. 3 ex. Öl, Mörbylånga. Enl. 
AURIVILLIUS, Nordens fjärilar, funnen endast i Sk. 


6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Miana literosa Hw. !,;. Exemplaret tycks tillhöra 
den av VON WARREN i SELITZ, Die Gross-Schmetterlinge der 
Erde, uppställda formen Constricta; mittfältet är nämligen 
på smalaste stället föga mer än en mm brett. 

Zanclognatha tarsiplumalis HB. Denna art var icke säll- 
synt å Hunö och Skavetö under juli månad. 

Herminia derivalis HB. Ej sälls. å Hunö, där jag un- 
der tiden "”/,—?/8 tog ej mindre än 6 ex., 4 3Z och 2 2. 
Inom Sverige hittills endast funnen i Stockholms skärgård 
(Ent: Tidskr; 1016, p: 182 och 1918, p. 02). 

Tephroclystia valerianata HB. !?'5. Arten torde förut ej 
vara känd från Sverige men är funnen både i Danmark och 
Finland. Larver togos förra sommaren av F. NORDSTRÖM I 
Västerviks skärgård (Ent. Tidskr. 1911, p. 165). 

TT. pumilata HB. I a trål Hunörochrildi Va vid 
Elmekärr.: Förut tagen i: Sk. av WALLENGREN, ! på Öland 
samt: iv Uppland tavivE: NORDSTRÖM (EntsTidskri/uTo21; 
pPsdyt): 

Bland övriga storrjärilfynd må följande nämnas: 

Parnassius apollo LT. Sälls.; endast 1 ex. iakttaget ??/e 
å Skavetö.. — Melitea cinxia L. Ye. — Caenonympha ar- 
cania IL. "Ja. — Malacosoma neustria LL. Tarver:å ek !2/e6. 
== fDilova coeruleocephala JiiEarviparoxel a Örö ??9/6 20. 
— Agvrotis. obscura BRAHM. "7/6 21 ÖL, Vickleby. — ÅA. simu- 
JansiuwEIUFNS:29/71520 Hänöroch: 15/6 21 ÖM Mörbylånga. == 
Å. lucernea L. "8. — Epineuronia cespitis F. ' Ej sälls. å 
Hunö i början av aug. — Mamestra geniste BKH. "/6 21 
ÖL, Mörbylånga. — Dianthoecia albimacula BKH. och D. 
2ana ROTT. 2 ex. av vardera å Hunö i slutet av juni. — 
Leucania obsoleta HB. !5/6 21 ÖL, Mörbylånga. — Anarta 
myrtilli L. ”|g. — Toxocampa pastinum TR. +. — Habro- 
syne derasa L.: 3 ex. tjg 21 ÖL, Vickleby. — Nemoria 
viridara LL. Allm. å Hunö i juni. — Acidalia virgularia HB. 
Ej sällss. — ÅA. /humiliata HUFN. 4 ex. 4—”r. — Rho- 
dostrophia vibicaria CL. hh. — Anaitis plagiata L. Ye. — 
Larentia fulvata FÖRST. 2.ex. !5/; och "4. — L. cognata 
THNEG. 2 ex. ”/1 och Pi L. olivata BKH..””/7 Krist: 
dala s:n. — L. cucullata HUFN. ””/6. — L. rubidata F.2 ex. 
?”/6 och !3/,. — Tephroclystia oblongata THANBG. 20/7; — 


BRUNDIN: FJÄRILAR FRÅN SMÅLANDSKUSTEN OCH ÖLAND. 7 


T. sinuosaria EV. 3 ex. ??/e, ?/1 och "/z Hunö samt rex. !"/; 
21 ÖL, Vickleby. — Collix sparsata TR. ?"i. — Phibalapteryx 
Zersata SCHIFF !4/& 21 ÖL, Mörbylånga. — Ennomos erosaria 
HB. 2 ex. !/g och "4/3. — Selenia lunaria SCHIFF. ??/6. — 
Eurymene dolabraria IL. "SJs. — Boarmia jubata THNBG ””[1. 
— B. lichenaria HUFN. "81. -— Gnophos myrtillata THNBG. 
Täml. allmän å Hunö.— G. obscuraria HB. 1;..— Scoria 
lineata Sc. Ej sälls. i mitten av juni. — ola strigula SCHIFF. 
"Yr. — Spilosoma lubricipedum ESP. Y'/s. Öl, Vickleby. — 
ÅAnthrocera purpuralis BRÖUNNICH. ”"/+. — Hepiolus fuscone- 
bulosus DE GEER. (7. 


Nephopteryx similella ZCK. 4 ex. !? &—”5/e. Förut fun- 
nen endast i Uppl. 

Cledeobia angustalis SCHIFF. Flög allmänt i mitten av 
juli å torra backar, hälst mycket tidigt om morgnarna. 

Dichelia grotiana F. "1. Exemplaret har det mörka 
bandet å framvingarna på mitten genombrutet. Förut fun- 
nen i Sk., Uppl. och Dalsl. 

Lozopera francillana F. ”/i å Skavetö. I KENNEL, Die 
paläarkt. Tortriciden, anmärkes: »An der Querader und längs 
des Saumes zeigt sich bei reinen Stuäcken zarter weisser 
Perlmutterglanz». Sådan saknas alldeles å mitt exemplar. 
Arten torde vara ny för Sverige. Enl. LARSEN, Fortegnelse 
over Danmarks Microlepidoptera, finns den sällsynt i Dan- 
mark. 

Argyroploce lucivagana Z. ?|g. Anses av KENNEL som 
en nordlig form av Å. rurestrana DUP. Enl. WALLENGREN 
TYSka 

Ancylis inornata H. S. (= subarcuana WILLK.) !"/6 21 
ÖL, Mörbylånga. Denna art uppges av SPULER i »Die 
Schmetterlinge Europas» och KENNEL vara funnen i Lapp- 
land. WALLENGREN tycks dock ej ha känt den från Sverige. 
Han nämner endast Phoxopteryx subarcuana DOUGL., som 
enl. KENNEL är en var. till Åzzcylis biarcuana STPH. — 
Arten flög rätt allmänt i en aspdunge vid Växjö i maj 1921. 
Ett ex. ?!/5 1920 på samma ställe. 

Polychrosis sp. 1 ex. !5/6. -Om detta ex., som nästan 
fullständigt överensstämmer med KENNELS beskrivning och 


8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


figur av P. bicinctana DUP., säger d:r HERING: »Polychrosis 
spec. nahe der bicinctana DUP.; spec. nov.?» — P. bicinctana 
förekommer enl. KENNEL i Syd Frankrike och Syd-Ungern. 

Oegoconia qguadripuncta HW. 2 ex. !3/; och ?/g, Ny 
för Sverige. Enl. SPULER i Mellan- och Syd-Eur. Funnen 
i sett:ex..på Bornholm; enl: CARSEN. 

Coriscium brogniardellum F. "+ vid Elmekärr i Mister- 
hults s:n. Ny för Sverige. Enl. SPULER i Mellan: och Syd- 
Eur. samt i Nordväst-Ryssl. 

Elachista gpoe STT. !4/5 21 ÖL, Mörbylånga. Ny för 
Sverige. Enl. SPULER i Tyskl., Holl., Belg. och Engl. Även 
funnen vid Åbo i Finland. 

E. dispunctella DUP. 3 ex. !"/&.. Ny för Sverige:. Enl. 
SPULER nordligast i Tyskl. 

Bland övriga småfjäriltynd må följande nämnas: 

Myelois cribrella HB. 2 ex. !"Jg ÖL, Vickleby. — Sco- 
paria dubitalis HB. ?"Y+. — Pionea lutealis HB. "i. — Pyra- 
usta sambucalis SCHIFF. !'1g 21 ÖL, Vickleby. — Platyptilia 
rhododactyla F. 2 ex. YW,. — P. ochrodactyla SCHIFF. ??/1, — 
ÅAcalla variegana SCHIFF. 2 ex. "8. — Phalonia rutilana 
HB. 3/6. — Ph. manniana F. R. Ye. — Euxanthis hamana 
L. 3 ex. "/1. — Hysterosia inopiana HW. 4 ex. !?/& 21 Kalmar. — 
Argyroploce bifasciana HW. ?/; ön Hufalsen (= Hufvudlösa 
å Generalstabens karta). — AA. arbutella Z. Tam; allmii 
juni. — Ånceplis diminutana HW. ??/6.. — Lobesia permixtana 
HB. 5/6. — Epiblema cana HW. Ej sälls. i juli. — E:-ea- 
pallidana HW. "[1. — E. nemorivaga TENGSTR. ”Ye. — Las- 
peyresia funebrana TR. "Je, — L. nigricana STPH. "1. — 
Carcina qguercana F. Ej sälls. i juli. -—— ÅAlabonia bractella 
L. 2 ex. 16/6, — Borkhausenia flavifrontella HB. "Yi. — B. 
tripuncta HW. 2/6. — B. fuscescens HW. ? +. — Stenolechia 
gemmella 1. t[14. — Heringia dodecella L. 3 ex. ?”"[g=/4q. 
— Teleia triparella Z. "|. — Gelechia diffinis HW. W/;, — 
G. peliella TR. "Ja. — Bryotropha senectella Z.?|s. — Xysto- 


phora unicolorella DUP. 4 ex W/,—?8/6. — Aristotelia erici- 
nella DUP. Ej sälls. — Coleophora troglodytella DUP."[|i. — 
C. ochripennella Z. "|. — NXanthospilapteryx auro-guttella 


STPH. 9, — Lithocolletis froelichiella Z.- Ej sälls. i slutet 
av juni. — Bucculatrix ulmella Z. "I. — Lyonetia pruni- 


BRUNDIN: FJÄRILAR FRÅN SMÅLANDSKUSTEN OCH ÖLAND. 9 


foliella HB. "Ii. — Cemiostoma scitella Z. VY; — Elachista 
humilis Z. |. — Hyponomeuta malinellus Z.””|1. — Swam- 
merdamia combinella HB. Ej sälls. — Årgyresthia albistria 
FINV ES] Sal SAR ar ceuthinia vd ns 6. KAN GextellantZ. 
2016, — Dyscedestis farinatella DurP. Ej sälls. i slutet av 
juni. — Öcnerostoma pinrariella Z. Ej sälls. i mitten av 
juni. — Roesslerstammia erxlebeniella F. !?/7 Elmekärr. — 


Tinea fuscipunctella HW. !8/6. 


Stockholmstraktens Vatten-Coleoptera. 
Av 


G. Falkenström. 


Under de fyra närmast föregående åren har jag från 
tidigt om våren till sent på hösten ägnat lediga dagar i hu- 
vudsak till att söka utröna vattenskalbaggarnas förekomst i 
Stockholmstrakten. Området närmast staden intill ett radie- 
avstånd av omkring 2 mil, alltså med c:a 12 kv.-mils yta, 
har jag i dess helhet tämligen noga undersökt. Men där- 
jämte har jag såväl åt saltsjösidan som åt Mälar-öarna samt 
uppåt inre Uppland kunnat utsträcka mina undersökningar till 
vissa karakteristiska områden, belägna inom ett radieavstånd 
av 4 mil från Stockholms centrum. För den skull kan jag 
anse mig hava lagt ett område av c:a 50 kv.-mil under be- 
teckningen: Stockholmstrakten. 

Ehuru jag sålunda ej hunnit att lika noga undersöka hela 
detta område än mindre hunnit genomsöka alla däri före- 
kommande vatten och därför räknar med, att en eller annan 
art lyckats undgå upptäckt — tills vidare, får jag hoppas —, 
så vågar jag likvisst tro, att jag redan hunnit fram till en 
något så när beståndande uppfattning om vad Stockholms- 
trakten har att bjuda på med hänsyn till sammansättningen 
av vattnens skalbaggsfauna. 

Området ifråga är i förhållande till vårt vidsträckta land 
en obetydlighet men erbjuder i stället en omväxling med hän- 
syn till levnadsbetingelserna för vattnens invånare, som 
torde sakna motsvarighet annorstädes i Sverige. Åt det ena 
hållet saltvattens-, åt det andra sötvattens-skärgård, norröver 
lerfältens vatten, söderut skogsbygdens myrar och tjärn. Där- 


G. FALKENSTRÖM: STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA. 8 I 


emellan allehanda övergångar ävensom inkast av småvatten, 
såväl i det fria som i parker, med en vegetation i och om- 
kring sig, vilken hellre hör hän under en sydligare bredd- 
grad. — Årsklimatet är, som känt, relativt blitt, dock finnes 
det inom områdets sankmarker gott om s. k. köldsträck, där 
årets medeltemperatur ligger åtskilligt under den i övrigt 
rådande. 

I betraktande av dessa växlande förhållanden är det lätt 
förstått, att Stockholmstrakten jämväl kan uppvisa arter, som 
förut endast äro kända från antingen de södra eller de nord- 
ligare delarna av vårt land. 


I. Dytiscidee. 


Man torde — a priori — vara benägen anse, att Dytiscid- 
faunan inom ett så litet område bör vara tämligen ensartad 
från vatten till vatten särskilt i betraktande av den utmärkta 
flygförmåga, som dessa insektformer besitta. Så är emellertid 
icke förhållandet i verkligheten. Knappast mer än trenne 
arter, nämligen Hydroporiderna exythrocephalus och palustris 
samt Gaurodytes bipustulatus, kunna sägas vara allestädes 
närvarande. Det stora fertalet arter däremot markerar sig 
ganska tydligt bundet till vissa vatten. Man är aldrig säker 
på att i närgränsande vatten, ej ens av till synes likvärdigt 
slag, träffa samma arter. Sjöarna hava sina karaktärsformer, 
småvattnen sina, lerslätternas vatten innehålla i huvudsak 
andra arter än skogarnes myrvatten. Detta är sedan gam- 
malt kända ting. Men att t. ex. småvatten intill varandra, 
ytligt besett av samma slag, stundom uppvisa helt olika for- 
mer vid samma fångsttillfälle, det är ett rön i fältet, som jag 
sannerligen ej väntat mig. Jag skall tillåta mig att nämna 
ett par exempel bland flera. 

I Loföns kronopark, ett skogsbestånd av huvudsakligen 
äldre barrskog i bergig kuperad terräng med småvuxen bland- 
skog i dälderna — alltså av den vanliga typen för våra trak- 
ter — fanns i våras på en numera utdikad kärrmark i en liten 
grop Hydroporus brevis. I gropen var vid tillfället föga vat- 
ten, endast ett par decimeter djupt. På själva fångstplatsen 


12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


bestod gropbottnen av lös, gulaktig, något lerig pinnmo, 
ställvis täckt av fjolårslöv. Här fanns arten i hundratals ex- 
emplar på ett par meters groplängd. Men intill denna plats 
i fortsättningen av samma grop kunde jag icke påtraffa ett 
enda exemplar brevis trots upprepade håvningar å en sträcka 
av över hundra meter. Där funnos i stället några tiotal Hy- 
drop. nigrita m. Hf. 

Ett annat exempel. Å Lotsberget på Dalarö fanns vid 
ett fångsttillfälle i juli 1920 ett par små vattensamlingar, en 
på norra sidan och en annan på södra sidan om själva den 
låga bergtoppen, knappt ett ro:tal meter avlägsna från var- 
andra. Båda voro för sitt vattenbestånd helt beroende av 
regnvatten. Bottnen i bägge gölarna bestod delvis av själva 
berget, delvis av lösa jordarter. Gölkanterna voro i vatten- 
brynet ställvis beväxta med gräs eller mossa. Den norra 
gölen var något större, c:a 3 kv.-meters yta, och något dju- 
pare. I denna fanns huvudsakligen Hydrop. tristis och i stor 
mängd; i den södra uteslutande Hydrop. nigrita UWkaledes i 
mängd. 

Flera dylika exempel skulle jag kunna anföra, men dessa 
båda synas mig nog för att illustrera mitt uttalande härovan 
ävensom för att göra sig frågan: Vari ligger orsaken till en 
dylik skarpt markerad skillnad i förekomsten av vissa Dyti- 
scider? Jag har visserligen ej ännu hunnit anställa tillräckligt 
ingående undersökningar för att exakt kunna besvara denna 
fråga, men min erfarenhet hittills beträffande Dytiscidernas 
biologi ger vid handen, att frågans besvarande sammanhänger 
med kännedomen om betingelserna för fortkomsten av resp. 
arters larver. Där dessa finna sin bärgning, där påträffar 
man ock imagines, åtminstone i större antal. För larverna 
är födan a och o. Men ej blott kvantitativt, d. v. s. i till- 
räcklig mängd. Intet berättigar nämligen till att anse att en 
Dytiscidarts larv är omnivor beträffande allt, som simmar 
eller kryper. Utan tvivel är han efter den vanliga regeln i 
naturen specialiserad med hänsyn till sin föda. För den skull 
framstår enligt mitt förmenande kännedomen om vad slags 
smådjur en Dytiscidarts larver med förkärlek, d. v. s. spon- 
tant, angripa såsom en grundbetingelse för att rätt kunna 
besvara ovan uppställda spörsmål. 


G. FALKENSTRÖM: STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA. 13 


Oavsett hittills berörda skillnad i förekomsten av de 
olika Dytiscidarterna har jag kunnat konstatera en tydlig 
växling i deras förekomst beroende på årstiderna. Vissa 
arter finner man endast tidigt om våren, andra längre fram 
på våren och åter andra på sommaren eller på hösten. För 
att få utrönt huru härmed förhåller sig i samma vatten an- 
ställde jag 1919 fortlöpande undersökningar från börjande 
islossning om våren till isbeläggningen på hösten av en större, 
grund, rikligt beväxt vattenuppdämning intill en av våra 
villasamhällen. Till en början håvades varje vecka, senare, 
framåt sommaren, med 2 å 3 veckors mellanrum, varje gång 
å samma ställen och torde sammanlagt inemot ett halvt tu- 
sental håvningar då utförts. Jag fann därvid, särskilt tydligt 
markerat på våren, att arterna så att säga kommo och gingo. 
En art var vid ett tillfälle talrikt representerad, men, en eller 
annan vecka därefter, var den antingen försvunnen, eller fanns 
den endast i enstaka exemplar. 

Man torde härav jämväl finna, att en undersökning av 
ett visst vatten under en mera begränsad tid ej lämnar en 
uttömmande inblick i vad detta vatten kan rymma i faunis- 
tiskt hänseende. 

Såsom luftandande djur äro Dytisciderna hänvisade till 
vatten med ringa djup. I större vatten träffas de för den 
skull endast vid kanterna och där i regel blott, varest riklig, 
finbladig växtlighet förekommer. De i våra trakter icke ovan- 
liga skogstjärnen med branta bergkanter eller med P/ragmites 
bevuxna grundare stränder äro merendels alldeles sterila med 
hänsyn till hithörande djurformer. I smärre vatten däremot, 
som äro mer eller mindre igenväxta, ned till de obetydli- 
gaste gölar, särdeles om dessa på något ställe i vattenbrynet 
äro bevuxna med Sphagna eller Hygna, synas de hava sitt 
rätta tillhåll. 

Härefter övergår jag till den mera speciella behandlingen 
av faunan inom området och har jag därvid använt den no- 
menclatur, som tillämpats i SCHENKLING's Coleopterorum Ca- 
talogus, Pars 71 av 1920 bearbetad av A. ZIMMERMANN, samt av 
praktiska skäl i huvudsak följt GRILL's katalog beträffande ar- 
ternas uppställning. Angående den i det följande använda be- 
teckningen »större vatten» må jag ävenledes förutskicka, att jag 


14 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


därmed menar ett sådant, som ger intryck av att vara mera 
omfattande och vars vattenmassa till största delen är fritt 
från vegetation. Till ett »större vatten» har jag ansett mig 
böra räkna jämväl mynningen och närmaste sträcka av det- 
sammas till- eller avlopp, även om detta är än så igenväxt. 


(SS 


un 


Hyphydrus ovatus LL. — Allmän i större vatten. 
Hygrotus inequalis F. — Tämligen allmän i större vat- 
ten. Jämväl funnen i små saltvattengölar på lågskären 
vid Dalarö. 

Hygrotus versicolor SCHALL. — Endast funnen i ett 
par grunda lugnvikar av Mälaren med undervattensvege- 
tation, där den förekommer i spridda exemplar. 
Coelambus impressopunctatus SCHALL. — Tämligen all- 
män i större vatten. 

På levande exemplar synes ett mer eller mindre 
utsträckt gråvitt tvärband å halsskölden strax före mitten, 
vilket snart försvinner efter torkningen. I såväl äldre 
som nyare beskrivningar över denna art har jag förgä- 
ves letat efter något omnämnande av ett dylikt band. 
Bidessus geminus F. — Funnen talrikt i gräsiga små- 
vikar av saltsjön vid Dalarö samt i saltvattensgölar på 
lågskären därstädes. 


Bidessus unistriatus SCHRANK. — Sällsynt. Tagen i 
några ex. i Järlasjön vid Dufnäs. 
Potamodytes depressus F. — Endast funnen i saltsjön 


(Vadviken) vid Dalarö, där den förekommer vid småa- 
stenig strand i spridda exemplar. Arten angives annars 
endast förekomma i rinnande vatten. 

Potamodytes griseostriatus DE GEER. — Förekommer 
tämligen talrikt i smågölar med salt eller sött vatten 
på lågskären vid Dalarö. 

Denna art är känd från de arktiska regionerna av 
såväl gamla som nya världen ävensom från Alperna 
och Pyreneerna, varjämte den i Skandinavien såväl som 
i Finland förekommer i gölarne med mer eller mindre 
salt vatten på skären nära havsbrynet.': Här visar den 
ett i någon mån annorlunda utseende, varigenom man 
vid första påseendet lätt nog kan skilja mellan denna 


G. FALKENSTRÖM: STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA. TIS 


form — kustformen vill jag kalla den — och den alpina, 
resp. arktiska formen — fjällformen. 

Norrmannen HELLIESEN har i Stavangers Mus. 
Aarsb. 1890 uppställt dessa båda former såsom skilda 
arter och i detaljerade diagnoser angivit deras särmär- 
ken. Kustformen har han benämnt DO. maritimus och 
för fjällformen bibehållit namnet g7zseostriatus, anmär- 
kande; »Denne art antager jeg er den rette D. griseo- 
striatus De Geer». 

I DE GEER's typsamling å härvarande Riksmuseum 
finnes endast ett exemplar av arten och är detta av 
kustformen. Vore de båda formerna skilda arter, bör 
alltså kustformen bära namnet grzseostriatus och fjäll- 
formen erhålla nytt namn. 

Flertalet av de av HELLIESEN angivna artskiljande 
karaktärerna visa sig emellertid vid granskning av 
individserier av såväl kust- som fjällformen ej vara 
konstanta, utan påträffar man övergångar av varjehanda 
slag. Endast beträffande färgen ovan samt formen å 
protorax bakhörn synes mera beständighet råda. Kust- 
formen har mera utbredd svart teckning och halssköl- 
dens bakhörn är trubbigt, därigenom att protorax' bas- 
kant går i båge bakåt och ej rakt ut som hos fjällfor- 
men, vilken därför har rätvinkligt bakhörn å protorax. 

JOHN SAHLBERG har i Cat. col. Faun& fenn. 1900 
upptagit kustformen såsom var. maritimus HELL. till 
fjällformen såsom huvudarten griseostriatus DE GEER. 
I Col. Cat. av 1920 har ZIMMERMANN gjort likaledes, 
angivande, egendomligt nog, Sverige såsom enda hem- 
ort för kustformen, ehuru den, såsom nämnt, jämväl är 
känd från både Norge och Finland. 

Zweifelsöhnetist es wohlbegrändet, dass 
man die Kästenförm und die alpine, resp. arc- 
tische Form aus einander hält. Die Kästenform 
aber ist, laut oben, der ware griseostriatus DE GEER, 
weshalb man den dieser Form später gegebenen 
Namen var. maritinus HELL. musste fallen lassen, 
um der Priorität volles Recht zu geben. Dem- 
gemäss und da bei der alpinen Form die schär- 


16 


IO: 


I.IL, 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1G22. 


fere; schwarze. Liniierung. oben zuerst in's Auge 
fällt, proponiere,ichifördiese Formiden; neuen 
Namen var. multilineatus. 

Å levande exemplar av kustformen bär halsskölden 
ovan strax framom mitten ett smalt gråvitt tvärband, 
ofta uppdelat i två längre sidopartier och ett kortare 
mittparti. Detta tvärband försvinner snart efter djurets 
torkning. Ingenstädes i vare sig äldre eller nyare be- 
skrivningar över denna art har jag funnit någon anty- 
dan om förefintligheten av ett dylikt tvärband. Huru- 
vida levande fjällformsexemplar bära liknande tvärband, 
känner jag icke, enär jag endast sett torkade exemplar, 
men på samtliga av mig granskade lågskärsindivider, 
c:a ett 50-tal, var bandet tydligt markerat. 

En annan egendomlighet hos denna art vill jag här 
endast i korthet beröra i förhoppning om att framdeles 
få tillfälle återkomma därtill i annat sammanhang. 

Bei Durchmustern unter Loupe von einigen leben- 
den Exemplaren, eines nach einem aus dem Wasser auf- 
genommen, wurde ein starker Geruch, täuschend 
gileich, dem der in, Gättmereienreultivierten spa 
nischen Wicke, Lathyrus odoratus, bemerkt. Dieser 
Geruch blieb ungeschwäckt sowohl nach der Abtötung 
des Tieres in Aeter als auch nach dessen Aufbewahrung 
während 24 Stunden in 7594 Etylalcohol.  Erst all- 
mählich während der Trocknung des Tieres nach dem 
Aufstecken verschwand der Geruch. Einige Exemplare, 
aus denen kein Geruch kam, behandelte ich mehr we- 
niger unsanft, ohne dass ich dadurch eine Reaction 
hinsichts eines Abgebens des Geruches hervorrufen 
konnte. 

Oreodytes halensis F.— Ej allmän, men tagen på spridda 
ställen i gropar med lerbotten. 

Graptodytes granularis LL. — Allmän. Föredrager smärre 
vatten på lergrund. 

Graptodytes pictus F.— Sällsynt. Har påträffats i större 
avloppsdiken å åkerfält. 

Graptodytes lineatus EF. — Förekommer mest i större 
vatten med angränsande åkerfält och där, i regel, i mängd. 


14. 


G. FALKENSTRÖM: STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA. FJ 


Hydroporus dorsalis F. — Tämligen allmän i både större 
och mindre vatten och ingalunda ensamt i skogskärr 
(se THOMS. Skand. Col). 

Hydroporus rufifrons DUFT. — Sparsamt förekommande 
i både större och mindre vatten med lerbotten, sällan i 
skogskärr (se THOMS. Skand. Col.). 

I likhet med vad som kan sägas beträffande flera 
andra Hydroporider äro de olika författarnes beskriv- 
ningar över denna art i flera detaljer mot varandra 
tämligen stridande, varom man lätt kan övertyga sig 
genom att med varandra jämföra uppgifterna hos t. ex. 
GYLLENHAL (Ins. sv.), STURM (Deutschl. Faun., Ins.), 
W. F. ERICHSON (Käf. M-Brand.), SCHIÖDTE (Danmarks 
El) HOMS. (SkandfrColl)y v: SEmIITZ (Eaun) balt. 
Ed. II), GANGLBAUER (Käf. Mitteleur.) m. fl. Än säges 
djurets form vara tämligen jämnsmal eller parallell, än 
i mitten utvidgad, än starkt välvd, än måttligt välvd, 
än säges halsskölden vara knappt rundad, än starkt 
rundad, än fint kantad än mycket tydligt kantad etc., 
ja, beträffande själva den karaktär, varefter arten fått 
sitt namn, näml. pannans färg, gå uppgifterna isär. 

Orsaken till denna brist på överensstämmelse får 
väl sökas däri, att arten synes vara underkastad ej så 
obetydlig variation. Huruvida denna förklaringsgrund 
får anses gälla jämväl beträffande uppgifterna rörande 
ett par andra karaktärer, som annars bland Hydropori- 
derna visa stor beständighet, därom är jag mera oviss 
för att icke säga tvivlande. 

THOMSON uppgiver (Skand. Col. Bd IX), att 3:dje 
och 4:de antennlederna äro föga mindre än följande 
leder. Å samtliga av mig granskade individer av denna 
art, hän emot hundratalet från olika delar av vårt land, 
hava dessa leder, särskilt den 4:de, genomgående varit 
tydligt mindre än följande leder. 

GANGLBAUER uppgiver (Käf. Mitteleur., Bd I), att 
jämväl abdomen är grovt punkterad. I betraktande av 
att han för vissa andra Hydroporider skriver »Weurzel 
des Abdomens grob punktiert», har man ju berättigad 
anledning antaga, att han menar abdomen i sin helhet 


2— 2258. Entomol. Tidskr. Årg. 43. Häft. 1 (1922). 


18 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


hos denna art vara grovt punkterad. Jag har städse 


funnit, att endast de begge basalsegmenten — alltså 
«Wurzel des Abdomens» — hos denna art äro grovt 


punkterade, under det att de övriga segmenten äro fint 
eller delvis otydligt punkterade. 

Den variation, som arten i vårt land är underkastad, 
förlöper väsentligen i två riktningar. Vanligast upp- 
träder arten här såsom tämligen högvälvd — i minst 
lika grad som t. ex. huvudarten av exrythrocephalus — 
framåt avsmalnande och bakåt tvärt tillspetsad, inga- 
lunda särskilt långsträckt med tydligt på eller bakom 
mitten utvidgade kroppssidor och med rundade, i för- 
hållande till övriga Hydroporider snarare grovt kantade 
balssköldssidor. Färgen på pannan mörkbrun samt å 
kroppen ovan i övrigt svartbrun med svagt markerat 
ljusare basalparti å elytra tydligast framträdande i 
humeraltrakten. 

Mera sällsynt påträffas en form av helt annat ut- 
seende. Själv har jag endast funnit ett exemplar därav 
i en liten gräsbemängd skogsgöl nära Stockholm. 

Kroppen är här plattad liksom hos planaus, lång- 
sträckt och jämnsmal, sålunda ej utvidgad på sidorna, 
framåt tvärt avrundad och bakåt något mer avrundad 
än hos den förra formen, med något starkare pubescens 
ovan. Färgen ovan såväl som under ljusare brun, men, 
då exemplaret tydligen är ett ungt, outfärgat djur, är 
därvid ej att fästa mera avseende. TI alla övriga detaljer 
är detta exemplar helt överensstämmande med mot- 
svarande hos den vanligare formen. Särskilt beträffande 
den för åtskiljandet av vissa Hydroporider synnerligen 
viktiga mikroskulpturen förmärkes ingen olikhet. 

I förbigående vill jag nämna, att detta exemplar i 
det närmaste överensstämmer med den typbeskrivning, 
som JOHN SAHLBERG lämnat över Zntermedius i hans 
» Bidrag till nordv. Sibiriens Insektformer», intagen i 
Sv. Vet. Akad. Handl., Bd 17, 1880, blott att mitt ex- 
emplar är !/+ mm längre, alltså 4,,5 mm långt och har 
brunfläckig panna samt ljusare färg i övrigt med punk- 
teringen å halssköldens mitt ej anmärkningsvärt tät. 


5 


16. 


17. 


G. FALKENSTRÖM: STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA. 19 


Intermedius har senare återfunnits i Ryska Lappmarken 
samt i södra Karelen. 

Ett annat exemplar, närmast likt det av mig funna, 
nyss berörda, har jag påträffat i D:r MJÖBERG's samling 
från Fårön. Detta är dock icke fullt så platt som mitt 
exemplar, fast långt ifrån högvälvt, något kortare och 
bredare samt svagt rundat åa kroppssidornas mitt, men 
ännu mera brett avrundat baktill. Jämväl detta exem- 
plar är av ett ungt, outfärgat djur. 

I svenska samlingen å vårt Riksmuseum finnas upp- 
satta flera exemplar av denna plattare, mera jämnsmala 
form. Ehuru denna form mycket tydligt markerar sig 
från den vanligare högvälvda formen, avstår jag, tills 
vidare undersökningar föreligga, från att avskilja den- 
samma under egen benämning. 

Arten 7rufifrons har enligt ZIMMERMANN 's undersök- 
ningar visat sig intaga en, såvida hittills är känt, alldeles 
isolerad ställning i förhållande till övriga Hydroporider 
genom den egenartade bildningen hos de g:liga gene- 
rationsorganen och är för den skull, har det synts mig, 
förtjänt av en mera utförlig behandling. 

Hydroporus erythrocephalus LL. — Synnerligen allmän i 
alla slags vatten. 

8 var. deplanatus GYLL. — Förekommer likaledes myc- 
ket utbredd fastän i mindre antal bland huvudformen. 
Hydroporus planus F. — Tämligen allmän i småvattnen 
å lergrund utanför skogsområdet. 

Hydroporus pubescens GYLL. — Sparsamt förekommande 
i småvattnen å lergrund. 

I våra trakter är färgen på elytra hos denna art i 
regel mörk, svart—svartbrun, med något ljusare hume- 
ralparti. Punktraderna på elytra svagt markerade. An- 
tennlederna korta, lika breda som långa. 

Hydroporus discretus FAIRM. — Förekommer mycket 
sparsamt och träffas företrädesvis i åkergropar med sakta 
avfAlytande vatten. 

Utom genom flera andra goda kännemärken skiljes 
denna art lätt från jämförbara Hydroporider genom 
mikroskulpturen ovan. Huvudet och främre hälften av 


20 


19. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


protorax ovanparti äro chagrinerade av mikrofjäll, bakre 
hälften samt elytra äro blanka utan spår av dylika 
fjäll. 

Hydroporus fuscipennis SCHAUM. — Sällsynt i småvatten 
med lerslammig botten. 

Denna art är en av de svåraste bland Hydropori- 
derna att säkert identifiera och synes i samlingarne 
merendels förväxlad med pubescens, ja, till och med med 
pectoralis enligt en J. Sahlbergsk etikett. 

Liksom pubescens varierar fuscipennis ganska be 
tydligt såväl till storlek som form och erbjuder för den 
skull ingen pålitlig skillnad i dessa bägge hänseenden. 
Ett par andra karaktärer, som likaledes använts såsom 
artskiljande dememellan, näml. saknandet av grövre por- 
rader å elytra och epipleurernas genomgående mörkare 
färg hos fuscipennis visa sig för ändamålet något bättre. 
Men då enstaka pubescens hava mycket svagt markerade 
porrader, ooh en och annan fuscipennis företer vid basen 
av elytra enstaka grövre porer eller längsgående grunda 
fåror å platsen för porraderna samt då bägge arterna i 
våra trakter hava elytra mycket mörka, svarta—svart- 
bruna, och i samband därmed epipleurerna jämväl mörka, 
så lämna nämnda bägge karaktärer stundom även rum 
för tveksamhet. I sådant fall erbjuder antennledernas 
relativa längd en god hållpunkt. Fuscipennis har mel- 
lersta antennlederna längre, I !/2—2 ggr så långa som 
breda, under det att pubescens har motsvarande leder lika 
långa som breda och antennerna därigenom tjockare. 
Därjämte tror jag mig hava påträffat en god skilje- 
karaktär i ögonfacetteringen, vilken hittills hållit streck. 
Vid starkare förstoring framträda facetterna hos pube- 
scens skarpt markerade med mycket tydliga gränser till 
varandra. Hos fuscipennis däremot visa facetterna inga 
markerade gränser utan framträder ögats yta såsom 
täckt av ett sammanhängande, homogent, genomskin- 
ligt lag. 

Det var just under min strävan för några år sedan 
att säkert skilja fuscipennis från några snarliknande arter, 
som jag kom att tillgripa starkare förstoring, ända till 


G. FALKENSTRÖM: STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA. 21 


100 ggr, och därvid upptäckte, dels att mikroskulptur 
förekommer i långt större utsträckning, än de faunistiska 
arbetena angiva, dels att denna mikroskulptur bland 
Hydroporiderna visade inom de olika arterna en för- 
vånande beständighet. Sedermera har jag, då ZIMMER- 
MANN's »Coleopterorum Catalogus» av 1920 i början av 
innevarande år blev tillgänglig här, funnit, att han i ett 
ett år tidigare utgivet arbete framlagt samma erfarenhet, 
vilket skänkte mig tillfredsställelsen att hava varit inne 
på rätt väg för att komma till rätta med den tilltrasslade 
härva, vartill en del författares mer eller mindre adz&- 
qvata beskrivningar och missuppfattning av varandras 
arter bragt släktet Hydroporus. 

Mikroskulpturen å kroppsbetäckningen i övrigt ger 
för särskiljandet av fuscipennis och pubescens ingen väg- 
ledning, enär den, åtminstone vad SJS beträffar, ar hos 
båda lika. Huvudet ovan och ett smalt band längs 
protorax framkant samt dess sidopartier mer eller mindre 
äro retikulerade, men i övrigt äro protorax såväl som 
elytra blanka utan retikulation. Under äro båda arterna 
utom på några smärre, växlande ställen blanka. 

Enligt ZIMMERMANN (Archiv f. Naturg. 1917 (1919), 
Abt. A.) har fuscipennis elytra alltid fullständigt glatta. 
Detta har jag icke funnit vara förhållandet, vad 29 
angår. Av mig påträffade 7 exemplar från mestadels 
spridda lokaler äro 3 honor. Det ena Q:exemplaret 
har bakre tredjedelen av elytra retikulerat, de två övriga 
hava elytra retikulerade utom på ett triangulärt parti 
vid basen, som är fullständigt spegelglatt. Detta tri- 
angulära fält har sin spets ungefär vid tredjedelen av 
fogens längd från basen av elytra och går därifrån 
snett framåt till vardera humeralvinkeln eller något in- 
nanför. 

I likhet med ZIMMERMANN tillmäter jag, såsom 
nämnt, mikroskulpturen en stor, stundom avgörande 
betydelse för åtskiljandet av vissa Hydroporider. Emel- 
lertid håller jag för troligt, att de olika faunaområdena 
komma att för vissa arter uppvisa en eller annan olik- 
het — en fortskridande, resp. retarderad utveckling från 


25: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


ett fylogenetiskt äldre tillstånd, en rasbildning, om man 
så vill.. Trots ZIMMERMANN's positiva uttalande be- 
träffande frånvaron av retikulation å elytra hos fusci- 
pennis kan jag därför icke anse tillrådligt att för dessa 
tre exemplar uppställa en ny art eller ens en särskilt 
benämnd variationsform av fuscipennis. 

På de ytterligare exemplar av arten, som jag i 
samlingarna sett från andra platser i Sverige såväl som 
från Finland, har jag visserligen ej funnit någon retiku- 
lation å elytra, men, såvitt jag av tarsformen kunnat 
döma, hava dessa alla varit SS. Mig synes arten i 
berörda hänseende ännu vara för litet undersökt för 
att tillåta ett bestämt avgörande. Därjämte visa mina 
tre 2:exemplar, såsom framhållits, ej full kongruens 
med hänsyn till retikulationen, men däremot fullständig 
överensstämmelse med gJ:exemplaren i alla övriga jäm- 
förbara delar. Skulle det framdeles visa sig, att glatta 
22 av denna art även finnas: härstädes, så ligger det 
väl närmast till hands att konstatera en dimorfism inom 
2:könet, vilket ju är en ingalunda ovanlig företeelse 
bland vattenskalbaggarne. 


Hydroporus melanarius STURM. — Ställvis talrikt före- 
kommande i småvattnen inom skogsområdet. 
Hydroporus memnonius NICOL. — Förekommer i enstaka 


exemplar tämligen utbrett i småvattnen, företrädesvis 
inom skogsområdet. 

Hydroporus brevis R. F. SAHLB. — Endast funnen i 
kärrmarksgrop inom Lofö kronopark, men där i mängd. 
Se närmare om lokalen på sid. 11. 

Hydroporus obscurus STURM. — Tämligen utbredd inom 
områdets småvatten saväl inom som utom skogsmar- 
kerna, på enstaka ställen i mängd förekommande. 
Hydroporus nigrita F. — Allmän i smärre vatten, i syn- 
nerhet i vattenpussarne å berg såväl nära vattenbrynet 
av större vatten som uppe på bergskrönen inom inlan- 
landet. Även funnen i saltvattengölar å lågskären vid 
Dalarö. 

Hydroporus melanocephalus MARSH. — Förekomsten in- 


30. 


3. 


G. FALKENSTRÖM: STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA, 23 


skränkt till småvatten här och där i skog eller å berg, 
varest den dock kan förekomma ganska talrikt. 
Hydroporus tristis PAYK. — Mycket allmän, företrädes- 
vis i småvatten inom skogsområdet. Även funnen i 
gräsiga havsvikar på öarna vid Dalarö. 

Då individer av denna art nyligen sluppit ur pup- 
pan, äro de ej lätta att genast identifiera. Hela djuret 
är rött liksom t. ex. obscurus och huvudet synes rela: 
tivt ännu större än åa fullt utbildad individ. Efter en 
eller annan vecka få de emellertid normalt utseende. 
Hydroporus neglectus SCHAUM. — Förekommer spar- 
samt men utbrett i smärre vatten, företrädesvis i skog. 
Hydroporus notatus STURM. — Mycket sällsynt i skogs- 
kärr, endast I ex. hittills påträffat. 

Hydroporus piceus STEPH. — Förekomsten begränsad 
till vissa småvatten i skog, där arten ställvis är talrikt 
förekommande. 

Hydroporus palustris EL. — Synnerligen allmän i alla 
slags vatten. 

Denna art är här liksom överallt annorstädes mycket 
varierande till färgen. Som regel torde kunna sägas, att 
exemplar från större vatten och från smärre sådana åa 
öppna marker, särskilt dem med lerbotten, hava en 
ljusare grundfärg och mera utbredd gul teckning än de, 
som tagas i de mörka skogsvattnen, där djurens grund- 
färg är rent svart eller svartbrun och gulteckningen 
något reducerad ehuru merendels skarpt markerad. 
Hydroporus striola GYLL. — Mycket utbredd i alla slags 
smärre vatten, där den ställvis förekommer i större 
avtal. Jämväl funnen i gräsiga havsvikar å öarne vid 
Dalarö. 

GYLLENHAL's striola, beskriven efter exemplar från 
Lappland, och W. F. ERICHSONS wvzffula anses numera 
tillhöra samma art. ZIMMERMANN säger i Arch. f. Na- 
turg., 1917 (1919), Abt. A., Heft. 12.s. 165: »Durch Typen- 
besichtigung konnte ich feststellen, dass palustris var. 
vittula SEIDL. mit HA. striola identisch ist». Såväl 
GANGLBAUER (Käf. Mitteleur. Bd. 1) som REITTER 
(Fauna germ., Bd. I och Sässwasserf. Deutschl.) hava 


33: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


likaledes sammanfört dessa bägge former under en och 
samma artbenämning. I »Fauna arctica» har B. POP- 
PIUS 1910 opponerat sig mot en dylik sammanslagning 
och ställer sig i likhet med JOHN SAHLBERG, senast 
dokumenterat i dennes Catal. Col. Faun& fenn. 1900, 
på den ståndpunkt, som våra äldre coleopterologer in- 
togo genom upptagandet av dessa båda former såsom 
skilda arter. 

För min ringa del har jag nedlagt mycket arbete 
på att söka bidraga till utredandet av vzttulas artbe- 
rättigande och därvid kommit till det resultat, att vz?- 
Zula icke kan upprätthållas såsom en särskild art vid 
sidan av sfrzola och att den ingalunda får sättas som 
varietet av palustris, såsom v. SEIDLITZ :gjortit.! ex. i 
Fauna balt., Ed. II. Jag må tillstå, att jag motvilligt 
måst gå med på att stryka wvezula såsom särskild art, 
alldenstund den bild, som typiska representanter av 
dessa båda former, särskilt i levande tillstånd, giva, är 
av en påfallande olikhet. Men skillnaden hänför sig 
endast till färgen och utplånas delvis efter torkningen. 
Någon konstant, skiljande karaktär i övrigt har jag icke 
kunnat iakttaga vid jämförelse mellan ett större antal 
individer. Måhända vore det berättigat att ställa den 
kronologiskt yngre viztula ER. såsom varietet av striola 
GYLL., vilkens rätta hemort synes vara nordliga trakter. 

Vittula-formen är den i Stockholmstrakten mest 
förekommande. Av seriola-formen har jag endast på- 
träffat 4 typiska exemplar från ett par långt åtskilda 
lokaler. 


Hydroporus augustatus STURM. — Sällsynt i smärre vat- 
ten intill åkrar. 
Hydroporus umbrosus GYLL. — Allmän i nästan alla 


slags smärre vatten. 

Det namn, som denna art på sin tid fått, passar 
mera in på torkade exemplar än på levande, vilket för 
övrigt torde kunna sägas i kanske ännu högre grad om 
JT. teistisiB ANI 

Låter man levande exemplar av dessa arter röra 
sig fritt i ett glaskärl med vatten och utsätter detsamma 


34. 
355 


30. 


(GS 
NN 


G. FALKENSTRÖM: STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA. 25 


för solljus eller t. o. m. endast för skarp dager, så 
göra sannerligen djuren ifråga ingalunda skäl för 
sina namn. Allt efter deras rörelser glittrar det till 
som från blankskurad koppar. Det är täckvingar- 
nes ljusare främre och sido-partier, vilkas rödaktiga 
grundfärg, förmodligen i förening med mikroskulpturen, 
ger denna starka reflex, vilken säkerligen är djuren till 
gagn, då de i fria naturen föra sitt liv å dunklare plat- 
ser, där det kan gälla att taga vara på ett sol- eller 
mån-glitter. 

Noterus crassicornis MÖULL. — Allmän i större vatten. 
Laccophilus minuus LIL. — Tämligen allmän i gropar 
och gölar intill större vatten med angränsande åkrar. 
Laccophilus hyalinus DE GEER. — Sällsynt, funnen i 
ett par smärre åar med sakta avflytande vatten, på ena 
stället i större antal. 


Dytiscus latissimus L. — Sällsynt, i smärre vatten med 
rik växtlighet. 
Macrodytes marginalis LL. — Tämligen allmän i såväl 


större som mindre vatten intill åkerfält. 

I ett större igenväxt avlopp från en liten sjö nära 
Sandemar vid Dalarö fann jag bland talrikt företrädda 
circumcinetus ett JS-exemplar, som, ehuru något avvi- 
kande, likvisst torde böra hänföras till marginalis. 

Färgen ovan är svartbrun i botten med tydligt 
daggblått överdrag. Gulkantningen lik den å margi- 
nalis men å bakre hälften av elytra är den gula kan- 
ten delad av ett smalt, längsgående, brunt streck. Bakre 
metasternalflikarna starkt trubbiga med jämväl den yttre 
kanten konvex. Prosternalutskottet något smalare och 
längre än hos huvudformen. MHalsskölden är jämväl 
något mindre bred än hos denna. 

Som synes, närmar sig denna variationsform i vissa 
hänseenden ganska mycket till dimzdiatus, men har icke 
denna arts mera långsträckta form och teckning. 


P2 var. conformis KUNZE. — Träffas i spridda exemplar 
a samma lokaler som huvudformen. 
Macrodytes circumcinctus AHRENS. — Allmän i större 


vatten och närbelägna mindre. 


26 


40. 


AT. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Denna art synes på sina ställen hava alldeles un- 
danträngt 22arginalis och torde kunna betecknas såsom 
den inom området vanligaste arten av släktet. 


? var. dubius GYLL. — Förekommer i spridda exem- 
plar bland huvudformen. 

ÅAcilius sulcatus LL. — Tämlgien sällsynt. Träffas mer- 
endels i gräsiga skogsgölar. 

Åcilius canaliculatus NICOL. — Allmän i alla slags stil- 
lastående vatten, som angränsa till åkrar. 

ab. Kotul&e ULANOWSKY. — Ett par exemplar funna 


bland huvudformen på skilda lokaler. Å 
Denna form har hela undersidan gul. Mig synes 
densamma ej vara förtjänt av att särskiljas från huvud- 
formen som varietet, enär övergångar stundom på- 
träffas. Så har jag funnit ett exemplar, som har under- 
sidan gul så när som på mittpartiet av bakkoxerna 
samt meso- och metasternums episterna, vilka äro 
svarta; ett annat exemplar, som likaledes har epis- 
terna svarta men bakkoxerna endast i främre kan- 
terna mörka (bruna) samt ett tredje exemplar, som 
endast har bakbröstets episterna svarta. Dä dessa 3 
exemplar ej hava hela undersidan gul, kunna de gi- 
vetvis ej inrangeras under denna variationsform utan 
måste tillföras huvudformen, till vilken de i varje fall 
bilda en tydlig övergång. 
Graphoderes bilineatus DE GEER. — Allmän i större 
vatten och angränsande mindre invid åkerfält. 
Graphoderes zonatus HOPPE. — Mycket sällsynt; endast 
en 82 funnen i ett växtrikt större vatten. 
Graphoderes cinereus L. — Sällsynt, funnen i några 
exemplar i en liten sjö på slättbygden i Uppland. 
Hydaticus traänsversalis PONTOPP. — Tämligen allmän i 
såväl större som mindre vatten utanför skogsområdet. 
Hydaticus levipennis ”THOMS. — Sällsynt, funnen i några 
exemplar i en par smärre vatten på öppen mark. 
Hydaticus seminiger DE GEER. — Ej sällsynt i såväl 
större som mindre vatten. 
Colymbetes fuscus LL. — Tämligen allmän i större och 


49. 


G. FALKENSTEÖM: STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA. 27 


mindre vatten på lergrund i de uppländska slättbyg- 
derna. 

Colymbetes striatus LL. — Endast funnen i ett större av- 
loppsdike från en liten insjö på Södertörn men där i 
stort antal. 

Colymbetes paykulli ER. — Ej sällsynt i smärre vatten 
med mycket tät växtlighet. 

Det förefaller egendomligt, att faunisterna merendels 
ej synas hava fäst avseende vid den skiljaktiga beklädna- 
den på undersidan av fram- och mellantarserna hos 3 
av denna art i förhållande till övriga arter av släktet. 
Dessa senare bära där kortskaftade sugskålar under det 
att paykulli har tarserna klädda med tätsittande, i spet- 
sen svagt dilaterade borst, givande tarserna utseendet 
av en borste. Härigenom intager paykulli en isolerad 
ställning inom släktet. 


MNartus Grapez GYLL. — Ej sällsynt i större vatten och 
närbelägna mindre utanför skogsområdet. 

Rhantus exoletus FORST. — Allmän i nästan alla skogs- 
vatten å lergrund. 

Rhantus notatus F. — Tämligen allmän i större som 
mindre vatten intill åkerfält. 

Rhantus surturellus HARR. — Ej sällsynt i större vat- 


ten och närbelägna mindre. Även funnen i gräsiga 
havsvikar vid Dalarö. 

Rhantus pulverosus STEPH. — Högst sällsynt; endast 
en 2 funnen i en mindre lerdamm vid Sandemar, Dalarö. 
Ilybius fuliginosus F. — Tämligen allmän i större som 
mindre vatten med rikare gräsväxtlighet. Även funnen 
i gräsiga havsvikar vid Dalarö. 


Ilybius fenestratus F. — Funnen endast i ett par större 
vatten, men där i mängd. 

Ilybius ater DE GEER. — Allmän i nästan alla slags 
stillastående vatten. 

Ilybius crassus THOMS. — Högst sällsynt. Endast en 
3 påträffad i en skogsgöl å berg på Lofön. 

Ilybius obscurus MARSH. — Tämligen allmän i större 


och närbelägna mindre vatten utanför skogsområdet. 
Jämväl funnen i saltvatten vid Dalarö. 


28 


ÖT 


Ö36 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Als ich im Aug. 1918 Gelegenheit hatte, eine grös- 
sere Anzahl lebender Exemplare dieser Art zu unter- 
suchen, wobei die meisten JJS von dem bei fruheren 
Autoren als selbständige Art oder Varietät aufgenom- 
menen sexdentatus waren, machte ich die Erfahrung, 
dass von Iden "Exemplaren inseemeinrerin'ziem- 
lich starker Geruch ausging.  Insomeinen gleich- 
zeitigen Aufzeichungen gab ich an, dass dieser Geruch 
etwas an dem des Moschusbocks (Aroma moschata 1.) mit 
Zusatz von Apfelsäure oder dergleichen erinnerte, und 
dass dieser Geruch auch noch Tötung in Eter zuruck- 
blieb, aber dass er bald nach Aufstecken der Tiere 
verschwand. 

Ilpybius similis "THOMS. — Ej allmän i större vatten. 

Enstaka funna 9-exemplar av denna art kunna för- 
växlas med yngre, ej fullt utfärgade obscurus, från vilka de 
dock skiljas dels genom den hos szmilzs oftast förekom- 
mande streckningen å sidorna av sista buksegmentet, 
dels genom den av Konservator C. ROTH i denna tid- 
skrifts årgång 1897 först framhållna mera utbredda tag- 
gigheten på baktibiernas undersida hos similis. Tag- 
garna äro visserligen oftast bortfallna, men deras plats 
markeras tydlig av kvarstående gropar. Denna taggig- 
het skiljer dem för övrigt även från subeneus: 29, 
om icke det starka metallskimret ovan hos sistnämnda 
art vore särskiljande nog. 

Auch bei dieser Art habe ich einen aromati- 
schen Geruch konstatieren können, zwar ein wenig 
schwächer als bei oöbscurus. Der Geruch erinnert an 
Ameisensäure mit Zusatz von einer Obstsäure. 

Am 18/5 erhielt ich in meinem Streifsack etwa 30 
JS nebst 3 Y£: Exemplaren. Nach meinem Heim- 
kehr untersuchte ich die Exemplare, und fand dabei, 
dass 3 ds, als sie in Räckenlage gemustert wurden, 
diesen Geruch abgaben. 


Ilybius subeneus ER. — Sällsynt i smågölar vid skogs- 
kanten. 
Ilybius guttiger GYLL. -—- Allmän i nästan allehanda 


vatten. 


64. 


. FALKENSTRÖM: STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA, 29 


Ilybius cenescens THOMS. — Tämligen allmän i smärre 
vatten mest inom skogsområdet. 

Denna vår minsta //ybzus är stundom icke så lätt 
att skilja från småväxta guftzger, då de för dessa arter 
angivna åtskiljande karaktärerna äro underkastade ganska 
mycken variation. Hon-exemplaren äro mot vanlighe- 
ten lättast att hålla isär genom beskaffenheten av sista 
buksegmentet. För att åtskilja J-ne har jag funnit en 
god karaktär i ögonavståndet, som hos &nescens är 
mycket kortare, så att man med någon vana genast 
ser, vilken art föreligger. Att angiva ett mera exakt 
mått härå har visat sig svårt nog, dock vill det synas 
mig, att ögonavståndet hos cenescens är kortare än dju- 
rets halssköld i mittplanet under det att samma avstånd 
hos gulttiger är snarare något längre, åtminstone ej 
kortare än halsskölden. Samma förhållanden råda mer- 
endels jämväl hos S9-könet, dock hava vissa guttiger- 
honor något kortare ögonavstånd än samma arts JSS, 
ehuru i direkt jämförelse med «cenescens-honor tydligt 
längre än hos dessa. 

THOMSON, har, som bekant, först avskilt enescens 
från guttiger, med vilken den förut var sammanblandad, 
och beskrev arten i Opusc., Fasc. II. Där angiver han, 
att J har mellanbenets bakre klo undertill vid basen 
sinuerad. Detta är emellertid felaktigt och måste, så 
egendomligt det än må låta beträffande denne framstå- 
ende entomolog, bero på en förväxling med frambenen, 
där bakre klon vid basen är sinuerad. Jag har visser- 
ligen ej sett något typexemplar från THOMSON men 
har ej heller funnit den av THOMSON angivna karaktä- 
ren hos J återgiven av senare författare. Skulle, mot 
förmodan, THOMSON sett rätt, ha vi tydligen ännu en 
art att avskilja, som då vore för vetenskapen ny. 
Ilybius angustior GYLL. — Sällsynt, funnen i ett par 
större vatten angränsande till åkerfält. 

ÅAgabus serricornis PAYK. — Sällsynt, funnen i enstaka 
exemplar i ett par större vatten intill åkerfält. 

Platambus maculatus L. — Allmän i större vatten med 
småstenig strand. Även funnen i saltsjön vid Dalarö. 


71: 


79: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Scythodytes Sturmi GYLL. — Ej allmän men utbredd, 
förekommer i olika slags smärre vatten. 

Gaurodytes chalconotus PANZ. — Tämligen allmän i smärre 
vatten, isynnerhet i gropar med sakta avflytande vatten. 


Gaurodytes nigroeneus ER. — Sällsynt i smågölar före- 
trädesvis inom skogsbältet. 

Gaurodytes subtilis ER. — Ej sällsynt i småvatten, helst 
på lergrund, inom skogsområdet. 

Gaurodytes ungvicularis "THOMS. — Tämligen sällsynt i 
större vatten. 

Gaurodytes affinis PAYK. — Tämligen allmän i små- 


vatten inom skogsområdet. 

Gaurodytes biguttulus THOMS. — Tämligen sällsynt, fun- 
nen på tre spridda ställen i småvatten vid skogskanten. 
På ena stället med lergrund fanns den i större antal. 


Gaurodytes paludosus F. — Allmän om våren i bäckar. 
Gaurodytes uliginosus L. — Tämligen sällsynt i större 
vatten samt, egendomligt nog, i en berggöl vid Ladu- 
gårdsgärde. 


Denna art har jag i flera samlingar sett förväxlad 
med clypealis THOMS. Så t. ex. äro samtliga 4 exem- 
plar under etiketten för sistnämnda art i Svenska sam- 
lingen å Riksmuseum härstädes otvetydiga ulginosus. 

Clypealis är i Sverige endast känd från Skåne. Den 
skiljes lätt från u/zZginosus bland annat genom platt 
prosternalutskott, bred (som hos congener) metasternal- 
process mellan mellanbenen, smala (som hos paludosus) 
metasternalflikar å sidorna, kortare tibialtaggar å bak- 
benen, varjämte J saknar den triangulära utbuktningen 
åa framklon. 

Gaurodytes congener "THUNB. — Allmän i smärre vat- 
ten företrädesvis utanför skogsområdet. 

var. lapponicus ”THOMS. — Sällsynt, funnen bland huvud- 
formen i en gräsig skogsgöl med lerbotten. 

Gaurodytes guttatus PAYK. — Tämligen allmän i bäckar 
och gropar, särdeles om våren. 

Gaurodytes melanarius AVUBÉ. — Sällsynt, funnen endast 
i en liten lerhåla under norra slänten av en backe på 
Lofön. 


G. FALKENSTRÖM: STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN:COLEOPTERA. 31 


Det förtjänar anmärkas att J synes vara ytterst 
sällsynt, enär jag endast funnit ett exemplar men över 
ett 20:tal 2L, vars flertal, inom parentes sagt, efter 
granskningen hemförlovats. Jag har i tre års tid vid 
upprepade besök under olika tider av året ivrigt sökt 
sg och därvid företagit i denna lilla håla med knappt 
!/3 kbm:s vatteninnehåll betydligt över ett 100:tal håv- 
ningar. Äntligen i höstas fick jag lön för mödan. — 
Även i omgivande trakt har jag sökt efter denna art 
fast utan resultat, ehuru där funnos flera lerhålor, om 
än icke så skuggigt belägna. 

Denna art har jag funnit vara heteromorf könen 
emellan med hänsyn till mikroskulpturen. Hanen har 
rutfälten å elytra blanka, glest beströdda med fina po- 
rer, 2 däremot har dem tydligt mikroretikulerade. Hals- 
skölden är hos bägge könen blank med glesa, fina 
porer i rutfälten. 

80. Gaurodytes bipustulatus TLL. —— Synnerligen allmän i alla 
slags vatten. 

Såsom alla allmänt förekommande arter är jämväl 
denna mycket varierande, Färgen är än starkt metall- 
glänsande, antingen endast hos SS eller ock hos bägge 
könen, än rent svart. Halsskölden är stundom betyd- 
ligt smalare än basen av elytra särskilt hos 2 och hals- 
sköldens bakkant vid vinkeln i det närmaste rak, så 
att man frestas att anse den närstående arten solieri 
föreligga. Nätristningen hos 2 mer eller mindre tät 
och J:nens framklor jämväl mer eller mindre olika. 

81. Gaurodytes striolatus GYLL. — Sällsynt, funnen på ett 
par ställen i åkergropar nära kärrig skogsmark. 


I denna redogörelse har jag sökt att ur mina anteck- 
ningar genom en sammanfattande benämning karakterisera 
fyndplatserna. Att uppräkna desamma bleve i många fall 
för vidlyftigt och förutsätter för övrigt lokalkännedom för 
att rätt kunna senteras. Såsom det torde framgå av redo- 
görelsen, föreligger i flertalet fall en viss specialisering med 
hänsyn till beskaffenheten av platsen, där arten företrädesvis 
håller till, ehuru i vissa fall måhända icke fullt så tydligt 
uttalad, som den framstår för den i fältet arbetande samlaren. 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


GRILL upptager i sin katalog 160 olika arter Dytiscider. 
Av dessa äro 18 st. ännu ej funna inom Sveriges gränser, 
såvitt hittills blivit bekantgjort, vadan vi endast ha att räkna 
med resterande 142 st. Av dessa äro emellertid 4 st. nu- 
mera ansedda som synonymer till eller variationsformer av 
andra arter, upptagna i GRILL's katalog, nämligen Hydrop. 
incrassatus ”THOMS. = neglectus SCHAUM., Hydrop. vittula ER. 
= striola GYLL., Laccoph. ströhmii ”"THOMS. = var. av minu- 
tus L. samt Colymb. groenlandicus AUBÉ = var. av dolobra- 
zus PAYK. Efter avdrag av dessa 4 synonymer och varie- 
teter återstå alltså 138 arter, till vilka emellertid bör läggas 
en i nämnda katalog ej upptagen art, nämligen Bidessus 
delicatulus SCHAUM., funnen enl. Tidskriftens årg. 35 av 
VARENIUS nära Hälsingborg. 

Av Sveriges 139 arter Dytiscider har Stockholmstrakten 
befunnits innehålla 81 st., alltså betydligt mer än halva an- 
talet. - Tager man vidare i betraktande; att: av dessa 139 
svenska Dytiscider 9 st. äro rent arktiska former, så är det 
icke långt ifrån, att Stockholmstrakten rymmer ?/s av det 
temporerade Sveriges Dytiscider. 

I GRILL's katalog angives förekomsten av följande 6 
arter sålunda: 


Coelambus CONfULAS oooooooseeesseeneneenaeosennoennnnonononan ann OK UpI. 
FIUrOPOKUS vetoroartas a Eee Mere et NI At re AR Sk.—L pl. 
INVOLEr US ISPAFSUS ooserOE SKEE FIälS! 
Acathodes fuscipenmes, =... see rear AS ee re teten SK. 
MEKL eo lenus femorales ss ss STI ee PARAS Re TROS KE EE pl 
fbr plern ssaTco Mas "SM TS Bora Ets esse NN SResSA SEIN SS kö 


Dessa arter synas ej förekomma inom området. För- 
modligen torde såväl för dessa som för flera andra arter 
GRILL's beteckning av deras förekomst få anses vara väl 
mycket summarisk. Bortsett likvisst härifrån och med accep- 
terande alltså av GRILL's uppgifter om arternas förekomst 
har jag enligt den lämnade redogörelsen påvisat, att Stock- 
holmstrakten inrymmer 15 arter ej förut kända från vare 
sig Sthlm, Srml. eller Upl. samt 2 variationsformer, varav 
den ena, lämpligare betecknad som aberration, är för Sverige 
ny och den andra förut endast är känd från Lappland. 


(Forts.) 


Seltene norwegische Schmetterlinge. 
Von 


Emil Barca. 


(Sarpsborg, Norwegen.) 


Diese Liste enthält nur Formen, die fräher in Norwegen 
sehr wenig beobachtet waren; die Arten mit fetter Schrift 
sind neu fär die Fauna Norwegens. 

Malacosoma castrensis L. scheint eine Kästenform des 
Kristianiafjords zu sein. Ich habe sie sowohl an der West- 
käste (Nevlunghavn) wie an der Ostkiäste (Rauö) gefunden. 
Friäher bei Larkollen (COLLETT). 

ÅAgrotis castanea ESP. Moss !"/g 10. Friäher bei Kri- 
stiania gefunden. 

ÅAgrotis segetum SCHIFF. Moss ”/7 15. Fröher in 
Akershus. 

Agrotis. putris L. 1 82. Moss ”/7 10. Auch fröher nur 
in Smaalenene gefangen. 

Apamea testacea HB. Zahlreich, Moss im August 1915. 
Auch von Ormöen (Haanshus) und von Risör (Student Kna- 
ben) bekannt. 

Thalpophila matura HUFN. I S. Rauö per Fr.stad 
5/g 20. Fräöher bei Risör. Wohl eine Kästenform des Kri- 
stianiafjords. 

Aporophyla nigra HW. Von dieser Art kannte man in 
Norwegen nur ein Stäck von Bergen. Ich habe 8 Tiere, 
teils an verschiedenen Lokalitäten bei Bergen, teils bei Aale- 
sund' erbeutet. 

Tapinostola fulva HB. 2 SS. Sarpsborg im August 
1920. Später bei Spro (Haanshus). 


3— 2208. Entomol. Tidskr. Årg. 42. Häft. 1 (1922). 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Calamia lutosa HB. I gg. Sarpsborg !/1o 21. 

Petilampa arcuosa HW. 1 s. Moss ??/;. 15. Fräher aus 
Bergen bekannt, wo ich sie häufig fand; wohl bei uns eine 
Kuästenform. 

TXxniocampa pulverulenta ESP. Zahlreich Sarpsborg 
im April 1921. 

Teniocampa opima HB. I $. Sarpsborg "/1:21. Frö 
her in Akershus gefangen. 

T&Xniocampa gracilis F. SJ, 2. Sarpsborg '/4 21. 

Orthosia macilenta HB. Sarpsborg. Selten im September. 

NXylina furcifera HUFN. Ich habe 2 Stäcke bei Bergen 
und 2 bei Sarpsborg erbeutet. Wohl bei uns eine RNE 
form. ,Weiter von der,kKustementfernt. Z:1:B: ber Voss, 
Meilen von Bergen hat es meinem eifrigen Freunde, - 
GRÖNLIEN nicht gelungen diese Art zu finden. 

Toxocampa craccae F. 1 SS. Moss !9/g 10. Später bei 
Spro (Haanshus). 

Zanclognantha grisealis HB. JY8. Moss !2w14/7 15, 

Standfussia emortualis SCHIFF. I gs. Rauö ?/g8 20. 
Friäher bei Kristiania gefunden. 

Herminia derivalis HB. 1 J. Moss !7/; 15. Friäher 
bei Spro (Haanshus). Auch bei Risör (Student Knaben) ge- 
funden. 

Mesotype virgata HUFN. Flog auf Revlingen bei Moss 
11/7 10 an dem Ufer. Fräher auf Vallö und bei Odnes 
(Strand) gefunden. 

Lygras associata BKH. Moss. Zahlreich im Juli 1915. 
Später bei Spro (Haanshus), auch bei Risör (Student Kna- 
ben) gefunden. 

Tephroclystia subnotara HB. Nicht häufig auf Rauö im 
Juli 1921. Friher nur in Akershus gefunden. 

Chloroelystis chloerata MAB. Sarpsborg, Varteig, selten. 
Fräher bei Tysfjord (Strand). 

Chloroclystis coronata HB. Von dieser soviel ich 
weiss auch nicht in Schweden gefangenen Art fand ich ein 
schönes Stuck bei Moss im Juli 1916. 

Ennomos alniaria L. Häufig im Herbst bei Sarpsborg. 
Fräher nur bei Kristiania. 


EMIL BARCA: SELTENE NORWEGISCHE SCHMETTERLINGE. 35 


Phigalia pedaria F. Das erste Stäck dieser Art fand 
mein Vater !5'2 06. Im Jahre 1910 war die Art zahlreich 
bei Bergen und ich fand auch viele Raupen an Pappeln u. a. 

Amphidasis betularia LT. ab. doubledayaria MILL. Von 
dieser wohl urspränglich englischen Form fand ich ein Stäck 
11/5 07 bei Bergen. Wenn es das feuchte Klima ist das 
diese dunkle Form verursacht ist es ganz natärlich dass sie 
bei Bergen zu finden ist. 

Nola cucullatella ET. Einige Tiere dieser Art wurden 
bei Moss ?/7; 10 in einem Apfelgarten erbeutet. Später bei 
Fredriksvern (Dr. RYGGE). 

Nola confusalis H.-S. 2 Stäcke fand ich '?/5 11 bei 
Moss an einem Eichenstamme. 

Pachytelia unicolor HUFN. Diese Art scheint bei uns 
eine Kästenform zu sein. Ich habe sie bei Nevlunghavn 
gefunden und in Smaalenene ist sie häufig. 

Pachythelia villosella O. Ein männlicher Sack dieser 
Art wurde bei Sarpsborg gefunden, das Tier schläpfte '/e 21. 

Sterrhopteryx standfussi H.-S. War fräher nur im nörd- 
lichen Norwegen gefunden. Scheint ganz häufig in Smaa- 
lenene zu sein. Die fressenden Raupen fand ich an ver- 
schiedenen Pflanzen, die erwachsenen Männlichen unten an 
Birken- und Föhrenstämmen angesponnen. Durch eine Mit- 
teilung (Ent. Tid. 1915, S. 267) von Herrn ÖRSTADIUS in Zwei- 
fel gebracht, sandte ich die. Art an Herrn E:: MÖBIUS, Dres- 
den, der mir frundlichst mitteilte dass sie eine sichere stand- 
fussi ist und »entspricht genau der Form wir sie im Riesen- 
gebirge vorkommt>. 

Die Form der Säcke variiert sehr, einige sind wesent- 
lich mit trockenen Blattstäcken oder Ästen bekleidet, an- 
dere mit unregelmässig angeordneten kurzen Grasstengeln 
unregelmässig bekleidet wie bei /ärsutella HB. und noch an- 
dere haben ganz regelmässig quergelegte Grasstengeln wie 
bei vzciella SCHIFF. Ich möchte darauf aufmerksam machen 
dass, mir bekannt, kein Falter weder von /äirsutella HB., 
viciella SCHIFF. noch graslinella B. in Norwegen gefunden 
ist und von letzterer auch keine Säcke mit Gespinst. Viel- 
leicht sind die Angaben dieser Arten in Norwegen alle auf 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Säcke von standfussi H.-S. zuräckzufähbren; mit viciella 
SCHIFF. ist es wenigstens sicher so. 

Homoeosoma nimbellum Z. I 2. Rauö Hrs20 

Selagia spadicella HB. Rauö, nicht selten an einer 
trockenen Wiese, auch I Stäck bei Sarpsborg erbeutet. 

Salebria palumbella SCHIFF. FEin schönes Stäck bei 
Dröbak im Juli 1911. 

Hypsopygia costalis F. FKEinige Tiere in einer Barake, 
Rauö im Juli 1920. Ich glaube dass sich ihre Raupen an 
dem Strohhalm ernährten, das die Soldaten in einen Haufen 
hinter der Barake zusammengeworfen hatten. 

Pioncea olivalis SCHIFF. Moss, Sarpsborg, recht häufig. 

Zortrix politana HW. Selten bei Sarpsborg im Mai. 
Fräher Hvalöer (Strand). 

Tortrix cinetana SCHIFF. Rauö, nicht selten im Mai 
und Juli. i 

Tortrix incertana TR. Einige Exemplare bei Sarps- 
borg und auf Rauö im Juli. Ich hielt sie zuerst fär wahl- 
bomiana L. bis ich auf den Legestachel des Weibchens auf- 
merksam wurde. 

Phalonia roseana Hw. Sarpsborg, Rauö, nicht selten 
im Mai und Juli. 

Ph. gilvicomana Z. Moss. Selten, Juni—Juli 1910. 

Argyroploce semifasciana HB. Verbreitet, Fr.hald, 
Moss, Sarpsborg im Juli. 

Ar. roseomaculana H.-5. Ein schönes Weibchen Sarps- 
30/6 20: 

Ar. lemniscatrana KENN. FEinige Stäcke bei Kongsvold 
auf Dovre auf Betula nana Anfangs Juli. An 2 Stäcken sind 
die Hinterflägel nicht »nach aussen weisslich bräunlich quer- 
gebändert» wie sie KENNEL beschreibt sondern einfarbig 
bräunlich. 

Cymolonia hartigiana RTZB. FEinige Stäcke Juni — 
Juli auf Rauö und bei Sarpsborg. 

Ancylis "mitterbachiana SCHIFF. Moss, Sarpsborg, Nev- 
lunghavn, nicht häufig im Juni. Fräher Aasgaardsstrand 
(Strand). 

Polychrosis artemisiana Z. I SJ. Rauö ?”/s5 20. 

Po. littoralis WsTw. J98. Rauö ?/g 20. 


borg 


EMIL BARCA: . SELTENE NORWEGISCHE SCHMETTERLINGE. 37 


Lobesia permixtana HB. Rauö, Sarpsborg nicht sel- 
ten im Juni. 

Epinotia nanana TR. Diese Art, die auf Snaasen als 
Schädling auf Tannen gefunden ist, habe ich in Smaalenene 
sehr zahlreich gefunden bei Moss, Rauö und Sarpsborg. 

Epinotia nigromaculana Hw. Bei Hjellestad bei Ber- 
gen flog diese sädliche Form im Juni 1906 an einem son- 
nigen Nachmittag am Wege, wo Senecio an beiden Seiten 
in Massen wuchsen. 

Epiblema sordidana HB. Flog bei Sarpsborg im Au- 
gust 1921 mit solandriana IL. zusammen in einem kleinen 
Walde von Ålzuus glutinosa. 

Carpocapsa splendana HB. Bei Sarpsborg im Juli 1921 
nicht häufig. 

Laspeyresia orobana TR. Revlingen bei Moss, Rauö, 
Sarpsborg nicht häufig. 

Pamene argyrana HB. Fliegt bei Sarpsborg zahlreich 
um Eichen im Frähling. 

Pa. splendidulana GN. Mit voriger Art zusammen 
aber seltener. | 

Chimabacche fagella F. Diese fräher auf Voss (GRÖN- 
LIEN) gefundene Art ist bei Sarpsborg häufig, sitzt oft an 
Eichen. 

Borkhausenia unitella HB. Auf Rauö fand ich ein 
SJ dieser Art 2 7; 20 zusammen mit vielen ztinctella HB. 

Bo. luridicomella H.-S. Zwei Exemplare Rauö ?/7 20. 

Bo. cinnamonea Z. Rauö, Sarpborg nicht häufig. 

Sophronia sicariella Z. Rauö im Juli an Rainfarn, 
zahlreich. 

Nothris asinella HB. Bei Sarpsborg ein etwas geflo- 
genes g$. '/s 21. 

Gelechia nigra Hw. 2 Stäcke, Sarpsborg ?/s 21. 

Ge. sororculella HB. 1 Js. Rauö ?/g 20. Fräher Vester- 
aalen (STRAND). 

Lita saltenella SCHÖYEN. 1 92. Kongsvold auf Dovre 
"[7 21. Friäher im nördlichen Norwegen gefunden. 

Paltodora striatella HB. Flog mit sicariella Z. zu- 
sammen an Rainfarn, Rauö, im Juli 1920. 

Anacampsis taeniolella Z. 1 2. Sarpsborg ?9/7 21. 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Xystophora unicolorella DUP. Sarpsborg nicht häufig 
im Juni. 

ÅAristotelia brizella TR. Fliegt zahlreich an den trocke- 
nen Wiesen Rauö's. Fräher auf Vallö (STRAND). 

Tebenna raschkiella Z. Moss, Sarpsborg, selten an Epil. 
angustifolium. Fräher im nördlicher Norwegen. 

Eustaintonia pinicolella DuUrP. Häufig auf Rauö im 
Juli 1920. 

Coriscium sulphurellum Hw. Bei Sarpsborg. 2 Exem- 
plare im August 1921. 

Ornix polygrammella WCKE. Bei Kongsvold auf Dovre 
2 Stäcke gefangen. Fräher im nördlichen Norwegen, Fok- 
stuen, Ringebu. 

Ornix scoticella STT. Häufig, Sarpsborg, Dovre. Friö- 
her Hammerö, Tysfjord (STRAND). 

Lithocolletis heegeriella Z. Bei Sarpsborg nicht häu- 
fig an Eichen. 

Li. alnella Z. MNicht häufig bei Sarpsborg: Fruäher 
Hvalör, Vallö (STRAND). 

Li. salicolella SIRC. Bei Sarpsborg auf Weiden sparsam. 

Li. 'guercifoliella S. Bei Sarpsborg sehr zahlreich an 
Eichen. Fräher Hvalör, Kristiania (STRAND). 

Bucculatrix cidarella Z. Bei Sarpsborg selten im Juni. 

B. ulmella Z. Bei Sarpsborg im Juni gefangen. 

Phyllocnistis sorhageniella LUDERS. Sarpsborg, nicht 
häufig vom April bis Juni an Populus tremula. 

Cemiostoma susinella H.-S. Bei Sarpsborg an ver- 
schiedenen Stellen an Espen. 

Elackhista gleichenella F. Sarpsborg, selten im Juni. 
Fröher Sireosen, Suldal (STRAND). 

El. dispilella Z. Auf Rauö fing ich im Juli 3 Exem- 
plare, die in der Sonne im Grase flogen. 

Prays rusticus Hw. Bei Sarpsborg häufig. 

Argyresthia pulchella Z. Bei Sarpsborg nicht selten 
im September. 

Ar. albistria Hw. Sarpsborg, Rauö, ganz häufig. 

Cerostoma sylvellum L. Häufig an Eichen bei Sarps- 
borg und auf Rauö. 


EMIL BARCA: SELTENE NORWEGISCHE SCHMETTERLINGE. 39 


Ce. lucellum F. I JS. Moss ?/9 13. 

Eidophasia messingiella F. I S. Rauö ?!/7; 20. 

Tinea semifulvella HW. Moss, Rauö nicht selten. 

Infurcitinea argentimaculella STT. Zwei Stäcke. 
Rauod Um 20 

Tischeria dodonaea STT. Sarpsborg an Eichen, mit 
complanella HB. zusammen aber seltener 

Opostega salaciella TR. 1 S. Moss 1913. Friher Pors- 
grund, Siredal, Erfjord, Ose (STRAND). 

Mäicropteryx thunbergella F. Moss, Rauö, zahlreich an 
blähenden Eichen. Friäher bei Sande (STRAND) und Voss 
(GRÖNLIEN). 


Anhang. 


Lygris prunata L. ab. obscurata n. ab. (Fig. 1.) 

Die dunkle Form von Lygris prunata, die ich schon frä- 
her (Bg. Mus., Aarbog 1910, S. 17) erwähnt habe, habe ich 
auch später in Smaalenene ge- 
fangen. Sie ist so charakteris- 
tisch, dass sie einen besonderen 
Namen verdient. Ich nenne sie 
ab. abscurafa und gebe hier die 
Beschreibung: Thorax und Beine 
grau, Hinterleib an der Ober- 
seite graulich braun, Unterseite 
Srau. Alle Flägel ohne Weiss. Fig. 1. Lygris prunata L. ab 
Amuder: Oberseiter der! VMorder- obscurata n. ab. 
flägel ist das Weiss durch Grau- 
lichbrau ersetzt. Hinterfluägel grau, gegen den Saum an den 
Rippen bräunlich. Unterseite beider Flägelpaare grau mit 
schwarzem Discoidalpunkte und costalwärts, besonders an 
den Vorderflägeln, etwas bräunlich. Fransen fast einfarbig grau. 

Argyroploce noricana H.-S., var. dovreana an. nov. sp. 
(Eig.52 

Grösse und Form wie 2o07zcanra, doch ist Costa der Vor- 
derflägel noch gerader, die Hinterflägel wohl etwas schmäler. 


40 ENTOMOLOGISK TIDSRRIFT 1Lg22. 


Kopf und Palpen schwärzlich, Thorax vorn oben und der 
Schopf schwarz. Zeichnungen der Vorderflugel schwarz und 
weiss. Das Wurzelfeld schwärzlich mit 
einigen schwarzen Wellen, und undeut- 
lichen hellen -Häkchen an der Costa, 
. ihre äussere Begrenzung scharf, in der 
Fig. 2. Argyroploce Mitte mit einem spitzen Zahn. Die 
noricana H.-S. ; S : 
var. dovreana an. n. sp. folgende weisse Binde mit Andeutung 
einer schwarzen Teilungslinie von der 
die Flecke an der Costa und am Dorsum deutlich sind. Die 
schwarze Mittelbinde beginnt schmal aus der Mitte der Costa 
und geht später in einen grossen bleigrauen Fleck uber, in 
der man schwarze Flecke in der Mitte der Flägel, vor dem 
Apex und in der Mitte zwischen diesen sieht. Dann kommt 
an der Costa ein grosser weisser viereckiger Fleck, vorn mit 
zwei schwarzen Costalflecken, hinten von dem bleigrauen 
Flecke geradlinig begrenzt und von einem weisslichen Strich 
am Apex abgetrennt. i 

Von dem letzten Costalhäkchen geht eine gleichmässig 
gebogene schwarze Linie in den Saum und begrentzt ein 
dunkelgraues Spitzenfeld. Fransen grau, glänzend, mit 
schwarzer ”Teilungslinie, vorn undeutlich gescheckt. Hinter- 
flägel dunkel graubraun mit hellgrauen Fransen mit dunkler 
Teilungslinie. Exp; mÖjmm. 

Diese charakteristische Form fing ich Anfangs Juli 1921 
auf Kongsvold (Dovre). Ich habe nicht geniägend Vergleichs- 
materiale um 'zu entscheiden ob es eine neue Art ist oder 
nur eine schöne Varität von zorzcana H.-S. 


Zur Kenntnis der Entwicklungsstadien 
einiger Sesiiden. 


Von 


N. A. Kemner. 


Mit 8 Bildern im Texte. 


Die Entwicklungsstadien der Sesiiden können in gewis- 
ser Hinsicht als bekannt betrachtet werden, weil sie seit 
langem in den Schmetterlingsbächern abgebildet sind. Eine 
eigentliche Kenntnis dieser Larven liegt jedoch nicht vor und 
Angaben, die fär ihre wissenschaftliche Bestimmung gebraucht 
werden können, findet man nirgends, was um so mehr auf- 
fallend ist, weil verschiedene Arten dieser Gruppe als Schäd- 
linge bekannt sind, und ihre Entwicklungsstadien dabei aus- 
schliesslich den Schaden verrichten. 

Die Erklärung dieser Tatsache ist zweifelsohne darin zu 
suchen, dass diese Larven besonders durch ihre weiche Kon- 
sistenz und unbedeutende, monotone Farbe den auf Farben- 
charaktere besonders eingestellten Lepidopterologen keine 
genägende Gelegenheit zu Beschreibungen darbieten, und 
auch nicht zum Sammeln einladen. : 

Die einzigen brauchbaren Angaben tber diese Larven 
liegen in einer älteren Arbeit von STAUDINGER vor, in seiner 
Dissertation »De Sesiis agri berolinensis« 1854. Diese Ar- 
beit scheint inzwischen bald in Vergessenheit geraten zu 
sein, selbst RATZEBURG hat sie z. B. in seiner Arbeit »Die 
Waldverderbnis« 1866—68 nicht gekannt, als er (Th. II, 
p. 395) uber die Sesiiden sagt: »Von specifischen Verschie- 
denheiten der Larven lässt sich nichts Bestimmtes sagen, 


42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


höchstens, dass die hornigen Theile (Nacken- und After- 
schild) bald etwas heller, bald etwas dunkler sind, wie bei 
cephiformis. Auch Puppe giebt keine Gelegenheit zu speci- 
ellen Beschreibungen« etc. etc. 

Und doch giebt STAUDINGER einige wertvolle Angaben 
gerade daräber an. Spätere Untersucher haben auch nichts 
neues auffinden können weder iäber Larven noch iber 
Puppen, und die zahlreichen Beschreibungen der Sesiiden- 
larven, . z. B. in HOFFMANN: »Die Raupen der Gross- 
schmetterlinge Europas« oder in BUCKLER: »Larve of Brit. 
Butterflies and Moths» variieren nur wertlose Farbenanga- 
ben, die keinen Haltepunkt auch fär die Unterscheidung der 
Genera geben. 

Durch das Studium einiger ökonomisch wichtiger schwe- 
discher Arten habe ich Material zu diesem Beitrag mehr ge- 
legentlich bekommen und lege es hiermit vor in der Hoffnung, 
dass weitere Beobachtungen seitens der Sammler und Zuchter 
noch mehr unsere Kenntnis dieser interessanten Entwicklungs- 
stadien erweitern mögen. 

Meine Beobachtungen beziehen sich auf die folgenden 
Arten: 


Trochilium apiformis CL. 
Sciapteron tabaniformis ROTT. 
Bembecia hyleiformis TLASP. 
Sesia scolieformis BK. 

>  Spheciformis GERNING. 

» Utpuliformis CL. 

> myopeformis BKH. 

> formiceformis ESP. 

> — culiciformis 1. 

> Vvespiformis I.” 
Dipsosphecia ichneumoniformis F.? 


! Diese Form ist mir leihweise vom Zool. Museum in Kopenhagen 
durch Herrn Inspektor W. LUNDBECK gätigst Öberlassen worden. 

? Dieses Material wurde mir teilweise vom Herrn Professor Dr. 
J. E. V. Boas, Kopenhagen, geliehen, teilweise wurde es durch Ankaut 
aus Deutschland erworben. 

> Nach gekauftem Materiale untersucht. 


N. A. KEMNER: DIE ENTWICKLUNGSSTADIEN EINIGER SESIIDEN. 43 


Die Eier. 


Die Eier der Sesiiden sind durch ihre harte, feste Schale 
charakterisiert. Bei gewöhnlicher Ansicht zeigen sie keine 
Oberflächenskulptur, näher betrachtet sind sie jedoch netz- 
adrig skulptiert und bei Sciapteron ist diese Skulptur besonders 
grob und rauh. Die Form der Eier ist verschieden. Gewöhn- 
lich sind sie kugelförmig, an den Seiten ein wenig abge- 
plattet. Bei Bembecia nnd Sciapteron sind sie deutlich oval. 
Was die Grösse betrifft, sind die Eier von Bembecia die 
grössten: 


Bembecia hyleiformus 1,12 X 0,75 mm. 
Sciapteron tabaniformis 0,8 X0,s mm. 
Trochilium apiformis O,74X 0,60 mm. 
Sesta scolieformis 0,65 X 0,425 mm. 


Ihre Farbe ist gewöhnlich gelbbraun (Bembecia, Trochi- 
lium, Sesia), bei Sciapteron ist sie schwarz. Die Mikropyle 
liegt an einem Ende des Eies und durch dieses Ende ver- 
lässt oft die junge Larve beim Schläpfen durch ein unregel- 
mässiges Loch das Ei. 

Die Sesiiden besitzen keine Eierleger, und setzen darum 
ihre Eier oberflächlich an den Pflanzen ab. TYrochilium sowie 
Sciapteron setzen somit ihre Eier an der Pappelrinde ab, und 
man findet sie dort in der Nähe einer Ritze oder Uneben- 
heit, die einen Angriffspunkt fär die junge Larve darbieten 
kann. Sie werden "mit einer ihrer Breitseiten an der Rinde 
ziemlich lose befestigt und sitzen meistens in einiger Ent- 
fernung von einander. Bembecia-Eier fand ich auf dem Boden 
unter Himbeersträuchern! und vielleicht kann ihre abweichende 
Grösse durch diese Absetzungsmethode erklärt werden. Einige 
Arten scheinen jedenfalls gelegentlich ihre Eier während des 
Fluges zum Boden fallen lassen zu können, so wie die Eier 
bei den Hepialiden abgelegt werden. Herr Dr. F. NORD- 


1 Vergleiche KEMNER, Hallon- och vinbärsglasvingarna (Bembecia 
hyleiformis LASP. und Sesia tipuliformis C1). Två skadedjur på bärbus- 
karna. Meddelande från Centralanstalten N:r 181. Entomol. Avdelningen 
N:r 32. Linköping 1919. 


44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


STRÖM, Stockholm, hat diese Beobachtung uber Bembecia ge- 
macht, und HAR WOOD! hat dasselbe bei 7rochilzum beobachtet. 
Was die Anzahl der Eier betrifft, steht diese in Beziehung 
zur Grösse der Eier und des Schmetterlings. Das grosse 7Trochi- 
lium mit seinen kleinen Eiern setzt (nach STAUDINGER) bis 
1200 ab. Ein Weibchen von .S. scolieformis enthielt bei 
Untersuchung hier circa 400 FEier. Bembecia, die wie die 
letzte Art etwa gleichgross ist, aber viel grössere Eier legt; 
enthielt nur etwa 100. (STAUDINGER hat bis 120 gefunden). 
Sesia tipuliformis enthält nach STAUDINGER nur 60 Eier. 


Fig.1. Die Augenstellung einiger Sesiiden-Larven. A. Bembecia hyleiformis. 
a. Die obere Augenborste. B. Trochilium apiformis. C. Secia tipuliformis. 


Die Larven. 


Die Larven der Sesiiden haben Kranzfusse, sonst stim- 
men sie gut mit den Larven der gewöhnlichen Grossschmetter- 
linge äberein, besonders mit den der Noctuiden. 

Der Kopf stimmt gut mit demselben einer Noctuiden- 
Larve äberein und die Lebensweise im Holz oder in Pflanzen- 
teilen hat ihn nicht besonders beeinflusst. Sogar die Augen 
finden sich hier in gewöhnlicher Ausbildung mit 6 Ocellen 
jederseits. Die Augen sind auch nicht ausser Funktion ge- 
setzt,. weil., die, junge  Larve .gewonhnlich. .ganz ,ins, Freie 
schläpft. 

If OThe Entomologist Vol. 44, 1911, p.- 362. 


N. A. KEMNER: DIE ENTWICKLUNGSSTADIEN EINIGER SESIIDEN. 45 


Die Augenstellung wechselt, sowie auch die Grösse der 
einzelnen Augen. Die vier oberen bilden eine Gruppe, die 
zwei unteren eine. Bei Bembecia ist das hintere Auge der 
unteren Gruppe kleiner als die äbrigen und ohne Pigment. 
Die obere Gruppe steht bei dieser Art unter der oberen 
Augenborste. (Vergleiche Fig. I A.) Bei Trochilium steht 
die obere Augenborste zwischen den zwei oberen Augen 
dieser Gruppe (Fig. I B). Bei Sciapteron und Sesia steht 


Fig. 2. A—B. Kopf von Trochilium apiformis. C. Kopf von Sciapteron 
tabaniformis. D. Hinterleibsende von Yrochilium apiformis. 
C. Hinterleibsende von Sciapteron tabaniformis. 


dieselbe Borste in der Mitte dieser Viergruppe (Fig. 1 C). 
Bei Dipsosphecia ichneumoniformis sehliesslich steht dieselbe 
wieder oberhalb der Viergruppe, was die Gattung Dipsosphe- 
ca auffallend von Sesza unterscheidet. Die Antennen sind 
dreigliedrig mit verschiedenen Sinneszapfen und einer grossen 
Borste am zweiten Glied. Die Mundteile sind nicht ab- 
weichend gebaut und auch das Spinnorgan ist wie gewöhn- 
lich ausgebildet. 


46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Systematisch wichtig ist die Frontalplatte durch ihre bei 
den verschiedenen Arten abweichende Form. Diese Platte, 
die bei dem Streifen des Larvenbalges als ein freies Stuck 
losfällt, ist bei Zrochilium breit, herzförmig mit zwei aus- 
gebuchteten Seitenecken (Fig. 2 A). Bei Sczapteron ist dieselbe 
Platte keilförmig, ohne hervorstehende Seitenecken (Fig. 2 B). 
Das Genus: Sesza zeigt zwei verschiedene Formen. Zzipuli- 
formis und myopeformis (Fig. 3 A) haben die Hinterspitze 
der Platte breit abgestumpft, scolieformis (Fig. 3 B), spheci- 


UV RANG 
y dl JV 


5 14 
Vi dv 


—— 


Fig. 3. Frontalplatte A. von Sesia myopeformis. B. von S. scolie- 
fJormis. C. von S. spheciformis. 


formis (Fig. 3 C), formicaeformis sowie culiciformis haben 
dieselbe mehr oder weniger zugespitzt ohne Abstumpfung. 
Bei Bembecia erimnert diese Platte am meisten an Sciapteron. 

Die Körpersegmente sind ein wenig dorsoventral abge- 
plattet, breiter als hoch. Die Chitinisierung ist schwach, 
ohne markierte Platten. Pronotum sowie das letzte Tergit 
sind doch oft mehr chitinisiert. Prothorax ist breiter als die 
ubrigen Segmente und Pronotum ist oft mit braunen Zeich- 
nungen versehen. Das letzte Tergit ist hinten abgerundet, 
mit einigen steifen Borsten versehen. Bei Zrochilzum und 
Sciapteron ist sie dazu mit Chitinhaken ausgeröästet. Bei 
Trochilzum steht in der Mitte ein nach vorn gebogener 
Haken (Fig. 2 D), bei Sciapteron zwei neben einander (Fig. 


N. A. KEMNER: DIE ENTWICKLUNGSSTADIEN EINIGER SESIIDEN. AT 


2 E). Derartige Haken sind bei im Holze lebenden Larven 
gewöhnlich, besonders bei Kärferlarven, und spielen eine 
locomotorische Rolle in der Weise, dass sie, mit den Bauch- 
fiissen zusammenwirkend, die Hinterleibsspitze bei der Bewe- 
gung räckwärts fixieren können. 

Fär die Erkennung dieser Larven ist dieser Charakter 
ausgezeichnet, und es ist auffallend, dass er bis jetzt fast 
äbersehen wurde. STAUDINGER hat diese Haken bei Sciap- 
zeron gesehen, erwähnt aber derartige auch fehlerhaft bei 
Bembecia, was die Sache vielleicht verdächtig machte. BEU- 
TENMÖULLER (DYAR)! gibt zwei Haken fär Trochilium an, 
was dafär spricht, dass er eine Sciapteron-Larve fär Trochi- 
lium gehalten hat. OÖBERTHÖR (LE CERF)” bildet schliess- 
lich neulich eine Sciapteron-Larve mit den zwei Haken ange- 
deutet ab, ohne dieses gute Merkmal im Texte zu erwähnen. 
Von den iäbrigen zahlreichen Beschreibern ist es ganz iuber- 
sehen. 

Die Beine sind wie gewöhnlich drei Paare. Die Bauch- 
fässe sind kranzfässig, von denen 5 Paare vorkommen. 
Das letzte Paar hat jedoch wie gewöhnlich nur einen vor- 
deren Häkchenbogen. Die Häkchen der Kränze sind bei 
Sesia und Sciapteron am kräftigsten. Bei Zrochilium sind 
sie schwächer, und bei Bembecia hat eine kräftige Reduktion 
stattgefunden. Die Häkchen sind an dem 4. und 5. Paare 
(am 6. und 10. Abd.-Segment) fast ganz versechwunden, so 
dass nur zufälligerweise ein enziger Haken daran gefunden 
werden kann. 


Ubersicht iäber die Larven nach den oben gegebenen 
morphologischen Merkmalen. 


TGN Baarel.Abdominalfusse, mit Häkehem gig echo art 2 
—. Nur die drei ersten Paare Abd. Fiässe haben Häkchen. 
Die obere Augengruppe unter der oberen Augenborste. 
Bembecia hyleformis. 


1 BEUTENMULLER, W. Monograph of the Sesiide of America, North 
of Mexico. Memoirs of the Am. Mus. Nat. Hist., Vol. I, Part. 6. 1901. 
(Die Larven von DYAR behandelt!). 

2 OBERTHÖR, CH. Études de Lepidoptérologie comparte. Fasc. XVII. 
1920. Planch D XXIV, fig. 4352. 


SJ 


[06] 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Die Tergite des '9. Segmentes ohne Chitin-Häkchen 4 
Diej<Tergitenrdesso:sSegmentesn mitiklakehenmone Hyae 
Die Tergite. des-9;, Segmentes: mit: ememr FHäkehen "in 
der Mitte. Die Frontalplatte breit, mit winkelig hervor- 
StehendensSertenmee -E OT Nas ritas Trochilium apiformis. 
Die Tergite des 9. Segmentes mit zwei nebeneinander 
stehenden Haken. Die Frontalplatte keilförmig, schmal. 
Sciapteron tabaniformis. 
Die obere Gruppe von vier Augen ohne Borste zwischen 
den Augen. Oberhalb der Gruppe steht eine Borste. 
Dipsosphecia ichneumoniformis. 
Die obere Gruppe von vier Augen hat eine deutliche, 
grosse Borste zwischen den Augen (Gattung Sesza) -.. 5 


Die-Eroöntalplatte, hinten ;stumpfrzugespitata dolt ö 
Die Frontalplatte in eine gleichförmige Spitze auslaufend, 
nicht-abgestumpitigrdnsell. sis na est san ve Ian vå 


Die Frontalplatte breit abgestumpft. Vor der Spitze 
breiter als die Hälfte ihrer grössten Breite. 

Sesia myopaeformais. 
Die: Frontalplatte länger zugespitzt, vor der Spitze 
schmäler als die Hälfte ihrer grössten Breite. 

Sesia tipuliformis. 
Labrum vorne schwach ausgeschnitten. Die Frontal- 
platte an :den. Seiten des vorderen Drittels ein wenig 


winkelie;sbhervortretendj = omtom 2: fo Sesia spheciformäis. 
Labrum nicht ausgeschnitten. Die Frontalplatte vorne 
nicht winkelig .erweltentjsesen. ceanie og Tie siat 8 


Die Seiten der Frontalplatte fast gerade. 

Sesia scolieformis. 
Die Frontalplatte an den Seiten deutlich eingeschweift... 9 
Die zwei dorsalen Augen der oberen Augengruppe stehen 
einander näher als die zwei unteren derselben Gruppe. 

Sesia culiciformis. 
Die zwei dorsalen Augen der oberen Augengruppe stehen 
in derselben Entfernung von einander wie die zwei unteren 
Ausenrderselben: Grupp ersenmau: SH Sesia vespiformis.! 


1 Von der Art S. formiceformis liegt mir z. Z. zu wenig Material 


vor um ihre Larve von den täbrigen der Gattung Sesia unterscheiden zu 
können. 


N. A. KEMNER: DIE ENTWICKLUNGSSTADIEN EINIGER SESIIDEN. 49 


Biologie der Larven. 


Nach dem Schläpfen dringen die Larven baldmöglichst 
durch eine Ritze, eine Wunde oder einen schon vorhandenen 


Fig. 4. RISING 


Fig. 4. Junglarvenfrass und Gang der äleren Larve von Bembecia 
hyleiformis in Rubus-Stamm. z Eingangsloch der jungen Larve. y Gang 
der jungen Larve. 4 Gang der erwachsenen Larve. (Nach KEMNER) 
Fig. 5. Junglarvenfrass von Sciapteron tabaniformis. Die Larve liegt in 
einem zarten Gespinst den Winter tuber. 


Gang in den Pflanzenteil ein, wo sie später leben. Dabei 
erreichen. ibn, einige .sofort, so.'zB. die -inyrder, Rinde 
lebenden Arten Sesia scolieformis, formiceformis und die 


4—-2208. Entom. Tidskr. Årg 295 Häften (1922). 


50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


in der Markröhre des Johannisbeerstrauches hausende Larve 
von Zpuliformis, von denen bis jetzt keine besondere Jung- 
larvenfrassgänge bekannt sind. Andere nagen jedenfalls 
gelegentlich besondere Gänge als junge Larven und sind 
dann in gewissem Masse gallenbildend. Fär Bembecia 
(Fig. 4) habe ich fräher festgestellt,! dass die junge Larve 
oft ihren ersten Frassgang ringsum den Erdstamm anlegt, der 
uber diesen Gang gallenartig anschwillt, erst später legt die 
etwas grössere Larve ihren Gang im Zentrum des Stammes 
an. Etwas ähnliches habe ich auch fär Sciapteron tabaniformis 
gefunden (Fig. 5). Die junge Larve , geht von uihrem Ein- 
gangspunkte erst oberflächlich in den Stamm, der durch 
diese Wirksamkeit leicht anschwillt. In einem zarten Ge- 
spinst eingesponnen öberwintert die Larve bei uns das 
erste Mal in diesem Gange (Fig. 5) und dringt erst den näch- 
sten Sommer tiefer in das Holz ein.” 

Die älteren Larven leben in verschiedener Weise in 
Pflanzenwurzeln wie Dipsosphecia, in kleinen Stämmen oder 
Trieben lebender Bäume wie TZrochilium, Sciapteron, Bembe- 
cia, Sesiå spheciformis, culiciformis, tipuliformis u. a. oder 
unter Rinde lebender oder kranker Bäume wie Sesia scolie- 
formis, formiceformis und vespiformis. In lebenden Stäm- 
men ernähren sich die Larven hauptsächlich von den Säften, 
und sehr wenig Holzteile passieren durch ihren Darm. Dieser 
ist auch nie von Holzpartikelchen so gefällt, wie es fär an- 
dere im Holze lebenden Insektenlarven gewöhnlich der Fall 
ist. Die unter der Rinde lebenden Sesiidenlarven ziehen die 


1 VergleichebKEMNER, ilC: Pp. 5 u. f. 

? Nach mir gätigst von Professor Dr. J. E. V. Boas, Kopenhagen 
geliehenem Materiale, scheint auch eine Art von Junglarvenfrass in Ver- 
bindung mit Gallenbildung in FEichen vorkommen zu können. Junge 
Eichentrieben, von Dr. I. C. NIELSEN ?9/3 07 in Dänemark eingesammelt, 
sind von einer Sesiide durch einen quergestellten Gang angegriffen und 
dort gallenartig angeschwollen. D:r NIELSEN hat den Schädling als Sesia 
vespiformis (= asiliformis ROTT.) bestimmt. Ob diese Bestimmung richtig 
ist, scheint mir åber zweifelhaft, und vielleicht kann es eine andere Art 
sein. Eine halberwachsene Larve von demselben Orte gibt auch keine 
genögenden Auskäunfte uber die Sache. Vespiformis lebt sonst in der 
Borke alter Eichenstämme und ein Vorkommen derselben Art in jungen 
Ästen erscheint fraglich. 


N. A. KEMNER: DIE ENTWICKLUNGSSTADIEN EINIGER SESIIDEN. S5SI 


Stellen in der Nähe des saftreichen Kambiums vor, und er- 
nähren sich zweifelsohne von den in diesem aufbewahrten 
oder durchfliessenden Säften. 

Dass diese Larven sich hauptsächlich von Säften er- 
nähren, geht unter anderem auch daraus hervor, dass sie in 
einem sehr kleinen Gang leben können. Drei erwachsene 
Larven von Sciapteron tabaniformis fand ich z. B. zusam- 
men in einem Stammstäck von einem Raume von nur 
sans tt DeRkteine, Gang war nur3agra6 mm, was sehr 
wenig fär eine Larve ist, die selbst erwachsen 30X4,5 mm. 
gross ist. 

Die Entwicklungszeiten der verschiedenen Arten sind ver- 
schieden, und dazu teilweise von den Witterungsverhältnissen 
und der Feuchtigkeit abhängig. Die Entwicklungszeit der 
meisten ist sicher einjährig, anderer zweijährig und fär 7Z7oc/i- 
lium z. B. glaube ich mich gezwungen, in gewissen Fällen 
eine dreijährige Entwicklungszeit annehmen zu missen. 


Biologie des Verpuppens. 


Die Puppenwiegen werden in verschiedener Weise an- 
gelegt. FEinige Larven schliessen sich vor dem Verpuppen 
in einen festen Kokon ein. Besonders bekannt und beschrie- 
ben ist dieses fär Zrochilium. Das Flugloch wird bei dieser 
Art von der Larve ausgenagt, bleibt meistens ganz offen 
(Fig. 6 A.), und erklärlich ist es, dass die Puppe einen Kokon 
fur ihre Sicherheit gegen Feinde braucht. Zufälligerweise wer- 
den derartige Kokons ausserhalb des angegriffenen Stammes 
gefunden, und die Erklärung dafär ist dann gewöhnlich, dass 
sie aus ihrem hie and da ganz weit offen stehenden Gang 
gefallen sind. Sciapteron baut seine Wiege normal in der 
höchsten Spitze seines Ganges, kehrt sich vor seiner Ver- 
puppung um und ruht mit dem Kopfe nach unten. Das 
Flugloch wird nicht ganz vollständig von der Larve ausge- 
nagt und ist gewöhnlich von Rindenstuäcken zugedeckt. Die 
Puppe liegt in einem Kokon von weissem Gespinst mit we- 
nigen Pflanzenfasern verstärkt. Einen dem von ZYrochilium 
ähnlichen, aber von feineren Pflanzen-Partikelchen aufgebauten 


52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Kokon hat Sesia myopeformis, die in der Obstbäumerinde 
lebt. Einen Kokon baut auch SS. tipuliformis, die sich hinter 
dem Flugloch in einen weissen Gespinstkokon einschliesst. 
Dieser Kokon lässt sich jedoch nicht wie bei Zrochilzum und 
S. myopeformis von der Unterlage unbeschädigt lostrennen 
sondern erinnert in dieser Hinsicht mehr an den von Sciap- 
teron, der festsitzend ist. Sesia culiciformis baut einen wenig 


A B 


Fig. 6. Fluglöcher von Sesiiden. A. Das offen stehende Flugloch von 
Trochilium apiformis. B. Das mit einem Deckel geschlossene 
Flugloch von Sesia formiceformis. 


festen Kokon aus Holzfasern, der insofern interessant ist, 
dass er nach hinten zu eine Buärste langer Holzfasern trägt 
als Schutz gegen Feinde von hinten. Warscheinlich wird das 
Flugloch von dieser Art nicht von der Larve geöffnet, weil 
die Puppe sich besonders von hinten deckt, und sie erinnert 
dadurch an verschiedene Arten, die in einem Gipfelgang hinter 
einem vorbereiteten, aber nicht geöffneten Fluglech ihre Pup- 
penwiegen einrichten. .Sesza spheciformis, fuhrt ihren Gang 


N. A. KEMNER: DIE ENTWICKLUNGSSTADIEN EINIGER SESIIDEN. =$53 


nach der Oberfläche des kleinen Erlenstammes, worin sie 
gewöhnlich haust, hin, stopft den Gang hinter sich zu, und 
geht dann ohne Kokon, höchstens nach einer leichten Aus- 
kleidung der Wände der Puppenkammer zur Puppe uber. Auf 
gleiche Weise tut dieses S. scolieformais, die in der Birkenborke, 
und S. formiceformis, die in Salix-Ästen lebt. Die Puppen- 
wiegen dieser Arten werden nicht von den Larven geöffnet. 
Sie lassen eine dinne, äussere Schicht zuruck, welche die 
Puppe vor dem Schläpfen durch rotierende Bewegungen 
mittels ihres Frontalfortsatzes (vergl. unten) durchschneidet. 
Fig. 6 B zeigt eine Puppenhaut von S. formiceformis, die 
aus ihrem Flugloch in einem Sa/Zix-Aste herausragt. An ihrer 
Seite sieht man den Deckel des Flugloches, der von der Puppe 
fast ganz losgetrennt ist und wie eine Tir offen steht. 


Die Puppen. 


Die Puppen der Sesiiden sind s. g. halbfreie Puppen, das 
heisst, sie sind mehr beweglich wie die gewöhnlichen Puppen. 
Ihre Bewegungen sind jedoch in der Tat sehr beschränkt und 
das hauptsächliche ist, dass sie sich mit Hilfe der Abdominal- 
dorne vor dem Schläpfen aus ihren Puppenwiegen heraus- 
arbeiten können und aus dem Flugloch bis zu ihrer halben 
Länge herausragend dem Schmetterling Gelegenheit bieten, 
in die Freiheit auszukriechen. j 

Die Dornen-Reihen gehören somit zu den wichtigsten 
Ausrästungen dieser Puppen und sind gewöhnlich gut ent- 
wickelt. Sie kommen an den Abdominalsegmenten vor, und 
jedes Segment trägt gewöhnlich zwei Reihen. Das 2. 
Abd.-Segment trägt jedoch zwei Reihen nur bei Zrochilium 
(Fig. 7) und Sciapteron und das 7. bis 9. nur eine Reihe 
bei den Weibchen, das 8. bis 9. nur eine bei den Männ- 
chen. Maännliche und weibliche Puppen können also ein- 
fach ani dem! 7; "Segmente : erkannt' werden indem- die 
ersten dort 2 Dornen-Reihen zeigen, die letzten nur eine. 

Die Puppenspitze ist mit einem Kranze von grösseren 
Dornen ausgeröästet. In der Gattung Sesza ist dieser ge- 
wöhnlich von vier Dornen jederseits gebildet, die Dornen 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


variieren aber in der Grösse sowohl individuell als auch bei 
den verschiedenen Arten. Bei £ipuliformis sind sie z. B. 
relativ sehr klein, bei culiciformis dagegen grösser und zeigen 
dazu eine Neigung zur Spaltung, indem die beiden ventralen 
Paare hie und da in je zwei ungleich grosse Dorne gespalten 
sind. Bei Dipsosphecia sind auch vier jederseits vorhanden, 
besonders gross und wohlausgebildet. Bei Bembecia habe 
ich fänf Dorne jederseits gefunden.! Der fänfte ist wahr- 


Fig 7. Puppen von Sesiiden. 
A. Sesia formiceformis. B. und C. Trochilium apiformis. 


scheinlich durch eine Teilung zustandegekommen. Trochilizum 
hat 6 Dorne jederseits, wovon die vier ventralen oft zu je 
zwei zusammenstehen. . Sciapteron schliesslich hat gewöhnlich 
5 grosse Dorne jederseits, aber dazu einige kleinere, von 
welchen zwei oft ventral in der Mittellinie und zwei in dem 
Kranze stehen. 


1! Vergl. KEMNER 1; c, pag. 8, Fig. 8. CHAPMAN hat 6 Dornen bei 
Bembecia notiert (Notes on the pupa of Trochilium andrenaeformis LASP. 
Trans. Ent. Soc. London 1906 (Jan 1907) pag. 477). 


N. A. KEMNER: DIE ENTWICKLUNGSSTADIEN EINIGER SESIIDEN. 55 


Die Flägel sind kurz und reichen nicht äber das 4. Abd.- 
Segment hinaus. Beine, Antennen und Maxillen haben bei 
den verschiedenen Arten verschiedene Länge und bieten vor- 
zugliche Charaktere, um die verschiedenen Gattungen und 
Arten von einander zu unterscheiden. Die Maxillen sind 
z. B. besonders kurz bei ZTrochilium (Fig. 7 B), Sciapteron 
und Bembecia, und trennen diese Gattungen scharf von den 
ubrigen ab. (Vergleiche die schematische Ubersicht!) 

Von Interesse ist auch der Frontalfortsatz, eine chiti- 


A B 
Fig. 8. Puppen von Sesiiden. 
A. Die vordere Spitze von Sesia spheciformis. fr. Frontalfortsatz, 
es. sClypeus,12.:Oberlippe. 
B. Die vordere Spitze mit dem Frontalfortsatz von Sesia culiciformis. 


nöse Bildung in der Vorderspitze dieser Puppen; diese brau- 
chen sie besonders bei dem Herausarbeiten aus den Puppen- 
wiegen, und durch die verschiedenen Anspräche dabei haben 
sie verschiedene Gestalt angenommen. Die in gesponnenen 
Kokons ruhenden Larven brauchen diesen Aufsatz zum 
Zerschneiden ihrer Hälse. Puppen, die in nackten oder fast 
nackten Holzgängen ruhen, brauchen ihn, um damit das 
Flugloch zu öffnen. Bei einigen Arten ist dieser Fortsatz 
niedrig, eine runde scharfe Kante vor der vorderen Puppen- 


spitze bildend. So bei Trochilium (Fig. 7 B und C), Sciap- 


56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


teron, Sesia myopeformis, scolieformis, vespiformis und Dipso- 
sphecia ichneumoniformis. Bei anderen ist er hervorstehend 
uber den Scheitel hinausreichend. So bei Sesia spheciformis 
(Fig. 8 A), formiceformis (Fig. 7 A), tipuliformis und Bem- 
becia hyleriformis. Die hinter einem Holz- oder Rindendeckel 
ruhenden Puppen scheinen in den meisten Fällen höhere 
und schärfere Frontalausrästungen zu haben als die, welche 
hinter einem offenen Flugloch in einem Kokon ruhen. 

Eine andere auffallende Bildung des Puppenkopfes sind 
verschiedene Chitinspitzen unter dem Frontalfortsatze. Die 
Oberlippe ist bei mehreren Arten mit zwei nach vorne 
gerichteten Spitzen versehen. Gross und stark sind diese 
bei scolieformis, vespiformis, myopeformis, tipuliformis und 
formiceformis (Fig. 7 A), klein bei culiciformis (Fig. 8 B). 
Bei den anderen Arten ist die Oberlippe unbewaffnet. Bei 
einigen haben andere Partieen des Kopfes oder der Mundteile 
einen Ersatz dafär geliefert. Bei Bembecia hylerformis findet 
sich eine einzige scharfe Spitze auf dem Clypeus, oberhalb 
der dort vorkommenden vier Borsten. Bei Dipsosphecia wird 
eine derartige dort durch einen kleinen Höcker angedeutet. 

Bei Sesia spheciformis ist die Basalpartie der Labial- 
taster hervorstehend und in zwei gerundete Fortsätze geteilt 
(Fig. 8 A), und bei Zrochiltzum apiformis schliesslich ist die 
Basalpartie der Maxillen an jeder Seite winkelig mit einer 
scharfen Kante nach vorne herausstehend (Fig. 7 B u. C). 


Schematische UÖbersicht iber die Puppen der 
vorliegenden Arten. 
I. Die Maxillen kurz, nicht oder unbedeutend uber die 


'Tärsen desjersten -Beimpaaresohinatusrerehendys =ucte. 
—. Die Maxillen länger, bis zur Spitze der Flägel oder äber 


dieselinausretehen die revs ste 105 Ret ds N NAT de 4. 
2. Das 2. sichtbare Abdominalsegment mit zwei Dornen- 
reihen,, Der: Frontalfortsatzigerundetoes soma en 3. 


—. Das 2. sichtbare Abdominalsegment mit einer Dornen- 
reihe. Der Frontalfortsatz spitz, dreieckig. Clypeus mit 
einer herausstehenden Chitinspitze Bembecia hyleiformis. 


10. 


N. A. KEMNER: DIE ENTWICKLUNGSSTADIEN EINIGER SESIIDEN. 57 


Die Maxillen sehr kurz, reichen nicht uber die Tarsen 
des ersten Beinpaares hinaus, ihre Basalpartie bei jeder 
Seite winkelig vorgezogen, herausstehend 

Trochilium apiformäis. 
Die Maxillen länger, reichen uber die Tarsen des ersten 
Beinpaares hinaus, ihre Basalpartie nicht herausstehend 
SAR 0 SL IN VIN Br DEE nan daa Sciapteron tabaniformis. 
Die Oberlippe oberhalb der Maxillen unbewaffnet...... 5. 
Die Oberlippe vorne in zwei Chitinspitzen ausgezogen 6. 
Der Frontalfortsatz hoch herausstehend, mit einer zungen- 
anniehentmittlere nn batrtierse ska ent Sesia spheciformas. 
Der Frontalfortsatz niedrig, nach der Mitte zu fast unmerk- 
lichite ro htEEester a sine Dipsosphecia ichneumoniformis. 
Der Frontalfortsatz mit einer verlängerten Mittelpartie 
uber idenscheitelöherausstehendende ss Cesare Je 
Der Frontalfortsatz ohne verlängerte Mittelpartie, nicht 
uber denScheiteliheraustagende--—=s-w ra RraAogde 8. 
Die Spitze des Frontalfortsatzes geteilt, 2-spitzig. Die 
Puppe klein, 7—8 mm. lang ............... Sestia tipuliformis. 
Die Spitze des Frontalfortsatzes quer abgeschnitten. Die 
Puppe grösser, 14—15 mm. lang.... Sesia formiceformais. 
Der Frontalfortsatz ist ein stumpfer, ventralwärts gerich- 
teter, Kegel in eine eckige Spitze auslaufend. Die: Be- 
waffnung der Oberlippe sehr schwacH Sie Sesia 
culiciformas. 
Der Frontalfortsatz ganz ohne Spitze, eine gebogene 
scharfeskantenbildend sa Coraskt Hlinka vg; 
Der Scheitel hinter dem Hrontaklansttet annden: Seiten 
der erhöhten Mittellinie tief eingedräckt Seszia myopaeformis. 
Der Scheitel hinter dem Frontalfortsatz nicht tief einge- 
eltuckt:PiecMittellinie niedrigeflpa er cg TO: 
Die Maxillen reichen bis zu der Spitze Her klase des 
2. Beinpaares, uber die Antennen hinaus Sesia vespiformas. 
Die» Maxilleniverreichen: die ' Spitzesder Tarsensdesn2. 
Beinpaares nicht, kärzer als die Antennen Seszia scolieformis. 


Die Larve der Termitoxenien entdeckt! 
Vorläufiger Bericht. 
Von 


N. A. Kemner. 


Während meines Aufenthaltes auf Java 1920—1921 be- 
nutzte ich die Gelegenheit, die bis jetzt wenig bekannten 
Termiten dieses Landes biologisch zu studieren, und hatte 
dabei das Gliäck, eine ganze Reihe interessanter Termitophilen 
zu erbeuten. Uber diese werde ich später näheres mitteilen, 
vorläufig will ich nur öber einige besonders auffallende 
Beobachtungen uber die Termitoxenien meines Materiales 
einen kurzen Bericht geben. 

Die Termitoxenien, diese sonderbaren physogastren Dip- 
teren, die zuerst von WASMANN 1900 nach von Suädafrika 
und Vorderindien stammendem Material beschrieben wurden, 
gehören noch zu den merkwärdigsten der bisjetzt bekannten 
Insekten. Noch merkwärdiger sind sie aber dadurch geworden, 
dass ihr geehrter Beschreiber ihnen verschiedene sehr selt- 
same Eigenschaften wie z. B. Ametabolie zugeschrieben hat, 
Figenschaften denen bis jetzt Beweise fehlen, die aber doch 
stets angefuhrt werden. Von Java her sind diese Tiere schon 
bekannt,indem BUTTEL-REEPEN sie dort 1911—1912 sammelte, 
und SCHMITZ sein Material 1916 beschrieb (Zool. Jahrb. 
Abt. Syst. Bd. 39). Wenn mein diesbezägliches Material 
auch interessante Neuheiten enthält, erscheint es mir jedoch 
noch mehr interessant dadurch, dass ich schliesslich, durch 
ungesparte Mihe, von ein paar Arten so viel Material zu- 
sammenbrachte, dass ich Gelegenheit fand die Gewohnheiten 
dieser merkwärdigen Tiere näher zu studieren; schliesslich 
war es mir möcglich, eine Art so weit zu treiben, dass ich 
aus ihren Eiern Larven bekam. Es handelt sich um 7Zermi- 
toxenia punctiventris SCHMITZ, die ich durch geeignete Sam- 
melmethoden mehrmals in Anzahl erhielt. 


N. A. KEMNER: DIE LARVE DER TERMITOXENIEN ENTDECKT! 59 


Bei meinen Zuchtungen konnte ich bald konstatieren, 
dass die bis jetzt angenommene Lebensweise dieser Tiere 
nicht mit den wirklichen Verhältnissen ubereinstimmt und 
dass verschiedenes daran zu korrigieren ist. WASMANN hat 
in diesem Falle, wie es mit den tropischen Termiten- und 
Ameisengästen meistens geschieht, aus den morphologischen 
Verhältnissen der Tiere gewisse Schlusssätze uber die Lebens- 
weise gezogen. Er stellt also fest, dass diese missgestalteten 
Fliegen von ihren Wirten getragen werden, und dass die 
Flägelstummel sogar als ein besonderes Transportorgan dabei 
gebraucht werden, oder beim Gehen als Balancierorgan funk- 
tionieren (Vergl. WASMANN: Zur näheren Kenntniss der 
termitophilen Dipterengattung Zermäitoxenza WASM. 5. Int. 
Zool:tCongress -Berlin 1901, >Jena "1902; pag. 855): Nickts 
ist aber unrichtiger, und die Sache braucht eine Widerlegung, 
weil derselbe geehrte Verfasser zwar später (Zool. Jahrb. Abt. 
Syst. Bd. 17, 1903, pag. 152) eine briefliche Mitteilung von 
ASSMUTH zitiert, wo dieser nach eigenen Beobachtungen in 
der Natur die neuentdeckte Art 'ZTermitoxenia Assmuthi 
WASM. als guten Läufer bezeichnet, aber diese Beobachtung 
nur als eine weitere Stätze fär seine Balancierhypotese ver- 
WEtte ts mERISA0tralso, NSSMUTEHEX erstrzitiertend (IXCkp.r5s2): 
»Die kleinen weissen Tiere fanden sich ziemlich tief im 
Nestinnern bei den jungen Larven der Termiten. Sie sind 
ziemlich gute Läufer trots ihres dicken Körpers; wenigstens 
sind sie viel lebhafter als die jungen Termiten, die mit ihnen 
gleiche Farbe haben« und fährt fort: »Diese Beobachtung 
bestätigt meine schon fräher ausgesprochene Ansicht, dass 
die Appendices thoracales von Termitoxenia beim Laufen 
als Gleichgewichtsorgane (Balancierstangen) dienen, worauf ihre 
basale Musculatur hindeutet« Die WASMANN'sche Ansicht 
wird nunmehr auch in den populären Darstellungen zitiert. 
Nichts ist aber, wie gesagt, unrichtiger als die Behauptung, 
dass diese Tiere umhergetragen werden oder Balancierstangen 
beim Herumlaufen brauchen. In der Tat sind sie geschickte 
Läufer, die fast wie gewöhnliche Fliegen laufen, ebensogut 
sogar mit dem Körper nach unten, also in hängender Stellung, 
und das auch, wenn ihr Hinterleib ganz von Eiern gefullt ist. 
Sie laufen viel schneller als die erwachsenen Termiten 


60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


selbst, und wenn man sie nur einmal in ihrer natärlichen 
Umgebung gesehen hat, ist jede Rede von Balancieren und 
Umhertragung ausgeschlossen. 

Der spitze Rässel der Termitoxenien hat weiter Veran- 
lassung zur Annahme einer parasitischen Lebensweise gegeben, 
indem diese Tiere nach WASMANN (Zermitoxenia etc. I. Teil. 
Zeit. wiss. Zool. Bd. 37, p. 015) ihre Nahrung als Ektopara- 
siten aus der Termitenbrut beziehen. Gegen diese Auffassung 
hat BUGNION opponiert ( Termitoxenia. Ann. Soc Ent. Belg. 
Tom 57, 1913), weil er in dem Darme dieser Tiere Conidien 
der Termitenpilze fand. Er behauptet wegen dieses Fundes, 
dass die Termitoxenien einfache Commensalen sind und wie 
die Termiten nur vegetabilische Nahrung nehmen. SCHMITZ 
stellt sich 1916 auf die Seite WASMANN's, und meint, dass 
die Pilzsporen aus der Termitenbrut beim Aussaugen der 
Larven mit aufgenommen werden können. 

Beide Ansichten sind nun nach meiner Auffassung nicht 
richtig. Nach meinen Befunden halten sich die Termitoxenien 
oft und gern, wenn ungestört, in der Nähe erwachsener 
Termitenarbeiter auf. Sie laufen gern unter ihnen, eilen 
geschwind zwischen ihre Beine und stecken dabei mitunter 
ihren immer nach oben gerichteten Saugrässel blitzschnell 
zwischen die Mundegliedmassen der Termitenarbeiter hinein 
und saugen ihnen den Mundinhalt ab. Dabei können natör- 
lich leicht Pilzsporen aus der gewöhnlichen Nahrung der 
Termiten mitfolgen. Die merkwärdige Richtung des Saugräs- 
sels dieser Tiere bekommt durch diese Beobachtung eine 
genuägende Erklärung. Eine parasitische Lebensweise wärde 
wohl dagegen keine derartige Richtung des Riässels her- 
vorgerufen haben. Die Gattung Odontoxenia SCHMITZ, die 
keinen so stark nach oben gerichteten Rissel hat, muss 
vielleicht damit zufrieden sein, die Termiten abzulecken. 
Leider waren Repräsentanten dieser Gattung in meinen Sam- 
mellokalen zu selten, um Beobachtungen anstellen zu können. 

Im Frähjahr 1921 ist es mir scbliesslich gelungen, mit 
der Biologie dieser Tiere so weit zu kommen, dass die dick- 
leibigen Weibchen in meinen Zuchtgläsern Eier legten. Und 
aus diesen FEiern habe ich Larven gezuchtet, ganz normale 
Fliegenlarven! Die WASMANN'sche Hypothese iber eine 


N. A. KEMNER: DIE LARVE DER TERMITOXENIEN ENTDECKT! ÖT 


Ametabolie der Termitoxenien, in vielen Schriften angefährt, 

ist also gefallen. Im Jahre 1913 hat WASMANN zwar, wahr- 

scheinlich auf Veranlassung seiner Kollegen PANTEL und 

DE SINETY, wie in der Frage des noch unbewiesenen Herma- 

phroditismus dieser Tiere, selbst Zweifel geäussert, ob seine 

Hypothese tuber Ametabolie genägend begrändet sei (Vergl. 

WASMANN, Revision der Termitoxeniine& von Ostindien und 

Ceylon" Ann. Soc EntytBelgtaron 3, p.r22)5SCHMITZAS: Je 

fuhrt sie doch 1916 ohne Kritik an (SCHMITZ l. c., p. 235) und 

in den populären Darstellungen wird diese schon von Anfang aus 
aller Beweise und sogar auch Wahrscheinlichkeit ermangelnde 

Hypothese bereits zitiert (Vergl. Brehms Tierleben 1915). 

In der Tat haben diese Tiere also Larven wie andere 

Phoriden, und die Puppe wird wohl auch bald entdeckt 

werden. Die Larven lebten bei mir an der Termitenbrut, 

also wahrscheinlich ektoparasitisch, leider konnte ich sie nicht 
zur Verpuppung bringen. Meine Zurickreise nach Europa kam 
dazwischen, und Zeit, um noch weitere Erfahrungen im Zächten 
dieser Tiere zu erwerben, stand mir leider nicht zu Gebote. 

Ein mehr ausfuhrlicher Bericht uber meine Beobachtungen 
und mein Material zur Kenntnis der termitophilen Dipteren 

Javas ist in Ausarbeitung. 

Vorläufig wird konstatiert: 

1) Die Termitoxenien sind nicht ametabol. Aus den Eiern 

von Termitoxenia punctiventris SCHMITZ. schläpften Lar- 

ven wie bei anderen Dipteren. 

Die Termitoxenienlarven lebten in meinen Versuchen an 

Termiteneiern, wahrscheinlich parasitisch. 

3) Die Imagines der Termitoxenien leben nach meiner Beob- 
achtungen nicht parasitisch. Ihr nach oben gerichteter 
Saugräössel ist ein vorzäöglicher Apparat, um von unten 
den Mundinhalt der Termitenarbeiter abzusaugen. 

4) Die Termitoxenien sind geéeschickte Läufer, die auch in 
hängender Stellung geschwind herumlaufen, und garnicht 
getragen werden oder mit den Flägelstummeln als Balan- 
cierorgan herumbalancieren. 


N 
Ne 


Eine Kollektion von Wasserkäfern aus 
Åland. 
Von 


G. Falkenström. 


In einer Käfersammlung der entomologischen Abteilung 
der hiesigen »Zentralanstalt fär landw. Versuchswesen«, die 
Prof. A. TULLGREN mir gätigst zur Bestimmung tberliess, 
befand sich auch eine kleine Sammlung aus dem åländischen 
Archipel. Diese Kollektion entstammt von Einsammlungen, 
die Kand. HÅKAN LINDBERG in Helsingfors 1919 während 
etwa 6 bis 7 Wochen von Mitte Juni dort bewerkstelligt 
hatte. Uber seine Reise nach Åland hat Kand. LINDBERG 
ein. kurzes, » Berättelse» in Medd. Soc. pro Fauna et Flora 
fenn., 1920—21 gegeben. Mit der Bekanntmachung des Er- 
gebnisses der Reise (mehr eingehend behandelt) scheint es, 
leider, einstweilen anstehen zu mössen. Unabhängig davon 
hat indessen Kand. LINDBERG mir wohlwollend gestattet, 
dass ich das Ergebnis meiner Untersuchung der hiesigen 
Sammlung in Druck gehen lasse, wofiär ich ihm hier meinen 
besten Dank ausspreche. 

Diese Sammlung enthält wohl nicht Repräsentanten 
sämtlicher Arten, die Kand. LINDBERG aus Åland mitgebracht 
hat, därfte aber nichtdestoweniger Interesse genug be- 
zuglich der Kenntnis der Wasserkäferfauna dieseér Insel- 
gruppe darbieten. Åland ist wohl einer und der wichtigste 
der Wege, welchen die In- und Auswanderung der Fauna 
zwischen Schweden und Finnland, resp. Ost-Europa, folgt. . 
Infolgedessen ist die erweiterte Kenntnis der Fauna dieser 
Inselgruppe von grundlegender Bedeutung, um die Zusammen- 
setzung des Tierbestandes des östlichen Mittel-Schwedens und 
Säd-Finnlands richtig erklären zu können. 


G. FALKENSTRÖM: WASSERKÄFER AUS ÅLAND. 63 


In seinem Catal. coleopt. Faunae fenn., 1900, hat Prof. 
J. SAHLBERG 73 Arten und 6 Varietäten von den Familien 
Haliplide, Dytiscide und Hydrophilide (ausser der Subfam. 
Spheridiini), der Fauna Ålands zugehörig und heute noch 
bestehend, aufgenommen. Von diesen allen enthält diese Kol- 
lektion 30 Arten und I Varietät gemeinsam mit SAHLBERG's 
Catalogus, dazu aber nicht weniger als 17 Arten und 2 Varie- 
täten, neu fär Åland, wodurch also die Anzahl der Repräsen- 
tanten oben genannter Familien auf Åland auf 98 erhöht wird. 

Der Inhalt der Kollektion verteilt sich, wie folgt, und 
die för das Faunengebiet neuen Formen sind mit einem 
Asteriskus bezeichnet. 


1. Haliplus confinis STEPH. — 4 ex., Jomala. 
2 » ruficollissDES GEER. — 5 ex., Ekerö. 
3 » » var. Q multipunciatus WEHNCKE. 


Sex Saltvik 

Diese Varietät ist weder aus Åland noch aus Finnland 
bisher bekannt. Man kennt sie nur aus Nord- und Mittel- 
Deutschland samt Säd-Frankreich, als sporadisch vorkommend. 

Sie schliesst sich ziemlich nahe den grösseren Exemplaren 
der Hauptart an, unterscheidet sich aber von diesen durch ihre 
robustere Form, durch schärfer skulptierte Basalstriche des 
Halsschildes und durch die Mikropunktur der Flägeldecken, 
die sich auf ein schmales Feld längs der Seitenkanten der- 
selben einschränkt. 

