Skip to main content

Full text of "Esaias Tegnérs samlade skrifter"

See other formats 


v  ti  , 


^/^^ 


IlSAIAS  TEGMIRS 


SAMLADE    S  K  II I  F  T  E  R. 


FÖRSTA      BANDET. 


STOCKHOLM, 

HOS    t'.     F..     F  H  I  T  7.  K. 


'*  •( 


nio 


LKFiXADS-TKCKMNG. 


ijn  förii;;in2;lii;;  vär  har  redan  väft  sin  grönska  öfver 
Ti.GNÉRS  stoft:  en  oförgänglig  blommar  oss  (ill  möte 
i  hans  skrifter.  Vittna  skola  de,  att  Lifvet,  i  sin 
kärna,  icke  kan  dö;  alt  Snillet,  i  sina  frukter,  ej  vel 
af  någon  förgängelse.  Skapelser,  som  dessa,  gå  oför- 
vissnade  genom  tiden:  slägle  från  slägte  tager  dem 
i  arf,  och  den  sednaste  cflerverld  skall  förtjusas  af 
dem,  såsom  vi.  Tankar,  som  så  genomblistrat  fol- 
ken, sånger,  som  så  genomklingat  millioner  hjertan , 
slockna  ej  med  länkarens  blick ,  tystna  ej  med 
skaldens  tunga.  De  sträcka  bortom  död  och  graf 
silt  återsken  och  sitt  ålcrljiid.  Så  är  det  ej  vi. 
som  hafva  öfverlefvat  Tegnér;  det  är  han,  som  öfver- 
lefver  oss  alla;  och  då  vi  här  i  en  samlad  bild  gömma 
dragen  af  hans  jordiska  lif,  sker  det  mindre  för  all 
säga  oss y  hvad  han  varit,  än  all  för  en  eftcrvcrld 
förkunna,  huru  han  bl  ef  det  han  var.  Sådan  är  af- 
sigten  med  dessa  blad.  De  innehålla  en  ringa  och 
enkel    historia   om   en   stor  och    mångsidig    man. 


EsuAS  Tegnér  ledde  sina  anor,  både  på  fadernol 
och  möderncl,  af  svensk  bondestam.  Hans  fader  och 
hans  morfadei'  voro  begge  bondsöner,  den  förre  från 
Småland,   di-ri    scdnare    från    Wermlnnd.    I  Tegnaby  — 


annex  lill  ell  uiidor  \\'f.\iö  biskops^lol  liiirandc  prc- 
bende  '  —  s/ig  man  ännu  för  n3gra  är  sedan,  norr 
om  kyrkan,  en  giä,  förfallen  sluga  med  iriosslupna 
väggar  ocli  Ivä  små  fönsler,  af  livilka  det  ena,  pä 
gammalt  Smdlandsvis,  sal!  i  lakel.  Kolkc(  betraktade 
den  med  en  viss  vördnad,  ocli  frågHde  man  skälet, 
lyflcs  li;illen  vid  svaret:  "Biskopens  farfar  liar  bott 
der".  Dennes  namn  var  Lucas  Esaissox;  hans  liuslru 
lielle  IscKiioiiU  MANSDonrn  ".  Enligt  vittnesbörd, 
som  inom  socknen  gått  i  arf,  har  denne  Lucas  Esaisson 
varit  en  fattig,  men  utmärkt  ai-l)etsam  och  from  man. 
Svensk  bonde  under  större  delen  af  den  lid,  dä 
Carl  XII  var  svensk  konung,  fortfor  han,  ännu 
tjugu  är  efter  "skollel",  alt  vaia  en  Carolin  vid  plogen. 
Bibeln  och  denna  voro  hans  käraste  skaller  och  hans 
enda  arf  lill  fjorlon  barn,  ål  hvilka  han  med  plogen 
skaffade  bröd,  sedan  han  ur  bibeln  gifvil  dem  nanm. 
Sä  helte  en  son  Paulus,  en  annan  Johannes,  en  tredje 
Enoch,  o.  s.  v.  Der  växte  ell  helt  lempelslägle  upp 
under  hans  laga  tak:  gamla  och  nja  testamentet  om- 
famnades i  hans  sluga.  Yngste  sonen,  som  föddes 
1737*"  pä  "kung  Carls"  dödsdag,  fick  nanmet  Esaias. 
De  äldre  bröderna  ärfde  fadrens  plog  och  blefvo  bönder; 


*  ModerfursarnJingcn    lider    Hemmesjö. 

*'  Frän  henne.f  fader,  Mlxs  i  Ilaraliistorp,  född  fem  Sr 
efter  Gustaf  II  Adolfs  död,  och  afliden  ett  år  före 
Carl  Xtlrs,  liarslammar  afven  en  annan  småländsk 
prest-slägt ,  benämnd   Ljungstedt. 

***  Delta  ärta!  öfverenssiammcr  med  uppgifterna  om  hans 
älder  vid  inskrifningen  både  i  skolan  och  vid  akade- 
mien, rå  andra  ställen  angifvcj  dock  hans  födel&uår 
annorlunda,  och  lian  synes  sjelf  ej  hafl  full  visshet 
diTom. 


Ksu\.s   jii-file    ll;ln^    l)lln'l    och  hicl' prosl.  —  Del  ;ii- //'»/iji 
IcfnjKlsöilcn ,   som    liiir    nu    IViinisl    ki;ilv;i    ell    riitn. 

Kadien  hade,  l;lnnl  innan  Esaias  löddes,  lernnal 
Toi;naby,  ocli,  frän  KonL;;a  härad,  dragit  sig  (ill 
Vcstra.  Här  skall  lian,  i  Vallsjö  socken,  någon  lid, 
hafva  varit  Rallare  på  det  gamla  Slure-godsel,  Eksjö 
Hofgärd.  Längsl ,  och  sist ,  lofde  han  dock  i  den 
angiänsande  socknen  Bringelofta,  livarifrän  han  hade 
^ilt  gifte.  Han  öfvertog  här  vdrden  om  ett  litet 
IVälsehemman,  Haraldstorp,  som  hans  svärföräldrar 
förut  innehaft.  När  han  dog,  var  yngste  sonen  ännu 
ej  tre  år  gammal.  Gossen,  snart  äfven  moderlös, 
hegaf  sig,  i  de  uppväxande  Aren,  ner  lill  Tognahy- 
orten,  der  hans  äldste  broder,  Paulus,  slädnät  qvar 
och  nu  var  en  välbeställd  arrendalor.  Esaias  skulle 
här,  efter  fyllda  tolf  är,  ut  all  tjona.  Härtill  visade 
han  dock  alisingen  lusl;  men  sä  myckel  mer  att  läsn. 
En  gammal,  boksynl  bonde,  Bkngt  Jonasson  i  Tcg- 
naby,  blef  uppmärksam  pä  gossens  ovanliga  minne 
och  lärgirighel,  gaf  honom  böcker  ocli  undervisnini;-, 
och  beredde  honom  slutligen,  genom  sin  givmne,  en 
Magister  Ekeiskrg,  inlräde  i  Wexiö  skola,  liöslen 
1752.  '  Snart  fann  den  torllige  ynglingen  i  sin  fö- 
delsesockens nya  kyrkoherde,  Magnus  Bkrgdal,  en 
ny,  ädelmodig  beskyddare.  Med  medel  skänkta  från 
Bringelofta,  och  namnet  länadt  frän  Tegnaby,  ge- 
nomgick han  nu  fullständigt  Wexiö  läroverk,  och 
sattes    äfven     i     tillfälle    alt    derifrån    begifva   sig   lill 


*  Anno  1752,  Oclob.  12.  ''Esaias  Tkgxei\U9,  riistici  filius 
de  Bringelofta,  XIV  an.,  parenlibus  oibalus,  paiipcr. 
Gratis."  —  (Wexiö    skol-riiatiikel). 


akadeiiiiii».  Mi'il  e^eii  liiisl  loljilo  Paui.is  mh  l)ior 
till  Lund.  De  .'tkle  likväl  ej  clil;  do  "klofj.idu".  Sa- 
kerna lades  i  en  lviir.s;ick  ölvcr  liäslryiji^en ,  och  man 
veselvis  red  och  i;ick.  Denna  vandiinii;  var  deras 
sisla  !>en)ensamma  liär  i  liden:  den  ledde  till  väg- 
skiljnad  för  alllid.  Sedan  den  aldsle  brödren  sälunda 
fört  den  yni^sle  (ill  porlai-na  af  en  liöiti-e  bildning, 
ålervände  han  ensam  liil  sina  fäders  jord,  och  — 
försvinner   ur   hisloiien.  " 

Del  var  i  Se|)ten)ber  1759,  som  den  småländske 
bondsonen  blifvil  inskrif\en  till  sliidtiil.  "  I  va  är 
derefler  se  vi  lionom ,  i  lillegnan  af  en  cxercilii- 
dispulalion,  liembiira  den  ofvannänmde  ädle  prest- 
mannen  sin  tacksamhet  för  "faderliija  välj^ei-nin^ar 
under  nära  tio  års  tid".  Hans  mål  vid  akademien, 
der  han  blolt  tidtals  kunde  uppehäila  sig,  var  den 
filosofiska  lagern,  lian  vann  don  vid  promotionen 
17t)3. 

Prästvigd  redan  om  hösten  året  furul ,  hade  han 
ingätl  i  tjenstgöring  inom  ett  annat  slifl  än  det,  till 
hvilket  han  genom  födseln  hörde.  En  kondition  i 
Werniiaiid,  den  han  genast  säsom  student  erhållit, 
hade  lör  alllid  vunnit  honom  for  donna  bygd,  och 
fastade     honom,     att    böija    ined,   i    mer  än   tjugu   ärs 


*  !  forfadrons  ringD  sländ  iefva  flnnu  (lera  barnbarn  af 
denne  l\iiilus,  länge  föremal  för  den  atlidne  skaldens 
sldglkflrlek  ocli  vSlguronhel.  Frän  ett  af  sina  syskon- 
barn, en  faltig  mjölnaie,  erhOll  han,  under  sista  tiden 
af  sin    lefnad,   ett    brcf  —   pä    vers. 

*'  lian  uppgifves,  vid  inskrifningon  I  Album  Sluäiosorum 
d.  2fi  Scpl.  vaia  ljiigut\ä  är  gammal;  men,  en  vecka 
sudnaro,  vid  iiisknfnlngon  i  smäUlndska  nationens  ma- 
Inkol,  all    vara  fiidd    17,14     Jomför  sid.   iv   not.  ***. 


till.  vill  en  oi'li  s;iinm;i  socken.  Donna  socken  var 
By  föl-samling  <if  Cmlslads  slill.  Baron  J.  G.  U(iGi.A, 
iii^are  (ill  Sunds  liär  belägna  säteri,  hade,  i  början 
af  ;5icl  1760,  einol  3IH)  dalers  lön,*  anlagil  liononi 
I  i  Ii  handledare  för  sina  fyra  söner.  Jled  denna  cn- 
skilla  lärarebefatlning  förband  han  nii,  efler  skedd 
ordination,  en  adjunkis -beställning  i  pastoratet," 
ända  till  våren  I7tt.'5,  dä  han,  såsom  nlnämnd  kom- 
niinislor,  flyttade  till  del,  &{  denne  läraie  anslagna, 
bostället   Kyrkerud. 

Prosten  i  koniraklei  var  kyrkohorden  i  del  när- 
belägna pastoratet  Kila,  magister  Ei.oi'  Skideuus, 
bondeson  från  Segerstads  socken,*"  en  verksam  och 
nitisk  man,  förut  lektor  i  orienlalspräken  vid  gyni- 
nasium  i  Carlstad.  Hans  hem  var  el(  af  de  mest 
angenäma  och  gästfria  piestlius  i  Wermland.  Hans 
hustrn,  Anna  Lisa  Foiissi.i.i. ,  fldllor  af  en  rådman  i 
C.arlslad,  var  —  erdigt  yttrande  af  IVamlidne  biskop 
Oi.oK  B.iimuÄCK ,  som,  i  sin  imgdom,  hade  varit  ad- 
junkt åt  hennes  man  —  "ett  verkligt  snille''.  Ovick 
och  eldig  var  hon  känd  lör  alt  yllra  alll,  hvad  som 
föll  henne  in.  V:i  vers  ullryi-kle  hon  sig  mod  lällliel. 
Hon  förband  med  rika  nalnrsgåfvor  älven  mycken 
ai-belsamhet    och   ordningsanda,   och    var,    i  ordels  hela 


*  Sä   utvisar  en   gammal,    vid  cgcnJomen   Snnu   förvarad, 

afräl<nings-bok. 
**  ''Stundom  har  i  Carlslads  slift  varit  sä  stor  lirist  pä 
presttT,  att  domkapitlet  nödgats  dcrtill  ordinera  stude- 
rande frän  andra  slill.  IIammakix ,  Carlstads  stifts  her- 
daminne. I.  !)7. 
***  Föräldrarne  \oro  Sven  Iiriksso.v  och  Bkitta  Matisdottir 
i   Abboilan. 


bi-märkclse,  själen  i  sill  hus.  Jlan  såg  liSr  den 
qvinliga  älskvärdhclen  i  Irennc  gcneralioner :  vid 
hennes  ena  sida,  prostens  gamla  moder,  en  hundra- 
årig liedersgiimnia  med  bindmössa  och  seder  frän 
Carl  Xl:s  lidelivarf:  på  dcnandia,  Irenne  blomstrande 
dödrar,  ulmärkla  för  intagande  behag  och  en  sällsynt 
grad  af  fägring.  "Proslens  vackra  döllrar  i  Kila" 
voro  lunge  elt  lalumne  i  orlen.  Den  19  Nov.  1768 
hemförde  komminislern  i  By  den  äldsla  och  skönaste 
af  dessa  såsom  sin  brud.  Saha  Maiua  Sf.idi;lius  hade 
då    nyss   fyllt   sitt    ijugufjerde   år.  ' 

Pä  Kyrkerud  lefde  nu  de  unga  makarna  i 
ostörd  kärlek  och  lycka.  Söner  och  döttrar  uppväxte 
kring  dem;  snart  förmådde  ej  det  tränga  bostället 
att  rymma  dem  alla.  Elt  angränsande  pastoral,  Millesvik, 
blef  ledigt.  Mannen  sökte  det,  och  hade  nyss  erhållit 
andra  rummet  pä  förslaget,  då  hans  femte  son  föddos 
d.  13  Nov.  1782,  och  samma  dag  döptes  till  Esaias. 
De,  som  bevittnade  denna  akt,  voro  en  inspektor 
med  dess  hustru  från  Sunds  herregård,  barnets  ena 
moster,  och  dopförrättaren,  magister  Sam.  Hedencuan 
från  Åmål,  en  af  de  medsökande  till  Millesviks  pa- 
storat. Då,  genom  rutorna  i  det  låga  ka[)lans-tjället, 
höstsolen  kastade  sina  sista  strålar  på  den  nyfödde, 
anade  väl  svårligen  någon  af  dessa  svaret  på  den 
heliga    fråir.in :    "livnd    måml'    varda     af   dolla    barn?"" 


*   Hon   var  född   il.    25  Si-pl.    1744, 

"  Bväsnnudon ,  der  skiildon  löddes,  qvarslod  i  sill  yanila 
skick  III!  1845.  Pä  platsen,  der  den  .ställ,  ämna  By 
forsiimlings  inncvånaro  uppresa  on  enkel  minnessten, 
luiiridi  töljandc  inskiifl   ar   föreslagen: 


Sjelf  liar  den  aDicIne  skölden  i  en  cfleilciiiniid 
handskrift  *  skildrat  sin  fader  såsom  "en  lycklig  pre- 
dikant, en  glad  sällskapsman  och  en  ifrig  jordbrukare;" 
sin  moder  såsom  "utmärkt  genom  fromliel,  välvilja 
och  religiositet."  Det  mä  tilläggas,  alt  båda,  genom 
sin  fridsamma  vandel,  sin  obrodsliga  rälträdighel , 
sin  i  allt  framlysande  gudsfruktan,  hade  i  ovanligt 
m;Ht  tillvunnit  sig  sina  församlingsboers  käilek  och 
förtroende.  Blolla  åsynen  af  den  älskade  läraren 
verkade  —  har  man  sagt  —  på  hans  åhörare  såsom 
en  predikan. 

Djupt  skulle  det  säkert  hafva  grämt  den  sam- 
vetsgranne mannen,  om  sällel,  hvarpå  han  —  enligt 
berättelse  —  blef  försäkrad  om  Millesviks  pastoral, 
någonsin  kommit  lill  hans  kunskap.  Hans  ulsigl  om 
öfvervägande  röslanlal  ansågs  gifven,  då  med  ens 
ryktet     började    hviska     om    en    betydande  godsägares 


ESAIAS  TEGiXÉR 

FÖDD     D.     13     NOV.      1782 
DÖD     D.     2     NOV.     1846 

HÅR    HANS    VAGGA 
I    WEXIÖ    HANS    CRAF 
I    SÄNGEN     HANS    MINNE 

Det  är  densamma,  som  legal  till  grund  for  bisKop 
Franzéns  är  1839,  i  Bihaiuj  till  Frilhiofs  Sagaj  ulgifna 
"Lefnadsleckning  öfvei-  Esaias  Tegne'r",  och  till  en  del 
ordagrannt  der  blifvit  följd.  Att  för  öfrigt.  sä  väl  frSn 
den  Franzénska  lefnadsteckningen ,  som  frän  de  vid 
skaldens  bcgrafning  upplästa,  och  sedermeia  af  trycket 
utgifna,  pcrsonalierna,  närvarande  skildring  i  en  och 
annan  punkt  afvikei-,  kommer  sig  af  de  rikare  källor, 
dem  utgifvaren  varit  i  (illfälle  att  för  sitt  ändamål 
begagna. 


innkcr  lill  roi'in:'iii  för  cii  tif  de  niedsökande.  IM 
v;ildiiji;en  —  den  iiilriilliidc  sex  vccKor  efler  vår  skidds 
tudeUe — inriinno  sig,  oombedd;),  i  chorcl  iif  Millos- 
viks  kyi'ka  (vti  iKindfusla  herremän ,  ifriga  vänner  (ill 
komministern  i  By,  och  Ingo  sin  [ilals  på  livar  sin 
sida  om  den  frnktade  riJslät;ain.  Uppropad  kiinde 
dcime  plölsiii;!  Iiäiidcr  bindas  föl'  sin  mun  med  sådan 
kraft,  all  lian  ej  kunde  framföra  ett  ljud,  hvarförc 
han  också  af  valförrällaren  ansågs  halva  nedlagt  sina 
röster.  Valet  utföll  nu  lill  förmån  för  Tkcnéh,  men 
blef  öfverklugadi ,  och,  försl  på  grund  af  elt  nyll , 
utfärdades  för  honom,  nära  ett  är  sednare,  konsistorii 
fullmakt.*  Våldet,  om  det  verkligen  blifvit  begånget, 
kan  i  sin  mån  bidraga  till  de  svenska  preslvalens 
historia. 

I  Maji  månad  I7h4  skedde  flyttningen  lill  Mil- 
lesvik.  Föga  cgnad  alt  väcka  poetiska  intryck  var 
den  natur,  som  omgaf  skiddens  vagga.  Slättlandet 
kring  Wenern  har  ingen  fulare  trakt  än  det  näs  af 
Werndand,  som,  i  sydostlig  rigtning,  skjiiler  ut  mellan 
iJalbosjön  ocii  den  egentliga  Wenern,  och  åt  hela 
häradet  gifvit  namnet  af  sitt  läge.  I  Aäs  härad 
ligger  så  väl  Hy,  som  Millesvik.  Säd  växer  här 
godt ;  men  skogen  är  borta,  lian  ser,  att  Olof  Trä- 
tälja  liär  liar  gått  fram  med  yxa  och  eld:  spåren 
efter  honom  liaivii  ej  hunnit  växa  igen  på  mer  än 
tusende     ar.      ILiris     föiincnta     fji-afhöi;    vid    SefTIebron 


■  t)rii  5  Nov.  17S,V  AiMm)  ufMT  ilel  nui  v:ilel  hailc 
lifs\;ii'  l>lif\i(  iinfiirdii,  eliuru  sedan  åleilaijnii  I  liuntl- 
liii!;iirnu  angilves  ej  n<ii;ol  sä  lu-skalTadl  vätd,  som  del 
iifvan  omnäinndii,    men    berällclsen   deiom  lcf\or  i  ericn. 


omsu6;is,  lilkJiaom  pn  (rols,  ni  någiii  liimmiga  löf- 
kronor;  men  i  iillmänhct  är  nejden  fliick ,  och  träden 
ersatta  af  buskar.  .Mellan  |jl(ij(la  fjill ,  liär  och  der 
jifhrulna  af  ensliga  bergklinlar,  skyndar  den  längväi^a 
nycllven  sin   lärd   ner   (ill    närmaste   vik    af  Wencrn. 

Om  skaldens  barndom  är  ej  mycket  att  för- 
tälja. Men  alt  han  tidiijt  —  tidigare  än  de  flesta  — 
vaknat  till  medvetande  af  sin  tillvaro,  derom  vittna 
de  minnen  från  hans  spädaste  ålder,  som  i  oförblek- 
nad åskådlighet  följde  honom  genom  lilVet.  Så  på- 
stod han  sig  bcslänidt  komma  iliåg,  huru  han  — 
eti  tvåårigt  barn  —  på  slående  fol  diat  sin  lille, 
yngre  brors  amma;  jifvensom  han  lika  troget  vidhöll 
minnel  af  den  hvita  kista,  hvaruli,  vid  samma  lid, 
den  samme  brödren  bortbärs  till  den  närbelägna 
kyrkogården.  Svedan  af  lians  första  aga,  ända  till 
den  röda  färgen  på  de  kläder,  han  dä  bar,  stod, 
ännu   på   äldre   dagar,   lefvande   för   hans   erinran. 

Den  10  Febr.  1792  afled  i  Millesviks  prostgård 
kyrkoherden  Tk(;nÉR,  sörjd  af  fyra  församlingar,' 
begråten  af  enka  och  sex  bai-n.  Två  söner  hade,  i 
späd  ålder,  dött  före  honom.  Af  de  sex  efteriefvande 
barnen  voro  två  döttrar  och  fyra  söner.  För  de  tvä 
äldsta  sönernas  uppfosti'an  hade  han  hunnit  sörja  med 
faderliga  uppoflVingar:  Lahs  Gustaf  och  Elof  hade 
genomgäll  Carlslads  läroverk,  voro  nu  redan  studen- 
ter i  Lund  och  förberedde  sig  med  utmärkt  fram- 
gång till  den  filosofiska  graden.  Den  tiedje  sonen, 
Johannes,   var   dercmol   ett    sorgebarn.      Fånig     redan 

*  Till     MilIcsNiks,  moJerföisarnling    hiira    sAsom    nnnexcr; 
Bolilsäter,  Olseiutl    och   Eskilsiller. 


från  |j:ini(loirn'ri  tnä-ile  li;m ,  iiilmI  liden,  v.iKlas  sAsom 
vjinsinnig.  Eli  oeiliördl  minne  Ijckles  luifva  inkiiikhil 
|)u  de  öfrif^a  sjJilsförmöi^enhelernn,  och  vai-  den  enda 
af  dessa,  han  nned  sin  sh"ii<l  äi^de  i;;empnsani.  Till- 
sades han,  all  i  kyrkan  noL^a  iäii^a  |iä  niinnel,  livad 
preslen  sade,  kunde  han  vid  liemkomslen,  med  en 
förviinande  Iroliel  ii|)|)r<'[)a  predikan,  evangelium,  ixiner, 
kungörelser,  alll,  del  ena  efter  det  andra,  nian  rin- 
gasle  begrepp  om  inneliällels  olika  lieskafTenhet.  Mo- 
drens bekymmer  för  della  barn  lilliilo  henne  sä  myckel 
mindre  all  länka  pä  nägon  koslsani  uppfostran  äl 
yngste  sonen,  di>n  nu  nioArige  Esaias.  Sjelf  hade 
hon,  frän  sin  spinnrock,  lärt  honom,  likasom  de  öf- 
riga  barnen,  all  läsa.  Käkna  och  skrifva  kunde  han 
äfven ;  men  ingenting  mer.  Boel  var  falligt;  dess 
konlania  lillgäng,  vid  mannens  fränfälle,  bestod  i  en 
liten  summa,  adagd  för  de  begge  äldi-e  sönernas  just 
då  tillämnade  återresa  till  akademien.  Dessa  medel 
måste  nn  i  slällel  användas  för  begrafnin-^en ,  och 
sönerna  blifva  hemma.  De  blefvo  begge,  för  en  lid, 
informatorer  i  grannskapet;  men  sattes,  genom  mo- 
drens omtanke,  i  sländ  all  läni;re  fram  återvända  till 
akademien.  Till  enkesäte  hade  hon  af  sin  man  emot- 
tagil  elt  par  hemmansdelar  i  Eskilsälers  annex,  dem 
han  likväl  ej  hunnit  till  fullo  hvarken  bebygga  eller 
betala.  Till  delta  lilla  ställe  —  dess  namn  är  ingii- 
rud  —  flyttade  enkan  efler  nådårens  slut.  Dess  fula 
belägenhet  öfverskygges  endast  af  en  vacker  björk- 
allé; oih  man  ser  ej  denna,  ulan  all  koumia  ihåg 
skaldens  rörande  länglan  "till  björkarna  omkring  sin 
moders     hus".      Svdo^l     frän    boslad«>n    lä::   en    ^jammal 


älleliög.  Här  [jlägodc  den  clcii^o,  Ijuslockige  gossen 
anstiiila  sina  ^räfnlngar.  En  dag  hemkom  linn,  lii- 
umfeiande,  med  Ivenne  urnor,  af  livilka  den  ena, 
som  var  hel,  länge  sedermera  förvarades  |jfl  en  vind 
i  In^ririid.  Midi  under  dessa  fornforskningar,  väckte  en 
srAng  anljiicken  af  en  död  gåsunge  hans  varma  del- 
tagande. All  iemna  dess  lik  '.ill  rof  för  nya  bell, 
derlill  hade  han  ej  hjerla.  Han  beslöt  att  begrafva 
det,  och  valet  af  plats  föll  på  —  ättehögen.  Med 
högtidlig  röst  uppläste  han  nii  en,  i  liasi  sammansatt, 
vers,  af  hvilkcn  följande  ord  bibehöllo  sig  i  minnet 
lios   en   gammal    tjenarinna: 

"Lycklig  du, 

Lille   gåsunge   nu! 

Ingen    räf,    ingen    korp   eller    kråka, 

Dig  mei'a  skall  råka".  — 
Delta  tilldrog  sig  vid  ett  af  de  täta  hesöken  med 
modren  på  Ingrirud,  före  hennes  egentliga  dilflylt- 
ning.  Ty,  när  denna  inträffade,  var  den  nnge  redan 
utdngen  ur  boel.  Han  hade,  året  efter  fadrens  död, 
erhållit  elt  annat  hem:  och  det  är  denna  omständi»- 
hel,  som   nu   följer   i   ordningen   att   förtälja. 

På  Högvalta  fogdeboställe,  nordvesl  om  Carlslad, 
bodde,  vid  denna  lid,  en  i  orten  allmänt  aktad  och 
afhållen  man,  Jakob  Branting,  bördig,  äfven  han,  från 
ett  under  We.xiö  biskopsstol  hörande  prebende.  *  Han 
var,  med  titel  sedermera  af  assessor,  kronobefallnings- 
man  i  .Mellansysslet ,  ett  af  Wermlands  fyra  föijderier. 
Nära  ungdomsbekant  till  den  aflidne  kyrkoherden  i 
Miilesvik,   beslöt  han   alt    lätta   enkans  omsorg  för  den 


*  Gärdsbv. 


ynpisle  sonens  framlid.  Gossen  röjde  anl.ij^  iilt  l)li(\;i 
en  diiglii;  riiknek;irl ,  ii^de  piakliskl  sinne,  oi-li  luidi- 
redan,  mod  en  för  sin  ålder  ovanlig  nou;grannlie! , 
Imlpit  modren  vid  l)okförinij;  af  hennes  tionde.  liliAN- 
TiNii  erbjöd  siii;  nu  att  laga  honom  i  bilt  hus,  och 
lofvado  atl  inöfva  lionom  till  sitt  biträde  pä  fogde- 
kontoret.  Här  se  vi  den  unge,  redan  vid  lio  ärs 
ålder,  i  full  sysscisällniiig  med  uppbördsböcker  och 
restlängder.  "Jag  lärde  mig  —  berättar  han  sjelf  — 
hastigt  de  mycket  enkla  göroinälcii,  skref  en  vacker 
handstil,  var  vanligtvis  med  pä  de  vidlöftiga  resorna 
genom  fögderi  el  j  och  dellog  i  up[)bördsstammorna". 
Vid  BiiAMiNUS  pulpel  lärde  han  alt  känna  arbetets 
glädje:  frän  baksätet  pi  BiiAMiNfis  chaise  säg  han  nu 
Wermlaiuls  skönhet.  Outplånligt  intryckte  sig  i  hans 
sinne  det  rika  landskapels  skiftande  tallor:  dess  blom- 
mande dalar  och  slupande  fjäll,  klara  sjöar  och  fors- 
sande elfvcr,  leende  parker  och  högtidliga  skoi^ar. 
Itökcn  ur  milorna,  slagen  af  hamrarna,  suset  frän 
skogstopparna,  —  den  uppfriskande  anblicken  af  ett 
idogt,  ett  kraftigt  slägtc  vid  spade  och  plog,  vid  yxa 
och  säg,  vid  härd  och  slägga,  —  allt  skärpte  hans 
uppmärksamhet  för  natur  och  folk;  allt  bidroi^  all 
morna  hans  själ  för  stora  och  djupa  intryck.  Uen 
unge  fogdeskrifvaren  insamlade  här  bildförräd  åt  skul- 
den,  pä  samma  gäng  som  hans  hederlige  fosterfader 
indref  reslantier  ät  kronan.  Begge  kommo  de  för- 
träflligl  öfverens.  Det  var  Prosan  och  Fantasien,  som 
åkte  efter  samma  häst,  och  den  sednare  öppnade 
grindarna  ät  den  förra.  Buawixg  fick  med  hvarje 
dag   sin    unge    nie<ilije|pare   allt  mera  kär,  och  luMÖaide 


Iionuin  ölvci'  .illt  —  så  I.  ex.  vid  dl  l)c.sök  p.i  H;iii- 
hiiter  hos  (ioijcrs  lur  —  lör  liniis  bn;iljh;i  liiknlii:;  ocli 
ilinka  cxpediliotuM'.  Kn  il;ij;  var  det  ov;inlij»(  hi;Hlloni 
[);i  Uonloiet.  En  expedition,  pA  hviiUen  länsiiutnnon 
länpc  slätt  ocli  viinlal,  lilcf  iindllii.';pn  fiiidii:;;;  nieii 
skrifvaien,  luifvudyr,  råkade  i  brådskan  all  sanda  — 
med  bläekliornct.  Länsmannen,  förargad,  utbrast  då: 
"Gud  vet,  livad  det  med  tiden  skall  bli  af  Er, 
som  slarfvar  sä  här",  lian  fick  (ill  svar:  "jag  må 
väl    åtminstone   duga    till    länsman". 

Sommartiden  användes  han  af  Brantixg  vid  åt- 
skilliga landtmannasysslor.  En  dag,  under  skördens 
bergning,  blef  han  salt  att  för  kreaturen  vakla  en 
öppen  grind.  Han  fanns,  då  efter  några  limmar 
Bhanting  återkom,  ganska  rikligt  qvar  pä  sin  posl; 
men  kreaturen  hade  icke  destomindre  kommit  in  i 
gärdet.  Deras  väktare  låg  öfver  en  tufva  och  läste 
i  en  bok.  —  Det  visade  sig  alltmer,  att,  när  han 
kom  öfver  någon  sådan,  hade  han  ej  öga  och  sinne 
för  någonting  annal.  Fick  han  ej  på  annat  sätt  vara 
i  fred,  sökte  han  sig  plals  i  gräset  på  elt  lorftak , 
eller  satte  han  sig  med  sin  bok  pä  pinnarna  af  en 
stege.  —  Men  äfven  andra  drömmerier  märktes  vid 
denna  tid  sysselsälla  hans  inre  menniska.  Enslig  säg 
man  honom  ofta  gä  af  och  an,  mumlande,  likasom  i 
samtal  med  sig  sjelf.  Hvad  han  då  hade  för  sig, 
fick  man  ej  rätt  reda  på;  men  öfver  hans  anlete  gol 
sig  i  sädana  ögonblick  elt  ljusskimmer,  likt  det,  som 
i  söderns  klara  luflslrcck  föregår  hvarje  ny  mor- 
gonrodnad. 


\VI 


Om  (Jeniia  liil|>uiikt  ui  sill  III  liar  luii  sjell  be- 
riitlat:  "Ehuru  jag  icke  fiJrs(ocl  iiiigot  annal  spräk  iin 
svenskan,  läsle  jag'  dock  allt,  livad  jag  kunde  öfver- 
komma,  helst  i  vitterhet  och  liisloria.  Jled  de  gamla 
nordiska  sagorna  gjorde  jag  redan  pä  denna  lid  be- 
kantskap. Niir  jag  började  att  rimma,  kan  jag  nu 
icke  minnas;  men  vet  med  visshet,  att,  redan  pä 
denna  lid,  fu  eller  ingen  händelse  al  nägot  slags 
märkviirdighet  i  mitt  enformiga  lif  Icmnadcs  obe- 
sjungen, .lag  har  nu  ingenting  f|var  af  dessa  viller- 
hetsprof;  men  påminner  mig,  all  jag  skref  el  I  längre 
poem,  An. i:,  i  ale.xandriner  efler  den  lidens  sed, 
hvartill  amiicl  var  laget  ur  l5ji)UM:ris  Kämpadater. ' 
Afven  del  är  förloradt.  Jag  vann  derigenom  ell  slags 
teknisk  färdighet  och  etl  välde  öfver  språket,  pä 
den    tiden    mindre    vanligt   än   nu,   helst    hos  elt  barn". 

Den  hederlige  Bkanting  hade  emedlertid  kommit 
i  ej  ringa  strid  med  sig  sjelf.  A  ena  sidan,  med 
stigande  välvilja  fästad  vid  sin  foslei'son,  kunde  han 
ej  länka  sig  nägon  större  glädje  pä  ålderdomen,  än 
att  till  honom  en  gäng  fä  lemna  möjligen  både  sin 
syssla  och  sm  dotter  *':  ä  andra  sidan  nästan  oroades 
han   öfver   den   underbara   gossens   anlag,  högre,  säsom 

han 


*  Med  sagan  om  Frilhiof  den  djerfve,  som  inrymmes  i 
samma  samling,  tiadc  skalden  säledcs  tidigt  gjort  be- 
k.inlskap.  Amnot  för  Alle  var  hamlndi  ur  Volsunga-sagan. 

L'l(j:s  anm. 
**  "Huru  olika  hade  icke  dä  milt  öde  utvecklat  sig!" 
yttrar  skalden  i  sina  anteckningar.  SkUintande  plägade 
han  tiliilgga,  dä  han  pä  äldre  dagar  talade  härom: 
"Jag  hade  dä  sannolikt  blifvit  kronfogde,  och  förmod- 
lii;en   l:lni;escdi\n   vaiil   hängd.'' 


lian  trodde  si^-  miirku,  jiri  som  ei^enlligen  holiöfdos 
lör  det  lernudskall ,  som  lui  var  i  fråga.  Del  fanns 
hos  honom,  lyckle  han,  nägonling  jör  mycket  för  en 
kronobefallningsnian.  Om  nu  Försynen  ämnat  honom 
till  nägol  annat,  föreföll  det  den  fromme  mannen 
säsom  en  svår  synd  alt  motverka  dess  afsigler.  '"Essii 
är  för  god  att  sitta  hos  mig  och  skrifva  silTror", 
hörde  man  honom  flera  gånger  yttra.  Under  denna 
tvekan,  livarom  den  unge  emedlertid  ingenting  vissic, 
inlräfTade  en  afgörande  händelse,  ett  samtal  under 
sljernhimmeln,  som  skalden  sjcif  med  följande  ord 
upptecknat: 

"En  afton,  dä  jag  med  assessor  Branting  for 
hem  frän  Carlslad  till  Högvalla,  var  det  stjernkiart , 
och  min  religiöse  fosterfar  log  sig  deraf  anledning 
all  tala  med  mig  om  Guds  allmakt,  och  de  synbara 
spåren  deraf,  som  visa  sig  öfverallt  i  naturen.  Jag 
hade  nyss  läst  Bastholms  Filosofi  för  olärda ,  och 
redogjorde  för  hvad  jag  der  lärt  om  stjernliimmeln 
och  lagarna  för  himlakropparnas  rörelse.  Delta  frap- 
perade den  gamle,  som  några  dagar  derefler  sade  mig, 
all  han  beslutat,  det  jag  borde  studera.  Detta  iiade 
länge  varit  min  hemliga  önskan,  ehuru  jag  ej  vägat 
framställa  den.  "Du  kan,  sade  han,  hos  mig  nu  mera 
ingenting  lära,  och  jag  tror  dig  vara  född  till  någol 
bättre.  Om  så  är  —  tillade  han  —  så  glöm  ej  att 
derföre  lacka  det  godas  gifvare".  Jag  anmärkte  häremot 
min  medellöshet;  men  han  sade  mig,  all  Herren  för- 
ser väl  offret,  och  han  skulle  ej  glömma  mig.  "Du 
bör  resa  till  din  äldste  bror,  till  livilken  jig  re- 
dan   ikrifvil    härom". 

B 


Uetine  iildsle  hioili-r,  Läks  (iiisi at  Tui^skr,  vi- 
sliides  (lä  —  del  var  i  l)örjan  af  5rcl  1790  —  half- 
annan  mil  frän  Högvalla,  på  Malnia  gärd  i  Nors 
socken,  säsoni  handledare  för  Kapten  C.  J.  Löwk.n- 
HJi:i.M.s  söner.  Han  hade  allaredan,  i  ädel  ladan  med 
sin  yngre  broder,  Ei.oF,  lagil  filosolie  kandidat- 
examen i  Lund  mod  slor  ulmärkelse,  och  begge  vän- 
lade  de  nn  sin  lagerkrans  vid  snarl  instundande  pro- 
molion,  dor  liodersrummet  *  af  allmänna  rösten  var 
beslänidl  ät  don  äldre  brödren,  men  al'  fakulteten 
tillerkändes  den  yngre.  I  högsta  mätlo  flärdfri  och 
anspråkslös,  skylde  Lars  Gustaf  Tegnér  under  en 
blyg  yla  stora  kunskaper  och  den  ädlaste  karakter. 
Hans  menlösa  sinnelag  höll  honom  helst  i  skuggan, 
och  det  inre  värdet  förrådde  sig  genom  skygghet  för 
alla  ytlre  utmärkelser.  Ei.ov  Tkgnér  var  en  mera 
glad,  sprittande,  jovialisk  nalur.  Öppen  för  umgän- 
gets behag,  kiyddade  han  sill  eget  med  skämtande 
infall  och  ofia  bitande  satir.  Båda  bröderna,  lill 
lynnet  hvaraiidras  motsatser,  möttes  i  lärdom  och 
sammanstänide  i  välvilja.  Hos  den  yngsle ,  Esaias, 
sammansMiälle  bådas  egenskaper,  och  firade  der  lika- 
som sin  försoning.  Han  hade  niigot  af  h vardera,  och 
dcrlill  visserligen  ännu  någol  vida  mer.  Den  äldres 
blyghet ,  fromhet ,  menlöshel ,  fanns  äfven  hos  honom  , 
men  i  oskiljaktig  förening  med  den  yngres  kraft, 
skärpa  och  eld.  Till  den  äldre  biodren  slöt  han  sig 
dock  närmast.  'Sällan  eller  aldrig  —  säger  han  — 
har  jag   kiiiil   en    man   af  sa   öppen   och    hjerllig,    jag 

*    Förö    1811    gafs    vid    magislerpromolionerna     I    Lund 
liloll  ell  lieder^rum. 


kunde  nästan  siiga,  hinnslig  viilviljji  jnot  liol;i  mon- 
niskoslägtet',  su  mycken  fromhel  och  iippriklig  guds- 
fruklan".  Det  var  nu  också  denne  lians  äldste  broder, 
som  af  Försynen  var  utsedd  till  hans  förste,  och 
eiienllii^en   ende,    lärare. 

Branting  hade,  säsom  nämndt  är,  redeiu  skrifvit 
till  Lars  Gustaf,  och  pä  samma  gäng  till  sin  gran- 
ne, sedermeia  sväger,  kapten  Löwknhjklm  ,  yttrat 
följande:  "Bror!  Denne  Esaias  Tkgnér,  som  nu  vistas 
hos  mig  såsom  skrifvare,  har  alldeles  för  mycket 
hufviid  och  förmåga  alt  gå  den  simpla  kameral-vägen. 
Du,  som  har  hans  bi-or  till  informafor  för  dina  gos- 
sar, måste,  dä  Tkg.nér  är  blottad  pä  egna  medel 
att  kunna  studera,  taga  honom  i  ditt  hus,  pä  det 
han  der  måtte  fä  beiraii-na  siij  af  brödrens  under- 
visning".  Kapten  Löwenhjelm,  ehuru  med  inskränkta 
tillgångar  och  fader  för  nio  barn,  drog  ej  i  betänkande 
att  laga  det  tionde  i  sitt  hus;  sä  mycket  mindre,  som 
han  för  den  äldre  Tegnér  redan  fattat  den  innerligaste 
vänskap.  Esaias  skiljdes  alltså  nu  från  sin  ädle  fo- 
sterfader och  del  fogdekontor,  som  hittills  varit  hans 
skola.  I  Mars  månad  1796  kom  han  till  Malma. 
Han  var  dä  pä  sitt  fjortonde  år.  Något  annat  språk 
än  svenskan  kände  han  ännu  ej.  Sä  mycket  mer 
förvånande  voro  de  framsteg,  som  han  här  inom  kort 
lid  gjorde.  Det  var,  som  hade  den  länge  qväfda 
törsten  efter  kunskaper  ökat  hans  förmåga  alt  dem 
inhämta.  Om  gängen  af  sin  undervisning  berättar 
han  sålunda:  "Jag  började  nu  att  studera  latin.  Me- 
llioden  var  den  gamla  och  grundliga,  i  min  tanke 
den    enda    rätta,   ';om    väl    synes    långsam    och    tråkig, 


XX 


men  genom  den  stöiie  siilitrlifl,  den  ger,  i  det  hela 
lägel,  besparar  lid,  i  stiillel  för  alt  spilla  den.  Jag 
läsle  således  iilantill  glosboken,  ocli  af  grammalikan  del, 
som  Ijör  läsas  pä  delta  sätt.  .Mil I  minne  var  på  den 
tiden  så  starkt,  att,  sedan  jag  tre  eller  fyra  gånger 
genomläst  en  sida  af  Sjögrens  glosbok,  inneliållande 
ungefär  sextio  ord,  kunde  jag  uppläsa  dem  ulan  att 
stappla.  Mod  det  grammalikaliska  studium  förenades 
siraxt  ifrån  biirj.m  explikation  af  Cornelius  Nepos,  till 
en  början  under  lärarens  ledning,  men  snart  pä  egen 
hand;  hvarvid  ordboken  förclrädde  lärarens  ställe,  som 
dock  sluudom  måste  rådfrågas.  Pä  detta  salt  hade 
jag,  innan  årets  slut,  genomgått  ocli  kunde  redovisa 
för  hela  Cornelius  i  latinet,  och  äfven  för  Telemaque 
i  fransyskan.  Grekiskan  börjades  sedermera,  och  jag 
hann  icke  all  dcri  genomgå  mer  än  ett  par  evan- 
gelisler.  Della  skedde  likväl  ulan  tillräcklig  gram- 
matikalisk  grundläggning;  och  då  jag  sedermera  var 
nödsakad  all  ordenlligen  studera  spiåkels  grammatik, 
ångrade  jag  många  gånger  del  ökade  besvär  och  den 
lidsspillati,  jag  genom  denna  genväg  ådragit  mig. 
Hamillonska  mellioden  v;ir  då  ännu  icke  känd;  men 
af  egen  erfarenhet  kan  jag  inlyga  dess  olämplighet, 
ålminslone  för  de  gamla  språken.  —  Sedan  jag  sålunda 
i  luigefär  I  re  (jvarts  år  haft  undervisning,  ansågs  jag 
kunna  studera  pä  egen  hand.  Dol  skedde  också,  och 
med  den  ifver,  hvaraf  en  kraftig  vilj;i  är  i  stånd, 
helst  i  ungdomen.  Under  året  1797  genomgick  jag 
en  mängd  latinska  prosaister  och  i  synnerhet  poeter. 
De  scdnare  fastade  sig  så  i  milt  minne,  all  jag 
ännu    i    dag   kan    upprepa    betydliga   stycken   ur   dem." 


XXI 


Del  bör  tilläggas,  alt  under  de  femton  månader, 
som  vistelsen  [)å  Malma  varade,  läraren  på  längre 
tider  var  frånvarande,  dels  i  Limd  ,  der  lian  om  som- 
maren promoverades,  och  om  hösten  aflade  cll  tlioo- 
logiskl  lärdomsprof,  dels  i  Carlslad,  der  han,  mot 
ärcls  slut,  vigdes  till  piest.  Under  tiden  hade  den 
snabblärde  gossen  på  egen  hand  äfven  lärt  sig  en- 
gelska språket,  ur  Jlacphersons  öfversällning  af  Os- 
sian.  Ossians  ande  grop  honom  djupt,  och  en  kam- 
mardörr på  Malma  bar  länge  spår  af  den  jernlcn, 
med  hvars  slölar  han  beledsagade  de  ofta  upprepade 
orden:   "ihe   spear   of  Co.NNr.i.L   is    kecn". 

Den  äldre  TicfiNÉR  erhöll  vid  denna  tid  anbud 
på  en  fördelaktig  akademisk  kondition,  för  honom 
så  mycket  välkomnarc,  som  en  fortfarande  vistelse 
vid  akademien  blef  honom  nödvändig  för  aDäggande 
af  theologie  licentiat-examen.  Hans  enda  bekymmer 
var,  alt,  genom  denna  förändring,  yngste  bi^odrcns 
undervisning  skulle  komma  att  afbrylas.  Vid  emot- 
tagandel  af  anbudet  fastades  derföre  det  vi  I  kor,  alt 
denne  skulle  få  vara  honom  följaktig.  Gäslfrill  öpp- 
nade sig  för  båda  det  vördnadsvärda  hus,  i  hvilket, 
en  tid  förut,  den  tredje  brödren  såsom  lärare  hade 
vislats,  och  redan  gjorl  Tegnérska  nnmnol  akladi 
och    kärt. 

Del  var  till  Ramens  biuk  i  Filipstads  bergslag, 
som  nu  de  beggc  bröderna  sig  begåfvo.  Ställds  ägare 
var  brukspatronen,  sedermera  bergsrådet,  Christokf.r 
Myhrman  —  ett  namn,  som  sent  skall  förgätas  i 
svenska  biukshandlcringcns  historia.  Af  sin  fader  — 
ne    driflis    beriisbrukare ,    lill    hvilken    med    skäl    Vasa- 


orden,  vid  dess  forsla  instiftelse,  liill^idc  upp  i  sko- 
gen; derlill  en  läi'd  m;in,  som  föi'stod  sin  grekiska 
och,  både  pä  vers  ocli  prosa,  skref  lulin  så  säkert 
som  någon  professor  —  hade  han  ärft  en  odlad  öde- 
mark och  rika  malmfält.  Sjolf  förvandlade  han 
nyodlingen  i  en  den  mest  välordnade  skapelse,  och 
smidde  af  sina  malmer  ett  jern,  som  nu  täflar  med 
dol  l)äsla  i  Sverige.  —  Jern  i  sig  hade  ej  blott 
Ikiiis  berg,  men  hans  vilja.  1  Irakier,  der  förut 
Liiapt  mcnniskospår  funnits,  hade,  inom  mindre 
än  Ivenne  mansäldrar,  en  koloni  uppväxt,  full  af 
gladaste  idoghet,  trefnaste  lycka,  stigande  välstånd. 
Skogen  hade  stupat  kring  sjöbrädderna ,  och  sveddes 
nu  i  rostugnarna,  eller  kolade  i  milorna,  eller  reste 
sig  som  timmer  i  prydliga  boningshus.  I  den  förr 
sä  grailika  lystnaden  hördes  nu,  hvarl  man  kom, 
fallet  af  slagan,  hugget  af  yxan,  dänel  af  hammarn: 
qvarnar  och  sågverk  trängdes  om  valtudragen,  och 
slensprängningens  knallar  Ijödo  som  fi-öjdeskotl.  Hvim- 
let  af  sysslande  bruksfolk,  smeder,  kolbärare,  tack- 
jorns-körare  gaf  lif  åt  denna  tulla,  som,  ännu  i  svar- 
taste natt,  ej  saknade  sin  glans  från  gnistrande  smed- 
jor och  flammande  masugnar.  Midi  i  denna  sin,  och 
sill  faders,  skapelse,  gick  den  IVynllige  husbonden, 
tidigt  grånad,  men  ung  till  sin  sista  stund,  ordnande 
allt  iiKnl  strängaste  noggrannhet,  hörsammad  i  allt 
med  punkllii^aste  lydnad.  I'å  mellanstunderna  läsle 
han  sina  romerska  furfallaie,  eller  uppgjorde  han  rit- 
ningar till  nya  modeller,  eller  franilcktc  han  vid  sin 
svarfstol  de  linastc  konstverk.  Helst  förnöjde  han  sig 
dock     i     krcisen     al     maka    ofh    hiun.      /"'/i    son,    den 


iildste,  liiidc  li;tn  nyligen  genom  döden  turloral  vid 
akademien  i  I-und ,  der  han  varit  under  Elov  Teg- 
nérs ledning;  men  alla  raska  söner,  Ivenne  blom- 
mande döttrar,  knölo  ännu  sin  friska  krans  kring  del 
värdiga   pai^el. 

Till  della  ställe,  I  ill  denna  krets  var  del,  som 
Lars  Gustaf  och  Esaias  TiicvÉH,  en  vacker  sommar- 
afton i  Julii  minad  1797,  närmade  sig.  De  hade  i 
åkdon  färdals  den  väg,  pä  hvilken  ställets  ägare, 
ijugu  Ar  förul ,  mast  i  klöfsadel  hemföra  sin  unga 
hrud ;  men  de  hade  lemnut  äkdonel  efler  sig,  och 
iiommo  nu  till  föls  framvandrandc  ur  barrskogen. 
1'lölsligt  bjöd  sig  äl  deras  öga  den  vackraste  anblick. 
I'å  ell  näs  mellan  liolmrika  vallen,  omkransadl  af 
fur  och  björk,  lag,  so.m  etl  skönl  löfte,  den  mol 
sjön  terrassvis  sluttande,  vänliga  gärden,  förgylld  af 
solned:iän'ren ,  skna-"ad  af  lummiija  träd.  "Hveni  vet, 
livad  som  bor  under  deras  grenar?"  frågade  kanske 
redan  nu  den  unge  skaldesvennen  med  klappande  brösl. 
\i  vcle,  livad  som  bodde  under  dem.  Del  var  sin 
lycka,  han  här  gick  till  möte;  del  var  i  denna,  pä 
en  gång  leende  och  storartade  natur,  som  hans  anlag 
skulle  utvecklas,  hans  krafter  stärkas,  hans  snille 
växa;  det  var  inom  tröskeln  af  detta  patriarkaliska 
Ijäll,  som  hans  kunskaper  skulle  bringas  till  mognad, 
och    hans   hjerta    (inna    en    följeslagerska    genom    lifvet. 

Hvad  som  här  i  främsta  rummet  fångade  hans 
uppmärksamhet  voro  de  digra  bokskåpen.  Han  fann 
dem  rikl  försedda,  icke  blott  med  svenska,  engel- 
ska och  franska  verk,  ulan  äfven  med  grekiska 
och     romerska     författare     af    alla     slag.       .Med     snåla 


u^oii  lii^ludo  liiiii  si±^  i  synncrlict  vid  en  foliiint,  på 
hvars  skinnrygg  slod  ;i(l  liisu:  lloiwrus.  Det  v.ir 
Custaiios  upplaga,  (lyckt  i  Basel  I5til.  Ilar  var  en 
hekanlskap  all  göra.  Ocksä  gjorde  lian  den  genas( , 
ouli  på  el  I  sill  I,  Il  varom  hans  egna  berällelsc  förlje- 
iiar    all    höras: 

''Sä  utan  all  grammalikaiisk  underbyggnad,  som 
jag  var,  beslöt  jag  likval  genast  att,  med  lilliijelp 
af  den  latinska  öfversällningen  och  ordboken,  Försöka 
mig  pä  dctla  företag,  som  sysselsatte  mig  hela  ärel. 
I  början  gick  det  naturligtvis  trögt  och  långsamt. 
De  många  anomaliska  dialektformerna,  hvarom  jag 
alldeles  intet  begrepp  liadc,  lade  hinder  i  vägen,  som 
Irolii^tvis  skulle  alskråmt  livar  och  en  mindre  ener- 
gisk  vilja.  Den  grekiska  grammatik,  jag  både  och 
begagnade,  var  endast  beräknad  på  prosaisterna.  Om 
de  poetiska  dialekterna  föiekom  ingenting.  Jag  var 
derföre  nödsakad  all  häröfver  bilda  mi-  ett  eget  sy- 
slem, och  förvarar  deröfvcr,  från  denna  lid,  ännu 
anteckningar,  som  bevisa  all,  bland  många  misstag, 
jag  stundom  efter  analogien  trälTade  del  rätta.  Alt 
gifva  vika  för  något  slags  svårighet  var  i  alll  fall 
icke  milt  lynne j  och,  ju  längre  fram  jag  hann,  ju 
lättare  blef  explikationen,  som  i  allmänhet  med  den 
Homcriska  enkeliielen  icke  är  svår  för  den,somder- 
till  är  beliörigen  föiberedd.  Med  prosaisterna  Xeno- 
fon  och  Lucianus,  gjorde  jag  äfven  här  en  flyktig 
bekantskap;  men  de  intresserade  mig  föga,  och  huf- 
vudsakcn  var  och  förblef  milt  llomeriska  studium, 
samt  i  latinet  Hoiatius.  den  jag  förut  ej  kände. 
Fianska    lilteralurcn   var    i    denna    boksamlintr  rikt  för- 


sedd.  Rousscads,  Vollaircs,  l{ycines  .iiljclcn  fiinnos 
fullsländiga  ocli  försiimmados  ej  heller.  —  .Af  Sliak- 
speai'e  fanns  endast  Hamle(  ,  som,  besynncrlii^l  nog, 
ganska  lilel  inleresserade  mig.  Han  fordrar  också 
en  mognare  ålder  än  min  dåvarande.  I  tyska  lillc- 
raltircn  fanns  iiigon  enda  poet.  Det  språket  nödga- 
des jag  således  lära  ur  de  vanliga  läsböckerna.  Uen 
motvilja,  jag  liärigenom  fick  för  sjelfva  språket,  bi- 
boliöll    sii?   länge." 

Den  rasllösa  farl ,  hvarmed  luin  nii,  besegrande 
»Ila  hinder,  på  egen  hand  dref  sina  studier,  gränsar 
lill  det  otroliga,  dä  man  tillika  tager  i  betraktande 
den  grundlighet  i  dessa  sjellTörvärfvade  kunskaper, 
som  af  en  snar  framlid  ådagalades.  Han  slukade 
grekiska,  läskade  sig  med  latin,  och  njöt  ett  och 
annat  af  de  lefvande  språken  som  efterrätt.  Det  är, 
af  en  hans  trofaste  ungdomsvän  och  dåvarande  kam- 
markamrat,  med  full  lillföi-lillighet  uppgifvet,  att, 
under  de  knappa  sju  månader,  som  första  vistelsen 
på  Ramen  varade,  han  tre  gånger  hade  genomläst 
Hiaden,  två  gånger  Odysséen ,  samt,  inom  latinets 
område,  Horalius,  Virgilius  och  Ovidii  Metamor- 
foser. Mera  lättlästa  böcker,  och  till  dessa  räkna- 
des, utom  svensk  och  fransk  villerhel,  äfvcn  romer- 
ska och  engelska  historieskrifvare,  hörde  lill  hans 
förströelse  på  mellanstiinilerna.  Del  föreföll  hans  oiii- 
gifning,  som  hade  han  varit  född  med  de  främmande 
spiåken  i  sin  hjerna ,  och  som  behöfdes  det  blott 
en  lindiig  påslöt ,  för  alt  väcka  de  inneboende  lill 
lif.  Då  han  för  del  niesla  låg  och  läsle,  hade  han 
svårt    att    begasjnn    ordbok,     och    Ivckics   af  den    fösa 


i'öt)a  nägol  beliol.  liiidiisl  vid  liumeiub  ridfrå- 
g;ide  lian  den  Uilii^t^  denne  sin  i'olio-sk;ild  läsle 
han  framslupa,  dä  han  deiemol  på  lygg  läsle  alla 
de  mindre.  Honom  sluderade  han  med  etl  nöje,  som 
i^i-fiiisude  lill  andakl;  IjIoI"  ond,  om  han  deri  stördes, 
ocii  sniöi^  gerna  sin  husgud  med  sii^  pä  allahanda 
lustfärder,  IVän  hvilka  del  ej  (illäls  honom  sjelf  att 
vara  hemma.  Hvad,  i  öfriga  undervisningsämnen, 
hans  bror  pA  skolkanimaren  meddelade  sina  lärjun- 
gar, uppsnappades  vanligen  samtidigt  af  Esaias,  som, 
i  ell  hörn  af  riimmel,  var  sysselsatt  med  liell  andra 
studier.  Sä,  midi  under  sin  läsning  af  en  latinsk 
författare,  angrep  han  en  gäng  plötsligt  brödrens 
förklaring  af  nägra  Lockks  lärosatser,  bevisade  ögon- 
skenligen,  all  bäde  de  och  löiklaringaina  voro  enfal- 
diga, och  sjönk  derpä  tillbaka  lill  sin  romerska  läs- 
ning, under  del  alt  brödren,  ej  ulan  välbehag  och  syn- 
bar förrviijelse,  medgaf,  all  den  objudne  opponenten 
pä   sätt   och    vis   hade   rätt. 

Sä  ihärdiga  själsansträngningar  skulle  tvifvels- 
ulan  nienlii;!  halva  inverkat  pä  den  växande  gossens 
krop|)sbildning  och  helsa,  hade  ej  lyckliga  yttre  för- 
hållanden samtidigt  sörjt  för  värden  om  dessa.  Ke- 
dan  den  landlliga  vistelsen  i  en  kraftig,  nordisk 
bergsbygd  var  i  delta  afseende  att  räkna  för  en  lycka. 
Kn  annan  var,  all  tillhöra  en  kärnsund  krets  af  mcn- 
niskor,  genom  hvilkas  bäde  kropp  och  själ  gick  li- 
kasom en  jernäder  af  helsa  och  kraft:  att  vistas  i 
etl  hus,  der  allt  bar  prägeln  af  gammaldags  sed, 
ordningen  lydde  klockslag,  och  följaktligen  bäde  ar- 
betet   och   nöjd    hade   sin    bestämda    timvisare.    I'a    lof- 


btundcrna  slöil;ide  en  sväini  ;il  tiiigiloin  ut  kung  bcri^' 
och  backar,  lill  miinlra  lekar  ocli  lijirclancle  kropps- 
öfningar.  Här  pröfvade  nian  livarandras  senor,  liär 
läflade  man  i  ystra  iippläg;,  häi-  ianns  den  öfverdä- 
dige,  som  vågade  alt,  i  bokstaflig  mening,  lioppa 
"öfver  masugnslågor'*.  Ucn  trägne  enstöringen  fick  ej 
på  sin  kammare  vara  i  ro;  man  ryckte  honom  ut 
med  sig  lill  brottning  och  språng,  till  trissa  ocii 
klot,  lill  äng  och  sjö.  Hängde  vinlien  sin  rimfrost 
pä  träden,  niåsle  han  vara  med  om  kälkåkningen 
Iran  svindlande  luijder  eller  skriskofärderna  på  den 
blanka  isen.  I  dessa  deltog  äfven  husets  yngsta 
dotter,  och  for  nn,  såsom  Ingeborg,  mer  än  en  gång 
"öfver  sill  namn."  Under  dessa  nöjen  låg  Homerus 
igenslagen;  men  hans  kämpar  slröfvade  omkring  i 
föryngrade  upplagor,  ty  med  deras  namn  hade  Esaias 
uppkallal  sina  lekbröder,  under  det  han  sjelf  förbe- 
höll sig  all  vara  Heklor.  Kom  han  i  förstone  lill 
korta  i  brottning,  och  mäsle  dä  Hektors  kropp  slä- 
pas kring  Hions  murar,  fick  gemenligen  en  qvick 
speglosa  öfverskyia  nederlaget ,  och  munnens  vighel 
ersätta  armens  styrka.  Men  äfven  denna  infann  sig 
snart,  och  del  var  i  synnerhet  kägelspelet,  han  der- 
för  hade  all  tacka.  Della  spel,  i  hviiket,  likasom 
i  del  fredligare  schackspelet,  han  småningom  för- 
värfvade  en  erkänd  skicklighet,  var  här  ej  af  del 
vanliga  slaget,  och  förtjenar  sä  mycket  heldre  sin 
egen  beskrifning,  som  ett  ställe  i  en  af  skaldens 
vackraste  dikter  derigenom  erhållei'  sin  fulla  dager. 
1  stället  lör  en  af  brädei-  gjord  bana,  begagnades  vid 
Ramen    den    öppna,     dels   gräsbevuxna,    dels   sandade, 


g;iids|thinon.     A   deiinu    voio,   omkring   en    reslig   kufig 
iif   niiia    Ivå   alnnis   höjd    och    en    half  alns   diameter    i 
fölen,     uppställda     käglor,    föga    mindre   kolossala.      I 
det    väldiga   klotet   af   masur   var   fästad  en  bred  skinn- 
rem,  af  en    half  alns    längd.      Medelst    denna    slunga- 
des  klotet,     på   3lJ  ä   40    slegs   afständ,     som   en   Ijoll 
fram   mot    käglorna.      Pä    tillräcklig    kraft,     full    båg- 
rigtning   och    lagom   utsträckning   berodde   nu  en  lyck- 
lig  träff.     Denna   svek   sällan    vår    unge    kämpe.     Helst 
mättade     han     åt     kungen,     och     gaf    ät    den    ofta   en 
sä     väl    afpassad    stöt,    alt    den    i   blinken  gjorde  en 
kullerbytta   och   stod   pä   sin    massiva    fot  utanför  spelet. 
Del     är     delta     ungdomsminne,     som,    i    sängen   öfver 
Olof   Mvhhman,  skalden   så    lefvande   bkildi-al: 
"Jag   minns  en   tid,   fast   det   är    längesen, 
Dä   lifvels   vårdag   på   oss   begge   sken 
Vid    Ramsjöns   gröna   strand,    der   idog   hammar 
Slog   takt    till    glädjen   mellan    björkens  stammar. 
Dii    var  den    gladasle   uti    var   krets: 
Till    vägens   botten,   och   till    bergets   spets 
Du   sle"    nieiJ    ölVerdadels    luindi'a    flätor. 
Och   gjorde   fröjdsprång   öfver   masugnslågor. 
Hur  ofta   drog  du    mig   frän   min   Homér, 
E]    halfl    förslädd,    men   älskad    desto    mer, 
Till    vädjubanan,   der   ell    klot    af  masur, 
Dn   svarfvad    vcrldsrund ,   under   himlens   azur 
Beskref  sin    båge.    och   slog   ned    med    makt 
Och    fällde   kungen,   ensam,    bland   sin    vakt".   — 
I     början     af    1798  afrestc    Lars  Gustaf  Tecnéh 
med   sina   disciplur,   de  fyra  äldsta    bröderna    M\mi<man, 
till    .ikiuloniii'11.     Tu'  ;if  (h>   yngre  liach"  en  annan  lärare. 


Denne  skulle  med  kommjimle  hösl  lemnu  sin  plats 
för  att  preslvigas,  och  del  blef  den  femlonärige  Esaias 
lofvadl  all  dä  fä  inlasra  hans  ställe.  Emedleilid  le- 
ste  han  hem  till  sin  moder  i  Eskilsäler,  dei-  han 
(illbragle  påföljande  vår  och  sommar.  Under  denna 
lid  bereddes  han  till  sin  första  naltvardsgäng,  iefde 
för  öfrigl  mest  bland  sina  romare  och  greker,  som 
nu  sällan  unnade  honom  mer  än  tre  timmars  nattro, 
och  biträdde  emelianäf  modren  med  skrifning  och  rä- 
kenskapers förande.  Sina  böcker  måste  han  mer  än 
en  gång  rädda  undan  den  fånige  .Iohannes,  som  hade 
en   vurm   all    resa    in   sådana    i    kakelugnen. 

Då  han  i  Sepl.  1798  återkom  lill  Ramen,  hade 
hans  höga,  spensliga  växt  fäll  mera  stadga,  hans  an- 
lete mera  uttryck  af  yngling.  Del  skalkaktiga  löjet 
kring  läpparna  var  väl  ej  borta,  men  på  hans  panna 
låg  midt  derunder  ett  moln  af  länkande,  ofia  sorg- 
ligt, allvar.  Sin  äldste  broder  fann  han  äter  här; 
och,  kamrat  med  dennes  lärjungar,  blef  han  nu  til- 
lika lärare  för  deras  bröder.  Vården  om  deras  och 
om  egna  studier  upptog  hans  tid:  han  blef  alltmer 
svär  all  få  ned  ur  läskammarn,  blef  i  umgänget  allt- 
mer skygg,  i  samtal  alltmer  lyst  och  förströdd.  Lju- 
sen, som  den  ordentliga  husmodren  för  dagen  lem- 
nade  ut,  ville  pä  hans  rum  aldrig  förslå:  de  brunno 
större  delen  af  nätterna,  och,  när  huspigan  en  mor- 
gon kom  in  att  elda,  fann  hon  honom,  ännu  oaf- 
klädd,  lutad  öfver  arbetet,  undrande  öfver  hvad  hon 
ville  "så  sent".  Ljus  var  det  bästa  man  kunde  gifva 
honom,  och  ljus  hans  enslafviga  svar,  när  lian  till- 
frågades,    Il  varmed     man    kunde    bereda    honom    något 


siirskilt  nöjo.  Den  ni  li;ins  liil■j^ln^;ll■s  syslciii-,  som  i 
(lella  liill  oll.i  visste  itII  lijclpn  lionom  ur  furl;ifj;cnliet, 
v.ini)   ocksA    inec   och    mer   lians    lacUsamma    hjerta. 

Genom  forsknin;^  i  hans  obevakade  skrifbord  och 
rockfickoi'  kom  man  vid  donna  lid  iindrr  fund  med, 
att  han  emellanäl  skref  vers.  D;'i  man  röjde  kunskap 
härom,  blcf  lian  tnissiynl,  och  särdeles  obe!ä(en ,  när 
han  en  vacker  dag  oförmodad!  af  na^on  höi-de  uppläsas: 
"Längst  boil,  der  Tibern  slingrar  fram, 
Del  stolta  Rom  sin  lijcssa  höjde^  — • 
ord,  dem  han  igenkände  såsom  början  till  ett  nyss 
skrifvct  poem.  H.in  berättar  sjelf  från  denna  tid: 
"Rimmandet  blef  mera  sällsynt;  ty  den  bekantskap, 
jag  nu  gjort  nicd  de  stora  och  verkliga  poeterna ,  lärde 
mig  alt  anse  mina  egna  försök  såsom  alltför  barnsliga. 
Dock  påminner  jag  mig,  att,  då  vid  denna  lid  ett 
rykte  ulspriddcs  i  tidningarna  om  Napoleons  död  i 
Egypten,*  jag,  i  anledning  häraf,  diktade  i  lyrisk 
form  ett  temligen  vidlöftigt  poem.  Mvbirman,  som 
mycket  beundrade  Napoleon  och  i  ailtiiänhet  de  franska 
revoliillonshjellarna ,  och  äfven  sjelf  skref  lilet  vers. 
fattade  deraf  stora  föriioppningar".  Delta  poem  liar 
ej  kunnat  återfinnas.  Hvad  af  vår  skalds  förslå  poe- 
tiska försök  är  öfrigl ,  består  dels  i  några  öfvcrsätl- 
ningar  från  latin  och  fiansyska.  dels  i  ett  qväde  pä 
MvimMANS  födelsedag  d.  13  Dec.  1798,  der  spår  af 
l.iDM.i;     igenkännas.      Äldst    —    att     dömma     af    den 


*     En     uppgift     li/lrom,    dalorad     Wien,    ISstes    I  Sveriges 
posltiitnhiijar    lur   Jen    20   Doc.    17i)Ö. 

Llyifi'.   (I lim. 


XXXI 


puerila  liamlslilen  —  ;ir  en  öfversädniiii;  ;i('  Horiilii 
sjello  Ode  i  tredje  boken.  Uen  iir  mer  ledig  i'm 
trogen,  och  gjord  i  det  franska  omskrifnings-maneret. 
Tidigare  än  1797  kan  den  ej  antagas  vara  skrifven, 
då  del  lörst  var  på  Ramen,  som  den  unges  bekant- 
skap  med   Horalius   blef  inledd. 

I  början  af  sommaren  1799  lemnade  Lars  GustaI' 
Tegnér  sin  lärarebefattning  vid  Ramen.  Han  hade, 
under  vårterminen,  i  Lund  aflagt  tlieologie  kandidat- 
examen, och  kort  dei'efter  ingått  i  presleriig  tjensl- 
göring,  såsom  medhjeipare  ät  sin  faders  efterträdare 
i  Millesvik,  kyrkoherden  H.  M.  Brand,  hvars  syster 
före  årets  slut  blef  hans  maka.  '  Innan  han  från 
Ramen  skiljdes,  blef  del  afgjordi,  att  Esaias  skulle 
påföljande  höst  fä  resa  till  akademien,  der  Mvhrman 
och  Branting  ädelmodigt  lofvade  alt  understödja  ho- 
nom. Han  skulle  dit  fä  åtfölja  trenne  af  51yhrmans 
äldre  söner.  Dessa  mötte  han,  efter  ett  kort  besök 
i  födelsebygden,  på  ulsatl  dag  vid  Göslakroks  här 
belägna  gästgifvaregård.  Samtidigt  med  dessa  Lunda- 
fararc  InlräflTade  här  en  ung  magister,  som  med  sin 
discipel  styrde  kosan  ät  Upsala.  Denne  obekante  blef, 
efter  några  år,  Tegnérs  svågei'.  '* 

En  af  de  sista  dagarna  i  Sept.  1799  inkörde 
»enom     norra     tullen     i     Lund    två    stora   bergskärror. 


*  Kyrkolierden  Brand  ingick  sedan,  1804,  äktenskap  med 
sin  förelrädaies  äldsta  dotter,  .4nxa  Lisa  Tegxér,  men 
dog  fjorton  dagar  efter  vigseln.  Hans  enka,  omgift  se- 
dan 1807  med  n.  v.  kontraktsprosten,  kyrkoherden  i 
Köln,  Mag.  Nils  Liden,  är  af  Tegnérs  syskon  den  enda, 
som   honom  öfverlefvat. 

**  Det  var  den  nyss  nämnde  konlraktsproslcn  Liden,  som 
här  första   sången  sSg  sin   Idifvande  s\3i:er. 


XXXII 


oviiolig-n  lill  sill  lorni  och  di^ru  till  sin  puckiiing. 
Pil  dem  rymdes,  utom  de  skjutsiinde ,  fyi;i  uni;ii  stu- 
derande, med  sina  förråder  af  böcker,  kläder  och 
mal,  inslufvade  i  kistor,  koffertar  och  lador.  En  af 
dessa  fyra  var  den  uii;j;e  Esaias  Tkgnf.r,  som  nu  höll 
sitt  inläi^  vid  akademien.  '  Anländ  till  sitt  qvarter, 
fann  lian  utrymmet  der  föga  större  än  pä  kärrorna. 
En  träng  kammare  och  en  smal  säng,  hegge  beräk- 
nade för  blott  en  person,  måste  här  räcka  till  för 
tvä.  Hans  kammarkamral  var  den  jcmnårige,  som 
på  Ramen  plägat  hela  Acliilles:  Hiktor  och  denne 
mäste  nu,  nalt  och  dag,  fredligt  förlikas.  För  de 
obeqväma  nätternas  förkortning  sörjde  deras  Qit.  Säl- 
lan var  någon  morgon  deras  ljus  ländt  senare  än  half 
tre.  Mer  än  en  gång,  söntlerbrukade  af  det  trånga 
sollägret,  reste  de  sig  opp  midt  i  natten,  och  mor- 
nade  sig  vid  ett  parti  schack,  deras  enformiga  kam- 
marlifs  enda  förströelse.  Dessa  vakor,  för  helsan  be- 
tänkliga, kommo  studierna  till  godo.  Ei.OF  Ticgnér, 
.som,  nu  docens  i  csllieliken,  fortfor  alt  vistas  vid 
akademien,  såg  med  stigande  förvåning  brödrens  ut- 
omordentliga arbetsförmåga  och  framsteg.  Det  helte 
allmänt,  att  han  i  sin  student-examen' visat  sig  kunna 
mer  latin  och  grekiska,  än  som  behöfdes  för  alt 
blifva  magister.  Och  dock  var  blott  kansli-examen 
hans  syfte.  För  en  liingre  akademisk  kurs  säg  han 
inga   medel.    Förgäfves  sökte   han   ett    litet    stipendium 

på 


*    DIolt    pä    elt    kortare    besök    liade   lian  en  gäng  i  sina 

yosseär  dit  älfOljt  ile  äldre   briidiTna. 
**  Han   hade  blifvit  inskrifven  säsoin  sludenl   d.   4  Okl. 


XXXIII 


på  8  tAv  16  sk.  b:ko  i  lerminen,"  log  emedlciliti, 
i  slutet  af  November,  den  tlieologiska  examen,  och 
syntes  för  öfrigt  sällan  eller  aldrig  ute.  Få  förcliis- 
ningar  voro  denna  termin  atl  höra.  Af  filosofiska 
fakultetens  professorer  läste  blott  fem:  SuMMi:i.iti.s, 
som  föredrog  litteraturhistorien;  Fremling,  som  fram- 
ställde logiken;  Lundblad,  som  på  förmiddagarna  var 
professor  i  latinet  och  pä  eftermiddagarna  i  historien, 
slutligen  Rktzius  och  Tbg.man,  som  läste,  den  ene 
kemi,  den  andre  mathematik.  Dessutom  höllos  af 
MuNTHK,  som  tillhörde  jemväl  den  juridiska  fakulteten, 
moralfilosofiska  föreläsningar,  och  esthetiska  af  adjunkten 
A.  LiDUiiCK.  Inga  höllos  deremot  i  det  ämne,  som 
den  nyblifne  studenten  helst  velat  höra,  —  i  greki- 
skan. Den  rent  af  pauscrade.  Norberg  var,  såsom 
årets  rektor,  fiån  föreläsningar  befriad,  och  händelsen 
ville,  att  den  berömde  mannen  ägde  just  nu  hvarkcn 
någon  adjunkt  eller  någon  doccns.  Det  var,  som 
hade  akademien,  redan  från  föisla  stunden,  velat  an- 
visa den  unge  hellenisten  den  plats,  han  en  gäng 
borde  fylla.  Sjelf  sysselsatt  med  Greklands  svåraste 
skalder,  förundrade  han  sig  ej  litet,  när,  med  följande 
termin,  Norberg  visserligen  återtog  sina  föreläsningar, 
men  i  grekiskan,  enligt  gammal  vana,  ej  bragte 
dem  högre  än  till  Xenofons  Anabasis,  under  det  hans 
nye  adjunkt  enskilt  bjöd  på  Pauli  epistel  till  de  Ga- 
later.  Eliuruväl  till  kansli-examen  behöfdes  föga  latin 
och   allsingen   grekiska,    kunde   han   omöjligt   slita   sig 


*   Det  Sillncckerska. 


ilVan  .sina  ruiiiuiu  ucli  ^lukei'.  lluii  ville  åtminstone 
lemnii  nägol  spär  af  sin  furlioli^are  bekantskap  med 
dem,  ocli  beslöt  alt  disputera  pro  exercitxo ,  oviss 
endast  om  sin  förmäla  att  betala  lryL'kninij;skostnaden. 
Vä  flytande  latin  sammanski-ef  lian  nu  en  fnonograli 
öfver  Anakreon  *  —  ett  utmärkt  arbete,  helsl  af  en 
sjelflärd  sjuttonåring,  som  fyra  är  förut  varit  fogde- 
skiilvaic.  Men  om  denna  ocli  öfriga  till  hans  slu- 
denllif  hörande  omslundigheler  ma  läsaren  höra  hans 
egen  enkla  berättelse:  "Med  min  afliandliiig  begaf  jag 
mig  till  doktor  NoRBEHG  och  begärde,  all  han  ville 
först  genomse  den  och  sedermera,  i  fall  den  funnes 
lämplig,  presidera  derför.  Aldrig  (öiiiäler  jag  del 
intryck,  den  berömde  mannen  straxt  frän  början  gjorde 
på  mig.  Det  läg  i  hans  väsende  en  besynnerlig  bland- 
ning af  faderlig  godhet,  palriarkalisk  enfald  och 
barnslig  oskuld,  som,  i  förening  med  del  genialiska 
och  originella,  bjöd  i)äde  kärlek  och  beundran. 
"Som  äldren  vis,  som  barnet  oskuldsfidl"  skref  jag 
scdei'incra  med  iulll  skäl  oiii  iiuiKiin.  lian  cmoltog 
mig  med  mycken  godhet,  med  en  öppenhet  och  ett 
förtroende,  som  nödvändigt  måste  både  smickra  och 
röra  ett  urigl  sinne.  Han  tillstyrkte  mig  att  sia  kansli- 
banan  ur  hågen  och  i|varstadna  vid  akademien;  er- 
bjöd mig  älven  kostnadsfri  undervisning  i  arabiskan. 
Delta  anbud  förnyade  han  sedermera  ofta ;  men  jag 
hade  en  motvilja  lör  de  orientaliska  språken,  hvartill 
måhända    bidrog    del     företräde,    Norberg    gaf    dcin 


*  Vita  Anacreonlis.  Först  undur  väilerminen  ISOl  kom 
han  sedan  i  tilirallo  att  ulgifva  denna  disputation  af 
Irvckel.     Den   ilr  lilicynad   Bkanting. 


XXXV 

framför  min  kiira  grekiska,  den  han,  som  jag  tyckte, 
behandlade  alillör  styfmoderllgt.  Afven  hebreiskan, 
som  dock  fordrades  till  kandidat-examen,  läste  jag 
endast  till  liusbehof.  Jag  har  sedermera  ofta  fingrat 
denna  envishet;  ty  pä  den  liden  betydde  lärandel  af 
ett  spräk  mer  eller  mindre  föga  för  mig.  Följden 
var  också  den,  att  vid  min  examen  Norberg  var  den 
enda  professor,  som  ej  gaf  mig  högsta  betyget,  ehuru 
jag  otvifvelaktigt  var  den,  som  bäst  af  alla  mina 
promotionskamrater   förstod    grekiska". 

"Lundbladska  skolan  var  pä  denna  tid  i  sitt 
högsta  flor  vid  Lunds  akademi.  Alt  icke  tala  eller 
skrifva  latin  med  färdighet,  korrekt  och  klassiskt, 
ansägs  nästan  vanhedrande  för  en  student.  Lundblad, 
som  studerat  i  Leipzig,  hade  der  bildat  sig  efter 
Ernesti,  hvars  ciceronianism  han  öfverförf  och  om- 
planterat på  svensk  jord.  Samma  suada  och  ymniga 
rikedom,  samma  kyskhet  och  dock  yppighet  i  stilen, 
samma  genomskinliga  klarhet,  väl  också  stundom 
samma  ordflöde  som  hos  den  store  romaren.  Det 
hela  hvilade  på  vidsträckta  och  grundliga  filologiska 
kunskaper.  Dertill  var  Lundblad  äfven  en  utmärkt 
latinsk  poet,  den  bäste  vi  haft  i  Sverige  sedan  La- 
gerlöfs tider  (Tranér  var  dä  ännu  icke  känd).  I 
denna  skola  bildade  sig  de  flesta  och  bäste  af  våra 
nu  lefvande  latinare.  —  Lundblad  hade  likväl  för 
sitt  latinska  anseende  en  farlig  medläflare  i  Norberg, 
som  äfven  var  en  utmärkt  latinare.  Hans  stil,  ehuru 
fullt  inbyrd  med  den  gamla  klassiska  lukten  (jag 
vet  ej,  hur  denna  egenhet  bällre  kan  uttryckas), 
var    likväl    alldeles   olika    Lundblads:   antilhetisk,   epi- 


j^rammalisk ,  l)Ii\(ratide  ut  ofia  ly(;lvlii;ii  liildiT,  näslan 
lyriiik.  lians  mästare  var  icke  (^iccro,  ulan  Tacilus, 
(len  han  nästan  kunde  ulanlill.  Iluns  ou;en  genialiska 
originalitet   tittade   fram   öfveralil". 

'För  en  uni^  sludoiit  v;ir  del  icke  lätt  alt  välja 
mellan  två  sä  stora  auktoi'ileter.  Jag  slöt  mig  dock 
(ill  Lundbladska  skolan,  i  synnerhet  föranledd  af  min 
brodei-  Ei.or,  som  dä  var  docens  vid  akademien,  der 
han  ansågs  tala  latin  bäst  och  imii  den  mesta  klassi- 
ska renhet,  och  hvars  föreläsningar  öfver  Huratius 
hade  ett  stort  anseende.  —  LuNDiii.Ans  personlighet 
hade  ingenting  af  det  fromma  och  genialiska,  som 
utmärkte  NouuiiRO.  Der  låg  Iverlom  i  hans  väsende 
något  obclydligl ,  vulgärl,  ja,  judiskt.  Hans  före- 
drag frän  läi-ostolcn  var  alldagligt,  hackande  och 
stundom  löjligt.  Jag  bevistade  derföre  sällan  hans 
föreläsningar.  Deremot  skref  jag  så  myckel  (liligare, 
dels  på  (dälig)  vers,  dels  pä  pros.i,  öfver  de  iimnen, 
han  uppgaf,  och  åtnjöt  ofta  den  äian,  all  mina  skrif- 
ter från  kathcdern  up|)läsles  och  föreställdes  som  cf- 
lci'döme    i   afsceiide   pä   språket". 

"Förhållandet  mellan  professorer  och  studenter 
var  pä  dciitia  lid  högst  liberalt  i  l.und.  För  livarje 
student,  som  var  på  något  s;itt  ulmäikl  antingen 
genom  kull^kapcr,  llit  eller  seder,  stod  professorns 
hus,  liksom  hans  bibiiolliek ,  öppet,  jemle  hans  råd 
(ich  anvisningar  för  studierna.  Bland  dem,  som  på 
detta  sätt  hedrade  mig  med  sin  ynnest,  voro,  utom 
de  redan  förut  nämnda  Nohui.iii;  och  Lunuui.ad,  äfven 
i    synnerhet    Mini  ur.   och    I.iiiukck". 


"MuMiit,  som  föredrog;  mor;il(ilosolicn ,  v;ir  cii 
af  do  iidlastc  tniiii,  som  nAgonsiii  siitit  jiå  en  akndc- 
misk  liiioslol.  Ilnti  var  en  ilii^  Kanlian,  och  tlelb 
s;enom  samtal,  dels  genom  Ijöckcr,  som  lian  Icmnadc 
mig  (ill  genomläsning,  och  för  hvilka  jag  sedermera 
fick  redogöra,  införde  han  mig  i  denna  för  mig  främ- 
mande verld.  ViKerhct  älskade  lian  mycket,  ocli 
uppmuntrade   ofta    mina   försök    i    denna    väg". 

"Till  LiDBtcK  kom  jag  i  ett  eget  förhållande. 
Han  hade  nyss  blifvit  utnämnd  till  professor  i  csthcli- 
ken,  hade  förut,  ulan  synnerlig  lycka,  försökt  sig  i 
poesien,  och  hans  vilteriiet  stod  icke  i  del  bästa 
anseende  vid  universitetet.  Del  kunde  ej  undfalla  ho- 
nom, att  en  farlig  medtäOare  inom  akademien  upp- 
vä.xte  i  mig.  Han  var  likväl  onekligen  en  man  af 
vidsträckta  kunskaper,  och  derjemte  af  en  sällsynl  blidhcl 
i  lynnet.  Mig  visade  han  ifrån  början  mycken  välvilja 
och  vänskap,  gaf  mig  många  goda  råd  i  afseende  på 
mina  vittra  studier,  hvaraf  jag  också  hade  mer  för- 
del än  af  hans  föreläsningai-  efter  Eschenburgs  hand- 
bok, och  uppmuntrade,  kanske  mer  än  han  bort, 
min  riinlust.  Hans  kritik,  alllid  viilmcnt,  var  otvif- 
vclaktigt  mindre  djup  än  klar.  Jag  har  efter  hans 
död   Sjungit: 

—  —  —  —  —  "en,  som  sednasl  har  bortgält, 
log  mig  i  faderlig  vård  och  lärde  mig  skalan  till  sången, 
när  jag  var  ung  och  behöfde  hans  råd,  och  han  här- 
mades icke, 
om  jag  ej  följde  dem  jemt ,  men  försökte,  som  yng- 
lingar pläga, 
vingarnas  kraft  i  rymder, ej  hans:  det  vai-  ädelt  af  honom!" 


"Emedloiliil  ^ot■l^•ill!^o  tiiiiia  sliidior  i  tilb  de  olika 
riglnitigar,  som  fordras  för  kandidal-cxarnen.  För  del 
malhematibka  hade  jag  mycken  liillliel,  sä  all  jai^ 
ulan  allt  bilrädu  kunde  genomgå  Euklides,  och  det 
vanliga  af  Aigchrnn  cfler  läroboken.  Afven  koni.ska 
sektioner  lärde  jag  pä  samma  säll:  dock  hade  jag 
lof,  när  nägol  föreföll  mig  dunkelt,  all  gä  till  min 
landsman,  dåvarande  adjunkten  AuEnc,'  för  all  fä 
upplysning  och  förklaring.  För  professorerna  hörde 
jag  endast  fysik  och  längre  fram  dilTerenlial-kalkylen, 
Il  vari  mina  anteckningar  sedermera  gingo  i  län  bland 
bekanta,  och  berömdes  för  reda  och  bestämdhet.  I 
allmänhcl  gick  jag  sällan  och  ogerna  på  lektioner, 
ulan  arbetade,  sä  mycket  som  möjligt,  pä  egen  hand. 
Det  smickrade  mig  att,  så  vidt  görligt  var,  vara 
amoöiåaxTog,  ehuru  endast  i  oegenllig  mening,  ly  bo- 
ken företrädde  jii  lärarens  ställe.  Del  var  dessutom 
lätt  alt  inse  all,  ifall  jag  skulle  inhämta  mina  kun- 
skaper väsendlligen  af  föreläsningar,  som  vanligtvis 
ingå  mycket  i  detalj  och  äro  föga  concenlrerade, 
derlill  skulle  fordrats  vida  mera  lid,  än  jag  hade 
alt  beslä.  Vanligtvis  studerade  jag  18  till  20  tim- 
mar pä  dygnet.  I  förströelser,  vanliga  för  min  ål- 
der, i  umgänge  och  det  egentliga,  glada  sludcnt- 
lifvel  dellog  jag  sällan  eller  aldrig,  och  ansågs  af- 
ven derförc  för  folkskygg,  förläst  och  besynnerlig.  — 
l'å  delta  salt  hade  jag  tillbragt  nära  tvä  läselermincr 
vid    akademien,    (ienom    understöd   så   väl   af   MuiKMAN 


Mag.  U.  J.  AuERC,  (IS  adjunkt  i  fysiken  vid  Lunds 
akademi,  sudcrmera  matlic^eos  lektor  vid  gymnasium  i 
Carlstad,    kyrkoherde    och    kontraktsprost;    död    1845. 

(Vi/,   anm. 


XXXIX 

som  I5HAMIN(.  Iiiulp  jiii;  uinn  kondilioii  iip|K'li;'illil 
mig.  Nu  ville  ocli  ljoi'dc  jiig  ej  cmol(;ii;;i  nåi^^ol  vi- 
dare sådant,  söklc  derföi^e  och  orliöil  i  Maj  månad 
1800  en  akademisk  kondilion  i  Smaland  hos  Baron 
LiCiJONHUlvUD  pä  Yxkullsund.  '  Hlill  Icfnadssäll  var 
här  delsamma  som  vid  akademien:  ensligl,  arljelsnml. 
umgängesiösl.  Sedan  jag  likväl  vid  en  familjehögtid 
skrifvil  några  fransyska  verser,  Ijöijade  man  hetrakla 
den  förläste  oeh  dystre  studenten  med  ell  slags  aktning 
eller   förundran.'' 

"Vid  återkomsten  till  Lund,  kallades  jag  af 
LiL'UKCK  till  e.  o.  amanuens  vid  akademiska  hiljliothe- 
kef ,  "  hvars  föreståndare  han  var.  Härmed  var  väl 
ingen  lön  förenad,  men  Ijenstårsberäkning,  den  jag 
dock  såsom  underårig  ej  kunde  begagna.  Emedlertid 
var  detta  en,  på  den  liden  ovanlig,  utmärkelse  för 
en   opromoverad". 

"Under  åren  1801 — 1802,  då  promotion  inlräl- 
fade,  studerade  jag,  utom  latin  och  grekiska,  synner- 
ligas! filosofi.  Flera  af  Platos  dialoger,  Kants  skrif- 
ter, och  äfven  en  del  af  Fichles,  grnomgingos.  Med 
n)itl  konkreta  sinne  har  jag  dock  föga  lycke  eller 
fallenhet  för  dessa  abstrakta  spekulationer;  ty  ehuru 
jag  kan  ha  någon  skarpsinnighet,  saknar  jag  dock 
djupsinnighet,    och     förvillar    mig    lätt    vid   en    längre 


*  Tegnérs  lärjunge  här  var  Baron  Abraham  LEUONnuFVUD, 
sedermera   president  i  Götha   Hofrätt,  död   1844. 

**  Förordnandet  härom  är  af  d.  10  Nov.  1801.  LiDnriCK 
yttrar  i  sin  anmälan,  att  han  af  studeranden  Tegnérs 
''arbetsamhet,  stadga  och  pålitlighet  väntade  sig  en 
nyttig  och  verksam  hjelp,"  helst  ''nästan  alla  liatalo- 
gerna  beliöfdc  omskrifvas,  och  förhcredciser  skulle  göras 
till   bibliothckets  omflyllning."  (7„    anm. 


XL 

syslciiiJilisk  (Icdiiluion ,  som  icke  luin  j^c  nå^r;i  lulll- 
|)unk|i'r  for  min  fiiiiliisi.  livad  som  i  synncilicl  f;i- 
sle  mig  vid  den  K;iiilisk.i  krilicismen  v;ir  dess  ui'- 
sprungligen  skeptiska  natur,  ocli  dess  resultat,  som 
sladnar   vid   ett   obekant    ocli   outgrundligt." 

"Om  våren  1802  tog  jag  kandidat-examen,  och 
erhöll  deri ,  af  alla  professorerna,  med  undanlag  af 
NonuKRG,  högsta  betyget  eller  laudatur.  '  Till  följe 
häraf  l)lcf  jag  nämnd  (ill  primus  vid  promotionen, 
och  skidlo  besvara  magislerfrägan.  Emedlertid  in- 
trälVado  en  händelse,  som  var  nära  att  skilja  mig 
helt  och  hållet  från  akademien,  förstöra  alla  mina 
ulsigter  der,  och   ge   mitt  öde  en  hcll  annan  rigtning". 

"Akademiens  rektor  för  ärcl  var  iike  älskad  af 
studenterna,  som  slöltes  af  hans  ari.^lukratiska  faso- 
ner och  hans  förmenta  partiskhet  för  adelns  söner. 
Ln  Maj-afton,  då  jag,  ensam  efter  vanligheten,  gick 
öfver  Lundagård,  tiiullc  jag  der  en  ovanligt  stor  sam- 
ling af  studenlei",  alla  beväpnade  med  slammar  eller 
grenar  af  de  nyligen  kapade  träden.  Huggningen  hade 
skett  till  följe  af  konsislorii  beslut  ocli  för  alt  befordra 
trädens  växtlighet  och  lummighet.  Studenlerna  Iroddo 
emedlertid,  att  det  skett  ensamt  pä  rektors  befallning, 
förklarade  afsigten  vara  alt  förstöra  deras  kära  l.unda- 
gärd,  den  de  nnsågo  som  sin  lillhörighot ,  och  anförde 
som    bevis,  all    ett   och  annat  träd  verkligen  var  fäidl. 


*  lian  liaclo  redan  d  10  Dcc.  1801  adagt  (ilologio  kandi- 
dal-cxamen.  Dot  var  i  den,  som  Nohuehg  gifvit  honom 
blott  cum  latuU:  Af  alla  de  öfriga  examinalorcrna 
uiliöll  lian  dä,  likasom  i  niusonc  kandidat-uxamcn  d. 
S   Maj   1802,  lietyget  Inuilalur.  j-,^    ^,„,, 


Detla  var  gamla,  utdömda  liiid,  som  ansägos  böra 
ge  rum  för  yngre.  Sä  snarl  jag  kom,  l)lcf  jag  om- 
ringad af  hela  svSrmen,  under  ulrop:  "primus  skall 
vara  med."  Jag  invände  förijäfves ,  alt  jag  hört  saken 
omtalas  som  ett  beslut  af  hela  konsistorium,  inga- 
lunda af  rektor  ensam,  och  alt  jag  icke  var  van  att 
deltaga  i  dylika  upptåg.  Jag  bicf  öfverröstad,  be- 
väpnades, som  de  andra,  med  en  gren,  och  mästc 
följa  med.  Deiefter  gick  taget  till  rektors  hus,  der 
först  ett  skallande:  pereat  licclnr,  vivat  Lundncjånl 
uppstämdes;  hvarpä  alla  stammar  och  grenar  nedka- 
stades framföi'  sjelfva  ingången,  sä  att  dörren  snarl 
var  tillbommad.  Derifrån  gingo  vi  vidare  grassalim 
uppför  gatan,  ropande  vivat  för  flera  professorer: 
för  Hvi.ANDKFi  *  ropades  det  icke,  ulan  messades. 
På  återvägen  fick  rektor  iinnu  ett  pcrcnt ,  och  icke 
ulan  möda,  samt  endast  genom  den  föreställningen, 
att  frunlimmcrna  bodde  åt  galan,  lyckades  det  mig 
och  niagisler  \YALLi;Nijr.rtG  (sedermera  biskop  i  Lin- 
köping) alt  rädda  rektors  fönster.  Wallenbckg  vi- 
stades då  i  Lund  i  ett  slags  förvisning  från  Upsala, 
der  han  var  inblandad  i  den  bekanta  musik-pro- 
cessen." 

"Dagen  derpå  kallades  jag  lill  enskilt  förhör 
inför  rektor.  Jag  nekade  icke  min  felaktighet,  ulan 
berätlade  sannfärdigt  hela  förloppet.  Han  sade  mig  — 
hvad  jag  visste  förut  —  all  kapandet  var  ett  allmänt 
beslut  af  konsistorium,  icke  för  alt  förstöra,  utan 
för   alt   försköna   Lundagård,   och   förebrådde  mig  med 


*  Andreas  Hvlander,  Thcol.   Professor,  död   1830. 


bli  ii  I ,  ocli  i  .sljrUa  oidohi^,  min  uljctiinks.iniliel.  "Ni 
"är,  sade  han ,  redan  tjensicman  vid  aliudemicn ,  är 
"utnämnd  (ill  primus  vid  förrstäcnde  promotion,  och 
"kunde  v;inl;i  er  mycken  fram,^;"ing  vid  läroverkel. 
"Alll  del  der  är  nu  förbi,  akademiska  konstitulionernu 
"sladda  lydii-^en,  alt  ni  mäsle  rclegari  cum  infauiia. 
"Del  gör  mig  ondl  om  er  förspillda  lycka",  tillade  lian. 
"Dock  kunde  alll  kanske  ännu  lijelpas  och  nedtystas, 
om  jag  endast  ville  siiga  lionom  deras  namn,  som 
deltagit  i  upploppet.  Detta  u|)pljriigle  mig,  och  jag 
svarade  hans  magniCcens,  icke  ulan  helta,  all,  huru 
del  ock  ginge  mig  sjelf,  jag  dock  aldrig  skulle  upp- 
träda som  åklagare  mol  mina  kamrater.  "Vi  voro 
2  ä  300  personer  —  sade  jag  —  och  del  var  hloll 
få  ililand  dem,  jag  kände;  men  äfven  dessa  förråder 
jag  aldrig." 

"Vid  hemkomsten  och  närmare  eflcrsinnande  in- 
såg jag  likväl,  huru  mycket  jag  felat,  och  fruklade, 
all  rektor  kunde  göra  allvar  af  sin  hotelse,  och  så- 
lunda förstöra  hela  min  IVaiiitiil.  Del  föll  mig  aldrig 
ett  ögonblick  in,  all  genom  ett  förräderi  rädda  mig 
sjelf;  men  väl  gick  jag  omkring  till  mina  gynnare 
bland  professorerna,  l.iDur.cK,  MiMiii',  NoiiUKitt;, 
LUNDBI.AD  m.  0.,  och  klagade  min  nöd.  Alla  lofvade 
mig  skydd  och  lijelp.  Koklor  var  icke  väl  liden  af 
sina  kamrater,  och  det  föreföll  mig,  som  om  Jlerc 
ibland  dem  ganska  lugnt  upplogo  den  molgång,  som 
frädal  deras  chef.  Delta  IVirundrade  mig;  ly  jag  kände 
då  ännu  icke  andan  af  all  demokr.lli^k  styrelse.  Sa- 
ken   förföll    af  sig   sjelf.     och    det    älerblod    för   akade- 


XLIII 


miens   rektor   ingenting   annat,  än  ntl  svälja  den  sKynif, 
som   blifvit   honom    tillfogad." 

Kort  efler  denna  händelse  träffades  det  unt>a 
lijerlat  af  en  djup  sorg.  En  svär  i-ötfeber  rasade  i 
Wermland,  och  Lars  GustaI'  Tixnk»,  som  vid  be- 
sök hos  de  döende  insnpit  smittan,  föll  sjelf  olTer 
derför  den  8  Maj  1802.  En  ung  enka  i  armod,  en 
späd  son,  en  dotter,  född  kort  efler  fadrens  död, 
ökade  det  smärtsamt  rörande  i  denna  förlust,  redan 
i  sig  sjeif  slor  genom  bortgången  af  en,  med  ovanlig 
lärdom  och  ovanligt  nit,  för  vetlenskap  och  kyrka 
sällsynt  lofvande  man.  *  Hans  trelliära  lif  hade  buril 
vackra  skördar  pä  flera  fält,  endast  ej  pä  den  jor- 
diska lyckans.  För  henne  vek  han  undan  i  lifvet 
och,  när  hon  stod  färdig  att  hinna  honom  opp,  steg 
han  ned  i  grafvcn.  Kring  den  stod  nu  hans  faders 
hjord  sörjande;  och  sörjande  gick  äfven  under  Lunda- 
gärdens huggna  kronor  hans  förre  lärjunge,  gråtande 
lärar  af  eld  pä  den  lager,  som  tycktes  honom  upp- 
spira likasom  ur  brödrens  stoft.  Sin  saknad  ulgöt 
han  i  ett  poem,  som  den  12  Junii  stod  att  läsa  i 
Carlstads  tidningar,  och  följande  året,  under  benäm- 
ning:   "Elegi    vid    en   broders   död",     belöntes   med   ett 


*  Hans  son  är  n.  v.  l<or)(ral;tsprosten  och  kyrkoherden  i 
Fellingsbro,k.  hofpredikanten,  mag.  Esaias  Magnus  Tegnér, 
som  länge  vistades  i  sin  farbrors  hus  i  Lund.  Doltren, 
Lalra  Gustava,  blef  gift  med  n.  v.  kontraktsproslen 
och  kyrkoherden  i  Kila  af  Carlstads  stift,  magister  A. 
LiGNELL.  Hon  dog  18.30.  —  Lars  Gcstaf  Tegnérs  enka, 
Lisa  Sofia  Brand,  blef  1805  omgift  med  sin  brors  ef- 
terträdare i  Millesviks  pastorat,  prosten  M.  Ullsten, 
och  dog   1817. 


|)(  i-,  iif  kotii^l.  vellcribKnps-  och  villci'lieU-s;iiiilKillcl  i 
(iölhcbor^-. 

Miilsommaraflon  s.  ä.  liigcrkninsiulos  i  Lunds 
(lomkyrkn  liclllulViii  filosofio  nin^i^li;ii-.  Iludorsiiioi- 
mel  bland  dem  inncliadcs  af  den  nillunärii^c  Esaias 
Tkgnéu.  Del  svar,  lian  afgaf  på  magislcifrågan,  ' 
finnes  ännu  i  behåll.  Promolor,  madieseos  professorn, 
D:r  TiiiiMAN  anlyder  i  sill  program  de  IjcUliga  före- 
bud, man,  i  afseende  på  de  unga  promoverade,  kunde 
liänila  af  de  nyss,  i  seklets  morgon,  iip|)läck(a  nya 
sljernbilderna.  Anade  del  lionom ,  all  en  sljerna  af 
första  ordningen  nu  hade  uppgäll  öfvcr  svenska 
parnassen? 

Siraxt  efler  promolionshöglidon  skyndade  Tcgnkk 
(ill  \\'erndand  för  alt  omfamna  sin  mor  ocli  uppsöka 
sin  brors  graf.  lian  fann  iiär  två  grafvnr  i  strdlet 
för  en.  Farsolcn  hade  nu  borlryikl  iifven  hans  ena 
syster,  en  älsklig  varelse,  rik  pä  fägi-ing  ocli  godhet.  *' 
Han  gaf  ånyo  sin  sorg  utlopp  i  en  säng,  don  tiden 
dock   ej   förvarat. 

Gladare  sonimarmöten  väntade  honom  på  Hög- 
valla   och    iiämcn.      Duanting    ålcrsäi;    med    sloll    lill- 


*  "(Juaeritur:  an  sperandum  est  forc  ut  disciplinac  et  lit- 
terx-  sxculo  XIX:o  tanta  caplant  incrcmonia,  quantu 
sxculo  XVlIlro  ceporunt." 

**  DttiTTA  TkgxÉh,  gift  med  Inndtmiltaren  Ii.  J.  IIkrtz.  Död 
vid  25  års  äldcr,  efterleninade  lion  tvcnne  spSda  döt- 
trar, af  hvilka  den  hldsta,  S.vnA  Chdistina,  fann  ett 
föriildralictn  i  sin  morbrors,  skaldens,  hus.  Hon  l)lef 
1830  gift  mod  n.  v.  kontraktsprosten  ocli  kyrkoherden 
i  Sal>y  af  Linköpings  stift,  mag.  S.  G.  Mkllix,  och  dog 
1839.  —  Fadren  Omkom  1804,  dä  han,  nSra  Kila 
kyrka,  skulle  passera  en  af  värllodun  öfversvanimad  bro, 
der   iikdonct  stjelptc  och  strömdraget    bortförde  honom. 


iVedssliillcIsc  sin  liirde  Coslerson;  cndasl  (jckles  del 
honom,  att  lian  säg  väl  myckel  "förläst"  ut.  Pä 
Kämen  cmollogs  lian  med  öppna  armar  af  de  gamla, 
med  hemlig  bäfvan  af  etl  klappande,  scxionärigl 
hjcrla,  der  hans  bild  stod  gömd  bakom  barndomens 
minnen.  Hans  sommar  blef  en  idyll:  den  första  kär- 
lekens lycka,  af  ingen  med  varmare  färger  niälad, 
göt  öfver  honom  sin  sol  och  sin  förtrollning.  Van- 
drarn, som  närmar  sig  Rämcn,  finner  i  barrskogen 
utmed  vägen  en  enkel  slen  med  bokstäfvcrna  E.T.&A.M. 
Vid  den  sviiro  livarandra  en  Augustiqväll  tvenne  hjerlan 
en   evig  trohet. 

