(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Esaias Tegnérs samlade skrifter"

v ti , 





^/^^ 






IlSAIAS TEGMIRS 



SAMLADE S K II I F T E R. 



FÖRSTA BANDET. 






STOCKHOLM, 

HOS t'. F.. F H I T 7. K. 



'* •( 



nio 



LKFiXADS-TKCKMNG. 



ijn förii;;in2;lii;; vär har redan väft sin grönska öfver 
Ti.GNÉRS stoft: en oförgänglig blommar oss (ill möte 
i hans skrifter. Vittna skola de, att Lifvet, i sin 
kärna, icke kan dö; alt Snillet, i sina frukter, ej vel 
af någon förgängelse. Skapelser, som dessa, gå oför- 
vissnade genom tiden: slägle från slägte tager dem 
i arf, och den sednaste cflerverld skall förtjusas af 
dem, såsom vi. Tankar, som så genomblistrat fol- 
ken, sånger, som så genomklingat millioner hjertan , 
slockna ej med länkarens blick , tystna ej med 
skaldens tunga. De sträcka bortom död och graf 
silt återsken och sitt ålcrljiid. Så är det ej vi. 
som hafva öfverlefvat Tegnér; det är han, som öfver- 
lefver oss alla; och då vi här i en samlad bild gömma 
dragen af hans jordiska lif, sker det mindre för all 
säga oss y hvad han varit, än all för en eftcrvcrld 
förkunna, huru han bl ef det han var. Sådan är af- 
sigten med dessa blad. De innehålla en ringa och 
enkel historia om en stor och mångsidig man. 



EsuAS Tegnér ledde sina anor, både på fadernol 
och möderncl, af svensk bondestam. Hans fader och 
hans morfadei' voro begge bondsöner, den förre från 
Småland, di-ri scdnare från Wermlnnd. I Tegnaby — 



annex lill ell uiidor \\'f.\iö biskops^lol liiirandc prc- 
bende ' — s/ig man ännu för n3gra är sedan, norr 
om kyrkan, en giä, förfallen sluga med iriosslupna 
väggar ocli Ivä små fönsler, af livilka det ena, pä 
gammalt Smdlandsvis, sal! i lakel. Kolkc( betraktade 
den med en viss vördnad, ocli frågHde man skälet, 
lyflcs li;illen vid svaret: "Biskopens farfar liar bott 
der". Dennes namn var Lucas Esaissox; hans liuslru 
lielle IscKiioiiU MANSDonrn ". Enligt vittnesbörd, 
som inom socknen gått i arf, har denne Lucas Esaisson 
varit en fattig, men utmärkt ai-l)etsam och from man. 
Svensk bonde under större delen af den lid, dä 
Carl XII var svensk konung, fortfor han, ännu 
tjugu är efter "skollel", alt vaia en Carolin vid plogen. 
Bibeln och denna voro hans käraste skaller och hans 
enda arf lill fjorlon barn, ål hvilka han med plogen 
skaffade bröd, sedan han ur bibeln gifvil dem nanm. 
Sä helte en son Paulus, en annan Johannes, en tredje 
Enoch, o. s. v. Der växte ell helt lempelslägle upp 
under hans laga tak: gamla och nja testamentet om- 
famnades i hans sluga. Yngste sonen, som föddes 
1737*" pä "kung Carls" dödsdag, fick nanmet Esaias. 
De äldre bröderna ärfde fadrens plog och blefvo bönder; 



* ModerfursarnJingcn lider Hemmesjö. 

*' Frän henne.f fader, Mlxs i Ilaraliistorp, född fem Sr 
efter Gustaf II Adolfs död, och afliden ett år före 
Carl Xtlrs, liarslammar afven en annan småländsk 
prest-slägt , benämnd Ljungstedt. 

*** Delta ärta! öfverenssiammcr med uppgifterna om hans 
älder vid inskrifningen både i skolan och vid akade- 
mien, rå andra ställen angifvcj dock hans födel&uår 
annorlunda, och lian synes sjelf ej hafl full visshet 
diTom. 



Ksu\.s jii-file ll;ln^ l)lln'l och hicl' prosl. — Del ;ii- //'»/iji 
IcfnjKlsöilcn , som liiir nu IViinisl ki;ilv;i ell riitn. 

Kadien hade, l;lnnl innan Esaias löddes, lernnal 
Toi;naby, ocli, frän KonL;;a härad, dragit sig (ill 
Vcstra. Här skall lian, i Vallsjö socken, någon lid, 
hafva varit Rallare på det gamla Slure-godsel, Eksjö 
Hofgärd. Längsl , och sist , lofde han dock i den 
angiänsande socknen Bringelofta, livarifrän han hade 
^ilt gifte. Han öfvertog här vdrden om ett litet 
IVälsehemman, Haraldstorp, som hans svärföräldrar 
förut innehaft. När han dog, var yngste sonen ännu 
ej tre år gammal. Gossen, snart äfven moderlös, 
hegaf sig, i de uppväxande Aren, ner lill Tognahy- 
orten, der hans äldste broder, Paulus, slädnät qvar 
och nu var en välbeställd arrendalor. Esaias skulle 
här, efter fyllda tolf är, ut all tjona. Härtill visade 
han dock alisingen lusl; men sä myckel mer att läsn. 
En gammal, boksynl bonde, Bkngt Jonasson i Tcg- 
naby, blef uppmärksam pä gossens ovanliga minne 
och lärgirighel, gaf honom böcker ocli undervisnini;-, 
och beredde honom slutligen, genom sin givmne, en 
Magister Ekeiskrg, inlräde i Wexiö skola, liöslen 
1752. ' Snart fann den torllige ynglingen i sin fö- 
delsesockens nya kyrkoherde, Magnus Bkrgdal, en 
ny, ädelmodig beskyddare. Med medel skänkta från 
Bringelofta, och namnet länadt frän Tegnaby, ge- 
nomgick han nu fullständigt Wexiö läroverk, och 
sattes äfven i tillfälle alt derifrån begifva sig lill 



* Anno 1752, Oclob. 12. ''Esaias Tkgxei\U9, riistici filius 
de Bringelofta, XIV an., parenlibus oibalus, paiipcr. 
Gratis." — (Wexiö skol-riiatiikel). 



akadeiiiiii». Mi'il e^eii liiisl loljilo Paui.is mh l)ior 
till Lund. De .'tkle likväl ej clil; do "klofj.idu". Sa- 
kerna lades i en lviir.s;ick ölvcr liäslryiji^en , och man 
veselvis red och i;ick. Denna vandiinii; var deras 
sisla !>en)ensamma liär i liden: den ledde till väg- 
skiljnad för alllid. Sedan den aldsle brödren sälunda 
fört den yni^sle (ill porlai-na af en liöiti-e bildning, 
ålervände han ensam liil sina fäders jord, och — 
försvinner ur hisloiien. " 

Del var i Se|)ten)ber 1759, som den småländske 
bondsonen blifvil inskrif\en till sliidtiil. " I va är 
derefler se vi lionom , i lillegnan af en cxercilii- 
dispulalion, liembiira den ofvannänmde ädle prest- 
mannen sin tacksamhet för "faderliija välj^ei-nin^ar 
under nära tio års tid". Hans mål vid akademien, 
der han blolt tidtals kunde uppehäila sig, var den 
filosofiska lagern, lian vann don vid promotionen 
17t)3. 

Prästvigd redan om hösten året furul , hade han 
ingätl i tjenstgöring inom ett annat slifl än det, till 
hvilket han genom födseln hörde. En kondition i 
Werniiaiid, den han genast säsom student erhållit, 
hade lör alllid vunnit honom for donna bygd, och 
fastade honom, att böija ined, i mer än tjugu ärs 



* ! forfadrons ringD sländ iefva flnnu (lera barnbarn af 
denne l\iiilus, länge föremal för den atlidne skaldens 
sldglkflrlek ocli vSlguronhel. Frän ett af sina syskon- 
barn, en faltig mjölnaie, erhOll han, under sista tiden 
af sin lefnad, ett brcf — pä vers. 

*' lian uppgifves, vid inskrifningon I Album Sluäiosorum 
d. 2fi Scpl. vaia ljiigut\ä är gammal; men, en vecka 
sudnaro, vid iiisknfnlngon i smäUlndska nationens ma- 
Inkol, all vara fiidd 17,14 Jomför sid. iv not. ***. 



till. vill en oi'li s;iinm;i socken. Donna socken var 
By föl-samling <if Cmlslads slill. Baron J. G. U(iGi.A, 
iii^are (ill Sunds liär belägna säteri, hade, i början 
af ;5icl 1760, einol 3IH) dalers lön,* anlagil liononi 
I i Ii handledare för sina fyra söner. Jled denna cn- 
skilla lärarebefatlning förband han nii, efler skedd 
ordination, en adjunkis -beställning i pastoratet," 
ända till våren I7tt.'5, dä han, såsom nlnämnd kom- 
niinislor, flyttade till del, &{ denne läraie anslagna, 
bostället Kyrkerud. 

Prosten i koniraklei var kyrkohorden i del när- 
belägna pastoratet Kila, magister Ei.oi' Skideuus, 
bondeson från Segerstads socken,*" en verksam och 
nitisk man, förut lektor i orienlalspräken vid gyni- 
nasium i Carlstad. Hans hem var el( af de mest 
angenäma och gästfria piestlius i Wermland. Hans 
hustrn, Anna Lisa Foiissi.i.i. , fldllor af en rådman i 
C.arlslad, var — erdigt yttrande af IVamlidne biskop 
Oi.oK B.iimuÄCK , som, i sin imgdom, hade varit ad- 
junkt åt hennes man — "ett verkligt snille''. Ovick 
och eldig var hon känd lör alt yllra alll, hvad som 
föll henne in. V:i vers ullryi-kle hon sig mod lällliel. 
Hon förband med rika nalnrsgåfvor älven mycken 
ai-belsamhet och ordningsanda, och var, i ordels hela 



* Sä utvisar en gammal, vid cgcnJomen Snnu förvarad, 

afräl<nings-bok. 
** ''Stundom har i Carlslads slift varit sä stor lirist pä 
presttT, att domkapitlet nödgats dcrtill ordinera stude- 
rande frän andra slill. IIammakix , Carlstads stifts her- 
daminne. I. !)7. 
*** Föräldrarne \oro Sven Iiriksso.v och Bkitta Matisdottir 
i Abboilan. 



bi-märkclse, själen i sill hus. Jlan såg liSr den 
qvinliga älskvärdhclen i Irennc gcneralioner : vid 
hennes ena sida, prostens gamla moder, en hundra- 
årig liedersgiimnia med bindmössa och seder frän 
Carl Xl:s lidelivarf: på dcnandia, Irenne blomstrande 
dödrar, ulmärkla för intagande behag och en sällsynt 
grad af fägring. "Proslens vackra döllrar i Kila" 
voro lunge elt lalumne i orlen. Den 19 Nov. 1768 
hemförde komminislern i By den äldsla och skönaste 
af dessa såsom sin brud. Saha Maiua Sf.idi;lius hade 
då nyss fyllt sitt ijugufjerde år. ' 

Pä Kyrkerud lefde nu de unga makarna i 
ostörd kärlek och lycka. Söner och döttrar uppväxte 
kring dem; snart förmådde ej det tränga bostället 
att rymma dem alla. Elt angränsande pastoral, Millesvik, 
blef ledigt. Mannen sökte det, och hade nyss erhållit 
andra rummet pä förslaget, då hans femte son föddos 
d. 13 Nov. 1782, och samma dag döptes till Esaias. 
De, som bevittnade denna akt, voro en inspektor 
med dess hustru från Sunds herregård, barnets ena 
moster, och dopförrättaren, magister Sam. Hedencuan 
från Åmål, en af de medsökande till Millesviks pa- 
storat. Då, genom rutorna i det låga ka[)lans-tjället, 
höstsolen kastade sina sista strålar på den nyfödde, 
anade väl svårligen någon af dessa svaret på den 
heliga fråir.in : "livnd måml' varda af dolla barn?"" 



* Hon var född il. 25 Si-pl. 1744, 

" Bväsnnudon , der skiildon löddes, qvarslod i sill yanila 
skick III! 1845. Pä platsen, der den .ställ, ämna By 
forsiimlings inncvånaro uppresa on enkel minnessten, 
luiiridi töljandc inskiifl ar föreslagen: 



Sjelf liar den aDicIne skölden i en cfleilciiiniid 
handskrift * skildrat sin fader såsom "en lycklig pre- 
dikant, en glad sällskapsman och en ifrig jordbrukare;" 
sin moder såsom "utmärkt genom fromliel, välvilja 
och religiositet." Det mä tilläggas, alt båda, genom 
sin fridsamma vandel, sin obrodsliga rälträdighel , 
sin i allt framlysande gudsfruktan, hade i ovanligt 
m;Ht tillvunnit sig sina församlingsboers käilek och 
förtroende. Blolla åsynen af den älskade läraren 
verkade — har man sagt — på hans åhörare såsom 
en predikan. 

Djupt skulle det säkert hafva grämt den sam- 
vetsgranne mannen, om sällel, hvarpå han — enligt 
berättelse — blef försäkrad om Millesviks pastoral, 
någonsin kommit lill hans kunskap. Hans ulsigl om 
öfvervägande röslanlal ansågs gifven, då med ens 
ryktet började hviska om en betydande godsägares 



ESAIAS TEGiXÉR 

FÖDD D. 13 NOV. 1782 
DÖD D. 2 NOV. 1846 

HÅR HANS VAGGA 
I WEXIÖ HANS CRAF 
I SÄNGEN HANS MINNE 

Det är densamma, som legal till grund for bisKop 
Franzéns är 1839, i Bihaiuj till Frilhiofs Sagaj ulgifna 
"Lefnadsleckning öfvei- Esaias Tegne'r", och till en del 
ordagrannt der blifvit följd. Att för öfrigt. sä väl frSn 
den Franzénska lefnadsteckningen , som frän de vid 
skaldens bcgrafning upplästa, och sedermeia af trycket 
utgifna, pcrsonalierna, närvarande skildring i en och 
annan punkt afvikei-, kommer sig af de rikare källor, 
dem utgifvaren varit i (illfälle att för sitt ändamål 
begagna. 



innkcr lill roi'in:'iii för cii tif de niedsökande. IM 
v;ildiiji;en — den iiilriilliidc sex vccKor efler vår skidds 
tudeUe — inriinno sig, oombedd;), i chorcl iif Millos- 
viks kyi'ka (vti iKindfusla herremän , ifriga vänner (ill 
komministern i By, och Ingo sin [ilals på livar sin 
sida om den frnktade riJslät;ain. Uppropad kiinde 
dcime plölsiii;! Iiäiidcr bindas föl' sin mun med sådan 
kraft, all lian ej kunde framföra ett ljud, hvarförc 
han också af valförrällaren ansågs halva nedlagt sina 
röster. Valet utföll nu lill förmån för Tkcnéh, men 
blef öfverklugadi , och, försl på grund af elt nyll , 
utfärdades för honom, nära ett är sednare, konsistorii 
fullmakt.* Våldet, om det verkligen blifvit begånget, 
kan i sin mån bidraga till de svenska preslvalens 
historia. 

I Maji månad I7h4 skedde flyttningen lill Mil- 
lesvik. Föga cgnad alt väcka poetiska intryck var 
den natur, som omgaf skiddens vagga. Slättlandet 
kring Wenern har ingen fulare trakt än det näs af 
Werndand, som, i sydostlig rigtning, skjiiler ut mellan 
iJalbosjön ocii den egentliga Wenern, och åt hela 
häradet gifvit namnet af sitt läge. I Aäs härad 
ligger så väl Hy, som Millesvik. Säd växer här 
godt ; men skogen är borta, lian ser, att Olof Trä- 
tälja liär liar gått fram med yxa och eld: spåren 
efter honom liaivii ej hunnit växa igen på mer än 
tusende ar. ILiris föiincnta fji-afhöi; vid SefTIebron 



■ t)rii 5 Nov. 17S,V AiMm) ufMT ilel nui v:ilel hailc 
lifs\;ii' l>lif\i( iinfiirdii, eliuru sedan åleilaijnii I liuntl- 
liii!;iirnu angilves ej n<ii;ol sä lu-skalTadl vätd, som del 
iifvan omnäinndii, men berällclsen deiom lcf\or i ericn. 



omsu6;is, lilkJiaom pn (rols, ni någiii liimmiga löf- 
kronor; men i iillmänhct är nejden fliick , och träden 
ersatta af buskar. .Mellan |jl(ij(la fjill , liär och der 
jifhrulna af ensliga bergklinlar, skyndar den längväi^a 
nycllven sin lärd ner (ill närmaste vik af Wencrn. 

Om skaldens barndom är ej mycket att för- 
tälja. Men alt han tidiijt — tidigare än de flesta — 
vaknat till medvetande af sin tillvaro, derom vittna 
de minnen från hans spädaste ålder, som i oförblek- 
nad åskådlighet följde honom genom lilVet. Så på- 
stod han sig bcslänidt komma iliåg, huru han — 
eti tvåårigt barn — på slående fol diat sin lille, 
yngre brors amma; jifvensom han lika troget vidhöll 
minnel af den hvita kista, hvaruli, vid samma lid, 
den samme brödren bortbärs till den närbelägna 
kyrkogården. Svedan af lians första aga, ända till 
den röda färgen på de kläder, han dä bar, stod, 
ännu på äldre dagar, lefvande för hans erinran. 

Den 10 Febr. 1792 afled i Millesviks prostgård 
kyrkoherden Tk(;nÉR, sörjd af fyra församlingar,' 
begråten af enka och sex bai-n. Två söner hade, i 
späd ålder, dött före honom. Af de sex efteriefvande 
barnen voro två döttrar och fyra söner. För de tvä 
äldsta sönernas uppfosti'an hade han hunnit sörja med 
faderliga uppoflVingar: Lahs Gustaf och Elof hade 
genomgäll Carlslads läroverk, voro nu redan studen- 
ter i Lund och förberedde sig med utmärkt fram- 
gång till den filosofiska graden. Den tiedje sonen, 
Johannes, var dercmol ett sorgebarn. Fånig redan 

* Till MilIcsNiks, moJerföisarnling hiira sAsom nnnexcr; 
Bolilsäter, Olseiutl och Eskilsiller. 



från |j:ini(loirn'ri tnä-ile li;m , iiilmI liden, v.iKlas sAsom 
vjinsinnig. Eli oeiliördl minne Ijckles luifva inkiiikhil 
|)u de öfrif^a sjJilsförmöi^enhelernn, och vai- den enda 
af dessa, han nned sin sh"ii<l äi^de i;;empnsani. Till- 
sades han, all i kyrkan noL^a iäii^a |iä niinnel, livad 
preslen sade, kunde han vid liemkomslen, med en 
förviinande Iroliel ii|)|)r<'[)a predikan, evangelium, ixiner, 
kungörelser, alll, del ena efter det andra, nian rin- 
gasle begrepp om inneliällels olika lieskafTenhet. Mo- 
drens bekymmer för della barn lilliilo henne sä myckel 
mindre all länka pä nägon koslsani uppfostran äl 
yngste sonen, di>n nu nioArige Esaias. Sjelf hade 
hon, frän sin spinnrock, lärt honom, likasom de öf- 
riga barnen, all läsa. Käkna och skrifva kunde han 
äfven ; men ingenting mer. Boel var falligt; dess 
konlania lillgäng, vid mannens fränfälle, bestod i en 
liten summa, adagd för de begge äldi-e sönernas just 
då tillämnade återresa till akademien. Dessa medel 
måste nn i slällel användas för begrafnin-^en , och 
sönerna blifva hemma. De blefvo begge, för en lid, 
informatorer i grannskapet; men sattes, genom mo- 
drens omtanke, i sländ all läni;re fram återvända till 
akademien. Till enkesäte hade hon af sin man emot- 
tagil elt par hemmansdelar i Eskilsälers annex, dem 
han likväl ej hunnit till fullo hvarken bebygga eller 
betala. Till delta lilla ställe — dess namn är ingii- 
rud — flyttade enkan efler nådårens slut. Dess fula 
belägenhet öfverskygges endast af en vacker björk- 
allé; oih man ser ej denna, ulan all koumia ihåg 
skaldens rörande länglan "till björkarna omkring sin 
moders hus". Svdo^l frän boslad«>n lä:: en ^jammal 



älleliög. Här [jlägodc den clcii^o, Ijuslockige gossen 
anstiiila sina ^räfnlngar. En dag hemkom linn, lii- 
umfeiande, med Ivenne urnor, af livilka den ena, 
som var hel, länge sedermera förvarades |jfl en vind 
i In^ririid. Midi under dessa fornforskningar, väckte en 
srAng anljiicken af en död gåsunge hans varma del- 
tagande. All iemna dess lik '.ill rof för nya bell, 
derlill hade han ej hjerla. Han beslöt att begrafva 
det, och valet af plats föll på — ättehögen. Med 
högtidlig röst uppläste han nii en, i liasi sammansatt, 
vers, af hvilkcn följande ord bibehöllo sig i minnet 
lios en gammal tjenarinna: 

"Lycklig du, 

Lille gåsunge nu! 

Ingen räf, ingen korp eller kråka, 

Dig mei'a skall råka". — 
Delta tilldrog sig vid ett af de täta hesöken med 
modren på Ingrirud, före hennes egentliga dilflylt- 
ning. Ty, när denna inträffade, var den nnge redan 
utdngen ur boel. Han hade, året efter fadrens död, 
erhållit elt annat hem: och det är denna omständi»- 
hel, som nu följer i ordningen att förtälja. 

På Högvalta fogdeboställe, nordvesl om Carlslad, 
bodde, vid denna lid, en i orten allmänt aktad och 
afhållen man, Jakob Branting, bördig, äfven han, från 
ett under We.xiö biskopsstol hörande prebende. * Han 
var, med titel sedermera af assessor, kronobefallnings- 
man i .Mellansysslet , ett af Wermlands fyra föijderier. 
Nära ungdomsbekant till den aflidne kyrkoherden i 
Miilesvik, beslöt han alt lätta enkans omsorg för den 



* Gärdsbv. 



ynpisle sonens framlid. Gossen röjde anl.ij^ iilt l)li(\;i 
en diiglii; riiknek;irl , ii^de piakliskl sinne, oi-li luidi- 
redan, mod en för sin ålder ovanlig nou;grannlie! , 
Imlpit modren vid l)okförinij; af hennes tionde. liliAN- 
TiNii erbjöd siii; nu att laga honom i bilt hus, och 
lofvado atl inöfva lionom till sitt biträde pä fogde- 
kontoret. Här se vi den unge, redan vid lio ärs 
ålder, i full sysscisällniiig med uppbördsböcker och 
restlängder. "Jag lärde mig — berättar han sjelf — 
hastigt de mycket enkla göroinälcii, skref en vacker 
handstil, var vanligtvis med pä de vidlöftiga resorna 
genom fögderi el j och dellog i up[)bördsstammorna". 
Vid BiiAMiNUS pulpel lärde han alt känna arbetets 
glädje: frän baksätet pi BiiAMiNfis chaise säg han nu 
Wermlaiuls skönhet. Outplånligt intryckte sig i hans 
sinne det rika landskapels skiftande tallor: dess blom- 
mande dalar och slupande fjäll, klara sjöar och fors- 
sande elfvcr, leende parker och högtidliga skoi^ar. 
Itökcn ur milorna, slagen af hamrarna, suset frän 
skogstopparna, — den uppfriskande anblicken af ett 
idogt, ett kraftigt slägtc vid spade och plog, vid yxa 
och säg, vid härd och slägga, — allt skärpte hans 
uppmärksamhet för natur och folk; allt bidroi^ all 
morna hans själ för stora och djupa intryck. Uen 
unge fogdeskrifvaren insamlade här bildförräd åt skul- 
den , pä samma gäng som hans hederlige fosterfader 
indref reslantier ät kronan. Begge kommo de för- 
träflligl öfverens. Det var Prosan och Fantasien, som 
åkte efter samma häst, och den sednare öppnade 
grindarna ät den förra. Buawixg fick med hvarje 
dag sin unge nie<ilije|pare allt mera kär, och luMÖaide 



Iionuin ölvci' .illt — så I. ex. vid dl l)c.sök p.i H;iii- 
hiiter hos (ioijcrs lur — lör liniis bn;iljh;i liiknlii:; ocli 
ilinka cxpediliotuM'. Kn il;ij; var det ov;inlij»( hi;Hlloni 
[);i Uonloiet. En expedition, pA hviiUen länsiiutnnon 
länpc slätt ocli viinlal, lilcf iindllii.';pn fiiidii:;;; nieii 
skrifvaien, luifvudyr, råkade i brådskan all sanda — 
med bläekliornct. Länsmannen, förargad, utbrast då: 
"Gud vet, livad det med tiden skall bli af Er, 
som slarfvar sä här", lian fick (ill svar: "jag må 
väl åtminstone duga till länsman". 

Sommartiden användes han af Brantixg vid åt- 
skilliga landtmannasysslor. En dag, under skördens 
bergning, blef han salt att för kreaturen vakla en 
öppen grind. Han fanns, då efter några limmar 
Bhanting återkom, ganska rikligt qvar pä sin posl; 
men kreaturen hade icke destomindre kommit in i 
gärdet. Deras väktare låg öfver en tufva och läste 
i en bok. — Det visade sig alltmer, att, när han 
kom öfver någon sådan, hade han ej öga och sinne 
för någonting annal. Fick han ej på annat sätt vara 
i fred, sökte han sig plals i gräset på elt lorftak , 
eller satte han sig med sin bok pä pinnarna af en 
stege. — Men äfven andra drömmerier märktes vid 
denna tid sysselsälla hans inre menniska. Enslig säg 
man honom ofta gä af och an, mumlande, likasom i 
samtal med sig sjelf. Hvad han då hade för sig, 
fick man ej rätt reda på; men öfver hans anlete gol 
sig i sädana ögonblick elt ljusskimmer, likt det, som 
i söderns klara luflslrcck föregår hvarje ny mor- 
gonrodnad. 



\VI 



Om (Jeniia liil|>uiikt ui sill III liar luii sjell be- 
riitlat: "Ehuru jag icke fiJrs(ocl iiiigot annal spräk iin 
svenskan, läsle jag' dock allt, livad jag kunde öfver- 
komma, helst i vitterhet och liisloria. Jled de gamla 
nordiska sagorna gjorde jag redan pä denna lid be- 
kantskap. Niir jag började att rimma, kan jag nu 
icke minnas; men vet med visshet, att, redan pä 
denna lid, fu eller ingen händelse al nägot slags 
märkviirdighet i mitt enformiga lif Icmnadcs obe- 
sjungen, .lag har nu ingenting f|var af dessa viller- 
hetsprof; men påminner mig, all jag skref el I längre 
poem, An. i:, i ale.xandriner efler den lidens sed, 
hvartill amiicl var laget ur l5ji)UM:ris Kämpadater. ' 
Afven del är förloradt. Jag vann derigenom ell slags 
teknisk färdighet och etl välde öfver språket, pä 
den tiden mindre vanligt än nu, helst hos elt barn". 

Den hederlige Bkanting hade emedlertid kommit 
i ej ringa strid med sig sjelf. A ena sidan, med 
stigande välvilja fästad vid sin foslei'son, kunde han 
ej länka sig nägon större glädje pä ålderdomen, än 
att till honom en gäng fä lemna möjligen både sin 
syssla och sm dotter *': ä andra sidan nästan oroades 
han öfver den underbara gossens anlag, högre, säsom 

han 



* Med sagan om Frilhiof den djerfve, som inrymmes i 
samma samling, tiadc skalden säledcs tidigt gjort be- 
k.inlskap. Amnot för Alle var hamlndi ur Volsunga-sagan. 

L'l(j:s anm. 
** "Huru olika hade icke dä milt öde utvecklat sig!" 
yttrar skalden i sina anteckningar. SkUintande plägade 
han tiliilgga, dä han pä äldre dagar talade härom: 
"Jag hade dä sannolikt blifvit kronfogde, och förmod- 
lii;en l:lni;escdi\n vaiil hängd.'' 



lian trodde si^- miirku, jiri som ei^enlligen holiöfdos 
lör det lernudskall , som lui var i fråga. Del fanns 
hos honom, lyckle han, nägonling jör mycket för en 
kronobefallningsnian. Om nu Försynen ämnat honom 
till nägol annat, föreföll det den fromme mannen 
säsom en svår synd alt motverka dess afsigler. '"Essii 
är för god att sitta hos mig och skrifva silTror", 
hörde man honom flera gånger yttra. Under denna 
tvekan, livarom den unge emedlertid ingenting vissic, 
inlräfTade en afgörande händelse, ett samtal under 
sljernhimmeln, som skalden sjcif med följande ord 
upptecknat: 

"En afton, dä jag med assessor Branting for 
hem frän Carlslad till Högvalla, var det stjernkiart , 
och min religiöse fosterfar log sig deraf anledning 
all tala med mig om Guds allmakt, och de synbara 
spåren deraf, som visa sig öfverallt i naturen. Jag 
hade nyss läst Bastholms Filosofi för olärda , och 
redogjorde för hvad jag der lärt om stjernliimmeln 
och lagarna för himlakropparnas rörelse. Delta frap- 
perade den gamle, som några dagar derefler sade mig, 
all han beslutat, det jag borde studera. Detta iiade 
länge varit min hemliga önskan, ehuru jag ej vägat 
framställa den. "Du kan, sade han, hos mig nu mera 
ingenting lära, och jag tror dig vara född till någol 
bättre. Om så är — tillade han — så glöm ej att 
derföre lacka det godas gifvare". Jag anmärkte häremot 
min medellöshet; men han sade mig, all Herren för- 
ser väl offret, och han skulle ej glömma mig. "Du 
bör resa till din äldste bror, till livilken jig re- 
dan ikrifvil härom". 

B 



Uetine iildsle hioili-r, Läks (iiisi at Tui^skr, vi- 
sliides (lä — del var i l)örjan af 5rcl 1790 — half- 
annan mil frän Högvalla, på Malnia gärd i Nors 
socken, säsoni handledare för Kapten C. J. Löwk.n- 
HJi:i.M.s söner. Han hade allaredan, i ädel ladan med 
sin yngre broder, Ei.oF, lagil filosolie kandidat- 
examen i Lund mod slor ulmärkelse, och begge vän- 
lade de nn sin lagerkrans vid snarl instundande pro- 
molion, dor liodersrummet * af allmänna rösten var 
beslänidl ät don äldre brödren, men al' fakulteten 
tillerkändes den yngre. I högsta mätlo flärdfri och 
anspråkslös, skylde Lars Gustaf Tegnér under en 
blyg yla stora kunskaper och den ädlaste karakter. 
Hans menlösa sinnelag höll honom helst i skuggan, 
och det inre värdet förrådde sig genom skygghet för 
alla ytlre utmärkelser. Ei.ov Tkgnér var en mera 
glad, sprittande, jovialisk nalur. Öppen för umgän- 
gets behag, kiyddade han sill eget med skämtande 
infall och ofia bitande satir. Båda bröderna, lill 
lynnet hvaraiidras motsatser, möttes i lärdom och 
sammanstänide i välvilja. Hos den yngsle , Esaias, 
sammansMiälle bådas egenskaper, och firade der lika- 
som sin försoning. Han hade niigot af h vardera, och 
dcrlill visserligen ännu någol vida mer. Den äldres 
blyghet , fromhet , menlöshel , fanns äfven hos honom , 
men i oskiljaktig förening med den yngres kraft, 
skärpa och eld. Till den äldre biodren slöt han sig 
dock närmast. 'Sällan eller aldrig — säger han — 
har jag kiiiil en man af sa öppen och hjerllig, jag 

* Förö 1811 gafs vid magislerpromolionerna I Lund 
liloll ell lieder^rum. 



kunde nästan siiga, hinnslig viilviljji jnot liol;i mon- 
niskoslägtet', su mycken fromhel och iippriklig guds- 
fruklan". Det var nu också denne lians äldste broder, 
som af Försynen var utsedd till hans förste, och 
eiienllii^en ende, lärare. 

Branting hade, säsom nämndt är, redeiu skrifvit 
till Lars Gustaf, och pä samma gäng till sin gran- 
ne, sedermeia sväger, kapten Löwknhjklm , yttrat 
följande: "Bror! Denne Esaias Tkgnér, som nu vistas 
hos mig såsom skrifvare, har alldeles för mycket 
hufviid och förmåga alt gå den simpla kameral-vägen. 
Du, som har hans bi-or till informafor för dina gos- 
sar, måste, dä Tkg.nér är blottad pä egna medel 
att kunna studera, taga honom i ditt hus, pä det 
han der måtte fä beiraii-na siij af brödrens under- 
visning". Kapten Löwenhjelm, ehuru med inskränkta 
tillgångar och fader för nio barn, drog ej i betänkande 
att laga det tionde i sitt hus; sä mycket mindre, som 
han för den äldre Tegnér redan fattat den innerligaste 
vänskap. Esaias skiljdes alltså nu från sin ädle fo- 
sterfader och del fogdekontor, som hittills varit hans 
skola. I Mars månad 1796 kom han till Malma. 
Han var dä pä sitt fjortonde år. Något annat språk 
än svenskan kände han ännu ej. Sä mycket mer 
förvånande voro de framsteg, som han här inom kort 
lid gjorde. Det var, som hade den länge qväfda 
törsten efter kunskaper ökat hans förmåga alt dem 
inhämta. Om gängen af sin undervisning berättar 
han sålunda: "Jag började nu att studera latin. Me- 
llioden var den gamla och grundliga, i min tanke 
den enda rätta, ';om väl synes långsam och tråkig, 



XX 



men genom den stöiie siilitrlifl, den ger, i det hela 
lägel, besparar lid, i stiillel för alt spilla den. Jag 
läsle således iilantill glosboken, ocli af grammalikan del, 
som Ijör läsas pä delta sätt. .Mil I minne var på den 
tiden så starkt, att, sedan jag tre eller fyra gånger 
genomläst en sida af Sjögrens glosbok, inneliållande 
ungefär sextio ord, kunde jag uppläsa dem ulan att 
stappla. Mod det grammalikaliska studium förenades 
siraxt ifrån biirj.m explikation af Cornelius Nepos, till 
en början under lärarens ledning, men snart pä egen 
hand; hvarvid ordboken förclrädde lärarens ställe, som 
dock sluudom måste rådfrågas. Pä detta salt hade 
jag, innan årets slut, genomgått ocli kunde redovisa 
för hela Cornelius i latinet, och äfven för Telemaque 
i fransyskan. Grekiskan börjades sedermera, och jag 
hann icke all dcri genomgå mer än ett par evan- 
gelisler. Della skedde likväl ulan tillräcklig gram- 
matikalisk grundläggning; och då jag sedermera var 
nödsakad all ordenlligen studera spiåkels grammatik, 
ångrade jag många gånger del ökade besvär och den 
lidsspillati, jag genom denna genväg ådragit mig. 
Hamillonska mellioden v;ir då ännu icke känd; men 
af egen erfarenhet kan jag inlyga dess olämplighet, 
ålminslone för de gamla språken. — Sedan jag sålunda 
i luigefär I re (jvarts år haft undervisning, ansågs jag 
kunna studera pä egen hand. Dol skedde också, och 
med den ifver, hvaraf en kraftig vilj;i är i stånd, 
helst i ungdomen. Under året 1797 genomgick jag 
en mängd latinska prosaister och i synnerhet poeter. 
De scdnare fastade sig så i milt minne, all jag 
ännu i dag kan upprepa betydliga stycken ur dem." 



XXI 



Del bör tilläggas, alt under de femton månader, 
som vistelsen [)å Malma varade, läraren på längre 
tider var frånvarande, dels i Limd , der lian om som- 
maren promoverades, och om hösten aflade cll tlioo- 
logiskl lärdomsprof, dels i Carlslad, der han, mot 
ärcls slut, vigdes till piest. Under tiden hade den 
snabblärde gossen på egen hand äfven lärt sig en- 
gelska språket, ur Jlacphersons öfversällning af Os- 
sian. Ossians ande grop honom djupt, och en kam- 
mardörr på Malma bar länge spår af den jernlcn, 
med hvars slölar han beledsagade de ofta upprepade 
orden: "ihe spear of Co.NNr.i.L is kecn". 

Den äldre TicfiNÉR erhöll vid denna tid anbud 
på en fördelaktig akademisk kondition, för honom 
så mycket välkomnarc, som en fortfarande vistelse 
vid akademien blef honom nödvändig för aDäggande 
af theologie licentiat-examen. Hans enda bekymmer 
var, alt, genom denna förändring, yngste bi^odrcns 
undervisning skulle komma att afbrylas. Vid emot- 
tagandel af anbudet fastades derföre det vi I kor, alt 
denne skulle få vara honom följaktig. Gäslfrill öpp- 
nade sig för båda det vördnadsvärda hus, i hvilket, 
en tid förut, den tredje brödren såsom lärare hade 
vislats, och redan gjorl Tegnérska nnmnol akladi 
och kärt. 

Del var till Ramens biuk i Filipstads bergslag, 
som nu de beggc bröderna sig begåfvo. Ställds ägare 
var brukspatronen, sedermera bergsrådet, Christokf.r 
Myhrman — ett namn, som sent skall förgätas i 
svenska biukshandlcringcns historia. Af sin fader — 
ne driflis beriisbrukare , lill hvilken med skäl Vasa- 



orden, vid dess forsla instiftelse, liill^idc upp i sko- 
gen; derlill en läi'd m;in, som föi'stod sin grekiska 
och, både pä vers ocli prosa, skref lulin så säkert 
som någon professor — hade han ärft en odlad öde- 
mark och rika malmfält. Sjolf förvandlade han 
nyodlingen i en den mest välordnade skapelse, och 
smidde af sina malmer ett jern, som nu täflar med 
dol l)äsla i Sverige. — Jern i sig hade ej blott 
Ikiiis berg, men hans vilja. 1 Irakier, der förut 
Liiapt mcnniskospår funnits, hade, inom mindre 
än Ivenne mansäldrar, en koloni uppväxt, full af 
gladaste idoghet, trefnaste lycka, stigande välstånd. 
Skogen hade stupat kring sjöbrädderna , och sveddes 
nu i rostugnarna, eller kolade i milorna, eller reste 
sig som timmer i prydliga boningshus. I den förr 
sä grailika lystnaden hördes nu, hvarl man kom, 
fallet af slagan, hugget af yxan, dänel af hammarn: 
qvarnar och sågverk trängdes om valtudragen, och 
slensprängningens knallar Ijödo som fi-öjdeskotl. Hvim- 
let af sysslande bruksfolk, smeder, kolbärare, tack- 
jorns-körare gaf lif åt denna tulla, som, ännu i svar- 
taste natt, ej saknade sin glans från gnistrande smed- 
jor och flammande masugnar. Midi i denna sin, och 
sill faders, skapelse, gick den IVynllige husbonden, 
tidigt grånad, men ung till sin sista stund, ordnande 
allt iiKnl strängaste noggrannhet, hörsammad i allt 
med punkllii^aste lydnad. I'å mellanstunderna läsle 
han sina romerska furfallaie, eller uppgjorde han rit- 
ningar till nya modeller, eller franilcktc han vid sin 
svarfstol de linastc konstverk. Helst förnöjde han sig 
dock i krcisen al maka ofh hiun. /"'/i son, den 



iildste, liiidc li;tn nyligen genom döden turloral vid 
akademien i I-und , der han varit under Elov Teg- 
nérs ledning; men alla raska söner, Ivenne blom- 
mande döttrar, knölo ännu sin friska krans kring del 
värdiga pai^el. 

Till della ställe, I ill denna krets var del, som 
Lars Gustaf och Esaias TiicvÉH, en vacker sommar- 
afton i Julii minad 1797, närmade sig. De hade i 
åkdon färdals den väg, pä hvilken ställets ägare, 
ijugu Ar förul , mast i klöfsadel hemföra sin unga 
hrud ; men de hade lemnut äkdonel efler sig, och 
iiommo nu till föls framvandrandc ur barrskogen. 
1'lölsligt bjöd sig äl deras öga den vackraste anblick. 
I'å ell näs mellan liolmrika vallen, omkransadl af 
fur och björk, lag, so.m etl skönl löfte, den mol 
sjön terrassvis sluttande, vänliga gärden, förgylld af 
solned:iän'ren , skna-"ad af lummiija träd. "Hveni vet, 
livad som bor under deras grenar?" frågade kanske 
redan nu den unge skaldesvennen med klappande brösl. 
\i vcle, livad som bodde under dem. Del var sin 
lycka, han här gick till möte; del var i denna, pä 
en gång leende och storartade natur, som hans anlag 
skulle utvecklas, hans krafter stärkas, hans snille 
växa; det var inom tröskeln af detta patriarkaliska 
Ijäll, som hans kunskaper skulle bringas till mognad, 
och hans hjerta (inna en följeslagerska genom lifvet. 

Hvad som här i främsta rummet fångade hans 
uppmärksamhet voro de digra bokskåpen. Han fann 
dem rikl försedda, icke blott med svenska, engel- 
ska och franska verk, ulan äfven med grekiska 
och romerska författare af alla slag. .Med snåla 



u^oii lii^ludo liiiii si±^ i synncrlict vid en foliiint, på 
hvars skinnrygg slod ;i(l liisu: lloiwrus. Det v.ir 
Custaiios upplaga, (lyckt i Basel I5til. Ilar var en 
hekanlskap all göra. Ocksä gjorde lian den genas( , 
ouli på el I sill I, Il varom hans egna berällelsc förlje- 
iiar all höras: 

''Sä utan all grammalikaiisk underbyggnad, som 
jag var, beslöt jag likval genast att, med lilliijelp 
af den latinska öfversällningen och ordboken, Försöka 
mig pä dctla företag, som sysselsatte mig hela ärel. 
I början gick det naturligtvis trögt och långsamt. 
De många anomaliska dialektformerna, hvarom jag 
alldeles intet begrepp liadc, lade hinder i vägen, som 
Irolii^tvis skulle alskråmt livar och en mindre ener- 
gisk vilja. Den grekiska grammatik, jag både och 
begagnade, var endast beräknad på prosaisterna. Om 
de poetiska dialekterna föiekom ingenting. Jag var 
derföre nödsakad all häröfver bilda mi- ett eget sy- 
slem, och förvarar deröfvcr, från denna lid, ännu 
anteckningar, som bevisa all, bland många misstag, 
jag stundom efter analogien trälTade del rätta. Alt 
gifva vika för något slags svårighet var i alll fall 
icke milt lynne j och, ju längre fram jag hann, ju 
lättare blef explikationen, som i allmänhet med den 
Homcriska enkeliielen icke är svår för den,somder- 
till är beliörigen föiberedd. Med prosaisterna Xeno- 
fon och Lucianus, gjorde jag äfven här en flyktig 
bekantskap; men de intresserade mig föga, och huf- 
vudsakcn var och förblef milt llomeriska studium, 
samt i latinet Hoiatius. den jag förut ej kände. 
Fianska lilteralurcn var i denna boksamlintr rikt för- 



sedd. Rousscads, Vollaircs, l{ycines .iiljclcn fiinnos 
fullsländiga ocli försiimmados ej heller. — .Af Sliak- 
speai'e fanns endast Hamle( , som, besynncrlii^l nog, 
ganska lilel inleresserade mig. Han fordrar också 
en mognare ålder än min dåvarande. I tyska lillc- 
raltircn fanns iiigon enda poet. Det språket nödga- 
des jag således lära ur de vanliga läsböckerna. Uen 
motvilja, jag liärigenom fick för sjelfva språket, bi- 
boliöll sii? länge." 

Den rasllösa farl , hvarmed luin nii, besegrande 
»Ila hinder, på egen hand dref sina studier, gränsar 
lill det otroliga, dä man tillika tager i betraktande 
den grundlighet i dessa sjellTörvärfvade kunskaper, 
som af en snar framlid ådagalades. Han slukade 
grekiska, läskade sig med latin, och njöt ett och 
annat af de lefvande språken som efterrätt. Det är, 
af en hans trofaste ungdomsvän och dåvarande kam- 
markamrat, med full lillföi-lillighet uppgifvet, att, 
under de knappa sju månader, som första vistelsen 
på Ramen varade, han tre gånger hade genomläst 
Hiaden, två gånger Odysséen , samt, inom latinets 
område, Horalius, Virgilius och Ovidii Metamor- 
foser. Mera lättlästa böcker, och till dessa räkna- 
des, utom svensk och fransk villerhel, äfvcn romer- 
ska och engelska historieskrifvare, hörde lill hans 
förströelse på mellanstiinilerna. Del föreföll hans oiii- 
gifning, som hade han varit född med de främmande 
spiåken i sin hjerna , och som behöfdes det blott 
en lindiig påslöt , för alt väcka de inneboende lill 
lif. Då han för del niesla låg och läsle, hade han 
svårt att begasjnn ordbok, och Ivckics af den fösa 



i'öt)a nägol beliol. liiidiisl vid liumeiub ridfrå- 
g;ide lian den Uilii^t^ denne sin i'olio-sk;ild läsle 
han framslupa, dä han deiemol på lygg läsle alla 
de mindre. Honom sluderade han med etl nöje, som 
i^i-fiiisude lill andakl; IjIoI" ond, om han deri stördes, 
ocii sniöi^ gerna sin husgud med sii^ pä allahanda 
lustfärder, IVän hvilka del ej (illäls honom sjelf att 
vara hemma. Hvad, i öfriga undervisningsämnen, 
hans bror pA skolkanimaren meddelade sina lärjun- 
gar, uppsnappades vanligen samtidigt af Esaias, som, 
i ell hörn af riimmel, var sysselsatt med liell andra 
studier. Sä, midi under sin läsning af en latinsk 
författare, angrep han en gäng plötsligt brödrens 
förklaring af nägra Lockks lärosatser, bevisade ögon- 
skenligen, all bäde de och löiklaringaina voro enfal- 
diga, och sjönk derpä tillbaka lill sin romerska läs- 
ning, under del alt brödren, ej ulan välbehag och syn- 
bar förrviijelse, medgaf, all den objudne opponenten 
pä sätt och vis hade rätt. 

Sä ihärdiga själsansträngningar skulle tvifvels- 
ulan nienlii;! halva inverkat pä den växande gossens 
krop|)sbildning och helsa, hade ej lyckliga yttre för- 
hållanden samtidigt sörjt för värden om dessa. Ke- 
dan den landlliga vistelsen i en kraftig, nordisk 
bergsbygd var i delta afseende att räkna för en lycka. 
Kn annan var, all tillhöra en kärnsund krets af mcn- 
niskor, genom hvilkas bäde kropp och själ gick li- 
kasom en jernäder af helsa och kraft: att vistas i 
etl hus, der allt bar prägeln af gammaldags sed, 
ordningen lydde klockslag, och följaktligen bäde ar- 
betet och nöjd hade sin bestämda timvisare. I'a lof- 



btundcrna slöil;ide en sväini ;il tiiigiloin ut kung bcri^' 
och backar, lill miinlra lekar ocli lijirclancle kropps- 
öfningar. Här pröfvade nian livarandras senor, liär 
läflade man i ystra iippläg;, häi- ianns den öfverdä- 
dige, som vågade alt, i bokstaflig mening, lioppa 
"öfver masugnslågor'*. Ucn trägne enstöringen fick ej 
på sin kammare vara i ro; man ryckte honom ut 
med sig lill brottning och språng, till trissa ocii 
klot, lill äng och sjö. Hängde vinlien sin rimfrost 
pä träden, niåsle han vara med om kälkåkningen 
Iran svindlande luijder eller skriskofärderna på den 
blanka isen. I dessa deltog äfven husets yngsta 
dotter, och for nn, såsom Ingeborg, mer än en gång 
"öfver sill namn." Under dessa nöjen låg Homerus 
igenslagen; men hans kämpar slröfvade omkring i 
föryngrade upplagor, ty med deras namn hade Esaias 
uppkallal sina lekbröder, under det han sjelf förbe- 
höll sig all vara Heklor. Kom han i förstone lill 
korta i brottning, och mäsle dä Hektors kropp slä- 
pas kring Hions murar, fick gemenligen en qvick 
speglosa öfverskyia nederlaget , och munnens vighel 
ersätta armens styrka. Men äfven denna infann sig 
snart, och del var i synnerhet kägelspelet, han der- 
för hade all tacka. Della spel, i hviiket, likasom 
i del fredligare schackspelet, han småningom för- 
värfvade en erkänd skicklighet, var här ej af del 
vanliga slaget, och förtjenar sä mycket heldre sin 
egen beskrifning, som ett ställe i en af skaldens 
vackraste dikter derigenom erhållei' sin fulla dager. 
1 stället lör en af brädei- gjord bana, begagnades vid 
Ramen den öppna, dels gräsbevuxna, dels sandade, 



g;iids|thinon. A deiinu voio, omkring en reslig kufig 
iif niiia Ivå alnnis höjd och en half alns diameter i 
fölen, uppställda käglor, föga mindre kolossala. I 
det väldiga klotet af masur var fästad en bred skinn- 
rem, af en half alns längd. Medelst denna slunga- 
des klotet, på 3lJ ä 40 slegs afständ, som en Ijoll 
fram mot käglorna. Pä tillräcklig kraft, full båg- 
rigtning och lagom utsträckning berodde nu en lyck- 
lig träff. Denna svek sällan vår unge kämpe. Helst 
mättade han åt kungen, och gaf ät den ofta en 
sä väl afpassad stöt, alt den i blinken gjorde en 
kullerbytta och stod pä sin massiva fot utanför spelet. 
Del är delta ungdomsminne, som, i sängen öfver 
Olof Mvhhman, skalden så lefvande bkildi-al: 
"Jag minns en tid, fast det är längesen, 
Dä lifvels vårdag på oss begge sken 
Vid Ramsjöns gröna strand, der idog hammar 
Slog takt till glädjen mellan björkens stammar. 
Dii var den gladasle uti var krets: 
Till vägens botten, och till bergets spets 
Du sle" nieiJ ölVerdadels luindi'a flätor. 
Och gjorde fröjdsprång öfver masugnslågor. 
Hur ofta drog du mig frän min Homér, 
E] halfl förslädd, men älskad desto mer, 
Till vädjubanan, der ell klot af masur, 
Dn svarfvad vcrldsrund , under himlens azur 
Beskref sin båge. och slog ned med makt 
Och fällde kungen, ensam, bland sin vakt". — 
I början af 1798 afrestc Lars Gustaf Tecnéh 
med sina disciplur, de fyra äldsta bröderna M\mi<man, 
till .ikiuloniii'11. Tu' ;if (h> yngre liach" en annan lärare. 



Denne skulle med kommjimle hösl lemnu sin plats 
för att preslvigas, och del blef den femlonärige Esaias 
lofvadl all dä fä inlasra hans ställe. Emedleilid le- 
ste han hem till sin moder i Eskilsäler, dei- han 
(illbragle påföljande vår och sommar. Under denna 
lid bereddes han till sin första naltvardsgäng, iefde 
för öfrigl mest bland sina romare och greker, som 
nu sällan unnade honom mer än tre timmars nattro, 
och biträdde emelianäf modren med skrifning och rä- 
kenskapers förande. Sina böcker måste han mer än 
en gång rädda undan den fånige .Iohannes, som hade 
en vurm all resa in sådana i kakelugnen. 

Då han i Sepl. 1798 återkom lill Ramen, hade 
hans höga, spensliga växt fäll mera stadga, hans an- 
lete mera uttryck af yngling. Del skalkaktiga löjet 
kring läpparna var väl ej borta, men på hans panna 
låg midt derunder ett moln af länkande, ofia sorg- 
ligt, allvar. Sin äldste broder fann han äter här; 
och, kamrat med dennes lärjungar, blef han nu til- 
lika lärare för deras bröder. Vården om deras och 
om egna studier upptog hans tid: han blef alltmer 
svär all få ned ur läskammarn, blef i umgänget allt- 
mer skygg, i samtal alltmer lyst och förströdd. Lju- 
sen, som den ordentliga husmodren för dagen lem- 
nade ut, ville pä hans rum aldrig förslå: de brunno 
större delen af nätterna, och, när huspigan en mor- 
gon kom in att elda, fann hon honom, ännu oaf- 
klädd, lutad öfver arbetet, undrande öfver hvad hon 
ville "så sent". Ljus var det bästa man kunde gifva 
honom, och ljus hans enslafviga svar, när lian till- 
frågades, Il varmed man kunde bereda honom något 



siirskilt nöjo. Den ni li;ins liil■j^ln^;ll■s syslciii-, som i 
(lella liill oll.i visste itII lijclpn lionom ur furl;ifj;cnliet, 
v.ini) ocksA inec och mer lians lacUsamma hjerta. 

Genom forsknin;^ i hans obevakade skrifbord och 
rockfickoi' kom man vid donna lid iindrr fund med, 
att han emellanäl skref vers. D;'i man röjde kunskap 
härom, blcf lian tnissiynl, och särdeles obe!ä(en , när 
han en vacker dag oförmodad! af na^on höi-de uppläsas: 
"Längst boil, der Tibern slingrar fram, 
Del stolta Rom sin lijcssa höjde^ — • 
ord, dem han igenkände såsom början till ett nyss 
skrifvct poem. H.in berättar sjelf från denna tid: 
"Rimmandet blef mera sällsynt; ty den bekantskap, 
jag nu gjort nicd de stora och verkliga poeterna , lärde 
mig alt anse mina egna försök såsom alltför barnsliga. 
Dock påminner jag mig, att, då vid denna lid ett 
rykte ulspriddcs i tidningarna om Napoleons död i 
Egypten,* jag, i anledning häraf, diktade i lyrisk 
form ett temligen vidlöftigt poem. Mvbirman, som 
mycket beundrade Napoleon och i ailtiiänhet de franska 
revoliillonshjellarna , och äfven sjelf skref lilet vers. 
fattade deraf stora föriioppningar". Delta poem liar 
ej kunnat återfinnas. Hvad af vår skalds förslå poe- 
tiska försök är öfrigl , består dels i några öfvcrsätl- 
ningar från latin och fiansyska. dels i ett qväde pä 
MvimMANS födelsedag d. 13 Dec. 1798, der spår af 
l.iDM.i; igenkännas. Äldst — att dömma af den 



* En uppgift li/lrom, dalorad Wien, ISstes I Sveriges 
posltiitnhiijar lur Jen 20 Doc. 17i)Ö. 

Llyifi'. (I lim. 



XXXI 



puerila liamlslilen — ;ir en öfversädniiii; ;i(' Horiilii 
sjello Ode i tredje boken. Uen iir mer ledig i'm 
trogen, och gjord i det franska omskrifnings-maneret. 
Tidigare än 1797 kan den ej antagas vara skrifven, 
då del lörst var på Ramen, som den unges bekant- 
skap med Horalius blef inledd. 

I början af sommaren 1799 lemnade Lars GustaI' 
Tegnér sin lärarebefattning vid Ramen. Han hade, 
under vårterminen, i Lund aflagt tlieologie kandidat- 
examen, och kort dei'efter ingått i presleriig tjensl- 
göring, såsom medhjeipare ät sin faders efterträdare 
i Millesvik, kyrkoherden H. M. Brand, hvars syster 
före årets slut blef hans maka. ' Innan han från 
Ramen skiljdes, blef del afgjordi, att Esaias skulle 
påföljande höst fä resa till akademien, der Mvhrman 
och Branting ädelmodigt lofvade alt understödja ho- 
nom. Han skulle dit fä åtfölja trenne af 51yhrmans 
äldre söner. Dessa mötte han, efter ett kort besök 
i födelsebygden, på ulsatl dag vid Göslakroks här 
belägna gästgifvaregård. Samtidigt med dessa Lunda- 
fararc InlräflTade här en ung magister, som med sin 
discipel styrde kosan ät Upsala. Denne obekante blef, 
efter några år, Tegnérs svågei'. '* 

En af de sista dagarna i Sept. 1799 inkörde 
»enom norra tullen i Lund två stora bergskärror. 



* Kyrkolierden Brand ingick sedan, 1804, äktenskap med 
sin förelrädaies äldsta dotter, .4nxa Lisa Tegxér, men 
dog fjorton dagar efter vigseln. Hans enka, omgift se- 
dan 1807 med n. v. kontraktsprosten, kyrkoherden i 
Köln, Mag. Nils Liden, är af Tegnérs syskon den enda, 
som honom öfverlefvat. 

** Det var den nyss nämnde konlraktsproslcn Liden, som 
här första sången sSg sin Idifvande s\3i:er. 



XXXII 



oviiolig-n lill sill lorni och di^ru till sin puckiiing. 
Pil dem rymdes, utom de skjutsiinde , fyi;i uni;ii stu- 
derande, med sina förråder af böcker, kläder och 
mal, inslufvade i kistor, koffertar och lador. En af 
dessa fyra var den uii;j;e Esaias Tkgnf.r, som nu höll 
sitt inläi^ vid akademien. ' Anländ till sitt qvarter, 
fann lian utrymmet der föga större än pä kärrorna. 
En träng kammare och en smal säng, hegge beräk- 
nade för blott en person, måste här räcka till för 
tvä. Hans kammarkamral var den jcmnårige, som 
på Ramen plägat hela Acliilles: Hiktor och denne 
mäste nu, nalt och dag, fredligt förlikas. För de 
obeqväma nätternas förkortning sörjde deras Qit. Säl- 
lan var någon morgon deras ljus ländt senare än half 
tre. Mer än en gång, söntlerbrukade af det trånga 
sollägret, reste de sig opp midt i natten, och mor- 
nade sig vid ett parti schack, deras enformiga kam- 
marlifs enda förströelse. Dessa vakor, för helsan be- 
tänkliga, kommo studierna till godo. Ei.OF Ticgnér, 
.som, nu docens i csllieliken, fortfor alt vistas vid 
akademien, såg med stigande förvåning brödrens ut- 
omordentliga arbetsförmåga och framsteg. Det helte 
allmänt, att han i sin student-examen' visat sig kunna 
mer latin och grekiska, än som behöfdes för alt 
blifva magister. Och dock var blott kansli-examen 
hans syfte. För en liingre akademisk kurs säg han 
inga medel. Förgäfves sökte han ett litet stipendium 

på 



* DIolt pä elt kortare besök liade lian en gäng i sina 

yosseär dit älfOljt ile äldre briidiTna. 
** Han hade blifvit inskrifven säsoin sludenl d. 4 Okl. 



XXXIII 



på 8 tAv 16 sk. b:ko i lerminen," log emedlciliti, 
i slutet af November, den tlieologiska examen, och 
syntes för öfrigt sällan eller aldrig ute. Få förcliis- 
ningar voro denna termin atl höra. Af filosofiska 
fakultetens professorer läste blott fem: SuMMi:i.iti.s, 
som föredrog litteraturhistorien; Fremling, som fram- 
ställde logiken; Lundblad, som på förmiddagarna var 
professor i latinet och pä eftermiddagarna i historien, 
slutligen Rktzius och Tbg.man, som läste, den ene 
kemi, den andre mathematik. Dessutom höllos af 
MuNTHK, som tillhörde jemväl den juridiska fakulteten, 
moralfilosofiska föreläsningar, och esthetiska af adjunkten 
A. LiDUiiCK. Inga höllos deremot i det ämne, som 
den nyblifne studenten helst velat höra, — i greki- 
skan. Den rent af pauscrade. Norberg var, såsom 
årets rektor, fiån föreläsningar befriad, och händelsen 
ville, att den berömde mannen ägde just nu hvarkcn 
någon adjunkt eller någon doccns. Det var, som 
hade akademien, redan från föisla stunden, velat an- 
visa den unge hellenisten den plats, han en gäng 
borde fylla. Sjelf sysselsatt med Greklands svåraste 
skalder, förundrade han sig ej litet, när, med följande 
termin, Norberg visserligen återtog sina föreläsningar, 
men i grekiskan, enligt gammal vana, ej bragte 
dem högre än till Xenofons Anabasis, under det hans 
nye adjunkt enskilt bjöd på Pauli epistel till de Ga- 
later. Eliuruväl till kansli-examen behöfdes föga latin 
och allsingen grekiska, kunde han omöjligt slita sig 



* Det Sillncckerska. 



ilVan .sina ruiiiuiu ucli ^lukei'. lluii ville åtminstone 
lemnii nägol spär af sin furlioli^are bekantskap med 
dem, ocli beslöt alt disputera pro exercitxo , oviss 
endast om sin förmäla att betala lryL'kninij;skostnaden. 
Vä flytande latin sammanski-ef lian nu en fnonograli 
öfver Anakreon * — ett utmärkt arbete, helsl af en 
sjelflärd sjuttonåring, som fyra är förut varit fogde- 
skiilvaic. Men om denna ocli öfriga till hans slu- 
denllif hörande omslundigheler ma läsaren höra hans 
egen enkla berättelse: "Med min afliandliiig begaf jag 
mig till doktor NoRBEHG och begärde, all han ville 
först genomse den och sedermera, i fall den funnes 
lämplig, presidera derför. Aldrig (öiiiäler jag del 
intryck, den berömde mannen straxt frän början gjorde 
på mig. Det läg i hans väsende en besynnerlig bland- 
ning af faderlig godhet, palriarkalisk enfald och 
barnslig oskuld, som, i förening med del genialiska 
och originella, bjöd i)äde kärlek och beundran. 
"Som äldren vis, som barnet oskuldsfidl" skref jag 
scdei'incra med iulll skäl oiii iiuiKiin. lian cmoltog 
mig med mycken godhet, med en öppenhet och ett 
förtroende, som nödvändigt måste både smickra och 
röra ett urigl sinne. Han tillstyrkte mig att sia kansli- 
banan ur hågen och i|varstadna vid akademien; er- 
bjöd mig älven kostnadsfri undervisning i arabiskan. 
Delta anbud förnyade han sedermera ofta ; men jag 
hade en motvilja lör de orientaliska språken, hvartill 
måhända bidrog del företräde, Norberg gaf dcin 



* Vita Anacreonlis. Först undur väilerminen ISOl kom 
han sedan i tilirallo att ulgifva denna disputation af 
Irvckel. Den ilr lilicynad Bkanting. 



XXXV 

framför min kiira grekiska, den han, som jag tyckte, 
behandlade alillör styfmoderllgt. Afven hebreiskan, 
som dock fordrades till kandidat-examen, läste jag 
endast till liusbehof. Jag har sedermera ofta fingrat 
denna envishet; ty pä den liden betydde lärandel af 
ett spräk mer eller mindre föga för mig. Följden 
var också den, att vid min examen Norberg var den 
enda professor, som ej gaf mig högsta betyget, ehuru 
jag otvifvelaktigt var den, som bäst af alla mina 
promotionskamrater förstod grekiska". 

"Lundbladska skolan var pä denna tid i sitt 
högsta flor vid Lunds akademi. Alt icke tala eller 
skrifva latin med färdighet, korrekt och klassiskt, 
ansägs nästan vanhedrande för en student. Lundblad, 
som studerat i Leipzig, hade der bildat sig efter 
Ernesti, hvars ciceronianism han öfverförf och om- 
planterat på svensk jord. Samma suada och ymniga 
rikedom, samma kyskhet och dock yppighet i stilen, 
samma genomskinliga klarhet, väl också stundom 
samma ordflöde som hos den store romaren. Det 
hela hvilade på vidsträckta och grundliga filologiska 
kunskaper. Dertill var Lundblad äfven en utmärkt 
latinsk poet, den bäste vi haft i Sverige sedan La- 
gerlöfs tider (Tranér var dä ännu icke känd). I 
denna skola bildade sig de flesta och bäste af våra 
nu lefvande latinare. — Lundblad hade likväl för 
sitt latinska anseende en farlig medläflare i Norberg, 
som äfven var en utmärkt latinare. Hans stil, ehuru 
fullt inbyrd med den gamla klassiska lukten (jag 
vet ej, hur denna egenhet bällre kan uttryckas), 
var likväl alldeles olika Lundblads: antilhetisk, epi- 



j^rammalisk , l)Ii\(ratide ut ofia ly(;lvlii;ii liildiT, näslan 
lyriiik. lians mästare var icke (^iccro, ulan Tacilus, 
(len han nästan kunde ulanlill. Iluns ou;en genialiska 
originalitet tittade fram öfveralil". 

'För en uni^ sludoiit v;ir del icke lätt alt välja 
mellan två sä stora auktoi'ileter. Jag slöt mig dock 
(ill Lundbladska skolan, i synnerhet föranledd af min 
brodei- Ei.or, som dä var docens vid akademien, der 
han ansågs tala latin bäst och imii den mesta klassi- 
ska renhet, och hvars föreläsningar öfver Huratius 
hade ett stort anseende. — LuNDiii.Ans personlighet 
hade ingenting af det fromma och genialiska, som 
utmärkte NouuiiRO. Der låg Iverlom i hans väsende 
något obclydligl , vulgärl, ja, judiskt. Hans före- 
drag frän läi-ostolcn var alldagligt, hackande och 
stundom löjligt. Jag bevistade derföre sällan hans 
föreläsningar. Deremot skref jag så myckel (liligare, 
dels på (dälig) vers, dels pä pros.i, öfver de iimnen, 
han uppgaf, och åtnjöt ofta den äian, all mina skrif- 
ter från kathcdern up|)läsles och föreställdes som cf- 
lci'döme i afsceiide pä språket". 

"Förhållandet mellan professorer och studenter 
var pä dciitia lid högst liberalt i l.und. För livarje 
student, som var på något s;itt ulmäikl antingen 
genom kull^kapcr, llit eller seder, stod professorns 
hus, liksom hans bibiiolliek , öppet, jemle hans råd 
(ich anvisningar för studierna. Bland dem, som på 
detta sätt hedrade mig med sin ynnest, voro, utom 
de redan förut nämnda Nohui.iii; och Lunuui.ad, äfven 
i synnerhet Mini ur. och I.iiiukck". 



"MuMiit, som föredrog; mor;il(ilosolicn , v;ir cii 
af do iidlastc tniiii, som nAgonsiii siitit jiå en akndc- 
misk liiioslol. Ilnti var en ilii^ Kanlian, och tlelb 
s;enom samtal, dels genom Ijöckcr, som lian Icmnadc 
mig (ill genomläsning, och för hvilka jag sedermera 
fick redogöra, införde han mig i denna för mig främ- 
mande verld. ViKerhct älskade lian mycket, ocli 
uppmuntrade ofta mina försök i denna väg". 

"Till LiDBtcK kom jag i ett eget förhållande. 
Han hade nyss blifvit utnämnd till professor i csthcli- 
ken, hade förut, ulan synnerlig lycka, försökt sig i 
poesien, och hans vilteriiet stod icke i del bästa 
anseende vid universitetet. Del kunde ej undfalla ho- 
nom, att en farlig medtäOare inom akademien upp- 
vä.xte i mig. Han var likväl onekligen en man af 
vidsträckta kunskaper, och derjemte af en sällsynl blidhcl 
i lynnet. Mig visade han ifrån början mycken välvilja 
och vänskap, gaf mig många goda råd i afseende på 
mina vittra studier, hvaraf jag också hade mer för- 
del än af hans föreläsningai- efter Eschenburgs hand- 
bok, och uppmuntrade, kanske mer än han bort, 
min riinlust. Hans kritik, alllid viilmcnt, var otvif- 
vclaktigt mindre djup än klar. Jag har efter hans 
död Sjungit: 

— — — — — "en, som sednasl har bortgält, 
log mig i faderlig vård och lärde mig skalan till sången, 
när jag var ung och behöfde hans råd, och han här- 
mades icke, 
om jag ej följde dem jemt , men försökte, som yng- 
lingar pläga, 
vingarnas kraft i rymder, ej hans: det vai- ädelt af honom!" 



"Emedloiliil ^ot■l^•ill!^o tiiiiia sliidior i tilb de olika 
riglnitigar, som fordras för kandidal-cxarnen. För del 
malhematibka hade jag mycken liillliel, sä all jai^ 
ulan allt bilrädu kunde genomgå Euklides, och det 
vanliga af Aigchrnn cfler läroboken. Afven koni.ska 
sektioner lärde jag pä samma säll: dock hade jag 
lof, när nägol föreföll mig dunkelt, all gä till min 
landsman, dåvarande adjunkten AuEnc,' för all fä 
upplysning och förklaring. För professorerna hörde 
jag endast fysik och längre fram dilTerenlial-kalkylen, 
Il vari mina anteckningar sedermera gingo i län bland 
bekanta, och berömdes för reda och bestämdhet. I 
allmänhcl gick jag sällan och ogerna på lektioner, 
ulan arbetade, sä mycket som möjligt, pä egen hand. 
Det smickrade mig att, så vidt görligt var, vara 
amoöiåaxTog, ehuru endast i oegenllig mening, ly bo- 
ken företrädde jii lärarens ställe. Del var dessutom 
lätt alt inse all, ifall jag skulle inhämta mina kun- 
skaper väsendlligen af föreläsningar, som vanligtvis 
ingå mycket i detalj och äro föga concenlrerade, 
derlill skulle fordrats vida mera lid, än jag hade 
alt beslä. Vanligtvis studerade jag 18 till 20 tim- 
mar pä dygnet. I förströelser, vanliga för min ål- 
der, i umgänge och det egentliga, glada sludcnt- 
lifvel dellog jag sällan eller aldrig, och ansågs af- 
ven derförc för folkskygg, förläst och besynnerlig. — 
l'å delta salt hade jag tillbragt nära tvä läselermincr 
vid akademien, (ienom understöd så väl af MuiKMAN 



Mag. U. J. AuERC, (IS adjunkt i fysiken vid Lunds 
akademi, sudcrmera matlic^eos lektor vid gymnasium i 
Carlstad, kyrkoherde och kontraktsprost; död 1845. 

(Vi/, anm. 



XXXIX 

som I5HAMIN(. Iiiulp jiii; uinn kondilioii iip|K'li;'illil 
mig. Nu ville ocli ljoi'dc jiig ej cmol(;ii;;i nåi^^ol vi- 
dare sådant, söklc derföi^e och orliöil i Maj månad 
1800 en akademisk kondilion i Smaland hos Baron 
LiCiJONHUlvUD pä Yxkullsund. ' Hlill Icfnadssäll var 
här delsamma som vid akademien: ensligl, arljelsnml. 
umgängesiösl. Sedan jag likväl vid en familjehögtid 
skrifvil några fransyska verser, Ijöijade man hetrakla 
den förläste oeh dystre studenten med ell slags aktning 
eller förundran.'' 

"Vid återkomsten till Lund, kallades jag af 
LiL'UKCK till e. o. amanuens vid akademiska hiljliothe- 
kef , " hvars föreståndare han var. Härmed var väl 
ingen lön förenad, men Ijenstårsberäkning, den jag 
dock såsom underårig ej kunde begagna. Emedlertid 
var detta en, på den liden ovanlig, utmärkelse för 
en opromoverad". 

"Under åren 1801 — 1802, då promotion inlräl- 
fade, studerade jag, utom latin och grekiska, synner- 
ligas! filosofi. Flera af Platos dialoger, Kants skrif- 
ter, och äfven en del af Fichles, grnomgingos. Med 
n)itl konkreta sinne har jag dock föga lycke eller 
fallenhet för dessa abstrakta spekulationer; ty ehuru 
jag kan ha någon skarpsinnighet, saknar jag dock 
djupsinnighet, och förvillar mig lätt vid en längre 



* Tegnérs lärjunge här var Baron Abraham LEUONnuFVUD, 
sedermera president i Götha Hofrätt, död 1844. 

** Förordnandet härom är af d. 10 Nov. 1801. LiDnriCK 
yttrar i sin anmälan, att han af studeranden Tegnérs 
''arbetsamhet, stadga och pålitlighet väntade sig en 
nyttig och verksam hjelp," helst ''nästan alla liatalo- 
gerna beliöfdc omskrifvas, och förhcredciser skulle göras 
till bibliothckets omflyllning." (7„ anm. 



XL 

syslciiiJilisk (Icdiiluion , som icke luin j^c nå^r;i lulll- 
|)unk|i'r for min fiiiiliisi. livad som i synncilicl f;i- 
sle mig vid den K;iiilisk.i krilicismen v;ir dess ui'- 
sprungligen skeptiska natur, ocli dess resultat, som 
sladnar vid ett obekant ocli outgrundligt." 

"Om våren 1802 tog jag kandidat-examen, och 
erhöll deri , af alla professorerna, med undanlag af 
NonuKRG, högsta betyget eller laudatur. ' Till följe 
häraf l)lcf jag nämnd (ill primus vid promotionen, 
och skidlo besvara magislerfrägan. Emedlertid in- 
trälVado en händelse, som var nära att skilja mig 
helt och hållet från akademien, förstöra alla mina 
ulsigter der, och ge mitt öde en hcll annan rigtning". 

"Akademiens rektor för ärcl var iike älskad af 
studenterna, som slöltes af hans ari.^lukratiska faso- 
ner och hans förmenta partiskhet för adelns söner. 
Ln Maj-afton, då jag, ensam efter vanligheten, gick 
öfver Lundagård, tiiullc jag der en ovanligt stor sam- 
ling af studenlei", alla beväpnade med slammar eller 
grenar af de nyligen kapade träden. Huggningen hade 
skett till följe af konsislorii beslut ocli för alt befordra 
trädens växtlighet och lummighet. Studenlerna Iroddo 
emedlertid, att det skett ensamt pä rektors befallning, 
förklarade afsigten vara alt förstöra deras kära l.unda- 
gärd, den de nnsågo som sin lillhörighot , och anförde 
som bevis, all ett och annat träd verkligen var fäidl. 



* lian liaclo redan d 10 Dcc. 1801 adagt (ilologio kandi- 
dal-cxamen. Dot var i den, som Nohuehg gifvit honom 
blott cum latuU: Af alla de öfriga examinalorcrna 
uiliöll lian dä, likasom i niusonc kandidat-uxamcn d. 
S Maj 1802, lietyget Inuilalur. j-,^ ^,„,, 



Detla var gamla, utdömda liiid, som ansägos böra 
ge rum för yngre. Sä snarl jag kom, l)lcf jag om- 
ringad af hela svSrmen, under ulrop: "primus skall 
vara med." Jag invände förijäfves , alt jag hört saken 
omtalas som ett beslut af hela konsistorium, inga- 
lunda af rektor ensam, och alt jag icke var van att 
deltaga i dylika upptåg. Jag bicf öfverröstad, be- 
väpnades, som de andra, med en gren, och mästc 
följa med. Deiefter gick taget till rektors hus, der 
först ett skallande: pereat licclnr, vivat Lundncjånl 
uppstämdes; hvarpä alla stammar och grenar nedka- 
stades framföi' sjelfva ingången, sä att dörren snarl 
var tillbommad. Derifrån gingo vi vidare grassalim 
uppför gatan, ropande vivat för flera professorer: 
för Hvi.ANDKFi * ropades det icke, ulan messades. 
På återvägen fick rektor iinnu ett pcrcnt , och icke 
ulan möda, samt endast genom den föreställningen, 
att frunlimmcrna bodde åt galan, lyckades det mig 
och niagisler \YALLi;Nijr.rtG (sedermera biskop i Lin- 
köping) alt rädda rektors fönster. Wallenbckg vi- 
stades då i Lund i ett slags förvisning från Upsala, 
der han var inblandad i den bekanta musik-pro- 
cessen." 

"Dagen derpå kallades jag lill enskilt förhör 
inför rektor. Jag nekade icke min felaktighet, ulan 
berätlade sannfärdigt hela förloppet. Han sade mig — 
hvad jag visste förut — all kapandet var ett allmänt 
beslut af konsistorium, icke för alt förstöra, utan 
för alt försköna Lundagård, och förebrådde mig med 



* Andreas Hvlander, Thcol. Professor, död 1830. 



bli ii I , ocli i .sljrUa oidohi^, min uljctiinks.iniliel. "Ni 
"är, sade han , redan tjensicman vid aliudemicn , är 
"utnämnd (ill primus vid förrstäcnde promotion, och 
"kunde v;inl;i er mycken fram,^;"ing vid läroverkel. 
"Alll del der är nu förbi, akademiska konstitulionernu 
"sladda lydii-^en, alt ni mäsle rclegari cum infauiia. 
"Del gör mig ondl om er förspillda lycka", tillade lian. 
"Dock kunde alll kanske ännu lijelpas och nedtystas, 
om jag endast ville siiga lionom deras namn, som 
deltagit i upploppet. Detta u|)pljriigle mig, och jag 
svarade hans magniCcens, icke ulan helta, all, huru 
del ock ginge mig sjelf, jag dock aldrig skulle upp- 
träda som åklagare mol mina kamrater. "Vi voro 
2 ä 300 personer — sade jag — och del var hloll 
få ililand dem, jag kände; men äfven dessa förråder 
jag aldrig." 

"Vid hemkomsten och närmare eflcrsinnande in- 
såg jag likväl, huru mycket jag felat, och fruklade, 
all rektor kunde göra allvar af sin hotelse, och så- 
lunda förstöra hela min IVaiiitiil. Del föll mig aldrig 
ett ögonblick in, all genom ett förräderi rädda mig 
sjelf; men väl gick jag omkring till mina gynnare 
bland professorerna, l.iDur.cK, MiMiii', NoiiUKitt;, 
LUNDBI.AD m. 0., och klagade min nöd. Alla lofvade 
mig skydd och lijelp. Koklor var icke väl liden af 
sina kamrater, och det föreföll mig, som om Jlerc 
ibland dem ganska lugnt upplogo den molgång, som 
frädal deras chef. Delta IVirundrade mig; ly jag kände 
då ännu icke andan af all demokr.lli^k styrelse. Sa- 
ken förföll af sig sjelf. och det älerblod för akade- 



XLIII 



miens rektor ingenting annat, än ntl svälja den sKynif, 
som blifvit honom tillfogad." 

Kort efler denna händelse träffades det unt>a 
lijerlat af en djup sorg. En svär i-ötfeber rasade i 
Wermland, och Lars GustaI' Tixnk», som vid be- 
sök hos de döende insnpit smittan, föll sjelf olTer 
derför den 8 Maj 1802. En ung enka i armod, en 
späd son, en dotter, född kort efler fadrens död, 
ökade det smärtsamt rörande i denna förlust, redan 
i sig sjeif slor genom bortgången af en, med ovanlig 
lärdom och ovanligt nit, för vetlenskap och kyrka 
sällsynt lofvande man. * Hans trelliära lif hade buril 
vackra skördar pä flera fält, endast ej pä den jor- 
diska lyckans. För henne vek han undan i lifvet 
och, när hon stod färdig att hinna honom opp, steg 
han ned i grafvcn. Kring den stod nu hans faders 
hjord sörjande; och sörjande gick äfven under Lunda- 
gärdens huggna kronor hans förre lärjunge, gråtande 
lärar af eld pä den lager, som tycktes honom upp- 
spira likasom ur brödrens stoft. Sin saknad ulgöt 
han i ett poem, som den 12 Junii stod att läsa i 
Carlstads tidningar, och följande året, under benäm- 
ning: "Elegi vid en broders död", belöntes med ett 



* Hans son är n. v. l<or)(ral;tsprosten och kyrkoherden i 
Fellingsbro,k. hofpredikanten, mag. Esaias Magnus Tegnér, 
som länge vistades i sin farbrors hus i Lund. Doltren, 
Lalra Gustava, blef gift med n. v. kontraktsproslen 
och kyrkoherden i Kila af Carlstads stift, magister A. 
LiGNELL. Hon dog 18.30. — Lars Gcstaf Tegnérs enka, 
Lisa Sofia Brand, blef 1805 omgift med sin brors ef- 
terträdare i Millesviks pastorat, prosten M. Ullsten, 
och dog 1817. 



|)( i-, iif kotii^l. vellcribKnps- och villci'lieU-s;iiiilKillcl i 
(iölhcbor^-. 

Miilsommaraflon s. ä. liigcrkninsiulos i Lunds 
(lomkyrkn liclllulViii filosofio nin^i^li;ii-. Iludorsiiioi- 
mel bland dem inncliadcs af den nillunärii^c Esaias 
Tkgnéu. Del svar, lian afgaf på magislcifrågan, ' 
finnes ännu i behåll. Promolor, madieseos professorn, 
D:r TiiiiMAN anlyder i sill program de IjcUliga före- 
bud, man, i afseende på de unga promoverade, kunde 
liänila af de nyss, i seklets morgon, iip|)läck(a nya 
sljernbilderna. Anade del lionom , all en sljerna af 
första ordningen nu hade uppgäll öfvcr svenska 
parnassen? 

Siraxt efler promolionshöglidon skyndade Tcgnkk 
(ill \\'erndand för alt omfamna sin mor ocli uppsöka 
sin brors graf. lian fann iiär två grafvnr i strdlet 
för en. Farsolcn hade nu borlryikl iifven hans ena 
syster, en älsklig varelse, rik pä fägi-ing ocli godhet. *' 
Han gaf ånyo sin sorg utlopp i en säng, don tiden 
dock ej förvarat. 

Gladare sonimarmöten väntade honom på Hög- 
valla och iiämcn. Duanting ålcrsäi; med sloll lill- 



* "(Juaeritur: an sperandum est forc ut disciplinac et lit- 
terx- sxculo XIX:o tanta caplant incrcmonia, quantu 
sxculo XVlIlro ceporunt." 

** DttiTTA TkgxÉh, gift med Inndtmiltaren Ii. J. IIkrtz. Död 
vid 25 års äldcr, efterleninade lion tvcnne spSda döt- 
trar, af hvilka den hldsta, S.vnA Chdistina, fann ett 
föriildralictn i sin morbrors, skaldens, hus. Hon l)lef 
1830 gift mod n. v. kontraktsprosten ocli kyrkoherden 
i Sal>y af Linköpings stift, mag. S. G. Mkllix, och dog 
1839. — Fadren Omkom 1804, dä han, nSra Kila 
kyrka, skulle passera en af värllodun öfversvanimad bro, 
der iikdonct stjelptc och strömdraget bortförde honom. 



iVedssliillcIsc sin liirde Coslerson; cndasl (jckles del 
honom, att lian säg väl myckel "förläst" ut. Pä 
Kämen cmollogs lian med öppna armar af de gamla, 
med hemlig bäfvan af etl klappande, scxionärigl 
hjcrla, der hans bild stod gömd bakom barndomens 
minnen. Hans sommar blef en idyll: den första kär- 
lekens lycka, af ingen med varmare färger niälad, 
göt öfver honom sin sol och sin förtrollning. Van- 
drarn, som närmar sig Rämcn, finner i barrskogen 
utmed vägen en enkel slen med bokstäfvcrna E.T.&A.M. 
Vid den sviiro livarandra en Augustiqväll tvenne hjerlan 
en evig trohet. 

Lunds akademi skyndade att tillegna sig såsom 
lärare sin fordne lärjunge. Efter en , följande termin, 
ulgifven och försvarad afliandiing 0711 den esopiska 
jdheln,' kallades lian af professor Lidbf.ck till docens 
i csllieliken, " och blef, i följd af ett nytt specimen, *" 
äfven uppförd pä förslag till en filosofisk adjunklur. 
Samtidigt emollog han likväl en kondition i Stock- 
holm hos öfverdirektören Strubing, hvars söner fram- 
deles skulle fä ätföija honom till akademien. I Ja- 
nuari 1803 säg han för första gängen hufvudsladen. 



* De fabula wsopica. 

** Utnämningen skedde d. 7 Jan. 1S03, pä grund nf 
"filosofiska fakultetens fördelaktiga intygande fiir lionom 
ej mindre om insigter i flera vettcnskapsdelar, snille 
och förädlad smak, än elt godt och sedigt uppförande.'' 