Sämtliche 3 Ex. sind je 2,75 mm lang, zwei mit Flecken 
auf den Flägeldecken, eins ohne. Die Makropunktur der- 
selben kräftig; Prosternum grob punktiert, zwischen den Vor- 
derhöäften leicht gefurcht. Die Basalpunkte der 3—5 Punkt- 
reihen der Fliägeldecken vergrössert, bei den beiden gefleckten 
Exemplaren asymmetrisch, bei dem Ungefleckten symmetrisch. 

Laut ZIMMERMANN (Arch. f. Naturg., 83 Jahrg. 1917, 
Abt. A) soll diese Form keine vergrösserte Basalpunkte 
haben und sich dadurch u. a. von AH. Heydenz WEHNCKE 
unterscheiden. Ich will indessen vermuten, dass wie bei der 
Hauptart ryficollis ebenso bei der Varietät einzelne Exemplare 
vergrösserte, ja symmetrisch geordnete Basalpunkte auf- 
weisen können. 

4." Haliplus immaculatus GERH. — 3 Ex., Finström. 


64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Sämtliehe 3,Ex. sind! $fwzWeiije3 mm,idas dritter27smm 
lang. Auf einem der grössten Exemplare hat die schwarze 
Liniierung der Flägeldecken, schärfer besehen, eine Tendenz, 
sich vorwärts in einzelnen schwarzen Punkten aufzulösen, 
ohne dass ich dadurch das Exemplar zu eine andere Art 
uberfähren kann. 


5." Haliplus flavicollis STURM. — 1-Ex. Ekerö. 


6. » variegatus STURM. — I Ex. Ekerö. 

7.+ Bidessus geminus F. — 1 Ex. Hammarland. 

SH » hkamulatus GYLL. — 1 Ex. Hammarland. 

9." Coelambus Marklini GYLL. — I Ex. Ekerö. 

10. Hydroporus obscurus STURM. — I Ex. Ekerö. 

I. » melanocephalus MARSH. — I ex. Ekerö. 

2; » erythrocephalus L. — 1 Ex. Ekerö. 

132 » » var. Q deplanatus GYLL. 
— 1 Ex. Finström. 

14. » tristis PAYK. — I Ex., Sund, I Ex. Ekerö. 

TAS » nigrita F. — 1 Ex. Sund. 

LÖ: » pubescens GYLL. — I Ex. Ekerö. 

IE > planusAiEs Mm Ex: Jomala! 

18. Graptodytes granularis LL. — 1 Ex. Ekerö. 

19. Deronectes griseostriatus DE GEER — 3 ex. Ekerö. 

2085 > halensis E. — 1 Ex. - Saltvik. 

21. Gaurodytes paludosus F. — 1 Ex. Hammarland. 

2005 » congener ”THUNB. — I Ex. Finström. 

20 » chalconotus PANZ. — 2 Ex. Saltvik, 

3 Ex Sund. 

24." Eriglenus labiatus BRAHM — 3 Ex. Ekerö. 

25. Jtlybius aterv DE GEER — I Ex. Finström. 

2055 » — obscurus MARSH. — I Ex. Saltvik. 

Dif » Subeneus ER. -— 1 Ex. Ekerö. 


In Ent.: Mitt; Bd; VI -1orz- hat Rs ScHokzZnachemigen 
Exemplaren aus Lappland eine neue Art, I. lapponicus, auf- 
gestellt. Laut der gegebenen Beschreibung der Art stimmt 
sie im Wesentlichen mit /. subeneus gut uberein, unterscheidet 
sich aber von diesem durch kleinere Grösse (8,;—10 mm 
lang), schmälere Form, hellere Färbung u. a. m. 

Das Exemplar aus Åland ist 10 mm lang und schmal 
in der Form, in beiden Hinsichten auffallend von den Z. sube- 


G. FALKENSTRÖM: WASSERKÄFER AUS ÅLAND. 65 


neus abweichend, die in hiesigen Gegenden gefangen werden 
können. In einer Sammlung aus Lappland (Torne Träsk), 
die ich vor mir habe, stecken 2 Exemplare von JIlybius, 
welche mit dem Ålands-Exemplar vollständig äbereinstimmen. 

Da sämtliche 3 Exemplare die gewöhnlichen Hauptmerk- 
male des Z. subeneus aufweisen, bin ich in keinem geringsten 
Zweifel, dass hier wirklich diese Art vorliegt. Es ist nämlich 
nicht ungewöhnlich, dass eine Art aus nordlichen Regionen 
in kleinerer Grösse, in etwas anderer Form und Farbe (z. B. 
rufino-Farbe, mehr oder weniger verbreitet) auftritt als die- 
selbe Art aus mehr sädlich gelegenen Gegenden, resp., dass 
eine Serie von Exemplaren einer Art aus Norden eine viel 
grössere Variation in verschiedenen Richtungen unter den 
Exemplaren aufweist als eine Serie derselben Art aus Ge- 
genden mit besserem Klima und mit mehr gleichförmigen 
Bedingungen besonders fur die Entwicklung der Larven. 

Meines Erachtens bieten also die von SCHOLZ angefuhrten 
Abweichungen keinen reellen Grund zu einer Aufteilung der 
von alters her auch aus Lappland bekannten Art, I. subeneus 
ER., sondern es muss sein JL. lapponicus unter die Synonyme 
von I. subeneus verwiesen werden. 

28. Ilybius” guttiger GYELY ==4 19 BE Saltvik: 


29. >» — Onrescens "THOMS. — I Ex. Ekerö. 
30. >»  fuliginosus F. — 1 Ex. Saltvik. 
JL: SIA fenestkatusmEie ITrExpEkerö: 
32. FRhantus notatus F. — 1 Ex. Finström. 
23 >»  Suturellus HARR. — 1 Ex. Finström. 
SAT » — exsoletus FORST. — I Ex. Finström. 
35." Colymbetes striatus LL. — 1 Ex. Finström. 
36." Helophorus agqguaticus I. 
var. equals THOMS. — 1 Ex. Ekerö. 
SVE » brevipalpis BEDEL — 1 Ex. Saltvik. 
38." » griseus HERBST. — 2 Ex. Finström. 


Diese, Art list laut El LINDBERG in: Medd. Soc: pro 
Fauna et Flora fenn., 1919—20 erst neuerdings in Finnland 
(Lojo) angetroffen worden. 

Die von J. SAHLBERG in seinem Cat. col., 1900 zitierte 
Art, H. griseus HERBST, auch mit Åland als Fundort, ist, wie 
bekannt, eine andere Art, näml. H. brevipalpis BEDEL. 


5 — 2258. Entomol. Tidskr. Årg. 43. Häft. 2 (1922). 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


39. Helophorus gramularis 1. — 1 Ex. Ekerö. 

40. » viridicollis STEPH. — 1 Ex. Ekerö. 
AT > strigifrons THOMS. — I Ex. Jomala. 
2. ÖOchthebius impressus MARSH. — 2 Ex. Saltvik. 
43. » marinus PAYK. — 1 Ex. Jomala. 

44. Enoplurus spinosus STEV. — 1 Ex. Finström. 
45." Enochrus melanocephalus OLIV. — 1 Ex. Jomala. 
46. Philydrus minutus F. — 1 Ex. Finström. 

ATG » frontalis ER. -— 1 Ex. Finström. 

AASE > fuscipennis "THOMS. — 1 Ex. Finström. 
49. > Sahlbergi FAUV. —:21Ex: Ekerö?! 


Diese Artist vermutlich in FAUVEL'S Faune Gallo-Rhénane, 
1868, beschrieben worden. Leider ist diese Arbeit in keiner 
schwedischen Bibliothek erhältlich, wofär ich diese Art vorläufig 
allein fide J. SAHLBERG (Cat. col. 1900) zitiere. 

Ph. Sahlbergi FAUV. scheint nichts mehr als den Namen 
gemeinsam mit dem Ph. Sahlbergi KUW. zu haben. Er ist 
derjenige, den J. SAHLBERG fräher (Enum. col. palpicornium 
fenn., 1875) als Ph. marginatus DUFT. gedeutet hatte. Dieser 
ist, wie bekannt, synonym von Cymbiodyta marginella F. 
Die beiden vorliegenden Exemplare (J und 9) sind aber 
laut heutiger Auffassung wahre Philydrus. 

Ph. Sahlbergi FAUV. ist weder von GANGLBAUER (Käf. 
Mittel-Eur., 1904) noch von PH. ZAITZEV (Catalogue des Coléop- 
teéres aquatiques etc., 1908) zitiert worden. Hoffentlich werde 
ich später Gelegenheit finden, noch einmal auf diese sehr 
interessante Art zurickzukommen. 

Sie steht wohl PA. fuscipennis am nächsten, ist aber 
kleiner, länglicher, auf den Flägeldecken dichter und tiefer 
punktiert, viel dunkler in Farbe, schwarzbraun bis schwarz, 
mit etwas helleren Seitenkanten der Flägeldecken und mit 
schwarzem Kopf, beim $$ mit je einem gelben Fleck vor 
den Augen. Die Oberlippe in beiden Geschlechtern schwarz. 
Ihr Aufenthaltsort ist, laut brieflicher Mitteilung von Kand. 
LINDBERG, ganz spezifisch, nämlich die" Felsentämpel am 
Meeresspiegel, wo Ph. fuscipennis nie vorkommen sollte. 

50.5 Philydrus bicolor F. — 1 Ex. Jomala. 

Si. Cymbiodypta marginella F.— 1 Ex. Finström. 


Litteratur. 


ALB. TULLGREN och EINAR WAHLGREN: Svenska insekter, 
En orienterande handbok vid studiet av vårt lands insektfauna. 
P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm. 4:0o. Andra häftet: 
256 sidor, 3 tavlor, 221-textfigurer. - "Tredje häftet: 380 sidor, 
3 tavlor, 284 textfigurer. 

Det med stort intresse motsedda tredje och sista häftet av 
ovanstående arbete har nyligen utkommit. Ett för svensk ento- 
mologi synnerligen viktigt verk har härmed blivit avslutat, varför 
en erinran om innehållet kan vara på sin plats. Då första häftet 
redan förut blivit anmält i denna tidskrift (1920; pp: 147— 149), 
inskränker jag mig här till att säga ett par ord om de två sista. 

»Svenska insekter> har blivit väsentligt omfångsrikare än 
vad som antyddes i första häftet, i det att såväl andra som sär- 
skilt tredje häftena avsevärt överskridit det beräknade sidantalet. 
Det är ej förvånande, att priset då ej kunnat hållas inom den 
beräknade ramen utan sprungit upp betydligt (32 resp. 38 kr. 
för häftena 2 och 3), men innehållet har naturligtvis också blivit 
så mycket rikhaltigare. 

I andra häftet avslutas Neuroptera. Dessutom innehåller 
häftet följande ordningar: Mecoptera, Trichoptera, Coleoptera, 
Strepsiptera och större delen av Lepidoptera. I tredje häftet 
avslutas ÄLepidoptera samt behandlas Diptera, Suctoria och 
Hymenoptera. Härav ha Coleoptera, Strepsiptera och Hymenoptera 
bearbetats av prof. TULLGREN, de Övriga av lektor WAHLGREN. 

De båda häftena åtföljas vardera av 3 färgplanscher, som i 
det stora hela äro mycket lyckade. Särskilt livfull synes mig 
tavlan 9. I några fall ha färgerna ej fullt kommit till sin rätt, 
som t. ex. hos FRhagium mordax och Plagionotus arcuatus på 
tavla 5, en i övrigt god plansch. Illustrationsmaterialet i texten 
är ypperligt och ofta tillika intressant ur biologisk synpunkt. 
Som exempel må endast framhållas sandjägarlarven i sitt grävda 
rör (fig. 157), Alsophila-honan, som vaktar sin äggsamling (fig. 
297), barkborrarnas gnagfigurer, den synnerligen vackra bilden 
av en nyss utkrupen, på sin kokong sittande Anthrocera (fig. 3009) 
och den av myror besökta Ap/hritis-larven (fig. 425). Däremot 
synes mig bilden av fjärilmyggorna (fig. 375) dålig. Fotografien 
kan ju ej alltid ersätta teckningen; särskilt svåra att fotografera 
äro skalbaggarna, av vilka dock flera lyckats ganska bra. 

Beklagligtvis ha genom förbiseende några insektsläkten icke 
kommit med. Så t. ex. saknas bland Coleoptera de för våra nord- 
liga områden karaktäristiska Stenotrachelus TLATR. och Upsis F., 
tillhörande familjerna Melandryide resp. Tenebrionide. 

Tredje häftet avslutas med en litteraturförteckning, ett namn- 
register samt rättelser och tillägg. Litteraturförteckningen är 


68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


uppställd på ett mycket praktiskt sätt och torde i avsevärd grad 
höja arbetets värde som »orienterande handbok». Den litteratur, 
som anföres, är synnerligen rikhaltig och lämnar en god väg- 
ledning för den, som med »Svenska insekter» som utgångspunkt 
vill närmare sätta sig in i den svenska insektfaunan. Även fack- 
entomologen kan dock stundom ha nytta av en dylik förteck- 
ning. Den omfattar en allmän del samt speciell litteratur för 
de särskilda ordningarna. Det ligger i sakens natur, att specia- 
listen här saknar ett eller annat arbete, som han skulle ha önskat 
se upptaget. I stort sett är emellertid urvalet rikligt och väl träffat. 
Författarna ha härmed fullbordat ett arbete, som blir oum- 
bärligt för varje entomolog, men som även av icke fackmannen 
bör hälsas med glädje och tillfredsställelse tack vare sin rediga 
och modärna uppställning, sina tilltalande bilder, smakfulla ut- 
styrsel och vägledande litteraturöversikt samt i egenskap av den 
första samlade framställningen av vår rika och intressanta in- 
sektvärld. O. Lundblad. 


Danmarks Fauna. 25. LAVRIDS JORGENSEN. Bier. G. E. C. 
Gads Forlag. Koebenhavn 1921. 32 Afbildninger. 

Den i »Danmarks Fauna» sist utkomna entomologiska delen 
med ovanstående titel utgör icke endast en synnerligen väl- 
kommen, tidsenlig översikt över vårt södra grannlands bi-fauna, 
utan torde också med fog kunna rekommenderas till vidsträckt 
användning vid bestämmandet av våra egna bin. Huvudvikten 
har författaren lagt på texten, som är mycket fyllig, med icke 
blott skilda examinationstabeller, utan även särskild beskrivning 
över hannar och honor, medan däremot figurerna äro fåtaliga. 

En jämförelse med vår svenska bi-fauna visar, att denna är 
något fattigare än den danska (213 svenska arter mot 217 
danska). Av släktena Apis (1), £ucera (1), Trachusa (1), Heri- 
ades (4), Biastes (1), Epeolus (3), Panurgus (2), Rhophites (1), 
Dufourea (2), Halictoides (2), Melitta (3) och Sphecodes (8) hava 
vi lika många och samma arter i de båda - länderna. Hos oss 
förekomma släktena Dioxys (1), Ceratina (1) och Panurginus (1), 
vilka ännu ej anträffats i Danmark. Härav torde dock åtminstone 
de två förstnämnda kunna påträffas där. Däremot kan Danmark 
ej uppvisa något släkte, som icke också är företrätt hos oss. 
Släktena Megachile (9), Stelis (4), IVomada (23) och Colletes (8) 
ha lika många, ehuru delvis andra arter i de båda länderna. 
Danmark äger här de mera sydliga Nomada braunsiana, Megachile 
apicalis och maritima medan Sverige har den nordligt alpina 
Megachile lapponica. Av följande släkten har Danmark talrikare 
arter än vi: ÅAnthiophora (6 mot 5), Melecta (2 mot 1), Anthidium 
(3 mot 2), Macropis (2 mot 1), Anthrena (45 mot 40), Halictus 
(28 mot 21) och Prosopis (17 mot 11). Det större antalet danska 
arter inom dessa släkten beror huvudsakligen på förekomsten 


LITTERATUR. 69 


av en del sydliga former, som inom Danmark nå (eller i varje 
fall äro nära) sin nordgräns (exempelvis Anthidium strigatum, 
Macropis fulvipes [av några ansedd blott för en var. av labiata], 
Anthrena cyanescens, Å. labiata, Halictus costulatus, Prosopis cor- 
nuta, P. idypearis, P. sinuata, P. variegata, P. punctulatissima). 
Dock ha vi även inom nämnda släkten några arter, som Dan- 
mark saknar och varav åtminstone en (ÅAnthrena violascens) synes 
vara en nordlig art. De återstående släktena ha däremot tal- 
rikare representanter hos oss än i Danmark. Detta gäller således 
om Dasypoda (3 mot 2), Coelioxys (8 mot 5), Osmia (17 mot 14), 
Psithyrus (7 mot 6) och särskilt Bombus (21 mot 15). I synnerhet 
inom sista släktet beror vår större artsumma på förekomsten av 
vissa arktiska (B. consobrinus, B. hyperboreus, B. kirbyellus) eller 
arktiskt-alpina (5. alpinus, PB. lapponicus, B. mastrucatus) arter. 
Mot dessa har Danmark endast att uppställa den centraleuro- 
peiska B. pomorum. Av Psithyrus äga vi den arktiskt-alpina 
P. lissonurus och av Osmia den nordligt-alpina O. tuberculata. 
I övrigt torde däremot skillnaden mellan det svenska och danska 
artbeståndet blott vara skenbar, d. v. s. bero på brister i känne- 
domen om de båda ländernas faunor. Bl. a. då det gäller att 
utreda huru härmed förhåller sig torde »Bier»> kunna bidraga 
till att rikta uppmärksamheten på dylika frågor och genom sina 
rediga artöversikter vara en god vägledning vid bestämningar. 
O. Lundblad. 


Smärre meddelanden och notiser. 


Ett massuppträdande av en för Sverge ny sjöslända 
(Plecoptera). — Så vitt jag har mig bekant, har ej någonsin 
förut i litteraturen omnämnts något fall av massförekomst av 
plecopterer i vårt land. Utomlands hava emellertid dylika feno- 
men observerats, att döma av en uppgift av WESENBERG:LUND i 
»Insektlivet i ferske Vande>», där han pag. 11 på tal om plecop- 
terernas svärmning tidigt på våren säger: »ja, der gives Exempler 
paa, at Snemarker har veret sorte af Perlider>. Då det väl är 
troligt, att observationer av detta slag äro rätt sparsamma, har 
ett meddelande, som nyligen kommit mig tillhanda, ett visst in- 
tresse, så mycket dess mer, som de uppgifter jag fått äro syn- 
nerligen utförliga. 

I brev av den 17/4 1922 skriver sysslomannen vid Hola 
folkhögskola vid Prästmon (AÄngermanland) MAGNUS STATTIN 
följande: »”Torsdagen den 13 april på morgonen rådde ett här- 
ligt värmande solskensväder, men vid 1i1-tiden på f. m. följde 
ett intensivt regnväder, som pågick till fredagseftermiddag. Temp. 
c:a + 4” — + 10”. Vid allmänna vintervägen från Torsåker till 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Boteå (Ångermanland) iakttogs på älven (Ångermanälven) vid 
Prästbäckens ångbåtsbrygga i Torsåker på fredagseftermiddag 
detta fenomen, att snön på ett område av c:a 1 km. i längd 
och ett hundratal meter i bredd var översållad med massor av 
insekter — — — De hoppade i snön 1 olika riktningar och ha 
förblivit kvar under flere dagar, — — — på vissa ställen kunde 
deras antal uppskattas till minst ett tusental pr kvmtr. — — — 
Snön ligger djup, minst !/2 meter, och någon väsentlig tö har 
det icke varit vid tiden för denna iakttagelse i våra trakter. — — — 
Vidare kan tilläggas, att de icke, trots förföljeise förmåddes 
lyfta sig till flykt.» 

Med anledning av detta brev sände jag hr S. material för 
insamling i sprit av djuren och erhöll sedermera ett 5o-tal sådana 
tillika "med « ytterligare: , ett. brev, varur jag "eiterar följande: 
»Några dagar efter deras första iakttagande rådde värme och 
solsken, varför de blevo pigga och uppträdde i de närmaste 
trakterna i. bygden. De slogo sig ned i stockar, väggar och 
andra föremål i mängdevis och även personer, som vistades i 
arbete i omgivningen; besvärades av insekterna === De 
uppträdde exempelvis vid Prästmons ångsåg i sådana mängder, 
att de betraktades som ett verkligt plågoris för arbetarna vid 
sågen, och de skyggade icke för något, varför personer 1 arbete 
därstädes t. o. m; hindrades i sitt arbete av att handgripligen 
hålla från sig de angripande insekterna. — — Nu har emeller- 
tid kall, mulen och blåsig väderlek efterträtt förra veckans vackra 
väder, varför deras uppträdande inskränkt sig till en bråkdel av 
deras ursprungliga, men inne i husen och i alla skyddande hål 
eller öppningar sitta de fortfarande i stort antal. Å isen i 
Ångermanälven, där de första gången iakttogos, ligga nu massor 
i vattenpölarna och massor äro infrusna i issörjan. Egendomligt 
är dock att, om man rör 1 issörjan, ses de fortfarande vara vid 
liv, trots de legat i vattnet och temperaturen vissa nätter varit 
nere i — 10? C. — Angående utsträckningen av deras före- 
komst på isen vill jag meddela, att denna är av betydligt större 
omfattning än vad var känt vid min första skrivelse. Utsträck- 
ningen är c:a 5 km. från Hammar i söder till Prästbäcken i 


norr vid Ängermanälvens västra strand. — — — :Strandbildningen 
är i regel hög, nipformig, med ofta förekommande och nyligen 
inträffade ras vid vattenlinjen — —. —.> 


Den skildring, som ovan relaterats, antyder ju att det varit 
en oerhörd mängd djur, som visat sig inom ett relativt begränsat 
område. Helt visst hade det vackra vädret lockat fram den från 
övervintringsplatserna (huruvida dessa varit belägna i närheten 
av fyndorten eller ej torde nog ej med visshet kunna avgöras), 
varefter det till svärmning samlade »insektmolnet» slagits ned 
av det häftiga regnet, som t. v. avkylt den vaknande svärmnings- 
driften och helt visst också i avsevärd mån decimerat djuren i 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. fe 


antal. De gjorda iakttagelserna äro ju i och för sig av ett 
visst intresse. Detta ökas emellertid ej så litet därigenom, att 
de funna djuren tillhöra en art, som hittills ej observerats hos 
oss. Den bekante danske entomologen i Silkeborg ESBEN 
PETERSEN har haft vänligheten granska djuren och meddelar, att de 
tillhöra den av honom beskrivna arten Capnia Sparre-Schneideri 
(jfr. Tromsö Mus. Åarshefte 25, 1902), som förut var känd från 
nordligaste Norge. Arten är givetvis mycket nära besläktad med 
C. atra Most., om vars förekomst i Sverge man. ej heller vet nå- 
got. Denna senare är funnen i finska Lappmarken, men dessutom 
även i England, Tyskland och Schweiz. Alb. Tullgren. 


Lepinotus inquilinus Heyp. funnen i Sverge. — I mars 
d. å. lämnade mig Prof. ARviID BERGMAN några vinglösa copeo- 
gnather, som blivit anträffade kringkrypande å väggarna i några 
kanin- och marsvinsstallar vid Statens Veterinärbakteriologiska 
Anstalt i Stockholm (Experimentalfältet). En närmare gransk- 
ning har visat, att arten var den ovannämnda, och vi ha alltså 
1 och med detta fynd nu sammanlagt tre svenska arter av familjen 
Atropide. De båda andra äro Åtropos pulsatoria 1.. och Hyperetes 
guestfalicus KorBE. Genom sin relativt långa, sista maxillar- 
palpled och sin ytterst smala, knappt synliga 1. tergit (det s. k. 
mittsegmentet) skiljer sig sl. Lepinotus lätt från de närbesläktade. 
Två Lepinotus-arter äro hittills kända. Förutom den nu anträffade 
arten finnes i Europa och Egypten LZ. reticulatus ENDERL., vilken 
avviker genom prothorax, som är mycket smalare än huvudet, 
samt genom vingrudimentens tydligt nätlika struktur (jfr. ENDER- 
LEIN, G., Morphologie, Systematik und Biologie der Atropiden 
und Troctiden. Res. Swed. Zool. Expedition to Egypt and the 
White Nile 1901 by L. A. JAGERSKIÖLD. No. 18,.1905). 

Enligt Danmarks Fauna 8 (ESBEN PETERSEN) p. 156 är.Z. 
Znguilinus HeYD. anträffad i Danmark. O. M. REUTER har i 
»Corrodentia Fennica»> (1894) upptagit den som funnen flerstädes 
1 Finland, men i en senare skrift (Mitteil. uber finländ. Copeo- 
gnatheen; Medd. pro Fauna et Flora Fennica 1909) meddelar han, 
att de av henom funna djuren efter ENDERLEINS granskning be- 
funnits vara £L. reticulafus ENDERL. Denna art torde därför kunna 
anträffas även hos oss. Alb. Tullgren. 


Vandrande tvestjärtar. — Min assistent på entomologiska 
inrättningen vid Dorpats universitet, Kapten KARL ZOLK, Oobser- 
verade år 1816, medan han som rysk officer befann sig i ett 
läger några kilometer norr om Odessa, en egendomlig flyttning 
av Forficula auricularia L. En dag i början av augusti upp- 
trädde vid solnedgången tjocka moln av flygande tvestjärtar, 
vilka på en höjd av omkring 1,5; —2 meter flögo från väst till öst. 
Då de på sin väg mötte tält eller människor, slogo de sig ned 


72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


och kröpo in i kragar och ärmar på soldater, som hade det 
svårt att avvärja de besvärliga gästerna. Enligt herr K. ZoLKs 
beskrivning måste det ha varit milliarder av tvestjärtar som 
deltogo i den besynnerliga flyttningen, och det är svårt att förstå 
var så många hade kläckts på ett begränsat område och av 
vilken anledning de blivit tvungna att på en gång begiva sig på 
den äventyrliga resan rakt mot den vid västra horisonten synliga 
redan halvkretsformiga röda solskivan. 


Dorpats 22. wenr22. Prof. Dr. Guido Schneider. 


Föreningsmeddelanden. 


Entomologiska föreningen i Stockholm. 


Sammankomsten den 28 febr. 1920. 


Vid styrelsesammanträdet invaldes följande nya medlemmar: 


N:o 1033. IVAR KoLTHOFF, brukspatron, Saltsjö-Dufnäs. 
» 1034. KARIN GILLGREN, fröken, Rörstrandsg. 30, Stockholm. 


Vid allmänna sammanträdet valdes till klubbmästare adj. G. 
ÅA. RINGSELLE efter d:r N. A. KEMNER, som tagit anställning på 
Java. Föredrag hölls av fill kand. D. MELIN från Upsala om 
asilidernas biologi och metamorfos, belyst af talrika teckningar 
och preparat. 


Sammankomsten den 30 april 1920. 


Vid styrelsesammanträdet invaldes följande nya medlemmar: 


N:o 1035. SVEN ALINDER, stud., Falun. 
>» 1036. CARL JOHANSSON, semin.-elev, Växjö. 
>» 1037. OSSIAN LARSÉN, stud., Magn. Stenbocksg. 6, Lund. 
>» 1038. ALBIN ZERNANDER, Furulid, Ulvsby (Värml.). 

Ordf. meddelade, att föreningen förlorat sin hedersledamot, 
Kais. Rat Epm. REITTER, framstående coleopterolog. 


Vid allmänna sammanträdet uppläste ordf. revisionsberättel- 
sen, som av föreningen godkändes. D:r I. TRÄGÅRDH höll före- 
drag om nunnans uppträdande vid Gualöf i Skåne, med av- 
seende fäst på densammas stekel- och 'flugparasiter. - D:r P. 
SPESSIVTSEFF lämnade ett meddelande om barkborren Prteleobius 
vestitus på Krim. Slutligen omtalade d:r TRÄGÅRDH en härjning 
av Cidaria dilutata på björk vid Medstugan i Jämtl. med särskilt 
omnämnande av dess parasit, braconiden fXhogas circumsciptus NEES. 


FÖRENINGSMEDDELANDEN. 


— 
[GE] 


Sammankomsten den 2 okt. 1920, 


Vid styrelsesammanträdet meddelade ordf., att föreningen 
av Kol: Majstetildelatsrettranslag, på kri 2000: samt att Ne- 
dersledamoten prof. J. SAHLBERG i Helsingfors aflidit. Till nya 
medlemmar invaldes: 


N:o 1039. EMIL Barca, lektor, Sarpsborg, Norge. 

>» 1040. RAGNAR FERNQVIST, stud.. Uplandsg. 38, Stockholm. 
» 1041. Mary v. KocH, fröken, Experimentalfältet. 

» 1042. KNUT FeELDT, fil. kand., Hörngatan 3, Norrköping. 


Vid allmänna sammanträdet, som bevistades av finske led. 
d:r E. BERGROTH, meddelade ordf., att föreningen utom prof. 
Sahlberg förlorat även sina ledamöter bokbindaren A. K. ARON: 
ZON och adj. E. SELLMAN. Föredrag hölls av assistenten O. 
AHLBERG om physopoderna eller blåsfotingarna, varav Sverge 
f. n. äger 63 arter av 26 släkten. Doc. N. HOLMGREN förevisade 
de två första häftena av »Acta Zoologica», framhållande att tid- 
skriften även är öppen för »vetenskaplig»> entomologi. Under: 
tecknad förevisade Sydamerikas största skalbagge, cerambyciden 
Titanus giganteus L., erhållen som gåva jämte ett par tusen 
andra insekter av hr G. HUEBNER, Manaos, Brasilien. Hr F. 
BrRYK förevisade den äkta, nordamerikanska Avrgynnis improba 
BtL. under jämförelse med den vid Torneträsk funna s. k. zm- 
proba, begge raser av Å. frigga TuHBG. Slutligen förevisade red. 
A. JANSSON fr. Örebro flygsandgetingen Pierochilus phaleratus, 
vilkens levnadssätt han studerat på Öland. 


Sammankomsten den 18 dec. 1920. 


Vid styrelsesammanträdet invaldes följande nya medlemmar: 


N:o 1043. N. DAHLBERG, e. prov.-läkare, Ljungskile. 
> 1044. JOS. SCHULTZ, musiker, Konserthuset, Uddevalla. 
>» 1045. ST. ERLANDSSON, stud. 
Ordf. meddelade, att reseberättelse inkommit från föreningens 
stipendiat, stud. C. H. LInpDRoTH, Göteborg. 


Vid allmänna sammanträdet omvaldes de avgående styrelse- 
ledamöterna hrr AURIVILLIUS, CEDERQUIST och PEYRON, suppleanten 
hr NORDSTRÖM, revisorerna hrr ALM och SONESSON samt klubb- 
mästaren hr RINGSELLE. Vidare diskuterades frågan om tid- 
skriftens starkt ökade kostnad och beslöts på dir. G. FALKEN- 
STRÖMS 'förslag att höja priset till 10 kronor. Dir. S. LOVÉN 
höll ett med vackra skioptikonbilder belyst föredrag om sin 
expedition till berget Elgon i Centralafrika, under vilken bergets 
topp bestegs och insekter samlades även i den egendomliga 
vegetationen ovan skogsgränsen samt förberedelser gjordes för en 
biologisk station på berget. Ordf. tackade särskilt för sistnämnda 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


hjälp ät vetenskapen. Slutligen visade tandl. F. NORDSTRÖM 
den för Sverige nya mätaren Larentia nobiliaria fr. Lappland. 


Sammankomsten den 26 febr. 1921. 


Vid styrelsesammanträdet invaldes följande medlemmar: 


N:o 1046. HELMER ÅKERMAN, direktör, Huddinge. 
1047. PAUL SPESSIVTSEFF, fil. dr., Experimentalfältet. 

>» 1048. TORGNY FRISK-BÅNG, skogselev, Experimentalfältet. 
1049. FOLKE WESTMAN, skogselev, Experimentalfältet. 
1050. ALGOT LAURELL, skogselev, Experimentalfältet. 


Vidare - beslöts, att i tidskriften trycka förteckning öfver 
givarne till publikationsfonden. 

Vid allmänna sammanträdet höll d:r P. SPESSIVTSEFF föredrag 
om de ryska barkborrarnes utbredning och biologi, belyst av 
"karta, teckningar och litteratur, varunder omtalades bl. a., att 
europ. Ryssland räknar 98, Krim och Kaukasus 93, Sibirien 92 
arter "av dessa skadedjur. Adj. E. VRETLIND förevisade några 
fjärilar från Sydhalland, tillhörande de olika ginstarter (Genista), 
som äro egendomliga för detta område. D:r I. TRÄGÅRDH visade 
1 anslutning till d:r SPESSIVTSEFFS föredrag en tabell över 6 olika 
barkborrars angreppstider, åskådliggörande hur den ena arten 
tar vad den andra lämnar. Undertecknad förevisade en samling 
vackert tecknade stritar av släktet Zestioonia och tandl. F. 
NORDSTRÖM - ett ex. av mätaren Hupithecia pumilata, funnet i 
februari levande i ett öppet fönster i staden. 


Sammankomsten den 7 maj 1921. 


Vid styrelsesammanträdet invaldes följande nya medlemmar: 


N:o 1051: sKi FH: EORSSLUND, student, Ludvika: 
> Tös2: BO ITJEDER, student, Falun, 


Ansökningshandlingarna från de 12 sökandena till föreningens 
stipendium genomgingos, och beslöt styrelsen till stipendiat före- 
slå J. W. ANDERSSON från Uppsala h. allm. läroverk, som hade 
för avsikt att entomologiskt undersöka Dalarnas sydberg. 

Vid allm. sammanträdet utsågs ovannämnde ANDERSSON till 
föreningens stipendiat samt meddelade ordf. tillkomsten av en ny 
entomologisk tidskrift, Notula entomologica, 1 Helsingfors. Hr 
F. BryK höll föredrag om fjärilsläktet Parnassus med begräns- 
ning till de 3 europeiska arterna, varav m»memosynre ännu ej nått 
Norge, delius saknas i Nordeuropa och hela slägtet i England. 
Arternas bekanta, oerhörda variabilitet behandlades och dess 
grundlinjer klargjordes. I anledning av föredraget yttrade sig 
prof. AURIVILLIUS, konservator SMIDT, undertecknad och föredra- 
ganden. 


FÖRENINGSMEDDELANDEN. 75 


Sammankomsten den 1 okt. 1921. 


Vid styrelsesammanträdet meddelade orf., att föreningens 
stipendiat ANDERSSON insjuknat och återsänt stipendiet, att stän- 
dige ledamoten disp. I. B. Ericsson, Hindås, avlidit, samt att 
K. Maj:t beviljat tidskriften och Sv. Ins.-fauna ett understöd av 
2,300 kr. Med anledning av en inbjudan från Soc. pro fauna 
& flora fennica att deltaga i dess 100-årsjubileum d. 1 nov. be- 
slöt styrelsen föreslå föreningen att sända ett lyckönskningstele- 
gram, såvida ej någon föreningsmedlem för egen del ämnade 
bevista högtiden. Till nya medlemmar invaldes: 


N:o 1053. Föreningen Linnea, Norra Latinlärov., Sthlm (stän- 
dig led.). 

>». 1054. ARV. WELANDER, Folkskoll., Sandsjö: 

». 1055. NILS FAEGERSTEN, student, Johannesg: 22, Sthlm. 


Slutligen meddelade ordf., att två platser bland hedersleda- 
möterna blivit lediga. Till ny hedersled. föreslogs d:r E. BERG- 
ROTH, Jämsä, Finland. ; 

Vid allm. sammanträdet valdes d:r BERGROTH till hedersleda- 
mot och godkändes styrelsens förslag om telegram till Soc. pro 
fauna & flora fennica. Föredrag hölls av kand. G: HEDGREN om 
försök med cyankalimetoden mot trägnagande insekter i Kalmar 
slott. För de huvudsakligaste skadedjuren, skalbaggarna Ånobium 
striatum och Xestobium rufovillosum, tredogjordes liksom för äldre 
utrotningsförsök. Resultatet ansågs på det hela taget gott och 
visade metodens duglighet även i denna stora skala. ”Tandl. 
F. NORDSTRÖM uppläste ett brev från kand. R. MALAISE på Kamt- 
schatka, som på ett roande sätt meddelade åtskilliga upplevelser 
av den svenska expeditionen. Grossh. KNUTSSON meddelade en 
iakttagelse över spindlar, som medföljde fallande lönnfrukter. 
Hr BrYyK visade en abnort nerverad Parn. mnemosyne samt en 
för HAGEN okänd plansch öfver Pap. machaon av AvG. GOLDFUSS. 
Undertecknad förevisade några parasitsteklar av Stephanidernas 
huvudsakligen tropiska familj, i anledning varav yttrade sig d:r 
KEMNER. Konservator SmiprT meddelade ett fynd av trollsländan 
Epitheca bimaculata vid Nacka. Prof. TULLGREN redogjorde för 
en intressant iakttagelse av spindeln Steatoda bipunctata's parning. 


Sammankomsten den 1I4 dec. 1921. 


Vid styrelsesammanträdet beslöts väcka förslag om en kom- 
mitté för omarbetning av stadgarne, varav upplagan tagit slut. 

Vid allm. sammanträdet upplästes och godkändes revisions- 
berättelsen för det gångna året. 


76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Revisionsberättelse för år 1920. 


Undertecknade, utsedda att granska Entomologiska För- 
eningens i Stockholm räkenskaper för år 1920, få efter fullgjort 
uppdrag avgiva följande revisionsberättelse. 


Inkomster : 


Årsavgilters.skontois. (1: lil, a jo he db al1e. NDKT GJ OMS 
Räntors AT RES EN SS Bl SA 5 NS FR STEL Fre gr 13 in skolk 
Tidskriftens >» 30 SIE Af I SST ÖRA VÄRK ANDET 242:105 
Statsbidrag' . ... SIC IRE OS VARDE BaRiså 19: KÖLEN GONOS 
Insektfaunans konto Sk SSF ITU. FLER NUTS 330: 90 
Bibliotekets » SI ASRUTIRE NOS TEN DORA KNNGRS BISN216 
Gåva av Chr. Aurvillus JET ridå STAR LA rf 20 200734 
Omkostnaders konto . . . LE Sr ann 16: 50 
Gåvor till publikationsfonden AÖTTTORLAIES CESROEN GOA IE 350: 00 
Kapitalkonto: arets förlust « «sc. ERRIN Tox:62 
Kronor 6,594: 16 
Utgifter: 
Bibliotekets" komtO.A oe susse ende Fal slet EEE 20505 
"Tidskriftens — > SES (SER SU SS, US NÄE SDR TRE OD 
Insektfaunans >» SES EON SAL Sr er FSE SRS FST ERA RN GR LO SSG 
Omkostnaders » SE Er VISTE SWE PRO SSE SSR ERE 329: 16 
Räntors » — (ränta å lån och å Grillska fonden) > 427: 88 
Avsättning till publikationsfonden . . . . . . » 35000 


Krondh 6,594: 16 
Utgående Balans Konto: 
Tillgångar: 


Kassa kontor ir fe as a EE HEIN an TIER I UT TIKar TS 
RANOTS KOMtOR se sover VPA ESIRET  HIKDRNET VINNA 236: 76 
Bibliotekets kontor -1 «ör. es ARG ER SUANPUS  0USS TRANS OONOO 
ÖDRITSArONS. «FRAN ge 2 SOS BOR SPEER SERIE Le ISS ORTSIS NINO 
Bank Köntöo, ade... Se RR en dre RSS SV NAR EARL NSI 08030 
Svensk Insektfauna Col TT. SR fre a RO TRSERATTEST FRPERSI ES 3BLAA 


Kronor 63,826: 82 
Skulder : 


AA. ES Regnellsfond.. sås s avinet cs tevjelse ia vo JÖTR 2rO0OA00 
P:-ES Wahlberosnond... fet sus lasse us red tee USE 2,000: 00 
DLlandiga leda Oters- OMC eriresien uj fort ret vs Ge FSE 3,900: 00 
C: Grills fond ugted- . Artas afret PR STPISNSO 
OO: Sandahls föllCde:sn... sog drran böj legnsdgisL a NG, ODEN 
Jes Wi Smitts: öken. cs sgttttyriöa SÖN SAARE AENS 6,400: 00 
Publikationsfonden -. .. fyebrT änn che sara CAR SONGS 
Stockholms Inteckningsgaranti FÅR B. 3 värd bäres 3,560: 00 
Kapitalkontorslbsard 2» syalkimnsebictdstnsr dö 


Kronor 63,326: 82 


FÖRENINGSMEDDELANDEN. Tr 


Föreningens fonder: 


1/1 1920 3/42 1920 
KRIE PRIS omelSsKfOnGEES me retre Nej Sa 2, OONOO Kr. 2,000: 00 
PAN VWia hb erg sptlond börser» 2,000: 00 » 2,000: 00 
(GlaeskGuilsk fond ErEr EA RES SNE 040850 2AMRISSIT 200180 
(ÖsSkar Sandabhsfoönd «sc . sk. BIENITO,000300 Mi T0,000: 00 
NER WEESmittskfomdäs ser 6,400: 00 » 6,400: 00 
Riublikationstondensr a. ER 350 SES ERS ER 
Ständiga ledamöters fond . . - > 3,900: 00 » 3,900: 00 


Summa kr. 31,004: 25 KT ST, A20NSG 
Ledamöternas antal utgjorde vid 1920 års slut: 


Hedersledamöter . SE VÄ SNRA fr 8 


IKforresponderandefledamotenarn sm -ju ee moss EN KSR 9 
Stan di saFledamöten sku. Cs ösäls dd. SATA INA UF20 
IANESledarmötersdsvenskagme bt. nee se Rd ACL JU ds NRO 

» SOL RU bla Le FP ESR. lt PSA SN NEJ FA IN3O 


Summa 305 


Revisorerna, som granskat samtliga räkenskaper, verifika- 
tioner och handlingar, hava funnit allt i god ordning och kunna 
på grund härav hemställa till föreningen, att full och tacksam 
ansvarsfrihet beviljas styrelse och kassaförvaltare för räkenskaps- 
aret. TO20. 

Stocknolm iden 12 dec: 1021. 

Nils Sonesson. Gunnar Alm. 


Styrelseval förrättades, varvid omvaldes de avgående, hrr 
LYTTKENS, TULLGREN, TRÄGÅRDH och ROMAN samt nyvaldes dir. 
G. FALKENSTRÖM efter hr CEDERQUIST, som avsagt sig. Som 
styrelsesuppleant omvaldes hr BERGMAN. Till revisorer valdes 
apotekare J. W. HAMNER och löjtnant C. A. SALMONSON. Till 
revisorssuppleant valdes d:r N. A. KEMNER, vilken även valdes 
till klubbmästare efter hr RINGSELLE, som avsade sig. 

Prof. TULLGREN föreslog att tillsätta en kommitté för revi- 
sion av stadgarne. Detta beslöts av föreningen, som för detta 
ändamål utsåg hrr TULLGREN, KEMNER och undertecknad. Efter 
dessa föreningsärenden förevisade och kommenterade d:r KEMNER 
en del skioptikonbilder från nederländska Indien, huvudsakligen 
Java, varpå genom d:r K:s försorg gavs en med mycket bifall 
mottagen filmföreställning av till större delen entomologiskt inne- 
håll. Filmerna, tagna i pedagogiskt syfte, voro särdeles vackra. 
De hade ställts till förfogande av A.-B. Svensk Filmindustris 
skolfilmsavdelning. I ordförandens tack inlades en lyckönskan 
till nutidens ungdom, som på detta satt fick se saker som de 
äldre blott kunnat läsa om. Slutligen förevisade prof. TRÄGÅRDH 
några vackra, av d:r SPESSIVTSEFF utförda teckningar av skade- 
insekter. ÅA. Ra. 


78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Meddelanden från Entomologiska Sällskapets i Lund 
förhandlingar. 
Ör 
Sammankomsten den 6 mars 1920. 


Revisorernas berättelser över granskningen av Sällskapets 
räkenskaper och bibliotekets förvaltning under år 1919 före- 
drogos, och beviljades åt resp. funktionärer full och tacksam 
decharge. 

Till medlemmar av styrelsen för året valdes fil. doktor SIMON 
BENGTSSON, ordförande, assistent SIGURD HERMANSON, sekreterare, 
lektor EINAR WAHLGREN, amanuens BROR HAMFELT och folk- 
skolläraren ÖSCAR RINGDAHL. 

På förslag av amanuens H. LOHMANDER invaldes med. kand. 
KurTtT G. W. FURSTER till medlem av sällskapet. 

Beslöt sällskapet att genom ett telegram sända den avgångne 
sekreteraren, assistenten ÖLOF AHLBERG, Experimentalfältet, sin 
hälsning och sitt tack för det arbete han nedlagt i Sällskapets 
intresse. 

D:r S. BENGTSSON höll föredrag över de av CARL von LINNÉ 
i hans »Skånska Resa» år 1751 omtalade insekterna och ställde 
dessa 1 kritisk belysning. Föredraget illustrerades med förevisande 
av flera av de avhandlade, särskilt mera kritiska formerna. Det- 
samma finnes senare tryckt i Svenska Linné-Sällskapets Arsskrift. 
Årg. III, 1920, sid. 80o—102. 

Den på föredragningslistan upptagna fortsättningen av dis- 
kussionen över den ifrågasatta ökologisk-geografiska undersök- 
ningen av Skånes insektfauna beslöt Sällskapet på grund av in- 
träffat sjukdomsfall att uppskjuta till ett följande möte. 


Sammankomsten den 8 maj 1920. 


Ordföranden hälsade laboratorn vid K. Skogshögskolan, d:r 
IvAR "TRÄGÅRDH välkommen som medlem 1 Sällskapet. 

På förslag av sekreteraren invaldes såsom medlemmar lek- 
torn, d:r AUG. HEINTZE Och konstnären OTTO FREDLIN. 

Beslöts att åt styrelsen uppdraga om anordnandet av den 
sedvanliga vårexkursionen. 

Laborator I. TRÄGÅRDH höll föredrag över nunnehärjningen 
vid Gualöf i nordöstra Skåne - under "åren! 1915— 1916, belyst 
med grafiska tabeller m. m. Med anledning av detsamma yttrade 
sig d:r BEnGTSSON, som i anslutning till föredraget även visade 
en serie instruktiva fotografier från de stora nunnehärjningarna i 
Södermanland åren 1898—-1902. 


FÖRENINGSMEDDELANDEN. 79 


Lektor EINAR WAHLGREN höll föredrag om de europeiska 
polaröarnes insektgeografi, varvid han redogjorde för teorierna 
om de olika invandringsvägarne och lämnade en kritik över 
dessa. Föredraget finnes senare publicerat under titeln »De 
europeiska polaröarnas insektfauna, dess sammansättning och 
härkomst». Entom. Tidskrift. Årg. 41, 1920. Hft 1, sid. 1—23. 

Amanuens TH. SCHELDERUP-EBBE framlade några biologiska 
iakttagelser över Musca domestica TI. och Gryllus campestris IL. 
I anslutning härtill yttrade sig lektor WAHLGREN och doktor 
BENGTSSON. 


Sammankomsten den 16 oktober 1920. 


Ordföranden omnämnde, att Sällskapets vårexkursion hade i 
år förlagts till Kågeröd och att densamma varit rikt givande 
samt gynnats av rätt gott väder. 

Ordföranden erinrade om, att Sällskapet sedan sista sam: 
mankomsten genom döden förlorat tvenne av sina medlemmar, 
nämligen dels den unge och förhoppningsfulle, åt entomologien 
så varmt hängivne och personligen så älsklige fil. stud. STEN 
VINGE, vilken ännu frisk och kry hade deltagit i exkursionen till 
Kågeröd och den 20 juli avlidit i lunginflammation under en 
forskningsfärd till Sylfjället i Jämtland, dels civilingenjören ERNST 
STRANDMAN, som efter en längre tids sjukdom avlidit den 13 
aug. i Åkarp, och framhöll den förlust Sällskapet lidit genom 
deras förtidiga bortgång. 

Meddelade ordföranden, att Sällskapet av sin medlem uni- 
vers.-lektor TH. SCHELDERUP-EBBE i Greifswald fått mottaga en 
gåva av 50 kronor, och uppdrogs åt ordföranden och sekrete- 
raren att till lektor SCHELDERUP-EBBE avsända en tacksamhets- 
skrivelse för den vackra gåvan. 

Till medlemmar av Sällskapet invaldes på förslag av ord- 
föranden studd. CARL GUSTAF AHLSTRÖM, STIG BOSTRÖM, ERIK 
MOBERG och OLOF RYBERG samt på förslag av sekreteraren folk- 
skolläraren ARVID HÖGFELDT. : 

Folkskolläraren ÖSCAR RINGDAHL, Som under den gångna 
sommaren företagit entomologiska undersökningar på Gottland, 
gav, i anslutning till olika där förekommande växtformationer, 
en skildring av dess insektfauna, varvid de för de olika vegeta- 
tionstyperna särskilt karakteristiska arterna av skilda insekts- 
ordningar visades. Med anledning av föredraget yttrade sig 
lektor WAHLGREN. 

D:r S. BENGTSSON demonstrerade två intressantare fynd, 
gjorda av honom sistlidne sommar vid Hemsjö i Blekinge, näm- 
ligen dels av den sällsynta parasitstekeln Spheropyx irrorator 
FaABR. av Braconidernas grupp, dels av mullvadssyrsan (Gryllo- 
talpa vulgaris TLATR.), och meddelade föredragaren sina iaktta- 


380 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


gelser om den senares »sång»> och flera andra drag ur dess 
biologi. Med anledning härav yttrade sig folkskollärare Sjö- 
STRÖM och föredragaren. 

Folkskolläraren NILS RYDÉN visade en melanistisk form av 
björkmätaren Åmp/hidasys betularia Lin., tagen vid Helsingborg, 
och redogjorde för en del korsningsförsök mellan densamma och 
huvudformen. Med anledning av föredraget yttrade sig hrr 
WAHLGREN, BENGTSSON och föredragaren. 

Densamme visade ett par för Sverige nya minerande små- 
fjärilar, tagna av honom 1 Pålsjö skog vid Helsingborg. Före- 
dragaren påpekade, att de det ena året förekomma i mängd, 
medan de ett annat uppträda mer fåtaliga, och satte detta för- 
hållande i samband med parasitsteklars ingripande, som han 
lyckats kläcka ur larverna. Med anledning härav yttrade sig 
hrr HAMFELT, BENGTSSON och föredragaren. 


Sammankomsten den 4 december 1920. 


Till revisorer för granskning av räkenskaper och biblioteks- 
förvaltning under år 1920 utsågos amanuenserna ÖHM och 
LARSÉN. 

Till medlem av Sällskapet invaldes på förslag av ordföranden 
docenten, med. doktor GustaAF HäÄGGQUIST. 

Den från ett föregående möte uppskjutna diskussionen om 
en ifrågasatt faunistisk-geografisk undersökning eller inregistrering 
av Skånes insektfauna fortsattes under ett livligt meningsutbyte, 
i vilket deltogo hrr WAHLGREN, LOHMANDER, RINGDAHL, BENGTS- 
SON, H. CHRISTOFFERSSON och HAMFELT, och varunder huvud- 
sakligen de allmänna och principiella riktlinjerna för ett dylikt 
företag dryftades. Själva saken omfattades med stort och all- 
mänt intresse, och beslöts det att vid nästföljande möte formu- 
lera huvudpunkterna i ett blivande arbetsprogram för företagets 
realiserande. 

Lektor EINAR WAHLGREN visade den geografiskt mångom- 
skrivna mätarefjärilen Fupithecia sinuosaria Ev. och redogjorde 
för dess invandringshistoria i Sverige och det övriga Europa, 
varvid han framhöll vikten av att till insamlingsuppgifterna knötos 
ökologiska notiser och ej endast data och årtal. 

Assistent HARRY CHRISTOFFERSSON demonstrerade några av 
honom under senare åren gjorda intressantare fjärilfynd från 
Skåne. 

Uppläste ordföranden ett hälsningstelegram från professor 
TULLGREN och Assistent AHLBERG. Be 


Zur Kenntnis der Entwicklungsstadien 
und Lebensweise der schwedischen 
Cerambyciden. 


Von 


N. A. Kemner, 
Stockholm. 


Mit 38 Bildern im Texte. 


Wenn auch die europäischen Cerambyciden zu den am 
besten bekannten Insekten gehören, so sind ihre Lebens- 
weise sowie ihre Larven in vielen Fällen wenig oder gar 
nicht bekannt. Grosse und prächtige Arten, die jedermann 
kennt, sind jedoch noch, was ihre Biologie anbetrifft, unbe- 
kannt, und finden wir zufälligerweise ihre mutmasslichen Ent- 
wicklungsstadien, so sind sie nach der einschlägigen Literatur 
unmöglich zu bestimmen. 

Eine erweiterte Kenntnis dieser Verhältnisse kann also 
zweifelsohne als erwänscht betrachtet werden und ein Stu- 
dium uber die Cerambyciden-Larven und ihre Biologie hat 
nicht nur theoretisches Interesse, sondern auch — und das 
in nicht so geringem Grade — praktische Bedeutung, da unter 
den Cerambyciden verschiedene wirklich bedeutende Holz- 

und Baumfeinde zu finden sind. 
Durch eine wohlwollende Unterstätzung aus der Stiftung 
fur Forstwissenschaftliche Forschungen in Schweden wurde 
ich 1919 in die Lage gesetzt meine seit Jahren betriebenen 
Einsammlungen und Beobachtungen zur Beleuchtung der Bio- 
logie und Entwicklung der Cerambyciden zu bearbeiten und 
6 —22281. Entomol. Tidskr. Årg 43. Häft. 2 (1922). 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


kann hiermit den ersten Teil davon abschliessen. An die 
Direktion dieser Stiftung will ich hiermit meinen öffentlichen 
Dank bringen. Gleichzeitig will ich auch Herrn Professor Dr. 
TRÄGÅRDH wegen seines stets gezeigten Interesses fär meine 
Arbeit hier danken. 

Das Material zur vorliegenden Untersuchung stammt 
grösstenteils aus meinen eigenen Einsammlungen. FEinige 
wenige Arten, die in Schweden selten sind oder nur in den 
sädlichsten Teilen Schwedens vorkommen, habe ich jedoch 
nach mir gätigst geliehenem Material bearbeitet, was bei den 
betreffenden Beschreibungen erwähnt wird. 

Meine Darstellung wird eine kurze Ubersicht iäber die 
Biologie der Arten und eine kurze, fär die Indentifizierung 
genägende Beschreibung der Larven und Puppen enthalten. 
Auf die spezielle Frage hinsichtlich der forstwirtschaftlichen 
Bedeutung der einzelnen Arten wird nicht näher eingegangen. 
Es ist meine Hoffnung, dass durch eine erleichterte Be- 
stimmung der Larven eine genaue Festlegung der forstwirt- 
schaftlichen Bedeutung der einzelnen Arten ermöglicht wird. 

Zum Schlusse gebe ich eine schematische Ubersicht uber 
die Larven, unter Anwendung von morphologischen Merk- 
malen. 


Allgemeine Bemerkungen tber die Biologie 
der Cerambyciden. 


Die Mehrzahl der Bockkäfer ist an Holzarten gebunden, 
in deren Stämmen oder Ästen man ihre Entwicklungsstadien 
findet. Unter unseren Repräsentanten sind nur die Larven 
der Genera Ågapanthia und Phytoecia an Pflanzen gebunden, 
und Erdbewohner haben wir keine.? Nicht selten kommt es 
dagegen vor, dass die entwickelten Insekten stetige Blumen- 
besucher sind, und als Regel kommt dieses unter der grossen 
Abteilung Lepturinzi vor. Diese Käfer scheinen auch von 


sädlicheren Teilen Europas vorkommen, leben doch in der Erde, wo sie 
Wurzeln angreifen. 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED, CERAMBYCIDEN. 83 


ist besonders för Blumenbesuch geeignet. Wovon die ubrigen, 
nicht blumenbesuchenden Bockkäfer im entwickelten Stadium 
leben, ist wenig bekannt. Vielleicht nehmen mehrere gar 
keine Nahrung während ihrer kurzen Lebenszeit als Käfer 
zu sich. Andere lecken Baumsäfte oder fressen Blätter und 
besonders habe ich das letzte bei Saperda carcharias auffällig 
gefunden, die grosse unregelmässige Löcher in Pappelblättern 
frisst (Fig. 1).! Man iöbersieht aber gewöhnlich diesen Bock- 


Kemner phot. 
Fig. 1. Saperda carcharias L. Imagofrass an Pappelblättern. !/2 X. 


käferfrass bei uns. In den Tropen habe ich Gelegenheit ge- 
habt zu sehen, wie bedeutend ein Imagofrass von Ceramby- 
ciden doch werden kann. 

Die Imagines haben gewöhnlich Stridulationsorgane, die 
besonders auffällig in Anwendung kommen, wenn die Käfer 


1 Dieser Frass erinnert sehr an den von der Blattwespe Lygaeone- 
matus compressicornis, ist jedoch von demselben durch zerfetzten Frass- 
rand leicht zu unterscheiden. 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


gegriffen werden. Sie streiten heftig mit einander, und zu- 
sammen eingesperrt beissen sie einander gewöhnlich sofort 
Beine und Antennen ab. Sie fliegen meistens in der Sonne 
und einige Lepturiden sind geschickte Flieger. Andere haben 
andere Gewohnheiten, fliegen schlecht oder wenig, und einige 
sollen schliesslich ihre Brutplätze 
im Holze gar nicht verlassen, 
sondern in einer Art von Ram- 
melkammer sich begatten und 
dann FEier absetzen, ohne das 
Holz zu verlassen. Besonders 
wird das von Hylotrupes bajulus 
L. behauptet, und tatsächlich 
zeigt von diesem Käfer schwer 
beschädigtes Holz sehr wenige 
Fluglöcher. Den Käfer findet 
man aber oft fliegend, was fär 
eine normale Kopula im Freien 
spricht. 


Kemner phot. D i e E i er. 
Fig. 2. Åcanthocinus aedilis IL. 


"richterförmig assgang C > 
i richte örmiger Frassgang durch Nach der Kopula werden 
Kieferrinde fär die Absetzung der 


Eier NARE: die Eier abgesetzt und dabei 
tritt der grosse biologische Unter- 
schied zwischen den Arten im Waählen von verschiedenen 
Holz- oder Pflanzenteilen zutage. Die meisten wählen Holz 
mit oder ohne Borke und dabei werden meistens schon vor- 
handene Holz-Ritzen, -Spalten oder die Bohrlöcher anderer 
Holzinsekten fär die FEiablage benutzt. Die unter Rinde 
lebenden Arten setzen ihre Eier besonders gern zwischen 
Rinde und Splint ab, und wenn keine entblösste Stamm- 
partie oder Ritze dazu Gelegenheit bietet, können sie auch 
selbst so was durch einen besonderen Frass ermöglichen. 
Bei Acanthocinus aedilis L. habe ich gefunden, dass das 
Weibchen oft ein trichterförmiges Loch durch die Borke nagt, 
und, mit seinem Abdomen darin eingesenkt, die Eier um die 
innere Öffnung herum, zwischen Borke und Splinte einschiebt. 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 35 


Der FEierleger ist bei dieser Art, sowie bei verschiedenen 
anderen, sehr lang und an der Spitze mit Taster versehen, 
um eine geeignete Stelle fär die Eiablage finden zu können. 
Eine Clytanthus-Art setzt, nach Beobachtungen von PERRIS, 
ihre Eier direkt auf die Oberfläche des Holzes ab, baut aber 
uber jedes Ei eine kleine, etwa 2 mm lange Kuppel von zu- 
sammengeklebten Holzpartikelchen. 

Die in frischen Zweigen eder jungen Stämmen lebenden 
Arten haben andere Gewohnheiten und einige zeigen eine 
Brutpflege von verschiedener Natur, indem sie die eier- 
belegten Zweige oder Stämme, um die Larvenentwicklung 
zu sichern, besonders behandeln. Saperda populnea L. nagt 
einen nach oben offenen, hufeisenförmigen Einschnitt in die 
Rinde des benutzten Pappelstammes und setzt ihr Ei in den 
untersten Teil desselben ab. Die junge Larve lebt anfangs 
in dem durch den Einschnitt begrenzten Rindenteile, und ist 
dadurch vor einem zu regen Saftflusse geschiätzt. 

Oberea linearis L. geht in anderer Weise ans Werk, und 
bringt durch ein paar kräftige Einschnitte oberhalb des fär 
die Eiabsetzung gebrauchten Punktes die jungen Haselzweige, 
die sie fär ihre Larvenentwicklung braucht, im Spitzenteil 
zum Absterben.! 

Die Eier sind mehr oder weniger lang-oval oder wurst- 
. förmig, weiss oder weissgelb, ohne auffallende Oberflächen- 
skulptur. 


Dierkarven.s 


Das Larvenstadium ist von besonderem Interesse, weil 
diese Tiere doch fast ?/10 ihres Lebens in diesem Stadium 
verbringen. Die frischgeschläpften Larven fangen sofort an 
durch einen kleinen Gang ihre känftigen Lebensorte aufzu- 
suchen und dabei zeigt es sich, dass ein gewöhnlich art- 
eigener Anspruch an Feuchtigkeit ihren Aufenthalt bestimmt. 
Die in lebenden Stämmen, Zweigen oder Pflanzen lebenden, 


1 Tropische Arten gehen noch weiter, indem sie die eierbelegten 
Zweige oder Äste ganz abschneiden, um diese fär die Larven ganz zu 
sichern. Eine derartige Gewohnheit ist bisjetzt bei europäischen Formen 
nicht bekannt. 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


gehen fräher oder später den centralen Teilen nach, wo sie 
vom Saftflusse nicht gestört werden. Die in abgestorbenen 
Stämmen oder im- Holze lebenden, gruppieren sich in ver- 
schiedener Weise. Die meisten ziehen das nahrungsreiche 
Kambium vor und halten sich zwischen Rinde und Splint, 
so z. B. die Gattungen Callidium, Semanotus, Tetropium, 
Rhagium u. a. Einige leben ausschliesslich oder grössten- 
teils in der Borke, wie Nothorrhina, Pogonoclhaerus-Arten, 
Exocentrus und AÅlosterna tabacicolor DE GEER. Andere 
ziehen Holz und Splint vor, z. B. Asemum, Spondylis, Crioce- 
phalus, Hylotrupes u. a. Darunter befinden sich die schwer 
technisch schädlichen Arten, und einige davon sind besonders 
schädlich, weil sie auch altes verarbeitetes Nutzholz angreifen, 
wie z. B.: Hylotrupes bajulus L. und Leptura rubra L. 

Diese Gruppen von Rinde-, Kambium- oder Holz-be- 
wohnenden Larven sind im allgemeinen gut begrenzt. Unter 
gewissen Umständen kommen doch Abweichungen vor. Kleine 
Dimensionen des angegriffenen Holzes zwingen also ge- 
wöhnlich die Kambiumbewohner tiefer zu gehen, und eine 
sehr dicke Borke kann dieselbe Larvengruppe dazu veran- 
lassen, ihren ganzen Frass in die Borke zu verlegen (Plago- 
nolus detritus TL., Callidium testaceum 1... 


Morphologie der Larven. 


Die Larven der Cerambyciden sind sehr tubereinstimmend 
gebaut und tepräsentieren ,.einen fär ihr IebeniimnFlolZe 
hochspecialisierten Typus. Gewöhnlich sind sie leicht ab- 
geplattet und vorne breiter. Als Extreme kommen sehr ab- 
geplattete Formen vor, die dann fär ein Leben unter Rinde 
angepasst sind, (besonders auffallend bei gewissen Lepturiden). 
Die im Holze lebenden Larven sind nicht so abgeplattet, und 
die in frischen Zweigen oder Pflanzen lebenden Oberea- und 
Phytoecia-Larven sind fast dicker als breit. Der Kopf sitzt 
gewöhnlich grösstenteils im Prothorax zuräckgezogen. Bei 
den Lamiiden ist er lang und schmal und reicht fast den 
ganzen Prothorax hindurch (Fig. 3 4). Bei den Lepturiden 
ist er dagegen sehr kurz und die Scheitelnaht, die bei den 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 87 


Fig. 3. Die verschiedenen Kranientypen der Cerambyciden-Larven. 
a. Lepturini (Rhagium sp.). 6. Cerambycini (Cerambyx Scopolii FÖSSL.). 
ec. Prionini (Ergates faber L.). d. Tamiinae (Saperda scalaris L.). 


MN 0 


Fig. 3 B. Die Chitinplatten des neunten Tergites von a. Pogonochaerus 

hispidulus. b. P. hispidus. c. +P. fasciculatus. d. Tetrops praeusta. 

Alle in derselben Richtung von vorn nach hinten und derselben Ver- 
grösserung (c. 109 X) gezeichnet. 


Lamiiden sehr lang ist, ist von der grossen und breiten 
Frontalplatte vorne und einem winkeligen Ausschnitt hinten 
sehr abgekärzt, und fast punktförmig geworden (Fig. 3 a). 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Bei den echten Cerambyciden und Prioniden ist die Sagittal- 
naht länger, aber nicht so lang wie bei den Lamiiden (Fig. 
30,c). Das Hinterhauptloch ist bei den Lepturiden, Ceram- 
byciden (sensu strictu) und Prioniden mehr oder weniger nach 
hinten gerichtet, bei den Lamiiden dagegen ventral ver- 
schoben, was eine tiefe Verbeugung des Kopfes ermösglicht. 
Die Frontalplatte ist breit und gross. Ihr Vorderrand, Epi- 
stoma genannt, bei den meisten nicht besonders markiert, 
bei den Prioniden aber dick, hinaufragend mit einem oberen 
Rande. Die Augen sind klein, 1—5 in Anzahl, die Antennen 
3-gliedrig!? mit einem Supplementärgliede auf dem zweiten 
Gliede, oft jedoch stark reduziert, nur eingliedrig (z. B. bei 
Phytoecia). Von den Mundteilen sind die Mandibeln sehr 
stark entwickelt. Die Maxillen haben eine beborstete Kaulade 
und einen dreigliedrigen Taster. Bei einigen kleineren For- 
men ist dieser letzte jedoch nur zweigliedrig, indem das erste 
und zweite Glied nicht oder undeutlich geschieden sind 
(Exocentrus lusitanus TL., Pogonochaerus hispidus IL., P. fasci- 
culafus DE GEER und Zetrops praeusta STEPH.). Die Unter- 
lippe ist klein mit zweigliedrigen Tastern. 

Die Brustsegmente tragen meistens drei Paar kleine Beine. 
Bei den Lamiiden fehlen jedoch Beine ganz und ihre lokomo- 
torische Tätigkeit ist ganz von den Gangwarzen des Ab- 
domens ibernommen. Diese Warzen, die eine hervorragende 
Rolle bei der Lokomotion spielen, fehlen an den letzten Seg- 
menten; gewöhnlich an dem 8:ten und den folgenden, selten 
an Segmenten vor dem 8:ten. Ihre Oberfläche ist durch 
Furchen in verschiedener Weise geteilt und bei einigen mit 
Chitinkörnern besetzt, und sie liefern dadurch fär die Unter- 
scheidung der Arten gute Merkmale. Das neunte Segment 
trägt statt einer Warze oft eine chitinöse Ruäckenausrästung 
in Form von einer oder zwei Chitin-Platten, -Haken oder 
-Körnern. > Untef iden Eamiiden «kommen. Plattena vor, Bei 
Pogonochaerus-Arten und bei TZetrops (vergl. Fig. 3 B), ein 
Dorn bei Mesosa. Unter den Lepturiden kommt ein Dorn 
bei Rhamnusium und Rhagzum-Arten vor, zwei Höcker bei 
Toxotus ;ynunterisden. -.Cerambyciden:sdoppeltej-Körnen bei 


1 Mehrere Verfasser nennen die Antennen 4-gliedrig, indem sie die 
lange Gelenkhaut derselben mitzählen. 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 39 


Criocephalus, Spondylis, Åsemum, Tetropium und Nothorrhina. 
Beim Exocentrus scehliesslich findet sich eine derartige Aus- 
rästung als eine Querleiste mit chitinisierten, kurzen Längs- 
'riefeln am 8:ten Segment, was bis jetzt nur fär dieses Genus 
bekannt ist. 

Von Stigmen gibt es neun Paare. Die Analöffnung ist 
gewöhnlich eine dreieckige Spalte. Nachschieber nicht aus- 
gebildet. 


Biologie des Verpuppens. 


Um ihre Puppe zu schätzen baut sich die erwachsene 
Larve eine Puppenwiege und dabei gehen die verschiedenen 
Arten auf verschiedene und meistenhs artcharakteristische 
Weise zur Arbeit. Eine gute Puppenwiege muss gegen 
Feinde sowie gegen böse Witterungsverhältnisse schutzen, 
und muss dazu fär die Arten, die im Imagostadium nicht so 
kräftige Kiefer haben, dem entwickelten Käfer Gelegenheit 
geben, leicht nach aussen gelangen zu können. Dieser letzte 
Gesichtspunkt lässt verschiedene Larven schon das Flugloch 
fur die käunftige Imago vorbereiten. 

Die Puppenwiegen können am einfachsten nach ihrer 
Plazierung in den Stämmen gruppiert werden, und also in 
Puppenwiegen in der Borke, zwischen Borke und Splint, im 
Splinte und tiefer im Holze verteilt werden. FEine weitere 
Gruppe bilden die Puppenwiegen in lebenden Stämmen und 
Pflanzen, die gewöhnlich zentral liegen (Saperda, Phytoecia), 
und eine letzte, besondere Gruppe bilden schliesslich diejeni- 
gen Larven, die sich gar nicht im Holze oder in den Pflanzen 
verpuppen,; sondern wie verschiedene frei an den Pflanzen 
lebende Käferlarven, wenn sie erwachsen sind, sich in die 
Erde begeben und dort ihre Entwicklung vollenden. Diese 
fur Cerambyciden merkwärdige Verpuppungsweise hat PERRIS 
fur Acmaeops collaris LT. konstatiert!, und wahrscheinlich 
kommt sie bei verschiedenen anderen kleineren Lepturiden 
auch bei uns vor. 

Puppenwiegen in der Borke werden von Larven, die nur 


Y Larves des Coléoptéres 1877. 


90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


in der Borke ihre Gänge haben, angelegt z. B. von Vo- 
thorrhina mauricata DALM. und Ålosterna tabacicolor DE GEER. 
Larven, die normal ihre Gänge anderswo haben, aber sich 
zufälligerweise in der Borke aufhalten, legen dann auch ihre 
Puppenwiegen dort an wie ich es z. B. ein paar Mal fär P/la- 
gionotus detritus L.konstatieren konnte. 
Andere Larven, die ihre Gänge in der 
Borke haben, legen stets ihre Puppen- 
wiegen ”tiefer. sogar im Flolzerz, B: 
Pogonochaerus hispidus TLL. und Steno- 
stola ferrea SCHRANK. 

Puppenwiegen zwischen Borke 
und Splint haben gewöhnlich Arten, 
die als Larven auch doft lebensnsie 
sehen verschieden aus, je nachdem 
sie unter locker oder fest anliegender 
Borke angelegt werden. Die Rhagium- 
und Åcanthocinus-Larven, die diese 
Art von Puppenwiegen anlegen, leben 
in der Regel unter lose anliegender 
oder von Borkenkäfern schon unter- 
förutse sndkitsnn minierter Rinde, und, um ihre Puppen 
Frssbanp lund Puppen sedan schuätzen, nagen sie deshalb die 
unter Haselrinde. Nat. Gr. Splintoberflache' leicht ab 'undbauen 

von den Spänen einen Ring um die 
Wiege herum. FEinen gleichen Ring habe ich bei Liopus ne- 
bulosus (Fig. 4) unter Haselrinde gefunden. Unter fest anlie- 
gender Rinde fehlt er dagegen z. B. bei 7YTetrops praeusta IL. 
unter der Obstbaumrinde (Fig. . 37), und die Puppenwiege 
dieser Art ist gelegentlich nur eine seichte Einsenkung im 
Splinte unter der Rinde. 

Wenn auch die genannten Larven gewöhnlich die oben- 
erwähnte Art von Puppenwiegen haben, kommen doch oft 
Abweichungen vor. Åcanthocinus z.B. baut oft seine Puppen- 
wiege ganz im Splinte, und in einem von diesem Kärfer be- 
wohnten Stamme kann man oft beide Arten von Puppen- 
wiegen so dicht bei einander finden (vergl. Fig. 22), dass es 
schwierig ist einen hinreichenden Erklärungsgrund dieser Ver- 
schiedenheit zu finden. RATZEBURG behauptet in seinen 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 91 


»Forstinsecten»!, dass die tiefer liegenden Puppenwiegen be- 
sonders im Herbste angelegt werden, in der Absicht, die 
Puppen gegen Kälte während des Winters zu schätzen, dass 


Kemner phot. 
Abnormale Puppenwiegen im 
Splinte von Eichenholz. je X. 

Fig. 6. Saperda perforata Pair. Hakenförmige Puppenwiege 
in der Zitterpappel. Nat. Gr. 


Fig. 5. Rhagium mordax DE GEER. 


dagegen die mehr auf der Oberfläche gelegenen im Sommer 
angelegt werden. Selbst glaube ich einen Erklärungsgrund 
der tieferen Puppenwiegen dieser Art darin gefunden zu 


1 Die Forstinsecten, Bd. I: Käfer: 1839. 


92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


haben, dass die an diesen Stellen ganz besonders los darauf- 
liegende Rinde der Larve keinen geniägenden Widerstand 
darbot, sondern im Begriffe abzufallen war, und die Larve 
darum ihre Puppenwiege in den Splint zu plazieren veran- 
lasst wurde. Auch die KRhagzum-Arten können zufälliger- 
weise ihre Puppenwiegen im Holze anbringen, und Fig. 5 
zeigt einen HFEichenast, der zwei Fluglöcher von im Holze 
gelegenen Puppenwiegen aufweist, aus welchen ich R/hagzum 
mordax DE GEER bekommen habe. Puppenwiegen zwischen 
Rinde und Splint repräsentieren somit nur die fär die ge- 
nannten Larven gewöhnliche Bauart. 

Larven, die in der Kambiumschicht zwischen Rinde und 
Splint leben, haben oft die Gewohnheit ihre Puppenkammer 
als einen seichten Hakengang im Splinte anzulegen. Zufällig 
geschieht dies, wie oben erwähnt, z. B. bei Acanthocinus 
aedilis L., normal dagegen bei Saperda perforata PALL. (Fig. 
6), scalaris L., Plagionotus detritus 1., Pogonochaerus hispi- 
dulus PILLER und verschiedenen anderen. Charakteristisch fär 
diesen Hakengang ist, dass die Larve, die ihn ausnagt, vor 
ihrer Verpuppung sich in der Puppenwiege umkehrt und als 
entwickelter Käfer den FEingang der Larve als Flugloch 
braucht. Diese Umkehrung hat sie mit den Larven ge- 
meinsam, die zwischen Rinde und Splint ihre Wiegen an- 
legen. In diesen wenden sich die Larven auch -oft, und das 
Flugloch liegt gewöhnlich dort, wo die Larve eingekrochen 
ist (Fig. 4). Die Larve stopft durch einen Pfropfen Späne 
den Eingang dicht zu, und der Käfer hat nur diesen zu ent- 
fernen, um aus dem Holze zu kommen. Durch die Rinde, 
wenn diese noch dariäber liegt, muss er sich selber durch- 
arbeiten, was doch gewöhnlich leicht geschieht. Durch die 
Rinde werden die Fluglöcher fast nie von den Larven aus- 
genagt. 

Einige unter Rinde lebende Larven haben die Gewohn- 
heit ihre Puppenwiegen tiefer im Holze zu legen, so z. B. 
Coenoptera minor LIL , Semanotus undatus T., Callidium coria- 
ceum PAYK. und violaceum TL., Pogonochaerus fasciculatus 
DE GEER (Fig. 13), Cerambyx- und TZetropzum-Arten. Der 
Bau der Wiege sowie das Benehmen der Larve ist wie bei 
den vorigen, nur wird der Gang zur Wiege verlängert. 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 93 


Abweichend verhalten sich einige Larven innerhald 
dieser Gruppe dadurch, dass sie ihre Puppengänge so weit 
in das Holz fähren, dass sie mehr in der Nähe anderer 
Seiten des Holzes kommen als der Seite, unter deren Rinde 
sie als Larven lebten. Durch irgendwelchen Instinkt den 
kärzesten Weg zu wählen, meiden sie dann den langen Weg 


Jb 


Kemner phot. 
Fig. 7. Pogonochaerus hispidus L. Lindenzweigen mit zweilöchigen 
Puppenwiegen. Nat. Gr. 


zuräick und nagen als Käfer einen besonderen Weg nach 
aussen. In dieser Weise tut es oft z. B. Callidum testaceum IL. 
und von diesem Kärfer angegriffenes Holz zeigt oft Fluglöcher 
von den berindeten Stellen, wo die Larven lebten, weit ent- 
fernt. 

Einige Larven, die unter oder in der Rinde leben, 
gehen erwachsen in das Holz, um dort einen längeren oder 
kärzeren Gang durchzunagen und schliesslich ihre Puppen- 
wiege dort anzulegen. Bei Pogonochaerus hispidus IL. ist 
dieser Gang oft sehr kurz und verläuft ziemlich oberflächlich 


94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


im: Holze (Fig:-7). Die: Puppenwiege wird am Ende des 
Ganges angelegt und mit ihrer Spitze nahe an die Ober- 
fläche des Holzes gefährt. Die Imago geht durch diese 
Spitze hinaus und die Wiege präsentiert sich dann als ein 
in beiden Enden offener Gang. Durch das eine Ende ist 
die Larve in das Holz gegangen, durch das andere hat der 
Käfer die Puppenwiege verlassen. Diese Art von Puppen- 
wiegen findet sich bei verschiedenen anderen Larven vor, 
aber meistens dadurch kompliziert, dass der Holzgang der 
Larve teils ein unregelmässiger, oft sehr verlängerter Gang 
ist, teils dass die Puppenwiege tief im Holze liegt, so dass 
das Flugloch ein besonderer Gang wird (Monochamus sutor 
L., Xylotrechus rusticus L., Exocentrus lusitanus L. u. a.). 

Ähnliche Puppenwiegen haben auch die stets im Holze 
lebenden Larven z. B. von Spondylis, Asemum, Hylotrupes 
bajulus, Leptura-Arten u. a. Gewöhnlich fähren sie ihren 
Gang nach der Oberfläche zu, nagen sogar oft das Flugloch 
aus, ziehen sich dann zuröck, verstopfen den Gang nach 
innen und aussen, erweitern ihn ein wenig und sind dann 
fur das Puppenstadium fertig. In ganz morschem Holze 
bauen sich diese Larven fär ihre Puppe in gewissen Fällen 
eine Art von Kokon, indem die am nächsten liegenden Holz- 
partikelchen zusammengeklebt werden (Prionus coriarius 1). 

Die in lebenden Stämmen hausenden Saperda-Arten legen 
ihre Puppenwiegen an der Spitze eines zentralen Ganges an, 
kehren sich vor ihrer Verpuppung um, und stehen als Puppen 
gewöhnlich mit dem Kopfe nach unten. Das Flugloch wird 
unter der Wiege ausgenagt (Fig. 206). 

Wie aus dem Gesagten hervorgeht, werden die Puppen- 
wiegen auf verschiedene Weise angelegt, und eine stich- 
haltige Gruppierung in einige wenige Gruppen scheint mir 
anders als nach der Plazierung im Holze unmöglich. Schliess- 
lich hat doch jede Art was charakteristisches in dem An- 
legen ihrer Puppenwiege, wenn auch Zufälligkeiten ver- 
schiedenes dabei beeinflussen können; die Kenntnis dieses 
biologischen Details ist eine gute Hilfe beim Bestimmen der 
Cerambycidenschaden an Holz, besonders bei Arten mit 
wenig charakteristischen Frassgängen, sowie wenn die Ent- 
wickelungsstadien nicht zu finden sind. Systematisch lässt 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 95 


sich diese biologische 'Eigenschaft auch insoferne als Tren- 
nungsmerkmal verwerten, dass zweifellos verwandte Arten 
verschiedenartige Puppenwiegen anlegen. In der Gattung 
Pogonochaerus z. B. hat fasciculatus einen tiefen Hakengang 
im Holze, hispidus eine Wiege mit zwei Öffnungen und /Aäis- 
pidulus einen schräg stehenden, kurzen Hakengang, etc. 

Die Zeit des Verpuppens ist verschieden. Einige Arten, 
die im Frähling fliegen, verpuppen sich fruh. (Saperda po- 
 pulrea). Andere schliessen ihre Larvenentwicklung durch 
das Puppenstadium im Sommer ab (Clyptus-arten, Callidium 
violaceum, Semanotus undatus, Plagionotus detritus etc.). 

Andere gehen noch später zur Puppe tuber und schläpfen 
im Spätherbst. Viele von diesen verlassen aber die Puppen- 
wiege nicht im Herbste, sondern fliegen erst im Frähling aus. 
(Rhagiuiwum mordax, Cerambyx cerdo u. a.) 

Die Puppenzeit dauert gewöhnlich 3 Wochen, kann aber 
auch länger werden. 


Morphologie der Puppen. 


Die Puppe spiegelt die känftige Imago ganz deutlich ab 
und die Antennen-, Prothorax- und Bein-Charaktere sind die- 
selben wie bei der Imago. Als besondere Puppenorgane fin- 
den sich an verschiedenen Stellen des Körpers Dorne und 
Borsten. Besonders sind charakteristiscehe Dorne an der Hin- 
terleibspitze zu finden, die gute systematische Merkmale dar- 
bieten. FEinige Formen mit langen Hinterleibsspitzen tragen 
diese im Puppenstadium ausgestälpt, was den Puppen eine 
ungewöhnliche Form giebt (Åcanthocinus, Liopus); und 
ebenso verhält es sich mit den langen Antennen einiger Ar- 
ten, die auf verschiedene Weise unter dem Körper zusam- 
mengelegt werden, bei den meisten einfach gebogen, bei 
Monochamus spiralig aufgerollt, bei Åcanthocinus in grossen 
Schlingen gelegt, u. s. w. 


Die Entwicklungsdauer der Cerambyciden. 


Die Frage nach der Generationslänge der Cerambyciden 
ist schwer zu entscheiden und nur durch mehrmalige genaue 


96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Beobachtungen der einzelnen Arten 'endgältig zu lösen. PER- 
RIS, der zweifelsohne eine sehr grosse Erfahrung in dieser 
Frage erworben hatte, kam durch Hunderte von Beobach- 
tungen zu der von der Auffassung mehrerer seiner Zeitge- 
nossen abweichenden Meinung, dass die grosse Mehrzahl eine 
einjährige Entwicklungszeit hat. Durch Beobachtungen an 
zu bekannter Zeit gefällten oder gestorbenen Stämmen stellte 
er dieses fär u. a: Arten folgender Gattungen fest: Rhagiunm, 
Åcanthocinus, Monochamus, Saperda, Exocentrus, Acanthoderes, 
Pogonochaerus, Callidium, Spondylis, Criocephalus und Plagio- 
notus. Nur fur Ergates fand er, dass es zwei Jahre dauerte, bis 
das fur die Eiabsetzung ausgesetzte Holz Imagines lieferte. 
Gewöhnlich — meint er — sind also die Cerambyciden ein- 
jährig, und nur wenige, besonders grössere Arten brauchen 
längere Zeit um ihre Entwicklung abzuschliessen.! Zweifels- 
ohne muss man ihm "auch darin recht geben, wenn auch 
die Sache in unsrem Klima etwas anders liegen könnte. 
Durch verschiedene äussere Faktoren kann aber die Ent- 
wicklungszeit bedeutend ausgedehnt werden. Besonders ist 
dabei nach meiner Meinung das Austrocknen des Holzes 
bei Arten hervorzuheben, die in nicht ganz trockenem Holze 
leben. Larven, die man mit dem Holze, worin sie leben, 
nach Hause mitbringt und weiter zächtet, leben gewöhnlich 
lange, und Entwicklungszeiten von mehreren Jahren sind nichts 
ungewöhnliches. Zweifelsohne sind aber die Bedingungen 
fur die Larven dabei sehr ungeeignet und die Resultate 
nicht normal. Beobachtungen direkt in der Natur geben, wie 
immer, bessere Auskänfte, und gerade hier ist eine Mithilfe 
seitens der Forstleute abzuwarten und sehr willkommen. An 
zu bekannten Zeiten gefälltem Holze sind doch immer wert- 
volle Beobachtungen zu tun, und die Entwicklungszeiten der 
Cerambyciden leicht festzustellen. Unsren Monochamus sutor 
hat Prof. TRÄGÅRDH in dieser Weise einjährig gefunden. 


1 PERRIS, Larves des Coléopteres; Parisbrö7y. 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED,. CERAMBYCIDEN. 97 


Ubersicht iäber die Larvengruppen. 


Man teilt die Cerambyciden nun mehr in zwei Gruppen 
ein: Cerambycinae und Lamiinae. Die erste ist u. a. durch 
vorgestreckten Kopf und wenig ausgerandete Augen charak- 
terisiert. Die andere hat tief ausgerandete Augen und einen 
fast vertikal gerichteten Kopf. Was die Larven anbetrifft 
lassen sich diese Gruppen auch gut beibehalten. Die Lar- 
ven der Cerambycinae haben einen kurzen, breiten Kopf 
mit einer kurzen Sagittalnaht, oft mehrere Augen jederseits 
und gewöhnlich Beine. Die der Lamiinae haben einen lan- 
gen, schmalen Kopf mit einer langen Sagittalnaht. Augen 
fehien oder sind durch ein einziges jederseits vertreten und 
Beine fehlen ganz. Die Gruppe Cerambycinae wird in drei Tri- 
bus eingeteilt: Prionini, Lepturini, Cerambycini, deren Reprä- 
sentanten sich auch im Larvenstadium unterscheiden lassen, 
und wir können die vier grossen Larvengruppen wie folgt 
charakterisieren: 


1. Kopf lang, schmal und gleichbreit mit langer Sagittalnaht 
(Fig. 3 d). Augen fehlen oder durch ein einziges jeder- 
Seitskvettreten. belnemfe hen —e beses ae Lamtinae. 

—. Kopf kurz oder so lang wie breit, mit kurzer Sagittal- 
naht. Augen 1I-—5. Beine vorhanden... Cerambycinae 2. 

2. Kopf so lang wie breit, hinten ein wenig ausgeschnitten. 

Der Vorderrand der Frontalplatte dick, mit einer oberen 


oft4g ezalnten, Kante. See fras. SEA kes on Prionini. 
—. Kopf kärzer als breit. Der Vorderrand nicht dick, ohne 
OD EK HAM Esso oo EE agrar FA grenas nr rar 3 


3. Kopf kurz und breit, mit gerundeten Seiten und hinten 
tief eingeschnitten. Die Sagittalnaht fast punktförmig 
(EOS Sr a EEE 2 Sar SR ARR nr ären ble rd Lepturini. 

— Kopf hinten nicht tief eingeschnitten. Die Sagittalnaht 
etwa. sormlang wiemciernalbetBreite des Kopfesi Die 
Kopfseiten nicht stark gerundet (Fig. 3 6) Cerambycini. 


7 — 281. Entomol. Tidskr. Årg. 43. Häft. 2 (1922). 


98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Eamiinae. 


Die Larven dieser Gruppe sind leicht kenntlich durch 
ihren langen, schmalen Kopf, sowie durch das Fehlen der 
Beine. Biologisch ist die Gruppe dadurch merkwärdig, dass 
sie verschiedene Formen zählt, die in lebendem Holze oder 
Pflanzen hausen. So leben Saperda-Arten in lebenden Pap- 
pelstämmen, die Oberea-Arten ebenfalls in lebendem Holze und 
die Repräsentanten der Gattungen Agapanthia und Phytoecia 
in Pflanzen. Unsre Fauna zählt 15 Genera, die alle, in Bezug 
auf ihre Larven, bekannt sind. Mir liegen 14 Genera vor 
und davon folgende Arten: 

Lamia textor IL. 

Monochamus sutor IL. 

Mesosa nebulosa FABR. 

Hoplosia fennica PAYK. 

Pogonochaerus fasciculatus DE GEER. 

> hispidus IL. 
> hisprdulus PILLER. 

Åcanthoderes clavipes SCHRANK. 

Liopus nebulosus I. 

Åcanthocinus aedilis I. 

Exocentrus lusitanus IL. 

Saperda carcharias IL. 

» populnea I. 
» scalaris 1: 
» perforata PALL. 

Stenostola ferrea SCHRANK. 

Oberea linearis L. 

Phytoecia cylindrica I. 

Tetrops praeusta STEPH. 


Lamia textor L. 


Die Larve. Eine erwachsene Larve misst 30—40 mm 
und ist 7,,—8 mm breit iäber Prothorax. (Vergl. Fig. 8.) 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 99 


Ihre Farbe ist weissgelb, die Behaarung kräftig. Der freie 
Teil des Kopfes braun. Epistoma dunkel, seine dunklere 
Farbe aber nach hinten zu nicht scharf begrenzt. Der Vor- 
derrand eingeschweift. Antennen kurz, 4-gliedrig. Ein 
Auge jederseits. Beine fehlen. Pronotum besonders charak- 


KRANEN Vf yes 
orda Mean 


00 be ÄA NN BRÄNNA 


VR 


fo hate 


EE 


JE 


ig inöl Lamiastexrtor. L.-rgktarve von der Oberseite, 4. Puppe, ar kopt 
und Brustsegmente der Larve von unten. Die Larve 30—40 mm lang. 


teristisch, nach vorn von einer gebogenen Linie begrenzt. 
Dicht hinter dieser Linie stehen in einer Querreihe einige 
runde vertiefte Punkte. Die Pleuren durch Linien abgegrenzt. 
Die Hinterhälfte des ganzen Tergites matt, mit kleinen strich- 
förmigen Furchen. Prosternum vom Sternellum durch eine 


100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


tiefe Querlinie geschieden, und Schräglinien grenzen die Hypo- 
pleuren ab. Mesothorax hat keine locomotorische Warzen, 
aber eine Reihe kräftiger Borsten. Metathorax hat eine wenig 
ausgebildete von einer Querlinie geteilte Warze. Am Hinter- 
leib finden sich die locomotorischen Warzen an den 1.—7. Seg- 
menten. Die Warzen haben eine seichte Mittelfurche und 
zwei deutliche Querlinien. Die Warzen der Unterseite sind 
hoch, ohne Querlinien aber von einer tiefen Furche geteilt. 
Anus ist eine Ouerspalte. 

Die Puppe. Ein Exemplar war 35 X13 mm gross 
(Fig. 8 6).7 Die grossen -Seitendorne des Prothorax sowie 
die kurzen, dicken Antennen sind artcharakteristisch. Die 
Flägel sind kurz, reichen nur bis zu dem dritten Segmente 
des Abdomens. Die Tergite des 1.—6. Abdominalsegmentes 
mit je zwei dreieckigen, dichten Bärsten von rotbraunen Haa- 
ren versehen. Die Abdominalspitze mit einem hoch aufste- 
henden Mitteldorn. 

Lamaa textor ist bei uns nicht selten und wurde in verschie- 
denen Teilen unseres Landes gefunden. Sie lebt in frischen 
Weiden- und Pappelstämmen, besonders in ihren Wurzelteilen. 
Der Frassgang geht gewöhnlich zentral. Die Entwicklungs- 
stadien wurden bei uns noch nicht aufbewahrt. Herr Profes- 
sor Dr. J. E. V. Boas, Kopenhagen, hat mir aber gätigst 
Material fur die Beschreibung geliehen, wofär ich ihm hier mei- 
nen besten Dank ausdräcke. 


Monochamus sutor I. 


Die Larve (Fig. 9). Die erwachsene Larve ist etwa 
40 mm lang und 7 mm Dbreit iber Pronotum. Der Kopf 
ist 4 mm breit und die vordere Hälfte seines freien Teiles 
ist braunrot mit einer nach hinten ziemlich gut markierten 
Grenze. Jederseits ein Auge, seitwärts unter den Antennen. 
Mandibeln spitzig, einander mit ein paar Spitzen beruhrend. 
Pronotum in seinem vordersten Teil matt, grauweiss ; dahinten 
eine glänzende, braune Partie, die vorn und an den Seiten dicht 
haarig ist. Die hintere Hälfte matt, unregelmässig gefurcht. 
Sternellum an der Unterseite durch eine Linie abgeschieden; 
die chitinisierten glänzenden Hypopleuren dagegen kaum ab- 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 101 


gegrenzt. Die lokomotorischen Warzen besonders charak- 
teristisch. Sie haben die Form einer liegenden 8 und sind 
sämtlich von einer Längsfurche geteilt. Die Oberfläche ist 
in runde Kleinwarzen zerfallen, die in einige parallel verlau- 
fende Linien geordnet sind. 


Fig. 9. Monochamus sutor L. Die Larve 40 mm lang. 


Die Puppe. Nur einige kleinere Exemplare von 17—18 
mm Länge lagen mir vor. Die Seitenhöcker des Pronotums 
sowie die spiralig aufgerollten Antennen zeichnen die Art 
gut aus. Die Bedornung ist kräftig. Der Stirn ist mit 30 
—40 Dorne besetzt. Auf dem Scheitel zwischen den Anten- 
nen stehen vier Dorne, zwei jederseits. Der Vorderrand des 
Pronotums hat eine Reihe Dorne und dabhinten stehen ver- 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


schiedene zerstreute. Der Seitenhöcker trägt oben 3—4 
Borsten. Die Tergite des 1.—6. Abdominalsegmentes tragen je 
eine durch die Mittelfurche breit geteilte Dornengruppe. 
Der 7. Tergit hat nur 16—18 Borsten. Das letzte Segment 
ist in eine hoch aufstehende Spitze, die in einen schwarzen 
Dorn endet, ausgezogen. Die Seitenwälste desselben Seg- 
mentes sind mit einigen schwächeren Dornen versehen. 

Monochamus sutor ist in Schweden gewöhnlich an 
frisch gefällten Kieferstämmen, greift aber auch ein wenig 
älteres Holz an, und mehrmals fand ich ihn an gespaltenen klei- 
nen Stämmen, die als Zaunholz gebraucht waren. Die Frass- 
gänge sind breit, grösstenteils in der Rinde gelegen und die 
Holzoberfläche wird nur in seichten, nicht scharf begrenzten 
Gängen abgenagt. Erweiterungen dieser Gänge kommen oft 
vor, und abgenagte Holzflächen von 35 cm? sind nicht 
selten. Der Gang ist von groben Spänen gefällt und endet 
mit einem ovalen Loch, etwa 5 X 11 mm gross, das in das 
Holz fäöhrt. Der Holzgang ist unregelmässig, verläuft oft in 
Bogen, geht mehr gerade nach der Puppenwiege. Gewöhn- 
lich ist er leer, und die Späne werden in die Rindengänge 
angesammelt oder durch kleine Löcher durch die Rinde nach 
aussen entleert. Die Puppenwiege liegt tief im Holze und 
die Larve geht in dieser zur Puppe äber in derselben Rich- 
tung, in der sie eingekrochen ist. Den Larvengang kann der 
geschläpfte Käfer also nicht als Ausgang benutzen und muss 
sich selbst ein Flugloch ausnagen. Nach der Form des Käfers 
wird dieses rund und erinnert nicht so wenig an die Flug- 
löcher der Holzwespen. 

Nach den Untersuchungen von TRÄGÅRDH! ist Mono- 
chamus sutor bei uns einjährig und die Flugzeit fällt im 
Hochsommer (Juli) ein. Als technischer Schädling des Kie- 
fernholzes spielt dieser Käfer bei uns eine nicht unbedeutende 
Rolle. Beschädigung kann aber einfach durch Entrindung 
des Holzes vermieden werden, da die Larve fär ihre Entwick- 
lung durchaus an Rinde angewiesen ist. 


1 TrRäGARDH, Tallbocken (Monochamus sutor 1.) etc. Skogsvårds- 
föreningens Tidskrift 1918, S. 221. 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 103 


Mesosa nebulosa FABR. 


Die Larve (Fig. 10). Die erwachsene Larve ist etwa 
23 mm lang. Der Kopf gleichmässig braun. Frontalplatte 
ein wenig erhoben, durch eine dunklere Mittellinie geteilt und 
mit einer Querreihe feiner Längsstriche in der Mitte versehen. 
Vor diesen Längsstrichen stehen sechs Borsten, jede in einer 
Vertiefung. Labrum und Clypeus hell. Ein 
Auge jederseits, ausserhalb der Antenne, seit- 
wärts gerichtet. Die Mandibeln schief abge- 
schnitten, unten in eine Spitze auslaufend. 
Pronotum vorne braun, fein chagriniert, nicht 
glänzend. Hinten wird es gröber skulp- 
tiert und dann längsgestrichelt. Die lokomo- 
torischen Warzen sind der Länge nach schwach 
geteilt, mit runden Kleinwarzen. Das 9. Seg- 
ment trägt einen herausstehenden Chitindorn, 
ohne Fussplatte, also an seiner Basis nicht 
erweitert. Anus ist dreieckig. 

Mesosa nebulosa ist bei uns selten, wurde 
nur in den sädlichen Teilen Schwedens ge- 
funden. 1916 fand ich die Larve bei Kalmar in 
Birke (Betula) und später auf Öland (Halltorp) 
in Carpinus betulus und Corplus avellana. 
Sie scheint abgestorbene Zweige stehender 
Bäume vorzuziehen. Die Gänge gehen nur 
wenig unter der Rinde, später im Holze, wo 
auch die Puppenwiege zu finden ist. Die Ent- 
wicklung erfolgt im Hochsommer. Eine Larve 
von 7 ging !9/; zur Puppe iäber, und der Fig. 10. Mesosa 
Käfer schläpfte 5/8 1916. nebulosa FABR. 


Die Larve etwa 
20 mm lang. 


Hoplosia fennica PAYK. 


Die Larve (Fig. 11). Erwachsen wird diese Larve 17 
—18 mm lang mit einer schmalen und langen Körperform. 
Kopf hellbraun, vorne dunkler. Frontalplatte eben, von einer 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


hellen Linie geteilt, vorne mit einigen Borsten. Das Epi- 
stoma wulstförmig erhoben und mit einer Querreihe kurzer 


Fig. 11. Hoplosia fennica PAYK. Die Larve 17—18 mm lang. 


scharfer Längsleisten versehen. Vorne trägt es 6 Borsten; 
Labrum und Clypeus hell. Antennen sehr klein. Ein Auge 
jederseits. Pronotum vorne braun und glänzend, hinten. un- 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 190 


O 
UU 


regelmässig netzartig gefurcht. Die Gangwarzen des 1.—06. 
Abdomensegmentes sind von einer Längsfurche, die in der 
Mitte zu einer runden Vertiefung erweitert ist, tief geteilt; 
die des 7. Segmentes ist dagegen nicht so tief geteilt, 


Kemner phot. 
Fig. 12. Hoplosia fennica PayK. Lindenzweige mit Frassgängen und 
einer zweilöchigen Puppenwiege (rechts). Nat. Gr. 


die beiden Teile der Warzen haben jede 5—38 kleine runde 
Erhöhungen oder Kleinwarzen. 

Die Puppe (Fig. 12) etwa 12 mm lang. Die Behaarung 
nicht dicht. Der Vorderand des Pronotums ein wenig erhöht 
mit einer Reihe kräftiger Borsten. Die Kniee haben ein 
Kränzchen von Borsten. Das letzte Segment trägt an den 


106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Seiten einige kleine Borsten, in der Mitte einen grossen Dorn. 
Zufälligerweise war dieser in einem Falle an der Spitze gega- 
belt, normal ist aber einfach. Die Flägel reichen bis zu den 
Tibien der Hinterbeine, decken aber ihre Tarsen nicht. Die 
Antennen verlaufen bogenförmig hinter dem zweiten Beinpaare 
und reichen mit ihrer Spitze bis zu ihrem ersten Gliede zuräck. 

Hoplosia fennica wird fast in ganz Europa als eine 
Seltenheit betrachtet und ihre Entwicklungsstadien waren 
bisjetzt unbekannt. Zweifellos hat sie aber SCHIÖDTE schon 
unter dem Namen Exocentrus balteus (= lusitanus 1..) beschrie- 
ben!, während die echte Exocentruslarve ihm unbekannt ge- 
blieben ist. (Vergl. uber Exocentrus!) Die Larve habe ich 
in verschiedenen Teilen Schwedens gefunden, in Skåne, Öster- 
götland, Uppland und bei Stockholm. Sie lebt gewöhnlich 
in Lindenzweigen (7z/a), besonders in schon abgestorbenen 
von 2—5 cm Dicke, aber auch in Weiden- (Salix)- und 
Buche- /Fagus) Zweigen. Unter Lindenrinde hält sie sich 
besonders in den Bastteilen auf, und erst, wenn sie grösser wird, 
geht, sie tiefer, soxdass die Oberfläche des Splintes beruhrt 
wird. Die Gänge werden dann (Fig. 12) etwa 5 mm breit, 
ohne scharfe Ränder und oft mit einander zusammenlaufend, 
sodass scheinbar noch breitere Gänge entstehen. Die Puppen- 
wiege liegt gewöhnlich im Holze, auch zwischen Rinde und 
Holz kann man Puppen finden. Das Flugloch liegt meistens 
dort, wo die Larve in die Wiege gegangen ist. Zufälliger- 
weise kann es aber auch wo anders liegen, da das weiche 
Lindenholz dem Käfer wenig Wiederstand bietet. 

Die Entwicklung findet im Vorsommer statt, und mehrere 
Puppen habe ich z:. Bi "/s 1917 bei Stockholm gefunden. 


Entwicklung einjährig. 


Pogonochaerus fasciculatus DE GEER. 


Die Larve (Fig. 14). Die erwachsene Larve wird 
10—13 mm lang, Ihr Kopfist gelb, ohne auffallenden dunkle- 
ren Vorderrand. Ein Auge jederseits. Maxillarpalpen 2- 
gliedrig mit dem dritten Glied an der Basis des langen ers- 


1 SCHIÖDTE, De metamorphosi eleutheratorum observationes, Nat. 
Hist: Tidskrift, Bd XI876,p. 427: Tab; ÖCVIINSBiona=! 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 107 


ten angedeutet. Pronotum vorne glänzend, hinten matt, mit 
undeutlicher Chagrinierung. Die Gangwarzen sind von einer 


Fig: 14. 


Fig. 13. Pogonochaerus fasciculatus DE GEER. Frassgänge und zwei 
Puppenwiegen im Fichtenholz ?/3 X. 
Fig: 14, ,Larve und Puppe: Dierlharve 13 mm, lang. 
fo) 2 D 


Mittelfurche geteilt. Jeder Teil ist in verschiedene Richtungen 
geteilt .und in je 4 bis 6 Kleinwarzen -:zerfallen. Das 9. 
Segment besonders charakteristisch. Dorsal trägt es hinten 


108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


eine kleine Chitinplatte mit einer einzigen erhabenen, schar- 
fen” Längsleister (VerglFignig BirSeiter87) 

Die Puppe (Fig: 14). 7 bisSt8mmölane. KPronotum 
gleichmässig beborstet, vorne ohne Borstenrand. Die Kniee 
haben 1—2 Borsten. Die Abdominaltergite haben hinten 
nur eine schwache Borstenreihe. Das letzte Segment hat 
einen kräftigen Mitteldorn und an seinen beiden Seiten einige 
Seitendorne, von denen die unteren nach vorne gebogen sind. 
Die Antennen reichen mit ihrer Spitze bis zu dem Kopfe 
zuräck. Die Flägel decken das erste Glied der Hintertarsen. 

In Fichten- und Kieferästen oder gespaltenem Zaun- 
holz derselben Holzarten ist dieser Käfer gewöhnlich, oft 
mit Semanotus undatus L., Coenoptera minor L., Magdalis vio- 
Zacea u. a. Käfern vergesellschaftet. Die Gänge gehen ziem- 
lich tief in: dem Splinte undvsindi bis 5 ramibreicissD;e 
Puppenwiegen (Fig. 13) werden als Hakengänge im Holz 
!'s—1 cm unter der Obetfläche und parallell mit dieser an- 
gelegt:. Ihre Grössevist 5X 11 mm; Der Käfer benutztrden 
Larvengang beim Verlassen der Wiege und die Flugzeit ist der 
Hoch- oder Spätsommer. Ein Käfer schläpfte ?/g 1913. Eine 
Puppe habe ich ??/& 1916 bekommen. 


Pogonochaerus hispidus L. 


Die Larve (Fig. 16) erinnert sehr an fasciculatus DE 
GEER, ist jedoch gewöhnlich kleiner und selten uber 9 mm 
lang. Abweichend verhalten sich die Maxillartaster, die nur 
zweigliedrig sind. Ihr bestes Kennzeichen hat jedoch diese 
Larve in ihrer Chitinausrästung des 9. Segmentes. Wie 
bei fasciculatus trägt dieses Segment hinten eine kleine Chi- 
tinplatte, die aber hier queroval (0,09 X 0,02 mm) und an 
der Oberfläche mit 15—20 feinen erhabenen Längsriefen ver- 
sehen-ist.ou(MetelnFig.: 30B) 

Die Puppe ist 5—5,; mm lang, mit der von fasciculatus 
sehr nahe tUbereinstimmend. Das besondere Merkmal des 
Käfers, die in eine äussere Spitze ausgezogenen Flägeldecken, 
ist auch hier bemerkbar. Die Flägelspitze ist abgestutzt und 
ihr ventraler Rand ausgezogen. 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 109 


Diese Art zieht bei uns besonders Lindenzweige vor, 
kann aber auch in anderen Laubhölzern leben, wie z. B. 
hier bei Stockholm in Sorbus aucuparia L. und Cotoneaster. 
An diesem letzten Strauch habe ich sie in sehr dännen (1,5 


Kemner phot. 
Eiga Fiske. 


Fig. 15. Pogonochaerus hispidus L. Frassgänge an Lindenästen. 
Fig. 16. Larve, etwa 9 mm lang. 


—3 mm dicken) Zweigen gefunden. An der Linde findet man 
sie in I1—2 cm dicken, abgestorbenen Zweigen, sie geht aber 
auch in Reisig, wo sie oft mit Exocentrus lusitanus und 
Hoplosia fennica zusammen lebt. Ihr Gang geht anfangs im 
Bäste u(Eig IN). Erst als erwachsenigeht sie sojtief, dass 
der Splint abgenagt wird; am öftesten geschieht das gar 


110 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


nicht, wenn nämlich die Rinde genägend dick ist. In sehr 
dännen Zweigen geht der Gang dagegen fast sofort zwischen 
Rinde und Splint. Der Gang ist unregelmässig, bald breit, 
bald schmal, gewöhnlich von Spänen gefällt. 

Die Puppenwiege (Fig. 7) liegt im Holze und, um diese 
anlegen zu können, geht die Larve als erwachsen durch ein 
kleines ovales Loch in das Holz hinein. Der Gang im Holze 
kann länger oder kärzer werden; schliesslich wird er nach 
der Oberfläche gefährt und in ihrer Nähe zu einer Wiege 
erweitert. Das Flugloch wird oft durch den Splint fertig 
genagt und dann mit einem Propfen zugestopft. Auf Fig. 
7 sind Lindenäste mit Puppenwiegen dieser Art abgebil- 
det. Die Holzgänge sind sehr kurz und die Wiegen prä- 
sentieren sich als kleine gebogene Gänge mit zwei Öffnungen. 
Durch die kleinere, die nur circa 0,75 X 1,35 mm misst, ist 
die Larve in das Holz eingedrungen; die nicht ganz durch- 
nagte grössere, die 1,90 X 3,25 mm misst, ist das Flugloch 
des entwickelten Käfers. Die kleinere Öffnung ist auffallend 
klein und es ist merkwärdig, dass sich die Larve durch die- 
selbe einzunagen vermag. 

Die Entwicklungszeit ist im Sommer, und mehrmals 
habe ich Imagines Ende Juni bekommen.! 


Pogonochaerus hispidulus PILLER. 
(= bidentatus THOMS.). 


Die Larve (Fig. 18). Stimmt gut mit den beiden 
fräher erwähnten Pogonochaerus-Arten uberein. Der Kopfist 
jedoch an seinem vorderen Rande dunkler. Das Epistoma 
. vorne verdickt und an den Seiten mit einem oberen Rande. 
Maxillarpalpen deutlich 3-gliedrig. Pronotum grob chagri- 
niert. Die Chitinplatte des 9. Segmentes bedeutend grös- 


1 Bei den vielen Exemplaren, die ich zächtete, hatte ich oft Gelegen- 
heit ihre eigentämliche Schreckstellung zu beobachten. Wenn der Käfer 
herunterfällt, nimmt er eine Stellung auf der Seite liegend ein, mit den 
Antennen hoch äber den Räcken gebogen und den Beinen unter dem 
Körper zusammengezogen, und ruht in dieser Stellung eine Weile. 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 100 Gr 


ser als bei /Aispidus; O,3 X 0,15 mm gross, mit IO bis II 
Längskielen versehen. (Vergl. Fig. 3 B.) 

Die Puppe ist 7 mm lang, der von fasciculatus sehr ähn- 
lich. . Das letzte Segment hat einen Mitteldorn; Seitendorne 


Kemner phot. 
FaoNngt Fig. 


15. 
Fig. 17. Pogonochaerus hispidulus PILtER. Frass, Flugloch und eine auf 
geschnittene Puppenwiege im Haselholze !J2 X. 
Fig. 18.  Larve, etwa 10 mm lang. 


fehlen dagegen ganz und einige kleine Borsten nehmen ihre 
Stelle ein. Die Spitze der Flägel ist ventral ein wenig zu- 
gespitzt. 

Diese Art lebt bei nus ausschliesslich im Laubholz; ich 
fand sie in abgestorbenen Zweigen von Corylus avellana und 


[T2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Carpinus betulus. Die Frassgänge der Larven gehen haupt- 
sächlich in der Rinde und die Splintoberfläche wird wenig 
berährt. Sie werden etwa 4 mm breit, gehen oft längs den 
Zweigen und sind gewöhnlich von Spänen dicht gefällt. Die 
Puppenwiege ist im Hakengang, der fast rechtwinkelig in 
das Holz geht., Das. Flugloch ist /3 oder 3,5 Xx 2 mm weit, 
mit seiner grössten Breite in der Längsrichtung des Holzes 
angelegt (Fig. 17). 

Die Entwicklung wird im Juli beendet, und von >?/; 
1916 gesammelten Larven bekam ich ”/; Puppen. Die Imagi- 
nes schläpften 25.—209. Juli. 


Acanthoderes clavipes SCHRANK. 


Die Larve (Fig. 19) wird bis 28 mm lang und 5 mm 
breit iber Pronotum. Der Kopf, breit, glänzend, mitieinigen 
eingedriäckten Punkten, sein Vorderrand dunkelbraun, hinten 
von einer geraden Linie begrenzt. Ein Auge jederseits: Pro- 
notum glänzend, vorne chagriniert, hinten grob netzartig ge- 
furcht. Die Gangwarzen des Abdomens von einer Mittel- 
furche geteilt und in runde Kleinwarzen zerfallen. (Siehe 
FigI0:) 

Die Puppe (Fig. 19) breit und abgeplattet, etwa 16 
X 8 mm. Ihre Ruäckenseite trägt eine reiche Borsten- und 
Dornen-Ausrästung. Die Dorne haben gewöhnlich an ihrer 
Basis ein feines Haar. Der Kopf trägt auf dem Clypeus an 
der Basis der Antennen jederseits eine zu einer breiten 
Erhöhung zusammengewachsene Borstengruppe. Das Pro- 
notum zeigt verschiedene Borsten und Dorne. Besonders 
zahlreich sind derartige auch am vorletzten Segmente vor- 
handen, wo sie teilweise nach vorne gerichtet sind. Das 
letzte Segment hat einen Mitteldorn und an den Seiten ver- 
schiedene kleinere Dorne, von welchen die ventralen nach 
vorne gerichtet sind. Die Kniee haben jede mehrere Borsten. 
Die Deckflägel reichen öber die Tibien hinaus, die Tarsen 
liegen dagegen frei. Die Antennen erreichen die Tarsen der 
Vorderbeine nicht, sondern liegen äber ihren Tibien. 

Åcanthoderes clavipes ist bei uns ziemlich selten. Ich 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 113 


habe ihn ein paar mal im Birkenholz (Betula alba) gefun- 
den, und immer in altem, liegendem, schon seit Jahren abge- 


/ llif5 
UUNKPTNK 

N AG Nd , i NV) 
SM KNDR, 


SVS 


H & 
SES) 


Fig. 19. Åcanthoderes clavipes SCHRANK. Die Larve bis 28 mm lang. 


storbenem Holze. Der Frassgang geht anfangs unter der 
Rinde und wird dort bis 8 mm breit. Später geht er in das 
Holz und endet dort in einer Puppenwiege, oft so oberfläch- 


S— 22037 — Entomol. Tidskr. Årg. 43- - Häjt. 2 (1922). 


I 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922: 


lich gelegen, dass die Rinde ihre 
äussere Wand bildet (Fig. 20). 
Das Flugloch wird von der Larve 
ausgenagt und mit einem Prop- 
fen Späne geschlossen. Es ist 
etwa II mm lang, 4.5 mm breit. 

Die Entwicklung scheint bei 
uns nicht immer zu gleicher Zeit 
2008 1016 
fand ich in der Nähe von Stock- 
holm mehrere Imagines fliegend 


beendet zu werden. 


oder an alten Birkenstämmen 
sitzend. Gleichzeitig wurden so- 
wohl erwachsene Larven, 25— 
28 mm lang, wie halberwachsene 
etwa 15 mm lang gefunden. Lar- 
ven, von, 101-bis"22-mm Länge 
wurden im Mai in Småland ange- 
troffen. VWVielleicht kann die Ge- 
neration bei uns zweijahrig sein. 
In Frankreich ist sie nach PER- 


Kermner Hot... UNISternjahene. 
Fig. 20. Acanthoderes clavipes 
SCHRANK. Puppenwiegen und Flug- 
löcherim morschen Birkenholz. 1/3 X. 


Liopus nebulosus L 


Die Larve (Fig. 21) bis 15 mm lang und 3 mm breit 
uber Pronotum. Der Kopf ist 1,; mm breit. Sein Vorder- 
rand braun, sonst ist er gelb, glänzend und nicht skulptiert. 
Ein grosses, ovales helles Auge jederseits, ausserhalb der 
Antennen. Pronotum vorne glänzend, fast nicht skulptiert, 
seine hintere Hälfte matt, mit einigen unbededeutenden seich- 
ten Furchen. Diese matte Oberflächenpartie geht auch auf 
Metanotum iäber. Die Gangwarzen von einer Mittelfurche 
geteilt und ihre Oberfläche in unbedeutende Kleinwarzen 
zerfallen. Das 9. Segment ist unbewaffnet. 

Die Puppe (Fig. 21) etwa 16 mm lang. Die langen 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. I15 


Antennen gehen hinter die Kniee der Hinterbeine und er- 
reichen auf der Bauchseite wieder den Antennenschaft. Das 
Pronotum trägt an seinem Vorderrand eine Reihe von acht 
mit Basalhaaren versehenen Dornen und dahinten einige der- 
artige kleinere. Die ausgezogenen Seitenhöcker des Protho- 
rax tragen auch je einen Dorn. Die zwei letzten Abdomi- 


Fig. 21. Liopus nebulosus L. Die Larve etwa 15 mm lang. 


nalsegmente sind ausgezogen, lang. Die Tergite tragen ver- 
schiedene kleinere Dorne. Das letzte Segment hat drei starke 
Seitendorne, aber keinen Mitteldorn. 

Liopus nebulosus ist gewöhnlich unter der Rinde ver- 
schiedener Laubhölzer, wie Pyrus-Arten, Corplus avellana, 
Fagus silvatica, Prunus aucuparia, Quercus u. a. Keine be- 
sondere Dimensionen des Holzes werden vorgezogen, dage- 


116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


gen muss die Rinde nicht zu fest darauf liegen; und bereits 
seit einigen Jahren abgestorbene Teile werden mit Vorliebe 
angegriffen. Der Frassgang geht zwischen Rinde und Splint, 
hauptsächlich in der Rinde, und die Holzoberfläche wird sehr 
wenig abgenagt. Die Puppenwiege (Fig. 4, Seite 90) ist das 
erweiterte Ende des Ganges. Sie wird mit einem Ring von 
Spänen ausgekleidet, wie die fär R/hagium-Arten wohlbe- 
kannten Wiegen. Sie ist etwa 12 X 4 mm gross und die 
Larve kehrt sich gewohnlich in ihrer Kammer um und nagt 
ihr Flugloch in der Nähe der Larvengangmändung aus. 
Es ist abgerundet, 2—3 mm weit. 

Die Entwicklungszeiten sind unregelmässig und kleine 
wie grosse Larven werden gewöhnlich zusammen gefunden. 
Wahrscheinlich ist die Generation einjährig. Imagines habe 
ich in Juni und Juli bekommen. Frisch geschläpfte Käfer z. 
B. 5/7-1916 auf Öland. 


Acanthocinus aedilis L. 


Die Larve (Fig. 22) wird erwachsen 30—40 cm lang. 
Uber Prothorax ist sie abgeplattet, bis 7 mm breit. Der 
Kopf ist gelbbraun, am Vorderrande dunkel, bis 4 mm Dbreit. 
Die Oberseite des Kopfes platt, glänzend, von ein paar Ver- 
tiefungen hinter dem Vorderrand charakterisiert. Unter den 
unbedeutenden Antennen sind die Kopfseiten vorgezogen 
und von der Räöäckenseite als eine nach vorne gerichtete 
Spitze ausserhalb der Mandibeln zu sehen. Jederseits be- 
findet sich ein ovales, grosses Auge. Pronotum vorne glän- 
zend, hinten matt mit einigen Punkten in der Mitte. Die 
Gangwarzen matt, ohne Mittelfurche und ohne Kleinwarzen. 
Jederseits haben sie eine schiefe Seitenfurche und zwischen 
diesen zwei QOuerlinien, die in der Mitte weit getrennt sind 
und ein kleines Feld einschliessen, an den Seiten dagegen 
zusammenlaufen. 

Die Puppe (Fig. 22) ist gross und platt; die 2-Puppe 
bis 20 mm, die $ Puppe 22—24 mm lang; beide tragen 
die Hinterleibsspitze ausgestälpt und hinten weit ausste- 
hend. Bei der weiblichen Puppe, die gewöhnliche Antennen 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 1 


hat, verlaufen diese einfach gebogen hinter den Hinterbeinen 
und erreichen mit ihrer Spitze das erste Glied. der Antennen 


Fig. 22. Acanthocinus aedilis CL. Die Larve bis 40 mm lang. 


wieder. Bei der Jg-Puppe gehen die sehr langen Antennen 
erst wie bei der weiblichen hinter den Hinterbeinen, weichen 
dann in einem grossen Bogen nach der anderen Körperseite 
aus, wobei die beiden Antennen sich kreuzen, laufen dann 
nach vorne in einem Bogen unter dem Kopf, gehen zuriäck 


I 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


und enden schliesslich uber den Hintertarsen. Die Beine ragen 
mit ihren Knieen weit hervor und es ist auffallend, dass die 
Tibien nicht dicht bei den Schenkeln liegen. Die Trochan- 


KALMAR I = 


4 


2 
LÅ 
; 


Kemner phot. 
Fig. 23. ÅAcanthocinus aedilis L. Frass am Kieferholz. Links eine 
Puppenwiege unter der Rinde, rechts das Flugloch einer derartigen im 
Splinter 26" 


teren sind vergrössert und an den Mittel- und Hinterbeinen 
säbelartig von den Schenkeln weit ausstehend. Die Hinter- 
leibsspitze ist kräftig bewaffnet, aber ohne Mitteldorn. 
ÅAcanthocinus aedilis ist bei uns weit verbreitet und äber- 
all auf Kieferholz zu finden. Er zieht dickere Stämme vor 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 119 


und lebt auch gerne unter der Rinde von Baumstämpfen. 
Nach einer Uberwinterung in der Puppenweige oder — mehr 
ungewöhnlich — einer Entwicklung im Vorjahre fliegt er im 
Frähling, und im grellen Maisonnenschein kann man ihn auf 
Kieferstöcken und Stämpfen in Kopula finden. Die Eier 
werden unter die Rinde eingeschoben, und wenn keine ge- 
eignete Rindenritzen dafär zu finden sind, nagt das Weib- 
chen ein trichterförmiges Loch durch die Rinde (siehe Fig. 2) 
und schiebt seine Eier durch dieses unter die Rinde hinein. 
3 bis 4 Eier fand ich ringsum das Loch eingeschoben. Die 
Eier sind langoval 3 X 0,,5 mm. Das Loch wird merkwiär- 
digerweise nicht an den dännsten Stellen der Rinde ausge- 
nagt, also in den Ritzen, sondern oft an den dicksten Par- 
tieen. Die Larvengänge (Fig. 23) gehen zwischen Rinde und 
Splint, hauptsächlich in der Rinde. Die Splintoberfläche wird 
nur durch einen seichten, nicht scharf begrenzten Gang abgenagt. 
Der Gang ist breit, oft drei cm oder mehr, und mit Spänen 
dicht gefällt. Oft gehen die Gänge dicht bei einander und 
die Späne bilden dann grosse Kuchen unter der Rinde. Die 
Puppenwiege wird entweder unter der Rinde oder als ein 
seichter Hakengang im Splinte ausgenagt. (Vergl. Seite 90.) 
Diese letzte Verpuppungsart reiht diesen Bock unter die 
technisch schädlichen Arten der Holzkäfer ein. Seine Wirk- 
samkeit unter der Rinde ist sonst ziemlich harmlos und ohne 
grössere Bedeutung. 

Das Flugloch durch die Rinde wird von dem Käfer aus- 
genagt. Es ist oval, etwa 3 X 8 mm gross. Die Entwick- 
lung findet wie gesagt gewöhnlich im Spätsommer statt und 
die Imagines öberwintern dann. Ich bekam z. B. mehrere 
Puppen Ende August I911. 


Exocentrus lusitanus L. 

Die Larve (Fig. 25)! ist klein und dick, erwachsen etwa 
10 mm lang. Der Kopf ist tief in den Prothorax zuräckge- 

1 Wie bei der Beschreibung von der Hoplosia fennica-Larve her- 
vorgehoben wurde, hat SCHIÖDTE diese in seinem klassischen Larvenwerke 
als Exocentrus beschrieben. Die richtige Exocenrtrus-Larve wurde jedoch 
bereits von PErrouD kenntlich beschrieben [Ann. de la Soc. Linnéenne 
de Lyon 1854—55, S. 231], was auch PERRIS zitiert (Larves des Coléoptéres 
1877, S. 482). 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


zogen, hell, wenig dunkel auch an dem Vorderrand. Anten- 
nen klein, Augen fehlen. Mandibeln kurz, an der Spitze 
quergeschnitten. Die Maxillarpalpen zweigliedrig. Prono: 


at FEET agg 


Fig. 24. Exocentrus lusitanus EL. Lindenzweig mit Frassspuren und Flug- 
löchern. Nat. Gr. 
Fiös 25. ,Larve, etwa 10 mm. lang. 


tum durch die Dicke des Körpers schief gestellt, nur hinten 
mit einer dreieckigen Partie lokomotorisch tätig. Dieses 
Dreieck ist glatt, mit einigen seichten Längsfurchen. VWVorne 
ist das Pronotum gleichförmig behaart. Die hoch aufstehen- 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. T21 


den Gangwarzen glatt, von einer tiefen Längsfurche geteilt 
und jede Hälfte mit einer 'Seitenlinie und einer nach der 
Mitte zu gabelig geteilten Querlinie versehen. Das 9. Seg- 
ment ist unbewaffnet. Das 8. trägt vor seinem Hinterrand 
eine erhöhte Ouerleiste mit etwa 15 kurzen kleinen chitini- 
sierten strichförmigen Erhöhungen. 

Die Puppe (Fig. 25) ist sofort kenntlich durch ihre nach 
hinten gerichteten Seitenhöcker des Prothorax. Sie ist 5— 
5,;s mm lang, weiss, mit langen Borsten besetzt. Die Kniee 
tragen jedes eine Gruppe Haare. Das letzte Segment trägt 
einen Mitteldorn und ein paar Seitendorne. Auf der Bauch- 
seite reichen die Flägel bis zum dritten Tarsalglied des letz- 
ten Beinpaares. Die Antennen liegen iäber den zweiten und 
dritten Beinpaaren und erreichen wieder mit ihrer Spitze das 
dritte Antennenglied, ohne den Kopf zu berähren. 

Exocentrus lebt, soweit ich gefunden habe, ausschliesslich 
in abgestorbenen Lindenästen, ist aber an dieser Baumart 
nicht selten. Gewöhnlich lebt er mit Pogonochaerus hispidus 
und Hoplosia fennica zusammen. Sein Frassgang geht an- 
fangs in der Rinde zwischen den dicken Bastschichten dieser 
Baumart, später verläuft er tiefer und ein 2—3 mm breiter 
Gang wird an der Splintoberfläche sichtbar (Fig. 24). Oft 
geht er in das Holz hinein, und selbst in der Markhöhle kann 
man Exoceatrus-Larven finden. Die Puppenwiegen werden 
auf verschiedene Weise eingerichtet. FEinfache Hakengänge 
kommen vor sowie Wiegen mit zwei Öffnungen, denen von Po- 
gonochaerus hispidus ahnlich. Die im Holze gehenden Lar- 
ven fuhren ihren Gang in die Nähe der Holzoberfläche und 
verpuppen sich dort, dicht hinter dem von der Larve aus- 
genagten Flugloche. 

Die Entwicklungszeit ist im Hochsommer. "(6 1917 
fand ich z. B. mehrere Puppen bei Stockholm und Anfang 
Juli schlipften mehrere Käfer. 


Saperda carcharias IL. 


Die Larve (Fig. 27) wird erwachsen bis 40 mm lang, 
ihre grösste Breite 6—6,; mm, ihre Dicke 7 mm. Kopf 


122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


mehr oder weniger braun. Ein Auge jederseits. Antennen 
3-gliedrig mit einem langen zweiten Glied, welches ein dännes 
zugespitztes drittes trägt; (Supplementärglied?) Das schief 
nach vorne gestellte Pronotum ist fast ganz chitinisiert. Die 
hintere Hälfte dicht mit breiten, nach hinten gerichteten Chi- 


Kemner pbhot. 
Fig. 20: Fog 


€ AA 


Fig. 26. Saperda carcharias L. Puppenwiege in einem Pappelstamm 2/2 X 
Fig. 27. Larve, etwa 40 mm lang. 


tinkörnern versehen, die nach hinten zu kleiner werden. Die 
Hypopleuren sind auch chitinisiert und als zwei braune Plat- 
ten markiert. Die Gangwarzen sind mit kleinen Chitinkör- 
nern bekleidet, die jedoch kleiner sind als die des Pronotums. 
Die Warzen der Räckenseite haben eine Mittelfurche, zwei 
Seitenlinien und zwei zu beiden Seiten zusammenlaufende 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 123 


Querlinien. Die Warzen der Bauchseite haben nur eine 
Querlinie, die an den Seiten einen nach vorne gehenden Ast 
aussenden. 

Diese Art lebt in lebenden Stämmen oder dickeren Zwei- 
gen von Populus- oder Salix-Arten. Die basalen Teile wer- 
den vorgezogen und auch in den grösseren Wurzeln gehen 
die Larven gern, wo sie oft mit Larven von Trochilium apti- 
formis zusammen gefunden werden. Der Gang geht im An- 
fang unter der Rinde, später tief im Holze, in kleinen Stäm- 
men oder Wurzeln oft in Zentrum. Die Gänge sind oval 
bis 15 mm breit, dagegen oft relativ kurz, 10 bis 20 cm lang, 
was zweifelsohne seine Erklärung darin hat, dass der reiche 
Saftfluss den Larven genägend Nahrung bietet. Die Puppen- 
kammer wird oft in der Spitze eines zentralen Ganges ange- 
legt:. Sie. ist in Ulmange 40615 mmyctundädie Puppe 
ruht dort mit dem Kopfe nach unten auf einem dicken Zap- 
fen zusammengepresster Späne. Das Flugloch wird von der 
Larve vorbereitet, indem sie den Gang dicht an die Rinden- 
oberfläche fährt. Es liegt gewöhnlich unter der Puppenwiege. 
Im Hochsommer findet das Schläpfen statt. Eine Puppe wurde 
t0/7 gefunden und Imagines anfang August beobachtet. Wie 
in der Einleitung gesagt, fressen die Käfer Pappelblätter. In 
ihren Scheiben nagen sie grosse Löcher aus, die durch die 
zerfetzten Ränder charakterisiert sind. (Stiehe Fig. 1.)- Die 
Entwicklung dieser Art ist wahrscheinlich zweijährig. 


Saperda populnea I. 


Die Larve (Fig. 29) stimmt ziemlich mit der von car- 
charias äberein, wird jedoch nur gegen 20 mm lang und ist 
bedeutend schmäler. Der Kopf ist gelbbraun mit dunklerem 
Vorderrand.  Pronotum nicht so stark chinisiert, die Chitin- 
körner der Hinterhälfte im Gegensatze zu denen der carcharias 
ebenso stark wie die der Vorderhällte. Die Metapleuren der 
Unterseite nicht merkbar dunkler als Sternum und Metaster- 
num. 

Die Puppe (Fig. 29) hat wie der Käfer keine Seiten- 
höcker am Prothorax. Sie ist gelbweiss, 8 bis 17 mm lang. 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Ihre Form ist lang und schmal und die Kniee ragen wenig 
von den Körperseiten heraus. Die Beborstung spärlich und 
Haken wie Dorne fehlen auch am letzten Segment, das nur 
mit einer Borstenreihe versehen ist. Die Kniee sind nackt. 
Die Flägel reichen bis zum dritten Tarsalgliede des hinteren 


Kemner phot. 
Fig. 28. Saperda populnea LIL. Espenzweige mit Frassgängen und Gal- 


DD: 


len. Nat. Gr: 


Beinpaares. Die Antennen biegen sich hinter dem zweiten 
Beinpaare um, erreichen aber mit ihrer Spitze den Kopf nicht. 

Diese weit verbreitete und gewöhnliche Art lebt nur in 
lebenden kleinen Ästen oder kleinen Stämmen von Zitter- 
pappeln oder ausnahmsweise anderer Holzarten, wie anderer 
Populus- und Salix-Arten. Auch sehr dänne Äste können 
gebraucht werden; gewöhnlich haust sie in etwa centimeter- 
dicken Stämmen, die von dem Ancgriffe der Larve Gallen- 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 125 


artig verdickt werden (Fig. 28). Jeder Ast trägt gewöhnlich 
nur eine Galle. Zufälligerweise können doch mehrere unter 
einander liegen und dann eine längere Verdickung des Stam- 
mes bilden. Fär die Eiablage nagt das Weibchen nach BoaAs! 


Fig. 29. Saperda populnea L. Die Larve etwa 20 mm lang. 


eine nach oben offene hufeisenförmige Spalte in der Rinde 
aus und im untersten gebogenen Teile derselben setzt sie 
ein Ei ab. Die junge Larve lebt anfangs unter dem von 
dem gebogenen Gang begrenzten Rindenstäck, und es entsteht 
durch ihre Tätigkeit dort ausserhalb der normalen eine ab- 


1 Boas J. E. V. Ueber einen Fall von Brutpflege bei einem Bock- 
käfer. Zool. Jahrbächer; "Abt. för Syst. 13. Bd. 1900, S. 247. 


