Google
This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverablc onlinc.
It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr.
Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the
publishcr to a library and fmally to you.
Usage guidelines
Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying.
We also ask that you:
+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.
+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.
+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.
+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe.
Äbout Google Book Search
Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web
at|http: //books, google .com/l
Google
Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.
Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.
Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.
Riktlinjer för användning
Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.
Vi ber dig även att:
• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke
Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.
• Avstå från automatiska frågor
Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.
• Bibehålla upphovsmärket
Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.
• Håll dig på rätt sida om lagen
Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.
Om Google b ok sökning
Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben
på följande länk |http : //books . google . com/|
«?'VttS,Tr OF
k
NTAEE BIDMe TEL EAlSlSrEDOM OM
DE SVENSKA lAlDSIff Å LEN
OCK
SVMSKT FOLKLIF.
TIDSKRIFT
UTGIFTEN PÅ UPPDRAG AP
LiNDSIÅLSFÖREHIKGABNE I UPPSÄU, HELSINPRS OCK LUND
GENOM
J. A. LUNDELL.
FÖRSTA BANDET.
RTOCKnOLM, 1879—81.
KONOL. ROKTRTCKBR1KT
p. A. Nou.sTKriT 8i sAnkti.
Tidskriftens utgifvare :
E. O. Biblioteksaraanuensen, Fil. Kand. J. A. Lundell
med biträde af
Doc. Dr L. F. Leffler ock Doc. Dr A. G. Noreen
i Uppsala
Prof. Dr A. O. Freudenthal ock Fil. Lic. H. A. Vendell
i Helsingfors
Doc. Dr R. WiCKBERG, Doc. Dr A. Kock,
Fil. Kand. N. Olséni
i Lund.
I stallet för Doc. Wigeberg inträdde Doc. Kock i redaktionen
i januari 1880.
Arken 1— 18 = nr 1—6 (årg. 1878) utgåfvos i november 1879
» 19— 41 = nr 7—11 L. ,^_q ^^^rutgåfvos i april 1881.
. 42-49 =^ nr ll-lSrSS- 1«^^-«M . ij^li 1881.
För åren 1879 ock 1880 har tidskriften af anslaget för lärda
värks ock läroböckers utgifvande åtnjutit ett årligt understöd af
700 kronor.
v. I
Första bandets inneh&U:
Tidskriftens plan ock rättstafning.
Nr 1. Inledningsord af G. Djurklou. 9 s.
2. Det svenska landsmålsalfabetet, till liku en öfvcrsikt af
språkljudens förekomst inom svenska mål, af J. A. LuN-
DELL. 148 s.
3. Dalby målets ljud- ock böjningslära af Adolf Noreen.
62 8.
4. Ett julkalas. Från Färs härad i Skåne meddeladt af
L. P. Holmström. 9 s.
5. Ilelsingesägner berättade af V. E. 34 s.
6. Smärre meddelanden. Maj 1879. 6 s.
7. Ordet eld belyst af de svenska landsmålen. Af Leopold
Fredrik Leffler. 12 s.
8. Fårömålets ljudlära med ledning af C. Säves ock P. A.
Såves ordsamlingar utarbetad af Adolf Noreen. 87 s.
9. Norrländska husdjursnamn samlade ock ordnade af Johan
Nordlander. 62 s.
10. Folkmusik från öfre Sverige upptecknad af G. Bn. 13 s.
11. Landsmålsföreningarnes tredje allmänna fest i Uppsala
den 7 november 1879. 231 s.
12. Sörbygdmälet. Anmälan ock iakttagelser af A:xel Kock.
11 8.
13. Smärre meddelanden. December 1880. 56 s.*
Bättelser.
127
i
Bidragande till första bandet:
Ask, Fritz Rolf, Fil. dr, Auditör f.
Om räfveij, boudeu ock draken s. 664 — 677.
Bergström, A. Fil. stud. af Stockholms nation i Uppsala:
Uttal. På Kornhamnstorg s. 606—625.
Bladin, Gör. Fil. stud. af (rätitrike-HelBinge nation i Uppsala:
Folkmusik från Öfre Sverige b. 433 — 445.
Bondeson, Ang. Med. stud. af Göteborgs nation i Uppsala:
Det var en söndagsmorgon s. 644 — 649.
Jon i Slätthults frieri s. 648 — 657.
De sju småländingarne s. 656 — 661.
Ett vittnesmål vid Årstads häradsrätt s. 660 — 663.
Bärseli, A. Fil. kand. af Västmanlands- Dala nation i Uppsala, senare au-
stäld vid AugustanakoUegiet i Rock Island, III.:
öfvers. Lillbärgskarlen s. 590 — 595.
» Jätten af Tegnér s. 594—599.
Garlheim-G-yllenskiöld, Vilh. Fil. stud. af Smålands nation i Uppsala:
Locklåtar s. 430—432.
Ro c. Ranckens skrifter s. 724 — 725.
Dahlgren, Lars Pet. Teol. stud. af Norrlands nation i Uppsala:
En storlekstuga i Medelpad s. 576 — 585.
Djurklon, G. Kammarherre m. m.:
Inledningsord s. 1 — 9.
Om svenska ortnamn, stälda i samband med historiska ock kamerala
forskningar s. 545 — 565.
Läidom ä bra, men lagum ä likkst s. 624 — 633.
Bkendahl, Otto Fil. kand. al Stockholms nation i Uppsala:
Uttal. På Eornhamnstorg s. 606—625.
Engelke, Vilh. Kapten vid Helsinge regemente:
Helsingesägner s. 231 — 264.
Eriksson, E. Folkskolelärare:
Björnen ock räfven s. 742 — 744.
Fegrsdns, Torbem, Fil. stud. af Gottlands nation i Uppsala:
Träska-Lars' hemkomst från byn s. 570 — 573.
Uttal. Bonden som skulle styra ock ställa hemma s. 572 — 577.
Frendenthal, A. O. E. o. professor i Helsingfors:
Est- ock iinnländska mål s. 268.
Resor s. 732.
Hansson, Teod. Fil. stad. af Oottlands nation i Uppsala:
Eorr. Bonden som skulle styra ock st&lla hemma s. 572 677.
Holmström, Leon. Petr. Fil. dr, Folkhögskoleföreståndare:
Meddel. Ett julkalas s. 221—229.
Johansson, And. Lärjunge vid folkhögskolan pä Hvilan i Skåne:
Ett julkalas s. 221 — 229.
Jonsson, Jon, S. m. adjunkt i Hernösands stift: -
Karlen som skulle sköta hushållet s. 584 — 589.
Kock, Azel, skån., Fil. dr, Docent i Lund:
Sörbygdraålet s. 679 — 689.
Leffler, Leop. Fredr. stockh., Fil. dr, Docent i Uppsala:
Ordet eld belyst af de svenska landsmålen s. 271 — 282; Tillägg s.
739—742.
Idndstén, Knnt, Fil. kand. af Smålands nation i Lund:
Enallhistorier från Småland s. 745 — 746.
Lnndell, Job. Ang. kalm., Fil. kand., £. o. biblioteksamanuens i Uppsala :
Det svenska landsmålsalfabetet s. 11 — 158.
Svensk landsmålslitteratur 1872 — 1878 s. 265—267.
öfversikt af de senaste årtiondenas värksamhet för kännedom om
folk mål ock folklif i Sverige ock andra länder s. 459 — 544.
Kec. Björk, Allmogemålet i Alsike socken s. 268 — 269; P. A. Sävos
skrifter s. 699 — 708; Lundell, Om de svenska folkmålens fränd-
skaper s. 709—713; Eva Wigström, Folkdiktnings. 714 — 718;
Edv. Ke, Visor på nordliga Hallands-mål s. 720 — 721; Blumen-
berg, Ur allmogens mål och seder i Kårsta s. 721 ; Steffen burg,
Reseberättelse s. 721 — 722 ; Nordlander, Trolldom, vidskepelse
och vantro i Norrland s. 722 — 724 ; Fagerlund, Eorpo och Hout-
skärs socknar s. 725 — 730; Frcudenthal, Spår af dualis i ett par
af Finlands svenska dialekter s. 730 — 731.
Om skr. Föredrag på landsmål s. 569 — 677.
Molander, Har. Fil. stud. af Stockholms nation i Uppsala:
På Eomhamnstorg s. 606 — 625.
Nilön, Nils Fredr. Fil. kand. af Göteborgs nation i Uppsala:
Litet grand oni en påskkäring s. 640 — 643.
Vallhjonsvisa från Sanne s. 642 — 645.
Nordlander, Joh. Fil. kand. af Norrlands nation i Uppsala:
Några ordspråk från Härjedalen s. 270.
Norrländska husdjursnamn s. 371 — 432.
Nordström, Amalia, Fröken:
Uttal. Ett julkalas 8. 221—229.
Noreen, Adolf Ootth. värml.. Fil. dr, Docent i Uppsala:
Dalbyniålcts ljud- ock böjningslära s. 159 — 220; Tillägg ock rät-
telser 8. 733 — 736.
Fårömålets ljudlära s. 283—369; Tillägg ock rättelser s. 736—739.
Bec. Söderberg, Fomgutnisk ljudlära s. 691 — 698; Ur Västmanlands-
Dala landsmålsförenings samlingar till en ordbok s. 698 — 699.
Omskr. Björnen ock räfven s. 742 — 744.
Eorr. Träska- Lars* hemkomst från byn s. 570 — 573; Lillbärgskarleo
8. 590—595; Jätten af Tegnér s. 594—599.
Olséni, Nils, Fil. kand. af skånska nationen i Lund :
Rec. Nilsson, Folklifsbilder från östra Blekinge s. 71H — 714.
O ni 8 kr. Bonden, räfven ock draken s. 664 — 677; Knallhistorier
från Småland s. 745—746.
RnndqviBt, And. Folkskolelärare:
öf vers. Bonden som skulle styra ock ;stalla hemma s. 572 — 577.
Staaffr Karl, Fil. kand. af Stockholms nation i Uppsala:
Uttal. På Komhamnstorg s. 606-625.
Svenson, Emil, Fil. stud. af Östgöta nation i Uppsala:
Det första språket s. 636—641.
Tnnell, Per, Teol. stud. af Östgöta nation i Uppsala:
Om Olles mo s. 632 — 635.
Om skogsrå s. 634—637.
Vennström, Vilh. Med. stud. af Upplands nation i Uppsala: .
Om barnsölet s. 598—601.
' Om fiska s. 600—603.
Om de där tokskallame som gick ock plockade svamp s. 602 — 605.
När Jan Persson inte kunde få upp lasset s. 604 — 605.
Wlokbergy Rnd. smal.. Fil. dr., Docent i Lund:
Rec. Bondeson, Halländska sagor s. 719 — 720.
Vlotorln, Alfr. Fil. stud. a£ Stockholms nation i Uppsala:
Landsmåisföreningames tredje allmänna fest (redog.) s. 450 — 458.
Hälsning vid landsmålsföreningarnes fest i Uppsala s. 567 — 568.
Uttal. På Kornhamnstorg s. 606-625.
Widén, Jo b. Juris stad. af Södermanlands-NärikeB nation i Uppsala:
(Jttal. Lärdom ä bra, men lagum ä likkst s. 624 633.
Vikström, Arv. stock h., Boktryckare:
Uttal. På Kornhamnstorg s. 606—626.
Zorn, A. L. från Mora, Elev vid konstakademien i Stockholm:
Korr. Llllbärgskarlen s. 590—596; Jätten af Tegnér s. 594 599.
(jfr H. 733-742).
S.
»
»
»
>
>
9
>
»
>
>
24,11 for -TT läs VT-
s.
96,5 for 113 f. läs 114
24,38 läs funnit
»
96,6,7 > 101 s> 100
25,3 » ?att;fi3
»
96,22 » 98 » 97 1'.
27,28 for rj0f läs riå
>
96,26 läs Sala
27,37 läs angla [meta fisk]
»
96,39 for Ut läs uti
34,2 » r-Iäget
»
98,32 » 138 » 139
35,35 > WlMflJ
»
114,18 stofi, bofi, shofi skola
36,36 » /^¥r»i
hafva ^ öfvor 0.
37,5,11 for -arn läs -öH
>
124,17 läs s^auta
37,33 läs liaiewena
»
126,30 » ^^&eg&
44,5 i J^6§ skall stå B for e.
»
128,3 för i läs i
46,33 for -sr läs -ör
»
128,38 läs gröit
48,2 5 utg&r bärj.,
»
136,34 » tyfj^y)
53,6 pl. -6r med not 1 ntgär
»
137,3 » Äit?^^^
53, u Sfl^^er ntgår
»
139,12,16,20 för rotvokal läs
54,5 läs pl. rjj^a
rotstafvelse.
55,35 > fltats*n
a 159 220:
55,35 > b&ts^n
§
5,5 utgå orden : Dessa . . . .
56,21 » m;ö^^5a
sällsynta.
61,8 » plodga
62,8 » hydzad
»
19 r. 1 läs bletf
»
28 » 1 > iktfgJf
63,1 » *iw5
63,8 > kjöpä
»
31 » 3 » ir^tgd
»
SI 7> b % g<ib
64,86 för^ ftr gg läs^ f(ör gg
»
32 » 3 » MqJj
64,39 » -ja » -^a
1»
34 » 3 » åHr
64,39 läs yejen
»
34 » 4 » dk&fs
79,12 » tttnii»
»
35 » 3 » ^anas
89,9 for % läs i
>
35 » 3 » iigast
93,18 » 61 » et
»
36 > 3 » hröTfat
93,25 > te ' ^
>
37 » 8 » réMn
38,2» 2 » jicrn
93,87 » a^> a^
»
94,89 läs 5^£; Ställa
»
51 » 5,6 bör stå - öfver e i
94,34 > fiats^n
de fyra orden på -en.
94,36 » ^anä;?»
»
78 r. 1 läs éJfan
§ 78 » 2 > té^an
» 79 » 2 » stejfsfn
» 80 » 9 » dré^an
»100 » 1 skall i fiXgus stå "
of ver det senare u.
» 107 r. 3 står § 147 läs 150, 151
» 111,2» 1 utgåorden J;a{a kallad
»118 ^ 19 skall stå " of ver e i
» 126,2 läs r9]lg
» 149,1 » skall det andra u i
ftigus hafva *".
S. 204,7 läs stérd
» 205,2 4 » éna
?» 208,2 7 » smétjfdl
» 217,15,17,19 läs slftpd o. s. v.
8.
»
222,4
449,8
läs
»
gxont
Traska-
»
482,17
»
BUCHON,
»
483,29
»
Kamirrz
»
489,3 2
«
Pbrini,
»
490,38
»
Tbodorbsgu.
»
493,21
»
POTEBNJAS
»
495,20,21
läs MiLADINOVIC,
»
497,5
läs
Ketrzynski
»
498,24
för
164 läs 165
»
»
540,15 läs
541,52 >
586,14,22;
Hapo./iHKrfl
nenepcRiii
588,4,15,17 vot skall
ha
under %,
»
586,26
m
skall ha _ under t.
»
632,13
läs
kopede
NYARE BIDRAG TILL KÄNNEDOM OH
DE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIF
skola söka att i alla riktningar främja kännedomen om ock
deltagandet för svenska folkets andliga lif, sådant detta lif
yttrat ock yttrar sig sä väl i de olika skiftningarne af dess
tungomål såsom folkandens tydligaste uttryck, som ock öfver
hufvud i folkets uppfattning af den inre ock yttre värd, som
faller inom dess synkrets: i seder ock bruk, ordspråk ock
ordstäf, sägner, vidskepelse, läkekonst, visa ock me-
lodi, lek ock dans, som minnen af forna dagars odling eller
som alster af en nyare sådan. Tidskriften vill i sådant syfte
dels gifva vetenskapliga afhandlingar i nämnda ämnen: redo-
görelser för folkmålens byggnad ock ordförråd, jämförelser af
seder, sägner o. d. med motsvarande företeelser hos vårt folks
stamfränder i ändamål att förklara deras ursprung ock utveck-
ling; dels bilder ur folklifvet, hälst på dess eget mål, men
äfven i det allmänna litteraturspråket affattade; dels uppteck-
ningar ock samlingar af alla slag, af större ock mindre omfång
inom ofvannämnda områden. Bidragen skola hämtas icke
blott ur Landsmålsföreningarnes gömmor, utan tidskriften har
vunnit ock skall fortfarande söka vinna medarbetare i alla
landsändar, bland höga ock låga, lärde ock olärde. En hvar
med kärlek för vår sak kan värka för hanne.
Däremot skall tidskriften upptaga till behandling den yttre
kulturens alster: byggnadssätt, redskap, slöjd o. s. v. blott så
vida som de för det andliga lifvet äga någon omedelbar be-
tydelse (deras terminologi o. d.). Studiet af typer ock arbets-
metoder kräfver nämligen andra förutsättningar ock sluter sig
natnrligen kring arkeologiska ock etnografiska samlingar af de
yttre föremålen, samt har eller måste få egna organ.
Särskildt i fråga om landsmålen ingår i tidskriftens upp-
gift, att värka för en noggrannare uppfattning af deras Ijnd-
förhållanden. I det af Landsmålsföreningarne antagna all-
männa svenska landsmålsalfabetet har tidskriften ett
medel att återgifva målens språkljud med all den skärpa, som
synes nödig. Jämte firman P. A. Norstedt & Söner ^ hvars
ledare med mycket tillmötesgående understödt denna sida af
företaget, är det Letterstedtska Föreningen, som förtjänsten
tillkommer däraf, att vi icke vidare äro inskränkta till de
vanliga typografiska hjälpmedlen, hvilkas otillräcklighet hittils
städse värkat förlamande ock förvirrande på hvarje försök till
noggrant studium af våra landsmål. Genom ett af Föreningens
styrelse för ändamålet beviljadt anslag af 750 kronor hafva
de omedelbara omkostnaderna för de nya .typernas förfärdi-
gande blifvit betäkta. Till åstadkommande af enhet i språk-
ljudens beteckning upptager tidskriften icke bidrag med främ-
mande beteckningssätt utan öfverflyttar dem då alltid till sitt
eget.
Tidskriften skall utgifvas i minst sex tryckark årligen, i
ett eller två häften. Afhandlingar, stora eller små, styckas ej,
utan upptagas alltid i ett sammanhang. Häftena sammanfogas
till band af lämplig storlek med titelblad ock innehållsför-
teckningar. Hvarje häfte säljes särskildt.
Under förhoppning ock önskan, att vårt företag måtte hos
vetenskapens idkare ock vänner af vårt svenska folk, hos alla,
som nitälska för fosterländskt lif ock fosterländsk bildning,
möta välvilligt bedömmande ock kraftigt understöd, utsända vi
nu vår första samling, som till lika skall i någon mon visa, huru
vi tänkt oss förvärkligandet af vår uppgift.
Uppsala, Helsingfors, Lund. September 1879.
Uigifrarne.
Jbör tidskriftens rättstafning, så vidt icke på författarens ut-
tryckliga önskan hans stafsätt kvarstår^ hvilket då särskildt
tillkännagifves, är undertecknad ensam ansvarig. Den samma
sluter sig hnfrndsakligen till Nordiska Rättstafningsmötets öfver-
gångfbrslag: q utbytes mot k. ock för oo sättes ek, ks; ook brukas
uteslutande; konsonanter dubbelskrifvas icke före ett yid böj-
ning tillkommet t eller d; g utbytes mot k före t vid afledning,
men kvarstår vid böjning; ä-ljudet tecknas med ä, då hvarken
uttal eller härledning gifver någon anledning till e, då bruket
vacklar, eller då likljudande ord finnas med ä i något. Staf-
ningen är sålunda väsentligen den samma som följes af t. ex.
Nordisk Tidskrift utg, af Letterstedtska Föreningen, Nordiskt
medicinskt arkiv utg. af A. Eey, samt många andra, ock går
en medelväg, som öfver hufvud borde kunna tillfredsställa både
det gamlas ock det nyas vänner, sedan det gamla icke vidare
i sin helhet kan å nyo fås till heders, ock det nya blott
småningom kan genomföras.
Hufwuduigifvaten.
NYARE BIDRAG TILL KÄNNEDOI 01
BB SVINSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIF I. 1.
I
i()rordet till sin år 1696 utgifna Grammatica Suecana, äller:
en Svensk Språk- ock Skrif-Konst framställer NiLS TJÄLLMANN
bland andra medel till vårt modersmåls upphjälpande en upp-
maning till "den omhngse studerande ungdomen'' att vid till-
fällen på landet uppteckna "vare Bonde-Synonyma samt andre
Svenske ord, som vi stundom bättre kunde bruka än som in-
flickade utländske ord; emädan/' tillägger han, 'Vårt språk
är mer än rikt ock ymnigt; hälst om dett blefe rätt excole-
radt/' Denna uppmaning gälde företrädesvis den studerande
ungdomen i Uppsala, hvarest vid just denna tid röjes ett
ganska vaket intresse f5r det svenska språket, som där uti
AuRiviLLius ock Lagerlöf hade tvänne nitiske sakförare.
Desse hade kort före Tjällmanns uppträdande uti latinska af-
bandlingar framlagt sina tankar om svenska språkets rätta
uttal ock stafning, ock den studerande ungdomen sökte nu
att i skrift dels tillämpa de reglor, som desse akademiske
lärare uppstält, ock dels att efter egna fbrmenanden rätta ock
förbättra språkets rättstafning, hufvudsakligast på fonetisk
grund. Som detta språk ännu icke var det akademiska,
kunna dessa försök icke spåras i ungdomens offentliga lär-
domsprof; men de framträda däremot så mycket tydligare i
de lofkväden ock lyckönskningsskrifter, hvarmed studenterna
den tiden vid högtidliga tillfällen uppvaktade sina gynnare
ock vänner. Dessa vittra snilleprof, som ur språklig synpunkt
förtjäna större uppmärksamhet än hvad som hitintils fallit
dem till del, lemna mångfaldiga bevis på ej blott tillvaron,
utan äfven arten af den tidens reformsträfvanden ock förete
2S DJIJKKLOU: INLEDNINGSORD. Z
nästan samma ortogratiska färgskiftningar, som märkas i våra
dagar. De visa oss därjämte, att de unga ApoIIosönerne, när det
gälde att stränga lyran till vänners ock gynnares gamman,
synnerligast vid sådana tillfällen, då glädjen borde stå högt i
tak, icke sällan föredragit att tolka sina känslor på rent
bondespråk; ock från senare hälften af 1600-talet äga vi flera
märkeliga, om den tidens landsmål synnerligt upplysande
kväden af, bland andra, Samuel Petki Elfwing, Georg
JOiSUiE TÖRNQVIST, pseudonymen Bro-Ulfwer i Waleöheim
m. fl. Mycket tyder således på en viss likhet med vår egen
tid; men detta oaktadt skönjas inga spår, att något egentligt
upptecknande af mera ovanliga landskapsord kommit till stånd
i följd af Tjällmanns uppmaning. Den tanke han framkastat,
dog likväl icke bort med honom själf, utan har flera gånger
äter upptagits såsom t. ex. af C. J. L. ä^^mqvist ock andra, men
utan synlig påföljd. Först år 1872 lyckades det studeranden
O. E. Norén att bland Västergötlands akademiska ungdom i
Uppsala åvägabringa en förening med upptecknandet af hem-
bygdens munarter till syfte. Västgötarnes exempel vann efter-
följd, ock inom Uppsala studentkår, där det 20 är förut var
omöjligt att iå till sammans mer än ett hälft tiotal personer
villige till ett sådant arbete, uppstodo nu med ens, såsom
frammanade genom ett trollslag, en sådan mängd af likartade
föreningar, att hvarje särskildt landsmål, hvarje särskild stu-
derande nation, den stockholmska icke ens undantagen, fick
sin egen ; ock i närvarande stund kunna de förenade viljor ock
krafter, som inom Uppsala studentkår värka för våra mun-
arters samlande ock förklarande, räknas till mer än 200. Då
detta omöjligen kan vara en blott tillfällighet eller ett slumpens
värk, så måste en stor förändring i den studerande ungdomens
uppfattning af icke blott det svenska språkets, utan äfven dess
munarters vikt ock värde hafva inträdt under dessa tvänne
årtionden; ock h vadan denna leder sitt ursprung, är hvad vi
här vilja försöka att i största korthet ådagalägga.
Skulle vi utforska den dolda urkällan till det språkliga
lif, som nu skönjes, ock genomgå de olika stadier af skendöd
ock pånyttfödelse det samma genomgått under tidernas lopp,
finge vi utan tvifvel gå ganska långt till baka, ja till ock med
bortom Aurivilli, Lagerlöfs ock Tjällmanns dagar. Men då det
3 DJUKKLOU: INLEDNINGSORD. O
icke är nieningen att här skrifva hvarken svenska språkets
eller svenska språkstudiets historia^ utan blott att förklara
ett gifvet faktum, så kunna vi åtnöjas med 30 till 40 år till
rygga, eller den tidrymd, som faller inom nu lefvande mogne
mäns minne, ock vi vilja då till en början kasta en flyktig
blick på svenska språkets ställning den tiden.
Denna framgår bäst af de språkläror, som då begagnades
såsom vägledare; ock b vad voro väl dessa annat än bearbet-
ningar — mutatis mutandis — af hvad som skrifvits för an-
dra språk, enkannerligen latinet? Uppställning ock skematise-
ring lånades därifrån, reglorna bestämdes af det för dagen
herskande bruket eller författarens eget godtycke: ock att
språket i sin utveckling från äldre till nyare former följt
vissa bestämda lagar, därom viste man ännu föga eller intet.
Att likväl ett samband emellan det närvarande ock det för-
flutna måste föreflnnas, därtill gåfvos dock vissa antydningar
af de deklinationer ock konjugationer från fornsvenskan — då
ansedd identisk med isländskan eller fornnorskan — ock
medelsvenskan, som i en ock annan lärobok anfördes såsom
bihang. Såsom nödtorftig hjälpreda för dem, som ville stafva
sig fram genom äldre urkunder, kunde dessa visserligen vara
till någon nytta; men ur språkhistorisk synpunkt kunde man
till dem ställa den bekanta frågan: kolonner, hvad gören 1
här? — ty de stodo där såsom enstaka bropclare, men hvalfven
som skulle förena dem, bryggan hvaröfver vandraren kunde
styra sin kurs från nutiden in i forntiden — hvars landtUste
äfven var skäligen osäkert — saknades ännu. Blott en enda
af våra äldre språkläror, den af C. J. L. Almqvist, egnade
någon uppmärksamhet åt folkspråken, hvilkas vikt för sven-
ska språkstudiet där äfven antydes, medan dessa eljest lem-
nades utan alt afscende ock ansågos, om ej alldeles värde-
lösa, dock för högspråket besmittelige. Men oaktadt alt detta,
är det dock ganska vist, att dessa äldre läroböcker, hvilkas
fel ock brister det nu är lätt att uppvisa, för sin tid voro så
goda de kunde vara, ock gjorde all den nytta de kunde göra.
Det var för visso icke deras fel, att de upptakter, som om-
gestaltat vår språkforskning, då voro dels ogjorde, dels i vårt
land ännu okände. Vi måste därföre omnämna dem med
skyldig vördnad ock vara tacksamme för den vägledning de
4 DJUKKLOU: INLEDNINGSORD. 4
lemDat oss, äfven om det icke skulle knnna förnekas, att de
alt för länge forblefvo oberörda af den brytning af gammal
häfd, som i detta fall försiggick på andra sidan sundet ock
Östersjön, där våra närmare ock fjärmare stamfränder redan
hnnnit reformera sina språkläror, medan vi ännu höllo fast
vid det gamla. Hos oss var det J. E. Rydqyist, som med sin
uppsats Om den historiska språkforskningen törst framkallade
en väckelse ock sedan genom sitt storartade kritiska värk
visade, att för svenska språket gälde vissa bestämda lagar,
hvilka ej alltid med nödvändighet voro de samma, som be-
stämt den ene eller den andre af våra store tänkare eller
vittre författare att uttrycka sig så eller så, böja ett ord eller
stafva det så eller så.
Rydqvists afhandling om Svenska språkets lagar började
utgifvas år 1850 ock vakte vid sitt första framträdande mera
förvåning än lust för egentliga språkstudier. Det dröjde en
god tid, innan man mera allmänt beaktade de märkeliga
sanningar, som där uttalats ; åt minstone var detta händelsen i
Uppsala, hvars lärare ock ungdom fostrats i de gamla trivial-
skolorna ock gymnasierna. Att studera språk var för dem,
likasom i allmänhet på den tiden, det samma som att studera
latin, grekiska, hebreiska o. s. v., eller med andra ord de
gamla språken, hvilka också voro de enda, som kunde
sägas äga någon vetenskaplig framtid. Svenska språket,
likasom de nyare i allmänhet, fordrades endast till student-
examen ock betraktades sedan blott såsom medel att för-
värfva de insikter i andra läroämnen, som voro af nöden
för högre examina. Att göra dessa språk till föremål för
särskildt studium, därtill funnos ännu föga tillfällen. De
lefvande språken hörde ej säsom de gamla till vetenska-
perna, utan till de ridderliga öfningarne; ock läraren där-
uti eller språkmästaren räknades till exercitiemästarne, likasom
stallmästaren, fäktmästaren ock — dansmästaren. Jämte desse
sina medbröder var han också i katalogen tillbörligen stäld
nedanför parnassen, d. v. s. under streck ock räknades till
dii minorum gentium.
Ett bättre förhållande inträdde dock småningom vid den
tid här afses. Man började fä adjunkter ock docenter uti
främmande språk ock litteratur; men hvad det svenska språket
o DJl)RKLOU: INLEDNINGSORD. 5
angick^ fans däruti ingen akademisk lärare, ja ej ens en exer-
eitieniästare. Det var modersmålet, ock detta borde hyar ock
en känna till ty förutan.
Isländskan eller "norrcenatungan" ansågs såsom de skandi-
naviska språkens obestridliga moder; ock detta språk, äfven-
som nordisk fornknnskap, svingade sig upp till ett undervis-
nings- ock examensämne inom den filosofiska fakulteten i
Uppsala. Om detta inträffade i följd af ett erkändt veten-
skapligt behof eller blott kom sig däraf, att dåvarande aka-
demiebibliotekarien, professorn ock riddaren m. m. dr J. H.
bcHKÖDER befunnits villig att däruti meddela undervisning,
må leninas osagdt; men vist är, att genom denna tillökning i
betygsämnen i den filosofiska graden vägen till parnassen för
mången underlättades. I följd af sin ställning såsom akade-
misk lärare i dessa ämnen borde väl professor Scbröder kunna
anses såsom äfven det svenska språkets målsman; men dels
betraktade han sitt ämne, hvilket, hvad isländskan angick, be-
gränsades till tolkningen af Sturlesons konungasagor, såsom
ett bihang till historien, ock dels intog han såsom isländare
en altför gammaldags ståndpunkt för att inom den nordiska
språkforskningen kunna åstadkomma något af synnerlig effekt.
Rydqvists värk syntes honom bevisa tor mycket, följaktligen
intet; MuNCHS uppvisande på grund af runornas vittnesbörd
af ett fornsvenskt språk, skildt från isländskan, som Muncb
vågade gifva namnet fornnorska, vakte hans harni; ock i all-
mänhet såg han den nya riktning, som den skandogotiska språk-
forskningen inslagit, med altför mycken miftstro för att kunna
uppträda såsom dess banerförare. En språkreform, om en
sådan vore nödvändig, väntade han uteslutande af Svenska
akademien, hvars saknad af en isländare han dock beklagade.
Hågen för nordisk ock särskildt svensk språkforskning
vann detta oaktadt mer ock mer insteg. Rasks, Grimms, ja
till ock med Bopps ock Potts arbeten funno genom den
akademiska bokhandeln en väg till studenternas bokhyllor.
Pä sina nndangömda studerkamrar sutto Uppström ock Säye,
den förre arbetande med gotiskan, den senare med våra äldre
nordiska språk, hvarjämte han, när hälsa ock krafter det med-
gåfvo, flitigt insamlade dyrbara språkskatter från landsmålen
på sin fäderneö, i Dalarne, Helsingland ock äfven genom en
6 DJURKLOU: IKLEDNlNGSORD. O
lycklig tillfällighet från de af svenskar bebodda estländska
öarne. Utom desse, då redan hunne till mannaåldern ock sedan
i sin tid akademiska lärare, träffades här ock där en ock an-
nan stndenty hos hvilken bekantskapen med Bydqvists, Munchs
ock Grimms arbeten framkallat hvarjehanda funderingar. Med
den hfig för ett utöfver den stadgade kurs- ock kollegieläs-
ningen utsträkt studium, som alltid finnes hos den tänkande
akademiska ungdomen, samt i följd af den kännedom de
vunnit om Säves ock äldre uppteckningar, började desse att
vända sin uppmärksamhet åt hembygdernas munarter; ock de
öfverensstämmelser med det äldre språket samt afvikelser
från det lefvande, som där uppdagades^ tände lusten för vid-
sträktare forskningar. Desse unge män — många voro de
visserligen icke — samlade sig kring Carl Säve, som för dem blef
ett orakel. Olyckligtvis var hans hälsa vacklande, ock be-
hofvet att i Köpenhamn under N. M. Petersen m. fl. göra
de studier, för hvilka ännu icke fans utrymme i Uppsala, höll
honom långa tider fjärran från detta lärosäte. De unga lands-
målsifrarne saknade därföre den sammanhållning, som åt de-
ras sträfvanden kunde gifva en bestämd riktning ock under-
lätta det utbyte af erfarenheter, som för vidmakthållandet af
ett vetenskapligt intresse alltid är af nöden. Tjällmanns ock
Almqvists planer kommo åter på tal, ock man vågade till ock
med försöket att vinna professor Schröder för saken. Han
gillade också själfva tanken ock ansåg landsmålens samlande
af stor vikt, men förklarade till lika, att studenterna icke hade
någon tid att egnS däråt: den tid de hade, var deras föräldrars
ock målsmäns, ock de borde därföre städse i främsta rummet,
om ej uteslutande, tänka på sin examen. Det låg en tillbaka-
visande sanning häruti. Universitetet med sin stundom väl
långt drifna kollegieläsning, där det vetenskapliga intresset
lopp fara att bryta halsen bland otaliga divisioner ock sub-
divisioner, var då företrädesvis ett examensinstitut. Såsom
sådant uppfattades det äfven af ungdomen. En del sysslade
flitigt med sina lärokurser ock tentamina, andra trodde ntt de
gjorde det: men hvarken bland de förra eller de senare kunde
en förening till landsmålens samlande åstadkommas. Sym-
patierna voro t^r svaga, de kraftigare viljorna för få. Saken
t()rföll, ock de unga landsmålsifrarne, som snart spredos åt
i DJURKLOU: IKLEDKINOSORD. 7
olika hålly fingo där annan värksamhet, som tog deras tid
ock krafter i anspråk.
Det raska framåtskridande i alla riktningar, som ut-
märker vår tid, hade emellertid öfver alt i våra landsorter
framkallat många ock genomgripande förändringar. De gamla
byalagen med sina urgamla seder ock oseder sprängdes, det
ena efter det andra, ock arbetsamhet ock odlingslust trängde
det gamla godmodiga bondlugnet ur fars ock farfars högsäte.
Samfärdseln ökades, folkskolor bygdes, ock öfver alt arbetades
pä upplysningens ock välståndets främjande. I samband
härmed inträdde äfven en annan förändring. Landsmålen
började i följd af folkskolan att väsentligen omfärgas, den
vaknade odlingslusten röjde föga vördnad för våra forntida
minnesmärken, de gamla sångerna tystnade, sägnerna föllo i
glömska till lika med alt det där myckna hemlighetsfulla, hvar-
med de gamle förut i all tysthet sysslat. Tänkande män, som
sågo detta, gladde sig visserligen åt det nyvaknade lifvet ock
de lysande framstegen på kulturens bana, men kunde icke
undgå att märka, att här pågick ett arbete, som därest ingen
motkraft sattes i rörelse^ snart skulle göra det gamla Sverige
till ett nytt land, det svenska folket till ett nytt folk. Kunde
äfven detta vara önskvärdt? Mången påstod väl, att så vore,
ock ordade vidt ock bredt om människosläktet såsom ett
eoda brödrafolk, om ett universalspråk, om evig fred ock mera
sådant; men den fosterländska känslan sörjde i tysthet öfver
den tillintetgörelse, som hotade det gamla, ock ville icke fult
åtnöjas med den tröstande förklaringen, att den var oundviklig
ock af civilisationen med nödvändighet betingad. Lyckligtvis
hade detta gamla, som sålunda från alla håll ansattes, än-
dock en sådan inneboende kraft, att det icke kunde förgås,
ock det fans för mycket svenskt däruti, för att icke detta förr
eller senare skulle göra sig gällande. Snart spordes också
frän skilda landsändar manande upprop att taga vara på det
arf, som fädren lemnat oss, ock tillse, att vi icke under det
ifriga framåtrusandet förlorade det samband med forntiden,
som borde vara vår vägledare på framtidens okända stråt.
Dessa upprop vunno öfver alt ett kraftigt gensvar, ock snart
sågos lekte ock lärde, herremän ock bönder sluta sig till
sammans för sådant ändamål. Man bildade föreningar land-
i
8 DJURKLOU: INLEDMIN080KD. 8
skapsvis, ock dessa föreningar, hvilka med mycken ifver upp-
tecknade de forntidsiemningar i spräk, sång ock saga, som
bevarats i folkets minne eller ännn lefde pä dess läppar, togo
sina säten i någon större stad — läns- eller stiftsstaden —
med högre elementarlärovärk, hvars lärare deltogo i arbetet,
ock där lokal fans till bildande af ett mnseum, dit hvarje-
handa märkeliga föremål från den omgifvande bygden kunde
sammanföras. Hos ynglingarne vid dessa lärovärk, som väl
icke, om ej undantagsvis, deltogo i arbetet, men sågo för-
äldrar, lärare ock fränder syssla därmed samt ägde tillträde
till föreningarnes sammankomster ock samlingar eller läste
deras i tryck utgifna berättelser ock årsskrifter, vändes små-
ningom uppmärksambeten härpå; ock hvad de erfarit, förde
de med sig till akademien, för mången ett omedvetet rese-
gods, hvars tillvaro han sannolikt aldrig skulle förnummit,
om ej lyckliga omständigheter bragt det i dagen.
Vid Uppsala universitet hade nämligen nästan samtidigt
timat en för forntidens studium gynnsam förändring. Den
vänlige ock välvillige, men såsom föreläsare ock lärare med
sin vetenskap icke fult samtida professor Schröder hade sam-
lats till sina fäder, ock den isländska profession han i lifs-
tiden innehaft, i^ijt honom i grafven. I stället för denna
lärostol, som var endast personlig, hade en ny i nordiska
språk uppförts på akademiens stat ock denne lem näts åt den
häruti väl bevandrade Carl Säve, hvilken också snart visade
sig vara rätte mannen att föra till lif ock värksamhet det
vaknade intresse, som framkallats af Rydqvists ock andre
samtidas, däribland icke minst hans egna, arbeten. Hans
föreläsningar blefvo talrikt besökta, ock hvad ungdomen där
inhämtade, värmde det fosterländska hjärtat, på samma gång
det belyste ock klargjorde det dunkla ock oklara; ock så
kom det där omedvetna resgodset mången medfört från hem-
bygdens fornminnesförening, kanske äfven till nytta Under
Säves ledning uppstod en Förening för nordisk språk- ock
fornkunskap, ock med hågen härför följde snart äfven den
för landsmålen, hvilka likaledes i honom ägde en varmhjärtad
ock grundligt erfaren målsman. Det försök, som nu gjordes,
att upptaga Tjällmanns plan mötte icke längre något hinder.
Sinnena voro fult förberedda, ock den ifver, hvarmed förslaget
9 DJUKKLOO: tNLEDNlNGäORD. 9
omfattades, bevisar bäst, att svenska språket iiQ funnit en
Diälsman, som icke blott kunde föra, utan äfven förde dess
runor med ära. Hvad Säve redan vid första början af sin
akademiska lärarevärksamhet satte som ett framtida önsk-
ningsmål, blef nu förvärkligadt i rikare mått, än ban någonsin
vågat hoppas; ock det vill äfven synas, som om hans jordiska
kallelse härmed varit fulländad, ty hans öga slocknade {öv
alltid vid morgongryningen af den bättre dag, som randades
för svenska landsmåleq. Men hans ande lefver ock skall,
så hoppas vi, äfven framgent lefva icke blott i Föreningen för
nordisk språk- ock fornkunskap, utan äfven i de talrika lands-
målsföreningar, som jämte denna måste anses såsom frukter
af den hädangångne högt värderade lärarens tysta, men väl-
signelsebringande värksamhet.
"Du skall hedra din fader ock din moder, på det att dig
må väl gå ock du må länge lefva på j<»rden:" så lyder ett
löftesrikt Herrans bud. Ett öppet ock tacksamt erkännande
af Carl Säves förtjänster om svenska språket ock dess mun-
arter, uttaladt i Svenska landsmålsföreningarnes namn ock å
deras vägnar har därföre synts oss vara det bästa förord,
hvarmed vi kunnat beledsaga dem, då de här första gången
offentligen uppträda ock fÖr allmänheten framlägga sina iakt-
tagelser samt utbedja sig dess uppmuntran ock det menings-
utbyte, som för all forskning är ett lifsvillkor.
' Sörby i September 1878.
G. Djurklou.
v
STOCKHOLM, 1879. 1». A. NORSTEDT k S0NK14.
RIAKK BIttiC till K&HmOI 01
DE STINSKA lAPSIÅLEN OCK SVENSET FOLKLIV. I. 2.
DET SVEUSKA
LANLSMÅLSALFABETET
TILLIKA EN ÖFVER8IKT AF SPRÅKLJUDENS FÖREKOMST
INOM SVENSKA MÅL
AF
J. A. LUNDELL.
STOCKHOLM, lÖ7d.
P. A. NORSTEDT & SÖNEll.
KOXCL. BOKTnTCKARE.
D
et bar synts nödigt att tils vidare lemna en kort pro-
visorisk redogörelse för den af Landsmålsföreningarne antagna
Ijndbeteekningen. I en vidlyftigare afhandling Om de sven-
ska landsmålens språkljud ock deras beteckning i skrift hop-
pas jag senare blifva i tillfälle att gifva en utförlig motive-
ring för alfabetet samt en fallständigare framställning af de
olika språkljudens fysiologiska bildning, etymologiska ställning
ock topografiska utbredning, så vidt sådant på grund af andras
ock egna iakttagelser är möjligt. Då kommer också frågan
om bokstäfvernas namn ock ordning^) jämte åtskilligt annat
på tal. I föreliggande uppsats skola öfver hufvud blott sådana
anvisningar gifvas, som för språkljudens igenkännande ock
tecknens riktiga bruk synas nödvändiga. Utan skada torde
jag kunna uppskjuta med redogörelsen för mina källor. De
bafva varit, utom arbeten i fonetik af mera allmänt innehåll,
dels den landsmålen rörande trykta litteraturen, dels för alla
svenska landskap utom Vbott. ock Gästr. muntliga upplysningar
från olika personer, i synnerhet studenter vid Uppsala universitet.
Onämnda tils vidare, tackar jag de senare för den beredvil-
lighet, med hvilken de alltid underkastat sig de ofta tröttande
nndersökningarne.
Då jag af Uppsalaföreningarnes samfälda utskott 1876 fick
uppdraget att utarbeta ett förslag till gemensam ljudbeteckning,
bestämdes på goda skäl, att denna skulle sluta sig till det
*) Denna fråga bor likviet for ordboken vara utan betydelse: sä
vidt det nämligen skall vara möjligt att jämföra olika m&l eller blott att
i ordlistor finna ett ord utan fullständig kännedom om de olika målens
ljudsystem bvart för sig, måste det blifva sed att med ljudlagames till-
hjälp öfverflytta alla ord till en ock samma dialekt, hälst skriftsv. —
natarligtvis med angifvande därjämte af det behandlade målets ordform —
ock taga den så vunna formen som uppslagsord, i hvilket fall man lämp-
ligast brukar det vanliga alfabetets ordning.
14 LUNDELL: LANDSMÅLS ALFABETET. 4
förslag Cakl J. Sundevall 1856 framställ i sin afhandling
Om phonetiska bokstäfver^ ), ock hufvudsakligen vara et\ full-
ständigande ock beriktigande af hans alfabet med tillhjälp af
det material^ som efter hans tid blifvit tillgängligt dels i tryck,
dels genom arbetet inom föreningarne. Af landsmålsalfabetets
89 bokstäfver förekomma hos Sundevall : phmfvtdsz
' w I (I I r fl gr ylcgg%fwh^yea(eB0uaaon
u o ock med ringa olikhet d J t] således 42. Af dessa hafva
hos SuNDEVALL tecknen lg'%fy(^0CL annan mening än i
det nu framstälda alfabetet; t d ock t 4, V. l^^^va hos honom
en vidsträktare betydelse, enär de två förra hos honom be-
teckna denna afhandlings både postdentaler (bildade med tung-
spetsen) ock dentipalataler (bildade med tungans öfre yta),
de senare både supradentaler ock kakuminaler, hvilka nu skil-
jas, bvarvid de senare grupperna i dessa båda par fått sär-
skilda tecken: J § ock ^ d rv; samma skillnad är genomförd i
fråga om s >• ock ^ ä. Sundevalls a omfattar både vårt a
ock vårt a. De språkljud, som i landsmålsalfabetet utmärkas
med p ^-s, i Jf^) g^) gr j xy%h>nhyyB^0ada}aj skrifvas af
Sundevall annorlunda; h har hos honom två tecken: det är
nämligen efter min mening jämte hans ^ äfven hans »postpal.
persp. lenisu (s. 52), liksom vårt % är motsvarande »fortis».
De nasala vokalerna tolkas af Sundevall som vokal + post-
palatal resonant ock betecknas af honom i öfverensstämmelse
med denna uppfattning; under det vi valt det i polskan bruk-
liga beteckningssättet. De språkljud slutligen, som i lands-
målsalfabetet föreställas afömXnlrA^gJTi^iiffoyf
x v e % % äro antingen för Sundevall okända eller, några
få af dem, af honom blott antydda eller, hvad angår de
två sist stälda, blott beskrifna, ock de hafva hos honom inga
tecken, så vida icke 8 e ligga i hans orena vokal nr 4 (s. 67).
— Motiveringen af de nu angifna afvikelserna från Sundevallb
O Sv. vet.-akad. handl. Ny f. I. Nr 2,^8. 26—92 med 3 tab.
Stockholm 1862.
-) Hvad Sundevall menar med sin »prsepalat. clua. fortia^^ ock »lenis»,
är något svårt att af göra. Efter hans beskrifning (s. 48 f.) skulle de
vara våra Jf g. Jag har mellertid aldrig hört dessa i af honom angifna
ställningar, utan allmänneligen funnit för den förra J} $ j* ui, fl., för den
senare ^J eller j.
5 HISTOBIK. 15
förslag ingår icke i planen för denna redogörelse, utan mäste
förbehållas den större afbandlingen.
Några af de här upptagna språkljuden äro icke till sin
förekomst inom svenska mål fult säkra: uppgifterna om dem
knnna möjligen af senare undersökningar visas bero på miss-
tag. Intet särskildt^ mål innehåller på långt när alla i lands-
målsalfabetct representerade språkljud, hvadan de ur landsmåls-
alfabetet utbrutna alfabeten för dessa enskilda mål blifva vida
mindre omfattande ock följaktligen vida mindre förvirrande ge-
nom teckenrikedom, än man vid första anblicken af det ge-
mensamma alfabetet kan frukta.
Till alfabetet höra i typografisk mening äfven sådana sa-
ker som aksenter, skiljetecken m. m. Landsmålsalfabctet har
för angifvande af språkljudens tidslängd, af ljudstyrka ock ton-
höjd, äfvensom för några andra ändamål, särskilda bestämda
tecken. I öfrigt sluter det si^ till det allmänna bruket i skrift
ock tryck.
Sådant det här framställes, är alfabetet af Landsraålsför-
cningnrncs sanifälda utskott i Uppsala, efter inhämtande af de
särskilda toreningarnes yttranden, gilladt den 5 oktober 1877
ock den 24 september 1878. — Stampar ock matriser äro för-
färdigade ock typerna gjutna hos P. A. Norstedt & Söner
i Stockholm. Utan denna firmas välvilliga tillmötesgående
skulle defknapt varit möjligt att med begränsade tillgångar
fä det nya alfabetet tillgängligt för tryck.
Det svenska landsmålsalfabctet skall i första rummet vara
ett hjälpmedel vid upptecknandet ock studiet af de svenska
foikmålen. I hvad mon det kan vara användbart llfven för
andra ändamål, i språkvetenskapliga arbeten öfver hufvud, för
att angifva uttalet af ord ur främmande språk i grammatiker,
ordböcker, geografiska arbeten o. s. v., tillhör oss icke nu att
undersöka. Dess uppgift är i alla händelser närmast en rent
vetenskaplig, det är icke afsedt för dagligt bruk; ock det är
följaktligen, då folkmålen sakna en utbildad litteratur, icke af
någon tradition bindradt i sitt bemödande att åstadkomma en
värklig Ijttdskrift, en så trogen bild af det talade språket som
i det hela på vetenskapens nuvarande ståndpunkt är möjlig.
16 LUMDELL: LANDSMÄLSALFABETET. 6
Ingen hänsyn för altsä tagas till något annat än hvad som i
talet finnes, ingen hänsyn till härledning eller ordens stafning
i den vanliga skriften eller till hvad man, af mer eller mindre
giltiga skäl, anser vara rätt eller orätt i talet; intet försök att
förbättra de förekommande talformerna är tillåtet: för veten-
skapen äro de goda nog jäst sådana de äro. I samma mon
man följer andra grandsatser, motvärkas ändamålet med upp-
teckningen, förlorar denna senare i värde.
Hvarje språkljnd bar ett enda, en gång för alla faststäldt
tecken, med bvilket det alltid ock oföränderligen återgifves.
Na är mellertid teoretiskt språkljudens mängd lika obegränsad
som rummets delbarhet, ock det är därför nödigt att med led-
ning af historiska ock fysiologiska förhållanden uppställa vissa
typer af språkljud, så godt sig göra låter begränsa dem mot
hvarandra, ock åt hvarje af dem lemna en viss latitud, innan-
för hvilken skiftningar må kunna förekomma, utan att därför
tecknet blifver ett annat. Skulle hvarje märkbar skiftning
få ett eget tecken, blefve bokstäfvernas antal oändligt stort,
ock sådant förbjuder sig själft. Vid uppställningen af lands-
målsalfabetet är analysen i det hela icke drifven utöfver den
punkt, hvartill den genom de svenska författare, som behandlat
våra folkmål, redan förut kommit; ock jag har blott sökt till
ett system ordna samt följaktligen i enskilda fall för systemets
skull fullständiga deras iakttagelser. De enda grundsatser
man kan uppställa för afgörandet af hvad som för själfständigt
språkljud med rätt till eget tecken må anses, äro: att språk-
organen skola för hvarje särskildt språkljud värka fh 6tt för
det samma egendomligt sätt, intaga lägen hvilka ej på det
sätt sammanstälda intagas för något annat språkljud; samt
att det akustiska resultatet af denna värksamhet hos språk-
organen skall af ett, hvilket som hälst, normalt öra kunna fattas
som för det särskilda språkljudet egendomligt: att man skall
kunna höra skillnad på språkljuden, jämte det att de bildas
olika. Man må likvist icke föreställa sig, att detta hörande
skall vara en så lätt sak: för att uppfatta språkljud, med
hvilka man icke förut är förtrogen, behöfver man höra dem
många gånger, i olika ord ock uttalade af o{ika personer.
Väsentligt är att få ljudens fysiologiska bildning klar för
sig: det är denna, som närmast intresserar språkforskaren;
7 ALLMÄNNA ORUNDS AT8BB. 17
tj på den bero i första hand Ijudöfvergångarne, den gifver
nyckeln till språkljudens historia. Bestämningar hämtade från
ett språkljads intryek på örat äro vetenskapligt oanvändbara,
emedan de äro subjektiva. De förändringar ljudströmmen genom
språkorganen undergår (öfvertoner, ljudvågornas hastighet ock
vidd) kunna exakt bestämmas, men de hafva för fysikern
större betydelse än för språkforskaren. I den följande fram-
ställningen är ingen hänsyn tagen till språkljudens akustiska
egenskaper, så mycket mindre som studiet af dem fordrar sär-
skilda förkunskaper ock för personer i allmänhet oåtkomliga
instrumentala hjälpmedel.
Sådana egendomligheter i språkljuds bildning, som med
nödvändighet följa af öfvergången från eller till bredvidstående
språkljud, invärka icke på beteckningen. Man skrifver så-
lunda: hanefla, va/^ köpman, oaktadt d, t ock p här icke
äro på samma sätt bildade som i händig, vä^a, köpa; icke
häller äro ^'-Ijnden i början ock slutet af ordet papp alldeles
identiska, men betecknas dock med samma bokstaf.
Strängt fasthållande vid grundsatsen om ett tecken för
hvarje språkljud leder till förkastande af alla på något sätt
sammansatta tecken för enskilda språkljud, vare sig samman-
ställningar af två eller flera bokstäfver eller af bokstaf med
bitecken. Så undgår man också att få ett af olikartade be-
ståndsdelar hopkommet alfabet. Om man, såsom af många
skäl är rådligt, till utgångspunkt tager det vanliga latinska
eller europeiska alfabetet, så bör detta utfyllas till erforderlig
vidd genom tecken bildade så vidt möjligt i öfverensstämmelse
med dem, af hvilka det förut består, tillhörande så att säga
samma arkitektoniska stilart.
Utan att närmare vilja inlåta oss på mera speciella grafisk-
tekniska grundsatser, böra vi i öfrigt påpeka lämpligheten
af att likartade språkljud så vidt möjligt är — hindren ligga
i det till utgångspunkt tagna europeiska alfabetet — få lik-
artade tecken. Man är i allmänhet ense om att bilda homogena
språkljuds tecken ur samma grundform med likartade modi
fikationer för homorgana. Hos Sundevåll utmärka sig sålunda
supradentalerna genom neddragning ock krökning åt höger
af motsvarande dentaler, palatalerna genom neddragning ock
krökning åt vänster. För öfrigt böra tecknen af praktiska skäl
Sv, Landtm. N. B. I. 2
i
18 LUMDSLL: LANDSMÅLS ALFABETET. 8
vara så enkla som möjligt, ock hällre sådana tagas som förut
äro kända, än alldeles nya bildas.
Språkljudens kvalitet, det för dem som språkljud väsent-
liga, hvarigenom olika språkljud skiljas från hvarandra, be-
tecknas i skrifraden genom de för de särskilda språkljuden
antagna bokstäfv^erna. Sådana — tillfälliga — bestämningar
som uttalstid, ljudstyrka ock tonhöjd utmärkas genom bi tecken
öfoer ock under bokstäfverna.
För att bestämma språkljudens kvalitet bar man med hän-
syn till deras bildningssätt att märka^):
1. röstbandens förhållande till ljudströmmen;
2. ljudströmmens väg genom mun ock näsa;
3. munkanalens form — förträngning; samt
4. förträngningens (passets) läge på vägen fr. o. m. röst-
banden t. o. m. läpparne.
1. Äro röstbanden närmade intill hvarandra, så råka de
vid luftens utstötande ur lungorna med tillhjälp af mellangärdet
ock bröstkorgen, när luftströmmen banar sig väg genom strup-
hufvudet, i regelbundna svängningar, som meddela sig åt luft-
strömmen ock i den frambringa ljudvågor, hvilka i sin ord-
ning, när de träffa örat, göra intryck af ton, högre eller
lägre. Sålunda får man med ton försedda, sångbara, korteli-
gen betonade språkljud, t. ex. aln. Lemna röstbanden åter
fri ock ohindrad genomgång åt luftströmmen, så erfar denna i
struphufvudet ingen förändring, ock tonlösa ljud t. ex. s f bildas.
2. Ar genom mjuka gommens höjande ock anslutning af
dess underkant mot bakre väggen af svalget vägen från strup-
hufvudet till de bakre näsöppningarne spärrad, så får man o-
rala språkljud, som uttalas utan tillhjälp af näsan. Sådana
^) För uppfattningen af den följande framställningen förutsattes en
allmän kännedom om språkorganens byggnad. En sådan kännedom kan
en hvar lätt förskaffa sig. — Den som vill närmare studera läran om
språkljuden, kan hälst vända sig till något af följande arbeten:
E. BrOcke: Grundziige der pbysiologie u. systematik der sprachlaute.
2 aufl. Wien, C. GeroWs sobn. 1876.
E. SiEVERS: Grundziige der lautpbysiologie. Leipzig, Breitkopf u. Här-
tel. 1876.
H. SwEET : A handbook of phonetics. Oxford, Clarendon press. 1877
SiBVERS gifver rikliga hänvisningar till den öfriga litteraturen.
SPRÅKLJUDENS BILDNING.
19
äro flertalet af våra koDSonaater ock vokaler. Intager där-
emot mjuka gommen sin vanliga nedhängande ställning, så
går en del af luftströmmen genom näsan, ock man får nase-
terade språkljud, till hvilka höra franskans nasalerade vokaler.
Ar slatligen, liksom i sista fallet, vägen genom näsan fri, men
mnnkanalen på någon punkt spärrad, så att bakom spärrningen
ett resonansrum af en eller annan form uppkommer, bildas re-
8onanter, t. ex. m n.
Alt efter som ljudströmmen i de båda förra fallen genom
munnen framflyter i inidtlinien eller blott på ömse sidor om
tungan, frambringas mediana eller iaterala språkljud. Ex. på
de senare är 1.
3. Afbr} tes luftströmmen genom fullkomlig spärrning af
vägen med därpå följande mer eller mindre plötsligt öppnande,
uppkomma explosivor, så kallade emedan luftens frambrytande
genom hindret kan jämföras med en explosion. Till denna
grupp höra t. ex. p t g; en explosiv resonant har man uti t i
vatlaia. Förlängning af explosivor betyder förlängning af den
tid, under hvilken spärrningen (kontakten) varar; en sådan för-
längning spelar i språket samma rol som förlängning af ett fort-
farande språkljud. Låter man den fullständiga spärrningen
ersättas af en förträngning, sä att ljudströmmen framprässas
genom en smal öppning ock skrapar mot dess väggar, får man
frikativor. Vibrerar någon fritt rörlig del t. ex. struplocket,
tODgspenen eller tungans uppåtböjda spets i Jjudströmmens
väg, hvarigenom denna periodiskt afsnöres ock vidgas, så
bildas tremuianter (värkliga r-Ijud). De vanliga s. k. vokalerna
utmärka sig i allmänhet genom vidare pass än frikativorna,
så att blott munhålans form invärkar på ljudvågornas bildning.
Genom sammanställning af dessa olika indelningar skulle
man fk följande skema:
orala
• naso-orala
(nasalerade)
nasala
(resonanter)
ock vidare utförd 1 1, ex.
{
mediana
Iaterala
mediana
Iaterala
mediana
Iaterala
os
.2
o?
S
o
explosivor i
frikativor
vokaler
tremuianter
tonlösa
betonade
j tonlösa
I betonade
j tonlösa
\ betonade
tonlösa
betonade.
{
20
LUNDELL: LAND8MX.L8ALFABBTET.
10
Q.
ock på samma sätt kan skemat utföras för orala laterala, för
naso-orala ock oasala mediana ock laterala. Ur detta skema
bortfalla mellertid för oss åtskilliga led, antingen emedan
språkorganens byggnad icke tillåter motsvarande språkljuds
bildning, eller emedan de åt minstone äro oss okända; några
utelemna vi, emedan det ej funnits nödigt att i landsmåls-
alfabetet gifva dem egna tecken.
4. Särskildt med hänsyn till konsonaiitema, nnder hvilken
benämning man vant sig att sammanfatta alt hvad som icke
är oral eller nasalerad vokal, skilja vi för vårt ändamål mellan
tio olika kontaktspunkter eller lägen framifrån bakåt sålunda:
o.^ jbåda läpparne mot hvarandra, t. ex. p b m:... bilabialer;
<«»%\underläppen mot öfre tandraden, t. ex. f v: dentitabialer;
tungspetsen framskjuten mellan båda tandraderna, t. ex.
eng. th: interdentaler;
tungspetsen bakom öfre framtänderna, t. ex. t d s 1
n (åt minstone i början af ord): postdentaler;
tungspetsen mot den vall, som bildas af öfverkäkens
tandlådor; således under eller åt minstone icke märk-
bart högre än den kant, som utgör nedre gränsen
för gombvalfvets främre vägg: supradentaler;
tungans spets böjd uppåt ock bakåt mot gomtaket, så
att tungans undre yta vändes mot hvalfvets främre
vägg: kakuminaler;
främsta delen af tungans öfre yta mot tandlådsvallen
samt närmast öfver ock under denna belägna delar:
dentipalataler ;
tungans öfre yta något framom midten mot främre de-
len af hårda gommen, t. ex. j: pr»palafaler;
tungans öfre yta med mellersta delen mot hårda gom-
mens bakre del på gränsen till mjuka gommen, t. ex.
k g (åt minstone före »hårda» vokaler):... mediopaflataler;
tungans öfre yta med sin bakre del (tungroten) mot
mjuka gommen: postpalataler.
Det inträfifar stundom, att för angränsande lägen ett slags
språkljud äro väl skilda, under det sådana af ett annat slag
sammanfalla för örat. I detta senare fall bör ej smaken för
systemets fullständighet förleda att gifva dubbla tecken: man
a»
o»
n
KONSONANTER.
21
a st
> m
ja 2
a
c ^
o
50
« =3 .
S M) > 5
"^ -t ^ «
. 2 .SP s
^ *^ a^ Q ^>*
c ^ t: pS
■5 2
•^ o
o ^
o»
a ^
a.
o ^
■a E
ri S
o g
fl
'^ s
s *-
•o ^
a
s
— .iStf
os .=
2 *»o
08 Q
fl
* ca
O ^^
-fl ^
4) '^
2.9
00
<1>
^ a
a-*
OD 03
« fl
fl fl
oo '^
^ a
2 C
a &
o
CO a
s ^
»8 OD
* å
fl O)
CD ,
E ^
00 -"
06
06 06
M 50
fl
t: Ts
;0 06
50
06 »?
c6
008
C/2 06
50
€6
« 2
^ 50
a 'O
06 -r:
•00 "**
a
50 06
fl 00
306
50 fl
a>
fl fl
OJ o6
50
oo6 o
ä «
:o6 5*
a i^
»6 C
^ 06
fl g
-^ 00
2 S
^ a
QO
06 'C
ä fl
00
s c«
a QQ
fl fl
2 ®
06 >
00 00
o ^
fl
• fl
T3 fl
^»-^
3 ®
&fl
fl
06 <B
4> o6
00 a
't, s
•S '50
* 5
tS o
06
fl
oS »cS
'^ fxi
*^
O
sa
a
o
CO
S
g)
mjuka gommen:
Postpalataler
beton.
-< ?s
tonlösa
e 91
mellersta gommen:
Mediopalataler
beton.
50 ?S
S«D
tonlöAa
^ H
f^
främre gommen:
Pr»palataler
beton.
^ «^ 1-^
S5^
tonlösa
p4ci Vn <^-»»
öfre tandvallen
framtill:
Dantipalataler
beton.
'^ ?s:ä
tonlösa
■«-^ ^
5
(B
00
§
bo
mot gomtaket:
Kakuminaler
beton.
-^ -S^
tonlösa
•»* <« «^
mot öfre tandvallen
framtill:
Supradentaler
beton.
'V r*^ i^
se
tonlösa
■Ko «^ h
bakom öfre
f ramtänderna:
Postdentaler
beton.
'TS *i ^
$
tonlösa
"^ . 05 CS-
5S
mellan framtän-
dema:
Interdentaler
beton.
tonlösa
<^
-Qw
1
t
1
öfre framtändema:
Dentilabialer
beton.
«^
tonlösa
s^
öfverläppen :
Bilabialer
beton.
tonlösa
fO CA
§
a^
g
■ ■
C8
ploaivor ...
kativor
cativor
•
UJ
06
o Cfl ^ ^n* B>
^ y ' *^ C 5
S « i! e
cB S c e
^ o s S
22 LUNDBLL: LAMDSuIlSALFABSTET. 12
b) Sammansatta: toni.beton.
mediopalatala frikativor med främre delen af tungan
något höjd: / \j]
mediopalatal frikativa med främre delen af tungan
sänkt ock labial modifikation: j
bilabiala frikativor med postpalatal modifikation: h w
hvartill slatligen kommer:
c) med växlande, vokalisk eller konsonantisk mun-
ställning, men i följd af struphufvudcts förhållande
vid dess bildning närmast till konsonanterna bö-
rande: h
För att lätta återfinnandet inom målen ock det säkra igen-
kännandet af de språkljud, som föreställas af dessa bokstäfver,
torde följande anteckningar om deras förekomst vara af något
gagn, medan de på samma gång gifva de allmännaste dragen
af de svenska landsmålens ljudlära ock tjäna som förelöpare
till en på rikare material sig stödjande sådan.
Af läppljuden (bilabialer ock dentilabialer) äro p b m f v
alt för väl kända, för att jag skulle behöfva närmare beskrifva
dem. Jag påminner blott om att i skånska mål (Sk. Blek.
Hall. Bob.) kort p efter lång vokal i slutet af ord ock före
vokal på danskt vis i regeln öfvergår till b, liksom t k under
samma förhållanden till dg. b ior p lär äfven finnas på
Worms: raift rep. I Ström i Jämtl. skall det tvärtom före-
komma, att långt b d g ^g förlora tonen ock öfvergå till p t
k J^; man har dock numera äfven b d g ^g. mb för sv.
mm samt b inskjutet mellan m ock 1 r (-el -er) äro vanliga i
finnl. mål (Nyl. Pargas, Öbott.) ock äro därjämte antecknade
för Gotl., Estl., Lill-Herrd. o. Hede i Härj., Dalarne (da/wi, dawta,
gawWas, gamfeel, umftel fr. Mora), Uppl., Södt. o. 01. ft \^6v pt
brukas i flertalet mål. /*- för tv- skall förekomma i Estl.: /"inna
tvinna, /ä tvä o. s. v.
6 är ett v-ljud uttaladt med läpparne mot h varandra; det
skiljer sig därigenom från v, som bildas med underläppen mot
öfre framtänderna; läpparne skjutas icke fram eller rundas
såsom vid w. Ljudet förekommer i Närike motsvarande sv.
mn, isl. fo, t. ex« nadn namn, jcedn jämn.
m bildas på samma sätt som m, blott med den skillnad
att röstbanden vid m äro ovärksamma, hvarigenom det blir
13 KONSONANTER: LABIALER: 6 m m. 23
tonlö8t Det har, som nästan alla tonlösa frikativor, för örat
likhet med h ock kan beskrifvas som ett h uttaladt genom
näsan med slatna läppar. Interj. hm skrifVes fonetiskt m'm.
I rytm, sarkasm, dogm o. s. v. finnes samma m, så yida de ut-
talas med lika många stafvelser som de bafva vokaler; gifVer
man m ton, så får man en statVelse mera: ijVm, sarkas^m o. s. v.
I fråga om m bör det påpekas, att det gamla -m i 1 pl.
af verbet ännu kvarstår i dalmålet, t. e:^. md avum i Alfd. (Mora
o. Orsa likaledes) öfver alt i prsBS. o. impf. ock jämväl i imp.
1 pl. Åndelsen -um i 1 pl. af verbet uppgifves äfven vara i
fult bruk i några trakter af s. Vgötl., särskildt Mark, företrä-
desvis med vidhängdt pron., hvars börjande kons. då går upp
i personändelsen, t. ex. kalluw^e, gåm^e, herum^e.*) I n. Hall.
bar man på samma sätt: vi liam vi hafva, vi mi vi äro, vi vellom
vi vilja; i synnerhet förekommer, uppgifves det, -m med vid-
hängdt pron.: grännom^e skratta vi, grännam^e skrattade vi, ham
^e, skow^e, haddom^e (Viske o. Fjäre), imp. lam voss låtom
oss, roam voss room oss (Ätradalen). — Dat. pl. bst. på -om
är alt jämt i allmänt bruk i större delen af Jämtl. ock i Härj.
Vbott. upptill Piteå har -om 1. -om (sedan o). Mell. Vbott. har
t. o. m. dat. sg. m. bst. -om -nom (1. -om -nom; n. Nbott. -o no).
Dalmålet har åt minstone i Ålfd.^) allmänt dat. pl. ob. o. bst.
på -um, t. ex. kalium, kullum, bordum, kgum; mera sällan nu
mera -urna. Ur den senare formen bildas en gen. pl. pä
-mas: kallumäs karlarnes, ågumäs ögonens o. s. v. Dat. sg. m.
bst. har -äm -am -åm; kalläm, gåssam, foläm; ock ofvanpå denna
form bildas, liksom i pl., en gen. sg. bst. kallämäs, gåssamäs,
folämäs. En sådan gen. förekommer äfven af fem., ehuru någon
dat. sg. på -m icke för dem kan uppvisas, t. ex. källingämäs
kärringens. I älfdalskan hafva adj. genomgående dat. pl.
-um, samt pron. ac^. äfven dat. sg. m. pä-m; mainum, dainum,
sainum, woram, id&m, issum denne, uokam hvilken, jenum en,
någåm, ingam samt gen. uokamäs hvilkens, uokumäs hvilkas.
Från Orsa är ät minstone dat. pl. poikuma pojkarne, gen. sg.
hondims bondens, dat. sg. m. mainum min; från Rättv. dat. pl.
') Jag fattar då V i Vi såsom genom assimilation uppgånget i m.
Eljea förekommer visserligen mo = vi i Norge, samt i Jämtl. o. Härj.
^ Det bor anmärkas, att uppgifterna förskrifva sig från år 1818;
de synas dock ännu gälla.
24 LUNDELL: LANDSMAlS ALFABETET. 14
pojkom, brorom. Afven Moramålet har med säkerhet former på
-m både i sg. o. pl. Dat. sg. m. samt dat. pl. -om hos proD.
poss. finnes äfven i Vbott. (Kalix -o).
I ord på TT- har, emot allmänt svenskt bruk, 7 i några
mål ehuru icke i alla ord bortfallit: rå vrå i Mora, Orsa,
Rättv. ock Särna i Dal.; rå, rang, rist vrist, men mda, t;rensk
hingst anföras samstämmigt från flera ställen i Jämtl. ock
Härj.; för öfrigt räkas jämte det vanligare vräka, ril ock vril
träknagg, råla vråla m. fl. 1 Leks. heter det frra, brida, brceka;
i Rättv. vrensTc ock hrcnsh hingst, vrida ock hrida. Enstaka
hr- för -vr träffas äfven på andra håll (Gotl. Nyi. Jämtl. När.
Vgötl.). — I skånska mål bortfaller y efter 1: täl tolf, sal själf,
hålan halfannan (Färs h. i Sk.); töl, sal, sel silfver, kal kalf, gal
gåJet golf -et (Jämshög, nu räknadt till Blek.); goUet golfvet
(Hall.); enstaka fall äfven i Boh. o. pä Dal. Om bortfall af t;
1. w för öfrigt, samt om te; 1. t; for g se under w.
Tungspetsljuden motsvara hvad man brukar kalla dentaler.
Kakuminalerna äro visserligen lokalt taget snarast palataler;
till sitt bildningssätt ock sin historia stå de mellertid närmare
de egentliga dentalerna.
p är eng. th i thin, thank, ett läspadt s. Det uppgifves
förekomma i estsv. {)lalit slakt o. s. v. som ersättning för 8
framför 1, likaså i Nyl. o. Obott. (Närpes); jämväl före t, t. ex.
l)u{)lt bulta. Men det lider knapt något tvifvel, att icke detta
är ett misstag i uppfattningen, ock det värkliga ljudet X. Mot
pV tala fysiologiska skäl; ännu mera mot plt: ett sådant ord
som buplt måste ovillkorligen vara tvåstafvigt, ock jag skulle
nödgas skrifva \sxp'lt. Jfr X (s. 29).
d är eng. th i thou, that; altså [> försedt med sångton, ut-
taladt med yttersta tungspetsen mellan framtänderna. Enligt
C. SÄVES iakttagelser, som likvist äro gjorda för öfver trettio
år sedan, finnes d i hela det eg. dalmålet (Alfdalen, Mora
med Sollerön ock Vänjan, samt Orsa) efter vokal, g eller
r, i utljud eller före vokal. Hos mina sagesman från Mora ock
Orsa kunde jag i ingen af dessa ställningar uppspåra något
d. Möjligen hade de, en student från Mora ock en semina-
rieelev från Orsa, vant sig af med det. Däremot har jag
ufnnit det alldeles tydligt utprägladt hos kullor från Vämhus
15 KONSONANTER: INTSRDBNT. p Ö; POSTBENT. t. 25
mellan Alfdalen ock Mora.^) Efter Tokal har jag alltid hört
det i t. ex. brted breda, wid vi, braudz bruden, rwaida vrida;
genomgående i bst. sg. n. af subst.: latvad lifvet, soltad saltet,
dauj^ad dunet, aglad haglet, stgi&d seglet; i n. af adj.: muhd
mulet, gahd galet, ed det, nod något; i impf. o. sup. af ver-
bet: toaniad väntade, tulod tålt, kumxd kommit, stuhd stulit,
burtd burit'). Älfdalskan har enligt äldre uppgift äfven -id {-%&)
i 2 pl. prsBS., impf. o. imp. af verbet: td avid i bafven o. s. v.;
Mora åter -ir, Orsa 2 pl. = 3 pl. (1. -ir). Äfven efter r tror jag
mig för Våmh. vara säker på d, ehuru det ej alltid kommer lika
tydligt fram där som efter vokal: gard{ib) gjorde, ard^&d hörde
det, buerdad bordet, wrdi jorden, ardar skuldror -na. Däremot
kaude jag icke höra annat än gd i magdt förklädet. I dalmälet
bar man ör Alfd. uppgifvit brida brinna, flda finna, vida vinna,
ådär annan, i hvilka fall man väl får förutsätta d. För estsv.
är uppgifvet, att d uttalas »mycket mjukt, nästan aspireradt i
slutet af orden, nästan som isl. Ö, därför ofta utelemnadt»; men
den senaste upptecknaren är osäker om d i Rägö- o. Wichter-
palmålet. I Ström i Jämtl. har man trott sig finna ett föga
atprägladt d efter vokal i de få fall, då det icke är bortfallet.
Då ljudet förekommer i danskan, bör det kunna finnas äfven
i skånska mål ock uppgifves i själfva värket för v. Skåne.
Postdentalerna t d s I n utmärka de ljud, som de alltid i
svenskan hafva i början af ord (jfr r-suprad. s. 33 f.). Om din
före i eller j se under j bland prsepalatalernaj om st-sj under
dentipalatalerna (s. 58).
I fråga om tl^rekomsten af t anmärker jag följande. I bst.
8g. n. af subst. samt sup. af st. verb (gammalt starkt eller
nybildadt sådant af verb efter 2:a konj.) ock likaså i n. af adj.
o. ptc. på -en kvarstår -t blott i 's. Sverige utom Sk., näml. i
Blek., Hall., Vgötl. (utom Vadsbo), samt åt minstone vissa delar af
*) Att domma af proD. wtd vi ock daugnad dunet, är det Älfdals-
luål i VåinhuB*. i Mora heter det wIt, ock långt U ersattes af åi Alf-
dalskan bar också ansetts som det äldsta bland de tre sockenmål, som
till samroaus utgöra det eg. dabuålet.
-) Orsa har förlorat slutkons. i st. sup., bst. sg. n. af subst. o. n.
af hithörande adj.: sket^, stuhy skuh^ raiAh risslet, UÖnnä hornet,
gali galet, e det; ehuru visserligen äfven bitid, l)rannid o. d. anföras.
I l:a konj. har jag fått luvced luvot af lofva. Mora äter synes hafva
d (eller d) öfver alt där jag för Våmhus fått d.
26 LUNDELL: LAMDSmXlSALFABBTET. 16
•• •«
Smal. (Östra h.) o. s. Ogötl. (Ydre); i bst. sg. n. o. adj. n. är 4
dessutom i behåll äfven i det öfriga VgötL (båda Vadsbo), i
hela Boh. samt det öfriga Smal. (Västbo, Möre, Stranda); i
snp. synes Boh. dels hafva (Oroust), dels sakna 4 (Sörbygd.),
i bst. sg. n. af subst. åter hafva 4 öfver alt; för estsv.
ha visserligen äfven snp. med 4 iippgifvits, men senare iakt-
tagelser ha endast former utan 4. Alla andra svenska mål
Skånes mål samt inom dalmålet älfdalskan^), som har d, ock
Moramålet undantagna — hafva -i -e -ä: locke, säte, spunne o. s. v.;
hvarvid sup. slutvokal i mål med sammansatt aksent utfallit, t. ex.
spnn spunnet, &t ätit. I sup. af l:a konj. har i allmänhet 4 gått
förloradt samtidigt med -de i impf. Hall. har likvist vella^,
mulla^s myllats (Atrad.), o. VgötL utom Vadsbo -af. Jfr d ock d
(s. 24 o. 27). — Vgötamålet utbyter d mot t i ptc. pass. af l:a
konj.: trallafer tralla^ pl. trallafa o. s. v. Ö. Blek. har spar-
kad, sparkad o. s. v. i impf. o. ptc. af samma konj. — Några norr-
ländska mål hafva vissa mindre allmänna öfvergångar. I Lill-
Herrd. o. Hede i Härj., på Frösön i Jämtl. o. i Värml. är anmärkt
tt {() för nt: vo^ vante, ba^ band (bänt i Sveg); likaså i Älfdals-
målet i Dal.: brå^ brant, ot vante, kli^ klint, vi^^r vinter.
Ström i Jämtl. har t för rf, dock nu mera äfven d (jfr s. 22).
Målen ö. om Östersjön hafva, så vidt de äro kända (Estl.
Nyl. Pargas utanför Åbo, Öbott), gemensamt ^ för det vanliga
svenska rf- i 2 pers. pron. samt demonstr. pron. ock adv.: tw.
du, a dig, fenn än fett pl. fin o. fina din; fom de dem, feiias
deras, fesen feson fetta pl. fessa denne, fär där, fi dit, fo då o. s.
v.-) Likaså gemensam för samma östra mål är bildningen af
impf. o. sup, pass. på -st, t. ex. kalla^f kallades (Nyl. äfven
kaUadisf) o. kallats, tala^f, bygdisf byggi^f bygdes bygts, ban-
di^f bundi^f^) bands bundits. Nyl. har -st äfven i prses. ptc.
pass. : gäandi^f, sljjelandi^f o. s. v. — 12 sg. af verbet fins i gotl.
i enstafviga prses.- ock impf.-former 4 eller -Äf, t. ex. däujärst
(I. jä56'f) gör, värst (I. i^st) var, vait^f vet, gautsf göt, baud^f bjöd,
girt gifver. I Mark i Vgötl. finnes äfven -st, dock numera
nästan endast i det fall, att pron. vid hänges efteråt, hvarvid
*) Orsa, Leks. ock Rättvik hafva blott -e.
^) Formerna från Nyl. De andra målen förete inga olikbeter i
fråga om det börjande f.
3) öbott -e^f. Öbott. har för öfrigt impf. = sup. bygde^f.
17 KONSONANTER: POSTDBNT. t d. 27
den börjande kons. uppgår i verbets ändelse'), t. ex. hvarblaj^^^e
ä hvar blef du af, gekk^^^e gick du, bvait forst^e hvart for du
o. 8. y. Pä samma sätt har man i n. Hall, som gränsar till
Mark: yeste^^^e viste du, kan^^^e kan du, gräima^^^e skrattade
da o. 8. v., under det att endast äldre personer också säga du
hSLSt, liUst o. 8. v. med pron. före; troddeÄ^u, velle^^^u (Ätra-
dalen); ock sådana former äro äfven antecknade för Västbo i
Smal.: maiu^/^e menar du, kan^^e kan du, liva veU^e hvad vill
du. Enstaka ex. på tillsättning af t efter s äro icke säll-
synta i andra svenska mål. — Sist anmärker jag från 8. Möre
(o. Vär. m. fl. st.) förekomsten af talrika dubbelformer på -e^er af
adj., mest på äldre -ug -ig, t. ex. kulle/er, rånne/er, skalletor, jämte
-ier (-i); i Ögötl. fins -e^'r: krällefr sjuklig, lurefr sömnig,
skevefr spräcklig m. fl.; samma form, tecknad -Ue, är äfven
vanlig på Öl. ock förekommer i Bob. — Om tt ock ts för J^
samt om st, sh, sts iör j* se under dentipal. (s. 52, 55, 58 f.).
Jfr för öfrigt d här nedan ock k {ki) bland mediopal.
Kort d efter rotens vokal i utljud ock före vokal bortfaller
i allmänhet, men finnes undantagsvis kvar på Ootl. (åt min-
stone är det regeln); oftast i estsv. (jfr d s. 25); i Nyl. ock i
Närpesmålet mellan två vokaler, ock stundom i utljud; i Jämtl.
någon gång (jfr d s. 25); i Lill-Herrdal vanligen, men icke i
andra delar af Härj.; i Rättv. ock Leks. i Dalarne ock i Orsa
o. Mora, så vida dessa senares mål ej hafva d; i Södt. oftast
inuti ord ock ej sällan i utljud. Möremålet har d kvar i ledtj
stMdiy ttdt o. s. v. S. Öl. (Resmo) låter d i äldre utljud falla,
men behåller det i nytt samt mellan två vok., t. ex. r0 1. r0a rBt
pl. rq röd, lo lot pl. lo löna lod, men sid bst. stda pl. sida stdera
sida, våd vadad vad pr^s. ind. vada vada. I de sydsvenska
mål, som hafva it, bortfaller d efter detta i utljud, t. ex. Oft ord,
gåL^ gård, t. o. m. jo/te gjorde, dock ej genomgående. — Impf.
o. sup. af l:a konj. (kalla o. s. v.) hafva i flertalet mål för-
lorat sina ändelser, bvarigenom inf., impf. (åtm. sg.) ock
sup. (äfvensom ptc. pass.) sammanfalla, så vida icke genom
ändelsevokalens öfvergång till -ä -e eller bortfall i inf. en ny
skillnad uppstått, t. ex. kalle kalla (Ögötl.), kdst kaste kasta kasta,
onge^ ongfe ong^e yngla (Jämtl.), segäl segla segla segla (Vbott).
') Jfr sandhi i slutet af denna afbandling.
28 LUNDELL: LANDS m1L8 ALFABETET. 18
Pryksdalsinålet äger dem åter alla lika: jég j4g j4g jaga jagade
jagat. S. Öl. har -ed i impf., men sap. lika med inf., t. ex.
sur surad snr snrra, skvala shvalrad skvala (för * skvaller)
skvallra (Resmo); n. Öl. (åt minstone Gärdslösa) åter pust
pusta pust pasta, mnth mutla muH% svetBs svetas svetts svettas.
Älfd. o. Mora i Dalarne hafva -d eller -d i impf. o. sup., Orsa
'd{d'i) t, 6otl. impf. -dä, -^ä eller lika med inf. Fullständigt
som skriftspråket -ade -a^ känner i det hela blott Smal. I
Hall. synas former både med ock utan -c2e förekomma, men
det senare torde vara det regelbundna. S. o. mell. Vgötl.,
Hall. o. Blek. hafva städse sup. -a^, Skåne -ad. Ptc. praBt.
följer vanligen impf. o. sup. Passivformer förekomma i folk-
målen i allmänhet sparsamt, ock uppgifterna om dem äro lika
sparsamma. I Halland finnes -ades a^s, i Sk. impf. -ades, sup.
(dep.) -as. Hels. har uttryckligen impf. ock sup. -as, Härj.
impf. ^as. ^) Verber efter 3:e konj. (»tro») bilda i estsv. sitt
sup. liksom impf. på -d: tro trod tro, hiu hiud bjuda o. s. v.;
i Nyl. sup. på -d 1. 4: rod 1. rot af ro; i Öbott. på -d efter
kort vokal. I alla tre dessa mål har man på samma sätt sup.
lika med impf. på d i verb efter 2:a konj. med beton. stam-
kons.: l)ygg(a) bygd bygd o. s. v. Från Rag. i Jämtl. har jag fått
en hel del sup. på -d (efter kort vokal): srmd (smida), strtd
(strida), Itpd (lyda), led (leda), sved (sveda), traed (träda), jud
(ljuda), fad (föda^, b&d (bedja), lad (ladda), glad (glädja), had
(hafva), niod (må), sod (så), bod (bo), trod (tro). Sådana sup.
på d finnas äfven i andra delar af Jämtl. Från Sk. äro
sup. fod fått, stod stått, siad slagit, s^d sett m. fl. S. Möre har
(väl eg. i Torsås) impf. spade, trode (. ^). — Sk. har för kort
t regelbundet d äfven i stafvelse utan tonvikt (sup., bst. sg. n.,
adj. u.), t. ex. kommod kommit, ored ordet, aved avigt; öfriga
skånska mål åter, äfvensom Worms, blott i rotstaivelsen. Slut-
ligen anmärkes, att i förbindelserna -Id nd, hvilka, utom de fall
då d hör till böjningsändelse eller ^d blir ^ (d), vanligast utbytas
mot I n (^), Id nd kvarstå på GotL; i estsv. åt minstone Id; i
N^l. Id ofta, nd i inljud ock, särdeles i ö. Nyl., äfven i utljud;
i Öbott. Id ofta, nd alltid ; i Lill-Herrd. o. Hede i Härj., äfvenså
i Sveg (med föga hörbart d); samt i dalmålet (Leks. o Hättv. åt
^) För 8. Vbott. uppgifvas impf. o. sup. pass. af dep. hafva -sä:
llOppäsä hoppades hoppats o. s. v.
19 KOKSONANTB&: FOSTDSNT. d B X. 29
minstone nd). — Om dz för ^f; se under dentipalatalerna. Jfr
i öfrigt d (8. 24) ock i (s. 25), äfvenså r (s. 47) samt g
ock g bland mediopal.
z^ 8. k. mjnkt s, samma ljud som i fr. maison, framkom-
mer om man gifver sångton åt ett vanligt s. Det nppgifves
som ofta förekommande i estsv., t. ex. kruy^ krus, knajsr trä-
splittra, ruoira ros, kraujerar lingon. På Rnnö uttalas, heter det,
alla 8-ljud mycket lent som ryskt 3. Senare sagesman för
Rågöarne o. Wicht. nämner intet därom. I Ljunits h. i Sk. ock
ö. därom säges det förekomma mellan två vokaler, t. ex. greje^ed
gräset. Om dz för §^ se under dentipal.
2, tonlöst 1, kan beskrifvas som ett li eller s med tungan
i Mage. Genom sin laterala bildning (''plaskning i mungiporna")
skiljes det lätt från jb, med hvilket det troligen blifvit förväx-
ladt. 1 företräder dels i början af ord s före 1, dels i in- eller
atljnd 8 eller t före 1, b vilket senare i utljnd uppgått i 2; dels
förekommer det slutligen i st. f. 1 före tonlös explosiva. Börjande
Xh är regel i Estl. (åt minstone i Rågö- o. Wichterpalmålet'),
i Närpes i Öbott.'), i s. Ångm. (Multrå), i dalmålet (Våmhus,
Orsa, Mora), Hels. (Arbrå) ock Västm. (Kumla, Norb. ock
Skinnskatteb.2), t. ex. 2{äppa släppa, 22ut slut, Mta slita.
Däremot har Jämtl. (Offerd., Rag.) ock Härj. (åt minstone
Linsäll o. Älfros), Medp. (Stöde), Leks. ock trol. äfven Rättv.
si' eller J1-. Jag finner mellan X ock därpå följande vokal
ett fullkomligt tydligt om ock kort, betonadt 2. I slutet af
ord åter står X ensamt ock har uppslukat det 1, som framkallat
det. Xly X i in- ock utljud för el eller ti tillhör i allmänhet
samma mål som 22-, men finnes äfven därutanför. Från Estl.
(äfven utom Rågöarne o. Wicht.) gifvas t. ex. 112 liten, va2
vassle, ro22a rossla, gri2Za brödbräde; från Strömfors i Nyl.V)
') Under förutsättning att min under J) (». 24) uttalade mening
är riktig. Om X i allmänhet anmärkes, »att detta ljud förekommer i
Rtorre delen af sv. öbott., ehuru icke pä samma sätt som i Närpes.»
^) Jag antager nämligen, att Norbärgs ock Skinnskattebärgs »läspade»
8 ntj 8({){yi slagit, åk(8){äa släda just är 2, så vida det icke möjligen sna-
rare skulle vara Jl, eftersom upptecknaren skrifver »tjokt» 1 ({) därefter,
aitsä Jttaji, -Jltäa.
^ Åfven i Lappträsk ock på gränsen af Borgå ock Sibbo socknar
i Nyl. skall X förekomma.
30 LUNBELL: LJLNDSMJIlsALFABBTKT. 20
fä22a rem; från Närpes i Obott.: 1jo2 kjortel, Ta2 vassle,
mäZZing mässling o. s. v.; från Vbottens n. fögderi: fe2 rem,
lU-krik kricka (anas creeca), grö2 grissla (nria grylle), rin2
rissel; från n. Ångm. ock Hels. (Delsbo*) blott 112 (men Tisshr
band, ijossel kjortel i Ångm.). Från Jämtl. har jag antecknade
talrika fall, t. ex. n&XTn bst. nolla (vanligare dock nasla) nässla,
hviXVn bst. kvälla (äfven hirtsla) dynggrep, S§aXVn körtel, falVn
bärrem, h&gXVn bst. hagXla byxhängsla, J^anXVn bst. J^anXla
känsel (OfiPerd.); reX bst. reXVn rissel, J^oXla bst. J^oXVn kjor-
tel o. s. v., men äfven hesla bst. sg. (Rag.; Rödön åter heXVn
beXh)] från Härj. (Hede): beX, rtX, kwtX m. fl. (jfr praepal. ^),
Från s. Angm. gifvas: reX rissel, h€egX hängsla, beX betsel,
bst. reXVn, hcBgXlUy beXh, likaså f^cenXla o. andra ord på -sel,
IgilZe kittla o. s. v. Från Våmh. i Dal. har jag weX täcke,
feMar band på en »kunt», gaXlor betesområden, eMor ärlor,
sUnXlar tistlar, tsyrXla kjortel m. fl.; från Mora liX- ock wMa
h vissla; från Orsa: beX betsel, raiX rissel, ItXVn den lille. Jfr
Jl efter j bland sammansatta kons.^).
Med annat ursprung förekommer X {X) i s. Ångm. (Mul-
trå) framfbr de tonlösa explosivorna p t J k lå^ fall, då el-
jest I skulle finnas, således efter prse- ock mediopalatal vokal
(i y u 6 ä) samt före t äfven efter a a a a, t. ex. jäJlpanes
interj., py^fe bylte, speÅ^ spilta, %lt sup. fält, staJlf stolt, ha2^
halt n. adj., se2/^e silke, spe^A^e sönderspjälka.') Framkal-
ladt af samma anledning, men endast före f, är X kändt jämväl
från Öbott. (Närpes)*), t. ex. buÄ^ bulta, Wlt bälte, ga2^ galt
(men foitjje folket*); från Jämtl. 3), t. ex. aXt alt, haXt helt, svåXt
*) For öfrigt bar Hels. (Arbrå) risl 1. riks'l bst. risla, bosl
baslQ o. 8. v.
*) Det M-, som uppgifvits skola finnas i Nbott., Vbott. ock Medp.
i orden hljumm, hljOOmm eller hljÖOm ljuda, o. subst. llljumm eller
hljomm, samt i åländskans hlöpa, hlopp, kan man med största sanno-
likhet antaga för XI.
3) Jfr A (s. 48).
*) Oaktadt det säges, att X i Rågö-Wicbterpalmälet förhåller sig
^alldeles som» i Närpes, synes något X af nu af handlade slag icke där
förekomma. Jfr i af seende på pl-X livad jag yttrat under /) (s. 24).
^) Huru förhållandet blifver mellan G i y, som icke hafva I efter
sig, ock J, är ej upplyst. Huru heter t. ex. Sölk silke i bst. sg. ?
21 KONSONANTER: P08TDENT. lin. 31
svalt ' svikta svälta, valt välta välta välta, stal stelt stalt
ställa, (men jålp hjälpa, spjålk spjälka — alt från Offerd.);
svtelta svälta, kol kolt kall (Rag.); frän Härj. ^wcslt% svälta,
smtelt^ smälta, iaJJ^ fé4te taXi o. s. v. (Lins., Älfr. o. Lill-
Herrd.); från Hels. sveelta, smal smalt, kal kalt m. fl. (Ar-
brå; på samma sätt i Delsbo); men fins icke i Daiarne, som
öfver alt hafva It: smälta^ solt salt o. s. v. — En öfvergång
från 1 till 1 af någon likhet med den sist nämnda kan man
få höra när ock hvar som hälst i ord sådana som gaffel, skackel,
dubbel, handel, fogel, hvilka vid hastigt uttal blifva gaffl, skacki,
dubbl, bandJl, fogl; alla med stark ton (»akat») på rotstafvelsen,
snarast naturligtvis de först anförda med tonlös kons. före 1-2.
Det heter eljes gsJTl o. s. v. Jfr n här nedan ock r (s. 44).
I fråga om vanligt I förtjänar blott anmärkas, att ändeisen
-aZ för adj. ej är ovanlig i Värml. ock på Dal, t. ex. krakaZ
sjuklig, sprakaZ sprakande, trasa? trasig (Jösse h.); b^^sgj! blå-
sig, r^^gna? regnig, motal motig o. s. v. (Fryksd.); hemaZ hem-
mastadd, aia2 ful, krakaJ sjuklig, snäggaZ vresig m. fl. (Dal).
7», tonlöst n, förhåller sig till n som m till m, kan altså
beskrifvas som ett b genom näsan med munkanalen stängd
genom tungans anslutning till öfre tandraden, ock höres i ha-
stigt uttal af ordet vatten: vatn enstafvigt. Tvåstafvigt åter har
man vafn eller, mera sällsynt, t;akn; likaså kattn katten, toppn
toppen, stackw stacken') o. s. v. med tonlös kons. före n ock
stark ton på rotstafvelsen. Jfr 1 här ofvan ock r (s. 44). — Från
n. Angni. har jag hört nn fÖr kn: nnw, nnap m. m. Från
Kållands b. samt i synnerhet från Ale o. Flundre i Vgötl. upp-
gifvas bnä, hniv, bnut, där hn utan tvifvel är nn, som det vanliga
uttalet. Min sagesman för Ale hade ^gtv o. s. v. Jfr j^ (mediopal.).
n som ändelse i 2 pl. hos verbet synes för ind. vara o-
kändt utom Lill Herrd. i Härj., som bar -an (-n), vid assimil.
-on {'•en), t. ex. kastan prses. o. impf. ind. samt imp., läran prses.
ind. o. imp., lardan impf., drivan drevan. Öfriga delar af
Härj. samt Jämtl. o. Hels. hafva samma -an blott i imp.; lika-
ledes blott imp. -in (-n) Nyl. ock Pargas, -en Öbott. ock
') Däremot finnes icke n i dalm. fu^sfu den förste, famfn den
femte, bafn blifva bättre m. fl., som man kunde förmoda när de skrifvas
fSstn o. B. v.
32 LUNDELL: LANDSMXlSALFABETBT. 22
Nbott.i) I allmäDhet göres i verbet ingen skillnad mellan
personer ock tal. Till ock med Orsa har 2 pl. = 3. pl.^) I
S. Möre skall -en i irap. ej vara ovanlig, men åt minstone
har jag i N. M<)re aldrig hört annat än 1 — 3 pl. — sg. Halmstad
ock Årstad b. i Hall. uppgifvas märkligt nog hafva lo. 2 pl.
prses. kasten, impf. kastan, ock på samma sätt brännen, branden,
ock st. impf. bimnen, reven o. s. v. — En ob. pl. n. som diken,
strån o. d. har jag endast funnit antecknad för t^ödt.; där-
emot är bst. pl. -na icke sällsynt (När. Möre, Nyl.). I bst. sg. f.
hafva de flesta mål, yngre än skriftspr., förlorat n ock släta nu
på vokal. Dock hafva de båda närmare kända finnländska målen
Nyl. -in (efter k g), -en, -n (efter vok., 1 o. r); Närpes st. -en, sv.
-un (brygg, bryddjun ur obl. form likasom hak kakan). Inom
Sverige hafva Sk., Blek. ock s. Hall. (Tönnersjö o. Hök) st. -en
(-n), sv. -an; Värend enligt uppgift klockena, maktena o. s. v.;
Möre öfver alt, äfven efter vokal, -an; men norr därom har redan
Östra h. blott vokal. I sv. subst. kvarstår n bättre än i starka:
Rågö-Wicht. har för några få subst, som ännu hafva kvar svag
böjning, sg. -u -un pl. -ur (käku haka, bst. -un); Nbott. i några
få fall, då icke slutvok. utbytts mot sammansatt akseut, -u -un;
Ybott. på samma sätt -e -en. Södt har bst. sg. ko 1. kon 1. kona
0. 8. v. af st. på vokal. För öfrigt visar t. o. m. gotl. o. dal-
skan blott vokal. I bst. dat. sg. f. hafva Nbott. en (-n);
Jämtl. ock Härj. i allm. st. -en (-n), sv. -an (sn) samt bst. dat. sg.
n. -an. Äfven dalmålet har dativformer på -n^) (nerld'n, frun,
askun, tsyertson), — Inom adj .-böj ningen har n i somliga fall
inom målen gått förloradt, där skriftspr. har det kvar. Vidt
utbredd är f. sg. af pron. poss. mi (me, mai) o. s. v., visserligen
icke förekommande inom Estl. eller Finnl., icke häller i nord-
ligaste (Vbott. n. Ångm.) eller sydligaste Sverige (S. Möre),
men genomgående, så vidt jag vet, från ock med Jämtl. ock
Medp. t. o. m. n. Hall., Vgötl., n. Smal. (Östra h.), Ögöti. ock
01. Härmed följa ofta i några, mest pronominala, adj. med m.
-en ett f. på vokal: liten lita, tooken tocka (Medp. Hels. Västm.
Vgötl. Värml. Dalsl. Ögötl.; nö. Smal. -e) eller liti, tocki o. s. v.
') I st. verb med supiDcts vokal i rotstaf velaen !
^) Om 1 pl. se under m (s. 23) ; om 2 pl. i Alfd. ock Mora under
d (8. 2ö).
^) Kanske stundom bortfallet efter vokalens nasalcring.
23 KONSONANTER: POSTDENT. n. 33
(Södt. n. Hall.). Gotl. äger genomgående: lalten läiti läitä,
tanden Mdi bridä, vaxew vaxi vaxä o. s. v. (pron. adj. m.
-en, f. -n, n. -ä). Afven i Härj. visar sig samma bildning
i andra adj. såsom: spittgen spitlja spitlgi torr, t]ajfn -a -i kylig,
goa(n -a -i god m. fl., ock i st. ptc., t. ex. bitfw bitta bitti; t. o. m.
Södt. har undantagsvis trogin -gi -ge, Ögötl. (Ydre) ock Öl.
på samma sätt sultan -a m. fl., Värml. fiien frnrna fonne.
I Nyl. bafva adj. på -in -i äfven biformer på -i -it, t. ex.
Indin -i ock Indi -it luden. I andra talrika fall har n vidgat sitt
område, i det den gamla ack. sg. m. -an blifvit enväldig ock
sedan föranledt andra nya former. I Wichterpalmålet i Estl.
beter adj. flksan -sa -st vacker, ilakan -ka -bt elak, li{)lan li})la
litit liten o. s. v.; i Närpes som attribut gamb^an gamblnn
gama; o. s. v. På samma sätt bar Härj. Jlikkan -a -t, ock
därmed tyckes dalmålet vara enigt; t. o. m. fiosl. skall un-
dantagsvis bafva -an. Särdeles ofta fins -an i poss. pron. våran,
eran (äfven i Hall.; på Dal o. flerst. vann, eran). I Hels.
heter det i attributiv ställning regelbundet helan bala he^t hel,
kåsetan -ta -t tokig, Innnugan -ga -t nyckfull o. s. v.; likaså
btiUigan -Uiga -lli ock så alla ord på -lig, som pred. b^illin o. s. v.
Västm., Vgötl. o. 01. bafva stundom sådana adj. på -in, Fryksd. i
Värml. fölen farlig, lolen rolig, talen färdig (öfre Fryksd. st^nnn
stenig, bakknn backig) o. s. v., ock dalmålet') um?in rolig, sigälin
skälig, lägUn löjlig m. fl.; i några fall ofvan på -sk- , t. ex. klensklin,
gosklin. I det senare målet är mellertid -nn (äldre -ng-) en
vida oftare förekommande ändelse: kringlnn rund, stäckun kort,
mjolnn mjölig, glamnn talträngd, krippnn hafvande o. s. v. Så vidt
jag tolkar de mindre tydliga uppgifterna rätt, har åt minstone
Alfd. i attrib. ställning ni. o. f. sg. -igan, -ngan (öfver bufvud
i böjningen -g- kvarstående); Rättv. för de senare -u, för
de förra vanligast -igin, t. ex. passligin, nsligin. Sist skall an-
tecknas, att gotl. m. fl. bildar bst. m. på -n af ordningstal,
t. ex. fysstan, andarn, triden o. s. v.; Jämtl., Härj. ock När.
äfven af superi.: yngsten, minsten o. s. v.; Jämtl. t. o. m. yngren.
I fråga om supradentalerna, som i alla mål utom Sveriges
sydligaste äro mycket utbredda, bafva vi främst att märka
uppkomsten af dylika språkljud genom det assimilerande in-
^) Ex. från Mora ock Orsa samt i mindre antal frän Alf dalen.
Sv. Landsm. iV. B. /. 3
34 LUNDELL: LANDSMÅL8ALFABETBT. 24
flytandet af r på följande t d s I n, \ det dessa flyttas upp i
r-läget, r försvinner eller reduceras till ett minimum af hörbar-
bet eller möjligen, i fall något annat minne af det än påföljande
språkljuds supradentala bildning återstår, genom förlusten af
vibrationer öfvergår till motsvarande frikativa (beton. suprad.),
ock man således i st. f. rt rd rs rl rn ikv I (I § I vi eller möj-
ligen någon gång rl r^ r^ rl r»j. Jfr höga dentipal. (s. 56).
Jag skrifver här, med det undantag som nedan (s. 36) an-
gifves, alltid utan r, hvilket torde vara det vanliga uttalet.
Dessa r-supradentaler förekomma, med några inskränk-
ningar, lika vidsträkt som r finnes, sålunda i de norrländska
målen på båda sidor om Östersjön, samt i svea- ock götamålen
med tillägg af nö. Smal., Boh. ock n. Hall. (på gränsen till
Mark i Vgötl.), men icke på Öl. (jfr /i). I Nyl. skola de
enligt uppgift icke förekomma, utan rt rd rs rl rn där kvar-
stå ^]. I de fem dalska sockenmålen (Leks. o. Rättv. in-
räknade) har jag inga r-supradentaler kunnat finna. I för-
bindelserna rt rd kvarstår r fullkomligt tydligt, ock det följande
t d får ingen märkbar supradental färgning. Våmb., ock så-
ledes äfven Älfd., har rdy kanske äfven Orsa ock Mora (jfr
ofvan s. 24 f.). Ex. på rt från Våmh. äro burt bort, gart gjort,
^rt hört, barts'n barken, martsar märken; vidare swart svart
(Orsa o. Mora), tsyertson (Mora) o. J^srJ^or (Rättv.) kyrkan obl.
kas.; åt minstone i Leks. o. Rättv. heter det li0rä(e) hörde,
J}^rd(e) körde, Z^rd(e)*). För skriftspr. rs hafva samma mål
genomgående s, således assimilerings så vidt jag kunnat finna
postdentalt, t. ex. Jcos&d korset, fuest först, buesfn borsten
/Våmh.); st6*9^ störst, sto^k stursk (Orsa) o. s. v. rl behandlas
olika, som synes af aXlor ärlor, pt^la pärla, meela märla, faht
farligt, hal karl (Våmh.; det sista äfven från Mora o. Orsa);
pterla (Orsa, Rättv. o. Leks.), scesila sädesärla (Leks.), e??Za,
mcda (Rättv.), fqrlm farlig (Leks.). I Älfd. (Våmh.), Orsa,
Mora o. Särna assimileras m till n: sttena stjärna, tsma kärne,
tenan hjärneu, sptena spjärna, kw&m kvarnen, uenad hornet,
^) En persoD från Åbo, som jag haft tillfälle att hora, uttalade
bor(f^, gar^y barti, garti, men bort kort kors alla med tydligt r.
^) For Rattv. har jag upptecknat dnbbelfonnerna J^0r(Q), l(SriB):
äfven jol gjorde, både i Leks. o, Rättv. Alltid heter det ,;o<a jorden,
fjtBl^ fjärde o. 8. v. i båda socknarne.
25 KONSONANTER: r-SUPRADENTALER : UNDANTAG. 35
kuenad kornet, atlcuen ekorre (Våmb.); stsana stjärna, g({n^)
garn, jqn^) järn, kwan kvarn (Orsa; ock för Mora samma
ex. i fråga om m-n); likvist med bst. art. m.: skradGorn,
shumakarnj bydzfntstarn (Våmh.); askpntärn (Orsa) o. s. v. I
Leks. o. Rättv. åter bortfaller n i stammar: kvgry gar^ hj0r, kor,
j^r kvarn, garn, björn o. s. v.^). Äfven i gotl. kvarstår r före
t d, men dessa blifva snpradentala, om ock i så ringa grad,
att man kan vara tveksam, om man skall skrifva burt eller
burly fagar^ eller fagarf, härd eller har^ hård. rs ock rn hafva
ännn r kvar i det något äldre målet på n. Gotl. ock Fårö,
i hvilket fall efter r kommer en svagt ntpräglad snpradental,
likasom vid rt ock rd; öfver större delen af ön bar likväl
r gått npp i ett följande s 1. n. Det heter sålnnda: däu järst,
värst da är, var, störst, blantarst blötast, håigarst högst, ytarst
ytterst m. m., eller vanligare jist VB^t BiUst blauta^^ o. s. v.;
ock på samma sätt tåm torn, stiärnä stjärna, eller vanligare
' tån, sttana; samt han barn, gau garn med lång vokaP). I alla
dessa fall ligga sålunda snprädentalerna på gränsen till post-
dentaler, eller finnas blott språkljud af senare slaget. I Värml.
gå de öfver åt andra hållet, stiga så högt att de måste beteck-
nas som kakuminaler (s. 47). En dylik öfvergång kunde man
äfven förmoda för s. Ångm. (Multrå), enär snprädentalerna där
sägas ligga mycket högt; jag har emellertid icke funnit dem
märkbart öfverstiga tandvallen.
Mindre inskränkningar på r-supradentalernas område gör
först bruket af ^l för rt, genomgående eller i vissa ord (s. 42),
i Jämtl., Hels. ock n. Uppl. rd går, som under J, (s. 51)
synes, i ordstammar regelbundet, vid böjning (impf. af 2:a
konj.) ej sällan öfver till (. Endast i Strängnästrakten af
Södm. samt i stadsbefolkningens ock de mera s. k. bildades
tal höres genomgående ^ för rd. Hvad rs ock m vidkommer
träffas de af assimilation äfven utanför gotl. ock dalm. I Härj.
ersattes m vanligen af n (n), t. ex. jon järn, ban barn, kwan
kvarn. Likaså är förhållandet i Jämtl., såsom kvm kvarn, ban
barn, hon horn, kon korn, jan järn, t. o. m. i böjning mun mu-
ren, J^un tjuren för Offerd., ock i det närmaste samma former
1) P& nasaleringen af vokalen är jag icke säker.
') Likväl sjfterna (Rättv.).
*) Huru vida man i detta fall har långt eller kort n, vet jag icke.
36 LUNDELL: LA.ND8MALSALFABETET. 26
för Rag. med tillägg af ^ana stjärna intyga. I Hels. åter bort-
faller n efter r, likasom i Leks. o. Rättv., t. ex. bar, gar^ jar,
kvar, I enskilda ord träffar man i åtskilliga mål postdental
för snpradental, hvilket jag här blott anmärker; liksom jag icke
inlåter mig på de enskilda fall, då sapradental utan tydlig moti-
vering uppträder för postdental. I synnerhet lefver rl-l ett osä-
kert lif; utan tvifvel emedan orden med rl äro så fåtaliga, ock
analogien därigenom förlorar sin makt. Man finner för rl ej
sällan I I I
T värkar på nu omtaladt sätt icke blott inom stammen,
utan äfven från denna på en omedelbart efter r följande böj-
ningsändelse: på t o. d i impf., ptc. o. sup. af verbet, t i n.
af adj., 8 i prsBS. pass. o. gen. sg., n o. t i bst. sg. af subst.,
st i superi, af adj. Subst. på -are få oftast bst. sg. -a^ : mästa?^
mästaren, bokhällaij bokhållaren, likasom hamma^j hammaren;
i en del af Värml. med förlängning af föreg. vokal.: skrädd»?^
skräddaren, hamrn^»^ hammaren (jfr dock s. 47). Afven till en-
stafviga subst. på -r lägges i bst. formen vanligen blott -n -t,
som med r öfvergå till -^ -;, hvarvid vokalens bortfall stundom
framkallar sammansatt aksent på rotvokalen, t. ex. i^mti 1.
/^V% tjuren, Jml 1. h&l håret. Man kan t. o. m. få håi^ (möj-
ligen hå/rffi med senare delen af a äfven kvalitativt något skild
från den förra) haren, o. s. v. (Vgötl. ock annanst.). I ptc.
o. sup. af st. verb värkar r på samma sätt öfver ändeisens e:
ftufj hul buren burit, eller möjligen hurri huri — vokalen va-
rierar gärna icke blott i tonhöjd««tan äfven något litet i kva-
litet — ock så jämväl skuren, -vuren; vid hastigare uttal buri
bul o. s. v., i stadsbons mun burofi bur^l (jfr ^ s. 25 f.).
Äfven ett r i ändelse invärkar på en följande postdental-
Sålunda sammansmälter ob. gen. pl. -rs i de fall, då nom. har
r, till §. Särskild uppmärksamhet förtjänar här bst. pl. m. ock
f., ehuru det visserligen icke är säkert, att utgångspunkten
för de växlande formerna alltid varit -m-. I s. Ångm. (Multrå)
hafva alla mask. med ob. pl. -ar bst. pl. -a^: åagB,fi dagarne, sta-
ka*^ stakarne; m. kons.-stammar samt st. o. sv. f., alla med ob.
pl. -er, hafva -e^ : fötte^ fötterna, jette»^ getterna, iåti tårna, kake^^
kakorna, (äfven hänreij händerna, täiire»^ tänderna^; öfriga m.,
med ob. pl. -er, få bst. pl. -a: hasta hästarne, ståJtpa stolparne.
För Vbott. (Nysätra) angifvas däga^^ dagarne, grepa^ hand-
27 KONSONANTER: r-SUPEiU>BNT. VID BÖJNING. 37
tagcD, Yrea% häfstängerna (ob. sg. grepa, vrea), men velta plo-
garne, skjafta kilarne, kånka tupparne, pöika pojkarne (sg. kaaak,
pöik). Möjligtvis kan någonstädes ett ti ligga gömdt i det
-an, som för bst. pl. af st. A-stammar o. sv. m. angifvits för
Obott. (Närpes), Härj. ock Jämtl. (-«n i assim. svaga), samt
Hels.; eller i det -en, som bildar bst. pl. af ord med ob. pl. -er uti
I-stammar m. fl. i Öbott: iHyyen vännerna, Jlgeparen skeppame;
af alla fem., utom st. kons.-stammar, i Vbott. ock äfvenså i
Nbott., här ntan hänsyn till ob. pl.; af alla fem. (st. kons.-
stammar?) i n. Angm. ock st. m. I-stammar (stundom -in) i Härj.
o. Jämtl.; eller i bst. pl. -an (-^n) af st. f. med vokalstam ock af
sv. f. från Härj. o. Jämtl.; eller i Hels. -an -en i f. Sannolikt
bör det e(r)n, som i Särna skall vara den allmänna ändeisen f5r
bst. pl. m. o. f., tolkas som -e^j. Ej samma anledning finnes att
vänta ett n i de st. kons.-stammaities bst. pl. -ren: fottren,
handren o. s. v. i Nyl., Öbott, Vbott. o. UppL, eller i samma
ords ock formers 'n i Jämtl. o. Härj.: föttX h&ndX J6tt'n
getterna, dötfn döttrarne. Säkert postdentalt är -n i Värml.
(Fryksd. m. fl. st.): f^gg^gn, sakgn, grannan, jäntan o. s. v. (jämte
det sällsyntare -ane). Är det så, att Nyl. öfver hafvud ej har
några snpradentaler, så måste man antaga, att I-stammarnes
-erna värkligen där har postdentalt n. Många mål hafva -ana,
-ena o. s. v.: Västm. i Norbärgsmålet (ock delvis i Skinnskatt.
o. Ramsb.) säkert gå^a^e gårdarne, kväUaije kvällarne, gruvu^^a
grnfvorna, flikkuija flickorna o. s. v.; i Ramsb. ege^a ägorna,
fiyiefja skidorna; Kopparb. däremot i Grythyttan o. Hällefors
ntan tvifvel blott -n-. Oviss är åter tolkningen af de för Uppl.
angifna 2:dra dekl. -ane, l:a dekl. -one (»kring Mäl.»), -ena (del-
vis i Rosl.); af Pargasmålets karana karlarne, krukona krukorna;
mindre af Värml. -ane -ene (Jösse h. : handskene, tösene o. s. v.).
Däremot har man n med rent bortfall af r i estsv. (Rågöarne
o. Wicht.) m. biana byarne, fotona foglame, skrugwena skruf-
vame m. fl., f. hä^^ana skuldrorna, ha^wena harfvarne, skio^ena
skjortorna, tuguna repen o. s. v., n. Uusina Ijnsen, sätina
stolarne (ob. -ir) o. s. v.; likaså i Nyl. steinana, oksand,
tiggarena, brudana, yglowa, finuna; ock i Bob. (Sörbygden) hästane,
navane, märkena markerna, ståvene stugorna, artene (sg. arta). I
somliga mål är bst. pl. = ob. pl.: så på 6otl. icke blott for m.:
sårkar gossar -ne, fotar ft^tter -na, ock f.: äjar öar -ne, galtar getter
i
38 LUNDELL: LAN08MÅLSALFABETET. 28
-na, rogar roiVor -na, utan ätVen för n. på vokal: vitnar, äplar o.
8. v.; i dalmålet (Alfd.) för m. o. f.: kallär karlar -ne, gassar
gossar -ne, fotar folar -ne (jämte former på -a, -å utan r), käl-
lingär kärringar -na, kullur flickor -na o. s. y., samt enstaka n.
ågur ögon -en; i Öbott. blott för sv. f.: bryddjor bryggor -na,
gröbbor flickor -na. När. (icke Lerb. o. Godeg.) bar i m. o. f. med
ob. -ar bst. pl. -ar: drängar, märgr, gubbar; liknande former {-gr
1. -gr) har äfven sv. Västm. (Nora, Linde o. delvis Ramsb.),
ock förr skall äfven för sv. f. där funnits en motsvarande form
{or 1. or?). Utan n äro också bildade de st. kons.-stammarnes
bst. pl. tändri o. s. v. i Estl. (Råg. o. Wicbt.) ock Södt. (h vilket
senare äfven har smedri smederna, sönri sönerna, samt af ord på
-are (-are) t. ex. tenäri); föttra, nättra o. s. v. i Västm. (Ramsb.;
i Hjulsjö åter föttera, händera). Ändeisen -era är i Ögötl.
(med nö. Smal.) ock på ÖL, Vgötl. (ock de delar af Smal. o.
Hall., som hafva Vgötamål), När. ock i allmänhet Södm., v.
Västm. (Nora, Linde), Värml. o. Dalsl. den regelbundna ändei-
sen i bst. pl. för ord efter l:a ock ä:e dekl., i Uppl. blott för
ord efter den senare; i När. utsträkt äfven till tvåstafviga n.
(dlker dikera o. s. v.); i vissa delar af Värml. (kring Karlstad
o. Kristinehamn m. fl. st.) ock Västm. (Karlskoga o. Hjulsjö)
ock trol. äfven nordligaste delen af Boh. utsträkt jämväl till
Å-stammar ock sv. m., så att alla subst. där hafva -er -era:
hästera, gossera, skräddrera o. s. v. Sistnämnda ord hafva eljes
i svea- ock götamålen -a (äfven Dalsl., Södt. o. s. v.) utan
både r ock n: hasta, näla, gubba o. s. v., ock så äfven i n.
Angm. ock Estl. (med vissa undantag); hvarmed kan jämföras
bst. pl. -o af sv. f. i RosL, Södt. ock Rekarne. Om mot-
svarande former i sydsv. mål se under /t.
På ett tidigare r beror antagligen ^ i bst. pl. af adj. i
s. Angm. (Multrå): dä store^ de store, gam^e^j, dä mreti m.
fl. Så kan möjligen äfven tolkas samma måls komparativ-
ändelse -e^e: gam^e^je äldre, like^e bättre o. s. v. (äldre -ame?).
För n. Ångm. uppgifvas som motsvarande former -ene i goene
bättre, vakkrene vackrare o. s. v.; för Vbott. »understundom» i
Nysätra o. s. därom -ene, i Skellefteå -ane, i Kalix -an: rettene,
rettane, rettan rättare, hvari möjligtvis kan dölja sig ett ri.