*** ''Commentatio quaestionis, an, congruenter praecep- 
tis suis, ponere Res per se animum afficientes cel. 
KANTIUS possit." — Han omtalar i bref till en ung- 
domsvän, att han vid denna disputations-akt, som räckt 
i fem timmar, hade haft sju opponenter. Den hölls d. 
20 Dec. 1802. 



"Jag föiiilser nojj, atl Slockliolm ej blir mig synner- 
ligen roligl", ydrai- lian i sit( forsla brel derifriin. I 
liusel, der han blifvit infurd , Icfdes på stor fot. Han 
kiiiiile sig deraf besvärad, drog sig som vanligt un- 
dan, och fann sig- i ensligheten bäst. Bavi.ons vackra 
villa vid Ulriksdal var familjens sommarställe. Grann- 
skapet med Carlberg beredde honom här bekantskap 
med ChoRjEUS, i hvilkcn han fann en "glad ocli ge- 
nialisk, ehuru nägot egen och besynnerlig man." De 
meddelade hvarandra sina poetiska försök, och C.ho- 
UiEUS, såsom den äldre och erfarnare, gjorde honom 
uppmärksam pä älskilliga brister i det tekniska af 
versen. En söndag hörde han Ciioii.cus predika i 
Solna kyrka om trösten öfvcr misslijckade mödor, 
och skref, i anledning af denna predikan, till honom 
ett poem, dateradt Carlberg d. 10 Juli 1803, märk- 
ligt, likasom flera af lians poetiska alster frän denna 
tid, för det dystra svarmod, som derofver hvilar. 
Choräus, med hvilken han ännu frän Lund fortfor 
alt brefvexla, synes eljest hafva varit den enda af 
Stockholms vitlra personligheter, med hvilken han 
under denna vistelse kom i nägon beröring. Bvsihöm, 
som nu — en Ijuguärig yngling, som han — hade 
lemnat en salubod i Filipslad, för att hos .Mahtin 
föra grafslickeln, hvilken, försl längre fram, hans svaga 
ögon och Skrgei.s råd ulbylle mot mejseln, var, 
jemle Olof och Gustaf .Mviin.MAX, ' Tfgnéks enda 
förtroligare umgänge i hufvudsladen. När ibland fråga 
uppstod om en gemensam aflonvandring i Stockholms 

* Olok MvufiMAM, sedermera advokalfiskal, H. N. O. död 1836; 
GisiAP MvriRMAN, n. v. kansliråd, U. N. O. 



vackra omgifn ingår, bilräddes ol'(u de bcgge sistnämnde 
bröderna, i sin bräda Ijenslgöring för kongl. kammar- 
rättens kansli, af gravören och poeten. Bvstuöm fick 
då pä sin lott att texta fullmakter, och Tkgnkm alt 
renskrifva utslag, hvarvid hans skämt gerna lekte 
med kollegii-stilens föråldrade former. 

Frän hösten 1803, då Tegnér till Lund åter- 
vände, och der med docenturen nu förenade notariatel 
i filosofiska fakulteten,* tjenstgjorde han oafbrutet 
såsom akademisk lärare i mer än fyrtio läseterminer. 
Väl hade han, i hopp om snarare bergning, följande 
året, efter af konungen erhållen ålders-dispens, 
sökt den af El, of Tegnér nyss lemnade gymnasii- 
adjunkturen i Carlstad; men han blef af konsisloiium 
förbigången, *** och de besvär deröfver, han hos ko- 
nungen anfört, återtogos. En vid samma lid erbjuden 
adjunklur i eslhetiken räddade honom nemligen åt 
universitetet, der han snart äfven utnämndes till vice 
bibiiotiiekarie. ■(■ Vid universilets-bibliothekels ordnande 



* Notarialet i filosofiska fakulteten, som lian erhöll d. 2 
Nov. 1803, bibehöll han ännu i (lera är, sedan han blif- 
vit professor, och lemnade det först 1819. Han ätnjöt 
i arfvode för denna tjenst 33 r:dr 16 sk. b:ko, jemte 
sportler. 
** Den erforderliga åldern var nemligen 25 är, och hans 
blott 21. Del kongl. brefvet, som bifaller hans ansö- 
kan, är dateradt Carlsruhe d. 10 April 1804. 
*** Till gymnasii-adjunkl utnämndes, framför Tegnér, mag. 
A. Hammargben, sedermera lektor och prost. 
•J- jEsthetices adjunkt d. 26 Febr. 1805. Vice bibliothe- 
karie d. 26 Sept. s. å. Med den förra sysslan följde 
blott ett gratial af 83 r:dr 16 sk. b:ko, som likväl 
indrogs, när han kom i åtnjutande af lönen för den 
sednarc, som utgjorde GO tunnor spannmål. Högre in- 



\LMII 

i dess nya lokal liude LiDur.CK haft elt verksamt bi- 
träde i TLGNiiii, af hvars nili^ka Ijen^lyuiinij; biblio- 
tlicket dessutom förvarar ett dyibait minne i sin 
stora tlieologiska katalog in folio, af honom med 
mycken omsorg uppgjord och, till största delen, med 
hans egen hand skrifvcn. 

Lndor dessa är hade hans hjerla livarje sommar 
dragit honom fil! det kära Hänien. lian befann sig 
äfvcn der i Sept. 1804, dä, en vacker afton, tvcnne 
långväga fågelskyttar inträdde pä gärden, åtföljda af 
en ung Upsaiastudent. Dennes namn var Erik Gustaf 
GKiJK.n, redan bekant säsom prisvinnare i svenska 
akademien aret förut för sitt äreminne öfver Sten 
Sture den äldre. Ti;g\ér och Gi;iji;r betraktade 
hvarandra, säsom tvä unsa örnar frän skiljda fjäll- 
spetsar. Det visade sig redan nu, hvad sedermera 
bekräftade sig under hela deras lif, att de säkrare 
skulle mötas i sin flygt mot solen, än i sina hvilo- 
punklcr |)ä Jorden. Begge förcröllo de hvarannan 
underliga: begge kände de sig förda till hvarandra 
af en hemlig dragningskraft. Gkijir kunde ej nog 
förvåna sig öfver den unge mannen, som, midl i sin 
ystra omgifning, gick en tyst främling. '".Man kunde — 
säger han ' — kalla honom den från Vfi rande gästen 
ibland de mänga närvarande. Han var smärt och 
spenslig, med ljust, lockigt här och blåa, särdeles 

klara 



komsler erhöll ej Tkgséb fiiir Sn efter utnämningen till 
Grxcx Lingiia." professor 1812. 
* So MinufSlaltt rt/tvr Esains Tcijncr i Litloralursfill.-ika- 
pet i Stockholm il. If) Der. 1840. 



klarj ögon. Mei> dessa ögon tycktes ej se något 
IV;iniför sig, och deras ägare vankade omkring likson» 
i en half dröm. Blott om hans uppmärksamhet väcktes 
på något, strålade dessa ögon med ett eget skalkuk- 
tigt ljus, vanligen åtföljdl af ett blixtrande infall och 
ett godmodigt smäioende. — Ingen synnerlig bekant- 
skap oss emellan syntes vilja blifva frukten af när- 
varande möte. Han tog föga del så väl i välfägna- 
den som i de stojnnde nöjena. Hans tider voro ej 
husets tider, hvilka voro mycket bestämda. Man sak- 
nade honom vid kaffe-, vid frukost-, ofla nog vid 
middags-bordet. Hans vägar tycktes ej vara andra 
menniskors barns. — Del gick så dä, som alllid 
sedermera. Vi ha aldrig samtalat ulan att disputera, 
och då vi aldrig kommit öfverens, torde deraf den 
slutsatsen också dragas, att vi i sjelfva verket al- 
drig förstått hvarandra. Jag vet ej, hur del i detla 
afseende förhöll sig med Trgnér. Jag trodde mig 
åtminstone förstå honom." — Tegnér, å sin sida, yttrar 
om delta möte: "Redan nu röjde sig den stora 
skiljaktighet i vår åsigt af lifvel och litteraturen, 
som sedermera alltmer och mer utbildat sig med 
liden. Vår samvaro var en fortgående dispulalions- 
akt , dock utan all bitterhet och ovänskap. Jag 
lärde redan då all skatta GiiiJER såsom en af de 
snillrikaste och ädlaste naturer i vårt land." 

Med den sammanlagda lönen af sina trenne aka- 
demiska ijensler ansåg sig snart Teuné» kunna lefva 
gift. Han blef det redan före sitt tjugufjerde år. Den 
22 Aug. 1806 förde Ramens vördnadsvärde ägare 

D 



begge sina döllrar lill allaiel, och lade i Tignérs 
hand den yngslas. Uppvuxna i bkogen, lånade de 
unga brudarna al' den, på sjelfva bröllopsdagen, sin 
enkla, nordiska prydnad; ly dä, af cll tilirälligl miss- 
öde, de från Slockholm tingade myrlenkronorna uie- 
blefvo, kransade i stället det finaste lingonris deras 
mörka lockar. 

Må vi här ett ögonblick stadna, atl göra oss 
reda för arlin af vår skalds poetiska verksamhet in- 
till denna ynglinga-ärens gräns. All poesi har sin 
gryning; den Tegnérska hade en läng. Åtskilligt af 
hvad han före denna tid diktat, skulle visserligen 
kunna göra en vanlig poet heder ; i afseende pä Tegnér 
är det mesta blott att anse som försök, öfningar, 
studier. Man röjer mycken lätthet i formen, men 
den gedigna tanken saknas; man ser spåren af god- 
kända mönster, men man ser föga något egendomligt; 
man möter öfver allt en känslofull själ, men sällan 
någon hänförande fantasi; nian hai' — medeltord — 
framför sig en lofvande verskonstnär, men ännu in- 
gen skald. Åtskilliga af samtidens vittra författare 
tycker man sig känna igen: man IräfTar drag af både 
OxiiNSTJRRNA, Lkopold ocii LiPNER ; mcn af Tf.gnkh 
upptäcker man ännu nästan inga. Ett lysande undan- 
lag frän detta allmänna omdöme bildar dock sången 
lill min hemhijgd (1804). Den försvarar en plats i 
samlingen af hans dikter, och glänser bland dem som en 
morgonsljerna. Afvcn vid en borgarlUckas yraf (1804) 
Ijödo toner, skärare, enklare, djupare än man hittills 
var van att höra. Hans sång till Christofer Myhr- 
man (s. å.> är ett stycke, fulil af skärpa och eld. Här 



redan blixlrar det i gryningen. Till hans aflägsna 
iilsk;irinna hör man, bland åUkilligl morgonqvitter, 
ömma toner af kärlek, längtan, saknad. Dystert, 
men nnanligt, ljuder vid en och annan grafhans kla- 
gan. Då och dä hör man lekande ljud : man ser en 
solglimt af löje och satir, och här framskymtar kan- 
ske mest hans rätta jag. Så, bland annat, när lian 
i ett poem till sin fästmö, sjunger, hösten 1802: 

"An bekymmersiös och glad 

Lik en dans din tid försvinner: 

Ofver allt du nöjet finner, 

Till och med i Filipslad." 
Så, när han, i skaldebref till en vän, utgjuter sin 
harm öfver svenska akademien, som ej prisbelönt 
hans 1805 till täflan insända poem Kulturen; så 
ännu mer, när han i en polemisk visa, sprittande af 
qvickhet, aflardar en läkare i Carlslad, som paro- 
dierat hans säng till hembygden. 

Men i allmänhet behandlade han ännu en liing 
tid poesien som en bisak. Hans af trägna arbeten 
upptagna tid medgaf blott glesa besök af sånggudin- 
norna, och hans oEfer åt dem voro ögonblickets. 
Sjclf vnr lian den siste att fästa någon uppmärksam- 
het vid utkast, dem han vid en mognare ålder be- 
traktade blott som poetiska ungdomssynder. Mindre 
åt den vittra, än åt den lärda, banan låg ännu hans 
sträfvan; och han märkte ej, att begge dessa banor 
möttes i ett gemensamt mål. Genomträngd af klas- 
siska mönster, odlade han sin smak; forskande i theo- 
riernas djup, skärpte han sitt snille. I samma mån 
de blora tankarna trängde in pä hans själ, afspeglade 



I.ll 



dem lanlasien i niångfärgyde bilder. Hans genius 
Hög ej ännu; men dess vingar väste med li varje dag; 
sköna skapelser lågo som en sofvande vår i hans 
inre; ocli lians poesi slog nu sina roller i djupet, 
att snart för morgonens fulla sol öppna, för midda- 
gens varma glans utbreda hela prakten af sina blommor. 
En märkbar förändring röjde sig i skaldens vä- 
sende från den stund han , med betryggad icfnadsväg^ 
kände sin yllre ställning oberoende, och det husliga 
lifvets lycka göt sin fröjd öfver hans hvilas stunder. 
Hans sjelfständighel steg nu fram och log, nästan med 
kungliga låter, in sin plats. Förul mera trög, slu- 
ten, otillgänglig, bicf han nu med ens liflig, öppen, 
sällskapsglad. Del var, som hade han hittills ej haft 
tid all vara ung; i stället log han nu ungdomen 
med sig lifvel igenom. Bloll inåt hade hans sol 
förul vändl sina strålar; nu genomglödgades af dem 
äfvcn hans yttre varelse; den tinade opp som en 
frusen alp, sprack ut med alla sina under, och den 
snillrike grubbiarcn var snart i sitt hem den älskli- 
gaste värd, i alla kretsar en efterlängtad gäst fur sill 
spelande skämt , sin ljungande ([vickhet, sina bli.xlrande 
infall. Aldrig utarbetade, aldrig öfverlästa, aldrig 
utslitna, kommo de nästan omedvetet framstörtande, 
med en jättes trots och ett barns oskuld. Man för- 
lät dem deras yra och hann ej såras af deras udd; — 
den var ej doppad i gift, men lindad med rosor af 
qvickhet. Hans umgänge sprutade eld; men elden 
var ej härjande, den var elektrisk: — gnistorna llögo 
omkring, som de gaddlösa lysflugorna i södeins som- 
maiiiätter. Stundom, när lujel skalkades kring lians läp- 



I.III 



par, lilliil han sig yltra betänkliga saker, som, upp- 
repade af en annans mun, skulle förefallit oförlåtligt 
räa , men som i hans hade något pä en gång så öf- 
verraskande qvickt och så godmodigt lekande, alt 
äfven den oskyldigaste mö merändels måste skratta, 
innan hon hunnit att rodna. En älskvärdare qvick- 
het än Tegnérs har troligen ej funnits. Hvad sjelfs- 
väld än lekte kring hans mun, man visste dock, att 
intet gyckel dristade sig in i hans hjerta: man säij 
genom ytans skalkande våg ned i ett genomskinligt 
djup af heligt allvar. Det var det boltenärliga i 
hans väsende, som på en gång föranledde och öfver- 
skylde det sjelfsvåldiga i hans uttryck. 

Med dessa egenskaper, var det ej underligt, om 
Tegnkr blef själen och medelpunkten i det samqväm, 
som, vid denna tid, pä lediga aftonstunder bildades 
af några bland de yngre lärarne vid akademien. An- 
gående denna klubb, det s. k. Herberget , berättar 
han: "Den hade ingen politisk syftning och i all- 
mänliet inga stadgar. Ofver litteratur talades alle- 
handa, och i synnerhet öfver den akademiska sty- 
relsen. Här knöt sig kärnan till äsigter och tänke- 
sätt, som sedermera ej blcfvo ulnn inflytande på uni- 
versitetet. Ehuru flera bland oss redan voro husfäder och 
män, var dock det hela ett gladt sludentlif: man 
kastade boll med idéer och infall, ögonblickets barn, 
som väl kunde förtjent att blifva allmännare bekanta." 
Deltagare i denna klubb voro, jemte Tegnér, flera 
raän , som sedermera vunnit anseende i veltenskapen, 
staten och kyrkan, sädana som Agardii, Heurlin och 
C. P. Hagberg. Hans käraste umgänges-vän , prof. 
BoLMÉEB, var en af sliftarne. 



LtV 



Om sill förliällande lill en anniin utmnrki per- 
sonlighet yltrjir bkaiden i sina anteckningar: "Frön 
Köpenhamn liade LiNO (1805) kommit till Lund, der 
han väckte mycket uppseende, icke blott genom sin 
fäktning och gymnastik, utan öfven genom sin poesi. 
Jag värderade dä, som nu, den redliga öppenheten 
i hans karakler, och beundrade hans poetiska gåfva, 
olniru bristen på klassisk och äfvcn modern bildning 
ofla föranledde en råhet i formen, som var mig vi- 
drig; men den ömtåliga retligheten i hans lynne sön- 
drade oss ofta." 

Tegnérs anseende såsom akademisk lärare växte 
med hvarje år. När han, de begge läselerniinerna 
1808, under Liduf.cks reklorat , föreslod don eslheli- 
ska professionen, strömmade ungdomen med enlhusi- 
asm lill hans föreläsningar. Dessa voro med slor 
sorgfällighcl utarbetade. De utmärkte sig för sträng 
skärpa i begreppens hoslämningar, ett högsl genialiskt 
sätt att gruppera föremålen, och en mer än vanlig 
förmåga all |)opularisera spekulativa ämnen. Härtill 
kom ett föredrag, enkelt som sanningen, och flflrd- 
iösl som den äkta skönheten: ingen dimma öfver tan- 
karna , ingen slöja öfver ullrycken, livad han lärde 
och sade, var klart och genomskinligt som kristall. 
Likartade egenskaper utmärka äfven den elhiska 
kollisionslära, * som han samma år tilgaf såsom prof 
för en profession i praktiska filosofien, och som lill 
denna beredde honom andra förslairsrummel. *' lian» 



De of/iciiSj qiiie rolltdi dirunlur. 

Professor C. F. CedersChöld erhöll svsslan. 



outlrötlliga ail)eUamhcl läckle till [)å mänga håll; 
ty äfvcn ät cnsUlll undervisning mäsle han fortfarande 
offra en ej ringa del af sin lid. Hans knappa lön 
tvang honom att i sitt hus taga pensionnärer, ocli berg- 
ningen för ett växande hushåll bief ändå endast möj- 
lig genom husmodrens kloka omtanke. Mången gång 
var det hon, som biträdde honom med utskrifvandet 
af filosofiska fakultetens protokoller, och lösen för ett 
och annat betyg var dem ofta en välkommen tillgång 
i ögonblicklig förlägenhet. Lycklig make och far, 
hade under liden Tegnér redan blifvil tmiversilelcis 
prydnad, veltenskapens stöd, ungdomens afgud. Han 
blef nu äfven svensk nationalskald frän den stund 
han, en Novemberdag 1808, sjöng sitt evärdliga qväde 
för det skånska landtvärnet. Denna krigiska dilhy- 
ramb ljöd som en stormklocka genom alla fosterländska 
bröst. Toner, på en gång sä trotsiga och så sköna, 
hade man förr ej hört frän den svenska lyran. Ge- 
nom land och rike gick som en löpeld denna elek- 
triserande säng, vittnande, att norden ägde en Tyrlseus, 
fullt jemförlig med den, som fordom sjöng seger åt 
Spartas söner. 

De dubbla förtjensterna af lärare och skald på- 
kallade snart regeringens uppmärksamhet. Den yttra- 
de sig genom fullmakt af den 6 Dec. 1810 pä pro- 
fessors namn, heder och värdighet. 

Följande årets sommar tillbragte Tegnér pä Ra- 
men. Han hade, under de föregående åren, mer än 
en gäng dit ätervändt , och hans familj tidtals der 
gjort längre besök. Denna gäng var del en sorglig 
anledning, som förde honom till det kära ungdoms- 



Iiommel. Han vöidnadsvärdc svärfader, bergsrådet 
Myhuman, hade lyktit sin verksamhet. iMidsommar- 
solen sken nu pä hans liflösa stoft, lill grafven buret 
af hans åtta söner och Ivå magar. Af jern reste de 
hans minnesvård, en bild af den större, han sjelfsig 
hade rest i sina vackra anläggningar. Dessa blom- 
stra ännu öfver hans mull, och, frän den löfskiiggade 
kyrk-udden nere vid sjön, kan han ännu ur sin graf 
höra hamrarna klappa vid Ramen. 

Mot slutet af denna sommar (1811) förelogs 
frän Ramen en sällsam utfärd. Fyra af de hemma- 
varande nya bruksägarne — två militärer, en kanslist 
frän Stockholm, en professor från I.und — kommo 
en dag öfverens om att sjelfva, såsom raska bergs- 
män anstod, köra in sitt jern lill släden och derifrån 
hämta sin spannmål. De ville dermed ej bloll utföra 
ell gladt upptåg, men på fullt allvar visa grannar 
och underhafvande sin aktning för yrket och sin för- 
måga atl, om det gällde, sjelfva lägga hand vid 
det tyngre arbetet. Detta friska skogsäfvenlyr anslog 
liOigt Tfx.NKRS natursinne: upprymd och sommariedig, 
log han med hela sin själ deruli del. Utgången ur 
folkets kärna , hängde han ännu med alla sill väsen- 
des rötter fast deriili: han ville en gång smaka huru 
arbetaren hade del, huru det känts för hans farfar, 
när denne, krökt vid lasset, gick lunga sleg genom 
Smålands skogar. Han kände sig återförd lill fädrens 
enkla seder, försatt tillbaka i de lider, då hvar och 
en var "man för sig." Lik de andra, smorde han 
om qvällen sin kärra, och pälaslade sina två skep- 
piind slängjern , som noga måste faslkilas, för all rj 



i backarna fallu ur bitt läy;e. Pä biuUskonloiel emollog 
sedan Esaias Esaiasson sin forsedel, ställd lill fakto- 
riet i Filipstad. Klockan 2 pä morgon steg han opp, 
för att sköta om sin häsl och sela på. En limma 
derefter sal le sig de fyra fororna i gång. Dagen bief 
vacker och hcrrlig. En livar tillryggalade nu de fyra 
milen till fots, gående bredvid sitt lass. Endast 
i svårare backar kom man hvarandra till hjelp, 
och njöt, under dragarnas pustning, af den med- 
förda rrsckosten. Mot qvällen anlände de lill släden, 
der livar och en sjelf lossade sill jern. Andra dagen 
återvände de pä samma säll, men med spannmålslass. 
Nu blef profvet dem drygare genom ell starkt ihål- 
lande rc2:n, som genomblötte deras sugande vad- 
malsrockar: öfverplagg ägde de ej, och, genom miss- 
hushållning dagen förut, hade äfven matsäcken tagit 
slut. Men företagel var en hederssak: de gingo alla 
i land dermed , och, efter nära tvä dygns vakor och 
alla mils fotvandring, anlände de på sena natten lyck- 
ligen med sina lass till Ramen, hungriga och väla, 
men tillfredsställda öfver all hafva visat sig duga till 
något annat än "herremän'". 

Alt denna händelse här blifvit omständligare be- 
skrifven, har en särskill anledning. Vill läsaren vela, 
hvarpä han länker denne allvarsamme forman, som 
skrider fram med sitt lass mellan de bugande tallarna? 
Jag vill yppa del. Han tänker inga vanliga tankar. 
Rad för rad växer i hans själ ell poem, der malmens 
klans; försmäller med tallarnes sus, och .Mexandrincns 
gång målar hans egen : 



I.VIII 



— "Se kl ing dig! ri;inim;inilc krinjj; Ijiillpl fSslol bvJingcr, 
Ulöfvcr forsens sv;ill förv.^gn.i klippan hänger, 
Och skogen hvnit du gAi-, omgjordande din stig, 
Slår hög och allvarsam ocli blickar ner på dig." — 

Svenska akademien lillerkände på höglidsdagen 
1811 stora priset åt poemet Svea, som hördes med 
sorl af beundran och snart i tusende afskrifler flög 
genom landet. Det var sjunget ur folkets bröst. Del 
var diktadi i Ramens skogar. 

Tegnérska poesiens morgon flammade nu i sitt 
klaraste guld. Pä gränsen mellan tvennc smakens 
olika åldrar hade delta poem ställt sig, hyllande och 
försonande dem begge. När skalden, mot dess siiil, 
plötsligt bryter den lugna, afinätla, högtidliga vers- 
strål, der moln af fosterländska sorger urladdat sig 
i åskor af medborgerlig harm, och han med ens, 
i diliiyrambiskl rus, slörlar sig i ett solbad af pro- 
fetisk hänryckning, och nu i en hägrande syn ser 
cidsdragen af Sveas framlid, mellan kamp och seger, 
mellan norrsken ochsljernor, mellan lornmythiska dinim- 
bilder och historiska hjellevålnader; då motslår honom 
intet svenskt hopp, ingen csthctisk formiära; då ned- 
rifver han, på samma gäng med framtidens slöja, 
öfven diktens föråldrade skiljemärken. 

Tegnér infann sig i Stockholm i början af 1812. 
Han knöl här personlig bekantskap med de återstå- 
ende länkarna af Gustaf III:s vittra hofkrets, med 
Nils v. Rosenstein och Leopold, med Oxenstjerna 
och Adlerbeth. Afven med en annan, en yngre krets 
af snillrika män, som ur svenska fornhäfder och sven- 
ska fornsängor åter ville besvärja fram nordisk ära 



och kr.ifl , Iräddc hiin i nSivi licrörini^. Han ingick, 
under namn af Dodivar Bjarke, i Gölhiska förbtindel. 
och lemnade (ill tredje häflel af Iduna, som samma 
år Iryckles, sina oförgätliga po6mer: Majsång, Elden, 
SkidUadner, Ilerthas barn och Fli/ttfäglarna. Hans 
egentliga ärende i hufvudstaden var för öfrigt, min- 
dre alt af v. RosENSTCiNS hand emottaga del förva- 
rade priset för Svea, an alt af konungens undfå 
fullmakt på grekiska professionen i Lund. Han erhöll 
den d. 26 Febr. 1812 och bief pä samma gäng ut- 
nämnd till kyrkoherde i Stäfvie och Lackalänge pre- 
bende-församlingar. Norbf.rg hade, med bibehållande 
nf den orientaliska professionen, begärt afsked från 
den grekiska. Pä hans förord, och Lunds akademie 
kanslers, H. E.xc. Grefve V. EngeströMS anmälan, er- 
höll nu Tegnér denna, utan ansökning och vanliga 
omvägar, pä grund endast af sill anseende såsom 
universitetets lärdaste hellenist, ett anseende, som han 
lill fullo bestyrkt genom förut utgifna mästerliga af- 
handlingar. * Sä erhöll nu Lunds akademi, för fjerde 
gången sedan sin stiftelse, och efter nära ett sekels 
saknad, en särskilt professor i grekiskan. Del pro- 
gram, som i början af följande hösttermin tillkännagaf 
dennes installalion, uttalar i vackra och värdiga ord 
livad universitetet för Tegnéh kände och af honom 
pä denna plals väntade. ** 



* Utom do redan anförda, mä hSr nämnas afhandlingen: 
de Diis Iliadis. 1804. — Sednare utgaf han: de oraculo 
Dodoneeoy — Monumenta Gracorum ex anthotogia/ och 
Ilymtms Homericus in Pana. 

'* — ''De quo nescio quid dicturus sim, ne, dum nudam 
simplicemque sequor veritatcm, adulator esse videar. Ea 



Del lollaiiga lidskifte, som nu ;if skiildcns lef- 
nad vidlnger, Sr i mSnga hiinseenden alt riikna för 
lians lyckligaste. Ulan detta hade han ock ej blifvit, 
livad lian nu för eflerverlden är. All börja med, 
gaf honom hans nya embeto ej bloll tillräcklig ut- 
komst, men rika skördar af hugnad och lillfreds- 
slällelse. Älergifven ät sina gamla greker, Gck han 
nu ostörd tolka deras eviga skönheter för en ungdom, 
som han älskade, och som, på denna lärostol, be- 
gynte med all frukta, slutade med all dyrka honom. 
Samme käre Homerus, som sä mången sommarqväll 
hvilal i hans famn under Ramens björkar, hade nu 
med sina fullskrifna blad, flyttat opp i en akademisk 
kalheder. Pindarus, Thiicydides, hela skaran af Hellas' 
skalder och Vise följde den slorc Joniern. Hvad man 
minst väntade all hos en fantasirik skald möta, var 
en sä grundlig insigt i den grammatikaliska orga- 
nismen, ell sä sällsynt samband af empirisk lingiiistik, 
fdologiskl skarpsinne och cslhelisk skönliels-lakt. Hans 
fordringar på insigl i språkets mekaniska delar voro 
stränga, och understöddes genom införande af både 



enim ejus ingenii est indoles, ea eliam ipsius Graecae 
antiquitatis scientia, ut dilTicilo diccres, natura an stu- 
dium in ijlo Graecorum poclaium elTigicm posuerit. Ex 
quo, tanquam ex fontibus Nili, excurrit vena, quae, 
etsi picno .semper alveo lluat, nihil tamen sui perdit. 
Est vero Acadeniise noslrx magno lionoii, non minus 
quod illius est Doctor egregius, quam cum nosiri Lycei 
fucrit alumnus. lloc igilur vcre do illo praidiclurus 
esso videor, illum non .Academiae solum decus före, sed 
palriae, nec liujus före aevi sed seculorum". — Pro- 
fessor E. Z. Mi'NCK AF RosENjCOÖLDS program d. 14 0c't. 
1812. 



tal- och skrif-öfningar. Enskilt undervisade han i 
grekernas mylhologi, fornkunskap, geografi och kul- 
turhistoria. Också finnes säkerligen ingen af hans 
talrika lärjungar, sotn skall jäfva hvad han sjelf med 
naiv ärlighet bekänner: "Professionen skötte jag med 
mycket nit. Ehuru — tillägger han — jag i åsigter 
och niethod i flera delar afvck från NoRBtHG, och i 
synnerhet yrkade pä en säkrare och fastare gramma- 
likalisk underbyggnad, störde dock detla icke ett 
ögonblick det goda och vänskapsfulla förhällandet oss 
emellan. Grekiskan blef ett studium pä modet; och 
jag kan ulan skryt säga, att jag lemnadc denna lit- 
teratur både mera känd och mera aktad vid akade- 
mien, än jag emottog den." 

Dekanus i filosofiska fakulteten var Tegnér åren 
1814 och 1823; promolor 1820.' Det akademiska 
rekloralet ville han aldrig emotlaga. När delta 1818 
erbjöds honom, väckte hans vägran missnöje hos en 
del af konsistorium; och en mindre välbelänkt till- 
rällavisning af afträdande reklof, professor Kjellin, 
föranledde Tegnér att, i en qvick och skarp inlaga 
till akademiens kansler, förklara grunderna för sin 
afsägelse. 

Den 20 Dec. 1812 vigdes Tegnér till prest. " 
Huru heligt han uppfattade sitt nya kall , derom vitt- 
nar hans poem P)'est vigningen, om hvilket Franzén 
med skäl yttrat, alt "det strålar af himmelsk skön- 



* Hans berömda promotions-program handlade; de Plalone 

artem pot-licam improbanle. 
** Han ilade året förut speciminerat: de Gnosi ejusque 

in Novo Testamen to vestigiis. 



hel." Pingstdugeii 1813 liöll luiii intriiJcspredikan i 
sina prebende-pastorat. "Jag kommer — sade han — 
(ill eder med en ringa erfarenhet, men likväl med 
elt redligt hjerta. Möten mig dcrfore med edert 
förtroende och öfversen med mina brister I Besinnen 
att andra pligler binda mig, dem jag ej heller får 
försumma! Jag kan icke, som jag borde, lefva ibland 
er, icke känna alla edra husliga omständigheter, icke 
dagligen dela eder sorg och eder glädje. Låten ej 
denna omständighet aOägsna edra sinnen ifrän mig; 
den beror ej af mig alt ändra, och för ingen af er 
skall dessutom mitt hus vara främmande eller mitt 
hjerta tillslutet." Han hiill äiligt ord. Han var ej 
blott i vusendlligt fall en öm själaherde, men han 
var en fader för sina bönder. Hans råd och hans dörr 
stodo dem alltid öppna. I Lund körde de in i hans 
gård, åto vid hans bord, hedrades af hans hustru 
och barn. När 1814 hans yngste son föddes, bars 
han till dopet iif en hedervärd bondhustru, och alla 
de öfriga faddrarna tillhörde hennes klass. Sina sym- 
pathier för den allmoge, ur hvars sköt han utgått, 
förnekade Teg.néu aldrig. Också yttrade sig hos hans 
församlingar den mest rörande sorg, då han, tio år 
derefter, skulle lemna dem för all emotlaga ett in- 
drägligare pastoral, Rcslöfs och östra Carleby, hvarå, 
med bibehållande iif professionen, han den 17 Juli 1822 
erhållit konungens fullmakt. När han sedermera må- 
ste flytta till Wexiö, lädade bönderna frän hans äl- 
dre och hans nya prebenden att erbjuda sina dragare 
för att verkställa den tjugu n)ils länga flyttningen. — 
Vid Cakl XIV JoUAN.s kröning nämnd till theulogic 



I.XIII 



doktor, promoverades Tkgnéh i Upsala d. 15 Okt. 1818. 
Samma år invaldes han d. 5 Nov. (ill en af de 
aderton i svenska akademien, der han d. 22 Juni 1819 
intog det åttonde rummet med ett tal, för kandt alt 
här behöfva prisas, ett tal, sådant som endast Sveas 
skald kunde hålla öfver Skördarnas. Talen i Lund, 
vid jubelfesten 1817, och i anledning af kronprinsens 
och kronprinsessans förmälning 1823, hade, det ena 
grundlagt, det andra ytterligare bestyrkt hans stora 
anseende som talare. Det förra, ursprungligen ej för 
trycket ämnadl, och inmengdl af en nog bitter po- 
lemik mot den Nya Skolans poetiska rigtning, ådrog 
honom länge dennas misshag: det sednare, uppfyldt 
af frisinnade åsigter öfver dagens politiska frågor, 
ställde honom högt bland det liberala partiets käm- 
par, och föranledde snart från författarens sida en 
förklaring lill danska allmänheten, som, genom ett 
litterärt lurendrejeri, kommit i tiilfiille att, förr än 
den svenska, läsa talet i tryck. — Till andlig le- 
damot af nordstjerne-orden hade Tegnér blifvit ut- 
nämnd d. 29 April 1822. 

Skaldens husliga lycka stördes, under denna lid- 
rymd, genom förlusten af en åttaårig dotter, vid hvil- 
kcn hans fadershjerta fästat sig med hela styrkan af 
sin ömhet. Franzéns lyra ljöd vid Emmas tidiga graf, 
och, i de fyra öfriga barnens namn, konimo med 
tjusande lek dess blida toner alt försköna skaldens 
nästa julafton. * Redan lillförene hade Tegnér mistal 
en späd son, som, efter Branting, bar namnet Jakob. 



* Se Franzéns skaldeslijckeiij andra bandet, s. 417. 



Alla sina bröder hade han ock tiu ufverlefval. Till 
Ei.ot", den qvickasle menniska, som Tkgnkr sade sig 
någonsin hafva känl, hade han 1810 diktat den be- 
kanta Brudskriften; fem år sednare sjöng han vid 
hans bär el I rörande dödsqväde. ' Den vansinnige 
Johannes hade ända lii! silt 39:de år ömt blifvit 
vårdad af den åldriga modren. När hon 1817 från 
Ingrirud, der lion i Ijugutre år fortfarit att bo, 
flyttade till sin måg, prosten N. Lidkn, som dä inne- 
hade Silbodiihls pastorat, var Johannes äfven dit 
henne följaklig. En dag föll det honom in att bese 
preslgärdens qvarn; men, i stället för atl gå öfver 
bron till qvarnhuset, tog han genvägen rakt i elfven 
och drunknade. Modren var olröstlig öfver att denna, 
kanske enda, gång, hafva lemnat honom utan tillsyn. 
Några år sednare — i Juli 1822; gumman var då 
nära 80 år — passerade konung Caiu, Johan Nord- 
marks härad pä återresan från Norrige. Han fick höra, 
atl Tegnéks gamla mor bodde i denna ort , och lät 
genast yllra sin önskan att se henne. Den vackra, 
prydliga gumman, åtföljd af sin dotter och måg, in- 
ställde sig vid hemmanet Strand, nära Silbodahls 
prestgård, klädd, såsom alltid i bindmössa och kofta. 
Konungen öfverhopade henne med vänligheter, lät 
säga henne de utsöktaste loford öfver hennes son i 

Lund 



Elof Tegnér, sedan 1805 eloquentie lelLlor i Carlslad, 
dog d. 27 Jan 1815, eflerleranande tvenne söner, (Brage 
Esaias och Elof) och en dotter (Hilda, gift med {kyrko- 
herden i Carlskoga, mag. C. Waiiluxd). Elof Tegnérs 
enka, Jeaka Carolina Bagge, blef 181G omgift med 
lektor U. J. Åberg. (Jeinf. noten sid. xixviii). 



Lund, "den det vore en iira l'6i- licnne och Sverige 
nit hafva födt," ocli slulude med all skänka henne 
sin hild, den hnn bad henne förvara, såsom han i 
sitt n)inne ville behålla hennes. 

Del var under denna lolföriga period, som Teg- 
nérs vittra ära iiädde sin strålande middagshöjd. 
Aldrig har hans fantasi utvecklat en rikare alstrings- 
kraft, aldrig hans konstnärskap hunnit en högre full- 
ändning. Alt ej tala om den massa af tillfällighets- 
dikter, som han i del daoli^a umgänsel strödde 
omkring sig, såsom svanen, vid stranden af sin in- 
sjö, stänker omkring sig etl slrälregn af perlorj alt 
ej nämna hans mångfaldiga smärre dikter frän denna 
lid — än fornmylhiskt djupa, såsom xisatklen och 
Jätten, än sublimt djerfva, såsom Elden och Polar- 
resan; än sökande sill ämne i Nordens hjeltehäfder, 
såsom Carl XII, än i dagens fosterländska enthusiasm, 
såsom Götha Lejon och Prins Oscar; än lilaniskt 
öde-lrolsande, såsom Hjelten, än Davidiskl harpoljufva, 
såsom Fridsröster och Skaldens morgonpsalm; än 
naturbeskrifvande, såsom Vintern, än lyriskt målande, 
såsom Stjernsången; än didakliskt-allegoriska, såsom 
de tre bröderna, än ironiskt-poliliska, såsom Nyåret 
'tSIG; — del var nu, som han, i flygten af den högsta 
ctheriska lyrik, diktade sin sång till Solen; nu, som 
han, efter freden i F\iel, med profetisk hänryckning 
skref sitt poem Nore^ hvars uppläsning i gölhiska 



* Ett stort antal af dem ledde sitt ursprung frän förtro- 
liga fester i biskop W. Faxes glada och vördnadsvärda 
familjekrets. 

E 



LXVI 



förbundet Gf.ijer måsle afbryla för grål ; nu, som han 
frän l.undaparnassen, vid magisteriiromotioncn 1820, 
lät höra denna beundrade Epilocj , der det starka och 
det blida sammansnKilt lill anlik skönhet, alla färger 
upplösa sig i det rena ljuset, fdosodskt tankedjup 
genomskimras af grekisk klarhet, och do stora idéerna 
som stilla sljernor spegla sig i ordets lugna flod. 
Knapl hade nationen hunnit sansa sig efter sin för- 
tjusning öfver denna, förrän, med korta mellanskof, 
trennc större skaldeverk togo hennes uppmärksamhet i 
anspråk: en heligt Ijuf pingst-idyll, en på en gång 
frisk och vek riddar- romans, och en cyklus af hän- 
förande sångprof ur en fornnordisk kämpasaga. Natt- 
vardsbarnen, föregångna af sitt sköna pieludium till 
NoRBKRG, framträdde redan 1820. Ålföljdt af den ej 
mindre vackra hyllningen till Li;orOLD, utkom året 
derefter poemet Axel. dikladt inom några få dygn, 
under skaldens tillfrisknande fiån en svår sjukdom; 
och, nästan samtidigt, frambar nu äfven Iduna de 
sista nio sångerna af Fnthiojs Saga, "de äpplen — 
säger Geijkr — genom hvilka gudinnan ännu bevi- 
sade sin förmåga att odödliggöra". Uet dröjde ej 
länge, irman delta verk fulländadt framträdde. Här- 
med var nu kronan satt på Ti:G\i:us skaldeära, och 
uppfylld den profetia, som "Blommoi^nas" bard, re- 
dan vid de första sångerna, yttrat: "när denna hjelte- 
dikl blilVer färdig, äger Sveriges vitterhet att uppvisa 
ett skaldeverk, som med hvarje romantiskt epos i 
verlden förmår att uthärda täOan och jemförelse." 

öfverflödigt vore att här erinra om det bifall, 
hvarmcd denna "mästarsåna af nordisk diklninjis- 



förmnga" liögljudl helsades af lida den bildade verl- 
den; huru Gof.thi: frän sin sångaiiliion hyllande för 
den sankle sin under lagrar grånade hjessa; hin^u 
alla Europas språk, iinda lill det ryska, polska och 
nygrekiska, skyndade all tillegna sig större eller min- 
dre delar af densamma; huru den, i skaldens eget 
land, snart ulgjorde en lefvande fröjd på folkets 
läppar, en skatt i daglönarens tjäll som i furslens 
salar. Dess fosterländska betydenhet öfvergick i en 
verldshislorisk; TccNÉRS namn växte samman med 
Linnés, och, hvarhelst man i verlden kom, uttalades 
det med aktning och beundran. 

Det skall måhända inleressera läsaren att, fur 
några ögonblick, söka upp den enkla skaldeboning, 
hvarifrän ett så stort rykte utgått. Vi begifva oss 
då lill Lund och Gnna der, i hörnet af gråbrödra- 
galan och klostergatan, ett hvitt envåningshus, rym- 
ligt lill onifån;^ och IreDio-t till utseende. Detta med den 
tillhörande lilla trädgården är skaldens e2;et: han har äirl 
det sedan 1814. Pä den höga stentrappan utanför se 
vi några lockiga barn leka med en frodig, svartno- 
sad niops. Denne är skaldens favorilhund, den vidl- 
bekanle Alls, som i tolf år varit från honom oskil- 
jaktig och ännu aldrig försummat någon grekisk lek- 
tion. När hans herre går opp i kalhedern, följer Alis 
med och tager sin plats vid hans fötter. Skulle pro- 
fessorn någon gäng glömma af sin föreläsnings-limma, 
rycker Atis honom i rocken, och man vet då, hvad 
klockan är slagen. Vi träda in i huset och lemna 
till vensler om oss familjens boningsrum. Till höger 
inkomma vi i en större sal, och innanför den ligger 



skaldens arbetsrum; nion innan vi öppne dörren, börc 
vi först lyssna, om derinlfrän oj höres ljudet af 
tunika steg och af ell doft, entonii^t gnolande. Delta 
är tecknet, att skalden diktar. När han så gar och 
smågnolar, då vet man, att något är å färde: alla 
lemna honom då i fred, och sjelfve Atis stadnar dä 
helst utanför pä trappan. Men • — skalden är nu 
borta, och vi träda in i hans verkstad. Hvad finna 
vi? Ett anspråkslöst sludcnlrum, med två fönster- 
lufter, från golf till tak beklädt med böcker, ett brun- 
måladt skrilbord framför en perlfårgad soffa, och föi- 
(ifrigl ingenting anmärktiingsviirdi , utom tvenne för- 
djupningar i golfvets begge motsatta hörn. Del är 
pä dessa punkter, som skalden vänd t sig under sina 
kammarvandringar: sjelfva bräderna ha emottagit in- 
tryck af hans poesi. I detta rum är eljest — lycka 
vi — ingenting alt se; men under detta låga tak 
var del, som Frilltiof såg dagen; vid detta brunmä- 
lade skrifbord, som Nattvardsbarnen upptecknades; 
pä denna perlfärgade soffa, som skalden tillfrisknande 
låg, när lian diktade A.Tel. 

Till denna anspråkslösa boning ankom, en Ja- 
nuaridag 1824, en skånsk bonde, ridande genom slark 
snöyra, för att aflemna ell angelägel bref. Det in- 
nehöll underrättelsen all, vid del nyss hållna biskops- 
valet i We.xiö, de flesta rösterna tilirallil TiuMiu, 
som således blifvil uppförd å första förslagsrummet. 



* Du andra beggo rummen innehades af domprosten i 
Wexiö, D:r .M. LamÉr, och tiyrliuherden i Slialeiöf, kon- 
traktsproslen, D:r C. M. Aokell. Röst-antalet till de 
tro rummen var 127, 105 och 91. 



Denna lidniny väck le hos honom i början mera be- 
kynimer iin gliidje. Det var en annan af professoi-erna 
i Lund — småländska nationens förljente inspeklor * — , 
som läno-t mer hade vänlal och äfven önskat della 
bevis af sin födelsebygds föilroende. Tegnér, som 
ej gjort ett steg lör all erhålla förslaget, gjorde ej 
heller något för alt utbedja sig fiillmuklen. Den ut- 
föll icke desto mindre för honom redan d. 25 Fe- 
bruari. 1 början af April afslutade han sina föreläs- 
ningar öfver Thucydides, nedlade det akademiska läro- 
cmbelel och skiljdes från ungdomen med della be- 
kanta tal, der han i hänförande bildspråk framställer 
grunddragen af alla tiders skiljaktiga poesi, uppehåller 
sig längsl vid den grekiska, och sisl öfvergår lill ett djupt 
gripande farväl, der den vexlande tonarten af grekens 
gnomer och Syraclis lefnads-reglor antyder likasom 
hans eget vacklande i denna slund mellan Parnassens 
höjder och Zions. Slulel af detta tal är i synner- 
het rörande. Del är ett kärlekens Icslamenle af vis- 
iiel , är såsom en faders sista handtryckning, sista 
famnlag till söner, dem han ej väntar alt mera älerse. 
Lr hvarje tanke framqväller en tyst suck, i hvarje ord 
gömmer sig en sväljd gräl. — Få veckor derefler höra 
vi Tkgnir från en annan talareslol. Det är på Wexiö 
gymnasium, som han helsar sin nya omgifning. " 



* d. v. Historiarum professorn, mag. A. O. Lindfors. 
Han var, med 65 röster, närmast de tre pä förslaget 
uppförda. 

** Detta första tal i Wcxiö höll han, stadd pä resan till 
Upsala, för att invigas i silt embele. Denna invig- 
ning skedde sedan i Upsala domkyrka d. .SI Maj s. ä. 



t.xx 



I Milj 1830 flytladc skalden lill Wexiö. * Han 
bodde forsla året på Tiifvan, etl läckl landlsliillc 
i slädens fi^rannskap, lill hvars vidslräckla ulsigl , 
leende sjöbrädd och vackra hängbjörkar han, iifvel 
igenom, bibehöll sin kärlek. Del af VVallqvist upp- 
förda biskops-boslällel Öslrabo blef och förblef sedan 
hans hem. Beläget på en höjd, med ulsigl öfver tre 
sjöar, är del med staden, som ligger vid dess föl- 
ter, förenadt genom en vacker allé. Några år efter 
ditllyttningen yllrade TkgnÉR i bref till en vän: "Jag 
bor icke blott väl, ulan äfven präktigt, utanför sta- 
den. Pä bostället, som jag cmottog ganska förfallet, 
har jag nodlagt mycken kostnad i odlingar; men, om 
jag finge lefva ännu några år, skulle jag väl ha 
kostnaden ersatt, och i allt fall betraktar jag ell bo- 
ställe som en hedersskuld." Till samme ungdomsvän 
hade han förut skrilvit: "Hvad milt biskopskall an- 
går, sä bör jag först och främst påminna dig, all 
jag icke, hvarkcn direkt eller indirekt, sökt det. 
Det var egentligen det yngre presterskapet , till livil- 
kel jag som lärare vid akademien stått i förhållan- 
de, som, ulan all min försky I lan och värdighet, skaf- 
fade mig förslaget. Om något annat slift, åtminstone 
i Göllia rike, förut blifvit ledigt, hade möjligtvis 
förhållandet iilifvil enahanda. — .Men sedan jag en 



Som hans företrädares, Baron Lcdvig MöitNt^Bs, enka 
åtnjöt tron ne nådar, caiollog Tegnér ej boställe och 
lön förrän d. 1 Maj 1827. Biskop Möbner hade dött 
d. 19 Okt. 182.H. — Teonebs enka lärer vara en af do 
forsla biskops-enkor i Sverige, som ej erliållit mer än 
ott oxtra nädär. Man liar undrat deröfvcr; men hon 
har ej begärt mer. 



LXXI 



gäng fått sysslan, fordrar min heder, att jag sköter 
den så godl jag lörmäi'. Jag är ingalunda af din 
tanke, alt biskops-fullmakten är en anvisning på lättja 
och orkeslöshel. En ullefvad man, som emottager 
embelel såsom en pension, kan vara ursäktad, om han 
betraktar sin tjenst på detta sätt, eller rättare, är 
tvungen alt behandla den sä; men vid mina är vore 
det oförsvarligt. Det bästa vore utan tvifvel, om jag 
vore född till förmögenhet, sä att jag kunde lefva utan 
embete; men, då delta är omöjligt, vill jag ej gerna 
bli ärelös, hvarför jag verkligen, åtminstone sjelf, 
skulle anse mig, i fall jag vårdslösade en syssla, 
hvarför jag tar lön af staten. Bäde som fogdeskrif- 
vare och professor hai' jag alltid varit nitisk i em- 
belet, icke derföre att det alltid roat mig, men eme- 
dan jag ej gerna ville förakta mig sjelf." 

Det kan sättas i fråga, huruvida TilGnér såsom 
biskop var pä sin rätta plats, huruvida det ej varit 
hugnesammare för veltenskapen, rikare för skalde- 
konsten, lyckligare, i många afseenden, för honom 
sjelf, om han ostörd fått stadna qvar på sin lärostol 
i Lund. Han hade der en gladare verksamhet, ett 
snillrikare umgänge, en för sitt ynglingasinne mer 
lifvande omgifning. Mera granne till Europa var han 
ock der, än i en mellan skog och sjö inbäddad små- 
stad, hvarifrån han till sin närmaste stiftsstad räknade 
hela tolf mil. Allt delta kan, såsom sagdl är, säl- 
las i fråga; men hvad som ej utan orättvisa kan del, 
är hans oaflålliga siräfvan, att äfvcn på denna plals 
vara sill kall vuxen, hans samvetso-ranna nit för allt, 
som med stifts-styrelsen slod i gemenskap, hans ifver 



LXXII 

för ordning ocli odling, framför hIIi, lians csenipla- 
riska omsorg för läroverken. Han var en för ärlig 
och för stolt man all någonsin med vett ocli vilja 
läla en pliglfursummelse komma sig till last. Tlieo- 
logien, som redan vid akademien ej varit iionom främ- 
mande, studerade lian, under de första åren af sin 
biskops-lid, nästan uteslutande: äldre och nyare ar- 
beten i de olika grenarna af denna vellenskap inför- 
skrefvos för hans bibliolhok: man fann honom, dygnel 
om, inmurad bland kyrkolTiiier och exegeter. Han 
höll för en samvetssak alt ej vara okunnig i någol, som 
liörde till området af en biskops vetande: han ville — 
sade han — "ej skämmas för sina preslcr." Också 
blcf luin genast från början den , för hvars grund- 
liga lärdom de vid sina stifts-examina erkände sig 
hafva alfvarsammast all fiukta. Dem, som till dessa 
förberedde sig, tillhandagick han, ännu under de 
sednare åren af sin lefnad, med enskilt under- 
visning. Somrarna lillbragie han för del mesta på 
resor i sitt vidsträckta stift: höll visitationer, invigde 
kyrkor, * gjorde sig öfvcr allt underrättad om all- 
mogens bildning och angelägenheter. Man har an- 
märkt såsom en Icmning frän hans fogdeskrifvare-lid 
den skarpa blick, hvarmed han, ofta vid första ögon- 
kastet, upptäckte fel i kyrkornas räkenskaper. Han 
var en sträng iippsyningsman i sådana fall, och ej 
mindre i livad som hörde till sedligt skick ocii god 



* 1 Wexio stifl uppfördes under TegxÉks hiskops-lid 31 
nya kyikor. Om nybyggandcl af ylloiligaro lolf fatta- 
des beslut, som redan med sju af dem hann sdltas i 
verket. Betydlig foihatlring undcrglngn dcssuloni 30. 



kyiko-ordning. Vidrigt var hor.om deremol allt, som 
smakade af sekt eller fanatism, och de småländske 
"läsarne" gåfvo honom i detta fall ej litet alt skaffa. 
Sällan hor, med allt detta, någon biskop varit mer 
afhållen i sitt stift, och — vi kunne tillägga det — 
mera förtjent alt vara del. Hans handlingar, som 
hans väsende, buro städse prägeln af den öppnaste 
välvilja: i uppoffringar och gästfrihet rådfrågade liun 
blott sill hjerla: för sina preslers enkor var han en 
öm vårdare, för deras söner en far, som ofta med 
hjelp ihägkom dem, ännu sedan de lemnal läroverket. 
Derföre helsades han ock, hvar lian i sill slift for 
fram, med oskrymtad glädje. Såsom prof pä de 
okonstlade seder, som någon gäng mötte honom i 
denna afskiljda landsorl, må följande lilla drag anföras. 
Han anlände en sommarafton till en aflägscn prest- 
gärd , der i mannaminne ingen biskop hade blifvit 
sedd. Efter en stund sä^os husets beg-^e döltrar komma 
öfver gården, bärande en så med vatten. På tillfrågan, 
hvarföre de underkastade sig elt sä tungt arbete, sva- 
rades: "skulle vi ej räkna för en ära alt få vattna 
biskopens hästar." 

En prakl-tafla i TtGNÉRS biskopliga lif var presl- 
niölet i Wexiö 1836. * I sin fulla da^er framträdde 
nu hans kyrkliga lärdom, ulan skuggor hans heliga 
allvar. Från hans ord och väsen utstrålade i de da- 
garna en evangelisk klarhet; kring hans hjessa bredde 



* Redan till d. 20 Maj 1832 hade han utlyst prestmöte; 
men sjuknade illa, och mäsle älerlaga kallelsen. Hans 
resa till Tyskland 1833, sedermera riksdagen 1834 — 35, 
vallade yllerligare uppskof. 



sig en gloria, lör skär all vara blolt skaldens. Äldre 
ocli yngre embelsbröder hörde honom med beundran, 
sä»o honom med kärlek , ägde honom med stollhet. 
Alla inslämde i de profetiska ord, som i inötels slul- 
slund, till honom yttrades: "när skalden TtGNÉii går 
till odödligheten, skall ock biskop Tegnér lefva i 
ell tacksamt, välsignadl minne." 

El kända äfven af dem, som salt i fråga skal-" 
dens biskopliga egenskaper, äro hans nit och förtjen- 
ster såsom Eforus. Lärjungar, utgångna frän Wexiö 
läroverk, hafva burit vittne derom för samtiden: hans 
värderade skol-lal skola ännu göra det för lider, som 
komma. 

Bland de komiltéer, i hvilka Tkgnkr såsom 
ledamot verksamt uppträdde, må här nämnas den för 
undervisnings-verkens granskning (1826), och den för 
kyrkolagens öfverseendc (1839). Af pligt, och pä 
befallning, infann han sig vid trenne riksdagar. * I 
flera frågor förnekade sig ej heller hår hans ljusa 
blick och praktiska sinne; " nion han deltog med 
olust i de långsamma öfverläggningarna, och han 
ställde sig med ovilja i partisplilets leder. Ett var, 
som grämde honom mest. 1 dagens liberalism 
igenkände han ej mer de frisinnade åsigter af lifoch 
samhälle, dem hans ungdom så varmt hyllat och hans 
mannaålder så eldigt försvarat. Fastmer tycktes de 
honom nu, i förvriden gestalt, gäcka både honom 



* 1828, 1834, 1340. 

** Ett och annal af honom uppsatt utslolls-belänkande, 
1. ex. del ansäeiide viclit fiäga om indragning af öf- 
verflödiga licigedagar, förljcnar att med lians namn gä 
lill eftervcrldon. 



ocli sig sjelfva, med hän vändande sig mol föremål, 
dem hans skarpa omdöme ej kunde erkänna för ofelbara, 
men dem hans medborgerliga hjerta lika litet kunde 
upphöra alt anse för heliga. Ej för sin skuld sörjde 
han, men för sill lands, för sin kungs. Han blef 
bitter i sina tankar, bitter i sina ord. Ur stånd alt 
frukta, yttrade han dem oförtäckt: ur stånd att vika, 
blef han der han var. De vapen, som riglades mol 
honom, kände han ej; så mycket djupare dem, som 
riglades mol ett upphöjdare föremål. Ofverhufvud 
behöfde man blott i en eller annan mån vara förorättad, 
för att i Tegnér finna en sjelfbjuden försvarare. Det 
var fosforisternas bitterhet mot Leopold, det var pu- 
blicisternas, ett par årtionden sednare, mol Cari. 
Johan, som bragte honom att så lifligt taga parti 
först för den grånade skalden, sedan för den grånade 
monarken. Ulan alt uppfatta delta ridderliga i hans 
väsende, skall man aldrig förslå honom rätt. All 
fördunkling af erkänd ära var honom en styggelse, 
och en orättvisa, sotn ej skulle bringa honom i har- 
nesk, måste åtminstone vara riglad mol honom sjelf. 
Van alt sjunga ut, väjde han dä hvarken tid eller 
rum: från sällskapsbordel , som från predikstolen och 
kathedern, slungade han sina fräsande vitsar. Det 
vissa är, alt han intill ändan förblef sin ungdoms 
idealer trogen; att han dog frisinnad, som han lef- 
vat, och att den skarpsynte häfdalecknare, som sjelf 
öppet erkänt sitt politiska affall, hade räll, dä han 
om de sednaste utbrotten af Tkgnérs politiska miss- 
nöje yllrade: "hans vänner igenkänna i dem snarare 
ett varmt hjiMlas förtret öfver de oarler, som fästal 



LXIVI 



sig vid den sali , livilken liiiiis ungdom ocli mandom 
älskal och försvai-al , än en otro eller ell allall. All 
sä förliäller sig, derpä Iviflar ingen, som älskar och 
förslår att se in i en riillskairens och ädel själ." * 

Den biskoplig.i vorksamhelcn hade inskränkt, 
men hade ej aTbrutil, den poetiska: lyran var ej 
bortlagd för kräklan. Ännu alllid med stigande fröjd 
lyssnade Sverige, lyssnade äfven andra länder, till 
ljuden frän de gyldne strängarna: hvarje dallring i 
dem gick som en elektrisk telegraf genom landet. 
Ur lagerskuggorna kring Lundaparnassen hördes ännu 
en g3ng "den fordnes'' stämma, dä vid midsommaren 
1829 han, i prokonslerns ställe, utdelade promolions- 
(illätelscn, och, i Sängens namn, räckte kransen ät 
Oi:iii.i:N.sciiLÄGt;n. Då till sekularfesten åt protestan- 
tismens konungslige martyr hela Noi'den stämde sina 
lyror, kunde minst hans vara slum. Ofta stämdes 
den ock vid tillfällen, för svenska akademien bely- 
delseiulla. Vid toner från den sänktes Leopold i sin 
graf; välljud af den helsade .Agardh, AtteRBO.m, 
Grafström, i akademien välkomna. Skönast klingade 
den pä akademiens femlioåra minneshöglid , i det 
odödliija drotlqväde, som, framfördt af Wai.i.in, hör- 
dos med hänryckning, och, så länge svenska språket 
lefver, skall läsas med beundran. 

Beklaga kan man ej nog, alt, efter afslutandel 
af Frithiofs Saga, ingen enda af skaldens planer till 
större poetiska verk hann ulföras, icke ens det i 



* Geijeb. Lilteralurbladet 1839, sid. 2*6. noten. 



Lund började poémel UeUjonahacken ' bringas till 
räll fullbordan. Blolt Kronbruden är ell stycke alstön^e 
omfäng. Man ville nästan lycka, all, livad stort 
och skönt vår skald än frambragt, lian dock för 
Konsten ej fullt ijjorl sä mycket, som Naturen hade 
gjort för honom. Förklaringen mäste sökas i hans 
tidigt vacklande hälsa, hans ofta förstämda lynne, 
hans alllid ät flera häll splittrade embels-verksamhet. 
För den scdnare redogör han i ell af sina bref från 
Oslrabo, med följande tillägg: "Du ser, alt jag har, 
eller, om du så vill, tar mig myckel alt göra med 
tjensicn. Jag vet, all mänga af mina vänner, helst 
de vittra, klandra delta, och tro att jag bättre kunde 
använda min lid. Del är sannt , alt jag har föga 
lack derför; men del är en dålig karl, som fordrar 
tacksägelse för alt göra sin skyldighet. — Medvetan- 
det all ha uppfyllt den så godl man förstår, är också 
något värdt, är af all ärelystnad den lofligasle. Stora 
snillen må uteslutande lefva för en vellenskap eller 
en konst, och i den sätta sitt lifs bestämmelse: vi 
andra göra bäst, tänker jag, all ej uppoffra vår piigt 
för vår fåfänga, och låta den lilla litterära ära, som 
kan vara oss bestämd, komma af sig sjelf, utan 
ängslig äflan och egenkära beräkningar." — 1 yt- 
tranden af sä blygsam art låg ingen förställning. All 
sådan var från hans natur bannlyst; skrymleriet var 
han ur stånd alt lära sig ens till husbehof. Men 
väl tänkte han pä allvar ringa om sin egen föi-ljenst, 
uppbar med fullaste rättvisa sitt lands sanilida för- 



* Angående detta poem lemnas vidare upplysningar i 
första bandet af TtcxÉRS samlade skrifter, sid. 201. 



faltares, ' och kunde emellatiät förundra sig öfver, all 
han sjelf dock åsladkomniil någol sä pass "brukbarl" 
som Frithiofs Saga. Om sitt slora rykle skölte han 
föga , och lade ingen vigl vid sin , som han plägade 
kalla den, "verkligl liderliga" popularitet. Obekym- 
rad var han ock lör sill namns odödlitjhet hos en 
efterverld. "Om jag glöms — sade han — några ir 
förr eller sednare, kan det just vara mig detsamma." — 
Fåfänga var ett för den stolla mannen främmande lyte. 
Cahl XIV Johan hade, om våren 1830, under den 
allmätma enlhusiasmen öfver svenska akademiens ju- 
belsång, låtit genom bref tilibjuda författaren rikels 
högsta ordens-värdighet. Tf.gnéh undanbad sig denna 
utmärkelse, och anhöll i stället om nordsljernc-ordens 
kraschan " för en slor skald i grannriket. Då efter 



* Om hans nära vänskaps-förhällanden lill flera af de 
ulmäiktaste bland dem, till Agardii, Bi;i>zi;lius, v. Beskow, 
v. Brinkman, Franzén, Fries, Reiterdahl, Wallin, C. 
F. AF WiNGÅHD, m. fl., medgifver här utrymmet blott 
en antydning. Hans ställning till Geijer år redan nämnd. 
Äfven med Atterdom lefde han under de sista tjugu 
aren i uppriktig vänskap. Till Hans Järta sändo han 
en gäng frän Lund en sinnrik helsning med en hem- 
vandrande dalkulla: en lagelring, ä hvars inre sida pä 
en guldplät funnes inristade orden: latidat le in vallibus 
Eclio (dill lof geiiljuder i dalarna). 

** Sjelf hade Tegnér erhållit denna d. 31 Aug. 1S29. — 
Af svenska presterskapcts förtroende cmoltog han bevis 
vid flera inträffade biskops-ledigheter. Till Carlstads slift 
innehade han 1829 andra rummet ä förslaget, och 
18.i4 det första; äfvensä till Linköpings stift 1834 
andra förslags-rummet. På förslag till crkebiskop upp- 
fördes han 183;) i tredje rummet. — Redan 1321 
kallades han lill arbetande ledamot af k. villerhets-, 
historie- och antiqvitets-akademien ; 1829 till heders- 
ledamot uf k. veltenskaps-societelen i Upsala; 1835 



LXXIX 

några är, den, som skrifver dessa rader, bland andra 
skaldens papper händelsevis anträffade brefvet, som 
innehöll del kungliga anbudet, hade Tegnér rent af 
glömt, att något sådant varit ifråga. — När efter den 
olyckliga vådeld, som inom fem år tvenne gånger 
lade Wexiö i aska, betydliga bidrag för de brand- 
skadade inDöto från aflägsna länder, ända till och med 
från Egypten, undföll det ingen annan än honom, 
att hans namn bidragit till utlänningens deltagande 
för den svenska småstaden. Hvad han i öfrigt vid 
dessa tillfällen med sin oinskränkta gästfrihet och 
allt offrande menniskokärlek uträttade, lefver i väl- 
signelserik åtanke. Hans boställe var räddadt; men 
med skäl kunde dock sägas, att branden tvenne gån- 
ger öfvergålt honom sjelf. 

De, som pä Östrabo uppsökte den firade skal- 
den, funno en enkel, hjerllig man, än arbetande i 
sitt, med taflor och byster smakfullt prydda, skrif- 
rum , än matande sina gälla kanariefoglar i bibliothe- 
ket derutanför, än jollrande med sina älskliga barn- 
barn, än till häst eller i vagn utströfvande kring 
skog och bygd. Det öppna, godlynta, kärleksfulla i 
hela hans personlighet hade något magnetiskt; man 
kände, att man hade framför sig ej blott en stor 
skald, men en god menniska. Den förre förråddes 
af ögats genomträngande stråle, munnens olympiska 



till ledamot af k. vetfenskaps-akademien. Medlem var 
han dessutom af k. vettenskaps- och vitlerhels-samhallet 
i Götheborg, af k. samfundet för utgifvandet af handskrif- 
ter rörande Skandinaviens historia, jemle flera inländska 
och utländska samfund. 



LXXX 

löje, paimanii höga majestät. För att beundra Tec.nék, 
behöfde man ej alt se lionom ; men se, ulan att äl- 
ska lionom , kunde man ej iiill. 

Hedan under skaldens mannaår hade Qera, ofta 
svåra, sjukdoms-anluil utvisat ett lidande i lefvcrii. 
"Jag fruktar — yttrade han — alt högra sidan hos 
mig, liksom i deputerade kammaren, är ohollig." 
Den sommarresa, han 1833 förelog till bad i Böhmen, 
häfde ej det onda, men verkade, i andra fall, lif- 
vande och uppfriskande. Helsad öfverallt med iiyl- 
lande aktning, knöt han bekantskap med Schleierma- 
CHER , SiEFFENS och flera, lika utmärkta, personlig- 
heter; tillbragle angenäma stunder pä Sanssouci som 
gäst hos Preussens snillrike kronprins, och fann i 
Carlsbad ett älskvärdt umgänge i Polens ädle frihels- 
hjelle, den tappre General SKnzYNECKi. — Snart åter- 
vände under nya former det förra onda, och spred 
tidtals öfver hans lynne moln af dysterhet. Till Dera 
hjertesorger kom äfven den öfver hans gamla mors 
bortgång.* Enslighel, lians ungdoms tillflykt, tycktes 
mer och mer blifva hans ålders behof. I bref till 
en vän skref han om sin sjukdom: "den medför en 
nedslagenhet, en förstämning, men derjcmte en ret- 
lighet, som gör patienten odräglig både för sig ocb 
andra. När denne Saids-ande kommer öfver mig, 
känner jag ofta en obeskriflig bitterhet, som ingen- 
tina; tål, inurentina; skonar, hvarken i himmelen eller 
Pi 

* Hon dog d. 18 Nov. 1834, i sitt niltiondeförsla år, 
hos sin raäg, prosten N. Liden i Kölns pastorat, dit 
lion, 1826, följl honom vid hans fl) Ilning frän Silbodahl. 



I.XXXI 

pä jorden. Den ger sig hos mig vanligtvis luft genom 
nicnniskofiendlliga reflexioner, sarkasmer och infall, 
som knappt äro sagda eller nedskrifna, innan jag 
ängrar dem, men då är det (ör sent. Afven i mina 
hältre och friska dagar sade jag väl ofta epigrammer, 
men det skedde par gaieté du coeur; de ansågos mer- 
ändels så oförargeliga som de voro menta; nu dere- 
mot äro de fixerad, stelnad galla, och ofta sårande. 
En sådan bitterhet är ingalnnda naturlig för milt 
lynne, som snarare är för fromt än för skarpt; den 
är en sjukdoms-symptom, som derföre plågar mig 
dubbelt." — Från riksdagen 1834 hade han, förgäfves, 
bedt om försköning. I dess hufvudfråga, finanserna, 
förmente han sig begripa "likaså litet som revisorer 
och bankofullniäktige. Gallsjuka bchöfde man ej föra 
med sig till riksdagen: hon kunde der lätleligen 
förvärfvas och hörde pä sätt och vis till riksdags- 
ordningen." Efter kolerans ulbrolt lemnade han Stock- 
holm, sjuknade häfligl på Krokeks gästgifvarcgärd , 
och var der, inspärrad, nära att sälta lifvet till. 
Badresor, till Varberg eller Gölheborg, förelog han 
sedan de flesta somrar, och fortfor dessemellan, som 
vi sett, att både som biskop och skald vara verksam. 
Men hemska aningar uttryckte sig ofia i hans förlro- 
Ii2;are meddelanden. "Gud bevare milt förstånd I" 
heter det i ett af hans bref. "Det går en åder af 
galenskap genom min slägl. Hos mig har den val 
hittills brutit ut i poesi, som är en lindrigare art af 
vanvett; men hvem kan försäkra, alt det alltid lar 
den vägen?" 1 Jan. 1837 skrifver han: "jag hoppas 

F 



lAXMI 



alt aldrii? se någon riksdai; niPi." En sSg lian dock 
ännu. Vid dess öppnnndc var lakel i rikssalen nära 
atl krossa honom: den politiska förbistringen bidrog 
att verkställa det. Han hade kommit, med spänd 
både lyra och bäije; han for, med striinsarna brustna 
ej blott på dem. Till sitt, hela våren, trånsjukt 
saknade hem anlände han omsider, kort efter mid- 
sommaren 1840, men i ett oroligt och oroande till- 
stånd. Efter ett vid en douche begånget misstag och 
ett derpå följande häftigt slaganfall , märktes ögonblick 
af sinnesförvirring. Mest gaf den sig luft i kolossala 
planer till resor, skrifter och nationalföretag. Han 
kände då liksom ett brännande eldhjul under hjessan, 
och klagade ofta deröfver. Otvifvelaktigl bevisade sig 
äfven här den, af pathologerna antagna, nära sympa- 
thien mellan hjernan och lefvern. Läkares inrådan 
förde den sjuke först tillbaka till hufvudstaden, sedan 
öfver hafvel till Schlesvig, der, vid höstens början, 
hans söner nödgades lemnn honom i vården af en 
berömd anstalt för sinnes-sjuka. Här Innan kort till- 
frisknad, återkom han i Maj följande året, och kunde 
nu, till allas glädje, återtaga utöfningen af sina em- 
bets pligler. Först i Aug. 1845 begärde och erhöll 
han från dem ett års hvila. Ännu i Juni s. å. hör- 
des från Wexiö talareslol hans älskade stämma; men 
hördes för sista gånijen. 

På det förra tillståndet af sjuklig öfverspänning 
hade ett annat följt af lugn och jemnvigt, men til- 
lika, efter flera förnyade nerfslag, af brutna kropps- 
krafter och tilltagande själs-domning. Solen hade gåll 
ner; det var blott aftonrodnaden, som dröjde. Meteor- 



likt glimnicidt: ännu blrålur ui del blockiiaiide »nillel; 
glesa, som colsliiirpans suckar, IVamljröto ännu ljud 
ur den fallande lyran. Elt afsked lill henne var det 
sista, han qvad. Eller denna sin svanesäng lyfle han 
ej vingarna förrän i döden. 

Den sista sonimarn af skaldens lefnad liknade de 
näst föregående. Hans krafter mäiktes ej vara i nå- 
got större aflagande. Blid och vänlig låg han föi- 
det mesta pä sin solfa, läsande livad för dagen föll 
honom in. Omkring honom fanns gemcniigen upp- 
staplad en massa af olikartade böcker, fiän de äldsta 
grekiska skalder ned till den yngsta, svenska novell. 
Delar af Arioslo och Walter Scott saknades der al- 
drig. Striden mellan Gkuer och FinxiiLL var del si- 
sta litterära ämne, hvari han märktes laga någon 
liQigare del. — .Minst en gång dagligen gjorde han 
en limmas utfärd i vagn; men planerna all utsträcka 
dessa promenader till långresor afhördes nu mera sällan. 
Sina barn och barnbarn i Skåne länglade han dock att 
besöka, och en resa dit verkställdes i September. En 
söndag bevistade han gudstjenslen i Kjellslorps kyrka, 
och emoltog der, vid sin makas sida, den hel. iiall- 
varden af sin äldste sons hand. — Fyra veckor efter 
återkomsten från denna resa fanns han en morgon 
förlamad i hela venstra sidan. Slaget hade, såsom flera 
gånger förut , träffat honom under sömnen. Följderna nu 
visade sig snart betänkliga. Han kunde ej mer lemna 
sin bädd, och tycktes sjelf ana sill nära föreslående 
slut. Hans hufvud ägde nu sin fulla ledighel, rösten 
hade återfått sin fordna klarhet. Blott fjvällen före 
sin död öfvcifölls han af en lätt yrscl. och fantiserade 



dii öfvcr lioLiiii:, t>oiii liun tyckte viii-a .-iii liuidsnun och 
liäi'sltimm:i Iran Werniiand. Nöjd och liij^^n niirrnjide hati 
big sill mål. Annii vor-o ljus och vallrn hans veder- 
qvickelse. När höstsolen en dag klart blickade in i 
sjukriimmcl , utbrast han: "jag lyllcr mina händer up|< 
till (iiids bL'1'g och hus', och återtog sedan olla dessa 
ord. De voro hans sista Sol -säng. Sina frånva- 
rande barn * sände han sitt fai^äl och till sin äldste 
son en ring med Luthers bild, den han i 30 är pä sin 
hand burit. Korl fiire midnalten d. 2 Nov. 184(3 — 
de grannaste norrsken upplyste den — bröt skaldens 
ande sakta sina bojor. Knapt en suck förrädde 
skiljsmässan för den knäböjande makan, som i hans, 
pä en gäng af manen och döden förklarade, anlete 
läste salig frid och öfverjordisk hänrycknitig. 

Följande söndagsafton skedde bisättningen. Liket, 
buret af bönder frän den atlidnes prebenden, fördes 
fiän biskopsgärden ned till domkyrkan på bär, ålföljdl 
af alla i staden varande medlemmar af ekklesiastik- 
staten. Vid lanlei'nors sken framskred mot staden del 
sorgliga läget genom den vackra ösliabo-allén, hvars 



Under fyrtiärjgt äklenskap med sin nu eflerlefvande maka, 
Anna Maria Gisiava Mvuksian (född d. 12 Scpl. 1785), 
hade skalden sex barn, af hvilka följande fyra lefva: 

1. CinusroKF.R, f. 1807, prost och kyrkoiierdo i Kjells- 
torps församling af Lunds stift, gift med liusiA Kinberc; 

2. Anna Götiulda, f. ISll, gift med Öfveistc-lojtnanlen 
vid k. norra Skänes infanlori-regemcnlc, U. S. O, 
Frilierre Cakl Axthnsson HAi'i't. 3. Disa Gustava, f. 
1813, enka efter löjlnanlen vid k. Kronobergs rege- 
mente, .1. I'. KruLUKiic, nmgift med e. o. profcssoren \ nl 
Upsala k. universitet, mag. C. W. BöriicEn. 4. Laiis 
GusiAr, f. 1814, löjtnant Md k. Kronobergs regemente. 



lönnar ocb aspar för skaldens sista färd susande sirödde 
sina sista blad. Der träden slutade, vidloj^- en lefvonde 
allé af läroverkets växande ungdom. Vid de gator, 
som passerades, voro alla, så enskilta som offentliga, 
hus rikt upijjjsta: hos den församlade folkmängden 
rådde en högtidlig tystnad och stillhet. — Till be- 
grafningen d. 17 Nov. hade presterskapel talrikt in- 
funnit sig, äfven från stiftets aflägsnaste delar. Mer 
än en hade för den dagen rest, sammanlagdt, öfver 
30 mil: del var ett nytt "presltnöte" kring den älskade 
stifts-fadren. Allmän och omisskännelig yttrade sig 
sorgen. Hvad svenska äran och svenska sängen här 
förlorat, kände en hvar, men kände tillika, hvad 
kyrkan och läroverket, hvad vän*kapen och tacksam- 
heten nu gick att sakna. Jordfästningen förrättades 
af den bortgångnes gamle akademi-kamrat, biskop 
Heurlin, som i ett ur hjertat flödande tal skildrade 
hans egenskaper och minne. Efter aktens slut i kyr- 
kan, följdes liket af en oräknelig folkskara till den 
enkla grafgärd , der del nu sofver under blommor, 
och der snart, på fot af svensk granit, ett kors af 
snöhvit marmor skall för efterverlden beteckna dess 
hvilorum. Att i samma ögonblick, det sänktes i graf- 
ven, solen likasom följde det med sina slupande strå- 
lar, och bogrof sig med sin skald, gjorde pä mäng- 
den af de närvarande ett lifligt intryck. 



Så lefdc och doi; en man, hvais liko sent skall 
födas. .\ll här den enskilta saknaden framstått såsom 
tolk af hans lifs öden, må ej räknas henne till för- 



mälenliel. Hon liar, vid fullguiiiiidet af delta upp- 
dra^;, kiinl ai^ blott vara ett uttryck al' den alliiiaiina, 
och i skyldskapens jäf ej sett något hinder för san- 
ningf^ns talan. 

Huru ifrigt man, efter Tecnérs bortgång, täOat 
att erkänna gotnensamheten af en sädan förlust, lem- 
nas bäst ät Fratnliden att skildra. Den skall ej for- 
tiga Europas deltagande, fosterlandets saknad, vitter- 
helens kungs-sorg; ej förgäta festerna (ill hans ära 
orli medborfjares beslut alt i en oilentliir minnesvård 
förvara hans bild åt sednasle åldrar. 



Solens sångare är nu borla; Sveas och Axels, 
(ierdas och Frilhiofs skald sjunger icke mer. Men 
hvad han sjungit, är redan Sveriges ära och arf, 
är hela den bildade verldens glädje och furljusning. 
Slägtet, som borlgår, har känt sig lyftadl deraf; 
slägten, som komma, skola tacka honom derlör, och 
hjertan, som ännu ej börjat klappa, mer än en gän<^ 
afundas oss lyckan alt peisonligen hafva känt en 
menniska så ädel, en skald sä hög, som preslsonen 
från Kyrkeiud , siaren på Öslrabo. 

Stockholm i Juli 1847. 

CVfi-/ ll#7/i. Uölliyei'. 



STÖRRE POÉMER. 



F ö r o r «l. 



Vid ordnnndcl af nurvaraudi; skrifters jwetiska 
afdelmmj har utgifvaren, lieldre än all, efter ämne 
och dilclart, försöka en klassilikatwn , s»»i i^id dessa 
arbeten svärliyen kunde btifva fullt tillfredsställande, 
ansett sig böra följa den enkla, af författaren sjelf 
gifna, anvisningen till indelning af samtliga hans 
vittra i'erk i större poemcr och smärre diklor. 
De förra, med undantag af ett enda, äro alla för- 
fattade inom ett och samma femtal af är, och kunna 
Died skäl anses beteckna skaldens kuhninalion. De seJ- 
nare följa mer omedelbart gången af hans utveckling 
och stigande mästarskap; utvisa, likasom timvis, 
den Tt:(;.\ÉRSKA poesiens morgon , middagshöjd, solsänk- 
ning. — Till följe häraf kommer den poetiska sa»i- 
l ingen att innefatta: 

1. Större |io»'iner: Fntliiofs Sa_i;n, Gonhi. Axel, 
Naltvarclsbanien , Krnnbnidcii. 

9, Siiiitrre dikter, fördelade i Irenne perioder, af 

h vilka 
den första går till 181^, 
den andra från IS 12 till medlet af IS40, 
den tredje från medlet af 1840 till skaldens död. 

De stiirrc poeinerna , med h vilka samlingen 
öppnas, tillhöra alla ntedlel af den andra perio<len. 
med undanlag af poemet Kronbruden, som är för- 
falladt vid början af den tredje. 



FRITHIOFS SAGA. 



I. 

Fridilof oeli Iiigcliorjs;-. 

IliT växte uti Hildings gArd 
Två plantor under fostrarns vård. 
J'".j Norden förr sett två så sköna; 
Du växte herrligt i det gröna. 



Deu ena som en ek sköt fram, 
Och som en lans är hennes stam; 
Men kronan, som i vinden skälfver, 
Liksom en hjelm sin rundel hvälfver. 



Den andra växte som en ros, 
När vintern nyss har flytt sin kos; 
Men våren, som den rosen gömmer, 
1 kno}j])('n ligger iin orli drcimnier. 



Men .slomaii skall kriiij^ jorden t^ii, 
Med honom broflas eken dA. 
Otli \aisol skall j)a lilnden fjloda, 
Då oppnai' rosen li(j)j)ar röda. 



Så \;ixle de i liöjd ocli lek. 
Oeli Frilliiof \ar diii iniga ekj 
Men roKcn uti dalar grtina 
lion IkIIc iiigehorg den sköna. 



SSg dn de två i dagens ljus, 
Du liinkte dig i Frejas hus, 
Der mangel lilet brudpar svingar 
Mod gula hår och rcsenv ingav. 

Men såg du dem i manens sken 
Kringdansa under lummig gren, 
Du tänkte: under lundens kransar 
Elfkungcn mod sin drottning dansar. 

Del \ar sit glaill, del var så kärt. 
När han sin första runa lärt. 
En kung \ar ej som han i iha; 
iVn rnuau tiik liau Inghorg lära. 



Hur gl;i(llii;l sam liaii i sm slup 

Med henne öl'\er mörkblå djup! 

Hur hjertligt, när han seglen vänder. 

Hon klappar i smi\ Ii vita händer I 



Det fans ej tagelbo sä högt, 
Som han för henne ej besökt. 
Sjelf örnen, som i molnen gungar, 
Blef plundrad bäd' pä ägg och ungar. 



Det tans ej bäck, hur strid han var. 
Hvaröfver han ej Ingborg bar. 
Det är så skönt, när for.sen larmar, 
Att tryckas af små hvita armar. 

Den första blomma våren föilt. 
Det första smultron, som blef rödt, 
Det for.sta ax, hvars guld blef moget. 
Dem bjöd han henne, gladt och troget. 

Men barnets dagar Hyga bort. 

Der står en yngling innan kort 

IVled eldig blick, som ber oeh hoppas; 

Der siaren mö med l>arni. soni knnjipas. 



Ung Frilliiof drog pä jai;l allljeiiil: 
Dca jaf^tfii skulle niåiigeii skiäiiit; 
ly ulan .sj)jut o<l» ulan klinga 
Dell (lji'rr\*' vilU' hjörnen tvinga. 



Dit k;iiii|ia(li.' (l(.', Jjio.sl niut hrost , 
Ofli j;ii;aru segrande, fast klösl. 
Med ludrl I)} te kom tilUiaka; 
Hur skidle junglVun det försaka." 