1260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


normale Holzschicht, was die Verdickung des Stammes her- 
vorruft. Die Larve dringt später in das Holz hinein, wo 
sie erst im Splinte einen horizontalen Gang ausnagt und 
schliesslich einen zentralen Gang anlegt. In der Spitze dieses 
zentralen Ganges legt sie schliesslich ihre Puppenwiege an 
und die Puppe ruht wie bei S. carcharias gewöhnlich mit 
dem Kopfe nach unten. Das Schläpfen erfolgt im Frähsom- 
mer. Die Generation ist nach BOoaAS entschieden einjährig. 


Saperda scalaris [L. 


Die Larve dieser Art, die wie die folgende perforata 
in von carcharias und populnea abweichender Weise unter 
Kinde lebt, weicht von den erwähnten :Saperda-Larven durch 
einen abgeplatteten Körper ab, und stimmt in dieser Hin- 
sicht nahe mit den öbrigen rindenbewohnenden Cerambyciden- 
larven iberein. Der Kopf ist von der gewöhnlichen Form. 
Frontale vorne matt, mit zwei vertieften Insertionsstellen 
fär Muskeln. Die Antennen unbedeutend mit einem spitzi- 
gen Endglied. Augen fehlen. Pronotum vorne glatt, hinten 
mit kleinen braunen Chitinkörnern bekleidet, die ihm ein mat- 
tes Aussehen verleihen. Diese Körner sind fast von derselben 
Grösse, ohne sich hinten zu verkleinern. Der Vorderrand 
trägt einige kräftige Borsten. An der Mittellinie stehen 4 
Borsten ziemlich isoliert. Die Gangwarzen haben die zwei 
charakteristischen an den Seiten zusammenlaufenden QOuer- 
linien. Sie sind matt, durch eine glatte Mittelfurche geteilt. 

Die Puppe erinnert an die von populnea, ist aber grös- 
ser, 16—20 mm lang und mit Borsten und Dornen versehen. 
Pronotum trägt einige Dorne, wovon jeder eine Borste an 
seiner Basis hat. Ein paar grosse Dorne kann auch von der 
Räckenseiteper den "Antennen? gesehen werden. DastScu: 
tellum sowie die Abdominalsegmente tragen auch Dorne, 
und das letzte Segment hat jederseits ein paar Seitendorne, 
aber keinen Mitteldorn. Die Kniee sind nackt. 

Saperda scalaris ist polyphag und kommt: an allerlei 
Laubhölzern, wie an Eichen, Birken, Obstbäumen, Sorbus ' 
aucuparia, Populus- und Salixr-Arten vor. Sie lebt nur in 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN, [27 


schon abgestorbenen Holzteilen 
undé zieht dickere Stämme” vor. 
Der Karvenganga.: (figi 30) geht 
ausschliesslich zwischen Holz und 
Rinde und die Holzoberfläche wird 
wenig abgenagt. Der Gang ist 
5—7 mm breit. Zufälligerweise 
kann er aber breiter werden. Die 
Puppenwiege wird als ein einfa- 
cher Hakengang im Splinte ein- 
gerichtet; unter abnormalen Ver- 
hältnissen kann sie doch zwischen 
Rinde und Splinte liegen, in einer 
schalenförmigen Vertiefung des 
Splintes. Das Flugloch wird von 
einem Propfen Späne zugestopft 
und misst etwa 6 X 8 mm. 

Die Schläpfungszeit der Käfer 
ist im Frähling und mehrere Pup- 
peniibekam ich, Zz. BjaustBichen 
2/5 1917. Verschiedene Grössen 
von Larven werden oft mit den 
Puppen zusammen gefunden und 
die Entwicklung kann wahrschein- 
lich in gewissen Fällen zwei Kemner phot. 
Jahre dauern, wenn auch eine FINN OVER fertar stallar 
einjährige Entwicklungszeit das  Frass mit Fluglöchern in Eber- 
normale ist. esche. !/e X. 


Saperda perforata PALL. 


Die Larve (Fig. 32) stimmt mit der von scalaris sehr 
uberein, und eine Unterscheidung stösst auf Schwierigkeiten. 
Eine Untersuchung eines grossen Materials hat gezeigt, dass 
die Muskeleindruäcke an dem Hinterrand des Frontalen bei 
perforata undeutlich und nicht glänzend sind. Am Pronotum 
stehen bei der Mittellinie keine vier isolierten sondern jeder- 
seits meheren Borsten. 


128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Kemner phot. 


Fiostkod: Bion 32. 
Saperda perforata Pai. 
Fig. 31. Espenrinde mit Frassgängen !/4. 
32. Larve und Puppe. Die Larve etwa 30 mm lang. 


Die Puppe (Fig. 32) stimmt genau mit der von scalaris 
uberein. Ihre Hakenbewaffnung jedoch kräftiger. 

Diese Art ist im Gegensatze zu scalaris monophag und 
lebt bei uns nur unter Espenrinde. Sie ist entschieden se- 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 129 


kundär und zieht schon seit langem abgestorbene Stämme 
vor. Die Gänge gehen zwischen Rinde und Holz, haupt- 
sächlich doch in der Rinde, und die Holzoberfläche wird sehr 
wenig abgenagt. Die Gänge sind breit und mit langen Spä- 
nen gefullt (Fig. 31). Die Puppenkammer ist ein Hakengang 
(Fig. 6, Seite 91) dicht an der Splintoberfläche und das Flug- 
loch wird mit Spänen zugestopft. 

Die Entwicklung erfolgt im Sommer, und mehrere Ima- 
gines schläpften z. B. in Stockholm ?/7 1914. 


Stenostola ferrea SCHRANK. 


Die Larve! (Fig. 34) erinnert ein wenig an Saperda 
scalaris, besonders durch die Chitinkörner des Pronotums. 
Sie wird erwachsen bis etwa 18 mm lang. Der Kopf ist 
glatt, vorne rotbraun. Die Antennen unbedeutend mit einem 
spitzigen Endeglied. Ein Auge jederseits. Bewaffnung des 
Pronotums kräftig. Die hintere Hälfte, die durch ein paar 
Seitenlinien von den Pleuren abgegrenzt wird, trägt eine 
reiche Körnerausräöstung. Die Körner werden nach hinten 
zu kleiner, und diese kleinen hinteren Körner gehen auch 
aufs Metanotum iäber. Die Gangwarzen haben die gewöhn- 
lichen Seiten- und Querlinien, sind aber sofort durch ihre 
Auskleidung mit kleinen spitzigen Dornen, die sowohl an 
den Räcken- wie an den Bauchwarzen vorkommen, kenntlich. 

Diese, bei uns nur in den söädlichsten Teilen unsres Lan- 
des vorkommende Art lebt in abgestorbenen Lindenzweigen. 
Der Frassgang der Larve (Fig. 33) geht anfangs in den äus- 
seren Teilen der Rinde, und dort oft so oberflächlich. dass 
die Rinde daräber aufplatzt. Später geht er tiefer in die 
Rinde. Erst kurz vor der Verpuppung geht er so tief, dass 
die Holzoberfläche berährt wird. Die Gänge an der Holz- 
oberfläche sind darum kurz, selten mehr als ein paar Zenti- 
meter lang. Die Puppenwiege kann von verschiedener Art 
sein. Sie ist in einigen Fällen ein einfacher Hakengang, in 


1! Das Material zu dieser Beschreibung sowie zu der von Oberea 
linearis wurde mir gätigst von Herrn E. ROSENBERG zur Verföägung ge- 
stellt, und ich bringe ihm hiermit meinen besten Dank dafär. 

9 — 228. Entomol. Tidskr. Årg. 43. Häft. 2 (1922). 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


anderen liegt sie viel tiefer ohne ihren Charakter als Haken- 
gang zu verlieren. Schliesslich kann sie auch ein Holzgang 
sein, der ohne umzubiegen in eine Puppenwiege ubergeht, 


Kemner phot. 


Fig: 33. Fig. 34. 


Stenostola ferrea SCHRANK. 
Fig. 33. Frass und Puppenwiege im Lindenholze !/2 X. 


Fig. 34. Larve, etwa 18 mm lang. 


welche dann der Käfer durch ein besonderes Flugloch ver- 
lässt. Die Wiege ist etwa 15 X 4 mm gross, das Flugloch 
325 Mmm. 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 131 


Die Entwicklung endet im Mai, und ”?/5 1919 schläpften 
mehrere Käfer. Gleichzeitig wurden zwei verschiedene Grös- 
sen von Larven observiert, was darauf deutet, dass auch 


andere Entwicklungszeiten vorkommen können. 


Die Genera- 


tion ist in normalen Fällen zweifelsohne einjahrig. 


Oberea linearis L. 


Die Larve (Fig. 35) wird erwachsen 25 mm 
lang aber nur etwa 3 mm breit. Der Kopf ist 
relativ gegeniäber dem schmalen Prothorax gross, 
wenig abgeplattet und im Ouerschnitt kurz oval. 
Ein Auge jederseits (I. C. NIELSEN hat es nicht 
gesehen). Pronotum vorne glatt und unskulp- 
tert:ö Dersflinterten; der duteh einpaarSelten- 
furchen begrenzt ist, trägt eine vorne abgerun- 
dete Gruppe kräftiger schwarzer Chitinkörner, 
die nach hinten zu kleiner werden. Mesonotum 
unbewaffnet. Das Metanotum hat eine in der Mitte 
geteilte, mit kleinen Häkchen gekleidete Quer- 
wulst. Gangwarzen klein viereckig abgerundet 
muts einer utielgemscsenkten4Ouerfurehe.deten 
Ränder wulstartig erhöht und mit feinen Chitin- 
häkechen bekleidet sind. In der Mitte sind sie 
durch eine kurze Mittelfurche geteilt. 

Oberea linearis kommt nur in den sädlich- 
Sten. ueilen unstestykandeskvor., vie lebtffan 
Haselstauden, wo sie ihre Entwicklung in den 
dännsten, nur ein paar mm dicken Zweigen 
durehläuft.. Nach I; C: NIELSEN! zeigt sich 
bei ihr eine Art von Brutpflege dadurch, dass 
das Weibcehen oberhalb des fär die Eiablage 
benutzten Punktes den Zweig durch ein paar 
Einschnitte fast durchschneidet, sodass er bald 
danach verwelkt und abfällt. Durch dieses Ver- 


Fig. 35. Oberea 
linearis IL. 
Die Larve etwa 
25 mm lang. 


11. C. NIELSEN, Zur Lebensgeschichte des Haselbockkäfers (Oberca 


linearis L.). Zool. Jahrböcher. Abt. f. Syst. 1903, S. 659. 


132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


fahren wird der Saftfluss verhindert und die kleine Larve 
kann ihre Entwicklung ruhig in dem zuräckbleibenden Zweig- 
teile beenden. 

Das 3 mm lange Ei wird unter die Rinde eines jungen 
Zweiges geschoben. Die Larve legt ihren Gang im Holze an, 
gewöhnlich in der Markhöhle, wovon kleine Öffnungen nach 
aussen angelegt werden um die Späne wegzubringen. Die 
Puppenkammer wird im Gange eingerichtet und laut der 
Untersuchungen des alten ROESELS!, der diesen Käfer schon 
1749 studierte, ruht die Puppe mit dem Kopfe nach oben. 
Das Flugloch wird von der Larve ausgenagt, jedoch wieder 
mit Spänen geschlossen. Die Entwicklung nimmt nach NIEL- 
SEN 2 Jahre in Anspruch, und die Flugzeit fällt im Sommer ein. 


Phytoecia cylindrica L.? 


Die Larve (Fig. 36) ist schwefelgelb, 15—20 mm lang. 
Die Antennen sind reduziert eingliedrig. Ein Auge jeder- 
seits. Pronotum mit markierten Seitenfurchen, dazu vorne 
mit zwei nach hinten konvergierenden Furchen, die als braune 
Linien hervortreten. Zwischen diesen Furchen finden sich in 
der hinteren Hälfte des Pronotums zahlreiche Chitinkörner, 
die nach hinten zu grösser werden. Die Gangwarzen sind 
grösser als bei Öberea linearis, von einer Längs- und einer 
Querfurche geteilt, welche jedoch ohne wulstförmige Ränder 
sind. Die Warzen kommen an den 1.—7. Abdominalseg- 
menten- vor: 

Die Puppe (Fig. 36) ist schwefelgelb, etwa 12 X 2,; mm 
gross, mit zahlreichen Chitindornen am Hinterleib, am Kopfe 
und Prothorax nur spärlich beborstet. Das letzte Segment 
trägt mehrere kleine Dorne, ist aber ohne Mitteldorn. Die 
Antennen biegen sich hinter dem zweiten Beinpaare um und 
erreichen vorne den Kopf wieder. 

Phytoecia ceylindrica lebt bei uns in Umbellaten, beson- 


! ROESEL, Insectenbelustigung II. Der Erd-Kefer zweyter Classe, S. 21. 
Tab. Ill 1749: 

> Vgl. KEMNER, N. A., Stjälkbocken (Phytoecia cylindrica L.) etc. 
Meddelande N:r 139 från Centralanstalten för jordbruksförsök. Entomol. 
Avd. N:r 26. 1916. 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. 11 


[SN 
(GS 


ders in Ånthriscus silvestris und Daucus carota. Der Larven- 
gang verläuft im Zentrum der Stämme, besonders in den 
basalen Teilen, und die gröberen Wurzeln werden auch 


Fig. 36. Phytoecia cylindrica XL. 
Links Larve und Puppe, rechts eine Puppe in ihrer Puppenwiege in einem 
Stammrest von Åzthriscus. Nach KEMNER. 


ausgehöhlt. Die Puppe findet man in Stammresten dicht 
oberhalb des Bodens (Fig. 36 rechts), und die Puppenkammer 
ist einfach durch Verstopfung des Ganges eingerichtet. 

Die Entwicklung ist einjährig, und die Flugzeit ist Juli— 
August. Eine Puppe erhielt ich z. B. !9/7 1915. 


134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Tetrops praceusta STEPH. 


Die Larve (Fig. 37) weisslich, erwachsen nur 5—6 mm 
lang. Der Kopf relativ breit, ein wenig dunkler am Vorder- 
rand, oben chagriniert, glänzend. HEin Auge jederseits. Cly- 
peus und Labrum weiss. Maxillarpalpen 2-gliedrig. Prono- 


Fig. 37. Tetrops praeusta L. Die Larve 5—6 mm lang. 


tum glänzend, hinten mit seichten Furchen. Die Gangwarzen 
von einer Mittelfurche geteilt und durch kleinere Furchen in 
runde Kleinwarzen zerfallen. Das 9. Segment ist besonders: 
charakteristisch. An seinem Hinterrand trägt es eine kleine 
braune Platte wie die Pogonochaerus Arten. Bei dieser Art 
hat diese Platte eine querlaufende Chitinleiste, die in der 
Mitte in eine kleine dunklere Spitze ausläuft: (Vergl. Fig 3 B.) 

Die Puppe (Fig. 37) ist von den äbrigen Lamiiden ver- 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. I35 


! Sie ist etwa 5 mm lang, 


schieden und ziemlich eigenartig. 
weiss, und beinahe ganz ohne Borsten und Dorne. Nur 
einige wenige feine Borsten finden sich am Pronotum und 
den Abdominaltergiten. Die Flägel decken die Hinterbeine 


fast ganz und auch die Kniee sind fast von der Räckenseite 


Kemner phot. 
Fig. 38. Tetrops praeusta L. Frassspuren und Puppenwiegen verschiede- 
ner Art in Asten wilder Apfelbäume. Nat. Gr. 


nicht sichtbar. Die kurzen Antennen enden mit einer klei- 
nen Biegung hinter dem zweiten Beinpaare. 

Tetrops praeusta lebt in abgestorbenen Zweigen verschie- 
dener Laubhölzer, wie Obstbäume, Prunus spinosa etc. Pro- 
fessor TRÄGÅRDH hat mir wilde Pyrus-Zweige aus Öland 

I PerRris beschreibt eine Puppe von Tetrops praeusta (Larves des 
Coléoptéres 1877, S. 498), die nicht die richtige sein kann, und wahrschein 
lich durch eine Verwechslung dorthingekommen ist. 


I 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


1919 zugestellt, die sich von dieser Art angegriffen zeigten. 
Sie lebte mit Pogonochaerus hispidus zusammen. Die Larven- 
gänge (Fig. 38, links) gehen unter der Rinde, oft um die klei- 
nen Zweige ringförmig herum. Der Gang beriährt die Splint- 
oberfläche sehr wenig, liegt grösstenteils in der Rinde, und 
ist mit mehlartigen Spänen dicht gefullt. 

Die Puppenwiegen liegen auf verschiedene Weise. Ein 
paar Puppen fand ich dicht unter der Rinde in einer seichten, 
etwa 6 X 2 mm grossen Vertiefung des Splintes. Andere 
lagen in Hakengängen, die schräg gegen die Holzoberfläche 
standen. Das Flugloch ist 1,3 mm breit und gewöhnlich in 
Ubereinstimmung mit der Lage der Kammer schief gestellt. 

”?/5 fand ich Larven und Puppen und gleichzeitig auch 
halberwachsene Larven. Die Entwicklung scheint somit in 
gewissen Fällen verspätet werden zu können, wenn auch eine 
einjährige Entwicklungszeit das normale ist. 


Schematische Ubersicht äber die Larven der 
Lamiiden. 


Hauptmerkmale der Lamiidenlarven: 


Kopf lang und schmal, der aus dem Prothorax 
ragende Teil desselben mit parallelen oder fast pa- 
rallelen Seiten. Beine fellen. Höchstens ein Auge 
Jedersetts. 


I. Das neunte Abdominal-Segment an dem Hinterrand mit 
einem Chitindorn oder einer kleinen Chitinplatte .... 2: 
—. : Das 9: Abd.-Segment ohne Dorn oder Platte. —--==---s- 6. 
Das 9. Abd.-Segment mit einem Dorne ohne mehr er- 
weiterte Basalpartie. Die Stirn in der Mitte längsge- 
riefelt; ” Die Earve bis'23 mm lang (Fig. fö) 
Mesosa nebulosa F. 
—. Das neunte Abd.-Segment mit einer kleinen Chitinplatte 
oder einem kleinen Dorne mit verbreiteter Basalpartie. 
Die”Batve bistI3 mmolane. ste Cees es per see arena 3 
Das neunte Abd.-Segment mit einer kleinen genelelten 
Pl atter((Gremusttkooonockaenus)arse ere envar NN YeeAN 


N 


(GS) 


N. A. KEMNER, ZUR KENNTNIS DER SCHWED. CERAMBYCIDEN. NET 


—.; Das neunte Abd.-Segment mit einer Platte ohne Längs- 
riefen, mit einer OQuerleiste, die in der Mitte sich zu 
einem Dorne erhöht. Die Larve nur etwa 5 mm jlang 
mit 2-gliedrigen Maxillarpalpen (Fig. 37) 

Tetrops praeusta IL. 

4. Die Platte. des 9. Segmentes hat nur eine Längsriefe. 
Die Larve circa 13 mm lang 

Pogonochaerus -fasciculatus DE GEER. 

RDS Rätten iiEN eltere ni, IN1efen see TN STadere 3 

5. Die Platte sehr klein (0,09 X 0,02 mm) mit 15—20 feinen 
Längsriefen. Die Maxillarpalpen 2-gliedrig 

Pogonochaerus hispidus I. 

öNiekblatte rt viel I Stosset .(Osn> << Oxmskr Mn) LOS 
deutlichen Längsriefen. Die Maxillarpalpen 3-gliedrig 

Pogonochaerus hispidulus PILLER. 

6. Das 8. Abd.-Segment vor seinem Hinterrande mit einer 
längsgeriefelten Querleiste. Die Maxillarpalpen 2-gliedrig. 
Augen fehlen. Die Larve circa 10 mm lang 

Exocentrus lusitanus I. 

—. Das 8. Segment sowie das 9. ohne Chitinausrästung 7. 


7. Pronotum sowie die Gangwarzen ohne Chitindorne oder 

EIS OEI CR EAA 02 20 MANN MES En EN CTS NEN Be PAA Br Rang 2 8. 
—. Pronotum und die Gangwarzen mit Chitinkörnern 13. 
3. Der Vorderrand des Kopfes (Epistoma) grob längsgerie- 

US ir ar ENE ESA SERLER UT (OD KOSKAS ST KIKA BI BR SYDDE 
—. Der Vorderrand des Kopfes ck (Fen Ob 
9. Die Gangwarzen in kleine runde Warzen zerfallen ...... IO 
— Die Gangwarzen ohne runde Kleinwarzen ooo 2 


10. Die hintere Hälfte des Pronotums glänzend mit tiefen 
netzartigen Furchen. Die Larve mittelgross, bis 28 mm 
LR rr r renen PENAPK AMD EAT ASA (BA KUK DANE SJÖNG O RANE 

— Die hibtete Ikälfte deESKEtono tumsmpmnat ts CS ena AND 

II. Die runden Kleinwarzen der Gangwarzen in konzentrische 
Linien geordnet. Die hintere Hälfte des Pronotums mit 
strichförmigen Furchen. Die Larve gross, bis 40 mm 
ET TEESE AE Sr IRA NETA ERNIE Monochamus sutor IL. 

—. Die den Aden Helt in Ek iien geordnet. Die 
Hinterhälfte des Pronotums fast ohne Furchen. Die Larve 
kleiner,nbisk 5 mm, lane -CESeees rop ausummebulosus. 12: 


-— 
00 


14. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Die Hinterhälfte des Pronotums in zwei chitinisierte Plat- 
ten geteilt, die einige wenige runde Vertiefungen haben. 
Die Larve gross und abgeplattet Acanthocinus aedilis I. 
Die Hinterhålfte des Pronotums nicht geteilt, mit meh- 
reren strichförmigen Vertiefungen. Die Larve nicht ab- 


SEPLALUEL dose man odolasas serna ssa es BAL BRA SR OLD SEIA LONA 
Die Larve breiter als dick. Pronotum nicht steil nach 
VOR ENab fallen? 235 32503 era Nena a ASAT ua nen rer ENS TA 
Die Larve dicker als breit. Pronotum steil nach vorne 
abfallend. £555 sect Rone SL NESS TE TRANSIT GA 


Die Chitinkörner schwarz, spitzig, deutlich sowohl auf 
dem Pronotum wie auf den Gangwarzen. Ein Auge jeder- 
seits. Die Larve mittelgross, bis 18 mm lang 
Stenostola ferrea SCHRANK. 
Die Chitinkörner auf dem Pronotum klein, auf den Gang- 
warzen. kaum bemerkbatr. . Augen tehleme: >> scssee IS: 
Stirn hinten mit zwei runden glänzenden Vertiefungen. 
An dem Vorderrand des Pronotums vier freistehende 
BOTS tem ss." ES! 2 FeesAeres B AA TN: MORIN REA Saperda scalaris IL. 
Stirnvertiefungen hinten weniger deutlich. An dem Vor- 
derrand des Pronotums keine freistehende Borste in der 


Mitterssnacttoes ee Et AST enda persona aa ATS: 
Die Gangwarzen wie gewöhnlich in der Mitte. der Seg- 
mente plaziert mit einer breiten Oberflächeo. so ooo. gg 


Die Gangwarzen im vorderen Teile der langen Segmente 
gelegen, klein, viereckig gerundet, mit einer tief einge- 
senkten Öuerfurche, deren Ränder wulstartig erhöht und 
mit kleinen Häkchen bekleidet sind... Oberea linearis IL. 
Pronotum mit einer braunen Schräglinie jederseits. Die: 
Farve sebwelelselb o5roee oe Phytoecia cylindrica IL. 
Pronotumsonne dunklere "Sehtaollmen —<-—----.--=eNSA 18. 
Die Larve bis 40 mm lang, 6 -6,; mm breit. Pronotum 
stark chitinisiert, braun. An der Bauchseite treten die 
Hypopleuren als ein paar braune Platten hervor 
Saperda carcharias I. 
Die: Larverbis 20- mm lang, 3 mm brett. Pronotum 
weniger chitinisiert, wie die Hypopleuren nicht braun 
Saperda populnea I 


Anteckningar om våra vattenhemipterer. 
III. 
Av 


O. Lundblad. 


Med 6 textfigurer. 


Närmaste anledningen till följande rader är några fynd 
av vattenhemipterer från de sista åren, fynd, som dels gjorts 
av mig själv!, dels i ett par fall meddelats mig av andra, och 
vilka synas mig vara förtjänta av att här publiceras. Jag 
har även haft förmånen att genomgå de huvudsakligen av 
prof. TULLGREN insamlade exemplar, som tillhöra Central- 
anstaltens för jordbruksförsök entomolog. avdelnings sam- 
lingar?, även de i Riksmuseets samlingar sittande exemplaren 
meddelas nedan.? Vår kännedom om arternas utbredning 
blir härigenom i någon mån ånyo vidgad. 

Mycket återstår dock ännu att utforska inom den svenska 
akvatila rhynchotfaunan, både beträffande biologi och utbred- 
ning. Oaktat så är fallet, vill jag dock försöka att i en foöl- 
jande uppsats på grundval av vår nuvarande kunskap ge en 
allmän framställning av denna del av vår insektvär!d, härvid 
dock huvudsakligen begränsande mig till några få entomogeo- 
grafiska och biologiska frågor. Vi veta redan nu så pass 
mycket, att det kan vara både lämpligt och behövligt att 
få en samlad översikt av hithörande förhållanden. 


1 Fynden äro, där ej annorlunda anmärkes, gjorda av förf. 

2 Dessa exemplar äro, då de insamlats av TULLGREN, i det följande 
betecknade med: (T.). I övriga fall angives samlaren. . Centralanstaltens 
samlingar förkortas C. e. s. 

3 Riksmuseets samlingar förkortas R. e. s. 


140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Som bekant har studiet av våra vattenhemipterers ut- 
bredning och levnadssätt varit mycket försummat. Ända till 
på sista åren har kännedomen härom varit så gott som ingen, 
och beträffande åtskilliga arter förhåller det sig så allt fort- 
farande. Talrika luckor återstå således ännu att fylla. Om 
därför i en följande uppsats en första sammanfattning av 
kunskapsmaterialet på detta område göres, måste detta an- 
språkslösa försök givetvis bära prägeln av ofullständighet och 
en viss osäkerhet. Det är ingalunda något avslutat helt. 
Jag har huvudsakligen haft min egen alltför ringa erfarenhet 
att bygga på, då den svenska hithörande litteraturen är mycket 
obetydlig. Med vederbörligt beaktande härav hoppas jag 
dock, att efterföljande uppsatser kunna äga ett visst intresse. 

Vad litteraturen angår, hava vi för fam. Corixide WAL- 
LENGREN 's » Conspectus» av 1855 och särskilt hans »Revision» 
av år 1894 att hålla oss till. Den senare är den sista och 
modernaste översikt, som står oss till buds! och i flera av- 
seenden synnerligen förtjänstfull och omsorgsfullt utarbetad. 
Utbredningsuppgifterna äro därstädes naturligt nog likväl 
ganska ofullständiga, och även i systematiskt hänseende finnes 
enligt min mening åtskilligt, som behöver utredas och revi- 
deras. Vi återkomma härtill längre fram vid behandlingen 
av de särskilda arterna. Äldre, svenska arbeten, som WAI- 
LENGREN använt sig av, äro FALLÉN's »Hemiptera Svecie» 
1826 och THOMSON's »Opuscula entomologica» (I: 1869, 
IV: 1871) samt ZETTERSTEDT's »Insecta Lapponica» 1840. 
Ett par andra äldre arbeten av FALLÉN äro i detta samman- 
hang utan större intresse, men anföras dock i litteraturför- 
teckningen i slutet av min uppsats.” För de övriga vatten- 


Y En visserligen ännu senare och även modernare översikt över dessa 
liksom över våra övriga hemipterer återfinnes i TULLGREN's och WAHL- 
GREN'S arbete (1920—1922). Alla arter äro dock ej där medtagna, och 
arbetet har ett annat syfte än de fackuppsatser, som här egentligen intres- 
sera OSS. 

>? Den för dessa och följande »Anteckningar» gemensamma litteratur- 
förteckningen publiceras först tillsamman med nästa uppsats. I fråga om 
litteraturförteckningen bör anmärkas, att jag, förutom den litteratur, vartill 
jag i mina uppsatser refererar, blott medtagit vad som vid studiet av våra 
svenska arter synts mig särskilt värdefullt. Någon fullständig lista över 
den av mig rådfrågade litteraturen är det sålunda icke. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. I4I1 


hemiptererna bör REUTER's bekanta »Finlands och den Skan- 
dinaviska halvöns Hemiptera Heteroptera» 1882 särskilt fram- 
hållas. Tyvärr fullbordade REUTER aldrig detta viktiga arbete. 
Av vattenhemiptererna medhunnos sålunda ej mera än He- 
bride, Mesoveliide, Hydrometride, Velide och Gerride, me- 
dan Notonectide, Naucoide, Nepide och Corixide förblevo 
obearbetade. Genom WALLENGREN's ovan nämnda avhand- 
lingar avhjälptes ju sedermera bristen vad den sista av dessa 
familjer beträffar, medan vi däremot fortfarande sakna en 
översikt av de tre förra, vilket likväl är mindre kännbart, då 
dessa blott omfatta tillsamman 6 arter i vårt land. För 
Gerride hade STÅL redan förut, 1869, lämnat en liten över- 
sikt, även innehållande bestämningstabeller. 

Under senare år framkomna bidrag till kännedomen om 
våra hemipterer äro mera i undantagsfall enbart ägnade vatten- 
formerna; detta gäller ett par av mina egna skrifter. Oftast 
omnämnes endast en eller annan art i förbigående, och dessa 
bidrag innehålla i allmänhet alltför litet för att här särskilt 
förtjäna uppmärksammas. Framhållas må blott författarnamnen: 
SKEBENGTSSONI Gr. OPP SVON EIA CR WITZ, AS JANSSON SIE: 
MJÖBERG, H. MUCHARDT och I. TRÄGÅRDH. Titlarna på 
uppsatserna återfinnas i litteraturförteckningen. 

Då för en rätt förståelse av vår egen fauna även är nöd- 
vändigt att känna till grannlandens, måste vii detta samman- 
hang kasta en blick härpå. Danmarks och särskilt Finlands 
fauna är jämförelsevis grundligt utforskad, medan det däremot 
ej är möjligt att f. n. erhålla en tillfyllestgörande bild av 
Norges. För Danmarks vidkommande lämna SCHIODTE'S 
»Fortegnelse» 1870 och JENSEN-HAARUP's »T>ger» 1912 en 
utmärkt vägledning. De finska arterna ha särskilt behandlats 
i talrika arbeten av O. REUTER och J. SAHLBERG. Smärre 
bidrag ha lämnats av K. M. LEVANDER, A. J. SILTALA och 
särskilt HÅKAN LINDBERG. I synnerhet värda att på detta 
ställe. framhållas äro SAHLBERG's »Synopsis Amphib. et 
Hydrocor. Fennixe» 1875 och »Enumeratio Hemipt. Heteropt. 
Faun. Fennice» 1920. Den sistnämnda, vilken utkom strax 
efter SAHLBERG's bortgång, utgör en sammanfattning i fau- 
nistiskt hänseende såväl av andra forskares som av SAHL- 
BERG's egna, trägna studier över Finlands hemipterfauna och 


142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


är som sådan mycket värdefull och oumbärlig, ehuru här och 
där några tryckfel och vilseledande uppgifter insmugit sig. 
Arbetet inledes med en kortfattad historik över Finlands 
faunistiska utforskande samt avslutas med en karta över lan- 
dets: naturhistoriska provinser.! I tabellform meddelas även 
arternas fördelning på dessa provinser.” 

I Norge har intresset för hemipterologien ej varit lika 
stort som i Finland. Det enda arbete, som här bör påpekas, 
är SIEBKE's »Enumeratio» 1874, till vilken sedan smärre 
bidrag utkommit, nämligen av J. SAHLBERG 1881 a, W. M. 
SCHOYEN 1880 och 1889, J. SPARRE SCHNEIDER 1901 och 
E. STRAND 1899, 1900,:1902 och 1905. 

Vill man för att erhålla en geografiskt överskådlig bild 
av vattenhemipterernas utbredning göra upp kartor, är detta 
något som stöter på stora svårigheter. Utbredningen i detalj 
är ofta ej tillräckligt känd för att möjliggöra ett sådant till- 
vägagangssätt. Vad arternas allmänna utbredning betråffar 
har man härvid att hålla sig till OSHANIN's framställning 
1906—1909 (med tillägg av senare litteratur). De kartor, 
som jag kommer att publicera över några mera intressanta 
och representativa arter, äro uppgjorda med hänsynstagande 
till alla i de nordiska länderna gjorda, publicerade, iokaliser- 
bara fynd samt mig tillgängliga samlingar. I fråga om den 
allmänna utbredningen har jag däremot i huvudsak hållit mig 
till ÖSHANIN's arbete, där lokaluppgifterna äro mera allmänt 
uttryckta och endast i vissa fall fixerade till en bestämd ort; 
jag har således i allmänhet icke gått till källskrifterna, vilket 
skulle tagit för lång tid i anspråk i förhållande till den jäm- 


1 Sådana dessa antagas av SAHLBERG. Kartan avviker häruti från de 
av botanisterna använda provinskartor, som bruka åtlölja varje häfte av 
Meddelanden af Soc. pro Fauna et Flora Fennica och i ett avseende — 
Ryska Karelens uppdelning — även från SAHLBERG's egna tidigare kartor. 
Se härom p. 13 i SAHLBERG's arbete. 

2 Jag får här med tacksamhet erkänna, att prof. SAHLBERG, redan 
innan han inlämnade sitt nämnda verk till tryckning, hade godheten att 
i brev lämna mig ett utdrag ur tabellen rörande vattenheniptererna samt 
meddela mig åtskilliga intressanta upplysningar. Samtidigt ber jag även 
att få uttrycka mitt tack till magister HÅKAN LINDBERG, vilken meddelat 
mig kartor över vissa formers utbredning i Finland samt härigenom under- 
lättat mitt arbete. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 143 


förelsevis ringa vinst det eventuellt kunnat innebära. För 
särskilt intressanta arter — således med inskränkt utbredning — 
har jag dock sökt erhålla visshet om exakta läget av varje 
fyndort, såsom av den följande diskussionen under resp. arter 
kommer att framgå. 

En synnerligen viktig fråga rör arternas förekomst i öster 
och norr samt huru längt de framtränga i dessa riktningar. 
Ett arbete, som här lämnar värdefulla upplysningar, är, för- 
utom SAHLBERG's förut omnämnda »Enumeratio», samme 
författares »Bidrag till nordvestra Sibiriens insektfauna» 1878, 
som innehåller noggranna uppgifter om flera arter. Ofull- 
ständigheter vidlåda dock helt naturligt även detta arbete, 
som grundar sig endast på ett par kortvariga expeditioner i 
ifrågavarande trakter. Dessutom behandlar det, såsom fram- 
går av titeln, blott nordvästra Sibirien. Större delen av norra 
Asien, öster om Jenissej och dess bifloder, är ännu i dag ett 
terra incognita. 

Ett arbete, som då det gäller nordiska hemipterer åt- 
minstone förtjänar att nämnas, är BREDDIN's bearbetning av 
ifrågavarande djurgrupp i »Fauna Arctica» 1902. I djurgeo- 
grafiskt hänseende innehåller det ju åtskilligt av intresse, men 
vattenhemiptererna ha tyvärr fått en mycket ofullständig be- 
handling. Av större värde för de frågor, som i det följande 
komma att behandlas, är ZSCHOKKE's översikt över Alpernas 
hög fjällsfauna 1900. 

Vad vårt eget lands fauna beträffar äro vi särskilt dåligt 
underrättade om arternas utbredning i de norra delarna, något 
som i stort sett aven gäller för Finlands (och naturligtvis 
Norges) vidkommande. Spridda uppgifter föreligga ju, men 
dessa äro ofta av tämligen problematiskt värde och knappt 
användbara, då det gäller entomogeografiska frägor.! Härför 
erfordras betydligt mera ingaende upplysningar rörande arternas 
frekvens, förekomstsätt, fördelning i olika regioner etc. än 
vad som stå oss till buds, kort sagt upplysningar av ekolo- 
gisk art. Att intet enda område i norra Skandinavien är 
ekologiskt undersökt ifråga om vattenhemipterer är mycket 


1 En del helt visst ganska otillförlitliga uppgifter rörande förekomsten 
i Lappland av vissa arter härstamma från FIEBER och PUTON. Dessa äro 
ej heller lokaliserbara. 


144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


att beklaga, enär vi bland våra nordliga former helt säkert 
hava några av de ur djurgeografisk synpunkt mest intres- 
santa. Samma ofullständighet vidlåder f. ö. kännedomen om 
Alperna, vilkas vattenhemipterfauna ej heller närmare under- 
sökts. 

Den biologiska litteraturen på området är i Norden 
mycket fattig, varför gruppen bör kunna lämna rika tillfällen 
till studier i skilda riktningar. Här är dock allt skäl att 
nämna DE GEER's berömda »Memoires pour servir a I'histoire 
des insectes», i vars tredje volym, 1773, vattenskinnbaggarna 
behandlas, icke blott från systematisk synpunkt utan även 
med anförande av biologiska iakttagelser. I övrigt bör sär- 
skilt WESENBERG-LUND's »Insektlivet i ferske Vande»>, 1915, 
framhållas, men även ett äldre arbete av samme författare 
1911. Om vattenlöparna har MEINERT skrivit en biologisk 
avhandling 1887—1888. Dessutom förtjänar måhända KIR- 
KALDY's »Guide» att nämnas, men särskilt hans arbete om 
stridulationsorganen 1901—1903 såsom varande viktigt för 
kännedomen om våra arter. Det senare är dock huvudsak- 
ligen av systematiskt innehåll. 

Några för bestämningen av nordiska arter viktiga utländska 
arbeten från senare år må till sist anföras. Danmarks » TXxger» 
av JENSEN-HAARUP har förut framhållits. Ett mycket använd- 
bart tyskt arbete är KUHLGATZ' bearbetning av Rhynchota 
i »Suässwasserfauna Deutschlands» 1909. Mindre känt men 
även utmärkt och för oss särdeles viktigt är HUEBER's »Deut- 
schlands Wasserwanzen» 1905. Storbritannien har redan sedan 
flera år haft en god översikt över sina vattenhemipterer i 
KIRKALDY”s ovan omnämnda »Guide», vilken utkom under 
en lång följd av år; den är nu något föråldrad men likvisst 
mycket värdefull. En närmare kännedom om Storbritanniens 
arter vore av ett särskilt stort intresse för oss svenskar, emedan 
högländerna, särskilt de skottska, men även de i Cumberland, 
i Wales och kanske på Irland, säkerligen visa en rätt nära djur- 
geografisk överensstämmelse med våra egna. En ingående 
jämförelse mellan våra och de skottska arterna ur systema- 
tisk och djurgeografisk synpunkt vore värdefull men är ej 
genomförd och kan på vetenskapens nuvarande ståndpunkt 
knappast företagas, då tillräckligt stort observationsmaterial 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER,. 145 


ännu ej föreligger. Nämnas bör i detta sammanhang även, 
förutom SAUNDER's och DOUGLAS' & SCOTT's arbeten, 
BUCHANAN WHITE's uppsats »Notes on Corixa» 1873— 1874, 
sem dels innehåller en värdefull bestämningstabell, dels upp- 
gifter angående strigilns! utseende hos de brittiska arterna, 
varvid vissa systematiska frågor diskuteras. 


För att i en följande uppsats kunna diskutera våra arters 
djurgeografiska ställning, har jag nedan varit tvungen att be- 
röra arternas utbredning hos oss och i allmänhet, vilket dock 
skett så kortfattat som möjligt. Vad nomenklaturen beträffar, 
ansluter jag mig till OÖSHANIN's Katalog 1912. 


Översikt av de svenska vattenhemiptererna, deras 


utbredning i och utom Sverige jämte förteckning 
på nya fyndorter. 


Fam. Corixide. 


Micronecta KIRKALDY. 


1. M. minutissima (L.). — Fyndorter. Smål.?: Kalmar- 
traktens emot TC eSsSS (ATEN. UP larver och unga 
imagines (uteslut. SS) vanliga vid stranden av Ormgårdssjön 
vid Deglinge, V. Ryds socken, !?/& 1922. 


1 Strigil var en slags skrapa, som i antiken användes till rengöring 
av huden under badet. Strigiln hos corixiderna har, ehuru icke av sin 
upptäckare, antagits fungera som stridulationsorgan. Härpå synes även 
dess byggnad tvda. Senare forskare, särskilt HAGEMANN (1910), ha dock 
bestämt påvisat ohållbarheten av detta antagande samt framhållit, att den 
sannolikt står i kopulationens tjänst. 

? En del i det följande ofta återkommande landskaps- och samlar- 
namn /iförkortas;i på, följande I sätt: Ski= Skånen Bl.= Blekinge; Hallj= 
Halland, Boh. = Bohuslän, Smål.= Småland, Gtl. = Gottland, Öl. = Öland, 
Östg. = Östergötland, Västg. = Västergötland, Söderm. = Södermanland, 
Upl. = Upland, Vstml. = Västmanland, Dlr. = Dalarne, Gästr. = Gästrik- 
land, Häls. = Hälsingland, Ång = Ångermanland, Hjd. = Härjedalen, Jmt.= 
Jämtland, Västerb. = Västerbotten, Lpl. = Lappland, AHL. = AHLROT, 
BHM. = BOHEMAN, C. H. J. = C.H. JOHANSON. 


10 — 22231. Entomol. Tidskr. Årg. 43. Häft. 2 (1922). 


146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Nordgränsen för artens utbredning hos oss är ej närmare 
fastställd. Så vitt vi f. n. veta utgöras de nordligaste före- 
komstplatserna av Ljungans område i Medelpad (TRYBOM 1885 
p. 168) och Vikarsjön — tillhörande Ljusnans vattenområde — 
i Härjedalen (LUNDBLAD 1915 p. 189). Med nästan absolut 
visshet kan dock förutsägas, att den måste gå längre norrut. 
Visserligen omnämner ej ZETTERSTEDT (1840) arten från 
Lappland, men sannolikt är att den förekommer åtminstone 
i södra Lappland och Västerbotten, dock naturligtvis ej i 
fjällen, enär den är en utpräglad låglandsform. På en ut- 
bredning längre åt norr i vårt land än den hittills kända 
tyder även utbredningen i Finland; enligt SAHLBERG's senaste 
sammanställning (1920 p. 206) är arten nämligen funnen i 
provinsen Ostrobothnia borealis, vilkens sydgräns ligger på 
64” n. br. och således i stort sett sammanfaller med syd- 
gränsen för svenska Lappland och Västerbotten. Fyndorten 
härstädes, Kuusamo, ligger på 66” 30' n. br., alltså något 
nordligare än Torneå och Haparanda. SAHLBERG har ju 
även undersökt nordligaste Finland, provinsen Lapponia, där 
han synes hava utsträckt sina forskningar från Muonioniska 
i söder till Kilpisjärvi i norr, dock utan att finna ovannämnda 
art (SAHLBERG 1868 a). Vad »Nordenfjeldske Norge» be- 
träffar, lyckades SAHLBERG ej heller där under sin resa upp- 
daga densamma (SAHLBERG 1881 a). Mig veterligt är den i 
Norge blott funnen av MÖNSTER i Hitterdal!, där den dock 
var allmän (SCHOYEN 1889 p. 9). Naturligtvis är arten vitt 
utbredd i Norge. 

I Sibirien saknas den, så vitt vi veta, fullständigt; den 
hittades icke av SAHLBERG under hans forskningar därstädes, 
ej ens i det längst åt söder belägna området, »bergiga terri- 
toriet>» (SAHLBERG 1878). Arten är tillsvidare blott känd från 
Europa, där den dock saknas i de nordligaste och i de bergiga 
delarna, samt förekommer i angränsande områden av Asien 
(Transkaspien) och Afrika (Marokko). I Storbritannien är den 
blott funnen i Sydengland och på Irland. 

THOMSON (1862 p. 121) uppger endast, att arten före- 
kommer »Ej sällsynt i rinnande vatten». Att den emellertid 


1 Sydväst om Kristiania. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. AY 


huvudsakligen är en sjöform, är otvivelaktigt. Den lever 
stundom i bräckt vatten (LUNDBLAD 1915 p. 189). 

2. M. foverfrons (THOMS.). — Rörande denna art säger 
THOMSON (1871 p. 397): »Sällsynt; funnen i Norrland vid 
grunda sandiga stränder av sjöar». Den är icke iakttagen 
annorstädes än 1 Sverige; jag vågar ej uttala mig om dess 
artberättigande. Möjligen skulle den kunna vara en nordlig 
art, men å andra sidan ha de nordfinska Mäicronecte av SAHL- 
BERG hänförts till mzzutissäma, varför det synes sannolikt, 
att den blott är en varietet eller tillfällig avvikelse.! 


Cymatia FL. 


3. C. bonsdorffi (C. SAHLB.). — Fyndorter. Smål.: en- 
ligt R. e. s. (BHM.). — Söderm.: Dammtorpsjön, Nacka 
Socken, -./s. r916: (IT) = UP: enligt Reds (BEÉLERAGE). 


! Dr SIMON BENGTSSON har varit vänlig att låna mig typexemplaren 
av denna och vissa andra av THOMSON's arter, för vilket tillmötesgående 
jag härmed får uttrycka mitt hjärtliga tack. Pannan strax ovan snabelns 
strior är i överensstämmelse med THOMSON's beskrivning tydligt intryckt. 
Jag känner mig ej fullt övertygad, att ej detta möjligen kan vara ett skrump- 
ningsfenomen vid torkningen, ehuru alla de av mig granskade 4 exem- 
plaren uppvisa egenheten. Dock är jag ej alldeles säker på, att min tyd- 
ning är riktig, och då Micronecta-arterna dessutom alla stå varandra ytterst 
nära och jag ej haft tillfälle att närmare studera dem, har jag icke velat 
stryka foveifrons som art. I THOMSON's samling är den f. ö. betecknad 
med namnet foveolata och icke foveifrons. Vad de av mig i Härjedalen 
funna Micronecta-exemplaren beträffar, sakna dessa intryckningen och hava 
därför av mig, liksom de annorstädes av mig i Sverige funna, publicerats 
som m»miänutissima. Påpekas bör, att i Tyskland förekommer arten scholtzi 
(FIEB.) och i Finland (den i andra trakter ej funna) z2gzcollis Horv. De 
borde ju även kunna anträffas hos oss. Om dessas artberättigande har 
jag ingen bestämd mening. Vid genomgången av Riksmuseets samlingar 
förvånades jag av att där, förutom småländska »minutissima, även finna 
flera exemplar från Skåne, betecknade som scholtzi. Samtliga hade insam- 
lats av BOHEMAN. Bestämningarna tyckas mig likväl ej fullt tillförlitliga. 
Det synes, som om de med scholtzi betecknade snarast vore 27nu- 
fissima. — Bland de 1915 och 1916 av mig som »mznutissima publicerade 
fynden finnas möjligen även flera arter. Att avgöra huru därmed förhåller 
sig är mig dock tillsvidare omöjligt, bl. a. av den orsaken, att talrika upp- 
gifter blott grunda sig på larvfynd. I många fall ha dessutom exemplar 
ej insamlats. 


148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Hjälstaviken, Hjälsta och Husby-Sjutolfts socknar, ”"/5 1917. 
Förekom här talrikt vid stranden. — Dlr.: enligt R. e. s. 
(BHM.). Limsjön ?/7 1918, Stordammen ?!/; 1918 och bland 
Batrachiuum i långsamt rinnande vatten i Dalälven ej långt 
från dess inflöde i Insjön, ”/7 1918; alla lokalerna liggande i 
Leksands socken. Den förstnämnda lokalen har rätt rik 
vegetation, den andra är däremot en ytterligt torftig, i ödslig 
barrskog liggande, grund men ganska vidsträckt damm, vid 
stranden huvudsakligen med Yuncus-vegetation. Höjden över 
havet torde för Stordammen vara ungefär 240 m. — Jmt.: 
enligt Ri ers. (BEM.): 

Arten förekommer hos oss åtminstone till Jämtland. 
Den går sannolikt längre norrut. FIEBER's uppgift Lappland 
(1851 a p. 39) synes icke otrolig, ehuru ZETTERSTEDT ej fann 
arten i dessa trakter (1840), enär ifrågavarande art av SAHL- 
BERG påträffats i trakten av polcirkeln i Finland, nordligast 
vid Turtola och Rovaniemi norr om Haparanda (1920 p. 205). 
Dock lyckades han icke finna den längre norrut under sin 
resa i Torne lappmark, varifrån han icke anför den (1868 a). 
På artens resistens mot rätt låga temperaturer tyder även en 
uppgift om dess förekomst i skottska högländerna (KIRKALDY 
1906 p. 60) och i Schweiz; i sistnämnda land är den funnen 
vid 4,000: preussiska fots, 'd; v: s. cirka 1,250- meters; höjd på 
Gemmi (HUEBER 1905 p. 169). F. ö. är arten spridd över 
större” delen "av Europa, aven södra (ti 'ex. Spanien) Åt 
öster når den ävenledes en vidsträckt utbredning inåt Sibirien 
och Centralasien. SAHLBERG (1878 p. 39) anför den från 
»territorium silvosum» (byn Worogovo och Tobolsk) i Sibirien, 
REUTER (1891 p. 208) från Minussinsk och Krasnojarsk i 
trakten "av Sajanbergen, LINDBERG "(19205 pirusT) fan 
Jenisejsk. 

Själv har jag icke sett arten i fjällen. De av mig (1915 
p. 190) påvisade förekomsterna i Härjedalen ligga båda på 
flackt land mellan 400—600 meters höjd i barrskogen. I 
Lappland lyckades jag ej finna den. Det är ej troligt, att 
den hos oss stiger så högt i vertikal riktning. I Norge är 
den mig veterligt blott funnen av MUNSTER vid Lillestrommen 
(SCHOYEN 1889 p. 9) och av SPARRE SCHNEIDER vid Bergen 
(SCHOYEN :1889 pi-0, SPARRE SCHNEIDER 1001 ps to): 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 149 


4. C. coleoptrata (F.). — Fyndorter. Sk.: enligt R. e.s. — 
Bl.: enligt R. e. s. (BHM.). — Smål.: enligt R. e. s. (BHM.). — 
Östg.: E. SELLMAN har funnit den i Linköpingstrakten. — 
Söderm.: allmän vid stranden av Dammtorpsjön, Nacka 
socken 1920. — Stockholm: enligt R.e.s. (P.F.WAHLBERG). — 
Upl.: göl nära Ekhamns herrgård, Vassunda socken, ?”!/g 
1919. Talrikt fångad tillsamman med föregående art i Hjälsta- 
viken, Hjälsta och Husby-Sjutolfts socknar, ?'/5 1917. Ösby, 
Danderyds socken, ”/9 1916 (T.). — Vstml.: expl. härifrån, 
sannolikt tagna i Västeråstrakten, sitta 1 min samling och 
hava insamlats av C. H. J. 

Arten, som hos oss nordligast är tagen vid Hillevik i 
Gästrikland (LUNDBLAD 1916 Pp. 218), är utbredd över större 
delen av Europa, ehuru ännu ej påvisad i vissa av de syd- 
ligaste delarna. Ej heller är den funnen i norra England, i 
Skottland eller på Irland samt synes ej förekomma i nord- 
ligaste Europa. I Norge är den ännu ej tagen, men går i 
Finland upp i södra och mellersta delarna. Huruvida den 
är funnen i Österbotten torde vara ovisst, då WASA- 
STJERNA's samlingar, som ligga till grund för uppgiften, ej 
alltid synas vara så tillförlitligt etiketterade. Emellertid tycks 
arten gå längre mot norr i Finland än hos oss. Österut 
finnes den i till Finland gränsande områden, såsom vid Svir- 
floden, Ladoga, Onega och är även funnen vid Kunguhr i 
östra europeiska Ryssland på ungefär 57” n. br. Ehuru SAHL- 
BERG ej fann arten i Sibirien, tyder fynd av densamma vid 
Irkutsk på vidsträckt utbredning inåt Asien. 

Att C. coleoptrata ej går lika långt norrut som föregående 
art synes vara ställt utom varje tvivel. Även utbredningen 
i vertikal led synes vara mera inskränkt. Inga meddelanden 
föreligga om dess förekomst i bergiga trakter med undantag 
av Schweiz, varifrån dock inga höjdsiffror finnas. 

Arten lever stundom i brackvatten (LUNDBLAD 1915 
DIT SOK SAHLBERG (TLO2ONDE 205, EINDBERG. 1021. 29DpH055S)5 
Enligt JENSEN-HAARUP (1912 p. 19) förekommer den »serlig 


1 TULLGREN (1920—1922 p- 98) angiver, att den stundom förekommer 
i rinnande vatten. Detta torde vara felskrivning för föregående art, 
som i viss mån är rheofi. 


150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


i Skovdamme»>, enligt LINDBERG (1921 a p. 55) »oftast i 
gungflyträsk». 


Glanocorisa THOMS. 


5. G. cavifrons THOMS. — Fyndort. Hjd.: 2 exemplar 
(3 och 2) av denna intressanta, ytterst litet kända och sanno- 
likt rätt sällsynta art anträffades av mig ”/s 1915 i en liten 
tjärn vid Långå skans, Hede socken. Tjärnen, som är 3 m. 
djup, ligger i myrmark i barrskogsregionen på cirka 430 m. 
höjd. Vattnet, som var brunt, hade en temperatur av + 14” 
C. kl. !/25 e. m. Vegetationen utgjordes av glesa Carer- 
stånd. Faunan i gölen var delvis av avgjort nordlig typ. 
Så t. ex. förekommo ej sällsynt hydracarinerna 7eutonia 
subalpina SIG THOR och ÅArrhenurus subarcticus LUNDBL. 

Inom Sverige är arten förut funnen i Skåne och Lapp- 
land, från vilka båda trakter THOMSON hade material för sin 
beskrivning av densamma (1869 p. 39—40)." WALLENGREN 
säger (1894 p. 162), att den »Är allmännare i halföns norra 
delar och förekommer äfven i vattensamlingar på fjällen högt 
öfver hafsytan». WALLENGREN (Il. c.) och SAHLBERG (1875 
p. 296) hava, så vitt jag kan se med full rätt, identifierat 
ZETTERSTEDT's »C. carinata» (1840 spalt 285) med ifråga- 
varande art.? Rörande förekomsten säger ZETTERSTEDT 
följande (1. c.), som jag här meddelar i översättning: »Före- 
kommer allmänt hela sommaren i norra Lapplands smärre 


! Exemplaren ha av mig förut felaktigt publicerats som Å. carinata 
(CE SAHLB:) (IO15) Pp. 103). 

| ? I sin »Conspectus» (1855 Pp. 150) upptar WALLENGREN som lokaler 
för »Corisa carinata (SAHLB.)» Trolle-Ljungby och Herrevadskloster. Då 
enl. samme författares »Revision» (1894 p. 162) denna 1855 omnämnda 
art är identisk med THOoMSoN's G. cavifrons, hade ju för den senare de 
båda ifrågavarande lokalerna även 1894 bort anföras. Egendomligt nog 
äro de likväl ej upptagna, och den enda skånska lokal, som nu omnämnes, 
är Farhult. Tydligen menas härmed den i nordvästra Skåne liggande 
Farhult socken, där WALLENGREN var kyrkoherde. Denna lokal har av 
mig inlagts på kartan. 

3 Dock synes det mig sannolikt, att ZETTERSTEDT'S art även omfattar 
den verkliga carinata. Härpå tyder även THOMSON's uppgift (1869 p. 40) 
att han funnit ett 9-exemplar av carinata i ZETTERSTEDT'S samling. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. I5E 


floder och stillastående vatten tillsamman med föregående 
(ÅA- fossarum); i det s. k. Torneträsk fann jag denna art den 
3 juli i kopula; i södra Lapplands små bäckar är den också 
funnen tämligen allmänt, och båda könen fångades vid Lyck- 
sele den 15—20 juni; vid Nordlandskusten är den knappast 
funnen, ej heller är den observerad söder om staden Luleå i 
Norrbotten». Flera svenska fyndorter äro mig ej bekanta!, 
och arten har på senare tid ej varit anträffad i vårt land. 
Själv har jag ej sett den på andra lokaler än den ovan 
nämnda och har aldrig lyckats finna den i regio alpina eller 
subalpina varken i Härjedalen eller Lappland. Vanlig synes 
den därför knappast vara, ehuru jag dock här anser mig böra 
framhålla, att jag i dessa trakter aldrig särskilt sökt efter 
vattenhemipterer. 

— G. cavifrons är en art med rätt egendomlig utbredning. 
Att den i huvudsak är en höglandsform med nordligt-alpin 
utbredning är tämligen säkert. I Norge är den enligt SIEBKE 
(1874 p. 26) funnen för många år sedan vid Kristiania. 
STRAND. (1902 p. 200) säger sie” har tagit den vid. Aall. I 
Danmark förekommer den icke, däremot är den tagen på ett 
par platser i Finland, nämligen i en sjö vid Järvälä i södra 
Tavastland (60” 40' n. br.) och i en sjö nära Muonioniska 
kyrkoby (68” n. br.) (SAHLBERG 1920 p. 204). Inom Ryss- 
land är den funnen på toppen av Kivakkatunturi?, vid Var- 
suga på sydkusten av Kolahalvön samt vid Luttofloden 
(68” 40' n. br.) i västra delen av samma halvö (SAHLBERG 
|. c. p. 204—205). Arten är vidare observerad på 2,000 fots, 
d. v. s. 600 meters, höjd i en liten tjärn på toppen av Beinn 
Chearan, Strathglas, Skottland (DOUGLAS & SCOTT 1869— 
1870 p. 249. KIRKALDY 1906, p. 61), i Frankrike, där enda 
lokalen synes ligga i bergen i Briangons omgivningar, varest 
den är funnen i talrika sjöar till inemot 2,500 m. ö. h., 
(ZSCHOKKE 1900 p. 209), i Schweiz i Lago Tom, 2,023 m. 

! TULLGREN (1920—1922 p. 98) uppgiver, att arten hos oss blott an- 
träffats i Skåne. Detta är dock, som av det nyss sagda framgår, felaktigt 
och måste bero på förbiseende av uppgifterna rörande Lappland. 

> Exakta läget härav är mig ej bekant, men enligt en uppgift av 
SAHLBERG (1920 Pp. 199) ligger berget nära finsk-ryska gränsen öster om 
Kuusamo samt på 66” 10' n, br.; denna plats har av mig inlagts på kartan. 


152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


ö. h., på sydsidan av S:t Gotthard (ZSCHOKKE 1. c) samt 
slutligen i Deschenitzersjön vid FEisenstein i Böhmerwald 
(FIEBER 1848 på 531). Huruvida några flera säkra fyndorter 
föreligga är ovisst. ÖSHANIN (1906—1909 p. 997) nämner 
»Austrie et Hungarie montes», därmed sannolikt åsyftande 
nyssnämnda böhmiska fyndort. 


Fig. 1. Utbredningen av Glenocorisa cavifrons. 


En kort granskning av fyndorternas karaktär är här nöd- 
vändig. Huruvida toppen av Kivakkatunturi når upp i reg. 
subalpina, eventuellt alpina, är mig obekant. Enstaka toppar 
nå i denna trakt upp till 500 å 600 meter, vilket torde inne- 
bära, att de sträcka sig upp i reg. subalpina och alpina. 
Torneträsk ligger i nedre delen av reg. subalpina!, alla våra 
andra förekomster i barrskog, något som även gäller Järvälä, 
Muonioniska samt Varsuga på Kolahalvön, vars sydkust in- 
tages av ett barrskogsbälte. Däremot kan jag ej avgöra om 


3 Till östra ändan av Träsket når barrskogen fram. 


0. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 153 


Luttofyndet är gjort i barrskogen eller i reg. subalpina. 
Visserligen ligger Lutto inom Kolas barrskogsområde.! Ehuru 
så är fallet, är det dock möjligt, att fyndorten kan tillhöra 
reg. subalpina (event. alpina?), enär floden, som kommer från 
den cirka 700 m. höga vattendelaren söder om Enare, i sitt 
övre lopp rinner fram i ganska högt läge. Enstaka toppar 
sträcka sig här upp i dessa regioner. De norska fynden här- 
stamma från lågt liggande lokaler.” De franska fyndorterna 
ligga utan tvivel delvis ovan skogsgränsen, enär denna, även 
i Sydalperna, blott obetydligt höjer sig över 2,000 m. De 
schweiziska fyndorterna ligga i alpin natur, något, som ej kan 
gälla den skottska, ej heller den böhmiska.” 


Callicorixa B. WHITE. 


ON CC. preusia (FIEB). — Fyndorter. . Östg.: av.SELL- 
MAN tagen i Linköpingstrakten !/19 1917. — Upl.: vanlig 
i Hjälstaviken, Hjälsta och Husby-Sjutolfts socknar, ”"/5 1917. — 
Dir.: vanlig i Skebergstjärn, nära Skeberg, Leksands socken, 


5/7 1918. ; 
Var. socia (DGL. SC.). — Fyndorter. Boh.: Långö en- 
ligt R. e. s. (WALLENGREN). — Upl.: i Hjälstaviken togs 


samtidigt med huvudformen ett exemplar, som lämpligen torde 


1 Barrskogsgränsen löper nämligen från trakten söder om Ponoj i 
öster mot Kola i nordväst, varefter den närmar sig ishavskusten i Syd- 
varanger för att härifrån efter Enare träsks norra strand böja av söder ut 
mot Tana, Kautokeino och Torneträsk, Området söder om nyssnämnda 
linje är bevuxet med tall och till större delen även gran. Bekant torde 
även vara, att tallen norr om denna linje har flera isolerade förekomster 
i de nordnorska fjordbottnarna. Särskilt är Maalselven bekant för sina för 
ännu ett sekel sedan synnerligen rika furuskogar (SPARRE SCHNEIDER 1907— 
1910 p. 43). Rörande vegetationsgränserna i här berörda trakter se av 
äldre arbeten exempelvis Fris (1872, kartan) och PLESKE (1886 p. 13 0. 
följ.) samt av nyare särskilt Atlas över Finland (1910, kartan 20 samt text- 
band I p. 57 o. följ.), FRIES (1913, kartan textfig. 98) och HOMÉN (1920 Pp. 
141 o. följ. samt kartan i slutet av arbetet). Viktigt är även KIHLMAN'S 
arbete (1890—1892). I synnerhet i Atlas över Finland äro vegetations- 
gränserna noggrant återgivna. 

? Aalfyndet ligger möjligtvis högre. 

> Höjdläget av den böhmiska fyndorten är mig ej bekant. I Skottland 
togs arten tillsamman med Dyltiscus lapponicus. 


154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


böra hänföras till denna form, enär fläcken å baktarserna är 


något sned. — Häls.: talrika exemplar härifrån, samlade av 
CELL) J.esittasiimin samling, Från: Bollnästhar jag. några 
exemplar, insamlade !9/9 1917 (JOHN HELLSTEN). — Hjd-.: 


åtskilliga av de av mig härifrån förut som preusta anförda 
exemplaren (LUNDBLAD 1915 Pp. 190) torde snarare böra hän- 
föras till ifrågavarande och följande varietet. — Lpl.: kraf- 
tiga, mörka, till denna var. hänförbara exemplar togos i tjärnar 
i björkregionen vid Abisko ?/; och !9/g 1918, enligt expl. i 
min samling (E. SELLMAN). 


Var. sodalis (DGL. SC). — Fyndorter. Häls.: i min 
samling sitta expl. härifrån, insamlade av C. H. J. — Jmt.: 
även härifrån har jag av C. H. J. insamlade expl. — Lpl.: 


i en liten tjärn i barrskogen ej långt från Jukkasjärvi kyrkoby 
fann jag !!/g 1917 några nykläckta SS och en nymf. Lyck- 
sele enligt R. e. s. (WALLENGREN). 

Var. producta REUT. — Fyndort. Boh.: denna för Sve- 
rige nya form kan jag härmed anföra från Blåbärsholmen vid 
Kristinebergs zoologiska station, Skaftö socken, där jag i juni 
1911 fann m. 1. m. typiska exemplar i små bergsskrevor med 
bräckt vatten. I fråga om tarserna kunna samtliga exemplar 
hänföras till var. socia. Visserligen säger REUTER i sin be- 
skrivning (1880 p. 193), att den i fläckens utbildning skall 
likna prÅaestia och icke var. wollastoni, vilken liksom sodalis 
(och socia) har m. 1. m. trekantig fläck. Att denna distink- 
tion ej alltid håller streck framgår av mitt ovan nämnda fynd. 
Jag begagnar här tillfället att påpeka, att alla av mig i 
bohuslänska hafsbandet funna greusta (LUNDBLAD 1915 
Pp. 190) egentligen tillhöra antingen var. socia eller var. 
producta. 

Att socia icke, som hos WALLENGREN (1894 Pp. 139), bör 
uppföras som särskild art, är alldeles uppenbart. ÖSHANIN 
(1912 p. 92) upptar den också blott som varietet. En annan 
hos WALLENGREN upptagen Callicorixa-art är sodalis (1. c. 
p- 140). Denna upptages i allmänhet även av moderna förff. 
som god art (ÖSHANIN I. c.). KIRKALDY (1906 p. 61) säger 
sig likväl ej säkert kunna åtskilja i Storbritannien funna 
Callicorixa-arter. Han anför SAUNDER's mening, att sodalis 
och boldi sannolikt blott äro former av preusta och är själv 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA / VATTENHEMIPTERER. 155 


benägen att dela samma åsikt.! Även enligt HÖEBER (1905 
p. 161) bör boldi antagligen strykas. Vad sodalis beträffar 
delar jag fullständigt SAUNDER's åsikt. Även SAHLBERG 
uttalade (1875 p. 284 noten) den meningen, att sodalzs, lik- 


som även Zatermedia J. SAHLB., / Z Vä 
; / 


skulle vid närmare undersök- 
ning möjligen kunna visa sig 
blott vara former av preusta. 
(Eilllsodalstar vensmotrdligitran 
socia (och från huvudformen) 
ej skarpt avgränsad, måhända 
ljusare och något mindre varie- 
tet. Att så förhåller sig även 
med wollastonz (DGL. SC.), vilken 
f. ö. kanske ej ens kan upprätt- 
hållas gentemot sodalis (som den 
synes stå närmast??), är intet 
tvivel underkastat; den är ännu 
ej iakttagen hos oss, men an- 


föres av SAHLBERG från Finland Fig. 2. Den mer eller mindre 
starkt utbredda svartteckningen 


(MSS Des och 1920 P: 203): å baktarserna av a) Callicorixa 

Om den skotska caledonica KIRK. 2reusta, b) C. socia, c) C. sodalis 
ÅN och d) C. wollastoni, 

(E cognata DEL: ,SC. son EIEB:) 


1 Alla av KIRKALDY granskade brittiska exemplar av »sodalis» visade 
sig tillhöra $reusta (KIRKALDY 1. c.). Det är sålunda möjligt, att K. ej 
sett exemplar av sodalis. I så fall skulle naturligtvis hans uttalande för 
identiteten av de båda formerna icke vara av positiv betydelse. 

2 [ tarserna överensstämmer den nära med sodaflis (BUCHANAN WHITE 
1873—1874 p. 76, DOUGLAS & ScOTT 1869—1870 pp. 243—246), men skiljer 
sig från denna och övriga former genom att de ljusa teckningarna på 
hemielytra äro mycket otydliga, knappast skönjbara (DOUGLAS & SCOTT 
1865 p. 603, SAHLBERG 1875 p. 284). C. wollastoni, som av ÖSHANIN 
(1. c.) och SAHLBERG (1920 p. 203) uppföres som varietet av prenrsta, upp- 
tages ej av KIRKALDY (1906), vilken ej heller omnämner socia som brittisk 
(han upptager blott preusta, sodalis, boldi, caledonica och concinna). 
Huvudsakliga skillnaden mellan fpreusta, socia, wollastoni och sodalis 
ligger i den svarta fläcken å första tarsledens spets, vilken karaktär jag 
sökt åskådliggöra å bifogade figur. Övergångar förekomma likväl, och 
man finner ofta individ, som ej säkert kunna placeras. Det blir under 
sådana förhållanden en smaksak, vart man vill föra dem. Detta gäller t. ex. 
vissa av mina ovan anförda exemplar. C. wollastoni har jag aldrig sett. 


156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


ävenledes blott är en, kanske endast tillfällig, avvikelse, kan 
frnsejdavgöras: 

Vad utbredningen av denna variabla art i Sverige be- 
träffar, så anföres preusla av WALLENGREN (1894 p. 139) 
från Skåne-Lappl. Det är dock tvivelaktigt, huruvida/| de 
mera nordliga förekomsterna alla hänföra sig till huvudarten. 


Fig. 3. Den ungefärliga utbredningen av Callicorixa $preusta (9) och 
C. socia (+) 1 Fennoskandia. 


Sannolikt äro åtminstone många att anse som socza eller sodalis, 
mot vilka former arten i norra delen av sitt utbredningsom- 
råde synes tendera. Ett på stort material grundat studium 
av arten i dessa nordliga trakter för utrönande av formernas 
inbördes frekvens i olika områden och på olika höjd över 
havet skulle vara av ett visst intresse. Såväl sodalis som 
socta gå upp i reg. subalpina och antagligen även i reg. alpina. 
WALLENGREN (1894 p. 1I40—141) anför socia från Skåne, 
Bohuslän och Värmland samt sodalis från Torne Lappmark 
och Lycksele. C. socéa är av mig förut anförd från Upland 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 157 


(1912 p. 260). SAHLBERG (1875 p. 282 och 1920 p. 203— 
204) säger sig i Finland ha tagit sodalis i fjällregionen. I 
Norge är den, liksom socia och huvudformen, funnen på 
fera ställen. 

Jag kan här icke uppräkna alla fyndorter i Norden för 
de tre formerna eller diskutera deras läge. Då dessutom 
både Sverige och Norge äro synnerligen bristfälligt under- 
sökta, är antalet kända fyndorter här jämförelsevis ringa och 
lämnar ingen trogen bild av formernas utbredning. Finland 
är däremot bättre undersökt. Av här bifogade, av mig med 
ledning av tillgängliga litteraturuppgifter uppgjorda kartskiss, 
som synes mig vara av ett visst intresse, ser man sålunda, 
att huvudformen i Finland är sydligare än var. socia.+ En 
jämförelse mellan huvudformens och var. sodalis' finska ut- 
bredning skulle visa ungefär samma sak, dock med den skill- 
naden, att sodalis är ännu nordligare än socia och helt saknas 
i södra och mellersta Finland. 

C. preusta (inkl. dess varieteter) är en vidsträckt utbredd 
art. Den är sålunda funnen i större delen av Europa med 
undantag av de sydligaste delarna. Den anträffades av SAHL- 
BERG i samtliga territorierna i nordvästra Sibirien (1878 p. 
38). REUTER (1891 p. 194) anför den från . Sajanbergen, 
LINDBERG (1921b p. 51) från Jenisejsk och Nikulina samt 
BREDDIN (1902 p. 548) från Alaska (Sitka samt Unalaschka 
bland Aleuterna). Det är således högst troligt, att arten 
har en i stort sett sammanhängande utbredning över hela 
norra delen av Eurasien och Nordamerika. 

7. C. concinna (FIEB.). — Fyndorter. 'Sk.: enligt R. e. s. 
(STAD) -—- Östg srenligt) Rye: s. (ENE) WAHLBERG):;, Iumin 
samling sitta exemplar från Skåne, tagna av C. H. J. 

Arten är i Sverige rent sydlig, förut blott funnen i Skåne. 
Den är f. ö. observerad i södra och mellersta Europa”, men var- 
ken i Norge eller Finland. Likväl torde den ha en betydligt 
vidsträcktare utbredning än vad hittills är känt. Den är så: 
lunda funnen på enstaka ställen i Transkaukasien (bergsjön 
Goktscha, belägen 1,925 m. ö. h.), Turkestan, Ural, vid Omsk, 


! För Finlands vidkommande har jag gått efter LINDBERG's till mig 
godhetsfullt överlämnade kartor. 
? Enligt HorvåTtH är den vanligare i Osteuropa (HUEBER 1905 p. 163) 


158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Selenkina vid Irtisch (59? n. br.) och Potapovskoje vid Jenisej 
(cirka 68? 45' n. br.)! samt vid Ischikem nära Sajan i Mon- 
goliet. Särskilt är fyndet vid Potapovskoje anmärkningsvärt, 
enär platsen ligger just på övergången mellan skogsbältet och 
tundran. Fyndet visar, att C. concinna' s utbredning i Europa 
och Asien måste vara rätt bristfälligt känd och att den nu 
kända nordgränsen i vårt land samt »saknaden» av arten i 
Finland med största sannolikhet bero härpå och ej kunna 
vara klimatiskt betingade. KIRKALDY anför dessutom (1906 
p- Or), att arten förekommer i Perthshire Highlands i Skott- 
land. "WALLENGREN uppgiver i sin »Conspectus» (1855 p. 
147), att den skulle vara funnen i Lappland, men synes senare 
(1894 p. 138) vara benägen att återtaga detta påstående, enär 
han ej kan erinra sig varifrån uppgiften skulle härleda sig. 
Emellertid tyckes det ingalunda vara otänkbart, att arten 
verkligen kan vara tagen där. | 


Arctocorisa WALL.? 


8. ÅA. selecta (F1EB.). — Fyndorter. Sk.: exemplar häri- 
från, tagna av C. H. J., sitta i min samling. I R.e.s. finnas 


1 SAHLBERG (1878 p. 6 och p. 38) angiver läget olika: 68” s55' resp. 
68” 35'. Breddgraden 68” 45' synes mig bättre motsvara ortens läge. 

? Äldre författares släkte Corira är nu uppdelat i flera. Redan 1860 
urskilde FLoR Cymatia (typ coleoptrata F.). 1869 beskrev THOMSON arten 
cavifrons och uppställde för den undersläkt- (eller grupp-) namnet G/wzo- 
corisa. Samtidigt uppställde han även Macrocorisa (typ geoffroyi LEACH), 
medan de övriga arterna av honom fördes till Corira GEOFFR., ett släkte, 
vilket grundades 1762. Callicorixa uppställdes 1873 av BUCHANAN WHITE 
(typ preusta FIEB.). Slutligen har WALLENGREN 1894 uppställt Årctocorisa . 
(typ carinata C. SAHLB.). Som emellertid KIRKALDY påvisat, kan namnet 
Macrocorisa ej bibehållas för de storväxta arterna. Typen för släktet 
Corixa GEOFFR. är nämligen striata GEOFFR. (22022 LINNÉ), d. v. s. LEACH's 
art geofroyvi. Då således namnet Corira måste reserveras för geoffroyi 
och närstående arter, bildade KIRKALDY 1898 för de förut till Corzra förda 
arterna släktet Basileocorixa. WALLENGREN's beteckning Årctocorisa för 
carinata och germani ströks av KIRKALDY såsom varande onödig, enär 
dessa arter i allt utom prothoraxkölen likna Basileocorixa-arterna. Detta 
är nog alldeles riktigt, men i så fall bör WALLENGREN'sS släktnamn ut- 
sträckas även till de prothoraxköl saknande arterna och kommer då att 
sammanfalla med KIRKALDY's Basileocorira. Detta sista namn blir då 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 159 


4 exemplar, varav ett är taget av STÅL, utan närmare fynd- 
ortsuppgift; de övriga äro funna vid Malmö, säkerligen av 
THOMSON; ett av dem är etiketterat /2vzs. I THOMSON's 
typsamling finnas exemplar från Lomma och Skanör. — 
Smål.: Kalmar i maj 1900 (T-). 

THOMSON har (1869 p. 31) beskrivit en art under namnet 
levis. Denna form har av ÖSHANIN (1906—1909 p. 981 och 
1912 p. 91) identifierats med DOUGLAS & SCOTT's stål 
(1865 p. 597), vilken ÖSHANIN upptar som varietet under 
lugubris. Genom Dr SIMON BENGTSSON's välvilliga förmed- 
ling har jag från THOMSON's typsamling fått låna ett par 
exemplar av /Zevis, det ena från originalfyndorten Lomma 
vid Malmö, det andra från Skanör. Båda äro tyvärr £- 
exemplar. I Riksmuseets samlingar finnas emellertid $-exem- 
plar, sittande under arten Zxgubris. Ett av dessa är etiket- 
terat /evis (se ovan). Vid undersökning av alla mig till- 
gängliga J-exemplar, d. v. s. Riksmuseets, Centralanstaltens 
samt mina egna, har jag gjort en oväntad upptäckt. Så vitt 


jag kan förstå böra alla svenska exemplar — vilka förut dels 
varit betecknade som J/Zugubris, dels som !evis — föras till 


arten selecta FIEB. Jag stödjer mig härvid på KIRKALDY, 
vilken senast behandlat frågan om dessa arters åtskiljande. 
ÅA. selecta skiljer sig från ÅA. lugubris (KIRKALDY 1901—1903 
P. 44 och tavla 4 fig. 31—32; 1906 pp. 62—063) genom Ppro- 
notums tydligt upphöjda mittköl, som är hälften så lång som 
pronotum (icke som hos /Zugubris blott !/i så lång), samt 
palans utseende. Den viktigaste skiljekaraktären ligger i 


blott synonym till WALLENGREN's Årctocorisa (typ carinata C. SAHLB. 
1819. Den äldsta beskrivna, hithörande arten är dock LINNÉ's striata 
1758). — Om nomenklaturen se KIRKALDY 1898 d pp. 252—253. KIRKALDY 
har sedermera (1900 a p. 28 not 2 och 1906 p. 62) strukit namnet Basileo- 
corixa och upptagit WALLENGREN's Årctocorisa. Jfr även REUTER 1912 a 
Pp. 75. Även ÖSHANIN (1912 p. 91) använder detta senare namn, — I av- 
seende på släktnamnens stavning (Corixra resp. Corzsa) följer jag, som jag 
redan inledningsvis framhållit, det nämnda arbetet av ÖSHANIN. Någon 
konsekvens i stavningssättet erhålles på så sätt icke, då OSHANIN nämligen 
bibehållit de äldsta namnen och olika förff. ha stavat på olika sätt. Skriv- 
sättet Corisa vore otvivelaktigt rättare, då ordet är härlett av grekiska 
zops, vilket i ändelsen -coris även ingår i talrika andra hemipternamn (t. ex. 
Teratocoris, Bryocoris, Pyrrhocoris). 


160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


stridulationstaggraden, som enligt KIRKALDY hos Jlugubris 
skall vara avbruten, hos se/ecta sammanhängande. Detta är 
ju onekligen en synnerligen viktig karaktär. Med hänsyn 
till densamma äro av mig granskade exemplar tydliga selecta, 
Arten JZugubris bör således strykas ur vår fauna, och vi få 
istället upptaga selecta (= levis THOMS.) som svensk art. 
Enligt KIRKALDY har man tidigare i allmänhet förväxlat de 
båda arterna med varandra. 

Emellertid är frågan icke härmed fullt avgjord, då vissa 
detaljer ännu synas outredda. EDWARDS (1894 pp. I01—-102) 
har i en uppsats yttrat sig om de brittiska arterna till ifråga- 
varande artgrupp. Han har sänt exemplar av Zugubris FIEB. 
ochså! DGE:r& SCOTT: till PUTON; som: därvid funnit, att 
den senare är identisk med FIEBER's sefecta och alltså bör 
bära detta namn. Enligt EDWARDS skiljas /uguöbris och selecta 
på pronotumkölen samt pannans foveor och tvärköl. Han 
yttrar sig däremot ej om palan, som då ännu icke synes ha 
variti närmare undersökt, och ej hellersom; stugiln:g käser 
man igenom BUCHANAN WHITE's uppsats om strigiln (1873— 
1874 p. 61) finner man däremot följande beskrivning: ståli: 
»sub-triangular, with three broad rows»; lugubris: »minute, 
quadrately circular, with about twelve very narrow rows». 
Även i strigiln förefinnes således en avsevärd olikhet. 
KIRKALDY (1. c.) nämner likväl intet rörande denna karaktär. 
De svenska exemplar, som jag haft tillfälle att undersöka, 
ha blott en enda, av cirka 13 tänder bestående rad och skulle 
således komma närmast se/ecta, ehuru de ej helt stämma med 
WHITE's beskrivning av stål. Enligt DOUGLAS & SCOTT's 
beskrivning av ssåli (1865 p. 597) skola coriums teckningar 
vara avbrutna av 3 longitudinella svarta linjer. Mina exemplar 
ha åtminstone 2, stundom 3 tydliga linjer. 

Med avseende på palans byggnad stämma exemplaren, 
som nämnt, överens med seflecta. KIRKALDY (1901—1903 
1. c.) avbildar dock palans form både hos Zugubris och selecta 
rätt egendomligt, icke överensstämmande med figuren hos 
KUHLGATZ (1909 p. 92), vilken mera liknar de svenska 
individens. | 

Av ovanstående framgår, att hittills undersökta svenska 
exemplar närmast få anses vara selecta. Vad som gör saken 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. I6I 


något osäker är palans från KIRKALDY's teckningar avvikande 
form samt strigilns något olika byggnad. Egendomligt är 
också att ÖSHANIN (1912 p. 91) upptager ssålz DGL. & SCOTT 
som varietet under luguoris, istället för att betrakta den som 
synonym till selecfa F1IEB. För en utredning av huruvida vi 
i Sverige äga både /Zugubris och selecta samt dessa arters 
förhållande till varandra, vore insamling av större material 
på skilda lokaler i landet av intresse. 

ÅA. selecta är en art, som älskar bräckt vatten, liksom 
lugubris, och i överensstämmelse därmed säkert huvudsakligen 
är en kustform.! Då arterna sammanblandats, är det omöjligt 
erhålla tillförlitliga uppgifter om deras utbredning. OSHANIN 
(1906—1999 p. 981) upptar för selecta blott Holland, Portugal, 
Spanien och Böhmen. För szålz, som atminstone delvis be- 
visligen är identisk med se/lecta, uppger han Sverige, Stor- 
britannien, Tyskland, Belgien, Frankrike och Spanien. Säker- 
ligen är selecta, liksom Iugubris, en rätt sydlig art; ingendera 
är funnen i Finland. 

9. Å. hieroglyphica (DUF.). — Fyndort. Sk.: exemplar 
härifrån, tagna av C. H. J., sitta i min samling.” 

Hos oss är arten blott funnen i Skåne och Blekinge. 
Den är även tagen i Norge vid Smolen nära Trondhjem, men 
ej funnen i Finland. Redan i Danmark blir den emellertid 
vanligare och är i sin allmänna utbredning givetvis sydlig. 
Den är funnen i hela Sydeuropa och vissa delar av Nord- 
afrika, på Somalihalvön och Kanarieöarna, 1 Turkestan, Jar- 
kand, Tarimbäckenet, Indien (Bombay, Bengalen och Assam) 
m. fl. trakter och även i Nordamerika (Pennsylvania). 

WALLENGREN's båda former vaga och fieberi (1855 Pp. 
143, 1894 Pp. 145), som äro grundade på ovan mörkare exem- 
plar, torde knappast böra upprätthållas ens som varieteter. 
Som arter hava de redan indragits av WALLENGREN själv. 

10. ÅA. hellensi (C. SAHLB.). — Arten hör till de minst 
kända inom släktet. Den är sällan iakttagen, och härtill 
bidrager kanske i ej ringa mån dess levnadssätt i bäckar 


1 THOMSON fann sin /Zevis i brackvatten och PUTON benämnde /v- 
gubris salina. 

? Exemplar finnas i R. e. s. utan annan beteckning än Fht, vars be- 
tydelse är mig obekant. 


11 — 22387, Entomol. Tidskr. Årg. 43. Häft. 2—4 (1922). 


162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


(varom mera i en följande uppsats). Den visar en inskränkt 
allmän utbredning, men det är mycket svårt att avgöra, om 
detta förhållande icke möjligen blott är skenbart, samman- 
hängande med bristande undersökningar. Den är uteslutande 
känd från Europa och funnen i Frankrike, Schweiz, Böhmen, 
Tyskland, Holland, Danmark, Sverige, Finland och Ryssland 
(Petersburg). I Sverige är den hittills med full visshet ob- 
serverad endast i Skåne och Upland. WALLENGREN upp- 
giver även Lappland, sannolikt härmed avseende FIEBER's 
uppgift (1848 p. 521): >»Aus Schweden, Lappland und Finn- 
land nach Original Exemplaren (Berl. Mus. und Dr. Kunze)». 
Ehuru denna uppgift vad Lappland beträffar väl ej utan 
vidare kan anses ogrundad, vore det önskvärt att den kunde 
verifieras. Detsamma gäller uppgiften rörande Österbotten 
i Finland (SAHLBERG 1920 p. 202), där fyndorten ej är när- 
mare angiven; arten är eljest i Finland ej funnen längre norrut 
än vid: Jyväskyläl(62”!I5! nr br): 

11. ÅA. sakhlbergi (F1EB.). — Fyndorter. Sk. Råå !/9 
19170 (TT). —=Småälvsenligt R. ers (BAM): Kalmart”/x1917 
(T.). — Öl: senligt» R.se.!ss(P. F. WAHLBERG) 1 = Gt 
enligt" RR. eos. == Östg nsenligt Resa (PF. WABLBERC): 
Linköpingstrakten ”!/;9 1917 (E. SELLMAN). -—— Söderm.: 
Nacka'”?/e8 1916 (T.)'==rStockholm: enligtrRi:e: so(STDÅT; 
P: FI WAHLBERG). -— Upl.: Experimentalfältet:"/e 1916 (T-). 
Ösby, Danderyds socken, "/9 1916 (T.). Rosersberg, Norr: 
sunda socken, ””/6 1917 (T.). — Dlr.: liten tjärn i myrmark 
nära Skebergstjärn, Leksands socken, ”/7 1918. 

Denna art är i Sverige nordligast känd från Gävle och 
Skebergstrakten i Dalarna, men förekommer med största 
sannolikhet längre norrut.” Den är t. ex. i Finland funnen 
vid Jakobstad och TIisalmi, båda vid cirka 63”:40' n. br., den 
är utbredd över hela Storbritannien, även Skottland samt 
funnen vid Soroka vid Vita Havets kust. F. ö. förekommer 
den över större delen av Europa ända ned till Medelhavs- 


1 Även andra exemplar härifrån, märkta R.ke, sitta i Riksmuseet. 
Förkortningens betydelse är mig icke bekant. 

2 THOMSON's uppgift Sk.-—Lpl. (1869 p. 30) får måhända icke be- 
tvivlas, men i Nordlappland torde arten dock ej träffas: 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 163 


trakterna och Kaukasien.! På en vidsträckt utbredning även 
inåt Asien tyder ett nyligen av LINDBERG publicerat fynd 
från Jenisejsk (1921 b p. 51). SAHLBERG fann däremot ej 
arten bland det av honom bearbetade materialet från nord- 
västra Sibirien (1878). 

12. ÅA. linnei (FIEB.). — Fyndorter. Smål.: Kalmar- 
trakten: enligt C. e. s. (AHL.). — Västg.: enligt C.'e. s 
(C. H. J.): — Östg.: Linköpingstrakten (E. SELLMAN). — 
Söderm.: Nacka ??/g 1916 (T.). — Stockholm: enligt R. e.'s. 


(STAL): — Upl.: Ösby, Danderyds socken,-"/9 1916 (T.). 
Allmän vid stranden av Hjälstaviken, Hjälsta och Husby- 
Sjutolftsirsocknarn, = -/s, -IOL7. NN stmi: "enligt "Re" ens: 
(CITE DE 


Denna i Sverige till Gävletrakten utbredda art förekom- 
mer över större delen av södra och mellersta Europa och 
även i vissa delar av norra Afrika. Åt öster synes den gå 
till Sajanbergen i Asien. Vad utbredningen i nordlig rikt- 
ning beträffar, äro nordligaste fyndorterna Sooseria vid Petro- 
savodsk (62” n. br.) (SAHLBERG 1920 p. 198) och trakten av 
Leppävirta (62” 30' n. br.) samt Kongiskangas (62” 45' n. br.).? 
Hos oss torde den kunna anträffas norr om sina nuvarande 
fyndorter. 

13. Å. limitata (FIEB.). — Fyndorter. Upl.: av denna 
art påträffades 3 SS i en liten vattenpöl å ett gräsbevuxet 
lergärde vid Vallby, Vaksala socken, ”?/s5 1917. Vegetationen 
utgjordes av glesa Carex-stånd, och lerbottnen var delvis 
blottad. Sannolikt var arten mycket allmän på platsen, ty 
massor av små ljusa corixor iakttogos, vilka troligen till större 
delen tillhörde denna annars som sällsynt betraktade art. 
Ytterligare en 2 (av något avvikande utseende) togs i ett 
Amblystegium-kärr vid Skogshyddan, Upsala, '!?/5 1917. — 
Vstml.: ett exemplar härifrån, sannolikt från Västeråstrakten, 
taget av C. H. J., sitter i min samling. — Stockholm: 2 22L 
i Ricesiss: (BHM.). j 

Denna art förekommer i vårt land till Upsalatrakten. 


1 En enligt min mening osäker uppgift om högalpin förekomst 
föreligger (ZLSCHOKKE 1900 p. 209). 

2 De. båda sista fyndorterna' enligt av LINDBERG med ledning av 
Helsingforsmuseeéts samlingar uppgjorda kartor. 


164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Fyndorterna på kontinenten ligga mycket spridda. Dess 
sammanhängande utbredningsområde är Väst- och Sydeuropa. 
Den är dessutom funnen i Kaukasus, i mellersta och östra 
europeiska Ryssland på ett par ställen, i Sibirien (närmare 
lokal ej angiven av FIEBER) samt anföres av FIEBER (och 
OSHANIN) t. o. m. från Pennsylvania. Den är likväl icke 
tagen i Finland, och SAHLBERG (1878 p. 39) anmärker sär- 
skilt, att den förgäves eftersöktes i nordvästra Sibirien, 
Huruvida de amerikanska exemplaren verkligen tillhöra denna 
art är väl ovisst. 

Å. limitata är föga känd samt värd att närmare studeras. 
Den synes icke gå synnerligen långt mot norden! eller i 
allmänhet förekomma på större höjd över havet. Emellertid 
är den i Schweiz, där den på vissa platser ej är sällsynt, 
funnen på ända till 1,400 meters höjd (ZSCHOKKE 1900 Pp. 
209. HÖEBER 1905 p. 150). Den förekommer förutom i stilla- 
stående vatten av olika slag (t. ex. torvgölar: HÖEBER 1. c.) 
även stundom i rinnande (HUEBER 1. c.). 

14. Å. semistriata (FIEB.). — Fyndorter. Söderm.: 
Nacka (T:). — Stockholm: enligt R. e. s. (BHM;).?:— Upl.: 
Experimentalfältet (T.).. Ösby, Danderyds socken (T ). 

Arten når en vidsträckt utbredning. Den är hos oss 
med såkerhet funnen åtminstone upp till Härjedalen och f. ö. 
utbredd över större delen av Europa och även norra Afrika 
(Algeriet). Den går åt öster till Krasnojarsk, Minussinsk och 
Jenisejsk (LINDBERG 1921 b p. 51). Dess talrika förekomst 
i dessa trakter tyder på, att vi ej känna den verkliga ost- 
gränsen (>»— — — Zn lterritorio silvoso frequenter». SAHLBERG 
1878 1p:1 30): Åt norr går arten till ungefär 68? 20' n. br. i 
Finland (Saariselkätrakten enligt LINDBERG's kartor), varför 
det ej finnes direkt anledning att betvivla den av WALLEN- 
GREN efter FIEBER citerade uppgiften om dess förekomst i 
Lappland (FIEBER 1848 p. 529). Det är tvärtom högst tro- 
ligt att den förekommer där, ehuru jag ej själv lyckades finna 
den. Redan ZETTERSTEDT (1840 spalt 284—285) har upp- 


1 FIEBER's uppgift Lappland (1848 p. 529) kan på goda grunder be- 
tvivlas. | 

2 I Riksmuseet sitta dessutom exemplar märkta Fht och Jp, Be- 
tyvdelsen härav känner jag icke. . 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 165 


givit, att den förekommer både i södra och norra Lappland! 
Han fann den bl. a. 8 juli kopulerande i Torneträsk (som 
ligger inom reg. subalpina), »då isen på ytan ännu knappt 
hade smält». Han meddelar även några biologiska notiser, 
bl. a. att »under klara och varma dagar i juni sågos många 
individer även flygande över Torneälvs vatten» (1. c. spalt 
285). Vid Nordnorges kust fann han den »blott mycket 
sällsynt, nämligen ett enda exemplar vid Giebostad»> (Il. c. 
spalt 285). SAHLBERG har tagit varieteten levipennis TJ. 
SAHLB. (som blott skiljer sig från huvudformen genom en 
något annan skulptur på hemielytra och knappast torde böra 
upprätthållas som särskild var.) på berget Kivakkatunturi 
(66? 10' n. br.); möjligen ligger fyndorten i reg. subalpina 
eller alpina.” Själv har jag tagit arten i reg. subalpina på 
flera lokaler i Härjedalen (LUNDBLAD 1915 p. 192). Även 
i Tyskland synes den vara funnen i bergstrakter (HÖUEBER 
IGO5LP 52): 

156 FÅ a stridfa ME) == yndorteri, Sk.senlige RI eYs. 
(STAD BEM).+-Bara (IN) KÖR senligtiRte. SL (Rike), 
GtlFrenlistoR Hess aPHE WAHCBERG): — Fall 3exem- 
plar härifrån, tagna av C. H.J., sitta i min samling. — Östg.: 
enligt R. e. s. (P. F. WAHLBERG). — V stml.: exemplar häri- 
från, tagna avs: C:rH. J., sitta i min samling: = Stockholm: 
enligt R. e. s. (STÅL.) — Upl.: talrik i Hjälstaviken, Hjälsta 
och Husby-Sjutolfts socknar, ?"/s5 1917. Bäck norr om Sval- 


näs, Danderyds socken, ”;je 1922. — Dilr.: bland Batrachium 
i svagt rinnande vatten i Dalälven nära dess inlopp i Insjön, 
Leksands socken, !5/7 1918. — Häls.: några exemplar av 


båda könen togos i en i Varpen utmynnande bäck, Bollnäs, 
10/4 1916 (JOHN HELLSTEN). 

Arten, som i Sverige är mycket allmän, är hittills ej 
funnen längre mot norden än till Lycksele. Den har en vid- 
sträckt allmän utbredning över hela Europa (dock ännu ej 
funnen på Pyreneiska halvön och södra Balkan). Den är tagen 


1 Hans »C. sfriata> har nämligen, sannolikt med rätt, identifierats 
med ifrågavarande art (OSHANIN 1906—1909 p. 985). 

? Jämför vad som ovan sagts om G. cavifrons” förekomst på denna 
lokal (p. 151). 

> Beteckningens betvdelse är mig obekant. 


166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


i Algeriet och Syrien samt går österut genom hela Asien till 
Shanghaj. Den är även observerad i Kanada. Vad nord- 
gränsen beträffar synes denna uppnås i Finland vid Jakob- 
stad (63” 40 n. br.) (SAHLBERG 1920 p. 199); enligt LIND- 
BERG's kartor går den även i östra Finland ungefär lika långt 
norrut. Däremot är den så vitt jag vet ej tagen i arktiska 
Sibirien.! Själv har jag ej sett den i arktiska Sverige, men 
den är anförd från Dovre; 

Den lever i stillastående, stundom även i rinnande vatten 
och är iakttagen i bräckt vatten vid Finlands (SAHLBERG 
1875 p. 287) och Schleswig-Holsteins (HUEBER 1905 Pp. 145, 
KUHLGATZ 1909 p. 97) kuster. 

16. ÅA falleni (F1EB.). — Fyndorter.. Sk.: enligt R. e. s. 
(STÅL). — Hall.:: exemplar -härifrån, tagna av C: H.J., sitta 
i min samling. — Stockholm: enligt R. e. s. (DE VYLDER). — 
Vstml.: exemplar härifrån, tagna av=C. EJ: tillhöfa min 
samling (även Riksmuseets). — Dlr.: en 2 i Limsjön, Lek- 
sands socken, '”/7 1918: — Västerb.: enligt: R. 'e. s.(P. F. 
WAHLBERG). Exemplaren äro märkta »B. S.> (= Bothnia 
septentrionalis) och härstamma således från landskapets norra 
hälft::— LIL pl: enligt:.R. e:xs. (J.W. ZETTERSTEDT) fExemr- 
plaren äro märkta »Lp. m.» (= Lapponia meridionälis) och 
äro således insamlade någonstädes i Sydlappland.” 

Arten är funnen i nästan hela Europa, norra Afrika samt 
går åt öster in i Asien, där den bl. a. anföres från Krasnojarsk, 
Jenisejsk och Lebedevo, alla platserna liggande i skogsre- 
gionen (SAHLBERG 1878 p. 39), den senare på 62” 5' n. br. 
i Jenisejs dalgång. I Finland är den nordligast funnen vid 
Jakobstad (63” 40' n. br.) (SAHLBERG 1920 p. 199). I Sverige 
förekommer den åtminstone till Sydlappland och Norrbotten 
(väl huvudsakligen blott inom kusttrakterna?). Själv fann jag 
den dock varken där eller i Härjedalen. TI fjällen träffas den 


1 Anträffades enligt SAHLBERG (1878 p. 38) blott vid Krasnojarsk i 
»territorium montosum». 

2? Då ZETTERSTEDT således funnit: denna art i Lappland, men icke 
upptager den i Insecta Lapponica, är det sannolikt att en av hans Corzxa- 
arter är en kollektivart. Närmast skulle man väl då tänka på /ossarum, 
möjligen även på s/riafa. Rörande ZETTERSTEDT'S sfriata se f. ö. ovan 
under semistriata. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM. VÅRA VATTENHEMIPTERER. 107 


säkerligen icke. HÖEBER uppgiver dock att den även kan 
förekomma i bergstrakter (1905 p. 147). 

Vad levnadssätt i övrigt beträffar må anföras, att den 
förekommer både i rinnande och stillastående vatten (SAHL- 
BERG 1920 Pp. 199). 

17. Å. distincta (F1EB.) (Syn. C. vernicosa WALLENGR.) -— 
Fyndorter. Sk.: ett exemplar härifrån, taget av C: H. J., 
sitter i min samling. Odensjön, Röstånga socken, !"/9 1916 
(RENT SImaL: enligte EC: fetssk(ANEIE 9 Up IetSvant 
sjön, Odensala socken, ”"/g 1918. — Vstml.: flera exem- 
plar härifrån, tagna av C. H. J.!, tillhöra min samling. — Dlr.: 
en 2 i Stordammen, Leksands socken, ”!/7 1918. 

WALLENGREN beskrev 1855 (pp. 145—146) en Corixa- 
art under namnet vernicosa. Denna art upprätthåller han 
sedermera även 1894 (p. 147), då han också till nämnda art 
för THOMSON's gebleri (1869 p. 34 och 1871 p. 396). Att 
denna senare icke är den verkliga gebler? FIEB., vilken är en 
Callicorixa-art”, torde vara ganska klart. WALLENGREN har 
med full rätt strukit gebleri ur Sveriges fauna.? ÅA. vernicosa 
upptages som skild art blott av få senare författare. Den 
anföres av OSHANIN både i »Verzeichnis»> (1906—1909) och 
» Katalog» (1912) som egen art, men f. ö., så vitt jag kunnat 
finna, endast av SAHLBERG (några avhandlingar), LINDBERG 
(1921 a p. 54) och SPARRE SCHNEIDER (1901 p. 10). BUCHA- 


1 Även i R. e. s. sitta sådana exemplar. 

? Tillhör samma grupp som cozncinrna och har alltså jämförelsevis 
svagt utbildad svartteckning å baktarserna. 

3 SAHLBERG (1868 b pp. 184—185) upptager gebleri för Finland (Kex- 
holm och Pyhäjärvi). Som redan ÖSHANIN (1906—1909 p.- 996) påpekat, 
förekommer den dock icke vidare i SAHLBERG's »Synopsis» (1875). Det 
kan tilläggas, att den ej heller finnes upptagen i SAHLBERG's sista arbete, 
»Enumeratio», av 1920, varför det synes vara fullt skäl att stryka gebleri 
även ur Finlands fauna. Egendomligt nog har SAHLBERG i de båda sist 
anförda arbetena underlåtit att nämna, vart hans ge6blerz skall föras. 1920 
p. 198 säger han blott, att THOMSON'”s gebleri bör föras till vernicosa. 
Möjligen är även SAHLBERG's egen gebleri identisk med denna, men han 
upptager dock icke för vernicosa (eller distincta) de för gebleri 1868 an- 
givna fyndorterna. På LINDBERG's kartor är dock wernicosa inlagd för 
Pyhäjärvi samt distineta för samma ort, däremot ingendera för Kexholm. 
Att SAHLBERG's gebleri är identisk med dristincta (och således enligt min 
mening även med werzicosa) torde få anses: sannolikt. 


168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


NAN WHITE upptager visserligen i sin förteckning över brit- 
tiska Corzxra-arter (1873—1874 p. 61 och 77) efter DOUGLAS & 
SCOTT (1865 p. O12) den av FIEBER efter ett exemplar be- 
skrivna douglasi, vilken enligt ÖSHANIN (1906—1909 p. 988) 
skall vara identisk med WALLENGREN's wvernicosa och på 
vilken ÖSHANIN grundar sin uppgift om vernicosa's förekomst 
i Storbritannien. Huruvida denna douglasi verkligen är iden- 
tisk med vernicosa kan jag naturligtvis ej säkert uttala mig 
om, då jag ej sett det brittiska exemplaret. WALLENGREN 
angiver i examinationstabellen (1894 p. 142) som ett av de 
viktigaste kännetecknen, att arten som /Zinxnei och sahlbergi 
skall hava jämförelsevis oavbrutna gula linjer på hemielytra. 
Enligt BUCHANAN WHITE skall doug/lasi däremot hava 
»interrupted lines» och ställes i hans tabell (1. c. p. 77) när- 
mast sZriafa. Detta behöver dock icke hindra, att vernicosa 
och douglasz, som ÖSHANIN anser, verkligen äro identiska. 
Att nämligen doug/lasi ej kan vara synnerligen nära släkt med 
striata synes antydas av strigilns utseende. Denna är hos 
striata utomordentligt stor och har omkring 15 strior samt 
är av en helt annan, mera långsträckt form, under det den 
hos douglasz skall vara »small, sub-circular, with about six 
very irregular eroded rows» (BUCHANAN WHITE l. c. p. 61). 

Enligt min mening kan emellertid vernicosa ej upprätt- 
hållas som självständig art. Jag har redan 1915 (p. 91) utan 
närmare motivering antytt denna min åsikt. Utan att här 
uttömmande kunna behandla denna fråga!, vill jag dock något 
gå in på densamma. Först och främst vill jag då påpeka, 
att man i de flesta moderna faunistiska förteckningar totalt 
saknar vernicosa.” Den har således ej anträffats på senare 
tid. Undantag utgöra dock bl. a., som nämnts, särskilt flera 
av SAHLBERG's arbeten, där den anföres. Efter att för SAHL- 
BERG hava uttryckt mina tvivel rörande Dberättigandet av 
vernicosa som art fick jag omgående följande svar i brev av 
den ?/2 1919: »C. vernicosa WALL. anser jag för en väl skild 
art, ehuru den är mycket sällsynt. Jag har däraf funnit flera 
exemplar endast vid Uleåborg. i Uleå elf. Troligen är det 


1 Jag har nämligen icke haft tillfälle att granska WALLENGREN'S typ- 
exemplar. 
? I systematiska upptages den över huvud icke (utom hos ÖSHANIN). 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 169 


samma art, som THOMSON upptagit under namn af C. gebleri>. 
SAHLBERG upprätthåller också arten 1920 i sin »Enumeratio». 
Enligt andra forskares mening är vernzcosa blott en varietet. 
Detta framhålles dock endast, så vitt jag sett, av HÖEBER 
(1905 Pp. 148), som sammanför wvernicosa och douglasi under 
distincta, av SAUNDERS (1892 p. 335), som upptager douglasi 
som synonym till dzstincta, samt av PUTON (enligt ÖSHANIN 
I1900—1909 Pp. 988), som anser vernicosa för varietet av 
distincta. Detta är enligt min mening fullt riktigt, och utan 
att känna något av ovanstående arbeten har jag beträffande 
vernicosa själv gjort detsamma 1915. Även DOUGLAS & 
SCOTT (1865 p. 612) säga, att palan av douglasi är »very like 
those of C. distincta>. 

HÖEBER anför dock inga särskilt vägande skäl för riktig- 
heten av sin åsikt. Vad douglasi beträffar, ber jag här 
isynnerhet få fästa uppmärksamheten på BUCHANAN WHITE'S 
notis om strigiln. Han beskriver även strigiln hos distincta — 
vilken jag naturligtvis även själv undersökt — och det är 
lätt att se, att överensstämmelserna äro så stora, att arterna 
ej enbart härigenom skulle kunna åtskiljas (douglasi: »small, 
sub-circular, with about six very irregular eroded rows»; 
distincta: »small, sub-quadrate, with five rows»). Av detta 
torde med ganska stor visshet framgå, att douglasi och di- 
stincfa verkligen äro identiska, enär beskrivningarna även i 
övrigt äro så gott som kongruenta. KIRKALDY upptager ej 
heller douglasi i förteckningen av kända brittiska former, 
varken I901—1903 1 sin översikt av stridulationsorganen eller 
1906 i sin »Guide>. 

Då jag 1915 upptog vernicosa som synonym till distincta, 
skedde det delvis på grund av de för artdistinktionen otill- 
räckliga färgkaraktärer, varpå diagnoserna i huvudsak grunda 
sig. Jag kan tillägga, att jag i min samling äger exemplar 
från Västmanland, insamlade av C. H. JOHANSON och av ho- 
nom betecknade som vernicosa. Då JOHANSON stod i rätt 
intim förbindelse med WALLENGREN och bl. a. till den senare 
meddelade flera Corzra-fynd, är det sannolikt, att JOHANSON 
riktigt hade bestämt sina exemplar till vernicosa (i WALLEN- 
GREN's mening). JOHANSON var en framstående Corixa-kän- 
nare, såsom jag själv haft tillfälle att övertyga mig om, då 


KO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


jag nämligen granskat större delen av JOHANSON's Corixa- 
samling och genom därur via E. SELLMAN erhållna exemplar — 
sasom jag här i parentes kan framhålla — kom att intressera 
mig för dessa intressanta djur. JOHANSON's vernzcosa från 
Västmanland äro emellertid ingenting annat än däistincta. 
Dessutom sitter i Riksmuseets samlingar ett exemplar be- 
tecknat som »gebleri> och taget av JOHANSON i Västmanland. 
Detta, som jag haft till granskning, har befunnits vara en 
tydlig dzstinctra. Enda skillnaden, som jag möjligen skulle 
kunna finna mellan däestincta och wvernicosa, ligger däri, att 
hemielytras gula teckningar hos den senare kanske äro mera 
regelbundna, d.v.s. icke så avbrutna. 'Detta-är emellertid 
en synnerligen variabel karaktär, ej blott hos denna utan även 
hos åtskilliga andra Corixraarter. Jag kan därför ej tillmäta 
den den ringaste betydelse. I strukturkaraktärerna, som ju 
äro betydligt viktigare ur systematisk synpunkt, härska så 
vitt jag kan se full överensstämmelse. Hannens pala är lika- 
dant byggd hos båda. Jag har även undersökt strigiln, utan 
att där kunna finna minsta olikhet. Detta gäller såväl mina 
egna som Riksmuseets »gebleri»-exemplar. Det senare har 
t. o. m. rätt irreguljära, avbrutna teckningar och strigiln upp- 
visar cirka 6 strior.! 

Den av SAHLBERG (1920) angivna utbredningen av de 
båda arterna i Finland-Ryssland talar ej heller mot min åsikt 
rörande identiteten, utan låter sig utmärkt förenas härmed. 
ÅA. distincta går nämligen till Nuortijärvi på Kolahalvön (68” 
40' n. .br.), Å. vernicosa till Kantalaks på Kolas sydkust vid 
Vita Havets nordvästra vik (67? 40' n. br.) och Tschapoma, 
ävenledes liggande vid Vita Havet på Kolas sydkust (cirka 
66FuTOkanRIbtn. 


1 Då exemplaret ej får dissekeras, har jag ej fullt säkert kunnat räkna 
striorna men kan med bestämdhet påstå, att de ej äro färre än 5 och 
fléra Män 7; 


(Forts.) 


Neue Beiträge zur Variabilität schwedi- 
scher Lepidopteren. 


Von 


Felix Bryk. 


1. Zur Präzisierung der Zeichnung der Nominat- 
form von Rhodocera rhamni IL. 


(Mit i Figur.) 


Vor dem scheinbar unansehnlichsten Flecke oder Punkte 
auf einem Insektenflugel kann heutzutage ein modener Or- 
namentologe nicht so gleichgiltig wie es zuvor geschah vor- 
beigehen ohne Halt zu machen. Man weiss: das sind oft 
sehr wichtige Leitspuren, die zum vorgemerkten, wenn auch 
noch sehr entlegenen Ziele der Erforschung der phyletischen 
Zeichnungsabstammung fuhbren können. Deshalb wurde es 
von besonderem Werte nicht nur aberrative Zeichnungs- 
varianten an und fär sich genau beschrieben und abgebildet 
mitzuteilen, sondern auch den Zeichnungstypus einer Art 
festzusetzen; sonst weiss man ja oft nicht, wo eigentlich 
das Aberrative (auch im nomenklatorischen Sinne) beginnt. 

Das Zitronenblatt /(KX/hod. rhamni) bietet ein Schulbeispiel 
fur die Gleichgiltigkeit der Beschreiber gegenäber einem sehr 
auffallenden Zeichnungsmuster! Von LINNÉ, seinem Benenner 
bis auf RÖBER (in SE1ITZ) fand man es nicht der Mähe wert 
eine genauere Zeichnungsdiagnose zu geben. Ja man ignorierte 
völlig die Zeichnungskomponenten, während der Erste, der 
«den Falter fär die damalige Zeit wirklich sehr gut von der 


172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Unterseite abgebildet hat, HOEFNAGEL [IV, 2, t. 4 (links, unten)] 
schon drei interzellulare Punkte auf der Vorderflägel- und 
fänf auf der Hinterflägel-Unterseite zu notieren wusste. LINNÉ 
weiss dariäber jedoch nichts zu erzählen. Seine Diagnose in 
der "Fauns,Suec:, I (pir242, N:0x795), diesja der Original: 
beschreibung der Nominatform zugrunde liegt, kennt ausser 
den bekannten vier Diskalflecken an je einem Flägel nur 
noch die Saumpunkte (»>& ad marginem alarum primorum 
anteriorem puncta minutissima ferruginea«); auch auf der 
ersten Abbildung eines schwedischen Exemplares (DE GEER, 
V,t. 15, f. 8) ist jedenfalls die Punktreihe nicht zu bemerken.! 
Nun haben aber gerade diese Punkte fär die Phylogenie eine 
erkenntnis-theoretische Bedeutung (V. BEMMELEN, I, BRYK, 
III) was sich u. a. auch durch das eingehende Interesse, das 
die »holländische Schule« (BOTKE, II, DE MEIJERE, VI, SCHIER- 
BECK, VIII) einem von mir (BRYK, III) mitgeteilten aber- 
rativen Falle mit einer förmlichen Punktkette entgegenbrachte, 
kundgibt. 

Als »Typus« muss nach den Nomenklaturregeln jene 
Form gelten, die ammeisten der LINNÉschen Urbeschreibung 
nahe kommt. Stäcke ohne jede Punktierung der H.gl.u.seite 
sind mir unbekannt; betrachtet man unter einem Vergrösse- 
rungsglase jene Region des Flägels, wo jene Punktierung 
normalerweise vorkommt, so lässt sich dort (wie auch in der 
Regel aufder Vorderflägel.u.seite) zwischen den Rippen eine sei 
es auch nur ganz reduzierte, aus ein paar dunklen Schuppen- 
ansammlungen mehr oder weniger deutliche Punktreihe ent- 
decken. Fir einen Pedanten scheint somit uberhaupt in 
Schweden (auch wo anders nicht) der LINNÉsche Literatur- 
typus nicht vorzukommen, wenn man sich an das Manko von 
Punkten festhält. Mir ist wenigstens unter hunderten von 
Exemplaren kein derartiges Stuck aufgefallen. Auch WALLEN- 
GREN (X, p. 147) hat bei seiner Artbeschreibung die Punkt- 
reihe hervorgehoben, ohne die Anzahl der Punkte zu präzisieren. 

Die Form, bei der die unterseitliche Punktierung un- 
dezidiert mehr oder weniger undeutlich ist, betrachte ich 
somit als den » 7Zypus« im nomenklatorischen Sinne. 


1 Dabei hat DE GEER noch eigens auf einer anderen Figur (F. 10) 
einen Hinterflägel besonders abgebildet. 


BRYK: ZUR VARIABILITÄT SCHWEDISCHER LEPIDOPTEREN. E73 


In seiner verdienstvollen Studie uber Ruhestellung der 
Schmetterlinge bildet OUDEMANS neben zwei Photogrammen 
(VIL, t. VIII, f. 88, 90) noch schematisch den Falter (Il. c., 
p- 66, f. 34) von der Unterseite ab. Diese Textfigur mit dem 
sie begleitenden Texte! ist fär unsere Untersuchungen be- 
sonders wertvoll, weil dem ausgezeichneten Auge des Beob- 
achters jene Punktreihe nicht entgangen ist. Waährend er 
die beiden Diskalflecke auslässt, konnte er auf die sieben 
Punkte auf der U-Seite der Hinterflugel und fänf auf der 
der Vordflugel nicht verzichten. Keine Punktreihe bei LINNÉ 
und eine Siebenpunktkette bei ÖUDEMANS — sieh da! die Ex- 
treme innerhalb deren Kombinationen sich die Abänderungs- 
möglichkeiten der Art beschränken. In meiner kleinen Studie 
(BRYK, HI, p. 452—453) hatte ich bereits hervorgehoben: 
»unterseits fällt noch auf den Internervalfalten je ein deut- 
licher Punkt auf, doch ist die Anzahl dieser Punkte variabel. 
In der Hinterrandzelle zwischen der Analfalte und dem Hinter- 
rande habe ich noch keinen Punkt entdecktz<. 

Nach diesen aus der einschlägigen Literatur vorange- 
schickten Vorbemerkungen erweist es sich vonnöten genauer 
die Variabilität der Zeichnung hervorzuheben. 

Wir beginnen mit dem Hinterfläögel: vor allem gilt als 
konstantes AÅrtmerkmal die dunkle Einfassung des Vor- 
derrandsbogens an der Flägelwurzel. Ausnahmslos ist sie 
bei allen untersuchten Stäcken (vom schwed. Festlande, von 
Gottland (Torsburg), aus Karelen, Tyrol, dem Altai, Juldus, 
bei der Amurrasse wie selbst bei der Mikrospezies cleopatra 
(alles c. m.)) wahrnehmbar. Die Endungen aller Rippen am 
Flägelsaume sind braun, die entsprechende Saumbefransung 
rot. Bei den Amurstäcken sind auch die Fransen der inter- 
zellularen Falten rot angedeutet. Die Anzahl der Punkte ist 
wie hervorgehoben variabel. Stäcke mit sieben deutlichen 
Punkten sollen ab. Hoefnageli heissen. (Type I 3 aus 

1 »Ensuite la face ventrale de F'aile — 2 montre une série de 7 points 
noirs, entreles extrémités des veines, précisément, sur les veines dites, »con- 
caves«. Ces manquent sur la portion cachée de P'aile — 1, mais on les 
rencontre de nouveau, aussitöt que la partie visible est atteinte. J'en ob- 
servai 3 å 5. Les points sont formés par de petits amas d'écailles noires 
et ne se trouvent pas toujours facilement å I'ceil nu.« 


174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Myllykylä, Carelia ladogens. leg. AINO BRYK 1921; Vel. 
Fig. 1.) Ich nehme davon Abstand allerlei Ubergänge zu 
dieser Form mit weniger als sieben Punkten zu benennen, 
wovon ein typisches Stick TULLGREN und WAHLGREN (IX, 
t. 6, fig. 4) neulich farbig abgebildet haben. Die Punkte 
liegen stets auf der Ausmändungstelle der Zwischenfalte in 
den Flägelfond. Endzellfleck violett, mit blassvioletter Ker- 
nung, in der Grösse sehr variabel. Die Vfgl-useite markiert 
ein kleiner in der Mitte der Ouerrippe liegender Endzellfleck, 
sonst sind bis auf die hintersten alle Rippen nur am Saume 
mit dunkelviolettem Punkte angedeutet. Die drei oft vor- 


1. Rhodocera rhamni L., 89 ab. Hoefnageli 
F. B. (Tvpe; vergrössert.)  Phot. A. TULLGREN: 


kommenden Zwischenfaltenpunkte wurden eingangs besonders 
hervorgehoben. Von der Falte, wo der hinterste Zwischen- 
faltenpunktn sitzt, angefangen bis zum Hinterrande zeigt die 
hintere Flägelhälfte beim J und 2 die Flägelfarbe der Ober- 
seite verblasst, während sonst die Hinterflägelfarbe dumpf 
hellocker ist. Die der 2 ist heller, doch besitze ich 2 (z. B. 
aus: Karelenyy leg.? ÅA. BRYKGi1920);-deten Unterseiterbistaut 
die fragliche Mittelpartie des Vdflgls völlig der der Männchen 
gleichgefärbt ist. Das Zitrongelb der s kann bei gewissen 
Rassen (I I c m. ex Amur) ein warmes Orangerot an- 
nehmen. Die 2 sind elfenbeingelblich. Von den vier orange- 
farbigen Endzellfiecken sind die der Vorderflugel stets kleiner. 
Sie können fast verschwinden (f. cleodoxa) (1 J ex Nacka 


BRYK: ZUR VARIABILITÄT SCHWEDISCHER LEPIDOPTEREN. 175 


c. m., don. SMIDT). Die Endzellflecke der Amurrasse sind 
auffallend gross. Zum Schlusse wäre noch zu erwähnen, dass 
der Flägelteil am Vorderrande sehr fein netzartig geknittert 
ist, womit er an Årchon etwas anklingt. 


Angefährte Literatur. 


I. Vv. BEMMELEN, On the phylog. signif. wing-mark. Rhop. 
(Trans... Second:., Ent. . Congr., 1912, pP- 355—=379-) 
NERE BOTKETPECSKmMotS, prrm. sd; dess: altep.omg. piylét: 
(Onderzoekn. zoöl. Labor., 1916, Groningen.) 
HI. F. Bryr, Citronbl. ursprängl. Weissl. Zeichnung (Zool. 
Anz., 45, Pp. 451—458 (1914)). j 
IV. G. HOoEFNAGEL, Archetypa studiaque ... [1392]. 
Ma DER GERR 6 Mem at pour tservir Phisti 105... VOL II(n752): 
MESSI TER GESTER IDE WNIESIERE,  Zelchn.. ns; bDesond:; Diptv und 
Lepid.flägel.  (Tijdschrift voor Entomol., Deel LIX 
(1916)). 
VIL J. TH. OUDEMANS, Position d. repos chez lepid. (Verhandel. 
Akad. Wetensch. Amsterdam (2), Del. X, N:o 1, 
(1903))- 
VIII. AA. ScHIERBEEK, On the set. patt. caterp. pup., Leid., (1917). 
IX. AA. TULLGREN och E. WAHLGREN, Svenska insekter, Del. II. 
(1921). 
X. WALLENGREN, Lepidoptera Scand., Rhopal. (18533-) 


Lispa litorea FALL. und pilosa LOEW. 
Von 


O. Ringdahl. 


In der Stettiner Entomologische Zeitung 1847 beschreibt 
Loew mehrere neue Lispa-Arten und gibt auch hier eine Be- 
schreibung derjenigen Art, die er als litorea Fall. auffasst. 
Am Ende der Beschreibung hat er eine Bemerkung, aus 
welcher ich mir erlaube folgendes anzufähren: »Fallén's Be- 
schreibung der L. litorea ist nach dem 9 gemacht; er hebt 
es ausdröäcklich hervor, dass auf dem Hinterleibe keine 
Mittelflecke vorhanden seien; dieses Merkmal passt auf die 
von mir beschriebene Art durchaus nicht; ich habe deshalb 
lange Bedenken getragen, den Fallén'schen Namen auf sie 
anzuwenden. Meigen's Angaben sind nur aus Fallén's Werk 
entnommen, können also weiter keine Aufklärung geben. 
Ich hoffte sie in dem eben erschienenen 5. Bande der Dip- 
tera Scandinaviae von Zetterstedt zu finden; leider ist auch 
ihm das J unbekannt geblieben; hinsichtlich des Mangels 
der Mittelflecke stimmt seine Art mit der Fallén's iäberein, 
nur dröckt er sich uber diesen Umstand unbestimmter aus, 
fast als ob er nur Fallén's Beschreibung nicht habe wider- 
sprechen wollen. Dieser Umstand, die Ubereinstimmung 
aller Nebenmerkmale, das Vorkommen der Art in England 
haben mich endlich bestimmt, den Fallén'schen Namen fär 
sie anzunehmen.» 

Wie aus dem obenerwähnten hervorgeht, ist Loew nicht 
daran sicher, dass die von ihm beschriebene Art wirklich 
die Fallén'sche ist. Die Angabe Fallén's, dass die Art keine 
Mittelflecke am Hinterleibe hat, macht ihn unschlässig. 

Im Jahre 1862 beschreibt Loew in der Wiener Ent. 
Monatschrift seine pz/osa nach Exemplaren aus der Nordsee- 
käste. Er erwähnt hier nichts davon, ob diese Art vielleicht 
die wahre /Zzforea sein könnte. Schiner ist derselben Meinung 


O. RINGDAHL, LISPA LITOREA FALL. UND PILOSA LOEW. TN 


wie Loew in seiner Fauna austriaca wie auch Kowarz und 
Becker in ihren Monographien uber Lispa. 

Nach der Diagnose Fallén's ist die Art natärlich nicht 
mit Sicherheit zu erkennen, es scheint mir aber eigen- 
tuämlich, dass das Typexempiar, welches noch vorhanden 
ist, so viel ich weiss, von keinem Dipterologe untersucht 
worden ist. 

In der Sammlung Fallén's im Reichsmuseum befindet 
sich ein Ex. dieser Art, und ich habe Gelegenheit gehabt 
dasselbe etwas näher zu untersuchen. Dieses, welches ein 
Männchen ist, ist freilich ziemlich schlecht, aber nicht schlech- 
ter, als dass die Art mit Sicherheit zu erkennen ist. Dass 
Fallén das Stäck fär ein Weibchen angesehen hat, scheint 
mir nicht erstaunenswert, da von einer Lispa die Frage ist. 
Das Resultat der Untersuchung wurde, dass das fragliche 
Stuck der Art gehört, die Loew als pzlosa beschrieben hat. 
In der Sammlung Zetterstedt's im Lund gehören auch die 
mit /Zitorea bezeichneten Stäcke pzilosa. 

Diese Art ist die an den schlammigen Kusten des säd- 
lichen Schwedens am häufigsten vorkommende Lispa-Art, 
an welchen sie an geeigneten Orten, von Bohuslän, wo die 
Type von Gyllenhal gefunden wurde, bis Södermanland 
wenn nicht nördlicher verbreitet ist. Der Verfasser hat sie 
auch häufig auf den Inseln Öland und Gottland angetroffen. 
Die andere Art, Loew's litorea, kommt an ähnlichen Örtlich- 
keiten vor und hat vielleicht dieselbe Verbreitung, ist aber 
seltener und ist bisher nur in Skåne und auf Gottland ge- 
funden. (Verf.) 

Hätte Loew schon anfangs die beiden hier erwähnten 
Arten gekannt, ist es wohl anzunehmen, dass er die Fallén'- 
sche Art richtig aufgefasst hätte. Da, so viel ich weiss, 
Loews /Zitorea von einem anderen Autor nicht benannt ist, 
schlage ich hier fär dieselbe den Namen Loewr vor. Die 
Synonyme der beiden Arten werden also: 


fitorea FALL. Loewi n. nom. 
pilosa LW. litorea LW. 
gZemina V. D. WULP. 


12 — 22281. Entomol. Tidskr. Årg. 43. Häft. 2—34 (1922). 


Våra Cinxia(Sericomyia)arter. 
Av 


O. Ringdahl, 


Sedan gammalt äro de båda Sericomyia-arterna borealis 
och JZappona väl kända för alla dipterologer. De höra ju 
också till våra största och vackraste tvåvingar. 

Ganska oväntad var upptäckten av en ny art i Lapp- 
land, vilken beskrevs av Schirmer i Wiener ent. Zeitung 1913 
under namnet arctica. Under vistelse i Abisko sommaren 
1918 fann jag i juli I JS-ex. av denna art vid några vatten- 
hålor helt nära Naturvetenskapliga stationen. Bland de få 
ex. av Sericomyia jag där infångade, befinner sig märkligt 
nog I J ex. av ännu en annan art. Under den gångna 
sommaren befann jag mig åter i samma trakt och efter- 
spanade då dessa båda med stor sannolikhet arktiska arter 
och lyckades finna 3 J-ex. av den senare men ej arctica. 

I Horae Societatis Entomologicae Rossicae 1874 har 
Portschinsky beskrivit en art, nigra, från Irkutsk, och då 
många s. k. sibiriska arter äro funna i norra Lappland, var 
det en möjlighet, att de lapska ex. kunde tillhöra denna art. 
Beskrivningen av nigra passar dock ej till alla delar in. Så 
skall denna, vilken beskrevs efter 2-ex., ha 4 band på bak- 
kroppen, under det den nyfunna liksom lappona endast har 
tre. Honan till den nya arten är visserligen ej känd, men 
båda könen hos Zappona ha tre band. Till utseendet erinrar 
arten om såväl borealis som lappona och är liksom ett mellan- 
ting av båda, och har jag därför för densamma valt namnet 
zntermedia. Den är i storlek som borealzs och har som denna 


O. RINGDAHL, VÅRA CINXIA(SERICOMYIA)ARTER. 179 


svart skutell; abdominalbanden äro mycket smala såsom hos 


lappona. 
De fyra arterna kunna lätt åtskiljas efter följande tabeil. 
ar Baklskoppiuned; gm spetsseseErenyatatn 1 babisfökedlEspID. 
— Bakkropp med svart spets 2 
2. Bakkroppsband i mitten ganska brett avbrutna, vid 
sidorna utvidgade. — Skutell rödgul, lår till största delen 


svarta, vingar utan fläcklik beskuggning vid spetsen...” 
arctica SCHIRM. 

— Band mycket smalt avbrutna, delarna i mitten nästan 
sammanstötande 3 

3. Skutell rödgul, vingar vid spetsen med fläcklig beskugg- 
ning, 3. ribban mycket svagt svängd ............ Jappona L. 

— Skutell svart, vingar utan fläcklik beskuggning, 3. ribban 
Stanktynedatsvanedarsbansvnamelärnviv intermedia n. sp. 


Beschreibung der neuen Czznxia Art: 

intermedia n. sp. 

Männchen: Kopfform und Fähler wie bei borealis und 
lappona, die schwarze Gesichtstrieme so breit wie die bei 
borealis. ”Torax schwarz mit den gewöhnlichen weisslichen 
Schulterflecken, die vordere Hälfte mit weisslicher Behaarung, 
die hintere schwarz behaart, Toraxseiten gelb behaart, auch 
das Notopleuralfeld, Schildchen schwarz und mit schwarzer 
Behaarung, an der Basis schmal weisslich behaart, Spitzen- 
rand mit langer gelblicher Behaarung. Hinterleib dem bei 
lappona sehr ähnlich, schwarz mit drei schmalen gelben oder 
weissgelben an den Seiten etwas erweiterten, in der Mitte 
sehr schmal unterbrochenen Binden. Er ist oben schwarz- 
behaart, unterseits nebst dem Hypopygium gelb behaart. 
Beine rotgelb, Vorderschenkel oben schwarzbraun, Vorder- 
schiene mit bräunlichem Ring, die drei oder vier letzten 
Tarsenglieder schwarz, Hinterscherkel nicht verdickt und 
ohne längere Borstenhaare. Flägel bräunlich gelb tingiert, 
an der Spitze ohne hervortretenden braunen Wisch, 3. Långs- 
ader stärker nach unten geschwungen als bei lappona. 

Männchen dieser Art habe ich auf einem Moore bei 
Abisko in nördlichem Lappland gefunden. 


Stockholmstraktens Vatten-Coleoptera. 
| Tillägg till Dytiscid2e. 
(Jfr Entomol. Tidskr. 1922, p. 10 0. f.) 
Av 


G. Falkenström. 


Ehuru mina undersökningar under nu tilländalupna fångst- 
säsong varit inriktade på helt andra områden av vattenskal- 
baggarnas grupp, har jag likvisst lyckats göra några nya rön 
med avseende på dytiscidfaunan inom denna trakt, vilkas 
bekantgörande lämpligen torde kunna anslutas såsom ett 
tillägg till min uppsats i förra häftet av vår tidskrift. 

Innan jag övergår till det egentliga ändamålet med till- 
lägget, må jag beröra ytterligare några arter, som redan 
upptagits i nämnda uppsats. 

Hygrotus versicolor SCHALL. — Ytterligare påträffad i 
en skogssjö på ett ställe med sandig och stenig strand. 

Graptodytes pictus F. — Några exemplar i samma sjö 
bland stenar och gräs. 

Hydroporus rufifrons DUFT. — I slutet av redogörelsen 
för denna art nämnde jag, att arten enligt ZIMMERMANN'S 
undersökningar visade en för hydroporiderna hittills ensam- 
stående bildning av de gJ:liga propagationsorganen. 

ZIMMMERMANN lämnar i Arch. f. Naturg., Jahrg. 383, 
Abt. A.,oHeft. 52, följande beskrivning därå::o Der; Penisrist 
sehr breit, oben tief ausgehöhlt mit scharf und breit auf- 
gebogenem Seitenrande; hinter der kurzen, schmalen, stark 
abwärts gekrämmten und abgestutzten Spitze erscheint der 
aufgebogene Seitenrand wie abgeschnitten und bildet dadurch 
jederseits einen grossen, etwas einwärts gebogenen, spitzen 
Zahn; die Parameren sind breiter als bei den ubrigen Arten, 


G. FALKENSTRÖM, STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA 181 


nach vorn nicht allmähblich schräg zugespitzt, sondern ge- 
rundet verengt>. 

På färskt material av den mera välvda formen av arten 
har jag sedan min förra uppsats verkställt undersökning här- 
över och därvid funnit, att Z:s beskrivning endast delvis 
passar in på mina preparat. Bortsett ifrån att den nedböjda 
penisspetsen, sedd fram: eller bakifrån, icke kan betecknas 
som smal och avhuggen (abgestutzt) utan är brett triangulär 
och i själva ändan avrundad, täcker Z:s beskrivning av pe- 
nis i Övrigt den bild, man får av dess chitinösa del (efter 
korrosion av penisrännans köttiga partier) i visst läge under 
mikroskopet. Men hans beskrivning av paramererna är där- 
emot alldeles avvikande från vad på mina preparat kan iakt- 
tagas. Dessa äro, begge ungefär lika, småningom snett av- 
smalnande med utdragen spets och i formen tämligen över- 
ensstämmande med dem hos en del andra hydroporider, 
vilka jag undersökt. 