Öbott. har också komp. utan omljud på -an: rik rikan o. s. v.
I superi, har Värml. (Fryksd.) -^l för -ast, förmodligen med
29 KOKSONANTER: ?-SUPRAD£NTALER. 39
komp. T äfven ingäende i saperl.: k^okQ^^, styvQ^^ o. s. v., på
samma sätt som i de öfver alt vanliga formerna ytte^f^ öve^^^,
nede^; m. fl. Blott en ytlig likhet med dessa bildningar hafva
superi, vaka^l vackrast o. d. former (Högsby i Ealm. län).
.Slatligen värkar r äfven i sammansatta ord öfver från
ft>rra ledet till det senare ock från ett föregående på ett följande
ord 1 satsen (yttre sandhi).
Sapradentaler framkallas också af I på samma sätt som
af r, så nämligen att It Ii h In öfvergå till t i ^ ^ ^'^^^
möjligen II l^ l§ In med I som ett otydligt vokaliskt förslag
t^re supradentalen. Under förutsättning att i är kakuminal,
bildad med tungspetsen riktad rätt uppåt mot gomtaket, skulle
man naturligtvis vänta sig kaknminaler som följd af dess assi-
milerande invärkan, således ^ d s, v, eller U Id Is, In. Sanno-
likt förekomma också flerstädes sådana af J, frambragta språk-
ljud, genom sitt högre läge skilda från t ^ ^ %- ^^^^ J^S
alt för sent blef uppmärksam på denna skillnad, kan jag med
någon grad af säkerhet endast för n. Kalmar län (Döderhult)
konstatera den samtidiga förekomsten af r-supradentaler ock l-
kaknminaler. En skillnad mellan två slags Dsupradentaler» af
olika höjd är mellertid, oberoende af mina iakttagelser, an<
märkt äfven för Boh., ehuru icke alldeles med samma fördel-
ning som den af mig iakttagna. För öfriga mål antager jag
tils vidare, att både r ock { gifva upphof åt supradentaler; i
många göra de säkert så.
Förekomsten af ?• supradentaler är naturligtvis topografiskt
ock i orden stängd inom samma gränser som det alstrande
ljudet själft, hvarom mera nedan (s. 48 f.). Här antecknas
blott i allmänhet, att de tillhöra de norrländska samt svea-
ock götamålen. Gotl. ock Nyl. sakna I ock hafva sålunda
icke häller några (-supradentaler. För Rågö- o. Wichter-
paimålet i Estl. uppgifves, att (d (n icke öfvergå till ^ n.
Kvarstår alltså (, måste likvist af fysiologiska skäl det
följande d n blifva ^ % om icke d n, så att man åt min-
stone ikx kä?^ käril, ml^ sålde sålt, stiö^t^ stal stulit ock
bst. sg. WiYi fogeln, \Alri hälen, mlvi phoca, lika^t; nyckeln,
stivä?^ stöfveln; likasom jag måste förmoda, att manisamma
mål har \iA§§\ halsen, ga?^ gammalt, snarare än ha^'n o. s. v.;
äfvenså ^l verst, \A§1 bröst, gå(^'^ gården, ^^t\ porten, i'^i\
40 LUNDELL: LANDSMALSALFABETET. 30
jorden m. na. ock icke Tå^t o. s. v. Under hvilken form ?t
i allmänbet förekommer, är icke upplyst: utom det nyss om-
talade ga^t med I i behåll finner jag blott antecknadt ordet
gå^ gult med I förloradt. I Öbott. (Närpes) är ^ för Id »jäm-
förelsevis sällsynt»: vanligen uttalas 1 ock d hvart för sig ock,
att dömma efter ex. hald håll hålla, s^ld såll sålla (bredvid
^0(1 köld, b&<jj böld), som Id; liri fins blott i ordet gamaf gam-
malt. I dalmålet kvarstår, såvidt jag funnit, 1 före t d n ock,
åt minstone stundom, före s; före t d som 2, t. ex. telt helt,
sala sedd salt sälja sålde sålt, ststpla ststplt skölja sköljt,
bueld'n bölden, så äfven i dsa hälsa, men o§\ halsen. Där-
emot har jag hört aVti aln, muVti moln, tstVri kilen, syVti
sylen, stueVfi stolen, spmVii spegeln, fugaVfi fogeln, om icke
rent af aVn o. s. v.*), samt s^uel§-fuefn stolsfoten med I
starkt utp^ägladt. Från Öl. (Resmo) anser jag mig hafva hört
kakuminala t n ock kanske d (jfr s. 47), men däremot supra-
dentalt ^ i hal§ hals, stal^ stals impf. pass., stgl^- gen. i sam-
mansättning af stoL Slutligen påminner jag om att it i Hels.
öfvergår till ^l (s. 42).
Likasom r ock i samma fall som detta, värkar I öfver
från stam på böjningsändelse; ock värkar, liksom r, äfven ofver
ett 6 i ptc. o. sup. af st. verb, samt i bst. sg. af subst. o. i adj.
på -en, i hvilka fall det förlorade e plägar ersättas af sam-
mansatt aksent på rotvokalen, t. ex. stufi stul stulen -et, saii
salen, hel kolet, gåfi gal galen -et (eller kanske -n -t), stel
stället (Vgötl.) o. s. v. — möjligen med någon kvalitativ väx-
ling i vokalen (kanske stuhi o. s. v.), i hastigt uttal stuii o.
s. v. med enkel aksent, någon gång kanske stul^ri o. s. v. —
I värkar äfven öfver på andra ledet i sammansatta ord ock
på följande ordet i en sats (yttre sandhi).
För de af r ock I upptagna områden^) gälla med ofvan
gjorda inskränkningar följande ex. Jag tecknar, som förut
(s. 34) är anmärkt, öfver alt ensamt I <l ? I H»
^) Alla dessa ex. från Våmhus. Från Orsa har jag blott tweiVfl
tvålen.
^) Därmed är naturligtvis icke sagdt, att hvarje enskild form skall
öfver alt förekomma. Det bör anmärkas, att tillgängliga uppgifter från
Vbott. äro något knapphändiga. I Haparanda finnas dock med säker-
het r-suprad. liksom i sydligare mål. Medp. o. Gästr. antager jag
of verensstämma med angränsande landskap.
J
31 KONSONANTER: T- OCK t-SUPRADENTALER. 41
Il il ärt, Bljjä; stjärt, fof fort, sva; svart, skjo^a skjorta, hjä^a
hjärta; lä? lärft; — bo? (böra), jo? (göra), lä? (lära), hö?
(höra), hy? (hyra); inä?e ma? (märka), stä?e sta? (stärka);
— sooke? sockret ; sna? snart, sto? stort, su? surt, vä? vårt, säke?
säkert; mö? mörkt, ska? skarpt, va? varmt; — fö?al förtal;
sva? (svälja), ma? (mala), fö? (följa), ta?e ta? (tala); jä?e jä?
(hjälpa); — bo? bordet, sege? seglet, svage? svaflet; ha? halt,
sva? svalt, ga? gnlt, garna? gammalt; ha? hälft, ^ä? själft;
4,1 1h)<^ bord, o<^ ord, vå(/! vård, hå<? hård, vä(?e värde, fi<^i(g)
färdig ; — bO(;fe borde, jO(^e jo<? (göra), lä(?e lä<? (lära), hö<?e
hö<iJ (höra), hye^e hy<^ (hyra); — va<;fa8 hvardags;
bör? böld, kö(^ köld, stö^^ stöld; — 8va(;Je svac? (svälja), maqfe
ma(? (mala), fö<?e fö<? (följa), skö(^e skö(? (skölja); — härdas
helgdags;
§'. la^ Lars, fo^ fors, ko^ kors, fä^k färsk, stackars stackars, tö^?
törst, bo^? borst; hö/? hö^?a hörsel, y/? y^?a yrsel; — bä^
bärs (bära), gö^ görs, hö^ hörs, tö^ törs; — å^ års (år), pa^v
Pärs, mo^ mors (moder); fö^? först, sto^? störst, vä^? värst; —
u^^äkt ursäkt, förvar försvar, nä^ynt närsynt;
ha^ hals, iB^ing föl; — sta^ stals (stjäla), afky^ afkyls; —
sto^ stols (stol), ä^ åls (ål), ö^ öls (öl); hä^må? helgsmål; —
kä^äng kålsäng, ko^?i(g) kolstig;
?: 80? so?a sorl sorla, mä?a märla, pä?a pärla, ä?a arla;
•j: ba^i barn, ga»j garn, ko^ korn, ho^ horn, bjö^ björn, spjäija
spjärna, stjäla stjärna, su^a surna; — hamjna?^ hammaren,
vintet^ vintern, skomaka^j skomakaren;
ai^ aln, mo% moln, sva^a svalna, kö>^a kölna, må^^ing målning;
— nyokwj nyckeln, foge^i fogeln; game^ gamlen (den gamle).
Supradentala t i ? I K kunna uppkomma på många andra
sätt än genom r ock 1. I ett eller annat mål träffar man så-
dana i enskilda ord i st. f. postdentaler, utan att man därtill
lätteligen kan se någon anledning ^). På sådana enskilda fall
kan jag icke här inlåta mig, utan nöjer mig med att anmärka
deras tillvaro. Däremot skall uppmärksamheten fästas vid
') Hos enskilda personer ock tillfälligtvis kan man också få hora så-
dana ljud. Jag har råkat personer, som genomgående brukat supra-
dentaler, utan att vara medvetna om någon skillnad från det vanliga
språket >jq Ifpker vt lalar allt pa <?« ^ä?c?»j> hette det.
42 LUNDELL: LANBSMÅLSALFABBTET. 32
vissa grapper af ord, i h vilka snpradentala språkljad före-
komma på annat sätt än som vikarier för r ock {.
I fSljd af en invärkan fnllkomligt jämförlig med den af
T ock { på t d s 1 n, öfvergå i allmänhet efter t i ? H P^^^'
dentaler till saptadentaler. Åtskilliga ex. äro redan anförda :
V^t% Q?\i ^§U ^äoke^;, rike^*; o. s. v. På samma sätt får man
gen. sg. ä;^ ärts, sookef^ sockrets, \xs^§ bords, fogef^ fogelns;
bst. sg. sljä^^f^ stjärten, ^\ib^\ stölden, l(i§\ forsen, \ia§\ halsen,
bjöij'9j björnen, t. o. m. li^fit värdet, i&4fi? hördes, kanske
svafja; svalnat^); vidare Qiv nedan om Multråmälet) grii^^^e grii^;
grinade grinat, sy^^t^es syntes, sy*^^ syns synts, ga»^^* garns,
re*^^ rent o. s. v. — Vid sammansättning värkar ^ <2 ^ % i
slatet af första ledet på begynnelseljadet i det andra, om
detta är mottagligt för sådan invärkan.
I Härj., Hels. ock n. Uppl. öfvergår r före p k till
^, hvadan t. ex.: va§p varp (Härj.); to^p torp, ko^p korp
(Hels.); kva^kM k varken bst. sg., ma^k mark, tw^k turk, sta^k
stark (Härj.); sta^k stark, va^k värk, säcken särken, ma§ke
märke, f^s^ka kyrka (Hels.). I Härj. (Linsäll) har man samma
öfvergång äfven framför J: kva§Jfny ma^J^s^ ^^f}\ va§J^'n bst.
sg. af kvark, mark, turk, värk, va§J§^ värka (jfr ^/^ s. 59).
I Jämtl. (Offerd.) har man icke blott regelbundet §p ock
§k^ utan i några fall §1 (i st. f. l)\ kå§l karta, fa§l fart,
men fol fort, jål hjärta, vol vårta, §al stjärt m. fl., ock så
alltid vid böjning *); äfven för n. Uppl. har man uppgifvit §l,
I Hels. uppträda ii; ock ^t båda under formen ^{y sålunda:
sva§l svart, ho§l bort, ko§l kort, ji^ra jole jo§l *) göra, hqra A^te
h0§t (höra), J^fsra J}0lB S§0H (köra); f&lja f&ljde fe,si (följa),
^aljde ^»^; (skölja), svälja svaljdQ sva^l (svälja), men smalt o. s.
v. (Årbrå). Det förtjänar undersökas, om man icke möjligen
har f^% §Bs,t, svas,ii. Jfr r (s. 44).
Med hänsyn till § (l ock 1) ha vi slutligen att märka dess
(eller deras) mer eller mindre sannolika förekomst i ljudför-
bindelserna si st sv sm sn, samt dess uppträdande som J-ljud
motsvarande skriftspr. q slj sk^ De först nämnda Ijndförbin-
^) Jag har t. o. m. bort J0^l§ EjÖrdis af en stockholmare.
^) I Jämtl. öfvergår rk stundom till § (s. 43), hviiken öfvergång
väl är förmedlad af ett tidigare §k 1. §J^,
') Jag har eg. skrifvit ^ i sup. af detta ock de följ. verben.
33 KONSONANTER: 8DPRADKNT. ^. 43
delserna, äfvensom J för hj, behandlas i ett sammanbaDg
längre fram. Här fäster jag mig vid ^ som egentligt s. k.
J-ljnd. De äldre Ijadförbindelsema si sti sk^ hafva i de
svenska målen ntvecklat sig på många olika sätt ock i olika
mål hunnit olika långt på de vägar, på hvilka de röra sig.
Inskränka vi oss för ögonblicket till de mål, i hvilka de sam-
mansmält till ett enda ljud, så hafva vi ändock en mångfald:
^ f j. J-ljuden ntgöra öfver hnfvnd den svåraste pnnkten bland
konsonanterna. Det blir en uppgift för senare undersökningar
att afgöra, hvilka mål som hafva det ena eller andra af dessa
J*-]jnd. Jag har funnit § i Nbott. (Hapar.), Jämtl. (Rag. o. Offerd.),
8. Ångm. ock När. I dessa mål uttalas rs i kors törs, sj i qu
qälf qö, sig i stjärna stjäla, sk i skilja sken skära, slq i skjorta
skjuta, på fullkomligt samma sätt; äfven i Värml. ha dessa ord
samma J-ljud, uttaladt med tungspetsen, men denna kommer
högre upp än i de först nämnda målen, ock man skrifver följ-
aktligen s, (jfr s. 47). I alla dessa mål kan man altså
omedelbart efter hvarandra, utan att tungan ändrar läge från
det ena ordet till det andra, utsäga två sådana ord som kors
qn, kors skära o. s. v., alldeles som om man hade korsu, korsära;
ett försök som icke lyckas i de mål, hvilka äga /eller ^. Man
bör kunna antaga, att de områden, som ligga mellan de ofvan
nämnda ock som utbildat ifrågavarande ljudförbindelser till
J-ljud, äfven hafva §\ således bland de af norrländska mål
npptagna områden, för hvilka uppgifter finnas: Nbott. o. Vbott.
i allmänhet samt Rättv. i Dal. för q; Nysätra o. Löfånger i
Vbott., n. Ångm., Medp., öfriga delar af Jämtl. (Frösön, Fö-
linge) utoqi Ström (s. Ö8, 59); Funnäsdal (blott ett ex.: sjöte
skjuta), Ytter-Hogdal o. Älfros i) i Härj., Hels. (Delsbo o.
Arbrå), Leks. i Dal. samt Västm. för sj stj sk^ I de få sv.
ord, som hafva J-ljad inuti, har man tydligen att vänta samma
ljud som i början af orden. Från Jämtl. (Rag.) har jag an-
tecknade Tip§a rysja, la§& strö subst. På Frösön i Jämtl. »för-
mjukas» sk äfven i in- ock utljnd, t. ex. fissj flsqen fisk -en
(jfr §j 8. 58 o. sJ} s. 59). Enligt samma källa öfvergår på
Frösön ock i Ström samt i Fölinge rk till n^ {§ eller r^), t.
^) Den äldre formen appgifves i Älfros Bom i öfriga delar af Häij.
vara jy^, som nn häller på att hos de yngre blifva J*-ljud, kanske /?
Jfr ^J (8. 58).
44 LUKDELL: LANDSHÅLSALFABETXT. 34
ex. ser^ särk, iiLee(r)sj märke, Ijörqtalje kyrktaket; i Fölinge
icke i gammalt utljad hvadan t. ex. sark, i Ström icke i pl.
bvadan t. ex. seerk särkar. Från Offerd. har jag: sa^k bst. sa^\
särk, va^h bst. vafn värk, ma^k bst. ma^a mark, må^ bst. mo^e
märke, få^ bst. /ii^e färskt kött, J^é^ bst. J^&^^a kyrka, samt ask
bst. a^\ ask (låda). Jfr / ock }.
Utan synbar anledning uppträder i s. Angm. (Maltrå) fi
i regeln efter alla långa vokaler: ftti iin, d^^e dyna, &vyfi
svin, ie*i ben, gran, S^an, gri^^i grön, åuti dun, vg^ van, trg^e
ana, sa^^ son, hon bon (pron.), larori bron bst. sg., d^f^e bullra,
trati från, la^^e låna, ai^ bst. sg. af å; vidare i tvåstafviga
ord på -an, t. ex. laka^^ lakan, Mmmat^ hemman, skratta^j skrat-
tande, söska?^ syskon fämtaq, atai^ o. s. v; slutligen i supraden-
talgrupperna n^ ock fi^l, t. ex. höfj^ höns, må^j^ Måns, vre^^^k
hingst, grö^j^ke grönska; ii&n^t ^änst, korint konst, oi^fa onsdag.
At . minstone efter lång vokal står n likaså i n. Angm.
T, tonlöst r, finnes i s. Ångm. (Multrå) före p f k, t. ex.
tarp torp, jarpe hjärpe, ski^rpe skorpa; dyr/^en dyrken, bur-
/?en burken, mar/^e märke, stary^e stärka; dyri, \mrk, Igör&e
kyrka, stark stark o. s. v.; äfven i sammansättningen härX;ar
duktig karl. — Vid hastigt uttal förlorar r ofta när ock hvar
som hälst tonen i slutet af ord, i synnerhet efter tonlös explo-
siva, t. ex. vänstr, hogr som kommandoord, fönstr; eljes vänstV,
fönsf r, mera sällan vänster o. s. v. T. o. m. efter vokal kan
T förekomma, om ordet uttalas mycket kraftigt. Stundom
är blott senare delen af r i sådana fall tonlös. — Jfr ^ före
explos. (s. 42) samt X ock n (s. 31).
r, uppsvenskt r, med tungspetsen lyftad mot tandrötterna
ock vibrerande, är, några fk ord i Rågö- o. Wichterpalmålet
samt individuella fall undantagna, det uteslutande i alla ställ-
ningar förekommande på båda sidor om Östersjön från ock med
Obott. ock Nbott. ned till ock med Södm., När., Värml., Dalsl. ock
Boh. samt i åt minstone Stranda o. Handb. h. i Ealm. län (Döder-
hult) ock på Gotl. I Ögötl. ») åter, Vgötl. från ock med Vadsbo
^) Från de nordligaste häraderna: Aska, Finsp., Bråbo o. LÖBings
har jag inga uppgifter; men väl från östkind, Gullbärgs» Dals, Ydre ock
Kinda. Inuti ord efter kort vokal (morra, SUTTa etc.) uppgifves för
Ostkind, Kinda, Ydre samt N. Vedbo o. Aspeland, att äfven r mer eller
mindre ofta förekommer.
35 KONSONANTER: SUPRADENT. T r. 45
ned till ock med Kind, i nö. Smal. (Aspelands o. N. Vedbo h.)
samt nv. delen af Västbo h. har man r i in- ock utljnd så väl
före som efter vokalen ntom som långt i slatet af ord eller före
vokal, ^ däremot i detta sista fall ock i början af orden, således:
l)riiiiia, tröja, vrida; torp, björk, sörja larm; mor moder, mer,
ler, smör, nnger ung, tnnger tung; öra, myra, lära o. s. v.; men:
^öd, ^ida, /iöra, ^ygg; mo/ta morra, su/ta surra, be^e herre, viU
0. vä/ie värre. Från förekomsten af r-supradentaler i Himle h. i
Hall. kan man sluta till, att r äfven där förekommer, för-
modligen i samma ställningar som i Vgötl. På 01. (Resmo)
förekommer kort (enkelt) r icke i utljud, nytt eller gammalt,
icke häller före t d s I n, utan är i dessa fall antingen bort-
fallet eller vokaliseradt (jfr under /t); men väl långt i utljud,
t. ex. var värre, J^år kärra, hår herre, mur murad mur morra
-ade -at o. s. v., samt kort i alla andra ställningar, t. ex. rq
1. r0a röd, vra vrå, ler%a lerig, skvala sJcvälrad skvala skvallra
-ade -at, raera raderna, stdera sidorna, torp torp, larm larma,
varj varg, burk burk o. s. v. Jfr öfver hufvud ^.
I afseende på förekomsten af r i målen jämförda med
skriftspr. förete sig följande egendomligheter. I verbet är prses.
sg. = pl. utom på Gotl. som åt minstone i st. verb kan hafva pl.
-e, i estsv. (Rågöarne o. Wicht.) o. älfsborgsmålet i Vgötl. som
stundom hafva prses. pL -a (någon gång äfven När.), i Nbott.
som har prses. pl. = inf. (d. v. s. på -a -i, eller utan slutvok.
med cirkumflex), samt i dalmålet som på sin höjd har 3 pl. = 1 — 3
sg., ock i vissa andra fall Vgötl. (jfr m o. d q. 23 o. 25); h vadan
r i allmänhet finnes eller saknas i prses. pl. alt efter som sg.
har det eller icke. St. verb sakna änd. i press. sg. (o. pl.), som
altså är = roten, uti hela Vbott., n. Ångm., Jämtl. o. Härj. samt
i det eg. dalmålet (med Särna o. Rättv.); Hels. har blott -e.
Allmänt sakna verb (så vida de icke äro A- stammar) med rot
på 1 r böjningsändelse i prses. ; i Öbott. är det samma fallet med
dem på n s, på Ootl. äfvenså/ Gotl. samt Worms o. Nuckö
uppgifvas för öfrigt hafva -ur, dock gäller väl detta på Ootl.
blott Fårö, medan eljes ar synes vara det vanliga i alla verb;
öfriga mål (norrl., svea- ock götaraål med Bob.) taga, så vidt
jag vet, -er. Enstafviga verb på vokal, antingen de äro st.
eller sv., hafva, så vidt uppgifter finnas, öfver hela området
för r, praes. ind. -r; dock undantagas för Härj. några få (: f&
46 LtHKDELL: LANDSMJLlsaLFABETET. 36
fär, dft slår, je gifver, sje ser). Sv. verb af 2:dra koDJ. hafva
-e i Härj. (Hede äfven -a) ock Hels.; så äfven i Jämtl. delvis,
men vanligen blott roten med sammansatt aksent; för öfrigt
(målen på andra sidan Östersjön, Särna i Dal. samt svea- ock
götamålen, jämväl Västm., Värml. ock Boh.) -er, hvilken ändelse
i Estl. (Råg. o. Wicht.), Medp., Särna, Västm. (Eopparb.) ock
Värml. sträkt sitt välde äfven till verb af l:a konj. (A-verb).
Dessa senare verb visa för öfrigt på Gotl. ock Runö, i Nyl.,
Pargas o. Öbott., i När., Vgötl. ock Boh. -ar, i Södt. -är ock
i Ogötl. -ar, dock säkerligen icke i hela landskapet. Däremot
slnta de på -e i Hels. o. Härj., ntom Hede som har -a; Jämtl.
har i Bärg o. Rag. -e, men ersätter för öfrigt detta -e med
cirkumflex. I dalm. hafva både l:a ock 2:a konj. -är (Orsa -or?).
I hela Vbott. ock i n. Ångm. sakna alla sv. verb ändelse (prees.
ind. = roten) utom en del A-.verb, som hafva -a. — Hos subst.
kvarstår det gamla nom. sg. m. -er i många mål i en del subst.
af förklenande betydelse. I ob. pl. hafva i synnerhet Astam-
mar ock sv. m. ofta förlorat r ock sluta på -a i Vbott, Ångm.,
Jämtl. i allmänhet (så vida icke -a 1. -e bortfaller, såsom pä Öl. m.
fl. st. alltid sker), Härj., Hels., Vgötl., sv. Ögötl. ock nö. Jönköp. 1.;
på -ä i mell. Ögötl.; på -e i Ovik. i Jämtl., ö. Ögötl. o. n. Kalm.
län; på -o liksom pl. i allmänhet af alla kön på Runö: hvar-
emot -ar är i behåll i några ord af Rågö- ock Wichterpalmålet,
ock för öfrigt på Gotl. (jfr s. 37), i finnl. mål, i Västm., i Rättv.
i Dal. (-är?), i När. ock Boh. (K ville o. Sörb.); -är i Dal.
(jämte -a -å; jfr. s. 38) ock Södt.; -er på Rågöarne o. Wicht.
(vanligen), i Bärg, Stug. o. Rag. i Jämtl., Medp., Särna i Dal.,
vissa delar af Värml. samt nordligaste Boh. Anmärkningsvärda
äro formerna -arer (sg. -ar) i Öbott., -rer med bortfall af föreg.
vokal i Värml. af ord på -are. Sv. fem.' hafva -ur (vanligen
dock st. former på -ar -er -ir) i Rågö- o. Wicht.-målet, -or -ur
i Nyl., -or i Pargas o. Öbott., pl. = sg. eller -er i Vbott., -er
i n. Ångm., -or (sr) i Härj., -o -u (-e -a -er) i Jämtl., -ur i dal-
målet (jfr s. 38), -e i Hels., -ur i Västm. (äfven -er -or -or), Rek.
ock Södt., -er i Uppl., När., Ögötl., Vgötl., Värml. ock Boh.
Ord efter 3:e dekl. få i allmänhet -er, utom i Delsbo som har
-e(?), några ord i Härj. som hafva -ir, samt kons.- stammar på
Råg. ock Wicht. som hafva -r. Ob. pl. n. på -ir är regel i det
sistnämnda målet, -er -r undantag; Öbott. har stundom diljer,
37 KONSONANTER: KAKUMIN. t d S, n. 47
neter o. s. v., När. ock Nora i Västm. regelbundet pl. -er
af tvåstafviga n. på vokal. I Bättv. i Dal. uppgifvas t. o.
m. alla neatra hafva ob. pl. -er: harg pl. harger bärg, om pl.
omär bom, spöl pl. spöler spel, tongöl pl. tunglär måne o. s. v.
— Adj. har i gotl. ännn oftast sina gamla ändelser: randar
rand rytt (ratt) röd, nöiar nöi nöit ny, söitar söit söt, maktngar
-ug -n(g)t mäktig o. s. v.; på Rågöarne -er -a -t pl. -ir -er — ,
t. ex. kwasser -ssa -st pl. kwassir -sser -ss hvass; dalmålet
(Alfd.) i pl. m., f. o. n. digrär tjocka, roligär o. roli, skalugär
o. skala o. s. v. För sg. m. (o. f.) uppträder ändeisen -er
godtyckligt i Nyl. samt synbarligen alla svea- ock götamål;
tämligen vanligt är -nger -iger. — Till sist anmärkes, att en-
ligt uppgift d efter själfljud i in- ock ntljud i Kalixmålet
plägar öfvergå till r: dåran därifrån, leir skogskant, mer med
snbst., spåra-trour spadskaft m. fl. (jfr tillägget).
Kakuminalema i d s. n förekomma, som redan är nämndt,
i n. delen af Kalm. län (Döderb. Högsby) som ersättning
för (t H ts (n, i det man där hör en tydlig skillnad mellan
af r ock af I framkallade ersättningsljud: de senare ligga be-
tydligt högre, ock tungspetsen kommer vid deras bildning upp
mot gomtaket. För denna ort ock de andra ^), som möjligen
hafva samma företeelse att uppvisa, skrifvas altså de förut
gifna ex. på (-supradentaler i stället med kakuminaltecken:
svat svalt af svälja, h^^ helt; madQ malde, hädas helgdags;
f^& väsnas (färdas- *&h)] af** aln, stér^ stolen. Om den fort-
satta assimilationen i detta fall (jfr s. 39 o. 42) åstadkom-
mer kaknminaler eller supradentaler, har jag icke iakttagit.
Från Kesmo på Öl. har jag trott mig höra haU hårdt, svali
svalt, gol^ gult o. s. v. samt aln aln, stuln stulen, ståln stolen,
nekeXvs nyckeln, htmeXn himmeln; möjligen svald svalde jämte
svald. I sup. har jag hört It^ köld åter heter J^idl o. s. v.
I Värml. (Fryksd. o. Alfd.) frambringa enligt uppgift
både r ock { kakuminaler. För Värml. har man altså att i de
ofvan gifna ex. på r- ock 7-supradentaler öfver alt utbyta I ^
^ fl mot ^ d & Pf. För rl bar man däremot {.
Värml. har enligt samma uppgift äfven J-ljudet kakumi-
nalt, således: su sju, s,alv själf, s,(^ stjärna, s,tn skina, s,ut
skjuta, SQt skjorta, o. s. v. Jfr ^ som J-ljud (s. 43).
*) Jfr om Boh. 8. 39.
i
48 LUNDELL: LANBSMALSALFABETBT. 38
X förhåller sig till I som X till I, men dess förekomst är
vida mera inskränkt; först ock främst i allmänhet till de ställ-
ningar, i hyilka I kan förekomma. S. Ångm. (Multrå) har X
regelbundet före p J^) k, t ex. ståJtpe stolpe, våÄjP hvalp, haXke
halka, lisXke urhålka, bsXUq smutsig, foXk foXj^B fölk -et, hoXSfn
balken. Från Rag. i Jämtl. har jag endast ex. med X före 1c
ock y, men man bör naturligtvis vänta det äfven före^: mjoXk,
foXk, baXk baXJfn balk -en, J^aXkce kälke. Jfr X (s. 29).
ly s. k. »tjokt» 1, är icke helt enkelt kakuminalt 1, men synes
väsentligen vara ett sådant. Tungans spets har näppeligen
under hela tiden stöd mot gommen, ock han ändrar läge: det
har sålunda något af r (r). Det förekommer dels i st. f. 1,
dels i st. f. rd ock är mycket utbredt: i hela n. ock mell.
Sverige till ock njed n. Hall. (Fjäre, Viske o. Himle h.), Vgötl.
(äfven dess sydligaste del Kind), nö. Smal. (vid kusten t. o.
m. Stranda o. Handbörds h.) samt Öl.; men förekommer ej på
Gotl. Öster om Östersjön är det väl hemmastadt i Estl. ock
Öbott. (Närpes) ock troligen i Åbo län, men finnes icke i Nyl.,
ock lär ej häller förekomma på Åland.
Med förbiseende af mera enstaka fall förekommer I för 1
i in- o. utljud regelbundet:
1) efter lång vokal, med undantag af i ock vanl. y e, i
slutet af ord ock före vokal, t. ex. vä^, slja^a; ö?, mjö?; gu^,
fu^ing; sva?, ta?a; kol] snå?, må^a; stot, so?. I de mål, hvilka, så-
som estsv., öbott., jämtl., härj., dalskan m. fl., hafva kvar ur-
sprunglig kort vokal före kort kons., förekommer I under
samma förhållanden äfven efter kort vokal. At minstone När.
ock dalm. hafva ? äfven efter i y e, t. ex. ki?, di?e, tyle (När.);
syl syl (Mora); oila tjuta, watla hvila, wtlad'n villig (Våmh.);
ststl skölja (Orsa); J^tl kil (Leks.); k^?, hvt^a finnas äfven i
Ögötl. (Ydre), det senare jämte sij i Vgötl. (Kind). Bland
undantag skall jag blott nämna fryksdalskans bst. sg. af subst.
på -1 med ersättningsförlängning i afledningsvokalen, t. ex.
spe^jj^Z spegeln, äkBsl axeln, ock samma måls adj. på -al:,
Wasal blåsig, Tce^f^nal regnig, motal motig o. s. v.
2) mellan kort vokal ock följande labial eller palatal kon-
onant (p m v j A;), således: yslIj), bjä?2>a, ha^m, å.lv älf, ka^t^
1) Jfr (förhöjdt) J^ s. 56.
39 KONSONANTER: RAKUKIN. 1. 49
kalf, Yå?;a, ta?; talg, fo?*, injöiÄa o. . s. v. För Södt. ock
Närpes undantageB uttryckligen 1 efter i y e. I Hall. an-
gifves öfvergången ske blott före m Y j. I mål, hvilka, såsom
estsY., öbott. m. fl. ^), hafYa g kvar efter 1, uppträder äfYeu i
detta fall ?, t. ex. olg älg (Rågöarne o. Wicht.), liksom också
före g: k&lgg kärriug, Y&lgg YäUiug. För de mål, hYilka »för-
mjaka» k äfYcn inuti ordet, har man I jämYäl före /, t. ex.
tolJ^Q folket (Närpes i Öbott. samt Härj. 2); hYaremot de fall
undantagas, då I såYäl före J som före p ock k förlorar tonen
ock man får A (i s. Ångm. samt Rag. i Jämtl.; jfr s. 48).
För Orsa i Dalarne säges, att »1 bortkastas framför Y k g,
stundom äfYcn framför m ock s»; för Mora beter det, att »1
ofta utgår framför m Y s k», ock som ex. anföras från
Orsa: skonia skälm, åY half, kåY kalf, qöf själf, fåsn'n fal-
aska, fok folk, tgåka kälke, suegå sYälja; äfYcn jåpa hjälpa, uep
b valp; från Mora: måm malm, åm halm, bak balk, fok folk,
ngok mjölk; från Älfd. äfven tåg talg, öf älf. Jag har frän
Orsa: fok folk bst. fok 1. fots, mjak mjölk, szsv själf; från
Våmh.: fuek fuetsQj men htcelk btcelts^n balk, samt ^opa hjälpa,
men sMpad föll kull; från Rättv.:/^«?Ä;e kälke, fslk fslj^^ folk;
från Leks.: J^Uka, bst. /^ä?A;en kälke, falk fsj^e folk, balk
bgjfn balk, valk vajfn Yalk, m^B^lk mjoj^a mjölk 2).
Före dentalerna t d s n har man under samma omstän-
digheter också att tänka sig ?; men detta uppflyttar, såsom
förut Yisats, den följande konsonanten till supradental eller
kakuminal ock försvinner sedan mer eller mindre fullständigt.
1 estsv. (Rågöarne o. Wiclit.), Närpesdialekten ock dalmålet
är mellertid denna företeelse till sitt omfång mer eller mindre
inskränkt, hvarigenom I kan finnas äfven före dentala språkljud.
I det första målet öfvergå, heter det, Id In icke. It Is endast
undantagsvis till i n t ?- ^^S ^^^ redan uttalat den för-
modan, att man här har I före supradental (eller kakuminal)
kons. (jfr ?-suprad. s. 39 f.). I Närpes uppgifves t för ?t blott
i ordet gamma^, ock »1 o. d uttalas oftast hvar för sig». Om man
för öfrigt har II (U) eller It, är mig okändt; äfvenså om Id i de
fall, då icke ^ supradental träder i dess ställe, betyder Id eller
1) Jfr g (8. 69).
^) Jfr under f^ om höga dentipalataler (s. 56).
Sv. landsm, N, B, L 4
50 lundell: landsmAlsalfabetet. 40
l^, I det eg. dalmålct förekomma, så vidt jag kunnat finna,
med undantag af det enstaka ofriy inga ?-8upradentaler med
förlust af {. Före t d ock s (med nyss nämnda undantag) har
jag aldrig råkat annat än I, vid hvilket förhållande den föl-
jande postdentalen kvarstår oförändrad. Före n åter har jag
nästan genomgående hört ett väl utprägladt I, som uppflyttar
den följande postdentalen till ^ (eller n). Alt hvad jag vet
från Leks. o. Rättv. är, att man synes undgå ?d i impf. af verb
som svälja, följa genom att behålla g eller j, samt att i Leks.
I försvinner före (förhöjdt) J^ (jfr s. 56).
3) efter labiala ock palatala konsonanter {p h m f v j h g ^\
jämväl då i afiedningen kort, ljudsvag vokal kommer emellan,
således: pyi pläga, i??agg; fe?å, 6?ek; /^å, /Häoka; Ä;?ia, fc?ar;
g^as, g:?o; — 8tajp?a, tajp?a; gru6?a, buftta; 8kraw?a, gatn?a;
hyrta, krai;?a; häA*?a; hag?a, ög^a; krå^^ jä^^ig vacklande; hvilka
ex. i mål med sammansatt aksent öfvergå till: stapel, liyi^e? o.
8. v. lika med följ.; — stape?; grufte?; garna?, skrame?; kave?,
skotte? skofvel; kaÄet, skaAie?; öge?, sege?; mage?, krage?; o. s. v.
I ord af sista slaget, med mellanskjuten afledningsvokal,
förekommer ? äfven understundom efter si akse? (jfr Jl- s. 76).
För öfrigt är förekomsten af ? i dessa ord icke så regelbunden,
att man ju icke träffar många af dem med 1. För Närpes-
målet uppgifves, att -ä? förekommer efter p b k g ock delvis
efter v, t. ex. stapä?, svamftä? svamla (prata), skoi^ä? skofvel,
raÄä? slå dank, foga?, tuggrä? månskifte, men -ei efter m t Ij
(d. v. 8. Jfj ock delvis efter v, t. ex. MmeZ himmel, Ijjete/ kittel,
nytje? nyckel. Jämförliga med det sistnämnda har jag ntpj^yiln
från Leks., n>J^il från Rättv., njpj^eiln från Rag. I Närpes fins
äfven -u?: ak^? axel, bife? betsel.
4) Man finner lätt, att ? i ofvan nämnda fall eg. är att be-
trakta som regel, I däremot som undantag: ? f(5rekommer som
kort 1-ljnd, öfver alt där det kan förekomma; undantagen vid
•i y e samt vid dental äro grundade i de ifrågavarande ljudens
bildningssätt, hvarigenom de endast med svårighet kunna sluta
sig till hvarandra. Blott i ordens början är I regel, ock un-
dantag från denna regel äro kända endast från Dalarne. I
de tre socknarnes mål synes ? äfven i början af ord vara re-
gel, ock åt minstone för Älfd. är det uttryckligen sagdt. Jag
har visserligen fått några ord med börjande Z, men vågar icke
41 konsonanter: kakuhin. 1. 51
Yid dem fästa någon uppmärksamhet. Enstaka undantag kunna
dock möjligen finnas.
5) Slutligen är I i alla de mål, som öfver bufvud hafva
detta ljud, äfven i Leks. o. Rättv., men icke i det eg. dalmålet,
icke häller enligt senaste uppgifter i estsv., den regelbundna
ersättningen för rd i ordstammar, t. ex. bo? bord, jo? jord, ffi-
tas färdas, Qä?mg fjärding, M? hård, gä?e gärde. I trakten af
Strängnäs ock Mariefred i Södm. skall denna öfvergång icke
finnas. Eljes är det blott af dem, som göra anspråk på att
icke tala dialekt, som man får böra bo^, J0(^, M<1 o. s. v.
Äfyen i impf. af en del mera vanliga verb har man ?. Jag har
från olika trakter antecknat: jo?e gjorde, bo?e borde, to?e torde,
snio?6 smorde, kö?e körde, liö?6 hörde, t. o. m. Za?e (Rag. i
Jämtl.). Från Dalsl. har jag här blott fått <2, från Boh. en-
samt jo?e *). Jfr r-suprad. (s. 35).
Någonstädes i Sk. har man trott sig finna ett kakuminalt
r-ljud, v, bildadt med tungspetsen böjd högt upp mot gom-
taket ock vibrerande. Detta ljuds förekomst inom Sverige är
dock tils vidare mycket oviss.
De tonlösa dentipalatalerna tjänstgöra som *'tj6"-ljud, ock
de förekomma som sådana äfven i ställningar, där skriftspr.
har tv eller ett på olika sätt tecknadt J*-ljud.
J^ är s. k. »tje-ljud», rätteligen icke ett enda ljud atan,
såsom tecknet visar, en explosiva med homorgan frikativa,
motsvarande den vanliga skriftens 1j ock k' i början af
ord, såsom de uttalas i större delen af Sverige, nämligen i
alla norrl. mål med undantag af det eg. dalmålet ^), i Uppl. ^)
ock Södm. utom Rosl. o. Södt., som i vissa fall hafva ki eller
ti; vidare i Smal. utom nö. delen, på 01., i Kind i Vgötl., åt
minstone på Oroast i Bob., i Hall. n. om Viskan ock s. om
Lagan, Skåne ock Blek.; t. ex. /^äna tjäna, /^äxa tjära, /^ugo
tjago, y^ook tjock; y^öpa köpa, /^äpp käpp, y^il kil,y^ortel kjor-
*) I Boh. har man vanl. I eller t: hnl^, $^t% ^^t% •^^®'' A«^0,
^»^, te^e, dessa senare från Sörbygden.
^) Jfr t$ 8. 52 (o. 55). Leks. o. Rättv. hafva J^- ; äfvenså S«arna.
') När en äldre upptecknare for Uppl. säger: »Ig ofta som kj» ock
skiljer mellan detta ock tsj, vet jag icke, hvad han därmed menar. Jag
har J^Opa, /?yv, J^^P fr&n Lofsta i örby hus h. ; likaså från Funbo i
Raabo ock från Torstnna blott J^-.
i
52 LUNDELL: LANDSHÅLSALFÄBETET. 42
tel; för skånska mål: J^ve tjugo , J^oba o. s. v. Från Rosl.
(Bro) har jag fått /^ofe tjock, J^uta tjuta, J^ugQ tjugo, J^ur
tjur, men däremot ti^ra tjära, ttena tjäna, vid hvilka jag an-
tecknat, att begynnelseljudet möjligen är /; k^ synes aldrig
blifva ^^, utan kvarstår som k eller Jf^ såsom äfven skall vara
fallet i Södt., åt minstone före i y (jfr Jf s. 63). För hela det
öfriga Södm. (Åkers h., Rekarne, Vingåker o. Jönåkers h.)
bar jag samstämmigt funnit J^- för både Ig- ock k*- *). Äfven
de finnl. munarterna hafva utan tvifvel J^ för tj (Nyl. ock
Öbott). Ett värkligt tj torde ingenstädes finnas: något mel-
lanstadium mellan h (Jt) ock /^ ligger åt minstone utom min
erfarenhet, k före »mjuk» vokal öfvergår till J^ i Öbott. (När-
pes) samt i Raseborgs västra h., Pernå h. utom Mörskoni soc-
ken, ock Pyttis socken af Kymmene h. i Nyl. Däremot hafva
hvarken estsv. eller gotl. något J^ för k*: k kvarstår som k eller
J (jfr 8. 62). Estsv. behåller äfven h (möjligen Jt): tiokt
tjokt, tiu tjuf, tield täcke. Möjligen finnes ett liknande uttal
i Ström i Jämtl. (»Ijj kj olika ock hvarje beståndsdel separat»).
På Gotl. åter har Ig blifvit ombildadt till /? eller J^ (s. 63).
I dalmålet är J^ på väg att blifva ts. Man märker otvif-
velaktiga spår af »jotering» (dorsal bildning); dock tror jag,
att man snarast har att skrifva ts^)y följaktligen tsuv tjuf, ts^.na
tjäna, tsQTQ tjäVa, ^^il kil (Orsa); tsilj tsynar korna bst. pL, istna
kärne (Våmh.); frq tsy^rtson från kyrkan (Mora) o. s. v. En
dylik benägenhet att öfvergå från y^ till ts visar sig äfven på
andra håll: från Konga h. i Smal. har jag fått tstlj tsufa;
i Oviken o. Bärg i Jämtl. uttalas Ig, hvarunder äfven inne-
fattas k^, »nästan som ts». Jfr nedan s. 55.
Afvikande från mellersta Sveriges tal hafva norrl. ock
skånska munarter ofta öfvergång från k till /^ äfven inuti ord,
både efter långa ock korta vokaler, ock det icke inskränkt
till de fall, då en »mjuk» vokal finnes eller funnits därefter:
^) tt (Jt) för Ig* på gruDd af uteblifven brytning, såeom man bör
antaga vara fallet med Rosl. tlQraj finnes också i V bott. i t. ex. tiro
tjära (jfr under t) ; ty för J^U är ganska vanligt i skånska mål ock före-
kommer enstaka i andra mål (jfr under ^).
*) Det står mellertid så på öfvergången, att jag i mina uppteck-
ningar än brukat J^y än tSj mest dock det senare.
43 DENTIPALAT. J^. 63
äfven föregående mjuk vokal värkar stUDdom samma öfver-
gång, detta dock, sk vidt jag vet, blott i Bkånskan. Bland finnl.
mnnarter blifva Närpesmålet saint öst- o. västnyl. (se ofvan)
k == y^ före mjuk vokal, antingen denna finnes i aflednings-
eller i böjningsändelse: ptc. (snp.) o. adj. -in -i, imp. 2 pl. -in,
pl. -er^) o. bst. art. -in -i hos snbst. i Nyl.; ptc. (sup.) o. adj. -in -i,
bst. art. -in -en -e i Närpes^); de fall både för Nyl. ock Närpes
dock undantagna, där den mjuka vokalen är af nyare nrsprnng
(prdBS. ind. -er, m. (o. f.) sg. af adj. -er, pl. -er i kons.-stammar
samt afl. -el -er motsvarande isl. -1 -r ock »aknt» aksent i sv.,
i Närpes -ät -el), samt för Närpes 2 pl. imp. en: smaÄ^en, söÄ^en,
dreA-en o. s. v. Ex. från Nyl. äro: leX:a hJc l^^i drypa, sti/pa staA:
tAPOJ^ -i imp. stiy^in sticka, senia sanA; soQ^^in -i seA/^in sjunka;
kroi kro/^in, sta^ stc^^in, bani ban/^in, saA; ss^^in ss^^er, J^oh
JfiJ^ kök, dit di/?i dike, styÄ sty/^i stycke; ns^/^in -i o. -it naken;
från Närpes: ei\/^or pl. af ogk änka, /^q/^un kyrkan (ob.y^örk;
jfr 8. 56), my/^i mycket; sviifc sveifc mj^i svika, sprej spra* sprQ/^i
spricka, {)ligi ^]Agk |)lo]\/^i slinka; ba$& ba^/^in bänk, Bbd,k
sW^ stack, bbJc ss^^en sak, låA; lG[/^e lock, diA; di/^e dike, styj
styjfje stycke (stundom äfven pl. di/?er, sty/^er). På svenska
sidan är samma företeelse först ock främst allmän i de mål,
hvilka jag förut betecknat som norrl., ock dessutom anmärkt
för Värml., När. ock Ostg. skärgård. Mest genomgående synes
förrajnkningen vara i Härj.'), där hon träffar k^ i stammen ock
k före ändeisen i ptc. (sup.) o. adj. -en -i, bst. sg. m. -en o. dat.
-a, f. -a o. dat. -en, n. -e o. dat. -an samt bst. pl. n. -a, i pl. för öfrigt
blott i ord med äldre -i i stammen, t. ex. laka lak Itf^t drypa,
JwiJ^e Jwek JwtJ^t svika, dreke drak druj^i dricka; stråk bst.
') Jag sluter frän det att öfvergåogen utan iDskränkning sages
förekomma före mjuk vokal. För Närpes åter skrifves uttryckligen saA^ST.
^) Närpes bar haA; hake (med förlust af slutvok. ock väl, åt min-
stone tidigare, sammansatt aksent) bst. sg. baA^an (ur den äldre
oblika formen) ock undgår sålunda förmjukning i dylika ord. Nyl. bar
vanligen upptaget obl. formen på -a äfven i ob. sg. Urspr. sv. subst.
visa of ver hufvud ingen förmjukning före sitt ur a försvagade -e (-i).
'*) Lillherrd., Alfros, Sveg, Linsäll, Hede, Vemdalen; »möjligen
något osäkrare» i Sveg. Ytlerhogd. har förmjukning blott i sg., Ljus-
nedal blott sällan utom ordets början. Ex. äro från Lillherrdal, upp-
tecknade af annan man ock af mig omskrifna. t föreställer troligen
också }f € äfven 6 ock '. Kvantiteten är något osäker.
54 LUNDELL: landshXlsalfabetet. 44
strejken bst. dat. strejka pl. straka gosse, fisk fisj^en ftsj^a
pl. fiska fisk, bagk hanj^en hanj^a pl. banj^a banj^an banj^um
bänk ock på samma sätt pl. baj^a saf^a, sak mj^a sgj^en
pl. saka sak, /^ö^/^e J^i^^J^a J^s^J^en pl. J^&^J^a kyrka, ^a*
taj^e taj^an pl. ^gÄ fo/^a takum tak, r?/^ö rt/^e rtf^an pl. r^/^e
^?/?fl rjj^um rike; sp\f^en -a -^ torr, f&^J^en a -i färsk; 50/^a,
fl^^a, nej^a sjutton, aderton, nitton; o. s. v. — men sv. m. utan
förmjukning, t. ex. baA^e backe. I »högjämtska» inskränkes för-
mjukningen så till vida, som former med bortfallen slutvokal ock
sammansatt aksent på rotstafvelsen behålla k, ock detta ofta
kvarstår äfven f()re bst. art. Jag har sålunda från Offer-
dal: stik stak st&J^a sticka, sprtk sprai spr$J^a spricka, ågk
anj^a enka, dik dif^a dike^), ta?fcen, J^aikm. För Föl. o. Ström
uppgifvas fijjoonft sön/^e sjunka, (viifc vika, stryyi stryka o. s. v.),
för det förra stället åt minstone impf. konj. sprii/jje af spriiÄ
spricka; för Ström åter ske^, vreAie af skaAia, vmia, mik sve^
svika, skrii/c skreie skrika, viifc vefce vika, ryyfc röie ryka, fyyA;
föA;e snöa, stryyft ströÄ;e stryka; från båda: sö^an, a^an, ni^an.
I subst. pl. fins knapt någon förmjukning. Som ex. på förmjuk-
ning vid substantivböjning, närmast från Ström, men gällande
fbr Jämtl. i allmänhet, uppgifvas (dock att cirkumflekteringen i
pl. icke gäller för Stug. o. Kag.): löA; loi/^en Iq/^a pl. lööA; löftan
löfcom, riifc r;/^e rU^an pl. riiA; ri/ca rifeom; spijfn, stojfn, ftsjfn
(Off. o. Rag.); mark marjfn mark, men J^aAkce -kan (Rag.).
I Rag. (o. Stugun) utan vokalförlust heter det: JlceJ^a släcka,
vcBj^a väcka, ttpj^a tycka, stpj^a stycke, enj^a enka, J^^rJ^e^
kyrka, men före bst. art. kvarstår stundom k: b&nA;en, stoX^en
saÅen (i Rag.). Någon dat. finnes icke. Från Nbott. vittna
liijil nyckel, väkjinn vaken, sikkj senigt kött (Kalix), Jlökkj
släck, heink] hink (Nysätra) ock pöik pj^kjen pojke, mykkje
mycket om samma företeelse; från Medp. de närmast R5r
annat ändamål antecknade nt^/^e?, styj^e, tillsa; från s. Ångm*
(Multrå): tyj§^, ^w/^e, ^^^/?e, /^^/?'w. I n. Angm. förmjukas k
åt minstone före bst, art. -en -e: goÄ go/^en gök; före -ä i inf.
ock -6 i sv. f. förmjukas stundom, stundom icke, hvadan man
t. ex. kan hafva både tgörfce ock tjörljje. Från Hels. (Arbrå)
har jag ttpj^a, ly)J§a ögla, ntpj^ol, sttpj^e, men också dubbel-
*) UDdaDtagBvis l^J^ ^WSS^ ^^^^ f*"^^ Offerdal ock bii/^ hynda
fråu Fölingc, samt tvåstafvigt ttfj^fp tpkt tjfikt tycka från Offerd.
46 DENTIPALAT. /^. 55
former: cenj^a ock tegka, scek scejfn ock scekm, fleek flwk^n,
bek beke. Från Leks. o. Rättv. har jag de vanliga ex., från
Leks. till ock med vqj^m vaken, från båda bok boj^o,; i
Särna åter är förmjukningen starkt inskränkt: li^iii, benA^in,
pö^*in pojken, fo^A^e. I Västm. förekommer/^ både i stammen ock
i bst. sg.: märy^e, än/^a, stj/^e, v^/^a väcka, iji/^a öka, bi^/^i buske,
bér/^in bocken, rii/^en röken, pläj\/^e planket, angifna för Ramsb.
Skinnskatteb. o. Norb.; äfven i Sevalla, Rumla o. Tortuna
finnes samma uttal, men håller på att försvinna. I öfre Fryksd.
ock i många andra trakter af Värml. uppgifves en öfvergång från
k till t^ vara mycket vanlig, ock som ex. gifvas från Värmlands
Åifdal: Mtt/en bäcken, dit^i dike, mytt/y mycket. Från Ogöta-
skärgården heter det, att »k midt i orden ofta uttalas som tj,
t. ex. hölje öka.» — Från Färs h. i Sk. har jag antecknat:
stykj^a styrka, teij§% täcke, jej^oli skicklig, va\f}éltBn värkligen
samt ftiednij} Fredrik, fej^ jej^ fick gick (jämte fe, j^), ock
hämtar från annan källa: täi\/^a tänka, iQ/^as lyckats, Iq/^eli
lycklig, eti/^e stycke, hq/^en hvilken, sä^/^er sänker, dr^f^ad
drickat bst. sg. I skånska mål utom Skåne tyckes ifrågava-
rande öfvergång icke förekomma: Hall. har feck, jeok, täokeli,
ynkeli, tecken, råoken; Boh. feok, jeck, nyfiken, stooke.
I Ström i Jämtl. står J^ under här ofvan angifna förhål-
landen äfven för gg, t. ex. hq/^e impf. konj. o. sup. af hugga,
li/^e sup. ock liy^en(eB) ptc. prses. af liigg ligga, ry/^en ryggen,
vegg bst. ve/^en dat. v^^a. Dock skall man nu vara i färd med
att återfå ^'5. Jfr jp t k {s. 22).
Förmjukning af k i in- ock utljnd äger rum äfven i det
eg. dalmålet; ock man är, åt minstone i fråga om Orsa, Mora
ock Yåmhus, om hvilkas mål j<ig kunnat taga personlig känne-
dom, lika tveksam som vid uddljud (s. 52), huru vida man
skall skrifva J^ eller ts. Jag har antecknade skratsa skrika,
Xlcetsa släcka. Utsa tycka, centsa änka, ftsts^n fisken, mj^tse
mjölken, fgts folket frän Orsa; mytsy mycket, tsyertson kyrkan
kas. obl. från Mora; ll&tsa släcka, martsar märken, nyitspln
nyckeln, bcets'n bäcken, flcets'n fläcken, barts'n barken, bttelts^n
bjälken, fuetse folket från Våmhus, ock har funnit mig snarast
böra fatta det som ts. För Bärg i Jämtl. uppgifves ts äfven
i inljud.
56 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 46
Ett alldeles särskildt slag af dentipalataler får man efter
? ock 1 De bildas naturligtvis dorsalt, ock det med främsta
delen af tungans öfre yta, liksom de vanliga dentipalatalerna;
men de flyttas upp^ så att de bildas mot tandlådorna ock främre
delen af gommen, ock de motsvara sålunda snpradentaler ock
kaknminaler bland de med tungspetsen bildade språkljuden.
Jag har i allmänhet funnit dem tämligen lätta att skilja från
vanliga dentipalataler, ock de borde rätteligen hafva fått egna
tecken. Sådana kunna för dem lätt bildas genom föreningen
af kakuminal ock palatal modifikation^). Jag har dock före-
dragit att tils vidare bruka de vanliga dentipålataltecknen,
enär de ifrågavarande språkljuden blott förekomma i vissa, lätt
igenkännliga ställningar. Man återfinner dem i alla mål, som
på samma gäng hafva I (Jt) ock förmjukning, ock kan uppgifva
som allmänt ex. bst. sg. af folk: fo?/^e. Efter X har man dem
i 8. Ångm. (Multrå) ock Rag. i Jämtl.: foAfc foJl/^e folk, boJlife
l)oJ(/^en balk. I n. Ångm. »är k i slutet af ord i allmänhet
hårdt utom i några ord : bahlk balk, fahlk folk, kahlk kalk, där
det står efter 1»; man skall således tänka sig ba?/^, fa?/^, ka?/^
(hed höga dentipalataler. I Leks. i Dal. har man till ock
med halh bajfn, valk vajfn, mj^lJc mjoj^a, fslk fsj§% där J
har slukat det föregående ?, liksom de vanliga ^snpradentalerna;
hvaraf det ännu tydligare framgår, att de höga dentipala-
talerna förhålla sig till de vanliga låga som snpradentaler till
postdentaler. En motsvarande förhöjning har man att vänta
sig i dalm. hicelh bicelts^n, ehuru jag icke blifvit uppmärksam
på den. Man måste också förutsätta, att i sådana former som
y^or/^a, mär/^e, där J kommer efter r, dess läge skall ändra sig
något, liksom dentalt (tungspets-) t efter r öfvergår till {. Det
samma gäller naturligtvis äfven efter r ock ^, t. ex. mar/^e (s.
Ångm.); mo^/?en marken, fö^sr/^e flicka, fe^/?en -a -i färsk (Lill-
herrd. i Härj.). Jfr ,s ock r (s. 42, 44, 54). För Närpes skrifves
t. o. m. iijö;;jun kyrkan, kvaffjen hvarken, stä^^jels stärkelse, d.
v. s. efter mitt skrifsätt Jf^^un o. s. v., där r försvunnit lik-
som I i ex. från Leks.
*) Det läte sig också göra att bilda tecknen ur snpradentaler ock
palataler: man finge då två svansar, en åt hogcr ock en åt vänster:
men dessa tecken aro svåra att skrifva.
47 KONSONANTER: HÖGA DENTIPALAT. ; ^ J^tV. 57
Endast ^ med bortfallen explosiva, således värkligen ett
enkelt ljud, är »1ge»-ljud, ersättande 1j- ock k*- i hela Ögötl.,
nö. Smal. (N. Vedbo o. Aspeland) samt Vgötl. atom Kind;
sålnnda: ^yy tjnf, ^äiia tjäna, ^uta tjata; ^11 kil, ^öpa köpa, ^ortel
kjortel o. s. v. Äfven från Sörbygden i Boh. har jag hört
^. När det for Hall. mellan Lagan pck Viskan säges, att 1j
oek kj i början af ord uttalas som sch, antager jag, att det just
är ^ som menas, att det altså heter ^ärhy ^örka Tjärby kyrka.
På vägen från / (Värml.) kan man naturligtvis bafva mellan-
lägen med tvifvelaktigt ^ eller ^; så i Vadsbo i Vgötl. ock
i Närike, för hvilka jag dock tecknar ^. Jfr g- (s. 63).
Tänker man sig ts utan explosiva, liksom man har ^ för
y^, eller tänker man sig ^ ytterligare framiSyttadt, så att det
blott bildas med tungspetsen, likasom af /^ blifver tsy så får man
på båda vägarne s (som i franskan), ock utvecklingen är på
denna bana afslutad. Så långt har dock ännu intet svenskt
mål hunnit
Ett äldre tw^ som i sv. nu företrädes af tv, kan — man
påminne sig, att w är palatalt — öfvergå antingen till Jw J^Wy
senare J^v ock tsY, eller till kw. För Härj. heter det t. ex.
tVo två, fwungne tvungna (Lillherrd. ock Sveg) med »f
mer eller mindre likt tg [/^], stundom väl alldeles lika därmed»,
således förmodligen i andra fall Jw. Från Linsäll har jag fått
meddelade: J^wt! interj., f^wtoJcQ tveka, J^wceot^ tvätta m. fl.
samt J^var tvär, J^val tvål; i Hede skall man däremot hafva
iv, I n. Ångm. uttalas t före v »nästan alltid» som /^, t. ex.
/^vätta; från s. Ångm. åter har jag icke fått annat än tv,
Hämma öfvergång är väl hemmastadd i Smal. ock tillgränsande
mål, ock här försvinner stundom w liksom i Jw (s. 77), eller
J} kan blifva ts; dock håller äfven tv på att inkomma. Från
Västbo har jag J^tvena tvinna (kanske t. o. m. tjwena)^ J^a
två (äfven Mo); från Kind i Vgötl.: J§wt^a ock tivt^a^ J^wena
ock twenay J^wnf^m ock tvugm, J^wa ock J^a två, J^i o. twi tvi
interj, J^ceta tvätta; från det öfriga Vgötl. blott tv. Oaktadt
för Hall. något J^w icke är uppgifvet, kan man åt minstone
tidigare förutsätta ett sådant på grund af en form som tjo
två. I ö. Blek. synes man hafva J^wBitom tvärtom. I Torsås
i S. Möre har man både tsw ock tsv (i andra socknar Jcv) i
58 LUNDSLL: LANJ0SMÄLSALFADET2T. 48
tswiDLA tvinna, ^^t7ätta tvätta, tsve^ skruftving. Jfr A; ock w
(8. 68, 78 f.).
Vi komma till dentipalatala motsvarigheter till Jljud.
Huru vida s före i (eller j) uti estsv. siöks sex, siu sju, siö?
sälja, sio sjö (Rågöarne o. Wicht.); Nbott. sIm sju, qer bär, sgölp
hjälpa, gjekst hicka; eller dalm. (icke Leks. 1. Rättv.) stu^ga
sjunga, stu sju, stuJc sjuk, st^v själf (Orsa) är i någon mon
dorsalt, må lemnas osagdt; i alla fall är det utan tvifvel när-
mast s. I gotl. däremot tror jag mig hafva hört ^jauA;. sjuk,
§jalvoT själf jämte jauk, jalvor, I Härj. finnes efter mitt an-
tagande §j. För Sveg skrifver nämligen upptecknaren s^", där
b' betyder ett J*ljud, ock menar, »att j höres tämligen separat
(^-j)», ock det för sj sljj sk^ således förmodligen ^j0 sjö, ^jaxa
skära, med s'j som »försvagning» af s^tj {^Jf)\ så vida man icke
möjligen har /). I den till Sveg gränsande socknen Alfros har
en af mina sagesman antecknat ett »mycket mjukt» J*~ljud, med
ett mer eller mindre tydligt därpå följande j. Jag har därför
skrifvit hans ex.: §jbI själf, ^jw^sju, ^jwÄ sjuk, ^jo^e sjunga o. s.
v.; äfven inuti ord: hi^j^ busksnår, fi^jm fisken, mo^ja bst. sg.
af ma§lc mark, si^jm syskon. Detta uttal skulle dock vara i
begrepp att dö bort. För Ström i Jämtl. uppgifves också, att
j uti sy höres »tämligen separat», ock man har sannolikast ^joonk
sjunka, ^^aga stege, ^jiin skina, ^je?i skilja o. s. v.; äfven fi^jar
fiskar. Enligt andra skall det eg. uttalet för Ström vara sj
stj sJcj (jfr nedan samt ski under ^ s. 62 f.), som dock hålla på att
gifva vika för sj. I Särna i Dalarne skola skära, stjärna hafva
»en egen artikulation» nästan som s-sj-j. hvadan jag förmodar,
att äfven här kunde finnas ^j (s^j?). At minstone är ett s-f-j
mindre antagligt, ock naturligtvis als icke s-^-j. Jfr sg för hj
(s. 78).
Det ursprungliga stt (kanske sji) finnes ännu i gotl.
shana stjärna, sttala stjäla o. s. v , ock i estsv. sheri stjärna,
shol^ stjälpa (Råg. o. Wicht.) o. s. v. samt undantagsvis i
dalm. sttma stjärna, sttelo stjäla (Våmh.), hvilka former väl få
anses hafva ofullständig brytning (jfr dift. te samt om uteblifven
brytning i allm. under vok. e). Eljes öfvergå både slj ock
skS där de icke hunnit, till J*, till antingen sj^ eller ^J^. Den
förra af dessa ljudförbindelser förekommer i Nyl., för sk^
dock ej i dess mellersta del, i Replot, Vörå, Kronoby ock
49 KONSONANTER: DENTIPALAT. ^J Sj} ^J^. 69
några undra socknar af Vasa län i Finnl., ock inom Sverige
i hela Vbott. utom Löfänger o. Nysätra, samt i Rättv. ^) i
Dalarne, t. ex. sj^ilo, stjäla, ^y^ärna stjärna, sj^m, skära, sj^hm
skinn, kan^/;e kanske. I Södt. skall, så vidt jag rätt tolkat
uppgiften (»någon gång uttalas ännu alla tre konsonanterna^);, sj^
vara det äldre uttalet för sig; ock i Ström i Jämtl. uttalas
stundom slj o. skj »olika ock hvar beståndsdel för sig» (jfr ofvan
under ^), hvilket torde antyda sj^ ock s^j (jfr s. 58), Om
sky för Äju-Ja se under y. För -sj^' inuti ord före böjnings-
ändelse äro ex. gifna under J^ (s. 54 f.).
Dalmålets vanliga uttal af stj ock sk^ fattar jag som sts,
ehuru visserligen spår af dorsal ingalunda saknas (jfr ts s. ö2,
55). Jag har från Orsa antecknat stsolo stjäla, stsana stjärna,
sisura sJcar sken imp. stsar skära, stsuta skot skuti skjata,
stsil ststld{B) ststlt skölja; från Våmhus: stsy)la sup. stsyil{t)
skölja, stsaro skära; men ^^^e^o stjäla, sttena stjärna förmod-
ligen obrutna. För sk^ står stundom $k^ 1. sjf^ (jfr J s. 62 noten).
$J^- åter föreställes sannolikast af det Jlj-, som finnes i
Närpes, Eveflaks m. fl. socknar i Öbott. samt allmänt i Härj.
(Lillherrdal^ Hede, Vemdal; men icke Sveg eller Älfros);
ehuru visserligen fj^ också rätt väl är möjligt. 1 Närpes har
man då: j?/^ä?k stjälk, ^J^&r skära, ^J^oi skjorta; i Härj. 2): ^/^era
skära (men 5^eta, 5^d?pe), ^/^ine ^/^en ^y^ini skina, ^J^i sked.
Från Linsäll i Härj. har jag fått den upplysning, att J-ljudet
före /^ är »lent», hvilket styrkte mig i den förmodan, att det
är ^, ock senare anser jag mig värkligen omedelbart bafva
iakttaget ett ^/^, med alldeles samma hväsljud före ock efter/.
Exemplen äro ^J^elje skilja, §J}yldu skyldig, ^J}&t0 skjuta ock
några andra med sk^ samt ^Jgar^^ stjärna; med samma Ijad-
förbindelse inuti ord: ^^/^e aska ock ft^J^^-syre ris på sjö-
bottnen i^r att kvarbålla fisken. Inuti ord har man eljes blott
sj^ eller ^J^ (s. 42); det senare dock mera efter förmodan på
grund af sg. ^u^^ turk, ma§k mark, hvaraf bst. ^/^en, ma^J^a,
En assimilation af §J^ till §J§ ligger nämligen särdeles nära
till hands ock är mycket sannolik. — Jfr / j (s. 75, 76).
^) Jag har dock undaDtagsvis fått skyna ock skuta skjuta.
'-) Formerna från Lillherrdal, det sista ordet från Veradalen. Några
ex. för stjj- äro icke uppgifna, men detta behandlas säkerligen lika
med skS sä vida det förekommer.
60 LUNDELL: LAI^DSMÅLSALFABETET. 50
Utanför nu afhandlade Ijudfbrbindelser finnes J enligt
muntliga upplysningar af med målet fult förtrogen person i
Linsäll i Härj. i t. ex. vaofv) vatten, heofy botten (jämte vaofn^
beofn). Ty värr är mig omfattningen af denna öfvergång icke
närmare bekant.
Mot förmjukningen k*-/? svarar g^-^5; men ^j är både till
yttre ock inre omföng vida mindre allmänt än J^, I början
af ord är det endast Nbott. o. Vbott. jämte dalmålet samt,
synbarligen blott undantagvis, n. Ångm., som behålla ex-
plosivan. I in- (ock ut-) ljud är ^gr något vanligare, i norrl.
mål ock i Skåne; men oftast bar äfven i detta fall processen
fortgått till j^ motsvarande jf (ock ^) af k*-/^.
I början af ord uttalas sålunda i Vbott. »g framför e i y
ä ö ock 0 som gj, nästan som dj, t. ex. giv läs djiv, gernom läs
djernom (gärna)» d. v. s. </^-; på samma sätt Nysätra ock Skel-
lefteås gjeell duga, gjiiv gjivi gifva; Kalix: gjaisp gäspa, gjaiting
geting. I n. Ångm. uttalas »gj nästan som dj», ock ordboken
gifver: gjahle gärde, gjehne ene (juniperus), gjohlä gråta, gjorsli
mogen; äfven gjohle gjort gjorde -rt. 1 andra fall lär man
hafva j-, ock så är det med säkerhet öfver alt i s. Ångm.
(Multrå).
Inuti ord är ^g den vanliga ersättningen för gg före nu
befintlig eller tidigare praepalatal vokal i Nyl. utom land-
skapets mellersta del, Nbott. ock Vbott., Ångm., Jämtl., Hede o.
Lins. i Härj. ock i Västm; ^gr för g i ng uti ö. o. v. Nyl., Obott.
ock Lillherrd. i Härj.; hvaremot i öfrigt förmjukning af g (kort)
alltid leder till j. Nyl. har förmjukning af g ock gg inom
samma område ock i samma fall, som k öfvergår till J^ (s. 53 ^),
men g utom ng blifver j, blott »stundom med ett svagt förslag
af d», hvaremot gg alltid ersattes af ^g (ddj), t. ex. vegg ve^gln
väggen, knagg kna^gin knaggen, hugga högg hu^gin -i huggen
-it (men 2 pl. imp. hug:en). Om Närpesraålet i Obott. gäller
det samma ^), ock äfven här höres stundom ett »mycket svagt
ock otydligt» d före j för enkelt g; ex. på ^g för gg äro: hugg
hu^gi hugga, rygg ry^gln rygg, vägg vä^gren vägg, brygg bst.
sg- bry^grun pl. bry^gror brygga, Jlgä^g'e skägget. Båda dessa
finnl. mål hafva dessutom i samma fall n^j {y§S^) ^^^ n?)
^) Som undautag gäller i fråga om g ock ng äfven^komp. -er,
hvars vokal icke är gammal.
51 KOMSONANTBK: DENTIPALAT. / §^, 61
t- ex. jeitin^jiii getingen från Ny I.; sprigg sprang språn^gri,
Qätugg -n^jin fjäril -en, tin^gre tinget, dren^jan drängarne,
stren^^ar strängar från Närpes. På svenska sidan äro hit-
hörande förhållanden bäst kända för Jämtl. ock Härj. I det
förra landskapet går ^g-^f; vanligen i järn bredd med k-/^
(8. o4), t. ex. vegg ve^jen pl. vegga o. veegg vägg, ^^ e^je
dat. e^jan pl. egg egga eggom ägg (Frösön); Aög ho^ hi^ga
hagga, vag vei^gan vägg -en, skrog skro^gan varg, plog plo^gan
hafvudkläde, roen kåg kagan kagge -en, (Offerd.); h^ga tigga,
f>!f^5& bygga, vceg vce^gan pl. vtegar vägg, ryggan ryggen
(Rag.). I Ström ersattes gg af J^ eller ^g (s. 55). I Härj.
är det, så vidt kändt är, endast Hede ock Linsäll, som för-
nijuka till ^j: le^je lägga, 7Qgg ve.^gra vägg -en, JTjegg JTje^je
dat. /tae.^jan skägg, egg e^3'e e.^jan pl. egg e^gra e.^5'«m ägg
o. 8. V. från förra, ^J^y^gB skygga o. vceg vaggen från senare
stället. Dessatom öfvergår i Lillherrdal ng till n^g (y^g?)
med ett svagt ^ i de fall, då annars förmjukning äger rum,
t. ex. springe sprang spnm(/g'i springa, dreng -^g&n dat. -^ja
pl. drenj^^a -^gran -^gum dräng, bst. sg. ston^^a dat. -^jen
stång, sten^je pl. -^^a stängsel. Vbott. synes hafva ^g äfven i
ntljud: snå^j dat. snä^^en frusen mark ock så äfven n^g för
ng: en^5 en^gre pl. BR^g en^ja äng (alt Nysätra) Från n.
Åugm. skrifves dra sup. drägje draga, gnaga gnägje, slå slägje,
väga vägje, sigä segje sjunka, stiga stegje, där gj skall vara ^g
(däremot fiygä ftoge o. s. v.). Från s. Ångm. (Multrå) har
jag: vce^gm väggen, reagen ryggen, gluggen gluggen; från
Medp. inga ex., men från Hels. äter (Årbrå): rpgm, glugen;
från Bättv. i Dal. h^ga tigga, bi^ga bygga, uga ag u^gQ hugga,
rtg rt^gen rygg, ghg gh^gen glugg, vceg vce^gce vägg*); från
Leks. ungefär samma ord med ^g. Från Västm. äro exem-
pelvis uppgifna väddjar väggar, byddje bygge, byddja bygga
(Skinskb.). För Ögötaskärgården uppgifvas l)ryddje brygga,
huddje hugga o. s. v. — I Sk. finnas både ^g ock ^g, ock liksom
vid J^ (s. 55) är orsaken till öfvergången stundom att söka i en
föregående vokal. Jag har hört le^ga ligga, rt^ga rika
ock hämtar från annan källa: bäddje bägge, läddja lägga, fidjas
^) Trykt källa uppgif ver åter for Rättv. : bljja bygga, brjjja brygga,
dragg drajjön dragg, dagg dåjjö dagg, migg mijjön mygga, ujjin
huggen. Jfr gg-j i Härj. s. 64 f.
62 LUKDELL: LANDSMÅL9ALFABBTET. 52
skynda, julaledj jullek. I Boh. förekommer icke något sådant,
synbarligen icke häller i Blek. eller Hall.
Det eg. dalmålet har förmjnkning både i början af orden
ock inuti dem; men här, liksom vid den motsvarande tonlösa
ljudförbindelsen (s. 55), är den dorsala bildningen så svagt
utvecklad, att jag föredrager att skrifva postdentaler. Mina
ex. äro från Våmhus: dz&ro göra, gludzm gluggen, hyde-
mistarii byggmästaren; från Mora: hydgad bodde; från Orsa:
dzero dzard gart göra gjorde gjort, dza gifva, dztk gendzi gick
gått, V(B^ bst. vcedm vägg, ndztn ryggen, andze äng, sandzt
sängen, kel^ndz^ kärringen.
3 utanför nu afhandlade förbindelse tror jag mig under-
stundom hafva hört efter r i korgr korg, tor^' torg, varg: varg
m. fl. (Vgötl. Boh. Hels. Ångm. Jämtl.) i st. f. j, igenkännligt
genom ett slags hväsning, som påminner om J*-ljnden, men
icke finnes hos j. Från Ärbrå i Hels. har jag också fått
rys;en ryggen, gluten gluggen, som sades vara det äldre ut-
talet (nu mera vanligen rpgm, glngm).
Prffipalataterna äro öfver hufvud bildade i läget för j] Jf g
förmodligen något bakom, J y något framom eller bakom
denna punkt, utan märkbar skillnad för örat.
I gotl., estsv. ock mell. Nylands mål kvarstå, heter det,
i början af ord k g äfven före mjuk vokal 'j, således t. ex. från
Gotl.: källing kärring, kar kär, giva gifva, gäst gäst; äfven
gjån narr, giorde gjorde, samt skiuta, skära, skina; från Rågöarne
o. Wicht.: kepman köpman, kätd kärl, kiö? köl ock gäva gifva,
gikk gick samt skinn, skära, skiuta; från Raseborgs ö. ock Hel-
singe h. samt Mörskom socken af Pernå h. i Nyl.: kök, kellng
kärring ock geiting geting, giroger girig, samt skina, skera,
skjuta. Afven i Pargas äro k ock g alltid hårda. Man kan
med större eller mindre sannolikhet förmoda sig i alla dessa fall
hafva 3" 9) för Gotl. uppgifves med säkerhet Jf g, ehuru kanske
tämligen långt bakåt bildade. Snarast kan man före i (j) vänta
prsepalatal. I Uppl. »uttalas», heter det, »k framför i ock y
såsom hårdt ko; ock jag har från Roslagsbro antecknade: Ijy^pa
köpa, JfitslkQ kälke, Jfyo^ra impf. ^yl o. Jy<?6 köra -de, Jficep
^) Enligt trykt källa skulle detta vara fallet äfven i Orsa i Dalarne,
hvilket likväl oj enar sig med hvad jag hört (jfr s. 62, 55 samt dz ofvan).
I en del ord finnas g i, sk. (g If sJf) både i Orsa ock of riga socknar.
53 KONSONANTEE: PEiBPAL\T. J g f, 63
käpp, J^xbJc kök, JfiB^l kött, i hvilka jag ömsom skrifvit i, öm-
som ^. g skall i s. Roslagen »framför lena vokaler» nttalas
som g], hvilket borde kunna betyda både §^ ock gj. Förmod-
ligen följer sk^ uttalet af k, så mycket snarare som för n.
Uppl. ock Roslagen särskildt anmärkes sk^ = J*. I Södt. bibe-
håller k, efter hvad man uppgifver, ännu tämligen allmänt sitt
hårda Ijnd äfven framför i ock y: kil, kyla som kar, kol; framför
e ä ö inskjntes ett tydligen hörbart j: Igällä, kjöpa; »sk» åter
»uttalas vanligtvis som i riksspr.». För ej länge sedan har g
haft ett uttal, likartadt med uttalet af k, d. v. s. hårdt framför
a i o u y &, ock gj eller gi framför e ä ö»: åt minstone lär
väl kj gj betyda Jj g], I Hall. mellan Lagan ock Atran ut-
talas sk hårt äfven framför mjuka vokaler, t. ex. sked, skinn,
skära, skuda. För Atradalen tecknas likvist Jljud. Enstaka
fall af sk^ (eller s^^) förekomma äfven annorstädes, särdeles
sky för skju i skånska mål (jfr under y). Jag har här samman-
fört alla dessa fall, utan att därmed vilja neka, att ju icke äfven
värkligt k ock g kan finnas före mjuk vokal. I mitt eget ut-
tal af kiss katt, killa kittla ock gis gris, hvilka ord allmänne-
ligen i målen förete ren explosiva, har ja^* säkert vanliga
mediopalatala k ock g: så ock kis, kila i Södm. o. När., så
vidt jag kunnat finna.
g innehålles sannolikt i det gi, som i Rågö- ock Wichter-
palmålet inskjutes i stammar på långt i, mellan detta ock
ändeisen, hvarvid i förkortas, t. ex. bigier af bi (bida), nigia
f. 8g. ock nigier pl. af ni (ny), ligien bst. sg. af U (lie). Jfr
^M? 8. 70.
/ öfvergår omärkligt i ^, ock det är i enskilda fall svårt
att afgöra, hvilketdera man hör. Båda äro "Ige^-ljud i början
af ord efter bortfall af den inledande explosivan; bildade det
förra mot gomtaket, det senare mot gomhvalfvets främre vägg.
Värml. har enligt pålitliga uppgifter p^, ock så äfven Dalsl. efter
min uppfattning, således: p^okk tjock, gixr tjur, ^öss kyss,
fOl kjol o. s. v. (Fryksd.); /^wa tjäna, g-ok tjock, j^tl kil,
g'0pa köpa (Nordal o. Vedbo på Dal). På 6otI. har man
efter senaste iakttagelser // för Ig, t. ex. y^äna tjäna, y^autä
tjuta, //ok tjock, //angå tjugo; undantagsvis t(pr tjära, tByv
tjnf. Här finnes i alla händelser en tydlig explosiva i början,
liksom vid vanligt 'Ijje" ljud (J^). Jfr § s. 57.
64 LUMDBLL: LANDSMÅLSALFABETET. 64
Med bänsyn till j påminnes om ft^rekomsten af j eller %
uti förbindelBerna 1j s^j ^ skj i fall, då icke ur dem ''tje"- eller
J-ljud uppkommit. Enär i ock j stå hvarandra mycket nära,
är det ej alltid lätt att afgöra, b var man bar det ena eller andra.
Vokal anses det vara på Gotl., i Estl. (Rågöarne o. Wicbt.) ock
Dal. (jfr under J§ ock sj§ s. 52, 58). I Rågö- ock Wicbterpal-
målet tecknas tbre vokal alltid i, således äfven ie% järn, ioe^
jord, io?a prata, ion bjon, iö?p bjälpa, vktt bjärta, biud bjuda,
bi09j björn, fio^^a fjorton, dius fiskmåse, lius ljus. FörVåmbus i
DaL bar jag skrifvit ^en6 bjärne, sptma spjärna, sttma stjärna,
hxcBlk bjälke ock télt belt, %Qfr beter, t^léCn elden; för Mora:
ten en, %esofn!n ensam, lema bemma. Trykta källor bafva för
Dal. mest j i början af ord ock efter en kons., t. ex. från Mora:
jäld eld, jäta äta, jälåk elak, jenn en, jenbåsk enbuske, jerk
Erik, bjärä bära, mjäst mest; jol bjul, jåp bjälp, Qås iUhus o.
s. v., men bliog blyg, Mosa frysa, snio snö, kriopa krypa. Samma
ovissbet råder nästan öfver alt, där d 1 n (b) kvarstå framför
i eller j: Nbott. o. Vbott. diwp, diwr, liws, Kuster, ni«t? (Kalix) o.
njuut (Piteå) stjäla, niut njuta, Yml (jfr biud Råneå); Frostv. i
Jämtl. Ijös, Ijan; Lillberrd. i Härj. nj08e nws nusi. I själfva
värket bar man ofta såväl före som efter vokal ett mellan-
ting mellan % ock j: man kan med lika mycken eller lika
liten rätt sätta botu ock bojn, betu ock bejn, Wn ock ba;;n o.
s. v. (jfr diftongerna). I mål med sammansatt aksent står t i
sådana fall som sitt sitta, väle vältd välja valde o. s. v. Jfr
t bland vok.
Området för j inskränkes för öfrigt i flera mål genom
kvarstående af dels g före mjuk vokal (jfr g s. 62 f.), dels g
efter 1 ock r ock i ljudförbindelsen gd (jfr g s. 69). Däremot
uppträder j ofta afvikande från bvad som vanligen anses för
sv. riksspråk i st. f. g ock gg i in- ock utljud samt, mindre
vanligt, i nj {yj?) tor ng. I de båda finnl. mål, som äro bäst
kända, nyl. o. öbott., går sålunda förmjukningen af g till j i
jämbredd med k-/? ock gg-,^g: (s. 52 f. o. 60 f,), t. ex. f?uji flogit,
liyi ljugit, täji tagit, vejin vägen, taye taget (Närpes). På samma
sätt (jfr s. 53 f.) finnes j för g, t. o. m. j för gg i Lillberrdal o.
Sveg i Härj., t. ex. från den förra socknen: li^e log lyi ligga,
f?5je f^ögde flögt knuffa, bögge högg hu^i bugga; i^gg bst.
ve^en dat. -ja pl. -^a -^an -^om vägg, legg le^en -^a pl. lejir 1.
55 KOKSOKAMTfiR: PRJfiPALAT. ), 65
-ja -^in 1. -^an -jum ben, egg e^a ejen pL e^a e^an ejam ägg (på
knif o. d.), egg e^e ejan pl. egg e^a eggtem fogelägg, samt gn^ge
gnog gnyi ') gnaga, stige steg st^i stiga, f?j0ge fi«g fixyi flyga,
skog skojen -ja pl. skoga -gan -gom skog, veg vejen -ja pl.
Yejir -jin -g«m väg, sorg -ja -jen pl. sorga -gan -gam sorg, trög
-je -jan pl. trög -ja -gum tråg; falejen farlig, hem^ejen -a -e
hygglig, men ftigot fogel. I Sveg är det öfver hnfvnd på
samma sätt, ehorn möjligen något osäkrare, t. ex. lije log Uji
ligga, li«ji hnggit, yegg pl. veja vägg, egg dat pl. ej«m fogel-
ägg; men pl. rygga, dat. sg. f. sorga o. egga jämte e^a. Hede
bar endast j för g, t. ex. drije dragit, t^e tagit, steje stigit,
fdije flagit; Linsäll ock Älfros bafva shojw o. s. v. I Ytter-
bogdal är förmjukningen öfver hufvud inskränkt till sg. Både
i Sveg ock Hede ersattes för öfrigt ng af nj, t. ex. synje
song sui\;i sjunga, pl. drenja »med knapt hörbart d» (dock
äfven pl. drenga ock enga) från Sveg; 'springe sprang spninje
springa o. pl. drenj& (men tong tenger tång) från Hede. I
Jämtl. är förmjukningen af g (ock ng) i nu behandlade fall
inskränkt, som man finner af ex.: sup. tege tagit, st^ge stigit,
smöge smngit o. s. v. från Ström (ock likaså Frösön o. Fö-
linge); tigi tagit från OfTerd.; men bönje hängt, sönje sjungit
från Ström, det senare äfven från Fölinge ^). Inom subst.
äro antecknade: ve[;a o. veej vägar från Frösön; skojen skogen
från Mörsil o. Undersåker, vejen vägen från Stugnn, skog
skojauj lag lajan från Rag.^), drenjen drängen från Föl., Stugun
o. Rag. ; men sog -ga -gen pl. soog sogan -gom såg ock eng -ga -gen
pl. eeng o. enga engan -gom äng (Ström). Öfver hufvud är förmjuk-
ning i pl. sällsynt. Å andra sidan finnes en del ex. på j för g i
ntljnd: vej väg (Frösön) o. a., ock på förmjnkning af -Ig -i^,
äfvenledes mot det vanliga förhållandet i norrl. mål (jfr 3 s. 62
o. rg Ig 8. 69). Från Nbott. o. Vbott. känner jag endast k?a
sup. k(ö(g)ji klå ock dat. pl. fiy(g)jom flugor, i fall (g)j får
tolkas som j. Efter regeln: »g* uttalas framför e i y ä ö som
*) Jag skrifver här ock langro ned j for upptecknarons jj, ehuru
detta kanske betyder j. Norrl. mal hafva cl jos ofta kvar äldre kort
vok. 4- kort kons. Jfr nndcr kvantitet.
*) I Rag. ock Offord. tror jag niig hafva y. Jfr detta (s. G 8).
') For Offerd. har jag /, so detta (s. 71).
Sp. Landsm. AT. B. /. 5
66 LUNDELL: LANDSHÅLSALPABETBT. 56
gj, Distan som dj» skulle man åt minstone i s. Vbott. hafva
§S för g äfven inuti ord, hvilket väl dock är ovist. För n.
o
Angm. göres ingen inskränkning i regeln om g = j före mjuk
vokal. Från s. Ångm. (Multrå) äro skojw skogen, spisel
spegel ock drtenjon, ItenjB (eller möjligen y); från Medp.
teje tagit, sle^e slagit, högdrejen högdragen, ISjqtl glad; från
Hels. åter skog skogm (o. kanske så i Medp.). Afven i
dal målet synes g-j vara den regelbundna öfvergången: Imgå
bst. bu^en båge, pl. -dajir dagar, fie^in glad, ögdrSi^m högdragen
(Mora); fikojeny bgjM, beg bst. beijen pl. begär rensel, jifn
hagen (Orsa;; fltga flög flijt fly^a, skog skojm^ bog bojm,
varg varjWy sorg sorjtB pl. -ger, bar g barje pl. -ger (Rättv.;
likaså Leks. o. förmodi. Lima, men Särna g i snbst. >). Västm.
har -yä;en ock -vägen (»mellan vokaler»). Både Rättv. ock
Västm. hafva r\j för ng^). I Fryksd. kan man fålejan benen,
veja väggen, $ja ögonen, jämte -g-. Jämförliga med tiji
o. s. v. äro samma måls tej, dre;, Aej. Värml. Alfd. har ti^i
tigga, br7.7y brygga o. s. v. — Af ett helt annat slag än i de
nu afhandlade norrl. munarterna är förmjnkningen af g till j
i Rvea- ock götamäl: här uppträder hon, utan hänsyn till före-
gående eller efterföljande vokal, mellan två vokaler, mellan vokal
ock 1 eller r, samt i slutet af ord efter vokal, t. ex. haje, le.;a,
såja, fojel, m«^;ra, rejler, skoj, sliy, Ifi^lig, väjsam'*); så regelbundet
i Ydre af Ogötl., Östra o. Västra h., Aspelands, N. Möre o.
en del af S. Möre o. Värend i Smal., medan i N. Vedbo o. Ronga
äfven tv finnes (s. 80); somliga delar af 01. synas ock hafva
j, andra hafva säkert g (Resmo). I Vgötl. skall bruket vara
vacklande, j likvist tämligen regelbundet inom Vadsbo, Kåkinds,
Vartofta o. Gudhems här., äfvcnså i sydligaste delen af
Kind. Mera enstaka fall af förmjukning äro kända äfven
') I Alfd. flynes dcttn j i snp. hafvn bortfallit uti täld, draid,
Slaid af tåga, drågå, slå; från Orga aro dain dagen, fain glad. Bred-
vid dom stå do likformip^a Alfd. fald, staid, gald af få, Stå, gå; däremot
Stigid, möjligen med j. Bortfall af g-j mellan två vokaler har man
också i Nyl., t. ox. skoln skogen, tain tagen pl. imp.; de fall i detta ock
andra mål att förtiga, då g bortfaller i ntljud ock alteå saknas äfven i
böjningen.
-) Orsa däremot nd^ (s. 02), Loks. rj (s. G 8).
3) Efter i ock y bortfaller detta J, t. ex; kvia, pla, flya, ty. Så
kundo man ock förklara bortfallet af g i adj. på -ig (s. 09).
57 KOKSONAMTBR: FitAPALAT. J j J H» 67
från andra trakter (När. o. Värml.). Afven skånska mål hafva
jj Blek. (ntom sö. delen, som behåller g), så vidt synas kan,
efter andra vokaler än a u, Boh. efter e ock ä, Sk. ock Hall.
antagligen på samma sätt som Boh.
Af skånska mål hafva sk. o. blek. jn för gn, t. ex. gajn gagn,
ft;na agnar, vBjnm vagnen (Färs h.), rejn regn (Sk.). För kt
ks står jt JB, t. ex. msjt makt, v(ejt vakt, stsjt sagt, sleejt
släkty Bdjs sax, strtjejs strax, sä^stan sexton (Färs h.), likaledes
i Sk. ock Blek. *); ^s för ks äfven i s. Hall.: öisa yxa.
^, prsepalatalt tonlöst 1, förhåller sig till J som X till Z, såsom
också tecknet ntvisar. Det finnes i Linsäll i Härj. i t. ex. Ii)
liten, rtj rissel, kwij ågren, bej betsel, vej byn Djursvall, rej
namn på ett biflöde till Rondån. Jfr X (s. 29).
J är värkligt »1 roooillée», icke j efter det nyare nord-
franska nttalet, icke häller Ij^ ntan ett enkelt 1 med främre
delen af tungans öfre yta mot gommen ; om man så vill, I -*- j
samtidigt uttalade. I Estl. (dock ej Rågö-Wichterpalmålet)
är 1 stundom »mouilleradt nästan som ]j, t. ex. golj, ylj». I
Närpesmålet i Öbott. (men icke i de angränsande socknarne
Petalaks ock Lappfjärd) står J öfver alt för långt l-]jud, t. ex.
faj ta] &/i falla föll fallit, tj] tj]A fylla -de -t, ku/ kujarv kulle
-ar, sta^ stall, k^/ kalla. På samma sätt har man i Lillherrdal,
Sveg, Linsäll (ock kanske Hede, men icke Älfros) i Härj.
regelbundet J för 11, dock ej före annan konsonant, t. ex. feje
fe2te felt fölla -de 4, be/e belte be2t kunna, leJ vall, fa/ full,
gennaoj gammal, e/oft älfte (Lillherrd.). J är äfven antecknadt
från Frostv. i Jämtl.: ime/a mellan. Jfr y (här nedan).
y ^), »n mouillée», icke nj, utan ett n med kontakt i j-läget,
uppträder dels för nn, dels som förmjukning af ng-§. I st. f.
ursprungligt nu förekommer y regelbundet såväl i Närpes soc-
ken i Obott. ock på öarne i Kvarken (Replot, Björkö), som i
Lillherrdal, Sveg, Hede o. Linsäll (men icke Älfros) i Härj.,
för Härj. med uttrycklig inskränkning till nn i utljnd eller
*) Efter i ock y bortfaller j, t. ex. Sina signa (Färs h.), ysse
yxa (Sk.).
^) Motsvarande tonlos kons., for hvilken töcken icke för ögon-
blicket finnes att tillgå, men lätt kan ur y ock n fåe, lär man, efter
hvad Bom nppgifves, stundom få höra i Vbott. i st. f. k uti kn-, som
då innehåller tonl. 4- beton. nasal. Jfr nn (s. 31) ock i?g (s. 71).
68 LUNDELL: LAKDSmAlSALFABETET. 58
f^re vokal: gpi^ spa^ spo^i spinner spann spunnit, me^ min m.,
bro^ brnnn, to^or tunnor (Närpes); fl^e tsky tatjQ finna fann
funnit, re^e rende rent ränna -de -t, mi^ min m., ha^ han,
spa^ spe^er spann sg. o. pl. (Lillherrd.). I Linsäll i Härj. fin-
nes dessutom vaofy vatten, beofy botten m. fl. (jfr J s. 60).
— OfTerd. o. Rag. i Jämtl. samt Leks. i Dal. hafva efter mitt ör^
y som »förmjukning» f9r ^, altså Offerd.: sti^ sta^ ^to;;^ sticka
stack stuckit, spri^ya sprungit, h&ya hängt, daya impf. af då^
slå; Rag.: dr^e^ draeyan pl. -^ar^ ^»p^w, men ce^a ängen; Leks.:
strte^ strceym, tvuym, t. o. m. cey^ subst. n. äng, 5^^ smya^
svreya svänga. I Dalbymålet i Värmlands Älfdal är y iakt-
taget för äldre ng(i), t. ex. Iet;i länge, hej;! hänga, slei;i slänga^
ey2L ängen, dre^an drungarne. Man har ock trott sig finna y
i Västm. tät;te tänkte. — I Färs h. i Sk. har jag hört: ty in,
tyan innan, tym pl. lya ingen -a, htyondha hvarandra, kviya
kvinna, laye layeh länge längre, sayataJ^Q sängtäcke, dkaya
drängar (Vomb); altså framflyttning från g till y på skånskt vis
(jfr g s. 71 f. o. /p s. 55). y uppgifves förekomma på detta sätt
i hela s. Skåne.
Mediopalatalerna gå i språkläror vanligen under det oriktiga
namnet guttural er (strupljud). De skånska målen byta i
denna som i andra grupper kort tonlös mot betonad: leg
lek, staj^e stake o. s. v. Ström i Jämtl. har gått den motsatta
vägen ock brukar k iör gg (jfr lab. s. 22). Området för fe g f
inskränkes genom parallell »förmjukning» af k till Jfjg' ^, J^ ^s, ts;
af sk till sJf sJ} j?/?, f J, ^ ä; af g till g §s j, dz; af ng till n//j
ndZj n; y; om hvilket alt på andra ställen handlas umler supra-
dent., kakumin., dcntipalat., praspalat. ock sammansatta (J*-1jud).
k utbytes för öfrigt i några fall mot j 1. w-v (s. 67, 81), men
utvidgar sitt område genom att inträda för t i tv-, h i hv- ock g i
gn-. kv' för tv- finnes i Nyl. i enstaka ord: A;t7aga tvaga, ftrart tvärt,
kvmWi, tvinna, »dock långtifrån allmänt»; stundom i Närpes ock
närliggande socknar i Obott.: ^t;ag viska, kv^M^gg^x tvillingar,
kv^ll tvärt, men äfven tv-; likaså i Uppl: Ävötta tvätta, kmx
tvär. I somliga socknar af S. Möre (jfr Jw s. 57) finnes
också kV' för tv-, hvarigenom tvinga ock kvinna kunna samman-
falla i km^a. Harplinge, Torup m. fl. socknar i Hall. hafva
enligt uppgift ktv för tv-. Den motsatta öfvergången från kv- till
tv- uppgifves för Uppl. (»i synnerhet i Häfverö»): /värn kvarn,
59 KONSONANTER: PRiEPALAT. 1} ; MEOrOPALAT. k g. 69
/dga kviga. Skriftspr. hy- motsvaras regelbundet af kw- i
Estl. (Dagö, Rågöarne o. Wicbt.X t. ex. kwdL b vad, kwitbr hvit;
af kv- i NyL, Närpes o. Lappijärd i Obott., Frostv. i Jämtl. ock
Idre i Dal.y t. ex. &t;a hvad, kvw&SBi bvass, A^alp bvalp (jfr w
8. 80). kn- för gn- bar man i Strömfors i Nyl., samt i Närpes
o. pä fl. st. i Vasa län, t. ex. Ä;nag gnaga, kmj gnälla, knisX
gnista, kno rifva (Närpes). På samma öfvergäng bar jag från
Hellby socken af Vgötl. ex.: kno, kmstay kntela Jfr öfvcr
hafvud J (s. 62 f.).
g bortfaller vanligen i ändeisen -ig, men kvarstår i -ng
{'Tiger -oger) utom Nbott. ock Rättv., som bafva kringln rund o. s. v.,
liksom delvis Västm., samt Nyl., som bar -iger -o^er -uger eller
-i -o -u; bortfaller eller utbytes mot w-v i sydsv. mål, bviiket
standom leder till fullständig förlust af g (s. 80), ock gär dessutom
i enskilda ord förloradt i enskilda mål; kvarstår mot skriftspr.
i -rg -Ig -gd samt gn ock ng; ersätter d; motsvarar skriftspr. h i
hl-; bvarförntom i vissa fall g skjutes före 1 o. v, ock gw upp-
träder mellan två vokaler.
-rg -Ig -gd finnas utan tvifvel på Gotl., tillhöra för öfrigt
egentligen de säsom norrländska betecknade målen, -rg -Ig,
exempelvis varg, ä^g, med förmjukning i de fall, då sådan en-
ligt ofvan under j (s. 65 f.) gifna regler skall inträda, tillerkännas
uttryckligen Rågö- o. Wichterpalniålct, nyl., ock målet i Vasa
län; på sv. sidan Liliberrd., Linsäll o. Sveg i Uärj., Västm.
(»ofta»), samt åt minstone -rg dessutom Ström o. Föl. i Jämtl.,
Orsa, Rättv. o. Leks. i Dal.; bvarcmot -tj (I. -rg') ock -Ij äro
kända från Frösön, Stugun o. Rag. i Jämtl., Mnltrå i Ångni.
samt Medp.; åt minstone -ij frän Offerdal i Jämtl. ock Arbrå i
Uels. -gd är uttryckligen anmärkt frän Liliberrd. ock n. Ångm.:
pfögde, högd. Tvärtom sträcker sig förmjukningen af gd till
jfd i sydsv. mål ock äfven annorstädes jämväl till former, som i
sv. bafva g: Ifiyd, s^d, åöjåi i När. ock Smal., bröjd brygd i
Sk. m. fl. — I ljudförbindelsen gn, som cljcs i sv. betyder ffn,
kvarstår g på Gotl. före vokal, t. ex. signa sjunka, trägna blifva
ren; på Rågöarne o. Wicbt. alltid, t. ex. lign lugn; samt i Nyl.
('Ij*^^)} ^' ^^' Vä^ regna. Däremot bar åt minstone Våmhus i
Dal. ragn. — Uti ng, som i allmänhet sammansmält till |^,
finnes ett särskildt g (således $g), som kan förmjukas till (J^^j
i
70 LUKDELL: LANDSMÄLSALFABETKT. 60
O. 8. V., på Gotl. *), i Estl. (Mgöarne o. Wicht), Nyl., Närpes i
Öbott, Lillherrd. (g »doek ej starkt») o. Sveg (»mycket svagt»)
i Ilärj., samt efter mina undersökningar med säkerhet i Våmh.
o. Orsa i Dal.; möjligen, ehuru svagt, i Mora (Ona) o. Rättv.
^g är dessutom anmärkt som stundom förekommande i Norbärg
i Västm. ~ g (g?) för d skall vara vanligt pä Runö: broger
broder, niger neder, spaga spade, goger god o. s. v. I v. Nyl.
hafva verb af sv. A-konjug. regelbundet ptc. pass. på -äger i st.
f. -ad, t. ex. mälager, skapager. Enstaka fall af g för d äro
kända från flera andra mål. — Skriftspråkets hv- motsvaras af
gW' i n. Hels.; af gv-, således gt;a6S, gvit o. s. v., i Korsnäs i
Obott. (dock äfven w), samt utanför pron. i Vbott. (Nordmal.?),
n. Ångm. ock Delsbo m. fl. st. i Hels., äfvensom i Västerdal,
ock i Särna socken. Jfr w (s. 80). — På Runö säges g in-
skjutas före {, t. ex. deg^ dela, heg^sa hälsa, trägt träl. I
Vbott. (Nordmal. V) har man: gi;al käpp, gvaij varg, gt;aYäl
prata, gi;ork orka, gvorr orre; i n. Ångm. gväq varg m. fl.
Slutligen uppträder i Rågö- o. Wicbterpalmålet gw mellan
stamvokalen ock -ändeisen i alla sädana ord, hvilkas stam
ändas på långt o eller u> som då förkortas till u, eller hvilka
ändas pä vokal + w, t. ex. Wo blod, bst. b^ge^in, skru skruf,
pl. BkrugwQT, \jow taga, praBS. ind. togu;er. Jfr gt under g
(s. 63). ^
X är en tonlös frikativa, bildad på platsen för k] förhåller
sig altså till k såsom t. ex. 6 till b eller gr till ^; man ersätter
kontakten med ett blott närmande af tungryggen mot bakre
delen af hårda gommen. I estsv. äfvensom i Terijärvimålct i
Öbott. skall k före t öfvergå till ch eller h, t. ex. söit akt, ilaht
elakt (Rågöarne o. Wicht.), lioht sluta, skrecht förskräkt, morcht
mörkt, ock cM skall i estsv. äfven finnas för ft i t. ex. giolit gift,
skricht skrift. Just i samma ställning hafva mcllertid några
mål på svenska sidan tonlös vok. (o s. 86), ock den förmodan bör
vara tillåten, att man äfven i de båda nämnda målen kan hafva
samma språkljud. Vidare heter det från Vgötl., att g efter
långt B, & o e ti i slutet af ord eller före e får ett »mycket
gutturalt» ljud, nästan som ch i tyska ordet doch, t. ex. drog,
läge, sage, ock detta språkljud skall förnämligast höras i Kinne,
^) Min sageBuiao för Gotl. gaf stundom gg^ Btundom g.
61 KONSONANTISR: MBDIOPALAT. g X f ^ ^. 71
Skånings o. Vilske härader. Na bar jag från Bjärke b., äfven-
ledes i mell. Vgötl., i skogen, bogen bort en frikativa, som jag då
uppfattade som tonlös postdental, således ^. Möjligen kunde
detta nyssnämnda g-ob vara %, som just är »myeket gutturalti^
beläget så långt bakåt som möjligt, bakoro h^ bvaremot x ock
k bafva ungefär samma kontaktspnnkt. Förekomsten af x inom
SY. mål skulle altså tils vidare vara tvifvelaktig.
/ är ett s. k. aspireradt g» d. v. s. ett g utan kontakt
mellan tunga ock gom. Jag bar funnit detta språkljud för g
i slutet af ord ock mellan två vokaler i Offerdalsmålet i Jämtl. :
skojf skgyan skog -en, ro/ rgjfan råg -en, haj^a hayan hage -en,
koy h^kt h^yar hög -t -re, s&y saya såga -ade -at o. s. v. I
Ström i samma landskap bar man också funnit g efter vokal
i>aspireradt>. Jag tror mig kunna uppgifva /, i samma ställning
som i Jämtl., äfven för Dal, åt minstone för Nordals o. Vedbo
b., men bar däremot icke kunnat finna det någonstädes i Vgötl.
För ufrigt finnas äfven från Estl. antydningar om /: g i inljud
»mycket mjukt>. Kanske finnes det i Sk., liksom det finnes i
i danskan.
j, tonlöst »ng», förhåller sig till ^ som m till m eller X
till L Det skall enligt mig lemnad uppgift brukas i förbin-
delsen ^^- för kn- i Ale b. i Vgötl. (Uålanda socken), t. ex.
]9pw knif, jg^ knä, ^gyta knyta (jfr nn s. 31). g finnes också
i Linsällsmålet i Ilärj. mellan tonlös vokal (o) ock k: oBLO^ke
vankar, s^^i^^ke samkar, t tvko^kum i tankarne ').
^ är det ljud, som finnes, på olika sätt tecknadt, i orden
svänga, tanka, vagn, bvilka skulle skrifvas svä^a» tä^ka, va^n,
s. k. »äng» ljud. Att det i några landsmål inskränkes genom
förekomsten af ^n gn nm för gn, äfvensom att g i ng oita
höres, är anmärkt under ^, g ock w (s. 67, 61), 81). I st för ^n
bar jag i N. Möre ensamt ^: vaf^ vagn, sty^ stygn, u^ ugn,
men rte^n regn, oh(e^n ohägn, va^na vagnar (Kläckcb.). I
vissa /lelar af Smal., Sk., Blek. ock llall. inträder § för nn ock
nd, t. ex. i^a innan, bi^a binda, ^f^^ synd, vt^a vinda (Konga
i 'Smal.); kvi;^a kvinna, mi;^a påminna, mo^ mun, ho^ hund,
') Jag mksic bogagiia tillfället att här göra ett tillägg till hvad
Bom förut (s. 22 f. o. 31) är nagdt oni förokomston af m ock n. De
finoas i Linsällsmälet, likaBODi ^, mellan o ock tonlös explosiva, Bulunda :
JfUnU*n jämten, ti}7it inte.
I
72 LUMDBLL: landsmIlsalpabetbt. 62
fe^a finna (Blek.). I 8. Hall. är det på samma sätt, ock an-
märkes det, att öfvergången träffar nu ock nd efter o u i. Jfr
9 8. 68. Från Hålanda socken i Vgötl. är för mig uppgifvet,
att g där ersätter gn-, altså gtsta gnista o. s. v.
Postpalatalerna, efter den här använda terminologien, bildas
mot gomseglet ock kallas därför äfven »velara» språkljud.
Till postpalatalerna höra i svenska manarter vissa, med mer
eller mindre rätt så kallade, r-ljud från sydsv. mål.
% är tonlöst frikativt r^ motsvarande det betonade ^ ock
något liknande ett så långt bakåt som möjligt bildadt j. %
ersätter, möjligen blott undantagsvis vid mera eftertryckligt tal, h,
antingen i slutet af ord eller bredvid annan tonlös konsonant,
t. ex. fq% far, J§0% kör, fcnt fort, sk%ata skratta. Jfr r (s. 44).
^ är ett s. k. skorrande r, utan r-vibrationer eller rullning;
således icke något värkligt r-ljad, utan en frikativa, som er-
sätter r. h. är allenaherskande i större delen af Smal. (Möre
utom Torsås, Östra >) o. Västra h., Konga o. s. Västbo) ock
synes vara det i Sk. ock Blek. vanligast förekommande. I hela
Vgötl. ock Ögötl. samt i till dessa landskap gränsande delar
af Smal. (n. delen af Västbo, N. Vedbo samt Aspelands h.) står
ti i början af orden ock inuti ord mellan två vokaler, när
den förra af dem är kort, r-ljudet således långt, t. ex. /böd, /iöra,
mo/^a, su^a. Mellan två vokaler skall dock i några trakter af Ogötl.
(ock nö. Smal.) äfven r förekomma. Huru vida n. Hall. sluter
sig närmast till götamålen eller till smal., är mig obekant;
nordligaste delen har r-supradentaler, bör altså likna Boh. eller
Vgötl. ^). För Öl. kan man på grund af vokaliseringen af r
(hvarom nedan) möjligen förutsätta k i gammalt ock nytt utljud.
Enskilda personer hafva ^ för r äfven utanför det förras egent-
liga område.
Vokaliseringen af /i — öfvergång till postpalatal vokal —
har jag haft tilliUlle att närmare studera dels i mitt eget mål
(gränssocknarne mellan N. o. S. Möre), dels i sö. Blek. ack s.
^) För Östra h., om hvare mål jag icko har porsotilig kännedom,
sluter jag till /i dels a£ deu visserligen otillfredsställande bcskrifningen,
dels af foreteelsor, som bruka stå i förbindelse med ^: bortfall af r efter
a, öfvergång af ST till ar m. m.
^) För Åtradalen kan man sluta sig till ti af sådana former som
fars fors, sarj sorg (jfr under a om O/i-O/i)-
63 KONSONANTER: P08TPALAT. % k. 73
Olaods mål, bvarjämte jag har några anteckniogar från Konga
o. Västra h. i Smal. I Resmo på Öl. står a^) för r dels öfver alt i
slutet af ord, äfven då det först genom bortfall af slatvokalen med
ty åtföljande cirkamflektering af rotvokalen blifvit slutljud, dels
före dentalerna t d (s) n, men icke för rr^), således: f^a far, mea
mer, hiea här, lerta lerig(er), fadia färdig(er), smoa smöra smör
-et, stoa stoat stort, sua su^t surt, Ig^ lort, mya myra, svaa
svarad svaa svara -ade -at, J^ea J^i^otd J$0at köra -de -t, jcea
skqa skua 1. jod jat skar skurit 1. *skärde "^skärt, y(tö7 bst. yasla
yrsel, hvqan bst. hva^na kvarn, hoan bst. hog,na bom, ^an järn;
för -er (-r) re rer äfven i: v^d pnes. ind. vada vadar, tro
(roa tro -r, haa bst. hoan bst. pl. hgana hare, Jan jqna pl. S^na
}an^ra stjärna o. s. v. Före s försvinner it oftast, t ex. kos
kors, las o. lås Lars, föst först, vas varse, h^ hörs, tos törs.
Längre norrut (Glömm.) öfvergår r till e eller a. I Kläckeb.,
Dörby ock närliggande socknar ersattes k. i ntljud ock före t
d s I n ate 3), som bortfaller efter a ock a, är väl utprägladt,
nästan stafvelsebildande, för öfrigt efter lång vokal, men efter
kort sådan (före dental), i synnerhet a, ytterst kort (reduceradt),
t ex. moB mor, J^ee kör, yo yr; loot lort, J}0et kört, sjioet
sport, bqet bart, svt^LOt svårt; f^.edt färdig, vaed vård, J^qeda
körde, spoed spord ; fqos fars, hqos bars, h0es hörs ; J^teol kärl,
<eéli ärlig, miiéla mörla; hqen barn, hoen horn, 0onörn; vidare
oet ört, höet kort (charta), haet bort, mao^ mörkt; ^ao^^ törst,
fagst först, ^|;ae?5 spörjes; samt vad värd, j)g{a pärla, mala
märla, hvqn kvarn, jana stjärna; svat svart, jata hjärta, mas
Mars, väst värst o. s. v. Detta e ersätter äfven e/t (/t-e sinkar
e) ock bildar då särskild stafvelse, som endast före vokal
(saudhi) låter höra något h; sä i afledningar på -er: belste
bolster, s^he säker; i praes. ind. spM^e springer, lyte byter; i
pl. -er -enia af subst.: v<Bne vtenena vänner -na, t0f^e t0nena
') Efter a nppgår r-fl i detta, försvinner stundom också efter
annan vokal före dental eller blir åt minstone i hög grad reduceradt.
Efter kort vokal har jag oj blott jat stjärt, utan också bot bort. I
pM pärla ock mål märla kan man tänka sig a för /i likasom i jan.
^) Fördeiniugon mellan r ock ^ skulle således bär, under förutsätt-
ning att k ligger till grund för a, vara alldeles omvänd mot götamulens.
') Vokalen färgas något af föregående ljud ; nästan SUU sur, gumu
gummor, haa bär, ^Bt8 rötter. Öfver bufvud förokouimor det ofta, som
om vokalen läge något åt s (således närmare e).
74 LUNDELL: L.\NI>8MÄLäALFABBT£T. 64
tunnor -na; i komp.: bato bättre, hego längre; -em (för -aren) i
ändelse blir -en: skomaksMf bet. -kenj hamen hammaren o. s. v.
Slutligen stär e äfven för /^e ock /^e/i, då andra mål ofta
hafva sammansatt aksent, t. ex. sm0et smöret, fae{t) farit^
buB(t) burit, byen bördan, ^n åren, haen haren, buen buren,
ock med dem likformigt: koent kornet, 0en örnen; samt kae
kaena kardor -na, mye myena myror -na, före vokal kaeh, myoh.
Åt minstone sö. Blek. (Torsbamn o. skärgk) har, efter hvad
jag hört, vokalisering på samma sätt. Mina ex. från Nöbbeled
ock Hjälmseryd i Smal. hafva dels a, dels (b: smoat smort,
koqs kors (Nöbb.); smgcety skucen (Hjälms.).
Om böjningen, så vidt k därvid kommer i fråga, anmärkes
först, att 01., Möre ock Östra h. samt antagligen äfven öfriga
delar af Smal. genomgående använda sg.-former äfven för pl.,
utom hvad angår st. impf. för någon del af S. Möre; att l:a
konj. i Smal. har praBS. ind. på -a, att 3:e konj., åt minstone i
de södra socknarne af N. Möre ock de norra af S. Möre samt i
Östra b., är utan ändelse; t ex. ja kopa, ja troy st (Östra h.
äfven tror, ser'); att st. verb på -n kunna umbära böjnings-
ändelse åt minstone i Möre, t. ex. jzn skiner, spjqn spjärner;
att st. A-stammar ock sv. m. hafva pl. -a -anay samt att komp.
hafva -e^i för -re. Alt detta torde gälla äfven för Blek. Sg. =
pl. i verbet ock pl. -a -ana i de nämnda subst. tillhöra äfven Sk.
(Färs h.), det senare också Hall. Däremot skrifves för Atra-
dalen prsBs. sg. -ar -er pl. -a samt &ur pl. fou o. s. v. Pl. på
-er -or skrifvas för både Sk. ock Hall. -er -erna. Jfr i öfrigt
vokaliseringen här ofvan samt r (s. 44 f.).
7s, tonlöst r bildadt genom vibrationer i tungspenen (uvula),
likasom r genom sådana af tungspetsen, utmärker ljudet vid
harkling, då man söker lä upp n^ot ur svalget. Det ersätter,
förmodligen blott undantagsvis vid häftigt tal, n i slutet af
ord eller bredvid en tonlös kons. Jfr % (s. 72).
n är ett värkligt r-ljud, men bildadt icke med tungspetsen,
utan med den nedhängande delen af mjuka gommen (uvula).
En starkare luftström frambringar gärna n för /t, emedan den
sätter tungspenen i rörelse. Ljudet skall förekomma som all-
mänt r-ljud i Torsås i S. Möre ock är förmodligen att finna
^) Kläckob. 11). 11. har (teoretiakt ock före vokal) ^aft, sttift, jeh,
bati hhti^ slqH,, men /«, ce, dfj, SU
65 KONSOXANTEK: P08TPALAT tt % «,' SAMMANS. /. 75
mer eller mindre ntbredt i Blek. ock Sk. Helt enstaka upp-
träder n i Rägö- o. Wichterpalniålet i EstL, hvarifrån äro an-
märkta: a«bäit arbete, hMw harf, \)\mw slarfva, vawnier varm.
Hura vida danskt r/ hvilket beskrifves såsom en frikativa
bildad af de falska röstbanden med tillhjälp af struplocket, i
Sk. förekommer, är mig obekant, om det än är sannolikt.
Det kunde då betecknas af ett /i med högra strecket i st. f.
böjning rakt neddraget under linjen, bvarigenom man finge en
passande modifikation för bela den grupp af laryngala ljud,
som i andra språk finnes.
Med sammansatta språkljud mena vi tydligen något annat,
än då i språkläror t. ex. sj eller x kallas sammansatta. Alla
språkljud äro i viss mening sammansatta, så till vida som för
bildningen af dem flera organ samtidigt medvärka. I denna
afbandling innebär uttrycket sammansatt språkljud, att ljud-
strömmens bädd på mer än ett ställe förtränges.
/ är så till vida sammansatt, som tungan vid dess bildning
höjer sig icke blott baktill omkring A:-läget, utan äfven framtill,
så att hela vägen fär någorlunda samma vidd; under det att vid
f främre delen af tungan är sänkt t. o. m. under normalläget.
Troligen medvärka äfven vid / läpparne i någon mindre grad.
Från ^ (s. 43) skiljer sig / därigenom att vid det förras bild-
ning tungspetsen höjer sig mot öfre tandlådorna, vid det senares
åter hvilar i munnens botten. ^ (s. 58) har trängre pass framtill,
vidare baktill än /. / är allmänt J-ljud för q, sto» sk, skj i sju,
stjärna, skina, skjuta o. s. v., så vidt dessa äldre ljudförbindelser
till ett ljud sammansmält (jfr s. 58 f.). men icke -rs, i Uppl.^),
Södm., Ogötl. samt Kalm. län ned till ock med Stranda h. Huru
vida Vgötl., Dalsl., Boh. (ock n. Hall.) hafva / eller j, måste
jag tils vidare lemna oafgjordt, emedan mina anteckningar
från dessa landskap icke skilja mellan de båda ljuden, /före-
kommer förmodligen i de östra målen. Åt minstone uppställes
för Rågö- o. Wichterpalmålet ock för Närpesmälet ett J-ljud
skildt från rs-^.
j är mera utprägladt labialt än /: läpparne intaga samma
ställning som för a eller e; tungan höjer sig i konvex form
') Möjligen gär gränsen mellan / ock det norrl. ^ som allmänt
J-ljud i n. UppL Löfsta föreföll mig Lofva ^*u, Fuubo åter fu.