Ty niaiuien.s mod är (|\innau kiiit. 
Det Starka är det Sköna värdt: 
De Ijcgge pas.sa för livarannau. 
Som hjelmen passar sig för pannan. 

Men läste lian i \inUicj\;dl 
\ id eldsken ifrån spiselns li;dl 
En .sang om strålande >allialla. 
Om (judar oeli Gudinnor alla; 



Mail tiiiikle; gull är Frejas liar. 
1.1 1 knruland. som fur \inden gär. 
Frän det kan jag ej Ingborgs skilja. 
Ijl iiäl af giilil kring ros ocU lilja. 



Idunas Larm är rik, och .sköiil 
Han hoppar under silke grönt; 
Jag vet ett silke, der det hoppar 
Ljus-Alfer tvA med rosenknoppar. 



Och Friggas ögon äro blå, 
Som himlen till att se uppa; 
Jag känner ögon: mot de lifida 
Är ljusblå vårdag mörk alt skada. 



Il vi prisas Gerdas kinder så, 
En n} fälld snö med norrsken på? 
Jag kinder sett: en dag, som tänder 
Två morgonrod nåder i sender. 

Jag vet ett hjcrta lika ömt 
Som Nannas, fast ej så berömdt. 
Med rätta prisas du af skalder, 
Du Nannas lyckelige Balder! 

O I alt som du jag linge dö 
Begråten af en trogen mö, 
Så öm, så trogen som din Nanna; 
Hos Hel jas: mIU' gerna stanna. — 



Men kungadotlicii sall ucli qvaJ 
En hjeltesåiig, och viitUe f^Uul 
I dukfu ill tleii lijcltens under 
Oili Aiigor ])\å och gröna hinder. 



Der vävte in i suöhvit ull 

De sköldar ulaf spoladl gull, 

Och röda flögo stridens lansar; 

Men styft af silfVer var hvart pansar. 

Dock, hur hon \ärver, dag frän dag, 
Far hjellen Frithiofs anletsdrag, 
Och, som de hlicka fram ur väfven, 
Då rodnar linu, men glades äfven. 



Men Frithiof skär, h\ar han går fram. 
Ett 1, ett F, i björkens slam. 
De iiiiior gro med IVöjd ot-li gamman. 
Liksom dr lindas lijerlan. samman. 

När Dagen nppå fästet står, 
Verldskungen med ile gyllne hår, 
Ocli lif\('l idrs oili menskor \andra; 
Da tänka de ])lntt |>a li\ araiiilra. 



När Natten iippA fiistel stih-, 
Verldsmodicn med de mörka liar. 
Och tystnad rår och stjernor vandra; 
Då drömma de blott om hvarandra. 



"Du jord, som smyckar dig hvar vår 
Med blommor i ditt gröna här, 
Gif mig de skönsta! jag vill vira 
En krans af dem att Frithiof sira." 



"Du haf, som satt din dunkla sal 
Med perlor full i tusental, 
Gif mig de skönaste, de bästa! 
Kring Ingborgs hals vill jag dem fästa. 

"Du knapp pä Odens kungastol, 
Du verldens öga, gyllne sol! 
Var du blott min, din blanka skifva 
Till .sköld jag ville Frithiof gifva." 

'Du lykta i Allfaders hus, 
Du måne med ditt bleka ljus! 
Var du blott min , jag gaf dig gcriia 
Till smvcke ät min sköna tärna." — 



10 



Men Hilding sade: "Fosterson, 
Deu älskog vänd din håg ifrån! 
Ej lika falla ödets lotter; 
Den tärnan är knng 13eUs dotter. 



"TiW Oden sjelf i sljernklar sal 
Uppstiger hennes ättartal: 
Dii är I)i()lt riiorslens son; gif vika, 
T\' lika Irdxes häst med likal" 



Men Frithiof log: "niitl ättartal 
Går nedät i de dödas dal. 
Nyss slog jag skogens kung så luden; 
Hans anor ärfde jag med huden. 



"Frihoren nian ej \ika \il[. 
Ty verlden hör den frie till. 
livad lyckan hröt, kan hon iör.sona, 
Oeii hoppet här vn konungs krona. 

"Högättad är all kraft, ty Thor. 
Dess ättefar, i Thrudvang hor. 
Han väger horden ej, uu-n \iirdet: 
F.n viildii; friari' är svärdet. 



11 



"Jag kämpar om min unga hiiid, 
Om ock det var med dundrets Gud. 
Väx trygg, väx glad, min liv it a lilja I 
Ve deu som dig ocJi miti %ill skilja!" 



1'2 

II. 

Huii§; Bele ocli TliorMleii likliigfit.soii. 

Kung Bele, stöild på s\änlet, i kungssal stod; 
Hos honom Thorsten VIkiiigsson , don bonde god , 
Hans gamle vapenbroder, snart hundraårig. 
Och äriig som en runsten, oeh sillxerhårig. 

De stodo, som bland bergen l\ä ollerhus 
At hedna Gudar vigda, im hälft i grus; 
Men visdomsrunor många på muren täljas. 
Och höga lorntidsniinnen i hvaUxen dväljas. 

"Det lider emot qvällen", sad' IJelc kung, 
"Ej mjödet \ill mig smaka, oeh hjelm käns tung. 
Inlor luill nga mörkna de nu-nskoöilen; 
Men Valiiall skiner niirmrc jag auiir diiden. 

"Jag kallat mina sinicr (x-h din också. 
Ty de tillsammans höra, liksom \i två. 
En varning vill jag gifxa de tirnar unga, 
Fon'n orden <nninaf iilla p;i död mans tun<;a." — 



13 



Di'^ trädde de i salen, som kung befallt. 

Oeh främst blauddem gick Helge, en mörk gestalt. 

lian dvaldes helst hland spåmän kring altar- 

runden , 
Och kom med blod på händreu ur offerlunden. 

Derefter syntes lialfdan, Ijusiockig sven, 
11 vart anletsdrag var ädelt, men vekligt än. 
Till lek han tycktes bära ett svävd vid bälte, 
Och liknade en jungfru förklädd till hjelte. 

Men efter tlem kom Frithlof i mantel blå, 
Ett hufvud var han högre än begge tvä. 
Han stod emellan brödren, som Dag står mogen 
Emellan rosig Morgon och Natt i skogen. 

"J söner", sade kungen, "min sol går ned. 
I endrägt styren riket, i brödrafred! 
Ty Endrägt håller samman: hon är som ringen 
På lansen; den förutan hans kraft är ingen. 

"Lät Styrkan stå som dörrsven vid landets port. 
Och Friden blomstra inom å hägnad ort! 
Till .skygd blef svärdet gifvet, men ej till skada, 
Och sköld är smiil^l till hängläs för bondens lada. 



14 



"Sitt egel lund Ibrtrycker dåraktig man. 
Tv kungen kan allenast li\ad folkel kan. 
Gvönliimmig krona vissnar, så snart som niergen 
I stanuufn iir loitorkad på nakna hergen. 



"På pelarstodor lyra slår himlens i inid . 
Men llironcn livilar endast på Lagens grund. 
När Våld på Tinget dömnicr, står ofärd nära; 
Men Räll iir landels fromma och kimgens ära. 



"Väl dväljas Gudar, Helge, i Disarsal, 
Men ej som snäckan dväljes i slutet skal. 
Så långt som dagsljus skiner, som stämma Ijudar, 
Så långt som tanke flyger, bo höge Gudar. 

"Nog svika lungans tecken i olfvad falk, 
Och flärd iir mången runa, som skärs på halkj 
Men i-edligt hjerta, Helge, och friskt tillika, 
Skref Oden fulll med runor, som aldiig svika. 

"Var icke hård, kung Helge, men endast fast I 
Det s\ärd, .som biter skarpast, är böjligast. 
Mildt sinne pryder kungen, .som blommor skiilden. 
Och vårdag i)ringar mera än \ interki)lden. 



15 

"Eu nian löiutan \iinner, oui iiii så slaik. 
Dör hiin, som slam i iicken mi'il skalad bark; 
Mrn Näiisiill man lian trifves, som tiäil i lunden , 
Der bäcken Natlnar roten, och storm är bunden. 



"Yis ej af lädrens ära I en livar har dock blott sin; 
Kan du ej spänna bågen, är han ej din. 
livad vill du med det värde, som är begrafvet? 
Stark strcim med egna vågor går genom hafvet. 



T)ii Haltdanl gludtigt sinne är vis mans vinst; 
Men joller höf\es ingen, och kungen minst. 
Med humle brygges mjödet, ej blott med honung; 
Lägg stål i s\ärd och allvar i leken, konung! 

"För mycket vett lick ingen, hur vis han het. 
Men litet nog vet mången, som intet vet. 
Fåkunnig gäst i högbänk försmås, men vitter 
Har ständigt lagets öra, hur lågt han sitter. 

"Till trofast vän, o Halfdan, till fosterbror 
Är vägen gen, om också han fjerrau bor; 
Men deremot afsidcs, långt hän belägen, 
Av ovän.s gård , om äfven han står vid vägen. 



1« 

"Välj il-ko I ill lörlrogen hvLiii iulst som vill I 
Toini liiis står geriia öppet . men rikt släjigs till. 
Välj en, onödigt är det den andra leta, 
Oeli verlden \ct, o Halfdan. hvad trenne veta". — 

Derefter upp.stod Thor.sten och talte sä: 
"Ej liöfves kung att en.sam till Oden gå. 
Vi delat lifvets skiften ihop. kung Bele. 
Och döden, vill jag hoppas, vi m-kså dele. 

"Son Frithiof! ålderdomen har h viskat mig 
I örat mången varning, den ger jag dig. 
På ätthög Odens fåglar slå ned i Norden; 
Men på den gamles läppar mångvi.se orden. 

"Främst vörda höga Gudar I t\ ondt och godt , 
Som storm och solsken, komma från himlen hlott. 
De se i hjertats lönnhvalf, fast det är shitit, 
Och långa år fö gälda Inad stunden hrulit. 

"Lyd kungen 1 £« skall styra med kraft och vett; 
Skum Natt liar många ögon, men Dagen ell. 
Helt lätt den hättre, Frithiof, fönlrar den bäste 
Och egg har sviiidet uodig. nieii äfven läste. 

Ilöi; 



17 

"Hög krafl är Guchiis gålVa; men, FriLliiot', iiiiiis 
All st} rka bålar föga, der velt ej lins! 
Toltiiiauuakrart har lijörneii, af en man slagen; 
Mot svärdshugg hålles skölden, mot våldet lageji. 

"Af få den slolte fruktas, men hatas af en hvar 
Och öfvermod, o Frithiof, är fallets far. 
Högt såg jag mången fl Jga , nu stödd på krycka, 
Ty vädret rår för årsväxt, och vind för lycka. 

"Dag skall du prisa. Frithiof . se'n bergad sol sig 

dölj t, 
Och öl, när det är drucket, och råd, när följdt. 
Pä mången sak förlitar sig ungersvennen; 
Men striden pröfvar klingan, och nöden vännen. 

"Nattgammal is tro icke, ej vårdags snö. 
Ej somnad orm, ej talet af knäsatt mö; 
Ty qvinnansbröst ärsvarfvadt på hjul, som rullar, 
Och vankelmod bor under de liljekidlar. 

"Du sjelf dör hän , och hän dör Iia ad dig tillhör ; 
Men en ting vet jag, Fritliiof, som aldrig dör, 
Och det är domen öfver död man : derföre 
Hvad ädelt är du vilje, hvad rätt du göre!" — 



18 

Sii \;iriiade dr miiiilc i kmi^a-jal, 
Som skalden \anial sedan i lla\aiiial. 
Från sliigL lill slägle gingo kärnCidla onlen, 
Och (ljii|)t nr knnilcn liviska de än i Norden. 

Derelter talte begge mång' hjertligt ord 
Allt om sin trogna vänskap, berömd i Nord; 
Hur trofast intill döden, i nöd och gamman, 
Två knäppta händer lika, de hållit samman. 

"Med rygg mot rygg vi stodo, och InaiilVån 
Som Normui kom, hon stötte på sköld, min son! 
Nu före er lill ^a[llall \i gamle ile; 
Men edra fäders ande på Eder hvilel" — 

Och mycket talte kungen om Frilhiofs mod, 
Om lijtltekrafl, som mer är än kungablod. 
Och mycket talte Thorsten om glans, som kröner 
De hiiga Nordlands kungar, de Asasöner. 

"Och hållen J tillhopa, J söner tre, 
Va- öfvernian — det vet jag — skall Nord ej se; 
Ty krafl , lill kungahöghet osvikligt sluten, 
Hon är som nioikblä stålrand kring guldsköld 

gjuten. 



19 

"Och helsen lill min iloller, den rosenknopp! 
I lugn, som det sig höides, har hon växt opp; 
Omhägnen henne, hiten ej stonuen komma 
Och fiista i sin hjelmhatt min späda blomma! 

"Pa dig, o Helge, lägger jag lädrens sorg, 
O älska som en dotter min Ingeborg! 
Tvång retar ädelt sinne, men saktmod leder 
Båd'nian och q vinna, Helge, till rätt och heder. — 

"Men läggen oss, J söner, i högar två 
På hvar sin sida fjärden vid bölja blå 5 
Ty hennes sång är Ijuflig ännu för anden, 
Och som ett Dräpa klinga dess slag vid stranden. 

"När månen strör kring bergen sitt bleka sken, 
Och midnattsdaggen faller på Bautasten, 
Då sitta vi, o Thorsten, på högar runda. 
Och spraka öfver vattnet om ting, som stunda. 

"Och nu farväl, J söner! Gån mer ej hit! 
Vår gång är till Allfader; vi längta dit, 
Liksom till hafvet längtar den trötte floden; 
Men Frej välsigne Eder, och Tiior och Oden!" 



L'0 



III. 

FrKlilol' tager ai-f eftei* kIii Fadoi*. 



Voro nu satte i höjj knnjj; Bcle och Tliorsteii 

don gamle, 
Doi (le sjelfve befallt: pa In ar sin sida om fjiirdcn 
Högarna lyfte sin i uiul , tvä bröst, dem döden 

har åtskilt. 
Helge och Halfdan. pa folkets beslut, nu logo 

i sa mar f 
Uikel efter sin far; men Frithiof, som endaste 

sonen , 
Delte med ingen och fäste i lugn sin boning pa 

Framnäs. 
Tre mil sträckte sig kring den gårdens ägor : på 

tre häll 
Dalar och kullar och berg, men på f^erde sidan 

var hafvet. 
Björkskog krönte de kullarnas topp, men på slut- 
tande sidor 
Frodades g\llen(' korn nrh manshög vaggade 



Sjöar, många i lal, sin spegel liöllo för bergen, 
llöllo f()r skogarna ojjp, i hvars djup liöghor- 

nade elgar 
Hade sin kungliga gäng. och drucko af hun- 
drade bäckar. 
Men i dalarna vida omkring der bette i grönskan 
Hjordar med glänsande hidl och med jwfver, som 

längta till stäfvan. 
Mellan dem spriddes än hit och iin dit en 

oräknelig skara 
Af Initulliga f;ir, som du ser hvitakliga strömoln 
Flockvis spridda på himmelens hvalf. när det 

blåser om våren. 
Springare två gånger tolf, bångstyriga, fjettrade 

vindar. 
Stampande stodo i spiltornas rad och tuggade 

vallhö, 
Manarna knutna med rödt och hofvarna blanka 

af jernskor. 
Dryckessalen, ett hus for sig sjelf, var timrad 

af kärnfur. 
Ej femhundrade män (till tio tolfter på hun- 

dra't) 
Fyllde den rymliga sal . när do samlats att dricka 

om julen. 



Genom saluii, så lång soni lian \ar, t^ick hoitlol 

af stenek, 
BonacU otli Ijlankl som af stål; liögsätes-pelarne 

hålla 
Stodo för ändan dcraf, två Gudar, skurna af 

almträd: 
Oden med herrskari'l)lick oth Frej med solen 

på hatten. 
Nyss emellan de två pA sin hjörnhud (huden 

\ ar kolsvart , 
Gapet skarlakansrödt, men klorna skodda med 

silfver) 
Thorsten bland vännerna salt, som gästfriheten 

bland glädjen. 
Ofta, när månen bland skyarna lUig, förtaide 

den gamle 
Under från främmande land. dem han sett, 

och vikingafärder 
Fjerran i Östervåg och i Vestersaltel och Gand- 

vik. 
Tyst satt lyssnande lag och dess blickar hängde | 

vid g)d)bens 
Liippar. som hit \ id sin ros; men skalden 

tänkte ]>å Brage, 
När med sitt silf\crskägg och med runor på j 

tungan han sitter i 



?3 

Uiuler (len lummiga bok och foiiäJjer cu saga 

\ i(l Mimers 
Evigt sorlande vfig, han sjelf en lelVande saga. 
Midt pA golfvcl (mod halm var det slrödt) 

brann lågan beständigt, 
Gladl pA sin murade hiill; och igenom det 

luftiga rökfång 
IMickadc stjernonia in, de himmelska vänner, 

i saleji. 
Men kring väggen, på naglar af stål, der hängde 

det radvis 
Brjnja och hjelm vid hvarann, och här och der 

dem emellan 
Blixtrade neder ett svärd, som i vinterqvällen 

ett stjernskott. 
Mera än hjelmar och svärtl dock sköldarne lyste 

i salen. 
Blanka som solens rund, eller månans skifva, 

af silfver. 
Gick der stundom en mö kring bordet och fyllde 

i hornen, 
Slog hon ögonen ned och rodnade: bilden i 

skölden 
Rodnade äfven som hon : det gladde de dric- 



kande kam 



par. 



24 

Kikt var liusel: lixailiclsl som du skaclatlc, 

iiiöUe dill öga 
F_)llda källiar, och proppade skåp, och rågade 

visthus. 
Många klenoder jemväl der gömdes, byten af 

segren , 
Guld nu'd runor nppå och del koustarhetadc 

si I iver. 
Tre Ung skållades dock af all den rikedom 

ypperst: 
Svärdet , som ärfdes från fader till son, var främst 

af de Irenne, 
Angin\adel, så kallades det, och broder till 

blixten. 

Fjerran i Österland var det smidt (som sagan 

förtäljer), 
lliirdadt i dvcrgarnes eld: Björn Blåland bar 

ilet från btujan. 
Bjoiii förlorade dock på en gång båd' svärdet 

och lifvet 
Söder i (liouiugasund , der lian sliidde niol 

väldige Vifcll. 
N^ilell liadr en m)m , Inl \'ikin^. Men. gammal 

och bräcklig. 
Bodde på IMIcr.iker en kung med sin lilmn- 

sl rande dollar. 



25 



Se, <la kom ikt ur skogarnas djup eii oskapelig 

jätle, 
lliigre lill växten än mcnniskors ätt . och luden 

ueli \ ild.sinl . 
Fordrade enxigeskanip eller kungadottren och 

riket. 
Ingen vågade kampen likväl, ty det fans ej ett 

stal, som 
Bet på hans skalle af jern, och Jerför nämndes 

han Jernhös. 
Viking allena, som n^^ss f_\llt femlon vintrar, 

emottog 
Striden, i hopj) pä sin arm och på Angurvadel. 

I ett hugg 
Rlöf han till midjan det rytande troll, och 

frälste den sköna. 
Viking lemnade svärdet lill Thorsten, sin son, 

och fråir Thorsten 
Gick del lill Frithiof i arf: när han drog det, 

sken del i salen, 
Liksom flöge en hlixt derigenom eller ett norr- 
sken. 
Hjallel var hamradt af guld, men runor syntes 

pa klingan, 
Underbaia. ej kända i JNord . men de kändes 

\ id solens 



_H!!_ 

Porlar, der ladoriie Ixitl, lon ii Asanu' Inidr 

iloiii liitiipp. 
Malla lysle ilc riiihjf allljcinl , när IVed var i 

laiidel; 

Men Jiär Hildur i)egyiil»' «'•' lek,dU brunnode i 

alla ' 

Röda soui hanens kam, niir han kiimpar: iör- 

lorad var den, som ' 

Miille i slaglningens nall den klingan meil la- j 

gande runor. 
Svärdel var vida ])er()tndl . oeli al" sviird \ar 

del ypperst i Norden. 



Dernäst ypperst i i)ris var en armring. ^ i<la 

l.eryklad. 
Smidd al' Nordiska sagans Vulkan, af den hal- 
tande Vaidiuid. 
Tre mark hoU han i \igt, oeh arhetad \ar lian 

al" rcnl guld. 
Himlen var leeknad derpa med de loll" ()d(>d- 

ligas borgar, 
Vexlande månaders bild, men af .skahlerna nämn- 
des de solhus. 
Allbem skadades der, Frejs borg: del är solen . 

som nvlotld 



Börjar alt klätlra it^eii för liimmelens branter 

vid Tiilcii. 
Sn([nal)iick var ilcr ock; i dess sal saft Oden 

hos Saga, 
Drack sitt via ur tiet iivllene kärl; det kärlet 

är liafvet, 
Färgadt med guld af morgonens glöd , och Sagan 

är våren , 
SkrifVen pii grönskande fäll med blommor i 

stiillet f()r runor. 
Balder syntes jemväl pA sin thron, midsom- 
marens sol, som 
Gjuter frän fästet sin rikedom ner, en bild af 

det Goda; 
Ty det Goda är strålande ljus, men det Onda 

är mörker. 
Solen tröttnar all stiga alltjemt, och det Goda 

desslikes 
Svindlar pä höjdernas brant : med en suck för- 
sjunka de båda 
Nedcr till skuggornas land, till Hel: det är 

Balder på bålet. 
Glitner, den fredliga borg, sågs äfven: förli- 
kande alla 
Satt der. med vågen i hand. Forsele, domarn 

pä iiösltiiig. 



28 

Dessa bildir ocli många ännu, som Jjelecknacle 

ljusets 
Stritler på liinimclens hvall' och i nienniskans 

sinne, de voro 
Skurna af mästarens liaud i den ringen. En 

präktig rubinknapp 
Krönte dess hugtiga runil, som solen kröner 

sin himmel. 
Ringen var länge i slägten ett a rf, ty hon ledde 

sin ättlängd, 
Endast på mödernet dock, till \ aidtind . r;ikna<l 

lur stamfar. 
En gäng stals den klenoden dock ])ort af löf- 

varen Söte, 
Svärmande kring på de nordiska haf; se'n fans 

han ej åter. 
Slutligen taltes ilet om. att .Söte, på kusten af 

Bretland. 
Lefvande satt sig med skepp och med gods i 

sin murade grafliög; 
Men (Kr fann lian ej ro, och del spökade stän- 
digt i liögen. 
Thorsten förnam det ryktet också, och med 

Reh- iiesleg lian 
Diakcii, iieli klnf don skiinimande våg. i>cl\ 

styrde till .slällel. 



■29 

Vid som fil tcmpcIliN ;ill'. som l'ii kungsgård, 

\ ure (Icii Ijädclad 
III i grus Dch giniiskaiidf tort'. så Inidlde sig 

liögcii : 
Ljus ock lyste dcrur. Igcuoin en springa på 

porten 
Tittade kämparue in, och det beckade vikinga- 
skeppet 
Stod der med ankar och master och rår; men 

hög i dess bakstam 
Satt en förfärlig gestalt: han var klädd i en 

mantel af lågor. 
Bister satt han och skurade der Ijlodfläckade 

klingan , 
Kunde ej skura de fläckarna ])ort: allt guld, 

som han rånat, 
Låg i högar omkring, och ringen Ijar han på 

armen. 
"Stiga vi, hviskade Belc. dit ner och kämpa 

mot trollet, 
Två mot en ande af eld?" Men halfvred svarade 

Thorsten : 
"En mot en var fädernas sed. jag kämpar väl 

ensam." 
Länge tvistades nu. hvem först af de tvenne 

det tillkom 



30 



l*iui\a ilcii vidlij^a liiid: iiicii lill ^lllt log liole 

sin slällijeliii, 
Skakade uni t\å IuIUm dcri, och \ id sljernonias 

skiiniiier 
Kände Tliiirstin ii,H'n sin lott. För en stöt af 

lians jernlans 
Sprungo riglar och las, ocii han nedsteg. — Frå- 
gade någon, 
livad han lörnani i del nattliga djup, då tt^ 

han och ryste. 
Bele hörde dock först en sång, dén let som en 

trollsång; 
Sedan förnam lian ett rasslande ljud, som af 

klingor, som korsas, 
Sist ett gräseligl .skri; dä blef tyst. Ut störtade 

Thorsten, 
Blek, förvirrad, förstörd; t}' med döden hade 

liaa kiinipal. 
Ringen har han likväl; "den iir dyrköj)t", sade 

han ofta, 
"Ty jag har darrat en gång i niill lil', orh det 

\ar. när jag tog den." 
Smycket \ar vida berömdt och af smycken 

ypperst i ^orilen. 



31 

Skeppet r.llida till slut \;ir fii af sliigtens 

klenoder. 
Viking (sägs det) en gång, när han vände till- 
baka trän iiärtag, 
Seglade längs med sin strand; tlå såg han en 

man på ett skeppsvrak 
Sorglöst gungande hän; det var, som han lekte 

med vägen. 

Mannen var hög och af ädel gestalt och hans 

anlete öppet, 
Gladt, men föränderligt dock, likt hafvet, som 

leker i solsken. 
Manteln \ ar blå och bältet af guld , besatt med 

koraller, 
Skägget hvitt, som vågornas skum, men håret 

var sjögrönt. 
Viking styrde sin snäcka derat för att Ijerga 

den arme, 
Tog den förfrusne hem till sin gård och för- 
plägade gästen. 
Dock, när han bjöds af värden till sängs, då 

log han och sade: 
"Vinden är god och mitt skepp, som du sett, 

är ej att förakta: 
Hundrade uiil, det hoppas jag visst, jag seglar 

i afton. 



32 

Tack tur dill hjiuliiiiig iiiulii ! den :ir Nälinciit; 

kuiulo jag endast 
(jL- d\y, cll niiiiiu' al' niigl men min rikcdfim 

ligger i liatVel; 
Kanske fiinier dii dock i morgon en gafva pfi 

slranden." — 
Dagen derpå stod Viking vid sjön, ocli si! som 

en hafsörn, 
ISäi- lian löiföljer sitt rot", Hög in i \ ikcn dl 

drakske|)p. 
Ingen syntes derpå, ej en gång man märkte en 

styrman 5 
Rodret dock lette sin bngtiga väg bland klippor 

och blindskär. 
Liksom bodde en ande deri: när del nalkades 

slranden , 
Refvade seglet sig sjell", ocb, ej rördt af menni- 

skobiinder. 
Ankaret sänkte sig ned ocli bol med sin iuilling 

i djupet. 
Slum slud A iking orb såg, men da sjöngo de 

lekande vågor: 
"Bergade Xgir ej glönnner sin skuld, lian 

skänker dig draken." 

Ci;\{\ ;ui 



33 

(jåt\aii \ar kunglig att se, ty ile Lugtiga plan- 
kor at" eke 
Voro ej fogade liop, som aimars, men vuxna lill- 

sanimans. 
Sträckningen var som en drakes i sjön: islam- 
men derframme 
Lyfte han hufvudet högt, och af rödt guld lå- 
gade svalget. 
Buken var spräcklig, med blått och med gult; 

men baktill, vid rodret, 
Slog han sin väldiga stjert i en ringel, Ijällig 

af silfver: 
Vingarna svarta, med kantei' af rödt; när han 

spände dem alla , 
Flög han i kapp med den susande storm, men 

örnen blef efter. 
Fylldes det skeppet med väpnade män, då 

skulle du trott dig 
Skåda en flytande konungastad , en simmande 

fäsluinc;. — 
Skeppet var vida berömdl, och af skepp var det 

ypperst i INorden. 



Detta, och mera derlill, tog Frithiof i arf 

af sin fader. 



Knappast fauns i de nordiska land en rikare 

arfviiig, 
Om C] en konungason; ty kungars välde är 

ypperst. 
Var han ej konungason, likväl hans sinne var 

kungligt, 
Vänsiillt , iidflt ueli iiiildt . och med livar dag 

växte hans rykte. 
Kämpar hade han lolf, gråhuriga furstar i idrott, 
Fadrens kamrater, med bröst af stål och med 

ärriga pannor. 
Nederst pA kiimparnes hiink. jemnärig med 

Frithiof, en yngling 
Satt, som en ros bland vissnade löf: Bjiirn het- 
te den unge. 
Glad som ett barn, men fast som en man oeh 

vis .som en gubbe. 
Upp nied Frithiof han växt, och de blandat 

Ijluil med li\ai andra. 
Fosterbröder på Nordmanna sätl, och svurit alt 

leiVa 
Saraman i lust och i nöd, och att hänuia hvar- 

aiulra i döilen. 
Midt liiaiid kiimpar och gästernas mängd, som 

kommit till graföl. 



35 

Frilliiot", eii sorjaiitle värd, med ögoa tylltla af 

tårar , 

Drack pA fädernas visj sin faders minne, och 

hörde 

Skaldernas sång lili hans lof, ett dundrande 

Dräpa; men sedan 

Steg han i fadrens säte, nu hans, och satte sig 

neder 

MeUan dess Oden och Frej: det är Tliors plats 

uppe i Valhall. 



3(j 

IV. 

FiKliloi!» nieri. 



Wäl klingar såiigeu i Fiithiofs sal, 

Och skaliluriia prisa hans ättartal; 

Men såugon gläder 

Ej Frilhiof , han hör ej livad skalden qvädei'. 

Och jorden har äter klädt sig grön, 
Och drakarna simma igen [)å sjön; 
Men hjeltesoneii 
lian vandrar i skogen och ser pä manen. 

Nyss var lian likväl så lycklig, så glad, 
Ty mnntre kiuig Halldan till gäst han bad 
Och Helge dyster, 
Och de hade med sig sin sköna syster. 

Han satt vid dess sida, han tryckte de.ss hand 
Oeh kände tillhaka en tryckning ihland. 
Och såg betagen 
Alltjemt l^^ de kära. de ädla dragen. 



37 



De lallcs vid om de glada dar, 

Då morgonens dagg låg på lifvet qvar. 

Om barndomsmiimen , 

De rosengårdar i fidla sinnen I 



Hon hclsade honom från dal och park, 
Från namnen , som grodde i björkens hark , 
Och från den kullen. 
Der ekarne frodas i hjeltemullen. 



"Del var ej så trelligl i kungens gård. 
Ty lialfdaii var barnslig och Helge hård. 
De kungasöner 
De höra ej annat än lof och böner. 



"Och ingen (här rodnade hon som en ros), 

At hvilken en klagan kunde förtros. 

I kungasalar 

Hur qvaft var det der mot i Hildings dalar! 

"Och dufvorna, som de matat och tamt, 
Nu voro de flugna, ty höken dem skräm i. 
Ett par allena 
Var qvar; af r]p Ivenne tag du den ena I 



38 



"Den dufVan liuii flvger väl hem igen, 
Hon längtar, som andra, väl (ill sin vän. 
Bind under vingen 
En viinlig rnnal det märker ingen." 



Sä suto de h viskande dagen om. 

De hviskade ännu, niir qviiUen kom. 

Som aftonvindar 

Om våren hviska i gröna lindar. 



Men nu är hon borta . oeii Frithiofs mod 
Är borta med henne. Det unga blod 
I kinden stiger; 
Han lagar och suckar alltjemt, och tiger. 

Sin sorg, sin klagan med dufvan han skref, 
Ocli ghid for hon af med sill kiirleksbref; 
Men ack! lillbaka 
Hon vände ej mer, hon Mef hus sin maka. 

Det väsen behagade icke Bjiirn. 

Han sade: livad fattas vAr unga örn. 

Så tyst, ,sA sluten.' 

Är bröstef träffadl. nr vingen skjuten? 



39 

"Hvad vill du? Ha \i ej i öfverflöil 
Det gula fliisk och det hruua nijöd 
Och skalder måuga? 
Det tar aldrig slut j);'\ de visor langa. 

"Sauut nog , att gängaren stampar i spilt , 
På rof, på rof skriker falken vildt. 
Men Frithiof jagar 
I molnen allena, ocli tärs orh klagar. 

"EUida hon har ingen ro på väg, 

Hon rycker alltjemt pä sitt ankartåg. 

Ligg still, EUida, 

Ty Frithiof är fredlig, han vill ej strida! 

"'Den strådöd är också en död: till slut 
Jag rister, .som Oden, mig sjelf med spjut. 
Det kan ej fela , 
Vi blifva välkomna hos blåhvit Hela." — 



Dä släppte Frithiof sin drake lös, 
Ocli seglet svällde och vägen fnös. 
Rakt nfver fjärden 
Till kungens .söner han styrde färden. 



■Vt 

De siiLo j)i"i lJi'l('.s liuj; , (li'ii <l;ig. 

Och liörde folket, och skipade lag. 

Men Fiithiof talar: 

Den stiininian fcirnimmes kring berg och dalar. 

"J kungar! skön Ingeborg är mig kärj 
Af Eder jag henne till brud begär, 
Och den förening 
Hon var väl äfven kunu Bcles mening. 

"Han lät os.s växa ho.s Hilding opp. 

Likt ungträn, som växa tillsammans i topp. 

Der ofvanfbre 

Band Freja de toppar mod gyllne snöre. 

"Min far \ar ej konung, ij jarl en gång. 
Dock lefver hans minne i skahh-ns .sång. 
Höghviilfda grifter 

V^iiitiilja |);i riiiistcii min ätts Ix-drifter. 

"Liitt kunde jag \inna mig rike ik-Ii land; 
Men hellre jag blir pfi niiii fiidernestrand. 
Der vill jag skydda 
Sa kungens gärd. som den ringen li\dda. 



41 

"Vi äro på Bt'li;s liög; lian hör 
Hvart ord, i djupet här nedanför. 
Med Frithiof beder 
Den gamle i högen: hetSnken Eder!" — - 

Dä reste sig Helge och talte med liån: 
"Vår syster är ej för en bondeson. 
Nordlandens drotter 
Må täfla, ej du, om den V^alhallsdotter. 

"Yfs gerna att helsas för ypperst i Nord, 

Vinn männer med handkraft och qvinnor med 

ordl 
Men Odiii.sblodet 

Till pris ger jag icke åt öfvermodet. 

"Mitt rike behöfvcr du ej la dig an; 

Jag skyddar det sjelf. Vill du bli min man, 

En plats Sr ledig 

Ibland mitt husfolk . den kan jag ge dig." — 

"Din man blir jag knappast," var Frilhiofs .svar, 
"Är man för mig sjelf, ,som min fader var. 
Ur silfverskida 
Flyg. Angurvadel ! du far i'j bida." 



4'J 

1 holen gliiusle don klinga lAå, 

Och runorna lAgade röda dcrpå. 

"l)n Augiuvadel, 

/)n iir dock, sad' Fritliiof, af gammal adel. 

"Och \ ore det ej for högens fred , 

På stället jag högge dig, svartcknng, neil. 

Vill dock dig lära 

En ann' gång ej komma mitt svärd för nära." — 

Så sagdt, han klöf i ett hugg allea 

Kung Helges guldsköld, som hängde på gren. 

1 två hallViuuler 

Han klang emot högen, del klang inunder. 

"Väl träfFadt, min klingal ligg nu och dröm 

Om högre hedrifler; till dess förgöm 

De runolågor I 

Nu segla vi hem öfver mörki)lå vågor." 



43 

V. 
Miiiig- RiiijK. 



Uch kung Ring sköt tillbaka sia guldstol fråu 

bord , 
Och kämpar och skalder 
Uppstege att lyssna till kungens ord 
Berömd i Nord 5 

Han var vis som Gud Mimer, och from som 

Balder. 



Hans land var som lunden, der Gudar bo, 

Och vapnen komma 

Ej inom dess gröna, dess skuggiga ro, 

Och gräsen gro 

Fridlysta derstiides, och rosorna blomma. 

Rättvisan salt ensam, bad' sträng och huld. 

På domarstolen . 

Och friden betalte hvart ar sin skuld. 

Och kornets guld 

Lag slrödt öfver landet och sken i solen. 



44 

Och siiiitkorna koiunio med biiiiga svart, 

Meil hvita vingar, 

FiAii huiKlracle land, och förde frän hvart 

Mångfaldig art 

Af rikdom, som rikdomen tingar. 



Men frihet bodde hos friden (par 

I glad förening, 

Och alla älskade landets far, 

Fast en och hvar 

Fritt sade på Tinget sin mening. 



I tretti vintrar han fredlig och sidl 

Styrt Nordlands söner, 

Och ingen gått missnöjd hem till sitt tjäll. 

Och, hvarje qväll, 

Hans namn gick till Oden med folkets böner. 



Och knng iVmg sköf tillbaka sin giddstul från j 

l)ord , 
Och alla glade 

Uppstcgo att lyssna till kungens ord 
Berömd i Nortl ; : 

Mcii liiin Slickade djupt, "ch fnltc ocli sade: | 



45 

"Min thottuiug sitter i Fulkvaiigs lult 

Pa jHirj)urliickeii; 

Men här är det gräs öfVer liennes stoit, 

Och blomsterdoft 

Kiiiigånga dess grafhög vid bäcken. 



"Ej får jag drottning sA god, så skön, 

Mitt rikes ära. 

Till Gudarna gick hon, till Valhalls lön; 

Men landets bön, 

Och barnens, en moder begära. 



"Kung Bele, som ofta kom till min sal 

Med sommarvinden. 

Har lemnat en dotter; lion är milt val. 

Den lilja smal 

Med morgonrodnad på kinden. 



"Jag vet, hon är ung, och den unga mö 

Helst blomman plockar; 

Men jag gätt i frö, och vintrarna strö 

Alltre'n sin snö 

I kungens de glesnade lockar. 



4(i 

"Men kan liuii iilska eu redlig man 

Med hvilt i håren, 

Och vill hun ta sig de späda an. 

Il vars nior försvann, 

Sä bjuder Hösten sin thron At VSren. 



"Ta'n giild ur livalfven, la'n smycken åt hrud 

Ur skåj) al" ekcj 

Och följen, J skalder, med harpoljud! 

Tv sångens Gud 

Är med, då vi fri*;, är med. då vi leke." — 



Och ut drogo svenner, med Indier oeh häng. 

Med guld och höner. 

Och skalderna iVtljde, en rad sålåni;. 

Med hjeltesAng, 

Och stidlde sig fram lur kung l$iles söner. 



De druckt) i dagar, de drueko i tre: 

Men pä den fjerde. 

Hvad svar kung Helge dem månde ge, 

Åtsporile de. 

Ty nu de ville å färde. 



47 

Kuno Helsje haii uliVar IjAd' talk och häsl, 

1 luiideu gröna; 

Han spörjer båd' Vala och ofFerprcst , 

Hvad som var bäst 

Allt för hans syster, den sköna. 



Men lungorna nekade bifall alltjeml, 

Som prtst och Vala; 

Och då gaf kung Helge, den tecknen skrämt, 

Sitt Tsej bestämdt; 

Tv menskan bör lyda, då Gudar tala. 



Men muntre kung Halfdau han log och sad' 

"Farväl med festen! 

Kung Gråskägg sjelf bort rida åstad; 

Jag hulpit glad 

Den hedersgubben pä hästen." 



Förbittrade draga de sandman bort, 

Och budskap bära 

Om kungens skymf; men han svarar dem torrt. 

Att inom kort 

Kung Gråskägg skall hämna sin ära. 



48 

Han slug sill liärsköld, suiii hängde & slum 

I höga linden. 

Då simma drakar pil vågen fram 

Med blodröd kam. 

Och hjelinarna nicka i vinden. 

Och härbud llögo till Helges gård, 

Som sade dyster: 

"Kung Ring är mäktig, den strid blir hård; 

I Balders vård, 

I templet jag sätter min syster." — 

Der sitter den älskande vemodsfuU 

Å fridlyst tilja. 

Hon sömmar i silke, hon sömmar i guU, 

Och gråter full 

Sin barm: del är dagg öfver lilja. 



49 

VI. 

Frilliiof !!»i»elar ^iieliack. 

lijöni och Fritluof suto båda 

Vid ett schackbord, skönt ati skåda. 

Silfvcr var hvaraiman ruta, 

Och li\araiinaii var af guld. 

Dä steg Hilding in: "Sitt neder! 
Upp i högbänk jag dig leder ^ 
Töm ditt horn, och låt mig sluta 
Spelet, fosterfader huld!" 

Hilding qvad: "från Beles söner 
Kommer jag till dig med böner. 
Tidningarne äro onde. 
Och till dig står landets iiopp." 

Frithiof qvad: "tag dig till vara, 
Björn, ty nu är kung i fara! 
Frälsas kan han med en bonde: 
Den är gjord all offras opp." 

4 



50 

"Fritliiuf, icta icki- kungar I 
Slarka växa örnens ungar; 
Fasl nidl lling Je aktas svaga, 
Slor iir (leras makt mot din." 



"Björn! jag ser, du lorni'! liolar. 
Men din anfall lätt jag niolar. 
Torncl l)lir dig svårl all laga, 
Drar sig i sin sköldborg in." 

"Ingeborg i Baldersliagen 
Sitter och (orgraler dagen. 
Kan lion dig till strids ej locka, 
Graterskan med ögon bla?" 



"Drottning, Björn I du fåfängt jagar, 
\ar mig kär frän barndomsdagar: 
Uun är spelets bästa dueka; 
liur det går, hon räddas ma.' 

"Frilliiof, \ill du icke svara.' 
Skall din fosterfader fara 
Oliord IVan din gftrd, emedan 
Lj ett (lockspel \ill ta .sliili'" — 



51 

Dä sleg Frithiof upp orli lade 
Hildings hand i sin, och sade: 
"Fader! jag har svarat redan, 
Du har hört min själs beslut. 

"liiil alt Beles söner lära 
livad jag sagt! de kränkt min ära: 
Inga band vid dem mig fästa, 
Aldrig l)lir jag deras man." 

"Väl, din egen bana vandra! 
Ej kan jag din vrede klandra. 
Oden styre till det bästa!" 
Sade Hilding, och försvann. 



53 



VII. 



FiiUiiofVi lyokn. 

Kung Boles söner gerna dragé 
Från dal till dal alt be om svänll 
Mitt få de ej 5 i Balders hage 
Der är min valplats, är min vcrld. 
Der vill jag ej tillhaka hlieka 
På kungars hiimnd, på jordens sorg; 
Men endast Gudars glädje drieka 
Tvemännings med min Ingehorg. 



Så länge ännu solen tömmer 

Sin ])urpurglans på hlomstren varm . 

Lik roscnfärgadt skir, som gömnuT 

En hlomsterverld, min Inghuigs harm 

Så länge irrar jag på stranden , 

Af liinglan, evig längtan tärd, 

Oeh riiar, suckande, i sanden 

Del kiira Manuicl iiird iiiitl s\äril. 



53 



Hur laiigsaiiil gä de tröga stiiiulcr! 
Du Delliags son, hvi diöjir dui' 
Har (lu ej skådat berg ocli lundor 
Och sund ocli öar fbrr än nu? 
Bor ingen mö i vestersalar, 
Som väntar dig för längese'ii. 
Och llyger till ditt bröst, och talar 
Om kärlek först, om kärlek se'a? 

Dock ändtlig, trött af vägens möda, 
Du sjunker ner ifrån din iiöjd, 
Och qvällen drar det rosenröda 
Sparrlakanet för Gudars fröjd. 
Om kärlek hvi.ska jordens floder, 
Om kärlek hviskar himlens fläkt. 
Välkommen, Natt, du Gudars moder, 
Med perlor på din InöUopsdrägl I 

Hur lyst de höga stjernor skrida, 
Likt älskarn till en mö på tå! 
Flyg öfvcr fjärden, 7nin Ellida. 
Skjut pä, skjut på, du bölja blå! 
Der borta ligga Gudens liuider; 
Till gode Gudar styra vi, 
Och Balderstemplet slår derundcr, 
Med kärlekens Gudinna i. 



54 

lim l_)t:kli^ liiidcr jag j)å straiKlciil 
Du joril, jag ville kyssa dig, 
Och Er, J ])loiiimor små, som raudeii 
Med livitL och nidt deu ki'ökla stig! 
Du måne, som dill skimmer lömmer 
Kring lund och tempel, hög och vård, 
llnr skön du siller der och drömmer, 
Lik Saga i en bröllopsgård! 

Uvem lärde dig, du häck, som talar 
Med blommorna, min känslas röst i* 
Hvem gaf Er, Nordens näktergalar. 
Den klagan, stulen ur mitt briisl .' 
Med qvällens rodnad Alfer måla 
Min Ingborgs bild på mörkblå duk; 
Den bilden kan ej Freja tåla. 
Hon blåser bort den, afundsjuk. 

Dock gerna hennes bild Inrssiinie! 
Der är lion sjelF, som llojipel skiiu. 
Och IroEjen, som ett barndomsiuinne; 
Hon kommer med min kärleks lön. 
Kom, älskade, och lat mig trycka 
Dig till det iijerta (hi är kiir! 
Min själs ])egär. iiiiu Idiiads lycka. 
Korn i min famn och li\ila dcrl 



;).i 



Sa smärt som sljclkeu al en lilja, 
Så fyllig som vn mognad ros! 
Du är så ren, som G utlärs vilja, 
Och dock så varm, som Freja tros. 
Kyss mig, min sköna! Låt min låga 
Få genoraströnnna äfven dig! 
Ack! jordens rund och hindeiis håga 
Försvinna, när du kysser mig. 

Var icke rädd, här finns ej fara; 
Björn står der nere med sitt svärd. 
Med kämpar nog att oss föisvara. 
Om det behöfdes, mot en verld. 
Jag sjeif, o att jag strida finge 
För dig, som jag dig håller lui! 
Hur lycklig jag till Valhall ginge, 
Om min Valkyria vore du! 

Hvad hviskar du om Balders vrede? 
Han vredgas ej, den liomme Gud, 
Den älskande, som vi tillhede. 
Vårt hjertas kärlek är hans bud: 
Den Gud, med solsken på sin panna, 
Med evig trohet i sin barm: 
Var ej hans kärlek lill sin ]Nanna. 
Som min lill dig. sA ren. ,sA varm? 



5(3 

Dit sliir hans Jjilcl, liaii sjelt' ar iiäia; 
Hur iniltll han ser på niig, hur hiihltl 
Till ofTer vill jag honom bära 
Ett hjerta varmt och kärlekstiiUt. 
Böj knä med. mig! ej bättre gåfva, 
Ej skönare för Balcler fanns, 
Än Ivcnnc hjertan, hvilka lofva 
Hvarann en trohet, fast som hans. 

Till himlen mera än till jorden 
Min kärlek hör, försmå ej den I 
I himlen är han ammad vorden 
Och längtar till sitt hem igen. 
O den, som re'n deruppe vore! 

den, som nu med dig fick dö. 
Och segrande till Gutlar forc 

1 famnen pä sin bleka mö! 

Niir (lA de andra kiinipar ritlii 

Ur silfverportarna lill krig. 

Jag skulle sitta vid diii sida. 

En Irogen vän, och .se pä dig. 

När \idhalls miii' kring bordel bringa 

De mjöilliorn med sill skum alguU, 

Med dig jag en.samt skulle klinga, 

Och hviska öm och kärleksfull. 



En löCsal \ilK' jag oss bygga 

På näset vid en niiirkblå l>ugt. 

Der låge vi i sknggau trygga 

Af Innden med den g3'llae tiukt. 

När Valhalls sol sig återtände, 

(Hur klart, hur herrligt är dess bloss I) 

Till Gudarne vi återvände, 

Och längtade dock hem till oss. 

Med stjernor skulle jag bekransa 
Din panna, dina lockars glöd; 
I Vingolfs sal jag skulle dansa 
Min bleka lilja rosenröd; 
Till dess jag dig ur dansen droge 
Till kärlekens, till fridens tjäll, 
Der silfverskäggig Brage sloge 
Din brudsång ny för hvarje (jväll. 

Hur vakan sjunger genom lunden ! 
Den sången är från Valhalls strand. 
Hur månen skiner öfver siuulen! 
Han lyser ur de dödas land. 
Den sängen och det ljuset bada 
En verld af kärlek utan sorg; 
Den verlden ville jag väl skåda 
Med dig, med dig, min Ingeborg! 



Giiil ickr! iiiiiui litvul slröiuiuai 

I mina iVlror; giåt ej sA! 

MfU kärlekens och mannens di ömmar 

Kringsvärma gerna i det J)lä. 

Ack! Idolt din famn mot mii; dii breder, 

Blott dina ögon se på mig, 

llnr lätt du lockar sviirmarn ncder 

Från Gudars salighet till digl — 

"Tyst, det är liirkan." iSej, en diilxa 
I skogen kuttrar om sin I ro; 
Men liirkan slumrar iin |);i lut'\a 
Hos maken i silt \arnia bo. 
De lycklige! dem skiljer ingen. 
När dagen kommer, eller lar; 
Men deras lif är fritt, .som vingen. 
Som bär i skyn det glada |>ar. 

"Se, dagen gryi'-" Nej, det äi llamman 
Af någon vArdkas österut. 
Ännu \i kunna spraka samnuni , 
Än har den kära natt ej slut. 
För.sof dig, dagens gyllne sljerna. 
Och niorna .se'n dig långsamt till! 
F<>r Frilhiof m;i (hi snf\a L;erua 
Till Ragnarök, imi ilu sa vill. 



59 

Dock, (let ;ii tafängl lill :ilt liujipas. 
Dor hlåscr ren en nioigonviiul, 
Och redan östciiis rosor knoppas 
Så friska, som på Ingborgs kind. 
En vingad sångarskara qviltrar 
(En tanklös hop) i khnnad sky, 
Och lifvet rörs och vågen glittrar, 
Och skuggorna och älskarn tly. 

Der kommer hon i all sin ära! 
Förlät mig, gyllne sol, min hön 
Jag känner det, en Gud är nära; 
Hur präktig är hon dock, hur skön! 

den, som fram i banan trädde 
Så väldig, suni du träder nu. 

Och, stolt och glad, sin lefnad klädde 

1 ljus och seger, liksom du! 

Här ställer jag inför ditt öga 
Det skönaste du sett i Nord. 
Tag henne i din vård , du höga ! 
Hon, är din bild pä grönkliidd j<nd. 
Dess själ är ren som dina strålar, 
De.ss öga som din liimmcl blålt , 
Och samma guld, din hjessa målar, 
Har hon i sina lockar fått. — 



liO 



Farväl, uiiii iilskadel Eii aiiiiaii , 
Eu längre nalt vi ses igen. 
FaiNäll Äiuiii fil kyss på paauau, 
Och eu på diua läppar än ! 
Sol" nu, och dröm om mig, och vakna 
Vid middag; och med trogen själ 
Tälj timmarna, som jag, och sakna, 
Och briiui, som jag! Farväl, farväl! 



(il 
VIII. 

Ingeborg. 



ilet dagas re'n, och Fritliiof kommer icke! 

I går likväl var redan Tinget utlyst 

På Beles hög: den platsen valdes rätt; 

Hans dotters öde skulle der bestämmas. 

Hur många böner har det kostat mig, 

Hur mänga tårar, räknade af Freja, 

Att smälta liatets is kring Frithiofs hjerta, 

Och locka löftet frän den stoltes mimd, 

Att åter bjuda lianden till försoning! 

Ack! mannen är dock hård, och för sin iira 

(Så kallar han sin stolthet) räknar han 

Ej just så noga, om han skulle krossa 

Ett troget lijerta mera eller mindre. 

Den arma qviunan, sluten till hans bröst, 

Är som en mossväxt, blommande på klippan 

Med bleka färger: blott med möda häller 

Den obemärkta sig vid hällen fast, 

Och bennes näring äro nattens tårar. 



(52 

1 går iilllsä l)lfl' dii iiiitl öde afgjoull, 
Oi;h aflonsolen liar gått lu-r dciöfver. 
Mfii Frithiof kommer oj I De bleka sljenior. 
En efter aiiuan, slockna och försvinna, 
Och med h varenda utaf dem, som släcks. 
Går en förhoppning i milt bröst till grafven. 
Dock, hvarför också hoppas? Valhalls Gndar 
Ej älska mig, jag har förtörnat dem. 
Den höge Balder, i hvars skygd jag vistas, 
Är förolämpad, ty en mensklig kärlek 
Är icke helig nog för Gudars blickar; 
Och jordens glädje Hir ej våga sig 
Inunder hvalfven, der de allvarsamma, 
De höga makter lia sin boning fäst. — 
Och likafullt, hvad är mitt fel, h\i vredgas 
Den fromme Guden öfver jungfruns kärlek? 
Är han ej ren, som Urdas blanka våg. 
Ej oskuldsfull . som Gelions morgondrömmar? 
Den höga .solen väiuler icke bort 
Från l\cuui' älskande sitt rena öga; 
Ocli dagens enka, stjerneiiatten, hör, 
Midi i sin sorg, med gliidje deras eder. 
livad som iir lolligt under himlens hvalf, 
Hur blef det brottsligt uiuler tempelhvalfvet ? 
Jag älskar Frithiof Ack, .så långt tilll)aka. 
Som jag iwiii niiiuias. hai' jag älskat honom: 



(i3 

Doii känslan är ett tirsbaru med mig sjt-lf; 

Jag vet ej, när hon börjat, kan ej ens 

Den tanken iatta, att hon varit borta. 

Som frnkten sätter sig omkring sin kärna. 

Och växer ut, och rundar omkring henne 

1 sommarsolens sken sitt klot af guld: 

Så har jag äfven vuxit ut och mognat 

Omkring den kärnan, ocli mitt väsen är 

Det yttre skalet endast af min kärlek. 

Förlåt mig, Baldcr! Med ett troget hjerta 

.Tag trädde i din sal, och med ett troget 

Vill jag gä derifrån: jag tar det med mig 

Utöfver Bifrosts bro, och ställer mig 

Med all min kärlek fram för Valhalls Gudar. 

Der skall han stå, en Asason som de, 

Och spegla sig i sköldarna , och ilyga 

Med lösta dufvovingar genom blå, 

Oändlig rymd uti Allfaders sköte, 

llvarfråu han kommit. — Hvarfor rvnkar (hi 

I morgongryningen din ljusa panna? 

1 mina ådror flyter, som i dina. 

Den gamle Odens blod. Hvad \ ill du frändei' 

Min kärlek kan jag icke offra dig, 

^ ill del ej ens; han är din himmel värdig. 

Men väl jag offra kan min lefnads lycka. 

Kan kasta bort den, som en dvoltning kastar 



<')4 

Sill iiiiiiilfl iVäii si^ , ofli äi' iikatulll 

Den saniiua. som liuii \ar. — Dl-I är beslutadt I 

Det liöga Valhall skall ej blygas lör 

Sin iVäiiki»: jag vill gä emot mitt öde, 

Som hjelteu gar mot sitt. — Der kommer Fiilliiol": 

Hur vild, hur blek I Det är förbi, förbi! 

Min vrcda Norna kommer jemte honom. 

Var stark, min själ! - — Välkommen , sent omsider! 

Vårt öde är bestämdt . <let står alt läsa 

IJppå din j)anua. 

Frithiof. 

Stå (Ur ieke äfven 
Blodröda runor, talande om skynif 
Och hån oeb laudsflykl;' 

Ingeborg. 

Frithiof, sansa dig. 
Berätta livad som händt! det varsla anar 
Jag längese'n, jag är beredd j)å alU. 



Fui 



T 11 I o F. 



Jag kom lill Tinget ui)|);( ällebogen, 
Och kring dess gröna sidur. sköld vid ski)ld. 

Oeii 



65 

Och svärtl i handen, sloilo ISordens män, 
Den ena ringen innantör den andra , 
Upp emot toppen; men på domarstenen, 
Mörk som ett åskmoln, satt din broder Helge, 
Den bleke blodman med de skumma blickar; 
Och jemte honom, ett fullvuxet barn, 
Satt Halfdan, tanklöst lekande med sväidet. 
Då steg jag fram och talte: "kriget står 
Och slår på härsköld invid landets gränser; 
Ditt rike, konung Helge, är i fara: 
Gif mig din syster, och jag lånar dig 
Min arm i striden, den kan bli dig nyttig. 
Låt grollet vara glömdt emellan oss! 
Ej gerna när jag det mot Ingborgs broder. 
Var billig, konung, rädda på en gäng 
Din g3'llne krona och din S3"sters hjerta! 
Här är min hand. Vid Asa-Thor, det är 
Den sista gång hon bjuds dig till försoning." — 
Då blef ett gny på Tinget. Tusen svärd 
Sitt bifall hamrade på tusen sköldar, 
Och vapenklangen flög mot skyn, som glad 
Drack fria männers bifall till det rätta. 
"Gif honom Ingeljorg, den smärta liljan, 
Den skönaste, som växt i våra dalar; 
Han är den bästa kliugan i vårt land, 
Gif honom Ingeborg'." — Min fosterfader, 

5 



60 



Dt-n gamh' Hilding, med sitt silfvcrskägg , 

Steg 1'rani och höll ett tal, af vishet fullt, 

Med korta kärnspråk, klingande som svärdshugg; 

Och Ualfdan sjelf ifnni sitt kungasäte 

Sig reste, bedjande med ord och blickar. 

Det var förgäfves; hvarje bön var spilld, 

Liksom ett solsken slösadt liurt jul klippan. 

Det lockar ingen växt från hennes hjerta; 

Och konung Helges anlet blef sig likt. 

Ett bleklagdl Nej på mensklighetens böner. 

"Åt bondesonen (sade han fJraktligt) 

Jag kunnat Ingborg ge, men tänipelskiindarn 

Syns mig ej passa för Yalhalladoltern. 

Har du ej, Frithiof, brutit Balders fred. 

Har du ej sell min syster i lians ti^mpei, 

När dagen giinide sig för Edert möte? 

Ja, eller nej I" Dä skållade ett rop 

Ur mannaringen: "säg blott nej, säg nej I 

Vi tro dig på ditt ord, vi fiia för dig. 

Du Thorslens son, så god som kungasonen: 

Säg nej, säg nej, och Ingeborg är din I" — 

"Min lefnads l^cka hänger på ett ord 

(Sad' jag), mcM frukta ej for det. kung Helge! 

Jag vill ej ljuga mig till \ allialls glädje. 

Och ej till jordens. Jag har sett din syster. 

Har tak med henne uti templets natt. 



07 

MiMi Baldeis IVf J har jag ej Jcrlör biulit." — 

Jag fick ej tala mer. Ett sorl af fasa 

Fliig Tinget genom: de, som stodo närmast, 

Sig drogo undan, liksom för en pestsjuk; 

Och när jag såg mig om, den dumma Vantron 

Förlamat hvarje tunga, kalkat hvit 

Hvar kind, n3'ss blossande af glad förhoppning. 

Då segrade kung Helge. Med en röst 

Så hemsk, så dyster, som den döda Valans 

I Vegtamsquida , när hon sjöng för Oden 

Om Åsars ofärd och om Helas seger, , 

Så hemskt han talte: "landsllykt eller död 

Jag kunde sätta, efter fädrens lagar, 

Uppå ditt brott; men jag vill vara mild, 

Som Balder är, hvars helgedom du skymfat. 

I vesterhafvet ligger det en krans 

Af öar, dem jarl Angantyr beherrskar. 

Så länge Bele lefde, jarlen gaf 

Hvart är sin skatt; se'n har den uteblifvit. 

Drag öfver böljan hän och indrif skatten! 

Det är den bot, jag fordrar för din djerfliet. 

Det sägs, tillade han med nedrigt liån. 

Att Angantyr är hårdliändt, att han rufsar. 

Som draken Fafner, pä sitt guld, men hvem 

Står mot vår nya Sigurd Fafnersbane? 

En mera manlig bragd försöke du, 



68 



Än dåra jungfrur uti Balileis hagel 

Till nästa sommar vänta vi dig här 

Med all din ära, framför allt med skatten. 

Om icke, Frithiof, är du hvar mans niding, 

Och för din lifstid fridlös i vårt land." — 

Så var hans dom, och härmed löstes Tinget. 



Ingeborg. 
Och ditt heslut? 

F 11 I T H I o F. 

Har jag väl mer ett val:' 
Är ej min ära hunden vid hans fordran:' 
Den skall jag lö.sa, om ock Angantyr 
Förgömt sitt lumpna guld i Naslrands floder. 
I dag ännu far jag. 

I\GEBOnG. 



Och lemnar mig.'* 



Frithiof. 
PSej, icke lemnar dig, du följer med. 

Ingeborg. 

Omöjligt! 



69 

F K 1 T H I o F. 

Hör mig, hör mig, rörr'ii du svarar! 
Din vise broder HeJge tycks ha glömt , 
Att Angautyr var vän utaf min fader, 
Liksom af Bele; kanske gifver han 
Med godo hvad jag fordrar; men om icke, 
En väldig öfvertalarc, en skarp, 
Har jag; han hänger vid min venstra sida. 
Det kära guldet skickar jag till Helge, 
Och dermed löser jag oss begge från 
Den krönte hjcklarns ofFerknif för alltid. 
Men sjelfve, sköna Ingborg, hissa vi 
Elliihis segel öfver okänd våg; 
Hon gungar oss till någon vänlig strand, 
Som skänker fristad åt en biltog kärlek. 
Hvad är n)ig Norden, hvad är mig ett folk. 
Som bleknar för el t ord af sina Diar, 
Och vill med fräcka händer gripa i 
Mitt hjertas helgedom, mitt väsens blomkalk? 
Vid Freja, det skall icke lyckas dem. 
En usel träl är bunden vid den torfva, 
Der han blef född; men jag vill vara fri, 
Så fri som bergens vind. En hand full stoft 
Utaf min faders hög, och en af Beles, 
Få ännu rum om skeppsbord; det är allt. 



70 

Hvad vi Ijfhöfva utaf fosterjorden. 

Du älskade, det tinns en annan sol 

An den, som bleknar öfver dessa snöberg; 

Det finns en liinimel, skönare än liär, 

Och milda sljernor med gudomlig glans 

Se ner derfrän, i varma sommarnätter, 

I lagerlundar pä ett troget par. 

Min finler, Thorsten Vikingsson, for vida 

Omkring i liärnad, och förtaide ofta, 

Vid brasans sken i liinga vinterqviillar. 

Om Greklands liaf och öarna deri. 

De gröna lundar i den blanka böljan. 

Ett miikligt sliigtc bodde fordom der. 

Och höga Gudar uti marmortempel. 

Nu stå de öfvergifna, gräset frodas 

Å öde stigar, och en blomma växer 

Ur runorna, som tala forntids vishet; 

Och smärta pelarstammar grönska der. 

Omlindade af söderns rika rankor. 

Men rundt omkring bär jordtui af sig sjclf 

En osådd sköril, hvad menniskan behöfver 

Och gyllne äpplen glöda mellan löfvcn . 

Och röda drufvor hänga på livar gren. 

Och svälla yppiga som diiui läppar. 

Der, Ingeborg, der bygga vi i vågen 

Ett litet Norden, skönare än här; 



71 

Och med vår trogna kärlek fylla vi 
De lätta tenipelhvalfven, fägiia än 
Med niensklig lycka de förgätna Gudar. 
När seglarn då med slappa dukar gungar 
(Ty stormen trifs ej der) förbi vår ö 
I aftonrodnans sken, och blickar glad 
Från rosenfiirgad bölja upp mot stranden; 
Då skall han skåda uppå templets tröskel 
Den nya Freja (Afrodite, tror jag, 
Hon nämns i deras språk), och undra på 
De gula lockar, flygande i vinden. 
Och ögon ljusare än söderns himmel. 
Och efter hand kring henne växer opp 
Ett litet tempelslägte utaf Alfer 
Med kinder, der du tror att södern satt 
I Nordens drifvor alla sina rosor. — 
Ack, Ingeborg I hur skön, hur nära står 
All jordisk lycka för t\å trogna hjertani 
Blott de ha mod att gripa henne fatt , 
Hon följer villigt med och bygger dem 
Ett Vingolf redan här inunder molnen. 
Kom, skynda! hvarje ord, som talas än, 
Tar bort ett ögonblick ifrån vår sällhel. 
Allt är beredt; Eliida spänner redan 
De mörka ör ne vingarna till flygl , 
Och friska \iudar visa vägen från, 



För evigt IVitii dcii xauliosl^^ lida hlraiideii. 
llvi dröjer dii? 

Ingeboixg. 

Jag kan ej följa dig. 



F II ri H 1 ( ) F. 



F>j följa migi' 



Ingeborg. 

Aek, Frithiof, du är lycklig! 
Du följer ingen, du gar sjelf förut. 
Som stammen på ditt {lrak.ske})|); men vid rodret 
Din egen vilja siar och styr din fart 
Med stadig hand utöfver vreda vAgor. 
Hur annorlunda är det ej med migl 
Mitt öde hvilar uli aiulras händer. 
De släppa ej sitt rof, fasliin det hlixler; 
Och offra sig och klaga oeh fihtyna 
I långsam sorg, är kungatlottrens frihet. 

F lU T H 1 o F. 

Är du ej fri, så si\art du \ill.'— I högen 
Din fader sitter. 



73 



I X G E B o R G. 

Helge iir iiiin fader, 
Är mig i faders ställe; af hans bifall 
Beror min hand, och Beles dotter stjäl 
Sin lycka ej, hur nära ock den ligger. 
livad vore qvinnan, om hon slet sig lös 
ItVän de band, hvarmed Allfader fäst 
Invid den starke hennes svaga väsen? 
Den bleka vattenliljan liknar hon; 
Med vägen stiger hon, med vägen faller, 
Och seglarns köl går öfver henne fram 
Och märker icke, att han skär dess stängel. 
Det är nu hennes öde; men likväl, 
Sa länge roten hänger fast i sanden, 
Ilar växten än sitt värde, lånar färgen 
Af bleka syskonst jernor ofvaiifrän. 
En stjerna sjelf uppå de blåa djupen. 
Men rycker hon sig lös, dä drifver hon. 
Ett vissnadt blad, omkring den öde böljan. 
Förliden natt — den natten var förfärlig, 
.lag väntade dig ständigt, och du kom ej; 
Och nattens barn, de allvarsamma tankar. 
Med svarta lockar, gingo jemt förbi 
Milt vakna öga, brinnande och tärlöst; 
Och Balder sjelf, blodlöse Guden, säg 



74 

Med blickar fulla iilat' hol uppå mig — 
Förliden natt har jag hetänkt milt öde, 
Och mitt beslut är fatladt: jag blir q\ar, 
Ett lydigt ofTer vid iiiin broders altar. 
Dock \ar del vid, att jag ej hört dig då 
Med dina öar, diktade i molnen. 
Der aftonrodnaii ligger stiindigt kring 
En enslig blomsterverld af (Viil och kärlek. 
II vem vet, hur svag man ;ir.' Min barndoms 

drömmar, 
De länge ly.stade, sta upp igen 
Och hviska i mitt öra med en röst 
Så välbekant, som vore ilel en systers, 
SA ()m, som vore det en älskares. 
Jag hör Er icke, nej, jag bör Er icke, 
J lockande, J fordom kära stämmor I 
livad skulle jag, ett Nordens barn. i Södern.' 
Jag är för blek för rosorna dcri . 
För färglöst är mitt sinne lor ilcss gliid; 
Del skulle brännas af den heta .solen, 
Och länglaiisfullt milt öga .skulle .se 
Mot Nordens stjerua, hvilken slår alltjeml. 
En himmelsk .skildlvakt, öfvcr fädreiis grafvar. 
Min ädle Frilhiof .skall ej llykla frän 
Del kära laiul . Iiau föddes att försvara j 
Skall icke kasla Imrl sitt r\kle f<>r 



En sak så riuga som en llickiis kärlek. 

Elt lif, iIlm- solen spinner, är frän ur, 

Den ena dagen alltid lik den andra. 

Ett skönt, men evigt enahanda, är 

För qvinnan endast, men för mannens själ. 

Och helst för din, blef lifvets stiltje tröttsam. 

Du trifves bäst, när stormen tundar kring 

På skummig gångare utöfver djupen. 

Och på din planka, uppå lif och död. 

Du kämpa får med faran om din ära. 

Den sköna öcknen, som du målar, blefve 

En graf för bragder, icke födda än. 

Och med din sköld förrostades jemväl 

Ditt fria sinne. Så skall det ej vara! 

Ej jag skall stjäla bort min Frithiofs nauui 

Ur skaldens sånger, icke jag skall släcka 

Min hjeltes ära i dess morgon rodnad. 

Var vis, min Frithiof, låt oss vika för 

De höga Nornor; låt oss rädda nr 

Vårt ödes skeppsbrott dock äiuiu vår ära I 

Vår lefnads lycka kan ej räddas mer: — 

Vi måste skiljas. 

Frithiof. 

H var för måste vi? 
För det en sömnlös natt förstämt ditt sinne? 



76 

Ingeborg. 
För cIl-I milt \iirde räddas bör ocli dill. 

F R 1 T H I o F. 

På mannens käilek h vilar qvinnans \ärde. 

Ingeborg. 
Ej länge älskar lian dtu lian ej aklar. 

F R I T H I o F. 

Med lösa nycker vinns hans aktning ej. 

Ingeborg. 
En ädel nyck är känslan af del rälla. 

F K 1 T H I o F. 

Vår kiirlek striddc ej niol don i går. 

Ingeborg. 
I dag ej heller, nuii var flykt dess mera. 

F K I T 11 1 o F. 
Nödvändigheten bjuder luniie, ' un I 

Ingeborg. 
livad som ar lält och ädell , är nödvändigt 



77 

F R I T H I o F. 

llugl litler solen, titUni går förhi. 

Ingeborg. 
Ye mig, han är förbi, förbi för alltid! 

F R I T H I o F. 



Besinna dig, är det ditt sista ord? 



Ingeborg. 
Jag har besinnat allt, det är mitt sista. 

Frithiof. 
Välan, farväl, farxäl, kung Helges syster! 

Ingeborg. 

O Frithiof, Frithiof, skola så vi skiljas? 

Har du ej nägon vänlig blick att ge 

At barndomsvännen , ingen hand att räcka 

Åt den olyckliga, du älskat förr? 

Tror du, jag står pä rosor här och visar 

Min lefnads lycka leende ifrån mig, 

Och sliter utan smärta ur mitt bröst 

Ett hopp, som växt tillhopa med mitt väsen? 

Var icke du mitt hjertas morgondröm? 

Hvar glädje, som jag kände, hette Frithiof, 



78 

Ocli alll, livad lifvet stort oili ädelt har, 
Tog dina anletsdrag inför mitt öga. 
Fördunkla ej dvn bilden för mig, möt 
Med hårdhet ej den svaga, när hon oflTrar 
Hvad henne kärast var pä jordens rund, 
Hvad henne kärast blir i ^ al halls salar! 
Det odret, Frithiof, är nog tungt ändå; 
Ett ord till tröst det kunde väl forljena. 
Jag vet, du älskar niig, har vetat det, 
Alltse'n milt viisen började att dagas, 
Och säkert ftiljer dig din Ing])orgs minne 
I många är ännu, h varthelst du far. 
Men vapenklangen döfvar sorgen dock , 
Hon blåser bort uppä de vilda vågor. 
Och törs ej sätta sig pä kämpens bänk 
Vid dryckeshornet firande sin seger. 
Blott dä och dä, när uti nattens iVid 
Du mönstrar än en gäng forliiitna dagar, . 
Då skymtar iVaiii biand dem en bleknad bild 
Du känner honom \;d, han iulsar dig 
Från kära trakter; det är bilden af 
Den bleka jungfrun uti Balders hage. 
Du niä ej visa honom bort, fastän 
Han blickar sorgligt, du mä hviska iiononi 
Ett vänligt ord i örat: nattens vindar 
På trogna vingar föra del till mig. 



En tröst likväl, jag liar ej någon annan! — 

För mig är intet, som förströr min saknad; 

I allt, som omger mig, har lion en målsman. 

De höga tempelhvalfven tala blott 

Om dig; och Gudens bild, som skulle hota. 

Tar dina anletsdrag, när månen skiner. 

Ser jag ät sjön, der sam din köl och skar 

I skum sin väg till längterskan på stranden. 

Ser jag åt lunden , der står mången stanr 

Med Ingborgs runor, ritade i barken. 

Nu växer barken ut, mitt namn förgås. 

Och det betyder döden, säger sagan. 

.lag frågar Dagen, livar han såg dig sist, 

.Tag frågar Natten, men de tiga still. 

Och hafvct sjelf, som bär dig, svarar på 

INlin fråga endast med en suck mot stranden. 

Med aftonrodnan skall jag skicka dig 

En helsning, när hon släcks i dina vågor. 

Och himlens långskepp, molnen, skola ta 

Om bord en klagan från den öfvergifna. 

Så skall jag sitta i min jungfrubur. 

En svartklädd enka efter lifvets glädje, 

Och sömma brutna liljor uti duken. 

Tills en gång Våren väft sin fluk, ocli sömmar 

Den full med bättre liljor på min graf. 

Men tar jag harpan för att sjunga ut 



80 



Oändlig sniärla iili djupa Idiut, 

Då brisler jag i gråt, som uu — — 

F R I T H I o F. 

Du segrar, Beles dotter, gråt ej mera! 

Förlåt min vrede; det var blott min sorg. 

Som för ett ögoidjliek tog vredens drägt; 

Den drägteu kan hon icke bära länge. 

Du är min goda Norna, Ingeborg! 

Hvad ädelt är, lär bäst ett ädelt sinne. 

Nödvändigbetens vishet kan ej ha 

En bättre förespråkerska än dig, 

Du sköna Vala med de rosenläppar! 

Ja, jag vill vika för nödvändigbeten. 

Vill skiljas från dig, men ej från mitt bopp; 

Jag tar det med mig öWvv vestervågor. 

Jag tar del med mig iulill grafvens port. 

Med nästa vårdag är jag här igen; 

Kung Helge, hoppas jag, skall se mig åter. 

Då bar jag löst mitt löfte, fvUt hans fordran, 

Försont jemväl det brott, man diktat på mig; 

Och då begär jag, nej, jag fordrar dig, 

På öppet Ting emellan blanka va])en , 

Ej utaf Helge, men af Nordens folk; 

Det är din giftoman, du kungadotter ! 

Jag 



81 

Jag liar rll ovil att säga den, som \iig|-ar. 
Farväl tillJess, vav trogen, glöm mig ej, 
Och las;, till minne af vår barmlomskäilek, 
Min armring här, ett skönt Vaulundervcrk , 
Med himlens under ritade i guldet: 
Def bästa undret är ett troget hjerta. 
Hur skönt han passar till din livita arm. 
En lysmask, lindad kring en liljestängel! 
Farväl, min brud, mia älskade, farväl, 
Om några måna'r är det annorlunda! 

(sär-) 
Ingeborg. 

Hur glad, hur trotsig, hur förhoppningsfull! 
Han sätter spetsen af sitt goda svärd 
På Nornans bröst, och säger: du skall vika! 
Du arme Frithiof, JNornan viker ej, 
Hon gar sin gäng och ler åt Angurvadel. 
Hur litet känner du min mörka broder! 
Ditt öppna hjeltesiniie fattar ej 
Det dystra djupet utaf hans, och hatet, 
Som glöder i hans afundsjuka barm. 
Sin systers hand ger han dig aldrig; förr 
Han ger sin krona, ger sitt lif till spillo, 
Och offrar mig åt gamle Oden, eller 
At gande Ring, som nu han kämpar mot. — 

6 



82 

HvartlielsL jag sci', liniis iiilel hopp lur mig; 
Dock är jag glad, tlet lefVcr i ililt lijerta. 
Jag vill behålla dir mig sjclf min smärta, 
Mcu alla goda Gudar följe dig I 
Här pä dill armring dock sig räkna låter 
Hvar särskilt månad af en långsam sorg; 
Två, lyra, sex, — då kan du vara åter, 
Men (inner icke mer diu Ingeborg. 



83 

IX. 
liiStChor^'»* klagan. 

i\u är (let höst, 

Stormande liäfver si^ li;if\els hrösl. 
Ack , men lun- gerna jag sute 
Ändå deriile! 



Länge jag säg 

Seglet i vester, det flög på sin våg. 
Ack! det är lyckligt, får följa 
Frilhiof på bölja. 

Bölja, du blå, 

Sväll ej så högt I det går fort nog ändå. 

Lysen , J stjernor, och sägen 

Seglaren vägen I 



När det blir vår, 

Kommer han hem; men den älskade går 

Ej till hans möte i salen. 

Icke i dalen; 



b4 

Ligger i mull 

Bleknad och kall tur sin kiiilrks skull; 

Eller li(in klagar och blöder, 

OlFrad af hrö.ler. — 



Falk, som han glöml I 

Du skall bli miaj jag vill idska dig (unl. 

Sjelf vill jag mata för iigaru 

Vingade jägarn. 

Här på hans hand 
Virkar jag in dig i dukens rand: 
Vingar af silfver och rika 
(iuldklor tillika. 



Falkvingar tog 

Freja en gång och kring rymderna drog, 

Söklc i norr och i söder 

Älskade Öder. 



Länte du ock 

Vingarna ut, de ej bure mig dock. 
Dfiden allena mig bringar 
(judarnas vingar. 



Jägare skön , 

Sitt pä min skullra och blicka åt sjön! 
Ack! hur vi Uingtc och hlickc. 
Kominer han icke. 

ISär jag är död, 

Kommer hau säkert; minus då h\a(l jag l)|()(l: 

HeLsa och hclsa du åler 

Frithiof, som gräteri 



8(i 



X. 
Fiillifur |iÄ liarv«'<. 

lileii pi\ stiaaden stotl 
Kung Helge och (jvail 
Med förbittrailt mod. 
Ocl> till tiolliMi han had. 

Se, då mörknar himlabågen. 
Dundret går kring ude rum. 
Och i djupet kokar vågen , 
Och dess yta höljs med skum. 
Blixtarne i molnen draga 
Här och der en blodig rand; 
Alla hafvets fåglar jaga 
Skrikande emot sin strand. — 

"llårdt blir vädret, bröder! 
Stormens vingar hör jag 
Flaxande i f^erran. 
Men \\ blekna ej. 
Sitt du lugu i iuuilen . 
Tänk pä mig och längta, 
Skön i flina tåiar. 
Sköna Ingeliorg!" 



87 



Mot Ellidas slam 
Drog ett trollpar I ill It-jil. 
Det var vindkall Haiu, 
Det var snöig licjd. 

Och dh lösas stormens vingar. 
Och (len vilile doppar dcni 
Än i djupet, än han svingar 
Hvirflande mot Gudars hem. 
Alla fasans makter skrida , 
Ridande på vägens topp. 
Ur den skumniiga, den xida. 
Botteidösa grafveu opp. 

"Skönare var färden 
Uti månens .skimmer 
Öfver spegelvågor 
Hän mot Balders linul. 
Varmare än här är, 
Var vid Ingborgs hjerla, 
Hvitare än hafsskiim 
.Svällde hennes barm." — 



Nu Solundar-ö 

Står ur våg, som går hvil 

Der är stillare .sjö, 

Der är hamn, sivr dit! 



88 

Men iurvågeii viking rädes 
Ej så lätt på trofast ek, 
Står vid styret sjelf, ocl» glades 
Åt de vilda vindars lek. 
Hårdare han seglen fäster. 
Skarpare han vägen skär. 
Rakt i vesler, rakt i vester 
Skall det gå, hvart böljan IWir. 

"Lyster mig att känipa 
Än en stund mot stormen 
Storm och Nordbo trifvas 
Väl ihop på sjön. 
Ingborg skulle blygas. 
Om dess hafsörn Höge 
Rädd, med slappa viugai-. 
För en il i land." 



.Men nu växer våg, 
iSu fördjupas gol, 
Och det hviner i tåg 
Och det knakar i kol 

Dock, liu\ vågorna må strida, 
Tumlaiulc nu med. nu mot. 



89 

G iidati Hivade Ellida 

Trotsar ännu deras hot. 

Som ett stjernskott uti (jvälkMi. 

Skjuter hoii sin fart i tViijd , 

Hoppar, som en bock på fjällen, 

Öfver afgrund, öfver hiijd. 

"Bättre var att kyssa 
Brud i Balders hage, 
Än stå här och smaka 
Saltskum, som yr opp. 
Bättre var att famna 
Kungadottrens midja, 
Än stå här och gripa 
Roderstången om. " 



Men oäiidlig köld 
Snöar skyn utur. 
Och på däck och på skcld 
Smattrar hagelskur. 

Och emellan skeppets stammar 
Kan du icke .se för natt; 
Der är mörkt, som i den kammar. 
Der den döde blifver .satl. 



.01» 

OlVirsoiilig våt;, förliolhul . 
Vill dra seglaicii i (j\al; 
Hvitgrå, soin iiicil aska sållad 
Gapar iii oändlig graf. 

"Blåa bolstrar hiidihir 
Han i djiij)ft åt oss; 
Men mig hida dina 
Bolstrar, lugcboig! 
Goda drängar l\i"la 
Ärorna Ellidas; 
(Judar byggde luilcn . 
Bär oss än en stund. 



()f\er styrbord liiek 



Nn en sj() med Carl ; 
1 (Il (igonbliek 
S|)olas däcket klarl. 



J)å liåii arnH'n Fritliiol" drager 
Lödig gnldring. tre mark lunj. 
Blank Noin sol i morgondager, 
\ ar »Ml skiink al' Bele kung. 
Hugger sa i sivcken ringen. 



9t 

Korisll"iillt ulaf Hvcrijai' tjjcrd . 
Dclai" (lem. ()i'li ijIcMiinici" inucii 
Utaf sina niiiu om l)or(l. 

"(iiild ar "odt atl liaf\a 
Uppå giljarfardeii; 
Toniliäiult Iriidc iii^eii 
Nit till sjiiblå Ran. 
Kall är hon att kyssa. 
Flyktig till att famna; 
Men vi fästa hafsbnid 
Mi'd det brända i'tdd.' 



Med förnyadl hot 
Faller stormen pä . 
Och då brister skot, 
Och då springer rå. 

Och mot skeppet , hälft begrafv cl . 
Vågorna till äntring gå. 
Hur man också öser, hafvet 
Öser man ej iit ändå. 
Frithiof sjelf kan ej sig dölja 
Att han döden har om bord. 
Högre dock än storm och bölja 
B v ter än hans herrskarord. 



92 

"JJjöiii, kom hit till roder. 
Grip ilct starkt metl Ijjörnraiu! 
Såtlaut vädfr sända 
Valhalls inakli;r «'j. 
Trolldom iir A fiirde; 
Helge niding qvad den 
Säkert öfver vågen; 
Jag vill upp och se." 



Som en niård han llöj; 
Uti maslen o|)|). 
Och der .salt han hög 
Och .sAg ned frän lopp. 

Se, dA simmai lor KUida 
ilafshval, lik en lossnad ö. 
Och två leda halstroll rida 
Pä hans rygg i sknmmig sjö. 
Hejd, med pelsen snögad ncdcr. 
Skepna'n lik den hvita hjörn; 
Hani , med vingar, dem han lncdci 
Ilviftande, som slormens örn. 

"Nu, EUida. gäller 
Visa. nm du gömmer 



93 

HjeltemoJ i jernfast. 
Bugtig barm af ek. 
Lyssna till min stämma: 
Är du Gudars dotter, 
Upp, mod kopparkölen 
Stånga trollad hval!" 