Då formen på genitalia i så många fall visat sig vara 
en konstant och därför synnerligen tillförlitlig artskiljande 
karaktär, föreföll mig olikheten beträffande särskilt parame- 
rerna anmärkningsvärt stor. På grund härav och då djuren 
ifråga med hänsyn till de vanliga yttre karaktärerna ej skilde 
sig från mina Övriga rufifrons-exemplar inställde sig frågan, 
huruvida vår art och den, på vilken Z. grundat sin beskriv- 
ning, verkligen äro identiska. 

I betraktande av ZIMMERMANN'S omfattande vetenskap- 
liga produktion torde han få anses såsom samtidens må- 
hända främste kännare av, bland annat, dytiscider, ej minst 
betäffande penisdiagnostiken. Jag översände till honom en 
teckning av en paramer och begärde samtidigt få veta om 
hans beskrivning (loc. cit.) vore »einwandfrei«. Till svar fick 
jag hans uttalande sålunda: »Ihre Paramerenzeichnung von 
H. rufifrons stimmt mit meinem Präparate nicht ganz uberein. 
Dasselbe ist breiter, nach vorn rascher verengt und weniger 
zugespitzt. Doch gebe ich zu, dass das Bild je nach Lage 
sich etwas verändern kann.» 

Senare delen av detta hans svar visar tydligen, att Z. 
grundat sin beskrivning av paramererna hos denna art på 
preparat, som därtill föga lämpat sig. För att exakt få fram 


182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


konturen av en paramer, varom frågan ju här rör sig, måste 
parameren ses i rakt sidoläge. Detta kan nog erhållas utan 
löspreparering av parameren och med spetsen av densamma 
tämligen tydlig, men bilden av parameren i sin helhet hos 
denna art är svårtydd, om man icke på förhand känner pa- 
ramerens kontur, enär ett köttigt parti ligger emellan para- 
meren och penis. Detta parti har sin särskilda kontur, vil- 
ken mera passar in på Z:s paramerbeskrivning. Lösprepa- 
reras parameren däremot, är dess sidoläge och rena kontur 
lätt att erhålla och vid påläggning av täckglaset fixeras pa- 
AN ramerens läge av dettas tyngd, så 
kg att parameren ej lämnar mer än ez 
(QCnoat s0rnegsrg bild under mikroskopet, vilken för 


NY den skull icke kan »nach Lage» 


A. > ändras. 
rea Auf Grund des oben Angefuhr- 
ten erfordert ZIMMERMANN'S Be- 


|); schreibung der Parameren von H. 
föra | G rufifrons (loc. cit.), korrigiert zu wer- 
as) Ye den. Beim jetzigen Stande der Dinge 

N dl é | kann es nicht exakt abgemacht wer- 
NG 1 oden, ob seine Art und die unsrige 
! | Na mit einander identisch sind, obwohl 
Carin en nehinunmeht ziemlich sicher bin, dass 

es sich wirklich so verhält. 


Eios Ia de SAujö TOS. DUET: . ; 
A. ”Rechte Seite des Penis (chi- ZS Beschreibung des Penis (loc. 


tinöser Teil Vu groben Kon cit.) ist, wie es mir scheint, unnötig 
turen skizziert), Länge 0.75 mm; 2 | 4 
B. Ende des Penis. Höhe (in verwickelt und äberdies unvollständig. 
dorsoventraler Richtung) 0.27 Der Penis ist eine kurze, schwach 
mm; C.- Paramer, Länge 0.59, 2 5 N 

Breite 0.30 mm gebogene Röhre mit einem unteren, 

grösseren, rinnenförmigen, chitinösen 

Teil und mit einem oberen, fleischigen, apical lobierten und 
daselbst, wie es scheint, muskulösen Teil, der die Decke der 
Rinne bildet. Das apicale Ende der Röhre ist erweitert mit 
dem unteren, chitinösen Rande in eine kurze, trianguläre, 
etwas gebogene Spitze ausgezogen. 
« I vissa detaljer kunde väl beskrivningen av de J-liga 
könsorganen hos denna art ytterligare fullständigas, men re- 


dan i sina angivna huvuddrag visar den hän på en bygg- 


BESS 


G. FALKENSTRÖM, STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA. 183 


nad av dessa organ, som antagligen i sinom tid kommer att 
föranleda ett avskiljande av denna art från huvudmassan av 
övriga hydroporider. 

Hydroporus fuscipennis SCHAUM. — Vid behandlingen 
av denna art i min förra uppsats framhölls, att jag funnit 
S:exemplaren (3 st.) mikroskulpterade å elytra, något som 
enligt ZIMMERMANN'S uttalande (loc. cit) icke tillkom denna 
art. Sedan dess har jag ytterligare påträffat några Y:exem- 
plar (4 st.), därav ett från en ny lokal, vilka samtliga visade 
mikrofjäll på elytra, mer eller mindre utbrett, såsom jämväl 
förut anmärkts. Den till synes konstanta förekomsten av 
mikroskulptur, där sådan enligt en framstående kännare ej 
skulle finnas, var ju ägnad att väcka till liv funderingar i 
olika riktningar, såsom ock i förra uppsatsen antyddes. Helt 
nyligen ha emellertid motsägelserna i detta spörsmål fått sin 
enkla — ja kanske väl enkla — förklaring. Sedan ZIMMER- 
MANN på begäran fått sig tillsänt ett par 2:exemplar, med- 
delade han mig, att han förut endast haft S:exemplar un- 
der ögonen. 

Z:s med mikroskulpturen såsom indelningsgrund upp- 
lagda »Ubersichtstabelle» (loc. cit.) för beträffande grupp 
hydroporider torde även med hänsyn till en annan art, så- 
som framdeles skall visas, behöva revideras. 

Rörande den i min förra uppsats omnämnda, egenartade 
ögonfacetteringen, som jag konstaterat även å senare fång- 
ster, såväl av SS som $$, meddelar ZIMMERMANN: »Ihre 
Beobachtung uber die Fazettierung der Augen von H. fusci- 
pennis ist sehr interessant; sie trifft fur meine sämtlichen 
Exzxemplare zu». Det vill alltså synas, som om vi här hava 
fått en karaktär, som lätt avskiljer denna hittills mycket 
svårbestämda art. 


Hydroporus notatus STURM. — Ytterligare I J:ex. på- 
träffat a samma lokal som förut. 
Ilybius crassus THOMS. — I början av sommaren in- 


fångade jag å förut angiven lokal ytterligare I s jämte 3 2£, 
varför denna för området intressanta art väl må anses vara 
stationär aä nämnda lokal. 

Ilybius subeneus ER. — I sommar har jag påträffat arten i 
antal på holmarne i skärgården vid Dalarö ända ut ihavsbandet 


184 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Följande i förra uppsatsen ej upptagna arter har jag 


under året påträffat inom området, och anför jag dem i lö- 
pande nummerföljd. 


832. 


[0.0] 
(Sn 


Hygrotus decoratus GYLL. — Några ex. funna i våras 
såväl i gräsiga skogskärr som vid sjökant bland gräs 
på tre olika, vitt åtskilda lokaler, varav jag på motsva- 
rande tid föregående år tämligen noga undersökte de 
tvänne. 
Coelambus impressopunctatus SCHALL. 

var 2: lineellus GYLL. — Av denna hittills i vårt 
land ej anmärkta form togos 2 ex. bland huvudarten i 
en liten göl nära saltvattenstrand vid Dalarö. 
Hydroporus discretus FAIRM. 

var 2: sublevis nov. v. — Dimorphes Weibchen 
mit den Flägeldecken und dem Halsschilde mehr oder 
weniger glanzlos. Bei etwa 150-maliger Vergrösserung 
tritt ein Gewirre von gewundenen Furchen, Gräbcechen 
samt sich schlängelnden glänzenden Linien dort hervor, 
wo sonst die Oberfläche bei der Hauptform spiegelglatt 
ist. Am deutlichsten ist es auf den Decken, danach 
auf den Mikroschuppen der vorderen Hälfte des Hals- 
schildes zu sehen. 

Bland ett antal Q9 av den ordinära typen tog jag 
i våras i en åkerbäck och i en tillstötande grop 4 exem- 
plar av denna nya form. 3 av dessa hava elytra i sin 
helhet på ovan angivna sätt skulpturerade, den 4:de har 
blanka partier instuckna i nämnda skulptur. I övrigt 
äro de typiskt utbildade dzscrefus-exemplar, vilka i levande 
tillstånd endast genom sin nedsatta glans väckte min 
uppmärksamhet. 
Hydroporus tartaricus LEC. — Denna art, förut känd 
från Lappl., Häls. och Bohusl., infångade jag i stort antal 
uti berggölarne på ett par holmar i Dalaröskärgården. 
Den står nära H. melanocephalus MARSH. (GYLL.), från 
vilken den skiljes genom i allmänhet större storlek och 
bredd, mindre kraftig punktur ovan, genom fint och glest, 
stundom nästan opunkterat halssköldmittparti, varjämte 
3S saknar tand å inre framklon. Kroppsstorleken och 
punkteringen, i synnerhet på elytra, äro likvisst tämligen 


G. FALKENSTRÖM, STOCKHOLMSTRAKTENS VATTEN-COLEOPTERA. 185 


variabla, så att de båda arterna stundom äro svåra att 
hålla i sär med hänsyn till dessa karaktärer. 

Arten beskrevs 1850 av LECONTE efter nordameri- 
kanska exemplar och har sedan länge ansetts vara den- 
samma, som MANNERHEIM 1853 benämnde nigellus. 
Den av THOMSON 1854 beskrivna geznzculatus har av olika 
författare ställts som synonym till samma art men även 
till melanocephalus MARSH. På sistnämnda sätt är den 
upptagen i SCHENKLING's Coleopterorum Catalogus, Pars 
71, 1920, m. fl. arbeten. Orsaken härtill är, att THOMSON, 
som det vill synas, på grund av mindre skarp iakttagelse 
råkat att beskriva geniculatus:S felaktigt genom att 
tillerkänna densamma en tandbildning på den inre fram- 
klon. 

Med hänsyn till THOMSON's beskrivning i övrigt av 
geniculatus har jag länge hyst den åsikten, att denna 
hans art ej kan vara identisk med 2elanocephalus. För 
att möjligtvis få utrett synonymien begärde jag att från 
Lund få mig sänt samtliga typexemplar av THOMSON's 
geniculatus, vilken begäran d:r S. BENGTSSON var vänlig 
att genast villfara, varför jag begagnar tillfället att till 
honom framföra mitt tack. 

Von sämtlichen in Lunds Ent. Museum steckenden 
Typexemplarenia dröm 6 SS — von H. geniculatus 
THOMS., die mir zur Ansicht gesandt wurden, ist kein 
einziges Exemplar H. melanocephalus MARSH. Drei von 
den J:Exemplaren haben normal (einfach) gebildete 
Vorderklauen und stimmen also mit THOMSON's Beschrei- 
bung von geniculatus:$ nicht äberein. Auf zwei von 
den anderen J:Exemplaren ist die innere Vorderklaue 
der <emen;, Seite ides,iuiuerestiden Lange nach gespaltet; 
wodurch man den Eindruck einer Zahnbildung leicht be- 
kommen kann. Auf dem: restierenden J:Exemplare 
fehlt dem einen Vorderbeine das Klauenglied, das andere 
Vorderbein aber hat die innere Klaue der Länge nach 
gefurcht. 

Zwei von den Q:Exemplaren sind normale: geni- 
culatus; die 2 Ubrigen sind kleiner und matt. Sie sind 


186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


vermutlich die Typen der Q:Varietät 5! in THOMSON: 
Skand. :GOkKIsTAp.k27: 


86. Hydroporus scalesianus STEPH. — Några exemplar funna 
i en liten håla vid sjökant. 
87. Eriglenus labiatus BRAHM. — Ett ex. påträffat i ett 


gräsigt skogskärr på lerbotten. 


Litteratur. 


SVEN EKMAN: Djurvärldens utbredningshistoria på Skan- 
dinaviska halvön. Bonniers förl. Stockolm 1922. 614 sid. m. 
TA2 08. VÄSKAN OS 

Lektor Ekmans i våras utkomna arbete kommer att bli av 
utomordentligt stor betydelse för kännedomen om Nordens djur- 
geografi. Icke minst gäller detta för insektgeografien, ehuru 
denna av naturliga skäl i boken fått en mycket knapp behandling. 
Men om det också tyvärr i allmänhet »lyckats» entomologien 
att isolera sig från den övriga zoologien, skall det lyckligtvis 
aldrig gå att i inskränkt specialitetsintresse avskilja insektgeogra- 
fien från den övriga zoo-r eller rättare biogeografien. I viss mån 
kan djurgéografien sägas vara den mest universella delen av 
zoologien; den arbetar nämligen inte endast med zoologiska 
element utan också med sådana från botaniken och paleontologien, 
geologien och geografien, klimatologien och kulturhistorien. Det 
är just denna vida överblick över de vaga gränserna mellan 
olika vetenskaper, denna vanskliga men lockande syntes av hetero- 
gena element, som ger djurgeografien dess säregna charm. Och 
så det att den ännu trots gamla anor är en ung vetenskap, ännu 
är i sitt vardande, ännu har något av fantasiens klärobskyr 
över sig. 

Det synes anmälaren vara det inte minst förtjänstfulla hos 
arbetet, att det tar hänsyn till detta. Det faktiska materialet, 
uppgifterna om djurarternas korologi, är dels och till ej ringa 
del åstadkommet genom förf:s studier i fältet, dels och natur- 
ligtvis huvudsakligast anskaffat under det mödosamma men i hög 


1 Da die Mikroskulptur dieser Varietät von dem normalen Typ 
wesentlich abweicht — die Mikroschuppen sind klein, schmal und meistens 
quergestellt — wäre es zweifelsohne wohlbegrändet diese Varietät unter 
eigenem Namen aufzuföhren. Die WEHNCKE'ische Art opacaus bezieht sich 
vermutlich auf gleiche Q:Exemplare, weshalb ich vorschlage, dass die- 
selbe als eine dimorphe Weibchenform von AH. tartaricus aufgenommen 
wird. 


LITTERATUR. 187 


grad tacknämliga arbetet att samla, sovra och sammanställa de 
i en rik men oerhört splittrad litteratur befintliga fyndnotiserna. 
De så erhållna utbredningsbilderna äro verkningsfullt inställda i 
en ekologisk miljö mot en fond av kvartärhistoria, och det hela 
sammansmältes i arbetshypotesernas och »förklaringarnas» luft- 
perspektiv. 

Huvudstommen utgöres av ryggradsdjurens (utom de egentliga 
havsdjurens) utbredningshistoria, där de enskilda arternas skandi- 
naviska nutida och forntida förekomst detaljerat behandlas och 
även deras utomskandinaviska spridning beröres, men hänsyn 
tages även till den evertebrata sötvattensfaunan samt till mollusker 
och makrolepidopterer. Materialet är fördelat på tre avdelningar: 
1) djurarternas gruppering, 2) orsakerna till den nutida utbred- 
ningen och faunans historia samt 3) landets indelning. Illustra- 
tionerna utgöras huvudsakligast av kartor, men även ett antal 
djur- och landskapsbilder förekomma. 

Som redan i förbigående nämnts, anser anmälaren Ekmans 
arbete vara av mycket stort värde även för insektgeografien. 
Det är helt enkelt nödvändigt, att varje entomolog, som önskar 
djurgeografiskt behandla någon systematisk eller ekologisk grupp 
och inte inskränka sig till andefattigt registreringsarbete, tar 
hänsyn ' till analoga utbredningsbilder från de geografiskt vida 
bättre kända ryggradsdjuren, att han håller sig i känning med 
den fortskridande utforskningen av landets kvartära utvecklings- 
historia, och att han fattar ställning till de hypoteser och den 
rikedom på uppslag och förklaringsmöjligheter, som detta verk 
innehåller. Och detta bör vara en så mycket angenämare syssel- 
sättning, som den stora boken är förvånande lättläst och med- 


ryckande som en roman. Einar Wahleoren. 


FRIEDRICH DAHL: Grundlagen einer ökologischen Tier- 
secopraphhie. I tiseherisWförlag. . Jenarrgens frscsidor medirn fig. 
(huvudsakl. kartskisser) och 2 kartor. Pris 22 mark. 

Förf:s namn är måhända sedan länge känt för ett antal 
svenska entomologer, men de metoder, åskådningar och idéer, 
som äro knutna till detta namn, äro med all säkerhet för litet 
kända. Åtminstone kan deras inflytande knappt spåras i vår 
,entomologiska litteratur. Professor Dahl är ingen ensidig specia- 
list. Utom entomolog och särskilt framstående araknolog är han 
ornitolog, han har skrivit om Tysklands isopoder, om pelagiska 
djurs, valars såväl som kopepoders, utbredning och mycket annat, 
han har träget studerat, inte bara samlat, i naturen såväl i sitt 
hemlands marker som i tropikernas, framför allt är han djur- 
geograf. . Och så är han filosof. Inte bara så till vida, att hans 
senaste arbete bär titeln »Vergleichende Psychologie» utan fram- 
för allt däri, att han tänker över vad han iakttager. 


188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Han har t. ex. den för åtskilliga entomologer måhända 
kuriösa föreställningen, att sådant som själva påvisandet av en 
förbisedd strukturdetalj 1 hudkitinet eller upptäckandet av ett 
hittills oanat hår inte är entomologiens alfa och omega. Dahl 
är framför allt biolog i ordets etymologiska och ursprungliga 
mening, för honom äro djuren levande varelser, och byggnads- 
element som de nämnda få därför för honom samma betydelse 
i djurens yttre liv, deras ekologi, som strukturdetaljer i de inre 
organen ha för fysiologien. 

Denna biocentriska åskådning utgör ledmotivet i all förf:s 
forskning, och en följd därav är också, såsom av ovanstående 
arbetes titel framgår, det starka betonandet av det ekologiska i 
djurgeografien. Med seg energi har han i uppsats på uppsats 
slagit fast, att en vetenskaplig djurgeografi icke kan bedrivas 
utan ekologiska hänsyn. Måhända förfäktar förf. sin åsikt i 
denna sak något ensidigt, och enligt anmälarens mening ha därvid 
de historiska elementen i djurgeografien blivit visserligen inte 
förbisedda men en smula underskattade. Men å andra sidan må 
villigt medges, att ensidigheten 1 detta speciella fall varit en 
styrka, och styrka har behövts. 

En ekologisk forskningsmetod, som förf. lägger stor vikt på, 
är den kvantitativa. Växtsociologerna ha sedan länge haft blick 
därför. Redan 1867 framhåller också HAMPUS VON POST 1 sina 
» Försök till iakttagelser 1 djur- och växtstatistik>, att bristen på 
en sådan metod var »en ofullkomlighet i våra dagars framställ- 
ningar över den organiska naturen>, men han har intet annat 
förfarande att föreslå, än att man på en viss provyta räknar an- 
talet: individ, ärter, «släkten os s. vv... Något som. juni frågavom 
insekter är lättare sagt än gjort. DAHL använder därerinot inte 
rummet utan tiden som enhet. Han samlar t. ex. i en viss biotop 
under låt oss säga en timma 1 mossa, under stenar eller på marken 
vid växtrötterna eller avstryker med fjäril- eller slaghåv under 
en halvtimme mark- eller buskvegetationen eller använder under 
bestämd tid andra manuella eller instrumentella: fångstsätt och 
anser sig på sådant sätt få relativa tal, som ange brukbara värden 
på djurbeståndens kvantitativa sammansättning. Att metoden har 
sina svagheter, är ju lätt att inse. Men att den å andra sidan 
under förf:s förfarna händer kan ge värdefulla resultat, kan man 
se t. ex. av hans omfattande arbete »Uber die Fauna des Plage- 
fennsgebietes> (Beitr. z. Naturdenkmalpflege, Berlin 1912), där 
den kommit till konsekvent användning. 

Om innehållet i här anmälda arbete må för övrigt kapitel- 
rubrikerna ge en antydan: 1) Die Verbreitung der Tierarten auf 
die Biotope u. die Festellung ihrer Häufigkeit, 2) Die ökologischen 
Faktoren, 3) Ausbreitungsmittel u. Ausbreitungshindernisse, 4) 
Die vergleichende Biocönotik, 5) Die Verbreitung der Tierarten, 
6) Entwicklungszentren u. Ausbreitungsherde auf der Erde, 7) 


LITTERATUR. 189 


Eine tiergeographische Einteilung der Erdoberfläche. Innehållet 
är inte särskilt entomologiskt utan allmänt zoologiskt, men skri- 
vet av en man med vida vyer är det även för en speciellt en- 
tomogeografiskt intresserad rikt på uppslag av vikt att lära känna 
och tankegångar värda att följa, även om han inte i allo skulle 


vilja göra dem till sina egna. ERE IDG RSrEA 
Sd på 


H. FriesE: Die europäischen Bienen. Das Leben und 
Wirken unserer Blumenwespen. Mit 33 farbigen 'Tafeln und 100 
Abbildungen im Text von Adolph Giltsch in Jena. 1. Lieferung. 
— Walter de Gruyter & Co. Berlin und Leipzig 1922. 8:0. 

Om bin är oerhört mycket skrivet, men mest för praktiskt 
ändamål om vårt välbekanta honungsbi. Allmänheten erkänner 
knappt några andra bin, så att ett populärt verk om alla de 
europeiska steklar, som entomologerna kalla med detta namn, 
bjuder många nyheter för den mindre invigde. Dessa högtstående 
insekter äro särskilt ägnade att väcka intresse genom sitt om- 
växlande levnadssätt, så mycket mer som litet var är mer eller 
mindre bekant med åtminstone tambiet, men en modärn, för alla 
bildade läsbar bok om dem saknades hittills. Prof. FRIESES nya 
arbete, vars första häfte nu föreligger, är visserligen på tyska, 
men för flertalet intresserade torde språket ej vara till större 
hinder. Förf. är Europas främste kännare av all världens bin 
och har en imponerande rad arbeten i sin specialitet bakom sig, 
då han nu satt sig till att upplysa en större läsekrets än fack- 
männen. ; 

Framställningen börjar med en översikt av biens ställning i 
det zoologiska systemet och av FRIESES egen, allmänt gängse 
indelning av dem. Denna är grundad på den olika utbildningen 
av de frömjölssamlande organen och alltså i huvudsak biologisk. 
En följd härav är, att de talrika parasitiska bien, som ej samla 
något, fått bilda en särskild grupp på slutet, ehuru de systema- 
tiskt sluta sig till olika släkten (oftast värdsläktena) inom de andra 
grupperna. För en huvudsakligen biologisk framställning som i 
detta verk är sättet brukbart, men annars ej att rekommendera. 
Vi få vidare veta, att nära I12,000 biarter (därav 6,000 europeiska) 
nu äro kända mot ung. 34,000 andra steklar (dessa äro säker- 
ligen mångdubbelt flera, men ej så väl bearbetade). Efter en 
redogörelse för kroppsbyggnaden med särskild vikt lagd på mun- 
delarnes och behåringens olika beskaffenhet kommer så ett ut- 
förligt kapitel om bobyggnaden, som visar hela utvecklingen från 
enkla celler i marken, byggda av enstaka honor, till honungs- 
biens vaxkakor, samfällt förfärdigade och försvarade av ett stort 
samhälles arbetare. Några sammanställningar av släktena efter 
olika detaljer i kroppsbyggnaden avslutas med en redogörelse för 
de nyare åsikterna om biens färg- och luktsinne. Härmed är 


190 Å ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


förf. (sid. 101) redo för kärnan i arbetet, en:mera detaljerad 
översikt av de europeiska släktena. Dessa skola genomgås i tur 
och ordning från de lägst stående, med uppgifter om artantal, 
utbredning, bobyggnad, blombesök, parasiter m. m. Första häftet 
hinner med ett släkte och början på det andra. 

Arbetets papper och tryck äro goda, textfigurerna upplysande, 
om också ej särskilt vackra. Färgplanscherna, 7 1 detta häfte, 
tåla gott jämförelse med dem i TULLGRENS och WAHLGRENS nya 
arbete över Sveriges insekter, fastän formatet är mindre. Den 
mera allmänt intresserade läsaren torde föredraga landskapsbil- 
derna med olika bin i förgränden. För entomologen äro däremot 
detaljbilderna av bon mera njutbara. Häftenas antal blir fyra 
med tillsammans över 450 sidor text, priset är 8 kr. för 1. häftet. 


ÅA. Roman. 


C. WESENBERG-LUND: Fra Se og Aa. — Gyldendalske Bog- 
handel. Kjobenhavn 1922. 

I det förf., den frejdade hydrobiologen C. WESENBERG-LUND, 
nyligen under ovanstående titel samlat de tidningsartiklar, som 
han under sista tiden publicerat i danska Politiken, har den 
populärbiologiska litteraturen riktats med ett arbete, som är av 
stort intresse. Boken innehåller ingen entomologi; andra or- 
saker gör den emellertid i hög grad förtjänt av att här anmälas. 
Också entomologen, skola vi hoppas, har så mycket tid över, att 
han en smula hinner sätta sig in 1 det bästa, som utanför hans 
speciella fack publiceras på de biologiska vetenskapernas område. 

De olika kapitlen behandla våra sjöars växtvärld, målar- 
musslorna, några smådrag ur binnikemaskarnas liv, planktonet i 
våra insjöar, sötvattenspolyperna, sötvattenssvamparna, de tem- 
porära gölarnas fauna samt den lägre sötvattensfaunans bidrag 
till könsbestämningens invecklade problem. Det är dock ingen- 
städes en torr uppräkning av fakta, utan samtliga artiklar, som 
äro beräknade för en bredare publik; äro synnerligen fängslande 
och temperamentsfullt skrivna, ibland också humoristiska. Av 
var och en, som är intresserad för den levande naturen, torde 
de kunna läsas med verklig behållning. 

Jag skall här ej närmare ingå på artiklarnas innehåll. Vad 
jag däremot vill påpeka. är, att förf. med denna sin bok har 
givit något mer än blott intressanta detaljupplysningar rörande 
ett och annat zoologiskt problem. Han har också givit något 
av sin originella världsåskådning, av sin sunda, men f. n. till 
följd av de i hög grad oefterrättliga samfundsförhållandena kanske 
ej alltid så optimistiska livssyn... I de tankar, förf. där fram- 
ställer, tror jag att vi till största delen måste instämma. Ty det 
är sant, då han säger, att »Dér, hvor den anvendte Naturviden- 
skab fra at gere sig Jorden underdanig gaar over til at ode- 


LITTERATUR I9 I 


legge den, hvor den uden at vere i Kontakt med Landets pri- 
mere Naturforhold vil indfore megtige Industrier, som ikke er 
baseret paa Landets egen Produktion, vil danne agerdyrkende 
Lande om til industridrivende; spende Landets Kraftkilder over 
Evne og ude fra tilfore nye, der ikke kan udnyttes uden ved at 
gore Vold paa de primere Naturforhold, kan den vel i nogle 
Generationer skabe de store, skarpt lokaliserede Formuer, for 
visse Samfundslag gore Livet lettere, men lykkeligere ikke i 
Lengden for noget». Förf. menar nu, att en riktigare upp- 
skattning av de biologiska vetenskaperna och värdesättning av 
naturen såsom lyckokälla skulle kunna råda bot för de av indu- 
strialismen framkallade missförhållandena i samhället. Att svå- 
righeterna härvidlag äro stora tvivlar nog ingen på, allraminst 
förf. själv. Ty det är ofta vanskligt att råda bot, där ett all- 
varligt fel uppstått och fått gripa omkring sig. Men ingen tvivlar 
heller på förf:s uppriktiga vilja och tillförsikt, då han anvisar 
vägen till rättelse, en väg, som kanske även 1 vårt land borde 
uppmärksammas, icke endast av den stora arbetarklassen utan 
också av dem, som göra anspråk på den högsta bildningen: att 
för det första visa respekt för det rent vetenskapliga arbetet och 
med alla medel hjälpa det framåt i stället för att småsint hämma 
det, samt för det andra att i de vidaste kretsar utbreda kärleken 
till naturen. Det senare är ju naturforskarnas särskilda mission, 
och” jag Der att ra sluta med ett par ord av förf. själv: »on 
IBörsketsklivierisom Regel et-stileFlaivser den Lid at hans Liv, 
hvorom der har veret mest stille, er han som oftest naaet hojest. 
Hans 'Trang til at virke vertikalt gennem ”Tiderne, saa hojt og 
saa dybt som muligt, er ofte storre end ”Trangen til i det Tids- 
interval, han lever, at virke saa vidt og saa langt, hans Evner 
tillader ham. Onsket om at trede i Forbindelse med det Sam- 
fund, hvoraf han lever, er ikke stort, og er hans Tid og hans 
Samfund sundt, er dertil intet at sige. Er dette derimod ikke 
Tilfeldet, gennemgaar det Samfund, hvori han virker, alvorlige 
Kriser, stiller Sagen sig formentlig anderledes.» 

»Min Opfattelse af, at netop i de store Oplosningsperioder 
har de biologiske Videnskaber deres ganske serlige, samfunds- 
bevarende Betydning, kan n&eppe siges at vere selvindlysende 
for alle; men paa den anden Side er det netop denne Opfattelse, 
hvorpaa dette lille Arbejde oprindelig er opbygget.> >»Da er 
det, at netop de, der behersker disse Omraader, maa bidrage 
deres Skerv og gennem oget Naturerkendelse angive de Veje, 
der, som de af egen Erfaring bor vide, forer ind imod storre 
Tilfredshed, oget Sundhed og oget Livslykke.> — Det är en stor 
naturälskare, som i dessa ord förkunnat en del av sin religion. 


O. Lundblad. 


Smärre meddelanden och notiser. 


Coleopterologiska anteckningar från Halland. — Ur 
anteckningar, som jag under de senaste 7—38 åren gjort rörande 
skalbaggarnas förekomst i Halland, företrädesvis de mellersta 
delarna av provinsen, lämnas här ett litet utdrag. Måhända 
finnes däri något av insektgeografiskt intresse. Några av de upp- 
räknade arterna, såsom ÅLeistus rufomarginatus DUFT., Foecilus 
punctulatus - SCHALL., Amphimallus (Rhizotrogus) Falleni GYLL. och 
möjligen flera, torde vara »nya för provinsen». 

Cicindela maritima TLATR. Allmän på strandsanden. 

Calosoma auropunctatum HrBst. En 9 från Skrea socken. 

Procrustes coriaceus IL. På vissa ställen, såsom i skogarna 
kring Halmstad, 1 Getinge o. s. v. rätt allmän. Anmärknings- 
värt små exemplar synas vara vanligast, varjämte skulpturen. i 
regel är särdeles kraftig, ofta med antydningar till grop- och 
ribbrader. 

Leistus rufomarginatus DuFt.. Övraby socken. Vid gräs- 
rötter och i murkna ekstubbar på senhösten. 

Poecilus punctulatus SCHALL. Påträffas årligen ehuru i ringa 
antal under några soliga dagar i början av maj. Vapnö socken. 

Masoreus Wetterhalli GYLL. Sällsynthet på sandmarkerna, 
Halmstad. 

Droemius linearis Ouv. I sällskap med D-. nigriveutris "THOMS. 
allmän 1 fördjupningarna mellan dynerna vid havsstranden. 

Cafius xantholoma Grav. Ej sällsynt under tång. 

Åstenus fillformis TATR. Under stenar vårtiden. Enstaka 
ex. från. Halmstad. 

Bledius arenarius PAYK. Vissa år allmän på dynerna. 

Necrophorus humator EF. Allmän i södra och mellersta Halland. 

Sphaerites glabratus F. Ej sällsynt i björksaft. Breareds 
socken, Falkenbergstrakten 0. s. v. 

Scaphidium 4-maculatum Ouiv. Halmstads- och Falkenbergs- 
trakten. E 

Lucanus cervus L. Ett år i mängd anträffad vid uppbryt- 
ningen av ett gammalt stallgolv i Getinge socken. Synes f. ö. 
vara i utdöende i provinsen med de gamla ekarnas borthug- 
gande. 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 193 


Systenocerus caraboides L. Ej sällsynt i Halmstadstrakten. 

Trox scaber L. Sex ex. utr »innehållet> av en gammal ek. 
Vessigebro. 

ÅAegialia arenaria FABR. En av de allmännaste skalbaggarna 
å stranddynerna. 

Geotrupes vernalis L. Sparsamt förekommande i skogstrak- 
terna kring Halmstad. Är anträffad i Veinge skogsbygd så sent 
som i mitten av juli månad. 

Amphimallus (Rhizotrogus) Fallenz GYLL. "Tre ex. från Ske- 
dalahed 1917,.-0ch. 1918. Sedan dess har visserligen intet le- 
vande ex. erhållits, men vingskal av döda djur, som blåst ner i 
skyttegravarna, ha iakttagits. Svärmar tydligen endast några få 
dagar vid midsommartiden och då endast i lugnt väder och 
varm sol. 

ÅAnomala aenea DE G. Ej sällsynt å vide midsommartiden. 

Cychramus 4-punctfatus Hrest. Ett ex. från Alfshögs socken 
1920. 
Orthocerus clavicornis ER. Anträffas sparsamt å dynerna in- 
vid Halmstad. 

Morychus aeneus FBR. Somliga år talrikt i sandgropar. Halm- 
stads- och Falkenbergstrakten. 

Malachius marginellus Ouv. Ej sällsynt på £lymus vid Halm- 
stads strand. År 1914 iakttagen i mängd vid Fylleåns utlopp. 

Clerus rufipes Bram. Halmstadstrakten. 

Hypnoidus pulchellus LT. På dynsanden, allmän i variationer 
med och utan fläckar. 

Elater cinnabarinus EscH. I murkna stubbar, Övraby. 

Hylecoetus dermestoides Y. Flera ex. på ekstubbar vid Ves- 
sigebro. i a 

Blaps lethifera MARSH. Några ex. tagna i en gammal ladu- 
gård, Skrea socken. 

Phaleria cadaverina FABR. Ett ex. under tång vid Halmstad. 

Scaphidema metallicum FBR. Å multnande trädstammar. Skrea 
och Vessige. 

Melasia culinaris L. Holms socken. Massvis anträffad i 
sågspån i Skens socken, Smål., 1920. 

i Åbdera flexuosa PAYK. Vessige. 

ÅAntlucus bimaculatus IuriG. Allmän å dynerna vid Halm- 
stads strand: 

Attelabus nitens ScoPr. I hittills utkomna faunistiska arbeten 
uppgives arten endast från Skåne, Bohuslän och Gottland. I 
mellersta Halland förekommer den även och icke som sällsynthet. 
Vid Vessigebro (å Kärreberg) ses den varje år i antal, och dess- 
utom har jag funnit den i Getinge, Holm och Halmstad. 

Othiorrhynechus atroapterus DE G. Somliga år talrikt bland 
Elymus vid Halmstads strand. 

O. sulcatus F. Ett tiotal ex. från Halmstad. 


13 — 22237. Entomol. Tidskr. Årg. 43. Häft. 2—4 (1922). 


194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1922. 


Phyllobius oblongus L. Allmän å fruktträd och skyddshäckar 
(särskilt alm-) på våren och försommaren. 

Cleonus fasciatus Mört. Halmstad. 

Cleopus (Cionus) pulchellus HrBst. I antal från Övraby och 
Vessige. 

Stereonychus (Cionus) fraximi DE G. Sällsyntare än före- 
gående art. Breareds socken. 

Furcipes rectirostris L. Å blommande hägg ej sällsynt i 
Halmstadstrakten. 

Rhagium sycophanra SCcHR. Några ex. å ekstubbar, Enslöv 
och Köinge. 

Syneta betulae F. Ett ex. från Abilds socken. 

Chrysomela sanguinolenta IL. Ej sällsynt på sandmarker. 
Halmstadstrakten. 

Plagiodera salicis DE G. Några ex. från Breareds socken. 


Gust. Fogelqvist. 


Till belysningen av skyddade formers oätbarhet. — I 
sammanhang med de på sista tiden på nytt bedrivna undersök- 
ningarna över de insekter, vilka skenbart försmås av fåglar men 
dock förtäras, kunna nedanstående iakttagelser förtjäna att an- 
föras, såsom varande av ett visst värde för mimikryteoretikerns 
arbetsmetoder. 

I början av juni iakttog jag en sparvhona,-som alldeles 
framför mina fötter med motvilja hackade på en Cantharis fusca. 
Efter ett par hack lämnade hon skalbaggen liggande på sanden 
och flög bort. Nu tog jag upp insekten och konstaterade, att den 
verkligen tillhörde ovannämnda art. Hade jag ej sedan åter 
lagt den tillbaka på sanden, så hade skenbart ett bevis förebragts 
för djurets oätbarhet. Menl Efter en stund kommer antagligen 
samma hona (sannolikheten härav stödjes av flyktens målmed- 
vetna riktning) tillbaka till skalbaggen och äter upp den i min 
närvaro. 

FF. Bryk. 


Perrisia glechome&e, 2ny för Sverige. Den 18 juni 1922 
träffades på Glechoma hederacea, som växte i strandsnårvegetationen 
på branten till Rösjöån vid pass en km. från Skäldervikens station, 
ett dipterocecidium, som uppkommit därigenom, att stammens två 
översta blad blivit förkrympta, förtjockade, brunfärgade och uppåt- 
riktade och med de konkava insidornas kanter prässats fast tillsam- 
mans, bildande en pungformig gallbildning c:a 5 mm. i längd och 
3,; mm. i bredd. Cecidiet, som ursprungligen beskrivits av KIEFFER 
(Wien. ent. Zeitg. 1889) och sedermera bl. a. av HOUARD (Zoocéc. 
d. plantes d'Europe, n:o 4008, fig. 1183—084), förorsakas av 
gallmyggan Perrisia glechome KierFf. Gallen skall enl. HOUARD 


SMÄRRE MEDDELANDEN 195 


innehålla flera vita larver. Som jag blott kunde finna en enda 
gall, öppnade jag den ej utan bevarade den till kläckning. Två 
individer av myggan utkläcktes också och observerades först 
kring mitten av augusti: möjligen hade kläckningen dock skett 
något tidigare. HoOuarDp anger flygtiden till juni. Arten är förut 
känd från Tyskland — bl. a. trakten av Berlin (HEDICKE) — 
Frankrike och Italien. 

På samma lokal träffades också två andra Glechoma-cecidier, 
förorsakade av resp. gallmyggan Öligotrophus bursarius BRENIE 
och växtstekeln Åvlax glechome 1L.: båda äro förut kända 
från Skåne (GErRTZ), Öland och Uppland (LAGERHEIM). 


Einar Wahlgren. 


Till Entomologiska Föreningens medlemmar. 


Sedan några år sysselsatt med utarbetande av utbrednings- 
kartor över Skandinaviens storfjärilar, varvid varje art har sin 
karta och varje fyndort en röd prick, har jag funnit, att stora 
delar av landet äro alldeles för litet »rödfläckiga». För södra 
Sverige äro lokaluppgifterna för dess västra del mycket fåtaliga 
(Dalslandslokaler saknas så gott som alldeles), och för hela norra 
Sverige är detta förhållandet i än högre grad. 

Då jag nu vänder mig till landets fjärilsamlare med an- 
hållan ora hjälp i detta mitt arbete, vågar jag hoppas, att många 
hörsamma kallelsen och insända fyndnotiser. Jag är tacksam 
för även det minsta bidrag till kartorna, icke minst beträffande 
de allmännast förekommande arterna (de sällsyntare meddelas 
ju i allmänhet i tidskriften). 

Det är min avsikt att senare överlämna dessa utbrednings- 
kartor till någon institution, där de kunna säkert förvaras, men 
dock vara tillgängliga för intresserade. 

Stockholm 1 oktober 1922. 


Tandläkare Frithiof Nordström, 


Kungsholmstorg 3 a, Stockholm. 


Det är mig ett nöje intyga, att förestående upprop förtjänar 
att beaktas och uppmuntras av alla, som kunna lämna bidrag 
till dess fullständigande. 

Chr. Aurivillius. 


Melolontha hippocastani L. har innevarande år anträffats 
på ett par ställen i norra Ångermanland, nämligen i Olofsfors i 
Nordmalings s:n (lektor O. Horm, skogsförvaltaren R. ALM) och 
i Övre Nyland i Bjurfors s:n (ALM). Detta är emellertid säker- 
ligen. ej yttersta nordgränsen för arten, ty för några år sedan 


196 ENTOMOLOGISK YIDSKRIFY 1922. 


erhöll Centralanstaltens Entomol. Avdelning en larv, som san- 
nolikt tillhörde kastanjeborren, från Tåsjö s:n, alltså från en ort 
norr om 64 breddgraden. Arten förut funnen i Ångermanland 
enl. Ent.. Tidskr. 1014, Ps 229. 


Reseanslag,. Assistenten Fil. D:r ABR. ROMAN vid Riks- 
museets Entomologiska avdelning jämte Fil. lic. D. MELIN, Uppsala, 
planera gemensamt en zoologisk forskningsresa till Amazonfloden. 
Som bidrag till kostnaderna har Kgl. Vetenskapsakademien till- 
delat den förre ett belopp av 2,000 kr. ur Regnells zoologiska 
gåvomedel och den senare det Ahlstrandska stipendiet å kr. 1,200. 
Resan torde anträdas under loppet av nästa år. 


Stipendium. Fil. D:r N. A. KEMNER har av K. Vet. 
Akademien tilldelats det Beskowska stipendiet å 1,200 kr. för 
bearbetning av termiter från Nederländska Ostindien. 


ENTOMOROGISK 
TIDSKRIFT 


UTGIVEN 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIÉ PAR LA 
SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM 


FYRTIOFJÄRDE ÅRGÅNGEN 


IKE 


UPPSALA 1923 
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 


Häftet 1 tryckt den 10 mars 1923 
» 2 » » 15 juni 1923 
FDA Boy ke dec. 1923 


Redaktör och ansvarig utgivare: 
Prof. ALB. TULLGREN, Experimentalfältet 


JENIN EE ERAG TE TE 


BENANDER, PER, Anmärkningsvärdare fjärilsfynd oooooooooooomoooooooo------ 
BERNEAVER IM 5 Coleopterologischet Beitraägerss===SSe0r=srrpsyon a 
BRYKSEEERS9B1b110 Strap hrac ANUvI landar see ss ses eeer rer re EE 
— —, Neue Beiträge zur Variabilität schwedischer Lepidopteren, II. 
CEDERGREN, G., Försök till en insektgeografisk indelning av svenska 
SKADA gr SSA SIE SES TAN Re RENAR SE ET EN 
NANSSON, ANTON, Coleopterologiska bidrag, O=— "750 oo--ocs cc 
LINDBERG, HÅKAN, Anteckningar om fynd av Hemiptera Heteroptera 
IRS MELTI0 ESS OMM NEN TGS TR NAN Pr gat 
LUNDBLAD, O., Anteckningar om våra vattenhemipterer, III. ooo. 
— —, se SELLMAN. 
RINGDAHL, O., Översikt av de i vårt land hittills funna arterna av 
SVäkte Cr / 007200 ERE DE (Fä CAM ans CIA ce NR ESS NEN ee IE San 
ROMAN CABR: , Tehmeum on ologis ehes NO z en. =— 26 See ene nee 
SELLMAN, EINAR, Om den i Sverige funna Bxychius-arten. Med till- 
Jäs gavs OCK UNDBREATDA oc ock SEE Eee ON Syr a es AN TEA 
SPESSIVTSEFF, PAUL, Zweiter Beitrag zur Kenntnis der Borkenkäfer- 
FÄLT ARS CIwWE ACT sS2=S-05E 76, ARSA SERNSSIINER TNE re I ena EE a 
WAHLGREN, E., Fjärilar från övre Dalarne och Lule lappmark........- 
SRV AT ANA AEA ARTER MSI Se sla SSE ERA TSONENOANEPARE ES a DEE AR 
— —, Cucullia lucifuga HB. och lactuce EsrP. i Sverige osooooooo-- 
VRETLIND, ÉE., Än en gång fjärilnotiser från Sydhalland oo... 
ER USMEHTKAN AA OZ6L2SE SCENER 4 mocos sosse eg SI SEN 
=E Chysophanusi: DAIeas. IL. Var. MyPopRliCAS Ba oosseosoooosre-ssso- 
— —, Ekfjärilar utanför den sammanhängande ekregionen 
SWE CP HAR PHEKELP SN klB Sa SE se on SERA SEN ESS a AN 


Första nordiska entomologmötet i Stockholm den 29—30 juni 1923--- 


Litteratur: 

BRYKSUE VED tOm Ol0 S1A Fp OLOnIcA 2-5 SES ge a oss 

LUNDBLAD, O., Referat av arbeten av I. Trägårdh och V. Hansen 
(Dan arkskE dUDA 2 Oo oe ee ne a meo sstkett oss s ssd SS 

ROMAN, ABR., Referat av H. FRIESE, Die europäischen Bienen 1922—23 


a 
”j: 


NR RA 


- | SER Hu hå SN At 


Ko Fr oe - ar 
dee - lrtegas fen ove Borat 
ee renen SR MNDE RiGgOlBryKN MS ; 
osärsearenn > HIMD NUR KirlasrRAUTRT VR 
U FIAT SN sonloulbbwdse NidRE Av VRT 
jpilettard 4 An skont aan Rh I AUT ADA 
våld Fa FYN NÄ Här 1 ik 
| AV ale Mä Boltastdels ts AR 
uma smink or atm ges ov RR 
EST mm VÄL 
ANT seas ÖN Ng frtv. ma innan 
' ME a 
åre bien fame Lat Sö ön MAT 
d- AN ve I TT) als nn 
SY a FÖREN VA FRU TEO KADETT i 
Ati bolt ost AN Svit Red una WO 


i - nå 2 Jaejäarg C 
STEEN sly gest Hj Me LES SUN pe NYNTLR 
| PRESES Ar ansv a 
7 utpqel ulvd Avg vr nt ä mulna iaa 
as Sön, - "TIRANA 3 


äm 
yr f SAN vv 130 att. NaN NT Hbg omde 
been ve attt HE en ART RAN mö Hy ARTERNA 
AM P.S FN NÅN TNA jer 

- FRIDA var sd KYSAG VN ASKR NT jos 
Myers EGET UKN a TUR OD vÖlnmgtn STEN 


add Ave HALVA 
ed [ 
RA | Nr 
- - — 


FAME DR of TR ND ÄTA VISRVRR NIDIRNTA fb ner 
ÅS På ff 


L 


KET åa et ANANDOlNG hisnionmel 
USA fund FSA ak fisjånlaer Sr FMIS AD 
| a (ÖR. sko Sa njet 
a VER TETTET: | TERESE SG 6 so dt ve sva 


fören AR ARTE 
NEF PARSE 


EFIRISTOPHER"” AURIWIEECTIUS 


TILLÄGNAS 
PACSJU FE TIOARSDA GEN 
DEN I5 JANUARI 1923 
DENNA BIBLIOGRAFI 
MED VÖRDNAD OCH TACKSAMHET 
AV 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN 


I —- 22401. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Hält. I (1923). 


UA A3HTOTe2AH 


Vv 


2 


Cd 


- H | LÄ ; 
KEN i 
6 LU 
” Tier AV UT 
LD 
- 5 r 
I PN i RAIN AEA File 
. 
LJ 
i 
L ee 
- 
ja 
K 
4 - 
- C 
- - 
z 
40 
X 
i De 
: - Få - sl 
wo rr ARR uven SMER JÅDBIDIIES 0 UNI 
SN Sie 
| R | 


BIBEIOGRAPHIA CHER" AURIVIELIANA. 


In dieser bibliographischen Studie wurden die bis zum 31. 
Dezember 1922 erschienenen, von Professor Dr. PER OLOF CHRI- 
STOPHER AURIVILLIUS verfassten Schriften aufgenommen. Auf 
die Jahresberichte der Akademie der Wissenschaften (Sekre- 
terarens Årsberättelser), die seit 1903 jährlich von Prof. Auri- 
villius als dem Sekretär der Akademie in ihrem »Årsbok«t ver- 
öffentlicht werden, konnte hier nicht näher eingegangen werden; 
auch wurden Zeitungsunterredungen, wie Toaste anlässlich 
feierlicher Zusammenkänfte nicht beräcksichtigt. 


Stockholm 31. Dez. 1922. 
EELEGSCBRYK. 


18zIe 


[1.] / Provinsen Helsinglands / Macrolepidoptera / (åtföljer 
Hudiksvalls läroverksprogram för läsåret 1870—71.) / 
af / J. A. WISTRÖM / Adjunkt i Naturvetenskap vid Element.- 
läroverket i Hudiksvall. / Sam. Hellströms Boktryckeri, 
I871. | — 

4:0 I f, p. [1)—I0o. Sep. aus dem Programm des Gymnasiums 
in Hudiksvall v. J. 1870—71. — Der Verfasser gibt in der Einleitung 
(p. 4) bekannt,.dass viele Daten seiner Lep. Fauna vom Schäler 
AURIVILLIUS herröhren, besonders alle bisher unbekannten bio- 
logischen Notizen iäber die Larven von Lyc. optilete, agestis, eumedon 
sowie die Mitteilung iber drei Varietäten von Argynnis selene. 


1879. 


2. | BALZNOPHILUS UNISETUS / NOV. GEN. ET SPEC. / ETT BI- 
DRAG TILL KÄNNEDOM OM / HARPACTICIDERNAS / UTVECK- 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


LINGSHISTORIA OCH SYSTEMATIK / AKADEMISK AFHANDLING 
/ SOM MED TILLSTÅND AF / VIDTBERÖMDA FILOSOFISKA 
FAKULTETENS I UPSALA / MATEMATISKT-NATURVETENSKAP- 
LIGA SEKTION / FÖR FILOSOFISKA GRADENS ERHÅLLANDE / 
TILL OFFENTLIG GRANSKNING FRAMSTÄLLES / AF PER OLOE 
CHRISTOPHER AURIVILLIUS / FILOSOFIE LICENTIAT AF GE- 
STRIKE-HELSINGE "LANDSKAP | Å ZOOLOGISKA LÄROSALEN 
LÖRDAGEN DEN 13 DECEMBER 1879 / P. V. T. F. M. / STOCK- 
HOLM. / TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET / 1879. / 

83:0;, I Lp: [31—26, 4 Taf. (2 Dopp;tafel, 21Taf) G- PiIr]EVATE 
del., Central-Tryckeriet, Stockholm. — 

Biologie einer Kopepode Bal. unisetus als epizooischer Parasit 
des Walfisches (Balena Sibbaldit). 


. / BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 


5. N:o 18. / ON / A NEW GENUS AND SPECIES / OF / HARPAC- 
TICIDA / BY / P. O. CHRISTOPHER AURIVILLIUS / WITH FOUR 
PLATES / COMMUNICATED TO. THE: R. SWED. ACAD. OEISC5; 
1879, JUNE 11. / STOCKHOLM, 1879. / KONGL. BOKTRYC- 
KERIET, / P. A. NORSTEDT & SÖNER. / 

[= Separat aus oben angegeb. Periodica.] 

8:0 I f., p. [3]—16, t. I—IV (G. LILJEVALL del., Central-Trycke- 
riet, Stockholm). Umschlag: 6 B. 5: 18: 1870: / AURIVIELIUS, ÅA DeW 
genus of Harpacticida. / 


P. O. Chr. Aurivillius, Lepidoptera Damarensia. För- 
teckning på fjärilar insamlade i Damarlandet av G. de 
Vylder åren 1873 och 1874 jemte beskrifning öfver förut 
okända arter. 

In: Öfvers. af Kongl. Vet. ak. Förhandl. 1879. N:o 
7.  (Stockholm.) p. 39—99 (Sep. ohne besondere Pagi- 
nierung;..P.-[70], bla:). 

Bestimmung der von G. DE VYLDER gesammelten Ausbeute aus 
Säd-Afrika. — 


1880. 


Christopher Aurivillius. Om en nyligen återfunnen svensk 
nattfjäril. | 
In: .Ent., Tfidskr. Moll, I, Heft,I;,P432--304(1880); /Se- 


(DER 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA.,. 5 


parat. Umschlag: / Band [1] 188[o] Häft. [1] / Separat- 
aftryck / ENTOMOLOGISK / TIDSKRIFT / På föranstaltande 
af / Entomologiska Föreningen i Stockholm / utgifven / 
af / Jacob Spångberg / Stockholm / Tryckt i Central-Tryc- 
keriet / 1880 /, p. [32]—39. 

Uber die Wiederauffindung des DE GEERschen Typus von Si- 

myra (ÅArsilonche) albovenosa GoEzE und die Biologie dieser Nok- 
tudestReésumes, p; 51 (ibid): 
/ BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 5 
N:o 25. / UEBER / SEKUNDÄRE GESCHLECHTSCHARAKTERE 
NORDISCHER TAGFALTER / VON / CHRISTOPHER AURIVILLIUS. 
/ MIT 3 TAFELN. / DER KÖNIGL. SCHWED. AKAD. DER WISS. 
MITGETHEILT / DEN 11. FEBRUAR 1880. / STOCKHOLM, 1880. / 
KONGL. BOKTRYCKERIET / P. A. NORSTEDT & SÖNER. / 

[= Sep. aus -oben angegeb. Periodica.] 

8:0; I f, p. [3]—30; 3 Taf. (G. LILIEVALL del., Lith. W. SCHLACH- 
TER, Stockholm.) 

Die Geschlechtsverschied.ten d. Tagfalter werden in drei Haupt- 
gruppen eingeteilt in: Farbenverschiedenheiten, Formenver- 
schied. Neugebilde — Mit letzter Gruppe befasst sich der 
Verfasser monographisch besonders eingehend, indem er die plu- 
mulae der skandinav. Arten einer eingehenden makroskop. Un- 
tersuchung unterwirft; hierbei werden folgende Termini eingeföhr 
die von BaAILLIF zum ersten Male 1825 entdeckten Schuppen 
(DISTANTS S. g. »androconia4) schlechthin plumulae (s. str.) (Männ- 
chenschuppen, »hanfjäll« werden aufgeteilt in: 1) Federschuppen 
(»tofsfjällk) pl. penicillate, 2) Spitzschuppen, pl. subulate, 3) Haar- 
schuppen, pl. capillares, 4) Gliederschuppen, pl. articulate, 5) 
Fächerschuppen, pl. flabilliformes, 6) Blasenschuppen (»blåsfjäll«) 
pl. papillose. 

[Hr] Trädgårdens skadedjur. 

In: Svensk Trädgårdsför. tidskrift 1880, p. 120—128. 
Chr. Aurivillius, Trädgårdens skadedjur. 

Ibid., 1883, p. 31—32 (1884). 


Referate äber A. E. Holmgrens Schädl. Garten-Insekten. 


Chr. Aurivillius, Svensk-norsk entomologisk literatur 1878— 
79- 
In: Ent. Tidskr., 1, p. 107—110 (1880). 


Bibliographie äber die norweg.-schwed. entom. Literatur. 


IO; 


20 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


1881. 


Chr. Aurivillius, Om en samling fjärilar från Gaboon. 
In: Ent. Tidskr., 2, p. 38—47 (1881). 


Behandelt die Schmetterlingsausbeute von FR. THEORIN vom 
Gaboonfluss. Die Einleitung streift die lep. Tiergeographie. 


[Anonym], Förteckning öfver den entomologiska förenin- 
gens i Stockholm medlemmar under år 1880. 
In:>Ent.: "Tidskr:; 2, pp; vIm—=Xu- (1881). 


(Auf dem Umschlage p. [3] der Name des Verfassers.) Ver- 
zeichnis äber die Mitglieder des Ent. Ver. 1880. 


Chr. Aurivillius, Svensk-norsk! entomologisk literatur 1880. 
In: Ent. Tidskr., 2, p. 109—113 (1881). 


Bibliogr. äb. schwed.-norweg. Lit. 1880 mit Schoyens Beiträgen. 


Chr. Aurivillius zeigt eine mimetische Papilionidenform 
vor und referiert die Arbeit von SCHÖYEN (Synops. Lep. 
d. Norv. arct.); zeigt Miniergänge vor und berichtet äber 
die Entwickelungsstadien der Meloe. (Sitz.ber., 25.IX., 
T5.XLL, In: Et. LIdSkr:, 12, Pons Za Ör SÖRTSST: 


1882. 


/ KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS . HANDLINGAR 
Bandet 19. N:o 5. / RECENSIO CRITICA / LEPIDOPTERORUM 
MUSEI LUDOVICZE ULRICE / QUZ DESCRIPSIT / CAROLUS 
A LINNÉ. / AUCTORE / P. O. CHR. AURIVILLIUS. / CUM TABULA 
COLORATA. / STOCKHOLM, 1882. / P. A. NORSTEDT & SÖNER 
/ KONGL. BOKTRYCKARE. / 

4:0; I £., p. [3|—188+), 1 taf. kol. (A. M. Westergren pinx., Debray 
sc. Imp. Lallement & C!" Paris (lithogr.). 

Eine grundlegende Revision: der LinnÉschen Typen der Lep.- 
Sammlung der Königin Lovisa Ulrica (jetzt in Upsala Universi- 


tätssamml.) mit Zuhilfeziehung auch unveröffentlicher Manu- 
skripte von LINNÉ, sowie Tafeln von CLERCK. 


+) Von dieser Auflage gibt es eine mir unzugängliche Variante mit ur- 


sprängl. Texte: die betreffenden Bogen wurden umgedruckt; (Vgl. N:r 15 ). 


12. 


3. 


FÅ. 


15. 


16. 


17. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. y/ 


CfrsBiIDlogr JM EtutreyFBiIpLALinn)pirI200 1907: 
Ref.: C.G. THOMSON, Några anmärkn. rör. Intendentsbef.i Entom. 
v. Riksmuseum. (1882). 


Chr. Aurivillius, Orchestes populi IL. såsom skadedjur. 
Inst Ent öihrdSkf) 3, P-30R(T832)5 
Uber den Schaden eines Rässelkäfers. (Vgl. Sitz. ber. 15.XII. 
I88T, 24.1X: 1882.) Resumés; ibid: p. Too. 
Aurivillius, Chr. och Schoyen, W. M., Svensk-norsk ento- 
mologisk literatur 1881. 
Ibid., 7, p. 91—93 (1882). 
Bibliogr. d. schwed. norweg. Lit. v. J. 1881. 


Chr. Aurivillius, Om Trochilium melanocephalum (DALM.) 
Ibid., 3, p- 121—122 (Résumés, ibid. p. 160.) 


A. E. Holmgren & Chr. Aurivillius: Till Entomologiska 
föreningen i Stockholm. 

In: Ent. Tidskr.,:3, P- I23- 125: .(1882:) 

Vereinsangelegenheiten. 


DISekrid.: Ges. (HUD AURIVIENIUS CER.) Weist WAL- 
ACES) »ISlandtiifeC vor (SitZber, 25.1) teterert uber 
die neueste Gallenliterat (Sitz.ber., 30.IV); zeigt SPARRE- 
SCHNEIDERS, Lep. Beitr. und einen entom. Apparat vor 
(Sitz. ber., 3.V.), demonstriert Gallen und ergänzt seine 
Beobacht. bezägl. Schaden von Orch. pop. (Sitz.ber., 24.1 X.), 
demonstriert BREITENBACHS Arbeit uber Lep.-rässel (Sitz. 
Ber rg (ES Om) FRIES esim: Cent. LIGLSKr) Sp 4; 
05 LO0K (T8B2)E j 


1883. 


Till Kongl. Vetenskaps-Akademiens Sekreterare. 


8:o (Ohne Titelblatt, Text folgt unmittelbar) p. [11]—7; (Pp. 7 
unten: Stockholm den 1 Februari 1883. Chr. Aurivillius); p. [8] 
/ STOCKHOLM / TRYCKT I CENTRALTRYCKERIET / 1883 |. — 

Abwehr des tendentiösen Angriffes von THOMSON. 


/ FÖREDRAG I ZOOLOGI / VID / KONGL. VETENSKAPSAKADEMI- 


TO. 


20. 


2: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19023. 


ENS HÖGTIDSDAG. / DEN 31 MARS 1883 / AF / P. O. C. AURI- 
VILLIUS. / STOCKHOLM 1883. / STOCKHOLMS DABGLADS 
BOKTRYCKERI. / 

12:0: I f£., p. [3)—18; (Umschl. gleich.). Ub. Generationswechsel 
d. Gallwespen. 
IX. Eepidoptera u(Referent: Prof... P. .O: Chr. Aurivillius 
in Stockholm.) 

In: Zoologischer Jahresbericht för 1882. Herausgg. v. d. 
Zool. Station zu Neapel. II. Abt. Arthrop. (Red. Dr. 
PAUL MAYER und Dr. WILH. SIEGBRECHT) Leipzig 1883. 


8:05. P: 83 


446. (Bibliographie äber die Lepidopt. Litera- 
tur von 1882. Geogr. und Faunist. (p. 405—410), Biolog. (p. 410 
—415), Morphol., Physiol., Abnormit. (p. 415—4716), Öconom. (p. 
416), Paleont. (ibid.), Hilfsmittel (p. 417), Systemat. (p.: 417—446). 
Chr. Aurivillius, Anteckningar om några skandinaviska 
fjärilar. 

In: Ent. Tidskrii 4, Pp. [3337 (1883): 

Uber die Androconien von Evrebia ligea. euryale, den Geruch 
von Oen. norna, Pier. napi Breph. nothum, Ps. hirsutella) (Vgl. 
Résumés, ibid., p. 55—350). 

Chr. Aurivillius, Svensk-norsk entomologisk literatur 1882. 

Ibid., 4, p. [110-112 (1883). 

Bibilogr. iber schwed.-norweg. ent. Literatur. 1882. 

Chr. Aurivillius, Lepidoptera auctore ... 

In: Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum du- 
cem sequentibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia 
anno 1875 collecta. 

Ibid., 4, Pp: [191]—194, (1883). 

Die Schmetterlimgsausbeute der NORDENSKIÖLDSchen Expe- 
dition nach Waigtasch und Novaja Semlia. (Noctuid., Tortric.; 


am Schlusse eine Zusammenstellung aller von Nov. Semlia be- 
kannten Lepid.) 


Personalia: DR: AURIVILLIUS Ernennung zum Inten- 
denten am Riksmuseum (ibid., p. 48, p. 57—358). Der 
Sekretär berichtet uber die Grotteninsekten (Sitz.ber., 
24.I1.), äber Prof. Holmgrens Wespenfund (V. austriaca), 
uber die Parthennog. der Bienen, uber das Gleiten der 
Fliege' auf dem 'Glase. 7 (Sitz.ber.; 28.1IV.). 


22. 


235 


2 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 9 


Résumés in: Ent. Tidskr., 4, p. 50, 60, 115—116 (1883). 
Doktor Aurivillius, [äb. d. geniesbark. d. Walfischfleisches], (Förh. 
Skand. Nat.forsk. 12 möte 1880, Sthlm Pp. 478, 1883)). 


1884. 
Christopher Aurivillius, Insektlifvet i arktiska länder. 

In: ÅA. E. NORDENSKJÖLD, Stud. och forskn.; p. [403]— 
459 (1889). 

Sep.: / INSEKTLIFVET I ARKTISKA LÄNDER / AF / CHRIS- 
TOPHER AURIVILLIUS / UR: »A. E. NORDENSKJÖLD, STUDIER 
OCH FORSKNINGAR FÖRANLEDDA AF / MINA RESOR I HÖGA 
NORDEN.4 / STOCKHOLM / TRYCKT I CENTRALTRYCKERIET / 
1884 /. 

8:o, I £., Pp. 405—459 (Umschlag gleich); (P. 452 Textfig. von 
Pedicul. lanata) (Zoogeographisch., »Hummelblumen« = (Bliten- 
befruchtung.) — Die deutsche Ubers. (1884, p. 389—439, Lpzg.) war 
mir unzugänglich. 

Christopher Aurivillius, Svensk-norsk entomologisk literatur 
1883. 
ImstEntetbnt. Tidskr, 5, prr40=-383 (T884): 


Bibliogr. äber schwed.-norweg. ent. Lit. 1883. 


Christopher Aurivillius, Den entomologiska föreningens i 
Stockholm sammankomst den I oktober 1884. 

In: Ent. Tidskr., 5, p. 189—190 (1884). Résumés, 
ibid. p. 220—227). — 


AN Fepidoptera. .(Referent::Broft BsORmChrs Annyitlus in 
Stockholm.) 

In: Zoologischer Jahresbericht fär 1883, II. Abt. (Arthr.), 
P: 472-540, (1884).  (Vgl.. N:o, 18). 


Prof. AURIVILLIUS, Biolog. Beobachtungen äber Mecinus 
collaris, einen Kampf zwischen zwei s von Par. megera 
L.; dass Massenauftreten von Schmett. (Sitz.ber., 14.XII 
1883); uber Puppen von Lyc. argus bei Lastus niger (Sitz. 
ber., 1.X. 1884), äber Lep. Fauna von Finnmarken (Sitz. 
beriyr IAI 1884): Velg Resumés, ibidnipier, 190, 
230 (1884). 


IO 


28. 


20: 


305 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


18835. 


/ LEPIDOPTERA, / INSAMLADE I NORDLIGASTE ASIEN UNDER 
/ VEGA-EXPEDITIONEN. / BESKRIFNA / AF / CHRISTOPHER 
AURIVILLIUS. / (HÄRTILL EN TAFLA.) / 

Separat aus unten angegeb. Publikat., die 1887 erschien. 

8:0 I £., p. [751—380, I tab. (M. HOLMSTRÖM delin., auctor direx. 
direx. Central-Tryckeriet, Stockholm). 

Umschlag wie Titelblatt nach letzter Zeile, die nicht in Klanmmern, 
folgt: [Ur »Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser.« / Bd. 
IV. Stockholm. 1885.] 

Något om djur på snön om vintern.; unterzeichnet: CH. 

AURIVILLIUS Stockholm i mars 1885. 

In: Månadsöfversigt öfver väderleken i Sverige. Årg. 5 
N:0:2, T805: 

Uber Schneeinsekten. 

Chr. Aurivillius, Svensk-norsk entomologisk literatur. 
In: Ent. Tidskr., 6, p. [138], [160], [176], [184]--185 (1888). 
Bibliogr. äber schwed.-norweg. Ent. Lit. 1884. 

Chr. Aurivillius, in Sandberg: Sydvarangers Lepidopter- 

fauna: 

Im: Ent: Tidskr., 6, Pp: 203 (1885). 

Uber Anarta Zetterstedti. 

Chr. Aurivillius. Conspectus generum et specierum Bra- 

chyceridarum. Öfversigt af slägten och arter inom fa- 

miljen Brachyceride bland Curculioniderna. [Meddeladt 

den 16 September 18835.] 

In: Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens För- 
handlingar 1885. 42. N:o 7, p. 5—24 (1885). 

X. Lepidoptera. (Referat: Prof. P. O. Chr. Aurivillius in 

Stockholm). 

In: Zoolog:, :Jahresbericht. för: 1884; II: Abt (Arthr.), 


P: 445—331. (1885).  (Vgl. N:n 18): 


18806. 


[Chr. Aurivillius], Svensk-norsk entomologisk literatur 1885. 
In: Ent. Tidskr., 7, p. [12], [30], [54]—354 (1886). 


Bibliogr. öb. scehwed.-norw. ent. Lit. 1885; Autornamen auf Umschl. 


33: 


34. 


30: 


36. 


305 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA., IE 


Föredrag i Zoologi / vid / K. Vetenskaps-Akademiens 
högtidsdag / den 31 mars 1886 / af / Christopher Aurivil- 
lius. / Stockholm. / Svenska Dagbladets tryckeri. 1886. / 

12:0, I £., p. [313 (Sep. aus Sv: Dagbl. I april 1886). Auf Grund 
der Funde von CHARLES BRONGNIART und OÖPPENHEIM Wird iäber 
den Stand der Paläoentomologie referiert. 
Christopher Aurivillius, Ett nytt slägte bland Lamiiderna 
från Kamerun. 

Ibid., 7, p. [51]—53 (1886) (1 textfig. G. L. sc.) 

Ein neues Genus Macrohamnuus aus der Kamerunausbeute von 
VALDAU & KNUTSSON. 
Christopher Aurivillius, Nya Coleoptera Longicornia. 

In: Ent. Tidskr., 7, p. [89]—94 (1886). 

Neue Congicorn, «(Vg N:0r40, 05, 79, LIT, 120; I3451I140,. 155; 

IOHA, I72, 170, 184, 180: FIOL, 195, 205). 


Christopher Aurivillius, Ett nytt egendomligt slägte bland 
curculioniderna. 
Ibid., 7, Pp. [951/—97 (1886). 
(Haplorhynchus nov. gen. curculid.) 
Christopher Aurivillius, Anmärkningar rörande några 
svenska gräfsteklar. 
Ibid., 7, p. [T61]—169 (1886) (mit 2 Textfig. G. L. sc.). 
Uber schwed. Grabwespen (Résumés, ibid., p. 2923). 


AURIVILLIUS erwähnt einen Parasiten der Cecidomyia fraxini 
(Sitz.ber., 26.IV:); demonstriert einige Hymenopteren von 
Östhammar (Sitz.ber., 25.IX.); äber das Dipterensystem 
von BRAUER und uber FABRE (Sitz.ber., 14.XIL.) 

(RESUMESV ibid: p- 200, 201,4202)) 
/ BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 
12. Afd. 1Iv. N:o 1. / INSEKTER / INSAMLADE PÅ KAMERUN- 
BERGET / AF / G. VALDAU OCH K. KNUTSON. / I / COLEOP- 
TERA: CETONIDAZ ET LUCANIDE, / AF / CHR. AURIVILLIUS. 
/ MEDDELADT DEN 10 FEBRUARI 1886, GENOM G. LINDSTRÖM. 
/ STOCKHOLM, 1886. / KONGL. BOKTRYCKERIET. / P. A. NOR- 
STEDT & SÖNER. / 

8:0y I f., p. [3]—18. 


40. 


41. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Von der Sammelausbeute der Herren VALDAU u. KNUTSON Wwer- 
den die im Titel erwähnten Familien (Col.) behandelt. 


Christopher Aurivillius, Bidrag till kännedomen om våra 
solitära getingars lefnadssätt, meddeladt den 15 Septem- 
ber 1886 genom 5S. Lindström. 

In: Bil: t. SV. Vet.-akad. Handl 12, (IV); N:0-5,40: [3] 
—LI3 (1886). 


(2 SINE 4 2 SN 0 


p 


3|—13 (m. 2 textfig.) (1886). 


Sep.: / BIHANG TILL SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. 
Band 12. Afd. 1v. N:o 5. / BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN / OM 
VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEVNADSSÄTT / AF / CHRI- 
STOPHER AURIVILLIUS. / MEDDELADT DEN 15 SEPTEMBER 
1886 GENOM G. LINDSTRÖM. / STOCKHOLM, 1886. / KUNGL. 
BOKTRYCKERIET, P. A. NORSTEDT & SÖNER. / 

Uber die Architektur der Nester von Lionotus pubescens THOMS. 
und Odynerus murarius L., wobei intressante Beobachtungen iäber 


das Verhalten der von jenen Grabwespen paralysierten Beute- 
larven gegeben werden. 


XIV. .Lepidoptera. .(IKefetent: Prot. P.cO:Chr Atnivils 
lius in Stockholm.) 

In: Zoolog. Jahresbenieht för ISS IE: AbtEFIAfthT); 
Pp. 442-541 ((T880)-- (Vll I N:o I8). 


/ DE / RYGGRADSLÖSA DJURENS LIF / AF / A. E. BREHM. / 
ANDRA UPPLAGAN. / MED 370 AFBILDNINGAR EFTER NATU- 
REN AF E. SCHMIDT M. FL. / AUTORISERAD ÖFVERSÄTT- 
NING OCH BEARBETNING / AF / CHRISTOPHER AURIVILLIUS, 
/ PROFESSOR OCH INTENDENT VID NATURHISTORISKA RIKS- 
MUSEUM, / OCH / CARL AURIVILLIUS; / DOCENT I ZOOLOGI 
VID UPSALA UNIVERSITET. / STOCKHOLM. / EM. GIRONS 
FÖRLAG! / 1888. / 

Gross+8:0j Iyf: (Schmutztit:) rr, £3. (Innenserte: /ySTOCKHOEMJ/ 
IVAR HAGGSTRÖMS BOKTRYCKERI. / 1888. /), p. [vV|—X, [1]—4638, 
1 f., 370 Figg. Der rote Original-Leinenband ohne Aufschrift mit 


goldgepresster Van. 10. (Von den Brädern Chr. und Carl Aurivillius 
autorisierte und bearbeitete Ausgabe der Evertebraten nach BREHM.) 


! Uberklebt mit: Stockholm / P. A. Norstedt & Söners förlag. / 


42. 


43. 


433. 


44. 


45. 


46. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 18 


/ GRUNDLINIER / TILL ZOOLOGIENS STUDIUM / AF / KARL 
TORIN, / ADJUNKT VID SKARA H. ELEMENTARLÄROVERK. / 
OMARBETAD AF / SIGFRID ALMQUIST. / SJUNDE UPPLAGAN / 
GRANSKAD OCH GENOMSEDD / AF / CHRISTOPHER AURIVIL- ' 
rIUs. / (Verlagszeichen P. A. N. .S.) / STOCKHOLM / P. A. 
NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG / 


8:0; I f. (Innenseite: / Stockholm, 1886. / Kongl. Boktryckeriet. 
P. A. Norstedt & Söner. /) 1 f. (1:te p. Vorwort unterz. von Chr. 
Aurivillius, Nov. 1885), p. [1]—279; (374 Textfig.) (Von AUR. umge- 
arbeitete Auflage.) 


1887. 


Christopher Aurivillius, Anteckningar om blomman och 
befruktningen hos Aconitum Lycoctonum L. 

In: Bot. Notis. f. år 1887, p. 87—91 (mit zwei Textfig.) 
(1887, Lund). 


(Ubers.): C. Aurivillius, Uber die Bläte und die Befruch- 
tung von Aconitum Lycoctonum L. 

In: Botan. Centralblatt., 29 (8 Jahrg.), p. 125—128 
(mit. 2 smfextfie )WCasseljr 1887. (untetsrOngmalberichte 
gelehrter Gesellschaften). 


Uber die Befruchtung der Hummelblume Acon. lycoct. L. 


[Chr. Aurivillius], Svensk-norsk entomologisk literatur 
1886. 

In: Ent. Tidskr., 8, p. [51]—56 (1887) (Der Name des 
Verfassers auf letzter Seite des Umschlages.) 


Bibliogr. äber schwed.-norweg. ent. Lit. 1886. 


Christopher Aurivillius, Förteckning öfver en samling 
Coleoptera och Lepidoptera från Kongoflodens område, 
skänkt till Riksmuseum af löjtnant M. JUHLIN-DANNFELT. 

In: Övers. K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 
1887, 44, N:o 5, Pp. 305—314. 
Christopher Aurivillius, Ytterligare om lycenidernas lar- 
ver och myrorna. 

In: Ent. Tidskr., 8, p. [63]—65 (1887). 

(Résumés 1. c. p. 169). 


14 


47. 


48. 


49. 


50. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Nachtrag zu Myrmekopbhilie der Lycena-Larven. (Vgl. Sitz.ber. 
1.X. 1884.) — 

Ref. Psyche, 4, Pp. 299—300 (1885; Cambr.). 
/ KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR 
Bandet 21. N:0 15. / REVISIO MONOGRAPHICA / MICROCERI- 
DARUM ET PROTOMANTINARUM / FÖRSÖK TILL EN MONOGRA- 
FISK BEARBETNING / AF / CURCULIONID-GRUPPERNA / MI- 
CROCERIDAE. OCH PROTOMANTINEA / AF / CHRISTOPHER AURI- 
VILLIUS. / MED 10 TAFLOR. / TILL KONGL.VETENSKAPS- 
AKADEMIEN INLEMNAD DEN 106 SEPTEMBER 1885. / STOCK- 
HOLM, 1887. / KONGL. BOKTRYCKERIET / P. A. NORSTEDT 
& SÖNER. / 

4:0 Tf. p; [3/—-87 + 5 f. (= 10 unpag. p.; zwischen je 1 Tafel 
als Texterklärung); p. 86 Kopulationsorgan von Microc. costalis 
FÅHR. 3". 10 Taf. (A. EKBLOM pinx: auctor direx.) 


Christopher Aurivillius, Entomologiska anteckningar från 
norra Roslagen. 

In: Ent. Tidskt.,.:8;,p::[E70]-185::a(1887:) 

Résumés, ibid., p. 204.) 

Uber Kopula von Parnassius apollo und eine Lepidopteren- 
beschreibung aus Roslagen. Nachdr.: in F. BrRYK, Bibl. sphragid., 
Ateh. få Nat.:.85, A 5Ip:rr3s2 (1020): (Pata). 

UpPers: in EE! BRYK,; SOC:1ENta20,P-50 (IOIO), (Part). 


Christopher Aurivillius, Nya Coleoptera Longicornia IT". 
Ibid., 8, p. [191]—197 3 Fig. (1887) (Forts. von N:o 35). 


Der Sekretär berichtet äber Gallwespen und Schildläuse 
(sowie deren Parasiten) auf Weide und Eberesche, sowie 
die mimetische Papilioform (P. agestor) (Sitz.ber., 24.IX. 
1887); zeigt die Schriften von SEIDLITZ und TRIMEN vor 
(Sitz.bers 14.XLE :1887). 

Resumés, .Ent. Tidskr.,;p. 1725 177: [PY2024203]x— 


1888. 


Christopher Aurivillius, Svensk entomologisk literatur 
1887: 


"51. 


52. 


II 


54. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 15 


InstEnt) öPidskrivo; ps mo2) [EIS Ir (1888): 
Bibliogr. äber die schwed. entom. Lit. vom J. 1887. 


Christopher Aurivillius, ÅArrhenophagus, ett nytt slägte 
bland Encyrtiderna. 

In: Ent. Tidskr., 9, p. [143|—147, t. I (A. EKBLOM delin. 
et lith., Centraltryckeriet, Stockholm), (Résumés p. [148], 
(1888). 


Ein neues Genus der Schmarotzerfam. Encyrtidae (Hym.). 


Christopher Aurivillius, Die Brachyceriden-gattung The- 
ates FÅHR. und ihre Arten. 

Ibid., 9, p. [1I49]—1534. t. 2. (ÅA. EKBLOM delin. et lith. 
Centraltryckeriet Stockholm) (1888). 


Christopher Aurivillius, Bidrag till kännedom om våra soli- 
tära getingars lefnadssätt. Af ... 2". .(Meddeladt den 
12 December 1888.) 

In: Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhandl., 1888, N:o 10, 
Pp. 605—011. 

Fortsetzung äber Biol. solit. Grabwespen /(Vgl. N:o 39). — 


1888—1[1891.] 


/ NORDENS / FJÄRILAR / HANDBOK / I SVERIGES, NORGES, 
DANMARKS OCH FINLANDS / MACROLEPIDOPTERA / AF / 
CHRISTOPHER AURIVILLIUS // PROFESSOR OCH INTENDENT 
VID NATURHISTORISKA RIKSMUSEUM. // MED 900 FÄRGLAGDA 
AFBILDNINGAR Å 50 TAFLOR / OCH / 35 FIGURER I TEXTEN. / 
STOCKHOLM. / AKTIEBOLAGET HIERTAS BOKFÖRLAG. / 1888— 
TOO / 

4:0; I £. (Titelbl.), 1 f£. (Vorwort), p. [T|—LII., p. [1]—277 (1 P-); 
50 t. (wovon 49 kol.), 44 Textfig. Die farb. Bilder sind BERGE's 
Schmett.b. entnommen. Die Arbeit ist in Lieferungen seit 1888 
erschienen, deren einzelne Heftumschläge fär die Bibliographie 
schon wegen der Erscheinungszeit der Neu-Beschreibungen von 
grossem Werte sind. Leider ist in keiner öffentl. Bibliothek ein 
vollständiges Exemplar mit allen Umschlägen vorhanden, so dass 
aus diesem Grunde die diesbezägl. erschöpfenden Angaben aus- 


bleiben mussten. Auf der Kehrseite des Titelblatts steht: / STOCK- 
HOLM / IVAR HZEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI. / 1891. / In den Handel 


16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


wurde es in Halblederbänden gebracht, dessen leinenumzogener 
Deckel in Goldschrift den Titel: / NORDENS / FJÄRILAR / AF | C. 
AURIVILLIUS / trägt. Das zur Bestimmung der nordischen Falter 
unentbehrliche Standardwerk mit seinen vortrefflichen Schlässeln 
ist vergriffen und wird mit 90- bis 125 Kronen heute bezahlt. P. 
[XxXxxvIr)|—XLVIHI enthält eine zuverlässliche Ubersicht äber die 
dän., finn., norveg. und schwed. Lep-.-literatur. 

Umschlag: | Första häftet innehållande taflorna 2—535 och sidorna 
1I—VvII och 1—38 af texten. / NORDENS / FJÄRILAR / AF / Christopher 
Aurivillius. -/ Professor och Intendent vid Naturhistoriska Riks- 
museum / [folgt: ein Bild von Vanessa io L] / MED 900 FÄRGLAGDA 
AFBILDNINGAR / Å / 50 TAFLOR / Stockholm / AKTIEBOLAGET HIERTAS 
BOKFÖRLAG | / För arbetets plan redogöres å omslagets sista sida. / 
letzte Seite enthält Prospekt: (arbetet utgifves i 12 häften a I krona 
50 Öre). / STOCKHOLM, IVAR HAGGSTRÖMS BOKTRYCKERI. 1888. / 

(Anzeige in Ent. Tidskr., 9, N:o 3—4 (Umschlag Pp. [3]). — 

Heft. 2: / Andra häftet, innehållande taflorna 1, 6—38 och sidorna 
IX—XVI och 9—16 af texten. / ... (1889). 

Heft. 3: / Tredje häftet innehållande taflorna 9—12, och sidorna 
XvVI—XXIV och 17—24 af texten. / ... (1889). — 


[542] /WANAMON KIRJOJA N:O I / SUOMEN / PERHOSET / PARAIDEN 
LÄHTEIDEN MUKAAN / SOMMITTELI / I. E. ARO / VARUSTE- 
TETTU 50 TAULULLA, JOISTA 49 VÄRILLISTÄ, SISÄITÄEN 
I900 PERHOSLAJIN KUVAT / SEKÄ / USEALLA VÄRITTÖMÄLLÄ 
KUVALLA TEKSTISSÄ / [Verlagszeichen OTAVA 1890] / HEL- 
SINGISSÄ / KUSTANNUSOSAKEYHTIÖ OTAVA / 

Kehrseite: / HELSINGISSÄ, / SUOMALAISEN KIRJALLI- 
SUUDEN SEURAN KIRJAPAINON OSAKEYHTIÖ, / 1900. / 


4:0; I f£. (Titelbl.), 1 f. (Vorwort), p. [I|—XLVI, p. [1]—290, 50 
Taf. Diese sehr wertvolle finnische Fauna, die alle Bilder aus 
AURIVILLIUS, »Nordens Fjärilar« wiedergibt, kann in gewisser Hin- 
sicht als finniscehe Ubersetzung von »Nordens Fjärilar« gelten. 
Der Verfasser schreibt selbst im Vorworte (finnisch): »Die wichtigste 
Hilfsquelle bei Fertigstellung dieses Schmetterlingwerkes war Prof. 
C. AURIVILLIUS hervorragendes Werk »Nordens fjärilar«4, woraus die 
Genus- und Arttabellen, wie auch Artbeschreibungen den Um- 
ständen angepasst ubersetzt wurden.« — Die tabellarische Zu- 
sammenstellung der Verbreitung der Lep. Arten in Finland (Pp. 
[260]—290) ist hingegen ARrRos Original und verleiht seinem Werke 
einen bestehenden Wert. — 


DI 


5532. 


50. 


58. 


59: 


60. 


(ÖDE 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 17 


1889. 


/ Berättelse i zoologi / vid / K. Vetenskaps-Akademiens 

högtidsdag / den 31 mars 1889 / af / Ch. Aurivillius. / 

Stockholm, / Svenska Dagbladets tryckeri, 1889. / — 
12:0, I £., Pp. [3]-—-T17: > (—- Sep. aus Sv. Dagbl.) 

Ubers: in: Naturen og Mennesket, p. (2?) (1889; Kbhvn.) 
In einem referierenden 'Vortrage iäber den Saisondimorphismus 

werden die merkwärdige Dimorphie von Cercyonis alope, nephele 

und FABRES bahnbrechende Osmiazuchten berährt. 

Chr. Aurivillius, En ny art af slägtet Charexes ÖCHS. 
Insebnitasldskrs, 0, PuslroFjrT(T899)4 (RESUni Ibid: Pp: 

[HO2]: 


Ein neuer Charaxes. 


1890. 
Chr. Aurivillius, Bibliotekariens berättelse. 

In: Ent. Tidskr., 10, p. 242—243 (1889) [1890]. 
Chr. Aurivillius, Om insekternas synförmåga. Referat efter 
F. Plateau. 

Ibid., 10 p. [284/—290 (1889) [1890]. 

Uber das Gesichtsvermögen der Insekten nach PLATEAU. 
Prof. Chr. Aurivillius, Synonymische Bemerkungen zu den 
Pachyrrhynchiden. 

In: BER lkeSskas,t 1 pra MEG): 

Chr. Aurivillius, Svensk entomologisk literatur 1889. Bi- 

hang. Ibid., 11, p. [105]/—107 (1890). 

Chr. Aurivillius, Neue Käfer aus Afrika beschrieben von ... 

Ibid., II, p. 203—206 (1890). 


Es werden vier neue Spez. beschrieben. 


Sitz. E. F., 27.IX. 1890. Erirhinus festuce in Roslagen 
gefunden. (Sitzber. in Ent. Tidskr., 11. p. 210 (1890). — 

Sitz. E. F., 8. III. 1890. ÅA. referiert HOLMGRENS Ich- 
neum. Suec. und berichtet tuber die Biologie von Cynips 
ramuli und C. terminalis und zeigt Arg. aphir. trans ad 
OSSTAMMST NOT (Bat dSkra Trp: 100, IOTE(Keskibid:; 
P- [103]). 


2 — 22407. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Häft. I (1923). 


63. 


64. 


65. 


66. 


07: 


68. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 
I5:,-A£d.oIViscN:O UT: fl GRÖNLANDS INSEKTFAUNA. / I. / 
LEPIDOPTERA, HYMENOPTERA I AF / CHR. AURIVILLIUS. i 
MED 3 TAFLOR. / MEDDELADT DEN 9 JANUARI 1889 GENOM 
G. LINDSTRÖM. / STOCKHOLM, 1890. / KONGL. BOKTRYCKE- 
RIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. / 

8:0; I £., p. [3] —33, 3 Taf.”) (A. EKBLOM delin. & lith. — Central- 
tryckeriet, Stockholm.) 

Anlässlich der Ausbeute der NORDENSKJÖLDS Expedition nach 


Grönland wird die gesammte arktische Lep.-fauna jenes Landes 
behandelt. 


1891. 


[Chr. Aurivillius], Svensk entomologisk literatur 1890. 
In: Ent. Tidskr., 12, p. 77—78 (1891) (Obs. auf letzter 
S. des Umschlags der Name des Verfassers.) 
Bibliogr. schwed. entom. Lit. 1890. 


Chr. A.; Notis: 

Ibidibr20p.EoO0 s(T89T): 

Koleopt.-Fund. 

Chr. Aurivillius, Neue Coleoptera Longicornia. III." 

Ibid:, 12, Pp. 97 106" (mit 6 Fig.) (1891). "(Vel> N:0o:39). 
Resebref från Kandidat Y. Sjöstedt." 

Ibid. 12, p. 161—174 (1891). 

Nur der letzte Abschnitt (p. 174), der Christopher Aurivillius 
unterzeichnet ist, ist von ihm als Nachwort zu dem Reiseberichte 
von SJÖSTEDT verfasst. 

Chr. Aurivillius. Die mit Oxyopisthen THOMSON verwandten, 
afrikanischen Gattungen der Calandriden (medd. 10 juni 
1891 genom G. Lindström.) 

In: Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. förh. 1891, 48, N:06, 
Stockholm. p. 301—371. 

Determination von Calandr. (Col.) ex Gabun. 


Chr. Aurivillius, Verzeichniss einer vom Herrn Fritz Theo- 
rin aus Gabun und dem Gebiete des Camerunflusses 
heimgebrachten Schmetterlingssamlung. 


+) 50 Sep. mit schwarzen, und 50 mit farbigen Tafeln. 


69. 


69 a. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 19 


In: Ent. Tidskr. p. 193—228, [1—36], 3 taf. (A. Ek- 
blom” delin. et uitbhö Gernandts bb. A.B: oLitogr. atd. 
Stockholm.) (1891). 

Nymbph., Lemoniid., Lycen., Papilion., Hesper. (Vgl. N:o 70.) 


(Sitzb. 14.XII. 1890) Vortrag uber »die Bedeutung und 
Entwicklung d. Farbenmusters bei gewissen Noktuiden 
för die Systemat.« (Ent. Tidskr., 12, p. 24, 1891); tber 
LINNÉS Oscinmis frit (ibid. p. 26); (28.II 1891) äber »die Be- 
deutung sekund. Geschlechts-Charakt. d. Lept. fär die 
Systematik« (ibid. p. 94); (Sitzb. 25.II 1891) äber die 
Feigenbefruchtung durch Blast. gross. (ibid., 12, p.107—108); 
(10.X 1890) Vortrag »äber die Mundteile der Insekten«, 
wobei Hem. talp. aus Kamerun vorgewiesen wurde. (ibid., 
T250pE-230, TGOL) 


1892. 
/ Leddjurens synförmåga. / Föredrag 1 zoologi | vid | K. 
Vetenskapsakademiens högtidsdag / den 31 mars 1892 / 
af Chr. Aurivillius. / Stockholm, / Svenska Dagbladets 
tryckeri 1892. / 

[250,0 I 3, Pa [3]—T5: 

(Reimpr.) Chr. Aurivillius, Leddjurens synförmåga, Före- 
drag i Zoologi vid K. Vetenskapsakademiens högtidsdag 
den 31 mars 1892. 

In: Ent. Tidskr., 13, p. 171—180 [p. I—10] (1892). 

Auf Grund der hervorragenden Untersuchungen EXNERS iäber 
das Fazettenauge der Gliedertiere wird deren Gesichtsvermögen 
besprochen. 

Chr. Aurivillius, Verzeichniss einer vom Herrn Fritz Theo- 
rin aus Gabun und dem Gebiet des Camerunflusses heim- 
gebrachten Schmetterlingssammlung. IT". 

In: Ent. Tidskr., 13, p. 181—200 [p. 37—561] (3 Fig.) 

(1892). 

Fortsetzung von N:o 68; Heterocera: Sphing. Agarist., Syntomtid., 
Arctiid., Hyps., Lithos., Nyctem., Orgytid., Notodont., Saturn., Lastio- 
camp., Limac., sowie einige Spinnerarten aus SJÖSTEDTS Ausbeute. 
(Vgl. N:o 68.) i 


ST 
NN 


RS | 
(ES 


NN 
(GC 
(er 


743. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Chr. Aurivillius, Svensk entomologisk litteratur 1891. 
Ibid., 13, p. 282—284 (1892). 
Schwed. Entom. Bibliogr. v. Jahre 1891. 
Christopher Aurivillius, Eine neue palearktische Eulen- 
gattung. 
Ibid., 13, p. 285—2806 (1892). 
(Lasionycta AUR.) — 
Chr. Aurivillius, Om slökornflugan (Oscinis frit L.). Ett 
gif-akt till Sveriges kornodlare. 
In: Kongl. Lantbruks-Akad. Handl. och tidskr. 13, p. 
168—179 (Stockholm, 1892). 


. (Nachdruck): Chr. Aurivillius", Om slökornflugan (Oscinis 


frit L.). Ett gif-akt till Sveriges kornodlare. 
IN: Ent: IIdSkri. 13, P:200--223 (1892)... (Der Text der 
Seite p. 223—224 ist Original!) 


. (Reimpr.) in Upps. i prakt. entom., 2, p. 57—72 (1892). — 


An LINNÉsSs Abhandlung »die taube Gerste« 1750, anknäpfend, 
wird eine genaue Biologie dieser schädlichen Fliege gegeben und 
dabei Linnés Angaben öber den grossen Schaden dieses Gersten- 
schädlings bestätigt. (Vgl. Sitzber. Ent. Tidskr., 12, Pp. 94 (1891).) 
/ COLLECTION D'INSECTS / FORMÉE DANS L'INDO-CHINE / PAR 
M. PAVIE / CONSUL DE FRANCE AU CAMBOGDE / (Suite) (1) / 
COLÉOPTERES / CURCULIONIDES / CURCULIONES, / PAR / 
M.;: CHR. -AURIVILLIUS / PROFESSEUR AU MUSÉE D' HISTOIRE 
NATURELLE DE STOCKHOLM. / 

4:0; (Text folgt unmittelbar) p. [205]—224 (2 Fig.) Sep. aus 
Nuov. arch. d. Mus. d'hist. nat. Paris, 3 (3), (1892). — 


[1904] 


| Famille des CURCULIONIDES, / PAR M. CHR. AURIVILLIUS' / 
Sécrétaire perpétuel de P'Académie royale des Sciences de 
Stockholm. / . 


4:0 (Text folgt unmittelbar), I £. (bla.), p. [T]—18, I f. (bla.). — 
Nachdruck von' N:o 74 mit Auslassung der Figg., aber Zusatze 
aufierster Seite: 

Sep. aus: Miss. Pavie Ind.-chin., 1879—1895 [S. 2] Ét. div., 3. 
Rech. s. I'hist. nat. d. I'Indo-chiné orient., Paris; ps 110=—127/(1904). 


FO: 


79: 


80. 


81. 


82. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. = 2 


(STEZK BARS VA SEG 025) FALSE Berispiel "von farbiger 
Anpassung wird Lith. nigrocrist. (Col.) vorgezeigt. (Ent. 
iIKidskr:;! 1513-208 (T892). 


1893. 


Chr. Aurivillius. Ein Wunderbock. 

INSE RES HOSkr:> FN p-T207 HjE(TS05): 

Eine »neue«, auf Grund falsch zusammengeleimter Extremitäten 
aufgestellte Species wird von Prof. AUR. demaskiert. 

Chr. Aurivillius, Synonymische Bemerkungen. 

Ibid., 14, p. 130 [4], (1893). — 

Chr. Aurivillius, Verzeichniss der von den Herren C. Lum- 
holtz und C. Fristedt im nördlichen Oueensland gesammelten 
Cerambyciden. 

Tbid:5ir4) ps 153-100: [F—=T7] (388) (893). 

Chr. Aurivillius, Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Longicornia. 4". 

Ibid., 14, p. 177—186, [25—34]. (6 Fig.) (1893). 

Fortsetzung von N:o 34. 

Chr. Aurivillius, Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika. 

Ibid., 14, p. 199—214 [I—106] (1893). — 

Nymbh., Saturn., Jamid., Lasioc. (Vgl. N:o 94, 110, 114, 119, 
T3E AE: I52:0 OÖR(1OA:) 

Chr. Aurivillius, Svensk entomologisk litteratur 1892; (+ Bi- 
hang). 

Ibid., 14, p. 215—217; [I1—3], (1893). 

Bibliog. schwed. entom. Lit. 1892. 

Chr. Aurivillius, Litteratur. 

Ibid., 14, p. 218—220 [—1], (1893). 

Referat uber RöHLs, Palaearkt. Grosschmett. (Vgl.p.24, N:o 81a.) 
[Chr. Aurivillius], Gåfvor till entomologiska föreningens 
bibliotek under åren 1890—1892. 

Ibid., 14,p. 220—224 [1—5], 248 [6] (1893). (Der Name 
des Verfassers auf letzter Seite des Umschlags Heft. 4.) — 


Vereinsbibliothek. 


N 
NN 


84. 


86. 


88. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Chr. Aurivillius, Beiträge zur Kenntniss der Insektenfauna 
von Kamerun. 2. Tagfalter. 

Ibid., 14, p. 257—292 [1—36] (8 Textfig.) 4 Taf. (3—06) 
(A. Ekblom delin. et sculp.) (1893). 

Sjöstedts Ausbeute; Nymphalide. (Vgl. N:o 89, 96, 96a, 104.) 


(Sitz. 11.III. 1893) äber den Seidenspinner Bor. mada- 
gascar., wobei Gonom. Sjöstedti AUR. vorgewiesen wurde. 
(Sitz.b. in Ent. Tidskr., 14, p. 188—189 (1893); (30.1X. 1893) 
öber die Lebensgewohnheiten einer Honigwespe. (ibid., 14 
p- 294 (1893). 


1894. 


Chr. Aurivillius, Neue Spinner aus Asien beschrieben 
VOR rt 
In: Ent. Tidskr., 15, p. 169—177 [1—9] (9 Fig.) (1894). — 
Chalcostide, Hypside, Lithosvid., Lymantr., Janide, Limacod., 
Drepanul. 


Chr. Aurivillius, Eine neue Lasiocampide aus Afrika ber 
schrieben von ... ; 

Ibid., 15, p. 177—178 [9—10] (1894). 

(Oplometa AUR.) 
Professor Dr. Chr. Aurivillius. Die palaearktischen Gat- 
tungen der Lasiocampiden, Striphopterygiden und Mega- 
lopygiden. . Bearbeitet von .. 

In: Deutsch. Ent. Zeitschr. »Iris«, Bd. VII, p. [T21]—192, 
2.Tat. (Taft ITIL IV): —(P: Press, lith) (1804)4e- 


Eine gräöndliche Revision der oben erwähnten Gattungen. 


Gåfvor till Entomologiska föreningens bibliothek 1890— 
1892." (gez. Chr. Aurivillius). 

In: Ent. Tidskr., 15, p. 190 [I], 199—200, [9—[10]], 327 
—328 [8—09], (1894). 
/ SVENSKA FÅGLARNA / EN FICKBOK FÖR UNGA ZOOLOGER 
OCH JÄGARE / MED TRÄSNITT I TEXTEN / AF / CHR. ÅURI- 
VILLIUS / (Verlagszeichen: P. A. N. & S. im Monogramm) 
/ STOCKHOLM / P. A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG. 


89. 


90. 


91. 


93: 


94: 


95: 


96. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 23 


8:o, I f. (Innenseite: / Stockholm 1894 / Kungl. Boktryckeriet. 
P. A. Norstedt & Söner / 1 £. (Vorwort unterz. Christopher Auri- 
villius); p. 1—217 (1) 64 Textfig. Originalleinbd.: / CHR. AURIVILLIUS 
/ SVENSKA FÅGLARNA / (Verlagsmonogramm) / Pris 2 kr. 25 öre / 
P. A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG /. 

Eine Umarbeitung von A. E. HOLMGRENS Excursionsfauna 
(Vögel). 

Chr. Aurivillius, Beiträge zur Kenntniss der Insektenfauna 
Von Kamerun." 2. 

In: Ent. Tidskr., 15, p. 273—314 [p. 37—781], 4 Textf. 

3 T. (A. Ekblom delin. et sculp.) (1894) (Nymphal.) (Vgl. 


N:o 83). 

18935. 

Chr. Aurivillius, Donation till föreningens bibliotf(!)k af 

framlidne Professor O. Th. Sandahl. 

In: Ent. Tidskr., 16, p. 69—72 [1—4] (1895). 
Verzeichnis der von | SANDAHL geschenkten Bächer. 

Chr. Aurivillius, Svensk entomologisk litteratur 1893. 
ibid., 16, p. 86—88 (1—[3]) (1895). | 
Bibliogr. äber schwed. entom. Literatur 1893. 

Christopher Aurivillius, ft Hans Daniel Wallengren.” 

Ibid., 16, p. 97—110 [1—14], (mit Porträt) (1895). 
Nekrolog sowie Bibliogr. uber H. D. J. WALLENGREN. 

Chr. Aurivillius, Neue Acreiden aus dem Congo-Gebiete 

beschrieben. von ... 

Ibid., 16, p. I1II—112 [1—2] (1895). 
Acreiden aus dem Brässeler Museum. 

Chr. Aurivillius, Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika. 2. 
Ibid., 16, p. 1I13—120, [17—14], 2 fig. (1895). (Vgl. 79.) 
(Satyrine, Lasiocampide, Saturnide.) 

Chr. Aurivillius, Svensk entomologisk litteratur 1894. 
Ibid., 16, p. 125—127 [1—3], (1895). — 

Bibliogr. äber schwed. eht. Lit. v. J. 1894. 
Chr. Aurivillius, Beiträge zur Kenntniss der Insektenfauna 
von Kamerun. 2. Tagfalter (3). 


24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Ibid., p. 16,195—220 [79—104] (3 fig.), I Taf. (A. Ek- 
blom del., sculp.) (1895). 
(Libytheide, Lemoniide, Lycaenide.).(Vgl. 83.) 
96a. Ibid., p. 255—2068, [105—118], I Taf. (A. Ekblom del., 
sculp.) (1895). 
(Pieride, Papilionide.) (Vgl. N:o 83.) 
97. Chr. Aurivillius, Diagnosen neuer Tagfalter aus Africa. 
In: Ent. Nachr., 21, N:o 23, 24, p. 379—382; (Sep. mit 
Aufschrift: »Entomologische Nachrichten, herausge- 
geben von Dr. Fr. Karsch«e / (Betflin, R- Emmedländer 
& Sohn). / Jahrgang XNXI (1895), N:o 23 und 24, Seite 379 
—384; p. [379]—382, letzte p.: Bernburg, Otto Dornbläth.) 
Sitz. E. F. (14.XII. 1894) wird Professor AURIVILLIUS, 
der Pbisherige Sekretär, «zum » Vorsitzenden i dessEnt. E. 
gewählt (Ent.,fidsks:, 16;aP=-77+- 1895): Sitz.a(169LL: 1805) 
zeigt der Vorsitzende zwei Lep.-puppen mit Affengesichtern 
vor (ibid., p. 83); (i4.XII) äber den Schaden der Nematoden 
auf Gerste und Weizen. (ibid., 17, P. 70 (1896): 


1896. 
98. Chr. Aurivillius, Ueber die Veränderlichkeit von zwei afri- 
kanischen Papilio-Arten. 
In: Ent. Tidskr., Vol. 17, p. 71—74, [1—4], 4 Textfig. 
(1896). 
Pap. ucalegonides, carched. 
8ra. . Chr. Aurivillius; Räöhl, F., Die pal. Gross. Schmett.etc. I. 
Ibid., 17, P-.74 [4] (1896) (Unter: Litteratur). 
(Referat.)" (Mgl N:o 815) 
99. Chr. Aurivillius, Inköp av böcker för entomologiska före- 
ningen å auktionen efter K. Fr. Thedenius. 
Ibid., 17, p. 79—380 [1—2] (1896). 
Ankauf ent. Literatur. 
100. Chr. Aurivillius, Diagnosen neuer Lepidopteren aus dem 
Congo-Gebiete. (Mitgetheilt den 10. Juni 1896). 


FOTS 


H 
Oo 
[O5 


104. 


105. 


106. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 25 


In: Öfvers. af Kongl. Vetenskaps-Akadem. förhandl., 
Bd 53, N:o 6, 1896. Stockholm, p. 431—436 (1896.) 

Nymphal. 

Chr. Aurivillius, Gåfvor till föreningens bibliotek. 

In: Ent. Tidskr., 17 ,p. 142—144 [1—[3]], (1896). 

Geschenke fär die Vereinsbibl. 

G. Mayr und Chr. Aurivilliust; Anhang. Besehreibung der 
von Dr. Y. Sjöstedt heimgebrachten Ameisennester. 

Ibid., 17, p. 253—255, 2 t. (A. Ekblom del., lith. Central- 
tryckeriet, Stockholm.) (1896) 

[Chr. Aurivillius], Svensk entomologisk litteratur 1895. 

Ibid., 17; p. 267—269 [1—3] (Name auf dem Titel der 
Kolonne) p. 269 (1896). 

Bibliogr. uber schwed. ent. Lit. v. J. 1895. 

Chr. Aurivillius, Beiträge zur Kenntniss der Insekten- 
fauna von Kamerun. 2. Tagfalter (5). 
Ibid., 17, p. 2709—292 [I1I9—132), (15 Figg.) (1896). 
(Hesperide.) (Vgl. N:o 83.) 
Chr. Aurivillius, + Johan Alfred Wiström. 

Ibid., 17, p. 203—297 [1—1[5]] (mit Porträt) (1896). 

Nekrolog (Vergl. N:o TI). 

/ UEBER / ZWISCHENFORMEN / ZWISCHEN / SOCIALEN UND 
SOLITÄREN BIENEN / VON / CHR. AURIVILLIUS / DR. PHIL. / 
/ PROFESSOR / NATURHISTORISCHES REICHSMUSEUM ZU 
STOCKHOLM. / 

4:0 (Sep. aus: Zool. studier, Festskrift W. LILJEBORG tiliegn., 
Upsala, 1896), — 1 f. (Titelbl.), Pp. [691—77- 

Nachdem eine Zusammenfassung der WEISSMANNSchen Stel- 
lung zur Theorie der Vererbung der erworbenen FEigenschaften 
gegeben wurde, wird die Biologie der Nestwache seitens der 
Pförtnerbiene Halictus longulus SMITH auf Grund eigener Beo- 


bachtungen in Kronstadt (Siebenbärgen) geschildert. Dieser Be- 
fund wird zu FABRES und VERHOEFFS Forschungen iäber dasselbe 


Genus in gewisse Beziehungen gestellt. 


1 »Da die grösseren Nester nicht ohne Gefahr versandt werden konnten, 


musste ich die Beschreibung derselben iibernehmen. Die schön gelungenen 


Abbildungen des Herrn Artisten EKBLOM machen indessen eine ausfihrlichere 
Beschreibung iberfliissig. Chr. A.« [Von den vier Beschreibungen der Nester 


sind drei jedesmal mit Chr. A. unterzeichnet. F. B.] 


26 


107. 


108. 


109. 


ITO: 


TIL: 


II. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


(Sitz. 29.II. 1896) Fliegenlarven als Endoparasiten des 
Menschen (Ent. Tidskr., 17, p. 300 (1896); (Sitz: 26.1X.) 
Ulmenzweige mit Schildläusen Gossyp. ulna. 

Ibid; :z7;:P=:300-1(1896)- 


1897. 

Chr. Aurivillius, Neue Nymphaliden aus dem Congogebiete. 

In: Öfvers. af K. Vetensk.-Akad. förh., Bd. 54, 1897, 
N:o 5, Stockholm, p. 279—286 (3 Textfig.) (mitgetheilt 
den: 12. Mar 1897): 
Chr.; A.;;Eitteratur. 

In:tEnt; skidskr. (5185 Pasdrrio=(m007).: 

Referat äber E. REUTERS Arbeit äber Rhop. Palp. 


1898. 
Chr. Aurivillius, Bemerkungen zu den von J. Chr. Fa- 
bricius aus dänischen Sammlungen beschriebenen Le- 
pidopteren. 
Ibid., 18, p. 139—174, [1—36] (1897) [1898]. 


Revision der FABRICIUSschen Typen. 


Chr. Aurivillius, Diagnosen neuer Lepidoptern aus 
Afrika 3". 
Ibid., 18, p. 213—222 [p. 25—34] (3 Textfig.) [1897] 
[1898]. 
Nymbphalide, Lycenide, Heterocera. (Vgl. N:o 79.) 
Neue oder wenig bekannte Coleoptera Longicornia 35". 
Mit einer Tafel. (Der Name auf dem Titel der Kolonnen.) 
Ibid., 18, p. 241—248, [p. 35—1[42]], I taf. (A. Ekblom 
del. et lith., Centraltryckeriet, Stockholm.) <(1898.) 
(Vgl. N:o 34). 
Chr. Aurivillius, En ny svensk äggparasit beskrifven af 
.... Härtulötafllan. 5. 
Ibid., 18, p. 249—256, [1—8], I t. (A. Ekblom del. et 
lith., Centraltryckeriet, Stockholm.) (1897) [1898]. 


Uber den neuen FEierparasiten Oophtora semblidis AUR. (= 
Trichogramma evanescens). 


TS. 


114. 


116. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 27 


Chr. Aurivillius, Hvad menade Linné med Papilio Hyale? 
mt Bit. Tidskrö Öd po Ok 04v I 41 (TES) 
Revision der Synonymie von Papilio hyale IL. 

Chr. Aurivillius, Diagnosen neuer Lepidopteren aus 

Ja upa Ala 
Ibid., 19, Pp. 177—186 [p. 35—44] 4 figg. (1898). 
(Nymphal., Lycaen., Pieride, Saturn., Syntomide.) (Vgl. N:o 79). 


Size NER F20-LVÄITS0 7 INeferatmuber:, ElUBBARDS 
Schwammkultur der. Käfer. (Ent. Tidskr., 18,, Pp. I2T 
(1897) [1898]); (25.IX.) Vortrag äber die Lebensgewohn- 
heiten gewisser Raubwespen (ibid., 18, p. 257—258), uber 
den Nutzen von Chlorops Iineata (ibid.,); 14.XII. Vor- 
zeigung eines myrmicophanen Bockkäfers aus New Hol- 
lane. 6 (IDid TIS Pp... 202): 


1899. 


/ SYSTEMATISCHES VERZEICHNISS / DER / TAGFALTER / 
DER / ETHIOPISCHEN REGION / VON / CHR. AURIVILLIUS / 
STOCKHOLM I KUNGL. BOKTRYCKERIET. PEEASEENORSTEDT 
& SÖNER / 1899. / ; 

Klein 8:0, 1 £., p. [3]—32 (ohne Umschlag). — Nur Namenregister. 
/ KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR 
Bandet 31. N:o 5. / RHOPALOCERA ZETHIOPICA / DIE TAG- 
FALTER DES /ETHIOPISCHEN . FAUNENGEBIETES / EINE 
SYSTEMATISCH-GEOGRAPHISCHE STUDIE / VON / CHR. AURI- 
VILLIUS / MIT Ö TAFELN / DER KÖNIGL. AKADEMIE dER 
WISSENSCHAFTEN VORGELEGT DEN 8. JUNI 1898 / STOCK- 
HOLM 1898 / KUNGL: BOKTRYCKERIET P. A. NORSTEDT & 
SÖNER / 

4:0; I £., p. [3)/—561 (»Der Druck wurde Ende April 1899 abge- 
schlossen«w(P- 501)),7 I. (e&tpl tapir 4;riig:e Taf (colN(ESEK- 
BLOM pinx., G. THOLANDER lith., W. SCHLACHTER, Stockholm.) 

Diese grundlegende Arbeit äber die afrikan. Rhopalozeren wurde 
auch auf Bätten in 28 Sep. abgezogen; p. 11—21 Bibliographie 
uber afrik. Rhopal. ; 

Vgl. Ref. von J. RÖBER in: Ent. Tidskr., 21, p. 257—263 (1900) 
[1911]. 


I1I8. 


TTO: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Uber die Linnéischen Insektentypen in Upsala. /Fvön 
Prof. Chr. Aurivillius. 

In: Insekten-Börse, Vol. XVI, N:o 24, Pp. 142 1899. 

Separat: p. [1)—2, / (Sonder-Abrduck aus dem XVI. Jahrgang 
(1899) / der »Insekten-Börse«. / (Verlag von Frankenstein & Wagner, 
Leipzig); p. 2 unterzeichnet: Druck von Frankenstein & Wagner 
in Leipzig. 

Eine kurze Richtigstellung der FRUHSTORFERSchen Beschreibung 

der Typensammlung, die seinerzeit kritisch von AURIVILLIUS (Vide 
N:o 11) revidiert wurde. 
AURIVILLIUS. (C)) in [JO HARTLEY DURRANT|, SIR Ch Hö 
HAMPSON, Appendix A. Nomenclature of Lepidoptera 
COTTesSpOnldenee. «== (C:0, Pp. 202; 20 Drr204 S25p. 2005 
39, P. 205; 48, -P. 207; 59, P- 301—302;. 69, P. 305; 81, 
Pp. 312—314; 93, Pp. 318; 102, Pp. 321— 322; II3, Pp. 325; 
123, P: 327; 135, P- 320; 140, Pp. 331; 148, P. 335; 102, P. 
330; 107; Pr. 341) 

In? Proc. IV int. Coner. Zool. Cambridge, p. 273—342, 
1899. — 

Gutachten in Nomenklaturfragen. 

Sitz. 25.11. 1899. Vortrag öber die ethiop. Tagfalter- 
fauna. (Ent. Tidskr., 20, p. 210 (1899) [1900]. 


1900. 


Christopher Aurivillius, Diagnosen neuer Lepidopteren aus 
Afrika 5. 

In: Ent. Tidskr., 20, p. 233—25358 [p. 45—70] 9 Fig. 
(1899) [1900]. 

Avctudae, Syntomiidae, Lastocampidae, Saturn., Zygaen., Lima- 
codid., Chrysopolomide. (Vgl. N:o 79.) 
Chr. Aurivillius, Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Longicornia 6". . 

Ibid., 20, p. 259—2653 [p. 51—57], 5 fig. (1899) [1900]. 
Chr. Aurivillius, Om parasiterna hos Lymantria monacha L- 

Ibid., 20, p. 279—281 [p. 1I—L[3]] (1899) [1900]. 


Uber die Parasiten der Nonne. 


122. 


23 


24. 


126. 


126a. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 29 


Chr. Aurivillius, Verzeichniss der von Dr. F. Meinert im 
Jahre 1891" in Venezuela gesammelten Cerambyciden 
(Mitgeteilt am 11. April 1900). 

In: Öfvers. af K. Vet.-Akad. förhandl. Bd. 57, N:o 4, 
Stockholm, p. 409—421, I fig. (1900) 
I. H. Wermelin, Chr. Aurivillius, G. Ramstedt, Berättelse 
om nunnehärjningen i Södermanland och Östergötland 
under år 1899 samt om åtgärderna för insektens bekäm- 
pande. 

In: Ent. Tidskr., 21, p. 97—111 [p. I—[I5]] (1900). 

Bericht äber den Nonneschaden und die Bekämpfung der Nonne. 


Chr. Aurivillius, Verzeichniss einer von den Herren Mis- 
sionären E. Laman und W. Sjöholm bei Mukingbungu 
am unteren Congo zusammengebrachten Schmetterlings- 
sammlung. (Mitg. 14. Nov. 1900.) 

In: Öfvers. af K. Vet.-Akad. förh., 1900, Vol: 57, N:o 
9, P- I039—1058- (1900). 
—  Lepidoptera och Coleoptera insamlade under pro- 


"fessor A. G. Nathorst's arktiska expeditioner 1898 och 


1899, under den svenska expeditionen till Beeren Eiland 
1899 och under Konservator S. Kolthoff's expedition till 
Grönland 1900 (Medd. 12 Dec. 1900). — 

Ibid., N:o 10, p. I135—1144 . (1900). 


1901. 


Chr. . Aurivillius, Svensk Insektfauna. . 2... Andra ord- 
ningen. Rätvingar. Orthoptera. 

NER AED GT ITGSET 420150 P30230 525 IDA 22], TA, FeXE 
fig. (1900) [1901]. 

[Sep.]: / SVENSK INSEKTFAUNA / UTGIFVEN / AF / EN- 
TOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM / 2 / RÄTVINGAR. 
ORTHOPTERA / AF / CHR. AURIVILLIUS / STOCKHOLM / 
IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI / 1901 /. 

S:Orr IE Pp: 230 [= T]=22 (r4 Textte). fUmschlag gleich; 
letzte Seite | Pris 50 öre. /] 

Die zweite Auflage trägt einen gleichen Titel mit folgender 


Änderung: ... | UTGIVEN | AV / 


LEAD 


. Nach dem Autornamen folgt: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


/ ANDRA UPPLAGAN / (Verlagszeichen: eine Ameise in einem Ringe 
mit der Inschrift: Entomologiska föreningen Stockholm.) / UPP- 
SALA 1918 / ALMQUIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. / 

8:0; I £., p. [T]—25 (14 Textfig.). [Umschlag gleich; letzte Seite: 
/ Pris: I kr. / (För föreningsmedlemmar 75 öre.) /.] 

Ein Bestimmungsbuch der schwed. Orthoptera. 
Die zweite Auflage hat eine moderne Nomenklatur eingefäöhrt. 


Chr. Aurivillius, Anmärkningar rörande några svenska 
anthomvyider. 

In: Ent. Tidskr., 21, p. 255—256, [1—2] (1900) [1901.] 

Referat öber STEINS Bestimmung der Anthomyiden des Reichs- 
museums. 
[Aurivillius,] En för Sverige ny trollslända. 

Ibid., 21, p. 264 (Autornamen auf letzter p. des Um- 
schlags). 

LTibelulla caudalis CHARP. in Schweden. 
/ Insekternas själslif. / Föredrag / vid K. Vetenskapsaka- 
demiens högtidsdag den 20 mars 1901 / af / Prof. Chr. 
Aurivillius. / STOCKHOLM 1901. / STOCKHOLMS DAGBLADS 
TRYCKERI. 

16:0; I f., p. [3/—23.; Sep: aus Stockh. Dagbl. 

An der Hand von Beispielen aus dem Insektenreiche wie Bol- 
boceras gallicum, Eriogaster lanestris (larva), Lionotus pubescens, 


u. s. w. wird nach den Untersuchungen von FABRE, WASSMANN 
das Sinnesvermögen der Insekten in einem Vortrage besprochen. 


/ BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 
27. Afd. IV., N:o 7. / ON THE ETHIOPIAN GENERA / OF 
THE FAMILY / STRIPHNOPTERYGIDAE / BY / CHR. AURI- 
VILLIUS / WITH 5 PLATES::/ COMMUNICATED. TOV THE /R: 
SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES MAY 8TH 1901 / STOCK- 
HOLM / KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A NORSTEDT & SÖNER / 
IG9OI: |: 

If, Po (31-33, 22 Fig.,5 tav. (AY EKSBrom del Hith.. G. 
THOLANDER, Stockholm.) 
Chr. Aurivillius, Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika. 

Im: Ent. Tidskr., 22, pr: I13—728 [7É—86],: 13 fig. 
(1901). 

Nymbphal., Lycen., Sphing., Stviphnopter., Notodont., Agarist., Chal- 
costiid., Saturn., Lasioc., Chrysopolom., Hollandiide. (Vgl. N:o 79). 


32. 


RE 


T34- 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 3 


1902. 


Chr. Aurivillius, Litteratur. 
Ibid., 22 p., 249—232, [1—4] (1901) [1902]. 

Referat uber STAUDINGER & "REBEL, Cat. Lep. pal., p. 251 
(Nota 2) wird der neue Name Amurilla AUR. vorgeschlagen. 


Chr. Aurivillius, Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna 
von Kamerun N:o 11. Lepidoptera Heterocera. 
Ibid: 28,.P 2798-2881 P4 50] 3 af muii(kol) (AA: 
Ekblom pinx., kromotypi J. Cederquist.)] 838 Textfig. 
20 (ANEkblom, del etisceulp)) i(1902)5 "(MeEN:o: 143): 
Chr. Aurivillius, Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Longicornia 7". 

Ibid., 23, p. 207—224 [P. I (= 59)—76], 9 Fig. (1902). | 


1903. 


135. / Lepidoptera / of the Swedish Zoological Expedition to 


1363. 


136. 


137. 


Egypt / and the White Nile / by / Chr. Aurivillius / of 
Stockholm. With 3 figures. /. 
8:o; Text folgt unmittelbar, p. [1]—9; 3 Textfig. (1903). 
Umschlag: / Results / of / The Swedish Zoological Expedition / 
to / Egypt and the White Nile 1901 / under the Direction | of / 
L. A. Jägerskiöld / N:o 8 / Lepidoptera / of the Swedish Zoological 
Expedition to Egypt / and the White Nile / by / Chr. Aurivillius 
| of Stockholm /. — (Letzte Seite): / Upsala 1903 / Upsala Nya 
Tidnings Aktiebolag. / 
CHE Aumvillius, Litteratur. 
IDEN IN dSKiSt AND 725 TOS) 
Referat uber TuTT, Brit. Lep. 1—3. (Vgl. N:o 136 b, p. 33-) 


Chr. Aurivillius, Zwei neue afrikanische Heteroceren 
beschrieben von ... 

Nörd AP TOO(TO05): 
[Chr. Aurivillius] Svensk Insektfauna. 13. Trettonde 
ordningen. Steklar, Hymenoptera. 

Ibid., Pp. [[129]=218 [p. 1—90] 24 Textfig. (1903). 
(Autornamen auf Titelkolonnen!) 


NN 


[SS 


139. 


140. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Sep.: / SVENSK INSEKTFAUNA / UTGIFVEN:/ AF / ENTO- 
MOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM / 13 / STEKLAR. 
HYMENOPTERA. / I. GADDSTEKLAR. ACULEATA. / FÖRSTA 
FAMILJEN / BIN. APIDE / AF / CHR. AURIVILLIUS / STOCK- 
HOLM / IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI / 1903 /. 

8:0; I f£., p. [1]—90 (24 Textfig.). (Umschlag gleich; letzte Seite: 

[ETISK Kr: Jä) Bestimmungswerk der Aculeata (Hymn). 

Chr. Aurivillius, Verzeichnis einer Schmetterlingssamm- 
lung aus dem Katanga-Gebiete im sädwestlichen Theile 
des Congostaates. Mit 6 Textfig. Mitgeth. 10. Juni 1903. 

In: Ark. f:ZooL, Bd 1 N:o 12, p: [245-254 (6 Fig.) 

(Tryckt '5..5ept.1:1903)s 


(Sep.: (Umschl.):;/ SÄRTRYCK UR / ARKIV FÖR ZOOLOGI / UTGIFVET 
AF / K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN / BAND I. / VERZEICHNIS / 
EINER / SCHMETTERLINGSSAMMLUNG AUS DEM KATANGA-GEBIETE / 
IM SUDWESTLICHEN THEILE DES CONGOSTAATES / VON / CHR. AU- 
RIVILLIUS / MIT Ö TEXTFIGUREN / STOCKHOLM / KUNGL. BOKTRYC- 
KERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER / 1903 /) — 

Bearbeit. der Ausbeute von QUESTIAUX (Katanga-Exped.). (Lep.) 
Chr. Aurivillius, Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna 
von. Kamerun. N:o 21. Cerambyciden. 

In: Ent: "Fidskr., "240 pi 250-262 [P- TA) T20Rgt 
(1903). 

Verzeichnis aller Cerambyciden aus Kamerun des Stockh. 
Reichsmuseums. 

Chr. Aurivillius, Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Longicornia. 8. Mit 8 Textfiguren. Mitgeteilt am 14. 
Oktober 1903. 

In: Arkiv. f. Zool., 1, p. [77—92], [313/—328, 8 Fig. 
(1903). 

Sep. (Umschl.): (Kopf wie N:o 138) / NEUE ODER WENIG 
BEKANNTE / COLEOPTERA LONGICORNIA / VON / CHR. AURI- 
VILLIUS / 8 / MIT 8 TEXTFIGUREN / STOCKHOLM / P. A. NOR- 


STEDT & SÖNER / BERLIN — LONDON —- PARIS / R. FRIED- 
LÄNDER & SOHN — WILLIAM WESLEY & SON —- PAUL 
KLINCKSIECK / II CARLSTRASSE — 28 Essex STREET, 
STRAND — 3 RUE CORNEILLE / 1903 /. ' (Vgl. N:o 35.) 


(p.,s328: Tryckt dem 27,november: 1903). 


141. 


136 b. 


143 


144. 


145. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA, 33 


1904. 
Chr. Aurivillius, Diagnosen neuer Lepidopteren aus 
Afrika 7: 

In: Ent. Tidskr. 25, p. 92—96, 4 fig. (1904). 

Wegen Curculionides Vegl. p. 

Nymphalidae.  (Vgl. N:o 79.) 

Chr. Aurivillius, Cerambyciden aus Bolivien und Argen- 
tina. Gesammelt von Freiherrn Erland Nordenskiöld. 
Bestimmt und beschrieben von .. 

In: Ent. Tidskr., 25, p. 205—208, I fig. (1904). 

Chr: Aurivillius. Litteratur. 

Ibid., 25, p. 239—240 (1904). 

Referat äber TuTtT, Brit. Lep. (4). (Vgl. N:o 136 a.) 

Chr. Aurivillius, Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna 
von Kamerun. N:o 11, Lepidoptera Heterocera. 2". Mit 
einer Tafel. Vorgelegt am 8. Juni 1904. 

In: Arkiv för Zoologi, Vol. 2, N:o 4, p. [T]|-—68, I tab. col. 

(ANSE KBROMS pin3e )E CEDEROVIST fepr. 0: tf) (ryckt 
AES Hdecker0 04.) 

Sep. (Umschl.): / ARKIV FÖR ZOOLOGI / UTGIFVET AF / K. 
SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIEN / Band 2. N:o 4. / BEI- 
TRÄGE ZUR KENNTNIS DER INSEKTENFAUNA VON KAME- 
RUN / N:o 11 / LEPIDOPTERA HETEROCERA / VON / CHR. 
AURIVILLIUS / 2 / MIT EINER TAFEL / (Verleger wie N:o 
140) / 1904 /; (Vgl. N:o 133). 

Chr. Aurivillius, Eine interessante Papilio-Art aus Afrika. 

Beschrieben von ... 

In: Insekten-Börse, XXI, N:o 46, Pp. 303 (1904). 

(Sep: / Sonder-Abdruck aus dem XXI. Jahrgang (1904) / der 

»Insekten-Börse«t. / (Verlag von Frankenstein & Wagner, Leipzig.) 
| Text folgt unmittelbar. 38:0; p. [1]|—2 (Druck von Frankenstein 
& Wagner (Leipzig). Beschreibung v. P. Schultzei AUR. 
Chr. Aurivillius, Svensk Insektfauna 13. Steklar. Hymen- 
optera. I. Gaddsteklar. Aculeata. Andra familjen. 
Rofsteklar. Sphegide af .:. 

In: Ent. Tidskr., 25, p. [241]-—300, 36 Textfig. (1904). 

[Sep.:] SVENSK INSEKTFAUNA / UTGIFVEN / AF / ENTO- 


3 — 22407. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Hält. 1 (1933). 


148. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


MOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM / 13 / STEKLAR. 
HYMENOPTERA. / I. GADDSTEKLAR. ACULEATA. / ANDRA 
FAMILJEN / ROFSTEKLAR. SPHEGIDE / AF / CHR. AURI- 
VILLIUS / STOCKHOLM / AKTIEBOLAGET NORDISKA BOK- -: 
TRYCKERIET: |: IOOA/ 

8:0o; I f., p. [91]—150 (36 Textfig.). (Umschlag gleich; letzte 
Seite; / ,Pris:i,7s) öre ,|/). 

Bestimmungswerk der schwed. Sphegide. 
Professor Christopher Aurivillius, XXV. New Species 
of African Striphnopterygidae, Notodontide and Chryso- 
polomide in the British Museum, described by 
Hon. F. E>Sy FF: Mid,S.,oetc. Read, October;5th, 1904.] 

In. Transact. Ent. Soc. London, p. (695)—700, 1 kol. 
Taf. (Horace Knight del., Andre & Sleigh Ltd.) (1904). 

Sep.: (Umschlag): / PROFESSOR CHRISTOPHER AURIVIL- 
TLIUSn./-Elon. BET SSE MZ 5, CCC: DESERIPTIONSKOR 
NEW SPECIES OF AFRICAN / STRIPHNOPTERYGIDA, NOTO- 
DONTIDE / AND CHRYSOPOLOMIDZE IN: THE BRITISH / 
MUSEUM. / [From the TRANSACTIONS OF THE ENTOMOL- 
OGICAL SOCIETY OF LONDON, / December, 23rd, 1904.] / 


[Chr. Aur.] Minnesvården öfver A. F. Regnell. - Med I 
tafla. 

In: Vetenskaps-Akademiens Årsbok 1904, p. [T61]—173, 
2 fyllt (1004): 

Zur Enthälllung eines Gedenksteins in Caldas (S. Amerika). 


190535. 


Chr. Aurivillius, XVIII. New African Lasiocampide in 
the, British Museum. By «> Hon: EXESSKESMIMNISS 
etc. [Read June 7th, 1905-] 
In: Trans. Ent. Soc. London, 1905; p: (313)—326, I 
col. tab. H.: Knight, del. Andre & Sleigh, Ltd. (1905). 
Sepku(Umsehlag)//”CHRSAURTVILDIUSS: Elon ES ENS5 
F. M. Z. S., etc. / NEW AFRICAN LASIOCAMPIDAE IN THE 


BRITISH MUSEUN. / [From the TRANSACTIONS OF THE ENTO- 
MOLOGICAL SOCIETY OF LONDON, / October 4th, 1905.] / 


149. 


150. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 33 


Chr. Aurivillius, Lieutnant A. Schultzes Sammlung von 
Lepidopteren aus West-Afrika, bearbeitet von ... Mit 
5 Tafeln und 10 Textfiguren. HEingeericht am 12. April 
1903. 

In: Arkiv för Zoologi, 2, N:o 12, p. [T|—47, 2 Doppeltaf. 
Si3r lata (allexcob)EI IT, S2 (ART SCHUTTZE pins Lith. G. 
Tholander, Stockholm), T. 3—35 (J. Cederquist, repr. o. tr.). 

Sep; (Umschlag): / Kopf wie N:orrAq3; nach I: AKA- 
DEMIEN folgt I STOCKHOLM / Band 2 N:o 12. / LIEUTNANT 
A. SCHULTZES SAMMLUNG / VON / LEPIDOPTEREN AUS 
WEST-AFRIKA / BEARBEITET VON: / CHR. AURIVILLIUS / 
MIT 4 TAFELN UND IO TEXTFIGUREN / UPSALA & STOCK- 


I 


HOLM / ALMQUIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. / BER- 


LIN — LONDON — PARIS / R. FRIEDLÄNDER & SOHN — 
WILLIAM WESLEY & SON — LIBRAIRIE H. SOUDIER / 
II CARLSTRASSE — 28 ESSEX STREET STRAND — 174 


BOULEVARD S:T GERMAIN / 1905 /- 
(P. 47) Tryckt den 10 oktober 1905. — 


Chr. Aurivillius, Verzeichnis von Lepidopteren, gesammelt 
bei Mukimbungu am unteren Kongo von Herrn E. Laman. 
Zweite. und rdritte: Sendung.. Vom: vw. Mit I Tafeltund 6 
Textfiguren. 

Eingereicht am 7. Juni 19035. 

bin: 3, NEO: pa lT6, ÖrkHigarr dru()...Cedetqust; 
INEPEAO SEK VEN Sepss (Winsecnlag)sLNOpi wie N:o TAQ ee 
Band 3 N:o I. / VERZEICHNIS / VON LEPIDOTEREN / 
GESAMMELT BEI / MUKIMBUNGU AM UNTEREN CONGO / 
VON HERRN E. LAMAN / ZWEITE UND DRITTE SENDUNG / 
VON / CHR. AURIVILLIUS / MIT I TAFEL UND O TEXTFIGUREN / 
(Verleger wie N:o 149.) / 1905 /. 

(P- 16) / Tryckt den 26 oktober 1905 Jc 


Chr. Aurivillius, Hymenoptera. I. Gaddsteklar. Acu- 
leata. Fam. 3—6 af ... Tredje familjen. Getingar. 
Vespide. 

In: Ent. Tidskr., 26, p. 209—240, 23 fig. (1905). 

Sep.: / SVENSK INSEKTFAUNA / UTGIFVEN / AF / ENTOMO- 


IST. 