1
76 LUNDELL: LANDSMALSALFABBTET. 66
mot bakre hälften af hårda gommen, hvaremot spetsen oek
främre delen af tungan ligga djapt som vid a eller k. 5 liknar
således genom sin tungställning x^ men bildas något längre fram
ock är för öfrigt, spm nyss nämndes, labialt. Det står också nära
h (s. 78), men vid h är läppställningen hnfvudsak, ock bakre
delen af tungan höjer sig blott till vokalläge; vid j åter är ström '
bädden trängre som vid frikativor i allmänhet, j är det allmänna
J-ljudct i sju, stjama, skina, skjuta o. s. v. på Gotl. ock ÖL, i Smal.
utom nö. delen samt i Blek., Sk. ock antagligen s. Hall. I
Sk. har det utbildat sig äfven utan invärkan af mjuk vokal i
t. ex. flajan flaskan (Färs h.), fiä^akaga fläskkaka. Huru vida
det finnes v. om Vättern, kan jag icke nu afgöra.
J*-ljud, tils vidare mer eller mindre ovist hvilka, förekomma
i åtskilliga svenska mål i Ijudförbindelserna Jt Jl JV Jw Jm Jn
samt i J eller J] för hj. Jag antecknar dem här nedan för
vidare undersökning.
J*-]jud, ock spccielt enligt uppgift supradentalt sådant, före-
kommer i estsv. (Kågöarne o. Wicht.) i början af ord i st,
men mycket oregelbundet, så att det i samma ord än finnes,
än icke. Säkerligen har man efter § också ti ^^^ ^^* komme
att se ut som ^^avr staf, ^'^o^p stolpe, ^fuvi stuga.
Mera ut bred t är J-ljud före 1 i början af ord ock inuti dem
mellan två vokaler. Jl- är kändt, enstaka fall oberäknade, frän
Nbott., n. Ångm. (»oftast»), Medp., Jämtl. (dock ej i Ström o.
Ofl^erd.), Härj. (dock äfven sU; från Lins. o. Älfr. har jag blott
sl-\ Södm. (Oppunda o. Åkers h., dock ej alltid), När. (Ler-
bäcks 8.), samt Vgötl. (jag har jl- såväl för det eg. vgöta-
målet som för Vadsbo o. Kind). För Dalsl. ock Boh. är det
mycket osäkert; för Sk., Blek., Hall., GottL, Öl., Ögötl., Värml.
samt Leks. i Dal. känner jag blott si-, I allmänhet torde de
mål, som hafva jl-, älven hafva samma ljudförbindelse inuti
ord; jag har ex. antecknade blott från Jämtl. (Rag.) ock Vgötl.
Från Nora i Västm. uppgifves, att s framför 1 ofta blir §, t.
ex. jy^el gödsel, UtSel usel, kanske i sammanhang med ett föl-
jande I eller 1; med hvilka kan jämföras fryksdalskans trwÄel
trassel, haÄel biisscl, uäU usel. För v. När. har man skrifvet 6(-,
likaså för estsv. (samma källa har 1)?- J(- //- si- sh\ för Rågö-
arue o. Wicht. gifves blott pJ); men ett sådant si- är, som
man lätt torde finna, en af fysiologiska skäl högst osannolik
67 SAMMANSATTA K0KS0NANTE1U: ^ Jt Jl Jv Jt(?. 77
förbindelse. Jag antager, att man i alla dessa fall snarast har
^l^ exempelvis: ^l& slå, ^/^ppa släppa, ^^ut slut, jy^e^ gödsel,
M^l nsel, \^el betsel, bst. sg. bQ^2e(t), ti,9^a tistelstängen, yx^lig^i
nsel, (orfo^/ig*r faslig, TJ^/a hvissla. För Södm. nppgifves med
bestämdhet, att tungan intager en tämligen låg snpradental-
ställning. Så har man doek något svårt att uppfatta Värends
sehlabba, schlankig, sohlojm, sohlott, om uppgiften är pålitlig: dä
Värend öfver hnfvnd känner hvarken ; eller ly nödgas man
här antaga JU. Jfr 11- (s. 29).
JV- eller Jw- bar äfvenledes ett vidsträkt område. Lemna
vi nr sikte enstaka fall, så är JV- kändt från Rågöarne o. Wicht.
i Rstl, där det dock nppgifves förekomma mycket oregelbundet,
så att samma ord än kan hafva jV-, än sv (äldre uppgifter från
Bstl. hafva blott sv'\ samt n. Ångm. (»oftast», i Anundsjö alltid).
För Smal. har jag hört både jv- ock sv- från Västra h., jfV',
f' ock .9t?-, således Jmn, ^m ock svvn, jw^ray sv{nkja från Konga,
endast jw- från Västbo; i allmänhet torde jw- förekomma i
hela inre Småland (Växjö o. Jönk. län), möjligen med undan tng
af de båda Vedbo, liksom det icke häller iinnes bland upp-
gifterna från Östra h. Från Hall. (Ärstad o. Halmstad b.),
S. Möre i Kalm. län ock från ö. Blek. nppgifves JV-, med det
tillägg för Blek., att »v-ljudet pä samma gång försvagas». Hvad
Vgötl. angår, nppgifves Jw- för s. delen af Älfsborgs län till
ock med Knilings o. Ale h.; jag har också från Kind fått Jira^
svart, ^tc<en Sven, Jirarje svalde, men har anmärkt, att tv här
står på öfvcrgång till v; för det eg. västgötamålet i Skaraborgs
län, äfvensom för det därifrån skilda Vadsbomålet, har jag frän
åtskilliga punkter endast sv-. I Bob. synes blott på Oroust Jw-
vara hemmastadt, eljes sv-. Långt skildt från dessa mera sydsv.
mål uppträder Jw i Vbott. (Nysätra) samt i Älfr., Sveg, Lill-
herrd. o. Lins. i Härj. (men icke i Hede); t. ex. i Linsäll:
p€ike, X«?!n, StvieyQy Jweensky S^^J^i JivaXtQ^ JV<^«^, men äfvcn
sw^, swepe. För Smal. har jag ofvan skrifvit j ock anser
detta säkert äfven för Blek. ock S. Möre, kanske också för
Kind i Vgötl.: j ock w passa också fysiologiskt förträffligt till
samman. Hvad de norrl. målen vidkommer, för så vidt de
eljes endast känna ett J-ljud, nämligen ^, är det sannolikt, att
detta äfven förekommer i förbindelserna ^v- ock ^w-^ hvilket
för Lins. äfven styrkes af mina inkttagelser. Frän s. Ångm.,
78 LUKDBLL: LANDSMÅLS ALF ABKTET. 68
Medp., Hels.^ Jämtl., Leks. o. Rftttv. i Dal., Dalsl., Ögötl., Öl.
ock Sk. (Färs b.) hafva mina ex. blott sv-.
Jm* uppgifves i Alfsborgsmålet i Vgötl. ersätta skriftspr.
sm-, ock som ex. auföres J)nia. Jag bar icke hört det; i Kind
tror jag icke att det förekommer.
1 st. f. sn- lemua äldre uppgifter för estsv. Jb- i orden Jbjo
snö, J^ord snor, Jtiot snäl, ock för Värend i Smal. har man
skrifvit sohniifQa, schnåja afkvista.
Det J-ljnd, som ersätter h i estsv. shiar här (Rågöame o.
Wicht.), B*jnl hjul, s^jerta hjärta, 8*jölpa hjälpa, s'jötmen hvithufvad
oxe (Dagö), Närpcsmålets Xo^nm hjortron, Jdt hjul, fitt^ hjärta,
JlJp hjälpa, kunde man af fysiologiska skäl tro vara ^ (eller
/). För Närpes uppgifves det mellertid vara det samma som
det där annars förekommande /-ljudet, i hvilkct fall man
möjligen har vägen ^-/. För Nyl. uppgifves hjär här med hör-
bart h *); kanske g-? I Kal. o. Rån. i Nbott. skall man hafva
fljer här, ajeran hädan, ggölp hjälpa, m. fl.; i hviika man kunde
förmoda dorsalt s, d. v. s. ^, i alla fall icke har skäl att antaga
J*, enär samma källa för J*-Ijud brukar ett särskildt tecken.
Mellertid har ÖKal. också Mul hjul.
Ett J-ljud, »mjukt aspireradt, likt ryskt 3r ock fr. ge» skulle
linnas i estsv. Håshu^ Hapsal, shjul, fersh. Ätt på denna upp-
gift utan vidare antaga förekomsten af 3 (eller motsvarande
supradental) torde mellertid vara förhastadt.
h, ett mellanting mellan h ock ti7^ förekommer enligt skrift-
liga ock muntliga uppgifter ännu i Hall., motsvarande h i sv.
hv- ock efterföljdt af ett betonadt w, t. ex, htvem hvem, fctt^asser
hvass. Samma uttal af hv- synes för icke länge sedan hafva
funnits äfven i Dalarne ock Vgötl. Att dömma af huila hvila,
hxdnka kvida, huit hvit, huiva kasta, huo^p hvalp borde A;-. finnas
äfven på Nuckö, Worms^) ock Runö.
w, eng. w, står sä nära ti, att man stundom med lika rätt
kunde skrifva u som w] sk i diftongerna {au eller aw). Stun-
dom närmar sig underläppen öfre tandraden, så att man får ett
mellanting mellan tv ock v. Jag har trott mig finna detta i
Vgötl. jV- (s. 77). tv är ännu mycket utbredt i svenska mål,
*) För Blek. Bkrifves också hjär här, häSSGnhjOma den här; men
min Ragesman frän Stiirkö lät icke hora något h.
^) Uppfijifterna för Wormfi äro något motRägandc: de hafva äfven kil-.
69 SAMMANSATTA KONSONANTER: J^ fi^ Si ^ ^^' '^^
dels som allmänt v-^ad i början af ord eller efter t J J§ ts d
s J k r eller mellan vokaler ock i slutet af ord, dels som ersätt-
ning för hv- (med k I g eller ensamt), dels i st. f. g (eller k)
ock då stnndom redan förloradt, liksom ibland före o, stundom
ntbytt mot v, dels slntligen i några andra mera sällsynta fall.
1) De tre dalsockname hafva w öfver alt före vokal, äfven i
st f. hv-, ock w har här vanligen en sådan grad af själf-
ständighet, att man kunde vara berättigad att skrifva u ock
låta detta med följande vokal bilda en diftong (jfr j s. 64).
Som ex. anför jag: wantad väntade, swolos svalna, kwan kvarn,
(Våmb.); tungg^ tvinga, wait b vit, was b vass, watte b vete (Orsa);
men und Itvum vi lefva, stBv själf o. s. v. Enligt äldre upp-
gifter skall w i Alfd. vara bortfallet före o i odå vada, olda
vålla, onda vårda, oni van, oll vall, ott vante, sola svala, solas svalna,
sorå svara m. fl. I enstaka ord träffar man samma företeelse
äfven i andra mål, dels i början af ord dels efter d s k (sk);
likasom å andra sidan v någon gång finnes före o, då skriftspr.
icke har det (voss oss; vorska orka i Delsbo o. s. v.), w- för
v- förekommer också i Hall. inom samma område som w- (hw-)
för hv-, dock enligt uppgiften icke före o 1. u, t. ex. wesp visp,
M^ann vatten, w&] väg >), ock i sydligaste delen af Bob. (Oroust).
Afven i När. skall v- i vissa trakter hafva »en anstrykning»
af w; ock ex. på to- för v- gifvas jämväl från Vbott., n. Smal. ock
Sk.: impp (Nysätra); oill, oäfva (Tveta, Östbo); trind, wiH, w&r (Sk.).
2) w förekommer vidare i:
a) tw i ^tc^ar tvär i Rågö- o. Wichtcrpalmälet, samt allmänt i
Hall., kanske i s. Bob. ock Blek.: ^Mtta o. s. v.;
b) J^w ijw) i Lillhorrd., Sveg o. Linsäll i Härj., Mark o. Kind
i Vgötl. ock åt minstone Västbo i Smal., möjligen i Hall. ock
Blek.; tsw i Torsås i S. Mörc (s. 57 f.);
c) dw i Blek.: doala dvala;
d) sw regelbundet i Nbott., Vbott. ock Hall. -), samt undan-
tagsvis Härj. (jfr s. 77): .5wett svett, swm Sven o. s. v.;
e) JVr i Nysätra i Vbott., Lillherrd., Sveg, Alfr. o. Lins. i Härj.,
8. Bob., 8. Vgötl., samt åt minstone Växjö län i Smal. (s. 77);
f) kic i Nbott. o. Vbott., Lillherrd., Sveg, Älfr. o. Lins. i Härj.,
Delsbo i Hels., s. Vgötl., ät minstone Västbo i Smal., samt
') For Åtradalcn flkrifves mollcrtid v utom i wips interj., WJysSft.
2) Åt minfltonc skrifvos sw- for Åtradalcn.
I
80 LUNDSLL: LANDSMÅLSALfABETET. 70
8. Bob., Hall. ock Blek.: kwmnsif ktvBTnf skweiB. o. s. v. (jfr
tv-Änr 8. 68);
g) rw i rwatda vrida, rwoiDÅ skrika i dalm.
3) w för Y efter vokal är tecknadt i e8t8v. nan^a oafvare,
IlblwiiI kafvel; vidare i Rågö- o. Wichterpalmålets b,w af ock
hSLfiw harf, ^]sLnw slarfva, samt därjämte i bslw så snbst., ra?r
segelrå. Ett tidigare w bör man förutsätta, när i det sist
nämnda mälet v efter vokal saknas i t. ex. skrå skraf, tiu tjuf;
ock likaså i Sk. skruen skrufven, hoed bnfvud; Hall. skråen,
huet, dua, tua; Blek. lua, hua, gnia; S. Möres roa, grua, lua.
4) w ensamt ersätter skriftspr. hv- utom i dalm. jämväl i
Nbott. »tiiml. regelbundet», i Lillherrd., Lins. o. Älfr. ock bos
äldre personer i Sveg i Härj., i Bjnråkcr i Hels., vidare i s. Bob.,
s. VgOtl., Hall., så vidt det icke har hw- (s. 78), Västbo m. fl.
här. i Smal. 1), samt delvis i Korsnäs i Öbott.; således irem
hvem, wit hvit, terass hvass o. s. v. to ingår vidare i kw- för
hv- i Estl. (8. (59), gW' i n. Hels. (s. 70), hw- i Estl. ock Hall.
(s. 78). Blott h kvarstår däremot af hv- i intcrr. pron. o. adv.
dels i Särna i Dal., dels i synnerhet i de skånska målen (äfven
Blek. ock Bob. därunder inbegripne), eller t. o. m. därutanför
(häcken b vilken).
5) woek g stå h varandra tämligen nära, ock w ersätter g
efter annan vokal än i e ä (jfr j s. 67) i slutet af ord eller före
vokal (eller 1) i Estl. samt i Bob., n. Hall., Sk. ock vissa delar
af Smal. (Västbo, Konga o. N. Vedbo, i de senare växlande med
.;), t. ex. totc; taga, \qw låg impf., sot^ såg impf. (Rågöarne o.
Wicht.); Mkwa taga, nouer girig, lif(;a ljuga, gnåi«?a o. gnatrla
gnaga (Estl.); samt för svenska sidan: mato^ mage, 5aM;a såga,
haw^^) hage, vidare /^yti^e tjugo, uwa öga, hutv hög, drOM^
drog, flmce flyga, loic^e legat, \kw^ låge subst., f^åfra fluga, na«;lar
naglar (Bob.); fim klippvägg, troi(^ tråg, båu^e båge (Hall.);
svouer svåger, skouen skogen, förvouen förvägen (Sk.); trnw
tråg, sknwm skogen, fnw^l fogel, Imv^ låge, plnwa plåga (Västbo).
Ett w har man att förutsätta i Sk. hu båg, bue båge, men rågen,
^) Att domma efter (h)oat rask, (h)Oila hvila, ekiillc tv i denna
betydelse finnas ocksä i Blek., bu vidt inan ej har hiv- (:^a8pirationon
mycket sv^ag ock näntan omärklig:)). Si). Blek. har blott v-.
^) I mina anteckningar eg. skrifna med ^, likasom alla ex. med tV
för g.
71 SAMMANSATTA KONSOKANTER: W ; k. 81
hoeiL trägården m. fl.^ samt k&r korg, sör sorg (Färs b.); i Hall.
flua fluga, lua ljuga, tjue tjugo, uen ögon, mae mage; i Blek.
fiua fluga, tv har utan tvifvel också förmedlat öfvergången gv
i Sk., Hall. ock Blek.*) i liat^e hage, slav slag, lava laga, l7t;a
Ijnga o. 8. v., samt g-w i vawm vagn (Hall.), uwn om ugn (Värml.
o. Orsa). Jfr -gw- (s. 70) samt estsv. lua o. hxgvB, kvinnomössa,
t? for ^ ock g Kr v förekomma i öfrigt i enstaka ord utanför
de skånska målen. k('W)'V har man i soli{ät;t släkt, rat^t rakt,
msLvt ]. ma/It makt, mur/l mörkt m. fl. på Nuckö; samt i sk.
s^vR socken m. fl. Jfr vr- ock -Iv (s. 24).
h är icke konsonant i samma mening som de bär förut
behandlade. Det för h väsentliga är struphufvudets ställning
ock värksamhet; munkanaleus form växlar i någon mon efter
de närstående språkljuden. Genom sitt utandningstryck står
h mellertid närmast konsonanterna, ock skiljer sig därigenom
från tonlös vokal {o s. 86). Jfr för öfrigt w, w, 2, g, Xy
k. h finnes icke i dalmålet (Rättv., men ej Leks., då inbe-
gripet). För öfrigt äro »rospiggar» ock södertörningar bekanta
för sin oriktiga användning af h: det påstås nämligen, att de
bruka h där svenskan icke har det ock tvärtom: alm halm,
öra höra, Aäta äta o. s. v. Det samma skall vara förhållandet
i Ostg. skärgården samt i Karis socken ock Snappertuna äfven-
som i Hangö o. Tägtom byar af Tenala socken i Nyl. Förmod-
ligen är h egentligen för ifrågavarande orters bebyggare främ-
mande, ock vid bemödandet att bruka det sätta de ofta in det på
oriktigt ställe, såsom äfven händer dalkarlarne, när de »svenska».
I Rättv. skulle h också brukas på oriktiga ställen; min sages-
man hade mellertid ingenstädes något h, Samma osäkerhet vid
användningen af h uppgifves äfven förekomma i Västm. (mest
hos äldre pers., i Nora, Linde m. fl. st.) ock pä Dal, stundom
på Åland ock i Estl.; äfvenså i Hemsö m. fl. socknar på 6otl.
Rätteligen skulle man för åt minstone en del mål städse
skrifva h eller o (jfr s. 86), möjligen med reduktion, efter alla
tonlösa explosivor för att utmärka, att de egentligen äro aspirator
(icke värkliga »tennes»), d. v. s. att vokalen icke sluter sig
omedelbart till konsonanten, utan efter kontaktens öppnande
') Åfven N. Vedbo i Smal. har stundom v: Seva såga, lev låg.
.^r. landåm, N. B, I. 6
b2 LUNDELL: LaNDSMÅLSALFABETET. 72
nägOD tid förflyter, innan ntandningstrycket, som för 2? ^ ^ är
mycket starkt, hinner sjunka, språkvärktygen öfvergå från
kontakt till vokalställning ock röstbanden komma i vibration.
Man skulle då fä ph& eller poi, för på likasom gaj^Ms, thu
för tu likasom uthxi&j khsi t^r kar likasom baMäJl ^). Jag har
i denna af handling underlåtit en sådan beteckning, bl. a. där-
för att jag icke tilltrott mig att bland alla dessa mål afgöra,
hvilka som möjligen hafva värkliga tenues (såsom t. ex. fran-
skan), bvilka som i stället hafva aspirator. Jfr sandhi.
För laryngal explosiva, en del författares spiritus lenis,
har landsmålsalfabetet, åt minstone tils vidare, ingen beteckning.
Det är det ljud, som inleder vokaler, i fall röstspringan plöts-
ligt öppnas, ock som man bäst kan iakttaga, om man vid hvisk-
ning plötsligt låter en vokal bildas, liksom vid suckande. Vi
hafva trott det mindre nödigt att utmärka detta ljud, ock jag
har ingen kännedom om, till hvilken utsträckning det kan före-
komma. Man har trott sig finna det mycket utprägladt i de
fall, då h utelemnas, som ersättning för detta (Västm.). Det
förekommer mig eljes, som om vokalerna i början af ord van-
ligen inleddes med en kort tonlös. Dansk »stötton», laryngal
explosiva efter vokal, lär icke inom Sverige förekomma.
Yokalemas uppfattning ock beskrifning erbjuder vida större
svårigheter än konsonanternas, emedan de fasta punkter, till
hvilka man kan hänföra sig^ äro få. Tungan är med sina tal-
rika ock i alla möjliga riktningar hvarandra korsande musk-
ler en alt för rörlig del för att kunna med lätthet fixeras i
en viss form för undersökning. Det kommer nämligen bär
an på icke endast läget ock beskaffenheten af en viss spärr-
ning eller förträngning, utan på läget för tillfället af munhålans
konturer i alla tre dimensionerna. Man borde således egent-
ligen hafva den analytiska formeln för munhålans gränsytor i
hvarje ögonblick. Synbart obetydliga förändringar i läget af
tunga o. s. v. värka märkbara olikheter för örat, ock tvärtom.
Att, medan sålunda alt flyter, i hvarje fall taga sin tillflykt
till den enda säkra utvägen, bestämning af de för hvarje vokal
^) Jfr om dessa aspirator Kräuter, Die neuhochdeutschen aspiraten
u. tenues i Kuhn^s Zeitschr. f. vergl. sprachf. XXI. s. 30 — 66, ock KrÄu-
TER, Zur lautverschiebung. Strassb. 1877.
73 VOKALERNAS BILDNINGSSÄTT. 83
egendomliga, på resonansram tnets d. v. s. munhålans form ock
storlek beroende, förstärkta öfvertonerna, är, som man med
kännedom om de hittils använda metoderna för en sådan be-
stämning lätt finner, praktiskt ontförbart. Under sådana för-
hållanden måste man tils vidare nöja sig med att, så godt sig
göra låter, med tillhjälp af syn ock känsel, spegel ock finger,
göra sig förvissad om språkvärktygens normalställning för hvarje
särskild vokal. Enär, såsom redan är antydt, märkbart olika
ställningar kanna gifva vokaler, som för örat fallständigt eller
i det närmaste sammanfalla, i det en ändring på en pankt
synes kanna appvägas genom en motsvarande ändring på en
annan, ock således polymorfa vokaler förekomma, gälla här
nedan gifna beskrifningar, atom hvad angår a? ock 9, hvilkas
beskrifningar blifvit af docenten Noreen meddelade, i strän-
gaste mening blott för mitt sätt att bilda ifrågavarande språk-
ljud — af hvilka t. o. m. blott tyeeeeauaaoaeu före-
komma i det mål, med hvilket jag från barndomen är förtrogen
— ehuru visserligen några stora olikheter icke äro att vänta. Det
är mellertid i hög grad önskligt, att de som sysselsätta sig med
hithörande frågor, ville noga beskrifva vokalernas bildningssätt.
För att dessa beskrifningar må blifva brukbara bredvid hvar-
andra ock jämförelser möjliggöras, böra de, så vidt ske kan,
göras likformiga ock utgå från samma synpunkter. Nedanstå-
ende framställning, väsentligen efter skotten A. Melv. Bells
system^), kan därvid möjligen tjäna som utgångspunkt ock skema.
I en fullständig vokalformel skulle ingå följande element:
graden af tungans höjning ock höjningens läge i riktningen
framifrån bakåt, formen af tungans öfre yta, kindernas ställ-
ning, afståndet mellan käkarne, struphufvudets höjning eller
sänkning i förhållande till dess normalhöjd, samt slutligen läp-
parnes form. Skillnaden mellan tonlös ock betonad är ge-
mensam för konsonanter ock vokaler. De senare äro också
orala eller nasalerade. En stafvelse kan bildas antingen kring
en enda vokal, hvilket i svenskt bildadt språk är det vanliga,
') Enligt SwEST, Handb. of phon. s. 10 ft. Bell fattar mellertid
läpparnes medvärkan icke som fristående, utan som sammanhängande med
tungstålln ingen, hvadan han i allmänhet blott har frånvaro eller när-
varo af »rundning». Däremot skiljer han genomgående mellan »trång»
ock »vid> öppning
84
LUNDELL: LANDSMALSALFABBTBT.
74
eller med två (eller tre) vokaler till samman: diftonger, som i
landsmålen äro mycket vanliga.
Bell indelar vokalerna i främre, bakre ock blandade, alt
efter som tangan vid deras bildning skjates framåt ock höjer
sig mot främre delen af hårda gommen, såsom vid i; eller
hon dragés till baka ock höjer sig mot mjuka gommen, nnder
det spetsen nedtryckes, såsom vid a; eller hon intager en ställ-
ning emellan dessa båda. I alla tre fallen kan tangan höja
sig mera eller mindre, hvarigenom höga, medelhöga eller léga
vokaler åstadkommas. Slutligen kan man antaga fem olika
läppställningar från ock med den för i ock ä, med mungiporna
dragna åt sidorna bakåt, till ock med den för o i ho ock u
i hus, med minsta möjliga öppning — altså största möjliga
rundning -— samt beteckna dessa labialiseringsgrader med O I
2 3 4, hvarvid I utmärker läpparnes normalställning. Vid
öfriga ofvan angifna synpunkter skall jag i den följande fram-
ställningen blott i enstaka fall fästa mig.
Jag skulle då få:
Främre: med främre delen af [höga:
tungan höjd mot främre de- 1 medelhöga:
len af hårda gommen (låga:
Blandade: med mellersta delen r höga:
af tungan höjd mot bakre i medelhöga:
delen af hårda gommen .... ( låga:
Bakre: med bakre delen af | höga:
tungan höjd mot mjuka gom- i medelhöga :
men *. | låga:
Mera lättfattligt är det kanske att efter intrycket på örat
uppställa serien
lie a rpa a
0
1
2
3
4
t
«
y
e
0
Ii
(jB
^
a
a
O
a
e
n
ock uppfatta y
W
)0
x
B
. \u
I
som bildade genom läpparncs tillhjälp ofvanpå de förra. De
bakre höga vokalerna gå mellertid icke in i ett sådant skema.
Man kan likväl fortsätta till höger om a med
a w o a Ii o;
men måste i alla fall ytterligare söka plats dels för y, dels
75 VOKALERNAS INDELNING. 85
för I ock n, dels för 9; samt har dessutom efter hvilken upp-
ställning som hälst ännu de nasalerade vokalerna:
y q (^ q q Q
samt tonlösa vokaler, här generelt utmärkta med 0.
Ett Yokalsystem närmast slutande sig till denna senare
nppställuing är det, som ligger till grund för Sundevalls
förslag till beteckning af de vokaler, som i det vanliga alfa-
betet sakna tecken. De af honom följda grundsatserna måste
naturligtvis i allmänhet vara bestämmande äfven för formen
af de nya bokstäfver, som här förekomma bland vokalerna ut-
öfver de af honom föreslagna. För flertalet af dem, som skola
använda alfabetet, torde detta sålunda vara lättfattligare, än
om det äfven i fråga om vokalerna vore mera vetenskapligt,
såsom det i fråga om konsonanterna sträfvat att vara. En
genomgående systematisk vokalbeteckning låter sig svårligen
på grundvalen af det vanliga alfabetet åstadkomma; endast
för ett alfabet, som, i likhet med Bells »visible speech», är
alldeles nytt från början till slut, är sådant möjligt.
Vanligen indelas vokalerna i hårda ock mjuka, ock jag har
äfven i det föregående användt dessa benämningar. Före de
vokaler, som bildas framom Ä;'g:-läget: iiytpeaceei^ (men icke
u), framflyttas k ock g — »förmjukas» — till ^ J$ }, g ^S J o. s. v.,
ock dessa vokaler kallas »mjuka». Indelningen grundar sig så-
lunda egentligen på läget för bildningen längre framåt eller
bakåt, a 8, t o. m. a a o ock ännu andra äro blott skenbarligen
mjuka, när de företräda tidigare värkliga sådana, t. ex. ij^ora
köra (Stockh.), Jana stjärna, J^akka kyrka (Möre): kjoija kölna
(Hall.); i hvilka fall förmjukningen är äldre än vokalväxlingen.
Vokalerna äro i alla afseenden mindre stadgade än konso-
nanterna. Öfvergångar utmärkande för större grupper af mål äro
mindre vanliga. Ofta inskränka de sig till ett landskap eller
några härader, ej sällan växla vokalerna från socken till socken.
De tillgängliga iakttagelsernas bristfällighet både i omfattning
ock säkerhet låter också de allmänna drag, som i vokalernas
utveckling otvifvelaktigt finnas, ännu ej alltid med tillräcklig
klarhet framstå. Af de mig bekanta öfvergåugarne upptager
jag här i allmänhet endast dem, som inom ordförrådet äga
någon större omfattning. Vid de egna anteckningarne för
skilda mål har jag i fråga om vokalerna, såsom förut redan
86 LUND£LL: landsmjIlsalfabetet. 76
är antydt, i flertalet fall endast kunnat fästa mig vid deras
intryck på örat ock på grund af detta intryck förutsätta ett
mer eller mindre lika bildningssätt. Om vokalerna i ändelser
samt om »tilljämning» mellan rot- ock ändelsevokaler skall
särskildt talas, likaså om diftongerna.
För tonlös vokal bar alfabetet, åt minstone tils vidare, blott
ett tecken, o, enär, så vidt jag vet, tonlös vokal i svenska mål
endast förekommer efter motsvarande betonad ock den tonlösas
kvalitet således genom denna är tillräckligt angifven. Tonlös
vokal har jag menat mig finna i Linsäll i Härj. i leopB loppa,
sl(Bope släppa, tuop^ höna; lyot lydt, meot mitt, taot tätt, slaot
slätt, raot rätt, mceot mätt, J^tvceotQ tvätta, S0ot sött, geot godt,
stuot kort, ruot rödt, gaot gått, haofn hatten, kaota kattan;
vaofy vatten, heoJ'y botten, bceojfn bäcken ;/^M;ii?fce tveka, lyokQ
lycka, hceok bäck; samt ja^^m^^n jämtländingen, i^n^ntet, e;a9j^A;e
vankar, tceo^kB tänka o. s. v. Tungan får icke den höjd, som fram-
bringar X eller ^. Snarare kunde ljudet uppfattas som ett h;
men ljudströmmen förefaller svagare, hvaraf jag sluter, att
struphufvudet icke värkar som vid h. Det är eljes samma ljud
som finskans li i t. ex. ilunineii människa, ahkera flitig, åt min-
stone såsom finskan talas kring Haparanda.
Jag antager vidare, att den »aspiration», som förekommer i
Sveg i Härj. före tt tig kk, samt i Särna i Dal. före tt, är samma
ljudföreteelse som den nu afhandlade, ock att man altså har:
m.ct, tniot, m^oty tjoJ^q, ta^fce o. s. v. på förra; trBot% iioot o. s.
v. på senare stället. Likaså torde i Terijärvimålet i Öbott.
samt Rågö- o. Wichterpalmålet i Estl. det h (Gb), som före t
ersätter k, vara vårt o, hvadan man skulle hafva a;?t akt, ila^t
elakt, \)]&ot slakt o. s. v. Förut har man tecknat cht i
estsv. för kt, t. o. m. för ft: gioht gift, skriclit skrift. Jfr x (s. 70).
Skulle det visa sig, att tonlösa vokaler förekomma äfven i
andra ställningar, t. ex. som efterslag i slutet af ord ^), så blir
det nödvändigt att utmärka äfven deras kvalitet. Detta bör då
ske genom en likformig modifikation af tecknen för motsva
rande betonade.
Jag öfvergår till de vanliga, med sångton utrustade, altså
betonade vokalerna.
^) Det finnes någon obetydlig anledning att förmoda sådant på
Mörko: »alla ord sluta med 6 efter n, t. ez. barUB».
77 VOKALER: O t t. 87
t ock t, slutet ock öppet i, skilja sig från hvarandra därigenom
att vid det senare tungan med mindre kraft tryckes upp mot
gomtaket. Skillnaden motsvarar sålunda förmodligen den af
Bell uppstälda mellan »trånga» ock »vida»: vid de förra är
spänningen i tungans muskler större ock tungans öfre yta mera
konvex än i hannes naturliga form, som bon vid bildningen af
»vidai» innehar. För örat står » på öfvergång till e. I littera-
turen har man icke alltid skilt mellan t ock }.
Äldre, genoro stegring eller brytniiig uppkommet i kvar-
står, afvikande från skriftspr., som fått j, på Gotl., i Estl. ock
Dal. m. fl. st. (jfr j s. 64), ock bildar med den följande vo-
kalen diftong: iu, iä, o. s. v. I talrika äldre ock yngre dif-
tonger ingår i äfven som senare beståndsdelen. I alla dessa
fall skrifver jag alltid t, utan att därmed vilja neka, att icke
äfven » kan finnasi. i för -ja i afledning, vanligen samtidigt
med bortfall af slutande a äfven i öfrigt, har man i Estl.,
Öbott., Nbott., Jämtl. (Offerd., Ström, Föl.), Dal. (Mora) ock
Värml. Älfdal, t. ex. siti sitta, liggi ligga, dei dö, yili vilja, seki
söka från Rågö-Wicht; siti, smyri, väni (efter l:a konj. med
impf. o. sup. yänja o. s. v., men krev, set, bygg efter 2:a konj.)
från Närpes; döi, ftöti, sell, (men leegg, seett) från Ström; bidi,
esi häsja, swart, wahy eri räfsa (pl. eriur), (men däja dö, säkja
söka, tykkja, byggja) från Mora; ft^^^^i följa, b^^i blänga, drett/i
dränka, tijji tigga, bittji hynda, malli malja (liksom bjjjy bygga
med y för i) fråu Dalby; i för -g efter 1 i Värml. Älfdal, t. ex. IseUi
bälg, ha^^^i helg o. s. v. I åtskilliga ord, där skriftspr. genom
brytning fått ja jo för äldre i, står den äldre vokalen kvar i
målen, ofta som e 1. ä, såsom i Värml., Vgöt., Hall. m. fl.: stela,
stelpa, stelk; stundom som i, t. ex. Råneå o. Kal. sil själ (phoca),
stita stjäla, tiro tjära, tiror tjädrar, mi^ mjöl, fl^ fjol (jfr te
bland dift.). Före nt nd nk ng öfvergår i ÖKal. e till i: int
ände. i står regelbundet för y (liksom e för ö s. 92), ock för
ö i fall då sv. har detta i st. f. y, på Rågöarne o. Wicht.,
Nuckö, Worms ock a. st. i Estl., i Borgå i Nyl., Älfros i Härj.,
Borgsjö, Attmar o. Torp i Medp., Delsbo o. Bjuråker i Hels.,
Lima, Orsa o. Rättv. i Dal., Vingåker i Södm.^); således: biggi
bygga, stiok stycke, bi by, grin gryn, flri före, biri börja, kitt
^) Enligt en uppgift äfven i MellÖsa i När. (jfr 8. 91).
88 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 78
kött (Rågöarne o. Wicht); Mta, bli, biddja, rmtaa (Orsa).
Råneå o. ÖKal. bafva i för kort y (ö): «iti flytta, di« dölja.
I enstaka fall förete äfven andra mål i för y, Delsbo i tor ö (s. 93).
Kort i är vanligen ?, så vida det icke öfvergår till e.
Jag har sålunda tämligen öfverensstämmande från Miiltrå i
Ängm., Arbrå i Hels. (jfr a s. 95), Rag. o. Offerd. i Jämtl., Orsa,
Rättv. o. Leks. i Dal., Kumla i Västm., Nordal o. Vedbo pä
Dal: nbba, s^tta, ky^st, f»sk, m^sta, stilla, smne, y»kt, sbcka, tzgga
o. s. v., samt i de mål, som bafva i för y: titSB, tycka^ hks,
lycka (Orsa); mjpl nyckel, n^^^n ryggen (Rättv.). I Vörå-
målet i Öbott. skall det vara svårt att skilja mellan kort e
ock kort i, enligt hvilken utsaga man har rätt att förmoda k
I När. är i före ng nk »tämligen rent»; i Vgöta målet kvarstår
i före mm ock nn samt före m 1. n + »muta», men bar ett ljud
mellan e ock i, således ^. Åfven Got), äger enligt uppgift t]
ock så förmodligen i allmänhet de norrl. målen, ehuru öfver-
gång till e äfven finnes. Ett kort t förekommer mellertid också
i samma mål: jag tror mig bafva funnit sådant i y^ng6, ^nnan,
'st2nga, sprmga, gn«sta, bnda, sktnn m. fl. För Våmh. bar
jag blott e. Mell. Möre har tMpa trippa, Jppe kippskodd,
J^ifta flämta, J^tts kitt, Uta titta, sid <läld, sist, J^tsta kista,
ml vild, btna binda, htna hinna, ktg ring, m. fl. Estsv., nyl.,
öbott., vbott. ock stundom jämväl andra norrl. mål bafva
ett äldre kort i (t ^) kvar äfven i fall då skriftspr. fått e,
kort eller långt, t. ex. gripa grepe, vita veta, sigat segel
(Rågöarne o. Wicht); vid ved, sinn sena, viku vecka, skip skepp
(Nyl.); ock i står äfven kvar i andra mål i några enstaka fall.
Tvärtom bafva de medel- ock sydsv. målen öfver hufvud regel-
bundet e för kort i; så nästan enhälligt Vgötl., Boh. ock Smal.*):
skppa, dreft, setta, hetta, brest, mesta, fesk, vell prses., vekt, flecka,
legga, tegga, verrig o. s. v., ock så åt minstone ofta Blek. ock
Ögötl. I Fryksd. i Värml. står e nästan utan undantag i st.
f. i före p f t s Jc. e för i står också anmärkningsvärdt ofta
i v. Västm., Dalsl. ock Hall., utan tvifvel äfven i Sk., samt
*) Då det för S. Möre ar anmärkt, att det mången gång är omöj-
ligt att höra någon skillnad i uttalet mellan kort i ock 6, har jag ansett
detta betyda öfvergång till e. Ett mellanljud mellan i ock 6 uppgifves
däremot vara vanligt i Sk. i st. f. kort 6, t. ex. i 6n, eld, hom, l6m,
86tt) i h vilket fall man altaå har ^,
79 VOKALER: t ^ ff ff. 89
appträder mera enstaka i inånga andra, äiVen uorrl., mäl ^),
mest före k ock g (så uttryckligen När.) — synbarligen sä att
kort t står i ungefär samma ord öfver alt (jfr ofvan om Möre), kort
i åter för öfrigt i norr är i, i söder e. I ptc. o. sup. af st. verb
af formen bita bet bitit har e trädt i st. f. i, kort: beten bete 1.
heU o. 8. v. i Rag. o. Ström i Jämtl., Hede i Härj., Särua i Dal.
ock Delsbo i Hels.; långt: beten bete på Frösön o. i Föl. i Jämtl.,
i Vbott., Ängm., Värml., Dalsl., Vgötl., Ögötl., Smal. ock Hall.;
hvaremot t, långt eller kort, alt jämt finnes på Got!., i de östra
målen, OflFerd. i Jämtl., Lillherrdal, Sveg o. Funnäsdal i Härj.,
det eg. dalm., När. ock Södt.; 01. har bet ock bit, det senare
dock förmodligen af yngre ursprung ur prses.^) (jfr bryta under
y uedan). Gotl. ock Dal. hafva i kvar äfven i impf. pl. i verb
af formen bäita bait bitu biti, batta bet bttum btttd.
Sö. Blek. (Torsh. o. skärg.) har för kort ock långt i regel
bundet ai, andra delar af Blek. oj; för långt i Gotl. ae,
Kalix ei, dalm. at. Hall. (väl blott undantagsvis) äj; för i
före vissa ljudförbindelser OKal. m. fl. st. ei (jfr dift.). Om
Viby-i (i) se nedan (s. 91), äfvenså om ett mellanljud mellan i
ock y (s. 91).
y ock y), slutet ock öppet y, förhålla sig till hvarandra
i afseende på bildning ock förekomst nästan alldeles som t
ock ^. y) är ett mellanljud mellan y ock 0, ock yi ock 0 före-
träda kort y, likasom i ock e kort i. Att y saknas ock er-
sättes af i (eller i enskilda fall af e I. u) inom några inskränk-
tare områden af Estl., Nyl., Nbott., Medp., Hels., Härj., Dal. ock
Södm., är redan antecknadt (8.87); att det äfvenledes är främ-
mande för Vgötamålet utom Kinds b. ock några socknar af Mark
ock där ersattes af w ock 0 (någon gång i o. u), samt att y i
andra mål företrädes af %, synes nedan (s. 106, 90, 91); liksom
där också namnes om ett ljud mellan e ock y från Nbott. ock
Södt. (s. 91). St. verb af formen bryta bröt brutit hafva i Leks. i
Dal. ptc. o. sup. bryti, flyp o. s. v., i Rättv. däremot svarande
brttiy khvif fltti, på Öl. synnerligen ofta, om ej alltid, dubbla for-
mer: brut ock brp o. s. v. Sådana sup. med y (ur prses.) finnas
också ofta i v. Västm., När. ock Södt. N. Ångm. företer st^ä
') Jfr Närpesmålets a för i (s. 93).
^) t kan på sådant sätt äfven komma in uti sup. af verb af formen
blEda band blUldit (Vastm. ock öl.) ock andra st. verb med i uti prsBS.
90 LUNDELL: LAKDSMÅL8ALFABET£T. 80
sfo</e sUt o. s. v. i verb af 2:a koDJ. med -r 1. -rj i Btanimcn.
För skriftspr. y ju, äldre iu, äger dalm. io eller ioe, Härj.
åter 0: f^i^ge, tri0te, J^^tQ o. s. v. Andra mäl hafva ntbil-
dadt nya diftonger: för långt y har man ey (01) på Gotl., öi
i Kalix, ut i Piteå; för kort y före r i Uppl. jo; för kort ock
långt y i ö. Blek. 0y (jfr dift.). Å andra sidan finnes på
Rågöarne kort y för sv. u, t. ex. mynn mun, yndi under, hyvi
hufvud; på Wicht. för sv. o (o 1. o), t. ex. gytt godt, spytt spott»
yst ost. y för i i några enstaka ord är kändt från åtskilliga
mål; y för ju i t. ex. skyda skjuta, tyda tjuta, lywa ljuga, syg
sjuk, synga sjunga tillhör eg. skånska mål, men finnes i en-
skilda fall äfven utanför dem.
Kort y finnes, åt minstone på sv. sidan om Östersjön, endast
undantagsvis. Mell. Möre har dock ypa, ytka^ J§yt kyffe,
jyd skydd, yst^t^y lysfn, dystOky vysa, lys, nys, tysk^ kysk,
Zyne, syn, myla^ }yldt, f^ygka, hygke, ^ygfce, ykka, stykka ock
kanske några andra, samt vid förkortning under böjningen:
hyn bst. sg., sys pass., hyt^ hyt o. s. v. Förmodligen hafva
dessa ord äfven i öfriga mål i allmänhet y. Eljes uppträder kort
y som y) i norrl., som 0 i medel- o. sydsv. mål. Jag har t. ex.
tämligen enhälligt: \y}ft% \y)h^ Xy)k%^ stj^^fte, n^A^el, rj^g, ^g% eller
W^a. ^§S^ o. 8. v. från Offerd. o. Rag. i Jämtl., Multrå i Ångm.,
Arbrå i Hels., Leks. o. Våmh. i Dal., Kumla i Västra. När.
har y) (ö) före k o, g: ty)k<By hy)g(e o. s. v., eljes % (s. 92). yi finnes
möjligen i Ögötl. ock kanske i enskilda fall äfven i mål, som
eljes hafva 0. Däremot hafva Vgötl. regelbundet ock Smal. van-
ligen 0, t. ex. 10/ta, l)0^a, Ii0{a, 8t0A;6, X0k% n^M, r0g, b^^a. För
Dalsl. ock Bob. har jag antecknat 0 i ungefUr samma ord.
I s. o. mell. Hall. är ö för kort y »ganska allmänt»; enligt
annan uppgift från Halmst. o. Årstad h. skall man där hafva
kort y med »någon dragning åt ö», altså yi. Fryksd. i Värml.
har y före g g ks, men för öfrigt nästan utan undantag 0. I
SÖ. Blek. går kort y till ock med regelbundet öfver till e» (s. 102).
Närpesmålet har i ett mindre antal ord ö för y: löft lyfta, löft
lykta, lökt sluta, Jljött skytt, töet tyst, Ijörk kyrka, kröst krysta,
smög smyga, bok byka; ock enstaka 0 för y träffas äfven för
öfrigt inom y):s område. Öfvergången y-ö har sålunda i nu
anförda mål gripit vidare omkring sig än i skriftspr. Mot-
satsen, att kort y står för sv. ö, äldre y, äger rum dels i
81 YOKALEK: y tP y t H» 91
mera enstaka fall, dels mera utbredt i Nyl.: yvi ötVer, mygla,
stydtja, tryska, syrpo, lyss, myss o. s. v. ; ock i Närpes : byn börja,
tjh för, rydi rödja, smyri smörja, spyri spörja m. fl.
I Nbott. (Luleå o. Råneå) ock Södt. synes förekomma ett
särskildt y-ljud. Det uppgifves nämligen, att på förra stället ett
»eget mellanljud af i ock yo finnes, som äfven med i ingår i
bildningen af en diftong: hyt hit, syi se (Råneå); ock i Södt.
står både sintet ock öppet y »långt närmare i än i riksspr., så
att det mången gång är svårt att höra någon skillnad». I
Södt. har därjämte i stundom, synnerligen före 1 ock r, en
dragning åt y, hvaraf följden bör blifva samma nyss omtalade
vokal. Om beskafifenheten af denna vokal kan jag icke när-
mare uttala mig, då jag ej själf hört den. I första hand
kunde man tänka på en svagare labialisering (1 eller 2) än
vid vanligt y. Sundevall omtalar en dylik vokal (Phon.
bokst. s. 61. Pal. voc. 2.). Som tecken för ett sådant ljud
kunde man bruka y. Jfr i för y (a. 87).
I ock il äro bäst kända som Viby-i ock -y, efter Viby
socken i När. De förekomma mellertid enligt trykta källor
ock muntliga upplysningar äfven på mänga andra ställen: i
grannsocknen Hardemo, i Mellösa') i ö. När.; i Vänga, Risinge,
Hällestad, Regna o. Skedevi socknar af Finspongs län samt
på Vikbolandet i Ögötl.; i Sundals o. möjligen s. delen af
Nordals h. på Dal; mer eller mindre allmänt på öarne Oroust
o. Tjörn i Boh., samt i Torsås socken i S. Möre af Kalm.
län; vidare i Ofvanåkers socken i Hels. ock i Selångers m. fl.
socknar i trakten af Sundsvall i Hedp. Man har beskrifvit
dessa ljud som lateralt bildade »med tungan hårdt stödd
mot främsta delen af gomhvalfvet», eller som vanligt i y »med
tungspetsen stödd mot öfre tänderna». Jag har visserligen
hört dem uttalade med en sådan hväsning, påminnande om
g, som på ena eller andra sättet kan åstadkommas, särdeles
från Vikbolandet ock Bob. Detta synes mellertid vara mera
tillfälligt: väsentligen samma språkljud bildas också utan
något dentalt element, ock så tyckes vara förhållandet både i
När. ock Medp. Men struphufvudet sänker sig djupt under sitt
normalläge, hela tungan dragés därvid till baka, ock vokalerna
') Enligt en uppgift; enligt en annan har Mellösa i för y (s. 87).
92 LUNDBLL: LANDSM^LSALFADETET. 82
bildas längre bakåt än t y. Man skulle således hafva rätt
att, såsom ock skett, kalla ifrågavarande språkljud »gutturala».
För öfrigt anmärkes, att När. före ng nk har i »tämligen reut», före
kk gg e för i (s. 88 f.), t. ex. fek, vektiger drekce, legce^ teg^e, samt
ö, eller efter min erfarenhet fp, före k ock g: lökka eller tjpkce
ntfikely rffigj bpgce (s. 90). Ex. på i % äro åter: bj, Vjbt^, sn^pp,
t^mme, Ii^tta, s^st, s^ll, Ii^nna; s%y, b^ta, s^, It^fta, bi^tta; ock särskildt
för Medp.: /^fc, viktig HJ^q, ***f/?6(, r^ig o. s. v. När. (Kumla) fär
in detta % äfven i ptc. o. sup. hr^tce^ hrqt, hri(tmj flqg fhig^n
o. 8. v. (jfr s. 89). Torsås har t. ex. posfhn porslin, hvar-
jämte i ingår i diftongen ei för långt e; % är tydligt i t. ex.
hl, men närmar sig före kons. ofta till y.
e, slutet e, har jag hört långt i s^n, st^n, vet, b(?t impf., m^r
o. s. v. från Multrå i Ångm., Stöde i Medp., Arbrå i Hels.,
Rag. i Jämtl., Leks. i Dal., Kumla i När., Gunnarsnäs o. Ge-
Säter på Dal, s. Boh., Björkäng, Odensåker, Mellby o. Björk-
Innda i n. Vgötl., N. Vi i Ögötl., socknar;ne kring Kalm., samt
Resmo på Öl.; kort uti hvem, hemma, met snedt, betsel o. s. v.
från samma håll utom Arbrå, som tyckes få a: sant, fak, vakt,
ock När. För Lillherrd., Hede o. Sveg i Härj. ock Särna i
Dal. är e också med tillräcklig säkerhet kändt. e står, så>
som af redogörelsen under t-^ (s. 88 f.) synes, särdeles i s. Sverige,
mycket ofta för kort i. Å andra sidan finnes i målen under
stundom, ehuru tämligen sparsamt, e också för skriftspr. ä'):
Nyl. ock Närpes hafva ofta e för kort ä före Id nd ng: kveld,
kdd(o), hender, venda, lenger, streng m. fl.; Rågö- o. Wichterpal-
målet c för ä före ti: ieri järn, ke^a kärna, stiet^ stjärna. Närpes
har e t^r a uti ber hare, M lada, tren trana, krr^vd krafde m. fl.
(men hceran -ar, tranan -or o. s. v.). Liksom i företräder y
(s. 87), så brukar Rågö- o. Wichterpalmålet e för långt ö: bredr
bröder, grevst gröfst, hen höna, seki söka, t. o. m. bre bröd,
kepman köpman, reer röd, er öra; Borgå i Nyl. kort e öfver alt
för (nyl.) kort ö, långt e för långt ö == isl. oe, ofta äfven för ö
= isl. au, ey: reder röd, bre bröd, ded död, trest trösta, eron öron;
Älfros i Härj. har t. ex. rer% röra, ba^el barnsöl, hefl hörsel,
smerjQ smörja; Delsbo e ee i: fea föda, grea gröda, bena höna,
^) När jag talar om skriftspråkets ä, menar jag ljudet ä, antingen
det tecknas e eller a; likasom jag med 6 menar ljudet e, icke ä.
83 VOKA.LBR; t % e. 93
mea möda, gera göra, metja mörja; l)r6e bröd, eega öga, leen
löD, ree röd, heera höra, sleeg slö, see sjö, snee snö, bee^a börda^
beer björn, skee? skörd, eer örn m. fl. (jfr dift.); blita blöta,
lisa lösa, skita sköta, stita stöta, ira öra, rik rök, blida blöda,
mita möta, lilin löjlig m. fl. För Orsa nppgifvas: bela, bleda, bre,
ern, ever, fera, leda, leglin, mjel, omegli, selga söka o. a.; Rättv.
har däremot ö utan inskränkning.
Vissa delar af Nbott. o. Vbott., Nordmal. i Ångm., Uppl.,
Södt. ock SÖ. Blek. hafva i rotstafvelse & för e (s. 94 f.) ^).
På grand af uppgiften, att kort e ock ä i allmänhet i finnl. mål
äro svåra att skilja, måste man antaga, att de hafva a. Så
nppgifves också uttryckligen Närpesmålets korta e vara a. Rågö-
o. Wichterpalmålet ersätter nästan alltid kort e med ä (s. 96).
Nösslinge o. Skällinge socknar i Hall. skola hafva å för e;
Sannerbo h. i Smal. a. Diftonger för långt e = äldre ei, ock
undantagsvis äfven eljes, äro särdeles vanliga: ei i Nyl., Pargas
i Åbo län, Nysätra o. Umeå i Vbott., i Jämtl. (men vid förkort-
ning 6), Vemd. i Härj. (e?), Lima i Dal., samt Torsås i Kalm.
län (ei); oi på Rågöarne o. Wicht., i några delar af S. Möre
ock v. Blek. (ai), samt de nordligaste socknarne af Fjäre h. i
Hall.; ai på Gotl, i vissa delar af EstL, Nbott., Vbott. ock s.
Vgötl. samt största delen af Hall. ock i Västbo i Smal.; oi i
Värend samt Vissefjärda af S. Möre; åi i Rolfstorps o. Ås
socknar i Hall.; öi i Kstl. ock Blek.; yt i Råneå i Nbott.; vidare
tf i Sjundeå o. Kyrkslätt samt sparsamt i Pyttis socknar i
Nyl., i Petalaks (o. Närpes) i Obott. ock någon gång i Uppl.;
J8 ee i vissa fall i Delsbo i Hels.; ae i Kind i Vgötl. Kvistbro
i När. har ai för kort e. Jfr dift.
a, öppet 6 eller slutet ä, alt som man vill, förhåller sig
kanske till (b som t till ^; gör i alla händelser på örat intryc-
ket af ett ljud mellan e ock ce. Enligt Sundev. (Phon.
bokst. 8. 62) skall uppländskans a skilja sig från e därigenom
att »tungans bakre del något mera nedplattas» vid det förra.
Det motsvarar dels sv. e (i), dels sv. a.
Närpesmålet har enligt uppgift (med hänvisning till Sundev.
ft) kort a dels för sv. i, t. ex. jdver gifver, late litet, vfttn vittne,
kvali|?gar tvillingar, traJJ trilla, dr&kk dricka, hakk hicka; dels
') Möjligen betyder e e äfven i en del af of van nppgifna fall fi.
94 LUNDELL: landsmIlsalfabktet. 84
för sv. långt e, t. ex. sådan sedan, fonun -or fena -or, s&nim senan,
J*t]ftne skenet, VÄdin veden, (men sen sena, ved ved o. s. v.);
för kort e uti att ett, hfttt hett; dels för sv. kort ä: femm
fem, alv älfva, h&na^ hannes, mast mest, hamt hemta ni. fl.
Möjligen har Nyl. samma korta a uti ledu lada, trenu trana,
tresu trasa m. fl.; spegil, segel, spela, leva m. fl.; femm, elva, mest,
k(v)enmi hvem m. fl.; skera skära, veva väfva, net nät, Ijeru tjära
o. s. v.; veksa växa, eija ärja, epel äpple, bekk bäck o. s. v.
(jfr s. 93). Därnäst finnas de utförligaste uppgifterna från Härj.
ock JämtL, i hvilkas mål ett e »med ett öppnare ljud än e, åt
S till, i några trakter nästan (eller alldeles) som [danskt] 8B»
är mycket utbredt. Lillherrd. skall sålunda regelbundet hafva
a för sv. ä = isl. e, t. ex. bar bär, &t äter, vag väg, prfitte
knep, sakk, hast, s&?je, tamje, fojf/e fälla, händer pl. händer; äf-
venså för sv. ä = isl. se uti lärde, tar tär pl., rädd, jasser gäss;
ock förmodligen identiskt med isl. e i prses. ind. mal^ fa, grav,
gnag, drag, tag, hoJlt håller; med isl. se i prses. ind. sia slår,
bias blåser, grät gråter, fa får m. fl.; men däremot t. ex. freste
fresta, mente menade, jetter getter, bett binder, vesste visste,
jekk gick, kne knä, tre trä o. s. v. I det öfriga Härj. samt Jämtl.
ock Särna i Dal. förhåller sig målet väsentligen på samma sätt^),
dock att prses. ind. mal, far o. s. v. inom Jämtl. icke finnes
på Frösön, men i Ström o. Föl. gäller äfven som imp. sg.
Jämtl. får dessutom a för kort e = äldre ei, t. ex. seig n.
sagt seg, rein n. ränt ren, bask besk. Från Rag. visa mellertid
mina anteckningar ee: vcbI väl, vrce^a vränga, feerna skämma,
svaelta svälta, hcest häst, steh säck, dra^ dräng, äfven knt^
knä, svcen sven, rcet rätt m. fl.; från Ofi^erd. åter: svéM svälta,
valt välta, faXVn rem, stål stjäla, slåp släppa, fal fälla, sak säck,
vag vägg, o. s. v. öfver alt, där ej följande supradental eller
kakuminal framkallat a (s. 97 f.). a ersätter här äfven e —
äldre ei: halt helt; en, ben (»e, läs ä»). För Våmh. i Dal.
har jag också skrifvit a: sala sälja, swago svälja, tvag väg,
wanta väntat, Xlapa släppa, waltas vältra sig, flats'n fläcken,
alsa hälsa, warJc värk, ardar skuldror, kwan kvarn m. fl.,
äfven art hört; ock för Orsa 5M?agga, XlatsBi, Xlapdk, kwan, sandze
*) I inf. kan tilljämningen mellan rot- ock ändelBevokaler framkalla
annan vokal, men a finnes då alltid i de öfriga formerna.
85 VOKALER: d. 95
sängen, andze äng m. fl., samt i st. f. ö uti ara öra, mat möta;
men för Leks. o. Rättv. i regeln a. Bland kastmålen bar Vbott.
ett e »som i Ijena, denne» uti rest fiskfjäll (Nys.), emt svan, bres
körtel (OKal.), skildt från det »breda ä i värn, ärrigo; troligen är
det också & (»långt eng. a»), som i nordligare Vbott. ersätter
a före nt nd nk ng: enter snöskida (isl. andri), bent band, kenk
klase (OKal.). I Nordmal. uttalas e »såsom e i sv., ehuru
mera närmande sig ä». Från Multrå i Ångm. äro: mat^, läsa,
lare, men kort hast, gnceh, Xlcek% o. s. v.; frän Arbrå i Hels.
sm n. sant sen, has^l betsel, samt fak^ jak, vakt^ sakta. I
Södt. ljuder e, både långt ock kort, »i allmänhet bredare än i
riksspr.» (med hänvisning till Sundev. a\ det slutna långa ä
»ljuder i allmogens mun lika med det långa e», ock det slutna
korta ä är »i det närmaste» lika med det korta öppna e; så-
ledes: stan, laka; all eld, hatte hette; vag, atä, lasä; bränna, kjapp,
t. o. m. undantagsvis bar bär, bara bära, d^r där, ar är, har
här, päron päron, samt atikä, avjä, jate, skramä, vapling. Något
värkligt e i rotstafvelse finnes således icke. Uppländskan,
ock då naturligtvis äfven Stockholmsmålet, har samma egenhet:
an, ald, ham, lam, satt, äfven sa se, sad sed, mana o. s. v. Långt
a för ä synes förekomma i När. (Kumla), Vadsbo (Björkäng)
o. Kind (Svenljunga), förmodligen äfven i Nordal o. Vedbo på
Dal uti t. ex. tjäna, mata, Ig sa, laka, bara, lära, nar, har,
samt i Boh. uti ^ana, ståla, läsa, mada, draha (Sörbygden). I
själfva staden Kalmar får man också vanligen höra a för långt
ä. Från Gotl. har jag antecknade: sttala stjäla, sala sälja, lapa
läpp, nta^a mätta, sata sätta, sttana stjärna, men shBra, ht^era,
hter, spcena, drag. Slutligen står a i Blek. (åt minstone Torshamn
o. skärg.) regelbundet för sv. långt e (i): ban ben, mana mena, vat
vet, ^an ren, hal hel, mae mer, ha^a gossar, tag teg, tiada reda;
va vid, ta till o. s. v. Mindre säkert är a för kort e: jag har
fått an at en ett, hlat blifvit, malan mellan, vam hvem, hamél
himmel, vaka vecka, ake icke, ^aktet riktigt; men i andra fall
möjligen e.
(Bj öppet å, står emellan a ock a. Området för ce inskränkes,
i förhållande till svenskan i allmänhet, å ena sidan dels genom
e i st. f. ä före vissa konsonantförbindelser i Finnl. ock Estl.
(s. 92); dels genom a i^r kort ä i Finnl., för både kort ock långt
ä i Jämtl., Härj. ock Dal., samt utanför de norrl. målen i Uppl.
96 lundell: landsmIlsalfabbtet. 86
ock Södt. a för långt ä är dessntom kändt från Multrå i Ångni.;
samt från När., VgötL ock Boh. (jfr a s. 95). A andra sidan
öfvergår ä till a (1. a) före supradent. eller kakumin. ock före tt
(s. 97); före I + kons. till o i Dal. ock s. Åugm. eller till e
i Härj. (s. 113 f.), eller till s i Närpes (s. 104); före 1 + kons. 1. m
+ kons. till ö i Nyl. (s. 101); före I till ö i Rågö-Wicliterpalinålet
(s. 101); till 8 i vissa ord i Delsbomålet (s. 103)^ eller till a i
några fall i samma mål; till hvilket alt kommer, att gamla
kons.-stammar med omljud i pl. i fiättv. i Dal. bildat nya pl.
utan omljud: handor, ränder o. s. v. Slutligen motsvaras låugt
ä af diftongen äi (m) uti Hall., vissa delar af Blek. ock 8.
Möre, kort ä af ai i Kvistbro i När. Däremot vinner cd om-
råde, i ty att det brukas för sv. kort e i Rågö- o. Wich-
terpalmålet, t. ex. b(^t bett, sk<?p skepp, bst. b^ti, sk^pi, pl.
skeepir o. 8. v.; vidare därigenom att enligt uppgift ce (kort) före-
, kommer i st. f. sv. a = äldre kort a i t. ex. draga draga, Mku baka
på Rågöarne o. Wicht. i Estl., ock på samma sätt i Närpes i
Obott: n^stjin naken, li<^ran haren, le^dun ladan, tre^nun (men
ob. her, M, tren) m. fl. cb eller a för a finnes också i Västm.
Före ^ öfvergår a i sydsv. mål ofta till ett ä-ljud, som
stundom är a, stundom ee; jag har sammanfört uppgifterna om
denna öfvergång under a (s. 98).
Ex. på ett värkligt ce har man åter efter min erfarenhet
uti t. ex. slö?ppa, tvtetta, lieest, sl^oka, v^gg, irceng från Multrå
i Angm. ock Rag. i Jämtl. (jfr a s. 95); från Arbrå i Hels.
dessutom i v^ga, J^ra, Ji^Za; uti l^ra, vrtf?ka, slgäla, skära, j(rr,
s1ijö?nia, ^j^te tjärde, sl^eppa, tv^stta, veeska, v«cka, sceng från Leks.
o. Rättv. i Dal.; uti vcesa, llcega, Xlceka från Kumla i Västm.;
uti vcence^ J(^lp(B från Kumla i När. (jfr a s. 95); uti slrsppa,
heest, ecja, fleesk från Gunnarsnäs o. Gesäter på Dal ock Sven-
Ijunga i Kind af Vgötl.; uti Ij^^na, m<cta, l^sa, sk<?ra, l^ra, drt?r,
h«st, h^fifla, fleeck från Tidevad i S. Vadsbo, Mellby i Bjärke
o. Solbärga i Redvägs b. af Vgötl.; uti l(^rayp(pla pärla, m^la
märla, J^ija stjärna, ^<^tj järn, sv(pAe svcet svalde svalt från
Boh. (närmast Sörbygden); uti n^^ve, v^^ta, l(?sa, l^^kas, d(?T, knappa,
tvcctta, lieelsa, lij<:5lpa, s^ok från N. Möre, Hjälmseryd i Västra
h., Linneryd i Västbo o. Nöbbeled i Konga h. af Smal. samt
Torshamn o. skärgården af Blek.; uti vM väta, lés läsa. Irra
lära, b^a bära, tvcet tvätta, rce^n regn, från Resmo på ÖL; ut
87 VOKALER: €8 a. 97
slMra^ hKereij jter^ hcer^ spcena, från Gotl. Uppl. ock Södt. torde
icke bafya något ee, utan i dess ställe a eller a, Närpes har
möjligen m uti lär lära (»slutet ä som i sv. där»; jfr dock a nedan).
a står på öfvergängen mellan (e ock a, är således ett myc-
ket öppet ä-ljud eller ett öppet a-ljud (»hatt») med dragning
åt L Efter min uppfattning skulle det ej mindre fysiologiskt
än etymologiskt ligga mellan (B ock a, således vara »bakre-
blandad medelhög», a förekommer i de flesta mål, motsvarande
dels ä före r I, så vidt man ej kommit ända till a; dels a, f()re
r eller dessutom; dels slutligen i När. sv. öppet o. a står i
st. f. r (/t) i vissa ställningar, hvarom se under /i (s. 73).
a för ä ock a står före r (r §) ock I samt r- ock ?-supraden-
taler uti varh värk, sarh särk, marlge ma^fe maH märka märkte
märkt, atje a^^i^ m ärja årde årt, ja^^e hjärta, fa^k Tärsk,
jafi järn, fal färd, samt kar karl, fara fara, varj varg, starh stark,
g9^ S^^^j Wa tala, gala gala, haXke halka, svaJtke svalka, ari
aln från Multrå i s. Ångm. (jfr nedan om oberoende a); uti
anr arf, garY duktig, barm barm, barka af bar ka, kvarn kvarn,
hal hal, ahlde (a^^e) yngel, fa^ke falaska, ari aln från n. Ångm.;
uti barj bärg, t;are värr, ala arla, påla pärla, jan järn, ^ana
stjärna, fahi färdig, hle lärde, halj helg, J^aJ,ke kälke, svalje
sva(t^ svatl svälja svalde svalt, ^a^e hjälpte, ock varj varg,
gan garn, baAk bjälke, ha§ hals, ari aln från Rag., samt va^k
värk, sa^k särk, jål hjärta, ^aj stjärt, få^ färskt kött, jålp
hjälpa, J^ålk kälke, ock sta§k stark, balk bjälke från Offer-
dal i Jämtl.; uti va/fc(e) värre, Äa/te herre, barj bärg, t?ar^a
värja, fall o. fa<lter färdig, fjalt^ fjärding, JwaclQ jtval svalde
svalt från Svenljunga i Kind af Vgötl., ock öfver hufvud på
samma sätt i S. Vi af Ydre i Ögötl.; uti var värre, Aar herre,
Jat stjärt, fadta färdig, pol pärla, jan stjärna, svålj svälja från
Resmo på Öl. I Södt. ock Uppl. är a genomgående öfver alt
där skriftspr. tecknar r eller 1 (för 1): bara, val värd t, farit
färdig, va§l värst, påla pärla, ja^i järn, samt val o. s. v.
Afven i Närpesmålet skall ä före supradentala (ock kakumin.)
kons. vara mycket bredt, ock det uttalas, liksom ö, i synnerhet före
t, »med ett i sv. icke brukligt, mycket bredt ljud», hvilket
tyder på a. a, ofta rent af (^, är vanligt i Blek. ock i Kalmar
i st. f. a före ^, t. ex. märk, park, koärn kvarn (Blek.). För-
Sv. landtm, N. B. I. 7
98 LUNDELL: LANDSmXlsALPABETZT. 88
modligen är det också ett sådant ^y iore hvilket man i s. Hall.
fkr snarka, hYärken, svart, i hvilka jag förmodar a, ehuru det
ju alt {(St väl äfven kan vara ee^ såsom det åt minstone stun-
dom är i Blek. ock Kalmar. I de sydsv. målen finnes också
den alldeles motsatta öfvergången från ä till a-a före samma
^y t. ex. vatiy bakj, snafit, ma/da eller oftare va^ o. s. v. (s. 107).
Västbo i Smal. har tak-m, kakm, hatimhakti^fi. Jfr öfver hufvud
8 (s. 102 ff.).
I SÖ. Uppl. uttalas också, enligt hvad som är uppgifvet, a
»med ett eget ljud mellan a ock ä, nästan såsom kort a i eng.,
utom framför k 11 m n», hvilken regel äfven inbegriper a före
supradental eller kakuminal. I Fragg i Västm. uttalas ä »med
stark dragning ät a» i t. ex. klänning, välling; så äfven i Skinn-
skattebärg: ställe, ställning (jfr s. 134). Rättv. i Dal. skall
i en mängd ord hafva a med »en lindrig dragning åt ä, all-
deles samma Ijad som det korta a i eng.»: afvu afvig, g^r
garn, ar^a harpa, faU falla; men jag har blott hört a. Delsbo
i Hels. har sitt »smidiga långa a som i sv. järn, värn» synbar-
ligen blott före r: kuara, dar, bara; men däremot sitt »smidiga
korta a som i sv. välja, tälja» oberoende af sådan anledning i
t. ex. dam dem, lann land, hann hand, strann strand. Från
Multrå i s. Ångm. gifvas gra»^ gran, ma^e uppmana (jfr
ofvan om a före supradent.), stappa? stapel, vamma? vadmal,
laka^ lakan, stall stall, daUre dallra, p?agg plagg, aga fruktan,
staka stake, men i andra fall a 1. a, utan att jag kunnat upptäcka
någon för alla fall giltig regel; ock i n. Ångm. uppträder
för a ett ljud, »som sväfvar mellan a ock ä, liknande a i
eng. ordet mad», här dock, så vidt jag kunnat finna, blott
före supradent. ock kakumin. samt i tilljämnade former, t.
ex. aga fruktan, staka stake, bakansh till baka (men bgk),
laga (men lag): hvilka äfven i s. Angm. alltid hafva a, såsom
af de nyss anförda ex. antydes (jfr s. 138). I Vbott. finnes
också ett ä »som ett bredt ä i värn, ärrig», samt ett a med anstryk-
ning af ä uti t. ex. täk tak, stäkkstolp spisstolpe, marr »nästan
som märr», baresta »nästan som bäresta». Samma a är allmänt i
Kalmar för kort ä: hat katt, fca/'e kaffe o. s. v., ock i närheten
af nämnde stad i Förlösa m. fl. socknar, där a står i alla de
fall, då målet eljes skulle hafva a (s. 107), t. ex. kalv kalf, slap^
utan (pred.), jan järn, tat tagit, åkat dragit, vat varit.
89 VOKALER: ä A 9 0 O, 99
Som a har jag också uppfattat ett ljud, hvilket i När. er-
sätter öppet o, hvadan man skulle skrifva: kal ko], san sou,
lava lofva, ap upp, hap{e hoppa (Kumla). Afven Rekarne i
Sodm. har ungefär samma ljud. Utan tvifvel står det mycket
nära 9 (se här nedan); Sundev. beskrifver det värkligen som
v&rt 9. Ett liknande ljud linnes i s. Ångm. i samma ställning,
hvilket jag meliertid tils vidare tecknat a,, emedan det synts
mig vara något olika a ock snarare ligga mellan a ock o.
Blomberg ställer det i spetsen af sin vokaltriangel, hvilket
borde antyda a; hans närmaste vokal ät u-sidan omfattar
meliertid efter mitt öra både a ock a efter vår beteckning.
Jag har t. ex. /ar fåra (sulcus), sarj sorg, tarp torp, staXt stolt,
stan stånd o. s. v. Förmodligen har n. Ångm. samma vokal i son,
småg reform, sorg ock ett par andra. Det heter också från Vbott.,
att öppet kort o där stundom ljuder som a, t. ex. san son, man
mon;. »men detta är ej det rena a-ljndet, utan det har en färg-
ning af å, som är svår att angifva».
9 liknar för örat närmast a. Det bildas, enligt Noreens
beskrifning, med tungan fullständigt i dess naturliga läge utan
någon som bälst höjning baktill. Den som är ovan vid ljudet,
måste för dess bildning bemöda sig att sträcka fram tungan
så långt som möjlig't. Det finnes i Dalby socken i Värmlands
Älfdal i vissa fall dels för sv. ä, dels för sv. a, t. ex. j^n järn,
h^r bära, drJp dräpa, ji^rp järpe; drig draga, b^r bar, g.?n garn.
0 ock d, slutet ock öppet ö, förhålla sig till hvarandra som
e ock <e. Det förra finnes allmännast som motsvarighet till en
äldre diftong i t. ex. öga, rök, ock vanligen i de fall, då målen
hafva ö-ljud för sv. kort y (s. 90), t. ex. l^kta lykta; det senare
vanligen i t. ex. björn, ehuru skriftspr., liksom en del uppsatser
om landsmål, icke betecknar denna skillnad. Före supradent.
ock kakumin. har ö benägenhet att öfvergå till e eller 8
(jfr a s. 97). Bruket af ö i målen är i det hela vida inskränk-
tare än i skriftspr. För ö = isl. au har Gotl. au at (se 0e), Estl.
an äa on (äi), Nyl. ock Öbott. ön, Vbott. o. Nbott. au äu au eu ou,
Jämtl. ock Vemdal i Härj. nu (eller au). Gotl. ock åt minstone
Alfd. i Dal. hafva kvar vokalväxling mellan sg. o. pl. af verb
efter konj. bjuda bjöd, bryta bröt: på Gotl. biauda baud budu, frausa
frans frusu; i Älfd. bioöa boö bu^um, Mosa frös frusum o. s. v.
För 5 = isl. ey har Gotl. m (00), Estl. ai äi, Nyl., Öbott. ock Jämtl.
100 LUNDELL: LANDSMIlSALFABETRT. 90
öi, Kalix i Nbott. oi. N. Uppl. skall hafva oj 1. oj för ö. Dif-
tonger af senare ursprung för långt ö äro y^ uti Sjundeå,
Kyrkslätt o. Pyttis i Nyl. samt i Öbott., yö iö i Rågö-Wichter-
palmålet ock i Uppl., uö på Runö (jfr dift. s. 125 f.). Långt
sv. ö = isl. 08 blir på Rågöarne o. Wicht. vanligen e (s. 92),
kort sv. ö blir i (s. 87); men ö finnes dock kort i t. ex. smör,
öggva öga, långt uti t. ex. lördast i lördags, samt inträder
fOr några andra vokaler; Borgå i Nyl. har Kr långt ö = isl. oe
aJltid 6, stundom äfven för ö = isl. au ey, för kort ö alltid e;
Älfros i Härj. synbarligen öfver alt e för ö (s. 92). Dalmålet
säges för o i Orsa filltid hafva e L ä, i Älfd. stundom ä, stun-
dom ö; mig tillgängliga ex. på behandlingen af ö i Orsa gifva
vanligen e (s. 92), undantagsvis ö al: r0d, 0ga^ mjsk mjölk,
fi^st först; statt stöta, dala dö, snaia snöa, rnaUas möglas, rain
rönn. Rättv. har däremot, såsom redan är anmärkt, ö utan vidare
inskränkning, än att ett eller annat verb af formen bryta bröt
bytt konj.: brtta brety kltva klev (men f?0g, fJt0t, s0p, sk^t), I
delboskan finnes icke ö utan ersattes af t e ee (s. 93), s (s.
103). Sv. ö ersattes för öfrigt i större eller mindre ord-
grupper af andra vokaler. Härj. (samt Rag. i Jämtl.) ock Särna i
Dal. bruka w för ö = isl. au; s. (o. mell.) Vgötl., åt minstone
vissa delar af Ogötl. ock Smal. n i impf. af konj. bryta bröt. I Rag.
i Jämtl. samt åt minstone vissa delar af Härj., Ögötl., Vgötl.^
Boh. ock Dalsl, står u för ö, mest före r 1. ? (eller deras
företrädare) i en del verb ock verbalformer (s. 119); i s. Ångra.
o före ( o. 8. v (s. 114). Detta sista, o, finnes för öfrigt i
Hall. i impf. frös af frysa o. s. v. (s. 113), e i några särskilda
ord i Uppl., Ydre, N. Möre m. fl. o för ö hafva äfven Nyl.
i några ord ock 01. (örs = oä, s. 114), samt Sk. (s. 115); o
för ö n. Hall. före supradentaler (s. 122). I mell. Möre öfvergår
kort ör regelbundet till a^ (s. 110). Enskilda fall Sify ce a au o
o. s. v. för ö förbigås här. Om « för ö skall nedan talas (s. 102 f.).
A andra sidan inkommer o för åtskilliga vokaler. Om ö för y
kan ses här ofvan (s. 90). ö för a finnes i Rågö-Wichterpal-
målets iö^p hjälpa, stiö^p stjälpa, ötg älg, äol själ, stiö^a stjäla
m. fl. (före ?); i Nyl. före 1 I. m -f kons. (dock ej alltid), t. ex.
jölpa, sljölpa, sjölk, hölft, jömt, sömber (jfr s s. 104, o s. 114, e
s. 117); för i e ä i enskilda ord äfven i andra mål. I st. för
y u har ö inkommit uti 0 }0 för äldre iu i Lillherrd., Sveg,
91 TOKALEU: 0 (^. 101
Hede o. Linsäll i Härj., någon gäng i Jämtl.: f^^ge flyga,
Rfte flyta, br^te bryta, jes ljus, jMe ljuda, o. s. v. 5 för u
uti ptc. o. sup. af konj. bryta bröt är kändt från Vbott.: bröta,
Arbrå i Hels.: skat% sBpQj Jämtl. (Frös. o. Föl. bröte, Ström
brötte), samt från Fryksd. i Värml., Nord. o. Vedbo på Dal, n.
Vgötl., Sörb. i Boh. (öfver alt 0); i ptc. o. sup. af konj. binda
band från Vbott.: bönnä o. s. v., Jämtl.: fönne (OflFerd. spreya
sprungit, staj^a stuckit), Särna i Dal.: fönni, Arbrå i Hels.
bone, sprs^e Ci^r 8 s. 103, u s. 119); samt i en del enskilda ord.
För öppet o (o) står ö uti Nyl.: golv, moln, torka, törrvid torr-
ved; uti Leks. genomgående & (med dragning åt s), t. ex: l^va,
SBva, 5ön, stBpUf sl^t, t^rp, ki^rg; uti de sydligaste socknarne
af Hall., enligt uppgiften synbarligen allmänt, för kort o (jfr
s. 113 f.); i S. Möres sörj, törrer, torp, töla ni. fl.; i Blek. golv,
sön, töl tolf, gödt, torsk, stolpe, drönning, abbörr, torr, söm o. s. v.
0 har jag funnit i t. ex. r^d, 0ga, h^g, f^da, m0ta i alla
mål, hvilka jag själf hört, så vidt de öfver hufvud i dem bafva
något ö-ljud; impf. hr0t, s^p o. s. v. i Arbrå i Hels., Rättv. o.
Leks. i DaL, Kumla i När., Fryksd. i Värml., Nord. o. Vedbo
på Dal, Vadsbo i Vgötl., Boh., samt Resmo på 01. 0 = äldre ey
oe före r kvarstår efter min erfarenhet i 0ra, h.0TS,j k^ra, f^ra o. s.
v. åt minstone uti Arbrå i Hels., Rättv. o. Leks. i Dal., Dalsl.
(Nordal o. Vedbo), Vgötl. (Vadsbo, Bjärke, Redvägs, Skå-
nings, Kind), Boh., Smal. (Möre) o. Ydre i Ögötl. 0 för äldre
ey kvarstår före j uti böja, töja, höja o. s. v., långt (0) i Smal.
(mell. Möre), kort (0) på Dal (Nordal o. Vedbo), i Vgötl.
(Vadsbo, Kind), Boh. ock Ydre i Ögötl. I Vgötl. har man t. o. m.
borja, S0rja o. s. v. Kort 0 finnes i mell. Möre i t. ex. hosty
\ost, l0ft% h0ns, l0Sf 0nska. Slutet ö uppgifves för öfrigt
exempelvis för Nyl. (= äldre oe, samt i enstaka fall dessutom):
b0n, d0ma, fi^ra, t0ga, gl0ma, sj0 samt b0nder, k0ld o. s. v. med
förlängning före nd Id (jfr s. 92); Närpes (Öbott.): långt ö väx-
lande slqtet eller öppet utan regel; Vbott. (»såsom i sv. mö, hö»):
dr0g, r08, slj^g, tiöv valka, p0kjen pojken; Härj.: st0te, h0, bfm
frysa, ^0; Hall: grjfi^n, l^n (»blott långt»). Afveu n. Angm. äger
enligt uppgift både öppet ock slutet Q. Att dömma efter trykta
afhandlingar om Multråmålet i Angm. ock Fryksdalsmålet i
Värml. skall däremot i dessa mål endast 0 (jämte &) finnas:
5 = e + o. Afven i det öfriga Värml. tyckes ö öfver alt vara
102 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 92
slutet: 0ra, hi^ra, sm^r, Ijmi, toja, fenster. Södt. (ock sö.
Uppl.) torde sakna 0 (jfr & nedan; om slatet ö i Södt. se un-
der 8 ock ae s. 104).
&, öppet ö, står i mina anteckningar uti h^a himd hout
höra hörde hört ock på samma sätt /&a, J^aa samt i böja,
spöija, hörsel, skölja, följa o. s. v. från Öl. (Resmo); /or^e förde,
hah hörde från Vadsbo i Vgötl.; böja, plöja, börja, söija, från
När. (Kumla), de förra därjämte från Arbrå i Hels., som
(jämte Leks. o. Rättv.) äfven har följa, skölja o. s. v., de
senare också från Nordal i Dalsl. ock från Västm. (Kumla). Uti
flera eller färre af orden göra, björn, rötter, mönster, fönster,
först, hörsel, björk, kyrka står 0 också i Ydre i Ögötl., Vgötl.,
Boh., mell. Möre i Kalm. län, Rag. o. Offcrd. i Jämtl. Öppet
ö uppgifves äfven tor t. ex. mörk, lögn, följa, söija i Nyl. (»öppet
kort»); trösk, b^ött, rött i Öbott. (kort alltid öppet); dör dörr,
förel fjäril (»såsom ö i sv. mörk») i Vbott.; nöd nöt, blött i Hall.;
grön, trött i S. Möre; röra, göra, mört i Östra h. i Smal. Södt.
synes hafva 0 o (jfr s. 115); Stockh. t. ex. öga, bht, m^ta,
f&da, s&tj bBjttj toja. Sö. Blek. (Torshamn ock skärg.) har
blott öppna ö (0), äfven för sv. y, t. ex. öä;^ yxa, st&Jca
stycke, bo^kse byxor, n&ta nytta; sgan ögon, l^s lös, skat sköt,
dö död, h&fia höra, s^ka söka, 00 yr, j^ö sjö; ^00 gör, J^ottka
kyrka, bskja börja, l&gn lögn, si^nda söndag; v^st vuret, Ut
ludet, smola smula, ^0 ju, A00 huru, satat setat, hala hållit, klav
klef, mana många (jfr a s. 95 f.). Mera sällan träffas 0 för y
äfven annorstädes.
8 förhåller sig till 0-0 som a till e-ce ock ligger mellan
ö ock e; bildas med tungan uti a-, läpparne uti a- (1. o-)
läge, ock är ett mycket öppet ö. Det kommer stundom nära
ö, stundom nära u (starkare »rundning» d. v. s. läpparne mera
slutna). 8 uppträder hufvudsakligen dels i st. f. ö före supra-
deut. ock kakumin., liksom a under samma förhållande för re
(s. 97), dels i st. f. öppet o (o), dels för u; ock synes hufvud-
sakligen tillhöra de norrl. målen samt Västm. ock Värml,, men
förekommer, så vidt jag kan dömma, äfven p^\ några andra
st«*lllen. I Vbott. finnes sålunda t. ex. i dor dörr, do^^a döna, ett
o, som »än närmar sig öppet sv. o, t. ex. i mon, son, än åter
öppet ö», i hvilket senare fall man möjligen har //; ock i s.
Vbott. nttalns o »med ett ljud liknande u i eng. tub», ock skall
93 VOKALER: B S. 103
detta ijud, som förmodligen är antingen 8 eller a, (b. 99), finna»
nästan öfver alt för sv. öppet kort o, åt minstone i Nordmal.,
stundom äfven för ö eller u. N. Ångm. har en vokal iblandad af
o, n ock ö»^ som med någon sannolikhet kan antagas vara &;
den motsvarar i allmänhet o 1. n, men äfven någon gång ö: ro
röd, sno snöd, ock finnes bl. a. i ptc. o. snp. af verb efter konj.
binda band: bonne, stofe o. s. v., i impf., ptc. o. sup. af sådana
efter konj. bryta bröt: bröt brote o. s. v. Så uppgifves äfven
för Multråmålet ett mellanljud mellan a ock ö (= a + a), som
närmast bör vara 8, kanske bildadt något längre bakåt eller
mera »rnndadt» än vanligt, hvarigenom det kommer att likna u;
det motsvarar vanligen o o n, men icke alltid (jfr a s. 99 ock o
8. 114), ock skall finnas i t. ex. k^^ kol, d^fja bnllra, g^^v golf,
bérj^ke urbålka, b^^e börda, sU(l<l stöld, r^re rs^^^^e r^/f röra -de -t,
sm^^a smula, g8fi§t^ gunstig, sk^^a skvala. Kanske finnas tvänne
varieteter, den ena i J^sh, ssp något mera rundad ock sålunda
närmande sig u, Delboskans »långa öppna o låter som sv. ö
i förman, förmyndare», t. ex. kuor kvar, bor borr, loke lucka; dess
»korta öppna o som sv. ö i dörr eller u i eng. cup, sup», t. ex.
pojk, dorg dvärg. Under förutsättning, att dessa båda äro ^, har
man uti detta mål 8 för e uti g]>tt get, sg^tt sett, bug ledig m. fl.;
för ä i tjérnt tjänat, bj^lpa hjälpa, gy^lf själf, st^lpa stjälpa, tv^
tvär, tv^rtt tvätt, pl^ pläga m. fi.; för ö uti bdde böld, g^/cken
göpen, åst döf, l^sa lösa m. fl. Från Ärbrå i Hels. har jag an-
tecknat: $8n son, S8va sofva, Isva lofva, tsrj torg, ssrj sorg,
tff^p torp, h8pa hoppa. Sv. öppet o är i Västm. »knapt ett
mellanljud mellan å ock ö [: e\, såsom det uppgifves vara i flera
sv. munarter, utan ett bestämdt, ehuru egendomligt färgadt, ö-
Ijud»; troligen 8, möjligen a eller a: k^fl kol, p^^jtje pojke, ^ss
088, stvok stock o. s. v., äfven b^ns b^nses hans, sb slå. Fryks>
dalsmålets 8 beskrifves uttryckligen som a -\- a, men drager sig
kanske något åt e till. Det motsvarar i allmänhet sv. öppet
o (o), t. ex. lisl hål, spt^r spår, s^n son, kn^ knåda, r^rg råg, g^tt
godt, h^^pp hopp; samt dessutom öppet (kort) u i ptc. o. sup
af konj. binda band, bära bar, före alla labialer, t. ex. i gubbe,
hufnid, luft, dum, ock i en del andra ord; står i ett mindre
antal ord för ö eller ä (före 1) eller o, i färre fall för å a
va; särskildt i bst. sg. m. af subst. pä -er -el: aikm åkern,
ak}LS8l axeln o, s. v. Möjligen finnes 8 för o äfven i Leks.
104 LUNI>£LL: LANDSMÅLS ALFABETET. 94
O. liättv. i Dal. öck åt minstone i vissa trakter af DalsL,
Vgötl. ock Boh.; med mera säkerhet på Öl. (Gärdslösa)*
Slatligen gifver Närpesmålet i Öbott. ö, liksom ä, före I
»ett i sv. icke brukligt, mycket bredt ljud», ock så äfven
ofta framför andra supradent. (kakumin.); man torde väl där-
för närmast hafva: JuIy själf, ytjsli skälfva, samt b^t börda,
JTij^i skörd, kanske *ra öra, ^8(1 köld, bj«^ björn. Närpes
ock i synnerhet det angränsande Petalaks hafva dessutom i
t. ex. gu? en vokal, som står midt emellan u ock ö. S. Möre
gifver öppet ö före tv (»), i synnerhet i Torsås, ett från öppet
ö »skiljbart, bredare ö-ljud som närmar sig a, t. ex. i göra,
böra»; ock äfven i det inre Smal. torde ett sk förekomma.
Det »långa slutna ö» i Södt., hvilket har ett »djupare, mera till
u sig närmande ljud än i riksspr.», kunde man möjligen fre-
stas tro vara s eller u, i hvilket fall man skulle hafva: h^ hö,
l^sa lösa, ^ka eka. Södt. ock Uppl. or ö t är jag däremot be-
nägen att fatta som o (s. 115). Jfr för öfrigt 0 ock a (s. 99 ff.)
ö(s. 116 f.), t* (s. 117 f.)
Ett ö-ljud, som är bildadt med tungan i a- ock läpparne
i a-läge, förekommer enligt uppgift i Dalbymålet i Värmlands
Ålfdai. Dess ö-karaktär är äfven för örat tämligen svagt ut-
präglad, ock det liknar nästan mera ett ä än ett ö. Landsmåls-
alfabetet betecknar det med se. Dalbymålet har denna vokal
dels för ä före t, t. ex. b«??i bälg, hseUi helg, ^xHi sälg, seUi
älg, xlh älf, saeUi sälja, taeUi tälja, lasUi välja, v^Uv hvälfva,
st#( stjäla, isel väl, haetii hälft; dels för ö före r, t. ex. d«rr dörr,
tOT töras, snér snöre, bj«n björn, ock i några fall dessutom:
sa^t söt, m4't möta, st^p gjuta (stöpa), m. ä.
Jag begagnar tillfället att här fästa uppmärksamheten på
ett par andra egendomliga ö-ljud, utan att därmed vilja säga,
att de med någon större grad af sannolikhet kunna hänföras
till se. I Lillherrdal i Uärj. finnes »i några ord en egen afart
af ö, åt e [d. v. s. a-ce] till.» De uppgifna exemplen äro: bjönn
björn, tjönn tjärn, mjö^ mjöl, Ijjö^ moras, flöt brödspade, ijönnom i
genom, tjör tjära, björk björk, Igött kött, fötter, större, för, söv sofver,
högg hugger, sötlgan i sjunken, slötlje släcka. I Södt. uttalas »det
korta slutna ö», som närmast skall likna 0 (»SuNDEV. or. vok.
nr 3»), »med en dragning närmast åt e». Det motsvarar skriftspr.
korta ö ock finnes t. ex. uti höns, mössa. Jfr Blek. öi = i (s. 126).
95 YOKALEB: S 36 U. 105
u är slutet u som höres i hus, åt minstone i mell. Sverige.
Det förekommer i riksspr. blott långt, i målen både långt ock
kort, ock bör ej i sin typiska form kanna förblandas med bvarken
u (s. 119) eller u (s. 117). Tanga ock käkar intaga ungefär läget
för e, läpparne lemna minsta möjliga öppning, u för äldre långt
u, isl. ti, finnes i t. ex. duva, sju, knut, sluta, hus, sur i Jämtl.
(Rag. Offerd.), Ångm. (Multrå), Medp. (Stöde), Hels. (Arbrå),
Västm. (Kumla) ock Leks. i Dal., vidare i alla svea- ock götamål,
öl. däri inbegripen, samt i Bob. ock Smal. Äfven i Vbott. samt
Häij. synes man hafva u, med de inskränkningar likväl, att i
det förra landskapet äfven u skall förekomma (Råneå bl. a.),
att jn y = isl. iu, iö i Kalix är tu, i Härj. 0 jj0^, samt att
NKalix har öu för långt sv. u (jfr dift). De östra målen
synas ock, så vidt de äro kända, hafva samma u, likväl
så att- i synnerhet i Esbo ock Helsinge socknar i Nyl. det sna-
rast är u. 6otl. ersätter det med au eller ^0, daltai. i Älf-
dalen ock vissa delar af Mora med au, Mora för öfrigt med
o», Orsa med at, Rättv. med u. De skånska målen utom Bob.
torde väl stundom, liksom danskan, hafva u; sö. Blek. mellertid
0Uy Vomb i Sk. jul jul, brug bruk, stua stuga, ude ute, nu
nu, du du; s. Hall. möjligen stundom o; hvarjämte ju i sk.
mål ofta eller alltid blifver y (jfr s. 90). I några enstaka ord
är y för slutet u vidare utbredt. För sv. långt slutet u =
äldre kort u före kort kons. hafva sveamålen också u: stuga,
smula, hufvud, bud, fluga, duga o. s. v., under det götamålen
gärna hafva u eller e (se under dem). Tillgängliga källor gifva
mellertid ingen fullständig kännedom om dessa språkljuds för-
delning. Blott i fråga om ptc. praet. o. sup. af konjug. bjuda
bjöd, flyga flög äro uppgifterna lättare att erhålla, bruten -e(t)
o. 8. v. är uppgifvet för Södt. ock När., sup. jut o. s. v. från
Besmo på Öl. är säkerligen nybildning ur pra3S.; brnten -e(t) ( =
impf.) för Ydre i Ögötl., s. o. mell. Vgötl., några delar af Bob.
(a), samt Smal. (Östra b. ock båda Möre); e eller ^(=impf.)
för Öl., jämte nya dubbelformer med y (s. 89); ö (ur impf.;
jfr s. 101) för Vbott, Hels., Jämtl., Värml., Dalsl., n. Vgötl.
ock vissa delar af Boh. (Sörbygd.); o för Torsås i S. Möre
samt Hall.; ^ (s. 92) för När. (Kumla); ceo (=u; se ofvan) för Gotl.
För de norrl. målen, hvilka ofta behålla den korta vokalen, skall
redogöras under u ock u. Af öfvergångar från annan vokal till
I
106 LDNDBLL: LANDSMÅLSALFABETET. 96
u är den märkligaste det regelbundna u för sv. y i Vgötl. utom
vissa delar af Kind o. Mark: lu by, nupa nypa, bruta bryta,
dt*r dyr, smI syl o. s. v., några få ord med % eller y undan-
tagna. Vid bemödandet att åstadkomma ett »finare» nttal kan
^ förekomma för u, jämväl när detta senare är skriftspr. u.
Några fall af u för y äro äfven anmärkta för Rågö-Wicbter-
palmålet i Estl.: Hu flyga, Hut flyta, äug-brun ögonbryn (jfr
y-i s. 87) ock skola äfven fbrekomma i vissa öbottniska mål.
u tor sv. slutet o torde man hafva i Härj. tru tro, snu flå, bru
bro, ku ko (jfr ofvan s. 105), säkert i snu i Fryksd., 6w, /m, su i
Vedbo på Dal, samt kruna, u- neg. m. fl. i Hall. För u-u in-
kommer u vid vokalens förlängning (eller kvarstående längd)
i Nyl. ock Öbott. (Närpes) i t. ex. ri«m rum, skum skum, ock
(nyh) sprund, grund m. fl., samt i några få fall i andra mål.
Kort u är mera sällsynt. Jag bar det alldeles tydligt i
Kalmarortens stupa stupa, uf uff interj., slcufa skufia, stusa
studsa, jus o. jusa skjuts skjutsa, just just, pust pust, ful full,
hluna blunda, wg ung, tw^ tung, jpu^ pnng, twga tunga, Iwga
luDga, fiwga gunga; ock har antecknat några enstaka fall ur
andra mål; Au», ruia, Äuwa, gul (Ögötl. Vgötl. Hall. Boh.); sun
synd (Vgötl.); fcude bodde (Vedbo på Dal); hvarjämte ett balf-
långt u {S) finnes i Bob. före %-w i t. ex. huw hög, fluwa fiuw
fluwQ flyga flög flugit (Sörb.). Fryksd. i Värml. bar äfven
stundom kort u: utta utan, gull guld, k^^gg kugge, just just
m. fl. Från Rag. i Jämtl. har jag trott mig böra gul, Aun,
huskdy samt J^uh tjock, hupa hoppa, stupa, stoppa, ock från
Haparanda*): 6ru«, stun, hun, skul o. s. v.; i hvilka fall lik-
vist u kommer något närmare ti, än det u jag hört från s.
Sverige.
a kommer sist i raden i i e a ce a a ock är den vokal,
som höres i t. ex. hatt, hvass, falla, hvad man plägar kalla
öppet a; i själfva värkct ett helt annat ljud än det »slutna» a
(a) i smal. Det vårdade talet äger a blott kort, a blott långt;
men i målen finnas båda vokalerna både korta ock långa.
Kort a har man, med de mindre omfattande undantag, som
nedan skola angifvas, där skriftspr. har a före två konso-
^) livad jag 8. 12 yttrat om Vbott. bör så till vida ändras, Hoin
jag under tr^xkuingcn af denna af handling liaft tillfälle att liöra en
person från Vojakala nära Haparanda,
97 VOKALER: u a. 107
uanter. a iu träder ockBa i enskilda fall för a: kq{h) karl,
zqhn galeu, vadas hvardags, fån o. fasan fan, vad%n hvarje,
ska skall, tat tagit, drqt dragit, siat slagit, va hvad, vat varit
ni. fl. i sydsv. mål (från Kalmarorten); skala, sk^pa, fara från
Vgötl.; samt i mell. ock n. Sveriges mål före r uti kgr från
Norb. i Västm., kvar kvarn, gar garn, svara från Arbrå i
Hels., Rättv. o. Leks. i Dal. Det inträder vidare, långt eller
kort, regelbundet i st. f. ä före tt (hvilket då före dental kan uppgå
i a; jfr s. 73) i mål, som hafva /i, t. ex. snqt snärt, qt ärt,
cqd^) värd, mala märla, jqna stjärna, van värn, faslc färsk,
haslan bärgningstiden (bärgsel), snakja snärja, ma^J märg, vatik
värk, Aa^ve herre, J^a^a kärra (båda Möre, "Östra h. o. s. v.);
vq^f^dten värkligen, jama gärna (Vomb i Sk.); före fi samt r ock
rsapradentaler eller deras substitut ock rd4 i Vgötl., t. ex. vait
värre, Aa/^e herre, ^a/ta kärra, varja värja, snärja snärja, ^a?a pärla,
JG% järn, Jat^a stjärna, jqle gärde (Kind, Redv. Skån. Vadsbo);
tore r ock r-supradentaler eller deras substitut samt rd-i
jämväl i Bob.: jqle gärde, på Dal: var, Aare, harva, pqla^
jqtl^ yatitty i Hels.: va§h värk, sa^k särk, wa^sfce märke, jqr
järn (Arbrå), i dalm.: stsana (Orsa), fcarg", /a ^wg färdig (Leks.);
för a ock ä före l-l ock ^supradent. (eller kakuminaler) i
t. ex. Ijalke kälke, qalk stjälk, jalp hjälp från Östra h. i
Smal.-), samt i enstaka ex.: svälja svqclQ sval svälja svalde svalt,
qfi aln från Ögötl., Vgötl., Boh.^ Hels. ock Leks. o. Rättv. i
Dal.; slutligen i några enstaka ord samt i pl. ränder rän>
der, stränder stränder o. s. v. utan omljud från Rättv. i Dal.
(jfr a s. 97). Leksandsmålet får långt a får kort vid bortfall
af ( före de höga dentipalat.: bqjfn balken, vqjfn valken o. s.
v. Fryksdalsmålet i Värml. sammanfattar dessa öfvergångar,
i ty att det äger a T6v slutet a före n (rn In) i stammen:
ban barn, qvt aln o. s. v., ock i många enskilda ord: bra bra,
b(a blad, glq glad, gap gapa, skgp skapa, skrgp skrapa, ggt
gata, skgt skata, f^gt flat, smgl smal, tg{ tala, sprgk spraka,
') d är i do flesta fall förloradt efter ^ i stam (s. 27), ock i så-
dant fall kvarstår (B, t. ex. VfOi^an värden. En vid böjning tillkommen
dental värkar på ^ (s. 72 ff.), men icke på a: Iceede lärde o. s. v.
^) Det är visserligen icke alldeles afgjordt, att Östra härads »täm-
ligen fylliga» 1 är (; det är snarare en slutsats från just den nn om-
}ian<ilado öfvcrgångcn ä-a.
108 LUNDSLL: LAND8MÄLSALFABETET. 98
uåim uakcn, fan fau, glas glas, far fara vb, ydr vara, bas bas,
rar rar, kå^ karta, Mim bane; för ä före rd-^, t. ex. lal värd,
jgte gärde; ock före r, r\r% rs-& i stam, t. ex. marr märr, arv
ärfva, a^t ärt, \a&i värst; samt i några enstaka ord. q skall vi-
dare stå för långt e (ei) i Sunnerbo i Smal.: stan sten, san
sen o. s. v. Dessatom finnes i några mål stundom ett a för ä.
Rågö- o. Wichterpalmålet i Estl. bar t. ex. langer lång, raw
rå, saw så; ock langer, stäng, tränger o. s. v. kan det äfven beta
i Nyl. (jfr a s. 110). Delsbo, Yästm., Fryksd. i Värml. samt
S. Mö re bafva i några ord a för å: vanda, valla, fall, aller,
hälla m. fl; i Skäll., Rolfstorp m'. fl. socknar af Hall. uttalas,
säger man, långt A understundom som öppet a, eg. före n, så-
landa: tana tåna (linda), måne, fåne (jfr under a s. 110). Där-
emot inkräkta på a:8 område: a (eller cb), som dels är genom-
gående för a inom några mindre områden (Kalm. Förlösa),
dels står före /t r i andra (Blek. Smal. Hall.), före supra-
dent. (ock kakumin.) i allmänbet ock äfven dessutom ofta uti
Jämtl., Härj., Rättv. i Dal., Västm., Vbott., s. Ångm.,. Delsbo,
Uppl. (jfr a 8. 97 f.); vidare ai mi före g ^ i sö. Blek., i Torsås
af S. Möre ock i Västbo i Sniål.; slutligen a, hufvudsakligen
före U g g, men i mänga fall äfven dessutom (s. 109); m i
vissa fall i n. Ångm. ock kanske Hall. (s. 112); a före kt-^t,
ks-j8 i Blek. (s. 11 G), ock före vissa ljudförbindelser (»liquida^M)
på 01., i Smal., Ogötl. ock Vgötl., jämväl i Jämtl., samt i dessa
ock andra fall i Västm. ock Vbott.; oa på Runö; i några
ord å 1. ao i När., au i Blek.; hvarförutom i dalm. öfvcr-
gång från a till o är ytterst vanlig, om ock ej genomgående
(jfr o s. 115, 137).
Särskild uppmärksamhet måste egnas åt förhållandet mel-
lan a ock a i de uorrl. mål, som äga kvar äldre kort vokal
tore koii; kons., samt i skånskan. Under förutsättning, att estsv.
kört ock långt a till sin kvalitet öfverehsstämma med a ock a,
har åt minstone Rågö- Wichterpalmålet a för sv. a = urspr.
kort a i två- eller flerstafviga ord, t. ex. fäte fatet, g^asi glaset
(men fgt, g^as); ock på samma sätt Obott. (Närpes), t. ex. lakan
lakan, kva kvad, hanar tuppar, kärar karlar, ta^a talade (men
han, kar, ta^ inf.). Nyl. har utan inskränkning a för äldre
kort a, nyare g; tala tala, skada skada, fat fat o. s. v., ock på
samma sätt, så vidt jag kunnat höra, Åbotraktcn; således för-
99 VOKALER: a a, 109
modligen hela s. Finnl. Däremot hafva samtliga dessa östrn
mål a för a före vissa Ijudförbiodelser (se nedan). Från svenska
sidan bar jag blott enstaka antydningar om a för a nnder nu
af handlade omständigheter. Vokaltilljämningen i de norrl. målen
i Sverige inskränker betydligt området för iakttagelser. För
Uärj. (o. delvis Jämtl.) har man skrifvit ggto gata, trgno trana,
skgto (så vida det iéke är a), alla med tilljämning (jfr s. 136 f.),
men drog, gngg, grav, mg?, tgg imp. af draga, gnaga o. s. v.,
samt stgd stad, sgk sak, tgk o. d. Från Leks. i Dal. tyda
svara svara, mala mala, baka baka, vaka vaka, vajpn vaken,
staka stake, maka make, tal tal förmodligen på att vokalens
förlängning är af nyare datum. Frän Rättv. är tvagu viska;
från Våmh.: aVri aln, gahn galen m. fl. — I Sk. synes a, kort
ock långt, vara det allmänna a-ljudet, under det g (m) är
undantag: lava laga, slav slag, ja ja, /g/ia fara, va var, Ägde
hade, kalaj kalas, laiis Lars, katf,na Karin o. s. v. (jfr w %. 111). I
Hall. skall öppet a för slutet förekomma före p, v ock r(n), t. ex.
stgra stafva, Ig&a lapa, bgr barn, samt i en del andra ord.
Från Bob. äro skvala skvala, gaba gapa.
a, »slutet» a som i hat, tal, bildar jag med bakre delen af
tungan något högre än vid a, b varjämte läpparne intaga sin
natnrliga ställning, medan vid a mungiporna äro dragna bakåt
ock åt sidorna, liksom vid e. Med undantag af de norrl. ock de
sydligaste målen (jfr a ofvan) träffar man i regeln öfver alt g, där
skriftspr. i rötter tecknar a före en kons. 6otI. ock Sk. sakna
möjligen alldeles a (jfr co s. 111 f..) a träffas dessutom för
a i Rågö-Wichterpalmålet före nn nd Id: gnn annan, bgnd
band, hgnd hand, kglder kall, fglda falla, o. s. v.; på samma sätt
i Nyl. före nm ml mr Id nd ng, omväxlande utan stadga med
a, t. ex. hgnm hamn, hgm(b)loger otymplig, hgm(l))ra hamra,
kglder kall, sgnd sand, hgnd hand; ock i Närpesmålet, lika-
så oregelbundet, före mb Id nd gg. Närmast jämförligt härmed
är Fryksdalens a före g: spraj^g sprang, hagk hank o. s. v.,
före mp kt ks gd, t. ex. stdmp stampa, vakt vakt, aks ax, lagd
lagd, samt i kamm kam, skamm skam, fast fast, k&st kasta,
bann band, hann hand, rann rann, takk tack, bdkk backe, vdgg
vagga m. fl.; Bob. lam lam, kal kall, san sand, han band.
Kalroarorten (Kläckeb. o. Dörby, Madesjö m. fl.) har regel-
bundet a före gd-^d, kt, ks ock g, t. ex. lajd lagd, jakt jakt,
110 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABBTET. 100
läkt lagt, takt takt, aks ax, taksa taxa, va^ vagn, bapke banke,
ma^la mangla, ock dessutom i t. ex. kasta, fast, kah Karl; åt
minstone före kt gälla samma ex. äfven för Ogötl. (Ydre),
Vgötl. (Kind, Vadsbo), Dalsl. (Nord. o. Vedbo) ock Boh. Härj.
(liksom åt minstone delvis Jämtl.) har t. ex. gamb^e pl., Ham-
berhusan, tamde tamt» hade baft, statt stå imp., kaste, gakk gå
imp., bakke, sagt, lagt, sprang, tangne tystna. Jag har något
skäl att förmoda, att i Vbott. a för a skall vara mycket vsLn-
^^S^i J^S ^^^^ ^^S nämligen från Haparanda hafva hört fala
falla, taka tacka, las lass o. s. v., men jag har ty värr ingen
anteckning därom. Kort a för sv. långt står t. ex. i saga saga,
lada lada från Våmh. i Dal.; vidare i t. ex. havk^y kavla, tavla,
najla naglar, hajla hagla, vakna, sakna, faot fart från mell.
Möre (Kläckeb.) För å står a däremot i estsv. ock nyl. ga
gå, harder hård, hglda hålla m. fl., nyl. o. öbott. stänga, Ignger,
öbott. gg, stg. Vbott. har synnerligen ofta långt a (g 1. w) för
sv. ä, isl. a ock å, ock jag anför blott exempelvis: åker åker,
a^ årder, ga^ gärd, mat mård, ar år, bas bås, b^aas blåsa, graat
gråta, gas gås, bta blå, gra grå, tra tråd, na? nål, ha årtull (ha),
g för å före rd-? är vidare ntbredt. Fryksd. i Värml. har a före
^: la^g lång, ga^^ gäng» stå^k stånka, samt i några andra ord;
likaså Boh. före ^; la^, ga^ ock troligen s. Rosl. ock Blek. (a
I. a?). I Boh. står a (med ^) äfven före g-w, t. ex. law låg, sawa
såga o. 8. v. Vgötl., Boh. ock Hall. äga a för å i några enskilda
fall. Troligen finnes a i Blek. nad nåd, pa på, ga gä, åker
åker, eftersom det närgränsande Torsås i Kalm. län har go.
Enär a ock a i trykta uppgifter ej alltid skiljas, är min för-
delning af a på a ock a stundom blott förmodan, hvadan man
bör jämföra a här ofvan. Man bör ock jämföra w (s. 111). a
står slutligen regelbundet för kort o före k i Möremålet: toA torr,
kahp korp, aMn orm, kakv korf, baet bort, kaes kors, .sa/t; sorg,
battjQn borgen, maen morgon (för morren) o. s. v.; ock under
samma förhållanden för kort ö: fak förr, vaet vört, staest störst,
taestt törstig, makk mörk, J^akka kyrka, battja börja, smahja
smörja o. s. v.
Att ä andra sidan w står för långt a i Vbott, vissa delar
af Västm., Dal., När., mell. Rosl. ock Ogötl. samt i Blek., Sk.
ock Hall., omtalas under co (s. 111). Blek. o. Finnv. ha au,
Kalm. ae. Ångra, brukar g ock a, det senare förmodligen när-
101 VOKALER a (f), 111
mast for g, atan synbar regel (jfr a s. 98). Slutligen intages
a:8 plats i några enskilda ord af te eller e (Finnl.; s. 92, 96).
Flere afhandlingar om svenska dialekter tala om ett a
»med dragning åt å» (Vbott.), eller »ett gutturalt mellanljnd
mellan a ock å», som etymologiskt föreställer båda (Västm.),
eller ett »gutturalt» ljud, som »sväfvar mellan a ock å» (n. Ångm.),
en vokal som anses identisk med a i eng. all, Walkers h (Uppl.),
eller åt minstone skall likna detta (Ögötl. Hall. Blek.). Ett
Ijnd, som utan tvifvel är det samma som det, hvarom bär är
fråga, bar jag själf bort från Falun i Dal., från När., samt från
SÖ. Blek. ock Sk., i bvilka alla fall det regelbundet företrädt
långt a (a). Det kunde under sådana förhållanden betraktas
som en varietet af a, tillhörande de mindre skiftningar i ett
språkljuds kvalitet, som visserligen afvika från den typiska
formen, men dock alltid hålla sig inom det vidsträktare spel-
rum, som åt bvarie språkljud måste medgifvas. Mellertid skola
åt minstone i n. Angm. ock Hall. jämte detta a-å äfven vanligt
a förekomma, ock författare gifva för dessa mål hvardera vo-
kalen egen beteckning. Nu ligger mellan a ock å efter min
förmodan, åt minstone i fråga om labialisering, o, hvilket
det nämnda a-å då skulle komma nära, om ej därmed samman-
falla. Såsom jag hört o uttalas (jfr s. 112), är det likväl'
icke samma ljud som i Yästm., När. o. s. v. höres för a:
detta senare synes, närmare bestämdt, ligga emellan a ock o.
Hk. har samtidigt ett o, som där ersätter å, ock detta egen-
domliga slutna a. Under »ådana omständigheter måste jag för
detta sista föreslå ett särskildt tecken : w, som på samma gång
påminner om a ock o. Skånskt co skiljer sig, såvidt jag kun-
nat finna, från a hufvudsakligen genom mindre afstånd mellan
käkame.
Detta a> är nu i Sk. ock åt minstone sö. Blek. (Torshamn
o. skärg.) målens allmänna långa a, i Sk. mera undantags-
vis förekommande ock vanligen ersatt af a (s.l09), i Blek. allmänt
på det slutna a:8 plats. Ex. från Yomb i Sk. äro: ^o) jag, ihcn
bra, sm sade, tco taga, dmm dagen, lanskwb landskap, mcpcfn
maten, tmhd talet, b(p^a bara, hq)^ har, sncn/tt snart, smcoga
smakade, Tccoga kaka; om det är ro eller o som finnes i hvad jag
skrifvit: ghon grand, ondka andra, b^kont bekant, donsa dansa,
kan jag icke nu afgöra. Äfven i När. ock Västm. ock, som jag
112 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 102
tror, nedre Dalarne är m allmänt långt a. Det samma nppgif-
ves vara fallet i några socknar af roell. Rosl.; ock m skall
jämväl vara östgötens »vanliga långa a-ljud (djapt i gommen)»
i t.- ex. band, nu^. För Hall., som äfven har a, nppgifver en,
att CO skall finnas långt i vissa ord: knaber, arbaja arbeta, sma^
m. fl., samt före 9^ (n. Hall.); en annan (Halmst. o. Årst. b.),
att a) finnes både kort ock långt, det förra före mm nt nd, t. ex.
ko^mma kamma, pa>nt pant, lia>nii hand, sconn sand (men tann
tand, sanner sann), det senare bl. a. efter sw, t. ex. swcrm
svara; en tredje (Atradalen) tecknar m nästan öfver alt för
långt a. Afven s. Vbott. synes hafva både a ock (x>\ som i
»hafva, taga», eller »med dragning åt a, närmande sig a i mat, stad»;
eller är det kanske a ock a? Från Västm. uppgifves, att »i
vissa trakter, såsom i Fraggs by i Norbärg ock på flera ställen
i Ramsbärg, a nttalas med ett så djupt gutturalljnd, att det
mycket nära liknar å, hvilka båda vokaler i Fragg i flera fall
voro mycket svåra att skilja från h varandra»: såga, två, båt
uttalas ungefär likasom far, nar (tvärslå^, hvilket väl bör be-
tyda, att m här äfven står för &. N. Angm. skall ock, som
ofvan blifvit antydt, hafva o?, men i helt andra ställningar.
Det finnes före vissa konsonantförbindelser (11 Ip Iv Im Is Ik
Ij rs ng m. fl.) för a, ock för ä i fall då detta står för äldre a: sttoll
stall, (dU all, ja)?p hjälp, gva??p hvalp, gvwiv hvalf o. rund,
qcD^v själf, ^(oli svala, ko^ssliin kalfskinn, ja>{m skrika, hcossh
hals, ^'a>^ke kälke, spjo^^k träspade, g^?je galge, ba>7jä dricka^
8kja>{je ärtskida, slsjcD^jäs förvrida ansiktet, treo^j vidjering,
Ulgjrorsli elak, mtDngnä magra, streongnä storkna, itmsg vrång,
spra)ng-gjoi springgjord; men lika ofta för o I. u: bcongnä krokna,
deorjä träta, dra?ttnä drunkna, ha>jjä skrika, n(pn ncp någon något,
cr?8S oss, pa>jk gosse, r^p^ä rodna, stflf?nn stund, Ijjvepre grötkäpp,
\mM tolf m. fl. Goti. stå, få, på, lån, stal, får vb, ja, hafva
från Fårö gåfvo mig intrycket af co,
o är öppet o eller öppet å, hvilket man vill. Det före-
kommer mig skildt från a genom något lägre tunga samt större
läppöppning ock skulle då i fråga om rundning ligga mellan m
ock a. Stockholmsmålet har öfver alt insatt a för o; ock skriftspr.
har i ett ej obetydligt antal ord med läng vokal fått tecknet
å, under det jag i alla mig kända mål, så vidt jag nu kan på-
minna mig utan något undantag, blott funnit o eller därmed
103 VOKALER: (V O. ^ 113
ekvivalenta 0 » a^ men aldrig a, nti de former, som mot-
svara skriftspråkets bråte, båda vb, båge, bål stam, fåle, fåra
(salens), båg, hål, knåda, låda vid, låge, mån, påse, påta, råg, råge,
skrala, skåra snbst., spanad, spår, stråke, tråda, tråg, tåg, tåla, vråla.
Det samma är mer eller mindre genomgående fallet med några
andra ord såsom slå, någon, hålla, o (eller dess substitut) före-
kommer för öfrigt i de ord, som den vanliga skriften teeknar
med (öppet) 0: son, lof^a, moln, torp, folk, skott o. s. v., kort eller
långt; möjligen i Mälarlandskapen någon gång närmande sig a,
särdeles för kort 0. I alla mål (utom Stoekb.), som äga a, finnes
efter min erfarenhet en tydlig oek säker skillnad mellan kål ock
kol, blått ock blott; samma skillnad, som vanligen gör sig märk-
bar mellan få ock sup. fått, gå ock gått, stå ock stått. Före A;
går kort öppet o dock åt minstone ofta öfver till a (jfr s. 116).
Bland de mål, om hvilka jag äger mer än lånad kännedom,
hafva i nu angifven betydelse o; Jämtl. (Rag. o. Offerd.), Västm.
(Kumla), Strängnästrakten i Södm., Vadsbo i Vgötl., n. Kalm.
län (Döderhult), s.. Möre utom de nordligaste socknarne, sö.
Blek. (Torshamn o. skärgården) ock s. Öl. (Resmo), under
det Dalsl., åt minstone större delen af Vgötl., samt i allmän-
het Ogötl., Smal. ock troligen Härj. hafva e (s. 117); Vbott.,
Ångm., Hels., Västm., Värml.,^ n. Öl., samt vissa delar af
Dalsl., Vgötl. ock Boh. troligen 8 (s. 102 f.); Leks. i Dal.
samt delvis Nyl., S. Möre ock Blek. b (s. 101); När. a
ock Rekarne i Södm. någon denna närstående vokal (a
8. 99); hvarförutom det inre Smal. får n för o före g-w (s.