Och EUida hör 
På sin lierres röst; 
Med ett spi'ång hon kör 
Emot hvalens bröst. 

Och en blodig stråle ryker 

Utur såret upp mot sky; 

Genomborradt vilddjur dyker 

Vrålande till djupets dy. 

Pä en gång tAå lansar springa, 

Slungade af hjeltearm, 

Midt i luden isbjörns bringa, 

Midt i becksvart stormörns barm. 

"Bra, Ellida, träffad 1 1 
Ej så hastigt, tror jag, 
Dyker Helges drakskepp 
Opp ur blodig dy. 



94 

i lejd och llaui i) liellci 
Hcilhi sjön iiii liingrej 
Bitlc-it iir att l)ita 
I (let hlåa stål." 



Och nu storuieu tlyr 
Pä 011 gång från sjön; 
Blott en svallvåg styr 
Mot den nära öii. 

Och på en gång solen träder 
Som en konung i sin sal, 
Äterlifvar allt och gläder 
Skepp och hölja, herg och dal. 
Hennes sista strålar kröna 
Klippans lopp och dunkel lund ; 
Alla känna nu de gröna 
Striindcrna af Kfjcsund. 

"Steg(j lughorgs höuei'. 
Bleka niiir, mot Valiiall, 
Böjde liljchvita 
Knän på Gudars guld. 
Tår i Iju.shiå ögon. 
Suck ur svandunsharinar 



y5 



Köide Asais lijortuii , 
Låt oss lacka dem I" 



Men EUiJas slam , 
Utaf h valen stött, 
Går i marvad fram, 
Är af färden trött. 

Tröttare ändå af färden 
Äro alla Frithiofs män; 
Knappast, stödda emot svärden, 
Hålla de sig uppe än. 
Björn pä väldig skullra drager 
Fyra ntaf dem i land; 
Frithiof ensam åtta tager, 
Siitter dem kring brasans l)raii(l. 

"Blygens ej , J bleke ! 
Våg är väldig viking. 
Det är bårtll att kämpa 
Emot hafvets mör. 
Sel der kommer mjödlioru 
Vandrande på guldfot. 
\ ärmer frusna lemmar; 
Skål för Ingeborg I" 



y() 



XI. 
FrHIiior hos Aiigaii<yr. 

J\li är att säga, liuni 
Jarl Augantyr satt äii 
Uti sill sal af furu 
Och drack med sina iniiii. 
Han var så glad i hågen, 
Såg ut åt blånad ban. 
Der solen sjönk i vågen 
Allt som en gyllne svan. 



Vid fönstret gamle Halvar 
Stod utanf()r på vakt. 
11 all \ aktade med allvar, 
Gaf ock på mjtidel akt. 
En .sed den gamle hade: 
lian jeml i botten drack. 
Och intet ord luiii .sade, 
Blott hornet iii han stack. 



97 



Nu slängde han det v ida 
I salen in, och qvad: 
"Skepp ser jag böljan rida, 
Den färden är ej glad. 
Män ser jag döden niira; 
Nu lägga de i land , 
Och tvenne jättar bära 
De bleknade på strand." — 

Utöfver böljans spegel 
Från salen jarl såg ned. 
"Det är Ellidas segel 
Och Frithiof, tror jag, med. 
På gången och på pannan 
Känns Thorstens son igen. 
Så blickar ingen annan 
1 Noi'dens land som den." 

Från dryckesbord helt modig 
Sprang Atle viking då, 
Svarlskäggig Berserk, blodig 
Och grym att se uppå. 
"Nu," skrek han, "vill jag pröfva 
Hvad ryktet ment dermed , 
Att Frithiof svärd kan döfva. 
Och aldrig ber om fred." 



98 

Och upp lued lionom sprunj^o 
lians bistra kämpar loli", 
Pii förhand luften stungo , 
Och svängde svärd och kolf. 
De stormade mot stranden , 
Der tröttadt drakskepp stod. 
Och Frithiof satt ä sanden 
Och talte kraft ocli mod. 

"Lält kunde jag dig fälla," 
Skrek A t le med stort gay, 
"Vill 1 ditt val dock ställa. 
Att kämpa eller lly. 
Men blott om fred du beder, 
Fastän en kämpe hänl , 
Jag som en vän dig leder 
Allt uj>p till jarlens gård." 

"Väl är jag trött af färden," 
Genmälte Frithiof vred. 
"Dock må vi pröfva svärden 
Förr än jag tigger fretl." 
Då såg man stålen Ijunga 
I .solbrun kämpehand; 
På A ngur vadels tunga 
Hvar runa stod i braml. 



99 

Nu skiftas svärdshugg tli} ga , 
Oeli dråpslag hagla nu, 
Och begges sköldar ilyga 
På samma gång i tu. 
De kämpar utaii tadel 
Stå dock i kretsen fast. 
Men skarpt bet Angurvadel, 
Och Atles klinga brast. 

"Mot svärdlös man jag svänger," 
Sad' Frithiof, "ej mitt svärd,- 
Men lyster det dig länger, 
Vi pröfva annan färd." 
Likt vågor då om hösten 
De begge storma an , 
Och stålbeklädda brösten 
Slå tätt emot h varann. 

De brottades, som björnar 
Uppå sitt fjäll af snö, 
De spände hop, som örnar 
Utöfver vredgad sjö. 
Rotfästad klippa hölie 
Väl knappast ut att stå, 
Och lummig jernek föUe 
För mindre tag än så. 



1(M1 

Fiiiii pamuui svelteii lackar, 
Ocli hröslL-l hiifvfs kallt. 
Och buskar, sLeu och backar 
Uppsparkas öfver allt. 
Med bäfvan slutet bida 
Stalklädde män A si rand; 
Det broltandcl \ar \ ida 
Berömdt i Nordens land. 

Till slut dock Frilhiof fiillde 

Sin fiende lill jord, 

Han knät mot briistct ställde 

Och talte vredens ord: 

"Blott jag milt svärd nu hade, 

Du svartc Berserksskägg , 

Jag genom lifvet lade 

Pa dig den hvassa egg." 

"Det skall ej hinder bringa," 
Sad' Atle, stolt i håg. 
"Gå du och tag din klinga. 
Jag ligger som jag låg. 
Den ena som den andra 
Skall en gång \ alliall se: 
I dag må jag viil vandra, 
I morgon du kanske." 



1(11 

K\ liinoo Fiithiof dröjde, 
Dfii lek, liau si 11 la vill. 
Han Anguivadcl höjde; 
Men Atle låg dock still. 
Det rörde hjelteiis sinne, 
Sin vrede då han band, 
IIöU midt i hugget inne 
Och fog den fallnes hand. 

Nu Halvar skrek med ifver 
Och hof sin hvita staf: 
"För Edert slagsmål blit\er 
Här ingen glädje af. 
Vi\ bord stå silfverfaten 
Och röka längese'n; 
För Er skull kallnar maten, 
Och törsten gör mig men." 

Försonta trädde båda 
rsn inom salens dörr. 
Der mycket var att skåda. 
Som Frithiof ej sett förr. 
Groflayflad planka kläder 
Ej nakna väggar der; 
Men dyrbart gyllenläder 
Med blommor och med biir. 



(iri 

Kj initlt [)i\ gollvel gl()(lcr 
Den immtia brasans sken^ 
Men emot vägg sig stöder 
Kamin af marmorsten. 
Ej rök i sal sig lade. 
Ej sägs der sotad ås: 
Glasrutor ibnstreii hade. 
Ocli dörren hade lås. 

Der sträcka sillverslakar 
Ut armarna med ljus; 
Men intet stickbloss sprakar 
Att lysa kämpens rus. 
Helstekt, med späckad bringa, 
Står hjort på bordets rund. 
Med guldhof lyft att springa, 
Och löf i liorncns lund. 

Bak kämpens slol en tärna 
Står med sin liljehy. 
Och blickar, som en stjerna 
Bakom en stormig sky. 
Der (lyga lockar bruna, 
Der stråla ögon blä , 
Och , som en ros i runa , 
Sä glöda läppar små. 



103 

Mea hös, A siHVcrstoleii 

Satt jarleii i sin prakt: 

Hans hjflni var blank som solen ,^ 

Och pansait guldbelagdt. 

Med stjei-nor öfversållad 

Var manteln rik oeli lin. 

Och purpurbrämen fållad 

Med Häck lös hermelin. 

Tre steg han gick frän bordet. 
Bjöd handen ät sin gäst, 
Och vänligt tog till ordet: 
"Kom hit och sitt mig näst! 
llätt månget hora jag tömde 
Med Thorsten Vikingsson; 
Hans son, den vidtberömde. 
Ej sitte fjerran frän !" 

Då sågs han bägarn råga 
Med vin frän Sikelö; 
Det gnistrade som låga. 
Det skummade som sjö: 
"Välkommen gäst härinne. 
Du son utaf min vän I 
Jag dricker Thorstens minne. 
Jag sjelf och mina män." 



104 

Eli skalil liaii MoiNLMis kullar 
Då pröfvar harpans gäng. 
I Velska toner rullar 
Hans (lystra hjeltcsäng. 
Mun i Norräna lunga 
En ann, pä fädrens vis, 
Ilurs Thorstens bragder sjunga 
Och hau log sängens pris. 

Nu mycket iarleii sporde 
Om fränderna i Nord, 
Och Frithiof redo gjorde 
För allt med vittra ortl. 
Ej nägon kunde klaga 
Pä vald uti hans dom; 
Han talte lugnt, som Saga 
I minnets helgedom. 

När han dernäst berättar 
ll\a(l liaii pä djupet sag. 
Om Helges troll och jätlar. 
Besegrade på våg; 
Då gladas kämpar alla , 
Dä småler Anganlyr, 
Och höga bifall skälla 
Till hjellens äfvenlyr. 



105 

Moii när lian talar atei' 
Oni älskad Ingeborg, 
Hur ömt den sköna gråtei-, 
Hur ädel i sin sorg 5 
Da suckar mången tärna 
Med kinderna i brand. 
Ack, hur liou tryckte gerna 
Den trogne älskarns hand ! 

Sitt ärende framförde 
Den ungersven till slut, 
Och Jarlen tåligt hörde 
Tilldess han talat ut. 
"Skattskyldig var jag icke, 
Mitt folk är fritt som jag: 
Kung Beles skål vi dricke, 
Men lyda ej hans lag. 

Hans söner ej jag känner; 
Men, fordra de en gärd, 
Väl , som det höfves männer , 
De kräfve den med svärd I 
Vi möta dem pä stranden; — 
Dock var din far mig kär." — 
Då vinkar han med iiandcn 
Sin dotter, som satl när. 



loi; 

J)å .s|)iau^ ilfii liloiiislurviiljii 
FiAii stol ined gyllne karm: 
llun var su smal om midja, 
iloii var sa riiiid om barni. 
I ^lopcii uppii kinden 
Satl Astrild, lilLMi skal k . 
Lik fjiirilii. (uid al' Niiidcii 
Al II i rii rosenkalk. 

Ilon sprang lill jiiugiriihurcii , 
Och kom tillbaka med 
Grönvirkad pung, der djuren 
Gå under höga träd. 
Och silfvernianen skiner 
l';i sjo af segel full; 
Dess lås är af ruhiaer 
Och tofsarna af guU. 

Hon lade den i handen 
Uppå sin fader huld: 
Han fyllde den till randen 
Med fjerran inynladt guld. 
"Der är luin välkomstgåfva . 
Gör med den livad du vill. 
Men nu skall Trithiof lofva 
r>li Itar i vinter still. 



ro: 

"Moil gagnar alle.släiles, 

Men nu iir stormens tid , 

Och Hejcl och Ihim, jag riides, 

Ha äter qvicknat vid. 

Ej alltid gör Ellida 

Så lyckligt spräng som sist , 

Och många h valar ritla 

Sin våg , fast en vi mist." — 

Sä skämtades i salen 
Och dracks till dager ljus; 
Men gyllne vinpokalen 
Gaf glädje blott, ej rus. 
Fullbräddad skäl vardt eguatl 
Ät Angantyr till slut, 
Och sä i god välfägnad 
Satt Frithiof vintern ut. 



108 

XII. 

FrKhiofs å4erkoiU!»f. 

ITlfn Vi°ircti andas i J)lAiia(l sky, 

Och jordiMis f^iöiiska hlir åter ny. 

Då tackar Frithiof sin värd, och sätter 

Å nyo ut ()f\cr Ijöljans slätter, 

Och glädtigt skjuter hans svarta svan 

Sin siltVerfåra på solhhmk l)aii; 

Ty veslanvindar med sårens tunga 

Som näktergahir i seglen sjunga, 

Och Ägirs döttrar, meil slöjor hlå, 

Kring rodret hoppa och skjuta pä. 

Det är så .skönt, när du släfven xäudcr 

Fräu fjerran segling mot hemmets slriiiuKi. 

Der röken stiger frän egen härd. 

Och minnet vaktar sin harndomsverhl, 

Och friska kiiUaii din lekplats lögar j 

Men fiidren sitta i gröna högar, 

Oili, full af längtan, den tmgua mön 

Siar j)ä sin klippa och ser ät sjiin. — 

.Sex dai' han seglar, men |i;i den sjunde 

l",n rnorkhlA siriinma lian skönja kunde 



1()9 

Vid luinlaraiuU-ii; deii viixcr iil 
Med skiir ocli oar och land till slut. 
Dfl är luuts land, som ar böljan träder, 
Han ser dess skotrar i gröna kläder. 
Han hör dess forsar med skiinimigt larm , 
Och klippan blottar sin marmorbarm. 
Han lielsar näsen , han hclsar sunden , 
Och seglar tätt under gudalunden, 
Der, sista sommar, så mangen natt. 
Den glade svärmarn med Ingborg satt. 
"Hvi .syns hon icke? kan hon ej ana, 
Hur när jag gungar pa mörkblå bana? 
Kanske hon lemnat sin Baldcrs vård. 
Och sitter sorgsen i kungens gärd 
Ock harpan slår, eller guldet tvinnar." — 
Då stiger plötsligt från templets tinnar 
Hans falk i höjden, och skjuter ned 
På Frithiofs axel, så var hans sed. 
Han flaxar ständigt med hvita vingen. 
Från skallran lockar den trogne ingen; 
Han krafsar ständigt med brandgul klo, 
Han ger ej hviia, han ger ej ro. 
Han lutar kroknäbb till Frithiofs öra. 
Det är som hade han bud att föra 
Kanske från Ingborg, från älskad brud; 
Men ingen fattar de brutna ljud. 



110 

Elli(l;i susar iiu fram om iiäsel : 
Hon hoppar glail, som en hinJ på gräset, 
Ty viilkäiid bölja mot kölen slår; 
Men Frithiof munlcr i stäfven står. 
Han gnuggar ögal, hau lägger luuulcn 
Utöf\cr pannan, och ser ät stranchni. 
Men hur han gnuggar och hur han ser, 
Han fnmcr icke sitt Framnäs mer. 
Den nakna eldslacl står uj)p ur miilleii, 
Lik kiinipcns benrad i ättekullen; 
Der gården \ar, är ett s\edjeland, 
Och askan hvirllar kring härjad strand. 
Förbittrad Frithiof från skeppet hastar, 
Kring brända tomter han ögat kastar. 
Sin faders tomter, sin barndoms ban. 
Då kommer hastigt lurfliårig Bran, 
Hans hund, som ofta, så käck som trogen. 
För iiunoni brottats med björn i skogen. 
Han gor i glädjen så många hopp. 
Han springer högt på sin herie opp. 
Mjölkhvita gångarn, med guld i manen. 
Med ben som lunden, med hals som svanen, 
Den Frithiof ridit så mången gång. 
Ur dalen ilar med höga språng. 
Han gnäggar glädtigt, han halsen vänder. 
Han vill ha bröd ur sin herres händer. 



Ill 



Den arme Frithiof, mer arm än tle, 
lliir iiigcii tiiin att Av trogna ge. — 

Beilröfvad, husvill — på ärfda grunden 

Står Frithiof, hlickar kring svedda lunden, 

Då gamle Hilding mot honom går, 

Hans fosterfader med silfverhår. 

"ll\ai! här jag skådar mig knappt förundrar; 

JSiir örn är flugen, hans ho man plundrar. 

l'.n kunglig idrott for landets fred! 

\'äl håller Helge sin kungaed 

Alt Gudar dyrka oeh menskor hata. 

Och mordhrand heter hans Eriksgata. 

Det gör mig snarare harm än sorg; 

Men säg mig nu, hvar är Ingeborg?" — 

"De hud jag här dig," den gamle sade, 

"Jag räds, du hnner dem föga glade. 

Sä snart du seglat, kung Ring bröt fram, 

Fem sköldar väl jag mot en förnam. 

I Disardalen, vid ån, stod slaget, 

Och blodrödt skummade vattendraget. 

Kung Halfdan skämtade jemt och log; 

Men likafullt som en man han slog. 

Jag höll min sköld öfver kungasonen , 

Jag var så glad åt den lärospånen. 

Men länge hölls ej den leken ut; 



Kung lieli^L- ilyilLlf, ilä Viirdl tlcl slut. 

Moll som han llvdclo, di-ii Asafrände, 

Förl)i dia gård, lian i hast den lände. 

För liiödren sattes då två beting: 

Sin syster skulle de ge kung Ring, 

Hon ensam kunde hans sk\nd' försona; 

Om ej, så toge han land oeh krona. 

Oeh af och an gingo fredens hud ; 

Men nu kmig Ring har forl hem sin hrud." 

"O qvinna, qvinnal" nu Frithiof sade, 
"Den första tanke, som Loke hade, 
Det var en Liign, och han sände den 
1 (j\innoskepna<l till jortlens miin. 
En blåögd Lögn, som med falska tårar 
Alltjeml oss tjusar, alltjemt o.ss ilårar, 
Högbarmad Lögn med sin rosenkind. 
Med <lygd af våris och tro af vind; 
I hjertat (lärdcn och sveket hviska, 
Och mened dansar på läppar friska. — 
Och dock, hur var hon milt hjerla kär, 
Hur kär hon \ar mig, hur kär hon är! 
Jag kan ej minnas så långt tillbaka , 
Alt hon i leken ej \ar min maka. 
Jag minns ej bragd, som jag liinkl uppå. 

Der 



113 

Der hon ej liiiiklcs som pris ucksii. 

Som slammar, vuxna från loL lillsumniau, 

Slår Thor den ena med himhitlamman, 

Den andra vissnar; men löfvas en, 

Den andra kläder i grönt h\ar gren: 

Så \ar vår glädje, vår sorg gemensam; 

Jag är ej van att mig tänka ensam. 

Nu är jag ensam. Du höga Var, 

Som med din griffel kring jorden far. 

Och skrifver eder på gyllne skifva, 

Låt hli det narrspel, låt hli att skrifva! 

Med lögner ristar du skifvan full. 

Del skada är på det trogna guU. 

En dikt jag minnes om Balders Nanna; 

Men sanning fums ej på mensklig panna , 

Det finns ej trohet i menskobröst — 

När sveket länte min Ingborgs röst, 

Den röst, lik vinden på blomsterängar, 

Lik harpoljndet från Brages strängar. 

Jag v ill ej lyssna till harpoljud , 

Jag vill ej tänka på trolös brud. 

Hvart stormen dansar, dit vill jag följa; 

Blod skall du dricka, du verldsliafsbölja I 

Hvarhelst en klinga sår högens säd. 

På berg, i dal vill jag vara med. 



114 



Jag lur \äl inulu eii Kiin^ iiicil kicjiia, 
Mig lyster si-, om jag da skall skona. 
Jag lör \iil inöla, blaml sköldars larm, 
Eli ungersven med förälskad barm, 
\\\i nan-, som litar på tro och hedei'. 
Den vill jag liugga al" ömkan neilcr. 
Vill spara lionom alt slå en dag, 
Besviken, skymfad, förrådd som jag." — 

"Hin uugdomsblodel doek kokar öfVer, " 
Sad' gamle Hilding, "hur val behöfver 
Det dock att kyhis af årens snö, 
Och oriitt g(">r du den iidla nio. 
Anklaga icke min fosterdotter, 
Anklaga Nornan, livars vreda lotter 
Ej menskor rubba; de falla från 
Åskdiger himmel på jordens son. 
Vid hörde ingen den ädlas klagan. 
Hon leg, som Yidar i gudasagan; 
Hon sörjde tyst, som i sunnanskog 
En turturdufva, hvars make dog. 
För mig hon yppade dock sill hjerla, 
1 djupet bodde oändlig smärta. 
Som vatlenfiigeln med såradt bröst 

liil botten dyker; det är hans tröst. 

Ml dånen icke i såret glöder. 



115 

Pil botten liggvr luiii luli {'(hLUhIit: 
S;"! hennes sniärla i nall sjönk ned. 
Jas^ onsani vet. livatl den starka led. 
"Ett ufier itr jag." lion sade ofta, 
"För Beles rike: snöblommor dofta 
1 IVidsmöns lockar, och vintergrönt 
Kring olFret hänges, det är dock skönt! 
.las; kunde dö, men det vore skouing} 
Förtörnad Balder vill blott försoning, 
J-ln långsam död, kan ej hvila få, . 
Dess hjerta klappar, dess pulsar slå. 
Men säg for ingen den svagas strider! 
Jag vill ej ömkas, eliur jag lider; 
Kung Beles dotter fördrar ,sin sorg. 
Men helsa Frithiof från Ingeborg !" — 
När bröllopsdagen nu kom (den dagen 
Jag gerna sett frän min runstaf lagen), 
Mot templet skredo i långsam färd 
Hvitklädda jungfrur och män med svärd. 
För skaran tågade dyster sångarn ; 
Men blek satt bruden på svarte gångarn, 
Blek som en ande, som sitter på 
Det svarta molnet, när åskor gä. 
Jag hof ur sadeln min höga lilja , 
Jag ledde henne pä tempeltilja 
Till altarrunden; der sade hon 



Ål Lofii sill löfte med saker tuii; 

Och mycket bad hon till livite (jiideii, 

Och alla grelo, så när som hiiiden. 

Då märkte Helge pä hennes arm 

Din ring, han ryckte den bort med harm: 

På Balders bihl nn (hui gyllne hänger. 

Min vrede styrde jag då ej länger; 

Jag ref frän liinden mitt goda svärd, 

Ej mycket var dä kung Helge värd. 

Men Ingborg h viskade mig: "låt vara, 

En broder kunnat mig detta spara, 

Dock myckel tal man, förr'n man förgås, 

Allfader dömmer emellan oss." — 

"Allfader dömmer," sad' Frithiof dyster, 
"Men litet också mig dömma lyster. 
Är nu ej Baldeis midsommarfest? 
I templet är väl den krönta prest, 
Mordbräunarkungen, som sålt sin syster; 
Mig också litet alt dömma lyster." — 



ii; 



XIII. 
Ilalders hål. 

:Tli(liiatlssolL'u pa ])ergen salt, 
Blodröil till alt skåda; 
Det var ej dag, det var ej natt, 
Det vägde emellan båda. 

Baldershälet, deii solens bild, 
Brann på vigda härden. 
Snart är ändå lågan spilld , 
Då rår Höder för verlden. 

Prester stodo kring tempelvägg, 
Makade bålets bränder, 
Bleka gubbar med silfverskägg , 
Och med flintknif i hårda händer. 

Kung med krona står bredvid, 
Sysslar kring altarrunden. 
Hör I då klinga i midnalLsLid 
Vapen i offerlunden. 



118 



"Björn, håll emlast döircii I i II! 
Fåiigiic äru lie alle. 
UL eller in om iiAgon vill, 
Kljl' hans hui\ lulskallo!" 

Blek vanlt kinigen; alltför \iil 
Kände han den rösten. 
Fram steg Frithiof med vredgad själ 
Qvad som en storm om hösten: 

"Här är skatten, som du hjöd 
Hämtas frän vestervägor, 
Tag den! sedan på lif och död 
Slåss vi vid Balders lugor; 

"Sköld på ryggen, barmen hai , 
Ingen skall striden klandra. 
Första hugget som kung dii hai . 
(jlöni ej, mitt är det andra. 

"Blieka ei ät dörren sä I 
Räf :ir fångad i kula. 
Tänk ))å Framnäs, tänk uppå 
Systern med lockar gula!" — 



119 

Sä han lalle med lijellL-fo;,'. 
Drog ur gördel pungen; 
Föga varsamt lian den slog 
Midi i pannan pA kungen. 

Bloilet frusade ut ur mund. 
Svart ilel biel" fur öga: 
Danad låg vid sin altarrund 
Asafränden höga. 

"Tål du ej ditt eget guld, 
Fegaste i ditt rike? 
Angurvadel vill ej ha skuld 
Att ha fållt din like. 

"Stilla, pre.ster med ollcrknif, 
Bleke månskensförslar! 
Kunde gälla Erl u>la lif. 
Tv min klingM Inrplar. 

Ihitp Baidcr. styr din harm, 
Se ej på mig så mulen ! 
Ringen, .som du här på arm, 
Med förlof, han är stulen. 



"J'-j (ne ilii^, sa \ itU jai; \rt, 
Siniddes han af Vauliiiuler. 
Våldet rånade, jungfrini grel; 
Coit med de nidingsfunderl" 

Tappert drog han; men ring ueh arm 
Voro som grochh» samman: 
När den lossnade, stöp af harm 
Guden i otrerilamman. 

Hör! det knallrar, lågan slår 
(]uldtand i tak och spärrar. 
Dödsblek Björn vid porten står, 
Frithlof blygs att han darrar. 

"Öppna dörren, släpp folket ut! 
Vakt ej mer jag behöfver. 
Templet brinner, gjut vallen, gjiil 
Hela hafvet deröfver!" — 

Nu från templet och ned lill strand 
Knyls en kedja af händer; 
Böljan vandrar från hand till liaud. 
Fräser mot svedda bränder. 



121 

rritliiof" sillor, soin rcgnels (iiul, 
llögl pa hjclkeii och Hödur, 
Delar till alla sitl hcrrskarhiid , 
Lugn blaiul de heta dödar. 



Fåfängt! Elden tar öfverhand, 
|{(iknioln hvirfla och välta, 
Guldet droppar på glödhet sand , 
SilfverplStarna smälta. 

Allt förloradl! Ur lialfLränd sal 
Eldröd hane sig svingar, 
Sitter på takets ås och gal, 
Flaxar med lösta vingar. 

Morgonvinden spelar frän norr, 
Högt det mot himlen blossar. 
Balderslunden är sommartorr, 
Lågan är hungrig, och frossar. 

Rasande far hon frän gren till gren, 
Än har hon långt till målet. 
Eja, hvad vildt, livad ry.sligt sken! 
Väldigt är Baldcrsbälet. 



122 

Hor, Imr dc;t knakar i roniiiad rot! 
Su, Imr topparna glöda I 
Hvad iir nienniskokiaft emol 
Muspels söner, de röda? 

Rldliaf böljar i Balders lund, 
Slraiullöst svalla dess vAgor. 
Sol K°"' opP' "1*^" fjiird och smid 
Spegla blott afgrundslägor. 

Aska är templet inom kort. 
Aska tempellunden; 
Sorgsen drager Frithiof bort . 
Gråter i morgonstunden. 



l'.'.i 



XIV. 
Frltliiol' ^åv i lnml!»n>k<. 

r;'^ skeppsdäck salt 

I sonimainatt 
Bedröfvad lijelle. 
Som vågor välte 
Än sorg, än harm 
Uti hans harm; 
Och tempclhranden 
Rök än frän stranden. 

"Du tempehök. 
Flyg högt och sök , 
Sök opp Valhalla 
Och nederkalla 
Den Hvitcs hänid 
Äl mig bestämd I 
Flyg dit och sq\ allra. 
Så hvalfven skallra. 
Om tempehiuid, 
Förbränd till grund; 
Om träbelätct, 



124 

Suia titll fiAii sälcl 
Och ])räii(lc ned , 
Som annan ved. 
öm lunden sedan, 
Fridlyst alltsedan 
Svärd bands vid länd 
Nu är han l)ränd, 
Fick ej den heder 
Att ruttna nederi — 
Det der, med mer, 
Soiu hvar man ser, 
Glöm ej att föra 
Till Balders (>ra. 
Du töckenbud 
Till tiicknig Gud! 

Helt visst besjungen 
lilir milde kungen. 
Som bannlyst mig, 
Ej just från sig. 
Men frän sitt rike. 
Välan, \i vike 
Till riken blå, 
Der vågor gå. 
Du får ej hvila, 
Du mäste ila. 



I.!:) 

Ellida. ul 
Till verldeus slut. 
Du måste vagga 
I saltad flagga, 
Min drake god: 
En droppa blod 
Ej heller skadar, 
Ehvar du vadar. 
I stormens sus 
Är du mitt hus^ 
Det andra briinde 
Gud Balders frände. 
Du är min Nord, 
Min fosterjord; 
Ifrån den andra 
Jag måste vandra. 
Du är min brud 
I becksvart skrud; 
T}' på den hvita 
Var ej att lita. — 

Du fria haf! 
Du vet ej af 
Kung, som förtrycker 
Med herrskarnycker. 
Din kung är den 
Bland frie män, 



VM 

Som aldri;^ skiiltNLT, 
lliir liögl du livällvcr 
1 rilacl huriii' 
Il\ilskuminig jjann. 
De l)h°ia rtilteii 
Förnöja hjelteii. 
Hans kölar ga 
Som plog derpii, 
Och bloilregn dngga 
I ekens skugga ; 
Men stålblankt är 
Utsädet der. 
De fälten biira 
Sin skoid al" ära. 
Sin skörd af guld. 
T^liC .11. mig huld. 
Du \ilda bölja! 
Dig vill jag följa. 
Min fatlcrs hög 
Står still och t nig. 
Och \ägor doiui 
Omkring den gröna. 
Min skall bli blä. 
Med hafsskuui |)ä. 
Skall stäiuligt sinnua 
i sloiui och (liuima . 



127 

(Xli dra alll ller 
I iljupet ner. — 
Du hlef mig gifvel 
Till hem i lifvet, 
Du blir min graf, 
Du fria haf!" 

Sä qvad den vilde. 
Med sorg sig skilde 
Hans trogna stäf 
Från välkänd säf. 
Han vaggar sakta 
Bland skär, som vakta 
Ännu i JNord 
Den grunda fjord. 
Men bäranden vakar: 
Med tio drakar 
Kung Helge sam 
I sundet fram. 
Då ropte alla: 
"Nu kung vill falla. 
Ett slag han ger; 
Ej trifves mer 
Vallballasonen 
Inunder niAnen , 
Vill ofvanom. 



1.28 

Hvarfiån han koin; 
Den guilabloJen 
Vill hem till Oden." 

Knappt var det sagd I, 

F(ni'n osedd makt 

Vid köln sig hakar 

På Helges drakar. 

AllL mer och mer 

De dragas ner 

Till Rånas döda; 

Och sjelf med möda 

Kung Helge sam 

iMiin halfdränkt slam. — 

Men Björn den glade 
Log högt, och sade: 
"Du Asahlod, 
Den lisl var god. 
Mig ingen sporrat ; 
Jag skeppen borrat 
Förleden natt, 
Ett loOigt spratt! 
Jag hoppas, Råna 
Al" gammal vana 
Dem håller qvar; 

Men 



129 

Men skada var, 
Alt icke drolten 
Gick med till botten. " 

I vredesmod 
Kung Helge stod 
Knappt frälst ur vågen. 
Han spände bågen, 
Stålgjuten, rund. 
Mot klippig grund, 
lian sjelf ej kände, 
Ilur hårdt han spände, 
Tills med en klang 
Stålbågen sprang. 

Men Fritliiof väger 
Sin lans, och säger: 
"En dödsörn bär 
Jag bunden här. 
Om ut den flöge. 
Då låge höge 
Kungsniding fälld 
För våld och vald. 
Men frukta icke. 
Min lans ej dricke 
Den feges blod! 



_130_ 

ll:iii iii tur '^iid 

Kör (II- Ijediiflci'. 

PA iiiiiogriftt.-r 

I lan rislas må; 
Men icke på 
De nidiiigssliinger. 
Der (Uti namn hänger. 
Ditt mandomsrön 
Försjönk i sjön. 
Till lands ej liellcr 
Del mycket gäller. 
Rost bryter stål. 
Ej du; dt mål. 
Mer högt än detta, 
Vill jag mig sätta. 
Gif akt, hnr vidt 
Det går från dill." — 

Då lai' lian Iiuon 
Till åra sknren , 
Eu mastfur, fälld 
I Gudbrands dälil. 
Han lar dess make 
Och ror sin drake. 
Han ror med kraft: 
Som rörpils skaft , 



131 

Som kallbiaekt klinga, 
Dl! åior springa. — 

Nu sol går opp 
Bak fjällens topp. 
Och vinden ljuder 
Från land, och bjuder 
Hvar våg till (hius 
I morgonglans. 
På böljans loppar 
EUida hoppar 
I fröjd åstad, 
Men Frithiof qvad: 

"Ileimskringlas panna , 
Du höga Nord! 
Jag får ej stanna 
Uppå din jord. 
Från dig att stamma 
Jag yfs med skäl. 
Nu, hjelteamma, 
Farväl, farväl! 

"Farväl, du höga 
Valhallastol, 
Du nattens öga. 



132 

Du klnra liininicl. 
Lik lijelleiis sjiil, 
Du sljenitliN iiuinel , 
rarviil, lar\iill 

"Farväl, J fjällar. 
Der Äran jjor! 
J runoliällar 
For väldig Thor! 
J Llaa sjöar, 
Jag känt så väl, 
J skär och öai-, 
Farväl , farväl ! 

"Farväl, J högar 
Vill hiilja hlå. 
Dem linden snögar 
Sill blomdoft pä; 
Men Saga dönnner 
Med räll\is själ 
livad jorden gömmer 
Farväl, farviil! 

"Farviil, J Inndcr. 
J gröna hus. 
Jag lekt inunder 
Vid bäckens sus. 



13.t 

J Ijarmloinsväuner, 
Som meiit mig väl, 
Jag än Er känner: 
Farväl, farväl I 



"Min kärlek gäckad. 
Min gärd är bränd, 
Min ära Qäckad. 
I landsflykt sänd I 
Från jord vi vädje 
Till hafvet väl; 
Men lifvets glädje, 
Farväl, farväl!" 



134 

XV. 
Viklngalinlk. 

l\u lian sviifviuli! kring pa del ("xlsliga haf, 
han for vida, som jagande falkj 

Men för känij)ar mn bord skrcfhaji lagar och rätl. 
Vill (hl höra hans Vikingabalk i' 

"Ej må tältas å skepp, ej må sofvas i hus: 

inom salsdörr hlott fiender stå; 
Viking sofve på sköld och med svärdet i hand, 
och till tält har han hinden, den blå. 

"Kort är hammarens skaft hos den segrande Thor, 

blott en aln långt är svärdet hos Frej. 
Det är nog; har du mod, gå din fiende när, 
och for koll är din klinga då ej. 

"När det stormar med makt, hissa seglen i topp I 

del är lusligt på stormande haf: 
Låt det gå, låt det gal den som stryker är feg; 
f()rr'n dii slryker, gå lieldre i ipafl 



135 

"Mö är fridlyst å land, fiir ej komma om bord : 

var det Freja, hon sveke dig dock; 
Ty den gropen på kind är den falskaste grop, 
och ett nät är den flygande lock. 

"Vin är Valfaders dryck, och elt rus är dig undl, 

om du endast med sansning det })är: 
Den, som raglar A land, kan stil upp, men tillRan, 
till den söfvande, raglar du här. 

"Seglar krämare fram , må du skydda hans skepp , 

men den svage ej vägre dig tull! 
Du är kung pä din våg, han är slaf af sin vinst, 
och ditt stål är sä godt som hans gull. 



"Gods må skiftas å däck genom tärning och lott: 

hur den faller, beklaga ej dig! 

Men sjökonungen sjelf kastar tärningen ej, 

han behåller blott äran for sig. 



"Nu syns vikingaskepp, då är äntring och strid , 

det går hett under sköldarna till: 
Om ilu viker ett steg. har du afsked från oss: 
det är lagen, gör sen, som du vill! 



136 

"När du segral, var iiöjtl! den, som beder om frid, 

har ej svärd, är ilia liende ej; 
Bön är Valliallaljarn ; hör den bleknades rösl! 
den är niding, som ger henne Nej. 

"Sår är vikingavinst, och det piyder sin man, 

niir ])i°i bröst eller panna det står; 
Låt tlet blöda, förbintl det, se'n dygnet är om, 
men ej förr, vill ilu helsas för vår." — 

Så han ristatle lag, och hans namn med hvar dag 

Vä\te vida pii främmande kust. 

Och sin liivc han iann ej pä blånande sjö, 

oeii hajis käm])ar de slridde med lust. 

Alen han sjrlf salt \ id rodret oeh ])lii'kade mörk, 

lian såg ned i del Nagnande blå: 
"Du ;ir djii|>; i dill djii|i Iritves Ii iden kanske, 
niiii hon lrii'\es ej ofvanuppå. 

"Är den II vite mig vred, må han taga sitt svärd, 

jag \ill talla, om så är bestämdt; 
Men han siller i skyn, skickar tankarna ned, 

som fornirnka niitl sinne allljcml." — 



137 

Dock , när sUiilfii är när, lar hans sinne sin llvgl , 

stiger djerfl, som den hvilade örn, 
Och hans panna är klar, och hans slamma är hög, 
och som Ljungaren står han i lörn. 

Så han sam ifrån seger lill seger alltjenit, 

han var trygg på den skinnmande graf, 
Och han synte i Söder Låd' öar och skär, 
och så kom han lill Grekehmds haf. 



]Sär han limderna såg, som ur vågorna stå, 

med de lutande templen uti, 
llvail han tänkte vet Freja, och Skalden del vet, 
J, som älsken, J velen det, J! — 

"Här vi skulle ha holt, här iir (i, här är lund, 

här är templet, min fader beskref: 
Det var hit, det var hit jag den älskade bjöd; 
men den hårda i Norden förblef 



"Bor ej friden i saliga dalarna der, 

bor ej minnet i pelaregång? 
Och som älskandes h viskning är källornas sorl, 
och som brucbiång är fiiglarnas sång. 



1 38 j 

"livar är Iii^cljorg nu.'' Har liou giöiiit mig a]llre'ii i 

f()r gråliårige, vissnade clrott? 
Ack I jag kan icke glömma; jag gålvL' milt lif, 
ior all se, för att se henne l^lott. 

"Och tre ar ha förgått, se'n jag skådat niill land , j 

idrotternas konungasal; j 

Stå de lierrliga fjällen i hinden iiinuil' < 
Är det grönt i min fädernedal;' 

"På den hög, der nan fader är lagd, har jag satt i 

en lind, månn' hon lefver äiuiu? I 

Och hvem vårdardenspädaPDu jord.gifdinmust , ' 

och din dagg, o du himmel, gif du I \ 

"Dock, hvi ligger jag längre på friimmande våg 

ocii lar skatt, och slår men'skor ihjäl? 
Jag liar ;ira alltnog, och del Hämmande guld, I 
det luni])na, föraktar min sjiil. 

"Der iir flagga på mast och den visar åt norr, 

och i norr är den älskade jord; i 

Jag vill f()lja de himmelska v inJainas gång. 

jag vill stvra lillhaka mot Nord." j 



139 

XVI. 
Frifliiof ooh HJöi-ii. 



Fr 



I T H I o F. 



tijörn, jag är ledsen vid sjö och våg. 
Böljorna äro oroliga sällar. 
Nordens de fasta , de älskade fjällar 
Locka med underlig makt min håg. 
Lycklig är den, som hans land ej förskjulil. 
Ingen förjagat från fädernas graf! 
Ack I for länge, för länge jag flutit 
Fridlös omkring pa det vilda haf 

B J (5 R N. 

Hafvet är godt, det ma du ej klandra; 
Frihet och glädje på hafvet bo, 
Veta ej af den vekliga ro. 
Älska alltjemt att med höljorna vandra. 
När jag blir gammal, vid grönskande jortl 
Växer jag också väl fast som gräsen. 
Nu vill jag kämpa och dricka om bord , 
Nu \ill jag njuta mitt sorgfria väsen. 



1411 

F U I T II I I ) I'. 

Isen liar lui dock oss jaj^al i land, 
Ruiidt kring var köl ligga vågorna döila: 
Vintern, dcii liinga, vill jag ej förtida 
Här ibland klippor på ödslig strand. 
Ännu en gång vill i Norden jag jiila. 
Gästa kung Ring oeh min löfvaile brud; 
Se vill jag äter de lockarna gula. 
Höra dess stämmas, de älskade ljud. 

JJjO K N. 

(jodt, jag törstar tlig: kiiiig lung ^kall röna 
Vikingaliämiiden iir föga blid. 
Kung.sgård vi tända \ id niidnaltstiil, 
Sveda den gamle oili roiVa ilen sköna. 
Eller kanhända på vikingavis 
Aktar du drollcii cii liolmgång värdig, 
KUer han stämmes till liiirslag pä is: — 
Säg, bur du \ili, jag är genast färdig. 

l'"ui 111 lOF. 

]N;imii mig fj uioidbiaud ocli liiiik ej på krigl 
Fifdlig till kuiigcii min kosa jag stidler. 
Han liar ej Irhil . Iiaiis dnilliiiug ej heller, 
Häiiiuande (iudar ha ".IraHal mig. 



141 



Lili't liai' j;ig iill \)u j(jitleii lioppas. 
Vill hloll ta alskfd ai' tleii jag liac käi', 
Afsked för evigt I iSär limderna knoppas, 
Kanske ock förr, är jag åter liiir. 



B 



JORX. 



Prilliiof, dill dårskap jag aldiig lorlaler. 
Klagan och suck lor en qvinnas skull! 
Jorden, tyvärr! är af qvinnor full, 
Miste du en, stå dig tusen åter. 
\ill du, så hämtar jag dig af del kram 
Hastigt en laddning från glödande» Söder, 
Röda som rosor och späka som lam; 
Se'n dra \'i lott, eller dela som bröder. 

F R IT HT o F. 

Bjiirn, du är öppen och glad som Frej, 
Tapper att strida och klok alt råda; 
Oden och Thor, dem känner du jjåda, 
Freja, den himmelska, känner du ej. 
Icke om Gudarnas makt må vi tvista: 
Akta dig, ^äck ej den e\igas harm! 
Fort eller sent hennes slumrande gnista 
Vaknar i Gudars oeli menniskors Ijarm. 



142 
Björ.n. 
(i;'! (lock ej ensam! iliii luiiniig kan slängas. 

F 11 1 T n I o F. 
1m '^^v jag ensam, milt s\äiil ioljer med. 

Björn. 
Minns du, hur Hagbarl l)let" liiingd i triidi' 

Frithiof. 
Den, som kan tagas, är värd alt liiingas. 

Björn. 

Stupar du, stridsbror, jag hamnar dig viil , 
Ristar viil hlodörn pä Frithiofs l)ano. 

F R I T H i o F. 

Onödigt, BjiirnI den galande hane 
Hör lian ej iiiiigre ;in jag; farväl I 



143 



XVII. 
FrKlilof koiuiiier <lll kung- Bliig-. 

Kung Ring lian satt i liögbänk om julen och 

drack nijikl, 
IIos honom salt hans drottning så hvit och 

rosenröd. 
Som Vår och Höst dem båda man såg bredvid 

hvarann : 
Hon var den friska Våren, den kulna Höst var han. 

Då triidde uti salen en okänd gubbe in, 

Från hufvud och till fötter han insvept var i 

skinn. 
Han hade staf i handen, och lutad sågs han gä, 
Men högre än de andra den gamle var ändå. 

Han satte sig pä bänken längst ned vid salens 

dörr; 
Der är de armas ställe ännu, som det var förr. 
De hofniän logo smädligt, och sägo till hvarann, 
Och pekade med fingret på luden björnskinnsinan. 



144 

Da Ijuiimii' iHfd t\a ()<;()ii ilt'11 iViininiaiick' så ; 

hvasst, I 

Mcil i'iia liaiulcn gvcj) han cii luigersven i hast, • 

IJfll \a\ligt'ii han vihuh- dm hurinaii upp och i 

ned; ' 
Da lysliiadc de aiicliL': vi hade gjort sa med. 

"ll\ad är lör huin dcrncre.' llvi-m Jjrjler kun- I 

gens frid? , 

Kom upp till mig, du gamle, och låt oss tahis vid! I 
livad är dilt namn? ll\ad vill du? livar kom- 
mer dn ifrån?" 
Så talte kungen vredgad till gubben, gömd i 

vrån. I 



"llell my(;kel sj)ör du, konung, men jag dig 

svara vill. 
Mitt nanni ger jag dig icke, det hör mig en- 
sam till. 
I Ånger år jag upj^fiuld . min arigartl heter 

Brist, 
llil kom jai; ilVån Ulf\en. hos honom låg jag 

sist. 

"Jag 



145 

"Jag rcil i foiJna Jagar så glad pä drakens rvgg, 
llau liade starka vingar, och flög sA glad och tryggj 
JNu ligger haa förlamad och frusen jcnite land, 
Sjelf är jag gammal vorden, och bräinier salt 

vid strand. 

"Jag kom att se din vishet, i landet vida spord. 
Då mötte man med hån mig, för luui är jag 

ej gjord; 
Jag tog en narr för bröstet och väiule honom 

kring, 
Dock steg han opp helt oskadd, förlåt mig det, 

kung Ring I" — 

"Ej illa," sade kungen, "du lägger dina ord; 
De gamle Lör man ära, kom, sätt dig vid mitt 

bord! 
Låt din förklädning falla, låt se dig som du är; 
Förklädd trifs glädjen icke, jag vill ha glädje här." 

Och nu frän gästens hufvud föll luden björn- 
hud ner, 

I stället för den gamle, en hvar en yngling ser. 

Ifrån den höga pannan, kring skullran bred 

och full, 

De ljusa lockar flöto liksom ett svall af gul). 

10 



141) 

Och präktig stod lian för dem i samnietsman- 

ti'1 hh, 
I handsbrcdt .silfverl)iiltc med skogens djur 

uppä. 
I drifvet arhet alla den konstnär bragt dem an, 
Och rundl kring hjellens midja de jagade 

hvarann. 

Och ringens gyllne smycke kring armen satt 

så rikt, 
Vid sidan häng hans slagsvärd, en stannad 

Ijimgeld likt. 
Den lugna hjellebiicken kring sal och gäster for; 
Skön stod han der som Balder, och hög som 

Asa-Thor. 

Den häpna drottnings kinder de "skifta färg sä 

snällt, 
Som röda norrsken måla de snöbeliickla fält: 
Som tveune vallenliljor inunder stormens larm 
Stå gungande på vågen, så häfiUvs hennes barm. 

Nu blåste lur i salen, och tyst blef öfverallt, 
Ty nu var löftets limma och in bars Frejers galt, 
Med kransar omkring bogi-n, och äj)ple uti 

numd. 
Och fyra knän lian bujtlc på silfverfatels rund. 



147 



Ocli konung Ring sig rosle i sina lockar grå, 
lian rörde galtens panna, och gjorde löftet sä: 
"Jag svär att Frithiof vinna, fastän en kämpe stor; 
Så hjelpe Frej och Oden, derhos den starke 

Thor!" 

Med trotsigt löje reste sig främlingen sä hög, 
En blixt af hjeltevrede hans anlet öfverflög; 
Han slog sitt svärd i bordet, så det i salen klang, 
Och upp från ekebänken hvarenda kämpe sprang. 

"Och hör du nu, herr konung, mitt löfte 

äfvenväl: 

Ung Frithiof är min frände, jag känner ho- 
nom väl. 

Jag svär att Frithiof skydda, och var det mot 

en verld; 

Så hjelpe mig min Norna, derhos mitt goda 

svärd !" 

Men kungen log och sade: "Helt dristigt är 

ditt tal, 
Dock, orden äro fria i nordisk kungasal. 
Fyll honom hornet, drottning, med vin, som 

du har bäst! 
Den främling, vill jag hoppas, i vinter är vår 

gäst." 



148 



Ocli cliotluiiigeii log Iioriu-t . suin framför hen- 
ne sloil , 
Af in'cns panna brutet, en kostelig klenod, 
På blanka silfvcrfötter, med mången gyllne ring, 
Med forntids bilder sirad och runeskrift om- 
kring. 

Med nedcrslagna ögon hon riickte hornet dåj 
Men darrande var lianden , och vin blef spildt 

derpä. 
Som aftonrodnans purpur på liljorna ibland, 
De dunkla droppar brunno på hennes hvita 

hand. 

Och glad tog gästen hornel utaf den ädla fru: 
Ej Ivenne män det tömde, som männer äro nu; 
Men lätt och utan tvekan, den drottning lill 



"O 

behii 



fl' 



Den väldige det tömde uti ett andedrat 



Och skalden tog sin harpa, han satt vid kun- i 

gens bord. 
Och sjöng ett hjerlliql (jviide ora kärleken i Nord, 
Om llagbart och skön Signe, och, vid hans dju- 
pa röst , i 
De hårda hjcrtan smälte i stulbeklädda bröst. ] 



149 



Ilaii sjöng om Yalluills salar, ocli om Einherievs 

lön. 
Om tappre faders bragder pA fältet och på sjön. 
Då grep livar hand åt svärdet, då flammade 

hvar blick, 
Och flitigt omkring laget det djupa hornet gick. 



llell skarpt blef der nu drucket allt i det kun- 
gahus, 
Hvar enda kämpe tog sig ett ärligt julerus. 
Gick sedan boit att sofva förutan harm och sorgj 
Men konung Ring den gamle sof hos skön In- 
geborg. 



150 



XVIII. 



lHfai*<rii. 



Iviiiig Uiiig lueil sill drottning till gäslohiul far, 
Pi"! sjön slår isen sS spegelklar. 

"Far ej öfver isen," den IViimling sad': 
"Han brister, för djupt iir det kalla bad." — 

"Kung drunknar icke sa lätt," sad' King, 
"Den, som är rädd, kan gå sjön omkring." 

Den främling blickar sä mörk med hot, 
lian spänner slåisko i hast på fot. 

Slädtral'\arn sätter metl nuikt åstad, 
Han frustar lågor, han är sä glad. 

"Sträck ut," skrek kungen, "min trafvare god, 
Lål se, om du är af" Sleipners blod!" 

Del går, sdiii slormen går olVer sjön, 
Den gamle ej aklar sin drolluings bön. 



151 



Men slålskoiUl kiimpe står heller ej Still, 
Han far dem f<)rbi, så snarl han vill. 

Han ritar mång' runa i isens famn , 
Skön Ingeborg åker öfver sitt namn. 

Så ila de fram på den glatta ban; 
Men under dem lurar den falska Ran. 

Hon stöter ett hål i sitt silfvertak, 
Och släden ligger i öppen vak. 

Skön Ingeborg vardt så blek på kind, 

Då kommer den gäst som en hvirfvelvind. 

Han borrar sin stålsko i isen fast. 
Och griper i gångarns man med hast. 

Då svänger han lätt med ett enda hopp 
Bad' häst och släde på isen opp. 

"Det tag vill jag prisa," sad' kungen fort, 
"Ej Frithiof den starke det bättre gjort." 

Sä vände de åter till kungsgård om; 

Den främmande blef der, tills våren kom. 



152 



XIX. 



FritliiofM frestcisr. 

V^iicii kdiiimcr: faglcii (j\illiai, skogen löfvas, 

solen ler, 
Ocli lie lösta floder ilaiisa sjungande mot hat- 

\ et ner. 
Glödande som Frejas kinder titlar rosen ur sin 

knopp, 
Oeli i nienskans hjcrla \akna lefnadslust och 

mod och hopp. 

Dä vill gande kungen jaga, drottningen skall 

med på jagt, 
Och del hela iiof församlas, hvindande i brokig 

prakt. 
Bågar klinga, koger skramla, hingstar skrapa 

mark med hof. 
Och med kap[K)r öfver ögal skrika falkarna på 

rof. 



153 

Se, (ler kommer jagtens drottning I Arme Fri- 

tliiof, se ej dit! 
Som en stjerna på en vårsky sitter hon på 

gångarn livit. 
Hälften Freja, hälften Rota, skönare än beg- 

ge tvä, 
Oeh från lätta purpurhatten vaja högt de fjä- 
drar blå. 

Se ej på de ögons himmel, se ej på de lockars 

gull! 
Akta dig, del lif är smidigt, akta dig, den 

harm är full! 
Blicka ej på ros och lilja, skiftande på hennes 

kind, 
Tlör ej på den kära stämman, susande som vå- 
rens vind! 

iSit äi- jägarskaran färdig. Hejsan! öfver berg 

och dal! 
Hornet smaltrar, falken stiger lodrätt emot 

Odens sal. 
Skogens åbor fl}' med ångest, söka sina kulors 

hem ; 
Men. med spjulet sträckt framför sig, är Valky- 

rian efter dem. 



j 

154 1 
I 

Gaiulo kiiii^tii kan uj följa jagteii som hon fly- 
ger IVain, 
Ensam vid hans sida rider Frilhiol", lyst och 

alKarsain. i 

Mörka, vemodsliiUa tankar växa i hans qvalda ] 

bröst , ' 

Och Inarlhelst han än sig vänder, hör han de- 
ras klagoröst. ; 

"O! hvi öfvci'gaf jag liat"\el, tor min egen iara 

hlind? 
Sorgen Irifs ej räll j)å vågen, blåser bort med 

himlens vind. | 

Grubblar viking, kommer faran, bjuder honom 

opp till dans, ! 

I 
Och de mörka tankar vika, bländade af vap- | 

nens glans. 

"Men hiir är det aiinoilunda, outsäglig längtan 1 

slår 

Sina vingar kring min panna, som on dröm- ] 

mande jag går; i 
Kan ej glömma Balders hage, kan ej glönnna 

eden än , 

Som bon svor. — /lon bröt den icke, grymma | 

Gudar briilo den. i 

I 



155 

"Ty lU' li:ila menskors iiller. skrida deras fröjd 

med liarm, 
Och min rosenknopp de togo, satte den i vin- 
terns barm. 
livad skall vintern väl med rosen? Han för- 
står ej hennes pris; 
Men hans kalla ande kliider knopp och blad 

och stjelk med is." 

Så han klagade. Da kommo de uti en enslig 

dal, 
Dyster, hopträngd mellan bergen, öfVerskyggd 

af björk och al. 
Der steg kungen af, och sade: "sel hi-.r skön, 

hur sval den lund; 
Jag är trött, kom, lät oss hvila! jag vill slum- 
ra här en stund." — 

"Icke må du sofva, konung; kall är marken 

här och hård. 
Tung blir sömnen, upp! jag för dig snart till- 
baka till din gård." — 
"Sömnen, som de andre Gudar, kommer, när 

vi minst det tro," 
Sade gubben, "unnar gästen ej sin värd en 

timmas ro?" 



15(i 

Dii log Frithiot" af sin mantel, liredJe den på ' 

marken hän, ' 

Och den gamle kungen lade tryggt sitt hufvud I 

pä hans knän; ! 

Somnade sä lugnt, som hjelten somnar efter | 

stridens larm 

På sin skiiltl, sä lugnt, som barnet somnar pä i 

sin moders arm. 

Som han slumrar, hör! dä sjunger kolsvart fö- 

gel ifrån qvisl: 

"Skynda, Frithiof, dräp den gande, sluta på 

en gäng er tvist! ' 

Tag hans drottning, dig tillhör hon, dig har 

hon som brudgum kysst , 

Intet menskligt öga ser dig, och den djupa j 

graf är tyst." — ) 

I 

Frithiof lyssnar; hör! då sjunger snöhvit lägel ] 

ifrån q vist: j 

"Ser dig intet menskligt öga, Odens öga ser 

dig vi.sst. 

ISidins:, vill du mörda sömnen? vill du värn- I 

1 
lös gubbe slå? i 

livad du vinner. hjeltci\klc viiuier du dock ej 

derpå." — ( 



157 

SA (le Ijeggc fiiglar sjöngo; lueii silt slagsNätd 

Fiithiof tog, 
Slängde Jet med fasa frän sig fjerran i den 

mörka skog. 
Kolsvart ftigel flyr till Nastrand, men, på lät- 
ta vingars par, 
Som en harpoton den andra klingande mot so- 
len far. 

Straxt är gamle kungen vaken. "Myekct var 

den sömn mig värd, 
Ljutligt sofver man i skuggan, skyddad af den 

tappres svärd. 
Dock, hvar är ditt svärd, o främling? blixtens 

broder, hvar är han? 
Hvem har skilt Er, J, som aldrig skulle skiljas 

från hvarann?" — 

"Lika mycket," Frithiof sade, "svärd jag linner 

nog i Nordj 

Skarp är svärdets tunga, konung, talar icke 

fridens ord. 

Mörka andar bo i stålet, andar ifrån Niffelhem, 

Sönnien är ej säker för dem, silfverlockar reta 

dem." — 



158 i 

"Jag liar itkf sufvit, yngling, jag har blott dig | 

prof va t så, 
Ohe])röfva(l man (x-h klinga litar ej den klo- 
ke pä. i 
Du är Frithiof, jag har känt dig, alllse'n i min i 

sal du steg, | 

Gamle Ring har vetat länge, hvad hans kloka | 

gäst förteg. 

"Hvarffjr smög du till min boning, djupt för- 
klädd och utan namn? ' 
H varför, om ej för att stjiila bruden ur den 

gandes famn? 
Äran, Frithiof, sätter sig ej namidös uti gäst- i 

fritt lag, 
Blank är hennes sköld som solen, öppna hen- i 

nes anletsdrag. 

"Ryktet talte om en Frithiof, nienniskors och i 

Gudars skräck, 
Sk()l(lar klöf och tempel brände den förvågne 

lika käck. ' 

Snart med härsköld, sa jag trodde, kommer 

han emot ditt land, i 

Och han kuiu , ineu höljd i lumpor, meti en 

tiggarstaf i hanil. I 



159 



"Hvarftir slår ihi iut ditt öga? Jag var också 

ung en gång, 
Lifvet är en strid iVåu början , ungdomen dess 

Berserksgång. 
Klämmas skall hon mellan sköldar, tills det 

vilda mod är tömdt; 
Jag har pröfvat och rörlålit, jag har ömkat och 

förglömt. 

"Ser du, jag är gammal vorden , stiger snart i 

högen in; 
Tag mitt rike dä, o yngling, tag min drott- 
ning, hon är din; 
Blif min son tilldess, och gästa i min kungs- 
sal som förut! 
Svärdlös kämpe skall mig skydda, och vår 
gamla tvist har slut." — 

"Icke ," svarar Frithiof dyster , "kom jag som en 

tjnf till dig, 
Ville jag din drottning taga , säg , hvem skulle 

hindrat mig? 
Men min brud jag ville skada, en gäng, ack! 

blott en gång än. 
O jag dåre! halfsläckt låga tände jag på n3'tt 

igen. 



llid 



"1 dill sal jag tliöjt för länge, gästar mer ej 

der, o kung I 
Oiorsonta Gudars vrede hvilar på mitt hiifvutl 

tung. 
Balder med de ljusa lockar, han, som har livar 

dödlig kär. 
Se, han hatar mig allena, ensamt jag förkastad är I 

"Ja, jag stack i brand hans tempel ; Varg i Ve- 

uiu heter jag; 
När jag namnes, skrika barnen, glädjen flyr 

ur gästfritt lag. 
Fosterjorden har förkastat en förlorad son med 

harm , 
Fridlös är jag i min hembygd, fridlös i min 

egen barm. 

"Icke på den gröna jorden \ill jag söka friden 

mer, 
Marken bränner under foten, trädet ingen skug- 
ga ger. 
Ingeborg har jag förlorat, henne tog den gam- 
le Ring; 
Solen i mitt lif är slocknad . haia mörker rundt- 

omkringl 

"Derför, 



lljl 



"Derlör, liäii till iiuna vägorlEja, ut, miii dra- 
ke god! 
Bada äter becksvart bringa lustigt i den salta 

nod 5 
II vifta vingarna i molnen, liväsande de vågor 

skär, 
V\\'^ så långt som stjernan leder , som besegrad 

bölja bär! 

"Låt mig böra stormens dunder, lät mig böra 

åskans röst! 
När det dånar rundtomkring mig, då är lugn 

i Frithiofs bröst. 
Sköldeklang och pilregn, gubbe! Midt i hatVet 

slaget står, 
Och jag slupar glad, och renad till försoula 

Gudar går." 



11 



XX. 



lliillniajiig fåle, 

Skinfaxe drager 

Vårsol ur vägen iiu-r licrrlig iiii iorr. 

Morgonens strSle, 

Dubl)elt sä fager, 

Leker i kungssal: det klajipar på ilörr. 

Sorgsen i hågen 

Frithiof inUiider, 

Blek sitter kungen ; skiin Ingeborgs brösl 

Häfves som vågen. 

Frändingen (jvåder 

Afskedels q\;id(' med darrande riist: 

"Böljorna bada 

Vingaile hästen, 

Sjöhästen längtar från stranden igen. 

Ul \ill lian \ada; 

15nr( måste gästen , 

Bort från sill land luli sin iilskade \än. 



163 

•Dig ger jag ringen, 

Ingeborg, äter; 

Heliga minnen bo troget i den. 

Gif den åt ingen! 

Frithiof förlåter; 

Mig ser du aldrig på jorden igen. 

"Ej skall jag skåda 

Stigande röken 

Mer ifrån Nordlanden. Menskan ;ir slaf; 

Nornorna råda. 

Böljornas öken , 

Der är mitt fädernesland oeb min graf. 

"Gå ej till stranden, 

Ring, med din maka, 

Helst sedan stjernorna sprida si 1 1 sken ! 

Kanske i sanden 

Vräkas tillbaka 

Frithiofs, den biltoge vikingens, ben." — 

Då q väder kungen: 

"Tungt är att höra 

Mannen, som klagar likt qvidande mö. 

Dödssång är sjungen 

Ue'n i mitt öra. 

Hvad är det mer? den, som föds, lian skall dö. 



I(i4 



"Normiruas lollniiii;. 

Huru \i like, 

Trotsa vi, klaj^a vi ej oss ilVaii. 

Dig ger jag droltuiu^. 

Dig ger jag rike, 

Skydda det dn at niiii ^ä\alldc son I 

"Väl liar jag sutit. 

Väiisäll i salen , 

Väl liar jag älskat den gyllene iVid; 

Dock har jag brutit 

Sköldar i dalen . 

Sköldar |)a sjiiii. oeli ej hleknal dei \ id. 

"Nu \ill jag rista 

Geirsodd, och Idöda, 

Stråtlöd ej höfves föi' NordMiaunakung. 

Ringa är sista 

Idrolleus niixla. 

Mera iin lilNcl iir ilodcu rj Uiug.' 

DA skar liaii äilijil 

Runor at Oilen , 

Dödsrunor djupa pä hröst och p,i arm. 

Lyste sä lierrligl 

Droppande hloden 

l''raui iiiellau siUVcl pii li;u\u\eu l)arui. 



It)5 

"Biingeii luii; liorin't.' 

Skal för dit I niiiiue, 

Skal fVir (lin iira, du licrilij;a Xoid ! 

Mognande kornet , 

Tänkande sinne, 

Fredelig bragd liar jag iilskal pa jord. 

"FAfanel bland \ilda. 

Blodiga drotlcr 

Sökte jag Friden, lioii llvklade luiii. 

Nu siar den milda 

Ättliögens dotter 

Väntande pA mig vid (iudarnas knän. 

"Hell Er, J (iudar. 

Valliallasöner I 

Jorden försvinner; till Asarues fest 

Gjallarhorn budar. 

Salighet kröner 

Skönt , som en guldbjelm, den k(jnuuande gäst.' 

Sade, oeh tryekte 

Ingeborg handen . 

Handen pä son oeh pa gråtande vän 

Öiiat han Ivckte. 

Kunglige anden 

Flö" med en suek till Allfader ic;en. 



166 



XXI. 

Rlugs Dra|i». 

ISitter i högen 
Högätlacl Iiöfiliiig, 
Slagsvärd vid sidan , 
Skölden på arm. 
Gångaren gode 
Gnäggar deriiuie, 
Skrapar med guUliol" 
Gnnidnunad graf. 



Nu ridei- rike 
Ring öfver Bifrost, 
Svigtar l(ir bördan 
Dågiga lirdu. 
Upp springa Valliails 
Hvalfdörrar vitla; 
Asarnes liiin<ler 
Hänga 1 lians. 



1()7 

Thor iir ej homiiiit. 
lliirjai i liäniad. 
Valfadfi' vinkar 
Viiihä^ani IVam. 
Ax llälai l'^rcj kiiiii^ 
Koiiiiui^cns krona. 
Frigg bindel- hliia 
IJlommor dcii. 

liragc, liin gam k-, 
(jiiper i guldsträng, 
Slillare susar 
Sangen än Förr. 
Lyssnande hvilar 
Vanadis Ii v i ta 
Barmen mot hordel , 
IJrinner ocli hcii : 

"Högt sjunga sviinU-n 
Ständigt i hjehiiar; 
Brusande Ijöljor 
Blochis alltjemt. 
K ra {len. de gotle 
(iudanias gåfva, 
Bister som Berserk 
Biler i sköld. 



1()8 

"Derfiir var dy re 
Drottcn oss kär, som 
Stod med sin sköld (or 
Fredliga ialt: 
Sansade styrkans 
Skönaste afbild 
Steg som en olTer- 
Ånga åt skyn. 

"Ord väljer vittra 
Valfader, då han 
Sitter hos Saga, 
Siiquahäcks mo. 
Så klungo kungsord, 
Klara som Mimers 
Böljor, och derhos 
Djupa som de. 

"Fridsam furlikai 
Forsete t\ islen , 
Domarn vid Urtlas 
Vällande väir. 
Så satt å domsten 
Dyrkade drotlen , 
lilidkade hiinder 
lUodhämnden hjod. 



»()9 

"Kari; var v] kiingcn, 
Kriiiq sig liaii strödde 
Dvergariias dagglans , 
Drakarnas bädd. 
Gafvan gick glad från 
Gifnnlda handen , 
Lätt frän hans läppar 
Lidandels tröst. 



"Välkommen, vise 
Valhalla-arfving! 
Länge lär Norden 
Lofva ditt namn. 
Brage dig helsar 
Höfviskt med horndiyck. 
Nornornas IVidsbnd 
NerifrAn Nord!" 



i;t> 
XXII. 

Till Tilläs I Till Tillies: BiKlkadeii f;Ar 

Kiiiij^ ]«;r^ diIi ilal. 

Kung Ring ill (1(1(1: nu l()i(.'.sl;ii 

Elt kuiigaviil. 

Då tager Ixnulcu svärd Iimii viigg, 
Dft stål Sr blått. 

Med fingret priifvar lian dess egg, 
Den liitcr gndt. 

De piltar se med ghidje |),i 
Det slållila sken; 
De lyfla s\;irdel ts;'* (nli l\a. 
För tiiiigl ior en. 

Men (hiltreii skurar lijeliuen ren, 
l]lank skall lian l.li — 
Oeli rodnar, nai lion .sk.id.ir sen 
Sin liiKI den. 



171 

Sisl tar lian sköldens innda \arn, 
En sol i })lo(l. 

llell flig, du frie man al jern , 
Du bonde god! 

All landets ära växer ur 
Ditt fria bröst. 

I striden är du landets nun , 
I frid dess röst. 



Så samlas de med skoldegny 
Och vapenbrak 

På öppet Ting 5 l^ himlens sk^' 
Är deras tak. 



Men Frithiof slår på lingeLs sten; 

Hos honom slår 

Den kuneason, en liten en 

Med guldgult hår. 

Då går ett sorl kring liondelag: 
"För liten år 

Dvn kungsson, kan ej skipa lag, 
Ej leda här." — 



172 

Men Fiilliiof l>l"lc pilUii iiiij; 
Va sköldfll <>p|): 
"J Noiduiiiii, hiir iir lidci' kiiiit; 
Ocli laiulfls li()|)j). 

"Sen här dcii i;anilr Odens ätl 
1 bild så skön. 

P& sköld han kiinncr sig sii Uill, 
Som lisk i sjön. 



"Jag svär alt skychhi rike hans 
Med svärd oeh släne, 
Oeh siilla fadrens gylhic krans 
Pf\ son en gång. 



"Forsele, Bahlers h()ge son. 
Ilar hört luin ed; 
Oeh om jag viker derilrän, 
SlTi han nuL: ni'd I" — 



Men pillen sall pä skölden Ivll , 



Lik kung ä stol. 



Lik unga örnen, som frän kl>ri 
Ser ojiji lunt sol. 



173 

Dl'1i N.iiitan bk-f ilct uiiL;a liloil 
Till slut iVir laiig, 

Och nicd ftt hopp i mark lian sluil, 
Elt kungligt språng! 

Då ropte böndrcn högl pA Ting: 
"Vi, Nordens män, 
Vi kore dig; blif" lik kung Ring, 
Sköldburnp svcn 1 

"Och Frithiof före dina bud , 
Tills du blir stor. 
Jarl Frilhiof, dig ge vi till brud 
Hans sköna mor." — 

Då blickar Frilhiof mörk: "I dag 
Är kungaval, 

Men bröllop ej; min brud tar jag 
Af eget val. 

"Till Baldcrs hage vill jag gå, 
Har möte stämt 
Med mina Nornor der: de sta 
Och vänta jemt. 



174 

"Ett 01(1 jag niästc lula med 
De skiildemör. 

De liygga under Tidens tWid, 
Och ofvanför. 



"Ljusl(K;kig Balder vredgas än, 
Den bleke Gud. 

Han tog, blott han kan ge igen 
Mitt hjertas brud." — 

Då hclsade han nyvald kung, 
På pannan k3'.ssl, 
Och långsamt öfver hedens ljung 
Försvann han tyst. 



i;5 

XXI!!. 
FriUil»!' i»a t^iBt Fadern» hög. 



Hur skönt ler solen, liiiru vänligt hoppar 
Dess milda stråle ifrån gren till gren I 
Allfaders blick, i aftondaggens droppar. 
Som i hans verldshaf, lika klar och ren! 
Hur röda färgar hon ej bergens toppar I 
O! det är blod på Balders offersten! 
I natt är snart det hela land liegrafvet, 
Snart sjunker hon, en gyllne sköld, i hafvet. 



"Först lät mig dock bese de kära ställen, 

Min barndoms vänner, dem jag älskat så. 

Ack! samma blonmtor dofta iin i (|\ällen, 

Och samma fåglar än i skogen slå. 

Och vågen tumlar sig som förr mot hällen, — 

O! den som aldrig gungat deruppä! 

Om namn och bragder jcmt den falska talar, 

Men fjerran för hon dig från hemmets dalar. 



170 

"Jag kiiiiiior dig, du floil, sdiu ofla burit 

Dcu djcrfvo simniani pA din Ixilja klar. 

Jag känner dig, du dal, dtT \i ])c.svinil 

Eu evig tro, som icke jorden har. 

Och björkar J, uti hvars bark jag skurit 

De runor många, J stAn .'innu qvar 

Med stammar hvita och med kronor runda; 

Allt är som ftirr, blott jag ;ir annorlunda. 

"Är allt som Förr? Hvar .'iro Framniis salar 
Och Balders tempel på den vigda strand? 
Ack! det var skönt uti min barndoms ilalar, 
Men derutöfver har gått svärd och brand, 
Och menskors liämnd och Gudars vrede talar 
Till vandrarn nii IVån svarta svedjoland. 
Du fromme vandrare, ej hit du dragé, 
Ty skogens vilddjur bo i Balders hage. 

"Det går en frestare igiuiom lifvet. 
Den grymme Nidhögg ifrån nuukrets verld. 
Han halar Asalju.set, som står skrifvet 
På hjellens panna , på hans blanka svärd. 
Hvart niding.sdåd, i vredens stund bedrifvcl. 
Det Hr hans \erk. är miirka makters gärd; 
Och när del lackas, när han femj)let liinder. 
Då klappar lian uli kolsxarla hiiudcr. 

"l'inns 



177 

"Finns ej försoning, strålande Valhallal' 
Blåögde BalderI tar du ingen boti' 
Bot tager mannen, när hans fränder falla, 
De höga Gudar sonar nian med blöt. 
Det sägs, du är den mildaste af alla, 
Bjud, och hvart offer ger jag utan knöt. 
Ditt tempels brand var icke Fritliiofs tanka, 
Tag fläcken bort ifrån hans sköld, den blanka! 

"Tag bort din börda, jag kan den ej bära, 

Qväf i min själ de mörka skuggors spel; 

Försmå ej ängren , låt en lefnads ä.ra 

Försona dig för ögonblickets fel! 

Jag bleknar ej, fast Ljungarn sjclf står nära, 

I ögat kan jag se den blekblå Hel. 

Du fromme Gud med dina månskensblickar. 

Dig ensam räds jag och den hämnd, duskickar. 

"Här ur min faders grafliög. Sofver hjelten? 
Ack! han red hän, der ingen kommer frän. 
JSu dväljs han, sägs det, uti stjernetälten, 
Och dricker mjöd och gläds ät sköldars dån. 
Du Asagäst, se ner från himlafälten, 
Din son dig kallar, Thorsten Yikingsson! 
Jag kommer ej med runor eller galder. 
Men lär mig blott, hur blidkas Asa-Balder? 

12 



178 

"Har giafvoii ingen lunga:' För en klinga 

Den starke Anganl^r ur liögen (|\a(l. 

Det svärd var godt, men Tirlings j)ris är ringa 

Mol livad jag ber, om svärd jag aldrig bad; 

Svärd lar jag väl i bolmgång sjelf, men ))ringa 

Du mig försoning iirån Åsars stad! 

Min skumma blick, min gissning bloll du ledc; 

Elt ädelt sinne tål i'j Balders vrede. 

"Dn tiger, fader I Hör du, vågen klingar, 
Ljuft är dess sorl, lägg ner ditt ord deri I 
Och stormen flyger, häng dig vid hans vingar, 
Och b viska till mig, som han far förbi! 
Och vestern hänger full af gyllne ringar, 
Låt en af dem din tankes härold bli! — 
Ej svar, ej tecken för din son i nöden 
Du äger, fader! O hur arm är diulen!" — 

Och solen släcks, och aftonvinden luUar 
För jordens barn sin vaggsång ulur skyn, 
Och aflonrodnan kiinr opp uih rullar 
Med roscnriida hjul kring iiindens bryn. 
I blåa dalar, iifver blåa kullar 
Hon flyger fram , en skön \ alhallasjMi. 
Då kommer pUitsligt öfver vestervågor 
En bild framsusandc i guld och lågor. 



179 

Eli liägriiit; kalla vi det himlens under 
(I Valhall klingar hennes namn mer skönt). 
Hon sväfvar sakta öfver Balders lunder, 
En gyllne krona på en grund af grönt. 
Det skimrar öfver och det skimrar under, 
Med sällsam glans, ej förr af menskor rönt. 
Till slut hon stadnar, sjunkande till jorden, 
Der templet statt, nu sjelf ett tempel vorden. 

En bild af Breidablick, den höga muren 
Stod silfverLlank på klippans hrant och sken. 
Af djupblått stål hvar pehne var skuren. 
Och altaret utaf en ädelsten; 
Och domen hängde, som af Andar buren. 
En vinterhimmel stjerneklar och ren, 
Och högt deri, med himmelsblåa skrudar. 
Med gyllne kronor, suto Valhalls Gudar. 

Och se, på runbeskrifna sköldar stödda. 

De höga Nornor uti dörren stå : 

Tre rosenknoppar i en urna födda. 

Allvarliga, men tjusande ändå. 

Och LIrda pekar tyst på det förödda, 

Det nya tempel pekar Skulda på. 

Och bäst som Frithiof nu sig sansa huiinit, 

Och gläds och undrar, så är allt försvunnit. 



180 

"O! jag förslår Er, niör från tidens källa, 

Det var ditt tecken, lijeltefader god! 

Det brända templet skall jag återställa, 

Skönt skall det stå på klippan, der det stod. 

O! det är herrligt att få vedergälla 

Med fredlig bragd sin ungdoms öfvermodi 

Den djupt förkastade kan hoppas åter. 

Den hvite Guden blidkas och förlåter. 

"Välkomna sljernor, som dcruppe tågen! 
Nu ser jag åter glad Er stilla gång. 
Välkomna norrsken, som deruppe lagen! 
J voren tempelbrand för mig en gång. 
Uppgrönska, ättehög! och stig ur vägen, 
Så skön som förr, du underbara säng! 
Här vill jag slumra på min sköld och drömma. 
Hur menskor sonas, och hur Gudar glömma." 



181 



XXIV. 



.Fttrsoaiiigcii. 



r iiUaiidadt nu var Baldcrs tempel. Deromkriiig 
Slod ej som förr en skidgård; men afhamradt 

jern, 
Med gyllne knappar på livar stäng, ett värn 

var rest 
Kring Balders hage: som en stålklädd kämpehär 
Med hillebårder och med gyllne hjelmar, stod 
Det nu på vakt kring Gudens nya helgedom. 
Af idel jättestenar var dess rundel byggd, 
Med dristig konst hopfogade, ett jätteverk 
För evigheten, templet i Upsala Kkt, 
Der Norden såg sitt Valhall i en jordisk bild. 
Stolt stod det der pä fjällets brant och speglade 
Sin höga panna uti hafvets blanka våg. 
Men rundtomkring, en präktig blomstergördel lik, 
Gick Balders dal med alla sina lundars sus, 
Med alla sina fåglars sång, ett fridens hem. 
Hög var den kopparstöpta port, och innanför 
Två pelarrader uppå starka skulderblad 



I8'J 

Uppburo Inalfvels rundel, ocli han liang så skön 
Utöfver templet, som en kupig sköld af guld. 
Längst fram stod Gudens altar. Del var hugget af 
En enda nordisk marmorklyft, och deromkring 
Ormslingan slog sin ringel, full med runeskrifl, 
Djuptänkta ord ur Vala och ur Havamal. 
Men uti muren ofvanföre var ett rum 
Med gyllne stjernor uppä mörkblå grund, ocli der 
Satt Fromhetsgudens silfverbild, så blid, så mild, 
Som silfvermånen sitter uppå himlens blå. — 
Så templet syntes. Parvis trädde nu deriii 
Tolf tem])eljungfrur, klädda uti silfverskir. 
Med rosor ujipå kinderna och rosor i 
Det oskuldsfulla bjertat. Framför Gudens bild 
Kring nyin vigda altaret de dansade. 
Som vårens vindar dansa öfver källans våg. 
Som skogens Elfvor dansa i det höga gräs, 
När morgondaggen ligger skinnande derpå. 
Och under dansen sjöngu de en licllg sång 
Om Balder , om (h-n fVomnie, hur han älskad var 
Utaf livart väsen, hur iiau föll f(ir Höders pil, 
Och jord och baf och himmel greto. Sången var. 
Som om den icke komme från ett menskligt bröst. 
Men som en ton från lireidablick, från Gudens sal ; 
Som tanken på sin älskling hos en enslig mö. 
När vakteln slår de djupa slag i nallens frid. 



183 



Och manen skiner ötNer björkaina i JNonl. — 
Förtjust sloil l^^rilhiof, iutad vid sitt svärtl, 

och såg 
På dansen , och lians barnJonisminiien träng- 
de sig 
Förbi hans syn, ett lustigt folk, ett oskuldsfulll. 
Med hiniinelsblåa ögon och ined hufvuden 
Oinllutna utåt" lockigt guld, de vinkade 
En vänlig helsning till sin fordna ungdomsvän. 
Och som en blodig skugga sjönk hans vikingslif 
Med alla sina strider, sina äfventyr, 
I natten neder, och han tyckte sjelf sig stå 
En blorasterkransad Bautasten på deras graf. 
Och allt som sången växte, höjde sig hans själ 
Från jordens låga dalar upp mot Valaskjalf; 
Och mensklig hämnd och menskligt hat smalt 

sakta hän, 
Som isens pansar smälter ifrån fjällets bröst. 
När vårsol skiner; och ett haf af stilla frid. 
Af tyst hänryckning, göt sig i hans hjeltebarm. 
Det var, som kände han naturens hjerta slå 
Emot sitt hjerta, som han ville trycka rörd 
Heimskringla i sin broderfamn , och stifta frid 
Med hvarje skapadt väsen inför Gudens syn. — 
Då trädde in i templet Balders Öfverprest, 
Ej ung och skön, som Guden, men en hög gestall, 



184 

Med himniLlsk niildlitl i de ädla anletsdrag, 
Och ned till biiilestaden flöt hans silfveiskägg. 
En ovan vördnad intog Frithiofs stolta själ, 
Och önievingarna pA hjelmen sänktes djupt 
Inför den gandi;; men han talte fridens ord: 

"Välkoninicn hit, son Frithiof! Jag har 

väntat dig. 
Ty kraften svärmar gerna vidl kring jord och haf, 
En Berserk lik, som biter blek i sköldens rand , 
Men trött och sansad vänder hon dock hem 

till slut. 
Den starke Thor drog mången gäng till Jotun- 

heim, 
Men trots hans gudabälte, trots stålhandskarna, 
Utgårda-Loke sitter på sin thron ännu; 
Det onda viker icke, sjelf en kraft, lor kraft. 
En barnlek blott är Frondiel, ej förent med Kraft; 
Hon är som solens strålar uppå Agirs barm. 
En löslig l)ild med vågen stigen eller sänkt, 
Förutan tro och hållning, ty han har ej grund. 
Men Kraft fiirutan Frondiet tär ock bort sig sjelf, 
Som svärdel lärs i högen: hon är lifvets rus, 
Men glömskans häger s\iif\ar öfver hornels 

brädd , 



185 

Och när den diuckiie vaknar, ljl}g« lian fur 

sitt tlåtl. 
All starka är trän jorden, ifrån Ymers kropp; 
De vilda vattnen äro ådrorna deri , 
Och iiennes senor äro smidtia utaf malm. 
Dock blir hon tom och öde, blir hon ofruktbar, 
Tills solen', himlens Fromhet, skiner deruppå. 
Dä gi-önskas gräs, då stickas blomstrens purpur- 
duk , 
Och trädet lyfter kronan, knyter fruktens guld, 
Och djur och menskor näras vid sin moders barm. 
Så är det ock med Askers barn. Två vigter har 
Allfader lagt i vågskåln för allt menskligt lif, 
Motvägande h varandra, när den våg står rätt; 
Och jordisk Kraft och himmelsk Fromhet heta de. 
Stark är väl Thor, o yngling, när han spän- 
ner härdt 
Sitt Megingjard utöfver bergfast höft och slår. 
Vis är väl Oden, när i Urdas silfvervåg 
Han blickar ner, och fåglen kommer llygande 
Till Åsars far med tidningar från verldens rund. 
Dock bleknade de begge, deras kronors glans 
Halfslocknade, när Balder, när den fromme föll , 
T}' han var bandet uti Valhalls gudakrans. 
Då gulnade pä tidens träd dess kronas prakt , 
Och Nidhögg bet uppå dess rol . då lossades 



18(i 

Den gamla nalteiis kralU-r, Miilgårdsormeii slog 
Mot skyn sin ettersvällda stjert, och Fenris röt, 
Och Surturs eldsvärd Ijinigatle IVån Miispcllieini. 
Hvartheist se'ii dess dilt öga blickar, striden giir 
Med härsköld genom skapelsen: i Valhall gal 
Gullkamniig hane, blodröd hane gal till strids 
På jorden och inunder jord. Förut \ar IVitl 
Ej ])lolt i Gudars salar, men pä jorden ockj 
Frid var i menskors, som i höge Gudars barm. 
Ty hvud som sker härnere, det har retlau skett 
I större mått deruppe: menskligheten ;ir 
En ringa bild al" Valhall 5 tlet är himlens ljus, 
Som spegla sig i Sagas runbeskrifna sköld. 
Hvart hjerla har sin Balder. Minns du än den tid. 
Då triden bodde i dilt bröst, och lifvet var 
Så gladt, så himmelskt stilla, som sångfögleiis 

dröm , 
PSär sommarnattens vindar vagga hit och dil 
livar sömnig blommas liui'\ ud och hans gröna 

säng ? 
Dä lelde Balder ännu i din rena själ. 
Du Asasou, du vandrande Valhallabilil ! 
För barnet är ej Guden död, och llela ger 
Igen sitt rof så oila som en menska föds. 
Men jemle Balder växer i li\ar mensklig själ 
Hans blinde broder, nalleiis llöder; ty allt oudt 



18/ 

Föds bliiull, som björnens yngcl iods, och nal- 

teu är 
Dess mantel, men det Goda kläder sig i ljus. 
Beställsam träder Loke, frestarn, fram allljoml 
Och styr den blindes mördarhand, och spjutet far 
I Valhalls kärlek, i den unge Balders bröst. 
Då vaknar Hatet, Våldet springer opp till rof, 
Och hungrig stryker svärdets ulf kring berg 

och dal. 
Och drakar simma vilda öfver blodig våg. 
Ty som en kraftlös skugga sitter Fromheten, 
En död ibland de döda, hos den bleka Hel, 
Och i sin aska ligger Balders gudahus. — 
Så är de höge Åsars lif en forebild 
Till mcusklighetens lägre: begge äro blott 
Allfaders stilla tankar, de förändras ej. 
Hvad skett, livad ske skall, det vet Valas dju- 
pa sång. 
Den sång är tidens vaggsång, är dess dräpa ock, 
Heimskringlas häfder gå på samma ton som den , 
Och mannen hör sin egen saga deruti. 
Förstån J ännu eller ej i' spor Vala dig. — 

"Du vill försonas. Vet du hvad försoning är? 
Se mig i ögat, yngling, och blif icke blek! 
På jorden går försonarn kring och lieter Död. 