I53. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


LOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM / 13 / STEKLAR.  HY- 
MENOPTERA. / I. GADDSTEKLAR.. ACULEATA. / TREDJE TILL 
SJÄTTE FAMILJEN / AF / CHR. AURIVILLIUS. / STOCKHOLM / 
AKTIEBOLAGET NORDISKA BOKTRYCKERIET / 1905 /. 

8:0; I £., p. [151]—182 (24 Textfig.); Umschlag gleich; letzte Seite: 
| Pris: 50 Ö£e; 

[Zweite Auflage:] / SVENSK INSEKTFAUNA / UTGIFVEN / 
/ AV / ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM / I / 
GADDSTEKLAR. ACULEATA. / TREDJE—SJÄTTE FAMILJEN: / 
GETINGAR. ; | -VESPIDZ: /., DOLKSTEKLAR::n SCOLIIDZ / 
SPINDELSTEKLAR. MUTILIDE / PLANKSTEKLAR. SAPY- 
GIDAE. / AV / CHR. AURIVILLIUS / ANDRA UPPLAGAN / 
(Verlagszeichen wie N:o 12623.) / UPPSALA 1918 / ALM- 


I 


QUIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. / 


8:0; I f., p. [151]—182 (24 Textfig.) Umschlag gleich; letzte 
Seite: /, Pris: Kr. 1:20 / (För föreningsmedlemmar 90 öre) |. — Ein 
Handbuch zur Bestimmung der schwed. Vespide, Scoliide, Mu- 
tilide und Sapygide. Zweite Aufl. wörtlicher Abdruck mit stellen- 
weise unbedeutenden veränderten Umbruch des Satzes. 


19006. 
Chr. Aurivillius, Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika: 
8. Mit 5 Textfiguren. HFingericht am 12. Sept. 1906: 
In: Arkiv för Zoologi, Bd. 3, N:o 19, p. I—7 (5 fig.)- 
p. 7 (Tryckt den 14 november 1906.) 
Sep. Ohne Umschlag. (Vgl. N:o 79.) 


Sitz. 28. April 1906. Referat iber FEDERLEYS Tem- 
peratur-Experimente (Ent. Tidskr., 27, p. 232 (1907)). 


[1906] 

SVENSK INSEKTFAUNA / UTGIFVEN / AF / ENTOMOLOGISKA 
FÖRENINGEN I STOCKHOLM / 13 / STEKLAR. HYMENOPTERA / 
I. GADDSTEKLAR.  ACULEATA i SJUNDE FAMILJEN / POM- 
PILIDE / AF / CHR. AURIVILLIUS / UPPSALA 1906 / ALM- 
QUIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A. B. / 

8:0; I f., p. [183])—212 (24 Textfig.). (Umschlag gleich; letzte 
Seite: / Pris: 50-öre. / 

(Vgl. Anzeige letzte S. d. Umschlags Ent. Tidskr., 27, N:o 3—4 
(1906.) 


I55. 


150. 


157. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 34 


190: 


Reimpr.: Chr. Aurivillius, Hymenoptera. I. Gadd- 
steklar. Aculeata. Sjunde familjen. Vägsteklar. Pom- 
pilide. 

In: Ent. Tidskr., 28, p. 130, 24 FTextfig. (1907)- 

Chr. Aurivillius, Stockholm, Neue westafrikanische Ceram- 
byciden des deutschen Entomologischen National-Museums 
(Col.) Beschrieben von . . 

In: Deutsche Ent. Zeitschr., p. 77—85 (1907). 

Sep. Ohne Umschlag, p. [77] sowie 85 zur Hälfte, 86 ganz blank. 


Chr. Aurivillius, Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Fongicormia. -o. Mit Ir Tatel und 7 fextfiguren. Mit 
geteilt am 12. September 1906. 

In: Ark. f. Nat., 3, N:o 18, p. [1/—39, [93—130], 7 Fig. 
Tört. S(ASERBLOM del, JUcjustryck J> Cederqmst; Sthim) 
(TO07) =P 303 ryckt den. 7 tebruart 1007: 

Sep. (Umschlag): Kopf wie N:o 149. / Band 3. N:o 18. / 
NEUE ODER WENIG BEKANNTE / COLEOPTERA LONGICORNIA 
/ 9 / VON / CHR. AURIVILLIUS / MIT I TAFEL UND 7 TEXT- 
FIGUREN / (Verleger wie N:o 149) / 1907 / 

Chr. Aurivillius, Uber einige Formen des Weibchens von 
Papilio dardanus Brown. Mit 2 Tafeln. 

INS ATK ZOOL 3INEOL28 upa [He 2ncOL Et (Repr. Oo. 
tr. J. Cederquists Kemigr. Anst. Sthm). 

Umschlag: Kopf wie (N:o 149) / Band 3. N:o 23. / ÖBER / 
EINIGE FORMEN DES WEIBCHENS / VON / PAPiLIO DARDANUS 
BROWN / VON / CHR. AURIVILLIUS / MIT 2 TAFELN / (Verleger 
wie N:o 149, nur die franz. Firma geändert.) ... LIBRAI- 
RIEINCSNKTINGESTIE CKS (St IH ERUIES DES LILLE. 2 TO07A fos 

(pi 7) Tryckt den 13 september 1907. 


/ CARL VON LINNÉ / SÅSOM ENTOMOLOG / AF / CHR. AURI- 
VILLIUS / UPPSALA 1907 / ALMQUIST & WIKSELLS BOKTRYC- 
KERI-A.-B. / 

8:0; I f., (Schmutztitel: / CARL VON LINNÉS / BETYDELSE / SÅSOM 
NATURFORSKARE OCH LÄKARE / — / SKILDRINGAR / UTGIFNA AF / 


KUNGL. VETENSKAPSAKADEMIEN li I ANLEDNING AF TVÅHUNDRA- 


157a. 


158. 


159. 


160. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


ÅRSDAGEN AF LINNÉS FÖDELSE / UPPSALA 1907 / ALMQUIST & 
WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. /) /-I f., (Tit.); Pp: [43]-80. — P. [43] 
(ohne Aufschrift, beginnt mit 2. (als II-tes Kapitel zu LÖNNBERGS 
Linné als Zoolog). Umschlag wie Titelblatt. — Diese vorzägliche 
Schrift ist ein Separat aus dem gleichzeitig erschienen Sammel- 
werke, dessen Titel auf dem Schmutztitel angegeben wurde. 

Die deutsche Ubersetzung des Sammelwerkes trägt den Titel: 
| CARL VON LINNÉ'S / BEDEUTUNG / ALS / NATURFORSCHER UND 
ARTZT / SCHIDERUNGEN / HERAUSGEGEBEN VON DER / KÖNIGL. 
SCHWEDISCHEN AKADEMIE DER / WISSENSCHAFTEN / ANLÄSSLICH 
DER / 200-JÄHRIGEN WIEDERKEHR DES GEBURTSTAGES LINNÉS / 
(Verlagszeichen) / JENA / VERLAG VON GUSTAV FISCHER / 1909 /; 
darin: 

CARL VON LINNE / ALS / ENTOMOLOG / VON / CHR. AURI- 
vILLIUS / (Verlagszeichen: Fisch mit: / SEMPER / BONIS 
ARTIBUS /) JENA / VERLAG VON GUSTAV FISCHER / 1909 /. 
8:o; I p. [1]—43. (Separat identisch; Umschlag wie Titelblatt, 
öbrige drei Seiten mit Bächer-Anzeigen. Auf letzter Seite ganz 
unten: / Frommansche Buchdruckerei: (Hermann Pohle) in Jena. 
3420 i 

Aurivillius, Chr., Några iakttagelser öfver insekter i 
trakten af Varberg. 

In: Ent. Tidskr., 28, p. [125]—128 (1907). 


Uber die Insektenfauna von Varberg. 


Sitz. 24.II. 1906. Uber Symbiose zwischen Flöten- 
Akazie und Ameisen. (Ent. Tidskr., 28, p. 32 (1907). 


1908. 
Chr. Aurivillius, Stockholm. ' Neue Coleoptera Longi- 
cornia (Col.) aus einer vom Herrn Gouverneur von Bennig- 
sen zusammengebrachten Sammlung. . Beschrieben von . .. 
(Mit Taft und.4 Higurenn: Fext) 
In: Deutsche Ent. Zeitschr., p. 211—224, a t., (1908). 


/ Cerambyciden. / von / Chr. Aurivillius /. 

(Umschlag): / Nicht in Buchhandel. / Cerambyciden. / 
Von Chr: Aturrvillius 5 Abdruck aus: / L.' SCHULTZE, 
Forschungsreise im westlichen und zentralen Sädafrika / 
ausgeföährt in den Jahren 1903—1903. / (Denkschriften 


161. 


162. 


TÖ2A. 


162 b. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 39 


der medizinisch-naturwissenschaftlichen Gesellschaft, Bd. 
XIII.) Verlag von Gustav Fischer in Jena. / 1908. / 
Letzte Seite: / Frommansche Buchdruckerei (Hermann 
Pohle) in Jena / — 

4:0; P- [429]—434. — Sep. aus angeb. Denkschr. 
COLEOPTERA. / II. CERAMBYCIDEA / von / CHR. AURIVILLIUS. 
/ Mit 6 Textfiguren. / 

4:0; (Text folgt unmittelbar) p. [139]—1352. 

Sep. Umschlag: / WISSENSCHAFTLICHE ERGEBNISSE / DER 
SCHWEDISCHEN ZOOLOGISCHEN EXPEDITION / NACH/ DEM KI- 
LIMANDJARO, DEM MERU / UND / DEN UMGEBENDEN MASSAI- 
STEPPEN / DEUTSCH-OSTAFRIKAS / 1905—1906 / UNTER 
LEITUNG VON / PROF. DR; YNGVE SJÖSTEDT / HERAUS- 
GEGEBEN VON DER KÖNIGL. SCHWEDISCHEN / AKADEMIE DER 
WISSENSCHAFTEN / 7 / COLEOPTERA / II. CERAMBYCIDE / 
VON / CHR. AURIVILLIUS / MIT Ö TEXTFIGUREN / UPPSALA 
1908 / ALMQUIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. / 


Von den von Prof. SJÖSTEDT heimgebrachten etwa 400 Zeram- 

byziden, die zu 88 Spezies gehören, waren 23 unbekannt. (Val. 
N:0rT70RIE73-) 
CHR. AURIVILLIUS in SEITZ, Gross-Schmetterlinge der Erde. 
Fauna africana I (= Vol. XIIT) Rhopalocera. (Der Name 
des Autors auf den Kolonnentiteln.) (Pap.Taf. 1—2 sind 
ersehienemimite Liefsm:) 


I Familie Papilionidae, Segelfalter. 
IPidöPEAe fö pA Iraj TONLSNES AS ATS VA 1908 


» » 3, » Tj 24 NOR 25 SVILER 16008 
» » AND 25—238, 0 20.IV 1910 
» » da —— )» 8 12 1910 
Pieridae. 

IPid ae: 29 25 - 20.IV I910 
» » SEE 33—40, T. IT, I2 7.VII I910 
» » 6, » 41—248, » 13, 14 10.1X 1910 
» » nd 49—3506, » 10 12.XI I9I10 
» » NR 57—064, » 15, 16 201 FI IOIO 
» » oh 65-70, NT, Sår 31211 1910 
» » IO0, — — — ») 19, 20 10. II I9II 


[ » (II, — —— » 21, 22 20.VI I9I1r 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 
162c. Danaididae. 
IPid;sEiefnior pr 71,72, — —— = 31.XII 1910 
» AE SR 73—380, 10.1I I91I 
» » 12, — — — >» 23, 24 20.VI I9II 
» » I3 — — >» 25 SVIEN OMrOrT 
I62d:yrSatyImde. 
Ibid;, Liet oID. Ps 81—388, ——— — 20.VI 1911 
» Dh ooE2, DM 89—96, — — 20.VI I9II 
» » 13, » 97—104, = 5 VILI  UIOXI 
» BT TASNINLIOS-—L1I27/€.520, 27.-4T5 MIT, 2082 
» » I5, » II3—120, — 253120 (110FI 
» IE fl — tt. 28 20.20, AIOTI 
162e. Nymphalide. 
Ibid., Lief. 13, pp — — tt. 32, SVALT I9II 
» » I5, pr — — >» 30, 31 253100 TOTT 
» » 16, » I21—128, » 29, 33 255 TOTTI 
» » I7, » I29—136, » 34 20.21 I9II 
» » 18, » I137—144, » 35, 36 TC 1912 
» » NIO) VO TAS 52, 03 38 20.I 1912 
» » 20, » I53—-160, » 39, 40 IO: TE 1912 
» pr 215-04, LÖIT-I108, MN, 42,443 15.1 TÖT2 
» » 22, » I69—176, » 41, 44 20MM 1912 
» » 23, » 177—184, » 45, 46 TO.V :j OIOE2 
» » 24, » I85—192, » 51, 52 20VT TÖT2 
» 28 lIg3—2007 » 47, 48 I) 15.VH 1912 
» » 26, » 201—208, » 49, 50 Sd 1913 
» » 27, » 209—216, — TO 1913 
» » 28, » 217—224, 14.1 1913 
» vy 20,22 232, 2551 1913 
» » 30, » 233—238, — — 20.1141,5 1918 
1621. —. Aeraeide. 
Ibid., Lief. 27, —— —— tt. 53, 54 TO.L — IOT3 
» » a » 55, 56 TA 1913 
» » 20, — — » 57, 58 251,1, iTORS 
» » 30, P. 239—240, » 59, 60 20.II 1913 
» » 31, » 241—292, — FEN 1913 
162g.  Lycenide. 
Ibid., Lief. 34, Pp. 297—304, t. 61, 62 21.1 NIT 
0 Di. LI35AN. 305—3125 MACOS, OA 6: AIOGTA 
» » 36, » 313—336, JR TOT8 
» EB 337500, 2020V "I ITO20 
» » 38, » 369—384, t. 60 (2). 1 TO22 


1620. 


163. 


164. 


165. 


165 a. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 41 


Erycinidae. 
Ibid., Lief. 37, Pp. 293—296 t. 61 (part.) 26.IV 1920 
Die Lieferung p. 361—368 ist noch nicht erschienen. 


Chr. Aurivillius, Hymenoptera. I. Gaddsteklar. Acu- 
leata. Åttonde familjen. Myror. Formicide. Af... 

In: Ent.. Tidskr. 29, p. [11—36, 27 fig. (1908). 

Sep.: / SVENSK INSEKTFAUNA / UTGIFVEN / AF / ENTOMO- 
LOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM / 13 / STEKLAR HYME- 
NOPTERA / I. GADDSTEKLAR ACULEATA / ÅTTONDE FA- 
MILJEN / MYROR. FORMICIDE / Med register öfver hela 
gruppen Aculeata, Fam. 1—38. / AF / CHR. AURIVILLIUS / 
UPPSALA 1908 / ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. /. 

8:o, I f., (Schmutztitel wie Titelblatt aber von »åttonde fam.» 

. bis exclusive »af» weggelassen. Auch der Verlagsort anders 
/ Stockholm och Uppsala / 1903—1908 /), I f£., p. [213]— 

(28 Textfig.) Umschlag gleich; letzte Seite: / Pris 50 öre./ Bestim- 


mungsbuch der Ameisen mit Register fär alle behandelten Aku- 
leaten. 


Chr. Aurivillius, Von Dr. I. Trägårdh in Natal und dem 
Zululande gesammelte Cerambyciden. 
In: Ent. Tidskr., 29, p: [1271-130 (1 fig.) (1908). 


Chr. Aurivillius, Cerambyciden aus den Grenzgebieten 
zwischen Peru und Bolivien gesammelt von Dr. Nils 
Flölmgren. Bearbeitet von . . .. Mictd, Lextiguren.  Bin- 
gereicht am 9. September 1908. 

IN: ATkiva för Z001081, 3, Norr rpelj—T3 (Sepy oe I 
f. (bla)) (1908), (p. 13) Tryckt den 11 november 1908. 

Sep. / Umschlag: Kopf wie N:o. 149 / Band 5. N:o I / CE- 
RAMBYCIDEN / AUS DEN / GRENZGEBIETEN ZWISCHEN PERU UND 
BOLIVIEN il GESAMMELT VON / DR. NILS HOLMGREN / BEARBEITET 
VON / CHR. AURIVILLIUS / MIT 4 TEXTFIGUREN / (Verleger wie N:o 
E50)/I90S 
Chr. Aurivillius, Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Longicornia. 10. 

Ibid., 4; NIOUV27, pr oI—01 (2008): 


SitZ, EL E20.0. IO07: CZWemseltenen Grabwespen in 
Stockholms Umbegung. (Ent. Tidskr., 29, p. 51 (1908). 


166. 


107. 


168. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


1909. 


Chr. Aurivillius, Diagnosen neuer Lepidopteren aus Af- 
rika. 9. Mit 10 Textfiguren. Eingereicht am 14. Ok- 
tober 1908. 

In: Arkiv för Zoologi, 5, N:o 5, p. [1] —29, 10 fig. (1909) 
(p- 29), Tryckt den 5 februari 1909. 

Rhopaloc., Saturn., Lymantrud., Striphnopter., Agaristidae, La- 
stocamp.  (Vgl. N:o 79.) 

Sep. p. [1]—29 + I £. (bla). 

Umschlag: Kopf wie N:o. 149 / Band 5. N:o 5. / DIAGNOSEN / 
NEUER LEPIDOPTEREN / AUS AFRIKA / 9. / VON / CHR. AURIVILLIUS 


/ 


/ MIT IO TEXTFIGUREN / (Verleger wie N:o 156) / 1909 |. 


/ Lepidoptera, Rhopalocera und / Heterocera (Pars I) 
/ von / Madagaskar, den Comoren und den / Inseln Ost- 
afrikas. / Von / Prof. Chr. Aurivillius / Stockholm. / Mit 
Tafel 19. / STUTTGART 1909. / E. Schweizerbartsche Ver- 
lagsbuchhandlung Nägele & Dr. Sproesser. / 

4:0, If. (IP. (bla); 2te ps 

/ Reise in Ostafrika / in den Jahren 1903—1905 / mit 
Mitteln der Hermann und Elise geb. Heckmann Wentzel- 
Stiftung ausgefährt / von / Professor Dr. Alfred Voeltz- 
kow. / Wissenschaftliche Ergebnisse: / Zweiter Band. / 
Systematische Arbeiten. / STUTTGART 1909. / E. Schwei- 
zerbartsche Verlagsbuchhandlung Nägele & Dr. Sproesser. / 
I f. (Titelbl.; Innenseite: Zeichen der Stiftung), p. [309]— 
348, I f. (Tafelerkl;), I Taf. (Kol) —(Reprod.,; SPITZER- 
TYPIE-Gesellsch. Mänchen G. m. b. H.). — 

Umschlag wie Titelblatt mit Einschub zwischen »Tafel 
194 und Verlagsort: / Sonderabdruck / aus / Voeltzkow / 
Reise in Ostafrika in den Jahren 1903—1905 / Band II. / 

Eine faunist. systematische Studie äber die von Prof. VoELTZ- 


KOW auf einigen ostafrikanischen Inseln gesammelten Lepidop- 
teren. 


Chr. Aurivillius, Litteratur. 
In: Ent: "Tidskr.,;30,:P.-162] (Z0909)5 


Referat iäber UYTTENBOOGAART, D. L. (Coleopt.) und CSIKIS 
Carabus wviol. v. ottonis. 


169. 


170. 


TY 


TY 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 43 


Sitz. E. F. 26.IX. 1908. Vortrag äber die Sandfauna 
bei Malen (Båstad) (Ent. Tidskr., 30, p. [87]—88 (1909). 


1910. 


/ Schmetterlinge gesammelt in Westafrika / von Leonardo 
Fea in den Jahren 1897—1902 / bearbeitet von Chr. 
Aurivillius. / 

In: Annan d. Mus. Civ..d.sStoru Nat de Genova, Ser. 
SSI MOLILVAM( SILV): er j:IO; Aprile vrIOT0;48:05;P1 1404-530: 

Sep. I £. (bla), p. [1]—37 (530); P- 37 unten: GENOVA-STAB. 
PELLAS (Sep. aus obigen Annalen, Pp. 494—530). 

Faunistische Studie äber die Capverde-Inseln, Portug. West- 
afrika, ”Insel i S»fhRomé,: > do Principe: Fernandor Po, Ins; 
Annobon, Gabun. 

/ 9. LEPIDOPTERA. / von / CHR. AURIVILLIUS. / Mit 2 Tafeln 
und 9 Textfiguren. / Text folgt unmittelbar. 

4:0, Pp. [I]=—356, 2 Taf. (AXEL EKBLOM delin., Ljustr. 
CEDERQUIST's Graf. A.-B., Sthlm); Abb. von 29 vom Ver- 
fasser benannten Lep.). Umschlag wie N:o 161, anstatt 
Coleoptera etc. / 9 / LEPIDOPTERA / VON / PROF. DR. CHR. 
AURIVILLIUS / STOCKHOLM / MIT 2 TAFELN UND 9 TEXT- 
FIGUREN. / TRYCKT HOS / P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG, 
STOCKHOLM 1910. / 

Behandelt Prof. SJÖSTEDTS Ausbeute: 537 Species (202 Rhop. 
+ -:335 Heteroc.), davon 60 neue. Formen; p. 7 zur prinzip. 
Normenklaturfrage des Gattungstyps.). — 

Peter Klason (Preses). Chr. Aurivillius (sekreterare.) 

In: J. A. BERGSTEDT, Minnesfesten öfver Carl von 
Linné den 25 Maj 1907. (K. Svensk. Vet.-Akad. årsbok 
för år. IOIO, Pi I5- 18, (Bils fr) (IOIO). 

Vier Einladungsscheiben der Akad. d. Wiss. zur LINNÉfeier 
1907 in schwed. und latein. Sprache. 


Chr. Aurivillius. Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Longicornia. 11. Mit i Textfigur. Vorgelegt am 1. Juni 
I9IO. 

In: Arkiv f. Zool., 7, Njo 3., p. [1I]—44 (143—186) 
HAN2N (TOTT (P3r445 tltyckt, denh24 septemperikoro). 
Sep. (Umschl.): Kopf wie N:o 149 / Band 7. N:o 3. / NEUE 


44 


IA. 


175. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


ODER WENIG BEKANNTE COLEOPTERA LONGICORNIA / II. / 
VON / CHR. AURIVILLIUS / MIT I 1EXTFIGUR / (Verleger wie 
N:o 150. / 1910 / — 
/ 7. COLEOPTERA. / 21. Curculionidae / von / CHR. AURIVIL- 
LIUS. / Mit i 8=Texthiguren. / 

4:o (Text folgt unmittelbar nach), p. [403]—435. 


Prof. SJÖSTEDTS Ausbeute etwa 1280 Räiässelkäfer umfassend 
150 Arten, worunter 46 neu. 


[Umschlag wie N:o 170] anstatt 9. Lep. etc.: 7 / COLEOP- 
TERA / 21 CURCULIONIDAE / VON / PROF. DR. CHR. AURI- 
VILLIUS. / MIT 8 TEXTFIGUREN. |/... 


Dr. Chr. Aurivillius, Tres Lepidopteros novos da Africa 
portuguesa descriptos pelo ... 

In: Broteria, (SS: Z);'9, (III); p-[259] 162: tö(3 FD); 
I f. (expl ut) (I9IO). 

Sep. Kolonne: / Separata da Brotéria, Serie Zoologica, 
Vol. IX (1910), fasc. III /; p. [159]—162 (+ [163]-—166,) 
I fiö(explo th rst] (FOTO). 

Umschlag: / Candido Mendes / Tres Lepidopteros no- 
vos da Africa portuguesa / DESCRIPTOS PELO DR. CHR. 
AURIVILLIUS / Lithocolletes et Nepticulae novae ex Lusi- 
tania / auctore CANDIDO MENDES / Separata da Brotéria 
/ Serie Zoologica, Vol. IX, fasciculo III, 1910 / Director- 
Prof. J. S. Tavares / Publicado a tde Novembre | S. FIEL 
/ 1910/ Composigao e impressao: Typ. a vapor de Au- 
gusto Costa & Mattos / Praca do Barao de S. Mattinho- 
Braga. / 

Cecidothyris AUR., Acraea, Craspia. 


Sitz. EB. F. 25.1X.: 1909 uber entom.. Untersuchungen 
auf Ölands (Ent. Tidskr, 31,.p. [20] (IOTO)N = 


1911. 
Chr. Aurivillius, Hymenoptera. 2. Guldsteklar. Tubili- 
fera. 
In: nEnt:; fidSskr., 32, pp. HjE-I2, SS igt(IGDI). 
Sep.: / SVENSK INSEKTFAUNA / UTGIFVEN / AF / ENTO- 


170. 


TIG: 


49: 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 45 


MOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM / 3 /STEKLAR. 
HYMENOPTERA. / 2. GULDSTEKLAR. / AF / CHR. AURI- 
VILLIUS / MED 8 TEXTFIGURER / UPPSALA IQII / ALM- 
QUIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A. B. / 

BO; If Pe Bj T2 0 (CjulextioN Umschlag, fast gleieh, 
Zwischen Med 8 Textfig. und Verlagsort das N:o 126 a be- 
schriebene Vereinszeichen. Letzte p. / Pris: 50 öre. j/ (oder 


iäberklebt) / Pris 25 öre. / 
Bestimmungswerk der schwed. Goldwespen. 


CHR. AURIVILLIUS, IX. New Genera and Species of 
Striphnoterygidae and Lasiocampidae in the British Mu- 
seum. Described by ... [Read November 1i6th, 1910.] 

In: Trans. Ent. Soc. London 1911. — Part. I, p. 161— 
TOYS TEN TO TN) 

Sep: Umschlag: / CHR. AURIVILLIUS. / New Genera and 
Species of / Striphnopterygidae and / Lascioampidae in 
the / British Museum. / [From the TRANSACTIONS OF THE 
ENTOMOLOGICAL SOCIETY OF LONDON, / June 21, I911.]/ 


/ Eepidopterorum Catalogus / editus a / Chr. Aurivillius et 
H. Wagner / — / Pars 1: / Chr. Aurivillius / Chysopolo- 
midae / (Verlafszeichen) / W. Junk / Berlin W. 15, Kur- 
fuerstendamm 201. / IOII. / 


3:0, ITE (INRenseite:/ Druck) von, AC ,Hoffer.uin. Burgig.: M'), 
Pp. [3/—4. Umschlag gleich; äber anstelle des Verlagszeichens: 
/Einzel-Preis —. 40 / Subscriptions-Preis: Mark —.25 / ... / 
(rör dermjabteszabhs/ 30 IEEE 

Zu dieser Katalog-Folge, wovon die ersten Partes 1—5 und von 
AURIVILLIUS herausgegeben wurden und folglich eine gleiche 
Rubrik tragen, wurden die Bestimmungen zusammen mit dem 
Chrysopolom.-Kat. als Zweiblattdruck abgezogen mit der Auf- 
schrift: 


/ Lepidopterorum Catalogus / Editus a Chr: Aurivil- 
lius et H. Wagner. / Bestimmungen. / 
8:0, p. [2] gez. | Chr: Aurivillius, ff. Wagner, W.: Junk. / 


Chr. Aurivillius. Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Longicornia. 12. Mit 8 Figuren im Texte. Vorgelegt am 
ga I fabban go per 


46 


180. 


181. 


02: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


In: Ark. f.; Zool, 7, N:o 19, p. [T]—4T [187—[228]], 
gt Fig: (1911); (p.i [42] Tiyckt den” 81december! 1911). 
Sep. Umschlag wie N:o 172 mit folg. Änderungen / Band 7. N:o 
I; | org frös ÄTS INUMITIOFEIGUREN IMOTEXTENEPSTILoII, /- 


/ HENRI FABRE / UR INSEKTERNAS VÄRLD / AUKTORISERAD 
ÖVERSÄTTNING UR 4SOUVENIRS ENTOMOLOGIQUES? / AV / 
NILS LAGO-LENGQUIST / ÖVERSÄTTNINGEN GRANSKAD SAMT 
FÖRSEDD MED FÖRORD / AV / PROFESSOR CHR. AURIVILLIUS 
/ (Verlagszeichen: 18 A V. C. 77) / STOCKHOLM / A. V. CARLS- 
SONS BOKFÖRLAGS-AKTIEBOLAG. / 

8:0, I f. (Port.), 1 f. (Kehrseite: / Stockholm / Nya Tryckeri- 
Aktiebolaget / 1911. /. p. [5/—215. . Umschlag gleich, mit einge- 
klebter Fig.; ganz unten: / Kr. 2:75. /. p. [5]—[6] Einleitung von 
Chr. Aurivillius signiert. 


1912: 


/ Coleoptorum Catalogus / auspiciis et auxilio / W. Junk / 
editus.a IS. Schenkling. / Pars. 30: / CET Aumvilius / 
Cerambycidae: Cerambycidae. / (Verlagszeichen) / W. 
Junk; /. Berlin ;W. 15,, Kurfärstendamm 201; /,1912. / 

8:0, I £., p. [3]—574. Umschlag wie Titelbl.; anstelle des Ver- 
lagszeichens / FEinzel Preis: Mark 353,85 / Subscriptions-Preis: 
Mark 35,90-/ » .. Anstatt 1912: / 28.IL.. 1912. | (Kelhrsette d. Titel- 
bl: Druck von AA. Hoprer in; Burg: C: Mi) 


Chr. Aurivillius, Collections recueillies par M. Maurice 
de Rotschild en Abyssinie et dans FP'Afrique orientale. 
Colgopteéres: Curculionides; par Mi inl: 

In: Bull: Mus. d hist. nat.,, Paris, 18, N:o-6, På 350]= 
368 - (1912). 

Sep. ohne Titelbl. Nach Autornamen folgt: / Extrait du Bulletin 
du Museum d Histoire naturelle. 1912, n? 6. / 

8:o, p. [t]—19; ibid. Imprimerie Nationale. — 1912. 
/ KUNGL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR. 
Band. 49. / FÖRTECKNING ÖFVER SKRIFTER / UTGIFNA AF / 
PROFESSOR GUSTAF RETZIUS / SAMMANSTÄLLD / AF / CHRIS- 
TOPHER AURIVILLIUS / UPPSALA & STOCKHOLM / ALMQVIST 
& WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. / 1912 /. 


184. 


185. 


186. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 47 


4:0, I £., p. [3]—24 (Tryckt den 7 oktober 1912). Umschlag 
wie Titelblatt aber die Verlagsangabe insoferne verändert dass 
auch Friedländer & Sohn, Berlin, William Wesley & Son, London, 
Libraire & Klincksieck, Paris mitaufgemommen, jedoch Jahres- 
zahl weggelassen wurde. 

(Davon wurden 10 auf Bätten abgezogen.) 


Sitz. E. EF. 27.IV., 28.IX (1912) äber Coccus uvae urst 
L. und Insekten der Schwalbennester. (Ent. Tidskr., 


33, Pp. [264] 1912). 
1913. 


Chr. Aurivillius, Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Fongicormiasner3, Mit Itebiguten. in rexte.  Vorgelegt 
am 4. Juni 1913. 

In: Arkiv f. Zool., 8, N:o 22, p. [229—2063], II f. (1913). 

Sep. Umschlag. Kopf wie N:o 149 / Band 8. N:o 22 / NEUE ODER 
WENIG BEKANNTE / COLEOPTERA LONGICORNIA / 13 / VON / CHR. 
AURIVILLIUS / MIT II FIGUREN IM TEXTE / (Verleger wie N:o 156) 
/ 1913 /. Pp. [I]—35, 11 fig.; ibid. / Tryckt den 17 oktober 1913. / 
Chr. Aurivillius, 4 Lepidoptera. 

In DR. AXEL FR. V. KLINCKOWSTRÖM, Uber die Insekten- 
und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. Von .... 
Mit 5 Abbildungen im Texte. Mitgeteilt am 12. März 
1913 durch Chr. Aurivillius und Y. Sjöstedt. 

Int ATkavå fi Z00L Or N:o: T2,epioE5— 17 ((TO:E3). 


Dr. Chr. Aurivillius (Stockholm), VIII. Beiträge zur 
Kenntnis der Coleopterenfauna der Samoainseln. Be- 
AMPeltetLvVO: ov sic Dr. Max Bernhauer (Horn), H. Gebien 
Hamburg), Dr. K. M. Heller (Dresden), Adolf Schmidt 
(Berlin), H. Strohmeyer (Mönster). 

In: Denskschrift. d. Mathem.-naturwissensch. Klasse 
d. K. Akad. der Wissenschaft., Wien, 89, p. 688—0698 
(1913). 

(Sep. / BOTANISCHE UND ZOOLOGISCHE ERGEBNISSE / EINER / 
WISSENSCHAFTLICHEN FORSCHUNGSREISE NACH DEN SAMOA- / 
INSELN, DEM NEU-GUINEA-ARCHIPEL. UND DEN SALOMOINSELN / 
VON / MÄRZ BIS DEZEMBER 1905 / VIII. BEITRÄGE ZUR KENNTNIS 
DER COLEOPTERENFAUNA / DER SAMOAINSELN / VON DR. CHR. AURI- 


I 


48 


187. 


188. 


189. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


VILLIUS (STOCKHOLM), DR. MAX BERNHAUER (HORN), / H. GEBIEN 
(HAMBURG), DR. K. M. HELLER (DRESDEN), DR. ADOLF SCHMIDT 
(BERLIN), / H. STROHMEYER (MUNSTER) / BESONDERS ABGEDRUCKT 
DEM LXXXIX. BANDE DER DENKSCHRIFTEN DER MATHEMATISCH- 
NATURWISSENSCHAFTLICHEN / KLASSE DER KAISERLICHEN AKADEMIE 
DER WISSENSCHAFTEN / WIEN 1913 / AUS DER KAISERLICH-KÖNIG- 
LICHEN HOF- UND STAATSDRUCKEREI / IN KOMMISSION BEI ALFRED 
HÖLDER / K. U. K. HOF- UND UNIVERSITÄTSBUCHHÄNDLER / BUCH- 
HÄNDLER DER KAISERLICHEN AKADEMIE DER WISSENSCHAFTEN / 

4:0, p. [T)|—11. Umschlag wie Titelbl. ganz oben: / Uberreicht 
vom Verfasser /. 

P. 3 [690—58[695] Cerambycidae der RECHINGERSchen Aus- 
beute. 


Chr. Aurivillius, Stockholm. New Species of Longicorns 
from Borneo. 

In: Sarawak Museum Journal, 1, N:o 3, p. [I]J—20, 
It (IOES): 

Sep: / NEW SPECIES OF LONGICORNS / FROM BORNEO. 
BY CHR. AURIVILLIUS / Extract from the SARAWAK MUSEUM 
JOURNAL, Vol. I. / N:o 3, 1913. / [PUBLISHED FEBRUARY, 
Tors 
Chr. : Aurivillius, Curculioniden und Cerambyciden, ge- 
sammelt während der schwedischen zoologischen EX- 
pedition aus Britisch Ostafrika von. ... Mit drei Figuren 
| im Textes Vorgelegt;/-ami4qjuni 1013. 

In: Arkiv f. zool., 8, N:o 21, p. [1] —LI0, 3 fig. (1913). 


Umschlag: Kopf wie 149 / Band 8. N:o 21. / CURCULIONIDEN 


I 


UND CERAMBYIDEN / GESAMMELT / WÄHREND DER SCHWEDISCHEN 


ZOOLOGISCHEN / EXPEDITION NACH BRITISCH OSTAFRIKA / VON / 
CHR. AURIVILLIUS / MIT DREI FIGUREN IM TEXTE / (Verleger wie 
N:0oI150)-/ TOI3 /- 

(Sitzs E; E.;, 27.15: 19013) Fur Schweden neue” Bienen 
(Ent. Tidskr., 34, p. 389 (1913)). 


1914. 


Chr. Aurivillius, Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Longicornia. 14. Mit einer Tafel. Vorgelegt am 25. 
Februar 1914. 


190. 


1902. 


TOT 


192. 


193. 


194. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 49 


In: Ark. f. Zool., 8, N:o 29, p. [T|==57, I Taf. (A. Ekblom 
del., Cederquists Graf. A.-B. Sthlm. (Pp. 59 Tryckt den 9 
maj 1914.)) 

Sep. (Umschl.): Titel wie N:o mit folgenden Änderungen: 
St BARS NEORZO 0 ekeis nere pu STAS [KA a JÄMTIN EINER. TARER eu s 
JEAN er 
Chr. Aurivillius, Filip Trybom f. Med porträtt. 

In: EDT) fridskr 35:0-.(GHSSO NI; (POrtr:) (I9I4): 

Nekrolog und. Bibliogr. äber Trybom. 


— , Eine neue Bienen-Art aus Nord-Schweden. 
Ibid., 35, P- [961—97 (1914). — 

Chr. Aurivillius, Neue oder wenig bekannte Coleoptera 

Longicornia. 15. Vorgelegt am 9. September 1914. 
In: Ark. f. Zool., 9. N:o 8, p. [T|—I5 [319—333] (1914). 
Auf Pp. 15: (Tryckt den 4 november 1914.) Sep. (Umschlag): 


wie N:o mit folgenden Änderungen: .../ Bando9. N:o8./.../ 
/ 15 /-... | (Ohne Tafelangabe) |... 1914 |. — 


1915: 


Chr. Aurivillius, New Species of African L.asiocampidae 
and Striphnopterygidae from English Collections. De- 
senibedöbyd, IC iI Read November TrthrIrorA. 

InskArkav: för! Zoologi, Oy Nor tr, p. mj-—0. -(IOI5:) 

Sep. (Umschlag): Kopf wie N:o 143 / Band 9. N:0 11. / NEW 
SPECIES II OF AFRICAN LASIOCAMPIDAE / AND STRIPHNOPTERYGIDAE j/ 
FROM ENGLISH COLLECTIONS / DESCRIBED / BY / CHR. AURIVILLIUS / 
(Verleger wie N:o 156, jedoch der schwed. Verlagsort nur Stock- 
holm) / 1915 |. 

(p. 9: Tryckt den 18 februari 1915.) 
ERT.) Anrvyilius) oj. Svens Lampa. 

In: Ent. Idskr).30; Pp. 68-201, I ts (Portr.) (T0I5-) 

Bibliographie und Nekrolog äber S. LAMPA. 


19106. 


Chr. Aurivillius, Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika. 
10. Vorgelegt am I. Dezember 1915. 
In: Arkiv för Zoologi, 10, N:o 14, p. [1]—6. Sep.: + 


4 — 22107. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Hält. 1 (1923). 


50 


195. 


1906. 


ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1923. 


1 f£r(bla) (1016) -(p-"6."Iryckti den 24-aptilrgro). Sep: 
Umschlag ohne Aufdruck. 

Chr. Aurivillius, Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Longicornia. 16. Mit einer Tafel und 4 Figuren im Texte. 
Vorgelegt am 7. Juni 1916. : 

In: Arkiv för Zoologi, 10, N:o 19, p. [T]—25, 4 fig., I t. 
(Terese Ekblom del., Cederquists Graf. A.-B., Stockholm.) 

Sep: p. [335]—359 Kopf wie N:o 143 / Band 10, N:o 19 / 
NEUE ODER WENIG BEKANNTE / COLEOPTERA LONGICORNIA / 
16 / VON / CHR. AURIVILLIUS / MIT EINE TAFEL UND 4 FI- 
GUREN IM TEXTE / (Merleger: wienN:o 02) häor6. /; (P: 
[26] (360): Tryckt den 12 augusti 1916.) — 

Chr. Aurivillius. Neue Cerambyciden aus der Sammlung 
G. van Roon, beschrieben von .... Mit Tafel. 8. 

In: njdschrift”. voor .Entomol:;, "PSP: PIA -224; 

I Taft (RI van BECKE del) 

Sep. (Umschl.) / Neue Cerambyciden / aus der Sammlung 
G. VAN ROON, / beschrieben von / CHR. AURIVILLIUS. / Mit 
Tafel 8. / Overgedrukt uwuit het Tijdschrift voor Ento- 
mologie, Del I20T 2906: 


Sitz. E. F. (25.IX/ 1915). Biolog. Beobachtungen täber 
Culex nemorosus (Ent. Tidskr., 37, p. 168 (1916). 


OL: 


Chr. Aurivillius, Results of Dr. E. Mjöbergs Swedish 
Scientific Expeditions to Australia I1g91I0o—1I913. 12. 
Cerambycidae. Mit 3 Tafeln und 3 Figuren im Texte. 
Vorgelegt am 13. September 1916. 

In: Arkiv för Zoologi, bd ro, N:ot23j pH 5003 
fig., 3 t. (Cederquists Graf. A.-B; Stockholm) 

Die Ausbeute umfasst 116 Formen, darunter 38 neu. 

Sep. Umschlag- Kopf wie N:o 143 / Band 10. N:o 23 / 
RESULTS / OF / DR. E. MJÖBERGS / SWEDISH SCIENTIFIC EX- 
PEDITIONS / TO / AUSTRALIA 1910—1913 / 12. / CERAM- 
BYCIDA / VON / CHR. AURIVILLIUS / MIT 3 TAFELN UND 3 


198. 


199. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 51 


FIGUREN IM TEXTE / (Verleger wie N:o 192) / 1917 /; 
p. 50 (Tryckt den 30 januari 1917.) 
116 Formen, davon 38 neu. 


/ SVENSK INSEKTFAUNA / UTGIVEN / AV / ENTOMOLOGISKA 
FÖRENINGEN I STOCKHOLM / 9 / SKALBAGGAR. COLEOP- 
TERA / FÖRSTA FAMILJEGRUPPEN: / VÄXTBAGGAR. PHYTO- 
PHAGA / AV / CHR. AURIVILLIUS / (Vereinszeichen) / UPP- 
SALA 1917 / ALMQUIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A. B. |. 


8:05 Ir oc, ps Imj=TT9: (337 texth) Umschlag gleich; letzte 
Seite: / Pris 2 kr. / 
Bestimmungswerk: Phytophaga (Col). 


19138. 


(S. E. F. 29.IX. 1917) Vortrag Ȋiber Genus und Genus- 
namen». Die Genuscharaktere sollen von beiden Geschlech- 
tern geholt werden; sie sollen sich nicht auf äussere Ver- 
hältnisse beziehen; die Zeichnungsmuster geben keine 
geeignete Charaktere ab, sondern es sind morphologische 
Merkmale zu beräcksichtigen. Alle noemina nuda sind zu 
verwerfen. Bei Aufteilung der alten Genera soll die am 
besten bekannte Art zum urspränglichen Genus gefährt 
werden (z. B. Bombyx mori, Cimex lectularius), am Priori- 
tätsprinzipe soll festgehalten werden. Dabei soll wie 
z. B. bei den LINNÉschen Genera beröäcksichtigt werden, 
was LINNÉ unler seinen Genera meinte; die Form, die 
als zuerst genannt wurde, soll nicht durchaus als Typus 
des Genus betrachtet werden (z. B. Noctua strix — eine 
Cosside.) (Ent.. dsktö 30. p.ix08-=Lo0, (1918). — 


TORG! 


Chr. Aurivillius, Wissenschaftliche Ergebnisse der schwe- 
dischen entomologischen Reise des Herrn Dr. A. Roman 
in Amazonas 1914—1915. 2. Cerambyciden. Mit 2 Fi- 
Suren!/ im, Wexte:r Morgelegti ams 2.0 Hebiuatngrö. 

ID: Arkiv fö Z001) Bab 2 NOT Tr, Pp. Hjern (TOLO): 

pe serltyckt den"2" maj LOLO: 

Drei neue Arten, sowie einige fär die dortige Fauna neue Arten. 


201. 


203. 


204. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Chr. Aurivillius, + Gottfrid Agaton Adlerz. 
In: (EX T:;e40, PÖ[05]F7T It (PORTION): 
Nekrolog und Bibliogr. 
Chr. Aurivillius, Eine neue Papilio-Art. Beschrieben 
VOL: src 
In: Ent. Tidskr., 40, p. [177]—178, 1 Fig. (1919). 


1920. 


/ SVENSK INSEKTFAUNA / UTGIVEN / AV / ENTOMOLO- 
GISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM / 9 / SKALBAGGAR. 
COLEOPTERA. / ANDRA FAMILIEGRUPPEN / SNYTBAGGAR. 
RHYNCHOPHORA / AV / CHR. AURIVILLIUS / HÄFT. I. 
/ (Vereinszeichen) / UPPSALA 1920 / ALMQUIST & WIKSELLS 
BOKTRYCKERI-A. B. / 

8:0 p. [1]—69 (18 Textfig.) Ohne Titelblatt, Titel aut 
Umschlag, letzte Seite: / Pris: Kr. 3: 50 / (För förenings- 
medlemmar 2 kt:vzsröre) fs 


Chr: Aurivillius, 5: Bi Prout und”E: Meynck; 23 Lepi- 
dopteren von Juan Fernandez und der Oster-Insel. Be- 
arbeitet von .... Mit Tafeln 10—11. 

In: Dr. Carl Skottsberg, The Natural hist. of Juan 
Fernandez and Easter Island, III, p. [255]/—270, 2 Taf. 
Uppsala 1920. 

Sep.: Umschlag: / EXTRACT FROM: / THE NATURAL 
HISTORY OF JUAN / FERNANDEZ AND EASTER ISLAND / 
EDITED BY DR. CARL SKOTTSBERG. Vol. III /. (Letzte p.: / 
Uppsala 1920. Almqvist & Wiksells Bektryckeri- A. B./). 

Die Anzahl der Ausbeute besteht aus I Rhop., 83 Noctuid., 
4 Geometr., 11 Pyral., 6 Tortriz., 4 Tineiden, wovon die Geo- 
metriden p. 260—263 von PROUT die... Tineoiden von MEY- 
RICK (p. 268—269) bestimmt wurden. 


Chr. Aurivillius, Results of Dr. E. Mjöbergs Swedish 
Scientific Expeditions tc Australia 1910—1913. 21. Ma- 
crolepidoptera. Mit einer Tafel. Vorgelegt am 12. Novem- 
ber 1919. 

In: Ark. if rZool Bdsag,NI0:2, sp sj I bafncol 
(Cederquists A.-B., Sthlm (1919)). 


205. 


206. 


207 


208. 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 53 


P- 44 (Tryckt den 9 juli 1920). Sep. Umschlag wie N:o 197 mit 
folgenden Änderungen .../ Band 13. N:0 2. /..../ 21. / MACRO- 


/ SINE (ERE 
|EMITEEINERYKARER öre [LO 204] 


I 


LEPIDOPTERA | ... 

12 neue Arten. 
Chr. Aurivillius. Neue oder wenig bekannte Coleoptera 
Longicornia. 17. Mit 9 Figuren im Text. Vorgelegt 
am 10. März 1920. 


Pp. 403: Tryckt den 6 september 1920. Sep. Umschlag wie N:o 


195 mit folgenden Änderungen: .../ BAND 13. N:09./...|17 
JES | IMEN OLEIGUREN IM TEXT, f eco |. EOZOLS 
Ibid., 13, N:o 9, p. [1/—43 [361-403], 9 Fig. (1920). 
1921. 


Neue Cerambyciden aus der Sammlung G. VAN ROON, 
beschrieben von CHR. AURIVILLUS. 21). Mit Taf. 2 

In: Tijdschrift v. Entomologie, Deel LXIV, 1921. Um- 
schlag: wie Titel; (ohne Nota nach 2.) [Unten] Over- 
gedruckt uit het Tijdschrift v. Entomologie, Deel LXIV, 
1921. 

8:0; Pp. [46]—53, I Taf. 

Es werden zwölf neue Arten beschrieben. 
Chr. Aurivillius. 4. — Descriptions of some South African 
Heterocera (Lepidoptera). 

In: Annals of the South Afric. Museum, 18 (P. 2), 

(235) —244 (1921). 

Sep. (Umschlag): / FROM THE / ANNALS / OF THE / SOUTH AFRICAN 
MUSEUM / VOLUME XVIII. il PART. II. | 4. — Descriptions of some 
South African Heterocera (Lepidoptera)., By CHR. AURIVILLIUS. / 


(Museumszeichen: ein Wappen mit der Aufschrift. /SEMPER ALIQUID 
NOVI AFRICA AFFERT.) / PRINTED FOR THE / TRUSTEES OF THE 


I 
SOUTH AFRICAN MUSEUM "4 BY ADLARD AND SON AND WEST NEWMAN, 
LTD:, / BARTHOLOMEW CLOSE, LONDON. / 


Årctiide, Lastocamp., Janide, Notodont., Limacod., Arbelide. 


Chr. Aurivillius. Sammlungen der schwedischen Elgon- 
Expedition im Jahre 1920. 1. Lepidopteren. Bearbeitet 


von .... Mit 4 Figuren im Texte, Vorgelegt am:1 Juni 
THO AN 
In: Arkaf. Zool; Bd-or4,; N:o 5) å JT 


4 Fig. (1921). 
(U 


la 
pr27 Ciryckt an 5 december 1921.) Sör Jmschlag) 


54 


209. 


210. 


ZAIT 


ATA 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Kopf wie N:o 143 / Band 14. N:0 5 / SAMMLUNGEN / DER / 
SCHWEDISCHEN ELGON-EXPEDITION / IM JAHRE 1920 / I / 
LEPIDOPTEREN / BEARBEITET VON / CHR. AURIVILLIUS / 
MIT 4 FIGUREN IM TEXTE (Verleger in N:o 192) / 1921 /. — 


9 neue Formen. 


5. E. F. 13.XII 1919 Rede anlässlich der Feier des 40- 
jährigen Bestehens des Stockh. Ent. Vereins (Ent. Tidskr., 
40, P.<E72' [IOZ0], (TO2T).=- 


1922. 
/ Coleopterorum Catalogus / Auspiciis et auxilio / W. 
Junk / editusav/"S:Schenkling. /"Parsv73:e/tChr»Aurivils 
lius / Cerambycidae: Lamiinae 1. / (Verlagszeichen) / 
Wa Junks/ Berlin W.I5 4/02 

8:0 I f£., p. [1]—322. 

Umschlag wie Titelblatt anstatt: / 1921 / steht: / 15.1. 
1922 / (Druck von Paul Dianhaupt, Cöthen-Anhalt.) 
Chr. Aurivillius. — Till Svensk Filmindustris avdelning 
för skolfilm. 

In: Katalog över Skolfilmer tillgängliga genom Aktieb. 
Svensk Filmindustris Skolfilmavd., p. 14 [1922]. Stock- 
holm. 


Ein Gutachten öber die Bedeutung der didaktischen Lichtspiele. 


Chr. Aurivillius. Anmärkningar rörande Linnés Entomo- 
logiska »Praelectiones privatissimae« hållna på Hammar- 
Dy. 1790. 

In: Svenska Linné-Sällsk. Årsskr., 5, p. [97]—T105. 1922. 

Sep. mit derselben Paginierung, p. [106] bla. Umschlag: 
/ Särtryck / ur / Svenska Linné-Sällskapets Årsskrift / 
Årgång V. 1922 /; letzte Seite: / Uppsala 1922. Almqvist 
& Wiksells Boktryckeri-A.-B. / 21396. / 

Behandelt MARTIN VAHLS Kollegienheft äber LINNÉS entomo- 


logische Privatvorlesungen v. J. 1770 nach einer Abschrift, dessen 
Original in Bergens Museum aufbewahrt wird. 


Neue Cerambyciden aus der Sammlung G. van Roon, 
beschrieben von Chr. Aurivillius., 3. 


2TS 


2 


215. 


210) 


ng kg 


35 
45 


BIBLIOGRAPHIA CHR. AURIVILLIANA. 55 


In: Tijdschr. v. Entomologie, 65, p. [T60]—173. (1922). — 

Sep. Umschlag: / NEUE CERAMBYCIDEN / AUS DER SAMM- 
LUNG G. VAN ROON, / beschrieben von / CHR. AURIVILLIUS. / 
3. / Overgedruckt uit het Tijdschrift v. Entomologie, 
IDG IRIS Sö 

3:0o; Pp. [160]—173, I £. (bla). — 
Chr. Aurivillius, Insecta, ex Sibiria meridionali et Mon- 
golia, in itinere Orjan Olsen 1914 collecta. A. Coleoptera, 
a Fritz Jensen lecta. III Cerambycidae av ..... 

In: Norsk Entomol. Tidskrift, 1, N:o 3 p. 1I14—7118 
(1922). 

Sep. ohne Umschlag mit der Aufschr.: / SERTRYCK AV NORSK 
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT no. 3, 1922. / Text folgt unmittelbar 


(P3 TES) 
Chr. Aurivillius, New Forms of Lasiocampidae from the 
Transvaal Museum. 

In: Annals of the Transvaal Museum, IX (Pars 2), 
Pp. I39—141 (1922). 

Chr. Aurivillius, Lépidoptéres Rhopalocéres. 

In: Voyage de M. Le Baron Maurice de Rothcehild en 
Ethiopie et en Afrique Orientale Anglaise (1904—1905). 
Resultats Scientifiques. Animaux Articulés. Premiére 
IRanter., Bars: hexteret Atlas. 

4:0; Pp. 333—386, Pl. I 1—3. (1922). — 

— — , Coleoptéres. Curculionides. 

Ibid eli 6 25-30; 


Errata. 


(letZte) :Z5 vå UNO: TO) "AIStTACLANO SETS: 

(No. 56) Charaxes, anstatt Charexes. 

(No. 150) (Z. II Vv. u.) LEPIDOPTEREN, anstatt LEPIDOTEREN. 
(No. 177) Verlagszeichen, anstatt Verlafszeichen. 


Der Text ist noch nicht erschienen. 


Aves . s 
Bibliographia 
40, 44, 50, 54 
193, 200. 
Biographica . 
Botanik 
Crustacea . 
Entomologia: 
» Allgemeines 3 
SICZD5 PA OrrO; 
» Nomenklatur 
» Paläo-Entomologie 
» Physiologie 
» Saisondimorphismus 
$Göleoptera : - « s 
ÖT, 04, 05, OM, 
142, 154, 155, 


60, 


19, 


REGISTER? 


N:o 88. — Sitzb3 pi 47: 
NN: rel Og 13, LÖ 20, 237 RS 20 ST 
Ö3, 71, 30, OI1, 02, 95, 103, 116: 183, 100; 


N:0: 02; TO5,! 147... TOORIIO3S,! 200. 
N:oy22) 43, 430 ==Szbl, pss. 
NEO: 250 Rå. 


N:00 17, 22, 2 Aly d2j. TZ REG DRG fe 
43, 445 47: 

N:0 TG, T32, T78; Pp. 51 (SItZDer). 

Nor 335 

N:o 69,. 692. 

Ni0r55, 550: 

N:O 12, 30, 34—30, 38; 45, 47, 49; 52, 595 


74, 740, 75— 470, LII, 120, 125, 134; 130, 140, 


150—1061, 164; 105, 1652; 172, 173, 170, 181, 182; 


184, 186—189, 191, I195—199, 202, 205, 206, 209, 212, 213, 216. 
= NSICZD 5 NP: Öje för IL far fö DR 


» Diptera 
Ör ull, 27, 50. 
» Hymenoptera 


Hö, 55a 02, 102; 
175, 10012. — SItzD>» iP: 3; 0; II TANT TA 27 SOA TAS 


Lepidoptera 


N:00 785, 30, 3 Dr 21 27 Sitzb. 10 


NIO TY: 2257 So 301-43, -43:05 140) 15 NS 


100; ILI2, T21, 1375 1AG,IEST, 151,53, 103, 


N:o I, 3—5, 8, 11, 14, 190, 21, 26, 20, 45, 


46, 48, 54, 5432, 56, 62, 68, 70, 72, 79, 83—86, 89, 93, 94, 96 
08; : 100, 104, 107, 100, ITO, II3=110, 110; T21,/124;, T25, 120 
—I131, 133, 135, 136, 138, 141, 143, 144, 146, 148—150, 152, 156, 
167, -FÖO,, 1L7O; tE74n so EJ, TY LON 2LOAG 


162 (a—h), 166, 


201, 203, 204, 207, 208, 214, 215. = HItZb., Pp. Oj O, I IOr22; 
24, 20: 
» Odonata N:o T28- 


» Orthoptera 
Linnéana . 


N:oc1Ii20,'126a2. 
N:0 II; 733073, 73,03; ILS, I57A 


F7Iyr 2 Tegs wltZD, Perl 


Rejeraler. che, o teak 


N:o, 6,62; 59: 81, , 012; , 108, 1132, 1303; 


1305, (1683, — SItZD: Ps, Oj Fa sil TAR Ifö 
Vereinsangelegenheiten und Varia . . N:o 9, 15, 16, 24, 57, 66, 82, 
87, 90, 99, IOI, 180, 210 — Sitzb., Pp. 3, 24, 54. 


Anteckningar om våra vattenhemipterer. 
HD 
NS 
O. Lundblad. 
Med 6 textfigurer. 


(EOLtSSSb Abe AS APL ON 


ÅA. distincta's utbredning gestaltar sig f. ö. på följande 
sätt. Den är funnen i större delen av Europa, även i de 
södra delarna samt går åt öster till Vorogovo i Jenisejs dal- 
gång (61? ni br.) (SAHLBERG! 1878 ps; 38): Sin största ut: 
bredning mot norr når den på de nyssnämnda finsk-ryska fynd- 
orterna. I Norge är den förutom vid Bergen (se ovan) tagen 
vid Risgr och i Valders enligt exemplar i min samling (WARLOE). 
I vårt land är den med säkerhet känd åtminstone till Härje- 
dalen. FIEBER (1848 p. 525) påstår, att KUNZE tagit den i 
Lappland. Ehuru ZETTERSTEDT ej fann den, är det mycket 
troligt att den förekommer där. Därpå tyder bl. a. före- 
komsten i norra Finlands och Kolahalvöns barrskogsområden. 
Även i vertikal riktning synes arten nå en vidsträckt utbred- 
ning. Så vitt jag vet, är den i Norden dock icke funnen 
ovan barrskogsregionen, varifrån mitt härjedalska ävensom 
de finsk-ryska och norska fynden härstamma. I Tyrolen gar 
den dock ovan trädgränsen (HUEBER 1905 p. 149). 


18: ' ÅA. moesta (FIEB:). — Fyndorter. Smaål: enligt R: 
e. s. (BHM.). — Stockholm: enligt R. e. s. (STÅL.). — Upl:: 


ett J-expl. påträffades i en liten vattenpöl å ett gräsbevuxet 
lergärde vid Vallby, Vaksala socken, ??/5 1917. Två ££L 
hittades i Svartsjön, Odensala socken, ”"/s 1918. — Vstml.: 
Gator NES (ST Tak 


un 
00 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Var. castanea (THOMS.). — Den av THOMSON uppställda 
castanea (1869 p. 30), funnen vid Ryssjöholm i Skåne, in- 
drages av WALLENGREN (1894 p. I51) som varietet under 
moesta. ÖSHANIN upptager den däremot som självständig 
art i båda sina stora arbeten (1906 — 1909 p. 989 och 1912 
p- 92), enligt min mening med orätt. Den utmärker sig där- 
igenom, att membranen nästan alldeles saknar teckningar. 
Som emellertid membranteckningarna i regel äro mycket 
svagt markerade hos 2o0esta, kan den nämnda avvikande ka- 
raktären ej tillmätas större systematisk betydelse. 

Arten är hos oss ej funnen längre mot norr än i Up- 
land. I Norge är den tagen på ungefär motsvarande bredd- 
grad, nämligen vid Bergen samt i Sydnorge vid Riser 
(WARLOE). Den är, så vitt känt, uteslutande europeisk, 
förekommande i södra och västra delarna av kontinenten, 
medan den däremot ej är funnen i Östeuropa och först ny- 
ligen i Finland (Åland) av LINDBERG. I bergstrakter är arten 
ej påvisad om vi bortse från ett fynd på toppen av det ungefär 
3830 meter höga Astenberg (»Kahler Astenberg»), som ligger i 
Sauerland i Westfalen (HÖEBER 1905 p. 143). Flera upp- 
gifter tyda på att den föredrager torv- och Sphagnum-gölar, 
i vilka jag även själv funnit den (jfr HÖEBER 1. c.). 

19. ÅA. fossarum (LEACH). — Fyndorter. Sk:: enligt 
Eirel is (Care Jö tochSRS esi (STAL) SO densjöny Böstanga 
socken (T.). — Hall.: härifrån har jag av C. H. J.: insamlade 
exemplar. — Östg.: Linköpingstrakten ?!/;o0 1917 (E. SELL- 
MAN). — Västg.: enligt Rise:.s — Södermsenligt Res: 
(DE: VYLDER).. — Stockholm: enligt R..-es's: (STPAD)r=— 
Upl.: Ekebysjön, Vänge socken samt i Hågaån vid dess 
utlopp ur sjön, ?"/4 1918. Ösby, Danderyds socken (T.). — 
Vstml.: emigt Ce. st: (CHF) )sF=DIiF:yStordammen, 
Leksands socken, ”!/7 1918. — Häls.: exemplar av båda 
könen funna i en i Varpen, Bollnäs, utmynnande, långsamt 
flytande bäck, !? 9 1916 (JOHN HELLSTEN). — Lpl.: enligt 
R. e. s.! 

Var. scotti (FIEB.) (Syn. prominula [THOMS.]). — Fynd- 


1 Exemplaren äro betecknade med »Lp.» och »Fgs». Den senare 
förkortningens betydelse känner jag icke, lika litet som »Fht» och »Jp>, 


vilka beteckningar även finnas på några av museets exemplar av denna art. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 59 


orter. Hall.: exemplar härifrån, insamlade av C. H. J., sitta 
i min samling. — Boh.: även härifrån har jag av C. H. J. 
insamlade exemplar. 

THOMSON har (1869 p. 38) uppställt en art, som han 
benämner prominula. Den står mycket nära /fossarum men 
är mindre, mörkare färgad, med mera parallella sidor, ut- 
skjutande hjässa samt palans »inre borstrad 2 gånger in- 
buktad» (WALLENGREN 1894 Pp. 157). Den upptages som 
art av WALLENGREN (l. c.), som dock ej själv sett den utan 
blott citerar THOMSON's beskrivning. Förutom i Sverige 
skulle arten även hava anträffats i Skottland (Hebriderna), 
därifrån de exemplar äro, som ligga till grund för DOUGLAS” 
likaledes av WALLENGREN (l. c.) citerade beskrivning. 
SAUNDERS (1892 pp. 338—339) anser dock arten tvivelaktig 
samt säger att den är en mellanform mellan /fossarum och 
scotti. KIRKALDY (1906 p. 63), som undersökt de skottska 
exemplaren, säger uttryckligen att de blott tillhöra scoZzz, en 
närstående art, som bl. a. skulle skilja sig från /fossarum 
genom att ha blott 5 bleka pronotumlinjer och annan bygg- 
nad av palan. ÖOSHANIN (1912 p. 92) upptager prominula 
blott som en varietet av fossarum, scotti däremot som spe- 
cifikt skild art. 

Jag har i min samling några corixor, tagna av C. H. 
JOHANSON i Halland och Bohuslän och av honom beteck- 
nade som prominula. De tillhöra båda könen samt äro små, 
parallellsidiga, mörka djur med något framskjutande hjässa. 
Pronotum har 6 gula tvärlinjer. Hannens pala uppvisar ett 
ovanligt förlopp av stridulationstaggarna, i det att raden ej, 
som hos typiska fossarum, löper i en jämn båge, utan gaåri 
en bukt, häruti närmande sig den figur, som KIRKALDY 
(1901—1903, tavla 3 fig. 15) lämnar av scotti. THOMSON 
säger om inre borstraden att den skall vara 2 gånger in- 
buktad (se ovan). Huruvida den inre borstraden är identisk 
med stridulationsraden synes mig något dunkelt. Kanske 
menar han den närmast under denna, på palans insida lig- 
gande borstraden. Liksom stridulationsraden uppvisar även 
denna rad hos mina exemplar en bukt, dock ej två, som 
THOMSON säger. 


1 »Serie interna bisinuata, versus apicem ducta» (THOMSON 1. c.). 


60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Att fossarum, prominula och scotti äro ytterst nära släkt 
framgår bl. a. av SAUNDERS' uttalande (se ovan). Att, såsom 
i de engelska examinationstabellerna skett, skilja fossarum 
från scolfz genom förekomsten hos den förra av 6, hos den 
senare av 5 pronotumlinjer är ej berättigat. Jag har en gång 
i Härjedalen funnit en /fossarum med 7 linjer (LUNDBLAD 
fÖI5-p:Ig2,notuT):r Dessutom kan; enligt SAUNDERS 
(I. c. p. 338), scotti stundom ha en 6:te liten linje på pro- 
notums bakhörn. Bättre användbara äro de andra karak- 
tärerna, som uppgivas för scotZfz, nämligen den blott svagt 
intryckta pannan samt palans form och stridulationsradens 
förlopp: Att likväl »arterna» stå nära varandra framgår 
också av BUCHANAN WHITE's meddelande om strigiln (1873 
—1874 Pp. 61): fossarum: »pyriform, with six rows; apical 
row very short»; scoZ£z: »pyriform, with five rows». Praktiskt 
taget äro de således med avseende på strigiln identiska. 

Prominula är hittills ej funnen annorstädes än i Sverige, 
scotti blott i Frankrike och huvudsakligen i Skottland, där 
den är vidsträckt utbredd (KIRKALDY 1906 p. 63) samt ny- 
ligen i Irland (HALBERT 1912 p. 9). Enligt min mening göra 
vi sannolikt rättast i att sammanföra dem till en enda va- 
rietet, under arten /fossarum. Det är min bestämda mening, 
att scoffi och promzinula ej kunna hållas isär utan måste be- 
traktas som en och samma, säkerligen något varierande 
form. Skälen för min åsikt har jag delvis framhållit ovan 
och kan måhända vid ett annat tillfälle närmare gå in på. I 
övrigt hänvisas till ovan anförd litteratur. Under sådana för- 
hållanden bör denna form bära namnet scott, vilket äger 
prioritet.! Skulle det visa sig, att litenheten, parallellsidig- 
heten, den mörka färgen, hannens blott svagt intryckta hjässa 
samt den hanliga palans avvikande form och stridulations- 
radens avvikande förlopp alltid äro tillfinnandes samtidigt, hava 
vi tydligen att göra med en markant varietet, och det är då 
i viss mån en smaksak, om vi skola anse den för art eller 
varietet, Jag är emellertid nästan övertygad om att mellan- 
former förekomma, som göra /fossarum till en ganska variabel 
art, och att det därför torde vara lämpligare att betrakta 


1 Uppställdes 1868, prominula 1869. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. ÖI 


scotfi blott såsom varietet. Som sådan är den emellertid 
mycket intressant, måhända ofta förbisedd, och förtjänar att 
närmare : studeras och eftersökas. I Sverige är scotti blott 
anträffad i landets södra och västra delar, i Storbritannien 
är den först funnen i Skottland, men nyligen iakttagen fer- 
städes i Irland (HALBERT 1912 p. 9) samt är även funnen i 
Frankrike. Den är säkerligen mera utbredd än man vet. 

Å. fossarum har en vidsträckt utbredning. Den träffas 
i större delen av Europa, även 1 vissa av de södra delarna 
och går åt öster till Fatjanovsk i Jenisejs dalgång (64” 5!' 
n. br.) (SAHLBERG 1878 p. 39). Den omnämnes även från 
Kalifornien av FIEBER (1848 p. 526), men fyndet är gam- 
malt och osäkert. Åt norr går arten i Finland till Saarisälkä 
(68” 30' n. br.), vilket tillhör den cirka 720 m. höga vatten- 
delaren söder om Enare, nära Luttojokis källområde. Möj- 
ligen ligger fyndorten i reg. subalpina eller reg. alpina, som 
här i mindre utsträckning finnas företrädda på flera bergs- 
toppar. I vårt land anföres arten från Lappland av FIEBER 
(1. c.) och ZETTERSTEDT (1840 spalt 285). Den senare upp- 
giver Lycksele. På särskilt höga nivåer eller i arktiska trak- 
ter synes den ej förekomma. Min egen fyndort i Härjedalen, 
Lillhärrdal, ligger i barrskogen mellan 400 och 500 m. höjd. 
Av de sibiriska fyndorterna tillhör ingen enda tundraom- 
radet, SAHLBERG lyckades ej finna varteni Torne Lapp: 
mark eller i Nordenfjeldske Norge (i Sydnorge är den fun- 
nen vid Risoör av WARLOE), och den enda möjligen subal- 
pina eller alpina fyndorten skulle vara Saarisälkä. HÖEBER 
(1905 p. 154) uppgiver dock att den även kan förekomma i 
bergstrakter (sannolikt dock blott lägre). 

20. Å. fabriciz (FIEB.). — Fyndorter. Ski: exemplar 
härifrån, tagna av C. H. J., sitta i min samling. — Smål.: 
enlist: RIFSTSH(BAM)och Citets: (ART) enlergropimed 
gulaktig botten och tämligen grumligt vatten vid Måludden, 
Marbäcks socken, togos ?/; 1917 2 SS — ÖL: enligt 
Riese (POR. IVWAHTBERG och WEt ke): Kalkstadfakors: 
lunda. socken (T:). — Östg.: Adelsnäs ??/9 1916 (T.). Lin- 
köpingstrakten ”?/4 1918 (E. SELLMAN). — Stockholm: 


! Om detta fynd se närmåre LUNDBLAD 1918 Pp. 259. 


62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


enligt R.sexsi (STAL LBEM):— UlplsenligtiRöe: sa (STAL): 
Ingarö (T.). Vid Tursbo, Vassunda socken, togs ?9/& 1918 
i en liten källbäck med delvis kal, lerig botten, en J av 
arten. Ekebysjön, Vänge socken, ”"/14 1918. På senare stället 
tog jag blott 3 SJS, men arten var där mycket vanlig i det 
flacka strandvattnet. Den förekom på ett översvämmat, gräs- 
bevuxet område. Gräset var gult, överlagrat av likaledes 
gult slam, till stor del troligen bestående av diatomaceer. 
Fyndorten är såtillvida egendomlig, som denna art annars 
brukar leva i små lergropar med ofta, ehuru långt ifrån all- 
tid, mycket lätt grumlat vatten. Det är första gången jag fun- 
nit den under de förhållanden WALLENGREN (1894 Pp. 154) 
uppgiver för nigrolineata, nämligen i »vatten på gräsbotten». 
De citerade orden tyda väl i själva verket på översvämmade 
lokaler. De av mig funna exemplaren voro ej särskilt ljusa. 
Flera av dem jag funnit i lergropar ha varit mycket ljusare. 
Ej sällsynt i Sjödammen i Linnéträdgärden i Upsala "/e 
1922: Dammens: bottensar f.n: tillustor delikals— VM.stmlt: 
exemplar. härifrån, tagna av: Cu HJ, sitta: minisamling. 

Därom att 2nzgrolineata och fabriciz blott äro olika fär- 
gade former av samma art, torde meningarna ej längre vara 
delade. Jag :ber ; här satt,ifå .göraluppmärksam på ett par 
rader /i--SAHEBERGs »Enumeratio»:«» Han skriver (19201p-. 
201): »De af de engelska Hemipterologerna Douglas och 
Scott såsom skilda arter beskrifna perplexa, decora, Wihitei., 
borealis och dubia äro efter all sannolikhet skilda arter af 
denna grupp». Denna sats uttrycker emellertid ganska säkert 
raka motsatsen till vad SAHLBERG ville säga och är på så 
sätt alldeles missvisande. SAHLBERG hann före sin död ej 
helt fullborda det nämnda arbetet, och genom förbiseende 
vid korrekturläsningen har meningen här blivit förryckt. Jag 
stöder denna min åsikt på ett brev till mig från SAHL- 
BERG, daterat ”/2 1919, där han ur sitt manuskript citerar 
nyssnämnda sats på följande sätt: »De af de engelska He- 
mipterologerna Douglas och Scott såsom skilda arter beskrifna 
C. perplexa, decora, Whiter, borealis och dubia äro efter all 
sannolikhet endast föga skilda former af C. Fabricii>. 

Med stor sannolikhet torde också SAHLBERG's pallidula 
böra strykas som självständig art och föras till fabriciz. Vis- 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTYTERER. 63 


serligen upptager SAHLBERG den i »Enumeratio» (1920 pp. 
201—202) som egen art, men han säger dock i en särskild 
not: »Oös! Måhända är denna form att betraktas såsom en 
ovanligt liten och ljus varietet af föregående art.! Dock 
talar pannans form hos hannen samt det ovanligt breda 
hufvudet hos detta kön äfvensom de i någon mån afvikande 
tarserna på frambenen för att vi här hafva att göra med ett 
särskilt species. För frågans afgörande vore nödvändigt att 
finna till jämförelse ett större antal exemplar af $.»? 

Redan 1916 (1916a pp. 219—220) påpekade jag, att 
denna art vanligtvis träffas i leriga vattensamlingar, med full- 
komligt kal botten. Intressant är att detta nu i ytterligare 
ett par fall kunnat bekräftas (se ovan i listan på nya fynd- 
often); > Djurets, smak” för” lergropar, lettag letelvan:t; Oo. m. 
så utpräglad, att man med kännedom härom sällan behöver 
söka det förgäves i en trakt, där dylika finnas. Därför har 
jag även i flera fall på förhand kunnat avgöra var arten stått 
att finna, och en håvning på platsen har sällan slagit fel. 
Det förtjänar här framhållas, att SAHLBERG i sin »Enume- 
ratio» (1920 p. 201) säger, att »det förefaller, som om de 
ljusa formerna med mycket smala svarta strimmor på elytra 
och prothorax skulle uteslutande förekomma i mycket lerigt 
vatten». KELLNER-BREDDIN uppgiva även (enligt HÖEBER, 
1905 p. 157) att den skall förekomma i lergropar. 

Om man med var. nigrolineata menar den form, där 
den gula färgen på corium är övervägande och således de 
gula tvärstrimmorna bredare än de svarta, böra av de min 
samling tillhörande ovan anförda exemplaren de skånska, 
småländska, västmanländska, expl. från Vassunda och det 
ena av dem. från Vänge föras hit. Mina övriga exemplar 
måste föras till fabric. Huruvida, som SAHLBERG menar 
(1920 p. 201), det huvudsakligen är znigrolineata som före- 
kommer i lerigt vatten och icke lika ofta huvudformen, vågar 
jag ej yttra mig om, då mina fynd äro för fåtaliga. 

ÅA. fabriciz synes vara en i Europa vitt utbredd art, känd 
från hela västra, större delen av södra samt spridda ställen 

1 = fabricii. 

? Aven WALLENGREN (1894 pp. 153—154) upptager pallidula som 
skild art; han har blott sett ett Q-exemplar från Skåne. 


64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


i östra delen. Utom Europa är den icke funnen. Den är i 
vårt land ej tagen norr om Upland och Västmanland samt 
når i Finland sin nordgräns med cirka 63” 30/—63” 40' (Iisalmi 
och Jakobstad). I Norge är den tagen av WARLOE vid 
Risor. 

21. ÅA. carinata (C. SAHLB.). — Fyndorter. "Söderm.: 
ett expl. av denna art, taget i Stockholms skärgård av 
ALINDER, har varit för bestämning insänt till Centralanst. ent. 
avd. och granskats av mig. Flera expl. ha nyligen tagits 
på Dalarö av LINDBERG. — Lpl: väster om Torneträsk 
togos! 7: 19177-rett par FP. i en" liten tjärnvej långt från 
Pälnoviken, Jukkasjärvi socken. Tjärnen låg i björkregionen 
i Njuorajokks dalgång. 

I vårt land är arten bekant från två vitt skilda slag av 
lokaler, nämligen det inre Norrland och mellersta Sveriges 
skärgård. Den överensstämmer häri i viss mån med åtskilliga 
andra insekter, exempelvis Potamodytes griseostriatus DEGEER. 
Att åtminstone kustförekomsterna egentligen sammanhänga 
till ett enda utbredningsområde anser jag vara i högsta 
grad sannolikt. De ovan anmälda fynden från Stockholms 
skärgård äro de första från vår östra kust; hittills var Bohus- 
län det enda landskap, i vars kustområde arten var funnen. 

Å. carinata är jämförelsevis sent fastställd såsom till- 
hörande vår fauna. FALLEN hade icke sett dem (18265p: 
184: »a nobis non visa») i Sverige, men säger sig icke be- 
tvivla »att denna och övriga i CARL SAHLBERG's avhandling 
(1819) beskrivna arter en gång komma att upptäckas i Sve- 
riges, särskilt Skånes vattendrag» (1. c.). FALLÉN's spådom 
gick i uppfyllelse. WALLENGREN kunde 1855 icke meddela 
något fynd av arten!, men anför 1894 »fjällen i Lappmarken» 
samt Bohuslän. ZETTERSTEDT hade visserligen i »Insecta 
Lapponica» (1840 spalt 285) upptagit en carinara. Denna 
anses emellertid på goda grunder ej vara identisk med 
SAHLBERG's, utan vara Glenocorisa cavifrons (se ovan under 
denna). Själv har jag funnit carinaza i Härjedalen på några 
platser (Ortholmen, Lunsjön och Storstalltjärn: LUNDBLAD 
1915 p. 193) samt: nu senast i Lappland. De” förra fynd- 


! Om den detta år med namnet »carinata» betecknade arten se 
ovan under Glenocorisa cavifrons. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 65 


orterna Jigga i barrskogen på flackt område (varierande 
mellan 400 och 600 m. ö. h.), den sistnämnda däremot (se 
ovan) i reg. subalpina. I Norge är den tagen vid Kristiania 
(SIEBKE 1874 p. 26), vid Bodö på havsklippor? (SAHLBERG 
ISS arp. st), vid I Aall (SHRAND: 1902-p-.200), vid Bjerkeng 
i Maalselvdalen av SPARRE SCHNEIDER samt vid Riseor av 
WARLOE, de båda sista fynden enligt exemplar i mina sam- 


j 


Fig. 4. Utbredningen av Årctocorisa carinata. 


lingar.” Den är vidare tagen i Kaukasus, Alperna, Pyrene- 


erna, Skottland?, Färöarna, Shetlandsöarna, Island, vid södra 


1 Ett exemplar härifrån sitter i Riksmuseets samlingar. 

2 Skolebestyrer WARLOE har dessutom sedan detta skrevs själv haft 
vänligheten meddela mig, att den av honom anträffats i Risor i Sydnorge 
samt av MÖNSTER vid Kongsberg och i Ostre Slidre (Valders, norr om 
Randsfjord). Dessa sistnämnda lokaler ha icke kunnat inläggas på den 
redan färdigtryckta kartskissen. 

3 Den anföres även från Irland (SAUNDERS 1892 Pp. 341). De ir- 
ländska lokalerna hänföra sig dock med största sannolikhet till följande 
art (jfr HALBERT 1912 pp. 8—9). 

5 — 22407, Entomol. Tidskr. Årg. 44. Häft. I (1923). 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Finlands kust och på Åland, ön Soroka i Vita Havet, flera 
ställen på Kolas Vitahavskust, nämligen Kantalaks, Varsuga, 
Tschapoma samt Ponoj på östkusten, slutligen vid Paatsjokis 
utflöde vid Salmijärvi i Varanger, vid Enare och vid Muonio- 
niska samt norr därom. Magister HÅKAN LINDBERG har slut- 
ligen meddelat mig ett uppseendeväckande fynd av denna 
art, nyligen gjort på Kamtschatka av WUORENTAUS.! 

För denna intressanta art är det nödvändigt att i an- 
slutning till kartan något redogöra för fyndorternas karaktär, 
och vi börja då med de oss närmast liggande. Enarefyndet 
ligger i den i detta område som särskild region tydligt ut- 
bildade tallskogen. De tre fynden på Kolas sydkust äro 
gjorda i barrskogen. Ponojfyndet kan jag ej säkert fixera, 
då i dessa trakter barrskogsregion, björkregion och fjällregion 
i tät följd avlösa varandra på grund av den hastigt sluttande 
terrängen. Fyndet i Varanger, alldeles på norsk-ryska grän- 
sen i Paatsjokis (= Pasvigs) dalgång, torde härleda sig från 
gränsen mellan tallskogen och björkskogen eller möjligen 
vara att haånföra till den senare. Bjerkeng ligger i Maals- 
elvens tallregion. De övriga norska fynden förskriva sig 
från lågt liggande trakter, möjligen med undantag av Aal- 
fyndet, om vilket jag ej kan uttala mig. Soroka tillhör na- 
turligtvis barrskogsregionen. SAHLBERG (1868 a p. 231) 
anför, 'att arten av honom träffades +) Torne Lappmark” 
tämligen allmänt i barrskogsbältet (»in lacubus in regione 
sylvatica passim copiose»). Det isländska fyndet är gjort 
vid Thingvellir (BREDDIN 1902 Pp. 546), vilken ort ligger vid 


1 Den lär även vara tagen i Yläne i Finland av C. SAHLBERG, men 
riktigheten av detta sydliga inlandsfynd har senare betvivlats (SAHI BERG 
I020-pP= 204): Även enligt min mening är det osäkert och har därför 
icke inlagts på kartan. Möjligen är även Shetlandsfyndet (HÖFBER 1905 
p- 164) osäkert och har avseende på Å. germari, vilken enligt HALBERT 
(1912 p. 9) är funnen på Shetland. Jag har för övrigt icke säkert kunnat 
avgöra, vilka av SAUNDERS” skottska fynd hänföra sig till carzaara och 
vilka till germari. Fifeshire-fyndet är i varje fall germari (DOUGLAS & 
ScoTtT 1868—1869 p. 295—296). Vissa andra (Strathglas, Pitlockry) äro 
väl däremot tämligen säkert carinata. 

? Lokalen är ej närmare angiven, troligen dock litet varstädes mellan 
Muonioniska och Kilpisjärvi (se kartan). 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 67 


norra stranden av Thingvallavatn. För de talrika skottska 
fynden hänvisas till SAUNDERS (1892 p. 341).! Rörande de- 
samma vågar jag ej säkert yttra mig, men det är möjligt 
att en del hava subalpint läge. Vissa andra däremot helt 
säkert icke, utan äro närmast att betrakta som kustfynd, 
t. ex, Isle of Harris. Detsamma kan ju sägas om Shetlands- 
och Färöförekomsterna (HÖEBER 1905 p. 164. HANSEN 
1881—1883). Fyndet i Pyreneerna (franska) är gjort på 2200 
meters höjd och således i alpin natur (HUEBER 1905 p. 164). 
Kaukasusförekomsten är ganska egendomlig (HORVATH 1878 b 
p. 84). Den utgöres av den tämligen stora sjön Chosapinsk 
(Chasapin), vilken ligger i Transkaukasien cirka 150 km. syd- 
väst om Tiflis. Sjön har bräckt vatten och är belägen 5600 
foti(Fes mom.) Oh IDenstorde ligga tf subalpin natur. 
Flera av de schweiziska fyndorterna (ZSCHOKKE 1900 pp. 
208—209. HUÖUEBER 1905 p. 164) ligga däremot i reg. alpina. 
Slutligen föreligger ett fynd från Steiermark (HUEBER 1905 
p- 164) på 1600 m. höjd, vilket sannolikt är gjort nedanför 
trädgränsen och av subalpin karaktär. Att döma av Kamt- 
schatkafyndet torde arten finnas över hela Nordasien. 

22. ÅA. germari (FIEB.) (Syn. wvaäriegata WALL.). — 
Denna art är hittills hos oss blott funnen vid Trolle-Ljungby 
i Skåne. Dessutom är den anmärkt från Storbritannien, Tysk- 
land, Danmark? och Nordamerika. Fynden från Storbritan- 
nien förskriva sig från Fifeshire (DOUGLAS & SCOTT 1868 
—1869 p. 2906. WALLENGREN 1894 p. 160), Shetland, Irland 
(HALBERT 1912 pp. 3—9) och möjligen några andra platser!, 
det nordamerikanska fyndet från Unalaschka bland Aleuterna 
(FIEBER 1848 p. 531). Från Tyskland är mig intet fynd be- 
kant från senare tid. FIEBER erhöll sitt typexemplar från 
Dresden, men artens förekomst där synes betvivlas (se HÖEBER 
1905 p. 164 och 1910 p. 36). Ej heller KUHLGATZ upptager 
den bland de kända tyska arterna (1909). OSHANIN nämner 
som utbredningsområde blott Storbritannien, Tyskland och 
Nordamerika. Enligt PUTON skulle även ÅA. dohrnz höra hit 
(HÖEBER 1905 Pp. 164) och arten skulle således även vara 


1 Se dock noten föreg. sida. 
? JENSEN-HAARUP (1912 p. 25) upptager arten såsom funnen i Dyre- 
haven vid Köpenhamn. 


68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


funnen i östra Pyreneerna och i Dalmatien. ÖSHANIN upp- 
tager emellertid (såväl 1906—1909 p. 992 som 1912 p. 92) 
dohrni och germari som skilda arter. 

En utredning av Å. carinata's, dohrni's och germari's 
verkliga artvärde vore synnerligen önskvärd. Så länge en 
sådan icke är företagen är det omöjligt att komma till klar- 
het i frågan huru manga arter vi här ha att göra med samt 
om dessa arters utbredning. Enligt PUTON äro de alla tre 
identiska.!? Själv var jag ursprungligen böjd att, i överens- 
stämmelse med SAUNDERS, anse carinata och germari för 
identiska (dohrni känner jag personligen ej till). För före- 
komsten av minst 2 arter i Europa inom den med längs- 
gående pronotumköl försedda Arctocorzisa-gruppen talar emeller- 
tid det förhållandet, att flera forskare oberoende av var- 
andra beskrivit flera arter. FIEBER beskrev do/hrnz och ge7- 
mari (1848 pp. 530—531) samt som tredje art, under namn 
av cognata, SAHLBERG's carinata (1861 p. 99). DOUGLAS & 
SCOTT beskrevo två arter, zntricatra och sharpzi (sannolikt 
identiska med resp. germari och carznata), funna i Stor- 
britannien, WALLENGREN beskrev arten varzegara (sannolikt 
identisk med germari) från Skåne samt upptog såsom före- 
kommande hos oss dessutom carinata. 

Den ende, som så vitt jag vet på sista tiden uttalat sig 
i frågan om carinata's och germari's artberättigande, är KIR- 
KALDY (1898 c p. 249—251). Huvudsakligen med utgångs- 
punkt från BUCHANAN WHITE's beskrivning av strigiln söker 
han upprätthälla dem såsom skilda arter samt påvisa ytter- 
ligare artskiljetecken.” Karaktärerna för sharpi äro (BUCHA- 
NAN WHITE 1873—1874 p. 61): »somewhat circular, with 
eight broad rows»; och för zatricata: »large, somewhat cir- 
cular, with about sixteen rather narrow and very irregular 
rows». KIRKALDY, som undersökt exemplar i WHITE's sam- 
ling, erhällna från DOUGLAS, har konstaterat riktigheten av 
WHITE's beskrivning. Han tillfogar nu, på grundval av den 


! Samtliga utmärkas av prothorakal mittköl. 

? Samtidigt påpekar han vikten av att genom granskning av typerna 
söka utreda synonvmien (carinafa SAuLB. = ?cognata FIEB.; germari 
FIEB. = >variegata WALL. Samtliga dessa 4 typer borde undersökas. Det 
kan här tilläggas, att detsamma gäller do/trni FIEB.). 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 69 


förnyade undersökningen, följande för distinktionen enligt 
honom särdeles viktiga karaktärer, som jag tillåter mig citera: 


carinata. 


3s. Frontal fovea extend- 
ing almost to the base of the 
frons; pronotal carina almost 
entire; strigilsubcircular, con- 
sisting of eight rather broad, 
regular rows of strizx. 


Sermari. 
3s. Frontal fovea extend- 
ing but little beyond the apical 
margins of the eyes; pronotal 
carina rather shorter than in 
carinata; strigil subtruncate 
oval, almost twice the size of 


the same organ in carinata, 
consisting of about sixteen 
rather narrow, very irregular 
rows of striz. 


KIRKALDY beskriver även palan, som han anser vara 
något olika hos de båda arterna (1. c. p. 251): »I think also 
that the pale in carinata are more twisted and rather blunter 
apically, and that the apex of the anterior tibie is rather 
thicker than in germari. Also, in carinata, there seems to 
be a row of about thirty-six 'teeth' on each pala (concave 
side), disposed as follows, starting from the base: — Fifteen or 
sixteen rather blunt 'teeth' somewhat cramped together, then 
one solitary blunt tooth, then five together, though further 
from each other than the fifteen or sixteen are from each 
other, than twelve or thirteen elongate tapering, somewhat 
curved 'teeth' continuing almost to the apex of the pala. In 
g2ermari (that is to say, zntrzcata) there appear to be about 
forty all close together extending over a similar distance, 
and more uniform in shape. I do not wish, however, to place 
to much stress upon the accuracy of my observations upon 
this last character. As regards the females, I cannot yet 
detect any striking difference. Wallengren writes of wva- 
riegata that in females the anterior tarsi are long, very nar- 
rowly and roundly knife-shaped; in carinata, ”anterior tarsi 
sickle-shaped.” In the males, nevertheless, the differences in 
the strigil and in the frontal fovea are quite sufficient for 
the separation of the two species.» I ett 1901 (som separat) 
utkommet arbete avbildar han palan hos de båda arterna 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


(KIRKALDY 1901—1903, tavla 4 fig. 28—29). Endast ett 
enda exemplar av germari har dock stått till hans förfogande, 
varför det ingalunda är givet att de angivna karaktärerna äro 
fullt konstanta. Visserligen är palans byggnad i andra kända 
fall ytterst konstant, och en av de viktigaste, kanske den 
allra viktigaste artkaraktären, hämtas därifrån, men att smärre 
variationer i vissa fall förekomma kan dock varken betvivlas 
eller bestridas. Detta framgår ofta vid granskning av ett 
större antal exemplar av vissa arter. 

Då jag bland de exemplar av Arctocorisa, tillhörande 
ifrågavarande artgrupp, som jag tagit i Sverige, icke lyckats . 
finna någon, som kunnat hänföras till germari, och jag ännu 
ej varit i tillfälle att granska WALLENGREN's typ av wvarie- 
gata, kan jag ej uttala någon mening om denna art. 

Jag har härmed endast velat fästa uppmärksamheten på 
en föga känd art, vilken borde eftersökas. 


Corixa GEOFFR. 


23. C. geoffroyi LEACH. — Fyndorter. Sk.: enligt R. 
es. (SA): Ett d-exemplar. härifrån,, taget av. , Ca IL. 
sitter "i min, samling. — Bl. enligt/ Re, s.AR. ket — OL 
enligt" "R. es. (E- FF. WAHLBERG )=—-; ÖStg.: em Po i Lin: 
köpingstrakten, ??/+ 1918 (E. SELLMAN) — Upl.: Experi- 
mentalfältet '!/9 1916 (T.). 4 29 i en göl nära Ekhamns 
herrgård, Vassunda socken, ”!/g 1919. 

Arten är hos oss ej funnen längre mot norr än till Värm- 
land (Forsvik) och Upland (Upsala).” THOMSON uppgiver 
dock hela Skandinavien (1862 p. 121), måhända därvid för- 
litande sig på ZETTERSTEDT's uppgift (1840 spalt 284). Den 
är funnen i så gott som hela Europa, i Algeriet, Mindre 
Asien, Kaukasien och Turkestan. Egendomligt nog är den 
ej tagen i Finland. I Norge förekommer den flerstädes.” 

24. C. dentipes (THOMS.). — Fyndorter. Sk.: enligt 
R;.e,. s. (Sal) Öl: enligt. R. ers. (Rake): — Oster enligt 

1 Betydelsen av denna förkortning är mig obekant. 


> Samt möjligen i Lappland och Norrbotten (se följ. art). 
2? WARLOE har t. ex. tagit den i-Risor. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. TI 


Röfettsst- Stockholms enligtERTeNSET(E, EE: WAH9ÉBERG): 
— Upl.:: enligt R. e. s. (BHM., R: ke). Experimentalfältet 
!/9 1916 och Ösby, Danderyds socken, "/9 1916 (T.). Upsala 
enlistiC: Tess (CER JD: 

Utbredningen i Sverige är ej närmare känd, men den 
säkra utbredningen är densamma som för föregående art. 
WALLENGREN (1894 p. 135) anser emellertid, att ZETTER- 
STEDT's uppgift om geoffroyi (1840 spalt 284), som anföres 
som sällsynt förekommande i Norrbottens och Lapplands 
floder, mera har avseende på ifrågavarande art. 

F. ö. är-arten funnen i mellersta Europa och går åt 
öster till Osnatjennaja vid Sajanbergen (REUTER 1891 p. 
TO4)LDenk an, ej. funnen i.Sydeurtopa.och ej. säkert. Stor- 
britannien, men förekommer i Sydnorge (t. ex. Risgr; i min 
Samlingtisitta plakat ig Loch re fiaftansDrobals tagna Rav 
WARLOE) och Sydfinland. s 

C. dentipes lever enligt WALLENGREN (1894 Pp. 135) »i 
synnerhet i åar och bäckar» och är av honom en gång även 
tagen i brackvatten (1. c.). 

25-00 CTFÖffars, ICEACH I öWdorieksa. Sk.sretti exem; 
plar enligt R. e. s. (BHM.). I min samling sitter ett 2-exem- 
plarfavkäanten utaget,av: Ci El. Ju Skane: 

Denna art är hos oss blott funnen i Skåne i brack- 
vatten av WALLENGREN (Farhult i nordvästra Skåne) och 
THOMSON (Malmö) samt av mig i Tåkern (LUNDBLAD 1916 b 
pp. IO—11). 

I sin allmänna utbredning är den sydvästlig. Den före- 
kommer i Storbritannien och hela Västeuropa (åt norr till 
Soenderjylland) samt i Nordafrika (Marokko, Tunisien, Egyp- 
ten), Mindre Asien och Kaukasien samt går åt öster till 
Transkaspien. Dessutom är den tagen på Madeira och Ka- 
narieöarna. 


Fam. Notonectide. 


Notonecta LIL. 


20: 00 NI kelaucar BI Pynadorter. "Sk: venligtiR. ee. s. 
(BEMS STAL). Bara (Tj Smal: Kalmar ($i =O Stö. 
enligt R. e. s. (P. F. WAHLBERG). Adelsnäs ”?/9 1916 (T.). 


IA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


== Södern > ”enligt" "RE es MSTAL)P Nacka Föfs TOto-(R3 
—= Stockholm: enligt" R. es: (BHM;; P. F. WAHLBERG). — 
Upll: Ösby, Dänderyds:socken,. ”/9 ro16 (T). 

Var. furcata EF. (Syn. ?marginata MÖLL.).! — Fyndort. 
Sk.: ett exemplar enligt R. e. s. (BHM.). 

De enda litteraturuppgifter, som föreligga rörande denna 
varietets förekomst hos oss, finnas hos FALLÉN (1814 p. 5 
och 1826 p. 178), som nämner att den jämte huvudformen 
är tagen vid Lund, och ROTH (1896—1898 p. 127), som funnit 
den vid Herrevadskloster. 

Var. maculata F. — Fyndort. Sk.: några exemplar av 
denna form, som så vitt jag känner förut ej är påvisad i 
Sverige, sitta i Centralanstaltens samlingar, insamlade vid 
Trollenäs (HELGE ROSÉN). 

N. glauca's utbredning i Sverige är föga känd. Ehuru 
arten är allmän — eller kanske just av denna orsak — är 
härom nästan intet publicerat. Den torde dock gå ganska 
långt norrut att döma av att jag påvisat den i Barjedalen. 
ZETTERSTEDT (1840 spalt 284) uppgiver sig ha ifurnit den 
sällsynt i Lapplands stillastående vatten, dock utan närmare 
angivande av lokal. Även THOMSON (1862 p. 121) uppgiver 
hela Skandinavien, möjligen med anledning av ZETTER- 
STEDT's uppgift. 

Arten är vitt utbredd: Den tyckes förekomma i hela 
Europa med undantag av de nordligaste delarna samt är 
konstaterad i Nordafrika och går i östlig riktning genom 
hela Asien (Krasnojarsk och Jenisejsk [SAHLBERG 1878 Pp. 
38), Sajantrakten [REUTER 1891 Pp. I94], Irkutsk samt Jar- 
kand i Tarimbäckenets västra del [OSHANIN 1906-1909 pp. 
975—976], Nordindien och Amurområdet [KIRKALDY 1897 
p- 423)) samt är även, ehuru sannolikt felaktigt, uppgiven 
för Nordamerika.” Dess nordgräns i Finland är Kuopio 
(63” "n. br) (SAHLBERG 1020 Pp. 160): 

Hur högt över havet arten kan förekomma hos oss är 
ej bekant. Flärjedalsfyndorten. ligger 407 'm. ö. m å jam- 


1 Beträffande artens olika former och deras kännetecken hänvisas 
till KIRKALDY's utredning (1897 pp. 419—424). 

2 Se KIRKALDY (1. c. pp. 423—424). De amerikanska individen hava 
visat sig tillhöra andra arter. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 13 


förelsevis slätt land i barrskogen. I Schweiz är den funnen 
gom. ö: hh (HUEBER” 1905 ps föjrsamt i italienska Al 
perna allmänt i den 2521 m. ö. h. liggande Zyolesjön (MONTI 


1904 Pp. 264). 

27. N. lutea MÖLL. — Fyndorter. Sk.: Ljungbyhed, 
Riseberga socken samt Trollenäs enligt C. e. s. (HELGE 
ROSÉN). — Smål.-Östg.: norra änden av Västra Lägern, 


på gränsen mellan landskapen i Askeryd och Västra Ryd 
Socknam ”/T 1917. —Östg.: enligt Re. s. (P. EF. WAHE- 


BERG) MN alster enlet. KR. est (BRM) = SOd'enme 
Nacka ?2/g 1916 (T.). — Upl.: enligt R. e. s. (Rbke).? Ösby, 
Danderyds socken, "'9 1916 (T.). — Vstml.: två exemplar 
harfran, tagnarrav CC... J, Sitta I min. samling. — Dr: 


vanlig i Åkerötjärn !!/; 1918 (glauca saknades samtidigt på 
lokalen). Tjärn invid sjön Oppejen "/7 1918. Tjärn med 
rik vegetation vid landsvägen strax söder om Leksand ?/r 
1918. Stora Botjärn vid byn Mjälgen '?”/7 1918. Igeltjärn 
vid Styrsjöbo !6/; 1918 (samtliga lokaler i Leksands socken). 
25 AMg.s enligt R='€-'s. (STAL). 

Arten är, vad utbredningen hos oss beträffar, ännu 
mindre känd än föregående.” Den går i norr åtminstone till 
Ångermanland och till Härjedalen, där jag tagit den på 
samma ställe som föregående art (cirka 400 m. ö. h.). ZET- 
TERSTEDT fann visserligen ej denna art i Lappland, Väster- 
botten eller Nordnorge (ZETTERSTEDT 1840), men dess ut- 
bredning i övrigt tyder dock på att den sannolikt förekom- 
mer där i de lägre, östliga delarna. 

N. lutea synes nämligen vara en mera nordlig art än 
föregående. Den är varken anträffad i Afrika eller Sydeuropa, 
ej heller i Västeuropa, såsom Frankrike och Storbritannien.” 
Den går åt söder till Ungern, Schweiz och Norditalien. I 
Finland — Ryssland går den norrut ända till 66? 30' n. br. 
(t. ex. Sonostroff i Vita Havet) (SAHLBERG 1920 p. 196), så- 
ledes längre än föregående art. Dess utbredning sträcker 
sig åt öster genom hela norra och mellersta Ryssland åt- 


1 Beteckningens betydelse är mig obekant. 

? Redan FALLÉN (1826 p. 178) angiver dock Västergötland (GYLLEN- 
HAL) och Småland (ZETTERSTEDT). 

3 Den förekommer likväl i Danmark och Norge. 


74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 192232. 


minstone till Sajanbergen. Den lär även förekomma i Brit- 
ish Columbia i Nordamerika (KIRKALDY 1905 a p. 132). I 
Alperna når den åtminstone 1550 meters höjd; den är näm- 
ligen funnen i Taraspersee (HÖEBER 1905 Pp. 119). 


Plea LEACH. 


28. P. minutissiuma (FÖSSL.). — Denna art upptages av 
TULLGREN (1920—1922 p. 100) såsom förekommande i Skåne. 
Helt: visst är emellertid denna uppgift beroende på något 
misstag, och arten borde tillsvidare, såsom ännu ej funnen 
hos oss, icke upptagas i denna förteckning på våra vatten- 
hemipterer. Säkerligen har en uppgift hos FALLEN legat till 
grund för påståendet om artens uppträdande i Skåne. 

Jag antager, att en förväxling skett på följande sätt. 
Som sista art under släktet Votonecta upptager FABRICIUS 
(1803 p. 104) en art med namnet minutisszma, för vilken 
LINNÉ angives som auktor. Både Systema Nature och 
Fauna Suecica citeras. I samma arbete har emellertid FaA- 
BRICIUS även en annan art, den sista inom släktet Sigara, 
vilken han tilldelar det av honom själv givna namnet 2- 
nzuzta. Här har FABRICIUS uppenbarligen begått ett misstag, 
i det han för Votonecta-arten anför LINNÉ som auktor, medan 
i själva verket Szgara-arten är den, som LINNÉ funnit i Sve- 
rige, Visserligen kallade LINNÉ sin art »Notonecta minutis- 
sima», men att denna icke gärna kan vara Plea utan säker- 
ligen Micronecta framgår av beskrivningen, särskilt orden 
»depressa est» och »elytris cinereis> (LINNÉ 1761 p. 244).! 

1 LINNÉ's beskrivning i Fauna Suecica (1761 p. 244) lyder: »/Voto- 
necta minutissima elytris cinereis: maculis fuscis longitudinalibus. No- 
tonecta arenule magnitudine». — »Notonecta cinerea vix conspicua.» »Ha- 
bitat in scaturiginibus & fontibus.» »DEscCR. Magnitudo minime&e arenule; 
alis & elytris, cineriis. Pedes posteriores longiores; primum par minimum; 
depressa est, dorso fusce velut transverse striata.»> Av denna beskrivning 
framgår kanske ej fullt klart vad LINNÉ menar. Särskilt de sista orden: 
»velut transverse striata» äro en smula dunkla. Då släktet Micronecta 
saknar rastrering kan det ej vara en skulpturkaraktär, LINNÉ här åsyftar, 
och att. tvärstrimmigheten skulle kunna. vara en färgkaraktär synes mot- 
sägas av LINNÉ's egna ord: maculis fuscis longitudinalibus. Otydliga fläc- 
kar förekomma både hos Micronecta och Priea. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 75 


FALLÉN-:har (1814 p. 6) som sista art inom släktet Vo- 
tonecta upptagit minutissima. Rörande namnet refererar han 
till LINNÉ och FABRICIUS och skriver sedan: »Habitat in 
scaturiginibus et fontibus. D. aå Linné». Härefter citerar han 
LINNÉ's beskrivning av minutissima. 

Läser man hastigt igenom detta ställe hos FALLÉN, utan 
att titta på hans från LINNÉ lånade beskrivning (vilken ej 
passar på en NVotonecta eller Plea men väl på en Micronecta)", 
får man lätt den felaktiga uppfattningen, att »MNotonecta 
(d. v. s. Plea) minutissima» är känd från Sverige. Denna 
felaktiga uppgift hos FALLÉN har tydligen närmast sin grund 
i det citerade stället hos FABRICIUS, och det är säkerligen 
FALLÉN's uppgift som i sin tur föranlett misstaget i »Svenska 
insekter». 

FALLÉN har emellertid själv senare rättat sitt misstag 
(1826 p. 179). Efter att ha behandlat våra Nofonecta-arter 
(2lauca, furcata och Jutea) beskriver han här den verkliga 
Plea minutissima (FÖSSL.) med följande ord (i översättning): 
»En insekt har skickats mig från den berömde STURM i 
Närnberg; den liknar en Votonecta, men är mindre, ovan 
helt vit, svagt intryckt punkterad, kraftigt konvex, pucklig, 
under svartaktig: ben bleka». — — — »kroppen baktill 
ytterst trubbig, elytra nämligen avhuggna (»truncatis»), ned- 
böjda, i spetsen gapande: membran saknas.» — »Måhända 
denna art är den verkliga /Votonecta minutissima Fabr. Rhyng. 
104. Ent. Syst. 4. 59. 6., ett namn, som även använts av den 
beromde STURM (men icke av LINNE En., ej Heller av 
PANZER Fn. 2. t. 12., vilkas namn syfta på Szgara).» — — 
»Genus PLEA LEACH liknar mycket denna.»” 

Någon annan uppgift i svensk litteratur rörande Plea 
har jag icke sett. Dr SIMON BENGTSSON har även på för- 
frågan meddelat mig, att han på sina talrika exkursioner i 


1 FALLÉN's egen beskrivning, vilken innefattas i de få orden: »grisea, 
capite fusco; hemelytris truncatis» (1814 p. 6) tyder däremot avgjort på 
Plea (särskilt orden »hemelytris truncatis») och står således i strid med 
LINNÉ's samtidigt anförda beskrivning. 

? Nedtill på samma sida beskriver han LINNÉ's minutissima, vilken 
han nu riktigt för till Szgara. Den säges vara tagen av ZETTERSTEDT vid 
Höjebro i Skåne. 


76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Skåne aldrig lyckats finna Piea, oaktat han haft sin upp- 
märksamhet riktad på densamma. Dock är det ingalunda 
uteslutet, att arten kan förekomma hos oss och då väl sanno- 
likast i Skåne. Den är nämligen funnen flerstädes på Själ- 
land, t. ex. Köpenhamn, Maribo, Knudshoved (på senare 
stället talrikt 1919 av C. WESENBERG-LUND). 


Fam. Nepidee. 


Ranatra F. 
29. BR. linearis (L.). — Fyndorter. Smal: enligt upp- 
gift av kandidat CARL SCHWEDER har arten av honom bli- 
vit observerad i Västervikstrakten. — Östg.: enligt R. e. s. 


(ett expl., P. F. WAHLBERG); ett annat expl. är från sjön 
Dyveln, Värna socken (SWd).! I nordvästra delen av sjön 
Narven, liggande inom Norra Vi socken, fann jag den ?”?/e 
1917. ett exemplar av den intressanta arten. Det var full- 
växt, rätt stort, .mätande 5,8 cm. 1 längd, andröretsoberaknat; 
och hade naturligtvis övervintrat. I en liten långsträckt 
damm, kallad Demshultgölen, Asby socken, tog jag den ”/; 
1917 ett ungt exemplar (nymf). 'Gölen hyser en yppig växt- 
lighet och ett rikt djurliv. Även i en annan, mycket liten 
sjö (eller stor damm) ett par kilometer söder om föregående 
levde djuret; ett ungt exemplar (nymf) togs nämligen där 
20/7 1917. Samtliga 3 exemplar erhöllos genom håvning 
från stranden. Arten tyckes således vara rätt spridd i dessa 
trakter söder om Sommen. — Stockholm: enligt R. e. s. 
(två expl., .BHM.;- dessutom; «ett. tredje. expl:);.— Upl::rfil: 
mag. JOHN HELLSTEN har haft vänligheten att till mig över- 
lämna en nymf av arten från sjön Trehörningen, Fundbo 
socken. Han meddelade mig även att han samtidigt såg ett 
fullväxt exemplar på samma plats. Fyndet gjordes i juli 
1917 vid Lövstahage på mycket långgrunt vatten med dyig 


1 Exemplaret bär dessutom en särskild, tryckt etikett: »Sm.» Emel- 
lertid ligger Värna socken icke i Småland, utan i Östergötland. Orden 
»Sjön Dyveln, Werna socken» äro handskrivna, sannolikt av BOHEMAN. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. TT 


botten, bevuxen med Elodea och Sagittaria.! — Vstml.: 
enligt Centralanstaltens samlingar har C. H. J. tagit ett exem- 
plar i Västeråstrakten (märkt: Vstm Arosiz).” 

En av våra minst kända vattenhemipterer torde utan 
tvivel vara KRanatra linearis. Oaktat sin högst betydande 
storlek synes den endast sällan ha iakttagits i Norden, och 
i de hittills utkomna 43 årgångarna av Entomol. tidskrift 
finnas, ehuru hemiptererna flera gånger avhandlats, så vitt 
jag kunnat finna, icke mer än två uppgifter om dess före- 
komst hos oss. Likväl är den sedan gammalt känd från vårt 
land. LINNÉ säger i sin Fauna Suecica (1761 p. 245): »Ha- 
bitat in Aquis nostratibus rarissime». Med ungefär samma 
ord omnämner FALLEN artens förekomst hos oss (1826 p. 
169): »Habitat in aquis apud nos rarissime; D. åa Linné. 
Nobis autem heec species nondum obvia fuit, nisi ab Exo- 
ticis missa». FALLÉN har således aldrig iakttagit arten i 
Sverige. Även DE GEER, som utförligt beskriver och av- 
bildar densamma i sitt stora insektarbete (1773 pp. 369—374 
tavla 19 fig. 1—7), säger uttryckligen att han ej lyckats finna 
den vid Lövsta och därför ej kan lämna några biologiska 
upplysningar. THOMSON (1862) upptager den icke. 

Den ena av de ovan antydda uppgifterna i Entomol. 
tidskrift återfinnes hos HACKWITZ, som vid Källstorp, Örs- 
lösa socken, Västergötland, funnit djuret inkrupet i lakryssjor 
under isen (1910 p. 243). Den andra uppgiften härstammar 
från SIMON BENGTSSON (1915 p. 298), som nämner, att arten 
hittats av O. AHLBERG vid Bökeberg i Skåne samt av C. 
GUSTAVSON vid Ryd i södra Småland. Ett exemplar från 
förra lokalen, taget ”/s 1913, sitter även i Centralanstaltens 
samlingar. Enligt meddelande i brev från Dr BENGTSSON 
finnas i Lunds universitets samlingar exemplar från Lyckeby 
å i Blekinge.? 

1 Arten är förut ej känd från Upland. Uppgiften hos TULLGREN 
(1920—1922 Pp. 99) grundar sig på mitt här nämnda exemplar, vilket fynd 
jag muntligen meddelat förf. 


2 Magister HÅKAN LINDBERG har dessutom meddelat mig, att han 


DD 
under sin vistelse 1922 vid Älvsjö i Södermanland fann arten i den lilla 
därstädes belägna Långsjön, 
3 Ytterligare ett meddelande om Ranatra har jag funnit. Prof. P. 
F. WAHLBERG har nämligen i Vetenskapsakademien meddelat följande 


78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Ovan ej förut publicerade fynd visa, att arten i Sverige 
har en alldeles oväntat vidsträckt utbredning. Dock kunna 
gränserna härför naturligtvis ännu ej anses vara säkert fast- 
ställda. En av de viktigaste bidragande orsakerna härtill är 
naturligtvis svårigheten att upptäcka denna vattnens »vand- 
rande pinne». Att den skulle gå särdeles långt norr om 
sina ovan som nordligast fastställda fyndorter i Upsala- och 
Västerastrakterna håller jag dock knappast för sannolikt. 

I sydligare länder synes arten vara talrikare. Från Tysk- 
land är den känd från många lokaler och förekommer för 
övrigt i så gott som hela Europa. Den går dock ej synner- 
ligen långt norrut. Gränsen går genom mellersta England, 
mellersta Sverige och södra Finland. H. WARLOE har med- 
delat mig, att han funnit flera Kanatra vid Riser. Dessutom 
är BR. linearis funnen i Algeriet samt går åt öster åtminstone 
till Altai i Centralasien. 

Arten art vart land sannolikt "allmännare "ansman trot; 
detsamma torde gälla också andra, även nära artens nord- 
gräns belägna trakter av utbredningsområdet. Så t. ex. har 
den i Finland under senare år anträffats på det ena stället 
efter det andra. En sammanställning (fullständig?) av kända 
finska fyndorter återfinnes hos SAHLBERG (1920 p. 195). Sedan 
dess hava i Notul&e Entomologice (LEVANDER 1921 a och b) 
ytterligare ett par fynd publicerats, nämligen sjön Vuoksen 
och Ekenäs (= Tammisaari), på senare stället i en salthalt av 3,08 
pro mille. Även förut är arten känd från m. 1. m. salt vatten, 
t. ex. från saltsjöarna vid Slaviansk (PIERSIG 1900 Pp. 5). 


Nepa L. 


30: LUM Ulcenereas 155 FE ömdorter i Skeanenligt!ERIenst 
och" Cireltsk Bara /o TOT) FSmal, Palma" 1000 


iakttagelser (1863 p. 413): »Herr W. anförde såsom bevis på insekternas 
ringa känslighet, hurusom ett individ af en vatteninsekt, Ranatra linearis, 
som han för två månader sedan uppstuckit på nål, och efter en half dag 
åter derifrån borttagit, samt släppt i en med vatten fylld burk, genast der- 
efter utsugit en henne lemnad fluga, samt alltsedan fortfarit att trifvas och 
äta. Han förevisade samma insekt lefvande, äfvensom det sätt, hvarpå den 
fångar och utsuger sin föda.» Däremot upplyses icke om var djuret var 
anträffat. Möjligen är det samma exemplar, som i Riksmuseets samlingar 
bär WAHLBERG's namnetikett. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 79 


(NTE TG: enligt RIKEN SI (BAM IS Östg.: enligt R. e.s. 
(P.- FE. WAHLBERG). UPEANaAcka" (se 1916: (MF). "Ekerö 
28/9 enligt C. e. s. (NORDSTRÖM). Laduviken vid Experi- 
mentalfältet >/9 1916 (T.). — Diri: vid stranden 'av sjön 
Yxen, Leksands socken, sågos flera ungar !"/7 1918. 

Under senare tid är arten ej funnen norr om Gästrik- 
land (LUNDBLAD 1916 a p. 220) och Dalarna (se ovan). 
FALLÉN betecknar den som allmänt förekommande i stilla- 
stående vatten (1826 p. 170) och THOMSON angiver, såsom 
ofta är fallet, att den är allmän över hela Skandinavien 
(1862 p. 122). Den senares uppgift grundar sig säkerligen 
på ZETTERSTEDT's ord i Insecta Lapponica (1840 spalt 283). 
Z. säger sig ha funnit den sällsynt i Lappland, men angiver 
ej i vilken trakt. Tvivelaktigt är, om den kan förekomma i 
de nordligare delarna. Arten torde i Sverige vara allmän 
och vitt utbredd, men högst få fyndorter äro publicerade. 

I övrigt är NV. czzerea funnen i nästan hela Europa, med 
undantag av de nordligaste områdena, i Marokko, på spridda 
ställen genom hela Asien (exempelvis Ural, Altai, Krasnojarsk, 
Irkutsk) ända till dess östkust (Amurområdet) och är även 
iakttagen i Amerika (Illinois). Den når i Finland sin nord- 
gräns vid Gamla Karleby (strax söder om 647” n. br.). 

Den lever både i stillastående och rinnande vattendrag 
och är i Finland även iakttagen i grunda havsvikar (SAHL- 
BERG 1920 p. 195). I italienska Alperna går den åtminstone 
tills 207 ma oc bh. (MONTI TO04 pF 200): 


Fam. Naucorideée. 


Naucoris F. 


31. N. cimicoides (L.). — Fyndorter. Sk.: Ljungbyhed 
enligt C. e. s. (HELGE ROSÉN). Bara "”/9 1917 (T.). — Smål.: 
enligt C. e. s., troligen från Kalmartrakten (AHL.). — Stock- 
holm: exemplar härifrån, enligt meddelande av prof. TULL- 
GREN troligen tagna vid Skanstull, sitta i C. e. s. (E. MJÖ- 
BERG)" EnligttR. ess. (BHM., PIE: WAHLBERG). 

Arten har hittills enligt litteraturen blott varit känd från 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Skåne!, varför fynden i Stockholmstrakten äro synnerligen 
anmärkningsvärda och egendomliga. "DE GEER anmärker, 
att JVaucoris är mycket sällsynt i Sverige och att han ej 
sett. den -vid,-Lövsta.(1773:1P--375)-+ THOMSON påstår dock 
att den icke är ovanlig i södra Sverige, därmed väl närmast 
åsyftande Skåne (1862 p. 122).? 

Utbredningsområdet i övrigt omfattar södra och mellersta 
Europa samt sträcker sig åt öster till Turkestan. Den jär 
icke observerad i Finland, men då den är påvisad så nära 
som vid Petersburg, är det ej otänkbart att den även kan 
anträffas i Sydfinland. På Själland har jag sett den i mängd. 

Enligt HÖEBER (1905 p. 108) går |V. cimicoides även upp 
i bergstrakterna, både i Schlesien (enl. ASSMANN) och i 
Schweizeralperna (enl. FREY-GESSNER); huru högt angives 
dock icke. Säkerligen är det ej fråga om högre liggande, 
verkligt alpina trakter. 


Aphelochirus WESTW. 


32. ÅA. estivalis (F.). — Fyndorter. Östg.: framlidne 
läroverksadjunkten E. SELLMAN har meddelat mig, att han 
funnit ett par exemplar av arten i Stångån ovan kvarnen vid 
Tannefors (således strax söder om Linköping). Tyvärr till- 
varatogos ej exemplaren, enär de av misstag togos för lar- 
ver. Fyndorten har stenig botten med Fontinalis-vegetation 
och starkt strömmande vatten. Stångån är här uppdelad i 
flera armar. Fyndet gjordes ?.9 1917. 

Rörande utbredningen av Aphelochirus i Sverige veta vi 
ytterst litet. Första fyndet gjordes i Lagan 2 mil ovanför 
Laholm (TRÄGÅRDH 1907 p. 255; arten här upptagen såsom 
ÅA. nigrita), där Dr I. ARWIDSSON genom fiskare vid upp- 
repade tillfällen erhöll flera exemplar. Exemplar härifrån 

1 TULLGREN (1920—1922 p. 92) har dock nyligen publicerat utbred- 
ningsuppgiften »Sk.—Upl.», vilken grundar sig på MJÖBERG's ovannämnda 
fynd, tillhörande Centralanstaltens samlingar. 

? FALLÉN (1826 p. 176) säger endast: »In pratis humidis excipulo 
plerumque capitur». 


0. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. SI 


sitta både i R. e. s.! och C. e. s. Fiskarna på orten kände 
väl till djuret, som de kallade »skäkta». Det andra fyndet 
i Sverige gjordes av Dr SIMON BENGTSSON i kanalen vid 
Bromölla i nordöstra Skåne (BENGTSSON 1921 Pp. 73; arten 
här anförd såsom ÅA. montandoni). Tredje fyndet gjordes 
likaledes av BENGTSSON vid Olovström i Blekinge (enligt 
brev till förf.). Även i Lagan har Dr BENGTSSON tagit flera 
exemplar. Dr B. meddelar mig också, att han i Lunds uni- 
versitets samlingar funnit ett par exemplar, tagna vid Lund 
1878, sannolikt i Höjeå, vilket således egentligen är det tidi- 
gaste fyndet i Sverige. Som djuret för ett ytterst undan- 
gömt levnadssätt är det sannolikt, att det efter hand kom- 
mer att återfinnas på flera ställen i vårt land. REUTER upp- 
giver (1911 p. I4I), att arten (enl. JENSEN-HAARUP) skulle 
vara funnen i Götaälv. Huru denna uppgift uppkommit kan 
jag icke säkert angiva, men förmodar, att förväxling med den 
närliggande Lagan är orsaken härtill.” Så vitt jag känner, 
föreligger nämligen intet fynd från Götaälv. Även USSING 
(1910 p. 115) anger (efter JENSEN-HAARUP) Götaälv som 
fyndort. 

Även i våra grannländer har ÅAphelochirus först jäm- 
förelsevis sent blivit påvisad. I Danmark skedde det 1907 
(JENSEN-HAARUP 1907 Pp. 104), då den anträffades i Gudenaa 
vid Randers av HJ. USSING. Den är sedan av USSING fun- 
nen i Lilleaa och Noerreaa (USSING 1918 p. 372). Jag kan 
även meddela, att den av J. P. KRYGER hittats i Vardeaa 
(enligt exemplar i WESENBERG-LUND's samlingar). I Norge 
är den mig veterligt blott iakttagen vid Lillesand söder om 
Risgr av MÖNSTER (enl. meddelande av WARLOE), i Finland 
däremot på flera ställen. En sammanställning av de finska 
lokalerna återfinnes hos SAHLBERG (1920 p. 194). Senare 
har tillkommit ett fynd i Vuoksen-älven vid Kexholm (LE- 
VANDER I1921a Pp. 19). 

För A. estivalis kända allmänna utbredning torde gälla 
vad som nyss sagts om förekomsten i de nordiska länderna, 


! Riksmuseets exemplar skola enligt etiketten vara tagna vid Hov i 
Lagan. Då Hov ligger strax ovanför Laholm, skulle arten således vara 
funnen på flera lokaler i älven. : 

2 REUTER (l. c. p. 140) anför som fyndort även »Laga-ån i Upland»(!). 


6 — 235. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Häft. 2 (1923). 


82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


nämligen att den ej giver någon tillförlitlig bild av verkliga 
förhållandet. Arten är ännu blott känd från jämförelsevis 
få trakter i västra, södra, mellersta och norra Europa (Kor- 
sika, Frankrike, Belgien, Storbritannien, Tyskland, Danmark, 
Sverige, Finland, Ungern, Tjeckoslovakiet, Schweiz, Rumä 
nien, Ryssland) och möjligen Egypten. 

Rörande artens synonymi vill jag här tillfoga några rader. 
Vid försök att bestämma några exemplar visade det sig 
snart, att vissa svårigheter förefunnos. Redan i det lilla ma- 
terial, som stod till mitt förfogande, funnos exemplar, vilka 
jag ej med full säkerhet kunde föra till någon bestämd art, 
enär vissa karaktärer stämde överens med en, andra med en 
annan. Jag fann sålunda t. ex. att de i Centralanstaltens 
samlingar sittande exemplaren ej stämde med zzgrita, till 
vilken ju enligt TRÄGÅRDH djuren från Lagan skulle höra!, 
utan snarare vore att hänföra till en annan art, varför enligt 
min mening sannolikt felbestämning förelåg i detta fall. De 
arter, om vilka det kunde bli fråga, voro de i Nordeuropa 
funna estivalis, montandoni och nigrita. Emellertid gav en 
närmare undersökning snart vid handen, att ett annat alter- 
nativ var sannolikare, nämligen att de 3 nämnda »arterna» i 
själva verket sannolikt blott vore en och samma eller också 
de båda senare på sin höjd varieteter av den förstnämnda. 
Jag blev snart fullt övertygad om riktigheten av denna min 
uppfattning. 

Vid en senare företagen litteraturgranskning fann jag 
ytterligare stöd härför. Att förebringa bevis från min sida 
för arternas identitet, eller rättare sagt för åsikten att vi i 
Nordeuropa blott ha en enda art, befanns nu mindre behöv- 
ligt, enär denna fråga genom inlägg från flera håll redan 
synes vara tämligen klarlagd. Jag tillåter mig därför nedan blott 
lämna en kort sammanfattning över vad jag funnit rörande 
sakens historiska utveckling. 

1899 beskrev HORVATH i sin monografi över släktet 
ÅAphelochirus arterna nigrita och montandoni med angivande 
av de från estvalis avvikande karaktärerna. ÅA. nigrita är 
grundad på ett långvingat ungerskt och 2 kortvingade finska 


1 Även enligt TRÄGÅRDH stämde dock ej alla karaktärer fullt överens. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 83 


exemplar, de senare funna av SILTALA och undersökta av 
HORVATH. ÅA. montandoni hade erhållits från flera håll. 

1900 har REUTER, efter HORVATH, en översikt över de 
nämnda arterna införd i en finsk tidskrift till ledning vid be- 
stämning av eventuella vidare fynd i Finland. Han förmodar 
här, att åtminstone 2ntanrdonzi skulle kunna anträffas. Dock 
säger han sig tvivla på, huruvida de ungerska och finska 
exemplaren av 2zzg7ita verkligen äro samma: art. 

1901 meddelar REUTER, att ett exemplar av montandoni 
anträffats 1 Finland. 

1911 publicerade han en sammanfattning över Östersjö- 
bäckenets Aphelochirus-arter och sin åsikt om desamma. Han 
säger sig — i likhet med POPPIUS — vara av den åsikten, 
att artåtskillnaden mellan de finska znzgritza och montandon 
»är i hög grad tvifvelaktig» (1911 p. 141). Till jämförelse har 
han även haft danska och svenska exemplar. Han framkastar 
också tanken, att »måhända skall det äfven visa sig, att icke 
ens Å. estivalis är en från dem distinkt art. Åtminstone en 
del af de af HORVATH framhållna olikheterna, såsom den 
smalare bakkroppen, äger ingalunda alltid sitt motstycke i 
verkligheten, och de från färgen hämtade karaktärerna äro 
af mycket ringa betydelse för arternas åtskillnad. Redan 
FREY-GESSNER framhåller i sin ”Sammelbericht aus den Jahren 
1869 und 1870 (= — — —), att han i Aabach vid Lenz- 
burg af AÅphelocheirus funnit såväl alldeles svarta exemplar, 
hvilka sålunda öfverensstämma med ÅA. nigrita HORV., som 
sådana med mycket gult på hufvud, thorax, vingrudiment 
och andra kroppssegment.>» REUTER synes således böjd att 
betrakta formerna som blotta färgvariationer. 

1912 (1912a pp. 73—75) publicerar REUTER en i hu- 
vudsak ordagrann översättning av sitt nyssnämnda anförande. 

Samma år (1912 b pp. 94—95) framhåller han, att även 
MONTANDON, den framstående kännaren av vattenhemipte- 
rerna, är av den åsikten, att de tre formerna med största 
sannolikhet äro att betrakta som en enda art, enär över- 
gångar oupphörligt anträffas. Variationen i färgteckning 
kanske enligt REUTER möjligen sammanhänger med indivi- 
dens ålder eller vattnets beskaffenhet. 

Vad de danska exemplaren beträffar, visade det sig att 


84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


det ej heller var så lätt att inpassa dem i HORVATH's diagnoser. 
De bestämdes först av JENSEN-HAARUP. (1907 Pp. 104) till 
estivalis. Året därpå säger sig HAARUP dock vara oviss 
rörande bestämningens riktighet och att djuren, som varken 
stämma riktigt med &estivalis, montandoni eller nigrita, bli- 
vit sända till prof. REUTER för granskning. Denne trodde 
sig till att börja med hava att göra med en för vetenskapen 
ny art (JENSEN-HAARUP 1908a p. 48). Senare bestämdes 
exemplaren likväl av REUTER till ÅA. montandoni (idem 
1908 b p. 59), ett namn, varunder djuren även upptogos i 
den av HAARUP 1912 utgivna »Tzeger». 

1913 gjorde MONTANDON ett uttalande rörande Åfp/helo- 
chirus-formerna estivalis och montandonz, som enligt hansmening 
äro identiska. Vid granskning av talrika exemplar från skilda 
länder hade han funnit »tous les passages qui permettent de 
réunir» montandoni och estivalis (MONTANDON 1913 p. 220). 

1914 fann HARTWIG Åphelochirus i Möggelsee vid Ber- 
lin och skrev med anledning härav en uppsats, i vilken han 
framhåller, att de anträffade exemplaren i vissa karaktärer 
närmast borde hänföras till estvalis, i andra till montandoni. 
En: avbildning visar, hur huvudets och pronotums färg avse- 
värt kan variera. Även kroppens mer eller mindre utpräg- 
lade konvexitet resp. avplattning — enligt HORVÅTH jämväl 
en viktig artkaraktär — växlar. Med anledning härav satte 
sig HARTWIG i förbindelse med HORVÄATH, vilken till svar 
meddelade, att han numera anser arterna identiska!, enär han 
efter publicerandet av sin monografi sett talrika övergångs- 
former. | 

1917 behandlade BERGROTH frågan, närmast med anled- 
ning av en uppsats samma år av BUTLER (BUTLER 1917 a). 
Han framhåller, att esvalis och montandoni otvivelaktigt 
äro en enda art. Bl. a. i Seine-materialet fann han  över- 
gångar. Samtidigt påpekar BERGROTH, att utan tvivel även 
den ungerska, långvingade nigrita tillhör arten &estivalis. 
REUTER förmodar visserligen motsatsen, men har enligt 
BERGROTH gjort sig skyldig till ett misstag, då han angiver 

1 Detta framgår även av ett 1912 publicerat arbete av HORVÅTH 


(1912 p. 609). 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 85 


huvudet hos mnigrita vara längre än hos estivalis.t I för- 
hållande till sin bredd är huvudet hos zzg»zta enligt BERG- 
ROTH ingalunda längre. Enligt B. finnes således i Nord- 
och Centraleuropa blott en enda ÅAp/helochirus-art. De i nord- 
ligare trakter (Sverige och Finland) funna exemplaren sägas vara 
m. 1. m. typiska nigrita. Ljusa, montandoni-färgade exemplar 
ha dock anträffats i Neva vid Petersburg, och på flera ställen, 
t. ex. vissa lokaler i Schweiz och Tyskland, leva olikfärgade 
exemplar tillsamman på samma fyndort. 
Slutligen har Dr SIMON BENGTS- | 
SON meddelat mig i brev att även han, | 
efter granskning av svenska, finska och | 
danska exemplar, kommit till den be- 
stämda åsikten, att de tre formerna 
»kunna efter strukturkaraktärerna absolut 
ej hållas upprätta och i afseende på | 
färgen gå öfver i hvarandra». | 
Alla nord- och centraleuropeiska | 
Aphelochirus-exemplar tillhöra således 
estivalis. Ända till på sista åren ha FdrIO. LUNDBEAD: 
dock formerna montandoni och estivalis ER E 
5 NN Fig. 5. Aphelochirus 
figurerat som skilda arter. KUHLGATZ estivalis. I från Bro- 


upptar dem således under dessa namn ENG SSR (5. 
ag : NGTSSON leg. 
och meddelar utförliga diagnoser (1909 t/s 1916). 


pp. 70—73). Likaså håller OÖSHANIN 

(1912 p. 89) arterna isär. Även BUTLER (1917 a p. 180; 
jfr ovan) ansåg först estvalis och montandoni som skilda, 
en åsikt som han dock redan samma år (1917 b p. 278), 
efter BERGROTH's uppsats i frågan, frångick. Det bör dock 
här påpekas att redan HÖEBER (1905 Pp. 104) synes vara böjd 
att för sin del betrakta montandoni blott som en form av 
eslivalis. 

Jag reproducerar här några fotografier (fig. 5—06) efter 
svenska och danska exemplar, som jag granskat, för att visa 
att dessa inbördes avvika både i form- och färgkaraktärer. 
Exemplaret från Bromölla i Skåne förvarades i sprit och hade 


! REUTER har nämligen 11900 p. 130) påstått, att huvudet hos den 
ungerska långvingade »igxita skulle vara längre än hos de finska kort- 
vingade 2niorita (d. v. s. cestivalis). 


86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFI 1923. 


därför bättre än de andra bibehållit sin klara färg. 


Det foto- 


graferades fördenskull också med gulskiva och ortokromatisk 


plåt. 
a huvud, 


Fot. O. LUNDBLAD. 


Fig. 6. Aphelochirus estivalis.a <& 
från Gudenaa vid Randers, Danmark, 
4—5 meters djup och b Q från samma 
lokal (HJ. UssInG leg.); c Q från Var- 
deaa, Danmark (J. KRYGER leg.); d 9 
från Lagan ovanför Laholm (I. ör 
SON leg.). Exemplaret c har huvud, 
SAPA ax samt bakkroppsspets ned- 
böjda, varför formen av dessa delar ej 
är direkt jämförbar med den på de 
audra bilderna. Kroppen hos detta 
expl. är något bredare än hos de andra, 
såsom även framgår av figuren. Tv- 
värr framträder ej ”den bety vdande olik- 
het i färgteckning, som förefinnes mel- 
lan de tvra djuren. 


den är ej) utretts 


Bilden visar tydligt den ganska utbredda gulteckningen 
pronotum och abdominalsegmenthörn. 