Lunds  akademi  skyndade  att  tillegna  sig  såsom 
lärare  sin  fordne  lärjunge.  Efter  en ,  följande  termin, 
ulgifven  och  försvarad  afliandiing  0711  den  esopiska 
jdheln,'  kallades  lian  af  professor  Lidbf.ck  till  docens 
i  csllieliken,  "  och  blef,  i  följd  af  ett  nytt  specimen,  *" 
äfven  uppförd  pä  förslag  till  en  filosofisk  adjunklur. 
Samtidigt  emollog  han  likväl  en  kondition  i  Stock- 
holm hos  öfverdirektören  Strubing,  hvars  söner  fram- 
deles skulle  fä  ätföija  honom  till  akademien.  I  Ja- 
nuari    1803    säg    han    för   första   gängen   hufvudsladen. 


*  De  fabula  wsopica. 

**  Utnämningen  skedde  d.  7  Jan.  1S03,  pä  grund  nf 
"filosofiska  fakultetens  fördelaktiga  intygande  fiir  lionom 
ej  mindre  om  insigter  i  flera  vettcnskapsdelar,  snille 
och   förädlad  smak,  än  elt  godt  och  sedigt  uppförande.'' 

***  ''Commentatio  quaestionis,  an,  congruenter  praecep- 
tis  suis,  ponere  Res  per  se  animum  afficientes  cel. 
KANTIUS  possit."  —  Han  omtalar  i  bref  till  en  ung- 
domsvän, att  han  vid  denna  disputations-akt,  som  räckt 
i  fem  timmar,  hade  haft  sju  opponenter.  Den  hölls  d. 
20    Dec.   1802. 


"Jag  föiiilser  nojj,  atl  Slockliolm  ej  blir  mig  synner- 
ligen roligl",  ydrai-  lian  i  sit(  forsla  brel  derifriin.  I 
liusel,  der  han  blifvit  infurd ,  Icfdes  på  stor  fot.  Han 
kiiiiile  sig  deraf  besvärad,  drog  sig  som  vanligt  un- 
dan, och  fann  sig-  i  ensligheten  bäst.  Bavi.ons  vackra 
villa  vid  Ulriksdal  var  familjens  sommarställe.  Grann- 
skapet med  Carlberg  beredde  honom  här  bekantskap 
med  ChoRjEUS,  i  hvilkcn  han  fann  en  "glad  ocli  ge- 
nialisk, ehuru  nägot  egen  och  besynnerlig  man."  De 
meddelade  hvarandra  sina  poetiska  försök,  och  C.ho- 
UiEUS,  såsom  den  äldre  och  erfarnare,  gjorde  honom 
uppmärksam  pä  älskilliga  brister  i  det  tekniska  af 
versen.  En  söndag  hörde  han  Ciioii.cus  predika  i 
Solna  kyrka  om  trösten  öfvcr  misslijckade  mödor, 
och  skref,  i  anledning  af  denna  predikan,  till  honom 
ett  poem,  dateradt  Carlberg  d.  10  Juli  1803,  märk- 
ligt, likasom  flera  af  lians  poetiska  alster  frän  denna 
tid,  för  det  dystra  svarmod,  som  derofver  hvilar. 
Choräus,  med  hvilken  han  ännu  frän  Lund  fortfor 
alt  brefvexla,  synes  eljest  hafva  varit  den  enda  af 
Stockholms  vitlra  personligheter,  med  hvilken  han 
under  denna  vistelse  kom  i  nägon  beröring.  Bvsihöm, 
som  nu  —  en  Ijuguärig  yngling,  som  han  —  hade 
lemnat  en  salubod  i  Filipslad,  för  att  hos  .Mahtin 
föra  grafslickeln,  hvilken,  försl  längre  fram,  hans  svaga 
ögon  och  Skrgei.s  råd  ulbylle  mot  mejseln,  var, 
jemle  Olof  och  Gustaf  .Mviin.MAX, '  Tfgnéks  enda 
förtroligare  umgänge  i  hufvudsladen.  När  ibland  fråga 
uppstod   om   en  gemensam   aflonvandring  i    Stockholms 

*  Olok  MvufiMAM,  sedermera  advokalfiskal,  H.  N.  O.  död  1836; 
GisiAP   MvriRMAN,   n.   v.   kansliråd,    U.    N.  O. 


vackra  omgifn ingår,  bilräddes  ol'(u  de  bcgge  sistnämnde 
bröderna,  i  sin  bräda  Ijenslgöring  för  kongl.  kammar- 
rättens kansli,  af  gravören  och  poeten.  Bvstuöm  fick 
då  pä  sin  lott  att  texta  fullmakter,  och  Tkgnkm  alt 
renskrifva  utslag,  hvarvid  hans  skämt  gerna  lekte 
med   kollegii-stilens  föråldrade   former. 

Frän  hösten  1803,  då  Tegnér  till  Lund  åter- 
vände, och  der  med  docenturen  nu  förenade  notariatel 
i  filosofiska  fakulteten,*  tjenstgjorde  han  oafbrutet 
såsom  akademisk  lärare  i  mer  än  fyrtio  läseterminer. 
Väl  hade  han,  i  hopp  om  snarare  bergning,  följande 
året,  efter  af  konungen  erhållen  ålders-dispens, 
sökt  den  af  El, of  Tegnér  nyss  lemnade  gymnasii- 
adjunkturen  i  Carlstad;  men  han  blef  af  konsisloiium 
förbigången,  ***  och  de  besvär  deröfver,  han  hos  ko- 
nungen anfört,  återtogos.  En  vid  samma  lid  erbjuden 
adjunklur  i  eslhetiken  räddade  honom  nemligen  åt 
universitetet,  der  han  snart  äfven  utnämndes  till  vice 
bibiiotiiekarie.  ■(■   Vid  universilets-bibliothekels  ordnande 


*  Notarialet   i   filosofiska  fakulteten,    som   lian   erhöll  d.   2 
Nov.   1803,   bibehöll   han   ännu  i  (lera  är,  sedan  han  blif- 
vit   professor,  och   lemnade  det  först    1819.    Han   ätnjöt 
i   arfvode  för  denna   tjenst  33   r:dr    16    sk.   b:ko,  jemte 
sportler. 
**  Den   erforderliga   åldern   var  nemligen   25   är,    och   hans 
blott  21.     Del  kongl.   brefvet,   som   bifaller  hans  ansö- 
kan, är  dateradt  Carlsruhe  d.   10    April   1804. 
***  Till  gymnasii-adjunkl   utnämndes,  framför  Tegnér,   mag. 
A.  Hammargben,  sedermera  lektor   och  prost. 
•J-  jEsthetices  adjunkt  d.  26  Febr.  1805.    Vice  bibliothe- 
karie  d.  26  Sept.  s.  å.     Med    den    förra    sysslan   följde 
blott    ett    gratial    af    83    r:dr   16    sk.    b:ko,  som   likväl 
indrogs,    när    han    kom    i  åtnjutande  af  lönen   för  den 
sednarc,  som  utgjorde  GO   tunnor   spannmål.   Högre  in- 


\LMII 

i  dess  nya  lokal  liude  LiDur.CK  haft  elt  verksamt  bi- 
träde i  TLGNiiii,  af  hvars  nili^ka  Ijen^lyuiinij;  biblio- 
tlicket  dessutom  förvarar  ett  dyibait  minne  i  sin 
stora  tlieologiska  katalog  in  folio,  af  honom  med 
mycken  omsorg  uppgjord  och,  till  största  delen,  med 
hans   egen    hand   skrifvcn. 

Lndor  dessa  är  hade  hans  hjerla  livarje  sommar 
dragit  honom  fil!  det  kära  Hänien.  lian  befann  sig 
äfvcn  der  i  Sept.  1804,  dä,  en  vacker  afton,  tvcnne 
långväga  fågelskyttar  inträdde  pä  gärden,  åtföljda  af 
en  ung  Upsaiastudent.  Dennes  namn  var  Erik  Gustaf 
GKiJK.n,  redan  bekant  säsom  prisvinnare  i  svenska 
akademien  aret  förut  för  sitt  äreminne  öfver  Sten 
Sture  den  äldre.  Ti;g\ér  och  Gi;iji;r  betraktade 
hvarandra,  säsom  tvä  unsa  örnar  frän  skiljda  fjäll- 
spetsar.  Det  visade  sig  redan  nu,  hvad  sedermera 
bekräftade  sig  under  hela  deras  lif,  att  de  säkrare 
skulle  mötas  i  sin  flygt  mot  solen,  än  i  sina  hvilo- 
punklcr  |)ä  Jorden.  Begge  förcröllo  de  hvarannan 
underliga:  begge  kände  de  sig  förda  till  hvarandra 
af  en  hemlig  dragningskraft.  Gkijir  kunde  ej  nog 
förvåna  sig  öfver  den  unge  mannen,  som,  midl  i  sin 
ystra  omgifning,  gick  en  tyst  främling.  '".Man  kunde  — 
säger  han  '  —  kalla  honom  den  från Vfi rande  gästen 
ibland  de  mänga  närvarande.  Han  var  smärt  och 
spenslig,     med    ljust,     lockigt    här    och   blåa,    särdeles 

klara 


komsler  erhöll  ej  Tkgséb   fiiir  Sn  efter  utnämningen  till 
Grxcx   Lingiia."  professor    1812. 
*  So  MinufSlaltt  rt/tvr  Esains   Tcijncr    i     Litloralursfill.-ika- 
pet    i  Stockholm  il.    If)    Der.    1840. 


klarj  ögon.  Mei>  dessa  ögon  tycktes  ej  se  något 
IV;iniför  sig,  och  deras  ägare  vankade  omkring  likson» 
i  en  half  dröm.  Blott  om  hans  uppmärksamhet  väcktes 
på  något,  strålade  dessa  ögon  med  ett  eget  skalkuk- 
tigt  ljus,  vanligen  åtföljdl  af  ett  blixtrande  infall  och 
ett  godmodigt  smäioende.  —  Ingen  synnerlig  bekant- 
skap oss  emellan  syntes  vilja  blifva  frukten  af  när- 
varande möte.  Han  tog  föga  del  så  väl  i  välfägna- 
den  som  i  de  stojnnde  nöjena.  Hans  tider  voro  ej 
husets  tider,  hvilka  voro  mycket  bestämda.  Man  sak- 
nade honom  vid  kaffe-,  vid  frukost-,  ofla  nog  vid 
middags-bordet.  Hans  vägar  tycktes  ej  vara  andra 
menniskors  barns.  —  Del  gick  så  dä,  som  alllid 
sedermera.  Vi  ha  aldrig  samtalat  ulan  att  disputera, 
och  då  vi  aldrig  kommit  öfverens,  torde  deraf  den 
slutsatsen  också  dragas,  att  vi  i  sjelfva  verket  al- 
drig förstått  hvarandra.  Jag  vet  ej,  hur  del  i  detla 
afseende  förhöll  sig  med  Trgnér.  Jag  trodde  mig 
åtminstone  förstå  honom."  —  Tegnér,  å  sin  sida,  yttrar 
om  delta  möte:  "Redan  nu  röjde  sig  den  stora 
skiljaktighet  i  vår  åsigt  af  lifvel  och  litteraturen, 
som  sedermera  alltmer  och  mer  utbildat  sig  med 
liden.  Vår  samvaro  var  en  fortgående  dispulalions- 
akt ,  dock  utan  all  bitterhet  och  ovänskap.  Jag 
lärde  redan  då  all  skatta  GiiiJER  såsom  en  af  de 
snillrikaste   och    ädlaste    naturer   i    vårt    land." 

Med  den  sammanlagda  lönen  af  sina  trenne  aka- 
demiska ijensler  ansåg  sig  snart  Teuné»  kunna  lefva 
gift.  Han  blef  det  redan  före  sitt  tjugufjerde  år.  Den 
22     Aug.     1806     förde     Ramens     vördnadsvärde    ägare 

D 


begge  sina  döllrar  lill  allaiel,  och  lade  i  Tignérs 
hand  den  yngslas.  Uppvuxna  i  bkogen,  lånade  de 
unga  brudarna  al'  den,  på  sjelfva  bröllopsdagen,  sin 
enkla,  nordiska  prydnad;  ly  dä,  af  cll  tilirälligl  miss- 
öde, de  från  Slockholm  tingade  myrlenkronorna  uie- 
blefvo,  kransade  i  stället  det  finaste  lingonris  deras 
mörka    lockar. 

Må  vi  här  ett  ögonblick  stadna,  atl  göra  oss 
reda  för  arlin  af  vår  skalds  poetiska  verksamhet  in- 
till denna  ynglinga-ärens  gräns.  All  poesi  har  sin 
gryning;  den  Tegnérska  hade  en  läng.  Åtskilligt  af 
hvad  han  före  denna  tid  diktat,  skulle  visserligen 
kunna  göra  en  vanlig  poet  heder ;  i  afseende  pä  Tegnér 
är  det  mesta  blott  att  anse  som  försök,  öfningar, 
studier.  Man  röjer  mycken  lätthet  i  formen,  men 
den  gedigna  tanken  saknas;  man  ser  spåren  af  god- 
kända mönster,  men  man  ser  föga  något  egendomligt; 
man  möter  öfver  allt  en  känslofull  själ,  men  sällan 
någon  hänförande  fantasi;  nian  hai'  —  medeltord  — 
framför  sig  en  lofvande  verskonstnär,  men  ännu  in- 
gen skald.  Åtskilliga  af  samtidens  vittra  författare 
tycker  man  sig  känna  igen:  man  IräfTar  drag  af  både 
OxiiNSTJRRNA,  Lkopold  ocii  LiPNER ;  mcn  af  Tf.gnkh 
upptäcker  man  ännu  nästan  inga.  Ett  lysande  undan- 
lag frän  detta  allmänna  omdöme  bildar  dock  sången 
lill  min  hemhijgd  (1804).  Den  försvarar  en  plats  i 
samlingen  af  hans  dikter,  och  glänser  bland  dem  som  en 
morgonsljerna.  Afvcn  vid  en  borgarlUckas  yraf  (1804) 
Ijödo  toner,  skärare,  enklare,  djupare  än  man  hittills 
var  van  att  höra.  Hans  sång  till  Christofer  Myhr- 
man  (s.  å.>  är  ett  stycke,   fulil   af  skärpa  och  eld.      Här 


redan  blixlrar  det  i  gryningen.  Till  hans  aflägsna 
iilsk;irinna  hör  man,  bland  åUkilligl  morgonqvitter, 
ömma  toner  af  kärlek,  längtan,  saknad.  Dystert, 
men  nnanligt,  ljuder  vid  en  och  annan  grafhans  kla- 
gan. Då  och  dä  hör  man  lekande  ljud :  man  ser  en 
solglimt  af  löje  och  satir,  och  här  framskymtar  kan- 
ske mest  hans  rätta  jag.  Så,  bland  annat,  när  lian 
i  ett  poem   till   sin  fästmö,  sjunger,  hösten   1802: 

"An   bekymmersiös  och   glad 

Lik   en    dans   din    tid    försvinner: 

Ofver  allt   du   nöjet   finner, 

Till  och  med  i  Filipslad." 
Så,  när  han,  i  skaldebref  till  en  vän,  utgjuter  sin 
harm  öfver  svenska  akademien,  som  ej  prisbelönt 
hans  1805  till  täflan  insända  poem  Kulturen;  så 
ännu  mer,  när  han  i  en  polemisk  visa,  sprittande  af 
qvickhet,  aflardar  en  läkare  i  Carlslad,  som  paro- 
dierat hans  säng  till  hembygden. 

Men  i  allmänhet  behandlade  han  ännu  en  liing 
tid  poesien  som  en  bisak.  Hans  af  trägna  arbeten 
upptagna  tid  medgaf  blott  glesa  besök  af  sånggudin- 
norna, och  hans  oEfer  åt  dem  voro  ögonblickets. 
Sjclf  vnr  lian  den  siste  att  fästa  någon  uppmärksam- 
het vid  utkast,  dem  han  vid  en  mognare  ålder  be- 
traktade blott  som  poetiska  ungdomssynder.  Mindre 
åt  den  vittra,  än  åt  den  lärda,  banan  låg  ännu  hans 
sträfvan;  och  han  märkte  ej,  att  begge  dessa  banor 
möttes  i  ett  gemensamt  mål.  Genomträngd  af  klas- 
siska mönster,  odlade  han  sin  smak;  forskande  i  theo- 
riernas  djup,  skärpte  han  sitt  snille.  I  samma  mån 
de   blora   tankarna    trängde   in   pä  hans  själ,   afspeglade 


I.ll 


dem  lanlasien  i  niångfärgyde  bilder.  Hans  genius 
Hög  ej  ännu;  men  dess  vingar  väste  med  li varje  dag; 
sköna  skapelser  lågo  som  en  sofvande  vår  i  hans 
inre;  ocli  lians  poesi  slog  nu  sina  roller  i  djupet, 
att  snart  för  morgonens  fulla  sol  öppna,  för  midda- 
gens varma  glans  utbreda  hela  prakten  af  sina  blommor. 
En  märkbar  förändring  röjde  sig  i  skaldens  vä- 
sende från  den  stund  han ,  med  betryggad  icfnadsväg^ 
kände  sin  yllre  ställning  oberoende,  och  det  husliga 
lifvets  lycka  göt  sin  fröjd  öfver  hans  hvilas  stunder. 
Hans  sjelfständighel  steg  nu  fram  och  log,  nästan  med 
kungliga  låter,  in  sin  plats.  Förul  mera  trög,  slu- 
ten, otillgänglig,  bicf  han  nu  med  ens  liflig,  öppen, 
sällskapsglad.  Del  var,  som  hade  han  hittills  ej  haft 
tid  all  vara  ung;  i  stället  log  han  nu  ungdomen 
med  sig  lifvel  igenom.  Bloll  inåt  hade  hans  sol 
förul  vändl  sina  strålar;  nu  genomglödgades  af  dem 
äfvcn  hans  yttre  varelse;  den  tinade  opp  som  en 
frusen  alp,  sprack  ut  med  alla  sina  under,  och  den 
snillrike  grubbiarcn  var  snart  i  sitt  hem  den  älskli- 
gaste värd,  i  alla  kretsar  en  efterlängtad  gäst  fur  sill 
spelande  skämt ,  sin  ljungande  ([vickhet,  sina  bli.xlrande 
infall.  Aldrig  utarbetade,  aldrig  öfverlästa,  aldrig 
utslitna,  kommo  de  nästan  omedvetet  framstörtande, 
med  en  jättes  trots  och  ett  barns  oskuld.  Man  för- 
lät dem  deras  yra  och  hann  ej  såras  af  deras  udd;  — 
den  var  ej  doppad  i  gift,  men  lindad  med  rosor  af 
qvickhet.  Hans  umgänge  sprutade  eld;  men  elden 
var  ej  härjande,  den  var  elektrisk:  —  gnistorna  llögo 
omkring,  som  de  gaddlösa  lysflugorna  i  södeins  som- 
maiiiätter.     Stundom,  när  lujel  skalkades  kring  lians  läp- 


I.III 


par,  lilliil  han  sig  yltra  betänkliga  saker,  som,  upp- 
repade af  en  annans  mun,  skulle  förefallit  oförlåtligt 
räa ,  men  som  i  hans  hade  något  pä  en  gång  så  öf- 
verraskande  qvickt  och  så  godmodigt  lekande,  alt 
äfven  den  oskyldigaste  mö  merändels  måste  skratta, 
innan  hon  hunnit  att  rodna.  En  älskvärdare  qvick- 
het  än  Tegnérs  har  troligen  ej  funnits.  Hvad  sjelfs- 
väld  än  lekte  kring  hans  mun,  man  visste  dock,  att 
intet  gyckel  dristade  sig  in  i  hans  hjerta:  man  säij 
genom  ytans  skalkande  våg  ned  i  ett  genomskinligt 
djup  af  heligt  allvar.  Det  var  det  boltenärliga  i 
hans  väsende,  som  på  en  gång  föranledde  och  öfver- 
skylde   det   sjelfsvåldiga    i   hans   uttryck. 

Med  dessa  egenskaper,  var  det  ej  underligt,  om 
Tegnkr  blef  själen  och  medelpunkten  i  det  samqväm, 
som,  vid  denna  tid,  pä  lediga  aftonstunder  bildades 
af  några  bland  de  yngre  lärarne  vid  akademien.  An- 
gående denna  klubb,  det  s.  k.  Herberget ,  berättar 
han:  "Den  hade  ingen  politisk  syftning  och  i  all- 
mänliet  inga  stadgar.  Ofver  litteratur  talades  alle- 
handa, och  i  synnerhet  öfver  den  akademiska  sty- 
relsen. Här  knöt  sig  kärnan  till  äsigter  och  tänke- 
sätt, som  sedermera  ej  blcfvo  ulnn  inflytande  på  uni- 
versitetet. Ehuru  flera  bland  oss  redan  voro  husfäder  och 
män,  var  dock  det  hela  ett  gladt  sludentlif:  man 
kastade  boll  med  idéer  och  infall,  ögonblickets  barn, 
som  väl  kunde  förtjent  att  blifva  allmännare  bekanta." 
Deltagare  i  denna  klubb  voro,  jemte  Tegnér,  flera 
raän ,  som  sedermera  vunnit  anseende  i  veltenskapen, 
staten  och  kyrkan,  sädana  som  Agardii,  Heurlin  och 
C.  P.  Hagberg.  Hans  käraste  umgänges-vän ,  prof. 
BoLMÉEB,  var  en  af  sliftarne. 


LtV 


Om  sill  förliällande  lill  en  anniin  utmnrki  per- 
sonlighet yltrjir  bkaiden  i  sina  anteckningar:  "Frön 
Köpenhamn  liade  LiNO  (1805)  kommit  till  Lund,  der 
han  väckte  mycket  uppseende,  icke  blott  genom  sin 
fäktning  och  gymnastik,  utan  öfven  genom  sin  poesi. 
Jag  värderade  dä,  som  nu,  den  redliga  öppenheten 
i  hans  karakler,  och  beundrade  hans  poetiska  gåfva, 
olniru  bristen  på  klassisk  och  äfvcn  modern  bildning 
ofla  föranledde  en  råhet  i  formen,  som  var  mig  vi- 
drig; men  den  ömtåliga  retligheten  i  hans  lynne  sön- 
drade oss  ofta." 

Tegnérs  anseende  såsom  akademisk  lärare  växte 
med  hvarje  år.  När  han,  de  begge  läselerniinerna 
1808,  under  Liduf.cks  reklorat ,  föreslod  don  eslheli- 
ska  professionen,  strömmade  ungdomen  med  enlhusi- 
asm  lill  hans  föreläsningar.  Dessa  voro  med  slor 
sorgfällighcl  utarbetade.  De  utmärkte  sig  för  sträng 
skärpa  i  begreppens  hoslämningar,  ett  högsl  genialiskt 
sätt  att  gruppera  föremålen,  och  en  mer  än  vanlig 
förmåga  all  |)opularisera  spekulativa  ämnen.  Härtill 
kom  ett  föredrag,  enkelt  som  sanningen,  och  flflrd- 
iösl  som  den  äkta  skönheten:  ingen  dimma  öfver  tan- 
karna,  ingen  slöja  öfver  ullrycken,  livad  han  lärde 
och  sade,  var  klart  och  genomskinligt  som  kristall. 
Likartade  egenskaper  utmärka  äfven  den  elhiska 
kollisionslära,  *  som  han  samma  år  tilgaf  såsom  prof 
för  en  profession  i  praktiska  filosofien,  och  som  lill 
denna    beredde   honom   andra   förslairsrummel.  *'      lian» 


De  of/iciiSj  qiiie  rolltdi  dirunlur. 

Professor  C.  F.  CedersChöld  erhöll    svsslan. 


outlrötlliga  ail)eUamhcl  läckle  till  [)å  mänga  håll; 
ty  äfvcn  ät  cnsUlll  undervisning  mäsle  han  fortfarande 
offra  en  ej  ringa  del  af  sin  lid.  Hans  knappa  lön 
tvang  honom  att  i  sitt  hus  taga  pensionnärer,  ocli  berg- 
ningen  för  ett  växande  hushåll  bief  ändå  endast  möj- 
lig genom  husmodrens  kloka  omtanke.  Mången  gång 
var  det  hon,  som  biträdde  honom  med  utskrifvandet 
af  filosofiska  fakultetens  protokoller,  och  lösen  för  ett 
och  annat  betyg  var  dem  ofta  en  välkommen  tillgång 
i  ögonblicklig  förlägenhet.  Lycklig  make  och  far, 
hade  under  liden  Tegnér  redan  blifvil  tmiversilelcis 
prydnad,  veltenskapens  stöd,  ungdomens  afgud.  Han 
blef  nu  äfven  svensk  nationalskald  frän  den  stund 
han,  en  Novemberdag  1808,  sjöng  sitt  evärdliga  qväde 
för  det  skånska  landtvärnet.  Denna  krigiska  dilhy- 
ramb  ljöd  som  en  stormklocka  genom  alla  fosterländska 
bröst.  Toner,  på  en  gång  sä  trotsiga  och  så  sköna, 
hade  man  förr  ej  hört  frän  den  svenska  lyran.  Ge- 
nom land  och  rike  gick  som  en  löpeld  denna  elek- 
triserande  säng,  vittnande,  att  norden  ägde  en  Tyrlseus, 
fullt  jemförlig  med  den,  som  fordom  sjöng  seger  åt 
Spartas  söner. 

De  dubbla  förtjensterna  af  lärare  och  skald  på- 
kallade snart  regeringens  uppmärksamhet.  Den  yttra- 
de sig  genom  fullmakt  af  den  6  Dec.  1810  pä  pro- 
fessors  namn,   heder   och   värdighet. 

Följande  årets  sommar  tillbragte  Tegnér  pä  Ra- 
men. Han  hade,  under  de  föregående  åren,  mer  än 
en  gäng  dit  ätervändt ,  och  hans  familj  tidtals  der 
gjort  längre  besök.  Denna  gäng  var  del  en  sorglig 
anledning,    som  förde  honom  till   det   kära   ungdoms- 


Iiommel.  Han  vöidnadsvärdc  svärfader,  bergsrådet 
Myhuman,  hade  lyktit  sin  verksamhet.  iMidsommar- 
solen  sken  nu  pä  hans  liflösa  stoft,  lill  grafven  buret 
af  hans  åtta  söner  och  Ivå  magar.  Af  jern  reste  de 
hans  minnesvård,  en  bild  af  den  större,  han  sjelfsig 
hade  rest  i  sina  vackra  anläggningar.  Dessa  blom- 
stra ännu  öfver  hans  mull,  och,  frän  den  löfskiiggade 
kyrk-udden  nere  vid  sjön,  kan  han  ännu  ur  sin  graf 
höra   hamrarna    klappa   vid    Ramen. 

Mot  slutet  af  denna  sommar  (1811)  förelogs 
frän  Ramen  en  sällsam  utfärd.  Fyra  af  de  hemma- 
varande nya  bruksägarne  —  två  militärer,  en  kanslist 
frän  Stockholm,  en  professor  från  I.und  —  kommo 
en  dag  öfverens  om  att  sjelfva,  såsom  raska  bergs- 
män anstod,  köra  in  sitt  jern  lill  släden  och  derifrån 
hämta  sin  spannmål.  De  ville  dermed  ej  bloll  utföra 
ell  gladt  upptåg,  men  på  fullt  allvar  visa  grannar 
och  underhafvande  sin  aktning  för  yrket  och  sin  för- 
måga atl,  om  det  gällde,  sjelfva  lägga  hand  vid 
det  tyngre  arbetet.  Detta  friska  skogsäfvenlyr  anslog 
liOigt  Tfx.NKRS  natursinne:  upprymd  och  sommariedig, 
log  han  med  hela  sin  själ  deruli  del.  Utgången  ur 
folkets  kärna ,  hängde  han  ännu  med  alla  sill  väsen- 
des rötter  fast  deriili:  han  ville  en  gång  smaka  huru 
arbetaren  hade  del,  huru  det  känts  för  hans  farfar, 
när  denne,  krökt  vid  lasset,  gick  lunga  sleg  genom 
Smålands  skogar.  Han  kände  sig  återförd  lill  fädrens 
enkla  seder,  försatt  tillbaka  i  de  lider,  då  hvar  och 
en  var  "man  för  sig."  Lik  de  andra,  smorde  han 
om  qvällen  sin  kärra,  och  pälaslade  sina  två  skep- 
piind    slängjern ,    som    noga    måste   faslkilas,   för   all    rj 


i  backarna  fallu  ur  bitt  läy;e.  Pä  biuUskonloiel  emollog 
sedan  Esaias  Esaiasson  sin  forsedel,  ställd  lill  fakto- 
riet i  Filipstad.  Klockan  2  pä  morgon  steg  han  opp, 
för  att  sköta  om  sin  häsl  och  sela  på.  En  limma 
derefter  sal  le  sig  de  fyra  fororna  i  gång.  Dagen  bief 
vacker  och  hcrrlig.  En  livar  tillryggalade  nu  de  fyra 
milen  till  fots,  gående  bredvid  sitt  lass.  Endast 
i  svårare  backar  kom  man  hvarandra  till  hjelp, 
och  njöt,  under  dragarnas  pustning,  af  den  med- 
förda rrsckosten.  Mot  qvällen  anlände  de  lill  släden, 
der  livar  och  en  sjelf  lossade  sill  jern.  Andra  dagen 
återvände  de  pä  samma  säll,  men  med  spannmålslass. 
Nu  blef  profvet  dem  drygare  genom  ell  starkt  ihål- 
lande rc2:n,  som  genomblötte  deras  sugande  vad- 
malsrockar: öfverplagg  ägde  de  ej,  och,  genom  miss- 
hushållning dagen  förut,  hade  äfven  matsäcken  tagit 
slut.  Men  företagel  var  en  hederssak:  de  gingo  alla 
i  land  dermed ,  och,  efter  nära  tvä  dygns  vakor  och 
alla  mils  fotvandring,  anlände  de  på  sena  natten  lyck- 
ligen med  sina  lass  till  Ramen,  hungriga  och  väla, 
men  tillfredsställda  öfver  all  hafva  visat  sig  duga  till 
något   annat   än   "herremän'". 

Alt  denna  händelse  här  blifvit  omständligare  be- 
skrifven,  har  en  särskill  anledning.  Vill  läsaren  vela, 
hvarpä  han  länker  denne  allvarsamme  forman,  som 
skrider  fram  med  sitt  lass  mellan  de  bugande  tallarna? 
Jag  vill  yppa  del.  Han  tänker  inga  vanliga  tankar. 
Rad  för  rad  växer  i  hans  själ  ell  poem,  der  malmens 
klans;  försmäller  med  tallarnes  sus,  och  .Mexandrincns 
gång   målar   hans  egen : 


I.VIII 


—  "Se  kl  ing  dig!  ri;inim;inilc  krinjj;  Ijiillpl  fSslol  bvJingcr, 
Ulöfvcr   forsens   sv;ill    förv.^gn.i    klippan    hänger, 
Och   skogen    hvnit    du   gAi-,   omgjordande   din   stig, 
Slår  hög  och   allvarsam   ocli   blickar   ner   på   dig."  — 

Svenska  akademien  lillerkände  på  höglidsdagen 
1811  stora  priset  åt  poemet  Svea,  som  hördes  med 
sorl  af  beundran  och  snart  i  tusende  afskrifler  flög 
genom  landet.  Det  var  sjunget  ur  folkets  bröst.  Del 
var   diktadi    i    Ramens   skogar. 

Tegnérska  poesiens  morgon  flammade  nu  i  sitt 
klaraste  guld.  Pä  gränsen  mellan  tvennc  smakens 
olika  åldrar  hade  delta  poem  ställt  sig,  hyllande  och 
försonande  dem  begge.  När  skalden,  mot  dess  siiil, 
plötsligt  bryter  den  lugna,  afinätla,  högtidliga  vers- 
strål, der  moln  af  fosterländska  sorger  urladdat  sig 
i  åskor  af  medborgerlig  harm,  och  han  med  ens, 
i  diliiyrambiskl  rus,  slörlar  sig  i  ett  solbad  af  pro- 
fetisk hänryckning,  och  nu  i  en  hägrande  syn  ser 
cidsdragen  af  Sveas  framlid,  mellan  kamp  och  seger, 
mellan  norrsken  ochsljernor,  mellan  lornmythiska  dinim- 
bilder  och  historiska  hjellevålnader;  då  motslår  honom 
intet  svenskt  hopp,  ingen  csthctisk  formiära;  då  ned- 
rifver  han,  på  samma  gäng  med  framtidens  slöja, 
öfven   diktens   föråldrade   skiljemärken. 

Tegnér  infann  sig  i  Stockholm  i  början  af  1812. 
Han  knöl  här  personlig  bekantskap  med  de  återstå- 
ende länkarna  af  Gustaf  III:s  vittra  hofkrets,  med 
Nils  v.  Rosenstein  och  Leopold,  med  Oxenstjerna 
och  Adlerbeth.  Afven  med  en  annan,  en  yngre  krets 
af  snillrika  män,  som  ur  svenska  fornhäfder  och  sven- 
ska    fornsängor    åter    ville   besvärja    fram    nordisk   ära 


och  kr.ifl ,  Iräddc  hiin  i  nSivi  licrörini^.  Han  ingick, 
under  namn  af  Dodivar  Bjarke,  i  Gölhiska  förbtindel. 
och  lemnade  (ill  tredje  häflel  af  Iduna,  som  samma 
år  Iryckles,  sina  oförgätliga  po6mer:  Majsång,  Elden, 
SkidUadner,  Ilerthas  barn  och  Fli/ttfäglarna.  Hans 
egentliga  ärende  i  hufvudstaden  var  för  öfrigt,  min- 
dre alt  af  v.  RosENSTCiNS  hand  emottaga  del  förva- 
rade priset  för  Svea,  an  alt  af  konungens  undfå 
fullmakt  på  grekiska  professionen  i  Lund.  Han  erhöll 
den  d.  26  Febr.  1812  och  bief  pä  samma  gäng  ut- 
nämnd till  kyrkoherde  i  Stäfvie  och  Lackalänge  pre- 
bende-församlingar.  Norbf.rg  hade,  med  bibehållande 
nf  den  orientaliska  professionen,  begärt  afsked  från 
den  grekiska.  Pä  hans  förord,  och  Lunds  akademie 
kanslers,  H.  E.xc.  Grefve  V.  EngeströMS  anmälan,  er- 
höll nu  Tegnér  denna,  utan  ansökning  och  vanliga 
omvägar,  pä  grund  endast  af  sill  anseende  såsom 
universitetets  lärdaste  hellenist,  ett  anseende,  som  han 
lill  fullo  bestyrkt  genom  förut  utgifna  mästerliga  af- 
handlingar.  *  Sä  erhöll  nu  Lunds  akademi,  för  fjerde 
gången  sedan  sin  stiftelse,  och  efter  nära  ett  sekels 
saknad,  en  särskilt  professor  i  grekiskan.  Del  pro- 
gram, som  i  början  af  följande  hösttermin  tillkännagaf 
dennes  installalion,  uttalar  i  vackra  och  värdiga  ord 
livad  universitetet  för  Tegnéh  kände  och  af  honom 
pä   denna   plals   väntade.  ** 


*  Utom  do  redan  anförda,  mä  hSr  nämnas  afhandlingen: 
de  Diis  Iliadis.  1804.  — Sednare  utgaf  han:  de  oraculo 
Dodoneeoy  —  Monumenta  Gracorum  ex  anthotogia/  och 
Ilymtms  Homericus  in   Pana. 

'*  —  ''De  quo  nescio  quid  dicturus  sim,  ne,  dum  nudam 
simplicemque  sequor  veritatcm,  adulator  esse  videar.  Ea 


Del  lollaiiga  lidskifte,  som  nu  ;if  skiildcns  lef- 
nad  vidlnger,  Sr  i  mSnga  hiinseenden  alt  riikna  för 
lians  lyckligaste.  Ulan  detta  hade  han  ock  ej  blifvit, 
livad  lian  nu  för  eflerverlden  är.  All  börja  med, 
gaf  honom  hans  nya  embeto  ej  bloll  tillräcklig  ut- 
komst, men  rika  skördar  af  hugnad  och  lillfreds- 
slällelse.  Älergifven  ät  sina  gamla  greker,  Gck  han 
nu  ostörd  tolka  deras  eviga  skönheter  för  en  ungdom, 
som  han  älskade,  och  som,  på  denna  lärostol,  be- 
gynte  med  all  frukta,  slutade  med  all  dyrka  honom. 
Samme  käre  Homerus,  som  sä  mången  sommarqväll 
hvilal  i  hans  famn  under  Ramens  björkar,  hade  nu 
med  sina  fullskrifna  blad,  flyttat  opp  i  en  akademisk 
kalheder.  Pindarus,  Thiicydides,  hela  skaran  af  Hellas' 
skalder  och  Vise  följde  den  slorc  Joniern.  Hvad  man 
minst  väntade  all  hos  en  fantasirik  skald  möta,  var 
en  sä  grundlig  insigt  i  den  grammatikaliska  orga- 
nismen, ell  sä  sällsynt  samband  af  empirisk  lingiiistik, 
fdologiskl  skarpsinne  och  cslhelisk  skönliels-lakt.  Hans 
fordringar  på  insigl  i  språkets  mekaniska  delar  voro 
stränga,    och     understöddes    genom   införande  af  både 


enim  ejus  ingenii  est  indoles,  ea  eliam  ipsius  Graecae 
antiquitatis  scientia,  ut  dilTicilo  diccres,  natura  an  stu- 
dium in  ijlo  Graecorum  poclaium  elTigicm  posuerit.  Ex 
quo,  tanquam  ex  fontibus  Nili,  excurrit  vena,  quae, 
etsi  picno  .semper  alveo  lluat,  nihil  tamen  sui  perdit. 
Est  vero  Acadeniise  noslrx  magno  lionoii,  non  minus 
quod  illius  est  Doctor  egregius,  quam  cum  nosiri  Lycei 
fucrit  alumnus.  lloc  igilur  vcre  do  illo  praidiclurus 
esso  videor,  illum  non  .Academiae  solum  decus  före,  sed 
palriae,  nec  liujus  före  aevi  sed  seculorum".  —  Pro- 
fessor E.  Z.  Mi'NCK  AF  RosENjCOÖLDS  program  d.  14  0c't. 
1812. 


tal-  och  skrif-öfningar.  Enskilt  undervisade  han  i 
grekernas  mylhologi,  fornkunskap,  geografi  och  kul- 
turhistoria. Också  finnes  säkerligen  ingen  af  hans 
talrika  lärjungar,  sotn  skall  jäfva  hvad  han  sjelf  med 
naiv  ärlighet  bekänner:  "Professionen  skötte  jag  med 
mycket  nit.  Ehuru  —  tillägger  han  —  jag  i  åsigter 
och  niethod  i  flera  delar  afvck  från  NoRBtHG,  och  i 
synnerhet  yrkade  pä  en  säkrare  och  fastare  gramma- 
likalisk  underbyggnad,  störde  dock  detla  icke  ett 
ögonblick  det  goda  och  vänskapsfulla  förhällandet  oss 
emellan.  Grekiskan  blef  ett  studium  pä  modet;  och 
jag  kan  ulan  skryt  säga,  att  jag  lemnadc  denna  lit- 
teratur både  mera  känd  och  mera  aktad  vid  akade- 
mien, än  jag  emottog  den." 

Dekanus  i  filosofiska  fakulteten  var  Tegnér  åren 
1814  och  1823;  promolor  1820.'  Det  akademiska 
rekloralet  ville  han  aldrig  emotlaga.  När  delta  1818 
erbjöds  honom,  väckte  hans  vägran  missnöje  hos  en 
del  af  konsistorium;  och  en  mindre  välbelänkt  till- 
rällavisning  af  afträdande  reklof,  professor  Kjellin, 
föranledde  Tegnér  att,  i  en  qvick  och  skarp  inlaga 
till  akademiens  kansler,  förklara  grunderna  för  sin 
afsägelse. 

Den  20  Dec.  1812  vigdes  Tegnér  till  prest. " 
Huru  heligt  han  uppfattade  sitt  nya  kall ,  derom  vitt- 
nar hans  poem  P)'est vigningen,  om  hvilket  Franzén 
med   skäl   yttrat,    alt   "det  strålar  af  himmelsk   skön- 


*  Hans  berömda  promotions-program   handlade;  de  Plalone 

artem  pot-licam  improbanle. 
**  Han    ilade    året    förut    speciminerat:    de  Gnosi  ejusque 

in   Novo  Testamen  to    vestigiis. 


hel."  Pingstdugeii  1813  liöll  luiii  intriiJcspredikan  i 
sina  prebende-pastorat.  "Jag  kommer  —  sade  han  — 
(ill  eder  med  en  ringa  erfarenhet,  men  likväl  med 
elt  redligt  hjerta.  Möten  mig  dcrfore  med  edert 
förtroende  och  öfversen  med  mina  brister  I  Besinnen 
att  andra  pligler  binda  mig,  dem  jag  ej  heller  får 
försumma!  Jag  kan  icke,  som  jag  borde,  lefva  ibland 
er,  icke  känna  alla  edra  husliga  omständigheter,  icke 
dagligen  dela  eder  sorg  och  eder  glädje.  Låten  ej 
denna  omständighet  aOägsna  edra  sinnen  ifrän  mig; 
den  beror  ej  af  mig  alt  ändra,  och  för  ingen  af  er 
skall  dessutom  mitt  hus  vara  främmande  eller  mitt 
hjerta  tillslutet."  Han  hiill  äiligt  ord.  Han  var  ej 
blott  i  vusendlligt  fall  en  öm  själaherde,  men  han 
var  en  fader  för  sina  bönder.  Hans  råd  och  hans  dörr 
stodo  dem  alltid  öppna.  I  Lund  körde  de  in  i  hans 
gård,  åto  vid  hans  bord,  hedrades  af  hans  hustru 
och  barn.  När  1814  hans  yngste  son  föddes,  bars 
han  till  dopet  iif  en  hedervärd  bondhustru,  och  alla 
de  öfriga  faddrarna  tillhörde  hennes  klass.  Sina  sym- 
pathier  för  den  allmoge,  ur  hvars  sköt  han  utgått, 
förnekade  Teg.néu  aldrig.  Också  yttrade  sig  hos  hans 
församlingar  den  mest  rörande  sorg,  då  han,  tio  år 
derefter,  skulle  lemna  dem  för  all  emotlaga  ett  in- 
drägligare  pastoral,  Rcslöfs  och  östra  Carleby,  hvarå, 
med  bibehållande  iif  professionen,  han  den  17  Juli  1822 
erhållit  konungens  fullmakt.  När  han  sedermera  må- 
ste flytta  till  Wexiö,  lädade  bönderna  frän  hans  äl- 
dre och  hans  nya  prebenden  att  erbjuda  sina  dragare 
för  att  verkställa  den  tjugu  n)ils  länga  flyttningen.  — 
Vid   Cakl    XIV   JoUAN.s   kröning    nämnd    till    theulogic 


I.XIII 


doktor,  promoverades  Tkgnéh  i  Upsala  d.  15  Okt.  1818. 
Samma  år  invaldes  han  d.  5  Nov.  (ill  en  af  de 
aderton  i  svenska  akademien,  der  han  d.  22  Juni  1819 
intog  det  åttonde  rummet  med  ett  tal,  för  kandt  alt 
här  behöfva  prisas,  ett  tal,  sådant  som  endast  Sveas 
skald  kunde  hålla  öfver  Skördarnas.  Talen  i  Lund, 
vid  jubelfesten  1817,  och  i  anledning  af  kronprinsens 
och  kronprinsessans  förmälning  1823,  hade,  det  ena 
grundlagt,  det  andra  ytterligare  bestyrkt  hans  stora 
anseende  som  talare.  Det  förra,  ursprungligen  ej  för 
trycket  ämnadl,  och  inmengdl  af  en  nog  bitter  po- 
lemik mot  den  Nya  Skolans  poetiska  rigtning,  ådrog 
honom  länge  dennas  misshag:  det  sednare,  uppfyldt 
af  frisinnade  åsigter  öfver  dagens  politiska  frågor, 
ställde  honom  högt  bland  det  liberala  partiets  käm- 
par, och  föranledde  snart  från  författarens  sida  en 
förklaring  lill  danska  allmänheten,  som,  genom  ett 
litterärt  lurendrejeri,  kommit  i  tiilfiille  att,  förr  än 
den  svenska,  läsa  talet  i  tryck.  —  Till  andlig  le- 
damot af  nordstjerne-orden  hade  Tegnér  blifvit  ut- 
nämnd d.  29  April   1822. 

Skaldens  husliga  lycka  stördes,  under  denna  lid- 
rymd, genom  förlusten  af  en  åttaårig  dotter,  vid  hvil- 
kcn  hans  fadershjerta  fästat  sig  med  hela  styrkan  af 
sin  ömhet.  Franzéns  lyra  ljöd  vid  Emmas  tidiga  graf, 
och,  i  de  fyra  öfriga  barnens  namn,  konimo  med 
tjusande  lek  dess  blida  toner  alt  försköna  skaldens 
nästa  julafton.  *  Redan  lillförene  hade  Tegnér  mistal 
en  späd  son,  som,  efter  Branting,  bar  namnet  Jakob. 


*   Se  Franzéns  skaldeslijckeiij  andra  bandet,  s.  417. 


Alla  sina  bröder  hade  han  ock  tiu  ufverlefval.  Till 
Ei.ot",  den  qvickasle  menniska,  som  Tkgnkr  sade  sig 
någonsin  hafva  känl,  hade  han  1810  diktat  den  be- 
kanta Brudskriften;  fem  år  sednare  sjöng  han  vid 
hans  bär  el  I  rörande  dödsqväde. '  Den  vansinnige 
Johannes  hade  ända  lii!  silt  39:de  år  ömt  blifvit 
vårdad  af  den  åldriga  modren.  När  hon  1817  från 
Ingrirud,  der  lion  i  Ijugutre  år  fortfarit  att  bo, 
flyttade  till  sin  måg,  prosten  N.  Lidkn,  som  dä  inne- 
hade Silbodiihls  pastorat,  var  Johannes  äfven  dit 
henne  följaklig.  En  dag  föll  det  honom  in  att  bese 
preslgärdens  qvarn;  men,  i  stället  för  atl  gå  öfver 
bron  till  qvarnhuset,  tog  han  genvägen  rakt  i  elfven 
och  drunknade.  Modren  var  olröstlig  öfver  att  denna, 
kanske  enda,  gång,  hafva  lemnat  honom  utan  tillsyn. 
Några  år  sednare  —  i  Juli  1822;  gumman  var  då 
nära  80  år  —  passerade  konung  Caiu,  Johan  Nord- 
marks härad  pä  återresan  från  Norrige.  Han  fick  höra, 
atl  Tegnéks  gamla  mor  bodde  i  denna  ort ,  och  lät 
genast  yllra  sin  önskan  att  se  henne.  Den  vackra, 
prydliga  gumman,  åtföljd  af  sin  dotter  och  måg,  in- 
ställde sig  vid  hemmanet  Strand,  nära  Silbodahls 
prestgård,  klädd,  såsom  alltid  i  bindmössa  och  kofta. 
Konungen  öfverhopade  henne  med  vänligheter,  lät 
säga     henne    de    utsöktaste   loford    öfver   hennes  son   i 

Lund 


Elof  Tegnér,  sedan  1805  eloquentie  lelLlor  i  Carlslad, 
dog  d.  27  Jan  1815,  eflerleranande  tvenne  söner,  (Brage 
Esaias  och  Elof)  och  en  dotter  (Hilda,  gift  med  {kyrko- 
herden i  Carlskoga,  mag.  C.  Waiiluxd).  Elof  Tegnérs 
enka,  Jeaka  Carolina  Bagge,  blef  181G  omgift  med 
lektor   U.  J.   Åberg.  (Jeinf.   noten   sid.   xixviii). 


Lund,  "den  det  vore  en  iira  l'6i-  licnne  och  Sverige 
nit  hafva  födt,"  ocli  slulude  med  all  skänka  henne 
sin  hild,  den  hnn  bad  henne  förvara,  såsom  han  i 
sitt    n)inne   ville   behålla   hennes. 

Del  var  under  denna  lolföriga  period,  som  Teg- 
nérs vittra  ära  iiädde  sin  strålande  middagshöjd. 
Aldrig  har  hans  fantasi  utvecklat  en  rikare  alstrings- 
kraft, aldrig  hans  konstnärskap  hunnit  en  högre  full- 
ändning. Alt  ej  tala  om  den  massa  af  tillfällighets- 
dikter, som  han  i  del  daoli^a  umgänsel  strödde 
omkring  sig,  såsom  svanen,  vid  stranden  af  sin  in- 
sjö, stänker  omkring  sig  etl  slrälregn  af  perlorj  alt 
ej  nämna  hans  mångfaldiga  smärre  dikter  frän  denna 
lid  —  än  fornmylhiskt  djupa,  såsom  xisatklen  och 
Jätten,  än  sublimt  djerfva,  såsom  Elden  och  Polar- 
resan; än  sökande  sill  ämne  i  Nordens  hjeltehäfder, 
såsom  Carl  XII,  än  i  dagens  fosterländska  enthusiasm, 
såsom  Götha  Lejon  och  Prins  Oscar;  än  lilaniskt 
öde-lrolsande,  såsom  Hjelten,  än  Davidiskl  harpoljufva, 
såsom  Fridsröster  och  Skaldens  morgonpsalm;  än 
naturbeskrifvande,  såsom  Vintern,  än  lyriskt  målande, 
såsom  Stjernsången;  än  didakliskt-allegoriska,  såsom 
de  tre  bröderna,  än  ironiskt-poliliska,  såsom  Nyåret 
'tSIG;  —  del  var  nu,  som  han,  i  flygten  af  den  högsta 
ctheriska  lyrik,  diktade  sin  sång  till  Solen;  nu,  som 
han,  efter  freden  i  F\iel,  med  profetisk  hänryckning 
skref    sitt     poem     Nore^    hvars    uppläsning   i    gölhiska 


*  Ett  stort  antal  af  dem  ledde  sitt  ursprung  frän  förtro- 
liga fester  i  biskop  W.  Faxes  glada  och  vördnadsvärda 
familjekrets. 

E 


LXVI 


förbundet  Gf.ijer  måsle  afbryla  för  grål ;  nu,  som  han 
frän  l.undaparnassen,  vid  magisteriiromotioncn  1820, 
lät  höra  denna  beundrade  Epilocj ,  der  det  starka  och 
det  blida  sammansnKilt  lill  anlik  skönhet,  alla  färger 
upplösa  sig  i  det  rena  ljuset,  fdosodskt  tankedjup 
genomskimras  af  grekisk  klarhet,  och  do  stora  idéerna 
som  stilla  sljernor  spegla  sig  i  ordets  lugna  flod. 
Knapl  hade  nationen  hunnit  sansa  sig  efter  sin  för- 
tjusning öfver  denna,  förrän,  med  korta  mellanskof, 
trennc  större  skaldeverk  togo  hennes  uppmärksamhet  i 
anspråk:  en  heligt  Ijuf  pingst-idyll,  en  på  en  gång 
frisk  och  vek  riddar- romans,  och  en  cyklus  af  hän- 
förande sångprof  ur  en  fornnordisk  kämpasaga.  Natt- 
vardsbarnen, föregångna  af  sitt  sköna  pieludium  till 
NoRBKRG,  framträdde  redan  1820.  Ålföljdt  af  den  ej 
mindre  vackra  hyllningen  till  Li;orOLD,  utkom  året 
derefter  poemet  Axel.  dikladt  inom  några  få  dygn, 
under  skaldens  tillfrisknande  fiån  en  svår  sjukdom; 
och,  nästan  samtidigt,  frambar  nu  äfven  Iduna  de 
sista  nio  sångerna  af  Fnthiojs  Saga,  "de  äpplen  — 
säger  Geijkr  —  genom  hvilka  gudinnan  ännu  bevi- 
sade sin  förmåga  att  odödliggöra".  Uet  dröjde  ej 
länge,  irman  delta  verk  fulländadt  framträdde.  Här- 
med var  nu  kronan  satt  på  Ti:G\i:us  skaldeära,  och 
uppfylld  den  profetia,  som  "Blommoi^nas"  bard,  re- 
dan vid  de  första  sångerna,  yttrat:  "när  denna  hjelte- 
dikl  blilVer  färdig,  äger  Sveriges  vitterhet  att  uppvisa 
ett  skaldeverk,  som  med  hvarje  romantiskt  epos  i 
verlden   förmår  att    uthärda   täOan    och  jemförelse." 

öfverflödigt   vore   att    här    erinra   om    det   bifall, 
hvarmcd     denna     "mästarsåna    af    nordisk     diklninjis- 


förmnga"  liögljudl  helsades  af  lida  den  bildade  verl- 
den;  huru  Gof.thi:  frän  sin  sångaiiliion  hyllande  för 
den  sankle  sin  under  lagrar  grånade  hjessa;  hin^u 
alla  Europas  språk,  iinda  lill  det  ryska,  polska  och 
nygrekiska,  skyndade  all  tillegna  sig  större  eller  min- 
dre delar  af  densamma;  huru  den,  i  skaldens  eget 
land,  snart  ulgjorde  en  lefvande  fröjd  på  folkets 
läppar,  en  skatt  i  daglönarens  tjäll  som  i  furslens 
salar.  Dess  fosterländska  betydenhet  öfvergick  i  en 
verldshislorisk;  TccNÉRS  namn  växte  samman  med 
Linnés,  och,  hvarhelst  man  i  verlden  kom,  uttalades 
det    med    aktning   och    beundran. 

Det  skall  måhända  inleressera  läsaren  att,  fur 
några  ögonblick,  söka  upp  den  enkla  skaldeboning, 
hvarifrän  ett  så  stort  rykte  utgått.  Vi  begifva  oss 
då  lill  Lund  och  Gnna  der,  i  hörnet  af  gråbrödra- 
galan  och  klostergatan,  ett  hvitt  envåningshus,  rym- 
ligt lill  onifån;^  och  IreDio-t  till  utseende.  Detta  med  den 
tillhörande  lilla  trädgården  är  skaldens  e2;et:  han  har  äirl 
det  sedan  1814.  Pä  den  höga  stentrappan  utanför  se 
vi  några  lockiga  barn  leka  med  en  frodig,  svartno- 
sad  niops.  Denne  är  skaldens  favorilhund,  den  vidl- 
bekanle  Alls,  som  i  tolf  år  varit  från  honom  oskil- 
jaktig och  ännu  aldrig  försummat  någon  grekisk  lek- 
tion. När  hans  herre  går  opp  i  kalhedern,  följer  Alis 
med  och  tager  sin  plats  vid  hans  fötter.  Skulle  pro- 
fessorn någon  gäng  glömma  af  sin  föreläsnings-limma, 
rycker  Atis  honom  i  rocken,  och  man  vet  då,  hvad 
klockan  är  slagen.  Vi  träda  in  i  huset  och  lemna 
till  vensler  om  oss  familjens  boningsrum.  Till  höger 
inkomma    vi    i    en   större   sal,   och    innanför  den   ligger 


skaldens  arbetsrum;  nion  innan  vi  öppne  dörren,  börc 
vi  först  lyssna,  om  derinlfrän  oj  höres  ljudet  af 
tunika  steg  och  af  ell  doft,  entonii^t  gnolande.  Delta 
är  tecknet,  att  skalden  diktar.  När  han  så  gar  och 
smågnolar,  då  vet  man,  att  något  är  å  färde:  alla 
lemna  honom  då  i  fred,  och  sjelfve  Atis  stadnar  dä 
helst  utanför  pä  trappan.  Men  • —  skalden  är  nu 
borta,  och  vi  träda  in  i  hans  verkstad.  Hvad  finna 
vi?  Ett  anspråkslöst  sludcnlrum,  med  två  fönster- 
lufter, från  golf  till  tak  beklädt  med  böcker,  ett  brun- 
måladt  skrilbord  framför  en  perlfårgad  soffa,  och  föi- 
(ifrigl  ingenting  anmärktiingsviirdi  ,  utom  tvenne  för- 
djupningar i  golfvets  begge  motsatta  hörn.  Del  är 
pä  dessa  punkter,  som  skalden  vänd  t  sig  under  sina 
kammarvandringar:  sjelfva  bräderna  ha  emottagit  in- 
tryck af  hans  poesi.  I  detta  rum  är  eljest  —  lycka 
vi  —  ingenting  alt  se;  men  under  detta  låga  tak 
var  del,  som  Frilltiof  såg  dagen;  vid  detta  brunmä- 
lade  skrifbord,  som  Nattvardsbarnen  upptecknades; 
pä  denna  perlfärgade  soffa,  som  skalden  tillfrisknande 
låg,   när   lian    diktade    A.Tel. 

Till  denna  anspråkslösa  boning  ankom,  en  Ja- 
nuaridag 1824,  en  skånsk  bonde,  ridande  genom  slark 
snöyra,  för  att  aflemna  ell  angelägel  bref.  Det  in- 
nehöll underrättelsen  all,  vid  del  nyss  hållna  biskops- 
valet i  We.xiö,  de  flesta  rösterna  tilirallil  TiuMiu, 
som  således   blifvil   uppförd   å   första   förslagsrummet. 


*  Du  andra  beggo  rummen  innehades  af  domprosten  i 
Wexiö,  D:r  .M.  LamÉr,  och  tiyrliuherden  i  Slialeiöf,  kon- 
traktsproslen,  D:r  C.  M.  Aokell.  Röst-antalet  till  de 
tro  rummen   var   127,    105   och   91. 


Denna  lidniny  väck  le  hos  honom  i  början  mera  be- 
kynimer  iin  gliidje.  Det  var  en  annan  af  professoi-erna 
i  Lund  —  småländska  nationens  förljente  inspeklor  * — , 
som  läno-t  mer  hade  vänlal  och  äfven  önskat  della 
bevis  af  sin  födelsebygds  föilroende.  Tegnér,  som 
ej  gjort  ett  steg  lör  all  erhålla  förslaget,  gjorde  ej 
heller  något  för  alt  utbedja  sig  fiillmuklen.  Den  ut- 
föll icke  desto  mindre  för  honom  redan  d.  25  Fe- 
bruari. 1  början  af  April  afslutade  han  sina  föreläs- 
ningar öfver  Thucydides,  nedlade  det  akademiska  läro- 
cmbelel  och  skiljdes  från  ungdomen  med  della  be- 
kanta tal,  der  han  i  hänförande  bildspråk  framställer 
grunddragen  af  alla  tiders  skiljaktiga  poesi,  uppehåller 
sig  längsl  vid  den  grekiska,  och  sisl  öfvergår  lill  ett  djupt 
gripande  farväl,  der  den  vexlande  tonarten  af  grekens 
gnomer  och  Syraclis  lefnads-reglor  antyder  likasom 
hans  eget  vacklande  i  denna  slund  mellan  Parnassens 
höjder  och  Zions.  Slulel  af  detta  tal  är  i  synner- 
het rörande.  Del  är  ett  kärlekens  Icslamenle  af  vis- 
iiel ,  är  såsom  en  faders  sista  handtryckning,  sista 
famnlag  till  söner,  dem  han  ej  väntar  alt  mera  älerse. 
Lr  hvarje  tanke  framqväller  en  tyst  suck,  i  hvarje  ord 
gömmer  sig  en  sväljd  gräl.  —  Få  veckor  derefler  höra 
vi  Tkgnir  från  en  annan  talareslol.  Det  är  på  Wexiö 
gymnasium,  som   han   helsar  sin   nya    omgifning.  " 


*  d.  v.  Historiarum  professorn,  mag.  A.  O.  Lindfors. 
Han  var,  med  65  röster,  närmast  de  tre  pä  förslaget 
uppförda. 

**  Detta  första  tal  i  Wcxiö  höll  han,  stadd  pä  resan  till 
Upsala,  för  att  invigas  i  silt  embele.  Denna  invig- 
ning skedde  sedan  i  Upsala    domkyrka  d.  .SI   Maj  s.  ä. 


t.xx 


I  Milj  1830  flytladc  skalden  lill  Wexiö.  *  Han 
bodde  forsla  året  på  Tiifvan,  etl  läckl  landlsliillc 
i  slädens  fi^rannskap,  lill  hvars  vidslräckla  ulsigl , 
leende  sjöbrädd  och  vackra  hängbjörkar  han,  iifvel 
igenom,  bibehöll  sin  kärlek.  Del  af  VVallqvist  upp- 
förda biskops-boslällel  Öslrabo  blef  och  förblef  sedan 
hans  hem.  Beläget  på  en  höjd,  med  ulsigl  öfver  tre 
sjöar,  är  del  med  staden,  som  ligger  vid  dess  föl- 
ter,  förenadt  genom  en  vacker  allé.  Några  år  efter 
ditllyttningen  yllrade  TkgnÉR  i  bref  till  en  vän:  "Jag 
bor  icke  blott  väl,  ulan  äfven  präktigt,  utanför  sta- 
den. Pä  bostället,  som  jag  cmottog  ganska  förfallet, 
har  jag  nodlagt  mycken  kostnad  i  odlingar;  men,  om 
jag  finge  lefva  ännu  några  år,  skulle  jag  väl  ha 
kostnaden  ersatt,  och  i  allt  fall  betraktar  jag  ell  bo- 
ställe som  en  hedersskuld."  Till  samme  ungdomsvän 
hade  han  förut  skrilvit:  "Hvad  milt  biskopskall  an- 
går, sä  bör  jag  först  och  främst  påminna  dig,  all 
jag  icke,  hvarkcn  direkt  eller  indirekt,  sökt  det. 
Det  var  egentligen  det  yngre  presterskapet ,  till  livil- 
kel  jag  som  lärare  vid  akademien  stått  i  förhållan- 
de, som,  ulan  all  min  försky  I  lan  och  värdighet,  skaf- 
fade mig  förslaget.  Om  något  annat  slift,  åtminstone 
i  Göllia  rike,  förut  blifvit  ledigt,  hade  möjligtvis 
förhållandet     iilifvil    enahanda.   —    .Men    sedan   jag   en 


Som  hans  företrädares,  Baron  Lcdvig  MöitNt^Bs,  enka 
åtnjöt  tron  ne  nådar,  caiollog  Tegnér  ej  boställe  och 
lön  förrän  d.  1  Maj  1827.  Biskop  Möbner  hade  dött 
d.  19  Okt.  182.H.  —  Teonebs  enka  lärer  vara  en  af  do 
forsla  biskops-enkor  i  Sverige,  som  ej  erliållit  mer  än 
ott  oxtra  nädär.  Man  liar  undrat  deröfvcr;  men  hon 
har  ej  begärt  mer. 


LXXI 


gäng  fått  sysslan,  fordrar  min  heder,  att  jag  sköter 
den  så  godl  jag  lörmäi'.  Jag  är  ingalunda  af  din 
tanke,  alt  biskops-fullmakten  är  en  anvisning  på  lättja 
och  orkeslöshel.  En  ullefvad  man,  som  emottager 
embelel  såsom  en  pension,  kan  vara  ursäktad,  om  han 
betraktar  sin  tjenst  på  detta  sätt,  eller  rättare,  är 
tvungen  alt  behandla  den  sä;  men  vid  mina  är  vore 
det  oförsvarligt.  Det  bästa  vore  utan  tvifvel,  om  jag 
vore  född  till  förmögenhet,  sä  att  jag  kunde  lefva  utan 
embete;  men,  då  delta  är  omöjligt,  vill  jag  ej  gerna 
bli  ärelös,  hvarför  jag  verkligen,  åtminstone  sjelf, 
skulle  anse  mig,  i  fall  jag  vårdslösade  en  syssla, 
hvarför  jag  tar  lön  af  staten.  Bäde  som  fogdeskrif- 
vare  och  professor  hai'  jag  alltid  varit  nitisk  i  em- 
belet,  icke  derföre  att  det  alltid  roat  mig,  men  eme- 
dan jag  ej  gerna   ville   förakta   mig    sjelf." 

Det  kan  sättas  i  fråga,  huruvida  TilGnér  såsom 
biskop  var  pä  sin  rätta  plats,  huruvida  det  ej  varit 
hugnesammare  för  veltenskapen,  rikare  för  skalde- 
konsten, lyckligare,  i  många  afseenden,  för  honom 
sjelf,  om  han  ostörd  fått  stadna  qvar  på  sin  lärostol 
i  Lund.  Han  hade  der  en  gladare  verksamhet,  ett 
snillrikare  umgänge,  en  för  sitt  ynglingasinne  mer 
lifvande  omgifning.  Mera  granne  till  Europa  var  han 
ock  der,  än  i  en  mellan  skog  och  sjö  inbäddad  små- 
stad, hvarifrån  han  till  sin  närmaste  stiftsstad  räknade 
hela  tolf  mil.  Allt  delta  kan,  såsom  sagdl  är,  säl- 
las i  fråga;  men  hvad  som  ej  utan  orättvisa  kan  del, 
är  hans  oaflålliga  siräfvan,  att  äfvcn  på  denna  plals 
vara  sill  kall  vuxen,  hans  samvetso-ranna  nit  för  allt, 
som    med   stifts-styrelsen   slod    i   gemenskap,  hans  ifver 


LXXII 

för  ordning  ocli  odling,  framför  hIIi,  lians  csenipla- 
riska  omsorg  för  läroverken.  Han  var  en  för  ärlig 
och  för  stolt  man  all  någonsin  med  vett  ocli  vilja 
läla  en  pliglfursummelse  komma  sig  till  last.  Tlieo- 
logien,  som  redan  vid  akademien  ej  varit  iionom  främ- 
mande, studerade  lian,  under  de  första  åren  af  sin 
biskops-lid,  nästan  uteslutande:  äldre  och  nyare  ar- 
beten i  de  olika  grenarna  af  denna  vellenskap  inför- 
skrefvos  för  hans  bibliolhok:  man  fann  honom,  dygnel 
om,  inmurad  bland  kyrkolTiiier  och  exegeter.  Han 
höll  för  en  samvetssak  alt  ej  vara  okunnig  i  någol,  som 
liörde  till  området  af  en  biskops  vetande:  han  ville  — 
sade  han  —  "ej  skämmas  för  sina  preslcr."  Också 
blcf  luin  genast  från  början  den ,  för  hvars  grund- 
liga lärdom  de  vid  sina  stifts-examina  erkände  sig 
hafva  alfvarsammast  all  fiukta.  Dem,  som  till  dessa 
förberedde  sig,  tillhandagick  han,  ännu  under  de 
sednare  åren  af  sin  lefnad,  med  enskilt  under- 
visning. Somrarna  lillbragie  han  för  del  mesta  på 
resor  i  sitt  vidsträckta  stift:  höll  visitationer,  invigde 
kyrkor,  *  gjorde  sig  öfvcr  allt  underrättad  om  all- 
mogens bildning  och  angelägenheter.  Man  har  an- 
märkt såsom  en  Icmning  frän  hans  fogdeskrifvare-lid 
den  skarpa  blick,  hvarmed  han,  ofta  vid  första  ögon- 
kastet, upptäckte  fel  i  kyrkornas  räkenskaper.  Han 
var  en  sträng  iippsyningsman  i  sådana  fall,  och  ej 
mindre   i    livad   som   hörde   till   sedligt    skick   ocii  god 


*  1  Wexio  stifl  uppfördes  under  TegxÉks  hiskops-lid  31 
nya  kyikor.  Om  nybyggandcl  af  ylloiligaro  lolf  fatta- 
des beslut,  som  redan  med  sju  af  dem  hann  sdltas  i 
verket.     Betydlig    foihatlring   undcrglngn   dcssuloni  30. 


kyiko-ordning.  Vidrigt  var  hor.om  deremol  allt,  som 
smakade  af  sekt  eller  fanatism,  och  de  småländske 
"läsarne"  gåfvo  honom  i  detta  fall  ej  litet  alt  skaffa. 
Sällan  hor,  med  allt  detta,  någon  biskop  varit  mer 
afhållen  i  sitt  stift,  och  —  vi  kunne  tillägga  det  — 
mera  förtjent  alt  vara  del.  Hans  handlingar,  som 
hans  väsende,  buro  städse  prägeln  af  den  öppnaste 
välvilja:  i  uppoffringar  och  gästfrihet  rådfrågade  liun 
blott  sill  hjerla:  för  sina  preslers  enkor  var  han  en 
öm  vårdare,  för  deras  söner  en  far,  som  ofta  med 
hjelp  ihägkom  dem,  ännu  sedan  de  lemnal  läroverket. 
Derföre  helsades  han  ock,  hvar  lian  i  sill  slift  for 
fram,  med  oskrymtad  glädje.  Såsom  prof  pä  de 
okonstlade  seder,  som  någon  gäng  mötte  honom  i 
denna  afskiljda  landsorl,  må  följande  lilla  drag  anföras. 
Han  anlände  en  sommarafton  till  en  aflägscn  prest- 
gärd ,  der  i  mannaminne  ingen  biskop  hade  blifvit 
sedd.  Efter  en  stund  sä^os  husets  beg-^e  döltrar  komma 
öfver  gården,  bärande  en  så  med  vatten.  På  tillfrågan, 
hvarföre  de  underkastade  sig  elt  sä  tungt  arbete,  sva- 
rades: "skulle  vi  ej  räkna  för  en  ära  alt  få  vattna 
biskopens   hästar." 

En  prakl-tafla  i  TtGNÉRS  biskopliga  lif  var  presl- 
niölet  i  Wexiö  1836.  *  I  sin  fulla  da^er  framträdde 
nu  hans  kyrkliga  lärdom,  ulan  skuggor  hans  heliga 
allvar.  Från  hans  ord  och  väsen  utstrålade  i  de  da- 
garna  en   evangelisk   klarhet;   kring  hans  hjessa  bredde 


*  Redan  till  d.  20  Maj  1832  hade  han  utlyst  prestmöte; 
men  sjuknade  illa,  och  mäsle  älerlaga  kallelsen.  Hans 
resa  till  Tyskland  1833,  sedermera  riksdagen  1834  —  35, 
vallade  yllerligare  uppskof. 


sig  en  gloria,  lör  skär  all  vara  blolt  skaldens.  Äldre 
ocli  yngre  embelsbröder  hörde  honom  med  beundran, 
sä»o  honom  med  kärlek ,  ägde  honom  med  stollhet. 
Alla  inslämde  i  de  profetiska  ord,  som  i  inötels  slul- 
slund,  till  honom  yttrades:  "när  skalden  TtGNÉii  går 
till  odödligheten,  skall  ock  biskop  Tegnér  lefva  i 
ell   tacksamt,   välsignadl   minne." 

El  kända  äfven  af  dem,  som  salt  i  fråga  skal-" 
dens  biskopliga  egenskaper,  äro  hans  nit  och  förtjen- 
ster  såsom  Eforus.  Lärjungar,  utgångna  frän  Wexiö 
läroverk,  hafva  burit  vittne  derom  för  samtiden:  hans 
värderade  skol-lal  skola  ännu  göra  det  för  lider,  som 
komma. 

Bland  de  komiltéer,  i  hvilka  Tkgnkr  såsom 
ledamot  verksamt  uppträdde,  må  här  nämnas  den  för 
undervisnings-verkens  granskning  (1826),  och  den  för 
kyrkolagens  öfverseendc  (1839).  Af  pligt,  och  pä 
befallning,  infann  han  sig  vid  trenne  riksdagar.  *  I 
flera  frågor  förnekade  sig  ej  heller  hår  hans  ljusa 
blick  och  praktiska  sinne;  "  nion  han  deltog  med 
olust  i  de  långsamma  öfverläggningarna,  och  han 
ställde  sig  med  ovilja  i  partisplilets  leder.  Ett  var, 
som  grämde  honom  mest.  1  dagens  liberalism 
igenkände  han  ej  mer  de  frisinnade  åsigter  af  lifoch 
samhälle,  dem  hans  ungdom  så  varmt  hyllat  och  hans 
mannaålder  så  eldigt  försvarat.  Fastmer  tycktes  de 
honom    nu,   i    förvriden    gestalt,    gäcka    både     honom 


*   1828,   1834,   1340. 

**  Ett  och  annal  af  honom  uppsatt  utslolls-belänkande, 
1.  ex.  del  ansäeiide  viclit  fiäga  om  indragning  af  öf- 
verflödiga  licigedagar,  förljcnar  att  med  lians  namn  gä 
lill   eftervcrldon. 


ocli  sig  sjelfva,  med  hän  vändande  sig  mol  föremål, 
dem  hans  skarpa  omdöme  ej  kunde  erkänna  för  ofelbara, 
men  dem  hans  medborgerliga  hjerta  lika  litet  kunde 
upphöra  alt  anse  för  heliga.  Ej  för  sin  skuld  sörjde 
han,  men  för  sill  lands,  för  sin  kungs.  Han  blef 
bitter  i  sina  tankar,  bitter  i  sina  ord.  Ur  stånd  alt 
frukta,  yttrade  han  dem  oförtäckt:  ur  stånd  att  vika, 
blef  han  der  han  var.  De  vapen,  som  riglades  mol 
honom,  kände  han  ej;  så  mycket  djupare  dem,  som 
riglades  mol  ett  upphöjdare  föremål.  Ofverhufvud 
behöfde  man  blott  i  en  eller  annan  mån  vara  förorättad, 
för  att  i  Tegnér  finna  en  sjelfbjuden  försvarare.  Det 
var  fosforisternas  bitterhet  mot  Leopold,  det  var  pu- 
blicisternas, ett  par  årtionden  sednare,  mol  Cari. 
Johan,  som  bragte  honom  att  så  lifligt  taga  parti 
först  för  den  grånade  skalden,  sedan  för  den  grånade 
monarken.  Ulan  alt  uppfatta  delta  ridderliga  i  hans 
väsende,  skall  man  aldrig  förslå  honom  rätt.  All 
fördunkling  af  erkänd  ära  var  honom  en  styggelse, 
och  en  orättvisa,  sotn  ej  skulle  bringa  honom  i  har- 
nesk, måste  åtminstone  vara  riglad  mol  honom  sjelf. 
Van  alt  sjunga  ut,  väjde  han  dä  hvarken  tid  eller 
rum:  från  sällskapsbordel ,  som  från  predikstolen  och 
kathedern,  slungade  han  sina  fräsande  vitsar.  Det 
vissa  är,  alt  han  intill  ändan  förblef  sin  ungdoms 
idealer  trogen;  att  han  dog  frisinnad,  som  han  lef- 
vat,  och  att  den  skarpsynte  häfdalecknare,  som  sjelf 
öppet  erkänt  sitt  politiska  affall,  hade  räll,  dä  han 
om  de  sednaste  utbrotten  af  Tkgnérs  politiska  miss- 
nöje yllrade:  "hans  vänner  igenkänna  i  dem  snarare 
ett    varmt    hjiMlas   förtret    öfver  de    oarler,     som    fästal 


LXIVI 


sig  vid  den  sali ,  livilken  liiiiis  ungdom  ocli  mandom 
älskal  och  försvai-al ,  än  en  otro  eller  ell  allall.  All 
sä  förliäller  sig,  derpä  Iviflar  ingen,  som  älskar  och 
förslår   att   se    in    i   en    riillskairens  och   ädel   själ."  * 

Den  biskoplig.i  vorksamhelcn  hade  inskränkt, 
men  hade  ej  aTbrutil,  den  poetiska:  lyran  var  ej 
bortlagd  för  kräklan.  Ännu  alllid  med  stigande  fröjd 
lyssnade  Sverige,  lyssnade  äfven  andra  länder,  till 
ljuden  frän  de  gyldne  strängarna:  hvarje  dallring  i 
dem  gick  som  en  elektrisk  telegraf  genom  landet. 
Ur  lagerskuggorna  kring  Lundaparnassen  hördes  ännu 
en  g3ng  "den  fordnes''  stämma,  dä  vid  midsommaren 
1829  han,  i  prokonslerns  ställe,  utdelade  promolions- 
(illätelscn,  och,  i  Sängens  namn,  räckte  kransen  ät 
Oi:iii.i:N.sciiLÄGt;n.  Då  till  sekularfesten  åt  protestan- 
tismens konungslige  martyr  hela  Noi'den  stämde  sina 
lyror,  kunde  minst  hans  vara  slum.  Ofta  stämdes 
den  ock  vid  tillfällen,  för  svenska  akademien  bely- 
delseiulla.  Vid  toner  från  den  sänktes  Leopold  i  sin 
graf;  välljud  af  den  helsade  .Agardh,  AtteRBO.m, 
Grafström,  i  akademien  välkomna.  Skönast  klingade 
den  pä  akademiens  femlioåra  minneshöglid ,  i  det 
odödliija  drotlqväde,  som,  framfördt  af  Wai.i.in,  hör- 
dos med  hänryckning,  och,  så  länge  svenska  språket 
lefver,   skall    läsas   med   beundran. 

Beklaga  kan  man  ej  nog,  alt,  efter  afslutandel 
af  Frithiofs  Saga,  ingen  enda  af  skaldens  planer  till 
större   poetiska    verk    hann    ulföras,     icke    ens   det    i 


*   Geijeb.    Lilteralurbladet   1839,  sid.   2*6.   noten. 


Lund  började  poémel  UeUjonahacken  '  bringas  till 
räll  fullbordan.  Blolt  Kronbruden  är  ell  stycke  alstön^e 
omfäng.  Man  ville  nästan  lycka,  all,  livad  stort 
och  skönt  vår  skald  än  frambragt,  lian  dock  för 
Konsten  ej  fullt  ijjorl  sä  mycket,  som  Naturen  hade 
gjort  för  honom.  Förklaringen  mäste  sökas  i  hans 
tidigt  vacklande  hälsa,  hans  ofta  förstämda  lynne, 
hans  alllid  ät  flera  häll  splittrade  embels-verksamhet. 
För  den  scdnare  redogör  han  i  ell  af  sina  bref  från 
Oslrabo,  med  följande  tillägg:  "Du  ser,  alt  jag  har, 
eller,  om  du  så  vill,  tar  mig  myckel  alt  göra  med 
tjensicn.  Jag  vet,  all  mänga  af  mina  vänner,  helst 
de  vittra,  klandra  delta,  och  tro  att  jag  bättre  kunde 
använda  min  lid.  Del  är  sannt ,  alt  jag  har  föga 
lack  derför;  men  del  är  en  dålig  karl,  som  fordrar 
tacksägelse  för  alt  göra  sin  skyldighet.  —  Medvetan- 
det all  ha  uppfyllt  den  så  godl  man  förstår,  är  också 
något  värdt,  är  af  all  ärelystnad  den  lofligasle.  Stora 
snillen  må  uteslutande  lefva  för  en  vellenskap  eller 
en  konst,  och  i  den  sätta  sitt  lifs  bestämmelse:  vi 
andra  göra  bäst,  tänker  jag,  all  ej  uppoffra  vår  piigt 
för  vår  fåfänga,  och  låta  den  lilla  litterära  ära,  som 
kan  vara  oss  bestämd,  komma  af  sig  sjelf,  utan 
ängslig  äflan  och  egenkära  beräkningar."  —  1  yt- 
tranden af  sä  blygsam  art  låg  ingen  förställning.  All 
sådan  var  från  hans  natur  bannlyst;  skrymleriet  var 
han  ur  stånd  alt  lära  sig  ens  till  husbehof.  Men 
väl  tänkte  han  pä  allvar  ringa  om  sin  egen  föi-ljenst, 
uppbar    med    fullaste    rättvisa    sitt    lands  sanilida   för- 


*    Angående    detta    poem    lemnas    vidare    upplysningar    i 
första   bandet   af  TtcxÉRS    samlade  skrifter,  sid.   201. 


faltares,  '  och  kunde  emellatiät  förundra  sig  öfver,  all 
han  sjelf  dock  åsladkomniil  någol  sä  pass  "brukbarl" 
som  Frithiofs  Saga.  Om  sitt  slora  rykle  skölte  han 
föga ,  och  lade  ingen  vigl  vid  sin ,  som  han  plägade 
kalla  den,  "verkligl  liderliga"  popularitet.  Obekym- 
rad var  han  ock  lör  sill  namns  odödlitjhet  hos  en 
efterverld.  "Om  jag  glöms  —  sade  han  —  några  ir 
förr  eller  sednare,  kan  det  just  vara  mig  detsamma."  — 
Fåfänga  var  ett  för  den  stolla  mannen  främmande  lyte. 
Cahl  XIV  Johan  hade,  om  våren  1830,  under  den 
allmätma  enlhusiasmen  öfver  svenska  akademiens  ju- 
belsång, låtit  genom  bref  tilibjuda  författaren  rikels 
högsta  ordens-värdighet.  Tf.gnéh  undanbad  sig  denna 
utmärkelse,  och  anhöll  i  stället  om  nordsljernc-ordens 
kraschan  "   för  en  slor    skald   i   grannriket.      Då   efter 


*  Om  hans  nära  vänskaps-förhällanden  lill  flera  af  de 
ulmäiktaste  bland  dem,  till  Agardii,  Bi;i>zi;lius,  v.  Beskow, 
v.  Brinkman,  Franzén,  Fries,  Reiterdahl,  Wallin,  C. 
F.  AF  WiNGÅHD,  m.  fl.,  medgifver  här  utrymmet  blott 
en  antydning.  Hans  ställning  till  Geijer  år  redan  nämnd. 
Äfven  med  Atterdom  lefde  han  under  de  sista  tjugu 
aren  i  uppriktig  vänskap.  Till  Hans  Järta  sändo  han 
en  gäng  frän  Lund  en  sinnrik  helsning  med  en  hem- 
vandrande  dalkulla:  en  lagelring,  ä  hvars  inre  sida  pä 
en  guldplät  funnes  inristade  orden:  latidat  le  in  vallibus 
Eclio  (dill   lof  geiiljuder  i  dalarna). 

**  Sjelf  hade  Tegnér  erhållit  denna  d.  31  Aug.  1S29.  — 
Af  svenska  presterskapcts  förtroende  cmoltog  han  bevis 
vid  flera  inträffade  biskops-ledigheter.  Till  Carlstads  slift 
innehade  han  1829  andra  rummet  ä  förslaget,  och 
18.i4  det  första;  äfvensä  till  Linköpings  stift  1834 
andra  förslags-rummet.  På  förslag  till  crkebiskop  upp- 
fördes han  183;)  i  tredje  rummet.  —  Redan  1321 
kallades  han  lill  arbetande  ledamot  af  k.  villerhets-, 
historie-  och  antiqvitets-akademien ;  1829  till  heders- 
ledamot   uf    k.    veltenskaps-societelen   i    Upsala;    1835 


LXXIX 

några  är,  den,  som  skrifver  dessa  rader,  bland  andra 
skaldens  papper  händelsevis  anträffade  brefvet,  som 
innehöll  del  kungliga  anbudet,  hade  Tegnér  rent  af 
glömt,  att  något  sådant  varit  ifråga.  —  När  efter  den 
olyckliga  vådeld,  som  inom  fem  år  tvenne  gånger 
lade  Wexiö  i  aska,  betydliga  bidrag  för  de  brand- 
skadade  inDöto  från  aflägsna  länder,  ända  till  och  med 
från  Egypten,  undföll  det  ingen  annan  än  honom, 
att  hans  namn  bidragit  till  utlänningens  deltagande 
för  den  svenska  småstaden.  Hvad  han  i  öfrigt  vid 
dessa  tillfällen  med  sin  oinskränkta  gästfrihet  och 
allt  offrande  menniskokärlek  uträttade,  lefver  i  väl- 
signelserik åtanke.  Hans  boställe  var  räddadt;  men 
med  skäl  kunde  dock  sägas,  att  branden  tvenne  gån- 
ger öfvergålt  honom  sjelf. 

De,  som  pä  Östrabo  uppsökte  den  firade  skal- 
den, funno  en  enkel,  hjerllig  man,  än  arbetande  i 
sitt,  med  taflor  och  byster  smakfullt  prydda,  skrif- 
rum ,  än  matande  sina  gälla  kanariefoglar  i  bibliothe- 
ket  derutanför,  än  jollrande  med  sina  älskliga  barn- 
barn, än  till  häst  eller  i  vagn  utströfvande  kring 
skog  och  bygd.  Det  öppna,  godlynta,  kärleksfulla  i 
hela  hans  personlighet  hade  något  magnetiskt;  man 
kände,  att  man  hade  framför  sig  ej  blott  en  stor 
skald,  men  en  god  menniska.  Den  förre  förråddes 
af  ögats  genomträngande    stråle,    munnens    olympiska 


till  ledamot  af  k.  vetfenskaps-akademien.  Medlem  var 
han  dessutom  af  k.  vettenskaps- och  vitlerhels-samhallet 
i  Götheborg,  af  k.  samfundet  för  utgifvandet  af  handskrif- 
ter rörande  Skandinaviens  historia,  jemle  flera  inländska 
och  utländska  samfund. 


LXXX 

löje,  paimanii  höga  majestät.  För  att  beundra  Tec.nék, 
behöfde  man  ej  alt  se  lionom ;  men  se,  ulan  att  äl- 
ska  lionom ,   kunde   man   ej   iiill. 

Hedan  under  skaldens  mannaår  hade  Qera,  ofta 
svåra,  sjukdoms-anluil  utvisat  ett  lidande  i  lefvcrii. 
"Jag  fruktar  —  yttrade  han  —  alt  högra  sidan  hos 
mig,  liksom  i  deputerade  kammaren,  är  ohollig." 
Den  sommarresa,  han  1833  förelog  till  bad  i  Böhmen, 
häfde  ej  det  onda,  men  verkade,  i  andra  fall,  lif- 
vande  och  uppfriskande.  Helsad  öfverallt  med  iiyl- 
lande  aktning,  knöt  han  bekantskap  med  Schleierma- 
CHER ,  SiEFFENS  och  flera,  lika  utmärkta,  personlig- 
heter; tillbragle  angenäma  stunder  pä  Sanssouci  som 
gäst  hos  Preussens  snillrike  kronprins,  och  fann  i 
Carlsbad  ett  älskvärdt  umgänge  i  Polens  ädle  frihels- 
hjelle,  den  tappre  General  SKnzYNECKi.  —  Snart  åter- 
vände under  nya  former  det  förra  onda,  och  spred 
tidtals  öfver  hans  lynne  moln  af  dysterhet.  Till  Dera 
hjertesorger  kom  äfven  den  öfver  hans  gamla  mors 
bortgång.*  Enslighel,  lians  ungdoms  tillflykt,  tycktes 
mer  och  mer  blifva  hans  ålders  behof.  I  bref  till 
en  vän  skref  han  om  sin  sjukdom:  "den  medför  en 
nedslagenhet,  en  förstämning,  men  derjcmte  en  ret- 
lighet, som  gör  patienten  odräglig  både  för  sig  ocb 
andra.  När  denne  Saids-ande  kommer  öfver  mig, 
känner  jag  ofta  en  obeskriflig  bitterhet,  som  ingen- 
tina; tål,  inurentina;  skonar,  hvarken  i  himmelen  eller 
Pi 

*  Hon  dog  d.  18  Nov.  1834,  i  sitt  niltiondeförsla  år, 
hos  sin  raäg,  prosten  N.  Liden  i  Kölns  pastorat,  dit 
lion,   1826,  följl  honom  vid  hans  fl) Ilning  frän  Silbodahl. 


I.XXXI 

pä  jorden.  Den  ger  sig  hos  mig  vanligtvis  luft  genom 
nicnniskofiendlliga  reflexioner,  sarkasmer  och  infall, 
som  knappt  äro  sagda  eller  nedskrifna,  innan  jag 
ängrar  dem,  men  då  är  det  (ör  sent.  Afven  i  mina 
hältre  och  friska  dagar  sade  jag  väl  ofta  epigrammer, 
men  det  skedde  par  gaieté  du  coeur;  de  ansågos  mer- 
ändels  så  oförargeliga  som  de  voro  menta;  nu  dere- 
mot  äro  de  fixerad,  stelnad  galla,  och  ofta  sårande. 
En  sådan  bitterhet  är  ingalnnda  naturlig  för  milt 
lynne,  som  snarare  är  för  fromt  än  för  skarpt;  den 
är  en  sjukdoms-symptom,  som  derföre  plågar  mig 
dubbelt."  —  Från  riksdagen  1834  hade  han,  förgäfves, 
bedt  om  försköning.  I  dess  hufvudfråga,  finanserna, 
förmente  han  sig  begripa  "likaså  litet  som  revisorer 
och  bankofullniäktige.  Gallsjuka  bchöfde  man  ej  föra 
med  sig  till  riksdagen:  hon  kunde  der  lätleligen 
förvärfvas  och  hörde  pä  sätt  och  vis  till  riksdags- 
ordningen." Efter  kolerans  ulbrolt  lemnade  han  Stock- 
holm, sjuknade  häfligl  på  Krokeks  gästgifvarcgärd , 
och  var  der,  inspärrad,  nära  att  sälta  lifvet  till. 
Badresor,  till  Varberg  eller  Gölheborg,  förelog  han 
sedan  de  flesta  somrar,  och  fortfor  dessemellan,  som 
vi  sett,  att  både  som  biskop  och  skald  vara  verksam. 
Men  hemska  aningar  uttryckte  sig  ofia  i  hans  förlro- 
Ii2;are  meddelanden.  "Gud  bevare  milt  förstånd  I" 
heter  det  i  ett  af  hans  bref.  "Det  går  en  åder  af 
galenskap  genom  min  slägl.  Hos  mig  har  den  val 
hittills  brutit  ut  i  poesi,  som  är  en  lindrigare  art  af 
vanvett;  men  hvem  kan  försäkra,  alt  det  alltid  lar 
den    vägen?"     1   Jan.   1837  skrifver   han:     "jag   hoppas 

F 


lAXMI 


alt  aldrii?  se  någon  riksdai;  niPi."  En  sSg  lian  dock 
ännu.  Vid  dess  öppnnndc  var  lakel  i  rikssalen  nära 
atl  krossa  honom:  den  politiska  förbistringen  bidrog 
att  verkställa  det.  Han  hade  kommit,  med  spänd 
både  lyra  och  bäije;  han  for,  med  striinsarna  brustna 
ej  blott  på  dem.  Till  sitt,  hela  våren,  trånsjukt 
saknade  hem  anlände  han  omsider,  kort  efter  mid- 
sommaren 1840,  men  i  ett  oroligt  och  oroande  till- 
stånd. Efter  ett  vid  en  douche  begånget  misstag  och 
ett  derpå  följande  häftigt  slaganfall ,  märktes  ögonblick 
af  sinnesförvirring.  Mest  gaf  den  sig  luft  i  kolossala 
planer  till  resor,  skrifter  och  nationalföretag.  Han 
kände  då  liksom  ett  brännande  eldhjul  under  hjessan, 
och  klagade  ofta  deröfver.  Otvifvelaktigl  bevisade  sig 
äfven  här  den,  af  pathologerna  antagna,  nära  sympa- 
thien  mellan  hjernan  och  lefvern.  Läkares  inrådan 
förde  den  sjuke  först  tillbaka  till  hufvudstaden,  sedan 
öfver  hafvel  till  Schlesvig,  der,  vid  höstens  början, 
hans  söner  nödgades  lemnn  honom  i  vården  af  en 
berömd  anstalt  för  sinnes-sjuka.  Här  Innan  kort  till- 
frisknad, återkom  han  i  Maj  följande  året,  och  kunde 
nu,  till  allas  glädje,  återtaga  utöfningen  af  sina  em- 
bets  pligler.  Först  i  Aug.  1845  begärde  och  erhöll 
han  från  dem  ett  års  hvila.  Ännu  i  Juni  s.  å.  hör- 
des från  Wexiö  talareslol  hans  älskade  stämma;  men 
hördes   för   sista   gånijen. 

På  det  förra  tillståndet  af  sjuklig  öfverspänning 
hade  ett  annat  följt  af  lugn  och  jemnvigt,  men  til- 
lika, efter  flera  förnyade  nerfslag,  af  brutna  kropps- 
krafter och  tilltagande  själs-domning.  Solen  hade  gåll 
ner;   det    var   blott  aftonrodnaden,  som  dröjde.    Meteor- 


likt  glimnicidt:  ännu  blrålur  ui  del  blockiiaiide  »nillel; 
glesa,  som  colsliiirpans  suckar,  IVamljröto  ännu  ljud 
ur  den  fallande  lyran.  Elt  afsked  lill  henne  var  det 
sista,  han  qvad.  Eller  denna  sin  svanesäng  lyfle  han 
ej   vingarna   förrän   i   döden. 

Den  sista  sonimarn  af  skaldens  lefnad  liknade  de 
näst  föregående.  Hans  krafter  mäiktes  ej  vara  i  nå- 
got större  aflagande.  Blid  och  vänlig  låg  han  föi- 
det  mesta  pä  sin  solfa,  läsande  livad  för  dagen  föll 
honom  in.  Omkring  honom  fanns  gemcniigen  upp- 
staplad en  massa  af  olikartade  böcker,  fiän  de  äldsta 
grekiska  skalder  ned  till  den  yngsta,  svenska  novell. 
Delar  af  Arioslo  och  Walter  Scott  saknades  der  al- 
drig. Striden  mellan  Gkuer  och  FinxiiLL  var  del  si- 
sta litterära  ämne,  hvari  han  märktes  laga  någon 
liQigare  del.  —  .Minst  en  gång  dagligen  gjorde  han 
en  limmas  utfärd  i  vagn;  men  planerna  all  utsträcka 
dessa  promenader  till  långresor  afhördes  nu  mera  sällan. 
Sina  barn  och  barnbarn  i  Skåne  länglade  han  dock  att 
besöka,  och  en  resa  dit  verkställdes  i  September.  En 
söndag  bevistade  han  gudstjenslen  i  Kjellslorps  kyrka, 
och  emoltog  der,  vid  sin  makas  sida,  den  hel.  iiall- 
varden  af  sin  äldste  sons  hand.  —  Fyra  veckor  efter 
återkomsten  från  denna  resa  fanns  han  en  morgon 
förlamad  i  hela  venstra  sidan.  Slaget  hade,  såsom  flera 
gånger  förut ,  träffat  honom  under  sömnen.  Följderna  nu 
visade  sig  snart  betänkliga.  Han  kunde  ej  mer  lemna 
sin  bädd,  och  tycktes  sjelf  ana  sill  nära  föreslående 
slut.  Hans  hufvud  ägde  nu  sin  fulla  ledighel,  rösten 
hade  återfått  sin  fordna  klarhet.  Blott  fjvällen  före 
sin   död  öfvcifölls    han  af  en  lätt   yrscl.   och    fantiserade 


dii  öfvcr  lioLiiii:,  t>oiii  liun  tyckte  viii-a  .-iii  liuidsnun  och 
liäi'sltimm:i  Iran  Werniiand.  Nöjd  och  liij^^n  niirrnjide  hati 
big  sill  mål.  Annii  vor-o  ljus  och  vallrn  hans  veder- 
qvickelse.  När  höstsolen  en  dag  klart  blickade  in  i 
sjukriimmcl ,  utbrast  han:  "jag  lyllcr  mina  händer  up|< 
till  (iiids  bL'1'g  och  hus',  och  återtog  sedan  olla  dessa 
ord.  De  voro  hans  sista  Sol -säng.  Sina  frånva- 
rande barn  *  sände  han  sitt  fai^äl  och  till  sin  äldste 
son  en  ring  med  Luthers  bild,  den  han  i  30  är  pä  sin 
hand  burit.  Korl  fiire  midnalten  d.  2  Nov.  184(3  — 
de  grannaste  norrsken  upplyste  den  —  bröt  skaldens 
ande  sakta  sina  bojor.  Knapt  en  suck  förrädde 
skiljsmässan  för  den  knäböjande  makan,  som  i  hans, 
pä  en  gäng  af  manen  och  döden  förklarade,  anlete 
läste   salig   frid   och   öfverjordisk    hänrycknitig. 

Följande  söndagsafton  skedde  bisättningen.  Liket, 
buret  af  bönder  frän  den  atlidnes  prebenden,  fördes 
fiän  biskopsgärden  ned  till  domkyrkan  på  bär,  ålföljdl 
af  alla  i  staden  varande  medlemmar  af  ekklesiastik- 
staten.  Vid  lanlei'nors  sken  framskred  mot  staden  del 
sorgliga   läget  genom  den  vackra  ösliabo-allén,  hvars 


Under  fyrtiärjgt  äklenskap  med  sin  nu  eflerlefvande  maka, 
Anna  Maria  Gisiava  Mvuksian  (född  d.  12  Scpl.  1785), 
hade    skalden    sex    barn,  af  hvilka  följande  fyra  lefva: 

1.  CinusroKF.R,  f.  1807,  prost  och  kyrkoiierdo  i  Kjells- 
torps  församling  af  Lunds  stift,  gift  med  liusiA  Kinberc; 

2.  Anna  Götiulda,  f.  ISll,  gift  med  Öfveistc-lojtnanlen 
vid  k.  norra  Skänes  infanlori-regemcnlc,  U.  S.  O, 
Frilierre  Cakl  Axthnsson  HAi'i't.  3.  Disa  Gustava,  f. 
1813,  enka  efter  löjlnanlen  vid  k.  Kronobergs  rege- 
mente, .1.  I'.  KruLUKiic,  nmgift  med  e.  o.  profcssoren  \ nl 
Upsala  k.  universitet,  mag.  C.  W.  BöriicEn.  4.  Laiis 
GusiAr,  f.   1814,  löjtnant  Md  k.  Kronobergs   regemente. 


lönnar  ocb  aspar  för  skaldens  sista  färd  susande  sirödde 
sina  sista  blad.  Der  träden  slutade,  vidloj^-  en  lefvonde 
allé  af  läroverkets  växande  ungdom.  Vid  de  gator, 
som  passerades,  voro  alla,  så  enskilta  som  offentliga, 
hus  rikt  upijjjsta:  hos  den  församlade  folkmängden 
rådde  en  högtidlig  tystnad  och  stillhet.  —  Till  be- 
grafningen  d.  17  Nov.  hade  presterskapel  talrikt  in- 
funnit sig,  äfven  från  stiftets  aflägsnaste  delar.  Mer 
än  en  hade  för  den  dagen  rest,  sammanlagdt,  öfver 
30  mil:  del  var  ett  nytt  "presltnöte"  kring  den  älskade 
stifts-fadren.  Allmän  och  omisskännelig  yttrade  sig 
sorgen.  Hvad  svenska  äran  och  svenska  sängen  här 
förlorat,  kände  en  hvar,  men  kände  tillika,  hvad 
kyrkan  och  läroverket,  hvad  vän*kapen  och  tacksam- 
heten nu  gick  att  sakna.  Jordfästningen  förrättades 
af  den  bortgångnes  gamle  akademi-kamrat,  biskop 
Heurlin,  som  i  ett  ur  hjertat  flödande  tal  skildrade 
hans  egenskaper  och  minne.  Efter  aktens  slut  i  kyr- 
kan, följdes  liket  af  en  oräknelig  folkskara  till  den 
enkla  grafgärd ,  der  del  nu  sofver  under  blommor, 
och  der  snart,  på  fot  af  svensk  granit,  ett  kors  af 
snöhvit  marmor  skall  för  efterverlden  beteckna  dess 
hvilorum.  Att  i  samma  ögonblick,  det  sänktes  i  graf- 
ven,  solen  likasom  följde  det  med  sina  slupande  strå- 
lar, och  bogrof  sig  med  sin  skald,  gjorde  pä  mäng- 
den  af  de    närvarande   ett    lifligt    intryck. 


Så  lefdc  och  doi;  en  man,  hvais  liko  sent  skall 
födas.  .\ll  här  den  enskilta  saknaden  framstått  såsom 
tolk  af  hans  lifs  öden,   må   ej   räknas  henne  till    för- 


mälenliel.  Hon  liar,  vid  fullguiiiiidet  af  delta  upp- 
dra^;,  kiinl  ai^  blott  vara  ett  uttryck  al' den  alliiiaiina, 
och  i  skyldskapens  jäf  ej  sett  något  hinder  för  san- 
ningf^ns   talan. 

Huru  ifrigt  man,  efter  Tecnérs  bortgång,  täOat 
att  erkänna  gotnensamheten  af  en  sädan  förlust,  lem- 
nas  bäst  ät  Fratnliden  att  skildra.  Den  skall  ej  for- 
tiga Europas  deltagande,  fosterlandets  saknad,  vitter- 
helens  kungs-sorg;  ej  förgäta  festerna  (ill  hans  ära 
orli  medborfjares  beslut  alt  i  en  oilentliir  minnesvård 
förvara   hans   bild   åt   sednasle  åldrar. 


Solens  sångare  är  nu  borla;  Sveas  och  Axels, 
(ierdas  och  Frilhiofs  skald  sjunger  icke  mer.  Men 
hvad  han  sjungit,  är  redan  Sveriges  ära  och  arf, 
är  hela  den  bildade  verldens  glädje  och  furljusning. 
Slägtet,  som  borlgår,  har  känt  sig  lyftadl  deraf; 
slägten,  som  komma,  skola  tacka  honom  derlör,  och 
hjertan,  som  ännu  ej  börjat  klappa,  mer  än  en  gän<^ 
afundas  oss  lyckan  alt  peisonligen  hafva  känt  en 
menniska  så  ädel,  en  skald  sä  hög,  som  preslsonen 
från    Kyrkeiud ,   siaren   på   Öslrabo. 

Stockholm    i    Juli    1847. 

CVfi-/    ll#7/i.    Uölliyei'. 


STÖRRE   POÉMER. 


F  ö  r  o  r  «l. 


Vid  ordnnndcl  af  nurvaraudi;  skrifters  jwetiska 
afdelmmj  har  utgifvaren,  lieldre  än  all,  efter  ämne 
och  dilclart,  försöka  en  klassilikatwn  ,  s»»i  i^id  dessa 
arbeten  svärliyen  kunde  btifva  fullt  tillfredsställande, 
ansett  sig  böra  följa  den  enkla,  af  författaren  sjelf 
gifna,  anvisningen  till  indelning  af  samtliga  hans 
vittra  i'erk  i  större  poemcr  och  smärre  diklor. 
De  förra,  med  undantag  af  ett  enda,  äro  alla  för- 
fattade inom  ett  och  samma  femtal  af  är,  och  kunna 
Died  skäl  anses  beteckna  skaldens  kuhninalion.  De  seJ- 
nare  följa  mer  omedelbart  gången  af  hans  utveckling 
och  stigande  mästarskap;  utvisa,  likasom  timvis, 
den  Tt:(;.\ÉRSKA  poesiens  morgon ,  middagshöjd,  solsänk- 
ning. —  Till  följe  häraf  kommer  den  poetiska  sa»i- 
l ingen  att  innefatta: 

1.  Större  |io»'iner:  Fntliiofs    Sa_i;n,    Gonhi.    Axel, 
Naltvarclsbanien ,   Krnnbnidcii. 

9,  Siiiitrre  dikter,  fördelade  i  Irenne   perioder,  af 

h  vilka 
den  första  går  till  181^, 
den  andra  från   IS  12  till    medlet  af  IS40, 
den  tredje  från  medlet  af  1840  till  skaldens  död. 

De  stiirrc  poeinerna ,  med  h  vilka  samlingen 
öppnas,  tillhöra  alla  ntedlel  af  den  andra  perio<len. 
med  undanlag  af  poemet  Kronbruden,  som  är  för- 
falladt  vid  början  af  den  tredje. 


FRITHIOFS    SAGA. 


I. 

Fridilof  oeli  Iiigcliorjs;-. 

IliT  växte  uti   Hildings  gArd 
Två   plantor  under  fostrarns   vård. 
J'".j  Norden  förr  sett   två   så   sköna; 
Du  växte  herrligt  i  det  gröna. 


Deu  ena  som  en  ek  sköt  fram, 
Och  som  en  lans  är  hennes  stam; 
Men  kronan,  som  i   vinden  skälfver, 
Liksom  en  hjelm  sin   rundel  hvälfver. 


Den  andra  växte  som  en  ros, 
När   vintern  nyss  har  flytt  sin   kos; 
Men   våren,  som  den  rosen  gömmer, 
1    kno}j])('n   ligger  iin   orli    drcimnier. 


Men    .slomaii    skall    kriiij^   jorden  t^ii, 
Med   honom   broflas  eken  dA. 
Otli    \aisol    skall   j)a   lilnden   fjloda, 
Då  oppnai'  rosen   li(j)j)ar  röda. 


Så    \;ixle   de    i    liöjd    ocli    lek. 
Oeli   Frilliiof  \ar  diii  iniga  ekj 
Men   roKcn   uti   dalar  grtina 
lion   IkIIc   iiigehorg  den  sköna. 


SSg  dn  de  två   i  dagens  ljus, 
Du   liinkte  dig   i   Frejas  hus, 
Der  mangel   lilet  brudpar  svingar 
Mod  gula  hår  och  rcsenv ingav. 

Men  såg  du  dem  i  manens  sken 
Kringdansa  under  lummig  gren, 
Du  tänkte:  under  lundens  kransar 
Elfkungcn  mod  sin  drottning  dansar. 

Del    \ar  sit  glaill,   del    var  så   kärt. 
När   han   sin   första   runa   lärt. 
En   kung   \ar  ej  som   han   i   iha; 
iVn    rnuau   tiik    liau  Inghorg  lära. 