119), Möremålet a^ för Ok (s. 110). Hall. har, utom de syd-
ligaste socknarne (ö s. 101) ock utom före I i de nordligaste
(o 8. 122), för kort o »ett mellanljud mellan å ock ö»; men Årst.
o. Halmst. sägas i t. ex. sofva, måtte hafva ett ljud, som »närmar
sig utialet af u i eng. but, mnch» (jfr 8 s. 102 f.), under det
för Ätradalen gifvas: som, komme kommo, spotta spottade, strogen
stråken, ihov i håg m. fl. med samma vokal »som högsvenskans
o i ordet kom», ock därjämte skolle skulle, konne kunde, sorra
sorra, pottra puttrade, dovde dugde, lostelia lustigt, gobbe gubbe,
monnen munnen, drooke drucko, sodde sutto (jfr Vadsbo nedan),
samt frös frös, bröd bröt, skoden skjuten, o. s. v., t. o. m.
stob stop, robte ropade, tom tom, bog bok, klog klok, kogte ko-
Sv, landsm. I^, B. /. 8
I
114 LUNDKLL: LANDSMÅLSALFAfiETET. 104
kade, vore voro m. fl., men å andra sidan: söva sof va, folk folk,
bort bort, kropp kropp, lövar lofvar, dopp dopp, flod flott, böbber
löss, löd lott, stopp stopp m. fl. »med öppet ö». Då nu Halmst.
o. Arst. också skola äga ett »mellanljud af å ock u», som finnes
i t. ex. bonn botten, bola håla, goen gåfvo, frös fröset frös frusit,
kan jag för min del ej förena dessa uppgifter. Multråmålet i s.
Angm. har för öppet o efter mitt öra e eller 9, men undantagsvis
ett annat ljud (se a s. 99), samt o uti foAky mjoXk, foljB fo^<^ fol följa
följde följt ock svolj^ svo(Iq svol svälja svalde svalt, hola hälf-
ten, ho§\ halsen, boAk balk, ock på samma sätt, menar jag, uti de
från annan källa hämtade: så^je sölja, väJlp valp, M^m halm, håtv
half, kåJtk kalk, M^j helg, kl] älg, tå^je tälja, JUk stjälk, ståJlpe
stjälpa, jåJtpe hjälpa o. s. v., i hvilka alla o inkommer före su-
prad ent. (ock kakumin.), väl närmast i st. f. a, likasom Härj.
har jo^pe hjälpa, stolpe stjälpa, J*1jo7v6 skälfva o. s. v. med e (s. 117).
I Vadsbo i Vgötl. har man dessutom, så vidt jag J^unnat höra,
närmast o för kort u: boskQ buske, ton tunn, soh^ surra, kona
kunna o. s. v., samt stofi stulen, bon huren, skoti skuren, ehuru
med en egen skiftning (åt u)] Öl. ersätter åt minstone ofta,
likasom Sk., ö med o: föst först, tostta törstig, tos törs, smoa
smör (Resmo).
Särskild uppmärksamhet måste egnas åt gotl. ock de östra
målen samt åt dalm. ock skånskan i Sverige. På Gotl. står
omväxlande o u än: korp, torp^ kors, men lupa loppa, hupa
hoppa, kul kol, trug tråg, sinn son; o synbarligen äfven för
kort slutet o, som icke lär finnas på Gotl.: joriy orå o. s. v.
Ar, såsom man har skäl att antaga, de östra målens korta
å-ljud o, så har man detta i Rågö- o. Wichterpalmålet icke
blott motsvarande sv. kort o eller kort u: kodd kudde, sprond
sprund, trobeter trubbig m. fl., utan äfven för sv. långt (äldre
kort) a, t. ex. boda bada, to 7a tala, hona hane, stöka stake, men
däremot långt a: lak lock (bst. loki) o. s. v.; i Nyl. kort o
dels enrådande eller omväxlande med u för äldre kort o 1. u,
nysv. o u (jfr u s. 120), dels i samma fall motsvarande skriftspr.
långa å, t. ex. sprota språte, kol hål, roga råge (jfr s. 113), dels
i några fall för ö: törst törst, tors törs, troskol tröskel m. fl.;
i Obott. (Närpes) på samma sätt, t. ex. foga? fogel, fo^^ fors, komm
komma, somar sommar, dropar droppar, ock Iwcoyyi brunnit, bondi
bundit, toj;2; tunn, grond grund, odd udde, doga dugt, bode budet,
105 VOKALER: O. 115
samt skoda skadade, holQ hålet, foren fkran (salcus); nämligen i två-
stafviga ord, hvaremot enstafviga som vanligt i detta mål ock i
Rägö-Wichterpalmålet hafva förlängning med kvalitetsändring:
dräp droppe, skod skåda o. s. v. (jfr s. 141). Det eg. dalmålet
förefaller mig sakna a ock ersätta det med o: oldjt hålla i,
vqt våt o. 8. v. (Mora), o ersätter också äldre kort a: dels (till-
jämnade) woro vara, sworo svara, tolo tala, smoko smaka, dels fola
falla, llofr slakta, kolt kalt, olt halt adj., oldri alen, solt salt,
dels jopa hjälpa, stolpad föll kull o. s. v. (Mora o. Våmh.).
För skriftspr. o (å) har jag däremot väl fått sovo sofva, kos
kors. nod något, men från samma ställe dels luvo lofva,
tulo tåla, ugod!n hågad, fugalfi fogeln, muVri moln, hurt bort,
uVn hvilken, dels ku^l kol, fuék folk, hi^rp korp, bu^t borst,
huedo båda vb, alla dessa från Bonas i Mora (Våmh.). Om
Vgötl. å har jag anmärkt, att det är något mindre labialt än
andra landskaps, men har dock funnit rådligast att skrifva a,
hällre än go, yot, röka, long. Däremot är skånskt kort å (långt
Qo) närmast o. skildt från samma måls a-w^ kanske egentligen
ett ä bildadt med något sänkt tunga ock mera närmade käkar än
vanligt, för örat närmare e än a. Man har sålunda: hola hålla,
hto^la krångla, mot% måtte, son sådan, samt utan tonvikt
i satsen ock därför förkortade (från eo): po på, so så, voh,a
våra o. s. v., ej mindre än som^ op upp, folk, o ock, oftm^ ord-
ning, nQd något o. s. v., samt dessutom o för ö i t. ex. /b/i för,
bofija börja, jotuis göras, dohen dörren. Samma o för kort å
har jag äfven hört från mell. Blek. (Karlshamn). Kanske finnes
det äfven i Hall., åt minstone dess s. del.
Stockholmsmålets öppna ö-ljud före r (1) synes åt minstone
stå o mycket nära; det är för örat en vokal mellan o ock e,
kanske dessutom bildad något längre fram, på a-8:H plats.
a är slutet ä som i gå, käJ, våt, år, råka, såll; utom Stock-
holmsmålet, som återgifver äfven öppet o med a: san son, lava
lofva, tap topp o. s. v., öfver alt skildt från o (e 8 o) ock väl
hcmmastadt i Sveriges norrl. mål utom de tre dalsockname,
samt i mell. Sveriges mål ned t. o. m. Bob. ock n. Hall., Vgötl.,
nö. Smal. (Östra h. o. N. Möre samt Ljungby i S. Möre) ock
01. I dalm. synes man snarast hafva o, ock äfven i Vgötl.
står å nära gränsen till o (se ofvan). De sydsv. målen i det inre
Smal., Blek., Sk. ock Hall. äga i st. f. långt å diftonger, som
116 LUNDBLL: LANDSMÅLSALFABETBT. 106
groft kanna betecknas som au, i st. f. kort å antingen en lik-
nande diftong eller vanligare en enkel vokal, närmast o. au
skall äfven finnas i n. Uppl., ock Oviken i Jämtl. har ou,
Frostv. o. Bärg. au, Wicht. o. Runö samt Sjundeå o. Pyttis i Nyl.,
Petalaks (o. Närp.) i Obott. u&. Utom de fall, då skriftspr. har
å som slutet & (jfr o s. 113), skall a stå i Skäll. o. Nössl. i n.
Hall. för långt e, finnes vidare för a i flera eller färre af orden:
dam dam, katn kam, lam lam, anas andas, han band, hlana
blanda, bran brand, han hand, lan rand, san sand, kal kall i
Vgötl., Ögötl. (Ydre), Smal. (Östra h. o. S. Möre) ock på ÖL;
delvis i Västm. ock i några ord dessutom; i Jämtl. kalt
kalt, valp hvalp; i Vbott. åU all, nått natt, våkjinn vaken, samt
de tilljämnade: fåra fara, håga hage -o. s. v.; hvartill komma a^
ung, ta^ tung, eller og, tog i Boh. Blek. har å för a före kt-jt,
ks-^s (s. 67): våjta vakta, säjs sax. Åt minstone i N. Möre är kort
öppet o före k i regeln a (eljes e): bak bock, jf^aA; stock, klaka
klocka, laka locka o. s. v.; S. Möre har åter åt minstone del-
vis bek, deka o. s. v. Å andra sidan hafva s. Rosl., Yärml.,
Boh. ock Blek., likasom Rågö- o. Wichterpalmålet, Nyl. ock
Obott. läng, gäng, träng o. s. v.; samt åtskilliga mål a för å
i enstaka ord, flere eller färre, i synnerhet de östra målen
ock Vbott., samt Hels., Västm., Värml., Vgötl., Boh., Hall. ock
S. Möre, kanske Blek. (s. 110).
Från Gotl. har jag fått bal båll, sal såll, men w (eller a)
i andra ord (s. 112). I de östra målen synes endast långt a
förekomma ock detta icke blott motsvarande sv. långt å, utan
i Rågö- o. Wichterpalmålet ock i Obott. äfven sv. öppet o 1.
u, långt eller kort, i enstafviga ord: lak lock, sav sof impf.,
gÄ^ gult o. s. v. (Rågö- Wicht); bar borra, dräp droppe, mati
moln, oB oss, lag råg, s^n son, sk^d skåda, samt bod bud, dog
duga, loan hulna; s^ndji sjungit, spr^ndji sprungit, jämte s$ld
såll o. sålde (Närpes); i Nyl. åter motsvarande, jämte sv.
långt å (utom å = o), sv. kort å blott i några fall: aska åska,
stta åtta, smått smått, fatt litet, spodd spätt spådde spått m. fl.
e kommer sist i raden 0 (^ a e. Jag bildar e med tungan
i a-, läpparne i ^-läge, ock det skiljer sig från n blott genom
svagare labialisering. Vid både e ock n är mellertid tungan strax
framom a-läget en hårsmon högre än vid a. Det beskrifves
vanligen som ett mellanljud mellan å ock ö (Uppl. Ögötl. Vgötl.)
1-07 VOKALER: Ä ö. 117
ock jämföres med o i fr. éoole (Östra b. i Smål.). Det är det
ljud, som jag fannit motsvara sv. öppet o (å, jfr s. 112 f.) i t. ex.
80f?a, fogel, son, folk, hoppa, tolf; slott, torg, korg, hål, råg i Nord.
o. Vedbo på Dal, Bjärke, Redv., Skån. i VgötL, Ydre i Ögötl.,
samt åt minstone N. Möré i Smål. I Kind i Vgötl. är jag
tveksam, om man icke bar o: åt minstone står dess e på öfver-
^gång mellan o ock mitt a, under det jag för Vadsbo anser o
afgjordt. Redvägs h. (Solbärga) tyktes mig komma nära e.
Mina ex. från Bob. hafva än 0, än ^, vid hvilket förhållande
jag ej om dess ljud vågar närmare uttala mig. För N. Möre
undantager jag uttryckligen kort o före /t, som öfvergår till a,
ock kort o före A;, som öfvergår till a; för Ydre bar jag tecknat
o i hol bort, kol ^^^^^ ^? kors. Kind o. Bjärke hafva o-o äfven
i huren, skuren, om de öfver hufvud hafva det ena eller andra;
Daisl. delvis (jfr n s. 119) Aö(;Je hel hörde hört o. s. v.; N. Vedbo
i Smål. seva såga, lev låg; Ydre ock vissa delar af N. Möre
(Förlösa) fötter, mjölk, tröja, fönster, nötter, Söndri söndrig;
det senare också impf. held% af hölja, skelde af skölja o.
s. v. Åt minstone Östra b. o. N. Möre i Smål. äga 0 i mes
mossa, mö^e mosse, flet flott, d^ep dh,ep^ dropp -e, he^ boka
borr -a, spekQ sporre, bles bloss, sket skott, sketa skotta m. fl.
För Jämtl. ock Härj. upptages en vokal, förekommande i ord,
där skriftspr. bar öppet 0: kol, son, sorg, trög tråg, noggen någon,
to^Y tolf, gott godt o. s. v., »en variation af o åt ö [0] till,
ungefär som eng. ä, allmänt sv. öppet o, blott med dialekt-
färg». Det skrifves jämväl i jotpe hjälpa, stolpe välta, o^n
aln, joJJ vall, mortgen marken dat. sg., vott vante m. fl., samt
i tilljämnade former (s. 138): smoko smaka, toto tala, grovo
gräfva, dogor dagar o. s. v., ock upptecknaren skiljer mellan
detta ljud ock en annan varietet af o åt » till, hvilken jag
tolkat som u (s. 119). Min sagesman från Linsäll gaf också
tydligt seve sofva, leve lofva, ke§ kors, ke^p korp, ock likaså
felje fe^B fel följa följde följt, samt eii aln ock ^0^0 tala.
n är det själfljud, som i mell. Sverige höres i under, rulla
o. s. v. Det bildas med tungan i det närmaste som vid a,
läpparne som vid 0, ock har altså beröringspunkter med 0,
(s. 116), som dock är mindre labialiseradt, ock med 9, som lik-
väl är biidadt längre fram ock mera liknar ö. Svenska mål
äga u både långt ock kort, medan det jämförelsevis s. k.
118 LUNDELL: LANDSMÅLSALPABETfiT. 108
bildade talspråket, som vill anses för svenskt riksspråk, endast
känner det som kort. I gotl. ock i de dstra målen är kort
u icke u^ utan u; likaså i de skånska atom Bob. (jfr s. 120 f.).
u bar jag hört ati t. ex. stirra, Wske, bark från Ydre i Ögötl.,
s. Vgötl. (Bjärke, Redv. Skån. Kind), Dalsl. (Nordal o. Vedbo),
samt Bob. ock 01. Det är ock, så vidt jag vet, det allmänna
i Smal., ock tillbör jämväl i den nu ifrågavarande fanktionen,
Uppl., Södm., När. ock Ogötl. i allmänhet; men sö. Blek. har
m i st. f. u (jfr dift. s. 125). Från Vadsbo i Vgötl. har jag icke
kunnat spåra något a, utan i dess ställe fått o, ock u saknas
kanske i hela n. Vgötl.; Hall. har också o för kortu (s. 113 f.).
Före U g 'g står regelbundet o för öppet u i spridda mål öfver
hela Sverige (s. 122). Att kort u i en del fall lemnar platsen
för y ock ö (ö^ s) synes under dessa (s. 90, 101). N. Vbott
har före vissa ljudförbindelser ou i st. f. sv. kort u (s.
130). Åt minstone Fryksd. i Värml. äger ej häller något w,
utan ersätter det med if 0 u o (jfr dessa). S. Ångm. (Multrå)
lär väl ock sakna det, sedan man for dess mål blott uppgif-
ver ett u = e + o, d. v. s. u; i st. f. w kommer väl i all-
mänhet 8 (jfr s. 103). Ofver hufvud är tillvaron af u för kort
u i norrl. mål mindre säker (jfr u s. 106, u s. 121). Jag har vis-
serligen för Rag. i Jämtl. skrifvit: tvuyan tvungen, sicufn skju-
ten, brufn bruten, stuga stuga, Joumei komma, mura morra,
sputa spotta; för Stöde i Medp.: brun brunn, stun stund; för
Arbrå i Hels.: hun hund, kuna kunna, stum stum; ft$r Leks.
i Dal.: tvuymj ugy tug, huga, tuga, snura, rula, hupa hoppa;
men bredvid dem stå i samma ordning: buskdj gul, hun, o^, tog,
^oga; hun, ug, tuga; og, tog, br&n, st&n; bro^n, Jc&nd{ei). Väl an-
märkes för n. Ångm. ingen afvikelse i »större mon» frän skrift-
språket, ock beter det för s. Vbott., att u »merendels uttalas
såsom i sv.»; men den noggrannare sagesmannen för Vbott. upp-
tager icke något u-ljud bland de »orena själfljuden», såsom han efter
Sundevalls föredöme bort göra, om han känt något w. Delsbo-
målets »blandade u», som låter »midt emellan u [u] ock ö eller d
[éf]» bör dock snarast vara w, således: in du, m»ffel muflF, spwn-
nen -i, drwokjen -i, bwren, -i o. s. v., samt skwten -i, nwpen -i o.
8. v. i ptc. pra3t. o. sup. af verb efter konj. binda band ock
bryta bröt Jfr öljuden (s. 99 ff.).
109 VOKALER: U, 119
I åtskilliga mål finnes u däremot äfven utanför det om-
råde, som i riksspråket tillkommer det samma, ock uppträder
i dem ofta äfven som långt. Anmärkningsvärdast är n i impf.,
ptc. o. sup. i verb af formen bryta bröt: brwt brwten -e(t), swp
8»pen -e(t) o. s. v., som är den regelbundna afljudsserien uti
Ögötl. (Ydre), s. VgötL (Bjärke, Bedv. Skån. Kind; jfr 0 s. 101),
samt troligen större delen af Smal. (Östra b.. Stranda o. båda
Möre, dock icke Torsås); ptc. o. sup. sub^ -^t jämväl från
Oronst i Bob.; på samma sätt bnren -6(t), stnlen -e(t) m. fl., dessa
äfven från Nordal o. Vedbo på Dal samt Bob. Från Ydre, s. VgötL,
Dalsl. (jämte e, s. 117) samt Bob. bar jag äfven fått hnile
{hnh Aa^e) hul (-^) borde bort, §n^% (}nh ^«*e) }ul (-«) körde
kört o. 8. v.; från Ydre, Bjärke o. Sörbygden (Bob.): fulja fn(l^
fm '• /»^6 fnU följa följde följt, hulja hn^Q hat 1. Äw^e A««
bölja böljde böljt o. s. v.; från Bob. stutQ stötte, mutQ mötte
o. 8. v. (Oroust), samt rndar rötter; därifrån ock från Vedbo
på Dal: burja börja, snrja sörja o. s. v. I götamålen utom n.
Vgötl., i Bob., Dalsl. ock Smål. vidgar n ytterligare sitt välde
genom att med e uppdela det område, som eljes vanligen in-
tages af öppet o eller slutet u för äldre kort u 0: stoya stuga,
spotta spotta, mnrra morra; t. o. m. (utom Smål.) kul kol, hnl
bål, kf»ry korg. I Västbo i Smål. får man a (med J för o
före g'W: fawBl fogel, trnw tråg, skuwen skogen. Bob. bar
dessutom t. ex. lufta lyfta, buta bytta, sun synd (Sörb.).
Utom Delsbo (s. 118), äga bland norrl. mål åt minstone
Härj. ock Jämtl. ett u utanför sv. n-u. Dessa landskap bafva
nämligen en vokal, som skall vara »en varietet af o åt ö till,
ett i sv. ock danskan okändt ljud». Det inträder i Lillherrd.,
Sveg o. Hede för sv. ö = äldre an ock finnes i ändelser: taggul
fogel o. s. v. samt dat. pl.; i impf. o. sup. brnt brati i Sveg o.
Hede, blott i impf. i Lillberrd. Frän Linsäll bar jag själf bort:
uge öga, 0^6 ösa, sup supé söp supit o. s. v., dat. pl. hcestum
o. 8. v., samt hu<lQ hul borde bort. Äfven Särna i Dal. har
bnk hök, uge öga, brnt bröt o. s. v. Jämtl. bar, som nämdt,
också a, men ej i samma ställningar. Från Rag. bar jag hnh
hul, ^^^\ stulen, ock där skall äfven u för au-ö stundom finnas.
u är en vokal mellan u ock o: alla tre äro »bakre» vo-
kaler, u bar den lägsta tungställningen, o den högsta; vid u
äro käkar ock läppar mest skilda, vid o minst; både u ock o
120 LUMDBLL: LANDSMÄLSALFABBTBT. 110
måste likvist anses hafva högsta graden af rondning, fastän
de sins emellan skilja sig något, u är identiskt eller i det när-
maste identiskt med allmänt europeiskt u-ljud (fr. ou, Walkers d
ock ä). Det förhåller sig till w som t till j (jfr s. 64, 87) ock in-
går i talrika diftonger, i bvilka man lika väl kunde skrifva u ock
w, I dalm. förekommer w ofta till den grad vokaliskt, att
man snarare kunde skrifva suoro än sworo svara o. s. v. (s. 79).
u tillhör gotl. samt norrl. ock skånska mål. På Ootl. står u
dels för sv. öppet u: undar under, hund hund, kanske också
för sv. slutet u, när detta står för äldre kort vokal, dels för
sv. öppet o (o): huri bort, hupa hoppa, hul kol, trug tråg
o. 8. v.; dels i andra fall: dur dörr, lug låg m. fl. Rågö-
Wichterpal målet i Estl. har sitt korta u »vida öppnare än sv.
riksspråkets ock hällre jämförligt med danskans ock tyskans
u, eng. 00 i foot, fr. ou». Detta u ersätter dels sv. kort u:
bundi bundit, ht^str hustru o. s. v., dels sv. långt u ock (öppet) o,
när dessa i äldre språket motsvaras af kort vokal, t. ex. fttigi
flugit, f^ti flutit, skuti skjutit, huvi hufvud, shtuvi stuga; kunu
kvinna (kona), skua skåda, sua sofva, truda tråda, dels sv. slutet o i
t. ex. ukse oxe, buskapp boskap, nukk nog, trufaster stark, u
är också främmande för de flesta finnl. mål. Nyl. ock Närpes
hafva u icke blott för sv. kort u: muld mull, ft^Uer o. faj7 full,
kunna o. \uyy kunna o. s. v., ock för sv. långt u, där längden
är ny, t. ex. bruti brutit, skuti skjutit, huri burit, stuli stulit,
huva hufvud, stuvur o. stugor (men Närpes sg. stug), utan
också för sv. öppet o (o). Nyl. har nämligen för sv. öppet o
ock u (för äldre korta) i en mängd ord omväxlande o ock u:
mosa o. musa, somar o. surnar, brotas o. brutas, pota o. puta, odd
o. udd, sporar o. spurar, rotna o. rutna, dropa o. drupa, klokko o.
klukko; men klobbo klubba, loft lukt, otter utter (jfr o s. 114).
Närpesmålet åter företer sumbä^ några, gutt godt, t. o. m.
btumm blomma, hun hon, bund bonde, budd bodde; å andra
sidan: bondi bundit, drottji druckit o. s. v. (men sandji sjun-
git, sprandji sprungit), doga dugt (inf. d$g), bode budet (ob.
bad), grond grund, sond sund, gobb gubbe, odd udde, to^;;^ tunn
m. fl. »Flerstädes i Nyl., i synnerhet i Esbo ock Helsinge
socknar närmar sig också det långa u-ljudet mera till skrift-
språkets o än till dess u», hvilket måste bäntyda på u. På
svenska sidan träfias u för sv. u i Råneå ra. fl. st. i Vbott., t.
111 VOKALER: U O. 121
ex. undi änder. Dalmälet i de tre socknarne har, som jag tror,
äldre kort u eller o som u uti t. ex. hunnd kommit, burzd burit,
skurtd skurit, stuhd stulit, muiid mulet; muVti moln, f^g^^,
fogeln, tulo tala, luvo lofva, sun son, ugocPn hugad; undar
hundar, uks*n oxen, tundz^n tvungen, umbl humle, burt bort,
samt stugga sjunga från Våmh. I Mora o. Orsa är förhållandet
möjligen enahanda hvad äldre korta vidkommer; men jag
bar där jämte u äfven fått u ock u i mina ex., vid hvilket
förhållande jag ej om saken vågar yttra mig. Dalmålets vo-
kalism förekommer i det hela, föga känd som den är, täm-
ligen nyckfull: för öppet o finnes också m, som eljes står för
slutet o (jfr dift. s. 132). Rättv. har dock kanske snarare u än
u-a: supa supt supa supit, sJcuta skuh skjuta skjutit, J^uta
tjuta, J« sju, JV* sjuk, J^ugu tjugo, ugg ung, Jugga sjunga, busU
buske, uga u^gi hugga huggit, rula rulia o. s. v. Västm. skall
(i Norb., Kopparb. m. fl. st.) ofta hafva u (»fr. ou»), i syn-
nerhet då det motsvarar riksspr. öppna u-ljud, t. ex. gubbe,
rum; ofta äfven för öppet o-ljud: buppa hoppa, suppa soppa,
duppa doppa, kupp kopp m. fl. Bland skånska mål skall i
hall. enligt en uppgift långt u likna danskt u, enligt en annan
(Halmst. o. Årst. h.) närmar sig kort u, i synnerhet före nd nk
ng till slutet o (jfr o s. 122). I Vomb i Sk. trodde jag mig
genomgående höra u för kort u: kum kom, huna huru, dkuked
druckit o. s. v., samt vid förkortning af slutet o (nu): uret
orätt, burenen bordsändan, hun hon, hus hos, men kanske oJ^^as
undrar. Från Karlshamn i Blek. samt Torsås i S. Möre har
jag också hört u för kort u. Blek. (utom sö. delen) ock åt
minstone somliga delar af Sk. hafva u äfven för kort slutet o, så
att t. ex. dum är både dum ock dom, hun bådfe hund ock hon.
Jfr u (s. 105) ock u (s. 119).
o är »slutet» o som i bo bodde, stol, bok, stor, bonde, hosta.
I Sk., Blek. ock Torsås i S. Möre ersattes långt o af nu eller
uo] kort vanligen af u (jfr ofvan), undantagsvis af uo. Gotl.
återgifver långt o med ou, kort med o (s. 114); Kalixmålet
likaledes långt o med ou ock förlänger kort u ock oförentnd
nk Eg till samma ou. Afven Nyl. har i ett fåtal ord. Pargas
ock mell. Vasa län genomgående ou för långt slutet o. Kort
o saknas i alla de östra målen, i ty att estsv. (Råg. o. Wicht.)
ersätter det med u eller underlåter att förkorta det: bodd
122 LUNDELL: LANDSMXlhALFABETKT. 112
bodde, trodd trott o. s. v., öbott. (Närpes) öfver alt begagnar
den förra (s. 120), nyl. däremot endast den senare utvägen:
sokn socken, gom gom, ilomo blomma, tomer tom, bonde bonde,
bodd bott bodde bott. Hela det öfriga Sverige har o, med blott
mycket fk nedan anmärkta undantag, öfver alt där skriftspr.
o är »^slutet»; utom dalm., som för Våmh. gifvit mig ue (jfr dift.),
för Mora åter: jort, bortl, or^y bok, stoly om horn, koon korn,
samt impf. sop, nop, fiog, bröt, klöv o. s. v. af sotpa supa,
mopa nypa o. s. t. (Öna), för Orsa bord, skog, bog.
o företräder därjämte öppet u före mediopalataler (»guttu-
raler»): före ä; g ^ i N. Möre af Ealm. län (utom några få ord,
som hafva u^, s. 106): pok^l puckel, bokla buckla, glog glugg, skogQ
skugga, höga hugga, toga tugga, ögla uggla, jog ljung, jo^a
sjunga, jogka sjunka, bo^ke bunke, kogka runka o. s. v.; åt
minstone före ^ på Öl. : fög jo^ad jö^ sjunga sjöng sjungit
f Resmo), i Södt. (stundom) ock RosL, Hels. (Arbrå o. Delsbo), s.
Angm., Härj. ock Jämtl. (Rag.); i Vgötl. åtminstone delvis äfven
före k g: sjokka sjunka, mokka mucka, logga lugga; i Värml.
(Fryksd.) före ^ ock i några enstaka ord dessutom. Hall. skall
hafva o för u före nd g ng r i s. Hall. upp t. o. m. Himle h., i
detta äfven före s (jfr u s. 121); hvarjämte n. Hall. (Skäll. m. fl.)
också iär o i st. f. o före I, t ex. kol hål, to^a tåla, ock i st.
f. ö före supradentalerna r-l r-^ l-^ l-ti : Ilq^ IlqI hörd hört, kjo<^
köld, kjo^a kölna. Å andra sidan finner man i Härj., Värml.
ock Dalsl. ännu gnu, tru, budde, ku, su (s. 106); Hall. (Halmst.
o. Årst.) har också i några ord u för sv. o ock får ä före g-w
så väl för o, som för o ock å: sk&w skog, liksom r&w råg,
trs.iv tråg. lHw låg; i några ord o (Atrad., s. 113).
De nasalerade vokalerna bildas med slapt nedhängande
gomsegel, hvadan en del af luftströmmen går genom näsan.
De äro icke vokal + ^, såsom ett mindre vårdadt skoluttal
stundom återgifver dem i franska. Vårt beteckningssätt är lånadt
från polskan. Genom resonansen i näsan utplånas i någon
mon vokalernas specifika kvalitet ock närliggande vokaler
sammanfalla för örat, hvadan man svårligen kan urskilja lika
många nasalerade som orala vokaler. Enligt en uppgift från
Västmanlands-Dala landsmålsförening i Uppsala skulle inom
dess område å ä e samt a o y finnas nasalerade, hvilka jag
återgifvit med Q (^ ^c ^ 9 V- Själf har jag icke hört mer än
113 NA8ALBRADB YOKALBR. 123
c^ ock qj för hvilka jag bar ex.: s(q sedan, trulc^ trollen, samt q
hon 1. på, frq från, från Våmh. i Dal. Andra mig tillgäng-
liga uppteckningar från samma ställe förete jämväl: f^ för,
klad^ kläderna, nq något, mq månne, iq få, ^q gå, d^ då samt
kraiign<? kronan ock oörG<? kyrkan kas. obl. För Orsa är an-
gifvet, att å ock ä nttalas »med näsljud», samt att ö har »ett
bredare näsljnd midt emellan ä ock ö», möjligen nasaleradt e
eller b, Afven i Alfta socken i Hels. skall man hafva nasale-
rade vokaler: kärr({ kärran. Denna sista form ock de ofvan
anförda trulc^ o. s. v. äro synnerligen märkliga, så till vida
som de ntgöra öfvergångsformer mellan de sydsv. målens bst.
8g. f. kärran, bst. pl. n. trollen samt göta- ock sveamålens
kärra, trolla. Få samma sätt bör man då tänka sig vägen från
bst. pl. drängarne 1. drängane genom de norrl. formerna dränga^
1. drängan, senare drängq, till dranga (med -a 1. -a). Ock
så skalle naturligtvis bst. sg. f. kwemi från Dal., grindi från
Södt., bst. pl. n. bandi o. s. v. från Södt. ock 01., bst. pl.
f. flikko från Södm. ock Uppl., t. o. m. den vidt utbredda bst.
sg. f. boka förklaras, de första omedelbart ur fsv. kveniin, grin-
din, bandin; flikko genom flikkone (»kring Mäl.») ock flikkon*
flikkip; slutligen boka o. s. v. genom småländskans bokan, som
äter är en yngre analogibildning efter de sv. fem.: tungan o.
s. v. Så tänker man sig ock Håkan-Eåkq-Håka, innan-ionq-
inna o. d. Jfr s. 32, 36 ff.
Sedan vi nu genomgått vokalerna, så vidt de hvar för sig
bilda stafvelser, dock tils vidare öfver hufvud med förbiseende
af vokalerna i ändelser, komma vi till de fall, då stafveisen afsätter
sig kring två (eller t. o. m. tre) vokaler. Diftonger (ock triftonger)
skrifvas i landsmålsalfabetet med tecknen för de vokaler, som
bilda deras början ock slut. Rätteligen skulle på något sär-
skildt sätt antydas, att dessa vokaler icke hvar för sig äro
stafvelsebildande. För tryck kan man gjuta dem på en ock
samma typ ock genom ett streck binda dem till samman; i
skrift kunde man sätta en båge {J) under dem. I allmänhet
uppstår mellertid, för den som känner svenska, ingen otydlighet
genom underlåtande af en sådan beteckning, ock jag ställer
diftongens beståndsdelar utan vidare bredvid hvarandra. Hvilka
olika diftonger som i målen motsvara svenskans särskilda vo-
kaler är mestadels redan förut korteligen antecknadt för
124' LUNDBLL: LAKDHMXlsALFABETET. 114
i 8. 89, y 8. 90, e 8. 93, ä 8. 96, ö 8. 99 f.
u* 8. 105, a 8.108,110, ä s. 116, u" 8. 118, ^o s. 121.
Dä jag nu går att gifva en förteckning öfver målens hittils
kända diftonger, förbigår jag sådana, som uppstått genom
öfvergång af g till j-t ock w-u, emedan om dem förut är tillräck-
ligt taladt (s. 64 ff., 80 f.); sammanställer dem för öfrigt när-
mast ur fonetisk synpunkt i fyra grupper:
1) Sådana som hafva ett kort (rednceradt) förslag, dels
resultat af äldre stegring eller brytning, dels af yngre ur-
sprung, vid hvilka den senare vokalen är den till kvantitet
ock ljudstyrka mest betydande. Hit hör först ock främst det
iu, som i skriftspr. blifvit ju: skiuta skjuta, hus ljus o. s. v. i
Kågö-Wichterpalmålet i Estl.; dmp djup, mtft njuta o. s. v. i
Kalixmålet i Nbott; i dalm. io, i Mora närmare bestämdt to
med o något mindre labialt än vanligt: bnota bryta, fhoga flyga,
strtoka stryka ock därmed liktydigt stsota skjuta; på Gotl.
tau 1. tceo: btauda 1. btceoda bjuda, sktauta skjuta (men fl^eta
flyta, treeta tryta) o. s. v. Hit höra vidare de fall, då
genom »brytning» uppkommet i eller ett nyare förslag i som
sådant kvarstår på Ootl., i estsv. samt i dalm. ock h var-
om under j (s. 64) är tillräckligt handladt. Här antecknas endast
diftongserien: ia iä ie iö io. Ville man i dalm. skrifva u för
w (s. 79, 120), skulle man få med dessa diftonger jämförliga u-
diftonger: uid vi, ueX täcke, uoro vara, suoro svara o. s. v.
Diftonger förmodligen af samma fonetiska skaplynne äro:
le =: é i Wichterpalmålet i Estl.: k^ep köpa; i Sjundeå o. en del
af Kyrkslätt samt stundom i Pyttis socken i Nyl.: sUen
sten, bmder bred, mtena mena, e^n en o. s. v., samt Peta-
läks i Obott. Ett föga uti)rägladt ie, således förmodligen le^
finnes äfven i Närpes i Öbott.; hvarförutom ie = e^ äfven
skall förekomma i Uppl. (»je 1. ié»): stien sten. Jfr te (s. 131).
y0 :^ ö, isl. au ey, i Sjundeå o. tillgränsande del af Kyrkslätt
samt stundom i Pyttis socken i Nyl.j^ sy^p söp, hyi^ hö,
ryök rök, t. o. m. fy^ra föra o. s. v. Äfven i Öbott. finnes
ett y0j som i Petalaks förmodligen är identiskt med
nyl., men i Närpes synes hafva reduceradt y {yq),
y& = ö, jo i Wichterpalmålet i Estl.: yö? öl, myö^ mjöl.
at = ii SÖ. Blek. (Torsh. o. s. v.), t. ex. vat7i vind, saist sist, latga
ligga, tai tid, hatt bit, fatra fyra. Jfr ei-ai = i (s. 126 ff".).
115 - diftonger: te — u«. 125
0y z=y i SÖ. Blek. (Torsbamn m. m. ock skärg.), t. ex. f0y
tyg, fn0yk fnyk, kr0ypo kryper, betay betyder o. s. v.,
samt för y dels i böjning, t. ex. S0yda sydde, dels i några
andra ord: f0ylda fylde, heys skälmstycke, S0yn synd m.
fl., som icke bafva ö för y (s. 90, 102). Jfr öi = y (s. 128).
^ = n i SÖ. Blek. inom samma område som föregående, t. ex.
kouna kunna, fmnas fundera, skmla skulle, mtan utan,
dm du, 0ut ut, hms hus. Jfr 5u teo au = u (s. 129 f.).
ay = y »merendelsD i Finnv. (närmast Västbo) i Smal.: fayra
fyra. Jfr at = i (s. 124).
oa = a »merendels» i Finnv. (närmast Yästbo) i Smal.: Qaät,
naät; Älfd. i Dal. skall också »älska ett a före äng», t. ex.
laängd längd, slaSudja slänga, saäng sång, Traandja vränga.
00 = ö »merendels» i Finnv. (närmast Västbo) i Smal.: faora,
maöta. Jfr &0 (s. 129).
qo = kort ä i sö. Blek. (Torsh. o. s. v.), samt åt minstone Torsås
o. Madesjö i S. Möre, t. ex. h(wla hålla, gqog gång, vqona
»vånda» (bry sig om), brqot brådt. Antagligen är det
samma diftong, som i När. ersätter kort å i t. ex. haon
hand, aoska åska (»såsom kort å eller nästan som ao»).
Jfr au = å (8. 129 f.).
aå?=ä i Finnv. i Smal.: stau, gau o. s. v. (jfr au s. 130).
oo = ^ö i Finnv. (särskildt Västbo) i Smal. (»ett kort, men
hörbart a som i matt före o») »i vissa ord»: gaod, staol, spaola.
oo = ^0 i SÖ. Blek. (Torsh. o. s. v.), t. ex. bnona bonde, ttiuoda
trodde, luo^a längesedan, stuo stod, suol sol, tuost tokig.
Jfr nu ou == ^ö (s. 130).
uö = ö på Runö i Liifl.: ruök rök, trtiöska tröska; dock ej alltid.
uA =r å på Runö i Liffl. (u »helt kort», kanske reduceradt >):
btiåt båt, stuå stå, gu&r går, u&t åt, t. o. m. uåm om,
ktiåm kom; i Wichterpalmålct i Estl.: gruåta gråta, spuån
spån; i Sjundeå ock en del af Kyrkslätt samt Pyttis
socknar i Nyl.: uåka åka, fuår får, guäl gård, lu&ta låta
o. s. v. samt i Petalaks ock, möjligen med reduceradt
u {ua% i Närpes i Öbott.
') Enligt en annan uppgift ser det ut, som Runö skulle hafva UO uq
(»å närmar sig a, b» att det nästan låter som lia», ock jämfÖrelpe göres
med Tiiringens o. Schwabens UOaSO, llsbe, gUöt o. s. v.), i hvilket fall
diftongen skulle hora till fjärde gruppen här nedan.
126 LUNDELL: LANDSMÅLSALPABBTET. - 116
Jämförliga med de förra bland de nu anförda äro jö = y
före r i Uppl.: kjörka kyrka, sljörka styrka, samt j* för e i Delsbo
i Hels. (s. 103): g]>tt get, q^tt sett, Ij^nt tjänt. Möjligen höra
till denna klass, möjligen till följande:
oj (kanske ssz: »som oj med dragning åt ej») = i i några
ord i Blek.: vöjll vill, söjnne sinne, gröjna grina m. fl. (jfr
€t,t s. 124); samt
^t = é i Råneå i Nbott., t. ex. syi se.
2) Diftonger sammansatta af någon vokal nr raden i-a,
dels motsvarande äldre diftonger, som i skriftspr. samman-
smält till e o, dels nyare bildningar, vanligen motsvarande
skriftspråkets i y ä a, delvis n, vid de flesta af hvilka vikten
företrädesvis ligger på diftongens förra beståndsdel eller är
någorlunda jämnt fördelad på båda. Man finner:
ei = i, isl. I, i Kalix i Nbott.: eis is, beit bita o. s. v., samt
= i före nt nd nk ng i Nbott., t. ex. b^eind blind, meink min-
ska, seinder gnista, feingger finger (ÖRal.), meingst mista,
féing fingo, beinkj brunnshink (Nysätra).
= e, isl. ei, i Nyl., Pargas oek Öbott., så vidt de ieke hafva
te (jfr s. 124), samt på ÅL, t. ex. bein ben, l)reid(er) bred,
fireist(a) fresta, greip grepe, heim hem, skein sken impf.,
äfven stundom breiv bref, greit grät; i vissa delar af
Vbott., t. ex. liei hed (Nysätra); i Jämtl. (utom Rag. Stug.
Offerd.), t. ex. stein sten, b?eik blek, feit fet (men n.
b^&kt, f&tt), beit bet, ock med cirkumflex (et): meein mena,
leei leda; samt Lima i Dal.: meir mer, ejn en. Jfr et (s. 132).
= ö, isl. ey, i Borgå i Nyl. (jfr öi s. 128, e s. 92).
€1 = e \ Torsås i*S. Möre, t. ex. bein ben, slett slet.
66 = i på Gotl. (enligt andra at), t. ex. vaet hvit, graepa hand-
tag, forbae förbi, staaga stiga,
äi = i, som det uppgifves, i n. Hall., förmodligen dock säll-
synt, t. ex. éj I (ni).
=== By isl. ei, uti Bågö- o. Wichterpalmålet, på Dagö (»de öfriga
dialekternas ai lutar åt ei») ock Runö, samt i de nord-
ligaste socknarne af Fjäre b. i Hall., t. ex. bäin ben, häiler
hel, skräik skrek.
= ö, isl. ey ock au, i Rågö- o. Wichterpalmålet o. på Dagö,
t. ex. äik ök, häi hö, traitter trött, gräit gröt, häiB ösa.
!
117 diftonger: ei — ai. 127
äi = a i Skäll. m. fl. socknar af d. Hall., t. ex. snäjsa snäsa,
n^sa näsa, yäjre vädret (jfr at nedan). Närmare bestäradt:
€et = 8, isl. ei, i vissa delar af S. Möre, t. ex. Igyv brödkaka,
stajn sten, liajter het.
at — é i v. Blek. (»som aj med dragning åt ej»), t. ex. lajka
leka, lAjJi len, strajta streta.
= ä i vissa delar af S. Möre : kjte läte, vajta väta, flajtta
fläta, rajter rät, ajta äta m. fl.; äfvenså i vissa ord
i SÖ. Blek. (Torshamn m. fl. ock skärg.): näisan näsan,
Öjtet ätit, t^a^t trädt sup., täjnka tänka, sdäjngde slängde,
at är, skaj skall, {sate säger, fat^n begärlig, vata vägar).
--■- ä synbarligen regelbundet före g: S i sö. Blek. (Torsb.
ra. m.): Mäigga Margreta, fatf^kan fanken, sha%'gk ben,
fafgna famnar, kaigja kanske; h varemot från S. Möre ock
Västbo i Smal. endast ex. med g äro angifna: bajge
bagge, vatga vagga, latga lägga. Jfr m (s. 132). Vidare:
ai = i åt minstone stundom i Västbo (Finnv.)'i Smal.: fain
fln, skaina skina, hvaina hvina, flaina skratta, graina grina
(jfr at 8. 124).
= e, isl. ei, i estsv. utom Rågöarne, Wicht., Dagö o. Runö, t.
ex. bait bete, btaim blemma, naik nek, sch^aiw slef; i
OKal. i Vbott : mair mer, hail hel, gjaiting geting o. s. v. ;
i s. Alfsborgs län i Vgötl. utom Kind (dock nu mera
synbarligen på väg att försvinna), vissa delar af det inre
SmäL (Östbo; jfr äi oi öi), samt större delen af Hall.
Gfr m at an oi samt a s. 116), t. ex. stajn sten, bajn
ben, lajer ful (för Ätradalen skrifvet ai: maira, aln, dai de,
äfven sai se, tair ter o. s. v.).
=r ä åt minstone stundom i Jämshög i Blek. : haist häst, laisa
läsa, praist prest, aible äpple.
=r (i) é ä i Kvistbro i När. (»en svag diftongering, nästan
som ai», möjligen qt), t. ex. wai vid, tai till, dai de, ain
en, trai tre, air er, main men, dain den, ain än, mal med.
= ö, isl. ey an, i estsv. utom Rågöarne, Wicht. o. Dagö,
t. ex. ai ö, gal skälla (gö), gaim gömma, grait gröt.
= e y ö i några ord i Orsa i Dal.: naitä hvete, blaima blemma,
gainnm genom; spaia spy, snaita snyta, brainä bry ne; mailas
möglas, daia dö, knail knöl m. fl. (jfr e s. 93).
128 LUNDRLL: LANDSMALSALPA.BETET. 118
ai = ä i Orsa i Dal., t. ex. ais hus, knalt knut, daiva dufVa,
ait ut, aiven ufven. Närmare bestämdt:
ai = i, isl. I, i de tre dalsocknarne, t. ex. ats is, latk lik,
rwatda vrida, watla hvila (Våmh.); swatn svin, dratva
drifva, satru sida, raira rida (Ona i Mora); watt b vit,
kwatga kviga, latda lida, Xlatta slita (Orsa).
= é, isl. ei, på Gotl., t. ex. batn ben, gratn gren, siatg
steg impf.
a% = é, isl. ei, i Halmst. o. Årst. här. i Hall., t. ex. bain ben,
stain sten, raiv ref impf.
cDt = é, isl. ei, inom samma område som föregående, t. e. tcniiX
fett, Gf>itt ett, la?itt ledt. Vidare:
oi = é, isl. ei, i Vissefjärda o. några andra delar af kS. Möres
skogsbygd, vissa delar af Blek. (Jämshög bl. a.), samt
i Konga h., öfver hufvud Värend, i Sraål., ock vidare Rolfs-
torps o. Ås socknar i Hall., t. ex. loj v bröd, stojn sten
(Vissei^.); måjna mena, räjn ren, skjåj sked (Blek.); bfijn,
läjer (Hall.).
= ö, isl. ey, i Ealixmålet i Vbott., t. ex. rolr rör, dol dö,
troltt trött; samt kanske i n. Uppl. (»nästan som oj 1. oj»).
= ö, isl. ey oe au, på Gotl., t. ex. drmma drömma, satt
söt, grmn grön, tratt tröt, skatt sköt, Matt blöt (jfr 00
s. 124, samt B0 au s. 129, 130).
= ti i Moramålet i Dal., t. ex. hrotr brud, ots hus, otta ute,
sotpa supa (Ona). Slutligen dels:
51 = y på Gotl. (öy) ock i Kalixmålet i Vbott., t. ex. Jöy by,
tayv tjuf, baytar byter (Gotl.); lois lysa, sölt vårda, löl
lyssna (Kal.); hvarjämte i Nbott. äfven kort y före nt nd
ii ng förlänges till öl, t. ex. stöint förkorta (isl. stytta);
= e, isl. el, i estsv. (at): kölm (Wicht.), hölm (Nuckö), kwölt
hvete (Dagö), samt i mell. Blek. ock äfven vissa delar
af Smal., t. ex. vöjta veta, möjr mer, böjn benj
= ö, isl. ey, i Nyl., (Pargas) ock wstundom» Öbott., samt
i Jämtl. (Frösön, Föl. Ström, Frostv.) ock Vemd. i Härj.,
t. ex. röik rök, höl hö, öl ö, ölra öra, för Jämtl. med cir-
kumflex röölk röka, stöölp stöpa (i Jämtl. stundom utbytt
mot ö 1. ou: ror rör, ouk ök, i Öbott. ock särdeles i
Strömfors i Nyl. utsträkt äfven till ö = au: gröltr gröt, öld
119 DIFTONGER: 81 01 01 aO — OU. 129
öde; söip söp, löiser lös), samt i n. Uppl. (»nästan som oj
I. oj»); dels:
111 = y i Piteå i Vbott., t. ex. nm ny, mtt vårda, \m lyssna;
samt, om mina iakttagelser äro riktiga:
©0 = 0 alternativt på Gotl.: fi^etor fötter, U0sa lösa, slB0t slöt
(jfr at au),
3) Diftonger af samma form som de sist afbandlade, men
med en u-vokal (u o) som senare beståndsdel ; antingen gamla,
som i skriftspr. sammansmält till o, eller nya i st. f . u a å ^o.
De kanna groft betecknas som au. Man har:
a9 = ä \ Kalm. ock kanske flerstädes i den lägre stadsbefolk-
ningens tal (Karlskr., Stockh.?), t. ex. gaeta gata, taela
tala, staen staden (Kalm.).
ao = å i SÖ. Blek. (Torshamn o. skärg.) samt åt minstone
Madesjö inom S. Möre, t. ex. gao gå, maone måne, aol
ål, fmon från (jfr qo s. 125).
00 =:i \ Sk. (Vomb) ock mell. Blek. (Karlsh.), t. ex. sheol skål,
eo af, geo^ går, eod åt impf., peoga pojkar (jfr o s. 1 15).
{BO = u på Gotl. (enligt annan källa au), t ex. jceos ljus
adj., hceos hus, klceot klut, slceota sluta, btceoda bjuda,
samt stteoga stuga, shceotm skjuten, flceotm fluten, hceoda
hufvudet (jfr au = u s. 130).
> = o, isl. au, i Kal. i Nbott., t. ex. netet 1. naut njöt SLfmut njuta.
au = 5, isl. au, i Bågö- o. Wichterpalmålet i Estl, t. ex. l)?äuter
blöt, läuser lös, f^äu flög, fkut flöt; samt vissa delar af
Vbott. (äu? närmast n. om Skellefteå). Möjligen: .
au = ö, isl. au, i Offerd. i Jämtl. (aeu med »8B = a, tämligen nära
åt [danskt] 8B till»), t. ex. laus lös, gatip lodjur, taus flicka,
straum ström.
5u = o, isl. au, i Nyl. (utom Strömfors) ock Obott. (möjligen
9u: »OU, med förra beståndsdelen tämligen dunkel»), Ny-
sätra i Vbott. (kanske 8u: ett slags ou d. v. s. det orena
öppna, till ö sig närmande dialekt-o med kort u [u]"; jfr
8 s. 102, u s. 118), t. ex. öuga öga, röuder röd, löuk lök,
kröup kröp, floug flög (Nyl. o. Närpes); droup dröp (Vbott.).
Jfr nu (s. 130), nu (s. 132).
=- ö i NKalix i Nbott., t. ex. nöu nu.
S0. landsm. N. B. J. 9
130 LUNDELL: LANDSMÅLSALF ABETGT. 120
au = ö, isl. au, på Gotl., t. ex. raudar röd, blaut blöt, kaupa
köpa, skaut sköt, flaut flöt (jfr at 8. 128, ae s. 129).
= u, isl. u, i Älfd. o. Våmh. i Dal., t. ex. braud brud, klaut
klut, dau^nad dunet, aut ute, tau tu (Bonas); äfvenså (på
andra trakter än ceo?) på Gotl., t. ex. jaus ljus subst.,
Jauk sjuk, Jsrauga, tjugo, htauda. bjuda, s^tauta skjuta,
Jg^auta tjuta. Allmännare uttrykt:
au = ö, isl. au, i estsv. utom Rågöarne o. Wicht., växlande med
ou, t. ex. laus lös, gauk gök, b^audr vek, bjau bjöd; samt
i vissa delar af Vbott., t. ex. Umeå o. Skell. (au.^).
= a i Blek., t. ex. paunna panna, laug lag, mauge mage (jfr
ae 8. 129).
= ä i Bärg (»ett tungt, släpande au») o. Frostv. i Jämt).,
t. ex. gau gå, stautt stått, aur år, rau vrå, laung lång; i
n. Uppl. (»nästan såsom au 1. aå», kanske ao); samt i inre
Smal. (Finnveden, Värend; jfr ao s. 129) ock i Hall. (den
allmänna uppgiften har ao, Atradalen au; jfr ao nedan).
Nogare bestämdj; åter:
nu ■= ö, isl. au, i större delen af Jämtl. (Bärg, Oviken, Sundsjö,
Frösön, Föl., Ström, Frostv.), t. ex. hnuk hök, rnu röd
(men n. rött), braut bröt. Jfr u (s. 119) samt «u (s. 132).
= *ö i Sk. (Vomb), Blek. (Karlsh.) ock Torsås i S. Möre,
t. ex. t^uu tro, stuu^ stor, gnu god, suul sol; kanske
äfven i Värend i Smal. ock åt minstone s. Hall.
ou = ö, isl. au, i Estl., växlande med au (se ofvan), t. ex. louk
lök, loup löpa, bjou bjöd, brout bröt. Jfr öu (s. 129).
= ^ö på Gotl. (ou), t. ex. gou god, kou ko, troul gärdselstång;
i några få ord i Nyl., växlande med o: bouk bok, boul
bord, gjourd gjort, houro hora, kouko koka subst, krouk
krok, moudro moder, rouliger roliger, toukuger tokig, stour
stor; synbarligen genomgående i Pargas: trou, mour, drou,
slou, roupa, gou, goul, four, oumöjlit, rousar; allmänt i de
mellersta socknarne af Vasa län: stoul, mouder o. s. v.;
i Kalixmålet i Nbott., t. ex. soul sol, doti dog, kou ko;
samt Frostv. i Jämtl.: kou(r)iie kornet.
= Ä ock ^ö före ut nd nk ng i ÖKal. i Nbott., t. ex. ounk
unge. Slutligen:
ao ■= ^y enligt hvad man nppgifvit, i Halmst. o. Årst. h. i
Hall., t. ex. gao gå, maol mål, baot båt (kanske au).
121 diptonger: au ou te — oe. 131
4) Lång vokal med ett mycket kort, otydligt efterslag, som
i allmänhet gör intryck af ett e, sådant detta förekommer i
Ijndsvaga ändelser. Ett sådant efterslag häftar sig i vissa mål
fast efter alla långa vokaler, men förekommer i andra blott i
enskilda fall. I Kinnefjärdings o. Kållands h. i Vgötl. »sintar
nästan hvarje ord med ett kort e, t. ex. due du, pannae panna,
skatae skata». Från Kind har jag åt minstone hört snepet
supit, från N. Vadsbo nue nu, kanske i^eja öga o. s. v. I
Södt. skola, enligt hvad man uppgifvit, alla långa vokaler
uttalas »med ett lindrigt efterslag såsom af ett öppet e eller
ä: maet mat» o. s. v. Så skall äfven vara fallet på Gotl., så
ofta lång vokal finnes, som icke är diftong af typen ei eller
au (gr. 2 o. 3 ofvan). Vanliga tyckas dessa diftonger också
vara i Alfdulsmålet i Dal., såsom nedan synes under te, ye, oe,
tie, i hvilka äfven det första elementet förefallit mig tämligen
kort. Till denna klass höra mer eller mindre säkert:
ae = nysv. jä, beroende på ofullständig brytning (jfr under t
8. 87), i Älfdalsmålet i Dal.: spzena spjärna, tena hjärne,
sttena stjärna, shelo stjäla (Våmh.), ienu järn; samt ttera
tjära i Rosl., som äfven har tiena tjäna.
= e, isl. ei, äfvenledes i Dalarnes Älfdalsmål: tdt helt, bned
breda (Våmh.); tien ten, sienäst senast, iem hem, diela träta,
fliera flere, liefva spara, mienas reta, iempta hämta o. s. v.
Enligt ordlistan skulle i båda dessa fall (jä ock e) e vara
ett mellanljnd' mellan e ock ä, således t&. Jag har hän-
fört ordlistans ié hit med ledning af mina ex. från Våmh.;
jfr eljes te (s. 124).
ye = nysv. jä, jo i Älfd. i Dal.: fyerälder Qäril, tyedur tjäder,
tyelå tjäle, tyer tjära; byenn björn, lyel spade, myel mjöl;
syev själf (Bonas); samt
= sv. o: lyera föra, lyelin löjlig, syeljja söka, yepa ropa m. fl. i
samma mål. Ordlistan gifver i båda fallen eg. ya.
ee = 5 i Delsbomålet i Hels. (»vridet e» = ea 1. eo med o blott
obetydligt hördt, kanske eo), t. ex. bet, slet, skret skröt,
we = u stundom i Hall. (Halmst. o. Årst. h.: »ett efterslag af
e-ljud, synnerligast då u är utljudande»), således: rues rus.
ioe= nysv. y, isl. jö jti, i Älfd. i Dal.: fljoega flyga, njoepa nypa,
kljoefva klyfva, ijocta ryta (kanske oa).
132 LUNDBLL: landsmAlsalfabetet. 122
• ■
tie = 8V. 'O" i Alfdalsmälet i Dal. (Bonas): fms fors, ku^l
kol, sutd soppa, hu^do båda vb, fuék folk, ku^rp korp,
&u^5f borste, stuep stolpe, gwv golf.
== *'o i Älfdalsmålet i Dal. (Bonas): hu^rd bord. Aktien korn,
i«en horn, iru^d trodde, utnt ondt, fu^t fot, 2»t«e/s bok,
stu^l stol, uep bop, stmd stod impf. (jfr op nedan). Samt:
ae = 6, isl. ei, i Kind i Vgötl.: stai^n sten, hatn ben, laQta leta,
waer mer, Zaer lera, hatt n. Äae< het. Vidare:
e% — 6, isl. ei, i Vemd. i Härj., t. ex salagre^ seltyg, bre* bred.
Jfr ei äi o. s. v. (s. 126).
est = ä i Torsås i S. Möre, t. ex. scei'^ säng, stnmg sträng, lét^
länge, bat^k bänk, tei^ka enka; ock
= ä på samma ställe ock under samma förhållande, t. ex.
Im^ka anka, b^^k banke, skcei^k skänk (jfr at = ä s. 127)
yö = ö i Rosl.: iyspa köpa, IfyBra köra (Bro); ock
IB = Q äfvenledes i Rosl.: ^mk kök, JftBt kött (Bro),
oa = a på Runö i Liffl. (»med tonen på o»): loand land, hoaud
hand, noat natt o. s. v.
ao = å i Torsås i S. Möre, så äfven i Jämshög i Blek. (»å
höres i denna diftong ganska litet eller intet>i) o. kanske
flerstädes i Blek. (jfr a s. 111): stag stå, gaggkypag på;
i Älfdalsmålet i Dal. för kort & före ng: lag^ lång (Våmh.),
staång stång.
00 = ^'o före rn i Moramålet: ogn horn, kogn korn, men or^
ord, jort gjort o. s. v. (Ona). Jfr we = ^o (här ofvan).
ate = ä i Finnveden (Yästbo i Smal.) i Smal.: »med u lindrigt
eller som en blott aspiration», t. ex. jangba jaga, graufva
grafva (jfr ae s. 129).
uu = 5, isl. an, i Vemd. i Härj., t. ex. so 1. so" får, ro" ro"tt röd
rödt. Jfr u (s. 119), uu = ö (s. 130).
Qu = & i Oviken i Jämtl. (»o" annorlunda än ou [nu], nästan som
isl. ö»), t. ex. o"r år, sko^p skåp, o"ker åker, jo" lie, sto"
stå (men låg våga, statng stång). Jfr au o. s. v. (s. 130).
Till denna klass måste ock hänföras de diftonger, som i
sydsv. mål uppkomma genom vokalisering af fi till a o o. s. v.
efter vokal. I de fall åter, då /io e/i /te/^ sammansmälta till en
vokal, bör man anse denna stafvelsebildande. Jfr under ^
(s. 73 f.).
123 diktonger: ue — ou. vokaler i ändblser. 133
En viss frändskap med diftongerna förete de s. k. gemi-
nerade vokalerna, d. v. s. vokaler med sammansatt aksent.
Om dem talas längre fram (s. 143 ff.).
Vokalerna i andelser äro ofta, i följd af sin ringa tidslängd,
ytterst svåra att till kvaliteten bestämma. De mäste därför vid
alla undersökningar gOras till föremål för ett alldeles särskildt
studium. Lättast kommer man ifrån saken, när, såsom i Fryksd.,
vokalen under vissa omständigheter förlänges : tsggel fogel, bst.
fsggsl o. s. v.; under förutsättning naturligtvis, att vokalen ej
ändrar kvalitet. Min framställning här af ändelsevokalerna bar
icke till ändamål att gifva en utförlig behandling, hvartill
material icke förefinnes, utan blott att påpeka vissa punkter
som förtjänta af särskild uppmärksamhet, några allmännare före-
teelser, som synas vara för målens historia af större vikt;
httfvndsakligen kvarstående af äldre i för skriftspr. e, förhållan-
det mellan a ock a, försvagandet af a til a-ce-a-e, samt den
invärkan, som rotens vokal stundom öfvar på ändeisens, hvar-
vid äfven komma i betraktande de skiftningar i rot- ock
ändelsevokaler, som framkallas genom »tilljämning».
Medan skriftspr. redan för längesedan — utom -it i det s. k.
sup., som är en uppfinning af grammatici — återfått det e, som i
ändelser förmedlat öfvergången från det ursprungliga a till fsv.
i, är detta senare inom de norrl. målen alt jämt tämligen ut-
bredt, en omständighet som torde förklara förekomsten af »för-
mjuknipg» inuti orden (s. 52 AF., 58, 59, 60 AF., 64 ff., 68), jämväl
i de fall, då i redan gifvit vika för e (b a a. Till i-målen höra
ännu de östra dialekterna, samt på svenska sidan, till lika
med Södt. ock förmodligen Rosl., i synnerhet inre norrl. mål.
medan de flesta kustmålen väl i »förmjukningen» hafva kvar
hågkomsten af ett jämförelsevis sent i, men faktiskt redan fått
e ä a. Antagligen är detta i i ändeisen öfver hufvud att be-
trakta som >. Den inre utbredningen af dessa i-former ses af ex.
för RågWicht.: l)undi bundit, bindis bandiet bundist bindes bands
bundits, kaskJn skinnpälsen, skugwin skon, fetri fötterna, tändri
tänderna, loki lokii lokina locket lock locken, b^äutir pl. m.
blöta, to^in sådan, miki mycket; Nyl.: bundin -i bunden -et -it,
imp. talin, lysin, bindin, ptc. gäandist, prses. pass. bindis, gömis,
impf. bandist, lystist, roddist, kalladist, sup. bundist, lysist, vidare
himil, bst. sg. (af ord på k g) sekkin, veggin, loki, adj. Indin -i;
134 LUNDELL: LANDSMÅLS ALFABETET. 124
Närpes: ptc. o. sup. gripi, bst. 8g. m. steiniii, väf/t/in, manin (men
Lakan o. s. v.), litin, mytji mycket; Nbott, (o. Vbott.): sup. nutt
stulit o. 8. v. (utom Skellefteå; som har -e), ptc. praet. setinn af
siti sitta, rekinn af vreka, våkjinn vaken, gålinn; vissa delar af Jämtl.,
Härj. ock Hels., liksom Västm, När., Södm., Uppl. ock Gotl. st. sup.
på -i, Särna i Dal. dessutom li«kin höken, vegin vägen (jfr Nyl);
Våmh. i Dal.: bruhny bund, niulidy samt braudi bruden o. s. v.
(men kml&d kolet, Mora också botsa boken); Orsa: shuti, skmi,
samt braidi bruden, evi älfven, foljji folket, beri bären (i mina
uppteckningar från Hemsjö bst. sg. f. stendzij wcddzt), immil
himmel, ipin häpen; Leks. o. Rättv.: stuhn -;, vajpn vaken (men
bst. sg. f. s(enj(By sorjce i Rättv.; a i Leks.); Södt.: ptc. bundin
bundi, bst. sg. f. sokkni, handi, bst. pl. n. bandi, bMi, bst. pl.
(kons.-st.) sönri, händri, vidare nykkil, trogin -i. St. fem. hafva
bst. sg. på -i äfven på Gotl.: marki, aksli. Persnäs ock en
del af Källa o. Föra på Öl. uppgifvas hafva liusi huset o. husen,
låmbi lammet o. lammen o. s. v.
Några norrl. mål (jämte gotl.) utmärka sig genom sitt öppna
-ar för skriftspr. -er: bytar byter, undar under (Gotl., Abo län,
norrl. kustmål). Från Boh. har jag fått rudar, pl. af rod rot.
Norb. i Västm. har också a i ljudsvaga stafvelser för skriftspr.
e: langar, vintar, syster, kzal, frökan, skogan, gubban.
Så lätt det än öfver hufvud är att skilja mellan a ock a
i deras typiska form, är det likväl stundom svårt att af-
göra, om man i en ändelse har det ena eller andra. I bst. sg.
f. ock bst. pl. -a förekomma både a ock -a, det förra kanske
vanligare, i hvilket fall bst. pl. sammanfaller med ob. ock
bst. sg. f. likaså med ob., om den förra icke har ä-e. Vadsbo
i Ygötl. ock säkerligen flera mål hafva mellertid bst. sg. f. nala^
bst. pl. armay nala (med annan aksent än det nyss anförda),
takUf vcemra, gomera^ torpara. Särdeles är Leks. utmärkt för
sina talrika a: inf. svara, vcega, sv. m. tnaka make (bst. makQn),
håra herre, sv. f. J^cera, flaska, bst. sg. f. vce^^a väggen. Härj.
bst. sg. f. är, så vidt min kännedom om förhållandena går, -a.
Att När. har bst. pl. -ar, synes af framställningen under
-m- (s. 38).
I ett betydligt antal mål visar detta karaktäristiska svenska
a en betänklig böjelse att blifva ä eller e, hvarigenom man
får s. k. ä* ock e-mål. e föreställer då utan tvifvel åtskilliga
125 VOKALER I ÄNDELSBU: 1- OCK B-MÅL. 135
vokaler: a, d^ 8] säkerligen minst ofta, om någonsin, e, hvilket
visserligen bra litet är egnadt för bruk i ändelser, där det
kommer an på att med minsta möjliga ansträngning af tång-
mnsknlataren få fram någonting, som liknar en vokal. Värkligt
e skall mellertid förekomma i Södt. i ändelserna -e -er: anda,
getter, samt i t. ex. Malla, regera; till lika det enda fall, då e
där finnes (jfr & s. 95). Ytterst vanliga äro snickere, hammere,
samt komp. grovere, rikere; föga mindre bst. sup. m. groveste,
rikaste, åt minstone f. o. n. grovesta, rikesta. Sådant utmärker
ännu ieke ä- 1. e-mål. Södt. däremot ger oss brinna, spöijä,
kallår kallar, kalla kalla kallade kallat kallad, fiskar, baokar,
ängar, tenäre, flicka, kloka, tokugä pl. o. bst., klokäre, klokast, i
hvilka ä närmare bestämdt skall vara a; i Rekarne ock åt min-
stone en del af När., samt i Ogötl. i häraderna ö. om Skän-
ninge lär man hafva ungefär samma former. I n. Ångm. är ä
något sparsammare: ob. pl. Msta, staka; under det man skrifver e
i gänte, adj. granne, vakkrene, vakkrest; ännu sällsyntare i Vbott.,
där man blott finner impf. o. sup. segla, tongnä, blisträ af inf.
segal, tongan, blistär, jämte några få sv. f. på e, men för öfrigt
-a eller ingen vokal (jfr cirkumflex s. 145). Till de eg. e-målen,
bvilka utsträcka bruket af e för a i ändelser så långt som möj-
ligt (jfr ofvan om ä i Södt.), höra s. Angm. utom tilljämnade
former, Medp., Jämtl., så vidt icke e faller bort (jfr s. 145) eller
tilljämning hindrar, Härj. ock för -a- dalm. utom tilljämnade
former, samt Särna i Dal., Värml. med samma inskränkning
som Jämtl., Tössebo b. på Dal, nordligaste Bob., ö. hälften af
Ögötl. samt kusten nedåt ända till några mil n. om Kalmar
(Ålem), där smal. ock ögötamål blandas i toTmerna.: speU speU
spehde speht, hcest^j gube pl., gatQ, adj. bleJcQ bleJc&re bleka§l.
För Rag. i Jämtl. har jag, närmare bestämdt, skrifvit a: drvvaj
flaska, scehar, vcegar] för Offerd.: bst. sg. mjalka mjölken, /^»^a
kyrkan, haya hage, al^^ra ärterna, men impf. o. sup. saya, sågade
sågat, sve^Xtei svält. Ordlistan för Rättv. skrifver alla inf. ock sv.
fem. med -a: grina, tagas, arpa harpa o. s. v. Dalska former från
Våmh. äro inf. f&rdas, olt&r haltar, impf. wantad, bydead, pl.pojJc&r,
ard&r, beworodan adj. sg., radnar rädda, syevar själfva. Gotl.
har åt minstone delvis inf. o. sv. f. på -ä {&), hvarjämte verbens
allmänna pra3S.-form samt pl. -ar snarast är -ar. Öl. förlorar
vanligen slutvokalen, men har delvis impf. svarad, skvalrad
136 LUNDBLL: LANDSMÄLSALFABETET. 126
O. 8. V. (Resmo). Till e-m&len höra delvis äiVen Rågö-Wichter-
palmålet ock Västra, (jfr s. 45 f.).
Från e målen är det blott ett steg till circumflekterande
mål med bortfall af det ljudsvaga e ock öfverflyttning af dess
aksent på rotstafvelsen (s. 145). Mellertid bortfalla slutande -a
ock -e äfven utan dylik ersättning. Sådan apokope är van-
lig i många eller alla mål i verbalformer (inf., impf.), i synner-
het när följande ord börjar med vokal, ock kan då hänföras
under sandhi (s. 149). Mora i Dal. har inf. drigel, bögel, släpar,
yppen o. s. v., men eljes -a 1. -o. I Nyl. bortfaller alt efter
»den talandes godtycke ock större eller mindre brådska vid
meningens framsägande» -a uti inf. ock adj. pl. o. bst., -e alltid
i impf. af verb ock tvåstafviga neutrer ock stundom eljes, ock vo-
kaliseras då vid behof 1 rn, t. ex. vaker för vakra o. s. v. (jfr s. 148),
liksom i mål med sammansatt aksent. Närpes ock åt minstone
angränsande socknar i Obott. förlora alla slutande -a ock -e, så
vidt de ej äro mycket nya*), t. ex. inf. o. imp. drag, bygg,
ta?; ptc. praes. -and; impf. bygd, rudd; subst. m. mån, torpar, f.
^rySg) k^ofck; adj. pl. o. bst. stor, komp. rikan, t. o. m. vaks
växa, säss sätta sig, samt samba? samla, k?ister klistra, b^öten
blottna, jisn gistna; men ta?a talade talat, spyija sporde sport,
ock trives trifvas, Jtjiles skiljas, vagkas vankas, narras narras.
Trestafviga ord bortkasta -e utan ersättning i alla vokalapo-
koperande mål, ock äfven dessutom; vid sammansättning för-
enklas i enlighet härmed aksenten.
När man för S. Möre har kallada kallade, bakara bagare,
möUara mjölnare, nermyrada adj. pL m., bvassara hvassare, i sö.
Blek. pl. lapata lappade, eunehmnata underrättade, i Östra h.
pl. folkada, kan man icke med skäl anse sig hafva ett ur-
gammalt a kvar, utan måste antaga, att sista stafvelsens -a
för 6 beror på invärkan af föregående stafvelses a, att man så-
ledes har enkel framåtvärkande assimilation. Samma in-
värkan har man i nyl. myky mycket, öbott. mytjy, jämtl. stykky,
tyit^tp tycka (OflFerd.); Våmh. mytsy mycket, nytsyjl nyckel;
^) Den formodan jag i förbigående (s. 53, not 2) utkastat om cirkumflex
i Närpes var troligen förhastad. Åt minstone skulle det icke undgått
en så noggrann forskare som Freudenthal, om sammansatt aksent nu
funnes i Närpes. Vid jämförelse med nyl. finner man det sannolikt, att
målen på båda sidor om Östersjön i detta fall utvecklat sig olika.
127 VOKALER I ÄNDELSEK: APOKOPE. TILLJÄMNING. 137
i Värml. Ålfdalsmålets mytt/y mycket, tytt/y tycka, byjjy bygga,
ijlfffj dynga o. .8. v. (för tytt^i o. 8. v. Jfr ja-i s. 87); samt i
inf. r^re röra, J§0t0 tjuta, ^J^0ta 8kjnta o. s. v. från Lins. i
Härj. Mera invecklad är åter den företeelse, som af Aaskn i
norska landsmål kallats tilljamning ock som uppträder i åt-
skilliga norrl. mål. Inf., ptc, sv. subst. ock jämväl andra två-
stafviga ord ock former med kort rotstafvelse undandraga sig
de i öfrigt gällande lagarne för utljud ock visa ofta en växel-
värkan mellan rotens ock ändeisens vokaler, hvarigenom båda
forändras, så att de antingen blifva alldeles identiska eller åt
minstone mer eller mindre närma sig hvarandra. Vbott., Ångm.,
JäoQtl. ock Härj., som eljes hafva -e it5r -a i ändelser eller också
förlorat äfven detta -e i utbyte mot sammansatt aksent, skydda
sålunda sitt a eller få åt minstone en mindre afslipad vokal än
e; dalm. får i »tilljämnade» former (o-)o för (a-)a. Sådana
former som biti, drivi, gripi från Råg. o. Wicbt., Närpes, Ofiferd.
o. Mörsil i Jämtl., Lillherrd. o. Sveg i Ilärj., Orsa o. Rättv. i
Dal.; bete, dreve, grepe från Frösön, Föl. o. Ström, i Jämtl.,
Hede i Härj. skulle med eller utan tilljamning få samma
utseende. Uti lisi, iti, givi från Obott., Nbott., Offerd., Lillherrd.
o. Sveg är tolkningen också oviss; i ete, lese från Föl., Ström,
Rag. o. Hede ej mindre. Däremot äro buri-byri, skuri-skyri
från Råg. o. Wicbt.; kumi-kymi från Närpes; biri, vlri från
Lillherrd.; sken, beri från Orsa; bere från Hede o. Funnäsdal
tydligen tilljämnade; förmodligen böre, sköre från Jämtl.; otvif-
velaktigt de märkliga byry, vyry, styiy, kymy från OflFerd. (y-y)
o. Mors. Firi, mitt, grivi, driji, gniji från Lillherrd. o. Sveg; f^r^,
grivi, sligi från Rättv. äro parallelt tilljämnade; äfvenså greve,
skeve, tege, gnege från Föl., ge^e, skeke, tege från Ström; hvar-
emot före, svöre i Jämtl. stå för sig, samt fere ock drije, tije i
Hede, tjrj ock grivi, skiki, tigi i OflFerd. (o. Mors.), svuri, fiiri-
tjh ock dräji, kfäji i Närp. gått skilda vägar, därtill antagligen
bestämda af den följande kons. Fyri iins äfven i Nbott. Närp.
kumi, vuri, furi skola stå på gränsen mellan y ock ett mycket
slutet u. Fryksd. tej, slé] äro kanske framkallade af det föl-
jande g-j. Tilljämnade äro åter afgjordt bydy, krypy, skyty från
OflFerd. o. Mörsil; osäkrare bryh, flyp från Leks. (jfr y s. 89).
Tilljämningen i inf. ock sv. subst. är synnerligen utvecklad i
Härj., ock på samma gång äro upplysningarne därifrån full-
138 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 128
ständigast. Man har ifrån Lillherrd., ^^^S> Lins. o. Hede, ock
så vidt synas kan, äfven från Vemd. o. Fnnnäsd. t. ex.
baka baka, gnada gnissla, hgra hare; —förö fara, gröVö gräfva,
tögö taga ock tele tala, smökö smaka med 2 pl. föiöii, Men
o. 8. v., ptc. praes. töiöndes samt för sv. verb praes. ind.,
2 sg. imp., impf. o. sup. lika med inf.; hönö tupp, bst.
sg. -ö», pl. -er en (men dat. -o -«m); dögör dagar, nöVör
nafvar, gemmej gammal; — mgu saga, Iwd» lada, s^ffulu svala,
tlugu fluga; — lov» lofva, sova sofva, to?» tåla; fo^w fåle, pos»
påse, hos» strumpa, kon» kvinna; — ggt» gata, trgn» trana,
bar» björnhona, Yéku vecka, b?ekw bläcka (i träd); samt
från Sveg, Lins., Hede o. Funnäsd.: slgda släde, tggka käke
ock bgra bära, Igsa lära, Igva lefva, men från Lillherrd.
b(ira, lam, kva. Frösön o. Föl. i Jämtl. wtilljämna» fgra fara,
svgra svara, tg?a tala, bgra hare, ggta gata; bgra bära, sjgra
skära, Igva lefva, sjgga stege; folo fåle, dropo droppe, svo?o
svala; vokko vecka; bogo båge; ock väsentligen på samma
sätt Frostv. o. Bärg, äfvensom OflFerd., det sista dock möj-
ligen med a a i st. f. a-a. Ström liknar eljes öfriga orter,
men kan få -e i ändeisen med den tilljämnade vokalen i roten
kvarstående: svw^e svala, v»kke vecka, f?wge fluga, döne döna.
Rag., som är ett e-mål, har med tilljämning: vara vara, spara
spara, spala spela, vata veta, lova lofva, skota skotta, bgra
hare; ock på samma sätt Stugun, dock stundom med -e. Mina
ex. för dalm. hämtar jag hufvudsakligen från ordlistan för
Alfd., men de gälla äfven för Mora ock Orsa: fåra fara, gRiigi
(praes. gnag) gnaga, tågas träta; stjäla stjäla, kvädå sjunga,
gävå gifva; glåmå prata, luva lofva, brutås brottas )( spinna, skaina
skina, briota bryta, gäma gömma, byddja bygga, vänta vänta; vidare:
smälå småboskap, tyelå tjäle, mosa mosse, folå fåle )( laimä kvast,
ratlgä hund, iennä hjärne; alt detta dock ej så regelbundet, att icke
åtskilliga undantag finnas, i synnerhet för sv. m. från Mora, hvilket
mellertid åt minstone delvis kan bero på oriktig uppteckning.
Från olika delar af Nbott. o. Vbott. äro: fåra fara, gräva
gräfva, ga?a gala, lesa läsa, eta äta, sti?a stjäla, mata mogna )(
briin brinna, bryyt bryta, niut niuta, biit bita, lois lösa, segal
segla; vidare: trava trafve, måga mage, grepa grepe, röda spö,
furu tallbark, tvoru grötkäpp, skeru skära, kuno kvinna, gove
imma, more mara )( ounk unge, kaank tuppe, gäänt flicka, ryyp
129 TILLJÄMMING. 139
ripa o. 8. v.; samt dåga dagar (sg. däg), gamma? gammal.
Slutligen har Ångm. inf. laga laga, tala tala, Uva lofva, d^^ja
döna, fara fara, gnaga gnaga, bära, dräpa )( ligga, svälja, bita,
bryta, höra, kasta eller brinne, skrike, XlutB sluta, smöije, såge;
samt sv. mask.: skata udde, maga mage, sva?a förstuga, vrea
häfstång, grepa handtag, brof^a brand, mossa måsse )( stabbe,
kjaäe, gobbe; fem.: bara trollnystan, laa lada, mea vidskepelse )(
gante, brögge. Sv. m. på -ä -e ur dalm. ock ångm. kunde här-
ledas både ur den äldre nom. på -i ock ur kas. obl. på -a, åt
minstone för dalm. snarast ur -i, enär detta mål eljes plägar
behålla -a (jfr s. 135), ock en sådan förklaring styrkes af för-
hållandet med sv. fem., af hvilka de med kort rotvokal van-
ligen hafva -u, de med lång -a: kunu kvinna, räku raka, salu
svala )( kulla flicka, mälla märla, ryttja rynka, ätta hätta (likvist
med många undantag). För öfrigt visar sig äfven i Nyl. samma
beroende hos ändeisens vokal af rotvokalens kvantitet: haku
-ur, tresu, stuvu )( bryggo -or, reiso, gr?mo; samt späda, sleda,
stiga, drupa )( måne, gobbe (likvist med åtskilliga undantag);
ock äfveusä, ehuru mindre tydligt, i Närpes. I det hela är
det också rotvokalens kvantitet, som bestämmer ändeisen i sv.
m. ock f. i Rågö-Wichterpal målet: gripa handtag, hona hane,
gtoka stake, {)lia släde )( kodd kudde, slito^p stolpe; häku haka,
skära skära, shtuvi stuga, tu?i tilja )( hen höna, hustr hustru,
skio; skjorta, iks yxa, iä^^ hjärta, k?ipp klippa, pig piga o. s. v.;
i Delsbo i sv. fem.: floge, gate, hake, skate, slage, smole smula,
stugge )( be^a börda, hena höna, rea reda, slinja flicka o. s. v.
Den läsare, som nu i mitt sällskap gjort sig förtrogen med
landsmålsalfabetets bruk ock på samma gång sökt få en öfver-
sikt af de olika språkljudens förekomst inom de svenska lands-
målen, bör lätteligen hafva funnit, att vår kännedom i ämnet ännu
är mycket bristfällig till sin omfattning ock ofta osäker. Utan
tvifvel finnes också bland de uppgifter jag här lemnat, mycket
8om kräfver rättelse. Jag kan hafva fått oriktiga uppgifter,
ock jag kan hafva oriktigt uppfattat dem jag fått. Vid mina
egna undersökningar har jag vanligen från samma trakt icke
haft tillgång till mer än en eller högst två personer, ock miss-
tag hafva här kunnat göras af både mig ock dem. För vo-
kalerna, som dock äro vida svårare än konsonanterna, har jag
icke haft något förarbete. Mellertid har jag icke häller för
140 LUNDBLL: LANDSMÄLSALFABETBT. 1.-30
konsonanterna afsett att göra Lefflers afhandling Om kon-
sonantljuden i de svenska allmogemålen öfvcrflödig: bon är
utarbetad efter en annan plan ock innebåller åtskilligt, som
jag icke funnit lämpligt bär upptaga. Jag hoppas å andra
sidan, att man i det föregående funnit något nytt, förut
okändt, ock att ett försök till samling af de många, ofta svår-
tillgängliga, uppgifterna ej skall vara alldeles utan gagn. Med
gotl. bar jag sysselsatt mig mindre, än detta märkliga mål för-
tjänat ock jag kunnat bafva tillfälle till. Jag bar gjort så med
utsikt till en noggrann ock fullständig utredning af denna dia-
lekts Ijudförbållanden, som NOR££N inom kort skall gifva.
Ofver Dalbymålet i Värml, från bvilket jag blott meddelat
några få notiser, är en afbandling af honom redan under
tryckning. — Några tillägg ock rättelser lemnas vid afband-
lingens slut.
Med ett språkljuds kvantitet eller längd förstås den tid
dess uttal upptager. Hvarje språkljud >) kan uttalas långt eller
kort eller med en kvantitet emellan lång ock kort: halflångt,
eller slutligen i några fall utdragas utöfver tiden för vanlig
lång, så att det får dubbel längd. Språkljudens kvantitet fram-
går ur en jämförelse mellan olika ljud eller bällre samma ljud
i olika ord i ett ock samma mål, när man i detta talar med
medelmåttig ock något så när konstant hastigbet. Samma
kvantitet, t. ex. lång, kan i olika raskt tal vara betydligt
olika, ock olika mål bafva olika normalbastigbet för samma
kvantitet. För att få absoluta mått på tidslängden, bvilket
kunde vara af ej obetydlig vikt, måste man taga sin tillflykt
till sekundpendel (metronom), liksom man i musik bestämmer
bastigheten af »allegro», »moderato» o. s. v. Tidsförbållandet
mellan kort, medellång, lång ock dubbellång i språket är mel-
lertid icke matematiskt så noga regleradt som i musiken för-
bållandet mellan de olika noterna. På den gamla teorien, att
läng skulle vara = 2 korta, är för vårt ändamål icke att bygga.
Landsmålsalfabetets tecken för kvantitet äro de vanliga,
med tillägg af nya för medellång ock dubbel kvantitet. Yi sätta
dessa tecken under bokstäfverna, emedan vi beböfva rummet
*) Om betydelsen af kvantitet i fråga om explosiva kons. har jafjf
yttrat mig s. 19.
131 KVANTITET. 141
öfver (lem för att utmärka ljudstyrka ock tonhöjd. Våra kvan-
titetstecken äro sålunda \ ordning:
^ kort ^ medellång _ lång _ dubbelång.
Kort språkljud lemnas dock i allmänhet, obetecknadt, ock en
bokstaf utan kvantitetstecken betyder således »kort». Vid
vokalerna utmärkes kvantiteten, utom »kort», alltid; vid kon-
sonanterna skulle dess utmärkande vara öfverflödigt, om i
alla mål samma regel gälde som för de medel- ock syd-
svenska: att kort vokal i Ijndstark (»betonad») stafvelse all-
tid efter sig har lång kons., ock i ljudsvaga stafvelser alla
språkljud äro korta. Mellertid lider denna regel i norrl. mål
undantag åt båda sidor: de hafva såväl kort vokal + kort
kons., som lång vokal + lång kons. i rotstafvelse. Det gifves
t. o. m. mål, som hafva lång vokal i ljudsvaga ändelser (Fryksd.).
Under sådana 'förhållanden måste kvantiteten äfven hos konso-
nanterna genomgående utmärkas. I det föregående har jag
mellertid gjort så blott då kvantiteten syntes äga någon betydelse
för Ijudöfvergångarne. Mitt material lemnade i allmänhet icke
tillräcklig ledning för en genomförd beteckning af konsonan-
ternas kvantitet. För medel- ock sydsv. mål kan man öfver
hafvud antaga, att t. ex. haty faelaj syn, mask betyder hat, feela,
syn, mask o. s. v.
Äldre kort vokal före kort kons. kvarstår, såsom redan
blifvit antydt, i en del norrl. mål, under det skriftspr. antingen
förlängt vokalen eller konsonanten. Nyl. kvarstår i fråga om
kvantitet med ganska få undantag på fnord. ståndpunkt: lesa
läsa, tala, boga båge, smtilu smula, yii öfver, bod bud, net nät,
yiå ved; liamar hammare, beter bättre, böra borra, sktjp skepp,
dar dörr o. s. v. Rågö-Wichterpalmålet (utom ö) ock mun-
arterna i Närpes m. fl. socknar i Obott. hafva förlängt vokalen
i enstafviga ord, men hafva den korta vokalen kvar för öfrigt; t.
ex. från det förra målet: lak lock pl. lokir; n<^t nät bst. n^ti, sk^iera
prses. sk^r impf. skar o. s. v.; från Närpes: jcv gifva sup. jivi, tal
tala impf. o. sup. ta^a prses. ta^ar; ved ved bst. vedin» b^d bud
bst. bode, bak hake bst. kakan pl. bakar, ten fena pl. fenor. På
svenska sidan har man kort vokal + kort kons. i Nbott. o.
Vbott.: vUi vilja, iti ätit m. fl., ock jag har från Rag. i Jämtl.,
Våmh., Mora, Orsa o. Rättv. (men ej Leks.) i Dal. samt Kumla
i Västm. fått samma, från äldre tider kvarstående, sammanställ-
142 lundell: landsmälsalpabetet. 132
niog i t. ex. skära, stjäla, giva, sova, fara, vada o. s. v., med
deras ptc. (o. sup.): sk"uri(t), stulen -e(t), fari(t); ptc. o. sup.
klivi(t), 8kiiii(t), biten -e(t), bruten -e(t), siipi(t) o. s^ v. ; svara,
tåla, leva; fogel, mage, stuga, lada, smöret, mulet o. s. v.; weh
välja, smi^rt smörja, swart svärja (Mora). För öfrigt hafva
äfven Härj.^), det öfriga Jämtl., Ångm. ock Hels. åt minstone ett
minne af samma äldre ståndpunkt i sina tilljämnade vokaler
(s. 137 fif.). I fråga om de olika vägar, på hvilka målen undgått
kort vokal + kort kons., råder stor olikhet; i allmänhet synes
förlängning af vokalen vara vanligare än i skriftspr.
Lång vok. + lång kons. finnes i de östra målen, i Närpes
dock mera inskränkt; t. ex. kwi^ hvitt, \)id bidde bidt, si^ sett,
b?5 bys gen., an annan, 'tod bodde bott (Rågö-Wicht.); rod
ijot) rodde rott, b;y^ bytte bytt (Nyl.); Hat flått (Närp.). Dessa
mål hafva också lång vokal före två kons.: fr?sk, Iggg lång,
krftvd krafde o. s. v., hvaremot åt minstone mell. o. s. Sveriges
mål vanligen förkorta vokaler före två kons., t. o. m. om de
höra till olika delar af en sammansättning.
Till kvantitetstecknen hör också punkt under bokstäfver,
hvarmed utmärkes, att motsvarande språkljud i uttalet blott är
otydligt utprägladt, således reduoeradt till ett minimum af
kvantitet. Så är ofta fallet med vokalen i Ijndsvaga stafvelser
(pra)- ock suffix). Jag har mellertid i min afhandling blott
sällan användt reduktionstecknet, emedan jag i mängden af vidt
skilda mål funnit min erfarenhet för inskränkt for att bruka det
med tillräcklig säkerhet. Oftare har jag tillgripit det för att
utmärka den relativa betydelsen af beståndsdelarne i diftonger
(jfr 8. 124 f., 131 f.). Af reducerade konsonanter finner man
förslagsvis r (s. 36), ? (s. 40, 47), w (s. 77).
En stafvelses kvantitet är lika med summan af de i den
samma ingående språkljudens kvantitet ock kräfver ingen
beteckning.
Till stafvelsen hänföra sig äfven ljudstyrka ock tonhöjd.
Med Ijadstyrka (intensitet, exspiratorisk aksent) förstås
det tryck, under hvilket, eller den hastighet, med hvilken den
språkljudbildande luftströmmen passerar språkvärktygen, hvar-
') Jag har trott (s. 65, not 1), att kort vok. -f- kort kons. raöjh'gen
Rkiille förekomma i Härj. Mellertid har jag senare från Linsail tydligt
hört suj^e supit o. b. v. jämte rakas drifva omkring, leve, seve^ tele.
133 KVANTITET. LJUDSTYRKA. 143
igenom Ijndvågornas vidd (ampfitud) ock altså graden af hör-
barfaet, styrkan af ljudvågornas intryck på örat (i fråga om
samma språkljud) bestämmes. Ljudstyrkan är relativ, liksom
kvantiteten : normalstyrkan växlar i olika mål, hos olika per-
soner, i olika föredrag (mer eller mindre eftertryckligt tal);
sats- ock ordton öfva sitt inflytande. Utandningstryckct kan
mekaniskt mätas ock registreras med samma hjälpmedel, som
fysiologien i allmänhet använder för att studera växlingar i
tryckförhållanden inom organismen (Marey^s polygraf). För
örat bafva dessutom olika ljud olika hörbarhet, afficiera under
for öfrigt lika förhållanden hörselapparaten olika starkt; voka-
lerna i allmänhet starkare än konsonanterna, kontinuerliga
språkljud starkare än momentana o. s. v. Vi mäta ljudstyrkan
på ock beteckna den öfver vokalen (eller den stafvelsebildande
konsonanten), emedan denna i stafvelsen är hufvudsak för örat.
Med hänsyn till Ijadstyrkans nyss påpekade relativa ock va-
riabla karaktär har man funnit det tillräckligt att utmärka tre
olika grader. Landsmålsalfabetet använder för betecknande
af dessa grader de vanliga aksenterna ' ock ' med tillägg af
en mellan dem liggande ', så att vi fk:
' stark ' medelstark ' svag.
Som den fjärde, lägsta graden kunde man anse obetecknad staf-
velse. När tonhöjden på samma vokal växlar (se nedan), växlar
vanligen äfven Ijndstyrkan, .så att dess grafiska uttryck visar
två höjder med en dal emellan, antingen den förra cUcr senare
höjden skjuter längst upp från abskissan (bar störst ordinata).
Sammansatt ljudstyrka utmärkes med ^ öfver vokalen.
Tonhöjden (aksent i eg. mening, musikalisk aksent) beror
på hastigheten i röstbandens svängningar: ju större antal sväng-
ningar pa tidsenheten, ju högre ton. Vi utmärka tonhöjden
blott för vokaler (eller stafvelsebildande konsonanter), öfver
vokaltecknen, ock låta vokalens tonhöjd gälla som stafvelsens.
Betecknas på en gång hvar för sig både ljudstyrka ock ton-
höjd, står tecknet för den förra öfver det för den sfnarc. Har
tonen samma höjd under hela den tid vokalen varar, så är
aksenten enkel; stiger eller faller han, så har man sammansatt
aksent (cirkumflex). Tecknen för enkel aksent äro:
" låg ton * medelhög ton "" hög ton.
144 LUNBELL: LANDSMÄL8ALFABBTET. 134
För att utmärka sammansatt akseot förenar man de enkla, som
i den samma ingå, så att t. ex.
"^ är stigande från lägsta till högsta,
'^ är fallande från högsta till lägsta,
ä har stigande från medelhög till högsta o. s. v.
Hvilka toner på den musikaliska skalan, som under hvartdera at
dessa tecken skall förstås, eller rättare intervallerna mellan dem,
enär de äro relativa (växla efter föredraget), måste för hvarje mål
särskildt angifvas. Afståndet mellan lägsta ock högsta tonen
synes vanligen vara en kvint.
Denna nomenklatur upptager mellertid blott tre toner.
Mål finnas dock, som använda flere; Fryksdalsmålet i Värml.
har t. ex. fyra enkla aksenter, som man kallat gravis, hög
gravis, låg akut ock akut, ock hvilka, oro c betecknar grund-
tonen, förhålla sig till hvar andra som: c e fis g; samt tre
sammansatta: eg. cirkumflex, g-c; låg cirkumflex, c-e; hög
cirkumflex, fis-g. Vill man hafva en aksentbeteckning, som
räcker till både i sådana fall ock för en jämförande behand-
ling af flere mål, så måste man, enär icke blott intervallerna
växla, utan äfven normalgrundtonen är olika i olika mål, hafva
en större mångfald af aksenter; ock så äfven om man vill
studera aksentens beroende af föredraget ock den suksessiva
öfvergången mellan två stafvelseaksenter på de mellan voka-
lerna liggande konsonanterna. Lemna vi ur sikte iakttagelser
af sista slaget, hvilka torde kräfva ett alldeleles egendomligt
beteckningssätt, kan man, under förutsättning att vi blott hafva
med den vanliga musikaliska skalans hel- ock halftoner att
göra, taga sin tillflykt till ett teckensystem, som återgifver
denna skala, men bör då för enkelhets skull utgå från den
kromatiska skalan ock t. ex.
för c cis d dis e f fis g o. s. v.
sätta 1 2 3 4 5 6 7 8 o. s. v.
öfver vokalen i fråga.
Ett sl^skildt slag af sammansatt aksent, som i åtskilliga
mål spelar en betydande roll, är den som ersätter en bortfallen
slutvokal, vanligen e (jfr e-mål s. 135), i tvåstafviga ord, ock
som i tidigare uppsatser ofta kallas geminering. Han beskrifves
än som stigande, än som fallande, med olika intervaller, ock
har i olika mål angripit flere eller färre former. Med sådan
135
TONHÖJD.
145
omfattning^ att han är för målet karaktäristisk, förekommer
sammansatt aksent af nu omhandlade slag i Nbott. ock Ybott
(utom OKal.), Jämtl. (atom Rag., Stugan o. Bärg), Fryksd. o.
Alfd. i Värml., hela Öl., samt S. Möres skogsbygd, såsom nedan-
stående öfversikt gifver vid handen (i hvilken + betyder, a^t
ifrågavarande eirkamflex finnes):
Vbott.
Jämtl.
Fryksd.
Öl.
S. Möre
1) Inf.: biit bita, mo5t möta +
2) St. impf. pl.: beet beto + — — — +
3) St. impf. konj.:l)eetbete — +') — — +
4) St. sup.: beet bitit — — + + +
5) Praes. ind. af sv. A- ock
I-konj. : kaast kastar,
mSot möter.. ._:
6) Impf. af I-konj. ock vok.
konj.: möött mötte, trood
trodde + + + + -I-
7) Impf. af A-konj.:jaag ja-
gade
8) Sup. af A-konj.: jaag
jagat
9) Sv. subst. i ob. sg. m. o. f.:
guubb gubbe, äänk änka;
n. ob. sg. o. pl.: diik dike
-n, öög öga -on
10) Bst. sg. n. : diik *diket,
staall stallet
11) St A-subst. ock sv. m.
i ob. pl.: hääst hästar,
tiimm timmar +? +^)
12) Adj. i ob. pl. samt bst.
sg. (åt minstone m.)
o. pl: låång långe -a... -i- — +
samt dessutom i en del räkneord ock adverb. När diftonger
skalle få eirkamflex, faller denna vanligen på endera bestånds-
*) Sällsynt ; vanligen med '-6.
') Växlande med -6. Åfven sv. £.: vils visor.
8v, faitdim. N. B, /. 10
146 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 136
delen (jfr dift. uo ei öi m s. 125 ff.) ; i Vbott åter klyfres dif-
tongen, 8å att hyardera beståndBdelen fär egen ton ock ordet
på detta sätt fortfar att vara tvåstafvigt; på ÖL slutligen
undantagas från cirkumflex ord med -r- i utljudet, i bvilka /t-
vokalen tager den senare tonen (jfr s. 73). Så ofta vid slutvo-
kalens bortfall ordet skulle komma att sluta på en konsonant-
förbindelse, som i svenskan icke kan stå i utljnd, inskju-
tes en Ijadsvag vokal (e-f); eller får den senare konsonan-
ten vokalisk funktion (jfr stafvelsebild. kons. s. 148). I Vbott
ock Jämtl. inskränkes cirkumflexen genom tilljämning, öfver alt
där rotvokalen är eller varit kort före kort kons. (inf., sup., sv.
subst. m. m.). Den senare delen af vok. är stundom äfven
kvalitativt något skild från den förra, ock för Ström i JämtL,
Västm. ock S. Möre angifves uttryckligen, att den kommer nära e.
Under sammansatt aksent är jag äfven benägen att hän-
föra den »bokstafsomflyttning», som i Ygötl. förekommer i st.
ptc. ock sup. (det senare icke i Yadsbo) med voi i^k t s n I I
r, i bst. sg. af subst. på -Ue -nne -ne -me -re samt i adj. på -len
ock -etter (med föregående r 11 m): sleet slitet -it, läest läset,
faent funnet, faelt fallet, maert maiet, faert faret, faen funnen,
fueln fallen, maem målen, faem faren, koeln kullen, stäelt stället,
åen anden, hjaem bjärnen, gaem -ert galen -et, bäerter hårig.
Jag skulle sålunda vilja skrifva: slet, m4^ m4% o. s. v., ehuru
jag medgifver, att äfven efter min erfarenhet vokalens senare
del, åt minstone under stundom, kommer e nära. Jag antager
öfver hufvud, att sammansatt aksent i r- ock {-mål regelbundet
inträder, så ofta supradental- (ock kakumijial-)bildningen sprin-
ger öfver ett e (jfr s. 36, 40), utan att därmed vilja bafva uttalat
mig om den närmare beskaffenheten af denna företeelse, om
vok. + e möjligen är en senare ståndpunkt. Klyfning, såsom
man ofta kallat det, vid former på -nen torde vara mycket ut-
bredd, möjligen växlande med -n'n (s. 148) ock -en, "n för -nen
uppgifves mer eller mindre tydligt för Jämtl., Härj., n. Ångm.,
Västm., Södm. (Södt. Åkers h. Rek.), När., Dalsl., Boh., ÖL, S. Möre.
Tydligen uppkommen genom assimilation af en Ijndsvag ändelse-
vokal (e) är den sammansatta aksenten i t. ex. vt vide, ht hie
(bråte), lin lien, hin bien, n^ nye, ven vpdeu, sve sveda, knét knäet,
d^n döden, dé döde, S^'^ sjuen (bonden på nr 7), sTcå skada, hlåt
bladet, t bkå b^asJcQ snart, bot boet, bon boen, lén luden o. s. v.
137 TONHÖJD. 147
Jag har tagit formerna nr mitt mäl, men de torde förekomma litet
bvarstädes. Vid långsamt, tydligt tal höres ännn e^ vid raskare
tal ftr cirkumflexen fnlt utbildad. — Som allmän beteckning
tlir växling i tonhöjd hos vokalen använda vi ". Kan vokalen
icke noga angifvas, så dubbelskrifves han upprätt (jfr gröfre
beteckning s. löl).
Vanligen stå ljudstyrka ock tonhöjd i målen i ett vist för-
hållande till hvarandra enligt bestämda, för olika mål olika,
lagar. När dessa lagar äro kända, kan man för bekvämlighets
sknll underlåta beteckningen af endera ock anse den vara till-
räckligt utmärkt genom beteckningen för den andra. Någon
öfversikt af aksentförhållandena inom de svenska målen ligger
icke inom planen för denna uppsats; det tillgängliga materialet
är också altför otillräckligt för en sådan. Man har hittils
vanligen sammanblandat ljudstyrka ock tonhöjd, t. o. m. kvan-
titety så att det hela f. n. visar en kaotisk oreda. Man vet
blott i allmänhet, att de norrl. målen (med inbegrepp af de
finnl.) skilja sig från sydligare mål. Som propädeutiska hjälp-
medel för studier i landsmålens aksenter har man att tillgå
NoREENS utmärkta behandling af aksentförhållandena i Fryks-
dalsmålets ljudlära. Ups. 1877.') §§ 3—5, 106, 107; samt A.
Kock, Spräkhist. undersökningar om sv. akcenf. Lund 1878.
Innan jag slutar, skall jag ännu tillägga några ord om
stafvelsebildande konsonanter ock sandhi samt landsroålsalfa-
betets bokstafsformer i skrift ock tryck.
Den vanliga föreställningen, att man i ett ord har lika
många stafvelser som vokaler, är i svenskan, för så vidt man
tager vokal i ordets vanliga betydelse, hvarken i fråga om det
bildade talspråket eller om våra landsmål riktig. Uttalar man,
såsom vanligen sker, handel med lateral explosiva + lateral
frikativa eller vatten med (nasal) dental explosiva -i- homorgan
resonant, så kan enhvar lätt öfvertyga sig om att inge§ vokal där
är möjlig: när munkanalen öppnar sig efter d i det förra ordet,
bildas I, ock tungan har under både d ock 1 fäste med spetsen
framtill; i det senare ordet är munkanalcn stängd hela tiden
under uttalet af både t ock n, ock vid n sjunker blott gom-
') Up8. univ. ån 8kr. 1877. Philos., språkvet. o. hiet. III.
148 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 138
seglet, så att luftströnimen finner väg genom näsan. Vi ut-
märka stafvelsebildande konsonanter med ' före dem ock skrifva
altså: hand% vafn. Säsom konsonanter med vokalfunktion
tjänstgöra vanligast betonade 1-, r- ock n-ljnd, mindre ofta m»
när de sluta ord efter explosivor; framför alt efter homorgana
eller närstående explosivor: skyttfl, handl, bolstfr, vädbr, katt'n,
udd'n; äfven stundom kanske stapl, skackl, nagl, böok'r, BtuWn,
stacken, om också stapel o. s. v. kanske är vanligare; rjVm, dog^nt
o. 8. v., så ofta man icke har rytm o. s. v., hvilket är det van-
liga (s. 23), liksom man kan hafva hand!, bolstr, kattn o. s. v.
(s. 31, 44). Äfven efter kontinuor (frikativor, tremulanter ock re-
sonanter) bar jag ej sällan trott mig finna stafvelsebildande
kons.: M§'l hörsel (s. 41), skyfTl, bull*r, klämmar, beXPn betslet
(s. 30), Tjsl3*n ryggen o. s. v. Ett vokaliskt n synes vara ge-
nomgångspunkt från bst. sg. m&nen till man, så att man där-
emellan har man'n; ock likaså gran'n grannen, än'n ändan.
Sådana former tillhöra säkert N. Möre; kanske böra bit någon
eller några af de uppgifter, som jag trott antyda cirknmflex (s.
146). Möjligen har man i Västm. n med vokalfunktion i nammen
namn, jämmen jämn, rangen regn, dyngen dygn o. s. v., ehuru
»ett tydligt e» i dem säges förekomma. I Nyl. regn, vagn med
gn (s. 69) »hör man stundom ett slags halfljud, ett kort e, mel-
lan g ock n» i utljud, hvilket jag finner antyda -g'n. För lands-
målen särskildt iUster jag uppmärksamheten på förekomsten
af stafvelsebildande konsonanter så ofta genom bortfall af
slutvokalen i tvåstafviga ord (med eller utan cirkumflex på
rotvokalen, s. 136 o. 146) ordet skulle komma att sluta på
en konsonantförbindelse, som enligt svenskt språkbruk ej kan
sluta ord^). Antingen måste i sådant fall en vokal (e e) inskju
tas, eller den senare konsonanten tjänstgöra som vokal.
I det sammanhängande talet invärka ordens begynnelse-
ock slutljud, så vidt de icke skiljas af paus eller uppehåll, på
hvarandra ej mindre än vid sammansättning, ock ettdera eller
bägge föribdras. I sanskrit smyger sig skriften tätt efter
dessa förändriDgar, ock lagarne för dem sammanfattas under
benämningen yttre sandhi (synthesis, förening). Vid upp-
^) Jfr J. A. A[ukén], Bidr. t. Bveneka språkets ljudlära. Link. 1869.
S. öl ff.
139 STAPYELSEBILDANDE KONSONANTER. SANDHI. 149
teckning af landsmål böra dessa sandhiföreteelser också i skrif-
ten noga återgifyas: vår afsikt är jn att så troget som möjligt
stereotypera talet ock magasinera det för vetenskapens tjänst.
Till lättnad vid uppfattningen af en text utmärka vi meller-
tid sandhi med ^ mellan orden; hvilket tecken altså gör lä-
saren uppmärksam på att ettdera eller båda orden, mellan
bvilka det står, icke har det utseende, som enligt ordbok ock
grammatik skulle tillkomma det. Vissa sandhiföreteelser förstås
af sig själfva ock återgifvas därför icke i skriften (jfr s. 17).
Uti kom med finnes blott ett m; ock så försvinner alltid en
kons. före en annan identisk, k före Jcj t före t o. s. v. Före
I blifva t ock d laterala explosivor: meä 2ust som hsmdl; före
homorgan nasal blifva alla explosivor nasala: ibp mera, god
natt Efter kons. försvinner, åt minstone i mitt mål, h i det
närmaste, så att v&^ %öst blir likställigt med utkuR ock tsk:
v&^oöst, u^aus, ^^ak (s. 81 f.); likaså kom^^it för kom hit o. s. v.,
stundom rentaf kommit Jag har mellertid ej hittils utmärkt
denna förändring i skriften. Vanliga förändringar äro t. ex.
kam^^å känn på, mi^^Ä^att min katt, jo^^Ararlsson Jon Karls-
son, liksom jag har ttmbyj jomby för Tingby, Ljungby; i mål
med supradentaler (ock kakumin.): l&t^iig lärt dig, 8vå;^»jog
svårt nog; fo^^unt för tunt, hö^<;?u hör du, va^^in hvar sin,
hö^flfe hör inte, ma^^ju (1. ma^nu) för ma? nu o. s. v. I mål
med Y-vokaler (s. 73) kommer /t fram i slutet af ord, när det
följande börjar med vokal, t. ex. fqti^o moe far ock mor, vänei^om
vänder om; men gaejnt^ går inte. Af sammanträffande vokaler
faller ofta den ena bort: tajite tag inte, je^n gif honom o. s.
v., Mld^ut hälde ut, näs^o mun näsa ock mun; liksom bortfall
af inf. ock imp. -a hör hit i de mål, där det blott sker före
vokal, t. ex. stopp^opp stoppa upp, vän^ut vända ut (jfr s. 136).
Med dessa företeelser i någon mon jämförliga äro de för-
ändringar, som i vokalerna vållas af sats- eller ordtonen: ljud-
svaga stafvelser utbyta tyngre vokaler mot sådana med lät-
tare bildning, eller förlora dem alldeles, om vokalas funktion
kan uppbäras af en konsonant. I synnerhet e ä ö u, kunna
sålunda sjunka ned till e-e, hvad nu detta i olika mål för
öfrigt må betyda: vänd digl blir vänd de med samma vokal i
sista stafvelsen som i impf. vände. Så sjunker ö ned i för
hvemP u i hör du inte! i det kan v^l hända har ä alldeles bort-
150 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABKTET. 140
fallit; likaså e i 'g^kruka en kruka. Då mellertid vokalernas
beskaflfenhet sålunda blir i hög grad beroende af det sätt, på
hvilket en sats utsäges eller ett stycke läses, ock således är i
någon mon godtycklig, bör det åt minstone vara tillåtet att
skrifva vokalerna så, som de skulle skrifvas, om stafvelsen ägde
tonvikt; medan det likväl alltid är en förtjänst hos skriften,
om den äfven återgifver dessa ostadiga skiftningar.
Landsmålsalfabetet skall, så vidt på dess upphofsmän beror,
vara blott ett, under det man för andra ändamål brukar många,
nu mera delvis ganska olika alfabet. Jämför man blott de i
dagligt bruk varande bokstafsraderna:
a b c bcf g ^tjf Im nopqröft
ABCDEFG HIJKLMNOPQRST
abcdefghijklmnopqr s t
ABCDEFG HIJKLMNOPQRST
a b c d e f g h i j Jc Imnopqrst
O
finner man i bruk åt minstone 5 a, 5 d, 7 g o. s. v., utom de
vanliga dubbla skriftformerna för d r s v ock flera andra; i
medeltal 5 former för hvarje bokstaf, sins emellan lika skilda
som bokstäfver med olika betydelse. En dylik mångfald vore
för vårt ändamål lika olämplig som öfverflödig. Vi äro nöjda
med ett tecken för hvarje språkljud. Vi vilja sålunda icke
veta af någon annan skillnad mellan »små» ock »stora» bok-
stäfver än storleken, ock använda, åt minstone tils vidare, af
ekonomiska skäl blott »små». För att bringa tryck ock skrift
så nära hvarandra som möjligt bruka vi blott kursiva stilar,
ock de skAfna bokstäfverna böra göras så lika de trykta som
med deras oekväma formande för band är förenligt. Naturligt-
vis måste våra bokstäfver skrifvas med något mera omsorg,
än som eljes vid skrifning brukas, enär intet nu förstås af sig
själft, såsom då man har att göra med tusen gånger hörda
ock sedda ord. För öfrigt har man att märka, att tecken, som
141 ALFABET. QRÖPRE BETECKNING. 151
eljes betyda det samma, nu hafra olika fanktion: d-dy g-g^ r-k,
s-fy fht€y a-a; att själfsr&ldiga varianter till bokstäfverna icke
ftro tillåtna: man kan då lätt skrifva något annat än man yill,
något som antingen blir vilseledande eller i bästa fall obegrip-
ligt, t. ex. förblanda j-|, y-«^, y-y, ^^, p-p o. s. v.
Användningen .af en enda stilsort (kursiv) för tryck erbjuder
en annan fördel. Bredvid landsmålsalfabetets noggrannare upp-
fattning af språkljuden kan ställas en gröfre beteckning. Man
har nämligen öfverenskommit att med upprättstående bokstäfver
(antikva) eller också med bokstäfver ur stora alfabetet (kapi-
täler) utmärka sädana språkljud, för hvilkas noggrannare ut-
märkande man ej vill ikläda sig ansvaret. Man kan sålunda
använda utan närmare bestämning:
a för a a a> a a m för m m å för a a> o
0
y>
J^ ? Jr r
n
»
nnii vrygfi
a »
cB a a X d
d
»
dd id §
0
»
0 0 e a
••
0 »
0 & 9 e te 9
e
»
e i & {ee a)
r
))
r r k % n
n
It rt
för t ^
g
»
S 9 y {}) 9
8
»
S £ p 1 j
Id rd
» ([ d
h
»
h X m n j^ k
0
s
»
? » ? fj
Is rs
» ^ Ä
m
1
»
i t J 1 y
t
»
t t U
rl
» i
•
J
»
J » S?
U
u
u u a
In m
0 ri r,
k
»
kj; (J^ o.a.v
•)
V
»
v 6 tv
ng
» « V U
1
)i
IXl lAJ
y
»
y W HV
GiL
» X se,
samt vokal + resonant för nasalerad vokal,
e € för ändelsevokaler;
eller, oip man håldre vill, A B c D £ o. s. v. I skrift får man
använda stora alfabetet, om man ej vill fälla bokstäfvema
bakåt eller bruka någon särskild slags understrykning (rödt).
i denna afhandling är upprätt stil (antikva égyptienne)
dessutom använd för två andra ändamål. Först ock främst
bar jag, för att undvika en besvärlig transskription, när jag
hämtat ex. från trykta källor med annat (eller als intet) be-
teckningssätt, där sådan omskrifning var mindre nödig, i all-
mänhet i min afhandling infört ex. i samma form, åbm jag tagit
dem, med utlemnande af diakritiska biteoken, som landsmåls-
alfabetet brukar för andra ändamål, i synnerhet aksenter, ock
blott införande vår beteckning för det ljud, som hvarje gång
är i fråga, samt dessutom vanligen i de fall, då omskrifningen
af beteckningar utanför det vanliga alfabetet var synnerligen
152 LCNDELL: LAKDSMÅLSALFAB£T£T. 142
lätt ock ingen tvekan kände vålla, såsom vid I ock sapraden-
taler. Ätt mellertid i fråga om värkställande eller underlåtande af
transskription af senare slaget konsekvent följa bestämda regler
har jag icke ansett vara af någon vikt. Det kan sålanda t. o.
m. mycket väl hända, att samma ord från samma trakt på olika
ställen bär olika dräkt. Så ofta mellertid ett ord utanför det
ljud, hvarom för hvarje gång är fråga, är skrifvet med lands-
målsalfabetets tecken, är det i allmänhet omedelbart hämtadt
ur mina anteckningar. För det andra har jag brukat samma
upprätta stilar, när jag uppgifvit ex., som med hänsyn till det
ljud, hvarom för ögonblicket är fråga, men ej för öfrigt, skulle
gälla för flera olika mål, ock har då utanför detta ljud anfört
orden i skriftspråkets form.
För öfrigt är här snarast tillfälle att anmärka, att jag
någon gång infört ett ex., innan en närmare undersökning
hunnit gifva vid handen, att ett vist ljud däri möjligen kunde
vara tvifvelaktigt ock bort skrifvas »upprättD. Ex. skall natur-
ligtvis det oaktadt gälla med afseende på den punkt, som det
för hvarje gång är afsedt att belysa.
Tillägg.
Sedan förordet till denna afbandling (s. 13) skrefs, har
planen till den samma, i anledning af den tidsutdräkt de nya
typernas tillvärkning vållade, blifvit något utvidgad, hvarigenom
en större del af det tillgängliga materialet i hanne inrymdes,
än som från början var ämnadt. Därigenom är den större af-
handlingen f. n. undanskjuten, ock i stället skall under när-
maste tiden lemnas dels en redogörelse för de olika ljudbe-
teckningar, som hittils för svenska landsmål i tryck förekommit,
dels en hi^risk-kritisk motivering för landsmålsalfabetet ur
grafisk-teknisk synpunkt med öfversikt af ett par femtiotal
olika förslag till förbättring, utvidgande eller ersättande af det
vanliga alfabetet, som blifvit sedan boktryckerikonstens upp-
finning i Europa ock Amerika för olika ändamål framstälda
ock om hvilka jag lyckats skaffa mig kännedom.
143 TILLÄGG. 153
Till 8. 14:
Mot 8 svarar hos Sundevall «, bvadan a hade bort stå
bland tecknen för de ljud, som Sundevall känner, men be-
tecknar olika (r. 19).
Till d s. 25, 26:
Jag har först senare varit i tilirdlle att höra värkligt Mora-
mäl 1) från Öna. Efter vokal, i alla de ställningar i hvilka
Våmh. gifvit mig d, fann jag ett egendomligt formadt, tämligen
lågt bildadt r, som i ntljud var tonlöst, men mellan vokaler
betonadt. Det stod dock ännn pä öfvergång från d, hade blott
några få vibrationer jämte i någon mån frikativa egenskaper.
Som närmast föregående ståndpunkt, ännu icke fult öfvervunnen,
bör man tänka sig ett d bildadt icke inter-, utan åt minstone
postdentalt. Den interdeotala bildningen af d är kanske något
jämförelsevis tillfälligt, ock denna kons. borde möjligen snarast
uppställas som d:s frikativa, hvarvid sibilanterna finge bilda en
grupp för sig. Nu anförda öfvergång förklarar så väl NäSmans
ock SÄVE8 wir vi, ir avir i hafven (Mora), latid ock latir låten o. s. v.
ock Kalixmålets r för d (s. 47), som 2 pl. imp. -er i våra biblar
(Rydqv. i. S. 379—383)2). Jag hade ingen annan utväg än
att i mina ex. skrifva r ock r; hroira bruden, wuro vada,
raira rida, k^emtr kommit, fgtsar folket; ror röd, men ror^
uhsar. För rd hörde jag r^: hor^, or^ hård o. s. v.; men
för öfrigt swart^ festy oon horn o. d.
Till t s. 26, 27:
Ptc. pass. på -a^ är äfven angifvet för n. Ångm.: homyra^
munter o. s. v.; ock När.: hesv&radtr, pookadtr, sinka/r.
2 sg. på 't med efterhängdt subj. skall också stundom
förekomma i S. Möre: sis^ L sis ser du, väjts^ I. vaiss vet du.
Adj. på -e^(er) äro äfven vanliga i n. Angm.: bahle^ ogin,
Mke^ envis, etre^ ondsint, bute^ klumpig; i Östra h. i Smal. ock
i Vgötl.: gxime^er, toppetor, kolletor o. s. v.; ock med dem lik-
ståUiga i Sk.: stomreä, grimed, klnmsed, slinked m. fl. Närpes
har dem på -o^ -n^: brynte^ backig, båno^ haf vande, fuurro^ för-
argad, krokad krokig o. s. v.