188 

All tid iir frun sin början grumlad evighet, 
Allt jordiskt lif iir aOall frän Allfaders thron , 
Försonas är alt vända renad dit igen. 
De höge Åsar föllo sjelfve; Ragnarök 
Är Åsarnas försoningsdag, en blodig dag 
På Vigrids luiiidraniila slätt: der falla de, 
Ohämnade dock icke, ty det Onila dör 
För evigt, men det fallna (joda reser sig 
Ur verldsbidslågan, luttradt till ett högre lif 
Väl faller stjernekransen blek och vissnad ner 
Från lundens tinning, väl försjunker jord i sjön j 
Men skönare hon äterftids och Ijfter glad 
Sitt blomsterkrönta hufvud utur vågorna, 
Och unga stjernor vandra med gudondig glans 
Sin stilla gång utöfver den nyskapade. 
Men på de gröna kullar styrer Balder ilå 
Nyfödda Åsar och en renad menskoättj 
Och runetaflorna af guld, som lappals bort 
I tidens morgon, hittas uti gräset då 
På Idavallen af försonla Valhalls barn. — 
Så är det fallna Goilas död dess eldprof blott. 
Är de.ss försoning, födslen till ett bättre lif, 
Som äterllyger skäradt dit det kom ifrån, 
Och leker skuldlöst, som ett barn på fadrens knä. 
Ackl allt dil biisla ligger på hinsidan om 
Grafhögcn, Gimles gröna port, och lågt är allt. 



189 

Besmilladl allt, som dväljes iiiuler sljernoriia. — 
Dock, äfveii lifvel äger sin försoning re'n , 
En ringare, den högres stilla förespel. 
Hon är som skaldens löpning pA sin harpa, näi- 
Med konsterfarna fingrar han slår sången an 
Och stämmer tonen, sakta pröfvande, tilldess 
Att handen griper väldigt uti strängens guld, 
Och forntids stora minnen lockas ur sin graf, 
Och Valhalls glans omstrålar de förtjustas syn. 
Ty jorden är dock himlens skugga, lifvet är 
Förgården dock till Balderstemplet ofvan skyn. 
Till Åsar blotar hopen, leder gängarn fram, 
Guldsadlad, purpurbetslad , för att offras dem. 
Det är ett tecken, och dess mening djup, ty blod 
Är morgonrodna'n till en hvar försoningsdag. 
Men tecknet är ej saken, det försonar ej; 
Hvad sjelf du brutit gäldar ingen ann för dig. 
De döda sonas vid Allfaders gudabarm. 
Den lefvandes försoning är i eget bröst. 
Ett offer vet jag, som är Gudarna mer kärt 
Än rök af oflérbollar, det är offret af 
Ditt eget hjertas vilda hat, din egen hämnd. 
Kan du ej döfva deras klingor, kan du ej 
Förlåta, yngling, hvad vill du i Balders hus? 
Hvad mente du med templet, som du reste här? 
Med sten försonas Balder ej; försoning bor 



190 

lliiiiiore, som deriippc, bloU dir liiiloii hor. 
Försonas lucd din (londe och med dig sjelf, 
Då är (Ui ock försonad med Ijuslockig Gud. — 
I Södern lalas om en Balder, jungfruns .son. 
Sänd af Allfader att förkhua runorna 
Pä Nornors svarta sköhhand, ouUytUhi än. 
Frid var hans härskri, kiirh-k var lians blanka 

svärd , 
Och oskuld satt som dufva pä hans silfverhjelni. 
From Icfdc han och liirde, dog han och förlät, 
Och inider fjcrran palmer står hans graf i ljus. 
Hans lära, sägs det, vandrar ifrån dal till dal, 
Försmälter härda hjcrtan, lägger hand i hand, 
Och bygger fridens rike på försonad jord. 
Jag känner ej den liiran rätt, men dunkelt dock 
I mina bättre stunder har jag anat den; 
Hvart menskligt hjerta anar den ibland, som mitt. 
En gäng, det vet jag, kommer hon och hvif- 

tar lätt 
De hvita dufvo vingar öfver Nordens berg. 
Men ingen Nord är längre till for oss den dag , 
Och eken susar öfver de förgätnas hög. 
J lyckligare slägten, J, .som dricken då 
Strålbägarn af det nya ljus, jag helsar Er! 
Väl Eder, om det jagar bort hvar .sky, .som hängt 
Silt våta täcke hittills tifvcr lif\els sol. 



191 



Förakten likväl icke oss, som icdiigl sökl 

Med oafviinda ögon licnnes gudaglansl 

En är Allfader, fastän flor hans sändebud. 



"Du hatar Bolcs söner. Hvarför hatar du.' 
Åt .sonen af en odalbonde ville de 
Ej ge sin syster, ty hon är af Semings blod, 
Den store Odensonens ; deras ättartal 
Når upp till Valhalls tlironer; det ger stolthet in. 
Men börd är lycka, ej förtjenst, invänder du. 
Af sin förtjenst, o yngling, blir ej menskan stolt, 
Men endast af sin lycka; ty det bästa är 
Dock gode Gudars gafva. Är du sjelf ej stolt 
Af dina hjeltebragder , af din högre kraft .^ 
Gaf du dig sjelf den kraften? Knöt ej Asa-Thor 
Dig armens senor fasta såsom ekens gren? 
Är det ej Gudens högre mod, som klappar glad t 
I sköldeborgen af ditt hvälfda bröst? Är ej 
Det Gudens blixt, som Ijungar i ditt ögas brand? 
De höga Nornor sjöngo vid din vagga re'n 
Drottqvädet af din lefnad; din förtjenst deraf 
Är större ej än kungasonens af sin börd. 
Fördöm ej andras stolthet, att ej din fördöms! 
Nu är kung Helge fallen." — Här bröt Frlthiuf af: 



192 

"Kung Helge ialleii.' Niir och li\ar.'" — "Du 

vel det sjelf, 
Så länge som dn mnrat liiir, han var på låg 
Bhind Finnarna i fjällen. På en ödslig klinL 
Stod der ett gammalt tempel, vigdt åt Jumala. 
Nu var det stängdt och öfvergifvet längese'n; 
Men öfver porten iinnu en vidmulerlig 
Forntidabild af Guden lutade till fall. 
Men ingen tordes nalkas, ty en sägen gick 
Bland folket ifrån slägt till slägl, alt hvem 

som först 
Besökte templet, skulle skåda Jumala. 
Det hörde Helge, och med hlind förbittring drog 
Han upp ä öde stigar emot halad Gud, 
Och ville störta templet. När han kom dit upp. 
Var porten stängd , och nickeln rostad fast deri. 
Då grep han om dörrposlarna och ryslade 
De multna stammar: på en gång med rysligt brak 
Föll bilden ner och krossade uti sitt fall 
Valhallasonen, och så såg han Jumala. 
Eli Jiuil i iialt liar bragt oss tidningen härom. 
Nu sitter Halfdau ensam j)å kung Beles stol; 
Bjud honom handen, oflia Gudarna din hämnd! 
Det offret fonlrar Baldcr, fordrar jag, hans prest. 
Till tecken af I du icke gäckat IVidsäll Gud. 

For- 



193 

Förvägrar du det, då är templet fiifäiigt bygdl, 

Och föfäiigt har jag talat." 

Nu steg Halfdaii iii 
Utöfver koppartröskeln, och med oviss blick 
Han stod pä afståud från den fruktade, och teg. 
Då knäppte Frithiof hrjnjohataren frän länd, 
Mot altaret han stödde sköldens gyllne rund 
Och trädde obeväpnad till sin ovän fram. 
"I denna strid," så talte han med vänlig röst, 
"Är ädlast den, som bjuder först sin hand till frid." 
Då rodnade kung Halfdan, drog stålhandsken af, 
Och länge skilda händer slogo nu ihop, 
Ett kraftigt handslag, trofast såsom fjällens grund. 
Förbannelsen upplöste gubben då, som låg 
Utöfver Varg i Veum, öfver biltog man. 
Och, som den löstes, insteg plötsligt Ingeborg 
Brudsmyckad, hermliusmantlad, utaf tärnor följd. 
Som månen följs af stjernorna på himlens hvalf 
Med tårar i de sköna ögonen hon föll 
Intill sin broders hjerta, men han lade rörd 
Den kära systern intill Frithiofs trogna bröst. 
Och öfver Gudens altar räckte hon sin hand 
Ät barndomsvännen, åt sitt hjertas älskade. 



13 



194 



Förklnriii£ 



oj imjrn, i Fritliiofs Saga förekonimanJe , namn 
och uttryck. 



Alfer. Fantastiska naturväson, af b3de c;oiJ och ond art. | 
Välgörande eller fOrderfiigt ingripa de i nienniskors öden. 
De förra, Ljiisalfer [Elfvor),- de sednare, Svartalfer. ' 

Alfhctn. Frejs borg. Äfven Ljusalfernas boning heter sä. 

Allfaihr. Odins binamn. 

As^iird. Gudarnas (Åsarnas) boning pä jorden. 

Asker. Den nordiska mythens Adam. Första qvinnan var 
Emhla. 

Astrild. Kärleksguden. Förekommer ej i Edda-mythen , I 
utan först hos sednare nordiska skalder. , 

Dalder. Odins och Friggas son; det rena Ljusets Gud. ] 
Han har binamnet den Hvile för glansen af sina ljusa ] 
lockar. 

Ber.wrk. Naken (brynjolös) kilmpe i vildt strids-raseri. 

Bifrost, llimmelens lågande bro, mot jättarna vaktad af | 
Heimdal. Uegnbagen. 

Bragc. Diktkonstens Gud. ' 

Bran. Hundnamn, iifven hos Ossian. j 

Brcidablick. Balders "vidt skimrande" borg. Det sköna- 
sto stallet i Valhall. 

Brctland. Britannien. 

Delling. En Aso, jÄttedottren .VoMs siste man. Gryningen. 

*Dvllin^s son. Dagen. ' 

Disursut. Gudasal. Tempel. I 

* Drakarnas bädd. 1 „, , , , , , i 

»,. .. I , t Skaldenamn för culdet. 

Uvargarnas äaaglans-j I 

Dräpa. Festsäng öfver döda furstar och hjeltar. ' 

• Dr iiifd dftin trclirii ulmiiikta IVnllai iiig^ir iiro ,if skaldrn sji-lf , ( 
ocli voru. i Ut' altliL' iippl.i^orn.i , iiiidri' tcKlMi tiifit^adcr sXnuiii uolrr. ' 



195 



* Efjcsiinil. Pä Orkad iska öarna. 

Einliericr. De saliga hjcltarna i Valhall. 

Fa/ner. Draken, som, enligt Volsungasagan, vaktar konung 

Sigurds skatt. 
Fi'nris-ti(/i'en. Lokes alTöda med jälteqvinnan Angerboda. 

* Folkvagn. Fröjas sal. 

Forscte. Son af Balder och Nanna. Rättvisans Gud. 

Frej j Fre/r. Niords son. Årsväxtens Gud. 

Freja. Niords dotter. Öders gemål. Kärlekens Gudinna. 

Friggj Frigga. Odins maka. 

Galiler. Trollsånger. 

Gandvtk. Hvita hafvet. 

Gejion. Jungfru-gudinnan. 

Gejrsofld. Dödsristning med egen spjutudd, för att ej 
utan blod komma till Valhall d. v. s. ej dö strådöd. 

Gerda. Frejs gemål. 

Giallarhorn, Heimdals "vidtskallando" basun, hvars \-i\- 
IjuJ höres genom hela verlden. 

Gimte. Det rena ljusets borg. De saligas hem efter Rag- 
narök. 

Glitner. Forsetes boning. 

Gröningasund [Grönsund). Sundet mellan do danska 
öarna, Seland, Möen och Falster. 

Gudhrands däld. En bördig daltrakt i Aggerhuus stift. 

Haghart. Sagohjelte. Skön Signes trolofvade. 

HavamaL eg. den Höges (Odins) sång. Utgör, i den äldre 
Eddan, en samling af gnomer och sentenser i rhyt- 
misk form. 

Heimskringta. Jordrunden. Verldskretsen. 

Helj Hela. Ett af Lokes olycksbarn med Irollqvinnan An- 
gerboda. Dödens Gudinna. 

Hildur. En Valkyrie, Krigets Gudinna. 

* Häger. "Glömskans h:1ger." Jfr. Havamal, strof. 14. 
*Hbder. Mörkrets Gud. — Raiders blinde broder och, ge- 
nom Lokes anstiftan, äfven hans mördare. 



196 



Idavallcn. OuJamas inotLNplat-; i den gyldcnc tiJun, ucli 
Jifven eftpr vorldsförnyolsen. 

liluna. BragL-s gemSl. Ungdomens eviga (judinna. 

Jotunlwim. Jättebygden. Lokes bostad. 

*Jumala. Finsk Gud. — Finska namnet [Å Gud 3r ännu 
Juinala. 

*Lofn. Äktenskapets Gudinna. 

Loke. Del ondas Gud. — Ut'^urda-Lokc heler han, s8som 
boende i Jotunheim, verldcns ytlersla trakt. 

* 3Icgingiard. Styrkans biiile. — Tbors gördel. 

Jilidgärdsor/iien (Jormungand). Broder till Hel och Frii- 
risuljvcn- En väldig drake, .som, ur hafvels djup, 
med sin svans omslingrar hela jorden. 

Mimer. .Ägare af Vishelsbrunnen, vid den rot af Yggdra- 
sil , som gSr till Ginnungagap (Kaos). 

*Morihn. Norra Skottland. 

JlJuspclhcrii. Surturs rike. Eldens region, söder om Gin- 
nungagap. 

*3Iuspcls sciricr. Lägorna. 

Nannii. Baldcrs maka. 

JVastrand. Likstranden. Morkrets orh fa.sans borg i un- 
derjorden. 

JYidhögg. En ryslig drake, .som evigt gnager pS den rot 
af Yggdrasil, som gär till NilTelhem. 

NiJJilhcm. Töckenverlden. Köldens region, norr om Gin- 
nungagap. 

* Nidingssldiigir. Ett slags skampålar fordomdags. 

Nornor. Ödets Gudinnor: Vrd^ ['^trdundi och Skidd , 
symboler för det Förflutna, NÄrvarande och Tillkommande. 

Odin. Den förnämste af Gudarna. 

* Ragnarök. Vcrldens undergSng. — Gudarnas skymning. 

*lianj Råna. Ilafvets Gudinna. — Agirs moka. 

Rola. En af Valkyrierna. 

Saga. Historiens Gudinna. 

Scmins- En af Odins söni-r. 



197 



Sigurd Fiifinrsbanc. Sigurd (i Tyska siigoi: SiglVifd), dra- 
ken Fafncis (1. FotTners) bancman, var son af Vol- 
sungen Sigmund. 

'Sikelö. Sicilien. 

Skiiifaxe. Hästen med don "skinande manen." Oa^ kör 
honom. Dags moder, JYaltj äker fiirul med liiiii- 
faxv, som daggstänker jorden med skummet af sitt betsel. 

Skuld, Skulila. Framtidens Norna. 

*Slcipncr. Odins häst. 

Solundar-ö. Vid utloppet af den norska Sognefjorden lig- 
ger en grupp af öar, som heta Solundar-uarna. Vltre- 
och iiirc-Su/eii äro de slorsla. 

Surtur. Eldens Gud; den sydliga verldeiis belierrskaro. 

Siiauabiick. (eg. Den djupa, strömmande backen.) Sagas 
boning. 

*Trudviing. Thors borg i Valhall. 

Urdj Urda. Det Förflutnas Norna. 

Urdarbrunncn. Urdas brunn, vid den rol af Vggdrasil, 
som gar till Asgrird. Tidens källa. 

*Vala. Späqvinna. — Hennes profetisk,"» sang är T'ulusna, 
den rhylmiska Eddans hufviiddikt. 

Valaskialf. Valos (i luften svdfx^andv) borg; tillika Odins 
thronsaie. Vale var son af Odin och Uinda. 

Valfader. Binamn för Odin, såsom Sgare af de pä val- 
platsen fallna, hvilkas halfva antal dock tillhör Freja. 

Valhall. Gudars och Einheriers himmelska boning. 

Valkyrier. Strids-jungfrur, som pä valplatsen utse dem, 
hvilka äro värdiga för Valhall. 

'Vunadis. Freja. — Eg. den x'una (sköna) Gudinnan. 

*Var. Edernas Gudinna. 

'Varg i Vcum. Tempelskändarc. 

Vaulund. "Nordiska sagans Vulkan." Mylhisk hjelte och 
konstnär. 

Vvglams(jvida. (Vandrarens qväde). En af sångerna i den 
rhytmiska Eddun, 



198 



Vklav. Odins evigl ligandti son. Tyslnadetis Gud. Nast 
Thor 'Jen starkaste bland Åsarna. 

Figrid. En slätt af hundrade mils utstrlickning ät ulla 
häll; Gudarnas stridsplats vid Ragnarök. 

*FingolJ. Frejas borg. — Vanligen anses Vingolf for Gu- 
dinnornas gemensamma boning, inom hvilken Freja hade 
sin sal, Folkvagn. 

yggdrasil. En underbar Ask med Ircnne rOlter. Tids- 
trädet. 

liner. En jätte, af hvars kropp Gudarna skapat vcrlden. 

'yigir. Hafvets Gud. — *Agiii döiirur. Böljorna. 

'Öder. Frejas gemäl. 



— «*iv4 O i««ii — 



GERDA. 

{Fragment) 



201 



AiKiiiälaii. 



Poemet Gerda är ej fullämladt. Sädunt det 
nu för allmänheten framträder, var det af författa- 
ren utarhetadt redan före hans afjlyttninij från Lund. 
Han kallade det då »Hcigonabnckcn eller Minnen 
frän Lund.» Titeln Gerda , som han sedermera deråt 
gaf, motsvarar bättre styckets innehåll, i dess nu- 
varande fragmentariska skick. 

Till grund för detta poem, hva7's början spe- 
lar år 1148, låg föreställningen , att Waldemar den 
stores fosterbroder, Axel Hvide, den sedermera sä 
ryktbare erkebiskop Absalon , såsom tjuguårig yng- 
ling förälskat sig i Gerda , dotter af densamme jät- 
ten Finn, som, enligt en gammal, här i prologen 
använd folksägen, byggt domkyrkan i Lund. Af kär- 
lek till Gerda och nit för hennes själs eviga väl- 
färd, hade den unge riddaren uppoffrat sina lysande , 
verldsliga planer och äfven sitt hopp att henne någon- 
sin få äga , i det han . för att till kristendomen om- 
vända den stolta jättemön, bestämt sig att ingå i 
andliga ståndet. Återkommen från Frankrike, der han 
under Abälard * studerat , hade han — redan i sitt 
trettionde år utnämnd till biskop i Roskdd, sedermera 
jemväl till erkebiskop i f^und — omsider verkställt 
så väl Gerdas, sorn hennes broder SöUes, omvändel.-<c 
och dop. Begge jättebarnen hade dä för alltid uppflyttat 
ur berget: Solve på Blekingsgränsen rest sig enlxrrg, 
der Sölvitsborg nu ligger: Gerda åter sökt sig ett hem 
på fadrens fordna kulle vid Lund, den nuvarande 
Helgonabacken, der hon, i Absalons grannskap och 
skygd , grundat ett kloster, inom hvars murar hon som 
priorinna slutat sina dagar. 



* Skulden lillät sig här en ruiakronism. .ibalards dödsår 
var 1 1 ii. 



202 



Enlnjt^ skaldens första utkast , som ännu är i 
Ijeliäll ucli hur ordagrannt följer, skulle poäntet xU- 
göras af fyra sånger, föregångna af prologen om 
jiitlen Finn; 

Första sången: »Axel i berget.» 
Andra sången: »Axels och Gerdas kärlek. Gerda vill 
ej öfcergifva hedendomen. Axel beslutar att för 
hennes omvändelse uppojfra sitt Jiopp ocJibli prest.n 
Tredje sången: »Axel (Al).s;il()u) i' Paris, Studerar 
under Abälard. Episod om Ahälard och IJeloisa.v 
Fjerde sången: »Biskop Eskil af säger sig embetel i 
Lunds domkyrka. Valdemar den store, närva- 
rande, utnämner dertill Ahsalon. Gerdas om- 
vändelse. Hon grundar klostret på Ilelgona- 
backen.n 

liunn poemets plan låg för öfrigt skildring af 
tidens och ortens utmärktaste personligheter (\Vatdemar 
den store. Saxo Grammat icus m. fl.) och vigtigaste 
tilldragelser (bmd-upproret , Dysie-slaget m. //t.). 

.1/' dessa fyra sånger är blott en fulländad. — 
Först mot slutet af sin lefnad återvände skalden 
till utarbetande af de öfriga, och afdelade då äfven 
denna första sång i tre. * Men år och sjuklighet 
hade redan brutit hans krafter, och Gerda, hans 
älsklingsdikt, hlef ej så utförd, som han ämnat och 
velat. De sista drag, han med pennan tecknade, 
voro en anordning om detta poems ulgifning i af- 
kortadt skick. I sådant framträder det äfven nu ; 
i sådant kommer det att evigt, .sv)»; en rörande 
Torso, qvarstu i svenska vitterhetens Bclvedere. 

Af de felande sångerna meddelas vid poemets 
slut några smärre utdrag. 

* Dcatia afikliiiiiijar dru nu iiud en linir betecknade. 



203 
Jätten JtMiiii. 

{Proloo) 

I it Ilolgoiiabacken viil Inlind, dci nu 

Mamsell och fru 

Spatscra i doflaiide luiuler, 

Der bodde det fordom en kämpe sfi gnuii 

Af jättestam, 

Han hade sin kula derunder. 

Sand Laurcnts mh kommen fraii Sasland hit; 

Med kristligt nit 

lian lärde de himmelska lingen. 

Hvar kuUc; bestrålad af Herrans sol. 

Var predikstol 5 

Men kyrka det hade han ingen. 

Då talade jätten med han: "hel I vissl 

Är hvite Krist 

En Gud, som sitt tempel är \in(lig. 

Jag bygger det jag, om du säger mig blott 

Hvad namn jag fått, — 

Se'n kyrkan är murad och färdig. 



"Men kan du oj siiga iiiiU iiauiii, \:ilaii, 

Du vise nian, 

(iif akt j);"i livad vite jag säller: 

Då uiäste du ge mig ål mina siiiii 

De facklor Ivå, 

Som vandra j)å liimineieiis slållcr." — 

"Du hedniske dåre, på Iiiudciis liill . 

Der Gud dem sUdlt, 

Sin gång gå solen ocli luåiieii. 

Så goda som (jiida de se ujijiii 

Ifrån del blå. 

Och lysa den \ ise oeli faiirn." 

"Klokl svaradl," sad' jällen. '\;il inui kl oekså , 

Kan jag forslå, 

Dem ulan liiir lilcive i Skåne. 

Nidan, jag begär Moll Inad sjcM' du liar, 

Dill ögonpar, 

Oeli afstår från sol ocli liiiii måne." 

"Blir kyrkan bloll byggd," var den fininmes s\ar, 

"Min ögonpar 

Till lön jag ilig geriia \ill unna. 

De himmelska syner ej slockna med del : 

(juds majcslät . 

(luijs lut kan Avw liliudc imkuuiia. 



205 

]Sii kretsen Mi'! helgad, och böiioii sagd, 

Ocli grunden lagd^ 

Till verket jätten vill hasta. 

Först hvälfvcr han kryptan, sin kulas l)ild , 

Från dagen skild. 

Med ])agar som himlens sA fasla. 

Dcrefter till Romcleklinl han drar, 

Ett berg lian tar 

Och rycker fraii lossnande rötter. 

Hem bär han det sedan med säkra fjät. 

Och trampar det 

I stjcken med jernskodda fötter. 

"Du stenblock, lägg dig, du jernkramp, håll. 

Väx hög som troll , 

Du mur, som trollet har grundat! 

Mitt namn vet ej munken j min dotter späd 

Skall leka med 

Hans ögon, förr'n månen sig rundat." 

De väldiga murarua stiga med hastj 

Som jorden fast 

Står jättebyggd kyrka från grunden,- 

Och inom, på mäktiga skulderjjlad , 

En pelarrad 

Uppstöder den höghvidfda runden. 



206 



Re'ii högt pä dess tinnar sall jiillrn glad, 

Och log och ({V ad: 

"I kyrkan nu liillas mig föga. 

Jag murar och murar. Furr'n sol giir ner, 

Mig munken ger 

Milt nainn — eller också sitt öga." 

Pä Helgonahacken med sorgset mod 

Sanct Laurents slod 

Och säg åt middagens sljerna: 

"Du skänkte mig ögon, du fader och vän, 

Tag dem igen! 

Du vet, att jag offrar dem gerna. 

"Hur hlä är din himmel, din jord hur giön, 

Din sol hur skön! 

Dock — icke med dig iiiä jag tvista. 

O, låt mig få se dem — min syn hlir ej läng — 

Ännu en gång, 

Den käraste gängen, den sista! 

"Se, fader, till mig frän din himmel ned, 

Den hlinde led. 

Och styrk mig med Ordet och Anden! 

Jag vill ej klaga på nattlig stig, 

lilott prisa dig, 

Och längta lill ljusare landen." 



•201 

Dä hör han en sång, en sällsam en, 

Kom ej från gren, 

Kom icke ur skyn, men ur jorden. 

Den brusar, som stormen inunder ö, 

Som fjerran sjö, — 

Men ändtligt förnimmer lian orden: 

"Sof, liten Solve, sof, sonen mini 

Din fader Finn 

Han sitter och murar derofvan. 

Sof, liten Gerda, skön dottrcn mini 

Din fader Finn 

Till qvällen kommer med gåfvan." 

Till kyrkan Saact Laiirents sig glad beger: 

"Du Finn, kom ner. 

Finn, Finn, kom ner ur det höga! 

På tornet blott fattas en endaste sten, 

Den lägges se'n, 

Men Gud har bevarat mitt öga." — 

"Och heter jag Finn, af jiitteätt. 

Ej läggs så lätt 

Den stenen, — den eden jag svär dig. 

En evig ruin skall din kyrka stå. 

Och utanpå 

Och innantill aldrig bli färdig. 



208 



"Dock — heter jag Fiiiii," foiiroi lian vred, 

"Jag bryter ned 

Den dumma, den liolkade klyftan." — 

Då springer lian neder med raseri 

Oeli griper i 

Grundjielaren, rotad i kryptan. 

Han ryster och r3'ster. Da nickar till fall 

Den byggnad all, 

När styrkan med ens honom felar. 

Till sten blir Finn, får ej lif igen: — 

Så står han än 

Och famnar sin väldige pelar. 

Och allt se'n den tiden, mång hundra Ar, 

Som templet står, 

Jeml något fattas uppå det. 

Der bygges fnrgäfves, år ut och år in, 

Och derlill Finn 

Är skuld, — men ej Domkyrkorådel. 



Forsla 



L>09 

FUrsta $<iåiis<^ii. 

tårsol sken pä Runamo, 
Der, om du vill sagan Iro, 
Hilcletand i tbrdna tider 
Högg i berget fädrens strider, 
Väldig runskrift, half mil lång, 
Nu förnött af vandrarns gång. 
Här och der de djerfva dragen 
Stå oläsliga i dagen, 
Lika dragen till att se 
På en död: förr talte de 
Jordiskt språk; hvad nu de mena 
Veta andarne allena. 



Vårsol sken pä Runamo. — 
Slumrande i skuggig ro 
Låg der , lik en somnad Norna , 
Lik en sång frän dagar fordna, 
Kraftig, vild, men ändå skön, 
Unga Gerda, jättemön. 
Dallrande, som säf i vågen. 
Stod dess jagtspjut när, och bågen, 

14 



Hälften stål och hälften ben, 
Hängde pä nylöfvad gren. 
Bar var foten, bar var armen; 
Men eu björnhud skylde barmen , 
Skylde mången rundning skön, 
Trifdes nu, som förr, på — snön; 
Och kring halsen och kring kinden 
Lockar, lyftade af vinden, 
Svallade, som mörknad sjö 
Svallar kring en blomster-ö. 



Vid ett rasslande i lunden 
Spratt den sköna opp ur blunden, 
Och for hennes häjma syn 
Stod en yngling, som i sk^n 
Han plär målas utaf skalder, 
Iliilften Thor och hälften Baldci-, 
Grönklädd, med en fjäderhatt, 
Och en falk på skuldran satt. 
Mer förlörnad än föilägen 
Ropar hon: "här går ej vägen 
För din falska, döpta ätt; 
Bort, tillbaka till din slätt! 
Slätten ha vi lemnat eder, 
Vidsträckt nog sin |)]an hon breder 



211 

Skogen mod de gröna hår 

Ödemarken äu är vår." — 

Trotsig, som eji yngling plägar. 

Svarar henne grönklädd jagar: 

"Hitintills min gång var fri 

Utom skogen eller i. 

Axel Hvide går och jagar 

Hvar och när han sjelf behagar. 

Till och med på jättars grund. — 

Trött, förirrad, här en stund 

Hvila hade jag dock velat, 

Men jag ser, att jag har felat. 

Lika mycket! — Skogens bär, 

Öknens rot väl jägarn när, 

Och hans vapen honom freda. 

Kommer qvällen, stjenior leda 

Väl den vilsne, nu som förr. 

Till en mera gästfri dörr. 

Flyg, min falk!" — Då rodnar Gerda; 

"Jättars vänskap föga värda 

Äro slätlens barn; för dem 

Allt för armt är jättens hem. 

Dock, för den, som det behöfver, 

Alltid ha vi något öfver, 

Enkel spis och stenhård bädd: 

Följ mig, om du ej är rädd!" — 



212 

lyat betraktaiiiif Ii varandra 
Nu de genom skogen vandra, 
Der en smal ocli krokig stig 
Mellan ekar slingi-ar sig. 
Längre fram bland höga lindar 
Sprang en hjord af tama lundar; 
Tama elgkor deribland 
Slickade pa Gerdas hand. 
Utför, ständigt utför, leder 
Vägen uti djupet neder, 
Tills en lodrätt bergvägg skär 
Dalen af, som slutas der. 
Forsen brusar doft inunder; 
Men i höjden gröna lunder. 
Hotade på bergets bryn, 
Skaka kronorna i skyn. 
På en .silfverklocka ringer 
Jätledoltren nu, — då springer 
Opp en port i slutet berg. 
Och på tröskeln står en dverg. 
Född vid Nordkap. Kädd han träder 
Fram, och kysser Gerdas kläder, 
Biir en fackla i sin hand: 
Flämtande dess blåa brand 
Lyser, som på kärrets vatten 
Lyktegubbarna i natten. 



213 

lim ck-bs dager fallei' hall" 
Genom ett oändligt hvalf, 
Skimrar mellan langa rader 
Utaf grottans kolonnader! 
Hur hvar pelare med hot 
Kastar ner för vandrarns fot 
Jätteskuggor, svarta spöken, 
Skimrande i halilyst öken! 
Ändtligl, sAsom himlen fri, 
Ljus, med hundra lampor i. 
Öppnar sig en vid rotunda; 
Och då måste ögat blunda 
För deu glans, som strålar ur 
llöghvälfdt tak och malmfvlld mur. 



"Var välkommen ,'' Gerda talar 
"Uti bergets jättesalar. 
Gamla, som grundmurad jord, 
Kungasalar förr i Nord, 
Nu en tillOykt eller — liäkte 
För ett vildt, förkastadt slägte. 
Lika mycket! — Berget än 
Hatar icke gammal vän. 
Fädreiis frihet, fädrens minne 
Trifvas än en tid iiärinne. 



'Jl4 

Ett och annat märkbart liar 
Stället ock från fordna dar. 
Se dig om livar du behagar, 
Medan jag din måltid lagar I" 



Underliga ting att se 
Voro der, och många de. 
Hvilka skatter djupets makter 
Skrinlagt i de mörka .schakteri — 
Flamnunule i bergets natt 
Guld i glimmcrskifler satt, 
Rika blad med knoppar inider, 
Gula som förkylda lunder. 
Silfvcr sedan i en lång. 
Körtelrik oeh mäktig gäng 
Kröp i bergkalk efter hällen . 
Krökte .sig på tusen ställen, — 
En ofantlig orm. en blA. 
Gliinsande alt se up})å. 
Oeh hsarthelst .som ögat fidler. 
Bländas del ulaf metaller , 
Jordens kärna, hvaromkring 
Satt .sig hennes gröna ring. 
Häl' i tusende gestalter 
Växte (le m liergets spalter. 



■215 

Klädde i oändligt tal 
Väggarna i Mammoiis sal. 
Men i hvalfvet häng förvågen 
Skimmerbild af himlabågen. 
Som sjufärgad rinner opp, 
Kröner skyarna med hopp. 
Dock, hvad hopp han må betekna. 
Hastigt hoppets färger blekna; 
Här livar färg förstenad var, 
Stod med ständigt skimmer q var, 
Som i ett olyckligt sinne 
En förgängen sällhets minne. 
Ljusröd rosenqvarts var der 
Och granatens dunkla bär. 
Gul topas var så att skåda. 
Grön smaragd, men matta båda. 
Ljusblå cyaniten se'n 
Spelte med oskyldigt sken , 
Lik en nordisk flickas öga; 
Men deru lider i det höga 
Drog lazurn sin mörkblå rand. 
Och, af flusspat väfdt, ett band 
Kantade, (ty lägst satt detta) 
Bågen med det \ioletta. 
Men en mäktig bergkrystall 
Satt i hvalfvcts höjd. en kall. 



216 



Underjordisk måne, lyste 
Dunkelt opp hvad natten hyste, 
Som förståndet 13'ser i 
De förrycktas fantasi. 



Medan Axel allt betraktar, 
Dvergen står med bloss och vaktar, 
Säger: "vägeu är ej lång, 
Vill du se de dödas gång?" 
Öppnar så, med skrumpna bänder, 
Silfverport med svarta ränder. 
Der var bergets kyrkogård, 
Jättevård vid jättevård. 
Idel gröna kullar skurna 
Utaf marmor, med sin urna. 
Ack! blott man får bvila ut. 
Marmor är sä god till slut, 
Som en mullhög! — På livar kulle 
Stod, hvad den betyda skulle, 
Namnet uppå livar och en, 
Som sof jernsömn under sten. 
Namn, i sagorna berömda. 
Lästes der, och nanui förglömda, 
Ty till Fornjols lid»i lopp 
Gröna ältelängden opp. 



•217 

Men på den at" borgets giafvar. 

Som stod sist, med uiulrau slafvar 

Axel namnet ock af Finn, 

Nyss i hällen ristadt in. 

"Är den grafven tom," han säger, 

"Ljuger man på dödens läger? 

Blef ej Finn förvandlad? Är 

Allt blott svek och bländverk här? 

Se, der går en flod i natten, 

Svart som Elli vagas vatten, 

Och här spelar sällsam fläkt, 

Kall som dödens andedrägt. 

Jag vill hän; — men först jag bedei , 

Hedna slum ra re, för eder. 

Nåd ske eder alla när 

Honom, som barmhertig ärl" 



Gerda niedlertid beställsamt 
Sysslar vid sin spis, och sällsamt 
Bröt dess kungliga gestall 
Af mot de bestyrens hall. 
Slef i hantlen , förkläd före , 
Liknade hon hvad vi höre 
Om prinsessor mången gång 
1 den store Jonicrns sång. 



218 

Snart pä niannorljoid stod liirdig 
En anrättuing. kungar \ärdig: 
Rågbröd, växt pä svedjeland, 
Fint och livill som Gerdas hand; 
Smör sä gidt, som en ranunkel. 
Vildsvins-skinka, röd ocli dunkel, 
Urens bringa, björnens bog, 
Och en orre, fälld i skog 
Bäst han öm uch hänryckt spelar 
(Lycklig den hans öde delar I): 
Smultron se'n på silfverrund, 
Uodnande som Gerdas nmnd: 
Som dess barm, så pöste gräddan, 
Och i stjerten bet sig gäddan; 
Dufvan bjöd silt blåa ägg, 
Ostronet sitt salta skägg. 
Men brciKid i blanka muren 
Satt en kran. af silfver skiuen. 
"Vid är källarn," Gerda sad', 
"Gar inunder land och stad 
Ända ut till si)(K'rlanden;" — 
Och , när blott hon vred med handen, 
Vinel , btll som sommarsol. 
Klart, som norrsken upp \ id pul , 
Spiutar lusligt fram och faller 
I lin^jlolMdo krystaller. 



•219 

!Nii, lik vatten liäidt pA gull. 
Sken pokain, till brädden full. 
Rosenläpp knappt Gerda lade 
Till dess kant, och log och sade: 
"Gäst, drick du, till godo håll 
Hvad dig bjuds af bergets troll! 
Axel Hvide du dig kallar. 
Kommer väl frän Ilvidarps \allar 
(Hvide-ättens borg nämns så) 
Nära Lund vid Löddeä. 
Hm'u är det nu på slätten, 
Se'n min fader, gamle jätten, 
Blef — i munkens dikt — till sten. 
Fast vi hiir ha bränt hans ben? 
Sjelf du sett hans graf härnere 
Ytterst ibland många flere. — 
Se'n en illslug munk, en Idek, 
Hycklande den öppne svek , 
Drog han sig i berget åter. 
Der en evig droppsten gråter. 
Högt från remnadt marmorlofl, 
Silfvertärar på hans stoft. 
"Berget," sade han "är blifvel 
"Till ett enkesäte, gifvet 
"Al en slägt, som enka är 
"Efter all sin slorliel här. 



"Väl liar berget än ej ramlat, 
"Och IVåii tusen år vi samlat 
"Mången rik och (i\ergsmidcl skatt, 
"Gömd i dessa klyftors natt. 
"Än meil friska näringssafter 
"Lefva jordens ungdomskrafter 
"Här i djupet, drifva fram 
"Malmens gren ur kärnfrisk stam. 
"Men jag Tet, en dag skall blomma 
"Opp ur Östersjön, och bomma 
"Nattens ganda riken till, 
"Då stå bergels krafter still. 
"Fordom stridde vi med Åsar, 
"Ty den \ Uda krafleu rasar — 
"Så ha Nornorna bestämt — 
"Mot den ordnade alltjemt. 
"Dock, snart med h varann de giftes, 
"Styrda, styrande till skiftes: 
"llindens ljus och jordens merg 
"Smälte hop på Nordens berg, 
"Och ett starkt och klarsint slägte 
"Fädrens fria jord betäckte, 
"Och från slagfall ncli från \åg 
"Djcrft till (Ijirfva Gudar sag. 
"Nu III mall och sjuklig hira, 
"ötan meig mli ulan ära. 



221 



"Stuvgei" som en feber i 
"Nordens kropp, uyss sund oeli fri, 
"Blott försonar, blott förenar, 
"Talar frid, och svaghet nrenar, 
"Af allt stort och kraftigt glömsk , 
"Gråtmild, hycklande och lömsk. 
"Men hon segrar: Valhalls stolar 
"Slockna, som förbrunna solar, 
"Död är Nordens hjeltekraft 
"Och för kort dess hammarskaft. 
"Lyfte jag ej sjelf, bedragen, 
"Lunda tempel nyss i dagen?--" 
Säg mig — fortfor Gerda nu — 
Står dt;t templet q var ännu? 
Har ej Thor med himlaflamman 
Störtat hädelsen tillsamman? 
Dock, förlåt, du är min gäst. 
Säg mig, hvad som rör mig mest, 
Grönskar än min glada kulle, 
Der jag gerna jordas skulle, 
Der mig gladt så mången gång 
Blomsterdoft och fågelsång? 
Ack! som barn uti det gröna 
Sprang jag der, och såg de sköna, 
Rika fälten, hvaruppå 
Skördarna i vågor gå, 



ooo 



Och de gamla olTerluiuler 

(Snart gä de som Valhall under I) 

Stå som holmar med sin topp 

(j rönska nde ur guldsjön opp; 

Men (let blåa hafvet vakar 

Rundt kring stränderna, och drakar 

Bära der, på becksvart rygg, 

Äran i sin sköldborg trjfgg. 

01 min sköna barndoms minne, 

Ilur du gläder än mitt sinne! 

Huru dina bilder stå 

Skimrande i fjerran blä 

Öfver lyckligare parker! — 

Men jag bor i ödemarker!" 



När hon talar så, en tår. 
Som i dunkla ögat står, 
Hennes innersta förklarar, 
Och (lin rörde gästen svarar: 
"Bygden, som du älskar så, 
Ack! mia; är hon kär också. 
Men osalig Ivedrägt härjar 
Fredegodes land och färgar 
Markens grönska. Sundets våg, 
Blodiga i härnadståg. 



2'2å 

Men när någon gAng Sven Grallie, 
Den vi alla sky och hate, 
Fyllt sitt mått af blod och hån, 
Stiger väl martyrens son, 
Valdemar, min fosterbroder, 
Fram och fattar tidens roder, 
Näpser stormvind, styrer stam 
Efter himlens stjernor fram. 
Allt, hvad fosterlandet hoppas, 
I hans hjeltesinne knoppas. 
Der de stora tankar bo. 
Jordens väl och himlens tro. — 
Samma barm har närt oss båda, 
Och jag har mig vant att skåda 
Till en framtid, ofödd väl. 
Men hon växer i hans själ, 
Föds en gång med segcrhufva. 
Då skall hjelten splitet kufva 
Och Knut Stores glömda sol 
Skina på Skölduuga-stol. 
Seger våra haf skall kröna, 
Frid skall bo på kullar gröna. 
Men din kulle, Gerda, står 
Full ännu af blommig vår. 
Templet står ock , fast som jorden , 
Skönast, heligast i Norden, 



224 

Nu på nya under rikt, 
Utaf biskop Eskil vigdi 
Innan, utan, uivan , nedan 
(Det är nu tre vintrar sedan). 
Ack! du skulle sett, som jag. 
Vigningsfestens stora dag. 
Aldrig går den ur mitt minne, 
Blommar ständigt i milt .sinne, 
Som en aftonrodnad på 
Djupa vågor, dunkelblå. 



"Främst, ibland ett moln af klerker, 
E.skil gick, och hvaren märker 
På gestalt och blick och skrud: 
Sådan man tillhörer Gud. 
Dubbelspetsail mitra nickar 
Högt från silfverliår, och skickar 
Strålar ut med .sälLsamt .sken 
Utaf mången ädelsten. 
Pallium sedan, påfvens gåfva, 
Hvitt som drifvor, när de sofva 
Uti solsken: deruppå 
Fyra kors af purpui' stå. 
Men en gulilnål med rubiner 
Håller kåpan hop, och skiner 

Som 



225 

Som 011 loseiistäiiiiel lihiiul 
Liljor i til blomsterland. 
Kriiklan i den ena handen 
lltill han; i don andra branden 
At" elt kärl mod rökverk från 
Cederkrönta Libanon. 
Rnndt kring templet treiine gångei 
Bispen gick med helga sånger, 
Stänkte signadt vatten ur 
Isojisijvast på nybyggd mur, 
Börjande från östra runden; 
Stänkte taket, midteln, grunden. — 
H varje gång, som tåget drog 
Tempeldörr förbi, han slog 
Kopparn med sin krumstaf : "Hören , 
"Ärans konung kommer! Gören 
"Porten hög och vägen bred! 
"Ärans konung stigit ned." — 
När han slår för tredje gången. 
Springer porten opp, och sängen: 
"Helig, helig, helig Gud!" 
Stämmes till cymbalers ljud. 
Hvilken synl Hur skina ljusen, 
Tusende och åter tusen, 
Utur gyllne kronors ring 
På det helga rundtomkring. 

15 



22(i 

Som om Tliabor liolkadl Nore 
Ut till kyrka för den store, 
För den sanne Guden, så 
Tycktes mig det templet stå. 
Det är Edens dolt, som iiugar 
Mellan dessa jjelargångar , 
Uet är Herren Gud, som bor 
Osedd i del höga chor; 
Och del skenet deriniinder. 
Flämtande från jordens grunder 
Ur den mörka kryptan opp. 
Är odödlighetens hopp. 
"Frid och salighet ske huset I" 
Ropte bispcn, och i gruset, 
Strödt på golfvet, skref han då 
Korsvis alfabeler två, 
Evangelii bild och Lagens; — 
Onda andar fly Ibr dragens 
Dolda kraft från helgadi i luii , 
jNamns för Abacturium. 
Sedan i en ring af strålar. 
En för hvar Apostel, målar 
Han på nun- lolf kors i svart, 
Täniler opp ett ljus for hvart; 
Faller så i sloflel neder 
lådor altaret ocli beder. 



•22'J 

Stänker vin och saltkorn ruiidt 
Kring pä predikstol och funt. 
Seilan, å sitt enibets vägnar, 
Kyrkan han Sanct Laurents egnar, 
Som en salig martyrdöd 
Funnit på sitt halsters glöd. — 
Högt från salvadt altar ljuder 
Första messan nu, och bjuder 
Menighet, som står bredvid, 
Ilimmelens och jordens frid. 
Och för alla helgon sängen 
Stämmes opp för första gången. 
Första gängen ock i dag 
Sina djupa andetag 
Drager orgeln , himlens lunga , — 
Ty de himmelska blott sjunga 
Med dess toner, när de stå 
Jublande på kullar blå. 
Än det lät som aftonvindar, 
Suckande i Edens lindar. 
Än som Herrans stämma i 
Dundret öfver Sinai. 
Och de höga Hosianna 
Studsa emot hvalfvets panna, 
Och hvart menskligt sinne tar 
Flygten opp till nicnskors far. 



228 

När till slut »Icii \igilc talar 
I sill vii^da kyrkas salar, 
Talar saliglieter om 
Nåden, som från himlen kom. 
Och förlåter oeh välsi|.,Miar , — 
Då hvart knä till jonlen dignar, 
Oeh Inar målad engel ser 
Lefvand(! från livalfvet ner. 
01 alt iifven du der varit, 
Äfven du, .som jag, erfarit 
Ki'aftens ord oeli fritlens hud — 
Skulle trott, .som jag, på (iud. 
Men till honom, hvilken leiler 
Stjcrnorna och hjertat, heder 
Jag för dig: han l3se dig 
Bort ifrån den villostig, 
Der du vandrar i elände; 
Oeh dill fria själ .sig vände 
Från de stumma Gudar lill 
Den. .som henne frälsa vill I" — 



Så, med kiiii|)[)ta hiiuder, lalar 
Ynglingen i i)ergets salar. 
Men |)å Gerdas panna salt 
Mideii l\sliiad. "Del är iiall . 



229 

— Sacl' hon slutligen — derute. 
Tid, att vi .vårt samtal slute. 
Men min broder Solve än 
Ej från jagten vändt igen. 
Kamrar äger berget flere, 
Välj dig en och sof härnere! 
Jag — här färgas liljehyn — 
Sofver då och dä i skyn 
Uti ekens lopp, som gungar 
Något närmre Valhalls kungar. 
Friare jag andas der, 
Ty det Himmelska är när, 
Och de stora tankar stiga 
Opp ur det oändeliga, 
Och den gamla Natten ser 
Vänligt på sin dotter ner." — 
Nu ett kallt godnatt hon nickar 
Till sin gäst, som häpen blickar 
Efter henne, följer fort 
Rymmerskan till bergets port. 
Der, som om hon hade vingar, 
Opp i höjden hou sig svingar, 
Klättrar som en stenget lätt 
Uppför klippans glatta slätt , 
Uppför ek, hvars rötter slainia 
I det gamla bergels panna, 



!J30 

Men duss grenar gripa mot 
Fästet och dess gyllne klut. 
Der, en ros uti det gröna, 
På sin löfbädd låg den sköna, 
Stödde handen under kind. 
Och då kommer aftonvind 
Kysser, h viskar, vaggar, söfver; 
Och till hög paulun deröfver. 
Lik ett ljusblått lall med guH , 
Hinden står af sljernor fidl. 



Axel mediertid inunder 
Tänker öfver dagens under: 
"Hvilket slägte här jag mött! 
Första barnet, jorden födt 
Psär med oförsvagadt välde 
Hennes ungdomskrafter svällde. 
Menskor äro de, som vi. 
Men med annat mått uti 
Icke lemmar blott, men sinnen: 
Vandrande och ilystra minnen 
Från en tid, dä styrkan var 
Lik en flod, som än ej har 
Säker llotlbädd, sväller öfver 
Bräddar, dem hou dock behofver. 



331 

All i 4ag livar Norileiis soii 
Koiunier ej så lätt ilVAii 
Jätten i sitl bröst, som pockar 
Jemt på sjelfbestånJ , och lockar 
Jemt till uppror eller knöt 
Alla himlens makter mot. 
Stormar det, han geraa jjiottas 
Emot stormen; gerna blottas 
Luden barm, att åskan må 
Veta, livar hon bäst kau slå. 
Nordens kraft är trots, och falla 
kv eu seger för oss alla . 
Ty, förrän man föll till slut 
Fick man ändå kämpa ut. 
Denna Gerda, hur hon hatar 
Fridens lära, hur hon matar 
Odens korpar i sin barra , 
Annars för allt ädelt varm ! 
Dock, vid fädrens tro och mimicu 
Hänga alla högre sinnen 
Fast som eken vid sin rot , 
Helst när tiden är derinot. 
Men hur skön är dock den vilda! 
Som en konstnär skulle bilfla 
Skade, uti månskensq\äll 
Jagande j)å Dofrefjäll. 



Hur dess mörka ögon llaiuiua, 
Svärniaiule och allvarsamma I 
Hur dess väsen prägeln biir 
Af en själ, ej hemma här. 
Glöder, men som midnattssolen 
ÖiVer lunderna kring polen, 
Lockar, men som rosor på 
Afgrundsbranten : låt dem stå! 
Dock, hur lycklig den, som tvingar 
Denna själ med örnevingar, 
Den, hvars hjerta en gäng mä 
Mot dess stora hjerta slå I 
Såg jag icke hos den höga 
Tårar nyss i dunkelt öga? 
Hörde jag ej känslans ton.' 
Hur hon skulle älska, hon! 
Öfverjordisk tjusning heter 
Hennes kärlek, saligheter 
Utan tal hon öfverlät; — 
Axel Hvide, hvad är det.' 
Hvad har denna oro vållat? 
Har dig bergets luft fövlroUat.' 
Drifva onda andars s\ek 
Med den irrande sin lek i' 
Gick jag leke ul .lU jaga? 
Nu en stum, förstenad saga 



23.3 

Ifrån tidens barnclonisär, 
Berget riuidl omkring mig står. 
Men af undrens tal derinne 
Ett allena rör mitt sinne. 
11 varför skymtar Gerdas bild, 
Hög, men sällsam, skön, men vild 
Fram ur speglande metallen, 
Kikar utur bergkrystallen? 
Vore hon allenast döpt! 
Vore hennes själ blott köpt 
Frän de mörka makters skara I 
Gud mä hennes själ bevara!" — 



Medan Axel gndjblar så, 
Lampor slockna, stjernor gä. — 
Gerda, vida mer fiirnuftig, 
I sin löfsäng, sval och luftig, 
Vaggas, shnnrar natten läng. 
Vaknar — fcirst i nästa säng. 



2:u 



Andra lånaren. 



Liäiigc ven (111 sofvit, Genial 
Nu iii- lid all vakna opp: 
Månget niinnc, månget hopp. 
Ämnen, sången mindre vänla, 
Mig förstrött, men på min iloi i 
Ofta Gerdas minne klappat, 
Fast min fantasi har tappat 
Bilder, som den fyllde förr, 
Och tler vuxit ogräs öfver 
Mången diktens lilomstergång. 
Lifvets oro sångmön söfver: 
Vakna likvid iiii en gång, 
Upp, min själ, till Gerdas sång I 



Morgonrodnans första stunder 
Lyste öfver Blekings hinder; 
Fåglarna från löfvig stam 
Sjöngo morgonsolen fram. 
Då kom Solve, (ierdas hroder: - 
Ofver dalar, l)eig oeh llodcr. 
Högt i Värentls öth' I ra k I 



235 

Sträckte sig hans vilda jag t. 
Men på skuldran bar han hlodigl 
Rof utaf en björn, som modigt 
Kämpat för sitt lif; med harm 
Föll han dock för jägarns arm. 
Innan Död hans lemmar löste , 
Först sin fiende han klöste, 
Och, förr'n striden tog sitt slut, 
Bröt han månget jägarspjut. 
Brutna spetsen af en klinga 
Satt ännu uti hans bringa; 
Lefradt blod satt rundtomkring 
Sårets rosenröda ring. 

Björnblod stelnar sent om våren 
Derför dröp det än ur såren. — 
Hånfullt slängde Solve då 
Fallna rofvet i en vrå. 

"Ständigt, broder, äfventyrar 
Du ditt lif för ingenting, 
Ströfvar skogarna omkring. 
Vild du mot de vilda yrar," — 



Gerda spörjer honom nu angående \'ärend. Sfdve 
hetsar henne från den, ur Norrnje flyklade^ kungadot- 



23(i 



trcn Gruffa uch hennes make Gunnar Gröpe^ samt beskrif- 
ver med hån och harm de många under , som tillskrif- 
vas den hel. Sigfrid och hans prisade källa.- 

— "Nu är han på heligt täg 

För att svenska kungen lösa 

IfrAu EUi vagas vag, 

Och att öfver honom ösa 

Vatten, hela kronan full; — 

Skada pä det goda gull!" 

Axel hör med fasoj huru Solve hulpit Gunnar all 
mörda Sigfrids tre, från England komna, systersöner.- 



"Ty när natten kom, vi lade 
liLld uti de kristnas hus, 
liranden var som Muspel ljus, 
Och vi skuro sedan glade. 
Såsom det af Thor belalls, 
liunor i de uslas hals. 
Huru lyste de ej röda I 
Ack, det \ar en lust atl se, 
I det gröna glänste de, — 
Och i {loden än med möda 
Stammar brödrens bleka mund 
liiiu lill Inila Krisl en stund." 

Sagan om BIrnda ingår dereflet som rpisod. 



237 

Mot poemets slut tecknar skalden Gerdas omvändelse.' 
"Huru bciijets heilna läiiia 
Mången slilla aftonstund 
Hängde vid don Vises mund, 
Som \'\d hinden hänger Nordens stjerna." 



Absalon återkallar i hennes minne deras förslå 
möte vid RunamOj skildrar sin ungdoms kärlek och 
stunden j då han beslöt att offra sill lif åt himmelens Ijenst.- 

"Qvällen sönk på Selands lunder, 

Sorgsen gick jag, di'ömmande deruuder. 

Men din bild var uti månens sken, 

Hoppande från gren till gren. 

Och d i n röst som bölja slog mot stranden , 

Ljöd som ton i näktergalens sång; — 

Längs med hafvet var min sorgsna gång. 

Redan mörknar vågen, mörkna landen, — 

Se, då glänser der i skyn 

För min häpna blick en syn. 

Och Guds moder på en bädd af strålar. 

Skön som man i Södern henne målar , 

H vitklädd, hälften jungfru, hälften mor, 

JScd ur purpurskyar for. 

Himlens skönsta Saga, nej, förlåt mig, 

Himlens skönsta Sanning vinkar ät mig 

Med en blick, sä öm, så ren, 



V'arn;iii(l(', men som eii niodcr varnar, 
Ocli kring hennes panna klarnar 
Jlögt bland stjernorna ett helgonsken; 
Och, när Sn jag hiipen tvekar. 
Lyfter Ihigret hon och pekar 
Åt (len trakt, der Frankland är, 
Öfver sundets våg, ät söder, 
Och pä en g<^ng mellan stjernor glixler 
Opp ett kors i himmelsk glans, 
Kring hvars midt en törneki-ans 
Brann igenom mörka natten 
Strålande utölVer land oeh vatten. 



Alla dessa uldra<j tillhöra den sed nar e behandlingen 
af stycket. Af den äldsta (innaSj ulom hela första sån- 
gen^ endast Iveime fragmenter , vittnande att författaren 
haft för afsigt alt åt versen gifva en mer vexlande form. 
Det ena fragmentet flyttar oss till den Idosterkammarej 
der SaxOj sittande fördjupad i sitt arbete öfver Danmarks 
historia^ emottagit besök af Absalon och Gerda: 

Stjernor blicka ner på slätten. 
Trägen i klostercell 
Sitter Saxo vid sin lampa 
Långt i den sena (jväll. 

Gamla runobalkar ligga 
Strödda på ekebord, 



239 

Men i Romarspråket skref lian 
Sagan om väldig Nord. 

Bispen står bakom och läser, 
Glades ål skön Latin, 
Och ur drifna silfverkannan 
Bjuder han ädelt vin. 

Gerda sitter med och lyssnar, 
Vitter i vittert lag, 
Gillar sagan, men för sängen 
Vill hon Forn3'rdalag. — 



Det andra fragnwnlet lillhör pormets slul.- 

Saxo är stoft och Absalon sjelf och Gerda desslikes, 
Nu af de murar, hon byggt, står ej ruinen 

en gång. 



240 

Förklaringar 

lill poemet Gcixki. 



/Itiiiclurium. Klt af d(.'n kalholska kyrkans aldrc, symboliska 
l)iiik: (lon untlo andens furdrifvtinth- \w leniplul. 

Axd flvidc. Född 11-^8 i Icuklon af Soiö. Sludurado 
i Paris. Biskop i Uoskild 1158, under namnet Absa- 
lonj orkebiskop i Lund 1177, med bibehållande lilnijc 
af sitt förra embete. Död i Sorö d. 21 Mars 1201. 

El/.ivaga. En underjordisk giftström i nordiska mythcn. 

Eskil. Brorson af Lunds förste erkebiskop, Ascer; dennes 
efterträdare (li;i91 och ALsaJons föregångare. Han förrät- 
tade d. 1 Scpt. 1145 invigningen af Lunds domkyrka. 

rnrnyriliildg. Forn-nordiskt versslag. 

flvlilarp. (Nu JVidarp.] Gammalt berres;i(c, norr om Lund ; 
ett af llvide-ättens stamgods. 

Knut den store 1. den riiäklige. Danmarks konung (1014 — 
1035); Englands och Norriges eröfrarc. 

Laurents. Den hel. Laurentius, katholska kyrkans bekanto 
Martyr, som, under kejsar Valeriani regering, stektes 
pa halster d. 10 Aug. 261. 

Roniileklint. Ett högt berg, öster om Lund. 

Runamo. Ett i lloby socken af Blekinge beläget berg, pä 
hvars flata hilll man trott sig finna kolossala run-risl- 
ningar, dem folktron tillskrifvil Harald Hildeland, som 
i dem skulle hafva förvarat sin morfaders, Ivar \\'id- 
famnes, bedrifter. 

SuxOj kallad Grammaticus. Prost i Roskild, Absalons vän 
och handsekter, död 1204. Ryktbar för sin pä blom- 
strande Latin författade Danska historia. Det är hans 
matta Stergifvande af Isländska poesien, som Gerda 
äsyftar, dä hon för sången vill ha "Fornyrdiila^." 

Skadc. Guden Niords maka. 

Sven Gralhe. Dansk thron-inkräklare 114", mördad pä 
Grathe-heden nära Wiborg 1157. 

Valdemar den store. Danmarks konung 1157 — 1182. 
"Martyrens son" kallas han i poemet, såsom son af don 
ll.^l mördade Knut Lawardj som af kyrkan blef för- 
klarad för helikon. 



INNEHÅLL 



IWEHALI. 



Si<l. 

Lefnadsteckniiig iii. 

Fiiiovd tili afdelningien: Slörrc Pociner . i.xxxviii, 

Fiitliiofs Saga 1. 

I. Fiilhiof och Ingeborg 3. 

II. Kung Bele och Thorslen Vikingsson . . 12. 

III. Frithiof tager arf efter sin fader . . 20. 

IV. Frithiofs frieri 3ö. 

V. Kung Ring 43. 

VI. Frithiof spelar Schack 49. 

VII. Frithiofs lycka 52. 

VIII. Äfskedet 61. 

IX. Ingeborgs klagan 83. 

X. Frithiof pä hafvel 8G. 

XI. Frithiof hos Angantyr . 9G. 

XII. Frithiofs äterkomst 108. 

XIII. Balders bäl 117. 

XIV. Frithiof går i landsflykt 123. 

XV. Vikingabalk 134. 

XVI. Frithiof och Björn 139. 

XVII. Frithiof kommer till kung Ring . . . 143. 

XVIII. Isfarten 150. 

XIX. Frithiofs frestelse 152. 

XX. Kung Rings död 1G2. 

XXI. Rings Dräpa 166. 

XXII. Konungavalet 170. 

XXIII. Frithiof på sin faders hög 175. 

XXIV. Försoningen 181. 



•>4'2 



i>iJ. 

Föiklaiiiigac till Fritlnurä Saga 104. 

Gerda 199. 

Anmälaa om poemet Gerda 201. 

Jätten Finn. l'iuloy 203. 

Första Sängen '. . . 209. 

Andra Sängen (frugniont) 234. 

Yttei-ligare fragmcntur 237. 

Förklaringar till poemet Gerda 240. 



Häl t c t ser. 

Sid. xxi, 6)sta ntdun . >tär i iifigra cxein|iliir ne lås en 

,, 5 , raderna *i ticli M „ — — — /d/u ,, fitnHS 



P. A. NORSIKDT il SÖ.NEll, 
Kungl. Buktryckiirr. 



KSAIAS TEGNÉRS 



SAMLADE SKRIFTER. 



AfSURA BA^DET. 



STOCKHOLM, j 



HOS r. Iv. FRITZ E. 



AXEL. 



TILL 



Der satt på en af Pindens thvoner 
En såmjarkung i utdödt Itof, 
Och harpan med de rena toner 
Låg tystnad på lians arm och sof. 

Han var ej mer, som förr, den glade 
Förtjusarn hörd af stad och land. 
Och mörkret, för att hämnas, hade 
Uppå hans ögon lagt sin hand. 

Då reste sig ett yngre slägte 
Med sorl ur sina dalars natt. 
De stormade, men ingen räckte 
Till thronen, der den gamle satt. 

Gick så en främling med sin lyra 
Den vihUi tummelplats förbi. 
Han såg väl striden och dess yra , 
Men icke meningen deri. 

"Hvad vill,'' sad han, "det långa kifvet? 
Den höges måttstock är ej vår. 
Från andra höjder såg han lifvet , 
Hans sång på andra toner går. 



"Från liimlen kommer sångurljusel , 
Dess första färg har ingen sett. 
Det bryts i skyn. det bryts i gruset, 
För Gud allena är det ett. 

"Som blomstren skifta i det gröna, 
Så skiftar diktens lätta här. 
I många former trifs det Sköna , 
Och skönt är allt, som snillrikt är. 

"Ilell dig, bland klassiska ruiner 
Du gamle, hög och undransoärd! 
Du Farus, som står qvar och skiner 
Ur en förgången sängar verld! 

"Till skum slås vågorna och stanna 
Emot din fot: för seglarns syn 
Du står med lågan på din panna 
Och lyser djupet, tänd i skyn." — 

Så talade han rörd, och lade 
För skaldens fötter ned sin krans. 
Den krans var ringa, men han hade 
Ej någon bättre då till hands. 

Och solen sjunker i det samma, 

Och natten står på bergels topp: 

Och rundt kring sångarns hjessa flamma 

Det gamla minnets facklor opp. 



A \ K 1. 

Ilen gamla tiden är mig kär , 
Den gamla Carolinska tiden, 
Ty glad han var som samvetsfriden 
Och modig såsom segren är. 
Än ligger i de norra laiiden 
Dess återsken kring himlaranden. 
Och mäktiga gestalter gå 
Med halten gula, rockar blå, 
I aftonrodnan upp och neder. 
Med vördnad ser jag opp till eder, 
,1 hjeltar fräii en högre verld 
Med kvllcr och med långa svärd! 



En af de gamla Caroliner 
Jag kände i inin barndoms dar. 
Pä jorden stod han ännu q var, 
Ett segertecken i ruiner. 
Från hundraårig hjessa sken 
Allt silfvcr. som den gamle hade. 



Och ärren på hans panna sade 

livad iLinor på en bautasten. 

Väl var han fattig, men förtrogen 

Med nöden, lekte han med den; 

Som fitrr i fält han lefde än. 

Och bodde i ett torp i skogen. 

Dock ägde han klenoder två , 

Mot dem han ansåg verlden ringa: 

Sin ])ibel och sin gamla klinga 

Med (Jarl den lolfles naiiiii ii|i|p;i. 

Den store konungens bedrifter, 

Som letas nu i liundra skrifter, 

(Ty vida kring den örnen Hög) 

De stodo i den gamles minne. 

Som kämpcurnorna stå inne 

Uti en grönklädd ättehög. 

O! när han talte om en fara 

För knngen , för hans gossar Idå , 

Hur högt han bar sitt hufvutl då, 

Hur tindrade hans ögon klara, 

Och kraftigt som ett svärdshugg klang 

llvart ord , som från hans lä])i)ar sprang. 

Så satt han ofta långt pä natten 

Och talte om den fonlna tid. 

Och hvar gång Carl blef niimnd dcivid 

Han lyfte på den slitna hallen. 



Förundrad stod jag vid hans knän, 
(Ty längre opp jag då ej räckte) 
Och bilden af hans hjelteslägte 
Den har jag från min barndom hän. 
Och månget dunkelt sagominne 
Bor sedan dess uti mitt sinne, 
Svärdsliljan likt, när i sitt frö 
Hon sofvcr under vintrens snö. 



Den gamle h vilar hos de döde. 
Frid med hans aska! Sagans ord 
Har jag af honom. Tag den, Nord, 
Och gråt med mig vid Axels öde I 
Mot gubbens ord min säng är matt , 
I enkla rim tillhopasatt. 



Den store kungen låg i Bender. 
Förödda voro re'n hans länder, 
Beledt hans namn, nyss ärorikt. 
Hans folk, en särad kämpe likt. 
Som re'n af döden känner kölden, 
vStod. fäktande på knä, bak skölden. 
Och inlct Iiojip om räddning fanns 



10 



I iiiigol aiiiial Ijiusl än liuns. 



Fast slornieu blätlJraile i hlaclcn 

Af ödets bok, fasl jorden skalt', 

Lugn stod han, som ett bondjfritl Inalt 

Står t]var i den loibräntla staden, 

Som klippan i det vilda haf. 

Som sinnesstyrkan pä en graf. 



En afton han till Axel sade: 
"Här är ett bref — ett bref han lade 
Uti hans händer — Axel, tag 
Och rid igenom natt och dag 
Til! Sverige opj): när dit du liinder. 
i)u liinnar det i Rådets händer. 
Far hän med Gudi än i <}väll, 
Och helsa till de gamla fjäll I" — 



Ung Axel älskade att rida. 
(ilad tog han brefvet, sydde in 
I bältet det. Vid llolofzin 
Hans fader föll vid kungens sida. 
Och, öfvergifven, lägrets son. 
Uppväxte ibland vapnens dån. 
Del vai (11 skön gestalt, som Norden 



II 

Dem föder iiniiu någon gång. 

Frisk som en ros, men smärt och läng 

Som tallar i ilen Svenska jorden. 

Som himlen pa en molnfri dag 

Var pannans hvalf så fritt oi^h herrligl , 

Och allvarsamt och Lottenärligt 

Hvart enda af hans anletsdrag. 

Det syntes pa hans klara öga 

Att det var gjordt att blicka opp 

Med redlig tillförsigt och hopp 

Till ljusets fader i det höga, 

Och blicka ntan fruktan ner 

På honom, som blott natten ser. — 

En plats bland konungens drabanter 

lian fick, ibland sin själs ftirvandtei'; 

En ringa hop, ty deras tal 

Var sju, som Carla vagnens stjernor. 

Högst nio, såsom Minnets tärnor, 

Och strängt var deras fria val. 

De pröfvade med svärd och lågor; 

Det var en kristnad vikingslam , 

Ej olik den, som fordom sam 

På drakar öfver mörkblå vågor. 

De sofvo aldrig uti säng. 

Men på sin kappa, bretld på jorden. 

Bland slorm och drifvor ifrån norden 



12 

Sit liigiit som j).'i eii l)lomsteräiig. 

1'^n hästsko knimaile clc sanimaii , 

Och aldrig såg du dem kring fhimmaii , 

Som SjDiakar ilVåii spisehis häll; 

De eldade med kulor gerna, 

Så röda, som när dagens sljerna 

Går ner i blod en vinterqväll. 

Det var en lag i stridens våda. 

Att en fick vika först för sju. 

Med bröstet väudt mot dem iinnii. 

Ty ryggen skulle ingen skåda. 

Och slnlligt var det ock ett ])uil 

Helt svart, det svåraste kanhända: 

Till ingen mö de fingo vända 

Sin håg, förr'n Carl tog sjelf en Ijiud. 

Hur liimmelsblått två ögon lyste, 

Hur roscnrödt två läppar myste, 

Hur barmens svanor summo på 

Sin insjö, likaledes två. 

De måste blunda — eller springa: 

De voro vigde vid sin klinga. 



Ung yVxel sadlar gångani glatlt 
Ocli ri(h"r genom dag oeli nalt. 
Så kiMU han hiin liings IJkräns gränser. 



13 

Dä plötsligt det i skogen glänser 
Af spjut oeli sablar ruiultomkring. 
På en gäng knäpps den blanka ring 
Ibop. "Du för ett bref frän Bender, 
Stig af, gif det i mina händer, 
Gif , eller dö I" — Ett svärdshugg var 
Hans tydliga, hans Svenska svar, 
Och talarn, plötsligt ödmjuk vorden. 
Sig bugar i sitt blod till jorden. 
Med ryggen stödd emot en ek 
Den kämpe lekej; nu sin lek. 
Hvartut det tunga slagsvärd susar, 
Der böjs ett knä och blodet frusar. 
Och ärligt löste han sin ed. 
Ej en mot sju — det vore ringa , — 
Men en mot tjugu Hög hans klinga. 
Han stridde som Rolf Krake stred. 
Der var ej mera hopp i nöden. 
Han stred för sällskap blott i döden j 
Och månget sår med purpurniund 
Ren hviskar om hans sista stund . 
Och blodet kring hans hjerta somnar. 
Och handen, grodd vid fiistet, tlomnai' 
Det svartnar för hans öga. Matt 
Han sjunker i den långa nalL 



14 

llallohl ilel -skallai gi'iiorii skof^eii. 
Och lalkL-ii (liislig, lumdeii trogen, 
Förfölja rolvfl. I galoj)|j 
Ea jägarskara sviiiiger ojip. 
Främst pA en tigeiHiickig l'äle. 
Med liddiägl grön, med rosenkind, 
Frainsusar som en hvirfvelvintl 
En sköldmö, skön som dagens slräle. 
Förfiirad löfvarhopen Hyr, 
Men gAngarn for ile döda skyr. 
Och med ett spräng står hon på jorden. 
Der lag han, som uti en diild 
lui ek utötver smAskog fälld, 
När stormen rasat ifrAn norden. 
Hur skön han lAg uti sitt blod I 
Och lutad öfver honom stod 
Maria, liksom torr Diana, 
Nedstigen frAn sin himmclshana, 
På Latmos, linigt fiiiu jagtens dån. 
Stod öfver sin Endymiou. 
Den slumrarn, som förtjuste henne. 
Han var ej skönare än deniu-. 
En gnista lif iinnu förspörjs 
Uti hans harm, fast sönderskjuten, 
Och pä en bär, af qvistar knuten, 
Som i ett ögonblick besörjs, 



15 

Den blfkiiadt' de varsamt hiira 
Till hennes l)oning. som \ai iiilra. 



Hon satt bredvid lians hufvudgäid 
At" ömkan och af sorg betagen . 
Och fäste på de bleka dragen 
En blick, ett kungarike värd. 
Hon satt , liksom i Greklands linider 
(Den sköna verld, som nu gar under,) 
En 3ppig ros, som växer vild 
Bredvid en fallen Herkuls-bild. 
Till slut han vaknar ur sin dvala, 
Och ser sig om , och börjar tala. 
Men ack I hans öga , förr sä mildt , 
jNu var det stirrande och vildt. 
"Hvar är jag? hvad vill du mig, flicka:' 
På mig får ej en qvinna blicka. 
Jag hörer till kung Carl. Din tår 
Får icke falla i mitt sår. 
Min fader bor i vintergatan, 
Han vredgas, han har hört min ed. 
Hur skön är dock den frestarn led I 
Hur lockande! vik från mig, satan! 
Hvar är mitt bälte? Hvar mitt bref? 
Med egen hand kung Carl det skref. 



Min faders svärd är godt, ikl hilir 
I synnerhet j),'i Moseoviter. 
Det var en glädje till att slå, 
Jag önskar, kungen sett derpä. 
Som mogna ax för Han strödde! 
Mig tyektes nästan sjelf jag Itloddc. 
Och brefvet jag till Stockholm lör. 
Min ära står i pant derlör. 

Upp! ögonblicken äro dyr;i." 

Så talar han i feboryra, 

Och dödsblek sjunker stridens vän 

På fredlig kudde ner igen. 



Och lif och död de stridde båcht 
Om ynglingen; men lifvet vann. 
Och faran småningom försvann, 
Och Axel kunde nu beskåda 
Med sansad blick, fast skum och luall 
Den eugcl vid hans sida satl. 
Hon var ej som idyllens sköna, 
Som gå och sucka i det giinia , 
En evig trånads konterfej. 
Med lockar gula såsom solens. 
Och kinder såsom nattviolens, 
Och ögon som förgätmigej. 



Ilun 



17 

Hoa var ett österns barn: de rika, 

De svarta lockar lågo lika 

En midnatt kring en rosengård. 

Och glädjens mod, det enda sanna, 

Stod stolt och ädelt på dess panna, 

Som segrens bild på sköldmöns vård. 

Dess fårg var frisk, som konstnärn målar 

Auroras i en krans af strålar. 

Växt var hon som en Oread, 

Och gången dansande och glad. 

Och höga gingo liarmens vågor 

Af ungdomen och hiilsan häfd: 

En kropp af ros och lilja \äfd, 

En själ af idel olil och lågor, 

En sydlig sommarhimmel, fidl 

Af blomsterdoft och solens guU. 

Der slridde i dess dunkla öga 

En himmelsk och en jordisk brand. 

Hon blickade så stolt ibland 

Som Jofurs örn ifrån det höga. 

Och åter som det dufvopar, 

Som Afrodites sk3'vagn drar. 



O Axel! snarl år sårens smärta 
Förbi, blott ärren återstå. 



18 

Ditt bröst det lakes utanpå, 

Men ack! hur går det med dill lijcila.' 

Se ej så kärligt jih den liaiul. 

Som ständigt dina sär Föiliand I 

Den mainiorhvita hand, den tina, 

Hon tar ej hviia meUan dina. 

Mer farlig är hon än i fjol, 

Vid kabbaliken uti Bender, 

De hårda Ottomanska händer 

Med krokig sabel och pistol. 

De röda läpparna, de friska. 

Som öppnas endast för att hviska 

Om tröst och hopp en andesång: 

Det vore bättre att du hörde 

De åskor, som Czar Peter körde 

Vid Pultava ännu en gång. 

Och går (hl kring i sommarvärmen 

kn stapjdande och blek och tärd. 

Så stöd dig, Axel, vid ditt svärd 

Och icke vid den runda armen, 

Den Amor just beställt sig sä 

Till örngott alt fö hvila på I 



O kärlek! jords och iiimmels under! 
Du salighetens andedrägt! 



19 

Giulonilighclens Iriska tliigt 

1 lif\els qvalm-iippfvllda luiiderl 

I)ii hjerta i Naturens bröst. 

Du menuiskors och Gudars tröst I 

I hafvet söker droppen droppe. 

Och alla stjernorna deroppe 

De dansa ifrån pol till pol 

En bruddans blott omkring sin sol. 

Du är ännu i menskans sinne 

En aftonglans, ett bleknadt minne 

Af skönare, af bättre dar, 

Då hon ännu på barnbal var 

I himlen, i det blå gemaket 

Med silfverkronorna i taket. 

Och sof, se'n hon sig dansat varm, 

Hvar afton pä sin faders arm. 

Då var hon rik som Bildningsgåfvan, 

Och hennes språk var blott en bön, 

Ocli hennes broder var livar skön, 

Hvar vingad himlason derofvan. 

Men ack I hon föll hit ner, och se'n 

Är icke hennes kärlek ren. 

Dock hos den älskade hou känner 

Ett diag af fordna himlavänner, 

Hör deras stämma än en gång 

f vårens eller skaldens sång. 



20 



Då glades åter hennes sinne, 

Likt främlingens IVån Scliweitz, som liör 

En hemlands-ton, som ålerlör 

Hans Alpers och hans harndoms minne. 



Det var en afton. Q\ällcn lag 
Och drömde på sin bädd i vester, 
Och tysta som Egyptens prester 
Begynte stjernorna sitt tåg. 
Och jorden stod i stjerneq vallen 
Lycksalig som en brud, som står 
Med kronan i de mörka hår. 
Och ler och rodnar under pellen. 
Af dagens lekar trött och varm, 
ISajaden stilla låg och myste. 
Och aftonrodnan satt och lyste. 
En präktig ros, i hennes baiin. 
Hvar kärleksgud, som legat bunden 
När solen sken, blef lös och red 
På månens strålar ujip och ned 
Med pil och båge genom lunden. 
Den dunkelgröna äreport , 
Der våren nyss sitt intåg gjort. 
Ur ekarna slog näkleigalen; 
Den sången klingade i dalen 



21 

Så öm , så oskuldsfull , sa ren , 

Som nSgot (jvride af Franzén. 

Det var som om ualureu sade, 

Att nu sin herdestund hon hade, 

Så lifligt och så tyst ända , 

Du kunde hört dess hjerta slå. — 

Då gingo med förtjusta sinnen 

Bredvid hvarann de unga tvä: 

Som brudpar vexla ringar, så 

De vexlade sin barndoms minnen. 

Han talte om de glada dar, 

Då i sill moders hus han var, 

Det furutimrade , det röda , 

Som stod bland tallar högt i Nord, 

Och om den kära fosterjord. 

De kära syskon, alla döda. 

Han talte om, hur mången gäng 

Den gamla, djupa kämpesäng, 

De läderbundna sagoskrifter, 

Hans längtan väckte till bedrifter, 

Och hur i drömmen mången natt, 

En kämpe utaf stål, han satt 

Pä tolffots höge gångarn Grane 

Ocli red, som Sigurd Fofnisbane, 

Igenom Vafurlägor hän 

Till Minnets mö. Ii vars borg pä fjällen 



22 

Slod IlaiiuiiaiiJe i luäuskeiiscj vallen 

Uti en luiul af lageiträu. 

Q väft hlef lians bröst, qvaf blef lians kauinuii 

Han Ilytlde mellan skogens stammar 

Och steg med barnslig glädje opp 

Till örnen uli furens topp, 

Och gungade fcir norilan vinden; 

Det svalkar bjertat, svalkar kinden. 

01 den som finge åka i 

Den vagn af moln, som far förbi, 

Och diaga fjerran öfver l]ärden 

Långt bort uti den sköna verlden , 

Der segren vinkar, ryktet står 

Med kransen för den tappres hår. 

Och der kung Carl (han har allenast 

Sju och elL hälft år mer än du) 

Med svärdet plockar kronor lui 

Och, gudaskönt! ger bort dem genast. 

Vid femton år min moder höll 

Mig längre ej, med gråt jag föll 

Till hennes barm, och drog till Polen. 

I lägret se'ii mitt lif försvann, 

Och troget .som en vakteld brann 

Det bland kanonerna och stålen. 

Men såg jag fåglarna ibland. 

Som närde sina små och smekte, 



23 

Siig jag oll bara, som iäg och lekle 
Bland blommorna vid bäckens rand; 
Då syntes tomt mig krigets dunder, 
Och fridens bilder växte strax 
Uti min själ, med gyllne ax, 
Med glada barn, med gröna lunder. 
Och \iil en stilla h3ddas dörr 
En Hicka stod, och qvällens flamma 
LAg på dess anlet, just det samma, 
Jag stundom sett i drömmen förr. 
Nu pä en tid de bilder fara 
Beständigt kring uti min själ: 
Jag sluter ögat, och likväl 
Jag ser dem lefvande och klara . 
Och flickan , som står midl deri . 
Hon är din spegelbild, Marie!" — 



Förvirrad s varade M a r i a : 
"Hur lycklig likväl mannen är I 
Den starke ingen boja bär, 
Han hör från början till de fria, 
Och farans tjusning, ärans glans, 
Och jord och himmel äro hans. 
Men qvinnans öde det är gifvet 
Till mannens bihang genom lifvct, 



'J4 



Förblndiungeii uppå hans sAr, 

Förgäten sodan de giott samman: 

Hou offret är, han offertlanunan. 

Som präktig emot himlen gftr. — 

Min fader föll i C/arens härar, 

Jag minnes knappt min moders bild , 

Och öcknens dotter växte vild 

1 detta sloLt, der slafven ärar 

I herrskarns nyeker, som han tål. 

Sin egen iiselhets idol. 

Ett ädelt sinne måste vämjas 

Vid väsen, som så villigt tämjas. 

Såg du iippå oändlig slätt 

Vår sköna, vilda gångar-ätt? 