Hur  gl;i(llii;l   sam   liaii    i   sm   slup 

Med  henne   öl'\er  mörkblå    djup! 

Hur  hjertligt,  när  han  seglen  vänder. 

Hon  klappar   i   smi\  Ii  vita  händer  I 


Det    fans  ej   tagelbo  sä  högt, 
Som  han   för   henne  ej  besökt. 
Sjelf  örnen,  som  i   molnen  gungar, 
Blef  plundrad  bäd'  pä  ägg  och  ungar. 


Det  tans  ej  bäck,   hur  strid  han   var. 
Hvaröfver  han  ej  Ingborg   bar. 
Det  är  så  skönt,  när  for.sen  larmar, 
Att  tryckas  af  små  hvita   armar. 

Den  första  blomma   våren  föilt. 
Det  första  smultron,  som  blef  rödt, 
Det  for.sta  ax,  hvars  guld  blef  moget. 
Dem  bjöd  han  henne,  gladt   och  troget. 

Men  barnets  dagar   Hyga  bort. 

Der  står  en   yngling  innan   kort 

IVled   eldig  blick,  som  ber  oeh    hoppas; 

Der  siaren  mö  med  l>arni.  soni   knnjipas. 


Ung    Frilliiof  drog   pä    jai;l   allljeiiil: 
Dca   jaf^tfii  skulle  niåiigeii  skiäiiit; 
ly   ulan  .sj)jut  o<l»   ulan   klinga 
Dell  (lji'rr\*'   vilU'  hjörnen   tvinga. 


Dit    k;iiii|ia(li.'   (l(.',   Jjio.sl    niut   hrost , 
Ofli    j;ii;aru   segrande,   fast   klösl. 
Med    ludrl    I)}  te   kom    tilUiaka; 
Hur  skidle   junglVun   det    försaka." 


Ty  niaiuien.s   mod  är  (|\innau    kiiit. 
Det  Starka  är  det  Sköna  värdt: 
De  Ijcgge  pas.sa  för  livarannau. 
Som  hjelmen   passar  sig  för  pannan. 

Men    läste   lian    i    \inUicj\;dl 
\  id    eldsken    ifrån   spiselns    li;dl 
En  .sang  om  strålande  >allialla. 
Om   (judar  oeli  Gudinnor  alla; 


Mail    tiiiikle;   gull    är   Frejas   liar. 
1.1 1    knruland.  som   fur   \inden  gär. 
Frän  det   kan    jag  ej  Ingborgs  skilja. 
Ijl    iiäl    af  giilil    kring    ros    ocU    lilja. 


Idunas  Larm  är   rik,  och  .sköiil 
Han  hoppar  under  silke  grönt; 
Jag  vet  ett  silke,  der  det  hoppar 
Ljus-Alfer  tvA  med  rosenknoppar. 


Och  Friggas  ögon  äro  blå, 
Som  himlen  till  att  se   uppa; 
Jag  känner  ögon:   mot  de  lifida 
Är  ljusblå   vårdag  mörk  alt   skada. 


Il  vi  prisas  Gerdas  kinder  så, 
En  n}  fälld  snö  med  norrsken  på? 
Jag  kinder  sett:  en  dag,  som   tänder 
Två  morgonrod nåder  i  sender. 

Jag  vet  ett   hjcrta  lika  ömt 
Som  Nannas,  fast  ej  så  berömdt. 
Med  rätta  prisas  du  af  skalder, 
Du  Nannas  lyckelige  Balder! 

O I  alt  som  du   jag   linge  dö 
Begråten  af  en  trogen  mö, 
Så  öm,  så  trogen  som  din  Nanna; 
Hos  Hel   jas:   mIU'  gerna  stanna.  — 


Men   kungadotlicii   sall  ucli  qvaJ 
En  hjeltesåiig,  och   viitUe  f^Uul 
I  dukfu  ill  tleii  lijcltens  under 
Oili   Aiigor  ])\å  och  gröna  hinder. 


Der   vävte  in   i  suöhvit    ull 

De  sköldar  ulaf  spoladl  gull, 

Och  röda  flögo  stridens  lansar; 

Men  styft  af  silfVer   var  hvart  pansar. 

Dock,  hur  hon   \ärver,  dag  frän  dag, 
Far   hjellen   Frithiofs  anletsdrag, 
Och,  som  de  hlicka  fram   ur  väfven, 
Då  rodnar  linu,   men  glades  äfven. 


Men  Frithiof  skär,   h\ar  han  går  fram. 
Ett   1,  ett    F,   i  björkens   slam. 
De  iiiiior  gro  med  IVöjd  ot-li  gamman. 
Liksom  dr  lindas  lijerlan.  samman. 

När  Dagen  nppå  fästet   står, 
Verldskungen  med  ile  gyllne  hår, 
Ocli   lif\('l    idrs  oili    menskor    \andra; 
Da   tänka  de  ])lntt    |>a    li\ araiiilra. 


När  Natten  iippA  fiistel  stih-, 
Verldsmodicn  med  de  mörka   liar. 
Och  tystnad  rår  och  stjernor  vandra; 
Då  drömma  de  blott  om  hvarandra. 


"Du  jord,  som  smyckar  dig  hvar   vår 
Med  blommor  i  ditt  gröna  här, 
Gif  mig  de  skönsta!  jag  vill  vira 
En  krans  af  dem  att  Frithiof  sira." 


"Du  haf,  som  satt  din  dunkla  sal 
Med  perlor  full  i  tusental, 
Gif  mig  de  skönaste,  de  bästa! 
Kring  Ingborgs  hals  vill  jag  dem  fästa. 

"Du  knapp  pä  Odens  kungastol, 
Du  verldens  öga,  gyllne  sol! 
Var  du  blott  min,  din  blanka  skifva 
Till  .sköld  jag  ville  Frithiof  gifva." 

'Du  lykta  i  Allfaders  hus, 
Du  måne  med  ditt  bleka  ljus! 
Var  du  blott  min ,  jag  gaf  dig  gcriia 
Till  smvcke  ät    min  sköna  tärna."  — 


10 


Men   Hilding  sade:    "Fosterson, 
Deu  älskog  vänd  din  håg  ifrån! 
Ej  lika  falla  ödets  lotter; 
Den   tärnan  är   knng  13eUs  dotter. 


"TiW   Oden  sjelf  i   sljernklar  sal 
Uppstiger  hennes  ättartal: 
Dii   är  I)i()lt    riiorslens  son;  gif  vika, 
T\'    lika    Irdxes   häst    med    likal" 


Men   Frithiof  log:    "niitl  ättartal 
Går   nedät   i  de  dödas  dal. 
Nyss  slog  jag  skogens  kung  så  luden; 
Hans  anor  ärfde  jag  med   huden. 


"Frihoren   nian  ej   \ika   \il[. 
Ty   verlden  hör  den   frie  till. 
livad   lyckan  hröt,  kan   hon   iör.sona, 
Oeii   hoppet  här  vn  konungs  krona. 

"Högättad  är  all   kraft,   ty   Thor. 
Dess  ättefar,   i  Thrudvang    hor. 
Han    väger  horden  ej,   uu-n   \iirdet: 
F.n    viildii;    friari'  är   svärdet. 


11 


"Jag  kämpar  om  min  unga  hiiid, 
Om  ock  det  var  med  dundrets  Gud. 
Väx  trygg,   väx  glad,  min   liv  it  a  lilja  I 
Ve  deu  som  dig   ocJi   miti   %ill   skilja!" 


1'2 

II. 

Huii§;  Bele  ocli  TliorMleii  likliigfit.soii. 

Kung  Bele,  stöild  på  s\änlet,  i  kungssal  stod; 
Hos  honom  Thorsten  VIkiiigsson ,  don  bonde  god , 
Hans  gamle   vapenbroder,  snart   hundraårig. 
Och  äriig  som  en   runsten,  oeh  sillxerhårig. 

De  stodo,  som  bland   bergen   l\ä  ollerhus 
At  hedna  Gudar  vigda,  im  hälft   i  grus; 
Men  visdomsrunor  många  på  muren   täljas. 
Och  höga   lorntidsniinnen   i    hvaUxen  dväljas. 

"Det  lider  emot  qvällen",  sad'    IJelc   kung, 
"Ej  mjödet   \ill  mig  smaka,  oeh  hjelm  käns  tung. 
Inlor  luill    nga    mörkna  de  nu-nskoöilen; 
Men   Valiiall   skiner  niirmrc    jag  auiir  diiden. 

"Jag   kallat    mina  sinicr  (x-h  din  också. 
Ty  de   tillsammans  höra,  liksom   \i   två. 
En   varning   vill   jag  gifxa  de  tirnar  unga, 
Fon'n  orden  <nninaf  iilla  p;i  död  mans  tun<;a."  — 


13 


Di'^   trädde  de   i   salen,  som  kung  befallt. 

Oeh  främst  blauddem  gick  Helge,  en  mörk  gestalt. 

lian    dvaldes    helst    hland  spåmän   kring  altar- 

runden , 
Och   kom   med   blod  på  händreu  ur  offerlunden. 

Derefter  syntes  lialfdan,   Ijusiockig  sven, 
11  vart   anletsdrag  var  ädelt,   men   vekligt  än. 
Till    lek    han   tycktes  bära  ett  svävd  vid  bälte, 
Och   liknade  en  jungfru   förklädd   till   hjelte. 

Men  efter  tlem  kom  Frithlof  i  mantel  blå, 
Ett  hufvud  var  han  högre  än  begge  tvä. 
Han  stod  emellan  brödren,  som  Dag  står  mogen 
Emellan   rosig  Morgon  och  Natt  i  skogen. 

"J  söner",  sade  kungen,  "min  sol  går  ned. 
I  endrägt  styren  riket,  i  brödrafred! 
Ty  Endrägt  håller  samman:  hon  är  som  ringen 
På  lansen;  den  förutan  hans  kraft   är  ingen. 

"Lät  Styrkan  stå  som  dörrsven  vid  landets  port. 
Och  Friden  blomstra  inom  å  hägnad  ort! 
Till  .skygd  blef  svärdet  gifvet,  men  ej  till  skada, 
Och  sköld  är  smiil^l  till  hängläs  för  bondens  lada. 


14 


"Sitt  egel   lund   Ibrtrycker  dåraktig  man. 
Tv   kungen   kan  allenast   li\ad   folkel    kan. 
Gvönliimmig  krona   vissnar,  så  snart  som  niergen 
I   stanuufn   iir   loitorkad   på    nakna    hergen. 


"På   pelarstodor  lyra  slår  himlens  i  inid . 
Men    llironcn    livilar    endast   på  Lagens  grund. 
När  Våld   på  Tinget    dömnicr,  står  ofärd  nära; 
Men  Räll    iir  landels  fromma  och  kimgens  ära. 


"Väl  dväljas  Gudar,  Helge,  i  Disarsal, 
Men  ej  som  snäckan    dväljes  i  slutet  skal. 
Så  långt  som  dagsljus  skiner,  som  stämma  Ijudar, 
Så  långt  som   tanke  flyger,    bo  höge  Gudar. 

"Nog  svika   lungans    tecken   i  olfvad  falk, 
Och  flärd  iir  mången   runa,  som    skärs  på  halkj 
Men  i-edligt  hjerta,   Helge,  och   friskt   tillika, 
Skref  Oden    fulll    med    runor,     som   aldiig   svika. 

"Var  icke    hård,   kung  Helge,    men  endast  fast  I 
Det    s\ärd,  .som  biter  skarpast,  är  böjligast. 
Mildt  sinne  pryder  kungen,  .som  blommor  skiilden. 
Och    vårdag    i)ringar  mera  än    \  interki)lden. 


15 

"Eu  nian   löiutan    \iinner,  oui   iiii   så   slaik. 
Dör   hiin,    som  slam  i   iicken   mi'il   skalad   bark; 
Mrn  Näiisiill  man  lian  trifves,  som  tiäil  i  lunden , 
Der  bäcken   Natlnar  roten,  och  storm  är  bunden. 


"Yis  ej  af  lädrens  ära  I  en  livar  har  dock  blott  sin; 
Kan   du  ej  spänna  bågen,  är  han  ej  din. 
livad   vill  du  med  det  värde,  som  är  begrafvet? 
Stark   strcim   med   egna  vågor   går  genom  hafvet. 


T)ii    Haltdanl  gludtigt  sinne  är  vis  mans   vinst; 
Men   joller   höf\es  ingen,  och   kungen  minst. 
Med  humle  brygges  mjödet,  ej  blott  med  honung; 
Lägg    stål    i   s\ärd  och   allvar  i   leken,   konung! 

"För  mycket  vett  lick  ingen,  hur  vis  han  het. 
Men  litet  nog  vet  mången,  som  intet  vet. 
Fåkunnig    gäst    i  högbänk  försmås,   men    vitter 
Har  ständigt  lagets  öra,  hur  lågt   han  sitter. 

"Till  trofast   vän,  o  Halfdan,   till  fosterbror 
Är  vägen  gen,  om  också  han  fjerrau  bor; 
Men  deremot  afsidcs,  långt  hän  belägen, 
Av    ovän.s   gård ,  om   äfven   han  står   vid   vägen. 


1« 

"Välj  il-ko  I  ill  lörlrogen   hvLiii   iulst  som  vill  I 
Toini    liiis  står  geriia  öppet .  men  rikt  släjigs  till. 
Välj  en,  onödigt  är  det   den   andra  leta, 
Oeli  verlden  \ct,  o  Halfdan.  hvad  trenne  veta". — 

Derefter  upp.stod  Thor.sten  och  talte  sä: 
"Ej  liöfves  kung    att  en.sam   till  Oden  gå. 
Vi  delat  lifvets   skiften  ihop.  kung  Bele. 
Och  döden,   vill   jag   hoppas,   vi   m-kså  dele. 

"Son  Frithiof!  ålderdomen  har  h viskat  mig 
I  örat  mången  varning,  den  ger  jag  dig. 
På  ätthög  Odens  fåglar  slå  ned  i  Norden; 
Men  på  den  gamles  läppar  mångvi.se  orden. 

"Främst  vörda  höga  Gudar  I  t\  ondt  och  godt , 
Som  storm  och  solsken,  komma  från  himlen  hlott. 
De  se  i  hjertats  lönnhvalf,  fast  det  är  shitit, 
Och   långa  år   fö  gälda  Inad   stunden   hrulit. 

"Lyd  kungen  1  £«  skall  styra  med  kraft  och  vett; 
Skum  Natt  liar  många  ögon,  men  Dagen  ell. 
Helt  lätt  den  hättre,  Frithiof,  fönlrar  den  bäste 
Och    egg    har    sviiidet    uodig.     nieii    äfven   läste. 

Ilöi; 


17 

"Hög  krafl  är  Guchiis  gålVa;  men,  FriLliiot',  iiiiiis 
All  st}  rka   bålar  föga,  der   velt  ej   lins! 
Toltiiiauuakrart  har  lijörneii,  af  en  man  slagen; 
Mot  svärdshugg  hålles  skölden,  mot  våldet  lageji. 

"Af  få  den  slolte  fruktas,   men  hatas  af  en  hvar 
Och   öfvermod,  o  Frithiof,  är  fallets  far. 
Högt  såg  jag  mången   fl Jga ,  nu  stödd  på  krycka, 
Ty  vädret  rår  för  årsväxt,  och   vind   för  lycka. 

"Dag   skall  du  prisa.  Frithiof .  se'n  bergad  sol  sig 

dölj  t, 
Och  öl,  när  det  är  drucket,  och  råd,  när  följdt. 
Pä  mången  sak  förlitar  sig  ungersvennen; 
Men  striden  pröfvar  klingan,  och  nöden  vännen. 

"Nattgammal  is  tro  icke,  ej  vårdags  snö. 
Ej  somnad  orm,  ej  talet  af  knäsatt  mö; 
Ty  qvinnansbröst  ärsvarfvadt  på  hjul,  som  rullar, 
Och  vankelmod  bor  under  de  liljekidlar. 

"Du   sjelf  dör  hän ,  och  hän  dör  Iia  ad  dig  tillhör ; 
Men  en  ting  vet  jag,  Fritliiof,  som  aldrig  dör, 
Och  det  är  domen  öfver  död  man :  derföre 
Hvad  ädelt  är  du  vilje,  hvad  rätt  du  göre!"  — 


18 

Sii    \;iriiade   dr  miiiilc   i    kmi^a-jal, 
Som   skalden    \anial   sedan   i   lla\aiiial. 
Från   sliigL   lill  slägle  gingo  kärnCidla  onlen, 
Och    (ljii|)t    nr  knnilcn    liviska  de  än   i  Norden. 

Derelter   talte  begge  mång'  hjertligt  ord 
Allt    om    sin  trogna    vänskap,  berömd  i  Nord; 
Hur    trofast   intill    döden,  i  nöd  och  gamman, 
Två  knäppta  händer  lika,  de  hållit  samman. 

"Med    rygg    mot    rygg    vi  stodo,  och  InaiilVån 
Som  Normui  kom,  hon  stötte  på  sköld,  min  son! 
Nu  före  er  lill   ^a[llall   \i  gamle   ile; 
Men  edra  fäders  ande  på  Eder  hvilel"  — 

Och   mycket  talte  kungen  om   Frilhiofs  mod, 
Om   lijtltekrafl,  som  mer  är  än  kungablod. 
Och  mycket  talte  Thorsten  om  glans,  som  kröner 
De  hiiga  Nordlands  kungar,  de  Asasöner. 

"Och  hållen  J   tillhopa,  J  söner  tre, 
Va-  öfvernian  —   det    vet  jag  —  skall  Nord  ej  se; 
Ty   krafl ,  lill  kungahöghet  osvikligt  sluten, 
Hon    är  som    nioikblä  stålrand   kring  guldsköld 

gjuten. 


19 

"Och    helsen    lill    min    iloller,  den   rosenknopp! 
I    lugn,  som  det  sig  höides,  har  hon  växt  opp; 
Omhägnen  henne,   hiten  ej  stonuen  komma 
Och    fiista  i  sin  hjelmhatt  min  späda  blomma! 

"Pa   dig,  o  Helge,   lägger  jag  lädrens  sorg, 
O  älska  som  en  dotter  min  Ingeborg! 
Tvång    retar    ädelt    sinne,    men  saktmod  leder 
Båd'nian  och  q  vinna,  Helge,  till  rätt  och  heder. — 

"Men  läggen  oss,  J  söner,  i  högar  två 
På  hvar  sin  sida  fjärden  vid  bölja  blå  5 
Ty  hennes  sång  är  Ijuflig  ännu  för   anden, 
Och  som  ett  Dräpa  klinga  dess  slag  vid  stranden. 

"När  månen  strör  kring  bergen  sitt  bleka  sken, 
Och  midnattsdaggen  faller  på  Bautasten, 
Då  sitta  vi,  o  Thorsten,  på  högar  runda. 
Och  spraka  öfver  vattnet  om   ting,  som  stunda. 

"Och  nu  farväl,  J  söner!  Gån  mer  ej  hit! 
Vår  gång  är  till  Allfader;   vi  längta  dit, 
Liksom  till  hafvet   längtar  den   trötte  floden; 
Men  Frej   välsigne  Eder,  och   Tiior  och  Oden!" 


L'0 


III. 

FrKlilol'  tager  ai-f  eftei*  kIii  Fadoi*. 


Voro    nu    satte    i   höjj  knnjj;  Bcle  och  Tliorsteii 

don  gamle, 
Doi    (le  sjelfve  befallt:  pa  In  ar  sin  sida  om  fjiirdcn 
Högarna  lyfte  sin   i  uiul ,  tvä  bröst,  dem  döden 

har  åtskilt. 
Helge    och  Halfdan.  pa   folkets  beslut,    nu   logo 

i   sa  mar  f 
Uikel   efter  sin   far;    men  Frithiof,  som  endaste 

sonen , 
Delte  med   ingen   och  fäste   i   lugn  sin  boning  pa 

Framnäs. 
Tre  mil  sträckte  sig  kring  den  gårdens  ägor :  på 

tre  häll 
Dalar  och  kullar  och  berg,  men  på  f^erde  sidan 

var  hafvet. 
Björkskog  krönte  de  kullarnas  topp,  men  på  slut- 
tande sidor 
Frodades    g\llen('    korn    nrh     manshög    vaggade 


Sjöar,  många  i   lal,   sin   spegel  liöllo  för  bergen, 
llöllo     f()r    skogarna   ojjp,   i  hvars  djup  liöghor- 

nade  elgar 
Hade    sin    kungliga    gäng.    och  drucko  af  hun- 
drade bäckar. 
Men  i  dalarna  vida  omkring  der  bette  i  grönskan 
Hjordar  med  glänsande  hidl  och  med  jwfver,  som 

längta   till  stäfvan. 
Mellan    dem    spriddes    än     hit    och    iin    dit  en 

oräknelig  skara 
Af  Initulliga  f;ir,  som  du  ser  hvitakliga  strömoln 
Flockvis   spridda   på  himmelens  hvalf.   när  det 

blåser  om  våren. 
Springare  två  gånger  tolf,  bångstyriga,  fjettrade 

vindar. 
Stampande    stodo    i  spiltornas  rad  och  tuggade 

vallhö, 
Manarna  knutna  med  rödt  och  hofvarna  blanka 

af  jernskor. 
Dryckessalen,  ett  hus  for  sig  sjelf,    var   timrad 

af  kärnfur. 
Ej  femhundrade  män    (till   tio  tolfter  på    hun- 

dra't) 
Fyllde  den  rymliga  sal .  när  do  samlats  att  dricka 

om   julen. 


Genom  saluii,  så   lång  soni   lian  \ar,  t^ick  hoitlol 

af  stenek, 
BonacU   otli  Ijlankl   som  af  stål;  liögsätes-pelarne 

hålla 
Stodo    för    ändan   dcraf,   två  Gudar,    skurna  af 

almträd: 
Oden    med    herrskari'l)lick  oth   Frej   med  solen 

på   hatten. 
Nyss    emellan    de    två   pA  sin  hjörnhud  (huden 

\  ar  kolsvart , 
Gapet  skarlakansrödt,  men  klorna  skodda    med 

silfver) 
Thorsten  bland  vännerna  salt,  som  gästfriheten 

bland  glädjen. 
Ofta,    när    månen   bland  skyarna   lUig,  förtaide 

den  gamle 
Under    från    främmande    land.   dem  han  sett, 

och   vikingafärder 
Fjerran   i  Östervåg  och  i  Vestersaltel  och  Gand- 

vik. 
Tyst  satt  lyssnande  lag  och  dess  blickar  hängde        | 

vid  g)d)bens 
Liippar.    som     hit     \  id     sin     ros;    men   skalden 

tänkte  ]>å   Brage, 
När    med    sitt    silf\crskägg    och   med   runor  på        j 

tungan   han   sitter  i 


?3 

Uiuler  (len    lummiga   bok  och   foiiäJjer  cu  saga 

\  i(l  Mimers 
Evigt  sorlande   vfig,  han  sjelf  en  lelVande  saga. 
Midt    pA    golfvcl  (mod    halm    var    det    slrödt) 

brann  lågan  beständigt, 
Gladl     pA    sin    murade    hiill;    och    igenom  det 

luftiga  rökfång 
IMickadc    stjernonia    in,  de  himmelska  vänner, 

i  saleji. 
Men  kring  väggen,  på  naglar  af  stål,  der  hängde 

det  radvis 
Brjnja  och  hjelm   vid  hvarann,  och  här  och  der 

dem  emellan 
Blixtrade  neder  ett  svärd,  som  i  vinterqvällen 

ett  stjernskott. 
Mera  än  hjelmar  och  svärtl  dock  sköldarne  lyste 

i  salen. 
Blanka    som   solens  rund,  eller  månans  skifva, 

af  silfver. 
Gick  der  stundom  en  mö  kring  bordet  och  fyllde 

i  hornen, 
Slog    hon    ögonen    ned    och    rodnade:  bilden  i 

skölden 
Rodnade    äfven    som    hon :  det  gladde  de  dric- 


kande kam 


par. 


24 

Kikt    var   liusel:   lixailiclsl   som   du    skaclatlc, 

iiiöUe  dill  öga 
F_)llda  källiar,  och  proppade  skåp,  och   rågade 

visthus. 
Många    klenoder    jemväl  der  gömdes,  byten  af 

segren , 
Guld     nu'd     runor    nppå    och  del    koustarhetadc 

si  I  iver. 
Tre    Ung    skållades    dock    af    all    den   rikedom 

ypperst: 
Svärdet ,  som  ärfdes  från  fader  till  son,  var  främst 

af  de   Irenne, 
Angin\adel,    så    kallades    det,    och   broder  till 

blixten. 

Fjerran    i  Österland    var  det  smidt   (som  sagan 

förtäljer), 
lliirdadt     i     dvcrgarnes   eld:    Björn  Blåland  bar 

ilet  från  btujan. 
Bjoiii    förlorade    dock    på  en  gång  båd'  svärdet 

och  lifvet 
Söder    i     (liouiugasund ,    der    lian    sliidde  niol 

väldige   Vifcll. 
N^ilell  liadr  en   m)m  ,    Inl    \'ikin^.      Men.   gammal 

och   bräcklig. 
Bodde    på    IMIcr.iker    en    kung  med   sin    lilmn- 

sl rande  dollar. 


25 


Se,  <la  kom   ikt    ur  skogarnas  djup  eii  oskapelig 

jätle, 
lliigre  lill    växten  än  mcnniskors  ätt .  och  luden 

ueli   \  ild.sinl . 
Fordrade    enxigeskanip    eller    kungadottren  och 

riket. 
Ingen   vågade  kampen  likväl,   ty  det  fans  ej  ett 

stal,  som 
Bet  på  hans  skalle  af  jern,  och  Jerför  nämndes 

han  Jernhös. 
Viking    allena,   som  n^^ss  f_\llt   femlon  vintrar, 

emottog 
Striden,  i  hopj)  pä  sin  arm  och  på  Angurvadel. 

I  ett  hugg 
Rlöf    han    till    midjan    det    rytande   troll,  och 

frälste  den  sköna. 
Viking  lemnade  svärdet  lill  Thorsten,  sin  son, 

och  fråir  Thorsten 
Gick   del    lill  Frithiof  i  arf:  när  han  drog  det, 

sken  del   i  salen, 
Liksom   flöge  en  hlixt  derigenom  eller  ett  norr- 
sken. 
Hjallel    var  hamradt   af  guld,  men  runor  syntes 

pa   klingan, 
Underbaia.     ej    kända    i  JNord .   men   de  kändes 

\  id   solens 


_H!!_ 

Porlar,    der    ladoriie    Ixitl,   lon  ii   Asanu'   Inidr 

iloiii  liitiipp. 
Malla    lysle    ilc   riiihjf  allljcinl ,   när  IVed   var  i 

laiidel; 

Men  Jiär   Hildur   i)egyiil»'  «'•'   lek,dU  brunnode  i 

alla  ' 

Röda    soui    hanens  kam,   niir  han   kiimpar:  iör- 

lorad    var   den,  som  ' 

Miille  i  slaglningens  nall   den   klingan  meil    la-  j 

gande  runor. 
Svärdel     var    vida    ])er()tndl .    oeli  al"  sviird    \ar 

del    ypperst    i   Norden. 


Dernäst  ypperst  i   i)ris   var  en  armring.  ^  i<la 

l.eryklad. 
Smidd  al'  Nordiska  sagans  Vulkan,  af  den  hal- 
tande  Vaidiuid. 
Tre  mark   hoU   han   i    \igt,  oeh  arhetad  \ar  lian 

al"  rcnl    guld. 
Himlen    var  leeknad  derpa   med  de   loll"  ()d(>d- 

ligas  borgar, 
Vexlande  månaders  bild,  men  af  .skahlerna  nämn- 
des de  solhus. 
Allbem   skadades  der,   Frejs  borg:   del  är  solen . 

som   nvlotld 


Börjar    alt    klätlra   it^eii   för  liimmelens  branter 

vid   Tiilcii. 
Sn([nal)iick     var     ilcr    ock;    i   dess  sal  saft  Oden 

hos  Saga, 
Drack    sitt    via  ur  tiet   iivllene  kärl;  det  kärlet 

är  liafvet, 
Färgadt  med  guld  af  morgonens  glöd ,  och  Sagan 

är  våren , 
SkrifVen    pii    grönskande    fäll    med  blommor  i 

stiillet  f()r  runor. 
Balder    syntes    jemväl     pA  sin  thron,  midsom- 
marens sol,   som 
Gjuter  frän  fästet  sin  rikedom   ner,  en  bild  af 

det  Goda; 
Ty  det  Goda  är  strålande  ljus,  men  det  Onda 

är  mörker. 
Solen  tröttnar  all   stiga  alltjemt,  och  det  Goda 

desslikes 
Svindlar  pä  höjdernas  brant :  med  en  suck  för- 
sjunka de  båda 
Nedcr    till    skuggornas    land,    till    Hel:  det  är 

Balder  på  bålet. 
Glitner,    den    fredliga    borg,    sågs  äfven:  förli- 
kande alla 
Satt  der.  med   vågen    i   hand.   Forsele,  domarn 

pä   iiösltiiig. 


28 

Dessa  bildir  ocli   många  ännu,  som  Jjelecknacle 

ljusets 
Stritler    på    liinimclens   hvall'  och  i   nienniskans 

sinne,  de  voro 
Skurna    af  mästarens   liaud   i  den  ringen.     En 

präktig  rubinknapp 
Krönte    dess    hugtiga     runil,    som  solen  kröner 

sin  himmel. 
Ringen   var  länge  i  slägten  ett  a  rf,  ty  hon  ledde 

sin  ättlängd, 
Endast  på  mödernet  dock,  till  \  aidtind .  r;ikna<l 

lur  stamfar. 
En    gäng  stals   den  klenoden  dock  ])ort  af  löf- 

varen  Söte, 
Svärmande  kring  på  de  nordiska   haf;  se'n  fans 

han   ej  åter. 
Slutligen   taltes  ilet  om.  att  .Söte,   på   kusten  af 

Bretland. 
Lefvande    satt    sig   med  skepp  och   med  gods  i 

sin  murade  grafliög; 
Men  (Kr  fann   lian  ej   ro,  och  del  spökade  stän- 
digt  i   liögen. 
Thorsten    förnam    det    ryktet    också,    och   med 

Reh-   iiesleg   lian 
Diakcii,     iieli     klnf    don    skiinimande    våg.    i>cl\ 

styrde   till   .slällel. 


■29 

Vid     som     fil     tcmpcIliN ;ill'.   som   l'ii   kungsgård, 

\  ure   (Icii    Ijädclad 
III     i     grus   Dch   giniiskaiidf   tort'.   så   Inidlde   sig 

liögcii : 
Ljus    ock     lyste  dcrur.      Igcuoin     en  springa  på 

porten 
Tittade  kämparue   in,  och  det  beckade  vikinga- 
skeppet 
Stod  der  med  ankar  och  master  och  rår;    men 

hög  i  dess  bakstam 
Satt    en    förfärlig    gestalt:   han   var  klädd  i  en 

mantel  af  lågor. 
Bister    satt    han    och   skurade  der  Ijlodfläckade 

klingan , 
Kunde    ej    skura    de   fläckarna  ])ort:  allt  guld, 

som  han  rånat, 
Låg     i    högar  omkring,  och  ringen  Ijar  han   på 

armen. 
"Stiga    vi,    hviskade    Belc.    dit  ner  och  kämpa 

mot  trollet, 
Två  mot  en  ande  af  eld?"  Men  halfvred  svarade 

Thorsten : 
"En    mot    en  var  fädernas  sed.  jag  kämpar  väl 

ensam." 
Länge    tvistades    nu.    hvem  först  af  de  tvenne 

det   tillkom 


30 


l*iui\a   ilcii    vidlij^a    liiid:    iiicii    lill    ^lllt  log  liole 

sin  slällijeliii, 
Skakade  uni    t\å   IuIUm    dcri,  och  \  id  sljernonias 

skiiniiier 
Kände    Tliiirstin    ii,H'n   sin   lott.     För  en  stöt  af 

lians   jernlans 
Sprungo  riglar  och  las,  ocii  han  nedsteg.  —  Frå- 
gade någon, 
livad    han    lörnani    i   del   nattliga  djup,  då  tt^ 

han  och  ryste. 
Bele  hörde  dock  först  en  sång,  dén  let  som  en 

trollsång; 
Sedan    förnam    lian    ett  rasslande  ljud,  som  af 

klingor,  som  korsas, 
Sist  ett  gräseligl   .skri;  dä  blef  tyst.    Ut  störtade 

Thorsten, 
Blek,    förvirrad,    förstörd;  t}'   med  döden  hade 

liaa   kiinipal. 
Ringen  har   han  likväl;  "den  iir  dyrköj)t",  sade 

han  ofta, 
"Ty  jag  har  darrat  en  gång  i  niill    lil',  orh  det 

\ar.   när  jag  tog  den." 
Smycket     \ar     vida    berömdt    och    af  smycken 

ypperst   i  ^orilen. 


31 

Skeppet     r.llida    till    slut    \;ir   fii    af  sliigtens 

klenoder. 
Viking  (sägs  det)  en  gång,  när  han  vände  till- 
baka trän   iiärtag, 
Seglade    längs    med    sin  strand;  tlå  såg  han  en 

man  på  ett  skeppsvrak 
Sorglöst  gungande  hän;  det  var,  som  han  lekte 

med  vägen. 

Mannen     var    hög  och  af  ädel  gestalt  och  hans 

anlete  öppet, 
Gladt,  men  föränderligt  dock,  likt  hafvet,  som 

leker  i  solsken. 
Manteln   \  ar  blå  och  bältet  af  guld ,  besatt  med 

koraller, 
Skägget   hvitt,   som  vågornas  skum,  men  håret 

var  sjögrönt. 
Viking    styrde    sin    snäcka   derat   för  att  Ijerga 

den  arme, 
Tog    den    förfrusne   hem  till  sin  gård  och  för- 
plägade gästen. 
Dock,    när     han  bjöds  af  värden  till  sängs,  då 

log  han  och  sade: 
"Vinden    är   god  och  mitt  skepp,  som  du  sett, 

är  ej  att  förakta: 
Hundrade  uiil,  det  hoppas  jag  visst,  jag  seglar 

i  afton. 


32 

Tack    tur    dill    hjiuliiiiig   iiiulii !   den   :ir    Nälinciit; 

kuiulo  jag  endast 
(jL-    d\y,    cll    niiiiiu'  al'  niigl   men    min   rikcdfim 

ligger    i   liatVel; 
Kanske     fiinier    dii    dock   i   morgon  en  gafva   pfi 

slranden."  — 
Dagen  derpå  stod  Viking   vid  sjön,  ocli  si!  som 

en   hafsörn, 
ISäi-    lian     löiföljer    sitt   rot",   Hög  in   i    \  ikcn   dl 

drakske|)p. 
Ingen  syntes  derpå,   ej  en  gång  man  märkte  en 

styrman  5 
Rodret  dock  lette  sin  bngtiga  väg  bland  klippor 

och  blindskär. 
Liksom    bodde  en  ande  deri:  när  del  nalkades 

slranden , 
Refvade  seglet  sig  sjell",  ocb,  ej  rördt  af  menni- 

skobiinder. 
Ankaret  sänkte  sig  ned  ocli  bol  med  sin  iuilling 

i  djupet. 
Slum    slud    A  iking   orb   såg,   men   da  sjöngo  de 

lekande  vågor: 
"Bergade    Xgir     ej    glönnner     sin     skuld,     lian 

skänker  dig  draken." 

Ci;\{\  ;ui 


33 

(jåt\aii   \ar  kunglig  att  se,   ty   ile  Lugtiga  plan- 
kor at"  eke 
Voro  ej  fogade  liop,  som  aimars,  men  vuxna  lill- 

sanimans. 
Sträckningen  var  som  en  drakes  i  sjön:  islam- 
men derframme 
Lyfte  han  hufvudet  högt,  och  af  rödt  guld  lå- 
gade svalget. 
Buken   var  spräcklig,  med  blått  och  med  gult; 

men  baktill,   vid  rodret, 
Slog    han    sin  väldiga  stjert  i  en  ringel,  Ijällig 

af  silfver: 
Vingarna  svarta,  med  kantei'  af  rödt;  när  han 

spände  dem  alla , 
Flög  han  i  kapp  med  den  susande  storm,   men 

örnen  blef  efter. 
Fylldes    det    skeppet    med    väpnade    män,    då 

skulle  du  trott  dig 
Skåda    en    flytande   konungastad ,  en  simmande 

fäsluinc;.  — 
Skeppet    var   vida   berömdl,  och  af  skepp  var  det 

ypperst  i   INorden. 


Detta,  och  mera  derlill,   tog  Frithiof  i  arf 

af  sin   fader. 


Knappast  fauns  i    de    nordiska    land  en  rikare 

arfviiig, 
Om    C]    en    konungason;    ty    kungars    välde  är 

ypperst. 
Var    han    ej  konungason,  likväl  hans  sinne  var 

kungligt, 
Vänsiillt ,    iidflt    ueli   iiiildt .  och   med  livar  dag 

växte  hans  rykte. 
Kämpar  hade  han  lolf,  gråhuriga  furstar  i  idrott, 
Fadrens  kamrater,    med    bröst  af  stål  och  med 

ärriga  pannor. 
Nederst     pA     kiimparnes    hiink.    jemnärig    med 

Frithiof,  en  yngling 
Satt,  som  en   ros  bland   vissnade  löf:  Bjiirn  het- 
te den  unge. 
Glad  som  ett  barn,  men  fast  som  en  man  oeh 

vis  .som  en  gubbe. 
Upp    nied    Frithiof    han   växt,  och  de  blandat 

Ijluil   med    li\ai andra. 
Fosterbröder  på  Nordmanna  sätl,  och  svurit  alt 

leiVa 
Saraman   i   lust   och   i   nöd,  och  att  hänuia  hvar- 

aiulra   i  döilen. 
Midt   liiaiid   kiimpar  och  gästernas  mängd,    som 

kommit   till   graföl. 


35 

Frilliiot",  eii  sorjaiitle   värd,   med  ögoa   tylltla  af 

tårar , 

Drack   pA    fädernas    visj    sin  faders  minne,  och 

hörde 

Skaldernas   sång    lili    hans    lof,  ett   dundrande 

Dräpa;  men  sedan 

Steg   han  i  fadrens  säte,  nu   hans,  och  satte  sig 

neder 

MeUan  dess  Oden  och  Frej:  det  är  Tliors  plats 

uppe  i  Valhall. 


3(j 

IV. 

FiKliloi!»  nieri. 


Wäl  klingar   såiigeu   i    Fiithiofs  sal, 

Och  skaliluriia  prisa  hans  ättartal; 

Men  såugon  gläder 

Ej    Frilhiof ,    han    hör  ej  livad  skalden  qvädei'. 

Och   jorden  har  äter  klädt  sig  grön, 
Och  drakarna  simma  igen   [)å  sjön; 
Men   hjeltesoneii 
lian    vandrar  i  skogen  och  ser  pä   manen. 

Nyss  var   lian  likväl  så  lycklig,  så  glad, 
Ty  mnntre  kiuig  Halldan   till  gäst  han  bad 
Och  Helge  dyster, 
Och  de  hade  med  sig  sin  sköna  syster. 

Han  satt    vid  dess  sida,   han   tryckte  de.ss  hand 
Oeh  kände  tillhaka  en   tryckning  ihland. 
Och  såg  betagen 
Alltjemt   l^^  de  kära.   de   ädla  dragen. 


37 


De  lallcs   vid  om  de  glada  dar, 

Då  morgonens  dagg  låg  på  lifvet  qvar. 

Om  barndomsmiimen , 

De  rosengårdar  i  fidla  sinnen  I 


Hon  hclsade  honom  från  dal   och   park, 
Från   namnen ,  som  grodde  i  björkens  hark , 
Och  från  den  kullen. 
Der  ekarne  frodas  i  hjeltemullen. 


"Del  var  ej  så  trelligl  i  kungens  gård. 
Ty  lialfdaii  var  barnslig  och  Helge  hård. 
De  kungasöner 
De  höra  ej  annat  än  lof  och  böner. 


"Och  ingen  (här  rodnade  hon  som  en  ros), 

At  hvilken  en  klagan  kunde  förtros. 

I  kungasalar 

Hur  qvaft  var   det   der   mot   i   Hildings   dalar! 

"Och  dufvorna,  som  de  matat  och  tamt, 
Nu  voro  de  flugna,  ty  höken  dem  skräm  i. 
Ett  par  allena 
Var  qvar;  af  r]p  Ivenne  tag  du  den  ena  I 


38 


"Den  dufVan   liuii  flvger   väl  hem  igen, 
Hon   längtar,   som  andra,   väl   (ill   sin   vän. 
Bind  under  vingen 
En   viinlig  rnnal   det  märker   ingen." 


Sä  suto  de  h viskande  dagen  om. 

De  hviskade  ännu,   niir  qviiUen   kom. 

Som  aftonvindar 

Om   våren  hviska  i  gröna  lindar. 


Men  nu  är  hon  borta .  oeii   Frithiofs  mod 
Är  borta  med  henne.     Det  unga  blod 
I  kinden  stiger; 
Han  lagar  och  suckar  alltjemt,  och  tiger. 

Sin  sorg,  sin  klagan  med  dufvan    han  skref, 
Ocli  ghid  for  hon  af  med  sill   kiirleksbref; 
Men  ack!   lillbaka 
Hon    vände  ej  mer,   hon   Mef  hus  sin   maka. 

Det   väsen   behagade  icke  Bjiirn. 

Han   sade:     livad   fattas  vAr   unga  örn. 

Så  tyst,  ,sA  sluten.' 

Är  bröstef    träffadl.   nr   vingen   skjuten? 


39 

"Hvad   vill  du?  Ha   \i   ej   i  öfverflöil 
Det  gula   fliisk   och  det   hruua  nijöd 
Och  skalder  måuga? 
Det  tar  aldrig  slut  j);'\  de  visor  langa. 

"Sauut  nog  ,  att  gängaren  stampar  i  spilt , 
På  rof,  på  rof  skriker  falken  vildt. 
Men   Frithiof  jagar 
I   molnen  allena,  ocli  tärs  orh  klagar. 

"EUida  hon  har  ingen  ro  på  väg, 

Hon  rycker  alltjemt  pä  sitt  ankartåg. 

Ligg  still,  EUida, 

Ty  Frithiof  är  fredlig,  han  vill   ej  strida! 

"'Den  strådöd  är  också  en  död:  till  slut 
Jag  rister,  .som  Oden,  mig  sjelf  med  spjut. 
Det  kan  ej  fela , 
Vi  blifva  välkomna  hos  blåhvit  Hela."  — 


Dä  släppte   Frithiof  sin  drake  lös, 
Ocli   seglet   svällde  och   vägen   fnös. 
Rakt   nfver   fjärden 
Till  kungens  .söner  han  styrde  färden. 


■Vt 

De  siiLo  j)i"i   lJi'l('.s  liuj; ,  (li'ii   <l;ig. 

Och   liörde  folket,  och  skipade  lag. 

Men  Fiithiof  talar: 

Den  stiininian  fcirnimmes  kring  berg  och  dalar. 

"J  kungar!  skön  Ingeborg  är  mig  kärj 
Af  Eder  jag  henne  till  brud  begär, 
Och  den   förening 
Hon   var  väl  äfven  kunu   Bcles  mening. 

"Han   lät  os.s  växa  ho.s  Hilding  opp. 

Likt  ungträn,  som   växa  tillsammans  i  topp. 

Der  ofvanfbre 

Band  Freja  de  toppar  mod  gyllne  snöre. 

"Min  far  \ar  ej  konung,  ij  jarl  en  gång. 
Dock  lefver  hans  minne  i  skahh-ns  .sång. 
Höghviilfda  grifter 

V^iiitiilja   |);i   riiiistcii   min   ätts  Ix-drifter. 

"Liitt  kunde   jag  \inna   mig   rike  ik-Ii   land; 
Men   hellre  jag  blir   pfi   niiii   fiidernestrand. 
Der   vill   jag  skydda 
Sa   kungens  gärd.   som   den    ringen   li\dda. 


41 

"Vi  äro  på   Bt'li;s  liög;  lian   hör 
Hvart  ord,  i  djupet  här  nedanför. 
Med  Frithiof  beder 
Den  gamle  i  högen:  hetSnken  Eder!" — - 

Dä  reste  sig  Helge  och  talte  med  liån: 
"Vår  syster  är  ej  för  en  bondeson. 
Nordlandens  drotter 
Må  täfla,  ej  du,  om  den   V^alhallsdotter. 

"Yfs  gerna  att  helsas  för  ypperst  i  Nord, 

Vinn  männer  med  handkraft  och  qvinnor  med 

ordl 
Men  Odiii.sblodet 

Till  pris  ger  jag  icke  åt  öfvermodet. 

"Mitt  rike  behöfvcr  du  ej  la  dig  an; 

Jag    skyddar   det  sjelf.     Vill  du  bli   min   man, 

En  plats  Sr  ledig 

Ibland  mitt  husfolk .  den  kan   jag  ge  dig."  — 

"Din  man  blir  jag  knappast,"   var  Frilhiofs  .svar, 
"Är  man  för  mig  sjelf,  ,som  min   fader  var. 
Ur  silfverskida 
Flyg.  Angurvadel !   du   far  i'j   bida." 


4'J 

1   holen  gliiusle  don   klinga  lAå, 

Och  runorna  lAgade  röda  dcrpå. 

"l)n  Augiuvadel, 

/)n  iir  dock,  sad'   Fritliiof,  af  gammal   adel. 

"Och  \  ore  det  ej   for  högens  fred , 

På   stället  jag  högge  dig,  svartcknng,   neil. 

Vill  dock  dig  lära 

En  ann'  gång  ej  komma  mitt  svärd  för  nära."  — 

Så  sagdt,  han  klöf  i  ett  hugg  allea 

Kung  Helges  guldsköld,    som   hängde  på  gren. 

1   två  hallViuuler 

Han  klang  emot  högen,  del   klang   inunder. 

"Väl  träfFadt,   min  klingal  ligg  nu  och   dröm 

Om   högre  hedrifler;   till  dess  förgöm 

De  runolågor  I 

Nu  segla   vi   hem   öfver   mörki)lå    vågor." 


43 

V. 
Miiiig-  RiiijK. 


Uch  kung   Ring  sköt   tillbaka  sia    guldstol    fråu 

bord , 
Och  kämpar  och  skalder 
Uppstege  att  lyssna  till  kungens  ord 
Berömd  i  Nord  5 

Han  var    vis   som   Gud    Mimer,    och  from    som 

Balder. 


Hans  land  var  som  lunden,  der  Gudar  bo, 

Och  vapnen  komma 

Ej  inom  dess  gröna,  dess  skuggiga  ro, 

Och  gräsen  gro 

Fridlysta  derstiides,  och   rosorna   blomma. 

Rättvisan  salt  ensam,  bad'  sträng  och  huld. 

På  domarstolen . 

Och   friden   betalte  hvart   ar  sin   skuld. 

Och  kornets  guld 

Lag  slrödt   öfver  landet   och  sken   i   solen. 


44 

Och  siiiitkorna   koiunio  med   biiiiga  svart, 

Meil   hvita   vingar, 

FiAii  huiKlracle  land,  och  förde  frän   hvart 

Mångfaldig  art 

Af  rikdom,  som  rikdomen  tingar. 


Men  frihet  bodde  hos  friden  (par 

I  glad  förening, 

Och  alla  älskade  landets  far, 

Fast  en  och  hvar 

Fritt  sade  på  Tinget  sin  mening. 


I  tretti   vintrar  han  fredlig  och  sidl 

Styrt  Nordlands  söner, 

Och  ingen  gått  missnöjd  hem  till  sitt  tjäll. 

Och,  hvarje  qväll, 

Hans  namn  gick   till  Oden  med  folkets  böner. 


Och  knng   iVmg    sköf     tillbaka   sin  giddstul   från       j 

l)ord , 
Och  alla  glade 

Uppstcgo  att  lyssna  till  kungens  ord 
Berömd  i  Nortl ;  : 

Mcii   liiin   Slickade  djupt,  "ch   fnltc  ocli   sade:  | 


45 

"Min  thottuiug  sitter   i    Fulkvaiigs  lult 

Pa   jHirj)urliickeii; 

Men  här  är  det  gräs  öfVer  liennes  stoit, 

Och  blomsterdoft 

Kiiiigånga  dess  grafhög  vid  bäcken. 


"Ej  får  jag  drottning  sA  god,  så  skön, 

Mitt  rikes  ära. 

Till  Gudarna  gick  hon,  till  Valhalls   lön; 

Men  landets  bön, 

Och  barnens,  en  moder  begära. 


"Kung  Bele,  som  ofta  kom  till  min  sal 

Med  sommarvinden. 

Har  lemnat  en  dotter;   lion  är  milt  val. 

Den  lilja  smal 

Med  morgonrodnad  på  kinden. 


"Jag  vet,  hon  är  ung,  och  den  unga  mö 

Helst  blomman  plockar; 

Men  jag  gätt  i  frö,  och  vintrarna  strö 

Alltre'n  sin  snö 

I  kungens  de  glesnade  lockar. 


4(i 

"Men   kan  liuii  iilska  eu  redlig  man 

Med  hvilt   i  håren, 

Och   vill   hun   ta  sig  de  späda  an. 

Il  vars  nior  försvann, 

Sä  bjuder  Hösten   sin   thron   At   VSren. 


"Ta'n  giild  ur  livalfven,  la'n  smycken  åt  hrud 

Ur  skåj)  al"  ekcj 

Och   följen,  J  skalder,  med  harpoljud! 

Tv  sångens  Gud 

Är   med,   då    vi    fri*;,   är   med.   då    vi    leke."  — 


Och  ut   drogo  svenner,   med   Indier  oeh    häng. 

Med  guld   och   höner. 

Och  skalderna   iVtljde,   en   rad   sålåni;. 

Med    hjeltesAng, 

Och   stidlde   sig   fram    lur   kung    l$iles  söner. 


De  druckt)   i   dagar,  de  drueko  i   tre: 

Men  pä  den  fjerde. 

Hvad  svar  kung  Helge  dem   månde  ge, 

Åtsporile  de. 

Ty   nu   de  ville  å   färde. 


47 

Kuno   Helsje  haii   uliVar  IjAd'   talk   och   häsl, 

1   luiideu  gröna; 

Han  spörjer  båd'  Vala  och  ofFerprcst , 

Hvad  som  var  bäst 

Allt  för  hans  syster,  den  sköna. 


Men   lungorna  nekade  bifall  alltjeml, 

Som  prtst  och  Vala; 

Och  då  gaf  kung  Helge,  den  tecknen  skrämt, 

Sitt  Tsej  bestämdt; 

Tv  menskan  bör    lyda,  då  Gudar  tala. 


Men  muntre  kung  Halfdau   han   log  och  sad' 

"Farväl  med  festen! 

Kung  Gråskägg  sjelf  bort  rida  åstad; 

Jag    hulpit  glad 

Den  hedersgubben  pä  hästen." 


Förbittrade  draga  de  sandman  bort, 

Och  budskap  bära 

Om  kungens  skymf;   men  han  svarar  dem  torrt. 

Att  inom  kort 

Kung  Gråskägg  skall  hämna  sin  ära. 


48 

Han  slug  sill   liärsköld,  suiii  hängde  &  slum 

I  höga  linden. 

Då  simma  drakar  pil  vågen  fram 

Med  blodröd  kam. 

Och  hjelinarna  nicka  i  vinden. 

Och  härbud  llögo  till  Helges  gård, 

Som  sade  dyster: 

"Kung  Ring  är  mäktig,  den  strid  blir  hård; 

I  Balders  vård, 

I  templet  jag  sätter  min  syster."  — 

Der  sitter  den  älskande  vemodsfuU 

Å  fridlyst  tilja. 

Hon  sömmar  i   silke,  hon  sömmar  i  guU, 

Och  gråter  full 

Sin  barm:  del  är  dagg  öfver  lilja. 


49 

VI. 

Frilliiof  !!»i»elar  ^iieliack. 

lijöni  och  Fritluof  suto  båda 

Vid  ett  schackbord,  skönt  ati   skåda. 

Silfvcr   var  hvaraiman  ruta, 

Och  li\araiinaii   var  af  guld. 

Dä  steg  Hilding  in:  "Sitt  neder! 
Upp  i  högbänk   jag  dig  leder  ^ 
Töm  ditt  horn,  och  låt  mig  sluta 
Spelet,   fosterfader  huld!" 

Hilding  qvad:  "från  Beles  söner 
Kommer  jag  till  dig  med    böner. 
Tidningarne  äro  onde. 
Och  till  dig  står   landets  iiopp." 

Frithiof  qvad:   "tag  dig  till   vara, 
Björn,  ty  nu  är  kung   i   fara! 
Frälsas  kan  han   med  en  bonde: 
Den  är  gjord  all    offras  opp." 

4 


50 

"Fritliiuf,   icta   icki-   kungar  I 
Slarka  växa  örnens  ungar; 
Fasl   nidl    lling  Je  aktas  svaga, 
Slor   iir  (leras  makt    mot    din." 


"Björn!  jag  ser,  du   lorni'!   liolar. 
Men   din    anfall   lätt   jag   niolar. 
Torncl    l)lir  dig  svårl  all   laga, 
Drar  sig  i  sin  sköldborg  in." 

"Ingeborg  i  Baldersliagen 
Sitter  och    (orgraler  dagen. 
Kan  lion   dig   till  strids  ej    locka, 
Graterskan   med   ögon   bla?" 


"Drottning,  Björn  I  du   fåfängt  jagar, 
\ar    mig  kär  frän  barndomsdagar: 
Uun  är  spelets  bästa  dueka; 
liur  det  går,  hon  räddas   ma.' 

"Frilliiof,    \ill   du  icke  svara.' 
Skall   din   fosterfader   fara 
Oliord    IVan   din   gftrd,   emedan 
Lj   ett   (lockspel    \ill    ta   .sliili'"  — 


51 

Dä  sleg  Frithiof  upp  orli   lade 
Hildings   hand   i   sin,  och   sade: 
"Fader!  jag   har  svarat  redan, 
Du    har  hört   min  själs  beslut. 

"liiil  alt   Beles  söner  lära 
livad  jag  sagt!  de  kränkt   min   ära: 
Inga  band   vid  dem  mig  fästa, 
Aldrig  l)lir  jag  deras  man." 

"Väl,  din  egen  bana  vandra! 
Ej  kan  jag  din  vrede  klandra. 
Oden  styre  till  det  bästa!" 
Sade  Hilding,  och  försvann. 


53 


VII. 


FiiUiiofVi  lyokn. 

Kung  Boles  söner  gerna  dragé 
Från  dal   till  dal  alt  be  om  svänll 
Mitt  få  de  ej  5  i  Balders  hage 
Der  är  min  valplats,  är  min   vcrld. 
Der  vill    jag  ej   tillhaka  hlieka 
På   kungars  hiimnd,  på  jordens  sorg; 
Men  endast   Gudars  glädje  drieka 
Tvemännings  med  min  Ingehorg. 


Så  länge  ännu  solen   tömmer 

Sin  ])urpurglans  på  hlomstren   varm . 

Lik   roscnfärgadt  skir,  som  gömnuT 

En  hlomsterverld,  min   Inghuigs  harm 

Så  länge  irrar  jag  på  stranden , 

Af  liinglan,  evig  längtan  tärd, 

Oeh   riiar,  suckande,  i  sanden 

Del    kiira    Manuicl    iiird    iiiitl    s\äril. 


53 


Hur   laiigsaiiil   gä   de  tröga  stiiiulcr! 
Du  Delliags  son,   hvi   diöjir  dui' 
Har  (lu  ej  skådat  berg  ocli  lundor 
Och  sund  ocli  öar  fbrr  än  nu? 
Bor  ingen  mö  i  vestersalar, 
Som   väntar  dig  för  längese'ii. 
Och  llyger  till   ditt  bröst,  och   talar 
Om  kärlek  först,  om   kärlek   se'a? 

Dock  ändtlig,  trött  af  vägens  möda, 
Du  sjunker  ner  ifrån   din   iiöjd, 
Och  qvällen  drar  det  rosenröda 
Sparrlakanet  för  Gudars  fröjd. 
Om  kärlek  hvi.ska  jordens  floder, 
Om  kärlek  hviskar  himlens  fläkt. 
Välkommen,  Natt,  du   Gudars  moder, 
Med  perlor  på  din  InöUopsdrägl  I 

Hur  lyst  de  höga  stjernor  skrida, 
Likt  älskarn  till  en  mö  på  tå! 
Flyg  öfvcr  fjärden,  7nin  Ellida. 
Skjut  pä,  skjut   på,  du   bölja  blå! 
Der  borta   ligga  Gudens   liuider; 
Till  gode  Gudar  styra   vi, 
Och  Balderstemplet  slår  derundcr, 
Med  kärlekens  Gudinna  i. 


54 

lim    l_)t:kli^    liiidcr    jag   j)å   straiKlciil 
Du   joril,  jag  ville  kyssa  dig, 
Och  Er,  J    ])loiiimor  små,  som   raudeii 
Med  livitL  och   nidt  deu  ki'ökla  stig! 
Du  måne,  som  dill  skimmer  lömmer 
Kring  lund  och  tempel,  hög  och  vård, 
llnr  skön  du  siller  der  och  drömmer, 
Lik  Saga  i  en  bröllopsgård! 

Uvem  lärde  dig,  du  häck,   som   talar 
Med  blommorna,  min  känslas  röst  i* 
Hvem  gaf  Er,  Nordens  näktergalar. 
Den   klagan,   stulen   ur  mitt   briisl .' 
Med  qvällens  rodnad   Alfer  måla 
Min  Ingborgs  bild  på   mörkblå   duk; 
Den  bilden  kan  ej  Freja  tåla. 
Hon  blåser  bort  den,  afundsjuk. 

Dock  gerna  hennes   bild    Inrssiinie! 
Der  är  lion  sjelF,  som  llojipel   skiiu. 
Och   IroEjen,  som  ett    barndomsiuinne; 
Hon  kommer   med  min  kärleks   lön. 
Kom,   älskade,  och   lat   mig  trycka 
Dig  till  det    iijerta  (hi  är  kiir! 
Min  själs  ])egär.    iiiiu   Idiiads   lycka. 
Korn   i   min   famn   och   li\ila  dcrl 


;).i 


Sa  smärt   som  sljclkeu   al   en   lilja, 
Så  fyllig  som   vn   mognad   ros! 
Du  är  så  ren,  som  G  utlärs  vilja, 
Och  dock   så   varm,  som  Freja  tros. 
Kyss  mig,   min  sköna!  Låt  min  låga 
Få  genoraströnnna  äfven  dig! 
Ack!  jordens  rund   och   hindeiis   håga 
Försvinna,  när  du  kysser  mig. 

Var  icke  rädd,   här  finns  ej  fara; 
Björn  står  der  nere  med  sitt  svärd. 
Med  kämpar  nog  att  oss  föisvara. 
Om  det  behöfdes,  mot  en   verld. 
Jag  sjeif,  o  att  jag  strida  finge 
För  dig,  som  jag  dig  håller  lui! 
Hur  lycklig  jag  till  Valhall  ginge, 
Om  min  Valkyria  vore  du! 

Hvad   hviskar  du   om    Balders   vrede? 
Han    vredgas  ej,   den   liomme  Gud, 
Den  älskande,  som   vi    tillhede. 
Vårt  hjertas  kärlek  är  hans  bud: 
Den  Gud,  med  solsken  på  sin  panna, 
Med  evig  trohet  i  sin  barm: 
Var  ej  hans  kärlek   lill   sin   ]Nanna. 
Som   min   lill   dig.   sA   ren.  ,sA   varm? 


5(3 

Dit   sliir   hans   Jjilcl,   liaii    sjelt'  ar   iiäia; 
Hur  iniltll   han  ser  på   niig,   hur   hiihltl 
Till  ofTer   vill   jag  honom  bära 
Ett  hjerta   varmt  och  kärlekstiiUt. 
Böj  knä  med.  mig!  ej  bättre  gåfva, 
Ej  skönare  för  Balcler  fanns, 
Än  Ivcnnc  hjertan,   hvilka  lofva 
Hvarann  en  trohet,  fast  som   hans. 

Till   himlen  mera  än  till  jorden 
Min  kärlek  hör,  försmå   ej  den  I 
I  himlen  är  han  ammad   vorden 
Och  längtar  till  sitt  hem  igen. 
O  den,  som  re'n  deruppe  vore! 

0  den,  som   nu  med  dig  fick   dö. 
Och  segrande  till  Gutlar  forc 

1  famnen  pä  sin  bleka   mö! 

Niir  (lA  de  andra  kiinipar   ritlii 

Ur  silfverportarna   lill    krig. 

Jag  skulle  sitta   vid   diii   sida. 

En  Irogen   vän,  och  .se  pä  dig. 

När    \idhalls  miii'  kring  bordel    bringa 

De  mjöilliorn   med  sill  skum   alguU, 

Med  dig  jag  en.samt  skulle  klinga, 

Och  hviska  öm  och  kärleksfull. 


En    löCsal    \ilK'   jag  oss  bygga 

På   näset    vid  en   niiirkblå   l>ugt. 

Der  låge   vi  i  sknggau   trygga 

Af  Innden  med  den  g3'llae  tiukt. 

När    Valhalls  sol  sig   återtände, 

(Hur  klart,  hur  herrligt  är  dess  bloss  I) 

Till  Gudarne  vi  återvände, 

Och  längtade  dock  hem   till  oss. 

Med  stjernor  skulle  jag  bekransa 
Din  panna,  dina  lockars  glöd; 
I  Vingolfs  sal   jag  skulle  dansa 
Min  bleka  lilja  rosenröd; 
Till  dess  jag  dig  ur  dansen  droge 
Till  kärlekens,  till   fridens   tjäll, 
Der  silfverskäggig  Brage  sloge 
Din  brudsång  ny  för  hvarje  (jväll. 

Hur   vakan  sjunger  genom  lunden ! 
Den  sången  är  från  Valhalls  strand. 
Hur  månen  skiner  öfver  siuulen! 
Han  lyser  ur  de  dödas  land. 
Den  sängen  och  det  ljuset  bada 
En   verld  af  kärlek  utan  sorg; 
Den   verlden   ville   jag   väl  skåda 
Med  dig,  med  dig,   min  Ingeborg! 


Giiil    ickr!   iiiiiui    litvul   slröiuiuai 

I  mina  iVlror;  giåt  ej  sA! 

MfU   kärlekens  och  mannens  di  ömmar 

Kringsvärma  gerna   i  det   J)lä. 

Ack!  Idolt   din   famn   mot   mii;  dii  breder, 

Blott  dina  ögon  se  på  mig, 

llnr  lätt  du   lockar  sviirmarn   ncder 

Från   Gudars  salighet   till   digl  — 

"Tyst,  det  är  liirkan."     iSej,  en    diilxa 
I  skogen   kuttrar  om  sin   I  ro; 
Men   liirkan    slumrar  iin    |);i   lut'\a 
Hos   maken   i  silt   \arnia   bo. 
De  lycklige!  dem  skiljer  ingen. 
När  dagen  kommer,  eller    lar; 
Men  deras  lif  är    fritt,  .som   vingen. 
Som   bär   i   skyn  det   glada   |>ar. 

"Se,  dagen  gryi'-"   Nej,  det   äi    llamman 
Af  någon   vArdkas  österut. 
Ännu    \i   kunna   spraka  samnuni , 
Än   har   den    kära   natt    ej   slut. 
För.sof  dig,  dagens  gyllne  sljerna. 
Och   niorna  .se'n  dig  långsamt    till! 
F<>r   Frilhiof  m;i    (hi   snf\a   L;erua 
Till   Ragnarök,  imi   ilu  sa    vill. 


59 

Dock,   (let   ;ii    tafängl    lill    :ilt    liujipas. 
Dor   hlåscr   ren  en   nioigonviiul, 
Och  redan  östciiis  rosor  knoppas 
Så   friska,  som   på  Ingborgs  kind. 
En   vingad  sångarskara  qviltrar 
(En  tanklös  hop)  i  khnnad  sky, 
Och  lifvet  rörs  och   vågen  glittrar, 
Och  skuggorna  och  älskarn  tly. 

Der  kommer  hon  i  all  sin  ära! 
Förlät  mig,  gyllne  sol,  min  hön 
Jag  känner  det,  en  Gud  är  nära; 
Hur  präktig  är  hon  dock,  hur  skön! 

0  den,  som  fram  i  banan  trädde 
Så   väldig,  suni   du   träder  nu. 

Och,  stolt  och  glad,  sin  lefnad  klädde 

1  ljus  och  seger,  liksom  du! 

Här  ställer  jag  inför  ditt  öga 
Det  skönaste  du  sett  i  Nord. 
Tag  henne  i  din   vård ,  du   höga ! 
Hon, är  din  bild  pä  grönkliidd  j<nd. 
Dess  själ  är  ren  som  dina  strålar, 
De.ss  öga  som   din   liimmcl   blålt , 
Och  samma  guld,  din   hjessa   målar, 
Har  hon   i   sina   lockar  fått.  — 


liO 


Farväl,   uiiii  iilskadel   Eii  aiiiiaii , 
Eu  längre  nalt   vi  ses  igen. 
FaiNäll  Äiuiii  fil  kyss  på  paauau, 
Och  eu  på  diua   läppar  än ! 
Sol"  nu,  och  dröm  om  mig,   och   vakna 
Vid  middag;  och  med  trogen  själ 
Tälj   timmarna,  som  jag,  och  sakna, 
Och  briiui,  som  jag!  Farväl,   farväl! 


(il 
VIII. 

Ingeborg. 


ilet  dagas  re'n,  och  Fritliiof  kommer  icke! 

I  går  likväl  var  redan  Tinget  utlyst 

På  Beles  hög:  den  platsen  valdes  rätt; 

Hans  dotters  öde  skulle  der  bestämmas. 

Hur  många  böner  har  det  kostat  mig, 

Hur  mänga  tårar,  räknade  af  Freja, 

Att  smälta  liatets  is  kring  Frithiofs  hjerta, 

Och  locka  löftet  frän  den  stoltes  mimd, 

Att  åter  bjuda  lianden  till  försoning! 

Ack!  mannen  är  dock  hård,  och  för  sin  iira 

(Så  kallar  han  sin  stolthet)  räknar  han 

Ej  just  så  noga,  om  han  skulle  krossa 

Ett  troget  lijerta  mera  eller  mindre. 

Den  arma  qviunan,  sluten  till  hans  bröst, 

Är  som  en   mossväxt,  blommande  på   klippan 

Med  bleka  färger:  blott  med  möda  häller 

Den  obemärkta  sig  vid  hällen   fast, 

Och   bennes   näring  äro  nattens  tårar. 


(52 

1   går  iilllsä    l)lfl'  dii    iiiitl   öde  afgjoull, 
Oi;h  aflonsolen  liar  gått   lu-r  dciöfver. 
Mfii   Frithiof  kommer  oj  I  De  bleka  sljenior. 
En  efter  aiiuan,  slockna  och  försvinna, 
Och   med  h varenda  utaf  dem,  som  släcks. 
Går  en   förhoppning  i   milt  bröst  till  grafven. 
Dock,  hvarför  också  hoppas?  Valhalls  Gndar 
Ej  älska   mig,  jag  har  förtörnat  dem. 
Den  höge  Balder,  i   hvars  skygd  jag  vistas, 
Är  förolämpad,  ty  en  mensklig  kärlek 
Är  icke  helig  nog  för  Gudars  blickar; 
Och  jordens  glädje  Hir  ej   våga  sig 
Inunder  hvalfven,  der  de  allvarsamma, 
De  höga  makter  lia  sin   boning  fäst.  — 
Och  likafullt,   hvad  är  mitt   fel,  h\i   vredgas 
Den  fromme  Guden  öfver  jungfruns  kärlek? 
Är  han  ej  ren,  som  Urdas  blanka  våg. 
Ej  oskuldsfull .  som  Gelions   morgondrömmar? 
Den   höga  .solen   väiuler  icke  bort 
Från    l\cuui'  älskande    sitt    rena  öga; 
Ocli  dagens  enka,  stjerneiiatten,    hör, 
Midi    i   sin  sorg,   med   gliidje   deras  eder. 
livad    som  iir  lolligt    under  himlens    hvalf, 
Hur  blef  det  brottsligt   uiuler  tempelhvalfvet  ? 
Jag  älskar  Frithiof      Ack,  .så   långt    tilll)aka. 
Som   jag   iwiii    niiiuias.   hai'   jag   älskat    honom: 


(i3 

Doii  känslan  är  ett    tirsbaru  med   mig  sjt-lf; 

Jag  vet  ej,  när  hon  börjat,  kan  ej  ens 

Den  tanken  iatta,  att  hon  varit  borta. 

Som  frnkten  sätter  sig  omkring  sin  kärna. 

Och   växer  ut,  och  rundar  omkring  henne 

1  sommarsolens  sken  sitt  klot  af  guld: 

Så  har  jag  äfven  vuxit  ut  och  mognat 

Omkring  den  kärnan,  ocli  mitt  väsen  är 

Det  yttre  skalet  endast  af  min  kärlek. 

Förlåt  mig,  Baldcr!  Med  ett  troget  hjerta 

.Tag  trädde  i  din  sal,  och  med  ett  troget 

Vill   jag  gä  derifrån:   jag  tar  det  med  mig 

Utöfver  Bifrosts  bro,   och  ställer  mig 

Med  all  min  kärlek  fram  för  Valhalls  Gudar. 

Der  skall  han  stå,  en  Asason  som  de, 

Och  spegla  sig  i  sköldarna ,  och   ilyga 

Med  lösta  dufvovingar  genom  blå, 

Oändlig  rymd  uti  Allfaders  sköte, 

llvarfråu  han  kommit.  —  Hvarfor  rvnkar  (hi 

I  morgongryningen  din  ljusa  panna? 

1   mina  ådror  flyter,  som  i  dina. 

Den  gamle  Odens  blod.     Hvad   \  ill  du  frändei' 

Min  kärlek  kan  jag  icke  offra  dig, 

^  ill  del   ej  ens;  han  är  din   himmel   värdig. 

Men  väl  jag  offra  kan   min   lefnads  lycka. 

Kan  kasta  bort  den,  som  en  dvoltning  kastar 


<')4 

Sill    iiiiiiilfl    iVäii   si^ ,   ofli   äi'   iikatulll 

Den  saniiua.  som   liuii    \ar.  —  Dl-I  är  beslutadt  I 

Det   liöga  Valhall  skall  ej  blygas  lör 

Sin  iVäiiki»:  jag  vill  gä  emot  mitt  öde, 

Som  hjelteu  gar  mot  sitt.  —  Der  kommer  Fiilliiol": 

Hur  vild,  hur  blek  I  Det  är  förbi,  förbi! 

Min   vrcda  Norna  kommer  jemte  honom. 

Var  stark,  min  själ!  - — Välkommen  ,  sent  omsider! 

Vårt  öde  är  bestämdt .  <let  står  alt  läsa 

IJppå  din   j)anua. 

Frithiof. 

Stå  (Ur  ieke  äfven 
Blodröda    runor,  talande  om  skynif 
Och  hån  oeb   laudsflykl;' 

Ingeborg. 

Frithiof,  sansa  dig. 
Berätta   livad  som  händt!  det   varsla  anar 
Jag  längese'n,  jag  är  beredd  j)å  alU. 


Fui 


T  11  I  o  F. 


Jag   kom   lill  Tinget  ui)|);(  ällebogen, 
Och  kring  dess  gröna  sidur.  sköld   vid  ski)ld. 

Oeii 


65 

Och  svärtl  i  handen,  sloilo  ISordens  män, 
Den  ena  ringen  innantör  den  andra , 
Upp  emot  toppen;  men  på  domarstenen, 
Mörk  som  ett  åskmoln,  satt  din  broder  Helge, 
Den  bleke  blodman  med  de  skumma  blickar; 
Och  jemte  honom,  ett  fullvuxet  barn, 
Satt  Halfdan,   tanklöst  lekande  med  sväidet. 
Då  steg  jag  fram  och  talte:  "kriget  står 
Och  slår  på  härsköld  invid  landets  gränser; 
Ditt  rike,  konung  Helge,  är  i  fara: 
Gif  mig  din  syster,  och  jag  lånar  dig 
Min  arm  i  striden,  den  kan  bli  dig  nyttig. 
Låt  grollet  vara  glömdt  emellan  oss! 
Ej  gerna  när  jag  det  mot  Ingborgs  broder. 
Var  billig,  konung,  rädda  på  en  gäng 
Din  g3'llne  krona  och  din  S3"sters  hjerta! 
Här  är  min  hand.     Vid  Asa-Thor,  det  är 
Den  sista  gång  hon  bjuds  dig  till  försoning."  — 
Då  blef  ett  gny  på  Tinget.     Tusen  svärd 
Sitt  bifall  hamrade  på  tusen  sköldar, 
Och  vapenklangen  flög  mot  skyn,  som  glad 
Drack  fria  männers  bifall  till  det  rätta. 
"Gif  honom  Ingeljorg,  den  smärta  liljan, 
Den  skönaste,  som  växt  i  våra  dalar; 
Han  är  den   bästa  kliugan   i    vårt  land, 
Gif  honom   Ingeborg'."  —  Min  fosterfader, 

5 


60 


Dt-n  gamh'  Hilding,   med  sitt  silfvcrskägg , 

Steg  1'rani  och  höll  ett   tal,  af  vishet  fullt, 

Med  korta  kärnspråk,  klingande  som  svärdshugg; 

Och  Ualfdan  sjelf  ifnni  sitt  kungasäte 

Sig  reste,  bedjande  med  ord  och  blickar. 

Det  var  förgäfves;  hvarje  bön  var  spilld, 

Liksom  ett  solsken  slösadt  liurt  jul  klippan. 

Det  lockar  ingen   växt  från  hennes  hjerta; 

Och  konung  Helges  anlet  blef  sig  likt. 

Ett  bleklagdl   Nej  på  mensklighetens  böner. 

"Åt  bondesonen  (sade  han  fJraktligt) 

Jag  kunnat  Ingborg  ge,   men   tänipelskiindarn 

Syns  mig  ej  passa  för  Yalhalladoltern. 

Har  du  ej,  Frithiof,  brutit  Balders  fred. 

Har  du  ej  sell   min   syster   i   lians  ti^mpei, 

När  dagen  giinide  sig  för  Edert  möte? 

Ja,  eller  nej  I"  Dä  skållade  ett   rop 

Ur  mannaringen:  "säg  blott  nej,  säg  nej  I 

Vi  tro  dig  på  ditt  ord,   vi  fiia   för  dig. 

Du  Thorslens  son,  så  god  som   kungasonen: 

Säg  nej,  säg  nej,  och  Ingeborg  är  din  I"  — 

"Min   lefnads  l^cka  hänger  på   ett   ord 

(Sad'  jag),    mcM   frukta   ej   for  det.   kung   Helge! 

Jag   vill   ej   ljuga   mig   till    \  allialls  glädje. 

Och  ej   till   jordens.     Jag  har  sett  din  syster. 

Har   tak  med   henne  uti   templets   natt. 


07 

MiMi    Baldeis  IVf J  har  jag   ej  Jcrlör   biulit."  — 

Jag  fick  ej  tala  mer.     Ett  sorl  af  fasa 

Fliig  Tinget  genom:  de,  som  stodo  närmast, 

Sig  drogo  undan,  liksom  för  en  pestsjuk; 

Och  när  jag  såg  mig  om,  den  dumma  Vantron 

Förlamat  hvarje  tunga,  kalkat  hvit 

Hvar  kind,  n3'ss  blossande  af  glad  förhoppning. 

Då  segrade  kung  Helge.     Med  en  röst 

Så  hemsk,  så  dyster,  som  den  döda  Valans 

I  Vegtamsquida ,  när  hon  sjöng  för  Oden 

Om  Åsars  ofärd  och  om  Helas  seger,  , 

Så  hemskt  han  talte:  "landsllykt  eller  död 

Jag  kunde  sätta,  efter  fädrens  lagar, 

Uppå  ditt  brott;  men  jag  vill  vara  mild, 

Som  Balder  är,  hvars  helgedom  du  skymfat. 

I  vesterhafvet  ligger  det  en  krans 

Af  öar,  dem  jarl  Angantyr  beherrskar. 

Så  länge  Bele  lefde,  jarlen  gaf 

Hvart  är  sin  skatt;  se'n  har  den   uteblifvit. 

Drag  öfver  böljan  hän  och  indrif  skatten! 

Det  är  den  bot,  jag  fordrar  för  din  djerfliet. 

Det  sägs,  tillade  han  med  nedrigt  liån. 

Att  Angantyr  är  hårdliändt,  att  han  rufsar. 

Som  draken  Fafner,  pä  sitt  guld,  men  hvem 

Står  mot   vår  nya  Sigurd  Fafnersbane? 

En   mera  manlig  bragd  försöke  du, 


68 


Än  dåra  jungfrur   uti    Balileis  hagel 

Till   nästa  sommar   vänta    vi  dig  här 

Med  all  din   ära,  framför  allt   med  skatten. 

Om  icke,   Frithiof,  är  du  hvar  mans  niding, 

Och  för  din  lifstid  fridlös  i  vårt  land."  — 

Så   var  hans  dom,  och  härmed  löstes  Tinget. 


Ingeborg. 
Och   ditt   heslut? 

F  11  I  T  H  I  o  F. 

Har  jag   väl  mer  ett   val:' 
Är  ej  min  ära  hunden   vid  hans  fordran:' 
Den  skall  jag  lö.sa,  om  ock  Angantyr 
Förgömt  sitt  lumpna  guld  i  Naslrands  floder. 
I  dag  ännu  far  jag. 

I\GEBOnG. 


Och   lemnar  mig.'* 


Frithiof. 
PSej,  icke  lemnar  dig,  du   följer  med. 

Ingeborg. 

Omöjligt! 


69 

F  K  1  T  H  I  o  F. 

Hör  mig,  hör  mig,  rörr'ii  du  svarar! 
Din   vise  broder  HeJge  tycks  ha  glömt , 
Att  Angautyr   var  vän  utaf  min  fader, 
Liksom  af  Bele;  kanske  gifver  han 
Med  godo  hvad  jag  fordrar;  men  om   icke, 
En  väldig  öfvertalarc,  en  skarp, 
Har  jag;  han  hänger   vid  min  venstra  sida. 
Det  kära  guldet  skickar  jag   till  Helge, 
Och  dermed  löser  jag  oss  begge   från 
Den  krönte  hjcklarns  ofFerknif  för  alltid. 
Men  sjelfve,  sköna  Ingborg,  hissa  vi 
Elliihis  segel  öfver  okänd  våg; 
Hon  gungar  oss  till  någon   vänlig  strand, 
Som  skänker  fristad  åt  en  biltog  kärlek. 
Hvad  är  n)ig  Norden,  hvad  är  mig  ett  folk. 
Som  bleknar  för  el  t  ord  af  sina  Diar, 
Och  vill  med  fräcka  händer  gripa  i 
Mitt  hjertas  helgedom,  mitt   väsens  blomkalk? 
Vid  Freja,  det  skall  icke  lyckas  dem. 
En  usel  träl  är  bunden  vid  den  torfva, 
Der  han  blef  född;  men  jag  vill   vara  fri, 
Så  fri  som  bergens   vind.     En  hand  full  stoft 
Utaf  min   faders  hög,  och  en   af  Beles, 
Få  ännu   rum   om   skeppsbord;  det    är  allt. 


70 

Hvad   vi  Ijfhöfva  utaf  fosterjorden. 

Du   älskade,  det  tinns  en  annan  sol 

An  den,  som  bleknar  öfver  dessa  snöberg; 

Det  finns  en  liinimel,  skönare  än  liär, 

Och  milda  sljernor  med  gudomlig  glans 

Se  ner  derfrän,  i  varma  sommarnätter, 

I  lagerlundar  pä  ett  troget  par. 

Min   finler,  Thorsten  Vikingsson,   for   vida 

Omkring  i   liärnad,  och  förtaide  ofta, 

Vid  brasans  sken   i  liinga   vinterqviillar. 

Om  Greklands  liaf  och  öarna  deri. 

De  gröna  lundar   i   den   blanka  böljan. 

Ett  miikligt   sliigtc  bodde   fordom   der. 

Och  höga  Gudar  uti  marmortempel. 

Nu  stå  de  öfvergifna,  gräset  frodas 

Å  öde  stigar,  och  en   blomma   växer 

Ur  runorna,  som  tala   forntids  vishet; 

Och  smärta  pelarstammar  grönska  der. 

Omlindade  af  söderns  rika  rankor. 

Men  rundt  omkring  bär  jordtui  af  sig  sjclf 

En  osådd  sköril,   hvad  menniskan   behöfver 

Och  gyllne  äpplen  glöda   mellan  löfvcn . 

Och   röda  drufvor  hänga  på    livar  gren. 

Och  svälla  yppiga  som  diiui   läppar. 

Der,   Ingeborg,  der  bygga   vi   i   vågen 

Ett  litet  Norden,  skönare  än   här; 


71 

Och  med   vår  trogna  kärlek   fylla   vi 
De  lätta  tenipelhvalfven,   fägiia  än 
Med   niensklig  lycka  de  förgätna  Gudar. 
När  seglarn  då   med  slappa  dukar  gungar 
(Ty  stormen  trifs  ej  der)  förbi  vår  ö 
I  aftonrodnans  sken,  och  blickar  glad 
Från  rosenfiirgad  bölja  upp  mot  stranden; 
Då  skall  han  skåda  uppå   templets  tröskel 
Den  nya  Freja  (Afrodite,   tror  jag, 
Hon  nämns  i   deras  språk),  och  undra   på 
De  gula  lockar,  flygande  i  vinden. 
Och  ögon  ljusare  än  söderns  himmel. 
Och  efter  hand   kring  henne  växer  opp 
Ett  litet  tempelslägte  utaf  Alfer 
Med  kinder,  der  du  tror  att  södern  satt 
I  Nordens  drifvor  alla  sina  rosor.  — 
Ack,  Ingeborg  I  hur  skön,   hur  nära  står 
All  jordisk   lycka   för  t\å   trogna  hjertani 
Blott  de  ha   mod  att  gripa  henne  fatt , 
Hon  följer  villigt  med  och  bygger  dem 
Ett  Vingolf  redan  här  inunder  molnen. 
Kom,  skynda!  hvarje  ord,  som  talas  än, 
Tar  bort  ett  ögonblick  ifrån   vår  sällhel. 
Allt  är  beredt;  Eliida  spänner  redan 
De  mörka  ör  ne  vingarna  till  flygl , 
Och   friska   \iudar   visa   vägen   från, 


För  evigt    IVitii   dcii    xauliosl^^  lida  hlraiideii. 
llvi  dröjer  dii? 

Ingeboixg. 

Jag  kan  ej  följa  dig. 


F  II  ri  H  1  ( )  F. 


F>j  följa   migi' 


Ingeborg. 

Aek,  Frithiof,  du  är  lycklig! 
Du  följer  ingen,  du  gar  sjelf  förut. 
Som  stammen  på  ditt  {lrak.ske})|);  men  vid  rodret 
Din   egen   vilja  siar  och  styr  din  fart 
Med  stadig  hand   utöfver   vreda   vAgor. 
Hur  annorlunda  är  det  ej   med  migl 
Mitt  öde  hvilar   uli   aiulras   händer. 
De  släppa   ej  sitt   rof,   fasliin  det  hlixler; 
Och  offra  sig  och   klaga  oeh   fihtyna 
I   långsam   sorg,   är  kungatlottrens  frihet. 

F  lU  T  H  1  o  F. 

Är  du  ej   fri,  så  si\art    du    \ill.'—  I    högen 
Din    fader  sitter. 


73 


I  X  G  E  B  o  R  G. 

Helge  iir   iiiin   fader, 
Är  mig  i   faders  ställe;  af  hans  bifall 
Beror  min  hand,  och  Beles  dotter  stjäl 
Sin  lycka  ej,  hur  nära  ock  den  ligger. 
livad   vore  qvinnan,  om  hon  slet  sig  lös 
ItVän  de  band,   hvarmed  Allfader  fäst 
Invid  den  starke  hennes  svaga   väsen? 
Den  bleka  vattenliljan  liknar   hon; 
Med  vägen  stiger  hon,  med  vägen   faller, 
Och  seglarns  köl  går  öfver  henne  fram 
Och  märker  icke,  att  han  skär  dess  stängel. 
Det  är  nu  hennes  öde;  men   likväl, 
Sa  länge  roten  hänger  fast  i  sanden, 
Ilar  växten  än  sitt  värde,  lånar  färgen 
Af  bleka  syskonst jernor  ofvaiifrän. 
En  stjerna  sjelf  uppå   de   blåa  djupen. 
Men  rycker  hon  sig  lös,  dä  drifver  hon. 
Ett   vissnadt  blad,  omkring  den  öde  böljan. 
Förliden  natt  —  den  natten  var  förfärlig, 
.lag  väntade  dig  ständigt,  och  du  kom  ej; 
Och  nattens  barn,  de  allvarsamma  tankar. 
Med  svarta  lockar,  gingo  jemt  förbi 
Milt  vakna  öga,  brinnande  och   tärlöst; 
Och   Balder  sjelf,  blodlöse  Guden,  säg 


74 

Med   blickar   fulla   iilat'  hol   uppå   mig  — 
Förliden   natt  har   jag  hetänkt    milt    öde, 
Och   mitt  beslut  är  fatladt:  jag   blir  q\ar, 
Ett  lydigt  ofTer   vid   iiiin   broders  altar. 
Dock   \ar  del   vid,  att  jag  ej  hört  dig  då 
Med  dina  öar,  diktade  i  molnen. 
Der  aftonrodnaii   ligger  stiindigt  kring 
En  enslig  blomsterverld   af  (Viil   och  kärlek. 
II vem    vet,    hur  svag    man   ;ir.'  Min    barndoms 

drömmar, 
De  länge  ly.stade,  sta   upp  igen 
Och  hviska  i  mitt  öra  med  en   röst 
Så   välbekant,  som   vore  ilel  en  systers, 
SA   ()m,  som   vore  det  en  älskares. 
Jag  hör  Er  icke,   nej,  jag  bör  Er   icke, 
J  lockande,  J   fordom  kära  stämmor  I 
livad    skulle  jag,  ett  Nordens  barn.    i   Södern.' 
Jag  är  för  blek  för  rosorna  dcri . 
För  färglöst  är  mitt  sinne  lor  ilcss  gliid; 
Del  skulle  brännas  af  den  heta  .solen, 
Och  länglaiisfullt    milt  öga  .skulle  .se 
Mot  Nordens  stjerua,  hvilken  slår  alltjeml. 
En  himmelsk  .skildlvakt,  öfvcr  fädreiis  grafvar. 
Min   ädle  Frilhiof  .skall   ej   llykla   frän 
Del    kära   laiul .   Iiau   föddes  att   försvara  j 
Skall    icke    kasla    Imrl    sitt    r\kle   f<>r 


En  sak  så   riuga  som   en   llickiis  kärlek. 

Elt   lif,  iIlm-  solen   spinner,  är  frän  ur, 

Den  ena  dagen  alltid   lik  den  andra. 

Ett  skönt,  men  evigt  enahanda,  är 

För  qvinnan  endast,  men  för  mannens  själ. 

Och  helst  för  din,  blef  lifvets  stiltje  tröttsam. 

Du  trifves  bäst,  när  stormen   tundar  kring 

På  skummig  gångare   utöfver  djupen. 

Och  på  din  planka,  uppå  lif  och  död. 

Du  kämpa  får  med  faran  om  din  ära. 

Den  sköna  öcknen,  som  du  målar,  blefve 

En  graf  för  bragder,  icke  födda  än. 

Och  med  din  sköld  förrostades  jemväl 

Ditt  fria  sinne.     Så  skall  det  ej  vara! 

Ej  jag  skall  stjäla  bort  min  Frithiofs  nauui 

Ur  skaldens  sånger,   icke  jag  skall  släcka 

Min  hjeltes  ära  i  dess  morgon  rodnad. 

Var  vis,  min  Frithiof,   låt  oss  vika  för 

De  höga  Nornor;  låt  oss  rädda  nr 

Vårt  ödes  skeppsbrott  dock  äiuiu   vår  ära  I 

Vår  lefnads  lycka  kan  ej  räddas  mer:  — 

Vi  måste  skiljas. 

Frithiof. 

H  var  för  måste   vi? 
För  det  en  sömnlös  natt  förstämt  ditt   sinne? 


76 

Ingeborg. 
För  cIl-I    milt   \iirde  räddas  bör  ocli  dill. 

F  R  1  T  H  I  o  F. 

På  mannens  käilek  h vilar  qvinnans   \ärde. 

Ingeborg. 
Ej  länge  älskar  lian  dtu   lian   ej  aklar. 

F  R  I  T  H  I  o  F. 

Med  lösa  nycker  vinns  hans  aktning  ej. 

Ingeborg. 
En  ädel   nyck  är  känslan  af  del   rälla. 

F  K  1  T  H  I  o  F. 

Vår  kiirlek   striddc  ej   niol    don   i  går. 

Ingeborg. 
I  dag  ej  heller,   nuii   var  flykt  dess  mera. 

F  K I T 11 1  o  F. 
Nödvändigheten  bjuder   luniie,  '  un  I 

Ingeborg. 
livad  som   ar   lält    och   ädell ,  är  nödvändigt 


77 

F  R  I  T  H  I  o  F. 

llugl   litler  solen,  titUni  går  förhi. 

Ingeborg. 
Ye  mig,  han  är  förbi,  förbi  för  alltid! 

F  R I T  H I  o  F. 


Besinna  dig,  är  det  ditt  sista  ord? 


Ingeborg. 
Jag  har  besinnat  allt,  det  är  mitt  sista. 

Frithiof. 
Välan,   farväl,  farxäl,  kung  Helges  syster! 

Ingeborg. 

O  Frithiof,   Frithiof,   skola  så  vi  skiljas? 

Har  du  ej  nägon  vänlig  blick  att  ge 

At  barndomsvännen ,  ingen  hand  att  räcka 

Åt  den  olyckliga,   du  älskat  förr? 

Tror  du,  jag  står  pä   rosor  här  och   visar 

Min  lefnads  lycka  leende  ifrån  mig, 

Och  sliter  utan  smärta  ur  mitt  bröst 

Ett    hopp,  som  växt  tillhopa  med  mitt  väsen? 

Var  icke  du  mitt  hjertas  morgondröm? 

Hvar  glädje,  som   jag  kände,  hette  Frithiof, 


78 

Ocli  alll,    livad    lifvet  stort   oili  ädelt  har, 
Tog  dina    anletsdrag  inför  mitt  öga. 
Fördunkla  ej  dvn  bilden  för   mig,  möt 
Med  hårdhet  ej  den  svaga,  när  hon  oflTrar 
Hvad  henne  kärast  var  pä  jordens  rund, 
Hvad  henne  kärast  blir  i  ^  al  halls  salar! 
Det  odret,  Frithiof,  är  nog  tungt  ändå; 
Ett  ord   till  tröst  det   kunde   väl  forljena. 
Jag  vet,  du  älskar  niig,   har  vetat  det, 
Alltse'n   milt  viisen  började  att   dagas, 
Och  säkert  ftiljer  dig  din  Ing])orgs  minne 
I  många  är  ännu,  h varthelst  du  far. 
Men  vapenklangen  döfvar  sorgen  dock , 
Hon  blåser  bort  uppä  de  vilda   vågor. 
Och  törs  ej  sätta  sig  pä   kämpens  bänk 
Vid  dryckeshornet  firande  sin  seger. 
Blott  dä  och  dä,  när   uti   nattens  iVid 
Du  mönstrar  än  en  gäng  forliiitna  dagar,    . 
Då   skymtar   iVaiii   biand   dem   en   bleknad   bild 
Du  känner  honom   \;d,   han   iulsar  dig 
Från  kära   trakter;  det  är  bilden   af 
Den  bleka  jungfrun  uti   Balders  hage. 
Du   niä   ej   visa   honom  bort,   fastän 
Han  blickar  sorgligt,  du   mä   hviska  iiononi 
Ett   vänligt  ord  i  örat:   nattens   vindar 
På  trogna  vingar  föra  del   till   mig. 


En  tröst  likväl,  jag  liar  ej  någon  annan!  — 

För  mig  är  intet,  som  förströr  min  saknad; 

I    allt,  som  omger  mig,  har  lion  en  målsman. 

De  höga  tempelhvalfven  tala  blott 

Om  dig;  och  Gudens  bild,  som  skulle  hota. 

Tar  dina  anletsdrag,  när  månen  skiner. 

Ser  jag  ät  sjön,  der  sam  din  köl  och  skar 

I  skum  sin  väg  till  längterskan  på  stranden. 

Ser  jag  åt  lunden  ,  der  står  mången  stanr 

Med  Ingborgs  runor,  ritade  i  barken. 

Nu  växer  barken  ut,  mitt  namn  förgås. 

Och  det  betyder  döden,  säger  sagan. 

.lag  frågar  Dagen,  livar  han  såg  dig  sist, 

.Tag  frågar  Natten,  men  de  tiga  still. 

Och  hafvct  sjelf,  som  bär  dig,  svarar  på 

INlin  fråga  endast  med  en  suck  mot  stranden. 

Med  aftonrodnan  skall  jag  skicka  dig 

En  helsning,  när  hon  släcks  i  dina  vågor. 

Och  himlens  långskepp,   molnen,  skola  ta 

Om  bord  en  klagan  från  den  öfvergifna. 

Så  skall  jag  sitta  i  min  jungfrubur. 

En  svartklädd  enka  efter  lifvets  glädje, 

Och  sömma  brutna  liljor  uti  duken. 

Tills  en  gång  Våren  väft  sin  fluk,  ocli  sömmar 

Den  full  med  bättre  liljor  på  min  graf. 

Men  tar  jag  harpan  för  att  sjunga  ut 


80 


Oändlig  sniärla   iili   djupa  Idiut, 

Då   brisler  jag   i  gråt,  som  uu  —  — 

F  R  I  T  H I  o  F. 

Du  segrar,  Beles  dotter,  gråt  ej  mera! 

Förlåt  min   vrede;  det  var  blott   min   sorg. 

Som  för  ett  ögoidjliek   tog  vredens  drägt; 

Den  drägteu  kan  hon  icke  bära   länge. 

Du  är  min  goda  Norna,  Ingeborg! 

Hvad  ädelt  är,   lär  bäst   ett  ädelt  sinne. 

Nödvändigbetens  vishet  kan  ej  ha 

En  bättre  förespråkerska  än  dig, 

Du  sköna  Vala  med  de  rosenläppar! 

Ja,  jag  vill  vika  för  nödvändigbeten. 

Vill  skiljas  från  dig,  men  ej  från  mitt  bopp; 

Jag  tar  det    med   mig  öWvv  vestervågor. 

Jag  tar  del   med  mig  iulill  grafvens  port. 

Med  nästa   vårdag  är  jag  här  igen; 

Kung  Helge,   hoppas  jag,  skall   se  mig  åter. 

Då    bar  jag  löst  mitt  löfte,  fvUt   hans  fordran, 

Försont  jemväl  det  brott,  man  diktat  på   mig; 

Och  då  begär  jag,  nej,  jag  fordrar  dig, 

På  öppet  Ting  emellan  blanka  va])en , 

Ej  utaf  Helge,   men  af  Nordens  folk; 

Det  är  din  giftoman,  du  kungadotter ! 

Jag 


81 

Jag   liar  rll    ovil   att   säga  den,   som    \iig|-ar. 
Farväl   tillJess,   vav  trogen,  glöm  mig  ej, 
Och   las;,   till   minne  af  vår  barmlomskäilek, 
Min   armring  här,  ett  skönt   Vaulundervcrk , 
Med  himlens  under  ritade  i  guldet: 
Def  bästa  undret  är  ett  troget  hjerta. 
Hur  skönt  han  passar  till  din  livita  arm. 
En   lysmask,  lindad  kring  en  liljestängel! 
Farväl,   min   brud,  mia  älskade,  farväl, 
Om  några  måna'r  är  det  annorlunda! 

(sär-) 
Ingeborg. 

Hur  glad,   hur  trotsig,  hur  förhoppningsfull! 
Han  sätter  spetsen  af  sitt  goda  svärd 
På  Nornans  bröst,  och  säger:  du  skall   vika! 
Du  arme  Frithiof,  JNornan  viker  ej, 
Hon  gar  sin  gäng  och  ler  åt  Angurvadel. 
Hur  litet  känner  du  min  mörka  broder! 
Ditt  öppna  hjeltesiniie  fattar  ej 
Det  dystra  djupet  utaf  hans,  och  hatet, 
Som  glöder  i  hans  afundsjuka  barm. 
Sin  systers  hand  ger  han  dig  aldrig;  förr 
Han  ger  sin  krona,  ger  sitt   lif  till  spillo, 
Och  offrar  mig  åt  gamle  Oden,  eller 
At   gande  Ring,  som   nu   han  kämpar   mot.  — 

6 


82 

HvartlielsL   jag   sci',   liniis   iiilel   hopp   lur   mig; 
Dock  är  jag  glad,    tlet  lefVcr  i  ililt  lijerta. 
Jag  vill  behålla   dir   mig   sjclf  min  smärta, 
Mcu  alla  goda  Gudar  följe  dig  I 
Här  pä  dill  armring  dock  sig  räkna  låter 
Hvar  särskilt   månad  af  en  långsam  sorg; 
Två,  lyra,  sex,  —  då  kan  du   vara  åter, 
Men   (inner  icke  mer  diu    Ingeborg. 


83 

IX. 
liiStChor^'»*  klagan. 

i\u  är  (let    höst, 

Stormande   liäfver  si^   li;if\els  hrösl. 
Ack ,   men   lun-  gerna   jag  sute 
Ändå  deriile! 


Länge  jag  säg 

Seglet  i   vester,  det  flög  på  sin   våg. 
Ack!  det  är  lyckligt,  får  följa 
Frilhiof  på  bölja. 

Bölja,  du  blå, 

Sväll  ej  så  högt  I  det  går  fort  nog  ändå. 

Lysen ,  J  stjernor,  och  sägen 

Seglaren   vägen  I 


När  det  blir  vår, 

Kommer  han  hem;  men  den  älskade  går 

Ej  till  hans  möte  i  salen. 

Icke  i   dalen; 


b4 

Ligger  i  mull 

Bleknad  och   kall   tur  sin   kiiilrks  skull; 

Eller  li(in   klagar  och  blöder, 

OlFrad   af  hrö.ler.  — 


Falk,  som  han  glöml  I 

Du  skall  bli   miaj  jag   vill   idska  dig  (unl. 

Sjelf  vill  jag  mata  för  iigaru 

Vingade  jägarn. 

Här  på  hans  hand 
Virkar  jag  in  dig  i  dukens  rand: 
Vingar  af  silfver  och   rika 
(iuldklor   tillika. 


Falkvingar  tog 

Freja  en  gång  och  kring  rymderna  drog, 

Söklc  i    norr  och  i  söder 

Älskade  Öder. 


Länte  du  ock 

Vingarna  ut,  de  ej   bure  mig  dock. 
Dfiden   allena   mig  bringar 
(judarnas   vingar. 


Jägare  skön , 

Sitt  pä  min   skullra   och   blicka  åt   sjön! 
Ack!  hur   vi   Uingtc  och  hlickc. 
Kominer  han  icke. 

ISär  jag  är  död, 

Kommer  hau  säkert;   minus   då   h\a(l    jag   l)|()(l: 

HeLsa  och   hclsa  du  åler 

Frithiof,  som  gräteri 


8(i 


X. 
Fiillifur  |iÄ   liarv«'<. 

lileii  pi\  stiaaden   stotl 
Kung  Helge  och  (jvail 
Med  förbittrailt   mod. 
Ocl>   till   tiolliMi   han  had. 

Se,  då  mörknar  himlabågen. 
Dundret  går  kring  ude  rum. 
Och   i  djupet   kokar   vågen , 
Och  dess   yta  höljs  med  skum. 
Blixtarne  i   molnen  draga 
Här  och  der  en   blodig   rand; 
Alla  hafvets  fåglar  jaga 
Skrikande  emot  sin  strand.  — 

"llårdt  blir   vädret,  bröder! 
Stormens   vingar  hör  jag 
Flaxande  i   f^erran. 
Men   \\   blekna  ej. 
Sitt    du    lugu    i    iuuilen . 
Tänk  pä   mig  och   längta, 
Skön   i   flina   tåiar. 
Sköna   Ingeliorg!" 


87 


Mot   Ellidas  slam 
Drog  ett  trollpar  I  ill   It-jil. 
Det  var  vindkall   Haiu, 
Det   var  snöig   licjd. 

Och   dh   lösas  stormens  vingar. 
Och   (len    vilile  doppar  dcni 
Än   i  djupet,  än   han  svingar 
Hvirflande  mot  Gudars  hem. 
Alla  fasans  makter  skrida , 
Ridande  på   vägens   topp. 
Ur  den  skumniiga,  den    xida. 
Botteidösa  grafveu  opp. 

"Skönare   var  färden 
Uti   månens  .skimmer 
Öfver  spegelvågor 
Hän    mot  Balders  linul. 
Varmare  än  här  är, 
Var  vid    Ingborgs  hjerla, 
Hvitare  än  hafsskiim 
.Svällde  hennes  barm."  — 


Nu  Solundar-ö 

Står   ur   våg,  som  går  hvil 

Der  är  stillare  .sjö, 

Der  är  hamn,  sivr  dit! 


88 

Men   iurvågeii   viking  rädes 
Ej  så   lätt  på  trofast  ek, 
Står  vid  styret  sjelf,  ocl»  glades 
Åt  de   vilda   vindars  lek. 
Hårdare  han  seglen  fäster. 
Skarpare  han   vägen  skär. 
Rakt   i    vesler,   rakt   i    vester 
Skall  det  gå,  hvart   böljan    IWir. 

"Lyster   mig  att   känipa 
Än  en  stund  mot  stormen 
Storm  och  Nordbo  trifvas 
Väl  ihop  på  sjön. 
Ingborg  skulle  blygas. 
Om  dess  hafsörn  Höge 
Rädd,   med  slappa  viugai-. 
För  en  il   i   land." 


.Men   nu    växer  våg, 
iSu  fördjupas  gol, 
Och  det  hviner  i  tåg 
Och  det  knakar   i   kol 

Dock,   liu\    vågorna  må  strida, 
Tumlaiulc   nu    med.   nu    mot. 


89 

G iidati Hivade  Ellida 

Trotsar  ännu  deras  hot. 

Som  ett  stjernskott  uti  (jvälkMi. 

Skjuter  hoii  sin  fart  i  tViijd , 

Hoppar,  som  en  bock  på   fjällen, 

Öfver  afgrund,  öfver  hiijd. 

"Bättre  var  att  kyssa 
Brud  i  Balders  hage, 
Än  stå  här  och  smaka 
Saltskum,  som  yr  opp. 
Bättre  var  att  famna 
Kungadottrens  midja, 
Än  stå  här  och  gripa 
Roderstången  om. " 


Men  oäiidlig   köld 
Snöar  skyn  utur. 
Och  på  däck  och   på  skcld 
Smattrar  hagelskur. 

Och  emellan  skeppets  stammar 
Kan  du   icke  .se  för  natt; 
Der  är   mörkt,  som  i  den  kammar. 
Der  den  döde  blifver  .satl. 


.01» 

OlVirsoiilig    våt;,    förliolhul . 
Vill   dra  seglaicii   i  (j\al; 
Hvitgrå,  soin   iiicil   aska  sållad 
Gapar  iii  oändlig  graf. 

"Blåa    bolstrar    hiidihir 
Han    i    djiij)ft   åt    oss; 
Men    mig   hida   dina 
Bolstrar,  lugcboig! 
Goda  drängar  l\i"la 
Ärorna  Ellidas; 
(Judar  byggde  luilcn . 
Bär  oss  än  en  stund. 


()f\er   styrbord   liiek 


Nn   en  sj()  med    Carl ; 
1    (Il    (igonbliek 
S|)olas  däcket    klarl. 


J)å   liåii   arnH'n    Fritliiol"  drager 
Lödig   gnldring.    tre    mark    lunj. 
Blank    Noin    sol    i    morgondager, 
\  ar   »Ml   skiink   al'  Bele    kung. 
Hugger  sa    i    sivcken    ringen. 


9t 

Korisll"iillt    ulaf  Hvcrijai'  tjjcrd  . 
Dclai"   (lem.   ()i'li   ijIcMiinici"    inucii 
Utaf  sina   niiiu    om   l)or(l. 