*) studenten, om hvilkeu talas s. 26, var i själfva värket från Våmhus.
^ Till fdrklaringen af 2 pl. -in kunde möjligen ur landsm. anföras
Damnen Ooitnm, Ingrin, Bigrin från Delabo.
154 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 144
Till d 8. 28:
Id skall finnas, liksom mby äfven i Persnäs ock Källa på
Öl.: Aldj kjsid, säZdfa sålla, t&ld.
Till n 8. 32flF.:
Bst. sg. f. på -na (gammal ack.) finnes äfven i S. Möre,
hvarifrån uppgifvas som regel: torvan 1. törvna, ock på samma
sätt t. ex. böjdna, tgänstna, jorna jorden ; t. o. m. gräbbna. Samma
ändelse finnes i Vgötl. efter vokal: brona, kona, tåna, öna m. fl.
Bland förlaster af n borde upptagits, utom r för m (s.
35), jämväl bortfall af n efter r, förmodligen /i, i Hall.: bar,
gar o. 8. v.
Till fl s. 4i:
Oberoende ti efter lång vokal finnes äfven i Vbott., som
synes af de från Nysätra anförda: dof^a döna, raafj blifva fattig.
Tilly^ 8. 56, 57:
Höga dentipalataler föreställas utan tvifvel af ^ t i Dalby-
målet i Värml. uti fn^f/al sällskaplig, liat/al rädd, som förut-
sätta fo?kjall-fo^y/al, harkjall-liar/^al; möjligen också i samma
måls m^^^i märka märke, 70lli virke, gr0ti kyrka med l för
ri-rlf-rj.
J^iV' uppgifves växla med kw- för tv- i Halmst. ock Arst. h.
af Hall.
Till X ock / 8. 70, 71:
I de från Vgötl. uppgifna drog, låge o. s. v. skall enligt en
genom Leffler (Kons. s. 46) meddelad upplysning finnas /.
Till vokalerna:
Genom författarens välvilja har en helt nyligen utgifven af-
handling: Sounds and forms of spöken swedish. By Henbt
SWEET. (From the träns, of the philol. soc. for 1877—9)
kommit mig till hända. Mr SwEET, som på det fonetiska om-
rådet är en framstående auktoritet, har något öfver ett halfär
vistats i tTppsala för studiet af svenska språket ock gifver
i denna afhandling en analys af svenskans språkljud, sådana
de förekomma i det bildade talspråket i Södm., Stockh. ock
Uppl. Jag sammanför här hans bestämningar af vokalerna i
en tabell med tillhörande anmärkningar ock bifogar landsmåls-
alfabetets tecken enligt min föregående framställning.
145
TILLÄOO.
155
c8
s
c
s
na
B
•4^
C*
e
o
OQ
I
e9
eS
03
M
zO
00
S?
4bi
'Si'
to so
?f
OQ
»
bo
«s
•o
B
B
B
B
4
•i
49
• 5
OQ i£4
I
00
:cä
I
OS
00
4S
eo
C»>
:0
■ •
• •
• •
■
•
•
^c
^
flns
■^B
^^^
o
o
■ •
C8
O»
höga :
•O
■ •
CD
höga:
' -g
E
•CD
E
•CD
E
CB
ejuifjj
epepuBig
aj3|Bg
156 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 146
Anmärkningar:
^) Kvalitativt identisk med eng. fatiier, men kort.
-) Varierar mellan >;medelhög bakre vid» (a) ock »låg bakre
trång» ((O?).
^) Regelbundet i Ijadsvaga stafvelser i alla germaniska språk,
utom isl. ock eng.
*) SwEET anser i utan fråga »trångt» öfver alt i Södm., ock
öfver hufvud i Mälarprovinsernas språk; men anser »vidt» i(?)
med säkerbet förekomma i bildadt tal.
^) I Stockh. råder en böjelse att utbyta denna vokal mot i
eller ce.
•) Närmar sig i Stockh. ock Uppl. till <?, förmodligen genom
partiell vidgning.
^) Före r synnerligen låg ock bred; före supradentaler möj-
ligen påvärkad af dessa. Den långa vokalen förekommer
blott före r ock af det samma framkallade supradent.
^) I Södm.; men i Stockh. ock Uppl. sammanfallande med
den »trånga» formen.
^) Med svag rundning; skiljer sig därigenom från allmänt
europ. u, som är starkare labialiseradt.
^") Norskt (ock norrl.) långt u liknar något mera europ. u.
(hög bakre), ock står antagligen midt emellan detta ock y,
under det sv. u är bildadt något längre fram. Norrmännens
korta u är blott till kvantitet olikt deras långa.
**) Med stark rundning som vid europ. u (u). Synbarligen det
samma som danskt ock norskt. Samma vokal med medel
rundning står i ändelser; voro, varor, ock är identisk med
tyskt ock ital. o (hvaremot fr. o i homme är »medelhög
blandad»).
^^) Med medelrundning, mera slutet än eng. o (top), mindre än
nordtyskt (volk).
") Tyckes, jämfördt med fr. u, närma sig i, antagligen bero-
ende p^ svag rundning. Om den »vida>: formen (tp) gäller
hvad som är sagdt vid i (om ^).
^^) Rätteligen midt mellan »trång» ock »vid».
") »Trångheten» ofta tvifvelaktig.
'*) Blott före r ock r-supradent. För öfrigt gäller om denna
vokal det samma som om motsvarande utan rundning (a,
anm. 7).
147 TILLÄGG. 157
Jämför man denna tabell med den jag för mina vokaler
lemnat (s. 84), så äro afvikelserna delvis ganska betydliga. Å
ena sidan 'är det naturligtvis ej mycket sannolikt, att en så
noggrann ock van iakttagare, som Sweet är, skulle misstagit sig.
Å andra sidan kan jag omöjligen medgifva, att t. ex. a är lägre än
a, o ock CL lägre än u, eller öfver hu(vud låga. Snarare kunde
det vara möjligt, att jag ej har några värk liga höga bakre
vokaler, utan de, hvilka jag uppfört som höga, i själfva verket
äro en något förhöjd form af medelhöga (jfr a s. 109, w s. 117).
Jag antager sålunda, att här föreligger polymorfism (jfr s. 83).
Om förhållandet mellan e 0 u i mitt uttal har jag yttrat mig
8. 99, 105. Att Mälarlandskapens e ock ä efter mitt öra afvika
från större delen af det öfriga Sveriges är anmärkt s. 95«
Senare undersökningar, dem jag hoppas kunna utsträcka äfven
till vokalernas akustiska sida (de karaktäristiska öfvertouerna)
skola troligen gifva närmare tt^rklaringar.
Till i> s. 86:
Det vore väl ej alldeles omöjligt, att i Pargasniålets komih
kommit, Yineh vinet, vatneli vattnet, yali hvad, meli med, tih till
li kunde stå med samma betydelse som vårt 0.
Till y s. 89:
Sop. med u på Öl. lär blott finnas af verb med u i prses.:
jut o. 8. v. Man har eljes o eller y.
Till u.
Enär det kan vara af något intresse att känna utbred-
ningen af adj. på -ug, anmärker jag här, att sådana adj. utom
i nyl.y delboskan ock dalm. (s. 33) jämväl äro mer eller mindre
vanliga på Gotl., Ål., i Leks. i Dal., Södm. (Åkers h., Rekarne,
Vingåker, Södt), När. ock v. Västm. (Norb.); på -un i dalm.
ock öfre Fryksd.; på -u i Nyl., Nbott., Rag. i Jämtl., Rättv. i
Dal., Västm. ock Värml. Älfd.; på -ot -ut i Öbott. (se tillägg
till 8. 27).
Öfyerslkt af Innehållet:
Förord ock Historik s. 13—15.
Allmänna grundsatser » 15—18.
Språkljudens bildning » 18—20.
Konsonanternas indelning » 20—22.
Labialer: p h 6 m m^ f v » 22 — 24.
Interdentaler: p d » 24 — 25.
Postdentaler: tdszXlnn » 25—33.
Supradentaler: t i ? I '^ '^ *i " 33—47.
Kakuminaler: t d s, .X I n » 47 — 51.
Dentipalataler: J ^ $ s " 51—62.
Prsepalataler: ff g gr J j J y *^ ^^ — ^^•
Mediopalataler: h g x f 'g g » 68—72.
Postpalataler: % ^ n n » 72 — 75.
Sammansatta konsonanter: f j h w » 75 — 81.
h « 81—82.
Vokalernas bildning ock indelning » 82 — 86.
Tonlösa vokaler: o » 86.
Vokal, t '^ y yi h I H *' ^^ — 92.
e a ce a Si d » 92 — 99.
0 ö ff « u » 99—106.
a a (O o a Q u u o » 106 — 122.
Nasalerade vokaler » 122 — 123.
Diftonger » 123—133.
Vokaler i ändelser » 133 — 136.
Tilljämning mellan rot- ock ändelsevokaler... » 137 — 139.
Kvantitet » 140—142.
Ljudstyrka » 142—143.
Tonhöjd >. 143—147.
Stafvelsebildande konsonanter » 147—148.
Sandhi »> 148-150.
Alfabet ock stilar. Gröfre beteckning » 150—152.
Tillägg « 152—157.
NTARI BIlKifi Till KJNNKDOI 01
n SYBliSKA LANDSMÅLEN OCK SVRNSKT FOLKLIF. L 3.
DALBTMALETS
M ••
LJTJl)- OCE BOJNmGSLARA
AF
ADOLF NOEEEN.
STOCKHOLM 1879.
P. A. NOBSTEDT éc SÖKBB,
KONQL. BOKTBYCKABB.
D
en dialekt, som ntgör föremålet för följande undersökningar,
talas i Dalby socken af öfre Älfdalen, belägen i nordligaste
delen af Värmland. Materialet till denna afhandling har jag
hnfvndsakligen samlat under den resa jag sommaren 1876 med
understöd af Värmlands naturhistoriska ock fornminnesförening
företoj^ i ock för språkliga undersökningar inom Fryksdalen
ock Ålfdalen; men sedan dess har det i betydlig mån utvid-
gat-s ock förbättrats genom de värdefulla upplysningar jag
erhållit af studenterna B. J. Beegenhem ock M. Moden,
hvilka det är mig en kär plikt att därför tacka. Emedan
Dalbymålet i mångt ock mycket liknar dialekten i den nära
liggande Fryksdalen, har jag vid redogörelsen för företeelser
inom ljudläran, som för de båda dialekterna äro gemensamma,
här ofta åtnöjt mig med en knapp förklaring ock för öfrigt
hänvisat till mitt arbete Fryksdalsmålets ljudlära (i Up-
sala universitets årsskrift för 1877). För vinnande af grund-
ligare kännedom om Dalbyspråket är det likaledes nödigt att
med föreyarande afhandling jämföra den Ordlista frän Värm-
lands Alfdal, som finnes bifogad den af -mig i början af
förra året på bekostnad af Värmlands naturhistoriska ock
fornminnesförening utgifna Ordbok öfver Fryksdalsmålet
(Upsala, E. Edquist), en ordlista som till största delen för-
skrifver sig från Dalby socken.
Detta mål har ej förr varit behandladt. De enda upp-
gifter om älfdalsmål vi i tryck påträffat, utgöras af några fk
uttryck i P. Björkmans Beskrifning om Wermland (Karlstad
1842), s. 39, samt några spridda uppgifter i M. Axelssons
Vandring i Wermlands Elfdal och Finnskogar (Stockholm 1852).
FSrkortningar:
Aasen, Gramm. = Norsk Grammatik af I. Aasen. Christ. 1864.
Aasen, Ordb. = Norsk Ordbog af I. Aasen. Christ. 1873.
Blomberg = ÅDgermanländska bidrag till svenska allmogemå-
lens Ijadlära af C. J. Blomberg. Hernösand 1877.
Delsbom. = Upränning till en grammatik för Delsbomålet.
Söderhamn 1862.
Freadenthal, Nyl. = Om svenska allmogemålet i Nyland. Af
A. O. Freudenthal. — I Bidrag till kännedom om Finlands
natur och folk, 15 häftet. Helsingfors 1870.
Freudenthal, Närp. = Ueber den Närpesdialect von A. O. Freu-
denthal. Helsingfors 1878.
Freudenthal, RWm. = Upplysningar om Rågö- och Wichterpal-
målet i Estland. Af A. O. Freudenthal. — I nyss-
nämda bidrag, 24 häftet. Helsingfors 1875.
Fr. Ij. = Fryksdalsmålets ljudlära af Adolf Noreen. — I Up-
sala universitets årskrift för 1877.
Jessen = Notitser om dialecter i Herjedal og Jemtland af E.
Jessen. Christiania 1872. (Äfven i norsk Historisk Tid-
skrift, Band III.)
Leffler, Konsonantljuden = Om konsonantljuden i de svenska
allmogemålen. I. Af L. F. Leffler. Upsala 1872.
Lll = Det svenska landsmålsalfabetet af J. A. Lundell.
— I Nyare bidr. t. känned. om de sv. landsmålen o. s. v.
I. Stockholm 1879.
Rydq. = Svenska språkets lagar af J. E. Rydqvist. I— V.
Stockholm 1850—74.
Sievers = Grundzttge der Lautphysiologie von E. Sievers.
Leipz. 1876.
dial. = dialekt nysv. = nysTcnska.
eg. = egentligen. ob. = obestämd,
fsv. = fomsvenska. rsp. = nysvenska riksspräket
koll. = kollektiv. ss. = säsom.
1. = eller. sv. = svenska,
motsv. = motsvarar. t. = tyska,
n. = norska. v. = verb.
Ofriga förkortningar torde med lätthet förstås af sig själfva.
c
Ok
t e
& ee a 9
se a e
y 0
a u
3
u
0
nin
Ig än
rsp. slutna
LJUDLAÄA,
A. IJudfysioIogisk öfirersikt.
I. Vokaler.
§ 1. Dalbymålet äger 15 vokalljud, ock om vi ordna
dessa efter deras likhet i afseende på bildningssätt, erhålla vi
följande skema:
Tungjigen:
Af dessa vokaler äro ty e, a, <By a,
9 bildade med tillbakadragna eller åt-
minstone alldeles passiva läppar, alla
de öfriga mer eller mindre labialise-
rade: se, a, e bafva något mindre öpp-
slutna a (a); y, 0, a, u hafva samma grad af
labialisering som rsp. slutna y, ö, & (y, 0, a); u ock o öfver-
ensstämma äfvenså i labialisering med rsp. slutna u ock o
(u, o).
Granska vi särskildt hvar ock en af dessa vokaler, finna
vi, att:
1. t bildas genom tungspetsens närmande mot gommen vid
eller något framom läget för konsonanten j,
2. y bildas genom samma tungläge, förbundet med andra
graden af labialisering.
3. e bildas genom att närma främre delen af tungan mot
gommen något bakom läget för konsonanten j.
4. 0 bildas genom samma tungläge, förbundet med andra
labialiseringsgraden.
5. u bildas genom samma tungläge ock tredje labialiserings-.
graden.
6. a bildas genom att närma midten af tungan mot gommen
något framom läget för konsonanterna g ock Jc.
7. se bildas genom samma tungläge i förening med första
labialiseringsgraden. Denna vokal tyckes vara sällsynt i
164 NOBEEN, BALBYMÅLETS LJUDLÄRA. 6
nordiska språk. Åtminstone har den ännu icke påträffats
mer än i Dalbymålet. Det akustiska intrycket är närmast
likt det af ett öppet ö (o),
8. (B bildas genom att närma midten af tungan mot gommen
vid läget för konsonanterna g ock k.
9. a bildas genom att närma bakre delen af tungan mot
mjuka gommen, hvarigenom tungspetsen dragés tillbaka
från tänderna. Akustiska intrycket sammanfaller mycket
nära med det af rsp. öppna a.
10. a bildas genom samma tungläge i förening med första la-
bialiseringsgraden.
11. a bildas genom samma tungläge ock andra labialiserings-
graden.
12. o har samma tungläge ock tredje labialiseringsgraden.
13. d bildas med tungan i indifferensläge, så att spetsen vidrör
nedre tänderna, ock hela ytan ligger platt ock sänkt så
väl framtill ock på midten som baktill. Akustiska in-
trycket är närmast likt det af ett mycket öppet ä (a).
14. e har samma tungläge i förening med första labialiserings-
graden. Akustiska intrycket påminner närmast om det
orena o-ljnd (e), som i många dialekter bildas med tungan
i a-läge ock läpparne i a^-läge.
15. u bar samma tungläge ock andra labialiseringsgraden.
Akustiska intrycket närmar sig mest det öppna u-^ud {u),
som rsp. bildar med tungan i a-läge ock läpparne i a-läge.
Jfr för öfrigt i afseende på vokalerne ock deras beteck-
ning LU s. 82 ff.
Hos vokalerna hafva vi vidare att märka: exspiratoriska
aksenten (ljudstyrkan), musikaliska aksenten (tonhöjden) ock
kvantiteten (uttalstiden).
§ 2. Den exspiratoriska aksenten är i målet an-
tingen enkel eller sammansatt.
1. Den enkla aksenten, då vokalen (rättare stafvelsen)
uttalas med en enda exspirationsstöt, är åter af trenne slag:
Fortis, stark, betecknas här med ' öfver vokalen;
Le vis, medelstark, betecknas med * öfver vokalen;
Len is, svag, betecknas med ^ öfver vokalen.
T. ex. frdk jacka, hårt' harkla, héyt' hänga, héU helg,
vseU välj, sitanas sittande.
7 LJUDPYS. ÖFYEKSIKT: VOK. OCK AKSENT. 165
2. Den sammansatta aksenten, då vokalen (stafvelsen)
attalas medelst tvänne exspirationsstötar, är i målet endast af
ett slag oek är sammansatt af fortis ock lenis, h varför vi
ock beteckna den med ^ öfver vokalen. T. ex. dép dimpa,
husk gunga, Icqs skopa, nås näsa.
I det följande betecknas aksenten i enstafviga ord endast
då den är sammansatt, enär den i alla andra fall utgöres af fortis*
I flerstafviga ord betecknas endast hufvudaksenten (här alltid
fortis), emedan, sedan dennes plats är gifven, le vis ock lenis
inträda efter ungefär samma regler som i rsp. (jfr § 86 i
det följande).
§ 3. Den musikaliska aksenten är likaså antingen
enkel eller sammansatt.
1. Den enkla aksenten, då vokalen (stafvelsen) under
bela uttalstiden bibehåller samma tonhöjd, är af tre slag:
Gravis, "* öfver vokalen, anger den lägsta tonhöjd, af
favilken man i normalt tal begagnar sig, ock under hvilken
man ej sänker rösten, för så vidt man ej vill gifva den ett
särskildt uttryck, t. ex. hot.
Hög gravis, * öfver vokalen, ligger en liten ters öfver
gravis.
Akut, "* öfver vokalen, ligger en kvint öfver gravis. T.
ex. hest häst, håsiS hästar, hokin bocken, åkarns åkande,
frukSsfH frukosten.
2. Den sammansatta aksenten, då vokalen (stafvelsen)
under uttalandet växlar tonhöjd, är i målet af endast ett slag,
stigande oirkumflex, sammansatt af hög gravis ock akut,
hvarför vi ock borde beteckna den med * + ■* öfver vokalen; men
då den tillkommer blott de stafvelser, som hafva sammansatt
exspiratorisk aksent, så kan den i ock med denna vara till-
räckligt betecknad, t. ex. dép dimpa, hiXsk gunga, ték tacka,
får. Afven de enkla musikaliska aksenterna kunna vi i
det följande lemna obetecknade, enär det med ledning af de
regler, som lemnas i § 88 i det följande, är lätt att bestämma
h varje stafvelses musikaliska aksent, sedan man väl vet fortis'
plats i ordet. Endast beträffande tvästafviga ord med fortis
på penultima ock trestafviga ord med fortis pä antepenultima
lemnas vi i okunnighet om tonföljden, enär den i dessa båda
fall kan vara såväl stigande som fallande (se § 88). Men som
166
NOREEN» DALBYMÅLBT8 LJUDLÄ.RA.
den förra är den ojämförligt vanligaste, lemna vi den obetecknad,
men utmärka fallande tonföljd genom att utsätta den musika-
liska aksenten (gravis) å de exspirationssvaga stafvelserna.
Således har hést9 hästar aksentföljden hög gravis — akut, men
jétrd har hög gravis — gravis.
§ 4. I afseende på kvantiteten kan en vokal vara an-
tingen lång eller kort eller ock reducerad, detta senare
då han uttalas med ett minimum af tidsutdräkt ock med där-
med sammanhängande mindre energiskt bildningssätt. Som
emellertid alla vokaler i målet vid reduktion öfvergå till &, er-
hålla vi endast en reducerad vokal i målet, nämligen &, men
denna förekommer också endast reducerad. I det följande
lemna vi därför så väl vokalens reduktion som korthet obe-
tecknad, dess längd uttryckes med . under vokalen, t. ex. kat
katt, drm spenslig, Mi^k otäck, vxl väl, ik åka, ét äta, Akkr
åker (subst.), dig&r hafvande.
II. EoBsonanter.
§ 5. Målet äger 25 konsonanter, hvilka, ordnade efter sin
fysiologiska frändskap, gifva oss följande skema:
Explosiva jTenues
ljud (Mediae.
Spiranter {
^ [Mediae.
Nasaler
L-ljud
R-ljud
Labiala :
Lingvo-palatala :
Oral artikulation.
Dorsal art.
Bila-
Labio-
Alveo-
Supra-
Cere-
Pala-
Onttu-
bial.
dental.
lar.
dental.
bral.
tal.
ral.
P
t
*
*
k
b
d
d
9
g
f
s
s,
sr
V
3
m
n
Pt
v
n
i
1
r
Härtill kommer A, som strängt taget icke är någon konso<
nant (se Sievers, s. 78).
9 LJUDFVS. ÖFVBBSIKT: KONSONANTER. 167
ÄnmärkDiiigar:
1. p, by m, f, Vj df n, 2, r, j^ TCy g ock h ntmärka samma
Ijad, som i rsp. betecknas med dessa bokstäfver, då de före-
komma i ordens uddljnd.
2. t ntroärker i regeln rsp. t-Ijnd, men före / ett något
mera dorsalt bildadt (/, se Lll s. 21, 51 ff.). Som emellertid
detta senare bildningssätt endast förekommer i förbindelsen
ify så hafva vi här ej nttrykt detta t-ljad med särskild typ,
bälst det akustiska intrycket föga eller intet skiljer sig från
vanligt aiveolart t.
3. s utmärker i regeln rsp. s-ljud, men före I ett s-ljud,
som bildas med unilateral i stället för oral artikulation, hvilket
utbyte af artikulation naturligtvis beror på det angränsande
1:8 iaterala bildning. Det synes sålunda i det närmaste samman-
falla med det hos Sievers s. 74 beskrifna unilaterala /-(»sche»-)
ljudet, men som det akustiska intrycket föga skiljer sig från
vårt vanliga s, hafva vi icke i beteckningen skilt det från det
senare. — Det förtjänar att påpekas, att den nära besläktade
Fryksdalsdialekten ofta låtit s före 1 öfvergå till cerebralt
X-ljnd {&) (se Fr. y. § 179, i), hvadan det är att förmoda,
det Dalbymålets unilaterala 8-(J*-?)ljud utgör ett öfvergångs-
stadium mellan s ock s,.
4. ^, rf, &, n ock { utmärka t-, d-, J-, n- ock l-lJud, bildade
med tungspetsen böjd rätt uppåt ock riktad mot den vinkel öfre
tandgårdsvallen bildar mot gomtaket. Dessa »cerebraler» (kaku-
minaler) äro sålunda här bildade något längre fram än cerebra-
lerna (eller, som de ock kallas, de »tjocka» t-, d-, J-, n-, 1-ljuden)
i andra svenska dialekter, där de bildas med något tilibaka-
böjd, mot gomtaket riktad, tungspets.
5. ^, g äro rsp. k, g i kisse, gitarr ock bildas med midten
af tungan trykt mot hårda gommen. Dessa ljud äro i målet
liksom i rsp. sällsynta.
6. j' utmärker en stum spirant bildad på samma ställe
som j ock utan tvifvel samma konsonant som i rsp. betecknas
med 1j, k] eller k före len vokal ock i tyskan med oh efter
len vokal. I målet förekommer den endast i förbindelsen tg-
(rättare //, se ofvan 2).
1
168 NOREEN, DALBTmJLlETS LJUDLÄRA. 10
7. y är ett n-ljnd, bildadt med tnngans midt trykt
mot hårda gommen. Akustiska intrycket påminner falt ut
lika mycket om g (se nedan 8) som om n,
8. g betecknar det ljud, som i rsp. skrifves ng.
§ 6. Liksom vokalerna kunna konsonanterna i afseende på
kvantiteten vara antingen långa eller korta. Vi utmärka
emellertid i det följande bvarken längd eller korthet hos konso-
nanten, emedan denne alltid är lång efter kort vokal med fortis,
kort däremot i alla öfriga ställningar. — Det förtjänar anmär-
kas, att gr ock h aldrig förekomma långa, g ock y aldrig korta,
ock b, fy j aldrig korta efter en till samma stafvelse hörande
vokal.
§ 7. Bland konsonanterna kunna n ock I fungera såsom
vokaler, d. v. s. vara stafvelsebildande, ock äro då i någon
mån labialiserade. Vi beteckna i det följande denna vokaliska
funktion, som särskildt efter homorgana konsonanter är regel,
med en apostrof (') före n, 2, t. ex. vdfn vattna, stéfn storkna,
lés'n ledsna, öcHl odla, bés^l betsla, bön'n bonden. Efter icke
homorgan konsonant är det ofta svårt att afgöra, huruvida 2,
n äro stafvelsebildande, eller om de före sig hafva en redu-
cerad vokal (&). I dessa fall utsätta vi alltid a.
B. Etymologisk öfversikt
I. Vokaler.
§ 8. i motsvarar regelbundet rsp. i, då detta är isl. h
ofta äfven då det är isl. i, e, t. ex. bit bita, smt smida, h skogs-
backe (isl. hllö), krtm snufva (isl. krim smuts), ijds, ijåns, ditjft
dike, sit sitta, fin iSnna, tijt tigga, rtg ring, bitgrt hynda (isl.
bikkja), sinu vred, Tcvinfulh kvinnfolk, brin brinna m. m.
§ 9. i inträder regelbundet för j, så ofta detta stått eller
genom bortfall af vokal (se §§ 38 ock 53) skulle komma att
stå efter en annan konsonant i samma stafvelse. Detta gäller
såväl då j uppkommit af äldre g (gh), t. ex. vårt varg, sérK
sorg, kér% korg, får% (taktäckningsspjälor koll., isl. faxg), tdl-
b0ri talför (jfr isl. birgr), séli sälg, 6«» bälg, héU hälg, tält
11 STYMOL. ÖPVBB8IKT: YOK. t. 169
talg, som då det är gammalt j, t. ex. véli wéij, véh välja,
kvélt kvälja, s^h sölja, &tth skölja, sséh sälja, malt malja,
snart snärja, smért smörja, tétft tänja, véyt vänja, tétrn tämja,
sj0j% stödja, stéjt städja, glajz glädja, sméjt smedja o. s. v.
Äfven i de talrika fall, där rsp. förlorat ett gammalt afled-
nings-j, har målet troget bevarat detsamma, vokaliseradt till
t, t. ex. héyt hänga, sléyt slänga, tréyt tränga, spréyt spränga,
slétp. släcka, stétgrt steka, tétgf^i täcka, drétg^t dränka, krqtp,
kröka, hm^i bleka, skritp. skrika, rétjft röka, Sféytp, skänka,
séytji sänka, vétg^i väcka, Utg^ tycka om, éytfi enka, vip
viga, tiji tigga, Tcrém kräfva, vémxmqg kräsmagad person,
miU märka, tj'0^ kyrka, séigr^ned*l nedre delen af en särk o.
8. v., där j:s forna tillvaro bevisas af fsv. li8Bngia, slsBngia o. s. v.
Undantag från denna regel utgöras endast af låg lägga,
fléi flytta, sét sätta, séj säga, ttg tiga, b^j böja ock vacklande
lig (jämte liji) ligga samt möjligen något ytterligare verb; jfr
härmed fsv. Iseggia, flytia, Bffitia o. s. v.
Om de fall, då y inträder i stället för detta af j upp-
komna t, se § 14.
Ofvannämda vokalisation af j torde vara en inom svenska
dialekter mindre vanlig företeelse. Vi hafva endast sett den
uppgifvas såsom förekommande i Närpesmålet i Österbotten,
som har t. ex. bydi bedja, siti sitta (Frendenthal, Närp. s.
106), i Rågö- ock Wichterpalmålet i Estland, där man finner
former såsom biggi bygga, biri börja, liggi ligga o. d. (Frenden-
thal, RWm. § 30), i Västerbotten, hvarifrån siti sitta, seti sätta
krevi kräfva m. fl. verb anföras af Widmark (Bidrag till känne-
domen om Vesterbottens landskapsmål, Upsala 1863, s. 18), samt
i* Jämtland, där siti sitta, spöri spörja, smöri smörja m. m. enligt
Jessen s. 34 — ö, 45 förekomma. Bland likartade företeelser inom
andra språk vilja vi endast påminna om got. kuni för kijmj(a),
haii för haij(a), o. d.
§ 10. t motsv. rsp. e i ett ock annat ord såsom di de ^),
ht hed ock bihg benling, där det står för äldre ei (jfr härom
Fr. Lj. § 10,2); iken ekorre, där målet behållit det äldre i
(isl. Iknmi); spisU kappsläde, eg spetssläde, kdn&t kanske,
mdrtt Margareta.
^) Det förtjänar aumärkas, att redan VGL. I. har |)ir, \i jämto {)er.
170 NOREBN, DALBYMÅLBT8 LJUDLÄRA. 12
Dessatom har målet i motsats mot rsp. bibehållit andel-
sens -i hos neutrala ja-stammar med lång rotstafvelse, så ofta
en palatal föregår eller föregått i^ t. ex. ditgri dike, ritgrt rike,
måH märke, véH virke (om ^ för r^ se § 129) m. fl.
§ 11. t möts v. rsp. y i shv styf, jfr d. stiy. — Flt öfver-
lemna, räcka har visserligen i fsv. formen flya, men är ordet,
såsom Aasen, Ordb. s. 167, förmodar, lånadt från plt. fljjen, så
kan målets i vara den arsprnngligare vokalen.
§ 12. t motsv. rsp. ä i t^rtn (smör)kärna (sabst. ock v.),
där målets form öfverensstämmer med isl. kirna, n. kinna, kima;
vidare i det obetonade dt det jämte det betonade d(B.
§ 12V2. t har bortfallit i erh Erik, mätas Mattias.
§ 13. y motsv. i allmänhet rsp. y, då detta är isl. y, ju,
jo, ofta äfven då det är isl. y (jfr § 25), t. ex. ny ny, nyt
nytt, drp drypa, frp frysa, br^jy brygga, tpg-y tycka, dyyy
dynga.
§ 14. y inträder i stället för ursprangligt eller genom
vokalisation af slutande j (se § 9) uppkommet slutande i, så
ofta föregående stafvelse innehåller y, t. ex. hyjy bygga, bryjy
brygga, tyyy tynga, dyyy dynga, tijtgry tycka, mytj-y mycket,
stytgry stycke, hryyyhmr hallon (jfr n. bringebffir). — Vi hafva
här ett märkvärdigt fall afframåtvärkande om ljud (voka-
lisk assimilation) i yngre nordiska språk, närmast jämförlig
med sådana fsv. bildningar som ni{)ir, akar (se Fr. Ij. s. 27,
not 1), oI)Ol-, sundtir, kombor, brö[)ör, systyr (Rydq. IV, 164). Oip
andra fall af framåtvärkande omljnd i nordiska språk se min
Pryksdalsraålets ljudlära §§ 10,3; 42,2; 88,2; 99; 100,i. Jfr
ock Aasen, Gramm. s. 97 — 8 ock Jessen s. 44—5.
Dessutom står y för rsp. i uti några enstaka ord såsom
dyg&r diger, hafvande, kl^v klifva; äfven br^yybmr hallon har
y för äldre i, såsom syns af n. bringebsor m. fl. former af
samma ord.
§ 15. y motsv. rsp. u i glyy glugg.
§ 16. y raotsv. rsp. ö i hy hö.
13 KTYMOL. ÖFVEKSIKT: VOK. if € 0, 171
e.
§ 17. e motsv. i allmänbet rsp. e i betonad stafvelse, t.
ex. séja sedan, net nedåt, stém^l stengrund i älf, bre bred.
§ 18. e motsv. synnerligen ofta rsp. i, då detta är isl. i
(eller e), t. ex. fesk fisk, slét^t slicka, klet klint, réiftu riktig,
sélv&r silfver, sléfn sliten, béfn biten, séjfäl dregel (n. sikl),
tgrépal sätta en pinne i munnen på en killing för att hindra
honom att dia (n. kipla), ten näfversäck (sv. tina). Jfr för
öfrigt härom Fr. Ij. § 17. — Om e i kUj klia se Fr. Ij. § 28.
Ve vi ock ne ni hafva e i öfverrensstämmelse med isL
Yér, ér.
§ 19. e motsv. rsp. ä i blek bläck, der där, déna den
där, knep knäppa med fingrarne (men knep knäppa en knapp;
detta antyder, att det förra knäppa står för knippa, frekventa-
tivnm af knipa), gréd grädde, gret grät, et ätit, hév haft, drep
dräpt, e är. I kne knä ock her här ansluter sig målet i afse-
ende på vokal till isl. kné, hér.
§ 20. 6 motsv. rsp. a i téj tagit, sléj slagit, dréj dragit
ock tvéj tvagit, där målets former öfverensstämma med de isl.
tekit, degit, dregit, l)vegit — je jag har väl e för a i anledning
af det föregående j:s assimilerande inflytande.
§ 21. . e motsv. rsp. & i gret gråtit, hél hållit, beroende
på analogibildning efter pret. gret grät, hel höll.
§ 22. 6 motsv. rsp. ö i fel föll, hel höll, öfverensstäm-
mande med isl. fell, helt
§ 23. e motsv. rsp. a i fél fallit genom analogibildning
efter pret. fel föll.
§ 2372- ^ ^^^ bortfallit i vdnjeh evangelium, lisb&t Eli-
sabet.
0.
§ 24. 0 motsv. i allmänhet rsp. ö, t. ex. stéjt stödja, n^
nöd, åms ömsom, tgfér åka, di^ dö, bri» bröd, nji^s nös.
§ 25. 0 motsv. rsp. y mycket ofta, dä detta är isl. y (ej
y) eller i, t. ex. båt bytta, gr 0m högfärdig, 0mt idisla (isl. ymta),
S0n synd, tgi'éit kyrka; dock är denna öfvergång ej så vanlig som
i fryksdalskan, där den med fä undantag inträdt öfveralt, se
172 MOREEN, DALBYMÅLETS LJUDLÄRA. 14
Fr. Ij. § 82. — néstug grannlåtsrum i envåningsbyggning har
0, ehara motsvarande isl. y (eg. nystuga).
§ 26. 0 motsy. rsp. n regelbandet i part. pret. af verb,
som i rsp. hafva samma afljndsserie som 1)ryta, bjuda; således:
bén bjuden, brifn bruten, % ljugit, s0 sjudit, tét tjutit. 0
beror tydligen på analogilbidning efter pret. b^, brgty l^g^ sis
o. s. v. Jfr för öfrigt Fr. Ij. § 83,i.
Dessutom har 0 inträdt för u i några enstaka ord, såsom
sena sunnan, &0m skum, sétän sjutton, rest rusta, d0mt mjöl-
dam (n. dumt), 3^ glugg på taket i uthus (fsv. Uuri). u har
här öfyergått till y, hvilket sedan enl. föregående § blifvit 0.
Jfr Fr. Ij. § 83,2.
§ 27. 0 motsvarar rsp. i uti S0m simma, s,éf^a skilnad,
klép klippa, témar timmer, nétän nitton; likaså står 0 för
äldre i uti tålb0ri talför, én^b0rt duglig att uträtta ärenden
(n. eerendsbyrg, jfr isl. birgr), ub0rja olycka (jfr n. ubyrg »ubjserge-
ligo), tg^émsU ett slags gammaldags släde med smal medgång
(jfr n. kima vagga). Utvecklingen har varit, att i öfvergått
till y (jfr ofvan § 14 och Fr. Ij. § 99), som sedan enl. § 25
blifvit 0. Jfr Fr. Ij. § 84.
§ 28. 0 motsv. rsp. ä i bén&l Bernhard. — utqk otäck
motsv. direkt det isl. titoekr ock har således gammalt ö.
§ 29. 0 motsv. rsp. e uti stéj0s, stenbitare (jfr sv. gers),
mésm&r mesost (eg. mes-smör).
§ 30. 0 motsv. rsp. slutna o i bl0m blom, blém blomma
(subst. ock v.).
u.
§ 31. u motsv. regelbundet rsp. u, då detta är isl. ä
(1. ö), ock dessutom ej sällan, då det är isl. u (1. 0), t. ex.
jug ljuga, bju bjuda, tg'ut tjuta, tr^go skarbågar (isl. |>rugur),
IfiXnu kunnig, stug stuga, gul guU, töJju tokig, réTftu riktig m.
fl. adj. på -u för gammalt -ugh, dum dum, gub gubbe, h^vu
hufvud. Jfr § 80.
§ 32. u motsv. rsp. slutna o i prefixet u- (privativum), t.
ex. utg-ynt okynnig, unau trånsjuk (eg. onådig), i^vetu otidig,
ijiqk otäck, ikrest oregerlig sälle. — Dessutom i hälsningarna
gudé god dag, gudfta god afton m. fl. samt i bu bod, där
målets form öfverensstämmer med isl. MÖ.
15 ETYMOL. ÖFVBR8IKT: YOK. U €i. 173
§ 33. u har bortfallit nddljndande uti tt uti, ta ataf, tur
atnr, pt (upp)], pa (np)på (som äfven i rsp. mistat u), pun
(opp)nDder; samt midljndande mellan a ock g 1. k, t. ex.
åg%Ast August, agiXstt angusti, aks4n anktion. Jfr Fr. Ij. § 96, b.
&.
§ 34. 6 motSY. regelbundet den redncerade Yokal, som i
rsp. tecknas med e, då detta ej står slntljndande (hYarom se
§38, i) t. ex. ik&r åker, digi,r hafYande, téTfkn tecken, hével
hyfYel, tåg&li tagel, (iiän åkern, spéjeln spegeln, tég&k tegel.
§ 35. a motsY. rsp. öppna a i ändelsema -as, -ats, -an(le(s)
ock -ast, t. ex. Mpas hoppas, håpas hoppats, stive^ täfla (eg.
styfYas), ékanas åkande, grövast grofYast, lågast lägst, nérmast
närmast, senast senast. — Dessutom i något enstaka ord, så-
som gåmal gammal.
§ 36. & inträder för öfrigt i stället för hYilken som hälst
Yokal, som undergår reduktion, t. ex. déktar doktor, Ur&t lärft
(fsY. Iffirift), él&n ärlig, mésmiir mesost (eg. mes-smör), hröJc&t
krokig (fsY. krokutter), stéled stoUig.
§ 37. 6 utan motSYarighet i rsp. förekommer, så ofta
genom bortfall af en slutljudande Yokal ett ord skulle komma
att sluta på 1, n eller r, föregångna af icke homorgan konso-
nant, hYarYid ett a inskjutes mellan de båda konsonanterna,
t. ex. épal äple, dfin&r dundra, håvar hafre, anar andra,
sémal somliga (jfr Fr. Ij. § 79). — Var den före 1, n gående
konsonanten homorgan, blir i stället 1, n stafYclsebildande (se
§ 7), t. ex. réMn räkna, väfn Yattna, lés'n lossna, nééPl under-
del, bé^l betsla.
§ 38. a har bortfallit :
1. slutljudande i alla de fall, där rsp. har reducerad slu-
tande Yokal (tecknad e), t. ex. Jcnp knyte, hår hare, dalan
dalarne, fé&9(r) fiskare, nérmo närmare, gr6v9 grofYare, kål
kallade, fåd följde, félt fälde, ut ute, in inne; så ock då a
genom bortfall af ett eller flere ljud kommit att blifYa slut-
ljudande, t. ex. tak taket, knp knytet, bet bitit, Ut litet, kål
kallade. — Likaså är det Yäl närmast ett af a uppkommet a,
som bortfallit i de nedan § 53 angifna fall. — Jfr härmed
Pr. Ij. § 80, 1—6.
/
174 NOKEEN, DALBYKÅLBTS LJUDLÄRA. 16
Undantag härifrån utgöras af de fall, då rsp. slutande e
är äldre i, föregånget af en palatal, enär palatalen i dessa fall
åt målet skyddat det gamla i (som sedan stundom utbytts mot
y enl. § 14, t. ex. m^tgry mycket, stytgry stycke), t ex. ditgrt
dike, måu märke, véU virke, ritj^ rike.
2. midljudande mellan 1, n ock en föregående homorgan
konsonant eller r, t. ex. äan dalen, MVn kullen, spéjdn spe-
geln, bön^n bonden, pMn pinnen, bun buren (subst.), bnn
buren (part.), bun'n bunden, béfn biten (part.), lifn liten, lés^n
ledsen, öcFl odla, néd'1 underdel; så ock då a genom bortfall
af mellanliggande ljud skulle sammanstöta med en föregående
vokal, t. ex. vrtr vrider, gmr gnider, bhr blifver, bjur bjuder,
jtr gifver, is ides. — Jfr Fr. Ij. § 80, 7 — 10. — Dessutom
bar a ofta tillsammans med ett slutljudande r bortfallit (jfr §
127), t. ex. 0v öfver, cet efter, at åter, hal häller, tsén isän-
der, pun under m. m.
§ SSVj. « motsv. regelbundet rsp. ö före r, t. ex. smxr
smör, fser för, dxr dörr, snér snöre, bjsen björn, t$r töras,
stér9 större, féro förre. Rsp. ö är här tvifvelsutan den äldre
vokalen, ock inträdandet af det betydligt »öppnare» se beror
på r:s benägenhet att före sig hafva öppna vokaler, hvarom
jfr Fr. Ij. § 64. — Undantag härifrån äro sällsynta, t. ex. tgrir
åka, smért smörja.
Vidare motsv. ss rsp. ö i pluralerna fétrd fötter, rsktrS
rötter, bxtrs böter, béjfrs böcker, bénr9 bönder, tgrénvQ kor,
Ménrä klor, brér9 bröder; men nétro nötter har 0, emedan
det är lånord från rsp.
Åndtligen står a? för ö i några enstaka ord, såsom mét
möta, stép stöpa, sset söt, rsev röf, tréj långrock, bérfset bar-
fota (fsv. barfötter; jfr ofvan fétrd fötter), Uep sluttning, utför
hvilken timmer nedsläppes (isl. laup).
§ 39. a? motsv. regelbundet rsp. ä före 1, då detta senare
enligt målets lagar öfvergått till \ t. ex. sbIv älf, téh tälja,
sél^ sälg, séh sälja, véh välja, béit bälg, xlt älg, héU helg,
héh Helga, vélv hvälfva, stel stjäla, thél ihjäl, sånmsel sand-
17 fiTYMOL. OPVERSItT.* VOK. Ä CÖ. 176
brant (isl. melr), tsm tilja (n. telna), vsel väl, haei hälft. Äfven
i vselp hvalp står ae för ä, såsom synes af fsv. hyffilper, isl. hyelpr.
ä är här den äldre vokalen, oek inträdandet af a? beror på
det följande I, som i många landsmål ombildar ett omedelbart
föregående ä till ett mer eller mindre öppet ö-ljad eller till
oek med ^-Ijad. Så hafva t. ex. i ångerml. orden yäl, Uyäl
formerna v5?, hö? (Blomberg, s. 5); älg, belg heta åtj, M?j o.
8. Y. Om samma företeelse må för öfrigt jämföras Frenden-
thal, Nyl. s. 33 ock RWm s. 164, Delsbom. s. 7, Fr. Ij. § 65,i.
§ 40. SS motsv. rsp. öppna o i éplaet öfre delen af en särk
(eg. npp-lott)« I stéfn storkna har väl utvecklingen varit : storfn
(för sterktX Be § 159) > st0rt'n (jfr d. starkne) 1. bXsstVr (enl.
§ 38V2) > stsefn. spaeJ, svans på får, get 1. svin (isl. sporör) står
väl närmast för sptsl (enl. § 39), såsom ordet heter i norskan
(Aasen, Ordb. s. 741) ock i åtskilliga sv. dialL (jfr det fryks-
dalska brétspal öfversittare).
§ 41. se motsv. rsp. slutna o i snser snor (n. sn£T, Aasen,
Ordb. 8. 722), närmast för sner (så i fryksdalskan, se Fr. Ij. § 66,2).
§ 42. a? motsv. rsp. e i stsel stel, som dock väl genomlupit
utvecklingen stirör (så i isl.) > styrd (så i norskan) > störd,
sti^l (så i norskan) > stsel (enl. § 38 V2)} under det att rsp. stel
utvecklats genom stirÖr > sterd (så i sv. diall., Rietz s. 679)
> stel (så t. ex. i fryksdalskan) > stel (med I för ?, såsom i
hin hale, fj vale, vulen, sval, m. fl. ord). — I svep mjöllager
omkring kvarnstenen står a? däremot värkligen för äldre e, ei
(isl. sveipr veck), så framt ej ordet är lånadt från den norska
formen sv^yp (Aasen, Ordb. s. 778).
% 43. se motsv. rsp. u i stsen stund. Jfr. Fr. Ij. § 83,2.
(B.
§ 44. cs motsv. regelbundet rsp. ä, utom före 1 (?) enl. §
39 ock r enl. § 67; t. ex. cej (knifs)ägg, eet efter, hénri hän-
der, té^rd tänger, véT^s växa, sébj säga, hléijt blänga, ég äga.
% 4S>. €B motsv. rsp. i i nå^ra enstaka ord. I fceTj fick,
sprét spritta, slép slippa är väl målets (b (isl. e) den äldre
vokalen; däremot är den i débp dimpa, tj^él kidla, spréblj
spricka, ténal notrep (isl. [»inull), télf tacka, fårhona (n. tikka),
89. landtm. N. B, /. 12
176 NORBEK, dalbtmXlets UUDLARA. 18
m<Bj mig; d(Bj dig, S(bj sig utvecklad ar det Sldre i genom
mellanstadiet e.
§ 46. ^ motsv. rsp. e i tél^&n tecken.
§ 47. (B motsv. rsp. ö i mjélhet mjölkbytta, som förut-
sätter ett mj^elk mjölk, som dock ej finnes i målet (men väl
i norskan; jfr gotlandslagens mielk), där ordet både i andra
sammansättningar ock såsom enkelt heter mjelk.
a.
§ 48. a motsv. i allmänhet rsp. öppna a i betonad staf-
velse, dock icke före r (se § 68), t. ex. fan fann, skalv skalf,
stak stack, språk sprack, stalp stjälpte, gnal gnälde, dap damp,
al trött, kat katt, last last, kast kasta, fast fast, hast hast, frak
jacka; slutljudande motsv. a rsp. a knappast annat än i fem.
nom. propria, t. ex. kdjsa Kajsa, lena Lena, bélå Bolla, stina
Stina (jfr § 53).
§ 49. a motsv. rsp. slutna a i många ord utan någon be-
stämd regel, t. ex. glas glas, hla blad, an aln, ban barn, dräp
dräp, kvan kvarn, gat gat, iddes, grddstek termometer (eg.
grad-stock), träs trasa, fålen farlig, svan svalna, ra vceg raka
vägen (isl. hraör), skåpels manslem (eg. skapelse), huvlqg betsel
(eg. hufvadlag), tal tal, tdnJfut fyrsprång (n. tan språng), svdh
svale, vdran i godt stånd (eg. varig), hår hare, står stare, svar
svar, drag drag, slag slag, sta stad, mdrair9 malört, j^g jaga m. fl.
§ 50. a motsv. rsp. ä före rd (d. v. s. (^, i målet 1) ock rt (d.
v. s. t} i målet ^), dock icke när ^ ock I uppkommit af r -h böj-
nings-d 1. -t eller är på annat sätt i yngre tid bildadt; således
val värd, iyal Ingegärd, jål gärde, jåt hjärta, dtW ärt, men
däremot snM snärjde, ht lärt, méit märke o. d. Jfr Fr. Ij.
§ 34.
Dessutom i några enstaka ord, såsom nés näsa, nåt näsla
(af nät-la), nåv näfve, trätan tretton.
§ 51. a motsv. rsp. öppna o i räkneorden 13 — 19, t. ex.
trätan tretton, sétån sjutton, nåtån nitton, där målet bibehållit
det fsv. a, ehuru förkortadt. — Däremot hafva namn på -son»
som i det öfriga Värmland liksom i många andra landskap
ändas på -sa, här behållit den äldre formen -on, t. ex. (is,en
Olsson, lis,en Larsson, ånesen Andersson, nilson Nilsson.
19 ETTMOL. ÖFVERSIKT: VOK. a Ä «. 177
§ 52. a motsv. ä i hål hålla, väl våld, väl vålla, fal fåll,
cUär ålder, a^ åt, da då. Målet har här öfveralt den äldre
vokalen; jfr fsv. halda, vald, valda, falder, ålder, at, f)a.
§ 53. a har bortfallit öfveralt där det i rsp. står slat<
ljudande, utom i nom. propr. på -a, t. ex. kål kalla (inf.), kal
kalla (imp.), båt bytta, måg många, åt åtta, men bélå Bolla,
kdjsa Kajsa, lena Lena.
Dessutom har a bortfallit, sedan det i pret. ock sup. kommit
att blifva slutljudande genom bortfall af -de ock -t; således
kål kallade, kål kallat. — Jfr för öfrigt Fr. Ij. § 39.
Midljudande har a bortfallit endast i några enstaka ord:
kdtrtna Katarina, Usb&t Elisabet, mänt Margareta.
a.
§ 54. a motsv. i allmänhet rsp. slutna a, t. ex. tak tak,
far fader, dal dal, la lade, ga gaf, va var.
§ 56. a motsv. rsp. öppna a fbre ng, nk, gn (d. v. s. g-
Ijud), gdy ktj ks, mp (jfr Fr. Ij. § 41) ock före nd, t. ex. spra^
sprang, hagk hank, va^ vagn, lagd lagd, läkt lagt, aks ax,
låmp lampa, ban band, strån strand, ran rand, han hand,
san sand, ån&r and, ån&s, Anders, åntå lille Anders, hån'1
handla (men fan fann, tan tand, fsv. tan o. s. v.); dessutom
i åtskilliga ord utan någon bestämd regel, t. ex. skam skam,
gåmal gammal m. fl.
§ 56. a motsv. regelbundet rsp. ä före g-ljud, t. ex. la^
lång, traf^ trång, ga^ gång, ska^k skånk. Målet har här bibe-
hållit den äldre vokalen i fsv. langer, J)ranger o. s. v. — Äfven
i några andra enstaka ord har målet behållit det gamla a, då
rsp. af en eller annan anledning låtit det öfvergå till ä: hal
hård, gal gård, mal mård, vån besvär, våt vårta. Jfr fsv.
harper, garper, marl)er, vandi, isl. vårta.
§ 57. a motsv. i allmänhet rsp. å, t. ex. ga gå, at åter,
åk åka, ar åder, bla blå, dsttvar åskväder, mak maka, vral
vråla, skr^l skrål.
§ 58. a motsv. rsp. slutna o i té&då torsdag.
178 KoRESN, dalbymAlets UUDLÄRA. 20
§ 59. a motsv. rsp. öppna o i ka^ kort, hav (kanga)hof,
vilkar vilkor. — kiv litet ram bredvid hvardagsmmmet motsv.
fryksd. kévy isl. kofl.
§ 60. a motsv. rsp. öppna a i a att (f<l5re inf.) ock haka
Håkan, i hvilket senare ord målet har det ur äldre ä regelbandet
atvecklade Ijadet (jfr isl. Hakon, fsv. Hakon).
§ 61. a motsv. rsp. ö i drag drog, timmerkälke (jfr n. drog).
§ 62. a motsv. rsp. slatna b, i a, te^ af, ataf. Jfr Fr. Ij.
S 44.
o.
§ 63. o motsv. i allmänhet rsp. slatna o, t. ex. go god,
bo bo, åks oxe, 6&då onsdag, mötdl motbjadande.
§ 64. o motsv. rsp. n före g-ljad ock före mp, t ex. off
ang, tog tång, lögk länka, lögn lagn, klomp klamp, pomp
pamp. Jfr Fr. Ij. § 54. — Dessatom i gémo 1. gåma mormor
1. farmor (eg. gudmoder), om kakelagn (fsv. omn).
§ 65. o motsv. rsp. ä i några fall, där o visar sig bero
på n-omljnd af det långa a, som ligger till grand för rsp.
å: spön spån (isl. spénn ock sp&m), von vån (isl. vén ock vän)»
ot åt (isl. pret. pl. ötu ock &tu; gt beror således på analogi-
bildning efter pret. öta, på samma sätt som isl. pret sing.
at tvifvelsatan är analogibildning efter &ta), dröp (jämte dräp)
dräp (isl. pret. pl. dröpa ock dr&pu; efter förra formen är drgp
analogibildning, liksom gt efter öta). log låg ock sog såg
kanna på samma sätt förklaras ar de omljadda pluralerna lögu,
ségu, men äro kanske snarare analogibildningar efter tog tog,
slog slog, stog stod; kanske hafva båda orsakerna samvärkat.
Att tillämpa denna senare förklaring på ot ock dröp låter sig
däremot svårligen göra. — fårvgna förvånad ock von S9 vänja
sig bero väl på någon sammanblandning med det ofvannämda
von vån.
Andra exempel på u-omljad af ä i svenskan anföras af
BuGGE i hans tolkning af runskriften på Rökstenen s. 18,
noten.
Dessatom står o för o i hok bock, flogk flock.
§ 66. o motsv. äldre au (rsp. ö) i fr^grqn gran med yus
ock lös ved (n. fraodgran af isl. fhiud).
21 ETYMOL. ÖFTBR8IKT: VOK. 0 9. 179
9.
§ 67. 9 motsv. regelbundet rsp. ä före r, m (d. v. s. ij; i
målet t»; se § 115), rl (d. v. s. 2; i m&let 1) ock rs (d. v. s. s,),
t. ex. Mr bära, ^nan snärja, Sdrh särk, ^var tvär, &dr skära,
arm ärm, Aar&ar visthusbod (sv. Mrbärge), jér göra (fsv. gfflra),
jirp järpe, maU märka, lårat lärft, &9r klippa (sv. skär), vér
vara (fsv. vsara), vira värre, narmd närmare, hår herre, &;9rÄ;
björk (jfr fsv. BiflBik-o), bé&i'rvQn bolstervar (eg. -värn), kvérka
kvarkan (jfr isl. kverkr; rsp. har väl fått a i stället för ä i an-
ledning af det följande r, liksom i vara, varda, kvar, kvarn, hvar
o. d.), J9n järn, jSn gärna, s4n stjärna, é^^n ärlig, V9S, vers;
äfven p9rJc ställe, pnnkt ock pét takspån torde hafva 9 för ä.
Undantag äro sällsynta, såsom svér svära, fért färg, bert
bärg, b(er bär, én ärende, jp<?r Pär, héra härad. — Orsaken
till a:s öfvergång till a är tydligen att söka i det följande r,
för hvars bildning tungspetsen måste närma sig främre delen
af gommen, hvarigenom den vid bildningen af ä mot gommen
böjda midten af tungan måste sänka sig; den förut befintliga
höjningen på tungans midt kan då antingen utbytas mot en
höjning längre tillbaka, hvarigenom uppkommer a (ett mycket
öppet ä; så i många sv. landsmål), eller, då höjningen förlägges
än längre tillbaka, a (så t. ex. i fryksdalskan, se Fr. Ij. § 34),
eller ock kan den alldeles utan ersättning försvinna, hvari-
genom just 9 uppkommer. Att detta äger rum före ursprung-
ligt m (nu n), rl (nu 1) ock rs (nu ä), men ej före ursprung-
ligt rd (nu ?) ock rt (nu t) — se § 50 — synes oss antyda,
att r i de senare fallen förr upphörde att vara ett själfständigt
ljud än i de förra fallen.
Dessutom står a för ä i några enstaka ord, såsom qt äta,
drip dräpa, fym fem, slå släde, a interj. äh, åh, samt i ma mig,
da dig, S9 sig, jämte meej, dtej, S(ej,
§ 68. a motsv. rsp. öppna a regelbundet före r, t. ex. skarp
skarp, V9rm varm, barm barm, ark ark, stark stark, karm karm,
svérv svarfva, bark bark, varp varp, arv arf, slarv slarf, håmar
hammare, kärnar kammare, fés,ara fiskare (pl.); undantag häri-
från äro sällsynta, t. ex. mark mark.
Afven om r i yngre tid försvunnit (så särskildt i ändelser),
kvarstår a, t. ex. vafi varmt, dé^a dalar, dera dörrar, fés,a
180 NOKEBN, DALBYmAlETS LJUDLÄRA. 22
fiskare^ snék9 snickare, > sÄ^^jd skojare, bago bagare, grovs gröfre,
ndrm9 närmare, spels spelar, kdb kallar.
Anledningen till a:s offergång till 9 är ungefär densamma
som till den i förra § omnämda öfverg&ngen från ä till a.
Tangan, som vid bildandet af a är tillbakadragen ock höjd
baktill, måste för bildningen af r skjutas framåt ock höja spetsen,
hvarigenom den bakre delen sänkes ock 9 uppkommer. Jfr
härmed den i svenska landsmål långt ifrån sällsynta öfver-
gången från a till ä fDre eller efter r, t. ex. gran gran, traau
trana, träsu trasa, kär karl m. m., där ä kanske mångenstädes
får beteckna just 9.
§ 68V2- ^ motsv. rsp. slutna a i några fall före r, t. ex.
Jc9r karl, g^n garn, (men kvgn kvarn, han barn). Jfr Fr. Ij. § 33.
§ 69. 9 har i målet inträdt regelbundet i stället för o ock
reduceradt e, då dessa i rsp. förekomma framför r i en obe-
tonad slutstafvelse. Detta är företrädesvis fallet i pres. på
-er af svaga verb (starka verb sakna i målet vanligen all än-
delse), t. ex. b0j9 böjer (om bortfall af det slutande r i målet
se § 127), tjrép^ köper, brén9 bränner, styr9 styr(er); samt pl. på
-or, -er af subst., t. ex. stég9 stugor, &é&9 syrsor, vén9 vänner,
knyt9 knyten (målets grundform *knyter), féträ fötter (målets
form ur en grundform 'fötr-er). I alla dessa fall står 9 närmast
för -ar ock detta genom analogibildning för -or, -er.
§ 70. 9 motsv. rsp. e i sél sele.
e.
§ 71. e motsv. rsp. öppna o i många fall, utan att man
kan finna den regel, enligt hvilken målet låtit rsp. öppna o
företrädas än af ^, än af «, hvilket senare också är ganska
vanligt (se § 80): héhn holme, sem som, sémal somliga, kep
kopp, ger innehållet i tarmarne, kerv korf, sket skott, dréprcen
takränna, bret sandbrott, kénstru konstig, skéj9 skojare, lOtiog
konung, left loft, stöte^u anspråksfull (eg. stor-torftig), séri sorg,
kéri korg, sper spår, men mån, tél tåla, ken kona, tre tråda,
leg låge, lev lof, sev sofva, sel såla, sen son, héno^ honung,
fél fåle, beg båge, pes påse, brét bråte, hög, strek stråke,
pet påta, két kåta, nen någon, råg råge, kne knåda, sker skåra,
vél vårda, skev skof, mél morla, sle slå m. fl. I rätt många
23 STYMOL. ÖFVBK8IKT: VOK. O. 181
af dessa ord har väl dock rsp. (såsom i skriften) å, ej öppet o;
jfr Fr. Ij. § 62.
§ 72. e motsv. rsp. ock fsv. ö i net nötkreatnr, léla
lördag, tret sömnig (sv. tirött), fiét9 (pl.) sar grädde (isl. flautir),
rét rårna (isl. ranta), mjelk mjölk, hen hörn, élmerk chaniasne-
rion angnstifolinm (n. ellmarkje). Här är väl öfveralt e det
yngre ljudet. Då vi i alla exemplen utom det ft)r8ta finna
ett r eller 1 (1) i es omedelbara grannskap, ligger det nära till
hands att antaga, att öfvergången o> e vållats af det angrän-
sande r, I, hälst en dylik öfvergång är i sv. diall. rätt vanlig
(jfr Fr. Ij. § 64) ock förklaras däraf, att uttalandet af r ock {,
som fordra höjd ock något tillbakadragen tungspets, nödgar
det vid uttalandet af ö framtill upphöjda midtelpartiet af tungan
att sänka sig. Förlägges då höjningen till bakre delen af
tungan, uppstår å (så t. ex. i Angerm. mjäJk mjölk, få^^e
följa o. d., Blomberg s. 6); försvinner den utan ersättning, upp-
står e såsom här, i fryksdalskan ock äfven annorstädes.
§ 73. 0 motsv. rsp. n i mel mull, ep upp, elv ulf. Redan
i fsv. vacklade många ord mellan u ock o; men under det att
rsp. än behållit den ena, än den andra vokalen, har målet
nästan alltid låtit u (målets n) segra (jfr § 80).
§ 74. e motsv. rsp. ä i sslv skälfva, s^lv själf, stélp
stjälpa, stelk stjälk, jélp hjälpa. Här har I vållat öfvergången
från ä till e af samma skäl ock på samma sätt, som det vållar
5:8 öfvergång till e (se § 72). Samma öfvergång förekonimer
t. ex. i fryksdalskan (Fr. Ij. § 65), i norskan (Aasen, Gramm.
8. 103) m. fl. diall.; öfvergången till å (jfr § 72) finnes i Ångerml.
(se Blomberg s. 6). — I ner när motsv. e d. ä, fsv. a Qtr Fr.
Ij. § 46).
§ 75. e motsv. rsp. å i frég fråga, stek stock, kUk klocka,
nek nock, dén dåna, dundra, där e, utom i dén (isl. duna), är
yngre än a ock därur utveckladt. — Jfr för öfrigt många af
de i § 71 anförda orden.
§ 76. e motsv. rsp. slutna o i erm orm, ken korn, hen
horn, ten torn, ten spänntorn, där målet bevarat den äldre
vokalen (jfr isl. onnr, kom, horn).
§ 77. e motsv. rsp. va i sep svamp, her hvar, her hvarje,
hélaslgg hvardagslag, hent 1. het hvad. Detta sist nämda ord
har genomgått en lång utveckling, i det att iörst till hvad lagts
182 NOREEN, DALBYMÅLETS LJUDLÄRA. 24
det förstärkande snffixet -na (se härom Fr. Ij. § 153)^ hyarpå
^hvadna genom kontraktion ock assimilation blef hona (så i
fryksdalskan), hvilket i analogi ' med neutrala former på -t
knnde & formen henat (så äfven i fryksdalskan, se Fr. Ij. §
136); detta sammandrogs i Dalbymålet till hent eller, med bort-
fall af n, het. — I sydligare socknar af Ålfdalen finnas äf?en
hes huru (eg. hvarledes > höles > höls > hes, jfr Fr. Ij. § 25, b)
ock het präktig, duktig (isl. hyatr).
§ 78. e motsv. rsp. vi i ekan hvilken, som närmast utgår
från fsv. holkin. På samma sätt står målets tekan dylik, sådan
för fsv. tholkin af äldre *J)Yiliker.
§ 79. e har bortfallit i ändeisen -onde (målets 'n) uti räk-
neord, t. ex. ni'n nionde, ttn tionde, séksfn sextonde, dfn
åttonde.
n.
§ 80. w motsv. i allmänhet rsp. u, då detta är isl. u, o
(jfr § 31 ock 73), t. ex. luft lukt, burk burk, sprun sprund,
dug duga, pus puts, pur narra, purra, fur torr fura, tnn&r
svart björkkåda (sv. tunder), skrémal skymmande (jfr isl. skrmna),
génmär gudmor, gusfår gudfar, néval fubbla (n. knuvla), but
ett slags bytta (n. butt), dubal dubbel, rump rumpa, tup tupp.
Särskildt äro att märka part. pret. af starka verb med samma
afljud som flnna-fann-fuimit 1. bära-bar-burit, t. ex. su^ sjungit,
suk sjunkit, bun*n bunden, drukan drucken, tvugan tvungen,
bur burit, står, stulen, svår svurit, vuii blifvit (eg. *Turdit af
varda), vur, vulen. Part. fur farit, vår varit, gu gifvit bero
på analogibildning efter denna afljudsklass.
§ 81. u motsvarar ej sällan, men utan bestämd regel,
rsp. öppna o, fornspråkets o, u, t. ex. gulv golf, kurk kork, tufs
tofs, US oss, du&k modig (sv. dolsk), hupas hoppas, suv sof
(pret.), suv sofvit, svulk vidja (jfr isl. svoli), fu^gral folkkär
(om djur; eg. folkjall), fulk folk, kul kol, tug tåg, hug håg,
hul hål, trug tråg, rug råg, su sod, tg^ug tjog, suv&l sofvel,
mun moln, prum pråm m. fl., af hvilka dock många i rsp.
torde hafva rent å ock ej öppet o (jfr § 71).
§ 82. u motsv. rsp. å i bul brunstig (om svin; sv. b&ld),
hulk hålk, duktar doktor. — Jfr föregående §.
25 ETYMOL. ÖFVERSIKT: VOK. U; BXSPIU. AKSENT. 183
§ 83. n motsv. rsp. ö i fuh följa^ duh dölja, &uh skölja,
där u väl inkommit genom analogi efter pret. fud (fsv. falgli|)i),
dud (SY. dolde), &nd. Dessutom bar målet u för ö i run rönn.
§ 84. « motsv. rsp. slutna o i trn tro, kuskalv kviga, där
målet ansluter sig till isl. tr6a, n. ku (isl. k<r, d. v. s. *kti-r).
§ 85. a är af oviss härkomst i många ord, såsom skurk
rumex acetosa, Mlkrak spillkråka, fu% afbarkadt ställe på
trädstammen, som äter börjar täckas af bark, my&ntar liten
myr, mpgrnl stor myr (n. myrkjel 1. -kil), suk insjunket ställe
på en yta.
Ezspiratorlsk aksent.
§ 86. I användningen af de enkla aksenterna (se § 2)
öfverensstämmer målet i allmänhet med rsp., om hvars aksen-
tuering jfr A. Kock, Språkhistoriska undersökningar om svensk
akcent (Lund 1878). I åtskilliga fall skiljer sig dock målet
från rsp. i afseende på platsen för fortis, bland hvilka fall vi
här anföra några af de vanligare.
1. Fortis är flyttad närmare ordets början uti: kdstrul
kastrull, mätas Mattias, fdsfn fastän, jåman ja män, néman
nej män, pufl butelj, mdrja Maria, Idsarcet lasarett, kdtrtna Ka-
tarina, mänt Margareta, vdnjeh evangelium, nidrljuri arsenik,
merkurium, fksiko försko, jöhana Johanna, mikntas mustasch.
2. Fortis är flyttad närmare ordets slut uti: fsermyndar
förmyndare, pds,élja persilja (men brésl bresilja).
§ 87. Sammansatt aksent användes i målet, då genom
bortfall af ett eller flere ljud (jfr t. ex. § 38 ock § 53) ett två-
stafvigt ord, som hade aksentföljden fortis-levis, blir enstafvigt,
t. ex. 9t äta, bit bita, jug ljuga, nav näfve, j^r^ järpe, leg låge,
jd^ hjärta; dock märkvärdigt nog S0m simma i stället för *s0m,
såsom man skulle vänta sig. Däremot inträder ej sammansatt
aksent i ord, som haft aksentföljden fortis-lenis, t. ex. tak
taket, k^n kornet, ban barnet; liksom ej häller i ursprungligen
trestafviga ord, hurudan än aksentföljden varit, t. ex. betyg
betyget, betdl betala.
184 NOKEEN, DALBYMÅLETS UUDLARA. 26
Partiklarne jq ja ock n<B nej kunna stundom, ehuru ur-
sprungligen enstafviga, erhålla sammansatt aksent, hvarigenom
de erhålla en kraftigare betydelse; således jå, né. — Däremot
beror aksenten i lås, Lars, fån fan på gammal kontraktion af
Laurens ock fanden, ehuru här äfven rsp. har de förkortade
formerna, af hvilka £eui äfven där icke sällan kan få samman-
satt aksent.
Musikalisk aksent.
§ 88. En stafvelse med fortis (se §§ 2 ock 86) har hög
grav is (se § 3), så snart ingen föregående stafvelse finnes i
ordet, t. ex. hcest häst, héstd hästar, hésfh hästen, hémand
hemman (pl.). Går däremot någon annan stafvelse förut, för-
bindes fortis med akut, ock alla föregående stafvelser erhålla
hög g ra vis, t. ex. hetyg betyg, hetähg betalning, magasin maga-
sin. — Hvad åter de stafvelser beträflfar, som följa på en stafvelse
med fortis, så kunna de ligga både högre ock lägre än denna,
ock vi få sålunda tvänne tonfall i målet: det stigande ton-
fallet, då på den med fortis försedda stafvelsens höga gravis
följer akut eller, om de efterföljande stafvelserna äro tvänne,
två akuter; ock det fallande, då pä hög gravis följer gravis
eller, om två stafvelser följa, först hög gravis, sedan gravis.
1. Det stigande tonfallet är det ojämförligt vanligaste ock
tillkommer i regeln ord, som i rsp. hafva i exspiratoriskt afseende
aksentföljden fortis-levis, i musikaliskt afseende s. k. grav be-
toning. T. ex. hést9 hästar, sinu vred, snudt behändig, mötäl
motbjudande, mytjfan mycken, néma nära, néa nedan, ålfan&s
åkande, Idkana lakanen, héman9 hemman (pl.), frémanas främ-
mande (adj.), frétnnfn de främmande (subst. sing. koll.), Jcdst-
ruld kastruller o. s. v.
2. Det fallande tonfallet är mindre vanligt ock tillkommer
i allmänhet de ord, som i rsp. hafva i exspiratoriskt afseende
aksentföljden fortis-lenis ock i musikaliskt afseende s. k. akut
betoning. Sålunda träffas detta tonfall hos:
a. Ord, som i fornspråket ändades ock delvis ännu ändas på
stafvelsebildande 1, n, r, t. ex. hés'V- betsel, våfh vatten, séljikn
socken, digkr hafvande, tåmar timmer, sélva,r silfver. Särskildt
äro här att märka pluralerna af ord, som i fornspråket voro
27 ETYHOL. ÖFVEaSlKT: MUSIK. AK8ENT. 185
enstafviga konsonaniBtammar, bvilka bibehållit samma tonfall
som nyssnämda ord, ehnrn deras former numera bero på ny-
bildningar på -ar, t. ex. jétrS getter (utgår från en form *gettrar),
réträ rötter, fétra fötter. Däremot bafva alla svaga verb nu-
mera i presens stigande tonfall, i det analogibildning efter
svaga A-konjugationen här genomförts, under det att i rsp. oek
många dialekter en analogibildning i motsatt riktning gjort sig
gällande, i det svaga verb med lång rotstafvelse antagit s. k.
akut betoning i likhet med de starka ock dem med kort rot-
stafvelse. Således bar man här snårj9 snärjer, krévjd kräfver,
témjd tämjer, lika väl som félcd fäUer, tg^ép^ köper, bép böjer.
b. Ord, som blifvit tvåstafviga genom tilläggandet af sufiFigerade
artikeln, t. ex. hésfh hästen, böJfiin bocken.
c. I senare tider i målet upptagna utländska ord, t. ex.
stéväl stöfvel, simp&l simpel, Idsarcet lasarett.
d. Komparativer, som i fornspråket ändas på -ri, icke på -ari,
hafva i rsp. vanligen s. k. akut betoning. I målet är det endast un-
dantagsvis fallet, att de hafva det mot denna »akuta» betoning
svarande tonfallet (det fallande), t. ex. élrd äldre, yf^r9 yngre,
tygro tyngre, men däremot t. ex. féra förre, stérs större, nirma
närmre, frémrB främre, gåmld äldre, sén9 senare, sémrd sämre,
trå^B trängre o. s. v.; b vilket förklaras däraf, att dessa kom-
parativer numera bero på en analogibildning efter dem på -are.
fétdy stér9 o. 8. v.; stå sålunda enligt målets ljudlagar i stället
för *f5rrare, *8t5rrare o. s. v.
e. Dessutom i många ord utan någon bestämd regel, t. ex.
éjfelän lilla Äskil, Tfé&iie Kerstin, Mka Håkan, frtikest frukost,
iytber Ingeborg, fägiis fähus, gUstg gud signe, gömo mormor
1. farmor, gåsfar guffar, néslg&n någonsin, tytb{er lingon, bryny-
b^r hallon, é&då onsdag, ti&dä torsdag, lélå lördag, dus'h
dussin.
3. Har den med fortis försedda stafvelsen akut, så har den
följande stafvelsen också akut, t. ex. betdhg betalning, p9S,élja
persilja.
§ 89. En stafvelse med sammansatt exspiratorisk aksent
(se § 87) har stigande cirkumflex (jfr § 3), t. ex. 6t äta,
åi åka, bön bonde, sU sitta, bé bjudit, sug sjungit o. s. v.
186 . NORBEN, DALBYMÅLiSTS LJCDLÄUA. 28
Kvantitet.
§90. Lång vokal, där rsp. har kort, förekommer hnfvad-
sakligen i följande fall:
1 . Om mellan r eller 1 ock t en konsonant bortfallit, ft)rlänge8
vanligen den före det sålunda uppkommande ^ stående vokalen,
t. ex. j$^ hjälpte, skot skarpt, vd^ varmt, vaei hvälft, hg^ hälft,
fn^ följt; dock med kort vokal te^ tolft, hset hälft, V9^ värpt,
jet hjälpt. Framför ett på liknande sätt uppkommet d för-
länges icke vokalen (jfr Fr. ij. § 105, i), t. ex. véd hvälfde,
fud följde, vsed hvälfd, fud följd.
2. I -några fall har målet bibehållit en ursprungligen lång
vokal, som i rsp. förkortats, t. ex. de feminina pronominalformerna
hg hon, mt min, dt din, st sin, e en; vidare i brélep bröllop,
fra från, 6&då onsdag.
3. I åtskilliga ord, där fornspråket hade kort vokal före kort
konsonant, har målet förlängt vokalen, under det att rsp. i
stället förlängt konsonanten, t. ex. sket skott, dråp droppe,
bret sandbrott.
4. Någon gång har äfven kort vokal före lång konsonant eller
två konsonanter förlängts, där rsp. bibehållit den l^ort, t. ex.
vån besvär (sv. vånda), bnl brunstig, om svin (sv. båld), dns'n
dussin, tjféU kyrka.
§91. Kort vokal är i målet vida vanligare än i rsp. ock
uppträder i följande fall motsvarande lång vokal uti det senare:
1. Alltid före tvänne konsonanter (jfr Fr. Ij. § 104, i), t. ex.
réJffn räkna, spelt spelt, tjréft köpte, krcbvd kräfde, krceft
kraft, brunt brunt, groft groft. Äfven före rv, n ock Z, då dessa
stå för respektive In (enligt § 139), rn (§ 115) ock rl (§ 121),
äger denna förkortning rum, t. ex. mun moln, an aln, svan
svalna, ststn stelna, tgrin käroa (smör), bmål Bernhard, mel
morla; hvilket visar, att denna förkortning är af jämförelsevis
gammalt datum, eftersom man väl får antaga, att den inträdde på
en tid, dä man ännu här hade två konsonanter, ock i följd af dessa.
2. Alltid före passivets -s, t. ex. bjus bjudes, tas tagas, jts
gifves, gas gafs, fas fås, ses ses.
3. Hvarje vokal, som i följd af en eller annan ljudlag kommit
att stå före^ eller y, förkortas, t. ex. kUj klia, léj legat, stéjt stödja,
gléji glädja, stéjt städja, séja sedan, véyt vänja, téyt tänja.
29 IBTYMOL. ÖPVEftSIRT: KVANTITET; KONS. p 5. 187
4. Före g förkortas o nästan alltid, t. ex. hlog blod, stog
stod, drog drog, tog tog, slog slog, tvog tvådde, log låg, sog säg.
5. I åtskilliga ord, som i fornspråket hade kort vokal före
kort konsonant, har målet bibehållit den korta vokalen ock
förlängt konsonanten, nnder det att rsp. i stället förlängt vo-
kalen, t. ex. krévt kräfva, tért töre, torrved, gat gat, gittade,
tvsr tvär, s,9r klippa, skär, svdh svale, någ&l nagel, sév&l
sofvel, dyg&r (jämte dig&r) hafvande, diger, tégil tegel, tåg&l
tagel, åi^är åker, hévU hyfvel, 0v öfver.
6. Någon gång har en både i förnspråket ock rsp. lång vokal
förkortats, t. ex. hdka Håkan, låt låta (fsv. Iffita), jug ljuga, slilfän
slik, noh nog, prum pråm (isl. prämr), lifn liten, iken ekorre
(isl. iknmi), rsev anus, kröjfot krokig (fsv. krokotter), jét valla
(isl. gSBta), bétr9 böter, senast senast.
§ 92. Af reducerade vokaler finnes i målet endast a,
om hvars användning se §§ 34 — 38.
II. Konsonanter.
§ 93. p motsv. regelbundet rsp. ock fornspråkets p, t. ex.
pt uppi, i, pal spis (sv. pall), pof^ pung, dép dimpa, kop kopp.
§ 94. p motsv. rsp. b i p^fl butelj, jdkep Jakob.
§ 95. p har bortfallit mellan r ock t, 1 ock t, t. ex. jé^
hjälpte, skoi skarpt, V9i värpt. Jfr Fr. Ij. § 112.
b.
b motsv. regelbundet rsp. b, t. ex. bat båt, bju bjuda, bla
blad, gub gubbe.
§ 97. b motsv. rsp. v i bra (jämte vrån) vrå. Denna
form är väl från annan dialekt lånad, enär öfvergång af v till
b före r är för målet främmande, liksom öfverhnfvud i nordiska
språk sällsynt. I Närike förekomma brå vrå, bria vrida (Djurklou,
Ur Nerikes folkspråk, s. 8); i Nyland brinska vrenska, brida vrida,
brist vrist; i Fårömålet enligt G. Säye: bral vrål, brtd^n vriden;
åtskilliga andra exempel se LU s. 24; i norskan sällan (se Aasen,
Gramm. s. 110). Jfr gr. figiQa för /^t^a, fr. brebis af vervex o. d.
1
188 NOREEN. DALBYMÅLETS LJUDLÄRA. 30
W.
§ 98. m motsY. regelbandet rsp. m, t. ex. mal mård, mo
bärglera (sv. mo), måit luärka, skam skam, diXm dum. Afven i
mdstug badsta är m ursprungligt, ty ordet är, trots den numera
vidt skilda betydelsen, eg. matstuga (n. matstova »Hans til Kog-
ning eller Madlavning; Ildhuus»).
§ 99. m har bortfallit före p i dép dimpa, sep svamp,
samt mellan r ock t i V9^ varmt. Jfr Fr. Ij. § 121.
§ 100. f motsv. regelbundet rsp. f, t. ex. fägus fähus,
falk folk, fléyt flänga, skaft skaft, left loft.
§ 101. f motsv. rsp. p regelbundet före t, t. ex. hnaft
knapt, kleft klipt, tj-eft köpt, knceft knäpt. Öfvergången pt >
ft är mycket vanHg både i äldre ock yngre nordiska språk.
§ 102. f motsv. rsp. k i luft lukt. Om förhållandet mellan
dessa former se Fr. Ij. § 124.
§ 103. f har bortfallit mellan 1 ock t i vset hvälft, hse^
hälft, hat hälft, tet tolft o. d., samt i (Bt efter, Ur&t lärft.
v.
§ 104. v motsv. regelbundet rsp. v-ljud, t. ex. vdfh vatten,
von vån, vcbj vägg, vénkerv kullerbytta (eg. vändkorf), 9rv arf,
shrv slarf.
§ 105. v bortfaller mellan 1 ock d, t. ex. v^d hvälfde.
t.
§ 106. t motsv. regelbundet rsp. t, t. ex. tér töras, term
tarm, ten torn, vtsst jacka, stor stor, net nedåt.
§ 107. t motsv. rsp. Ije-ljud i tigt tjöt, där målets form är
den äldre (isl. {)aut), samt i tike kikare, som väl utvecklat sig:
*Jikar > Hgrtker (se § 147) > tike (jfr Fr. Ij. § 134).
§ 108. t har inskjutits mellan k ock n i våMn vakna,
s,fiifn sjukna, réjffn räkna, stmfn (för *Bt«rf n, *8t«rkt'n) storkna,
stelna, samt mellan p ock n i géffn göpen ock jiJLffh djup,
djuphet (utgående från ett *djupn), i hvilka båda sistnämda ord
31 BTYMOL. ÖPVERSIKT: KONS. m f V t d S n. 189
det nrsprnngliga p måst före t öfvergå till f enl. § 101. Jfr
vidare Fr. Ij. § 136.
§ 109. t har bortfallit:
1. framför ett till samma enkla ord hörande s, t. ex. &us
skjuts, bés^l" betsel;
2. i snffigerade artikeln, t. ex. tak taket, hol bordet, ditgri
diket;
3. i nentrum af adj., pron. ock part. pret. på -en ock -ad (i
målet på -n), t. ex. Ut litet, é^a hvilket, rev rifyit, rifvet, bun
bundet, bundit, téj taget, tagit, kala kalladt, kål kallat, tgfin
kärnat, blåm blommat.
Om t före / se § 5,2.
d.
§ 110. d motsv. regelbundet rsp. d, men förekommer
nästan uteslutande i uddljud ock efter kort betonad vokal,
enär det för öfrigt vanligen bortfallit, t. ex. der där, dns'n
dussin, drétg^i dränka, duli dölja, ed udd, klced klädd.
§ 111. d har bortfallit:
1. efter lång vokal, t. ex. go god, sta stad, hju bjuda.
2. efter kort obetonad vokal, t; ex. kål kallade, kala kallad,
héra härad, s,0r,a skillnad, sin Sigrid.
3. efter ett till samma enkla ord hörande n eller 2, t. ex.
hun hund, stsen stund, hin binda, el eld, dl&r ålder, val våld.
Efter n bortfaller d till ock med om det är terapuskarakter, t. ex.
hréen brände, vån vände, tg-én kände (jfr Fr. Ij. § 142, slutet).
4. mellan kort betonad vokal ock en följande konsonant,
t. ex. jés^V gödsel, ts ids, klémg klädning. Jfr. Fr. Ij. § 142.
s,
§ 112. s motsv. regelbundet rsp. s, t. ex. sért sorg, SQn
son, pés påse, stiHg stuga, ts ids, spréyt spränga.
§ 113. s har bortfallit i éjfdän lille Askil.
Om 8 tt^re I se § 5,3.
n.
§ 114. n motsv. regelbundet rsp. n, t. ex. ne ni, nétån
nitton, han han, tjfén känna, sns^ snor.
§ 116. n motsv. regelbundet rsp. m (d. v. s. fj), t. ex.
J9n järn, hen horn, kQn korn, t^n torn« bj^n björn, g^n garn,
«
190 NOREBN, DALBYMÅLETS LJUDLÄRA. ' 32
v^n värn, (bol8ter)yar, han barn^ ikqn ekorre (isl. fkurni), j|n
gärna, s,^n stjärna, tg^xn kärna (smör), o. s. v. r har sålunda
här bortfallit, innan det hann att såsom i rsp. sammansmälta
med det följande n till %. Detta bortfallande af r före n är i
nordiska språk ingenting mindre än sällsynt. Se härom sär-
skildt Leffler, Konsonantljuden, s. 69.
§ 116. n motsv. rsp. d såsom tempnsmärke efter nasal
(m, g; efter n blir i följd häraf tempnsmärket icke synligt, jfr
§ 111,3), t. ex. iåmn täm(j)de, Uåsmn klämde, hlé&jgn blängde,
vå^n vänjde, yXismn klämd, t(B'gn tänjd. Dessutom före m i
det enstaka ordet gunmar gudmoder.
Vi hafva här ett märkvärdigt exempel på en Ijudöfvergång,
som icke är så synnerligen vanlig, nämligen att en nasal om-
bildar en omedelbart angränsande explosiva till en homorgan
nasal. Gick explosivan före nasalen, såsom i det nyss nämda
gunmar är fallet, så saknar denna öfvergång icke exempel:
bn, pn blir mn, t. ex. gr. aefivog af aéfio^iai, lat. Samnium jämte
Sabini, soamnum jämte soabellum, somiius jämte sopio, fsv. ramn
för äldre harabanaR (där dock b möjligen är tecken för en spirant);
gn blir gn i sv. regn, vagn o. d.; gm kan stundom i svenskt
hvardagstal uttalas såsom gm, t. ex. i dogm, flegmatisk, ock
detta genomgångstadium gm förutsattes väl äfven af den itali-
enska assimilationen gm > mm, t. ex. domma, flemma; dm har
blifvit nm i det fryksdalska gunmun Gudmund (så redan i
kyrkoböcker från år 1707). Men då explosivan går efter na-
salen, såsom i ofvan anförda ord ur Dalbymålet, är detta förfa-
ringssätt ovanligt, ock vi hafva funnit endast iå enstaka exempel
därpå inom nordiska språk, såsom i de fryksdalska Itegn längd,
tygn tyngd, JuBmn hämd, ntemn nämd ^). Den vanliga utvägen är
nämligen i detta fall den, att nasalen utbytes mot en med den
följande explosivan homorgan nasal. På så sätt har isl. ock fsv.
ng blifvit dial. gg (hvaraf sedan i rsp. g genom g:s bortfall);
nk blir i rsp. gh, t. ex. stänka, vanka; mk får äfvenså ofta ut-
talet gk, t. ex. samka, jämka, ynklig jämte ömklig; nb blir m&,
np blir mp, jfr sv. ämbete med got. andbaliti, sv. hampa med
ags. hanep m. m.
') Denna förklaring af formerna anse vi nämligen sannolikare än
den i Fr. Ij. förut framstälda.
33 BTYMOL. ÖFVER8IKT: KOKS. fl h 191
§ 117. n utan motsvarighet i rsp. förekommer i tan tå,
vrm (jämte bra) vrå, an å, där väl den bestämda formen an-
vändts för den obestämda, eller n inträngt i sing. från pl.
tan9y vrån9f ånd] jfr Aasen, Gramm. s. 108, Rydq. IV, 443. —
I pron. poss. ner eder beror n på analogibildning efter ne ni,
på samma sätt som det i flere sv. dial. förekommande voss oss (se
Rietz) beror på ombildning efter vi. Jfr för öfrigt isl. I)it,
t)ér för it, ér, där nog analogien med t)U, I)ln, t>ik varit åtmin-
stone bidragande orsak till antagandet af {>.
§ 118. n har bortfallit midljndande:
1. före t i Tclet klint, spret i uttrycket spret sprögJfan&s ny för
sprint språng-ande ny (jfr Noreen, Ordbok öfver Fryksdalsmålet,
s. 143-4), het (biform till hent se § 77, 183) bvad. Om denna
»assimilation» jfr bland annat Rydq. IV, 341 f.
2. före k, Jf i spéJf sparf (sv. diall. spinke, engl. spink), svak sänkning
(jfr sv. svank-ryggig), drétj-t dränka (närmast för drekkja). Jfr
t. ex. Leffler, Eonsonantljnden, s. 62 f.
3. i åtskilliga enstaka ord, såsom ftiZtg benling, tjås, ijåns, 6s,d^
onsdag, has hans, nési^&n någonsin, g'å8t'g gud signe;
samt slutljndande:
1. i partikeländelsen -a, rsp. -an, t. ex. ikna andan, sena snnnan,
såma samman;
2. i pron. ho hon, m% min (f.), d% din (f.), si sin (f.), e en
(f.), samt namnen élt Elin, jo Jon, héka Håkan, Tfé&H Kerstin;
dessutom i fr^ från.
Däremot bortfaller n hvarken i namn på -son eller i best.
art. hos snbst. på -n ock -1 (i h vilka fall n i större delen af
Värmland förloras), t. ex. nilsen Nilsson, I6n'n bonden, skdVn
skallen.
§ 119. n har vokalisk funktion (d. v. s. är stafvelsebil-
dande) efter en alveolar konsonant, t. ex. våtn vatten, hésfn
hästen, is'fl isen, b6n'n bonden, skdVn skallen, pMn pinnen.
1.
§ 120. I motsv. i allmänhet rsp. 1 i alla andra ställningar
än de § 140 ^ingifna, där rsp. I representeras af 1; således t.
ex. léla lördag, léyt länge, hal häller, el eld, sUg slag, él&v
älfva, mtl mil. Jfr för öfrigt Fr. Ij. § 156.
Sv. landsm, N, B, I. 13
19i NOUBEN, DALBYMALETS UUDLARA. å4t
§ 121. { motgy. regelbundet rsp. rl (d. v. s. ly snpraden-
talt 1), t. ex. mél morla, kal Karl, tj^ål kärl. Här har natur-
ligtvis r bortfallit före 1, innan det bann att med detta samman-
smälta till /, såsom i rsp. skett. Jfr Fr. Ij. § 157, samt rsp.
Palle af Pär ock Kalle af Karl.
§ 122. I har bortfallit i éJfan bvilken, téJfan dylik (jfr
Fr. Ij. § 162), k9r karl, sJcg skall, te till.
§ 123. I har vokalisk funktion (är stafvelsebildande) efter-
en alveolar konsonant, t. ex. öd*l odla, bésl'' betsel, trds^l" trassel.
r.
§ 124. T motsv. regelbundet rsp. r i udd- ock midljud, t. ex.
rélftu riktig, réJ^fn räkna, drag draga, spréyt spränga.
§ 125. r motsv. rsp. d i hrur brud samt i r&m dem, r%n
din, rena denne, resa dessa, hvilka former användas (i stället f^r
de annars vanliga dam^ dm, déna^ désa)y då pronominet står obe-
tonadt näst efter ett på vokal slutande ord, t. ex. ta nn af din,
t% resa i dessa. — Vi hafva här att göra med öfvergången 8 > r.
De här anfiSrda pronomina hafva nämligen äldst haft begynnande
Ö (se härom Wimmer, Fornnordisk grammatik, § 94, anm. 2 ock
§ 96, anm. 3). Öfvergång från d till r (utan tvifvel förmedlad
af Zy ljudande s) är icke sällsynt inom de nordiska språken
(se t. ex. Rydq. IV, 328 — 9, Aasen, Gramm. s. 106) ock visar sig
redan i fornisländskan genom skrifningen heiömir för heidnir, liÖr-
semd för liösemd o. d. På samma sätt tro vi oss nu äfven kunna för-
klara sådana i Delsbomålet förekommande former som hetalara
betalade henne, för b6talad(e han)a (Delsbom. s. 12, där formen
antas hafva ett »tillsatt» r). — Före k plägar annars öfvergången
Ö > r företrädesvis äga rum (se Fr. Ij. § 165). Afven härpå har
målet ett par exempel i mark mask (isl. maÖkr) ock hUrk
menyanthes trifoliata (eg. koll. blad, isl. blaÖkr; jfr sv. diall.
blaoka stort blad). Jfr för öfrigt LU s. 153 ock 47.
§ 126. r utan motsvarighet i rsp. förekommer i ån&r and,
d^V"" ärt, tgrégar käng, jégär skrufgänga, vrégkr spant (isl. rong),
där väl -r inträngt i sing. från pl. énrS, dW9, tg^é^rdj jégr9y
vrégrä (jfr § 170), liksom i rsp. nöt, bryn, stöd omljudet in-
trängt i sing. från pl. nötter o. s. v.
§ 127. r har bortfallit:
1. regelbundet före n, se § 115.
35 ETYMOL. ÖFVERSIKT: KONS. rid. 193
2. regelbundet före Z, se § 121.
3. nästan öfveralt såsom slntljadande i obetonad stafvelse^
t. ex. c8t efter, i^v öfver, at åter, hcel häller, zsén isänder, ^piin
under, gömo mormor 1. farmor, btt biter, flyg flyger, kdh kallar,
br<én9 bränner, déro dörrar, sénp söner, fés,9 fiskare (sing.),
gr6v9 gröfre, e är. I afseende på bortfall af slutande r i nor-
diska språk jfr Rydq. IV, 428 flf., LU s. 45-6.
i.
§ 128. i motsv. regelbundet rsp. rt (d. v. s. 1), t. ex. våt
vårta, kai kort, styi styrt; äfvenså då r ock t först genom
bortfall af mellanstående ljud sammanstött, t. ex. V9i varmt,
sk9^ skarpt.
§ 129. < motsv. rsp. rk, så ofta detta är äldre rj '), d. v. s.
så ofta efter k följt en len vokal eller j, t. ex. t^oH kyrka,
métt märke, moU märka, véU virke, séij-än särken. Utveck-
lingsgången har väl varit rJf>rJ> rt (i anledning af det före-
gående supradentala r:s assimilerande invärkan) > t (med bort-
fall af r före det supradentala ;, samma utveckling som vid
öfvergången rt > r; > f) > ^.
130. « motsv. rsp. It, så ofta 1 enligt de i § 140 anförda
reglerna skulle i målet blifva ?, t. ex. tet tålt, stxi stelt, gåma^
gammalt; äfvenså då 1 ock t först genom bortfall af mellan-
stående ljud sammanstött, t. ex. jet hjälpt, vxt hvälft, fnt följt,
not norr ut, eg. nord (målets nol) ut.
§ 131. t motsv. rsp. Ik, så ofta detta är äldre ?^') (d. v. s.
om efter k följt en len vokal eller j), ock tillika 1 enligt målets
lagar (se § 140) öfvergått till ?, t. ex. futi folket, fut^al (för
•folkjall) folkkär. Öfvergången har väl här varit IJf >lJf>
ij>lt> *.
d.
§ 132. d motsv. rsp. rd (d. v. s. ^) endast sällan då d
är böjningskaraktär i prset. eller part. af verb på r, t. ex. styd
styrd (jfr § 141); dessutom då r ock d genom bortfall af mellan-
stående ljud sammanstöta, t. ex. snöd snärjd.
O LuNDELLS förmodan (LU 8. 154), att t här är hög dentipalatal,
torde vara riktig, hvad angår t i förbindelsen </, men knappast beträf-
fande det isolerade t i tg^Qtl o. d.
194 MORfiBN, DALBYMALfiTS LJtJDLÄRA. 36
§ 133. d motsT. rsp. Id, så ofta 1 enligt målets regler (se §
140) skulle blifva ?. Ofvergången har väl således varit Id >
ld>ld>d (jfr öfvergåugen It > « > «* >< § 130). T. ex.
dåd dolde, våd valde, téd tålde, &ud skilde, s,ud skild. Liisaså
uppkommer d^ då 1 ock d först genom bortfall af mellanstående
ljud sammanstött, t. ex. fud följde, &ud sköljde, &ud sköljd,
vébd hvälfde, vaed hvälfd.
Ä.
§ 134. St möts v. regelbundet rsp:s båda J-U^^? såväl
det som tecknas q, sk, s^\ skj, sch, som det med rs beteck-
nade (d. v. s. s\ t. ex. s,u sju, &i^l skör, &%g skida, &dn stjärna,
&ut skjuta, lås, Lars, ån&s, Anders, vd& vers.
§ 135. & motsv. rsp. Is, så ofta 1 måst inom målet (enligt
§ 140) utbytas mot ?. Ofvergången har väl här varit Is > Is
>?Ä>Ä (jfr § 133). T. ex. dn&k modig, orädd (sv. dolsk),
mas, males, fn& följes, s,us, skils. Af exemplen synes, att s,
äfven inträder, då 1 ock s först genom bortfall af mellanstående
ljud sammanträffat.
§ 136. s, motsv. rsp. s uti några fall:
1. ö&dä onsdag ock ti&då tisdag kunna tänkas hafva s, på grund
af analogin med tå&dä torsdag; men man kan också för é&då
tänka sig utvecklingen *öönsdag > ^ornsdag (se § 125) > ^onsda
> 6s,då, ock tis,da kan utgå frän ett *tirsdag (jfr d. tirsdag, isl.
tvrsdagr).
2. s,és, syrsa, s,9s,ånt sergeant ock s,0s!vf syskon hafva det första
s. i följd af assimilation med det senare (jfr Fr. Ij. § 179,4).
3. %jås, ijåns står närmast för HjåvtS,.
§ 137. s, motsv. rsp. sk i ås,ä åskan, ås,%v(Br åskväder,
és,U Askil, sés!vt syskon, där sk fult regelbundet blifvit ä före
den lena vokal, som i fornspråket följde eller som ännu följer
efter sL Jfr Fr. Ij. § 180.
n.
§ 138. n motsv. rsp. m (d. v. s. vi) endast i de fall, då r
ock n först genom mellanliggande ljuds bortfall kommit att
sammanstöta (jfr däremot § 115), t. ex. hm haren, (un buren
(subst.), 6»n buren (part.), Tcqpt karlen.
§ 139. n motsv. regelbundet rsp. In, så ofta 1 enligt målets
ljudlagar skall öfvergå till I (se § 140), t. ex. stéPi stelna, an
37 ETTMOL. ÖFVEBSIKT: KONS. S, f*f 1. 196
aln, svårt svalna, någlln nageln, man moln; likaså då 1 (i)
ock n först genom mellanliggande ljuds bortfall kommit att
sammanträffa, t. ex. ston stolen, dan dalen, stun stulen.
§ 140. I motsv. regelbundet rsp. 1 i följande ställningar:
1. efter labialer ock gutturaler, äfven om a står emellan,
t ex. bléyt blänga, fléyt flänga, glyg glugg, Met klint, épal
äpple, sémal somliga, tg^éveJ* käbbla, tég&l tegel. — Till ock
med i det sammansatta ordet éplaet öfre delen af en särk
(eg. npp-lott) har 1 utbytts mot I i anledning af det föregå-
ende jp.
2. mellan kort vokal ock en följande labial, guttural eller
ett genom vokalisation af j (se § 9) uppkommet t, t. ex.
vxlp hvalp, gulv golf, halv balf, Icalv kalf, selv älf, fnlh folk,
mjelk mjölk.
3. efter alla långa vokaler utom t ock e, t. ex. mål mala,
gal gala, kal kål, fåle färdig, ihél ihjäl, gnl gul, hul brunstig,
ql öl.
Om sammansmältandet af ett på detta sätt uppkommet I
med ett följande t, d, s, n till *, rf, &, n se §§ 130, 183, 135,
139.
§ 141. I motsv. regelbundet rsp. rd (d. v. s. ^), t. ex. hal
hård, gal gård, mal mård, hol bord, hdlval Hallvard, val värd,
iygl Ingegärd, jål gärde, vel vårda; till ock med då d varit
tempusmärke eller börjat senare delen af ett sammansatt ord,
inträder mången gång I för rd (jfr däremot Fr. Ij. §§ 173, 188),
t. ex. smol smorde, spål sporde, jol gjorde, tél tordes, léla
lördag, hélaslqg hvardagslag.
§ 142. I motsv. rsp. 1, fornspråkets r i några få ord, så-
som hli^eil trissa för 7c?igra (jfr det fryksdalska &?tgre rund),
ock detta genom metatesis för kringla; s,0l skör, ql sandgrund
i älf (isl. eyrr), rév&l koll. störar till taktäckning (isl. rsBfr),
rålvg ovanlig tingest (jfr sv. rar).
§ 143. I motsv. rsp. rt (d. v. s. 1) i alla sammansättningar
med haii bort, där partikeln är obetonad, t. ex. halém bortom,
balmé bortmed.
196 NOUBBN, UALBYMÅLBT8 LJUDLÄKA. 38
§ 144. i^ är målets k-ljad näst före eller efter ett till
samma stafvelse hörande e, y, e, 0, u, a, « eller ce. Uddlju-
dande före »len» vokal förekommer ^ knappast mer än i Jfts
lockord till kattor ock Jfé&iie Kerstin, emedan det annars öfver-
gått till tgr (se § 150, 151); men mid- ock slutljudande är det van-
ligt, t. ex. hJf lik, ri^ rik, ble^ blek, lelf lek, stry^ stryk, éJfan
hvilken, réJffn räkna, &%iJffn sjukna o. d.
§ 145. Jf motsv. rsp. j, där detta står före t ock uppkom-
mit af äldre g, t. ex. beJft böjt (isl. beygt), te^t töjt (isl. teygt),
n0p nöjt (isl. noegt), drejft dröjt (isl. drygt), ple^t plöjt (isl.
ploBgt). Det forna g har naturligtvis bär öfvergått till k i an-
ledning af den följande tenuis t.
§ 146. Jf motsv. gammalt k i pret. s^ejt sköt (skott),
s]f0v sköt, makade (fsv. sköf), där rsp. haft utvecklingen sk >
slf (i anledning af det följande 5) > sJfj- (genom affrikation)
< sJjT < sg* < J-ljud (jfr uppkomsten af J-ljud ur äldre sig
ock sj).
§ 147. g är målets g-ljud näst före eller efter ett till
samma stafvelse hörande t, yj e, 0, u, a, se eller cs. Uddljn-
dande före »len» vokal förekommer g knappast mer än i gyså
lockord till grisar (om ordets bildning se Fr. Ij. § 207), men
mid- ock slutljudande är det vanligt, t. ex. stig stiga, steg steg,
nig niga, tigd tigde, flyg flyga, smyg smyga, nagel nagel, v^g
väg, stug stuga.
§ 148. g motsv. rsp. j i några ord, där detta uppkommit
af gammalt g, t. ex. g0^ gök, géffh göpen (jfr g^p lodjur, isl.
gaupa), särskildt i alla fall, då rsp. j står före d ock uppkommit
af g, t. ex. n0gd nöjd, h0gd höjd, b0gd böjd, bégd böjde, drégd
dröjde, pUgd plöjde.
§ 149. g motsv. rsp. b i fégus fähus (isl. Qös). Målets g
är naturligtvis att förklara nr den forna spiranten b ock icke
ur rsp:s nuvarande spiritus asper b. Jfr den i sv. diall. ej
sällsynta utvecklingen af gv ur gammalt bv (se Leffler, Kon-
sonantljuden, s. 49). — Om öfriga mångskiftande värmländska
former af detta ord se Fr. Ij. § 102.
39 ETYMOL. ÖPVBU8IKT: KONS. ]} Q 3" J- 197
§ 149 Va- Om g i sUg, snugy &^gj sAg se § 163 ; om bort-
fallet g i adj. på -ig ock några andra ord se § 164.
?••
§ 150. g- förekommer endast i förbindelsen tg' (noggrannare
attrykt /y, se § 5,2), hvilken regelbundet motsvarar rsp. tje-
Ijad (tecknadt IJ, k, kj), t. ex. tg-ug tjugu, tgur tjur, tgqr åka,
tg^ynu okynnig, tgéH kyrka, tgéval käbbla, tg' utgår här när-
mast från den äldre affrikatan ^/, som i sin ordning upp-
kommit af J (om affrikator ock affrikationsprocessen se Sievers
s. 97 ock 141). Fryksdalskan har här hunnit ett steg längre
i utveckling än Dalbymålet med sitt y/, enär den begynnande
explosivan J bortfallit (se Fr. Ij. § 7,6). Ett alldeles analogt
forhållande äger rum mellan många sv. dialhs J§ ock andras
^ (se LIL s. 51 flf. ock 57). Jfr också med denna utveckling
de analoga öfvergångarne i tyskan, som låtit de farngerman.
p, t, k genom pf (så ännu i uddljud), ts (så ännu i uddljud,
tecknadt z), l^x (i uddljud nu återgånget till le) öfvergå till /
(så i midljud ock dialektiskt äfven i uddljud), s (så i midljud,
ock dialektiskt äfven i uddljud), x (så i midljud, tecknadt Gh).
§ 151. tg* motsv. regelbundet rsp. tjje-ljud, där detta står för
äldre ^, d. v. s. så ofta efter k fordom gått en len vokal eller
j, t. ex. drétgt dränka (isl. drekija), hrétgt kröka (isl. kroekja),
stétgi steka, hlétgi bleka (isl. bleikja), slétgi släcka (fsv. slaekkia),
^tgy tycka, éeytgi enka (fsv. SBnkia), hitgt hynda (isl. bikija),
ceytgéle högligen (n. enijeleg; sv. enkannelig för *emkan-lig beror
väl på folketymologi, såsom ordets betoning gör troligt), hétg^n
bäcken (isl. bekkin ack.), mytgan mycken (fsv. mykin), ditgi dike
(fsv. diki), ritgi rike (isl. rlki). Målet har här endast en konse-
kvent tillämpning af den lag, som i rsp. skapat »Ije» i uddljud.
— Ett undantag från öfvergången Jf > tg utgöres af de fall,
då före Jf gick r eller ?, i hvilka fall af rJf, IJf uppkommer *
(se §§ 129, 131).
J-
§ 152. j motsv. i allmänhet rsp. j (tecknadt j, g, gj, hj, Ij,
dj) näst före eller efter vokal (om motsvarigheten till rsp. j efter
konsonant se § 9), t. ex. je jag, j3n gärna, j^n järn, jår göra,
jug ljuga, juffh djup (subst.), jur djur, företrädesvis älg, béj
böja, gtéji glädja, stéji stödja, stcbji städja.*
198 NOKEEN, DALBYMÅL&TS LJUDLÄHA. 40
§ 153. j motsv. rsp. g, så ofta detta står eller stått före
en len vokal eller j, t. ex. véj3 väggar (fsv. vsDggiar), éjd
(knifs)äggar, héj&n häggen, léjkn läggen, benet, ryjB ryggar,
myjiln myggen, hyjy bygga (isl. byggja), hryjy brygga, tiji
tigga, gnép gnägga, liji ligga, Uj legat, éj&n egen, téj tagit,
dréj dragit, sUj slagit, tvéj tvagit, séj säga, m<ej mig, dtej dig,
scej sig. Från former sådana som véjd^ éjd^ hcejan o. d. har
j utsträkts till de former af böjningen, som i fornspråket icke
hade j eller i efter g; således får man vcej^ cej^ hcej^ Icej o, s. v.,
ehuru former med g i de flesta ord brukas vid sidan af dessa
med j ock stundom äro de vanligare, t. ex. vceg, laeg o. d.
Däremot är g oregelbundet bibehållet i lég lägga samt i best.
form af neutra, t. ex. cegå äggen, scégä skäggen, ag ägget,
&(eg skägget.
§ 154. j mptsv. rsp. i uti märja Maria i följd af omflytt-
ningen af fortis, samt i kdjsa d. v. s. •karjsa, *karin-Ba; jfr Fr.
Ij. § 195.
§ 155. j synes motsvara rsp. 1 uti hajs hals. Har icke
här j uppkommit ur 1 genom mellanstadiet palatalt 1 (/), om
hvars förekomst i nordiska språk se Lll s. 67, Kok, Det danske
Folkesprog i S^nderjylland, s. 102, Aasen, Gramm. s. 30, Freu-
denthal, Närp. s. 73 — 5 m. fl.? Öfvergången l>j förekom-
mer enligt Kok anf. st. s. 101 ej sällan i Sand erjy Iland, ock
tro vi, att äfven här den skett genom mellanstadiet J. I danska
rsp. föreligger väl samma öfvergång i siaske slaska, siuske »slu-
ska», piuske jämte pluske, piaske plaska, piaddre jämte pladdre.
Jfr härmed italienskans i för äldre 1 ock den franska öfver-
gången från moiiilleradt 1 till j i nuvarande uttalet. — Står
kanske på samma sätt m&leis pjdtar pladdra for *p7atra, 'pladraf
§ 156. j utan motsvarighet i rsp. förekommer uti:
1. fejöl fiol, Uj lie, Méj klia, rejél reel, pålitlig, séja sedan.
Här har ett parasitiskt j utvecklat sig mellan ^, e ock den vokal,
som följer eller en gång följt på e, e. På samma sätt har det i
nedre Alfdalen (Ekshärads socken) förekommande péjär Pär
uppkommit af *pe'er, Peder. Jfr härom min utförligare fram-
ställning i Fr. Ij. § 196, 1.
2. nj0s nös, sénjd söner. I båda dessa ord är j svårförklar-
ligt. Jfr med sénjd den i Jösse härad af Värmland förekom-
mande formen svénjar svenner, ynglingar.
41 BTYMOL. ÖFVERSIKT: KONS. J f). 199
§ 157. 3 har bortfallit:
1. mellan r eller 1 ock ett följande d, t eller s, t. ex. sndd
snärjd, fud följde, s,ud sköljde, sndt snärjt, fuii följt, fus, följes.
2. I h0 bjöd, s0 sjöd; l0g ljög, tqt tjöt, sa^ sjöng, sak sjönk
har målet bibehållit de gamla formerna utan j (fsv. bö[), 8Ö|),
lögh, i)öt, sang, sank), under det att rsprs former äro yngre ana-
logibildningar.
3. I stel stjäla, stéVp stjälpa, sielk stjälk utgå målets for-
mer från de obrutna fsv. stsela, 'stsBlpa (förutsattes af sv.
diall. stalpa), stelker, under det att rsp:8 former utgå från de
brutna stiffila, stisBlpa, stia3lker.
4. I md mig, da dig, sd sig (obetonade; betonade heta
orden maejy dcej, scej); hrés'1 bresilja, pufl butelj har j bort-
fallit; emedan den stafvelse, där det förekom, var obetonad. —
sétän sjutton har kontraherat ju till y, hvilket sedan öfvergått
tUl 0 (jfr § 25).
y-
§ 158. y motsv. regelbundet rsp. ock fornsgråkets nj, t
ex. téyi tänja, véyt vänja, syyal tröttsam (nedre Alfdalen syn-
jalj här med betydelsen besynnerlig, egendomlig), gdyi
(pl. ^dnjo) gäl.
Öfvergången nj > j/ är ett fall af regressiv assimilation.
Palatalen j ombildar den föregående dentala nasalen n till pa-
latal nasal y, ock efter denna bortfaller j. Mellanstadiet yj in-
tas af det s. k. mouillerade n i franskan, spanskan, portugisiskan
ock italienskan (se Sievers, s. 105; H. Sweet, Handbook of
phonetics, s. 46). — Fryksdalskan, som (åtminstone numera) ej
äger palatal nasal (y), har i stället låtit guttural nasal (^) in-
träda, t. ex. tég tänja, vé^ vänja, gr^g grina (fsv. grsBnia),
brygel Brynjulf (se Fr. Ij. § 217); förmodligen har man här
att förutsätta mellanstadiet y, jfr det italienska tengo af teneo,
yengo af venio o. d.
§ 159. y motsv. rsp. g (tecknadt ng), så ofta det gamla
ng; från hvilket det utgått, måst enligt målets lagar blifva n;,
d. v. 8. så ofta efter ng följt eller följer en len vokal eller j,
t. ex. léyt länge, héyt hänga, sléyt slänga, déyt dänga, slå,
bléyt blänga, fiéyt flänga, iyal Ingegärd, iytber Ingeborg,
^yvy dyi^S^; spréy% spränga, éyä ängen, éyan ängarna, séya
20<> NOREEN, DALBYMALBTS LJUJILÄRA. 42
sängen, séyan sängarna, dréyan drängarne, siréyan strängarne.
Däremot heter det sprcef^t sprängt, ^^ äng, ste^ säng, drtsg
dräng, strce^ sträng, ock hos maskuliner har man genom
analogibildning efter den obestämda formen fatt dré^&n drängen,
strég&n strängen, i stället för det regelbundna ^dréy&Uy *$tr(éyän
Ofr § 153).
k.
§ 160. k motsv. rsp. k (tecknadt k, g) näst före eller efter
ett till samma stafvelse hörande a, a, a, o, 9, e, u eller konsonant,
t. ex. kne knä, ken korn, kvåmn kväfvas, k9r karl, tak tak,
läkt lagt, sakt sagt, fulk folk.
§ 161. k har bortfallit mellan r eller s ock följande t
samt mellan g ock följande s eller t, t. ex. stot starkt, frest
friskt, hest beskt, émtce'g$am omtänksam, t(B'gt tänkt, s.(egt skänkt;
dessutom i a ock, som väl dock närmast står f^r ag med
till g försvagadt k (jfr A. Kock, Ljndförsvagning i akcentlösa
ord, s. 249, i Tidskr. f. Filologi, Ny Rcekke III). Formen
ag förekommer i fryksdalskan i betydelsen etiam, under det
att ordet äfven där har formen a i betydelsen et (se Fr. Ij.
210 ock 206,5).
g-
§ 162. g motsv. rsp. g näst före eller efter ett till samma
stafvelse hörande a, a, a, o, a, 0, u eller konsonant, t. ex. ^{g^
glas, gn-ig gnaga, ger innehållet i tarmarne, gr0m högfärdig
(sv. grym), frég fråga, tog tog.
§ 163. g, g utan motsvarighet i rsp. förekommer:
1. I slag slö, sneg snö, s,ag sjö, rög roa beror målets ^, g på
gammalt w (bilabial ljudande spirant); jfr isl. pl. sljövtr, snjövar,
sjövar, fht. ruowén. I de trenne törsta orden har väl g från
pluralen, som längre behöll w, inträngt i sing. — Om öfver-
gången w > g jfr for öfrigt Fr. Ij. § 208,2.
2. I stog stod, hlog blod, &ig skida fUr man ej anse g, g hafva
uppkommit ur det äldre d, utan detta har (enligt § lll,i) bort-
fallit, hvarefter g i följd af någon analogibildning tillkommit.
Hvad särskildt g i stog beträffar, så beror det tydligen pä en
analogibildning efter pret. tog tog, slog slog, drog drog, log
låg, tvog tvådde, sog såg.
§ 164. g, g har bortfallit:
43 BTYMOL. ÖFYERSIKT: KONS. k g ^ k. FOLKETYM. 201
1. i alla adj., som i rsp. ändas på -ig, t ex. dåle (1. -en) då>
lig, fåle farlig, fåle fUrdig, tgrynu okynnig, krö^u krokig, tö^u
tokig, té&Uii törstig;
2. dessutom i je jag, kro krog, ta taga, ty tyg, lo loge, A;rt
krig, sin Sigrid, mdrtt Margareta, iyther Ingeborg, valbar
Valborg.
§ 165. ^ motSY. rsp. g (tecknadt ng, n, g), t. ex. la^ lång,
og nng, hélo^ hulling, slégn slängde, bcegk bänk, skagk skånk,
rcBgn regn, hgn lögn.
§ 166. h motsv. rsp. h, t. ex. hajs hals, Aer här, ht hed,
A^Z häller, haeH hälft.
§ 167. A har bortfallit i 6}f&n h vilken (dock standom
hé1fan\ samt oftast i ack. o hanne (förkortadt af hon).
§ 168. På folketymologi (jfr Fr. Ij. § 226) bero följande bild-
ningar: tgrurbåst tibast, miXntas mustasch (vore i rsp. ett mun-tass),
mdraiird malört (vore i rsp. mar-ärter), rigaks*l sädesärla, ringärla
(vore i rsp. ring-axel); lém€er upprättstående sidostång med hål,
hvari stängerna i ett gärdesgårdsled inskjutas, tyckes till senare
sammansättningsled hafva mcer märr, men detta är ombildning
af äldre -mara (jfr sv. diall. limaru i samma bet., isl. mari, n.
mara stolpe), som genom en annan folketymologi uppträder
under formen -mor i den i Värmlands finnskogar förekommande
formen lémor^ n. lidmor; spret sprögJfan&s wi/ (vore i rsp. sprint
8p(r)ångande ny) står för splint spån ny (jfr isl. spån-nyr). — I
Ekshärads socken af nedre Alfdalen hafva vi på samma sätt
tistel usel (vore i rsp. osäll), gérvrcd grobian (ombildadt efter
ger gorr ock vré häfstång) ock Umus spasmer i ögonbrynen,
som eg. är lif-mus (n. liv-mus jämte lemus, Aasen, Ordb. s.
444), d. v. s. muskel som lefver, men som sedan är ombildadt
efter le led.
BÖJnUGSLARA,
I. Snbstantiy.
§ 169. Pluralbildningen sker i Dalbymälet på tre olika
sätt. Det första ock ojämförligt vanligaste sättet är, att man
lägger 'd (d. v. s. ursprungligen -ar, -er eller -or, se § 68, 69) till
sing. Så böjas de flesta ord, som i rsp. hafva eller, om de
funnes, skulle hafva pl. pä -ar, -er, -or eller -en, således de
ojämförligt flesta mask. ock fem. samt tvåstafviga neutr. på -e
(rsp. -e), hvilka senare sålunda förete samma pluralbildning,
som i gammalsvenskan hos dylika ord ofta påträffas, t. ex. i
Gust. I:s bibel: klädher, stykker o. d. (Rydq. II, 127 ff.). T. ex.
mask
. hcBst häst
dal dal
glyg glugg
gal gård
nåv näfve
pl. héstd
dold
gald
nav9
J0T glugg på taket
i uthus
jéfd
tgrépal pinne, som
sättes i munnen
på killingar för
att hindra
dem
att dia
tgréph
fjéiur järnfjätter på hästar
fjétuTd
ånur den kortare af snöskidorna
ånurd
fem.
sak sak
jånt jänta, flicka
deer dörr
diiW" ärt
vrån vrå
tan tå
ht hed
h(Bj hägg
jylt sugga
sak9
jént9
déro
dtra
vråno
tand
Mq
héjd
jyltd.