Som hjellen modig, lätt som hindeii , 

Hon hiirer ingen herre till; 

Med örat spetsadt står hon slill 

Och vädrar faran, \änd mot \iudeii. 

Och plötsligt i ett moln af dam 

Hon jagar öfver fälten fram. 

Och strider sina egna strider 

Med oskodd hof, och gläds och lider. 

"J öcknens fria harn, hur sälll , 

"Hur skönt til lif på gröna fält!" 

Så ropte jag, och i)ad dem hida 

livar gång min gnäggande Tatar. 



25 

En betslad slaf, mig lydigt bar 
Vid sina fria bröders sida; 
Men skaran lydde ej, och gick 
Förbi oss med föraktlig blick. 
Odriigligt f(>r min fria anda 
Blef slottels evigt enahanda; 
Och kriget har jag tlitigt lärt 
Mot skogens ulf, mot bergens gamar, 
Och ofta kiipt m- björnens ramar 
Ett lif, som da Idef nAgot värdl. 
Men ack! jNatur, vi öfver vinna 
Ej dig: i hydda som på thron, 
Som sömmerska, som amazon, 
Din q\iinia Idir iindå en qvinna , 
En ranka vissnad, om ej stödd, 
Ett väsen, hvartill hälften felas: 
Hon har ej sällliel, som ej delas, 
Och hennes fröjd är tvilling född. 
Det klappar i min venstra sida 
En oro, Ijiif ändå att lida, 
En längtan till, jag vet ej hvad. 
Så smärtsam och änch°» så glad. 
Den har ej griins, den har ej syfte; 
Det är. som om mig vingar lyfte 
Frän jorden, frän det låga grus. 
Till stjernorna. till Gudars hus; 



■2b 

Och alcr som jag lölle iieder, 

J kiira varelser, tiil eder, 

J Iräii, som jemte mig växt opp, 

Dii kulle med din blomstertopp, 

Dii hiiek med dina kärlekssånger.' 

Jag liort , jag sett er tusen gånger. 

Men liknöjd som en bildstod ser, — 

Nu törst, lui först jag älskar er. 

Det är mig sjelf jag älskar minder, 

Del är en känsla mera hög, 

Mer ren än förr, alll.se'n — . ." liar llog 

En rodnad öfver jungfruns kiiuler, 

X)ch meningen, .som ej iick slut, 

Uti en halfsuek taltes ut. — 



Och näktergalen slår i skogen , 
Och månen står bak skyn och iy.ss; 
Och med en lång, en evig ky.ss. 
Som lifvet varm, .som grafven trogen. 
Upplöstes deras sjiilar i 
En enda salig harmoni. 
De kysstes som, när ollrel brinni-r. 
Två llammor ky.s.sasj de bli en. 
Som strålar nied cl I lio};re sken 
Och HiUMiarc uiot liinden hini\cr. 



För dem \ar icke veiklen till 

Och tiden i sin tlygt stod still. 

Ty hvarje stund i tlödliglieten 

Af tiden mäts och har sin gräns, 

Men dödens k3'ss ooh kärlekens 

De äro harn af evigheten. 

De lycklige! Om jorden all 

Gått opp i rök, ej de sett flamman, 

Och fästet kunde störtat samman , 

De hade icke hört dess fall. 

Som Söderns Genius och Nordens 

Med muntl mot nmnd de hade stått. 

Och icke vetat, att de gått 

Till himlens salighet från jordens. 



Tillhaka från sin himmelsfärd 
Kom Axel först. "JNu, vid mitt svärd. 
Vid Nordens ära, vid de stjernor. 
Som stå likt hvita bröllopstärnor 
Och lysa genom lunden in, 
För jord och himmel är <lu min. 
01 den som långt, rätt långt från striden, 
] någon vänlig dal, der friden 
Emellan l)ergen bosatt sig , 
Fick Icfva och fick dö med dig! 



V?8 



Mfii ack I en ed, en eil mig binder. 
Med liotfidl ldick,nied bleka kinder. 
Hon lägger stmu sin kalla hand 
Emellan våra bröst i brand. 
Förskräeks ej I än kan alll förbylas, 
Den cd \ill lösas, icke brytas. 
Jag måste hän. När Maj härnäst 
Oss bjuder pä sia blomsterfest, 
Då är jag säkert bär tillbaka, 
Då hämtar jag min brud, nuii maka. 
Farväl, du hälften af min själ, 
Farväl tilldess, ett långt farväl!" 



Med dessa ord han bort sig vänder, 
lian tar sitt bälte, tar sitt svärd, 
Och börjar oförskräckt sin tärd 
Igenom Czarens hundra länder. 
I skogen göms han, dagen lång, 
Men natten ora han styr sin gång 
Allt efter hindabvalfvets kärna, 
Vår Nords orubbeliga stjerna. 
Och efter Carlavagnen huld. 
Som icke vet af nedergången. 
Den vagn nud blanka tistelstången, 
Med hjulspik smidda ntaf guld. 



'29 



SA kom han genom tusen faror. 

Emellan fiendernas skaror, 

Till Målarns kungastad, der allt 

Med undran hör den djerfves friilsning. 

Och lenmade had' hrei" och helsning 

I Rådet, som kung Carl befalll. 



Emedlertid i öde salar 
Maria suckar Axels namn. 
Hon suckar det i skogens famn 
Och lär dess ljud ät berg och dalar. 
"Hvad är för ed, som honom band.' 
En flicka i hans fosterland , 
En äldre kärlek? ges del mera 
Än en? mitt hjerta jäfvar liera. 
Du snöbetäckta Ps ordens mö, 
En af oss begge måste dö I 
Du känner icke söderns lågor. 
Långt bakom dina frusna vågor, 
Långt bakom dina fjällars snö, 
Jag söker dig, du måste dö. 
Dock — kom ej A.\el ifrån Norden 
Som barn? Han såg ej fosterjorden 
Se'n dess, och långt frän lägrets gny 
Den skygga kärleken plär fly. 



30 

Ack! iiilfl svek, bldtt tio och lieiler 
|}() på cii ])iinna, liväHU som lians. 
Jag sAg ifrån hans ögas glans 
I botten på hans hjerta neder, 
Som Dagen ser i l)Otlcn pä 
Kn källa frisk och silfverblå. 
il vi fl} r du då? Hvad förestafvar 
Din ed? Att krossa detta bröst? 
Hvad — men i rymden dör min röst, 
l'Ai euka suckande bland grafvar, 
En dufva, som med klagan far 
Kring jord och himmel ulan svar. 
Ack! skogar susa, böljor rinna 
Emellan oss, han hör mig ej. 
livad? om jag följde honom? Nej, 
Det pa.ssar icke för en ({vinna. 
En qviiina? II vem vet det? Jag bär 
Ett svärd, och mannen färdig är. 
Med faran har jag ofla spelat 
Om lif och död ett tärningkast: 
Vid gångarn är jag vu\eu fast, 
Och aldrig iin milt lod har felat. 
Den tanken ger en Gud mig in. 
Nu Axel, Axel, är du min. 
Jag söker dig i höga Norden, 
Jag -siiker dig kring hela jorden, 



31 



Från dal till ilal, i'niii slraiul till shaii 
Och oden tVån diii niuiid jag tvingar. 
Tag mig, o krig, på dina vingar 
Och sätt mig ner i Axels land!" 



'O 



Sä sagdt, så gjordt. Beslut och handling 
Är ett hos qvinnan. Sin förvandling 
Hon skyndar. Under krigarns halt 
Hon gömmer sina lockars natt. 
Den rika barmen snörs i kyller, 
Med krut och bly hon renseln fyller. 
Och öfver skullran, mjell och fm. 
Hängs dödens synrör, en karl^in. 
Ur gördeln, känd af Grekens fabel, 
Nerblixtrar nu en krokig sabel. 
Och rundt kring läpparna hon drar 
En skuggning, som skall skägg betyda: 
Det var, som om du ville pryda 
Med sorgetior ett rosenpar. 
Hon liknade, med svärd och bälte, 
Gud Amor sjelf förklädd till hjelte, 
Som Klinias' son den målad bar 
På skölden, blank och spegelklar. 

"Farväl, du faderliga boning! 
En gång, med kärlek och försoning, 



3-J 

Jag kommer väl Ull dig igi-n. 

rSu kan jag icke längre dröja, 

Tag mig, o ]Natt, uti dia sitija 

Qch för luig till milt lijerlas viiiil" — 

Der lilg re'ii dä ])ä vunna stränder. 

1 ögouviän al' somnad Nortl, 

Czar Peters stad, dit nu en jord 

Do pantföiskiifna kronor sänder. 

Dil var han ringa. I sin vik 

Han låg, en nyfödd drake lik. 

Men arten rojes hos den unga. 

Som ringlar sig i soharm saud: 

Re'ii kokar giftet i hans tand, 

Re'n hväser han med kliifven ttmga. 

Der lastades mot S\ea strand 

En flotta dä med mord och l)rau<l. 

Dit st\ rer nu Maria färden. 

Och , mellan fanorna och svärden . 

Hon framstår och en jdats begäi- 

På flottan emot Nordens skär. 

En höfding för de \ilila liopai- 

Betraktar henne skarpt, och ropar: 

"Mer farlig syns du, ungersven. 

För Nordens niör än for ih',ss män. 

Hvarlhelst emot dem \i dig skicke, 

1 skägget gripa de difi icke. 

M 



en 



33 



Men kriget kan du lära dig 

Af dem i grund: det är ett krig 

På lif och död; men ötVer båda 

Gud ensam och Sanct Niklas råda." — 



Och seglen svälla, kölen far 
I skum utöfver östervågor, 
Och snart i aftonsolens lågor 
Stå Sveas berg: än slå de q var 
Bland böljornas och tidens tummel, 
Naturens gamla jättekummel. 
De landade vid Sotaskär, 
En strand för trogna hjertan kär. 
Der skildes fordom sista gången 
Ung Hjalmar och skön Ingeborg; 
Der dog hon sedan utaf sorg, 
När kämpen var till Oden gången. 
Och hennes ande sitter än 
På klippan, sörjande sin vän. 
Du Nordens Leukas, Norden glömmer 
Ditt namn, i sagans dar berömdt. 
Men Hjalmars dödssång dig ej glömt, 
Och skaldens bröst dig evigt gömmer. — 



34 

Men icdaii brinner Ijy vid by, 
Ocb barnen skrika, cjvinnor Ily, 
De känna väl den Kyska fejden; 
Och klockorna gä rundl i nejden 
Båd' natt och dag förulan lo; 
Men ack! de väcka ej de döde. 
Ve dig, du arma land, du öde, 
I grafven dina kämpar bo I 
Dock samlar ännu landets fara 
Af gubbar och af barn en skara 
Med svärd, som på Gcrmaniens fält 
Tjent under Gustaf Adolfs fana, 
Och hillebarder, segervana 
Den tid de gingo öfver Belt, 
Och en och annan muskedunder 
Med rostadt bis och itändt tunder. 
Det var livad Svea ägde då, 
En ringa hop, och illa väpnad, 
Men utan tvekan, uUin häpnad. 
Den gick mot fienden ändå." 
Men icke man mot man han strider, 
Sitt moln han vidt kring fälten spriiler 
Och Ijungar ifrån klippans topp. 
Dit intet mod kan tränga opp. 
Och döden slår beständigt neder 
Ohämnnil i de glesa leder. 



35 

Då kommer som den viecle Tlior 
Med hammaren, med maiidomshältet , 
Så kommer Axel öfver fältet, 
Der flykten sprids och fasan hor, 
En hjelpens engel, sänd i nöden: 
Hans hröst är stal, hans arm är döden. 
Han ordnar striden. Hit och dit 
Han %ger uppå gångarn hvit. 
"Stan, Svenskar, sluten edra leder! 
Kung Carl har skickat mig till eder, 
Hans helsning jag till eder här. 
Gud och kung Carl var lö.sen är." 
"Gud och kung Carl" kring fältet skallar 
De höra, när den tappre kallar, 
Och klippan, hvarfrän döden gick. 
Är stormad i ett ögonhlick. 
Då slockna alla afgrundsgapen , 
Och fältet sås med lik och vapen. 
Och svärdet rasar blindt, men tryggt, 
I nacken på den vilda Uykt, 
Och häpne skynda röfvarhanden 
Med kappadt ankartåg från stranden. 



Ett mättadt rofdjur lik låg re'n 
Den slagtning still och sof på fältet, 



36 

Och månen göt från himlalältel 

Ner på förödelsen sitt sken. 

Längs utmed nattomhöljda viken 

Går Axel, suekande, bland liken. 

De ligga parvis, nian vid man, 

Hur hårdt omfamna de h varann! 

Vill du ett trofast famntag skåda, 

Se ej på kiirlekens, der håda 

Oniarma ömt h varann och le: 

Gå på ett slagfält hän och se 

Hur hatet, under dödens smärta, 

Sin ovän trycker till sitt hjerta. 

Ack! kärlekens och glädjens rus 

De flykta som en vårvinds sus; 

Men hatet , sorgerna och nöden , 

De äro trogna uti döden. 

Så suckar han, och plötsligt hör 

En stämma, klagande i natten: 

"Jag törstar, Axel, gif mig vatten. 

Och tag mitt afsked, förr'n jag dör!" 

Vid denna röst, den välLekanla, 

Han störtar fram bland klippor branta, 

Och ser — en okänd yngling, stödd 

Mot berget, särad och förblödd. 

Men månen går ur moln, och lyser 

På bleka anletsdrag; då ryser, 



37 

Del skriker han med fasans ton: 
"O Herre Jesus, det är hon!" 



Ack! det var hon. Med kufvad smärta 
Ilon hviskar, med en röst så matt: 
"God afton, Axel, nej god natt. 
Ty döden sitter vid mitt hjerta. 
Spörj icke hvad som hit mig fört. 
Min kärlek Idott har mig förfört. 
Ark I när den langa natten skymmer, 
Och menskan står vid grafvens dörr. 
Hur annorlunda då än förr 
Syns lifvét och dess små bekymmer, 
Och blott en kärlek, .skön som vår, 
Tas med, när man till himlen går. 
Den ed, du svor, jag ville veta, 
Nu skall jag den bland stjernor leta. 
Der står hon skrifven, jag .skall se 
Din oskuld lika klart som de. — 
Jag vet, jag handlat oförsigtigt, 
Jag vet, du sörjer mig uppriktigt; 
Förlåt mig, för min kärleks .skull, 
Hvar tär, du fiiller pä min mull! 
Jag har ej bror, ej far, ej moder. 
Du var mig far och mor och broder, 



38 

Du var mig alll, — O Axel, svär 

I döden atl du hav mig kär! 

Du svär: — In i skulle jag väl klaga:' 

Det skönaste utåt' sin saga 

Har lifvel mig lortäljt. Din mö 

Får hon ej vid ditt hjerta dö? 

Och blir ej hennes stoft förvaradt 

Uti det laml, du nyss försvarat? 

Se, Axel, öfver manen far 

Ett n)oln: niir det f()rs\uiuiil har. 

Då är jag diul, då sitter anden 

Förklarad på den fjerran stranden , 

Och beder godt för dig, och ser 

Med alla himlens ögon ner. 

Men sätt en utländsk ros på grai\en. 

Och när hon dör, i snön begrafven, 

Det solens barn, tänk på din mö, 

Som sofvcr under Nordens snö! 

Dess blomningsdagar voro korta; — 

Se, Axel, nu iir molnet borta. 

Farväl, farväl!" — En suck hon ilrog, 

Oeli kramade hans hand. och — dog. 



Då steg frau uiuleiinrdcus lloder 
Ej Döden, men hans yngre broder, 



39 

Det bleka Vanvett opp, som går 
Med vallmokrans kring spridda hår, 
Och ömsom stirrar mot det höga, 
Och ömsom ner till jordens grund, 
Med löjet kring förvriden nmnd 
Och tårar uti halfsläckt öga. 
Vid Axels hufvud rörer det, 
Och sedan irra jeuit hans fjiit 
Kring grafveu, som i forntids-sagan 
Den ilöde kring sin gömda skatt. 
Och stranden hörer dag och natt 
Hans rörande, hans hemska klagan: 



"Var tyst, var tyst, du bölja blå! 
Du får ej så mot stranden slå. 
Du störer endast mina drömmar; 
Jag älskar icke dina strömmar. 
De skummande, med blod ibland, — 
Du förer döden till min strand. 
Här låg en yngling nyss och blödde, 
Hans graf med rosor jag beströdde, 
Ty han var lik, jag vet väl hvem: 
Till våren för jag henne hem. 
De säga mig, att jorden söfver 
Min brud, och gräset växer öfvcr 



40 

Del trogna biöst, del är ej saniit: 
Hon satt i natt pfi klippans bianl. 
Blek var hon, som inan döden målar. 
Det kommer sig af niSncns strålar, 
Och kall om läppar och om kind, 
Det kommer sig af nordan vind. 
Jag bad den älskade all stanna, 
Hon strök med fingret på min panna , 
Det var så tungt, så mörkt i den: 
Då blef det åter ljust igen. 
Och fjerran utur öster klarna 
De dagar, ack! de hädanfarna. 
De sköna dar, de himmelsblå: 
Hur säll var stackars Axel då! 
Der slod ett slott i lunder gröna. 
Det slottet hörde till den sköna. 
Jag låg i skogen mördatl nyss. 
Hon gaf mig lifvet med eu kyss. 
Hon gaf sitt bjerta åt mig arma. 
Det rika bjertat, och det varma! 
Nu ligger det och fryser i 
Förvissnad barm — det är förbi ! 
J stjernor, som på hinden brinnen. 
Jag ber er, slocknen och försvinnen! 
Jag vet en morgonstjerna god, 
Ner gick hon i ett haf af blod. 



41 



Del luktar blod ännu från stranden, 
Och blodig är jag sjelf på handen." 



Så klagar han på Sotaskär. 
När dagen tändes, är han der, 
När natten sänks, går han ej äter: 
Han sitter ständigt der och gråter. 
En morgon satt han död vid sjön, 
Med händren, knäppta hop till bön, 
Och tårar på den bleka kinden 
Halfstelnade i morgonvinden; 
Och emot grafven, der hon låg. 
Ännu det brustna ögat såg. — 



Sä var den saga, som jag hörde. 
Hur djupt, hur ömt, hon då mig rördel 
Fast tretti vintrar snögat se'n. 
Hon lefver i mitt hjerta än. 
Ty med bestämda drag, med skarpa, 
De barndomsbilder tryckta stå 
I skaldens själ: der bo de små. 
Som Aslög i kung Helmers harpa, 
Tilldess, som hon, de träda fram. 



42 

FörrSdaiiile siii gudastam 

Med präktig drägt, med låter liiiga, 

Och gidlgidt liär och kungligt öga. 

Ack! barnets himmel hänger full 

Med Ijror af det röda gidl, 

Oih allt Inad mannen diktar sedan, 

Som hjeltar stort, som blommor smiill, 

I skönare gestalter gått 

Förbi hans barndoms-öga reilan. 

Ännu ibland när vaktel n siar 

Melodiskt i den gröna vår, 

Oeh måiuMi går m* österhafven , 

En vålnad stigande ur grafven. 

Och målar dalar, målar berg 

BedröUigt med de dödas färg; 

Dä susar det uli mitt öra, 

Då tycker jag mig ännu iiöra 

De ganda, välbekanta ljud 

Om Axel ocli hans Kyska brud. 



43 



Förklarinjcai* 

/i7/ poemet Axel. 



y^slög. Dotter af SigurJ och Brynhiltla, gömd, efter deras 

död, i en harpa af gamle kung lleimer. Utmärkt för 

sin skönhet blef hon sluthgen Ragnar Lodbroks gemål. 

Biiulastcn. Grafslen frän nordiska hedna-Sldcrn, vanligen 

med runor försedd. 
Bcnder. Stad i Bessarabien. Nära intill ligger byn War- 

ni:a, länge Carl den Xll:s vistelse-ort. 
Endymion. En skön, grekisk yngling, föremal för Dianas 

kärlek. 
Farits. En i forntiden berömd fyrbäk pä ön Farus ulan- 
för hamnen till Alexandria i Egypten. 
Grane. Sigurd Fofnisbanes stridshäst. 
Hciiner. Nordisk konung, Brynhildas fosterfader. 
Hjalmar den hugfidle. Berömd nordisk kämpe, hvars 
öden skildras i Hervara-sagan , som afven (cap. 5) för- 
varar hans dödssäng, 
liolofzin. Stad i Lithauen, ryktbar för Carl XII:s seger 

öfver Ryssarna d. 4 Julii 1708. 
Ingeborg. Hjalmar den hugfulles brud, dotter af Upsala- 

konungon Ane den gamle. 
Kabhalik. eg. Kalahahlik (af arabiska ordet Galabah^ 
med turkiska ändeisen lik). .4nfall, fäktning. Här: Carl 
Xn:s bjeltestrid d. 1 Febr. 1713, till försvar för sin 
boning i Warniza, mot Turkar och Tatarer. 
Klinias' son. .41cibiades, om hvars sköld Plutarch berättar, 

att kärleks-guden der var föreställd som äsk-gud. 
Latnios. Berg i mindre Asien; Endymions vistelse-ort. 
Lenkas 1. Leukadiska klippan, frän hvars spels skaldinnan 
Sappho, förtvinad öfver Faons otrohet, störtade sig ihafvel. 
Miiskediinder. En art gammaldags, (unga skjutgevär. 



44 



Najad. Vallun-nyinl. 

Oreacl. Berg-nymf, 

1'inilcn. Al Sånggudinnorna helgadl berg i Grekland. 

Pitllava. Stad i Ukran, bekant genom Carl Xll:s nederlag 
d. 2S Juni 1709. 

RulJ Krake. Berömd kämpe frän nordiska sago-äldren, ko- 
nung slutligen i Leire pä Seland. 

Sigurd Fofnisbane. Se "förklaringar till Frithiofs saga" 
(1 Band. sid. 197). 

Sotaskär. I Södermanlands skdrgärd, Sotholms hSrad. 

JVafurlågor. Forlrollud eld, som onigaf Brynhildas bory. 



\ATTVARDSBARNEN. 



47 



TILL 

JVOttBEMttS. 



Mins du det lund, der förr du Irifdes gerna, 
Den Uomslerplan med sina livita torn. 
Der Sundets vågor gå på vakt och värna 
För gröna ekar och för gyllne korn? 
Mins du det land och dina vänner alla? 
Jag deras härold är, vi nu dig återkalla. 



Jag vet det väl, du längtade till Norden, 
Till fädrens grafvar kring den kända elf; 
Ty klarare är himlen der, och jorden 
Ar honom närmre, är ett stjernland sjelf. 
Med sällsam glans utöfver land och vatten, 
Och solen somnar ej, som här, midsommars-natten. 



48 



Jag vet det väl, ty jag har äfven längtat 
Till mina berg, till mina skogars sus. 
Som skalden till sin himmel, liar jag Iränglut 
Till björkarna omkring min moders hus. 
Ack! i hvar själ en hembygds bilder glöda; 
Mer blå är himlen der, wh rosorna mer röda. 



Dock. är ej äfven här den Svenska jorden. 
Den fria, som ännu ej bar en slaf? 
Står icke här, på udden utaf Norden, 
En fyrbuk byggd alt lysa strand och haf? 
En Grekisk eld, som aldrig släcks, blott tänder? 
Hur du ej vårdat den, du sjelf, med trogna händer? 



Hvar är väl mannens fosterbygd? De trakter. 
Der slumpen ställt huns vagga, eller de, 
Der han har offrat ut de högre makter. 
Åt ljusets makter, hvad han bäst kan ge: 
Sitt väsens kärna, blomman af sitt snille: 
Det sanna, sotn han tänkt, det ädla , som han ville? 



I fyrti år den höga forntids-lära 
(En helig Adams-lok^j da lydde här. 
Eran Lundagärdens kronor flög din ära, 
Ditt namns , dill ryktes fosterbygd är der. 
Vår blef du då, vår är du. Vi bevaka 
Vår rätt till dig i dag: vi börda dig tillbaka. 

horn , 



49 



Kom, Orientens vän och Nwdens heder, 
Du man från fabelns glömda dar af gull, 
Med patriarkers språk, med deras seder, 
S(mi åldren vis, som barnet oskuldsfidl! 
Kom åter till de välbekanta ställen, 
Sitt neder, och förtälj för oss i vinterqvällen : 



Förtälj om undren, som vi ej förgäte. 
Från solens länder, dem du såg en dag: 
Om Hellas, minnets gamla enkesute. 
Om Rom, den höga fornverlds sarkofag! 
Förtälj oss det, och, liksom barn sig samla 
Omkring en älskad far, vi sajidas kring den gamla; 



Och sitta, liksom de, ined knäppta händer, 
I vördsam tystnad kring haiis stol, och lijss: 
Se'n gå vi hem, och drömmen till oss sänder 
En bild, ej olik hvad vi skådat ngss: 
En vis med silfverhär, som står och talar 
Ur morgonrodnans port: då ljusna berg och dalar. 



Och Forntid reser sig ur dunkla grifter. 
Och Isis-slöjan faller från dess syn. 
Persepolis' och Obeliskens skrifter. 
Dem solen fåfängt läste på ur skyn , 
De tydas alla, och Eleusis biktar 
Sin hemlighet för oss. Hur skönt dock drömmen diktar! — 

4 



50 



Till dess, tag mot en helsning frän den stranikn , 
Der i kvart bröst du dig ett altar hyggt. 
Tag mot en ringa gåfva frun den handen, 
Som du så ofta faderligt har tryckt; 
En ringa gåfva! — Ack, den nya tiden 
Ar fattigdomens tid: den rika är förliden. 



51 



NATTVAUDSBAIINEN. 



I iiigsl, liämyckningcns dag, var iuiie. Dea laiull- 

liga kyrkan 
Stod hvitmeiiad i morgonens sken. På spiran af 

tornet, 
Prvdcl med en tupp af metall, vårsolens vänliga 

lågor 
Glänste som tungor af eld , dem Apostlarne 

skådade fordom. 
Klar var himlen och hlå, och Maj, med rosor i 

hatten, 
Stod i sin helgdagsskrud på landet , och vinden 

och bäcken 
Susade glädje och frid. Gudsfrid ! med i-osiga 

läppar 
II viskade blommornas folk, och muntert på gun- 
gande grenar 
Fåglarna sjöngo sin sång, en jublande hymn till 

den Högste. 
Kyrkogården var sopad och ren. Så grann som 

en löfsal 



1 

52 'i 

Sloil ilcss Jfldiiga port , (k1i (leiinnaiitör |)å hvart 

jeriikors 
Hängde en doflande krans, nyss bunden afäl- j 

skaude händer. i 

Sjelf solvisarn , som slod pS en kulle emellan 

de döde, 
(Hade väl slätt der i hundrade år) var sirad ' 

med blommor. 
Liksom den åldrige far, ett orakel i byn och i 

slägten , I 

Som pä sin födelsedag bekransas af barn och af 1 

barnbarn , 
Alltså stod der den gamle profet, och stum med 

sitt jernstift 
Pekte på tatlan af sten, och mätte den vexlande i 

tiden , 
Medan ruudl om hans fot en evighet slumrade ; 

roligt. I 

Innantill var kyrkan ucL prydd; ty i dag var ' 

den dagen, j 

Då de unga, förählrarnas hopp och himmelens ; 

kärlek, ' 

Skulle vid altarets fot förnya sitt döpclse- 

lofte. 
Dcrför hvar vinkel ucli vrä var fejad och putsad, ' 

och dammet 



Blåsl fian Naggar oeii hvall ocli tian oljcniälacle 

bänkar. 
Kyrkan stod som en blomsterparterr: löfliyd- 

dones bögtid 
S;\g nian i Icfvande bild. Ur adliga vapnet på 

muren 
Växte en buske af löf, ocb predikstolen af ekträd 
Grönskade ännu en gång, som fordom stafven 

för Aron. 
Bibeln derpa var sållatl med blad, och försilf- 

rade dufvan, 
Fästad inunder dess tak. ett balsband hade af 

sippor. 
Men, i choret framför, kring altartaflau af Hör- 
berg 
Kröp en ofantelig krans: Iju.slockiga bufvu'n af 

englar 
Tittade fram, som solen ur moln, ur det skug- 
giga löfverk. 
Mcssing.sk röna n jemväl nyskurad blänkte från 

hvalfvet , 
Ocli i stället för ljus pingstliljor i piporna suto. 



Kedan klockorna galt, och den hvimlandc ska- 
ran var samlad 



54 ' 

Fjcriaii från dalar och berg all forniinnia lU-l 

heliga ordet. | 

Hör! då hrusa med ens de mäktiga toner från ; 

orgeln , 1 

Sväfva som röster från Gud, som osyidiga an- 
dar i hvalfvet. 
Liksom Elias i skyn, då han kastade manteln 

ifrån sig. 
Alltså kastade sinnet sin jordiska drägt, och med 

en röst 
Föll församlingen in, och sjöng ett evärdeligt i 

qväde 
Af den höge Wallin , af Davidsharpan i Norden, 
Slämd till Luthers elioral, och sången på väl- 
diga vingar 
Tog livar Icfvande själ och lyfte den stilla mot : 

himlen , | 

Och hvart anlete sken, som den heliges anlel i 

på Thabor. 
Se, då trädde der in i kyrkan den värdige lärarn. 
Fader han nämndes och var i församlingen: 

kristelig enfald 
Klädde från hufviid lill fot den sjiitliårige gul)- 

hen. 
Vänlig var han atl se, och glad som l)ehåilel- 

sens en ge I 



55 

Gick han bland skarorna fram, men derjenite 

tänkande allvar 
Låg på lians panna så klart, som på mossiga 

grafvar ett solsken. 
Som i ingifvelsens stund (en aftonrodnad, som 

bleknad 
Skimrar i menniskans själ ännu af skapelseda- 
gen,) 

Konstnärn, himmelens vän, sig tänker Johannes 

pä Patmos, 
Grånad, med blicken mot himnielen höjd, så 

sj^ntes den gamle. 
Sådan var ögonens glans, och sådant lockarnas 

silfver. 
Hela församlingen reste sig opp i numrerade 

bänkar. 
Men med hjertelig blick den gamle till höger, 

till venster, 
Vinkade helsning och frid, och försvann i det 

innersta choret. 



Enkel och högtidsfull gick nu den kristliga 

gudstjenst , 
Sånger och bön och lill slut ett lågande lal af 

den gamle. 



5(i 

Månget bevekeligt uid och formaiiiiig, tagen ur 

lijertat, 
Föll som morgonens dagg, som manna i öcknen, 

pa folket. 
Sedan, dä allt var förbi, iramträdde lärarn i 

choret , 
Följd af de unga dit upp. Till höger gossarna 

ställdes, 
Smärta gestalter med lockiga här och med ro- 
siga kinder. 
Men till venster om dem, der stodo de darrande 

liljor. 
Stänkta med morgonrodnadens färg, de sediga 

tärnor. 
Händerna knutna till bön och ögonen fästa på 

golf vet. 
rSu med frågor och svar beg^^nte förhöret. I 

början 
Svarade barnen med brydtl och sta])plande stiim- 

ma, men gubbens 
Vänliga blickar dem muntrade snart, och de 

eviga läror 
Flölo som källoiiias våg så klart från oskyldi- 
ga läppar. 
Hvar gång svaret var slut , och så ofla som Fräl- 
saren nämndes, 



57 

Gossarna bugade djupt sitt hufvud och tlickor- 

ua ncgo. 
Vänlig läraren stod som en ljusets cngel ibland 

dem. 
Tydde för barnen det heliga ut, det högsta, i få ord, 
Grundligt, men enkelt och klart, ty allt det 

höga är enkelt 
Både i lära och sång, ett barn kan fatta dess 

mening. 
Liksom den grönskande knopp utvecklas, när 

våren är inne, 
Blad framsticka vid blad, och, värmda af strå- 
lande solen, 
Målas med purpur och gull, tills sist fullända- 
de blomman 
Öppnar sin doftande kalk och vaggar med kro- 
nan i vinden: 
Så utvecklades här den kristliga salighets-lära 
Stycke för stjcke ur ungdomens själ. Föräl- 
drarna alla 
Stodo i tårar bakom, och gladdes åt träffande 

svaren. 



Nu steg gubben for altaret upp: förvandlad 

pA en gång 



58 

(Alllsft syiilcs det mig) varda den vänlige lärarn. 
Hög som eii Herrans profet, allvarlig som döden, 

som domen, 
Stod han, ett Guds ombud, ett jjröiVande,skickadt 

till jorden, 
lilickar, skarpa som svärd, i genomskådade 

Il jer tan 
Sköt han; hans stämma var djup, var dof som en 

åska på afstånd. 
AllLså förvandlad med ens, han stod der och 

talte och .sporde: 



"Delta är fädernas tro, den tro, som Apost- 

lariie liirde, 
Delta är älven den tro, hvarlill jag har döpt er, 

du än J 
Lägen vid mödrarnas barm och närmre till him- 
melens portar. 
Slumrande Ijftc er då den heliga kyrkan i skötet: 
Vaknade äna J nu, och Iju.set med strålarna alla 
Regnar från iiimmelen ner: i dag på uugih)- 

nu^ns tröskel 
Släiler hon ärligt er fria igen alt |)röfva och välja. 
Ty hon vet ej af tvång, blolt öfvertygelse vill 

hon. 



59 

Dotla iir pröfuingeus sluiul, Jcl är vändnings- 
punkten af lifvet, 
Frö't till de kommande dar: oåterkalleligt fljger 
Ordet frän läpparna nu: besinuen er, innan J 

svaren ! 
Tanken ej heller med svek att gäcka den spör- 
jande lärarn, 
Skarpt är hans öga i dag, och förbannelse hvi- 

lar på lögnen. 
Börjen ej lefnadens väg med en lögn: försam- 
lingen hör er; 
Syskon, föräldrar och slägt, hvad kärt och he- 
ligt på jorden 
Finnes, det står för er syn som vittnen: den 

evige domarn 
Blickar ur solen till er, och engeln, som står 

vid hans sida, 
Kistar bekännelsen in i evärdliga taflor med 

eldskrift. 
Alltså, tron J på Gud, pä Fadren , som skapade 

verlden , 
Sonen, som frälsade den, och på Anden, som 

enar dem båda? 
Viljeu J lofva mig här (ett heligt löfte!) att älska 
Mer än det jordiska Gud, och hvar menniska 

såsom en l)r()dcr.' 



m 

Yiljfii ,) l()l\;i 111115 '''•'" '''^'^ Ijfhlyika or Iro iiieti 

er lefiiad. 
Kärlekens hiiumelska Iro, förlåta, fördraga och 

lio[)pas, 
Iliini ert öile iiui bli, oth att redliga vainlra 

för Herran? 
Viljen J lofva mig det för Gud och för indi- 
skor:'" — Med klar röst 
Svarade gossarna j<i, och /a med ii viskande 

läppar 
Svarade flickorna ock. Då smälte på lärarens 

panna 
Molnet med åskorna i, och lian talte med mil- 
dare stämma, 
LjiiUig som aftonens lläkt. som harpor vid Ba- 
, bylons elfver: 



"Våren mig helsade ilå, välkomna I ill him- 

mtkiis arfskap, 
Barn ej nicr från i dag, men bröder och systrar 

i trone! 
Dock — hvarförc ej barn.' Till barn hör himmc- 

lens rike. 
Nere pa |or(hn en samling af barn, och i him- 
len en fader. 



61 

Styrande dem som sill Ims, förltilaiide, straf- 
fande ömsom, 
Detta iir menniskolefnadfus bikl , som Skriften 

har liirt oss. 
Salige äro de rene för Gud! På renhet och oskuld 
iivihir den kristliga tro, hon sjelf är ett barn 

ur det höga. 
Slarka som niiinncr och fromma som barn, är 

sinnman af läran, 
Som den Gudomlige lärt, och lidit och dött 

för på korset. 
Ack! då J vandren i dag ur barndomens heliga 

fristad 
Ned och allt djupare ned i årens kyliga dalar, 
O! hur kommen J snart, för snart, att längta 

tillbaka 
Upp till dess kullar if^cn , till de solbcglänsta , 

der straffet 
Stod som en fader för er , och förlåtelsen , klädd 

som en moder, 
Gaf er att kyssa sin hand , ocli det älskande 

hjertat var skuldfritt, 
Lifvet var lek , och er hand grep efter himme- 



len 



s rosor 



Sjuttio år har jag lefvat alltre'n, den evige fa- 

dren 



62 

Skiiiiklf mig gliiilju ucli sorg, iiu-ii litVets skö- 
naste st under, 
När jag blott sfig Jem i ögoneu rätt, jag käiule 

dem genast, 
Kände dem alla igen: de voro nun barndoms 

bekanta. 
Derföre, tagen derfVan till letlare lifvet igenom 
Bönen med blicken mot skjn, och Oskuld, men- 

niskans barnbrud. 
Oskuld, älskade barn. är en gäst frän siillare 

vcrldar , 
Skön med sin lilja i band: på lifvets bru.sande 

vågor 
Gungar bon trv^gg, bon märker dem ej, bon 

sofver i skeppet. 
Lugn bon ser sig omkring i menniskobvimlel: i 

öcknen 
Stiga englarna fram och tjena benne, hon sjelf vet 
Ej sin herrligbet af, men bon Hdjer trogen och 

ödmjuk, 
Följer, .så länge bon får, sin vän: förskjutenej 

henne, 
Ty hon är kommen från Gud och bon har him- 
melens nycklar. — 
Bönen iir oskulds vän , och den villiga flyger 

beständigt 



Mellan jorden och skyn, lion är dufvoposten till 

himlen. 
Anden, en evighets son, landsflyktig och fjoltrad 

i tiden, 
Rycker pä kedjorna jenit och sträfvar som lå- 
gorna uppåt. 
Ty iin minnes han rörd sin faders boningar 

många , 
Minnes si It fädernesland, der det blomstrade 

friskare blommor, 
Lyste en skönare sol , och han lekte med vin- 
gade cnglar. 
DA blir jorden för liten, för cjvaf, och till him- 

melen hemsjuk 
Längtar den vilsne igen, och andens länglan är 

andakt , 
Andakt heter hans skönaste stund: dess tunga 

är bönen. 
Ack ! när lifvcts oändliga tyngd nedfaller uppä 

oss , 
Trycker till jorden vårt hopp, och inunder jor- 

(k'n, i grafven, 
Väl är det skönt att bedja till Gud, ty de kla- 
gande barnen 
Aisar han ej från sin dörr, men han tröstar 
och läker och bjclper. 



(i4 

Sköiiari- är det likväl alt bccija, när allting oss 

väl går, 
Bedja i lyckones dai* , ty lifvets skönaste lycka 
Ligger pa knä för deii eviges tliron, oeh med 

händerna kriäppta 
Prisar hon, tacksam och rörd , det godas gifvare 

ensam. 
Eller vetcn J, barn, ett godt, som ej kommer 

från Herran? 
livad har menniskan väl, den arma, som icke 

hon undfått;' 
Derföre, fallen i stoft, tillbed jen! Seraferna tillbe, 
Skyla med vingarna sex sitt anlet för glansen 

af den, som 
Hängde pa intet sitt murarelod, dä han murade 

verlden. 
Jorden l)e\ iltnar hans makt oeh fästet förtäljer 

hans ära. 
Slägten blomstra och dö, och stjernorna falla 

från hinden 
Neder som vissnade blad, ärtusen med döende 

tolfslag 
Lägga sig ned for hans fot. ocli han ser dem. 

men räknar dem icke. 
Ho beslår for hans svn.' Förfärligt är doma- 
rens allvar. 

Störtar • 



»>5 



Sloiliir (le trolsiga iil-J lucd en \iuk: näi' li;ii> 

talar i vrede, 
Höjderna hoppa som ki<l och bergen springa 

som rådjur. 
Dock — h\i frukten J eder, J barn? Den för- 
skräcklige hämuarn 
Ack ! hau är kärlekens Gud : Guds röst vai' icke 

i jordskalf. 
Icke i eld eller stoini . men hon var i den su- 
sande fläkten. 
Kärlek är skapelsens rot. Guds väsen: oändliga 

verldar 
Ligga som barn vid hans barm: han skapte dem 

endast fördenskull. 
Endast att älska och älskas igen, han blåste sin 

anda 
In i det .slumrande stoft, och upprätt stod det 

och lade 
Handen på hjertat, och kände det varmt af den 

himmelska lågan. 
Släcken den, släcken den ej! hon är andedräg- 

ten af llfvet . 
Kärlek är lif, men hatet äi' död. Ej fader, ej 

moder , 
Älskade eder som Gud. tv. att J må salige 

varda , 
5 



Gaf lian sia eiiclaslL- suii. iSiir lian IjojtU- sill 

liiifMid i döden, | 

Firade karleken ^lad sin triund'; fullljordadl i 

\ai ullVet. 
Se, da lenmai- nii'd liasl föilålea i templet, | 

som skilde 
Jorden och liinimelen åt, och de döde stiga ur 

grafven , 
Hviskande sakta hvarann i örat med bleknade 

läppar 
Ordet, hlott anadt förni , till skapelsens gåta: i 

Försoning! ' 

Kärlekens djup är försoningens djup, försoning ! 

är kärlek. 
Derför, du menniskobarn, du älske förbarmande 

fadren , | 

Vilj livad den helige vill. och af kärlek, men 

icke af fruktan: I 

Fruktan är slafvarnas dygd, men det älskande 

hjertat är villigt; 
Var fuUkommen lor Gud, fullkommen är kär- 
leken ensam. ; 
.viskar du Gud, .som du bör, då älskar du brö- 
derna äfven: 
Solen på hinden är en, ueli en är kärleken \ 

också ' 



67 

Bär ej livar mensklig gestalt det Gudomligas tec- 
ken på pannan? 
Läser till ej i hans drag ditt iirsprungl» Seglai 

lian icke 
Vilsen, som du, pa ett främmande haf, och 

leda ej honom 
Samma stjernor som digi* Hvi skulle du hata 

din broder? 
Halar han dig, tillgif! Det är skönt att dock 

stamma en bokstaf 
Fram af den eviges språk: Förlåtelse nämns det 

på jorden. 
Känner du den, som förlät, med törnekronan 

kring hjcssan , 
Bad for sin fiende ömt , för sin bödel ? Känner 

du honom? 
Ack ! du bekänner hans namn , så följ hans exem- 
pel tillika. 
Tänk om din broder ej argt, men öfverskyl 

med hans brister, 
Visa den irrande rätt; ty den gode, den him- 
melske herden 
Tog det förvillade lam på sin arm och bar 

det till modren. 
Detta är kärlekens frukt, och pä frukterna kän- 
na vi honom. — 



68 

Kärlek lios Giul är de skapades väl, men kär- 
lek hos nienskau 
Är eii oäiidelig suck , haii längtar och tål och 

fördiager , 
Lider, men glades ändå, och med tårar i ögo- 
nen ler han. 
Hopp, sä heter hans jordiska lön. Det vänliga 

Hoppet 
Gör livad del kan , ty det pekar alltjemt åt him- 
len, och trofast 
Hugger sitt ankares land i grafvens djup, och 

derunder 
Diktar en skönare verld, ett dunkelt, men äl- 

skeligl skuggspel. 
Slägten, bällre än vi. sig stödt vid dess vack- 
lande löften. 
Hade ej annat än hopp. Sä prisom vår fader 

i höjden, 
H vilken har gifvit oss mer, ty för oss äi- hop- 
pet förklaradt, 
Famlar ej längre i natt. det är tro, det är lef- 

vande visshet. 
Tron är det klarnade hopp, hon är ljus, hon 

är kärlekens öga. 
Tyder den längtandes dröm och hugger dess 

syner i marmor. 



69 

Tro iir lefiiadeiis sol , och dess anlete skiner 

som Mosis, 
Ty hon skådade Gud: den välbefästade himlen 
Drar hon med kedjor hit ner, och det nya Je- 
rusalem sjunker 
Präktigt, med portarna tolf, i gyllene skyar till 

jorden, 
llänryckt vandrar hon der och betraktar de 

höga gestalter, 
lUids ej det vingade folk, hon är hemmastadd 

bland dem alla. 
Derföre, älsken och tron: dä följer ock gernin- 

gen sjelfmant, 
Likasom dagen med sol: det Rätta är son af det Goda, 
Kroppen till kärlekens själ; den kristliga ger- 

ning är endast 
Lefvande kärlek och tro , som blomman är lef- 

vande våren. 
Gerningen följer oss alla till Gud, der står hon 

och vittnar 
Ej livad hon syntes, men blott hvad hon var: 

lycksalig är den, som 
Hör dess bekännelse trygg; hon är stum på 

jorden, tills döden 
Öppnar den tigandes mun: J barn, ej frukten 

J döden? 



7(1 . 

Döden är karlekens bror, är dess tvillinghiotler, 

allenast | 

Mera allvarlig att se: med en kyss på bleknade ! 

läppar 
Tager lian anden ocli far, och vaggadt på kär- 
liga armar 
Ställer det IVälsade barn, ett nyfödt, fram för ' 

sin fader. 
Redan jag hörer den kommandes dån , jag skym- 
tar hans vingar, 
Svarta som natt, men med sljernor uppä: jag i 

fruktar ej honom. 
Död är befrielse blott, är förbarmandet stumt : ^ 

vid hans hjerta i 

Lättare andas mitt svalkade bröst, och anlct 

mot anlet < 

Skådar jag Gud som han är, en sol uppklarnad I 

ur dimmor, I 

Skådar jag seklernas ljus, dem jag älskal . de | 

mäktiga själar. 
Ädlare, bättre än jag: förklarade stå de för 

t h rönen. 
Klädda i hvilt och mod harpor af gidl, ocii 

sjunga en lofsång, i 

Diklad i luuiuicleus luft, på del språk, som | 

talas af englar. 



71 
Eller jcinväl, J älskacU- i)aiii, iij)|iliii;c'i liaii eii 

(fil IH»" 

Glöniiucr de liöllade ej: Nälkoniiia, J älskade, 

ellei- ! 
Glöinuioii liil dess ej edernas lielgd, förgäten 

ej löftet, 
Vaiidren i salighet hän och till salighet, akten 

ej jorden; 
Jorden är stoft, niea hinden är ljus; jag har 

vigt er till himlen. 
Hör mig, du verldariias Gud, du kärlekens 

eviga källa, 
Hör på din tjenares röst, jag skickar min bön 

i din himmel I 
Låt mig ej sakna en dag för din thron en enda 

af dessa. 
Dem du förtrodde mig här; som en far har 

jag älskat dem alla. 
Måtte de vittna för mig, att jag lärde dem vä- 
gen till lifvet 
Redligt, så långt jag förstod af ditt ord; made 

känna mig ännu. 
Falla till lärarens hröst, och jag ställa dem 

fram för ditt anlet 
Rena som nu, men ]>lolt pröfvadc mer, och 

ropa med glädje: 



12 



Fader, se, jag är liär, och harlien, som clii mig 

har gifvit!" — 



Grutaude lalle haii sä, och uu, pä eu vink 

af den gamle, 
Knä vid knä de knölo en krans kring altarets 

rundel. 
Knäböjd läste han dä den heliga bönen , och 

sakta 
Läste de unga den med , och till slut med dar- 
rande stämma 
Lyste han himmelens frid, välsignelsen, öfver 

dem alla. 
Skulle nu ändas hans värf för i dag; den kom- 
mande söndag 
Var för de unga bestämd att begå den heliga 

nattvard. 
Plötsligt, som träffad ur skyn, stod läraren 

stilla och lade 
Handen på pannan odi blickade upp: gudomliga 

tankar 
Flögo igenom lians själ , och förunderligt glänste 

hans ögon. 
"Nästa söliilag. hvem vet, kanske jag livilar i 

grafven, 



73 

Kiiiiske nagoii af er, en lilja hiiitcn i forliil , 
Sänker sitt hutviul till jord; h\ i dröjer jag. 

stunden är inne! 
lljertat är varmt, jag vill så, ty i dag gror 

himmelens sade. 
Il\ad jag begynt, fullbordar jag nu: för hvad 

feladt är deri, 
Svarar jag gamle för Gud oeh för högvördige 

fadrcn. 
Sägen mig endast, J barn, J hindens medbor- 
gare nya. 
Aren J redo i dag att begå försoningens måltid i* 
livad den betyder, J veten det väl, jag sade 

det ofta. 
Nya förbundets .symbol är hon , är försoningens 

tecken , 
Stiftad emellan himmel och jord. Den syndi- 
ga menskan. 
Bort är hon kommen från Gud, frän hans vä- 
sen. I dagarnas början 
Föll hon vid kunskapens träd, och det hänger 

sin krona utöfver 
Fallet ännu: i tanken är fall , i hjertat försoning. 
Fallet oändeligt är, oändlig försoningen iifven. 
Se. till])aka så långt som det gamla Minnet, 

och framåt 



74 



Längl som del il}'gaiicle Hopp kan iiéi på tiöt- 

laile vingar, 
Synd och föisouing alltjeml gå mcnniskolifvet 



Full växt synden är född, men försoningen slum- 
rar i hjertal , 
Tyst som det vaggade barn, och driimmer om 

himmel och englar, 
Mäktar ej vakna till sans: hon är som de toner 

i harpan, 
Fängslade andar, som vänta alltjemt pä befria- 
rens finger. 
Derför, älskade barn, nedsteg försoningens För- 
ste, 
Väckte den slumrande opp, och nu står hon nietl 

slrälande ögon 
Klara som himmelens hvalf, och kämpar med 

synden och segrar. 
Ncder till jorden han steg, och förklarad vän<le 

han deriiän, 
Icke från hjertat likväl, ty der lefver han ännu 

i Anden , 
viskar. ffMsoiiar idltjtMul. Fnrsouingcn varai"snm 

liden. 
l)erliM . ananimcu iiicd \(iidu;id i dag de.ss svu- 

liga leiken! 



75 

Teckuel är clöiU, om ej saken har lif. Del eviga 

ljuset 
Är för de blinde ej till, men det löds af det 

seende ögat. 
Icke i bröd och ej heller i vin, i det renade 

hjertat 
Ligger förlåtelsen gömd: uppsåtet till bättring 

allena 
Adlar de jordiska frukter till himmelska ting, 

och förtager 
Synden och syndenes lön. Blott kärlek med 

öppnade armar, 
Ängren , som gråter och ber, den pröfvade viljan, 

hvars gull går 
Sofradt ur lågorna fram, med ett ord, den för- 
sonade menskan 
Bryter försoningens bröd och dricker försonin- 
gens vinkalk. 
Men den, som stiger hit fram ovärdig, med 

hatet i hjei'tat. 
Gäckande menskor och Gud, han är saker på 

Herrans lekamen , 
Saker på medlarens blod . han äter och dricker 

sig sjelfvom 
Döden och domen; diTfor bevare oss, himmel- 
ske fader I — 



-:6 

Åren J rc(U), J Ijiiiii, all begå försouingeiis 

mällkl ?" 
Alltså liaii frågade rörd, och på eu gång sva- 
rade barneu 
Med högtsiiyrtaiide ja! — Då läste han höneriia 

alla , 
Läste instiktelseus ord, och iu föll orgeln och 

sången: 
"01 Guds helige lam, som förtager verldenes 

synder, 
Hör oss, gif oss din frid, varkunna dig öfver 

oss alla I" 
(liil)l)en, uied darrande hand och med himmel- 
ska perlor i ögat. 
Fyllde nu kalk och patcn, och delte de mysti- 
ska gåfvor. 
01 då syntes det mig som Gud med middagens 

öga 
Klarare såg i fiinslerna in, och träden (hiule 
Böjde sin grönskande topp, o('Ii gräset på gral- 

varna skälfde. 
Men hos de unga (jag märkte <lot väl, jag kän- 
de det,) for en 
Uysiiing al" salighet hän igenom isade lemmar. 
Prydd som eU allar lor dem slod grönskande 

jiird . (K'li ih-iölver 



77 

Öppuade liimmelen sig, som för Steiaiuis tor- 
dom: de sågo 
Fadren i strålande glans, och Sonen till höger 

om honom. 
Undev dem höra de harpornas klang, och eng- 

lar ur gullmoln 
Nicka dem broderligt till, och hvifta med vin- 
gav af purpur. 



Slutadt var lärarens värf, och med himlen i 
blick och i hjertan 
Reste de unga .sig upp, och gråtande böjde en 

livar sig 
Neder att kyssa den vördades liand: men han 

tryckte dem alla 
Rörd till .sitt hjerta, och lade med bön välsig- 
nande händer 
INu på de saliga bn)st, nu på hufvudets lockiga 

oskuld. 



78 

Förklnriiigar 

till pueinct XattvarcJsbarnen. 



/idams-hoh. Sä kallas ZabitTiias ;^Johannis-sc-kten.s) pä sy- 
riska spräkct skrifna religions-bok, hvaruf en berumd 
upplaga, med latinsk öfversUttning, utgafs 1815 af den 
fi;igiladi> orienlalisten, kansli-radet D:r MatOiias Nor- 
berg, hvilkcn närvarando poem är tillegnadt. Kort 
fure dettas utgifvande första gängen af trycket, hade 
lian nedlagt sitt 40-äriga löroembete i Lund och älcr- 
llytlat till sin födelsebygd i Norrland. Det är härpä, 
som andra versen af dedikationen har afscende. 

Elcusis. Berömd stad i det gamla Grekland, ryktbar ge- 
nom den ät Ceres och Proserpina der egnado gudadyr- 
kan och dermed sammanhängande mysterier. 

Tsis. Egyptiernas förnämsta, evigt beslöjade, gudinna, en 
personifikation af den qvinliga, alstrande nalur-kraften. 

1'atnios. En till Sporaderna i grekiska arkipelagen hörande 
ö, känd såsom evangelisten Johannis förvisnings-ort. 
Under ett träd pä denna ö anses han hafva författat sin 
upjHiibarctse. 

Persepolis. Persernas gamla hufvudstad, der ännu ruiner 
och inskrifter ses frän detla folks äldsta, blomstrande 
lidehvarf. 



KRO v BRUDEN. 



81 



A II III ii I a II. 

Poemet Kronbruden tillhör den sista jHTimhni uj 
jiirfdltarens sknldf-verksamlict. Han skrej det i bör- 
jan af aret IS4I , kort efter tillfrisknandet från sin 
sinnes-sjukdom , och sannolikt ännu under vistelsen i 
Schlesioig. Såsom representant af denna -period äger 
det för mycken litterär-historisk och jjsykoloyisk he- 
tj/denhet att ur samlingen of liajhs skrifter höra 
uteslutas, och försvarar äfven genom sitt pmetiska 
interesse ett rum deri, om än, emellanåt, lyrans 
slag förråda en tröttnande hand , och versens metriska 
byggnad ej alltid är den grekiskt lätta, som t. ex. i 
Nattvardsbarnen. Sjelf har skalden ej hunnit lägga 
sista handen vid sitt verk, och en annan har ej dri- 
stat att göra det. Endast några smärre förkortnin- 
gar har ntgifvaren tillåtit sig, der olika läsart i 
original-exemplaren sådant föranledt. 

Den landtliga .scenen för denna idyll är den i Ållbo 
härad af Småland belägna Skatelöfs socken, hvars 
stränder sköljas af .sjöarna Åsnen och Salen, dem Helge- 
ån förenar. Prosten, "den silfverhärige vise," är den 
fir sm lärdom i österländska språken, företrädesvis 
i det syriska, berömde D:r C. M. Agrell, som dog 
18i0 , efter att i trettiofem år hafva varit nyssncUnn- 
da jörsamlings själasörjare. Hans närmaste företrä- 
dare var (1786 — 4804) prosten Jonas Kellgren , ' 
en broder till skalden. Mellan denne och hans svä- 
gerska antydes i poemet en romanti.sk själs-frändskap , 



82 



auitt . «1 vidt man vel , nakiuir ull historisk grund. 
Hennes namn Kristina — tillika namn yw en af 
KcllgrLMis vackraste dikter — si/nes nurniast luifva 
gifcit författaren anledning till detta fantasispel. 

I det lekande sätt, h varpå skalden för öfrigl 
här ger sig sjelf, sä att säga , åt läsaren till pris , 
och ställer sin egen hild midt i den grupp, han 
målar, blottas, muhunda mer un i någon af hans 
öfriga dikter, drag af en individualitet , dem ingen, 
som personligen känt honom, kan undgå att med 
rörelse igenkänna. Det si/nes, som hade han, på 
främmande jord, stängd inom de di/stra murarna 
af en sjuk-anstalt , sökt en tröst i att förflytta 
tankarna till kretsen för sin förra verksamhet , och 
sysselsätta fantasien med de leende bilderna af hem och 
barnbarn, nordisk midsommar och svensk allmoge. 

De i poemet förekommande ort-namn tillhöra 
ställen, belägna dels i Skatelöf, dels i andra socknar 
af Värend. Kändt är, att äfven Småland äger en 
Briivulla-lietl och, lika väl som Ostergöthland, gör 
anspråk på, att slaget der skall hafva stått mellan 
Sigurd Ring och Harald Hildetand. Den sednares 
grafltög visar nmn der ännu. 



83 



r 1 1. 1. 



FH.t\XE\. 



Jag mins — snart är det fcniti i^intrar sedan 
Då dina sånger först förtjuste mig. 
Jag var ett barn ännu, men allaredan 
Med rim och meter låg jag då i krig. 
Jag hörde dig och undrade, emedan 
Din sång var ny, var ingen lik, blott sig; 
lian kom ur östern, ja ur Edens sommar, 
Der näktergalen slår och morgonrodnan blommar. 



Jag , fattig vilde , plägade beundra 
Helt annat , och din säng var skild från allt, 
Jag hittills känt. Ej hördes åskor dundra. 
Och intet märktes der af skämtets salt; 
Men mera skön, mer oskuldsfull, än hundra, 
Jag känna lärt, der framflög en gestalt; 
Hur ömt, hur enkelt, sjöng hon! På det viset, 
Som Eva, förrn hon föll, sjöng uti paradiset! 



84 • 

Förtjust jag vai- , men dock ej härma ville, 
Jag märkte väl, Jet hiirdc mig cj till. 
Det gifves mänga slag af sängarsnille 
(Jag sade), jag mitt eget följa vdl. 
Jag räknar mig till Brages diktargille 
Och rgmincr ej derur, nej, jag blir still. 
Jag öfvergifver icke Nordens fana, 
Hon mina fäders var, — der vill mig seger ana. 



Så skildes mer och mera våra banor. 
Min mera djerf, mer klippig, mera vild, 
Och hopen jublade, ty Nordens fanor 
Framför mig drogo med sin Valhalls-bild. 
För Odins korpar mer än Frejas svanor 
Ilar Nordbon sinne, hugstor mer än mild; 
Från dina vestanväder han sig vände. 
Men stormen känner han, sin lekkamrat , sin frände. 



Ensidig är dock sång, allena Nordisk, 

Frisk ur dess ton, men vild likväl och rå; 

Med Göthisk kraft, så rytande, så mordisk. 

Drifs mycket apespel tyvärr också. 

En gäst på jorden, fastän öfverjordisk , 

Ar Poesien, den himmelska, ändå; 

För allt, som lefver , rörer sig och bildas. 

Ar hon organ , så väl det bildades som vildas. 



85 



Jag gått mig trött i Goethes pelargångar , 
Hur präktigt, hur förnämt är allting der! 
Det amhra är ock rosendoft so77i ångar, 
Åaturen der sin krönings-mantel bär. 
Och Konst, en prisma, ställd på liöjden, fångar 
Uvar stråle opp, och alla former lär, 
Blott ej hatis egen. Men — mitt hjerla glades, 
Skald ser jag öfverallt, fast menskan ingenstädes. 



Dock — djup är Faust, och hur Tasso glöder! 

Hur varm Ottilia, innerlig Mignon! 

Förstånd från Norden, känslor ifrån Söder, 

Försmälta skönt uti hans gudasång. 

Hvar hjertat älskar, hjertat gläds och blöder. 

Der har den väldige sin stilla gång. 

I Vettenskap, som Konst, vi ständigt möte 

På spetsen af sin tid den blott för lugne Goethe. 



Hos store Byron är del annorlunda-. 
Hos Ariost och Schiller äfvenväl. 
Form måste fnnas, och den skall du runda. 
Men gjuta in deri din egen själ. 
All poesi är Igrisk, — ingalunda 
En abstraktion af skönhet, som du stjäl 
Från alla håll ihop. Träd fram i dagen, 
Tag masken af, O skiäd, låt se de egna dragen! 



86 



Der oexla sorg och glädje om hvarannau. 
Der gråts, der les på andra menskors sätt. 
An klarnar opp, än åter mulnar pannan, 
An synes Ii/ vet tungt, än åter lätt. 
Skald menska är. Till lifvets gåta fann han 
Sin egen nyckel, och — så är det rätt. 
Hur högt det Skönas ideal må gälla, 
I skaldens eget bröst är diktens ursprungs-källa. 



Hur skulle ilet t sången lefva kunna. 
Som aldrig lefvat i dtn egen håg? 
En jungfru Sångmön är och ej en imnna. 
Som tror och känner hvad Jion aldrig såg. 
Den luff gestalten 7?u/ vi andra unna. 
Mig är hon vidrig, tillgjord, skef och låg. 
Dikt är de högre verldars morgonrandning , 
Ej tom nllmänlighet , men verklighet och sanning. 



Ar icke Sagan tidehvarfvens minne, 
Som lefvat uti tusen lyienskobröst , 
Och lefvat utanför, ej blott derinne , 
Med sorg och glädje, motgång eller tröst? 
En verklig vcrld vi, fast försvunnen, finne. 
Som te f ver än i fnrdna tiders röst. 
Hur tanken hårklyfs. spetsas och förblandas. 
Den verlden är mig kär. hon lefver och h<m andas. 



87 



J(i(/ lian cj skilja mig Jrån liöya jäckr, 
Min håg står jetnt lill denna sagoverld. 
Der kraft, fast vild, aUtjemt i dagen träder. 
Och äran växer på det breda svärd. 
Jag vet det väl, en annan tid oss gläder. 
En mera bildad. Ar han sången värd? — 
Hur skalden stormar, hur lian gläds och klagar. 
Ett Eko syns han mig ifrån försvunna dagar. 



En dunkel hågkomst fyller diktens stunder. 
Den rätta sångmön Minnets dotter är. 
Dess hem var det Atlantis, som gick under, 
Med högre kraft, med ädlare begär. 
På hafcets botten susa nu dess lunder , 
Och store andar gå i månsken der. 
Vår konst besvärjer dem. På våta vingar 
De dyka stundom opp. när .skaldi-ns lyra klingat 



Tro icke hopen, store sångarbrodcr ! — 
Tag här en blomma från din egen mark: 
Ack, (ler är paradiset med dess floder. 
Som silfversnöreti i en rosenpark. 
Min ros förtjente icke att få bo der. 
Dess tagg för uddig var, dess doft för stark. 
Olika sångens gåfvnr vi förstodo . — 
.la, ringa gäfvau är. men håll den dock till gmlo! 



88 



Hvad mer. om olikt väva sånger tunn. 
Min ädlare, min bättre sånyarbror! 
Din mngmö dväljes i en blomsterkrona , 
S(nn fridens engel i sitt Eden bor: 
.Mm ('//■ en sköldmö, älskar ej att skona, 
Trifs helst med Aatten. tingens äldsta mor, 
Trifs uti stormen, i oroligt Kaos; — 
Hur skilda ej vi två, men lät ej det bedra oss! 



Det går ej blott eii väg, men der gå tusen 
Till mång-iifsätsiga Parnassens topp. 
K\\ fiirer nedåt ifrån himlaljusen, 
En annan går ur blomstergårdar opp, 
En våt af turar är, en annan frusen, 
En genom minnen går, en genom hopp. 
En som Tilan sin djerfva bana fyller. 
En annan fyller den, men helst ibland idyller. — 



Kom, Mikael, Av;;», låt oss sitta samman 
Och fylla Odins gamla land med sång! 
En gnista skänktes oss af gudajl amman , 
Sä vårdom henne, förrn hon släcks en gång! 
För höga Svea, gamla hjelteamman, 
1 ( henne fatt. Så sjungom ulan tvang 
Och lät oss verka, tills hon är jörgången , 
Del kära landet jör . och for den kära Sången! 



89 



K n (I N M II r !► i: n. 
I. 

Vigseln. 

Ijiollöp skall Ihas mod stul, och kronbrud vigas 

i Skatlöf. 
Bispeii är hjiuleii till ])röllopet sjelf, ty man 

vet, att han älskar 
Seder frän fädernas tid och grönskande glädjen 

på landet. 
Honom ;ir Skatlöf kärt, alltse'n han vigde dess 

tempel , 
Kärt för Brå valla-hed, och för Blenda, och Salen, 

der Kellgren 
Vandrat i skönare tlar, och älskat ocii diktat 

Kristina. 
Kär är församlingens prost, den silfverhårige 

vise, 
Som stiideiade sig halfl)lind pä himmelens runor. 
Sedan ISorberg gått hän, stod han som siare 

närmast 



90 

MofgDiiiddiKidciis jioii ocli t\(l(le dess rosiga 

iiiskrifl. — 

JNti iir lian gängen, han ocki I välsignfLsc hvile 

hans aska, 

Växe hans minne så högt som Syriske Lihanons 



Midsommars-aftonen liig som ett grönskande 
flor öfvcr ^^;i^en^l, 
Sagornas åklriga l>_vg<l, forndiklens steniga hög- 

hnid; 
Vy lörr'n tionde ("iarl kniit hop. h\ad ahlrig bort 

söndras, 
Skånes blomstrau(h; ö. nej half-ö, äter med 

Gölha . 
\ iiieud sLod som en Mild lur sig sjell", (h-ss 

grönskanilc liuider 
S|)egla(h' kruiioriias hxalf i sjiiar. k;tn(hi al in- 
gen. 
Fjerran m\v Danakimg, och Svea konung iin mera. 
rutllia. med imf\ udet stödt pa Kålmärds mos- 
siga hällar. 
IJiidade lolen aihii i \etlerns sxdliga vågor, 
livad, som \a) nedaidiii)' inul sjoii . Ixdioddes 

,il \ .ddsiiiao . 



91 

Miiiiner for si", en vikinsastam, meil stvikaii 

Lill h.gbalk. 
Sagor i tusendetal, vanställd men lefvando 

Edda , 
Diktad i sammandrag , en bild af fädernas As- 
gård , 
TIturslund liafva vi der, oei» Inges hög med sitt 

stenklot , 
Risladl n)ed rimor, om lunor tlel är, oläsliga 

ännu , 
Odins krubba , men tom, tv ättafotinjren saknas, 
Asa för kämpar berömdt, nu marknads-kämpar 

allenast , 
Yelints härd på en klippa i sjön och VtWas mu- 
rar. 
Bleking, frän Norrige bebygdt, alltse'n Hårfager 

der styrde, 
Knöt sin grönskande krans emellan vägen och 

Värend. — 
Sagorna lefva ännu , men Slurleson är ej kommen 
Att dem knyla ihop, som en krans isklockor 

på Island. 
Tiden väiuler alllmer sin liåg från fäderne- 
sagan . 
Lyssnar lill nulids sorl ncji oroliga s(j\allrel for 

(liiucn. — 



9-2 

Sol sjönk ruiliiaiidc; iier i Helges heligu vå- 
gor. 
Majslaiig, sirad med löl' och med hand, stod 

smärt som en ungmö 
JNära den källan, der löir Sanct Sigfrid döpte. 

De unga 
Dansade sommaren in kring ])lommiga stAngeii, 

och knappast 
Slöt sig ett öga den natt. ISatt var det ej 

heller, men Iialfdag. 
Vakna och stojande gladt kringsprungo Bisko- 
pens harnharn, 
Henrik, biskop in spe, och Kmnia och Disa 

och Gerda. 
Pilten, fast liten och yngst, treårige pelarn för 

kyrkan. 
Klättrade ändå högst och grep sin kringla fråu 

stången. — 
Men med sol steg Biskopen opp, ty så är hans 

vana'. 
Drack från balkongen himmelens luft och det 

doftande kaffe. 
Vagnen körde nu fram , uch långt förr'n klockan 

med nio 
Slag vigt sabbaten in, han höll för porten i 

Skallöf 



93 

Kom mi med buller och bång och med skoU 
biiidsMUUUTuas skara, 
Redo, till antal tolf, på små, men eldiga, hästar. 
Förande mellan sig den ståtligt sirade brudgum. 
Efter dem kommo i trippandc skridt brudtär- 
norna äfven, 
Suto som darrande löf i sin jungiVusadel, och 

förde 
Bruden emellan sig, en smärt gestalt, men dock 

yppig- 

Blåögd, men håret var brunt, som vaidigt hos 

döttrar af Blenda, 
Ty det kaukasiska guld är blandadt med mörkret 

frän Finved. 
Hög var tärnan att se och rak som stjelkafen 

lilja; 
Lifvet du famnade lätt med ett handtag, en- 
dast du finge. 
Nedanföre likväl sig hvälfde ländernas vund- 

ning 
Yppig och stark, och barmen var snörd i en 

kedja af silfver. 
Sprängd ej ännu, men hoppande högt för sla- 
gen af hjertat. 
Präktig var l^rudens drägt, en drifva virkad af 

linne, 



94 



Mt'11 kl ing midjan der satt laltbiiitlcln al '>>i(lrM 

tVäii Carlslianin, 

Blå som liimniel(Mi.s livall"; <lcn härs l)lotl al' 

iläkor Iran \ ärcnd . ' 

Arl" al' Bliiida, M''n lion mot en litMuic värnade ^ 

lamlet. — 

ÖlVcrst en krona al silfver, IcMgylld, med blixt- 1 

rande stenar [ 

Kanske al slipadt glas. men de strålade som I 

diamanter. ' 

Oeli med sin grön.skande prakt kröp gladl i ^ 

lockarnas skymning 

Lingoni-iset omkring; del iir myrtenkransen i i 

INorden. i 

I 
Tåget slutades si.st af anförvandlor, och hland 

dem 

Brudens iader var främst, nämdmannen från 

skogiga Odal, ' 

Jemte den åldriga nämdmans-mor, skön än fiir 

sin åhler; | 

Liljorna dröjde frän friskare dar, fast ro.sorna | 

vissnat. I 



Höll nu tåget insid grönmålade porten af 

kyrkan , 



95 



Der luut de kunimuncle gitk liögvöitlige Dukloiii 

ucli torde 
IJiiid oeli briidgiun till stol, som var byggd för 

begge i choret. 



(jick så med sång ocb med bön ocbmedlext, 

idyller ur Bibeln, 
Tagna ur bjertat ocb \ ändande dit, den krist- 
liga gudsljenst. 
Mycket förnummo vi dä om döparn, rösten i 

öcknen , 
Hur han förkunnade den, som komma skulle, 

ty plötsligt 
Stiger en Gud ej ner till vår jord, men ban 

skickar, som solen. 
Morgon rod nådens glans förut att bereda sig 

vägen. 
\ille nu Doktorn förrätta den heliga akten, men 

Bispeu 
Reste sig upp, tog bok. och talte bevingade or- 
den : 



'Äktenskapet är stiftadt af Gud. I dagarnas 

början 



-^ I 

Slumrade Atlara; då to^s dl icf'l)oii mider lians ] 

lijiTla, 
Skaptes så qviiinaii deraf: hon är kull af hans 

kolt, hon är anda j 

Utaf hans anda; till tröst, till hjelp är hon ] 

skapt, till försköning. , 

Ljuft skall hon dela och ledt med den man, i 

som hon valt, och förlänga 
Gliidjens flyktiga stund, och trösta i sorgernas \ 

dagar. 
Huset bestyra skall hon till ordning, en van- | 

drande husgud, 
Fostrande barnen i tukt och i Herrans ftjniia- ; 

ning, att de må 
Knyta en grönskamle krans kring föräldrarnas 

kärlek i hemmet. 
Derföre älskcn Inaraun i tro och i ära! På ära 
H vilar onenteligl väl, som enskilt. Fädernes- 
landet, 
Staten, hvad äro väl de, om ej det vidgade I 

hushall? , 

Saktmod höf\es en nian, dcu slarkarc. Tåla 

är ({\iuuans < 

Mod, och att öfverse, fördraga och \ ika, dess seger. I 
Endrägt är skickad af (jud: en fridens, en trcf- 

nådens engel. 
Slår 



97 

Slår han på vakt vitl de ringaves dörr, och slän- 
ger bekymret 
Ute, som tränger i marmorpakits , sar törne i 

praktsal. 
Ringhet, ja fattigdom sjelf, är icke allenast en 

pröfning , 
Ofta en härdning det är , utvecklar krafter, som 

annars 
Aldrig kommit till lifs, sjelfständighet, stolthet 

och heder. 
Ofta i ringhetens hem der sitter beskyddande 

engeln 
Tyst vid de slumrandes bädd och bygger, i leen- 
de drömmar , 
Broar af aflonrodnadens moln till himlarnas 

himmel." 



Alltså talade Biskopen nu, och mycket der- 

jemte. 
Varnande, bedjande, varmt, ty ibland han äl- 
skar att tala; 
Läste så bönerna opp, men vid stället om barn 

och om blomma 
Brudgummens öga vardt eld, och purpur var 

kinden hos bruden. 
7 



98 

Sodan, när aklcn var slut, framträdde Ijcköii- 

skaude både 
Fader och moder och syskon och slägt med 

hjcrteligt handshig. 
Efter dem Biskopen kom , och rörd pä strålan- 
de panna 
Kysste han rodnande brud. Del är lofligt för 

Bispen i Wexiö. 



Steg nu ur samlingcni fram bögvördige Doktorn 

och sade: 
"Alla J veten derom , hur brudens moder har 

länge 
Tjent i ])ro.slg;n(l Oire min lid och sedan dcr- 

uiuler, 
Aktad som luirde hon dil, och rosenkindade 

bruden 
Är guddoller Al mig, hon har \u\il opp med 

de niiua; 
Derför är det med skäl , som nu jatj gör brcdlop åt 

henne. 
15rii(l|)ai' , fader ocli mor och slägl, jag bjuder 

er alla. 
Väl är jag ensam, Gudnåsl och stoft den maka , 

jag ägd.'. 



99 



Men mor Ingrid hlir nog, jag hoppas, värdinna 

för dagen: 
Först är det icke i dag, som hon hjelper den 

gande i Skatlöf." — 



Alla tackade nn, och nr kyrkan gingo de man- 

grannt 
Ner till det prestliga tjäll, der bordet var du- 
kad t med hästsko. 



1(J() 

II. 

målUdcn. 

(Samlad kring rundt-n alltre'ii af det rikt upp- 
dukade bordet 
Stod nu af hungriga gäster en ring: främst bru- 
den med briidirum, 
Bada föräldrarna se'n till höger, (M-h Biskopen 

närmst dem. 
Följde i ordningen s'en de andra. Tappert var 

anfall 
Både mot skinka och sop|)a och fisk, mot stek 

och mot piuhling. 
Kannan af silfver, tre mark tung, gick flitigt 

kring laget, 
Prydd med en Carolin pä locket, med skum- 
mande Mars-öl. 
Medan nu drabbningen var som helast, talatles föga. 
Tuggades mer, men snart i triumf kom bålen 

och sattes 
rSeder (or värden. DS löste sig tungornas band, 

och som fjärlar 
Infall flögo omkring och .skämt bland klingan- 
de skillar. 



101 

Biskop, tj synnerlig vän af punsch med ci- 
tronernas syra 
(Öl fördrager han ej, men glikls åt perlande 

drufsaft) , 
Drack af det vin, han fört med, och talte med 

grannen till venster, 
Brudens åldriga mor: "Som jag hör, är ni gam- 
mal i Skatlöf, 
Kände väl Kellgren alltså, jag menar prosten, 

het Jonas?" 



"Femtio är är det nu , — med en halfsuck 
svarade gumman — 
Sedan jag här kom i tjenst, en femtonåring, en 

grebba. 
Prosten jag kände fuUväl, sju år jag tjente i 

huset, — 
Brödren också , herr kunglig Sektern. Om som- 
rarna kuni lian 
Ofta till Skatlöf ner. Man sade, det var for 

prostinnan , 
Vettig och liflig och skön, men hon älskade 

honom som syster. 
Sjuklig var svågern och lutad och blek, meu 
det syntes på honom. 



102 ] 

Att han fordom var skön. Förunderligt glän- 
ste hans ögon, 
Pannan hvälfde sig högt, och löjen lekte kring 

munnen. j 

Mycket voro Kristina och han tillsamman: — 

mig var hon 
Städse en mor, och fryntlig och god, och skön i 

som en engel. 
Wai.i.qvist ofta kom ut, när den främmande 

vistades hos oss. 
Högväxt, reslig och ung, en man med rosiga kinder, i 
Strålande ögon, och djerf, långt mer än Bisko- 
par anstår. [ 
Kunglig Sektern — ja den han skref eller läste 

beständigt; 
Upp med solen han steg, och kaffe bragle jag 

tidigt. 
Sorgsen var han ibland och grct , men alltid 

dock älskvärd. 
Myckel han vandrade kring med prostiiuian 

på Brå vallaheden, | 

Mycket i skog och i mark, och länge voro tle I 

borta. j 

Ule i Salen der ligger en ö, der byggde de j 

lusthus; ! 

. ! 

Dil \i flylladi' iil ]iroslinnan.<; harpa, ocli ljuden i 

i 



103 

Dallrade mången qväll de lyssnande vågorna öfver. 
Ofla jag hämtade dem med min båt i skim- 
rande månsken. 
Kära de voro hvarann. — Nu hvila de begge i 

grafven ! 



Samtal livälfde nu hit och nu dit. Vid 

Biskopens sida 
Satt der korporal Frisk. Han var med i Nor- 

rige. Förut han 
Stridde i Leipziger-slag , var begapad och hedrad 

af alla. 
Mannen var herrlig att se, en sluten gestalt 

och en jernfast, 
Carolinerna lik på den tid, då de tuktade Ryssen: 
Pannan var bred och ögonen små och ansigtet 

krutsprängdt. 
Smyckad var han till öfverflöd med tappra 

medaljer , 
En ibland dem var Rysk. Då fbllo de vred- 
gade oi-den: 



"Tapperhet är mig kär, ocii dess tecken vär- 
derar jag äfvcn , 



Men, forlål mig, min viin, Rysk prägel ej pas- , 

sar pil Svenskt l)rö.st." — ' 

"Prinsen har skaflat mig den." — "Den är Rysk." — I 

"Men Svenskar ocli Ryssar , 

Äro fj tiender mer." — "Med furlof, de äro och 

blifva. ' 

Wigari' skiljer dem åt för alltid." — Han ämnade 

säga 
Mera, men mållid slöts, och värden lät bära sin 

frände , 
Kafle, biand gästerna kring, en Arab från lyck- 
liga Yemen. 



105 

III. 
Dansen. 

öolen sänkte sig nu, midsommar-solen, och 

strödde 
Guld öfver Brå vallahed, öfver sköldmö-högen 

och kungs-hög. 
Bruddaiis skulle begynna nu snart, violerna 

stämdes: 
Undan med stolar och bord , ty sal skall rödjas 

ftir dansen. 
Biskopen talade tia till värden: "'Hvarföre ej dansa 
Ute pä Brft valla der i det gröna? Himlen är 

molnfri, 
Skön ucii betydelsefull är en dans på grafvarua 

alllid. 
Lifvets yrande fröjd är oftast granne till döden , 
Slumraren nere i mull störs ej af de dansan- 
des hvimmel." 



Nu drog tåget åstad. 1 spetsen lilanile spel- 
män , 



106 . 

Regenieulets musik kom sedan med klingande 1 

stötar, 
Bröllopsgästerna sist. De dansande slöto en 

krans kring 
Harald Hildetands hög, kungs-högen, den stör- 
sta af alla. 
öfverst på toppen deraf en ek sig rotat, och 

sträckte 
Mossiga grenar omkring, men kronan grönskade 

ännu. 
Stammen, som kanske sett ärhundraden tre i 

eller fyra, 
Var iliålig och skör. Trappsteg, inhuggna der- 

iiine, 
Förde till grönskande to[)p, till susarn med 

kronan i vinden. 
Ofta (.så sade oss brudens mor) med ilen sköna 

Kristina 
Kellgren hvilade der. Hon sjöng och han dik- i 

tade. — Bord slod 
Nagladt vid grenarna fast; der satte man glas ; 

och Inileijer. I 



Spejande sulo \i dei . som de gamle pä llions 

mutar. 



107 

"Vid var cleu utsigt kring. I öster glittrade 

Salens 
Silfverskifva med öar och skär. I vester, bak 

bergen , 
Öfver Wieslanda träd, der Samuel Ödmann har 

uppväxt , 
Stupade solen i blod, men klar var liimmelen 

of v an , 
Och inunder vår fot sof döden i grönskande 

vaggan. — 
Hänryckt Biskopen satt, och talte de Uygande 

orden : 



"Klassiskt är stället, J män! Här diktade for- 
dom den store 
Sångens och sanningens vän. Hvarföre lefver 

han ej mer? 
Skalder ha vi ännu, och eolsharpor i Norden 
Klinga från Hernösand, från Mälarens stränder 

och Fyris 5 
Kellgren ha vi ej mer, ej nu, då bäst han behiifdes ! 
Dikta må Skalden ej blott, ej endast bilda det 

Sköna, 
Tänka skall lian också, ty folkets medvetande 

är han, 



1(J8 

Kungen i andarnas verltl; han skall Pasta sitt 

öga, som Solen, 
P;i livaillielsl som lefver och rörs, utvecklas i tiden. 
Skald skall leda silt folk, och visa det ej blott 

livad Skönt är, 
Men derjemte livad Rält. Försläntl liöfs Skal- 
den för alla. 
Blekna mannen i-j får, när Valkyriau h viftar 

med hlodrödt 
Vingpar öfver hans land. Mod, mod är mcnni- 

sko värde. 
Ack! den Yalkyria, .som nu hemsöker oss, är 

ej en sköldmö, 
Koiunier icke med storm och med blodig kläd- 
nad och örlog; 
Fågel är hon, en los, half uggla, half papegoja, 
Kallas med präktiga nauui: Titls-aude, Frihet, 

Upplysning; 
Tanken hackar hon lH>it ur hjcrnans bonade 

kamrar. 
Der det bodde en (nid, — och friden ur menni- 

skohjertat. 
Kki.i.gue^! vakna igen, kom åler till JNordcu, och 

ifra 
Äter for sanning och rält och mätta och .sans- 
ni ng och heder I 



109 

Ännu ett leclungs-täg mot det ytliga, skefva 

och platta! 
Plattare jorden ej hört än jx)litiska jollret Hir 

dagen. 
Tiden i bakläs är, och förvänd de yrandes ande. 
Slå de mäktiga slag, de blixtrande, åter för 

sanning. 
Att vi må känna en gång med blygd livad vär- 
digt och rätt är , 
Värdigt det väldiga folk, som Vasarne lefvat 

och dött för I 
Se, som sångai-e blott, var du icke alltid det högsta, 
Diktens himmelska sol sken klart blott öfver 

din afton ; 
Men från början du var och verkade som Nalio- 

nal-vett. 
Slutligt bchöfde du knappt att lyfta din klub- 
ba, ty hopen 
Visste, du fanns, det var nog, och förstummade 

hastigt med bäfvan. 
Gif oss den tiden igen I Dikt vårda vi nog, 

dig förutan." — 



Gråtande talte han så , och fyllde det skum- 
mande glaset , 



110_ 

Tog af hatten, och had till Gud lucd ström- 
mande ögon: 
"Fädernas helige Gud, som Svea beskärmat 

och värnat, 
Skandinaviens Gud och jordens och mennisko- 

slägtets ! 
Se, väl äro vi stoft, men ett stoft, som tänker 

och andas. 
Forskar det Saiuia, och biklar det Sköna, och 

vågar det Rätta. 
Skänk oss, o Fader, en man, som åter upp- 
rättar de fallna, 
Lyfter Gidoons svärd, och skär bort vanäran 

ifrån oss; 
Gif oss en Keu.gren ännu!" — Och knähöjd 

tömde han glaset, 
Egnadt åt Kellgren främst, och åt Fädernes- 
landet och .\ran. 
Glaset var, som han sjelf, en Gustavian, och 

på sidan 
Kungens namn var ritadt i guld , med en krona 

deröfver. 
När det var fömdt. lian slängde det högt, men 

eken emottog 
Del pä sin mossiga gren. Der hänger det ännu 

och dallrar 



111 



Glasharmonikan likt, och klingar sin klagan i 

vimlen. — 



Solen sjönk medlertid bak bergen, och skug- 
gorna växte. 
Mörkt blef det icke ändå, ty månen satt, som 

en Saga, 
Bleknad pä himmelens hvalf, och förtäljde om 

Bravalla under. 
Dansen svärmade än kring foten af konungens 

ätthög, 
Bröst der slogo mot bröst, och händer krama- 
de händer. 
Skulle då slutligen nu krans dansas af bruden, 

som sed är. — 
liar du sett i April, när skyar jaga kring so- 
len. 
Nyligen vaknad till lif? Än gömma de hen- 
ne i möiker. 
Och än blickar hon gladt derur med strålande 

panna 5 
Alltså syntes den rodnande brud framdarra i 

dansen. 
Krigs-dans är det, en glad. Ty brud skall er- 

öfras, försvarad 



11? : 

I 
Af bnul tärnornas här; men f(irrä(laren siLler i I 

lijertat. i 

Kinderna hissa en flagga, än röd, del är blyg- ! 

sehis, ocli derpå 

Hvit, då önskar hon t^st fö parlamentera och 

ge sig. ; 

Krigspuls vankas der fler. livar fästning, som ' 

hunnit belägras. 
Tänker från början ändå bli tagen med storm 1 

eller godo, I 

Kommendanten är glad, ju förr belägringen slu- i 

tas. — ] 

Stoj nu var der och strid. Brudtärnorna slöto ' 

en ring kring 
Rodnande brud; men med mor, med de gam- ' 

la i spetsen, dock trängde 
Q vinnorna fram ännu mer; — men se, då kom \ 

som en stormvind ' 

Brudgum, som slitit sig lös ur mannaringen, 

och lyfte ' 

Bruden på seniga armarna opp och skyndade j 

undan. — 
Gästerna skingrades nu. Det varmidnall. llä- 

starne komnio, 
Biskopen steg i sin vagn och försvaini i dam- 
mande sporrstreck. 