"(iiild   ar   "odt    atl    liaf\a 
Uppå  giljarfardeii; 
Toniliäiult   Iriidc  iii^eii 
Nit   till   sjiiblå   Ran. 
Kall   är  hon   att   kyssa. 
Flyktig  till  att  famna; 
Men  vi  fästa  hafsbnid 
Mi'd  det   brända  i'tdd.' 


Med  förnyadl  hot 
Faller  stormen   pä . 
Och  då  brister  skot, 
Och  då  springer  rå. 

Och  mot  skeppet ,  hälft   begrafv  cl . 
Vågorna  till  äntring  gå. 
Hur  man  också  öser,  hafvet 
Öser  man  ej   iit  ändå. 
Frithiof  sjelf  kan   ej  sig  dölja 
Att   han  döden   har  om  bord. 
Högre  dock  än  storm   och   bölja 
B  v  ter  än   hans  herrskarord. 


92 

"JJjöiii,   kom  hit   till   roder. 
Grip  ilct  starkt  metl  Ijjörnraiu! 
Såtlaut   vädfr  sända 
Valhalls  inakli;r  «'j. 
Trolldom  iir  A  fiirde; 
Helge  niding  qvad   den 
Säkert  öfver  vågen; 
Jag  vill  upp  och  se." 


Som  en   niård   han   llöj; 
Uti   maslen  o|)|). 
Och  der  .salt   han    hög 
Och  .sAg  ned  frän   lopp. 

Se,  dA  simmai    lor  KUida 
ilafshval,   lik   en   lossnad   ö. 
Och   två   leda   halstroll   rida 
Pä  hans  rygg  i  sknmmig  sjö. 
Hejd,   med   pelsen  snögad   ncdcr. 
Skepna'n   lik  den  hvita  hjörn; 
Hani ,    med    vingar,  dem   han   lncdci 
Ilviftande,  som  slormens  örn. 

"Nu,  EUida.  gäller 
Visa.   nm   du  gömmer 


93 

HjeltemoJ   i   jernfast. 
Bugtig  barm  af  ek. 
Lyssna  till  min  stämma: 
Är  du  Gudars  dotter, 
Upp,  mod  kopparkölen 
Stånga  trollad  hval!" 


Och  EUida  hör 
På  sin  lierres  röst; 
Med  ett  spi'ång  hon  kör 
Emot  hvalens  bröst. 

Och  en  blodig  stråle  ryker 

Utur  såret  upp  mot  sky; 

Genomborradt  vilddjur  dyker 

Vrålande  till  djupets  dy. 

Pä  en  gång  tAå  lansar  springa, 

Slungade  af  hjeltearm, 

Midt  i  luden  isbjörns  bringa, 

Midt  i   becksvart  stormörns  barm. 

"Bra,  Ellida,  träffad  1 1 
Ej  så  hastigt,  tror  jag, 
Dyker  Helges  drakskepp 
Opp  ur  blodig  dy. 


94 

i  lejd    och    llaui    i)    liellci 
Hcilhi  sjön   iiii   liingrej 
Bitlc-it   iir  att   l)ita 
I    (let    hlåa   stål." 


Och  nu  storuieu  tlyr 
Pä  011  gång  från  sjön; 
Blott   en  svallvåg  styr 
Mot  den  nära  öii. 

Och  på  en  gång  solen  träder 
Som  en  konung  i  sin  sal, 
Äterlifvar  allt  och  gläder 
Skepp  och  hölja,  herg  och  dal. 
Hennes  sista  strålar  kröna 
Klippans  lopp  och  dunkel   lund ; 
Alla  känna  nu  de  gröna 
Striindcrna  af  Kfjcsund. 

"Steg(j  lughorgs  höuei'. 
Bleka   niiir,   mot    Valiiall, 
Böjde   liljchvita 
Knän   på  Gudars  guld. 
Tår   i   Iju.shiå  ögon. 
Suck   ur  svandunsharinar 


y5 


Köide   Asais   lijortuii , 
Låt  oss   lacka  dem  I" 


Men   EUiJas  slam , 
Utaf  h valen  stött, 
Går  i  marvad  fram, 
Är  af  färden  trött. 

Tröttare  ändå  af  färden 
Äro  alla  Frithiofs  män; 
Knappast,  stödda  emot  svärden, 
Hålla  de   sig  uppe  än. 
Björn   pä   väldig  skullra  drager 
Fyra   ntaf  dem  i   land; 
Frithiof  ensam  åtta  tager, 
Siitter  dem   kring  brasans  l)raii(l. 

"Blygens  ej ,  J  bleke ! 
Våg  är  väldig  viking. 
Det   är  bårtll   att   kämpa 
Emot  hafvets  mör. 
Sel  der  kommer  mjödlioru 
Vandrande  på  guldfot. 
\  ärmer  frusna   lemmar; 
Skål  för  Ingeborg  I" 


y() 


XI. 
FrHIiior  hos  Aiigaii<yr. 

J\li  är  att  säga,  liuni 
Jarl   Augantyr  satt  äii 
Uti  sill  sal  af  furu 
Och  drack  med  sina  iniiii. 
Han  var  så  glad  i  hågen, 
Såg  ut  åt  blånad  ban. 
Der  solen    sjönk  i   vågen 
Allt  som  en  gyllne  svan. 


Vid   fönstret  gamle  Halvar 
Stod   utanf()r  på   vakt. 
11  all    \  aktade   med   allvar, 
Gaf  ock   på   mjtidel   akt. 
En  .sed  den  gamle  hade: 
lian    jeml    i   botten  drack. 
Och   intet  ord   luiii   .sade, 
Blott   hornet    iii   han   stack. 


97 


Nu  slängde  han  det    v  ida 
I  salen  in,  och  qvad: 
"Skepp  ser  jag  böljan  rida, 
Den   färden  är  ej  glad. 
Män  ser  jag  döden  niira; 
Nu  lägga  de  i  land , 
Och  tvenne  jättar  bära 
De  bleknade  på  strand."  — 

Utöfver  böljans  spegel 
Från  salen  jarl  såg  ned. 
"Det  är  Ellidas  segel 
Och  Frithiof,  tror  jag,  med. 
På  gången  och  på  pannan 
Känns  Thorstens  son  igen. 
Så  blickar  ingen  annan 
1  Noi'dens  land  som  den." 

Från  dryckesbord  helt  modig 
Sprang  Atle  viking  då, 
Svarlskäggig  Berserk,  blodig 
Och  grym  att  se  uppå. 
"Nu,"  skrek  han,  "vill  jag  pröfva 
Hvad   ryktet  ment  dermed , 
Att  Frithiof  svärd  kan  döfva. 
Och  aldrig  ber  om   fred." 


98 

Och   upp  lued  lionom  sprunj^o 
lians  bistra  kämpar  loli", 
Pii   förhand   luften  stungo , 
Och  svängde  svärd  och  kolf. 
De  stormade  mot  stranden , 
Der  tröttadt  drakskepp  stod. 
Och   Frithiof  satt  ä  sanden 
Och   talte   kraft  ocli   mod. 

"Lält  kunde  jag  dig  fälla," 
Skrek  A  t  le  med  stort  gay, 
"Vill  1  ditt   val  dock  ställa. 
Att  kämpa  eller   lly. 
Men  blott  om  fred  du   beder, 
Fastän  en  kämpe  hänl , 
Jag  som  en  vän  dig  leder 
Allt  uj>p  till   jarlens  gård." 

"Väl  är  jag  trött  af  färden," 
Genmälte  Frithiof  vred. 
"Dock  må  vi  pröfva  svärden 
Förr  än  jag  tigger  fretl." 
Då  såg  man  stålen   Ijunga 
I  .solbrun   kämpehand; 
På  A  ngur vadels  tunga 
Hvar  runa  stod   i   braml. 


99 

Nu  skiftas  svärdshugg  tli} ga , 
Oeli   dråpslag  hagla  nu, 
Och  begges  sköldar  ilyga 
På  samma  gång  i  tu. 
De  kämpar  utaii  tadel 
Stå  dock  i  kretsen  fast. 
Men  skarpt  bet  Angurvadel, 
Och  Atles  klinga  brast. 

"Mot  svärdlös  man  jag  svänger," 
Sad'  Frithiof,  "ej  mitt  svärd,- 
Men  lyster  det  dig  länger, 
Vi  pröfva  annan  färd." 
Likt  vågor  då  om  hösten 
De  begge  storma  an , 
Och  stålbeklädda  brösten 
Slå  tätt  emot  h  varann. 

De  brottades,  som  björnar 
Uppå  sitt  fjäll  af  snö, 
De  spände  hop,  som  örnar 
Utöfver  vredgad  sjö. 
Rotfästad  klippa  hölie 
Väl  knappast  ut  att  stå, 
Och  lummig  jernek  föUe 
För  mindre  tag  än  så. 


1(M1 

Fiiiii  pamuui   svelteii   lackar, 
Ocli    hröslL-l    hiifvfs  kallt. 
Och  buskar,  sLeu  och   backar 
Uppsparkas  öfver  allt. 
Med   bäfvan  slutet  bida 
Stalklädde  män  A   si  rand; 
Det  broltandcl   \ar  \  ida 
Berömdt  i  Nordens  land. 

Till  slut  dock  Frilhiof  fiillde 

Sin  fiende  lill   jord, 

Han  knät  mot  briistct  ställde 

Och  talte  vredens  ord: 

"Blott  jag  milt  svärd  nu  hade, 

Du  svartc  Berserksskägg , 

Jag  genom  lifvet  lade 

Pa  dig  den  hvassa  egg." 

"Det  skall  ej  hinder  bringa," 
Sad'  Atle,  stolt  i  håg. 
"Gå  du  och  tag  din  klinga. 
Jag  ligger  som  jag  låg. 
Den  ena  som  den  andra 
Skall  en  gång   \  alliall   se: 
I  dag  må   jag  viil   vandra, 
I  morgon  du  kanske." 


1(11 

K\   liinoo  Fiithiof  dröjde, 
Dfii  lek,   liau  si  11  la    vill. 
Han  Anguivadcl   höjde; 
Men  Atle  låg  dock  still. 
Det  rörde  hjelteiis  sinne, 
Sin   vrede  då   han  band, 
IIöU   midt  i  hugget  inne 
Och   fog  den   fallnes  hand. 

Nu  Halvar  skrek  med  ifver 
Och  hof  sin  hvita  staf: 
"För  Edert  slagsmål  blit\er 
Här  ingen  glädje  af. 
Vi\  bord  stå  silfverfaten 
Och  röka  längese'n; 
För  Er  skull  kallnar  maten, 
Och  törsten   gör  mig  men." 

Försonta  trädde  båda 
rsn  inom  salens  dörr. 
Der  mycket   var  att  skåda. 
Som  Frithiof  ej  sett  förr. 
Groflayflad  planka  kläder 
Ej   nakna   väggar  der; 
Men  dyrbart  gyllenläder 
Med  blommor  och   med  biir. 


(iri 

Kj   initlt   [)i\  gollvel  gl()(lcr 
Den  immtia  brasans  sken^ 
Men  emot   vägg  sig  stöder 
Kamin  af  marmorsten. 
Ej  rök  i  sal  sig  lade. 
Ej  sägs  der  sotad  ås: 
Glasrutor  ibnstreii  hade. 
Ocli  dörren   hade  lås. 

Der  sträcka  sillverslakar 
Ut  armarna  med  ljus; 
Men  intet  stickbloss  sprakar 
Att  lysa  kämpens  rus. 
Helstekt,  med  späckad  bringa, 
Står  hjort  på  bordets  rund. 
Med  guldhof  lyft  att  springa, 
Och  löf  i  liorncns  lund. 

Bak  kämpens  slol  en  tärna 
Står  med  sin  liljehy. 
Och  blickar,  som  en  stjerna 
Bakom  en  stormig  sky. 
Der  (lyga  lockar  bruna, 
Der  stråla  ögon   blä , 
Och ,   som  en   ros   i   runa , 
Sä   glöda  läppar  små. 


103 

Mea   hös,  A  siHVcrstoleii 

Satt  jarleii  i  sin  prakt: 

Hans  hjflni   var  blank  som  solen  ,^ 

Och  pansait  guldbelagdt. 

Med  stjei-nor  öfversållad 

Var  manteln  rik  oeli  lin. 

Och   purpurbrämen  fållad 

Med  Häck  lös  hermelin. 

Tre  steg  han  gick  frän  bordet. 
Bjöd  handen  ät  sin  gäst, 
Och  vänligt  tog  till  ordet: 
"Kom  hit  och  sitt  mig  näst! 
llätt  månget  hora  jag  tömde 
Med  Thorsten  Vikingsson; 
Hans  son,  den   vidtberömde. 
Ej  sitte  fjerran  frän !" 

Då  sågs   han  bägarn  råga 
Med  vin  frän  Sikelö; 
Det  gnistrade  som  låga. 
Det  skummade  som  sjö: 
"Välkommen  gäst  härinne. 
Du  son  utaf  min   vän  I 
Jag  dricker  Thorstens  minne. 
Jag  sjelf  och  mina  män." 


104 

Eli    skalil   liaii    MoiNLMis   kullar 
Då   pröfvar  harpans  gäng. 
I  Velska   toner  rullar 
Hans  (lystra  hjeltcsäng. 
Mun   i  Norräna  lunga 
En  ann,  pä  fädrens  vis, 
Ilurs  Thorstens  bragder  sjunga 
Och   hau   log  sängens  pris. 

Nu   mycket   iarleii  sporde 
Om  fränderna  i  Nord, 
Och  Frithiof  redo  gjorde 
För  allt   med   vittra  ortl. 
Ej  nägon  kunde  klaga 
Pä  vald  uti  hans  dom; 
Han  talte  lugnt,  som  Saga 
I   minnets  helgedom. 

När  han  dernäst  berättar 
ll\a(l    liaii    pä   djupet   sag. 
Om  Helges  troll  och   jätlar. 
Besegrade  på   våg; 
Då  gladas  kämpar  alla , 
Dä  småler  Anganlyr, 
Och   höga  bifall  skälla 
Till   hjellens  äfvenlyr. 


105 

Moii   när  lian   talar  atei' 
Oni   älskad  Ingeborg, 
Hur  ömt  den  sköna  gråtei-, 
Hur  ädel  i  sin  sorg 5 
Da  suckar  mången  tärna 
Med  kinderna  i  brand. 
Ack,  hur  liou  tryckte  gerna 
Den  trogne  älskarns  hand ! 

Sitt  ärende  framförde 
Den  ungersven  till  slut, 
Och  Jarlen  tåligt  hörde 
Tilldess  han  talat  ut. 
"Skattskyldig  var  jag  icke, 
Mitt  folk  är  fritt  som  jag: 
Kung  Beles  skål   vi  dricke, 
Men  lyda  ej  hans  lag. 

Hans  söner  ej  jag  känner; 
Men,  fordra  de  en  gärd, 
Väl ,  som  det  höfves  männer , 
De  kräfve  den  med  svärd  I 
Vi  möta  dem  pä  stranden;  — 
Dock   var  din   far   mig  kär."   — 
Då    vinkar  han   med    iiandcn 
Sin   dotter,   som  satl   när. 


loi; 

J)å   .s|)iau^  ilfii   liloiiislurviiljii 
FiAii  stol  ined  gyllne  karm: 
llun   var  su  smal  om   midja, 
iloii    var  sa    riiiid    om  barni. 
I   ^lopcii   uppii   kinden 
Satl  Astrild,   lilLMi   skal  k  . 
Lik  fjiirilii.   (uid   al'  Niiidcii 
Al  II   i  rii   rosenkalk. 

Ilon  sprang  lill   jiiugiriihurcii , 
Och  kom  tillbaka  med 
Grönvirkad  pung,  der  djuren 
Gå   under  höga  träd. 
Och  silfvernianen  skiner 
l';i  sjo  af  segel  full; 
Dess  lås  är  af  ruhiaer 
Och  tofsarna  af  guU. 

Hon   lade  den   i   handen 
Uppå  sin  fader  huld: 
Han   fyllde  den   till   randen 
Med   fjerran   inynladt   guld. 
"Der  är   luin    välkomstgåfva . 
Gör   med   den    livad    du    vill. 
Men   nu   skall    Trithiof  lofva 
r>li    Itar    i    vinter   still. 


ro: 

"Moil  gagnar  alle.släiles, 

Men  nu  iir  stormens  tid  , 

Och  Hejcl  och  Ihim,   jag  riides, 

Ha  äter  qvicknat   vid. 

Ej  alltid  gör  Ellida 

Så  lyckligt  spräng  som  sist , 

Och  många  h valar  ritla 

Sin   våg ,  fast  en  vi   mist."  — 

Sä  skämtades  i  salen 
Och  dracks  till  dager   ljus; 
Men  gyllne   vinpokalen 
Gaf  glädje  blott,  ej  rus. 
Fullbräddad  skäl   vardt  eguatl 
Ät  Angantyr  till  slut, 
Och  sä  i  god   välfägnad 
Satt  Frithiof  vintern   ut. 


108 

XII. 

FrKhiofs    å4erkoiU!»f. 

ITlfn    Vi°ircti  andas  i  J)lAiia(l  sky, 

Och   jordiMis  f^iöiiska   hlir  åter  ny. 

Då   tackar  Frithiof  sin    värd,  och  sätter 

Å  nyo  ut  ()f\cr   Ijöljans  slätter, 

Och  glädtigt  skjuter  hans  svarta  svan 

Sin  siltVerfåra  på  solhhmk   l)aii; 

Ty   veslanvindar  med    sårens  tunga 

Som   näktergahir  i  seglen  sjunga, 

Och  Ägirs  döttrar,  meil  slöjor  hlå, 

Kring  rodret  hoppa  och  skjuta  pä. 

Det  är  så  .skönt,   när  du  släfven    xäudcr 

Fräu  fjerran  segling  mot    hemmets  slriiiuKi. 

Der  röken  stiger  frän  egen  härd. 

Och  minnet  vaktar  sin  harndomsverhl, 

Och   friska  kiiUaii   din    lekplats  lögar j 

Men  fiidren  sitta   i  gröna  högar, 

Oili,   full   af  längtan,  den   tmgua   mön 

Siar   j)ä    sin    klippa   och   ser   ät    sjiin.    — 

.Sex    dai'    han    seglar,    men    |i;i    den   sjunde 

l",n    rnorkhlA    siriinma    lian    skönja   kunde 


1()9 

Vid   luinlaraiuU-ii;   deii   viixcr   iil 
Med  skiir  ocli  oar  och  land   till  slut. 
Dfl  är  luuts  land,  som   ar   böljan   träder, 
Han  ser  dess  skotrar  i  gröna  kläder. 
Han  hör  dess  forsar  med  skiinimigt  larm , 
Och  klippan  blottar  sin  marmorbarm. 
Han  lielsar  näsen ,  han  hclsar  sunden , 
Och  seglar  tätt  under  gudalunden, 
Der,  sista  sommar,  så  mangen  natt. 
Den  glade  svärmarn  med  Ingborg  satt. 
"Hvi  .syns  hon  icke?  kan  hon  ej  ana, 
Hur  när  jag  gungar  pa  mörkblå  bana? 
Kanske  hon  lemnat  sin  Baldcrs  vård. 
Och  sitter  sorgsen  i  kungens  gärd 
Ock  harpan  slår,  eller  guldet  tvinnar."  — 
Då  stiger  plötsligt  från  templets  tinnar 
Hans  falk  i  höjden,  och  skjuter  ned 
På  Frithiofs  axel,  så   var  hans  sed. 
Han  flaxar  ständigt  med  hvita  vingen. 
Från  skallran  lockar  den  trogne  ingen; 
Han  krafsar  ständigt  med  brandgul  klo, 
Han  ger  ej  hviia,  han  ger  ej  ro. 
Han  lutar  kroknäbb  till  Frithiofs  öra. 
Det  är  som  hade  han  bud  att  föra 
Kanske  från  Ingborg,   från   älskad  brud; 
Men  ingen  fattar  de  brutna  ljud. 


110 

Elli(l;i   susar   iiu   fram  om   iiäsel : 
Hon   hoppar  glail,  som  en  hinJ  på  gräset, 
Ty  viilkäiid  bölja  mot  kölen  slår; 
Men  Frithiof  munlcr  i  stäfven  står. 
Han  gnuggar  ögal,  hau  lägger  luuulcn 
Utöf\cr  pannan,  och  ser  ät  stranchni. 
Men   hur  han  gnuggar  och  hur  han  ser, 
Han   fnmcr  icke  sitt  Framnäs  mer. 
Den   nakna  eldslacl  står  uj)p  ur  miilleii, 
Lik   kiinipcns  benrad  i  ättekullen; 
Der  gården    \ar,  är  ett  s\edjeland, 
Och  askan  hvirllar  kring  härjad  strand. 
Förbittrad  Frithiof  från  skeppet  hastar, 
Kring  brända  tomter  han  ögat  kastar. 
Sin  faders   tomter,  sin  barndoms  ban. 
Då  kommer  hastigt  lurfliårig  Bran, 
Hans  hund,  som  ofta,  så  käck  som  trogen. 
För  iiunoni   brottats  med   björn   i  skogen. 
Han  gor   i  glädjen  så  många  hopp. 
Han  springer  högt  på  sin  herie  opp. 
Mjölkhvita  gångarn,  med  guld  i   manen. 
Med  ben  som  lunden,  med  hals  som  svanen, 
Den  Frithiof  ridit  så  mången  gång. 
Ur  dalen  ilar  med  höga  språng. 
Han  gnäggar  glädtigt,   han  halsen   vänder. 
Han   vill  ha  bröd  ur  sin  herres  händer. 


Ill 


Den  arme  Frithiof,  mer  arm  än  tle, 
lliir  iiigcii    tiiin   att  Av  trogna  ge.   — 

Beilröfvad,   husvill   —  på  ärfda  grunden 

Står  Frithiof,  hlickar  kring  svedda   lunden, 

Då  gamle  Hilding  mot   honom  går, 

Hans  fosterfader  med  silfverhår. 

"ll\ai!    här  jag  skådar  mig  knappt  förundrar; 

JSiir  örn  är  flugen,  hans  ho  man  plundrar. 

l'.n  kunglig  idrott  for  landets  fred! 

\'äl    håller  Helge  sin  kungaed 

Alt  Gudar  dyrka  oeh  menskor  hata. 

Och  mordhrand  heter  hans  Eriksgata. 

Det  gör  mig  snarare  harm  än  sorg; 

Men  säg  mig  nu,   hvar  är  Ingeborg?"  — 

"De  hud  jag  här  dig,"  den  gamle  sade, 

"Jag  räds,  du  hnner  dem  föga  glade. 

Sä  snart  du  seglat,  kung  Ring  bröt   fram, 

Fem  sköldar   väl  jag  mot  en  förnam. 

I  Disardalen,   vid  ån,  stod  slaget, 

Och  blodrödt  skummade  vattendraget. 

Kung  Halfdan  skämtade  jemt  och  log; 

Men  likafullt  som  en  man  han  slog. 

Jag  höll  min  sköld  öfver  kungasonen , 

Jag  var  så  glad  åt  den  lärospånen. 

Men   länge   hölls  ej  den  leken   ut; 


Kung    lieli^L-   ilyilLlf,   ilä    Viirdl   tlcl   slut. 

Moll  som   han   llvdclo,  di-ii  Asafrände, 

Förl)i  dia  gård,  lian  i  hast  den   lände. 

För  liiödren  sattes  då  två  beting: 

Sin  syster   skulle  de  ge  kung  Ring, 

Hon  ensam  kunde  hans  sk\nd'  försona; 

Om  ej,  så  toge  han  land  oeh  krona. 

Oeh  af  och  an  gingo  fredens  hud ; 

Men   nu  kmig  Ring  har  forl    hem  sin  hrud." 

"O  qvinna,  qvinnal"  nu  Frithiof  sade, 
"Den  första  tanke,  som  Loke  hade, 
Det  var  en  Liign,  och  han  sände  den 
1  (j\innoskepna<l   till  jortlens   miin. 
En  blåögd  Lögn,  som   med  falska  tårar 
Alltjeml   oss   tjusar,  alltjemt  o.ss  ilårar, 
Högbarmad  Lögn  med  sin  rosenkind. 
Med  <lygd   af  våris  och  tro  af  vind; 
I  hjertat  (lärdcn  och  sveket  hviska, 
Och  mened  dansar  på   läppar  friska.    — 
Och  dock,   hur  var  hon  milt  hjerla   kär, 
Hur  kär  hon    \ar  mig,   hur  kär  hon  är! 
Jag  kan  ej  minnas  så  långt  tillbaka , 
Alt    hon    i    leken   ej    \ar   min    maka. 
Jag  minns  ej  bragd,  som  jag  liinkl    uppå. 

Der 


113 

Der  hon  ej   liiiiklcs  som  pris  ucksii. 

Som   slammar,   vuxna  från   loL   lillsumniau, 

Slår  Thor  den  ena  med  himhitlamman, 

Den  andra   vissnar;  men  löfvas  en, 

Den  andra  kläder  i  grönt  h\ar  gren: 

Så   \ar   vår  glädje,  vår  sorg  gemensam; 

Jag  är  ej   van    att  mig  tänka  ensam. 

Nu  är  jag  ensam.     Du  höga  Var, 

Som   med  din  griffel  kring  jorden  far. 

Och  skrifver  eder  på  gyllne  skifva, 

Låt  hli  det  narrspel,  låt  hli  att  skrifva! 

Med  lögner  ristar  du  skifvan  full. 

Del  skada  är  på  det  trogna  guU. 

En  dikt  jag  minnes  om  Balders  Nanna; 

Men  sanning  fums  ej  på  mensklig  panna , 

Det  finns  ej  trohet  i   menskobröst  — 

När  sveket  länte  min  Ingborgs  röst, 

Den  röst,  lik   vinden  på  blomsterängar, 

Lik  harpoljndet  från  Brages  strängar. 

Jag  v  ill  ej  lyssna  till  harpoljud , 

Jag  vill  ej  tänka  på  trolös  brud. 

Hvart  stormen  dansar,  dit  vill  jag  följa; 

Blod  skall  du  dricka,  du   verldsliafsbölja I 

Hvarhelst  en  klinga  sår  högens  säd. 

På  berg,   i   dal    vill   jag   vara   med. 


114 


Jag   lur   \äl    inulu  eii   Kiin^    iiicil   kicjiia, 
Mig   lyster  si-,   om   jag  da   skall  skona. 
Jag  lör   \iil    inöla,  blaml  sköldars  larm, 
Eli   ungersven   med   förälskad  barm, 
\\\i   nan-,  som  litar  på   tro  och  hedei'. 
Den    vill    jag   liugga  al"  ömkan   neilcr. 
Vill   spara   lionom  alt  slå  en  dag, 
Besviken,  skymfad,  förrådd   som   jag."  — 

"Hin    uugdomsblodel   doek   kokar  öfVer, " 
Sad'  gamle  Hilding,  "hur   val  behöfver 
Det  dock  att   kyhis  af  årens  snö, 
Och   oriitt    g(">r   du   den    iidla    nio. 
Anklaga  icke  min  fosterdotter, 
Anklaga  Nornan,  livars  vreda  lotter 
Ej  menskor  rubba;  de  falla  från 
Åskdiger  himmel  på   jordens  son. 
Vid  hörde  ingen  den  ädlas  klagan. 
Hon   leg,  som   Yidar  i  gudasagan; 
Hon  sörjde  tyst,  som  i  sunnanskog 
En  turturdufva,  hvars  make  dog. 
För  mig  hon  yppade  dock  sill  hjerla, 
1   djupet  bodde  oändlig  smärta. 
Som   vatlenfiigeln  med  såradt  bröst 

liil   botten  dyker;  det  är  hans  tröst. 

Ml    dånen    icke  i   såret   glöder. 


115 

Pil   botten   liggvr  luiii   luli    {'(hLUhIit: 
S;"!    hennes  sniärla   i    nall    sjönk    ned. 
Jas^   onsani    vet.   livatl   den   starka   led. 
"Ett   ufier  itr   jag."   lion   sade  ofta, 
"För  Beles  rike:  snöblommor  dofta 
1   IVidsmöns  lockar,  och   vintergrönt 
Kring  olFret   hänges,   det   är  dock  skönt! 
.las;    kunde  dö,   men  det    vore  skouing} 
Förtörnad  Balder  vill  blott  försoning, 
J-ln  långsam  död,  kan  ej  hvila  få,  . 
Dess  hjerta  klappar,  dess  pulsar  slå. 
Men  säg  for  ingen  den  svagas  strider! 
Jag  vill  ej  ömkas,  eliur  jag  lider; 
Kung  Beles  dotter  fördrar  ,sin  sorg. 
Men  helsa  Frithiof  från  Ingeborg !"  — 
När  bröllopsdagen  nu  kom  (den  dagen 
Jag  gerna  sett  frän  min  runstaf  lagen), 
Mot  templet  skredo  i   långsam  färd 
Hvitklädda  jungfrur  och  män  med  svärd. 
För  skaran  tågade  dyster  sångarn ; 
Men  blek  satt  bruden  på  svarte  gångarn, 
Blek  som  en  ande,  som  sitter  på 
Det  svarta  molnet,  när  åskor  gä. 
Jag  hof  ur  sadeln  min  höga  lilja , 
Jag  ledde  henne  pä  tempeltilja 
Till   altarrunden;  der  sade   hon 


Ål  Lofii  sill  löfte  med   saker  tuii; 

Och   mycket  bad   hon   till   livite   (jiideii, 

Och   alla  grelo,  så  när  som  hiiiden. 

Då  märkte  Helge  pä  hennes  arm 

Din   ring,  han  ryckte  den  bort  med  harm: 

På   Balders  bihl   nn  (hui  gyllne  hänger. 

Min  vrede  styrde  jag  då  ej  länger; 

Jag  ref  frän  liinden  mitt  goda  svärd, 

Ej  mycket  var  dä  kung  Helge  värd. 

Men  Ingborg  h viskade  mig:  "låt  vara, 

En  broder  kunnat  mig  detta  spara, 

Dock  myckel  tal  man,  förr'n  man  förgås, 

Allfader  dömmer  emellan  oss."  — 

"Allfader  dömmer,"  sad'  Frithiof  dyster, 
"Men  litet  också  mig  dömma  lyster. 
Är  nu  ej  Baldeis  midsommarfest? 
I  templet  är  väl  den  krönta  prest, 
Mordbräunarkungen,  som  sålt  sin  syster; 
Mig  också   litet  alt  dömma   lyster."  — 


ii; 


XIII. 
Ilalders    hål. 

:Tli(liiatlssolL'u   pa   ])ergen   salt, 
Blodröil   till   alt   skåda; 
Det   var  ej  dag,  det  var  ej   natt, 
Det  vägde  emellan  båda. 

Baldershälet,  deii  solens  bild, 
Brann  på   vigda  härden. 
Snart  är  ändå  lågan  spilld , 
Då  rår  Höder  för   verlden. 

Prester  stodo  kring  tempelvägg, 
Makade  bålets  bränder, 
Bleka  gubbar  med  silfverskägg , 
Och  med  flintknif  i  hårda  händer. 

Kung  med  krona  står  bredvid, 
Sysslar  kring  altarrunden. 
Hör  I  då  klinga  i   midnalLsLid 
Vapen  i  offerlunden. 


118 


"Björn,   håll  emlast    döircii    I  i  II! 
Fåiigiic  äru  lie  alle. 
UL  eller   in   om   iiAgon    vill, 
Kljl'  hans   hui\  lulskallo!" 

Blek    vanlt    kinigen;  alltför   \iil 
Kände  han  den   rösten. 
Fram  steg  Frithiof  med    vredgad  själ 
Qvad  som  en  storm  om  hösten: 

"Här  är  skatten,  som  du  hjöd 
Hämtas  frän   vestervägor, 
Tag  den!  sedan  på   lif  och  död 
Slåss  vi  vid  Balders  lugor; 

"Sköld  på   ryggen,  barmen  hai  , 
Ingen  skall  striden  klandra. 
Första  hugget   som   kung  dii    hai  . 
(jlöni  ej,   mitt  är  det   andra. 

"Blieka  ei  ät   dörren   sä  I 
Räf  :ir   fångad    i   kula. 
Tänk  ))å  Framnäs,   tänk  uppå 
Systern  med  lockar  gula!"  — 


119 

Sä   han   lalle   med   lijellL-fo;,'. 
Drog   ur  gördel   pungen; 
Föga   varsamt   lian  den  slog 
Midi   i  pannan  pA   kungen. 

Bloilet   frusade  ut    ur   mund. 
Svart  ilel  biel"  fur  öga: 
Danad  låg  vid  sin  altarrund 
Asafränden  höga. 

"Tål  du  ej  ditt  eget  guld, 
Fegaste  i  ditt   rike? 
Angurvadel    vill   ej  ha   skuld 
Att   ha  fållt   din    like. 

"Stilla,   pre.ster   med   ollcrknif, 
Bleke  månskensförslar! 
Kunde  gälla  Erl    u>la   lif. 
Tv   min   klingM    Inrplar. 

Ihitp  Baidcr.  styr  din    harm, 
Se  ej  på  mig  så  mulen ! 
Ringen,  .som   du  här  på  arm, 
Med  förlof,  han  är  stulen. 


"J'-j   (ne   ilii^,   sa    \  itU    jai;    \rt, 
Siniddes  han  af  Vauliiiuler. 
Våldet  rånade,  jungfrini  grel; 
Coit   med  de  nidingsfunderl" 

Tappert  drog  han;   men   ring   ueh  arm 
Voro  som  grochh»  samman: 
När  den  lossnade,  stöp  af  harm 
Guden  i  otrerilamman. 

Hör!  det   knallrar,   lågan  slår 
(]uldtand  i   tak  och  spärrar. 
Dödsblek  Björn  vid  porten  står, 
Frithlof  blygs  att  han  darrar. 

"Öppna  dörren,  släpp  folket  ut! 
Vakt  ej  mer  jag  behöfver. 
Templet  brinner,  gjut   vallen,  gjiil 
Hela  hafvet  deröfver!"  — 

Nu  från  templet  och  ned  lill  strand 
Knyls  en   kedja  af  händer; 
Böljan    vandrar  från  hand   till    liaud. 
Fräser  mot  svedda   bränder. 


121 

rritliiof"  sillor,   soin   rcgnels  (iiul, 
llögl  pa    hjclkeii  och   Hödur, 
Delar  till  alla  sitl   hcrrskarhiid , 
Lugn   blaiul   de  heta  dödar. 


Fåfängt!  Elden  tar  öfverhand, 
|{(iknioln  hvirfla  och   välta, 
Guldet  droppar  på  glödhet  sand , 
SilfverplStarna  smälta. 

Allt  förloradl!  Ur  lialfLränd   sal 
Eldröd  hane  sig  svingar, 
Sitter  på  takets   ås  och  gal, 
Flaxar  med  lösta   vingar. 

Morgonvinden  spelar  frän  norr, 
Högt  det  mot  himlen  blossar. 
Balderslunden  är  sommartorr, 
Lågan  är  hungrig,  och  frossar. 

Rasande  far  hon   frän  gren  till  gren, 
Än  har  hon   långt   till  målet. 
Eja,  hvad   vildt,  livad   ry.sligt   sken! 
Väldigt  är  Baldcrsbälet. 


122 

Hor,   Imr  dc;t   knakar   i   roniiiad    rot! 
Su,   Imr  topparna  glöda  I 
Hvad  iir  nienniskokiaft  emol 
Muspels  söner,  de  röda? 

Rldliaf  böljar  i  Balders  lund, 
Slraiullöst  svalla  dess   vAgor. 
Sol  K°"'  opP'  "1*^"   fjiird  och   smid 
Spegla  blott  afgrundslägor. 

Aska  är  templet   inom   kort. 
Aska  tempellunden; 
Sorgsen   drager  Frithiof  bort . 
Gråter   i   morgonstunden. 


l'.'.i 


XIV. 
Frltliiol'  ^åv  i   lnml!»n>k<. 

r;'^  skeppsdäck  salt 

I  sonimainatt 
Bedröfvad   lijelle. 
Som  vågor  välte 
Än  sorg,  än  harm 
Uti  hans  harm; 
Och  tempclhranden 
Rök  än  frän  stranden. 

"Du   tempehök. 
Flyg  högt  och  sök , 
Sök   opp  Valhalla 
Och   nederkalla 
Den   Hvitcs  hänid 
Äl   mig  bestämd  I 
Flyg  dit  och  sq\ allra. 
Så  hvalfven   skallra. 
Om  tempehiuid, 
Förbränd  till  grund; 
Om  träbelätct, 


124 

Suia   titll   fiAii  sälcl 
Och  ])räii(lc  ned , 
Som  annan   ved. 
öm   lunden   sedan, 
Fridlyst  alltsedan 
Svärd  bands  vid  länd 
Nu  är  han   l)ränd, 
Fick  ej  den   heder 
Att  ruttna  nederi  — 
Det  der,  med  mer, 
Soiu  hvar  man  ser, 
Glöm  ej  att  föra 
Till  Balders  (>ra. 
Du  töckenbud 
Till   tiicknig  Gud! 

Helt  visst  besjungen 
lilir  milde  kungen. 
Som  bannlyst  mig, 
Ej  just  från  sig. 
Men  frän  sitt  rike. 
Välan,  \i  vike 
Till  riken  blå, 
Der  vågor  gå. 
Du  får  ej  hvila, 
Du   mäste   ila. 


I.!:) 

Ellida.  ul 
Till  verldeus  slut. 
Du  måste  vagga 
I  saltad  flagga, 
Min  drake  god: 
En  droppa  blod 
Ej  heller  skadar, 
Ehvar  du  vadar. 
I  stormens  sus 
Är  du  mitt  hus^ 
Det  andra  briinde 
Gud  Balders  frände. 
Du  är  min  Nord, 
Min  fosterjord; 
Ifrån  den  andra 
Jag  måste  vandra. 
Du  är  min  brud 
I  becksvart  skrud; 
T}'  på  den  hvita 
Var  ej  att  lita.  — 

Du  fria  haf! 
Du  vet  ej  af 
Kung,  som  förtrycker 
Med  herrskarnycker. 
Din  kung  är  den 
Bland  frie  män, 


VM 

Som   aldri;^  skiiltNLT, 
lliir   liögl  du  livällvcr 
1   rilacl  huriii' 
Il\ilskuminig  jjann. 
De   l)h°ia  rtilteii 
Förnöja  hjelteii. 
Hans  kölar  ga 
Som   plog  derpii, 
Och   bloilregn  dngga 
I  ekens  skugga ; 
Men  stålblankt  är 
Utsädet  der. 
De   fälten   biira 
Sin  skoid   al"  ära. 
Sin  skörd  af  guld. 
T^liC  .11.    mig  huld. 
Du   \ilda  bölja! 
Dig  vill  jag  följa. 
Min  fatlcrs  hög 
Står  still  och  t  nig. 
Och    \ägor   doiui 
Omkring  den  gröna. 
Min  skall  bli   blä. 
Med  hafsskuui   |)ä. 
Skall   stäiuligt    sinnua 
i    sloiui    och    (liuima  . 


127 

(Xli  dra  alll   ller 
I  iljupet  ner.   — 
Du   hlef  mig  gifvel 
Till  hem  i  lifvet, 
Du  blir  min  graf, 
Du  fria  haf!" 

Sä  qvad  den   vilde. 
Med  sorg  sig  skilde 
Hans  trogna  stäf 
Från   välkänd  säf. 
Han  vaggar  sakta 
Bland  skär,  som   vakta 
Ännu  i  JNord 
Den  grunda  fjord. 
Men  bäranden  vakar: 
Med  tio  drakar 
Kung  Helge  sam 
I  sundet  fram. 
Då  ropte  alla: 
"Nu  kung  vill  falla. 
Ett  slag  han  ger; 
Ej  trifves  mer 
Vallballasonen 
Inunder  niAnen , 
Vill  ofvanom. 


1.28 

Hvarfiån  han  koin; 
Den  guilabloJen 
Vill  hem  till  Oden." 

Knappt  var  det  sagd  I, 

F(ni'n  osedd  makt 

Vid  köln  sig  hakar 

På  Helges  drakar. 

AllL  mer  och  mer 

De  dragas  ner 

Till  Rånas  döda; 

Och  sjelf  med  möda 

Kung  Helge  sam 

iMiin  halfdränkt   slam.  — 

Men  Björn  den  glade 
Log  högt,  och  sade: 
"Du  Asahlod, 
Den   lisl    var  god. 
Mig  ingen  sporrat ; 
Jag  skeppen  borrat 
Förleden  natt, 
Ett  loOigt  spratt! 
Jag  hoppas,  Råna 
Al"  gammal   vana 
Dem  håller  qvar; 

Men 


129 

Men  skada  var, 
Alt  icke  drolten 
Gick  med  till  botten. " 

I  vredesmod 
Kung  Helge  stod 
Knappt  frälst  ur  vågen. 
Han  spände  bågen, 
Stålgjuten,   rund. 
Mot  klippig  grund, 
lian  sjelf  ej  kände, 
Ilur  hårdt  han  spände, 
Tills  med   en  klang 
Stålbågen  sprang. 

Men  Fritliiof  väger 
Sin  lans,  och  säger: 
"En  dödsörn  bär 
Jag  bunden  här. 
Om  ut  den  flöge. 
Då  låge  höge 
Kungsniding  fälld 
För  våld  och  vald. 
Men  frukta  icke. 
Min  lans  ej  dricke 
Den  feges  blod! 


_130_ 

ll:iii  iii    tur  '^iid 

Kör   (II-   Ijediiflci'. 

PA   iiiiiogriftt.-r 

I  lan   rislas  må; 
Men  icke  på 
De  nidiiigssliinger. 
Der  (Uti   namn  hänger. 
Ditt  mandomsrön 
Försjönk  i  sjön. 
Till  lands  ej  liellcr 
Del  mycket  gäller. 
Rost  bryter  stål. 
Ej  du;  dt    mål. 
Mer  högt  än  detta, 
Vill  jag  mig  sätta. 
Gif  akt,  hnr   vidt 
Det  går  från  dill."  — 

Då   lai'   lian   Iiuon 
Till  åra  sknren , 
Eu  mastfur,   fälld 
I  Gudbrands  dälil. 
Han   lar  dess   make 
Och  ror  sin  drake. 
Han  ror  med  kraft: 
Som  rörpils  skaft , 


131 

Som    kallbiaekt   klinga, 
Dl!  åior  springa.  — 

Nu  sol  går  opp 
Bak   fjällens  topp. 
Och  vinden  ljuder 
Från   land,  och   bjuder 
Hvar  våg  till  (hius 
I  morgonglans. 
På  böljans  loppar 
EUida  hoppar 
I   fröjd  åstad, 
Men  Frithiof  qvad: 

"Ileimskringlas  panna , 
Du  höga  Nord! 
Jag  får  ej  stanna 
Uppå  din  jord. 
Från  dig  att  stamma 
Jag  yfs  med  skäl. 
Nu,  hjelteamma, 
Farväl,   farväl! 

"Farväl,  du   höga 
Valhallastol, 
Du   nattens  öga. 


132 

Du   klnra   liininicl. 
Lik    lijelleiis  sjiil, 
Du  sljenitliN  iiuinel , 
rarviil,   lar\iill 

"Farväl,  J   fjällar. 
Der  Äran   jjor! 
J   runoliällar 
For  väldig  Thor! 
J   Llaa  sjöar, 
Jag  känt  så    väl, 
J   skär  och   öai-, 
Farväl ,  farväl ! 

"Farväl,  J   högar 
Vill  hiilja   hlå. 
Dem   linden  snögar 
Sill    blomdoft  pä; 
Men  Saga  dönnner 
Med   räll\is  själ 
livad   jorden  gömmer 
Farväl,   farviil! 

"Farviil,  J   Inndcr. 
J  gröna   hus. 
Jag  lekt   inunder 
Vid  bäckens  sus. 


13.t 

J   Ijarmloinsväuner, 
Som  meiit  mig  väl, 
Jag  än   Er  känner: 
Farväl,  farväl  I 


"Min  kärlek  gäckad. 
Min  gärd  är  bränd, 
Min  ära   Qäckad. 
I  landsflykt  sänd  I 
Från  jord   vi  vädje 
Till   hafvet  väl; 
Men   lifvets  glädje, 
Farväl,  farväl!" 


134 

XV. 
Viklngalinlk. 

l\u  lian  sviifviuli!  kring   pa   del  ("xlsliga  haf, 
han    for   vida,  som   jagande  falkj 

Men  för  känij)ar  mn  bord  skrcfhaji  lagar  och  rätl. 
Vill   (hl  höra  hans  Vikingabalk  i' 

"Ej  må   tältas  å  skepp,  ej  må  sofvas  i  hus: 

inom  salsdörr  hlott  fiender  stå; 
Viking  sofve  på  sköld  och  med  svärdet  i  hand, 
och  till  tält  har  han  hinden,  den  blå. 

"Kort  är  hammarens  skaft  hos  den  segrande  Thor, 

blott  en  aln  långt  är  svärdet  hos  Frej. 
Det   är  nog;    har    du    mod,  gå   din  fiende  när, 
och   for  koll   är  din   klinga  då  ej. 

"När  det  stormar  med  makt,  hissa  seglen  i  topp  I 

del   är   lusligt   på   stormande  haf: 
Låt  det  gå,   låt   det  gal  den  som  stryker  är  feg; 
f()rr'n   dii  slryker,  gå   lieldre   i  ipafl 


135 

"Mö  är   fridlyst  å   land,  fiir  ej  komma  om  bord : 

var  det  Freja,  hon  sveke  dig  dock; 
Ty   den  gropen  på  kind  är  den  falskaste  grop, 
och  ett  nät  är  den  flygande  lock. 

"Vin  är  Valfaders  dryck,  och  elt  rus  är  dig  undl, 

om   du  endast  med  sansning  det  })är: 
Den,  som  raglar  A  land,  kan  stil  upp,  men  tillRan, 
till  den  söfvande,  raglar  du  här. 

"Seglar  krämare  fram ,  må  du  skydda  hans  skepp , 

men  den  svage  ej  vägre  dig  tull! 
Du  är  kung  pä  din   våg,  han  är  slaf  af  sin  vinst, 
och  ditt  stål  är  sä  godt  som  hans  gull. 


"Gods  må   skiftas  å  däck  genom  tärning  och  lott: 

hur  den  faller,  beklaga  ej  dig! 

Men  sjökonungen  sjelf  kastar  tärningen  ej, 

han   behåller  blott  äran  for  sig. 


"Nu  syns  vikingaskepp,  då  är  äntring  och  strid , 

det  går  hett  under  sköldarna  till: 
Om    ilu    viker  ett   steg.   har  du   afsked  från  oss: 
det  är  lagen,  gör  sen,  som   du   vill! 


136 

"När  du  segral,  var  iiöjtl!  den,  som  beder  om  frid, 

har  ej  svärd,  är  ilia  liende  ej; 
Bön    är  Valliallaljarn ;  hör  den  bleknades  rösl! 
den  är  niding,  som  ger  henne  Nej. 

"Sår  är  vikingavinst,  och  det  piyder  sin  man, 

niir  ])i°i  bröst  eller  panna  det  står; 
Låt  tlet  blöda,  förbintl  det,  se'n  dygnet  är  om, 
men  ej  förr,    vill   ilu  helsas  för  vår."  — 

Så  han  ristatle  lag,  och  hans  namn  med  hvar  dag 

Vä\te   vida  pii   främmande  kust. 

Och  sin   liivc  han   iann  ej  pä  blånande  sjö, 

oeii   hajis  käm])ar  de  slridde  med  lust. 

Alen    han   sjrlf  salt  \  id   rodret  oeh  ])lii'kade  mörk, 

lian   såg    ned    i    del    Nagnande   blå: 
"Du   ;ir   djii|>;   i    dill    djii|i    Iritves   Ii  iden  kanske, 
niiii   hon    lrii'\es  ej  ofvanuppå. 

"Är  den  II  vite  mig  vred,  må  han  taga  sitt  svärd, 

jag   \ill   talla,  om  så  är  bestämdt; 
Men    han   siller    i  skyn,  skickar  tankarna  ned, 

som    fornirnka   niitl    sinne  allljcml."  — 


137 

Dock ,  när  sUiilfii  är  när,  lar  hans  sinne  sin  llvgl , 

stiger  djerfl,  som  den   hvilade  örn, 
Och  hans  panna  är  klar,  och  hans  slamma  är  hög, 
och  som  Ljungaren  står    han  i  lörn. 

Så  han  sam  ifrån  seger   lill  seger  alltjenit, 

han   var  trygg  på  den  skinnmande  graf, 
Och    han    synte  i  Söder   Låd'  öar  och   skär, 
och  så  kom   han  lill   Grekehmds  haf. 


]Sär    han    limderna    såg,    som    ur   vågorna    stå, 

med  de  lutande  templen  uti, 
llvail  han  tänkte  vet  Freja,  och  Skalden  del  vet, 
J,  som  älsken,  J    velen  det,   J!  — 

"Här  vi  skulle  ha  holt,  här  iir  (i,  här  är  lund, 

här  är  templet,  min  fader  beskref: 
Det  var  hit,  det  var  hit  jag  den  älskade  bjöd; 
men  den  hårda  i  Norden  förblef 


"Bor  ej  friden  i  saliga  dalarna  der, 

bor  ej  minnet  i  pelaregång? 
Och   som  älskandes  h viskning  är  källornas  sorl, 
och  som  brucbiång  är  fiiglarnas  sång. 


1 38  j 

"livar  är  Iii^cljorg  nu.''  Har  liou  giöiiit  mig  a]llre'ii       i 

f()r  gråliårige,    vissnade  clrott? 
Ack  I    jag    kan    icke  glömma;  jag  gålvL'   milt   lif, 
ior  all  se,  för  att  se  henne  l^lott. 

"Och   tre  ar  ha   förgått,  se'n  jag  skådat  niill  land  ,  j 

idrotternas  konungasal;  j 

Stå    de    lierrliga   fjällen   i   hinden  iiinuil'  < 
Är  det  grönt   i   min  fädernedal;' 

"På  den   hög,  der  nan  fader  är  lagd,  har  jag  satt        i 

en  lind,  månn'  hon  lefver  äiuiu?  I 

Och  hvem  vårdardenspädaPDu jord.gifdinmust ,        ' 

och  din  dagg,  o  du  himmel,  gif  du  I  \ 

"Dock,   hvi   ligger  jag  längre  på   friimmande  våg 

ocii   lar  skatt,  och  slår  men'skor  ihjäl? 
Jag    liar    ;ira  alltnog,  och   del  Hämmande  guld,        I 
det  luni])na,  föraktar  min  sjiil. 

"Der  iir    flagga   på   mast  och  den    visar  åt    norr, 

och  i   norr  är  den   älskade  jord;  i 

Jag   vill   f()lja  de   himmelska  v  inJainas  gång. 

jag   vill   stvra   lillhaka   mot   Nord."  j 


139 

XVI. 
Frifliiof  ooh   HJöi-ii. 


Fr 


I  T  H  I  o  F. 


tijörn,   jag  är  ledsen   vid  sjö  och   våg. 
Böljorna  äro  oroliga  sällar. 
Nordens  de  fasta ,  de  älskade   fjällar 
Locka  med  underlig  makt  min  håg. 
Lycklig   är  den,  som  hans  land  ej  förskjulil. 
Ingen  förjagat  från  fädernas  graf! 
Ack  I  for  länge,  för  länge  jag  flutit 
Fridlös  omkring  pa  det   vilda  haf 

B  J  (5  R  N. 

Hafvet  är  godt,  det  ma  du  ej  klandra; 
Frihet  och  glädje  på  hafvet  bo, 
Veta  ej  af  den  vekliga  ro. 
Älska  alltjemt  att  med  höljorna  vandra. 
När  jag  blir  gammal,  vid  grönskande  jortl 
Växer  jag  också   väl  fast  som  gräsen. 
Nu   vill   jag  kämpa  och  dricka  om   bord , 
Nu   \ill  jag  njuta   mitt  sorgfria   väsen. 


1411 

F  U  I  T  II  I  I )  I'. 

Isen   liar   lui  dock   oss  jaj^al  i   land, 
Ruiidt  kring  var  köl   ligga   vågorna  döila: 
Vintern,  dcii   liinga,   vill  jag  ej  förtida 
Här  ibland  klippor  på  ödslig  strand. 
Ännu  en  gång   vill  i  Norden  jag  jiila. 
Gästa  kung  Ring  oeh   min   löfvaile  brud; 
Se   vill  jag  äter  de  lockarna  gula. 
Höra  dess  stämmas,  de  älskade  ljud. 

JJjO  K  N. 

(jodt,   jag   törstar  tlig:  kiiiig   lung  ^kall   röna 
Vikingaliämiiden  iir  föga  blid. 
Kung.sgård   vi   tända   \  id    niidnaltstiil, 
Sveda  den  gamle  oili   roiVa  ilen  sköna. 
Eller  kanhända   på    vikingavis 
Aktar   du   drollcii   cii    liolmgång   värdig, 
KUer  han   stämmes   till    liiirslag  pä   is:    — 
Säg,   bur  du    \ili,    jag  är  genast    färdig. 

l'"ui   111  lOF. 

]N;imii    mig    fj    uioidbiaud   ocli  liiiik  ej  på  krigl 
Fifdlig  till   kuiigcii    min    kosa   jag   stidler. 
Han    liar  ej   Irhil  .    Iiaiis  dnilliiiug   ej   heller, 
Häiiiuande   (iudar   ha   ".IraHal    mig. 


141 


Lili't    liai'   j;ig   iill    \)u    j(jitleii    lioppas. 
Vill   hloll    ta  alskfd  ai'  tleii   jag   liac  käi', 
Afsked  för  evigt  I  iSär  limderna  knoppas, 
Kanske  ock  förr,  är  jag  åter  liiir. 


B 


JORX. 


Prilliiof,  dill  dårskap   jag  aldiig  lorlaler. 
Klagan  och  suck  lor  en  qvinnas  skull! 
Jorden,  tyvärr!  är  af  qvinnor  full, 
Miste  du  en,  stå  dig  tusen  åter. 
\ill  du,  så  hämtar  jag  dig  af  del  kram 
Hastigt  en  laddning  från  glödande»  Söder, 
Röda  som  rosor  och  späka  som  lam; 
Se'n   dra   \'i   lott,  eller  dela  som  bröder. 

F  R  IT  HT  o  F. 

Bjiirn,  du  är  öppen  och  glad  som  Frej, 
Tapper  att   strida  och   klok  alt   råda; 
Oden  och  Thor,  dem  känner  du  jjåda, 
Freja,  den  himmelska,  känner  du  ej. 
Icke  om  Gudarnas  makt  må  vi  tvista: 
Akta  dig,   ^äck  ej  den  e\igas  harm! 
Fort  eller  sent  hennes  slumrande  gnista 
Vaknar  i  Gudars  oeli  menniskors  Ijarm. 


142 
Björ.n. 
(i;'!   (lock   ej  ensam!   iliii   luiiniig  kan   slängas. 

F  11  1  T  n  I  o  F. 
1m  '^^v   jag  ensam,   milt    s\äiil    ioljer  med. 

Björn. 
Minns  du,   hur  Hagbarl    l)let"  liiingd    i   triidi' 

Frithiof. 
Den,    som  kan  tagas,  är  värd  alt  liiingas. 

Björn. 

Stupar  du,  stridsbror,  jag  hamnar  dig   viil , 
Ristar  viil  hlodörn  pä  Frithiofs  l)ano. 

F  R  I  T  H  i  o  F. 

Onödigt,  BjiirnI  den  galande  hane 
Hör   lian   ej    iiiiigre   ;in    jag;   farväl  I 


143 


XVII. 
FrKlilof  koiuiiier  <lll  kung-  Bliig-. 

Kung    Ring   lian    satt   i  liögbänk  om  julen  och 

drack  nijikl, 
IIos     honom    salt    hans   drottning   så    hvit   och 

rosenröd. 
Som  Vår  och  Höst  dem  båda  man  såg  bredvid 

hvarann : 
Hon  var  den  friska  Våren,  den  kulna  Höst  var  han. 

Då  triidde  uti  salen  en  okänd  gubbe  in, 

Från    hufvud  och  till  fötter  han  insvept  var  i 

skinn. 
Han  hade  staf  i  handen,  och  lutad  sågs  han  gä, 
Men  högre  än  de  andra  den  gamle   var  ändå. 

Han   satte  sig  pä  bänken  längst  ned  vid  salens 

dörr; 
Der  är  de  armas  ställe  ännu,  som  det  var  förr. 
De  hofniän  logo  smädligt,  och  sägo  till  hvarann, 
Och  pekade  med  fingret  på  luden  björnskinnsinan. 


144 

Da     Ijuiimii'     iHfd    t\a    ()<;()ii   ilt'11   iViininiaiick'  så  ; 

hvasst,  I 

Mcil   i'iia   liaiulcn  gvcj)  han   cii   luigersven  i  hast,  • 

IJfll    \a\ligt'ii   han    vihuh-  dm   hurinaii    upp  och  i 

ned;  ' 
Da    lysliiadc    de   aiicliL':    vi    hade  gjort  sa  med. 

"ll\ad  är  lör  huin  dcrncre.'  llvi-m  Jjrjler  kun-        I 

gens  frid?  , 

Kom   upp  till  mig,  du  gamle,  och  låt  oss  tahis  vid!        I 
livad  är  dilt   namn?   ll\ad    vill  du?  livar  kom- 
mer dn  ifrån?" 
Så    talte    kungen   vredgad  till    gubben,  gömd  i 

vrån.  I 


"llell    my(;kel    sj)ör    du,    konung,    men  jag  dig 

svara   vill. 
Mitt    nanni   ger    jag   dig  icke,  det  hör  mig  en- 
sam till. 
I    Ånger    år    jag    upj^fiuld .    min    arigartl    heter 

Brist, 
llil     kom    jai;    ilVån   Ulf\en.   hos  honom  låg  jag 

sist. 

"Jag 


145 

"Jag  rcil  i  foiJna  Jagar  så  glad  pä  drakens  rvgg, 
llau  liade  starka  vingar,  och  flög  sA  glad  och  tryggj 
JNu  ligger  haa  förlamad  och  frusen  jcnite  land, 
Sjelf   är    jag  gammal   vorden,  och  bräinier  salt 

vid  strand. 

"Jag  kom  att  se  din  vishet,  i  landet  vida  spord. 
Då    mötte    man    med  hån  mig,  för  luui  är  jag 

ej  gjord; 
Jag   tog   en  narr  för  bröstet  och   väiule  honom 

kring, 
Dock    steg  han  opp  helt  oskadd,  förlåt  mig  det, 

kung  Ring  I"  — 

"Ej  illa,"  sade  kungen,  "du  lägger  dina  ord; 
De  gamle  Lör  man   ära,  kom,  sätt  dig  vid  mitt 

bord! 
Låt  din  förklädning  falla,  låt  se  dig  som  du  är; 
Förklädd  trifs  glädjen  icke,  jag  vill  ha  glädje  här." 

Och    nu  frän  gästens   hufvud  föll  luden  björn- 
hud  ner, 

I  stället  för  den  gamle,  en  hvar  en  yngling  ser. 

Ifrån    den    höga    pannan,    kring  skullran  bred 

och  full, 

De  ljusa   lockar  flöto  liksom  ett  svall  af  gul). 

10 


141) 

Och  präktig   stod   lian  för  dem   i  samnietsman- 

ti'1  hh, 
I     handsbrcdt     .silfverl)iiltc    med    skogens    djur 

uppä. 
I  drifvet  arhet  alla  den  konstnär  bragt  dem  an, 
Och     rundl     kring     hjellens     midja     de    jagade 

hvarann. 

Och    ringens    gyllne    smycke  kring  armen  satt 

så  rikt, 
Vid    sidan    häng    hans    slagsvärd,    en  stannad 

Ijimgeld  likt. 
Den  lugna  hjellebiicken  kring  sal  och  gäster  for; 
Skön   stod    han    der   som  Balder,  och  hög  som 

Asa-Thor. 

Den    häpna  drottnings    kinder  de  "skifta  färg  sä 

snällt, 
Som    röda    norrsken    måla  de    snöbeliickla  fält: 
Som  tveune    vallenliljor   inunder  stormens  larm 
Stå  gungande  på  vågen,  så   häfiUvs  hennes  barm. 

Nu  blåste  lur  i  salen,  och  tyst  blef  öfverallt, 
Ty  nu  var  löftets  limma  och  in  bars  Frejers  galt, 
Med    kransar    omkring    bogi-n,    och     äj)ple    uti 

numd. 
Och   fyra  knän    lian   bujtlc   på  silfverfatels  rund. 


147 


Ocli  konung  Ring  sig  rosle  i  sina  lockar  grå, 
lian  rörde  galtens  panna,  och  gjorde  löftet  sä: 
"Jag  svär  att  Frithiof  vinna,  fastän  en  kämpe  stor; 
Så    hjelpe    Frej    och    Oden,  derhos    den  starke 

Thor!" 

Med     trotsigt     löje  reste  sig  främlingen  sä  hög, 
En    blixt  af  hjeltevrede  hans  anlet  öfverflög; 
Han  slog  sitt  svärd   i  bordet,  så  det  i  salen  klang, 
Och  upp  från  ekebänken  hvarenda  kämpe  sprang. 

"Och     hör    du    nu,    herr    konung,    mitt     löfte 

äfvenväl: 

Ung  Frithiof  är  min  frände,  jag  känner  ho- 
nom   väl. 

Jag  svär  att  Frithiof   skydda,  och  var  det  mot 

en  verld; 

Så    hjelpe    mig    min    Norna,    derhos  mitt  goda 

svärd !" 

Men    kungen    log    och    sade:    "Helt    dristigt  är 

ditt  tal, 
Dock,  orden  äro   fria  i  nordisk  kungasal. 
Fyll  honom   hornet,    drottning,  med   vin,  som 

du  har  bäst! 
Den  främling,   vill  jag  hoppas,  i   vinter  är  vår 

gäst." 


148 


Ocli  cliotluiiigeii  log  Iioriu-t .  suin   framför  hen- 
ne sloil , 
Af  in'cns  panna  brutet,  en   kostelig  klenod, 
På  blanka  silfvcrfötter,  med  mången  gyllne  ring, 
Med    forntids    bilder    sirad  och  runeskrift  om- 
kring. 

Med  nedcrslagna  ögon  hon  riickte  hornet  dåj 
Men    darrande   var  lianden ,  och  vin  blef  spildt 

derpä. 
Som  aftonrodnans  purpur  på  liljorna  ibland, 
De    dunkla    droppar    brunno    på    hennes  hvita 

hand. 

Och  glad  tog  gästen  hornel  utaf  den  ädla  fru: 
Ej  Ivenne  män  det  tömde,  som  männer  äro  nu; 
Men    lätt    och   utan   tvekan,  den  drottning  lill 


"O 

behii 


fl' 


Den  väldige  det  tömde  uti   ett  andedrat 


Och  skalden   tog  sin  harpa,   han  satt  vid    kun-        i 

gens  bord. 
Och  sjöng  ett  hjerlliql  (jviide  ora  kärleken  i  Nord, 
Om   llagbart  och  skön  Signe,  och,  vid  hans  dju- 
pa  röst ,  i 
De  hårda   hjcrtan  smälte  i   stulbeklädda   bröst.  ] 


149 


Ilaii  sjöng  om  Yalluills  salar,  ocli  om  Einherievs 

lön. 
Om  tappre  faders  bragder  pA  fältet  och  på  sjön. 
Då    grep    livar    hand  åt  svärdet,  då  flammade 

hvar  blick, 
Och  flitigt  omkring  laget  det  djupa  hornet  gick. 


llell  skarpt   blef  der  nu  drucket  allt  i  det  kun- 
gahus, 
Hvar  enda  kämpe  tog  sig  ett  ärligt  julerus. 
Gick  sedan  boit  att  sofva  förutan  harm  och  sorgj 
Men  konung  Ring  den  gamle  sof  hos  skön    In- 
geborg. 


150 


XVIII. 


lHfai*<rii. 


Iviiiig  Uiiig   lueil   sill  drottning  till  gäslohiul  far, 
Pi"!  sjön  slår  isen   sS  spegelklar. 

"Far  ej  öfver  isen,"  den   IViimling  sad': 
"Han  brister,  för  djupt  iir  det  kalla  bad."  — 

"Kung  drunknar   icke  sa   lätt,"  sad'  King, 
"Den,  som  är  rädd,  kan  gå  sjön  omkring." 

Den  främling  blickar  sä  mörk  med  hot, 
lian  spänner  slåisko  i  hast   på  fot. 

Slädtral'\arn  sätter  metl   nuikt   åstad, 
Han  frustar  lågor,  han  är  sä  glad. 

"Sträck   ut,"    skrek  kungen,  "min  trafvare  god, 
Lål   se,  om   du  är  af"  Sleipners  blod!" 

Del  går,   sdiii   slormen  går  olVer  sjön, 
Den  gamle   ej   aklar  sin   drolluings  bön. 


151 


Men  slålskoiUl  kiimpe  står  heller  ej  Still, 
Han   far  dem   f<)rbi,  så  snarl  han   vill. 

Han  ritar  mång'  runa  i  isens  famn , 
Skön  Ingeborg  åker  öfver  sitt   namn. 

Så  ila  de  fram  på  den  glatta  ban; 
Men  under  dem  lurar  den   falska  Ran. 

Hon  stöter  ett  hål  i  sitt  silfvertak, 
Och  släden  ligger  i  öppen   vak. 

Skön  Ingeborg  vardt  så  blek  på  kind, 

Då  kommer  den  gäst  som  en  hvirfvelvind. 

Han  borrar  sin  stålsko  i  isen  fast. 
Och  griper  i  gångarns  man  med  hast. 

Då  svänger  han  lätt  med  ett  enda  hopp 
Bad'  häst  och  släde  på  isen  opp. 

"Det  tag  vill  jag  prisa,"  sad'  kungen  fort, 
"Ej  Frithiof  den  starke  det  bättre  gjort." 

Sä  vände  de  åter  till  kungsgård  om; 

Den  främmande  blef  der,   tills  våren  kom. 


152 


XIX. 


FritliiofM  frestcisr. 

V^iicii   kdiiimcr:   faglcii   (j\illiai,  skogen  löfvas, 

solen  ler, 
Ocli    lie    lösta  floder  ilaiisa  sjungande  mot  hat- 

\  et   ner. 
Glödande  som   Frejas  kinder  titlar  rosen  ur  sin 

knopp, 
Oeli     i    nienskans    hjcrla    \akna  lefnadslust   och 

mod  och  hopp. 

Dä    vill    gande    kungen  jaga,  drottningen  skall 

med  på  jagt, 
Och  del  hela   iiof  församlas,  hvindande  i  brokig 

prakt. 
Bågar    klinga,    koger    skramla,    hingstar  skrapa 

mark   med   hof. 
Och    med   kap[K)r  öfver  ögal    skrika   falkarna   på 

rof. 


153 

Se,    (ler  kommer  jagtens  drottning  I  Arme  Fri- 

tliiof,  se  ej  dit! 
Som    en    stjerna    på    en    vårsky    sitter  hon  på 

gångarn  livit. 
Hälften    Freja,    hälften    Rota,  skönare  än  beg- 

ge  tvä, 
Oeh    från    lätta  purpurhatten  vaja  högt  de  fjä- 
drar blå. 

Se  ej  på  de  ögons  himmel,  se  ej  på  de  lockars 

gull! 
Akta    dig,    del    lif   är    smidigt,    akta  dig,  den 

harm  är  full! 
Blicka  ej  på  ros  och  lilja,  skiftande  på  hennes 

kind, 
Tlör   ej  på  den  kära  stämman,  susande  som  vå- 
rens vind! 

iSit    äi-   jägarskaran    färdig.     Hejsan!  öfver  berg 

och  dal! 
Hornet    smaltrar,    falken    stiger    lodrätt    emot 

Odens  sal. 
Skogens    åbor  fl}'  med  ångest,  söka  sina  kulors 

hem ; 
Men.   med  spjulet  sträckt  framför  sig,  är  Valky- 

rian  efter  dem. 


j 

154  1 
I 

Gaiulo  kiiii^tii   kan   uj  följa  jagteii  som  hon  fly- 
ger IVain, 
Ensam     vid  hans   sida   rider  Frilhiol",    lyst  och 

alKarsain.  i 

Mörka,   vemodsliiUa    tankar  växa   i  hans  qvalda      ] 

bröst ,  ' 

Och    Inarlhelst   han  än   sig   vänder,  hör  han  de- 
ras klagoröst.  ; 

"O!   hvi  öfvci'gaf  jag  liat"\el,    tor    min   egen  iara 

hlind? 
Sorgen   Irifs  ej   räll    j)å    vågen,   blåser    bort  med 

himlens  vind.  | 

Grubblar   viking,  kommer  faran,  bjuder   honom 

opp  till  dans,  ! 

I 
Och    de    mörka   tankar   vika,  bländade  af  vap-      | 

nens  glans. 

"Men   hiir  är  det   aiinoilunda,  outsäglig  längtan  1 

slår 

Sina    vingar    kring  min  panna,  som  on  dröm-  ] 

mande  jag  går;  i 
Kan    ej    glömma  Balders  hage,  kan  ej  glönnna 

eden  än , 

Som     bon   svor.  —  /lon  bröt   den   icke,  grymma  | 

Gudar   briilo  den.  i 

I 


155 

"Ty  lU'   li:ila   menskors  iiller.    skrida   deras  fröjd 

med  liarm, 
Och  min   rosenknopp  de  togo,   satte  den  i  vin- 
terns barm. 
livad    skall    vintern    väl   med   rosen?  Han  för- 
står ej  hennes  pris; 
Men    hans    kalla    ande   kliider  knopp  och    blad 

och  stjelk   med   is." 

Så    han    klagade.     Da  kommo  de    uti  en  enslig 

dal, 
Dyster,   hopträngd    mellan  bergen,  öfVerskyggd 

af  björk  och  al. 
Der    steg    kungen  af,  och  sade:  "sel  hi-.r  skön, 

hur  sval  den   lund; 
Jag  är  trött,  kom,  lät  oss  hvila!  jag  vill  slum- 
ra här  en  stund."  — 

"Icke    må    du    sofva,    konung;  kall   är  marken 

här  och  hård. 
Tung  blir  sömnen,  upp!  jag  för  dig  snart  till- 
baka till  din  gård."  — 
"Sömnen,    som  de  andre  Gudar,  kommer,  när 

vi  minst  det  tro," 
Sade     gubben,    "unnar    gästen    ej    sin   värd    en 

timmas  ro?" 


15(i 

Dii    log  Frithiot"  af  sin  mantel,  liredJe  den  på  ' 

marken  hän,  ' 

Och  den  gamle  kungen  lade  tryggt  sitt  hufvud  I 

pä  hans  knän;  ! 

Somnade    sä    lugnt,    som    hjelten  somnar  efter  | 

stridens  larm 

På  sin   skiiltl,  sä  lugnt,  som   barnet  somnar  pä  i 

sin   moders  arm. 

Som  han  slumrar,  hör!  dä  sjunger  kolsvart  fö- 

gel  ifrån  qvisl: 

"Skynda,     Frithiof,    dräp    den  gande,  sluta  på 

en  gäng  er  tvist!  ' 

Tag    hans    drottning,   dig  tillhör  hon,  dig  har 

hon  som  brudgum  kysst , 

Intet    menskligt    öga    ser    dig,    och    den  djupa       j 

graf  är  tyst."  —  ) 

I 

Frithiof   lyssnar;  hör!  då  sjunger    snöhvit  lägel        ] 

ifrån  q  vist:  j 

"Ser    dig    intet    menskligt    öga,    Odens  öga  ser 

dig   vi.sst. 

ISidins:,    vill  du  mörda   sömnen?  vill  du  värn-        I 

1 
lös  gubbe  slå?  i 

livad   du    vinner.    hjeltci\klc   viiuier  du  dock  ej 

derpå."  —  ( 


157 

SA    (le    Ijeggc    fiiglar  sjöngo;   lueii  silt   slagsNätd 

Fiithiof  tog, 
Slängde    Jet    med    fasa    frän    sig  fjerran  i  den 

mörka  skog. 
Kolsvart  ftigel  flyr  till  Nastrand,  men,  på  lät- 
ta vingars  par, 
Som  en  harpoton  den  andra  klingande  mot  so- 
len far. 

Straxt    är    gamle    kungen  vaken.     "Myekct   var 

den  sömn  mig  värd, 
Ljutligt  sofver  man  i  skuggan,  skyddad  af  den 

tappres  svärd. 
Dock,  hvar  är  ditt  svärd,  o  främling?  blixtens 

broder,  hvar  är  han? 
Hvem  har  skilt  Er,  J,  som  aldrig  skulle  skiljas 

från  hvarann?"  — 

"Lika  mycket,"  Frithiof  sade,  "svärd  jag  linner 

nog  i  Nordj 

Skarp    är    svärdets    tunga,    konung,    talar  icke 

fridens  ord. 

Mörka  andar  bo  i  stålet,  andar  ifrån  Niffelhem, 

Sönnien  är  ej  säker  för  dem,  silfverlockar  reta 

dem."  — 


158  i 

"Jag  liar   itkf  sufvit,  yngling,   jag  har  blott  dig      | 

prof va t  så, 
Ohe])röfva(l    man    (x-h    klinga   litar  ej  den  klo- 
ke  pä.  i 
Du  är  Frithiof,   jag  har  känt  dig,  alllse'n  i  min     i 

sal  du  steg,  | 

Gamle  Ring   har    vetat  länge,  hvad  hans  kloka     | 

gäst  förteg. 

"Hvarffjr  smög    du  till  min  boning,  djupt  för- 
klädd och  utan  namn?  ' 
H varför,    om    ej    för    att  stjiila  bruden  ur  den 

gandes  famn? 
Äran,    Frithiof,  sätter  sig  ej  namidös  uti  gäst-     i 

fritt  lag, 
Blank    är  hennes  sköld  som  solen,  öppna  hen-     i 

nes  anletsdrag. 

"Ryktet    talte  om    en   Frithiof,  nienniskors  och      i 

Gudars  skräck, 
Sk()l(lar    klöf    och   tempel   brände  den   förvågne 

lika  käck.  ' 

Snart    med    härsköld,    sa    jag    trodde,  kommer 

han  emot  ditt   land,  i 

Och     han     kuiu ,    ineu   höljd   i   lumpor,   meti  en 

tiggarstaf  i  hanil.  I 


159 


"Hvarftir   slår     ihi    iut  ditt  öga?  Jag  var  också 

ung  en  gång, 
Lifvet   är  en  strid  iVåu  början ,   ungdomen  dess 

Berserksgång. 
Klämmas    skall    hon    mellan  sköldar,  tills  det 

vilda  mod  är  tömdt; 
Jag  har  pröfvat  och  rörlålit,  jag  har  ömkat  och 

förglömt. 

"Ser  du,  jag  är  gammal   vorden ,  stiger  snart  i 

högen  in; 
Tag    mitt    rike    dä,  o  yngling,  tag  min  drott- 
ning, hon  är  din; 
Blif    min   son  tilldess,  och  gästa  i  min  kungs- 
sal som   förut! 
Svärdlös    kämpe    skall    mig    skydda,    och    vår 
gamla  tvist  har  slut."  — 

"Icke ,"  svarar  Frithiof  dyster ,  "kom  jag  som  en 

tjnf  till  dig, 
Ville  jag  din  drottning  taga ,  säg ,  hvem  skulle 

hindrat  mig? 
Men    min    brud  jag  ville  skada,  en  gäng,  ack! 

blott  en   gång   än. 
O    jag  dåre!    halfsläckt  låga  tände  jag  på  n3'tt 

igen. 


llid 


"1     dill    sal    jag    tliöjt   för  länge,    gästar    mer  ej 

der,  o  kung  I 
Oiorsonta  Gudars  vrede  hvilar  på  mitt  hiifvutl 

tung. 
Balder  med  de  ljusa  lockar,  han,  som  har  livar 

dödlig  kär. 
Se,  han  hatar  mig  allena,  ensamt  jag  förkastad  är  I 

"Ja,  jag  stack  i  brand  hans  tempel ;  Varg  i  Ve- 

uiu  heter  jag; 
När    jag    namnes,    skrika    barnen,  glädjen  flyr 

ur  gästfritt  lag. 
Fosterjorden  har  förkastat  en  förlorad  son  med 

harm , 
Fridlös    är    jag  i  min  hembygd,  fridlös  i   min 

egen  barm. 

"Icke   på   den  gröna  jorden   \ill  jag  söka  friden 

mer, 
Marken  bränner   under  foten,  trädet  ingen  skug- 
ga ger. 
Ingeborg  har  jag  förlorat,  henne  tog  den  gam- 
le Ring; 
Solen  i  mitt  lif  är  slocknad .  haia  mörker  rundt- 

omkringl 

"Derför, 


lljl 


"Derlör,   liäii  till  iiuna  vägorlEja,  ut,  miii  dra- 
ke god! 
Bada    äter    becksvart   bringa   lustigt   i  den  salta 

nod  5 
II vifta    vingarna  i  molnen,   liväsande  de   vågor 

skär, 
V\\'^  så   långt  som  stjernan  leder ,  som  besegrad 

bölja   bär! 

"Låt    mig  böra  stormens  dunder,  lät  mig  böra 

åskans  röst! 
När    det  dånar  rundtomkring  mig,  då  är  lugn 

i  Frithiofs  bröst. 
Sköldeklang   och  pilregn,  gubbe!  Midt  i  hatVet 

slaget   står, 
Och    jag    slupar    glad,    och    renad   till   försoula 

Gudar  går." 


11 


XX. 


lliillniajiig   fåle, 

Skinfaxe  drager 

Vårsol  ur  vägen   iiu-r   licrrlig  iiii   iorr. 

Morgonens  strSle, 

Dubl)elt  sä  fager, 

Leker  i   kungssal:  det   klajipar   på  ilörr. 

Sorgsen   i   hågen 

Frithiof  inUiider, 

Blek  sitter  kungen ;  skiin  Ingeborgs  brösl 

Häfves  som   vågen. 

Frändingen  (jvåder 

Afskedels  q\;id('   med   darrande   riist: 

"Böljorna  bada 

Vingaile  hästen, 

Sjöhästen   längtar  från   stranden   igen. 

Ul    \ill    lian   \ada; 

15nr(   måste  gästen , 

Bort   från  sill    land    luli   sin  iilskade   \än. 


163 

•Dig  ger  jag  ringen, 

Ingeborg,  äter; 

Heliga  minnen  bo  troget   i  den. 

Gif  den  åt  ingen! 

Frithiof  förlåter; 

Mig  ser  du  aldrig  på   jorden  igen. 

"Ej  skall  jag  skåda 

Stigande  röken 

Mer  ifrån   Nordlanden.     Menskan  ;ir  slaf; 

Nornorna  råda. 

Böljornas  öken , 

Der  är  mitt  fädernesland  oeb    min   graf. 

"Gå  ej  till  stranden, 

Ring,  med  din  maka, 

Helst  sedan  stjernorna  sprida  si  1 1  sken ! 

Kanske  i  sanden 

Vräkas  tillbaka 

Frithiofs,  den  biltoge   vikingens,  ben."  — 

Då  q väder  kungen: 

"Tungt  är  att  höra 

Mannen,  som  klagar  likt   qvidande  mö. 

Dödssång  är  sjungen 

Ue'n  i  mitt  öra. 

Hvad  är  det  mer?  den,  som  föds,  lian  skall  dö. 


I(i4 


"Normiruas   lollniiii;. 

Huru   \i  like, 

Trotsa   vi,  klaj^a   vi   ej  oss  ilVaii. 

Dig  ger  jag  droltuiu^. 

Dig  ger  jag  rike, 

Skydda   det    dn   at    niiii    ^ä\alldc  son  I 

"Väl   liar   jag  sutit. 

Väiisäll  i  salen , 

Väl   liar   jag  älskat  den  gyllene  iVid; 

Dock  har   jag  brutit 

Sköldar  i  dalen . 

Sköldar   |)a    sjiiii.   oeli    ej    hleknal    dei  \  id. 

"Nu    \ill    jag   rista 

Geirsodd,  och   Idöda, 

Stråtlöd  ej  höfves   föi'   NordMiaunakung. 

Ringa  är  sista 

Idrolleus   niixla. 

Mera   iin    lilNcl    iir   ilodcu    rj    Uiug.' 

DA   skar   liaii   äilijil 

Runor  at    Oilen , 

Dödsrunor  djupa   pä   hröst   och    p,i   arm. 

Lyste  sä   lierrligl 

Droppande  hloden 

l''raui    iiiellau   siUVcl    pii    li;u\u\eu    l)arui. 


It)5 

"Biingeii   luii;  liorin't.' 

Skal   för  dit  I   niiiiue, 

Skal  fVir  (lin  iira,   du    licrilij;a   Xoid ! 

Mognande  kornet , 

Tänkande  sinne, 

Fredelig  bragd  liar   jag   iilskal    pa    jord. 

"FAfanel  bland    \ilda. 

Blodiga  drotlcr 

Sökte  jag  Friden,   lioii   llvklade   luiii. 

Nu  siar  den   milda 

Ättliögens  dotter 

Väntande  pA  mig   vid  (iudarnas   knän. 

"Hell   Er,  J    (iudar. 

Valliallasöner  I 

Jorden   försvinner;  till  Asarues  fest 

Gjallarhorn    budar. 

Salighet  kröner 

Skönt ,  som  en  guldbjelm,  den  k(jnuuande  gäst.' 

Sade,  oeh  tryekte 

Ingeborg  handen . 

Handen  pä  son  oeh  pa   gråtande    vän 

Öiiat   han   Ivckte. 

Kunglige  anden 

Flö"  med  en  suek  till  Allfader  ic;en. 


166 


XXI. 

Rlugs  Dra|i». 

ISitter  i  högen 
Högätlacl  Iiöfiliiig, 
Slagsvärd   vid   sidan , 
Skölden  på  arm. 
Gångaren  gode 
Gnäggar  deriiuie, 
Skrapar  med  guUliol" 
Gnnidnunad  graf. 


Nu  ridei-  rike 
Ring  öfver  Bifrost, 
Svigtar   l(ir  bördan 
Dågiga  lirdu. 
Upp  springa   Valliails 
Hvalfdörrar   vitla; 
Asarnes   liiin<ler 
Hänga  1   lians. 


1()7 

Thor  iir  ej   homiiiit. 
lliirjai    i    liäniad. 
Valfadfi'    vinkar 
Viiihä^ani    IVam. 
Ax   llälai    l'^rcj   kiiiii^ 
Koiiiiui^cns  krona. 
Frigg  bindel-  hliia 
IJlommor  dcii. 

liragc,   liin  gam  k-, 
(jiiper  i  guldsträng, 
Slillare  susar 
Sangen  än   Förr. 
Lyssnande  hvilar 
Vanadis  Ii  v  i  ta 
Barmen   mot  hordel , 
IJrinner  ocli   hcii  : 

"Högt  sjunga  sviinU-n 
Ständigt  i   hjehiiar; 
Brusande  Ijöljor 
Blochis  alltjemt. 
K  ra  {len.  de  gotle 
(iudanias  gåfva, 
Bister  som  Berserk 
Biler  i  sköld. 


1()8 

"Derfiir   var  dy  re 
Drottcn  oss  kär,  som 
Stod  med  sin  sköld    (or 
Fredliga  ialt: 
Sansade  styrkans 
Skönaste  afbild 
Steg  som  en  olTer- 
Ånga  åt  skyn. 

"Ord   väljer   vittra 
Valfader,  då  han 
Sitter  hos  Saga, 
Siiquahäcks  mo. 
Så  klungo  kungsord, 
Klara  som  Mimers 
Böljor,  och  derhos 
Djupa  som  de. 

"Fridsam   furlikai 
Forsete  t\  islen , 
Domarn   vid  Urtlas 
Vällande   väir. 
Så  satt  å  domsten 
Dyrkade  drotlen , 
lilidkade   hiinder 
lUodhämnden  hjod. 


»()9 

"Kari;    var   v]   kiingcn, 
Kriiiq  sig  liaii  strödde 
Dvergariias  dagglans , 
Drakarnas  bädd. 
Gafvan  gick  glad   från 
Gifnnlda  handen , 
Lätt  frän  hans  läppar 
Lidandels  tröst. 


"Välkommen,   vise 
Valhalla-arfving! 
Länge  lär  Norden 
Lofva  ditt  namn. 
Brage  dig  helsar 
Höfviskt   med   horndiyck. 
Nornornas   IVidsbnd 
NerifrAn  Nord!" 


i;t> 
XXII. 

Till  Tilläs  I  Till   Tillies:   BiKlkadeii  f;Ar 

Kiiiij^   ]«;r^   diIi   ilal. 

Kung  Ring  ill    (1(1(1:   nu   l()i(.'.sl;ii 

Elt  kuiigaviil. 

Då  tager  Ixnulcu  svärd  Iimii    viigg, 
Dft  stål  Sr  blått. 

Med   fingret  priifvar   lian   dess  egg, 
Den    liitcr  gndt. 

De  piltar  se   med  ghidje   |),i 
Det   slållila   sken; 
De   lyfla   s\;irdel    ts;'*   (nli    l\a. 
För  tiiiigl  ior  en. 

Men   (hiltreii    skurar   lijeliuen    ren, 
l]lank   skall    lian    l.li — 
Oeli   rodnar,   nai    lion   .sk.id.ir   sen 
Sin  liiKI  den. 


171 

Sisl  tar   lian  sköldens   innda    \arn, 
En  sol  i  })lo(l. 

llell  flig,  du   frie   man   al    jern , 
Du  bonde  god! 

All  landets  ära   växer  ur 
Ditt  fria  bröst. 

I  striden  är  du  landets   nun  , 
I  frid  dess  röst. 


Så  samlas  de  med  skoldegny 
Och  vapenbrak 

På  öppet  Ting 5   l^    himlens  sk^' 
Är  deras  tak. 


Men  Frithiof  slår   på    lingeLs  sten; 

Hos  honom  slår 

Den  kuneason,  en   liten  en 

Med  guldgult   hår. 

Då  går  ett  sorl  kring  liondelag: 
"För  liten  år 

Dvn   kungsson,   kan  ej  skipa  lag, 
Ej  leda  här."  — 


172 

Men    Fiilliiof  l>l"lc   pilUii    iiiij; 
Va    sköldfll    <>p|): 
"J    Noiduiiiii,   hiir  iir   lidci'   kiiiit; 
Ocli   laiulfls   li()|)j). 

"Sen  här  dcii   i;anilr  Odens  ätl 
1   bild  så  skön. 

P&  sköld  han   kiinncr  sig  sii   Uill, 
Som  lisk  i  sjön. 


"Jag   svär  alt  skychhi   rike   hans 
Med  svärd  oeh  släne, 
Oeh  siilla   fadrens  gylhic  krans 
Pf\  son  en  gång. 


"Forsele,  Bahlers   h()ge  son. 
Ilar   hört    luin  ed; 
Oeh   om   jag   viker  derilrän, 
SlTi   han   nuL:   ni'd  I"  — 


Men   pillen  sall  pä  skölden    Ivll  , 


Lik   kung  ä  stol. 


Lik  unga  örnen,  som   frän   kl>ri 
Ser  ojiji    lunt    sol. 


173 

Dl'1i    N.iiitan  bk-f  ilct   uiiL;a   liloil 
Till  slut   iVir  laiig, 

Och  nicd  ftt   hopp  i   mark   lian   sluil, 
Elt    kungligt  språng! 

Då  ropte  böndrcn  högl  pA  Ting: 
"Vi,  Nordens  män, 
Vi  kore  dig;  blif"  lik  kung  Ring, 
Sköldburnp  svcn 1 

"Och   Frithiof  före  dina  bud  , 
Tills  du  blir  stor. 
Jarl  Frilhiof,  dig  ge   vi   till   brud 
Hans  sköna   mor."  — 

Då  blickar   Frilhiof  mörk:  "I  dag 
Är  kungaval, 

Men  bröllop   ej;  min   brud   tar   jag 
Af  eget   val. 

"Till   Baldcrs  hage    vill   jag  gå, 
Har  möte  stämt 
Med  mina  Nornor  der:  de  sta 
Och   vänta   jemt. 


174 

"Ett   01(1  jag  niästc  lula   med 
De   skiildemör. 

De  liygga    under   Tidens   tWid, 
Och  ofvanför. 


"Ljusl(K;kig  Balder   vredgas  än, 
Den  bleke  Gud. 

Han  tog,   blott  han   kan  ge   igen 
Mitt  hjertas  brud."  — 

Då  hclsade  han  nyvald   kung, 
På  pannan  k3'.ssl, 
Och  långsamt   öfver  hedens  ljung 
Försvann  han  tyst. 


i;5 

XXI!!. 
FriUil»!'  i»a  t^iBt  Fadern»  hög. 


Hur  skönt  ler  solen,   liiiru   vänligt  hoppar 
Dess  milda  stråle  ifrån  gren   till  gren  I 
Allfaders  blick,  i  aftondaggens  droppar. 
Som  i  hans  verldshaf,  lika  klar  och  ren! 
Hur  röda  färgar  hon  ej  bergens  toppar  I 
O!  det  är  blod  på  Balders  offersten! 
I  natt  är  snart  det   hela  land  liegrafvet, 
Snart   sjunker   hon,   en  gyllne  sköld,  i  hafvet. 


"Först  lät  mig  dock  bese  de  kära  ställen, 

Min  barndoms  vänner,  dem  jag  älskat  så. 

Ack!  samma  blonmtor   dofta  iin  i  (|\ällen, 

Och  samma  fåglar  än  i  skogen  slå. 

Och  vågen  tumlar  sig  som  förr  mot  hällen, — 

O!  den  som  aldrig  gungat  deruppä! 

Om    namn   och    bragder  jcmt  den   falska  talar, 

Men    fjerran    för    hon  dig  från  hemmets  dalar. 


170 

"Jag  kiiiiiior  dig,  du  floil,  sdiu  ofla  burit 

Dcu  djcrfvo  simniani   pA  din   Ixilja   klar. 

Jag  känner  dig,  du   dal,  dtT   \i   ])c.svinil 

Eu  evig  tro,  som  icke  jorden  har. 

Och  björkar  J,  uti   hvars  bark  jag  skurit 

De  runor  många,  J   stAn  .'innu  qvar 

Med  stammar  hvita  och   med  kronor  runda; 

Allt  är  som  ftirr,  blott  jag  ;ir  annorlunda. 

"Är  allt  som  Förr?  Hvar  .'iro  Framniis  salar 
Och  Balders  tempel  på  den  vigda  strand? 
Ack!  det  var  skönt  uti  min  barndoms  ilalar, 
Men  derutöfver  har  gått  svärd  och  brand, 
Och   menskors    liämnd  och  Gudars  vrede  talar 
Till   vandrarn   nii   IVån  svarta  svedjoland. 
Du   fromme  vandrare,  ej  hit  du  dragé, 
Ty  skogens   vilddjur  bo  i  Balders  hage. 

"Det  går  en   frestare  igiuiom   lifvet. 
Den  grymme  Nidhögg  ifrån   nuukrets  verld. 
Han  halar  Asalju.set,  som  står  skrifvet 
På  hjellens  panna ,  på  hans  blanka  svärd. 
Hvart     niding.sdåd,    i   vredens  stund  bedrifvcl. 
Det  Hr  hans   \erk.  är  miirka  makters  gärd; 
Och   när  del    lackas,   när   han   femj)let    liinder. 
Då   klappar   lian   uli   kolsxarla   hiiudcr. 

"l'inns 


177 

"Finns  ej  försoning,  strålande    Valhallal' 
Blåögde   BalderI  tar  du  ingen  boti' 
Bot  tager  mannen,  när  hans  fränder  falla, 
De  höga  Gudar  sonar  nian  med  blöt. 
Det  sägs,  du  är  den  mildaste  af  alla, 
Bjud,  och  hvart  offer  ger  jag  utan  knöt. 
Ditt  tempels  brand   var  icke  Fritliiofs  tanka, 
Tag  fläcken  bort  ifrån  hans  sköld,  den  blanka! 

"Tag  bort  din  börda,  jag  kan  den  ej  bära, 

Qväf  i  min  själ  de  mörka  skuggors  spel; 

Försmå  ej  ängren ,  låt  en  lefnads  ä.ra 

Försona  dig  för  ögonblickets  fel! 

Jag  bleknar  ej,  fast  Ljungarn  sjclf  står  nära, 

I  ögat  kan  jag  se  den  blekblå  Hel. 

Du  fromme  Gud  med  dina  månskensblickar. 

Dig  ensam  räds  jag  och  den  hämnd,  duskickar. 

"Här   ur  min  faders  grafliög.     Sofver  hjelten? 
Ack!  han  red  hän,  der  ingen  kommer  frän. 
JSu  dväljs  han,  sägs  det,  uti  stjernetälten, 
Och  dricker  mjöd  och   gläds  ät  sköldars  dån. 
Du  Asagäst,  se  ner  från  himlafälten, 
Din  son  dig  kallar,  Thorsten  Yikingsson! 
Jag  kommer  ej  med  runor  eller  galder. 
Men  lär  mig  blott,   hur  blidkas  Asa-Balder? 

12 


178 

"Har  giafvoii   ingen    lunga:'  För  en   klinga 

Den  starke  Anganl^r  ur  liögen  (|\a(l. 

Det   svärd    var  godt,   men  Tirlings  j)ris  är  ringa 

Mol   livad    jag  ber,  om  svärd   jag  aldrig  bad; 

Svärd  lar  jag  väl  i  bolmgång  sjelf,  men  ))ringa 

Du  mig  försoning  iirån  Åsars  stad! 

Min  skumma  blick,  min  gissning  bloll  du  ledc; 

Elt  ädelt   sinne  tål  i'j   Balders  vrede. 

"Dn  tiger,  fader  I  Hör  du,   vågen  klingar, 
Ljuft  är  dess  sorl,  lägg  ner  ditt  ord  deri  I 
Och  stormen  flyger,  häng  dig  vid  hans  vingar, 
Och  b  viska   till   mig,  som  han  far  förbi! 
Och  vestern  hänger  full  af  gyllne  ringar, 
Låt  en  af  dem  din  tankes  härold  bli!  — 
Ej  svar,  ej  tecken  för  din  son  i   nöden 
Du  äger,  fader!  O  hur  arm  är  diulen!"  — 

Och  solen  släcks,  och   aftonvinden   luUar 
För  jordens   barn  sin   vaggsång  ulur  skyn, 
Och  aflonrodnan   kiinr  opp  uih   rullar 
Med  roscnriida  hjul   kring   iiindens  bryn. 
I  blåa  dalar,  iifver  blåa   kullar 
Hon  flyger  fram ,  en  skön   \  alhallasjMi. 
Då  kommer  pUitsligt   öfver   vestervågor 
En   bild   framsusandc   i  guld  och   lågor. 


179 

Eli  liägriiit;   kalla   vi  det  himlens  under 
(I  Valhall   klingar  hennes  namn  mer  skönt). 
Hon  sväfvar  sakta  öfver  Balders  lunder, 
En  gyllne  krona  på  en  grund  af  grönt. 
Det  skimrar  öfver  och  det  skimrar  under, 
Med  sällsam  glans,  ej  förr  af  menskor  rönt. 
Till  slut   hon  stadnar,  sjunkande  till  jorden, 
Der  templet  statt,  nu  sjelf  ett    tempel    vorden. 

En  bild  af  Breidablick,  den  höga  muren 
Stod    silfverLlank    på  klippans  hrant  och  sken. 
Af  djupblått  stål  hvar  pehne  var  skuren. 
Och  altaret  utaf  en  ädelsten; 
Och  domen  hängde,  som  af  Andar  buren. 
En  vinterhimmel  stjerneklar  och  ren, 
Och  högt  deri,  med  himmelsblåa  skrudar. 
Med  gyllne  kronor,  suto  Valhalls  Gudar. 

Och  se,  på   runbeskrifna  sköldar  stödda. 

De  höga  Nornor  uti  dörren  stå : 

Tre  rosenknoppar  i  en  urna  födda. 

Allvarliga,  men  tjusande  ändå. 

Och  LIrda  pekar  tyst  på  det  förödda, 

Det  nya  tempel  pekar  Skulda  på. 

Och  bäst  som  Frithiof  nu  sig  sansa  huiinit, 

Och  gläds  och  undrar,  så  är  allt  försvunnit. 


180 

"O!  jag  förslår  Er,  niör  från   tidens  källa, 

Det   var  ditt  tecken,  lijeltefader  god! 

Det  brända  templet  skall  jag  återställa, 

Skönt    skall    det   stå  på  klippan,  der  det  stod. 

O!  det  är  herrligt  att  få  vedergälla 

Med  fredlig   bragd  sin  ungdoms  öfvermodi 

Den  djupt  förkastade  kan  hoppas  åter. 

Den  hvite  Guden  blidkas  och  förlåter. 

"Välkomna  sljernor,  som  dcruppe  tågen! 
Nu  ser  jag  åter  glad  Er  stilla  gång. 
Välkomna  norrsken,  som  deruppe  lagen! 
J  voren  tempelbrand  för  mig  en  gång. 
Uppgrönska,  ättehög!  och  stig  ur  vägen, 
Så  skön  som  förr,  du  underbara  säng! 
Här  vill  jag  slumra  på  min  sköld  och  drömma. 
Hur    menskor   sonas,  och  hur  Gudar  glömma." 


181 


XXIV. 


.Fttrsoaiiigcii. 


r  iiUaiidadt  nu  var  Baldcrs  tempel.    Deromkriiig 
Slod  ej  som  förr  en  skidgård;  men  afhamradt 

jern, 
Med    gyllne    knappar    på    livar  stäng,  ett  värn 

var  rest 
Kring  Balders  hage:  som  en  stålklädd  kämpehär 
Med  hillebårder  och   med  gyllne  hjelmar,  stod 
Det  nu  på   vakt  kring  Gudens  nya  helgedom. 
Af  idel  jättestenar  var  dess  rundel  byggd, 
Med  dristig  konst  hopfogade,  ett  jätteverk 
För  evigheten,   templet  i  Upsala  Kkt, 
Der   Norden   såg  sitt  Valhall  i  en  jordisk  bild. 
Stolt  stod  det  der  pä  fjällets  brant  och  speglade 
Sin  höga  panna   uti  hafvets  blanka  våg. 
Men  rundtomkring,  en  präktig  blomstergördel  lik, 
Gick  Balders  dal  med  alla  sina  lundars  sus, 
Med  alla  sina  fåglars  sång,  ett  fridens  hem. 
Hög  var  den  kopparstöpta  port,  och  innanför 
Två  pelarrader  uppå  starka  skulderblad 


I8'J 

Uppburo  Inalfvels  rundel,  ocli  han  liang  så  skön 
Utöfver    templet,  som  en  kupig  sköld  af  guld. 
Längst  fram  stod  Gudens  altar.    Del  var  hugget  af 
En  enda  nordisk  marmorklyft,  och  deromkring 
Ormslingan  slog  sin  ringel,  full  med  runeskrifl, 
Djuptänkta  ord   ur  Vala  och  ur  Havamal. 
Men  uti  muren  ofvanföre  var  ett  rum 
Med  gyllne  stjernor  uppä  mörkblå  grund,  ocli  der 
Satt  Fromhetsgudens  silfverbild,  så  blid,  så  mild, 
Som    silfvermånen   sitter   uppå  himlens  blå.  — 
Så  templet  syntes.     Parvis  trädde  nu  deriii 
Tolf  tem])eljungfrur,  klädda   uti  silfverskir. 
Med  rosor  ujipå  kinderna  och  rosor  i 
Det  oskuldsfulla  bjertat.     Framför  Gudens  bild 
Kring  nyin  vigda  altaret  de  dansade. 
Som  vårens  vindar  dansa  öfver  källans  våg. 
Som  skogens  Elfvor  dansa   i  det   höga  gräs, 
När  morgondaggen  ligger  skinnande  derpå. 
Och   under  dansen  sjöngu  de  en   licllg  sång 
Om  Balder ,  om  (h-n  fVomnie,  hur  han  älskad  var 
Utaf  livart    väsen,   hur  iiau   föll   f(ir  Höders  pil, 
Och   jord  och  baf  och  himmel  greto.    Sången  var. 
Som  om  den  icke  komme  från  ett  menskligt  bröst. 
Men  som  en  ton  från  lireidablick,  från  Gudens  sal ; 
Som  tanken  på  sin  älskling  hos   en   enslig  mö. 
När    vakteln  slår  de  djupa  slag   i    nallens    frid. 


183 


Och    manen    skiner  ötNer  björkaina  i  JNonl.  — 
Förtjust    sloil    l^^rilhiof,    iutad     vid    sitt  svärtl, 

och  såg 
På    dansen ,    och    lians  barnJonisminiien  träng- 
de sig 
Förbi  hans  syn,  ett  lustigt  folk,  ett  oskuldsfulll. 
Med  hiniinelsblåa  ögon  och  ined  hufvuden 
Oinllutna  utåt"  lockigt  guld,  de  vinkade 
En   vänlig  helsning  till  sin  fordna  ungdomsvän. 
Och  som  en  blodig  skugga  sjönk  hans  vikingslif 
Med  alla  sina  strider,  sina  äfventyr, 
I  natten  neder,  och  han  tyckte  sjelf  sig  stå 
En    blorasterkransad   Bautasten    på    deras  graf. 
Och  allt  som   sången    växte,  höjde  sig  hans  själ 
Från  jordens  låga  dalar  upp  mot  Valaskjalf; 
Och  mensklig  hämnd   och  menskligt   hat  smalt 

sakta  hän, 
Som  isens  pansar  smälter  ifrån  fjällets  bröst. 
När   vårsol  skiner;  och  ett  haf  af  stilla  frid. 
Af  tyst  hänryckning,  göt  sig  i  hans  hjeltebarm. 
Det   var,  som  kände  han  naturens  hjerta  slå 
Emot  sitt  hjerta,  som  han   ville  trycka  rörd 
Heimskringla   i  sin  broderfamn ,  och  stifta  frid 
Med  hvarje  skapadt  väsen  inför  Gudens  syn. — 
Då   trädde  in  i   templet  Balders  Öfverprest, 
Ej  ung  och  skön,  som  Guden,  men  en  hög  gestall, 


184 

Med  himniLlsk  niildlitl  i  de  ädla  anletsdrag, 
Och  ned   till  biiilestaden  flöt  hans  silfveiskägg. 
En  ovan   vördnad  intog  Frithiofs  stolta  själ, 
Och  önievingarna  pA  hjelmen  sänktes  djupt 
Inför  den  gandi;;   men   han   talte  fridens  ord: 

"Välkoninicn     hit,    son    Frithiof!    Jag    har 

väntat  dig. 
Ty  kraften  svärmar  gerna  vidl  kring  jord  och  haf, 
En  Berserk  lik,  som  biter  blek  i  sköldens  rand , 
Men    trött    och    sansad    vänder    hon    dock  hem 

till  slut. 
Den  starke  Thor  drog  mången  gäng  till  Jotun- 

heim, 
Men  trots  hans  gudabälte,  trots  stålhandskarna, 
Utgårda-Loke  sitter  på  sin  thron  ännu; 
Det  onda   viker  icke,  sjelf  en  kraft,  lor  kraft. 
En  barnlek  blott  är  Frondiel,  ej  förent  med  Kraft; 
Hon  är  som  solens  strålar  uppå  Agirs  barm. 
En   löslig  l)ild   med  vågen  stigen  eller  sänkt, 
Förutan   tro  och  hållning,   ty  han  har  ej  grund. 
Men  Kraft  fiirutan  Frondiet  tär  ock  bort  sig  sjelf, 
Som    svärdel    lärs  i  högen:  hon   är  lifvets  rus, 
Men     glömskans    häger    s\iif\ar    öfver    hornels 

brädd , 


185 

Och  när  den   diuckiie     vaknar,     ljl}g«    lian    fur 

sitt  tlåtl. 
All  starka  är  trän  jorden,   ifrån  Ymers  kropp; 
De  vilda   vattnen  äro  ådrorna  deri , 
Och  iiennes  senor  äro  smidtia  utaf  malm. 
Dock  blir  hon  tom  och  öde,  blir  hon  ofruktbar, 
Tills   solen',  himlens  Fromhet,  skiner  deruppå. 
Dä  gi-önskas  gräs,  då  stickas  blomstrens  purpur- 
duk , 
Och  trädet  lyfter  kronan,  knyter  fruktens  guld, 
Och  djur  och  menskor  näras  vid  sin  moders  barm. 
Så  är  det  ock  med  Askers  barn.    Två  vigter  har 
Allfader  lagt    i   vågskåln   för  allt  menskligt  lif, 
Motvägande  h varandra,   när  den   våg  står    rätt; 
Och  jordisk  Kraft  och  himmelsk  Fromhet  heta  de. 
Stark    är    väl  Thor,  o  yngling,  när  han    spän- 
ner härdt 
Sitt    Megingjard    utöfver  bergfast  höft  och  slår. 
Vis  är  väl  Oden,  när  i  Urdas  silfvervåg 
Han    blickar  ner,  och  fåglen  kommer   llygande 
Till  Åsars  far  med  tidningar  från  verldens  rund. 
Dock  bleknade  de  begge,  deras  kronors  glans 
Halfslocknade,  när  Balder,  när  den  fromme  föll , 
T}'   han  var  bandet  uti  Valhalls  gudakrans. 
Då    gulnade  pä  tidens  träd  dess  kronas    prakt , 
Och   Nidhögg  bet   uppå  dess   rol .  då   lossades 


18(i 

Den  gamla   nalteiis   kralU-r,  Miilgårdsormeii  slog 
Mot  skyn  sin  ettersvällda  stjert,  och  Fenris  röt, 
Och  Surturs  eldsvärd  Ijinigatle  IVån  Miispcllieini. 
Hvartheist  se'ii  dess  dilt  öga  blickar,  striden  giir 
Med  härsköld  genom  skapelsen:  i  Valhall  gal 
Gullkamniig  hane,  blodröd  hane  gal  till  strids 
På   jorden  och  inunder  jord.     Förut   \ar  IVitl 
Ej   ])lolt  i  Gudars   salar,   men  pä   jorden  ockj 
Frid   var  i  menskors,  som  i  höge  Gudars  barm. 
Ty  hvud  som  sker  härnere,  det  har  retlau  skett 
I  större  mått  deruppe:  menskligheten  ;ir 
En  ringa  bild  al"  Valhall 5  tlet  är  himlens  ljus, 
Som  spegla  sig  i  Sagas  runbeskrifna  sköld. 
Hvart  hjerla  har  sin  Balder.  Minns  du  än  den  tid. 
Då  triden  bodde  i  dilt  bröst,  och  lifvet   var 
Så   gladt,  så  himmelskt  stilla,  som  sångfögleiis 

dröm , 
PSär  sommarnattens  vindar  vagga  hit   och  dil 
livar   sömnig  blommas  liui'\  ud  och  hans  gröna 

säng  ? 
Dä  lelde  Balder  ännu   i   din   rena  själ. 
Du  Asasou,  du   vandrande   Valhallabilil ! 
För  barnet  är  ej  Guden  död,  och   llela  ger 
Igen  sitt  rof  så  oila  som  en   menska  föds. 
Men   jemle  Balder   växer   i   li\ar   mensklig  själ 
Hans  blinde  broder,   nalleiis  llöder;  ty  allt  oudt 


18/ 

Föds  bliiull,  som  björnens  yngcl  iods,  och  nal- 

teu  är 
Dess  mantel,  men  det  Goda  kläder  sig  i  ljus. 
Beställsam  träder  Loke,  frestarn,  fram  allljoml 
Och  styr  den  blindes  mördarhand,  och  spjutet  far 
I  Valhalls  kärlek,  i  den  unge  Balders  bröst. 
Då  vaknar  Hatet,  Våldet  springer  opp  till  rof, 
Och    hungrig    stryker    svärdets    ulf  kring  berg 

och  dal. 
Och  drakar  simma   vilda  öfver  blodig  våg. 
Ty  som  en  kraftlös  skugga  sitter  Fromheten, 
En  död  ibland  de  döda,  hos  den  bleka  Hel, 
Och  i  sin  aska  ligger  Balders  gudahus.  — 
Så  är  de  höge  Åsars  lif  en  forebild 
Till  mcusklighetens   lägre:  begge  äro  blott 
Allfaders  stilla   tankar,  de  förändras  ej. 
Hvad  skett,  livad  ske  skall,  det   vet  Valas  dju- 
pa sång. 
Den  sång  är  tidens  vaggsång,  är  dess  dräpa  ock, 
Heimskringlas  häfder  gå  på  samma  ton  som  den , 
Och  mannen   hör  sin  egen  saga  deruti. 
Förstån  J  ännu  eller  ej  i'  spor  Vala  dig.  — 

"Du  vill  försonas.    Vet  du  hvad  försoning  är? 
Se  mig  i  ögat,  yngling,  och  blif  icke  blek! 
På    jorden   går  försonarn  kring  och   lieter  Död. 