De andra 
fyra exemplaren voro tor- 
kade och hade ej så väl 
urskiljbar färgteckning, var- 
för ett användande av gul- 
skiva etc. knappast erbju- 
dit någon fördel. Likvisst 
kan sägas, att den gula fär- 
gen hos samtliga dessa 
exemplar synes hava varit 
något mindre utbredd. Vad 
kroppsformen beträffar är 
honan från Vardeaa sär- 
skilt bred. Dess huvud är, 
liksom hos de andra exem- 
Jima blekttocn 
ej, som man av bilden skulle 
kunna förmoda, mörkt. 
Åphelochirus estivalis 
lever både i stillastående 
och rinnande vatten, i hu- 
vudsak dock i senare sla- 
get, för vilket den får anses 
som en särskilt utmärkande 
insekt. Om de i stillastå- 
ende vatten gjorda fynden 
blott bero på en tillfällig- 
het eller möjligen äro be- 
tingade av gynnsamma lo- 
kala eller andra förhållan- 


plaren, m. 


Den träffas såväl i långsamt flytande, jäm- 


förelsevis djupa åar som bland stenarna i ytterst grunda, 


starkt forsande vattendrag. 
tagen, t: ex. I 
dangömda levnadssätt gör, 
vara förbisedd. 


Även i bräckt vatten är den iakt- 
Finska viken och vid Kiel. 


Dess ytterst un- 


att den på de flesta ställen torde 
Artens spridningsförmåga torde dock ej vara 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 87 


så stor som hos många andra av våra vattenhemipterer, enär 
bevingade individer säkerligen ej förekomma i vårt land eller 
åtminstone äro till ytterlighet sällsynta. Det är dessutom ej 
känt om de vingade exemplaren göra bruk av sina vingar. 
I alla händelser är det fastställt att de brachyptera individen 
aldrig uppsöka vattenytan, i det de nämligen fullständigt 
kunna tillgodose sitt syrebehov från de i vattnet lösta mäng- 
derna av denna gas. De äro således vida bättre anpassade 
till vattenlivet än våra övriga vattenhemipterer. 


Fam. Veliidzé.' 


Velia LATR. 


33. V. currens (F.). — Fyndorter. Smål.: enligt R. e. s. 
(BHM.). — ÖL: en larv vid Kalkstad, Torslunda socken, ”/1 1917 
(T:)I == Boh.: enligt R. es. (P.-F:/WAHEBERG): — Västg:: 
enligt R.: es: (BHM.). 

Att arten, som är rätt sydlig och hos oss ej funnen norr 
om Örebro, i vårt land ej torde gå avsevärt längre mot norr 
än till nämnda trakt, är mycket sannolikt. 

Dess utbredning sträcker sig över större delen av Europa, 
de nordligare delarna dock undantagna. Den är talrikare i 
söder samt förekommer även i norra Afrika (Algeriet), på 
Kanarieöarna och i Kaukasus samt går åt öster till Trans- 
kaspien och Turkestan. 

I våra grannländer är arten anträffad något nordligare 
än hos oss. Den är sålunda tagen på Shetlandsöarna, vid 
Bergen, i mängd vid Riseor (enligt WARLOE) samt i Sydfin- 
land och i trakten av Svirfloden mellan Ladoga och Onega. 
Vad Finland beträffar påstås arten av SAHLBERG (1920 p. 179) 
vara allmän i vissa av de sydöstra delarna, den enda trakt 
av landet, där den är funnen. I Rautus observerades den 
sälunda en gång i stora massor (l. c.). Den är i Finland 
nordligast tagen vid Kirjavalahti (61? 50' n. br.; 1. c.). 


1 I överensstämmelse med de flesta andra författare och gängse bruk 
begagnar jag här den mera tilltalande formen Vefiide istället för den av 
REUTER använda Veliade. Se härom vidare HORVÅTH (1915 p. 539, noten). 


88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Rörande förekomsten i vårt land föreligga huvudsakligen 
blott spridda och ofullständiga notiser. Den enda gång jag 
själv varit i tillfälle att iakttaga djuret i större mängd var i 
en liten skogsbäck på Kinnekulle 1906. Det torde dock ej 
råda något tvivel om att arten är ganska allmän på vissa 
håll i Sydsverige, t. ex. i skånska bäckar och åar. Beklag- 
ligtvis existera dock i vår litteratur inga ekologiska notiser 
från Sydsverige varken rörande denna eller någon annan 
vattenhemipter. 

V. currens är en typisk bäckinvånare, som ytterst 
sällan torde förekomma på stillastående vatten om vi bortse 
från källor, som ju dock ej kunna jämföras med andra stag- 
nerande vatten. På skogskällor i de danska bokskogarna 
har jag sålunda själv sett arten i mängd. Även enligt litte- 
raturen är den iakttagen på källor i flera trakter av Europa. 
Redan FALLÉN (1826 p. 161) har härom en intressant upp- 
gift: »Plura individua aptera in fonte silvestri Esperöd D. 21 
Decemb. 1808, terra gelata et nive obtecta, supra aquam 
alacriter currentia vidimus». VV, currens övervintrar säkert vid 
stränderna av bäckar och källor, troligen bland avfall, löv, 
mossa etc. FALLÉN's: uppgift får väl;tydas så, att-djuren, 
måhända tack vare ovanligt mild förvinter, ännu icke gått i 
vinterkvarter eller också genom inträffad blidare väderlek 
tillfälligt uppväckts ur sin vinterdvala. 

V. currens synes i biologiskt hänseende intaga en sär- 
ställning bland våra vattenlöpare. MEINERT har nämligen 
om densamma publicerat några egendomliga iakttagelser 
(1887 —1888 p. 95), delvis senare även anförda av KIRKALDY 
(1899:a p-I5I):: MEINERT "säger! om elkablar följande: 
»— foruden atlebe ovenpaa Vandet, svommer den ogsaa rask 
under Vandspeilet med Ryggen opad, idet den bruger Mel- 
lembenene til at gjore samtidige Rotag med. Den kan des: 
uden lgbe langs henad Vandskorpens Underside, altsaa med 
Ryggen nedad; eller den ligger med Kroppen paa Vandet 
og Bagbenene i Vandspeilet, men roende med Mellembenene. 
Endelig ligger den undertiden stille, med Benene trukne ind 
til Kroppen, enten under Vandspeilet eller ovenpaa dette; i 
förste Tilfelde omgivet af en Luftsek, som dog lettelig 
brister, hvorefter den kommer til at ligge frit ovenpaa Vandet.» 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 389 


Iakttagelsen är så egendomlig, att jag närmast vore böjd 
att betvivla dess riktighet. Liknande ehuru ej så detaljerade 
uppgifter angående simförmågan föreligga även beträffande 
Mesovelia (KUHLGATZ 1909 p. 48). Att detta emellertid för 
denna senare art måste bero på ett misstag har jag förut 
bevisat (LUNDBLAD 1915 pp. 198—199). Huru det förhåller 
sig med Welia kan jag ej själv avgöra, då jag tyvärr för- 
summat att de få gånger jag anträffat djuret i naturen an- 
ställa försök för att få frågan besvarad. Jag har dock bland 
de talrika exemplar jag 1919 iakttog i Danmark ej sett något 
individ dyka eller simma. Emellertid vågar jag likväl icke 
på grund härav förneka möjligheten av att MEINERT'sS iakt- 
tagelser kunna vara riktiga, då ju MEINERT som bekant var 
en synnerligen framstående och skolad entomolog. Intressant 
vore dock om hans uppgifter snart kunde från annat håll be- 
kräftas genom nya observationer. Även WESENBERG-LUND 
(1915 Pp. 104) omnämner dykförmågan, dock utan att angiva, 
om han själv iakttagit densamma. 

Vissa forskare synas vara benägna att antaga, att Velia 
rivulorum, en i sin utbredning mera sydlig form, skulle vara 
identisk med VV. currens. Jag kan icke alls uttala mig i denna 
fråga, då jag ej sett exemplar av den förra, utan får hän- 
visa till BOLLWEG (1915 pp. 148—149) samt TEYROVSKY 
(1920 pp. 41—43 samt resumén pp. 5—06). Jfr även KIR- 
KALDY (1899 Pp. I51). 


Microvelia WESTW. 


34. M. reticulata BURM. — Fyndorter. Östg.: sjön 
Nedre Föllingen, Kisa socken, ”?/& 1917. Kisasjön, samma 
socken, ””/& 1917. Demshultgölen, Asby socken, ”/1 1917. 
Alla iakttagna exemplar ha varit kortvingade. — Söderm.: 
Nacka .< is, Och. s/storö (I) F-IDIE: larver iakttagna vu 
Åkerötjärn, Leksands socken, !!/7 1918. 

Vad utbredningen mot norden beträffar går arten i vårt 
land in i Härjedalen (LUNDBLAD 1915 p. 197). Sin längst 
at norr framskjutna nordgräns synes denna liksom flera andra 
arter nå i Finland, där den av SAHLBERG är tagen ända uppe 


990 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


vid Muonioniska vid Torne älv.! Som emellertid denna 
lokal ligger omedelbart invid svenska gränsen, är det tydligt 
att arten även måste förekomma i våra egna nordligaste om- 
raden, dock endast i låglandet. Den var före mina tidigare 
publicerade fynd (LUNDBLAD 1915; 1916 a och b) icke tagen 
annorstädes än i Skåne och Västergötland. Av ZETTERSTEDT 
anträffades den likväl icke i Lappland (1840) och icke heller 
av SAHLBERG i norra Norge (1881).” I flera hänseenden 
måste således fortfarande vår kännedom om JM. reticulata's 
utbredning i Sverige vara högst ofullständig. 

Arten är vitt utbredd:i Europa, där den är anträffad såväl 
i de sydligaste delarna (t. ex. Korsika och Sicilien) som i de 
nordligare. Den synes dock ej vara funnen i östligaste Europa, 
men förekommer naturligtvis även där, då den nyligen är på- 
visad i Jenisejsk i Asien (LINDBERG 1921 Db p. 50). : SAHL- 
BERG (1878) lyckades dock ej finna den i Nordvästsibirien. 
Den är även tagen i Egypten (LINDBERG 1922 Pp. 18). 

Rörande det här använda artnamnet reztzculata, som för 
de flesta torde verka rätt främmande, må här sägas några 
ord. I en intressant uppsats har den bekante hemipterologen 
G. HORVATH (1916) nyligen behandlat de båda europeiska 
Mäicroveliza-arternas synonymi. Han påvisar, huru arterna 
ofta gått under oriktiga namn och att de flesta författare 
begått misstaget att hänföra den hos oss (och annorstädes) 
förekommande arten till pygmea DUF. — ett misstag, vartill 


t I:sitt arbete över Torne lappmark (1868 p. 231) och sedan i det 
som behandlar Finlands vattenhemipterer (1875 p. 266) anför SAHLBERG 
Hebrus pusillus från Muonioniska, medan Mäicrovelia ej alls omnämnes 
såsom, finsk: ;I sett senare: arbete-(1881 bop: 96) anföres. foörtfaätandevt. 
Dusillus från Muonioniska; nu upptages emellertid även på samma sida 
den i södra Finland anträffade Microvelia (se även 1876 p. 88). Enligt 
REUTER (1882 p. 101, noten) skulle likväl enligt SAHLBERG's senare gransk- 
ning exemplaren av »Hebrus» från Muonioniska ha visat sig tillhöra 
Microvelia, vadan Hebrus således ej skulle vara funnen så långt norrut 
i Finland. I den nyligen utkomna »Enumeratio» (1920 p. 94) upptas dock 
fortfarande Hebrus för Muonioniska, samtidigt som också Mäicrovelia an- 
föres därifrån. Att -den senare verkligen är funnen där torde väl stå fast, 
men huruvida Hebrus är tagen på samma plats är tvivelaktigt. Kanske 
den av SAHLBERG glömts att strykas. Jfr längre fram under denna art. 

? I Sydnorge vid Risor är den dock enligt meddelande av WARLOE 
tagen massvis, och även vingade expl. förekomma ej så sällsynt. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 91 


f. ö. även jag har gjort mig skyldig i mina föregående upp- 
satser, då jag ej har haft någon anledning att befatta mig 
med synonymistudier — medan den verkliga pygmea DUF. 
är en helt annan art: Vår svenska art: är först, år 1835, be- 
skriven av BURMEISTER under namnet re£iculata från Berlin. 
I den nordiska litteraturen har den aldrig gått under detta 
sitt rätta namn; den benämndes här under 1800-talet vanligen 
schneideri SCHOLTZ 1846, medan den på senare tid, då man 
kom underfund med att arten redan tidigare var beskriven, 
vanligtvis belades med det äldre namnet pygmaea DUF. 1833, 
ehuru, som nämnt, identifieringen med denna LÉON DUFOUR's 
art nu visat sig vara oriktig. I OÖSHANIN's katalog (1912 p. 
87) står den fortfarande upptagen som pygmead. 


Fam. Gerride. 
Gerris F.! 
Subgen. Limnoporus STÅL. 


35. G. (L) rufoscutellatus LATR. — Fyndorter. ÖL: 
enligt C. e. s. (E. MJÖBERG). — Smål.: enligt R. e. s. (BAM.). 
Öster sAdelsnäsi”?/9ci916 (T.). Ett par exemplar obser- 
verades i Kisasjön, Kisa socken, ”/& 1917. — Söderm.: 
EnlistöR.erts. (SMÅTT) a Nackarm/s utotörochy fer 1917 (MD: 
— Stockholm: enligt R. e. s.(P.:F. WAHLBERG). — U pl;: 
Ösby, Danderyds socken, ”/o 1916. (T.). Ingarö, Ingarö 
Socken (T.). — Ang.: enligt R..e. s. (STAL): 

Utbredningen hos oss är föga känd. Själv har jag nord- 
ligast tagit den i Gästrikland och Dalarna. ZETTERSTEDT 
fann den ej i Lappland (1840) och SAHLBERG ej i norra 
Norge (1881 a). Dess förekomst i våra nordligaste områden 
är således ännu ej säkert fastställd, ehuru det är sannolikt 
att den åtminstone kan träffas i Västerbottens kustland. 
Härpå tyder nämligen att den av SAHLBERG är anträffad 


1 Namnet har omväxlande använts som maskulinum och femininum, 
men bör enligt KIRKALDY (1898 a p. 102—103) vara maskulinum, i över- 
ensstämmelse varmed även FABRICIUS begagnade detsamma. 


92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


nordligast på bergen vid Kantalahti (67” n. br.) i Ryska 
Lappmarken och att den av honom säges förekomma »ända 
upptill Lappmarkernas fjellregion» (1920 p. 174). Kantalahti 
ligger vid Vita Havets innersta, västliga vik, således i barr- 
skogsregionen. Här uppskjuta emellertid flera toppar i reg. 
alpina, och att fyndet gjorts i denna region — eller åt- 
minstone subalpina — synes sannolikt att döma av SAHL- 
BERG's ord. 

Arten är f; ö; utbredd: över: större delen av: "Europa. 
Dock saknas den, såvitt känt, i flera av de sydligaste län- 
derna. I öster går den långt inåt Asien, där den är funnen 
bl. a. i Sajanområdet, vid Irkutsk och Jenisejsk. Den är även 
iakttagen ; Alaska och på talrika andra ställen i Nordamerika 
(VAN TDUZEBE IOTO:p.r4 EH): 

G. rufoscutellatus synes vara en art, som går högt upp 
i bergstrakter. Härpå tyder, förutom SAHLBERG's ovan an- 
förda yttrande, artens förekomst i Hohe Tatra på 2000 m. 
ö. h. (HORVÄATH 1878 a p. 19). Egendomligt nog fann jag 
den likväl icke i fjällen i Härjedalen och Lappland, vilket 
dock kan bero på en tillfällighet. I nordvästra Sibirien hitta- 
des den enligt SAHLBERG (1878 p. 37) blott i barrskogs- 
regionen. 


Subgen. Hygrotrechus STÅL. 


36. G. (H.) paludum (F.). — Fyndorter. Östg.: enligt 
Res (EIAGLUND): Ödesjön, belägen på den stora, i Som- 
men utskjutande halvön Asby udde, Asby socken, ”/1 1917. 
Den rätt högt (nära 200 m.) liggande sjöns stränder äro ste- 
niga, utan egentlig vegetation, blott med sparsamma Carerx- 
tuvor... Vättnet är starkt brunfärgat. — Upl: Runmarö vi 
Stockholms skärgård, Djurö socken, enligt R. e. s. (HOFF- 
STEIN). Stranden av Ormgårdssjön, vid Deglinge, Ö. Ryd 
socken, ”/s 1921 och !?/& 1922; några exemplar fångades vid 
stranden av denna rätt stora sjö, tillsamman med smärre 
Gerris-arter,; vegetationen var ännu ej uppväxt, varför läget 
var rätt exponerat för vågorna. ”/&6 1922 togos några exem- 
plar i närheten av Viggbyholm, Täby socken, i ett djupt 
och brett dike med svagt rinnande vatten. — Gästr.: i den 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 93 


lilla sjön Skäggarn, Hamrånge socken, observerades arten 
!2/g 1917. Lokalen ligger i närheten av den av mig tidigare 
anförda från Ockelbo socken, ehuru något nordligare än denna 
(LUNDBLAD 1916 a p. 221). | 

Artens utbredning hos oss är icke exakt känd. Att den 
emellertid icke -— såsom hittills ansetts — är inskränkt till 
blott ett par områden i södra Sverige, har jag förut fram- 
hållit (LUNDBLAD 1 -c.). Ej. heller är den egentligen säll- 
synt, om den också med ett visst berättigande kan sägas 
vara lokal i sitt uppträdande. ZETTERSTEDT har (1840 spalt 
281—282) anfört arten från Lappland. REUTER anser emeller- 
tids(r8821p: TIO) Fatt ZETTERSTEDT'S art ärgajasEmelletr 
tid borde REUTER då i fyndlistan för den senare upptagit 
Lappland, vilket han dock underlåter. 

Enligt vad jag kan förstå är det dock en smula tvivel- 
aktigt, vilken art ZETTERSTEDT avser med namnet paludum. 
För REUTER's tydning talar diagnosen för Y£: »marginibus 
testaceis» och förekomstsättet : » Hab. in Lapponiz borealis aquis 
fluitantibus! rarissime, et in flumine Umensi, interdum etiam 
in stagnis — — —». Fortsättningen: »uterque sexus olivaceus 
hemelytris: completis! — — —» talar” däremot avgjort för 
paludum, enär najas ytterst sällan, kanske i ett fall på tusen, 
uppvisar fullständiga hemielytra, vilket f. ö. i långt norrut 
belägna trakter torde vara ännu sällsyntare än i mellersta 
och södra Sverige. För egen del är jag böjd att tro, att 
ZETTERSTEDT här sammanblandat båda arterna, liksom han 
troligen även ifråga om sin »Corixa Geoffroyi> och »C. ca- 
7inata» sammanblandat fera arter. 

I övrigt visar G. paludum en vidsträckt utbredning över 
större delen av Europa, även de västliga? och sydliga de- 
larna. Den är utbredd genom hela Asien ända till Amur- 
landet. Vad nordgränsen angar är denna hos oss, som nyss 
nämnts, ännu ej säkert fastställd, men i Finland uppnår arten 
62? 35' n. br. (Leppävirta i Savolaks). 

37. G. (H.) najas (DEGEER). — Fyndorter. Sk.: i en 
bäck vid Skäralid, den på Söderåsens nordöstra sluttning be- 
lägna, vackra klyftan, !$/9 1916 (T.). — Öl: enligt R. e. s. 


! Spärrat av mig. 
? I Risor i Sydnorge är den tagen av WARLOE. 


94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


(P:3.F; WAHLBERG) R:ske): —1S mål: FenligteRitiesa(BEM): 
Ålem, Ålems socken, ?/& 1900(T.).;— Östg.:venligt Ri e.s. 
(P. F. WAHLBERG). Stranden av Åsunden, ej långt från V. 
Eneby brygga, V. Eneby socken, ?7/& 1917. — Söderm.: 
enligt R. e. s. (STÅL). — Vstml.: exemplar härifrån, tagna 
av C. H. J., sitta i min samling. — Samtliga ovan meddelade 
exemplar ha varit aptera individ. 

I vårt land är arten icke säkert konstaterad norr om 
Gästrikland (LUNDBLAD 1915 Pp. 194, 1916 a p. 221). Möj- 
ligen är den dock tagen av ZETTERSTEDT i Lappland (se 
ovan under föreg. art). Den är f. ö. sammanhängande ut- 
bredd över hela Europa, med undantag av de nordligaste 
delarna, samt förekommer även i Nordafrika (Marokko och 
Algeriet). Den träffas i Kaukasus, men synes ej gå öster 
om Ural. I Finland når den vid Leppävirta sin nordgräns 
med :62".:35',n. br. voch : säges” av: SAHLBERG (1920 p- 174) 
förekomma talrikare i sydöstra delen, ehuru den även på vissa 
lokaler västerut stundom träffas i stor mängd. 


Subgen. Gerris F.! 


38. G. (G) thoracicus SCHUMM. — Fyndorter. ÖL: 
Kalkstad, Torslunda socken, ?/7 1917 (T.). Kalmar maj 1900 
(T.): = Boh./enligt IR:5 ess, (P::F. WAHEBERG): —!Stocks 
holmstrakten: enligt C. e.csi (Ex MJÖBERG): Up: 
Ingarö, Ingarö socken (T-:). 

Denna art förekommer i större delen av Europa och 
även i en del trakter i norra Afrika (Tunisien), på Kanarie- 
öarna och några öar i Medelhavet samt går åt öster åt- 
minstone till Jenisejsk. Utbredningen i nordlig riktning är 
ej närmare känd. Hos oss är den ej funnen nordligare än i 
Gästrikland (LUNDBLAD 1915 Pp. 194),i Finland vid Uleåborg 
(65” n. br.) och i Norge vid Bergen och Dovre. Enligt SAHL- 
BERG (1920 p. 175) skall den särskilt förekomma i kusttrakter, 
därifrån ju även den ännu hos oss ej anträffade varieteten 
fuscinotum REUTER är beskriven (från Åland. REUTER 1880 


1 Subgenusnamnet Limnotrechus STÅL för hithörande former kan ej 
komma ifråga, enär Gerris lacustris är typen för släktet Gerris. 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 95 


p- I91). Att döma härav skulle arten naturligtvis huvudsak- 
ligen vara en låglandsform. Det är dock tydligt, att den 
också stundom träffas på rätt avsevärd höjd över havet, 
såsom ju måste vara fallet med Dovrefyndet. BERGROTH, 
som fann den under sin resa i Sibirien, tog den dock endast 
i skogsområdet vid Tobolsk (SAHLBERG 1878 p. 37), och 
osannolikt är att den går upp i fjällen. 

39. G. (G) asper (FIEB.). — Fyndorter. Stockholm: 
enligt R. e. s. (STÅL). — Upl.: 4 par, samtliga ovingade, 
honorna bärande hannarna på ryggen, togos ”?/& i en liten 
bäck i Ö. Ryd socken. En femte hanne var långvingad. 
Rosersberg, Norrsunda socken, ?9/& 1917 (T.). — Ång.: 
enligt R. 'e. s. (STÅL). — Lpl: i några tjärnar i Abisko- 
området, Jukkasjärvi socken, både inom och utom national- 
parken, är arten observerad i juli 1917. Området tillhör 
björkregionen. Vidare fann jag den i Njuorajokks dal väster 
om Torneträsk, samma socken, i tjärnar, ””/7 1917, ävenledes 
1 björkregionen. Båda könen voro å samtliga dessa lapska 
lokaler ovingade. 

Ifrågavarande art förekommer, som bl. a. av ovanstående 
fynd antydes, över hela Sverige. Dess utbredningsområde 
omfattar hela Europa ned till Medelhavet samt en god del 
av Asien, där den är funnen bl. a. vid Nedre Tunguska och 
nyligen vid Jenisejsk. N. Tunguska ligger inom SAHLBERG 's 
»arktiska territorium», således inom norra delen av skogs- 
bältet. Fyndortens närmare karaktär står ej angiven. Att arten 
går långt norrut är fastställt på flera olika ställen. I Finland 
och angränsande delar av Ryssland är den funnen vid 69” 
n. br. (Enare och Nuortijärvi, det förra inom tallregionen, 
det senare inom Kolas barrskogsregion). SAHLBERG upp- 
giver t. o. m. (1875 p. 255) att den föredrager bergstrakter 
och är allmännare i Lappmarkerna. Detta stämmer även 
med min egen erfarenhet. Jag har i Härjedalen flerstädes 
tagit den i reg. subalpina och alpina (LUNDBLAD 1915 pp. 
194—195). Även i Norge är arten tagen långt norrut, så 
t. ex. på Lange i Vesteraalen. Hos oss anträffades den av 
ZETTERSTEDT i Lappland (1840 spalt 282)!: »In aquis quietis 


1 Som . REUTER visat (1882 p. 105), måste ZETTERSTEDT'S var. c av 
Gerris lacustris vara identisk med G. asper. 


96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


vel lente fluentibus ad Wittangi Lapponie Tornensis medio 
mensis Junii frequens: nec alibi vidi». ' Endast ovingade 
former iakttogos. 

40. G. (G.) lacustris (L:). — Fyndorter. B1.: enligt 
R. e. s. (BHM.). — Gtl.: enligt R. e. s. (BHM.). — Söderm.: 
enligt AR: e. fs (STAL) HE=0Up irtenligtwRI95e Nse(STAD): 
— Stockholm: enligt R. e. s. (STÅL). — Dlr:: en vingad 
2 hittades i Styrsjöns avlopp, Leksands socken, !?/; 1918. 
Säkerligen är den allmän på många håll i Dalarna. — Ång.: 
enligt R. e..s. (STÅL). 

Förutom ovanstående fynd — de flesta ur Riksmuseets 
samlingar — har jag talrika egna från södra Sverige. Att 
här anföra dessa anser jag emellertid vara överflödigt, då 
arten är sammanhängande utbredd över större delen av vårt 
land. Den förekommer även i Lappland, varifrån ZETTER- 
STEDT anför den. Dess utbredning i våra nordliga områden 
återstår dock att närmare fastställa. Jag har tagit den på 
en del platser i Härjedalens barrskogsområde. ZETTERSTEDT 
säger (1840 spalt 282), att den är »mycket sällsynt i norra 
Lappland, men ofta fångad i kopula I juni—4 juli i södra 
Lappland vid Lycksele, Barrsele och Stensele». 

Denna art är utbredd över praktiskt taget hela Europa 
och träffas även i Nordafrika (Algeriet). Den synes även 
förekomma över största delen av Asien, enär den är funnen 
bl. a. vid Tomsk, Irkutsk och i Japan (KIRKALDY 1899b p. 
79). SAHLBERG (1878 p. 38) anför den från nordvästra Sibi- 
rien, där den dock blott anträffades i »urskogsterritoriet». 
Nordgränsen för artens utbredning är ej någonstädes säkert 
känd. I Finland säges den förekomma över hela området. 
I Torne Lappmark fann SAHLBERG arten i »regzonem syl- 
vaticam freqventissime, subalpinam freqventer, in: copula 
sepius observata; formanm macropt. semper frustra qvaesivi» 
(SAHLBERG 1868 a p. 2311! I Norge äro rätt talrika fynd: 
orter kända, åtminstone upp till Trondhjemstrakten, sanno- 
likt längre; den är även tagen vid Jerkin i Dovre (SIEBKE 
1874 'p. 24): 

41. G. (G-.) odontogaster (ZETT.). — Fyndorter. Söderm.: 


1 ZETTERSTEDT (1. c.) säger dock om sina lapska exemplar: »Heme- 
lytra et alae completa». 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 97 


enligtyRtre.ns. (STAD) SS Dit ovingadig. Åkerötjärn, Lek- 
sands socken, !!/; 1918. — Lpl.: enligt R. e. s. (ZETTER- 
STEDT): expl. med beteckningen »Lp. m.» (= Lapponia me- 
ridionalis). 

Även för denna art har jag en mängd fynd från södra 
och mellersta Sverige, vilka här knappast förtjäna anföras, 
då också ifrågavarande art är allmänt utbredd. Nordgränsen 
hos oss är däremot ej säkert känd. Själv har jag nordligast 
tagit djuret i Härjedalens barrskogsområde. ZETTERSTEDT 
har ju dock funnit den i Lappland, varom han yttrar föl- 
jande (1840 spalt 282—283): »Förekommer allmänt i stilla- 
stående och långsamt rinnande vatten i Torne Lappmarks 
skogsområde: vid Junosuando, Vittangi, Jukkasjärvi och Muonio- 
niska allmänt iakttagen av mig i juni månad. I södra Lapp- 
land eller Ume Lappmark anträffad i kopula 14 juni—I2 
juli icke så sällsynt vid Lycksele och vid Tresunda nära 
Vojmsjön. Förekommer även i de lägre bergstrakterna i 
Nordnorge och sparsamt insamlad i Björkvik i juli månad. 
I Norrbotten ej sedd söder om Johannisro!, där på våren 
redan i maj månad båda könen insamlades i stillastående 
vattensamlingar.» Björkvik ligger enligt SIEBKE (1874 p. 24) 
i Finmarken. Arten är även tagen i Dovretrakten. 

Den förekommer i större delen av Europa, dock ej i de 
sydligaste trakterna. I östlig riktning framtränger den åt- 
minstone till Sajanbergen och Irkutsk. SAHLBERG (1878 Pp. 
38) anför den som allmänt förekommande i alla nordvästra 
Sibiriens »territorier», således även »territorium frigidum> 
(— tundran), där den togs vid Dudinka i Jenisejs dalgång 
(69? 25' n. br.). Även i Finland går arten långt norrut, i det 
den nordligast är tagen vid Enare. (68? 30' n. br.). Den före- 
kommer även i fjällvattnen i Nordfinland (SAHLBERG 1920 Pp. 
176). Antagligen avses härmed reg. alpina eller åtminstone 
subalpina. I Torne Lappmark (Finland) anträffades den 1867 
av SAHLBERG »in regione sylvatica passim copiose» (SAHL- 
BERG 1868 a p. 231). 

Det är påtagligt, att G. odontogaster är en mera nordlig 
art. Härpå tyder även att den i Frankrike blott är känd 
från de östra, bergiga och de norra delarna, däremot ej fun- 
Mb Beläget i Neder Kalix socken, väster om Haparanda. 

2 — 2316. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Häft. 2 (1923). 


LÅ 


98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


nen i söder. I Tyskland blir: arten påfallande sällsyntare ju 
längre söderut man kommer. Den är konstaterad flerstädes 
i Nordtyskland, medan enda kända förekomstområdet i Syd- 
tyskland är Bajern. I Schweiz finnes den ävenledes. 

SAHLBERG (1875 p. 258) säger, att den »förekommer 
äfven 1 stor mängd vid hafskusterna». Att han därmed menar 
havsvikar, således bräckt vatten, framgår av hans sista ar- 
bete: (1920 p.; 176). 

42. G. (G.) argentatus SCHUMM. — Fyndorter. S mål.: 
Kälmariimaj 11900 :(T.).;=!Ö:stig::nAdelsnäst 3 öroré (ES): 
— Stockholm: enligt R. e..s. (BHM., P.i.F; WAHLBERG). 
— Upl.: ett exemplar togs i Ormgårdssjön vid Deglinge, 
Ö:n Ryd isockenyt/ela922. 

Denna tidigare blott från ett par ställen i landet kända 
art har jag funnit vara rätt allmänt utbredd hos oss; dock 
har jag ej funnit den längre norrut än i mellersta Gästrik- 
land (LUNDBLAD 1916 a p. 222). I övrigt är ingenting känt 
om dess förekomst hos oss. 

Gerris argentatus träffas i hela Europa, även i Medel- 
havstrakterna och norra Afrika (Marokko). I östlig riktning 
är den ej funnen längre än till Transkaspien och Turkestan. 

Arten : visar en i det hela rätt sydlig utbredning. Den 
är icke påvisad någonstädes i nordligaste Europa. I Norge 
är den av WARLOE tagen vid Risgr.. Den går i Finland till 
62” 30' n. br. och är således inskränkt till landets sydligaste del. 


Fam. Hydrometridee. 
Hydrometra LATR. 


43. H. stagnorum (L.). — Fyndorter. Sk.: enligt R. e.s. 
(BEM:)3l, Ett.sexemplar, härifrån, , taget tavn ETEN Jönstterdi 
min samling. I C. e. s. sitta, utan närmare lokaluppgift, 
skånska exemplar (SIMON BENGTSSON). — Smål: enligt 
C. e. s., sannolikt Kalmartrakten (AHL.). 

Denna art är endast sällan iakttagen i Sverige. Själv 
har jag icke funnit den i vårt land, däremot på Själland, där 
den är allmännare. DE GEER (1773 Pp. 323) omnämner den 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 99 


med följ. ord: >»En Hollande ces Punaises aquatiques singu- 
lieres ne sont pas rares, mais je ne les ai pas encore trou- 
vées au nord de Stockholm». Han avbildar arten på tavla 
15 fig. 24—25. Att döma av hans yttrande synes det ju tro- 
ligt att han funnit Hydrometra vid Stockholm, men om det 
är denna eller kanske snarare följande art är ej lätt att av- 
göra. FALLÉN (1826 pp. 162—1063) säger om arten: »Flera 
till denna art hörande individ sågos i en å, ej långt från 
tallplanteringen vid egendomen Örtofta i Skåne, springa på 
vattnet». Vidare är den tagen i Västergötland av HACKWITZ 
(HACKWITZ 1910 p. 243) och i Småland av JANSSON (JANS- 
SON LIOLÖNP 39). 

Att erhålla en säker föreställning om artens allmänna 
utbredning är ej möjligt. Den har nämligen till på allra 
sista tiden sammanblandats med den närstående och först av 
HORVATH helt nyligen (år 1899) urskilda H. gracilenta. Många 
av de uppgivna fyndorterna äro därför ganska säkert att 
hänföra till denna senare art. Framförallt har så visat sig 
vara fallet med flera ryska fyndorter. 

H. stagnorum synes dock vara utbredd över hela södra 
och mellersta Europa samt stora delar av Nordafrika, Ka- 
narieöarna och Syrien. På Libanon stiger den till 2000 
meters höjd (LINDBERG 1922 p. 16). I öster är den säkert 
funnen åtminstone till Kaukasusområdet. OÖSHANIN (19060— 
1909 p. 486) upptar även det av SAHLBERG (1878 p. 38) an- 
förda fyndet i barrskogsregionen vid Jenisejsk, vadan det 
synes. vara fastställt, att det är denna art. det här gäller. 
KIRKALDY (1899 a Pp. 112) uppger arten såsom funnen i 
Perthshire-högländerna i Skottland; sannolikt är det dock 
"fråga om helt lågt belägna lokaler. 

I nordlig riktning synes arten ej framtränga särdeles 
långt. Den når hos oss sin hittills säkert kända nordgräns 
i Vänersborgstrakten, i Finland förekommer den icke och i 
Norge är den tagen vid Tou i Stavanger (STRAND 1905 
Pp. 5). Då det sistnämnda fyndet enligt STRAND varit till 
granskning hos HORVATH, får man utgå från, att det är rik- 
tigt bestämt. Enligt meddelande från WARLOE är den även 
tagen i Flekkefjord. 

44. H. gracilenta HORV. — Fyndorter. Östg.: Adels- 


100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


näs” ”/auorO6n(IK) —vSödermts Nacka fre och /skior6; 
Sextorgpuik): 

Denna art är i vårt land, förutom på ovanstående plat- 
ser, endast konstaterad i Skåne (MUCHARDT 1906 p. 127). 
Nacka är originalfyndorten i Sverige.! Den synes där ej 
förekomma så sällsynt. MJÖBERG angiver (1905 p. 67), att 
han fann den i ett dike. Prof. TULLGREN har dock tagit 
talrika exemplar vid stranden av den lilla Dammtorpsjön, 
där jag även själv fångat den. 

F. ö.jär denna art, så vitt jäg känner; blott tagen vid 
Risogr i Norge (meddel. av WARLOE), i Österrike, Ungern, 
Tyskland, Finland, Ryssland (Svirfloden, Moskva, Krim), 
Transkaukasien samt nyligen av mig i Danmark (LUNDBLAD 
1920 p. 57). Sedan mitt fynd gjordes ha flera lokaler på- 
visats i Danmark (JACOBSEN 1920 p.: 75). I Finland har 
arten en vidsträckt utbredning i de sydliga delarna och före- 
kommer även på Åland. Den lär även vara funnen i södra 
Österbotten av WASASTJERNA (SAHLBERG 1920 p. 173), vil- 
ket fynd skulle komma att ligga norr om 62” n. br. men 
törhända får anses något osäkert. LINDBERG (1921 a p. 52) 
betvivlar tydligen fyndet i Österbotten, enär han framhåller, 
att arten före Ålandsfyndet blott var funnen i östra Finland. 
Enligt SAHLBERG (1875 p. 269) äro vingade exemplar ej 
funna i Finland. En del av de hos oss vid Nacka tagna ha 
dock väl utvecklade hemielytra. 


Fam. Mesoveliidzee.” 


Mesovelia MULs. 


45. M. furcata MULS. — Fyndorter. Sk.: Bara "/9 1917 
(T.). — Smål.: i Anebysjön, Flisby socken, förekommo lar- 
ver "1/7 tor vÖste: Aldelsnas ""/5 1010, ( 1.) "Latver 
voro mycket talrika i Åsunden vid Runefall, V. Eneby soc- 
ken, ”'/& 1917. I Narvens nordvästra del, N. Vi socken, 

! Exemplar därifrån, insamlade av MJÖBERG, sitta i R. e. s. 

? Rörande REUTER's namn Mesoveliade jfr noten p. 87. 


O. LUNDBELAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. IOI 


?8/6 1917, voro även larver vanliga, likaså i Demshultgölen, 
Asby socken, ”/7 1917, där även fullvuxna exemplar sågos 
samma dag. I ett dike, kommande från en liten sjö ett par 
km. söder om Sånna, Asby socken, sågos !9/7 1917 fullvuxna 
exemplar av arten, liksom också i sjön Välen i södra delen 
av samma socken, samma dag. — Söderm.: Nacka ””/s 1916 
(T.). — Upl.: Laduviken vid Experimentalfältet sept. 1916 (T-.). 
— Gästr. : i sjön Skäggarn, Hamrånge socken, sågos fullväxta 
exemplar !?/g 1917. — Dlr.: i Limsjön, Leksands socken, 
sågos ”/7 1918 några små larver. I en tjärn med rätt rik 
vegetation (Equisetum, Naumburgia, Nymphea) söder om 
Österviken nära Leksand togos ?/; 1918 halvvuxna larver. I 
Stora Botjärn vid byn Mjälgen, Leksands socken, iakttogos 
13/7 1918 halvvuxna larver. I Hagtjärn, samma socken, sågos 
15/7 1918 stora larver. I sjön Opplimen, Leksands socken, 
förekommo ??/7 1918 stora larver och imagines. — Alla ovan 
anförda imagines ha varit ovingade. 

Säkerligen bör arten betraktas som en av våra allmännare 
vattenhemipterer. Jag har redan förut anfört ett rätt stort antal 
fyndorter för densamma både från södra och mellersta Sve- 
rige, och 1917—1918 års iakttagelser endast bestyrka min 
nämnda uppfattning. Egendomligt förefaller det, att ett så 
pass stort och karakteristiskt djur ända till på sista tiden 
kunnat så att säga totalt undgå våra talrika entomologers 
efterforskningar, då det till på köpet är mycket allmänt och 
åtnjuter vidsträckt utbredning samt på många platser rent av 
är ett av våra vattens karaktärsdjur, i synnerhet på försom- 
maren, då larverna ofta finnas i tusental och vid minsta rö- 
relse i vattnet som moln ila fram över den på vattenytan 
simmande, gulnade fjolårsvassen och de späda flytbladen av 
den uppväxande, nya vegetationen för att sätta sig i sä- 
kerhet.! 

Emellertid kan detta förhållande sannolikt förklaras där- 
med, att £. aptera, som uteslutande synes förekomma hos 
oss, har tagits för larv och av denna orsak ej insamlats av 


1 Den gör fullt skäl för det namn, varunder J. SAHLBERG beskrev 
den: Mesovelia Parra. HORVÄÅTH (1915 p. 546) gör det intressanta påpe- 
kandet, att enligt GIBELLI och FERRERO >les larves seraient utiles en Pié- 
mont å la fécondation des fleurs de 7Zrapa natans». 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923: 


entomologerna.!? Något liknande tycks gälla Danmark, där 
arten länge var känd blott från Lyngby Se och Dyrehaven. 
Först nyligen blev den återfunnen i några exemplar vid Ran- 
ders, "av. "HJ: USSING! 19 175(USSING TOI8p=371) samt: LOI 
av förf. i större mängd i Nordsjälland nära Hillergd (LUND- 
BLAD 1920 Pp. 57). Arten är synnerligen vanlig litet var- 
städes på Själland och har, strax efter det jag publicerade 
mina danska fynd, anförts från flera andra lokaler i Dan- 
mark (JACOBSEN 1920 Pp. 75). 

Artens nordgräns i vårt land behöver närmare under- 
sökas. De talrika ovan anförda fynden från Dalarna visa, 
att den i dessa trakter är vitt spridd. Dessa fyndorter jämte 
den förut av mig anförda i norra Gästrikland (LUNDBLAD 
1916 a p. 226) äro tillsvidare de nordligaste hos oss. I Fin- 
land är den funnen ännu nordligare, nämligen vid Iisalmi 
(63.40 1. br, SAHLBERG 19200. -178). 

M. furcata är f. ö. utbredd över nästan hela Europa, 
även i vissa av de sydligaste delarna. OSHANIN anför i sin 
»Verzeichnis» talrika fyndorter utom Europa, bl. a. Egypten, 
Syrien, Algeriet, Marokko, ön Lombok.: Enligt HORVATH's 
nyligen utkomna monografi över släktet (1915) är emellertid 
detta felaktigt. Även PUTON's uppgift Lappland torde (SAHL- 
BERG 1920 Pp. 178) vara felaktig. Enligt HORVATH's nämnda 
arbete är arten funnen i följande länder: Frankrike, England, 
Tyskland, Italien, Ungern, Rumänien, Finland (med Åland), 
Ryssland, Sibirien, Turkmenien. Härtill komma dock även 
Tjeckoslovakiet, Sverige, Danmark och Norge (där arten enligt 
meddelande av WARLOE är tagen i mängd vid Risor). Den går 
åt öster åtminstone till Irkutsk. Stundom träffas den även i 
brackvatten (REUTER 1882 p:-100, SAHLBERG:I0207pa78, 
LINDBERGIIIO2142 Pu-43): 

Larven av ifrågavarande art har beskrivits av BOLLWEG 
(1015 ppi TA2-144); > LUNDBEADH (1976: beppali3; ass 17); 
MÖLLER (1919 pp. 143—145) och TEYROVSKY (1920 pp: 
47—48).? 


1 SAHLBERG beskrev sina imagines i tro att de voro larver (1871 p. 303). 
? Omedelbart före min beskrivning publicerades BOLLWEG's, vilken 
jag ej hann se och därför icke kunde taga hänsyn till. Den är i jäm- 
förelse med min mycket kortfattad. MÖLLER har fullständigt förbisett 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 103 


Fam. Hebridee. 


(Syn. Neogeide.) 


Hebrus CURT. 


(Syn. Neogeus KIRK). 


AO Aus as TT (EARL)a 5 sSmalliv enligt cRs etrs 
(BHM:). — Söderm.: enligt R. e. s. (BHM.). — Vstml.: en- 
ljätEREre: «socka Cia€ sa (CHI 

Arten är hos oss ytterst litet känd samt tagen på spridda 
ställen upp till Gävletrakten (LUNDBLAD 1916 a p. 226). 

Den är f. ö. utbredd över hela Europa, med undantag , 
av de nordligaste delarna, och anträffas även i Nordafrika 


BoLLwEG's och min beskrivning, något som även synes vara fallet med 
USssInG, som utan att beskriva de av honom 1917 funna larverna säger 
(1918 p. 371): »/Eg og Larver er hidtil ikke beskreven». USSING fram- 
håller även (1. c.), att Mesovelia kan dyka: »Forsoger man at fange den, 
skjuler den sig under Bladene og kan ogsaa dykke under Vandhinden. 
Benene er besatte med fine Borster, hvilket tyder paa Svgommeevne». Lik- 
nande anföres av KUHLGATZ (1909 p. 48). Jag har förut framhållit, att 
detta ej kan vara riktigt (LUNDBLAD 1915 pp. 198—199). Det bör här 
framhållas att redan BUTLER (1893 pp. 234—235) härom yttrat följande: 
»I do not think Mesovelia ever voluntarily goes below the surface, and, 
in fact, they would probably find it a difficult matter to do so. When 
a specimen was purposely submerged, it rose at once, but experienced 
some difficulty in getting above the surface again, on account of the 
fluid tension, which required a struggle to overcome, but when once 
up, there was no further difficulty, and it at once set to work to brush 
itself down with its tarsiv, — — — »When Mesovelia was plunged be- 
neath the surface, a film of air could be seen clinging to its ventral sur- 
face, just as with beetles, like Hydrobius, &c.» Rörande äggen, som av 
KUHLGATZ och USSING påstås vara obeskrivna, kan påpekas, att redan BUTLER 
lyckades få fångna Mesovelia-exemplar att lägga ägg, som han också be- 
skriver (1. c. p. 235): »The egg is a long white body, very large in pro- 
portion to the size of the insect, about I mm. long, Zz. e., about one- 
fourth of the length of the entire insect. It is a slightly curved cylinder, 
with rounded ends, and with a segment at one end of slightly smaller 


diameter than the rest». 
1 Även i min egen samling finnes ett expl. härifrån, insamlat av 


Hög 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


(Algeriet, Tunisien, Egypten), på Kanarieöarna, i Kaukasien 
och går österut åtminstone till Turkestan. Vad nordgränsen 
beträffar är den ej säkert fastställd. SAHLBERG har visser- 
ligen anfört, att han funnit larver i barrskogen vid Muonio- 
niska (I1868.:a p. 231; 1875 Pp. 206 och 1881 b proc): Enligt 
hans senare uppfattning skulle dock dessa larver tillhöra 
Microvelia (REUTER 1882 p. 101 noten; se även ovan under 
Microvelia). Nu har emellertid SAHLBERG i sitt sista arbete 
likväl upptagit 7. pusillus för Muonioniska, om av förbise- 
ende eller icke vågar jag ej avgöra (SAHLBERG 1920 Pp. 94). 
För misstag talar möjligen, att SAHLBERG i den i slutet av 
samma arbete införda utbredningstabellen ey anför arten för 
den provins — Lapponia —, i vilken Muonioniska ligger. Det 
får sålunda tillsvidare anses oavgjort om arten i Finland verk- 
. ligen framtränger till 68?” n. br. 

H. pusillus synes kunna förekomma både på smärre och 
större "vatten. FALLÉN (1826 p. 65) säger, att GYLLENHAL 
funnit den på skogskärr i Västergötland. 

47. H.ruficeps THOMS. — Fyndorter. ÖL: enligt R. e. s. 
(BHM.) — Östg.: Åby !"/g 1920 (T.). — Dir.: Sollerön ??/g 
1OT8:(E-): 

Denna art är utbredd över i stort sett samma trakter 
som föregående. Måhända är den dock något nordligare. 
Sålunda träffas den hos oss åtminstone till Härjedalen (LUND- 
BLAD 1915 p. 201) och förekommer ej i sydligaste Europa 
ellef' norra" Afrika. Dem är 1 österifunnensvid:Irkutska dd 
Finland går den till 62? 20' n. br. (Pieksämäki) och i Ryska 
Karelen till 62” 40' n. br. (Tiudie). Dessa båda trakter ligga 
blott obetydligt nordligare än mitt Härjedalsfynd, som är 
gjort strax söder om 62” n. br. 


Tillägg under korrekturläsningen. 


Sedan ovanstående var nedskrivet, har jag från Mag. 
HÅKAN LINDBERG samt Skolebestyrer H. WARLOE fått mot- 
taga en del uppgifter rörande den utomsvenska utbredningen 


O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. IO5 


av våra arter, för vilket tillmötesgående jag här ber att få 
tacka. Blott en del har kunnat inryckas i texten, vadan 
resten måste meddelas här. Callicorixa preusta producta är 
av WUORENTAUS funnen på Kamtschatka (enl. meddel. av 
LINDBERG). Rätt intressant är fyndet av C. preusta sodalis 
vid Riser i Sydnorge (WARLOE). Slutligen är Micronecta 
minutissima av MÖNSTER funnen vid Stavanger på Jederen, 
där också konservator HELLIESEN tagit Glenocorisa cavifrons 
(enl. meddel. av WARLOE). Sistnämnda fynd har av ovan 
angiven orsak ej kunnat inläggas på kartan. WARLOE be- 
kräftar uppgiften, att Cymatia coleoptrata ännu ej anträffats 
i Norge. Den har av honom ivrigt men förgäves eftersökts. 
Han meddelar mig också, att ÅA. /zeroglyphica enligt exem- 
plar i hans samling är tagen i Östergötland av HAGLUND. 

Sedan första delen av min uppsats trycktes i Ent. tid- 
skrifts föregående årgång, har jag observerat, att ROTH (1896 
—1898 p. 128) funnit Glenocorisa cavifrons vid Herrevads- 
kloster i Skåne. Det kan alltså anses vara säkert fastslaget, 
att arten är tagen där (jfr min diskussion härom i föreg. 
årgång av tidskriften, p. 150 noten; på min karta fig. I sam- 
manfaller denna fyndort så gott som fullständigt med förut 
utsatta skånska). 

Rörande vad som ovan (pp. 88—389) sagts om VWVelia 
currens kan jag här göra ett tillägg. ””/9 1922 fann jag arten 
rätt talrikt i en liten kall skogskälla nära Flisby station, 
Flisby socken, Småland. Jag företog flera försök med djuren, 
varvid det visade sig vara fullkomligt omöjligt att vid ned- 
doppning fukta deras hud samt mycket svårt att få ned 
djuren under vattenytan. De överensstämde således i detta 
avseende med Mesovelia, och jag anser mig på grund av 
dessa fruktlösa försök berättigad att antaga, att Velia currens 
ej kan simma eller dyka. Att den frivilligt skulle kunna gå 
ned under vattenytan, då icke tillgång finnes till något före- 
mål, utefter vilket den kan krypa eller hålla sig fast, synes 
mig således uteslutet. Jag anser därför MEINERT's resultat 
falska; möjligen kunna de förklaras på så sätt, att han labo- 
rerat med djur, vilkas pubescens råkat i oordning (t. ex. genom 
att djuren hållits i akvarier) och därför lättare kunde fuktas. 

Beträffande ÅAphelochirus estivalis må nämnas, att jag ny- 


106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


ligen genom Dr IVAR ARWIDSSON's välvilliga förmedling er- 
hållit ett antal av fiskaren JULIUS D'AUBIGNÉ i Lagan nära 
Laholm insamlade exemplar. Dessa, vilka hitsändes levande, 
uppvisade i färgteckningen sinsemellan beaktansvärda olik- 
heter. Bland dem funnos sålunda relativt ljusa individ med till 
stor del gult huvud, gula prothoraxhörn och gula abdominal- 
segmenthörn och m. I. m. överensstämmande med det ovan 
i fig. 5 avbildade, medan andra voro nästan helsvarta. Exem- 
plaren insamlades samtidigt och på samma plats (hösten 1922). 
Larver förekommo även; de synas alltid vara Jjusa och ha 
helt annan färgteckning än imagines. 

Nyligen erhölls från herr D. GAUNITZ en liten samling 
vattenhemipterer från Sorseletrakten. Däri funnos följande 
arter: talrika Votonecta lutea från Rönnholmstjärn (imagines 
?/8, olika långt utvecklade larver ?9/&—"/1+); 1 Callicorixa 
praeusta (ej fullt typisk: tarsfläcken otydligt avsatt, hemielytra 
och thorax ovan ovanligt bleka); 3 C. praeusta socia (2 från 
Rönnholmstjärn !9-—?9/&, 1 från Njunnisvare ””?/s); 1 J och 
4 29 Glaenocorisa cavifrons (av de senare äro 2 från Njunnis- 
vare ”?/e 1921, 21från 'Skrattaborrtjärn "?/e 1921); 4 Arctoco- 
risa distinceta (Rönnholmstjärn ?/s). Intressant är fyndet av 
N. lutea, 'som hittills ej varit känd från så nordliga lokaler; 
värdefullt är också fyndet av den mycket sällan iakttagna 
G. cavifrons. 


Neue Beiträge zur Variabilität schwedi- 
scher Lepidopteren.' 


II. 
Von 


Felix Bryk. 


II. Neue skandinavische Formen. 
(Mit Fig. 2—9.) 


Pieris napi L. ab. continua m. nova. (Fig. 2.) Nicht 
nur, dass die beiden Flecke des Vorderflägels mit einem 
Stege wie bei der kanarischen Pzieris brassicae IL. leicht ver- 
bunden sind, sondern auch die sonst freie Zelle zwischen 
den Vorderrandsflecken und dem oberem der beiden Flecke 
ist mit dunkler Pigmentierung besetzt, sodass eine konti- 
nuierliche Submarginalbinde vom Vorderrande bis zum Hinter- 
rande sich. quer äber die Flägel zieht, was dem Stäcke ein 
sonderbares Aussehen verleiht. WVERITY hat unter f. Sabel- 
Zicae auf Tafel XXXII Fig. 9 eine ähnliche Form abgebildet, 
«doch bezweifle ich, ob der Name Sabellicae auf obigen Zu- 
stand zu, Ibezaiehen. ist... Das metkwurdige an der ilype ust 
noch, dass auf den Hinterfluägeln zwischen M3; und Cu, ein 
loser wenn auch nur schwacher Fleck zum Vorscheine kommt, 
wie ihn VERITY fär örponzae aus dem Juldus abbildet (t. 
XLIX, f. 9). Unterseits gleicht das Stuck gewöhnlichen Ex- 
emplaren. Type: I 2 aus Delsbo (leg. RUDOLPHI, c. m., don. 
F. NORDSTRÖM). 


AETSter nell ina Brit. kLGSKr Vv Ol -43, Et 2 AVALO 22 DA ODES VAN 


108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Von NORDSTRÖM erhielt ich ausserdem ein von ihm er- 
beutetes 2 (Stockholm Umgebung 25.III.), das beide Flecke 
nach cheirant/u-Art zart verbunden hat (= vconfluens SCHIM.). 

Colias palaeno. Die Stäcke aus Abisko, Torneträsk, 
unterscheiden sich von den sädschwedischen (Småland, Koll. 
NORDSTRÖM) vor allem durch ihre gränlichgraue Unterseite, 
die schon bei Stäcken aus Helsingland sehr oft ins gelblich- 
warme ziehen. Auch sind sie etwas kleiner. Es unterliegt 
keinem Zweifel, dass LINNÉ seinen Typus aus Upsala hat 
(Faun. Suec. II, p. 272 (N:o 1041)); dort wirdidie Unterseite 
ausdriäcklich als »cznerescens« beschrieben. Wenn auch sicher 
die zur Nominatform gewählte Type aberrativ ist, so muss 
jedoch das aschgraue Merkmal als ausschlaggebend betrach- 
tet werden. Die mittel- und sidschwedische, die einen Uber- 
gang zur C. europome bildet, mässte sohin einen Namen er- 
halten. Ambesten wäre da den als synonym betrachteten 
Namen lapponica STGR. wieder fär Lappländer zur Geltung zu 
bringen, aber engherzige Anbeter der Nomenklaturregeln 
könnten rechtlich, aber nicht logisch, dagegen als Einwand 
gerade auf das »cznerescens« hinweisen. Ergo muss die mit- 
telschwedische galaeno einen Namen erhalten: ich schlage 
dafur den Namen v. synonyma vor. 

Das charakteristisehe fur ,Cokzas-ust der ;Silberfleck 
auf der Unterseite der Hinterflägel. Er ist an Grösse sehr 
variabel. Bei palaeno ist er in des Regel klein, unklar aber 
fein dunkelbraun eingesäumt. Es kommt bisweilen vor, dass 
sich vorne interzellulär ein Nachbarfleck einstellt, der kleiner 
ist. Solche Doppelsilberflecke, die ja fär Col. edusa, hyale 
zum Artmerkmale gehören, nenne ich octava. (Type: I £ 
ex. Delsbo, leg. RUDOLPHI); eine ähnliche Aberrationsrichtung 
kommt bei Col. v. Werdandi vor (=ab. octava (c. m.)). 

Colias palaeno ab. Nordströmi nova. Der Silberfleck 
vergrössert, kräftig schwarz umzogen, dem Saume zu spitzig 
ausgezogen. 

Type: I 3 ex. Helsingia coll. NORDSTRÖM; Kotype, 
nicht so markant aus Abisko, c. m., leg. et don. NORDSTRÖM. 

—— ab. (nova). I S der f. Kaflischi, dessen Silberfleck 
einen orangeroten Hof trägt; auch auf dem Vorderflugel un- 


BRYK: ZUR VARIABILITÄT SCHWEDISCHER LEPIDOPTEREN. 109 


terseits ist der stark reduzierte Endzellfleck orangerot geringt. 
(Type: Cassel, leg. WUCHERPFENNIG, c. m.). 

Colias edusa, ab. somnambula. Im Gegensatze zu den 
feuerorangen Sonnenflecken auf dem dunklen Fond der Weib- 
chen leuchtet in seltenen Fällen wie ein Vollmond ein glei- 
cher grosser blassweisser Fleck. Type: 1 £, c. m. (leg. 
GEISLER, Livorno, 21.VIII. 1921). 

—— ab. Geisleri nova zu Ehren des freundlichen Samm- 
lers Herrn G. GEISLER benenne ich eine sehr seltene Form 
mit ibertrieben grossem »Achter« unterseits, deren beide 
Makel saumwärts trähnenartig ausgezogen sind. Type: I £ 
ckomdeg.' GRISLER,) Livorno, 2T.VHIIg21: 

Euchloé cardamines L., S ab. antiquincunx nova. Der 
Endzellfleck des Vorderflägels variiert stark in Grösse und 
Farbensättigung. Es gibt Exemplare, wo dieser Fleck 
geradezu zu einem Punkte reduziert ist (wie z. B. bei der 
von VERITY, Rhop. pal., t. XXXVIII, f. 11 abgebildeten 
f. sajana), er kann auch sehr pastos ausfallen, immer aber 
pflegt er vorne den Diskus nicht zu uäberschreiten. Bei einem 
Exemplar (c. m.) ist der Fleck vorne derart verrusst, dass er 
ein dem Artcharakter fremdes Aussehen erhält, wodurch er 
an den entsprechen den Fleck von £. charlonia DONZ. erinnert. 
Auch die Saumschwärze ist pastoser, von den typischen, 
orangen interzellularen Zähnen nicht unterbrochen. Type: 
I dd ex. Cassel, coll. WUCHERPFENNIG, c. m. Das Stuöck 
ist sehr klein, ich halte es fär eine gezogene Kummerform. 

Argynnis frigga THNBG, ab parnassica m. (Fig. 3.) 
Charakteristisch fär diesen eben benannten Zustand ist die 
fur Parnassius typische Zellzeichnung des Vorderflugels, die 
aus einem schmalen Endzellstrich und patzenartigen runden 
Mittelzellfleck besteht, während alle anderen Mittelzelldekora- 
tionen röäckgebildet sind. U-seite homogryph. Sonst bietet 
die Oberseite nichts Aberratives. Hinterflugelunterseite auf- 
fallend abgeändert durch Wegfall aller braunroten Wurzel- 
flecke (mit Ausnahme des hintersten), wodurch das ganze 
Wurzelfeld bis iäber die Mittelzelle ein ganzes helles Halb- 
sternbild ausstrahlt. Es ist sehr wahrscheinlich, dass diese 
im Genus Argynnis vorkommende Strahlenzeichnung unab- 
hängig vom Parnassica-Zustande auftreten kann. In diesem 


I IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19223. 


Falle verdiente sie einen besonderen Namen. Type: I £ 
(C. m; leg; RUDOFPA$bL Delsbo): 

Melitea athalia ROTT.f. parnassiotropa m. Der Vorder- 
flugel hat die Submarginalbinde völlig, die Mittelbinde sehr 
stark und die Subkostalbinde wieder völlig räöckgebildet. 
Sonst bietet das Stäck nichts besonders Hervorhebenswertes. 
Type: I 8 (c. m., leg. RUDOLPHI, Delsbo). 

Erebia embla THUNB.! Die Vorderflägel zieren in der 
Regel drei rotbraune (oder gelbbraune) umzingelte schwarze 
Augen, wovon das erste, weil aus zwei komponenten zusam- 
mengesetzt, bedeutend grösser ist und auch deshalb bei einer 
Weisskernung zwei Kerne trägt. Sein Hof tangiert sehr oft 
das kleinere Nachbarauge. 

—— f. pseudodisa m. (nova). Schliesslich können sich 
alle oft derart ausbreiten, dass sie miteinander zusammen- 
fliessend ein wie fär drsa oder ligea typisches kontinuier- 
liches Prachtband bilden. Ein loser Prachtfarbenwisch hinter 
dem Prachtbande akzentuiert die Möglichkeit einer Hervor- 
bringung eines funften Augenfleckes; auf ähnliche Weise zei- 
gen die Hinterflägel vor dem vordersten Randauge so einen 
Flammenwisch. Type: I £; c. m., leg. RUDOLPHI, Delsbo 
(Hälsingl.). 

—— ab. quadrannulifer m. nova. ist die Form, bei der 
ein schwarzer Fleck jenen auf dem Vorderflägel beobachte- 
ten Wisch kernt, sodass vier Augenflecke den Vorderflugel 
zieren. Type: I dJ £; c. m., leg. RUDOLPHI, Delsbo. 

—— ab. Tullgreni m. nova (Fig. 4) benenne ich zu Ehren 
unseres Herrn Redakteurs die seltsame Form, deren erster 
Augenfleck auf den Vorderflägeln vorne einen kleinen Augen- 
Spross zeigt wie er im Genus Aphantopus keine Seltenheit ist. 
Ein Appendix in Form einer apexwärts verschobenen klei- 
nen Masche bildet sohin das vorderste Äuglein; und da das 
Exemplar gleichzeitig den quadrannulaten Zustand zeigt, so 
sind in allem funf Flecke vorhanden. Unterseits ist eine 


1 Es ist ganz grundfalsch wie es STICHEL und SCHULZE tun, den 
Respondenten BEKLIN als Autor dieser THUNBERGschen Typen auszugeben; 
genau so hatte man auch, unkritisch genug, manche LINNÉ-Disputation in 


Deutschland den betreffenden Respondenten zugeschrieben, anstatt sie auf 
den wirklichen Urheber zuröckzufäöhren. 


BRYK: ZUR VARIABILITÄT SCHWEDISCHER LEPIDOPTEREN. III 
Vieraugenkette deutlich zu erkennen, der oberste Augen- 


spross fällt weg, ist somit nicht homogryph. 
Sonst sind nur zwei, höchstens drei, Flecke unterseits 


erhalten, wobei folgende Kombinationen möglich sind, die 


Fio3 12. frerssinapr ET Qabicontinua ECB. (Kype) 


Fig. 3. Argynnis frioga THNBG, I, ab. parnassica F. B. (Type). 
Fig: 4. Erebia embla THNBG, I, ab. Tullgreni F. B. (Type). 

Fig. 5. Oeneis jutta HÖBN., 9, ab. sexpunctata F. B. (Type). 
Fig. 6. Oeneis jutta HÖBN., 3, Rudolphii F. B. (Type). 


(Fig. 2—6 verkl:) Phot. ÅA. TULLGREN & O. LUNDBLAD. 
ich nicht benenne, obwohl sie zweifelsohne fräher oder später 


einen Namen erhalten werden: 
ag) alle drei Augenflecke nacheinander erhalten; 
B) drei Augenflecke vorhanden; wobei Fleck zwei wegfiel. 
7”) zwei Augenflecke erhalten; nämlich Fleck eins und 


drei; (eher männlich!). 


rI12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Hiermit ist die Kombinierungsmöglichkeit bei Weitem 
nicht erschöpft, da ja der vorderste Fleck dabei, trotz einer 
oberseitigen Blindheit unten mit zwei weissen Kernen in der 
Regel belebt werden kann und ausserdem auch die tubrigen 
Ozellen weiss gekernt erscheinen können. Tragen alle 
Ozellen des Vorderflugels unterseits weisse Kerne, so nenne 
ich diesen Zustand unabhängig davon, ob zwei drei ja vier 
Ozellen vorhanden sind, f. albocentrata. Die Ozellen der 
Hfgl.-unterseite sind zu unauffallenden kleinen dunklen 
Punkten räckgebildet, deren Anzahl von 0 bis 3 schwanken 
kann. 

Type der f. Zullgreni: 1 s$ leg. RUDOLPHI c. m., zwei 
trans. vom selben Flugplatze (Delsbo) zeigen den Appendix 
ohne dunkle Kernung. 

Oenetis jutta HÖUBN. trägt oberseits in der Regel drei, im 
2 Geschlechte sehr oft vier (quadrimaculata m.) tiefbraune 
Augen, wovon das zweite stets kleiner ist als seine zwei 
Nachbaraugen. Eine Ausnahme bildet ein £ (c. m. leg. 
RUDOLPHI, Delsbo), bei dem einseitig (rechts) das erste Äug- 
lein kleiner ist als das zweite; infolge dessen ist unterseits 
dieses erste Äuglein völlig ausgeblieben, was wohl fär 
Jutta etwas sehr seltenes ist. 

—— ab. sexpunctata m. (Fig. 5). Die Vorderflägel 
ziert eine kontinuierliche Kette von sechs blinden Augen, 
wovon die drei uberschässigen den obligaten bedeutend an 
Grösse nachstehen; besonders das erste und vierte ist punkt- 
förmig reduziert. Hinter dem letzten hintersten Blindauge 
ein mattockergelber Wisch als Abschluss der gleichfärbigen 
Binde, in der die Augen eingebettet sind. U-seite von ty- 
pischen Stäcken nicht zu unterscheiden. WVorne drei, Hinter- 
flägel ein Äuglein. Type: 1 £, Delsbo (Hälsingl.) leg. 
RUDOLPH, e:-m. 

—— ab. Rudolphii m. (Fig. 6). Mit diesem Namen will 
ich zum Gedächtnis an den verstorbenen hervorragenden Samm- 
ler jene ungewöhnliche JYuzZta-form festhalten, deren Hinter- 
flägel oberseits in der submarginalen aufgehellten Keilflek- 
kenreihe absolut keine Augenflecke zeigt; unterseits vom Typus 
kaum zu unterscheiden, wenn auch der hinterste Augenpunkt 
noch mehr zur Unkenntlichkeit räckgebildet wurde. 


BRYK: ZUR VARIABILITÄT SCHWEDISCHER LEPIDOPTEREN. I1T3 


Diacrisia vulpinaria L. (nec sannio L. nec russula 1.).! 
Sie stammt höchstwahrscheinlich aus Uppland und wird be- 
reits in Act. lit. scient. Svec.,. MDCCXXXVI [erschien 1742]; 
piKikror (N:o 24) u(Reimpe Ed. iTugd IBotymy43,7p-s74) mit 
der kurzen Diagnose, Papilio alis planis fulvis, macula ru- 
bente mitgeteilt. Vulpinaria ist im männl. Geschlechte auf 
der Vorderflägeln schön hellockergelb mit einem Stich ins 
Zitrongelbe, mit einem mattbräunlichen Zellmakel, der sich 
interzellular um das hintere Zellende, nach der vorderen Zell- 
ecke sich verjängend, ausbreitet. Darauf lagert eine krapp- 
lack-mattrote Bestäubung; auch den Hinterrand, der wie 
alle Flägel: rosarot umsäumt ist, durchmengen schwärzliche 
Schuppen. Die Hinterflägel zeigen einen mattbraunen, in der 
Mitte eingeknickten Zellmakel und eine mehr oder weniger 
breite diffusbraune Saumbinde?, die zwischen sich und der 
Rosabefransung den seidenblassen Flägelfond freilässt. Unter- 
seits sind die Vegl. verrusst, um den dunkleren Zellmakel 
herum aufgehellt. Der äussere Flägelteil breit ockergelb 
aufgehellt. Der seidene kremgelbe Grund der Hel.-seite ist 
monochrom. Ist ein dunkler Zellfleck erhalten (cfr. BOHE- 
MAN, 1. c.), so mössen die Tiere den Namen Bohemani tra- 


1 Der Name vwulpinaria, fur den LINNÉschen Typus aus Mittelschwe- 
den, ist absolut prioritätsberechtigt; und es ist unbegreiflich, wie er öber- 
haupt mit dem viel späteren 72ussula ersetzt werden konnte. In Syst. Nat. 
(Ed. X, p. 520, N:o 136) wird sie ausdräcklich unter Hinweis auf ROBERT 
und RaY und auf die sehr ausfäöhrliche Diagnose in der Faun. Suec. (Ed. I, 
p- 260, N:o 837) als Phal. Geometra vulpinaria angefäöhrt, während der 
einige Seiten zuvor (p. 506, N:o 48) kurz charakterisierte Bombyx sannio 
auf nichtschwedische Stäcke bezogen wird und werden muss. Dort 
wird fär ibn nur die dehnbare Patria »Europa» angegeben. Das Tier ist 
auch nach der Diagnose alleine ohne Zuhilfenahme einer Descriptio, (die 
ausblieb), nicht Jeicht zu bestimmen. Der Name 7ussula tritt erstin Faun. 
Suec. (Ed. II, p. 308, N:o 1156) auf, nachdem dort auch sazzo zuvor als 
distinkte Art, wie in der »Zehnten«, einige Seiten zuvor angefährt wurde 
(1. c., p. 302, N:o 1135). Im Syst. Nat. XII werden (p. 830, N:o 71) sazio 
und 72ssula unter letzten Namen zusammengezogen, aber es taucht dort 
ein vierter! neuer Name auf: 72/ina (1. c. N:o 72; im Register als ruffina), 
den EsPER ebenfalls als eine zum Formenkreise von 724ssula (auct.) gehöende 
Form mit Unrecht erkannt haben will (EsPER, III, p. 339) (= Orzth. helvola L.). 

? Cfr. BoHEMAN, Förs. syst. uppst. Sverg. Nattfjär. Vet.-Ak. Handl., 2 
(1828): »variat mas fascia alarum angustiore vel latiore; specimina ob- 
scuriora alas posticas subtus quoque maculata quoque gerunt« (p. 112). 


8 — 2375. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Häft. 2 (1923). 


TIA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19223. 


gen. (Ein Ex. trans., c. m.) Neotypen: 3 J ex. Runmarö in 
coll. NORDSTRÖM et BRYK. Die kleineren Weibchen werden 
bei Besprechung der mitteleurop. Form charakterisiert. 

—— v. Sannio L. (Fig. 8). Ich akzeptiere den LINNÉ- 
schen Namen fär de Rasse aus Mitteleuropa, um nicht mit 
einem neuen die Nomenklatur zu belasten. 3 S, 1 2 (2 I 
c. m., I ÖS coll. NORDSTRÖM; ex. STAUFENBERG, ANI IOLS; 


Fig. 7. a, b. Diacrisia vulpinaria L. & (Neotype). 
Fig: 85 a, Db: Didecrisia vupA var. sanmo Ling (Neotype) 
Fig: 9. a, b. "Diacrisid vulp. i nebulosa. BE. Bi. (Type: 


(verkl.) Phot. A. TULLGREN. 


leg. WUCHERPFENNIG). Das charakteristische an saznnzio ist 
die sehr helle V-Unterseite der 3J, die sich durch einen deut- 
lichen Zellfleck mit kontinuierlicher Querbinde ausserhalb 
der Zelle auszeichnet. Auch die reduzierte Vgfl.-unterseite 
des 82 zeichnet sich durch ihre klar abgesetzte, reduzierte 
Zeichnung ohne Beschattung der Flägelwurzel aus. Ein $ 
zeichnet sich durch ein deutliches gesättigstes, sehr breites 
Aussenband wie sehr markanten Zellmakel auf den Hinter- 
flägeln aus: (=. lativittata m.); infolge dessen ist die V fgl.- 
unterseite wohl mehr verdunkelt als es fär saznnzo typisch ist. 


BRYK: ZUR VARIABILITÄT SCHWEDISCHER LEPIDOPTEREN. 115 


ESPER erwähnt (l. c., p. 340) Stäcke ganz ohne Binden! Am 
besten entsprechen der echten D. v. sannio die Figg. 201 c, e 
(3), 201 g—h (9), und der Zazivittata 201 d (ERNST-ENGRAM- 
METER HIV it. sCEV) 1785): 9 Binesförden 'Onmamentologen 
auch bei anderen Schmetterlingen nicht unbekannte V erzie- 
rung hat dabei LINNÉ hervorgehoben, indem er bei der 
Diagnose auf die Gleichzeichnung der Vorflägel-Unterseite 
und Hinterflägel-Oberseite hinwies (»exgo alae infertiores extus 
simäillimae aliis superioribus a latere inferiore«). 

Diacrisia vulpinaria f. nebulosa nova. (Fig. 9.) Hinter- 
flägel monochrom aschgrau-braun ohne besondere Betonung 
des fär die Art typischen dunklen Nierenmakels; nur eine 
schwache verschwommene Aufhellung zwischen dem Flecke 
und dem sonst mehr oder weniger breiten Aussenrandbande 
deutet ihn an. Hingegen ist unterseits ein deutlicher End- 
zellfleck erhalten. Den Saum, der nicht aufgehellt ist, ziert 
die rosarote Befransung. Vorderflugel nichts Bemerkenswer- 
tes, der schwärzliche Teil des Endzellfleckes stark vom Rot 
verdrängt; unterseits ausser dem aufgehellteren Vorder- und 
Seitenfeld alles monochrom vernebelt. Type: I J ex. Delsbo 
(Helsingl.) leg. RUDOLPHI, c. m. 

Däiacrisia f. karelica nova. Das besonders Bemerkens- 
werte an dieser Form ist, dass der charakteristische Vor- 
derflugelzellmakel ganz rot ist und sohin markant von 
der mitteleuropäischen absticht, deren Extreme sogar das 
Rot zugunsten des Schwarzbrauns völlig: einzubässen vermö- 
gen, wie f. Krejae (nom. emend. pro Krejaz CLOSS (1914)) 
und deroseata CLOoSS (1916). Sonst zeichnet sich £arelica 
durch eine völlige Verrussung der Vegl.-Unterseite aus, wo- 
bei ausser der Rötung der Subkostalis noch der äussere 
Flägelteil rötlich grau erscheint. Ob die Kleinheit der Tiere 
typisch ist, wage ich nicht zu entscheiden. Type: I S, 
Kirjavalahti am Ladoga-See; leg. BRYK (1912), c. m.; das 2 
ist von Helsingländern, die uberhaupt £arelica näher als vulpi- 
naria stehen, kaum zu unterscheiden. Die Helsingländer ge- 
hören oft zur f. moerens STRAND (ein typisches & in coll. 
NORDSTRÖM); fär die Männchen ist vor allem die unterseit- 
liche Verrussung der Vorderflägel und die Räckbildung des 
braunlichschwarzen Pigmentes im Zellmakel charakteristisch. 


116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Phragmatobia fuliginosa L. Das Hinterflägelgeäder ist 
bei diesem niedlichen Bären variabel. Wie bei manchen 
Tagschmetterlingen kann das aus der vorderen Diskusecke 
entspringende Rippenpaar sich bisweilen gabeln; und mir scheint 
fast, dass dies vielleicht ein Rassenmerkmal fär fuliginosa 
ist. Während bei schwedischen Stäcken (12 Ex. ex Delsbo, 
Stockholms Umgebung, in coll. NORDSTRÖM und c. m.) in 
der Mehrzahl (10: 2) dieses Rippenpaar direkt aus dem Dis- 
kus entspringt oder sich unmittelbar 'vor dem Diskus ga- 
belt, so zeigen Stiäcke deutscher Provenienz (Cassel, c. m.) 
eine sehr starke weit vom Diskus entfernte Gabel. Nach frei- 
lich so geringerem Material will ich nicht behaupten, dass 
dies durchaus ein Rassenmerkmal wäre, zumal es sich noch 
oft um Exlarva-Stäcke handelt und gerade die Zucht oft 
Geäderformen begänstigt. Jedenfalls sollen Exemplare mit 
ausgeprägter Rippengabel den Namen furcula nova erhalten. 

Beix:einem Exemplare: aus, Cassel (ce: rm.) ustidie hin 
terste der drei Rippen am hinteren Diskusende beider- 
seits atrophiert, sie soll f. atropha heissen. Auch bei der 
verwandten Arctinia caesarea GÖZE tritt unter drei Exem- 
plaren einmal der Gabelzustand auf. Auch ihn benenne ich 
analog furcula. Type: I SS, c. m. leg. WUCHERPFENNIG, 
Cassel. 

Plusia chrysitis L. ab. eroesus (nova m.). Unter meiner 
Ausbeute vom Sommer 1922 befindet sich ein Exemplar dieser 
schönen Plusia, das merkwärdigerweise die Zellendmakel 
vergoldet hat — eine Aberration, die bisher noch nicht be- 
obachtet wurde. Type: I d, c. I. Stockholm, Södra Mälar- 


strand. 
3 


Bei der Revision der hier behandelten schwedischen 
Lepidopteren liess es sich nicht vermeiden, dasz im Zusammen- 
hange auch diese oder jene auszerschwedische Form be- 
schrieben wurde; dadäurch wird nur ein plastischeres Gesammt- 
bild uber die Variabilität gewonnen. 


Översikt av de i vårt land hittills funna 
arterna av släktet Piaonia hh Di (fam- 


Muscidae). 
Av 


O. Ringdahl. 


Det artrika släktet Phaonrza omfattar stora eller medel- 
stora arter. Kroppsform än bred än tämligen smal. Han- 
nens ögon sammanstötande eller smalt skilda, honans panna 
bred, hos de allra flesta utan strimborst. Torax fyrstrimmig, 
strimmorna ibland otydliga eller de båda mellersta samman- 
flytande. Bakkropp i regel med ryggstrimma och stundom 
med skillerfläckar, men aldrig med verkliga pariga fläckar. 
Ben vanligen utan framträdande sekundära könskaraktärer. 
Baktibier med 1, sällan med 2 ryggborst nedom mitten. 
Vingarnas 3. ribba utan småborst vid basen. Vingfjäll stora, 
det undre långt förbiskjutande det övre. 

De flesta arterna äro skogs- och ängsformer. Några få 
tillhöra hydrofila växtsamhällen, men däremot saknas utpräglat 
xerofila element. Ej så få äro typiska blombesökare (serva, 
lugubris, alpicola, incana, basalis, morio, hybrida, consobrina, 
anthracina), några ha förnämligast sitt tillhåll på trädstammar 
(errans, signata, fuscata, Goberti m. f.) och av dylika äro en 
del huvudsakligen att träffa, där sav flyter fram (querceti, laeta, 
cincta, mirabilis). 

Hannar: 

I. SBenesvartar 

—. Ben delvis gula. 

2 FAN balktner des 

— 3 » de. 
2 a. Baklår starkt böjda, på undersidan nära spetsen 

med ett av långa borst bildat utskott. 
43. frenata HOLMGR. 


N 
[0.0] N WW N 
D 


-— 


= Balkar utan utskott. 


(OS 


1 de = dorsocentralborst. 


I 18 


6. 


VY 


IO. 


I fr 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Akr. framför tvärsömmen saknas.! 
Akr. » » finnas. 
Antennborst fjädrat (fjädringen 2 ggr eller mera 
3. antennledens bredd). 
Antennborst pubescent. 
Antennborst längfjädrat. Framtibier på baksidan 
utan längre behåring. I. Zncana WIED. 
Antennborst kortare fjädrat. Framtibier på bak- 
sidan utspärrat håriga. 
Baklår på undersidan inåt? endast med mycket 
korta borst. Brunaktig art med gulfärgad vingbas. 
3. Aypobrida SCHNABL. 
Baklår på undersidan inåt med en rad av flera 
långa borst. Svartfärgad art med mörk vingbas. 
4. morio ZETT. 
Baklår på undersidan inåt med en rad av långa 
borst. Svartgrå art. 5. consobrina ZETT. 
Baklår utan dylik borstrad. Svart art. 
6. pallidisquama ZETT. 
Fram- eller mellanlår på undersidan vid spetsen 
med en rad av mycket korta, kraftiga borst. 
Nämnda ställen utan sådana borst. 
Endast framlåren med dylik borstrad. Ögon nakna. 
32. Setifemur STEIN. 
Fram- och mellanlår beväpnade. Ögon håriga. 
31. mirabilis RINGD. 
Antennborst fjädrat (fjädringen lika med eller längre 
än 3. ledens bredd). 
Antennborst pubescent. 
Bakkropp vid basen och på sidorna gulaktigt ge- 
nomskinlig. Tvärribbor mörkskuggade. 
30:UTCiNeld RTR 
Bakkropp ej gulaktigt genomskinlig. 
Baktibier runt om med rik borst- och hårbeklädnad. 
33. guerceti BOUCHE. 


1 Akr. = akrostikalborst. 


FI. 
16. 


? Med baklårens undersida inåt åsyftas ej basaldelen utan den inåt- 
vända delen av undersidan. 


3 Honan till denna art är okänd för förf. 


RINGDAHL: SVENSKA ARTER AV PHAONIA R. D. (FAM. MUSCIDAE). 


I 8. 


19. 


Baktibier utan säregen borstklädnad. 
Tvärribbor mörkskuggade. 
Tvärribbor ej skuggade. 
Vitgrå art. Framtibier vanligen utan mittborst. 
20: ulaeratr BIND: 
Svartgrå art. Framtibier med borst. 
38. servaeformis RINGD. 
Antennborst kortfjädrat. Ögon täthåriga. Bak- 
kropp med skillerfläckar. 34. Goberti MIK. 
Antennborst långfjädrat. Ögon sparsamt håriga. 
Bakkropp utan skillerfläckar. 35. canescens STEIN. 
Blåsvart art med vid basen starkt gulfärgade vingar. 
42. atrocyanea RINGD. 
Nästan blygråfärgade arter. Vingar ej gula. 
Tvärribbor beskuggade. Präalarborst långt. 
40. cinclinervis LETT. 
Tvärribbor ej skuggade. Präalarborst saknas. 
S 41. halterata STEIN. 
Munkant långt framskjutande. 
Munkant ej eller föga framskjutande. 
Ögon tätt sammanstötande. Vingijäll gulaktiga. 
8. lugubris MEIG 
Ögon något åtskilda. Vingfjäll vitaktiga. 
0. alpicola ZETT. 
Ögon täthåriga. Bred art med fjädrat antennborst. 
7. serva MEIG. 
Ögon korthåriga eller nakna Smala arter. 
Präalarborst. saknas. Nästan blygrå art. 
Al. Ahalterata STEIN. 
Präalarborst finnes. 
Antennborst kortfjädrat (fjädringen av antennernas 
bredd). Svängkolvar svarta. 39. nitida MACQ. 
Antennborst nästan naket. Svängkolvar gula. 
25. longicornis STEIN. 
4 bakre de. | 
3 » > 
Bakkropp gul. 
Bakkropp ej gul eller endast vid basen genom- 
lysande gul. 


19. 
205 


21. 


NN 
ND 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Torax helt gul eller på ryggsidan något förmörkad. 
26. pallida FABR. 


Torax till stor del blågrå eller svartgrå. 205 
Skutell helt gul. 1 par utvecklade akr. framför 
sömmen. 27. scutellaris FALL. 
Skutell vid basen svartaktig. 2 par akr. framför 
sömmen. 28. variegata MEIG. 
Akr. framför sömmen finnas. 28. 
Akr. » » saknas. 31: 
Bakkropp delvis genomlysande gul. Tvärribbor 
beskuggade. 30:-1NCiNCIA ABIT. 
Bakkropp ej genomlysande. 20: 
Ben gula» 'Framlår svarta. 347: eLfacHess STEIN: 
Ben svarta. Tibier delvis gulaktiga. 30: 


Tvärribbor beskuggade. Antennborst långfjädrat. 

20. fLaeta: BAT. 

Tvärribbor ej beskuggade. Antennborst kortfjädrat. 

34. Goberti MIK. 
ula. 


rufipalpis MACQ. 


Präalarborst saknas. Palper g 
2 
Präalarborst långt. 3 
Skutell i spetsen gul. 3 
Skutell ej;gulli:spetsen: 3 
Ögon något åtskilda. Baklår svarta. 

13. perdita MEIG. 


Ögon sammanstötande. Baklår gula. 34. 
Antenner svarta. 12. errans MEIG. 
Antennernas basleder gula. ; 35 


Framlår helt gula. Framtibier sällan med borst. 
Baklår på undersidan inåt utan borsthår. 
TÖM 1ekratcar BAD 
Framlår vid basen svarta. Framtibier med borst 
på utsidan. Baklår på undersidan inåt med långa 
borsthår. 11. signata MEIG. 
Mellantibier på baksidan med borst i 2 rader. 
2: DUSAN: 
Mellantibier med I rad borst på baksidan. Syå 
Baklår på undersidan långhåriga. ; 
15. erronea SCHNABL. 


RINGDAHL: SVENSKA ARTER AV PHAONIA R. D. (FAM. MUSCIDAE). 


38. 


43. 


44. 


ND 


(GS 


Baklår ej långhåriga på undersidan. 

Baklår på undersidan inåt med flera starka borst, 

mellantibier på framsidan med ett borst. Stor art 

+ 8 mm. 14: vagans FALL. 

Baklår utan längre borst på undersidan inåt, mel- 

lantibier utan borst på framsidan. Mindre art 7 mm. 

22. ostrogotica Nn. Sp. 

Skutell i spetsen gul. 20. apicalis. STEIN. 

Skutell ej gul i spetsen. 

Baktibier runt om tätt borst- och hårbeklädda. 
16. crinipes STEIN. 

Baktibier enkla. 

Alla lår till största delen svarta. 

Mellan- och baklaår till största delen gula. 

Antennborst långfjädrat. Ögon sammanstötande. 
21. palpata- STEIN. 

Antennborst pubescent. Ögon ganska brett åt- 


skilda. 24. magnicornis ZETT. 
Tvärribbor brett brunkantade, bakkroppsspets utan 
säregen borstklädnad. TyEMa jus calas EAT 


Tvärribbor ej tydligt mörkskuggade. 
Bakkroppsspets på undersidan med tät borstsam- 
ling, mellanlår på undersidan med tydliga borst, 
antenner helt svarta. 18.1 Dillifera, LETT. 
Bakkroppsspets på undersidan endast kortare fin- 
hårig, mellanlår utan utvecklade borst på under- 
sidan, antenner vid basen delvis gula. 

19. rufiseta: LETT. 


Honor: 
Ben helt svarta. 
Ben delvis gula. 
4 bakre de. 
Lu tekgnde: 
Akr. framför sömmen saknas. 
Akr. finnas. 
Antennborst fjädrat (2 ggr eller mera 3. antenn- 
ledens bredd). 
Antennborst pubescent eller kortfjädrat. 


40. 


SSE 
& NH 


44. 


NN 


ND 


Lam) 
OB NÖD NN 


Sj 
; 


NN 


un 


6. 


2 


15. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Framtibier runt om nästan likformigt korthåriga. 
Antennborst mycket långt fjädrat. 

Ica nANVIDED: 
Framtibier på baksidan utspärrat håriga. Antenn- 
borst kortare rjädrat. 
Brungråaktig.  Baklår på undersidan inåt utan 


längre borst. 3. Aybrida SCHNABL. 
Svart. Baklår på nämnda ställe med flera längre 
borst. A.: inorio ILBTT: 


Tydligt gråpudrad art med gulfärgad vingbas. 
Framtibier tilltryckt håriga. Baklår på undersidan 
inåt med flera långa borst. 5. consobrina ZETT. 
Svart, knappt gråpudrad, med mörk vingbas. Fram- 
tibier på baksidan utspärrat korthåriga. Baklår på 
undersidan inåt vanligen utan längre borst. 

6. pallidisquama ZETT. 
Antennborst fjädrat. 
Antennborst pubescent. 
Tvärribbor tydligt mörkskuggade. 
Tvärribbor ej beskuggade. 
Framtibier på utsidansmed 1 eller 2 borstildluc:a 
F55 MM. 38. servaeformis RINGD. 
Framtibier utan borst på utsidan. 
Baktibier med I ryggborst långt nedom mitten. 
Akr.-rader ej särskilt närstående. 29. Jaeta FALL. 
Baktibier vanligen med 2 ryggborst, om endast I 
detta ungefär på tibians mitt. Akr.-rader mycket 
närstående. 31. mirabilis RINGD. 
Framtibier på utsidan med ett borst. 

3150 sCAMESCeNS, STEIN 

Framtibier utan mittborst. 
Svängkolvsklubba mörk. 33. guerceti BOUCHÉ. 
Svängkolvsklubba gul. 34. Goberti MIK. 
Svartblå art med vid basen starkt gula vingar. 

42. atrocyanea RINGD. 
Svartgrå arter. 
Vingbas, vingfjäll och svängkolvar gula. Svartbrun 
art. 43. frenata HOLMGR. 


KE: 


NS 


1-5: 


RINGDAHL: SVENSKA ARTER AV PHAONIA R. D. (FAM. MUSCIDAE). 


Vingbas knappt något gul, vingfjäll bleka, sväng- 
kolvar vanligen mörka. 
Tvärribbor mörkskuggade. :Präalarborst ganska 
långt. 40. cinctinervis ZETT. 
Tvärribbor ej tydligt mörkskuggade. Präalarborst 
saknas eller mycket kort. 41. Aalterata STEIN. 
Antennborst fjädrat (fjädringen bredare än 3. an- 
tennledens bredd). Ögon långhåriga. Stora och 
breda arter. 
Antennborst fjädrat eller pubescent. Ögon kort- 
håriga eller nakna. Mindre, något smala arter. 
Munkant långt framskjutande. 
Munkant ej eller föga framåtsträckt. 7. serva MEIG. 
Vingfjäll vanligen gula. 8. lLugubris MEIG. 
Vingfjäll vitaktiga. OAL PICOLANABIES 
Akr. ej eller knappt utvecklade. Antenner mycket 
långa med nästan naket borst. Framtibier utan 
borst på utsidan. 25. longicornis STEIN. 
Akr. finnas. Antenner normala med tydligt pu- 
bescent eller kortrjädrat borst. Framtibier med borst. 
Antennborst kortfjädrat. Kostaltagg mycket lång 
(ungefär = !/2 av bakre tvärribbans längd). 

39. nitfida MACQ. 
Antennborst pubescent. Kostaltagg kortare. Se 
Anbakretde: 
FA FL NNE 
Bakkropp gul. 
Bakkropp ej gul. 
Huvud, mellankropp och bakkropp gula. 

26. pallida FABR. 
Huvud och torax till stor del mörka. 
Skutell helt gul." Toraxsidor till stor del gula, rygg- 
strimmor smala. 27. scutellaris' FALL. 
Skutell vid basen mörk. Torax utom framhörnen 
svartgrå, dess strimmor breda. 

28. wvariegata MEIG. 

Akr. framför sömmen saknas. 
Akr. finnas. 
Skutell i spetsen gul. 


23 


16. 


20. 
19. 


NN Wm NN 
OB NN 


[GS 
[GT 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Skutell ej gul i spetsen. 

Antennernas första leder gula. Palper vanligen 
mer eller mindre gula. 

Antenner och palper svarta. 

Mycket stor art c:a + 10 mm. Lilla tvärribban ej 


mörkskuggad. 1 Öv Rrerratice. ATI: 
Mindre art c:a 7 mm. Båda tvärribborna tydligt 
brunkantade. 11. signata MEIG. 
Alla lår gula eller endast det främsta paret vid 
basen svarta. 12. errans MEIG. 


Fram- och mellanlår till stor del svarta. 

13. perdita MEIG. 
Präalarborst saknas. Palper gula. 

23. rufipalpis MACQ. 

Präalarborst långt. Palper mörka. 
Mellantibier på baksidan med borst i 2 rader. Fram- 
tibier på baksidan med något längre behåring. 

2 0OASAlTSKÅBDED: 
Mellantibiernas borst i enkel rad, framtibier runt 
om nästan likformigt håriga. 
Framtibier utan borst på utsidan, mellantibier på 
framsidan utan borst. Baklår utan längre borst på 
undersidan inåt. 15. erronea SCHNABL. 
Framtibier med borst på utsidan, mellantibiernas 
framsida med borst. Baklår med flera längre borst 


på undersidan inåt. 14: wäsars EALD. 
Antennborst pubescent. 36. grandaeva ZETT. 


Antennborst fjädrat. 
Ben gula, framlår delvis svarta. 

37. £Lraciuis STEIN. 
Endast tibierna helt eller delvis gula. 
Tvärribbor ej mörkskuggade. 34. Goberti MIK. 
Tvärribbor brett mörkskuggade. 29. laeta FALL. 
Skutell i spetsen gul. Ben gula, framlår delvis 
svarta. 20. apicalis STEIN. 
Skutell <ejugulut spetsen. 
Antennborst pubescent, antenner långa med spet- 
sigt framhörn. Lår svarta med gul spets, tibier 
gula. 24. magnicornis LETT. 


[SS 
Nn 


(GS) 
[GS 


[GS 
Un 


RINGDAHL: SVENSKA ARTER AV PHAONIA R. D. (FAM. MUSCIDAE). 125 


—. Antennborst långfjädrat. 30: 
39. Palper ganska starkt utvidgade. Endast tibier gula. 
2T.palpatarSTEIN: 
—  Palper ej eller föga utvidgade. Lår till största 
delen gula. 40. 
40. Baktibier på utsidan baktill med mer än 2 borst, 
mellantibier på baksidan med mer än 3 borst, 


oregelbundet 2-radiga. 16.  crinipes STEIN. 
—. Baktibier på utsidan baktill med 1 eller 2 borst, 
mellantibier vanligen med 3 borst, 1 enkel rad. AM 


41. Tvärribbor brett brunkantade. Baktibier på utsidan 

baktillfvanligen med 1 borst." 174 Yascatar BEAL. 
—. Tvärribbor ej eller obetydligt mörkskuggade. Bak- 

tibier på utsidan baktill med 2 (sällan 3) borst. 

TSL OD feKa RAN 

Släktet Phaonza är av ganska olikartad sammansättning. 
SCHNABL har i »Die Anthomyiden» uppdelat detsamma i 
fem undersläkten, vilka dock på grund av talrika avvikande 
former äro svåra att begränsa. För att om möjligt söka 
göra en uppdelning av släktet och sammanföra närbesläktade 
arter har i denna översikt en gruppindelning företagits, vilken 
delvis överensstämmer med SCHNABLS subgenera, men då 
alla avvikande arter ej kunnat bilda särskilda grupper, är 
det naturligt, att åtminsone vissa av dessa artgrupper fatt 
en ganska blandad sammansättning, så t. ex. III och V. 


Grupp I. 


Arter ganska stora och av en tämligen bred och välvd 
kroppsform. Ögon täthåriga, panna hos 8 utan strimborst, 
munparti mer eller mindre framskjutande och kinder breda, 
palper nästan trådformiga, antennborst fjädrat eller pubescent. 
4 postsuturala dce., präalarborst långt såsom hos de flesta 
Phaonza-arter. Bakkropp med långa utstående borst. Ben 
svarta (undantag basalis). 

Alla arterna äro blombesökare och träffas på många- 
handa blommor. 


Anm. Endast hannarna bliva i det följande i korthet beskrivna, under 
det honorna endast äro upptagna i bestämningstabellerna. 


126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


I. iacana WIED. — J — Svartgrå. Ögon smalt åt- 
skilda, munkant framskjutande. Torax tydligt strimmad. 
Bakkropp tätt pudrat grå med smal ryggstrimma. Fram- 
tibier på utsidan med ett mittborst, mellantibier på fram- 
sidan utåt med ett kort borst, baklår på undersidan inåt 
med enstaka borst. Vingar vid basen, vingfjäll och svingare 
gula: ae: Samm. 

Ganska allmän och utbredd över hela landet. Före- 
kommer i synnerhet på blomsterrika fuktiga ängar. 

2. basalis ZETT. — J — Gulgrå. Antennborst lång- 
fjädrat, ögon tätt sammanstötande, mun något framskjutande. 
Torax tydligt strimmad, de inre strimmorna smala, de yttre 
mycket breda. Bakkropp tätt gulgråpudrad med fin rygg- 
linje. Ben gula, låren stundom svarta, framtibier på bak- 
sidan täthåriga, utsidan i regel med 2 borst, baklår på under- 
sidan inåt med enstaka borst. Vingbas, vingfjäll och svingare 
gula. L. 7—8 mm. 

Allmän i Södra Sverige, juni—sept. och utbredd åt- 
minstone till Jämtland, där förf. tagit den på Frösön och i 
Undersåker. 

3. Aybrida SCHNABL (Åricia plumbea ZETT.) — SI — 
Ögon tätt sammanstötande, antennborst medellångt fjädrat, 
mun ganska långt framskjutande. Torax med breda strim- 
mor, de mellersta närstående. Bakkropp blygråaktigt pudrad, 
något glänsande, med skillerfläckar och ryggstrimma, vilken 
på varje segment baktill utvidgar sig åt sidorna. Framtibier 
med mittborst, mellantibier på utsidan framtill med I eller 
2 (3) borst. Vingar svagt brunaktiga med gul vingbas. 
Vingfjäll och svingare gula. L. c:a 8,5; mm. 

Endast känd från norra delarna av landet men är där 
ganska vanlig (Härjedalen—nordligaste Lappland). 

4. morio ZETT. Överensstämmer i de flesta känne- 
tecken med föreg. art, men den är av rent svart färg och 
har svartaktig vingbas samt ibland även svingarna något 
förmörkade. 

Allmän i våra fjälltrakter (Jämtl., Lappl.). Författaren 
fann den vanlig i västra Jämtland, även ovan trädgränsen, 
samt i Lappland kring Torneträsk. Ofta på hjortron- 
blommor. 


RINGDAHL: SVENSKA ARTER AV PHAONIA R. D. (FAM. MIUSCIDAE). 127 


5. consobrina ZETT. (Åricia subfuscinervis LETT., turpis 
ZETT., tnconspicua ZETT., victna ZETT.) — Sd Ösen sam- 
manstötande eller obetydligt åtskilda, munkant knappt fram- 
skjutande, antennborst pubescent. Torax och bakkropp un- 
gefär som hos föreg. 1. segmentet helt svart, ryggstrimman 
mera triangulärt utvidgad och skarpare tecknad. Framtibier 
på baksidan ej långhåriga, benens beborstning som hos föreg. 
Vingar gråaktiga, vid basen mörka. Vingfjäll och svingare 
gula, de senare stundom något förmörkade. &L. c:a 8 mm. — 
Huruvida under ovanstående synonymer döljer sig någon 
annan närstående art, är ovisst. Vissa karaktärer t. ex. an- 
tennborstets behåring och ögonens sammanstötande äro något 
varierande, men det har ej lyckats mig att upptäcka några 
säkra artskiljande kännetecken. 

Även denna arts egentliga förekomst torde vara i de 
nordliga landskapen, där den ej är sällsynt, men den är dock 
även funnen långt söderut, i Östergötland, enl. ex. i Riks- 
musei samlingar. 


6. pallidisquama ZETT. (År. anthracina ZETT. antag- 
ligen). Svart art, de breda toraxstrimmorna knappt skönj- 
bara, bakkropp mycket svagt pudrad med otydlig teckning. 
— J — Ögon nästan sammanstötande, antenner korta med 
svagt pubescent borst, mun något framskjutande. Framtibier 
på baksidan med kort, utspärrad behåring, på utsidan med 
flera borst. Vingar vid basen svartaktiga, vingfjäll gula, 
svingare svartaktiga. L. c:a 7—8 mm. 

Arten tillhör endast fjälltrakterna och är förf. känd från 
den alpina regionen i Lappland och Jämtland. Den torde 
ej vara så allmän som 220770, vilken den mycket liknar. 


Grupp II. 

Arterna överensstämma till kroppsform och till levnads- 
sättet med de föreg. Bakkropp bred med täta och långa 
utstående borst samt långhårig. Munparti ofta framskjutande. 
Ogon tätt långhåriga. Torax med akrostikalborst. Ben svarta. 


7. serva MEIG. — Svartgrå — J — Antenner med 
medellångt fjädrat borst, kinder breda. Torax med ganska 
tydliga strimmor. Bakkropp med ryggstrimma och tydliga 


128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


skillerfläckar. Framtibier utan borst, baklårens undersida inåt 
med enstaka borst. Vingfjäll och svingare gula. L.7—8 mm. 

Förekommer över hela landet och är åtminstone i södra 
Sverige en allmän art, maj—augusti. 


8. lugubris MEIG. — J — Torax nästan helt svart, 
strimmorna mycket otydliga. Bakkropp ungefär som hos 
serva.  Mellanlår undertill långhåriga med hårfina borst (hos 
serva grova) baklårens undersida inåt utan grövre borst. 
Vingfjäll gula, svingare något mörkare. L. c:a 8,5; mm. 

Som föreg. utbredd över hela landet men torde vara 
allmännare än denna i fjälltrakterna. I Skåne är den lokalt 
allmän på försommaren t. ex. på maskrosblommor. 


9. alpicola ZETT. — sg — Torax ej så svart som hos 
föreg. utan strimmorna bättre framträdande. Arten liknar 
eljest Zugubris men är något mindre och av en något sma- 
lare kroppsform. 

Tillhör fjällen och är allmän i Lappland och Jämtland i 
björk- och fjällregionerna. 


Grupp III. 


Gruppen omfattar arter av ganska växlande gestalt. 
Hit har förts erratica-typen f(erratica, signata, errans och 
perdita) utmärkande sig för bred kroppsform, skillerfläckar 
på bakkroppen, täthåriga ögon, långfjädrat antennborst och 
delvis gul skutell. Nära denna krets stå möjligen vagans, 
erronea, rufipalpis och crinipes; fuscata-typen:fuscata, rufiseta, 
viltifera samt de möjligen närsläktade palpata och apicalis, 
alla med smal eller ganska smal kroppsform; magnicornis 
och /Jongicornis kännetecknas genom särskilt långa antenner 
och endast pubescent antennborst. Alla arterna sakna akros- 
tikalborst, och pannan hos 2 saknar strimborst. 


10. erratica FALL. En av våra största muscider. — I — 
Ögon tätt sammanstötande, palper delvis gula. Torax och 
bakkropp gulgråpudrade, den förra tydligt strimmad. Skutell 
till största delen gul. Bakkropp mycket bred med ganska 
otydlig ryggstrimma. Höfter och ben gula, framtibier med 
eller utan borst, mellantibier endast på baksidan med borst. 
Vingar långa med mycket sned bakre tvärribba, som råkar 


RINGDAHL: SVENSKA ARTER AV PHAONIA R. D. (FAM. MUSCIDAE). 129 


4. ribbans sista stycke strax innanför mitten, 4. ribban nära 
vingkanten något vågig. L. 10 mm. eller mer. 

Denna präktiga art kan ej sägas höra till de allmännare 
arterna men träffas stundom lokalt rätt talrikt såsom på gär- 
desgäårdar eller på blad i utkanten av skog. Den är känd 
från södra Sverige till Uppland, juli—sept. 


11. signata MEIG. (Anthomysa erythrostoma ZETT.). — 
Fila fföreg asmen, betydligt emindres! Tifea frmme Bada 
tvärribborna brett mörkkantade, den bakre ej sned, 4. ribban 
rak till vingkanten. 

Är en ganska allmän art och förekommer gärna på träd- 
stammar från maj till oktober. Även övervintrande 9-ex. 
har förf. iakttagit. Samma kända utbredning som föreg. 

Författaren har förut (Ent. Tidskr. 1914, pag. 154) hållit 
för troligt, att Aznthomysza scutellata ZETT. skulle vara identisk 
med denna art. Den avviker dock i flera punkter från den- 
samma och det är ganska sannolikt att det i enlighet med 
ZETTERSTEDTS egen åsikt är en skild art. Två gJ-ex. finnas 
i ZETTERSTEDTS typsamling (loc. Vadstena), av vilka det 
ena är i gott skick. Den är något större än szgnata och av 
en mera rundad eller kort kroppsform, orbiterna äro mycket 
fina och ytterst tätt sammanstötande, antennborstet är något 
kortare fjädrat, ansiktet sett från sidan något smalare än 
antennbredden, hos sögnata lika brett eller bredare än anten- 
nerna, tvärribbornas beskuggning ej så tydlig som hos szgnata. 


12. errans MEIG.! Arten något varierande. — S — 
Ögonorbiter sammanstötande, antenner svarta, stundom vid 
basen obetydligt gulaktiga, palper svarta. Toraxstrimmor 
stundom ganska breda, varvid torax blir mörkare, de mellersta 
oftast närliggande. Skutell vid basen mer eller mindre mörk. 
Bakkropp med kort ryggstrimma och skillerfläckar. Ben 
gula, framlår mer eller mindre svarta, framtibier utan mitt- 
borst, baklår undertill inåt med enstaka eller flera korta borst. 
Vingarnas tvärribbor mer eller mindre tydligt mörkskuggade. 
Vingfjäll och svingare gula. L. 8—10 mm. 

1) Villeneuve anser (Société entom. de France 1919) att denna art bör 
heta Zinctipenrnis ROND. Den rätta errans MEIG lär vara mera lik erratica 
FALL. men av mindre storlek. 


Q— 2375. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Häft. 2 (1923). 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19223. 


Utbredd från Skåne till Lappland, där förf. tagit den 
vid Torne träsk. En ganska vanlig art, som mestadels träffas 
på trädstammar; maj— aug. 


13. perdita MEIG. — Kroppsform smalare än de båda 
föreg. — SJ — Ögon tydligt åtskilda av en ganska bred 


strimma, antenner och palper svarta. Torax tydligt strim- 
mad, de mellersta strimmorna närstående. Skutell i spetsen 
gul. Bakkropp starkt pudrad utan tydligare skillerfläckar 
men med en bred ryggstrimma av tre avlånga fläckar. Alla 
låren svarta med gul spets (sällan mera gula), baklår på 
undersidan inåt med tätsittande borst vid spetsen, tibier gula, 
framtibier utan mittborst. 3. och 4. ribborna mot spetsen 
divergerande, tvärribbor något mörkskuggade. Vingfjäll och 
svingare gulaktiga. L. 3—9 mm. 

Utbredd från Skåne till Lappland. Är ej någon ut- 
präglad skogsart. Förf. har träffat den på lokaler av ganska 
olika natur. Så var den t. ex. allmän på gärdesgårdar på 
Gottlands alvarmarker men träffades även på strandängarna 
vid havet. Maj—aug. 


14. vagans FALL. Mörkt gulgråaktigt pudrad art. — J — 
Ögon nästan sammanstötande, glesare håriga än hos de föreg., 
antenner långa, svarta med medellångt fjädrat borst, palper 
svarta. Mellersta toraxstrimmor närstående. Bakkropp med 
smal ryggstrimma och svaga skillerfläckar. Ben gula, fram- 
och mellanlår delvis mörka, framtibier med eller utan borst, 
baklår på undersidan inåt med borst, fotputor stora. Vingar 
vid basen, vingfjäll och svingare gulaktiga. &L. c:a 8—9 mm. 

Utbredd från Skåne till norra Lappland, där den av 
förf. tagits vid Gällivara. Är åtminstone i Skåne en ganska 
sällsynt art. Maj—sept. 


15. erronea SCHNABL. — Grå art påminnande om ba- 
salis men av något smalare kroppsform. — dg — Ögon gles- 


håriga, de ganska breda glänsande orbiterna sammanstötande, 
antenner långa, svarta med medellångt fjädrat borst, palper 
svarta. Toraxstrimmor svaga. Bakkropp med smal rygg- 
strimma och täta borst. Ben gula, framlår till stor del svarta, 
baklår tätt borsthåriga. Vingar vid basen, vingfjäll och svin- 
gare gula. L. c:a + 9 mm. 


RINGDAHL: SVENSKA ARTER AV PHAONIA R. D. (FAM. MUSCIDAE ). TGL 


Endast känd från Skåne (förf.) och Östergötland (BOHE- 
MAN, enl. ex. i Riksmusei samlingar). 


16. crinipes STEIN. — Grå art. — Jes Ögon tydligt 
åtskilda, gleshåriga, antenner svarta med långfjädrat borst, 
palper svarta. Mellersta toraxstrimmor närstående. Bak- 
kropp med ryggstrimma och svaga skillerfläckar, 2. segmen- 
tets bakkant med 2 kraftiga borst i mitten. Ben gula, fram- 
lår till stor del och mellanlår vid basen svarta, framtibier 
med långt mittborst, mellantibier på framsidan utan borst, 
baksidan med flera borst, av vilka ett eller två något inåt- 
riktade, baklår på undersidan utåt från mitten till spetsen 
med en rad (c:a 6) långa tätsittande borst, inåt med en rad 
mycket korta borst, pulviller mycket stora. Vingar med 
något mörkskuggad bakre tvärribba. vingfjäll gulaktiga, svin- 
Saret sula Ca ÖSLNh. 

En sällsynt art, som hittills endast är funnen i Skåne 
(förf.) 


I/ si9fuscada NE:A BRL Ljusprä matt art. 3 — Ögon 
gleshåriga, något åtskilda av ganska breda orbiter och en 
smal pannstrimma, antenner långa och smala med långfjädrat 
borst, palper svarta. Torax med tydliga strimmor, skutell i 
mitten med brun fläck. Bakkropp smal med ryggstrimma 
av skarpt tecknade triangulära fläckar på de 3 första lederna. 
Ben gula, fram- och stundom mellanlår mörka, framtibier 
vanligen med ett mittborst, baklår utan borst på undersidan 
inåt, baktibier på utsidan baktill med 1 borst på mitten. 
Vingfjäll vita, svingare gulaktiga. L. 6—9 mm. 

Denna art, som knappast kan sägas vara allmän, är 
känd från Skåne till Dalarna. Den förekommer merendels 
på trädstammar, vedstaplar o. d., april—sept. 

18. wvittifera ZETT. (trigonospila CZERNY). Lik föreg. 
men något mörkare och glänsande. Mellanlår på framsidan 
med långa borst, baktibier på utsidan baktill med 2 eller 
flera borst. 

Förekommer som föreg. på trädstammar men är säll- 
syntare och endast känd från Skåne, maj (ZETT., förf.) och 
norra Jämtland, juli (förf.); trigonospila CZ. är denna art en- 


132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


ligt vad förf. funnit vid en jämförelse med ZETTERSTEDTS 
typexemplar. 


19. rufiseta ZETT. Liknar den föregående. Ögonen 
äro mera håriga, bakkroppsspetsen är visserligen på under- 
sidan tätare finhårig men ej så långt och borstigt som hos 
den föreg., orbiter breda, vitglänsande, ansikte något bredare 
än antennerna, dessa ganska långa med medellångt fjädrat 
borst, palper mörka, torax otydligt strimmig, bakkropp till 
form och teckning som wvzttifera, ben gula, framlår nästan till 
spetsen mörka, baklår på undersidan inåt utan längre borst, 
bakre tvärribban nästan rak, vingfjäll vita, svingare gula. 

Endast I J känd, tagen vid Kvickjock av BOHEMAN 
och förvaras i Riksmusei samlingar. 


20;. apicalis” STEIN: — Graaktig. — gg = Öson "gles: 
håriga med de vitglänsande orbiterna tätt sammanstötande, 
antenner svarta, långa med medellångt fjädrat borst, ansikte 
smalt, vitglänsande, palper svarta. Toraxstrimmor svagt ut- 
präglade. Bakkropp nästan blygråaktig och något glänsande 
med fin otydlig rygglinje. Ben gula, framlår till största 
delen svarta, framtibier utan mittborst, baklår på undersidan 
inåt från basen till mitten med borstrad. Vingar gulaktiga 
mest vid basen, svingare och vingfjäll gula. L. + 6 mm. 

Känd från Skåne, Hälsingborgstrakten, där den tagits 
av förf. i bokskog. Sällsynt. 


21. palpata STEIN. — Ganska smal, gråpudrad, något 
glänsande art. — J — Ögon håriga, med de vitglänsande 
orbiterna tätt sammanstötande, kinder smala, vitglänsande, 
antenner och palper svarta. Toraxstrimmor tydliga. Bak- 
kropp med ryggstrimmor och svaga skillerfläckar. Tibier 
gula, framtibier med mittborst, baklår på undersidan inåt 
mot basen med svagare borst. Vingar gråaktiga med svagt 
skuggade tvärribbor, tydligast hos 98. Vingfjäll vitaktiga, 
svingare gula. L. 6—7 mm. ; 

Känd från Skåne, där förf. tagit den flerstädes såväl i 
västra som östra delen i lövskog med rik undervegetation, 
juli+aug. Sällsynt. 


22. ostrogotica n. sp. — SS — Augen mit den feinen 
weissglänzenden Orbiten dicht zusammenstossend, duänn und 


RINGDAHL: SVENSKA ARTER AV PHAONIA R. D. (FAM. MUSCIDAE). 133 


kurz behaart. Wangen sehr schmal, Backen unbedeutend 
breiter. Mundrand nicht vorgezogen. Fähler schwarz und 
ziemlich lang mit langgefiederter Borste. Taster schwarz, 
Thorax graubestäubt mit vier deutlichen Striemen, 4 post- 
suturale Dorsozentralborsten, präsuturale Akrostikalborsten 
fehlen, Präalarborst ungefähr so lang wie die Dorsozentral- 
borsten. Hinterleib länglich eirund, kurzhaarig, gelblich grau 
bestäubt mit deutlicher Riuckenstrieme. Alle Schenkel dunkel, 
Schienen gelb, Vorderschiene ohne Mittborste, die Borsten 
auf der Unterseite des Mittelschenkels fein, Mittelschiene nur 
auf der Hinterseite mit 3 Borsten, Hinterschenkel unterseits 
zugekehrt ohme  Borsten, Hinterschiene mit einer Rucken- 
borste, aussen abgewandt mit 2, innen abgewandt mit 3 
Borsten, Pulvillen ziemlich klein. Flägel gelblich und ohne 
Randdorn, hintere Querader deutlich gebogen. Schäppcechen 
und Schwingen gelblich. Länge ungefähr 7 mm. 

Arten påminner till utseendet om ett litet ex. av Mydaea 
arbana MEIG. Endast J känd och tagen av BOHEMAN i 
Östergötland. Beskrivningen gjord efter ex. i Riksmusei 
samlingar. 


23. rufipalpis MACQ. Tämligen bred och välvd art, 
ljusgrått pudrad. — I — Ögon täthåriga med de fina vit- 
glänsande orbiterna tätt sammanstötande, antenner långa med 
långfjädrat borst, 3. leden vid basen gul. Torax tydligt 
strimmad. Bakkropp med ganska fin ryggstrimma. Ben 
gula, framtibier med mittborst, baklår på undersidan såväl 
inåt som utåt med borstrad. Vingar svagt brunaktiga, bakre 
tvärribban sned, 3. och 4. ribborna mot spetsen divergerande. 
Vingfjäll svagt gulaktiga, svingare gula. L. c:a 7 mm. 

En ganska sällsynt art, endast funnen i Skåne, flerstädes 
(förf.), juni—aug. 


24. magnicornis ZETT. Mörkt gråpudrad art. — I — 
Ögon täthåriga, panna något framskjutande, antenner mycket 
långa och breda, svarta, palper svarta. Mellersta toraxstrim- 
mor närstående. Bakkropp med ryggstrimma. Ben svarta 
med gula tibier och lårspetsar, framtibier med 2 mittborst, 
baklår endast på undersidan utåt vid spetsen med 2 grövre 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


borst. Vingar breda och rundade. Vingfjäll vitaktiga, svin- 
gare gula. L. 6—7 mm. i 

Arten är ganska sällsynt men är förf. känd från Skåne 
till norra Lappland. Den förekommer i synnerhet bland 
kärrvegetation. 


25... longicormis, STEIN. — Svartgraaktig art. — dr= 
Ögon gleshåriga, brett åtskilda, panna framskjutande, anten- 
ner svarta, mycket långa, palper svarta. Toraxstrimmor otyd- 
liga, de båda mellersta sammanflytande. Bakkropp svartgrå- 
aktig, svagt glänsande och utan tydlig ryggstrimma. Ben 
svarta, framtibier utan mittborst, mellanlår på undersidan 
utan borst, baktibier på utsidan framtill endast med I borst. 
Vingar vid basen gulaktiga, bakre tvärribban rak. Vingfjäll 
och -svingare gula. I: c:a,.5,5. mm: 

En sällsynt art, hittills endast funnen i Skåne (förf.), maj. 


Grupp IV. 


Breda arter med gul kroppsfärg, i övrigt överensstäm- 
mande med en del arter inom föreg. grupp. . 

De uppehålla sig mestadels på skuggiga ställen i skogar 
på blad och trädstammar och uppsöka bl. a. ruttnande svam- 
par och spillning. 


26. pallida FABR. — Helt gul art med stundom något 
förmörkad torax (gopuli ZETT.) — J — Ögon sammanstö- 
tande täthåriga, antenner gula, 3. leden stundom något mörk, 
borst fjädrat, palper gula. Torax framtill svagt vitpudrad, 
2 par långa akr. framför sömmen. Ben gula, framtibier utan 
borst, baklår på undersidan inåt med borst. Vingar gul- 
aktiga, vingfjäll och svingare gula. &L. c:a 6,; mm. 

Ganska allmän i de sydliga landskapen. (Sk., Sm., Ög., 
Ol, Gtl.) Ej känd från mellersta och norra Sverige. Juni 
—Ssept. 


27. scutellaris FALL. — $ — Antennborst något kortare 
fjädrat än. . hos föreg., antenner svarta med gulaktig bas, 
J DS d Sd 
palper gula. Torax svartgrå, 4-strimmig, de mellersta strim- 


morna fina, skulderknölar och sidopartiet ovan vingroten gula. 


RINGDAHL: SVENSKA ARTER AV PHAONIA R. D. (FAM. MUSCIDAE). 135 


Bakkropp med fin rygglinje och ofta förmörkad spets. Ben 
och vingar som hos föreg. &L. c:a 7 mm. 

En i södra Sverige ganska allmän art. Förf. har tagit 
den nordligast vid Gäddede i norra Jämtland. Maj—okt. 


28. variegata MEIG. (ÅAnth. denominata ZETT.). Som 
föreg. men torax mera svart med breda strimmor. Antenner 
helt svarta med något kortare fjädrat borst. Baktibier på 
utsidan framtill vanligen med endast 2 borst (hos föreg. un- 
gefär 4 eller 5). 

Endast känd från Skåne, där förf. tagit den flerestädes 
samt även fått den kläckt från hattsvampar. Maj>—okt. Ho- 
nor har förf. tagit ända fram i november samt på våren i 
april, varför det är troligt, att dessa kunna övervintra. 


Grupp V. 


Även till denna grupp har förf. måst föra arter med 
något olika habitus. Närbesläktade synas /laeta, cincta, mi- 
rabilis, setifemur, querceti, Goberti och canescens vara. De 
flesta av dessa eller möjligen alla äro savsugare .och träffas 
därför oftast på trädstammar. MNäitida, cinctinervis och hal- 
terata bilda en grupp för sig under det atrocyanea är en 
mera fristående art. SCHNABL har fört flera av de ovan 
uppräknade arterna till undersläktet £up/hemia, men det synes 
förf. föga sannolikt, att de äro så nära besläktade med serva, 
som väl får anses som typ för detta undersläkte. 


29. JIaeta FALL. Vitgråpudrad art av något långsträckt 
kroppsform. — J — Ögon håriga, något åtskilda av en 
smal pannstrimma och ganska breda orbiter (ungefär av pann- 
strimmans bredd), antenner långa, svarta, palper svarta. Torax- 
strimmor skarpt tecknade, skutell med svart basalfläck, som 
övergår på torax. Bakkropp med : skillerfläckar och rygg- 
strimma av smalt trekantiga fläckar. Ben något varierande 
till färgen, än helt svarta eller vanligen tibierna mer eller 
mindre gula, framtibier med eller utan mittborst, baklår på 
undersidan inåt med kortare borst. Vingfjäll vita, svingare 
gula. L. 7-—8,; mm. 

Arten förekommer på trädstammar och kan framför allt 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


sökas, där sav sipprar fram. Juni—aug. Den är ganska säll- 
synt och känd från Skåne till Lappland. 


30. cincta ZETT. Lik föreg. art men lätt skild genom 
den genomlysande gula färgen på bakkroppen. Antennborst 
något kortare fjädrat. Skutell utan basalfläck. Bakkropp 
med smalare ryggstrimma och en föga markerad fläck vid 
bakkanten på. varje ,sidatav:.2:,0ch.3::segmentet:i,vL.sc:a 
Zum. 

En sällsynt art med liknande vistelseort som föreg. En- 
dast känd från Skåne. Juni, juli. 


31. mirabilis RINGD. (Keilinz COLLIN i Parasitology 
1917). Liknar mycket till utseendet ett stort ex. av laera 
men har något bredare bakkropp, något kortare fjädrat an- 
tennborst och obetydligt bredare panna. Akr.-raderna äro 
mycket närstående. Bakkropp med ryggstrimma och svarta 
segmentbakkanter. Ben svarta. Svingare svartaktiga. L. 8 
—+ 10 mm. 

En mycket sällsynt art, som i vårt land endast är känd 
från Hälsingborgstrakten, där förf. fångade ett J-ex. vid ut- 
sipprande "sav på en ek; Arten beskrevs i Ent. Tidskr: 
1916 och följande år blev samma art beskriven från England 
av COLLIN. 


32. setifemur STEIN. Till utseendet som gquercelti. — $Ö -— 
Ögon något åtskilda av en smal strimma och smala grå or- 
biter, antennborst fjädrat, antenner och palper svarta. Torax- 
strimmor fina och otydliga. Bakkropp med tämligen bred 
hel ryggstrimma. Ben svarta, framtibier utan mittborst, bak- 
tibier fint och tätt håriga på insidan, utsidan framtill med en 
rad fina borst, utsidan baktill med flera borst. Vingar klara, 
vingfjäll vita, svingare svartaktiga. L. + 8 mm. 

Endast ett J-ex. känt, vilket befinner sig i framlidne 
Professor P. STEINS samlingar. EX. togs på en björkstam i 
Hälsingborgstrakten juli 1913. 

33. guerceti BOUCHÉ (År. platyptera ZETT.). Mörkt 
gråfärgad art med blågråaktig anstrykning. — J — Ögon 
nakna, något åtskilda av en smal, svart pannstrimma av an- 
tennernas bredd och vitglänsande orbiter, antenner ganska 
korta, svarta, med kort fjädrat borst, palper svarta, något 


RINGDAHL: SVENSKA ARTER AV PHAONIA R. D. (FAM. MUSCIDAE). 137 


förtjockade. Toraxstrimmor föga tydliga, de mellersta van- 
ligen sammanflytande till en bred strimma. Bakkropp ganska 
smal med jämnbred hel ryggstrimma och svaga skillerfläckar. 
Ben svarta, mellan framhöfterna ett par starka bakåtriktade 
borst, framtibier' utan mittborst, baklår på undersidan med 
I grövre borst. Vingar klara, vingfjäll vita, svingare svart- 
aktiga, L. c:a 6 —7,5 mm. 

Fannen ganska sällsynt på trädstammar i södra Sverige: 
Skåne flerstädes (förf.), Östergötland, Gottland (förf.). 


34. Goberti MIK. — Ganska bred och något välvd art. 
— gg — Ögon med de vitglänsande orbiterna sammanstö- 
tande, antenner och palper svarta, de senare något förtjoc- 
kade. Torax ganska ljust pudrad med tydliga strimmor. 
Bakkropp ganska bred med mycket tydliga skillerfläckar och 
med föga tydlig ryggstrimma. Ben svarta, baktibier stundom 
något genomlysande, framtibier utan mittborst, baklår på 
undersidan inåt endast med mycket korta borst. Vingar 
klara. Vingfjäll vitaktiga, svingare gula. L. c:a 8 mm. 

Sällsynt art, endast funnen i Skåne i Hälsingborgstrakten, 
såväl i lövskog som i barrskogsplantering (förf.), samt i Öster- 
götland (WAHLBERG) enl. ex. i Riksmusei samlingar. Maj 


— aug. 


35: canescens STEIN. Som föreg. art men toraxstrimmor 
föga framträdande. Bakkropp utan skillerfläckar men med 
tydlig och jämnbred ryggstrimma. L. 6—8 mm. 

Hittills endast träffad i Östergötland (BOHEMAN) enl. ex. 
i Riksmusei samlingar. 


36. grandaeva ZETT. — 9 — Panna tydligt framskju- 
tande, så bred som ett öga, ett par korta, svaga strimborst 
finnas, ögon kort och glest håriga, antenner långa med tyd- 
ligt pubescent borst, antenner vid basen något gulaktiga, 
munkant så långt framskjutande som pannan, palper till 
största delen gula, svagt förtjockade, torax och skutell gråa, 
strimmor föga tydliga, präsuturala akr. finnas men mycket 
svaga, präalarborst långt, ben gula, framlår vid basen mörka, 
framtibier utan mittborst, mellantibier utan borst på fram- 
sidan, baklår utan längre borst på undersidan inåt, vingar 


T38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


ganska starkt gula vid basen, vingfjäll och svingare gula; 
kostaltagg saknas. L. + 8 mm. 

Endast I $Y-ex. taget av BOHEMAN i Dalarna. (Riks- 
museum.) 


37. gracilis STEIN. — En långsträckt, smärt art med 
långa ben och av ett fuscazaliknande utseende. Möjligen är 
den också att hänföra till denna grupp. — I — Askgrå. 
Ögon sparsamt håriga, något åtskilda av breda, vitglänsande 
orbiter och en smal pannstrimma, antenner långa, svarta 
med medellångt fjädrat borst, palper smala svarta. Torax- 
strimmor ganska svagt framträdande. Akr. i närstående rader, 
även fortsättande bak tvärsömmen. Bakkropp gulgråaktigt 
pudrad, smal med fin rygglinje. Framtibier med I eller 2 
mittborst, baklår på undersidan inåt endast med kortare borst. 
Vingar klara med något mörkkantade tvärribbor. Vingfjäll 
vitaktiga, svingare gula. L. 7—8 mm. 

Endast funnen i Jämtland, där förf. tagit den vid Unders- 
åker i den boreala regionen på trädstammar. Juni— aug. 


39. servaeformis RINGD. — Svartgråaktig något bred 
art. — J — Ögon täthåriga, något åtskilda av en smal 
strimma och fina orbiter, antenner svarta med medellångt 
fjädrat borst, palper svarta. Toraxstrimmor breda och tyd- 
liga, akr. långa i två fullständiga rader. Bakkropp med bred 
ryggstrimma och utpräglade skillerfläckar. Ben svarta, mel- 
lanlårens borst på undersidan långa och fina, baklår på under- 
sidan inåt utan längre borst, baktibier på utsidan baktill med 
2, framtill med 3 något finare borst. : Vingar med något 
mörkskuggade tvärribbor. Vingfjäll vitaktiga, svingare gula. 
I. cia, 5,5 mm. 

Endast känd från Skåne (Hälsingborgstrakten). 


39. nitida MACQ. — Långsträckt art, svartglänsande, 
mycket tunt gråaktigt pudrad. — J — Ögon nästan nakna 
och tydligt åtskilda, antenner och palper svarta. Torax 
svart med mycket otydligt framträdande strimmor, akr. korta 
och svaga, präalarborst kort. Bakkropp glänsande med en 
bakifrån sett svagt framträdande bred ryggstrimma, som ut- 
vidgar sig åt sidorna på segmenten. Ben svarta, framtibier 
med mittborst, baklår på undersidan inåt endast med korta 


RINGDAHL: SVENSKA ARTER AV PHAONIA R.D. (FAM. MUSCIDAE). 139 


fina borsthår, baktibier på utsidan baktill och framtill med 
vardera 2 borst. Vingar gulaktiga med lång kostaltagg och 
nästan rak bakre tvärribba. Vingfjäll vitaktiga. L.6—7 mm. 

Förekommer bland strandvegetation och är känd från 
Skåne och Gottland (förf.). Sällsynt. 


40. cinctinervis ZETT. (Möjligen är aenetventris ZETT. 
denna art och bör då detta namn användas.) — Glänsande 
svartgråaktig eller blygråaktig art av smal kroppsform. — $ — 
Ögon håriga, med de vitglänsande orbiterna sammanstötande, 
kinder av antennernas bredd, antenner svarta med pubescent 
borst, palper svarta. Torax med breda men otydliga strim- 
mor. Bakkropp blygråglänsande med bred ryggstrimma. 
Ben svarta, framtibier utan mittborst, mellanlår på under- 
sidan med fina borsthår, mellantibier på framsidan utåt ofta 
med ett kortare borst, baklår på undersidan inåt med längre 
borst. Vingar med tydlig kostaltagg. Vingfjäll vitaktiga, 
Svingarer gula. c:a Omm. 

Synes vara en nordligare art och är känd från Lappland 
och Jämtland. Förf. fångade den på björkstammar intill myr- 
marker i den boreala regionen vid Enafors och Gäddede i 
Jämtland. — Juli. I Skåne har förf. desssutom påträffat ett 
par ex., som möjligen tillhöra denna art. 


41. Aalterata STEIN. — Mycket lik föreg. art. — J — 
Ögon glesare håriga, kinder smalare, toraxstrimmor otydliga, 
de mellersta ofta sammanflytande, akr. svagare. Vingar med 
liten: kostaltagg och rak bakre tvärribba., L. c:a 6 mm. 

Endast känd från Skåne, där förf. funnit den i Hälsing- 
borgstrakten bland yppig örtvegetation i skog på något fuk- 
tiga lokaler. 


42. atrocyanea RINGD. — Ganska långsträckt art av 
svartblåaktig färg. — J — Ögon sammanstötande med spar- 
samma hår, antenner och palper svarta, antennborst pube- 
scent. Torax och skutell svarta, den förra med knappt skönj- 
bara strimmor. Bakkropp svart med blåaktig glans, utan 
teckning. Ben svarta, framtibier utan borst, baklår på under- 
sidan utåt med fullständig borstrad, inåt ganska täthåriga 
med en rad fina, ej långa borst. Vingfjäll och svingare gula. 
[Eee An: 


140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


En nordlig art från Lappland ooh Jämtland (förf.). Säll- 
synt. Ett J-ex. i Riksmusei samlingar, taget av BOHEMAN 
i Lappland. 


Grupp VI. 


En förmedlande länk mellan släktena Phaonia och La- 
stops utgör sannolikt nedanstående egendomliga art, vilken 
saknar de för sistnämnda släkte karakteristiska borsten å 
bakhöfterna men som genom kroppsform och benens egen- 
domliga beskaffenhet hos J tyder på frändskap med Lasiops- 
arterna, av vilka de flesta ha utvecklade sekundära köns- 
karaktärer på benen. Honan saknar pannstrimborst. 