45 8CB9TAKT1VBN8 PLUKaLBILBNING. 203
Anm. 1. Tvåstafviga ord på -^, -y förvandla i regeln sin
slntvokal till j före pluralens -d (jfr §§ Ö, 14). Är den före-
gående konsonanten g- eller ^, bortfaller slutvokalen mellan
dessa ock pluralens -a, t. ex.
mask. b^^^ bälg pl. hélj9
svdU svale svåljd
fem. låmK dörrhake med gångjärn Idmp
helt helg hélp
gdyt gäl gäyj9
sléyt slunga sléyjd
tjéU kyrka ts^é^id
bitgrt hynda bitgro
neutr. ditg-t dike dUgrd
ritg% rike ritj'd
stytjry stycke stytg-d
méin märke md^9.
Anm. 2. Rsp:s subst. på -are ändas i Dalby målet på -d
(stundom -ar), pl. -ara, hvadan det kan tyckas, som om dessa
ord bildade sin pl. genom tilläggande af -ra, hvilket dock ej
är f()rhållandet, enär pl. är bildad af den sällsyntare sing. på
-dr, af hvilken den yngre formen på -9 uppkommit genom
bortfall af -r (se § 127). T. ex.
fé&d fiskare pl. fé&drd
snék9{r) snickare snékdrs
hänh handlande hdnhr9
skomélcer skomakare skomåkord.
Dessa pl. på -ara motsv. de fsv. på -ärar (enl. § 68). Rsp:8
pl. på -are skulle däremot i målet uppträda såsom en pl. på
-9 1. -ar, lika med sing.
§ 170. Ett mindre antal mask. ock fem. bilda sin pl.
genom att lägga -rd till sing., hvars rotstafvelse dessutom an-
tar i-omljud, där så ske kan. Vidare karakteriseras dessa pl.
af sitt fallande tonfall. Hithörande ord, motsvarande dem,^
som i rsp. hafva pl. på -er med s. k. akut betoning, hafva eg.
dubbelt pluralmärke; ty till den gamla pl. på -r (i^l. -r) har
lagts -a (äldre -ar) genom analogibildning efter de i föreg. §
nämnda pl. Detta har haft till följd, att i några hithörande
ord det ursprungligen plurala r, som nu står före -a, uppfattats
såsom tillhörande sing., ock man har fått sing. ånir and,
I
204
NOREEN, DALBYMÅLBTS BOJNIKGSLARA.
46
vrégir spant, jégir skrufjänga, dfr" ärt, tgrég&r käng. — På
ofvannämda sätt böjas:
mask. fot fot
pl
1. fétrg
bog bog (på kreatur)
bégrd
bön bonde
bénri
bror broder
brérd
sta stad
st(Brd
tgrég&r käng
tgréf^rS
fem. bok bok
biéJfrS
rot rot
rétrd
bot bot, lapp
bétrd
nat natt
néträ
&an hand
hénrä
ran rand
rénrä
dnår and
énr9
(an tand
ténrd
staf^ stång
sté^rd
^|}ag spång
spé^rd
ta^ tång
tégrd
t;r<égar spant
vré^rd
(Äg: tåga
té^rd
lag kallfallen trädstam
légrd
jet get
jéträ
gnet gnet
gnétrS
njir( (hassel-)nöt
nétro
jég&r (8kruf-)gänga
Jégr9
hagk hank
hé^krS.
»rande, ehura mer eller mindre
oregelbundna, äro:
mask. någ&l nagel pl
. néglä
(jämte någh)
marh skålpund
mdrJfä
dii*r^ ärt
d^9 (enl. § 50)
fem. lus lus
léS9
mus mus
més9
g95 gås
jtes,
hvilket sistnämda ord ännu icke antagit analogibildningen på -9. I
ko ko, pl. tgrsénrS ock klo klo, pl. klénrd har detta -9 lagts till
den gamla pluralformen med best. artikel. — Det förtjänar •att
anmärkas, att orden spän spann, bran brand, ténstav tunnstaf,
fqr fader, mor moder, bror broder, döt&r dotter, hos h?ilka man
47 SUBSTANTIVENS PL. SUPP1G£RADE ARTIKBLK. 205
skulle kunna vänta sig pl. med omljud i likhet med förhållandet i
rsp., dock bilda pL fult regelbundet efter § 169 {Jbror har
dock vanligare pl. hrxrd). strån strand ock man man, af hvilka
man äfvenledes skulle vänta omljudd pl., förekomma blott i
sing. — Pl. med omljud, men utan fallande tonfall, förekommer
i sen son, pl. sénjd, där det påfallande j kanske beror på
analogibildning efter de i § 169, anm. 1 nämda orden.
§ 171. Alla neutra, utom de i § 169 nämda, antaga i pl.
ingen ändelse, t. ex. jur djur (företrädesvis älg), snér snöre,
ån ärende, hne knä, hikvu huJPvud, alla lika i sing. ock pK
§ 172. SufHgerade artikeln är i sing. : mask. -dn, -n, fem. -a,
neutr. ingen ändelse; samt i pl.: mask. ock fem. -an, neutr. -a; t. ex.
mask. glyg&n gluggen
pl. g%a»
nåvan näfven
nåvan
érmin armen
érman
ngn hon
n^an
fem. bjérkå björken
bjårkan
dera dörren
déran
vrina vrån
vrånan
jénta flickan
jéntan
hia heden
hian
neutr. hen hornet
héna
sn^r snöret
snéra
én ärendet
^na
Jene knäet
knéa.
Anm. 1. Ord på alveolar, supradental ock cerebral tillämpa
vid mask. sing. art:s tilläggande de i §§ 7, 138, 139 gifna regler,t.ex.
kdfh katten kå^^Pf" karten
håjs'h halsen stéj0&'ri stenbitaren
b6n*n bonden gan gården
^Vn kullen dan dalen.
bupt buren
Anm. 2. Ord på g förvandla, i händelse de äro gamla
JA-stammar, före art. -a -an (men icke -étn), sitt g till y, t. ex.
mask. dré^&n drängen, ynglingen pl. dréyan^
strégkn strängen stréffan
fem. éyå ängen (ob. ag) éyan
dyya dyngan (ob. dyyy) pl. saknas
sléga slungan (ob. sléyt) sléyan.
1
206 NORBEN, DALBYHALETS BÖJNINOSLÄRA. 48
Anm. 3. Tvåstafviga ord på -^, -y tillämpa vid antagandet
af art. de i § 169, anm. 1 för pluralbildningen angifna regler, t. ex.
mask. héljan bälgen (ob. helt) pl. héljan
fem. låmja dörrluckan (ob. ldm%) Idmjan
tgré^a kyrkan (ob. tgré^i) tgrétan
bitgra hyndan (ob. bitgrt) bitg'an
neutr. ditg^t diket (ob. =) ditg'a
stytfy stycket (ob. =) stytgra.
Anm. 4. I afseende på uppkomsten af art:s nuvarande
former uti målet är följande att anmärka:
1. Sing. mask. -äw, -n motsv. naturligtvis direkt rsp. -en, -n.
2. Sing. fem. -a, en i sv. ock n. diall. mycket vanlig form
för art. i sing. fem., tro vi icke vara att i likhet med Rydq.
(II, 258; IV, 412) förklara ss. utgånget ur den gamla ack.-än-
delsen -ena. Ty enligt målets ljudlagar måste t. ex. af ett bo-
kena blifva med förlust af slutvokalen 'bo^an (i händelse af
synkope *bokna > 'bohn > ^bojfany enl. § 37); af kona åter 'kon.
Ej häller tro vi detta -a vara att med Ltj^gbt (Antiq. tidskr.
1858 — 60, s. 271 ock 254) förklara ss. uppkommet ur den gamla
nom.-ändelsen -in genom mellanstadierna -en, -cen, -an; ty liksom
af fsv. systkin blifvit i målet &06^'n, borde af bokin hafva blifvit
*bo1fany ej böka. Däremot anse vi Aasens förklaring fult riktig,
att -a från svaga fem. best. form utsträkts till äfven starka fem.
(Aasen, Gramm. s. 158). Detta kunde så mycket lättare ske
i Dalbymålet, som här i följd af slutvokalernas bortfall svaga
fem. i ob. form så när som på aksenten sammanföllo med de
starka. Likasom man sålunda af gåt gata fult regelbundet
hade best. formen gdta för äldre gatan, så bildade man äfven af
bok bok en best. form bökä^ ehuru man här äldre hade bokin.
Ett slående bevis för riktigheten af denna förklaring lemnar
best. formen af forna fem. JA-stammar; ty under det att af
mask. drceg dräng bildas drég&n (för äldre drsBngin), så bildas
af fem. €e^ äng icke "ee^ein 1. *<effa (för äldre »ngin 1. ffingina)
utan éya (som endast kan förklaras ur ett *ffingjan, se § 155) i
analogi med d^ffa af det svaga dyyy,
3. Sing. neutr., som nu saknar all art., har förlorat denna så
tidigt, att den till ock med numera ej genom sammansatt ak-
sent i ordets rotstafvelse lemnar något spår af sin forna tillvaro,
49 SU^FIOBRABE ARTIKELN. KAStJS. 0ENT7S. 207
hviiket ännu i Fryksdalsmålet är fallet; jfr Dalbymålets ris
riset med Fryksdalsmålets ris (se Fr. Ij. § 107,9).
4. Pl. mask. ock fem. -an står närmast fÖr -ane, -ana ock
detta för fsv. -anii; -anar. Det är sålunda A-stammarnes best.
gl.-form, som bos alla mask. ock fem. pl. gjort sig gällande.
Afven här har slutvokalen så tidigt bortfallit, att den till er-
sättning en gång inträdda sammansatta aksenten på -an nu-
mera hunnit försvinna. Jfr målets héstan med Fryksdalsmålets
Késtån (se Fr. Jj. § 107,7,c).
5. Pl. neutr. -a, en i sv. ock n. diall. vanlig form för art., tro
vi, i likhet med Aasen, bero på den sträfvan, som från gammalt
visar sig. inom de nordiska språken, att låta neutr. pl. i form
öfverensstämma med fem. sing. (Aasen, Gramm. s. 152). Jfr
för öfrigt hvad ofvan under mom. 8 yttrats.
§ 173. I afseende på kasus är numera substantivet oböj-
ligt, i det att, liksom öfriga kasus, så ock genitiven omskrifves
medelst en preposition, hvilken i fråga om lefvande varelser
vanligen utgöres af at (rsp. åt), t. ex. tg-ur at hésfrl hästens
tjuder, köå at Stina Stinas ko, smser at ho iyal Ingegärds smör,
&6ta at 'n Ixei^t Bengts skjorta. Vid personnamn kan genitiven
uttryckas på ännu ett annat sätt, hviiket till ock med torde vara
det vanligaste, nämligen genom genitiverna has hans ock hceris
hannes, efter hvilka substantivet följer oböjdt, t. ex. s4^a has
breft Bengts skjorta, smxr hén's iyal Ingegärds smör. — En-
dast då ett subst. styres af för-skull, förekommer genitivbild-
ning, då på 'Sy t. ex. fser hésfhs siful för hästens skull, feer
Jeöäs sJful för kons skull.
§ 174. Beträffande ^emis afviker målet föga från rsp. Vi hafva
endast antecknat några få ord med annat kön än i rsp., nämligen :
mask. stal stall, fsv. ställer mask.
vån besvär, svårighet, fsv. vandi mask., nysv. vånda fem.
tjtikrbåst tibast, daphne mezereum
tal tall
fem. kro krog, i rsp. vanligen mask.
tért töre
neutr. mil mil
iinbur rum i undre väningen af ett s. k. hft. Simplex bur
är mask., fsv. hur både mask. ock neutr.
8p, landém, N, B. I, 14
(
208 NOREEN, DALBYMÄLBTS BÖJNINGSLÄRA. 50
neutr. pdt*l butelj.
Jcrtm snafva är mask., ehurn ordet i norska diall. är neutr.,
liksom det isl. krim smuts.
II. Adjektiv.
§ 175. Genus betecknas hos adjektivet endast i sing.,
hvarvid fem. bildas genom tillägg af -a, neutr. genom tillägg
af 't till mask. I neutr. förkortas dessutom hos enstafviga ord
vokalen, i händelse han i mask. är lång, dock icke i ord på
I ock r. Ex,:
mask. la^ lång fem. låga neutr. lagt
grov grof grova g^oft
go god göa get
h0g hög h0ga h0jjt
gåm&l gammal gåmala gåma^ (se § 130)
tdp&r tapper tdparå tåpkt (se § 128)
stélat stollig stélata stélat
gul gul gula gnt
stor stor störa stot.
Anm. 1. Då ett adj. står såsom predikat, har det alltid
i fem. samma form som i mask. Åfven såsom attribut har
adj. ofta, jämte formen på -a, en annan lika med mask., ock
särskild t är detta alltid fallet i adj. på -u (fornsv. -uger) ock
•al (fsv. -al), såsom Jfunu okunnig, tjynu okynnig, kröJfu kro-
kig, kénstru konstig, réjftu riktig, töJfu tokig, stnu vredgad,
stötetu anspråksfull, t0s.fiu törstig, unau trånsjuk, uvetu otidig;
futjTcd folkkär, mötal motbjudande, skrumal skrymmande, sUsal
slösaktig, sm<etgral äcklig, mäktig (om mat), syffal tröttsam
m. fl.
Anm. 2. Adj. på -e (rsp. -ig) hafva både i fem. ock neutr.
samma form som i mask., t. ex. fåle farlig, dåle dålig. Men
då dessa adj. vanligen i mask., jämte formen på -e, hafva en
annan, till ock med oftare förekommande, på -en (utgående
från den gamla ack. på -igan), så äga de äfven ett af denna
form bildadt fem. på -ewa, t. ex. fälenaj dålena, — Part. ock
adj. på ursprungligt -en (i målet -&n, -n) hafva i fem. samma
form som i mask., men sakna i likhet med föregående ord -t
i neutr. Således:
51 ADJfiKTlV. 209
mask. béfn biten fem. héfn neutr. heta
sépan drucken séipan séjpa
trögan trogen trögan tröga.
Anm. 3. Ursprnnget till ändeisen -a i fem. är tvifvelsutan
icke att söka i den gamla ack. sing. fem. på -a, hvars -a
borde hafva i målet bortfallit, utan, såsom af de ofvannämnda
formerna på -ena af adj. på -en göres troligt, i en nyare analogi-
bildning efter fem. subst. i best. form, hvarom se § 172, anm. 4,2.
§^ 176. Pluralis bar egen form endast bos enstafviga
adj.y där vokalen i pl. får sammansatt aksent, hvilket visar, att
ändeisen en gång varit en vokal, som bortfallit, t. ex. go god,
pl. gg gode, goda; lag lång, pl. låg långa. Tvåstafviga adj.
hafva i pl. samma form som i mask. sing., dock hafva adj.
på -ej -en endast pl. på -e; t. ex. gämal gammal, gamle, gamla,
^unu kunnig, kunniga, slésal slösaktig, slösaktiga, trögan tro-
gen, trogna, dåle dålig, dåliga, stålat stoUig, stolliga. Möjligt-
vis föreligger en rest af den gamla ändeisen -ir (nom. pl. mask.)
uti det stereotyperade uttrycket ÄnrfV" gt skilde åt, åtskils.
§ 177. Adjektivets bestämda form skiljer sig endast i
sing. af enstafviga ord från den obestämda, ock bildas af ob.
mask. därigenom att vokalen erhäller sammansatt aksent, hvil-
ket visar, att vokalisk ändelse funnits, men bortfallit, t. ex.
d{sn stor den store, stora, dce låg det långa.
§ 178. Adjektivets komparation sker i regeln sålunda,
att till positivens form lägges för komparativen -9 (för äldre
-are; jfr fés,d fiskare o. d.) ock för superlativen -ast (rsp. -ast), t. ex.
grov grof
gröv9
grövast
hi^g hög
hégd
hégast
tgroh tjock
tjföks
tgrö^asi
lag låg
Ug9
lågast
trag trång
trågd
trågast
go god
géd
göast
on ond
ön9
önast
gåtnal gammal
gåmld
gåmlast
dUen dålig
dålend ^)
dåUnast
fdlu färdig
fdhAd
fdluast.
*) Åro ej fev. komparativer ss. rffittane, dyiano m. fl. (Rydq. IV,
449) appkomDa på samma sätt, genom läggande af -61 (med nyare
210
NOREEN, DALBYMALET0 BOJNINGSLARA.
62
Ett mindre antal adj. kompareras på ett sätt niotsv. rsp:8
komparatioD på -re, -st. I superlativen faafva dessa ord såsom
i rsp. -sty men i komparativen, som bar fallande tonfall; är endast
sällan den gamla ändeisen -r (rsp. -re) bruklig, ntan hafva de
flesta hithörande ord till den gamla ändeisen -r lagt den an-
dra komparativändelsen -9 (rsp. -are) i analogi med flertalet
af adj., hvadan man sålunda fått komparativer på -rd, som så-
ledes hafva dubbelt komparativmärke (jfr den dubbla piural-
ändelsen hos vissa substantiv, se § 170). På detta sätt kom-
pareras:
8tér9
tygrS
vånrd
minrd
sémrd sämre
élrd äldre
frémrd främre
/är^ förre -
Den gamla komparativen på *r är bibehållen uti:
2ag lång Wgkr IcBgst
(bra bra) bét&r bättre hesst bäst
mytjT^n mycken mer mer mcest mest
(må^ många) fler flere m^st flesta.
Defekta eller på annat sätt oregelbundna äro utom ofv^nämnda
äfven :
våra värre V9S,^
dtd bakre åtast
hiträ hitas,^ hiterst
inast innerst
stor stor
tog tung
og ung
{vdJfär vacker)
(Ufn liten)
tygst
y«st
vaenst
mtnst
sämst
celst
fnemst ock frémeist
f0&t
tnr9 inre
båi(r9
sénar senare
mélr9
néa nedre
nérma närmare
puna undre
bdfirast borterst
sén&st ock sist
mélasi mellerst
néast
nérmeist
punast
bortfall af det slutande r) till positivens ack. sing. mank.? Blombergs
förklaring (s, 17) af fsv. -aue ur det äldre -arO)! synes obs betiiiiklig;
ty h vadan det slutande -6 i *U16?
53 PRONOMEN. 211
PRONOMEN.
iv9 öfre
dviist
iXt9 yttre
Mast
III. Pronomen.
§ 179. De personliga pronomiDa böjas p& följande sätt:
sing. Domj^ jag du dn
ack. mcBj (obet. nyj) mig dcej (obet. dai) dig smj (obet, sa) sig
pl. Dom. VQ vi ne I, Ni
ack. 115 (obet. tus) oss n^ eder ^^e; (obet. ^a) sig
sing. nom. mask. han ban fem. ho hon neutr. dtp (obet. dt)
gen. Aa5l.Aa5hans A(én^5 hannes det
ack. hénem (obet. ho (obet. Ao, ä^ (obet.
-an/n) honom o) hanne (2«) det
pl. nom. mask.; fem., neutr. dt de
gen. dés, deras
ack. dt (obet. äftm, efter vokal ram; se
§ 125) dem.
§ 180. Possessiva pron. äro:
mask. mm min fem. mt
dtn din dt
stn sin st
van vår v^r
ner eder nér
Formen t;an utgår från äldre *varn (jfr hen horn, Äön korn o.
d. § 115), fsv. ack. vam; ner (för 'nédar, såsom den samman-
satta aksenten ger vid handen) beror på analogibildning efter
pron. n^ I, Ni,
§ 181. Demonstrativa pron. äro:
mask. den den fem. den neutr. d(B pl. dt
déne den här déne déte dése
déna den där déna déta désg,.
ki dessa pron. brukas den blott $s. adj,, detia både ss. adj.
ock snbst. Detta senare ord har, då det är obetonadt ock
står näst efter ett på vokal slutande ord, formerna réna^ réta^
resa (se § 125) samt är uppkommet genom att till dén (rsp.
denne) lagts den demonstrativa partikeln -na (isl. -na i héma,
I ama, nuna, svåua m. m.), b varefter det slutande -a från mask.
neutr. met
pl. min
det
din
set
sin
vat
vår
ner
ner.
212
NOREEN, DALBYHALBT8 B0JNING8LARA.
54
öing. utsträktB till öfriga former af ordet. Jfr vidare härom
F»'. Ij. § 153 ock Ansen, Gramm. s. 185.
§ 182. Relativa pron. saknas ock ersättas af partikeln
sem som.
§ 183. Interrogativa pron. äro:
mask. é^an hvilken fem. éka neutr. é^a pl. é^ar
hont hvad.
Af éJfan förekomma äfven former med begynnande h, sålunda
héJfan, héka o. s. v. En genitiv éJ^'ans {helans) brukas någon
enda gång. — Det neutrala snbst. pron. hent bar någon gång
formen het. Om ordets bildning se § 77.
§ 184. Bland obestämda pron. äro att märka:
mask.
fem.
neutr.
pl.
adj.
téljan dylik
téka
iekt
téljeir
Babst.
téJfarCn
tékana
téktnU
adj.
sliJfan slik
slika
Sllf)t
sliJfar
Bilbåt.
sU^an'n
slikana
di^tnät
adj.
ån'n annan
ana
ån
anar
Bubflt.
dnwaw
dnana
dn'nat
adj.
hqr hvar
her
heii
Bubst.
her a en
her ae
hei/ a et
subst. 0
.adj. A0Ä^w hvar sin
hé&t
hé&et
hé&tn
subst
hédär hvardera
hédär
hédär
subst.
herdnar hvarandra
Bubst.
s,elv själf
&elv
&elv
&elv
subBt. 0
. adj
•
senit
sémeJi somliga.
IV. Verb.
§ 185. Ett verb äger i Dalbymålet endast följande former:
pres. inf., pres. ind., pres. imp., pres. part., pret. ind., pret.
part. ock sup. Konjunktivformer saknas. Mellan olika per-
soner ock numeri göres ingen skillnad.
. § 186. Starka verb äro i målet följande:
1. pret? a, a — sup. a:
inf. hin binda pret. han sup. hån
hrin brinna hran hrun
dréJf dricka drak druk
dcbp dimpa dap dup
fin finna fan fun
55
STARKA VERB.
'^K^
inf. fees,vin försvinna prel
;. fae&vdn
Slip
. fse&vun
gat gittade
glét slinta
glat
gm
gnél gnälla
gnal
klak klack
gnul
knét kny
knät
knut
rtn rinna
ran
run
stt sitta
sat
sut
slép slippa
släp
slup
smal smälla
smal
smnl
^Ä^(^^8prittatill,
skygga 5 J;t;a^
skvut
smélt smälta
smalt
smult
spin spinna
spän
spån
spréJf spricka
språk
spruk
sprét spritta
sprat
sprut
stélf sticka
stak
stuk
stélp stjälpa
stalp
stulp
svébl svälla
sval
svul
réblj räcka
rak
ruk
spån sparka
spän
spun
svélt svälta
svalt
svult
S0m svimma (se §87)
1 sam
sum
sélv skälfva
skalv
part
. tvugan tvungen
vin vinna
van
sup.
vun
vMt välta
valt
vult
héy% hänga
hag
hug
kUg klinga
kiag
klug
sléyt slänga
slag
slug
spHg springa
sprag
sprug
tréyi behöfva
trag
trug
sAg sjangä
sag
sug
sAk sjunka
sak ♦
suk
våljs växa
vaks
vuks
{hh blifva)
vat vardt, blef
vu%
2.
pret.
Q — sup. H (e,
(s):
le bedja
b9
H
Mr bära
bQr
hår
I
214 NORBEN, DALBTMÅLET8 BÖJNINGSLÄRA. 56
inf. j% gifva pret. ga sup. g^
JcréJf krypa kräk krnk
lés läsa las l^s
stel stjäla stal ståi
s,dr skära skar skar
vår vara va vår
3. pret. o (o) — sup. e e («, g, <^, «, 0):
drép dräpa dröp (1. dröp) drep
dq do dog (1. déd) dq
får fara /or får
gål gala go{ g^dt
gr^ gräfva grop grep
hév häfva hov hév
mål mala mol rn4l
svår svära 5vor svår
vréfj vräka vroft irr«Aj
v^g väga rog^ vwg*
t?^t; väfva vop väiv
åt äta ot et
åk åka oA; åk
drag draga drog dréj
gnag gnaga gnog g»/?;
% (1. Ujt) ligga Jog ?<5;
se se 50g (5^0
^{d slå slog sUj
sta stå stog (stat)
ta taga ^og téj
tva två ^t;og <t?^^
4. pret. e — sup. e:
bit bita &ef &é^
drit cacare dret drH
driv drifva drev drev
fis fisa fes fes
knip knipa knep knep
h lida le le
mig pissa meg meg
pip pipa pep pep
r| rida re ré
riv riva ret; rév
Ö7
STARKA VBRB.
inf. skrtj^ skrika
pret. skre^
skriv skrifva
skrev
slit slita
slet
smit smita
smet
stig stiga
stQg
sm svida
sve
svi^ svika
svefs
sin skina
s^
&|^ cacare
s,et
tig tiga
teg
tnj: vika
vei
vin hvina
ven
vrt vrida
vre
vrl n gnissla
vren
hlås blåsa
Mes
gra^ gråta
gr^t
24^ ge Uad, låta
let
5, pret. 0 —
hju 1>jnda
Iq
brp bryta
br0t
drgp drypa
drisp
/^fl' flyga
f^M
f^t flyta
fm
/»^5 fnysa
fnqs
frys frysa
fr^s
j% ljuga
lag
Äi^ klyfva
kl0v
kl^ klif^a
kl^v
Äffl) krypa
kr0p
ngp nypa
n0p
fi^^ nysa
nj^s
r^ ryta
rqt
sm^g smyga
smfgg
'^n^ snyta
sn0t
str^^ stryka
str^Tf
^ suga
s0g
^|) supa
siSp
SM koka sjuda
80
<99. Lanäsm, N. B. I,
215
sup. sk/reff
skrev
slet
smet
steg
své
svelj
s4n
s4t
teg
vojs
vin
vre
vren
hUs
gret
Ut
sup. ^:
hrét
drilp
fnés
fris '
U_9
kl^v
klev
krip
nip
(nysf)
rit
smég
sniH
strHJf
ség
sép
sé
15
216 NOREEN, DALBTHÄLETS BÖJNINOSLÄRA. 58
inf. &ut skjuta (skott) pret. s^^t sup. sJfét
&UV skjuta, »schieben» sjfev sifév
tg-ut tjuta t^t tét
6. Oregelbundna äro:
fal falla fel fel
/•« få f(Bi (fat)
g® gä jei igat)
hål hålla hel hel
hug hugga h0g håg
Mm komma kam kåm
VIS, hvina vts vt&
sev sofva suv snv.
Såsom häraf synes, kunna ännu samma afljudsklasser ur-
skiljas som i fornspråket, ehuruväl afljudet är på mångfaldigt
sätt förändradt (såsom redan i ljudläran på sina ställen blifvit
uppvisadt), ock månget verb öfvergått från den klass, det ur-
sprungligen tillhört, till en annan.
§ 187. Öfriga former af ett starkt verb bildas på följande
sätt :
1. Pres. ind. har hos vokaliskt slutande verb ändeisen -r,
hos konsonantiskt slutande ingen ändelse (se § 127), men än-
dock ej sammansatt aksent.
2. Pres. imp. liknar pres. inf., men har icke sammansatt
aksent, emedan här ingen slutvokal bortfallit.
3. Pres. part. förekommer endast af verb, som utmärka
rörelse, ock ändas på an (rsp. -aade) eller, kanske ännu vanli-
gare, -aneis (rsp. -andes).
4. Pret. part. ändas på -6n, -n. Om dess böjning se § 175,
anm. 2.
Paradigm för starka verb:
Pres. inf. Un binda j% gifva drdg draga drtv drifva hju bjuda
Pres. ind.
htn
Jir
drqg
drtv
bjur
Pres. imp.
hin
n
drdg
drtv
bju
Pres part.
drégan I.
dréganas
drivanas
Pret. ind.
han
ga
drog
drev
b0
Pret. part.
bén*n
gin
dréj&n
drivan
bén
Sup.
bun
gé
dréj
driv
bl.
59 SVAGA VEEB. 2l7
§ 188. De svaga verben förete olika böjningssätt
Första konjngationeD, till hvilken höra verb motsvarande
rsp. kalla-kallade-kallat, saknar ändelse både i inf., pret. ind.
ock snp.; men till ersättning för den bortfallna ändelsevokalen
inträder i rotstafvelsen sammansatt aksent. Pres. ind. har än-
deisen -9 (rsp. -ar), pres. part. -an 1. -anas, Pres. imp. saknar
ändelse ock äfven den sammansatta aksent, man skalle vänta
sig i föiyd af ändeisens bortfall, hvilket visar, att formen är
att betrakta såsom nppkommen genom analogibildning efter
imp. af starka verb ock verb efter andra svaga konjugationen,
där den enkla aksenten är ursprnnglig. Pret. part. ändas på
-en, -n i följd af analogibildning efter de starka verben.
Paradigm :
slép släpa fri fria
sl(Bp9 frid
sl^p frt
sl(Bp€in 1. slcdpancis
slép fri
slapan
slép fri.
Den andra konjugationen, som omfattar alla öf-
riga svaga verb, har i pret. ind. ändeisen -d (rsp. -de) 1. 4
(rsp. -te) ock i sup. ändeisen -t. Vid läggandet af dessa än-
delser till konsonantiskt slätande verb komma åtskilliga ljud-
lagar till användning, om hvilka se §§ 95, 101, 103, 105, 111,3,
116, 128, 130, 132, 133, 141, 157,1,161. Den förkortning i pret.
ind. ock sup. af en i inf. lång vokal, som rsp. låtit inträda endast
hos vokaliskt slutande verb (rsp:s tredje svaga konjugation), äger
här rum hos alla verb. Pret. ind. måste naturligtvis, till ersätt-
ning för den bortfallna ändelsevokalen, hafva sammansatt aksent.
Pres. inf. saknar här ss. hos andra verb den ursprungliga
ändelsevokalen -a, men har i stället sammansatt aksent på
rotstafvelsen. Gick före -a ett j, så vokaliseras detta vid a:s
bortfall till -t 1. -y enl. §§ 9 ock 14. Pres. ind., imp. ock part.
öfverensstämma i bildning med motsvarande former i första kon-
jugationen. Dock har pres. ind. hos vokaliskt slutande verb än-
deisen -r, SS. hos motsvarande starka verb. Pret. part. ändas
på 'd L 't (sällan ss. i föregående konj. på -&n, -n), vid hvars
läggande till konsonantiskt slutande verb samma ljudlagar till-
Pres. inf.
hål kalla
Pres. ind.
kdh
Pres. imp.
kal
Pres. part.
Pret. ind.
kål
Pret. part.
kdXn
Sup.
kål
§ 189.
Den an
2l8 NORBEN, DALBThIlETS BÖJNINGSLÄRA. 60
lämpas som i pret. ind., liksom förkortningen af rotstafrelsens
långa vokal äfven här regelbundet inträder.
Paradigm :
Pres. inf. trn tro
spel spela /ii^Z fålla Z#j7 löpa
véh) hTllfin
Pres. ind. trur
spél9
/iéZa
Ixpd
vélv9
Pres. imp. trn
spel
f(Bl
Ixp
vaslv
Pres. part.
lépanas
Pret. ind. trud
spélt
falt
léft
véd
Pret. part. trud
spélt
fcelt
vsed
Sup. trut
spelt
falt
Ixft
VXli '
Pres. inf. jdlp hjälpa såt sätta
bran bränna
klcbm klåmma
Pres. ind. jélpo
i
sét9
brén9
klémd
Pres. imp. jelp
scet
br(Bn
kläm
Pret. ind. jéi
såt
brén
klémn
Pret. part.jö*
SCBt
bran
klamn
Sup. je^
scet
brant
klämt
Pres. inf. tijt tigga
k fåh följa krém krtfri t^tjy tyeb
. bléffz Ulngi
Pres. ind. tij9
/ttija
' hrévjd
• tytg-d
bléys
Pres. imp. tiji
/»?t
krévt
tytrP
bléyt
Pret. ind. ttgd
fåd
hråvd
tm
blégn
Pret. part. ttgd
fud
krcevd
tyit
Sup. ttp
fu^
TcrtBft
tyJft
blagt.
§ 190. Mer eller mindre oregelbundna verb af andra kon-
jugationen äro:
inf. dug duga
pres.
dug pret.
. dågd sup.
dukt
gléjt glädja
gléjd
gUd
glat
ts idas
%s
tst
tst
j$r göra
39T
JÖl
jot
lég lägga
lagd
lå
läkt
m
^mi^n smörja
smérp
smal
smo^
^i^M spöija
spérp
spöl
spo^
stéjt städja
Stéj9
stad
stat
^<^j säga
sép
så
sakt
$éh sälja
sélp
sålt
saU
^^? tåla
tql
téd
tei 1
^^r töras
tmr
tål
toi
vét veta
vet
vést
vest
f;«?« väya
vélp
våd
i
1
61
STAGA TERB. SPRAKPROF.
219
§ 191. Några verb vackla mellan de båda svaga konj., t. ex.
Pres. inf. styr styra snén snärja téyt tänja
Pret. ind. st^r snén
Pret. part. styd sndd 1. sndtjan
Sup. styii sn^% 1. sniri
Så gå ock t. ex. spel spela, fél fälla.
§ 192. Hjälpverben hafva följande former:
téyi
teegn
ttB^t 1. tér)%.
Pres. inf.
Pres. ind.
Pres. imp.
Pret. ind.
Sup.
Pres. inf.
Pres. ind.
Pres. imp.
Pret. ind.
Snp.
§ 193.
ha hafva
har
ha
håd
hat
vér vara
ska skall
V9r
va
vår
m^ må
mål
si<a
si<a
vil vilja
vH
va
til
Tfun kunna
^n
IfHin
bh blifva
bhr
bi%
va^
vtti.
Passivum omskrifves vanligen med bh, va% vui.
Blott af några deponentia är bildningen på -s mera vanlig, t ex.
inf. ftns finnes pret. fans snp. fans
hupeis hoppas hépas hépes
minas minnas minas minas.
Språkprof.
1. Gåta: tvéfgfn stQg pa fåHfofn a röft: vinspjoel, Iqs
urban! d<B kam tva nåvasikaft tfra nol a éstancet a dt ép ål
vår rétmesd.
Ofversättning: Tvåfoten (mannen) steg på fyrtiofoten (harfven)
ock ropade: Yindspjäll (namn på drängen), lös Urband (namn
på gårdvaren)! Det kommer tvä näfverskaft (vargar) ifrån norr
ock östanefter ock äter npp alla våra rotmöss (svin).
2. Gåta: d(B stog e grp pa e ren, mce f^r fsétrd a igår
ben. der va brur, mten intn9 brélep; der va banj mtsn intnd
fet; der va liffy a intnd det.
Ofversättning: Det stod en gryta på en (åker)ren, med fyra
fötter ock inga ben. Där var brud, men intet (eg. inte något)
bröllop; där var barn, men intet födt; där var lik, men intet dödt,
Uttydning: kyrkan.
i
InnehålL
Ljudlära § 1—168 sid. 5—43.
A. Ljudfy Biologisk öfVersikt § 1—7 » 5—10.
I. Vokaler § 1—4 » 5-8.
IL Konsonanter § 5—7 » 8—10.
B. Etymologisk öfversikt § 8—168 » 10—43.
L Vokaler § 8—92 » 10—29.
Exspiratorisk aksent § 86—87 » 25—26.
Masikalisk aksent § 88—89 » 26—27.
Kvantitet § 90—92 « 28—29.
IL Konsonanter § 93—167 » 29-43.
Folketymologi § 168 » 43.
Böjningslära § 169—193 » 44-61.
I. Substantiv § 169—174 » 44—50.
IL Adjektiv § 175-178 » 50-52.
IIL Pronomen § 179-184 » 53—54.
IV. Verb § 185—193 » 54— 6L
Språk prof » 61.
IIIARK BIBRAO Till KÄNNSVOH 01
DB mUU LANDSMilEN OCK SVENSKT FOIKIIF. I. I
ETT JTJLKALAS.
FRÅN FÄRS HÄRAD I SKÅNE MEDDELADT AF
Db L. P. Holmström.
Efterföljande teckning nr Färs härads folk- ock spräklif är författad
af ynglingen Anders Joéansson från Silfåkra, som vintern 1876 — 77
▼ar lärjunge vid folkhögskolan på H vilan, ock sedan öfversedd af fröken
Amalia Nordström från Vombs Nygård, som i fråga om folklifvets egen-
domligheter äger en synnerligen fin ock säker blick. Efter hannes an-
visningar är också uttalet återgifvet. Målet tillhör i sin här gifna form
Vombs socken i Färs härad samt Silfåkra ock närliggande socknar af
Torna härad. Ur Färsmålet äro prof förut meddelade i Samlingar till
Skånes historia, fomkunskap och beskri/ning. Tidskrift utg, af Före-
ningen för Skånes fornminnen och historia genom M. Weibull, 1873.
Lund 1874. S. 86 — 100. Men det mål, hvarpå »tjärij^asnakk» är åter-
gifvet, skiljer sig ej obetydligt från det här meddelade, i synnerhet däri-
genom att i Vomb ock Silfåkra diftongerna mindre framträda.
Med hänsyn till uttalsbeteckningen böra några ord tilläggas. Den
fonetiska omskrif ningen är gjord mest efter örat, utan att språkljudens
bildningssätt därvid kunnat tagas under nogare granskning. Detta gäller
åt minstone vokalerna, co kan anses för ett a (som i sv. hat) med mindre
öppnad mun. o närmar sig något åt e. UU kommer stundom o täm-
ligen nära; för öfrigt äro alla långa vokaler i någon mon diftongiska.
Till de kvalitativa ändringar hos vokalerna, som värkas genom sats-
tonen, är öfver hufvud hänsyn tagen blott så till vida, som diftonger
utan tonvikt förenklas (uu-Uy eo-o). För utmärkande af halflång kvan-
titet (_) hafva typer ännu icke hunnit anskaffas. Rätteligen borde
hade, skalle, kunde, hanne, hette, middag, haft ^ i st. f. .. Af brist
på typer har man också i ett par fall nödgats utmärka tonvikten vid
sidan af i st f. öfver vokalen. Den starkast betonade stafvelsen i ett
ord är utmärkt med ' (fortis) vid afvikelse från riksspråket.
222 ETT JULKALAS
J? = Ij, ^3^ = dj, A = r, ^ = ^' sk, 9 = nj (n mouiiiée), g= ng.
e^ julaJcalgJ.
t fohj^fjuuk stkCBjs ate jul va jco b0n po julaJcalaJ hus
fkedh/hj} jms *), o dsui.^) va ju b^na ntskapo hela doh,as
slcBjt, bo o^a o gamla. o atesom da va grönt
v(B^ o vcejaldv, so kum dt neestan ah huba, sImbjs v% hum^
fe vt föst be}en o toka htyondka fofi ststan, sm vcDg-
ha dat^ mtnjan kafé o kcpgefy. hde gtton dalate fe
vt mida. dt som ^) deo va cdst o meest t sleejt, dt skule
JU seda foti butién^n; sm sate vt onke vos atesom vt va
gamla bekonta tQ, da va nody som sco sa sal^ ad
f^uentl^me^na o dt gamle manana skule seda t stuan; vt
onke fe voka plasa t kameiised.
no/t vt do hade sat vos, tuu ffiedMj^ jvnsen op flajan
o s(o: Tfiskeol o vtélkumna te buiiksh o so bokja vt
o ada 00 al dcen guue mcod^n, som dt hade lavad t§ o som
smcoga mted^) bm. foh om jco ska st eo ed, so hade
JCO vest ^nte aded mted, ty an jo) tuu^) f^eo homed. o so
bokja vt o snoka om ala slOfV, tcoled kum sncofd te ktks-
d(D'enj foh, d(Bn va nyltans bejymt y>jco kan o^mis^ huna da
ska geo ma dme hoknade vgAneplektsfkoogan», sep anetts Jtnsen,
som va en mted klog man; y>d& geok mon t^u^nte so lat
t joman, da a*) ju ose en stuur galensk(p'b9 om alt da btesta
folked ska h§^a boiite o akseMi en son tth — »ycp, som
nu hcp^ mtna peogatij va skule jco tw ma te ma mit
juhhh/äg?» SCO en an. — »ja, jco ved atilt, va jco
ska st om eä», va dcBfy non o sep; »dcen som be-
h^veh, o forjt^ana, fokst(9/t ju stn bceste tt.>^> — r>jå mann, sco
anefis jinsen, Ȋa a do vcuif^elten mte bMp som dad e.
JCO, som mte hcQ^ met%en tk^ fj<BMgs haman, ska hola
1) Äfven jmses.
2) Där = ibi heter dar, där = det heter d(Br.
^) Man säger ooksä: dt SO Som, t. o. m. dt SO SOm at,
*) mted = danskt meget, mycket; heter äfven mit.
t mellan i ock G| fp mellan y ock O, & mellan 6 ock ä, a mellan a
a = öppet a som uti liatt, a> = a uti tal åt å till, o öppet å,
fb.In fäks härad. 223
/? = 13» ^S = ^i /t = r, y = ly sk, j; = uj (n modllée), g = ng.
Ett julkalas.
I förQor strax efter jnl var jag bjnden på julkalas hos
Fredrik Jönsson, ock där var ju bjadna närapå hela deras
släkt, både nnga oek gamla. Ock eftersom det var grant
väder ock väglag, så kom di nästan allihop. Strax vi kom,
fick vi först besken ock tackade hvarandra för sist. Sen van-
kade där minsann kaffe ock kakor. Litet grand därefter fick
vi middag. De som då var älst ock mest i släkt, de sknlle
ja sitta för bordsänden; sen satte vi andre oss eftersom vi var
gamla bekanta till. Det var något, som sade sig själft, att
fruntimren ock de gamla männen skalle sitta i stugan; vi
andre fick våra platser i kammaren.
När vi då hade satt oss, tog Fredrik Jönsson upp flaskan
ock sade: »skål ock välkomna till bords!» Ock så började vi
att äta af all den goda maten, som de hade lagat till ock som
smakade mycket bra. För om jag skall tala om det, så hade
jag vist inte ätit mycket, innan jag tog ^) från hemmet. Ock så
började vi att snacka om alla slag. Talet kom snart till riks-
dagen, för den var nyligen begynt. »Jag kan undra, hur det
skall gå med den här värnepliktsfrågan», sade Anders Jönsson,
som var en mycket klok man; »det går mon tro inte så lätt
igenom. Det är ja också en stor galenskap, om alt det bästa
folket skall ligga borte ock exercera en sådan tid !» — »Jag, som
nu har mina pojkar, hvad skulle jag taga mig till med mitt
jordbruk?» sade en annan. — »Ja, jag vet aldrig, hvad jag
skall säga om det», var det någon, som sade; »den som be-
höfver att förtjäna, förstör ju sin bästa tid». — »Ja, men», sade
Anders Jönsson, »det är då värkligen inte bra, som det är.
Jag, som inte har mer än tre Qärdedels hemman, skall hålla
5) tog = begaf mig.
') Med tonvikt 6, ntan sådan a. Pä samma satt växla me, de,
se mig, dig, sig med m&, d6i, S&j så att de under inflytande af sats-
tonen få den förra, eljes den senare formen.
ock a uti hatt, 0 slntet O, 9 öppet ö, M = slutet U som uti huS,
tt = fr. OU» O =- slutet O som uti bO, 0 = a + &, 9= öppet U som uti ulL
\
224 ETT JULKALAS
/? = Iji ^S^^y /i = r, ^ = ej sk, g = aj (n mouiUée), g= ng.
bo fuBst o kgk; en an hole/^ bcotia soldat^ som kan hw
et o et halt mantco'l. da, 6 ju en stuuh, uret. nod for
haft jokas. dt mteste on/ie lansk(p'ben hcoh, ju vaMfitpléktn. —
»jdy en ska ha vtel fo se, ad ma tien geo/t da; for alti nok
Qt foKslåv blek vtBjt, so kkof^loh dt ma ed, te da geok t
jBmanyi. — ja, som seejt vQf hwi ble ju snakad mied om
dedy o jco tkuuk vest, ad dt manana skule juutit mted got
po Mksdcp^en, om dt bcoMi hade kumed dtd,
man nu va ju m\dan ad*n^ o jcOy som m^e fokstuu
ma mied po da danade, teeyte: jco geok ty t stuan o sek,
va dt tcok sa te dak. fok dok va ju en helan huub ma t0seh
ose; o da va dt, som jco hade fokvéde"^) peo, dt sgd o
snaka bcoka om dokas fastemana, te speleman n hade fod
sa Itta mcod, for han spila, nok vt eod. so je vt ud o
shule dconsa^ som vt ose juuke hela atemidan, o de
so vt ble so sveta, so da fuende bo vos. Met som jco sgd en
gog o snaka, sep jco te mtn dcons^): »skg vtjnte geo ud o
svcpla vos?» njcp ejtte fok vakm», sco hun. yydo feok vt vcel
dconsa t jenh man nok vt do kum han mit for doken, smtpde
vt vos so ncet ud o jef^ udom puukfn, fok da va ju mohi,
so dok kune tyen se vos. dok snaka vt om gamla fohr
fgkenhedek. te ststans so scpe jco: »ska du inte sncoktjuta da,
hgna?y> — »jcp? né, dkonan^), jco hcokju %nte non fasteman,
stn so e da tts nok ma ded so laye. man du ska vcel te
ed sncpiit?» — »cp dcek a tyen o vel hcp me h<elek; ose
a hok tya t^sek, som dcsk a non kea ma, dt luek
so ma en o so ma en ån, so jco tkuuk, da a so got o
inte bry sa om ed so laye», — »jg, man da kan du vcel inte
st om me? jcp hcok ju aidt lued o dkcp^d ma
non?» — r>cp na, daeme so hcok jco ditt ttpts so mted om
de ose. joo hcok scejt so ttt dak hMia: neljens hgna,
da a ha vél en JeJ^elt ^®) t^s. om jco veste, da juuke nod,
^) Hafva förvett på = vara nyfiken efter.
^) flickani med hvilken han dansade.
% mellan i ock 6, if mellan y ock ö, a mellan 6 ock ä, a mellan a
a = öppet a som uti hatt, CD = a uti tal åt å tiu, o öppet å,
FKÅN FÄRS HÄRAD. . 225
J3 = tj, ^gr = dj, /b = r, ; = q sk, j; = nj (n mouiiiée), g]= ng.
bäde häst ock karl; en annan håller bara soldat, som kan ha
ett ock ett hälft mantal. Det är jn en stor orätt. Något får
här göras. De mesta andra landskapen har ju vämeplikt.» —
oja, en skall likväl få se, att med tiden går det ; för alltid när
ett förslag blir vakt, så krånglar de med det, till det går i-
genom». — Ja, som sagdt var, här blef jn snackadt mycket om
det, ock jag tror vist, att de männen sknlle gjort mycket godt
på riksdagen, om de bara hade kommit dit.
Men nn var ja middagen äten, ock jag, som inte förstod
mig mycket på det där, tänkte: jag går in i stngp ock ser,
bvad de tar sig till där. FOr där var ja en hel hop med töser
också; ock det var de, som jag hade förvett ^) på. De satt ock
snackade bara om deras fästmän, till spelemannen hade fått
sig litet mat. För han spelade, när vi åt. Så gick vi at ock
skalle dansa, som vi också gjorde hela eftermiddagen, ock det
så vi blef så svetta, så det rann af oss. Rätt som jag satt en
gång ock snackade, sade jag till min dans^): »skall vi inte gå ut ock
svala oss?» »Jag är inte för varm», sade hon. »Dä får vi väl
dansa igen». Men när vi då kom hän midt för dörrea, smög
vi 088 så nätt nt ock gick atom porten, för det var jn mörkt,
så där kände ingen se oss. Där snackade vi om gamla för-
farenheter. Till sist så sade jag: »skall da inte snart gifta dig,
Hanna?» — »Jag? nej, drånan*), jag härja icke någon fUstman.
Sen så är det tids nog med det så länge. Men da skall väl till
det snart?» — »A, det är ingen, som vill ha mig häller; också
är här inga töser, som det är någon reda med. De springer
så med en ock så med en annan, så jag tror det är så godt att
inte bry sig om det så länge». — »Ja, men det kan dn väl inte
säga om *roi^? Jag har ja aldrig sprangit ock dragits med
någon». — »A nej, därmed så har jag alltid tykt så mycket om
dig också. Jag har sagt så ofta där hemma: Nils- Jöns' Hanna,
det är likväl en skicklig ^^) tös. Om jag viste, det gjorde något,
') Förstärkande: né dh^nan = vist icke.
?^ snäll.
ock a uti hatt, 0 slutet Ö, (^ öppet ö, U = slutet a som uti huS,
tt = fr. oa, O = slutet O som uti bo, O = a + 0} t» = öppet a som i ulL
226 ETT JULKALAS 6
/^ = la» ^? = ^, '^ = r» :f = « Bk, j; = nj (n mouiiiée), g= ng.
so shule jco, tco ma dcvle/inj fh,%a te A^ne.» — »ja du han
do l(B^sa dtn twlan! du e guu! nu vél jco^nte ble hus da
l&yeii; nu geoti vt ty.» o so je vt so ncet ty, fo^ da ad
tyen shule se, ad vt hade vad ude. o so gcp vt vos te
o dconsa t jen, so ma §n o so ma en ån. nok vt do
hqde dcpnsad et bede^^)y so hum ffied^J^ jmsen ud o sep:
^nu feok t kuma ty, dttaya, o feo jati en tod^ o stytij^a
jafi ma», man no^ vt deo hade dkuhed tod^^ so ble vt so
heda, so drei^ va m^a, som möte ud o svcpla sa; o va
ti^sema hade fqd t sa^ da vQd 3a)jnte^ foh, dt ble ose
mted foh. vaMna.
o^efy tten man vt damsay sptla manana hokt.
man hviye^na dt shule ju se po alt gMnt^ som muuit hade o
vtsa t hamejised, dm va ju vs^vnadek, som va ghana:
auandyne/t ^^J, dkajel o sayatej^e, som va sptant spMjpgane
nya. »da va kent utdmeled va da hcp^ god teet!» sa? mceta-
pcehL-lwks "^. hofoh,en je hcoit du hat po dom, hqkna?» —
/b/i SBO h§de hv%yan po stéled. »ja> hade en tveo-o-J^yve-
twla ^^), man hun va ncestan fok ftn ^^); dteti hune jama god
Itta m§k t dom, da hade^nte shwt,» — »ha steh, du, maneja!
dt Q JU so j}oha, so dt hco^ adt bo o va ") po non ån
le! *^)» — »ja, dt e vcel ose ded», sep en ån. »cpja, da
feoh, JU va so fofy dtne gogen; en feok ju veva bceten, ha^ncBsty>.
no^ do muuh. hade vtst dom so mted dati va, o da
va bekipmty jej§ hun ty o seo ete hv(elsmcp'd'ny so dan
**) Bete = stycke, stund ; här det senare.
**) öfverdyna är ett bolster, som allmogen i Skåne begagnar i
stället for sängtäcke.
^^) Per Larssons hustru Mätta; ock pä samma sätt nedan Lai's
Larssons hustru Anna o. s. v.
^*) Antalet tänder i en väfsked räknas i Skåne i i^tal^E»;
hvart tal innehåller 30 tänder, en 22:tala altsä 660 tänder. I
Småland räknar man däremot i »bundi», hvart om 48 tänder;
en 15-»bunna» t. ex. innehåller altså 15 X 48 d. v. s. 720
i mellan i ock 6, fp mellan y ock ö) a mellan 6 ock ä, a mellan ä
a = öppet a som uti hatt, (O = a uti tal åt å till, o öppet å.
FRÅN FÄ KS HÄRAD. 227
y^ = lij» ^J = <y> '^ = r, ^ = ni ak, 9 = nj (n mouiUée), g = ag.
så skulle jag, ta mig dalem, fria till hanne». — »Ja, dn kan
då lägga din talan! Dn ftr god! Na vill jag inte bli hos dig
längre; nn går vi in». Ock så gick vi så nätt in, för det att
ingen skalle se, att vi hade varit ate. Ock så gaf vi oss till
att dansa igen, så med en ock så med en annan. När vi då
hade dansat ett bete^'), så kom Fredrik Jönsson at ock sade:
»na får ni komma in, drängar, ock få er en toddy att styrka
er med». Men när vi då hade drnckit toddy, så blef vi så
heta, så det var många, som måste nt ock svala sig; ock hvad
töserna hade fått i sig, det vet jag inte, för de blef också
mycket för varma.
Under tiden medan vi dansade, spelade männen kort.
Men kvinnorna, de skalle ja se på alt grant, som mor hade att
visa i kammaren. Där var ja väfnader, som var granna:
ofvandynor^^), dräll ock sängtäcken, som var sprint sprakande
nya. »Det var orimligt, hvad det har gått tätt!» sade Mätta-
Per-Lars "). Hvad för en sked har da haft på dem, Earin?» —
för så hette kvinnan på stäUet. »Jag hade en två-ock-tjnga-
tala^^), men hon var nästan för fin^^); där knnde gärna gått
litet mer i dem, det hade inte skadat.» — »Hvad säger da, människa!
De är ja så tjocka, så de behöfver aldrig vara på någon annan
led ! ^^)» — »Ja, de är väl också det», sade en annan. »Äja, det
får ja vara så för denna gången; en får ja väfva bättre bär näst».
När då mor hade vist dem så mycket där var, ock det
var berömdt, gick hon in ock såg efter kvällsmaten, så den
tänder. I fråga äter om »varpen» (uppränningen) räknas ett »bnnd»
innehålla 48 par trådar.
^') Till »ofvandynor» bmkas nU som »islätt» (väft) med varp af lin
eller bomull. Ju finare skeden är, d. v. s. ju tätare trådame i varpen
ligga, desto svårare är det att få »ialätts»-trådame att ligga tätt; ock
dessa bestämma genom sin betydligare tjocklek tygets tjocklek Således
ju finare varp, ju mindre »går där i dem».
^^) ha aldrig behof (?) att vara = behofva aldrig.
1^ Led = vis, sätt
ock a uti hatt, 0 slutet Ö, B^ öppet O, U = slutet a som uti hoS,
u = fr. On, O = slutet O som uti bO, d = a + d, o = öppet a som i olL
228 ETT JULKALAS 8
•
J? = 1a> ^5 = dj, /i = r, ^ = q 8k, j; = dj (n mopiiiée), g = ng.
ble i Qkntg. d% on^e hle sedanes o snoka, y>da
a do uent uvaiyd^t, va hok & tystopad eo äla slavh —
»ja, en kan se, ad d& & vohj^^l^d^^) folk». — »ja, dft ft min-
fan snåla t(9sefi te o jeta cohbéjii. — r>3W o^kas^ om cla
a samt, som dt ste/t, ad d&n ena ska juta sa nu?y> sco
ana-lcofy^-lcohs, »da ved joojnte, da hwk j<p ^nte h^ht.
ho fl skule hun htBn?» sco mtBta-jvns-nels. »a>, dt hooti ju
stfsnt om^ ad hun skule hcp en eo dt stnuke nels-nels-peoganaTf>.
— y>da hmtt jco afyh hänt, man da kune ju got h^Mi sa.
dt a JU ose so /tt^ja soh — y>jå, jw ved mte m^^, an dt
s<p so » htndcp^n hane te uules, jcp va doA h^ne et
atiane.
man nu va ju mcpd^n f^M. oso eod vt. o da be-
havdes got; foii vt hade dconsad, so vt va btup stpltna^^). no^
vt deo hade ^ded, so va da te o toka o bq gu-nat
ma bo gamla o oga, o dmtt va on, som jcp bco
gu-nat m^ ude po geoken^ no/i hun skule seeta sa op po
vi^jnen — wan ad jco vel mte sty horn da va.
^^) Värkligt = vfirksamt, strfifsamt ock duktigt
FRÅN FÄRS HÄRAD. 229
J^ = ^, Ä^3^ = dj, /t = r, ^ = Elj sk, 5 = Dj (n mouiiiée), ^ = Hg.
blef i ordning. De andre blef sittande ock snackade. »Det
är då rent ovårdigt, hvad här är instoppadt af alla slag!» —
»Ja, en kan se, att det är värkligt^^) folk». — »Ja, det är min-
sann snälla töser till att sköta arbete.» — »Jag undrar, om det
är sant, som de säger, att den ena skall gifta sig na?» sade
Anua-Lars-Lars. »Det vet jag inte, det har jag inte hört.
Hvart skulle hon hän ?» sade Mätta- Jöns-Nils. »Å de har ja
glnnkat om, att hon sknlle ha en af de store Nils-Nilspojkarne.»
— »Det har jag aldrig hört. Men det kunde ju god t bära sig.
De är ju också så rika så!» — »Ja, jag vet inte mer än de
sade så här om dagen borta hos Oles, jag var där borta ett
ärende».
Hen nu var ju maten färdig, ock så åt vi. Ock det be-
höfdes godt; för vi hade dansat, sä vi var bra sultna ^'). När
vi då hade ätit, så var det till att tacka ock bjuda god-natt
med både gamla ock unga. Ock där var en, som jag bjöd
god-natt med ute på gården, när hon skulle sätta sig upp på
vagnen — men att jag vill inte säga, hvem det van
") sultna = svultna.
NfARI BIBRA6 Till KÄHNItOl 01
BE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIF I. S.
HELSINGESÄGNER
BERATTADE
AF
V. E.
STOCKHOLM, 1879.
P. A. KOBSTEDT k. BÖNER.
KOKaU BOKTRTCKARR.
1. Trollbruden.
Att det är händt längesedaD, är vist; men hur längesedan,
vet ej jag. Hvad jag kan säga är, att brudens slöja, som
förvarades i sockenkyrkan, murknat ock fallit till stoft redan
för så långt till baka, att nu ingen är, som minnes sig hafva
sett hanne. När det bände, var här en annan religion än nn.
Men så lyder sägnen.
På Hofsbärg i Ljusdal, just på det hemman, som nn är
deladt i två, men då var ett, bodde en bonde, hvars namn
längesedan är glömdt, ehuru han var både rik ock ansedd.
Men namnet på hans dotter mins man än. Ingärd hette hon
ock var Ijuslig som vårsolen med bärröda kinder, glad ock
kvick som lärkan, händig ock snäll i arbete ock sysslor. Där-
före var hon ock en grannyttja '), som hvarje gosse önskade
till brud. Ingärd hade dock gått förbi alla kaksarne^) ock
fäst sitt tycke vid en fattig husmansson. Hvad namn han
hade, vet ej jag, men anständig var han med goda seder,
stark som tallen, mild som björken ock seg som enen. Att
husmanssonen skulle få Ingärd, som till på köpet var land-
ärfva^), var vist att tänka! Nej förr skulle hon få gifta sig
med trollet där borta på Skånskogen.
Där vallades om sömrarne bondens i Hofsbärg boskap.
Men dess emellan huserade trollen där. Som hvar man vet
ock vi med, intaga alltid trollen vallarne, så snart skogjän-
torna lemnat dem med kyn^). De vilja då vara ensamma där
ock äro otåliga vid besök. Men trollen på Skån voro af ett
eget slag.
Bland alla socknens kaksar var sonen till bonden i Home
den styfvaste i rikedom, men det var en svartmuskig en med
*) flicka, värd att eftersträfvas till hnstni.
^) go88ti, god att få till man.
^) ensamt barn, som arfver gården.
*) korna: ku = ko; best. kua, pl. kyn.
234 v. B.; HELSINQESÅONER. 4
stygg uppsyn. Honom ville Hofsbärgsgubben hafva till måg;
men Ingärd ville inte hon, som väl underligt var. Men tänkte
hon väl: »gods ock penningar kan rost förtära^ ett troget
hjärta bör man ära». Det halp inte, att Ingärd sade nej; på
hösten, sedan hon kommit hem från vallen, skulle bröllopet
med Hornegossen stå.
Det var på våren, ock Ingärd rustade sig att boföra ^).
Farn ock drängen hade gått förut med hästen, som bar en
stor skruck 2) med hvarjehanda bonad samt bröd ock sofvel;
efter kom Ingärd med kyn, ock sist gick skogjäntan, en
gammal en. Ingärd tutade i luren så vackert, att det klang
hän omkring väl på en mil, ock dess emellan sjöng hon lustigt
ock gladt, ty hon var ej den, som tog sorgen tung. Nu
var det väl också en så Ijuflig vårmorgon, som mången är väl
det, då bäckarne sjunga ock foglarne sjunga ock till ock med
små bladen sjunga, ock den som då kan vara i skogen ock
ej sjunga med, den har hvarken röst eller lag, men det hade
Ingärd, ock därföre sjöng hon. Farn var långt förut, det
kan en tänka, när det är annat att klöQa än gå med kyn.
An drar Strimla, än Gullstjärna till skogs, ock så är det att
kuta^) efter dem, ock kommer man väl till baka, är det små-
fäskrakje*), som sätter i väg. Så var det ock här, ock där-
före hade de båda skogjäntorna blifvit efterpå.
Då det led på dagen ock de hunnit upp mot Västeråsen,
tillsade Ingärd den gamla att gå förut, så skulle hon drifva
på. Ingärd stannade, sedan hon drifvit på kräken; ock nu
hände det sig så, att just i det samma kom han fram, hus-
manssonen, åtföljd af en lurfvig hund. »I ska i vallskog?»
sade han. — »Ja det är den tiden nu», svarade Ingärd. —
Det är otrygt på skogen», sade han vidare. — »Otryggare är
det på bygden», svarade Ingärd; ock så tego de. — »Skulle
du ej vilja taga den här med dig?» sade husmanssonen ock
visade på hunden; »bind din halsduk om honom ock låt honom
löpa, om du kommer i nöd af hjälp», tillade han. — »Tack»,
sade Ingärd; ock så skildes de åt, ock hunden följde med
*) flytta till vallskogen.
^) bärkorg.
•') springa.
*) far ock getter.
5 TROLLBRUDBN. 235
hanne. Nn är det alltid så, att när två hålla hvarandra kära,
hafva de lättare att komma till tals, när de inte se hvarandra,
ock så var det här.
»Jag äger ej gods, jag äger ej gård,
dn vill väl inte ha mej;
men åker jag bryter ur stenmarken hård,
så, kära du, ta mej!
Hå-å-å-hå — det är Ijufligt i skogen»,
sjöng hnsmanssonen, ock Ingärd svarade :
»Ock bryter dn åker nr stenmarken hård,
åh, gosse, skall jag tro det,
så får du väl också din egen gård,
så mist inte modet!
Hå-å-å'hå — det är Ijufligt i skogen».
Ock så sjöngo de ömsevis både länge ock väl, ock alt gladare
ljöd det; men till sist kunde de ej höra hvarandra, då de
drogo hvar sin väg.
Nn gick Ingärd förut igen. Då de kommo till vallen,
voro fam ock drängen längesedan där, ock all honan var af-
lassad. Kesseln hängde på vinnen ^), ock tråg ock byttor
stodo i källarn. Fam skulle vända åter, ock det var bara att
säga farväl. Men innan dess kommo Ingärd ock han ännu
en gång till tals om Hornegossen, ock då lär Ingärd hafva
gråtit ock bedt, att hon skulle få den hon höll kär; men farn
sade som förr, att hällre skulle han gifva hanne i trollsläkten
på Skån, ock så skildes de.
Nu voro de båda skogjäntorna ensamma på Skån. Det
var ej så godt den tiden, som nu, att vara på skogen. Guffarn ^)
var ofta framme, men värre ändå var gråben^). Då fiogo
ofta skogjäntoma begagna spjuten, ock mer än ett vargskinn
hade de med sig hem på hösten. — Ingärd gätte *), den gamla
stökade där hemma. Det är underligt att vara ensam i Öde
skogen. Har man ej en hjärtanskär, komma allahanda tankar
farandes, ho vet hvarifrån; men har man det, då tänker man
allenast på denne, ock så gjorde Ingärd. Gåfvohunden följde
^) l3rftarm af tra ellor järD| pä hvilken kittelD hänges öfver elden.
*) björnen.
•) vargen.
^) vallade kreaturen.
236 v. E : HELSINOESÄONER. 6
hanne troget ock hjälpte hanne gata. Tisdagsgässle >) var
längst bort vid en liten tjärn med stora stenrösen kring. Under
dem bodde trollen, ock när de kokade sin mat^ såg man, bar
röken smög app mellan stenarne. Dit ville ej gärna handen
följa hanne; han stannade då på afstånd, såg stort på hanne
ock började tjata.
Där satt hon na, ock som hon ingen annan hade att tala
med, så talade hon med sig själf, ock det var om Hornegossen
ock den andre. »Skalle jag ej få den jag håller kär, må jag
så gärna taga trollet, ty aldrig sätter jag krona på mitt hufvad
för Hornegossen. — Nej, hällre trollet än Hornegossen.» Hon
hade knapt talat at, förrän det dånade till i stenröset, ock
framför hanne stod en liten man, klädd i grå kläder ock röd
toppmössa. Han såg blidt på hanne ock sade: »Rätt att da
vill blifva min bråd; gäfvare man får da aldrig där borta på
storbygden. Farn bar också sagt ja, ock na fattas intet annat
än bröllop, ock det skall stå i din staga nästa fredagsnatt.
Gods äger jag ock gald. Se blott!» sade han; ock sä liten
han var, sköt han med en hand bort den stora stenen, på
hvilken Ingärd sattit. Rädd blickade Ingärd in i trollets bo-
ning; där glänste alt af gald. Små män höggo det ar bärg-
väggen ock hamrade det till tackor. Hade Hofsbärgsgubben
varit där, hade han väl för en enda af dem hällre gifvit Ingärd
ditin, än till Hornegossen, som väl aldrig ens drömt om en så-
dan rikedom; ty Hofsbärgsgubben var en girig en, men det
var icke Ingärd. Hon vardt häpen, då hon såg det myckna
guldet; men hon tog snart mod till sig, ock så började hon
tala förstånd med gubben, ock slutet på deras samtal blef, att
om ingen från bygden skulle komma till vallen dessförinnan,
skulle bröllopet stå under fredagsuatten därpå. Det kunde
gärna gubben gå in på; han viste nog ställa så, att ingen
skulle komma dit, ock så skildes de.
Så snart Ingärd kom ett stycke därifrån, band hon hals-
duken om hunden, ock denne satte genast i väg. Husmans-
sonen stod just ock trafvade vinterveden utanför stugan, då
hunden kom rusande till honom; ock så hårdt hade han
sprungit, att han föll ned ock låg nästan andlös. Gossen tog
*) gätstalle. Vallskogen är iDdelad i »gässler», b vilka få namn
efter dagOD, då de betas.
7 TROLLBRUDEN. 237
genast ock satte knifven i bältet, ock med yxan på axeln be-
gaf han sig af. När han kom nppåt skogen, låg där en dimma
så tung, att han ej kände se banden för sig, men bakom honom
var det alldeles klart. Han gick ock gick; men rätt som det
var^ stod han åter vid skogsbrynet igen, ock nu kunde han
förstå, att det var trollen, som lekte med honom. Nu var
här på den tiden en from man, som lärde kristendom. Hus-
manssonen hade hört honom läsa ock sjunga, ock tänkte han
nu: »har någon makt med trollen, så är det han.» Till
honom begaf han sig. Väl blef han mottagen, ock presten
skulle nu följa honom åter till skogen. Han tog en stor kappa
på. Ett kors af guld bar han i ena handen ock en stor bok
i den andra. Den svarta dimman låg ännu öfver skogen;
men så snart den fromme mannen trädde därin med korset,
vardt det klart som ljusaste dag, ock så gingo de framåt.
Långt var det att gå, ock innan de kommo åt vallskogen,
var det långt lidet på kvällen.
Ingärd hade väntat ock väntat: ingen kom. Trollen rus-
tade till bröllopet. Stugan pryddes med granna röda tyger,
iväfda med guld; på bordet stodo flere bägare af guld, ock
ölet, som trollen brygt^ bars upp i stora hinkar af silfver.
Till sist skulle bruden klädas. Hannes vallkläder togos af
hanne, ock hon ikläddes endast en tjocka svart slöja, ock sä
stod hon nu rustad. En kan lätt tänka, huru hon skulle vara
till mods. Rätt som hon nu stod där, började trollen blifva
oroliga ock sprungo af ock an i stugan. Dörren gick upp,
presten ock gossen stego in. Korset glänste i stugan, ock i
ett försvunno alla trollen, somliga genom skrufven ^), andra
genom källarluckan. Så mycket af guld ock silfverkärlen de
kunde rycka med sig^ togo de; men mycket blef kvar, ock
däraf togo presten ock husmanssonen hvar sin del. Men nu
sedan hnsmanssonen var vorden så rik, hade Hofsbärgsgubben
intet emot att taga honom till måg, ock sä firades bröllopet
på hösten med all ståt. Länge lefde därefter husmanssonen ock
Ingärd till samman i fröjd ock gamman, ock släkten lefver
än — men inte är det jag, som säger hvilken han är.
Slöjan förvarades länge i släkten, kom så i sockenkyrkan,
ock murknade hon som alt annat ock jag med.
^) skoreten.
238 v. £.: HBLSINQE8ÄONER. 8
2. Håxgadansen.
(Hanebopolskan).
I Segerstad vid gränseu til Hanebo reser sig Hårgabärget;
där uppe på toppen ligga flera flata hällar, på hvilka fordom
mäDDiskor offrats. Där är ock en väldig vårdkas, ock ännu
är hvar ock en, som bestiger bärget, skyldig att öka den med
ett trä eller en sticka. När den sist lyst för att kalla folket
till saraman vid någon gemensam fara, vet ingen; men så farligt,
som det skall se ut, när den åter en gång tändes, har det
aldrig varit. Skråmtar^) gör det än där uppe, ock i nattlig
stund hör man stygga läten därifrån. Såg inte »69» vid lif-
kompauiet en dödskalle kullra ned för bärget, hoppande från
trädtopp till trädtopp, alt under det ständigt upprepade hemska
ropet: uj hi — uj hi! — Ja hemskt är det där; men det är ej
underligt efter hvad som hände där i forna dar. Så är berät-
telsen därom.
I Hårgabyn nedanför bärget hölls ett okristligt lefverne
med dans ock dryckeslag. Där var dans en lördagskväll.
Klockorna, som ringde in sabbaten, varnade högtidligt: »Helga
din själ! - Sabbat går in!» Men ingen af den vilda skaran
i dansstugan brydde sig om att lyssna därtill. Alt vildare
vardt dansen, alt högre Ijödo ederna, ock alt djupare tömdes
ölkrusen. — Till sist trädde in i stugan en främmande man
ock erbjöd sig spela för dem. Ja, det ville de alla, ock han
stämde upp en polska, hvars make ingen hört förr, ock ve
den, som får höra den. Han spelade ock spelade, de dansade
ock dansade, ock till sist sjöngo de alla med:
Där dansar den blå,
där dansar den grå^);
på Hårgabärget skall dansen stå.
Dagen grydde: ännu fortgick dansen med samma vildhet.
Åter Ijödo klockorna manande: »Kom till Guds hus! — Kom
till Guds hus!» Men ingen mer än en flicka lyddes därtill.
Hon slet sig ur ringen ock kastade sig nästan andlös ned på
^) spökar.
^) Segerstadsborna voro fordom blåklädde, Hanbyggarue gråklädde.
9 HÅRGADAN8EN. TRÖNE. 239
bänken. Då ringen rasade förbi hänne^ sökte bon rycka sin
fästman därifrån, men hans arm slets af ock stannade i hannes
hand — ock nn rasade hela skaran med spelmannen i spetsen
at ur stagan, bort öfver bäcken, appför bärget — det var en
förfärlig dans — ock där uppe dansade de, till dess köttet
moltnade från benen; ännu dansade benranglen, till dess benen
föllo i sär; ock till sist var det endast de hvitnade skallarne,
som hoppade där appe — omkring i ring: aj hi! — nj hi!
a Tröne.
Tröne sättes af allmogen i förbindelse med Tor: Tröne
skall vara Torön, emedan bär fordom fannits ett Torstempel,
kringflutet af ån, som nu blott går förbi kyrkan. Kring Tröne
sluta sig sägnerna om den helige Staffan, helsingarnes apostel.
Han kom först till Tröne ock hade där sin bostad, från hvilken
han drog ut på färder kring landet, ock red efter solens lopp
till Arbrä, Järfsö, Ljusdal ock Nordanstig ock därefter hem
igen, samt vardt ihjälslagen vid Mordbäcken på gränsen mellan
Helsingland ock Gästrikland. Hans lik bands på en otamd
iåle, som förde det till Norrala^ till det ställe, där hans ben
ännu hvila under golfvet. af det lilla grafhus, som Norrala
socken i senare tider bygt öfver det gamla forna träkapellet.
Så är sägnen, att 'när detta kapell ramlar, är värdens sista
dag snart för handen.
I Tröne åter berättas, att* S:t Staffan, sedan han länge
predikat i det öfriga Helsingland, till sist begaf sig till Tröne,
själfva härden för den gamla Torsdyrkan. Där var ett stort
offer. Han inträdde i offerhuset, ock sedan han predikat om
Kristus, utsträkte han sin hand mot Torsbelätet, som genast
krossadt föll ned från sin ställning. De församlade blotarne
grepo nu den helige mannen ock slogo honom ihjäl. Hans
lik fördes utom den åt Tor helgade platsen ock kom så till
Norrala, där hans lärjungar togo hand därom.
Tröne kyrka är efter sägen den äldsta i Helsingland ock
var länge den enda. Då samlades här från hela landet kyrko-
besökare, ock byarnes namn kring kyrkan bevara ännu minnet
240 v. E. : HELSIKOESÄQNEK. 10
af denna tid. Så skall Tygsta hafva sitt namn däraf, att vapnen
här aflades; i Glamsta samlades folket från skilda trakter,
samtalade om hvad som händt i de olika bygderna ock afgjorde
gemensamma angelägenbeter. Till Daglysa ankommo vanligen
Söderalaborna i dagbräckningen, o. s. v. Måhända hafva dessa
sägner sammanhang med de vallfärder, som under katolska
tiden helt säkert skedde till S:t Staffans graf ock till den
kyrka, som var helgad åt honom. Kyrkan, som tvänne gånger
blifvit tillbygd ock ntvidgad, var ursprnngligen, som ännu på
de orappade gråstensmurarne kan synas^ endast 31 alnar lång
ock 18 alnar bred, ock var föga egnad att rymma en så stor
menighet, som Helsinglands äfven vid denna tid var. Aldrig
ock vördnadsbjudande ser hon ut med sina gråa murar, sitt
spetsiga tak, från hvilket likväl kammen nu är nedbruten; ock
genom den öfverbygda kyrkogårdsporten med gluggen, från
hvilken presten öfver folket stänkte det vigda vattnet, gifver
hon till känna sitt ursprung från den katolska tiden redan genom
sitt yttre, men ännu mera i sitt inre genom sitt korshvalf ock
sina målningar, aflatsskrin m. m. De många helgonbilder, som
ännu för uägra tiotal af år sedan prydde väggarne, äro nu ut-
flyttade ock ligga väl i någon skräpbod, likaså den gamla dop>
funten af sten, som sönderslagen återfinnes på bottnen af klock-
stapeln.
På den tiden, då Tröne kyrka var den enda i landet, lefde
i Bollnäs tre bröder: Erik, Rike ock Flake, efter hvilka går-
darue Eriksnäsbo, Rikbo ock Flaknäs ännu hafva namn. De
voro alla mäktige ock redo i lysande kläder på silfverskodda
hästar. Den förnämste af bröderna var Flake. Han hade för-
bjudit presten i Tröne att ringa till sammans, förrän klangen
af hans silfverbetsel hördes till kyrkan. En söndag, då Flake
dröjde längre än vanligt, lät presten sammanringningen ske,
innan den mäktige mannen anländt. Gudstjänsten var börjad,
presten messade framför altaret, då hastigt Flake inträdde, gick
rätt uppför gången ock stötte sitt svärd i prestens bröst, så
att han nedt^öll död vid altarfoten. Men ångern öfver detta för-
färliga brott kom öfver Flake, som ingenstädes hade någon frid
eller ro. Så beslöt han att draga af på pilgrimsfärd. Sina
skatter nedgräfde han under de båda källorna på Källängen,
men själf kom han aldrig åter. Mången har sökt att upptaga
11 KÄRBÖLE. 241
skatterna; men alla liafva blifvit skrSmde från foretaget af en
stor svart höna, oek så ligga de där ännu i dag som är. Tage
dem den som kan!
. 4. Kårböle
är beläget på skogen mellan Färila ock Högdal på vägen till
Jämtland. Här, säger man, var af ålder hvilställe för fUrd-
männen, ock här stod fordom ett kors, vid hvilket de resande
gjorde sin andakt ock offrade; ock hette stället därföre Kors-
böle eller "Korsgården, hvilket nnder tidernas längd blifvit Korr-
böle, som namnet uttalas.
Man berättar eljes också på annat vis, att stället fått sitt
namn af kål ock börda, som här heter höla.^) En man i Ljns-
dal hade här sin jakt- ock fiskeplats. Han bar engång med
från hemmet en stor börda kål för att njnta af nnder sin vis-
telse där. Då han kom dit npp, kastade han kålen ifrån sig
ntanft5r stugan ock gick in. Under tiden kommo getterna ock
åto upp all kålen. Då mannen åter kom ut att taga vara på den
dyrbara maten, fans ej spår därtill, ock han utropade förargad:
»Jag menar Haken tog vid kålböla» — ock däraf vardt namnet.
Färdmännen brukade för att vinna en lycklig resa offra en
gåfva till Kårböle kapell, ock för den kassa, som häraf bildades,
är kapellet till en del bygdt. Resorna här förbi voro ej alltid
i det ärligaste ärende, då det ofta gälde att från Norge
smuggla tobak ock andra förbjudna varor, ock under den tiden
föreföllo ofta strider mellan kronobetjäningen ock smugglarne.
»Lars Frössing» heter ett ställe vid denna väg. Här upphann
^ogden Lars trenne färdmän med kontrabandsvaror. Han äm-
nade gripa dem, men i stället grepo de honom ock bundo honom
vid en tall, där man sedan fann honom ihjälfrusen.
Ej långt från Kårböle ligger Kerstabärget. Brant stupar
det ned i Kerstasjön. Här nedfc^r åkte en gång på skidor lapp-
eller finnilickan Kersta. I ena handen höll hon en tenntallrik
med ärter ock i den andra skidstaken. Folket stod där nere
på sjön, såg hur hon uppe på toppen af bärget svängde tall-
>) d. v. B. bgla.
242 v. E. : HBL8INGB8ÄGNER. 12
riken i banden, ock så bar det af i bvinande fart. Inom
några ögonblick stod hon där nere ibland dem: ej en ärta var
spild af tallriken, yågstycket hade lyckats. Men det kostade
också den nnga flickans lif, ty ett blodkärl hade sprungit i
bröstet, hon vacklade ock föll. Det jubel, som nyss hälsat
hanne, byttes i sorg, ock tysta buro de hannes lik från platsen,
som därefter bär hannes namn, som sagan hannes minne.
Om du ej är trött, klättra med mig dit upp till toppen —
dock, vill du endast se en leende tafla med grönskande tegar,'
skuggiga lunder, hvitmenade kyrkor, vänliga boningar, som
spegla sig i sjön, ock lekande barn: gå då framåt bygden.
Den tafla, som här uppe möter ditt öga, är allvarsam, dyster
om du så vill; men den har sin storartade skönhet. Är det
klart, kan du se någon fjälltopp med sin snö glänsa vid ho-
risonten, annars blott skogen ock bärgen, mellan hvars vågiga
åsar Ljusnan ibland lyser blå. Där borta sänker sig mot älfven
Huskölsbärget, vid hvars fot, som dock ej din blick kan nå,
kornet ock rågen gro, bärande goda skördar åt dem, som där
bygga ock bo. Hvilka äro de? Sitt ned där i mossan vid det
fallna trädet, skall jag tälja deras saga: den är enkel ock all-
daga.
På Qortonhundratalet kommo hit tvänne unge finske män,
från Rautalampi socken i Savolaks. Där trängde på alt sätt
af fiender, som med våld ock rof foro fram, drogo de unge
männen ut för att i Sverige söka nya boningsplatser för sig
ock sina hustrur, med hvilka de nyss blifvit gifte. De kommo
först till Björnbärget, ett stycke söder om Huskölen — du ser
det där: det mörka med det ljusa molnet simmande under
toppen — ock började arbeta med svedjning. En dag hörde
de en kvinna, som lålade i ett närbeläget bärg. De lyssnade:
det lålandet kände de igen. Med tårade ögon vände sig den
ene till den andre ock sade: »Vore det ej här i främmande
landet, skulle jag tro, att det var min Kari, som lålade.» Pä
nytt förde vinden valltoner dit bort till de båda männen. »Nej,
det är väl en dröm,» sade den andre; »men hörde du nu min
Kersta?» De begynte nu boja till baka. Det var väl blott en
lek, men i hvilken för de båda männen hem ock fosterbygd
speglade sig i lefvande drag. Alt gladare ock alt närmare
följde svaren. Snart syntes tvänne kvinnor, den ena på sin
13 KÅEBÖLB. 243
TySS bärande ett rosenkindadt barn. Ej länge dröjde de båda
männen att skynda dem till möte. Hustrurna hade återfunnit
sina män. Längtan hade gripit dem med makt, ock så hade
de båda till sist ej kunnat motstå hanne, utan till sammans
dragit ut att söka de käre, hyilkas spår de följt från bärg till
dal, från dal till bärg. Aldrig sökte kärlek utan att finna.
Ock nu täljer sägnen vidare, att de båda kvinnorna samma
dag togo till yxan, ock så gick arbetet med lust ock fröjd.
En dag, då de kommit högre upp på bärget, sågo de på den
andra sidan Huskölsbärget, som såg fruktbärande ut, där det
satte sin fot i älfven; ock så drogo de ditöfver, ock där bygde
de bo, nybyggen först, så torp, nu rika bondgårdar. Men i
rak linje nedstämma ännu de, som bo där, från de båda Rau-
talampimännen.
Där österut höjer Sorgbärget sin hjässa öfver skogen, ock
den blå fläcken där nedanför är Sorgsjön. Jag vet, hvariiöre
stället fått sitt dystra namn. Det var tvänne vallflickor, som
gätte där uppe. Den ena, den fagraste ock den käraste, var
borta, då de på kvällen skulle drifva kyn till vallen. Den
andra sökte ock ropade — intet svar. Då kommo de från
bygden ock sökte äfven, men utan att finna den förlorade.
Borta var hon, kanske till sin eviga ofärd, hos trollen. Nu
viste de ingen annan råd än att taga den minsta kyrkklockan
ock föra dit upp i bärget. Där bygde de nu en ställning,
klockan hängdes där upp, ock dess heliga ljud dånade med ekot
från bärgen fjärran omkring. Då såg mången, som har öga för
sådant, hur trollen med händerna för öronen hastigt skyndade
sig undan ur klyftorna. Ock nu måste de också återlemna
sitt^rof. Den vana Margit återfans framåt bygden, men hon
var död — låg där med hopknäpta händer, ock de brustna
ögonen sågo ännu mot himlen.
Där borta ser du såsom en rödlett dimma stiga ur älfven.
Hon skiftar ibland i regnbågens förg: det är stänket från
Laforsen, eller, som det påstås, rättare Loforsen af det att han
faller lodrätt ned. Där invid, ett stycke ned, är en grotta, som
kallas Röfvarhålan. Är älfven låg, kan man komma in däri.
Det är en rymlig håla, som väl kunde vara lämplig till bostad
åt stigmän; ock sådana bodde där äfven enligt sägen i fordom-
dag. En gång hade de röfvat en flicka från bygden, som
244 v. E.: HELSINOESÄGNER. 14
sattes att sköta deras hushåll. Då hon varit där i hela sex
år^ återkom hon bero. Förgäfves sökte hannes anhöriga att fk
reda på, hvar hon befunnit sig; ock häpna voro de, när de
förnnmmo, att hon åter skulle begifva sig dit. Tidigt på
morgonen innan hon skildes från hemmet, fattade bon med
handen spiselstolpen ock sade: »Svurit har jag att ej för någon
människa omtala, hvar jag är; men för dig kan jag säga
det». Ock nu berättade hon, hur bon var fången bos röfvarne
ock talade om, huru de lättast skulle kunna gripas; ock det
dröjde ej länge, innan de alla blefvo tagna i sin kula ock be-
fordrade till straff.
Bärget där stråks bortom Eårböle heter Skansbärget, ock
nedanför det samma ligger Kårböle skans med sina nu skog-
bevuxna vallar ock grafvar, ett minnesmärke från striderna
med Norge eller rättare Danmark om Jämtland ock Härje-
dalen. Tvänne gånger, berättar man, har skansen varit besatt
med krigare, men ingendera gången kommo norskarne så långt
ned. Sista gången drogo de sig till baka, sedan de bränt upp
Kolsätes by, som fick namnet däraf att intet annat än ett till
hälften koladt säte eller bänk undgick lågornas rof. — Ock
nu börjar dimman höja sig ur dalen ock klättra uppåt bärget,
ock vi gå ned, innan den hinner hit upp.
6. Gossen som slogs med trollet.
Nu skall jag tala om det alldeles som det var. Det var
vid Båsmess ^). De hade lekstuga i Sillerbobyn i gården där
västpå. Lustigt gick det till. Han, Rångstrapojken, ' gned
fiolen ock hann ej mer än som hastigast taga en klunk ur
stånkan mellan polskorna. Nu var dock ett kort uppehåll.
Kruta-Anders gick ock svängde sig på golfvet, stampade än
med ena, än med andra foten, slog med armarne ock ropade
emellanåt: tjo! så det sjöng i fiolen. Nu var han morsk, det
var ej godt att nappas med honom nu. Emellanåt knöt han
handen under näsan på någon af de andra pojkarne ock sade:
»Vore dä så en kalthage full ock tie på le^) tockna som du,
') Då vallh jonen komma hem från skogen, söndagen efter Mosedag.
^) på ledet eller stättan.
15 GOSSEN SOM SLOGS MED TROLLET. 245
gosse, så vore inte jag bång — tjo?» — ock så slog han
händerna till samman, att det small som en herrpiska — tjo!
Na tog han på sig en sedig min ock slog korsben dit bort,
där bon satt, Rosa-Rirsti. »Jag tänker dansa med dig nästa
gång det spelar upp, Kirsti,» sade han. »Jag tycker dn har
göra stå, långt mindre dansa; inte må du tro jag låter sätta
krokben för mig,» svarade hon. Det syntes nog, att Anders
vardt både harmsen ock skamsen; men det gitte han inte visa,
atan svängde sig på klacken, hukade ned, stampade i golfvet,
slog händerna till samman ock sade: tjo! — Rångstrapojken
kom fram till Rosa-Eirsti ock Karstra-Kari ock sade: »Tack
för sist.» »Tack själf, »sade Karin. »Välkomna hem», skulle jag
väl säga.» »Tack,» sade Kirsti. »Det har varit åtigt ^) på
skogen i år,» sade Rångstra-Pelle, ty han var så språkför ock
lätt att komma till tals med. »Värre har jag varit med om,»
svarade Kari. »Nu måtte det inte vara tökt^) komma på
skogen,» sade han, ty spraka kunde han. »Nej,» sade Kirsti, »nu
rusta de sig att boföra där uppe, ock de skyndade nog på oss
också, innan vi kommo af». »Ja så, de hade brådtom!» »Jo,»
svarade Kirsti, »tre gånger löste de korna sista natten». »Ock
bur de väsnades sen!» sade Kari. Nu kom han, Krnta-
Anders, igen. »Hvad åller^) ni om?» sade han. »Jo,» sade
Rångstrapojken, »jag sade, att skulle någon töras gå till Snesa-
vallen i natt, så vore det Kruta-Anders, men ingen annan
häller.» — »Ja, det kruser jag inte för,» sade Anders. »Ock
du skulle töras gå till Snesa vallen, du Anders? Du ser mig inte
så ut,» sade Rosa-Kirsti. »Jo,» svarade Anders, »var du viss,
att jag tör; ock först går jag upp på Skinnlippasten^) ock
frågar, om någon af småfolket vill taga ett kragtag med mig.» —
»Stor i ord ock liten på jord!» svarade Rosa-Kirsti. »Säger
du det, Kirsti; skam mig, om inte jag sofver på Snesavallen
i natt ock ajös med er!» sade Anders, svängde sig hastigt om
ock gick mot dörren. Rosa-Kirsti stod upp, gick efter Anders
') besvärligt genom bromsar ock mygg.
^) behagligt.
') pratar.
*) SkinnlippÄ = kvinnoforkläde. En jättekvinna bar etenen i sitt
forkläde att därmed krossa kyrkan, dä förklädet brast, ock stenen blef
liggande där
246 v. S.: HBLSrNOBSÅGNEB. 16
ock sade: »Du må väl aldrig gå, Anders?» — »Jo säkert som
sex, Kirsti; iDgen rädder här» — tjo! — ock så sprang han från
Kirsti på dörren; ock borta var han, borta för långa tider.
Anders var en duktig pojke; farn hans hade varit soldat,
men Anders var bara dräng han. Stark var han, morsk ock
gladlynt, men stormodig, då han någon enda g&ng fått för
mycket till bästa. Kirsti var dotter i gården, där Anders
tjänte. Hon var sprägO om kinderna som en pioneros, hade
ljust hår ock vänliga ögon. Försten hade hon, liksom Anders,
stått på gången, så förstånd hade hon nog af. Farn hannes
var ingen storbonde, ock inte såg det så omöjligt ut, att ej
Anders kunde få hanne. Inte hade han sagt ett ord om det,
förstås, men nog tykte han om hanne. När Anders sprang ut,
skyndade Kirsti efter honom ut på gården, ock ropade: »An-
ders! Anders!» men där vardt intet svar. Hon sprang dit bort
till gärdesgården, klef upp på den, ock nu kunde hon se, hur
han snodde af uppför backen bort mot skogen. Gärna hade
hon sprungit efter honom, men det skämdes hon för. »Gud
hjälpe oss!» sade hon, ock så vände hon åter in i dansstugan,
men någon dans vardt det ej för hanne den kvällen.
Dagen därefter ock sen många dagar gick Rosa-Kirstis far
ensam till arbetet. Anders syntes ej till. Borta var han, borta
vardt han. Det kom en ny dräng i hans ställe till gården.
Men han var en senfärdig en; ock då gubben var gammal,
vardt det ej den skötsel som borde, ock så bar det alt mera
nedför, till dess till slut det var fråga om att gården skulle
säljas för att betala skatterna. Ock Kosa-Kirsti hade inte haft
en glad dag, sedan Anders drog af. Hon tykte likasom hon
narrat honom åstad. På två år hade Kirsti ej varit med på
vallen. Nu, tredje året, måste hon dit, då de ingen piga hade.
Våren var vacker, alt såg så lofvande ut, ock glada drogo
jäntorna uppåt skogsstigarne: »Lålå-lå-lå — kom kyna mina,
Rosa-lill, Strimla, Gullkronal» ljöd det öfver alt i skogen.
Med tungt sinne drog ock Kirsti upp åt Snesavallen. Ingen
hade någonsin hört hanne skratta, sedan Anders satte i väg.
Se det är två slags glädje i ett människohjärta. Det ena
slaget vill bo där för jämnan, som blåblomstret i kornåkern ;
*) röd.
17 GOSSEN SOM SLOeS MED TROLLET. 247
det andra kommer ock far, som vinden i talltullen^): mister
man det första slaget, far det andra med det samtna.
Rosa-Kirsti hade mist sitt bjärtas glädje, därför log bon
ej mer. Men tänk, bnr underligt Gud styr. En kväll, då Kir-
sti, sedan bon stickat med kyn för dagen, trädde in i sin stuga,
satt ban där vid bordet lifslefvande. Änders, likasom ban blott
kommit från bygden att bälsa på. Ock det var likasom Kir-
sti väntat bonom, ock så talades de vid, som intet händt.
Till sist sade Kirsti: »Mycket underligt bar väl du varit med
om, sedan vi sist sågo hvarann?» — »Jag bar så,» svarade
Anders; »skall ban flytta, drängen er, till Mickelmess?» —
»Hemmanet skall säljas,» sade Kirsti sorgset; »vi beböfva ingen
dräng mer.» — »Tror intet det,» sade Anders; »bur är ban,
gubben, nu? är ban modfäld?» — »Ja det kan en väl tänka,
när så illa går,» sade Kirsti. — »Han blir väl glad igen,»
svarade Anders. »I morgon går jag fram till bonom.» — Så
gjorde Anders, ock det vardt intet af att sälja bemmanet.
Skatter ock skulder betalades, ock på bösten flyttade Anders
som bonde in i gården. Det vardt bröllop af, Anders var brud-
gum ock bon, Rosa-Kirsti, var bruden. En sådan kappridning
som den gången både de ej sett förr. Då brudsvennerna med
Anders redo från kyrkan, gick det till en början så sakta;
men alt ökade Anders farten, ock de andra följde med. Rång-
stra- Pelles Svarten vardt första gången efterpå; ock fastän
sadelgjorden sprack för Anders vid Norebron, var ban dock
långt före de andra i bröllopsgården.
Snart märktes det nog, att Anders både bvad andra
tittade efter, både gods* ock guld, ock buru både ban fått
det? Därom sades både ett ock annat. Somliga sade, att
ban varit bos trollen ock tjänat för lön, ock somliga sade,
att ban tjänade där än; men jag vet, bur det var. Anders
talade om det själf för Rångstra-Pelle, ock ban för son sin,
ock så gick det bela raden utför till mig, ock det var så.
Den kvällen, då dansen stod i Sillerbobyn, gick Anders å
stad åt Snesavallen, ty rädd var ban inte, ock alt emel-
lanåt slog ban bänderna samman ock sade: tjol Nu fick
ban framför sig på vägen eller gadden se en man, som gick
^) tull = topp af ett växande träd.
Sv. landsm. N, B. 1. 17
248 v. S.: HBLSINGBSÄGNBa. 18
där ock bar tUDgt. Kommen närmare såg han, att han hade
röd toppmdäsa pä hafvudet, ock tänkte det var en Järfsökarl.
Na gick han hastigt på ock hann opp honom. Då han nu
kom in till honom, såg han, att han var en liten gubbe: liten,
men bred ock stark såg han ut. »Göder afton ock god kväll!»
sade Anders; »hvad kan Järfsökarlar göra på skogen så sent?»
»Hvar sin väg,» svarade gubben ; »men göder afton igen !» »Vi
hafva samma väg, tror jag?» sade Anders. Det var klart mån-
sken ock frost, det glittrade i de vissnade björklöfven, det sken
i grantopparne, ock det risslade ock rasslade i skogen. »Må
det?» sade gubben. Nu kommo de fram till en liten glänta i)
i skogen. Anders såg på gubben ock tykte det kunde vara
roligt att taga ett liftag med honom. »Ni är nog styf ni, fast
ni är liten?» sade han. »Säg då det!» svarade gubben. »Skall
vi fresta ett liftag?» sade Anders. »Fresta duger,» sade gubben
ock lade säcken han bar ett stycke ifrån sig. Anders hoppade
till på benen, krökte ryggen som en katt ock fattade den lille
med båda armarne om lifvet, jänkade benen litet, ock den lille
grep Anders om lifvet med långa armar. Så stodo de en stund
ock likasom kände efter. Den lille böjde till sist Anders så
att han måtte släppa med 6na benet. Anders sökte mota, men
det gick ej. Han vägde en stund — ock så låg han i backen,
så att det skvall. Den lille oppå ock höll honom fast. Han
släpte dock snart. Anders upp igen, slog i hop händerna ock
sade: »Vi fresta ett tag till!» Nu flyttade han benen längre
ifrån sig, men det hjälpte inte. Rätt som det var, låg han
där igen. Då började Anders förstå. »Jaså, du är af det
slaget,» sade han; »då fresta vi en gång till,» ty nu var han
sint.^) Ja, de togo tag igen, ock nu låg han där, Anders, för
tredje gången, ock den gången tog slaget så hårdt, att han
domnade af ock vardt liggande där han låg. Hur länge han
så låg, kan jag inte veta; men när han vaknade, satt solen
i bärgen. Han steg upp ock kände, att det värkte i sidbenen.
Snart märkte han, att knifven farit ur slidan, ock han till att
leta. Då fick han se gubbens påse, ock kom nu i håg alt som
händt kvällen förut, ock rätt på påsen låg knifven. Nu för-
stod han, att knifven farit ur slidan i det samma han hoppade
^) öppen plats.
2) ond.
19 8T0RGUMJAN. 249
till för att taga liftag med gubben, ock han, gubben, hade för-
stås inte kunnat komma åt påsen, när det låg stål på den.
Anders, som viste, att solen skulle skina på jordagods, innan
man var säker därom, lät knifven ligga kvar, satte sig ned
ock väntade, till dess solen stack öfver skogstopparne ock lyste
på knifven ock påsen. Då gick han dit, löste upp säcken.
Jo, det glänste där inne, skall jag säga. Han lyfte på den, ock
inte var den lätt. Nu tog han påsen på ryggen för att åter-
vända hem; men hur han gick ock gick, kom han ej ur skogen.
Han stillade sin hunger med frusna lingon ock gick igen.
Flera dagar gick han så, ock nätterna hvilade han på mossa un-
der granarne. Till sist kom han dock fram ur skogen; men då
hade han kommit så långt, att han var ända ini Norge. Där
kom han till prestgården i en socken ock tjänade där, till dess
längtan ciref honom att åter söka sig hem till sin bygd ock
till Kirsti, som han aldrig kunde glömma. Guldet sålde han
för penningar, ock så kom han till Snesavallen den där kvällen
ock fann där den bästa skatten bland alla: trogen kärlek.
6. Stor-GmDjan.
Han bodde på Hammarby gård i Ytter-Hogdal. Där
synas ännu märken efter hans bostad i tre innanför hvarandra
liggande källarhvalf, i hvilka rappningen är hård som sten
ock svart. Stor-Gumjans mor var en kristen kvinna, som vardt
bortröfvad af en bärgjätte. Men efter någon tid återkom hon
till bygden medhafvande sonen, som växte upp ock i mycket,
så ock i sin jättelika storlek bråddes på fadren. Han var
dock af ett godmodigt sinnelag ock gjorde ingen för när, om
han själf fick vara i fred. Vanligen åkte han om vintern i en
mässingssläda, ett arf af fadren, ock med den körde han ned
på kyrksjöns is, ock vardt kvar. Länge sågo de, hur slädan
glimmade där nere på bottnen. Nu synes hon ej mer. Ehuru
Stor-Gumjan fick sin graf i Kyrksjön, kallas emellertid en grop
i Vallåsbärget, som förr varit ett muradt rum, innan stenarne
därifrån togos till Högdals kyrka, för Stor-Gumjans graf.
Var Stor-Gumjan stor, så var Euttingsgubben liten, ock han
är det väl än. Han bor på Kuttingen, ett bärg mellan sjöarne
Rosången ock Lången vid Hogdalsgränsen. Där har han fått vara
250 v. B.: HEL8INGB6ÄGNBR. 20
i fred, ända till de började med timmerdrifniDg där uppe ock
bygde en smedja. Det tålde han ej, utan hyfvade stenar mot
väggarne nätterna igenom, så folket hade möda sofva där.
»Men,» sade Olof Pålsson, »var det inte märkvärdigt, att jag.
inte såg Kuttingsgabben en enda gång, fastän jag var där i
tolf veckor; ock ändå var jag många nätter ute där vid vatt-
rännan ock lätta' på timret. Men det är inte alla, som se tocket.»
7. Hur det kom finnblod i släkten.
va
Hemmanen lågo bredvid hvarandra, Lars Pers' i Ost ock
Strand-Erskers i väst, men Lars Pers hade en äga, som sköt
rakt in som en kil mellan Strand-Erskers. Det var en märk-
värdig äga, den; ty fastän det var samma jord, svartmylla på
lerbotten, ock Strand-Ersker skötte sin jord så godt^som Lars
Pers med både dikning ock annat, så stod alltid rågen jäm-
nare ock gaf bättre skörd på Lars Pers' skifte än på Strand-
Erskers. Ock lade de båda igen till gräs, så fick Lars Pers
två satar, när Strand-Ersker fick en. När våren kom ock
Strand-Ersker gick ut ock såg på marken, sin ock hans, ock
tänkte: »I år skall väl jag hafva så godt som han, efter som
jag har arbetat;» — ja, så var det på samma vis: där sköt
rågbrodden på Lars Pers' äga så vackert upp ock stod där
så grön ock jämn, ock på Strand-Erskers var det stora brand-
fläckar, ock alt i hop såg tynigt ut. Så gick det år för år,
ock till sist vardt Strand-Ersker så arg på Lars Pers, att han
inte gitte se åt honom; ock fast de bodde ända in i knutame
på hvarandra, voro de sä skilda, som de skulle bott i hvar
sin socken. Lars Pers viste rakt inte, hvad de gjort Strand-
Erskers, ty de tänkte aldrig på den der ägan — men »en
ann så god som en ann,» tänkte de; »krusar inte du för mig,
så inte krusar jag för dig,» tänkte Lars Pers. Ock så gingo
de hvar sin väg, ock alt längre vardt det mellan de vägame.
Strand-Ersker hade en son; honom kallade de Pynten —
hvarföre vet jag ej, om inte därföre, att han var så fin af sig.
Nog var han duktig i arbete, viller ^) än många andra; men
alltid klädde han sig så fint, ock var aldrig som de andra poj-
karne. Han kunde läsa hvad som hälst i bok, ock det var för
^) bättre.
21 HUR DET KOM FINNBLOD I SLÄKTEN. 251
honom det samma, om han läste latinstil eller ej ; ock så läste
han romanböcker. Händig var han att ställa till med bvarje-
handa ock funderade ut konstiga maskiner, ock gjorde en orgel,
som han spelade så vackert på, att det lät som de finaste positiv.
Na var det så en dag, att mom hans höll på att brygga
dricka till jul. Hon gjorde nu alt riktigt, men det ville inte
jjkBSL. Pynten läste i en bok ock såg efter, hvar felet var. Nej,
det funno de ej på. De hade gjort alldeles som det stod i
boken. Lill-Margit, Pyntens syster, sprang på golfvet ock lekte
ock var lika glad för det, men morn var inte något glad, hon.
När som hälst kunde Staffanspojkarne ') komma — ty nu för
tiden foro de inte som förr, just på annandag jul, utan som
andra vettvillingar i själfva julveckan. När nu morn såg, att
drickat inte på något vis ville jäsa, vardt hon ond pä Margit,
gick bort ock tog hanne i armen, ock förde hanne mot dörren.
»Du kan låta bli ock gå här i vägen; ut på gården ock lek
där!» Margit kom med fart ut, ock for rätt i famnen på en
Qorton års pojke, som stod där just färdig att stiga in. Det
var en mörk en med lifliga svarta ögon, spenslig ock smidig var
han; ock när Margit kom dansandes emot honom, tog han hanne
med båda händerna om lifvet ock lyfte hanne högt upp. Det
tykte hon var roligt, ock så steg han in, ock Margit smög sig
efter. Gossen strök håret till baka med ena handen ock
hälsade. Morn såg på honom, kände igen slaget, ock tänkte
på drickat. Inte tordes hon skicka af honom genast, förstås.
»Se där,» sade hon ock satte fram drickskannan; »tag en gång
dricka!» Gossen tackade, drack ock sade sedan: »Kunde jag
kanske fä arbete här?» Morn såg förvånad på honom. »Hvad
kan du för arbete?» sade hon. »Alt som är, både ute ock
inna, för karl ock för kvinna, ock inte nå fel med det.» Lill-
Margit stod där ock storbligade på honom — så gick hon fram.
«Kan du få dricka att jäsa också, när det inte vill?» sade hon.
»Liten är den konsten,» sade han, »ock kunde jag inte annat
^) £n skara lustigt utstyrde pojkar, däraf en förklädd till bock,
drogo omkriDg i gårdarne, ock uppburo mat ock dryck för StafEans
gille, som firades annandag eller tredjedag jul. De hade då inånga upp-
tåg för sig, ock där det äskade ej godvilligt lemnades, stångade sig
bocken därtill. Ett vid dessa tillfällen begagnadt bockhufvud af trä
frän Huskölen är öfverleninadt till Skandinavisk-Etnografiska samlingen.
262 v. B.: HBLSINOESÄGNER 22
än det, så gitte jag väl inte söka tjänst i töcken storgård som
bär.» — »Ja så laga så det jäser då!» sade mom, pekade på
karet, ock så gick hon nt. Gossen gick fram till karet, tog
opp täcket, som låg öfver, ock mumlade något, som Pynten
ock Margit tykte lät som kolimaff.
Efter en stund kom mom igen ock titta* i karet. Jo,
det jäste det. Morn såg på gossen, ock gossen såg på moru.
»Nå, kan jag fä arbete bär?» sade han. Det var inte att tänka,
att morn ville ha en finnpojke i huset, men hon ville inte säga
det rakt ut förstås; därföre svarade hon: »Ja, jag kan då inte
säga det, jag, ty farn är inte hemma, han.» — »Kommer väl,»
sade gossen. »Ja inte förrän lördagen häller,» svarade morn;
»han är till skogs på bygge.» — »Är det inte han, som kommer
där?» sade gossen, ock tittade ut genom rutan; »den där, som kör
halta hästen?» — »Hjälpandes mig,» sade morn, »är det inte
farn ock Svarten!» Nu började hon tänka både ett ock annat.
Gossen sprang ut; morn. Pynten ock Margit efter; men morn
tog ett eldkol ur spiseln ock släpte helt oförmärkt ned det utan-
för farstukvisten. »Tocket läder skall töcken suiörja ha,» tänkte
bon. Ja, hästen var vorden balt där uppe på skogen, ock nu
skulle farn till bästbotarn med honom. Det var bästa hästen,
ock där stod gubbstackarn nu ock ref sig i bufvudet ock fun-
derade, om han skulle gå till Boggen eller till Rinaldo. Finn-
pojken tittade på hästen. »Måtte väl snart vara lagadt, det där!»
sade han. »Du kanske kan, du?» svarade Strand-Ersker ock
såg argt på pojken. »Ja, kunde jag inte det, kunde jag väl
inte mycket,» sade denne, tog upp knifven ock strök med blad-
baken nio gånger rättsols kring benet; så klämde han det ock
strök litet bär ock b var med handen. »Skall vara bra nu, tror
jag,» sade han. Jo, benet var bra, Svarten haltade inte ett fnyk.
»Jo, den där kan mycket han,» tänkte morn; farn vardt så glad,
att han gick in efter en ny silfverplät, räkte den åt gossen ock
sade: »Tack skall du ha, litet bjudet!» — »Tocket vill jag
inte ha,» sade finnpojkeu ock sköt till baka handen, men kan
jag få arbete hos er?» »Tag en, ni far; han kan få dricka att
jäsa också,» sade Margit. Farn ock morn ock Pynten till att
rådgöra. Men då finnpojken tykte det dröjde för länge, sade
han; »Ja, är det så, att jag inte får plats bär, så får jag väl
bos Lars Pers.» Nej, nog kunde han få stanna där, det var
23 HUR DET KOM FINNBLOD I SLÄKTEN. 253
inte frågan om det. Ock så vardt finupojken stannandes hos
Strand-Erskers.
Det var en konstig figar, den finnpojken ; allting kunde han,
rolig var han ock gladlynt, ock det var svårt att se, hvilken
var mest road af honom: farn, mom, Pynten eller lill-Hargit.
Fall af visor ock historier var han. Pynten läste med honom,
ock han hade inte svårt att få i sig hvad det var. Så kom
fam en dag att tala om det där Lars Pers' skifte. Då sade
finnpojken: »Blir det råd med annat, blir det väl med det ock-
så.» Ock när vårn kom, stod Strand-Erskers skifte lika vackert
som Lars Pers'; ock när hösten kom, vardt det än bättre. Jo,
den finnpojken var inte dnm att ha i hnset. Våren derpå läste
han sig fram, ock nn var han som en annan kristen människa.
Josse hette han, ock de andre pojkarne i byn tykte han var
rolig att ha med; ock när de redo Staffansfärd, var ingen så
morsk att sjnnga som han. Ock det var jäst han, som diktade
visan där:
Lastig knoppa,
kullri hoppa,
ock alla pojkar i en rad!
Alla Stafianspojkarne voro klädde till sockenlappar den gången,
ock Mickel i Husköln var bock.
Nu hade Josse en syster där uppe i finnbygden, ock om
hanne talte han med Pynten ock Margit. Hon var yngre än
han, men äldre än Margit. Båda tykte de ville bli bekanta
med bänne, Mirjam, där borta. Nu är det så, att läser man en
romanbok, så drömmer man sen om det, som står där, ock om
mycket annat också. Det är just som att äta saffran, när man
går till sängs. Ock Pynten, som läste så ofta han hade tid
därtill, drömde hvar enda natt, ock alt var det hon, finnflickan
där på Fansentorpet, som låg honom i hågen. De hade just
varit på myrslått där uppe på skogen. Det är inte lökt det,
skall jag säga, när det drar långt in på hösten. Då händer,
att man får gå där i isvattnet hela dagen. Men nu skulle både
Margit ock Pynten få följa med Josse hem öfver skogen till
Fansentorpet, rätt ifrån slåttern. Alla tre följdes åt, ock inte
hade de tråkigt under vägen, ty aldrig hade Josse varit så
rolig förr som nu. Alla genvägar hittade han, ock så kommo
de fram, innan solen gick ned. Torpet låg vid en tjärn rätt
254 v. B.: UBL8INGBBÄBNBR. 24
under bärget åt söder; det var en lång ock låg byggning med
farstukyist på ena gafveln, ock öfver farstakvisten satt en väder-
stjärna, som var målad röd ock blå. Den klipprade ock klapp-
rade, ock när den snodde, var det liksom en röd ock en blå
orm slingrat sig om hvarandra. Margit vardt nästan rädd, men
Josse skrattade, tog bänne i hand, ock så gingo de in i stugan.
Det var inte mycket bonad där: en bänk var det då kring
väggen, men ingen stol; säng var det med skåp, men ingen
klocka; ock på spiseln var bara stenhäll ock vinnen var
af trä. Morn satt på en kubb vid spiseln ock stickade på en
tröja. Mirjam var inte inne, hon Josse gick fram till morn,
hon stod upp, ock de hälsade hvarandra kärligt »Se mor, det
här är Pynten ock Margit,» sade Josse. »Guds fred!» sade
morn; »är så fint folk ute på skogen — men sitt ner på bänken
ock hvila.» Hon ock Josse gingo ut. Där sutto de nu. Pynten
kände sig underlig till mods. Hjärtat slog i honom, han hade
så mycket drömt om bänne, finn-Mirjam där, ock nu skulle han
ju få se hanne lifslefvande! Ock så tänkte han: »men kanske
jag drömmer nu också?» Rätt som det var, fick han höra Josse
skratta med full hals, ock så en annan röst: »Vill du låta bli
du, vill du släppa mig, du!» — Dörrn slogs upp, ock han, Josse,
kom in ock bar i armarne en flicka, som inte var stort större
än Margit, men smal om lifvet som en geting. Hon hade långt
svart hår, som rann ock ringlade om halsen, ock små svarta
ögon. Med ena handen luggade hon Josse i håret, ock med
den andra slog hon honom, alt hvad hon kunde. På ena foten
hade hon en fin näfversko, på andra bara den röda strump-
lästen. Josse satte hanne på bänken bredvid Pynten. »Där
har ni hanne nu, Mirjam; hvad tycker ni om hanne?» Margit
bara såg förvånad ut. Pynten var myten ^) ock tordes knapt
se på hanne. När Mirjam fick se Pynten ock Margit, vardt hon
så förvånad, att hon tappade både handskar ock vantar ock
bara stod ock såg på dem. Då steg Pynten upp, röd i ansiktet,
strök håret till baka ock skrapade med foten, räkte fram handen
ock hälsade. Mirjam lade en så liten hand i hans, att han
alldeles kom af sig ock kunde inte säga ordet. Men nu sprang
Margit fram, tog Mirjam om lifvet ock sade: »Du kan inte tro,
Mirjam, hvad jag längtat se dig. Josse har tält om dig.» Nu
') blyg, så att man ej vet hvar man skall göra af sig.
25 UUR DET KOM FINNBLOD I SLÄKTEN. 255
vände sig Mirjam till Josse: »Ja, vänta du, du skall nog få
betaldt!» sade hon ock hötte med sin lilla hand. »Hött är med
ingo bott,» tänkte väl Josse, ty han bara skrattade. Mom kom
in ock dukade upp: det var inte ondt om mat i Fansentorpet,
ock dricka var det i silfverbägarn. När de blifvit litet bekanta,
frågade Mirjam Pynten, om han ville lära hanne läsa. Jo, det
kunde han nog ha lust med; men hur skulle det gå till, hon
på skogen, han i bygden? Åjo, bara det vardt skidföre, kunde
hon vkl ränna ner en gång i veckan. Så kommo de öfver ens.
När de skulle begifva sig af, följde Mirjam till vägs långa stycket,
ock när hon skilts vid dem, tykte Pynten det var bara ledt.
När Pynten, Margit ock Josse kommo hem, var farn inte
hemma. Strand-Ersker hade börjat tänka efter, hvad det var,
som låg mellan honom ock Lars Pers; ock ju mer han tänkte,
ju mer fann han, att det var ingen ting. — Ock när han så
en dag trädde ur kyrkan, gick han fram till Lars Pers ock
sade: »Tack ock tack för längesen!» »Tack själf!» svarade
Lars Pers, ock så följdes de åt hem. Från den dagen voro de
vänner igen. — Nu låg Lars Pers sjuk, ock farn var där.
Den sjukdomen räkte länge. Emellertid kom hon ned, Mirjam,
på första skidföre. Både farn ock morn tykte hon var händig
ock snäll. Pynten ock hon läste, de, ock hon lärde sig snart
både svensk stil ock latinstil. Hon hade så godt för sig.
Till sist en dag sade morn, att hon kunde taga något kläder
med sig ock vara där någon tid. »Ja,» sade flickan, »det skall
ni ha tack för, ock det kan då vara så godt det ock, när jag
ändå skall gifta mig med Pynten.» Morn lade inte märke till
hvad hon sade: den flickan kunde nu prata så mycket tok.
Nå, hon kom ned, hon, ock vardt stannandes där. Året efter
skulle Margit gå ock läsa; ock då hon ock morn gingo till
prosten, följde Mirjam med. Hon var så fint klädd, ock näsduk
hade hon lindad om psalmboken. När pastorn fick se hanne,
viste han inte, hvilken hon var; men hon gjorde reda för sig,
ock när han såg efter i dopboken, så stod hon där. Hon sade,
att hon nu önskade läsa sig fram. Ja, men kunde hon läsa
något? Ja, det gick an att höra efter. Pastorn till att höra
hanne, ock alt kunde hon svara på; ock innantill kunde hon
både i psalm- ock vangeliboken. Pastorn vardt rent förvånad,
han, ock så tog han till sist fram en latinsbok, ock så kunde
256 v. B.: HELSINGB8Ä.0NER. 26
hon läsa det också. Margit beböfde han inte höra förstås, hon
hade ju gått i skola, hon.
Så kom hon i nattvardsskola, ock till pingsten gingo de
fraro, hon ock Margit. Margit stod försten, hon, förstås, men
anten stod Mirjam, så finnflicka hon var — ock så gick det
något år. Ja, Lars Pers han kom aldrig mer ar sängen, han,
utan dog, som alla göra väl det. Na skalle hemmanet säljas,
ty det var intet barn där i gården, som värre var. Strand-
Ersker viste sig ingen råd, hur han skalle få hemmanet. Blef
det lagdt i hop med hans, så var väl ingen sådan storgård i
socknen. Han tänkte ock tänkte. En dag stodo han ock
Josse vid smedjan ock lade nya järn änder kyrkkärrhjalen.
»Hör far,» sade Josse, »det är jäst som väl mellan mig ock
Margit, ock vill ni som jag, så kunde vi taga ut lysning åt
söndan.1» Farn höll rakt på att släppa tången han höll, så för-
vånad vardt han, ock gitte inte svara. »Hörde ni far, hvad
jag sade? Jag är väl inte så oäfven karl häller?» Nu vardt
farn så sint, att han höll på att kasta tången i hufvudet på
Josse; men så såg han på Josse, där han stod ock var så
lugn ock allvarlig, som farn aldrig sett honom förr, ock så
lugnade han sig också ock sade: »Josse, jag trodde du hade
bättre förstånd; har du hört ordspråket: Lika barn leka
bäst?» — »Ja,» svarade Josse, »just därföre söker jag till
Margit ock hon till mig.» Nu vardt farn sint igen. »Har du
nånsin hört, att en sockenlapp blifvit gift med en storbonds-
dotter?» »Inte är jag sockenlapp, ock inte är ni någon stor-
bonde,» svarade Josse; »ock hade jag inte bättre att bjuda
Margit på, så inte stod jag här ock bad om hanne.» Nu släpte
gubben tången ock bara bligade på Josse. »Det skulle passa
vår Margit att sitta där uppe på Fansentorpet — nej, pass du!