188 

All   tid  iir  frun  sin  början  grumlad  evighet, 
Allt    jordiskt    lif  iir  aOall   frän  Allfaders  thron , 
Försonas  är  alt   vända   renad  dit   igen. 
De  höge  Åsar  föllo  sjelfve;  Ragnarök 
Är  Åsarnas  försoningsdag,  en  blodig  dag 
På   Vigrids  luiiidraniila  slätt:   der  falla  de, 
Ohämnade  dock   icke,   ty  det  Onila  dör 
För  evigt,  men  det  fallna  (joda  reser  sig 
Ur   verldsbidslågan,  luttradt   till  ett  högre  lif 
Väl    faller  stjernekransen  blek  och   vissnad  ner 
Från  lundens  tinning,  väl  försjunker  jord  i  sjön j 
Men  skönare  hon  äterftids  och  Ijfter  glad 
Sitt  blomsterkrönta  hufvud  utur  vågorna, 
Och   unga  stjernor   vandra  med  gudondig    glans 
Sin  stilla  gång  utöfver  den  nyskapade. 
Men   på  de  gröna  kullar  styrer  Balder  ilå 
Nyfödda  Åsar  och  en  renad  menskoättj 
Och   runetaflorna  af  guld,  som   lappals  bort 
I   tidens  morgon,   hittas  uti   gräset  då 
På  Idavallen  af  försonla   Valhalls  barn.  — 
Så   är  det  fallna  Goilas  död   dess  eldprof  blott. 
Är  de.ss  försoning,   födslen   till  ett  bättre   lif, 
Som  äterllyger  skäradt  dit  det  kom  ifrån, 
Och  leker  skuldlöst,  som  ett  barn  på  fadrens  knä. 
Ackl  allt   dil     biisla   ligger  på   hinsidan   om 
Grafhögcn,  Gimles  gröna  port,  och  lågt  är  allt. 


189 

Besmilladl  allt,  som  dväljes  iiiuler  sljernoriia. — 
Dock,  äfveii  lifvel  äger  sin  försoning  re'n , 
En  ringare,  den  högres  stilla  förespel. 
Hon  är  som  skaldens  löpning  pA  sin  harpa,  näi- 
Med  konsterfarna  fingrar  han  slår  sången  an 
Och  stämmer  tonen,  sakta  pröfvande,  tilldess 
Att    handen    griper  väldigt  uti   strängens  guld, 
Och    forntids   stora  minnen  lockas  ur  sin  graf, 
Och  Valhalls  glans  omstrålar  de  förtjustas  syn. 
Ty  jorden  är  dock  himlens  skugga,  lifvet  är 
Förgården  dock  till  Balderstemplet  ofvan  skyn. 
Till  Åsar  blotar  hopen,  leder  gängarn  fram, 
Guldsadlad,    purpurbetslad ,  för  att  offras  dem. 
Det  är  ett  tecken,  och  dess  mening  djup,  ty  blod 
Är  morgonrodna'n  till  en  hvar  försoningsdag. 
Men  tecknet  är  ej  saken,  det  försonar  ej; 
Hvad  sjelf  du  brutit  gäldar  ingen  ann  för  dig. 
De  döda  sonas  vid  Allfaders  gudabarm. 
Den  lefvandes  försoning  är  i  eget  bröst. 
Ett  offer  vet  jag,  som  är  Gudarna  mer  kärt 
Än  rök  af  oflérbollar,  det  är  offret  af 
Ditt  eget  hjertas   vilda   hat,   din  egen  hämnd. 
Kan  du  ej  döfva  deras  klingor,  kan  du  ej 
Förlåta,    yngling,  hvad    vill  du  i  Balders  hus? 
Hvad  mente  du  med  templet,  som  du  reste  här? 
Med  sten  försonas  Balder  ej;  försoning  bor 


190 

lliiiiiore,  som   deriippc,   bloU   dir  liiiloii   hor. 
Försonas   lucd   din   (londe  och   med   dig  sjelf, 
Då    är  (Ui  ock   försonad   med   Ijuslockig  Gud. — 
I  Södern  lalas  om  en  Balder,  jungfruns  .son. 
Sänd  af  Allfader  att  förkhua   runorna 
Pä  Nornors   svarta  sköhhand,   ouUytUhi  än. 
Frid  var  hans  härskri,  kiirh-k   var   lians   blanka 

svärd , 
Och  oskuld  satt  som  dufva  pä  hans  silfverhjelni. 
From  Icfdc  han  och   liirde,  dog  han  och  förlät, 
Och  inider  fjcrran  palmer  står  hans  graf  i  ljus. 
Hans  lära,  sägs  det,    vandrar  ifrån  dal  till  dal, 
Försmälter  härda  hjcrtan,  lägger  hand  i  hand, 
Och  bygger  fridens  rike  på  försonad  jord. 
Jag  känner  ej  den  liiran  rätt,  men  dunkelt  dock 
I   mina  bättre  stunder  har  jag  anat  den; 
Hvart  menskligt  hjerta  anar  den  ibland,  som  mitt. 
En    gäng,    det  vet  jag,  kommer  hon  och  hvif- 

tar  lätt 
De  hvita  dufvo vingar  öfver  Nordens  berg. 
Men  ingen  Nord  är   längre  till  for  oss  den  dag , 
Och  eken  susar  öfver  de  förgätnas  hög. 
J  lyckligare  slägten,  J,  .som  dricken  då 
Strålbägarn  af  det  nya  ljus,  jag  helsar  Er! 
Väl  Eder,  om  det  jagar  bort  hvar  .sky,  .som  hängt 
Silt   våta  täcke  hittills  tifvcr   lif\els  sol. 


191 


Förakten    likväl   icke  oss,   som  icdiigl    sökl 

Med   oafviinda  ögon   licnnes  gudaglansl 

En  är  Allfader,  fastän   flor  hans  sändebud. 


"Du  hatar  Bolcs  söner.     Hvarför  hatar  du.' 
Åt  .sonen  af  en  odalbonde  ville  de 
Ej  ge  sin  syster,  ty  hon  är  af  Semings  blod, 
Den  store  Odensonens ;  deras  ättartal 
Når  upp  till  Valhalls  tlironer;  det  ger  stolthet  in. 
Men    börd  är  lycka,  ej  förtjenst,  invänder  du. 
Af  sin  förtjenst,  o  yngling,  blir  ej  menskan  stolt, 
Men  endast  af  sin  lycka;  ty  det  bästa  är 
Dock  gode  Gudars  gafva.     Är  du  sjelf  ej  stolt 
Af  dina  hjeltebragder ,  af  din  högre  kraft .^ 
Gaf  du  dig  sjelf  den  kraften?  Knöt  ej  Asa-Thor 
Dig  armens  senor  fasta  såsom  ekens  gren? 
Är  det  ej  Gudens  högre  mod,  som  klappar  glad  t 
I  sköldeborgen  af  ditt  hvälfda  bröst?  Är  ej 
Det  Gudens  blixt,  som  Ijungar  i  ditt  ögas  brand? 
De  höga  Nornor  sjöngo  vid  din   vagga  re'n 
Drottqvädet    af  din  lefnad;  din  förtjenst  deraf 
Är  större  ej  än  kungasonens  af  sin  börd. 
Fördöm  ej  andras  stolthet,  att  ej  din  fördöms! 
Nu  är  kung  Helge  fallen."  —  Här  bröt  Frlthiuf  af: 


192 

"Kung     Helge    ialleii.'    Niir    och     li\ar.'"  —  "Du 

vel   det  sjelf, 
Så   länge  som  dn  mnrat  liiir,   han   var  på   låg 
Bhind    Finnarna    i    fjällen.     På  en  ödslig  klinL 
Stod  der  ett  gammalt  tempel,  vigdt  åt  Jumala. 
Nu     var    det  stängdt  och  öfvergifvet   längese'n; 
Men  öfver  porten  iinnu  en   vidmulerlig 
Forntidabild  af  Guden  lutade  till  fall. 
Men  ingen  tordes  nalkas,  ty  en  sägen  gick 
Bland    folket    ifrån    slägt    till    slägl,  alt  hvem 

som  först 
Besökte  templet,  skulle  skåda  Jumala. 
Det  hörde  Helge,  och  med  hlind  förbittring  drog 
Han   upp  ä  öde  stigar  emot  halad  Gud, 
Och   ville  störta  templet.   När  han  kom  dit  upp. 
Var  porten  stängd  ,  och  nickeln  rostad  fast  deri. 
Då  grep  han  om  dörrposlarna  och  ryslade 
De  multna  stammar:  på  en  gång  med  rysligt  brak 
Föll  bilden  ner  och  krossade  uti  sitt  fall 
Valhallasonen,  och   så  såg  han  Jumala. 
Eli   Jiuil    i    iialt    liar  bragt  oss   tidningen  härom. 
Nu  sitter  Halfdau  ensam   j)å   kung  Beles  stol; 
Bjud  honom   handen,  oflia  Gudarna  din  hämnd! 
Det  offret  fonlrar  Baldcr,  fordrar  jag,  hans  prest. 
Till   tecken   af  I   du   icke  gäckat    IVidsäll  Gud. 

For- 


193 

Förvägrar  du  det,  då  är  templet  fiifäiigt  bygdl, 

Och  föfäiigt  har  jag  talat." 

Nu  steg  Halfdaii   iii 
Utöfver  koppartröskeln,  och  med  oviss  blick 
Han  stod  pä  afståud  från  den  fruktade,  och  teg. 
Då    knäppte    Frithiof  hrjnjohataren  frän  länd, 
Mot  altaret  han  stödde  sköldens  gyllne  rund 
Och  trädde  obeväpnad  till  sin  ovän  fram. 
"I  denna  strid,"  så  talte  han  med  vänlig  röst, 
"Är  ädlast  den,  som  bjuder  först  sin  hand  till  frid." 
Då  rodnade  kung  Halfdan,  drog  stålhandsken  af, 
Och  länge  skilda  händer  slogo  nu  ihop, 
Ett  kraftigt  handslag,  trofast  såsom  fjällens  grund. 
Förbannelsen  upplöste  gubben  då,  som  låg 
Utöfver  Varg  i  Veum,  öfver  biltog  man. 
Och,  som    den  löstes,  insteg  plötsligt  Ingeborg 
Brudsmyckad,  hermliusmantlad,  utaf  tärnor  följd. 
Som  månen  följs  af  stjernorna  på  himlens  hvalf 
Med  tårar  i  de  sköna  ögonen  hon  föll 
Intill    sin    broders    hjerta,  men  han  lade  rörd 
Den    kära   systern  intill  Frithiofs  trogna  bröst. 
Och    öfver    Gudens    altar  räckte  hon  sin  hand 
Ät  barndomsvännen,  åt  sitt  hjertas  älskade. 


13 


194 


Förklnriii£ 


oj  imjrn,  i  Fritliiofs  Saga  förekonimanJe ,  namn 
och  uttryck. 


Alfer.     Fantastiska    naturväson,    af   b3de  c;oiJ  och  ond  art.      | 
Välgörande  eller   fOrderfiigt  ingripa  de  i  nienniskors  öden. 
De    förra,    Ljiisalfer    [Elfvor),-     de    sednare,  Svartalfer.     ' 

Alfhctn.     Frejs    borg.    Äfven  Ljusalfernas  boning  heter  sä. 

Allfaihr.     Odins  binamn. 

As^iird.     Gudarnas  (Åsarnas)  boning  pä  jorden. 

Asker.     Den    nordiska    mythens  Adam.    Första  qvinnan  var 
Emhla. 

Astrild.  Kärleksguden.  Förekommer  ej  i  Edda-mythen ,  I 
utan  först   hos  sednare   nordiska  skalder.  , 

Dalder.  Odins  och  Friggas  son;  det  rena  Ljusets  Gud.  ] 
Han  har  binamnet  den  Hvile  för  glansen  af  sina  ljusa  ] 
lockar. 

Ber.wrk.     Naken  (brynjolös)  kilmpe  i  vildt  strids-raseri. 

Bifrost,  llimmelens  lågande  bro,  mot  jättarna  vaktad  af  | 
Heimdal.     Uegnbagen. 

Bragc.     Diktkonstens  Gud.  ' 

Bran.     Hundnamn,  iifven  hos  Ossian.  j 

Brcidablick.     Balders   "vidt    skimrande"  borg.     Det  sköna- 
sto stallet  i  Valhall. 

Brctland.     Britannien. 

Delling.     En  Aso,  jÄttedottren  .VoMs  siste  man.    Gryningen. 

*Dvllin^s  son.     Dagen.  ' 

Disursut.     Gudasal.     Tempel.  I 

*  Drakarnas  bädd.  1    „,    , ,  ,  , ,  i 

»,.  ..  I       ,        t  Skaldenamn  för  culdet. 

Uvargarnas  äaaglans-j  I 

Dräpa.      Festsäng  öfver  döda   furstar  och   hjeltar.  ' 

•    Dr    iiifd   dftin    trclirii    ulmiiikta    IVnllai  iiig^ir   iiro   ,if  skaldrn   sji-lf ,        ( 
ocli   voru.    i   Ut'  altliL'  iippl.i^orn.i ,  iiiidri'  tcKlMi  tiifit^adcr  sXnuiii  uolrr.        ' 


195 


* Efjcsiinil.     Pä  Orkad iska  öarna. 

Einliericr.     De  saliga  hjcltarna  i  Valhall. 

Fa/ner.     Draken,  som,  enligt  Volsungasagan,  vaktar  konung 

Sigurds  skatt. 
Fi'nris-ti(/i'en.      Lokes    alTöda  med  jälteqvinnan   Angerboda. 

*  Folkvagn.     Fröjas  sal. 

Forscte.     Son  af  Balder  och  Nanna.     Rättvisans  Gud. 

Frej j  Fre/r.  Niords  son.      Årsväxtens  Gud. 

Freja.     Niords     dotter.    Öders  gemål.     Kärlekens  Gudinna. 

Friggj  Frigga.     Odins   maka. 

Galiler.     Trollsånger. 

Gandvtk.     Hvita  hafvet. 

Gejion.     Jungfru-gudinnan. 

Gejrsofld.  Dödsristning  med  egen  spjutudd,  för  att  ej 
utan    blod    komma    till    Valhall  d.  v.  s.  ej  dö  strådöd. 

Gerda.     Frejs  gemål. 

Giallarhorn,  Heimdals  "vidtskallando"  basun,  hvars  \-i\- 
IjuJ  höres  genom  hela  verlden. 

Gimte.  Det  rena  ljusets  borg.  De  saligas  hem  efter  Rag- 
narök. 

Glitner.     Forsetes  boning. 

Gröningasund  [Grönsund).  Sundet  mellan  do  danska 
öarna,  Seland,  Möen  och  Falster. 

Gudhrands  däld.     En   bördig  daltrakt  i   Aggerhuus  stift. 

Haghart.     Sagohjelte.     Skön  Signes  trolofvade. 

HavamaL  eg.  den  Höges  (Odins)  sång.  Utgör,  i  den  äldre 
Eddan,  en  samling  af  gnomer  och  sentenser  i  rhyt- 
misk  form. 

Heimskringta.     Jordrunden.     Verldskretsen. 

Helj  Hela.  Ett  af  Lokes  olycksbarn  med  Irollqvinnan  An- 
gerboda.    Dödens  Gudinna. 

Hildur.     En  Valkyrie,    Krigets  Gudinna. 

*  Häger.     "Glömskans  h:1ger."     Jfr.   Havamal,  strof.   14. 
*Hbder.     Mörkrets    Gud.  —  Raiders    blinde  broder  och,  ge- 
nom Lokes  anstiftan,  äfven  hans  mördare. 


196 


Idavallcn.  OuJamas  inotLNplat-;  i  den  gyldcnc  tiJun,  ucli 
Jifven   eftpr   vorldsförnyolsen. 

liluna.     BragL-s  gemSl.      Ungdomens  eviga   (judinna. 

Jotunlwim.     Jättebygden.     Lokes  bostad. 

*Jumala.  Finsk  Gud.  —  Finska  namnet  [Å  Gud  3r  ännu 
Juinala. 

*Lofn.     Äktenskapets  Gudinna. 

Loke.  Del  ondas  Gud.  —  Ut'^urda-Lokc  heler  han,  s8som 
boende   i  Jotunheim,   verldcns  ytlersla   trakt. 

* 3Icgingiard.     Styrkans   biiile.  —  Tbors  gördel. 

Jilidgärdsor/iien  (Jormungand).  Broder  till  Hel  och  Frii- 
risuljvcn-  En  väldig  drake,  .som,  ur  hafvels  djup, 
med  sin  svans    omslingrar  hela  jorden. 

Mimer.  .Ägare  af  Vishelsbrunnen,  vid  den  rot  af  Yggdra- 
sil ,  som  gSr   till   Ginnungagap  (Kaos). 

*Morihn.     Norra  Skottland. 

JlJuspclhcrii.  Surturs  rike.  Eldens  region,  söder  om  Gin- 
nungagap. 

*3Iuspcls  sciricr.     Lägorna. 

Nannii.     Baldcrs  maka. 

JVastrand.  Likstranden.  Morkrets  orh  fa.sans  borg  i  un- 
derjorden. 

JYidhögg.  En  ryslig  drake,  .som  evigt  gnager  pS  den  rot 
af  Yggdrasil,   som  gär   till   NilTelhem. 

NiJJilhcm.  Töckenverlden.  Köldens  region,  norr  om  Gin- 
nungagap. 

* Nidingssldiigir.     Ett  slags  skampålar  fordomdags. 

Nornor.  Ödets  Gudinnor:  Vrd^  ['^trdundi  och  Skidd , 
symboler  för  det  Förflutna,  NÄrvarande  och  Tillkommande. 

Odin.     Den  förnämste  af  Gudarna. 

*  Ragnarök.      Vcrldens    undergSng.  —  Gudarnas    skymning. 

*lianj  Råna.     Ilafvets  Gudinna.  —  Agirs  moka. 

Rola.     En  af  Valkyrierna. 

Saga.     Historiens  Gudinna. 

Scmins-      En   af  Odins  söni-r. 


197 


Sigurd  Fiifinrsbanc.  Sigurd  (i  Tyska  siigoi:  SiglVifd),  dra- 
ken Fafncis  (1.  FotTners)  bancman,  var  son  af  Vol- 
sungen  Sigmund. 

'Sikelö.     Sicilien. 

Skiiifaxe.  Hästen  med  don  "skinande  manen."  Oa^  kör 
honom.  Dags  moder,  JYaltj  äker  fiirul  med  liiiii- 
faxv,  som  daggstänker  jorden  med  skummet  af  sitt  betsel. 

Skuld,  Skulila.     Framtidens  Norna. 

*Slcipncr.      Odins   häst. 

Solundar-ö.  Vid  utloppet  af  den  norska  Sognefjorden  lig- 
ger en  grupp  af  öar,  som  heta  Solundar-uarna.  Vltre- 
och  iiirc-Su/eii  äro   de  slorsla. 

Surtur.     Eldens  Gud;   den   sydliga    verldeiis   belierrskaro. 

Siiauabiick.  (eg.  Den  djupa,  strömmande  backen.)  Sagas 
boning. 

*Trudviing.     Thors  borg  i   Valhall. 

Urdj  Urda.      Det   Förflutnas  Norna. 

Urdarbrunncn.  Urdas  brunn,  vid  den  rol  af  Vggdrasil, 
som  gar   till   Asgrird.      Tidens   källa. 

*Vala.  Späqvinna.  —  Hennes  profetisk,"»  sang  är  T'ulusna, 
den   rhylmiska   Eddans   hufviiddikt. 

Valaskialf.  Valos  (i  luften  svdfx^andv)  borg;  tillika  Odins 
thronsaie.     Vale  var  son  af  Odin   och   Uinda. 

Valfader.  Binamn  för  Odin,  såsom  Sgare  af  de  pä  val- 
platsen    fallna,    hvilkas   halfva   antal  dock   tillhör  Freja. 

Valhall.     Gudars  och   Einheriers  himmelska   boning. 

Valkyrier.  Strids-jungfrur,  som  pä  valplatsen  utse  dem, 
hvilka  äro  värdiga   för  Valhall. 

'Vunadis.     Freja.  —  Eg.  den  x'una  (sköna)   Gudinnan. 

*Var.     Edernas  Gudinna. 

'Varg  i  Vcum.     Tempelskändarc. 

Vaulund.  "Nordiska  sagans  Vulkan."  Mylhisk  hjelte  och 
konstnär. 

Vvglams(jvida.  (Vandrarens  qväde).  En  af  sångerna  i  den 
rhytmiska   Eddun, 


198 


Vklav.  Odins  evigl  ligandti  son.  Tyslnadetis  Gud.  Nast 
Thor  'Jen  starkaste  bland  Åsarna. 

Figrid.  En  slätt  af  hundrade  mils  utstrlickning  ät  ulla 
häll;  Gudarnas  stridsplats  vid   Ragnarök. 

*FingolJ.  Frejas  borg.  —  Vanligen  anses  Vingolf  for  Gu- 
dinnornas gemensamma  boning,  inom  hvilken  Freja  hade 
sin  sal,  Folkvagn. 

yggdrasil.  En  underbar  Ask  med  Ircnne  rOlter.  Tids- 
trädet. 

liner.     En    jätte,    af   hvars  kropp  Gudarna   skapat  vcrlden. 

'yigir.     Hafvets  Gud.  —  *Agiii  döiirur.     Böljorna. 

'Öder.     Frejas  gemäl. 


— «*iv4  O  i««ii — 


GERDA. 

{Fragment) 


201 


AiKiiiälaii. 


Poemet  Gerda  är  ej  fullämladt.  Sädunt  det 
nu  för  allmänheten  framträder,  var  det  af  författa- 
ren utarhetadt  redan  före  hans  afjlyttninij  från  Lund. 
Han  kallade  det  då  »Hcigonabnckcn  eller  Minnen 
frän  Lund.»  Titeln  Gerda ,  som  han  sedermera  deråt 
gaf,  motsvarar  bättre  styckets  innehåll,  i  dess  nu- 
varande fragmentariska  skick. 

Till  grund  för  detta  poem,  hva7's  början  spe- 
lar år  1148,  låg  föreställningen ,  att  Waldemar  den 
stores  fosterbroder,  Axel  Hvide,  den  sedermera  sä 
ryktbare  erkebiskop  Absalon ,  såsom  tjuguårig  yng- 
ling förälskat  sig  i  Gerda ,  dotter  af  densamme  jät- 
ten Finn,  som,  enligt  en  gammal,  här  i  prologen 
använd  folksägen,  byggt  domkyrkan  i  Lund.  Af  kär- 
lek till  Gerda  och  nit  för  hennes  själs  eviga  väl- 
färd, hade  den  unge  riddaren  uppoffrat  sina  lysande , 
verldsliga  planer  och  äfven  sitt  hopp  att  henne  någon- 
sin få  äga ,  i  det  han .  för  att  till  kristendomen  om- 
vända den  stolta  jättemön,  bestämt  sig  att  ingå  i 
andliga  ståndet.  Återkommen  från  Frankrike,  der  han 
under  Abälard  *  studerat ,  hade  han  —  redan  i  sitt 
trettionde  år  utnämnd  till  biskop  i  Roskdd,  sedermera 
jemväl  till  erkebiskop  i  f^und  —  omsider  verkställt 
så  väl  Gerdas,  sorn  hennes  broder  SöUes,  omvändel.-<c 
och  dop.  Begge  jättebarnen  hade  dä  för  alltid  uppflyttat 
ur  berget:  Solve  på  Blekingsgränsen  rest  sig  enlxrrg, 
der  Sölvitsborg  nu  ligger:  Gerda  åter  sökt  sig  ett  hem 
på  fadrens  fordna  kulle  vid  Lund,  den  nuvarande 
Helgonabacken,  der  hon,  i  Absalons  grannskap  och 
skygd ,  grundat  ett  kloster,  inom  hvars  murar  hon  som 
priorinna  slutat  sina  dagar. 


*   Skulden    lillät   sig  här   en   ruiakronism.    .ibalards  dödsår 
var   1 1  ii. 


202 


Enlnjt^  skaldens  första  utkast ,  som  ännu  är  i 
Ijeliäll  ucli  hur  ordagrannt  följer,  skulle  poäntet  xU- 
göras  af  fyra  sånger,  föregångna  af  prologen  om 
jiitlen   Finn; 

Första  sången:   »Axel   i  berget.» 
Andra  sången:  »Axels  och  Gerdas  kärlek.    Gerda  vill 
ej  öfcergifva  hedendomen.    Axel  beslutar  att  för 
hennes  omvändelse  uppojfra  sitt  Jiopp  ocJibli prest.n 
Tredje  sången:   »Axel    (Al).s;il()u)    i'   Paris,    Studerar 
under  Abälard.    Episod  om  Ahälard  och  IJeloisa.v 
Fjerde   sången:  »Biskop    Eskil  af  säger  sig  embetel  i 
Lunds  domkyrka.     Valdemar  den  store,   närva- 
rande,   utnämner  dertill  Ahsalon.    Gerdas  om- 
vändelse.    Hon    grundar    klostret   på   Ilelgona- 
backen.n 

liunn  poemets  plan  låg  för  öfrigt  skildring  af 
tidens  och  ortens  utmärktaste  personligheter  (\Vatdemar 
den  store.  Saxo  Grammat icus  m.  fl.)  och  vigtigaste 
tilldragelser  (bmd-upproret ,  Dysie-slaget  m.   //t.). 

.1/'  dessa  fyra  sånger  är  blott  en  fulländad.  — 
Först  mot  slutet  af  sin  lefnad  återvände  skalden 
till  utarbetande  af  de  öfriga,  och  afdelade  då  äfven 
denna  första  sång  i  tre.  *  Men  år  och  sjuklighet 
hade  redan  brutit  hans  krafter,  och  Gerda,  hans 
älsklingsdikt,  hlef  ej  så  utförd,  som  han  ämnat  och 
velat.  De  sista  drag,  han  med  pennan  tecknade, 
voro  en  anordning  om  detta  poems  ulgifning  i  af- 
kortadt  skick.  I  sådant  framträder  det  äfven  nu  ; 
i  sådant  kommer  det  att  evigt,  .sv)»;  en  rörande 
Torso,   qvarstu   i  svenska  vitterhetens  Bclvedere. 

Af  de  felande  sångerna  meddelas  vid  poemets 
slut  några  smärre  utdrag. 

*    Dcatia  afikliiiiiijar   dru   nu   iiud  en   linir  betecknade. 


203 
Jätten  JtMiiii. 

{Proloo) 

I  it   Ilolgoiiabacken   viil  Inlind,   dci    nu 

Mamsell  och   fru 

Spatscra  i  doflaiide  luiuler, 

Der  bodde  det   fordom  en  kämpe  sfi  gnuii 

Af  jättestam, 

Han  hade  sin  kula  derunder. 

Sand  Laurcnts  mh    kommen    fraii   Sasland   hit; 

Med  kristligt  nit 

lian  lärde  de  himmelska   lingen. 

Hvar  kuUc;  bestrålad  af  Herrans  sol. 

Var  predikstol  5 

Men  kyrka  det  hade  han   ingen. 

Då   talade  jätten  med   han:   "hel I    vissl 

Är  hvite  Krist 

En  Gud,  som  sitt  tempel  är  \in(lig. 

Jag  bygger  det  jag,  om  du  säger  mig  blott 

Hvad  namn  jag  fått, — 

Se'n  kyrkan  är  murad  och  färdig. 


"Men   kan  du  oj   siiga   iiiiU   iiauiii,   \:ilaii, 

Du   vise  nian, 

(iif  akt  j);"i  livad   vite  jag  säller: 

Då   uiäste  du  ge   mig  ål  mina  siiiii 

De  facklor  Ivå, 

Som    vandra   j)å   liimineieiis  slållcr."  — 

"Du  hedniske  dåre,   på   Iiiudciis   liill  . 

Der  Gud  dem  sUdlt, 

Sin  gång  gå  solen   ocli   luåiieii. 

Så  goda  som  (jiida  de  se   ujijiii 

Ifrån  del  blå. 

Och   lysa  den    \  ise  oeli   faiirn." 

"Klokl  svaradl,"  sad'   jällen.     '\;il    inui  kl  oekså , 

Kan    jag   forslå, 

Dem    ulan    liiir   lilcive   i   Skåne. 

Nidan,   jag   begär   Moll    Inad    sjcM'  du    liar, 

Dill  ögonpar, 

Oeli  afstår   från  sol   ocli   liiiii    måne." 

"Blir  kyrkan  bloll  byggd,"  var  den  fininmes  s\ar, 

"Min  ögonpar 

Till   lön   jag  ilig  geriia    \ill   unna. 

De  himmelska   syner  ej  slockna    med   del : 

(juds   majcslät . 

(luijs   lut    kan   Avw   liliudc   imkuuiia. 


205 

]Sii   kretsen   Mi'!   helgad,   och   böiioii   sagd, 

Ocli  grunden  lagd^ 

Till   verket  jätten  vill  hasta. 

Först  hvälfvcr  han  kryptan,  sin  kulas  l)ild  , 

Från  dagen  skild. 

Med  ])agar  som  himlens  sA   fasla. 

Dcrefter  till  Romcleklinl  han  drar, 

Ett  berg  lian  tar 

Och  rycker  fraii  lossnande  rötter. 

Hem  bär  han  det  sedan  med  säkra  fjät. 

Och  trampar  det 

I  stjcken  med  jernskodda  fötter. 

"Du    stenblock,    lägg   dig,  du   jernkramp,  håll. 

Väx  hög  som  troll , 

Du  mur,  som  trollet  har  grundat! 

Mitt  namn  vet  ej  munken j  min  dotter  späd 

Skall  leka  med 

Hans  ögon,  förr'n  månen  sig  rundat." 

De  väldiga  murarua  stiga  med  hastj 

Som  jorden  fast 

Står  jättebyggd  kyrka  från  grunden,- 

Och  inom,  på  mäktiga  skulderjjlad , 

En  pelarrad 

Uppstöder  den  höghvidfda  runden. 


206 


Re'ii  högt  pä  dess  tinnar  sall   jiillrn  glad, 

Och  log  och  ({V ad: 

"I  kyrkan  nu  liillas  mig  föga. 

Jag  murar  och  murar.    Furr'n  sol  giir  ner, 

Mig  munken  ger 

Milt   nainn  —  eller  också   sitt  öga." 

Pä  Helgonahacken  med  sorgset   mod 

Sanct  Laurents  slod 

Och  säg  åt  middagens  sljerna: 

"Du  skänkte  mig  ögon,  du  fader  och   vän, 

Tag  dem  igen! 

Du  vet,  att  jag  offrar  dem  gerna. 

"Hur    hlä    är   din  himmel,  din   jord  hur  giön, 

Din  sol  hur  skön! 

Dock  —  icke  med  dig  iiiä   jag  tvista. 

O,  låt  mig  få  se  dem  —  min  syn  hlir  ej  läng  — 

Ännu  en  gång, 

Den  käraste  gängen,  den  sista! 

"Se,  fader,  till   mig  frän  din  himmel  ned, 

Den  hlinde  led. 

Och  styrk  mig  med  Ordet  och  Anden! 

Jag  vill   ej  klaga  på  nattlig  stig, 

lilott  prisa  dig, 

Och   längta   lill  ljusare  landen." 


•201 

Dä  hör  han  en  sång,  en  sällsam  en, 

Kom  ej  från  gren, 

Kom  icke  ur  skyn,  men  ur  jorden. 

Den  brusar,  som  stormen  inunder  ö, 

Som  fjerran  sjö,  — 

Men  ändtligt  förnimmer  lian   orden: 

"Sof,  liten  Solve,   sof,  sonen  mini 

Din  fader  Finn 

Han  sitter  och  murar  derofvan. 

Sof,  liten  Gerda,  skön  dottrcn  mini 

Din  fader  Finn 

Till  qvällen  kommer  med  gåfvan." 

Till  kyrkan  Saact  Laiirents  sig  glad  beger: 

"Du  Finn,  kom  ner. 

Finn,  Finn,  kom  ner  ur  det  höga! 

På   tornet  blott  fattas  en  endaste  sten, 

Den   lägges  se'n, 

Men  Gud  har  bevarat  mitt  öga."  — 

"Och  heter  jag  Finn,  af  jiitteätt. 

Ej  läggs  så  lätt 

Den  stenen,  —  den  eden  jag  svär  dig. 

En  evig  ruin  skall  din  kyrka  stå. 

Och  utanpå 

Och  innantill  aldrig  bli  färdig. 


208 


"Dock  —  heter  jag   Fiiiii,"  foiiroi    lian   vred, 

"Jag  bryter  ned 

Den  dumma,  den  liolkade  klyftan."  — 

Då  springer  lian  neder  med   raseri 

Oeli  griper  i 

Grundjielaren,  rotad  i  kryptan. 

Han  ryster  och  r3'ster.     Da   nickar  till   fall 

Den  byggnad  all, 

När  styrkan  med  ens  honom  felar. 

Till  sten  blir  Finn,  får  ej  lif  igen:  — 

Så  står  han  än 

Och  famnar  sin  väldige  pelar. 

Och  allt  se'n  den  tiden,  mång  hundra  Ar, 

Som  templet  står, 

Jeml  något  fattas  uppå  det. 

Der  bygges  fnrgäfves,  år  ut  och  år  in, 

Och  derlill  Finn 

Är  skuld, —  men  ej  Domkyrkorådel. 


Forsla 


L>09 

FUrsta  $<iåiis<^ii. 

tårsol  sken  pä  Runamo, 
Der,  om  du  vill  sagan   Iro, 
Hilcletand  i  tbrdna  tider 
Högg  i  berget  fädrens  strider, 
Väldig  runskrift,  half  mil  lång, 
Nu  förnött  af  vandrarns  gång. 
Här  och  der  de  djerfva  dragen 
Stå  oläsliga  i  dagen, 
Lika  dragen  till  att  se 
På  en  död:  förr  talte  de 
Jordiskt  språk;  hvad  nu  de  mena 
Veta  andarne  allena. 


Vårsol  sken  pä  Runamo. — 
Slumrande  i  skuggig  ro 
Låg  der ,  lik  en  somnad  Norna , 
Lik  en  sång  frän  dagar  fordna, 
Kraftig,  vild,  men  ändå  skön, 
Unga  Gerda,  jättemön. 
Dallrande,  som  säf  i  vågen. 
Stod  dess  jagtspjut  när,  och  bågen, 

14 


Hälften  stål  och  hälften  ben, 
Hängde  pä  nylöfvad  gren. 
Bar   var  foten,  bar   var  armen; 
Men  eu  björnhud  skylde  barmen , 
Skylde  mången  rundning  skön, 
Trifdes  nu,  som  förr,  på  —  snön; 
Och  kring  halsen  och  kring  kinden 
Lockar,  lyftade  af  vinden, 
Svallade,  som  mörknad  sjö 
Svallar  kring  en  blomster-ö. 


Vid  ett  rasslande  i   lunden 
Spratt  den  sköna  opp   ur  blunden, 
Och  for  hennes  häjma  syn 
Stod  en  yngling,  som  i  sk^n 
Han  plär  målas  utaf  skalder, 
Iliilften  Thor  och   hälften  Baldci-, 
Grönklädd,  med  en  fjäderhatt, 
Och  en  falk  på  skuldran  satt. 
Mer  förlörnad  än  föilägen 
Ropar  hon:  "här  går  ej  vägen 
För  din  falska,  döpta  ätt; 
Bort,  tillbaka   till  din  slätt! 
Slätten  ha   vi   lemnat  eder, 
Vidsträckt    nog   sin    |)]an  hon  breder 


211 

Skogen  mod  de  gröna  hår 

Ödemarken  äu  är  vår."  — 

Trotsig,  som  eji  yngling  plägar. 

Svarar  henne  grönklädd  jagar: 

"Hitintills  min  gång  var  fri 

Utom  skogen  eller  i. 

Axel  Hvide  går  och  jagar 

Hvar  och  när  han  sjelf  behagar. 

Till  och  med  på  jättars  grund.  — 

Trött,  förirrad,  här  en  stund 

Hvila  hade  jag  dock   velat, 

Men  jag  ser,  att  jag  har  felat. 

Lika  mycket! — Skogens  bär, 

Öknens  rot   väl  jägarn  när, 

Och  hans  vapen  honom  freda. 

Kommer  qvällen,  stjenior  leda 

Väl  den   vilsne,  nu  som  förr. 

Till  en  mera  gästfri  dörr. 

Flyg,  min  falk!" — Då  rodnar  Gerda; 

"Jättars   vänskap  föga  värda 

Äro  slätlens  barn;  för  dem 

Allt  för  armt  är  jättens  hem. 

Dock,  för  den,  som  det  behöfver, 

Alltid  ha  vi  något  öfver, 

Enkel  spis  och  stenhård  bädd: 

Följ  mig,  om  du  ej  är  rädd!"  — 


212 

lyat  betraktaiiiif   Ii  varandra 
Nu  de  genom  skogen   vandra, 
Der  en  smal  ocli   krokig  stig 
Mellan  ekar  slingi-ar  sig. 
Längre  fram  bland  höga  lindar 
Sprang  en  hjord  af  tama  lundar; 
Tama  elgkor  deribland 
Slickade  pa  Gerdas  hand. 
Utför,  ständigt  utför,  leder 
Vägen  uti  djupet  neder, 
Tills  en   lodrätt  bergvägg  skär 
Dalen  af,  som  slutas  der. 
Forsen  brusar  doft  inunder; 
Men   i   höjden  gröna   lunder. 
Hotade  på  bergets  bryn, 
Skaka  kronorna  i  skyn. 
På  en  .silfverklocka   ringer 
Jätledoltren   nu,  —  då  springer 
Opp  en  port  i  slutet  berg. 
Och  på  tröskeln  står  en  dverg. 
Född  vid  Nordkap.     Kädd  han   träder 
Fram,  och  kysser  Gerdas  kläder, 
Biir  en   fackla   i  sin   hand: 
Flämtande  dess  blåa   brand 
Lyser,  som  på   kärrets  vatten 
Lyktegubbarna   i   natten. 


213 

lim    ck-bs  dager   fallei'  hall" 
Genom  ett  oändligt  hvalf, 
Skimrar  mellan  langa  rader 
Utaf  grottans  kolonnader! 
Hur  hvar  pelare  med  hot 
Kastar  ner  för  vandrarns  fot 
Jätteskuggor,  svarta  spöken, 
Skimrande  i  halilyst  öken! 
Ändtligl,  sAsom   himlen   fri, 
Ljus,  med  hundra  lampor  i. 
Öppnar  sig  en   vid  rotunda; 
Och  då   måste  ögat  blunda 
För   deu  glans,  som   strålar   ur 
llöghvälfdt   tak   och   malmfvlld   mur. 


"Var  välkommen ,''  Gerda  talar 
"Uti  bergets  jättesalar. 
Gamla,  som  grundmurad  jord, 
Kungasalar  förr  i  Nord, 
Nu  en   tillOykt  eller  —  liäkte 
För  ett  vildt,  förkastadt  slägte. 
Lika  mycket!  —  Berget  än 
Hatar   icke  gammal   vän. 
Fädreiis  frihet,   fädrens  minne 
Trifvas  än  en   tid   iiärinne. 


'Jl4 

Ett  och  annat  märkbart   liar 
Stället  ock  från   fordna  dar. 
Se  dig  om  livar  du  behagar, 
Medan    jag  din   måltid   lagar  I" 


Underliga   ting  att  se 
Voro  der,    och  många  de. 
Hvilka  skatter  djupets  makter 
Skrinlagt  i  de  mörka  .schakteri  — 
Flamnunule  i  bergets  natt 
Guld  i  glimmcrskifler  satt, 
Rika  blad  med  knoppar  inider, 
Gula  som  förkylda  lunder. 
Silfvcr  sedan   i   en   lång. 
Körtelrik  oeh   mäktig  gäng 
Kröp  i  bergkalk  efter  hällen . 
Krökte  .sig  på  tusen  ställen,  — 
En   ofantlig  orm.   en   blA. 
Gliinsande  alt  se  up})å. 
Oeh   hsarthelst   .som  ögat   fidler. 
Bländas  del   ulaf  metaller , 
Jordens  kärna,  hvaromkring 
Satt  .sig  hennes  gröna   ring. 
Häl'   i   tusende  gestalter 
Växte  (le   m    liergets  spalter. 


■215 

Klädde  i   oändligt  tal 
Väggarna  i  Mammoiis  sal. 
Men  i  hvalfvet  häng  förvågen 
Skimmerbild  af  himlabågen. 
Som  sjufärgad  rinner  opp, 
Kröner  skyarna  med  hopp. 
Dock,  hvad  hopp  han  må  betekna. 
Hastigt  hoppets  färger  blekna; 
Här  livar  färg  förstenad  var, 
Stod  med  ständigt  skimmer   q  var, 
Som  i   ett  olyckligt  sinne 
En  förgängen  sällhets  minne. 
Ljusröd  rosenqvarts   var  der 
Och  granatens  dunkla  bär. 
Gul   topas  var  så  att  skåda. 
Grön  smaragd,  men  matta  båda. 
Ljusblå  cyaniten  se'n 
Spelte  med  oskyldigt  sken , 
Lik  en  nordisk  flickas  öga; 
Men  deru lider  i  det  höga 
Drog  lazurn  sin  mörkblå   rand. 
Och,  af  flusspat  väfdt,  ett  band 
Kantade,  (ty  lägst  satt  detta) 
Bågen  med  det  \ioletta. 
Men  en  mäktig  bergkrystall 
Satt    i    hvalfvcts  höjd.   en   kall. 


216 


Underjordisk  måne,  lyste 
Dunkelt  opp  hvad  natten  hyste, 
Som  förståndet  13'ser  i 
De  förrycktas  fantasi. 


Medan  Axel  allt  betraktar, 
Dvergen    står    med    bloss  och   vaktar, 
Säger:  "vägeu  är  ej  lång, 
Vill  du  se  de  dödas  gång?" 
Öppnar  så,  med  skrumpna  bänder, 
Silfverport  med  svarta   ränder. 
Der  var  bergets  kyrkogård, 
Jättevård   vid  jättevård. 
Idel  gröna  kullar  skurna 
Utaf  marmor,  med  sin   urna. 
Ack!  blott  man   får  bvila   ut. 
Marmor  är  sä  god   till  slut, 
Som  en  mullhög!  —  På  livar  kulle 
Stod,  hvad  den  betyda  skulle, 
Namnet  uppå  livar  och  en, 
Som  sof  jernsömn  under  sten. 
Namn,  i  sagorna  berömda. 
Lästes  der,  och  nanui   förglömda, 
Ty   till    Fornjols   lid»i    lopp 
Gröna  ältelängden  opp. 


•217 

Men  på   den   at"  borgets  giafvar. 

Som  stod  sist,  med  uiulrau  slafvar 

Axel  namnet  ock  af  Finn, 

Nyss  i  hällen  ristadt  in. 

"Är  den  grafven  tom,"  han  säger, 

"Ljuger  man  på  dödens  läger? 

Blef  ej  Finn  förvandlad?  Är 

Allt  blott  svek  och  bländverk   här? 

Se,  der  går  en  flod  i  natten, 

Svart  som  Elli vagas  vatten, 

Och  här  spelar  sällsam  fläkt, 

Kall  som  dödens  andedrägt. 

Jag  vill   hän;  —  men  först  jag  bedei  , 

Hedna   slum  ra  re,  för  eder. 

Nåd  ske  eder  alla  när 

Honom,  som  barmhertig  ärl" 


Gerda  niedlertid  beställsamt 
Sysslar   vid  sin  spis,  och  sällsamt 
Bröt   dess  kungliga  gestall 
Af  mot  de  bestyrens  hall. 
Slef  i  hantlen ,  förkläd  före  , 
Liknade  hon  hvad   vi  höre 
Om  prinsessor   mången  gång 
1  den  store  Jonicrns  sång. 


218 

Snart  pä    niannorljoid  stod   liirdig 
En  anrättuing.  kungar   \ärdig: 
Rågbröd,   växt   pä  svedjeland, 
Fint  och   livill  som  Gerdas  hand; 
Smör  sä  gidt,  som  en   ranunkel. 
Vildsvins-skinka,   röd  ocli  dunkel, 
Urens  bringa,  björnens  bog, 
Och  en  orre,  fälld  i  skog 
Bäst  han  öm  uch  hänryckt  spelar 
(Lycklig  den  hans  öde  delar  I): 
Smultron  se'n  på  silfverrund, 
Uodnande  som  Gerdas  nmnd: 
Som  dess  barm,  så  pöste  gräddan, 
Och  i  stjerten   bet  sig  gäddan; 
Dufvan  bjöd  silt  blåa  ägg, 
Ostronet  sitt  salta  skägg. 
Men  brciKid   i   blanka   muren 
Satt  en   kran.  af  silfver  skiuen. 
"Vid  är  källarn,"  Gerda  sad', 
"Gar  inunder  land  och  stad 
Ända  ut  till  si)(K'rlanden;"  — 
Och  ,  när  blott  hon  vred  med  handen, 
Vinel ,   btll    som  sommarsol. 
Klart,  som   norrsken    upp   \  id    pul  , 
Spiutar   lusligt   fram  och   faller 
I    lin^jlolMdo    krystaller. 


•219 

!Nii,   lik    vatten   liäidt  pA  gull. 
Sken  pokain,  till  brädden  full. 
Rosenläpp  knappt  Gerda  lade 
Till  dess  kant,  och  log  och  sade: 
"Gäst,  drick   du,  till   godo  håll 
Hvad  dig  bjuds  af  bergets  troll! 
Axel  Hvide  du  dig  kallar. 
Kommer   väl  frän   Ilvidarps   \allar 
(Hvide-ättens  borg  nämns  så) 
Nära  Lund  vid  Löddeä. 
Hm'u  är  det  nu  på  slätten, 
Se'n  min  fader,  gamle  jätten, 
Blef — i  munkens  dikt  —  till   sten. 
Fast   vi  hiir  ha  bränt  hans  ben? 
Sjelf  du  sett  hans  graf  härnere 
Ytterst  ibland  många  flere.  — 
Se'n  en  illslug  munk,  en  Idek, 
Hycklande  den   öppne  svek , 
Drog  han  sig  i   berget  åter. 
Der  en  evig  droppsten  gråter. 
Högt  från  remnadt  marmorlofl, 
Silfvertärar  på   hans  stoft. 
"Berget,"  sade  han   "är  blifvel 
"Till  ett  enkesäte,  gifvet 
"Al    en  slägt,   som  enka  är 
"Efter  all   sin   slorliel    här. 


"Väl  liar  berget  än  ej  ramlat, 
"Och  IVåii   tusen  år   vi  samlat 
"Mången  rik  och  (i\ergsmidcl  skatt, 
"Gömd   i  dessa  klyftors  natt. 
"Än    meil   friska  näringssafter 
"Lefva  jordens  ungdomskrafter 
"Här  i  djupet,  drifva   fram 
"Malmens  gren   ur  kärnfrisk  stam. 
"Men   jag  Tet,  en  dag  skall  blomma 
"Opp  ur  Östersjön,  och  bomma 
"Nattens  ganda  riken  till, 
"Då  stå  bergels  krafter  still. 
"Fordom  stridde   vi  med  Åsar, 
"Ty   den    \  Uda   krafleu   rasar  — 
"Så  ha  Nornorna  bestämt  — 
"Mot  den   ordnade  alltjemt. 
"Dock,    snart    med   h varann  de  giftes, 
"Styrda,  styrande  till  skiftes: 
"llindens  ljus  och  jordens  merg 
"Smälte  hop  på  Nordens  berg, 
"Och  ett  starkt  och  klarsint   slägte 
"Fädrens  fria   jord   betäckte, 
"Och   från   slagfall   ncli    från   \åg 
"Djcrft    till   (Ijirfva  Gudar  sag. 
"Nu   III    mall    och    sjuklig    hira, 
"ötan   meig   mli   ulan   ära. 


221 


"Stuvgei"  som  en   feber   i 
"Nordens  kropp,   uyss  sund  oeli   fri, 
"Blott  försonar,  blott  förenar, 
"Talar  frid,  och  svaghet  nrenar, 
"Af  allt  stort  och  kraftigt  glömsk , 
"Gråtmild,  hycklande  och  lömsk. 
"Men  hon  segrar:   Valhalls  stolar 
"Slockna,  som  förbrunna  solar, 
"Död  är  Nordens  hjeltekraft 
"Och  för  kort  dess  hammarskaft. 
"Lyfte  jag  ej  sjelf,  bedragen, 
"Lunda  tempel  nyss  i  dagen?--" 
Säg  mig  —  fortfor  Gerda  nu  — 
Står  dt;t  templet  q  var  ännu? 
Har  ej  Thor  med  himlaflamman 
Störtat  hädelsen  tillsamman? 
Dock,  förlåt,  du  är  min  gäst. 
Säg  mig,  hvad  som  rör  mig  mest, 
Grönskar  än  min  glada  kulle, 
Der  jag  gerna  jordas  skulle, 
Der  mig  gladt  så  mången  gång 
Blomsterdoft  och  fågelsång? 
Ack!  som  barn  uti  det  gröna 
Sprang  jag  der,  och  såg  de  sköna, 
Rika  fälten,  hvaruppå 
Skördarna  i   vågor  gå, 


ooo 


Och  de  gamla  olTerluiuler 

(Snart  gä  de  som   Valhall   under  I) 

Stå  som  holmar  med  sin  topp 

(j rönska nde  ur  guldsjön  opp; 

Men  (let  blåa  hafvet   vakar 

Rundt  kring  stränderna,  och  drakar 

Bära  der,  på  becksvart  rygg, 

Äran  i  sin  sköldborg  trjfgg. 

01  min  sköna  barndoms  minne, 

Ilur  du  gläder  än  mitt  sinne! 

Huru   dina  bilder  stå 

Skimrande  i  fjerran  blä 

Öfver  lyckligare  parker!  — 

Men  jag  bor  i  ödemarker!" 


När  hon   talar  så,  en  tår. 
Som  i  dunkla  ögat  står, 
Hennes  innersta  förklarar, 
Och  (lin   rörde  gästen  svarar: 
"Bygden,  som  du  älskar  så, 
Ack!  mia;  är  hon  kär  också. 
Men  osalig   Ivedrägt  härjar 
Fredegodes  land  och  färgar 
Markens  grönska.  Sundets  våg, 
Blodiga  i  härnadståg. 


2'2å 

Men  när  någon  gAng  Sven   Grallie, 
Den  vi  alla  sky  och  hate, 
Fyllt  sitt  mått  af  blod  och   hån, 
Stiger   väl  martyrens  son, 
Valdemar,  min  fosterbroder, 
Fram  och  fattar  tidens  roder, 
Näpser  stormvind,  styrer  stam 
Efter  himlens  stjernor  fram. 
Allt,  hvad  fosterlandet  hoppas, 
I  hans  hjeltesinne  knoppas. 
Der  de  stora  tankar  bo. 
Jordens  väl  och  himlens  tro.  — 
Samma  barm  har  närt  oss  båda, 
Och  jag  har  mig  vant  att  skåda 
Till  en  framtid,  ofödd   väl. 
Men  hon   växer  i  hans  själ, 
Föds  en  gång  med  segcrhufva. 
Då  skall  hjelten  splitet  kufva 
Och  Knut  Stores  glömda  sol 
Skina  på  Skölduuga-stol. 
Seger  våra  haf  skall  kröna, 
Frid  skall  bo  på  kullar  gröna. 
Men  din  kulle,  Gerda,  står 
Full  ännu  af  blommig  vår. 
Templet  står  ock ,  fast  som  jorden , 
Skönast,  heligast  i  Norden, 


224 

Nu  på   nya  under   rikt, 
Utaf  biskop  Eskil   vigdi 
Innan,   utan,  uivan  ,   nedan 
(Det  är  nu  tre  vintrar  sedan). 
Ack!  du  skulle  sett,  som  jag. 
Vigningsfestens  stora  dag. 
Aldrig  går  den  ur  mitt  minne, 
Blommar  ständigt  i  milt  .sinne, 
Som  en  aftonrodnad  på 
Djupa   vågor,  dunkelblå. 


"Främst,  ibland  ett  moln  af  klerker, 
E.skil  gick,  och   hvaren   märker 
På  gestalt  och  blick  och  skrud: 
Sådan  man  tillhörer  Gud. 
Dubbelspetsail  mitra  nickar 
Högt  från  silfverliår,  och  skickar 
Strålar   ut   med  .sälLsamt  .sken 
Utaf  mången  ädelsten. 
Pallium   sedan,  påfvens  gåfva, 
Hvitt  som  drifvor,  när  de  sofva 
Uti  solsken:  deruppå 
Fyra  kors  af  purpui'  stå. 
Men  en  gulilnål   med   rubiner 
Håller   kåpan   hop,   och  skiner 

Som 


225 

Som   011   loseiistäiiiiel   lihiiul 
Liljor  i  til  blomsterland. 
Kriiklan  i  den  ena  handen 
lltill   han;  i  don   andra   branden 
At"  elt  kärl   mod    rökverk  från 
Cederkrönta  Libanon. 
Rnndt  kring  templet  treiine  gångei 
Bispen  gick  med  helga  sånger, 
Stänkte  signadt  vatten  ur 
Isojisijvast  på  nybyggd  mur, 
Börjande  från  östra  runden; 
Stänkte  taket,   midteln,  grunden.  — 
H varje  gång,  som  tåget  drog 
Tempeldörr  förbi,  han  slog 
Kopparn  med  sin  krumstaf :  "Hören , 
"Ärans  konung  kommer!  Gören 
"Porten  hög  och   vägen  bred! 
"Ärans  konung  stigit  ned."  — 
När  han  slår  för  tredje  gången. 
Springer  porten  opp,  och  sängen: 
"Helig,  helig,  helig  Gud!" 
Stämmes  till  cymbalers  ljud. 
Hvilken  synl  Hur  skina  ljusen, 
Tusende  och  åter  tusen, 
Utur  gyllne  kronors  ring 
På  det  helga  rundtomkring. 

15 


22(i 

Som   om  Tliabor  liolkadl    Nore 
Ut  till  kyrka  för  den  store, 
För  den  sanne  Guden,  så 
Tycktes  mig  det   templet  stå. 
Det  är  Edens  dolt,  som  iiugar 
Mellan  dessa  jjelargångar , 
Uet  är  Herren  Gud,  som  bor 
Osedd   i   del    höga   chor; 
Och  del   skenet  deriniinder. 
Flämtande   från   jordens  grunder 
Ur  den  mörka  kryptan  opp. 
Är  odödlighetens  hopp. 
"Frid  och  salighet  ske  huset  I" 
Ropte  bispcn,  och  i  gruset, 
Strödt   på  golfvet,  skref  han  då 
Korsvis  alfabeler  två, 
Evangelii  bild  och  Lagens;  — 
Onda  andar  fly   Ibr  dragens 
Dolda  kraft   från   helgadi    i  luii , 
jNamns  för  Abacturium. 
Sedan   i  en   ring  af  strålar. 
En  för  hvar  Apostel,   målar 
Han   på   nun-   lolf  kors  i  svart, 
Täniler  opp  ett    ljus   for  hvart; 
Faller  så   i   sloflel    neder 
lådor  altaret  ocli   beder. 


•22'J 

Stänker  vin  och  saltkorn  ruiidt 
Kring  pä  predikstol  och  funt. 
Seilan,  å  sitt  enibets  vägnar, 
Kyrkan  han  Sanct  Laurents  egnar, 
Som  en  salig  martyrdöd 
Funnit  på  sitt  halsters  glöd.  — 
Högt  från  salvadt  altar  ljuder 
Första  messan  nu,  och  bjuder 
Menighet,  som  står  bredvid, 
Ilimmelens  och  jordens  frid. 
Och  för  alla  helgon  sängen 
Stämmes  opp  för  första  gången. 
Första  gängen  ock  i  dag 
Sina  djupa  andetag 
Drager  orgeln ,  himlens  lunga ,  — 
Ty  de  himmelska  blott  sjunga 
Med  dess  toner,  när  de  stå 
Jublande  på  kullar  blå. 
Än  det  lät  som  aftonvindar, 
Suckande  i  Edens  lindar. 
Än  som  Herrans  stämma  i 
Dundret  öfver  Sinai. 
Och  de  höga  Hosianna 
Studsa  emot  hvalfvets  panna, 
Och  hvart  menskligt  sinne  tar 
Flygten  opp  till   nicnskors  far. 


228 

När  till  slut  »Icii   \igilc  talar 
I   sill    vii^da   kyrkas  salar, 
Talar  saliglieter  om 
Nåden,  som   från   himlen   kom. 
Och   förlåter  oeh    välsi|.,Miar ,  — 
Då  hvart   knä   till   jonlen  dignar, 
Oeh   Inar  målad   engel  ser 
Lefvand(!  från  livalfvet  ner. 
01  alt  iifven  du  der   varit, 
Äfven  du,  .som   jag,  erfarit 
Ki'aftens  ord  oeli   fritlens  hud  — 
Skulle  trott,  .som   jag,  på   (iud. 
Men   till   honom,  hvilken   leiler 
Stjcrnorna  och  hjertat,  heder 
Jag  för  dig:  han  l3se  dig 
Bort  ifrån  den  villostig, 
Der  du   vandrar  i  elände; 
Oeh   dill    fria   själ   .sig   vände 
Från  de  stumma  Gudar   lill 
Den.  .som  henne  frälsa   vill  I"  — 


Så,    med    kiiii|)[)ta    hiiuder,   lalar 
Ynglingen   i   i)ergets  salar. 
Men   |)å  Gerdas   panna  salt 
Mideii    l\sliiad.      "Del   är    iiall  . 


229 

—  Sacl'  hon  slutligen  —  derute. 
Tid,  att  vi  .vårt  samtal  slute. 
Men  min  broder  Solve  än 
Ej  från  jagten  vändt  igen. 
Kamrar  äger  berget  flere, 
Välj  dig  en  och  sof  härnere! 
Jag  —  här  färgas  liljehyn  — 
Sofver  då  och  dä  i  skyn 
Uti  ekens  lopp,  som  gungar 
Något  närmre  Valhalls  kungar. 
Friare  jag  andas  der, 
Ty  det  Himmelska  är  när, 
Och  de  stora  tankar  stiga 
Opp  ur  det  oändeliga, 
Och  den  gamla  Natten  ser 
Vänligt  på  sin  dotter  ner."  — 
Nu  ett  kallt  godnatt  hon  nickar 
Till  sin  gäst,  som  häpen  blickar 
Efter  henne,  följer  fort 
Rymmerskan   till  bergets  port. 
Der,  som  om  hon  hade  vingar, 
Opp  i  höjden  hou  sig  svingar, 
Klättrar  som  en  stenget  lätt 
Uppför  klippans  glatta  slätt , 
Uppför  ek,  hvars  rötter  slainia 
I  det  gamla  bergels  panna, 


!J30 

Men  duss  grenar  gripa   mot 
Fästet  och  dess  gyllne  klut. 
Der,  en   ros  uti  det  gröna, 
På  sin   löfbädd  låg  den  sköna, 
Stödde  handen  under  kind. 
Och  då  kommer  aftonvind 
Kysser,  h viskar,  vaggar,  söfver; 
Och  till  hög  paulun  deröfver. 
Lik  ett  ljusblått   lall    med  guH , 
Hinden  står  af  sljernor   fidl. 


Axel   mediertid   inunder 
Tänker  öfver  dagens  under: 
"Hvilket  slägte  här  jag  mött! 
Första  barnet,  jorden  födt 
Psär  med  oförsvagadt  välde 
Hennes  ungdomskrafter  svällde. 
Menskor  äro  de,  som  vi. 
Men  med  annat  mått  uti 
Icke  lemmar  blott,  men  sinnen: 
Vandrande  och  ilystra  minnen 
Från  en  tid,  dä  styrkan  var 
Lik  en  flod,  som  än  ej  har 
Säker  llotlbädd,  sväller  öfver 
Bräddar,  dem  hou  dock  behofver. 


331 

All  i   4ag   livar  Norileiis  soii 
Koiunier  ej  så  lätt  ilVAii 
Jätten  i  sitl  bröst,  som  pockar 
Jemt  på  sjelfbestånJ ,  och   lockar 
Jemt  till  uppror  eller  knöt 
Alla  himlens  makter  mot. 
Stormar  det,  han  geraa   jjiottas 
Emot  stormen;  gerna  blottas 
Luden  barm,  att  åskan  må 
Veta,  livar  hon  bäst   kau  slå. 
Nordens  kraft  är  trots,  och  falla 
kv  eu  seger  för  oss  alla . 
Ty,  förrän  man   föll   till  slut 
Fick  man  ändå  kämpa  ut. 
Denna  Gerda,  hur  hon  hatar 
Fridens  lära,  hur  hon  matar 
Odens  korpar  i  sin  barra , 
Annars  för  allt  ädelt   varm ! 
Dock,  vid  fädrens  tro  och   mimicu 
Hänga  alla  högre  sinnen 
Fast  som  eken   vid  sin   rot , 
Helst  när  tiden  är  derinot. 
Men   hur  skön  är  dock  den    vilda! 
Som  en  konstnär  skulle   bilfla 
Skade,  uti  månskensq\äll 
Jagande  j)å  Dofrefjäll. 


Hur  dess  mörka  ögon   llaiuiua, 
Svärniaiule  och  allvarsamma  I 
Hur  dess  väsen  prägeln  biir 
Af  en  själ,  ej  hemma  här. 
Glöder,  men  som  midnattssolen 
ÖiVer  lunderna  kring  polen, 
Lockar,    men  som  rosor  på 
Afgrundsbranten :  låt  dem  stå! 
Dock,  hur  lycklig  den,  som  tvingar 
Denna  själ  med  örnevingar, 
Den,  hvars  hjerta  en  gäng  mä 
Mot  dess  stora  hjerta  slå  I 
Såg  jag  icke  hos  den  höga 
Tårar  nyss  i  dunkelt  öga? 
Hörde  jag  ej  känslans  ton.' 
Hur  hon  skulle  älska,  hon! 
Öfverjordisk  tjusning  heter 
Hennes  kärlek,  saligheter 
Utan  tal  hon  öfverlät;  — 
Axel  Hvide,  hvad  är  det.' 
Hvad  har  denna  oro   vållat? 
Har  dig  bergets  luft  fövlroUat.' 
Drifva  onda  andars  s\ek 
Med  den   irrande  sin  lek  i' 
Gick   jag   leke   ul   .lU    jaga? 
Nu  en  stum,  förstenad  saga 


23.3 

Ifrån  tidens  barnclonisär, 
Berget  riuidl  omkring  mig  står. 
Men  af  undrens  tal  derinne 
Ett  allena  rör  mitt  sinne. 
11  varför  skymtar  Gerdas  bild, 
Hög,  men  sällsam,  skön,  men   vild 
Fram  ur  speglande  metallen, 
Kikar  utur  bergkrystallen? 
Vore  hon  allenast  döpt! 
Vore  hennes  själ  blott  köpt 
Frän  de  mörka  makters  skara  I 
Gud  mä  hennes  själ  bevara!"  — 


Medan  Axel  gndjblar  så, 
Lampor  slockna,  stjernor  gä.  — 
Gerda,   vida  mer  fiirnuftig, 
I  sin  löfsäng,  sval  och  luftig, 
Vaggas,  shnnrar  natten   läng. 
Vaknar  —  fcirst  i  nästa  säng. 


2:u 


Andra  lånaren. 


Liäiigc   ven  (111  sofvit,  Genial 
Nu   iii-   lid   all    vakna   opp: 
Månget   niinnc,  månget  hopp. 
Ämnen,  sången  mindre  vänla, 
Mig  förstrött,   men   på   min  iloi  i 
Ofta  Gerdas  minne  klappat, 
Fast  min  fantasi   har  tappat 
Bilder,  som  den  fyllde  förr, 
Och  tler  vuxit  ogräs  öfver 
Mången  diktens  lilomstergång. 
Lifvets  oro  sångmön  söfver: 
Vakna  likvid  iiii  en  gång, 
Upp,  min  själ,  till  Gerdas  sång  I 


Morgonrodnans  första  stunder 
Lyste  öfver  Blekings  hinder; 
Fåglarna  från  löfvig  stam 
Sjöngo  morgonsolen   fram. 
Då   kom  Solve,  (ierdas  hroder:  - 
Ofver  dalar,   l)eig  oeh    llodcr. 
Högt  i   Värentls  öth'   I  ra  k  I 


235 

Sträckte  sig  hans  vilda  jag  t. 
Men  på  skuldran  bar  han  hlodigl 
Rof  utaf  en  björn,  som  modigt 
Kämpat   för  sitt   lif;   med   harm 
Föll  han  dock  för  jägarns  arm. 
Innan  Död   hans  lemmar  löste , 
Först  sin  fiende  han  klöste, 
Och,  förr'n  striden  tog  sitt  slut, 
Bröt  han  månget  jägarspjut. 
Brutna  spetsen  af  en  klinga 
Satt  ännu  uti  hans  bringa; 
Lefradt  blod  satt  rundtomkring 
Sårets  rosenröda  ring. 

Björnblod  stelnar  sent  om   våren 
Derför  dröp  det  än   ur  såren.  — 
Hånfullt  slängde  Solve  då 
Fallna  rofvet  i  en   vrå. 

"Ständigt,  broder,  äfventyrar 
Du  ditt  lif  för  ingenting, 
Ströfvar  skogarna  omkring. 
Vild  du  mot  de  vilda  yrar,"  — 


Gerda  spörjer  honom   nu  angående  \'ärend.      Sfdve 
hetsar    henne  från  den,  ur  Norrnje  flyklade^    kungadot- 


23(i 


trcn  Gruffa  uch  hennes  make  Gunnar  Gröpe^  samt  beskrif- 
ver  med  hån  och  harm  de  många  under ,  som  tillskrif- 
vas  den  hel.  Sigfrid  och  hans  prisade  källa.- 

—  "Nu  är  han  på  heligt  täg 

För  att  svenska  kungen  lösa 

IfrAu  EUi vagas  vag, 

Och  att  öfver  honom  ösa 

Vatten,   hela  kronan  full;  — 

Skada  pä  det  goda  gull!" 

Axel    hör    med  fasoj  huru  Solve  hulpit  Gunnar  all 
mörda    Sigfrids    tre,    från  England  komna,  systersöner.- 


"Ty  när  natten  kom,  vi  lade 
liLld  uti  de  kristnas  hus, 
liranden   var  som  Muspel   ljus, 
Och   vi  skuro  sedan  glade. 
Såsom  det  af  Thor  belalls, 
liunor  i  de  uslas  hals. 
Huru   lyste  de  ej  röda  I 
Ack,  det  \ar  en   lust  atl   se, 
I  det  gröna  glänste  de, — 
Och   i  {loden  än  med   möda 
Stammar  brödrens  bleka  mund 
liiiu   lill   Inila  Krisl   en  stund." 

Sagan  om  BIrnda  ingår  dereflet    som  rpisod. 


237 

Mot  poemets  slut  tecknar  skalden  Gerdas  omvändelse.' 
"Huru  bciijets  heilna  läiiia 
Mången  slilla  aftonstund 
Hängde  vid   don  Vises  mund, 
Som   \'\d   hinden  hänger  Nordens  stjerna." 


Absalon  återkallar  i  hennes  minne  deras  förslå 
möte  vid  RunamOj  skildrar  sin  ungdoms  kärlek  och 
stunden j  då  han  beslöt  att  offra  sill  lif  åt  himmelens  Ijenst.- 

"Qvällen   sönk  på  Selands  lunder, 

Sorgsen  gick  jag,  di'ömmande  deruuder. 

Men  din  bild  var  uti  månens  sken, 

Hoppande  från  gren  till  gren. 

Och  d  i  n  röst  som  bölja  slog  mot  stranden , 

Ljöd  som  ton   i  näktergalens  sång;  — 

Längs  med  hafvet  var  min  sorgsna  gång. 

Redan  mörknar  vågen,  mörkna  landen,  — 

Se,  då  glänser  der  i  skyn 

För  min  häpna  blick  en  syn. 

Och  Guds  moder  på  en  bädd  af  strålar. 

Skön  som  man  i  Södern  henne  målar , 

H vitklädd,  hälften  jungfru,  hälften  mor, 

JScd  ur  purpurskyar  for. 

Himlens  skönsta  Saga,  nej,  förlåt  mig, 

Himlens  skönsta  Sanning  vinkar  ät  mig 

Med  en   blick,  sä  öm,  så  ren, 


V'arn;iii(l(',  men  som  eii  niodcr  varnar, 
Ocli   kring  hennes  panna  klarnar 
Jlögt  bland  stjernorna  ett  helgonsken; 
Och,  när  Sn  jag  hiipen  tvekar. 
Lyfter  Ihigret  hon  och  pekar 
Åt  (len   trakt,  der  Frankland  är, 
Öfver  sundets  våg,  ät  söder, 
Och  pä  en  g<^ng  mellan  stjernor  glixler 
Opp  ett  kors  i  himmelsk  glans, 
Kring  hvars  midt  en  törneki-ans 
Brann  igenom  mörka  natten 
Strålande  utölVer  land  oeh  vatten. 


Alla  dessa  uldra<j  tillhöra  den  sed  nar e  behandlingen 
af  stycket.  Af  den  äldsta  (innaSj  ulom  hela  första  sån- 
gen^ endast  Iveime  fragmenter ,  vittnande  att  författaren 
haft  för  afsigt  alt  åt  versen  gifva  en  mer  vexlande  form. 
Det  ena  fragmentet  flyttar  oss  till  den  Idosterkammarej 
der  SaxOj  sittande  fördjupad  i  sitt  arbete  öfver  Danmarks 
historia^  emottagit  besök  af  Absalon  och  Gerda: 

Stjernor  blicka   ner  på  slätten. 
Trägen  i  klostercell 
Sitter  Saxo  vid  sin   lampa 
Långt  i  den  sena  (jväll. 

Gamla   runobalkar  ligga 
Strödda   på  ekebord, 


239 

Men  i  Romarspråket  skref  lian 
Sagan  om  väldig  Nord. 

Bispen  står  bakom  och  läser, 
Glades  ål  skön  Latin, 
Och  ur  drifna  silfverkannan 
Bjuder  han  ädelt  vin. 

Gerda  sitter  med  och  lyssnar, 
Vitter  i  vittert  lag, 
Gillar  sagan,  men  för  sängen 
Vill  hon  Forn3'rdalag.  — 


Det  andra  fragnwnlet  lillhör  pormets  slul.- 

Saxo  är  stoft  och  Absalon  sjelf  och  Gerda  desslikes, 
Nu    af    de    murar,    hon    byggt,  står  ej  ruinen 

en  gång. 


240 

Förklaringar 

lill  poemet  Gcixki. 


/Itiiiclurium.  Klt  af  d(.'n  kalholska  kyrkans  aldrc,  symboliska 
l)iiik:  (lon  untlo  andens  furdrifvtinth-  \w  leniplul. 

Axd  flvidc.  Född  11-^8  i  Icuklon  af  Soiö.  Sludurado 
i  Paris.  Biskop  i  Uoskild  1158,  under  namnet  Absa- 
lonj  orkebiskop  i  Lund  1177,  med  bibehållande  lilnijc 
af  sitt   förra  embete.     Död  i  Sorö  d.  21  Mars  1201. 

El/.ivaga.     En   underjordisk  giftström   i   nordiska   mythcn. 

Eskil.  Brorson  af  Lunds  förste  erkebiskop,  Ascer;  dennes 
efterträdare  (li;i91  och  ALsaJons  föregångare.  Han  förrät- 
tade d.   1   Scpt.   1145   invigningen  af  Lunds  domkyrka. 

rnrnyriliildg.     Forn-nordiskt   versslag. 

flvlilarp.  (Nu  JVidarp.]  Gammalt  berres;i(c,  norr  om  Lund ; 
ett  af  llvide-ättens  stamgods. 

Knut  den  store  1.  den  riiäklige.  Danmarks  konung  (1014  — 
1035);  Englands  och  Norriges  eröfrarc. 

Laurents.  Den  hel.  Laurentius,  katholska  kyrkans  bekanto 
Martyr,  som,  under  kejsar  Valeriani  regering,  stektes 
pa     halster    d.   10  Aug.    261. 

Roniileklint.     Ett   högt  berg,  öster  om    Lund. 

Runamo.  Ett  i  lloby  socken  af  Blekinge  beläget  berg,  pä 
hvars  flata  hilll  man  trott  sig  finna  kolossala  run-risl- 
ningar,  dem  folktron  tillskrifvil  Harald  Hildeland,  som 
i  dem  skulle  hafva  förvarat  sin  morfaders,  Ivar  \\'id- 
famnes,  bedrifter. 

SuxOj  kallad  Grammaticus.  Prost  i  Roskild,  Absalons  vän 
och  handsekter,  död  1204.  Ryktbar  för  sin  pä  blom- 
strande Latin  författade  Danska  historia.  Det  är  hans 
matta  Stergifvande  af  Isländska  poesien,  som  Gerda 
äsyftar,  dä   hon   för  sången   vill   ha  "Fornyrdiila^." 

Skadc.     Guden  Niords  maka. 

Sven  Gralhe.  Dansk  thron-inkräklare  114",  mördad  pä 
Grathe-heden    nära   Wiborg   1157. 

Valdemar  den  store.  Danmarks  konung  1157 — 1182. 
"Martyrens  son"  kallas  han  i  poemet,  såsom  son  af  don 
ll.^l  mördade  Knut  Lawardj  som  af  kyrkan  blef  för- 
klarad för  helikon. 


INNEHÅLL 


IWEHALI. 


Si<l. 

Lefnadsteckniiig iii. 

Fiiiovd  tili  afdelningien:   Slörrc  Pociner .     i.xxxviii, 

Fiitliiofs  Saga 1. 

I.  Fiilhiof  och   Ingeborg 3. 

II.  Kung  Bele  och  Thorslen  Vikingsson    .     .  12. 

III.  Frithiof   tager  arf  efter  sin   fader         .     .  20. 

IV.  Frithiofs   frieri 3ö. 

V.   Kung  Ring 43. 

VI.   Frithiof  spelar  Schack 49. 

VII.   Frithiofs  lycka 52. 

VIII.  Äfskedet 61. 

IX.   Ingeborgs  klagan 83. 

X.   Frithiof  pä   hafvel 8G. 

XI.  Frithiof  hos  Angantyr .  9G. 

XII.   Frithiofs  äterkomst 108. 

XIII.  Balders  bäl 117. 

XIV.  Frithiof  går   i   landsflykt 123. 

XV.   Vikingabalk 134. 

XVI.  Frithiof   och   Björn 139. 

XVII.   Frithiof  kommer   till   kung   Ring        .     .      .  143. 

XVIII.  Isfarten 150. 

XIX.  Frithiofs   frestelse 152. 

XX.   Kung  Rings  död 1G2. 

XXI.  Rings   Dräpa 166. 

XXII.  Konungavalet 170. 

XXIII.  Frithiof  på  sin  faders   hög 175. 

XXIV.  Försoningen 181. 


•>4'2 


i>iJ. 

Föiklaiiiigac  till  Fritlnurä  Saga 104. 

Gerda       199. 

Anmälaa  om  poemet  Gerda          201. 

Jätten   Finn.   l'iuloy 203. 

Första  Sängen '.     .     .  209. 

Andra  Sängen  (frugniont) 234. 

Yttei-ligare  fragmcntur 237. 

Förklaringar  till  poemet  Gerda 240. 


Häl  t  c  t  ser. 

Sid.  xxi,  6)sta  ntdun .  >tär  i  iifigra  cxein|iliir  ne    lås  en 

,,         5 ,  raderna    *i    ticli  M  „        —     —     —  /d/u  ,,    fitnHS 


P.     A.      NORSIKDT     il      SÖ.NEll, 
Kungl.  Buktryckiirr. 


KSAIAS  TEGNÉRS 


SAMLADE    SKRIFTER. 


AfSURA      BA^DET. 


STOCKHOLM,  j 


HOS     r.     Iv.     FRITZ  E. 


AXEL. 


TILL 


Der  satt  på  en  af  Pindens  thvoner 
En  såmjarkung  i  utdödt  Itof, 
Och  harpan  med  de  rena  toner 
Låg  tystnad  på  lians  arm  och  sof. 

Han  var  ej  mer,  som  förr,  den  glade 
Förtjusarn  hörd  af  stad  och  land. 
Och  mörkret,  för  att  hämnas,  hade 
Uppå  hans  ögon  lagt  sin  hand. 

Då  reste  sig  ett  yngre  slägte 
Med  sorl  ur  sina  dalars  natt. 
De  stormade,  men  ingen  räckte 
Till  thronen,  der  den  gamle  satt. 

Gick  så  en  främling  med  sin  lyra 
Den  vihUi  tummelplats  förbi. 
Han  såg  väl  striden  och  dess  yra , 
Men  icke  meningen  deri. 

"Hvad  vill,''  sad  han,  "det  långa  kifvet? 
Den  höges  måttstock  är  ej  vår. 
Från  andra  höjder  såg  han  lifvet , 
Hans  sång  på  andra  toner  går. 


"Från  liimlen   kommer  sångurljusel , 
Dess  första  färg  har  ingen  sett. 
Det  bryts  i  skyn.  det  bryts  i  gruset, 
För  Gud  allena  är  det   ett. 

"Som  blomstren  skifta  i  det  gröna, 
Så  skiftar  diktens  lätta  här. 
I  många  former  trifs  det  Sköna , 
Och  skönt  är  allt,  som  snillrikt  är. 

"Ilell  dig,  bland  klassiska  ruiner 
Du  gamle,  hög  och   undransoärd! 
Du  Farus,  som  står  qvar  och  skiner 
Ur  en  förgången  sängar verld! 

"Till  skum  slås  vågorna  och  stanna 
Emot  din  fot:  för  seglarns  syn 
Du  står  med  lågan  på  din  panna 
Och  lyser  djupet,  tänd  i  skyn."  — 

Så  talade  han  rörd,  och  lade 
För  skaldens  fötter  ned  sin  krans. 
Den  krans  var  ringa,  men  han  hade 
Ej  någon  bättre  då  till  hands. 

Och  solen   sjunker  i  det   samma, 

Och  natten   står  på  bergels  topp: 

Och  rundt  kring  sångarns  hjessa  flamma 

Det  gamla  minnets  facklor  opp. 


A  \  K  1. 

Ilen  gamla  tiden  är  mig  kär , 
Den  gamla  Carolinska  tiden, 
Ty  glad  han   var  som  samvetsfriden 
Och  modig  såsom  segren  är. 
Än  ligger  i  de  norra  laiiden 
Dess  återsken  kring  himlaranden. 
Och  mäktiga  gestalter  gå 
Med  halten  gula,  rockar  blå, 
I  aftonrodnan  upp  och  neder. 
Med  vördnad  ser  jag  opp  till  eder, 
,1   hjeltar  fräii  en   högre  verld 
Med  kvllcr  och  med  långa  svärd! 


En  af  de  gamla  Caroliner 
Jag  kände  i  inin  barndoms  dar. 
Pä  jorden  stod  han  ännu  q  var, 
Ett  segertecken  i   ruiner. 
Från  hundraårig  hjessa  sken 
Allt   silfvcr.   som   den  gamle  hade. 


Och  ärren  på  hans  panna  sade 

livad   iLinor  på  en  bautasten. 

Väl   var  han   fattig,  men  förtrogen 

Med  nöden,  lekte  han  med  den; 

Som  fitrr  i  fält  han  lefde  än. 

Och  bodde   i  ett  torp  i  skogen. 

Dock  ägde  han   klenoder  två , 

Mot  dem   han  ansåg   verlden   ringa: 

Sin  ])ibel  och  sin  gamla  klinga 

Med  (Jarl  den   lolfles  naiiiii   ii|i|p;i. 

Den  store  konungens  bedrifter, 

Som   letas  nu  i   liundra  skrifter, 

(Ty  vida  kring  den  örnen   Hög) 

De  stodo  i  den  gamles  minne. 

Som  kämpcurnorna  stå  inne 

Uti  en  grönklädd  ättehög. 

O!  när  han  talte  om  en  fara 

För  knngen ,  för  hans  gossar  Idå , 

Hur  högt  han  bar  sitt  hufvutl  då, 

Hur  tindrade  hans  ögon  klara, 

Och  kraftigt  som  ett  svärdshugg  klang 

llvart  ord ,  som  från  hans  lä])i)ar  sprang. 

Så  satt  han  ofta    långt  pä   natten 

Och  talte  om  den  fonlna  tid. 

Och   hvar  gång  Carl  blef  niimnd   dcivid 

Han   lyfte  på  den  slitna  hallen. 


Förundrad  stod  jag   vid  hans  knän, 
(Ty  längre  opp  jag  då  ej  räckte) 
Och  bilden  af  hans  hjelteslägte 
Den  har  jag  från  min  barndom  hän. 
Och  månget  dunkelt  sagominne 
Bor  sedan  dess  uti   mitt  sinne, 
Svärdsliljan  likt,  när  i  sitt  frö 
Hon  sofvcr  under  vintrens  snö. 


Den  gamle  h vilar  hos  de  döde. 
Frid   med  hans  aska!  Sagans  ord 
Har  jag  af  honom.     Tag  den,  Nord, 
Och  gråt  med  mig  vid  Axels  öde  I 
Mot  gubbens  ord  min  säng  är  matt , 
I  enkla  rim   tillhopasatt. 


Den  store  kungen  låg  i  Bender. 
Förödda  voro  re'n  hans  länder, 
Beledt  hans  namn,  nyss  ärorikt. 
Hans  folk,  en  särad  kämpe  likt. 
Som  re'n  af  döden  känner  kölden, 
vStod.  fäktande  på  knä,  bak  skölden. 
Och   inlct    Iiojip  om    räddning   fanns 


10 


I    iiiigol  aiiiial   Ijiusl  än   liuns. 


Fast  slornieu  blätlJraile   i   hlaclcn 

Af  ödets  bok,  fasl   jorden  skalt', 

Lugn  stod  han,  som  ett  bondjfritl   Inalt 

Står  t]var  i   den   loibräntla  staden, 

Som  klippan  i  det  vilda  haf. 

Som  sinnesstyrkan  pä  en  graf. 


En  afton  han  till  Axel  sade: 
"Här  är  ett  bref  —  ett  bref  han   lade 
Uti  hans  händer  —  Axel,  tag 
Och  rid  igenom  natt  och  dag 
Til!   Sverige  opj):  när  dit   du  liinder. 
i)u  liinnar  det  i  Rådets  händer. 
Far  hän  med  Gudi  än  i  <}väll, 
Och   helsa   till  de  gamla  fjäll  I"  — 


Ung  Axel  älskade  att  rida. 
(ilad    tog   han    brefvet,   sydde   in 
I    bältet  det.      Vid   llolofzin 
Hans  fader  föll   vid  kungens  sida. 
Och,  öfvergifven,  lägrets  son. 
Uppväxte   ibland   vapnens  dån. 
Del    vai    (11    skön  gestalt,   som    Norden 


II 

Dem  föder  iiniiu  någon  gång. 

Frisk  som  en  ros,   men   smärt  och    läng 

Som  tallar  i  ilen  Svenska   jorden. 

Som   himlen  pa  en  molnfri  dag 

Var  pannans  hvalf  så  fritt  oi^h  herrligl , 

Och  allvarsamt  och  Lottenärligt 

Hvart  enda  af  hans  anletsdrag. 

Det  syntes  pa  hans  klara  öga 

Att  det  var  gjordt  att  blicka  opp 

Med  redlig  tillförsigt  och  hopp 

Till  ljusets  fader  i  det  höga, 

Och  blicka  ntan  fruktan  ner 

På  honom,  som  blott  natten  ser.  — 

En  plats  bland   konungens  drabanter 

lian  fick,  ibland   sin  själs  ftirvandtei'; 

En  ringa  hop,   ty  deras  tal 

Var  sju,  som  Carla vagnens  stjernor. 

Högst  nio,  såsom  Minnets  tärnor, 

Och  strängt  var  deras  fria   val. 

De  pröfvade  med  svärd  och  lågor; 

Det  var  en  kristnad  vikingslam , 

Ej  olik  den,  som  fordom  sam 

På  drakar  öfver  mörkblå   vågor. 

De  sofvo  aldrig  uti  säng. 

Men   på   sin   kappa,  bretld    på   jorden. 

Bland  slorm  och   drifvor  ifrån   norden 


12 

Sit  liigiit  som  j).'i  eii  l)lomsteräiig. 

1'^n   hästsko  knimaile  clc  sanimaii , 

Och  aldrig  såg  du  dem   kring  fhimmaii , 

Som  SjDiakar  ilVåii  spisehis  häll; 

De  eldade  med  kulor  gerna, 

Så  röda,  som  när  dagens  sljerna 

Går  ner  i  blod  en   vinterqväll. 

Det  var  en  lag  i  stridens  våda. 

Att  en  fick  vika  först  för  sju. 

Med  bröstet   väudt  mot  dem  iinnii. 

Ty  ryggen  skulle  ingen  skåda. 

Och  slnlligt   var  det  ock  ett  ])uil 

Helt  svart,  det  svåraste  kanhända: 

Till  ingen  mö  de  fingo  vända 

Sin  håg,  förr'n  Carl  tog  sjelf  en   Ijiud. 

Hur  liimmelsblått  två  ögon  lyste, 

Hur  roscnrödt  två  läppar  myste, 

Hur  barmens  svanor  summo  på 

Sin  insjö,  likaledes  två. 

De  måste  blunda  —  eller  springa: 

De  voro   vigde   vid   sin   klinga. 


Ung  yVxel  sadlar  gångani  glatlt 
Ocli    ri(h"r  genom   dag  oeli   nalt. 
Så   kiMU   han   hiin   liings   IJkräns  gränser. 


13 

Dä  plötsligt  det  i  skogen  glänser 
Af  spjut   oeli  sablar  ruiultomkring. 
På  en  gäng  knäpps  den  blanka   ring 
Ibop.     "Du  för  ett  bref  frän   Bender, 
Stig  af,  gif  det   i  mina  händer, 
Gif ,  eller  dö  I"  —  Ett  svärdshugg   var 
Hans  tydliga,  hans  Svenska  svar, 
Och  talarn,  plötsligt  ödmjuk   vorden. 
Sig  bugar  i  sitt  blod  till  jorden. 
Med   ryggen  stödd  emot  en  ek 
Den  kämpe  lekej;  nu  sin  lek. 
Hvartut  det  tunga  slagsvärd  susar, 
Der  böjs  ett  knä  och  blodet  frusar. 
Och  ärligt  löste  han  sin  ed. 
Ej  en  mot  sju  —  det  vore  ringa ,  — 
Men  en   mot  tjugu  Hög  hans  klinga. 
Han  stridde  som  Rolf  Krake  stred. 
Der  var  ej  mera  hopp  i  nöden. 
Han  stred  för  sällskap  blott  i  döden  j 
Och  månget  sår   med  purpurniund 
Ren  hviskar  om  hans  sista  stund . 
Och  blodet  kring  hans  hjerta  somnar. 
Och  handen,  grodd   vid  fiistet,  tlomnai' 
Det  svartnar  för  hans  öga.     Matt 
Han  sjunker  i  den  långa   nalL 


14 

llallohl   ilel    -skallai    gi'iiorii   skof^eii. 
Och   lalkL-ii   (liislig,   lumdeii   trogen, 
Förfölja   rolvfl.      I  galoj)|j 
Ea   jägarskara  sviiiiger  ojip. 
Främst  pA  en  tigeiHiickig  l'äle. 
Med  liddiägl  grön,   med  rosenkind, 
Frainsusar  som  en  hvirfvelvintl 
En  sköldmö,  skön  som  dagens  slräle. 
Förfiirad  löfvarhopen  Hyr, 
Men  gAngarn   for  ile  döda  skyr. 
Och  med  ett  spräng  står  hon   på   jorden. 
Der  lag  han,  som  uti  en  diild 
lui  ek   utötver  smAskog  fälld, 
När  stormen   rasat  ifrAn  norden. 
Hur  skön  han   lAg  uti  sitt   blod  I 
Och  lutad  öfver  honom  stod 
Maria,  liksom   torr  Diana, 
Nedstigen   frAn  sin   himmclshana, 
På   Latmos,   linigt    fiiiu   jagtens  dån. 
Stod  öfver  sin   Endymiou. 
Den  slumrarn,  som  förtjuste  henne. 
Han    var  ej  skönare  än  deniu-. 
En  gnista    lif  iinnu   förspörjs 
Uti  hans  harm,  fast  sönderskjuten, 
Och  pä  en  bär,  af  qvistar   knuten, 
Som  i  ett  ögonblick  besörjs, 


15 

Den    blfkiiadt'   de    varsamt    hiira 
Till    hennes   l)oning.  som    \ai    iiilra. 


Hon  satt    bredvid   lians  hufvudgäid 
At"  ömkan  och   af  sorg  betagen . 
Och   fäste  på  de  bleka  dragen 
En  blick,  ett   kungarike  värd. 
Hon  satt ,  liksom  i  Greklands  linider 
(Den  sköna  verld,  som  nu  gar  under,) 
En  3ppig  ros,  som  växer  vild 
Bredvid  en  fallen  Herkuls-bild. 
Till  slut  han   vaknar  ur  sin   dvala, 
Och  ser  sig  om ,  och  börjar  tala. 
Men  ack  I  hans  öga ,  förr  sä  mildt , 
jNu   var  det  stirrande  och   vildt. 
"Hvar  är  jag?  hvad  vill  du  mig,  flicka:' 
På  mig  får  ej  en  qvinna  blicka. 
Jag  hörer  till  kung  Carl.      Din  tår 
Får  icke  falla  i  mitt  sår. 
Min  fader  bor  i  vintergatan, 
Han  vredgas,  han  har  hört  min  ed. 
Hur  skön  är  dock  den  frestarn  led  I 
Hur  lockande!  vik  från  mig,  satan! 
Hvar  är  mitt  bälte?  Hvar  mitt  bref? 
Med  egen   hand  kung  Carl  det  skref. 


Min   faders  svärd  är  godt,  ikl    hilir 
I  synnerhet  j),'i  Moseoviter. 
Det    var  en   glädje   till   att  slå, 
Jag  önskar,  kungen  sett  derpä. 
Som   mogna   ax  för  Han  strödde! 
Mig  tyektes  nästan  sjelf  jag  Itloddc. 
Och  brefvet  jag  till  Stockholm  lör. 
Min  ära  står  i  pant  derlör. 

Upp!  ögonblicken  äro  dyr;i." 

Så   talar   han   i   feboryra, 

Och  dödsblek  sjunker  stridens   vän 

På   fredlig  kudde  ner  igen. 


Och  lif  och  död  de  stridde  båcht 
Om  ynglingen;  men  lifvet  vann. 
Och  faran  småningom  försvann, 
Och  Axel  kunde  nu  beskåda 
Med   sansad  blick,   fast  skum   och   luall 
Den  eugcl   vid   hans  sida  satl. 
Hon   var  ej  som   idyllens  sköna, 
Som  gå  och  sucka   i   det   giinia , 
En  evig  trånads  konterfej. 
Med  lockar  gula  såsom  solens. 
Och  kinder  såsom   nattviolens, 
Och  ögon  som  förgätmigej. 


Ilun 


17 

Hoa  var  ett  österns  barn:  de  rika, 

De  svarta  lockar  lågo  lika 

En  midnatt   kring  en  rosengård. 

Och  glädjens  mod,  det  enda  sanna, 

Stod  stolt  och  ädelt  på  dess  panna, 

Som  segrens  bild  på  sköldmöns   vård. 

Dess  fårg  var   frisk,  som  konstnärn  målar 

Auroras  i  en   krans  af  strålar. 

Växt  var  hon  som  en  Oread, 

Och  gången   dansande  och  glad. 

Och  höga   gingo  liarmens  vågor 

Af  ungdomen  och  hiilsan   häfd: 

En  kropp  af  ros  och  lilja    \äfd, 

En  själ  af  idel  olil   och   lågor, 

En  sydlig  sommarhimmel,  fidl 

Af  blomsterdoft  och  solens  guU. 

Der  slridde  i  dess  dunkla  öga 

En  himmelsk  och  en  jordisk  brand. 

Hon  blickade  så  stolt  ibland 

Som  Jofurs  örn  ifrån  det  höga. 

Och  åter  som  det  dufvopar, 

Som  Afrodites  sk3'vagn  drar. 


O  Axel!  snarl   år  sårens  smärta 
Förbi,  blott  ärren  återstå. 


18 

Ditt  bröst  det  lakes  utanpå, 

Men  ack!   hur  går  det  med   dill    lijcila.' 

Se  ej  så  kärligt  jih  den  liaiul. 

Som  ständigt  dina  sär  Föiliand  I 

Den   mainiorhvita  hand,  den   tina, 

Hon  tar  ej  hviia  meUan  dina. 

Mer  farlig  är  hon  än  i  fjol, 

Vid  kabbaliken  uti  Bender, 

De  hårda  Ottomanska  händer 

Med  krokig  sabel  och  pistol. 

De  röda  läpparna,  de   friska. 

Som  öppnas  endast  för  att  hviska 

Om   tröst  och  hopp  en  andesång: 

Det   vore  bättre  att  du  hörde 

De  åskor,  som  Czar  Peter  körde 

Vid  Pultava  ännu  en  gång. 

Och  går  (hl   kring   i  sommarvärmen 

kn  stapjdande  och  blek  och   tärd. 

Så  stöd  dig,  Axel,   vid  ditt  svärd 

Och  icke  vid  den  runda  armen, 

Den  Amor  just  beställt  sig  sä 

Till  örngott  alt  fö    hvila   på  I 


O  kärlek!  jords  och   iiimmels  under! 
Du  salighetens  andedrägt! 


19 

Giulonilighclens  Iriska   tliigt 

1   lif\els  qvalm-iippfvllda   luiiderl 

I)ii  hjerta   i   Naturens   bröst. 

Du  menuiskors  och  Gudars  tröst  I 

I  hafvet  söker  droppen  droppe. 

Och  alla  stjernorna  deroppe 

De  dansa  ifrån  pol  till  pol 

En  bruddans  blott  omkring  sin  sol. 

Du  är  ännu  i  menskans  sinne 

En  aftonglans,  ett  bleknadt  minne 

Af  skönare,  af  bättre  dar, 

Då  hon  ännu  på  barnbal   var 

I  himlen,  i  det  blå  gemaket 

Med  silfverkronorna  i  taket. 

Och  sof,  se'n  hon  sig  dansat   varm, 

Hvar  afton  pä  sin  faders  arm. 

Då   var  hon  rik  som  Bildningsgåfvan, 

Och  hennes  språk   var  blott  en  bön, 

Ocli  hennes  broder  var  livar  skön, 

Hvar  vingad  himlason  derofvan. 

Men  ack  I  hon   föll  hit    ner,  och  se'n 

Är  icke  hennes  kärlek  ren. 

Dock  hos  den  älskade  hou  känner 

Ett  diag  af  fordna  himlavänner, 

Hör  deras  stämma  än  en  gång 

f   vårens  eller  skaldens  sång. 


20 


Då  glades  åter  hennes  sinne, 

Likt   främlingens  IVån  Scliweitz,  som  liör 

En   hemlands-ton,  som  ålerlör 

Hans  Alpers  och   hans  harndoms  minne. 


Det   var  en   afton.     Q\ällcn   lag 
Och  drömde  på  sin  bädd  i   vester, 
Och  tysta  som  Egyptens  prester 
Begynte  stjernorna  sitt  tåg. 
Och  jorden  stod  i  stjerneq  vallen 
Lycksalig  som  en  brud,  som  står 
Med  kronan  i  de    mörka  hår. 
Och  ler  och  rodnar  under  pellen. 
Af  dagens  lekar  trött  och  varm, 
ISajaden  stilla   låg  och  myste. 
Och  aftonrodnan  satt  och  lyste. 
En  präktig  ros,  i  hennes  baiin. 
Hvar  kärleksgud,  som  legat  bunden 
När  solen  sken,  blef  lös  och  red 
På  månens  strålar  ujip  och  ned 
Med  pil  och  båge  genom  lunden. 
Den  dunkelgröna  äreport , 
Der  våren  nyss  sitt  intåg  gjort. 
Ur  ekarna  slog  näkleigalen; 
Den  sången  klingade  i  dalen 


21 

Så  öm ,  så  oskuldsfull ,  sa   ren , 

Som  nSgot  (jvride  af  Franzén. 

Det   var  som  om   ualureu  sade, 

Att  nu  sin   herdestund  hon  hade, 

Så  lifligt  och  så   tyst  ända , 

Du  kunde  hört  dess  hjerta  slå.  — 

Då  gingo  med  förtjusta  sinnen 

Bredvid  hvarann  de  unga  tvä: 

Som  brudpar  vexla  ringar,  så 

De  vexlade  sin  barndoms  minnen. 

Han  talte  om   de  glada  dar, 

Då  i  sill  moders  hus  han   var, 

Det  furutimrade ,  det  röda , 

Som  stod  bland  tallar  högt  i  Nord, 

Och  om  den  kära  fosterjord. 

De  kära  syskon,  alla  döda. 

Han  talte  om,  hur  mången  gäng 

Den  gamla,   djupa  kämpesäng, 

De  läderbundna  sagoskrifter, 

Hans  längtan  väckte  till  bedrifter, 

Och  hur  i  drömmen  mången  natt, 

En  kämpe  utaf  stål,  han  satt 

Pä  tolffots  höge  gångarn  Grane 

Ocli  red,  som  Sigurd  Fofnisbane, 

Igenom  Vafurlägor  hän 

Till  Minnets  mö.   Ii  vars  borg  pä  fjällen 


22 

Slod   IlaiiuiiaiiJe   i    luäuskeiiscj vallen 

Uti  en   luiul   af  lageiträu. 

Q  väft  hlef  lians   bröst,  qvaf  blef  lians  kauinuii 

Han   Ilytlde  mellan  skogens  stammar 

Och  steg  med  barnslig  glädje  opp 

Till  örnen    uli   furens  topp, 

Och  gungade  fcir  norilan vinden; 

Det  svalkar  bjertat,  svalkar   kinden. 

01  den  som   finge  åka  i 

Den   vagn  af  moln,  som  far  förbi, 

Och  diaga    fjerran  öfver  l]ärden 

Långt  bort  uti  den  sköna   verlden , 

Der  segren   vinkar,  ryktet  står 

Med  kransen   för  den   tappres  hår. 

Och   der  kung  Carl  (han   har  allenast 

Sju  och  elL   hälft  år   mer  än  du) 

Med  svärdet  plockar  kronor   lui 

Och,  gudaskönt!  ger  bort  dem  genast. 

Vid  femton  år  min   moder  höll 

Mig  längre  ej,   med  gråt  jag  föll 

Till   hennes  barm,  och  drog  till  Polen. 

I  lägret  se'ii  mitt  lif  försvann, 

Och   troget  .som   en   vakteld   brann 

Det  bland   kanonerna  och  stålen. 

Men  såg  jag   fåglarna   ibland. 

Som   närde  sina  små  och  smekte, 


23 

Siig   jag  oll  bara,  som   iäg  och   lekle 
Bland  blommorna  vid  bäckens  rand; 
Då  syntes  tomt  mig  krigets  dunder, 
Och  fridens  bilder  växte  strax 
Uti  min  själ,   med  gyllne  ax, 
Med  glada  barn,  med  gröna   lunder. 
Och    \iil   en  stilla   h3ddas  dörr 
En  Hicka  stod,  och  qvällens  flamma 
LAg  på  dess  anlet,  just  det  samma, 
Jag  stundom  sett  i  drömmen  förr. 
Nu  pä  en  tid  de  bilder  fara 
Beständigt  kring  uti   min  själ: 
Jag  sluter  ögat,  och  likväl 
Jag  ser  dem  lefvande  och  klara . 
Och   flickan ,  som  står  midl   deri . 
Hon   är  din  spegelbild,  Marie!"  — 


Förvirrad  s varade  M  a  r  i  a : 
"Hur  lycklig  likväl  mannen  är  I 
Den  starke  ingen  boja  bär, 
Han  hör  från  början  till  de  fria, 
Och  farans  tjusning,  ärans  glans, 
Och  jord  och  himmel  äro  hans. 
Men  qvinnans  öde  det  är  gifvet 
Till   mannens  bihang  genom    lifvct, 


'J4 


Förblndiungeii  uppå   hans  sAr, 

Förgäten  sodan  de  giott  samman: 

Hou  offret  är,  han  offertlanunan. 

Som  präktig  emot  himlen  gftr.  — 

Min  fader  föll  i  C/arens  härar, 

Jag  minnes  knappt  min  moders  bild , 

Och  öcknens  dotter  växte  vild 

1  detta  sloLt,  der  slafven  ärar 

I  herrskarns  nyeker,  som   han   tål. 