I Ii 



Förklaringar 

till poemet Kronbru<loii. 



Däka. ) 

>Smäländska provincial-uttryck fur ung flicka. 
Grehba.j 

Fim'ed. En skog i Kronobergs län, dil Finnar fordom inflyllal. 

JVigarf. Arfd blods-hamnd. 

Yemen. Arabisk provins, hvars förnämsla handelsplats är 

staden Mokka. 

Atlafotingen. Sleipner, Odens häst. 



114 



Öfveri^igt 

af tiden för de större poemernas första ittyifvande. 



Poemet Fritliiofs Saga utgnfs fullständigt 1825. De 
sista nio sångerna hade förut (1820 — 22) va- 
rit införda i åttonde och nionde häftena af tid- 
skriften Iduna. 

Poemet Gerda har ej varit utgifvet förrän i denna 
samling. 

— Axel iitgafs första gången 182i. 

— Nattvardsbnrnon första gången 1820. 

— Kronbniden har ej varit utgifvet förrän i 
denna samling. 



II. 

SMÄRRE DIKTER. 



Första Prriodpii. 
(till 1812} 



117 



Till min lieuiliyji;*!. 

Mil, som min barndom gaf din omsorg och din 

stämpel, 
Ditt minne växer än, o hembygd, i mitt bröst. 
Mitt öra Lingtar än till dina ekos röst. 
Och f^erran dyrkar jag ditt skogbevuxna tempel, 
Der du bland klippor reser opp din bild, 
Gigantiskt dristig och poetiskt vild. 

Hur kraftigt hvarje drag din enkla skönhet talar I 
Hvar tanke i ditt sköt blir, som din himmel, klar. 
I dina forsars fall den vilda Styrkan far. 
Och Friden vandrar tyst i dina dunkla dalar, 
Då dina fjäll, bland himlar stigna opp, 
En krans af stjernor fläta kring sin topp. 

Så var den glömda bygd , som födde Ossians yra. 
Med Guden i sitt bröst, med vinden i sitt hår, 
Han stod på klippans spets, och sjöng. — Försvun- 
na år 
Som hamnar stego opp att dansa kring hans lyra: 
Fram genom sekler kom hans gudasång 
Med ilvjfvans enfalil och med dundrets gång. 



118 

Hur Ijiif din Sommar ärl På en gäng jätte voiden, 
Han stiger blomslerkrönt ur isars vagga opp: 
Pä en gång knopp och frukt han såHar i sitt lopp, 
Och rundar i ett drag hvart ax, som k röner jorden. 
Då dagen sjelf, med sknrdarn i förbund. 
Stjäl hälften borl utaf sin iivilas stund. 

Skön är din Vinter sjelf Jag såg, jag såg ju hjelten: 
En tlrifva i sitt skägg, en lallkrans kring sitt iiär. 
Han far och silfverkorn kring dina lundar sår, 
Och med fcirfrusen liaiid strör liljor öf\ er fälten: 
På böljan, nyss i krig mot klippans brant, 
Han lägger tung sin sköld af diauiaut. 

Hvad fröjd niiu barndom fann bland dina frusna 

fjällar. 
Då än på skidors längd, som flög j)å drifvansbryn, 
Ifrån dess spets vår tropp nedstörte, som från skjn. 
Än for på skor af stål att rita böljans halhir! 
Omkring oss vintern, våren på vår kind, 
Med bröst af oskuld, och med fot af vind. 

Hur skön jag månen såg i vinternatten tåga! 
Hans strålar slumrade bland drifvors bädd. — 

Med hast 



119 

Kom Nordan. — Klippan sKali, sjön soptes, stam- 
men brast, 
Och uorrskeu fräste ner från liimmelen i låga: 
Och skogens rå, med nallen vaknad opp, 
Stod i ell yrmoln upj)å f)ällens lopp, 

Men mild din sommarnatt går all vår syn förnöja. 
Af bygdens lek ett skall förföljer hennes spår: 
Ett perleregn af dagg hon vrider ur sitt här, 
Och stjeruor slockna tidt på hennes ljusblå slöja. 
Då skiämd och snar sin tysta vagn hon styr 
Emellan dag, som skymmer och som gryr. 

I aldrig vissnad prakt sig dina lundar sira. 
Med diadem af moln, med fot, som trauipar Sty\ , 
Står jordens årsbarn, furn, som ned från heden 

rycks 
Att resa herrskande bland böljors skum sin spira , 
Ej speglad mer i insjöns lugn, hvars brädd 
Är i en gördel utaf klippor klädd. 

Dig, som min hembygd ger så rikt ål mödans händer, 
Tyranners burna skräck och åldrig frihets värn. 
Förgömda klippans son, jag helsar dig.oJeruI 
Som förr med hämnden gick all stycka Latiens 

länder. 



12(J 



I flykten slog dess örnars legion, 

Och salte Nordens berg till verldens thron. 



Stig tryggadl opp i dag bland palmerna af friden. 
Der folken darrande dig lösa till sitt skygd: 
Och lugnt din massa se, uti din fosterbygd. 
Till piogbilns eggar hvässt, till skärans cirkel 

vriden: 
Och, segrande som lia eller svärd. 
Nu meja skörden, nu en väpnad verkli 

Lät mången veklig bygd de seders prål förljufva, 
Som blifvit dygdens graf och sannings plågoris! 
Det folk, jag föddes bland, vill blott, pä fädrens vis, 
Sin enfald och sin plog, sin frihet och sin grufva: 
Dess tjäll hann ej förderfvel, och dess tro 
Stär last som klippan , der dess skatter bo. 

Ta'n, möjor af min bygd, den krans, er lands- 
man binder j 
Bland slädens dockor än hans hjerta mintles er. 
Från hinden i er krets steg h\ ilklädd Oskidd ner, 
Och fröjd och hälsa blott ha sminkat etlra kinder. 
Sjelft spegelns lof er blygsandiet försmår. 
Som Luna rodnande frän l)öljan gär. 



Förråder mig min sång? — Din son. o hembygd, 

vinne 
Dock i din hulda famn en hydda någon gäng. 
Din höghet för sin själ, din enfald för sin sång, 
Och dina ädlas bröst till grafvård för sitt minne; 
Och låt din skugga, dina blommors doft. 
Ej sky den torfva, der du lagt hans stoft! 



in 



Oeii ViMC. 



llvarför darrar ihi , min svaga like, 

Svälld och sänkt, likl Ijiiljan, for livar Häkl; 

Du, dock kung i varelsernas rike, 

Du, med sjelfva hinden dock i sliigt? 

Skall del iutet, som dn kallar Lycka, 

Blind uti sin ynnest som sitt hot, 

Skiftvis bädda molnet för din fot, 

Och i stoft din stolta hjessa trycka? 

Blott i'tt kastadt sj);in på shnnpens elf, 

Allt af a ml ra, intet af dig sjclf;' 

Se tyrannen.' — hvilken skui-k af Irälar 
Aid hans Ijlods-hud hiilvar slum och l^ssl 
]\u en hlink, — lian sjclf i stoftet krälar. 
Trampad af den hop, han tryckte nyss. 
Skåda hjelli-nl — Hinidra stöder resa 
Högt i skyn hans ära, svept i blod; 
Sel ett Zania ger åt segrarns mod 
Knappt en öcken der för llyklens nesa, 
Och det höga spöket af hans namn 
Sjunker, likl en dunst, i jordens fanni. 



133 

Dock — ina höjden hotas, Llolt den Gode 
Bodde trygg i sökta skuggans sköt; 
Blott hans hydda fri för stormen stode, 
Och hans skördar intet hagel hröt. 
Fåfängt I ock hans gömma räcka qvalen, 
Slumpen tar allt hvad dess gåfva var, 
Döden slår hvad lyckan lemnat q var. 
Växlingen när höjderna, når dalen; 
Och hvarthelst vi skåda, ödets slaf 
Sitter tårögd j)å sin sälihets gi'af. 

Till hvad luolsats är då nicnskan buren ? 
Är dess sjungna storhet icke hel? 
Der — Guds afljild , kronan i naturen , 
Der — en boll för lyckans gyckelspel I 
Höjs dä ingen mäktig hand, som formar 
Sjelf sin lott, i trots af lyckan säll ? 
Sträckes intet bröst af klippans häll 
Emot störlningcn af ödets stormar: 
Bröst, när verldar hvälfvas, fast och lugnt, 
Solen likt i fästets medelpunkt? 

Jo. de fninas dessa stora själar, 
Hvilkas namn, till motvigt dock bestämdt 
Mot den hop, som inför lyckan krälar, 
Håller mensko\ärdets vågskäl jemnl. 



l->4 

Jo, en dygd — sig jorden deraf liedre — 
Finnes dock, som står, lik Alpens topp 
Öfver molnens regioner opp, 
Öfver stormens ras, som gnyr dernedre, 
Lugn, sublim, af ingen fruktan tärd, 
Än pä gruset af en störtad verld. 

Var mig helsad, tingens kung, du Vise, 
Himlens bild på stoftets ringliet tryckt! 
Jorden dig försmäde eller prisc. 
Hopens doms-sorl räcker ej din flygt. 
Hög som stjernan, bofast uti Norden, 
Pligten lyser for din fot. Du går 
Obekymrad om fiir dina spår 
Öppnas Eden eller renniar jorden; 
Klippan bommar till din väg. Välan I 
Ej din pligt kan brytas, — klijtpau kan. 

Lät dvii svage Nöjets älskling fira 
Blott en tlygd, .som ulan offer vanns, 
Gliidjens systerbild, livars sköra spira 
Lyds, blotl dä iion \inkar oss till dans. 
Se, begären lifvets spel regera! 
Välj, — var deras berre eller gäck! 
Lika vindar i Ulyssis säck. 
Ge de skeppsbrott, när ej slängda mera: 



K'5 



Brottels ihron är i den svages barui 
Och Egitlen vill en mäktig arm. 



Hvarje dygd, som blott med nöjet iikles, 
Skrämes snart af plågan bort igen; 
Men, som himlen uppä Atlas, stödes 
På sin fasta d3'gd den Vise än. 
Öfver äran, makten, rikedomen, 
På en höjd, som stjernehvalfvet brant, 
Står dess tempel, stöddt på Rätt och Sannt. 
Offra . menska , — eller helgedomen 
Stänges. Offer vill den dygd der bor; 
Lugn dess dotter, möda är dess mor. 



Med en styrka, undan ödet räddad, 
I triumf han släpar sina qval: 
Nordens hjelte lik, bland ormar bäddad 
Qväder han ännu sitt Bjarkamal. 
Från värt grus hans fria tanke ilar, 
Öfver skyar stiger klippan så; 
Kring dess slagna sidor åskor gå, 
Evigt solsken på dess hjessa hvilar. 
Frukta kan han, — men blott för ett brott; 
Hoppas kan han, — men på himlen blott. 



l''.j går lian all iiilur verlclcn bära 
Prålet al' en tlygd, frän känslor ren: 
Djupt torhallig är dess döda lära. 
Kallt som niåiieus är dess låiita sken. 
Menskliglietens vän, dess lott dig sårail 
Al" din dygd ej endast stark, men god, 
Egna plågor du med lystnans mod, 
Andras möter du med lijclp och tårar. — 
Himlen sUålar i den Vises tår, 
Som en vårsol mellan skurar slår. 

Opp till maktens höjder honom lyfta 
Att med sLormarna och åskan ho I 
Smickret, Härden lill hans hjerla syfta; 
Menskligheten blolt ger han sin I ro. 
Ser sin sällhet endast i det helas, 
Dess i ljus och frid och sanning blott: 
Och, när livar sin rätt beskyddad fått, 
Harmas ej, alt bh)lt hans egen felas; 
Utan klagan, lönt som Belisär, 
Tyngst af hiirdor, sjelfva hatets bär. 

Växer skuggan kring hans låga boning. 
Dväljs han nöjd uti de.ss gömda famn. 
Glad att ge till afundens försoning 
Intet iner än drömmen af ett namn. 



I -'T 

Måii!;eii k'liiiiig går han cUm' all anini;i, 
Som skall skugga aiulra åliliar blutl: 
Och förnöjd, allenast han gjort god I, 
Ångrar ej, om han gjort otacksamma ; 
Vill det rätta, sorgliis om dess lön. 
Och tror dygden, äfven stratlad, skön. 

Sanning, eko från en Gud, som talar 
Lugn i dygdens, storm i brottets bröst I 
Dina thordön i tyrannens salar, 
1 förtryckets tjäll bär han din tröst. 
Tingens ordning för din gudastämpel, 
Solar flamma i din facklas glans: 
Din förgömda gång är sferers dans. 
Fästet och den Vises bröst ditt tempel. 
Vid ditt ljus han synar grafvens land, 
Och slår spiran utur ödets liand. 

Finns hon denna storhcl , som jag målar; 
Är hon svärmarns drömbild, och ej mer? 
Flärdens slappa syn ej tål dess strålar, 
Tvitlarns starke ande dem beler. 
Du, som menskans högre krafter glömde. 
Ger din feghet dä åt dygden band? 
Gå, vrid svärdet utur Vasas hand, 
Krossa bägarn, som Sokrater tömde, 



128 



Tysla liäfderna, släck niiniiets glans, 
Och skrik S(!'n, alt denna dvgd (>j fanns I 



Der du står bland häfdernas ruiner 
Jättevåliiad, o hvem är du då? 
Minnets fackla kring din lijessa skiner, 
Sekler böja knä för dig — ^ och gå. 
Du är Calo! från din punkt ej ruldiad, 
Slår du inför verldens segrare. 
Hell dig, nienskovärdets hämnare, 
Dygdens riddare, af döden dubbad! — 
Mot hans bröst hvälf härar, verldar hvälf! 
Hvad har Cato emot dem-' — sig sjelf. 

Ocli hur mången Regulus, som glömdes 
Emot en , pä ryktets höjder ställd ! 
Huru mången vis, som ej berömdes. 
Känd och jordad i sin trånga däldl 
Ynglingl kanske hvilar här, i skygden 
Af de multna trän, en dygdig man. 
Kom och känn, att stor iir menniskan, 
Slor igenom visheten och dvgden. — 
Himlens arfving, glömda dygd! din hamn 
lijuder vördnad än nr grafvens lauiii. 

Höga 



V29 

Höga känsla iilaf uicnskans värde, 
livad är jordens son förutan dig? 
Blöt I «'u klinnp. som grafvens svalg förlärde, 
Se'n den styckals af Ijcgärciis krig: 
Spindel väfnad är hans vishetslära, 
Grusets barn hans tanke, djerfvast höjd, 
Kropp hans pläga, skugga blott hans fröjd, 
Stoft hans gvUne slott och vind hans ära: 
För det viil, hans åtrå honom ljög, 
Jorden är för låg och skyn för hög. 



Stormarna omkring hans hjessa vaka. 
Främling sitter han pA lifvets ö. 
Hvarl han ser, framfor sig och tillbaka, 
Svallar okänd evighetens sjö. 
Dimmor hvila kring dess t^erran stränder, 
Dunkelt anade af hjertats hopp; — 
Men din hand ur natten räckes opj) 
Och en lyseld öfver djupet tänder. 
Själen, höjd frän grusets region, 
Ser sin vagga i den Högstes thron. 



Tiden, grånande, sin han fullbordar, 
Tills han målet för sin ringdans ser. 



130 

Skörden ulaf solar och af jordar 
Mejas mogen af hans lia ner. 
Allt är rof utaf förgängliglieten, 
Tomt står rummet, der INatiiren var; 
Menskan blott är än densamma qvar, 
HiMiiies tanke fyller evigheten. 
Uti Kaos' natt ej lif, ej Ijiul, 
Intet, intet, utom hon — och Gud I 



tu 



Till eii borgarflickas graf. 



\akna, skaldmö, sjung eu enkel sAng! 
Hon är död, den älskansvärda, ömma. 
Må den dygd, som hyddans skuggor gömma, 
Lefva ock i ryktet någon gång I 
Hopen hennes värde ej erfarit, 
Skjmning höljde hennes korta lopp: 
Minnet endast utaf hvad hon varit 
Som en stjerna ur dess graf går opp. 



Hvem fick penseln, som hehagen målar? — 
Skönhets stränga, Gratiens fria drag. 
Kind, som blommar, blick, som himmelskt strålar, 
Måle Wieland dem och icke jag! 
Fåfängt på dess hela väsen trycktes 
Skönhets prägel, regelbundet sann: 
All dess glans blott återskenet tycktes 
Från en eld, som i dess hjerta brann. 



Dessa Fiiiier, iljland tidens sköna 
Rysligt grinamlf, der (Jralin le: 
IJögniod, hliiicll all egna li'l ej röna, 
Afnnd, klarsynt alt blott anilras se, 
Inbilskheten, som pä dyrkan pockar, 
Nyclien, som på en gång ger och tar, 
Fufiingan, som lusen hjertan lockar, 
LiilLsinliielen, som dem grymt bedrar: — 
Alla dessa barn, som mörkrel födde, 
Skyggde undan för dess ljusa själ; 
Och den f()rsta önskan, som der glödde, 
Var ej eget, men sitt slägles vid. 

Hemligt tröstade hon andras smärta, 
Opjiet deras fröjd hon gladdes ål: 
Endast kärlek l)od(h' i dess hjerta. 
Rent som Evas, förr'n hon äpplet åt. 
Sällhet skulle hon sin ovän unnat, 
Om en oxiin l)l()ll hon kunnat få: 
Verldens hat för sig hon önska kuinial 
Blott f(>r niijet att förlåla då. 

Utur kretsen af den högre verlden 
Födseln slängde henne, skuggans vän; 
Men dess hjerta, upphiijdt öfver lliinlcn. 
Vände, tröstadt, i sig sjdf igen. 



133 

Liljan lik, som djupl i ilaluii Iviias, 
Säg hon, sorglös, mörkrel kring sin stig: 
Var för skön lik val all icke synas, 
Och fur blygsam alt ej gömma sig. 

Uttryck hade hon för hjertats lagar, 
Slnni hon satf vid jollrets tomnia glam, 
Tiinkande i tanklöshetens dagar, 
Och i yrselns ålder allvarsam. 
Hög ocli ädel, som den vises dygder, 
Mild och älskvärd, som en moders hiin. 
Mognade hon, jordens låga l)ygdcr, 
Ej för er, men för en högre lön! 

Ack! för den, för den blott iimnad vi>rden. 
Led dess själ af stoftets tiinga l)and: 
Vilsen irrade hon kring på jorden, 
Evigheten var dess fosterland. 
Dessa ensamhetens tysta tårar, 
Denna suck uppöfver stjernor siiiid. 
Denna heta blick, från stojets dårar 
Emot grafvens lugn med trängtan viind , 
Detta själens inre ljus hon kände, 
Himlens dotter än på jorden qvar. 
Och livar tanke, höjd och tacksam, väiule 
Frän nalurcn lill naturens far. 



i;t4 

Redan skreJo tiniiiiania mer tröga, 
Sakta rosen på dess kinder dog: 
Sorgen tynade i hennes öga, 
Som med återhållna tårar log. 
Engeln lik, som, hastigt uppenbarad, 
Står med vingen lyft, snart från oss skild. 
Så hon syntes, redan hälft förklarad, 
Smärtans, känslighetens, sköna bild! — 

Har jag målat dig, du ädla, fromma:' 
Käns din bild i dessa enkla drag? 
Snart, o snart, förvissnar denna blomma. 
Flyktigt häftad vid iliu bar i dag. 
Kallt är hjertat, förr så varmt för nöden. 
Släckt är ögat, jords och himmels vän: 
Mallen är din säng, din brudgum Döden, 
Och som tiden lång din sönui hos den I 

Dagens sköna, sen i graf\cn neder! 
Lifvets vishet ifrån dixlen kom. 
Kanske öppnas ock hans famn for eder, 
Förr'n er ungdoms Wienervals gått om. 
Edra nöjen, ve! han dem förstörer, 
Edra planer, ve! han Ijryter ileni. 
Tanken dock hvad eder frid tillhörer, 
\ra ibittrar af Jerusalem! 



135 

01 niotl några tärar Flärdeii gråter 
Från sill väckta känsla snart sig fri, 
Och kanske i morgon hoppar åter 
Tanklös, såsom förr, en graf förbi. 
Forndygd, med dess allvar, är begrafven, 
Tidens ande är så svag, så trång: 
Döf är nienniskan och döf är grafveii; — 
Tystna, skaldmö, med din enkla sång I 



13(i 



l*iiiilcn!!« l'ai-or. 

(Till Kristofer Mi/hrman.') 

Hur lull af Nador och hur sen 

Är vandringen kring Pindens branlL-r, 

Der höjdens v;ig är l)lott på en 

Och fallet up])a tusen kanter! 

Bland otack och hlantl vådors rön 

Gror Minnets lager, fåfängt skön, 

Bland afgrunds-djup siar Vishets tempel 

Dess glans drog mången däldens son, 

Som återvände derifran 

Blott Ijrännmärkt med Ibraktels sliimpel 

Sublim, vår dyrkan evigt värd, 

Är Sanningen, hur sent hon skrider, 

Af Vettenskapen fihil , och sprider 

Sin dager kring en halfvild \ erld . 

Från helgedomen af Naturen 

Drar, blygsamt dristig, slöjan utM', 

En själ åt sinnligheten ger, 

Och höjer djineus kinig från djincn. 

Må hennes seger, jorden kår, 



137 

För liopi'!! . iiiulfaiisrull, rörkiimitts: 
Moll nifiiin' (Ift liDjiciis hiindei' är. 
Som vaiilen al' dess vapen uunas;' 
Lat i en glans, som ej förgfts, 
Med vådlig storhet snillet äga 
Dess fackla, föi' att lysa oss, 
Dess vigtskål, att naturen väga! 
De ge beröm, med mäktig arm — 
De ge förakt, med svaghet förda. 
Som hjellens sköld för dvergens Larm 
Blir icke mera skygd, men börda. 
Sitt Ijckliga och glömda tjäll 
Den Starke lemne för det fjäll, 
Der stormar lio, och thordön bullra, 
Och dan.se, lastad med den häll. 
Som krossade den svages skullra. 
Han blixtre dag i tankens natt, 
Han hvälfvc vetten.skapens öden. 
För lönen af en domstol, satt 
I minnets drömverld, bortom döden. 
Glad åt dess sena rätt, metl mod 
Försmå han här sin rätt att skydda; 
Och att fil, död, en ärcstod, 
Han .saknc, lefvaiide, en hydda! 
Hans ifver, ock pä drömmar byggd, 
Gaf jorden ljus, gaf jortlen skygd: 



138 

U[)p, den alt tillbe, v\ att härma! 
Utaf den sol vagn, soiu han kör. 
Den svagare sig önska bör 
Ej tyglarna, men ljus och värma. 
Och denne, lysten till ett namn. 
Ser spöka för sitt hopp dess hamn, 
Och öfvergiiVer allt all iuiina'n: 
Den viker undan for hans fanm, 
Som Pir Ixions molngutlinnan. 
LAt honom också, barnsligt nöjd, 
Se snart, med olörfaren fröjd, 
i'>n lager grönska kring sin tinning: 
Den sköilas af en väderpust, 
Och hjertats lugn iir liaus förlust. 
Och Ångern, Ångern är lians vinning. 
Af harmen fiiljd, \id ))ördan böjd, 
Med ofiren af sin ungdoms fröjd , 
Med vakorna, bekymren, qvaleii. 
llaii släpar sig \ id Pindcns fot, 
Eör svag alt gå dess höjd emot, 
För fåfäng att bli qvar i dalen. 
Och ändtlig, gömd i glöm.skans vrår. 
Med skräpet af sin vishet.slära, 
Sin irring, men för .sent, förslår: 
.\f lifvet ingen sällhet lar. 
Och utaf döden ingen ära. 



139 

IImiv dödlig lick sin mätta krels 
Att verka i, alt lycklig vara: 
Ej med sin lägrcs lugn tillfreds, 
Ser dåren ej den högres fara. 
I uppror mot naturens lag. 
Som fordom onglarna i Skriften, 
Han faller liksom de, för svag 
För den förfärliga bedriften. 
Den Visare inom sin sfer 
Går, nöjd att kär och nyttig aktas, 
Och ej för däldens lugn begär 
Den rätt att pa en höjd föraktas. 
De skuggor honom födas sett 
Han ger sitt namn ät deras tystnad 
Och rodnar ej, med mognad t vett. 
För spåren af sin ärelystnad. 



Du mins den tid (hur säll var den!). 
Då för min syn Inbillningen 
Höll fram sin magiska lanterna. 
Och snillens ljus och lagrars hopp 
Som stjerjior gingo ned och opp 
I vacuum af min barndoms-hjerna. 
Du såg då mången sömnlös natt. 
Hur nöjd vid min Homer jag satt 



J40 

Och sviiljdc glosor, lafaiigl tröga, 

I liDpp all I \ Ila IVåii sill grus 

IVIilt .sinne en gAiig lill det liöga, 

Och viirnia mig invid de Ijns, 

Som lyste fierraii for milt öga. 

Men sel de llykta (nr mitt lio])|) 

Och viixa i sin llykt , och hiinna 

Med livarje stund allt hiigre opp. 

Som floden växer i sitl lojijj. 

Att sist i hafxels rymd lörsxinna. 

Den dröm, som jag så lycklig lanii. 

Lär, skingrad, ål min blick, som \aknir. 

Att se ilel inlel, som jag vann. 

Oi'Ii den oändlighet jag saknai". 

MilL öga, tröttadt mer och mer 

Från mål till mål att gäckad I ihi. 

Med saknan's sena klokhet ser. 

Ifrån sin halfdag, åter ner 

På mörkret nlaf dalens Inila. 

Säll den, som ej gaf lM)rl sin vår 
För några blad kring sina hår. 
Ett rof (or morgonilagens fläktar; 
Som ej sleg opp all ga|)a pa 
De högre Ijns, han ej kan na. 
De llygter, han ej (olja mäklar; 



livars ungdoniskrall, ät llärtlcii nekt, 

Åt nyttan skänkt, med trägna händer 

Den moderliga torfva vänder, 

Uti hvars sand han fordom lekt; 

Som ser, förr'n sommarns dag förilulil , 

Sin hydda byggd, sitt eget bord 

Af barn och makas krets kringslutit, 

Och räknai-, när hans höst är spord, 

Glad sina skördar och sin hjord 

I skuggan, der hans fäder sutit. 

En slipprig vishets öfvermod 

Ej för hans lugn sträckt tviflets snara; 

Han känner nog, alt vara god, 

Han äger nog, att lycklig vara. 

Ej bjöd han Oron till sin gäst, 

Af ryktets mun ett lof att prässa. 

Och ingen lager, flyktigt fäst, 

Förvissnar på hans trygga hjessa. 

De bl} ga nyttor, bygdens tröst, 

Hvaraf han icke sökte hedern, 

Stå opp i blomning kring hans liöst. 

Som liljor kring den gamle cedern. 

Hans dar, som inga skiften känt. 

Nå tyst sitt mål, af friden burna: 

Och, stilla dygders monument 

Står, dyrkad af hvar god, hans urna. 



1+J 



Hoiisfii&rii. 

liu fötldes Tidens barn. Till lif och känsla väcks 
Du vid dess modeibröst. Fl}', llj, det är föi- 

£;ifladt,: 
Sök dig ett annat hem, af högre andar stifladl, 
I diktens rena luft, i minnets dalar väx! 
Der lef, der bilda dig I Vänd se'n, som nian, 

tillbaka 
En bjudande gestalt, en okäiul, fjerran från; 
Men ej att för »less pris, dess lunipna nöjen, 

v aka , 
Men hämnande och sträng, lik Klytemneslras 

son 1 
Sank ej dill öra ner till pöbelns sorl i dalen, 
Från liinden stammar du, ej frän den låga 

jord , 
Och, döf för hopens skrik i söder eller nord. 
Ställ obekymrad opp de höga idealen. 
Allt som dig Guden lärt, i nuninor eller ord! 
Till modets fala dom, till ögonblickets, vädje 
Den, som ntaf dess lof sitt enda värde vann; 
Du, evighetens prest, du verldens medborgsnian. 
Förkunna seklers sorg, förkunna seklers glädje! 



143 

Ack! när i skaldens bröst den iielga stunden slår, 
\är bättre verldars glans nerblixtrar från det 

höga, 
Och Valhall och Olymp och Evigheten står 
Med sina formers prakt inför hans tjusta öga; 
Kär öfver diktens son, dess aningar och hopp, 
Oändligheten spänt det svala tältet opp , 
Der ingen tid mer täljs, der ingen sol mer brinner. 
Och jorden, som en dunst, i himlarna försvin- 
ner; — 
Ve dig, olycklige! Hvem lärde dig att då 
Betänka verldeus dom, betänka Tidens läxa? 
(jår ej ditt gudaverk fram af sig sjclf ändå. 
Som utur jordens barm de rika källor gå, 
Som under vårens sol de lätta blommor växa^' 



144 



nvi Kvitt,». 



fäl formar den starke iiieil svärdet sin vei Itl 

Väl flyga som örnar hans rykten; 

Men nSgon gång ])r\tes det vandrande svärd 

(Jeh örnarne fällas i flygteii. 

livad vAldet må skapa är vanskligt oeli kort, 

Det dör som en stormvind i öckuen ])ort. 



Men Sanningen lef\ er. Biand bilor ocli svärd 
Lngn står hon med strilande pannan, 
lion leder igenom den nattliga verld, 
Ocli pekar allljemt till en annan. 
Det Sanna är evigt: kring liimmei ueli juni 
Genljiida frän slägle till slägle dess ord. 



Det Rätta är e\igt: ej rotas der ni 
FrAn jorden dess tramjxide lilja. 
JCröfiar det Onda all \erlden till sliil. 
Så kan du det Rätta doek vilja. 
Förföljs (1(1 iiloni dig med lisl ncli \;ild, 
Sin fristad del liar i dill i)ri)Hl loidold. 

Oeli 



145 

Och viljan, som släiigiles i hii^ando biösl , 
Tar mauJom , lik Gud, ocli blii- liamlliiig. 
Det Rätta fiir armar, det Sanna far röst, 
Och folken stå upp till förvandling. 
De offer, du bragLc, de faror, du l(ip|), 
De stiga som stjernor ur Lethe opp. 



Och dikten är icke som blommornas doft. 
Som färgade bågen i skyar. 
Det Sköna, du bildar, är mera än stoft, 
Och åldren dess anlet förnyar. 
Det Sköna är evigt: med fiken håg 
Vi fiska dess gullsanrl ur tidens våg. 



Så fatta all Sanning, så våga all Rätt, 
Och bilda det Sköna med glädje! 
De tre dö ej ut bland menskors ätt, 
Och till dem från tiden vi vädje. 
Hvad tiden dig gaf må du ge igen, 
Blott det Eviga bor i ditt hjerta än. 



10 



14(i 



FörTillelseii. 



JSkall meuskan lira ständigt än 
Blott Sanning, hennes lott ej vorden, 
Och jordens tröst. Förvillelsen, 
Ej annat tempel ha än — jorden? 
Förgäfves ödets lifstids-slaf, 
Hvars plan är allt, hvars mål en graf. 
Mot sökta ljus sitt öga vänder. 
Mörkt är hvarthelst han ser sig om-. 
I natt han går, ur natt han kom. 
Och ingen dag i dödens länder! 



Helgd vare ryktet tänkarn har I 
Hans forskning villorna förtränger. 
Vi se den, länk för länk, — men hvar 
Är fästet, h varvid kedjan hänger? 
Se'n han vägt luften, jorden mätt. 
Täljt grandet , ställt kometen rätt. 
Tänkt englarna och kufvat djuren, 
Väckt jordens åskor, himlens ledl; 
Han vänder mot .sig sjelf silt \eU 
Och frågar: "drömde jag Naturen?" 



147 

Gå, — l}fl från grafxcii lieiiiies dok, 
Bjud evighetens midnatt klarna, 
Lä» cliiHern uti ödets bok, 
Naturen rätta, slumpen varna! 
Hvad. om din bliek, ur mörkret liöjd. 
Ser skuggan utaf lifvets fröjd 
Fly skingrad bort vid Sannings dager, — 
Säg då, livem liögst välsignas bör. 
Den makt, som vis men osäll gör, 
Den, som gör lycklig, men — bedrager? 



Låt andars högre sällhet bo 
I kretsar, frän hvar dimma rena; 
Men nöjets spridda blommor gro 
För oss på villans grund allena. 
Hon stämt värt högmods tysta spel 
Att konstigt gömma egna fel 
Och medla frid med våra hjertan : 
Hon satte Hoppet till vår vän. 
Som låfvar glädjen åldrar än 
Och ljuger läkedom för smärtan. 



Hon ger den svage gubben tröst. 
Som vaktar nöjd sitt guld åt — döden; 



148 

Och stjernan liir, pä såradt hrösl 
FörljufVa mannaåltlrens ödeii: 
Hon tjusar lifvets morgonstund 
Med fröjd, som famnar jordons rund, 
Med vänskaps tro, i döden svuren; 
Hon skänker kärleken åt oss, 
Och lifvar vid hans gudabloss 
Den stela bilden af Naturen. 



Hon stämt den första lyras ton 
För lagrars lön, dem nyck<'n kiuitit; 
Och lönte mödan af en thron 
Med glittret, kring dess lra]ipa gjutit. 
Hon lifvar ryktets trötta slaf, 
Den hon, för Minnets drömlön, gaf ' 
Ett lif, all lifvets fröjd itirlustigt, 
Och gäldar lugnet af hans dar 
Med lof — se'n örat luullnat liar. 
Med stöder — .se'n hans öga bruslil. 



Hon bjöd den undergifna Tro 
Gå plågan som en \;in till möte, 
Och vaggar jordens Ijarn till ro 
Invid sitt moderliga sköte. 



149 

På tiden, ödet sjelft, hon rar: 

Utöfver lifvets gränser nar 

Den sälla lögnen af dess välde; 

Och all vår önskan , all vår fröjd , 

Är ännu i den spegel röjd , 

På grafvens andra brädd hon ställde. 



Der gaf hon Negern, dunkelt lärd, 
Den foster-öcken , han begråter: 
Åt Odens dyr k are dess svärd. 
Åt Mohamnieds dess Harem åter. 
Der andakts-svärmarn , sjelfgjordt qvald, 
Ser sig i helgons sköt betald 
För fastor, gisslingar och psalmer, 
Och i martyrens bröst, hvars blod 
Spills för ett ord, hon h viskar mod 
Med susningen af Edens palmer. 



Kom, villa, då I lal ilill behag 
Bli evigt qvar bland lidens skiften ; 
Från lifvets törnen udden tag. 
Och sälla rosor öfver griften! 
Hvar dödlig skyr och njuter dig. 
Din IroUstaf vaktar hopens stig, 



150 



Dill sk()l(l 111' natt dess bröst beniamiar 

Du hemligt lilosofen för, 

Och leeiule hans sällhel gör 

Jemväl ileu stiiiKl, han ilig förbannar. 



Sol, som än aldrig klar gick opp, 
Skörd, som ej kända länder bära, 
Den r;°ia vildens trodda hopp, 
Och länkarns ovisst vunna ära, 
Säg, Sanning I om du, en gång lärd. 
Din gåta löser för en verld, 
Som bär och känner ej din stämpel, 
Männ' det i stoftets mörker sker? 
Och var vårt lif bestämdt till mer 
Än till portiken lör dill tempel? 



151 

]?Ieniii!!>ko-aii(leu. 

{Fragment) 

iVrma främling, som förlorat vägen 

Under natten, och, förlägen, 

Famlar kring och lånar hus 

I en bräcklig och förfallen hydda I 

Akta dig, — hon kan dig icke skydda. 

Men bografva dig uti sitt grus. 

Hvadan kom du? hvarför ser ditt öga 
Trånande upp till den höga 
Gudasal med silf\ erlampor i? 
Har du lemnat slägtingar och vänner 
I det blåa landet? känner 
Du de saliga deri? 

Kanske flöto dina barndoms-stunder 
Sakta fram ibland dess lunder. 
Som en bäck bland Edens trän? — 
Kanske flyktade din ungdoms fröjder 
På dess solbeglänsta höjder. 
Som en dagg bland rosor hän ? 



152 



liifvei. 



Äe, liiir döden iliir iraiii alt kuIVa 
Hvaije väsende, i evig fejd; 
Lifvel, l)iifvande, fVan nejd till nejd 
Flyktar nndan, som en jagad dufva. 
Arma dutVa, än för några dar 
Värms (111, livilar du, \ id delta hjerla; 
Men snart faller ocksä jag med smärta, 
Och vet icke till livad land du far. 



Sä jag klagade, när vänner drogo 
Bort i grafvens langa landsflykt hän. 
Grönskan föll från kyrkogårdens trän, 
Sjelfva hloniniorna j)ä griflen dogo. 
Men i hjertat ropaile livar dag 
Så en röst: "1 tingens stora kedja 
ilvarje länk skall lefva, skall sig gliidja 
At sitt lif, sin varelse, som jag." 



Jag \ill Iruka dig till kärligt sköte, 
O JNaturI jag ser, jag älskar dig; 



153 

Men jag ryser, — räcker ilu åt mig 
Blott en kall och liflös famn till möte? 
Står jag ensam i en vidsträckt grai", 
Der miin suck blott ekos gensvar väcker? 
Och den varma hand, som jag dig räcker, 
Vet du, syster, vet du den ej af? 



Ack! jo, lat mig tro, att du mig känner, 
Du, som dig hos mig i tiden ställt! 
Berg och tlalar, blommor, trän och fält, 
Bli'n mig lefvande, ej döda vänner! 
Och J stjernor, lysande min stig. 
Sedan dagen tryckt ihop sitt Öga, 
Då J blicken ner ifrån det höga. 
Lät mig tänka, att J sen på mig! 



Du välgörare, som evigt blänker 
Från din himmel, och från pol till pol 
Skänker lif åt allting, milda Sol! 
Skulle du ej äga livad du skänker? 
Och du jord, som bär oss opp ännu. 
Som för oss din bästa rikdom tömmer 
Och oss en gång vid ditt hjerta gömmer, 
Hulda moder, ja, visst lefver du. 



154 

Hvarfiir suckar viiuleii, hvarfbr gråter 
Molnet öfver ett förtorkadt land? 
Hvarför kommer till vår frusna strand 
Våren jenit med sina blommor åter? 
LetVa de ej, dä de ge dig tröst? 
Härda själ, som ingenting beveker, 
Se! den banden, som så ömt dig smeker, 
Kallnar sjelt" invid ditt kalla bröst. 



Gif mig tacksambetens Ijufva börda, 
Höga, tigande Natur, mot dig'! 
Gräs, som vaggar, (liigt, som kysser mig. 
Skulle jag er ömbet icke vörda? 
Och du eld, som mig tliii \iiriiia ger, 
Ocb du våg, som i min bägar blandas, 
Ocb du lufl , uti hvavs lauin jag andas. 
Ja, som syskon vill jag älska er. 



155 



Fricls-1'ösfer. 



j\är (le mäktige på jorden 
Trampa en föraktad ätt, 
Och i södern och i norden 
Styrkan öfver allt har rätt: 
När den svagare förtryckte 
Svekets dolk i gördeln bär, 
I din egen barm du Qykte 
Och slut frid med verlden der! 



Stiger dagen på det höga. 
Blickar glad och fridsäll ner. 
Hata ej! hans rena Öga 
Djupet af ditt hjerta ser. 
Kommer qvällen med sin stjerna, 
Qvällen är med friden slägt: 
Stäng ditt bröst för hat, sa gerna 
Som din dörr for nattens tlägtl 



Döm ej strävt den vilseförda, 
Stolte broder, med förakt! 



15(i 

Icke viigdc du den Ijörda 
Ödet på hans skullra lagt. 
Icke tålde du do strider, 
Som hau stridde för sin dygd, 
Icke vet du hvad haa lider 
Af sin Anger, af sin blygd. 



Du, som hämnd och h;il hirkunnar 
I din egen himmels namu , 
Ser du icke, himlen nnnar 
Rum ät alla I sin famn. 
Om den slutna evighetens 
Dolda rådslag hvad vet du.' 
Hvem har mätt Barmhertighetens 
Bottenlösa djup ännu:' 



Ack, in ad gör det, hin- vi kalla 
Denne far, som dock är \;"ir.' 
Hvad tillfälligt är ma falla, 
Det väsendlliga heslär. 
Männ' den vise med sin lära, 
Än så djup, så konstigt byggd. 
Kom UK 1 verldens (iud mer nära, 
An den vilde uud sin dygd:' 



157 

Hör mig, hör mig, gode fader, 
Väsen bakom verldeu gömdt! 
Ibland jordens myriader 
Lys de mänga, som dig glömt! 
Tyd för dem instiktniugs-orden 
Till livad ädlast jorden såg: 
"Gudi ära, frid pä jorden, 
Menskorna en helig håg!" 

Menska, någon himmelsk flamma 
Lefver i dig, vårda den; 
Frid och kärlek måste stamma 
Frän den faderliga väu. 
Vet du på din lefnads gåta 
Något tröstligare svar. 
Än att älska och förlåta 
Sönerna af samma far? 

Är du lycklig, väl, så gläd dig 
Åt din lycka med en livar. 
Och ju mer du delar med dig. 
Desto mera har du q var. 
Räck oss handen, vägra ingen, 
"Lät hvar glädje, som du njöt. 
Flyga genom brödraringen 
Liksom en elektrisk stöt! 



158 

Om du lider, om du faller 
Misskänd, iit;in tröst och hopp, 
Genom lifvets fängseigaller 
Se i öppna himlen opp, 
Der livar hatfull själ, livar hilter, 
Svartnar som en slocknad hrand, 
Och Försoiilighelen sitter 
På den Högstes högra hand. 

Yngling, du, hvars sljerna rullar 
()fver lifvets paradis, 
Sola dig på dina kullar. 
Hata ej, var glad och vis! 
Medan än Ijckymret tiger, 
Drick ur kärlekens pokal. 
Drick dig varm, förrän du stiger 
Ner i årens kalla dal I 

Du, som re'n med fulla händer 
Uppå lifvets höjder står, 
Gör del goda, förr'n du vänder 
Åter med förblekla iiårl 
Bygg med svettig flit din bouing, 
Bygg den uti fridens land, 
Bjud livar ovän till försoning 
Och hvar vän till stöd din hand I 



159 

Du, som släpar sista stenen 
Opp till lifvets pyramid, 
Vill du från dess höjd se scenen 
Utan fasa, så äg frid! 
Ack, du vet ej, livar du landar 
Ifrån dödens stilla liaf, 
Derför mana goda andar, 
Endast goda, till din graf! 



Innan än din plats är öde 
Bland de lefvande, gör godt, 
Dö, och hoppas hland de döde 
Ingen hämnd, försoning hlotti 
Ingen ånger, ingen vrede 
Till din sotsäng tränge sig! 
Stilla saligheter hrede 
Sina vingar öfver dig! 



IfiO 

]Vyårs-l)on iiiuler krig;cl. 

Hör oss, milde Fader, hör oss. 
Du, som styr den vilda lid! 
Lifvet ligger öppet för oss, 
Låt oss gå dess bau i frid; 
Låt oss berga undan tiden 
Någon ädel handlings skatt: 
Dygden, hoppet, sinnesfriden. 
Följe oss i åldrens natt! 



Låt oss bedja : "frid på jorden , 
Menskorna en helig liåg", 
Intet slafveri i Norden, 
Intet på den blåa våg! 
Tider bättre än de Hydda, 
Samma mod, mer lycka blott! 
Välstånd i den ringes hydda. 
Dygder i de högas slott! 



Kil 



RcsisiiaUoiieii. 



I ila ner resle sig, ocli IVlioii på Ossa 

De stapplade med Irolsigt liO])p, 

Oeh mången klippa flög Olympens boig all krossa 

Ur deras jättehänder upp. 

Men Zeus steg från sin tliron med askan, och 

Minerva 
Ur molnen skakade sin klingande Egid. 
Nu hvilar Elna på de djevfx a , 
Och minnet ler åt deras strid. 



Förmätne dödlige, du ler åt fornlids-.sagan, 

Du glömmer allt, utom din sorg. 

Säg, löper ej livar dag, dill blinda knöt, din 

klagan. 
Till storms emot Olympens borg? 
Din röst — så klagar du — i lifvets öcken ropar. 
Der intet bröst ger svar, der ingen lund ger 

skjgd, 
Och nordanvinden sammansopar 
De lunga spåren af din dygd. 

11 



102 

Olycklige, (111 >fs, (hl skiylcr af din smärta, 
Du kliider glädjen sjcll' i svaii. 
Med ödel Ivislar Au: livcni dönuiier? jo, ditt 

lijerta, 
På en gång domare ocli pari. 
Du väger Ixndaiis tyngd, men mann' din kraft 

du mälle? 
Mot livad du kan och Ijör, säg mig, hvad gjor- 
de du? 
Din forth-an växer o|)j) till jiitle. 
Och din forljeusl hhr (l\eig iiiniii. 

Hvad stolthet drifver dig, Au hilleharn af 

Tiden, 
Som ej ditt väsens ursprung \et. 
Alt ("ordra (]väliens lön, l"()rr'n dagen är (orliden. 
Och po('ka j)i"i lycksalighet:' 
Skall lidens iir sia slill. Mull alt fdidin skull 

vridas 
Alt visarn peka niA u]i|>a din sällhets stund? 
Allt lif är strid, der iiiäsle stridas; 
Dag dör, gör nallen ej sin rund. 



Du ser det onda, — väl! lueu hvarf()r vill 

(.lu blunda ' 



163 

För <illt det goda, jorden bär? 

1 1 nr skön har himlen hyggt sin lysande rotunda, 

Hur mången sljerna vinkar der! 

Ilar solen dig ej värmt, har vinden dig ej svalkat? 

Gaf ingen dygd dig mod. gaf ingen vän dig 

tröst? 
O ve dig. har livar glädje halkat 
Tillhaka från dill hårda bröst? 



Säg, har du aldrig stridt den ärofulla striden 
l"()r pligt, på en gång Ijuf och sträng? 
Flög aldrig dygdens lugn och hopp och sinnes- 
friden 
På gyllne vingar kring din säng? 
Ilar du, olycklige, ej någons sällhet danat, 
Ej glömt en oförrätt, ej en välgerning lönt? 
Fj nånsin ofvan stjernor anat 
En fader för allt Godt och Skönt? 



Hur liten är din själ, hur trång, om hon ej 

unnar 
Den milda glädjen ock ett mm? 
Men du är otacksam, din .sorg har tnscn munnar. 
Och din lycksalighet är stum. 



I(i4 

Du pockar på din rätl, iiioii mins du dina 

pl ig ter i* 
Du ammar sorgens barn, och vill, att det skall dö. 
Väg god t ocii ond I pä samma vigter, 
Och skördens (Vukter mol dess frö I 



Är dn sä stolt, välan, för ödets blinda 

nycker 
Hvi böjer du din hals af stål? 
Mot jätten ofvanfrän, som hotar och förtrycker, 
Ställ jätten i ililt bröst, som tål! 
Och slår du sist en dag, lik Herkules på Oeta , 
Med plågans klädning grodd vid skuUran, viil, 

\ar man. 
Lät öcknen blott din klagan \ela. 
Och stig till Gudarna som hani 



Frid i ert eget brösl, frid, dödlige, med , 

Tiden ! \ 

Hur flitigt ock hans lia går ' 

Fram öfver eder skörd, så hoppens dock och liden, ' 

Och plocken a\ i mejarns s])år! | 

Helt visst för edert knöt sitt öra i)det reglar, j 

Kanhända lyssnar det till eder stilla l)ön, ' 



165 

Som hunlfii sina sIjciium speglar 
Allenast I den lugna sjön. 



Ack! uppå glädjens graf jag ock min rmia listat, 
Jag gret livad lifvet kärast har. 
Men bör jag otacksam blott räkna livad jag 

niistat 
Och icke hvad jag äger q var? 
Hur maneret älskadt band misr än vid lifvet binder! 

o o 

Slägt, vänner, tacLsanihet, dygd, ära, fosterland, 
Uppä min lefnads bleka kinder 
J målen mången purpurrand! 



Du ungdom, som ännu med nöjets glada 

tärnor 
Kring lifvets majstång svänger ilig, 
Och sångmö, skuggans vän, som blickar opp Lill 

stjernor 
Och lagar och tillber med mig; 
Du kärlek, som en verld i trogna armar håller, 
Du sorglöshet, som tror, du mod, som trotsar 

den, 
Du minnets suck, du hoppets joller. 
Hur glädjen J mill hjerta än! 



KiC, 

Lat iJiig, fj Facton lik, iiicil fräcka liiiiider I 

. I 

laUa ' 

I tyglarna på solens vaga, 

Men blult inucl slilhi mod, med glad förho])])- 

ning skatta 

Min skiirf till mina likars gagn; 

Ej tigga dagens lof för pligter, dem jag fyller, 

Ej minnets sorgmusik ])est;illa kring min bår! — 

Ack, fast sin krycka han förgyller, 

Månn' vår ibrljenst dess liingre går;' | 



Låt mig, med Iieligt nit, livar osidl likelrvcka 
Till såradt lijerla, till försmådt, 
Ej dömma andras fel, ej hala deras Iveka, 
Men glädjas oeli forlåla blott! 
J, som mig älskat han, jag tackar er, J gode! 
Och tln, som oförsont gick hiin lill skuggors laml, 
O all uiill lijerla du forslocb-, 
O grafvens giisl, lag d{\ niiu hand! 



Och niir jag hilancU;, vid dagaiiias tullbunlan, 
Pä evighetens tröskel står. 

Och liöi" dess» nattvakls-roj>, och kamui, hur 

dess nordan 



167 



Far uti mina glusa liar, 

O då må någon dygd, må någon ädel hand 

ling 
Stå upp och hviska tröst uti mitt öra än, 
Och jag gå fram till min fcirvandling 
Som mot en länge bådad vän! 



Sitt på nan axel än, du Minnets turtur- 
du f va, 
Och kuttra i de dötlas land I 
Och Hopp, tag (111 min hand, och led mig och 

förljufva 
Min vandring utmed Stygens strand! 
Hur hjertligt skall jag der hvar fiende förlåta. 
Hur jag skall söka opp bland skuggorna en vän, 
Och trycka än hans hand, och gråta 
Af glädje vid hans hjerta än! 



H()r mig, du jijrdens Far, du himlarnas, 

ftirränta 
Min sällhets-löidran hur du \ill, 
Jag skall ej kräfva den, men tåla blott och 

vänta, 
Och prisa tlig, att jag är till. 



1()8 



Men lAl mig finna äu, son delta lijerla fryser 
I gralvens viiilei' lill, ca \;iii, som älskar 

JLn själ, som ännu (imiiel Inser 
Och Iror på dygden och pa dig I 



t69 



Hruiio»»^ »»öiiei'. 



IVronos tick eii son pa gamla dar; 
Barnsélcl var präktigt, vill jag lofva. 
Psyche, soui till dopet pilten bar, 
Ville hedra sig med faddergåfva. 



Det Förflutiui — gossen hette sä — 
Såsom förstfödd och af gammal ailel 
Fick till sitt lidei-kommiss — hvad dä;' 
Rätt till allas lof och ingens tadel. 



Snart fick han en bror. Hvem rår derfbr? 
Till nytt fadderskap var Psyche tvungen. 
Tankspridd kom hon, var ej vid humör 
Och säg snedt uppä den arma ungen. 



Barnet nämndes det Närvarande, 
Gudmors vrede fick det dyrt umgälla? 
"Gå, blif hatadt af de lidande, 
— Ropte hon — och glömdt ulaf do sälla!" — 



170 

Yngste soiK'11 — Fnuntid hcllc lian — 
Psyclie tog till gunstling, stackars ("julla: 
"Tag protektois min och seder an, 
Lofva allting, och glöm af att Ijftlla!" 



Så bestämdes de tre brödrens lott. 
Psyches önskan gick uli fullljurdan; 
JNär vi tro de tvenne om allt godt, 
Dönima vi den tredje oåtspordan. 

Klokt den äldste talar nr sin graf, 
Ett oi'akel hördt i alla bygder: 
Ingen dödlig \et hans lyli-n af 
Och Inarenda dödlig \cl hans dygiler 



Fåfängt smeker det Närvarande; 
Kalla sta vi \ id dess gunst, som stöder. 
Finne h vardagsgästen platt, och se, 
Se med liingtan mot dess yngste broder. 

Hur han lockar! ll\ilk<'n vingad tropp 
Utaf nöjen kring lians jjoning skalkasi 
Hoppets spegel tior lian haller opp. 
Och siar honom .sönder, da vi nalka.s. 



171 



Stunden flyger, som eu örn i skyn 
Höj dig opp att den i llygten fatta ! 
Menska, lossa bindeln frän din syn 
Och lär rättvist Kronos' söner skatta I 



Hör den äldste brödrens visa röst, 
Se med fägnad på den yngstes joller, 
Men stöt ej den andre från ditt bröst, 
Som med kärlek i sin famn dig hälleri 



Morgondagen iir jii oiVuld än, 
(iårdags rosenriula kind iir faliiiad: 
Tag den dag, du IcfNcr, med till viin. 
Och tryck ömt hans hand , furr'n hon är kallnad ! 



Dröm ej borl ditt lif i Minnets land, 
Tro ej allt det smicker, Hoppet säger! 
Deras skuggspel gif en blick ibland, — 
JNjut och verka i den stunil, du äger! 



172 

Mclsoii oeh Pitl. 



1 vå komclcr, hotande och gryniiua, 
På Europas himmel ha gått ner. 
Mohi, som fridens morgonstjerna skymma, 
Glesna mei' och mer. 



Segrare och hjelte var den ena, 
Ollast lycklig, aldrig overksam, 
Och kring böljan efter rol' allena 
Som ett halstroU sam: 



Stormig som den våg, luuis kiilar l\dde, 
Stor att se på, som hans ocean: 
Endast ibrdna vikings-dygder prydile 
Hafvets Tamerlan. 

Obiniärkt i friden, stor i faran, 
llekla lik, förstörande och kall. 
Krossaile han, liksom Simson, skaran 
.\iinu i sitt fall. 



173 



Statsman \ar den aiidic, djii]) i snille. 
Mörk och dold, liksom en minas gäng. 
För den oro, som han stifta ville, 



Ycrldcn \ar fur trång. 



För ett upphöjdt nim i r3'ktets boning, 
Kanske ock för gagnet af sin hygd. 
Offrade han allt förutan skoning, 
Allt — jemväl sin dygd. 

Intet stort och heligt jorden ägde, 
Ingen väg ej god för målets skull. 
Menskors lif och deras sällhet vägde 
Mindre än hans guU. 

Utan skräck för åskorna, som bullra, 
Fast, som Miltons fallne engel var, 
Slod han trygg, och på Herkidisk skullra 
Hatets Atlas bar. 

Sjelf ej riktad utaf tömda länder. 
Som på rof hans lejonkula stod; 
Och han steg för domarn: — i hans händer 
Var ej guld, men blod. 



174 

Aska äro beggc. Deras minnen 
Som två slocknade volkaner sta. 
Klio, varnande for ädla sinnen, 
Pekar rädd derpå. 



Skynda, Pitt, och vigla opp Tarlarcn, 
Om en vrå blott der du fredlig såg! 
Nelson, strid ännu med färjekarlen 
Uppå Slygens våg I 



175 
Eii;£laii<l ooli Frankrike. 

ilSOS) 

England. 

Ligi:;. (Ill förtlcrfliga, der och frät omkring dig 

som kräftan, 
Sluka nationerna opp, sluka och hungra ännu! 
Filfras, hota mig ej, ty mig uppäter du icke, 
Störta hvad throncr du kan , Albions låter du stå. 

Frankrike. 

Strandar ej folkens rätt, den heliga, rundt 

på din kritkust? 
Hela din stat är han ej en dykeri-kommission ? 
Jorden stack du i brand för att strafllöst plundra 

i vådan , 
Lik den förhungrade haj stryker kring hafvet 

din köl. 

England. 

Tyskland stridde och föll, du styckar dess 

lemmar med svärdet, 
Belgien gaf dig sitt guU, fick sig förtrycket igen. 



17ti 

Frankrike. 

lliiultis iiu-tl peilor odi l)lo(l rj köper sill, 

Kdoii ilVaii (lig 
Negern iir i^isslnd till dtids, iu:k ! for alt sockra 

ditt Ihé. 

England. 

Slår ej Hcspcriens land som ett tempel, phnulradt 

af vildar? 
Sjolfva det fattiga Schweilz stal du iloek äran 

ifrän. 

Frankrike. 

Hafvct är Ii ill, men dn stänger det till, som 

det vore dill packhus, 
Beltens fbrreglade port bröt du , som vore han 

din. 
England. 

Jorden hyllar min makt, jag sitter pä liafvel 

och dömmcr, 
Krigare k()j)er jag opp, konungar tar jag i sold. 

Frankrike. 

Ja, väl soldar du dem: helala din sold åt 

de döde. 
Ser du \ i(l Auslcriilz ligger ilin soldade iiärl 

Eng- 



177 

Eiujlditd. 

Guillolineii är still, men Pichegru slryps i 

sitt fiingsel , 
Djiij)t Ijlaiul Amerikas träsk gömmer sig Victor 

Moreaii. 
Frankrike. 

Pilt och dia helvetsmachin, den andra, kre- 

verade fåfängt, 
Nelson, den blodige, föll, rodret på Albions 

skepp. 

Entjland. 

Sedan han spillrat ditt hopp, ditt sista på 

vågorna, föll han. 
Bygg mig en liotta ännu, lustigt att fiska den 

opp. 
Frankrike. 

Fiska så länge du kan, det är din tid ännu 

på djupet. 
Hamnaren stiger en dag opp på din fiskare- 
strand. 

England. 

Med kanalen omgjordar jag mig, som Pluto 

med Stegen, 
Aldrig en lefvande själ vände från Stygen igen. 

12 



178 

Frankrike. 

Herkiiles vände igen och Cerberus förde lian 

bunden , 
Trollet med hufvuden tre: Herkules lefver ännu. 

England. I 

Hör mig, hvad tvista vi om? liar verlden ej nog 

tor oss begge? 
Ära du önskar och makl, vinst är milt bättre ' 

begär. i 

Verlds-liefriarens kall , men verlds-förläggarens 

äfven 
Hörcr mig till; af de två lemnar det sista jag ' 

sist. I 

Frihet ifrar jag för, det är handelsfrihet jag i 

menar. 
Frihet för mig, det förstås, ej för de andra ^ 

också. ' 

Derfbr jag bjuder dig fred, vi dela emellan oss 1 

rofvet, i 

Grönskande jorden blir din, min blir den blA 

ocean. 

Frankrike. \ 

Hör mig, jag känner dig väl, och föraktar din 

krämare-statskonst , 



179 

rivt;i;<l |>;i iMi hanclols-lKilans, stigen orli fallen 

nieil (len. 
Dii är den gamla ännu, men hos mig allting 

är pånyttfödt, 
Kraften, föryngrad och djeif, längtar till rid- 
darespel. 
Jorden eröfrar jag sjelf, och hafvet följer väl 

efter , 
Den, som har stranden, har sjön; aldrig jag de- 
lar med dia;. 
Icke dia väpnade hand, din hedjande bjude 

mig freden I 
Böj för den bättre dig ned I sådan är freden , 

jag ger. 

En (/I and. 

Vimplarna tlj^ga i skyn, det regnar, som for- 
dom i Sodom, 
B()ljan är skummig af blod: möt mig, du trot- 
siga, der! 

Frankrike. 

Örnarna flyga i skj^n, det dundrar, som åskan 

pA domdag, 
Jorden är slipprig af blod: möt mig, du trot- 
siga, der! 



180 ; 

England. 

Stå som en hålig volkau , och förstör hvaJ som I 

blomstrar omkring dig, i 

Tills i din egen eld plötsligt dii faller en dag. j 

I 

Frankrike. \ 

Ligg som ett blockskepp fast, men kreditens I 

ankare sviker 
Och det förlorade vrak drifver för vind och 

for våg. I 



181 



Vid Prinsessan 
Aiualia itlarla Charlottas födelse. 

1180S) 

I rinsessa! gAtVa, som oss himlen bjöd 
För saknans långa dagar till belöning! 
Låt dina bröder stå till thronens stöd. 
Stå med din syster du till dess försköning! 



Omkring din vagga skiner hoppets dag, 
Och Sveas bygder gladt din födsel fira. 
Behagens myrten från din moder tag, 
Dä lagern växer kring din faders spira! 



Hög födseln gjorde dig, — gör sjelf dig god , 
Lägg dygdens ära till din Ij^ckas lotter; 
Låt folket vörda dig, Gustavers blod! 
Låt folket älska dig, Fredrikas dotter! 



lS-2 

(1807) 
\Elter Schiller.) 

Äoin en uiöidare det gamla ärot 
Lades ner i grafven med vart hopp. 
Timman ljuder, och med blod i håret 
Går del nya iijjpii himlen opp. 

Se die om I Från Torneä till Gibraltar . 

o 

Från der solen länds dil hon går ner. 
Har snart IViden icke mer ell altar, 
liar snait frihet ej en kula mer. 

Fåfängt reste sig för menskoviirdet 
Mången kämpe nicd lurtvillad håg. 
leke folkens rätt, blott Brennus-sviirdet 
Kaslas ständigt på riitlvisans våg; 

(Jeh med blodigt IjrjsI, med skjutna vingar, 
Sjunker tidens ande ner igen. 
Lik en bila, som i nckiiai' klingar, 
Suckar ohörd liv.nje slågtels vän. 



183 



Öfver söderns obesök tu sjöar, 
Öfver nordens, flyger seglarns lopp. 
Alla fjerran kuster, alla öar, 
Söker han, blott ej de sällas, opp. 



Stor är jorden: h vimla ej i gräsen 
Tusen lif och uti böljans skum? 
Ack! men likväl för ett lyckligt väsen, 
För ett enda, äger hon ej rum. 



Ädle vän, låt oss ej längre skada 
Ut omkring oss efter hopp och tröst; 
Undan tidens stormar låt oss båda 
Flykta, flykta i vårt eget bröst! 



Endast i ditt hjertas stilla gömma 
Skådar du det Rätta än en gäng. 
Frihet endast diktens riken gömma, 
Och det Sköna lefver blott i säng. 



184 



l'å DrotlniiKj ' 

Freilrika Uorotliea IVillieliiiiuns j 
föilelKCMlaj^. I 

(/Sö7) 

Väl lyfter kriget sina lusen liänder, 

Väl klingar stAl mot stål: 

Den ringes täppa, liksom furstens läutlci'. 

Är samma härjnings mål. i 

I 
Dock ej ditt S\ea IViiktar eller liolaij ■ 

Hon slår på fjiillen än i 

Och sträcker ut sin ena hand, och motar ] 

De rasande uied den; j 

Och firar gladl den dag, som skänkte jorden 
Det skönaste hon ser , 

Då högst till himlen det förtjusta Norden 
För sin Fredrika ber, 

Som tröstar Kungen, då den lugna fiöjih^n \ 
Ej trifs i spirans skygtl, 
Och han står ensam på dcii kuliia hi)jdeu 
Med oron och sin dvgd; 



185 

Som älskar landet, ej divss llirou allena, 
Oeli vill oss alla väl, 
Och endast godhet har uti sin rena, 
Uti sin ädla själ, 



Och med sig kallade i holVets salar 
De samma dygder opp, 
Som fordom vandrade i bygdens dalar, 
En hlyg och omiirkt tropp. 



Och derfiir bedja alla landets söner 
För landels mor och hopp, 
Och öfver stjernor Hyga deras böner 
På lätta vingar opp. 



18() 



l£rij;ii»i«aiis- tor ^käniiika liaiitKväriiei. 

[1808] 



Uvi prötVas ej luiggando 
Jernen ännu? 
Il\i kl\'fvas ej skuggauile 
lljclmar i tu? 
Förlorad är tiden 
1 kojornas skygd: 
Till fältet, till striden 
För fiidernebygd I 

Hvad krigiska röster! 
De komma från öster, 

De dåna, som stormen kring ladernestrand. 
De komma frän vcster. 
De oljjiidua gäster. 
Till striden, till striden för fädernesland! 

Ack! ell folk af stilla herdar, bodde 
Vi lycksalige i okänd JSord; 
Uppä fätlrens fält vår föda grodde, 
Oeh i fädrens dalar sjnang \ar hjord. 



187 



Väldets slagtningar oss brydde föga, 
Liksom Sskor hörda långt ifrån; 
Men de nalkas, — och med blotligt öga 
Tittar kriget ner på fjällens son. 



De sekelsgamla, 
De lagbesvurna 
Verldsformer ramla : 
Det strömmar en llod 
Af offerblod 
Kring verldens urna. 



Som en röfvare i natten smögo 
De ffirrädiske med bortgöniil dolk. 
Pl()tsligt deras fanor ilögo 
Bland ett tryggt och fredligt folk. 
Våra skördar komma de att ströfva, 
Våra fäders ben att trampa på , 
Våra (jvinnors dygd att röfva, 
Våra söners kraft att slå. 



Oss dalarne nära, 
Oss kringmnra berg: 



188 

[ brustet iir ära, 
1 heiien är merg. 
Vi samlas, vi taga 
Till fosterlauils värn, 
Meil hjerlaii af laga, 
Med händer at" icrn. 



Fritt på pauuau segrarn sätte 
Mången stiden krona opp! 
Fritt de svaga folken mätte 
Med sitt blod hans bödlars tropp; 
Än har ingen ovän stuckit 
Ut sitt läger pä vår strand, 
Ingen oviins häst har dniekit 
KiiUorna i Göthcns land. 
Ännu ledas våra tärnor 
Till sin brudstol af vår hand, 
Ännu blleka Nordens stjernor 
Ner på ett sjelfständigt land. 



BloU hjertat är modigt 
Och viljan är varm. 
Vi lyfta vår arm 
Och hämna oss blodigt. 



189 

Fritt öfver oss hvälf 
Båd' Ryskc och Danske: 
Vi kaste vår handske 
Mot ödet sjelf. — 

Hvarför mäter icke hjelten 
Sjelf sia kraft med Svenske mäns! 
Hvarför vaka ännu Belten 
Troget kring en hotad gräns.' 
Lat dem skicka sina shifvar, 
Låt dem livimLi kring vår strand! 
Liga byten, endast grafvar 
Få de i de frias land. 

Ty Lejonet vakar 
På jägarens ]3an , 
Det ryter, det skakar 
Sin väkliga man. 
Det hör inga böner, 
Det räds intet hot. 
De osällas söner 
Dess kula gå mot. 

Bojor och blygd de förmätne ärna 
Oss, som ej frukta, oss, som ej fly. 



190 

Förr ifrån himlen de stjäla en sljerna, 
Än (le la hört frän vart land en hy. 
Miinga (le äro: vähm, sa tiricke 
Jortlcn (le mängas Jdoil — och hli fri ! 
Mänga.' — de stridande räkne vi icke, 
Endast de slagna riikne vi. 



Ui)|), möloni de krossande 
Härar med mod I 
Upp, släekom de hlossande 
Å.skor i hlodi 
Pä sträckande kampar 
De flykta, — farväl! 
Förskräckelsen trampar 
De flyendes häl. 



Så länge iiiiiiii Carlavagnen vältar 
De gyllne hjulen omkring nordens zon; 
Sä länge hergen än ge jern och hjeltar, 
Så länge står det gamla Sveas thron. 



Den fallne skall hvila i 
l''ii(h'rnas jord. 



191 

Hans rykte skall ila i 
SjeltstäncUg Nord. 
Deii gamle skall komma 
På vacklande staf 
Och lägga en hlomnia 
Pä ynglingens graf; 

En flicka med sväfvande 
Lockar skall gå 
Och fälla en bäfvande 
Tår deruppå; 
En skald skall besjunga, 
Med hjertat i brand, 
Den slumrande unga, 
Som föll för sitt land. 



Snart stormen tiger ^ 
Och solen ler, 
Och friden stiger 
Från himlen ner. 
Kring bygden skallar 
Blott fröjd och ro. 
Och under tallar 
De frie bo. 



19-2 

Och (lagen Ii ras 
Med daiis och lek, 
Vår panna siras 
Med krans af ek. 
Den fyllda kannan 
Kring laget går, 
Och ingen annan 
Är skåln än vår. 



Hiig<«. 



193 



(^Omorbetning af föreijnende pufiti) 



.fjvi pröfvas ej huggande 

Klingor ännu? 

Hvi klyfvas ej skuggande 

Hjelmar i tu? 

Förlorad är tiden 

I kojornas skijgd. 

Till striden, till striden 

För jädernchygd ! 



Trygge siito vi och hörde 
Åskorna derute gä. 
Dunderguden , hur han körde , 
Kunde dock ej Norden nfi. 



Ifrån vester, ifrån öster, 
H varje budskap friden svär. 
Plötsligt ropa tusen röster: 
Fienden är här, är här. 



13 



194 



Mordbrand är hans krigs-förklaring, 
Falskhet är hans riddarsköld, 
Och Ull menskoblods besparing 
Tar han Ehrensvärds graf — med stöld. 



Vi draga det rostade 
Svärdet med mod , 
Det svärdet, som kostade 
Tusendes blod. 
Snart vilja \i pr(>f\a, 
Om eggen är god , 
Om jätten kan dolva 
Bad' klinga och mod. 



Lat den snåle kronor samla 
livar han kan en krona fii. 
Sveas kronor tre, de gamla, 
Låter han väl bli ändå. 



Här bland Odens ätteläggar 
Trifves han ej länge just, 
Oeh hans stridshäst sällan gnäggar 
Mer äi\ en gång på vår kust. 



195 



Derför bor, från fordonitida , 
Sjelfbeståud bland l)ergeii än; 
Derför Sveas stjernor skrida 
Ännu öfver frie män. 



Så länge gullskenade 
Carl vagnen går, 
Så länge h vitmenade 
Fjällryggen står. 
Och jern bor i grufva, 
Och männer å strand, 
Så länge de kufva 
Ej Svithiods land. 



Inga n3'a rön vi tarfva, 
Möta faran utan sorg: 
Rj ssen kommer — men från Narva , 
Dansken — men från Helsingborg. 



Hvarför mäter icke hjelten 
Sjelf sin kraft med Svenske män? 
Obetvunget inom Belten 
Hvilar Götha lejon än. 



191) 



Men don kiuke \ill v.'] draga 
Sjelf åstad, och det med fog: 
Det är farligt lill all jaga 
I den djupa lejonskog. 



Ty skogskungen raÄrr»' på 
Jägarens lan, 
Han ryter, liait slaikar pn 
Gnist7-aiu}e inan. 
Han hjss ej till böner. 
Han räds ej för liol; 
De osällas söner 
Dess kula y« mnt. 



Stor är deras här att nämna, 
Tallös såsom hafvets sand , 
Och det enda val de lemna: 
Döden, eller slafvars band. 



Derför är det lätt att välja 
För en livar, .som föddes fri. 
Ej de stridande vi tälja, 
Blott de .slagne tälja vi. 



197 

Så mölam de iuktuije 
Harar »ted mod. 
Så släckom de vöknndA' 
Askor i blod. 
Ej vilja vi bida, 
Ty blotlen är mig. 
Och skönt är att strida 
För land och för kung. 



ft- 



Hur herrligt att draga de 
Trotsiga ned! 
Hur lustigt att jaga de 
Glesnade led I 
Pä sträckande kampar 
De flykta, farväl! 
Förskräckelsen trampar 
De flyendes häl. — 

Solen sjunker, och med solen 
Sjunker äfven stridens gny. 
Men ett priiktigt sken kring polen 
Purpurfärgar haf och sky. 

Och med böjda kuäu vi prisa 
Härars Gud, som allt nirmår, 
Våra söners söner visa 
Stridens fält om tusen ar. 



198 

Den fallne skall Ii vila i 
Fädernas jord; 
Hans rykte skall ila t 
Sjelfständig Nord. 
De åldrige komma 
På vacklande staf 
Och lägga en hlomma 
Pä ynglingens graf. 



En flicka med sväf vande 
Lockar skall gå 
Ock fälla en häf vande 
Tår deruppä. 
Och skalderna sjungti 
Med h jer tat i brand 
Den slumrande unga. 
Som föll för sitt land. 

(De Ivå återstående verserna äro oförändradl lika med de 
begge sista i poemets förslå upplaga.) 



199 



Till Hroiipriiiscu Carl Aiig-iii»t. 

/ Ca)-olh\ska Akademiens namn. 

1 rins , som med friden kom frän rjällarna , 

som stå 
Som vcrldens pelare, som jordens ättehögar, 
Att stödja först en tliron, den du skall herr- 
ska pä, 
Den midnattssolen ser, den Sundets bölja lögar; 
Välkommen första gäng från dina höjder ner! 
Med våren kommer du, med våra lundars 

knoppning, 
Och mötes, liksom den, hvarthelst ditt öga 

ser , 
Af flydda vintrars spår och bättre dars för- 
hoppning. 

Du, som far omkring ditt land 
Ulan höghetens förnäma nycker, 
Utan maktens prål , och trycker 
Icke landet, men hvar landsmans hand, 



LHHJ 

Dii skiill ])t.'iii;i 111 <litt Sveas iicsa, 
Och, vid mitlaiöstcii hon vaiks al, 
Skall föniiiillnail slorhet ri-sa 
Jätlelemmar iif sia iriaf. 



Eli ny ande komma skall i Norden 
Och en tanke klai)j)a i hvar harm: 
Friheten och fosterjorden , 
Och en skiVld skall klinga på hvar arm. 
Blöda, llykla, skall vår sekelsgamla 
Tvedrägts-hydra med förqvåfda rop: 
Alla splitets hiinder skall dn samla 
Till ett enda handslag hop. 

Fåfängt smickret skall ett iha söka. 
Fåfängt hyckleriet en larf; 
Ingen vanlrons nattgcslall skall spöka 
Uti ditt och ljusets titlehvarf. 
Sanningen skall stiga ntan slöja 
För de Stora fram mi:d manlig ton: 
Blott den fria vördnaden skall l)öja 
Knii för altare och thron ; 

Nya skiirdar vagga ofvei' heden. 
Nya skatter gå nr klippans skygd. 



Ocli sitt gyiliiL- IVukthorn freden 
Tömmer öfver stad och bygd. 
Oceanen sväljer sina kungar, 
Bryter sina bojors tvang, 
OcU dess blåa vagga gungar 
Nordens rikdom än en gäng. 



Prins, länge du ännu elt trultadt Svea (Vedel 
Men kommer farans dag, då är du än vårt hopp, 
JNär hämndens morgon gryr, och Lejonet står 

opp 
Och lyfter blodig ram och skakar manens vrede, 
Och rusar i sin kraft ur hotad kulas dörr 
Och uti tusens blod fördunklad ära tvättar. 
Och ibland åskor går, som AsaThor gick förr 
Fram öfver Jotuuheim och trampar på dess 

jättar. 



Dock, o Prins, med bleka kinder 
Sångmön dina higrar ])inder 
Ibland krigets \iida skrän: 
Men iless glädje är att lyfta 
Tidens, ödets Atlas-klyfta, 
Ifrån trötta skuUror hän. 



202 

Deiför lut (Icu liiiiilabiinia 
Sitta vid (lin fot ännu, 
Och vid fordiia snillens urna 
Vakta lagan, liksom du. 
Lifva, skydda du den blyga, 
Som ej kännei" hof och stad, 
Och, när dina rykten flyga 
Verlden om, lat henne smyga 
I din äras krans ett hladi 
Lär ät verlden, att hon vfdler 
Äran äfven af ett land, 
Och att den förgätna håller 
Staten med osynlig hand: 
Att den vilda tiden aktar 
På dess stiininia, att hon vaklar 
Ensam minnets helgedom, 
Som ej läses opp för alla. 
Och att kungar stå och falla 
En gång infir hennes dom. — 
Prins, som söker ej det höga 
Blott i thronens grannskap nu-r, 
O! förlåt, med hoppfullt öga 
Carolina \ni Dig ser. 
Hör du hennes röst, som Ini:' 
Kommer »Ui från slorndx-kliidila 
Maktens höjder till den rädda 



203 

Icke som cii skycldsgud ner? 
01 ej vill (hl fafiingt lifva 
Bland förhoppningar blott dess, 
Att ditt stora namn fii skrifva 
Främst ibland beskyddares: 
Att dess första stöd skall blifva 
Samma hand, som thronens var. 
Och att AUGUST vill oss gifva 
Åter Augusti dar? 



'■>04 

(^Belöiil uf Svenska Akademien 1811) 

»iDid , suiu mig lostral li;ir ocli liiilieiis aska 

gömmer, 
Folk, som iirft lijeltais laiul och deras dygder 

glömmer! 
Ur skuggan al' min dal jag egnar dig en sång. 
Dig söfver smiekiets rösl: hör sanningens en 

gång! 
I'"n annan sjimgc fiill till våra tiders heder 
Om våra nya ljus dcii våra milda seder; 
1 vppig hvilas famn lian fritt förakta må 
De hjilleilar, som ll\(t. den kraft han kallar rå. 
För sorglös njutning ludd, tor lekar blott oeh 

lojcn , 
Han läspe tidens lof oili lire (higens nöjen. 
\'.n livar ,sit( iviiuc liai-. Jag älskar dig ej, tid, 
Som smilar nlNcr oss i lalsk och \eklig frid. 
Mii: jilåder stormens sus oeh fädrens slora 

o o 

minnen: 
Jag ålskar cU-ras mod oeh deras höga sinnen, 
Då Nordens son ej lin loi; andras seder an 



ao5 

Ocli njöt livitd jordiii gal', oili t;1llc- som cii 

man. 
Bort nicd den falska konst, som sinnets kralt 

förvekiiv , 
Och fläideus tomma prål och yppighetens le- 
kar!— 
Folk! som vid öcknens barm växt opp, och med 

besvär 
En knapji och oviss skörd från frusen torfva 

skär, 
Soiu, strödt kring polens ring jjland skogarna 

och fjällen, 
Upphugger, nattbetäckt, din bergning utur 

hällen! 
livad yra fattar dig? Du säljer utan blygd 
Ditt fria sjelfbestånd, din ära, ja din dygd 
För tomma njutningar frän i]errau stränder 

förda , 
Som suga landets nierg och sinnets krafter 

mörda; 
Du härmar oförsynt, och glömskt af fädrens 

lag' 
AU Söderns veklighet och — saknar dess behag. 

Naturen lede dig. Hon gaf för skilda zoner 

Åt sederna sin färg, ät språken sina toner. 

I Söderns paradis, der solens milda kraft 



2ri(i i 

Uppammar sjelfsSdd skörd och kokar drufvans 

saft , 
Der lumleii joml iir IjIA, och i en evig sommar ] 
Orangens giill slår opp och lagrens krona blom- 
mar , 
Och mellan bäckars sorl och vestanvindars gång 
Sjelt" språket smälter bort i lena toners sång; — 
Der bjöd naturen sjelf den glada menskan njuta; 
Hon leder nöjets dans och knäpper sängens 

luta, 
Och lilVcl, fritt för sorg som för behofvens 

hot , I 

Är yppigt som den jord, som blomstrar för din 

fot. — i 

I 

Kring Roms besegrare, kring Odens älteläggar, , 

Hon gjutit isfylld våg och murat fjällens väggar: 

Utöfver sniiklädd trakt med dristig hand hon 

satt ' 

Det stormbebodda moln, den norrskens-lysta 

natt. ' 

Se kring dig! (lammande kring fjällen fästet 

svänger , 

Utöfver forsens svall förvågna klippan hänger, ' 

Och skogen hvart du gar, omgjordande din stig, I 

Slår hög och allvarsam och blickar ner ])å 



207 

Här sjiinkcr dal vid dal, der klyft på klyfta 

lastad 
Står opp, i liedendag af jättehänder kastad: 
Tätt öfver skidlran hän de höga stjernor gå; 
I klippan växer jern, och männer deruppä. 
Här vill naturen se det enkla, allvarsamma, 
Här vill i torftigt ho hon stora sinnen amma. 
Här \andre fri och stolt bland fjällarna en ätt. 
Som sjelfmant gör sin pligt och kräfvcr ut sin 

rätt , 
Och i sin enfald vis, uti sitt armod ärad. 
Omfamnar faran siad , och döden oförfärad. 
SA växte fordom opp bland tallarna en slägt. 
Som kufvat Österns vald och Söderns bäfvan 

väckt. 
O! Sveas foi'dna dar I o fädrens gudaminnen! 
I seklers långa natt J skymten och försvinnen. 
I sången lefven qvar! — Den tiden är förbi, 
Då trygg som klippans rot, som himlens vind 

så fri ,• 
Och närd utaf den skörd, som på hans täppa 

grodde , 
Europas segrare i Nordens hyddor bodde. 
För ära och för rätt, för kung och fosterland, 
Han slösade ej oi'd, men väpnade sin hand. 
Han plöjde fädrens jord och ärfde deras seder. 