Har både Margit ock du mistat tlörståndet, så har Strand-Ersker
det kvar, ock nu kan du draga på skogen igen; lön skall du
få.» »Det stundar jag inte till,» svarade Josse; »men kanske
Lars-Pers-hemmanet duger åt eran Margit?» — »Ja, det kunde
duga, det,» sade gubben. »Ja, då kan vi ju taga ut lysningen
om lördag, ty Lars-Pers-gården är min,» svarade Josse ock slog
hammarn i hjulet. Farn vardt nu så förvånad, så han viste
hvarken fram eller bak, ock inte trodde han häller, förrän
27 KUNe£NS TJÄNARE. 257
han såg klara handlingar, att Josse var ägare till Larfl-Pers-
gården; ock då kunde han inte säga nej längre.
När Pynten fick böra, att de tänkte gå att taga ut lysning,
kom ban fram. »Ja, det kunde nu ske på samma gång mellan
mig ock Mirjam.» Nu blefvo de förvånade igen, både farn ock
mom. Hvad både Mirjam då för brudgåfva? Jo, bon var inte
utan bon bäller: två kor, åtta getter ock en gammal koffert.
Det tykte både farn ock mom var klen brudgåfva. Men då
de öppnade kofferten ock sågo, hvad som var i den, sade de
ja till det också, ock så kommo finnarne in i vår släkt. »Ja,
men tockna finnar växa inte på trän^» sade farn. »Nej, men
i skogen,» sade Josse.
8. Kimgens tjänare.
Vid nordöstra hörnet af Storsjön låg Strandtorpet, långt
från vägen. Det utgjordes af en liten inhägnad om två tunn-
land, som syntes vara väl skötta. Det beböfdes också, då
de skulle lemna bröd åt farn, soldaten i roten no 72 af 3:e
kompaniet Erik Strand, mom, fyra egna barn ock en foster-
son — summa sju friska magar. Det var vackert där vid
Strandtorpet. Stugan, gammal ock grå, lutade sin rygg mot
skogen; framfTJr den var en liten gårdsplan, den vackra åkern,
björkdungen ock Lars Ols' strandskifte; så kom sjön med sina
skuggiga stränder, .uddar ock holmar, ock rundt om alt sam-
mans bärgen. Det var vackert, men hvilken af de sju i stugan
hade väl tid att tänka på det? Kanske lill-Brita, som ännu
ej räknat fyra somrar af sitt lif; men bon hade ej öga för
det storartade. Pojkarne hjälpte farn vid nyodlingen, stintorna^)
mom. Det var att hålla i från morgon till kvälln. Olle,
fostersonen där, var trumslagare vid samma kompani som farn,
ock hade 15 till nummer ock Skytt till namn. Han var under-
lig, den pojken. Alltid var det kungen han hade i tankarne.
Om kungen talte han öm dagen ock drömde han om natten
— ock så var hans dröm. Han skulle en gång blifva kungens
tjänare ock lefva ock dö för honom. Han skulle en gång
') flickorna.
258 v. E.: HRL8INGBSÄGNBR. 28
göra honom en riktigt stor tjänst, ock då när knngen skalle
komma för att belöna honom, skalle han hafva ett stort sår i
bröstet, som han fått jäst då han gjorde kungen den tjänsten.
Då skalle kungen böja sig ned ock stryka honom öfver pannan,
som morn brukade göra, då han var liten, ock säga just som
hon: »6ad sinne däg, Olle, da har vari snäll i dag, glöm int
borst läsa aftonbön, ock sof så godt!» Ock då skalle farn stå
bredvid, ock så skalle han, Olle, dö, ock farn skalle fä be-
löningen.
Na var det vårn åttiåtta. Inga mötesorder hade kommit,
fastän det var ini maj. Det hade tälts om krig, ock kapten
Gyllengahm, som var chef för kompaniet, hade vid sista kyrko-
paraden sagt, att knektarne skulle rusta sig, att de, i fall
order skulle komma, snart kunde vara i ordning. Det var
inte roligt där i Strandtorpet nu. Både farn ock Olle hade
alt klart till afmarsch, ock morn gick med tårar i ögonen
hela dagen. Men Olle var glad han: nu skulle han nog ändå
blifva kungens tjänare. Ock så sutto de där i stugan om
kvällen. Då steg korporal Stursk in — det var karl hela
dagen det, skall jag säga. Nu klack det till i alla där inne
i torpet. Jo, det var order: regementet skulle samlas, så snart
ske kunde, ock marschera till Stockholm. Kompaniet skulle
vara samladt vid Kramsta två dagar därefter. Ja, nu viste
man, hur det var. Morn började torka sig i ögonen, ock det
var ingen tid att gråta häller. Morn ock barnen — till ock med
lill-Brita var med — följde till samlingsplatsen. Kapten Gyllen-
gahm talte vackert till soldaterna ock lade sedan rotehållarne
på hjärtat att hjälpa till med slåtter ock skörd på torpen.
Så kommenderade han »vänster om!» ock »marsch!» — »Kungens
tjänare», no 15 Skytt, gick med långa steg i teten ock slog
trumman, att det dånade, bet ihop tänderna, ock föll det
emellanåt en tår på trumman, piskade han bort den med pinnen.
Pojkarne sprungo med, långt förut, stannade så på sidan af
vägen ock hurrade, sprungo igen ock hurrade igen, ock så voro
knektarne borta.
Det gick en hel månad, innan det kom något bref till
Strandmor; men då fick hon det vid kyrkan af prosten Linder.
Det var Olle, som hade skrifvit, farn kunde inte han, förstås,
ock så löd brefvet:
29 KUNGBN8 TJÄNABB. 259
»Kära mor! Nn vill jag med några ord UDderrätta, att vi
bafva hälsan ock må bra intill skrifvande dag ock önska,
att dessa ^enfaldiga rader måtte träffa eder vid samma goda
förmon. Jag vardt sårfotad första milen, men det vardt bra;
farn vardt inte han. Trumman bar jag hela vägen, fast
kapten sade jag skalle få slippa. Nn har jag sett kungen.
Han var blidlig ock godslin, ock såg inte något morsk ut som
farn. Krona hade han inte på. Han såg* på mig, när vi
paraderade för honom. — Ock så ha vi fått nya skor — ock
så ha vi fått nya gevär. Da*n för midsommardagen skola vi
åka på sjön till Finnland; — men farn säger, ock jag med,
att kära mor ock de andra inte skola vara ledsna, för ryssen
är inte farlig — en svensk karl tar tio ryssar ock en töcken
som jag fem, ock så springa de, bara de höra vi komma. Vi
ha god mat, ock så har vi exercis sju timmar om dagen.
Farn ock jag komma med löjtnanten på ett fartyg, som heter
Yalkyrian. Ock så får Lasse boken där om Markolfus —
ock väderstjärnan, ock Pelle får lillkälken ock klockhjulet —
ock så får Stina ock lill-Brita skrinet där ihop, ock så skickar
farn 3- daler ock jag 3 daler, för vi göra inte något med dem,
ock så har väl Lars Olsson hjälpt er att så. Nn får jag sluta
dessa rader med kära ock flitiga hälsningar till er alla Mn
farn ock mig. Skrifvet i Stockholm ock Djurgården, för vi
ha läger där, den 20 juni 1788.
No 15 Olof Skytt
No 72.
Farn har skrifvit*72 själf.»
Det brefvet gjorde inte lite glädje i Strandtorpet där;
men nu skulle de ju blifva än längre skilda från de käre!
Ja det kunde nu inte hjälpas, ock så gick tiden. — Tre år är
ju ej så lång tid, ock efter tre år kom han åter, Strand där,
till torpet. Olik var han sig alt, mot när han gick ut: han
hade åldrats, var blek ock skarp, ock högra benet var för-
därfvadt af en muskötkula i höften, ock nu satt det i krok.
Ensam kom han hem till Strandtorpet, »kungens tjänare» vardt
stannandes där ute. Farn hade blifvit tyst ock allvarsam ock
talte inte just så mycket om hur det varit där borta i kriget.
Korporal hade han blifvit, ock han som de andre där på kompa-
niet, Stursk ock Borg ock Lind m. fl., fått tapperhetsmedalj.
260 ▼. S.: HELSINQESÅGKBR. 30
Det dröjde flera dagar, innan han sade något om hnr det
varit med Olle, ock hor han haft det i det sista. Men en
kväll, då förär Stnrsk — ty han hade blifvit befordrad till
underofficer — var där pä besök, föll talet på en ock annan
krigshändelse; ock så vardt ock reträtten från Valkiala nämnd.
Helsingarnes båda bataljoner hade köen ock voro närmast
fienden i nära två dagar. Det gick hett till, ock endast steg
for steg eller sten för sten lemnade de fienden mm. Kapten
Gyllengahm fick en kula genom ryggen. Borg fick båda
armarne afskjutne. Då höll kompaniet stånd vid en liten bro.
Strand ock Skytt, som hade no 26 gevär, lågo bredvid h var-
andra ock sköto. När kaptenen föll, rusade de båda fram
för att hjälpa honom; men där kom en muskötkula, som gick
rätt genom bröstet på Skytt ock stannade i höften på Strand.
Stursk lagade, att de sårade fördes undan till doktor Rudolfi,
ock sedan de där blifvit fl^rbundne, fördes de på vagn till
Elimä sjukhus; Borg, Strand ock Skytt på en. Strand satt
hela tiden ock höll med högra armen om Olle, så att han ej
skulle känna skakningen; ty oaktadt vagnen var fyld med
halm ock de endast körde sakta, såg nog Strand, att han,
Olle, led af rörelsen, fastän han ej sade något, utan bet ihop
tänderna, liksom när tårame föllo där på trumman, då de
gingo hemifrån. Nu låg han liksom i en dvala. Hastigt ljöd
det ropet: »Kungen kommer!» Olle slog upp ögonen, såg på
farn ock sade: »Tack far! Hälsa mom ock de andre, kungens
tjänare var jag ändå, ock nu dör jag för honom!» — »Oif
akt!» kommenderades af korporalen, vagnen stannade. Fram
kom han, kungen: blid var han som en Guds ängel, ock talte
med Strand ock frågade sig noga för, hur ock hvar de blifvit
sårade. Så böjde han sig ned mot Olle där, ock då föll en
tår ned på hans panna. Då reste han sig, Olle, ock ropade:
»Gud bevare kungen!» — föll så ned i vagnen, ock slut var
det. Kungen strök honom öfver pannan med vänstra handen,
ty den högra hade han i band, ock sade: »Så dör en kungens
tjänare; Gud signe dig min gosse, sof i ro!» — ock så hade
kungen själf sagt, att han var hans tjänare, ock det var han.
31 TOCKIN KAR VILLE O HA. 261
9. Töcken kar ville o ha.
Hvar hon var, Hamroar-Ella, där skulle ban, Nagg-Jon,
vara, det var säkert som sex, antingen i lekstngn eller i
arbete; ock knappast hon såg åt honom ändå I Storväxt var
bon, spräg ock glalin '), snabb i händerna. Hon knnde ensam
banda säd efter två, ock ej många kvinnfolk kunna det. Nagg-
Jon var klen till växten, men kvick ock lifiin ock knnde spela
fint fiol, ock det på två strängar. Morsk var han, ock undan
gick det ft)r honom i arbete, lek ock slagsmål. Slog han där,
Snar-Olles-pojken, ett slag, slog Nagg-Jon två; munvig var han
ock inte god byta ord med.
Att Ella var så stursk mot honom, gick honom nog till
sinnes; men inte var han den, som satte insidan ut: »bäst lida
det en inte kan vrida», ock: »växer råg, växer håg», tänkte han.
En gång var dans där hos Älgen, soldaten, som hade största
koläu ^) i socknen, som Nagg-Jon sade. »Hon är, kan en tänka,
nio Qärndelar lång ock en Qärndel bred», sade han. Det kunde
nu ingen förstå ; men alla skrattade däråt, ty det var slögt ^)
sagdt. Men så var det, att Älgen, som hade torpet sitt invid
Hännan *), tröskade sin säd på isen där. Men det var inte på
Älgens kornlada, som de dansade, utan inne i stugan. Inte
var rummet stort, men roligt var där ändå. Nagg-Jon ömse
spelade, ock ömse dansade han.
Så skulle jäntorna säga, hur de ville ha sin karl, då de
skulle till att gifta sig. Den ena sade så ock den andra så,
ock så kom tum till hanne, Hammar-Ella. »Han skall ha
skjutit sju björnar på en dag», sade hon; ock så teg hon.
Nu var det så, att då Ella var på vallen, hade björnen rifvit
• ») glädtig.
') kornlada, loge.
•) fyndigt
*) Hfinnan har fått sitt namn däraf att en gång, då norrmännen
kommit till sjöns norra strand för att göra ett fiendtligt infall i Hel-
singland, do frågade en gumma, som klappade kläder vid sjön, om
vägen, emedan de till natten ämnade fodra sina hästar i Ljusdals kyrka,
ock gumman svarade : Ocken vet va hänna kan ? (hvoni vet hvad som
kan hända). Hon viste nämligen, att helsingame, som sågat sönder
isen, lägo i forsat, ock de lyckades också nedgöra fienden. Liken flöto
sedan i land vid Hufvudskalle- nu Huskasviken.
263 Y. S.: HBLSINGB8Ä0NBR. 32
käraste kon, så att de just inte undrade, att hon ville ba sådan
en karl. »Oår det inte med sex?» sade Nagg-Jon, där han satt
ock kvintade på fioien. »Sju,» sade Ella, ock så skrattade de
alle sammans. »Nu har du fått arbete,» sade Smäll-Anders till
Jon. »Tocke det är!» svarade han.
Hemma i stugan låg Elias far. Han hade inte varit ur
sängen på fjorton år. Sjuk var han inte från början, bara
trilsk. Det var en som haft sina egna fundamenter för sig.
Alt möjligt hittade han på, som ingen kunde bli slug på, ock
som väl kostade pengar, men ingen nytta var till. Så satte de
honom under förmyndare, innan han hunnit stöka af med alt
i hop. Men så förtretad var han däröfver, att han lade sig till
sängs ock lofvade att aldrig mer stiga upp, ock det höll han.
Nu var han lam i både armar ock ben; men rolig var han i
tal ock svar. Han ock Nagg-Jon kommo god t omsams.
Gammel-Eari, som skötte om gubben där, hade bränt
kaflfet, som stod kvar i brännarn. Kvällsgröten stod färdig i
grytan; men nu tänkte Kari som så, att hon väl, medan hon
väntade på mor, kunde taga ett kutande till Snar Olles. Där
vardt hon länge dröjandes, kan en tänka, då det var mycket
att alla om. Nå, där låg gubben ensam, ock ju längre det led
på tiden, ju sinnigareO vardt han. Nu öppnades dörrn, ock in
kom han, Nagg-Jon. »60' kväll!» sade han ock gick fram till
sängen, där den gamle låg ; »I lefver, ser jag.» — »60' kväll
själf! ute ock jaller^)?» svarade gubben. »Jag gick hit för att ålla
med er, gamraelfar, ock så tänkte jag I kunde hitta på råd,
där ingen råd är.» — »Inte var man rådlös i min ungdom, ock
inte har jag varit det än; men gör nu som jag säger: gäck
först ock slå upp en tallrik gröt åt mig ock en ät dig!» Jon
gjorde som sagdt var. »Slå nu bönorna ur kaffebrännarn i
grötgrytan ock rör om!» Jon gjorde som sagdt var. »Det blir
godt kvällsmål det här,» sade han. »Det blir det,» svarade
gubben ock började äta. Sedan de ätit, diskade Jon tallrikarne
ock satte dem till baka på hyllan.
»Hur är det med råd där?» sade gubben; »klämmer skorna
di.q;?» — »Ja, kan ni, gar^imelfar, säga, hur man skall komma
åt att skjuta sju bjö/nar på en dag?» — »Inte värre än det?»
') ondare.
2) ute ook jaller ute ock går.
33 TOCKBN KAE TILLB O HA. 263
sade gabben; »inte värre än det!» — »Jag tycker det är svårt
arbete nog, jag.» — »Inte värre än det», sade gubben åter;
»är det hon där, som satt det för?» »Ja, det är», sade Jon;
»men säg mig nu, bvad jag skall göra.» — »Dn skall töfva till
korsmess; förr går det inte,» sade den gamle; »ock gäck nn
din väg, jag svarar för råd, jag.» — »Tack ock go kväll!» sade
Jon ock gick. Nu kom mom hem ock strax efter garomel-
Kari. Hon slog upp gröten ock satte på bordet, ock sä skulle
de till att äta.
»Hasse hunnane! töcken gröt!» sade mom, som tagit sig
en sked. »Är 'en inte bra kanske?» sade Kari ock mnnnade
in. »Tvi valenes!» sade hon ock gick bort ock spottade ut.
»Det är trolltyg!» sade Karin. »Det är kaflfebönor,» sade mom.
»Kaffebönor?» sade Kari ock gick bort till brännarn. Ja, den
var tom. Farn snarkade ock sof. Han kunde inte röra sig
ur sängen, så inte var det han, som gjort spektaklet; men
hvilken var det då? »Trolltyg är det ändå,» tänkte Kari ock
brände kaffe på nytt; men den gången lade hon ett eldkol i
brännarn ock spottade tre gånger, innan hon for med honom
öfver elden.
Vintern gled undan, ock det lade folket märke till, att det
var annorlunda med Nagg-Jon nu än förr. Ty hvar hon,
Hammar Ella, nu var, där var inte Jon; ock såg hon inte åt
honom förr, så tittade hon efter honom nu, men inte ville hon
fråga efter honom, förstås. Algens-pojken ock Jon hade blifvit
goda vänner, ock alt med ett voro de i bop. Så kom våren.
Dagen före korsmessa drogo pojken där ock Jon till skogs,
ock Jon hade lånt Algens studsare. Den kunde man inte
skjuta bom med, en finnstudsare var det. På kvällen kommo
de fram till Trolltjärn. Stormen for fram i skogen med ylande
ock tjut. Det var ett väsen, som alla troll i skogen varit på
benen, ock de voro så också. »Här ska' vi ha nattkvarter»,
sade Jon. »Det var stygt», sade Algens-pojken ock skalf.
Jon slog eld mot stålet, ock snart brann en duktig brasa. Då
den brunnit ner, lade de sig på mossan. Det dånade ock for,
ramade ock tjöt, så inte fick Älgens-pojken en blund i sina
ögon; men Jon sof, han. När dager vardt, drogo de å stad åt
Blisterbärget. »I dag», sade Jon, »händer oss antingen en stor
Sv, landtm. N. ii. I. 18
264 v. £.: HXL8IKOB8ÄQNBB. 34
lycka eller en stor olycka.» Men pojken bara skalf. 8å kommo
de fram till en stor bränna^). Hidt p& den stod ett gammalt
träd, som åskan slagit ned i. Nu hördes ett tjutande ock ett
grymtande, som lät så illa, att hvilken som var kunde bli rädd.
»Ställ dig här i bredd med mig,» sade Jon, »skall du fä se på
roligt» Rätt som det var, kom en björnhona fram ock sprang
mot trädet. Pang — där låg hon. Efter kommo sju björn-
banar, ock pang, pang — låg den ene efter den andre, till
endast en var kvar. »Den gör jag inte något», sade Jon; »ban
får gå ock alla om, hur det gick de andra;» ock det gjorde
han. Nu vardt Älgens-pojken glad, ock så gingo de efter
hjälp att släpa hem.
Dagen efter kom han, Nagg-Jon, till Hammarn. Han var
klädd som till helg. Där stod hon, Ella, ock lade fram bröd på
frukostbordet. Gubben låg i sängen ock räknade silfver-
pengarne i träasken, som han annars hade i sänghalmen.
»Guds fredl» sade Jon; »jag är här med dem nu.» Ella vardt
illande röd ^), men sade inte ordet. »Ta' in dem i stugan»,
sade gubben, »så hon iår se dem på nära håll; död björn biter
ingen». Drängarne ock Nagg-Jon till att släpa ock draga, ock
inom kort lågo alla sju björnarne i en rad på stugugolfvet.
»Hvad säger du nu?» sade gubben. Ella sade inte ordet,
men hon gick bort till Nagg Jon ock tog honom i band. Ock
hvar Nagg-Jon var, där var sedan Hammar-EUa i arbete ock
hvila, i lust ock nöd.
Gammel-Kari kom ur fäjset '). Hon slog sig framstupa på
björnarne.*
»Hjälpanes mäg, tocke trolltyg I» sade hon.
') svedja.
2) röd som eld.
') fähuset.
HWU BIDRA» TILL KÄNNEDOM OM
RE SVENSKA LANDSNÅLEN OCK SVENSKT FOIKIIF. I. C.
SMÄRRE MEDDELANDEN.
Maj 1879.
Svensk landsmålslitteratur 1872—78.
För tiden före 1872 finnes litteraturen n&stan fullständigt förtecknad i
Lbfflers h&r nedan upptagna afliandling Om konsonaitUjuden s. I -VI. £n
så vidt möjligt fullständig förteckning öfver hela den svenska landsm&ls-
litteraturen skall senare meddelas.
A) Allmänt.
Några ord om de i Upsala bildade landsmålsföreningarna.
Undert. 6. NoKLANDER. Svensk tidskr. f. politik, ekon. o. Ht. 1875.
S. 225—233. Sthm 1875. 8.
Om westgöta landmålsförening. Undert. H. Odhner. Vestcr-
götl. fonim.-foren. tidskr. 3:e h. Lund 1877. S. 70—72. 8.
B) Grammatik.
Om konsonantljuden i de svenska allmogemålen. I. Ak.
afh. af L. F. Leffler. Ups. 1872. VIII + 74 s. 8.
Upplysningar om Rågö- och Wichterpalmålet i Estland af
A. O. FrEUDENTHAL. Bidr. t. känn. af Finl. nat. o. folk, utg. af
Finska vct.-soc. 24 h. . Helsingf. 1875. S. 151 — 195. 8.
Ueber den Närpesdialect. Acad. abh. von A. O. Freuden-
THAL. Helsingf. 1878. 160 s. 8.
Anm. i Finsk tidskr. f. vitt., vet., konst o. politik utg. af C. G. Est-
länder. 1878. II T. V. S. 143 - 147 af A. Nobeen. Svars.
244—246 af A. O. Fbeitdenthal.
Ängermanländska bidrag till de svenska allmogemålens
Ijudlära af C. J. Blomberg. Hernösand 1877. VII + 40 b. 8.
Notitser om dialecter i Herjedal og Jemtland. Af E. Jessen.
Hist. tidskr. udg. af Den norske hist. förening. 3:e bind^ Christiania
1876. S. 1—57. [1873]. 8.
Anteckningar om Västmanlands folkspråk. Af L.F. Leffler.
Sv. fornm.-fören. tidskr. 2 B. Sthm 1876. S. 32—67. [1873]. 8.
206 SMÄKKE MBDDBLANDKN. 2
Fryksdalsmålets Ijudlära. Af A. NoREEN. Ups. 1877.
VII + 90 8. 8. Ups. univ. årsskr. 1877. Philoa, språkvet. o. hist. vet. 111.
Bidrag till kännedomen om folkspråket på Öland. Ak. afli.
af J. V. BODORFF. Sthm 1875. 84 b. 8.
C) Ordförråd.
Bidrag till ordbok öfver Närpesmålet af A. O. Freuden-
THAL. Helsingf. 1878. 110 s. 8.
Anm. i Finsk tidskr. f. vitt. vet., konst o. politik utg. af C. G. Est-
lander. 1879. I. T. VI. Helsingf. 1879. S. 2.')5~256 af A.
NOREEN.
Ordbok öfver allmogeord i Helsinglaud utgifven af Uelsing-
lands fornminnessällskap (genom F. Wennberg). Hudiksvall
1873. 88. 8. 4.
Ett blad ur Helsinglands kulturhistoria, af adj. J. A.
WiSTRÖM. Hudiksvalls h. elem.-lärov. inbj. t. årsex. 1874. Hudiksvall
1874. S. 1—14. 4.
S. 8 — 14 djurs namn, växters namn ock terminologi pä landsmål.
Bidrag till. ordbok öfver folkspråket i Dalarne. Dal. fornra.-
fören. tidskr. II. Falun 1873. S. 65—90. 8.
Inneh. Mora-dialekten (af kronofogden Ph. Kjellin).
Ur Västmanlands- Dala landsmålsförenings samlingar till en
ordbok öfver landsmålet i Västmanland och Dalarne. I. Gefle
1877. 15 8. 8.
Förteckning öfver egendomliga ord och uttryckssätt i
Norbergsmålet. (Af komrain. R. Blumenberg.) Vestm. fornm.-
fören. årsskr. Utg. af J. E. Modin. I. Vesterås 1874. S. 46—54. 8.
Korsta-mål (af H. 6. BLUMENBERG). Uppl. fomm.-fören. tidskr.
Utg. af C. A. Klingspor. IV. Sthm 1875. S. 43—50. 8. — Rättelser
och tillägg. V. Sthm 1876. „S. 127—130.
Ordlista ur Åkers och Öster-Rekarnes härads folkspråk^ af
G. Ericsson. Bidr. t. SÖderm. äldre kulturhist. utg. af H. Aminson.
I. Sthm 1877. S. 39 — 69. 8.
Härtill utan särskild titel s. 69—115 ordspråk, gåtor, ordlekar ock
vidskepelse.
Beskrifning öfver Vestra Vingåkers socken af N. A. Lund-
gren. Örebro 1873. 8.
S. 203-211 allmogespråket.
Ordbok öfver Fryksdalsmålet samt en ordlista från Värm-
lands Älfdal af A. Noreen. Ups. 1878. VIII + 148 s. 8.
Tillägg till d:r P. A. Säves i Antiqvarisk tidskrift för
Sverige I upptagne ordlista öfver Östgöta allmogemålet, östergötl.
fomm.-fören. tidskr. I. Sthm 1875. S. 105—108. 8.
Förteckning på en del ord, hvilka i dagligt tal af westgöta-
almogeu begagnas och i fornnordiskan återfinnas, men hvilka
antingen sällan eller och aldrig förekomma i svenska skrift-
språket, uppsatt af C. J. Ljungström. Vestergötl. fomm.-fören.
tidskr. 1 h. Lund 1869. S. 25 — 36. 8.
3 SMÄRRR MBDDKLANDEN. 267
Ordlista frän Flundre hänid meddcbid af stiid. N. M.
ANDERSi^ON. Vestergötl. fornm.-fören. tidekr. 3 h. Lund 1877. S.
48—69. 8.
Finnes i yestra Sveriges folkspråk och ortnamn något
spår derafy att ett icke germaniskt folk en gång bott i denna
del af vårt land? [Af P. VON Möller.] Lund 1875. 8. s. 8.
D) Texter.
Anteckningar från Medelpad af g [= J. P. Sellberg].
Sundsvall 1876. 35 s. 8.
Svenska sagor i svenskt landsmål. Af 6. Djurklou. Sv.
fornm.-fören. tidekr. 2 b. Sthm 1875. S. 147—157. [1874]. 8.
Sagor i svenska landsmål. 1—4. Undert. G. Djurklou. Nu,
månadsskr. utg. af J. Gronstedt. L 1874—1875. S. 220— 223, 291—
292, 355—357. IL 1876. S. 41-45, 68—71. Sthm. 8.
Ett vittnesmål. Folklifsbild från Närike. Undert. G. Djur-
klou. Nu, månadsBkr. utg. af J. Gronstedt. I. 1874—75. S. 162 —
164. Sthm. 8.
Min första skjutsfård. Ett barndomsminne. Undert. G. Djur-
klou. Nu, månadsskr. utg. af J. Gronstedt. II. 1876. S. 179—194.
Sthm. 8.
Gnbben å gamma, som gjole arbetsbyte. Skämtesaga från
Närike. Undert. G. Djurklou. Förr och nu utg. af Å. F. Stjern-
stedt. B. IX. 1878. Sthm. S. 31—34. 4.
Viscr på varmlanske tongmåle deckta åtta Fredrek på
Rannsätt [= F. A. DAHLGREN]. Stbm 1875. 60 s. 8.
Spcller bye viser på varmlanske tongmåle deckta åtta
Fredrek på Rannsätt [= F. A. Dahlgren]. Sthm 1876. 45 s. 8.
Prof på allmogemål och folkvisor från Sörbygden. Af N.
P. NiLÉN. Bidr. t. känn. om Goteb. o. Boh. fornm. o. hist. H. 3 o. 4.
Sthm 1877. S. .518—534. 8.
Visor på Ätradalens bygdemål af A. BONDESON. Ups. 1878.
54 8. 8.
Anm. i Finsk tidskr. f. vitt., vet., konst o. politik utg. af C. G. Est-
lander. 1878. II. T. V. Helsingf. 1878. S. 498 - 499 af A.
NOBBBN.
Prof på folkspråket i Färs härad i Skåne. (Meddeladt af
d:r L. P. Holmström). Saml. t. Skftnes hist., fomk. o. beskr. atg.
genom M. Weibull. 1873. Lund 1874. S. 86—100. 8.
Skånska dialekten. Af HuGO och Hj. v. Sydow. Veners-
borg 1874. 16 s. 8.
Sme' pågen, eller hnr anlag uppmuntrades i en viss lands-
ända för en tretti är sen, efter en muntlig berättelse uppteck-
nadt af ThorBORG Vide. Svea. Folk-kal. för 1876. Sthm 1875.
S. 99—104. 12. LlL.
268 SMÄRRE MEDDELANDEN. 4
Est- ook flnnländska mål. Prof. A. O. Fkeudenthal
i Helsingfors bar i:ill snmmans med filos. mag. Herman Vendell
under julferierna v<nrit sysselsatt med utarbetandet af en ordbok
öfver de svenska dialekterna i Estland pä grundvalen af de
ganska rikhaltiga samlingar, som gjorts (pä 1850-talet) af brö-
derna Carl ock P. A. Säve, samt de ännu längt digrare ord-
förteckningar, som Vendell upprättat under sina forsknings-,
resor i Estland somrarna 1877 ock 1878. »Vi hafva,» skrifver
prof. F. i jan. 1879, »hunnit t. o. m. F (in summa omkr. 1500
ord), men mäste nu afbryta arbetet för andra göromåls skull.»
Till sin afhandling Ueber den Närpesdialect har prof. F.
meddelat rättelsen : s. 145 r. 7 uppifr. stär deras, töras läs doras,
töras; samt till ordboken: s. 7 r. 13 uppifr. stär Äksel skuldra
läs Axel; s. 47 r. 13 nedifr. stär Eäijeådalen läs Häijedalen.
Allmogemålet i Alsike SOOken. Uppl. fomm.-fören. tldekr.
Vn. Sthm 1878. S. XXV— XXXIU. Undert. J. BjÖRK.
Upplandsinålet hör till de litterärt minst kända af Sveriges mål.
Alt hvad man har att tillgå är Wåhi^tröms disputation från 1848 på
fjorton oktavsidor samt ett par förut af Upplands fornminnesförening
trykta ordlistor från Korsta på till samman tio sidor. Uppland äger,
efter hvad man tror sig veta, många betydligt olika mål. Framför annat
voro det af intresse att få en utförlig ock noggrann redogörelse för
Uuslngsmålet, som synbarligen från de andra är mera skildt, än som af
geografiska förhållanden är förklarligt, ock visar åt öster. Då så mycket
i detta ock andra landskap, med hänsyn till folkmålet, är »outforskadt
land», måste man vara tacksam för äfvcn de minsta bidrag. Man kan
alltid af dem få lära något, äfven om i flertalet fall ens vettgiriga
frågor lemnas obesvarade.
Alsike ligger i Erlinghundra härad, ock järnvägen går ott stycke
på socknens gräns mellan Enifsta ock Bärgsbrunna. Utom hvad målet
äger gemensamt med norra ock mell. Sveriges munarter i allmänhet, såsom
impf. ock sup. i l:a konjug. utan böjningsändelse, pl. = sg. hos verbet,
bst. n. sg. utan -t, pl. i sv. fem. på -er, visar Alsikemålet, efter hvad man
finner of hr Björks upplysningar, lika med några andra sveamål, stundom
deplacering af h, j före e ock ä, nybildade st. sup. af sv. I-konjuga-
tionens verb: bygg>, reS?: en nybildning hvilken i Malareprovinsema,
sarskildt Västm., ock på öl. ar mycket vanhg. Med i omskrifver an-
mälaren då ett öfverpunkteradt 6, »mellan 6 ock i», som förmodligen
uppträder jämväl i en del andra ställningar. Anmärkningsvärd är öfver-
gäugen frän r — kanske genom v — till ? i g?ilia grina, mÖ^ja mörja,
ha^hjertad harhjärtad. Subf?t. på -n. synas hafva sammansatt aksent i bst.
sg., så vida de icke mÖjHgen få -n^n. öfver hufvud äro dessa subst. i målen
de första, som förlora ändelscns försvagade vokal (é). Någon noggrannare
kännedom om uttalet står för öfrigt icke att vinna. Ff. utmärker icke
ens »tjokt» ? i ord sådana som jila, hamival, rul, ovalkad, jåll-
5 SMÄRRE MBUDBLANDEN. 269
mig, blekfls, flo, glup, gaffla, grimla, tövla o. «. v.; for att icke tala
om hyla, myla, yla, i hvilka ord det emellertid hade varit så mycket
viktigare att få upplysning om 1-ljudet, som ? i dem kan vara tvifvel-
aktigt. Blott i bå^a börda ock vid öfvergångcn r-^ är uttryckligen an-
gifvet I (I). I ärta, skörsla, okarsk, harsa, ormärla, ämsrnan mästc
man naturligen förmoda supradentaler, ehuru sådant icke på något satt
är utmärkt; äfvenså i alll-. Enligt de antydningar till en ljudlära,
som stå framför ordlistan, »blir d oftast underkastadt ombildning eller
utstötning»: heter det då Öda, buflfa, dödolja med eller utan d? »g
bytes ofta till j»: heter det dålga, lålTga, Saiga med g eller J? käUsOg,
le^a, sega? byskig, grimlig, hyppjig o. s. v.? Förmodligen är i öppet
(O uti diskyaska, biska, sticksla, slimpa o. s. v.; y öppet (tf) uti
blyksta, hyppja, lyksna, skryoka m. fl.
Ordförrådet växlar of ver hufvud icke från socken till socken, på
sin böjd från härad till härad. Hvad som däremot vore af största vikt
i sockenmonografier vore just ordböjningen ock ännu mera uttalet.
Lll,
Ordbok öfver allmogemålet i Sörbygden [i Bohus län] af
N. F. Nilen. Stockholm 1879. P. A. Norstedt & Söner. Bidr.
t. känn. om Göteb. o. Boh. fornm. o. hist. Bih. 1879. VIII + 172 b. 8.
Vi skola senare återkomma till detta arbete ock vilja för tillfället
blott göra den rättelse till tab. s. V., att i st. f. g ock y öfver alt
skall stå g ock g.
Ljudbeteckning för småländskan ock öländskan ur det
af landsmålBföreningarnes i Uppsala samfälda utskott antagna
allmänna iandsmälsalfabetet utbruten ock utgifven af Smålands
samt Östra Smålands ock Olands landsmålsföreningar i Uppsala.
Stockholm 1879. P. A. Norstedt & Söner. 8 s. 12:o.
I ändamål att lätta tillgången till landsmålsalfabetct hafva några
landsmålsföreningar i Uppsala varit betänkta på att ut^ ifva smärre lätt-
fattliga redogörelser för alfabetet i de delar hvar ock en för sig behöfver.
Tecknens antal blir därvid naturligtvis mycket reduceradt. Början är
här gjord af de båda på titelbladet nämda föreningame, hvilka i det
hela funnit sig behöfva samma bokstäfver. För den eg. småländskan
behöfvas: aahdefghijhlmn^goeptts^jtjuu
v W y dt (B 0 &f summa 33 st.; samt dessutom inom inskränktare om-
råden niliaasuo. För öl. ock de delar af Småland, som mer
eller mindre sluta sig till götamålen, tillkomma f t 4, ? I V, ^^^^
I i d & Vf — de 8. k. tjocka ljuden — , därjämte f "h y}\ hvaremot
natnrligtvis några andra bortgå. Då man ej äger någon säker känne-
dom om kakuminalernas (utom 1) förekomst på Öl., kan antalet af
målets språkljud icke bestämdt uppgifvas. — Som inledning förekommer
en kort karaktäristik af Smålands ock Ölands folkmål. Det lilla häftets
format är beräknadt för pluuboken.
270 SMÄRRE meddeLandsk. 6
Några ordspråk från Härjedalen,
ur en samling, hufvudsakligen från Linsälls socken. Det första
är från Alfros.
sent tcd koma ma he, \ san mara ce de = sent att komma med hö,
sedan m ärren är död.
(B mqfn tfn, \ se (e vcenskapen shfn = är maten uppäten, sä är vän-
skapen sliten.
dmy sem vidQ vao^ke^ \ hay nenh^g sao^gke — den som vida van-
kar, han någonting samkar.
dcey som ha ne, \ se spar 'n ne = den som har något, så spar han något.
smnlur ce e bri9, \ e spana ce e v0 = smulor äro ock hröd, spånor
äro ock ved.
b(Pofr tce ga ^g^ krok \ cey tae blefe st hr ok — bättre att gå en
krok än blöta sin brok (sina byxor).
heke rake nieke = hake råkar make (man får slutligen det man söker).
stol ^ heop I kom tt Itfn keop = stort hopp kommer i liten kopp.
ffe^^u ne mer, ley gu ha skepe, \ se fae du ha ghsQ e gepe =
ser du något mer än Gud har skapat, så får du både skratta ock gapa.
'Sw krtfl t(B ata (e 'g^ krtfl tes bara = en stackare att äta är en
stackare att bära.
f^dt * m^i^m o senast l bunm (e hktns = i början af julhelgen
ock i slutet af vistelsen i fäbodarne är likadant (lika tillgång på mat,
lika högtidligt).
tyoJ^Q. tont aje um eot, se bit aj mat tfn e aje klma shtne =
tycka ej alla om ett, så blir all mat äten ock alla kläder slitna.
Q J?^'^^SS ^^V *^^^ treeote e e ^/??e kay tont brtye = en kärring
kan inte träta, ock ett vedträ kan inte brinna.
dcey sem vtj he stol ^ ^^i ^^V W ^^ *^^*" ® ^€^ = *^®" ®^"* ^'^*
hafva stort bud (låter bedja sig mycket), han vill hafva stora an-
rättningar.
e fafcegt tg.1 hg tont ne §war = ett fåfängligt tal kräfver icke något svar.
JU fler^ keoka, ju scemtr ^oe = ju flere kockar, ju sämre soppa.
't* elak t)ene gar ^cejan bool = en elak vana går sällan bort.
gri^te ha st ti, e Ice ha st tt = gråta har sin tid ock le har sin tid.
bceofr ey fugel t hcCn cey J^vo pa kwista = bättre en fogel i
handen än två på kvisten.
gu mern^ sa brnra nm medan = god morgon, sade brudou om middagen.
—dl-.
I : Det svenska landsmålsaZfdbetet af J. A. LufideU.
s.
»
»
24
»
25
27
34
37
»
44
46
48
54
55
56
62
63
»
64
»
79
93
94
»
96
»
98
114
124
126
128
137
139
r. 11 står -TT
» 38 » nfnnit
:» 3 2> latvad
» 28 » r0
» 2 » -läget
» 5,11 » -ifn
»33 » ha/iwena
» 5 i J}é§ skall stå & for 9
» 33 står -sr läs -or
» 25 utgår härj.y
» 5 står rtf^e läs rt/^a
läs vr-
•s> fannit
» latv&d
» r|
» r-läget
» -en
» haftwena
» 35
» 21
)» 8
» 1
» 8
» 36
» 39
» 12
» 18
» 25
» 27
» 34
» 36
» 5
» 6,7
» 22
fltjets^n » flais^n
» bydz&d » byd/seid
» klöpa » Ejöpä
» ^ för gg » ^ för gg
-ja » -ja
»
»
hvum
et
• ■*
flats'n
sandze
113 f.
101
98
ut
138
» Hvum
» «6
» ae
» flats^n
» ^and^s?»
» 114
» 100
» 97 f.
» 26 » j^ta »
» 39 » ut » uti
» 32 » 138 » 139
» 18 stOflj bofl, shofl skola hafva * öfver o
» 17 står shauta läs sJfiauta
» 30 » staaga » st&ega
» 3 » i » !
» 12, 16, 20 stfir rotvokal läs rotstafvelse.
I: UalhymåletH Ijtidr- ock böjningslära af A, G. Nbreen.
§ 5,5 utgå orden: DesBa .... Sällsynta.
» 19 r. 1 Btår bUh läs bleJf
» 28 » 1 » utqk » étisT}
» 31 » 3 » trugd » trugd
» > > 5 » gub » guh
» 32 » 3 » t^^jgrÄ; » lutqTj
> 34 » 3 » ^Ä:^r » ål^kr
» » » 4 » ÄÄärv » élMn
» 35 » 3 )> ^ftano^ » dljaneis
» » » » » lågast T> lågast
» 36 » 3 » krokat » kråmat
» 37 » 8 » reéÄf» » rékfn
> 38,2 »2 » Ät^rw » Jww
» 51 » 5,6 bör stå *■ of ver e i de fyra orden på -ö«.
9 78 :» 1 står ^ib^n läH ^i^an
» » » 2 » ^^ÄÄW » ^öÄ-aw
» 79 »2 » séksfn » saJfsfn
T> 80 » 9 » ärfiX;an » druvan
»100 »1 skal] i fCigus stå ^ of ver det senare u
»107 »3 slår § 147 läs §§ 150, 151
> 111,2 » 1 Utgå orden kala kallad
»118 »19 skall stå *" of ver e i nilson
»126 »2 står rong läs iQlIg
»149 »1 skall det andra u i flXgus hafva *~
8. 204 » 7 står st^rS läs 5^^r9
> 205 »23 » ^na » ^na
» 208 »27 » sm^t^al^ smétg^al
»217 » 15,17,19 sl<Bpd o. s. v. läs slép^ o. s. v.
NTARE BIDRAG TILL KÄNNBDOI 01
DE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIF. L 7.
Ordet eld belyst af de svenska landsmålen.
Af Leopold Fredrik Leffler.
Det nysvenska eld har i riksspråket kort slutet e-ljud (e);
i några landsmål har detta e till ock med öfvergått till i (jfr ny-
danska ild). Ett nysv. kort slutet e-Ijnd motsvarar antingen
ett kort fornsvenskt i, t. ex. nysv. skepp, hetta, vecka = fsv.
skip, hiti, vika, eller ett långt af ei uppkommet fsv. e, t. ex.
nysv. bredd, svett, hem*) = fsv. bre}), bredd (fno. breidd), sveter^)
(fno. sveiti), hem (fno. heimr). Då nu nysv. eld på fsv. heter
elder, synes det senare fallet här föreligga. Fsv. elder skulle
altså vara = cider ock stå för ett äldre *eildr. Detta antagande
vinner stöd af flere omständigheter. Dels skrifves ordet i fsv.
»litet emellan» (Rydqvist, SSL. IV, 38) med ee; så (1 gång) i
några anteckningar från förra hälften af 1300-talet (VGL. IV: 8),
så i Nådendal-munken Jöns Buddes skrifter (1400-talets slut)
ock i synnerhet genomfördt i Magnus Erikssons Landslag, hvar-
jämte skrifsättet med ee äfven träffas i Gustaf den förstes bibel.
Dels hafva flere nysvenska landsmål, hvilka behållit de gamla
tveljuden eller genom någon egendomlig ljudutveckling angifva
dessa, former, som hänvisa på ett äldre 'eildr. Så ha est-
svenskan — där fno. ei regelbundet motsvaras af ai eller äi^)
*) Uttalet af dessa ord med ä i st. f. e (brädd, SVätt, hänim) ar
dialektiskt — det förekommer särskildt i stockholmskan — ock har bred-
vid sig uttalet äll, alla for eld, elda.
2) Detta ord bör läggas till de af mig i Antiqvarisk Tidskrift for
Sverige, V, 284 — 5, anförda fall, då fno. endast har en svag form, dar
fsv. har stark.
^) Jfr LuNDELL, Det svenska landsmålsalfabetet (i Nyare bidrag till
kännedom om de svenska landsmålen o. s. v. I, 2) s. 126 — 127. [Denna
sknft angifves här med LIK]
Sv, landtm, N. B. /. 10
272 LEPFLER, OKDET BLD BELYST 2
— formeroa aild, äild, ejld, äil^), österdalskan — där, särskildt
i ÄlfdalsQiålet, den gamla diftongen el motsvaras af ie (je, ja
eller iä), t. ex. bien, diela, flierä, riesa, tieg, jen, jem, miast^) (fno.
beinn [adj.], deUa, fleiri, liremsa, teigr, eiiin, heimr, mestr för -meistr
[se längre fram]) — jäld, jeld^), Södramöremålet — som i
sin forntrognaste skepnad har äj (hos LIl s. 127 (Bi\ på några
ställen oj, som regelbunden motsvarighet till fno. ei, t. ex. häjter,
läJY, stäjn, säjnka, äjd, äjk, äjn, äjtter (ino. beitr, blei£r, steinn,
seinka, eiÖr, eik, einn, eitr) — äjll*), halländskan — som i
flere härad har det efter all sannolikhet af gammalt bevarade^)
aj (i några trakter äj, oj) som regelbunden motsvarighet till
fno. ei — verbet ajla®) ock förmodligen äfven substantivet
^) RusswuRM, Eibofolke II: 314; Freudenthal, Upplysningar om
Rågo* och Wichterpalmålet i Estland, Helsingfors 1875, s. 183.
2) Exemplen hämtade från Rydqv. SSL. IV, 142—143. En del
andra hos LU s. 131, där ljudet tecknas ^e. — Rydqvist uppgifver ock
ai i några ord (efter n ock v; troligen nybildningar).
^) Enligt RiETZ B. 116. I Dalarnes Fornminnesförenings årsskrift
(tidskrift) uppgifves jäld (II, 76) för Mora liksom mjäst (men jenn,
jen), för Rättvik jäll ock verbet jälla (I, 89) liksom ^äg, för Orsa
jald (I, 69) liksom mjast (men jega, jemta, jen); från Våmbus anför
LU 8. 64, 131 tQld!n (elden) liksom itlt (helt) hri^d (breda), t^fr
(heter). Om teckningen med j i de föregående jämför Lll s. 64. — An-
märkas bör, att de österdalska orden jälåk, jeik (Mora, II, 76 — 6), elak,
Erik, med sitt »förslag» af j icke kunna göra j i jäld misstänkt såsom
varande af annan natur än j i tjjäg o. d. ; i de förstnämda två orden
står nämligen äfven ja, je för gammalt ei. Jag fattar nämligen jälåk,
sv. elak, som = *ei-lakr eller *ei-läkr »alltid dålig», till sin bildning
noga motsvarande el-llkr, »alltid mäktig», hvaraf namnet Eirlkr, Erik.
[Om lakr eller låkl bör skrifvas, är ovist. Fritzner ock Vigfusson
ha det förra, men Aasen föreslår läkl, emedan norska landsmål mest ha
laak, hvarroed Moramålets nyss anförda jälåk liksom Orsamålets jålåck
(Dal. Fm. Arsskr. I, 60) stämmer. Riksspråkets elak med a för å vore
då att tillskrifva aksentlösheten liksom det andra a i VadmaL]
^) Enligt N. Linder, Om allmogemålet i Södra Möre härad af Kal-
mar län, Upsala 1867, s. 196; jfr ock s. IV, 5—6, 196—7. Jfr
Lll s. 126 — 128. — Om södramöremåUts äjll se vidare i bi han g 1.
^) Se CoLLiANDERS Sammanställningar ock polemik mot Lyngby i
Bidrag till kännedom om halländska allmogemålet, Lund 1868, s.
9—11. Jfr bihang 2.
^) Enl. P. MÖLLER, Ordbok öfver halländska landskapsmålet. Lund
1858, s. XVIII (formen är från södra Fjäre samt Viske härad). — Om
det halländska ajla se vidare i bihang 2.
3 AP D£ SVENSKA LANDSMÅLEN. 273
ajL AfVen i några mindre ålderdomliga landsmål bar eld for-
mer, som hänvisa på gammal diftong i rotstafvelsen, enär de
öfverensstämma med former af andra ord, hvilka urspmngligen
haft diftongen eL Sålanda har uppländskan j6ll(Rietz), hvil>
ket torde böra förklaras på samma sätt som det dalska; i
uppländskan »uttalas» nämligen e »i lång stafvelse nästan som
je eller ié (af isl. ei); t. ex. stien 1. stiem» (sten) i), så ock jen,
jenMdig, jem, sient m. fl. 2) Uppgiften, att i uppländskan e *
»får i början af ord vanligen j framför sig» 3), beror troligen
på denna utveckling af ursprungligt ei till je (ie) ^) ; jfr hvad
som s. 2 not 3 yttrats om österdalskan. — Afven sörmländ-
skan har jellä (elda) liksom jellak, jemmä, jen, jensamj jenkom,
Jerker^); efter konsonant finnes dock bär intet je, blott e, hvadan
må hända i sörmländskan utvecklingen från ei till je varit be-
roende af diftongens förekomst i ordets början ").
Öfver alt, där vi hittils träffat ordet eld, i fornsvenskan, i
nuvarande riksspråket, i en mängd munarter, har ordets rot-
vokal samma utseende som de ords, hvilka ursprungligen haft
diftongen ei (ännu äldre ai). Alt det nu anförda stämmer så-
lunda väl samman.
Vid en ytterligare utsträkt jämförelse med öfriga nordiska
munarter visa sig emellertid former af ordet eld, hvilka tyckas
helt ock hållet strida emot de nu anförda ock sätta betänkliga
^) Se J. Wahlström, Upplandsdialekten, Upsala 1848, s. 5; LIl
B. 124.
«) Rydqv. SSL. IV, 143.
') Wahlström, a. st.
*) Analogibildningar kuona dock äfven lätt här ha ioträdt.
*) Anföras af G. Upmabk, Upplysningar om folkspråket i Söder-
törn, Stockh. 1869» s. 14, som exempel på, då »j uppkommer genom
brytning i början af några ord framför 6». Åfven jer ock »möjligen
jsta» (liksom jellä) anföras bland exemplen. Dessa två ord torde dock ej
höra hit. I jer kan utvecklingen ha varit iÖer — ler— jer med vanligt
bortfall af Ö mellan vokaler. I jeta föreligger fomsvensk brytning:
'lata — i8Bta af eta; fsv. har subst. iSBta, Seta, som har motsvarighet i
många landsmål, men af verbet blott obruten form 8Bta. — Om jellak
ock Jerker jfr s. 2 n. 3. — Med de sönuländska jen, jemmä jämför
Södermannalagens eyn (flst.), heym, bejma (Rydqv. SSL. IV, 139).
*) Här kan slutligen tilläggas, att hos Rietz (s. 116) en form
ejlsfesto anföres, men utan angifvande af förekomstorten.
274 LEFFLER, ORDET ELD BELYST 4
svårigheter i vägen vid förklaringen af det ifrågavarande ordets
rotvokal. Först ar då att märka, att forngutniskan icke har
den väntade formen 'aildr utan eldr, d. v. s. äldr (med kort ä).
Vidare har fornnorskan icke *eildr, utan eldr, likaledes med
kort ä-ljud. Så väl den fgutn. som den fno. formen skulle regelrätt
motsvaras af ett fsv. ålder, icke af elder, eelder. Rydqvist finner
det ock högeligen »märkligt», att »isl. eldr nästan aldrig
hos oss skrifves aalder ^), utan elder; ja likspm till utmärkande
af det slutna e-Ijudet, tecknas med ee» (SSL. IV, 38)2).
Huru skola nu dessa fgutn. ock fno. former förlikas med de
fsv. ock nysv. riksspråks- ock dialektformerna?
Det ursprungligaste språkskicket afspeglas, enligt min tanke,
i de sistnämda. Ordet eld har älst haft diftong i rotstafvel-
sen, ock dess grundform (älsta stam) är ailida-. Bredvid denna
stam ailida- uppstod tidigt i följd af olika aksentlagars invärkan
en sammandragen stamform aild(a)-, i det att den andra staf-
velsens i i oblika kasDS, t. ex. i dativ singular, synkoperades
(utstöttes). Medan t. ex. nominativen singularis på samnordisk
ståndpunkt hette *aflidaR med biton på andra stafvelsen ock
tredje stafvelsen aksentlös, hette dativen ailidé med biton på
tredje stafvelsen ock andra stafvelsen aksentlös^). Häraf ut-
vecklade sig genom synkope af de obetonade stafvelserna nom.
sing. *ailidr ock dat. sing. *ailde, alldeles som man af katila-
fick stamformerna katil- (i nom. sing. ketill, fno.) ock katl- (i
dat. sing. katli, fno.), af participialstammen talida- dels taliS-
(fno. nom. sing. taliör, troligen för äldre *teliör; jfr straxt längre
fram), dels talö- (i ack. sing. fem. tålda, sen äfven inkommet i
nom. talör). På samnordisk ståndpunkt har nu den syn-
koperade stamformens ai — eller kanske dess yngre form ei*) —
^) Rydqvist anmärker här i en not: »Vid medeltidens slut och språ-
kets förfall råkas, i en handskrift full af fel och origtiga vokal beteck>
ningar, Legend. III. 128 SBldh och öBldliennom, men 117 eldh och
eldhin».
^) A anfördt ställe jämför Rydqvist danska ild ock fno. »ildl hos
Eqilsson». Se om detta ord i hihang 3.
^) Jämför framställningen af synkope hos Paul i Paul ock Braunes
Beiträge zur geschichte der deutschen sprache und literatur, VI Band,
s. 136, 171, 228 ock flst.
*) Hvilketdera man antager, beror af, om man anser öfvergången
ai — el vara samnordisk eller ej. Jfr därom Södbrbkro, Forngutnisk ljud-
5 AF DB SVENSKA LANDSMÅLEN. 275
ötVergått till e (d. v. s. kort ä), liksom i ett antal fall fram-
för dubbelkonsoDant ^). S& bar af den Bjnkoperade stamformen
bailg-, som funnits jämte hailag-, uppkommit helg-, så att fno.
har af detta adj. nom. sg. heilagr, fgutn. hailigr, men båda
språken ack. sing. mask. helgan, fsv. helagher, men hselghi, nysv.
helig (med långt slutet e), men helge (med kort ä-ljnd). Så
har af de samnordiska ait-ki, ain-gi, naitk-verr^), ail-lifu, adjektiv-
stammarne flaista-, maista-, substantiven flaisk, fiaiski blifvit ekki
(så fno., fgutn.; fsv. aekki^)), engi (fno.; fgutn. engin, fsv. sengin),
nekkverr (fno.; fgutn. neqvar, fsv. nakuar etc. för 'nakuar*)),
lära, Lund 1879, s. 23 ock n. 1. De där frarastälda argumenten
synas mig dock ej fult öfvertygande. Särskildt kan märkas, att om
uppkomsten af formen helgan, hvarmed Söderberg vill bevisa, att fgutn.
haft ei före Gutalagens ai (enär al i fgutn. förkortas till a), förlägges
från det särskildt fgutn. till det samnordiska språkskedet — såsom ofvan
skett — , bevisar nämda form intet för ett fgutn. el, — En utveckling
ai — ei — ai, som Söderberg (a. st.) antager for fgutn., synes mig dels i
sig själf ej rätt sannolik, dels hafva det emot sig, att i fgutn. eljest, såsom
Söderberg slående uppvisat (a. a. s. 20 — 21), en »Ijudskridning» från
öppna ljud till mer slutna allmänt egt rum, medan i den fgutn. öfver-
gången ei — ai en motsatt utveckling skulle ba inträdt. — Alt lär väl
till sist bero på, om man med Söderberg anser, att, emedan i-omljudet
är samnordiskt, Öfvergången ai — ei också måste vara det. Fult tvin-
gande synes mig en sådan slutledning icke vara. Utrymmet förbjuder
tnig dock att nu närmare ingå på denna fråga. Här må blott anmärkas,
att den af mig ofvan förutsatta öfvergången från ai till ä kan hafva
försiggått på det sätt, att diftongens båda ändpunkter — hvilka äfven
vid normalt uttal genom en serie öfvergångsljud förmedlas med hvar-
andra, så att man, enligt Sievers, Lautphysiologie s. 86, kan uppfatta
diftongen som en odelbar enhet — vid hastigt uttal mött hvarandra på
halfva vägen ock så gifvit upphof åt ett nytt, enkelt, kort, mellan båda
ändpunkterna liggande vokalljud ä (jfr i fomsvenskan den motsvarande
utvecklingen af enkelt, långt vokalljud i hen väl af hSBin genom ett
teoretiskt héén).
*) En analog utveckling au — O, som äfven försiggått på samnor-
disk ståndpunkt, skall jag vid annat tillfälle uppvisa.
2) Jfr HoFFOBY i Nord. Tidskr. f. Filologi, Ny Raskke III, s. 296
—297.
^) Fsv. ikki, redan i äldre Västgötalagen, vid sidan af fiBkki torde
bero på en analogibildning. Som bekant, är 8Bkki ursprungligen neutrum
till aengin. Af angin uppkom genom in värkan af nasalen (ock möj-
ligen äfven det följande i) ingin — jfr flngin för fiöngin m. fl. — , ock
vid sidan af ffingin — 8Bkki bildade sig så en ny böjning ingin— Ikki.
*) Enligt BUGQE, Tidskr. f. Philol. IX, s. 127 för •näkkvarr.
276 LEFFLER, ORDET ELD BELYST 6
ellifa (fno.; fgntn. elliTu'), fsv. sbIUyu), flest-, mest- ^) (fno., fgutn.;
fsv. flffist-, mffist-), flesk, fleski (fno.; fsv. flsesk^)). Närmast
jämförlig med utvecklingen helg- af hailg- bredvid hailig- är nu
den samnordiska öfvergången af aild- till eld- bredvid den oför-
ändrade formen ailid-. Ordet har altså på samnordisk stånd-
punkt en gång böjts sålunda: nom. sing. 'ailidr (eller *eilidr),
dat. sing. eldi, o. s. v. Från denna synkoperade ock till
rotvokalen förkortade stamform eld- utgår det fno. ock
fgutn. eldr. Denna oblika stamform bar nämligen inträngt
i hela ordet *) ock blifvit ensam herskande, så att eldr— eldi upp-
kommit af 'ailidr — eldi. En alldeles liknande utveckling bar för-
siggått i fno., då af megin, magni bildats magn— magni, af regin—
ragna: r^gn— ragna, af 'elin— alnar ^): 9ln— alnar, af •teliSr— talöan:
taldr— taldan [en gammal mellanform talidr finnes ock, alldeles
som alin ^) vid sidan af ^In, i hvilka båda fall visserligen den
oomljudna rotvokalen inträngt från den oblika stamformen, men
icke än synkopen af i ^); jfr den motsatta mellanformen megn
1) Den fgutn. formen lins ej i Gatalagen, men i en fomgutnisk
ninhandskrift (Liljegren n:o 2826), som för närvarande är under utgif-
ning af mig. Handskriften har visserligen alllVU, men detta är, såsom
jag i den textkritii^ka behandlingen af handskriften uppvisat, utan tvifvel
fel för elliVU (jfr nygotländska 8BUv8B).
'-') Denna öfvergång af ai till e i dessa båda adjektiv har, efter
hvad jag förmodar, älst ock på samnordisk ståndpunkt försiggått blott
i vissa böjningsformer, kanske i de samma, där hailig- blifvit
helg-- Blott så kan det förklaras, att, medan fno. ock fgutn. aldrig ha
diftong, Karlevistenen har flaistr ock maistar, österdalskan miäst, mjäst
ock mjast (se ofvan s. 2 ock n. 3). — I Norge har jag hört mest,
flest, men finner därom intet i Aasens ordbok.
') Jfr fhty. fleisO, ags. flåSG, ffris. flåsk, flésk, fsa. flésk, hänvisande
på ett flaiska-.
*) Redan Paul (a. a. s. 228, n. 1) anser, att i fno. eldi »verall-
gemeinerung der syncope aus den obliquen casus» föreligger; om ur-
sprunglig diftong i rotstafvelsen yttrar han dock intet.
*) Att detta är ordets ursprungliga böjning, har Söderberg visat
(a. a. s. 9).
®) Formen alun är väl, oaktadt sin ålder, blott en analogibildning
efter de talrika fno. femininen på -un (som skipiUl o. d.).
^) Jämför Paul a. a. s. 171 — 172, där flere förklaringsförsök fram-
ställas. Det ofvanstående synes mig vara det enklaste ock sannolik&ste.
— Att omljud icke finnes i taliÖr — en omständighet, som ofta varit
föremål för undran ock tydningsförsök — är ju icke märkvärdigare
7 AF DB SVENSKA LAKDSmAlEN. 277
Fid sidan af megiil ock magn, i hvilken förstnänida form syn-
koperiDgen inträDgt i nom., men icke den oomljudna rotvo-
kalen] >). Motsvarigheter till den fgutn. utvecklingen eldr — eldi
af *ailidr— eldi äro, med hftnsyn till den synkoperade formens
seger, sådana fall som fgntn. eln, elnar af äldre *elin, elnar,
ber|)r, ber{)an af *l)erit)r, berj)an^); med hänsyn åter till de oblika
kasusformernas rotvokals seger, nybildningar som fgutn. staf),
mg (ackusativformer) m. fl., för stej), ryg, efter oblika kasus,
som älst saknat omljud ^).
I fsv., utom fgutn., ock väl äfven i forndanskan har åter
utvecklingen varit en helt annan. Af den ursprungliga böjningen
*ailidr(*eilidr)— 8Bldi uppstod först *eilder— seldi, i det att synkopen
inträngde äfven i nomin., såsom i aln för äldre alin, particip
som talder, m. fl.; af eilder— SBldi blef sen eilder—elldi, i det att de
oblika kasusformernas rotvokal utträngdes af nominativens ock
ackusativens, på samma sätt som då fsv. i talrika I-stammar
fått genomgående i-omljud, ehuru detta i flere oblika kasus
älst saknats (så i fsv. byrj)— byråar [gen. sing.] af byrp — *bur|)ar,
ock många dylika falP)). I svenska fastlandets munarter blef
än att det saknas i bUTÖil o. d. (om hvilka jfr s. 7, n. 4); i båda
fallen ha de omljudna formerna utbytts mot oomljudna i följd af analogi-
bildningar.
^) Hit hora val ock [)Örr ock Jarl, där af de båda en gäng jämte
hvarandra befintliga stamformerna |)0n6tra- ock f)Onra- (hvaraf {)öra- med
nasalt 0), srila- ock eila- (hvaraf jarla-) de senare synkoperade segrat
Detta till fullständigande ock beriktigande af hvad jag om dessa ord
yttrat i min afliandling om Y-omljudet, s. 23, n. 2.
') De oblika formerna elnar, bert)an stå åter for äldre 'alnar,
*bar{)an i foljd af en liknande utveckling som i fno. megn (se s. 6).
Från berl)r, b6r{)an, Spyr()r ock alla dylika particip, hvilka i fgutn., till
skillnad från fno. ock fsv., genomgående hafva i-omljud, har omljudet i
fgutn. sedan inträngt till det participet sä till form som betydelse nära
stående preteritum: beija — ber|)i — berj)r — ber})an har sålunda genom
suksessiv analogibildning uppkommit af beija — *bart)i — *berij)r — *bar|)an.
^) Jfr Söderberg, Fg. Ijl. s. 9, 11. Den yngre handskriften af GL.
har ock gen. sg. fonder af f|yndr eller f^nd, liksom denna handskrift
har gen. sing. rugai, där A har rygar.
^) Fno. har ofta den motsatta analogibildningen, h vilket öfverens-
stämmer med utvecklingen af eld i fno. med hänsyn till rotvokalen. —
Se om de ifrågavarande ordens behandling i de särskilda nordiska mun-
arterna Nordisk Tidskr. f. Filologi, Ny Rsekke II, s. 283 f.; Bugge,
Rune* Indskrif ten paa Ringen i Forsa Kirke, Christ 1878, s. 21; Tamm,
278 LBFFLEH, ORDET ELD BELYST 8
altså formen eild- genomgående i hela ordets böjning; därifrån
utgå de dialektiska formerna med diftong ock därifrån ock det
fsv. elder, eelder = élder, hvaraf sen med förkortning af vokalen
men med bibehållande af dess egenskap af slutet ljud det
nysvenska eld uppstod. — Anmärkningsvärdt är, att äfven i
några nyuorska landsmål utvecklingen varit den samma som
i de svenska fastlandsmålen; formerna eild, eiU förekomma
nämligen enligt Aasen på några ställen i st. f. det vanliga eld
(d. v. 8. äld) ')•
I de svenska landsmålen i Finland har ordet eld möjligen
utvecklat sig på annat sätt än i Sverge eller så som på Got-
land. Så har t. ex. Närpesmålet i Finland, som eljest har be-
varat den gamla diftongen el, formen eld med långt, slutet e^).
Denna form kan hänvisa på ett äldre äld (= fgutn. eldr), hvaraf
sen blifvit eld — eld enligt en för målet, som det synes, egen-
domlig ljudlag (jfr kvéld kväll, Igéld källa, äfvensä séld sålla,
fno. seelda^)). Dock kunde äfven eld stå för eild liksom målets
ett, hemt, hett för eitt, heimta, heitt*).
Om fornnordiska feminina afledda på ti och i{)a, Upsala 1879, s, 24 f.;
Söderberg, Fg. Ijl. s. 9 f.; samt jämför här nästa not.
^) Med detta utträngande af den oblika kasasf ormen i följd af
analogibildning äfven på norskt område kunna jämföras dels fno. fall
som boen, kv8Bn, sett, skyld, {)yrft, byrS m. fl. vid sidan af bön, kvän,
ått, skuld, t)Urft, burÖr — den sistnämda formen är den enda hos
Fritzner ock Vigfusson upptagna; redan Rydqv. SSL. II, 74, har
emellertid uppgifvit äfven byrÖ för fno., ock denna form finnes värk-
ligen, såsom i Fagrskinna (enl. Söderberg Fg. Ijl. s. 10) ock Barlaams
Saga (gen. sing. fem. byrÖar, s. 156; jfr f^nndr, Barl. Saga s. 87, lik-
som lyndr, Fagrskinna s. 176), hvarmed ett förut af mig (Nord. Tidskr.
f. Fil., Ny Raskke II, s. 284 n. 2) uppkastadt spörsmål är besvaradt — ,
dels i nynorska munarter former som kyld (el. k£fld), styld (el. stold,
Styl) vid sidan af kllld, stuld (fno. har blott kuldi, sv. m., ock stuldr).
— Det kan förtjäna påpekas, att sådana norska dialektformer som eild,
kyld, styld — jfr ock de af mig i min afhandling om V-omljudet s.
87 — 88 påpekade nynorska dialeklformer af fno. ykkäTT ock yÖvan
utan V-omljud af i till y — hänvisa på ett fomnorskt språk, som är
äldre än det i litteraturen bevarade, hvilket senare därför icke är mo-
derspråket för alla nu lefvande munarter i Norge, lika litet som forn-
svenskan i våra älsta handskrifter är det för de svenska landsmålen.
2) Se Freudentual, Ueber den Närpesdialect, Helsingfors 1878, s. 29.
^) Exemplen återfinnas hos Freudenthal, a. a. s. 29, 31.
*) Freudenthal, a. a. s. 11.
9 AP DE SVENSKA LANDSMÅLEN. 279
Genom den nn gifna fÖrklaringeD af ordet eld låta^ som
vi fnnnit, alla de nordiska formerna af ordet förena sig med
hvarandra ock hänföra sig till en ock samma grundform. Det
är de svenska landsmålens till en del mycket ålderdomliga
former, som gifvit nyckeln till tydningen af det så länge
omtvistade ordets bildning. Hvad fornnorskan, detta nordens
älsta litteraturspråk, icke kunnat sprida ljus öfver, utan sna-
rare bidragit att fördunkla — ty den fno. formen har just
ledt de fleste forskare på villovägar ^) — , hvad fornsvenskan
endast osäkert belyst, det har af de nu lefvande svenska
landsmålen fått sin vetenskapliga förklaring.
Men de svenska landsmålens betydelse för det här ifråga-
varande ordets förklaring sträcker sig utom området för de
nordiska språken. Ordet eld återfinnes äfven i tvänne andra
germanska språk, nämligen anglosaxiskan (el. fornengel-
skan) ock fornsaxiskan, båda af den lågtyska grenen (i forn-
högtyskan saknas däremot ordet). I ags. skrifves ordet af en
del nyare författare äled, af andra éled (eeled), i det att man än
anser den börjande rotvokalen ha uppkommit af a (i så fall
äled med kort ä af alida-), än af ai (i så fall seled af ailida-)*
Jämförelsen med fno. eldr har hittils galt som skäl för det förra
skrifsättet; de svenska landsmålsformerna ha emellertid nu be-
visat, att det anglosaxiska ordet lydt ock därför bör skrifvas
©led. I fsa. åter skrifves ordet, som förekommer rikligt i
Heliand — hvars båda handskrifter icke bruka aksenter — , af
nyare vetenskapsmän, så vidt jag kunnat finna, allmänt eld,
ej eld; det anses således ha kort, ej långt e-ljud. Då emellertid,
som vi i det föregående sett, ordet eld ursprungligen haft ai
i rotstafvelsen, ock då i fsa. ursprungligt ai genomgående öfver-
gått till é, är den rätta fsa. formen af ordet eld.
Vi finna nu, att alla germanspråks former af ordet eld låta
hänföra sig till den här antagna grundformen ailida-. Att med
ledning af denna älsta germanska form af ordet utforska dess
härledning ock ursprungliga betydelse tillhör den jämförande
^) Dock icke Holtzmann, som i sin Altdeutsche Grammatik, I, 1,
Leipzig 1870, s. 70, antager, att fno. eldf står för elldr.
280 LBFFLER, ORDET ELD BELYST 10
språkforskniDgen ^), för bvilken altså ytterst de svenska lands-
målen visat sig. kunna vara en ej oviktig hjälpkälla.
B i h a n g ^).
1. Om Södramöremålets äjll.
Rydqvist, som i SSL. IV, 142 omnämner, att Södramöre-
målet har al, oi, där fno. har ei, tillägger: »tillika med oäkta
diftonger i äild (eld), äit (ätt), läite (läte), väiga (vagga) m. fl.
(se N. Linder . . .)». Detta yttrande måste, såsom vilseledande
med hänsyn till uppfattningen af diftongen i äjll (Linder har
11, ej som Rydqvist Id), här beriktigas. Förhållandet är, att
ordet äjll hos Linder tecknas med samma tecken äj som de
ofvan upptagna häjter, läjv m. fl., där äj säges motsvara fno.
ei, vara diftong samt, såsom Linder yttrar sig, »uttalas med
de bokstäfver, af hvilka det består», medan åter de af Ryd-
qvist anförda orden ait, läite, väiga hos Linder tecknas sejt»
lajte, vffijga, således med »j — hos Lll at (s. 127) — , som »lju-
der bredare» än äj. Detta 8DJ är sålunda till sitt uttal liksom
till sitt ursprung ett annat ljud än det äj, som höres i äjU lik-
som i häjter, läjv, ock som motsvarar fno. ei Dessa båda dif-
tonger i Södramöremålet, äj ock 8BJ — en »äkta» ock en »oäkta»,
eller bättre en gammal ock en ny — , kunna jämföras med
nygutniskans ai (fno. ei) ock ei (fno. i). Man finner af en så-
dan jämförelse, att den omständigheten, att Södramöremålet
^) Den senasto härledningen af ordet torde vara den, som gifves
af Fick i hans Vergleichendes Wörterbuch der Indogermanischen Sprachen,
3 Band, Gottingen 1874, s. 27, där ordets grundform antages vara
alida — Fick skrifver ags. äled, fsa. eld — , hvilken föres till en rot
al, bränna. Denna härledning torde knappast längre vara hållbar.
-) För att icke för mycket belamra texten med noter har jag an-
sett lämpligast att såsom bi han g vidfoga några vidlyftigare anmärk-
ningar, af hvilka dock tväunc stå i ganska nära sammanhang med texten.
11 AF DE 8VBNSKA LANDSmXlSN. 281
äfven har den »oäkta^) diftongen sej, på intet sätt kan användas
som bevis emot, att den andra diftongen äj är äkta, d. v. s.
gammal (jfr ock det nyhögtyska el, dels gammalt, dels nytt
fbr 1). Jfr Rydqv. SSL. IV, 143-144. — Af det föregående
kan dragas en för landsmålsforskningen viktig lärdom, näm-
ligen att det kan vara af strängt språkvetenskapligt, icke blott
af Ijudfysiologiskt, intresse att noggrant åtskilja ock med
olika beteckning angifva ljud, som mycket nära likna bvar*
andra, såsom Södramöremålets äj ock sej.
2. Om det halländska tveljudet ai.
Den i halländskan förekommande formen ajla har förnäm-
ligast bestämt Lyngbys uppfattning af det halländska aj såsom
varande en nybildad diftong utan sammanhang med fno. el
I (dansk) Antiqvarisk Tidskrift f. 1858—60, s 239 yttrar Lyngby:
»at det» — hallandsmålets aj — »ikke er nogen umiddelbar
fortsaettelse af oldsprogets »tvelyd», viser sig deraf, at det frem-
mede ord brev (isl. bref) er blevet til brajfi at navneformen se (isl.
^å) bedder saj, og isaer deraf, at udsagnsordet svensk elda hedder
ajla». Att Lyngbys förnämsta bevis ajla ej håller streck, fram-
går af hela undersökningen här förut. De båda andra orden
bevisa häller ej, bvad Lyngby vill. I saj finner jag en mot-
svarighet till det ganska allmänna fsv. seia, sseyia för sea Qfr
om de förra formerna Rydqv. SSL. IV, 140; Noreen, Fryks-
dalsmålets ljudlära, Upsala 1877, s. 73; Flodström i Nord.
Tidskr. f Filologi, Ny Raekke, IV, s. 66). I brajf, som se-
dan blir ensamt öfrigt som exempel på ungt aj, ser jag en
analogibildning, hvarigecom det från riksspråket inkomna ordet
ombildats till den form, som andra ord i målet, hvilka mot-
svara riksspråkets ord med långt e, af gammalt hade. — Mig
synes mycket tala för det antagandet, att den gamla diftongen
ei hållit sig kvar på ett vidsträkt område af södra Sverge
från Smålands östra kust till Halland ock södra Västergötland.
Att flerstädes ett af långt a uppkommet tveljud står vid sidan
af ai, äi åberopas ofta som bevis mot de senares höga ålder.
Man glömmer då, att nyisländskan bredvid det gamla ei äfven
har ett af å uppkommet tveljud. Om hela detta ämne kan-
hända mera en annan gång. Jfr Rydqv. SSL. IV, 141 — 144«
282 LEFFLER, ORDET ELD. 12
3. Om det isländska 11 di.
Hos Egilsson, Lexicon Poeticum, s. 436, auföres ett »ildi,
n., ignis (deriv. ab eldr)». Det uppgiiVes dock blott förekomma
en enda gång i den fno. litteraturen, nämligen i en visa i Sagan
af t)0r8i HreÖn. Efter hvad som upplyses i H. Fei8rik.söons
edition af nämda saga (Kjöbh. 1848), grundar sig emellertid
detta ord blott på en gissning af utgifvarue, enär i alla hand-
skrifterna annat står att läsa. Om också ordet därför är tvifvel-
aktigt såsom fornnorskt, finnes det däremot i nyisländskan i
sammansättningen maurildi, vårt moreld. Detta ildi är utan
all fråga icke någon gammal afledning af eldr, utan en analogi-
bildning efter mönstret af virki af verk, -viöri af veÖr, -stimi af
slgama, gildi af gjald, fl6ri af Q98r o; d. — Jämföras kunna ock
de nyisländska -birni ock -gimi (se om dem Nord. Tidskr. f.
Filologi, Ny Rsekke II, 291), som väl äfven bäst förklaras som
analogibildningar.
Upsala, September 1879.
Stockholm, 1879. Kongl. Boktryckeriet. F. A. Norstedt it Söner.
NfiBE BIDRAG Till KiNNIDOI 01
DE SVENSKA LANDSMUEN OCK SVEMKT FOIKIIF I. I
FÅEÖMÅLETS LJUDLÅRA
MKD LEDNING AF
C. SA7BS OCK P. A. BAVES ordsamlingar
UTARBETAD AF
ADOIF NOREEN.
» #
STOCKHOLM, 1879.
KONQL. BOKTRYCKERI K T,
P. A. NOn.HTF.nT & SÖNER.
Förkortningar :
Aasen, Grainm. = Norsk Grammatik af I. Aasen Ghrist. 1864.
Aasen, Ordb. = Norsk Ordbog af I. Aasen. Christ. 1873.
Freadenthal, Nyl. = Om svenska allmogemålet i Nyland. Af
A. O. Freudenthal. — I Bidrag till kännedom af Fin-
lands natnr och folk, 15 häftet. Helsingfors 1870.
Freudenthal, Närp. = Ueber den Närpesdialect von A. O. Freu-
denthal. Helsingfors 1878.
Leffler, Konsonantljuden = Om konsonantljuden i de svenska
allmogemålen. I. Af L. F. Leffler. Upsala 1872.
LU = Det svenska landsmålsalfabetet af J. A. Lundell. — I
tidskriften De svenska landsmålen, Band I, 2. Stockh. 1879.
Neogard = Gautau-Minning etc., manuskript af Lars Neogakd
(se vidare inledningen, sid. 8).
Nn, Dalb. = Dalbymålets ljud- ock böjningslära af Adolf
NOREEN. = I tidskriften De svenska landsmålen, Band I,
3. Stockh. 1879.
Nn, Fr. Ij. = Fryksdalsmålets ljudlära af Adolf Noreen. —
I Upsala universitets årsskrift för 1877.
Nn, Ordb. = Ordbok öfver Fryksdalsmålet samt en ordlista
från Värmlands Älfdal, utarbetade och på bekostnad af
Värmlands naturhistoriska och fornminnesförening utgifna
af Adolf Noreen. Upsala 1878.
Paul = Untersuchungen tlber den germanischen Vokalismus
von H. Paul. Halle 1879. — Särtryck ur Beiträge zur
Geschichte der deutschen Sprache, B. IV ock VI.
Richert = Bidrag till läran om de konsonantiska ljudlagarna
af M. B. Richert. Upsala 1866.
Rietz. = Svenskt dialekt-lexikon af J. E. Rietz. Lund 1867.
Rydq. = Svenska språkets lagar af J. E. Rydqvist. I— V.
Stockh. 1850—74.
Schiller-Ltibben = Mittelniederdeutsches Wörterbuch von K.
ScHiLLER und A. LuBBEN. Band I— IV (A-T). Bremen
1875-78.
286
Sievers = Grundzttgc der Lautphysiologie von E. SiEVERS. Leipz.
1876.
Sweet = A history of english sounds by Henry Sweet. Lon-
don 1874.
Säve, G. U. = Gutniska urkunder. Acad. afhandling af C. SÄVE.
Stockh. 1859.
Säve, St. v. = De starka verberna i dalskan och gotländskan.
Acad. afhandling af C. Säve. Upsala 1854.
Söderberg = Forngutnisk ljudlära af Sven Söderberg. — I
Lunds universitets årsskrift, Tom. XV, 1879.
Toftén = Ett i Visby veckoblad för 1836 infördt utdrag ur ett
manuskript af J. TOFTÉN (se vidare inledningen, sid. 6).
Weigand = Deutsches Wörterbuch von Dr Friedrich Ludwig
Karl Weigand. 3 Aufl. I, IL Giessen 1878.
Ofriga arbeten citeras med sin fullständiga titel.
adj. -= adjektiv
ags. = angelsaxiska
d. = danska
dal. = dalska
dalb — Dalbydialekten i Värm-
lands Älfdal
dat. = dativ
dial. = dialekt
eg. = egentligen
engl. = engelska
enl. = enligt
f., fem. = femininum
fg. = forngutniska
fht. = fornhögtyska
fr. = franska
fryksd. = Fryksdalsdialekten i
Värmland
fsax. = fornsaxiska
fsv. z= fornsvenska
g. ^ gotländska
gen. = genitiv
got. = gotiska
gr. = grekiska
hall. ~- halländska
boll. = holländska
imp. -- imperativ
\m. = infinitiv
räg. = Kägödialekten i Estland
sing. -- singularis
si. =: fornbulgariska
smal. -- småländska
ss. = såsom
isl. = fornisländska
it. --^ italienska
jfr-— jämför
1. = eller
lat. ^= latin
lit, — : litauiska
It. = lågtyska
m., mask. = maskulinum
mht. = medelhögtyska
mit. = medellågtyska
motsv. -- motsvarar
n. = norska
neutr. -~ neutrum
nom. = nominativ
norrb. -^ norrbottniska
nyisl. = nyisländska
nyl.=;nyländska
nysv. - - nvsvenska
närp. — Närpesdialekten i
Finnland
part. = particip
pers. = person
pl. — pluralis
pres. - presens
pret. = preteritum
pron. = pronomen
rsp. = nysvenska riksspråket
subst. = substantiv
sv. — - svenska
söderm. r= södermanländska
t = tyska
västg. — västgötska.
Inledningr*
Bland norra Gotlands dialekter är Fårömålet den ojäm-
förligt märkligaste. Den grundlige kännaren af dessa dialek-
ter, professor C. SÄVE, ansåg Fårömålet vara »Gotlands hufvud-
dialekt» ock uttalade mången gång den åsikten, att detta mål
borde läggas till grnnd vid en behandling af dess dialekter.
Det var därför redan från början klart för mig, då jag förlidet
år af akademiska konsistoriet i Upsala tilldelades ett inrikes
resestipendium »för att på Gotland med ledning af Prof. C.
SÄVES efterlemnade bandskrifna samlingar studera Gotlands
för den fosterländska språkforskningen i bög grad viktiga all-
mogemål», att jag borde hufvudsakligen hänvända min upp-
märksamhet åt Fårömålet, hälst som jag i prof. SÄVES ofvan-
nämda samlingar, af hvilka, om icke största, så dock bästa
delen utgöres af ordlistor från Fårö, hade en den yppersta
grundval för mina undersökningar af ifrågavarande dialekt. Då
emellertid äfven antikvitetsintendenten dr P. Ä. SÄVES rikhal-
tiga ordsamlingar från Fårö godhetsfult stäldes till mitt för-
fogande, underlät jag med skäl att söka åstadkomma några
samlingar af lexikalisk natur, då mer än tillräckligt ordboks-
material förelåg i bröderna SÄVES stora ock noggranna sam-
lingar, utan riktade jag förnämligast min uppmärksamhet på
hvad desse endast i ringa mån gjort till föremål for sin
undersökning: formläran ock framför alt ljudläran. Före-
liggande arbete kan sålunda, i hvad på det rent grammatiska
ankommer, betecknas såsom ett resultat af mina egna forsknin-
gar; dess lexikaliska beståndsdelar däremot äro nästan uteslu-
tande lån från bröderna SÄVES ordsamlingar.
Om Fårömålet hafva hittils inga upplysningar varit i tryck
synliga utom i Carl Säves arbete De starJca verberna i dal-
shan och gotländskan^ Upsala 1854, som särskildt sysselsätter
sig med Fårömålet. Den enda notis om dialekten, jag dessutom
anträffat, finnes i Carl Linn^i Öländsha och Gothländska
Resa^ förrättad år 1741, där å sid. 210 anföras 10 ord från
8v. landtm. N» B. I. 20
^8S NOREEN, FARÖMAl.ETS LJtM.LARA. • 6
Fårö samt yttras, att »språket var nägot svårare att förstå
här på FåröD än eljest öfver Gotland». Däremot hafva om språ-
ket på Gotlands fastland uppgifter lemnats i flere arbeten,
hvilka här alla anföras, så vidt de äro mig bekanta, dels
till ledning för kommande forskare, dels emedan de mer eller
mindre af mig begagnats såsom källor för detta arbete.
Dissertatio gradtialis de Gothlandia quam suh prcesidio
mag. Joannis Steuchii publicce bonorum disquisitioni mo-
deste' submittit Johannes Schoumacher Gofhlandus. Upsalice
1716. — Arbetet saknar egentligt värde; å s. 12 anföras 30 ord
ur gotlandsmålet.
Carl Linnjei Öländska och Gothländska Resa, förrättad år
1741. Stockh. och Ups. 1745. — Här ock där förekommer nå-
got växt- eller fogelnamn på gotländska. Om Fårömålet handla
några rader å s. 21.
Gothländska Samlingar, allestädes med flit upsökte, vid le-
diga stunder utarbetade och efter hand til Trycket utgifne af
JÖRAN Wallin, Biskop i Götheborg. Del 1, 2. Stockholm
1747. — Del 2 innehåller å sidd. 42—80 en förteckning öfver
gotländska ortnamn under titel: Harmonia Nominum Det är
Gamla och Fremmande Länders, Städers^ Folks, Gudars, Per-
soners Namn, öfverensstämmande med Soknars och Gårdars
Namn På Gothland.
Göteborgska magasinet för år 1759, n;r 50 upptar något
öfver 200 gotländska ord, samlade af mag. Alnander. — Åt-
skilliga af dessa ord visa sig vara oriktigt angifna, andra
kunna åtminstone numera icke anträfifas.
Ett utdrag ur ett af teol. dr Jakob Toftén (f. 1710, t
1782 såsom pastor i Hafdhem på Gotland) författadt manu-
skript: Grammatica antiquce linguce rusticance är infördt i Vis-
by veckoblad för år 1836, n:r 27 ock 30. De här meddelade
uppgifterna äro af ett ej obetydligt intresse.
Swenskt Dialect Lexicon af Johan Ihre, Upsala 1766,
innehåller ej få uppgifter om gotländskan, af hvilka dock
många synas vara mindre tillförlitliga.
Svensk språklära af C. J. L. ALMQVIST, 3:dje uppl., Stock-
holm 1840, innehåller å sidd. 404—472 en tämligen stor ord-
lista från Gotland, förutgången af en kortfattad grammatisk
inledning jämte ett litet språkprof. Dessa uppgifter härröra
7 INLEDNING. 289
från C. SÄVE; men enligt dennes egen uppgift (i bref till bro-
dern P. A. Säve) innehålla de så många »grofva fel», beroende
på ÄLMQVTSTS uraktlåtenhet af att låta korrektur läsas af någon
med dialekten f{5rtrogen person, att C. Säve ämnade offentligen
protestera mot att få gälla såsom auktoritet för uppgifterna.
Ordbok öfver svenska språket af C. J. L. Almqvist, A —
Brand, Örebro 1842 — 44, synes ej innehålla andra gotländska
ord än de i nyssnämda ordlista upptagna, ock ej ens alla
dessa.
Bemcerkninger över 0en Gotlandy dens Indhyggere og dis-
ses Sprog af Carl Säve (I Molbechs Hist. Tidskr. IV Bind,
K^benhavn 1843, sidd. 187—252) innehåller sidd. 219—252
Grundtrcek af den Gotländske Sproglcere. Detta förtjänstfulla
arbete vanprydes beklagligen af flere förvillande tryckfel, en-
ligt f8rf:s egen uppgift (i bref) »icke mindre än omkring 150,
orsakade af tryckningen i Danmark». För öfrigt är i afseende
å detta arbete att märka hvad förf. därom yttrar i ett senare
arbete (De starka verberna etc. s. 12): »åtskilligt förekommer,
som bör ändras till följe af författarens utan afbrott fortsatta
undersökningar».
Svenska språkets lagar, af J. E. Rydqvist, Stockholm
1850 — 74, innehålla flerestädes upplysningar om gotländskan,
meddelade af Carl Säve.
Gutniska urkunder af Carl Säve, Stockholm 1859, inne-
hålla en ock annan uppgift om de gotländska dialekterna.
Svenskt dialekt-lexikon af J. E. fiiETZ, Lund 1867. — De
här förekommande upplysningar om gotländskan, hvilka ej in-
flutit ur äldre arbeten, förskrifva sig från C. Säve; men enligt
den senares egen muntliga uppgift äro åtminstone hans med-
delanden mångenstädes missförstådda ock vanstälda.
Om konsonantljuden i de svenska allmogemålen af L. F.
Leffler, Upsala 1872, innehåller en ock annan uppgift af
Carl Säve om gotländska ljudförhållanden.
Språkhistoriska undersökningar om svensk akeent af Axel
Kock, Lund 1878, meddela å s. 52 — 53 några iakttagelser
rörande den gotländska aksentueringen.
Dessutom har jag mer eller mindre tagit kännedom om
följande, dels i Visby elementarlärovärks bibliotek, dels i in-
290 NOREBN, FÅRÖMÅLETS LJUDLÄRA. 8
tendenten P. A. SÄVES ägo befintliga mannskript, afhandlande
gotländskan:
Rudera Gothlandica o: Guthilands Harmr sive GotMands
Godheet eller Kort Beskrifning om then Öen samt dess In-
hyggiare och Lägenhet^ Sammandragen utaf then ringa men
likväl sanferdiga Underrättelsen som ännu ther om lembnad
är. Anno 1683 af Haqu. Spegel, Gothl. Superintend. [4:o, i
Visby bibi.]. — Tredje boken har å 4 sidor ett »Register öfver
några Gothlenske ord, af hvilka man kan se, dhet språket varit
likt thet äldsta göthiska».
Gautau-Minning, thet är Något om then ofgamla Gautaun^
eller Gjöthiska ön Guthilands nu kallad Gothland; Med någon
dryg tidsspillan sammanhemtat af LARS Neogard, Pastor uti
Öster garn på Gothland 1732. [In folio. I Visby bibi.] — Ett för
sin tid utmärkt arbete, om hvars plan förf. själf yttrar: »Thetta
är icke någor grammatica, utan allenast att visa thet Goth-
lendska tungomålets skilnad ifrå Danskonne och thess merke-
liga instemmande med Gjöthiskonne». Femte kapitlets tredje
del handlar om »Thet Gothländska Tungomålet» ock innehåller
på 122 foliosidor dels ordlistor, dels andra språkliga anmärk-
ningar.
Analecta Gothlandensia Walliniana af JÖRAN Wallin
(se ofvan s. 6), tre delar in folio, tillsammans upptagande 4980
sidor. 1735 — 45. Del II, kap. 285 handlar om »Lingua Goth-
landica» ock upptar 3 sidd. ord ock språkprof.
Gotländsk grammatica i kort Begrep 1767, af Jak. Top-
TÉN [8:o. I Visby bibi.] innehåller endast några få notiser om
Gotlands allmogemål; det öfriga handlar om riksspråket.
Journal hållen under en Resa till Gothland år 1799 på
Välb. Herr Hofintendenten Thams bekostnad af aniiquarius
C. 6. G. HiLFELiNG. [4 delar. 4:o. I Visby bibi.] I Del I,
sidd. 278 — 282 upptagas några tiotal ord, tämligen slarfvigt åter-
gifna, samt sidd. 275 — 278 några fraser, enligt uppgift afskrifna
efter anteckningar af JoH. Neogard (son till den ofvannämde
Lars Neogard).
Gotländskt Dialect Lexicon, Visby 1799. 81 sidd. 4:o.
[I P. A. SÄVES bibi.] Utan synnerligt vJLrde.
Idioticon Gothlandicum 1830 ock Gottländsk Grammatica
1836 af G. G. Bachér; sammanbundna 92 sidd. 8:o. [I P.
9 INLEDNING. 291
A. SÄVES bibi.] Ar föga annat än en afskrift af Neogards
ofvannämda manuskript.
De af bröderna SÄ VE samlade ordlistor öfver Fårömålet,
som jag i ock för denna afbandling rådfrågat, förskrifva sig
från åren 1844, 50, 51—4, 53, 54, 59, 65—7, 68—70, 73—6, 74.
Den ojämförligt största ock viktigaste af dessa ordlistor ut-
göres af den år 1854 af Carl Sä ve upprättade, 271 sidd. stor
ock nästan helt ock hållet hvilaude på uppgifter af en enda
man, bonden Lars Olsson i Kallbjärga.
Bland dem, som med råd ock dåd underlättat mitt arbete,
är det mig en kär plikt att i främsta rummet nämna antikvi-
tetsintendenten dr P. A. SÄVE, hvars upplysningar, utgående
från den mest omfattande ock grundliga kännedom om Got-
lands natur, folk ock äldre historia, varit för mig af oskatt-
bart värde. Därnäst har jag att tacka läro värksadjunkten M.
Klintberg i Visby för mången värdefull upplysning, i all
synnerhet rörande aksentförhållandena. Bland öfrige sagesman
bör folkskolläraren Ringbom på Fårö särskildt med tacksam-
het ihågkommas. *
LJTJDLARA.
A. Ljudfysiologisk ofVersikt.
I. Konsonanter.
§ 1. Fåröroålet äger 25 konsonanter. Ordna vi dessa
efter deras likhet i bildningssätt, erhålla vi följande skema
(jfr Sievers s. 74 ock LU s. 21):
Labiala : Lingvo-palatala :
^-
Oral artikulation. Dorsal art.
Explosiva jTenues
ljud (Mediae.
Spiranter Ij^^^^^
(Median a <-. ..
frikativor) [Mediae.
Nasaler (Resonanter)
L-ljud (Latera] a frikativor)
R-ljud (Tremulan ter)
^ ^
CO
e
biodeni
entilabi
^Iveola
'ostdent
3
^ 52.
S2- Si
SL
■
m
v-/
P
b
m
t
t
i
d
i
9
f
s
§
r
v
j
n
n.
1
1
r
k
g
5
Härtill komma de laryngala spiranter, som man plägar
utan åtskilnad beteckna med h.
Anmärkningar:
1. p^ by m-j f, V] d, Sf n'^ j] kj g ock h utmärka samma
ljud, som i rsp. betecknas med dessa bokstäfver, då de före-
komma i ordens uddljud.
11 LJDDFYS. ÖFVEItSlKT: KONSONANTER. 293
2. t ntmärker i regeln rsp. t-ljud, men före gr ett något
mera dorsalt bildadt, som väl egentligast borde återgifvas med
J (se Lll 8. 21 ock 51—60).
3. I bildas något bakom det vanliga läget för alveolarer
ock motsvarar således ej fult rsp. 1, men däremot det engel-
ska 1. — Afven s torde bildas något längre tillbaka än rsp.
s; åtminstone är detta fallet i vissa trakter af södra Gotland,
t. ex. Lau.
4. r bildas på samma ställe som rsp. r, men är föga vi-
brerande. Mellan kort vokal ock k eller t är det ofta tonlöst
(borde då eg. återges med r, se Lll s. 21, 44), t. o. m. spirantiskt.
^' U i} ?} %; I beteckna i det närmaste samma Ijad, som
i rsp. återgifvas med respektive rt, rd, rs, m, rl. Skilnaden
består däruti, att i målet dessa supradentaler bildas något
längre fram än i rsp.
6. Jf, g äro rsp. k, g i kisse, gitarr.
7. gr utmärker samma ljud som ch i t. ioh (jfr Lll s. 21, 63).
8. j betecknar ett J'-()>sche-»)Ijud, hvars bildningsställe
ligger mellan palatalernas ock gutturalernas, dock närmare de
senares (jfr Lll s. 22).
9. g utmärker det ljud, som i rsp tecknas ng.
§ 2. Bland konsonanterna kunna n, I ock r fungera såsom
vokaler, d. v. s. vara stafvelsebildande. Härvid äro I ock r så
starkt labialiserade, att man känner sig benägen att nntaga,
det åtminstone efter icke homorgan konsonant en reducerad
vokal (m) utvecklat sig näst före I ock r, hvilka härigenom
åter blifva konsonanter. I det följande utsätta vi därför u
mellan {, r ock föregående icke bomorgan konsonant. Däremot
utmärka vi den vokaliska funktionen hos Z, r efter homorgan
konsonant, samt hos n efter hvilken konsonant som hälst ge-
nom en apostrof (') mellan I, r, n ock den föregående kon-
sonanten, t. ex. nagul nagel, hats'l betsel, ahir åker, teik'n
tecken, lufn botten.
§ 3. Konsonanterna kunna i afseende på kvantiteten
vara antingen långa eller korta. Enär emellertid en konso-
nant alltid är lång efter kort vokal i Ijudstark stafvelsc (staf-
velse med fortis, se § 8), kort däremot i alla öfriga ställningar,
så utmärka vi i det följande icke kvantiteten hos konsonan-
terna, utan blott hos vokalerna, hvarom se § 5.
294 NOREEN, fårömXlets uudlära. 12
Åtskilliga konsonanter förekomma aldrig såsom långa, näm-
ligen I, ^j tS, n, I, Xj S ^^^ '*• Däremot förekommer aldrig
^ såsom kort.
II. Vokaler.
§ 4. Målet äger 12 vokaler, hvilka, om de ordnas efter
sin likhet i afseende på bildningssätt, gitVa oss följande skema:
Tunglägen:
)% i e ei <B a Af dessa vokaler äro ^, >, e, a, m
& oek a bildade med tillbakadragna eller
. 0 a åtminstone alldeles passiva läppar^ alla
.g-l t/ t« de öfriga mer eller mindre labialiserade.
-"I u 0^ har något vidare läppöppning än rsp.
slutna ö, & (0, (s); 0, a öfverensstämma
i labialisering med rsp. slatna ö, å {0, a)] y, u bafva något
trängre läppöppning än dessa sistnämda, samt något vidare
öppning än rsp. slutna u, o (u, o); u åter har samma labiali-
seringsgrad som rsp. slutna u, o (u, o) ock skiljer sig från
det sistnämda knappast genom något annat, än att läpparne
vid bildandet af u äro framskjutna. All labialisering sker näm-
ligen i Fårömålet (liksom gotländskan öfverhufvud) icke blott
genom läpparnes sammanträngning, såsom i rsp., utan tillika
genom deras framskjutande.
Undersöka vi närmare dessa vokaler hvar för sig, finna
vi, att;
1. t bildas genom tungspetsens närmande mot gommen vid
eller något framom läget för konsonanten j.
2. y har samma tungläge samt tredje graden af labialisering.
3. » bildas genom att närma främre delen af tungryggen mot
gommen vid läget för j.
4. e bildas genom att närma tungans rygg mot gommen något
bakom läget för j.
5. 0 har samma tungläge ock andra graden af labialisering.
6. u har samma tungläge ock tredje graden af labialisering.
7. a bildas genom närmande af tungryggen mot gommen
något framom läget för konsonanten k, I afseende på det
akustiska intrycket är a något öppnare än stockholmskans
slutna ä-ljud.
13 LJUDPY8. ÖPVERSIKT: VOKALER. 295
8. (B bildas genom närmande af tangryggen mot gommen
vid läget för k.
9. 9 har samma tungläge ock första graden af labialisering.
10. a bildas med tungspetsen vid tänderna ock tungans rygg
spänd vid uvula. Akustiska intrycket kommer närmast
riksspråkets slutna a (a), under det att på Gotland för
öfrigt a-Ijudet står närmast riksspråkets öppna a (a).
11. a bildas med samma tungläge ock andra graden af labia-
lisering.
12. u bildas med samma tungläge ock Qärde graden af labia-
lisering.
Om a, som aldrig förekommer isoleradt, se § 6.
§ 5. I afseende på kvantiteten kan en vokal vara an-
tingen lång, kort eller reducerad (se Sievers s. 123). e^ 0, u
förekomma i målet endast såsom länga; i, u endast såsom
korta eller reducerade; a, ee, a, &, a endast såsom långa eller
korta; t, y åter både såsom långa, korta ock reducerade. I
det följande lemna vi vokalens korthet obetecknad, dess längd
angifves genom _ ock reduktion genom . under vokalen, t. ex.
lamb får, ttl till, akur åker (subst).
§ 6. Genom kombination af vokalerna a, a, e, a^ &, 0 med
f, y, w har målet erhållit 9 diftonger (om termens betydelse
se Sievers s. 86), hvaraf 6 korta: a% at; ay, By; au, au; samt
3 långa: §t, ny, au, hvilkas egenskap af diftong i skrift till-
räckligt angifves genom reduktionstecknet under den senare
vokalen. För öfrigt må om dessa diftonger anmärkas, att ay,
i^y, 0y nästan lika riktigt kunde återgifvas med se m, i^t, eme-
dan y i följd af reduktionen är föga labialiseradt; samt att ^y
ock et lika gärna kunde tecknas igi ock e}, såsom uttalet, åtmin-
stone hos äldre personer, ofta är. — Utöfver dessa 9 diftonger
håller målet nu på att skaffa sig flera nya, i det att hvarje
lång vokal under inflytande af den sammansatta aksent, som
tillkommer alla långa vokaler i enstafviga ord (se § 153, 3 c),
mot slutet uttalas mindre energiskt, hvarigenom vokalens senare
hälft öfvergår till en vokal bildad med både tunga ock läppar
i indifferensläge (9, se Lll s. 99). På så sätt uppkomma dif-
tonger sädana som ga, 9d, &a, &9 o. s. v., hvilka alla vi dock
i det följande lemna obetecknade, sedan vi med denna all-
männa anmärkning angifvit de långa vokalernas diftongiska
I
296 NOKEBN, FÄUÖHÄLfiTS LJUDLÄRA. 14
natar. Att emellertid denna begynnande diftongisering, eller
åtminstone den sammansatta aksent, på hvars tillvaro den
beror, ej är af så synnerligen ungt datum, åtminstone på Got-
lands fastland, synes af ett yttrande hos Neogakd: »Eljes bruka
sombliga i Södret säga han eller likasom med cireumflexo
haan = hon, illa, men hann ille».
§ 7. Fårömålet har äfven en förbindelse af half vokal
(om hvilken terms betydelse se Sievers s. 88) ock vokal, näm-
ligen m, där ^:s egenskap af balfvokal tillräckligt angifves i
skrift genom reduktions tecknet.
III. Stafv^eleen.
Hos stafvelsen hafva vi att märka: exspiratoriska aksenten
(Ijndstyrkan) ock musikaliska aksenten (tonhöjden).
§ 8. Den exspiratoriska aksenten är antingen enkel
eller sammansatt.
1. Den enkla aksenten, då stafvelsen uttalas med en enda
exspirationsstöt, är i målet af blott tvänne slag:
Fort i 8, stark, betecknas med ' öfver stafvelsens vokal;
Len is, svag, betecknas med ^ öfver stafvelsens vokal. T. ex.
Jcåt katt, hylå hölja, blvéts bevis.
Målet saknar således den medelstarka aksent (levis), som
i rsp. vanligen tillkommer slutstafvelsen i ord med s. k. grav
betoning. Som emellertid målets lenis är vida starkare än
rsp:8 — en egendomlighet hos gotländskan, som redan KoCK
(Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent, s. 52)
tvekande antyder ^) — så kunde man nästan med större skäl
säga, att målet saknar lenis ock har levis, både motsvarande
rsp. levis ock lenis.
2. Den sammansatta aksenten, då stafvelsen uttalas
medelst tvänne exspirationsstötar, är i målet endast af ett slag
ock sammansatt af fortis ock lenis, hvadau vi beteckna den
med " öfver stafvelsens vokal eller, om stafvelsen innehåller
^) Att detta förhållande är åtminstone ett par hundra år gammalt,
synes af ett yttrande hos Neogard, att substantivens slutartikel uttalas
»likasom med en forundran och har mera eftertryck i uttalandet, så att
tonen eller ljudet blir annorlunda. Ho skulle vel icke le åt thetta
och mena mig tala tokut? Men man gifvc ther noga acht uppå, så skal
man fiunat.»
16 LJUDPrS. ÖPVERSIKT: STAFVBLSBN. 297
en diftong, öfver dennas Ijudstarkare del, t. ex. båt båt, båtar
båtar, åtgårl ägare.
I det följande utsätta vi aksenten å enstafviga ord, endast
då den är sammansatt, emedan den annars alltid är fortis. 1
flerstafviga ord åter utsattes endast hufvudaksenten, enär alla
ordets öfriga stafvelser hafva lenis.
§ 9. Den musikaliska aksenten är äfvenledes antingen
enkel eller sammansatt.
1. Den enkla aksenten, då stafvelsen under hela uttals-
tiden behåller samma tonhöjd, är af tre slag:
Gravis, som betecknas med '' öfver stafvelsens vokal,
anger den lägsta tonhöjd, af hvilken man i normalt tal be-
gagnar sig.
Hög gravis, * öfver vokalen, ligger en sekund öfver gravis.
Akut, ■' öfver vokalen, ligger en ters öfver gravis.
T. ex. kat katt, btvdzs bevis, bågdräi bageri.
2. Den sammansatta aksenten, då stafvelsen under ut-
talandet växlar tonhöjd, tillkommer endast de stafvelser, som
hafva sammansatt exspiratorisk aksent, ock är i målet tvåfaldig:
Stigande cirkumflex, * + "' öfver vokalen, är sammansatt
af hög gravis ock akut. T. ex. s&rkår pojkar, batär båtar,
åtgån ägare.
Pallande cirkumflex, "' + '" öfver vokalen, är sammansatt
af akut ock gravis. T. ex. båt båt, jår^ jord, svar svår.
Dessa aksenter följa på hvarandra i en konstant ordning
— hvarvid en sammansatt aksent representerar de båda enkla
aksenter, af hvilka han är sammansatt — , nämligen: hög gra-
vis, akut, gravis, gravis. Yi behöfde därför endast angifva den
musikaliska aksenten hos den med fortis försedda stafvelsen i
ett ord, för att därmed äfven de öfriga stafvelsernas aksent
skulle vara gifven. Som det emellertid är lätt att med ledning
af de regler vi lemna i § 154 i det följande, bestämma den
musikaliska aksenten hos den stafvelse, som har den exspira-
toriska hufvudaksenten, ock hos ordets alla andra stafvelser,
sedan man väl vet denna exspiratoriska hufvudaksents plats
ock beskaffenhet, så underlåta vi i det följande att be-
teckna någon musikalisk aksent.
De musikaliska aksenter, för hvilka jag här redogjort, till-
höra språket i mellersta ock sydliga delen af Gotlands fast*
298 NOREEN, fXrömälets ljublära. 16
land. Af brist på instrumentala hjälpmedel kunde jag ej komma
i tilliUlle att undersöka^ i hvilka detaljer Fårömålet afviker här>
ifrån. Doek tror jag ieke, att afvikelserna äro synnerligen
stora.
B. Etymologisk fiffersikt.
I. Konsonanter.
P-
§ 10. p motsv. regelbundet fg., fsv., isl. p, äfven fi5re t
ock 8, t. ex.
péir Pär fg. Petr
prost prest fg. prestr
sp^ra spörja fg. spyria
dr&pa dräpa fg. drepa
Jcaupt köpt fg. kaupt
glåpsa gläfsa isl. glepsa
slåpsa sörpla n. slapsa
tups tofs jfr fg. tuppr.
§ 11. p motsv. fsv. k i sypn socken, fsv. sykn. Jfr väx-
lingen i fsv. mellan sopn ock sokn (Rydq. IV, 239).
b.
§ 12. b motsv. regelbundet fg., fsv. b, äfven ss. slutljud
efter m, t. ex.
bjåuda bjuda fg. biau})a
btifn botten fg. butn
bréidur bröder fg. bryjjr
gäbf gubbe
lamb tår fg. lamb
vamb våm fsv. vamb
Jcamb kam fsv. kamber
Jfimb tunnstaf engl. chimb; jfr isl. kimbill
dimba dimma fsv. dimba (Rydq. IV, 320)
damb f. ånga jfr fsv. damba dunsta (Ritz s. 88).
Äfven det i fsv. mellan m ock ett följande r eller 1 inskjutna
b kvarstår i målet, t. ex.
17 ETYMOL. ÖrVRRSIKT: KONS. p b m. 299
tétmbur tom fsv. tomber
timhur timmer fg. timbr
grymbur väldig fsv. grymber
kvéimbur smidig fsv. qYfiBiner
gåmblvr gamle fsv. gamblir.
Äfven i unga lånord inskjutes detta b mellan m ock föl-
jande {, r, t. ex. drumbul drammel, råmbul rammel, slåmbur
slammer.
§ 13. b har inträdt i stället för v i några få ord, troligen
alla lånord (från rsp. eller främmande språk), där v skulle stå
före 1 eller r (före hvilka ljud uddljudande v i fg. regelbundet
bortföll; endast i fg. briskan, om detta är = got. -vrisqan,
föreligger öfvergången vr >br ) :
skråblugur skroflig
dåblm djäfvulen d. djsavlen
brål vrål d. vrål
briida vrida.
Om denna i sv. munarter ej ovanliga öfvergång jfr Lll s. 24,
Säve, G. U. 8. XXVII.
I det enda ordet blus nentr. ögonfluss torde på liknande
sätt b ersätta f före 1, så framt ej ordet är att sammanställa
med sv. bloss, fsv. blus, hvilket synes troligare.
§ 14. b motsv. rsp. p i några få ord, där målets b beror
därpå, att orden lånats från danska eller tyska former med b:
hab hop d. hob
biifa puffa iill mit. buffén
burla porla t. brodeln, bmdeln
(Weigand II, 401)
kabåusa f. karlmössa, »karpus», mit. kabtltze.
m.
§ 15. m motsv. regelbundet fg., fsv., isl. m, t. ex.
matr mer fg. mair
mji%l mjöl fg. miel
dåjfma döma fg. dyma
lamb får fg. lamb
hatm hem fg. haim.
300 KOREEN, PÄRÖmAlBTS LJVDLAKA. l^
Där fsv. har mn växlande med fn, har mälet vanligen det
yngre mn (om de fall, där målet har gn för äldre gn oek ännu
äldre fn se § 82):
ramn korp fsv. ramn, rafh
svamn sömn fsv. sömn, sötn
stamn stäf, stam fsv. stamn
åmm fsv. eemiii, sdfni.
På grand af samma öfvergång vn > mn står haymd hösknlle
för *haymndy 'hayvndj hay-vtnd hö-vind; rumn fiskrom för *ruvn
ock detta väl för •nign, isl. hrogn; Mymndi hyende för "hi^ymnd^^
*hymnd^ (enl. § 134), *hyvndt, *hyvindi^ ock detta för fg. *hy-
gindi 1), fsv. höghindi.
I katilfisma f. katekes bar målet kvar det ursprungliga
m, som i rsp. bortfallit.
I niiigJfm unken, möglig är m svårförklarligt. Möjligtvis
är formen uppkommen genom en sammanblandning af två ord:
*wgjm unken ock 'mugin möglig (Rietz s. 446; Nn, Ordb.
s. 67).
§ 16. m har bortfallit i några ord:
före p i krfplfg krympling fsv. krymplinger, kriplinger
slåpsa sörpla eg. "slampsa, rsp. slamsa, n.
slapsa
sUpsa slimsa eg. 'slimpsa, rsp. sliniBa,
samt dessutom i pres. håur kommer (jämte kumbur) ock
jåuka Jockum.
§ 17. f motsv. regelbundet fg., fsv., isl. f i ordens udd-
ljud, t. ex.
fuldur full fg. ftildr
få§l^ förste fg. tyTsti
O Detta förutsatta fg. 'hygindi förhåller eig till fg. hugunda
(geD. p1.) såsom isl. hodgindi till hogyndi, sannindi till sannyndi
(fg. sannundum dat. pl.), réttindi till réttyndi m. m., där form-
skillnaden ej beror på tillvaron af två olika ord (ss. Söderberg s. 18 för
de fg. ordens vidkommande förmodar), utan på en ock samma neutrala
JA-stams variation i olika kasus i följd af tonviktens olika plats. Jfr
Paul s. 400—402.
19 ETYMOL. ()FVER<*IKT : KONS. f V. 301
fjal föll fsv. flal
fj&urlan Qorton fg. fiurtan
fplga följa fg. fyigia.
§ 18. I några få ord har f inträdt i stället för v:
kmf knif, jämte knaw
liflm liflig
fltrtl vitriol, i hvilket sistnämda ord väl /' beror på
lån från tyskan (mht. vytrile, Weigand II, 1018).
§ 19. f motsv. rsp. k i lyfta lykta, sluta ock lyfta f.
lykta, där målets f tydligen är den yngre konsonanten, men
man bar svårt att finna någon förklaring till den nästan exem-
pellösa öfvergången k > /I Det senare ordet heter i närp.
löft (Freudenthal, Närp. s. 89) med samma Ijndväxling.
§ 20. f har bortfallit före t i ytur efter, tylt tolft, halt
hälft Jfr Leffler, Konsonantljuden, s. 61 f.; Nn, Fr. Ij. § 127.
v.
§ 21. v motsv. regelbundet fg., fsv., isl. v i uddljud, f i
mid- ock slutljud, t. ex.
v^g väg fg. vegr
vid ved fg. vi{)r
vUa veta fg. vita
våndur ond fsv. vänder
svéra svära fg. sveria
sml tröskel isl. svill, syll
liva lefva fg. lifa
talv tolf fg. tolf
v&v väf fsv. vsever.
I måvi fiskmåse, isl. mår, pl. mävar bar v inkommit i sin-
gularis från pluralis, ss. väl ock förhållandet varit i fsv. spirver
(isl. Bp9rr, Bp9rvar), arf (isl. ^r, ^rvar).
§ 22. v inträder i stället för u, så ofta detta i följd af
en lång vokals diftongisering eller konsonanters bortfall komme
att stå mellan tvänne korta vokaler, t. ex.
åvar vår för äldre "uar fg. var (jfr § 138)
diva duga äldre *dua fg. duga
slivur slug
st&va stuga äldre '$tua fsv. stuva
302 NOREEN, FÄRÖMÄLETS LJUDLÄRA. 20
triva truga isl. f)rdga
s&va suga fsv. sugha
tg^åva tjuga fsv. tiugha
håvur hög (adj.) fg. hau(g)r
åva öga fg. auga
dråvur dryg fg. driaugr.
Jfr däremot åua for *oa, ofvan, emedao föregående vokal
är lång.
§ 23. v ersätter äldre b i harva Barbara, iåvlm våpig, d.
t&belig. Jfr rsp. djäfvul af diabolus, tafla af tabula.
§ 24. I januvån januari, fiburvan (genom metatesis för
ftbruvån) februari har v utvecklat sig ur ock vid sidan af u
i anledning af dettas sammanstötande med det följande a.
Jfr den alldeles analoga, både i fsv. ock sv. diall. m. fl. språk
ej ovanliga utvecklingen af j mellan i eller e ock en följande
vokal; se härom Nn, Fr. Ij. § 196.
§ 25. v har bortfallit:
vanligen efter aw, aw, t. ex.
lau löf isl. laiif
Mau klöf isl. klauf
hau kroppås . rsp. huf;
samt dessutom i måitrat metref, isl. pl. reifar, aula Olof, hå
hafva; hådi hade; blai blifva; gi gifva; åua ofvan; åJcal af-
sägelse, d. afkald; tvéila tvifla; hqyhn böfveln; lågita under-
bred e, fg. legvita.
I likhet med fg. saknar målet uddljudande v före r (om
det i ett par ord förekommande utbytet af vr mot hr se § 13),
t. ex.
ra^g spant (sv. diall. vräng) fg. rang
r&tsU vrist
rila vricka (eg. vridla) isl. ridlask.
t
§ 26. t motsv. regelbundet fg., fsv. t, t. ex.
til till fg. tu
tolv tolf fg. tolf
tiug tåg fg. tugh
hlåuiur blöt isl. blautr
tylt tolft fsv. tylft.
21 ETYMOL. ÖFVBBSIKT: KONS. t 303
I de fall, då fsv. skärpte slatljudande d till t i pret. ock
imp. af starka verb, äger detta rum äfven i målet, t. ex.
hänt band fsv. bänt
btnt bind fg. bint
jdt höll fsv. h»lt
halt håll isl. halt
valt vållade fsv. valt.
I analogi med pret. bänt band ändas numera också pret.
af spina spinna, Mna hinna, brina brinna, ftna finna, rtna
rinna, vina vinna på -ty således spant spann, hänt hann, brant
brann, fant fann, ränt rann, vant vann. Jfr d. spandt, fandt»
randty vandt, tvandt.
Afven i några subst. har denna skärpning af d inträdt:
ttnt m. tionde fg. tiiuit f.
blant bland fsv. blant, bland; d. blandt
tjrdt tält fsv. ti»ld.
§ 27. t motsv. äfven regelbundet fg., fsv. {> i uddljud, t. ex.
tfula tåla fg. {}ula
tridi tredje fg. {)ri|)i
tråskuld tröskel fsv. f)ri8kiildi
ttgg ting fg. ^ing
tårka torka (v.) fg. j[)orka.
Fg. t)an, {}et, t)u uppträda i målet vanligen under formerna
dany d§, dauy någon gång ss. tan, ta^ tau. Ursprungligen an-
vändes väl formerna med d, då orden stodo obetonade; formerna
med t, då de voro betonade (jfr A. Kock, Tidskrift for Filo-
logi, Ny RsBkke III, s. 241 fif.). Troligen hade redan det
nordiska urspråket dubbelformerna du ock |)u, öat ock {)at
m. m. i samma användning.
§ 28. t motsv. rsp. d i runtur rund, tinta dynt. — Om
t i bänt band, blant bland m. fl. ord se § 26.
§ 29. t motsv. rsp. k i tvtnt kvint. Jfr sv. diall. tvam kvarn,
tviga kviga o. d. (Rydq. IV, 278), tvdrka kvarka (Nn, Ordb. s. 145).
§ 30. t motsv. äldre 1f i tibla (jämte itbla) käbbla, mit.
kibbelen; tijjlfgg kyckling, mit. ktLohlein, kuohelin (Weigand
I, 1023).
Denna öfvergång från Tj till t (förmedlad af /, dorsalt t)
är i sv. diall. mindre vanlig, enär y vanligast öfvergår till 3t?
Sv. landtm. N. B, /. 21
304 NOREEN, FÅRÖUÅLETS LJVDLÅRA. 22
//, x O. d., men förekommer t. ex. i fryksd. tis kisa (Nn, Fr.