43. frenata. HOLMGR. — Svartgråaktig långsträckt. art. 
— g — Ögon gleshåriga, sammanstötande, antenner svarta 
med nästan naket borst, palper svarta. Torax svartaktig 
med mycket otydliga strimmor, de. 4, akr. mycket korta och 
fina. Bakkropp glänsande, nästan blygrå med smal rygg- 
strimma. Ben svarta, framtibier med mittborst, mellanlår på 
baksidan vid basen med några längre, böjda borst, mellan- 
tibier med tvåradiga borst. Vingar vid basen gulaktiga. 
Vingfjäll och svingare gula. L. + 6 mm. 

I Sverige endast funnen i nordligaste Lappland i björk- 
regionen vid Torneträsk (förf.) juli 1917. 


Sedan ovanstående översikt skrevs, har Malloch i Trans- 
actions of the American Entomological Society, detta år, fram- 
lagt en bearbetning av de i Nordamerika förekommande 
Phaonza-arterna. Gemensamma med den europeiska faunan 
äro endast 4 eller 5 arter: querceti, serva, errans frenata, och 
möjligen consobrina. Dessutom är det möjligt, att citreibasis 
MALLOCH är identisk med den av förf. beskrivna atrocyanea. 
Malloch har för querceti och en amerikansk art, hilariformis 
STEIN, uppställt ett nytt släkte, som han kallar Dendrophaonia. 


Coleopterologische Beiträge. 
Von 
Dr. Max Bernhauer. 


Öff. Notar, Horn, N. Oesterreich. 


1. Uber Atheta depressicollis FAuv. und 
deren Verwandte. 


Åtheta depressicollis FAUV. ist, wie der Autor richtig 
bemerkt, mit corvzza THOMS. sehr nahe verwandt und ist 
deshalb in die Untergattung Aznoplera zu stellen. Die Art 
ist ziemlich weit verbreitet, aber, wie es scheint, sehr selten. 
Sie kommt im mittleren Europa hochalpin unter Steinen 
oder an Schneeflecken, sowie im Norden Europas vor. FAUVEL 
beschrieb die Art aus den Hoch-Pyrenaeen (Gavarnie), 
EPPELSHEIM stellte das Vorkommen am Grossglockner und in 
den steirischen Alpen fest. Ich selbst besitze Stucke vom 
Grossen Priel im Totengebirge, Hohen NNock im Sensengebirge 
und vom F£Eäisenerzer Reichenstezn, an welchen Fundorten die 
Art von Freund PETA und mir uber der Baumgrenze in ein- 
zelnen Stäcken erbeutet wurde, weiter wurde der Käfer in 
den WVordtiroler Bergen (Jungholz) von Pfarrer AMMANN auf- 
gefunden. Endlich befinden sich in meiner Sammlung Stucke 
von Helsingfors (Finnland), Reosvand (STRAND) und Syd 
Varanger (Noriwegen). 

Bei der genannten Art ist das Endglied der Fähler bei 
beiden Geschlechtern gleich gebildet, höchstens so lang 
als die zwei vorhergehenden zusammengenommen, die vor- 
letzten Fiählerglieder sind stark quer, fast doppelt so breit 
als lang, das 3. Glied um ein gutes Stuck kärzer als das 
zweite. Der Halsschild und der Kopf sind beim Y schwächer, 


142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923 


beim SI tiefer eingedräckt, das 8. Tergit beim J bogig aus- 
gerandet, das 6. Sternit stark vorgezogen und hinten in 
einem ziemlich regelmässigen, breiten Kreisbogen gerundet, das 
4. vollkommen freiliegende Tergit deutlich quer eingedräckt. 

Die Grösse schwankt zwischen 2 und 2!/> mm, die 
Stäcke aus den Alpen sind in der Regel kleiner. 

Von dieser Art sind die im nachfolgenden beschriebenen 
neuen Arten nach meiner Ansicht bestimmt verschieden. 


Ar/heta (Oreostiba) Yanssoni nov. spec. 


In der Gestalt, Färbung, Grösse und Skulptur der depres- 
stcollis FAUV. äusserst ähnlich und auf den ersten Blick mit 
ihr sehr leicht zu verwechseln, jedoch ist das 4. freiliegende 
Tergit nicht quer eingedruäckt und die Geschlechtsauszeich- 
nungen des g$ sind etwas anders. Das Endelied der Fiähler 
ist beim SI viel länger als beim £, mehr als doppelt so lang 
als breit, so lang als die 3 vorhergehenden zusammenge- 
nommen, beim 2 ist das Endglied der Fiähler so wie bei 
depressicollis gebildet. Endlich ist das ebenso stark als bei 
der letztgenannten Art vorgezogene 6. Sternit viel schmäler 
gerundet und in der Mitte des Hinterrandes etwas stumpf- 
winkelig geformt. Die Grösse ist bei normaler Praeparierung 
2 mm. Diese Art ist wegen des fehlenden Quereindruckes 
am sechsten (vierten vollkommen  freiliegenden) Tergite 
trotz der nahen Verwandtschaft mit depressicollis systematisch 
in die Untergattung ÖOreostiba zu stellen, in welcher sie 
mit /rigida ebenfalls viele Berährungspunkte gemeinsam hat. 
Diese Art ist von der neu beschriebenen durch dreimal 
grössere Gestalt, weniger kurze Fähler und stärker queren 
Halsschild zu unterscheiden. 

Das niedliche Tierchen wurde von Redakteur: ANTON 
JANSSON auf der Insel Gotska Sandön am sandigen Meeres- 
ufer an einer Vogelleiche, teils in Gesellschaft der Athefta 
puncticeps "THOMS. unter Holzstäcken aufgefunden und sei 
dem Entdecker freundlichst gewidmet. 


Atheta (Oreostiba) glaciez nov. spec. 


Von depressicollis durch dreimal so grosse Gestalt, käur- 
zeren Halsschiid, viel längere Fähler, tiefere und breitere Ein- 


MAX BERNHAUER, COLEOPTEROLOGISCHE BEITRÄGE 143 


dräcke am Kopf und Halsschild, kärzere Flägeldecken, weniger 
deutlich quergefurchtes 6. Tergit und etwas andere Bil- 
dung der letzten Hinterleibsringe des 3s verschieden. Von 
frigida . SAHLB.; dem die Art habituell sehr ähnlich ist, 
unterscheidet sich die neue Art durch viel matteren Vorder- 
körper, längere Fihler, tiefere Eindräcke am Kopf und 
Halsschild. 

Die Fähler sind lang und diänn, die vorletzten Glieder 
nicht quer, das 3. Glied nicht 'kärzer als das 2., der! Flals- 
schild ist um die Hälfte breiter als lang, wie der Kopf beim 
3$ breit und tief ausgehöhlt, mattchagriniert und fein punk- 
tiert. Die Fläugeldecken nur mässig länger als der Halsschild, 
matt chagriniert und ziemlich fein und mässig dicht punk- 
tent: nutinterleib sams 61 Tergit nicht so stark quergefurcht 
wie auf den fruheren. : Länge: 3,; mm. 

Beim SJ das 8. Tergit abgestutzt und etwas gebuchtet, 
das 6. Sternit weit vorgezogen, hinten in mässig breiten Bogen 
gerundet. 

Spitzbergen: Adventbei (von ROETTGEN erhalten). 


2. Zur Kenntnis der Gattung Oligota. 
Oligota (Holobus) kypocyptina nov. spec. 


Der ÖOligota apicata ER. nahe stehend, von der gleichen 
Färbung, jedoch kleiner, glänzender, seitlich etwas weniger 
erweitert, weniger gewölbt und die Punktierung des ganzen 
Körpers, insbesondere des Hinterleibes feiner und weitläufiger. 
Der .-letztere. ist; nur. spärlieh und :äusserst fein: punktiert. 
Die Fähler sind rötlichgelb mit angedunkelter Spitze. 

Länge: ”/4 mm. 

Antillen: Guadeloupe (PLASON). 


Oligota (Holobus) albidicornis nov. spec. 


Mit der vorigen Art nahe verwandt, fast gleich gefärbt, 
die Fäuhler jedoch weissgelb, von gleicher Grösse, stark glän- 
zend, an den Seiten stärker erweitert, nach räckwärts stärker 
verengt, die Punktierung sehr spärlich, auch auf den Flägel- 
decken sind nur wenige Punkte ersichtlich. 


144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923 


Die Fähler sind ziemlich gestreckt, gegen die Spitze gleich- 
mässig verdickt, ohne scharf abgesetzte Keule, die vorletzten 
kaum quer, das letzte stark entwickelt, oblong, doppelt so 
lang als breit, fast so lang als die drei vorhergehenden zu- 
sammen. 

Die hellgelbe Färbung der Hinterleibsspitze ist ausge- 
dehnter als bei der vorigen Art. 

Länge: ”/4 mm. 

Antillen: Guadeloupe (PLASON). 


Oligota (Holobus) mänutissima nov. spec. 


Nur halb so klein als die vorherigen Art, ganz von der 
Gestalt eines winzigen Hypocyptrus, seitlich stark erweitert 
und nach räckwärts stark zugespitzt, stark gewölbt, lack- 
glänzend mit ganz unbestimmter, undeutlicher und sehr spär- 
licher Punktierung. 

Die Unterseite ist rostrot, Kopf und Halsschild rot, die 
Flägeldecken und die Oberseite des Hinterleibes bis auf die 
hellgelbe Spitze pechschwarz bis pechbraun. Die Fähler kurz, 
mit viergliedriger kurzer Keule, das letzte Glied nicht länger 
als die zwei vorhergehenden zusammengenommen. Die Beine 
sind rostrot, die ganzen Fuähler rötlichgelb. 

Lange: "/evmm. 


Antillen: Guadeloupe (PLASON). 


Oligota (Holobus) zZestaceorufa nov. spec. 


Etwas kleiner und weniger breit als al!bidicornis m., ein- 
färbig gelbrot, mit helleren Fählern und Beinen, durch die 
Färbung auch von den öäbrigen westindischen Arten der 
Untergattung Holobus sofort zu unterscheiden. 

Der Körper ist stark gewölbt, stark glänzend, an den 
Seiten mässig erweitert und nach räckwärts weniger plötz 
lich verengt, als bei den meisten äbrigen Arten, die Fähler 
sind kurz, die Keule dreigliedrig, stark erweitert, das End- 
glied fast kugelig, an der Spitze verrundet, nicht länger als 
die zwei vorherigen zusammengenommen, das 8. Glied nur 
mässig breiter als das 7. 

Kopf und Halsschild kaum, Flägeldecken und Hinterleib 


MAX BERNHAUER, COLEOPTEROLOGISCHE BEITRÄGE 145 


äusserst fein und spärlich punktiert, der letztere ist länger 
behaart als normal. 

Länge: ”/,+ mm (bei ziemlich ausgezogenem Hinterleib). 
Antillen: Sz. Thomas (v. EGGERS). 

In der Sammlung des naturhistorischen Staatsmuseums 
in Wien und in meiner eigenen. 


Oligota (s. st.) rhopalocera nov. spec. 


Von der Färbung der vorigen Art, infolge des gleich- 
breiten Hinterleibes in die Untergattung ÖOflgota s. st. zu 
stellen und hier wahrscheinlich mit 72zfa CAM. verwandt, 
jedoch von dieser mir nur aus der Beschreibung bekannten 
Art gewiss durch anders gefärbte und andere Punktierung 
der Flägeldecken verschieden. 

Gleichbreit, glänzend, Kopf und Halsschild kaum punk- 
tiert, die Fluägeldecken viel länger als der Halsschild, zusam- 
men etwas breiter als lang, nicht allzu fein und nicht sehr 
spärlich punktiert. Hinterleib sehr fein und sehr weitläufig, 
in den deutlich entwickelten Querfurchen der 3 ersten frei- 
liegenden Tergite stärker und dichter punktiert. 

Känger mm; 

Vom selben Fundorte wie der vorige. 

In denselben Sammlungen. 


Oligota (s. st.) japonica nov. spec. 


Ich habe diese Art urspränglich fär znfata MANNH. 
gehalten und bei Beschreibung der OZ. Formosae m. mit 
dieser verglichen. 

Bei grändlicher Durchsicht der Gattung anlässlich der 
Verfassung des Weltkatalogs der Staphyliniden bin ich zur 
Uberzeugung gelangt, dass wir es in dem japanischen Käfer 
mit. einer guten, von znflara verschiedenen Art zu tun haben, 
die sich von dieser durch die Fählerbildung und weitläufigere 
Punktierung bei einiger Aufmerksamkeit leicht unterscheiden 
lässt. 

Der Halsschild ist etwas breiter, der Körper daher 
weniger nach vorn verengt. 

Die Fähler sind mässig kurz, gegen die Spitze fast gleich- 
mässig verdickt mit schwach abgesetzter, funfgliedriger Keule. 


IO — 2375. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Häft. 2 (1923). 


146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923 


In der Färbung sind beide Arten gleich. 
Länge: Iil.mm: 
Japan: Okayama, Bukenzi (SAUTER). 


Oligota (s. st.) filaria nov. spec. 


Der OZ. pusillima GRAV. äusserst nahe stehend und nur 
durch kleinere und viel schmälere Gestalt, im Verhältnis zum 
Halsschild breiteren Kopf, seitlich weniger gerundeten und 
etwas weniger breiten Halsschild, kärzere und rauher punk- 
tierte Flägeldecken und die Färbung verschieden. 

Diese ist rötlichgelb, der Hinterleib ist vor der Spitze 
verschwommen angedunkelt. 

Länge: I mm (bei ausgezogenem Hinterleib). 

Syrien: Haifa (STUSSINER, 1880). 


Oligota (s. st.) Muensteri nov. spec. 


Gleichfalls der pusillima GRAV. nahe verwandt, kleiner, 
schmäler, heller gefärbt, die Fähler mit schwach abgesetzter, 
viergliedriger Keule, der Kopf breiter, der Halsschild schmäler, 
die Flägeldecken länger, die Punktierung feiner und weit- 
läufiger. 

Länge: ”/+-—1 mm (bei + ausgezogenem Hinterleib). 

Ich erhielt diese Art von meinem lieben Freunde MUEN- 
STER aus Kongsberg, Drammen, Gran in Norwegen unter dem 
Namen pumäzlio, von welcher sich die Art durch viel kleinere, 
schmälere Körperform, weniger schmalen Halsschild und 
weniger lange Flägeldecken sofort unterscheiden lässt. 


Försök till en insektgeografisk indelning 
av svenska skalbaggar. 


Av 


Gösta R. Cedergren. 


På Entomologiska Föreningens sammanträde den 14 
december 1914 framkastades av numera framlidne Adjunkten 
E. SELLMAN ett förslag om utgivandet av kartor över Skandi- 
navien, lämpliga såsom underlag vid insektgeografiska under- 
sökningar. Det är att hoppas, att detta förslag väcker det 
livligaste bifall inom entomologiska kretsar. Det var ej för 
tidigt, att denna fråga väcktes till liv. 

Efter det att LINNÉ bragt reda och ordning i systemet, 
följde en tid, under vilken allt utmynnade i ett beskrivande 
av arter att stoppa in i systemets fack. Att en del av våra 
utmärkta entomologer under tidernas lopp varit behärskade 
endast av samlarvurm, var därför ej att undra över. Art- 
kunskapen är fortfarande en nödvändig sak, men den får ej 
längre vara målet utan endast medlet. 

Det finnes många synpunkter att anlägga vid samlandet 
och många frågor att utreda. Vid noggrannare studier skall 
helt säkert den ena frågan efter den andra uppställa sig och 
locka till lösning. 

Vi kunna glädja oss över att i landet äga en hel skara 
unga män, som med iver och intresse ägnat sig åt insekter- 
nas studium. Om dessa studier inriktades med särskilda mål 
för ögonen, skulle mycket kunna uträttas till kännedomen om 
vårt lands insekter, deras utbredning och invandringshistoria. 

Ingen bör anse, att även små bidrag till dessa frågor 
äro värdelösa. De bilda tillsamman med många andra så 
småningom ett stort helt. Därför bör var och en beflita sig 


148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


om att noggrant anteckna fynd, som göras och hälst böra 
mindre övade entomologer även insamla exemplar av arter 
såsom belägg för de uppgifter, han har att meddela. Man 
bör alltid anteckna förekomstsättet av insekterna på olika 
lokaler, även om detta ej synes vara det naturliga. Årstid 
är mången gång av intresse och i vissa fall även år, när det 
gäller periodiskt uppträdande eller rikligare förekomster av 
eljest sällsynta arter. Väl etiketterade samlingar skulle i en 
framtid bli ett gott underlag för utredandet av många insekt- 
geografiska spörsmål. En stor hjälp härvid och så gott som 
oundgängligt nödvändigt blir ett stort kartmaterial, sådant 
som Adjunkten E. SELLMAN tänkt sig det. Det kommer, 
tror jag, att väcka sporrande och eggande på många, som 
få ett tillfälle att verkligen kunna göra något av sina insekt- 
samlingar. Vid införandet av uppgifter måste naturligtvis 
förfaras med stor kritik och endast sådana uppgifter, som 
grunda sig på säkert bestämda exemplar, införas. Detta för 
undvikande av en mängd mycket ledsamma misstag, som 
kunna bli till stort förfång. 

Jag vill här i största korthet framkasta några frågor, vid 
vilkas belysande och lösande ett kartmaterial vore till nytta: 
: Vad betingar skalbaggarnas nuvarande geografiska utbred- 
ning i Sverige? Är det klimatiska eller andra orsaker? Hava 
några förskjutningar inträtt i en forntida annorlunda gestal- 
tad utbredning? 

Av dessa frågor vill jag med några ord vidröra den första. 


Skalbaggarnas utbredning 1 Sverige. 


Vår kännedom om insekterna är ännu delvis så ofull- 
ständig, att det på närvarande ståndpunkt är vanskligt att 
söka lösa insektgeografiska problem. EINAR WAHLGREN har 
påpekat detta (Sveriges insektgeografiska indelning sid. 137). 
Att det därför är på tiden att inrikta sig på ett noggrannare 
studium av insekternas utbredning inom ännu ofullständigt ' 
undersökta delar av landet, är tydligt... Upptagen av annat 
arbete kan jag ej disponera tid till något målmedvetet arbete 
på detta område, allrahälst som jag endast är amatör. Jag 


GÖSTA R. CEDERGREN, INSEKTGEOGR. INDELN. AV SV. SKALBAGGAR 149 


har likväl ej kunnat underlåta att ibland taga vara på eller 
göra anteckningar om arter i mindre besökta trakter i Sverige 
och därvid funnit en viss lagbundenhet i utbredningen av en 
del arter. 

Efter det man hittills vet om skalbaggarnas utbredning 
synas de mig, vad Sverige beträffar, kunna indelas i stort sett 
i följande grupper: I. sydliga arter, 2. arter allmänna eller 
spridda över hela landet, 3. nordliga (inclusive arktiska) arter, 
4. bipolära eller amfikora arter. 

Dessa grupper kunna troligen sedermera, då kännedomen 
om dem blivit mer fördjupad ytterligare uppdelas. 

I. Sydliga arter äro sådana, som hava sin huvudsakliga 
utbredning i sydligare Sverige och vilka längre mot norr upp- 
träda endast på mycket spridda lokaler, således arter, som i 
Sverige hava sin nordgräns eller som bilda utlöpare från en 
Mellaneuropeisk utbredning. Hit höra en jämförelsevis stor 
procent av våra arter. Denna grupp omfattar åtminstone två 
undergrupper: a. bokarter, b. ekarter. Dessa båda motsvara 
vad AURIVILLIUS (i Nordens fjärilar) benämnt med samma 
namn. Jag kan ej ansluta mig helt till E. WAHLGRENS upp: 
fattning. Han säger (WAHLGREN loc. cit. pag. 157) »Några 
skäl för antagandet av en klimatiskt begränsad entomologisk 
»bokregion» eller en »svarta mullbärsträdets region> föreligga 
således icke». Vad skalbaggarna beträffar måste en bokregion 
upprätthållas. Att urskilja en »svarta mullbärsträdets region» 
kan däremot ej hava några större fog för sig. Jag bibehåller 
även namnet ekarter, som är ett betecknande namn, och ek- 
regionen motsvarar här närmast WAHLGRENS »tempererade 
region». 

a. Bokregionen omfattar Skåne, Blekinge, Halland och 
Bohuslän, Öland och delar av Gottland och Småland. Till 
denna region höra sådana skalbaggar, som äro bundna vid 
bokskogarna t. ex. Orchestes fagi L. THOMSON betecknar 
denna art såsom »allmän i bokskogar». BERGSÖE säger om 
arten (BERGSÖE 1915 sid. 239) att den sätter »Praeg paa den 
danske Bögeskov». Själv har jag ej mycket erfarenhet om 
arten. Har funnit den ett par gånger, men vid det ena till- 
fället på en något egendomlig lokal, nämligen på fönster- 
rutorna på järnvägståget Simrishamn—Malmö den 8 maj 1922. 


150 ENTOMOLOGISK - TIDSKRIFT 1923. 


Till bokregionen höra även sådana arter, som äro bundna 
vid växter, som följa boken. Dessutom en del arter, som 
leva på ek, men som möjligen av klimatiska orsaker ej gå 
längre än till bokskogsgränsen i Sverige. Bland dessa kunna 
nämnas Leptura revestita IL., Cerambyx cerdo L., Attelabus 
nitens SCOP., Balaninus venosus GRAV. och wvillosus FABR. 
Denna grupp är troligen direkt eller indirekt betingad av 
klimatet. 

b. Ekregionen. "Denna omfattar hela Götaland och större 
delen av Svealand. Hithörande arter hava ungefär samma 
utbredning som våra lövängar med ek och hassel. Nord- 
gränsen kan således i stort sett betecknas med en linje från 
Dalälvens mynning till södra Värmland, så att den mot väs- 
ter sänkes något. Utefter östkusten äga en del förskjutningar 
FUN mot nor. 

Till denna grupp komma de flesta sydliga arter... De mest 
typiska representanterna äro de arter, som leva i lövängs- 
formationer, sådana som förekomma i södra och mellersta 
Sverige.: Hit höra således en del Mordellidae och andra 
Heteromerer, flere Longicornes t. ex. Necydalis major L., 
Clytus-arter, Grammoptera tabacicolor DE GEER, Callidium 
sanguineum. I., vidare Cetonia marmorata FABR., Gnorimus 
nobilis L., Phosphoenus hemipterus GOEZE. Ekarter bliva 
naturligtvis även alla arter, som leva på ek med de undantag, 
som nämndes vid behandlingen av bokarterna, vidare arter 
på hassel, således Osmoderma och Lucanus, flere arter vivlar 
t. ex. Balaninus nucum LE. Huvudsakligen inom ekregionen 
äro anträffade även en del sandfältsarter och alvararter, som 
leva på varma och torra ställen. Jag har ej upptagit dem 
här som en särskild grupp, som man möjligen kunde göra. 
Deras utbredning behöver ej vara direkt beroende på klimatet, 
utan endast indirekt därigenom att i varma och torra delar 
av Sverige lämpliga lokaler för dessa insekter lättare upp- 
komma, t. ex. på Ölands, Gottlands och Västergötlands alvar- 
formationer. Här träffas Chrysomelider +x. ex. Chrysomela 
haemoptera IL., sanguinolenta L., Goettingensis L., vissa Lamel- 
licorner m. fl. Ekregionen är liksom föregående betingad av 
klimatet. 

Av stort intresse är att en del ekarter träffas långt ovan 


GÖSTA R. CEDERGREN, INSEKTGEOGR. INDELN. AV SV. SKALBAGGAR 151 


nordgränsen på särskilt gynnade lokaler. Vi finna här en 
analogi med vad som är känt inom växtvärlden, nämligen 
förekomsten av s. k. sydbergsarter. 

Med sydberg menar man som bekant berg, som äga en 
mot söder exponerad brant, nedanför vilken insolationen är 
stark och där skydd mot nordliga vindar beredes den här 
förekommande växtligheten. I bergroten träffas i den ofta 
rika vegetationen skalbaggar, som äro mycket sällsynta eller 
saknas i omkringliggande delar av landskapet. På dylika 
lokaler äro troligen gjorda många av de fynd av sydliga 
arter, som uppgivits från Norrland. De mera sydliga arter 
författaren sett i Härjedalen hava alla utan undantag anträf- 
fats i sydberg. Till sydbergsarterna kunna räknas många av 
de arter, som av C. G: ANDERSSON tagits i Sätersdalen i 
Dalarne. Sätersdalen hör ej till de egentliga sydbergen, men 
de djupa erosionsdalarna hava redan tidigt väckt botanister- 
nas uppmärksamhet på grund av den rika förekomsten av 
sydliga växter. 

Jag vill här lämna exempel på några sydarter, som i 
Norrland torde tillhöra sydbergens insektfauna: Cantharis 
violacea ”PAYK. I Dir, vid Säter (C:'G. A':), Smedjebacken". 
Chrysanthia viridis SCHMIDT; Hrj, Överhogdals s:n, Knätten !. 
Mordella maculosa NAEZEN: Knätten!. Grammoptera tabaci- 
color DE GEER: Knätten och i Hede s:n, Ulvberget !. Leptura 
melanura IL.: Knätten!. Aromia moschata IL. Sätersdalen 
(C. G. A.). Denna art är funnen även i Norrbotten vid Ede- 
förs '665gtr- 10: min. N. Br: av O: VESTERLUND!. Huruvida 
denna lokal är ett sydberg, har jag ej kunnat utröna. Lamzia 
textor L.: Överhogdal i Knätten!. Chrysomela haemoptera IL. 
och Cryptocephalus cordiger IL. båda i Sätersdalen (C. G. A.J). 

Huru skall man förklara dessa sydbergsarters förekomst? 
Det gives närmast två förklaringar, som båda kunna hava 
fog för sig. Dels kan man tänka sig sydbergsarterna såsom 
rester av en forntida, större utbredning, då klimatet var bättre 
än nu, dels kan även tänkas att vissa insekter alltjämt kunna 
företaga utvandringar mot norr, men att de festa gå sin 
undergång till mötes och endast på gynnsamma lokaler finna 
en tillflyktsort, där de tillkämpa sig hemrätt. Vad skalbag- 


11 utmärker att arten är anträffad av förf. 


152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


garna beträffar, skulle jag vilja tillmäta den förra förklaringen, 
alltså reliktteorien, större betydelse. Härför talar indirekt 
det förhållandet att flertalet skalbaggar tyckas vara obenägna 
för spridning över större områden. Man kan under flera ärs 
tid finna en och samma art på ett litet, begränsat område 
utan att se den på andra liknande lokaler i närheten. Jag 
skulle kunna framdraga flera exempel härpå men nöjer mig 
med att anföra Oberea oculata L. Av denna art anträffade 
jag 1905 några exemplar i en småskog med sälg och asp- 
buskar invid Uppsala. Sedan har jag nästan varje år! sett 
ett eller annat exemplar av arten antingen i samma snår- 
komplex eller också i närheten. På andra till synes lika 
lämpliga ställen i andra delar av stadens omgivningar har 
jag ej sett arten under mina exkursioner, om man frånräknar 
ett enda individ, som ertappades inom staden i Skolparken 
A5jIO05: 

Under optimala förhållanden, då en stark ökning av en 
art inträffat, kunna individerna under tryck av konkurrensen 
med varandra tvingas att utvandra och uppsöka nya lokaler 
för fortplantning. Jag kan erinra om en del skadeinsekters 
massuppträdande på orter, där de förut knappast iakttagits. 
Detta gäller mest arter, som åtfölja kulturen och genom denna ' 
hava sina största existensmöjligheter och giver således ej till- 
räckligt stöd för antagandet att alla sydbergsarter skulle vara 
utposter i en nutida spridning. 

Av detta framgår, att man ej med säkerhet kan antaga 
eller utesluta någondera av de båda teorierna och att innan 
undersökningar av fossil blivit gjorda, det ej fipnes några 
bindande bevis för den ena eller den andra teorien utan en- 
dast sannolikhetsskäl för den ena. En del sydligare arters 
förekomst i Norrland kan möjligen även bero på invandring 
från Finland (se de amfikora arterna sid. 155). 

Utom dessa båda undergrupper bland de sydliga arterna 
torde det finnas flera andra, vilka framtida undersökningar 
få närmare utröna. Så t. ex. kunna vi vänta en sydosteuro- 
peisk grupp av stäpparter, särskilt inom Ölands och Gottlands 
coleopterfauna. Några jämförelser med främmande områden 
äro ännu vanskliga att göra, så länge vi ej äga planmässiga 


1 Detta skrevs i slutet av år 1914. 


GÖSTA R. CEDERGREN, INSEKTGEOGR. INDELN. AV SV. SKALBAGGAR I 53 


undersökningar av ekologiskt olika områden inom landet. 
Det vore önskligt att fera trakter underkastades lika nog- 
granna undersökningar som WAHLGRENS över Öland. (WAHL- 
GREN, Det Öländska Alvarets djurvärld.) Vi skulie på sådant 
sätt få ett material, som kanske gåve oanade möjligheter till 
lösande av månget spörsmål. 

2. Arter allmänna eller spridda över hela landet. Det är 
arter, som helt gjort sig oberoende av de klimatiska och 
topografiska förhållandena; således en del rovskalbaggar, som 
ej äro bundna vid några särskilda växtsamhällen utan före- 
komma i de formationer, som över hela landet äro vanliga. 
Hit komma således Carnivorer: Carabus-arter, Amara och 
vissa Harpalus-arter. Huru förhållandena gestalta sig för 
arter, som leva av större, döda djur (ej av döda insekter och 
maskar) är ej utrett. Allmänna över hela landet bliva flera 
i trä levande skalbaggar, vidare en del blombesökande arter 
särskilt bland Longicornes. ; 

3. Nordliga arter. Nordliga äro sådana, som i Sverige 
hava en övervägande nordlig utbredning och inom landet äga 
en sydgräns. Man kan här urskilja minst två undergrupper. 

a. Nordliga på grund av klimatiska orsaker. Hit höra 
arter besläktade med de sydliga, men som synas vara an- 
passade för andra livsbetingelser åstadkomna genom ett ogynn- 
sammare klimat. De flesta hithörande synas vara vattenin- 
sekter. Nu är det ett allmänt känt faktum att lägre vatten- 
djur äro mera kosmopoliter än andra. Detta kan dock ej i 
lika hög grad sägas gälla om vattenskalbaggar, som leva i 
vatten, vars tillstånd är starkt beroende av klimatet, alltså 
grunda sjöar, tjärnar o. dyl. I djupa sjöar kunna de klima- 
tiska extremerna utjämnas något, så att skillnaden i livsbe- 
tingelser mellan en sjö i nordliga och i sydliga Sverige ej 
blir fullt så stor. De arter, som äro utpräglat nordliga hava 
gärna sitt tillhåll i små vattensamlingar. Hit höra i första 
rummet en del Dpytiscider. Andra nordliga former träffas 
bland de insekter, som bebo stränder, leva under stenar vid 
sjöar och på älvstränder, t. ex. Pelophila borealis PAYK. m. fl. 
Man finner just bland dessa, exempel på s. k. vikarierande 
arter. Ett exempel härpå utgör Pierostichus vitreus DEJ., som 
i Norrland kan sägas ersätta PL. oblongopunctatus FABR. 


ISA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


De mest utpräglat nordliga arterna, som träffas endast 
i fjällens regio alpina eller i de arktiska trakterna, äro de 
arktiska arterna. Dessa böra uppställas såsom en särskild 
grupp, när de blivit så väl kända, att man kan draga en be- 
stämd gräns mellan dem och de övriga nordliga arterna. I 
regio alpina har jag anträffat arter (Carabider och Staphylini- 
der), som ej äro begränsade till denna region utan finnas även 
i övriga Sverige. Sådana äro t. ex. Carabus glabratus PAYK. 
och C. violaceus L. Endast inom regio alpina har jag sett 
Amara alpina FABR. Huruvida denna art går ned i barr- 
skogsregionen i Sverige känner jag ej. 

b. Nordligå på grund av topografiska och lokala förhål- 
landen. Hit höra många barrskogsbeboende insekter. De 
finna i de nordliga delarna av landet större komplex av sko- 
gar lämpliga för sin existens. I mellersta och södra Sverige 
förekomma dessa arter mycket sporadiskt och övervägande i 
större skogsdistrikt. Dessa arter hava möjligen genom kul- 
turen och den ohejdade skogsskövlingen starkt decimerats. 
Arter som höra hit äro förnämligast en del vivlar och Longzi- 
cornes, vilkas larver leva i trä. Dessutom torde höra hit 
många av Platysoma, Fungicola och Heteromera. För att 
nämna några exempel kan jag anföra Pissodes- och Hylobius- 
arter, Pachyta lahmed TL., Pediacus fuscus ER., Dendrophagus 
crenatus PAYK. Av andra serier kunna såsom exempel näm- 
nas AÅdelocera conspersa GYLL., Upis ceramboides L., Pytho 
depressus I 

En del av dessa träffas 1 bergstrakter i en stor del av 
Europa. Det bestämmande för dessa torde dock ej vara ber- 
gen utan snarare förekomsten av i största möjliga utsträck- 
ning orörda skogar. 

Jag vill i detta sammanhang med några ord vidröra frå- 
gan om de nordliga arternas invandring i Sverige. Det är 
naturligtvis omöjligt att för närvarande framlägga några säkra 
bevis för invandringsvägarnas riktning. Undersökningar av 
insektfynd i de olika torvavlagringarna skulle giva en ledtråd 
vid studium av arternas invandringsvägar. För närvarande 
föreligga alltför få undersökningar av detta slag, så att på 
den vägen får man ännu intet veta. 

Att nordliga arter anträffas långt söder om deras egent- 


GÖSTA R. CEDERGREN, INSEKTGEOGR. INDELN. AV SV. SKALBAGGAR 155 


liga utbredningsområde i Skandinavien har anförts såsom ett 
stöd för en invandring från söder eller sydväst. Detta är 
dock ej något bindande bevis. När en art numera har sin 
utbredning i Mellaneuropas berg och i Nordliga Skandinavien, 
men dessutom träffas å enstaka lokaler i mellanliggande delar, 
är detta ett sannolikhetsskäl för en sydlig invandring, t. ex. 
Pachyta interrogationis IL. (Alperna, Danmark, Skåne, Norr- 
land) som i Skåne alltså är en relikt. 

I många fall synes en art ha kommit från nordost och 
sedan spritt sig långt mot söder, så att den inom Sverige 
fått en utbredning, som liknar de sydliga invandrarnas. I 
detta fall kan man ej tala om relikter utan endast utposter. 
Deras utbredning behöver ej alltid bero på att de älska eller 
fordra ett kallare klimat utan kan väl förklaras så, att de 
kunna tåla en lägre temperatur och därigenom gynnas i kon- 
kurrensen med mindre härdiga arter. Detta kan förklara att 
nordliga arter i södra Sverige ofta träffas på myrar, varest 
de äro relikter (= de sydliga invandrarna) eller utposter (= 
de nordliga invandrarna). 

Såsom nordostliga invandrare får man betrakta de sibi- 
riska arter, som träffas i Lappland men saknas i Norge och 
Mellaneuropa. En del av dessa torde ännu ej nått gränsen 
för sin möjliga utbredning mot söder, utan hämmats i sin 
spridning av konkurrerande arter eller av kulturen, eller ock 
har arten invandrat i sen tid. Detta allt är frågor, som stå 
öppna för framtiden att lösa. De stora vidderna i Lappland 
och deras utforskande i entomologiskt avseende skulle kunna 
lämna bidrag av intresse för dessa frågor. 

4. Amfikora eller bipolära arter. Om man inom före- 
gående grupp ej kunde med säkerhet angiva någon art, som 
hade sin nuvarande utbredning betingad av invandringshisto- 
riska orsaker, så kan man med desto större sannolikhet göra 
detta för följande. Såsom bipolära arter betecknar jag de, 
som i Sverige hava två vitt skilda utbredningsområden, det 
ena i sydligaste Sverige, det andra i det nordligaste, alltså 
endast i landets syd- och nordände. Namnet är kanske något 
vilseledande och jag har därför föreslagit ett annat, amfikor, 
av grekiska orden amphi = omkring och choreuo eg. dansa, 
sedan även flyga omkring. Ordet amfikor syftar således på 
invandringen från båda hållen (från Danmark och Finland). 


156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Huru skall man tolka dessa arters utbredning? Att ar- 
terna skulle haft en forntida större utbredning över hela lan- 
det och nu kvarleva såsom relikter är svårt att tänka sig, ty 
då borde enstaka reliktförekomster anträffas även i mellan- 
liggande delar av landet. Att utbredningen skulle vara be- 
tingad av klimatiska orsaker är även omöjligt, emedan olik- 
heten i klimatiskt hänseende mellan de båda utbredningsom- 
rådena är större än mellan ett av dem och något mellanliggande 
område. Likaså kan ej orsaken ligga i de topografiska för- 
hållandena. Sedan återstår näppeligen någon annan möjlig- 
het att tänka sig än invandringen. Att denna förklaring 
kommer sanningen närmast, visar dessa arters utbredning 
utanför Sverige. Det rör sig mest om arter, som förekomma 
i Tyskland, Danmark, Östersjöprovinserna och Finland upp 
till både finska och svenska Lappmarkerna. Från Danmark 
hava de kommit in i södra Sverige. 

Att dessa arter således i Sverige ej skulle hava hunnit 
längre är svårt att förklara. Möjligen skulle man kunna tänka 
sig att en tidigare uppodling och rödjning av skogar etc. i 
södra Sverige utgjort ett hinder för utbredningen, under det 
att förhållandena på den andra sidan Östersjön och Bottniska 
viken i detta fall varit gynnsammare. Huruvida dessa arter 
i Lappland och Finland förekomma i sydbergslokaler är ej 
känt. Om så är fallet, blir gränsen vag mellan denna grupp 
och de sydliga arterna. 

En annan sak, som man bör räkna med, är den bristfäl- 
liga kännedomen om insekternas utbredning i stora delar av 
Norrland och norra Svealand. Men man kunde hava rätt att 
fordra, att de skulle anträffas åtminstone i de delar, som blii- 
vit närmare undersökta, t. ex. Uppland och Hälsingland, men 
detta ar ej fallet. 

Amfikora äro Psammodius sulcicollis ILTIG., Aphodius 
merdarius FABR., Å. inquinatus FABR., Å. tristis PANZ, Pachyta 
gquadrimaculata T., Leptura attenuata L. m. fl. Dessa utgöra 
troligen ingen homogen grupp. Efter noggrannare undersök- 
ningar torde helt visst en uppdelning i ytterligare grupper 
bliva nödvändig. En sådan art som Leptura attenuata IL. är 
en lövängsart, som i Sverige tillhör ekregionen, men som i 
Finland går längre mot norr för att längst i norr invandra 


GÖSTA R. CEDERGREN, INSEKTGEOGR. INDELN. AV SV. SKALBAGGAR I57 


till Sverige. En annan art, som har liknande utbredning, 
men som ännu ej träffats i svenska Lappmarkerna är Leptura 
2gra LE. 

Allt detta visar huru osäkert allt ännu är inom de insekt- 
geografiska problemen, och ovanstående skissartade indelning 
av skalbaggarna i geografiska grupper är framlagd utan alla 
anspråk på att vara varken fullständig eller att hava träffat 
det enda rätta. Det vill endast tjäna som en utgångspunkt 
för de unga entomologerna i vårt land. 

Ännu många andra frågor skulle kunna belysas av ett 
rikt kartmaterial, men dessa här framdragna må vara nog 
för denna gång. 


Förteckning över citerad litteratur. 


AuURrRIVILLIUS, CHR. Nordens fjärilar. Stockholm, 1888—1891. 

BERGSOE, VILH. Fra: Mark. og Skoyv, 1 ny bearbeidelse ved C: 
WESENBERG-:LUND. I 1915, II 1916. Köbenhavn og Kri- 
stiania. 

WAHLGREN, EINAR. Det öländska alvarets djurvärld. - I—II: 
(ATkivHförn: Zoologi, BA :0.21:01 NOBBAR NOKTA UStocke 
holm 1917.) 

—— Sveriges insektgeografiska indelning på grundval av macro- 
lepidopterernas utbredning. (Entomologisk Tidskrift, 1913.) 


litteratur: 


Entomologia Polonica, 


Det är glädjande och verkar välgörande, att efter det långa 
avbrottet i de av kriget hemsökta ländernas entomologiska pro- 
duktion och trots de tryckta tiderna nu så småningom kunna 
fastställa ett de ledande krafternas »Friählingserwachen> bland 
utlandets entomologer, vilket framför allt visar sig i startandet 
av nya periodica. I Wien ha vi sålunda sett stark livaktighet 
uppstå 1 den gamla traditionens spår, och Finlands entomologer 
förenade sig i tidskriften Notule Entomologicx. Också i 
Polen ha nu alla de entomologer, som förut brukat offentliggöra 
sina bidrag 1 Krakau vetenskapsakademis eller andra liknande 
sällskaps publikationer i Posen, Warschau och Lemberg, förenat 
sig i en nyligen grundad tidskrift med namnet »Polskie Pismo 
entomologiezne» (Bull. Ent. de la Pologne). Av densamma före- 
ligga nu de båda första häftena, vilka lämna en mycket sympa- 
tisk och efterlängtad bild av de polska entomologernas fram- 
skjutna ställning och stora förhoppningar. Tidskriften utkommer 
i Lemberg (Lwöw), Galizien (Kleinpolen) samt utges av »Pol- 
nischer Entomologenverein>, som numera uppträder som själv- 
ständig korporation, sedan det brutit sig ut ur >Kopernikanska 
naturforskarsällskapet>, varav det tidigare bildat en sektion. 

Om sällskapet också framför allt har till uppgift att utforska 
Polens insektvärld, och de flesta uppsatserna utgöras av faunistiska 
sammanställningar, tillåter det behandlade ämnets rikedom även 
andra horisonter, som rnåste vara välkomna för varje specialist 
hos oss. Jag tänker inte här referera de olika avhandlingarna, 
avsikten med min anmälan är blott att bibliografiskt fastslå den 
nya publikationens existens. 

Hymenopterologen finner här den av prof. LOMNICKI närmare 
beskrivna 9 av Sysphincta europea FOR., och J. NOSKIEWICZ be- 
skriver den nya Osmia wolhynica samt meddelar en översikt av 
Kleinpolens Chrysidide och andra aculeater. Coleopterer be- 
handlas av E. MAZUR PATKIEWICZ, EICHLER (mindreasiatiska for- 
mer), SUMLIKOWSKI (en ny Öftiorrhynchus Kotule) och KINEL (Hali- 
plide i trakten av Lemberg). Den praktiske entomologen får 
reda på, att barkborren Pithyophthorus micrographus L. även kan 
uppträda som skadedjur på fruktträd. Några av densamma an- 
gripna körsbärsgrenar återgivas efter fotografi. JACZEWSKI berör 
uppträdandet av Mesovedia furcata Mis. i Polen samt förkastar, 
efter att hava undersökt artens genitalorgan, REUTERS åsikt, 
att Mesovelia bör föras till Veogeide och ansluter sig till HORVATH, 
som anser, att Mesoveliide och Gerridide äro nära släkt. Lepi- 
dopterologien är ovanligt rikt representerad. F. SCHILLE anger 
såsom nytt skiljemärke mellan Brephos parthenias och nothum det 


LITTERATUR 159 


olika läget av förgreningspunkten av ribborna II och III i bak- 
vingarna; härtill bör ytterligare fogas det av LJUNGDAHL (Ent. 
tidskr., 41, 1921, Pp. 152) anförda. Dr SWIATKIEVICZ meddelar 
biologiska iakttagelser över Gracilaria-larven, KANCKI och STÖCKL 
faunistiska notiser om Cerostoma lonicere STÖCKL ävensom en ny art. 
SZILCZEWSKI slutligen beskriver genom kultur erhållna fjärilhybrider. 

Uppsatserna äro övervägande på polska språket, men resu- 
méerna på tyska, franska eller engelska tillåta dock en orientering. 

Felix Bryk. 


H. FrRIESE: Die europäischen Bienen (Apidae) — — — 
Mit 33 farbigen Tafeln und 100 Abbildungen im Text von Adolf 
Giltsch in Jena. 2—4. Lieferung. — Berlin und Leipzig 1922—23. 
Vereinigung wissenschaftlicher Verleger. Walter de Gruyter & Co. 

Detta arbetes 1. häfte anmäldes av undertecknad i denna 
tidskrift förra året. Sedan dess ha ännu tre häften utkommit 
och blott ett återstår, så att man måste erkänna, att utgivningen 
går raskt. 

I de utkomna häftena slutbehandlas de självständigt levande 
bina och ungefär hälften av de parasitiska släktena genomgås. 
Som den kännare förf. är, har han ej behövt ängsligt hålla sig 
inom den europeiska ramen, utan indrager 1 sitt resonnemang 
även exotiska former, där dessa äro ägnade att lämna upplys- 
ningar om levnads- och släktskapsförhållanden. Därför läser 
man med nöje den skildring av det stora sydasiatiska honungs- 
biet, Apis dorsata, som medtagits i redogörelsen för vår »tama> 
art, så mycket mer som de många läsarne av Kiplings Djungel- 
bok där fått stifta en flyktig bekantskap med dess jättestora och 
försvarsdugliga samhällen. — I slutet på varje släkte finns en lista 
på de parasiter, som konstaterats. En uteglömd sådan har ett 
visst intresse för svenska entomologer, nämligen den sällsynta 
skalbaggen MHapalus bimaculatus, som beskrevs av LINNÉ från 
Sverige och lever hos det tidiga vårbiet Colletes cunicularia på 
sandmarker. Denna skalbagge återfanns ej i Sverige förrän på 
1880-talet i ett dött exemplar från Hagaparken vid Stockholm; 
först år 1901 påträffades den levande vid Uppsala och omkring 
1920 vid Stafsund på Ekerö i Mälaren. — I den ännu oavgjorda 
frågan, om det på sandmarker allmänna, föga håriga släktet 
Sphecodes lever parasitiskt hos där byggande MHalictus-arter eller 
ej, lutar förf. åt den senare åsikten, men anför iakttagelser, som 
tala för, att åtminstone vissa Sphecodes skulle med våld intränga 
i MHalictus-bon och erövra dem till eget bruk. 

Verket, som nu hunnit till sidan 400, har fortfarande papper 
och tryck goda, likaså textfigurer och färgplanscher. Vad priset 
angår, som kunde förefalla väl högt, så har det för häftena 3 
och 4 sänkts till jämnt hälften eller 4 kronor vartdera, vid oför- 


ä äng. 
indrat omfång ÅA. Roman. 


Smärre meddelanden och notiser. 


Fjärilar från Övre Dalarne och Lule lappmark. — För 
någon tid sedan sände mig jägmästaren OTTO WESTERLUND i 
Älvdalen till bestämning en samling fjärilar från Älvdalen och 
Lule lappmark. Då fynduppgifter från Övre Dalarne i vår litte- 
ratur så gott som saknas och sådana från det inre av Lule lapp- 
mark väster om stambanan åtminstone äro lätt räknade, och då 
åtskilliga av fynden äro av stort insektgeografiskt intresse, till- 
skrev jag herr W. min önskan att få publicera dem. Herr W. 
hade då vänligheten att ställa till min disposition en utförligare 
förteckning över fjärilar, som av honom insamlats i nämnda om- 
råden, och som nedan meddelas. De av mig själv bestämda ar- 
terna äro försedda med asterisk. Av de övriga har en stor del 
bestämts av den danske entomologen DuUURLOoO, som själv genom 
resor i Lappland gjort sig bekant med dess fjärilfauna. 


Al vdialent 


Rathora latonia 1L., Brenthis frigga THENBG, Pararge mera 1., 
Heodes virgauree L., H. hippothee L., Polyommatus icarus ROoTTt., 
Urbicola comma I. 

Hemorrhagia fuciformis 1., Notodonta ziczac L., Pygera pigra 
HFN., Macrothylacia rubi T., Polyploca flavicornis IL. 

Chamaepora "menyanthidis Niew., Rhyada "augur F., R. £oc- 
culta T., Cerastis "rubricosa E., Barathra fbrassice L., Polia "dissi- 
milis KN., "pisi L., "nana HFN., "olauca KLEEM., Harmodia le- 
bida Ese., Monima "gothica L., M. opima HB., Sideridis "impura 
He., Cucullia "lucifuga HeB., Crino "adusta EsrP., Antitype "chi L., 
Cosmia "fulvago L., Amphipyra Etragopoginis 1., Stygiostyla "um- 
bratica GoEzeE, Parastichtis "lateritia HEN., P. frurea E., Lithomoia 
trectilinea EsP., Petilampa palustris HeB., Apamea (trol.) Epaludis 
TuTtTt., ÅA. Fecrinanensis PIERCE & BURR., Gonospileia glyphica IL., 
Phytometra Efestuce L., P. gamma IL., Scoliopteryx libatrix L. 

Ortholitha chenopodiata T., Lygris testata L., L. populata 1., 
LL. Eprunata TB.,, Cidaria miata iL., C. "coerulata SCHIFFE.,: Selenia 
bilunaria ESsP., Lycia hirtaria CL., Itame fulvaria VILL. 

Parasemia plantaginis L., Diacrisia sannio T., Adscita statices 
L., Cossus cossus L., Hepiolus humuli IL. 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 16 I 


ET Terfapp ma RR. 


J = Jokkmokk, K = Kvikkjokk, 5 = Storbacken. 

Pieris napi L. med adalwinda Fruvust. (J), Eurymus paleno 
L. (J), E£. nastes verdandi ZextT. (K), E. hecla sulitebna Aur. (K), 
Aglais urtice TL. (J), Buvanessa antiopa L. (J), Melitea iduna DALM. 
(K), M. athalia parthenie Auvr. (J, K), Brenthis selene ScH. (TJ), 
B. ecuphrosyne fingal Hesr. (J), B. aphirape ossianus Hest. (J), 
6B. freija "THNBG (J), B. frigga "THNBG (J), B. thore borealis STGR. 
(K), Boloria "pales ScuH. (J, K), Argynnis aglaja L. (J), Erebia 
lappona "THNBG (K), £. ligea L. (J, K), E. embla TENBG (J), £. 
disa "THNBG (J), Oeneis jutta HB. (J), O. zorna TENBG (K), O. 
bore SCcHN. (K), Coenonympha tiphon isis "THNBG (J), Pararge hiera 
F. (J), Callophrys rubi IT (J), Heodes amphidamas Esr. (JT), Ple- 
beius argus IL. (TJ), P. idas 1. (J), Polyommatus optilete KN. (J, K), 
Pamphaila palemon Pair. (T), Hesperia centauree Rame. (J). 

Notodonta zsigzac 1. (TJ), NV. dromedarius 1. (K), Lophopteryx 
camelina 1. (JT), Pierostoma palpinum lapponicum "YT EicH (S), Pygera 
tpiora HEN (J), Drepana falcataria 1. (S), D. lacertinaria 1. (S), 
Eudia pavonia IL. (J), Endromis versicolora 1. (I), Eriogaster 
Flanestris IL. (JT), Pachygastria guercus 1. (TJ), Selenephera tlunigera 
lobulina EsP. (J), Orgvia antiqua L. (S), Dasychira fascelina IL. (JT), 
Stilpnotia salicis L. (I), Palimpsestis duplaris IL. (S), Polyploca 
flavicormis "Tu. (S). 

Acronycta leporina L. ab. bradyporina "FR. (TJ), A. megacephala 
L. (J), Chamepora "auricoma EF. (J), C. menyanthidis Niew. (J), 
Rhyacia "alpicola ZeTT. (JT), £. zecta He. (J, K), L. festiva SCHIFF. 
(J]), £. occulta T. (J), Aplectoides Fspeciosa arctica Zert. (JT), Ano- 
mogyna letabilis ZetTtr. (J), Polia Eproxima He. (J), PL. thalassina 
RorTt. (J), PL. "monoglypha HEN. (J), P. nana Hen. (J), PL. bohe- 
manni STGR. (J), Harmodia rivularis STRÖM (S), Cerapteryx gra- 
minis IT. (J), Hillia iris Zett. (TJ), Chloantha solidaginis "He. (TJ), 
Xylina vetusta HB. (S), Crino adusta Esr. (J), Parastichtis lateritia 
HrFnNn. (J) P. rurea E. (J, S), Lithomoia rectilinea Esr. (J), Peti- 
lampa palustris HB. (S), Anarta "myrtilli 1. (TJ), A. cordigera THNBG 
(]), 4. melanopa "THNBG (TJ), Svmpistis melaleuca ”THSBG (TJ), S. 
lapponica ”"TENBG (K), S. zetterstedti STGrR. (K), S. funesta PAYyK. 
(J), Gonospileia glyphica 1. (J), Caloplusia hochemvarthii HOcaw. 
(K), Autographa parilis HB. (JT), Svagrapha diasema Bsn. (JT), S. 
Eaucrogamma He. (JT), S. interrogationis 1. (J), Plwytometra macro- 
gamma Ev. (S), Scoliopteryx libatrix IL. (S). 

Brephos parthenias IT. (J), Epirranthis diversata ScHiFF. (J), 
Hipparchus papilionaria 1.. (J), Acidalia ternata Scur. (T), Cosymbia 
pendularia CL. (S), MNothopteryx carpinata BKu. (S), Oporinia 
tautumnata BKu. (J), Lygris testata L. (TJ), Cidaria serraria Z. (1), 
GC muntara FB: (J; BK), Cirfincursata sannotinatavZeTT. (Ja C: 
cesiata ScHIFF. (S), C. montanata lapponica STGR. (K), C. hastata 


II—2375.  Entomol. Tidskr. Årg. 44. Häft. 2 1923). 


162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


L. (S), C. alchemillata 1. (S), C. albulata ScHiFF. (S), C. coerulata 
F. (J, S), Lomaspilis marginata 1. (S), Selenia bilunaria EsP.(S), 
S. tetralunaria "HFN. (S), Poecilopsis lapponaria Bsb. (J), Lycia 
hirtaria Ci. (J, S), Gnophos sordaria "THNBG (J), Psodos coracina 
EsrP. (J), Isturgia "carbonaria Cr. (TJ), Ematurga atomaria 1. I), 
Itame loricaria Ev. (J), Chiasmia cdathrata L. (S) 

Phragmatobia fuliginosa borealis STGR. (J), Arctia caja 1. (JT), 
Philea irrorella CL. (I), Lithosia cereola He. (JT), Antirocera exu- 
lans vanadis Daim. (J), Synanthedon culiciformis Ti. (JT), Cossus 
cossus T.. (J), Hepiolus fusconebulosus DeG. (T). 

Einar Wahlgren. 


Anmärkningsvärdare fjärilfynd. — Då nägra av de fjäril- 
fynd, som jag varit i tillfälle att göra de senaste somrarna, i 
någon mån kunna bidraga till att öka kunskapen om vår fjäril- 
faunas sammansättning och om en del arters utbredning inom 
landet, lämnas här en förteckning över fynd av fjärilar, som an- 
tingen äro nya för Sverige eller icke förut kända från det land- 
skap, där de tagits. Möjligt är, att en del förut finnas från dessa 
trakter i offentliga eller enskilda samlingar, men intet har därom 
offentliggjorts. För att undvika en ständig upprepning av samma 
ortsnamn ha arterna ordnats efter fyndlokalerna. 


Skåne: Från trakten kring Borgeby stamma följande: 
Nonagria maritima ”TAUSCH., tagen jämte ab. bipunctata Hw. 13/6 
1921, förut 1 Sverige funnen i Uppland av NORDSTRÖM. Den före- 
kommer troligen även i mellanliggande trakter, fast den ej obser- 
verats, därför att den flyger efter mörkrets inbrott nere ibland 
vasstråna. — Åcalla comariana Z. Vanlig i en mosse, där larven 
lever på Comarum palustre. År 1921 förekom den som larv från 
slutet av april, puppa i slutet av maj och imago från början av 


juni. — Semasia messingiana F. R. På sandmarker !/g 1918, 
även i Benestad '/& och ??/& 1916. Ny för Sverige. — Depressaria 
veatiana F. togs inomhus £/1w0 1921. Ny för Sverige. — D. sub- 


propinguella ”TR., mycket vanlig från slutet av juli till in i maj. 
— Borkhausenia procerella ScHirF ”/1 1921, skakad ned från en 
trädgren. Ny för Sverige. Fpiblema bilunana Hw ?2(6 1918. — 
Lita maculiferella DGL. 1/2 1918. Larver funna fullvuxna de sista 
dagarna! i maj 1922, en fjäril kläckt ?!/7. — LL. atriplicella F.R. 
Larverna på Chenopodium album i 2 generationer i juni och aug.— 
sept. — Fpithectis lathyri STT. W/1 1918 och 2/6 1921. — Mompha 
ochraceella Curt. Funnen som larv i stjälken och roten av Epilo- 
bium hösten 1921, nästa vår i bladen. De hemförda larverna 
förpuppades i sista hälften av maj och kläcktes ?/6—!$/6. Arten 


är ny för Sverige. — Coleophora alcyonipennella Koi. 30/5 1922. 
Phyllocnistis suffusella Z. Fjärilar kläckta under tiden 15/g—17/9 
1920. — Swammerdamia pyrella VILL. ”/s 1919, 5/8 1922. Den 


sista generationens larver förekomma ända in 1 slutet av oktober. 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 163 


Följande arter äro anträffade vid Benestad. ÅAncylis achatana 
F., förekommer i mängd bland Prunus spinosa i juni och juli. — 
ÅA. diminutana Hw "6, 39/6 1916, ?Yf6 1917. — Lobesia permixtana 
Hp. 16/6, ?2/6 1016. — Semasia diniana GN. Ye 1921. — Epiblemia 
demarniana F. R. "Weg, 7 1016. — Anybia epilobiella RÖMER ”/g 
TOTÖS ot Mompha. lacteella STP. , har: jag i. Ent. idskr: 1010 
sid. 187 anmält som tagen i Benestad. Sedan dess har jag emel- 
lertid lyckats finna larven och därmed övertygats om att de funna 
fjärilarna 1i' stället tillhöra den mycket liknande M. propinguella 
STT., som ej förut offentliggjorts tagen i Sverige. Samtidigt vill 
jag rätta ännu en av mina uppgifter i Ent. ”Tidskr., den näm- 
ligen, att Scoparia cembre Hw. tagits i Benestad. Att jag förde 
mina ex: till S: cembre och ej till den mycket närstående S: 
zelleri WOCKE, berodde på att cembre i Sv. Insektfauna står 
upptagen som svensk men ej zelleri. Senare av mig funna fris- 
kare ex., jämförda med ett från lektor E. BARCA erhållet ex., visa 
att de tillhöra ÅS. selleri, Denna men icke cembre är funnen i 
Danmark och Norge, varför man skulle kunna förmoda, att även 
det i Uppland tagna exemplaret, som gjort att S. cembre kommit 
med 1 Svensk Insektfauna, tillhör zelleri. — Coleophora albitar- 
sella Z. $l6 1922. Ny för Sverige. — C. troglodytella Dur. !Yg 
TO IT. = Litrocouetrs: dubitella "EL. S. Kläckt ur minor 1 blad av 
Salix caprea. Ny för Sverige. — IL. stettinensis NIVELLi !!/g 1916, 
22/7 10918. — Schreckensteinia festaliella HB. "/6 1920, Vg 1921- 
Swammerdamia combinella HB. "/6 1917. — S. lutarea Hw. i juni 
och juli. — S. compunctella H. S. ?(6 1921. — Eidophasia mes- 
singiella F. R. 1 1917. — Incurvaria flavimitrella HB. V/6 1921. 
Ny för Sverige. — MNepticula tilie FrRev. Minor med larver ?/9 
TG22INYBfört Sverige. = 

I Skäralid har jag funnit E£ustroma reticulata ScHiFF. V/8 1921, 
Vemnusia cambrica Curt 18 1921, Coriscium brogniardellum £. 1518 
1921, Borkhausenia cinnamomea Z. Bg 1921 och Argyresthia 
andereggiella Dur. 3/8 1919, !”/8 1921. 

I Kågeröd äro tagna AÅsthemia pygmeana HB. fa 1916, 
Semioscopis anella HB. 5 1919, Coleophora glitzella Horm. och 
Incurvaria rubiella BJERkK 3/6 1920. Sistnämndas larv var vanlig 
i maj 1922. Fjärilarna kläcktes mitt i juni. 

Semasia quadrana HB. och Gelechia virgella "TANBS togos i 
Sösdala ?7/5 1917 samt Semasia ustomaculana Curt. och Pamene 
ochsenheimeriana Z. i Ystad resp: ?/8 1916 och "36 1917. 


Gottland: I trakten kring Burgsvik 1 sydligaste delen av 
ön togos sommaren 1919 jämte de i Ent. ”Tidskr. 1920 sid. 80 
nämnda även följande, som ej förut anmärkts för Gottland. 
Phalonia nana Hw. SlJe&—2/.. — Ancylis derasana He. Vg. — 
ÅA. comptana EFROEL V/6. — ÅA. biarcuana SvTPH. lg, — Semasia 


vacciniana Z. Ma, — S. ericetana Z.W;. — Laspeyresia duplicana 


164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


ZETT. 10,,,—30/6, — Pamene splendidulana GN. Wes, — Depressaria 
liturella HB., kläckt "2/1. — Teleia triparella Z. WYs, — Aristotelia 
brizella TR. WW, — Eustaintomia pinicolella Dur. Yi. — Aspilap- 
teryx tringipennella Z. Wi. — Eriocrania subpurpurella Hw. ?/6. — 


Halland: På en med Genista bevuxen ljungbacke vid 
Veinge flögo den "/& 1921 Coleophora ditella Z. och geniste STT., 
båda nya för Sverige. 


Småland: Under tiden 2/7—?9'7 1921 erhöll jag i trakten 
av Mönsterås följande anmärkningsvärdare arter. Piterophorus 
distinctus H. S. flög i mängd vid Kuggås bland Artemisia absin- 
thium. Ny för Sverige. Förut enl. SPULER känd från Pommern, 
Mecklenburg, Braunschweig och några ställen i södra Tyskland 
samt norra Österrike. — Nola centonalis HB. — ÅAcalla literana 
L. — Euxanthis alternana STPH. — Semasia candidulana NOLCK. 
— S. profundana F. — Lita sestertiella H. S. satt ganska talrikt 
på trädstammarna i en allé, mest på lönn, larvens näringsväxt. 
Ny för Sverige. — Teleia sequax Hw. — Psoricoptera gibbosella 
Z. — Zelleria hepariella SvT. 4 ex. håvade från trädkronor. Ny 
för Sverige. — Borkhausenia unitella HB. — Monopis rusticella v. 
spilotella "TNGSTR. — Jinea nigralbella Z. Ny för Sverige. 


Jämtland: Sommaren 1920 hade jag tillfälle att tillbringa 
några veckor i Jämtland, då insamlingar gjordes huvudsakligen 
på fjället Vällista och den strax norr därom liggande Edsåsen. 
Till bytet därifrån höra nedannämnda arter. AÅgrotis gelida var. 
mevesi AUVRIwW. Av denna sällsynta form togos 2 SS på Eds- 
åsen 16/4. — Cidaria abrasaria H. S. 1, 3/1, förut tagen sydli- 
gast i Umeå lappmark. — Epagoge rubicundana H. S. Ottfjället 
16/7, — Phalonia deutschiana ZETT., anträffades ofta uppe på fjäl- 
let. Förut i Sverige känd endast från Lappland. — Phalonia 
rutilana HB. '/1. Anmärkt för Sk., Bl., Gtl. och Sm., men före- 
kommer genom hela landet. — Argvroploce sauciana HEN. ofta 
anträffad, förut tagen i Lappland. — ÅA. micana HB. och rivulana 
Sc. ej sällsynta: — Semasia mercuriana HB. vanlig på fjället i 
juli, förut känd från Lappland. — Semasia ericetana H. S. före- 
kom i mängd i en mosse på Edsåsen. WALLENGREN anför den 
endast från Skåne och Lappland. En puppa hittades mellan 
fjolåriga blad på Vaccinium uliginosum, fjärilen framkom "/7. — 
Epiblema biscutana WocKke "1. Ny för Sverige, känd endast från 
Norge och Finland. Den 20 juni 1922 hittade jag mellan blad 
av Betula nana en liten larv, som blev puppa !2/7 och imago ?!/1. 
KENNEL har ingen uppgift om larvens utseende eller näringsväxt, 
men WockKE beskriver larven i Stettiner entomologische Zeitung 
1864 pag. 207 såsom smutsigt mörkt gulgrön med mörka vårtor 
och mörkbrunt huvud och dito bröstfötter. Den av mig funna 
larven var grågrön med blågrön, genomskimrande tarm; huvudet, 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 165 


den stora odelade halsplåten, analplåten, bröstfötterna och vår- 
torna voro svarta. — £. sönplomiana DurP. flög i stort antal på 
Vällista bland ullvidet i början av juli. Förut tagen i Lappland. 
— Hemimene acuminatana Z. Yi. — H. plumbagana "TR. "Je. — 
Plerophorus rogenhoferi MN. 1 ex. flög sent på kvällen den ??/, 
istutkantens-av. tensliten myr. Ny fört Sverige:s I SPULERSDie 
" Schmetterlinge Europas och i STAUDINGER-REBELS katalog angives 
den förekomma endast på Alperna, men den är funnen i Norge 
i Saltdalen och på Dovre. — Scoparia alpina SIT. anträffades på 
Edsåsen, vid Ottfjället och i Stensdalen. Sv. Insektfauna anger 
Torne Lappmark — s. Västerb. — Depressaria hepatarziella Z. flög 
talrik på en öÖrtrik ängsmark på Edsåsen från ”"/1. Förut tagen på 
Öland och vid Umeå. — Pleurota bicostella CL. mycket vanlig. 
— Endrosis lacteella ScHieF. — Gelechia infernalis H. S. ?Y/&—!3/(7, 
förut i Sverige tagen vid Härnösand. — G. continuella Z. 1 ex. Pr. 
— G. galbanella Z. 3/0—?/4. — Lita saltenella SCHÖYEN. I €xX. 
flög bland enbuskar på Edsåsen ””/6. Bestämningen vållade svå- 
righeter, emedan vingarnas ribbförgrening ej är sådan som eljest 
hos detta släkte. SCHÖYEN nämner ock, att förhållandet är så 
hos denna art, och påpekar, att det måhända bör upprättas ett 
eget släkte för den. - Ny för Sverige. Funnen i Saltdalen och 
på Dovre i Norge, i Danmark och Nordtyskland. — Coleophora 
cespititella Z. rätt vanlig på myrmarker !0/3—2t/4, Funnen i 
Lappland och Småland. — Ornix polygrammella WOCKE, ny för 
Sverige, och ÖO. ztnterruptella ZETT. tagen i Dalarna och Lappland, 
flögo båda ?”/7 på Vällista strax ovan trädgränsen. — Swammer- 
damia conspersella "TNGSTR. ej sällsynt /1—!?/7. Funnen i Lappland 
och Medelpad. — Argyresthia pygmeella HB. sågs ofta på Salix- 
buskar i slutet av juli. Ej anmärkt för nordligare lokal än Öster- 
götland men går upp i nordligaste Sverige. — Å. certella Z. flög 
i granskogen redan vid min ditkomst 19/6. Förut tagen i Små- 
land. — ÅA. aurolentella STT.. och ÅA. retinella Z. tog jag på Eds- 
åsen 2/7 och ?/g 1922. — Årcrolepia cariosella Tr. Wj,. — Scardia 
tessulatella- Z., 2 ex. Y;, förut funnen i Lappland. — Monopis 
rusticella Vv. spilotella "TNGSTR. ovan trädgränsen på Vällista. — 
Phylloporia bistrigella Hw. ha. — Incurvaria rubiella BJERK. ??[e6. 
— Elachista monticola WCcKk-Hein. Den 7 juli flög bland Carex 
i en mosse på Edsåsen ganska många ex. av en Hlachista-art. 
Lektor Barca, som haft 1 ex. till påseende, har förklarat det 
stämma överens med ovannämnda art 1 Kristiania universitets 
samling. Även beskrivningen passar in. Två dagar senare tog 
jag en del liknande i myrmark strax ovan trädgränsen på Väl- 
lista. Arten är känd från Harz i Tyskland, från Skottland och 
Danmark. 


Lappland: En månads vistelse i Abisko sommaren 1922 
inbragte mig ett oväntat stort antal småfjärllarter. De flesta äro 


166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


förut bekanta från Lappland, några, t. ex. Pleurota bicostella Cr., 
Gelechia infernalis H. S. och continuella Z., Argyresthia pygmeella 
Hz. och ZJinea picarella .CL., äro ej omnämnda därifrån men 
kända från sydligare delar av Sverige och från nordligaste Norge, 
varför man kunnat vänta att finna dem där, andra åter äro ny- 
komlingar för vår fauna. Så är förhållandet med följande. 
Argyroploce noricana H. S. 1 ex. !5/; i utkanten av en myr, ett 
annat mycket mörkt ex. sög ur blommorna på Silene acaulis 
högt ovan trädgränsen på ett fjäll norr om Torne träsk 2/7. 
Funnen på Alperna och i Norge. — Phalonia vulneratana ZeETt. 
togs i enstaka ex. i skogen vid Nuoljabäcken och var vanlig vid 
Jebrenjokk. Känd från Norge och Finland samt en varietet från 
Altai. — Laspeyresia phacana WCK. 1 ex. ?/1. Förut funnen i 
Norge och Alperna. —  Gelechia tarandella WCK. löpte på lav- 
klädda stenar tillsammans med znfernalis H. S. och continuella Z. 
>/4—??/7. Endast känd från Norge. — Coleophora aereipennis 
HEIN.-WCK., I ex. på sankmark mot Björkliden. Skild från när- 
stående genom enfärgade antenner. "Tagen i Piemont och på 
Dovre. — Cataplectica auromaculata FREY, 2 ex. på sluttningen 
av Nuolja. Förut i Norge, på Shetlandsöarna och Alperna. — 
Plutella hyperboreella STRAND, 2 ex., båda togos ovan trädgränsen, 
det ena på Nuolja !7/7 och det andra vid Jebrenjokk !9/7. Arten 
är” besknven 1 -Emt. ”Tidskrivigo2sid 763 veftertex fran norska 
Finmarken. Någon uppgift om att den funnits annorstädes har 
jag ej sett. — MHofmannia sp. Den 3 juli tog jag vid Abisko 
ett rexavav rdettarförsSverige nya släkter uTyvärrsär exemplaret 
avfluget, så att jag ej vågar med bestämdhet säga vilken art 
det tillhör. 
Per Benander. 


Än en gång fjärilnotiser från Sydhalland. 

AR 26 emnistasmÖaternea 

I Ent. tidskrift 1920, sid. 157 omnämnde undertecknad bl. a. 
den för Sverige nya Chesias rufata F. Sommaren 1921 anträffa- 
des den fortfarande på de nämnda lokalerna väster om Halmstad 
men även öster om staden på Skedala hed och vid Veinge, mitt 
på den stora slättbygden innanför Laholmsbukten, alltid tillsam- 
mans med Pseudoterpna pruinata o. Ortholita plumbata. I Våxtorp 
nere vid Hallandsås, OSBECKS (Pseudoterpnas upptäckare i Sverige) 
annexförsamling, lyckades det mig dock icke att få se den, endast 
de båda andra nämnda. Som ljungmarkerna där äro kolossalt 
vidsträckta och besöket omfattade sex timmar, behöver detta dock 
visserligen icke betyda, att den icke finnes även där. 

Ingen Sarothamnus syntes på de nya lokalerna, endast Ge- 
nista. Sannolikast synes mig därför nu, att Chesias rufata är lika 
gammal i landet som de andra Genista-mätarna och inkommen 
på den tid, då Skåne. och de danska öarna voro i landfast för- 


SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 167 


bindelse med Jylland. Att de nu icke finnas på öarna (utom 
Pseudoterpna på Lolland), kan ju gott bero på senare inträdda 
förändringar 1 naturförhållandena och icke minst landets uppodling. 

Ortholita plumbatas långa flygtid (från början av juni till 
slutet av juli) beror på oliktidig kläckning; i början av juli 1921 
funnos rikligt nykläckta exemplar. — 

BI Andra Makrole pidoptera: 

Panthea coenobita EsP. hade jag 1921 åter nöjet att träffa på, 
denna gång här nere och såsom imago, död, med förlorad bak- 
kropp men rätt väl behållna vingar, sittande fast i en spindelväv 
i ljungen i en talldunge på havsstranden icke långt från Halmstad. 

Västkusten saknar vildväxande gran men med planterandet 
av den inkomma även granfjärilar. Så fann undertecknad i 
Söndrums flygsandsskog Macaria signaria HB. och £llopia prosa- 
piaria IL. 

2 Såsom andra möjligen anmärkningsvärda nya fynd från samma 
trakt i detta outforskade landskap kunna anföras: Drepana cur- 
vatula BKH.; Notodonta anceps GoEze; Cymatophora fluctuosa HB.; 
Acidalia rubiginata HFS. (Våxtorp); Åvrichanna melanaria T.; 
Boarmia repandata LL. ab. nigricata FucHs. 3 ex.; Tephroclystia 
nanata HB. och I. pumilata HeB., Comacda senex HB. 

E. Vretliind. 


Dasychira abietis ScHirr. Hittills 4 fynd 1 Sverige, mig 
veterligt, publicerade, därav 2 i Uppland. Undertecknad fann 
d. 25 maj 1921 två fullvuxna honlarver vid Enköping, varav den 
ena preparerades för d:r J. PEYRONS larvsamling. Den andra 
förpuppades ??/5 och gav redan !!/& imago. — I augusti samma 
år anträffades ock en larv i en annan skog vid samma stad, och 
en i Österåkers s:n i SÖ. Uppland. — Kanske är den icke så 
sällsynt som antagits, blott föga eftersökt. 

E. Vrelind. 


Chrysophanus phleas L. var. hypophleas B. (= var. 
americanus D'UrB.), av MEVES ss. bekant tagen i Kall i Jämtland 
1892, träffades ”/g 1921 i Bydalen i samma landskap. Dr. Jon 
PEYRON innehar ock ett ex., taget av honom i Jämtland (antingen 
i Storlien eller Duved). 

E. Vretlind. 


Ekfjärilar utanför den sammanhängande ekregionen,. — 
Enligt palxontologerna var Uppland under bronsåldern klätt av 
ekskog. Numera saknas (enl. meddelande av fil. mag. E. ALM- 
QvisT, Uppsala) eken så gott som alldeles i landskapets västra 
del, Fjärdhundra; endast några spridda grupper finnas på några 
få ställen. Så t. ex. längst i norr utmed Dalälven 1 Nora s:n, 
sedan blir det alldeles ekfritt ned till mellersta delen, där några 


168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


reliktförekomster träffas. Så finns i Altuna s:n, 3 mil från Mä- 
laren, en grupp vid Fnysinge gård (se därom Sv. Naturskydds- 
föreningens årsskrift för 1923), och 1!/2 km. väster därom en 
grupp (8 ? individ) på en backsluttning mot Heby-ån samt 2 km. 
söder därom i trädgården vid Säva gård ett stort, sannolikt plan- 
terat, exemplar. En där boende skolyngling, HJALMAR ANDERSSON, 
fann våren och försommaren 1921 följande ekfjärilar: 

Hylophila prasinana I. 

Chloéphora bicoloerana FuESSLY. 

Plagodis dolabraria HB. 

Chloéphora, förut i vårt land nordligast träffad vid Gränna 
(av lektor BRUNDIN), fanns i maj ss. fullväxt larv under nämnda 
trädgårdsek och gav imago 1 början av juni. Dess förekomst så 
långt norrut och därtill vid en så begränsad, isolerad förekomst 
av näringsväxter må väl anses förbluffande. — Närmaste ekrelikt 
utom den nämnda vid Fnysinge (vilken är ganska begränsad) 
är enl. E. ALMQVIST I mil östligare vid Strandsjön i Skogstibble 
s:n, där ek lär förekomma rätt rikligt. Lättast begriplig blir 
djurens förekomst, då man betänker, att det är de sista resterna 
av en förr allmänt utbredd näringsväxt, vid vilka de så att säga 
klänga sig fast. 

ET Vretand. 


Lyc2ena pheretes HB. — Die bisher unbeschriebene Raupe 
nebst Puppe traf der Untergezeichnete Anfang Juli 1922 bei 
Nystuen in Walders, Norwegen, 1000 M. iu. d. Meer, in einer 
warmen Sädböschung unter denselben Umständen wie ROGENHOFER 
einst diejenige von LZ. orbitulus Prun.: an der Unterseite von 
Steinen zur Verpuppung mit dem Hinterende festgesponnen. Das 
Aussehen stimmte auch im allgemeinen mit der Beschreibung, 
die SPULER in »die Schmetterlinge Europas» nach dem obenge- 
nannten Autor von orbitulus mäitteilt: saftgräun, dicht u. sehr kurz 
steif behaart, der Kopf glatt, schwarzglänzend. Dagegen waren 
die Haare am Ricken nicht länger als anderswo und, wenigstens 
in den letzten Tagen des Raupenstadiums, hat es an jeglichen 
Zeichnung gefehlt, nur an den Seiten der Rickenmitte jedes 
Ringes je ein dunkles gränes Gribchen (wenig hervortretend). 
Die Puppe ganz glatt, erst hellgrän, dann blass schmutziggelb; 
Fliägelscheiden mit gelben Striemen, dem Aderverlaufe entspre- 
chend. Die Befestigung war locker, das Hinterende in der zu- 
sammengeschrumpften Raupenkant steckend; bei Berährung lösten 
sie sich leicht ab. — Die mutmassliche Nährpflanze, Åstragalus 


alpinus I., war reichlich vorhanden. 
E. Vretlind. 


Ichneumonologische Notizen. 
Von 


A. Roman. 


I. Die systematische Stellung von 
Neorhacodes RKA. 


IPA Tehitfa Natutgesehi AA, EkN5, 10922-5-133-(ich vet 
danke dem Herrn Autor ein Separat) hat der bekannte Chal- 
cididenkenner Dr. F. RUSCHKA eine neue, aus der kleinen 
Grabwespe Spilomena troglodytes LD. gezogene Schlupfwespe 
als Braconide beschrieben (mit Textfigur) und Neorhacodes 
FEnslinz benannt. Genau dasselbe Tierchen, aus demselben 
Wirt vom Herrn Oberlehter K. T. SCHUTZE geziächtet, be- 
sitze ich seit einigen Jahren. Dass sowohl Gattung wie Art 
neu seien, habe ich vom Anfang an erkannt, nahm aber 
ebenso bald an, die Wespe sei eine Ichneumonide. Wer hat 
nur recht, Dr. RUSCHKA oder ich? 

Fär die Braconidenstellung spricht vor Allem das Flägel- 
geäder, so wie RUSCHKA es abgebildet hat: die mangelnde 
2. rekurrente Ader, die offene Brachialzelle und die teilweise 
Verschmelzung von Radial- und Kubitalader. Auch das 
grösstenteils mangelnde Geåder im Hinterflägel passt besser 
bei einer Braconide. Der Körper ist dagegen entschieden 
ichneumonidenartig, wenn auch die Skulptur des Hinterleibs 
an die Braconidengruppe der Sigalphinen erinnert. 

RUSCHKA hat fär vorliegende Art die besondere Sub- 
fam. NVeorhacodine aufgestellt und scheint an ihre Braconiden- 
natur kaum gezweifelt zu haben. Meine abweichende Meinung 
stätzt sich ebenfalls ans Flägelgeäder, wo ich jedoch einige 
neue Beobachtungen gemacht habe. In einem reduzierten 


I2 — 2328i. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Häft. 3—4 (1923). 


170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Geäder, wie das vorliegende, sind die fehlenden Adern nicht 
immer gänzlich verschwunden, wenn sie auch im Durchsicht 
kaum oder nicht zu entdecken sind. Bei reflektiertem 
Licht lassen sie sich aber oft deutlich verfolgen, und so 
habe ich das Verhältnis hier gefunden. Einige der durch- 
sichtigen Adern im Vorderflägel hat schon RUSCHKA abge- 
bildet, aber das vollständige Geäder, wie es einmal auch im 
Durchsicht gewesen ist, zeigt nebenstehendes Bild. Man 
kommt ja nicht davon los, dass dies ein Ichneumonidengeäder 
ist, wenn auch einige Eigentämlichkeiten darin vorkommen. 
Solche sind: I. die bereits erwähnte Verschmelzung von 
Radius und Kubitus, 2. die offene 
Brachialzelle, ,.3-1die, nach der 
Spitze hin verengte Radialzelle 
im Hinterflägel und 4. die kurze 
Abscissula desselben Flägels. 

Ein reduziertes Geäder ohne 
Verkleinerung der Flugel kennen 
wir schon bei verschiedenen 
Fig. 1. Neorhacodes Enslini RKA. Ichneumoniden: einpaar Cryp- 
Flägel; die durchsichtigen Adern fine (» Hemaiteles> solutus und 

SO REN ep apertus THOMS.) und mehreren 
Ophionine (Gattungen Hymeno- 
pharsalia und ÖOphionellus aus Amerika, einige Arten der 
Gatt.-. LT kersilockuss HOLMG: sk lator in Eutopa)ss]Bersden 
meisten derselben fehlt die 2. rekurrente Ader, bei einigen 
ist auch Brachialzelle offen. Dabei ist zu bemerken, dass 
der »H.> solutus ausschliesslich durch das Geäder von 
H. gracilis "THOMS. abweicht und dass beide oft zusammen 
vorkommen; man kann kaum von zwei Arten reden. Es 
gibt folglich Präjudikate, wo unbezweifelte Ichneumoniden 
das sonst so wichtige Merkmal der fehlenden 2. rekurr. Ader 
mit den Braconiden teilen. 

Wenn wir also /Veortiacodes als Ichneumonide anerkennen 
mössen, so eröäbrigt es, die nähere Verwandtschaft zu finden. 
Die Form des 1. Abdominaltergits lässt uns die Ichneumones 
delfoidei "THOMSON's vermuten, denn bei den Z. pentagoni ist 
dasselbe mehr od. weniger gestielt. Schon RUSCHKA findet 
den Hinterleib Pzmpla-ähnlich, und ich fär meinen Teil halte 


A. ROMAN: ICHNEUMONOLOGISCHE NOTIZEN. Ty 


die Tribus Pönrplinz fur die rechte Heimat dieser aberranten 
Gattung. Die starke Hinterleibsskulptur ist hier allgemein, 
und man findet sogar eine Andeutung der partiellen Ver- 
schmelzung von Radius und Kubitus in der Gatt. Polys- 
ghincrta GR. Die beiden genannten Adern berähren sich 
nämlich bei einigen Arten, während andere Arten an der- 
selben Stelle eine Querader, die sog. Areolarader, zwischen 
beider besitzen. 

Die beiden bekannten Exemplare weisen offenbar einpaar 
kleine Unterschiede auf. Das Endglied der Fähler ist nach 
RUSCHKA aus drei Gliedern verschmolzeti. Die auch bei 
meinem Stuck 13-gliederigen Fähler lassen am Endglied höch- 
stens ein schwach abgegrenztes Basaldrittel erkennen, der 
längere Endteil ist einfach. Am Hinterleib zähle ich bestimmt 
sechs sichtbare Segmente. Die sehr kleinen Klauen erscheinen 
im Mikroskop einfach, während sie bei Polysphincta einen 
breiten Basalzahn haben. 


2. Neue Schlupfwespen von praktischer Bedeutung. 


Folgende zwei Arten wurden als Feinde ebensovieler 
Schädlinge in verschieden Ländern erkannt und werden unten 
beschrieben, um den praktischen Entomologen ihre Wieder- 
erkennung zu erleichtern. Die Typen befinden sich in mei- 
ner Sammlung. 

ÅAngitia (Däioctes) punctoria n. sp. (Ophionine, Campo- 
plegini). Sädfrankreich, aus dem Maisschädling Pyrausta 
nubilalis Aug. 1921 erzogen. 

2. Nigra, palpis albidis, mandibularum medio pedibusque 
rufis, his coxis I sepissime basi, II & III totis cum trochan- 
tere III basi nigris, tibiis III calcaribus pallidis extremo apice 
tarsisque III apice infuscatis, ventre fusco & albido zonato. 
Ale vix infumate stigmate fusco, nervis nigris, radice testacea, 
tegula pallide rufa. Long. 7—9, ala ant. 5,2—6, ter. 3--3,; mm. 

Caput thoracis latitudine pone oculos & os versus angu- 
statum, subtiliter, antice rugosim punctatum, ocellis posticis 
inter se & ab oculis fere 2xXqualiter, a margine occipitali lon- 
gius distantibus, oculis intus distincete emarginatis, genis man- 
dibularum basi brevioribus, costa genali inflexa, clypeo rotun- 


172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


dato; antenn&e graciles corpore paullo breviores subsetacez>, 
postannello scapo+ pedicello parum, articulo sequente latitu- 
dine sua 2,5 X, longiore. Thorax compressus altitudine saltim 
1,5 Xlongior, pronoti lateribus cum mesopleuris fortius punc- 
tatis fundo nitido, speculo polito, epicnemliis integris subtus 
simplicibus, mesonoto opaco confertissime punctato notaulis 
non nisi depressione rugosa utrinque indicatis, scutello nitido 
parcius punctato, metapleuris confertissime punctatis; segm. 
medianum longitudine vix altius postice inter coxas subpro- 
ductum, nitidulum rugoso-punctatum, costis validis completis, 
area basali triangulari, centrali pentagona. Abdomen capite 
+thorace longius postice vix compressum, segmento I. glym- 
mis haud profundis, postpetiolo leviter elongato sat pulvinato 
nitido, segmento 2. latitudine apicali longiore, subtilissime 
alutaceo apice nitido, 3. subquadrato lateribus ultra medium 
marginatis, segmentis ceteris sensim brevioribus, 6. & 7. supra 
leviter angulatim excisis, terebra recurva dimidio abdomine 
longiore. Pedes graciles, III femoribus latitudine fere OX 
longioribus, tibiis postice setulosis, calcare longiore medium 
metatarsi superante, ungue articulo 3. tarsali breviore, ungui- 
culis parce pectinatis pulvillo parvo acuto longioribus. Ale 
apicem abdominis vix attingentes stigmate parvo, cellula 
radiali angusta, nervo areolari longo verticali, angulo infero- 
externo discoidali subrecto, abscissula nervo recurrente sub- 
&quali, nervello subarcuato, hamulis 5—06. 

J (unicus) differt scapo antennali subtus late coxisque I 
totis, rufis, abdomine ab apice segmenti 3. modice compresso, 
valvulis forcipis parallelis apice subtruncatis alarumque angulo 
infero-externo discoidali subacuto. Long. 7, ala ant. 5 mm. 

Diese Art, im amerikanischen Parasitenlaboratorium zu 
Hyéres gezächtet und mir vom VWorstande derselben, Dr. 
THOMPSON, zugeschickt, war fräher vom Prof. O. SCHMIEDE- 
KNECHT als ÅA. (D.) crategelle THOMS. bestimmt. Die Un- 
richtigkeit dieser Bestimmung wurde mir freundlichst von 
Dr. S. BENGTSSON, Lund durch Typenvergleich bestätigt. 
— Vorliegende Art ist grösser als die bisher bekannten 
Dioctes-Arten und hat einen deutlich, beinahe grob punktierten 
Thorax. Sie lässt sich kaum in eine der THOMSON'schen 
Gruppen einordnen und ist nebst der Punktur durch die 


A. ROMAN: ICHNEUMONOLOGISCHE NOTIZEN. 173 


lange, vertikale, an Cremastus erinnernde Areolarader aus- 
gezeichnet. 

Holocremna obscura un. sp. (Ophionine, Campoplegini). 
Skåne, Dalby, bei einem Lyda-Frasse in schlechtem Nadelwald 
Juni 1919 häufig vorkommend. 

2. Nigra, mandibulis preter apices, femoribus I & II, 
totis vel II subtus infuscatis, III saltim apice, tibiis omnibus 
— III apice infuscato — tarsisque I & II, rufis, plica ventrali 
obscura. Ale hyaline stigmate & nervis nigris, radice testacea, 
tegula nigra v. picea. Long. 7—9, ala ant. 6,3—7, ter. I— 
1,2 mm. 

Caput thoracis latitudine pone oculos augustatum, his 
intus vix emarginatis, genis mandibularum basi fere duplo 
brevioribus, costa genali inflexa, clypeo truncato angulis 
rotundatis; antenn& corpore breviores subsetacex, postan- 
nello scapo + pedicello vix breviore, articulo sequente latitu- 
dine sua duplo longiore. Thorax leviter compressus altitudine 
viX 1,5 X longior, pronoti lateribus, meso- & metapleuris 
subtiliter punctatis, nitidulis fundo alutaceo, speculo magis 
polito, epicnemiis integris subtus simplicibus, mesonoto opaco 
notaulis subindicatis, scutello nitidulo parcius punctato; segm. 
medianum longitudine fere altius, subrugulosum nitidulum, ca- 
rinis plurimis obsoletis, are& centralis basi angulata cum costa 
pleurali semper distinctis. Abdomen capite + thorace longius, 
a basi segmenti 3. compressum, segmento I. glymmis parvis, 
postpetiolo subquadrato s&epe canaliculato, segmento 2. lati- 
tudine apicali non longiore, cum 3. sube&quilongo alutaceo- 
punctato, hoc lateribus totis marginatis, 6. & 7. supra haud 
incisis, terebre valvulis segmento 2. circiter equalibus. Pedes 
mediocres, III femoribus latitudine circ. 5 X longioribus, tibiis 
postice setulosis, calcare longiore medium metatarsi attingente, 
hoc articulis ceteris tarsi unitis subequali, ungue articulo 4. 
vix longiore, ungue I articulo 3. &quali, unguiculis basi sub- 
pectinatis. Ale mediocres trientem apicalem abdominis 
attingentes, stigmate parvo angusto, areola valde obliqua, 
angulo infero-externo discoidali evidenter acuto, nervo paral- 
lelo medio, hamulis ale postice circ. 6. 

J femine similis, alis in individuis parvis abdomen fere 


174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


superantibus femoribus III plerumque basi tantum infuscatis 
diversus. Long. 6,;—9, ala ant. 5,2—7 mm. 

Gehört zu den grössten Arten der Gattung und ist durch 
den ganz schwarzen Hinterleib und die dunkelgezeichneten 
Hinterschenkel leicht zu erkennen. Das zahlreiche Vorkom- 
men macht es wahrscheinlich, dass die Art wirklich ein 
Lyda-Parasit ist. Mir von Prof., I. TRÄGÅRDH (forstliche 
Versuchsanstalt des Staates) freundlichst mitgeteilt. 


Coleopterologiska bidrag. 6—7. 
; Av 


Anton Jansson. 


6. Hylophilus 5-tomus THOMS. 


Denna art synes för coleopterologerna på kontinenten 
vara rätt okänd. I Sverige var för auktor, C. G. THOMSON, 
endast ett ex., $, taget av BOHEMAN i Småland, tillgängligt 
vid beskrivningen, och utanför vårt land har arten endast 
blivit anträffad i Finland, ävenledes här endast i 9-ex., ett 
Pa Cr370-talet fav: J:r SAHLBERGINN Ylane ochi ett 1921 avnR: 
KROGERUS på Karelska näset. M. PIC uppgiver i »Bestim- 
mungstabellen der europäischen Coleopteren XL. Heft.: Hylo- 
philide», att arten förekommer i »Osteuropa»; även för PIC 
var emellertid J okänd. Då jag i Sverige vid några tillfällen 
lyckats finna den sällsynta och intressanta arten, även i J-ex., 
vill jag därom lämna ett meddelande. 

Första gången fann jag den, i ett 2-ex., vid Björksundet 
i Stora Mellösa socken, Närke, 2 juli 1922. Detta ex. satt 
på en omkulliggande, delvis murken aspgren. Sedermera 
samma sommar i juli fann jag den på Gotska Sandön, dels 
ett ex., PS, ävenledes på en murken aspstam, i den s. k. 
Stora lövskogen, dels senare, i början av augusti, tämligen 
talrikt i såväl J- som Q-ex. på en vit lavliknande ticksvamp, 
som växte på en omkulliggande, delvis murken aspstam vid 
Säludden i nordöstra delen av ön. Djuren sutto så gott som 
orörliga på övre ytan av svampen, som var frisk och halv- 
fuktig. Det synes sålunda som om denna art skulle vara 
bunden vid asp. Dock anträffades det av KROGERUS funna 
ex. i Finland enligt »Notul&e Entomologice» 1921, sid. 114, 


I 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


på en murken björkstubbe. Under alla omständigheter synes 
Hylophilus 5-tomus vara att räkna som vedinsekt, vilket kan 
vara av intresse att framhålla, då om Hvylophilus-arternas 
biologi mycket litet synes vara känt — man finner ju arterna 
inom släktet nästan endast vid håvning, d. v. s. under om- 
ständigheter, av vilka intet kan slutas beträffande deras egent- 
liga levnadssätt och tidigare utvecklingsstadier. 

Som nämnts, nödgades THOMSON efter sin diagnos av 
arten i »Skandinaviens insekter» Tom. 6 sid. 371 skriva: 
»Mas ignotus». Av de vid Säludden på G. Sandön av mig 
funna ex. voro 3 ds och 7 29. SJS avviker i egendomliga 
hänseenden från 98. Den mest iögonenfallande olikheten 
ligger i antennbildningen. Under det att hos 2 de 5 sista 
antennlederna äro omkring dubbelt så breda som de före- 
gående, äro de hos g icke, eller åtminstone knappast märk- 
bart bredare än dessa. Därigenom blir THOMSON's uttryck 
i diagnosen: »antennis articulis 5 ultimis crassioribus» liksom 
nedanför i den utförligare beskrivningen: »7—11 praeceden- 
tibus duplo latioribus» oriktiga såsom artkaraktär och böra 
omflyttas såsom gällande könskaraktär för 2. 

Vidare företer pannan väsentlig olikhet mellan könen. 
Hos 2 är den något glänsande, fint men tydligt och tätt 
kornigt punkterad samt något kullrig. Hos J är densamma 
från upptill på hjässan ned till clypeus nästan plan, nedtill 
till och med något konkav eller mycket fint längsfårad i 
mitten. Punkturen på pannan är ytterst fin och tät och knap- 
past märkbar på grund av det vitgrått skimrande, ytterst 
korta och täta filtliknande toment, som bekläder hela pannan. 
Någon skillnad i pannans bredd mellan ögonen hos de olika 
könen — såsom fallet är med HZ. pygmeus DE GEER — kan 
icke förmärkas hos H. 5-tomus. 

Slutligen avviker s$ genom att bakbenens tibier strax 
nedanför knäna äro utåtböjda, tunna men före mitten och 
till spetsen utvidgade, där bredare än hos £, samt genom 
att den är något mindre än den senare. 

Efterskrift: Vid förnyat besök på G. Sandön sommaren 
1923 anträffades i aspsvampen där den genomträngde det 
multnade bastet talrika larver. En del av dessa hemfördes 


ANTON JANSSON: COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. 6—]. lg 


och ha sedermera levererat individ av HZ. 5-tomus, I 2. Då 
mig veterligt ingen Hylophilus-larv är känd, torde bli anled- 
ning sedermera återkomma till densamma. 


7. Limnobaris pilistrata STtErH. och L. T-album L. 
samt deras förekomst i Sverige. 

I mina »Faunistiska och biologiska studier över insekt- 
livet vid Hornsjön på norra Öland» (Arkiv för zoologi, band 
I4, N:o 23, 1922, sid. 69) har jag omnämnt fyndet av Linmno- 
baris pilistrata STEPH. på Öland och angivit arten som ny 
för Sverige. Detta senare är riktigt såtillvida, att förekom- 
sten av arten i Sverige ej mig veterligen omnämnts i litte- 
raturen förut. Vid granskning av de övriga Limmnobaris-ex. 
i min samling från Sverige har jag emellertid sedermera funnit, 
att alla förut såsom Z-a!bum IL. bestämda ex. tillhöra pzz- 
strata STEPH. och att i min samling ej finnes ett enda ex. av 
den såsom allmän i Sverige ansedda Z7-a/bum. Granskning 
av ex. i andra samlingar har givit samma resultat, och jag 
har sålunda sett ex. av LL. pilistrata från Skåne, Öland, 
Västergötland och Närke men intet svenskt ex. av Z-album, 
som jag däremot lyckats förskaffa mig från Frankrike genom 
välvilligt tillmötesgående av herr J. SAINTE-CLAIRE DEVILLE 
i-Mines de; la Sarre: 

Skillnaden mellan de bägge arterna, vilka ju visserligen 
äro habituellt mycket lika, är klart angiven i REITTER's 
»Fauna germanica», femte bandet, sid. 186—-187: hos pilistrata 
äro de vita håren på täckvingarnas mellanrum så långa, att 
varje enskilt hår med sin spets når fram till det nästa, och 
vidare har andra mellanrummet oregelbundna eller i två 
rader ordnade punkter, under det att hos Z-album varje 
enskilt hår är så kort, att ett tydligt avstånd uppstår mellan 
dess spets och därpå följande hår, samt vidare det andra 
mellanrummet har en enda rad punkter. Svårigheten med 
den karaktär, som ligger i hårens längd, är att dessa djur 
lätt få håren avskavda eller strukna åt sidan så att de ej 
ligga i rad. Hos färska ex. är karaktären däremot mycket 
tydlig och punkterna på andra mellanrummet avgiva alltid 


178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


ett säkert kännetecken. Av 7-a!/bum finnes också en varietet 
/gusio BoH., men den synes ej förete några skiljaktigheter 
från huvudarten i angivna hänseenden. 

Då i VICTOR HANSEN's »Snudebiller» i serien »Dan- 
marks fauna» (Köbenhavn 1918) L, T-album IL. upptages 
som »almindelig» i Danmark men L. pilistrata ej alls upp- 
tages som förekommande där, tillskrev jag i saken herr AUG. 
WEST, Köbenhavn, med uttalande av förmodan, att även i 
Danmark man hade att göra med pilistrata och ej med 7- 
album. Herr WEST meddelade först, att alla i danska för- 
teckningar uppförda fynd av L. T-album ha visat sig måst 
hänföras till pzistrata, vilket uppmärksammats först sedan 
VICTOR HANSEN's ovannämnda arbete utkom. I ett senare 
brev uppger dock hr WEST, att bland de danska Limnobaris- 
ex. även några få, funna i Jylland, tillhöra Z-a/bum. I Dan- 
mark finnas verkligen sålunda båda arterna, men pilistrata 
är tydligen den allmännare. 

Om arternas förekomst i Finland meddelar amanuens 
W. HELLÉN, Helsingfors, i brev: »L. T-album är hos oss, 
ifall 22artulus J. SHLBG (=? v. pusio BOH.) är härmed syno- 
nym, såsom vanligen antages, en utpräglat ostlig art, som 
icke blivit funnen väster om Tavastland. Om arten finnes i 
Sverige, bör den väl där vara en sydlig invandrare och så- 
lunda att anträffa i Skåne o. s. v., i likhet med ett par andra 
hos oss rent ostliga arter, vilka väl äro att betrakta som 
tämligen sena invandrare. L. pilistrata (T-album J. SHLBG) 
är däremot utbredd över hela vårt faunaområde». 

Då LINNÉ i »Fauna suecica» beskrivit Curculio T-album 
efter ex. från »Westrobothnia», således efter svenskt ex., 
har den sålunda åtminstone tillhört vår fauna. Visserligen 
giva de mycket allmänt hållna diagnos och descr.: »Longi- 
rostris ater, abdomine lateribus posticis luteis. — Pediculo 
major. Abdominis latera juxta pectus linea alba treferente» 
ingen möjlighet till distinktion av vilken av de två hithörande 
arter det gäller. Men å andra sidan är väl att förmoda att 
STEPHENS vid uppställandet av sin art granskat LINNÉ's ex. 
i Linnean Society — för så vitt det eller de finnas där —- 
och funnit sin art avvika från LINNÉE's i angivna hänseenden. 
I annat fall blir sannolikheten stor, att LINNÉ haft framför 


ANTON JANSSON: COLEOPTEROLOGISKA BIDRAG. Ör fe 179 


sig den Limnobaris-art, som åtminstone numera är allmän i 
Sverige, d. v. s. den som nu går under namn av pälistrata 
STEPH., vilken art då rätteligen borde återfå namnet 7-albunm 
L., under det den på kontinenten förekommande, som 7- 
album IL. betecknade arten, bör erhålla ett nytt namn. Här 
skulle sålunda bli ett parallelfall till frågan Åziraplilus elon- 
gatus GYLL. och ÅA. geminus KR., i det, såsom jag framhållit 
i Ent. Tidskrift 1915 sid. 35 och följ., i samlingar av sven- 
ska Coleoptera endast synas finnas ex. av Å. geminus, under 
det att ÅA. elongatus, som dock beskrivits efter svenska e€x., 
ej synes ha anträffats i Sverige efter GYLLENHAL's tid. Till 
denna senare fråga finnes dock en möjlig lösning, som hr J. 
-SAINTE-CLAIRE DEVILLE framkastat i brev, nämligen att 
det i själva verket icke rör sig om två arter utan endast om 
könsskillnader, i det att den smalare A. elongatus GYLL. 
skulle vara SJ, geminus KR. däremot £Y, en lösning som ej 
står till buds beträffande ovan avhandlade Limnobaris-arter. 


Anteckningar om fynd av Hemiptera 
Heteroptera i Sverige sommaren 
192292: 


Av 


Håkan Lindberg, 


Helsingfors. 


Senaste sommar (1922) gjorde jag insamlingar av insek- 
ter i olika delar av Sverige. Den största uppmärksamheten 
riktades på gruppen Hemiptera Homoptera. Men även av 
andra insektgrupper, särskilt Coleoptera och Hemiptera He- 
teroptera, hopbragtes ett ganska rikhaltigt material. ' Här 
nedan har jag sammanställt en förteckning över — såsom 
det synes mig — i ett eller annat avseende intressantare 
fynd av heteropterer. Sveriges entomologer tyckas i senare 
tid endast vid sidan av andra insamlingar ägnat dessa in- 
sekter uppmärksamhet. Något sammanfattande arbete om 
svenska heteropterer har såsom känt under de senaste år- 
tiondena icke sett dagen. Som ett litet bidrag till känne- 
domen om utbredningen av Sveriges Hemiptera, vilka — detta 
får man hoppas — i snar framtid måtte behandlas i ett 
faunistiskt arbete, lämnas därför denna förteckning till offent- 
ligheten. 

De flesta insamlingarna gjordes i trakten kring Stock- 
holm: socknarna Huddinge (förkortat Hudd.) och Brännkyrka 
5. om staden, samt Tyresö och Dalarö i dess skärgård (Srml.). 
Ett antal fynd gjordes dessutom under en vistelse i sock- 
narna Örby och Kinna S. om Borås (Vg.). Under ett kort 
uppehåll vid Västkusten (Varberg, Hall.) påträffades där- 
jämte några intressanta arter. 


H. LINDBERG: FYND AV HEMIPTERA HETEROPTERA I SVERIGE. 181 


I förteckningen har den av OÖSHANIN (Kat. d. pal. Hem. 
1912) använda nomenklaturen följts. 


Fam. Pentatomidae. 

Graphosoma lineatum 1. Hudd., allm. i blomställningarna 
av Antriscus silvestris och Carum carvi i början och 
medlet av juli. 

Peribalus vernalis WLFF. Hudd., rätt allm. på soliga 
backsluttningar; början och medlet av juli. 

Palomena prasina L., Hudd., ett flertal ex. erhöllos under 
håvning på buskar i juli. q 

Pentatoma rufipes EL. Hudd.; synnerligen allm. på ek, 
men även anträffad på andra lövträd. De första fullbildade 
insekterna iakttogos 7 juli. 


Fam. Coreidae. 

Spathocera Dahlmani SCHILL. Örby, på Rumex aceto- 
Selar. 

Corizsus maculatus FIEB. Örby, några ex. på Comarum 
palustre invid en å i närheten av Öresjön; 24. 7. 

Chorosoma  Schillingz SCHILL. En imago och en larv 
anträffade under håvning bland gräs, Psamma m. fl. på 
sanddyn S. om Varberg 28. 7. 


Fam. Lygaeidae. 

Spilostethus equestris EL. Trots en riklig förekomst av 
denna arts värdväxt, Cynanchum vincetoxicum i Hudd. 
påträffades därstädes blott ett ex. av densamma; 7. 8. 

Nysius lineatus COSTA. Örby, allm. på Calluna vul- 
gar s; slutet rav juli. 

N. punctipennis H. S. Hudd., funnen flere gånger på 
torra backar; aug. 

Cymus claviculus FALL. På torra ängsmarker. Hudd. 
3. 7 ÖrDYS ST JAY. 

Ischnorhynchus resedae PANZ. Hudd.; tagen i stor mängd, 
såväl larver som fullbildade på björk, aug. Tidigare har jag 
alltid funnit denna art på Ledum palustre. 

Ischnodemus sabuleti FALL. Synnerligen talrik vid röt- 
terna och i bladslidorna av Elymus arenarius på sanddyn 
5. om Varberg. Långvingade individer voro icke sällsynta. 
Ex. i alla larvstadier iakttogos 28 juli. 


182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Pamera fracticollis SCHILL. Hudd., Långsjön. Allm. 
på gungflystrand. Såväl äldre larver som imagines insam- 
lades i medlet av aug. 

Pierotmetus staphylinoides BURM. Hudd. 9. 7, Örby 21. 7. 
Enstaka ex. på Calluna vulgaris. 

Fam. Piesmidae. 

Piesma gquadrata FIEB. Ett ex. på havsstrand vid Var- 

berg, 28.7. Värdväxt Atriplex? 


Fam. Tingitidae. 

Acalypta nigrina. FADL, uHludd) 07. 

Å. marginata WLFF. Örby 19.7. 

Dictyonota tricornis SCHRK. Örby, på torra ängsmarker. 

Monanthia humuli E. Insamlad i stor mängd på Myo- 
sotis på skäret Brännflåten i Stockholms skärgård 2. 8. 
Huvudsakligast uppträdde fullbildade individer, endast ett 
fåtal larver i äldre stadium iakttogos. 


Fam. Aradidae. | 
Aradus cinnamomens PNZ. Ej sälls. på tall såväl i Hudd. 
som i Örby. Flere imagines insamlades i aug. i Hudd., 
äldre larver påträffades i slutet av juli i Örby. 
A. depresseus FE. Hudd., It. 7.5 Naera larver och fult 
bildade på en Polyporus-art på aspstubbe. 


Fam. Reduviidae. 
Ploiariola vagabunda EL. Hudd. Allm. på tall, aug. 
Pygolampis bidentata GOEZE. Hudd., ett ex. på en äng 
invid Snättinge, 12.7. 


Fam. Nabidae. 

Nabis lineatus DHLB. Hudd., några larver och ett par 
fullbildade individer på gungflystranden av Långsjön, 6. 8. 

MN: flavomarginatus SCHLTZ. Ej sälls. i de av mig, be: 
sökta trakterna. Långvingade ex. anträffades 12.7 och 11.38 
i Hudd. 

N. ericetorum SCHLTZ. Örby, allm. på ljung i slutet av 
juli: 
Fam. Anthocoridae. 

Temmnostethus pusillus H. S. Ej sälls. på såväl barr- som 
lövträd. Den långvingade formen tagen i Hudd. 14. 7 och 7. 8. 


H. LINDBERG: FYND AV HEMIPTERA HETEROPTERA I SVERIGE. 183 


Elatophilus stigmatellus ZETT. Hudd.; några ex. på 
tall, aug. 

Anthocoris confusus REUT. Denna art synes vara säll- 
syntare än följande. - Hudd., juli och aug., ett ringa antal ex. 

A. nemoralis F. Hudd., Brännkyrka, Örby. Ej sälls. 
på olika slags lövträd. 

ÅA. gallarum-ubrz DE G. Hudd., talrik på lövträd, bl. a. 
hagtorn vid Snättinge; aug. 

Acompocoris pygmaeus FALL. Hudd., 7.8; Örby, 21.7. 
Patall: 

Triphleps nigra WLFF. Hudd. och Örby. Allm. på 


torra backsluttningar; juli. 


Fam. Microphysidae. 
— Microphysa pselaphiformis CURT. En $$ funnen i 
EuddiOr7: 

Myrmedobia tenella ZETT. Några SS funna under håv- 
ning. på torra. backar. Hudd. 9. 7, Örby. 24. 7. 

Fam. Capsidae. 

Myrmecoris gracilis SAHLB. Örby 24.7; I ex. (f. brach.). 

Raitkanuskuiaerkelga ELST Allm: i de av mig besökta 
trakterna. Av den långvingade formen fann jag blott ett 
ex., i Örby, invid Öresjön 29. 7. 

Foptocores, felgaer HosdduddA Hökr2repa ek: 

a snpopulne ludd fjöli. Sn .INex. 

P. pint KBM. Hudd., allm. på tall i juli och aug. 

Calocoris norvegicus GMEL. Synnerligen talrik på olika 
örter (Achillea, Tanacetum m. fl.) invid havsstrand i Var- 
berg, 28.7. På skäret Brännflåten i Stockholms skärgård 
anträffades I ex. 

Dicrooscytus rufipennis FALL. Hudd., allm. på tall. 

Lygus vrrdis KALL. Hudd på rönn! och lind; aug. 

LV Spirolae MEY, DA Tyresö; Flere ex. insamlades på 
Spiraea salicifolia vid Uddby, Nyfors 3. 8. 

L. lucorum MeEY. D. I stor mängd tillsammans med 
Calocoris norvegicus på olika växter i Varberg, 28.7. Dess- 
Utomnenstaka ex=)m pyteso, UddbyYyrskos: 

Li rcexvznaus FI.S; Hudd:, juli och aug.  Talrik på lind. 

Deraeocoris scutellaris F. Örby 19.7, I ex. på ljung. 


184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Ålleotomus 'gothicus FALL. Några ex. på tall i Hudd.; 
larver i början av juli, fullbildade individer i aug. 

Lopus gothicus IL. Såväl huvudformen som varieteterna 
anträffades tämligen talrikt i Hudd., juli. De flesta ex. in- 
samlades på Salix. 

Stenodema laevigatum TL. Hudd., ej sälls. 

Notostira erratica L. Örby; 21, 29.7. 

Trigonotylus psammaecolor REUT. På Psamma arenaria 
Vid: Apelviken: 5. om Narbetrg, 28.75 talrik. 

Teratocoris paludum J. SAHLB. Hudd., 8.7; Örby, 24. 7; 
Kinna, 26.7. På fuktiga ställen. 

Dicyphus pallidus H.S. Brännkyrka 4.8; funnen under 
håvning på markvegetationen i en ekdunge. 

Systellonotus triguttatus TL. Insamlad under håvning på 
ängsmarker; Örby, juli. Hanen anträffad i några ex.; där- 
emot erhölls blott I 2. På Åland har jag funnit detta senare 
kön talrikt på öppna sandytor på havsstrand. 

Cremnocephalus albolineatus REUT. Hudd., Örby; allm. 
på tall. 

Pilophorus cinnamopterus KBM. Hudd., Örby; allm. på 
tall. 

P. perplexus DGL. SC. Hudd. Några larver funna på 
ek. En larv utvecklade sig till imago i slutet av juli. 

Globiceps salicicola REUT. Örby 21.7. 

Mecomma ambulans FALL. Mycket allm. på skuggiga 
platser. Den långvingade formen av & sällsynt, funnen i 
Örby 24.7 och på Dalarö 1.8, vardera gången i ett ex. 

Cyrtorrhinus caricis FALL. Hudd., aug. Allm. vid Lång- 
sjöns stränder. 

Orthotylus fuscescens KBM. Ej sälls. på tall. Örby, slutet 
av juli; Hudd., aug. 

O. bilineatus FALL. Hudd., aug.; på asp. 

O: flavinervis KBM. + Huddi, 15ex: 1AS7: 

O. tenedlus FALL. Hudd., Brännkyrka, mycket allm. 
på ek: 

O. wviridinervis KBM. Hudd.; några ex. på alm vid 
Snättinge; juli och aug. 

Orthocephalus mutabilis FALL. Tycktes vara rätt allm. 
i Örby; juli. 


H. LINDBERG: FYND AV HEMIPTERA HETEROPTERA I SVERIGE. 185 


Oncotylus punctipes REUT. I ex. insamlat mellan Uddby 
och Nyfors i Tyresö (3.8) på sjöstrand. 

Megalocoleus pilosus SCHRK. Mycket talrik på Tana- 
cetum vulgare på havsstrand vid Varberg; 28.7. 

Phylus melanocephalus TE. Hudd., Brännkyrka; mycket 
allm. på ek. 

Plesiodema pinetellum ZETT. Hudd. Ett fåtal ex. på 
FallSEONLA 

Psallus obscurellus FALL. Ej sälls. på tall. Hudd., juli 
och aug.; Örby, juli. 

PP: Fallen R EUT sFHudd.:s aug; på björk. 

kX varans... Hudd: och Brännkyrka, pa ck. Icke 
så allm. som P. variabilis FALL. och diminutus KBM. 

Atractotomus mali MEY. D. Talrik på en större hag- 
tornsbuske vid Snättinge i Hudd.; även anträffad i Bränn- 
kyrka 4. 3. 

Chlamydatus pullus REUT. Hudd., 12.7. På torra bac- 
kar tillsammans med C. pulicarius FALL., men sällsyntare 
än denna. 

Microsynamma Bohemani FALL. Ett flertal ex. på Salix 
repens invid Varberg 28.7. 

Fam. Mesoveliidae. 

Mesovelia furcara MLS. Allm. i Långsjön i Hudd., juli 

och aug. Endast ovingade ex. anträffades. 


Fam. Gerridae. 

Gerris paludum F. MHudd., ganska talrik i sjön Göm- 
Haren; OMG 

G. najas DE G. Synnerligen talrik i alla larvstadier 
samt såsom fullbildad (även i parning) i en å invid Karlshed 
i Örby; slutet av juli. 

G. thoracicus SCHUMM. Dels i själva havet dels i vat- 
tensamlingar i dess närhet Dalarö, 3.8; Varberg 28.7. 

G. asper FIEB. I en liten bäck invid Brättingstorp i 
Örby, 24.7. Såväl f. brachyptera som macroptera anträffades. 

G. lacustris L. På skäret Brännflåten i Stockholms skär- 
gård insamlades några kortvingade ex.; 2.8. 

G. odontogaster ZETT. Örby, i ett litet skogstjärn; 22. 7. 


13 — 23281.  Entomol. Tidskr. FNS JIE LÄR FNL el 1923). 


186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


G. -argentatus "SCHUMM. . Dalarö, 3.8; Hudd. Läång- 
sjön 6. 8. 

Fam. Veliidae. 

Mäicrovelia " Schneideri "SCHLTzZ. Hudd., några ex. i 
Långsjön 6. 8. 

Velia currens F. Synnerligen talrik i en liten bäck vid 
Brättingstorp i Örby, 24.7. Endast ett fullbildat ex. (f. 
aptera) iakttogs vid nämnda tillfälle. 

Fam. Acanthiidae. 

Halosalda lateralis. FALL. Varberg, 28:7. Ett ex: på 
en fuktig sandyta på havsstrand. 

Acanthia scotica CURT. Tämligen talrik på nakna klippor 
på skäret Brännflåten i Stockholms skärgård; 2.8. På samma 
slags ståndorter är arten funnen i nyländska skärgården (Syd- 
Finland). 

ÅA. opacular£ETT. "Dalarö, 138. 

A. pilosella THMS. Några ex. bland uppflutna alger o. 
dyl. på havsstrand vid Varberg; 28.7. 

ÅA. arenicola SCHLTZ. Några ex. på den sandiga havs- 
stranden. S..om Varberg; 28.7. : 

Chartoscirta cineta H.S. Hudd., aug. Talrik på gungfly- 
stränder vid Långsjön. 

CEhelegantalavvE NL: mludd; 9: MDalaröNESrInvid 
smärre vattensamlingar. 

Fam. Nepidae. 

. Ranatra linearis EL. Hudd.; 2 larver i yngre stadium 
6.8 i Långsjön. 
Fam. Corixidae. 

Corixa Linnez FIEB. Hudd., Långsjön 6.8. 

C. moesta FIEB. I mängd i en större vattensamling på 
skäret Brännflåten; 2. 8. 

C. carinata C. SAHLB. Mycket allm. i smärre vatten på 
berggrund; Brännflåten i Stockholms skärgård 2.8. 

C. praeusta FIEB. var. producta REUT. Tillsammans 
med föregående och ännu talrikare än denna förekommo på 
skäret Brännflåten ex. tillhörande denna varietet. 

Cymatia coleoptrara F. Hudd., allm. i Långsjön; aug. 


Våra Åpamea-arter. 
Av 


Einar Wahlgren. 


Av släktet Apamea TR. (= Hydroecia p. p.) har hittills 
endast en svensk art varit med säkerhet känd, den »allbe- 
kanta» Å. nictitans BKH., vartill kommer en uppgift om Å. 
lucens FRR, som tills vidare dock får anses en smula osäker. 

Ehuru /Zucens beskrevs redan vid mitten av förra århun- 
dradet (1845), fick den först i början av 1900 talet sin arträtt 
fullt erkänd, och ännu för REBEL (1910) gäller den blott som 
en aberration (eller varietet) av nictitans. År 1888 beskrev 
TUTT i »Entomologist» en ny varietet av zzctztans, som han 
kallade paludis, och 1891 (The British Noctuz&, I) är han 
med »the marvellous critical instinet which Tutt had in such 
matters» fullt på det klara med, att nzctitans, lucens och paludis 
äro fullt självständiga former. Om något tvivel ännu kunde 
råda angående dessa tre formers arträtt, skingrades detta 
fullständigt 1909, då PIERCE i sitt utmärkta arbete över » The 
genitalia of the group Noctuid& of the Lepidoptera of the 
British islands> genom avbildning av de tre arternas hanliga 
kopulationsorgan till full evidens visade dem vara väl skilda. I 
samma arbete beskrevs och avbildades även kopulations- 
organet hos den av BURROWS året förut uppställda Å. crina- 
nensis, som ävenledes hör till zzcttans-gruppen. Sedermera 
har det visat sig, att utom dessa fyra europeiska arter även 
åtskilliga asiatiska och amerikanska dolt sig under nictitans' 
förklädnad. 

När jag för någon tid sedan tog mig före att närmare 
granska mina förmenta zzczztans-hanar och Centralanstaltens 
för jordbruksförsök dubletter av samma »art», som av prof. 


188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


TULLGREN godhetsfullt ställts till min disposition, befanns 
det, att ett fåtal individ voro den äkta 2zctztans, medan flertalet 
utgjordes av paludis och ett par stycken tillhörde crinanensis. 

Då det är av insektgeografisk betydelse, att dessa arter, 
som icke kunna med säkerhet bestämmas endast på färgen, 
icke framgent få figurera som en odifferentierad massa, har 
jag härmed velat fästa våra entomologers uppmärksamhet på 
saken. Med hjälp av nedan givna beskrivningar och de foto- 
gram av hanarnas sidoklaffar, som prof. TULLGREN haft 
vänligheten taga efter mina preparat, torde det heller icke 
vara någon svårighet att identifiera vare sig äldre eller kom: 


Fig. 1. Vänstra sidoklaffen hos Apamea nictitans BKu. 


mande fynd. De, som önska taga kännedom om fullständigare 
avbildningar och beskrivningar av hithörande arters hanorgan, 
hänvisas till PIERCE's ovan nämnda arbete (Liverpool 1909) 
eller BURROWS, »On the nzczitans Group of the genus 
Hydroecia»' (Trans: Ent.. Soc: London, 'ärg., IGT utg. ror2) 
eller PETERSEN, »Die Formen der Hydroecia nictitans BKH.- 
Gruppe» (FlorevSoc., Ent; Ross., bd AT, Tord) Idesbada 
sista arbetena finnas även avbildningar, som möjliggöra ett 
atskiljande av honorna. I det följande följes den terminologi 
för sidoklaffarnas delar, som användes av BURROWS och PE- 
TERSEN. 


A. nictitans BKH. 


Här som i det följande beskrivas endast de viktigaste 
delarna av det lättast iakttagbara partiet av hanorganet, sido- 


EINAR WAHLGREN: VÅRA APAMEA-ARTER. 189 


klaffen, valveln, valva (Fig. 1). Den enklaste metoden för 
dess undersökning är att, sedan man med en mjuk pänsel 
avborstat största delen av analtofsarnas hår, med en fin pin- 
cett på det Zorra exemplaret lösbryta vaveln så långt in 
som möjligt och därefter undersöka den i en droppe xylol. 
Vill man bevara preparatet, överföres det därefter direkt i 
kanadabalsam. 

Sidoklaffen är hos denna art i sin bakersta, utbredda 
del, den s. k. cucullus, snett yxlik eller något plogbillformad 
med både övre och nedre hörnet, analhörnet, elliptiskt av- 
rundade. Längs själva bakkanten av cucullus löper på val- 
velns insida från övre hörnet till knappt ”/s av kantens längd 
en regelbunden rad av bakåtriktade borst, coronra, och de 
där innanför belägna, mera oregelbundet placerade borsten 
nå från analhörnet av cucullus långt över mitten fram emot 
övre hörnet. Den på valvelns insida sittande, starkt kitini- 
serade och på bilderna därför mörka haken, harpe, är 2- 
grenad; dess övre gren är kortare än den undre, som även 
denna, i jämförelse med fallet hos de två följande arterna, 
är kort. 

De ex. av denna art jag sett tillhöra samtliga den röd- 
bruna och med vit njurfläck försedda färgvariationen, som 
betraktas såsom typformen. Exemplaren äro från Central- 
anstaltens samling och härstamma sannolikt från Stockholms- 
trakten; ett ex. är etiketterat Rådmansö (Uppl.) ””/s8 1885 
och taget av MEVES. Dess vingbredd är 30 mm. 


A. paludis TUTT. 


En blick på bilden (Fig. 2) visar genast sidoklaffens 
stora olikhet mot den föregåendes. Cucullus är här betyd- 
ligt bredare, yxlik, med mindre sned och starkt svängd egg; 
dess övre hörn är mera rundat, analhörnet starkare tillspetsat. 
Coronan räcker blott till utkantens mitt. De inre oregelbundna 
borsten nå från analhörnet till eller förbi mitten av cucullus. 
Starkt avvikande är harpe. Dess övre gren är likasom hos 
nictitans jämförelsevis kort, den bakre grenen däremot mycket 
smärtare och längre. PETERSEN anger i sin analytiska tabell, 


190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


att denna gren skall nå långt utanför valvelns underkant, såsom 
också synes av bilden. Det förtjänar måhända anmärkas, 
att detta dock endast gäller för preparaten. I sitt naturliga 
läge, i torrt tillstånd, ligger denna gren helt innanför valveln 
med spetsen riktad mot analhörnet och med sin böjning 
sluten till valvelns konkava insida. På PETERSEN's avbild- 
ning (tavl., fig. 3) är denna gren också kortare och rakare 
är den synes på här meddelade reproduktion, som mera 
överensstämmer med PIERCE's och BURROWS' bilder. Den 
övre grenen av /harpe är också på bilden ovanligt lång, i 
regel är den kortare. 

Arten synes, om jag törs döma av det fåtaliga material 


Fig. 2. Högra sidoklaffen hos Apamea paludis ”TUTT. 


jag undersökt, vara betydligt allmännare än den föregående. 
Detsamma är fallet även i England och Estland. Jag känner 
den från Skäralid (juni) och Vånga socken i Skåne, på se- 
nare stället tagen av dr AMMITZBÖLL ('!"/1, ?”/7) samt från 
Experimentalfältet, där jag "/1—"/g8 1918 fångade något över 
ett dussin ex., som samtliga visat sig vara paludis. En 8 
från Älvdalen i Dalarne (VESTERLUND) hör sannolikt också hit. 

Vingbredden växlar hos de ex. jag sett från 28 till 35 mm. 
Färgen är ytterst variabel. Utom typformen, vars grundfärg 
av TUTT beskrives såsom »pale ochreous yellow», och som har 
vit njurfläck, och av vilken även förekommer en variant med 
gul njurfläck, ab. paludis-flava TUTT, har jag sett ab. önter- 
media-alba ”TUTT med »darker ochreous» grundfärg och vit 
njurfläck och dess variant med gul njurfläck, ab. zntermedia- 


EINAR WAHLGREN: VÅRA APAMEA-ARTER. TOT 


flava TUTT, ab. brunnea TUTT med »deep brownish ground 
colour», likaledes i de båda varianterna öbrunnea-alba TUTT 
och &örunnea-flava TUTT, samt ab. grisea TUTT med »greyish> 
grundfärg, ' den senare endast i den gulfläckiga varianten, 
grisea-flava TUTT. — TUTT skriver i alla dessa fall -favo, 
-albo, vilket jag här i enlighet. med nomenklaturreglerna har 
dristat mig att »emendera> till resp. -flava, -alba. 

Arten är enligt PETERSEN utbredd från England över 
Mellaneuropa och Irkutsk till Kamtsjatka och från Kaukasus 
över Tian-sjan och Mongoliet till Vladivostok och Sachalin. 


A. lucens FRR. 


Ehuru jag icke sett denna art, vill jag dock nämna, huru 
den på sidoklaffarnas utseende kan åtskiljas från den före- 
gående, då det är rätt sannolikt, att den skall träffas i Sve- 
rige, och måhända redan har blivit anträffad av MEVES i 
Uppland och Södermanland. MEVES (Lepidopterologiska 
anteckningar. Ent. tidskr. 1914) uppgiver nämligen från 
dessa provinser såsom /Zucens en storm form (minst 34 mm) 
med betydligt bredare bilformiga valvler än hos nictitans. 
Det £az mycket väl vara denna art, men fullt säkert kan 
detta endast avgöras genom en noggrannare undersökning 
av kopulationsorganet, då, såsom vi ovan sett, även paludis 
uppnår denna storlek, och den korta karakteristiken av valv- 
lernas utseende lika bra passar på paludis. 

Valvlerna hos Zucenrs äro emellertid mycket lika dem hos 
paludis; liksom hos denna är cucullus brett yxlik med svängd 
egg, dock är utkanten något mera sned, analhörnet spetsi- 
gare, coronan når ?/i, av utkantens längd från övre hör- 
net, och de starkare borsten därinnanför äro inskränkta till 
analhörnet och nå ej fram till mitten av cucullus som hos 
paludis. Vidare är den undre grenen av harpe ännu längre 
och når ett stycke förbi analhörnet. 

Enligt PETERSEN är /Zzecens känd från England, Tyskland, 
Estland, Ryssland samt från Amurområdet. 


192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


ÅA. crinanensis BURR. 


Medan paludis och Zucens äro varandra mycket lika, 
är denna art lätt skild från alla de föregående. Cucullus 
(Fig. 3) är här starkt sned, mindre yxlik och mera lik en 
plogbill eller profilen av en hov, med spetsigare övre hörn 
och mera rundat analhörn. Corona når blott !/4 av utkantens 
längd, och de innanför belägna långa håren bekläda nästan 
hela insidan av cucullus. Vad som emellertid mest karak- 
teriserar arten, är att fri harpe saknas, medan i stället den 
på insidan av valveln från analhörnet till basen av fram- 


Fig. 3. Vänstra sidoklaffen hos Åfpamea crinanensis BURR. 


kanten löpande listen är försedd med en starkt kitiniserad, 
halvcirkelformig eller något triangulär, utskjutande flik. 

Av arten” har jag blott sett 2-ex.,. en SJS från Skäralid 
(juli) och en från Älvdalen, tagen av jägmästaren O. VESTER- 
LUND. Medan paludis och JZucens ofta äro större arter, 
ehuru, som ovan synes, åtminstone av den förra även 
små individer finnas, är crzZzanensis, likasom i allmänhet 72c- 
titans, en småväxt art. Mina båda ex. mäta 28 och 30 mm. 
De tillhöra båda huvudformen, som av BURROWS beskrives 
såsom »bright red brown» med gul njurfläck. 

Arten är enligt PETERSEN träffad i England, Tyskland, 
Estland, Bajkalområdet och Tian-sjan. 

Malmö, april 1923. 


Cucullia lucifuga HB. och lactucce ESP. 
i Sverige. 
Av 


Einar Wahlgren. 


I »Nordens fjärilar» anföres för Cucullia lucifuga såsom 
enda svenska fyndort Hälsingland, där larven träffats av 
AURIVILLIUS. Från samma landskap härstamma också de 
ägg, som PEYRON beskrivit (Zur Morphologie der skandina- 
vischen Schmetterlingseier. K. V. A. Handl. 1909). Först 
1915 rapporteras fynd från andra landskap. ÖORSTADIUS 
(Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan i Kronobergs län. 
Ent. tidskr. 1915) meddelar, att han funnit flera ex. av arten 
vid Växjö, och att han identifierat den genom undersökning 
av kopulationsorganen. Från samma trakt anföres den även 
av NEANDER (Ytterligare om Kronobergs läns Macrolepidop- 
tera. Ent. tidskr. 1918). Också från Uppland och Söder- 
manland är arten känd genom NORDSTRÖM, som funnit både 
larv och imago på Ekerön (Bidrag till Ekeröns noctuidfauna. 
Ent. tidskr. 1915), imago vid Drottningholm (Fjärilfynd. Ent. 
tidskr. 1920) och larven vid Tumba i Södermanland (Lepi- 
dopterologiska notiser. Ent. tidskr. 1916), samt genom PEYRON, 
som funnit larven på Resarön (Intressanta fjärilfynd. Ent. 
tidskr. 1917). 

Jag är nu i tillfälle ytterligare anföra några fynd, som ganska 
ansenligt vidga artens utbredningsområde inom landet. Våren 
1922 erhöll jag till granskning från doktor J. AMMITZBÖLL 
bland andra fjärilar även ett Cucullia-par, som jag med tve- 
kan bestämde som C. Zactuce. Sedan jag även i vår erhållit 
ett par av samma art, undersökte jag emellertid kopulations- 
organet och fann, att det var en otvivelaktig Zucifuga. Fjäriln 


194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


är enligt dr AMMITZBÖLL ej sällsynt i Vånga socken, Kri- 
stianstads län inom det jämförelsevis högt belägna urbergs- 
området (glimmerkvartsitformationen) i närheten av Blekings- 
gränsen. Till samma art hör därför med all sannolikhet också 
det starkt avflugna och icke säkert bestämbara ex. av en 
Cucullia-art, som RAGNOW (Verzeichnis der von mir in 
Schweden, insbes. in Lappmark gesammelten Macrolepidop- 
tera. Zeitschr. f. wiss. Insektenbiol. XIII 1917) fångat vid 
Ifö, och som av honom, låt vara med ?, bestämts såsom C. 
campanule FRR., en art, som aldrig träffats i Sverige eller 
grannländerna. 

Kort därpå erhöll jag till bestämning från jägmästaren 
O. VESTERLUND en samling fjärilar från Övre Dalarne. Från 
Älvdalen var även en Cucullia-S, som vid undersökning av 
kopulationsorganet befanns vara C. lucifuga. 

Föranledd av dessa upptäckter undersökte jag därpå 
närmare en gg från södra Värmland, av framl. konservator 
CHRISTIERNSSON : bestämd såsom C. lactuce och av mig så- 
som sådan publicerad (Fjärilar från Värmlands ekområde. 
Ent. tidskr. 1908). : Även denna befanns vara en C. lucifuga. 
Och detsamma var fallet med en gJ från Edebäck i norra 
Värmland; som jag förut bestämt till C. umöbratica (Bidrag 
till kännedomen om Öfre Klarälfdalens entomogeografi. Ark. 
fiZ00LLIGOS): 

Jag har utförligt omnämnt dessa felaktiga bestämningar 
icke endast för att därmed rätta ett par uppgifter i littera- 
turen utan också för att påvisa, att det icke alltid är så lätt 
att utan undersökning av kopulationsorganen med säkerhet 
bestämma dessa varandra mycket liknande Cucullia-arter. 
En dylik erfarenhet föreligger också från våra grannländer, 
varom mera nedan. 