Sin  egen  iiselhets  idol. 

Ett  ädelt  sinne  måste   vämjas 

Vid   väsen,  som  så  villigt  tämjas. 

Såg  du   iippå  oändlig  slätt 

Vår  sköna,  vilda  gångar-ätt? 

Som   hjellen   modig,   lätt  som   hindeii , 

Hon   hiirer  ingen  herre  till; 

Med  örat  spetsadt  står  hon  slill 

Och  vädrar  faran,  \änd  mot   \iudeii. 

Och  plötsligt  i  ett  moln  af  dam 

Hon   jagar  öfver  fälten   fram. 

Och  strider  sina  egna  strider 

Med  oskodd   hof,  och  gläds  och  lider. 

"J  öcknens   fria   harn,  hur  sälll , 

"Hur  skönt   til    lif  på  gröna  fält!" 

Så   ropte  jag,  och   i)ad  dem    hida 

livar  gång  min  gnäggande  Tatar. 


25 

En  betslad  slaf,  mig  lydigt  bar 
Vid  sina  fria  bröders  sida; 
Men  skaran  lydde  ej,  och  gick 
Förbi  oss  med  föraktlig  blick. 
Odriigligt  f(>r  min  fria  anda 
Blef  slottels  evigt  enahanda; 
Och  kriget  har  jag  tlitigt  lärt 
Mot  skogens  ulf,  mot  bergens  gamar, 
Och  ofta  kiipt  m-  björnens  ramar 
Ett  lif,  som   da   Idef  nAgot   värdl. 
Men  ack!  jNatur,   vi  öfver vinna 
Ej  dig:  i  hydda  som  på  thron, 
Som  sömmerska,  som  amazon, 
Din  q\iinia  Idir  iindå  en  qvinna , 
En  ranka  vissnad,  om  ej  stödd, 
Ett  väsen,  hvartill   hälften   felas: 
Hon  har  ej  sällliel,  som   ej  delas, 
Och  hennes  fröjd  är  tvilling  född. 
Det  klappar  i  min  venstra  sida 
En  oro,  Ijiif  ändå  att  lida, 
En  längtan  till,  jag  vet  ej  hvad. 
Så  smärtsam  och  änch°»  så  glad. 
Den   har  ej  griins,  den   har  ej  syfte; 
Det  är.  som  om  mig  vingar  lyfte 
Frän  jorden,  frän   det  låga  grus. 
Till  stjernorna.   till  Gudars   hus; 


■2b 

Och  alcr  som   jag   lölle  iieder, 

J    kiira   varelser,   tiil  eder, 

J   Iräii,  som   jemte  mig  växt  opp, 

Dii   kulle  med   din   blomstertopp, 

Dii    hiiek    med   dina   kärlekssånger.' 

Jag   liort ,   jag  sett   er   tusen  gånger. 

Men  liknöjd  som  en  bildstod  ser,  — 

Nu   törst,  lui  först  jag  älskar  er. 

Det  är  mig  sjelf  jag  älskar  minder, 

Del  är  en  känsla  mera  hög, 

Mer  ren  än  förr,  alll.se'n  —  .  ."   liar  llog 

En  rodnad  öfver  jungfruns   kiiuler, 

X)ch  meningen,  .som  ej  iick  slut, 

Uti  en   halfsuek   taltes  ut.  — 


Och  näktergalen  slår  i  skogen , 
Och  månen  står  bak  skyn   och   iy.ss; 
Och   med  en   lång,  en  evig  ky.ss. 
Som   lifvet  varm,   .som  grafven   trogen. 
Upplöstes  deras  sjiilar   i 
En  enda  salig  harmoni. 
De  kysstes  som,   när  ollrel    brinni-r. 
Två   llammor  ky.s.sasj  de  bli   en. 
Som    strålar    nied    cl  I    lio};re   sken 
Och    HiUMiarc   uiot    liinden   hini\cr. 


För  dem    \ar   icke   veiklen    till 

Och  tiden  i  sin  tlygt  stod  still. 

Ty  hvarje  stund  i  tlödliglieten 

Af  tiden  mäts  och   har  sin  gräns, 

Men  dödens  k3'ss  ooh  kärlekens 

De  äro  harn  af  evigheten. 

De  lycklige!  Om  jorden  all 

Gått  opp  i  rök,  ej  de  sett  flamman, 

Och  fästet  kunde  störtat  samman , 

De  hade  icke  hört  dess  fall. 

Som  Söderns  Genius  och  Nordens 

Med  muntl  mot  nmnd  de  hade  stått. 

Och  icke  vetat,  att  de  gått 

Till  himlens  salighet  från    jordens. 


Tillhaka  från  sin  himmelsfärd 
Kom  Axel  först.     "JNu,  vid  mitt  svärd. 
Vid  Nordens  ära,   vid  de  stjernor. 
Som  stå  likt  hvita  bröllopstärnor 
Och  lysa  genom  lunden   in, 
För  jord  och  himmel  är  <lu  min. 
01  den  som  långt,  rätt  långt  från  striden, 
]    någon   vänlig  dal,  der  friden 
Emellan   l)ergen  bosatt  sig , 
Fick   Icfva  och  fick  dö   med  dig! 


V?8 


Mfii  ack  I  en  ed,  en  eil  mig  binder. 
Med   liotfidl  ldick,nied  bleka  kinder. 
Hon   lägger  stmu  sin  kalla  hand 
Emellan   våra  bröst   i   brand. 
Förskräeks  ej  I  än   kan  alll  förbylas, 
Den   cd   \ill   lösas,  icke  brytas. 
Jag  måste  hän.     När  Maj  härnäst 
Oss  bjuder  pä  sia  blomsterfest, 
Då  är  jag  säkert   bär  tillbaka, 
Då   hämtar  jag  min   brud,   nuii   maka. 
Farväl,  du  hälften  af  min  själ, 
Farväl  tilldess,  ett  långt  farväl!" 


Med  dessa  ord  han  bort  sig  vänder, 
lian  tar  sitt  bälte,  tar  sitt  svärd, 
Och  börjar  oförskräckt  sin  tärd 
Igenom  Czarens  hundra  länder. 
I  skogen  göms  han,  dagen  lång, 
Men  natten  ora  han  styr  sin  gång 
Allt  efter  hindabvalfvets  kärna, 
Vår  Nords  orubbeliga  stjerna. 
Och  efter  Carlavagnen  huld. 
Som  icke  vet  af  nedergången. 
Den   vagn   nud   blanka   tistelstången, 
Med   hjulspik   smidda   ntaf  guld. 


'29 


SA  kom  han  genom  tusen  faror. 

Emellan  fiendernas  skaror, 

Till   Målarns   kungastad,  der  allt 

Med   undran   hör  den  djerfves  friilsning. 

Och  lenmade  had'  hrei"  och   helsning 

I  Rådet,  som  kung  Carl  befalll. 


Emedlertid  i  öde  salar 
Maria  suckar  Axels  namn. 
Hon  suckar  det  i  skogens  famn 
Och  lär  dess  ljud   ät  berg  och  dalar. 
"Hvad  är  för  ed,  som  honom   band.' 
En  flicka  i  hans  fosterland , 
En  äldre  kärlek?  ges  del  mera 
Än  en?  mitt  hjerta  jäfvar  liera. 
Du  snöbetäckta  Ps ordens  mö, 
En  af  oss  begge  måste  dö  I 
Du  känner  icke  söderns  lågor. 
Långt  bakom  dina  frusna  vågor, 
Långt  bakom  dina  fjällars  snö, 
Jag  söker  dig,  du  måste  dö. 
Dock  —  kom  ej  A.\el  ifrån  Norden 
Som   barn?  Han  såg  ej  fosterjorden 
Se'n  dess,  och  långt  frän  lägrets  gny 
Den  skygga  kärleken   plär  fly. 


30 

Ack!  iiilfl  svek,   bldtt   tio  och   lieiler 
|}()  på  cii  ])iinna,   liväHU   som   lians. 
Jag  sAg  ifrån   hans  ögas  glans 
I  botten   på   hans  hjerta  neder, 
Som  Dagen  ser  i   l)Otlcn  pä 
Kn   källa   frisk  och   silfverblå. 
il  vi   fl}  r  du  då?  Hvad  förestafvar 
Din  ed?  Att  krossa  detta  bröst? 
Hvad  —  men  i  rymden  dör  min  röst, 
l'Ai  euka  suckande  bland  grafvar, 
En  dufva,  som  med  klagan   far 
Kring  jord  och   himmel   ulan  svar. 
Ack!  skogar  susa,  böljor  rinna 
Emellan  oss,  han  hör  mig  ej. 
livad?  om  jag  följde  honom?  Nej, 
Det  pa.ssar  icke  för  en  ({vinna. 
En  qviiina?  II vem   vet  det?  Jag  bär 
Ett  svärd,  och  mannen  färdig  är. 
Med  faran   har  jag  ofla  spelat 
Om  lif  och  död  ett  tärningkast: 
Vid  gångarn  är  jag  vu\eu   fast, 
Och  aldrig  iin   milt   lod  har   felat. 
Den  tanken  ger  en  Gud  mig  in. 
Nu  Axel,  Axel,  är  du   min. 
Jag  söker  dig  i  höga  Norden, 
Jag  -siiker  dig  kring  hela  jorden, 


31 


Från   dal   till  ilal,   i'niii    slraiul    till   shaii 
Och   oden   tVån  diii   niuiid   jag  tvingar. 
Tag  mig,  o  krig,  på  dina  vingar 
Och  sätt  mig  ner  i  Axels  land!" 


'O 


Sä  sagdt,  så  gjordt.     Beslut  och  handling 
Är  ett  hos  qvinnan.     Sin  förvandling 
Hon  skyndar.     Under  krigarns  halt 
Hon  gömmer  sina  lockars  natt. 
Den   rika  barmen  snörs  i  kyller, 
Med  krut  och  bly  hon  renseln  fyller. 
Och  öfver  skullran,  mjell  och  fm. 
Hängs  dödens  synrör,  en  karl^in. 
Ur  gördeln,  känd  af  Grekens  fabel, 
Nerblixtrar  nu  en  krokig  sabel. 
Och  rundt  kring  läpparna  hon  drar 
En  skuggning,  som  skall  skägg  betyda: 
Det  var,  som  om  du  ville  pryda 
Med  sorgetior  ett  rosenpar. 
Hon  liknade,  med  svärd  och  bälte, 
Gud  Amor  sjelf  förklädd  till  hjelte, 
Som  Klinias'  son  den  målad  bar 
På  skölden,  blank  och  spegelklar. 

"Farväl,  du  faderliga  boning! 
En  gång,  med  kärlek  och   försoning, 


3-J 

Jag  kommer   väl  Ull  dig  igi-n. 

rSu  kan  jag  icke   längre  dröja, 

Tag  mig,  o  ]Natt,   uti  dia  sitija 

Qch  för  luig  till   milt   lijerlas   viiiil"  — 

Der  lilg   re'ii  dä   ])ä   vunna  stränder. 

1  ögouviän  al'  somnad  Nortl, 

Czar  Peters  stad,  dit   nu   en  jord 

Do  pantföiskiifna  kronor  sänder. 

Dil   var  han  ringa.     I  sin   vik 

Han  låg,  en  nyfödd  drake  lik. 

Men  arten   rojes  hos  den    unga. 

Som   ringlar  sig  i  soharm  saud: 

Re'ii  kokar  giftet  i  hans  tand, 

Re'n  hväser  han   med   kliifven   ttmga. 

Der  lastades  mot   S\ea  strand 

En   flotta  dä   med   mord  och   l)rau<l. 

Dit  st\  rer  nu  Maria  färden. 

Och ,  mellan   fanorna  och  svärden . 

Hon   framstår  och  en  jdats  begäi- 

På   flottan  emot  Nordens  skär. 

En   höfding  för  de   \ilila   liopai- 

Betraktar   henne  skarpt,  och   ropar: 

"Mer  farlig  syns  du,  ungersven. 

För  Nordens  niör  än   for  ih',ss  män. 

Hvarlhelst  emot  dem   \i  dig  skicke, 

1   skägget   gripa  de  difi    icke. 

M 


en 


33 


Men   kriget   kan   du   lära  dig 

Af  dem  i  grund:  det  är  ett  krig 

På  lif  och  död;  men  ötVer  båda 

Gud  ensam  och  Sanct  Niklas  råda."  — 


Och  seglen  svälla,  kölen   far 
I  skum  utöfver  östervågor, 
Och  snart  i  aftonsolens  lågor 
Stå   Sveas  berg:  än  slå  de  q  var 
Bland  böljornas  och   tidens  tummel, 
Naturens  gamla  jättekummel. 
De  landade  vid  Sotaskär, 
En  strand  för  trogna  hjertan  kär. 
Der  skildes  fordom  sista  gången 
Ung  Hjalmar  och  skön  Ingeborg; 
Der  dog  hon  sedan  utaf  sorg, 
När  kämpen   var  till  Oden  gången. 
Och  hennes  ande  sitter  än 
På  klippan,  sörjande  sin  vän. 
Du  Nordens  Leukas,  Norden  glömmer 
Ditt  namn,  i  sagans  dar  berömdt. 
Men  Hjalmars  dödssång  dig  ej  glömt, 
Och  skaldens  bröst  dig  evigt  gömmer.  — 


34 

Men   icdaii  brinner  Ijy   vid  by, 
Ocb  barnen   skrika,  cjvinnor  Ily, 
De  känna   väl  den  Kyska  fejden; 
Och  klockorna    gä   rundl  i   nejden 
Båd'  natt  och  dag  förulan   lo; 
Men  ack!  de  väcka  ej  de  döde. 
Ve  dig,  du  arma  land,  du  öde, 
I  grafven  dina  kämpar  bo  I 
Dock  samlar  ännu  landets  fara 
Af  gubbar  och  af  barn  en  skara 
Med  svärd,  som  på    Gcrmaniens  fält 
Tjent  under  Gustaf   Adolfs  fana, 
Och  hillebarder,  segervana 
Den  tid  de  gingo  öfver  Belt, 
Och  en  och  annan  muskedunder 
Med  rostadt  bis   och  itändt  tunder. 
Det  var  livad  Svea  ägde  då, 
En  ringa   hop,  och  illa   väpnad, 
Men   utan   tvekan,   uUin   häpnad. 
Den  gick   mot    fienden  ändå." 
Men  icke  man    mot  man  han  strider, 
Sitt  moln  han  vidt  kring  fälten  spriiler 
Och  Ijungar    ifrån  klippans  topp. 
Dit  intet  mod  kan   tränga  opp. 
Och  döden  slår   beständigt   neder 
Ohämnnil  i  de  glesa  leder. 


35 

Då   kommer  som   den    viecle   Tlior 
Med  hammaren,   med  maiidomshältet , 
Så  kommer  Axel  öfver   fältet, 
Der  flykten  sprids  och  fasan  hor, 
En   hjelpens  engel,  sänd  i  nöden: 
Hans  hröst  är  stal,   hans  arm  är  döden. 
Han  ordnar  striden.      Hit   och  dit 
Han  %ger  uppå  gångarn   hvit. 
"Stan,   Svenskar,  sluten  edra  leder! 
Kung  Carl   har  skickat   mig   till  eder, 
Hans  helsning  jag  till  eder  här. 
Gud  och  kung  Carl   var    lö.sen  är." 
"Gud  och  kung   Carl"  kring   fältet  skallar 
De  höra,  när  den  tappre  kallar, 
Och  klippan,    hvarfrän  döden  gick. 
Är  stormad  i   ett  ögonhlick. 
Då  slockna  alla  afgrundsgapen , 
Och  fältet  sås  med   lik  och  vapen. 
Och  svärdet  rasar   blindt,  men    tryggt, 
I  nacken  på  den   vilda  Uykt, 
Och  häpne  skynda   röfvarhanden 
Med  kappadt  ankartåg  från  stranden. 


Ett  mättadt   rofdjur  lik  låg  re'n 
Den   slagtning  still  och  sof  på  fältet, 


36 

Och   månen  göt  från  himlalältel 

Ner   på  förödelsen  sitt  sken. 

Längs  utmed  nattomhöljda   viken 

Går  Axel,  suekande,  bland   liken. 

De  ligga   parvis,  nian  vid   man, 

Hur  hårdt  omfamna  de  h varann! 

Vill  du  ett  trofast  famntag  skåda, 

Se  ej  på   kiirlekens,  der  håda 

Oniarma  ömt  h varann  och  le: 

Gå  på  ett  slagfält  hän  och  se 

Hur  hatet,  under  dödens  smärta, 

Sin  ovän  trycker  till  sitt  hjerta. 

Ack!  kärlekens  och  glädjens  rus 

De  flykta  som  en  vårvinds  sus; 

Men  hatet ,  sorgerna  och  nöden , 

De  äro  trogna  uti  döden. 

Så  suckar  han,  och  plötsligt  hör 

En  stämma,  klagande  i  natten: 

"Jag  törstar,  Axel,  gif  mig  vatten. 

Och  tag  mitt  afsked,  förr'n   jag  dör!" 

Vid  denna   röst,  den   välLekanla, 

Han  störtar  fram  bland  klippor  branta, 

Och  ser  —  en  okänd  yngling,  stödd 

Mot  berget,  särad  och  förblödd. 

Men  månen  går  ur  moln,  och  lyser 

På  bleka  anletsdrag;  då  ryser, 


37 

Del  skriker  han   med   fasans  ton: 
"O  Herre  Jesus,  det  är  hon!" 


Ack!  det  var  hon.     Med  kufvad  smärta 
Ilon  hviskar,  med  en  röst  så  matt: 
"God  afton,  Axel,  nej   god  natt. 
Ty  döden  sitter  vid  mitt  hjerta. 
Spörj  icke  hvad  som  hit  mig  fört. 
Min  kärlek  Idott  har  mig  förfört. 
Ark  I   när  den   langa   natten   skymmer, 
Och  menskan  står  vid  grafvens  dörr. 
Hur  annorlunda  då  än  förr 
Syns  lifvét  och  dess  små  bekymmer, 
Och  blott  en  kärlek,  .skön  som   vår, 
Tas  med,  när  man  till  himlen  går. 
Den  ed,  du  svor,  jag  ville  veta, 
Nu  skall  jag  den  bland  stjernor  leta. 
Der  står  hon  skrifven,  jag  .skall  se 
Din  oskuld  lika  klart  som  de.  — 
Jag  vet,  jag  handlat  oförsigtigt, 
Jag   vet,  du  sörjer  mig  uppriktigt; 
Förlåt  mig,  för  min  kärleks  .skull, 
Hvar  tär,  du  fiiller  pä  min   mull! 
Jag  har  ej  bror,  ej  far,  ej  moder. 
Du  var  mig  far  och  mor  och  broder, 


38 

Du   var  mig  alll,  —  O  Axel,  svär 

I   döden  atl   du   hav   mig   kär! 

Du  svär:  —  In  i  skulle    jag  väl  klaga:' 

Det  skönaste   utåt'  sin  saga 

Har  lifvel  mig  lortäljt.     Din   mö 

Får  hon  ej   vid  ditt  hjerta  dö? 

Och  blir  ej  hennes  stoft  förvaradt 

Uti  det  laml,  du  nyss  försvarat? 

Se,  Axel,  öfver   manen   far 

Ett   n)oln:   niir    det    f()rs\uiuiil    har. 

Då  är  jag  diul,  då  sitter  anden 

Förklarad  på  den   fjerran  stranden , 

Och  beder  godt  för  dig,  och  ser 

Med  alla  himlens  ögon   ner. 

Men  sätt  en   utländsk  ros  på  grai\en. 

Och  när  hon  dör,  i  snön  begrafven, 

Det  solens  barn,   tänk   på  din   mö, 

Som  sofvcr  under  Nordens  snö! 

Dess  blomningsdagar  voro  korta;  — 

Se,  Axel,  nu  iir  molnet  borta. 

Farväl,  farväl!"  —   En  suck   hon  ilrog, 

Oeli  kramade  hans  hand.  och  —  dog. 


Då   steg    frau    uiuleiinrdcus    lloder 
Ej  Döden,   men   hans  yngre  broder, 


39 

Det  bleka    Vanvett  opp,  som  går 
Med   vallmokrans   kring  spridda   hår, 
Och  ömsom  stirrar  mot  det  höga, 
Och  ömsom   ner  till  jordens    grund, 
Med  löjet  kring  förvriden   nmnd 
Och  tårar  uti  halfsläckt  öga. 
Vid  Axels  hufvud    rörer  det, 
Och  sedan   irra   jeuit  hans  fjiit 
Kring  grafveu,  som   i  forntids-sagan 
Den  ilöde  kring  sin  gömda  skatt. 
Och  stranden  hörer  dag  och  natt 
Hans  rörande,  hans  hemska  klagan: 


"Var  tyst,   var  tyst,  du  bölja  blå! 
Du  får  ej  så  mot  stranden  slå. 
Du  störer  endast  mina  drömmar; 
Jag  älskar  icke  dina  strömmar. 
De  skummande,  med  blod  ibland,  — 
Du  förer  döden  till  min  strand. 
Här  låg  en  yngling  nyss  och  blödde, 
Hans  graf  med   rosor  jag  beströdde, 
Ty  han   var  lik,  jag   vet  väl  hvem: 
Till  våren  för  jag  henne  hem. 
De  säga  mig,  att  jorden  söfver 
Min  brud,  och  gräset   växer  öfvcr 


40 

Del   trogna   biöst,  del  är  ej  saniit: 
Hon  satt  i  natt  pfi  klippans  bianl. 
Blek   var  hon,  som  inan  döden  målar. 
Det  kommer  sig  af  niSncns  strålar, 
Och  kall  om  läppar  och  om  kind, 
Det  kommer  sig  af  nordan  vind. 
Jag  bad   den  älskade  all  stanna, 
Hon  strök  med  fingret  på  min  panna , 
Det  var  så  tungt,  så   mörkt  i  den: 
Då  blef  det  åter  ljust  igen. 
Och  fjerran  utur  öster  klarna 
De  dagar,  ack!  de  hädanfarna. 
De  sköna  dar,  de  himmelsblå: 
Hur  säll  var  stackars  Axel  då! 
Der  slod  ett  slott  i  lunder  gröna. 
Det  slottet  hörde  till  den  sköna. 
Jag  låg  i  skogen  mördatl   nyss. 
Hon  gaf  mig  lifvet  med  eu   kyss. 
Hon  gaf  sitt  bjerta  åt  mig  arma. 
Det   rika  bjertat,  och  det   varma! 
Nu  ligger  det  och  fryser  i 
Förvissnad  barm  —  det  är  förbi ! 
J   stjernor,  som   på  hinden  brinnen. 
Jag  ber  er,  slocknen  och  försvinnen! 
Jag  vet  en   morgonstjerna  god, 
Ner  gick  hon  i  ett  haf  af  blod. 


41 


Del  luktar  blod  ännu  från  stranden, 
Och  blodig  är  jag  sjelf  på  handen." 


Så  klagar  han  på  Sotaskär. 
När  dagen  tändes,  är  han  der, 
När  natten  sänks,  går  han  ej  äter: 
Han  sitter  ständigt  der  och  gråter. 
En  morgon  satt  han  död  vid  sjön, 
Med  händren,  knäppta  hop  till  bön, 
Och  tårar  på  den  bleka  kinden 
Halfstelnade  i  morgonvinden; 
Och  emot  grafven,  der  hon  låg. 
Ännu  det  brustna  ögat  såg.  — 


Sä  var  den  saga,  som  jag  hörde. 
Hur  djupt,  hur  ömt,  hon  då  mig  rördel 
Fast  tretti   vintrar  snögat  se'n. 
Hon  lefver  i  mitt  hjerta  än. 
Ty  med  bestämda  drag,  med  skarpa, 
De  barndomsbilder  tryckta  stå 
I  skaldens  själ:  der  bo  de  små. 
Som  Aslög  i  kung  Helmers  harpa, 
Tilldess,  som  hon,  de  träda  fram. 


42 

FörrSdaiiile  siii  gudastam 

Med  präktig  drägt,  med   låter  liiiga, 

Och  gidlgidt  liär  och   kungligt  öga. 

Ack!  barnets  himmel  hänger  full 

Med   Ijror  af  det  röda  gidl, 

Oih  allt   Inad   mannen  diktar  sedan, 

Som  hjeltar  stort,  som   blommor  smiill, 

I  skönare  gestalter  gått 

Förbi  hans  barndoms-öga  reilan. 

Ännu  ibland  när  vaktel n  siar 

Melodiskt  i  den  gröna   vår, 

Oeh   måiuMi  går  m*  österhafven , 

En  vålnad  stigande  ur  grafven. 

Och  målar  dalar,  målar  berg 

BedröUigt  med  de  dödas  färg; 

Dä  susar  det  uli  mitt  öra, 

Då  tycker   jag  mig  ännu  iiöra 

De  ganda,   välbekanta   ljud 

Om  Axel  ocli  hans  Kyska  brud. 


43 


Förklarinjcai* 

/i7/  poemet  Axel. 


y^slög.     Dotter  af  SigurJ  och   Brynhiltla,  gömd,   efter  deras 

död,    i  en  harpa  af  gamle  kung  lleimer.     Utmärkt  för 

sin  skönhet  blef  hon  sluthgen   Ragnar  Lodbroks  gemål. 

Biiulastcn.     Grafslen   frän   nordiska   hedna-Sldcrn,  vanligen 

med   runor   försedd. 
Bcnder.     Stad  i  Bessarabien.     Nära  intill  ligger  byn  War- 

ni:a,  länge  Carl  den  Xll:s  vistelse-ort. 
Endymion.     En   skön,  grekisk   yngling,  föremal   för  Dianas 

kärlek. 
Farits.     En    i   forntiden   berömd   fyrbäk   pä   ön   Farus   ulan- 
för  hamnen   till  Alexandria  i  Egypten. 
Grane.     Sigurd  Fofnisbanes  stridshäst. 
Hciiner.     Nordisk  konung,  Brynhildas  fosterfader. 
Hjalmar    den    hugfidle.      Berömd    nordisk    kämpe,    hvars 
öden  skildras  i   Hervara-sagan ,  som   afven   (cap.   5)  för- 
varar hans  dödssäng, 
liolofzin.     Stad  i    Lithauen,    ryktbar    för    Carl  XII:s  seger 

öfver  Ryssarna  d.  4  Julii   1708. 
Ingeborg.     Hjalmar    den    hugfulles    brud,  dotter  af  Upsala- 

konungon  Ane  den  gamle. 
Kabhalik.     eg.     Kalahahlik    (af  arabiska    ordet  Galabah^ 
med   turkiska  ändeisen  lik).  .4nfall,  fäktning.    Här:  Carl 
Xn:s    bjeltestrid    d.   1   Febr.   1713,   till  försvar  för  sin 
boning  i   Warniza,  mot  Turkar  och   Tatarer. 
Klinias'  son.     .41cibiades,  om  hvars  sköld  Plutarch  berättar, 

att   kärleks-guden   der  var  föreställd   som  äsk-gud. 
Latnios.     Berg  i   mindre  Asien;  Endymions  vistelse-ort. 
Lenkas  1.   Leukadiska  klippan,  frän  hvars  spels  skaldinnan 
Sappho,  förtvinad  öfver  Faons  otrohet,  störtade  sig  ihafvel. 
Miiskediinder.      En   art   gammaldags,   (unga   skjutgevär. 


44 


Najad.     Vallun-nyinl. 

Oreacl.     Berg-nymf, 

1'inilcn.     Al    Sånggudinnorna   helgadl  berg  i  Grekland. 

Pitllava.  Stad  i  Ukran,  bekant  genom  Carl  Xll:s  nederlag 
d.   2S   Juni    1709. 

RulJ  Krake.  Berömd  kämpe  frän  nordiska  sago-äldren,  ko- 
nung slutligen  i  Leire  pä  Seland. 

Sigurd  Fofnisbane.  Se  "förklaringar  till  Frithiofs  saga" 
(1    Band.  sid.   197). 

Sotaskär.      I  Södermanlands  skdrgärd,  Sotholms  hSrad. 

JVafurlågor.      Forlrollud    eld,  som  onigaf  Brynhildas  bory. 


\ATTVARDSBARNEN. 


47 


TILL 

JVOttBEMttS. 


Mins  du  det  lund,   der  förr  du  Irifdes  gerna, 
Den  Uomslerplan  med  sina  livita  torn. 
Der  Sundets  vågor  gå  på  vakt  och  värna 
För  gröna  ekar  och  för  gyllne  korn? 
Mins  du  det  land  och  dina  vänner  alla? 
Jag  deras  härold  är,  vi  nu  dig  återkalla. 


Jag   vet  det  väl,  du  längtade  till  Norden, 
Till  fädrens  grafvar  kring  den  kända  elf; 
Ty  klarare  är  himlen  der,  och  jorden 
Ar  honom  närmre,  är  ett  stjernland  sjelf. 
Med  sällsam  glans  utöfver  land  och  vatten, 
Och  solen  somnar  ej,  som  här,   midsommars-natten. 


48 


Jag  vet  det   väl,  ty  jag  har  äfven  längtat 
Till  mina  berg,  till  mina  skogars  sus. 
Som  skalden  till  sin  himmel,  liar  jag  Iränglut 
Till  björkarna  omkring  min  moders  hus. 
Ack!  i  hvar  själ  en  hembygds  bilder  glöda; 
Mer  blå  är  himlen  der,  wh   rosorna   mer  röda. 


Dock.  är  ej  äfven  här  den  Svenska  jorden. 
Den  fria,  som  ännu  ej  bar  en   slaf? 
Står  icke  här,  på  udden  utaf  Norden, 
En  fyrbuk  byggd  alt  lysa  strand  och  haf? 
En  Grekisk  eld,  som  aldrig  släcks,  blott  tänder? 
Hur  du  ej  vårdat  den,  du  sjelf,  med  trogna  händer? 


Hvar  är  väl  mannens  fosterbygd?  De  trakter. 
Der  slumpen  ställt  huns   vagga,  eller  de, 
Der  han  har  offrat  ut  de  högre  makter. 
Åt  ljusets  makter,  hvad  han  bäst  kan  ge: 
Sitt   väsens  kärna,  blomman  af  sitt  snille: 
Det  sanna,  sotn  han  tänkt,  det  ädla ,  som  han  ville? 


I  fyrti  år  den  höga  forntids-lära 
(En  helig  Adams-lok^j  da  lydde  här. 
Eran  Lundagärdens  kronor  flög  din  ära, 
Ditt  namns ,  dill   ryktes  fosterbygd  är  der. 
Vår  blef  du  då,  vår  är  du.     Vi  bevaka 
Vår   rätt  till  dig   i  dag:   vi  börda  dig  tillbaka. 

horn , 


49 


Kom,  Orientens   vän    och    Nwdens  heder, 
Du  man  från  fabelns  glömda  dar  af  gull, 
Med  patriarkers  språk,  med  deras  seder, 
S(mi  åldren  vis,  som  barnet  oskuldsfidl! 
Kom  åter  till  de  välbekanta  ställen, 
Sitt   neder,  och  förtälj  för  oss  i  vinterqvällen : 


Förtälj  om   undren,  som   vi  ej  förgäte. 
Från  solens  länder,  dem  du  såg  en  dag: 
Om  Hellas,  minnets  gamla  enkesute. 
Om  Rom,  den  höga  fornverlds  sarkofag! 
Förtälj  oss  det,  och,  liksom  barn  sig  samla 
Omkring  en  älskad  far,  vi  sajidas  kring  den  gamla; 


Och  sitta,  liksom  de,  ined  knäppta  händer, 
I  vördsam  tystnad  kring  haiis  stol,  och  lijss: 
Se'n  gå  vi  hem,  och  drömmen  till  oss  sänder 
En  bild,  ej  olik  hvad  vi  skådat  ngss: 
En  vis  med  silfverhär,  som  står  och  talar 
Ur   morgonrodnans   port:    då  ljusna  berg  och  dalar. 


Och  Forntid  reser  sig   ur  dunkla  grifter. 
Och  Isis-slöjan  faller  från  dess  syn. 
Persepolis'  och  Obeliskens  skrifter. 
Dem   solen  fåfängt  läste  på   ur  skyn , 
De  tydas  alla,  och  Eleusis  biktar 
Sin  hemlighet  för  oss.  Hur  skönt  dock  drömmen  diktar!  — 

4 


50 


Till  dess,  tag  mot  en  helsning  frän  den  stranikn , 
Der  i  kvart  bröst  du  dig  ett  altar  hyggt. 
Tag  mot  en  ringa   gåfva  frun  den  handen, 
Som  du  så  ofta  faderligt  har  tryckt; 
En  ringa  gåfva!  —  Ack,  den  nya  tiden 
Ar  fattigdomens  tid:  den  rika  är  förliden. 


51 


NATTVAUDSBAIINEN. 


I  iiigsl,  liämyckningcns  dag,  var  iuiie.  Dea  laiull- 

liga  kyrkan 
Stod  hvitmeiiad  i  morgonens  sken.   På  spiran  af 

tornet, 
Prvdcl   med  en  tupp  af  metall,  vårsolens  vänliga 

lågor 
Glänste    som    tungor    af   eld ,    dem  Apostlarne 

skådade  fordom. 
Klar  var   himlen  och  hlå,  och  Maj,  med  rosor  i 

hatten, 
Stod  i  sin   helgdagsskrud   på  landet ,  och  vinden 

och  bäcken 
Susade  glädje    och    frid.     Gudsfrid !  med  i-osiga 

läppar 
II viskade  blommornas  folk,  och  muntert  på  gun- 
gande grenar 
Fåglarna  sjöngo  sin  sång,  en  jublande  hymn  till 

den  Högste. 
Kyrkogården   var  sopad  och   ren.     Så  grann  som 

en  löfsal 


1 

52  'i 

Sloil  ilcss   Jfldiiga  port ,  (k1i  (leiinnaiitör  |)å  hvart 

jeriikors 
Hängde  en  doflande  krans,   nyss  bunden  afäl-    j 

skaude  händer.  i 

Sjelf    solvisarn ,    som  slod   pS  en  kulle  emellan 

de  döde, 
(Hade    väl    slätt    der    i  hundrade  år)  var  sirad     ' 

med  blommor. 
Liksom  den  åldrige  far,  ett  orakel  i   byn  och  i 

slägten ,  I 

Som  pä  sin   födelsedag  bekransas  af  barn  och  af    1 

barnbarn , 
Alltså  stod  der  den  gamle  profet,  och  stum  med 

sitt  jernstift 
Pekte  på  tatlan  af  sten,  och  mätte  den  vexlande    i 

tiden , 
Medan  ruudl  om    hans  fot  en  evighet  slumrade    ; 

roligt.  I 

Innantill   var  kyrkan  ucL   prydd;  ty  i  dag  var    ' 

den  dagen,  j 

Då  de  unga,  förählrarnas  hopp  och  himmelens    ; 

kärlek,  ' 

Skulle     vid     altarets    fot    förnya    sitt    döpclse- 

lofte. 
Dcrför  hvar  vinkel  ucli  vrä  var  fejad  och  putsad,     ' 

och  dammet 


Blåsl   fian    Naggar  oeii   hvall   ocli  tian  oljcniälacle 

bänkar. 
Kyrkan    stod    som   en   blomsterparterr:    löfliyd- 

dones  bögtid 
S;\g  nian    i    Icfvande  bild.      Ur  adliga  vapnet  på 

muren 
Växte  en  buske  af  löf,  ocb  predikstolen  af  ekträd 
Grönskade    ännu  en  gång,  som  fordom  stafven 

för  Aron. 
Bibeln  derpa   var  sållatl   med  blad,  och  försilf- 

rade  dufvan, 
Fästad   inunder  dess  tak.  ett   balsband  hade  af 

sippor. 
Men,  i  choret  framför,  kring  altartaflau  af  Hör- 
berg 
Kröp  en    ofantelig  krans:   Iju.slockiga  bufvu'n  af 

englar 
Tittade  fram,  som  solen  ur  moln,  ur  det  skug- 
giga löfverk. 
Mcssing.sk röna n    jemväl    nyskurad   blänkte  från 

hvalfvet , 
Ocli   i  stället  för  ljus  pingstliljor  i  piporna  suto. 


Kedan   klockorna  galt,  och  den  hvimlandc  ska- 
ran var  samlad 


54  ' 

Fjcriaii    från    dalar    och   berg  all   forniinnia  lU-l 

heliga  ordet.  | 

Hör!  då  hrusa  med  ens  de  mäktiga   toner  från     ; 

orgeln ,  1 

Sväfva  som  röster  från  Gud,  som  osyidiga  an- 
dar i  hvalfvet. 
Liksom   Elias   i  skyn,  då   han  kastade  manteln 

ifrån  sig. 
Alltså  kastade  sinnet  sin  jordiska  drägt,  och  med 

en  röst 
Föll    församlingen    in,  och  sjöng  ett  evärdeligt    i 

qväde 
Af  den  höge  Wallin  ,  af  Davidsharpan  i  Norden, 
Slämd    till  Luthers  elioral,  och  sången  på   väl- 
diga  vingar 
Tog  livar  Icfvande  själ  och  lyfte  den  stilla  mot    : 

himlen ,  | 

Och    hvart    anlete  sken,  som  den  heliges  anlel    i 

på  Thabor. 
Se,  då  trädde  der  in  i  kyrkan  den  värdige  lärarn. 
Fader    han    nämndes    och    var  i  församlingen: 

kristelig  enfald 
Klädde  från   hufviid   lill   fot  den  sjiitliårige  gul)- 

hen. 
Vänlig   var   han   atl   se,    och  glad   som    l)ehåilel- 

sens  en ge  I 


55 

Gick    han   bland  skarorna  fram,  men  derjenite 

tänkande  allvar 
Låg    på    lians    panna  så  klart,  som  på  mossiga 

grafvar  ett  solsken. 
Som  i  ingifvelsens  stund  (en  aftonrodnad,  som 

bleknad 
Skimrar   i  menniskans  själ   ännu  af  skapelseda- 
gen,) 

Konstnärn,    himmelens  vän,  sig  tänker  Johannes 

pä  Patmos, 
Grånad,    med    blicken    mot  himnielen  höjd,  så 

sj^ntes  den  gamle. 
Sådan  var  ögonens  glans,  och  sådant  lockarnas 

silfver. 
Hela    församlingen    reste    sig   opp  i  numrerade 

bänkar. 
Men  med  hjertelig  blick  den  gamle  till   höger, 

till   venster, 
Vinkade  helsning  och   frid,  och  försvann  i  det 

innersta  choret. 


Enkel    och    högtidsfull  gick   nu  den  kristliga 

gudstjenst , 
Sånger  och  bön  och   lill  slut  ett   lågande   lal   af 

den  gamle. 


5(i 

Månget  bevekeligt  uid  och  formaiiiiig,  tagen  ur 

lijertat, 
Föll  som  morgonens  dagg,  som  manna  i  öcknen, 

pa   folket. 
Sedan,    dä    allt  var  förbi,  iramträdde  lärarn  i 

choret , 
Följd  af  de  unga  dit  upp.     Till  höger  gossarna 

ställdes, 
Smärta  gestalter   med   lockiga   här  och  med  ro- 
siga kinder. 
Men  till  venster  om  dem,  der  stodo  de  darrande 

liljor. 
Stänkta    med    morgonrodnadens  färg,  de  sediga 

tärnor. 
Händerna  knutna  till  bön  och  ögonen  fästa  på 

golf  vet. 
rSu    med    frågor   och  svar  beg^^nte  förhöret.     I 

början 
Svarade  barnen  med  brydtl  och  sta])plande  stiim- 

ma,   men  gubbens 
Vänliga    blickar    dem    muntrade  snart,  och  de 

eviga  läror 
Flölo    som   källoiiias   våg  så   klart   från  oskyldi- 
ga  läppar. 
Hvar  gång  svaret   var  slut ,  och  så  ofla  som  Fräl- 
saren nämndes, 


57 

Gossarna  bugade  djupt  sitt  hufvud  och  tlickor- 

ua  ncgo. 
Vänlig  läraren  stod  som  en  ljusets  cngel  ibland 

dem. 
Tydde  för  barnen  det  heliga  ut,  det  högsta,  i  få  ord, 
Grundligt,    men    enkelt   och  klart,  ty  allt  det 

höga  är  enkelt 
Både    i   lära  och  sång,  ett  barn  kan  fatta  dess 

mening. 
Liksom    den    grönskande  knopp  utvecklas,  när 

våren  är  inne, 
Blad  framsticka    vid  blad,  och,   värmda  af  strå- 
lande solen, 
Målas  med  purpur  och  gull,  tills  sist  fullända- 
de blomman 
Öppnar  sin  doftande  kalk  och   vaggar  med  kro- 
nan i  vinden: 
Så    utvecklades    här  den  kristliga  salighets-lära 
Stycke    för    stjcke   ur  ungdomens  själ.     Föräl- 
drarna alla 
Stodo    i    tårar  bakom,  och  gladdes  åt  träffande 

svaren. 


Nu    steg  gubben   for  altaret   upp:   förvandlad 

pA   en  gång 


58 

(Alllsft  syiilcs  det  mig)  varda  den  vänlige  lärarn. 
Hög  som  eii  Herrans  profet,  allvarlig  som  döden, 

som  domen, 
Stod  han,  ett  Guds  ombud,  ett  jjröiVande,skickadt 

till  jorden, 
lilickar,     skarpa    som     svärd,    i    genomskådade 

Il  jer  tan 
Sköt  han;  hans  stämma  var  djup,  var  dof  som  en 

åska  på  afstånd. 
AllLså    förvandlad    med    ens,  han  stod  der  och 

talte  och  .sporde: 


"Delta  är  fädernas  tro,  den   tro,    som  Apost- 

lariie  liirde, 
Delta  är  älven  den  tro,    hvarlill  jag  har  döpt  er, 

du  än  J 
Lägen  vid  mödrarnas  barm  och  närmre  till  him- 
melens portar. 
Slumrande  Ijftc  er  då  den  heliga  kyrkan  i  skötet: 
Vaknade  äna  J  nu,  och  Iju.set  med  strålarna  alla 
Regnar    från    iiimmelen     ner:  i  dag  på  uugih)- 

nu^ns  tröskel 
Släiler  hon  ärligt  er  fria  igen  alt  |)röfva  och  välja. 
Ty   hon   vet  ej  af  tvång,   blolt  öfvertygelse  vill 

hon. 


59 

Dotla  iir  pröfuingeus  sluiul,  Jcl  är    vändnings- 
punkten  af  lifvet, 
Frö't  till  de  kommande  dar:  oåterkalleligt  fljger 
Ordet    frän  läpparna   nu:  besinuen  er,  innan  J 

svaren ! 
Tanken  ej  heller  med   svek  att  gäcka  den  spör- 
jande lärarn, 
Skarpt  är  hans  öga  i  dag,   och  förbannelse  hvi- 

lar  på   lögnen. 
Börjen    ej  lefnadens  väg  med    en  lögn:  försam- 
lingen  hör  er; 
Syskon,  föräldrar  och   slägt,  hvad  kärt  och  he- 
ligt på  jorden 
Finnes,    det    står  för  er  syn  som  vittnen:  den 

evige  domarn 
Blickar    ur  solen   till  er,  och  engeln,  som  står 

vid  hans  sida, 
Kistar    bekännelsen     in    i   evärdliga  taflor  med 

eldskrift. 
Alltså,  tron  J  på  Gud,  pä  Fadren ,  som  skapade 

verlden , 
Sonen,    som  frälsade  den,  och  på  Anden,  som 

enar  dem  båda? 
Viljeu  J  lofva  mig  här  (ett  heligt  löfte!)  att  älska 
Mer    än    det  jordiska  Gud,  och  hvar  menniska 

såsom   en    l)r()dcr.' 


m 

Yiljfii    ,)    l()l\;i    111115    '''•'"   '''^'^    Ijfhlyika   or  Iro  iiieti 

er  lefiiad. 
Kärlekens  hiiumelska   Iro,   förlåta,  fördraga  och 

lio[)pas, 
Iliini    ert    öile   iiui   bli,  oth   att  redliga   vainlra 

för  Herran? 
Viljen    J    lofva  mig  det  för  Gud  och  för  indi- 
skor:'"—  Med   klar  röst 
Svarade    gossarna    j<i,    och    /a    med    ii  viskande 

läppar 
Svarade    flickorna    ock.      Då  smälte  på  lärarens 

panna 
Molnet  med  åskorna  i,  och  lian  talte  med  mil- 
dare stämma, 
LjiiUig  som   aftonens  lläkt.  som  harpor  vid  Ba- 
,  bylons  elfver: 


"Våren    mig  helsade  ilå,   välkomna   I  ill   him- 

mtkiis  arfskap, 
Barn  ej   nicr  från   i  dag,  men  bröder  och  systrar 

i  trone! 
Dock  —  hvarförc  ej   barn.'  Till  barn  hör  himmc- 

lens  rike. 
Nere   pa   |or(hn   en  samling  af  barn,  och  i  him- 
len en   fader. 


61 

Styrande    dem  som   sill  Ims,  förltilaiide,  straf- 
fande ömsom, 
Detta  iir  menniskolefnadfus  bikl ,  som   Skriften 

har  liirt  oss. 
Salige  äro  de  rene  för  Gud!  På  renhet  och  oskuld 
iivihir   den  kristliga  tro,   hon  sjelf  är  ett  barn 

ur  det  höga. 
Slarka    som  niiinncr  och  fromma  som  barn,  är 

sinnman  af  läran, 
Som    den    Gudomlige    lärt,    och  lidit  och  dött 

för  på  korset. 
Ack!  då  J   vandren  i  dag  ur  barndomens  heliga 

fristad 
Ned  och  allt  djupare  ned  i  årens  kyliga  dalar, 
O!    hur  kommen  J  snart,  för  snart,  att  längta 

tillbaka 
Upp  till  dess  kullar  if^cn ,  till  de  solbcglänsta , 

der  straffet 
Stod  som  en  fader  för  er ,  och  förlåtelsen ,  klädd 

som  en  moder, 
Gaf    er    att    kyssa   sin  hand ,  ocli  det   älskande 

hjertat   var  skuldfritt, 
Lifvet   var   lek ,  och  er  hand  grep  efter  himme- 


len 


s  rosor 


Sjuttio  år  har  jag  lefvat  alltre'n,  den  evige  fa- 

dren 


62 

Skiiiiklf    mig   gliiilju  ucli   sorg,   iiu-ii   litVets  skö- 
naste st  under, 
När  jag  blott  sfig    Jem  i  ögoneu  rätt,  jag  käiule 

dem  genast, 
Kände     dem    alla   igen:  de  voro  nun   barndoms 

bekanta. 
Derföre,  tagen   derfVan  till  letlare  lifvet  igenom 
Bönen  med  blicken  mot  skjn,  och  Oskuld,  men- 

niskans  barnbrud. 
Oskuld,  älskade     barn.    är  en  gäst  frän  siillare 

vcrldar , 
Skön  med  sin  lilja  i    band:   på  lifvets  bru.sande 

vågor 
Gungar    bon    trv^gg,     bon  märker  dem  ej,   bon 

sofver  i  skeppet. 
Lugn   bon  ser  sig  omkring  i  menniskobvimlel:  i 

öcknen 
Stiga  englarna  fram  och  tjena  benne,  hon  sjelf  vet 
Ej  sin  herrligbet  af,  men   bon  Hdjer  trogen  och 

ödmjuk, 
Följer,  .så  länge  bon    får,  sin  vän:  förskjutenej 

henne, 
Ty  hon  är  kommen  från  Gud  och  bon  har  him- 
melens nycklar.  — 
Bönen     iir    oskulds   vän ,  och  den  villiga  flyger 

beständigt 


Mellan  jorden  och    skyn,  lion  är  dufvoposten  till 

himlen. 
Anden,  en  evighets  son,  landsflyktig  och  fjoltrad 

i  tiden, 
Rycker    pä  kedjorna   jenit  och  sträfvar  som  lå- 
gorna uppåt. 
Ty    iin    minnes    han    rörd  sin  faders  boningar 

många , 
Minnes    si  It    fädernesland,    der   det  blomstrade 

friskare  blommor, 
Lyste  en    skönare  sol ,  och  han  lekte  med   vin- 
gade cnglar. 
DA  blir   jorden   för  liten,  för  cjvaf,  och  till  him- 

melen  hemsjuk 
Längtar  den   vilsne  igen,   och  andens  länglan  är 

andakt , 
Andakt    heter  hans    skönaste  stund:  dess  tunga 

är  bönen. 
Ack !  när  lifvcts  oändliga  tyngd   nedfaller  uppä 

oss , 
Trycker  till  jorden   vårt  hopp,  och  inunder  jor- 

(k'n,   i  grafven, 
Väl  är  det  skönt  att  bedja  till  Gud,  ty  de  kla- 
gande barnen 
Aisar    han    ej    från    sin  dörr,  men  han  tröstar 
och    läker  och   bjclper. 


(i4 

Sköiiari-  är  det  likväl   alt   bccija,   när  allting  oss 

väl  går, 
Bedja  i  lyckones  dai* ,  ty  lifvets  skönaste  lycka 
Ligger    pa  knä   för  deii  eviges  tliron,  oeh  med 

händerna  kriäppta 
Prisar  hon,  tacksam  och   rörd  ,  det  godas  gifvare 

ensam. 
Eller  vetcn  J,  barn,  ett  godt,  som  ej  kommer 

från  Herran? 
livad  har  menniskan  väl,  den  arma,  som  icke 

hon  undfått;' 
Derföre,  fallen  i  stoft,  tillbed jen!  Seraferna  tillbe, 
Skyla    med    vingarna  sex  sitt  anlet  för  glansen 

af  den,  som 
Hängde  pa  intet  sitt   murarelod,  dä  han  murade 

verlden. 
Jorden   l)e\  iltnar  hans  makt  oeh   fästet  förtäljer 

hans  ära. 
Slägten    blomstra    och  dö,  och  stjernorna  falla 

från  hinden 
Neder  som   vissnade  blad,  ärtusen  med  döende 

tolfslag 
Lägga  sig  ned    for   hans  fot.  ocli   han   ser  dem. 

men   räknar  dem  icke. 
Ho    beslår    for    hans  svn.'   Förfärligt  är  doma- 
rens allvar. 

Störtar     • 


»>5 


Sloiliir    (le  trolsiga   iil-J   lucd  en    \iuk:    näi'   li;ii> 

talar  i    vrede, 
Höjderna     hoppa    som     ki<l    och    bergen  springa 

som   rådjur. 
Dock  —  h\i    frukten  J    eder,   J    barn?  Den   för- 
skräcklige hämuarn 
Ack !  hau  är  kärlekens  Gud :  Guds  röst  vai'  icke 

i  jordskalf. 
Icke  i  eld   eller  stoini .  men   hon   var  i  den  su- 
sande fläkten. 
Kärlek  är  skapelsens  rot.  Guds   väsen:  oändliga 

verldar 
Ligga  som   barn   vid  hans  barm:  han  skapte  dem 

endast  fördenskull. 
Endast  att  älska  och  älskas  igen,  han  blåste  sin 

anda 
In  i  det  .slumrande  stoft,  och   upprätt  stod  det 

och  lade 
Handen   på  hjertat,  och  kände  det  varmt  af  den 

himmelska  lågan. 
Släcken  den,    släcken  den  ej!  hon  är  andedräg- 

ten  af  llfvet . 
Kärlek  är   lif,  men  hatet  äi'  död.     Ej  fader,  ej 

moder , 
Älskade    eder    som    Gud.     tv.    att    J  må  salige 

varda , 
5 


Gaf   lian    sia    eiiclaslL-  suii.      iSiir   lian   IjojtU-  sill 

liiifMid   i   döden,  | 

Firade     karleken    ^lad     sin     triund';   fullljordadl      i 

\ai    ullVet. 
Se,    da     lenmai-     nii'd    liasl  föilålea   i   templet,     | 

som  skilde 
Jorden   och   liinimelen  åt,   och  de  döde  stiga  ur 

grafven , 
Hviskande    sakta   hvarann  i  örat  med  bleknade 

läppar 
Ordet,    hlott   anadt  förni ,  till  skapelsens  gåta:     i 

Försoning!  ' 

Kärlekens  djup  är   försoningens   djup,  försoning     ! 

är  kärlek. 
Derför,   du  menniskobarn,  du  älske  förbarmande 

fadren ,  | 

Vilj  livad  den   helige   vill.    och  af  kärlek,   men 

icke  af  fruktan:  I 

Fruktan  är  slafvarnas  dygd,  men  det  älskande 

hjertat  är    villigt; 
Var  fuUkommen  lor    Gud,  fullkommen  är  kär- 
leken ensam.  ; 
.viskar  du  Gud,  .som   du   bör,  då  älskar  du  brö- 
derna äfven: 
Solen    på     hinden     är    en,    ueli   en  är  kärleken      \ 

också  ' 


67 

Bär  ej  livar  mensklig  gestalt  det  Gudomligas  tec- 
ken på  pannan? 
Läser    till   ej   i   hans   drag  ditt   iirsprungl»  Seglai 

lian  icke 
Vilsen,    som    du,    pa    ett  främmande  haf,  och 

leda  ej  honom 
Samma    stjernor    som    digi*  Hvi  skulle  du  hata 

din  broder? 
Halar    han    dig,    tillgif!  Det  är  skönt  att  dock 

stamma  en  bokstaf 
Fram  af  den  eviges  språk:  Förlåtelse  nämns  det 

på  jorden. 
Känner    du  den,  som   förlät,  med  törnekronan 

kring  hjcssan , 
Bad  for  sin  fiende  ömt ,  för  sin  bödel  ?  Känner 

du  honom? 
Ack !  du  bekänner  hans  namn ,  så  följ  hans  exem- 
pel tillika. 
Tänk    om    din    broder   ej   argt,  men  öfverskyl 

med  hans  brister, 
Visa  den  irrande  rätt;  ty  den  gode,  den  him- 
melske herden 
Tog    det    förvillade    lam    på    sin    arm  och  bar 

det  till  modren. 
Detta  är  kärlekens  frukt,  och  pä  frukterna  kän- 
na  vi  honom.  — 


68 

Kärlek   lios  Giul  är  de  skapades  väl,   men  kär- 
lek hos  nienskau 
Är    eii    oäiidelig    suck ,  haii  längtar  och   tål   och 

fördiager , 
Lider,   men   glades  ändå,  och  med  tårar  i  ögo- 
nen ler  han. 
Hopp,  sä   heter  hans  jordiska  lön.     Det  vänliga 

Hoppet 
Gör  livad   del   kan  ,  ty  det  pekar  alltjemt  åt  him- 
len, och  trofast 
Hugger    sitt  ankares  land  i  grafvens  djup,  och 

derunder 
Diktar  en  skönare  verld,  ett  dunkelt,  men  äl- 

skeligl  skuggspel. 
Slägten,  bällre  än   vi.  sig  stödt  vid  dess  vack- 
lande löften. 
Hade    ej    annat  än   hopp.     Sä   prisom   vår  fader 

i  höjden, 
H vilken   har  gifvit  oss  mer,  ty  för  oss  äi-  hop- 
pet förklaradt, 
Famlar  ej  längre  i  natt.  det  är  tro,  det  är  lef- 

vande  visshet. 
Tron    är   det   klarnade  hopp,  hon  är  ljus,  hon 

är  kärlekens  öga. 
Tyder    den    längtandes    dröm    och  hugger  dess 

syner  i  marmor. 


69 

Tro    iir    lefiiadeiis    sol ,    och  dess    anlete  skiner 

som  Mosis, 
Ty  hon  skådade  Gud:  den   välbefästade  himlen 
Drar  hon  med  kedjor  hit  ner,  och  det  nya  Je- 
rusalem sjunker 
Präktigt,  med  portarna  tolf,  i  gyllene  skyar  till 

jorden, 
llänryckt    vandrar    hon    der    och  betraktar  de 

höga  gestalter, 
lUids   ej  det  vingade  folk,  hon  är  hemmastadd 

bland  dem  alla. 
Derföre,  älsken  och   tron:  dä  följer  ock  gernin- 

gen  sjelfmant, 
Likasom  dagen  med  sol:  det  Rätta  är  son  af  det  Goda, 
Kroppen    till    kärlekens  själ;  den  kristliga  ger- 

ning  är  endast 
Lefvande  kärlek  och   tro ,  som  blomman  är  lef- 

vande  våren. 
Gerningen  följer  oss  alla  till  Gud,  der  står  hon 

och  vittnar 
Ej  livad  hon  syntes,  men  blott  hvad  hon  var: 

lycksalig  är  den,  som 
Hör    dess    bekännelse    trygg;    hon  är   stum  på 

jorden,  tills  döden 
Öppnar    den   tigandes   mun:  J  barn,  ej  frukten 

J   döden? 


7(1  . 

Döden  är  karlekens   bror,  är  dess  tvillinghiotler, 

allenast  | 

Mera  allvarlig  att  se:   med  en  kyss  på  bleknade     ! 

läppar 
Tager  lian  anden  ocli  far,  och   vaggadt  på  kär- 
liga armar 
Ställer  det  IVälsade  barn,  ett  nyfödt,  fram  för     ' 

sin  fader. 
Redan  jag  hörer  den  kommandes  dån ,  jag  skym- 
tar hans  vingar, 
Svarta    som  natt,  men   med   sljernor  uppä:   jag     i 

fruktar  ej  honom. 
Död  är  befrielse  blott,  är  förbarmandet  stumt :     ^ 

vid  hans  hjerta  i 

Lättare    andas    mitt    svalkade   bröst,  och  anlct 

mot  anlet  < 

Skådar  jag  Gud  som  han  är,  en  sol  uppklarnad     I 

ur  dimmor,  I 

Skådar    jag    seklernas    ljus,  dem  jag  älskal .  de     | 

mäktiga  själar. 
Ädlare,    bättre    än    jag:    förklarade    stå   de  för 

t h rönen. 
Klädda    i     hvilt     och    mod   harpor  af  gidl,  ocii 

sjunga  en  lofsång,  i 

Diklad     i     luuiuicleus     luft,    på  del   språk,  som     | 

talas  af  englar. 


71 
Eller   jcinväl,   J    älskacU-   i)aiii,    iij)|iliii;c'i    liaii  eii 

(fil  IH»" 

Glöniiucr  de   liöllade   ej:   Nälkoniiia,  J  älskade, 

ellei- ! 
Glöinuioii    liil    dess   ej  edernas  lielgd,   förgäten 

ej  löftet, 
Vaiidren  i  salighet  hän  och   till  salighet,  akten 

ej  jorden; 
Jorden  är    stoft,    niea   hinden   är  ljus;  jag  har 

vigt  er  till  himlen. 
Hör    mig,    du     verldariias    Gud,    du  kärlekens 

eviga  källa, 
Hör  på  din   tjenares  röst,  jag  skickar  min   bön 

i  din   himmel  I 
Låt  mig  ej  sakna  en  dag  för  din  thron  en  enda 

af  dessa. 
Dem    du    förtrodde    mig    här;    som  en  far  har 

jag  älskat    dem  alla. 
Måtte  de   vittna   för   mig,  att   jag   lärde  dem  vä- 
gen  till  lifvet 
Redligt,  så  långt   jag   förstod  af  ditt  ord;  made 

känna  mig  ännu. 
Falla    till     lärarens     hröst,    och    jag  ställa  dem 

fram   för  ditt  anlet 
Rena     som     nu,     men    ]>lolt  pröfvadc   mer,   och 

ropa  med  glädje: 


12 


Fader,  se,   jag  är  liär,  och  harlien,  som  clii  mig 

har  gifvit!"  — 


Grutaude     lalle  haii  sä,   och  uu,   pä  eu   vink 

af  den  gamle, 
Knä    vid  knä  de   knölo  en  krans  kring  altarets 

rundel. 
Knäböjd    läste     han    dä  den  heliga  bönen ,  och 

sakta 
Läste    de  unga  den  med ,  och  till  slut  med  dar- 
rande stämma 
Lyste    han   himmelens  frid,   välsignelsen,  öfver 

dem  alla. 
Skulle  nu  ändas  hans  värf  för  i  dag;  den  kom- 
mande söndag 
Var   för  de   unga  bestämd  att   begå    den    heliga 

nattvard. 
Plötsligt,    som    träffad     ur    skyn,    stod  läraren 

stilla  och  lade 
Handen    på    pannan    odi  blickade  upp:  gudomliga 

tankar 
Flögo  igenom  lians  själ ,  och  förunderligt  glänste 

hans  ögon. 
"Nästa    söliilag.    hvem   vet,   kanske  jag  livilar   i 

grafven, 


73 

Kiiiiske    nagoii    af   er,    en   lilja   hiiitcn   i   forliil , 
Sänker    sitt    hutviul    till     jord;    h\  i  dröjer  jag. 

stunden  är  inne! 
lljertat    är    varmt,    jag    vill   så,  ty  i  dag  gror 

himmelens  sade. 
Il\ad     jag    begynt,  fullbordar  jag  nu:  för  hvad 

feladt  är  deri, 
Svarar    jag    gamle    för  Gud  oeh  för  högvördige 

fadrcn. 
Sägen  mig  endast,  J  barn,  J   hindens  medbor- 
gare nya. 
Aren  J  redo  i  dag  att  begå  försoningens  måltid  i* 
livad    den    betyder,  J  veten  det  väl,  jag  sade 

det  ofta. 
Nya  förbundets  .symbol  är  hon ,  är  försoningens 

tecken , 
Stiftad  emellan  himmel  och  jord.     Den   syndi- 
ga menskan. 
Bort  är   hon  kommen  från  Gud,  frän  hans  vä- 
sen.     I  dagarnas  början 
Föll  hon   vid   kunskapens  träd,  och  det  hänger 

sin  krona  utöfver 
Fallet  ännu:  i  tanken  är  fall ,  i  hjertat  försoning. 
Fallet    oändeligt    är,  oändlig  försoningen  iifven. 
Se.     till])aka    så     långt    som   det   gamla  Minnet, 

och  framåt 


74 


Längl  som   del   il}'gaiicle  Hopp  kan    iiéi   på  tiöt- 

laile   vingar, 
Synd    och    föisouing  alltjeml  gå  mcnniskolifvet 


Full  växt  synden  är  född,  men  försoningen  slum- 
rar i  hjertal , 
Tyst  som  det  vaggade   barn,  och  driimmer  om 

himmel  och  englar, 
Mäktar  ej   vakna  till  sans:  hon  är  som  de  toner 

i  harpan, 
Fängslade   andar,  som  vänta    alltjemt  pä  befria- 
rens finger. 
Derför,  älskade  barn,  nedsteg  försoningens  För- 
ste, 
Väckte  den  slumrande  opp,  och  nu  står  hon  nietl 

slrälande  ögon 
Klara   som  himmelens  hvalf,  och  kämpar  med 

synden  och  segrar. 
Ncder  till  jorden  han  steg,  och  förklarad  vän<le 

han  deriiän, 
Icke  från  hjertat   likväl,  ty   der  lefver  han  ännu 

i  Anden , 
viskar.  ffMsoiiar  idltjtMul.     Fnrsouingcn  varai"snm 

liden. 
l)erliM  .   ananimcu    iiicd    \(iidu;id    i  dag  de.ss  svu- 

liga    leiken! 


75 

Teckuel  är  clöiU,  om  ej  saken  har  lif.  Del  eviga 

ljuset 
Är    för  de   blinde  ej  till,   men  det  löds  af  det 

seende  ögat. 
Icke    i    bröd  och  ej  heller   i   vin,  i  det  renade 

hjertat 
Ligger    förlåtelsen   gömd:  uppsåtet  till  bättring 

allena 
Adlar   de   jordiska  frukter  till  himmelska  ting, 

och   förtager 
Synden    och    syndenes    lön.     Blott  kärlek  med 

öppnade  armar, 
Ängren ,  som  gråter  och  ber,  den  pröfvade  viljan, 

hvars  gull  går 
Sofradt  ur  lågorna  fram,  med  ett  ord,  den  för- 
sonade menskan 
Bryter  försoningens  bröd  och  dricker  försonin- 
gens vinkalk. 
Men    den,    som    stiger    hit   fram  ovärdig,  med 

hatet  i  hjei'tat. 
Gäckande    menskor    och  Gud,   han  är  saker  på 

Herrans  lekamen , 
Saker  på  medlarens  blod .   han    äter  och  dricker 

sig  sjelfvom 
Döden   och   domen;   diTfor  bevare   oss,  himmel- 
ske fader  I  — 


-:6 

Åren    J     rc(U),    J   Ijiiiii,    all    begå   försouingeiis 

mällkl  ?" 
Alltså    liaii   frågade  rörd,  och  på  eu  gång  sva- 
rade barneu 
Med   högtsiiyrtaiide  ja!  —  Då  läste  han  höneriia 

alla , 
Läste   instiktelseus   ord,  och  iu  föll  orgeln  och 

sången: 
"01    Guds    helige    lam,  som  förtager  verldenes 

synder, 
Hör    oss,    gif  oss  din  frid,   varkunna  dig  öfver 

oss  alla  I" 
(liil)l)en,  uied  darrande  hand  och  med  himmel- 
ska perlor  i  ögat. 
Fyllde  nu  kalk  och  patcn,  och  delte  de  mysti- 
ska gåfvor. 
01  då  syntes  det  mig  som  Gud  med  middagens 

öga 
Klarare    såg    i   fiinslerna   in,  och   träden  (hiule 
Böjde  sin  grönskande  topp,  o('Ii  gräset  på  gral- 

varna  skälfde. 
Men   hos  de  unga  (jag  märkte  <lot  väl,  jag  kän- 
de det,)  for  en 
Uysiiing    al"  salighet   hän   igenom   isade  lemmar. 
Prydd    som    eU   allar   lor  dem  slod   grönskande 

jiird  .   (K'li   ih-iölver 


77 

Öppuade    liimmelen    sig,    som   för  Steiaiuis  tor- 
dom: de  sågo 
Fadren  i  strålande  glans,  och  Sonen  till  höger 

om  honom. 
Undev  dem  höra  de  harpornas  klang,  och  eng- 

lar  ur  gullmoln 
Nicka  dem  broderligt  till,  och  hvifta  med  vin- 
gav  af  purpur. 


Slutadt  var  lärarens  värf,  och  med  himlen  i 
blick  och  i  hjertan 
Reste  de  unga  .sig  upp,  och  gråtande  böjde    en 

livar  sig 
Neder   att    kyssa  den   vördades  liand:  men  han 

tryckte  dem  alla 
Rörd    till  .sitt  hjerta,  och  lade  med  bön  välsig- 
nande händer 
INu  på   de  saliga   bn)st,  nu   på  hufvudets  lockiga 

oskuld. 


78 

Förklnriiigar 

till  pueinct  XattvarcJsbarnen. 


/idams-hoh.  Sä  kallas  ZabitTiias  ;^Johannis-sc-kten.s)  pä  sy- 
riska spräkct  skrifna  religions-bok,  hvaruf  en  berumd 
upplaga,  med  latinsk  öfversUttning,  utgafs  1815  af  den 
fi;igiladi>  orienlalisten,  kansli-radet  D:r  MatOiias  Nor- 
berg, hvilkcn  närvarando  poem  är  tillegnadt.  Kort 
fure  dettas  utgifvande  första  gängen  af  trycket,  hade 
lian  nedlagt  sitt  40-äriga  löroembete  i  Lund  och  älcr- 
llytlat  till  sin  födelsebygd  i  Norrland.  Det  är  härpä, 
som  andra   versen  af  dedikationen  har  afscende. 

Elcusis.  Berömd  stad  i  det  gamla  Grekland,  ryktbar  ge- 
nom den  ät  Ceres  och  Proserpina  der  egnado  gudadyr- 
kan och  dermed  sammanhängande  mysterier. 

Tsis.  Egyptiernas  förnämsta,  evigt  beslöjade,  gudinna,  en 
personifikation    af  den  qvinliga,  alstrande  nalur-kraften. 

1'atnios.  En  till  Sporaderna  i  grekiska  arkipelagen  hörande 
ö,  känd  såsom  evangelisten  Johannis  förvisnings-ort. 
Under  ett  träd  pä  denna  ö  anses  han  hafva  författat  sin 
upjHiibarctse. 

Persepolis.  Persernas  gamla  hufvudstad,  der  ännu  ruiner 
och  inskrifter  ses  frän  detla  folks  äldsta,  blomstrande 
lidehvarf. 


KRO  v  BRUDEN. 


81 


A II  III  ii  I  a  II. 

Poemet  Kronbruden  tillhör  den  sista  jHTimhni  uj 
jiirfdltarens  sknldf-verksamlict.  Han  skrej  det  i  bör- 
jan af  aret  IS4I ,  kort  efter  tillfrisknandet  från  sin 
sinnes-sjukdom ,  och  sannolikt  ännu  under  vistelsen  i 
Schlesioig.  Såsom  representant  af  denna  -period  äger 
det  för  mycken  litterär-historisk  och  jjsykoloyisk  he- 
tj/denhet  att  ur  samlingen  of  liajhs  skrifter  höra 
uteslutas,  och  försvarar  äfven  genom  sitt  pmetiska 
interesse  ett  rum  deri,  om  än,  emellanåt,  lyrans 
slag  förråda  en  tröttnande  hand ,  och  versens  metriska 
byggnad  ej  alltid  är  den  grekiskt  lätta,  som  t.  ex.  i 
Nattvardsbarnen.  Sjelf  har  skalden  ej  hunnit  lägga 
sista  handen  vid  sitt  verk,  och  en  annan  har  ej  dri- 
stat att  göra  det.  Endast  några  smärre  förkortnin- 
gar har  ntgifvaren  tillåtit  sig,  der  olika  läsart  i 
original-exemplaren  sådant  föranledt. 

Den  landtliga  .scenen  för  denna  idyll  är  den  i  Ållbo 
härad  af  Småland  belägna  Skatelöfs  socken,  hvars 
stränder  sköljas  af  .sjöarna  Åsnen  och  Salen,  dem  Helge- 
ån  förenar.  Prosten,  "den  silfverhärige  vise,"  är  den 
fir  sm  lärdom  i  österländska  språken,  företrädesvis 
i  det  syriska,  berömde  D:r  C.  M.  Agrell,  som  dog 
18i0 ,  efter  att  i  trettiofem  år  hafva  varit  nyssncUnn- 
da  jörsamlings  själasörjare.  Hans  närmaste  företrä- 
dare var  (1786 — 4804)  prosten  Jonas  Kellgren , ' 
en  broder  till  skalden.  Mellan  denne  och  hans  svä- 
gerska antydes  i  poemet  en   romanti.sk  själs-frändskap , 


82 


auitt .  «1  vidt  man  vel ,  nakiuir  ull  historisk  grund. 
Hennes  namn  Kristina  —  tillika  namn  yw  en  af 
KcllgrLMis  vackraste  dikter  —  si/nes  nurniast  luifva 
gifcit    författaren    anledning    till   detta  fantasispel. 

I  det  lekande  sätt,  h varpå  skalden  för  öfrigl 
här  ger  sig  sjelf,  sä  att  säga ,  åt  läsaren  till  pris , 
och  ställer  sin  egen  hild  midt  i  den  grupp,  han 
målar,  blottas,  muhunda  mer  un  i  någon  af  hans 
öfriga  dikter,  drag  af  en  individualitet ,  dem  ingen, 
som  personligen  känt  honom,  kan  undgå  att  med 
rörelse  igenkänna.  Det  si/nes,  som  hade  han,  på 
främmande  jord,  stängd  inom  de  di/stra  murarna 
af  en  sjuk-anstalt ,  sökt  en  tröst  i  att  förflytta 
tankarna  till  kretsen  för  sin  förra  verksamhet ,  och 
sysselsätta  fantasien  med  de  leende  bilderna  af  hem  och 
barnbarn,    nordisk    midsommar    och    svensk  allmoge. 

De  i  poemet  förekommande  ort-namn  tillhöra 
ställen,  belägna  dels  i  Skatelöf,  dels  i  andra  socknar 
af  Värend.  Kändt  är,  att  äfven  Småland  äger  en 
Briivulla-lietl  och,  lika  väl  som  Ostergöthland,  gör 
anspråk  på,  att  slaget  der  skall  hafva  stått  mellan 
Sigurd  Ring  och  Harald  Hildetand.  Den  sednares 
grafltög    visar   nmn   der  ännu. 


83 


r  1 1. 1. 


FH.t\XE\. 


Jag    mins  —  snart  är  det  fcniti   i^intrar  sedan 
Då  dina  sånger  först  förtjuste  mig. 
Jag   var  ett  barn  ännu,   men  allaredan 
Med  rim  och  meter  låg  jag  då  i  krig. 
Jag  hörde  dig  och  undrade,  emedan 
Din  sång   var  ny,    var  ingen  lik,  blott  sig; 
lian  kom  ur  östern,  ja  ur  Edens  sommar, 
Der  näktergalen  slår  och  morgonrodnan  blommar. 


Jag ,  fattig  vilde ,  plägade  beundra 
Helt  annat ,  och  din  säng  var  skild  från  allt, 
Jag  hittills  känt.     Ej  hördes  åskor  dundra. 
Och  intet  märktes  der  af  skämtets  salt; 
Men  mera  skön,  mer  oskuldsfull,  än  hundra, 
Jag  känna  lärt,  der  framflög  en  gestalt; 
Hur  ömt,  hur  enkelt,  sjöng  hon!  På  det  viset, 
Som  Eva,  förrn  hon  föll,  sjöng  uti  paradiset! 


84    • 

Förtjust  jag   vai- ,  men  dock  ej  härma  ville, 
Jag  märkte   väl,  Jet  hiirdc   mig  cj  till. 
Det  gifves  mänga  slag  af  sängarsnille 
(Jag  sade),  jag  mitt  eget  följa   vdl. 
Jag  räknar  mig  till  Brages  diktargille 
Och  rgmincr  ej  derur,  nej,  jag  blir  still. 
Jag  öfvergifver  icke   Nordens  fana, 
Hon  mina  fäders  var,  —  der   vill  mig  seger  ana. 


Så  skildes  mer  och  mera   våra  banor. 
Min  mera  djerf,  mer  klippig,  mera  vild, 
Och  hopen  jublade,  ty  Nordens  fanor 
Framför  mig  drogo  med  sin   Valhalls-bild. 
För  Odins  korpar  mer  än  Frejas  svanor 
Ilar  Nordbon  sinne,  hugstor  mer  än  mild; 
Från  dina   vestanväder  han  sig  vände. 
Men  stormen  känner  han,  sin  lekkamrat ,  sin  frände. 


Ensidig  är  dock  sång,  allena  Nordisk, 

Frisk  ur  dess  ton,  men  vild  likväl  och  rå; 

Med  Göthisk  kraft,  så  rytande,  så  mordisk. 

Drifs  mycket  apespel  tyvärr  också. 

En  gäst  på  jorden,  fastän  öfverjordisk , 

Ar  Poesien,  den  himmelska,  ändå; 

För  allt,  som  lefver ,  rörer  sig  och  bildas. 

Ar  hon  organ ,  så   väl  det  bildades  som   vildas. 


85 


Jag  gått  mig  trött  i  Goethes  pelargångar , 
Hur  präktigt,  hur  förnämt  är  allting  der! 
Det  amhra   är  ock  rosendoft  so77i  ångar, 
Åaturen  der  sin  krönings-mantel  bär. 
Och   Konst,  en  prisma,  ställd  på  liöjden,  fångar 
Uvar  stråle  opp,  och  alla  former  lär, 
Blott  ej  hatis  egen.     Men  —  mitt  hjerla  glades, 
Skald  ser  jag  öfverallt,  fast  menskan  ingenstädes. 


Dock  —  djup  är  Faust,  och  hur  Tasso  glöder! 

Hur  varm  Ottilia,   innerlig  Mignon! 

Förstånd  från  Norden,  känslor  ifrån  Söder, 

Försmälta  skönt  uti  hans  gudasång. 

Hvar  hjertat  älskar,  hjertat  gläds  och  blöder. 

Der  har  den  väldige  sin  stilla  gång. 

I  Vettenskap,  som  Konst,  vi  ständigt   möte 

På  spetsen  af  sin  tid  den  blott  för  lugne  Goethe. 


Hos  store  Byron  är  del  annorlunda-. 
Hos  Ariost  och  Schiller  äfvenväl. 
Form  måste  fnnas,  och  den  skall  du  runda. 
Men   gjuta  in  deri  din  egen  själ. 
All  poesi  är  Igrisk,  —  ingalunda 
En  abstraktion  af  skönhet,  som  du   stjäl 
Från  alla  håll  ihop.     Träd  fram  i  dagen, 
Tag  masken  af,  O  skiäd,  låt  se  de  egna  dragen! 


86 


Der   oexla  sorg  och  glädje  om  hvarannau. 
Der  gråts,  der  les  på  andra  menskors  sätt. 
An  klarnar  opp,  än  åter  mulnar  pannan, 
An  synes  Ii/ vet  tungt,  än  åter  lätt. 
Skald  menska  är.    Till  lifvets  gåta  fann  han 
Sin  egen  nyckel,  och  —  så  är  det  rätt. 
Hur  högt  det  Skönas  ideal  må  gälla, 
I  skaldens  eget  bröst  är  diktens  ursprungs-källa. 


Hur  skulle  ilet    t  sången  lefva  kunna. 
Som  aldrig   lefvat  i  dtn  egen  håg? 
En  jungfru  Sångmön  är  och  ej  en  imnna. 
Som  tror  och  känner  hvad  Jion  aldrig  såg. 
Den  luff  gestalten  7?u/   vi  andra   unna. 
Mig  är  hon   vidrig,  tillgjord,  skef  och  låg. 
Dikt  är  de  högre   verldars  morgonrandning , 
Ej  tom  nllmänlighet ,   men    verklighet  och  sanning. 


Ar  icke  Sagan  tidehvarfvens  minne, 
Som  lefvat   uti  tusen   lyienskobröst , 
Och  lefvat  utanför,  ej  blott  derinne , 
Med  sorg  och  glädje,  motgång  eller  tröst? 
En   verklig   vcrld  vi,  fast  försvunnen,  finne. 
Som  te f ver  än  i  fnrdna  tiders  röst. 
Hur  tanken  hårklyfs.  spetsas  och  förblandas. 
Den   verlden  är  mig  kär.  hon  lefver  och   h<m  andas. 


87 


J(i(/  lian  cj  skilja   mig  Jrån   liöya  jäckr, 
Min  håg  står  jetnt  lill  denna  sagoverld. 
Der  kraft,  fast   vild,   aUtjemt   i  dagen  träder. 
Och  äran   växer  på  det  breda  svärd. 
Jag  vet  det  väl,  en  annan  tid  oss  gläder. 
En  mera  bildad.     Ar  han  sången   värd?  — 
Hur  skalden  stormar,  hur  lian  gläds  och  klagar. 
Ett   Eko  syns  han   mig  ifrån  försvunna  dagar. 


En  dunkel  hågkomst  fyller  diktens  stunder. 
Den  rätta  sångmön  Minnets  dotter  är. 
Dess  hem  var  det  Atlantis,  som   gick  under, 
Med  högre  kraft,   med  ädlare  begär. 
På  hafcets  botten  susa  nu  dess  lunder , 
Och  store  andar  gå  i  månsken  der. 
Vår  konst  besvärjer  dem.     På  våta   vingar 
De  dyka   stundom   opp.   när  .skaldi-ns  lyra   klingat 


Tro  icke  hopen,  store   sångarbrodcr !  — 
Tag  här  en   blomma  från   din  egen  mark: 
Ack,  (ler  är  paradiset   med  dess  floder. 
Som  silfversnöreti  i  en  rosenpark. 
Min  ros  förtjente  icke  att  få  bo  der. 
Dess  tagg  för  uddig   var,  dess  doft  för  stark. 
Olika  sångens  gåfvnr   vi  förstodo .  — 
.la,    ringa  gäfvau   är.    men   håll  den   dock  till   gmlo! 


88 


Hvad  mer.  om  olikt   väva  sånger  tunn. 
Min   ädlare,  min  bättre  sånyarbror! 
Din  mngmö  dväljes   i  en  blomsterkrona , 
S(nn  fridens  engel   i  sitt   Eden  bor: 
.Mm   ('//■  en  sköldmö,  älskar  ej  att  skona, 
Trifs  helst   med  Aatten.  tingens  äldsta  mor, 
Trifs  uti  stormen,  i  oroligt  Kaos;  — 
Hur  skilda  ej  vi  två,  men  lät  ej  det  bedra  oss! 


Det  går  ej  blott  eii    väg,  men  der  gå  tusen 
Till  mång-iifsätsiga   Parnassens  topp. 
K\\  fiirer  nedåt   ifrån  himlaljusen, 
En  annan  går   ur  blomstergårdar  opp, 
En   våt  af  turar  är,  en  annan  frusen, 
En   genom  minnen  går,  en  genom  hopp. 
En  som  Tilan  sin  djerfva  bana  fyller. 
En    annan    fyller   den,  men  helst  ibland  idyller.  — 


Kom,   Mikael,  Av;;»,  låt  oss  sitta  samman 
Och  fylla  Odins  gamla  land  med  sång! 
En  gnista  skänktes  oss  af  gudajl amman , 
Sä    vårdom  henne,  förrn  hon   släcks  en  gång! 
För  höga  Svea,  gamla  hjelteamman, 
1  (   henne  fatt.      Så   sjungom    ulan   tvang 
Och   lät  oss   verka,  tills  hon  är  jörgången , 
Del   kära  landet  jör .  och  for  den   kära  Sången! 


89 


K  n  (I  N  M  II  r  !►  i:  n. 
I. 

Vigseln. 

Ijiollöp  skall   Ihas  mod  stul,  och  kronbrud  vigas 

i  Skatlöf. 
Bispeii    är    hjiuleii    till  ])röllopet  sjelf,   ty  man 

vet,  att  han  älskar 
Seder  frän   fädernas  tid  och  grönskande  glädjen 

på  landet. 
Honom  ;ir  Skatlöf  kärt,  alltse'n  han  vigde  dess 

tempel , 
Kärt  för  Brå  valla-hed,  och  för  Blenda,  och  Salen, 

der  Kellgren 
Vandrat    i    skönare   tlar,  och  älskat  ocii  diktat 

Kristina. 
Kär    är    församlingens   prost,  den  silfverhårige 

vise, 
Som  stiideiade  sig  halfl)lind  pä  himmelens  runor. 
Sedan    ISorberg    gått    hän,    stod    han  som  siare 

närmast 


90 

MofgDiiiddiKidciis     jioii     ocli     t\(l(le    dess    rosiga 

iiiskrifl.  — 

JNti  iir   lian   gängen,   han    ocki  I  välsignfLsc  hvile 

hans  aska, 

Växe  hans  minne    så  högt  som  Syriske  Lihanons 


Midsommars-aftonen   liig  som  ett    grönskande 
flor   öfvcr    ^^;i^en^l, 
Sagornas  åklriga  l>_vg<l,   forndiklens   steniga  hög- 

hnid; 
Vy  lörr'n  tionde  ("iarl  kniit  hop.  h\ad  ahlrig  bort 

söndras, 
Skånes    blomstrau(h;     ö.     nej    half-ö,    äter  med 

Gölha . 
\  iiieud     sLod     som     en    Mild    lur    sig  sjell",   (h-ss 

grönskanilc   liuider 
S|)egla(h'    kruiioriias    hxalf  i   sjiiar.    k;tn(hi    al    in- 
gen. 
Fjerran    m\v  Danakimg,  och  Svea  konung  iin  mera. 
rutllia.    med    imf\  udet    stödt    pa    Kålmärds  mos- 
siga  hällar. 
IJiidade   lolen   aihii     i    \etlerns   sxdliga    vågor, 
livad,    som     \a)     nedaidiii)'    inul    sjoii .    Ixdioddes 

,il    \  .ddsiiiao  . 


91 

Miiiiner  for  si",  en    vikinsastam,    meil    stvikaii 

Lill    h.gbalk. 
Sagor     i    tusendetal,      vanställd     men    lefvando 

Edda , 
Diktad   i  sammandrag ,  en  bild    af  fädernas  As- 
gård , 
TIturslund    liafva    vi   der,   oei»   Inges  hög  med  sitt 

stenklot , 
Risladl    n)ed    rimor,  om   lunor   tlel  är,  oläsliga 

ännu , 
Odins  krubba ,   men    tom,  tv   ättafotinjren  saknas, 
Asa  för  kämpar   berömdt,  nu  marknads-kämpar 

allenast , 
Yelints  härd  på  en   klippa  i  sjön  och  VtWas  mu- 
rar. 
Bleking,  frän  Norrige  bebygdt,  alltse'n  Hårfager 

der  styrde, 
Knöt    sin  grönskande  krans  emellan   vägen  och 

Värend.  — 
Sagorna   lefva  ännu  ,  men  Slurleson  är  ej  kommen 
Att    dem    knyla    ihop,  som    en   krans  isklockor 

på   Island. 
Tiden     väiuler    alllmer    sin     liåg    från   fäderne- 
sagan . 
Lyssnar   lill   nulids  sorl    ncji  oroliga  s(j\allrel  for 

(liiucn.  — 


9-2 

Sol    sjönk   ruiliiaiidc;   iier  i   Helges  heligu   vå- 
gor. 
Majslaiig,    sirad     med    löl'  och   med  hand,  stod 

smärt  som  en  ungmö 
JNära  den  källan,  der  löir   Sanct  Sigfrid  döpte. 

De  unga 
Dansade  sommaren   in   kring  ])lommiga  stAngeii, 

och  knappast 
Slöt    sig    ett    öga    den     natt.      ISatt    var  det  ej 

heller,  men   Iialfdag. 
Vakna    och  stojande  gladt  kringsprungo  Bisko- 
pens harnharn, 
Henrik,    biskop     in    spe,    och    Kmnia  och   Disa 

och  Gerda. 
Pilten,   fast  liten  och  yngst,  treårige  pelarn  för 

kyrkan. 
Klättrade  ändå  högst  och  grep  sin  kringla  fråu 

stången.  — 
Men   med  sol  steg  Biskopen  opp,  ty  så  är  hans 

vana'. 
Drack    från    balkongen  himmelens  luft  och  det 

doftande  kaffe. 
Vagnen  körde   nu   fram  ,  uch  långt  förr'n  klockan 

med  nio 
Slag     vigt    sabbaten    in,    han    höll   för  porten   i 

Skallöf 


93 

Kom  mi  med  buller  och  bång  och  med  skoU 
biiidsMUUUTuas  skara, 
Redo,  till  antal  tolf,  på  små,  men  eldiga,  hästar. 
Förande  mellan  sig  den  ståtligt  sirade  brudgum. 
Efter  dem  kommo  i  trippandc  skridt  brudtär- 
norna äfven, 
Suto    som    darrande  löf  i  sin   jungiVusadel,  och 

förde 
Bruden  emellan  sig,  en  smärt  gestalt,  men  dock 

yppig- 

Blåögd,  men  håret  var  brunt,  som   vaidigt  hos 

döttrar  af  Blenda, 
Ty  det  kaukasiska  guld  är  blandadt  med  mörkret 

frän  Finved. 
Hög   var  tärnan  att  se  och  rak  som  stjelkafen 

lilja; 
Lifvet    du    famnade    lätt   med  ett  handtag,  en- 
dast du   finge. 
Nedanföre    likväl    sig    hvälfde  ländernas  vund- 

ning 
Yppig    och    stark,  och  barmen  var  snörd  i  en 

kedja  af  silfver. 
Sprängd    ej   ännu,  men  hoppande  högt  för  sla- 
gen af  hjertat. 
Präktig  var  l^rudens  drägt,   en  drifva  virkad  af 

linne, 


94 


Mt'11    kl  ing    midjan    der   satt   laltbiiitlcln  al '>>i(lrM 

tVäii   Carlslianin, 

Blå    som     liimniel(Mi.s     livall";    <lcn   härs   l)lotl   al' 

iläkor  Iran   \  ärcnd  .  ' 

Arl"  al'  Bliiida,  M''n    lion    mot  en  litMuic  värnade       ^ 

lamlet.  — 

ÖlVcrst   en   krona  al    silfver,  IcMgylld,  med  blixt-       1 

rande  stenar  [ 

Kanske    al     slipadt    glas.    men  de  strålade  som      I 

diamanter.  ' 

Oeli     med    sin     grön.skande    prakt    kröp  gladl    i       ^ 

lockarnas  skymning 

Lingoni-iset     omkring;    del   iir  myrtenkransen   i       i 

INorden.  i 

I 
Tåget    slutades    si.st   af  anförvandlor,  och  hland 

dem 

Brudens    iader    var  främst,    nämdmannen  från 

skogiga  Odal,  ' 

Jemte  den   åldriga  nämdmans-mor,  skön  än  fiir 

sin  åhler;  | 

Liljorna     dröjde  frän   friskare  dar,   fast  ro.sorna       | 

vissnat.  I 


Höll     nu     tåget      insid    grönmålade  porten   af 

kyrkan , 


95 


Der  luut  de   kunimuncle  gitk  liögvöitlige  Dukloiii 

ucli   torde 
IJiiid   oeli    briidgiun   till  stol,  som  var  byggd  för 

begge  i  choret. 


(jick   så   med    sång  ocb   med  bön  ocbmedlext, 

idyller  ur  Bibeln, 
Tagna   ur  bjertat  ocb    \ ändande  dit,  den  krist- 
liga gudsljenst. 
Mycket   förnummo    vi    dä  om  döparn,  rösten  i 

öcknen , 
Hur   han    förkunnade  den,  som   komma  skulle, 

ty   plötsligt 
Stiger   en   Gud   ej    ner   till  vår  jord,  men  ban 

skickar,  som  solen. 
Morgon rod nådens     glans    förut    att    bereda    sig 

vägen. 
\ille  nu  Doktorn   förrätta  den  heliga  akten,  men 

Bispeu 
Reste  sig  upp,   tog  bok.  och    talte  bevingade  or- 
den : 


'Äktenskapet    är    stiftadt     af   Gud.     I  dagarnas 

början 


-^  I 

Slumrade  Atlara;  då   to^s  dl  icf'l)oii  mider  lians      ] 

lijiTla, 
Skaptes  så  qviiinaii  deraf:  hon  är  kull  af  hans 

kolt,   hon  är  anda  j 

Utaf    hans    anda;    till    tröst,  till  hjelp  är  hon       ] 

skapt,  till   försköning.  , 

Ljuft    skall    hon    dela  och  ledt  med  den  man,      i 

som   hon   valt,  och  förlänga 
Gliidjens   flyktiga  stund,  och  trösta  i  sorgernas       \ 

dagar. 
Huset    bestyra  skall  hon  till  ordning,  en   van-       | 

drande  husgud, 
Fostrande   barnen  i  tukt  och   i   Herrans  ftjniia-       ; 

ning,  att   de  må 
Knyta    en  grönskamle  krans  kring  föräldrarnas 

kärlek   i   hemmet. 
Derföre  älskcn   Inaraun   i   tro  och  i  ära!  På  ära 
H vilar   onenteligl   väl,  som  enskilt.     Fädernes- 
landet, 
Staten,     hvad    äro     väl    de,    om    ej   det    vidgade       I 

hushall?  , 

Saktmod    höf\es    en    nian,  dcu  slarkarc.     Tåla 

är  ({\iuuans  < 

Mod,  och  att  öfverse,  fördraga  och  \  ika,  dess  seger.       I 
Endrägt  är  skickad  af  (jud:  en  fridens,  en  trcf- 

nådens  engel. 
Slår 


97 

Slår  han  på   vakt  vitl  de  ringaves  dörr,  och  slän- 
ger bekymret 
Ute,   som    tränger  i  marmorpakits ,  sar  törne  i 

praktsal. 
Ringhet,  ja  fattigdom  sjelf,  är  icke  allenast  en 

pröfning , 
Ofta  en  härdning  det  är ,  utvecklar  krafter,  som 

annars 
Aldrig  kommit  till   lifs,  sjelfständighet,  stolthet 

och   heder. 
Ofta    i  ringhetens  hem  der  sitter  beskyddande 

engeln 
Tyst  vid  de  slumrandes  bädd  och  bygger,  i  leen- 
de drömmar , 
Broar    af    aflonrodnadens    moln    till  himlarnas 

himmel." 


Alltså    talade  Biskopen  nu,  och  mycket  der- 

jemte. 
Varnande,  bedjande,   varmt,  ty  ibland  han  äl- 
skar att  tala; 
Läste  så  bönerna  opp,  men   vid  stället  om  barn 

och  om  blomma 
Brudgummens    öga    vardt  eld,  och  purpur  var 

kinden   hos  bruden. 
7 


98 

Sodan,   när  aklcn    var  slut,  framträdde  Ijcköii- 

skaude  både 
Fader     och    moder    och    syskon   och  slägt  med 

hjcrteligt  handshig. 
Efter  dem  Biskopen   kom ,  och  rörd  pä  strålan- 
de panna 
Kysste    han  rodnande  brud.      Del  är  lofligt   för 

Bispen  i  Wexiö. 


Steg  nu   ur  samlingcni    fram  bögvördige  Doktorn 

och  sade: 
"Alla   J   veten   derom ,  hur  brudens  moder  har 

länge 
Tjent    i    ])ro.slg;n(l   Oire   min   lid   och  sedan  dcr- 

uiuler, 
Aktad    som    luirde    hon    dil,  och   rosenkindade 

bruden 
Är    guddoller  Al  mig,  hon   har   \u\il  opp  med 

de   niiua; 
Derför   är  det  med  skäl ,  som  nu  jatj  gör  brcdlop  åt 

henne. 
15rii(l|)ai' ,     fader  ocli    mor    och  slägl,  jag  bjuder 

er  alla. 
Väl  är   jag  ensam,   Gudnåsl   och  stoft  den  maka , 

jag  ägd.'. 


99 


Men   mor  Ingrid    hlir  nog,   jag  hoppas,  värdinna 

för  dagen: 
Först   är  det  icke  i    dag,  som  hon  hjelper  den 

gande  i  Skatlöf."  — 


Alla  tackade  nn,  och   nr  kyrkan  gingo  de  man- 

grannt 
Ner  till  det  prestliga    tjäll,  der  bordet  var  du- 
kad t   med  hästsko. 


1(J() 

II. 

målUdcn. 

(Samlad  kring  rundt-n  alltre'ii  af  det  rikt  upp- 
dukade bordet 
Stod  nu  af  hungriga  gäster  en  ring:  främst  bru- 
den  med  briidirum, 
Bada    föräldrarna  se'n  till  höger,  (M-h  Biskopen 

närmst  dem. 
Följde  i  ordningen  s'en   de  andra.    Tappert  var 

anfall 
Både   mot  skinka  och  sop|)a  och   fisk,   mot  stek 

och   mot   piuhling. 
Kannan    af  silfver,  tre  mark  tung,  gick  flitigt 

kring  laget, 
Prydd     med   en   Carolin   pä   locket,   med  skum- 
mande Mars-öl. 
Medan  nu  drabbningen  var  som  helast,  talatles  föga. 
Tuggades    mer,    men  snart  i  triumf  kom  bålen 

och  sattes 
rSeder   (or   värden.     DS  löste  sig  tungornas  band, 

och  som   fjärlar 
Infall  flögo  omkring  och  .skämt  bland    klingan- 
de skillar. 


101 

Biskop,  tj  synnerlig   vän  af  punsch  med    ci- 
tronernas syra 
(Öl    fördrager    han    ej,   men    glikls  åt  perlande 

drufsaft) , 
Drack  af  det  vin,  han  fört  med,  och  talte  med 

grannen  till  venster, 
Brudens  åldriga  mor:  "Som  jag  hör,  är  ni  gam- 
mal i  Skatlöf, 
Kände  väl  Kellgren  alltså,   jag  menar  prosten, 

het  Jonas?" 


"Femtio    är    är    det   nu ,  —  med  en  halfsuck 
svarade  gumman  — 
Sedan  jag  här  kom  i  tjenst,  en  femtonåring,  en 

grebba. 
Prosten    jag    kände     fuUväl,  sju  år  jag  tjente  i 

huset,  — 
Brödren  också ,  herr  kunglig  Sektern.  Om  som- 
rarna  kuni   lian 
Ofta    till    Skatlöf   ner.     Man  sade,  det   var  for 

prostinnan , 
Vettig    och    liflig    och   skön,    men  hon  älskade 

honom  som  syster. 
Sjuklig    var    svågern   och    lutad  och  blek,  meu 
det  syntes  på  honom. 


102  ] 

Att   han  fordom    var  skön.     Förunderligt  glän- 
ste hans  ögon, 
Pannan  hvälfde  sig  högt,  och    löjen  lekte  kring 

munnen.  j 

Mycket    voro  Kristina  och  han  tillsamman:  — 

mig  var   hon 
Städse  en  mor,  och  fryntlig  och  god,  och  skön      i 

som  en  engel. 
Wai.i.qvist    ofta    kom    ut,   när  den  främmande 

vistades  hos  oss. 
Högväxt,  reslig  och  ung,  en  man  med  rosiga  kinder,      i 
Strålande  ögon,  och  djerf,  långt    mer  än  Bisko- 
par anstår.  [ 
Kunglig    Sektern  —  ja  den  han  skref  eller  läste 

beständigt; 
Upp  med    solen  han  steg,  och    kaffe  bragle   jag 

tidigt. 
Sorgsen    var    han    ibland  och    grct ,  men  alltid 

dock  älskvärd. 
Myckel    han     vandrade    kring    med    prostiiuian 

på  Brå  vallaheden,  | 

Mycket    i  skog  och  i  mark,  och    länge  voro  tle      I 

borta.  j 

Ule    i    Salen    der    ligger   en   ö,  der  byggde  de      j 

lusthus;  ! 

.  ! 

Dil    \i    flylladi'   iil    ]iroslinnan.<;  harpa,  ocli  ljuden      i 

i 


103 

Dallrade  mången  qväll  de  lyssnande  vågorna  öfver. 
Ofla    jag    hämtade    dem  med  min  båt  i  skim- 
rande månsken. 
Kära  de  voro  hvarann.  —  Nu    hvila  de  begge  i 

grafven ! 


Samtal     livälfde    nu    hit    och     nu    dit.     Vid 

Biskopens  sida 
Satt  der  korporal  Frisk.     Han  var  med    i  Nor- 

rige.     Förut  han 
Stridde  i    Leipziger-slag ,  var  begapad  och  hedrad 

af  alla. 
Mannen    var    herrlig    att   se,    en   sluten  gestalt 

och  en  jernfast, 
Carolinerna  lik  på  den  tid,  då  de  tuktade  Ryssen: 
Pannan  var  bred  och    ögonen  små  och  ansigtet 

krutsprängdt. 
Smyckad    var    han    till    öfverflöd    med    tappra 

medaljer , 
En    ibland  dem   var  Rysk.      Då  fbllo  de  vred- 
gade oi-den: 


"Tapperhet  är  mig    kär,  ocii   dess   tecken  vär- 
derar   jag  äfvcn , 


Men,  forlål   mig,   min   viin,  Rysk  prägel  ej  pas-      , 

sar  pil    Svenskt  l)rö.st."  —  ' 

"Prinsen  har  skaflat  mig  den."  —  "Den  är  Rysk." —      I 

"Men  Svenskar  ocli  Ryssar  , 

Äro  fj   tiender  mer."  —  "Med   furlof,  de  äro  och 

blifva.  ' 

Wigari' skiljer  dem  åt  för  alltid."  —  Han  ämnade 

säga 
Mera,  men  mållid  slöts,  och  värden  lät  bära  sin 

frände , 
Kafle,  biand  gästerna  kring,  en  Arab  från  lyck- 
liga Yemen. 


105 

III. 
Dansen. 

öolen    sänkte    sig    nu,    midsommar-solen,    och 

strödde 
Guld   öfver   Brå  vallahed,   öfver    sköldmö-högen 

och  kungs-hög. 
Bruddaiis    skulle    begynna    nu    snart,    violerna 

stämdes: 
Undan  med  stolar  och  bord ,  ty  sal  skall  rödjas 

ftir  dansen. 
Biskopen  talade  tia  till  värden:  "'Hvarföre  ej  dansa 
Ute    pä    Brft valla    der  i   det  gröna?  Himlen  är 

molnfri, 
Skön  ucii  betydelsefull  är  en  dans  på  grafvarua 

alllid. 
Lifvets  yrande  fröjd  är  oftast  granne  till  döden  , 
Slumraren    nere    i   mull   störs  ej  af  de  dansan- 
des hvimmel." 


Nu    drog    tåget    åstad.     1    spetsen   lilanile  spel- 
män , 


106  . 

Regenieulets    musik    kom  sedan   med  klingande       1 

stötar, 
Bröllopsgästerna    sist.      De    dansande    slöto    en 

krans  kring 
Harald  Hildetands    hög,   kungs-högen,  den  stör- 
sta af  alla. 
öfverst    på    toppen    deraf  en  ek  sig  rotat,  och 

sträckte 
Mossiga  grenar  omkring,   men  kronan  grönskade 

ännu. 
Stammen,    som    kanske    sett     ärhundraden    tre        i 

eller  fyra, 
Var  iliålig  och  skör.      Trappsteg,   inhuggna  der- 

iiine, 
Förde    till    grönskande    to[)p,    till    susarn  med 

kronan  i   vinden. 
Ofta  (.så  sade  oss  brudens   mor)  med  ilen  sköna 

Kristina 
Kellgren  hvilade  der.      Hon   sjöng  och  han  dik-        i 

tade.  —  Bord  slod 
Nagladt    vid   grenarna  fast;  der  satte  man  glas        ; 

och  Inileijer.  I 


Spejande  sulo   \i  dei  .   som  de  gamle  pä  llions 

mutar. 