Såg glad i lifvt'1 iii ocli U ygg i grafveu noder; 
Och skild fVau vckligt prål och yppigheleiis (lärd 
lian ej heskatlad biet", men ärad ai" en verld. 
Ej Asien klädde än, ej Indier honom födde. 
För honom Söderns folk, och ej dess dnifvor 

blödde: 
Osmakligt var ej än hvad helst som niinnides j 

Svenskt, 
Hans sinne, som hans drägt, var varml och 

fosterländskt; 
Och inga nöjens gift, och ingen ångers smärta 
Stal helsan frän hans kind och model ur hans , 

hjerla. 
Nöjd med hvad jorden bjöd , och skog och bölja 

g''f' : 

Han sökte ingens skygd, och hade ingen slaf. ' 

Med svärdet och en viin han trygg och rik sig j 

trodde, 

I 
Och gästfrihet \ar nanni pä hyddan, der han 

boihle. 

Så lefde han förnöjd, och ulan qviiudigt knöt j 

Han gick med öppet bröst sitt öd«s storm emot , j 

Förtrodde blott åt Gud sill hjertas tysta klagan 

Och kvsste lädrens hand innnder faders-agan. , 

I 
Hans religion \ar dygd. Ett handslag var I 

hans ed. { 

Med i 



209 

Med samma djeriVa niud han tänkte, som liau 

stred ; 
Och mauligt dristig, fri, af ingen fördom fången. 
Steg djupt i forskningen och höjde sig i sången. — 
J ädle, mossa gror på ed ra glömda ben, 
Er lefnads hjeltedikt är slutad längese'n. 
En annan verld står opp. Välan, välan, J 

fäder! 
Ilvem är den menskoätt , som på er aska 

träder? 
O blvgd.' Är detta er, är detta Göthers stam, 
Fäfänglig, glitterströdd, småsinnad, afuiidsam, 
Med sina små hegär, med sina halfva dygder, 
Och Söderns yppighet i fattigdomens bygder? 
Hvar är din fordna kraft, ditt fordna allvar? 

Hvar 
Det hjeltenamn, o folk, som trötta ryktet bar? 
Och nitet, som gaf gods, gaf lif för statens 

heder , 
Och ärans gudadröm och fädrens rena seder? 
Du leker utan blygd på dei-as helga stoft 
Och jollrar Härdens oi"d och fångar blommans 

doft. 
Gå, jag har ingen säng for dylika bedrifter, 
Lägg bort ditt ärfda namn och köp dig andra 



14 



210 

HvaJ säger jag? O Giul, o Sverge, Vasars jord I 
Förlåt den vilda sorg, förlät (mi ynglings ord. 
Som ville ge sitt lif, sin sällliet tusen gånger, 
Blott att ej se ditt fall, din blygd, din sena 

ånger. 
Se, ifrån fallets brant, der svindlande du stod, 
Du rycktes nyligen af dina ädlas mod. 
Med hjertat mildt och fritt, med håret silfver- 

färgadt. 
Beskyddar Cari. ännu ruiner, dem han bergat. 
Och Segrarn slår bred\id, beundrad af en 

verld, 
Och Oscar växer opp alt föra Fingals svärd. 
Skall aldrig deras namn dill dufna sinne väcka? 
Skall evigt ditt fördcrf livar ädel möda gäcka? 
Och är den enda lön, du ämnar deras dygd. 
Ett fortsalt skådespel, o S\ea, af din blygd? 
Du bär ej utliindskt ok. Ditt eget ok är värre. 
Hvar slaf af sitt begär har en tyrann till 

herre. 
Den ej umbära kan, bär lätt en oväns band. 
Och svärdet trifves ej iili hans snåla hand. 
Du sofver, S\ta folk! Il\tni vill din hvila 



rubba 



Men sveket med sin dolk, men våldet med 

sill klubba. 



211 

De vaka omkring dig. O väckte dig min sång 
Med djup af grafvens röst, med dån af åskans 

gång? 
Se, med de väldige ha dina fäder tvistat, 
Men nu går solen upp i länder, som du mistat. 
O Finland, trohets hem! O borg, som Ehrensvärd 

Nyss lik en blodig sköld frän statens hjerta 

ryckt! 
En thron står opp ur kärr, h vars namn vi knappast 

vetat , 
Och" kungar böja knä, der våra hjordar betat; 
En annan skär vår skörd och ujjptar klippans 

jern , 
Som rodnar iitaf harm alt smidas till hans värn. 
Hvad återstår oss snart? Allt närmre tränger 

jätten , 
Han står på fjällets spets , och ögat slukar slät- 
ten. — 
"Men han ger fred och skygd." Välan ! tag honom 

mot 
Och kyss hans hjeltehand och slumra vid hans fot! 
Förskräckligt vaknar du. Se, stad och hyddor 

brinna! 
Du man, hvar är ditt svärd? hvar är din dygd, 

o cjvinna? — 



'■J12 

Farväl, du Sveas värn, farväl, du hjeltars land ! 
Se, Bottnens bölja för vår grfil intill din strand. — 
Välan, en högre makt nationers öden väger; 
Gråt, Svea, hvad du mist, men skydda hvad 

du äger! 
Från Sundets rika strand längst upp till fjällliög 

Nord, 
Der Lappen flyttar kring sin frihet oeh sin 

hjord, 
IT vad skoghekrönta berg, hvad fält med skördar 

pr^dilal 
O! älska vi värt land, nog ha vi land all 

skydda. 
Låt, Svea, dina berg fördubblad ge sin skatt, 
Lät skörden blomstra opp i dina skogars natt; 
Led flodens böljor kring som tamda undersiUer, 
Och inom Sverges gräns eröfra Finland åter! 
Du äger icke allt af fädrens helga bygd; 
Ilaf mer än deras land, haf ämiu deras dygd, 
Den lugna storheten, den djerfva frihetsanden: 
Knyt fastare ihop de sprängda samfinidsbanden; 
Stå ej bekymmerslös midt i en >äpuad verld, 
Och hvila, om du får, uieii hvila vid ditt svärd! 
Blif åter, Svea folk, blif åter hvad du varit: 
Lär af h\ad andra land, af livad du sjelf er- 
farit. 



•->13 

Det IVihet är och rätt och ljus du vakar för: 
Hör mcnsklighetens bön, om du ej skaldens 

hör. 
Se tiden I Är lian gjord för svagheten och flär- 

den ? 
Eröfrare gå fram, som jordskal f, genom verklen. 
Europas ganda form ej längre hålla vill, 
J3en nya skapelsen med svärdet yxas till. 
livad throner störtas om I Hvad riken sönder- 

styckas ! 
Förtrycket nämns försvar, och Rätt är det, som 

lyckas. 
Tror du dig ensam trygg? Så är ej våldets art. 
^ ar viss, det klappar ock uppä din f^ällport 

snart. 
Betänksamt ödet står, med griffeln höjd, att 

rista 
I kopparn ia vår dom, den eviga, den sista. 
Ett ögonblick ännu I Det plånar ut, med köld, 
De nötta kronorna, o Svea, från din sköld. 
Upp, ännu är det tid att deras helgdom berga. 
Än har du kung och stat och grafvar till att 

värja , 
Och vålnan af ett namn, som minnets stolthet 

gör. 
Kan du ej rädda dem , så kan du dö derför. — 



'->14 

Se, Belleu kasta än kring dig clc fria armar, 
Och fjällens fästning står, och himlen sig för- 
barmar. 
Än sår du egna fält och kan dem fylla än 
Med malmstöpt äskas hot, med klingor och 

med män. 
Än kan ilu med ditt mod en häpen verld för- 
fära. 
Och vä(Ula, fallande, åtminstone din ära. — 



Sä sjöng jag. Solen sjönk. Med stjernor 

natten kom. 
Till ringa hyddas lugn jag ville vända om. 
Bedröfvad, tyst, jag gick utöfver dödens sängar. 
Men hör! Ett sällsamt ljud far genom harpans 

strängar. 
Och natten ljusnar opp, ocii röster ropa mig. 
Och själen, hög och fri, från stoftet svingar sig. 
I glans är verldens nnid för skaldens syn för- 
gången. 
En Gnilom fatlai- mig. Det Itor en (iiid i sången. 

Jag ser en syn. 
(O lyssnen lill orden I) 



'..'15 

Det dånar i jorcleii, 
Det ilamniar i skyn. 
Valkyrior rida 
På frustande hästar. 
Hell, dödsjungfrur, hell! 
I dag skall man strida. 
I Vallhalla gästar 
En skara i qvidl. 



Upp, männer, till striden! 
Den kommer ej mer. 
I dag fäster tiden 
Sitt öga på er. 
Se högarnas famnar 
Upplåtas med dån. 
Och fädernas hamnar 
Stå upp derifrån. 
De se, hur J fäkten. — 
Deu bortdiida verld, 
De ofödda slägten, 
Anropa ert svärd. 



Mulna hopar 
Skaka fädrens spjut. 



1'1() 



Stridslur ropar, 

Lösen flyger ut. 
Svärclskliugor springa ocli Ijloilströmmar \amlia, 
Härarna famna i vrede livarandra. 

Mörker ocli dam 

Ondiölja jorden. 

Framåt, fram I 

Strid är för Norden, 
Strid är för frihet, för barn och för maka. 
Vägen går framåt, den går ej tillbaka. 

Hafvet, förskräckt, 

Tiger och undrar. 

Solen är släckt , 

Asa-Thor dmulrar. 
Undan! Der kommer han, der kommer kungen. 
Blodiga rosor han sår öfver ljungen. 

Carlarnes svärd 

Briiuier i lianden , 

Slår, och en vcrld 

Bleknar i sanden. 
Fädren, som skåda iuu' striden sig vänder, 
Klappa från högen i dimmiga händer. 



217 

Segrea är ryckt 

Till oss af hjelteu. 

Brusande tlykl 

Gjuts öfver fälten. 
Biifvan, förstöraru, föröclelse-bringarn, 
Jagar de slagne pä Qåsande springarn. 



Den slagtning är slagen , 
Och fritt är vårt land. 
I blod sjunker dagen 
Vid himmelens rand. 
De fallne nerträda 
Till Asarnes hof, 
Och Barderne qväda 
De bleknades lof. 



En Gud ser jag komma 
Med kransade här. 
Der växer en blomma 
I h varje hans spär. 
Han lyfter de fria 
I faderlig famn , 
Gör svärdet till lia, 
Och Frid är hans namn. 



218 

Och Svea sitter å sia tliroii j)ä r|iillen, 
Med stjeinekronan omkring gullgult har. 
Hon blickar stiUa ner i sonimarq vallen; 
Dess rykte iiyfudt genom verlden gAr. 
Fullbordat har en dag livad sekler ämnat: 
Dess kraft är prötVad och dess iiamii är häninadt. 

Se, upp till statens nja tempel tåga 
Ej skilda flockar, men ett brödrafolk. 
Det ligger aska öfver afunds låga. 
Och tvedrägt faller för sin egen dolk. 
Ren som en stjerna blickar Religionen. 
Och lag och frihet hålla vakt kring thronen. 

Förderfvet, Härden kau ej längre stanna; 
Dess smitta Hyr för JNordens friska vind; 
Och allvar hvilar på livar manlig j)anna. 
Och oskuld rodnar pä hvar tärnas kind. 
Flit, välstånd, blicka ur li\ar liyddas fensler, 
Och i palatsen bor det blott förtjenster. 

Och fritt är hvarje bröst, och fri i)\ar tunga, 
Ocli statskonst öppen såsom solens han. 
1 fordna öcknar gyllne skördar gunga, 
Oeli skej)]>L'n ilansa olver oct,'au. 



219 



De milda dvergar, skymtande i q vallen, 
Uppläsa skrinlagd rikedom ur hällen. 



Och hög och fri, på blåa skyar buren, 
Står sångens mö, ett barn af Nordens land, 
Högtidlig, dristig, enkel som naturen: 
I harpans strängar stormar hennes hand. 
Hon sjunger kraft och mod i millioner, 
Och Södern lyssnar till de höga toner. 



Så säg jag synen 
I norrskens-natt. 
Dess bilder försvunno. 
Och stjernorna brunno 
Vid himlabrynen 
Igen sä matt. 



Jag lyfte min hand 
I natten , och svor 
Att lefva och dö för mitt lanil. 
Och stormen for 
Med oiden till himmelens rand; 



220 



Men .sljenior och hafvel, ocli fjällen ocli heden. 
De hörde den dyra, den heliga eden. 



Och solen rann opp 

Ur lågande öster 

Och sken på ni i II hopp. 

Och skogarnes röster, 
Och hafsvågens sorl och den susande nordan 
De sjöngo den dag, då min syn får fidlhordan. 



Du sofver i skyar 

Bak österns port , 

Du dag, som vår ära förnyar. 

Upp, skynda dig fort, 

Och stig öfver blånande sjö! 
Du ofödde hämnare, kom utan hinder, 
Och låt mig få se dina lågande kinder 
Och värma mitt bröst i ditt sköte — och dö I 



Men J, som kören med de g\llne tömmar 
Er stjernevagn utöfver Nordens sfer; — 
På Sveas kronor och på Göthas strömmar 
J höge Carlarl l)licken nådigt ner. 



\ 



231 

Rätt ofta tror jag eder stämma höra, 
Då tyst och rörd jag blickar till er opp. 
Hon hviskar sakta uti nattens öra 
Om forntids ära och om framtids hop]>. 



Men var ert minne, var er dj^gd förgäfves. 
Skall Svea falla här i tidens höst 
En slaf bland folken utan namn, och qväfves 
Er hjeltelåga evigt i dess bröst; — 



Dä styren stjernbeströdda tistelstången 
Mot hafvets afgrund med förtvifladt mod. 
Att med vår jord vår skam må bli förgången, 
Och ingen veta hvar ert Svea stod ! 



Till en aflägsen fil^knriiiiia. 

iTlolnen ha smält, 
Våren, ur slumret väckt, 

Kring våra fält 
Sliipar siii rosentlrägt: 
Ve mig I milt glödande hjerta 
Svalkas ej, svalkas ej af dess flägt. 



Dansande möt 
Honom, du sälla tropp! 

För dig han göt 
Sorlande källans lopp, 
Stämde han fåglarnas sånger, 
öppnade rodnande blommans knopp. 



Men ej åt mig 
Susar hans vinge tröst. 

Stormarnas krig 
Tiger ej i milt bröst. 
Glädjens vissnade blomma 
Slumrar för mig uti evig liö.sl. 



223 

Ser du ej. Hopp, 
Löftenas brodd förstörd ? 

Växer ej opp 
Saknadens tistelskörd? 
Klagar ej rösten af Minnet, 
Fjerran från lyckliga dagar hin\\ ? 



Ainial dess röst 
Klagar hon ock hos dig? 

Säg, i ditt bröst 
Isar ej glömskan sig? 
Offrar i nattens tystnad 
Du äfven saknadens suck ät mig? 



Häfves din barm 
Trogen, som förr, och öm? 

Flödar än varm 
Der mina lågors ström? 
Gråter du mina tårar? 
Drömmer du mina känslors dröm? 



Och livar je trakt, 
Se'n du är från mig skild, 



224 

Hvart du ger akt 
Stär den ej öde, vild, 
Grafvens öckeu, befolkad 
Endast utaf din idsklings bild i' 

Fåfängt ändå, 
Fåfängt naturens lumd 

Mellan oss tvii 
Sträckte sitt roseuband; 
Fördomens kalla isbarm 
Värmes ej oj)p af vår sköna ])rand. 

Suckande vind. 
Far till min Anna, far! 

Kyss liennes kind, 
H viska så: "lycklig var! 
Kanske den kommande våren 
Ser af din iilskling blott stoftet qvar." 

Hvad är det mer? 
Der bortom grafvens rand 

Vårsol ju ler 
öfver ett bättre land. 
Välkommen efter mig, Anna! 
Döden löser ej våra hand. 



Till 



225 



Till den fråiivaraufle. 

Hur lycklig var jag föi'r! min A.niia , hvar är du? 
llvart for den sälUiet hän, livarlill mitt hjerta 

trängtar? 
Jag hade maka förr. En ensam diifva nu 
Jag sitter kuttrande uti min bur och längtar. 



Jag gar uppå ditt rum. Hur tomt, hur en- 
sligt der! 
Ett öde tempel likt, som sin Gudinna saknar. 
Hvar plats, som burit dig, är dock mitt hjerta 

kär, 
Och vid hvart föremål ett .saligt minne vaknar. 



Jag till din .spegel går och tittar efter dig, 
Men glömsk och otacksam din bild han mer 

ej äger: 
Jag går till ditt porträtt, men det ej tröstar 

migi 
Det är som grafven tyst och hör ej hvad jag 

säger. 

15 



Jag vanJrai' till din ston. en pilgrim iiieil 

min staf, 
Dit mangen gäng dti gick bredvid mig så för- 

t rogen : 
Jag sitLer lyssnande, men ingen vagn hörs af", 
Bloll bäckens sakta lall uili vindens suck i 

skogen. 



Jag gAr i blomstrens park ocli uppå stängeln ser. 
Der dina bilder förr dn ansade och närde. 
Mot jorden liiinga de sin diiliia krona ner, 
Ty längtan, liingtan blott, dem liksom mig 

forlärde. 



Jag går i lunden ut. Hvart triiil, der förr du | 

skar ] 

Mitl namn, står likl en \äu ocli bjuder mig att 

i 
stanna! < 

! 

Jag tar den lätta båt oeb till din liolme far, ■ 
Och böljans sakta sorl oeb \iiiden Iniska: "Anna." 

i 

< 

Del är din fod.slodag. kom till milt lijerla, 1 

kom: 



227 

Mitt sällhetsbref gafs ut iov tjugu år tillbaka. 
Det är försegladt än; men, när ett är gått 

om, 
Förseglingen bryts opp, ocb fästmön är min 

maka. 



228 



Jas slår uti milt fönster här 
Och ser till ditt. 
Der sitter du, som iir mig kär, 
På tjugu steg är du mig när; 
Ditt hjerla det är mitt. 

Jag kunde sitta, hand i hand, 
Och se på dig, 
Och hlicka i ditt ögas hrand. 
Och kyssa liljorna ibland, 
Som rodnade för mig. 

Jag kuuile stå och lyssna till 

Din rörda sång, 

Och sucka, när du tege still, 
Ty ej så skön är lärkans drill, 
Ej näktergalns en gång. 

Jag kunde vara lyckhg, jag, 
Och är det nu- 



229 



På rullgardin, i luanskens-dag, 
En skutrsia svus med ädla drae, 
Den skuggan det är du! 



Jag ber dig: se till manen opp 
Uti del blå! 

Två älskande stå på dess topp, 
Tvä englar på en liljeknopp; 
O vore vi de två ! 



En gång vi sitta der i ro 
Och kassas ömt. 
Och tala ännu om vår tro; 
Men de, som ner på jorden bo, 
Ha Iängese'n oss glömt. 



230 



ÖS 



oueu. 



Jag vet tva ögon alllid sköna, 
Men skönast, när de se på mig 
Och lofva att min kärlek löna 
Och domna hän och sluta sig; 

Och begges våra lijcrlau brinna, 
Miuid trycks mot mund och famn mot famn, 
Och jordens, himlens rund försvinna 
I saligheter utan namn. 

Och sedan, när de öppnas åter. 
Ett matt, ett fuktigt skimmer, — nej 
En dagg lik den, som himlen gråter 
Uppå en bla förgätmigej. 



Två himlar äro mig de båda, 
Två himlar med Guds englar i. 
Kom, lut mig än en gång dem skåda, 
Kom till milt bröst att qvar der bli I 



231 



Ueii lycklige. 



Ilur lycklig gör du icke mig 
Hvar gSng, som jag får se på dig 
Och pä de ädla drag, de reua, 
Dem fordom Grekland säg allena I 



De skimra i sill bleka ljus 
Frän mensklighetens Riddarhus: 
Af jordens färger ha de föga, 
Men himlen blånar i ditt öga. 



Jag kunde sitta, dagen ut 
Och dagen in, förutan slut. 
Och likafullt mig lycklig akta 
Att dem betrakta, blott betrakta. 



Och se'n , hur lycklig gör du mig 
Hvar gång, som jag får höra dig. 
Den milda stämman och den rena! - 
Så tala englarna allena. 



2'å'2 

Der ges ej sång, som klingar så, 
Ej ton så skön att lyss uppå, 
Som när du h v iskar mig ocli säger: 
"Jag älskar dig och du mig äger." 

Om ej mitt hjerta var dig kärt, 
livad vore väl mig lifvet värdtl* 
Ack I minnets dröm och dasreus ära 

o 

För din skull äro de mig kära. 

Men lyckligast dock gör du mig 
Hvar gäng, som jag får kyssa dig. 
Och våra själar sig förena. — 
Så kyssas Gudarna allena. 

Det är min sällhets poesi, 
Att du, att du tar del derl 
Och lågar, som när solen skiner 
l'å In ila liljor och jasminer. 

Min sjiils begär, mitt lif, min tröst, 
Begraf, hegraf mig viil ditt briisti 
Ack, i den grafven vill jag hvila: 
Dit lål den lycklige få ila! 



233 



Dcii Eiida. 



Tlecl auletsJrag, som alla hjertan fånga, 
Med blickar iiiikla som ca niajsols sken, 
Den enda sitter här bland många. 
Men bland de många ser jag endast en. 

Hur svårt för kärleken att sig fördölja, 
Att jemt bevaka, jemt förställa sig! 
Men mina ögon henne följa, 
O följde hennes också endast mig I 



234 



I lieiiiies lieiii. 



Jlär ;ir dia ])arncloms tid förlliiten. 
Här har du drömt din oskulds dröm. 
Här, lik en ros bland tisteln bruten, 
Din själ stod fram, sA skön, så öm. 
Här sjöng dig lunden sina sånger. 
Och liljan växte kapp med dig, 
Och sjön har speglat hundra gånger 
De dragen, som förtjusa mig. 

Hur kärt har mig ej stället varit 
Och är det än, då du är der I 
Du vet nog livad min själ eriarit 
Hvar gång, som jag oss tänkte här. 
Här skulle mogna, ej blott knoppas, 
En salighet så öm, så varm. 
Ack! hvad du en gång lät mig hoppas 
Här i min himmel, vid din barnil 



Man taillar oss, maii \ill oss skilja. 
Och srpallrct måste ha sin gärd, 



235 



Men blif ej rädd, min bleka lilja. 
Jag vet livad hopens dom är värd. 
Tro ej, att den förstur ett hjerta, 
Som du dock en gång mitt förstod: 
Det ges ej glädje utan smärta, 
Och kärlek fins ej utan mod. 



Lät alla solar blifva kalla, 
Min glöd är ej med dem förbil 
Låt stjernorna från fästet falla, 
Men jag skall dock dig trogen bli. 
Gå, sök kring Södern, sök kring Norden, 
Det ädlaste, det bästa tag; 
Men aldrig finner du på jorden 
En man, som älskar dig som jag. 



236 



För liiiisese^n. 



iTliiis (III, liiir stuudenia lörsvuuiio 
Den tiden, som så snart försvann;' 
Mins dn, hur våra hjertan brunno 
I salig tjusning mot hvarannP 
Jag räknar ej min saknads stunder, 
En Gud har räknat dem allén. 
Men hjertat suckar dock derunder: 
'Tör längese'n, ftjr längese'nl" 



Der kom en annan tid: ditt sinne 
Blef kallt, hvarför vet jag ej än. 
Min sällhet bleknade till minne, 
Men dock jag ägde ((var en vän. 
Din hand lick jag dock ännu trycka, 
Fick gråta vid ditt hjerta än: 
Det var ändå en tröst, en lycka, 
Men liingese'n, f()r längese'n! 



Har allt, har alll tor mig försvunnit, 
E\ älskarinna blott, nu'n väni' 



237 

Blås äter på den glöd, soin brunnit, 
Och säg mig: liten lefver än! 
Blif som du var i förd na dagar, 
Då solen af var lycka sken , 
Och kyss mig, under det jag klagar: 
"För länge-, alltför längese'n!" 



•SS6 



Farväl. 



JSuart fält och liiuder, berg och dnhw 
Oss skilja, iiiir jag fiåu dig far, 
Och huru ömt jag till dig talar, 
Så får jag ändå intet svar. 
Hvar afton jag tlen kära saknar, 
Som satt hrcdvid och Ijustc mig, 
Och livarjc morgon, ilå jag vaknar. 
Jag vet, jag ej får råka dig. 



Säg icke, att jug kan dig glömma I 
Du tror det icke sjelf en gång, 
Vet nog hvad känslor genomströmma 
Mitt hela lif, mitt tal, min sång. 
Från yrseln, nöjena och ilärden 
Du vändt min håg for liingese'n. 
Från allt förutom dig, — och verlden 
Han iir mig hlott ditt åter.sken. 



Jag ser din hild i soUmis lågor, 
Jag hör din i().s( i liäckeiis sus. 



239 

Och natleiis djupa, dunkla IViigor 
Du tyder mig vid stjeruors ljus. 
Det sköna, jorden har, det höga, 
Som himlen—, din symbol mig är 5 
Den sk v, som blånar, är ditt öga, 
Och liljan dina färger bär. 



Tro mig, fast ock vi skiljas vida. 
Sä blifva hos hvarandra vi. 
Du sitter icke vid min sida, 
Nej, ty du sitter deruti: 
I venstra sidan, der det flammar 
Ett hjerta, der du dyrkad är. 
Der har du valt din slutna kammar 
Och in släpps ingen annan der. 



Hur skönt de ädla, bleka dragen 
Ur djupet blicka upp på mig! 
Hur ömt de himmelska behagen 
För mina ögon måla sig! 
Din stämmas milda toner ljuda 
Harmoniskt i mitt öra än, 
Och dina läppar ännu bjuda 
En kvss af låc^or åt din vän. 



240 

Farväl, var trogen! — Blodet isnar 
Vid tanken, att du glömma kan; 
Var trogen, ty mitt lijerta vissnar 
Den stund, du älskar någon aun. 
Farväl, niiu kfuads morgoustjerna, 
Du, bättre liälflen af min sjiil. 
Mitt väsens medelpunkt oeli kärna. 
Du evigt älskade, farväl! 



Hy $»$>»» nia. 



•2U 



Hyssarnn. 

rör Iniir eiitla xcr.s, jat; gör, 
Lofvar du eii kyss mig gifva; 
Arket fullt jag borde skrifxa. 
Mindre har jag skrifvit för. 
Men nian måste hålla måtta, 
Jag med vers, med kyssar du. 
Låt mig räkna: der är .sju I 
En ilertill, det gör mig åtta. 



Numro åtta är fatal, 
Greklands sängmör \oro nio, 
Och en Svensk dertill giir tio. 
Elfva var apostlars tal, 
Ty jag räknar icke Judas, 
Honom, som i vänners lag 
Ky.sste falskt: det gör ej jag. 
Helst när vackra läppar bjudas. 



Huru står min räkning här? 
Aderlon; det är dock något. 



IG 



242 



Niltoii — rimmet gör In-sviir, 
Derföre jag fjlkr tjoget. 
Strofen lii' ej full som jag, 
In i hamnen vill jag styra, 
Derföie till godo tag 
Denna gAng med Ijugufyral 



243 



Altarena. 



Iliir niyckea luulakt i landet röjs! 
Hur religiösa bli vAra bygder I 
Din panna, Laura, till allar höjs 
At sanningen och de ädla dygder. 
Fritänkaru sjelf faller häpen ner 
Och tror på Gudomen och tillber. 



Ldt vilden dyrka , sä godl han kan , 
Den sol, som flammar ifrån det höga; 
Jag d\'rkar solen jag, liksom han, 
Men. dj^rkar henne uti ditt öga. 
Det känslans, godhetens altar är, 
Och lågan evig, som Vestas, der. 



Du vet: af sorgen är lifvet tryckt, 
Men se, till tröst har en Gud för nöjet 
På dina läppar ett altar byggt 
Åt Gratierna och det Ijiifva löjet. 
Der firas tusende kyssars fest, 
Hur skönt att der vara oflTerprest ! 



244 

Min andakt stiger. Han höjs din barm, 
Begärens, kärlekens, nöjets altar, 
All jordisk tjusnings; men till min harm 
Jag aldrig gudstjensten der förvaltar. 
Dess helgdom gömmer en altarduk 
Och mig bortvisar han afinulsjnk. 



245 

•lor«leii ooli Årstiderna. 

till gång Jorden, stackars fru, 
Efter livad som ryktet larmar, 
Låg och frös, som hon gör nu, 
I den gamla Vintrens armar. 



Trög var gubben j ty begrip 
Att hans styrkas tid var faren; 
Dock — som han var enda karlen , 
Frun var trogen par principe. 



Ung och glad och yr steg Våren, 
Som eu Amor ner ur skyn ; 
Rosor blommade på hyn, 
Rosor doftade ur håren. 



Kärlek, suckar, harm och prut, 
Frun i hemlighet charmerad, 
Apparencen väl sauverad, 
Dygdigt motstånd, lyckligt slut. 



246 

Sommarn kom, sä stark , sä iVoclig, 
Yarm och eldig pä allt sätt. 
Damen, kristligt tälamodig, 
Led — ocli gal' den starke rätt. 



Dock, lun- snart ens eld forgar en, 
Helst med frunlimmer af ton! 
Hösten sägs, en man till åren. 
Glad tog Sommarn permission. 

Åter nya koniplimentcr. 
Rik är Hösten, som ni vet, 
Och med passande presenter 
Vann han damens tacksamhet. 

Ack! men se hans lockar gråna, 
Snart är han en vissnad hamn: 
Terra lägger sig att träna 
Än en gäng i Yintrcns famn. 

Frän den liden vär fru moder, 
(Se, hvad vanan dock förmär!) 
Har, till Irols af l)ylla nKuh-r, 
Fyra iilskarc h\art är. 



:>47 

Jordens döttrar I Inilkcn liiru 
För er hela skiiiia iiLl! 
Är det ieke dottreus ära, 
Om hon hr.''is pä uiödernel? 



248 



Förlorvade ocli Cilfla. 



Jröilofvad gick Aclain i liistgaidcii gröa, 
Bredvid honom J'^va iloii viina. 
Det par var sa kärligl, ilen park var så skön, 
Och Herranoni skulle de tjena. 



De kysstes, de siuekles i u.-.kyldig ro, 
Anständigt gick allting till väga. 
De svuro för stjernor och måne sin tro, 
Som ännu förlotVade })läga. 



Den "näktergal s])elar i palmernas topp, 
Den vårvind far sval öfver näset, 
Och fjärhirna domna pä rosornas knopp, 
Och dufvorna kvssas i gräset. 



Och nejden var enslig och natten kom pä. 
Den älskande harm börjar svälla. 
Den vägräck' IVuklcii liau luckade så — 
De föUo, de svndii;a sälla. 



249 



"Skandalen iir ai", — konsisloriuni skrek — 
Den fallna till äkta han läge I" 
Och stiaxt sändes ut för att sluta eleji lek 
En engel n3ed kappa och krage. 



Och nu blef det lysning ocli vigsel ntaf 
Och bröllop pä vanliga viset; 
Men se'n svängde engeln sin ilamniande staf 
Och körde dem ur paradiset. 



Och sörjande drogo de, herre och fru, 
I äkleuskaj)s-öcknen att vandra: 
En kyss sände de emot Eden ännu , 
Men kysste ej mera hvarandra. 



Trolofvade jungfru, trolofvade sven, 
Till brudstolen skynden så varligt I 
Förlofuingens Eden ej öppnas igen. 
Och fallet, det sköna, är farligt. 



250 



Till Klof Tegnér 

vid dess (jiftermål. 



l\om, o broderi jag vill trycka 
Varmare din hand än föri", 
Ty du stiir framför din lycka 
I ditt dunkla ödes dörr. 
Du har byggt din egen hydda 
Ocli en maka fort derlill. 
Och tlitt hopp, det liiiige ilydda, 
Det bevingade, stiir still. — 



På den korta banan mellan 
Graf och vagga, som fylls mest 
Af var dårskap opp, iir sällan 
Rum f()r någon glädjefest. 
Broderi äfven Hir de sälla 
Är livar skön och lycklig sluiul 
En oas i öcknens rund; 
Låt oss dricka af dess källa. 
Lät oss hvila i dess lund I 



251 

Ser du, jag har föregått dig 
Med min ringa föresyn ; — 
Liksom dig, så har man spätt mig 
Himlen h;ir inunder skyn. 

Broderi ingen himmelsk gafva | 

N ju tes oqvald på vår jord ; 

Dikten är sä snar att lofva, , 

Blott förnuftet håller ord. 
Lät poeten gerna rosa 
Sina ideal, — hvad mer? 

Verklighetens lif är prosa, ; 

Här och der en vers du ser. I 

Svärmeriet har förstorat 
Huslighetens lycka. — IN ej, 
Paradiset är förloradt 
Och på jorden lins det ej. 

Natten söfde icke, solen , 

Sken ej på en enda hlott, ! 

Som var nöjd med hvad han fått,^ | 

Och du vigs vid kuUerslolen, i 

Icke vid din sällhet hlott. i 

Fritt för stjernorna, för månen, 
Svärj din lycka, svärj din tro. 

Tro mig: i de Giftas ho \ 

Är Bekymret äldste sonen. I 

När, utom en syndig kropp, 



252 

Som vill föilas och Ibrplägas, 
Aiiciia ka])ital c| ägas 
Än det slag, som säges opp; — 
När mail icke vill förränta 
UL sitt tänkesätt, ej vänta 
Något af de Storas stöd. 
Och ej äta annat briid 
Än det bästa — det förtjenta; — 
01 då händer någon hvar 
Att han somnar, att han vaknar 
Mindre glad, än förr han var. 
Och rätt mänga skatter saknar. 
Fast han ock den äkta har. 
Mången kraft, som verlden äggar , 
Mången yppig i'os, som hör 
Till den fria luften, dör 
Ut emellan fyra väggar; — 
Hjertat, förr så rikt, blir ack I 
Falligt, såsom Svenska Banken, 
Och den vilile skenarn, tanken. 
Blir en sedesam Vallack. 
Verlden krymper hop, värt väsen 
Växer fast till slut, likt gräsen 
På sin tufva, i en pnnkt, 
Och vår egendom, vår smärta, 
Känd uli ett annat hjerla. 
Trycker sinnet dubbelt tungl. — 



253 

Släng min brial.skiitl iinilor bordet! 
Hittills spår den intet godt; 
Det är orätt, men, jag svor det, 
Jag vill skrifva sanning blott. 
Alltså vidare i texten: 
Meuniskan är aldrig nöjd. 
Lik en man af måttlig höjd, 
Som med jättar mäter växten , 
Mäter hon sin lefnads-fröjd 
Med de höga idealen , — 
Och jemt deri är hon galen. 
Blott för sängmön, stackars nymf, 
Är och blir det alltid skymf 
Att ej nå dem eller — tiga; 
Men i In ardagslifvet stiga 
De ej ner frän sin Olynij). 
Derför bör den klokast skattas. 
Som den gyllne regeln mins: 
Att värdera hvad som fins 
Och ej endast hvad som fattas. 
Fordra icke hundrafaldt 
Af hvart korn, som gror och knoppas! 
Vänta missväxt-år, och hoppas 
Litet, alt ej sakna allt I 
O! om blott vi flyglen tlämpe 
Utaf vårt förmätna hopp, 



254 



Bygges ännu lätt ett Tcnipe 

Inom egna väggar opp. 

Ej som ilet plär foreställas 

Uti diktens gyllne Hellas, 

Men som lifvets Nord det (ätt, — 

Ej de saligas, men sällas, 

Ej gudomligt, menskligt bloll. 

Vägen blir ej mer så ledsam, 

Ej sä tunga dina spår. 

När en maka hos dig står. 

Som bland stormar, lik en fredsam 

Härold mellan härar, går; 

Som sin hälft af lifvets börda 

Uppå trogna skuldror tar, 

Varning för dan vilscfiirda 

Och en famn iui' inilan har. 

Lycklig dock, liols aiU bekymmer, 

Trots min brudskrift, lycklig den, 

Som från dagens möda rymmer 

I en makas famn igen , 

Som med glädjens lälta miner 

Mot förstämde drömmarn går, 

Och vid egen brasa tiner 

Isen ur den frusnes hår, 

Och det enkla Ixtidcl dukar, 

Der ej \ppigliel('u slukar 



255 

Flitens lön och sinnets ro. 

Och den sängen bäddar sedan. 

Der två tvilling-gudar redan, 

Kärleken och Sömnen , bo. 

Stojar ej det yra niijet 

I hans boning mer livar dag, 

Stannar skämtet q var och löjet 

I hans fordna brödralag, — 

Svärmar han ej mera, klingar 

Ej hans glas, hans lyra mer. 

Fäller Fantasien ner 

Sina trötta Merkurs- vingar; 

O livad mer! — det återstår 

Dock af sällhet mången annan: 

Sanning med den öppna pannan. 

Vishet med det hvita hår. 

Och det sjelfbestånd , som håller, 

Liksom redden, sjelf sig opp, 

Och den stilla dygd, som väller 

Sinnesfrid och niod och hopp, 

Och de nöjens mängd, som komma 

Utan ånger, utan agg. 

Och på hvarje lifvets bloiiiiii;i 

Falla som en morgondagg. 

O; hur lätt är att försaka 

Mången stormig ungdoms-smak. 



255 

När inan endast först en maka 
Kysser under eget tak; — 
Och niir lliirdens hundra niiinster 
Flyga med sitt spann förin , 
O, hur lätt att från sitt fönster 
Le åt dårskapen deril — 
Och iler falla många taggar 
Ifrån lifvets törnros hän, 
När du först en ättling vaggar 
Uppå faderliga kniin. — 

Jag, som annars pliigar rimma 
Eller gruhbla i)orl livar limma. 
Stulen från en truUsam dag. 
Skådar nu med viilhehag 
Huru i de spädas sinnen 
Mina Meka barndomsminnen 
Färgas åter drag för drag. 
Hvilket lif i h varje åder. 
Deras själ hur ren, hiu' vek I 
Il vilken helig oskuld råder 
Ännu i de frommas lek! 
Hur den himlaburna anden, 
Äiniu främling här i lauden, 
Skjuter \iugar småningom. 



Oel 



257 

Och den liiiiga natten viker, 
Och en Ijättre verhls reliker 
Samlas, lifvas, bildas om! 
När man då de späda manar 
Till sitt bröst och häller der, 
Och ens hjerta, vidgadt, anar 
Hur en Gud sin verld har kär; 
O! då ljusnar allt, då tiger 
Hvart bek3'mmer, jorden ler, 
Och den fulla himlen stiger 
I ett mänskligt hjerta ner. 



Från de töckenhöljda fälten, 
Hvilka Östersjön och Beltea 
Piska med en fuktig vind, 
Är det långt till dessa ställen, 
Hvarest Claras våg frän f)ällen 
Löper som en jagad bind. 
Men fast också floder vandra 
Mellan oss, fast berg stå opp; 
Våra hjertan nå hvarandra, 
Våra sorger, våra hopp. 
Derför, hur sig lyckan vänder. 
Låt oss älska mer och mer 



17 



258 

Först hvarann orh sedan Uer, 

Och ej gå med loiniua häiider 

Ifrån lifvets Zenilli ner! 

Glömda, oberönula llykte 

Våra dagar, men vårt namn 

Skall ej dö, fast inlet rykte 

Tar del i sin falska famn, 

Blott en son är qvar, som vårdar 

Våra minnen och de frön, 

Som vi sått i tidens gårdar 

För det Goda, ej för lön. 

Och när åldern ändlligt Ijockar 

Våra trötta skullror ner. 

Och med silfverhvita lockar 

In i evigheten ser; 

O, då hoppas jag \i vandra 

Hand i hand, då hoj)pas jag, 

Vi få hvila med hvarandra 

Uti samma "raf en ila"! 



259 



Till Elof Tegnérs liriiil. 

|)u slår vill kuUerstoln. Din fiia rcpnl)Iik 
F()rb\ ts i monarki. Du svär de helga eder, 
Och vexlar ringarna, och rodnar, och är lik 
En engel, dä han ser ur aftonrodnan noder. 

Allt gar ordentligt se'n. Lv^ckönskningar och 

grät, 
Och platta skämt och stoj, som det vid bröllop 

plägar. 
Man hrvv den arma brud. Man följs till bor- 
det åt, 
Och rundt kring laget går den fulla Iröstcbägar. 

Men balen når sitt slut, och dagen äfven sitt, 
Igenom fönstrens rund de matta stjernor blicka. 
Man blir likväl en gång de tröga gäster qvitt: 
\älkommen, sköna fru! farväl, du sköna flicka! 

Hvad rika ämnen här lill kärlekens beröm! 
Hur mången herrlig scene att måla con amore, 
Om blott jag drömde än min ungdoms gjHne 

dröm , 
Om jag blott än en gång i lord na dagar vore! 



'2m 

Men ack! här sitter jag ujipä min trädstol q var 
Och kan ej mähi ens en sällhet, som mig rymmer. 
PA lama vingar re'n min sångmö från mig far 
Och lemnar platsen fri for sjukdom och be- 
kymmer. 



Men kommer jag en gång till edra bygder än , 
Då skall du från min själ de mörka andar 

banna , 
Ge tigaren sin röst, sitt Hydda mod igen, 
Och jaga molnen bort frän öcknen af hans panna. 

Till dess förljufva du en lycklig makas dar, 
Och tänk en gång ibland på gr uhblaren i söder. 
Som ingen glädje mer och inga rim har qvar. 
Men dock är säll att ha den sällaste af bröder. 



261 



[Svar på en parodi.) 



f ebus hade han till far, 
Gjorde piller och mixlurer 
Och, der ingen fara var, 
Utmärkt lyckeliga kurer. 

Men, som detta kall är trist, 
Och som Febi son, kan tänka, 
Ville han som Bellettrist 
Också i provinsen blänka. 

Doktorns lynne var ej godt, 
Gerna såg han allting klandras. 
Och för egen ära blott 
Göt han litet gift i andras. 

Men hvad sker? £n oblid makt 
Spelte vår poet det streket 
Att livar rad, som han frambragt, 
Luktade frän Apotheket. 



'JÖ'J 



Och luius vers, at galla liill, 
Diiglös var som hans rcceplei-, 
Och, om ej för nylt;ius skull, 
Ingen fiiigade derefter. 



Febus skrek med \ ledgad hliek : 
"Lär din tingerklåda styra! 
IlAll min mage du i skick 
Och bry dig ej om min lyra I 



"IJloll i (liii melier \ar dum I 
Spara dina melodier! 
Först, niir ej hus opium, 
Kan du — skrifva parodier." 



Skrämd han hörde Febi bud 
Och, bxad man så sällan röner, 
Tog reson, fast han var Gud; — 
Men hans söner, ack, hans söner! 



263 



Till en Hiiiiglig- Nekter 

på dess födelsedag. 

I ill livad för nytta kunnat \ara, 
Att en Sekter blef född, min vän. 
Jag ofta önskat att förklara. 
Men aldrig rätt begripit äuj 
Men när nian punsch oss derför ger, 
Hveni är, som då ej nyttan seri' 

Hvad skäl för oss att gratulera I 
Ilur mycket bättre tar det la" 
Uti kansliet att kopiera 
Ån uti poesien, som jag. 
Du skrifver af, jag skrifver liop; 
11 vem af oss kommer mest i rop? 

Snart kunglig fullmakt uppå fickan, 
Lön, som gar till bevillning åt, 
Akkord om tjensten och om Hickan , 
Gnabb, hushållsgräl och barnagrat, 
Och slutlig kröning, kära du, 
Af lifsens krona och dia fru. 



204 



Se der den lott åt våra dagar 
En lycklig sljernas gunst heskär! 
En bid af tårar ödet lagar , 
Men vi ha en af arack här. 
I väntan låt oss tömma den I 
Din lyckas skål, vår bror och vän. 



_265 

Till Dauieriia 

vid Magister-promotionen i Lund 
1S08. 

llriget rasar öfver Norden. Tiden 
Har löst bojan, der livar Furie stod. 
Årets morgon är i storm förliden, 
Och dess middag rodnar än af blod. 

Dock vi fire Pindens lugna tester. 
Dock vi bygge uppå krigisk strand 
Sångmöns altar, liksom lundens gäster 
Sjunga än , fast nejden står i brand. 

Eder blick det unga hjertat fångar; 
Leden fången genom lifvets land, 
Liksom genom Labyrintliens gångar 
Theseus leddes af en skönbets band! 

Härd är mannen. På den brända kinden 
Rinner ingen tår för likars väl. 
Lätt som eolsbarpan rörs af vinden , 
Röres af hvar känsla qvinnans själ. 



Öfver tiden, öfver verldcns gränser, 
Gripa mannens vilda planer o])p; 
Längst der rymdens sista sljerna glänser 
Trött han jagar sitt förmätna hopp. 

Men för stinidens sköna glädje buren, 
Född för verklighetens milda ljus, 
Qvinnan förer honom till Psaturen, 
Som en bior hem till sin moders hus. 

Sft förenas Dikten med det Sanna, 
Skönhet mildrar hvarje kraft lill slut, 
Och på lifvets allvai.samma paiuia 
Planar lätt livar tankfull lära ut. 

Friden komina skall en dag oeli skaka 
Gyllne vingar (ifver siad oeli Iiygd: 
Lycklig (Icu Maud oss, .som med eu maka 
Då drar hem i egen hyddas skygd; 



På Inais tröskel endast vänskap stiger, 
Ur hvars Icinster endast gläiljen ler, 
Oeh den engel, som vid porten niger, 
Goda Uickor! är IjIoII eu al ei'. 



267 



Klo!stei*-i*iiiuei'ua. 



Älä stilla, \andiare, och se dig om! 
Jliir roste sig friia gråa ålderdomen 
Eli kloster, heligt da, — men tiden kom 
Och gjorde hemgång uti helgedomen. 



Dess murar nitet fogat fast ihoji, 
Men sekler trängde sig med våld emellan. 
jNu till dess gård drar ingen pilgrims-hop, 
Och ingen offrar i den helga källan. 



Igenom porten är Lloll \iudens gång. 
Den \ ida rund, de djupa hvalf slå öde; 
Från löften skrika ufvarne sin sång, 
Men under slumra ändå tryggt de döde. 



Se, tidens vishet åt legenden ler. 
Och IviOarns fötter på reliken trampa; 
Jag vördar, forntidsminnen, ännu er, 
Och tänder alcr er förtärda lampa. 



268 



Från dessa murar skyggile vald och brott, 
Här ostörd vishet verldens gång betraktat: 
Inuiulcr hvalfven salig andakt gått. 
Ot;h tVid, lik Edens engel , porten \ aktat. 



Hvad trogna knäfall dessa hällar nött! 
Hvad kraft förnummen i de helga orden! 
Här anden, lågande, sitt nrspnuig mött. 
För himlen lefvanJe och död för jorden. 



O sägen, skuggor, ur er natt likväl: 
Var edert lif af lidandet förgätet.^ 
Var det blott frid, som bodde i er själ. 
Och knäföll ingen sorg Ibr stenbelätet? 

Hvem svarar? Ack! blott lifvet klaga vet. 
Och smärtans tecken i sitt våld det äger. 
I grafven torkar ögat ut, .som gret. 
Och intet öra hör hvad döden säger. 

Der — inom denna sönderfallna ilorr. 
Der mörka vålnader \id midnatt synas. 
Der suckade kanske en nunna förr. 
En blomma ställd \ id korsets ful all tvna.s. 



269 

Den blinda vantron med förfärlig hand 
Vigt in dess våv åt himnielen och döilen. 
Hvad voro mot ett radhand hjertats hand. 
Mot himlens ära hvad var menskonöden? 



På denna mossbetäckta stenbänk satt, 
I skygd af dessa sekelsgamla ekar, 
Hon kanske också mången månskensnatt 
Och mindes gråtande sin barndoms lekar. 

Hur qvald den sjuttonåra himlabrud I 
Af älskarns kyssar i dess själ hvad minnen! 
Dess tankar sträfvade med makt till Gud, 
Men ack ! till jorden sträfvade dess sinnen. 

Hon täljer ut och täljer om igen 
Sitt radband, suckande sitt A ve stammar; 
Men under doket trånar ögat iin, 
Och samma hjerta under slöjan Hammar. 

Hvi ger religionen ej sin dotter tröst? 
Hvi hör ej Kristi mor dess bön, som klagar? 
Ack I hvi så syndig blef naturens röst? 
Och hvi så härda blefvo himlens lagar? 



270 

Vid krucifixcl kallnade dess niiind, 
Och kinden blektes af den heta smärta; 
Från sjunkna ögon flydde hvilans blund, 
Ty jord och himmel stridde i dess hjerta. 

SA, okänd Heloisa, småningom 
Hon lärdes af, blef bortdöd och begrafven, 
Och ingen Pope med sängens trolldom kom 
Att väcka hennes minne opp af graf\en. 

Frid med din skugga! Dn är liännKul rc'n, 
Försvunna äro dina helgon alla. 
De trifdes icke uti dagens .sken. 
Der Gud .står qvar, men alla Gudar falla. 

Ej Lsis söker mer sin döda vän. 
Ej lejonhöfdad Mithras dagen täiidei-; 
Titaners slägte slår ej opj) igen , 
Fa.st blixten slocknat i Kronions händer. 



Och djupl forgöuid bland fjällens skrefvor bor 
Den G()thiska, den blodbestrukna sloden, 
Ty pa sin hammar sofver AsaThor 
Och ingen kiinipc gästar mer Ikis Oden. 



271 



Hans altar bröts för helgonens omkull: 
De hade ock sin tid, som sommarfjiirlen; 
Nu vandrar plogen i den vigda mull, 
Ocli liarnen leka med de helga kärlen. 



272 

Herflias barn. 

rortloni grönlockade Herlha 
Älskade lummek-iis Gud. 
Se, i sin famn, vid sitt hjeita 
Håller lian ännu sin brud. 



Arfvingar hade han Ivenne 
(Kärleken arfvingar ger): 
Sonen bråddes pä henne, 
Dottien pä fädernet mer. 



Tålamod kallades gossen. 
Modren med sorg honom när; 
Och, .som fle nattliga blossen, 
Bleknadt hans anlete är. 



StaiVen med törniga taggar 
Stöder — och särar hans arm. 
Striden, den eviga, vaggar 
Han i sin suckande barm. 

Stilla 



273 

Stilla han vandrar och dvstor. 
Ögat till jorden slår ner. 
Hoppet, hans skönare syster. 
Pekar ;U hinden orh ler. 

Lef vande är hon som taukan. 
Glad som den blommande var. 
Och med en bindel af rankan 
Fästes dess ilvgaiide hår. 

Brödren med plågorna föktar 
Tröttad, men manlig och fast. 
Systern, den vingade, fläktar. 
Och de tly alla merl hast. 

LjusAlferI S\ärjen oss begge, 
Svärjen oss huldhet och tro! 
Följen oss. tilldess vi lägge 
INer våra liur\ud till ro. 

Kämpande son iilaf Ilerlha, 
Hall mig i sloruiaiua opp! 
Trösta luill lidande hjerta, 
Himmelens dotter, tlii Hajjp. 



18 



274 



Sti'i»vi'rs. 



■/. t Album på Löbenid. 



r ölgillet, okiindt var mitt uanin, 

— Jag sökte ej, jag vann ej ryklels heder 

Men det togs upp i Minnets lanin 

llVan ilen stund jag skref del Uj)p lios eder. 



i*. [lojjp och Minne. 



Ilopp oeh ntinnc inan mig prisa vill, 
Men livad är ddck sUitligt deniied vunnet? 
Hvad jag li(»])pas kiirt är iin ej till, 
Hvad jag minnes kärt ;ir rc'\\ törsvuniiet. 



5. Bästa rådet. 



Illutt du sjelf ditt öde räddar, 
— Annan visdom vet jag icke aC — 
Och du ligger, som du sjelf dig bäddar. 
Till ock med uti din graf. 



275 



€. A. Tilländer % 



Broder, <lii ar fallen I I sin knoppning 
Höstad är din vår. 

Lik Neapels vinberg, vär förhoppning 
PA volkaner stAr. 

Broder, tiden flyger hän, och vingen 
Mördar i hvart slag. 

Trängre blir och ständigt triingre ringen 
Af vårt brödralag. 

Du, (len ädlaste deri, den bäste. 
Som oss älskat än, 

llof ditt öga opp till stjernströdt fäste 
Och for hem igen. 

Så förmvdtnar, djupt i grafven, kärnan 
Af det hopp, vi satt. 
Carolina I så har morgonstjernan 
Slocknat i din natt. 



' Aslronomiae Observatör och lycklig Latinsk skald. Död 
1806. 



■276 

Ty livar .sl,ir don lilaiul oss, som kan lyfta 
All en blick s;1 klar? 

livar är tankens örn, som (VSn sin klyfta 
S;'i mot solen far? 



Hvar fins mer ett bröst sä sannt, sa recUigl, 
Af så Göthisk tro. 

Lik (len dal bland Alperna, der fredligt 
Blott de gode bo? 



Hnr sokratisk, Imrn glad din stadga! 
Med b\ad lijerllig tack 
Tog du nöjet, blåste bort dess fradga, 
Oeli dess nektar drack. 



Gick dn biin kaii.ske till mulna pligter, 
Mödan sjclf blef .skämt. 
Ingen nyck var din. Som Tlieniis \igler 
Stod ditt sinne jeinnt. 



Sjöng dn bland o.ss alt ur grafven kalhi 
Minnet af en vän, 
Är Ovidii lyra, ruj)le alla, 
Q\ar i Schylien än? 



Eiikell var dilt väsen, ville skona 
För sill lof en livar. 

Lugnt och blygsamt, som en brud sin krona, 
Du dill värde bar. 



Huru lyckan lyste dina öden. 
Hur din stjerna brann. 
Ingen ovän fann du, och blott döden 
Var din afundsman. 



Ädle vän, bur mången sällsynt gåfva, 
Huru mangen djgd 
Gick i förtid ner med dig att sofva 
Uti grafvens skjgd ! 

O! var da ditt lijerta, var ditt snille 
Utan gagn oss skänkt? 
Är det borta, allt livad godt du ville, 
Allt livad sannt du tänkt? 

jNej, vi äro icke hva<l vi skola, 
Fast vår dag tar slut. 
Nej, Inad lifvet börjat i sin skola 
Bildar grafven ut. 



278 



Och hvaJ godt, livad ädelt vi den lemiie, 
Vädren ej förströ. 

Evigt lefver, som eii Gud, dess ämiie, 
Fast dess former dö. 



O, sä lef och \erka i det höga, 
Dina stjernor ställ, 
Och till mig se ner med deras öga 

Någon enslig (jväll, 



Då jag sorgsen i mitt fönster sitter 
Och din borlgäng mins, 
Och Inar tröstlös lärdom, hvarje bitter. 
Som af lif\i'l \ins; 



Och dock känner, alt i menskligheten 
Något heligt bor, 

Och mitt lijirla fylls af evigheten, 
Dit dill ande for. 



279 



1.. V. MmhUic*. 



Vyv,d ucli Vishcl äro lilvga, 
Tysla gciuiiu lifvet ga, 
Värma, liira, öfvertyga, 
Mcii som blomsterdofl fortlyga 
Jk-ias stilla luf ändå. 
Sliigten uppstå och försvinna, 
Dagen kommer, dagen far. 
Oili den långa glömskan lar 
Deras ära. — Sånggudinna, 
Säe oss livad den ädle vari 



livad han var? O alt jag linge 
Denna fjäder, snillet har 
Dragit m- en engels vinge. 
For att leekna livad lian \ar; 
För att måla oforfeladt 
Minen af hans sköna själ , 
Af allt ädelt, som han velat, 
Som lian länkt for menskors väl; 



* Professor i .Moral-filosofion vid Lunds akademi. Dod 1807. 



'2m 



iltii' liaii tiilaik' sa ^rriia 
Oiu ilct iiiiil, \i .slr;il'\ii lill, 
Om \ar j)ll};l, lik jNOidciis slji-in.i , 
Som iiiir liiiiilcii liviilis, siar slill ; 
llvllki't lifligl lial liait iiiiido 
MoL In ar liaii(lliiit: fciisiiil klok. 
Huv liau ui- sill lijciia lärilf 
Skönare än nr sin Ixjk; 
Hur lian dömiU! tingens värden 
Sannt och IjnsL, men Ijlygl likväl, 
liniii reuL lian speglat verldcu 
I sin fördomsfria sjiil^ 
Huru skililt från livar förliisen , 
Från Inar strälsint \ isliets blygd, 
Huru menskligt skönt hans väsen, 
Hur sokratiskt glad hans d\gd; 
Hur han alskytl alt rornedra 
Om han haft en oviin äuj 
Hin- han idskade en vitn. 
Fann en vällust i all hedra, 
1 all offra sig fiir den. — 
Penseln faller mig uv handen, 
Nej, ej iu;ila, s()rja hloll 
Vill jag deiuie gode anden. 
Som till högre \iinner galt. 
Här, der helit; allvar lii^er 



281 

()l\iT i;rat'\('ii aniiiysiull, 
ll\ilkt'ii är (kil man, som stiger 
Med ett tr.del på lians muU ? 
Ihar iir den iljland os.s alla. 
Som ej honom hade kär? 
Ihilka hjertan äro kalla, 
llvilket öga tårlöst här;' 



Sanningen var hans Gudinna, 
Sanning sökte han och fann, 
Som en stoftets medhorgsman. 
Som de dödlige den finna. 
Vid den döda. bokstafs tvång 
Ville han ej slafviskt fjettra 
Hennes ande, hennes gäng; 
Blygdes icke att förbättra 
Ilvatl han irrat sjflf en gång; ' 
Trodde ej, att staten lider 
^ id hvart nytändt ljus, hon sprider. 
Nid livar tanke, iörr ej lärd; 
Icke att Gudinnan slritler 
lilolt med ett förrostadt svärd. 
Men dess segrar glad han hörde, 
Och han följde oför.sagdt 
liiiehvarlvets vagn, som körde 



282 

Geiioni mången okänd trakt. 
Ingen pedantisni förstäaide 
Harmonien utaf lians sjiil, 
Ej Mineivas uggla skrämde 
Gratierna bort likväl. 
Hur den gamle Vises panna 
Klarnade, hur slog hans bröst 
H varje gång vid sängens röst; 
Ty det Sköna oeli tlet Sanna 
Rymdes begge lika väl 
I hans himmelsvida sjiil. 
(ilada dar, jag kallar eder, 
Skiina stunder af mitt lif", 
Då hans öra sänktes neder 
Till min sångmös tidsfördril", 
Varnade den oerlaiiia. 
Muntrade den riidda <>l>p. 
Och ])jöd mången sljerna klarna 
Uti natten af dess hopp. 
Ädle man, haf laek. hal' i'\igt 
Tack för Inarjc lyeklig gäng, 
Som en dygd mitt hjiMla häf\it. 
Som en sanning höjt min sång; 
Taek ännu i evigheten 
För Inar ren oeh skon gestalt, 
Jag trott se i tlodligheten, 



283 



För min tro pä menskligheten, 
För mitt hopp, lör allt, för allt! 



I det obekanta höga 
Dit du for, sök opp din Kant, 
Skåda med förklaradt öga 
Grunden till allt Skönt och Sannt; 
Se i ödets protokoller, 
Huru dygdens rakning står; 
Spörj hvart sliigtet med sitt joller. 
Med sitt Uriehref dock går; 
H varför hydran lins, som blöder 
I vår barm vid pligtens bud, 
Hvarför pelarn göms, som stöder 
Bryggan mellan oss och Gud : 
Hvi sä mycket ädelt, påtänkt 
Till vårt slägtes väl, förgås: 
Och hvar annan gåta, fåfängt 
Forskad ännu iljland oss. 
Dä \ id lifvets fönstergaller 
Du satt qvar med oss, och såg 
Ut åt himlen , och der låg 
Dimma för diu blick, som faller, 
Säkert faller, of van skyn. 
Som ett kläde från diu svu. 



284 



SäikoiL iiiiiuicts tmltiidiifva 
Flyger ölver grafveus rand, 
])()(len löser ej de Ijiifva 
Sainiiiaiisliimda sjiilars liaiid. 
Dcifth' dela iin \år siniirla, 
Hur dill \iiii iiiiiiu en gång, 
Fyll iimiu il)laiid hans hji'ita 
Med dill liiiiiiiicl , i'\ 11 lians saiiiil 
Tag (^riiol livar tar, \[ blaiule 
1 dill sloll iiu'(l sorgsen sjiil , 
Och tarvid, dii gode ande, 
Ädle vän, ett 1-ingt farväl! 
Mången tidens hölja seglar 
Uti evigheten in, 
Mången graf sin iiiuii förseglar, 
F()rr'ii hiiinäst sig himlen spt'glar 
1 en själ så skiin som din. 



■285 
JTI. Tlieliii*'. 

(På Syårsaflon] 

k^e, min aftonbrasa brianci- aodtT 
Och (Irt gamla aret likasä; 
Nästa ögonblick sin aska breder 
Öf\er begge två. 

Lik en afsatt kung, livars spira säljes, 
Oblidt del af fordna slafvar döms; 
Allt det onda, sopi det stiftat, täljes, 
Allt det goda glöms. 

Arme gamle, från hvars kala bjessa 
Kronan faller denna natt ännu, 
Icke vill jag smäda dig som dessa, 
Som eu ann' var du. 

Mänga glada stunder, niauga mulna, 
Har du fört inom min tränga dörr. 
Lifvets ängar grönska upp och gulna 
Nu så väl som förr. 



Adjunkt vid Lunds akademi. Död 1S07. 



280 



Dock en lyckligare niA ilig lofva. 
Jag fick mindre äa du tog igen: 
Allt för ringa var din knappa gAfva, 
Dä jag mist en vän. 



JNyss ät liaf och dimma öfvcrlälen 
Salt han med mig; men frän \ redgad sjö 
Steg han tyst och bleknande nr haten 
På en okänd ö: 



Der det goda sig en fristad stiftar, 
Och den tysta friden solar sig: 
Med sin näsduk står lian der och viftar 
Ett farväl ät mig. 

Ack I dess grottor ingen vårvind friskar 
Intet budskap ur dess dalar far. 
Minnet blott med bleka läppar hviskar 
Hvad du för o.ss var. 



Ädle broder, alltför tidigt gängen. 
Icke vill du gUimnui oss, o nej. 
Men fiirläl den alll for sena sängen! 
Sorgen sk\ iidar ej. — 



387 



Du, som stiger redan for att hyllas 
Upp för trappan af din kungaslol: 
Skall din bana utan tårar fyllas, 
Unga nyårssol ? 



O kanhända — så det vill mig ana 
Förr'n du gått i veslerns kamrar in, 
Hvälfver öfvcr vänners graf din bana, 
Eller öfver min. 



288 



K. lloseiibl»«l <". 



Låt inii,' dela eder sorg, J gode! 

Jag \ill gråta honom, också jag. 

Ve mitt lijcrta, om jag orörd stode 

Vid de ädles lidande eu dag. 

Oeli dii yngling, al" ditt namn, din ära, 

Af din lycka dock ej lastad liärl 

Jag vill vandra till din gräl" och lära, 

Lära suckanile livad lif\ct är. 



Ty livad sinne liar ditt lall ej slagit:' 
Hvar står den, som ingen suck dig gaf? 
Mången ädel lalla har dn tagit 
Ouppvccklad med dig i din graf. 
Mången ämnad dygtl -jcli slort cvenipel 
Föll med dig alt it'kc uppstå mer. 
Lik den Idmtniiig (ill etl piiikligt tempel. 
Som en vredgad åska hryter ner. 



Tast ej fanor öfver graf\en s\äfva, 
Fast ditt r\ kle än ej fnll\ä\l \ar, 



Adlc 



l\<.nu-ll. Dul 1S08. 



289 

Ädle yngling I skall ej sången jäfva 
Att ta opp ditt namn i sitt förvar. 
01 hur mycket annat än bedrifter 
Gör vårt värde bort vid lifvets gräns! 
Ära öfver våra hjeltars grifter, 
Dessa blommor öfver ynglingens! 



Hvar står dygden renast, menskligheten 
Störst, om icke för en ynglings själ. 
Innan plågan och erfarenheten 
Diktens skatter från hans hjerta stjäl? 
Kärlek, som blott andras väl begärde, 
Brödra-tro, som den i fabeln fanns, 
Mod till offer, dröm om mensko värde, — 
01 lef i hvart hjerta som i hans! 

Helga ära I svåra dygders moder ! 
Lik hvar ädel, älskade han dig: 
Som en kolonnad af ärestoder 
Ville han se åren stå kring sig. 
Klaga, sorgsna vålnad, på ditt öde! 
Lifvets nöjen gaf du hän med köld , 
Ack, men klaga; till de store döde 
Steg du neder med en omärkt sköld. 

19 



29(1 

Dock, kanske iili cU-ii langa natten 
Blir lian tung den krans, som ryktet liand. 
Kanske tvätta alla Lethes vatten 
Icke blodet ifrån lijeltens hand. 
Väl dig, yngling, all du ren dig ställer 
För den domstol, dit vi alla ga. 
Kring dill minne säsoni eterneller 
Endast fridens blyga dygder stå. 

Som en vacker vårdag var lians sinne. 
Klart och lugnt och varmt och gladt som den. 
Misstrons s\arla moln smalt bort derinne, 
Hela \erlden \ar hans hultla vän. 
rijertligt bji)d han handen åt den skara, 
Som stod liigie än han sjelf ännu; 
Fördom I iidlare än du vill vara. 
Högmod I m<'ra verkligt litig än du. 



Lyckan villigt åt hans dar sig skänkte, 
Mer hans gäldnär än hans blinda vän, 
Och der andra på dess njutning tänkte, 
Tänkte han jiå att fortjeiia den. 
Re'n vid foten af den branta kullen, 
Der hon bor, och viss att topj)en nå, 
Gick han trygg; — nu iir han slofl i muUen, 
Och hans lyeka trampar vandrarn på. 



I 



?9t 

När jiig såg lians ungdom, frisk som våren, 
Styrkan, glädjen i hans rena blick, 
Icke trodde jag, det var till bären, 
Som ban bän ntur xår samling gick. 
O! livad är dock lifvet? Tryck, med smärta 
Tryck bvar vän, dii bar, intill din barm! 
Bröder, sen! — der ])rast ett ädelt bjerta; 
Svea, se! — der foU en mäktig arm. 

Gamle fader! molnens bär sig skockar, 
Ingen aftonrodnad lyser mer, 
Stormen far i dina bvita lockar, 
(jande fader, b()j din bjessa ner! 
Ve dig, lifvets f|ällar äro boga; 
Ingen son skall stödja dina fjät. 
Ve dig, emot bimien lyfts dilt öga; 
Ingen, ingen son skall sluta det. 

Ocb, du moder! jag bar sett din smärta, 
Jag bar bort den djupa suck, som gar 
Från ililt lidande ocb milda bjerta. 
Likt den luta, som blott sorgen slår! 
JNär jag säg dig stilla öfverläteu 
At dig sjclf, ät smälta ocb Försyn, 
Trodde jag mig se din son begråten 
Af en engel, flvttad ner ur skvn. 



Evigt, utan lijolp, (lilt h()j)|) iir fallcl 
Som en bläddra iippä Stygcns väg. 
Tomt, som paradiset efter fallet, 
Stfii- livart ställe, der du honom säg. 
Ack I när solen utur böljan stiger, 
När hon rinner uti böljan ner, 
Ropar du hans namn. Men grafven tiger. 
Eko svarar dig — och ingen mer. 

Ensam vakar du i midnattsstunden. 
Tyst är natten, hinimelea är klar: W 

Susade det icke der i lunden? 
Ly.ssna! kanske det hans vålnad var. 
Kanske, ömkande en moders öden. 
Kom han med en kyss, ett famntag än? 
Bort, — hans famn är kall, hans kj^ss är döden — 
Bort, olyckliga, och gråt igen! 

Bleknad hänger uti vester månen, 
Stjernan ser på dina tysta q val, 
Vinden suckar: han är borta sonen, 
lian är borta, svara berg och dal. 
Ack, ja borta är han. Fåfängt ilar 
Din för.sagda blick kring nejden der. 
Ej en gång hans kära a.ska hvilar 
I (Itu lorfva, som dig iinuu bär. 






?93 

Kom och lack mig liaiuleiil Jag har gråtit 
Hvail jag älskade så högt som du. 
Mången sorglig stund jag ri''u förlåtit, 
Mången viiutar nug kanske ännu. 
Lär mig du den svåra konst, du äger, 
Som ej trotsar plågan, men fcirdrar, 
Och oss äfvcn under tårar siiger, 
Att ditt iijcrta dock en sällhet har. 

Njut den tröst, att han var kiind och saknad, 
Som ock du en mulen dag skall bli. 
Lättsint heten sjelf, ur jrscln vaknad, 
Helsar stoftet , då hon går förbi. 
Börden, skönheten, förtjensten niinal 
Tårar ål hans minne mången gång. 
Äfven jag har gifvit hvad jag kunnat: 
Saknans suckar och en hjertlig sång. 

Broder! denna helsning öfvor stjernor. 
Detta handslag i de dödas land! 
Låt oss tro, att ödets blinda tärnor 
Ledas likväl af en faders hand; 
Låt oss tro, att genom grafven hinner 
Lifvet än med vårt försvunna hopp, 
Likt den flod, som under jorden rinner 
Att gå, renad, uti dagen opp. 



294 



11 varför gråta vi den döde i* 
Föll liau i!J i vårens dar, 
luuan lunden än slod ode, 
Innan ängen härjad var? 
Förr'n i kapp med tidens dårar 
Hau på lyckans branter lopp.' 
Förr'n han hergade med turar 
Höstens tomma kärfvar opp:' 

Väl diG, krigare af Norden! 
I den länga nattens köld 
Ligger du pä fosterjorden, 
Som Spartanen på sin sköld: 
Der bredvid ditt stoft sig höjer 
Suckande det vilda haf, 
Ocii den trötta solen dröjer 
Längre for att se ilin graf. 



O, livem ville ej ha reglat 
Tidens portar efter sig. 



* Fallon i shwi viJ Hålan 1810. 



l->95 

H vilken villf v\ ha seglat 
(jfver glömskans vag med dig, 
Innan än i Norden kändes 
Nesa, fastän nederlag, 
Innan Ratans skamdäek brändes 
På vflr iira in en dag? 



Derför gläd dig du och gästa 
I den gamle Odens sal! 
Skynda dig, för Nordens bästa 
Töm den skummande pokal , 
Iiman äfven bland de tiöde 
Skymfas Sveas hjeltenamn, 
Innan ryktet om vårt öde 
Jagar dig ur Valhalls famn. 

Du, hvars systerliga tårar 
Fjälla mot den kalla jord. 
Tro niig, lifvets glädje dårar, 
Endast grafven häller ord. 
Tro mig, mången yngling ginge 
Gladt i dödens riken in. 
Blott han visste, att han finge 
På sitt stoft en tär som din. 



:29(i 



nr. Hessléii*". 



ItVåii graCvarna vi vända åliT, 
Frän förgängelsens oeli dödens rum. 
Ljuset vill ej se liur dygden gråter. 
Genom fönstren faller dagen skum. 
Dödens tecken sal oeli gäster sira, 
Tystnan herrskar uti svartklädt lag. 
Det är saknans fest vi fira, 
Det är sorgens högtidsdag. 

Du, hvars aska jorden återhördar. 
Du , hvars minne växer ur din graf , 
Eternellen lik, den vinlren vördar, 
Blomstrande, fast ock dess sljelk bröts af. 
Se från stjernor, der du vistas, 
Se med mildhet från de hlåa land 
Ner på runorna , som ristas 
På din urna af en olärd hand! 



Ej på hördens tomma slump och liiinlen, 
På dig sjelf din 13'cka stödde sig. 



• Biskop i Luiiil. DikI 181», 



297 



Utur kojan steg du fram för verlden, 

Dina anor räknar du från dig. 

Lik en bäck, bland ängens blommor faren, 

Spegelklar och ren din lefnad låg. 

Ingen afund häfte \id Tiarea, 

Intet harmset öga stjärnan såg. 



Inga moln uppå prelatens panna 
Skrämde ringhetea ifrån hans dörr. 
Med det Rätta, Piedliga och Sanna 
Räknade du slägt ännu som förr. 
Dock fast intet hot din vilja tydde, 
Fast hvart bud sin herrskardrägt tog af. 
Styrkans högmod undrade — men lydde 
Gubben, lutad mot sin graf 



Pedantismens mörka andar drogo 
Långt ifrån din boning med sitt hut. 
Gästfrihet och Glädje togo 
På din tröskel vän och främling mot. 
Med en min, som ej på vördnad pockar. 
Med en väns, ej en beskyddares, 
Satt du lugn bland dina silfverlockar 
Som cu kristnad Sokrates. 



1.'98 

Mognad vishet ISg i livad du sade, 
Sjelf i glädJL-iis ton den låg ändå; 
Ty ditt skämt, likt biet, hade 
Icke honung blott, men gadd också. 
Mången träffad narr med blygsel vände 
Hem ifrån dig, undrande med skäl, 
Att den lugne Vise kände 
All hans galenskap så väl. 

Stilla verka, gagnande forsvinna, 
Ej att prisas utaf bygd och hof, 
Var det mål, du ville vinna. 
Ensam främling för ditt eget lof; 
Lik den dagg, som himlen droppa biter, 
Endast nattens öra hör dess fall, 
Men, när solen tändes åter. 
Grönska både dal och vall. 



Tvenne menskoåldrar gick du nära, 
Hand i hand med Tiden, nöjd och god; 
Ty du lyssnade till gubbens lära, 
Och hans djupa ande tlu förstod. 
Ingen hörde dig den gamle klandra, 
Och när ändtligt delte sig er stråt, 
Skildens J ifrån b varandra, 
Som tvä vänner skiljas åt. 



299 

Fredligt, friclens nian, du livilo 
I den jord, vi alla samlas i! 
Oron , hatet oeh intrigen ile 
Bäfvande din graf förbi! 
Blott den stilla Sorgen stnjge 
Dit i natten, och det riidda Hopp: 
Sangens milda svanor tlyge 
Frän dess midlhög till din himmel opp! 



■.M\0 



Aiiiiiäi'kiilii$e;ai*. 

Sui. 117. Tili min hembygd. Stycket, fiirfattadt om våren 
1804-, var infönjt i Carlstdds tidiiin>^iir fcir d. 9 Juni s. ä. 

Sid. 122. Den Vise. Beliint 1804 af K. Göthebor.yska Welten. 
och Witlcrli.-Samhället och iiifördt i dess ilandhn.^ar med 
motlo: Sub pedibus<iHe videt nid>es el sidera Diiphnis. 

Sid. 131. Vid en horf,aifIiektis '^raf. rcirfatladl i Dec. 
1804 öfver liryagaren Pahlsons enda dotter Anna ^laria, 
dijd i Lund vid tjugu ärs älder. 

Sid. l.Sfi. Vindens faror. DediKalion till Skaldens hlifvan- 
de svilrfader af afhandlingon: de Diis lliddts. Lund 
1304. De sista raderna af poemet iiio liär ej upptagna. 

Sid. i:)5. Fridsröster. Furfattadt 1S07. 

Sid. Kil. ResigiKitionen. Förfaltadt 1808; af allmänlieten 
ej kiindt fiirr än 1842, dii det fanns infOidl i en lidnini;. 

Sid. 181. Prinsessan ,\nialia Maria Charlotta, den andra i 
ordnini;cn af Guslaf IV Adolfs dotlrar. 

Sid. 18fi. KrisLssiins för Skiinska Laiidtriirnet. Ar här 
infiird i sin iildsla form. 

Sid. 19.5. Med kursiv stil iiro här do ställen ur poemels 
forsla upplaija betecknade, som vid omarbetningen blifvit 
bibehällna eller blott obetydligt forUndrade. 

Sid. 204. Svea. Den äldre lösarten Sr i nägra strofer åter- 
ställd. Poemets motto var: Pro Patria. 

Sid. 222. Till en a/lägsen älskarinna. Förfaltadt i Lund 
om vSren 1804. 

Sid. 225. Tdl den frånvarande. Förfaltadt vid Ramens 
bruk d. 12 Sept. 1805. — För de öfriga erotiska dik- 
terna kan tiden ej med visshet angifvas, helst flera af 
dem bära spär af en sednaro behandling. 

Sid. 245. Jorden (x7i Årstiderna. 1805. 

Sid. 250. Till Elof Teg,nér -vid dess giflerinal. Skrifvct 
i Lund om vären 1810. 

Sid. 25'.). Till Elof Tegnérs brud. De forsla fyra verserna 
använde Förf. i en sednnre brudskrift 181.1. 

Sid. 2G1. Eskulap. Till en läkare i Carlslad, som parodierat 
Tegnérs poem till hend/ygden. (Jfr. "Lefnadsteckningen" 
sid. Li.). !Motlo: JYoli me tangere. 

Sid. 274./ .-ilbuni fhl Löberöd. Skrifvet den 1.1 Nov. 1808. 

Sid. 288. I denna graf-siing har Författaren KJorl nägra scd- 
nare ändringar, som här begagnats. 



301 



Tilläs:?. 



Med afslutandet af denna period äro de för- 
nämsta (if Skaldens ungdonis-dikter i allmänhetens 
ägo. Bland de här inlayna saknas ingen af högre 
värde; men der fins en och annan af blott under- 
ordnadt. Ty äfcen det sednare slaget har här i 
någon mån bort representeras. Blott ofullständigt 
skulle läsaren eljest erhålla svaret på frågan: "Huru 
skref Tegsér , då han först som skald uppträdde ?" — 
Perioden af hans mästarskap är den nästa. Här 
är den af hans debut. 

Men om i den nästa perioden bör upptagas 
allt, har i denna ej bort upptagas för mycket. 
/ littcrär-historiskt af seende kan visserligen h var enda 
rad af en stor skalds hand sägas äga interessc; icke 
så i poetiskt. Att, sä vidt möjligt varit, söka till- 
fredsställa begge dessa interessen , har varit utgif- 
varens bemödande. Han har, ur den rika tillgån- 
gen på handskrifter från Skaldens vittra studii- 
tid, åt denna samling förbehållit först och främst 
det i poetiskt afseende utmärkta, sedan, och i bredd 
dermed, det ur litterär-historisk synpunkt mest ka- 
rakteristika. Den uppmärksamme läsaren skall på 
detta sätt lättast få en öfversigt af den T£G^^ÉRSKA 
poesiens utveckling, och redan i det mindre fullkom- 
liga -tkönja elementerna till dess IJif vande storhet. 



302 



hmehållet delar sig i olika grupper, allt efter 
ämnets och tonartens skiljaktiga beskajfenhet. Efter 
sången till min hciiihjgd , som har hela karukte- 
ren af en inspirerad dedikation, ett sångmöns först- 
lings-olfer, framträda främst de didaktiska poemerna, 
mot periodens slut antagande ömsom en allegorisk 
dr ägt , ömsom en religiös lyftning. Efter dem följa 
])oli tiska och fosterländska sånger, de sednare med 
sin ktdiiiination i Svea. liummet bredvid dem in- 
tages af erotiska dikter, genomlöpande hela skalan 
af elegisk längtan, glödande njutning, blossande 
sinnlighet. Ofvergång sker sedan till blandailu dik- 
ter af dels skämtsam och satirisk, dels allvarsam 
art: hvarefter sist följer en krans af de vackraste 
graf-s;U!;^!'rna från denna period. Ett urval har 
här varit sä mycket jner på sitt ställe, som sgnncr- 
ligast i afseende på detta diktslag gäller hvad För- 
fattaren en gång sjclf yttrat, "att han, i yngre år, 
med alltför ovarsam liand strödde omkring sig dessa 
förgängelsens blommor." * 

Inom hvarjc särskilt grupp har den kronologi- 
ska ordningen blifvit följd, så vidt den )ni'd någon 
grad af visshet låtit sig bestämma. ** 



* "lilei;i vid en broders död" (se Lefnadsleckningen, sid. 
xLiii) !ir liiir ej upplngen, dä samlingen i ofrigt ej 
giir liingre tillbaka iin till 1804. 
** Potiiiel Fridsröster bar i Lefnadsteikningen, sid. liv, af 
misslag blifvit banlördt I ill en sednare period, li\ilkel 
blirmed riiltas. 



303 

I N N E 11 A L 1. 

Furlsättning af de Större Pocinerna. 

Sid. 

Axel 3. 

FtirKInringar till potniei Axel 43. 

Naltvaidsbarnen 47. 

F(ji-l<lnringar till poemet Nattvardsbarnen . . . 78. 

Rionbrndeii 79. 

Anmälan om detta poim 81. 

Förklaringar till potmet Kronbiudcn . . . .113. 

Öfversigt af tiden för de större poemernas första 

. utgifvande 114. 

SiEiarre Dikter. 

Forsla Perioden [Ull -IS 1 2.) 



Till min hembjgd 117. 

Den Vise 122. 

Vid en borgarflickas graf 131. 

Pindens faror 136. 

Konstnärn 142. 

Det Eviga 144. 

Förvillelsen 146. 

Menniskoanden 151. 

Lifvet 152. 

Fridsröster 155. 

Nyårsbön under kriget 160. 

Resignationen 161. 

Kronos' söner 169. 

Nelson och Pitt 172. 

England och Frankrike 175. 

Vid Prinsessan Amalia Maria Charlottas födelse . 181, 

Nyårsklagan 182. 

På Drottning Fredrika Dorolhea Wilhelminas 

födelsedag 184. 

Krigssång för Skånska landtvärnet 186. 

Krigssäng Csednare bearbetning) 193. 



30-t 

Sid. 

Till Kronprinsen Carl August 19-). 

Svea 204. 

Till en uflagsen nlskarinna 222. 

Till den frånvarande 225. 

Grannskapet 228. 

Ögonen . . • 230. 

Den lycklige 231. 

Den enda 233. 

I hennes hem 234. 

För längese'n 236. 

Farväl 238. 

Kyssarna 241. 

Altarena 243. 

Jorden och årstiderna 245. 

Förlofvade och Gifta 248. 

Till Elof Tegnér vid dess giftermål 250. 

Till i:iof Tegnérs brud 259. 

Eskulap 261. 

Till en Kunglig Sekter på dess födelsedag . . 263. 

Till Damerna vid en Magister-promolion . . . 265. 

Kloslerruinerna 267. 

Herthas barn 272. 

Strövers 274. 

C. A. Tiliander 275. 

L. P. Munthe 279. 

M. Thchn ■. 285. 

E. Rosenblad 288. 

Silfversparro 294. 

N. Hesslén 296. 

Anmärkningar 300. 

Tillägg 301. 



STOCKHOLM, 1847. 

t. WOnSTEUT A S6%KR, 

Kungl. Buklryckure. 



PT 

98?0 

18M7 

V.1-? 

Cl 

ROBA