En ej oviktig orsak därtill är också, att de differential- 
diagnoser, som i litteraturen givas för C. lucifuga och C. lac- 
fuce icke alltid äro pålitliga. REBEL, som har en tämligen 
utförlig beskrivning av de båda arterna, anger, att framvin- 
garna hos /Zucifuga skola vara »stark schwärzlichbraun ge- 
mischt», och att bakkroppens ryggtofsar skola vara svart- 
aktiga, medan hos /JZactuce framvingarna skola sakna svart- 
aktig inblandning och ryggtofsarna vara grå. Färgen hos 


EINAR WAHLGREN: CUCULLIA LUCIFUGA HB. OCH LACTUCAZE ESP. 195 


lucifuga — av lactuce har jag blott sett ett ex. — varierar 
emellertid starkt, och jag har sett hanar av denna, som äro 
lika ljusa som /Zactuce, och i åtskilliga fall är det svårt att 
urskilja någon mörkare nyans på ryggtofsarna. I intet fall 
har jag hos mina Zlucifuga-ex. kunnat iakttaga någon svart 
båge i inre delen av framvingefälten 2 och 3, såsom upp- 
gives i »Nordens fjärilar»; däremot har jag sett en sådan 
båge på ett utländskt ex. SPULER uppger, att Zuczfuga skall 
sakna »den scharfen schwarzen Saumstrahl in Zelle IIIz —IV,»; 
åtminstone på ett av de ex. jag sett är emellertid denna 
mycket starkt markerad. Både REBEL, SPULER och WARREN 
(hos SEITZ) jämföra C. lucifuga med C. campanule; den förre 
skriver, att framvingarna hos /Jucifuga äro smalare än hos 
campanule, de båda senare förf. åter, att de äro bredate. I 
» Nordens fjärilar» sägas bakvingarna hos ZJucifuga 8 vara 
»helt och hållet mörkgrå», och så äro de också på bilderna 
både hos SPULER och SEITZ; hos den 8 jag har äro dock 
bakvingarna i inre delen ljusare grå och försedda med en' 
betydligt mörkare, bred utkant. Hos J äro bakvingarna än 
nästan vita med linjesmal mörk utkant, än tydligt ljusgrå 
med något bredare mörk utkantlinje. Diskfläcken är åtmin- 
stone hos ljusa ex. obetydligt markerad, och vingfransarna, 
som hos g$ enligt PETERSEN (Lepidopteren-Fauna von Est- 
Jandiö Beitr. Zz. Kunder Est, Liv- us Kurlands: /1902)yskola 
vara rent vita, äro så endast hos individen med de ljusaste 
bakvingarna. 

Av det anförda torde åtminstone framgå, att det ej sällan 
är ytterst vanskligt att med full säkerhet bestämma dessa 
arter utan en undersökning av kopulationsorganen, och det 
synes därför önskvärt, att vid publiceringen av framtida fynd 
såväl av denna art som /Zactuce meddelades, huruvida be- 
stämningen är baserad på dessa organ eller blott på ving- 
snitt, färg och teckning. Och tack vare bilderna av J-appa- 
ratens valvler i »Nordens fjärilar» är det ju heller ingen svå- 
righet att åtskilja C. uwmbratica, lucifuga och lactuce. 

I fråga om artens utbredning i Norge har jag sannolikt 
endast ofullständiga upplysningar; dess norska upptäckts- 
historia liknar emellertid dess svenska. Omkring 1890, då 
»Nordens fjärilar» utgavs, kände man den endast från Kri- 


196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


stiania. Redan för W. M. SCHOYEN (Fortegnelse over Norges 
Lepidoptera. Christiania Vid.-Selsk. Forh. 1893) är den emel- 
lertid bekant icke blott från Akershus utan även från Hede- 
markens och Buskeruds amt, LIE PETERSEN (Lepidoptero- 
logiske notiser fra Nordfjord 1898. Bergens Mus. Aarb. 
1898) anger den med någon tvekan från Stryn i N. Bergens- 
hus amt och GRANLIEN (Voss og Indre Hardangers Macro- 
lepidoptera. Norsk ent. tidskr. 1920) konstaterar dess före- 
komst även i 5. Bergenshus amt. 

Liknande är den finska historien. Om dess utbredning 
i Finland har amanuensen W. HELLÉN haft vänligheten 
meddela mig, att »C. lucifuga, sedan arten år 1908 blev an- 
mäld som ny för landet, blivit funnen flerestädes i mellersta 
och östra Finland, liksom även urskild i enskilda samlingar, 
där den förväxlats med C. umbratica». Följande lokaler 
uppgivas, Sydkarelen: Jääskis (WALLE), Tavastland: Joutsa 
(SUCKSDORFF), Satakunta: Rautansalmi (WESTERLUND) och 
St. Michel (EHNBERG), Ladogakarelen: Ladoga (PIPPING), 
Sortavala (WINTER, KARVONEN), Kirjavalahs (KARVONEN), 
N. Savolax: Haminanlahti (FABRICIUS), Karthula (BLÄSSAR). 

Från Danmark finnes endast en måhända rätt osäker 
uppgift från 1830-talet (BoIE, Fortegnelse over danske, sles- 
vigske, holsteenske og lauenborgske Sommerfugle. Naturh. 
Tidskr: 1837), att arten skall vara funnen vid Ribe på Jyl- 
land. Den har sedermera ej återfunnits. 

Från Estland anföres arten av PETERSEN från Ass (flera 
ex.) och av SLEVOGT (Die Grossfalter Kurlands, Livlands, 
Estlands and Ostpreussens. Arb. Naturf.-Ver. Riga. 1910) 
från Ösel (en larv på 1870 talet), från Lettland av SLEVOGT 
från Bathen (2 ex.) och Bauske (med. ?). I Ostpreussen är 
den enligt SPEISER (Die Schmetterlingsfauna der Provinzen 
Ost- und Westpreussen. Beitr. z. Naturk. Preuss. Phys.-ök. 
Ges Königsberg.” 1903) funnen "vidi Tapiau (27ex.) Från 
tyska Östersjökusten i övrigt känner jag inga fvnd, och 
WARNECKE (Ueber unsere Kenntnis der Makrolepidopteren- 
fauna der Läneburger Heide. Intern. Ent. Zeitschr. Guben. 
1919) anser alla äldre fynduppgifter från Nordtyskland högst 
tvivelaktiga. För övrigt förekommer arten i Mellaneuropa, 
utom längst i nordväst (ej heller i England), lokalt och oftare 


EINAR WAHLGREN: CUCULLIA LUCIFUGA HB. OCH LACTUCZ ESP. 197 


i de subalpina områdena (REBEL); över Ryssland (t. ex. 
Moskva och Kasan) är den spridd likasom i Asien, där den 
träffats såväl i Armenien som i Altai, Mongoliet och Ost- 
sibirien. 

Fjärilns hela utbredning tyder på en ursprungligen »sibi- 
risk», utpräglat kontinental art, en art för vars skandinaviska 
invandring ancylustidens såväl klimat som vägar synas ha 
passat. Huruvida den kan anses stadd i utdöende i norra 
Mellaneuropas lågland, beror på de äldre bestämningarnas 
tillförlitlighet. Dess geografiska historia i Skandinavien och 
Finland är, som nogsamt framgår av det föregående, dess 
upptäckts-, ej dess spridningshistoria. 


Medan de ovan anförda svenska fynden av Cucullia 
lucifuga äro fullt säkra, baserade som bestämningarna äro 
på kopulationsorganen eller på larven, gäller detsamma icke 
med samma visshet om alla uppgivna fynd av C. lactuce. 

I »Nordens fjärilar» angives arten såsom »ej sällsynt i 
s. Sverige från Skåne till Uppland». Jag känner ej källorna 
till detta omdöme, men LAMPA's »Förteckning över Skandi- 
naviens och Finlands Macrolepidoptera» 1885 upptager såsom 
enda fyndort söder om Mälarprovinserna en skånsk lokal. 
Artens skånska historia är för övrigt lärorik och värd att 
refereras. Redan i »Insecta Lapponica», 1840, omtalar ZET- 
TERSTEDT, att fjäriln ofta fångats i Lund och Esperöd. 
WALLENGREN skriver ävenledes, att C. Jactuce är allmän i 
nordöstra Skåne, Ljungby och Ivetofta socknar (Fjärilar i 
nordöstra Skåne. Övers. K. V. A. förh. 1851). Ett tjugotal 
år därefter dementerar emellertid WALLENGREN (Index spe- 
cierum Noctuarum et Geometrarum in Scandinavia hucusque 
detectarum. Bih. K. V. A. handl. bd. 2, 1874) de skånska fynd- 
uppgifterna, i första rummet ZETTERSTEDT's men därmed också 
sina egna, således: »C. lactuce FAB. a Dom. ZETTERSTEDT 
ut incola Suecie allata, haud in Scandinavia reperta». Ännu 
en gång förekommer emellertid WALLENGREN's namn i sam- 
band med ett skånskt fynd, nämligen i LAMPA's ovannämnda 
»Förteckning», där WALLENGREN uppges ha funnit arten i 
Farhult, denna gång alltså i nordvästra Skåne. Någon rätt 
så önskvärd bekräftelse på detta fynd har jag icke kunnat 


198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


få av WALLENGREN's samlingar i Malmö museum, där sven- 
ska ex. av lactuce saknas. 

Ytterligare två fynd från Sydsverige nämnas i littera- 
turen, nämligen från Växjö av ORSTADIUS (Rättelser och 
tillägg. Ent. tidskr. 1917) och från Rumskulla i norra Kalmar 
läns skogsbygd av WELANDER (Fjärilsfynd från gränstrak- 
terna av Kalmar och Jönköpings län. Ent. tidskr.: 1918). 
Den senare nämner ingenting om bestämningsmetoden; det 
gör visserligen icke heller ORSTADIUS, men då han förut 
identifierat C". Zucifuga på kopulationsorganen och anger det 
funna ex. såsom en SJ, är åtminstone detta fynd att anse 
såsom säkert. 

Fullt säkra äro också fynd från Uppland: ex. i Riksmuseet; 
larver i Centralanstaltens för jordbruksförsök samling; I ex., 
kläckt från larvstadiet av KOLTHOFF från Stockholms skär- 
gård i Uppsala universitets samling; iakttagelser av larver på 
Ingarön av HOLMGREN (Lepidopterologiska iakttagelser i 
Stockholms omgivningar. Ent. tidskr. 1886). Detsamma gäller 
om ett fynd i Södermanland, där NORDSTRÖM (Lepidoptero- 
logiska notiser. Ent. tidskr. 1916) träffat larven vid Skönstavik. 
I Västmanland uppgives av LAMPA arten vara fångad av P. 
TIMM och lektor C. H. JOHANSSON. I den senares samling, 
nu tillhörande Västerås h. allm. läroverk, finnas 4 ex., och 
tack vare lektor M. FLODERUS' vänlighet har jag varit i till- 
fälle att undersöka en J av dessa och kunnat konstatera, att : 
även detta fynd är fullt säkert. I centralanstaltens samling 
skall dessutom finnas en såsom /Zactuce bestämd 9 från 
»Lappland>. 

C. lactuce är icke funnen i Danmark, ej heller i Finland. 
I Norge skall den enligt SCHOYEN förekomma i Akershus, 
Hedemarkens och Nedenz&es amt, enligt BARCA (Smaalenenes 
Macrolepidopterfauna. Bergens Mus. aarb. 1910) även i Smaa- 
lenenes amt. Från Estland, Lechts, nämnes ett ex. av PE- 
TERSEN. och från Lettland, Lubahn, likaledes: ett ex: av 
SLEVOGT. Dess förekomst i Ost- eller Västpreussen är tvivel- 
aktig; äldre fynduppgifter ha åtminstone ej bekräftats 
(SPEISER). WARNECKE (anf. arb. samt Verschwundene Falter 
der Grossschmetterlingsfauna der Niederelbe. Int. ent. Zeit. 
Guben 6. Jhrg. 1912) framhåller, att äldre uppgifter om denna 


EINAR WAHLGREN: CUCULLIA LUCIFUGA HB. OCH LACTUCZ ESP. 199 


art i regel hänföra sig C. umbratica 2, och att därför alla 
fynd av arten i Tysklands Östersjöområden ävensom på 
Liäneburgerheden måste anses tvivelaktiga; det enda säkra 
fyndet i Nordtyskland från senare tid är gjort vid Swine- 
mände. I övrigt har fjäriln ungefär samma utbredning som 
den föregående och saknas liksom denna på de brittiska 
öarna; 1 Mellaneuropa uppträder den enligt REBEL blott 
sällsynt och lokalt. 

Även C. lactuce är uppenbart en kontinental art med 
samma ursprung som /Zuczfuga, och dess förekomst i Norden 
företer en än mer reliktartad karaktär än dennas. Vill man 
söka att förstå en sådan särsprängning av en kontinental 
arts utbredningsområde, dess isolerade förekomst på skandi- 
naviska halvön, dess frånvaro i de omgivande länderna och 
dess lokala uppträdande i Mellaneuropa, har man, så vitt jag 
förstår, icke annat att tänka på än den omkastning från ett 
kontinentalt till ett mera maritimt klimat, som tog sin början 
redan med den subatlantiska tidens inbrott. På denna fråga, 
som har betydelse även för tolkningen av en del andra fjä- 
rilars forna eller nutida utbredning i vårt land, skall jag må- 
hända vid annat tillfälle något närmare inlåta mig. 

Malmö, april 1923. 


Zweiter Beitrag zur Kenntnis der Bor- 
kenkäferfauna Schwedens. 


Von 
Paul Spessivtseff. 


Mit fönf Textfiguren. 


Im Sommer 1922 hatte ich Gelegenheit mehrere Orte 
Schwedens, hauptsächlich im Norden, im Dienste der forstlichen 
Versuchsanstalt zu besuchen und dabei die Lebensweise 
einiger Borkenkäferarten zu beobachten. In dieser kleinen 
Abhandlung möchte ich die Resultate dieser zufälligen Un- 
tersuchungen als Fortsetzung meines vorigen »Beitrags»! 
mitteilen. 


Polygraphus-Arten. 


Alle drei europäischen auf Nadelholz lebenden Polygra- 
phus-Arten (P. poligraphus TL., P. subopacus "THOMS. und P. 
punctifrons "THOMS.) sind in Schweden vertreten. P. poli- 
graphus ist in ganz Schweden verbreitet, P. subopacus dagegen, 
lebt hauptsächlich in der nördlichen Hälfte des Landes, wo 
er viel häufiger als die erst genannte vorkommt. Beide 
Arten greifen stehende Fichten an, und können nicht selten 
als Schädlinge primär sein und das Absterben einzelnen 
Bäumen hervorrufen. In den Wäldern Nordschwedens habe 
ich oft Gelegenheit gehabt einzelne Gruppen von Fichten zu 
beobachten, die ausschliesslich durch PP. subopacus getötet 
worden waren. 


1 Entomologisk Tidskrifr, 1921. S. 219. 


PAUL SPESSIVTSEFF: ZUR KENNTINIS DER BORKENKÄFERFAUNA. 201 


I. Trägårdh foto. 


Fig. 1. Polygraphus punctifrons ”THOMS. Junge Brutbilder 
auf Kiefer. Nat. Gr. Originalphotographie. 


I. Trägårdh foto. 


Fig. 2. Polygraphus punctifrons THOMS. 
Junge Brutbilder auf Fichte. 
Nat. Gr. Originalphotographie. 


I14—23281. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Häft. 3—4 1923). 


202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Die dritte Art, P. punctifrons habe ich ausschliesslich in 
nördl. Schweden getroffen. Sie ist dem PP. poligraphus äus- 
serlich täuschend ähnlich, doch unterscheidet sie sich wesent- 
lich durch ihre Lebensweise von den zwei ersten Arten. 
Im Gegensatz zu denselben greift sie fast ausschliesslich 
liegende Fichten, seltener Kiefern, an und ist durch den 
Charakter ihrer Gänge leicht von P. poligraphus und P. sub- 
opacus zn unterscheiden. Von der Rammelkammer gehen 
3—6 verhältnismässig kurze Muttergänge aus, die eine Längs- 
richtung annehmen und die, wie auch die Rammelkammer 
im Gegensatz zu denjenigen der anderen zwei europäischen 
Arten ziemlich tief den Splint angreifen und eine Figur bilden 
(fig. I, 2) die ofti derjenigen temiser psrAtten, Z..B. Lps 
proximus und ps suturalis manchmal täuschend ähnlich ist. 


Carphoborus rossicus SEMENOV. 


Diese bis jetzt noch sehr seltene Art unterscheidet sich 
durch ihre bis zur Basis der Flägeldecken abwechselnd rip- 
penförmig erhöhten Zwischenräume (1-er, 3-er, 5-er, 7-er, 9-er) 
von allen äbrigen europäischen Borkenkäfern (fig. 3). Sie 
wurde zum erstenmal vor 21 Jahren in 4 
Exemplaren auf Fichte in Ost-Russland 
gefunden und von SEMENOV beschrieben.! 
Während der folgenden 12 Jahre wurde 
nichts Neues uber den Käfer gehört. Erst 
im Jahre 1914 und dann wieder im Jahre 
1916 "gelang "es: Dr UUNIO SAALAS den 
Käfer in Finnland zu entdecken.? Ausser- 
dem håbe' ich 5 Exemplate C: z0ssicus 
unter dem Material gefunden, das mir Herr 
MI BELOUSOV im. Jalle: Tors aus West: 
Sibirien geschickt hat.? Die ersten schwe- 


FÖREVS RUSS: sd Blta Llrlg02, PÅ 272. 

? UUNIO SaaALaAas. Kaarnakuoriaisista ja niiden 
aiheuttamista vahingoista Suomen metsissä. Hel- 
Fig. 3. Carphoborus sinki 1919. 5. 254. q 

" rossicus SEM. 3 V. BELouvsov. Scolytiens des monts du nord 
Originalzeichnung. de Sajan. Rev. Russ. d'Ent: 1916, N 3—4, Pp. 334. 


PAUL SPESSIVTSEFF: ZUR KENNTNIS DER BORKENKÄFERFAUNA. 203 


dischen Carphoborus wurden von mir bei der Untersuchung 
der in Ångermanland bei Ramsele abgesägten und nach 
Stockholm mitgebrachten Stäcke einer durch P. subopacus 
getöteten Fichte entdeckt. Es erwies sich, dass hier zwischen 
den zahlreichen Gängen von subopacus auch einige Carpho- 
borus-Gänge sich befanden, die lebendige Käfer enthielten. 
Dieses Frassstäck diente mir als Wegweiser bei dem Suchen 
nach dem Käfer während meiner nächsten Reise nach Nord- 
Schweden. Im August 1922 habe ich bei Backe in Ånger- 
manland eine Gruppe durch Angriff von FP. subopacus ster- 


I. Trägårdh foto. 


Fig. 4. Carphoborus 7rossicus SEM. Junge Brutbilder mit nur 
zum Teil entwickelten Larvengängen. ”'/s Vergr. 


benden und teilweise schon toten Fichten angetroffen. Eine 
von diesen Fichten wurde gefällt und die Untersuchung 
zeigte, dass der ganze Stamm von oben bis unten mit Gängen 
von subopacus bedeckt war und dass der Angriff in der 
Gipfelpartie begonnen hatte und sich allmählich nach unten 
verbreitete. Auf dem untersuchten Baume waren fast alle 
Gänge von der jungen Brut schon verlassen, ausser im un- 
teren, basalen Teile. des Stammes. In der mittleren Partie 
des Stammes, zwischen den Gängen von subopacus, fand ich 
einige Gänge von Carphoborus rossicus mit den Resten von 
toten - Käfern. Doch weiter, in der, Richtung, zur Basis des 
Baumes, zwischen den verlassenen subopacus-Gängen begannen 


204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


mehr und mehr lebendige Carphoborus zu erscheinen. So 
zeigte diese Untersuchung, dass Carphoborus rossicus immer 
P. subopacus nachfolgt und eines ganz bestimmten Trocken- 
heitszustandes der Borke bedarf, der durch den fräheren An- 
griff von subopacus vorbereitet wurde. 

Die: Gangel vonnCib rosszeusonu(fig. 14) sindgvon iden 
Gängen von PP. subopacus kaum zu unterscheiden. Sie greifen 
den Splint ein wenig tiefer an; die Rammelkammer ist nach 
Form und Grösse sehr verschieden und meistens sehr wenig 
ausgeprägt; die Muttergänge sind geringer an Zahl und be- 
deutend kärzer als bei subopacus. Oft benutzt das Weibchen 
den schon fräher von einem anderen Weibchen genagten 
Muttergang, von welchen aus es dann einen eigenen Seiten- 
zweig fär seine Eier bohrt. 


Crypturgus-Arten. 


Crypturgaus ist in Schweden nach unserer heutigen Kennt- 
nis dureh drer Arten, CZ: cinereus FIRBST., (Ch PusSdusiGYLIE: 
und Cr. kisprdulus. THOMS., vertreten, Die erste kommt im 
ganzen Schweden am häufigsten vor. C7. pusillus wird mehr 
in sädlichen und mittleren Schweden gefunden; in Nord- 
Schweden dagegen ist diese Art durch die dritte und da 
sehr oft vorkommende Cr. hispidulus verdrängt. 


Ips duplicatus SAHLB. 


Diese Art wurde zum erstenmal in Schweden (bei Sil- 
jansfors in Dalarne) erst im Jahre 1921 und nur in 5 Exem- 
plaren gefunden.! Im Sommer 1922 fand Prof. I. TRÄGÅRDH 
in Hofors eine von diesem Käfer angegriffene Fichte; von 
einem abgesägten Stäck derselben wurde eine grosse Anzahl 
dieses Käfers gesammelt. Ausserdem wurden in demselben 
Sommer einige Käfer wieder in Siljansfors und einige dann 
in Ramsele gefangen, während sie im Begriff waren ihre 
Gänge zu bohren. So stehen diese einzelnen Tatsachen nicht 


1 PAUL SPESSIVTSEFF. Beitrag zur Kenntnis der Borkenkäferfauna 
Schwedens. Entomologisk Tidskrift, Uppsala 1921.” 


PAUL SPESSIVTSEFF: ZUR KENNTNIS DER BORKENKÄFERFAUNA. 205 


im Gegensatz zu der von mir schon fräher ausgesprochenen 
Vermutung, dass der Käfer äberall in Nord-Schweden ver- 
breitet sein misste.! 


Pityophthorus micrographus L. 


Eine sorgfältige Untersuchung des grossen, in verschie- 
denen Teilen Schwedens gesammelten Materials, das sich in 
der forstlichen WVersuchs-Anstalt befindet, zeigte, dass die 
schwedische Form mit der vom Oberförster H. EGGERS Dbe- 
sehriebenen? und aus Finnland stammenden Art, P. fennicus, 
vollständig uäbereinstimmt, und dass dagegen die europäische 
Form, die bis jetzt P. micrographus genannt worden ist, in 
Schweden fehlt. Die letztere unterscheidet sich von FP. 
fennicus, die nach meiner Erfahrung nicht nur in Schweden 
und Finnland, sondern auch in Nord-Russland und Sibirien 
verbreitet ist, durch kleinere Dimensionen, mehr gestreckte 
Körperform und durch dichte gold-gelbe Behaarung der 
Stirn des Weibchens, die bei P. fennicus mit duännen, kurzen 
und nur im Profil sichtbaren gelblich-grauen Haaren bedeckt 
ist. Jetzt tritt die Frage auf: ist der neue Nahme fennicus 
berechtigt? Da LINNÉ der erste war, der den Käfer nach 
dem in Schweden gesammelten Material beschrieben hat und 
ibn m2crographus nannte, so muss dieser Name fär schwe- 
dische und also auch fär die finnische und russische Form 
wiederhergestellt und der Name /feznnicus annulliert werden. 
Was die europäische Form anbetrifft, so sollte sie ihren 
eigenen Namen erhalten und vielleicht provisorisch P. pityo- 
graphus heissen, wie sie schon einmal im Jahre 1837? von 
RATZEBURG genannt wurde. RATZEBURG war der erste, der 
den mitteläuropäischen Käfer ausfuhrlich beschrieben und auf 
den geschlechtlichen Unterschied eingewiesen hat; er hatte 
nur fälschlich die goldgelbe Stirnbehaarung dem Männchen 
zugeschrieben. 


1 Entomologisk Tidskrift, Uppsala. 1921. S. 2 
2? H. EGGERS. Entomologische Blätter, 1914, Heft 7—38, s. 183. 
3 RATZEBURG. Die Forstinsekten. Bd. I. 1837. 


206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Ob es irgend einen Unterschied in der Lebensweise von 
P. mäicrographus L. und P. pityographus RATZ. gibt, können 
nur weitere vergleichend-biologische Untersuchungen ent- 
scheiden. In Schweden ist P. micrographus sehr gewöhnlich 
und im ganzen Lande iöberall in Fichtenwäldern verbreitet. 
Er zeigt ausserordentliche Anpassung, nicht nur an die kli- 
matische Verhältnisse, sondern auch an die verschiedenen 
Baumteile, auf denen er brätet. Er nagt seine Gänge sowohl 
an dännen Zweigen, als auch an den Stämmen der liegenden 
und stehenden Bäume, dabei kann er auf offenen, gut be- 
leuchteten Stellen vorkommen und ebenso im Schatten, unter 
dem Schirm der Bestände. Manchmal ist sein Schaden pri- 
mär und nicht selten kann man in Fichtenwäldern einzelne 
Bäume treffen, die von oben bis unten vom Käfer angegriffen 
und getötet wurden. 

Die Figur der Gänge stimmt mit den in den deutschen 
Lehrbächern beschriebenen und abgebildeten Gängen der 
pityographus im Wesentlichen iberein, doch sind die Lar- 
vengänge, die bei pityographus fast immer die Tendenz haben 
eine Längsrichtung anzunehmen, bei mäicrographus kärzer und 
sehr verworren. 


Pityophthorus Trägårdhi SPESS. 


Die: neue - Art, die im Jahre 1921 von Prof. TRÄGÅRDH 
in Hällnäs gefunden und von mir beschrieben wurde!, habe ich 
im Sommer 1922 an vielen Stellen in Norrbotten, Väster- 
botten, Västernorrland und Dalarne getroffen. Im allen 
diesen Fundorten brätete der Käfer unter ganz gleichen Verhält- 
nissen. Uberall wurden nur die sterbenden Gipfelzweige der 
stehenden und gut beleuchteten Fichten angegriffen, und zwar 
solchen, die wegen fräherer Beschädigung durch andere Bor- 
kenkäfer, wie Ips typographus, Pityogenes chalcographus und 
Pityophthorus micrographus rasch zu Grunde gingen. Da- 
gegen auf langsam, z. B. wegen ungöänstiger Bodenverhält- 
nisse absterbenden Bäumen, gelang es nicht den Käfer zu 


1 Entomologisk; Tidskriftiuli9210!4S:(2103 


PAUL SPESSIVTSEFF: ZUR KENNTNIS DER BORKENKÄFERFAUNA. 207 


entdecken. Es waren immer solche Teile der Zweigen ange- 
griffen, die 3 bis 8 mm. Durchmesser hatten, an dickeren 
Ästpartien dagegen konkurrierten andere Borkenkäferarten, 
gewöhnlich P. micrographus und seltener P. chalcographus 
und Cryphalus saltuarius, mit ihm. 

Auf beiligenden Figuren (fig. 5) sind verschiedene Typen 
der Gänge treu nach der Natur mit sorgfältigen Messungen 
der einzelnen Teile abgebildet. Am häufigsten werden die 


Fig. 5. Pityophthorus Tråägårdhi SpEss. Verschiedene Typen der 
Gänge an Fichtenzweigen. Zweimal vergrössert. 
Originalzeichnung. 


Gänge an der Basis der Quirle genagt, wo die Rinde be- 
trächtlich dick ist; in diesem Falle beginnt der Gang mit 
schmalem und ziemlich langem Eintrittskanal (a), der unter 
scharfem Winkel die Dicke der Rinde durchbohrt. Dieser 
Kanal fuhrt in eine platzförmige Erweiterung (b), die ziemlich 
tief den Splint angreift und sehr verschiedene Formen an- 
nehmen kann. Oft kommt es vor, dass aus dieser Erwei- 
terung ein kurzer nicht mehr als I cm. langer Muttergang (c) 
in ganz beliebiger Richtung ausgeht. Sowohl der Mutter- 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19223. 


gang, als auch die erweiterte Kammer sind teilwise mit Bohr- 
mehl gefällt, das aber zulässt, dass der Käfer in den Gängen 
nach allen Richtungen sich frei bewegt. Die Eier werden 
sehr sparsam in die Seitenwände des Mutterganges einzeln 
abgelegt; nicht selten aber werden zu diesem Zweck auch 
die Wände der platzförmigen Erweiterung benutzt. - Die 
kurzen Larvengänge, die stellenweise miteinander verschmel- 
zen, verlaufen sehr oberflächlich ohne den Splint zu berähren 
und nur die Puppenwiegen hinterlassen merkliche Spuren in 
demselben. 

Es ist aber nicht immer leicht den beschriebenen Cha- 
rakter der Gänge zu beobachten. Gewöhnlich werden die 
Gänge sehr nahe den benachbarten Gängen genagt und mit der 
Zeit schmelzen sie mit den Larvengängen und Frassspuren der 
erwachsenen Käfer so zusammen, dass von dem urspräng- 
lichen Bilde der einzelnen Gänge nichts ubrig bleibt. Auf 
Zweigteilen, die uber 8 mm. dick sind, kommen noch andere 
Arten, am häufigsten P. micrographus, hinzu, die dieses Bild 
noch undeutlicher machen. 

Es wurden von mir mehr als 100 isolierte Gänge präpa- 
riert und fasst immer habe ich in denselben nur Pärchen von 
Käfer gefunden; nur in 3 Fällen konnte ich beobachten, dass 
ein Männchen mit 2 Weibehen im selben Gange wohnte. 
Diese Tatsachen und die Gänge selbst mit ihrer rammel- 
kammerartigen Erweiterung, aus welcher dann und wann auch 
primitive Muttergänge genagt werden, zeigten, dass man hier 
eine interessante Erscheinung, den Ubergang von Monogamie 
zur Polygamie (oder umgekehrt?) vor sich hat. So haben 
wir in PL. Trägårdii das zweite Beispiel der Monogamie unter 
den europäischen Pityophthorus-Arten. Die andere monogame 
und morphologisch sehr nahe stehende Art ist P. carniolicus 
WICHM.!, der in Säd-Europa auf dännen Zweigen von Pinus 
nigra var. austriaca briätet. 

Solche einander sehr nahe stehende Arten, die ganz 
vetschiedene geographische Gebiete bewohnen und dement- 
sprechend biologisch von einander sich unterscheiden, d. h. ent- 
weder anderes Gangsystem oder andere Nahrungspflanze haben, 


! H. WICHMANN. Borkenkäfer Istriens. Entomologische Blätter. 
IOIO. St 23 


PAUL SPESSIVTSEFF: ZUR KENNTNIS DER BORKENKÄFERFAUNA,. 209 


nenne ich »parallele Arten», wie z. B: ps cembre HEER 
und /ps subelongatus MOTYSCH., Ips amitinus EICHH. und ps 
duplicatus SAHLB , Pityophthorus micrographus L. und Pity- 
ophthorus pityographus RATZ. u. s. w. 


Pityophthorus glabratus EICHH. 


Diese Art, welche fär Schweden unlängst von Dr. KEM- 
NER in ALROTH's Sammlung entdeckt wurde!, und welche 
im Verzeichnis der schwedischen Borkenkäfer im GRILL'schen 
Katalog? vollständig fehlt, hat später Prof. I. TRÄGÅRDH 
mehrere mal in Sud-Schweden beobachtet und gesammelt. 
Im Sommer 19227 wurde, den Käfert sins grosser Anzahlibel 
Kolleberga in Skåne gefunden. Die Beobachtungen zeigten, 
dass glabratus ein- und zweijährige Triebe nur von stehenden 
Kiefern angreift, die vorher schon von anderen Borkenkäfern, 
eventuell von Myelophilus piniperda uberfallen waren. Nach 
Beobachtungen von Prof. I. TRÄGÅRDH kann der Käfer zu- 
weilen auf den Zweigen ganz gesunder Bäume vorkommen: 
nämlich im Fall wo die Zweige durch Schneefall angebrochen 
waren und doch am Baume geblieben sind. 

Im Gegensatz zu P. Lichtensteini, der sich an alle kli- 
matische Verhältnisse anpasst und im hohen Norden leben 
kann, muss glabratus der Fauna des säödlichen Schwedens 
zugezählt werden. 


Dryocoetes hectographus REITT. 


Diese von REITTER im Jahre 1913?” beschriebene Art, 
die in Finnland, Nord-Russland und Sibirien allgemein vor- 
kommt aber bis auf die letzten Jahre verkannt wurde, muss 


1 N. A. KEMNER. Notizen äber schwedischen Borkenkäfer. Ento- 
mologisk tidskrift. Uppsala 1919. Häft. 2—4. 

2 CLaEs GrILL. Catalogus Coleopterorum Scandinavie, Dani et 
Fennix. Stockholm 1896. 

3 EDMUND REITTER. Bestimmungs-Tabelle der Borkenkäfer. Paskau 
IIB HES: HÖ: 


210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


auch der Fauna Schwedens zugezählt werden. Ich habe den 
Käfer an mehreren Orten Nord-Schwedens getroffen, wo er 
auf liegenden Fichten und nicht selten im Gesellschaft von 
Dryocoetes autographus brätet. Er ist dem letzteren sehr 
ähnlich, ist jedoch von demselben mit guter Lupe leicht zu 
unterscheiden. Im Vergleich mit autograp/hus sind die Punkte 
auf der Scheibe des Halsschildes feiner, nicht so freistehend 
und nehmen eine viel kleinere Fläche ein. Die Nahtstreifen 
(erste Zwischenräume) an dem Flägeldeckenabsturze haben 
die Form schmaler leicht vertiefter Längsfalten, auf deren 
Grunde eine Reihe wie von einer stumpfen Nadel gestochener 
Punkte liegt. Bei autographus dagegen sind die Nahtstreifen 
viel seichter und die Punkte auf denselben flach, kreisrund 
und bedeutend grösser.! 


Alle bis jetzt veröffentlichten Tatsachen äber die Bor-: 
kenkäferfauna Schwedens, so wie meine eigenen vereinzelten 
Beobachtungen geben noch kein genugendes Material, um 
Schlässe iäber den Gesamtcharakter derselben zu ziehen; 
doch können einige Eigentumlichkeiten dieser Fauna schon 
jetzt festgestellt werden. Es fehlen nämlich in Schweden 
einige europäische Arten, obgleich man den klimatischen 
Verhältnissen nach, besonders in sädlichem Teile des Landes, 
das Vorkommen solcher Arten erwarten könnte. Es sind 
dies die Fichtenborkenkäfer ps amitinus EICHH. Pityophthorus 
exculptus RATZ. und Pityoplthorus pityographus RATzZ. Da- 
gegen sind hier solche vorhanden, die in Mitteleuropa fast 
oder vollständig fehlen, nämlich Crypturgus hispidulus IT HOMS., 
Carphoborus rossicus SEMENOV, Polygraphus punctifrons 
THOMS., Dryocoetes hectographus REITT., Ips duplicatus SAHLB., 
Pityophthorus mäicrographus IL. und Pityophthorus Trägårdh 
SPESSIVTSEFF. Diese Tatsache ist dadurch zu erklären, dass 


1 Nach den Beobachtungen von Prof. I. TRÄGARDH sowohl wie 
meinen eigenen ist der Käfer in Gegensatz zu autographus polygam und 
bohrt eine Rammelkammer, aus welcher 2—4 Muttergänge ausgehen, was 
mit den von Dr. U. SAALas veröffentlichen Beobachtungen (siehe s. 202) 
vollständig ubereinstimmt. 


PAUL SPESSIVTSEFF: ZUR KENNTNIS DER BORKENKÄFERFAUNA. 211 


die Fichte, die jetzt im ganzen Lande verbreitet ist, aus dem 
Norden, d. h. aus Finnland und Nord-Russland nach Skan- 
dinavien kam und auch die nordische Fichtenfauna mitge- 
bracht hat, in welcher die obengenannten drei mitteleuropä- 
ischen Arten fehlen. 

Zum Schluss möchte ich die angenehme Pflicht erfällen 
Herrn Prof. I. TRÄGÅRDH mein besondern herzlichen Dank 
fur seine Interesse fär meine Reisen und sein beständiges 
Entgegenkommen bei meinen Untersuchungen auszusprechen. 
Auch die Herren Forstbeamten der A.B. »Svanö», Herr 
Skogschef J. RUNQVIST und die Herrn Vervalter LEO Jo- 
HANSSON, OTTO -JOHANSSON, V. MODIN, E. M. RÖNNHOLM, 
E. P. LIDBERG und TEOD. HÄGGLUND, die mich bei meinen 
Excursionen in die Wälder aufs liebenswärdigste unterstitzt 
haben, möchte ich an dieser Stelle danken. 


Das Manuskript der vorliegenden Abhandlung ist vor 
einem Jahre an die Redaktion von »Entomologisk tidskrift» 
abgeliefert worden. Unterdessen wurden 4 fär Schweden 
neue Arten aufgefunden, die ich hier als Nachtrag beifäge. 


Carphoborus cholodkovskyi SPESS. 


Diese von mir im Jahre 1916 beschriebene Art!, was 
bis jetzt nur aus Russland bekannt, wo sie an drei Stellen 
gefunden worden ist, nämlich: Zum ersten Mal im Jahre 
1915 im Kama-Gebiet (Gouv. Ufa) von mir selbst, dann im 
Jahre 1916(?) in der Umgebung von Petersburg von Dr. A. 
JATZENTKOVSKY, und endlich wurden einige Exemplare von 
deutschen Kriegsgefangenen in ÖOst-Sibirien gesammelt und 
im Jahre 1922 Herrn Oberförster H. EGGERS ibergeben. 

Den 11. August 1922 gelang es Herrn Prof. I. TRÄGÅRDH, 
diesen Carphoborus in Schweden in den Umgebungen von 


1 PAUL SPESSIVTSEFF. Two new species of Carphoborus from East 
Russia. Revue Russe d'Entom. XVI. 1916. N I—2, 


2:12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Särna zu finden. Der Käfer wurde: in einem: fast reinen 
Kiefernbestand entdeckt, wo er mehrere stehende und schon 
im Jahre 1921 durch Mvyeloplhilus piniperda getötete Kiefern 
angriff und erst im Begriff war, unter der dännpen Rinde der 
Stämme (nicht Ästel!) seine sternförmigen Gänge zu bohren. 

Die morphologischen Merkmale der gesammelten Käfer 
stimmen mit denjenigen des Carphoborus Cholodkovskyi SPESS. 
vollständig iuberein, doch sind die schwedischen Exemplare 
entschieden grösser, von 1,7 bis 2 mm. lang, dagegen die 
Länge der aus Gouv. Ufa stammenden nur 1,,—1,7 mm. 
war. Dieser Unterschied kann durch die Verschiedenheit der 
klimatischen Verhältnisse der beiden Fundorte erklärt werden. 
Ausserdem ist es möglich, dass das Material, welches ich 
förimeine ersterBeschreibung, betutzte,-mnurt austiFlunger: 
exemplaren bestand. Im Gouv. Ufa wurden die jungen, noch 
nicht ausgekrochenen Käfer gesammelt unter vollständig 
trockener Kiefernrinde vertikal aufgestellter Bretter, welche 
als Baumaterial fär eine primitiv eingerichtete Sägemähle 
dienten, die mitten in reinem Kiefernbestand angelegt war. 

Der Käfer ist dem Carphoborus rossicus SEMEN. in vielen 
Beziehungen ähnlich und hat mit dem letzteren folgende Haupt- 
merkmale gemeinsam. Bei beiden Arten sind am Absturze 
der Flägeldecken der I., 3. und 9. Zwischenraum vor der 
Spitze gezähnelt, der 3. Zwischenraum ist an der Spitze mit 
dem 9. und I. verbunden. Ubrigens sind beide Arten auch 
sonst leicht voneinander zu unterscheiden. Carphoborus 
70ssicus ist zweifarbig, mit fast schwarzem Halsschild und 
kastanienbraunen Fliägeldecken und ist mit weisslichen Schup- 
pen bedeckt; die ungeraden Zwischenräume (1., 3., 5., 7. und 
9.) sind bis zur Basis rippenförmig erhöht; der 5. und 7. sind 
hinten verkärzt und nicht miteinander verbunden. Carpho- 
borus cholodkovskyr ist dagegen einfarbig, schwarzbraun und 
mit: gelblichen: Schuppen. bedeckt; mur der ör; 3. undroÖ: 
Zwischenräume sind erhöht (besonders der 3.) und zwar nur 
gegen die Spitze hin; der 5. und 7. sind dagegen einfach 
und an der Spitze miteinander verbunden. 

Was die Gänge anbetrifft, so stimmen sie mit den von 
mir friher beschriebenen iäberein. Von der verhältnismässig 
grossen Rammelkammer, die meistens die Gestalt eines in 


PAUL SPESSIVTSEFF: ZUR KENNTNIS DER BORKENKÄFERFAUNA. 213 


die Breite gezogenes 6-Eks annimmt, gehen 4—06 bis etwa 
5—10 cm. lange Muttergänge ab, welche sogar auf den 
dicken Partien der Stämme die Tendenz haben, eine Längs- 
richtung anzunehmen. Die Abstände zwischen den einzelnen 
Eiergräbehen sind ziemlich gross und sehr verschieden lang. 
Die Larvengänge sind lang und sehr geschlängelt. Durch 
die langen, meistens in der Längsrichtung des Stammns ge- 
bildeten Schlingen der Larvengänge ist die Frassfigur des 
Carphoborus Cholodkovskyi von den im äbrigen sehr ähnlichen 
Gängen von Pityogenes quadridens, bidens und monacensis 
ziemlich leicht zu unterscheiden. 

Die Larvengänge, besonders aber die Rammelkammer 
und die Muttergänge greifen deutlich in den Splint ein. 


Pityogenes monacensis FUCHS. 


Diese ausserordentlich seltene Art, die, so wie ich weiss, 
nur 3 mal in Deutschland, 1 mal in Finnland und 1 mal in 
Sibirien angetroffen worden ist, wurde den 13. August 23 in 
Schweden in der Umgebung von Särna gefunden und zwar 
in demselben Kiefernbestande, wo zum ersten Mal der oben 
erwähnte Carphoborus Cholodkovskyi gesammelt wurde. Der 
Käfer hatte an den 2 bis 6 cm. dicken Ästen stehender 
und von Peridermium angesteckter Kiefern in Gesellschaft 
mit Pitvogenes bidens seine Gänge gebohrt. 

Nach der Grösse, Farbe und sonstigen morphologischen 
Merkmalen stimmen die von mir gesammelten Exemplare mit 
den von Dr. G. FUCHS beschriebenen fast iäberein!; nur die 
Behaarung auf der Scheibe der Flägeldecken scheint spar- 
samer und nicht so lang zu sein. 

Die untersuchten Gänge, die wenigstens im ersten Sta- 
dium von den Gängen des Pityogenes bidens kaum zu unter- 
scheiden sind, waren im August noch nicht vollständig ent- 
wickelt, und es war daher unmöglich zu entscheiden, in wel- 
chem Grade sie der von Dr. G. FUCHS gegebenen Beschrei- 


1 FucHs, GILBERT. Morphologische Studien äber Borkenkäfer. I. 
Die Gattungen /gs DE GEER und Pityogenes BEDEL. Munchen. 1911. 


214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


bung entsprechen. Auffallend war jedoch, dass im Gegensatz 
zu FUCHS' Angaben der Käfer nur Äste angriff und den 
Stamm, der blos in den Gipfelpartien stellenweise durch 
Gänge von Fityogenes bidens besetzt war, ganz unberährt lies. 


Pityogenes trepanatus NÖRDL. 


In einer Sammlung von einheimischen Käfern, die Herr 
Redaktör A. JANSSON im Jahre 1922 der schwedischen forstl. 
Versuchsanstalt eingesandt hatte, befanden sich 2 exemplare 
(8 und LL) von P. trepanatus, die aus Gotska Sandön 
stammten. 

Vor kurzem (Aug. 1923) trafich P. trepanatus bei Halm- 
stad während einer flächtigen Untersuchung der dort am 
Strande angepflanzten Bergkiefernbestände. Ich sammelte unter 
der Rinde von Kiefernzweigen einige Stäcke von dieser sel- 
tenen Art, die man da ausser den hier häufig vorkommenden 
P. bidens, P. lichtenstetni und P. glabratus hin und wieder 
beobachten kann. 


Xyloterus signatus FABR. 


In Rörström auch: Sifansförs wurden im jullsr023 
einige Exemplare trockener Käfer aus der alten Gängen 
stehenden Birken herausprepariert. 

Diese Art soll iöberall in der nördlichen Hälfte Schwe- 
dens verbreitet sein, wo sie die sädliche Form, Xyloterus 
domesticus TLiN. zu ersetzen scheint. Die Art ist bis in die 
letzte Zeit teilweise deswegen itbersehen worden, weil die 
von X. signatus angegriffenen Birken in der Folge von Hyelo- 
coetes derméstoides besiedelt werden, dessen Ausfluglöcher, 
wenigstens die der ds, in Grösse und Form nicht von denen 
des X. signatus zu unterscheiden sind. 


Om den i Sverige funna Bryclhius-arten. 
Av 
Einar Sellman T. 


Med 3 textfigurer. 


Sedan lång tid tillbaka är i vårt land påträffad en art, vilken 
utgjort enda representanten för det till halipliderna hörande 
egendomliga släktet Brychius THOMS. Den skiljes med största 
lätthet från de allmänt förekommande arterna av Haliplus- 
släktet därigenom, att elytra utanför den 2:dra dorsalstrian 
äro försedda med en påfallande kraftigt upphöjd list (krista). 
Den räknas alltjämt som en sällsynthet och detta icke utan 
skäl. Endast på ett fåtal lokaler har den hittills påträffats. 
GRILL upptar den från fyra vitt skilda landskap, nämligen 
Skåne, Halland, Västmanland och Lappland. Det är sålunda 
tydligt, att arten finnes utbredd vida omkring i vårt land, 
och att jag därtill har att lägga ännu en fyndort, nämligen 
Uppland, är intet överraskande. Mer märkvärdigt synes det 
vara, att en art med så karakteristiska kännetecken av ento- 
mologerna ertappats på så fa lokaler, vilket väl delvis beror 
på obekantskapen med djurets levnadssätt. Då jag varit 
nog lycklig att finna detsamma på icke mindre än tre olika 
fyndorter i vårt land och tror mig ha kännedom även om 
en fjärde, må det tillåtas mig med några ord få anföra mina 
erfarenheter angående dess förekomst. 

Första gången jag fann djuret var sommaren 1908. I 
Släps socken i N. Halland erhölls den då i flera exemplar i 
en vid detta tillfälle ej starkt rinnande bäck. På grund av 
det låga vattenståndet voro de grundaste delarna av bäcken 
i det närmaste torrlagda, men här och där funnos djupare 
partier, ja, verkligt djupa gropar. I en sådan erhölls djuret 
på en botten, som visserligen innehöll något lera, men huvud- 
sakligen bestod av grov sand. Någon vegetation fanns ej. 
— Tydligen i sitt rätta hemvist påträffades arten i Fyrisån 
vid Ulva norr om Uppsala den 15/3 1914. Den kunde här ha 


216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


insamlats i massor, och jag kan icke glömma, hur jag vid 
velocipedlyktans sken den kalla höstkvällen såg den talrikt 
kräla omkring i vattenhåven. Ån gör här några forsar, och på 
grund av en kvarnanläggning har vattnet uppdämts och delvis 
införts i ett antal 3—4 meter breda sidorännor, vid vilkas 
nedre utlopp i ån nedanför fallet arten togs. Botten bestod 
av minst knytnävstora stenar, över vilka det ej djupa vattnet 
hade kraftigt lopp. Genom att med håven uppriva stenarna 
från underlaget på några kvadratmeters yta insamlades snart 
ett 70-tal exemplar. — Under ungefär likartade förhållanden 
ertappades denna art i Lule älv nära Sävast omkr. den !9/g 
1918. I hastigt rinnande vatten invid stränderna på den till 
synes sterila stenbottnen levde den. Den fanns även instängd 
i mindre vattensamlingar med likartad botten, vilka under 
vårfloden stå i förbindelse med älvens strömfåra, men vid 
denna tid avskilts därifrån. 

Att döma av litteraturen torde Brychrus-arten i vårt land 
först påträffats i Torne lappmark av FORSSTRÖM. När THOM- 
SON utgav sin Skand. Col., del II, var detta för honom den 
enda bekanta fyndorten. Någon närmare uppgift om, var 
fyndet gjordes, har jag ej sett. Konstaterandet av djurets 
förekomst i Lule älv bör därför ha sitt intresse. 

Det västmanländska fyndet är även av gammalt datum. 
Det är framlidne lektor C. H. JOHANSON vi ha att tacka för 
det. Enligt muntligt meddelande av honom till mig erhölls 
arten i Svartån invid Västerås, och exemplar insändes av 
honom till prof. BOHEMAN, vilka nu stå i huvudsamlingen 
på riksmuseet. Tyvärr kan jag icke numera tydligt erinra 
mig den noggranna fyndplatsen, men från mina exkursioner 
i trakten minnes jag en hel del lokaler, som erbjuda arten 
ungefär samma levnadsförhållanden som i Fyrisån. Den bör 
där ånyo eftersökas. | 

Då den i olika delar av vårt land funna 5rychius-arten 
i alla samlingar jag sett inrangerats under namnet 5. eleva- 
fus PANZ., och då densamma utgör den enda arten hos oss 
av det artfattiga Brychius-släktet, låg ju saken nära tillhands 
att icke misstänka någon felbestämning. Under en nyligen 
företagen kritisk bearbetning av mitt material av dytiscider 
och en därav föranledd korrespondens med prof. J. SAHL- 


SELLMAN O. LUNDBLAD: OM DEN I SVERIGE FUNNA BRYCHIUS-ARTEN. 217 


BERG, fattade jag ett livligt intresse för den i Finland funna 
Brychius cristatus J. SAHLB. Dess utbredning i norra Fin- 
land, där den funnits bl. a. i Uleå älv i norra Österbotten 
och även så nordligt som i Ivalojokk i Enare lappmark, gav 
anledning förmoda, att den även borde kunna påträffas i 
våra nordligaste älvar. Delvis för att utröna detta stannade 
jag ett par dagar vid Lule älv på min nordiska resa 1918, 
och döm om min överraskning, då jag som ovan nämnts 
fann talrikt en Bryckius-form, som jag av stora skäl höll för 
cristatus J. SAHLB. När jag emellertid senare vid bestäm- 


Fig: 1. as Bryckius elevatus cristatus 7rossicus SEM. från Ulva 
och B. elevatus cristatus typicus J. SAHLB. från Sävast. Fi- 
gurerna åskådliggöra kristans utseende. Djuren äro sedda från 
vänster sida, och höger krista är avbildad: kristan ses alltså 
»inifrån» (från elytras sutur). Elytra äro utritade i hela sin längd, 
av thorax är däremot blott basalpartiet framställt. Den punk- 
terade linjen avser blott att angiva läget av den vid kristans 
bas löpande punktraden. 


ningen jämförde denna art med de från sydligare trakter 
hemförda exemplaren, som gällde som elevatus PANZ., frap- 
perades jag av den stora likheten mellan lapplandsexemplaren 
och dem från mellersta och södra Sverige. Skiljaktigheter 
funnos visserligen, som i det följande skola framhävas, men 
ej av den betydenhet, att de motiverade exemplarens upp- 
delande på två arter. Redan det förhållandet, att Bryckius 
elevatus närmast är att betrakta som en medeleuropeisk art, 
som ytterst sällsynt påträffats i Nordeuropa, där den upp- 
gives funnen i södra Finland, berättigade en misstanke, att 
tolkningen av vår svenska art var felaktig. Nu stärktes jag 
i denna min åsikt genom studiet av mina lapplandsexemplar, 


J 


15—23281: Entomol. Tidskr. Årg. 44.  Häft. 3— 1923). 


218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


vilka i vissa hänseenden högst väsentligt närma sig 6. cri- 
status J. SAHLB., enligt vad framgår av beskrivningen av 
detta djur i Enumeratio Col. Carn. Fenn. 1875. 

Det som lättast karakteriserar Brychius cristatus J. SAHLB. 
från elevatus PANZ. är, utom den något smalare formen hos 
den förra arten, framför allt den olika byggnaden på elytras 
kristor. Klart och tydligt formulerar SEIDLITZ i sin Fauna 
Baltica dessa karaktärer, men då även de äro relativa och 
underkastade variation, är det ej så lätt utan jämförelse- 
material att bedöma, vart ett exemplar hör hemma. Min 
viktigaste strävan var därför att skaffa typiska exemplar av 


Fig, 2. a. Brychius elevatus typicus PANz. från Bosnien och 


b. mellanform mellan 65. elevatus typicus och B.elevatus nor- 
vegicus MÖNSTER från Skåne (leg. BOHEMAN)D För förklaring 
se föreg. figur! 


ovannämnda arter. Genom tillmötesgående av prof. SAHL- 
BERG lyckades jag ock genom byte förvärva dessa. Och 
hans förut brevledes lämnade uppgift, att de voro varandra 
mycket olika, kunde jag i sanning instämma i. Jag hänvisar 
till den enkla teckningen över dessa båda arters rygglister, 
vilken visar deras höjd och elytras välvning, sedda från sidan.! 
Hur avsevärt mycket svagare och mer utplånad fram- och 
baktill kristan är hos 65. elevatus PANZ. framgår tydligt. 
Även fram- och bakifrån sedda äro längslisterna hos crista- 
Zus J. SAHLB. skarpt avsatta, under det de hos elevatus PANZ. 
blott småningom höja sig över elytras yta. — Det är emel- 
lertid av vikt att ej uteslutande fästa sig vid denna karaktär, 


1 Som teckningar icke förefunnos, ha sådana senare utförts av un- 
dertecknad, likaså den här meddelade fotografien. OK 


SELLMAN O. LUNDBLAD: OM DEN I SVERIGE FUNNA BRYCHIUS-ARTEN. 219 


som ock naturligen i någon mån är underkastad variation. 
En annan olikhet mellan de båda arterna består däri, att de 
nämnda längslisterna på elytra ha olika punktur och ofta 
även färg. Hos elevatus PANZ. äro desamma fint, men även 
för vanlig luppförstoring tydligt punkterade, och punkterna 
äro oftast, åtminstone i kristans mittdel, svarta. Även hos 
cristatus J. SAHLB. visar sig kristan under mikroskopför- 
storing punkterad, men punkterna äro så små, glesa och 
grunda, att de vid svagare förstoring äro så lite iakttagbara, 
att listen också sägs vara opunkterad. Då punkterna hos 
denna art aldrig äro svarta, är kristan alltid ljus. 


Fig. 3. Till vänster Brychius elevatus cristatus J. SAHLB. 
från Uleåborg i Finland (leg. SAHLBERG), till höger 5. eleva- 
tus typicus PANz. från Ilidze i Bosnien (leg. SAHLBERG). Båda 
exemplaren äro av SAHLBERG betecknade som tvpiska. Olik- 
heterna i kristans utseende framträda också tydligt å figuren. 


Sedan jag med tillhjälp av dessa och andra karaktärer, 
vilka jag i detta sammanhang ej omnämner, fått klart för 
mig dessa arters egenskaper, var det tydligt, att den sedan 
gammalt i vårt land funna arten ej kunde tillhöra någon av 
dessa. Till habitus ansluta sig övriga av mig funna exemplar 
(Släp, Uppsala) närmast till cristatus J. SAHLB., men kristan 
når knappast någonsin samma höjd som hos denna art och 
är alltid starkare punkterad och punkterna ofta svarta. 


Till ovanstående intressanta uppsats ber undertecknad 
få foga följande anmärkningar. 

Uppsatsen, som jag här ordagrant låtit avtrycka efter 
SELLMAN's manuskript, är den enda han efterlämnat och 


220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


den enda han överhuvud författat.' Den skrevs färdig redan 
1919, och det var säkerligen hans avsikt att omedelbart låta 
publicera densamma; detta skedde emellertid ej, och som 
uppsatsen — jämte en del av S:s £rychius-material -— vid 
SELLMAN's frånfälle 1920 befann sig hos bergmester MUN- 
STER i Kristiania, vilken då arbetade med samma ämne och 
bett honom att få se svenskt jämförelsematerial, har jag ej 
förr kunnat till trycket överlämna den först nu (1923) retur- 
nerade uppsatsen. Den har delvis redan förlorat något av 
sin aktualitet genom MUNSTER's i november 1922 publicerade 
avhandling över de norska Arycus-formerna, en avhandling, 
vari han kommit till ungefär samma resultat som SELLMAN. 

Det synes ju utan vidare, att SELLMAN icke riktigt hun- 
nit avsluta sin uppsats, vilket särskilt framgår därav, att han 
ej uttalat någon mening om vart hans exemplar från Uppsala 
och Halland skola föras. Han säger blott att Sävast-fyndet 
är crzZslarus samt att hans övriga exemplar något avvika där- 
ifrån, dock ej så mycket, att de kunna anses för en därifrån 
skild art. Detta torde säkert böra uppfattas så, att de icke 
kunna hänföras till e/evazus utan snarare då äro cristatus, 
vilken de dock ej likna i dess typiska exemplar. Enligt 
SELLMAN's senare undersökningar, vilka han ej hann ned- 
skriva, men vilkas resultat han meddelat såväl MUNSTER som 
mig, skulle de nämnda exemplaren vara 7rosszcus SEM., vilken 
enligt honom väl alltså knappast vore artskild från cristatus, 
snarare kanske en form av denna. Samtidigt uttalade han 
även den förmodan, att den verkliga e/evatus måhända kunde 
anträffas i Skåne. 

I den nu nämnda uppsatsen av MÖNSTER (Om nogle 
Haliplider [Coleoptera]. — Videnskapsselskapets Skrifter. I. 
Mat.-naturv. Klasse. 1922. No. 9. Kristiania) omtalas också 
de till granskning sända SELLMAN'ska exemplaren... MÖNSTER 
anser Sävast-exemplaret (blott ett förelåg) för cristatus, dem 
från Uppsala och Halland för 7o0sszcus samt ett skånskt exem- 
plar för en övergångsform mellan e/evatus och den av honom 
uppställda nya formen 2o0rvegicus. Man kan således säga, 


v En notis om Notiophilus hypocrita föreligger även av hans hand 
och är redan av mig befordrad till trycket (se Entomol. tidskrift 1921 


SELLMAN O. LUNDBLAD: OM DEN I SVERIGE FUNNA BRYCHIUS-ARTEN. 221 


att han i så gott som allt bekräftar SELLMAN's åsikt rörande 
de svenska Arychius-formerna. Även däruti finner man en 
överensstämmelse, att MÖNSTER uppfattar rossäcus som en 
form av cristatus. Som sådan uppföres den f. ö. också i 
REITTER's sista katalog och degraderades till varietet t. o. m. 
redan 1904 av sin auktor SEMENOV. Det berättigade i att 
betrakta den som sådan är även enligt min mening alldeles 
uppenbart. Att MÖNSTER, som haft ett till cirka 200 djur 
uppgående Brychins-material till sitt förfogande, kommit till 
detta resultat, måste naturligtvis tillmätas stor beviskraft. 
MÖNSTER uppfattar emellertid i den citerade avhandlingen 
— även detta säkerligen med full rätt — också cristatus som 
en underart av e/levatus, varför de norska (och väl även de 
svenska) Bryckius-formerna enligt honom skulle gruppera sig 
på följande sätt: ; 


Brychius elevatus PANZ. (huvudarten ännu ej säkert funnen 
i Skandinavien, men övergångsformer till densamma 
förekomma i Skåne och måhända även annorstädes). 

subsp. norvegicus MÖNSTER. 

subsp. cristatus J. SAHLB. 

var. rossicus SEM. 


För ett åtskiljande av de 3 å 4 olika former, som torde 
finnas i Sverige, hänvisas till MÖNSTER's skrift. Att de ej 
säkert kunna hållas i sär är redan påpekat, och övergångs- 
former torde nog lika ofta anträffas som typiska exemplar. 

Rörande denna intressanta och variabla art tillåter jag 
mig här ytterligare nämna några ord. De under exkursionen 
till Ulva, i vilken jag deltog, infångade exemplaren äro sins- 
emellan rätt olika. Somliga ha endast få strödda mörka 
punkter på kristan, medan hos andra de mörka punkterna 
äro mycket tätt hopade vid kristans mittparti, varigenom 
den ljusa kristan vid betraktande med blotta ögat ser ut att 
vara mörkfläckig på mitten. Om fyndplatsen vill jag nämna, 
att både alg- och mossvegetation (Fontinalis) forekom bland 
stenarna, ehuru sparsamt. På samma lokal levde f. ö. också 
Orectochilus villosus FABR., som dock var betydligt sällsyn- 
tare, i det blott omkr. 3 expl. erhöllos.! 


1 Vi lyckades fånga den först efter kl. 7 e. m. vid skenet från lyktorna. 


222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


I detta sammanhang vill jag omnämna ett rätt egendom- 
ligt fynd av 5»rychzius, vilket jag lyckades göra 29 juni 1916 
vid skrapning efter vattenkvalster i södra delen av Anebysjön 
nära Flisby i Småland. Blott ett enda exemplar av Brychius 
hittades. Det upphämtades som sagt med bottenskrapa; 
djupet kan jag nu ej säkert erinra mig, men då sjön ej är 
djup och det var relativt nära stranden kan det ej ha varit 
mer än högst 3 meter. Samtidigt medföljde i skrapan en 
liten gren Fontinalis. Exemplaret måste utan minsta tvekan 
föras till cristatus; att denna förut blott i Norrbotten funna 
form nu också fastställts för Småland är i själva verket gan- 
ska egendomligt. Inom släktet 5rychius synes det nämligen 
vara så, att kristans styrka tilltager mot norr — från den 
krista saknande sydeuropeiska glabratus över formerna znter- 
medius, elevatus m. f. till den nordeuropeiska cristatus med 
den kraftigast utvecklade kammen, vilken hittills blott an- 
träffats i norra delarna av Finland, Sverige och Norge. Upp- 
täckten av cristatus på småländska höglandet anser jag därför 
vara av ett visst intresse. Detta ökas ännu mera genom fynd- 
ortens beskaffenhet, enär Brychzus sällan lever i stillastående 
vatten. Den är icke ofta funnen i sjöar; MÖNSTER uppgiver 
dock Mjösen. 

Exemplaret från Anebysjön liknar emellertid icke den 
cristatus, som SELLMAN fann i Lule älv. Medan nämligen 
denna är ytterst ljus, så att säga klargul eller nästan genom- 
skinligt gul, förutom naturligtvis striorna, som äro mörkpunk- 
terade (med undantag av de båda yttersta och samtliga striors 
distalpartier, vilkas punkter äro ofärgade), är mitt exemplar 
av mörkt brungul färg. Kristan saknar emellertid svart, 
likaså den yttersta strian samt spetsen av de övriga, varför 
ju exemplaret måste anses vara cristatus, ehuru avvikelsen 
från Sävast-formen är mycket markant. Även i övrigt före- 
finnas beaktansvärda skiljaktigheter såtillvida, som hos mitt 
exemplar striorna äro betydligt bredare mörkfargade, vilket 
även bidrar till att djuret ser mycket mörkt ut. Icke mindre 
egendomligt är kristans alldeles enastående höjd, vilken över- 
stiger vad jag hittills sett i den vägen. Den sänker sig 
hastigt framtill men särskilt baktill och är baktill, just vid 
det ställe där sänkningen börjar, något knölformigt ansvälld. 


SELLMAN O. LUNDBLAD: OM DEN I SVERIGE FUNNA BRYCHIUS-ARTEN. 223 


Ungefär lika stark som hos mitt exemplar är dock kristan 
hos i fig. 3 avbildade av SAHLBERG fångade cristatus-individ, 
medan som sagt Sävast-exemplaret har svagare krista. Att 
således också cristatus kan variera lider intet tvivel och är 
f. ö. ej så märkligt. Även kristans punktur kan hos denna 
form variera betydligt. Medan den typiska cristatus skall 
ha ytterst svagt punkterad krista (såsom även SAHLBERG's 
expl. och Sävast-expl. ha), har Aneby-exemplaret stark och 
relativt riklig punktur. 

Orsaken till den mer eller mindre mörka färgen hos 
detta exemplar kanske är att söka i bottenfärgen — even- 
tuellt även vattenfärgen — å uppehållsorten, vilkas betydelse 
jag vid ett par föregående tillfällen haft anledning framhålla 
ifråga om andra djur. MÖNSTER synes (l. c. p. 6) även vara 
böjd för ett dylikt antagande, vilket f. ö. tyckes bekräftas 
av Aneby-fyndet. Denna sjö kan nämligen i stort sett be- 
tecknas som en dygyttjesjö med ställvis brunsvart botten 
och jämförelsevis mörkt vatten. Dygyttjan omväxlar emel- 
lertid här och där med sand, och sjön är ej någon mera 
utpräglad representant för de inom småländska urbergsom- 
rådet så vanliga humussjöarna. 

Rörande Brychius vill jag f. ö. blott tillägga, att den 
sannolikt är ett ganska syreälskande djur!, enär den huvud- 
sakligen lever i rinnande vatten. Med ett dylikt levnadssätt 
är ofta förknippad en viss köldstenotermi. Det torde vara 
dessa båda för arten kännetecknande biologiska egenskaper 
i förening, som äro orsaken till, att den mera sällan förekom- 
mer Luisjöar ;samtiratt den heltösakertrar talnkare i nome 
delarna av Fennoskandia än på mellaneuropeiska låglandet. 
Som ett utpräglat stenotermt kallvattensdjur kan arten dock 
under inga förhållanden gälla. Att den likväl uppvisar en 
svag tendens i denna riktning torde vara odisputabelt, och 
osannolikt synes det ej att våra nordliga, med stark krista 
försedda former äro de inom formgruppen mera primitiva 
och ursprungliga. O. Lundblad. 


1 Polyoxybiont. Det enstaka fyndet i den på fyndstället varken 
särskilt syrerika eller syrefattiga Anebysjön kunna vi härvid lugnt lämna 
ur räkningen. 


Första nordiska entomologmötet 
i Stockholm den 29—30 juni 1923. 


Redan 1922 framfördes inom Entomologiska Föreningen 
i Stockholm förslag att realisera de länge diskuterade pla- 
nerna på ett möte mellan Nordens entomologer genom att 
försöka få till stånd en entomologisk sektion vid det allmänna 
naturforskarmötet i Göteborg i juli 1923. Utsikterna att få 
se något större antal entomologer samlade dit vid denna tid 
befunnos emellertid snart små, ej minst därför att ett rätt 
stort antal av den praktiska entomologiens representanter i 
de fyra nordiska länderna på grund av tjänsteskäl kunde 
beräknas komma till Göteborg till jordbruksforskarekongressen 
därstädes den 22—26 juni och därför knappast kunde för- 
modas ha möjlighet att resa till Göteborg ännu en gång 
fjorton dagar senare. Förslag väcktes därför att i stället i 
samband med nämnda kongress söka få till stånd ett fristå- 
ende nordiskt entomologmöte — i Stockholm. Jordbruks- 
forskarekongressen skulle nämligen avslutas med en exkursion 
upp till Stockholm och ett entomologmöte i Stockholm vid 
detta tillfälle hade helt andra möjligheter att samla de intres- 
serade, från såväl Sverige som från grannländerna, än Göte- 
borg. Vid sitt sammanträde den 5 maj 1923 beslöt också 
Föreningen att med sympati uttala sig för ett möte i Stock- 
holm och uppdrog åt styrelsen att fatta definitivt beslut i 
frågan. Efter mycken tvekan och många svårigheter att 
sammanbringa de för mötets arrangerande nödiga medlen 
beslöt denna den 17 maj att våga sig på saken, och i slutet 
av maj utsändes inbjudan till Första nordiska entomologmötet 
Zz Stockholm den 29—30 junz. Inbjudan sändes till alla entomo- 
loger i Norden med bekant adress. Till ledarna av de entom- 
logiska sammanslutningarna i grannländerna medsändes dess- 
utom ,ett; par: extra exemplar, avsedda fört utdelning till 
intresserade. 


FÖRSTA NORDISKA ENTOMOLOGMÖTET I STOCKHOLM. 225 


Som deltagare kommo tillstädes: 


Från Danmark: Mag. scient. Kai Henriksen, Kobenhavn. 


» 


» 


» 


Norge: 
Finland: 


Sverige: 


EXrerö. P- Kryger, Gentofte: 

Kom. revisor E. Olsen, Kobenhavn. 

Lektor, Mag. scient. M. Thomsen, Kobenhavn. 
Statsentomolog T. H. Schoyen, Kristiania. 
Dr. E. Bergroth, Ekenäs. 

Forstmästare Th. H. Clayhills med fru, Åbo. 
Dr. U. Saalas med fru, Helsingfors. 

Fil. Kand. O. Ahlberg, Stockholm. 
Professor Chr. Aurivillius, Stockholm. 

Fil. Dr. Simon Bengtsson, Lund. 

Herr Algot Bengtsson, Göteborg. 

Direktör G. Falkenström, Stockholm. 

Med. kand. N. Gellerstedt, Piteå. 

Fil. Kand. G. W. Hedgren, Stockholm. 
ENDA NPA TEKemner, Stockhom: 
Agronom A. Lindblom, Stockholm. 

Pra TEndestenrNonninse: 

Artist D. Ljungdahl, Stockholm. 

Dir. S. A. Lovén, Stockholm. 

HiiieEr ONE TNbladt Stockholm. 

Byråchef A. Lyttkens, Stockholm. 
Byråingenjör A. Molin, Stockholm. 
Tandläkare Fr. Nordström med fru, Stockholm. 
Doktor J. Peyron, Stockholm. 

Fil. Dr. Abr. Roman, Stockholm. 
BrottEirSchheder Nn ompat 

Fil. Dr. P. Spessivtseff, Stockholm. 
Profsljölragardn Stockholm. 

Prof. A. Tullgren, Stockholm. 

Köpman G. Winbladh, Stockholm. 


Fredagen den 29 juni samlades mötesdeltagarna i Skogs- 
högskolans samlingssal å Experimentalfältet, varvid Professor 
AURIVILLIUS å Föreningens vägnar hälsade de närvarande 
välkomna och förklarade mötet öppnat. I ett kort anförande 
erinrade han om den långa tid, som förflutit sedan nordens 
entomologer sist voro samlade i Stockholm, och om de svå- 


226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


righeter, som varit förknippade med anordnandet av detta 
möte. Svårigheterna hade dock glädjande nog till sist över- 
vunnits och i den livliga anslutningen av deltagare fått en 
riklig belöning. Enligt det utsända programmet togo mötes- 
deltagarna därefter Skogshögskolans lokaler i betraktande 
och besökte Skogsförsöksanstalten under ledning av Professor 
TRÄGÅRDH. Vid I1-tiden vandrade man över till Central- 
anstaltens entomologiska avdelning, som förevisades av Pro- 
fessor TULLGREN. Framför ingången till institutionsbygg- 
naden togs därvid den gruppbild av deltagarna, som åter- 
finnes å sidan 227. 

Vid !/22-tiden ställdes kosan till Riksmuseet. Efter en 
kort lunchrast vid det lilla kaféet vid Vetenskapsakademien 
var man framme, och strax efter 2 demonstrerade Professor 
SJÖSTEDT Riksmuseets entomologiska avdelning, såväl skåde- 
samlingen, som finns tillgänglig för allmänheten, som huvud- 
samlingarna, i sina imposanta lokaler. En kontingent följde 
Professor AURIVILLIUS till Vetenskapsakademien och tog dess 
lokaler i betraktande, och först bort mot 4-tiden ställdes färden 
åter till Stockholm. 

Förhandlingarna vid mötet hade utsatts att börja kl. 6,30 
i Konstnärsklubbens lokaler, och på utsatt klockslag sam- 
lades man åter där, varvid Professor AURIVILLIUS med några 
ord hälsade de närvarande välkomna till mötesarbetet. Till 
ledare vid förhandlingarna utsågos föreningens hedersleda- 
möter Dr... E;. BERGROTEH, ordf; och: Dry SBENGTSSON MV: 
ordf. Till sekreterare utsågs undertecknad. 

Första föredraget för dagen höll Dr. BENGTSSON, som 
talade över ämnet: » Ephemeridlarvernas näringsförhållanden>. 


Föredragaren, som ägnat många års studier och undersökningar åt 
denna insektgrupp såsom förarbeten till en monografi över de svenska 
formerna, omnämnde inledningsvis, att för närvarande 49 arter voro för 
honom kända från vårt land, fördelade på 9 familjer och 21 genera, av 
vilka 30 arter och 8 släkten beskrivits såsom nya för vetenskapen. Larv- 
stadiet var honom bekant av alla genera och säkert, d. v. s. genom kläck- 
ningar . utrönt, av 40 arter; av dessa voro 8 (12) släkttyper och 29 arters 
larver nya för vetenskapen. 

Ephemerid-larverna kunna, syntes det föredragaren, mest rationellt 
hänföras till trenne typer: 1) larve natantes, till vilka höra fam. Baéöride, 
Siphluride och Ametropide; 2) larve reptantes: fam. Leptophlebiide, 


FÖRSTA NORDISKA ENTOMOLOGMÖTET I STOCKHOLM. 22 


Ephemerellide, Cenide, Prosopistomide och Heptageniide,; och 3) larvae 
fodientes: fam. Ephemeride; vilka olika typer karakteriserades såväl morfo- 
logiskt som biologiskt samt belystes med talrika teckningar och preparat. 


(Foto A. TULLGREN ) 


Från vänster, stående: Fru SAALAS, herrar TRÄGÅRDH, LINDE- 


HENRIKSEN, NORDSTRÖM, HEDGREN, S. BENGTSSON. SAALAS, WINBLADH, CLAYHILLS, A. BENGTSSON, 


Föredragaren gav en kort historisk exposé av de olika uppfattningar 
beträffande larvernas näringsförhållanden, som uttalats av DE GEER, PICTET, 
EATON, MIALL, VAYSSIEÉRE, WESENBERG-LUND, MORGAN m. fl. Till klar- 


BLAD, THOMSEN, SCHOYEN. 


AHLBERG, 
BERGROTH, LINDBLOM, AURIVILLIUS, LYTTKENS, KEMNER; sittande: KRYGER, TULLGREN, OLSEN, SPESSIVTSEFF, LUND- 


Gruppbild av deltagare i första nordiska entomologmötet. 


GRÉN, 


228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


läggande av denna fråga hade föredragaren företagit mikroskopiska under- 
sökningar av tarminnehållet hos några och trettio larver, representerande 
12 släkten och 14 arter inom 7 familjer, och framlade, delvis ingående 
och i detalj och med angivande av larvernas olika livsmiljö, undersök- 
ningarnes resultat, illustrerade med mikrofotografier. Sammanställd med 
de talrika iakttagelser, som föredragaren gjort över dessa djurs livsför- 
hållanden både ute i naturen och i akvariet, kunde hans uppfattning i 
föreliggande fråga kort sammanfattas i följande punkter: 1) alla våra nor- 
diska arters näring är väsentligen enahanda och utgöres av mer eller 
mindre lerhaltig organisk detritus, med större eller mindre inblandning av 
levande element, såsom olika slags alger (gröna trådalger, Desmidiaceer 
och Diatomaceer), vävnadsfragment av mossor och högre växter, pollenkorn 
(av Coniferer och Amentaceer), djur och djurrester (i » Aufwuchs» före- 
kommande Rotiferer, maskar och larver m. m.), som allt avgnages från 
substratet (syjälkar och blad, stenar m. m.) — till vilket ändamål deras 
mundelars byggnad och ställningsförhållande (hypognatha) visades vara 
på det närmaste tillpassade; 2) de grävande formerna (gen. Ephemera) 
kunna närmast betraktas såsom typiska detritusätare, livnärande sig av starkt 
lerhaltig detritusgyttja, medan 3) hos såväl den reptanta som den natanta 
typen av larver de mineraliska beståndsdelarne träda starkt tillbaka och 
de levande elementen — i långt övervägande grad av vegetabiliskt ur- 
sprung — dominera; och såsom särskilt anmärkningsvärt framhölls, att 
just hos de mest agila formerna av fam. Baétide och Siphluride detta 
näringsförhållande når sitt extrem, så att de snarast kunna betecknas så- 
som typiska phytophager (algätare); samt 4) ingen enda av våra Ephemerid- 
larver, Prosopistoma ej undantagen (jfr TRÄGÅRDH, i Entom. Tidskr. Arg. 
32, 1911, p. 102 ff.), har rovdjurstyp i sig. (S. Bengtsson.) 


Med anledning av föredraget, som belystes av talrika 
bilder, tillhörande en under arbete varande monografi över 
Sveriges ephemerider, yttrade sig Herrar TRÄGÅRDH och 
AURIVILLIUS. Prof. TRÄGÅRDH anslöt sig till Dr. BENGTSSONS 
åsikt om näringsförhållandena även ifråga om Prosopistoma- 
larven, varom han förut haft en avvikande mening. 


Som andra punkt på föredragningslistan kom Lerer 
J. P. KRYGERS föredrag över: »De europeiske Mymarider»>. 


Mymariderne omfatter en Gruppe af de mindste Snyltehvepse, hvis 
Plads i Systemet har veret meget omtvistet. HALIDAY opstiller Familien 
(med 8 Slegter) i Entom. Mag. Vol. I p. 341—350, hvor han beskriver 
den saa godt, at der siden aldrig har veret nogen Vanskelighed ved at 
genkende den. Han lader den danne 5 Tribus af Chalcidierne, men senere 
Forskere har ikke alle fulgt ham paa dette Punkt. Af de senere Forskere 
har FÖrRSTER behandlet Gruppen forst i Linnea entom. II (1847) og senere 
i Hym. Stud. II Heft (1856). FOÖRSTER har haft en merkverdig Evne til 


FÖRSTA NORDISKA ENTOMOLOGMÖTET I STOCKHOLM. 220 


at se tvers gennem alt og stille alt paa sin rette Plads, og hans Arbejder 
vil altid blive ved at vere klassiske: Han regner Gruppen til Proctotry- 
perne, uden at man af hans Arbejder kan se Grunden hertil. Senere For- 
fattere regner den snart til Chalcidierne (AsHMEAD 1904), snart til Procto- 
tryperne (SCHMIEDEKNECHT-HENRIKSEN). Chalcidier og Proctotryper ligner 
imidlertid hinanden saa meget, at det kan vere vanskeligt nok at sige, 
hvor: Forskellen paa de to Grupper ligger. Efter min Mening bliver der 
kun et ordentligt Kendetegn nemlig Leggebraadden. Hos Proctotryperne 
udspringer den fra Bagkropsspidsen, hos Chalcidierne fra et eller andet 
Punkt paa Bagkroppens Underside. Efter dette maa alle kendte Mymarider 
höre til Chalcidierne, idet ikke en eneste har Leggebraadden udspringende 
fra Bagkroppsspidsen. 

Efter FÖRSTER har kun en eneste Forsker behandlet de europeiske 
Mymarider, nemlig Englenderen ENOCK, der i et Par mindre Arbejder fra 
Begyndelsen af dette Aarhundrede fojer omtrent 10 nye Slegter til de 
allerede kendte. Derefter er der kun kommet een ny Slegt til, og den 
er opstillet af BLoop og KRYGER. 

De europeiske Slegter er da folgende: Anaphes, Anagrus, Cara- 
phractus, Eustochus, Litus, Mymar, Ooctonus og Polynema (= Cosmo- 
coma) opstillede af HaLiDaY, Gonatocerus NEEs, Alaptus WALKER, Cam/f- 
toptera, Doriclytus, Limacis de 3 sidste opstillede af FÖRSTER, Cleruchus, 
Dicopus, Enaesius, Erythmelus, iNeurotes, Oophilus og Paralleloptera, 
Stephanodes og Stethynium opstillede af ENOCK samt endelig Petiolaria 
BLoop og KRYGER. Endvidere har GIRAULT opstillet Slegten Anaphoides 
paa en nordamerikansk Art. Denne Slegt findes ogsaa i Europa. 

Mymariderne spiller sikkert en stor Rolle i Naturens Husholdning, 
idet det kan anses for givet, at alle Arterne snylter i Insekteg: Mange 
Arter er ikke vanskelige at klekke; man behover bare at samle Plantedele 
og stille dem til Klxkning, saa vil man faa adskilligt Materiale. Hyppigst 
snylter Arterne vistnok i Tzege- eller Cicadexg, men Arter er ogsaa klaek- 
kede af Rovbilleeg, Snudebilleeg og Bladbillexeg. Men det meste Ma- 
teriale maa man skaffe sig ved Ketsning. Der kan ketses alle Steder, hvor 
der er Planter, men helst paa saadanne Steder i Skove, hvor man finder 
megen Insektyngel. Man skal icke forsomme selv ret morke Steder i 
Birke- og Egeskove, bare der findes en sparsom Gresvekst. Sommeren 
og Efteraaret giver det rigeste Udbytte, rimeligvis fordi mange Arter har 
mere end een Generation, men maaske ogsaa, fordi Foraarets og Forsom- 
merens hoje Gres skjuler Dyrene. 

Arterne overvintrer sikkert som Larver i Insekteggene, under vore 
Breddegrader vist aldrig som Imagines; de forste Individer fanges i Be- 
gyndelsen af Maj og med de sidste gode Dage i Oktober er absolut 
ethvert Spor af Mymarider forsvundet for dette Aar. 

Til Klekning hjembringer jeg alle mulige Plantedele, f. Eks. om 
Vinteren Knopper af Ask, Eg, Bog o. s. v., tynde Kviste af Hassel, Eg, 
Bog o. s. v., om Sommeren Blade, Bladstilke, sammenrullede Blade og 
lign fra baade Trxer og Urter. Klaexkkematerialet anbringes i alle mulige 
Smaaglas, der lukkes med Bomuld. Hver Planteart holdes isoleret. Til 


230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Ketsning bruger jeg en almindelig Grzesketser I m dyb, 1 m i Omkreds. 
For at faa Mymariderne op paa en nem Maade anbringer jeg ca. 15—20 
cm langt og 12/2 cm vidt Glasror med Mundingen over de enkelte Indi- 
vider, naar de kryber rundt i Posen. Saa snart de naar hen til Glasset 
kryber de ojeblikkeligt op i dette. Jeg kan have ca. 20 Dyr i hvert Glas, 
inden de begynder at lobe ud for neden. Dyrene hjembringes altid 1e- 
vende, for at jeg hjemme kan se lidt nermere paa dem, man ser ofte 
noget på de levende Individer, som ikke ses paa de dode. 

Materiale, der skal gemmes, anbringer jeg i 70 4 Alkohol i smaa 
Glastuber. Skal enkelte Dyr prepareres, maa det gores straks efter at de 
er drebte (i Ethylacetat), og mens de endnu er blode. Skal de gemmes 
til senere Preparation maa der anvendes en Veeske, der indeholder 
Methylalkohol. Der kan f. Eks. bruges en Blanding, der bestaar af ren 
Sprit (Halvdelen) og Methylalkohol, Glycerin og destilleret Vand (Halv- 
delen). Przeparationen volder naturligvis store Vanskeligheder. Det skulde 
jo synes ret umuligt at preparere Dyr paa 0,3 mm Lengde, at sprede Vinger 
og Ben ud paa dem og faa dem anbragt i Balsamen. Men med nogen 
Ovelse lader det sig gore, selv om det aldrig bliver en Kunst, som hver 
Mand lerer. Der vil senere i et Arbejde af mig fremkomme Meddelelse 
om Sammenscetningen af forskellige Opbevaringsvaedsker og Praeparations- 
methoder, men for Ojeblikket skal jeg ikke komme nermere ind paa dette 
Sporgsmaal, da jeg er i Ferd med at foretage Forsvg angaaende denne 
Side'af:Sagen. 

Om de voksne Dyrs Liv vides saa godt som intet. Deres Munddele 
ligner ganske de andre smaa Hymenopterers og det kunde nok tyde paa, 
at de er i Stand tik at indtage Fede.: Arter som lever i Trzeer-ketses 
hyppigt paa lave Blomster, hvad der viser i samme Retning. Deres Liv 
varer sikkert kun kort; de fleste dor i Lobet af faa Timer, selv om man 
opbevarer dem i Tuber, der indeholder fugtig Luft. For adskillige Former 
er Udviklingen vel kendt og Larverne beskrevne; det galder f. Eks. Larverne 
af de Arter som snylter i Vandinsekternes /Eg (se HENRIKSEN: Vandsnylte- 
hvepse). Men der staar umaadeligt meget tilbage at gore inden de bio- 
logiske Forhold ligger fuldt klarlagte; de förste hundrede Aar vil sikkert 
gaa med, inden det endelige Resultat naas. (... Paa dette Tidspunkt frem- 
vistes en Rekke Lysbilleder af de europeiske Slegter og der knyttedes 
til Slegterne folgende Bemzrkninger:) Anaphes, Anaphoides og Anagrus 
klekkede meget ofte af forskellige Plantedele, Arterne yderst almindelige. 
Caraphractus klaekket af Vandinsekters Eg (RIMSKY-KORSAKOV, HENRIKSEN, 
BAKKENDORF) ogsaa Aznagrus klaekket af Vandinsekters Eg. Eustochus er 
taget i 3 danske Expl., et enkelt tysk og nogle faa engelske, Udviklingen 
ukendt. ZLitus klaekket af Rovbillexg, Hannen ukendt, Brochers Han til- 
hörer ikke denne Slegt. Mymar klekket i England af Gres (ENOCK); 
meget almindelig. Om Ooctonus, Polynema og Gonatocerus vides saa 
godt som intet. Alaptus, Camptoptera og Limacis er i Danmark og 
England klekkede af Plantedele (Knopper af Ask og andre). Doriclytus 
kendes kun fra Tyskland, Arten ikke genfundet siden FÖRSTER. Cleruchus 
klekket af Snudebillexeg, (Hassel, Poppel) i Danmark (E. NIELSEN, KRYGER). 


FÖRSTA NORDISKA ENTOMOLOGMÖTET I STOCKHOLM. 231 


Om Resten af Slegterne vides intet. Dicopus, Erythmelus, Neurotes, 
Stethynium, Oophilus og Stephanodes kendes kun fra England, Petiolaria 
kun fra New Forest og London i England. (JE PKIYLE) 


Sista föredraget för dagen hölls av Dr. U. SAALAS, som 
talade över: »Åv elateriden Corymböbites cupreus subsp. aerugi- 
nosus F. förorsakade härjningar i Östra Finland>. 


Bland Finlands insekter känner man ett relativt stort antal med ut- 
präglad ostlig eller sydostlig utbredning. Somliga av dem äro fullkomligt 
obekanta i Skandinavien, somliga åter äro även anträffade i södra Sverige 
och Norge, dit de uppenbarligen invandrat från Mellaneuropa över Dan- 
mark. En av dessa till Finland först på allra senaste tider invandrade 
insekter är elateriden Corymbites cupreus FABR. subsp. aeruginosus FABR. 
Utom Finland har arten ett ganska vidsträckt utbredningsområde över 
norra Asien samt östra och mellersta Europa. I sydligare trakter är den 
en utpräglad bergsinsekt. Åt väster är den utbredd ända till England. De 
skandinaviska länderna ha hittills däremot blivit skonade från den. En- 
dast en uppgift finnes om huvudformens uppträdande i Ryfylke i Norge 
(HELLIESEN: Stav. Mus. Aarsb. 1893, p. 37): Åeruginosus är fullkomligt 
obekant från dessa länder; — och detsamma kunde man ännu för ett par 
decennier. sedan säga om Finland. Då J. SAHLBERG 1900 publicerade sin 
»Catalogus Coleopterorum Faunae Fennicae», kände han den endast från 
Ryska Karelen, där den redan en längre tid varit tämligen allmän. Men 
just dessa tider tyckes den för första gången begynnt uppträda även på 
västra sidan om riksgränsen. I Helsingfors Universitet finnas bevarade 2 
exemplar tagna av J. E. ARo i Kuusamo, veterligen de första inom Fin- 
lands politiska område insamlade. Sedan dess har den anträffats allt som 
oftast längs landets östra gräns. Den synes redan vara utbredd från Ilomantsi 
i norra Karelen upp över trakterna norr om Kajana ända till Kuusamo 
vid Lapplands gräns, På många orter uppträder den synnerligen talrik. 

Särskilt åren omkring 1915 men även senare har arten förorsakat 
svåra förödelser i synnerhet i Kainun i trakten norr om Kajana. Därom 
ha inkommit talrika rapporter till Agrikulturekonomiska försöksanstaltens 
Entomologiska avdelning; och i W. M. LINNANIEMIS officiella »berättelse 
över skadedjurs uppträdande i Finland 1915 och 1916» ingår en redogö- 
relse därom. 

Sommaren 1921 gjorde jag ett kort besök i samma trakter, huvud- 
sakligast i Puolanka, Suomussalmi och Kuhmoniemi socknar, och blev då 
i tillfälle att nogare studera insekten i fråga. Den uppträdde i mycket 
stora mängder mest på torra odlade fältbackar kring byarna. Odlingarna 
i dessa frostömma nejder äro till största delen belägna uppe på höjderna. 
Trakten hör till de kargaste och fattigaste i landet, och jordbruket är även 
mycket primitivt. Dessa förhållanden synas i en viss grad befrämja Co- 
”ymbites aeruginosus' spridning och skadlighet. 

I likhet med. de flesta elateridlarver äro även dessa mycket poly- 
phaga. Markens beskaffenhet synes spela en vida större roll än växtarterna. 


232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Både larven och fullbildade insekten uppträder såväl i gräsvallar som på 
åkerfält, nästan ymnigare i de förstnämnda. Det allmännaste sädesslaget 
är kornet, i vars brodd arten förorsaket den största skadan. Även havre- 
brodden har svårt härjats. Däremot lider rågen vida mindre, beroende på 
dess större förmåga att förgrena sig. Uppgifter finnas även om artens 
skadegörelser å potatis, turnips o. s. v. Troligt är, att den också i någon 
mån hämmar gräsets tillväxt. 

För att få en någorlunda säker föreställning om Corypmbites aeru- 
ginosus' ymnighet i trakten jämförd med andra elateriders och för att ut- 
röna artens riklighet på fält av olika beskaffenhet och med olika vegeta- 
tion gjorde jag en massa närmare undersökningar genom att räkna larv- 
antalet på olika 2/2 m? stora provytor. Det kan icke komma i fråga att 
här i denna korta framställning i detalj redogöra för dessa undersökningar, 
så intressant det än kunde vara. Men några resultat härav har jag dock 
velat framställa i nedanstående tabell. 


Undersokningar i Puolanka, Suomussalmi och Kuhmoniemi 
socknar 1921: 


I 
I 
I 
|| 
I 


Mae ken ALSTRA INR 
NBT | SAII IST 
SIC IN SEN BORN ES Ca | SSK SOT SS EE 
| SUSSIE SMSKSJT HITS 
SN RS a ES IPL MENS Se Sj RV Kol 
5 SR NR TIS Th SAN IT 
DRAR SNES Lv Si ME SVR KA SV Ad Gr | Hate 
NN ATIVS S ba RC [Psi FS ee | 
| IST SNS VS O SS eo en 
IVA SS ESS | :O = IS - | 
Jaa =] É . SK 
| Laryver i medeltal år, 3 /ajm? < 
| | tis fl 
Mullblandad lerjord . .. Öjol lg NI FR 4 
| Mullblandad sandjord . . «| 5,9! 0,6 [3,02] = | — | — | — | — | 64 
| Ren saändjord . so... | —- | — |0;5 a nd fn 4 
| Odlad kärrimark 0: sd: sot | Oj — | I,7 Ost) Og] = | Oj] 3 
Råsjord, (3 stimsrarbesttk sed) 3534) Oil eler hr OS AO Sk |A 
Inalles | 5,0 | 0,51 0,3 | 0,8 | 0,03 | 0,05 | 0,03 | 0,05 || 39 
Summa larver å de undersökta vtorna 
| 6) [IE 16 ISS [ÄR a 0 IE La) [RESA AA ua 


Härav ser man, huru talrikt Corymbites aeruginosus uppträder i dessa 
trakter i jämförelse med andra elaterider. Inalles anträffades å de under- 
sökta 89 ytorna (sammanlagt 44 !/2 m”?) 441 Corymbites aeruginosus-larver 
och endast 90 larver hörande till alla andra elateridarter. Särskilt anmärk- 
ningsvärd är den ringa mängden av Agrzotes-larver, vilka överallt i mel- 
lersta och Södra Finland uppträda ytterst talrikt på odlade torra marker, 
men synas nå sin nordgräns i trakterna av Uleåborg och Kajana. — Ur 
tabellen framgår även, att C. aeruginosus förekommer förnämligast i mull- 
blandad ler- och sandjord; men i ren sandjord och i odlade kärrmarker 
fattas den nästan totalt. 

På de fält, där härjningen var som värst, påträffades ofta ungefär 
25—30 larver å !/2 m?, således 50—60 ex. å I m?. Störst var larvantalet 
i mycket gamla gräsvallar, vilka äro synnerligen allmänna 1 trakten, samt 


FÖRSTA NORDISKA ENTOMOLOGMÖTET I STOCKHOLM. 233 


i åkrar, som för I eller 2 år voro upplöjda ur sådana. Gamla väl be- 
arbetade åkrar voro i allmänhet mycket mera skonade. I anledning härav 
kan man ju hoppas, att då odlingen på orten går framåt, skadorna små- 
ningom skola bli mindre, — I alla fall ha vi här att göra med en ostlig 
fiende, som redan hittills gjort befolkningen i Finlands fattigaste trakter 
ofantliga förluster, och med stark fart tycks sprida sig västerut. 

Jag har här velat upptaga denna fråga, då det ju ej alls är osanno- 
likt, att man även i Sverige i en ganska snar framtid får att göra med 
denna skadeinsekt, ty dess värsta härjningsområde är ju ej alltför långt 
avlägset från den svenska riksgränsen. (U. Saalas.) 


Med anledning av föredraget, som illustrerades med kartor 
och tabeller, yttrade sig ordföranden, herrar BENGTSSON, AURI- 
VILLIUS, TULLGREN, ROMAN och undertecknad. I frågan 
om parasiter, som skulle kunna ha betydelse i kampen mot 
detta skadedjur, anförde Dr. ROMAN, att några ichneumonider 
icke voro bekanta som parasiter på dessa djur, och knappast 
kunde väntas söka byte av detta slag; mera vore säkerligen 
att vänta av proctotrupider. 

Ordföranden uttalade till sist mötets tack till talarna och 
avslutade förhandlingarna för dagen. 


Efter en liten paus samlades mötesdeltagarna till ett fest- 
ligt hälsningsgille i Konstnärsklubbens festvåning och därvid 
antecknades som närvarande: herrar BERGROTH, S. BENGTS- 
SÖN, CAURTVILLIUS! CIAYHILLS; SAATLAS) OLSEN, KRYGERS 
HENRIKSEN, THOMSEN, SCHOYEN, FALKENSTRÖM, TRÄGÅRDH, 
TULLGREN, ROMAN, NORDSTRÖM, LJUNGDAHL, AHLBERG, 
LUNDBLAD, MOLIN, SPESSIVTSEFF, HEDGREN, A. BENGTSSON, 
LINDBLOM, WINBLADH, fruarna SAALAS och NORDSTRÖM 
jämte undertecknad. 

Under festen hälsade Prof. AURIVILLIUS särskilt repre- 
sentanterna för grannländernas entomologiska forskning. 
Danskarna tackade genom Mag. HENRIKSEN, som framhöll 
glädjen över att början gjorts till ett livligare samarbete 
mellan nordens entomologer. Från Norge bragte Statsento- 
molog SCHAOYEN en hälsning och finnarnas talan fördes av 
Dr. SAALAS. För damerna talade slutligen undertecknad. 


Kl. 11,30 på lördagsmorgonen började åter mötesför- 
handlingarna med ett föredrag av Prof. TRÄGÅRDH om: 
» Mål och medel inom skogsentomologien». 


I6—23281. Entomol. Tidskr. Årg. 44. Häll. 3— 1923). 


3 


234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


Skogsentomologien skiljer sig i flera avseenden från andra grenar 
av den praktiska entomologien. Först och främst genom den grundvä- 
sentliga skillnad, som bland skogsinsekterna råder mellan primära och 
sekundära skadegörare, och dessas stora betydelse, något som i stort sett 
ej har någon motsvarighet bland trädgårdens och ännu mindre bland 
åkerns insekter. Den omständigheten, att så många viktiga skogsinsekter 
äro sekundära, får den allra största betydelse, emedan många av dessa 
arter yngla i fällt virke eller i stubbar och rötter, som finnas kvar i sko- 
gen efter gallringar och avverkningar. Ty härigenom kommer människan 
att utöva ett synnerligen stort inflytande på dessa insekters uppträdande, 
och möjlighet finnes att genom lämplig hänsyn tagen till deras biologi 
motarbeta eller snarare undvika att gynna deras förökning. 

En annan skillnad mellan skogsentomologien och jordbruksentomo- 
logien ligger däri, att den förra till följd av trädens storlek och ålder 
måste använda andra metoder vid sina undersökningar. Här må blott 
framhållas vikten av noggranna stamanalyser av torkande träd, varigenom 
man har möjligbet att klarlägga angreppets förlopp när,som ofta är fallet, 
ett flertal insektarter under loppet av ett par år gemensamt döda ett 
träd. Lika viktigt är att nredelst enligt gängse metoder utlagda provytor 
studera de olika arternas uppträdande ej blott när en härjning inträffar 
utan även under normala förhållanden. 

Ett av den praktiska entomologiens centrala problem gemensamt för 
alla dess grenar är frågan om insektshärjningarnas uppkomst. Allmänt 
anses ju, att människan själv ger upphov till skadeinsekternas allmännare 
uppträdande, när hon började odla växter. Allt fortfarande anser man att 
stora, rena och likåldriga bestånd utgöra en av förutsättningarna för många 
skogsinsekters härjningar och speciellt i Tyskland, där man tidigare i stor ut- 
sträckning praktiserat metoden stora trakthyggen och kulturer, börjar man 
allmera övergå till naturlig föryngring och uppdragandet av blandbestånd. 

I detta avseende arbetar naturligtvis skogsentomologien med vida större 
svårigheter än jordbruksentomologien, då det tar lång tid att bota de ska- 
dor, som tidigare generationer av skogsmän åstadkommit, medan jordbru- 
karen har i sin hand att lägga om växtföljden. 

De primära insekternas periodiskt återkommande härjningar anses 
allmänt bero av klimatiska faktorer. Däremot veta vi ännu föga, på vil- 
ket sätt denna inverkan sker, och det är väl blott i fråga om den nord- 
amerikanska sädesbladlusen, TZoxoptera graminum, som sammanhanget 
är i detalj klarlagt, variämte beträffande tallmätarens uppträdande i Sverige 
och Tyskland detta sammanhang åtminstone i sina huvuddrag är klarlagt. 

Att i detalj utforska genesen av våra viktigaste skadeinsekters mass- 
uppträdande är ett av den praktiska entomologiens centrala problem, och 
även om därtill fordras experimentella anordningar, vartill statsmakten 
under nuvarande tid ej skall befinnas villig att släppa till medlen, får man 
ej släppa denna fråga ur sikte. En början kan alltid göras genom att 
bearbeta det rika material, som finnes samlat i de årliga rapporterna angående 
skadeinsekternas förekomst, som i vårt land föreligga sedan 40 år tillbaka, 
och vid bearbetningen kunna de nordiska länderna verksamt bistå varandra. 


FÖRSTA NORDISKA ENTOMOLOGMÖTET I STOCKHOLM. 235 


Aven i fråga om bekämpandet av de primära skadeinsekterna råder 
i vissa fall en väsentlig skillnad mellan skogsentomologien och jordbruks- 
entomologien. På grund av trädens och arealernas storlek kan skogs- 
entomologen sällan tänkas tillgripa direkta utrotningsmedel i stor skala. 
Den vägen får nog i stort sett betraktas som oframkomlig. Skogsento- 
mologen måste i stället koncentrera sina ansträngningar på att utfinna 
metoder att förebygga härjningarna, ett arbete som helt naturligt intimt 
sammanhänger med det tidigare omnämnda utforskandet av insekthärj- 
ningarnas genes. 

Även de sekundära skogsinsekternas uppträdande, t. ex. barkborrar- 
nas, påverkas naturligtvis i hög grad såväl direkt som indirekt av de kli- 
matiska faktorerna. Svärmningstiden inträffar tidigare eller senare, utveck- 
lingen tar längre eller kortare tid i anspråk och i vissa fall inverkar detta 
på generationernas antal och därmed även på förökningssiffran. Detta 
inflytande bör därför år efter år studeras i olika klimatzoner i vårt land, 
så att klarhet vinnes i dessa frågor, som äro av avgörande betydelse för 
barkborrarnas bekämpande. 

Men därjämte tillkommer för de sekundära skogsinsekterna, som 
förut nämnts, det synnerligen betydelsefulla momentet, att många av dem 
yngla i fällda stammar Oo. d. och därför påverkas av människans åtgärder 
i skogen. Därför böra undersökningarna inriktas på att klarlägga infly- 
tandet av avverkningstiden, dimensioner, barktjocklek samt exponerings- 
och uppläggningssättet samt barkningsgränsens inverkan, och sist men icke 
minst bör våra "barkborrars geografiska utbredning noggrant utforskas. 

(I. Trägårdh.) 


Lektor THOMSEN höll därefter ett föredrag om: » Blod- 
lusens Optreden i Danmark med Bemerkninger over nogle 
beslegtede Arter». 


Blodlusen (Schizoneura lanigera) — nu i den störste Del av 
Verden /Ebletreernpes farligste Skadeinsekt — nevnes förste Gang i 1802 
af HAUSMANN. F. BANKS har imidlertid vist, at den var indslebt til Lon- 
don 1787 med amerikanske Planter. I Tyskland fandtes den 1801 ved 
Bremen, i Frankrig 1812 ner »Kanalen», 1818 ved Paris. Disse og senere 
Litteraturangivelser viser tydeligt, at Blodlusen udgik fra Atlanterhavs- 
kysten og derfra trengte frem mod Nord, Ost og Syd. Til det nuve- 
rende Danmark naaede den senest 1885 (Sundeved, Sonderjylland) utvivl- 
somt kommende sydfra. 1893 opdagedes den i Holstebro (Vestjylland). 
I de folgende Aar er den efter senere mundtlig Meddelelse set forskellige 
Steder i Landet, men synes efterhaanden gaaet tilbage i Tal og har forst 
igen gjort sig bemzarkt i 1921—22, da den findes i Kobenhavn. I Norge 
er Blodlusen fundet een Gang, i 1894. — Betyder nu dens Genopdukken 
i Danmark, at der er Udsigt til dens Fremtrengen mod Nord til den skan- 
dinaviske Halvo? For at besvare dette maa man have Kendskab til dens 
Biologi. — Medens tidligere kun de paa ZEble levende Generationer var 
kendt, paaviste E: PAtcH i 1912 i U. S. AA. en regelmeessig Migration 


236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


mellem JEble og Ulmus americana; paa den sidste frembringer de 3 
Foraarsgenerationer en karakteristisk Galle. — En /Elmegalle af lignende 
Udseende fandt BÖRNER 1916 ved Metz; men da eksperim. Overforelse 
af Lusene til /Eble gav negativt Resultat, opfattedes de som en ny Art 
Sch. patchiae, obligatorisk migrerende, men med ukendt Mellemvert. 
— Samme Galle fandt Foredragsholderen 1921 i Kobenhavn i samme Have 


som Blodlus. Overforingsforseg til ZEble i 1921—23 gav negativt Resul- 


LIL 
tat; det konstateredes, at Sch. patchiae fandtes hele Aaret paa Elm, altsaa 
var monoekisk. — I 1921 angav imidlertid THEOBALD i England at have 


paavist Migrationen mellem Ulmus og Pirus; lanigera skulde findes 
overalt i England paa europeiske /Elme, nogen monokisk Art nevnede 
han ikke. Kun 2 Foraarsgenerationer paa Elm omtaltes. — Ukendt af 
de fornaevnte havde P. MARCHAL imidlertid allerede 1919 offentliggjort 
omfattende Migrationsforsog med Blodlusen. ”Trods gunstigst mulige Be- 
tingelser lykkedes Migrationen fra ZEble til amerik. eller eur. /Elmearter 
aldrig. Han beskrev BÖRNER's fpatchiae under Navnet 2ulmosedens og vidste, 
at det er en monokisk Art paa europ&iske /Elme. — MARCHAL's Under- 
sogelser, hvormed Foredragsholderens stemmer, tvinger til Reservation 
overfor THEOBALD's Resultater; muligvis har denne sammenblandet patchiae 
og lanigera. Naar Blodlusen i Europa saaledes kun overvintrer som 
Larve paa sJEble, kan den kun trives, hvor Vinteren er ret mild, og yder- 
ligere Fremtrengen mod Nord kan neppe ventes. (M. Thomsen.) 


Med anledning av föredraget yttrade sig herrar SCHNEI- 
DER och TULLGREN. Professor TULLGREN framhöll, att 
blodlusen redan 1903 anträffats vid Åtvidaberg i Sverige på 
från Tyskland importerade fruktträd. Den hade emellertid 
försvunnit året efter och troligen ej kunnat övervintra. 


Som tredje punkt på föredragningslistan förekom ett föredrag 
av Professor AURIVILLIUS över ämnet: » [nsekterna och istiden». 


Föredragaren anhöll att få fästa särskilt de yngre entomologernas 
uppmärksamhet på ett forskningsområde, som hittills varit i hög grad för- 
summat, men lovade att lämna intressanta resultat, om det bleve föremål 
för ett noggrant studium. Han åsyftade insekternas nutida utbredning 
inom Sverige och de slutsatser, som på grund därav och genom under- 
sökning av deras förekomst i de postglaciala avlagringarne borde kunna 
dragas med avseende på förhållandena efter isens avsmältning och insekt- 
världens invandringshistoria i Sverige. Kännedomen om insekternas nu- 
tida utbredning i vårt land vore i många hänseenden bristfällig och be- 
hövde både kompletteras och systematiseras, Ett förhållande, som genast 
framträdde vid en jämförelse mellan vår kunskap om insekternas utbred- 
ning å ena sidan samt de högre djurens och växternas å den andra. Av 
särskild betydelse vore i detta fall en noggrann kännedom om de olika 
insekternas spridningsförmåga och spridningsmöjligheter, men insikten 
härom vore ofta mycket bristfällig. För lösningen av djurgeografiska pro- 


FÖRSTA NORDISKA ENTOMOLOGMÖTET I STOCKHOLM. 237 


blem vore det i de flesta fall nödvändigt att utvälja sådana former, vil- 
kas spridningsförmåga vore inskränkt till det minsta möjliga och ej be- 
roende av vissa andra organismers spridningsmöjligheter. Man borde 
därför undvika de flygande insekterna, som dels aktivt hastigt kunna sprida 
sig över långa sträckor dels lätt passivt transporteras av vinden. Växt- 
ätande insekter, som för sitt uppehälle vore beroende av en enda eller 
ett fåtal växtarter, borde också undvikas, då deras utbredning även inne- 
fattade problemet rörande deras näringsväxters spridning. Man borde där- 
före i främsta rummet utvälja sådana insekter, som saknade flygförmåga 
samt i övrigt genom sin storlek och sitt levnadssätt ej eller i obetydlig 
grad vore utsatta för ofrivillig spridning genom yttre krafter. 

Storleken har även sin betydelse därutinnan att rester av dylika in- 
sekter lättare kunna återfinnas oeh bestämmas, då de förekomma i de 
postglaciala avlagringarne. Såsom exempel på sådana lämpliga insekter 
framhållas arterna av släktet Carabus samt flere vinglösa vivlar, särskilt 
arterna av släktet Of£iorrhynchus. Carabus-arterna lämnade exempel på 
djur, vilka både såsom larver oeh utbildade ägde en stor förmåga att för- 
flytta sig springande på marken, varemot Ofiorrhynchus-arterna äro tröga 
och långsamma, starkt jordbundna varelser, vilka såsom larver sakna ställ- 
flyttningsförmåga och såsom utbildade endast långsamt krypa omkring. 
En jämförelse mellan dessa djurs sannolika utbredningsförmåga under en 
sommar och den tiderymd, som enligt professor G. DE GEERS nyaste un- 
dersökningar förflutit sedan inlandsisen drog sig tillbaka och landet blev 
beboeligt för dessa insekter, borde kunna lämna viktiga uppslag, som ej 
kunnat vinnas genom studier av andra djurs utbredning. 

Slutligen framhölls betydelsen av en undersökning av de insektrester, 
som förekomma i våra kvartära avlagringar. En dylik granskning vore 
emellertid ytterst svår och krävde en synnerligen grundlig och ingående 
kännedom av de nu levande arternas kroppsbyggnad och skulptur, i an- 
nat fall bleve bestämningarne lätt missvisande och utan värde. Omöjlig- 
heten att utan speciell artkännedom av nu i vårt land levande insekter 
inlåta sig på derna fråga betonades kraftigt och framhölls såsom ett av 
de många bevisen för nyttan och nödvändigheten av en allt mer fördju- 
pad kännedom om insektformerna. (Chr. Aurivillius.) 


I den följande diskussionen yttrade sig herrar HENRIK- 
SEN, LUNDBLAD, TULLGREN och undertecknad. 

Till sist demonstrerade Tandläkare FR. NORDSTRÖM ut- 
bredningskartor över svenska makrolepidoptera. På särskilda 
kartor, en för varje art, hade alla kända fyndorter inlagts 
som röda punkter, och varje karta kompletterades av en 
förteckning på fyndorterna, med anteckningar, varifrån upp- 
giften kommit. Idén att på kartor noggrant inpricka fynd- 
orterna för fjärilarna hade föredragaren fått vid ett föredrag 
om insekternas utbredning, som framlidne EINAR SELLMAN 


238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


hållit i Ent. Föreningen 1914. Metoden hade nu genomförts 
för makrolepidoptera, men kompletteringar voro välkomna 
och intressant vore det, om liknande kartor kunde komma 
till stånd i grannländerna. 

Med anledning av demonstrationen yttrade sig herrar 
SAALAS, SCHNEIDER, BENGTSSON, LUNDBLAD och ROMAN. 
Dr. SAALAS omnämnde, att liknande kartor vore under ut- 
arbetande i Finland. Prof. SCHNEIDER framhöll, att intresse 
för saken även fanns i Dorpat, och att uppgifter kunde fås 
därifrån. Dr. BENGTSSON omtalade Entomologiska Sällska- 
pets i Lund plan på att upprätta insektgeografiska kartblad 
även över andra insektsgrupper. 

Vid !/22-tiden avslutades förmiddagens förhandlingar 
och beslöt man att samlas åter kl. 4 e. m. 

Eftermiddagsmötets förhandlingarinleddes av Dr. BENGTS- 
SON, som föredrog över ämnet: » Sveriges plecopterer». 


Sveriges »Bäcksländor», såsom föredragaren föreslog att benämna 
representanterna för denna insektsgrupp i st. f. det tidigare använda, men 
synnerligen olämpliga namnet »Sjösländor», var för närvarande måhända 
den insektordning, som i fråga om vår svenska fauna är den minst kända 
och undersökta. Utöver vad som innehålles 1 ZETTERSTEDT's »Insecta 
lapponica» av år 1839, där 12 arter från Lappland beskrivas, föreligger tills 
dato så gott som intet bidrag till kännedomen om desamma. Att Ple- 
coptererna utgjorde en av vetenskapsmännen i allmänhet i så hög grad 
försummad och tillbakasatt insektgrupp, finner sin förklaring i deras i 
allmänhet oansenliga och föga tilldragande yttre (färg m. m.), deras dolda 
och undangömda levnadssätt m. m. De erbjödo likvisst ett icke ringa 
intresse, såsom varande en, geologiskt sett, mycket gåmmal insektgrupp 
(fanns representerad åtminstone redan under Jura-systemet), vars organisa- 
tion uppvisar många primitiva drag, De äro mer än någon annan insekt- 
grupp knutna till de 27zxnande vattnen: bäckar och åar med oftast kallt 
och starkt strömmande vatten äro deras rätta hemvist. — I flera av våra 
nordiska (liksom mellaneuropeiska) former ha vi utan tvivel att se relikter 
från istiden, varpå tyder såväl deras övervägande alpina utbredning som 
det förhållandet, att de flesta arter ha sin flygtid tidigt på året, flera redan 
i mars eller april och medan snön ännu ligger kvar. 

En bearbetning av ett icke ringa material av denna insektgrupp, 
nästan uteslutande hopbragt av föredragaren själv under talrika resor un- 
der en följd av år till de ftesta av våra provinser, har givit till resultat, 
att antalet arter, som vårt land hyser av denna grupp, har kunnat bringas 
upp för närvarande till 28 säkra arter, vartill komma 4 å 5 tills vidare 
mera ovissa, sålunda inalles ett par och 30 arter eller nära nog samma 
antal, som är känt för närvarande från Norge (31 [37] enligt KLAPALEK, 


FÖRSTA NORDISKA ENTOMOLOGMÖTET I STOCKHOLM. 239 


Plecoptera norvegica 1912) och från Finland (3$ enligt KOPONEN, Plecop- 
terologische Studien. I. Die Plecopteren-Arten Finlands, 1916), och med 
ett 10-tal överstigande de för Danmark antecknade (23 enligt ESBEN-PETER- 
SEN, Danmarks Fauna 8, 1910). I betraktande av att våra grannländers 
Plecopter-fauna redan förut blivit så pass väl undersökt, var ju ej att vänta, 
att för vårt lands vidkommande mycket nytt stod att finna. Dock hade 
föredragaren träftat på 9 eller kanske 10 arter, tillhörande släktena Perla 
GEOFFR., Dictyopterygella KLAP., Arcynopteryx KLAP., Isogenus NEWM., 
Isopteryx, Pict., Capnia Pict. och Leuctra STEPH., som icke kunnat iden- 
tifieras med förut beskrivna. Av sådana för faunan och vetenskapen nya 
arter visades några av de mer intressanta jämte teckningar, och anknötos 
därtill en del anmärkningar samt kritik av felaktiga tydningar rörande 
några av de av ZETTERSTEDT i Insecta lapponica beskrivna formerna. 

(S.: Bengtsson.) 


Som mötets sista föredragare talade Dr. KEMNER över: 
>» Termitbiologi, särskilt med hänsyn till bobyggnaden»>. 


Med tillhjälp av skioptikonbilder demonstrerade föredragaren en 
mängd olika botyper hos de javanska termiterna, som ägnats ett ingående 
studium under föredragarens vistelse på Java 1920—1921. De vttre for- 
merna hos dessa bon liksom deras inre byggnad och organisation var i 
många fall rätt väl känd. Någon användbar teori för dessa bons (eller 
rättare sagt denna bobyggnadsinstinkts) utveckling under tidernas lopp, 
förklarande bonas inbördes släktskap och uppkomst ur varandra, fanns 
emellertid tillsvidare icke. Nirs HOLMGREN hade i sin disputation: Stu- 
dien äber sädamerikanische Termiten (1906), beskrivit en mängd sydame- 
rikanska termiters bon och uppställt en teori för den phylogenetiska ut- 
vecklingen inom en större grupp bland dem nämligen den »koncentre- 
rade» typen, som han fann i sin högsta utvecklingsform hos vissa Euter- 
2nes-arter. Hos dessa var boet byggt av rent trämaterial och olika skikt 
grupperande sig kring en centralkärna, i vilken könsindividerna vistades. 
Lägre utvecklingsstadier inom denna grupp fann han hos andra arter, som 
byggde bo av blandad jord- och trämassa, och den lägsta hos vissa andra 
termitslag bl. a. en av släktet 7Ze7es, som byggde enkelt konstruerade, 
rena jordbon. Som motsättning till de koncentrerade bona omnämner 
han en grupp »icke koncentrerade» bon, i huvudsak bestående av gångar 
i trä eller jord, ingår emellertid icke närmare på deras phylogenetiska 
ställning. ESCHERICH antager i sitt bekanta arbete: Die Termiten (1909) 
i huvudsak denna indelning, framhäver dock den synnerligen höga orga- 
nisationen hos vissa jordbon, särskilt hos de svampodlande formerna, och 
anser bobyggnadsmaterialet mindre lämpligt som indelningsgrund. Han 
sätter de icke koncentrerade bona, som endast bestå av urgrävda gångar, 
som den lägsta boformen, i anslutning till vad SILVESTRI anfört 1902, och 
håller de koncentrerade bona i alla sina former för högre utvecklings- 
stadier av dessa. 

Enligt föredragarens mening måste nu denna indelning i koncentre- 


240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


rade och icke koncentrerade bon vika, då denna egenskap hos bona var 
en bisak, som icke alltid angav någon olika grad av utveckling. De som 
koncentrerade ansedda bona hos Zze7mes-arterna voro på Java, ofta icke 
alls koncentrerade, och det 7Zermes mycket närstående släktet Odontoter- 
es hade på Java verkligt »icke koncentrerade» bon, utbredda över rätt 
stora områden. Det för de koncentrerade bona utmärkande, centralkärnan 
med sina omgivande skikt, fanns här icke. Hela boet bestod av en mängd 
på godtyckligt avstånd från varandra utgrävda jordhål förbundna med 
gångar. I en av dessa håligheter, som var mindre än de övriga, funnos 
könsindividerna, i de övriga svampodlingarna. 

För sin del ville föredragaren i likhet med SILVESTRI söka den lägsta 
boformen hos termiterna hos de lågt stående protermitiderna, exempelvis 
hos släktet Ca/lotermes, som endast urgrävde gångar i trä, utan att bygga 
något i dem. Redan mesotermitiderna, exempelvis Coptotermes-arter, hade 
i detta hänseende nått en högre utvecklingsgrad, därigenom att de inuti 
de trästammar, vari de bodde, byggde väggar av genom tarmkanalen pas- 
serade träpartiklar, »trämassa». Dessa mesotermitider grävde också gångar 
i jorden för att genom dem nå andra trästammar lämpliga till föda. Inom 
den stora gruppen 2metatermitidae, som rymmer de högst organiserade 
termiterna, var bobyggnadsinstinkten betydligt högre utvecklad, men bade 
tagit olika vägar för denna sin utveckling. Hos de mångformiga Eutermes- 
arterna hade mesotermitidernas blygsamma trämassebyggnader utvecklats 
till de stora, högt organiserade bon, som finnas på trädens stammar eller 
på marken. Lågo de på marken voro de dock fortfarande byggda av 
trämassa, endast överdragna med ett jordlager. Gångarna voro oftast 
också invändigt överdragna med trämassa, Hos släktet Microcerotermes 
var bobyggnaden snarlik den hos ZEutermes. En art var dock särskilt 
intressant därigenom att den inuti sina trämassebon avsatte små särskilda 
partier av ljusare, mindre »smält» trämassa som ett slags reservnäring, 
på vilken en frivillig eller ofrivillig gles svampflora kunde märkas. Denna 
botyp var särskilt intressant som övergång till släktena Zermes', Odonto- 
termes' och Microtermes” boformer. Hos dessa förlades boet helt i jor- 
den, som urgrävda gångar eller hål, men i de kakor av trämassa, som an- 
vändas för svampodlingarna hos dessa termiter, såg föredragaren en rest 
av det ursprungliga trämasseboet, kvarlevande i en form, som osökt erin- 
rade om de små reserykakorna hos Microcerotermes. De högt specialiserade 
Capritermes-arterna slutligen levde tvivelsutan av alger och lavar på jord- 
ytan och hade förlorat även sista spåren av det ursprungliga trämasseboet. 

Genom att se bobyggnadskonsten hos termiterna på detta sätt ut- 
veckla sig från ett enkelt urgrävande av boet i näringsmaterialet till ett 
målmedvetet uppbyggande av detsamma i jorden, dit det förarbetade träet 
fördes, trodde sig föredragaren ha kommit den phylogenetiska utvecklingen 


av bobyggnadsinstinkten hos dessa intressanta djur på spåren. 
(N. ÅA. Kemner.) 


Med anledning av föredraget yttrade sig Professor TRÄ- 
GÅRDH. 


FÖRSTA NORDISKA ENTOMOLOGMÖTET I STOCKHOLM. 241 


Till sist diskuterades frågan, när nästa nordiska ento- 
mologmöte borde anordnas,'och huru ofta det vore önskligt, 
att de återkommo. Flera talare framhävde därvid, att en 
treårig period vore lämplig, och att något samgående med 
de nordiska naturforskarmötena icke vore nödvändigt, om 
svårigheter mötte, särskilt sedan det nu visat sig, att själv- 
ständiga entomologmöten väl läto sig ordna och gåvo bättre 
utbyte. Som resultat av diskussionen utsågs en kommitté, 
bestående av herrar AURIVILLIUS, S. BENGTSSON, BERGROTH. 
SCHOYEN och HENRIKSEN, som skulle överväga tid och plats 
för nästa möte. S 


Ordförande avtackade därefter dagens föreläsare och av- 
slöt förhandlingarna. 


Till kl. 7 e. m. hade Entomologiska Föreningen inbjudit 
sina gäster till middag i Idunhallens övre veranda å Skansen. 
Mötesdeltagarna mötte talrikt upp och under festen, som 
präglades av en angenäm stämning, avtackade Professor 
AURIVILLIUS mötet och riktade sig därvid särskilt till mötes- 
ordförandena Dr. BERGROTH och Dr. BENGTSSON. Gästernas 
tack framfördes av Dr. BENGTSSON, som i varma ordalag 
vände sig till Professor AURIVILLIUS, vilken ställt sig i spet- 
sen för inbjudan och därmed samlat Nordens entomologer 
till detta lärorika möte. Kommunalrevisor ÖLSEN tackade 
a danskarnas vägnar och uttryckte den förhoppningen, att 
Nordens entomologer nästa gång måtte samlas i Köpenhamn, 
Dr. BERGROTH slutligen riktade några ord till undertecknad. 

Söndagen den I juli hade anordnats en exkursion till 
Nacka. Antalet deltagare blev ej så stort, då de två dagar- 
nas förhandlingar och kollationer varit ansträngande för 
mången och några långväga resande dessutom måst avresa 
från Stockholm redan på lördagskvällen. Som deltagare an- 
tecknades: herrar SAALAS, CELAYHILLS med fru, KRYGER, 
OLSEN, HENRIKSEN, THOMSEN, NORDSTRÖM, MOLIN, AHLIL- 
BERG, LUNDBLAD, HEDGREN, LJUNGDAHL, GELLERSTEDT 
och undertecknad. Avresan företogs vid I11-tiden och tiden 
mellan !/2 12 och !/24 ägnades åt entomologiskt friluftsliv i 
den natursköna Nackatrakten. Vädret var det bästa med 


242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1923. 


strålande vackert solsken, som satte liv och rörelse i män- 
niskor och djur, så att utbytet blev det bästa. Sländor, bark- 
borrar och t. o. m. en nykläckt Sesia-imago visade sig ha 
mött upp för att visa, vad trakten förmådde. Kamerorna 
voro liksom håvarna i flitigt bruk och fångade många situa- 
tioner, bl. a. den som återges på sid. 242 och sällskapet 


(Foto O. LUNDBLAD). 

Från eskursionen till Nacka den 1 juli 1923. Från vänster: NORDSTRÖM, 

ÖLSEN, SAALAS, LJUNGDAHL, CLAYHILLS, KEMNER, fru CLAYHILLS, GELLER- 
STEDT, KRYGER, THOMSEN, HENRIKSEN. 


filmades ett flertal gånger av exkursionens specielle filmfoto- 
graf ingenjör MOLIN. Vid 4-tiden återvände man till staden 
och avslutade första nordiska entomologmötet definitivt med 


ett avsked på Karl XII:s torg. 
N. ÅA. Kemner. 


Litteratur. 


Ivar TrRäGÅRDH: Människan och djurvärlden. Populära skisser. 
— P. A. Norstedt & Söners förlag. Stockholm 1923. 158 sid., 60 illust. 
Pris häft. 3,75 kr, inb: 4,75 kr: 

Genom den nyss utkomna boken med ovanstående titel har förf., 

rof. IVAR TRÄGÅRDH, med ens erövrat en bemärkt plats bland våra icke 

alltför talrika populärzoologiska skribenter. Det lilla arbetet är synner- 
ligen lättläst, väl skrivet, intressant och underhållande. Det ämne, som 
behandlas, är även av den beskaftenhet, att det troligen skulle intressera 
och måhända även omvända åtskilliga av dem, som pläga betrakta zoo- 
logi som en mindervärdig vetenskap och såsom intresselös med förakt 
ignorera all zoologisk litteratur. b 

Människans förhållande till den omgivande naturen, 1 detta fall djur- 
världen, erbjuder icke blott stort intresse från rent zoologisk eller kultur- 
historisk synpunkt, det är även av praktiska skäl av vikt, att vi lära känna 
våra fiender och vänner bland insekter och övriga lägre djur, detta såväl 
av ekonomiska som sanitära orsaker. 

Prof. TRÄGÅRDH's bok lämnar en god överblick över åtskilliga på 
detta område i utlandet gjorda undersökningar. Större delen av arbetet 
behandlar, delvis i nära anslutning till de bekanta, förtjänstfulla studierna 
av KELLER, våra viktigaste husdjur, bl. a. deras tämjning och särskilt den 
roll de spelat i antikens och även senare tiders religiösa föreställningar: 
Den moderna uppfattningen rörande människans utveckling och ställning 
till aporna beröres i korthet i ett inledande kapitel; härefter följer en 
redogörelse för de stora landdäggdjurens utrotande och de olika åsikter, 
som beträffande denna fråga gjort sig gällande. Modegalenskapens sorg- 
liga betydelse för utrotandet av vissa fåglar blir även föremål för behandling. 

Bokens senare del rymmer inom kapitlen »Människan och livets väv» 
och »Våra farligaste fiender bland djuren» vissa entomologiska problem 
av stort intresse, bl. a. en redogörelse för den s. k. biologiska kampme- 
toden. Vi få här läsa om fruktflugans härjningar och artens beklagliga 
tendenser att vilja sprida sig över hela det tropiska området samt SILVESTRI'S 
jakt efter flugans parasiter; om hur trädgårdsnunnan genom en olycks- 
händelse blev lössläppt i Nordamerika och där anställde oerhörda skador; 
om den framgångsrika kampen mot orangesköldlusen i Kalifornien med 
tillhjälp av den dit importerade lilla nyckelpigan Novius cardinalis; om 
sockerrörsviveln på Hawaii samt MuIir's långa och äventyrliga färd, vilken 
gick ut på att söka reda på vivelns hemland och fiender och efter stora 
ansträngningar kröntes med framgång. I slutkapitlet kommer förf. in på 
husmusens och de båda husråttornas historia samt den visserligen obehag- 
liga men skenbart oskyldiga husflugans långa syndaregister, bl. a. såsom 
spridare av tyfoidfebern. Loppans, lössens och vägglusens levnadssaga 
och parasitiska vanor få vi till sist även en inblick i. Här, liksom över- 
allt i sin bok, framträder förf. som en kunnig popularisator, vilkens arbete 
är väl värt ett studium, 


O. Lundblad. 


Danmarks Fauna. 26. V. HANSEN. Biller. V. Aadselbiller, Stump- 
biller m. m. Larverne ved K. HENRIKSEN. G. E. C. Gads Forlag. Koben- 
havn 1922. 119 Afbildninger. 


Den nu utkomna boken behandlar en liten del av den stora grupp 
polyphaga skalbaggar, som brukar benämnas Staphylinoidea. Bland hit- 


244 LITTERATUR 


hörande familjer är Staphylinide den ojämförligt största. Då emellertid 
denna familjs danska arter nyligen ha bearbetats av J. P. JOHANSEN i hans 
redan klassiskt vordna verk »Danmarks Rovbiller», förbigås de av HANSEN, 
vilken däremot i här anmälda del av Danmarks fauna lämnar en synner- 
ligen förtjänstfull framställning av övriga hithörande, i Danmark represen- 
terade familjer, nämligen Pselaphida, Scydmenide, Silphide, Clambide, 
Leptinide, Corylophide, Spheriide, Ptiliide (Trichopterygide), Scaphi- 
diide&e och Histeridea. 

Texten är utförlig med långa artbeskrivningar; hannens speciella 
kännetecken framhållas särskilt. Figurerna äro talrika och instruktiva. 

Förutom de av litet var kända dödgrävarna och skinnarbaggarna, 
vilkas bestämning ej stöter på några svårigheter, bearbetas i föreliggande 
häfte en ej ringa del av pygméerna bland skalbaggarna, vilka för ickespecia- 
listen äro svåra att bestämma och vilkas biologi även fackmännen i hög 
grad försummat att studera, ehuru dessa småkryp otvivelaktigt i flera av- 
seenden äro högst intressanta. Arbetet lämnar säkert en god ledning även 
vid bestämning av svenskt material och kan därför rekommenderas åt våra 
coleopterologer. HENRIKSEN's larvbeskrivningar visa, hur ytterst litet vi 
känna rörande hithörande arters larver, och att här ett rikt fält finns för 
kommande studier. 

Boken avslutas med en ekologiskt uppställd översikt över arterna, 
som kan vara av ett visst värde vid uppsökandet av de talrika och på 
mycket olikartade lokaler levande formerna. 

; O. Lundblad. 


Die europäischen Bienen (Apid2). Das Leben und Wirken 
unserer Blumenwespen. — Von Prof. Dr. H. Friese. Mit 33 farbigen 
Tafeln und 100 Abbildungen im Text von Adolf Giltsch in Jena. — Berlin 
und Leipzig 1923. Walter de Gruyter & Co. 


Arbetets sista häfte, som nu utkommit, ger en översikt av parasitbiens 
sista släkten och av de övriga hos bien parasiterande djur, varvid vrid- 
vingarne (Strepsiptera) räknas till skalbaggarne. Därefter följer ett kapitel 
anvisningar för samlande och preparering av bin och deras bon samt till 
sist som bihang två populära föredrag: »Das Erwachen des Frählings» och 
»Was Mutter Natur erzählt>. Det hela avslutas med sakregister samt de 
sista 8 färgplanscherna. Hela arbetet kommer på 28 kronor, ett pris som 
för en i Tyskland utgiven bok kanske kan kallas högt, men som i för- 
hållande till den gedigna utstyrseln och de vackra planscherna tämligen 
säkert ej hade kunnat hållas av ett svenskt förlag. Ett lika vederhäftigt 
arbete över dessa till namnet så väl, men i verkligheten så obetydligt 
kända insekter torde vi ej kunna vänta oss på länge, så att boken bör 
verkligen anbefallas alla för naturen intresserade. 

ÅA. Roman. 


ER MU Na al 


2 


nas) 


Kr 


QL Entomologisk tidskrift 
461 

E75 

årg.4l- 

VAA 


Biological 
& Medical 


Serials 


PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET 


UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 


STORAGE