107 

"Vid    var    cleu    utsigt    kring.       I   öster  glittrade 

Salens 
Silfverskifva  med    öar  och    skär.     I  vester,  bak 

bergen , 
Öfver  Wieslanda  träd,  der    Samuel  Ödmann  har 

uppväxt , 
Stupade   solen  i  blod,  men  klar   var  liimmelen 

of  v an , 
Och    inunder    vår    fot    sof  döden  i  grönskande 

vaggan. — 
Hänryckt   Biskopen    satt,  och    talte  de  Uygande 

orden : 


"Klassiskt    är  stället,  J    män!  Här  diktade  for- 
dom den  store 
Sångens    och   sanningens    vän.      Hvarföre  lefver 

han  ej  mer? 
Skalder    ha    vi  ännu,  och   eolsharpor  i  Norden 
Klinga  från  Hernösand,  från  Mälarens  stränder 

och  Fyris  5 
Kellgren  ha  vi  ej  mer,  ej  nu,  då  bäst  han  behiifdes ! 
Dikta  må  Skalden  ej  blott,  ej  endast  bilda  det 

Sköna, 
Tänka   skall   lian  också,   ty    folkets   medvetande 

är  han, 


1(J8 

Kungen    i    andarnas   verltl;  han  skall  Pasta  sitt 

öga,  som  Solen, 
P;i  livaillielsl  som  lefver  och  rörs,  utvecklas  i  tiden. 
Skald  skall   leda  silt  folk,  och  visa  det  ej  blott 

livad  Skönt  är, 
Men  derjemte  livad  Rält.     Försläntl  liöfs  Skal- 
den för  alla. 
Blekna    mannen    i-j    får,  när  Valkyriau  h viftar 

med  hlodrödt 
Vingpar  öfver  hans  land.  Mod,  mod  är  mcnni- 

sko  värde. 
Ack!    den  Yalkyria,    .som  nu  hemsöker  oss,   är 

ej   en  sköldmö, 
Koiunier   icke   med   storm  och   med  blodig  kläd- 
nad och  örlog; 
Fågel  är  hon,  en   los,   half  uggla,  half  papegoja, 
Kallas  med   präktiga    nauui:  Titls-aude,  Frihet, 

Upplysning; 
Tanken    hackar    hon    lH>it    ur  hjcrnans  bonade 

kamrar. 
Der  det  bodde  en   (nid,  —  och  friden  ur  menni- 

skohjertat. 
Kki.i.gue^!  vakna  igen,  kom  åler  till  JNordcu,  och 

ifra 
Äter  for  sanning  och   rält  och   mätta  och  .sans- 
ni  ng  och  heder  I 


109 

Ännu    ett    leclungs-täg     mot    det  ytliga,  skefva 

och  platta! 
Plattare    jorden   ej    hört  än  jx)litiska  jollret  Hir 

dagen. 
Tiden  i  bakläs  är,  och  förvänd  de  yrandes  ande. 
Slå    de    mäktiga    slag,    de  blixtrande,  åter  för 

sanning. 
Att   vi  må  känna  en  gång  med  blygd  livad  vär- 
digt och  rätt  är , 
Värdigt    det    väldiga   folk,    som  Vasarne  lefvat 

och  dött  för  I 
Se,  som  sångai-e  blott,  var  du  icke  alltid  det  högsta, 
Diktens    himmelska   sol   sken   klart   blott   öfver 

din  afton  ; 
Men  från  början  du   var  och  verkade  som  Nalio- 

nal-vett. 
Slutligt    bchöfde  du  knappt  att  lyfta  din  klub- 
ba,  ty  hopen 
Visste,    du  fanns,  det  var  nog,  och  förstummade 

hastigt  med  bäfvan. 
Gif    oss    den    tiden    igen  I    Dikt  vårda   vi  nog, 

dig  förutan."  — 


Gråtande    talte   han   så ,    och  fyllde  det  skum- 
mande glaset , 


110_ 

Tog   af  hatten,  och  had    till  Gud  lucd  ström- 
mande  ögon: 
"Fädernas    helige    Gud,     som    Svea    beskärmat 

och   värnat, 
Skandinaviens   Gud  och  jordens  och  mennisko- 

slägtets ! 
Se,  väl  äro  vi  stoft,  men  ett  stoft,  som  tänker 

och  andas. 
Forskar    det  Saiuia,   och  biklar  det  Sköna,  och 

vågar  det  Rätta. 
Skänk    oss,    o    Fader,   en  man,  som  åter  upp- 
rättar de  fallna, 
Lyfter   Gidoons    svärd,     och    skär  bort  vanäran 

ifrån  oss; 
Gif    oss    en    Keu.gren    ännu!"  —  Och  knähöjd 

tömde  han  glaset, 
Egnadt    åt  Kellgren     främst,  och  åt  Fädernes- 
landet och  .\ran. 
Glaset    var,    som  han    sjelf,  en  Gustavian,  och 

på  sidan 
Kungens  namn    var    ritadt  i  guld ,  med  en  krona 

deröfver. 
När  det  var  fömdt.  lian   slängde  det  högt,  men 

eken  emottog 
Del  pä  sin  mossiga    gren.    Der  hänger  det  ännu 

och   dallrar 


111 


Glasharmonikan     likt,  och   klingar  sin  klagan  i 

vimlen.  — 


Solen    sjönk    medlertid  bak  bergen,  och  skug- 
gorna växte. 
Mörkt  blef  det   icke  ändå,  ty  månen  satt,  som 

en  Saga, 
Bleknad  pä  himmelens   hvalf,  och  förtäljde  om 

Bravalla  under. 
Dansen   svärmade   än  kring  foten  af  konungens 

ätthög, 
Bröst  der    slogo  mot  bröst,  och  händer  krama- 
de händer. 
Skulle  då  slutligen    nu  krans  dansas  af  bruden, 

som  sed  är.  — 
liar   du    sett  i  April,  när   skyar  jaga  kring  so- 
len. 
Nyligen   vaknad   till    lif?    Än   gömma    de   hen- 
ne i  möiker. 
Och  än   blickar  hon  gladt  derur  med  strålande 

panna  5 
Alltså    syntes    den    rodnande  brud  framdarra  i 

dansen. 
Krigs-dans  är  det,  en  glad.     Ty  brud  skall  er- 

öfras,  försvarad 


11?  : 

I 
Af  bnul tärnornas  här;  men   f(irrä(laren  siLler  i      I 

lijertat.  i 

Kinderna  hissa  en  flagga,  än  röd,  del  är  blyg-      ! 

sehis,  ocli  derpå 

Hvit,    då  önskar   hon  t^st  fö  parlamentera  och 

ge  sig.         ; 

Krigspuls   vankas  der  fler.     livar  fästning,  som      ' 

hunnit  belägras. 
Tänker   från  början  ändå  bli  tagen  med  storm     1 

eller  godo,  I 

Kommendanten  är  glad,  ju  förr  belägringen  slu-     i 

tas.  —  ] 

Stoj  nu  var  der  och  strid.     Brudtärnorna  slöto     ' 

en   ring  kring 
Rodnande  brud;  men  med  mor,  med  de  gam-     ' 

la  i  spetsen,  dock  trängde 
Q  vinnorna   fram  ännu  mer;  — men  se,  då  kom     \ 

som  en  stormvind  ' 

Brudgum,    som   slitit   sig  lös  ur  mannaringen, 

och  lyfte  ' 

Bruden    på   seniga   armarna    opp   och  skyndade    j 

undan.  — 
Gästerna  skingrades  nu.      Det  varmidnall.  llä- 

starne  komnio, 
Biskopen    steg    i  sin    vagn    och  försvaini  i  dam- 
mande sporrstreck. 


I  Ii 


Förklaringar 

till  poemet  Kronbru<loii. 


Däka.    ) 

>Smäländska  provincial-uttryck   fur  ung  flicka. 
Grehba.j 

Fim'ed.  En  skog  i  Kronobergs  län,  dil  Finnar  fordom  inflyllal. 

JVigarf.     Arfd  blods-hamnd. 

Yemen.     Arabisk    provins,    hvars    förnämsla    handelsplats  är 

staden  Mokka. 

Atlafotingen.     Sleipner,  Odens  häst. 


114 


Öfveri^igt 

af  tiden  för  de  större  poemernas  första  ittyifvande. 


Poemet  Fritliiofs  Saga  utgnfs  fullständigt  1825.  De 
sista  nio  sångerna  hade  förut  (1820  —  22)  va- 
rit införda  i  åttonde  och  nionde  häftena  af  tid- 
skriften Iduna. 

Poemet  Gerda  har  ej  varit  utgifvet  förrän  i  denna 
samling. 

—  Axel  iitgafs  första  gången   182i. 

—  Nattvardsbnrnon  första  gången  1820. 

—  Kronbniden    har   ej   varit    utgifvet  förrän   i 
denna  samling. 


II. 

SMÄRRE  DIKTER. 


Första   Prriodpii. 
(till  1812} 


117 


Till    min   lieuiliyji;*!. 

Mil,  som  min  barndom  gaf  din  omsorg  och  din 

stämpel, 
Ditt  minne  växer  än,  o  hembygd,  i  mitt  bröst. 
Mitt  öra  Lingtar  än  till  dina  ekos   röst. 
Och  f^erran  dyrkar  jag  ditt  skogbevuxna  tempel, 
Der  du  bland  klippor  reser  opp  din  bild, 
Gigantiskt  dristig  och   poetiskt  vild. 

Hur  kraftigt  hvarje  drag  din  enkla  skönhet  talar  I 
Hvar  tanke  i  ditt  sköt  blir,  som  din  himmel,  klar. 
I  dina  forsars  fall  den  vilda  Styrkan  far. 
Och  Friden  vandrar  tyst  i  dina  dunkla  dalar, 
Då  dina  fjäll,  bland  himlar  stigna  opp, 
En  krans  af  stjernor  fläta  kring  sin  topp. 

Så  var  den  glömda  bygd ,  som  födde  Ossians  yra. 
Med  Guden  i  sitt  bröst,  med  vinden  i  sitt  hår, 
Han  stod  på  klippans  spets,  och  sjöng.  —  Försvun- 
na år 
Som  hamnar  stego  opp  att  dansa  kring  hans  lyra: 
Fram  genom  sekler  kom  hans  gudasång 
Med  ilvjfvans  enfalil  och   med  dundrets  gång. 


118 

Hur  Ijiif  din  Sommar  ärl  På  en   gäng  jätte  voiden, 
Han  stiger  blomslerkrönt  ur  isars    vagga  opp: 
Pä  en  gång  knopp  och  frukt  han  såHar  i  sitt  lopp, 
Och  rundar  i  ett  drag  hvart  ax,  som  k  röner  jorden. 
Då  dagen  sjelf,   med  sknrdarn   i  förbund. 
Stjäl   hälften   borl   utaf  sin   iivilas  stund. 

Skön  är  din  Vinter  sjelf  Jag  såg,  jag  såg  ju  hjelten: 
En  tlrifva  i  sitt  skägg,  en  lallkrans  kring  sitt  iiär. 
Han  far  och  silfverkorn  kring  dina  lundar  sår, 
Och  med  fcirfrusen  liaiid  strör  liljor  öf\ er  fälten: 
På  böljan,  nyss  i  krig  mot  klippans  brant, 
Han  lägger  tung  sin  sköld   af  diauiaut. 

Hvad   fröjd   niiu  barndom  fann  bland  dina  frusna 

fjällar. 
Då  än  på  skidors  längd,  som  flög  j)å  drifvansbryn, 
Ifrån  dess  spets  vår  tropp  nedstörte,  som  från  skjn. 
Än  for  på  skor  af  stål  att  rita  böljans  halhir! 
Omkring  oss  vintern,    våren   på   vår  kind, 
Med   bröst   af  oskuld,   och    med   fot   af  vind. 

Hur  skön   jag  månen  såg   i    vinternatten   tåga! 
Hans   strålar  slumrade  bland   drifvors  bädd.  — 

Med   hast 


119 

Kom  Nordan. —  Klippan  sKali,  sjön  soptes,  stam- 
men brast, 
Och   uorrskeu  fräste   ner  från   liimmelen  i  låga: 
Och  skogens  rå,  med  nallen   vaknad  opp, 
Stod  i  ell  yrmoln  upj)å  f)ällens  lopp, 

Men  mild  din  sommarnatt  går  all  vår  syn  förnöja. 
Af  bygdens  lek  ett  skall  förföljer  hennes  spår: 
Ett  perleregn  af  dagg  hon  vrider  ur  sitt  här, 
Och  stjeruor  slockna  tidt  på  hennes  ljusblå  slöja. 
Då  skiämd  och  snar  sin  tysta  vagn  hon  styr 
Emellan  dag,  som   skymmer   och  som   gryr. 

I   aldrig  vissnad   prakt  sig  dina   lundar  sira. 
Med  diadem  af  moln,  med  fot,  som  trauipar  Sty\  , 
Står  jordens  årsbarn,   furn,  som  ned  från  heden 

rycks 
Att  resa  herrskande  bland  böljors  skum  sin  spira , 
Ej  speglad   mer   i  insjöns  lugn,   hvars  brädd 
Är  i   en   gördel   utaf  klippor    klädd. 

Dig,  som  min  hembygd  ger  så  rikt  ål  mödans  händer, 
Tyranners  burna  skräck  och  åldrig  frihets  värn. 
Förgömda  klippans  son,  jag  helsar  dig.oJeruI 
Som  förr  med   hämnden  gick  all  stycka  Latiens 

länder. 


12(J 


I  flykten  slog  dess  örnars  legion, 

Och  salte  Nordens  berg  till   verldens  thron. 


Stig  tryggadl  opp  i  dag  bland  palmerna  af  friden. 
Der  folken  darrande  dig  lösa  till  sitt  skygd: 
Och  lugnt  din   massa  se,  uti  din  fosterbygd. 
Till    piogbilns    eggar    hvässt,  till  skärans  cirkel 

vriden: 
Och,  segrande  som  lia   eller  svärd. 
Nu  meja  skörden,  nu  en   väpnad  verkli 

Lät  mången  veklig  bygd  de  seders  prål  förljufva, 
Som  blifvit  dygdens  graf  och  sannings  plågoris! 
Det  folk,  jag  föddes  bland,  vill  blott,  pä  fädrens  vis, 
Sin  enfald  och  sin  plog,  sin  frihet  och  sin  grufva: 
Dess  tjäll  hann  ej  förderfvel,  och  dess  tro 
Stär  last  som  klippan ,  der  dess  skatter  bo. 

Ta'n,  möjor  af  min  bygd,  den  krans,  er  lands- 
man binder j 
Bland  slädens  dockor  än  hans  hjerta  mintles  er. 
Från  hinden  i  er  krets  steg  h\  ilklädd  Oskidd  ner, 
Och  fröjd  och  hälsa  blott  ha  sminkat  etlra  kinder. 
Sjelft  spegelns  lof  er  blygsandiet  försmår. 
Som  Luna  rodnande  frän  l)öljan  gär. 


Förråder  mig  min  sång?  —  Din  son.  o  hembygd, 

vinne 
Dock  i  din  hulda  famn  en  hydda  någon  gäng. 
Din  höghet  för  sin  själ,  din  enfald  för  sin  sång, 
Och  dina  ädlas  bröst  till  grafvård  för  sitt  minne; 
Och  låt  din  skugga,  dina  blommors  doft. 
Ej  sky  den  torfva,  der  du  lagt  hans  stoft! 


in 


Oeii    ViMC. 


llvarför  darrar  ihi ,   min   svaga  like, 

Svälld    och    sänkt,    likl    Ijiiljan,    for   livar   Häkl; 

Du,  dock  kung  i   varelsernas    rike, 

Du,   med  sjelfva  hinden   dock  i  sliigt? 

Skall  del  iutet,  som  dn  kallar  Lycka, 

Blind  uti  sin  ynnest  som  sitt   hot, 

Skiftvis  bädda   molnet  för  din   fot, 

Och   i  stoft  din  stolta    hjessa   trycka? 

Blott    i'tt   kastadt   sj);in    på     shnnpens  elf, 

Allt    af  a  ml  ra,    intet   af  dig   sjclf;' 

Se  tyrannen.'  —  hvilken    skui-k   af  Irälar 
Aid    hans   Ijlods-hud    hiilvar   slum    och    l^ssl 
]\u    en    hlink,  —  lian    sjclf  i   stoftet    krälar. 
Trampad  af  den    hop,   han    tryckte   nyss. 
Skåda   hjelli-nl  —  Hinidra   stöder   resa 
Högt  i  skyn   hans  ära,  svept  i  blod; 
Sel  ett  Zania  ger  åt  segrarns  mod 
Knappt  en  öcken  der  för  llyklens  nesa, 
Och  det   höga  spöket   af  hans  namn 
Sjunker,   likl    en   dunst,   i   jordens    fanni. 


133 

Dock  —  ina   höjden    hotas,  Llolt  den  Gode 
Bodde  trygg  i  sökta  skuggans  sköt; 
Blott  hans  hydda  fri   för  stormen  stode, 
Och  hans  skördar  intet  hagel  hröt. 
Fåfängt  I  ock  hans  gömma  räcka  qvalen, 
Slumpen  tar  allt  hvad  dess  gåfva  var, 
Döden   slår  hvad   lyckan   lemnat  q  var. 
Växlingen  när  höjderna,  når  dalen; 
Och   hvarthelst   vi  skåda,  ödets  slaf 
Sitter  tårögd  j)å   sin  sälihets  gi'af. 

Till   hvad   luolsats  är  då  nicnskan    buren  ? 
Är  dess  sjungna  storhet  icke  hel? 
Der  —  Guds  afljild ,  kronan    i   naturen , 
Der  —  en  boll  för  lyckans   gyckelspel  I 
Höjs  dä  ingen   mäktig    hand,  som  formar 
Sjelf  sin  lott,  i   trots  af  lyckan  säll  ? 
Sträckes  intet  bröst  af  klippans   häll 
Emot  störlningcn  af  ödets   stormar: 
Bröst,   när   verldar  hvälfvas,   fast    och   lugnt, 
Solen    likt    i    fästets    medelpunkt? 

Jo.  de   fninas  dessa   stora    själar, 
Hvilkas  namn,  till  motvigt    dock  bestämdt 
Mot  den  hop,  som  inför  lyckan   krälar, 
Håller  mensko\ärdets   vågskäl    jemnl. 


l->4 

Jo,  en  dygd  —  sig  jorden  deraf  liedre  — 
Finnes  dock,  som  står,  lik   Alpens  topp 
Öfver  molnens   regioner  opp, 
Öfver  stormens  ras,  som  gnyr  dernedre, 
Lugn,  sublim,  af  ingen  fruktan  tärd, 
Än  pä  gruset  af  en  störtad   verld. 

Var  mig  helsad,   tingens  kung,  du  Vise, 
Himlens  bild  på  stoftets  ringliet  tryckt! 
Jorden  dig  försmäde  eller  prisc. 
Hopens  doms-sorl  räcker  ej  din  flygt. 
Hög  som  stjernan,  bofast  uti  Norden, 
Pligten  lyser  for  din   fot.     Du  går 
Obekymrad  om   fiir  dina  spår 
Öppnas  Eden  eller  renniar  jorden; 
Klippan  bommar  till  din  väg.     Välan  I 
Ej  din  pligt  kan  brytas,  —  klijtpau  kan. 

Lät  dvii  svage  Nöjets  älskling  fira 
Blott  en  tlygd,  .som   ulan   offer   vanns, 
Gliidjens  systerbild,  livars  sköra  spira 
Lyds,  blotl  dä   iion   \inkar  oss  till  dans. 
Se,  begären  lifvets  spel  regera! 
Välj,  —  var  deras  berre  eller  gäck! 
Lika   vindar  i  Ulyssis  säck. 
Ge  de  skeppsbrott,  när  ej  slängda  mera: 


K'5 


Brottels  ihron   är  i  den  svages  barui 
Och    Egitlen    vill  en  mäktig  arm. 


Hvarje  dygd,  som  blott  med  nöjet   iikles, 
Skrämes  snart  af  plågan  bort  igen; 
Men,  som  himlen   uppä  Atlas,  stödes 
På  sin  fasta  d3'gd  den  Vise  än. 
Öfver  äran,  makten,  rikedomen, 
På  en  höjd,  som  stjernehvalfvet  brant, 
Står  dess  tempel,  stöddt  på  Rätt  och  Sannt. 
Offra .  menska ,  —  eller  helgedomen 
Stänges.     Offer  vill  den  dygd  der  bor; 
Lugn  dess   dotter,  möda  är  dess  mor. 


Med  en  styrka,  undan  ödet  räddad, 
I   triumf  han  släpar  sina  qval: 
Nordens  hjelte  lik,  bland  ormar  bäddad 
Qväder  han  ännu  sitt  Bjarkamal. 
Från  värt  grus  hans  fria  tanke  ilar, 
Öfver  skyar  stiger  klippan  så; 
Kring  dess  slagna  sidor  åskor  gå, 
Evigt  solsken  på  dess  hjessa  hvilar. 
Frukta  kan   han,  —  men  blott  för  ett  brott; 
Hoppas  kan  han,  —  men  på  himlen  blott. 


l''.j  går   lian   all    iiilur    verlclcn    bära 
Prålet  al'  en    tlygd,   frän   känslor   ren: 
Djupt   torhallig  är  dess   döda   lära. 
Kallt  som   niåiieus  är  dess  låiita  sken. 
Menskliglietens   vän,   dess  lott   dig  sårail 
Al"  din  dygd  ej    endast  stark,   men  god, 
Egna  plågor  du  med   lystnans  mod, 
Andras  möter  du   med    lijclp  och   tårar.  — 
Himlen  sUålar  i   den  Vises   tår, 
Som  en    vårsol   mellan    skurar  slår. 

Opp  till  maktens  höjder   honom  lyfta 
Att  med  sLormarna   och  åskan  ho  I 
Smickret,   Härden    lill   hans   hjerla  syfta; 
Menskligheten   blolt  ger  han  sin   I  ro. 
Ser  sin  sällhet  endast  i  det  helas, 
Dess  i   ljus  och   frid  och  sanning  blott: 
Och,  när    livar  sin   rätt  beskyddad  fått, 
Harmas  ej,  alt  bh)lt    hans  egen  felas; 
Utan   klagan,   lönt  som   Belisär, 
Tyngst  af  hiirdor,    sjelfva   hatets  bär. 

Växer   skuggan  kring  hans  låga  boning. 
Dväljs  han  nöjd    uti  de.ss  gömda  famn. 
Glad  att  ge  till    afundens  försoning 
Intet    iner  än    drömmen    af  ett    namn. 


I -'T 

Måii!;eii    k'liiiiig   går    han    cUm'   all    anini;i, 
Som  skall    skugga  aiulra  åliliar  blutl: 
Och  förnöjd,   allenast  han  gjort  god  I, 
Ångrar  ej,  om    han  gjort  otacksamma ; 
Vill  det  rätta,  sorgliis  om  dess  lön. 
Och  tror  dygden,   äfven  stratlad,  skön. 

Sanning,   eko  från   en  Gud,  som   talar 
Lugn   i  dygdens,    storm  i  brottets  bröst  I 
Dina  thordön  i    tyrannens  salar, 
1  förtryckets  tjäll  bär   han  din  tröst. 
Tingens  ordning  för  din  gudastämpel, 
Solar  flamma  i  din  facklas  glans: 
Din  förgömda  gång  är  sferers  dans. 
Fästet  och  den   Vises  bröst  ditt  tempel. 
Vid  ditt  ljus  han    synar  grafvens  land, 
Och  slår  spiran   utur  ödets  liand. 

Finns  hon    denna  storhcl ,  som  jag  målar; 
Är  hon   svärmarns  drömbild,  och  ej  mer? 
Flärdens  slappa  syn  ej  tål    dess  strålar, 
Tvitlarns  starke  ande  dem   beler. 
Du,  som  menskans   högre  krafter  glömde. 
Ger  din  feghet  dä  åt   dygden  band? 
Gå,  vrid  svärdet    utur  Vasas  hand, 
Krossa   bägarn,    som   Sokrater  tömde, 


128 


Tysla   liäfderna,  släck   niiniiets  glans, 
Och  skrik  S(!'n,    alt   denna  dvgd   (>j   fanns  I 


Der  du  står  bland  häfdernas  ruiner 
Jättevåliiad,  o  hvem  är  du  då? 
Minnets  fackla  kring  din  lijessa  skiner, 
Sekler  böja  knä  för  dig  — ^  och  gå. 
Du  är  Calo!  från  din  punkt  ej  ruldiad, 
Slår  du  inför  verldens  segrare. 
Hell  dig,   nienskovärdets  hämnare, 
Dygdens  riddare,  af  döden  dubbad!  — 
Mot  hans  bröst  hvälf  härar,   verldar  hvälf! 
Hvad  har  Cato  emot  dem-'  —  sig  sjelf. 

Ocli  hur   mången  Regulus,  som  glömdes 
Emot  en ,  pä  ryktets  höjder  ställd ! 
Huru  mången   vis,  som  ej  berömdes. 
Känd  och  jordad  i   sin  trånga  däldl 
Ynglingl  kanske  hvilar  här,  i  skygden 
Af  de  multna   trän,  en   dygdig  man. 
Kom  och   känn,  att  stor  iir   menniskan, 
Slor  igenom    visheten  och   dvgden.   — 
Himlens  arfving,  glömda  dygd!  din   hamn 
lijuder   vördnad  än   nr  grafvens   lauiii. 

Höga 


V29 

Höga  känsla   iilaf  uicnskans  värde, 
livad  är  jordens  son   förutan  dig? 
Blöt  I   «'u  klinnp.   som  grafvens  svalg  förlärde, 
Se'n   den   styckals  af  Ijcgärciis  krig: 
Spindel väfnad  är    hans  vishetslära, 
Grusets  barn   hans  tanke,  djerfvast  höjd, 
Kropp  hans  pläga,    skugga  blott  hans  fröjd, 
Stoft  hans  gvUne  slott  och   vind  hans  ära: 
För  det   viil,  hans  åtrå  honom  ljög, 
Jorden  är    för  låg  och  skyn  för  hög. 


Stormarna   omkring  hans  hjessa   vaka. 
Främling  sitter   han  pA  lifvets  ö. 
Hvarl   han  ser,   framfor  sig  och   tillbaka, 
Svallar  okänd   evighetens  sjö. 
Dimmor  hvila  kring  dess  t^erran  stränder, 
Dunkelt  anade  af  hjertats  hopp;  — 
Men  din  hand    ur  natten   räckes  opj) 
Och  en  lyseld  öfver  djupet  tänder. 
Själen,   höjd  frän   grusets  region, 
Ser  sin   vagga  i  den  Högstes  thron. 


Tiden,   grånande,  sin   han  fullbordar, 
Tills  han   målet   för  sin   ringdans  ser. 


130 

Skörden  ulaf  solar  och  af  jordar 
Mejas  mogen  af  hans  lia  ner. 
Allt  är  rof  utaf  förgängliglieten, 
Tomt  står  rummet,  der  INatiiren   var; 
Menskan  blott  är  än  densamma  qvar, 
HiMiiies  tanke  fyller  evigheten. 
Uti  Kaos'  natt  ej  lif,  ej  Ijiul, 
Intet,   intet,   utom  hon  —  och  Gud  I 


tu 


Till  eii  borgarflickas  graf. 


\akna,  skaldmö,  sjung  eu  enkel  sAng! 
Hon  är  död,    den  älskansvärda,  ömma. 
Må   den  dygd,  som  hyddans  skuggor  gömma, 
Lefva  ock  i   ryktet  någon  gång  I 
Hopen  hennes  värde  ej  erfarit, 
Skjmning  höljde  hennes  korta  lopp: 
Minnet  endast  utaf  hvad  hon   varit 
Som  en  stjerna  ur  dess  graf  går  opp. 


Hvem  fick  penseln,  som  hehagen  målar?  — 
Skönhets  stränga,  Gratiens  fria  drag. 
Kind,  som  blommar,  blick,  som  himmelskt  strålar, 
Måle  Wieland  dem  och  icke   jag! 
Fåfängt  på  dess  hela  väsen  trycktes 
Skönhets  prägel,  regelbundet  sann: 
All  dess  glans  blott  återskenet  tycktes 
Från   en  eld,  som   i  dess  hjerta  brann. 


Dessa   Fiiiier,  iljland   tidens  sköna 
Rysligt  grinamlf,  der  (Jralin    le: 
IJögniod,   hliiicll    all    egna   li'l  ej   röna, 
Afnnd,   klarsynt  alt  blott  anilras  se, 
Inbilskheten,  som  pä  dyrkan  pockar, 
Nyclien,  som  på  en  gång  ger  och  tar, 
Fufiingan,  som    lusen  hjertan  lockar, 
LiilLsinliielen,   som  dem  grymt  bedrar:  — 
Alla  dessa  barn,  som   mörkrel  födde, 
Skyggde   undan   för  dess  ljusa  själ; 
Och  den   f()rsta    önskan,  som  der  glödde, 
Var  ej  eget,   men    sitt  slägles   vid. 

Hemligt   tröstade   hon   andras  smärta, 
Opjiet  deras  fröjd  hon    gladdes  ål: 
Endast   kärlek  l)od(h'  i  dess  hjerta. 
Rent  som  Evas,    förr'n   hon  äpplet  åt. 
Sällhet    skulle  hon  sin  ovän  unnat, 
Om    en   oxiin    l)l()ll    hon    kunnat    få: 
Verldens  hat  för  sig  hon   önska   kuinial 
Blott  f(>r  niijet  att    förlåla  då. 

Utur  kretsen  af  den   högre   verlden 
Födseln  slängde   henne,  skuggans  vän; 
Men  dess  hjerta,  upphiijdt   öfver   lliinlcn. 
Vände,   tröstadt,    i   sig  sjdf  igen. 


133 

Liljan   lik,  som   djupl    i  ilaluii    Iviias, 
Säg  hon,  sorglös,   mörkrel  kring  sin  stig: 
Var  för  skön   lik  val  all   icke  synas, 
Och   fur  blygsam  alt  ej  gömma  sig. 

Uttryck  hade  hon  för   hjertats  lagar, 
Slnni   hon  satf    vid   jollrets   tomnia  glam, 
Tiinkande  i   tanklöshetens   dagar, 
Och  i  yrselns  ålder  allvarsam. 
Hög  ocli  ädel,  som  den   vises  dygder, 
Mild  och  älskvärd,  som   en   moders   hiin. 
Mognade  hon,   jordens  låga  l)ygdcr, 
Ej  för  er,  men  för  en   högre  lön! 

Ack!  för  den,    för  den  blott   iimnad    vi>rden. 
Led  dess  själ  af  stoftets  tiinga   l)and: 
Vilsen  irrade  hon  kring  på   jorden, 
Evigheten   var   dess  fosterland. 
Dessa  ensamhetens  tysta  tårar, 
Denna  suck   uppöfver  stjernor  siiiid. 
Denna  heta  blick,  från  stojets  dårar 
Emot  grafvens  lugn   med   trängtan    viind , 
Detta  själens  inre  ljus  hon  kände, 
Himlens  dotter   än  på   jorden  qvar. 
Och   livar  tanke,   höjd   och   tacksam,    väiule 
Frän  nalurcn   lill  naturens  far. 


i;t4 

Redan  skreJo  tiniiiiania  mer   tröga, 
Sakta  rosen  på  dess  kinder  dog: 
Sorgen  tynade  i  hennes  öga, 
Som   med  återhållna  tårar  log. 
Engeln  lik,  som,  hastigt  uppenbarad, 
Står  med  vingen  lyft,  snart  från  oss  skild. 
Så  hon  syntes,  redan  hälft  förklarad, 
Smärtans,  känslighetens,  sköna  bild!  — 

Har   jag   målat  dig,  du  ädla,  fromma:' 
Käns  din  bild  i  dessa  enkla  drag? 
Snart,  o  snart,  förvissnar  denna  blomma. 
Flyktigt  häftad   vid  iliu  bar  i  dag. 
Kallt  är  hjertat,  förr  så  varmt  för   nöden. 
Släckt  är  ögat,  jords  och  himmels  vän: 
Mallen  är  din  säng,  din  brudgum  Döden, 
Och  som  tiden  lång  din  sönui   hos  den  I 

Dagens  sköna,  sen  i  graf\cn   neder! 
Lifvets   vishet  ifrån  dixlen  kom. 
Kanske  öppnas  ock  hans  famn   for  eder, 
Förr'n  er  ungdoms  Wienervals  gått  om. 
Edra  nöjen,   ve!   han  dem   förstörer, 
Edra  planer,   ve!  han  Ijryter  ileni. 
Tanken  dock   hvad  eder   frid   tillhörer, 
\ra  ibittrar  af  Jerusalem! 


135 

01   niotl   några   tärar  Flärdeii  gråter 
Från  sill  väckta  känsla  snart  sig  fri, 
Och  kanske  i  morgon  hoppar  åter 
Tanklös,  såsom  förr,  en  graf  förbi. 
Forndygd,  med  dess  allvar,  är  begrafven, 
Tidens  ande  är  så  svag,  så   trång: 
Döf  är  nienniskan  och  döf  är  grafveii;   — 
Tystna,  skaldmö,  med  din  enkla  sång  I 


13(i 


l*iiiilcn!!«  l'ai-or. 

(Till  Kristofer  Mi/hrman.') 

Hur  lull  af  Nador  och   hur  sen 

Är  vandringen  kring  Pindens  branlL-r, 

Der  höjdens  v;ig  är  l)lott  på  en 

Och   fallet  up])a   tusen   kanter! 

Bland  otack  och  hlantl    vådors  rön 

Gror  Minnets  lager,  fåfängt    skön, 

Bland  afgrunds-djup  siar   Vishets  tempel 

Dess  glans  drog  mången  däldens   son, 

Som  återvände  derifran 

Blott  Ijrännmärkt   med  Ibraktels  sliimpel 

Sublim,   vår  dyrkan  evigt   värd, 

Är  Sanningen,  hur  sent  hon  skrider, 

Af  Vettenskapen   fihil ,  och  sprider 

Sin  dager  kring  en   halfvild    \  erld  . 

Från  helgedomen  af  Naturen 

Drar,   blygsamt  dristig,  slöjan    utM', 

En  själ  åt  sinnligheten   ger, 

Och   höjer  djineus   kinig   från   djincn. 

Må   hennes  seger,   jorden   kår, 


137 

För  liopi'!! .   iiiulfaiisrull,    rörkiimitts: 
Moll   nifiiin'  (Ift    liDjiciis  hiindei'  är. 
Som    vaiilen  al'  dess  vapen    uunas;' 
Lat   i   en  glans,  som  ej  förgfts, 
Med   vådlig  storhet  snillet  äga 
Dess  fackla,   föi'  att  lysa  oss, 
Dess  vigtskål,  att  naturen   väga! 
De  ge  beröm,  med  mäktig   arm  — 
De  ge  förakt,   med  svaghet    förda. 
Som  hjellens  sköld  för  dvergens    Larm 
Blir  icke  mera  skygd,  men    börda. 
Sitt  Ijckliga  och  glömda   tjäll 
Den  Starke  lemne  för  det  fjäll, 
Der  stormar   lio,  och  thordön  bullra, 
Och  dan.se,  lastad  med  den  häll. 
Som  krossade  den   svages  skullra. 
Han  blixtre  dag  i  tankens    natt, 
Han  hvälfvc  vetten.skapens  öden. 
För  lönen  af  en  domstol,  satt 
I    minnets  drömverld,  bortom   döden. 
Glad  åt  dess  sena  rätt,   metl   mod 
Försmå  han  här  sin   rätt  att   skydda; 
Och   att   fil,  död,  en  ärcstod, 
Han  .saknc,   lefvaiide,  en  hydda! 
Hans  ifver,  ock   pä  drömmar  byggd, 
Gaf  jorden   ljus,  gaf  jortlen  skygd: 


138 

U[)p,  den  alt   tillbe,  v\  att  härma! 
Utaf  den  sol  vagn,  soiu  han  kör. 
Den  svagare  sig  önska  bör 
Ej  tyglarna,  men  ljus  och   värma. 
Och  denne,   lysten   till  ett   namn. 
Ser  spöka  för  sitt  hopp  dess  hamn, 
Och  öfvergiiVer  allt  all   iuiina'n: 
Den   viker  undan  for  hans  fanm, 
Som  Pir  Ixions  molngutlinnan. 
LAt  honom  också,   barnsligt  nöjd, 
Se  snart,   med  olörfaren   fröjd, 
i'>n  lager  grönska  kring  sin  tinning: 
Den  sköilas  af  en   väderpust, 
Och  hjertats   lugn  iir  liaus  förlust. 
Och  Ångern,   Ångern  är  lians   vinning. 
Af  harmen   fiiljd,    \id   ))ördan   böjd, 
Med  ofiren  af  sin   ungdoms  fröjd , 
Med   vakorna,  bekymren,  qvaleii. 
llaii    släpar   sig    \  id    Pindcns   fot, 
Eör   svag  alt  gå  dess  höjd  emot, 
För  fåfäng  att  bli   qvar  i   dalen. 
Och  ändtlig,  gömd   i   glöm.skans   vrår. 
Med  skräpet  af  sin    vishet.slära, 
Sin   irring,   men   för  .sent,  förslår: 
.\f  lifvet  ingen   sällhet  lar. 
Och   utaf  döden  ingen  ära. 


139 

IImiv  dödlig  lick  sin   mätta  krels 
Att   verka   i,  alt   lycklig   vara: 
Ej  med  sin  lägrcs  lugn  tillfreds, 
Ser  dåren  ej  den  högres  fara. 
I  uppror  mot  naturens  lag. 
Som  fordom  onglarna  i  Skriften, 
Han  faller  liksom  de,  för  svag 
För  den  förfärliga  bedriften. 
Den  Visare  inom  sin  sfer 
Går,   nöjd  att  kär  och   nyttig  aktas, 
Och  ej  för  däldens  lugn  begär 
Den  rätt  att  pa   en  höjd  föraktas. 
De  skuggor  honom  födas  sett 
Han  ger  sitt  namn  ät  deras   tystnad 
Och  rodnar  ej,  med  mognad  t   vett. 
För  spåren  af  sin  ärelystnad. 


Du   mins  den   tid  (hur  säll    var  den!). 
Då   för  min  syn  Inbillningen 
Höll  fram  sin   magiska  lanterna. 
Och  snillens  ljus  och   lagrars  hopp 
Som  stjerjior  gingo  ned  och  opp 
I   vacuum  af  min  barndoms-hjerna. 
Du  såg  då   mången  sömnlös  natt. 
Hur  nöjd  vid  min  Homer  jag  satt 


J40 

Och   sviiljdc  glosor,   lafaiigl   tröga, 

I    liDpp   all    I \  Ila    IVåii   sill    grus 

IVIilt  .sinne  en   gAiig   lill  det   liöga, 

Och   viirnia   mig  invid  de  Ijns, 

Som   lyste  fierraii  for  milt  öga. 

Men   sel  de  llykta   (nr  mitt   lio])|) 

Och   viixa   i  sin   llykt ,  och   hiinna 

Med   livarje  stund  allt   hiigre  opp. 

Som  floden   växer  i   sitl    lojijj. 

Att  sist   i   hafxels   rymd   lörsxinna. 

Den  dröm,  som   jag  så  lycklig  lanii. 

Lär,  skingrad,  ål   min   blick,  som    \aknir. 

Att  se  ilel  inlel,  som   jag   vann. 

Oi'Ii   den   oändlighet    jag  saknai". 

MilL  öga,   tröttadt  mer  och   mer 

Från  mål   till  mål   att  gäckad  I    ihi. 

Med  saknan's  sena   klokhet  ser. 

Ifrån  sin  halfdag,  åter    ner 

På  mörkret   nlaf  dalens   Inila. 

Säll   den,   som  ej  gaf    lM)rl  sin    vår 
För   några  blad  kring  sina    hår. 
Ett    rof  (or   morgonilagens    fläktar; 
Som   ej   sleg   opp  all   ga|)a   pa 
De   högre  Ijns,   han   ej   kan    na. 
De  llygter,  han  ej   (olja   mäklar; 


livars  ungdoniskrall,  ät  llärtlcii   nekt, 

Åt   nyttan  skänkt,  med  trägna  händer 

Den  moderliga    torfva  vänder, 

Uti  hvars   sand   han  fordom  lekt; 

Som  ser,  förr'n  sommarns  dag  förilulil , 

Sin  hydda  byggd,  sitt  eget  bord 

Af  barn  och  makas  krets  kringslutit, 

Och  räknai-,  när  hans    höst  är  spord, 

Glad  sina  skördar  och  sin  hjord 

I  skuggan,  der  hans  fäder  sutit. 

En  slipprig   vishets  öfvermod 

Ej  för  hans  lugn  sträckt  tviflets  snara; 

Han  känner  nog,  alt  vara  god, 

Han  äger    nog,  att  lycklig  vara. 

Ej  bjöd  han    Oron  till  sin  gäst, 

Af  ryktets  mun  ett  lof  att  prässa. 

Och  ingen  lager,    flyktigt  fäst, 

Förvissnar  på  hans  trygga  hjessa. 

De  bl} ga  nyttor,   bygdens  tröst, 

Hvaraf  han  icke  sökte  hedern, 

Stå  opp  i   blomning  kring  hans   liöst. 

Som  liljor  kring  den  gamle  cedern. 

Hans  dar,    som  inga  skiften  känt. 

Nå  tyst  sitt    mål,  af  friden  burna: 

Och,  stilla    dygders   monument 

Står,  dyrkad   af  hvar    god,  hans   urna. 


1+J 


Hoiisfii&rii. 

liu  fötldes  Tidens  barn.  Till  lif  och  känsla  väcks 
Du   vid    dess  modeibröst.     Fl}',  llj,  det  är  föi- 

£;ifladt,: 
Sök  dig  ett    annat  hem,  af  högre  andar  stifladl, 
I  diktens  rena  luft,  i    minnets  dalar  väx! 
Der    lef,    der  bilda  dig  I    Vänd  se'n,  som  nian, 

tillbaka 
En   bjudande  gestalt,  en  okäiul,    fjerran  från; 
Men    ej    att   för  »less  pris,  dess   lunipna  nöjen, 

v  aka  , 
Men    hämnande    och    sträng,  lik  Klytemneslras 

son  1 
Sank    ej  dill  öra   ner   till   pöbelns  sorl  i  dalen, 
Från    liinden    stammar     du,    ej    frän   den   låga 

jord , 
Och,  döf  för  hopens  skrik  i  söder  eller  nord. 
Ställ  obekymrad  opp  de  höga  idealen. 
Allt  som  dig  Guden  lärt,  i  nuninor  eller  ord! 
Till  modets  fala  dom,  till  ögonblickets,  vädje 
Den,  som  ntaf  dess  lof  sitt  enda  värde  vann; 
Du,  evighetens  prest,  du  verldens  medborgsnian. 
Förkunna  seklers  sorg,  förkunna  seklers  glädje! 


143 

Ack!  när  i  skaldens  bröst  den  iielga  stunden  slår, 
\är   bättre  verldars  glans  nerblixtrar  från  det 

höga, 
Och  Valhall  och   Olymp  och   Evigheten  står 
Med    sina  formers   prakt  inför  hans  tjusta  öga; 
Kär  öfver  diktens  son,  dess  aningar  och  hopp, 
Oändligheten  spänt  det  svala  tältet  opp , 
Der  ingen  tid  mer  täljs,  der  ingen  sol  mer  brinner. 
Och    jorden,  som  en  dunst,  i  himlarna  försvin- 
ner; — 
Ve  dig,   olycklige!  Hvem  lärde  dig  att  då 
Betänka   verldeus  dom,  betänka  Tidens  läxa? 
(jår  ej  ditt  gudaverk  fram  af  sig  sjclf  ändå. 
Som  utur  jordens  barm  de  rika  källor  gå, 
Som   under   vårens  sol  de  lätta  blommor  växa^' 


144 


nvi    Kvitt,». 


fäl   formar  den  starke   iiieil   svärdet  sin    vei  Itl 

Väl   flyga  som  örnar   hans  rykten; 

Men   nSgon  gång   ])r\tes  det   vandrande  svärd 

(Jeh  örnarne  fällas  i  flygteii. 

livad   vAldet  må  skapa  är  vanskligt  oeli   kort, 

Det  dör  som   en  stormvind   i  öckuen  ])ort. 


Men  Sanningen   lef\  er.     Biand  bilor  ocli  svärd 
Lngn  står  hon   med  strilande  pannan, 
lion  leder  igenom    den   nattliga   verld, 
Ocli   pekar  allljemt   till  en  annan. 
Det  Sanna   är  evigt:    kring   liimmei  ueli    juni 
Genljiida    frän  slägle  till  slägle  dess  ord. 


Det  Rätta  är  e\igt:    ej  rotas  der   ni 
FrAn   jorden   dess    tramjxide  lilja. 
JCröfiar  det  Onda  all    \erlden   till    sliil. 
Så  kan  du  det    Rätta  doek    vilja. 
Förföljs  (1(1    iiloni   dig  med    lisl    ncli    \;ild, 
Sin   fristad  del    liar   i   dill    i)ri)Hl    loidold. 

Oeli 


145 

Och    viljan,   som    släiigiles    i    hii^ando   biösl  , 
Tar  mauJom ,   lik   Gud,   ocli    blii-   liamlliiig. 
Det  Rätta  fiir  armar,  det  Sanna   far   röst, 
Och  folken  stå   upp  till  förvandling. 
De  offer,  du  bragLc,  de  faror,  du   l(ip|), 
De  stiga  som  stjernor  ur  Lethe  opp. 


Och  dikten  är  icke  som  blommornas  doft. 
Som  färgade  bågen  i  skyar. 
Det  Sköna,  du  bildar,  är  mera  än  stoft, 
Och  åldren  dess  anlet  förnyar. 
Det  Sköna  är  evigt:  med  fiken  håg 
Vi    fiska   dess  gullsanrl    ur  tidens   våg. 


Så   fatta  all   Sanning,  så   våga  all   Rätt, 
Och  bilda  det  Sköna   med   glädje! 
De  tre  dö  ej  ut  bland  menskors  ätt, 
Och  till  dem   från  tiden  vi   vädje. 
Hvad  tiden  dig  gaf  må  du  ge  igen, 
Blott  det  Eviga  bor  i  ditt  hjerta  än. 


10 


14(i 


FörTillelseii. 


JSkall  meuskan    lira  ständigt  än 
Blott  Sanning,  hennes  lott  ej  vorden, 
Och  jordens  tröst.  Förvillelsen, 
Ej  annat    tempel  ha  än  —   jorden? 
Förgäfves   ödets  lifstids-slaf, 
Hvars  plan  är  allt,   hvars  mål  en  graf. 
Mot  sökta  ljus  sitt    öga  vänder. 
Mörkt  är  hvarthelst    han  ser  sig  om-. 
I  natt  han  går,  ur  natt  han  kom. 
Och  ingen  dag  i   dödens  länder! 


Helgd   vare  ryktet  tänkarn  har  I 
Hans  forskning  villorna  förtränger. 
Vi  se  den,  länk  för  länk,    —   men   hvar 
Är  fästet,  h varvid  kedjan  hänger? 
Se'n  han  vägt  luften,  jorden  mätt. 
Täljt  grandet ,  ställt  kometen  rätt. 
Tänkt  englarna  och   kufvat  djuren, 
Väckt  jordens  åskor,   himlens   ledl; 
Han   vänder  mot  .sig  sjelf  silt  \eU 
Och  frågar:  "drömde    jag  Naturen?" 


147 

Gå,   —    l}fl   från  grafxcii    lieiiiies  dok, 
Bjud  evighetens  midnatt  klarna, 
Lä»  cliiHern    uti  ödets  bok, 
Naturen  rätta,  slumpen   varna! 
Hvad.  om   din  bliek,  ur  mörkret  liöjd. 
Ser  skuggan   utaf  lifvets  fröjd 
Fly  skingrad  bort   vid  Sannings  dager,  — 
Säg  då,  livem  liögst  välsignas  bör. 
Den   makt,   som   vis  men  osäll  gör, 
Den,  som  gör    lycklig,  men  —   bedrager? 


Låt  andars  högre  sällhet  bo 
I  kretsar,   frän  hvar  dimma  rena; 
Men   nöjets  spridda  blommor  gro 
För  oss  på   villans   grund  allena. 
Hon  stämt   värt  högmods  tysta   spel 
Att  konstigt  gömma  egna  fel 
Och  medla  frid  med   våra  hjertan : 
Hon  satte   Hoppet  till  vår   vän. 
Som  låfvar  glädjen   åldrar  än 
Och  ljuger   läkedom   för  smärtan. 


Hon  ger  den    svage  gubben   tröst. 
Som   vaktar  nöjd  sitt   guld   åt    —   döden; 


148 

Och   stjernan   liir,  pä  såradt   hrösl 
FörljufVa  mannaåltlrens  ödeii: 
Hon   tjusar  lifvets  morgonstund 
Med   fröjd,  som  famnar  jordons  rund, 
Med   vänskaps  tro,  i  döden  svuren; 
Hon  skänker  kärleken  åt  oss, 
Och  lifvar   vid   hans  gudabloss 
Den  stela  bilden  af  Naturen. 


Hon  stämt   den  första   lyras   ton 
För  lagrars   lön,  dem   nyck<'n   kiuitit; 
Och  lönte  mödan  af  en   thron 
Med  glittret,  kring  dess  lra]ipa  gjutit. 
Hon   lifvar  ryktets  trötta  slaf, 
Den  hon,  för  Minnets  drömlön,  gaf  ' 
Ett  lif,  all   lifvets   fröjd  itirlustigt, 
Och  gäldar   lugnet  af  hans  dar 
Med  lof  —  se'n  örat   luullnat  liar. 
Med  stöder  —  .se'n  hans  öga  bruslil. 


Hon  bjöd  den   undergifna  Tro 
Gå   plågan  som   en    \;in    till   möte, 
Och   vaggar  jordens   Ijarn   till   ro 
Invid  sitt  moderliga  sköte. 


149 

På   tiden,  ödet  sjelft,  hon  rar: 

Utöfver  lifvets  gränser  nar 

Den  sälla  lögnen  af  dess  välde; 

Och  all  vår  önskan ,  all  vår  fröjd , 

Är  ännu  i   den  spegel  röjd , 

På  grafvens  andra  brädd  hon  ställde. 


Der  gaf  hon  Negern,  dunkelt  lärd, 
Den  foster-öcken ,  han  begråter: 
Åt  Odens  dyr  k  are  dess  svärd. 
Åt  Mohamnieds  dess  Harem  åter. 
Der  andakts-svärmarn ,  sjelfgjordt  qvald, 
Ser  sig  i  helgons  sköt  betald 
För  fastor,  gisslingar  och  psalmer, 
Och  i  martyrens  bröst,  hvars  blod 
Spills  för  ett  ord,  hon  h viskar  mod 
Med  susningen  af  Edens  palmer. 


Kom,    villa,    då  I   lal    ilill    behag 
Bli  evigt  qvar  bland   lidens  skiften ; 
Från  lifvets  törnen  udden  tag. 
Och  sälla  rosor  öfver  griften! 
Hvar  dödlig  skyr  och  njuter  dig. 
Din  IroUstaf  vaktar  hopens  stig, 


150 


Dill  sk()l(l  111'  natt  dess  bröst  beniamiar 

Du  hemligt  lilosofen  för, 

Och  leeiule  hans  sällhel  gör 

Jemväl  ileu   stiiiKl,   han  ilig  förbannar. 


Sol,  som  än  aldrig  klar  gick  opp, 
Skörd,  som  ej  kända  länder  bära, 
Den  r;°ia   vildens  trodda  hopp, 
Och  länkarns  ovisst  vunna  ära, 
Säg,  Sanning  I  om  du,  en    gång  lärd. 
Din  gåta  löser  för  en  verld, 
Som  bär  och  känner  ej  din  stämpel, 
Männ'  det  i  stoftets  mörker  sker? 
Och  var   vårt  lif  bestämdt  till  mer 
Än  till  portiken  lör  dill  tempel? 


151 

]?Ieniii!!>ko-aii(leu. 

{Fragment) 

iVrma  främling,  som   förlorat  vägen 

Under  natten,  och,  förlägen, 

Famlar  kring  och  lånar  hus 

I  en  bräcklig  och  förfallen  hydda  I 

Akta  dig,  —  hon  kan  dig  icke  skydda. 

Men  bografva  dig  uti  sitt  grus. 

Hvadan  kom  du?   hvarför  ser  ditt  öga 
Trånande  upp  till  den  höga 
Gudasal  med  silf\ erlampor  i? 
Har  du  lemnat  slägtingar  och   vänner 
I  det  blåa  landet?  känner 
Du  de  saliga  deri? 

Kanske  flöto  dina  barndoms-stunder 
Sakta  fram  ibland  dess  lunder. 
Som  en  bäck  bland  Edens  trän?  — 
Kanske  flyktade  din   ungdoms  fröjder 
På  dess  solbeglänsta  höjder. 
Som  en  dagg  bland   rosor  hän  ? 


152 


liifvei. 


Äe,   liiir  döden   iliir   iraiii   alt  kuIVa 
Hvaije   väsende,   i   evig  fejd; 
Lifvel,  l)iifvande,   fVan   nejd   till  nejd 
Flyktar   nndan,  som   en   jagad  dufva. 
Arma  dutVa,  än  för  några  dar 
Värms  (111,   livilar  du,   \  id  delta   hjerla; 
Men  snart  faller  ocksä  jag  med  smärta, 
Och   vet  icke  till  livad  land  du  far. 


Sä   jag   klagade,   när   vänner  drogo 
Bort  i  grafvens  langa  landsflykt  hän. 
Grönskan   föll   från   kyrkogårdens  trän, 
Sjelfva  hloniniorna   j)ä  griflen  dogo. 
Men  i  hjertat  ropaile  livar  dag 
Så  en  röst:  "1   tingens  stora  kedja 
ilvarje  länk   skall  lefva,  skall  sig  gliidja 
At  sitt  lif,  sin    varelse,  som   jag." 


Jag   \ill   Iruka  dig   till   kärligt  sköte, 
O  JNaturI  jag  ser,  jag  älskar  dig; 


153 

Men   jag  ryser,   —   räcker  ilu  åt  mig 
Blott  en  kall  och  liflös  famn   till  möte? 
Står  jag  ensam  i  en   vidsträckt  grai", 
Der  miin  suck  blott  ekos  gensvar  väcker? 
Och  den   varma  hand,  som   jag  dig  räcker, 
Vet  du,  syster,   vet  du  den  ej  af? 


Ack!  jo,  lat   mig   tro,  att  du  mig  känner, 
Du,  som  dig  hos  mig  i   tiden  ställt! 
Berg  och  tlalar,  blommor,  trän  och  fält, 
Bli'n   mig  lefvande,  ej  döda  vänner! 
Och  J  stjernor,  lysande  min  stig. 
Sedan  dagen   tryckt  ihop  sitt  Öga, 
Då  J  blicken  ner  ifrån  det  höga. 
Lät  mig  tänka,  att  J  sen   på  mig! 


Du   välgörare,  som   evigt  blänker 
Från  din  himmel,  och   från  pol   till  pol 
Skänker  lif  åt  allting,  milda  Sol! 
Skulle  du  ej  äga  livad  du  skänker? 
Och  du  jord,  som  bär  oss  opp  ännu. 
Som  för  oss  din  bästa  rikdom  tömmer 
Och   oss  en  gång  vid   ditt  hjerta  gömmer, 
Hulda  moder,  ja,  visst  lefver  du. 


154 

Hvarfiir  suckar  viiuleii,   hvarfbr  gråter 
Molnet  öfver  ett  förtorkadt   land? 
Hvarför  kommer  till  vår  frusna  strand 
Våren  jenit  med  sina   blommor  åter? 
LetVa  de  ej,  dä  de  ge    dig  tröst? 
Härda  själ,  som  ingenting   beveker, 
Se!  den  banden,  som  så  ömt    dig  smeker, 
Kallnar  sjelt"  invid  ditt  kalla  bröst. 


Gif  mig  tacksambetens  Ijufva  börda, 
Höga,  tigande  Natur,  mot  dig'! 
Gräs,  som  vaggar,  (liigt,  som  kysser   mig. 
Skulle  jag  er  ömbet  icke   vörda? 
Och  du  eld,  som  mig  tliii   \iiriiia  ger, 
Ocb  du  våg,  som   i   min   bägar  blandas, 
Ocb  du  lufl ,   uti   hvavs   lauin    jag  andas. 
Ja,  som  syskon  vill  jag  älska    er. 


155 


Fricls-1'ösfer. 


j\är  (le  mäktige  på  jorden 
Trampa  en  föraktad  ätt, 
Och  i  södern  och  i  norden 
Styrkan  öfver  allt  har  rätt: 
När  den  svagare  förtryckte 
Svekets  dolk  i  gördeln  bär, 
I  din  egen  barm  du  Qykte 
Och  slut  frid  med  verlden  der! 


Stiger  dagen  på  det  höga. 
Blickar  glad  och   fridsäll  ner. 
Hata  ej!  hans  rena  Öga 
Djupet  af  ditt  hjerta  ser. 
Kommer  qvällen  med  sin    stjerna, 
Qvällen  är  med  friden  slägt: 
Stäng  ditt   bröst  för  hat,  sa  gerna 
Som  din  dörr  for   nattens  tlägtl 


Döm  ej  strävt   den    vilseförda, 
Stolte  broder,  med  förakt! 


15(i 

Icke   viigdc  du  den   Ijörda 
Ödet  på  hans  skullra  lagt. 
Icke  tålde  du  do  strider, 
Som  hau  stridde  för  sin  dygd, 
Icke  vet  du  hvad  haa  lider 
Af  sin  Anger,  af  sin  blygd. 


Du,  som  hämnd  och   h;il    hirkunnar 
I   din  egen   himmels   namu  , 
Ser  du  icke,  himlen  nnnar 
Rum  ät  alla   I  sin   famn. 
Om  den  slutna  evighetens 
Dolda  rådslag  hvad   vet  du.' 
Hvem  har  mätt  Barmhertighetens 
Bottenlösa  djup  ännu:' 


Ack,   in  ad  gör  det,    hin-   vi   kalla 
Denne  far,  som  dock  är   \;"ir.' 
Hvad   tillfälligt  är  ma   falla, 
Det   väsendlliga   heslär. 
Männ'  den  vise  med  sin  lära, 
Än  så  djup,  så  konstigt  byggd. 
Kom  UK  1    verldens  (iud    mer  nära, 
An   den    vilde    uud   sin   dygd:' 


157 

Hör   mig,   hör   mig,  gode  fader, 
Väsen  bakom   verldeu  gömdt! 
Ibland  jordens  myriader 
Lys  de  mänga,  som  dig  glömt! 
Tyd  för   dem  instiktniugs-orden 
Till   livad  ädlast  jorden  såg: 
"Gudi  ära,  frid  pä   jorden, 
Menskorna   en  helig  håg!" 

Menska,  någon  himmelsk  flamma 
Lefver  i  dig,  vårda  den; 
Frid  och  kärlek  måste  stamma 
Frän  den  faderliga  väu. 
Vet  du  på   din  lefnads  gåta 
Något  tröstligare  svar. 
Än  att  älska  och  förlåta 
Sönerna  af  samma  far? 

Är  du  lycklig,   väl,  så  gläd  dig 
Åt  din  lycka  med   en  livar. 
Och  ju   mer  du  delar  med  dig. 
Desto  mera   har  du  q  var. 
Räck  oss  handen,   vägra  ingen, 
"Lät  hvar  glädje,  som  du   njöt. 
Flyga  genom  brödraringen 
Liksom  en  elektrisk  stöt! 


158 

Om  du  lider,    om  du   faller 
Misskänd,    iit;in   tröst  och  hopp, 
Genom  lifvets  fängseigaller 
Se  i  öppna  himlen    opp, 
Der  livar  hatfull  själ,  livar  hilter, 
Svartnar  som  en  slocknad  hrand, 
Och  Försoiilighelen   sitter 
På  den  Högstes   högra  hand. 

Yngling,   du,  hvars  sljerna  rullar 
()fver  lifvets  paradis, 
Sola  dig  på   dina  kullar. 
Hata  ej,    var  glad  och   vis! 
Medan    än  Ijckymret  tiger, 
Drick  ur  kärlekens  pokal. 
Drick  dig   varm,  förrän  du  stiger 
Ner  i  årens    kalla  dal  I 

Du,  som   re'n  med  fulla  händer 
Uppå  lifvets    höjder  står, 
Gör  del  goda,    förr'n  du  vänder 
Åter  med    förblekla  iiårl 
Bygg  med   svettig  flit  din  bouing, 
Bygg    den  uti   fridens  land, 
Bjud   livar  ovän   till  försoning 
Och    hvar  vän  till  stöd  din  hand  I 


159 

Du,  som    släpar  sista  stenen 
Opp  till  lifvets  pyramid, 
Vill  du    från  dess  höjd  se  scenen 
Utan  fasa,  så   äg  frid! 
Ack,  du  vet  ej,  livar  du  landar 
Ifrån  dödens  stilla  liaf, 
Derför   mana  goda  andar, 
Endast  goda,  till    din  graf! 


Innan  än    din  plats  är  öde 
Bland  de  lefvande,  gör  godt, 
Dö,  och  hoppas  hland  de  döde 
Ingen  hämnd,   försoning  hlotti 
Ingen  ånger,  ingen  vrede 
Till  din  sotsäng    tränge  sig! 
Stilla  saligheter  hrede 
Sina  vingar  öfver  dig! 


IfiO 

]Vyårs-l)on  iiiuler  krig;cl. 

Hör  oss,  milde  Fader,  hör  oss. 
Du,  som  styr  den    vilda  lid! 
Lifvet  ligger  öppet  för  oss, 
Låt  oss  gå  dess  bau  i   frid; 
Låt  oss  berga  undan   tiden 
Någon  ädel   handlings  skatt: 
Dygden,  hoppet,  sinnesfriden. 
Följe  oss  i  åldrens  natt! 


Låt  oss  bedja :  "frid  på  jorden , 
Menskorna  en   helig  liåg", 
Intet  slafveri   i  Norden, 
Intet  på  den  blåa   våg! 
Tider  bättre  än  de  Hydda, 
Samma  mod,   mer  lycka  blott! 
Välstånd   i  den   ringes  hydda. 
Dygder  i  de  högas  slott! 


Kil 


RcsisiiaUoiieii. 


I  ila  ner  resle  sig,  ocli   IVlioii   på  Ossa 

De  stapplade  med    Irolsigt   liO])p, 

Oeh  mången  klippa  flög  Olympens  boig  all  krossa 

Ur  deras  jättehänder  upp. 

Men   Zeus  steg  från  sin   tliron  med  askan,  och 

Minerva 
Ur  molnen  skakade  sin  klingande  Egid. 
Nu   hvilar  Elna   på   de  djevfx  a , 
Och  minnet  ler  åt  deras  strid. 


Förmätne  dödlige,   du  ler  åt  fornlids-.sagan, 

Du  glömmer  allt,  utom  din  sorg. 

Säg,   löper  ej   livar  dag,    dill    blinda   knöt,    din 

klagan. 
Till  storms  emot  Olympens  borg? 
Din  röst  —  så  klagar  du  —  i  lifvets  öcken  ropar. 
Der    intet   bröst   ger   svar,    der   ingen  lund  ger 

skjgd, 
Och   nordanvinden  sammansopar 
De  lunga  spåren   af  din   dygd. 

11 


102 

Olycklige,    (111    >fs,   (hl  skiylcr  af  din  smärta, 
Du  kliider    glädjen  sjcll'  i  svaii. 
Med    ödel     Ivislar   Au:   livcni  dönuiier?   jo,   ditt 

lijerta, 
På  en  gång   domare    ocli  pari. 
Du    väger  Ixndaiis    tyngd,  men    mann'  din  kraft 

du  mälle? 
Mot  livad  du  kan  och   Ijör,  säg  mig,  hvad  gjor- 
de du? 
Din  forth-an   växer  o|)j)  till   jiitle. 
Och   din   forljeusl    hhr   (l\eig   iiiniii. 

Hvad     stolthet    drifver    dig,    Au    hilleharn  af 

Tiden, 
Som  ej  ditt    väsens  ursprung  \et. 
Alt   ("ordra    (]väliens  lön,  l"()rr'n  dagen  är  (orliden. 
Och  po('ka  j)i"i    lycksalighet:' 
Skall    lidens   iir  sia   slill.    Mull    alt   fdidin  skull 

vridas 
Alt  visarn   peka   niA    u]i|>a   din  sällhets  stund? 
Allt  lif  är  strid,    der  iiiäsle    stridas; 
Dag  dör,  gör  nallen    ej  sin   rund. 


Du    ser   det  onda,   —    väl!   lueu    hvarf()r   vill 

(.lu   blunda  ' 


163 

För  <illt    det  goda,  jorden  bär? 

1 1  nr  skön   har  himlen  hyggt  sin  lysande  rotunda, 

Hur   mången  sljerna   vinkar  der! 

Ilar  solen  dig  ej  värmt,  har  vinden  dig  ej  svalkat? 

Gaf    ingen    dygd    dig    mod.  gaf  ingen   vän   dig 

tröst? 
O   ve  dig.   har  livar  glädje  halkat 
Tillhaka   från  dill   hårda  bröst? 


Säg,  har  du  aldrig  stridt  den  ärofulla  striden 
l"()r  pligt,  på  en  gång  Ijuf  och  sträng? 
Flög  aldrig   dygdens  lugn  och  hopp  och  sinnes- 
friden 
På  gyllne  vingar  kring  din  säng? 
Ilar  du,  olycklige,  ej  någons  sällhet  danat, 
Ej  glömt  en  oförrätt,  ej  en  välgerning  lönt? 
Fj  nånsin  ofvan  stjernor  anat 
En  fader  för  allt  Godt    och  Skönt? 


Hur  liten  är  din  själ,   hur  trång,  om  hon  ej 

unnar 
Den  milda  glädjen  ock  ett  mm? 
Men   du  är  otacksam,  din  .sorg  har  tnscn  munnar. 
Och  din  lycksalighet  är   stum. 


I(i4 

Du    pockar    på    din    rätl,      iiioii   mins  du  dina 

pl  ig  ter  i* 
Du  ammar  sorgens  barn,  och  vill,  att  det  skall  dö. 
Väg  god  t  ocii  ond  I  pä   samma   vigter, 
Och  skördens   (Vukter   mol    dess  frö  I 


Är    dn    sä    stolt,     välan,     för    ödets    blinda 

nycker 
Hvi  böjer  du  din   hals  af  stål? 
Mot  jätten  ofvanfrän,    som  hotar  och  förtrycker, 
Ställ  jätten  i  ililt  bröst,    som  tål! 
Och  slår  du  sist  en  dag,    lik  Herkules  på  Oeta , 
Med  plågans  klädning    grodd    vid  skuUran,   viil, 

\ar  man. 
Lät  öcknen  blott  din   klagan    \ela. 
Och  stig  till  Gudarna  som  hani 


Frid     i     ert     eget  brösl,    frid,  dödlige,  med  , 

Tiden !  \ 

Hur  flitigt  ock  hans  lia  går  ' 

Fram  öfver  eder  skörd,  så  hoppens  dock  och  liden,  ' 

Och  plocken  a\   i    mejarns  s])år!  | 

Helt   visst  för   edert   knöt  sitt  öra   i)det  reglar,  j 

Kanhända  lyssnar  det  till  eder  stilla  l)ön,  ' 


165 

Som    hunlfii   sina   sIjciium    speglar 
Allenast   I  den   lugna  sjön. 


Ack!  uppå  glädjens  graf  jag  ock  min  rmia  listat, 
Jag  gret  livad   lifvet  kärast   har. 
Men    bör    jag    otacksam    blott     räkna    livad  jag 

niistat 
Och  icke  hvad   jag  äger  q  var? 
Hur  maneret  älskadt  band  misr  än  vid  lifvet  binder! 

o  o 

Slägt,   vänner,  tacLsanihet,  dygd,  ära,  fosterland, 
Uppä   min  lefnads  bleka  kinder 
J  målen  mången  purpurrand! 


Du    ungdom,    som    ännu    med     nöjets   glada 

tärnor 
Kring  lifvets  majstång  svänger  ilig, 
Och  sångmö,   skuggans  vän,  som  blickar  opp  Lill 

stjernor 
Och  lagar  och   tillber  med  mig; 
Du  kärlek,  som  en  verld  i  trogna  armar  håller, 
Du  sorglöshet,   som  tror,  du   mod,  som  trotsar 

den, 
Du  minnets  suck,  du  hoppets  joller. 
Hur  glädjen  J    mill    hjerta   än! 


KiC, 

Lat    iJiig,    fj  Facton   lik,  iiicil  fräcka  liiiiider     I 

.  I 

laUa  ' 

I  tyglarna  på  solens  vaga, 

Men  blult   inucl  slilhi   mod,   med   glad  förho])])- 

ning  skatta 

Min  skiirf  till  mina    likars  gagn; 

Ej   tigga  dagens  lof  för  pligter,  dem   jag  fyller, 

Ej  minnets  sorgmusik  ])est;illa  kring  min  bår!  — 

Ack,   fast  sin   krycka   han   förgyller, 

Månn'   vår  ibrljenst  dess  liingre  går;'  | 


Låt  mig,  med  Iieligt  nit,  livar  osidl  likelrvcka 
Till  såradt  lijerla,   till  försmådt, 
Ej  dömma  andras  fel,  ej   hala  deras   Iveka, 
Men  glädjas  oeli   forlåla   blott! 
J,  som  mig  älskat   han,   jag    tackar  er,  J   gode! 
Och  tln,  som  oförsont  gick  hiin  lill  skuggors  laml, 
O  all    uiill   lijerla   du   forslocb-, 
O  grafvens  giisl,   lag   d{\    niiu    hand! 


Och   niir   jag   hilancU;,  vid  dagaiiias  tullbunlan, 
Pä  evighetens   tröskel  står. 

Och    liöi"    dess»    nattvakls-roj>,  och   kamui,   hur 

dess    nordan 


167 


Far  uti  mina  glusa   liar, 

O    då    må    någon   dygd,   må   någon    ädel  hand 

ling 
Stå  upp  och  hviska  tröst  uti   mitt  öra  än, 
Och  jag  gå  fram  till   min   fcirvandling 
Som  mot  en   länge   bådad   vän! 


Sitt    på    nan    axel    än,    du    Minnets     turtur- 
du  f  va, 
Och  kuttra  i  de  dötlas  land  I 
Och  Hopp,   tag  (111   min   hand,   och    led  mig  och 

förljufva 
Min   vandring  utmed  Stygens    strand! 
Hur  hjertligt  skall  jag  der  hvar    fiende  förlåta. 
Hur  jag  skall  söka   opp    bland  skuggorna  en  vän, 
Och  trycka  än  hans  hand,  och  gråta 
Af  glädje  vid  hans    hjerta  än! 


H()r    mig,    du     jijrdens    Far,   du   himlarnas, 

ftirränta 
Min   sällhets-löidran    hur   du    \ill, 
Jag    skall    ej  kräfva    den,    men    tåla    blott  och 

vänta, 
Och  prisa  tlig,  att  jag  är  till. 


1()8 


Men    lAl    mig  finna  äu,  son  delta   lijerla   fryser 
I    gralvens    viiilei'    lill,     ca     \;iii,    som    älskar 

JLn  själ,  som  ännu  (imiiel  Inser 
Och  Iror  på  dygden  och  pa  dig  I 


t69 


Hruiio»»^    »»öiiei'. 


IVronos  tick  eii  son  pa  gamla  dar; 
Barnsélcl   var  präktigt,  vill   jag  lofva. 
Psyche,  soui   till  dopet  pilten  bar, 
Ville  hedra  sig  med    faddergåfva. 


Det  Förflutiui  —  gossen  hette  sä  — 
Såsom  förstfödd   och  af  gammal  ailel 
Fick  till  sitt   lidei-kommiss —   hvad   dä;' 
Rätt  till  allas  lof  och  ingens  tadel. 


Snart    fick    han  en    bror.     Hvem  rår  derfbr? 
Till  nytt  fadderskap  var  Psyche    tvungen. 
Tankspridd  kom  hon,   var  ej   vid   humör 
Och  säg  snedt  uppä   den  arma  ungen. 


Barnet  nämndes  det   Närvarande, 
Gudmors   vrede  fick  det    dyrt  umgälla? 
"Gå,  blif  hatadt  af  de   lidande, 
—  Ropte  hon  —  och  glömdt    ulaf  do  sälla!"  — 


170 

Yngste  soiK'11  —  Fnuntid    hcllc  lian  — 
Psyclie  tog  till  gunstling,    stackars  ("julla: 
"Tag  protektois  min  och    seder  an, 
Lofva  allting,  och  glöm  af  att  Ijftlla!" 


Så  bestämdes  de  tre  brödrens   lott. 
Psyches  önskan  gick  uli   fullljurdan; 
JNär   vi  tro  de  tvenne  om  allt  godt, 
Dönima   vi  den  tredje  oåtspordan. 

Klokt  den  äldste   talar  nr    sin  graf, 
Ett  oi'akel   hördt  i  alla  bygder: 
Ingen  dödlig   \et  hans   lyli-n  af 
Och   Inarenda   dödlig    \cl    hans   dygiler 


Fåfängt  smeker  det  Närvarande; 
Kalla  sta   vi   \  id  dess  gunst,  som   stöder. 
Finne  h vardagsgästen  platt,  och  se, 
Se  med  liingtan   mot  dess  yngste  broder. 

Hur  han  lockar!   ll\ilk<'n    vingad   tropp 
Utaf  nöjen  kring   lians  jjoning  skalkasi 
Hoppets  spegel  tior   lian   haller  opp. 
Och  siar  honom  .sönder,  da   vi   nalka.s. 


171 


Stunden  flyger,  som  eu  örn  i  skyn 
Höj  dig  opp  att  den   i   llygten    fatta ! 
Menska,   lossa  bindeln  frän  din    syn 
Och  lär  rättvist  Kronos'  söner  skatta  I 


Hör  den  äldste  brödrens   visa  röst, 
Se  med  fägnad  på  den  yngstes  joller, 
Men  stöt  ej  den  andre  från  ditt  bröst, 
Som  med  kärlek  i  sin  famn  dig  hälleri 


Morgondagen  iir    jii  oiVuld  än, 
(iårdags  rosenriula    kind  iir   faliiiad: 
Tag  den  dag,  du   IcfNcr,    med   till   viin. 
Och  tryck    ömt  hans  hand ,  furr'n  hon  är  kallnad ! 


Dröm   ej   borl  ditt  lif  i  Minnets   land, 
Tro  ej  allt  det   smicker,   Hoppet  säger! 
Deras  skuggspel   gif  en  blick   ibland, — 
JNjut  och   verka   i  den  stunil,  du  äger! 


172 

Mclsoii  oeh  Pitl. 


1  vå  komclcr,  hotande  och    gryniiua, 
På  Europas  himmel   ha  gått  ner. 
Mohi,  som  fridens  morgonstjerna    skymma, 
Glesna  mei'  och  mer. 


Segrare  och  hjelte  var  den  ena, 
Ollast   lycklig,  aldrig  overksam, 
Och  kring  böljan  efter    rol'  allena 
Som  ett   halstroU  sam: 


Stormig    som   den   våg,   luuis  kiilar   l\dde, 
Stor  att   se  på,  som   hans  ocean: 
Endast  ibrdna   vikings-dygder  prydile 
Hafvets  Tamerlan. 

Obiniärkt  i   friden,  stor  i  faran, 
llekla   lik,  förstörande  och  kall. 
Krossaile  han,   liksom  Simson,  skaran 
.\iinu  i  sitt  fall. 


173 


Statsman    \ar  den   aiidic,  djii])   i  snille. 
Mörk  och  dold,  liksom  en  minas  gäng. 
För  den  oro,  som   han  stifta  ville, 


Ycrldcn    \ar    fur   trång. 


För  ett   upphöjdt   nim  i  r3'ktets  boning, 
Kanske  ock  för  gagnet  af  sin  hygd. 
Offrade  han  allt   förutan  skoning, 
Allt  —  jemväl    sin  dygd. 

Intet  stort  och  heligt   jorden  ägde, 
Ingen   väg  ej  god    för  målets  skull. 
Menskors  lif  och   deras  sällhet  vägde 
Mindre  än   hans  guU. 

Utan  skräck  för  åskorna,  som  bullra, 
Fast,  som  Miltons  fallne    engel   var, 
Slod  han  trygg,  och  på   Herkidisk  skullra 
Hatets  Atlas  bar. 

Sjelf  ej  riktad    utaf  tömda  länder. 
Som  på  rof  hans    lejonkula  stod; 
Och   han  steg  för   domarn:  —  i   hans   händer 
Var  ej  guld,    men  blod. 


174 

Aska  äro  beggc.     Deras  minnen 
Som  två    slocknade  volkaner  sta. 
Klio,  varnande  for  ädla  sinnen, 
Pekar  rädd  derpå. 


Skynda,  Pitt,  och   vigla  opp  Tarlarcn, 
Om  en    vrå  blott  der  du    fredlig  såg! 
Nelson,  strid  ännu   med   färjekarlen 
Uppå  Slygens  våg  I 


175 
Eii;£laii<l  ooli   Frankrike. 

ilSOS) 

England. 

Ligi:;.  (Ill    förtlcrfliga,  der  och  frät  omkring  dig 

som  kräftan, 
Sluka    nationerna  opp,  sluka  och  hungra  ännu! 
Filfras,    hota   mig  ej,  ty  mig  uppäter  du  icke, 
Störta    hvad  throncr  du  kan ,  Albions  låter  du  stå. 

Frankrike. 

Strandar    ej    folkens     rätt,    den    heliga,    rundt 

på  din  kritkust? 
Hela  din  stat  är  han  ej  en  dykeri-kommission ? 
Jorden  stack  du  i  brand  för  att  strafllöst  plundra 

i   vådan , 
Lik    den    förhungrade  haj  stryker  kring  hafvet 

din  köl. 

England. 

Tyskland     stridde     och    föll,    du    styckar    dess 

lemmar  med  svärdet, 
Belgien  gaf  dig  sitt    guU,  fick  sig  förtrycket  igen. 


17ti 

Frankrike. 

lliiultis      iiu-tl     peilor     odi    l)lo(l    rj    köper    sill, 

Kdoii   ilVaii   (lig 
Negern    iir  i^isslnd  till   dtids,  iu:k !    for  alt  sockra 

ditt  Ihé. 

England. 

Slår  ej  Hcspcriens  land  som  ett  tempel,  phnulradt 

af  vildar? 
Sjolfva    det   fattiga    Schweilz    stal   du  iloek  äran 

ifrän. 

Frankrike. 

Hafvct    är    Ii  ill,    men    dn   stänger  det   till,  som 

det  vore  dill  packhus, 
Beltens   fbrreglade  port  bröt  du ,  som   vore  han 

din. 
England. 

Jorden    hyllar     min   makt,  jag  sitter  pä  liafvel 

och  dömmcr, 
Krigare  k()j)er  jag    opp,    konungar  tar  jag  i  sold. 

Frankrike. 

Ja,    väl     soldar    du      dem:     helala    din    sold  åt 

de  döde. 
Ser    du     \  i(l     Auslcriilz   ligger  ilin  soldade  iiärl 

Eng- 


177 

Eiujlditd. 

Guillolineii     är    still,    men    Pichegru    slryps    i 

sitt  fiingsel , 
Djiij)t  Ijlaiul   Amerikas  träsk  gömmer  sig  Victor 

Moreaii. 
Frankrike. 

Pilt    och    dia    helvetsmachin,    den  andra,  kre- 

verade  fåfängt, 
Nelson,    den    blodige,    föll,    rodret  på  Albions 

skepp. 

Entjland. 

Sedan    han    spillrat     ditt    hopp,    ditt    sista    på 

vågorna,  föll  han. 
Bygg   mig  en    liotta  ännu,   lustigt  att  fiska  den 

opp. 
Frankrike. 

Fiska    så    länge    du    kan,    det   är  din  tid  ännu 

på  djupet. 
Hamnaren    stiger    en    dag   opp   på   din    fiskare- 
strand. 

England. 

Med    kanalen    omgjordar    jag    mig,    som  Pluto 

med  Stegen, 
Aldrig  en  lefvande  själ  vände  från  Stygen  igen. 

12 


178 

Frankrike. 

Herkiiles    vände    igen    och  Cerberus  förde  lian 

bunden , 
Trollet  med  hufvuden  tre:  Herkules  lefver  ännu. 

England.  I 

Hör  mig,  hvad  tvista  vi  om?  liar  verlden  ej  nog 

tor  oss  begge? 
Ära  du  önskar  och  makl,    vinst  är  milt  bättre    ' 

begär.  i 

Verlds-liefriarens    kall ,   men   verlds-förläggarens 

äfven 
Hörcr  mig  till;    af  de  två  lemnar  det  sista  jag    ' 

sist.  I 

Frihet    ifrar    jag    för,    det  är  handelsfrihet  jag    i 

menar. 
Frihet    för    mig,    det    förstås,  ej  för  de  andra    ^ 

också.  ' 

Derfbr  jag  bjuder  dig  fred,  vi  dela  emellan  oss    1 

rofvet,  i 

Grönskande  jorden  blir  din,   min  blir  den   blA 

ocean. 

Frankrike.  \ 

Hör  mig,  jag  känner  dig   väl,  och  föraktar  din 

krämare-statskonst , 


179 

rivt;i;<l    |>;i   iMi   hanclols-lKilans,  stigen   orli   fallen 

nieil   (len. 
Dii    är    den    gamla    ännu,   men   hos  mig  allting 

är  pånyttfödt, 
Kraften,    föryngrad  och   djeif,  längtar  till   rid- 
darespel. 
Jorden    eröfrar    jag   sjelf,  och  hafvet  följer  väl 

efter , 
Den,  som   har  stranden,  har  sjön;  aldrig  jag  de- 
lar med  dia;. 
Icke    dia    väpnade    hand,    din  hedjande  bjude 

mig  freden  I 
Böj    för   den  bättre  dig  ned  I  sådan  är  freden  , 

jag  ger. 

En  (/I and. 

Vimplarna    tlj^ga    i  skyn,  det  regnar,  som  for- 
dom  i  Sodom, 
B()ljan  är  skummig  af  blod:   möt  mig,  du  trot- 
siga, der! 

Frankrike. 

Örnarna  flyga  i  skj^n,   det  dundrar,  som  åskan 

pA  domdag, 
Jorden  är  slipprig  af  blod:   möt   mig,   du   trot- 
siga, der! 


180  ; 

England. 

Stå  som  en  hålig  volkau ,  och  förstör  hvaJ  som  I 

blomstrar   omkring  dig,  i 

Tills   i  din  egen  eld  plötsligt  dii  faller  en  dag.  j 

I 

Frankrike.  \ 

Ligg    som    ett    blockskepp    fast,  men  kreditens  I 

ankare  sviker 
Och    det    förlorade    vrak  drifver  för  vind  och 

for  våg.  I 


181 


Vid  Prinsessan 
Aiualia  itlarla  Charlottas  födelse. 

1180S) 

I  rinsessa!  gAtVa,  som  oss  himlen   bjöd 
För  saknans  långa  dagar  till  belöning! 
Låt  dina  bröder  stå  till  thronens  stöd. 
Stå  med  din  syster  du  till  dess  försköning! 


Omkring  din  vagga  skiner  hoppets  dag, 
Och  Sveas  bygder  gladt  din  födsel  fira. 
Behagens  myrten   från  din  moder  tag, 
Dä  lagern  växer  kring  din  faders  spira! 


Hög  födseln   gjorde   dig,  —  gör  sjelf  dig  god , 
Lägg  dygdens  ära  till  din  Ij^ckas  lotter; 
Låt  folket  vörda  dig,   Gustavers  blod! 
Låt  folket  älska  dig,  Fredrikas  dotter! 


lS-2 

(1807) 
\Elter   Schiller.) 

Äoin  en   uiöidare  det  gamla  ärot 
Lades  ner  i  grafven  med  vart  hopp. 
Timman   ljuder,  och   med  blod  i   håret 
Går  del   nya   iijjpii   himlen  opp. 

Se  die  om  I  Från  Torneä  till  Gibraltar . 

o 

Från  der  solen   länds  dil   hon  går  ner. 
Har  snart   IViden   icke   mer  ell  altar, 
liar  snait  frihet  ej  en    kula   mer. 

Fåfängt  reste  sig  för  menskoviirdet 
Mången   kämpe   nicd    lurtvillad   håg. 
leke   folkens  rätt,  blott  Brennus-sviirdet 
Kaslas  ständigt  på   riitlvisans   våg; 

(Jeh   med  blodigt  IjrjsI,  med  skjutna    vingar, 
Sjunker  tidens  ande   ner  igen. 
Lik   en    bila,   som   i   nckiiai'   klingar, 
Suckar  ohörd    liv.nje  slågtels   vän. 


183 


Öfver  söderns  obesök  tu  sjöar, 
Öfver  nordens,  flyger  seglarns  lopp. 
Alla   fjerran  kuster,  alla  öar, 
Söker  han,  blott  ej  de  sällas,  opp. 


Stor  är  jorden:  h vimla  ej  i  gräsen 
Tusen  lif  och  uti  böljans  skum? 
Ack!  men  likväl  för  ett  lyckligt  väsen, 
För  ett  enda,  äger  hon  ej  rum. 


Ädle  vän,  låt  oss  ej  längre  skada 
Ut  omkring  oss  efter  hopp  och  tröst; 
Undan  tidens  stormar  låt  oss  båda 
Flykta,  flykta  i  vårt  eget  bröst! 


Endast  i  ditt  hjertas  stilla  gömma 
Skådar  du  det  Rätta  än  en  gäng. 
Frihet  endast  diktens  riken  gömma, 
Och  det  Sköna  lefver  blott  i  säng. 


184 


l'å  DrotlniiKj  ' 

Freilrika    Uorotliea    IVillieliiiiuns      j 
föilelKCMlaj^.  I 

(/Sö7) 

Väl  lyfter  kriget  sina  lusen   liänder, 

Väl  klingar  stAl  mot  stål: 

Den  ringes  täppa,  liksom   furstens  läutlci'. 

Är  samma  härjnings  mål.  i 

I 
Dock  ej  ditt  S\ea   IViiktar  eller   liolaij  ■ 

Hon  slår  på  fjiillen  än  i 

Och  sträcker  ut  sin  ena  hand,  och  motar  ] 

De  rasande   uied   den;  j 

Och  firar  gladl  den  dag,  som  skänkte  jorden 
Det  skönaste   hon  ser , 

Då   högst  till  himlen   det   förtjusta  Norden 
För  sin  Fredrika  ber, 

Som   tröstar  Kungen,  då  den   lugna    fiöjih^n       \ 
Ej  trifs  i  spirans  skygtl, 
Och   han  står  ensam   på  dcii    kuliia   hi)jdeu 
Med   oron  och   sin   dvgd; 


185 

Som   älskar  landet,  ej  divss   llirou  allena, 
Oeli    vill  oss  alla    väl, 
Och  endast  godhet  har  uti  sin   rena, 
Uti  sin  ädla  själ, 


Och  med  sig  kallade  i   holVets  salar 
De  samma  dygder  opp, 
Som   fordom   vandrade  i   bygdens  dalar, 
En   hlyg  och  omiirkt   tropp. 


Och  derfiir  bedja  alla  landets  söner 
För  landels  mor  och  hopp, 
Och  öfver  stjernor  Hyga  deras  böner 
På   lätta   vingar  opp. 


18() 


l£rij;ii»i«aiis-  tor  ^käniiika  liaiitKväriiei. 

[1808] 


Uvi  prötVas  ej  luiggando 
Jernen  ännu? 
Il\i   kl\'fvas  ej  skuggauile 
lljclmar  i  tu? 
Förlorad  är  tiden 
1  kojornas  skygd: 
Till  fältet,  till  striden 
För  fiidernebygd  I 

Hvad  krigiska  röster! 
De  komma  från  öster, 

De  dåna,  som  stormen  kring  ladernestrand. 
De  komma   frän   vcster. 
De  oljjiidua  gäster. 
Till  striden,  till  striden  för  fädernesland! 

Ack!  ell   folk  af  stilla   herdar,  bodde 
Vi  lycksalige  i  okänd  JSord; 
Uppä    fätlrens  fält   vår   föda  grodde, 
Oeh   i   fädrens  dalar  sjnang   \ar  hjord. 


187 


Väldets  slagtningar  oss  brydde  föga, 
Liksom  Sskor  hörda  långt  ifrån; 
Men  de  nalkas,  —  och  med  blotligt  öga 
Tittar  kriget  ner  på  fjällens  son. 


De  sekelsgamla, 
De  lagbesvurna 
Verldsformer  ramla : 
Det  strömmar  en   llod 
Af  offerblod 
Kring  verldens  urna. 


Som  en   röfvare  i   natten  smögo 
De  ffirrädiske  med   bortgöniil  dolk. 
Pl()tsligt  deras  fanor  ilögo 
Bland  ett  tryggt  och  fredligt  folk. 
Våra   skördar  komma  de  att  ströfva, 
Våra  fäders  ben  att  trampa  på , 
Våra  (jvinnors  dygd  att   röfva, 
Våra  söners  kraft  att  slå. 


Oss  dalarne  nära, 
Oss  kringmnra  berg: 


188 

[    brustet   iir  ära, 
1  heiien   är  merg. 
Vi  samlas,  vi  taga 
Till  fosterlauils  värn, 
Meil  hjerlaii  af  laga, 
Med   händer  at"  icrn. 


Fritt  på  pauuau  segrarn  sätte 
Mången  stiden  krona  opp! 
Fritt  de  svaga  folken  mätte 
Med  sitt  blod  hans  bödlars  tropp; 
Än  har  ingen  ovän  stuckit 
Ut  sitt  läger  pä   vår  strand, 
Ingen  oviins  häst   har  dniekit 
KiiUorna  i  Göthcns  land. 
Ännu  ledas   våra  tärnor 
Till  sin  brudstol  af  vår  hand, 
Ännu  blleka  Nordens  stjernor 
Ner  på  ett  sjelfständigt  land. 


BloU   hjertat  är   modigt 
Och   viljan  är  varm. 
Vi  lyfta  vår  arm 
Och   hämna   oss   blodigt. 


189 

Fritt  öfver  oss  hvälf 
Båd'  Ryskc  och  Danske: 
Vi  kaste  vår  handske 
Mot  ödet  sjelf.  — 

Hvarför  mäter  icke  hjelten 
Sjelf  sia  kraft  med  Svenske  mäns! 
Hvarför  vaka  ännu  Belten 
Troget  kring  en  hotad  gräns.' 
Lat  dem   skicka    sina  shifvar, 
Låt  dem  livimLi  kring  vår  strand! 
Liga  byten,  endast  grafvar 
Få  de  i  de  frias  land. 

Ty  Lejonet   vakar 
På   jägarens  ]3an , 
Det  ryter,  det  skakar 
Sin   väkliga  man. 
Det  hör  inga  böner, 
Det  räds  intet  hot. 
De  osällas  söner 
Dess  kula  gå  mot. 

Bojor  och  blygd  de  förmätne  ärna 
Oss,  som  ej  frukta,  oss,  som   ej  fly. 


190 

Förr  ifrån   himlen  de  stjäla  en   sljerna, 
Än   (le   la    hört    frän   vart    land    en    hy. 
Miinga  (le  äro:   vähm,  sa   tiricke 
Jortlcn   (le  mängas  Jdoil  —  och  hli    fri ! 
Mänga.'  —  de  stridande  räkne   vi   icke, 
Endast  de  slagna   riikne   vi. 


Ui)|),   möloni  de  krossande 
Härar   med   mod  I 
Upp,  släekom  de  hlossande 
Å.skor  i  hlodi 
Pä  sträckande  kampar 
De  flykta,  — farväl! 
Förskräckelsen   trampar 
De  flyendes  häl. 


Så   länge  iiiiiiii  Carlavagnen  vältar 
De   gyllne  hjulen  omkring  nordens  zon; 
Sä  länge  hergen  än  ge  jern   och   hjeltar, 
Så  länge  står  det  gamla  Sveas  thron. 


Den   fallne   skall   hvila   i 
l''ii(h'rnas  jord. 


191 

Hans  rykte  skall  ila  i 
SjeltstäncUg  Nord. 
Deii  gamle  skall  komma 
På  vacklande  staf 
Och  lägga   en   hlomnia 
Pä  ynglingens  graf; 

En  flicka   med  sväfvande 
Lockar  skall  gå 
Och  fälla  en  bäfvande 
Tår  deruppå; 
En  skald  skall  besjunga, 
Med  hjertat  i   brand, 
Den  slumrande  unga, 
Som  föll   för  sitt  land. 


Snart  stormen  tiger  ^ 
Och  solen  ler, 
Och  friden  stiger 
Från  himlen  ner. 
Kring  bygden  skallar 
Blott  fröjd  och   ro. 
Och  under  tallar 
De  frie  bo. 


19-2 

Och  (lagen   Ii  ras 
Med  daiis  och  lek, 
Vår  panna  siras 
Med  krans  af  ek. 
Den  fyllda  kannan 
Kring  laget  går, 
Och  ingen  annan 
Är  skåln  än  vår. 


Hiig<«. 


193 


(^Omorbetning  af  föreijnende  pufiti) 


.fjvi  pröfvas  ej  huggande 

Klingor  ännu? 

Hvi  klyfvas  ej  skuggande 

Hjelmar  i  tu? 

Förlorad  är  tiden 

I  kojornas  skijgd. 

Till  striden,   till    striden 

För  jädernchygd ! 


Trygge  siito   vi  och  hörde 
Åskorna  derute  gä. 
Dunderguden ,  hur  han  körde , 
Kunde  dock   ej  Norden   nfi. 


Ifrån   vester,  ifrån  öster, 
H varje  budskap  friden  svär. 
Plötsligt  ropa  tusen  röster: 
Fienden   är  här,  är  här. 


13 


194 


Mordbrand  är  hans  krigs-förklaring, 
Falskhet  är  hans  riddarsköld, 
Och   Ull   menskoblods  besparing 
Tar  han  Ehrensvärds  graf  —  med  stöld. 


Vi  draga  det   rostade 
Svärdet  med  mod , 
Det  svärdet,  som   kostade 
Tusendes  blod. 
Snart  vilja    \i   pr(>f\a, 
Om  eggen  är  god , 
Om    jätten    kan   dolva 
Bad'   klinga   och   mod. 


Lat  den  snåle  kronor  samla 
livar  han  kan  en    krona   fii. 
Sveas  kronor  tre,  de  gamla, 
Låter   han  väl  bli  ändå. 


Här  bland  Odens  ätteläggar 
Trifves  han  ej   länge   just, 
Oeh   hans  stridshäst  sällan  gnäggar 
Mer  äi\   en  gång  på   vår  kust. 


195 


Derför  bor,  från  fordonitida , 
Sjelfbeståud  bland   l)ergeii  än; 
Derför  Sveas  stjernor  skrida 
Ännu  öfver  frie  män. 


Så  länge  gullskenade 
Carl  vagnen  går, 
Så  länge  h vitmenade 
Fjällryggen  står. 
Och  jern  bor  i  grufva, 
Och  männer  å  strand, 
Så  länge  de  kufva 
Ej  Svithiods  land. 


Inga  n3'a  rön   vi  tarfva, 
Möta  faran  utan  sorg: 
Rj  ssen  kommer  —  men   från  Narva  , 
Dansken   —   men  från  Helsingborg. 


Hvarför  mäter  icke  hjelten 
Sjelf  sin  kraft  med  Svenske  män? 
Obetvunget  inom  Belten 
Hvilar  Götha   lejon  än. 


191) 


Men  don   kiuke   \ill  v.']  draga 
Sjelf  åstad,  och  det  med  fog: 
Det  är  farligt   lill  all   jaga 
I   den   djupa   lejonskog. 


Ty  skogskungen   raÄrr»'  på 
Jägarens  lan, 
Han  ryter,  liait  slaikar  pn 
Gnist7-aiu}e  inan. 
Han  hjss  ej  till  böner. 
Han   räds  ej  för  liol; 
De  osällas  söner 
Dess  kula   y«    mnt. 


Stor  är  deras  här  att  nämna, 
Tallös  såsom   hafvets  sand , 
Och  det  enda   val  de  lemna: 
Döden,  eller  slafvars  band. 


Derför  är  det   lätt  att   välja 
För  en   livar,  .som   föddes  fri. 
Ej  de  stridande   vi  tälja, 
Blott    de   .slagne  tälja   vi. 


197 

Så  mölam  de  iuktuije 
Harar  »ted  mod. 
Så  släckom   de   vöknndA' 
Askor  i  blod. 
Ej   vilja   vi  bida, 
Ty  blotlen  är  mig. 
Och  skönt  är  att  strida 
För  land  och  för  kung. 


ft- 


Hur  herrligt  att  draga  de 
Trotsiga  ned! 
Hur  lustigt  att   jaga  de 
Glesnade  led  I 
Pä  sträckande  kampar 
De  flykta,  farväl! 
Förskräckelsen  trampar 
De  flyendes  häl.  — 

Solen  sjunker,  och   med  solen 
Sjunker  äfven  stridens  gny. 
Men  ett  priiktigt  sken  kring  polen 
Purpurfärgar  haf  och  sky. 

Och   med  böjda   kuäu   vi  prisa 
Härars  Gud,  som  allt   nirmår, 
Våra  söners  söner   visa 
Stridens  fält  om   tusen   ar. 


198 

Den  fallne  skall  Ii  vila   i 
Fädernas  jord; 
Hans  rykte  skall  ila  t 
Sjelfständig  Nord. 
De  åldrige  komma 
På  vacklande  staf 
Och  lägga  en  hlomma 
Pä  ynglingens  graf. 


En  flicka  med  sväf vande 
Lockar  skall  gå 
Ock  fälla  en  häf vande 
Tår  deruppä. 
Och  skalderna  sjungti 
Med  h jer  tat   i  brand 
Den  slumrande  unga. 
Som  föll  för  sitt  land. 

(De  Ivå  återstående  verserna  äro  oförändradl  lika  med  de 
begge  sista  i  poemets  förslå  upplaga.) 


199 


Till    Hroiipriiiscu    Carl    Aiig-iii»t. 

/  Ca)-olh\ska  Akademiens    namn. 

1  rins ,    som    med    friden    kom     frän  rjällarna , 

som  stå 
Som  vcrldens  pelare,  som  jordens  ättehögar, 
Att    stödja    först  en  tliron,  den  du  skall  herr- 
ska pä, 
Den  midnattssolen  ser,  den   Sundets  bölja  lögar; 
Välkommen  första  gäng  från   dina  höjder  ner! 
Med    våren    kommer    du,     med    våra     lundars 

knoppning, 
Och    mötes,    liksom    den,     hvarthelst    ditt  öga 

ser , 
Af    flydda    vintrars    spår    och  bättre   dars  för- 
hoppning. 

Du,  som  far  omkring  ditt  land 
Ulan  höghetens  förnäma  nycker, 
Utan  maktens  prål ,  och   trycker 
Icke  landet,  men  hvar  landsmans  hand, 


LHHJ 

Dii   skiill   ])t.'iii;i    111   <litt   Sveas    iicsa, 
Och,   vid  mitlaiöstcii   hon    vaiks  al, 
Skall   föniiiillnail  slorhet   ri-sa 
Jätlelemmar   iif  sia   iriaf. 


Eli   ny  ande  komma  skall   i  Norden 
Och  en   tanke  klai)j)a   i  hvar  harm: 
Friheten   och   fosterjorden , 
Och  en  skiVld  skall   klinga  på  hvar  arm. 
Blöda,   llykla,   skall    vår   sekelsgamla 
Tvedrägts-hydra   med   förqvåfda  rop: 
Alla  splitets   hiinder  skall  dn  samla 
Till  ett  enda   handslag  hop. 

Fåfängt  smickret  skall  ett  iha  söka. 
Fåfängt  hyckleriet  en   larf; 
Ingen    vanlrons    nattgcslall   skall   spöka 
Uti   ditt   och    ljusets   titlehvarf. 
Sanningen  skall  stiga   ntan  slöja 
För  de   Stora   fram   mi:d  manlig   ton: 
Blott  den   fria   vördnaden  skall   l)öja 
Knii   för  altare  och   thron  ; 

Nya  skiirdar   vagga  ofvei'  heden. 
Nya  skatter  gå   nr  klippans  skygd. 


Ocli  sitt  gyiliiL-    IVukthorn   freden 
Tömmer  öfver  stad   och  bygd. 
Oceanen  sväljer  sina  kungar, 
Bryter  sina  bojors  tvang, 
OcU  dess  blåa   vagga  gungar 
Nordens  rikdom  än  en  gäng. 


Prins,  länge  du  ännu  elt  trultadt  Svea  (Vedel 
Men  kommer  farans  dag,  då  är  du  än  vårt  hopp, 
JNär    hämndens  morgon  gryr,    och  Lejonet  står 

opp 
Och  lyfter  blodig  ram  och  skakar  manens  vrede, 
Och  rusar  i  sin   kraft   ur  hotad   kulas  dörr 
Och  uti  tusens  blod  fördunklad  ära  tvättar. 
Och  ibland  åskor  går,  som  AsaThor  gick  förr 
Fram    öfver    Jotuuheim     och    trampar    på    dess 

jättar. 


Dock,  o  Prins,   med   bleka   kinder 
Sångmön   dina    higrar   ])inder 
Ibland  krigets   \iida  skrän: 
Men   iless  glädje  är   att    lyfta 
Tidens,  ödets  Atlas-klyfta, 
Ifrån   trötta  skuUror  hän. 


202 

Deiför  lut  (Icu    liiiiilabiinia 
Sitta  vid  (lin    fot  ännu, 
Och  vid  fordiia  snillens    urna 
Vakta  lagan,   liksom  du. 
Lifva,  skydda  du  den  blyga, 
Som  ej  kännei"  hof  och  stad, 
Och,    när  dina  rykten  flyga 
Verlden  om,  lat  henne    smyga 
I  din  äras  krans  ett  hladi 
Lär  ät  verlden,  att  hon    vfdler 
Äran  äfven  af  ett  land, 
Och  att  den   förgätna  håller 
Staten  med  osynlig  hand: 
Att  den  vilda  tiden  aktar 
På  dess  stiininia,  att  hon    vaklar 
Ensam  minnets  helgedom, 
Som  ej  läses  opp  för  alla. 
Och  att  kungar  stå  och   falla 
En  gång  infir  hennes  dom.  — 
Prins,  som  söker  ej  det   höga 
Blott  i  thronens  grannskap  nu-r, 
O!  förlåt,   med   hoppfullt  öga 
Carolina   \ni   Dig  ser. 
Hör  du   hennes  röst,  som   Ini:' 
Kommer  »Ui  från  slorndx-kliidila 
Maktens  höjder  till  den   rädda 


203 

Icke  som  cii  skycldsgud  ner? 
01  ej   vill  (hl  fafiingt  lifva 
Bland  förhoppningar  blott  dess, 
Att  ditt  stora  namn  fii  skrifva 
Främst  ibland  beskyddares: 
Att  dess  första  stöd  skall  blifva 
Samma  hand,  som  thronens  var. 
Och  att  AUGUST  vill  oss  gifva 
Åter  Augusti  dar? 


'■>04 

(^Belöiil  uf  Svenska   Akademien    1811) 

»iDid ,     suiu     mig     lostral    li;ir  ocli    liiilieiis  aska 

gömmer, 
Folk,  som  iirft  lijeltais  laiul  och  deras    dygder 

glömmer! 
Ur  skuggan  al'  min   dal   jag  egnar  dig  en    sång. 
Dig  söfver  smiekiets    rösl:    hör    sanningens    en 

gång! 
I'"n   annan   sjimgc   fiill    till     våra    tiders    heder 
Om     våra    nya     ljus    dcii     våra    milda    seder; 
1     vppig    hvilas    famn     lian     fritt     förakta    må 
De   hjilleilar,   som    ll\(t.   den  kraft  han  kallar  rå. 
För    sorglös   njutning   ludd,   tor  lekar  blott  oeh 

lojcn , 
Han    läspe   tidens     lof    oili    lire    (higens    nöjen. 
\'.n   livar  ,sit(    iviiuc    liai-.   Jag  älskar  dig  ej,  tid, 
Som   smilar   nlNcr   oss   i     lalsk     och     \eklig    frid. 
Mii:     jilåder     stormens     sus    oeh    fädrens    slora 

o        o 

minnen: 
Jag  ålskar  cU-ras   mod   oeh    deras    höga    sinnen, 
Då    Nordens    son     ej    lin     loi;    andras    seder    an 


ao5 

Ocli    njöt   livitd    jordiii   gal',    oili     t;1llc-    som     cii 

man. 
Bort    nicd  den   falska  konst,  som  sinnets   kralt 

förvekiiv , 
Och    fläideus    tomma  prål  och  yppighetens  le- 
kar!— 
Folk!  som   vid  öcknens  barm  växt  opp,  och  med 

besvär 
En     knapji    och    oviss  skörd   från   frusen   torfva 

skär, 
Soiu,    strödt    kring  polens   ring  jjland  skogarna 

och  fjällen, 
Upphugger,     nattbetäckt,     din     bergning     utur 

hällen! 
livad  yra  fattar  dig?  Du  säljer  utan  blygd 
Ditt  fria  sjelfbestånd,  din  ära,  ja  din  dygd 
För    tomma    njutningar    frän    i]errau    stränder 

förda , 
Som     suga     landets    nierg    och    sinnets    krafter 

mörda; 
Du    härmar    oförsynt,    och    glömskt  af  fädrens 

lag' 
AU  Söderns  veklighet   och  —  saknar  dess  behag. 

Naturen  lede  dig.     Hon  gaf  för  skilda  zoner 

Åt  sederna  sin  färg,  ät  språken  sina  toner. 

I  Söderns  paradis,  der  solens  milda   kraft 


2ri(i  i 

Uppammar   sjelfsSdd  skörd  och  kokar  drufvans 

saft , 
Der  lumleii  joml   iir  IjIA,  och  i  en  evig  sommar     ] 
Orangens    giill   slår  opp  och  lagrens  krona  blom- 
mar , 
Och  mellan   bäckars  sorl  och  vestanvindars  gång 
Sjelt"  språket  smälter  bort  i  lena  toners  sång;  — 
Der  bjöd   naturen  sjelf  den  glada  menskan  njuta; 
Hon    leder    nöjets    dans    och    knäpper   sängens 

luta, 
Och    lilVcl,     fritt    för    sorg   som  för  behofvens 

hot ,  I 

Är  yppigt  som  den    jord,  som  blomstrar  för  din 

fot.  —  i 

I 

Kring  Roms  besegrare,  kring  Odens  älteläggar,     , 

Hon  gjutit  isfylld    våg  och  murat  fjällens  väggar: 

Utöfver     sniiklädd  trakt   med  dristig  hand   hon 

satt  ' 

Det    stormbebodda    moln,     den   norrskens-lysta 

natt.  ' 

Se    kring    dig!    (lammande    kring    fjällen  fästet 

svänger , 

Utöfver   forsens  svall   förvågna  klippan  hänger,     ' 

Och  skogen   hvart  du  gar,  omgjordande  din  stig,     I 

Slår    hög    och    allvarsam     och    blickar     ner  ])å 


207 

Här    sjiinkcr    dal    vid    dal,  der  klyft  på  klyfta 

lastad 
Står  opp,  i   liedendag  af  jättehänder  kastad: 
Tätt  öfver   skidlran  hän  de  höga  stjernor  gå; 
I  klippan   växer  jern,  och  männer  deruppä. 
Här  vill  naturen   se  det  enkla,  allvarsamma, 
Här    vill  i  torftigt  ho  hon  stora  sinnen  amma. 
Här  \andre  fri  och  stolt  bland  fjällarna  en  ätt. 
Som  sjelfmant  gör  sin   pligt  och  kräfvcr  ut  sin 

rätt , 
Och  i   sin    enfald   vis,   uti  sitt  armod   ärad. 
Omfamnar  faran    siad ,  och  döden  oförfärad. 
SA  växte  fordom   opp  bland  tallarna  en  slägt. 
Som    kufvat    Österns     vald  och  Söderns  bäfvan 

väckt. 
O!  Sveas  foi'dna   dar  I   o  fädrens  gudaminnen! 
I  seklers  långa  natt  J  skymten  och  försvinnen. 
I  sången  lefven  qvar!  —  Den  tiden  är  förbi, 
Då    trygg  som   klippans  rot,  som  himlens  vind 

så  fri  ,• 
Och  närd  utaf  den    skörd,  som  på    hans   täppa 

grodde , 
Europas    segrare    i    Nordens    hyddor    bodde. 
För  ära  och  för  rätt,  för  kung    och  fosterland, 
Han  slösade  ej   oi'd,    men    väpnade    sin    hand. 
Han    plöjde  fädrens  jord  och  ärfde  deras  seder. 


Såg  glad   i   lifvt'1   iii   ocli   U ygg   i   grafveu  noder; 
Och  skild  fVau  vckligt  prål  och  yppigheleiis  (lärd 
lian    ej    heskatlad  biet",   men  ärad  ai"  en   verld. 
Ej  Asien   klädde  än,  ej   Indier  honom  födde. 
För    honom    Söderns  folk,  och  ej  dess  dnifvor 

blödde: 
Osmakligt    var  ej    än    hvad   helst  som  niinnides    j 

Svenskt, 
Hans    sinne,    som    hans   drägt,  var  varml  och 

fosterländskt; 
Och    inga   nöjens  gift,  och  ingen  ångers   smärta 
Stal  helsan  frän  hans  kind   och  model   ur  hans    , 

hjerla. 
Nöjd   med  hvad   jorden   bjöd ,  och  skog  och  bölja 

g''f'  : 

Han    sökte    ingens  skygd,  och   hade  ingen  slaf.    ' 

Med  svärdet  och   en   viin   han  trygg  och  rik  sig    j 

trodde, 

I 
Och    gästfrihet    \ar   nanni  pä   hyddan,  der  han 

boihle. 

Så    lefde  han   förnöjd,  och   ulan  qviiudigt  knöt    j 

Han  gick  med  öppet  bröst  sitt  öd«s  storm  emot ,    j 

Förtrodde  blott  åt  Gud  sill  hjertas  tysta  klagan 

Och   kvsste  lädrens  hand  innnder  faders-agan.      , 

I 
Hans    religion    \ar    dygd.      Ett    handslag    var    I 

hans  ed.  { 

Med  i 


209 

Med    samma  djeriVa  niud   han   tänkte,  som  liau 

stred ; 
Och  mauligt  dristig,  fri,  af  ingen  fördom  fången. 
Steg  djupt  i  forskningen  och  höjde  sig  i  sången. — 
J  ädle,    mossa  gror  på  ed  ra  glömda  ben, 
Er   lefnads    hjeltedikt  är  slutad   längese'n. 
En    annan    verld    står    opp.    Välan,    välan,    J 

fäder! 
Ilvem     är     den    menskoätt ,    som    på    er    aska 

träder? 
O  blvgd.'  Är  detta  er,  är  detta  Göthers  stam, 
Fäfänglig,  glitterströdd,  småsinnad,  afuiidsam, 
Med  sina  små  hegär,  med  sina  halfva  dygder, 
Och  Söderns  yppighet  i  fattigdomens  bygder? 
Hvar  är  din  fordna  kraft,  ditt  fordna    allvar? 

Hvar 
Det  hjeltenamn,  o  folk,  som  trötta  ryktet  bar? 
Och  nitet,  som  gaf    gods,    gaf    lif    för    statens 

heder , 
Och    ärans  gudadröm   och   fädrens    rena    seder? 
Du   leker  utan  blygd  på  dei-as  helga  stoft 
Och    jollrar  Härdens  oi"d  och  fångar    blommans 

doft. 
Gå,  jag  har  ingen    säng    for    dylika    bedrifter, 
Lägg  bort  ditt  ärfda  namn  och  köp  dig  andra 


14 


210 

HvaJ  säger  jag?  O  Giul,  o  Sverge,  Vasars  jord  I 
Förlåt  den  vilda  sorg,  förlät  (mi  ynglings  ord. 
Som  ville  ge  sitt  lif,  sin  sällliet  tusen  gånger, 
Blott  att  ej  se   ditt   fall,  din    blygd,  din    sena 

ånger. 
Se,  ifrån   fallets  brant,   der  svindlande  du  stod, 
Du   rycktes  nyligen   af  dina  ädlas  mod. 
Med  hjertat  mildt  och  fritt,  med  håret  silfver- 

färgadt. 
Beskyddar  Cari.  ännu  ruiner,  dem  han  bergat. 
Och    Segrarn    slår     bred\id,     beundrad    af   en 

verld, 
Och  Oscar  växer  opp  alt  föra  Fingals  svärd. 
Skall  aldrig  deras  namn  dill  dufna  sinne  väcka? 
Skall  evigt  ditt  fördcrf  livar  ädel  möda  gäcka? 
Och  är  den  enda  lön,  du  ämnar  deras  dygd. 
Ett  fortsalt  skådespel,  o  S\ea,  af  din  blygd? 
Du  bär  ej  utliindskt  ok.  Ditt  eget  ok  är  värre. 
Hvar    slaf    af    sitt    begär    har    en    tyrann    till 

herre. 
Den  ej  umbära    kan,    bär  lätt  en    oväns  band. 
Och  svärdet    trifves    ej    iili    hans    snåla    hand. 
Du  sofver,     S\ta     folk!     Il\tni     vill    din    hvila 


rubba 


Men  sveket  med    sin    dolk,     men     våldet    med 

sill  klubba. 


211 

De  vaka  omkring  dig.    O   väckte   dig  min  sång 
Med  djup  af  grafvens  röst,  med  dån  af  åskans 

gång? 
Se,  med  de  väldige  ha  dina  fäder  tvistat, 
Men  nu  går  solen  upp  i  länder,  som  du  mistat. 
O  Finland,  trohets  hem!  O  borg,  som  Ehrensvärd 

Nyss    lik    en    blodig    sköld    frän  statens  hjerta 

ryckt! 
En  thron  står  opp  ur  kärr,  h vars  namn  vi  knappast 

vetat , 
Och"  kungar  böja  knä,  der  våra   hjordar  betat; 
En    annan  skär  vår  skörd  och  ujjptar  klippans 

jern , 
Som  rodnar    iitaf  harm  alt  smidas  till  hans  värn. 
Hvad    återstår    oss   snart?  Allt  närmre  tränger 

jätten , 
Han  står  på  fjällets  spets ,  och  ögat  slukar  slät- 
ten. — 
"Men  han  ger  fred  och  skygd."    Välan !  tag  honom 

mot 
Och  kyss  hans  hjeltehand  och  slumra  vid  hans  fot! 
Förskräckligt  vaknar  du.     Se,  stad  och  hyddor 

brinna! 
Du  man,  hvar  är  ditt  svärd?  hvar  är  din  dygd, 

o  cjvinna?  — 


'■J12 

Farväl,  du  Sveas   värn,  farväl,  du  hjeltars  land  ! 
Se,  Bottnens  bölja  för  vår  grfil  intill  din  strand. — 
Välan,  en  högre  makt  nationers  öden  väger; 
Gråt,    Svea,    hvad  du  mist,  men  skydda   hvad 

du  äger! 
Från  Sundets  rika  strand  längst  upp  till  fjällliög 

Nord, 
Der    Lappen     flyttar    kring    sin     frihet  oeh  sin 

hjord, 
IT  vad  skoghekrönta  berg,  hvad  fält  med  skördar 

pr^dilal 
O!    älska     vi    värt    land,    nog    ha    vi  land  all 

skydda. 
Låt,    Svea,    dina  berg  fördubblad  ge  sin  skatt, 
Lät  skörden  blomstra  opp  i   dina  skogars  natt; 
Led  flodens  böljor  kring  som  tamda  undersiUer, 
Och  inom  Sverges  gräns  eröfra  Finland  åter! 
Du  äger  icke  allt  af  fädrens  helga  bygd; 
Ilaf  mer  än  deras   land,  haf  ämiu  deras  dygd, 
Den   lugna   storheten,    den  djerfva   frihetsanden: 
Knyt  fastare  ihop  de  sprängda  samfinidsbanden; 
Stå  ej  bekymmerslös  midt  i  en   >äpuad   verld, 
Och  hvila,  om  du  får,  uieii  hvila  vid  ditt  svärd! 
Blif    åter,    Svea   folk,  blif  åter  hvad  du   varit: 
Lär    af  h\ad   andra   land,   af  livad   du   sjelf  er- 
farit. 


•->13 

Det  IVihet  är  och  rätt  och  ljus  du   vakar  för: 
Hör    mcnsklighetens    bön,    om    du  ej  skaldens 

hör. 
Se   tiden  I  Är  lian  gjord  för  svagheten  och  flär- 

den  ? 
Eröfrare  gå  fram,  som  jordskal f,  genom  verklen. 
Europas  ganda  form  ej  längre  hålla   vill, 
J3en  nya  skapelsen   med  svärdet  yxas  till. 
livad   throner   störtas  om  I  Hvad  riken  sönder- 

styckas ! 
Förtrycket  nämns  försvar,  och  Rätt  är  det,  som 

lyckas. 
Tror  du  dig  ensam  trygg?  Så  är  ej  våldets  art. 
^  ar    viss,    det    klappar  ock  uppä  din  f^ällport 

snart. 
Betänksamt     ödet    står,    med   griffeln  höjd,  att 

rista 
I   kopparn  ia    vår  dom,  den  eviga,  den   sista. 
Ett  ögonblick  ännu  I  Det  plånar  ut,  med  köld, 
De  nötta  kronorna,  o  Svea,  från  din  sköld. 
Upp,  ännu  är  det  tid   att  deras  helgdom  berga. 
Än    har    du    kung  och  stat  och  grafvar  till  att 

värja , 
Och   vålnan  af  ett  namn,  som  minnets  stolthet 

gör. 
Kan  du  ej  rädda  dem ,  så  kan  du  dö  derför.  — 


'->14 

Se,  Belleu  kasta  än  kring  dig  clc  fria  armar, 
Och   fjällens  fästning  står,  och  himlen  sig   för- 
barmar. 
Än  sår  du  egna   fält  och  kan  dem  fylla  än 
Med    malmstöpt     äskas    hot,    med    klingor  och 

med  män. 
Än  kan  ilu  med  ditt  mod  en  häpen  verld  för- 
fära. 
Och  vä(Ula,   fallande,  åtminstone    din  ära.  — 


Sä    sjöng    jag.      Solen    sjönk.      Med    stjernor 

natten  kom. 
Till   ringa  hyddas  lugn  jag   ville   vända  om. 
Bedröfvad,  tyst,  jag  gick  utöfver  dödens  sängar. 
Men  hör!  Ett  sällsamt  ljud  far  genom   harpans 

strängar. 
Och    natten  ljusnar  opp,    ocii  röster  ropa  mig. 
Och  själen,  hög  och  fri,  från  stoftet  svingar  sig. 
I  glans  är  verldens  nnid  för  skaldens    syn  för- 
gången. 
En    Gnilom   fatlai- mig.    Det  Itor  en  (iiid  i  sången. 

Jag  ser  en  syn. 
(O  lyssnen   lill  orden  I) 


'..'15 

Det  dånar  i  jorcleii, 
Det  ilamniar  i  skyn. 
Valkyrior  rida 
På  frustande  hästar. 
Hell,  dödsjungfrur,  hell! 
I  dag  skall  man  strida. 
I  Vallhalla  gästar 
En  skara  i  qvidl. 


Upp,  männer,  till  striden! 
Den  kommer  ej  mer. 
I  dag  fäster  tiden 
Sitt  öga  på  er. 
Se  högarnas  famnar 
Upplåtas  med  dån. 
Och  fädernas  hamnar 
Stå  upp  derifrån. 
De  se,  hur  J   fäkten.  — 
Deu  bortdiida  verld, 
De  ofödda  slägten, 
Anropa  ert  svärd. 


Mulna  hopar 
Skaka  fädrens  spjut. 


1'1() 


Stridslur  ropar, 

Lösen  flyger  ut. 
Svärclskliugor  springa  ocli  Ijloilströmmar  \amlia, 
Härarna  famna   i   vrede   livarandra. 

Mörker  ocli  dam 

Ondiölja  jorden. 

Framåt,  fram  I 

Strid  är  för  Norden, 
Strid  är  för  frihet,  för  barn  och  för  maka. 
Vägen  går  framåt,  den  går  ej  tillbaka. 

Hafvet,  förskräckt, 

Tiger  och  undrar. 

Solen  är  släckt , 

Asa-Thor  dmulrar. 
Undan!  Der  kommer  han,  der  kommer  kungen. 
Blodiga  rosor  han  sår  öfver  ljungen. 

Carlarnes  svärd 

Briiuier  i   lianden , 

Slår,  och  en    vcrld 

Bleknar  i  sanden. 
Fädren,    som    skåda  iuu'  striden  sig   vänder, 
Klappa   från  högen   i   dimmiga  händer. 


217 

Segrea  är  ryckt 

Till  oss  af  hjelteu. 

Brusande  tlykl 

Gjuts  öfver  fälten. 
Biifvan,   förstöraru,    föröclelse-bringarn, 
Jagar  de  slagne  pä  Qåsande  springarn. 


Den  slagtning  är  slagen , 
Och  fritt  är  vårt  land. 
I  blod  sjunker  dagen 
Vid  himmelens  rand. 
De  fallne  nerträda 
Till  Asarnes  hof, 
Och  Barderne  qväda 
De  bleknades  lof. 


En  Gud  ser  jag  komma 
Med  kransade  här. 
Der  växer  en  blomma 
I  h varje  hans  spär. 
Han  lyfter  de  fria 
I   faderlig  famn , 
Gör  svärdet  till  lia, 
Och  Frid  är  hans  namn. 


218 

Och  Svea  sitter    å  sia  tliroii   j)ä  r|iillen, 
Med  stjeinekronan  omkring  gullgult  har. 
Hon  blickar  stiUa  ner  i  sonimarq vallen; 
Dess  rykte  iiyfudt  genom  verlden  gAr. 
Fullbordat  har  en  dag  livad  sekler  ämnat: 
Dess  kraft  är  prötVad  och  dess  iiamii  är  häninadt. 

Se,   upp  till  statens  nja  tempel   tåga 
Ej  skilda  flockar,  men  ett  brödrafolk. 
Det  ligger  aska  öfver  afunds  låga. 
Och   tvedrägt  faller  för  sin  egen  dolk. 
Ren  som  en  stjerna  blickar  Religionen. 
Och  lag  och  frihet  hålla   vakt   kring  thronen. 

Förderfvet,  Härden   kau  ej    längre  stanna; 
Dess  smitta  Hyr  för  JNordens  friska   vind; 
Och  allvar  hvilar  på   livar  manlig  j)anna. 
Och  oskuld  rodnar  pä  hvar  tärnas  kind. 
Flit,  välstånd,  blicka   ur   li\ar    liyddas    fensler, 
Och   i  palatsen   bor  det   blott  förtjenster. 

Och   fritt  är  hvarje  bröst,  och  fri  i)\ar   tunga, 
Ocli  statskonst  öppen  såsom  solens  han. 
1  fordna  öcknar  gyllne  skördar  gunga, 
Oeli  skej)]>L'n   ilansa  olver  oct,'au. 


219 


De  milda  dvergar,  skymtande  i  q  vallen, 
Uppläsa  skrinlagd  rikedom   ur   hällen. 


Och  hög  och  fri,  på  blåa  skyar  buren, 
Står  sångens  mö,  ett  barn  af  Nordens  land, 
Högtidlig,  dristig,  enkel  som  naturen: 
I  harpans  strängar  stormar  hennes  hand. 
Hon  sjunger  kraft  och  mod  i  millioner, 
Och  Södern  lyssnar   till  de  höga  toner. 


Så  säg  jag  synen 
I  norrskens-natt. 
Dess  bilder  försvunno. 
Och  stjernorna  brunno 
Vid  himlabrynen 
Igen  sä  matt. 


Jag  lyfte  min  hand 
I  natten ,  och  svor 
Att  lefva  och  dö  för  mitt  lanil. 
Och  stormen  for 
Med  oiden  till   himmelens  rand; 


220 


Men  .sljenior  och   hafvel,  ocli   fjällen  ocli  heden. 
De  hörde  den  dyra,  den   heliga  eden. 


Och  solen  rann  opp 

Ur  lågande  öster 

Och  sken  på  ni  i  II  hopp. 

Och  skogarnes   röster, 
Och  hafsvågens  sorl  och  den  susande  nordan 
De  sjöngo  den  dag,  då  min  syn  får  fidlhordan. 


Du  sofver   i  skyar 

Bak  österns  port , 

Du  dag,  som   vår  ära   förnyar. 

Upp,  skynda  dig  fort, 

Och  stig  öfver  blånande  sjö! 
Du  ofödde  hämnare,  kom   utan   hinder, 
Och  låt  mig  få  se  dina  lågande  kinder 
Och  värma  mitt  bröst  i  ditt  sköte  —   och  dö  I 


Men  J,  som  kören   med  de  g\llne  tömmar 
Er  stjernevagn  utöfver  Nordens  sfer;  — 
På  Sveas  kronor  och  på  Göthas  strömmar 
J   höge  Carlarl  l)licken   nådigt  ner. 


\ 


231 

Rätt  ofta  tror  jag  eder  stämma  höra, 
Då   tyst  och  rörd  jag  blickar  till  er  opp. 
Hon  hviskar  sakta   uti   nattens  öra 
Om  forntids  ära  och  om  framtids  hop]>. 


Men    var   ert  minne,  var  er  dj^gd  förgäfves. 
Skall  Svea  falla  här  i  tidens  höst 
En    slaf  bland  folken  utan   namn,  och  qväfves 
Er  hjeltelåga  evigt  i  dess  bröst;  — 


Dä  styren  stjernbeströdda  tistelstången 
Mot  hafvets  afgrund  med  förtvifladt  mod. 
Att  med  vår  jord   vår  skam   må  bli  förgången, 
Och  ingen  veta  hvar  ert  Svea  stod ! 


Till  en  aflägsen  fil^knriiiiia. 

iTlolnen  ha  smält, 
Våren,  ur  slumret   väckt, 

Kring  våra   fält 
Sliipar  siii  rosentlrägt: 
Ve  mig  I  milt  glödande  hjerta 
Svalkas  ej,  svalkas  ej  af  dess  flägt. 


Dansande  möt 
Honom,  du  sälla  tropp! 

För  dig  han  göt 
Sorlande  källans  lopp, 
Stämde  han  fåglarnas  sånger, 
öppnade  rodnande   blommans  knopp. 


Men  ej  åt  mig 
Susar  hans  vinge  tröst. 

Stormarnas  krig 
Tiger  ej  i   milt  bröst. 
Glädjens   vissnade  blomma 
Slumrar  för  mig  uti   evig  liö.sl. 


223 

Ser  du  ej.  Hopp, 
Löftenas  brodd  förstörd  ? 

Växer  ej  opp 
Saknadens  tistelskörd? 
Klagar  ej    rösten  af  Minnet, 
Fjerran  från  lyckliga  dagar  hin\\  ? 


Ainial  dess  röst 
Klagar  hon  ock  hos  dig? 

Säg,  i  ditt   bröst 
Isar  ej  glömskan  sig? 
Offrar  i  nattens  tystnad 
Du  äfven  saknadens  suck  ät  mig? 


Häfves  din  barm 
Trogen,  som  förr,  och  öm? 

Flödar  än  varm 
Der  mina  lågors  ström? 
Gråter  du  mina  tårar? 
Drömmer  du  mina  känslors  dröm? 


Och   livar je  trakt, 
Se'n  du  är  från  mig  skild, 


224 

Hvart  du  ger  akt 
Stär  den  ej  öde,   vild, 
Grafvens  öckeu,  befolkad 
Endast  utaf  din  idsklings  bild  i' 

Fåfängt  ändå, 
Fåfängt  naturens  lumd 

Mellan   oss   tvii 
Sträckte  sitt  roseuband; 
Fördomens  kalla  isbarm 
Värmes  ej  oj)p  af  vår  sköna    ])rand. 

Suckande   vind. 
Far  till   min  Anna,  far! 

Kyss  liennes   kind, 
H viska  så:  "lycklig  var! 
Kanske  den   kommande   våren 
Ser  af  din  iilskling  blott  stoftet  qvar." 

Hvad  är  det  mer? 
Der  bortom  grafvens  rand 

Vårsol  ju  ler 
öfver  ett  bättre  land. 
Välkommen  efter  mig,  Anna! 
Döden   löser  ej   våra   hand. 


Till 


225 


Till  den  fråiivaraufle. 

Hur  lycklig  var  jag  föi'r!  min  A.niia  ,  hvar  är  du? 
llvart  for  den  sälUiet  hän,  livarlill  mitt  hjerta 

trängtar? 
Jag  hade  maka  förr.  En  ensam  diifva  nu 
Jag  sitter  kuttrande  uti  min  bur  och  längtar. 


Jag  gar  uppå  ditt  rum.     Hur  tomt,  hur  en- 
sligt der! 
Ett    öde   tempel  likt,  som  sin  Gudinna  saknar. 
Hvar  plats,  som  burit  dig,  är  dock  mitt  hjerta 

kär, 
Och   vid    hvart  föremål   ett  .saligt  minne  vaknar. 


Jag   till    din   .spegel   går  och  tittar  efter  dig, 
Men    glömsk    och    otacksam   din    bild  han  mer 

ej  äger: 
Jag    går    till    ditt  porträtt,  men  det  ej   tröstar 

migi 
Det    är    som  grafven  tyst  och  hör  ej  hvad  jag 

säger. 

15 


Jag    vanJrai'    till    din   ston.  en   pilgrim   iiieil 

min  staf, 
Dit  mangen  gäng  dti  gick    bredvid  mig  så   för- 

t  rogen : 
Jag  sitLer  lyssnande,   men   ingen    vagn   hörs  af", 
Bloll     bäckens    sakta     lall    uili     vindens    suck   i 

skogen. 


Jag  gAr  i  blomstrens  park  ocli  uppå  stängeln  ser. 
Der  dina   bilder   förr  dn  ansade  och   närde. 
Mot  jorden   liiinga    de  sin   diiliia  krona  ner, 
Ty    längtan,    liingtan    blott,    dem    liksom    mig 

forlärde. 


Jag  går    i  lunden  ut.   Hvart  triiil,  der  förr  du       | 

skar  ] 

Mitl  namn,    står   likl  en  \äu  ocli  bjuder  mig  att 

i 
stanna!  < 

! 

Jag    tar   den    lätta    båt  oeb   till   din   liolme  far,       ■ 
Och  böljans  sakta  sorl  oeb  \iiiden  Iniska:  "Anna." 

i 

< 

Del  är  din   fod.slodag.      kom   till  milt  lijerla,       1 

kom: 


227 

Mitt    sällhetsbref    gafs    ut   iov  tjugu  år  tillbaka. 
Det    är    försegladt    än;    men,     när    ett   är  gått 

om, 
Förseglingen    bryts    opp,    ocb    fästmön  är  min 

maka. 


228 


Jas  slår  uti  milt  fönster  här 
Och  ser  till  ditt. 
Der  sitter  du,  som  iir  mig  kär, 
På  tjugu  steg  är  du  mig  när; 
Ditt    hjerla  det  är  mitt. 

Jag  kunde  sitta,  hand  i  hand, 
Och  se  på  dig, 
Och  hlicka  i  ditt  ögas  hrand. 
Och  kyssa  liljorna  ibland, 
Som  rodnade  för  mig. 

Jag  kuuile  stå  och  lyssna  till 

Din  rörda  sång, 

Och  sucka,  när  du  tege  still, 
Ty  ej  så  skön  är  lärkans  drill, 
Ej  näktergalns  en  gång. 

Jag  kunde  vara  lyckhg,  jag, 
Och  är  det   nu- 


229 


På   rullgardin,  i   luanskens-dag, 
En  skutrsia  svus  med  ädla  drae, 
Den  skuggan  det  är  du! 


Jag  ber  dig:  se  till  manen  opp 
Uti  del  blå! 

Två  älskande  stå  på  dess  topp, 
Tvä  englar  på  en  liljeknopp; 
O  vore  vi  de  två ! 


En  gång  vi  sitta  der  i  ro 
Och  kassas  ömt. 
Och  tala  ännu  om  vår  tro; 
Men  de,  som  ner  på  jorden  bo, 
Ha  Iängese'n  oss  glömt. 


230 


ÖS 


oueu. 


Jag  vet  tva  ögon  alllid  sköna, 
Men  skönast,  när  de  se  på  mig 
Och  lofva  att  min  kärlek   löna 
Och  domna  hän  och   sluta  sig; 

Och  begges   våra   lijcrlau   brinna, 
Miuid  trycks  mot  mund   och  famn  mot  famn, 
Och  jordens,   himlens  rund   försvinna 
I  saligheter  utan   namn. 

Och  sedan,  när  de  öppnas  åter. 
Ett  matt,  ett  fuktigt  skimmer,   —   nej 
En  dagg  lik  den,  som  himlen  gråter 
Uppå  en  bla  förgätmigej. 


Två  himlar  äro  mig  de    båda, 
Två  himlar  med  Guds  englar  i. 
Kom,  lut  mig  än  en  gång  dem  skåda, 
Kom  till  milt  bröst  att  qvar  der  bli  I 


231 


Ueii  lycklige. 


Ilur  lycklig  gör  du  icke  mig 
Hvar  gSng,  som   jag  får  se  på  dig 
Och  pä  de  ädla  drag,  de  reua, 
Dem  fordom  Grekland  säg  allena  I 


De  skimra  i  sill  bleka  ljus 
Frän  mensklighetens  Riddarhus: 
Af  jordens  färger  ha  de  föga, 
Men  himlen  blånar  i  ditt  öga. 


Jag  kunde  sitta,  dagen   ut 
Och  dagen   in,  förutan  slut. 
Och  likafullt  mig  lycklig  akta 
Att  dem  betrakta,  blott  betrakta. 


Och  se'n ,  hur  lycklig  gör  du  mig 
Hvar  gång,  som  jag  får  höra  dig. 
Den  milda  stämman   och  den  rena!  - 
Så  tala  englarna   allena. 


2'å'2 

Der  ges  ej  sång,  som  klingar  så, 
Ej  ton  så  skön  att  lyss  uppå, 
Som  när  du   h  v  iskar  mig  ocli  säger: 
"Jag  älskar  dig  och  du  mig  äger." 

Om  ej  mitt  hjerta  var  dig  kärt, 
livad   vore   väl  mig  lifvet   värdtl* 
Ack  I  minnets  dröm  och  dasreus  ära 

o 

För  din  skull   äro  de  mig  kära. 

Men  lyckligast  dock  gör  du  mig 
Hvar  gäng,  som  jag  får  kyssa  dig. 
Och  våra  själar  sig  förena.  — 
Så  kyssas  Gudarna  allena. 

Det  är  min  sällhets  poesi, 
Att  du,  att  du   tar  del  derl 
Och  lågar,  som  när  solen  skiner 
l'å  In  ila  liljor  och  jasminer. 

Min  sjiils  begär,   mitt  lif,   min    tröst, 
Begraf,  hegraf  mig  viil  ditt  briisti 
Ack,   i   den  grafven   vill    jag  hvila: 
Dit   lål   den   lycklige   få   ila! 


233 


Dcii  Eiida. 


Tlecl   auletsJrag,  som   alla   hjertan  fånga, 
Med  blickar  iiiikla  som  ca   niajsols  sken, 
Den   enda  sitter  här  bland   många. 
Men  bland  de  många  ser  jag  endast  en. 

Hur  svårt  för  kärleken  att  sig  fördölja, 
Att  jemt  bevaka,  jemt  förställa  sig! 
Men  mina  ögon  henne  följa, 
O   följde  hennes  också  endast  mig  I 


234 


I  lieiiiies  lieiii. 


Jlär  ;ir  dia  ])arncloms  tid  förlliiten. 
Här  har  du  drömt  din  oskulds  dröm. 
Här,  lik  en  ros  bland    tisteln  bruten, 
Din  själ  stod  fram,  sA    skön,  så  öm. 
Här  sjöng  dig  lunden  sina    sånger. 
Och  liljan   växte  kapp  med    dig, 
Och  sjön  har  speglat  hundra  gånger 
De  dragen,  som  förtjusa    mig. 

Hur  kärt  har   mig  ej  stället   varit 
Och  är  det  än,  då   du  är  der  I 
Du  vet  nog  livad  min  själ   eriarit 
Hvar  gång,  som  jag  oss  tänkte  här. 
Här  skulle  mogna,  ej  blott    knoppas, 
En  salighet  så  öm,  så   varm. 
Ack!  hvad  du  en  gång  lät  mig  hoppas 
Här  i  min  himmel,   vid    din   barnil 


Man  taillar  oss,   maii    \ill   oss  skilja. 
Och  srpallrct  måste  ha  sin  gärd, 


235 


Men  blif  ej  rädd,  min  bleka  lilja. 
Jag  vet  livad  hopens  dom  är  värd. 
Tro  ej,  att  den  förstur  ett  hjerta, 
Som  du  dock  en  gång  mitt   förstod: 
Det  ges  ej  glädje  utan  smärta, 
Och  kärlek   fins  ej  utan   mod. 


Lät  alla  solar  blifva    kalla, 
Min  glöd  är  ej  med  dem  förbil 
Låt  stjernorna  från  fästet  falla, 
Men  jag  skall  dock  dig  trogen  bli. 
Gå,  sök  kring  Södern,  sök  kring  Norden, 
Det  ädlaste,  det  bästa  tag; 
Men  aldrig  finner  du  på  jorden 
En  man,  som  älskar  dig  som  jag. 


236 


För  liiiisese^n. 


iTliiis  (III,   liiir  stuudenia  lörsvuuiio 
Den   tiden,  som  så  snart  försvann;' 
Mins  dn,   hur   våra  hjertan  brunno 
I  salig  tjusning  mot  hvarannP 
Jag  räknar  ej  min  saknads  stunder, 
En   Gud  har  räknat  dem  allén. 
Men  hjertat  suckar  dock  derunder: 
'Tör   längese'n,   ftjr  längese'nl" 


Der  kom  en   annan   tid:  ditt  sinne 
Blef  kallt,  hvarför  vet  jag  ej  än. 
Min  sällhet  bleknade  till  minne, 
Men  dock   jag  ägde  ((var  en    vän. 
Din   hand   lick   jag  dock  ännu  trycka, 
Fick  gråta    vid   ditt   hjerta  än: 
Det  var  ändå  en   tröst,  en  lycka, 
Men  liingese'n,   f()r  längese'n! 


Har  allt,   har  alll   tor  mig   försvunnit, 
E\  älskarinna  blott,   nu'n   väni' 


237 

Blås  äter  på  den  glöd,  soin  brunnit, 
Och  säg  mig:  liten   lefver  än! 
Blif  som  du  var  i  förd  na  dagar, 
Då  solen  af  var  lycka  sken , 
Och  kyss  mig,  under  det  jag  klagar: 
"För  länge-,  alltför  längese'n!" 


•SS6 


Farväl. 


JSuart  fält  och   liiuder,  berg   och  dnhw 
Oss  skilja,    iiiir  jag  fiåu  dig  far, 
Och   huru    ömt   jag  till  dig  talar, 
Så   får   jag  ändå   intet  svar. 
Hvar  afton  jag  tlen   kära  saknar, 
Som  satt  hrcdvid    och   Ijustc   mig, 
Och   livarjc   morgon,    ilå   jag   vaknar. 
Jag  vet,   jag  ej   får   råka  dig. 


Säg  icke,  att   jug   kan   dig  glömma  I 
Du  tror  det  icke  sjelf  en  gång, 
Vet  nog  hvad  känslor  genomströmma 
Mitt   hela   lif,   mitt  tal,   min   sång. 
Från  yrseln,   nöjena  och   ilärden 
Du   vändt  min  håg  for   liingese'n. 
Från  allt    förutom    dig,   —   och   verlden 
Han   iir   mig   hlott  ditt    åter.sken. 


Jag  ser  din   hild  i  soUmis  lågor, 
Jag   hör   din    i().s(    i    liäckeiis    sus. 


239 

Och  natleiis  djupa,  dunkla  IViigor 
Du  tyder  mig  vid  stjeruors  ljus. 
Det  sköna,  jorden  har,  det  höga, 
Som  himlen—,  din  symbol  mig  är 5 
Den  sk  v,  som   blånar,  är  ditt  öga, 
Och  liljan  dina  färger  bär. 


Tro  mig,  fast  ock   vi  skiljas   vida. 
Sä  blifva   hos  hvarandra   vi. 
Du  sitter  icke  vid  min  sida, 
Nej,  ty  du   sitter  deruti: 
I  venstra  sidan,  der  det  flammar 
Ett  hjerta,   der  du  dyrkad  är. 
Der  har  du   valt  din  slutna  kammar 
Och  in  släpps  ingen  annan  der. 


Hur  skönt   de  ädla,  bleka  dragen 
Ur  djupet  blicka  upp  på  mig! 
Hur  ömt  de  himmelska  behagen 
För  mina  ögon   måla  sig! 
Din  stämmas  milda  toner  ljuda 
Harmoniskt  i   mitt  öra  än, 
Och  dina  läppar  ännu  bjuda 
En  kvss  af  låc^or  åt  din    vän. 


240 

Farväl,   var  trogen!  —  Blodet  isnar 
Vid  tanken,  att  du  glömma  kan; 
Var  trogen,  ty  mitt  lijerta   vissnar 
Den  stund,  du  älskar  någon  aun. 
Farväl,   niiu   kfuads  morgoustjerna, 
Du,  bättre  liälflen  af  min  sjiil. 
Mitt   väsens  medelpunkt  oeli   kärna. 
Du  evigt  älskade,  farväl! 


Hy  $»$>»»  nia. 


•2U 


Hyssarnn. 

rör   Iniir  eiitla    xcr.s,   jat;  gör, 
Lofvar  du  eii   kyss  mig  gifva; 
Arket  fullt  jag   borde  skrifxa. 
Mindre  har  jag  skrifvit  för. 
Men   nian   måste  hålla   måtta, 
Jag  med  vers,   med    kyssar  du. 
Låt  mig  räkna:  der  är  .sju  I 
En  ilertill,  det  gör  mig  åtta. 


Numro  åtta  är  fatal, 
Greklands  sängmör   \oro  nio, 
Och  en  Svensk  dertill  giir   tio. 
Elfva   var  apostlars  tal, 
Ty  jag  räknar  icke  Judas, 
Honom,  som  i   vänners   lag 
Ky.sste  falskt:  det  gör  ej   jag. 
Helst  när  vackra  läppar   bjudas. 


Huru  står  min  räkning  här? 
Aderlon;  det  är  dock   något. 


IG 


242 


Niltoii  —  rimmet  gör  In-sviir, 
Derföre  jag    fjlkr  tjoget. 
Strofen  lii'  ej    full  som   jag, 
In   i  hamnen   vill  jag  styra, 
Derföie   till  godo  tag 
Denna  gAng  med  Ijugufyral 


243 


Altarena. 


Iliir   niyckea  luulakt  i   landet  röjs! 
Hur  religiösa  bli  vAra  bygder  I 
Din  panna,  Laura,  till   allar  höjs 
At  sanningen  och  de  ädla  dygder. 
Fritänkaru  sjelf  faller  häpen  ner 
Och  tror  på  Gudomen  och  tillber. 


Ldt  vilden   dyrka ,  sä  godl  han  kan , 
Den  sol,  som  flammar  ifrån  det  höga; 
Jag  d\'rkar  solen  jag,  liksom  han, 
Men.  dj^rkar  henne  uti    ditt  öga. 
Det  känslans,   godhetens  altar  är, 
Och   lågan  evig,  som  Vestas,  der. 


Du   vet:  af  sorgen  är    lifvet  tryckt, 
Men  se,   till   tröst   har  en   Gud   för  nöjet 
På  dina  läppar  ett  altar  byggt 
Åt  Gratierna  och  det  Ijiifva  löjet. 
Der  firas  tusende  kyssars  fest, 
Hur  skönt  att   der  vara  oflTerprest ! 


244 

Min  andakt  stiger.     Han  höjs  din  barm, 
Begärens,  kärlekens,  nöjets  altar, 
All    jordisk    tjusnings;  men    till  min  harm 
Jag  aldrig  gudstjensten  der   förvaltar. 
Dess  helgdom  gömmer  en  altarduk 
Och   mig  bortvisar  han  afinulsjnk. 


245 

•lor«leii   ooli  Årstiderna. 

till  gång  Jorden,  stackars  fru, 
Efter  livad  som  ryktet  larmar, 
Låg  och  frös,  som  hon  gör  nu, 
I  den  gamla  Vintrens  armar. 


Trög  var  gubben  j  ty  begrip 
Att  hans  styrkas  tid   var  faren; 
Dock  —  som  han   var  enda  karlen , 
Frun   var  trogen  par  principe. 


Ung  och  glad  och  yr  steg  Våren, 
Som  eu  Amor  ner  ur  skyn ; 
Rosor  blommade  på  hyn, 
Rosor  doftade  ur  håren. 


Kärlek,  suckar,  harm  och  prut, 
Frun  i  hemlighet  charmerad, 
Apparencen  väl  sauverad, 
Dygdigt  motstånd,   lyckligt  slut. 


246 

Sommarn   kom,  sä  stark ,  sä   iVoclig, 
Yarm  och  eldig  pä  allt  sätt. 
Damen,  kristligt  tälamodig, 
Led  —  ocli  gal'  den  starke  rätt. 


Dock,  lun-  snart  ens  eld  forgar  en, 
Helst   med  frunlimmer  af  ton! 
Hösten  sägs,  en   man   till  åren. 
Glad  tog  Sommarn  permission. 

Åter  nya  koniplimentcr. 
Rik   är  Hösten,  som  ni   vet, 
Och  med  passande  presenter 
Vann  han  damens  tacksamhet. 

Ack!  men  se  hans  lockar  gråna, 
Snart  är  han  en  vissnad  hamn: 
Terra  lägger  sig  att  träna 
Än  en  gäng  i  Yintrcns  famn. 

Frän  den   liden    vär   fru   moder, 
(Se,   hvad   vanan  dock   förmär!) 
Har,   till   Irols  af  l)ylla   nKuh-r, 
Fyra  iilskarc  h\art   är. 


:>47 

Jordens  döttrar  I   Inilkcn   liiru 
För  er  hela   skiiiia   iiLl! 
Är  det   ieke  dottreus  ära, 
Om   hon  hr.''is  pä  uiödernel? 


248 


Förlorvade  ocli   Cilfla. 


Jröilofvad   gick  Aclain   i   liistgaidcii  gröa, 
Bredvid  honom   J'^va  iloii   viina. 
Det  par  var  sa   kärligl,  ilen   park   var  så  skön, 
Och  Herranoni  skulle  de  tjena. 


De   kysstes,   de  siuekles    i   u.-.kyldig   ro, 
Anständigt  gick  allting  till   väga. 
De  svuro  för  stjernor  och  måne  sin   tro, 
Som  ännu  förlotVade  })läga. 


Den  "näktergal  s])elar  i   palmernas  topp, 
Den   vårvind  far  sval  öfver  näset, 
Och  fjärhirna  domna  pä  rosornas  knopp, 
Och  dufvorna   kvssas  i  gräset. 


Och   nejden    var  enslig  och   natten   kom    pä. 
Den  älskande  harm  börjar  svälla. 
Den    vägräck'    IVuklcii    liau    luckade   så    — 
De   föUo,   de   svndii;a   sälla. 


249 


"Skandalen   iir  ai",   —  konsisloriuni   skrek  — 
Den  fallna   till  äkta   han   läge  I" 
Och  stiaxt  sändes  ut  för  att  sluta  eleji  lek 
En  engel  n3ed  kappa  och  krage. 


Och  nu  blef  det  lysning  ocli   vigsel  ntaf 
Och  bröllop  pä    vanliga  viset; 
Men    se'n    svängde    engeln   sin  ilamniande  staf 
Och  körde  dem  ur  paradiset. 


Och  sörjande  drogo  de,  herre  och  fru, 
I  äkleuskaj)s-öcknen  att   vandra: 
En  kyss  sände  de  emot  Eden  ännu , 
Men  kysste  ej  mera  hvarandra. 


Trolofvade  jungfru,  trolofvade  sven, 
Till  brudstolen  skynden  så   varligt  I 
Förlofuingens  Eden  ej  öppnas  igen. 
Och  fallet,  det  sköna,  är  farligt. 


250 


Till    Klof  Tegnér 

vid  dess  (jiftermål. 


l\om,  o  broderi  jag   vill  trycka 
Varmare  din  hand  än  föri", 
Ty  du  stiir  framför  din   lycka 
I   ditt  dunkla  ödes  dörr. 
Du  har  byggt  din  egen  hydda 
Ocli   en   maka   fort  derlill. 
Och  tlitt  hopp,   det   liiiige   ilydda, 
Det    bevingade,  stiir  still.   — 


På  den   korta  banan   mellan 
Graf  och  vagga,  som  fylls  mest 
Af  var  dårskap   opp,   iir  sällan 
Rum   f()r  någon   glädjefest. 
Broderi  äfven   Hir   de  sälla 
Är  livar  skön  och   lycklig  sluiul 
En  oas  i  öcknens  rund; 
Låt  oss  dricka  af  dess  källa. 
Lät  oss  hvila  i  dess  lund  I 


251 

Ser  du,  jag  har  föregått  dig 
Med  min  ringa  föresyn ;  — 
Liksom  dig,  så  har  man  spätt  mig 
Himlen  h;ir  inunder  skyn. 

Broderi  ingen  himmelsk  gafva  | 

N  ju  tes  oqvald  på   vår  jord  ; 

Dikten  är  sä  snar  att  lofva,  , 

Blott  förnuftet  håller  ord. 
Lät  poeten  gerna  rosa 
Sina  ideal,  —  hvad   mer? 

Verklighetens  lif  är  prosa,  ; 

Här  och  der  en  vers  du  ser.  I 

Svärmeriet  har  förstorat 
Huslighetens  lycka.  —  IN  ej, 
Paradiset  är  förloradt 
Och  på  jorden  lins  det  ej. 

Natten  söfde  icke,  solen  , 

Sken  ej  på  en  enda  hlott,  ! 

Som   var  nöjd  med  hvad  han  fått,^  | 

Och  du  vigs  vid  kuUerslolen,  i 

Icke  vid  din  sällhet  hlott.  i 

Fritt  för  stjernorna,  för  månen, 
Svärj  din  lycka,   svärj  din  tro. 

Tro  mig:  i  de  Giftas  ho  \ 

Är  Bekymret  äldste  sonen.  I 

När,  utom  en  syndig  kropp, 


252 

Som   vill   föilas  och  Ibrplägas, 
Aiiciia   ka])ital  c|  ägas 
Än  det  slag,  som  säges  opp;  — 
När  mail  icke   vill  förränta 
UL  sitt  tänkesätt,  ej    vänta 
Något  af  de  Storas  stöd. 
Och  ej  äta  annat  briid 
Än  det  bästa  —  det  förtjenta;  — 
01  då  händer  någon  hvar 
Att  han  somnar,  att  han   vaknar 
Mindre  glad,  än   förr  han   var. 
Och  rätt  mänga  skatter  saknar. 
Fast  han  ock  den  äkta   har. 
Mången   kraft,  som  verlden  äggar , 
Mången  yppig  i'os,  som  hör 
Till  den   fria  luften,  dör 
Ut  emellan  fyra   väggar;  — 
Hjertat,  förr  så  rikt,  blir  ack  I 
Falligt,   såsom  Svenska   Banken, 
Och  den    vilile  skenarn,   tanken. 
Blir  en  sedesam   Vallack. 
Verlden  krymper  hop,   värt  väsen 
Växer  fast  till  slut,   likt  gräsen 
På  sin  tufva,   i  en   pnnkt, 
Och   vår  egendom,   vår  smärta, 
Känd    uli    ett    annat    hjerla. 
Trycker  sinnet   dubbelt   tungl.  — 


253 

Släng  min  brial.skiitl   iinilor   bordet! 
Hittills  spår  den  intet  godt; 
Det  är  orätt,   men,    jag  svor  det, 
Jag  vill  skrifva  sanning  blott. 
Alltså   vidare  i   texten: 
Meuniskan  är  aldrig  nöjd. 
Lik  en   man  af  måttlig  höjd, 
Som  med  jättar  mäter  växten , 
Mäter  hon  sin   lefnads-fröjd 
Med  de  höga  idealen ,  — 
Och  jemt  deri  är   hon  galen. 
Blott  för  sängmön,  stackars  nymf, 
Är  och  blir  det  alltid  skymf 
Att  ej   nå   dem   eller  —  tiga; 
Men  i   In  ardagslifvet  stiga 
De  ej  ner  frän   sin  Olynij). 
Derför   bör  den  klokast   skattas. 
Som  den  gyllne  regeln  mins: 
Att  värdera  hvad  som   fins 
Och  ej  endast  hvad  som  fattas. 
Fordra  icke  hundrafaldt 
Af  hvart  korn,  som  gror  och  knoppas! 
Vänta  missväxt-år,  och  hoppas 
Litet,  alt  ej  sakna  allt  I 
O!  om  blott    vi  flyglen  tlämpe 
Utaf  vårt  förmätna   hopp, 


254 


Bygges  ännu  lätt  ett  Tcnipe 

Inom  egna  väggar   opp. 

Ej  som  ilet  plär  foreställas 

Uti  diktens  gyllne  Hellas, 

Men  som   lifvets   Nord  det   (ätt,  — 

Ej  de  saligas,    men  sällas, 

Ej  gudomligt,    menskligt  bloll. 

Vägen  blir  ej  mer  så  ledsam, 

Ej  sä   tunga   dina  spår. 

När  en  maka    hos  dig  står. 

Som  bland  stormar,    lik  en  fredsam 

Härold  mellan    härar,  går; 

Som  sin  hälft  af  lifvets  börda 

Uppå  trogna  skuldror  tar, 

Varning  för  dan   vilscfiirda 

Och  en   famn    iui'   inilan   har. 

Lycklig  dock,    liols  aiU   bekymmer, 

Trots  min   brudskrift,   lycklig  den, 

Som  från   dagens  möda  rymmer 

I  en  makas  famn  igen , 

Som    med  glädjens  lälta   miner 

Mot  förstämde  drömmarn  går, 

Och  vid    egen  brasa  tiner 

Isen   ur  den   frusnes  hår, 

Och  det  enkla   Ixtidcl    dukar, 

Der   ej    \ppigliel('u    slukar 


255 

Flitens  lön  och  sinnets  ro. 

Och   den   sängen  bäddar  sedan. 

Der  två  tvilling-gudar  redan, 

Kärleken  och  Sömnen ,  bo. 

Stojar  ej  det  yra  niijet 

I  hans  boning  mer  livar  dag, 

Stannar  skämtet  q  var  och  löjet 

I  hans  fordna  brödralag,  — 

Svärmar  han  ej  mera,  klingar 

Ej  hans  glas,  hans  lyra  mer. 

Fäller  Fantasien  ner 

Sina  trötta  Merkurs- vingar; 

O  livad  mer!  —   det  återstår 

Dock  af  sällhet   mången  annan: 

Sanning  med  den  öppna  pannan. 

Vishet  med   det  hvita  hår. 

Och  det  sjelfbestånd ,  som  håller, 

Liksom   redden,  sjelf  sig  opp, 

Och  den   stilla  dygd,  som  väller 

Sinnesfrid  och  niod  och  hopp, 

Och  de  nöjens  mängd,  som  komma 

Utan   ånger,   utan  agg. 

Och  på  hvarje   lifvets  bloiiiiii;i 

Falla  som  en   morgondagg. 

O;  hur  lätt  är    att  försaka 

Mången  stormig   ungdoms-smak. 


255 

När   inan  endast   först  en   maka 
Kysser  under  eget  tak;  — 
Och   niir  lliirdens   hundra  niiinster 
Flyga  med  sitt  spann   förin , 
O,   hur   lätt  att  från  sitt  fönster 
Le  åt  dårskapen  deril  — 
Och  iler  falla  många  taggar 
Ifrån   lifvets  törnros  hän, 
När  du  först  en  ättling  vaggar 
Uppå   faderliga   kniin.  — 

Jag,  som  annars  pliigar   rimma 
Eller  gruhbla   i)orl  livar   limma. 
Stulen  från  en   truUsam  dag. 
Skådar    nu   med    viilhehag 
Huru    i    de   spädas  sinnen 
Mina  Meka  barndomsminnen 
Färgas  åter  drag  för  drag. 
Hvilket  lif  i  h varje  åder. 
Deras  själ   hur  ren,   hiu'   vek  I 
Il  vilken  helig  oskuld   råder 
Ännu  i  de   frommas  lek! 
Hur  den  himlaburna  anden, 
Äiniu  främling  här   i    lauden, 
Skjuter   \iugar  småningom. 


Oel 


257 

Och  den   liiiiga   natten    viker, 
Och  en  Ijättre   verhls  reliker 
Samlas,   lifvas,  bildas  om! 
När  man  då  de  späda  manar 
Till  sitt  bröst  och  häller  der, 
Och  ens  hjerta,   vidgadt,  anar 
Hur  en  Gud  sin  verld  har  kär; 
O!  då  ljusnar  allt,  då  tiger 
Hvart  bek3'mmer,  jorden  ler, 
Och  den  fulla  himlen  stiger 
I  ett  mänskligt  hjerta  ner. 


Från  de  töckenhöljda   fälten, 
Hvilka  Östersjön  och  Beltea 
Piska  med  en  fuktig  vind, 
Är  det  långt  till  dessa  ställen, 
Hvarest  Claras  våg  frän  f)ällen 
Löper  som  en  jagad  bind. 
Men  fast  också  floder  vandra 
Mellan  oss,   fast  berg  stå   opp; 
Våra  hjertan  nå  hvarandra, 
Våra  sorger,  våra  hopp. 
Derför,  hur  sig  lyckan  vänder. 
Låt  oss  älska   mer  och   mer 


17 


258 

Först  hvarann  orh  sedan   Uer, 

Och  ej  gå  med  loiniua  häiider 

Ifrån  lifvets  Zenilli  ner! 

Glömda,  oberönula  llykte 

Våra  dagar,   men   vårt  namn 

Skall  ej  dö,   fast   inlet   rykte 

Tar  del   i  sin    falska   famn, 

Blott  en  son  är  qvar,  som   vårdar 

Våra  minnen   och  de  frön, 

Som   vi  sått  i   tidens  gårdar 

För  det  Goda,   ej   för  lön. 

Och   när  åldern  ändlligt   Ijockar 

Våra  trötta  skullror  ner. 

Och  med  silfverhvita  lockar 

In   i  evigheten   ser; 

O,  då   hoppas   jag   \i   vandra 

Hand   i   hand,   då  hoj)pas  jag, 

Vi   få   hvila   med    hvarandra 

Uti    samma   "raf  en    ila"! 


259 


Till   Elof  Tegnérs   liriiil. 

|)u   slår  vill   kuUerstoln.     Din  fiia  rcpnl)Iik 
F()rb\  ts  i   monarki.     Du  svär  de  helga  eder, 
Och    vexlar    ringarna,    och  rodnar,  och  är  lik 
En  engel,  dä  han  ser  ur  aftonrodnan   noder. 

Allt  gar  ordentligt  se'n.    Lv^ckönskningar  och 

grät, 
Och  platta  skämt  och  stoj,  som  det  vid  bröllop 

plägar. 
Man   hrvv  den    arma  brud.      Man    följs  till  bor- 
det åt, 
Och    rundt  kring  laget  går  den  fulla  Iröstcbägar. 

Men  balen  når  sitt  slut,  och  dagen  äfven  sitt, 
Igenom  fönstrens  rund  de  matta  stjernor  blicka. 
Man  blir  likväl  en  gång  de  tröga  gäster  qvitt: 
\älkommen,  sköna  fru!  farväl,  du  sköna  flicka! 

Hvad  rika  ämnen  här  lill  kärlekens  beröm! 
Hur  mången  herrlig  scene  att  måla  con  amore, 
Om  blott  jag  drömde  än  min  ungdoms    gjHne 

dröm , 
Om   jag  blott   än   en  gång  i   lord  na  dagar  vore! 


'2m 

Men  ack!  här  sitter  jag  ujipä  min  trädstol  q  var 
Och  kan  ej  mähi  ens  en  sällhet,  som  mig  rymmer. 
PA   lama  vingar  re'n  min  sångmö  från  mig  far 
Och    lemnar    platsen    fri    for  sjukdom  och  be- 
kymmer. 


Men  kommer  jag  en  gång  till  edra  bygder  än , 
Då    skall    du    från     min    själ    de  mörka  andar 

banna , 
Ge  tigaren  sin  röst,  sitt  Hydda  mod  igen, 
Och  jaga  molnen  bort  frän  öcknen  af  hans  panna. 

Till  dess  förljufva  du  en  lycklig  makas  dar, 
Och  tänk  en  gång  ibland  på  gr uhblaren  i  söder. 
Som  ingen  glädje  mer  och  inga  rim  har  qvar. 
Men  dock  är  säll  att  ha  den  sällaste  af  bröder. 


261 


[Svar  på  en  parodi.) 


f  ebus  hade  han  till  far, 
Gjorde  piller  och  mixlurer 
Och,  der  ingen  fara  var, 
Utmärkt  lyckeliga  kurer. 

Men,  som  detta  kall  är  trist, 
Och  som  Febi  son,  kan  tänka, 
Ville  han  som  Bellettrist 
Också  i  provinsen  blänka. 

Doktorns  lynne  var  ej  godt, 
Gerna  såg  han  allting  klandras. 
Och  för  egen  ära  blott 
Göt  han  litet  gift  i  andras. 

Men  hvad  sker?  £n  oblid  makt 
Spelte  vår  poet  det  streket 
Att  livar  rad,  som  han  frambragt, 
Luktade  frän  Apotheket. 


'JÖ'J 


Och   luius   vers,  at   galla   liill, 
Diiglös   var  som   hans  rcceplei-, 
Och,  om  ej  för  nylt;ius  skull, 
Ingen   fiiigade  derefter. 


Febus  skrek    med    \  ledgad   hliek : 
"Lär  din  tingerklåda  styra! 
IlAll    min   mage  du   i   skick 
Och   bry  dig  ej  om    min   lyra  I 


"IJloll   i   (liii   melier   \ar  dum  I 
Spara  dina   melodier! 
Först,  niir  ej   hus  opium, 
Kan  du  —  skrifva  parodier." 


Skrämd   han   hörde  Febi   bud 
Och,   bxad    man   så  sällan   röner, 
Tog  reson,   fast  han    var  Gud;   — 
Men  hans  söner,  ack,   hans  söner! 


263 


Till  en  Hiiiiglig-   Nekter 

på  dess  födelsedag. 

I  ill  livad  för  nytta  kunnat   \ara, 
Att  en  Sekter  blef  född,  min   vän. 
Jag  ofta  önskat  att  förklara. 
Men  aldrig  rätt  begripit  äuj 
Men  när  nian  punsch  oss  derför  ger, 
Hveni  är,  som  då  ej  nyttan   seri' 

Hvad  skäl  för  oss  att  gratulera  I 
Ilur  mycket  bättre  tar  det  la" 
Uti  kansliet  att  kopiera 
Ån  uti  poesien,  som  jag. 
Du  skrifver  af,  jag  skrifver  liop; 
11  vem  af  oss  kommer  mest  i  rop? 

Snart  kunglig  fullmakt  uppå  fickan, 
Lön,  som  gar  till  bevillning  åt, 
Akkord  om  tjensten   och  om   Hickan , 
Gnabb,  hushållsgräl  och    barnagrat, 
Och  slutlig   kröning,   kära   du, 
Af  lifsens  krona  och  dia   fru. 


204 


Se  der  den  lott  åt  våra  dagar 
En  lycklig  sljernas  gunst  heskär! 
En  bid  af  tårar  ödet  lagar  , 
Men  vi  ha  en  af  arack  här. 
I   väntan   låt  oss  tömma  den  I 
Din   lyckas  skål,  vår  bror  och   vän. 


_265 

Till  Dauieriia 

vid    Magister-promotionen   i   Lund 
1S08. 

llriget  rasar  öfver  Norden.     Tiden 
Har  löst  bojan,  der  livar  Furie  stod. 
Årets  morgon  är  i  storm  förliden, 
Och  dess  middag  rodnar  än  af  blod. 

Dock   vi  fire  Pindens  lugna   tester. 
Dock   vi  bygge  uppå  krigisk  strand 
Sångmöns  altar,  liksom  lundens  gäster 
Sjunga  än ,  fast  nejden  står  i  brand. 

Eder  blick  det  unga  hjertat  fångar; 
Leden  fången  genom  lifvets  land, 
Liksom  genom  Labyrintliens  gångar 
Theseus  leddes  af  en  skönbets  band! 

Härd  är  mannen.  På  den  brända  kinden 
Rinner  ingen  tår  för  likars   väl. 
Lätt  som  eolsbarpan  rörs  af  vinden , 
Röres  af  hvar  känsla  qvinnans  själ. 


Öfver   tiden,  öfver   verldcns  gränser, 
Gripa  mannens  vilda  planer  o])p; 
Längst  der  rymdens  sista  sljerna  glänser 
Trött  han   jagar  sitt  förmätna  hopp. 

Men  för  stinidens  sköna  glädje  buren, 
Född  för  verklighetens  milda  ljus, 
Qvinnan  förer  honom  till  Psaturen, 
Som  en  bior    hem  till  sin  moders  hus. 

Sft   förenas  Dikten   med   det  Sanna, 
Skönhet  mildrar  hvarje  kraft  lill  slut, 
Och  på  lifvets  allvai.samma   paiuia 
Planar  lätt   livar    tankfull   lära   ut. 

Friden  komina  skall  en  dag  oeli  skaka 
Gyllne  vingar  (ifver  siad  oeli   Iiygd: 
Lycklig  (Icu   Maud  oss,  .som   med  eu   maka 
Då  drar   hem   i  egen   hyddas  skygd; 


På   Inais   tröskel  endast   vänskap  stiger, 
Ur  hvars  Icinster  endast  gläiljen   ler, 
Oeh   den   engel,  som    vid   porten   niger, 
Goda    Uickor!  är   IjIoII    eu   al   ei'. 


267 


Klo!stei*-i*iiiuei'ua. 


Älä  stilla,    \andiare,  och  se  dig  om! 
Jliir   roste  sig  friia  gråa  ålderdomen 
Eli  kloster,   heligt  da,  —  men    tiden   kom 
Och  gjorde  hemgång  uti  helgedomen. 


Dess  murar  nitet  fogat  fast  ihoji, 
Men  sekler  trängde  sig  med   våld  emellan. 
jNu   till  dess  gård  drar  ingen  pilgrims-hop, 
Och  ingen  offrar  i  den  helga  källan. 


Igenom  porten  är  Lloll    \iudens  gång. 
Den   \  ida   rund,   de  djupa  hvalf  slå  öde; 
Från  löften  skrika  ufvarne  sin  sång, 
Men   under  slumra  ändå   tryggt  de  döde. 


Se,   tidens   vishet  åt  legenden  ler. 
Och  IviOarns  fötter  på    reliken  trampa; 
Jag  vördar,   forntidsminnen,  ännu  er, 
Och   tänder  alcr  er   förtärda  lampa. 


268 


Från  dessa  murar  skyggile   vald  och   brott, 
Här  ostörd   vishet   verldens  gång  betraktat: 
Inuiulcr  hvalfven  salig  andakt  gått. 
Ot;h  tVid,   lik   Edens  engel ,   porten    \  aktat. 


Hvad  trogna  knäfall  dessa  hällar  nött! 
Hvad  kraft  förnummen  i  de  helga  orden! 
Här  anden,  lågande,  sitt  nrspnuig  mött. 
För   himlen   lefvanJe    och  död   för  jorden. 


O  sägen,  skuggor,  ur  er  natt  likväl: 
Var  edert  lif  af  lidandet  förgätet.^ 
Var  det  blott  frid,  som  bodde  i  er  själ. 
Och  knäföll  ingen  sorg  Ibr  stenbelätet? 

Hvem  svarar?  Ack!  blott  lifvet  klaga  vet. 
Och   smärtans   tecken  i  sitt   våld  det  äger. 
I  grafven  torkar  ögat  ut,  .som  gret. 
Och  intet  öra  hör  hvad  döden  säger. 

Der  —  inom  denna  sönderfallna  ilorr. 
Der  mörka  vålnader   \id  midnatt  synas. 
Der  suckade  kanske  en   nunna  förr. 
En  blomma  ställd   \  id   korsets  ful   all   tvna.s. 


269 

Den  blinda   vantron   med  förfärlig  hand 
Vigt  in  dess   våv  åt  himnielen  och   döilen. 
Hvad   voro  mot  ett  radhand    hjertats  hand. 
Mot  himlens  ära   hvad   var  menskonöden? 


På  denna  mossbetäckta  stenbänk  satt, 
I  skygd   af  dessa  sekelsgamla  ekar, 
Hon  kanske  också  mången  månskensnatt 
Och  mindes  gråtande  sin  barndoms  lekar. 

Hur  qvald  den  sjuttonåra  himlabrud  I 
Af  älskarns  kyssar  i  dess  själ  hvad  minnen! 
Dess  tankar  sträfvade  med  makt  till  Gud, 
Men  ack !  till  jorden  sträfvade  dess  sinnen. 

Hon  täljer  ut  och  täljer  om  igen 
Sitt  radband,  suckande  sitt  A  ve  stammar; 
Men  under  doket  trånar  ögat  iin, 
Och  samma   hjerta  under  slöjan   Hammar. 

Hvi  ger  religionen  ej  sin  dotter  tröst? 
Hvi    hör   ej    Kristi  mor  dess  bön,  som  klagar? 
Ack  I  hvi  så  syndig  blef  naturens  röst? 
Och   hvi   så  härda  blefvo  himlens  lagar? 


270 

Vid   krucifixcl    kallnade  dess  niiind, 
Och  kinden  blektes  af  den  heta  smärta; 
Från  sjunkna  ögon   flydde  hvilans  blund, 
Ty  jord   och   himmel   stridde  i  dess  hjerta. 

SA,  okänd  Heloisa,  småningom 
Hon   lärdes  af,   blef  bortdöd  och  begrafven, 
Och  ingen  Pope  med    sängens  trolldom   kom 
Att   väcka  hennes  minne  opp  af  graf\en. 

Frid  med  din    skugga!  Dn  är  liännKul    rc'n, 
Försvunna  äro  dina   helgon   alla. 
De  trifdes  icke   uti    dagens  .sken. 
Der  Gud  .står    qvar,  men  alla  Gudar  falla. 

Ej  Lsis  söker  mer  sin  döda   vän. 
Ej   lejonhöfdad    Mithras  dagen   täiidei-; 
Titaners  slägte    slår  ej  opj)  igen , 
Fa.st  blixten  slocknat  i   Kronions  händer. 


Och  djupl    forgöuid  bland  fjällens  skrefvor  bor 
Den   G()thiska,  den   blodbestrukna  sloden, 
Ty  pa  sin  hammar  sofver  AsaThor 
Och   ingen    kiinipc  gästar   mer    Ikis  Oden. 


271 


Hans  altar  bröts  för  helgonens  omkull: 
De  hade  ock   sin   tid,  som  sommarfjiirlen; 
Nu   vandrar  plogen  i  den  vigda  mull, 
Ocli   liarnen   leka   med  de  helga  kärlen. 


272 

Herflias  barn. 

rortloni  grönlockade  Herlha 
Älskade  lummek-iis  Gud. 
Se,  i  sin  famn,  vid  sitt   hjeita 
Håller  lian  ännu  sin  brud. 


Arfvingar  hade  han  Ivenne 
(Kärleken  arfvingar  ger): 
Sonen  bråddes  pä  henne, 
Dottien  pä  fädernet  mer. 


Tålamod  kallades  gossen. 
Modren  med  sorg  honom   när; 
Och,  .som   fle   nattliga   blossen, 
Bleknadt   hans  anlete  är. 


StaiVen   med   törniga  taggar 
Stöder   —   och  särar  hans  arm. 
Striden,   den  eviga,   vaggar 
Han  i  sin  suckande  barm. 

Stilla 


273 

Stilla  han   vandrar  och  dvstor. 
Ögat  till  jorden  slår  ner. 
Hoppet,  hans  skönare  syster. 
Pekar  ;U   hinden    orh   ler. 

Lef vande  är  hon  som   taukan. 
Glad  som  den  blommande  var. 
Och  med  en  bindel  af  rankan 
Fästes  dess  ilvgaiide  hår. 

Brödren  med  plågorna  föktar 
Tröttad,  men   manlig  och  fast. 
Systern,  den   vingade,   fläktar. 
Och  de  tly  alla  merl   hast. 

LjusAlferI  S\ärjen  oss  begge, 
Svärjen  oss  huldhet  och   tro! 
Följen  oss.  tilldess   vi  lägge 
INer   våra    liur\ud   till    ro. 

Kämpande  son   iilaf  Ilerlha, 
Hall  mig  i  sloruiaiua   opp! 
Trösta   luill   lidande  hjerta, 
Himmelens  dotter,  tlii   Hajjp. 


18 


274 


Sti'i»vi'rs. 


■/.      t  Album  på   Löbenid. 


r ölgillet,  okiindt   var   mitt   uanin, 

—   Jag    sökte  ej,   jag   vann  ej  ryklels  heder 

Men   det  togs  upp  i   Minnets  lanin 

llVan    ilen   stund    jag   skref  del    Uj)p   lios   eder. 


i*.      [lojjp  och   Minne. 


Ilopp  oeh   ntinnc   inan    mig   prisa   vill, 
Men   livad  är  ddck  sUitligt  deniied   vunnet? 
Hvad    jag   li(»])pas   kiirt  är  iin   ej    till, 
Hvad   jag   minnes    kärt    ;ir  rc'\\   törsvuniiet. 


5.      Bästa  rådet. 


Illutt  du  sjelf  ditt  öde   räddar, 
—   Annan    visdom    vet   jag  icke  aC  — 
Och   du   ligger,    som   du  sjelf  dig  bäddar. 
Till  ock   med   uti    din  graf. 


275 


€.  A.  Tilländer  % 


Broder,  <lii  ar  fallen  I  I  sin   knoppning 
Höstad  är  din  vår. 

Lik  Neapels   vinberg,   vär  förhoppning 
PA   volkaner  stAr. 

Broder,   tiden   flyger  hän,  och   vingen 
Mördar  i  hvart  slag. 

Trängre  blir  och  ständigt  triingre  ringen 
Af  vårt  brödralag. 

Du,  (len  ädlaste  deri,  den  bäste. 
Som  oss  älskat  än, 

llof  ditt  öga  opp  till  stjernströdt  fäste 
Och  for  hem  igen. 

Så  förmvdtnar,   djupt  i  grafven,  kärnan 
Af  det  hopp,  vi  satt. 
Carolina  I  så  har  morgonstjernan 
Slocknat  i  din  natt. 


'  Aslronomiae   Observatör   och  lycklig  Latinsk  skald.     Död 
1806. 


■276 

Ty    livar  .sl,ir  don   lilaiul   oss,  som    kan   lyfta 
All   en   blick  s;1   klar? 

livar  är  tankens  örn,  som   (VSn   sin   klyfta 
S;'i   mot   solen   far? 


Hvar  fins  mer  ett  bröst  sä  sannt,  sa  recUigl, 
Af  så  Göthisk  tro. 

Lik   (len   dal   bland   Alperna,   der   fredligt 
Blott  de  gode  bo? 


Hnr  sokratisk,   Imrn  glad   din  stadga! 
Med   b\ad   lijerllig   tack 
Tog  du   nöjet,  blåste  bort  dess  fradga, 
Oeli  dess  nektar  drack. 


Gick  dn   biin   kaii.ske   till   mulna  pligter, 
Mödan  sjclf  blef  .skämt. 
Ingen   nyck   var  din.      Som   Tlieniis    \igler 
Stod  ditt   sinne  jeinnt. 


Sjöng  dn  bland  o.ss  alt    ur  grafven   kalhi 
Minnet  af  en   vän, 
Är  Ovidii   lyra,   ruj)le  alla, 
Q\ar  i  Schylien  än? 


Eiikell   var  dilt   väsen,   ville  skona 
För  sill  lof  en   livar. 

Lugnt    och    blygsamt,    som   en   brud  sin   krona, 
Du  dill   värde  bar. 


Huru   lyckan  lyste  dina  öden. 
Hur  din  stjerna  brann. 
Ingen  ovän  fann  du,  och  blott  döden 
Var  din  afundsman. 


Ädle  vän,  bur  mången  sällsynt  gåfva, 
Huru   mangen  djgd 
Gick  i  förtid   ner  med  dig  att  sofva 
Uti  grafvens  skjgd ! 

O!   var  da  ditt  lijerta,  var  ditt  snille 
Utan  gagn  oss  skänkt? 
Är  det  borta,   allt  livad  godt  du   ville, 
Allt   livad   sannt  du   tänkt? 

jNej,   vi  äro  icke  hva<l   vi  skola, 
Fast  vår  dag  tar  slut. 
Nej,  Inad   lifvet   börjat  i  sin  skola 
Bildar  grafven  ut. 


278 


Och    hvaJ    godt,    livad  ädelt   vi  den  lemiie, 
Vädren  ej  förströ. 

Evigt  lefver,  som  eii   Gud,  dess  ämiie, 
Fast  dess  former  dö. 


O,  sä   lef  och    \erka  i  det   höga, 
Dina  stjernor  ställ, 
Och   till  mig  se  ner  med  deras  öga 

Någon  enslig  (jväll, 


Då  jag  sorgsen  i  mitt  fönster  sitter 
Och  din  borlgäng   mins, 
Och  Inar  tröstlös  lärdom,  hvarje  bitter. 
Som  af  lif\i'l    \ins; 


Och  dock  känner,  alt   i   menskligheten 
Något  heligt  bor, 

Och  mitt   lijirla   fylls  af  evigheten, 
Dit  dill   ande  for. 


279 


1..   V.   MmhUic*. 


Vyv,d  ucli    Vishcl   äro    lilvga, 
Tysla  gciuiiu    lifvet  ga, 
Värma,   liira,   öfvertyga, 
Mcii  som   blomsterdofl  fortlyga 
Jk-ias  stilla   luf  ändå. 
Sliigten  uppstå   och   försvinna, 
Dagen   kommer,  dagen   far. 
Oili   den    långa   glömskan    lar 
Deras  ära.  —  Sånggudinna, 
Säe  oss  livad  den  ädle   vari 


livad   han   var?  O  alt    jag  linge 
Denna   fjäder,  snillet   har 
Dragit    m-   en    engels    vinge. 
For  att   leekna   livad    lian    \ar; 
För  att   måla  oforfeladt 
Minen  af  hans  sköna  själ , 
Af  allt  ädelt,  som    han   velat, 
Som    lian   länkt   for   menskors   väl; 


*  Professor   i  .Moral-filosofion  vid  Lunds  akademi.   Dod  1807. 


'2m 


iltii'    liaii    tiilaik'   sa   ^rriia 
Oiu   ilct    iiiiil,    \i   .slr;il'\ii    lill, 
Om  \ar  j)ll};l,  lik  jNOidciis  slji-in.i , 
Som    iiiir   liiiiilcii   liviilis,  siar  slill ; 
llvllki't   lifligl   lial    liait    iiiiido 
MoL  In  ar   liaii(lliiit:  fciisiiil   klok. 
Huv   liau    ui-   sill    lijciia   lärilf 
Skönare  än    nr   sin    Ixjk; 
Hur  lian   dömiU!   tingens   värden 
Sannt   och    IjnsL,   men  Ijlygl   likväl, 
liniii   reuL  lian  speglat   verldcu 
I  sin  fördomsfria  sjiil^ 
Huru  skililt  från   livar   förliisen , 
Från   Inar  strälsint   \  isliets  blygd, 
Huru   menskligt  skönt   hans   väsen, 
Hur   sokratiskt   glad    hans   d\gd; 
Hur   han  alskytl    alt    rornedra 
Om    han    haft   en   oviin   äuj 
Hin-   han   idskade   en    vitn. 
Fann   en    vällust   i   all   hedra, 
1  all  offra  sig   fiir  den.  — 
Penseln   faller   mig   uv  handen, 
Nej,   ej    iu;ila,   s()rja    hloll 
Vill    jag   deiuie  gode   anden. 
Som    till    högre   \iinner  galt. 
Här,   der    helit;   allvar   lii^er 


281 

()l\iT   i;rat'\('ii   aniiiysiull, 
ll\ilkt'ii   är  (kil   man,  som  stiger 
Med  ett   tr.del  på   lians  muU  ? 
Ihar  iir  den   iljland   os.s  alla. 
Som   ej  honom  hade  kär? 
Ihilka  hjertan  äro  kalla, 
llvilket  öga  tårlöst   här;' 


Sanningen   var  hans  Gudinna, 
Sanning  sökte  han  och  fann, 
Som  en  stoftets  medhorgsman. 
Som  de  dödlige  den   finna. 
Vid  den  döda.  bokstafs  tvång 
Ville  han  ej  slafviskt   fjettra 
Hennes   ande,  hennes  gäng; 
Blygdes  icke  att   förbättra 
Ilvatl   han  irrat   sjflf  en  gång;     ' 
Trodde  ej,  att  staten   lider 
^  id   hvart  nytändt  ljus,    hon  sprider. 
Nid   livar  tanke,   iörr  ej  lärd; 
Icke  att  Gudinnan   slritler 
lilolt    med   ett   förrostadt   svärd. 
Men   dess  segrar  glad  han   hörde, 
Och   han   följde  oför.sagdt 
liiiehvarlvets   vagn,  som   körde 


282 

Geiioni   mången  okänd  trakt. 
Ingen  pedantisni  förstäaide 
Harmonien    utaf  lians  sjiil, 
Ej  Mineivas  uggla  skrämde 
Gratierna  bort  likväl. 
Hur  den  gamle   Vises  panna 
Klarnade,  hur  slog  hans  bröst 
H varje  gång  vid  sängens  röst; 
Ty  det  Sköna  oeli   tlet  Sanna 
Rymdes  begge   lika    väl 
I   hans  himmelsvida   sjiil. 
(ilada  dar,  jag  kallar    eder, 
Skiina  stunder  af    mitt  lif", 
Då   hans  öra  sänktes   neder 
Till   min  sångmös  tidsfördril", 
Varnade   den   oerlaiiia. 
Muntrade  den   riidda  <>l>p. 
Och   ])jöd  mången    sljerna  klarna 
Uti   natten  af  dess  hopp. 
Ädle   man,   haf  laek.   hal'  i'\igt 
Tack   för  Inarjc   lyeklig  gäng, 
Som   en    dygd    mitt  hjiMla   häf\it. 
Som  en   sanning   höjt   min  sång; 
Taek  ännu  i   evigheten 
För  Inar   ren  oeh   skon  gestalt, 
Jag   trott  se  i  tlodligheten, 


283 


För  min  tro  pä  menskligheten, 
För  mitt  hopp,  lör  allt,  för  allt! 


I  det  obekanta    höga 
Dit  du  for,  sök  opp  din  Kant, 
Skåda  med  förklaradt  öga 
Grunden  till  allt  Skönt  och    Sannt; 
Se  i  ödets  protokoller, 
Huru  dygdens  rakning  står; 
Spörj  hvart  sliigtet  med  sitt  joller. 
Med  sitt  Uriehref  dock    går; 
H varför  hydran   lins,  som  blöder 
I   vår  barm   vid  pligtens  bud, 
Hvarför  pelarn  göms,  som  stöder 
Bryggan   mellan  oss  och  Gud : 
Hvi  sä  mycket  ädelt,  påtänkt 
Till   vårt  slägtes   väl,  förgås: 
Och  hvar  annan  gåta,   fåfängt 
Forskad  ännu   iljland  oss. 
Dä    \  id  lifvets  fönstergaller 
Du  satt  qvar  med  oss,  och  såg 
Ut  åt  himlen ,  och   der  låg 
Dimma  för  diu  blick,  som    faller, 
Säkert  faller,  of  van  skyn. 
Som  ett  kläde  från   diu   svu. 


284 


SäikoiL   iiiiiuicts  tmltiidiifva 
Flyger  ölver  grafveus  rand, 
])()(len   löser  ej  de  Ijiifva 
Sainiiiaiisliimda   sjiilars  liaiid. 
Dcifth'  dela   iin   \år  siniirla, 
Hur  dill   \iiii  iiiiiiu  en   gång, 
Fyll   iimiu    il)laiid   hans   hji'ita 
Med  dill    liiiiiiiicl ,    i'\  11    lians  saiiiil 
Tag  (^riiol   livar   tar,    \[   blaiule 
1    dill   sloll    iiu'(l   sorgsen   sjiil , 
Och   tarvid,  dii  gode  ande, 
Ädle   vän,  ett  1-ingt  farväl! 
Mången   tidens  hölja  seglar 
Uti  evigheten   in, 
Mången  graf  sin   iiiuii   förseglar, 
F()rr'ii    hiiinäst  sig  himlen  spt'glar 
1    en    själ   så   skiin   som    din. 


■285 
JTI.   Tlieliii*'. 

(På  Syårsaflon] 

k^e,   min   aftonbrasa   brianci-   aodtT 
Och   (Irt  gamla  aret    likasä; 
Nästa  ögonblick  sin  aska  breder 
Öf\er  begge   två. 

Lik   en  afsatt  kung,   livars  spira  säljes, 
Oblidt  del   af  fordna  slafvar  döms; 
Allt  det  onda,  sopi  det   stiftat,  täljes, 
Allt  det  goda  glöms. 

Arme  gamle,  från  hvars  kala  bjessa 
Kronan  faller  denna  natt  ännu, 
Icke   vill  jag  smäda  dig  som  dessa, 
Som  eu  ann'   var  du. 

Mänga  glada   stunder,   niauga   mulna, 
Har  du   fört  inom   min   tränga  dörr. 
Lifvets  ängar  grönska  upp  och  gulna 
Nu  så   väl   som  förr. 


Adjunkt   vid  Lunds  akademi.      Död    1S07. 


280 


Dock  en    lyckligare   niA  ilig  lofva. 
Jag  fick  mindre  äa  du  tog  igen: 
Allt  för  ringa  var  din  knappa  gAfva, 
Dä  jag  mist  en    vän. 


JNyss  ät  liaf  och  dimma  öfvcrlälen 
Salt  han  med   mig;   men  frän   \  redgad  sjö 
Steg  han  tyst  och    bleknande  nr  haten 
På  en  okänd  ö: 


Der  det  goda  sig  en  fristad  stiftar, 
Och  den   tysta  friden  solar  sig: 
Med  sin   näsduk  står  lian  der  och   viftar 
Ett    farväl   ät  mig. 

Ack  I  dess  grottor  ingen   vårvind  friskar 
Intet  budskap   ur  dess  dalar  far. 
Minnet  blott   med  bleka  läppar  hviskar 
Hvad  du  för  o.ss  var. 


Ädle  broder,  alltför  tidigt  gängen. 
Icke   vill   du  gUimnui  oss,  o  nej. 
Men    fiirläl    den    alll    for   sena    sängen! 
Sorgen  sk\  iidar  ej.   — 


387 


Du,  som  stiger  redan   for  att  hyllas 
Upp  för    trappan  af  din  kungaslol: 
Skall  din  bana  utan   tårar  fyllas, 
Unga   nyårssol  ? 


O   kanhända   —   så  det  vill  mig  ana 
Förr'n  du  gått  i    veslerns   kamrar  in, 
Hvälfver  öfvcr   vänners  graf  din   bana, 
Eller  öfver  min. 


288 


K.   lloseiibl»«l  <". 


Låt  inii,'  dela  eder  sorg,  J  gode! 

Jag   \ill  gråta   honom,  också   jag. 

Ve  mitt  lijcrta,  om   jag  orörd  stode 

Vid   de   ädles   lidande   eu   dag. 

Oeli   dii  yngling,  al"  ditt   namn,  din   ära, 

Af  din  lycka  dock   ej   lastad  liärl 

Jag  vill   vandra  till  din  gräl"  och   lära, 

Lära    suckanile    livad  lif\ct  är. 


Ty   livad  sinne  liar  ditt   lall  ej  slagit:' 
Hvar  står  den,    som   ingen  suck  dig  gaf? 
Mången   ädel    lalla   har  dn   tagit 
Ouppvccklad  med  dig  i   din   graf. 
Mången  ämnad  dygtl  -jcli  slort  cvenipel 
Föll  med   dig   alt    it'kc    uppstå    mer. 
Lik   den    Idmtniiig    (ill    etl    piiikligt   tempel. 
Som  en   vredgad  åska   hryter   ner. 


Tast   ej   fanor  öfver  graf\en  s\äfva, 
Fast  ditt   r\  kle  än   ej   fnll\ä\l    \ar, 


Adlc 


l\<.nu-ll.      Dul    1S08. 


289 

Ädle  yngling  I  skall  ej  sången   jäfva 
Att  ta  opp  ditt  namn  i  sitt  förvar. 
01   hur  mycket  annat  än  bedrifter 
Gör  vårt  värde  bort  vid   lifvets  gräns! 
Ära  öfver  våra  hjeltars  grifter, 
Dessa  blommor  öfver  ynglingens! 


Hvar  står  dygden  renast,  menskligheten 
Störst,  om  icke  för  en  ynglings  själ. 
Innan   plågan  och  erfarenheten 
Diktens  skatter  från   hans  hjerta  stjäl? 
Kärlek,  som  blott  andras   väl  begärde, 
Brödra-tro,  som  den   i    fabeln  fanns, 
Mod  till  offer,  dröm  om  mensko  värde,  — 
01   lef  i  hvart  hjerta  som  i   hans! 

Helga  ära  I  svåra  dygders  moder ! 
Lik   hvar  ädel,  älskade  han  dig: 
Som  en  kolonnad  af  ärestoder 
Ville  han  se  åren  stå  kring  sig. 
Klaga,   sorgsna   vålnad,  på  ditt  öde! 
Lifvets  nöjen  gaf  du   hän   med  köld , 
Ack,  men  klaga;   till  de  store  döde 
Steg  du   neder  med   en   omärkt  sköld. 

19 


29(1 

Dock,  kanske  iili  cU-ii   langa   natten 
Blir  lian   tung  den   krans,  som   ryktet   liand. 
Kanske  tvätta  alla  Lethes   vatten 
Icke  blodet  ifrån   lijeltens  hand. 
Väl  dig,  yngling,  all   du    ren   dig  ställer 
För   den   domstol,   dit    vi   alla  ga. 
Kring  dill   minne  säsoni  eterneller 
Endast  fridens  blyga  dygder  stå. 

Som  en   vacker  vårdag   var  lians  sinne. 
Klart  och  lugnt  och   varmt  och  gladt  som  den. 
Misstrons  s\arla   moln  smalt  bort  derinne, 
Hela   \erlden    \ar  hans  hultla   vän. 
rijertligt   bji)d   han   handen  åt  den   skara, 
Som   stod    liigie   än    han   sjelf  ännu; 
Fördom  I  iidlare  än  du   vill    vara. 
Högmod  I   m<'ra   verkligt    litig  än   du. 


Lyckan   villigt  åt   hans  dar  sig  skänkte, 
Mer  hans  gäldnär  än   hans    blinda   vän, 
Och  der  andra  på   dess  njutning   tänkte, 
Tänkte  han   jiå   att   fortjeiia  den. 
Re'n   vid  foten  af  den   branta   kullen, 
Der  hon   bor,  och   viss  att   topj)en   nå, 
Gick    han    trygg;  —  nu  iir   han  slofl    i   muUen, 
Och   hans  lyeka   trampar   vandrarn  på. 


I 


?9t 

När   jiig    såg    lians    ungdom,   frisk  som  våren, 
Styrkan,  glädjen  i  hans  rena  blick, 
Icke  trodde  jag,  det   var   till  bären, 
Som   ban  bän    ntur   xår  samling  gick. 
O!  livad  är  dock   lifvet?   Tryck,  med  smärta 
Tryck   bvar  vän,   dii   bar,  intill  din  barm! 
Bröder,  sen!  —  der  ])rast  ett  ädelt  bjerta; 
Svea,  se!   —  der   foU  en  mäktig  arm. 

Gamle  fader!   molnens  bär  sig  skockar, 
Ingen  aftonrodnad  lyser  mer, 
Stormen  far  i  dina  bvita  lockar, 
(jande   fader,   b()j    din   bjessa    ner! 
Ve  dig,   lifvets   f|ällar  äro   boga; 
Ingen  son  skall   stödja  dina  fjät. 
Ve  dig,  emot  bimien   lyfts  dilt  öga; 
Ingen,  ingen  son  skall  sluta  det. 

Ocb,  du   moder!   jag  bar  sett  din   smärta, 
Jag  bar  bort  den  djupa  suck,   som  gar 
Från  ililt   lidande  ocb  milda  bjerta. 
Likt  den   luta,  som  blott  sorgen  slår! 
JNär  jag  säg  dig  stilla  öfverläteu 
At  dig   sjclf,  ät  smälta  ocb   Försyn, 
Trodde   jag    mig  se  din  son   begråten 
Af  en  engel,   flvttad  ner   ur  skvn. 


Evigt,   utan   lijolp,   (lilt   h()j)|)   iir   fallcl 
Som  en  bläddra  iippä  Stygcns   väg. 
Tomt,  som  paradiset  efter  fallet, 
Stfii-  livart  ställe,   der  du   honom  säg. 
Ack  I  när  solen  utur  böljan  stiger, 
När  hon   rinner  uti   böljan   ner, 
Ropar  du  hans  namn.      Men  grafven  tiger. 
Eko  svarar  dig   —   och  ingen  mer. 

Ensam   vakar  du  i  midnattsstunden. 
Tyst  är  natten,  hinimelea  är  klar:  W 

Susade  det  icke  der  i  lunden? 
Ly.ssna!  kanske  det  hans   vålnad   var. 
Kanske,  ömkande  en  moders  öden. 
Kom  han  med  en  kyss,  ett  famntag  än? 
Bort,  —  hans  famn  är  kall,  hans  kj^ss  är  döden  — 
Bort,  olyckliga,  och  gråt  igen! 

Bleknad  hänger  uti   vester  månen, 
Stjernan  ser  på  dina  tysta  q  val, 
Vinden  suckar:  han  är  borta  sonen, 
lian  är  borta,  svara  berg  och  dal. 
Ack,   ja  borta  är  han.      Fåfängt  ilar 
Din   för.sagda  blick    kring  nejden  der. 
Ej  en  gång  hans  kära  a.ska   hvilar 
I    (Itu   lorfva,  som   dig  iinuu   bär. 


?93 

Kom    och   lack   mig    liaiuleiil      Jag   har  gråtit 
Hvail   jag  älskade  så  högt  som    du. 
Mången  sorglig  stund   jag  ri''u  förlåtit, 
Mången   viiutar  nug  kanske  ännu. 
Lär  mig  du  den   svåra  konst,  du  äger, 
Som  ej   trotsar   plågan,   men   fcirdrar, 
Och  oss  äfvcn   under  tårar  siiger, 
Att  ditt  iijcrta  dock  en  sällhet  har. 

Njut  den  tröst,  att  han  var  kiind  och  saknad, 
Som  ock  du  en   mulen  dag  skall  bli. 
Lättsint heten  sjelf,  ur  jrscln   vaknad, 
Helsar  stoftet ,  då  hon  går  förbi. 
Börden,   skönheten,   förtjensten   niinal 
Tårar  ål   hans  minne  mången  gång. 
Äfven  jag  har  gifvit  hvad   jag  kunnat: 
Saknans  suckar  och  en   hjertlig  sång. 

Broder!  denna  helsning  öfvor  stjernor. 
Detta   handslag  i  de  dödas  land! 
Låt  oss  tro,   att  ödets  blinda  tärnor 
Ledas  likväl  af  en   faders  hand; 
Låt  oss  tro,  att  genom  grafven  hinner 
Lifvet  än  med  vårt  försvunna  hopp, 
Likt  den  flod,  som  under  jorden   rinner 
Att  gå,  renad,  uti  dagen  opp. 


294 


11  varför  gråta   vi  den  döde  i* 
Föll  liau  i!J  i   vårens  dar, 
luuan  lunden  än  slod  ode, 
Innan  ängen  härjad    var? 
Förr'n  i  kapp  med  tidens  dårar 
Hau  på  lyckans  branter  lopp.' 
Förr'n  han  hergade  med  turar 
Höstens  tomma   kärfvar  opp:' 

Väl  diG,   krigare  af  Norden! 
I  den  länga  nattens   köld 
Ligger  du  pä  fosterjorden, 
Som  Spartanen  på  sin  sköld: 
Der  bredvid  ditt  stoft  sig  höjer 
Suckande  det   vilda   haf, 
Ocii  den  trötta  solen  dröjer 
Längre  for  att  se  ilin  graf. 


O,  livem  ville  ej   ha  reglat 
Tidens  portar  efter  sig. 


*  Fallon  i  shwi  viJ  Hålan   1810. 


l->95 

H vilken   villf  v\  ha  seglat 
(jfver  glömskans  vag  med   dig, 
Innan  än  i  Norden  kändes 
Nesa,   fastän  nederlag, 
Innan  Ratans  skamdäek  brändes 
På   vflr  iira   in  en  dag? 


Derför  gläd  dig  du  och  gästa 
I  den  gamle  Odens  sal! 
Skynda  dig,   för  Nordens  bästa 
Töm  den  skummande  pokal , 
Iiman  äfven  bland  de  tiöde 
Skymfas  Sveas  hjeltenamn, 
Innan  ryktet  om  vårt  öde 
Jagar  dig  ur  Valhalls  famn. 

Du,  hvars  systerliga  tårar 
Fjälla  mot  den   kalla   jord. 
Tro  niig,  lifvets  glädje  dårar, 
Endast  grafven  häller  ord. 
Tro  mig,  mången  yngling  ginge 
Gladt  i  dödens  riken  in. 
Blott  han   visste,  att  han   finge 
På  sitt  stoft  en  tär  som  din. 


:29(i 


nr.  Hessléii*". 


ItVåii  graCvarna   vi    vända  åliT, 
Frän  förgängelsens  oeli  dödens  rum. 
Ljuset   vill  ej  se   liur  dygden   gråter. 
Genom  fönstren   faller  dagen  skum. 
Dödens  tecken  sal   oeli  gäster  sira, 
Tystnan   herrskar   uti  svartklädt  lag. 
Det  är  saknans  fest  vi  fira, 
Det  är  sorgens  högtidsdag. 

Du,  hvars  aska   jorden  återhördar. 
Du  ,  hvars  minne  växer  ur  din  graf , 
Eternellen   lik,  den   vinlren   vördar, 
Blomstrande,  fast  ock  dess  sljelk  bröts  af. 
Se  från  stjernor,   der  du   vistas, 
Se  med  mildhet  från  de  hlåa  land 
Ner  på  runorna ,  som  ristas 
På  din   urna  af  en  olärd   hand! 


Ej  på   hördens  tomma  slump  och   liiinlen, 
På   dig  sjelf  din    13'cka  stödde  sig. 


•  Biskop  i   Luiiil.      DikI    181», 


297 


Utur  kojan  steg  du  fram  för   verlden, 

Dina  anor  räknar  du  från  dig. 

Lik  en  bäck,  bland  ängens  blommor  faren, 

Spegelklar  och  ren  din  lefnad  låg. 

Ingen  afund  häfte  \id  Tiarea, 

Intet  harmset  öga  stjärnan  såg. 


Inga  moln  uppå  prelatens  panna 
Skrämde  ringhetea  ifrån  hans  dörr. 
Med  det  Rätta,  Piedliga  och  Sanna 
Räknade  du  slägt  ännu  som  förr. 
Dock  fast  intet  hot  din   vilja  tydde, 
Fast  hvart  bud  sin  herrskardrägt  tog  af. 
Styrkans  högmod  undrade   —   men  lydde 
Gubben,  lutad  mot  sin  graf 


Pedantismens  mörka  andar  drogo 
Långt  ifrån  din  boning   med  sitt  hut. 
Gästfrihet  och  Glädje  togo 
På  din  tröskel  vän  och  främling  mot. 
Med  en  min,  som  ej  på   vördnad  pockar. 
Med  en  väns,  ej  en  beskyddares, 
Satt  du  lugn  bland  dina  silfverlockar 
Som   cu  kristnad   Sokrates. 


1.'98 

Mognad   vishet  ISg  i  livad  du  sade, 
Sjelf  i  glädJL-iis  ton  den  låg  ändå; 
Ty  ditt  skämt,  likt  biet,  hade 
Icke  honung  blott,  men  gadd  också. 
Mången  träffad  narr  med  blygsel   vände 
Hem  ifrån  dig,  undrande  med  skäl, 
Att  den  lugne  Vise  kände 
All   hans  galenskap  så   väl. 

Stilla   verka,  gagnande   forsvinna, 
Ej  att  prisas  utaf  bygd  och  hof, 
Var  det  mål,  du  ville   vinna. 
Ensam  främling  för  ditt  eget  lof; 
Lik  den  dagg,  som  himlen  droppa  biter, 
Endast  nattens  öra  hör  dess  fall, 
Men,  när  solen  tändes  åter. 
Grönska  både  dal  och  vall. 


Tvenne  menskoåldrar  gick  du  nära, 
Hand  i  hand   med  Tiden,  nöjd  och  god; 
Ty  du  lyssnade  till  gubbens  lära, 
Och  hans  djupa  ande  tlu  förstod. 
Ingen  hörde  dig  den  gamle  klandra, 
Och  när  ändtligt  delte  sig  er  stråt, 
Skildens  J  ifrån  b  varandra, 
Som  tvä   vänner  skiljas  åt. 


299 

Fredligt,  friclens  nian,  du  livilo 
I  den  jord,   vi  alla  samlas  i! 
Oron ,  hatet  oeh  intrigen  ile 
Bäfvande  din  graf  förbi! 
Blott  den  stilla  Sorgen  stnjge 
Dit  i  natten,  och  det  riidda   Hopp: 
Sangens  milda  svanor  tlyge 
Frän  dess  midlhög  till  din  himmel  opp! 


■.M\0 


Aiiiiiäi'kiilii$e;ai*. 

Sui.  117.  Tili  min  hembygd.  Stycket,  fiirfattadt  om  våren 
1804-,  var  infönjt  i  Carlstdds  tidiiin>^iir  fcir  d.  9  Juni  s.  ä. 

Sid.  122.  Den  Vise.  Beliint  1804  af  K.  Göthebor.yska  Welten. 
och  Witlcrli.-Samhället  och  iiifördt  i  dess  ilandhn.^ar  med 
motlo:  Sub  pedibus<iHe  videt  nid>es  el  sidera  Diiphnis. 

Sid.  131.  Vid  en  horf,aifIiektis  '^raf.  rcirfatladl  i  Dec. 
1804  öfver  liryagaren  Pahlsons  enda  dotter  Anna  ^laria, 
dijd   i   Lund   vid  tjugu  ärs  älder. 

Sid.  l.Sfi.  Vindens  faror.  DediKalion  till  Skaldens  hlifvan- 
de  svilrfader  af  afhandlingon:  de  Diis  lliddts.  Lund 
1304.     De  sista   raderna  af  poemet  iiio  liär  ej  upptagna. 

Sid.   i:)5.   Fridsröster.     Furfattadt   1S07. 

Sid.  Kil.  ResigiKitionen.  Förfaltadt  1808;  af  allmänlieten 
ej  kiindt  fiirr  än   1842,  dii  det  fanns  infOidl  i  en  lidnini;. 

Sid.  181.  Prinsessan  ,\nialia  Maria  Charlotta,  den  andra  i 
ordnini;cn   af  Guslaf  IV   Adolfs  dotlrar. 

Sid.  18fi.  KrisLssiins  för  Skiinska  Laiidtriirnet.  Ar  här 
infiird   i   sin   iildsla   form. 

Sid.  19.5.  Med  kursiv  stil  iiro  här  do  ställen  ur  poemels 
forsla  upplaija  betecknade,  som  vid  omarbetningen  blifvit 
bibehällna  eller  blott  obetydligt  forUndrade. 

Sid.  204.  Svea.  Den  äldre  lösarten  Sr  i  nägra  strofer  åter- 
ställd.     Poemets  motto  var:   Pro  Patria. 

Sid.  222.  Till  en  a/lägsen  älskarinna.  Förfaltadt  i  Lund 
om  vSren    1804. 

Sid.  225.  Tdl  den  frånvarande.  Förfaltadt  vid  Ramens 
bruk  d.  12  Sept.  1805.  —  För  de  öfriga  erotiska  dik- 
terna kan  tiden  ej  med  visshet  angifvas,  helst  flera  af 
dem  bära  spär  af  en  sednaro  behandling. 

Sid.  245.  Jorden  (x7i   Årstiderna.     1805. 

Sid.  250.  Till  Elof  Teg,nér  -vid  dess  giflerinal.  Skrifvct 
i   Lund   om   vären   1810. 

Sid.  25'.).  Till  Elof  Tegnérs  brud.  De  forsla  fyra  verserna 
använde  Förf.   i  en  sednnre  brudskrift    181.1. 

Sid.  2G1.  Eskulap.  Till  en  läkare  i  Carlslad,  som  parodierat 
Tegnérs  poem  till  hend/ygden.  (Jfr.  "Lefnadsteckningen" 
sid.   Li.).      !Motlo:   JYoli  me  tangere. 

Sid.   274./  .-ilbuni  fhl   Löberöd.   Skrifvet   den  1.1  Nov.  1808. 

Sid.  288.  I  denna  graf-siing  har  Författaren  KJorl  nägra  scd- 
nare  ändringar,  som  här  begagnats. 


301 


Tilläs:?. 


Med  afslutandet  af  denna  period  äro  de  för- 
nämsta (if  Skaldens  ungdonis-dikter  i  allmänhetens 
ägo.  Bland  de  här  inlayna  saknas  ingen  af  högre 
värde;  men  der  fins  en  och  annan  af  blott  under- 
ordnadt.  Ty  äfcen  det  sednare  slaget  har  här  i 
någon  mån  bort  representeras.  Blott  ofullständigt 
skulle  läsaren  eljest  erhålla  svaret  på  frågan:  "Huru 
skref  Tegsér  ,  då  han  först  som  skald  uppträdde  ?"  — 
Perioden  af  hans  mästarskap  är  den  nästa.  Här 
är  den  af  hans  debut. 

Men  om  i  den  nästa  perioden  bör  upptagas 
allt,  har  i  denna  ej  bort  upptagas  för  mycket. 
/  littcrär-historiskt  af  seende  kan  visserligen  h  var  enda 
rad  af  en  stor  skalds  hand  sägas  äga  interessc;  icke 
så  i  poetiskt.  Att,  sä  vidt  möjligt  varit,  söka  till- 
fredsställa begge  dessa  interessen ,  har  varit  utgif- 
varens  bemödande.  Han  har,  ur  den  rika  tillgån- 
gen på  handskrifter  från  Skaldens  vittra  studii- 
tid,  åt  denna  samling  förbehållit  först  och  främst 
det  i  poetiskt  afseende  utmärkta,  sedan,  och  i  bredd 
dermed,  det  ur  litterär-historisk  synpunkt  mest  ka- 
rakteristika.  Den  uppmärksamme  läsaren  skall  på 
detta  sätt  lättast  få  en  öfversigt  af  den  T£G^^ÉRSKA 
poesiens  utveckling,  och  redan  i  det  mindre  fullkom- 
liga   -tkönja    elementerna    till   dess  IJif vande  storhet. 


302 


hmehållet  delar  sig  i  olika  grupper,  allt  efter 
ämnets  och  tonartens  skiljaktiga  beskajfenhet.  Efter 
sången  till  min  hciiihjgd ,  som  har  hela  karukte- 
ren  af  en  inspirerad  dedikation,  ett  sångmöns  först- 
lings-olfer,  framträda  främst  de  didaktiska  poemerna, 
mot  periodens  slut  antagande  ömsom  en  allegorisk 
dr  ägt ,  ömsom  en  religiös  lyftning.  Efter  dem  följa 
])oli tiska  och  fosterländska  sånger,  de  sednare  med 
sin  ktdiiiination  i  Svea.  liummet  bredvid  dem  in- 
tages af  erotiska  dikter,  genomlöpande  hela  skalan 
af  elegisk  längtan,  glödande  njutning,  blossande 
sinnlighet.  Ofvergång  sker  sedan  till  blandailu  dik- 
ter af  dels  skämtsam  och  satirisk,  dels  allvarsam 
art:  hvarefter  sist  följer  en  krans  af  de  vackraste 
graf-s;U!;^!'rna  från  denna  period.  Ett  urval  har 
här  varit  sä  mycket  jner  på  sitt  ställe,  som  sgnncr- 
ligast  i  afseende  på  detta  diktslag  gäller  hvad  För- 
fattaren en  gång  sjclf  yttrat,  "att  han,  i  yngre  år, 
med  alltför  ovarsam  liand  strödde  omkring  sig  dessa 
förgängelsens  blommor."  * 

Inom  hvarjc  särskilt  grupp  har  den  kronologi- 
ska ordningen  blifvit  följd,  så  vidt  den  )ni'd  någon 
grad  af  visshet  låtit  sig  bestämma.  ** 


*  "lilei;i  vid  en  broders  död"  (se  Lefnadsleckningen,  sid. 
xLiii)  !ir  liiir  ej  upplngen,  dä  samlingen  i  ofrigt  ej 
giir  liingre  tillbaka  iin  till  1804. 
**  Potiiiel  Fridsröster  bar  i  Lefnadsteikningen,  sid.  liv,  af 
misslag  blifvit  banlördt  I  ill  en  sednare  period,  li\ilkel 
blirmed   riiltas. 


303 

I  N  N  E 11  A  L  1. 

Furlsättning  af  de  Större  Pocinerna. 

Sid. 

Axel 3. 

FtirKInringar  till  potniei   Axel 43. 

Naltvaidsbarnen        47. 

F(ji-l<lnringar  till  poemet   Nattvardsbarnen      .     .     .  78. 

Rionbrndeii 79. 

Anmälan  om  detta  poim 81. 

Förklaringar  till  potmet  Kronbiudcn        .     .     .     .113. 

Öfversigt  af  tiden  för  de  större  poemernas  första 

.  utgifvande 114. 

SiEiarre  Dikter. 

Forsla    Perioden    [Ull    -IS 1 2.) 


Till  min  hembjgd 117. 

Den  Vise 122. 

Vid  en  borgarflickas  graf 131. 

Pindens  faror 136. 

Konstnärn 142. 

Det  Eviga 144. 

Förvillelsen 146. 

Menniskoanden 151. 

Lifvet 152. 

Fridsröster 155. 

Nyårsbön  under  kriget 160. 

Resignationen 161. 

Kronos'  söner 169. 

Nelson  och  Pitt 172. 

England  och  Frankrike 175. 

Vid  Prinsessan  Amalia  Maria  Charlottas  födelse     .  181, 

Nyårsklagan 182. 

På    Drottning    Fredrika     Dorolhea     Wilhelminas 

födelsedag 184. 

Krigssång  för  Skånska  landtvärnet 186. 

Krigssäng  Csednare  bearbetning) 193. 


30-t 

Sid. 

Till   Kronprinsen   Carl  August 19-). 

Svea 204. 

Till  en   uflagsen  nlskarinna 222. 

Till  den   frånvarande 225. 

Grannskapet 228. 

Ögonen     .     .     • 230. 

Den   lycklige 231. 

Den  enda 233. 

I  hennes  hem 234. 

För  längese'n 236. 

Farväl 238. 

Kyssarna 241. 

Altarena 243. 

Jorden  och  årstiderna 245. 

Förlofvade  och  Gifta 248. 

Till   Elof  Tegnér  vid  dess  giftermål 250. 

Till   i:iof  Tegnérs  brud 259. 

Eskulap 261. 

Till  en   Kunglig  Sekter  på  dess  födelsedag         .     .  263. 

Till  Damerna   vid  en    Magister-promolion     .      .     .  265. 

Kloslerruinerna 267. 

Herthas  barn 272. 

Strövers 274. 

C.  A.   Tiliander 275. 

L.   P.   Munthe 279. 

M.  Thchn ■. 285. 

E.   Rosenblad 288. 

Silfversparro 294. 

N.  Hesslén 296. 

Anmärkningar 300. 

Tillägg 301. 


STOCKHOLM,   1847. 

t.     WOnSTEUT     A     S6%KR, 

Kungl.    Buklryckure. 


PT 

98?0 

18M7 

V.1-? 

Cl 

ROBA