Ij. § 134), «Jftr kikare (Nn, Dalb. § 107).
§ 31. t motsv. rsp. p i tarpterlikul perpendikel, där tro-
ligen någon folketymologisk ombildning föreligger.
§ 32. t ntan motsvarighet i det äldre språket förekommer:
efter b i til vthst till viljes, til fakst gemensamt (d. fselles);
jfr rsp. eljest, därest, hvarest o. d. — vidare i åltut alltid (jfr
Nn, Fr. Ij. § 136), di^rkt rakt (mit. dorch) i uttryck ss. sH
d. i skälm slå rakt i pannan. — I tigla f. igel beror t ntan
tvifvel därpå, att man i den vanliga sammansättningen hésttgla
hästigel trott senare delen vara tigla i stället för 'igla.
Om ett tillagdt ^, som efter r ock ^ öfvergått till ;, se § 52.
§ 33. t har bortfallit:
1. midljudande före s, t. ex. båtsl betsel, Jus 1. skus skjnts,
htsa hetsa, ^ishn yr, rsp. kitslig (jfr Nn, Fr. Ij. § 137, i),
samt dessutom i gisna gistna (jfr redan fg. krisna jämte kristna;
jfr ock engl. glisten med numera stumt t), känn Katrina. —
I tisla (vagn8)ti8tel är ej t bortfallet, utan fastmera inskjutet i
rsp. tistel (jfr isl. ttisl).
2. slutljudande i neutr. af adj. ock part. på -m, t. ex.
dåh dålig, b^t^ bitet, bund} bundet; i neutr. af suffigerade ar-
tikeln, t. ex. ta^^ taket, lås^ låset; i det s. k. supinnm, t. ex.
kala kallat, bilndi bundit; dessutom i da det, ha det (obetonadt),
åna annat, nåka något, låggsa långsåt. Jfr Nn, Fr. Ij. § 137, s — 5.
3. uddljudande i nåur tenor(sträng) på en fiol. Troligen be-
ror bortfallet af te- därpå, att man uppfattat det såsom at ett
(best. art.); jfr engl. an adder för äldre a nadder.
d.
§ 34. d motsv. regelbundet fg., fsv., isl. d, äfven efter 1,
där det i rsp. bortfallit, t. ex.
djåupur djup fg. djaupr
dåyma döma fg. dyma
drkpa dräpa fg. drepa
hålda hålla fg. halda
kåldur kall fg. kaldr
kvald kväll fsv. qv«Dld
sold såll fsv. såld
23 BTYMOL. ÖFYSRSIKT: KONS. d, 305
^£lda källa fsy. k»lda
huld hnll fsT. htdd
muld mall fsv. muld
/"dJda f&lla isl. falda
åpald apel fsv. apald
tr&skuld tröskel fsv. })ri8kxadi.
Det i fg. ock fsv. mellan 1 eller n ock ett följande r in*
skjutna d kvarst&r ock i målet^ t. ex.
snåldur snäll fg. snieldr
fuldur full fg. ftadr
småldur smal
grår^dur smal fsv. gränder
t^ndur tunn fsv. thunder.
§ 35. d motsv. regelbundet isl. Ö, fg., fsv. {) i mid- ock
slutljud, t. ex.
hjåiida bjuda fg. biau|)a
vid ved fg. vl})r
bréydur bröder fg. bry|)r
■
dåtidur död (adj.) fg. dau{)r.
d motsv. fg. uddljudande |) i samma ord som i rsp., t. ex.
d&n den, fg. {)an; dau du, fg. {)u; datm dem, fg. f)aim. Jfr
dock § 27.
§ 36. d motsv. rsp. t i rvuda ruta, som väl är lån från
d. rade — årbuda arbeta bar väl gammalt d ock motsvarar
isl. erflda, ett fsv. *arva{)a (jfr fsv. subst. arvTi|)i, isl. erfldi).
Målets h beror väl på invärkan från t. arbeiten, som för öfrigt
återfinnes i den vid sidan af århuda förekommande formen
århatta.
*
§ 37. d är i yngre tid tillagdt i stråd strå, fsv. strå. Jfr
härmed fsv. trodh vid sidan af tr», spödh jämte spö (Rydq.
III, 190), n. träd ock tt0 frö, stråd ock strå strå, sv. diall.
broder broar, fruder fruar (Rydq. IV, 289) m. m., där d till-
kommit genom analogi med ord med etymologiskt berätti-
gadt d.
Afven i dtld dill synes d vara af yngre ursprung; jfr visser-
ligen d. dild, men t. diU, fht. tiUi, engl. diU.
§ 38. d har bortfallit :
1. uddljudande i v€erg, jämte dvcerg, dvärg. Jfr rsp. val-
händt för dvalhändt o. d. (Rydq. IV, 365).
1
306 NOREEN, fArömålets ljudläba. 24
2. midljndande i gåur god, tiurti åska (d. torden), rä^r
blygd (isl. hredjar), fråga fradga, klémtgg klädning, tjånqr^
för tvä år sedan (eg. i-adan-ari), kvélsmat kvällsvard, til hår^
till bords, jip^ra potatis, eg. jordpäron, mak mask (fsv. ma|>-
ker), åra andra pl. (fsv. s})ra), råuna rodna (n. raudna, fryksd.
r^n'^ jfr Nn, Fr. Ij. § 87), kalåun n. inälfvor (mit. kaUiinen
jämte kaldunen, Schiller-LUbben I, 419); dessutom i alla part.
pres. på -ams, rsp. -ande(8), t. ex. åJ^ams åkande(s), fqrams
farande(s). — I flertalet af här anft^rda ord är det strängt taget
|) (ö), ej d, som bortfallit.
3. slatljudande bar d (rättare d) bortfallit i brUy bröd, må
med, samt efter bortfall af det slutande ^ uti pret. af verb
efter svaga A-konjugationen, t. ex. kala kallade, sH^na somnade.
5.
§ 39. s motsv. regelbundet fg., fsv., isl. a, t. ex.
sår sår fg. sar
s&la sälja fg. selia
sp^ra spörja fg. spyria
stam sten fg. stain
haus hus fg. hus
h&st häst fg. hestr
l&sa läsa fg. lesa
d&u jest du är fsv. {)u sost
dau väst du var fg. {)u väst.
§ 40. 5 står för äldre {) (ö) i musJfm murken (jfr rsp.
Bvartmuskig) for •muökin; se Nn, Fr. Ij. § IGö, där flere ex.
anföras på den olika utvecklingen af ursprungligt -dk till an-
tingen rk, sk 1. kk (ss. i det ofvan § 38,2 anförda mak mask).
— På samma sätt har väl målets våslfin hvarken uppkommit
ur fg. hvatki genom mellanstadiet *hvaöki, som möjligtvis an-
tydes genom den pä ett ställe i Gotlandslagen fl. 4 före-
kommande skrifningen hvathoi ^), där kod. B. har hwaaki, en
1) Jfr dock skrifningar S8. eth, luth, brutith, standith, där th
synes vara tecken för t-ljud (se Söderberg s. 36, not 1). Dock är det
möjligt, att äfven i de två sist anförda orden th. är = Ö, enär det ur-
spruDgliga t i part. neutr. nu är bortfallet (se § 83,2), förmodligen
efter att först pä grund af stafvelsens tonlösbet hafva öfvergått till Ö.
25 ETYMOL. ÖFTBR8IKT: KOKS. S H. 307
form som äfven återfinnes i fsv. hYazke (Rydqv. II, 528). Dock
kan man äfven tänka sig en annan förklaring af dessa former
med 8» nämligen att de ej utg& fr&n nom. livat + gi, ntan från
gen. hvas + gi» bvarvid dock är att märka, att den motsvarande
isl. formen hveBskis ej användes ss. konjunktion.
§ 41. s har bortfallit uddljndande i traks strax, tåjfth
(jämte ståjpl, d. stakkel), pt^k sparf (sv. diall. spink» engl.
spink); samt midljudande i fålh falaska (fsv. falske, isl. f^lski).
§ 42. n motsv. regelbandet fg., fsv., isl. n, t. ex.
n&iu nio fg. niu
7iéir när fg. ner
njåim njure fsv. niurs
bmda binda fg. binda
mm min fg. min
statn sten fg. stain
stamn stäf, stam fsv. stamn
rumn fiskrom isl. hrogn.
§ 43. n motsv. äldre m före t ock s i grynta grymta,
tant tomt, fl&nta flämta, plunsa plumsa, slåfisa f. siamsa. Det
är klart, att här föreligger en art af assimilation, i det den
labiala nasalen före dentalerna t, a utbytts mot dental nasal;
jfr fsv. hsenta (d. hente) vid sidan af haemta, fryksd. mansél
mamsell, sv. diall. vamt varmt, n. skunt skumt (Åasen, Gramro.
s. 109) o. d.
§ 44. n motsv. äldre $ (ännu äldre ng, nk) före s, t i
ptnst pingst, sant sankt (1. sanottui), bänt Bengt. Afven här
föreligger ett fall af assimilation, i det den gutturala nasalen
före dental utbytts mot dental nasal; jfr fryksd. htnst hingst,
ptnst pingst (Nn, Fr. Ij. § 150).
§ 45. n motsv. äldre 1 i n^kul nyckel (fg. lykil) ock nilja
]ilja. Förklaringen på den för de nordiska språken synnerligen
främmande öfvergången 1 > n, som knappast kan med säkerhet
uppvisas mer än i dessa båda ord, af hvilka det förstnämda
äfven i rsp. låtit densamma inträda, är att söka i en sträfvan
efter dissimilation. Lykil både började ock slutade på 1, i
S08 NOBEBN, FÅEÖMÄLET8 UUDLÄRA. 26
lilja både började ock slätade första stafvelsen pä 1, hvarför
det första 1 i båda orden utbyttes mot en annan ljudande den-
tal, nämligen n. De icke synnerligen talrika exempel på öfyer-
gången 1 > n, som tyskan lemnar, bestyrka till fullo denna
förklaring: knoblauoh står för äldre klobelouoh (Weigand I,
969) ock sammanhänger med klieben; kn&uel bette äldre
kleuel, såsom ännu dialektiskt (Weigand I, 9(52) ock är dimi-
nutiv af fht. ohliwi; det It knuppeln (hvarifrån st. knyppla
lånats) är ht. klöppeln (Weigand I, 974), boll. kluppelen ock
hör samman med t. klopfen; t. knflcker står för kluoker
(Weigand I, 709) ock detta, som det synes, för 'klfiokler af
fht. clucli. Om t knappen egentligen är = klappen» såsom
Weigand I, 960 förmodar, är osäkert. Yi se sålunda, att i alla
säkra fall har 1 öfyergått till n, endast då ett annat 1 förekom
i grannskapet, hvadan man torde vara fult berättigad att an-
taga, det här dissimilation gjort sig gällande. Det kan jämväl
sättas i fråga, huruvida icke exempel på en motsatt öfvergång
från n till 1 kunna inom germanska språk uppvisas, äfven
dessa fall beroende på dissimilation för att undvika två på
hvarandra följande nasaler. Detta är väl orsaken till den sv.
dialektiska formen kummel för kummin (såvida ej formen
beror på lån från t. k&nmel, i hvilket ord i alla händelser
öfvergången föreligger; jfr fht. cnmin, lånadt från gr. xvfncvov)]
kanske ock till fsv. himil jämte Tiimin (om fht himil har
samma upphof, lemna vi därhän, men hålla det icke för otro-
ligt). Säkra exempel äro fht. sliemo för äldre sniumo; t sohier-
ling för äldre soeminc (Weigand II, 572); sammeln, äldre samlen
(hvarifrån sv. samla är lånadt), för mht. samnen (Weigand II,
520), fsv. samna. — Att man i sv. nykul^ ntlja i stället
för 1 låtit n inträda ock icke r, som i andra indoeuropeiska
språk i dylika fall plägar användas (jfr t. ex. gr. krji^aQyia
för *kT]&aXyia, aQyaléog för akyaXéogy it. rossignuolo jämte
lusignuolo, urlare af lat. ululare, fragello af lat. flagelltmi
m. m.; se Richert s. 181, 185), beror tvifvelsutan dels därpå,
att r, åtminstone i svenskan, ej är dentalt, utan supradentalt,
ock sålunda ej har samma bildningsställe som 1» dels möjligen
ock därpå, att ofta före 1 gick artikeln en, hvars n lätt kunde
flyttas öfver till det följande substantivet; jfr uppkomsten af
27 ETYMOL. ÖFVBBSIKT: KONS. t». 309
isl. mit, mér ur -m vit, -m vér, |)it, |)ép ur -|) it, -{) ér, sv. N"i
nr -n I. På liknande sätt tro vi sv. xijupon, nypon, n. njupa
(jämte det vanligare hjupa) vara att förklara ss. uppkommet
ur (e)n-bjupa (fsv. hiupa, d. hyben, t. dial. hiefe, ags. heope,
engl. hip). Jfr härmed det alldeles omvända förfaringssättet i
sv. diall. spektor för inspektor, som tvifvelsutan uppfattats
såsom en spektor, hvaraf utan artikel spektor, samt i det
engl. an adder för a nadder (t. nätter, isl. naör). En dylik
utveckling som i sv. diall. spektor ock engl. adder kunde man
vara benägen att antaga för det sv. ho, fsv. ho- i holagh, sv.
diall. ho, som troligen är samma ord som det likbetydande
sv. diall. no, n. nu, no (aldrig ho), isl. nor, lat. nävis, gr. vfjvg.
Ho står då närmast för o (med tillagdt h i uddljudet ss. så
ofta i både äldre ock yngre svenska, se särskildt Rydq. IV,
438 — 9) ock detta för (en n)o. Formen (h)o kunde så mycket
lättare uppkomma, som ordet oftast förekom i två sammansätt-
ningar, i hvilka båda första sammansättningsleden slutade på
n, nämligen kvam-no ock svin-no. Ur dessa sammansättningar
slöt man sig till ett simplex (h)o, liksom Fårömålet ur samman-
sättningen héshgla hästigel skapat sig ordet tigla igel, där
visserligen i stället det första ordets slutljud öfverflyttats till
det andra, ock icke såsom i kvskm(h)o det andras uddljud
öfverflyttats till det första.
§ 46. I ner Ni, I, jämte er (fg. ir), är n på samma sätt
som i rsp. Hfi inkommet från ändeisen -n i 2 pers. pl. i de
fall, då verbet stod näst före pronominet. Jfr de isl. bildnin-
garne mit, mér, {)it, |)ér.
§ 47. n har bortfallit:
1. midljudande i haymd höskulle (eg. hö-vind, se § 15),
åmh^h (för ^eimnhyh) samling af ämnesved, virke, % mårgas
(för morgons) i morse, amujaun ammunition. Redan i fg.
bortföll n i förbindelsen mn före konsonant, t. ex. nemda-
ma|)r, iemt o. d. (se Söderberg s. 40).
2. slutljudande i 2 pers. pl. -» för fg. -in, t. ex. kåh kallen,
btndi binden, flfugi fiögen; dessutom i åtskilliga enstaka ord
SS. åldt ållon (fsv. aldin), helga helgon, éth Elin, ståfa Staffan,
Mmpi sälle (fsv. kompan), hå (ännu hos äldre hån) hon, mtla
mellan, a (obetonadt, jämte det betonade am) en (f. artikel).
310 NORBBK, fårömIlets ljudlara. 28
1.
§ 48. { motsv. regelbundet fg., fsv., isl. 1, t. ex.
lamb fkr fg. lamb
låta låta fg. lata
låysa lösa fg. loysa
tti till fg. tu
stjetla stjäla fg. stiela
fuldur full fg. flddr.
§ 49. I motsv. äldre r i nåklan någon (jfr d. nogle),
stålad 1. tå^th stackare (jfr d. stakkel), mårlul neutr. stor möda
(eg. marter; 1 beror kanske på dissimilation, jfr rsp.' mortel
af lat. xnortarium, d. morter), mutla f. skrafmntter, gHsur gles
(jfr sv. diall. gris, n. gresen, nyisl. grisinn). Jfr Nn, Fr. Ij. § 158.
§ 50. I har bortfallit:
1. nddljadande före j (kvarstod dock änaa på 1850-talet),
t. ex. jaus ljus, jåva (1. jåuga) ljuga; jfr rsp.
2. midljudande i vi^an hvilken (jfr LefiTler, Eonsonantlju*
den, 8. 67), åau sJcat du skall (fsv. skalt), vit vill (fsv. vilt;
om asi^milationen It > tt jfr Leffler, Konsonantljuden, s. 68),
sMcli skulle (jfr engl. ahould), vtdi ville (jfr engl. would),
håstur halster, vér^ värld (jfr rsprs uttal).
3. slutljudande i ti att (före inf.; eg. till), kår karl (men i
sammansättningar -karl i betydelsen hanne).
t-
§ 51. I motsv. regelbundet fg., fsv., isl. t efter r 1. rs, t. ex.
burl bort fg. bort
karl kort
larl lort
skårla skjorta fg. skyrta
tar^t *örst fsv. |)orBt©r
får^li förste fg. fyrsti
bi^r^t borst fsv. borst.
§ 52. I utan motsvarighet i rsp. eller det äldre språket
förekommer i 2 pers. sing. pres. på -r^, t. ex. dau kålarl du
kallar, hiiturl biter, kåuparl köper; dessutom i misarl knif
(t. messer), grumsarl person med mörk ock skroflig hy (jfr
rsp. grums), til ågkar^l till ankars, til ^var§l till öfvers.
29 ETTMOL. ÖPVERSIKT: E0N8. I ( 4 ? K' ^^^
Här är det ursprungligen t, som tillagts (jfr § 32), eburu
detta t enl. § 51 måste Ofvergå till ;. Det lider väl intet
tvifyel, att ju anledningen till det tillagda t i 2 pers. sing. pres.
är att söka i en analogibildning efter 2 pers. sing. pret, där
ändeisen -t ännu kvarstår från gammalt^ t. ex. batst, flaukst
du bet, flög. I tu ågkar^l, yvar^l har t tillagts efter a ss. i
rsp. eljest, straxt, därest, hvarest, målets til viUst^ f&hst (se
§ 32); jfr Richert s. 335—7.
§ 53. ^ motsv. regelbundet fg., fsv., isl. f) (ö) efter r, t. ex.
bér^ f. börda fg. byr{)
jår(l jord fg. ior{)
svér^ hutVudsvål fsv. 8var))er, d. sveor
gjir<l bukgjord fsv. giordh
1 fjér(l i fjol fsv. i fiordh
kér^a täcka (eld med aska) isl. hirÖa
hår (I hård fsv. hart)er
Mr^i körde isl. keyrdi;
äfvenså då förbindelsen rd är från yngre tid, t. ex. vér^ värld,
fg. vereld.
§ 54. ^ motsv. regelbundet fg., fsv., isl. s efter r, t. ex.
f6Lr^ fors fsv. fors
Jcar^ kors fsv. kors
tar^t ^^^^^ fsv. t)or8ter
fér^li förste fg. ftrrsti
hi^r^t borst fsv. borst
tar^k torsk isl. })or8kr.
K-
§ 55. ri motsv. regelbundet fg., fsv., isl. n efter r, t. ex.
Mrti korn fg. kom
hårri horn fg. horn
tårri torn fsv. tom
tértii törne fsv. J)ymir
jt^rri järn fsv. issm
312 NORBBN, FÅIÖUÅLETS LJUDLÄRA. 30
stjérria stjärna fsv. stiienia
jéfV hjärna fsv. hleBmi
kvérri kvarn fsv. qiL»m;
äfvenså då r ock n i yngre tid kommit tillsammans, t. ex.
Hurri tordön, åska (fsv. ()ordyii).
i
§ 56. I motsv. fg., fsv., isl. 1 efter r endast i några få
ord, dels emedan förbindelsen rl ej är synnerligen vanlig i
nordiska språk, dels emedan i några hithörande fall r bort-
fallit före (»assimilerats med») 1 (se § 62,2). I förekomtner
dock i:
'karl i sammansättningar i betydel-
sen hanne, men ss. simplex Mr fg. karl
kårlt^g (ss. skällsord, i ädlare an-
vändning J)éli^g) fsv. kserling
mérla märla.
§ 57. Anmärkning till § 52-56.
Orsaken till inträdandet af supradentalerna f, <l, §y 9j, I
i stället för t, d, a, n, 1 efter r är naturligtvis att söka i den
supradentala natnren hos r, som gör att alveolarerna ty dy s,
n, I för underlättande af artikulationen utbytas mot ljud med
samma artikulationsställe som r, d. v. s. supradentaler. Som
emellertid denna invärkan af r på de följande ljuden först
sent synes hafva börjat göra sig gällande på Gotland — på
mellersta Gotland är t ock stundom n ännu alveolart efter r — ,
så hafva de gamla alveolarerna ej ännu hunnit fult öfvergå till
supradentaler, utan bildas på ett artikulationsställe emellan det
alveolara ock det supradentala läget, dock närmare det senare
(jfr § 1,5). Detta har till följd, att det något längre bak bil-
dade r ännu mäktar hålla sig kvar före de supradentalt modi-
fierade ljuden ock ej såsom i rsp. ock många sv. diall. bort-
fallit (jfr Lll s. 33 ff.). Målet intar sålunda med sina förbin-
delser rly r^y r§y rriy rl ett mellanstadium mellan fornspråkets
rt, rd» ra» m» rl ock rsp. ^, (^, §y 9^, I» Mellersta Gotland har
i allmänhet icke deltagit i denna utveckling, emedan r där
nästan alltid bortfaller före d, b» n, 1 (t. ex. id ord, Teas kors,
kan korn, mélo, märla), däremot före t kvarstår utan att affi-
31 ETYMOL. ÖFVER81KT: KONS. I r. 313
ciera det följande t. På södra Gotland (Lan) hafya supradentaler
uppkommit efter lång vokal; men ej efter kort, t. ex. jårti järn,
men kan korn; jir<l jord; sv$rl svårt.
r.
§ 58. r motsv. regelbundet fg., fsv., isl. r, t. ex.
r§%t rätt fg. retr
réihir rötter fsv. röter
Uira lära fg. lera
svi^ra svära fg. sveria
/fer förr fg. fyrr
Mrri korn fg. kom
fer^t^ förste fg. fyrsti
vår vi fg. vip
ékur åker fg. akr
åumbur öm fg. aumr
bråtdur bred fg. brai{)r.
duj^Jcur dankel har r på grund af lån från mit. dunker.
§ 59. r står för äldre d i lårika liten låda, i Peder
MÅNSSONS konstbok kap. 39, 40 ladikka, mit. ledeken.
§ 60. r har inträdt i stället fÖr rsp. n i det för öfrigt på
många sätt vanstälda tcerpcerlikul perpendikel.
§ 61. T utan motsvarighet i det äldre språket förekommer
i skrabråk schabrak, å^gar§l ångest. Ar karriåiibul kanalje
(sv. diall. kamibel, kannibel, kamiffel, kamoffel, kamyffel,
kamobel, Bietz s. 310) samma ord som rsp. kannibal, så har
det ett inskjutet r; men kanske sammanhänger ordet med t.
kamtiffeln prygla.
§ 62. r har bortfallit:
1. före 8 i kas (jämte kar§) kors, ytsabrnr körsbär, fasta
förstuga, tu åstur till grannas (vore fg. til annarir stugnr), Ji-
stif^ka Kerstin; däremot beror båskur barsk på lån från mit.
basoh. Detta bortfall af r före s, som, ss. synes, endast i några
få fall visar sig i Fårömålet, där rs annars blir r^ (se § 54),
är däremot regel på Gotlands fastland samt i många andra sv.
diall. (jfr Leffler, Konsonantljuden, s. 70). Redan fg. har ett
par gånger fysti jämte ftrrsti (Söderberg s. 44).
2. {6re I i i<gg käring (men ss. skällsord ^érlt^g, se
§ 56), iålugur kärlig. I andra fall öfvergår rl till rl (se § 56),
314 NOREXN, fArÖHÄLXTS LJUDLÄRA. 32
tinder det att på Gotlands fastland bortfall af r är regel ock
redan tämligen tidigt synes hafva inträdt, att dOmma af det hos
ToFTÉN anförda kal karl (på Fårö Mr).
3. Midljudande i andra ställningar än före s, 1 har r bort-
fallit i mita Märta, låudag lördag, båba Barbara (jämte bårva,
se § 23), fåbrar farbror, måubrar morbror. Däremot beror
spund sprnnd på lån från t. spimd, ock rsp:8 form innehåller
väl ett oursprungligt r.
4. Slutljudande har r bortfallit i nom. sing. af subst. (un-
der det att det hos adj. kvarstår), t. ex. dåg dag (fg. dagr),
går^ gård (fg. garpr). Vacklande är -r i suffigerade artikelns
plural, t. ex. d4lana{r) dalarne, dfurana{r) dörrarna, samt dess-
utom i ner 1. ne Ni, I, datr 1. dt de, åvanti^yr 1. åv&ntau äfventyr.
i-
§ 63. 3* niotsv. regelbundet fg., fsv., isl. k, så ofta detta
numera skulle komma att i målet stå näst före eller efter ett
till samma stafvelse hörande i {j\ », e, a, ^, u, 0, es, &, t. ex.
slfjåuta skjuta fg. skiauta
sJfip skepp fg. Bkip
Ijyuna kvinna fg. kuna
sljéir klar fg. skir
drylj dryck fg. drykkr
UyJ} lök (jämte lauk) lånadt från rsp.
sJjéijt skört isl. skQut
J^cera kärra fg. kerra
JfigJcugur kinkig
s^årla skjorta fg. skyrta
ay^ oxe / fg. oykr.
Om 3" i i^^yi^ se § 70,2; knilfstra se § 73.
§ 64. ^ motsv. regelbundet fg., fsv. g, gh, isl. g, så ofta
detta numera i målet skulle komma att stå näst före eller efter
ett till samma stafvelse hörande t (j), ^y e, a, y, u, 0, ce, &, t. ex.
gtJf gick fg. gikk
gjåusa f. hafstrut, larus jfr äldre sv. fiskagjuse
marinus
33
ETYMOL. ÖFTSRSIKT: KONS. Jf g jf J-
3lb
gtud gad
v^ väg
g&da gädda
gt^^i gärde
g^na begynna
gårcla omgjorda
gy^V'^ gyckel
slygd slöjd
valmiug^ vallmo
fg. gu{)
fg. vegp
fsv. gesdda
fg. giert)i
mit. beginnen
jfr mit. gökelen gyckla
fSY. 8lögh[)
fST. Talmoghi.
§ 65. gr förekommer endast i förbindelsen tgr itgr se § 1,2),
bvilken motsv. fg., fsv., isl. uddljudande ti i. ])i (tj, |)j) före
vokal, t. ex.
tgrétra tjära
tjrdt tält
tgfåudur tjuder
tgréina tjäna
tgrau tjuf
tgraii den nedersta, krökta
delen af en lie, liefot
tgri}h tjäle
tgråuta tjuta
/^AÄ; tjock
Gick däremot s före ti så har målet stj, ej stgr, t. ex.
stjérna stjärna, stjeila stjäla, stjåubqrri styfbarn. Men äfven
uddljudande tj (äldre ti, \)i) synes först i allra senaste tider
bafva i målet öfvergått till tg-, ty ännu 1854 återger SÄVE (St.
v. 8. 25) målets nuvarande tgråuta med tiauta» där i väl åt-
minstone icke kan beteckna gr-ljnd, utan antingen j eller L För
öfrigt är på södra Gotland (Lau) ännu i dag tj bibehållet i alla
ställningar, således tjåuta tjuta.
fsv. tisdra
fsv. tisBld
fsv. tiuf)er
fsv. {)i»na
fg. f)iaiLfir
isl. f)jö
fsv. |)i8Bli
fsv. {)iuta
fsv. thiokker.
§ 66. ^ motsv. regelbundet fg., fsv., isl. i (j), där detta
före vokal hade konsonantisk funktion (var balfvokal, se Sievers
s. 88) utom i det fall, som i § 65 omnämts; t. ex.
316 NOREEN, FÅRÖMÅLET8
UUDLARA. 84
njåuta njuta
fg. niauta
djåupur djup
fg. diaupr
djaur
fsY. djur
bjetra bära
fg. biera
jali höll
fg. pl. hieldu
jer är
fg. ier 1
fg. hier 1
jer här
fj&l föll
fsv. flSBl
iy^iarg- bärg
fsv. bi»rgh
jag högg
i runor hiek, hiak
Ä(;<^r»jÄ stjärna
fsv. stiflama
s^jåuta skjuta
fsv. skiuta
stjcerl stjärt
fsv. stieerter
•
^^jetZa stjäla
fg. stiela.
Ännu på 1850-talet synes i dessa ställningar icke konso-
nanten jj utan halfvokalen t hafva förefUnnits, att dömma af
ett uttalande hos Säve, St. v. s. 11, däri säges att »biära,
niaupa uttalas bägge tvåstafvigt, men icke fullkomligt som p&
sv. bjära, njopa, utan med ett litet mellanslag mellan i ock
den följande vokalen, dock så att däraf alldeles icke blifver
två stafvelser».
§ 67. j utan motsvarighet i fornspråket förekommer i
tjétdans ijåns (fg. i af)anB); ^Jånar^ Kr två år sedan (eg. i
af)an-ari). j har här utvecklat sig mellan i ock den följande
vokalen på samma sätt som i rsp. ij&na, ihjäl» lejon m. m.
dylikt (se Nn, Fr. Ij. § 196). Jfr härmed också utvecklingen
af v mellan u ock följande vokal i de § 24 nämda januvåri
januari, f^burvår^ februari.
§ 68. j har bortfallit:
1. regelbundet i afledningar, t. ex. téna tänja, snttra snärja,
s&rU sälja, bida bedja, hpla hö\ja, slfila skilja, stéda städja,
n^ta ny tja, kvåla kvälja, sJf^la skölja, f(^ra färja, åska liten
ask (fsv. soskia), sita sitta (fg. sitia), séta sätta (fg. setia),
s&ga säga (fg. segia), f0ga följa (fg. fylgia), tiga tigga (fsv.
])iggia), håyga böja (fsv. böghia). I fg. ftjrekommer detta
bortfall af afledningens j endast i två ord, se Söderberg s.
41 — 2. — I de få fall, där afledningens j synes vara bibehållet,
beror detta troligen därpå, att orden äro i yngre tid lånade
36 ETTMOL. ÖPTERSIKT: KONS. Jc. 317
från rsp.y t. ex. ésja äsja, vtdja vidja, évja äfja, ^&dja kedja,
éulja olja.
2. dessntom i dé^fm djäfvuleo, krtstan Kristian. — nåltka näj-
lika är väl lån från d. nellike. Står ej ^él köl för JfjH? Jfr § 101
k.
§ 69. h motsv. regelbundet fg., fsv., isl. k, så ofta detta
nnmera i målet står näst före eller efter en till samma stafvelse
hörande hård vokal (a, a, u) eller konsonant (jfr § 63), t. ex.
kåldur kall fg. kaldr
kåupa köpa fg. kaupa
kårfi korn fg. kom
skåug skog fg. skogr
stuk stock fg. stukkr
Jåukur sjak fsv. sinkar
mélka mjölka fg. mulka
téuk tog fsv. tok
pétka piga fsv. pika
niUan någon fg. naqvar
h&kur brännvinsglas fsv. bikar
bråka klippbrant fsv. breokka.
§ 70. k motsv. fg., fsv., isl. g (gh) i några fall:
1. oddljndande före n i orden knåga gnaga, knatsta gnista,
knåga gnägga, knélta gnälla, knt^stra gnissla med tänderna,
kntsla gnissla. I några af dessa ord synes kn bero på lån
från lågtyskan; så i kn^ga, mit. knagen, ock knilfstraj mit.
knisteren (hvaraf troligen ock rsp. knysta). För öfrigt före-
kommer öfvergången gn > kn visserligen äfven i sv. dialL,
men endast sparsamt, hvarom se Freadenthal, Närp. s. 90—1.
2. midljudande före t ock Sj t. ex. baffJft böjt (isl. beygt),
fylkt följt (isl. fyigt), Mksa minnas (isl. hugsa). — ^^a kägla
synes vara lånadt från mit. kakel istapp.
3. slntljndande i pret. tvagk tvang (fg. ^vang), sva^k svingade,
båda beroende på analogibildning efter pret. spragk sprang,
dfir skärpningen af det slat^jndande k är af gammalt datum;
jfr isl. Bprakk för *8prank, fsv. lisdnk (Rydq. III, 89), isl.
hakk m. m.
§ 71. k motsv. rsp. f i lukt loft, där målets form är lånad
från mit. luoht.
318 XORBEN, fAbömXlets uubläea. 36
§ 72. k motsv. isl. p i gaulcn göpen (isl. gaupn)^ där
öfvergången p> k är svår att förklara, men har sin fulla niot-
Bvarighet i den fsv. växlingen mellan formerna vapn ock vakn,
§ 73. k (^) utan motsvarighet i det äldre språket visar sig
i kmlfstra gnistra, där k (senare i följd af det föregående »
öfvergånget till If, enl. § 63) inskjntits före s, såsom i fryksd.
htfjstén historia, pifjst^l pistol, (eJfsmer estimera, vtl's,9l hvissla
(Nn, Fr. Ij. § 205), söderm. idikslä, rekst (Upmabk, Uplysningar
om folkspråket i Södertörn, s. 15), hall. baJutant (BONDESON,
Visor på Åtradalens bygdemål, s. 3).
ståuk stod, jämte det vanligare ståu^ beror på analogibild-
ning efter tåuk (vanligare tåu, analogibildning efter ståu) tog,
på samma sätt som det i många munarter förekommande stog
är analogibildning efter tog (se Nn, Fr. Ij. § 211).
bråktas brottas är väl ej samma ord som rsp. brottas, utan
som det ungefär likbetydande n. brukta, om hvars etymon vi
ej hafva oss något bekant.
h&tskna hisna kan tyckas hafva ett k inskjutet mellan s
ock n; men vi tro snarare förhållandet vara det, att i rsp. ett
ursprungligt k bortfallit; jfr rsp. hisk-lig. Den i fryksdalskan
förekommande formen MJfs^n (söderm. hiksnä) kan därför möj-
ligen bero på metatesis af s ock ky ock icke, såsom vi Fr. Ij.
§ 204 antagit, på att före s i rsp. hisna ett k inskjutits, såsom
i de ofvan anförda piJfstöl, (eTjsmér m. m.
§ 74. k ii) har bortfallit:
1. uddljudande i tri^ka Katarina, diminntivbildning på -A;a,
liksom åmka Anna, bänka Barbara, marif^ka Maria, ^stigka
Kerstin; jfr mask. ss. hånslpn Hans, j&nsJfm J'6ns, pér^n Pär,
nils^n Nils, åulJpn Olof.
2. midljudande mellan n ock t, t. ex. sant sankt (lat. sanotua),
b&nt Bengt (fsv. Bendikter); dessutom i bkysar byxor, spåibmr
spikborr. — I umrigg omkring har det gamla h regelbundet
bortfallit, som i rsp. bibehållits såsom k (jfr A. KoGE, Om
några atona, s. 35 — 6).
3. slutljudande i ja jag, mt mig, dt dig, st sig, u ock, tg taga,
där det väl dock närmast är ett af k uppkommet g som bort-
fallit. Likväl uppgifver ännu ToftéN formerna jak, sik, hvadan
således denna uppmjukning af k ännu i senare hälften af 1700-
talet ej synes hafva inträdt.
37 ÉtYMOL. ÖFVERSlkT: KOKS. g. 319
g-
§ 75. g motsv. regelbundet fg., fsv. g, gh, isl. g, så ofta
detta numera i målet står näst före eller efter en till samma
stafvelse hörande hård vokal (a, ä, u) eller en konsonant (jfr
§ 64), t. ex.
ga^g gång fg. gäng
gåur god fg. go^T
gul guld fg. guU
fylga följa fg. fyigia
sarg sorg fsv. sorgh
talg talg fsY. talgher
ijcerg bärg fsv. bi»rgh
hylga bölja fsv. bylghia
tråggur trång fsv. {)ranger
drkyga dröja fsv. dröghia*
Särskildt är att märka, att g kvarstår efter g, där det i rsp.
bortfallit, samt efter r ock Z, där det i rsp. antagit ljudet af j.
§ ^6* S (9) iQotsv. äldre v uti åtskilliga ord, af hvilka
några redan i fg. ock fsv. låta v omväxla med gh (g):
styuga (jämte stava) stuga fsv. stuva, stugha
shågul frukt fg. skafi
smgul sofvel fsv. Bufl, siighl
ryugi m. rufva, sårskorpa isl. hrufa
A4gn hafre fg. hagri, fsv. ha£ri
lyuga lofva fg. lufa
dyug^n litet skämd (t. ex. om
fisk, kött) fsv. duvin, sv. dufven
klmgj^rfi värktyg att klyfva jfr fg. part. kluvit
järn med
s^éjga haja till, skygga åt sidan isl. skeeva
spisb^ugi spetsbof mit. bove
r^uga roa mit. rouwen.
I sldygur slö har g inträngt i nominativen från de kasus, där
v var bevaradt före a» i; jfr isl. sljovan, sljovir, sljovar o. d.
— baugla bubbla synes stå närmast för *bovla ock detta (enl.
§ 23) för ^bobla, mit. bubbeln.
8v. landtm, N, B, 1. 22
320 KORSEN, fÅRÖmIlETS LJtJDLARA. 38
Om denna både i fsv. ock i yngre sv. ock n. munarter
rätt vanliga ötVergång från v till g jfr Rydq. IV^ 249; Aasen,
Gramm. 8. 110; Nn, Fr. Ij. § 208.
§ 77. g motsv. rsp. k i ett par ord, där målets g beror
på lån från tyskan, nämligen gurk kork (i äldre tyska gurk,
gork; se Weigand I, 990) ock gråsa krossa (mit. grosen). —
bUgla buckla är väl ej samma ord som rsp. buckla, utan
lånadt från mit. bogel (sv. bygel) eller ock från d. bugle.
§ 78. g har bortfallit:
1. nästan alltid efter u (jfr § 22), t. ex.
hau hög (sabst.) fg. haugr
håvur hög (adj.) fg. hau(g)r
lau lödder isl. laug
tgråva tjnga fsv. tiugha
d&va duga fg. duga
s&va suga fsy. sugha
tr&va truga isl. |)ruga
åva öga fg. aiiga
dråvur dryg fg. driaugr
jaun blixt fsv. liiign(elder)
kåJfd&un kakelugn fsv. ughn
jaur jufver isl. jiigp
faul fogel fsv. fiighl
båuhd handled jfr isl. baugr.
Jfr härmed förhållandet i danskan, där äfvenledes g i regeln
bortfallit efter u, t. ex. flue, due, kue, bue, lue, fugl (läs
ful), ugle (läs ule) o. d.; så ock i åtskilliga sv. diall., se Lll
s. 80—81.
2. mellan g ock t samt g ock s, t. ex. lagt långt, tragt trångt;
pinst pingst.
3. i adj. på -m (för -igen, se Rydq. II, 428), rsp. -ig, t. ex.
dåhn dålig, såjfnhn synlig, sålm salig, IpJfdm lycklig. Jfr
härmed de fryksd. adj. på -en ock -un (Nn, Fr. Ij. § 105, i, d)
samt det i danska uttalet vanliga bortfallandet af g i adj.
på -ig.
4. dessutom i ett ock annat enstaka ord, ss. sér säger (pres.
af s^ga säga), vålbur Valborg, mérnar morgnar (pl. af mårgun),
fasta förstuga, til åstur till grannas (se § 62, i), nåbas gnabbas.
39 ÉTYMOL. ÖFVKRSJKT: KONS. § g. 321
§ 79. 5 motSY. regelbundet fg., fsv., isl. si (sj) före vokal,
t. ex.
jau sjn fg. siau
Se,^s sex fg. siex
jéil själ fg. sial
j&lvur själf fg. sielfr
Jutan sjutton fsv. siutan
jéu sjö fsv. flior (fg. siar?
jfr § 143)
J&ldan sällan isl. ajaldan
Jåt;^ sjätte fsv. siaetti.
jåska slaska är lån från d. siaske ;^dt;a träla, arbeta träget
lån från hoU. sjouwen. jus är tvifvelsntan lånadt från rsp.
skjuts, som i målet borde beta s^jus, hvilken form också åter-
finnes i det ännu på 1850-talet brukliga skus, där dock j
gått förloradt.
Afven i jåda arbeta långsamt synes J stå för äldre sj ock
detta för ännu äldre si (jfr sv. diall. sludda, Rietz s. 628).
Om öfvergången l>j se Nn, Dalb. § lö5; jfr särskild t danska
former sådana som siaske slaska, siuske sluska o. d. — Jérga
motsv. det i sv. diall. förekommande sjarga (Rietz s. 558),
men hvarifrån bar detta fått sitt ja? (fg. har sarga). — jé^gu^
segel synes utgå från en bruten form 'siagl (jfr § 140).
8-
§ 80. g motsv. regelbundet fg., isl. g-ljud (tecknadt n
före g ock k), t. ex.
låggur lång fg. langr
hgg ting fg. |)ing
tuggur tung fsv. pimger
tråggur trång fsv. {)ranger
sttgha stinka fg. stinqva
stgka sjunka fsv. siunka.
Målet har sålunda i motsats mot rsp. bibehållit g efter g
i förbindelsen j^g^ fg. ng.
§ 81. $ motsv. regelbundet fg., isl. g, fsv. gh, före n,
t ex.
Sii NOtlEEK, fArÖmIlETS LJtDLARA. 40
vagn vagn fg. vagn
r&gn regn fsv. reDghn
agn agn fsy. aghn
lygn lögn fsv. lyghn.
Här har sålunda samma utveckling ägt rum som i rsp.,
där ju g-ljud (tecknadt g) numera inträdt i stället för g före
n. Att denna öfvergång redan i fsv. tagit sin början, synes af
sådana fsv. skrifningar som {)i8Dngn, gangn, feBngnadhe, angna,
m. m. (Rydq. IV, 334), där g-ljudet på vanligt sätt betecknas
med ng.
§ 82. g har ofta inträdt, där fornspråket hade f före n, t. ex.
dugna domna fsv. dufiaa
klugna remna isl. klofiia
sugna somna isl. sofha.
kruggi m. inkrom, soppklimp, jämfördt med isl. krof, visar
sig stå för äldre 'krufhi; rsp. (in)krom står sålunda för '-kromn,
'krofn, liksom stam för fsv. stamn, stämma för fsv. stsomna,
Btom för fsv. stnmn, ram(svart) för fsv. ramn, (fisk)rom för
*-romn, i Fårömålet rumn.
Ofvergången från fsv. f (d. v. s. v) till målets g synes
hafva försiggått så, att först f (v) blifvit g (gh) enligt en myc-
ket vanlig Ijudöfvergång (se § 76 i det föregående), hvarefter
g (gh) före n öfvergått till g, ss. i de § 81 anförda orden.
Samma utveckling synes föreligga i fsv. fangn jämte faghn
ock detta för fafn, som visar sig i forndanskan (se LuND, Det
aBldste danske Skriftsprogs Ordförråd, s. 29), samt ligger till
grund för fsv. formerna famn, fampn '). Formen ffefti för
äldre 'fa{)m (isl. fadmr, ags. fädm) är påfallande. Förhållan-
det synes oss vara följande. Fornsvenskan hade, som be-
kant, motvilja för slutande m efter dental konsonant ock ut-
bytte därför m mot den dentala nasalen n, t. ex. fsv. botn
(så också i isl.) mot ags. botm, fht. bodem; fsv. braxn (Rydq.
Ill, 23) mot mht. brahsem, höll. brasem. Men under det att
sålunda slutande -tm ock -sm icke undergingo någon annan
*) På samma sätt som fsv. faghn förhåller sig till famni förhål-
ler sig väl också fsv. ughn, oghn till omn (formen bibehållen i sv.
di all.), i det att båda formerna äro olika utvecklingar ur fsv. ofin (isl.
ofn, t. ofen). Fsv. formen ughn får sålunda icke direkt samman-
ställas med got. aiihnB, såsom jag Fr. Ij. § 119 gjort
41 ETTMOL. ÖFVEB8TKT: KONS. g. 323
förändring, än att m blef n genom assimilation med föregå'
ende dental, så undergick slutande -f)m (-dm) en mera genom-
gripande förändring. Då -m öfvergick till -n förlorades den
labiala klangfärgen icke spårlöst, utan öfverflyttades på f), som
utbyttes mot f, så att man genom en kvalitetsomkastning hos
de båda konsonanterna erhöll i stället för dental spirant + labial
nasal (f)m) numera labial spirant + dental nasal (fn). Fa|)m
blef sålunda fofd, som sedan i olika dialekter utvecklade sig
till famn, fampn eller till fagn, fangn. Alldeles samma ut-
veckling föreligger i de andra ord, som älst ändades på -})m.
Isl. mj9dm motsvaras i n. dial. (Aasen, Ordb. s. 502) af mjomn
eller mj0m (med bortfallet n efter m såsom i sv. stam, atom,
rom, inkrom m. m.), där mn visar tillbaka på fn. Isl. badmr
»prop. the branches of a tree» är icke, såsom Cleasby-Vig-
FUSSON uppger, »alien to all Scandinavian idioms», utan åter-
finnes dels i sv. diall. bamm stam (Rietz s. 22), som står för
*bamn, 'bafh, dels i sv. diall. bagn(e), bang(e) gröfre gren
(Rietz s. 19), som utgår från 'baghn, 'bafh. Sålunda föreligga
äfven här de båda sidoordnade utvecklingarne af urspr. -{)m,
-fil. Norska dialekter, till hvilka dalmålet i detta, liksom
i många andra fall, ansluter sig, förete ännu tvänne andra ut-
vecklingar af Öm, nämligen antingen till -Ön, -dn, -nn, t. ex. n.
mj0dn, mj0nn, eller ock till -rm, t. ex. n. mj0rm, dal. mj0rm ^).
Exempel på öfvergången dm > dn i midljud kan möjligtvis
föreligga i fsv. ru|)mi (isl. roömi, d. r0dme), yngre rodhne,
rödhne, ännu yngre rodnad (så redan i Sahlstedts ordbok)
genom analogibildning efter de talrika substantiven på -nad
(jfr fsv. l7|)na, hos IHRE ock Sahlstedt lydnad; fsv. skepna,
hos Sahlstedt skepnad; fsv. bmni, hos Sahlstedt både bråne
ock brånad i olika betydelse; fsv. spiini, nu sp&nad m. m.).
§ 83. g motsv. fsv. m i så^ka samka (fsv. samka, sänka),
jå^gka s% åv pallra sig af (fsv. iamka), åy^kas ^var ömka sig
öfver (fsv. ömka, önka, Rydq. IV, 317), där redan i fsv. vack-
lan rådde mellan m ock n (d. v. s. g). Anledningen till ut-
bytet af m mot g ligger i den följande gutturalen k, som
*) Skulle möjligen det i Vegtamskvida forekommande hrodrbarmr,
som af Clbasbt-Yigfusson förklaras vara »bad reading» för hroÖrbaÖmr,
kunna vara en dialektisk form med denna öfvergång från -Öm till -rm?
324 woREBN, fA&ömålbts ljudlära. 42
före sig gärna har guttural nasal i stället för labial eller den-
tal; jfr lat. tiinc för 'tumc, prinoeps för ^primoeps, octingenti
för 'octemgenti o. d.
Ä.
§ 84. Ä motsv. regelbundet fg., isl. h, t. ex.
h&st häst fg. hestr
hand hand fg. hand
hat hatt fg. hattr
håga hugga fg. hagga
hpla hölja fg. hylla
h&us hus fg. hus
th&l ihjäl fsv. Iheel.
§ 85. h motsv. fg. {> i hts'n denne (fg. Idssl) ock ha det
(obetonadt, men betonadt da), i hvilka båda ord många sv.
diall. antingen låtit \) bortfalla eller utbytt det mot h (se Rietz
s. 278, 294; Rydq. IV, 299). Redan i fg. har man för öfrigt
några exempel på denna öfvergång ss. hitta, hlna, hisan (se
Söderberg s. 39). Analog med denna öfvergång }> > ä är den
från latinets f till spanskans h (nu stumt), t. ex. hijo, lat.
fllliis; hacer, lat. facere o. d. Ett annat analogt exempel på
öfvergång från stum spirant till blott h är öfvergången s > &
i zend ock grekiska, ock ännu en tredje analogi erbjudes af
öfvergången från urgermanskt ch (d. v. s. x) till ä, t. ex. fht.
(H)ludwig, äldre Chlodwlg.
§ 86. h har blifvit tillagdt i uddljudet uti håt/sa ösa,
håuks'l oxel. Ett dylikt tillagdt h visar sig redan i fg. uti hen
för en, huerk för verk, kanske ock hetnlngar för etningar (se
BUGGE i Tidskrift för Filologi, Ny raekke III, s. 26:^).
§ 87. & har bortfallit i uddljudet:
alltid före j, t. ex. jer här (fg. her), jélpa hjälpa (fg. hielpa),
jaul hjul (fg. hlanl);
dessutom i alp hjälpte (fg. halp), Mpi hjälpt (fsv. hnlplt), an
honom (fg. hann), åup hop (jämte hab, se § 14). Jfr härmed
fg. iLmbla för hnmbla, a&eki för hafreki m. m. (se Söder-
berg s. 36).
43
ETTMOL. ÖFVEESIKT; KONS. k; VOK. t.
325
II. Vokaler,
t.
§ 88. t, % motsv. regelbundet fg. i, så ofta detta är kort
(isl. i, e), dock icke före r (se § 99), t. ex.
liva lefva
vid vid
mm min
vita veta
hida bedja
liga ligga
sita sitta
miTpn mycken
tiga tiga
si^ga sjunga
si^ka sjunka
/ij fick
g%i gick
mi mig
viJfG,n hvilken
til till
lid led
drika dricka
sidan sedan
sJfip skepp
fg. lifa
fg. vipr
fg. minn
fg. vita
fg. bi{)ia
fg. liggia
fg. sitia
fg. mikil
fg. t>igia
fg. pres. singis
fg. pres. Binker
fg. flkk
fg. gikk
fg. mik
fg. hvilikin
fg. tu
fg. lipr
fg. drikka
fg. sipan
fg. skip
fg. slippa
fg. [)i88i, })itta.
slipa slippa
his^fhy hita denne, detta
Andra ex., för hvilka man med stöd af fsv. ock isl. former
kan förutsätta fg. i, äro: vit vett, vin vÅn, stnid smed, gnit
gnet, idur eder, sima simma, h^t^ hetta, sih sele, bnms broms
(fsv. brims), tigul tegel (fsv. tighl), bitm biten m. fl. partici-
pier af verb med afljudet bita-bet. — Afven i några låneord,
där rsp. har e, ä, ö, visar sig målets z vara af gammalt datum :
spishaug-b spetsbof (t. spitzbube), hit]} (järn)bläck (mit. blik,
bleck), finstur (äldre sv. fenster, fLnsther, se Rydq. III, 62),
Jfisab^r körsbär (d. kirsebaer, mit. kersebere).
§ 89. I några ord har målet ^, där fsv. har bruten vokal:
326 NOKEEN, fårömIlets uudlara. 44
mtlh m. mjälte fsv. mieBlti, isl. milti n.
spilka spjälka fsv. spieelka
slinga slunga fsv. sliimga.
Utan tvifvel hade äfven fg. (där orden ej i skrift anträffats)
här i; jfr särskildt med sligga de fg. atinqva, Bingis, sinker
(se Söderherg s. 28).
Målets svaga fem. giva har obruten vokal, under det att
det starka fem. fg. gief, fsv. giaf (doek äfven geef, gif), isl.
gj9f, har brytning.
§ 90. « motsv. regelbundet äldre e i obetonade förstaf-
velser, t. ex. bisJfndalm beskedlig, htgymgg begynnelse, bttål'
mgg betalning, gtvrvr gevär, ngéra regera, disåmbur decem-
ber, ftburvåri februari, tnmhalånt munfisk (t. tremulant dar-
rande ton) m. m. Dessutom har t inträdt för e i ^gg^n ingen
fg. engin.
§ 91. ^ motsv. äldre y i bilftgg böekling (t. bucklng, mit.
bucking), tilfhgg kyckling (mht. kuchlein, kuohelin» jfr § 30) ;
troligen också i tinta dynt.
§ 92. t har bortfallit mellan I eller r ock en följande
vokal, dock efter I endast så ofta före I gick en annan kon-
sonant, t. ex. flåva flyga (fg. fliauga), klåva klyfva (fg. kliaufa),
braust bröst (fg. briaust), dråvur dryg (fg. driaugr), råuta
ryta (fsv. riuta), bråuta bryta (fg. briauta). Jfr däremot jaus
ljus, jåva ljuga.
Om i såsom senare del af diftongerna at, at, et se §§
124—5, 133, 139—41.
§ 93. y, y motsv. regelbundet fg. y, så ofta detta är kort
(isl. y), dock icke före r (se § 108), t. ex.
synar söner fg. synir
hpla hölja fg. hylia
fylga följa fg. tylgia
yvar öfver fg. yflp
dry^ dryck fg. drykkr
npa nytja fg. nytia
ryda rödja fg. ryj)ia
pmst ömse fg. ymsir
45 ETYMOL. ÖFVBR3IKT: VOK. y, 327
ryg råg fg. rygr, rugr (se Sö-
derberg 8. 11)
mygul mögel isl. mygla f.
iyt kött fsv. kyt
styda stödja fsv. 8t3r])ia
^nska önska fsv. ynska
tylt tolft fsv. tylpt
sypn socken fsv. sykn
skpla skölja fsv. skylla
hplga bölja fsv. bylghia
bpa bytta fsv. bytta
gymbur tacka isl. gymbr
m^la grummel, grams fryksd. m0lj (Nn, Ordb. s.
6b), jfr isl. mylja krossa.
Likaså är väl y af gammalt datum i låneorden t^fla toffel
(äldre t. tuffel, It. tuffel, Weigand II, 909), hyful slyngel,
)>ba£fel)) (mfat. b&£fel), ppnsa tota till (d. ponse).
I np nöt (fsv. nnt) har y (liksom i rsp. ö) inkommit i
sing. från pl. Jfr sv. bryn, stöd för fsv. brun, stuf).
Sällan har y bibehållit sig före r, i hvilken ställning (^
regelbundet inträdt (se § 108). Dock förekomma sp^ra spörja
(fg. spyria), styra (fisken) stör (fsv. styria), syra (is)sörja (isl.
syija), smyr smör (fsv. smior^. Åtminstone det sist anförda
ordet synes dock vara lånadt från rsp., enär fg. har smier
ock denna form ännu vid midten af 1700-talet brukades jämte
det dä framträdande smyr, såsom synes af följande yttrande
hos J. Wallin i hans Analecta Gothlandensia (se ofvan s. 8):
»smer säga de gamblaste, eljest heter det smyr».
§ 94. Sällan motsv. y, y ett i fg. långt y (jfr § 134), ss.
uti h^na höna (isl. hcana), nysa späja (isl. nysa,) hyns höns
(isl. hGsnsn), fnysk (isl. fojoskr). I de två sista orden har
troligen redan mycket tidigt vokalen förkortats före de båda
konsonanterna. Detta har väl också varit fallet i nom.
sing. neutr. af adj., då denna form skulle i isl. sluta på -tt
efter lång vokal, ty i målet uppträder här alltid kort y, t. ex.
nyt nytt (isl. n^t), syt sött (isl. scBtt) af mask. nBy ny (isl.
nyr), séytur söt (isl. soBtr). — gr^sa rysa är lån från tyskan
(Ät. graisön, mht. griiisen, Weigand I, 623).
328 NORSEK, fårömXlets ljudlära. 46
§ 95. I följande ord har y inträdt i stället för äldre %:
grymbur väldig (fsv. grimber, grymber), skrinda skrinda (fsv.
8kri[)ande), spry^ga f. springa, snåydryfta snödrifva, kr^ha
krubba (mit. kribbe), sp^la spilla (fsv. spilla), syllp silke (fg.
Bilki), sylvur silfver (fg. silfr), l^mna lemna (isl. lifiia), sJfym-
hul mögel på dricka (mbt. sohimel), nytan nitton (fsv. nitan),
kn^pi n. knippa. Granska vi dessa ord, finna vi, att y står i
det omedelbara grannskapet af r. I, m, n, ock det är tvifvels-
utan dessa konsonanter, som på grund af sin starka labialise-
ring (jfr § 2) framkallat y för det äldre korta i. Att denna
invärkan af I ock r redan i fg. tagit sin början, synes af fg.
rypta för ripta ock ryst för rist. Att emellertid icke blott i
fg., ntan äfven i fsv., isl. ock öfriga forngermanska språk
1, r, m, n älst hade en stark u-klang, är af många skäl tro-
ligt, för att icke säga bevisadt (jfr t. ex. Paul s. 342 ff. o.
flerst.), ock vi finna också värkligen uti fornsvenskan en massa
exempel på öfvergång från i till y före eller efter r, 1, m, n»
t. ex. grymber, l)ry8kia, brygpa, dyrvas, ftyl)lö8, systyr, gryn-
d», {)ryggi8B, kyrkia, eftyr, Byrghir, hyrdhinge, vyrdha, syl-
ver, yl, Bkyl{)er at, skyl, kyndylsmrassa, tymber, hymiriki»
hympniun, tyme, myna, thyna, nyu, wirdnyng, quynno, kyn-
nener, ynnan, ynne, »ngyn, boyn m. fl. ord, där fsv. har
vacklan mellan i ock y (se Rydq. IV, 83 ff; IV, 98 ff; II, 48
m. fl. ställen); nysv. har dessutom ympa (fsv. impa), skymfa
(t. sohimpfen), skrympa (isl. skreppa; jfr förhållandet mellan
sv. klimp ock isl. kleppr, sv. klint ock isl. klettr), krympa
(t. krimpfen, jfr isl. kreppa), skymmel (t. schimmel) m. m.;
nysv. körtel, vört, körf^el, tröskel, körsbär, fönster förut-
sätta former med y för ännu äldre i (jfr fsv. kirtil, isl. virtr,
fsv. finsther), af hvilka mellanformer några påträffas i dia-
lekter (t. ex. dal. tryskell, fryksd. grysbt^r), där för öfrigt
många andra ex. föreligga på öfvergången i > y i grannskapet
af likvider ock nasaler; jfr t. ex. Nn, Fr. Ij. § 84, 99.
Äfven i Fårömålets former styvla stöfvel (t. stiefel), ptur
efter (fg. eptir, yngre troligen iftir) synes öfvergången i > y
bero på den följande konsonantens labiala natur; jfr fsv. former
sådana som gyv», gyfta, bykkia, bydiee. Att i ytur öfver-
gången från i till y redan tidigt inträdt, synes af den på en
gotländsk runsten tre gånger uppträdande formen ubtir (se
47 XTTMOL. Ö?VERSIKT: VOK. t/ ^ 6. 329
8äve, 6. U. s. 40, nr 17), där ännu den »omljudet» värkande
labialen kvarstår.
§ 96. tfj y motsv. äldre u i s^va sofva (fg. sufo), Tjymhul
märke (fsv. kumbl), pytsa putsa (t. putzen), b^si buse (t.
butse), spyt spott (fsv. sput). Hvarpå här målets y kan bero,
synes ovist Möjligtvis är spyt den omljudda formen af en ur-
sprunglig I-stam, fsv. sput, spöt (mask. ock neutr., se Bydq.
III, 189) den oomljudda; äfven danskan ock sv. diall. hafva
formen spyt (Rietz s. 662 f.; Rydq. II, 113), isl. spottr m.
jämte spott n. — Om y i t^flay hyfvil, nyt se § 93.
Om y såsom senare del af diftongerna ay, ay, 0y se §§
126—30, 134—5, 142.
a.
§ 97. * motsv. regelbundet fg. 1 uti ändelser, t. ex.
d^ur^ dörren fg. durin
lå$^ låset fg. lasit
kåupti köpten fg. kauptin (2 pers. pl.)
kåh kalladen fg. kallat)in (2 pers. pl.)
iiks^ oxe fg. uxi
flfugm flugen fg. flugin
dåhn dalen fsv. dalin.
§ 98. ^ har bortfallit i sing. af svaga A-konjugationens
preteritum, t. ex. kala kallade (fg. kalla|)i).
Om halfvokalen ^, ingående såsom förra delen af förbin-
delsen m, se § 145.
e.
§ 99. ^ motsv. äldre i före p, så ofta vokalen var lång
eller enligt målets ljudlagar i yngre tid förlängts (jfr däremot
§ 95); t. ex.
§r eller ner I fg. ir
ser ser fg. sir
nir ner fg. nipp
ver(la vörda fsv. vir{)a
ngCra regera t. regieren.
Orsaken till i:s öfvergång till e är tydligen att söka i det
följande r, hvilket i målet bar en afgjord böjelse för öppn^
330
NOREEN, FÅRÖmAlBTS LJCDLÄRA.
48
Yokaler näst före sig. Så har det ombildat fg. kort y tiU a
(se § 108) ock fg. kort e (d. v. s. a) till te (se § 106). Jfr
härmed ns inflytande i samma riktning i många sv. diall., då
t. ex. ä öfvergår till a ock ö till öppet o (se Nn, Fn Ij. §§
34, 64).
I det enda ordet jer här (fg. hier) står e för äldre e.
§ 100. e har bortfallit addljndande i råsmus Erasmns
ock pisfl epistel, naturligtvis i anledning af aksentneringen.
0
förekommer endast i diftongen f^, om hvilken se § 142.
u
förekommer endast i förbindelsen h«, om hvilken se § 145.
a.
§ 101. 6, a motsv. regelbnndet fg. e, så ofta detta är
kort (isl. e, ?), dock icke före r (se § 106) eller mellan i (j)
ock endast en följande konsonant, i hvilket senare fall e redan
tidigt blifvit långt ock utvecklats i likhet med det ursprung-
ligen långa e (se § 140). Ex.
h&st häst
v&g väg
handur händer
•
låggur längre
b&tur bättre
b&st bäst
mast mest
da, ha det
l&sa läsa
jålpa hjälpa
s&gd} sade
mjalk mjölk
ald eld
aln aln
jdt höll
fjd föll
fg. hestr
fg. vegr
fg. hendr
fg. lengr
fg. beter
fg. bestr
fg. mestr
fg. J)et
fg. lesa
fg. hielpa
fg, 8egf)i
fg. mielk
fg. eldr
fg. eln
fg. pl. hieldu
fsv. flflol, hos Neogabd ijell
49 ETtMOl. 6PVBK8IKT: VOK. 0 U &. 331
s&,a sälja fg. selia
jilvur själf fg. sielfr
inU intet fg. engti
fidur fäder fsv. teder
svamn sömn isl. svefh
vidur väder fsv. v8d|>er
tg-dt tält fsv. tl89ld
vins^&p vänskap, | jfr fg. hiskepr,
båusJf&p boskap m. fl. I lekisskepr, rai{)8kepr
ord på 'Sl^ap J
sp^ul spegel fsv. spegil
sn&ldur snäll fg. sneldr ock snieldr
(Söderberg s. 30)
tråshuld tröskel fsv. f)r8Bskulli
rå^na räkna fsv. rsdkna.
Afven i följande former synes oss a vara att återföra till fg. e:
stélpa stjälpa, där målet saknar den i fsv. stisolpa uppträ-
dande brytningen ^).
j&g högg motsv. det i mnor förekommande hiak.
någur njugg har bibehållit det ursprungliga e, som i sv. upp-
träder brutet ock i isl. genom v-omljud öfvergått till 0 i
lm0ggr. Jfr fg. Btinqva, singis, sinkar utan brytning.
br&ga brygga har på samma sätt bibehållit ett ursprungligt e
(jfr ags. breovan). I isl. skulle infinitiven, om den funnes,
beta med v-omljud bryggva (ss. tyggva af *teuvan) eller
br0ggva (ss. ]in0ggva af 'hneuvan).
fémna (om)famna har ss. denominatift verb afledt på -ja regel-
bundet omljud, liksom det isl. fedma. Sv. famna däremot
är liksom isl. fadma ett verb efter svaga A-konjugationen.
i&, köl står väl för äldre Jfj&l med förlust af j. Ordet hette
väl i fg. kiel ock motsv. fsv. kiol, isl. kjQlr, på samma sätt
som fg. miel, smier, mielk motsv. isl. nij9l, smj^r, mj^lk.
kv&nda tända ljus är att jämföra med fsv. kvindla tända ock
isl. kynda för ^kvinda.
spj&ldra spillra motsvarar ej noggrant det sv. spillra, utan är
att sammanställa med isl. spjald, sv. spjäU, under det att
spillra (n. spildra) ställer sig vid sidan af isl. spilda.
^) Om rätta appfattningen af förhållandet mellan brutna ook obrutna
former af samma ord se Paul b. 193 ock 187 ff.
i
332 KORSEN, fAeömAlists ljudlara. 60
I svåvul svafvel (mit. svewel) ock b^hur brännvinsglas
(mit. beker) synes & vara bibehållet från det språk, hvarifrån
orden lånats. — al al kan vara länadt från d. el eller vara
en ursprunglig form, motsv. isl. elrir, t. eller.
§ 102. I några få ord motsv. a ett ursprungligen långt e
(som annars i målet uppträder såsom et), hvilket dock redan
i fg. torde hafva förkortats, t ex. gas gäss, Ugur lägre, sagg
säng, va^g f. vinge.
§ 103. I åtskilliga ord motsv. a äldre a:
draga draga (fg. draga). Här har a inkommit i inf. från de
former, som i fg. hade e på grund af ft^ljande gi» ss. dregit,
dregi (se Söderberg s. 29).
Wa låta, gr&va gräfva; fg. lata, gra^, men fsv. l»ta, grsva
jämte lata, grava.
his'l hassel har kanske fått a för a genom inflytande af fsv.
hsdBli neutr.
gr&n gran har sitt a tvifvelsntan från pL, som i många sv.
ock n. diall. heter gräner.
kramp är lån från t. kramp! Har a inkommit i sing. från pl.
krämpfeP
lida lada, låJp (salt)lake, at ett (fg. att);
dessutom icke sällan i obetonad stafvelse, t. ex. ålfams
åkande, dåiras deras, hinas hannes (fsv. hcennar), samt genom-
gående uti komparativens ändelse, t. ex. flåtra flere, tråggara
trängre, gråvara grofvare, utgående från fg. flaira o. s. v.
§ 104. a motsv. rsp. i uti åggtbarg Ingeborg ock st&nsa
Stina.
§ 105. a motsv. rsp. ö uti str&mtgg strömming.
Om a i åvar se § 138.
§ 106. (B, 0 motsv. regelbundet fg. kort e före r utom i
det § 140 nämda fall, t. ex.
svéra svära fg. sveria
sjféra skära fg. skiera
géra göra fg. giera
érmgg arfviuge fg. erfingi
v^Ta vara fg. vera
g^i'^ gärde fg. gier{)i
■ 61 BTYMOL. OPVEESIKT: VOK. ^. 333
vér^ värld fg. vereld
hén herre fg. herra
Iféra kärra fg. kerra
ler ärr fg. er
jérri^ hjärna fsv. hicömi
stjérria stjärna fsv. sticBma
stjcerl stjärt fsv. stiserter
snara snärja fsv. snearia
kvérri kvarn fsv. qv8Bm
hjiBTg bärg fsv. bi»rgh
jébrla hjärta fsv. hisBrta
tvér tvär fsv. \rvmr
lérka lärka fsv. Ifiorikia
Jcvcerh f. (jämte kvark
n.) strupe isl. kverk
rér scrotum isl. hreöp
spcer n. sparre jfr isl. sperra
spjar n. fena isl. 8pj9r n. pl.
§ 107. I några f& ord visar sig «, där fg. eller fsv. hade a:
I svér^ sval, fsv. 8var{)ep, isl. flv9PÖp, fg. Buar|)sprang ntgår (B
tvifvelsutan från dativen, som en gång måste hafva hetat
SS. i isl. sverdi, enär ordet är TJ-stam. Jfr d. avedr.
^ér kar motsvaras i fg. af kar (förekommer i Ootlandslagen blott
i nom.), i isl. af ker. Vi tro förhållandet mellan dessa
båda former vara följande: ordet böjdes älst (troligen i
följd af aksentförhållanden ^)) kas, kases, kasé, kas; i de
former, som hade z, öfvergick detta till r ock värkade på
vanligt sätt i-om\jnd på det föregående a 2); man fick då
böjningen kas, ker(i)8, keri, kas; r ntträngde a i de
^) Vi hälla det nämligen for högst sannolikt, att äfven hos A-
stammarne aksenten en gång intagit olika plats i olika kasus (liksom
i litauiskan). Åtskilligt, som antyder ett dylikt förhällande, har numera
Paul päpekat (Paul-Braunes Beitrage VI, 545). Till hvad där ock här
ofvan anförts vilja vi endast lägga, att förhällandet mellan fsv. högher
(= *haug&-) ock isl. hår» fg. haur (= h&uha), mellan isl. hjol ock
hvel m. m. på detta sätt vinner sin otvungna förklaring. Pä åtskilliga
andra hithörande företeelser är det ej här platsen att ingå.
^) Att z- (r-)omljudet äfven är östnordiskt, något som man i
allmänhet icke synes antaga, anse vi nämligen vara vist pä grund af
sädana former som fsv. hSBri» fg. oyra, Färömälets rayr, bt^fy Jfér m. m.
334 N0a£EN, fIrÖmJLlBTS UtDLÄRA. 52 '
former, där detta fans, men i afseende pä vokalen har
enhet i böjningen åstadkommits genom att låta antingen
a eller e intränga i de kasus, där det ej förut fans. På
samma sätt tro vi det förhålla sig med växlingen mellan
a ock e i fsv. glar (ock glas!) ock isl. gler. Ar icke t.
o. m. i glas den gamla nominativformen bevarad? I
hér bar, fsv. bar, isl. berr beror väl vokalväxlingen på samma or-
saker, ty äfven här står r för äldre z (indoeuropeiskt s), såsom
synes af lit. b&sas, si. bosu.
Förhållandet mellan vokalerna i jérga ock rsp. sarga är oklart.
§ 108. öt, ö motsv. regelbundet fg. kort y före r, t. ex.
far förr fg. fyr
sJférta skjorta fg. skyrta
fÅr^t^ förste fg. tyrsti
går(la omgjorda fg. gyr{}a
Mr^ f. börda fg. byr|)
sJfår^ skörd fsv. skyrf)
tårii} törne fsv. |)ymir
fårlt fyrtio fsv. fyrtighi.
Äfven för följande ord måste vi förutsätta fg. y:
tar (jämte tar) torr. Ordet är ursprungligen en U-stam (got.
paiLrsus) ock bör sålunda ursprungligen hafva haft i-
omljud i de flesta kasus, men i några saknat detsamma
(se Söderberg s. 12). Den omljndda formen föreligger i
fsv. {)örr, f)irr ock kan för fg. förutsättas ss. t)yrr; den
oomljudda uppträder i fsv. f>orr, isl. |}iirr.
mårgun morgon har i pl. mérriar. Denna pl. utgår från en
fg. pl. *myrgnar af *m3rrgiim, hvilken form förekommer
i isl. jämte morginn, morgunn. Om förhållandet mellan
formerna myrginn ock morgunn jfr Söderberg s. 9,
Paul s- 406.
bar§l borst. Ordet är I-stam ock hade således ursprungligen
omljud i en del kasus. Den omljudda formen visar sig i
fsv. borst ock måste förutsättas i fg. hafva haft utseendet
bsrrst; den oomljudda formen är fsv. borst, isl. burst.
58 STTlfOL. ÖFYEESIKT: VOK. & a. 835
darg Bpänntorn är troligen på samma sätt att förklara. Isl.
dorg f. har visserligen pl. dorgar; men ändeisen -ar kan
bär vara yngre lån från A-deklinationen ss. hos så många
andra fem. i I-deklinationen. Äfven andra sy. diall. hafva
en form dözj, som förutsätter äldre "djrrg.
§ 109. I ett par ord beror b^ på lån från annat språk^
nämligen sten stOrre (lån från rsp., fg. storari), mSla skvalt-
kyarn (lån från d. m0lle)c
§ 110. I några ord motsv. (» fg. kort i före r, nämligen:
kérka kyrka fg. kirkia
vér vi fg. vip
Mr^a (ald) öfvertäeka
(eld) med aska isl. hirda.
Här har i först öfvergått till y i anledning af det följande r
(enl. § 95), samt sedan y på vanligt sätt till (^ (enl. § 108).
Mellanformen vyr anföres af Neoqard.
Om 01 ingående i diftongen &y se § 134—5.
a.
g 111. a, q motsv. regeiDun
aet tg. Kort a, isi.
hat hatt
fg. hattr
lamh får
fg. lamb
raiig spant
fg. rang
gémal gammal
fg. gamal
våra (handels)vara
fg. vara
4Jca åka
fg. aka
qkur åker
fg. akr
nésar (pl.) oäsa
fg. pl. nasar
håga hugga
fg. hagga
nagul nagel
fsv. naghl
våJcsa växa
fsv. växa
hal båll
fsv. baller
hår^ hård
fsv. har{)er
vamb våm
fsv. vamb
Jcålar kallar
fg. kallar
kala kallade
fg. kallat)!
åuga öga
fg. auga
Hksar oxar
fg. uxar
Sv, landsm. N, B. I.
23
336 KOREBN, FABÖMÅLETS LJUDLARA. 54
p&ika pigan fsv. pikan
årn örn (Neogard an) fsv. am jämte öm*).
gräs gräs är i afseende på vokal nrsprungligare än fsv. grsBs;
jfr isl. gräs. Likaså är årundi ärende en äldre form än fsv.
»randi (jfr flit. arunti, fsax. arondi), där i*omljadet inkommit
genom en sammanblandning med formen »rindi, som ntgår
nr 'arindi, nnder det att årundi ock det fsv. 'arandi (af
h vilket »randi är en ombildning) utgå ar *arundi; om fl)r-
hållandet mellan de ursprnngliga sidoformerna 'arondi ock
*arindi se Paul s. 401 flf.
§ 112. a, a möts v. regelbundet fg. långt a, isl. å, t. ex.
nåt natt fg. nat
må må fg. ma (pres.)
måh måtte fg. matti
så så fg. sa
få få fg. fa
slå slå fg. Bla
trätan tretton fg. {jretan
dar de (fem.) fg. |.ar
skål skål fg. skal
såg såg v. fg. pl. saghum
gråta gråta fsv. gråta
lägur låg fsv. lagher
låvi loge isl. låfl
såpa såpa
hå bon fg. han, haan.
I några ord beror det långa g på analogibildning efter andra
ord 1. former med fg. långt a, t. ex. gå gå (fg. gänga, ombil-
dadt efter fg. fa på grund af likheten i pret. ock part.), stå
(fg. Btanda), gåt gått, ståt stått, fat fått, slåt slagit.
§ 113. a, g motsv. rsp. ä i skrådari skräddare (isl. skrad-
dari), läkt (tak)läkt.
§ 114. a har bortfallit uddljudande i pr&ila april; midlju-
dande i andras Andreas, Änders; samt slutljudande regelbundet i
infinitiven, så ofta det kommit att stå efter vokal, t. ex. båu bo
(fg. boa), tråu tro (fg. trea), sét se (fg. sia), gi gifva (fg.
giefa; jfr rsp. ge), klet kläda, klä.
*) Formen am beror naturligtvis pä analogibildaiDg efter genitiven
amar, ama; jfr Paul s. 184 ff.
55 BTYHOL. ÖFTBRSIKT: YOK. A. 337
Om a ingående i diftongerna ai, au se §§ 124 — 5, 131 — 2.
a,
§ 115. a, 9 motSY. regelbundet fg. kort o (isl. o eller u
före r + konsonant, se Söderberg s. 16, 17), t. ex.
Jcårri korn fg. kom
hirri horn fg. horn
arm orm fg. ormbr
tårka torka y. fg. (}orka
mårgun isl. morgunn
tar torr isl. \)wrr
sarg sorg isl. sorg
tar^ töras isl. f)ora
tårri torn isl. |)om
karl kort isl. kurtr
kar§ kors fsY. kors
tar§t törst fsY. thorster
tar§k torsk isl. porskr
tår(lmjvil tordyfvel isl. tordyflll
fårka gaffel jfr isl. forkr, lat. ftirca
tedv tolf fg. tolf.
snårpa snörpa har Yäl äfYenledes gammalt o.
§ 116. I jår^ jord (fg. ior[)) motsv. a fg. o uppkommet
genom u-omljud, isl. 9. Dylikt u-omljud är i fg. sällsynt oek
Yisar sig (enligt Söderberg s. 28) endast i 5 ord i forngutnisk
skrift. Emellertid tro yI, att man äfYen för nedan anförda
ord, till hYilka motsvarande former i fg. ej anträffats, måste
förutsätta äldre former med genom u omljnd uppkommet o,
hYilket återfinnes i Fårömålets nuvarande former:
QJ^^i gjord (fem.) fsY. giordh
tg^akur tjock fsY. thiokker
nåkl&n någon fsY. nokor
n&kagur naken isl. nQkkYiSr» nokkviör.
Dock är det naturligtvis också möjligt, att dessa ord äro
lånade från rsp. i yngre tid, något Sdm särskildt beträffande
tjrdkur är troligt.
§ 117. a motsv. fg. u:
1. regelbundet i ändelser, t. ex.
838 NOREEN, fIbömJLlbts ljudlära.. 66
p&tka piga fsv. ack. piku
htusa strumpa fsv. ack. husu
åugan ögon fsv. pl. ögun
bita beto fsv. 3 p. pl. bitu
t&ia ock tåtu tio fg. tiu;
2. dessatom i åtskilliga ord utan någon bestämd regel, men
företrädesvis i grannskapet af 1 (jfr inflytandet af r, se ofvan
§115 ock Söderberg s. 16, 17), t. ex.
falk folk fg. fuik
galv golf fg. giOf
målka mjölka fg. mulka
sam (ännu på 1850-talet
sum) som fg. Bum
Haka skrocka (om höns) sv. klimka.
§ 118. I många ord beror förekomsten af a tvifvelsutan
därpå, att ordet lånats antingen från rsp. eller danskan eller
ock tyskan, t. ex. dråtmgg drottning (men fg. drytning), svår
svår, snél snål, tant tomt, tafs tofs, dåhn dålig, skråblugur
skroflig, tivhn pjollrig (d. tåbelig), hépa märr (d. hoppe),
håvud hufvud (d. hoved), rata råtta, kåt^ kotte, gråvur grof
(mit grov) m. fl.
§ 119. a, 9 bar uppkommit genom kontraktion af va uti
hår hvar adv., kam kom pret. (fg. qvam).
§ 120. I rätt många ord är a svårt att etymologiskt för-
klara, t. ex. kåksa käxa, säga emot, na nu, traska tröska,
skab skabb, jågka s% dt; pallra sig åstad, eg. jämka sig af,
tråtur trött, snår snor, samt slutljudande i personnamn sädana
som ståfa Stafifan, tårna Tomas, p&la Palle, jåka Jakob, låura
Lars.
§ 121. u motsv. regelbundet fg. kort u i lång stafvelse
eller i kort obetonad stafvelse (jfr §§ 145, 147), t. ex.
fåldur full fg. ftadr
gul guld fg. erull
stuk stock fg. Btiikkr
rus häst fg. ras» isl. hroas
bufn botten fg. butn
buk bock fg. bukkr
57 BTTMOL. ÖFTSRSIKT: YOK. U; DIFT. UU 339
tim om fg. um
up upp fg. up
siindur sönder fg. siindr
ust ost fg. ustr
gåmul f. gammal fg. gamul
b4ndm bunden fg. btmdin
m. fl. part. pret. med samma afljnd
tAndur tunn fsv. })iznner
gut neutr. godt isK gott
tAknugur töcknig jfr isl. peka.
Om u i årbuda se § 36, årundi § 111, tåxdund^ § 133, not 1.
§ 122. u motsv. fg. kort o i hurl bort (fg. bort), us oss
(fg. os), u ock (fg. ok).
§ 123. Ett reduceradt u (te) har regelbundet inträdt mel-
lan r eller I ock en omedelbart föregående icke homorgan kon-
sonant. Att denna »bjälpyokal» i målet är n, beror på den
starka labialisering, som här tillkommer r ock I (se § 2).
Afven i fsv. användes ju ej sällan tecknet u i denna ställning,
i synnerhet om föregående stafvelsen innehöll u, t. ex. sxindiir,
fdghul. Jfr ock den nyisl. skrifningen madur, som nu visser-
ligen uttalas madör, men som väl anger ett åldre uttal maSiir.
Ex. råudiir röd, réytur rötter, iundur tunn, Jfhgul segel.
§ 123V2- t« har bortfallit i ttnt tionde, fg. tiunt.
Om u ingående i diftongerna au, au, m se §§ 131 — 2,
136-8, 143—4.
Diftonger.
at,
m
§ 124. at motsv. regelbundet fg. ai, isl. el, t. ex.
barn ben fg. bain
stam sten fg. stain
gått get fg. gait
mair mer fg. mair
flåtra flere ig. flairi
daim dem fg. {)aim
haim hem fg. haim
brdtdur bred fg. braif)r
knåisia gnista jfr isl. gneiati
340 NO&BEN, fIröhAlbts ljudlära. 58
åttur etter isl. eitr
båtskur besk isl. beiskr
daig deg isl. deig
åirtjf Erik isl. Eirikr
gåispa gäspa isl. geispa
sam sen isl. seinn
vatm hvem isl. hveim.
§ 125. I låneord företräder ai äldre äi (ei, fij), t. ex. spåm
späja, fåta fäja, kåtsa välja (d. keise), låih någorlunda (d. leilig),
måistur mästare, mäster (t. meister), s^urhait säkerhet m. fl.
ord på 'hatt (t. -heit). — gaist m. kall blåst är kanske ej lå-
nadt från t. geist, atan en urspranglig nordisk form, motsva-
rande den tyska; jfr isl. geisa, geispa af samma rot.
Om diftongens förkortning till a se § 149.
§ 126. ay motsv. regelbandet fg. oy, isl. ey, t. ex.
håyra höra fg. hoyra
day dö fg. doya
ayj m. oxe fg. oykr
may mö fg. moy
åyra öra fg. oyra
dåyva döfva isl. deyfa
gay skälla isl. geyja
kåyra köra isl. keyra
råyka röka isl. reykja
håyga böja isl. beygja
tåyga töja isl. teygja
rayr m. bössa isl. reyrr
rayn fem. rönn jfr isl. reynir.
Troligen beror också ay på äldre oy i åygla ögla (jfr fg.
auga) ock håyga höja (jfr fg. haiir).
§ 127. ay motsv. fg. långt y, isl. oö, y i några få ord,
hvilka enl. § 134 borde i stället hafva diftongen »t/, nämligen:
rays ryss fg. Byz
såyva söfva isl. soofa
nåyga st nöja sig isl. gncBgja
dråyga dröja isl. drygja.
ay har väl här i yngre tid inträdt i stället för det regelbundna i^y.
69 ETTMOL. ÖFTSESIKT: DIFT. at/ UU. 341
§ 128. a^f motsv. isl. qu i h&ysa ösa (isl. 9118a), åyj^ka
^mka (isl. Quiuka), irat/st tröst (isl. tr^ust). Troligen föreligga
här analogibildningar.
§ 129. atf motsv. isl. jo, j&, ta i snay snö, slåygur slö.
§ 130. Ensamt stående är ay i båysar byxor (mit boze).
Om diftongens förkortning till a se § 149.
^ au.
§ 131. au motsv. regelbundet fg. au, säväl då detta är
isl. 911, som då det är isl. ii, 6, t. ex.
åuga öga
dåudur död adj.
låupa löpa
dau ehuru
åumbur öm
• •
gauk gök
båula böla
måura njyra
blåuiur blöt
■ *
haust m. höst
daun lukt
m
måula äta gnagande
lau m. lödder
■
d^dupur djup adj.
djaur djur
jdiiga ljuga
jåukur sjuk
rdt</a ryta
laup lopp
^/dt^fa tjuta
njÖMn m. njure
jaun blixt
fg. auga
fg. dau{)r
fg. laupa
fg. {)au
isl. 9iimr
isl. g9iikr
nyisl. baiila,
jfr isl. b9ula ko
jfr isl. m9iirr
isl. bl9utr
isl. Ii9ust
isl. d9iui]i
isl. ni9ula
isl. l9ugP
fg. diaupr
fsv. diiir
isl. Ijiiga
isl. sjukr
isl. hrjota
isl. hljop
isl. f)j6ta
fsv.* ninra neutr.
fsv. liiuig(elder).
Troligen är au ursprungligt äfven i gnåula jämra sig
(fryksd. gni?; se Nn, Ordb. s. 34), kåusa skål (fryksd. kös] se
Nn, Ordb. s. 53), njåusta nystan (fsv. nysta), nåua, nåva (se
§ 22) nära (mit. nouwe noga).
§ 132. au motsv. fg. kort u i tg-åua^ tj-åva (se § 22),
fg. tiughu, där u måste hafva förlängts tidigt, hvarefter det
842
NO&EEN» PÅRÖMÅLBTS UUDLABA.
60
på så sätt uppkomna iii i likhet med gammalt iu blifvit iau*
Jfr för öfrigt Söderberg s. 22, not 2.
Om diftongens förkortning till a se § 149.
m
§ 133. at motsv. regelbundet fg.
hetta bita
sat se
svatn svin
at i
trät tre
matn fem. min
ats is
B
l&ttin liten
kvat fäfälla
étkartii ekorre
paika piga
såtnn m. kanttåg på nät
slatm slem
tåts^l (Tagns)tistel
statm (fisk)stim
titdundi ^) f. underrättelse
s&ida sida
l&ttm kvast
lat bi
hat vid
fåtundt fiende
klat kli
långt i, isl. i, t. ex.
fg. bita
fg. sia
fg. svin
fg. {)rip
fg. min
isl. 168
isl. litiU
isl. kvi
isl. ikumi
isl. pika
isl. Bima neutr.
isl. slim
isl. f}i8l
isl. stini
fsv. tif)andi *)
isl. sida
isl. limi^)
fsv. bi, isl. by
mit. bi, t. bei
fsv. flandi
mit. klie, mht. kliwe')
^) Här likasom i fg. hugunda, sanniindTun (se § 15, not) samt
målets årundl (se § 111) har gotländskan i penultima bibehållit det
äldre u, som i fsv. tipandi, höghiandi, earandi ofvergått till a.
Om förhållandet mellan det äldre a ock det yngre a samt det med u
sidoordnade, på »stammabstufung» beroende i uti höghindi, tidhindi,
»rindi, sannind m. m. se Paul s. 343 £E., 400 ff. ock flerst.
^) Clbäsbt-Vigfusson har »limi pronounced limi»; men såväl den
gotländska formen l<nt som andra sv. dialhs lajme (Rietz s. 404)
angifva otvetydigt, att i ursprungligen måste hafva varit långt.
^) Möjligtvis är ordet ej lånadt från tyskan. Det råkas hos Peder
MÅNSSON (Konstboken kap. 222) under formen kly. År detta den in-
^
61 ETYMOL. ÖFTBR8IKT: DIFT. 6t. 343
pétsJca piska It. pitske
pr&ila april lat. aprilis.
Med ledDing af ofvan anförda ord kan man antaga ursprung-
ligen längt i arven hos följande ord:
atd id (fisk)
r&isU m. vrist; vore i isl. 'risti, jfr rist f.
satrsa syrsa synes vara uppkommet af 'Bihriksa, sammansatt
af si- alltid ock hrika gnissla (jfr nyisl. hrikta, n. riksa);
såsom tyckes framgå af ordets former i de nordiska dialek-
terna: n. Birikse, d. diall. sirridse, sv. diall. sirsa för 'sirksa.
I rsp. syrsa tro vi y vara att förklara genom invärkan af
det följande r; jfr § 95. Jfr Aasen, Ordb. s. 652.
Öfverraskande Ur ai i idia tå (fg. l^a för ta), fåtra fyra
(fg. flurir).
Den genomgående diftODgisering af ursprungligen långt i,
som sålunda i Fårömålet inträdt, har sina motsvarigheter i
många nordiska diall. samt i åtskilliga andra språk ss. tyskan
ock engelskan. Jfr norrb. eis is, beit bita; dal. baita bita,
draiva drifva; smål. graina grina, skaina skina (Rydq. IV,
145); n. leiv lif, beita bita (Aasen, Grauim. s. 11); t. eis, beissen,
mein; engl. ioe, bite m. m. Utvecklingsgången vid diftongise-
ringen liar varit: t>i (den sammansatta aksenten är kanske
ursprunglig) > ti> ei (så i äldre engl.; se Sweet s. 60) >&i (så
i Fårömålet, sv. ock n. diall., äldre engl., se Sweet s. 65, ock
att dömma af skriften äfven i äldre tyska) > ai (så numera i
engl. ock t.) > at (så i sv. diall.). — Hvad beträffar tidpunkten
för diftongiseringens inträdande i målet, så är den svår att
noggrant bestämma. Neogard skrifver kreita krita, leif lif,
kneif knif, ock ToFTÉN har ej i ilere hithörande ord. Men redan
före Neogards ock Tofténs dagar (början ock midten af 1700-
talet) måste diftongiseringen hafva försiggått; ty annars skulle
det af fg. kort i före enkel vokal i yngre tid, troligen dock
icke under allra sista århundradena, genom förlängning upp-
komna 1 också hafva deltagit i diftongiseringen, hvilket icke
är fallet, t. ex. liva lefva (fg. lifa), vid vid (fg. vilr) m. m.;
se § 88.
hemska nordiska formeu ined y uppkommet genom v-omljud (jfr mht.
kliwe) 88. i fsv. bly (mht. bli, gen. bliwes)?
344
NO&EEN, pJLrÖUÅLETS LJUDL/LBA.
62
§ 134. 02/ motsv. regelbundet fg. långt y, isl. y, ob, t. ex.
déyma dömma
hi^yn bön
deyirar döttrar
n&y ny
*
l&y by
tr(^y tre
oyr ur
kmyta knyta
r&yra röra
Myia hota
grot/w grön
béyndur bönder
réytur rötter
Icléyvur klor
?öyr varm
?9y skydd
slé^giir händig
åysa pigga upp
éystur yster
ro^g-a röja
7&y(J folky menighet
dsy^ dy
^3*%^^ neutr. skjul
I låneord har målet på samma sätt By för äldre långt y,
t. ex. hl^y bly (jämte hlaij som är den inhemska formen),
dåyka dyka, t^yv tjuf (d. tyv; den inhemska formen ig'au före-
kommer också).
Motsvarigheter till denna diftongisering råkas i sv. ock u.
diall. (se Lll s. 90, 128, 129; Aasen, Granim. s. 14) samt i
tyskan, där ju mht. långt y (tecknadt iu) regelbundet mot>
svaras af dy (tecknadt äu). Gången af diftongiseringen har
väl varit: y > y > yy > 0y> By. Den bör hafva ägt rum
samtidigt med den i föregående § omnämda öfvergången i >
ai, ty ett genom förlängning af fg. kort y uppkommet långt
y diftongiseras ej. Dock tyckes det, som om ännu på Neo-
GARDS tid diftongen ej i alla ord stadgat sig, ty han skrifver
fg.
dyma
fg.
byn
fg.
dytrir
fg.
nyr
fg. byr
fg.
j)ry
fg.
yr
isl.
knyta
isl.
hroBra
isl.
hcota
isl.
grcdnn
isl.
bodndr
isl.
roBtr
isl.
klcor
isl.
hlyr
isl.
hly
isl.
slodgr
isL
GBSa
isl.
GBBtr
isl.
rcBgja
isl.
l^ör
fsv. dyi
isl.
skyli.
63 ETYMOL. ÖF7EB81KT: DIFT. (^if &te. 345
möyta, söyt; groin, beröyma (egendomligt nog har den till
tiden yngre Toftén beryma), men däremot byker (men TOFTÉN
böjkar), ryter.
§ 135. I ett enda ord Tj^yld köld motsv. &|^ äldre kort
y; jfr fsv. kyld, isl. kuldi.
eiu.
•
§ 136. au motev. regelbundet fg. längt u, isl. u, t. ex.
dau du fg. l)u
heius hus fg. huB
mt ut fg. ut
t&u tu fg. tu
fjaurtan fjorton fg. fLurtan
taun gärdesgård isl. tiin
såuga suga isl. suga
såupa supa isl. siipa
frau fru isl. fru
br&un brun isl. bninn
laus lus ^) isl. luB
sl&uka sluka fsv. sluka
sJfaur skur isl. skur
knaul knöl jfr fsv. knula.
Afven i läneord bar långt u öfvergått till &Uy t. ex.
slåuta sluta mit. sluten
■
méultJft möjligt d. mulig
pliusl%1)t plötsligt d. pludselig
Ical&un neutr. inälfvor mit. kallunen
nejuk nog mht. grnuoo, gnuo
(Weigand I, 656).
Motsvarigheter till öfvergången u > &u äro sällsynta; jfr
dock Aasen, Gramm. s. 13, Sweet s. 65 ock Winteler, Die
Kerenzer Mundart, s. 122. Vi tänka oss utvecklingen från u
till m hafva försiggått på följande sätt: m > w > uw > om (jfr
öfvergången från u till ou i ags. })u, engl. thou, nu uttalad t
thau m. m., Sweet s. 60; mht. hus, t. baus för äldre 'hous)
^) I plaralformen laus löss foreligger lån från singularis. Den
regelbundna pluralen vore lys (se § 149 d.) = isl. Iy88«
^ I
346 KOREEN, fAhÖmIlITS LJ17DLÄRA. 64
> Bu (jfr nyl. bröut ftJr isl. br9ut *) o. d., Frendenthal, Nyl. g.
41) > au (jfr råg. fläut fl)r äldre *fLöut, isl. fl9ut o. d.» Fbeu*
DENTHAL, Upplysningar om Rägö- och Wichterpalmålet, § 16;
Eerenzer Mnnd. haua bo, traua tro; n. heiu för isl. hus, Aasen,
Gramm. s. 13). — Öfvergången u> au är genomförd på TOF-
TÉNS tid, hvilken regelbandet har teckningen äu, men i Spe-
gels Radera Gothlandica (se s. 8 ofvan) af år 1683 hafva vi fannit
thiui gärdesgård (det enda hit hänförliga exempel, som där
anföres), af hvilken enda form man kanske icke får släta, att
öfvergången då änna icke inträdt.
§ 137. I några få ord motsv. au äldre kort u, som synes
tidigt hafva blifvit förlängdt i anledning af följande konsonants
bortfall: d&va för daua enl. § 22 (fg. duga), faul fågel (fg.
fugl), snåula snöfla (It. snuffeln, sntLffeln, från hvilken senare
form rsp. snöfla åtgår). — kåjfalaun kakelagn är väl lån från
d. käkelovn 1. mit. kalkeloven, ty den inhemska formen för
ugn är u^n. 1 så fall visar detta ord, att äldre ou i målet
utvecklat sig till au, ock det utgör sålunda ett starkt stöd för
den åsikt vi i föregående § framstält, nämligen att det långa
u utvecklats till au genom öfvergångsstadiet ou.
§ 138. I några ord motsv. au äldre långt o, hvilket väl
först öfvergått till långt u ock sedan diftongiserats på vanligt
sätt: sfaur (jämte ståur) stor (fg. stor), aula^) Olof (fg. Olauir),
åulJpn lille Olof.
åvar pron. vår (pl. åura) står närmast för åuar (enl. § 22),
ock detta måste vara genom diftongisering uppkommet af äldre
uar, oar. Af detta pronomen finna vi i fg., jämte formerna
or orum oru, äfven vari samt i kod. B. var varom vare. Det
är möjligt, att i dessa senare former det begynnande v är tecken
för vokalen u såsom så ofta i fg. (t. ex. bamvm, ounv, tiv,
vm, vppi, dravm, fivgura m. fl. ex.; se Söderberg s. 5 not),
ock att vi här hafva det förutsatta liar med tonvikten på u
(i isl. ock fsv. genom kvantitetsomflyttning uår-, vår-; jfr iam >
1) Likaså förutsätter val fsv. ö for äldre 9U (t. ex. öga, dofter)
ett mellanstadium öu {(^u).
^) Kan den ä en gotländsk runsten (Säve, G. U. s. 44, nr 82)
forekommande formen aula åsyfta att återge Olof med redan difton-
giseradt oP I så fall kan åtminstone icke stenen förskrifva sig från
1000-talet, såsom Säve, G. U. s. XXXVI förmodar.
65
STTMOL. OFTSE81KT: DIPT. AU €t.
847
jim), 80in i FårOmålet gifvit &var (ännu hos Neogabd oe, oa^ oä).
Denna gotl. form gåfve således ett starkt stöd åt den af Bugge
ock senare äfyen af Hoffort ock Paul framstälda förklarin-
gen af isL Tirr, enligt hvilken vin står för äldre *iiarr ock
ännn äldre *u8avr, där b (enligt Paul s. 425) bortfallit för att
åstadkomma likhet med de synkoperade formerna ss. orum,
'lirom (för lisrom) o. d. I fg. skalle således detta pronomen
älst hafva böjts sålunda:
m. nar
f.
or 1. ur n. uart
(för U9r, uur)
närs
uarar uars
orum
iiarl oru
uam
ora uart o. s. v.
En annan möjlighet gifves dock, nämligen att målets åvar
icke är det urgamla *uar (hvilket kanske i fg. liksom i fsv.
ock isl. öfvergått till vår), utan ett *oar, *uar, som i yngre tid
skapats genom analogi bildning efter de former^ som började på
o-, t. ex. orunx, ora o. s. v.
et,
§ 139. ^ motsv. regelbundet fg. långt
létra lära fg.
néttur nätter fg.
klét kläda isl.
nétr när isl.
v^ga väja isl.
t^ra tära isl.
héil häl isl.
nétvur näfyer isl.
8i^t^ säte isl.
s^Qtr klar (om ägg) isl.
hvétmbur behändig isl.
m^tla mäta isl.
hitta up upphöra (om regn) isl.
dréit f. börda fsv.
sJ4tt neutr. slag fg.
svéila dröja fg.
tréi trä isl.
e, isl. O; é, t. ex.
lera
netr
klsBÖa
nsor
vsogja
tesra
h»U
nmft
8»ti
Bkaarr
-kvssmr
meela
hsatta
drsBt
(hoy)sl6t
STOla
tré
I
348 NORJSEK, pAeömAlbts ljudlara. 66
sléttur slät isl. sléttr
téitur tät isl. ^éttr
réttur rät isl. réttr
pétr Pär isl. Pétarr, fg. Petr
bléts blåste isl. blés
Utk lekte isl. lék
s^tt sett isl. sét
fletta fläta isl. flétta
grett gret isl. grét
Ut lä isl. hlé.
Afven i låneord har långt e eller ä öfvergått till etj t. ex. eilt
EHd; tétk^n tecken, sJ^ét ske (mit. sken), spetla spela (mit. spe-
len, Jfétra gå snedt; slänga (om en släde; mit. keren), hreidi
bräde.
Denna öfvergång från långt e (é) till {ee >) et, vid fortsatt
utveckling at, bar sina motsvarigheter i många språk. I sv.
diall. visar sig samma diftongisering t. ex. i nyl. greit gret,
breiv bref (Freudenthal, Nyl. s. 16, not 6); närp. breiv bref,
helt hette (Freudenthal, Närp. s. 41); smal. läjte läte, räjter
rät (Linder, Om allmogemålet i Södra Möre, s. 6). På samma
sätt blef lat. é i forufranskan el, na oi, el (där skriften anger
det äldre uttalet), t. ex. plenas plein, vena veine, rex roi^
me moi, lex loi. Samma diftongisering har nyligen försig-
gått i engelskan, där det långa e (Walkers å) numera van-
ligen uttalas et (se Sweet s. 70). — Tiden för uppkomsten
af €1 i gotländskan är svår att bestämma. Neogard skrifver
era, lera, förtera, Toftén har ret, let, lera, brede; men man
kan ingalunda häraf sluta, att diftongiseringen på deras tid
ännu icke försiggått, ty ännu i dag äro de fleste gotlänningar
fullkomligt okunniga om, att de, där rsp. har långt e, i stället
låta en diftong et inträda. Skilnaden mellan diftongens båda
slutljud är för ringa för att utan särskild därpå nedlagd upp-
märksamhet observeras af en inföding, ett förhållande som
äfven äger rum vid diftongerna j^y ock m. Följden häraf har
varit, att alla upptecknare af gotländska (t. o. m. C. SÄVE)
hafva förbisett dessa tre diftonger (liksom förbindelsen ni, se
§ 145) ock tecknat dem såsom enkla ljud. Att emellertid
uttalet et för e redan pä Neogards tid (början af 1700-taIet)
varit gängse, göres troligt af ett yttrande af den med Neogard
67 BTYMOL. ÖFTBR8IKT: DIPT. CU 349
samtidige Jörän Wallin^ hvilken såsom uppfödd på fastlandet
Sgde skarpare iakttagelseförmåga rörande gotländskans egen-
domliga afvikelser från riksspråket. Han yttrar i sina Ana-
lecta Gothlandensia (se otVan s. 8): »Pueri in Schula Trivial!
Wisbyensi adhuc more vulgari: meja mäter pro mea mäter
ut plura alla corrigendum monui . . .»
§ 140. et motST. äfven regelbundet fg. e i den genom
brytning uppkomna förbindelsen ie, så ofta endast en konso-
nant följde, i bvilket fall det ursprungligen korta e måtte
faafva tidigt förlängts (jfr § 106), hvarefter det deltagit i samma
ntveekling som ett ursprungligen långt e. T. ex.
bjeira bära fg. biera
jeita äta fg. ieta
sfj^ila stjäla fg. stiela
MJ^ll mjöl fg. miel
jetr är fsv. ier
fjeil bräde fg. flsel
tjreira tjära fsv. tisBra
fjéidtir fjäder fsv. fleef)er
ijféma tjäna fsv. ()i88na
tg-eih tjäle fsv. })ieBli
j^lga jaga fsv. isegha.
På samma sätt måste ei utgå från äldre {j)e i jéisa jäsa,
stjéika stapla (n. stjaka; jfr fryksd. såkel d. ä. stjakla, Nn
Ordb. 8. 122), Jéigul segel (jfr § 79), tjeidans ijåns (jfr § 67).
§ 141. ei synes motsv. fg. långt i (som annars i målet
uppträder ss. at, se § 133) i knei knä (fg. kni) ock hett hette
(fg. hit). Rätta t^örbåUandet är väl dock det, att här före-
ligger en tidigt inträdd dialektisk åtskilnad mellan å ena sidan
språket på Fårön, där isl. é synes utan undantag (således
äfven i knéi, isl. kné ock heit, isl. hét) motsvaras af ei, ock å
andra sidan språket i mellersta ock södra delen af Gotland,
där redan på Gotlandslagens tid det ursprungligen långa e
(isl. é) oftast öfvergått till långt i (se Söderberg s. 7), något
som sedermera synes hafva genomförts i alla fall, eftersom
numera åtminstone i mellersta delen af Gotland diftongen at
(=: äldre i), ock icke et, motsvarar isL é. Detta styrkes för
öfrigt däraf, att Neogard skrifver knei, trei, hvilket måste
I
350 NOKEBN, fjLröhiIlbts ljudlära. 68
betyda hnai, tr&t ock icke hnet^ tr^i, som af honom utan tvifvel
skalle bafva tecknats kne, tre (se ofvan § 139).
§ 142. 0y har uppkommit af äldre långt ö. Som nu
emellertid fg. icke Sgde något ö (utan i dess ställe y, om
hvars nuvarande representanter se §§ 93, 108, 134), så äi* det
klart, att de icke synnerligen talrika ord, som i målet förete
fy, samt ock synnerligen äro låneord. Detta uttalas också af
Neogabd, som i anledning af ö yttrar: »Såsom ingen vocal,
diphtong eller sjelflydning fordrar så små, netta, grannlaga
och lagstelta leppar som ö, och Gothlenningarna ännu hafva
sin breda och grofva flabb i behåll efter sina förfäder 6jö-
therna, så bruka de ock lika såsom Gjötherna intet ö i sitt
språk, undantagno uti någor få ny antagen ord såsom lök,
ploga, ölo. Denna af Neogard påpekade svårighet för gotlän-
ningens »breda ock grofva flabb» att uttala vokalen ö (åtmin-
stone då den är lång) kvarstår ännu i dag, ock icke ens de af
Neogard anförda orden bafva nu (ock troligen ej häller på
hans tid) ö; ty hvarje försök att uttala rsp. långa d utfaller
för en inbiten gotlänning så, att han i stället frambringar dif-
tongen i0y.
Ex. på ord med |fy, som redan införlifvats med allmogemålet,
äro: pléifga plöja, Uyff (jämte det inhemska lauk) lök, f^ysa
fösa, ^yl öl, spéyJca spöka, spUy spö, d^yd död (subst.), gréyt
gröt, méyta (jämte den inhemska formen msyta) möta, hréff
bröd (ännu i Spegels Rudera Gothlandica, se ofvan s. 8,
heter det braud), ajéy adjö, åtlqygi åtlöje, st^yv dam (d. 8t0v),
t^yva töfva, ^yka ekstock, eka (fsv. ökia), drkyg drog, arbets-
släde, Myvas gitta, värdigas (rsp. höfvas), m^yha arbeta med
gödsel (d. m0ge), Jféyla kölna (d. kelle).
Exempel på denna diftongisering af långt ^ till tsy äro säll-
synta i de nordiska dialekterna, eller, om de finnas, bafva de
ej blifvit uppmärksammade på grund af den obetydliga diffe-
rensen i kvalitet mellan diftongens båda beståndsdelar (jfr
hvad ofvan § 139 yttrats). Från Strömfors socken i Finland
anföras former sådana som söip söp, löiser lös, tjöit tjöt (Freu-
denthal, Nyl. s. 42, not); men här kan man tänka sig, antingen
69 ETYMOL. ÖKYERSIKT: DIFT. i3y CLU H«. 351
att öi (troligen noggraDnare öy) uppkommit genom diftongi-
sering af ö, eller att det representerar äldre öu, ock detta
står fbr ännu äldre ou, au.
au,
§ 143. au möts v. regelbundet fg., fsv. långt o, isl. 6, ii, t. ex.
dåum dom
^ ■
fg. dombr
tr^u tro
fg. troa
saul sol
fg. sol
sMug skog
fg. skog
såu so
fsv. so
sånt sjukdom
isl. BOtt
tåumhur tom
isl. tomr
sMu sko
isl. sku
héuka koka
fsv. koka
aulja olja
fsv. olia
taurfi tordön, åska
fsv. {}ordyn
ståula lita
d. stole
hnam knoge
isl. knul.
Trots fg. sia (ack. sing.) har målet jåu sjö, som förut-
sätter fg. nom. sing. slor. Kanske hade fg. liksom isl. både
formerna siar ock sior.
Motsvarigheter till denna diftongisering af långt o finna
vi bland annat i njl. bouk bok, boul bord m. m. (se Freu-
denthal, Nyl. s. 37 f.); norrb. sowl sol, kow ko, dow dog;
västg. goum gom, doum dom (Rydq. IV, 112). På alldeles
samma sätt har i nyisl. ou, ow inträdt i stället för det äldre
6 (WiMMER, Fornnordisk formlära, s. 6). I engelskan har för
icke längesedan det långa o (Walkers 6) diftongiserats till ou
(se Sweet s. 70).
§ 144» Oregelbundet uppträder i^ii i råum rum, råumbur
rymlig (isl. nimp), framfåusagur framfusig, slauna slyna (mit.
Blune gemeines weib). I kåur kommer (se § 16) ock jauha
Jockum ligger väl långt o närmast till grund för au.
§ 145. m motsv. regelbundet fg. kort u i kort betonad
stafvelse (jfr §§ 121, 146), t. ex.
8v, landtm. N. B. J. 24
352
NORBEN, FÅRÖMÅLETS LJUDLÄRA.
70
dvur dörr
fg. dur
gmd gud
fe- gtij)
huka stänga
fg. luka
bml stam, planka, bål
pä en skjorta
fg. bul
smn son
fg. 8UTI
sJfmla skola (3 p. pl.)
fg. Bkulu
^tuna kFinna
fg. kuna
Ijiuma komma
fg. kuma
hvurvn buren
fg. burin
stmlm stulen
fg. stulin
s^mrm skuren
fg. skurin
s^mt skott
fg. skut
hM hål
■ ^
fg. hul
tmg tåg
fg. tugh
stumar sommar
• •
fg. surnar
bfugi båge
fg. bugi
hut lott
fg. lutr
^mZa tåla
fg. f)ula
Jclmvm klufven
fg. klufin
6mr borr
isl. borr
flfmZ gul
isl. gulr
gmr gorr
fsv. gor
%m^a strumpa
isl. hosa
ferm^j bråte
isl. broti
svfurm svuren
fsv. svorin
Imsa lossa
isl. lösa
Tjvupar koppar
isl. koparr.
Oregelbundet står m i Jjmna kunna (fg. kunna), Jjvånugur
kunnig (fg. kunnugur), smma summo, smim summit (om detta
verb jfr § 147, noten), hmpas hoppas, ms oss (fg. os).
Utvecklingen af m ur fg. u har försiggått pä följande sätt.
Först förlängdes det korta u pä grund af sin ställning i kort
betonad stafvelse (se § 146, a). På så sätt uppkom u, antin-
gen emedan fg. u redan själft var slutet (d. v. s. u), eller
emedan det i följd af förlängningen ändrade kvalitet, öfvergick
från öppet till slutet ljud; jfr förhållandet mellan sv. rsp. u i
hund ock fini, & i fått ock fä, a i haft ock hafva. u öfver-
gick sedan i följd af den sammansatta aksent, som i målet
71 ETYMOL. ÖPVERSIKT: DIPT. »U,* KVANTITET. 353^
tillkommer nästan alla l&nga vokaler (fie § 153,d), till uu^ hvil-
ket sedan differentierades, kanske genom mellanstadiet yu^ till
m. Ätt öfverg&ngen från u till m är ganska ung, är tydligt
däraf, att ännn hos gamla personer halfvokalen y är föga märk-
bar. — Återigen erbjuder engelskan, med hvilken F&römålet
både i afseende på ljud ock ljudlagar företer en så märkvärdig
öfverensstämmelse, exempel på samma utveckling som den i
målet förekommande. Det långa y, som dels var af inhemskt
ursprung, dels ock i de flesta fall förekom i franska lånord,
ock med hvilket vårt svenska slutna u vida mer öfverensstäm-
mer än med det allmänt europeiska u (se särskildt Sweet,
Sounds and forms of spöken Swedish, s. 9), öfvergick i
engelskan vid slutet af 1600-talet till iu, Walkebs ii (Sweet
s. 65). Alldeles samma företeelse möter oss i yngre bceotiska
inskrifter, där i stället för äldre ov skrifves lov (dock blott
efter dentaler), t. ex. Okiovvniog, ^uoviovaiog o. d. Något
analogt med denna öfvergång finna vi i den nyländska för-
vandlingen af ö till y0f t. ex. tyora föra, hyo hö, ryek rök
(se Freudentbal, Nyl. s. 37), ock i de blekingska öfvergångarna
u > )0u ock y>0y m. m. (se LU s. 124—5). Något liknande
föreligger äfven i den uti några svenska dialekter förekom-
mande öfvergången e > te, t. ex. bien ben, flierä flera, jem
hem m. m. (Rydq. IV, 143; Lll s. 124). Jfr för öfrigt it buono
för lat. boniui, fr. vient för lat. venit o. d.
Kvantitet.
§ 146. Af målets långa vokaler (i, y, e, 0, u, a, a, o,
a, a) förekommer i9 endast i diftongen ^y ock u endast i för-
bindelsen H«. De öfriga (i, ^, $, &, <^, o, g, a) motsvara:
a) fg. kort vokal i betonad kort rotstafvclse (d. v. s. om
efter den korta vokalen i samma rotstafvclse följer blott en kort
[»enkel»] eller ock ingen konsonant; härvid är att märka, att
I ock r efter annan konsonant voro, liksom i det nuvarande
språket, stafvelsebildande ock således ej hörde till föregående
stafvelse; jfr § 2). T. ex.
liva lefva fg. lifa
vid vid fg. vij)r
til till fg. til
354 NOREBN, FAKÖMÅLETS LJUDLÄRA. 72
Kvna leinna isl. lifha
^var öfver ig, yfir
npta nytja fg. nytia
ner ned fg, ni()r
l^sa läsa fg. lesa
vig väg fg. vegp
t;(^r<^ värld fg. vereld
svt^a svära fg. sveiia
gåmal gammal fg. gamal
akur åker fg. akr
nagul nagel fsv. naghl
tambur tam fsv. tamber.
Undantag härifrån äro mycket sällsynta, t. ex.
hyla hölja fg. hylia
Jfyt kött fg. kyt
kam kom fg. qvam
sUmar pl. somliga fsv. surnar f. pl.
såta sätta fg. setia.
I några af dessa fall beror kanske oregelbundenheten därpå,
att ordet är lånadt från annat språk (t. ex. hyla möjligen från
danskan). I såta torde oregelbundenheten vara af gammalt
datum, enär ordet redan i isl. ock fg. samt (vacklande) äfven
i fsv. böjes såsom ett verb med lång rotstafvelse: pret. setta,
part. settr. Dock har det i fornspråket på samma sätt böjda
selia i målet blifvit sålay hvilket väl beror på en analogi-
bildning efter våla välja o. d. Ty att äfven selia i fornspråket
hade lång rotstafvelse (d. v. s. 1-ljudet var långt), framgår icke
blott af dess böjning i isl. (selda seldr, i afseende på såväl
omljudet som tempusmärket d öfverensstämmande med felda
feldr ock skiljande sig från valöi valÖr) ock fsv. (seeldi s»!-
der jämte saldi salder), utan äfven af formerna sålde såld i
nysvenskan, där vokalen å endast skenbart är oregelbunden.
Ty under det att fsv. ä + 1 i lång stafvelse (eller, som man
brukar uttrycka sig, ä + 11) med följande d ger nysv. åll åld,
uppstår ur fsv. ä + 1 i kort stafvelse + d nysv. äld; t. ex. fsv.
halda (= hällda), valda, vald, ålder, saldi är nysv. h&lla,
vålla, våld, ålder, sålde, men fsv. väldi (= val + di) valder
äro nysv. valde vald, alldeles på samma sätt som keenndi blif-
vit kände med kort vokal, men van + di blifvit vande med
73 ETYMOL. öfvkrsikt: kvantitet. 355
lång vokal; muld är mull, men duldl är dolde o. s. v., alt
beroende på svenska kvantitetslagar, som det här icke är stället
att närmare utveckla.
b) fg. kort vokal i betonad lång rotstafvelse (d. v. s.
om efter den korta vokalen i samma rotstafvelse följa två
konsonanter eller ock en lång [»dubbel»] konsonant) blott före
r|) ock m (nu r^ ock rij), t. ex.
h&r^ börda fg. bypj)
jår^^ jord fg. ior{)
svér^ bufvndsvål fsv. svarjjer
Icårri korn fg. kom
téni% törne isl. {)ymir
stjérna stjärna isl. stjärna.
Jfr rsp., där icke blott rd ock m, utan äfven rl ock i de flesta
fall också rt förorsakat förlängning af en föregående kort vokal.
c) fg. lång betonad vokal, så ofta den icke öfvergått till
diftong; hvilket dock är fallet med alla fg. långa vokaler utom
a. Altså t. ex.
nåt natt fg. nat, isl. nått
få få fg. fa, isl. få
hå hon fg. han, haan
från från fg. frän.
Blott i ett enda ord hafva vi påträffat en afvikelse från denna
regel, nämligen åta åtta (isl. åtta); jfr rsp.
§ 147. Målets korta vokaler (t, y, », a, (By <», a, a, u)
motsvara :
a) fg. kort vokal i betonad lång rotstafvelse, utom före
r|) ock m (se § 146, b), t. ex.
f%Jj fick fg. flkk
drtJfa dricka fg. drikka
slipa slippa fg. slippa
fylga följa fg. fyigia
tylt tolft fsv. tylpt
hcist bäst fg. hestr
mjelk mjölk fg. mielk
eXn aln fg. eln
hjaerg bärg fsv. bisargh
stcerl stjärt fsv. stiserter
fsr förr fg. fyr, isl. fyrr
356 NOREBN, fårömXlets ljudläka. 74
s^årla skjorta fg. skyrta
lamb får fg. lamb
kålar kallar fg. kallar
arm orm fg. ormbr
tÅrJca torka (v.) fg. l)orka
gul guld fg. gull
rus häst fg. ms» isl. hross
tant tomt i8l.tomt,topt(seGlea8by-
Vigfusson s. 636)
vtJfan hvilken fg. hvilikin, som väl tidigt
synkoperats till hvilken.
Några få nndantag från denna regel förekomma såsom:
sJfihgg skilling, m^r märr, sima simma ^), jahåna Johanna,
åmka Annika, Anna, huna kanna. I såld såll (isl. såld) är
kanske vokalen nrsprnngligen lång, ock isl. å beror då icke på
det följande Id.
b) fg. kort obetonad vokal, t. ex.
gåmul gammal (fem.) fg. gamul
bflndm banden fg. bundin
lås^ låset fg. lasit
håga hagga fg. hagga
råtds^ap redskap fg. rait)8kepr;
c) fg. lång obetonad vokal, t. ex.
tråtan tretton fg. {)retan, isl. prettan
fålfstan sexton fsv. siaxtan, isl. sextån;
d) fg. lång betonad vokal (eller diftong; jfr § 149, a) före
dabbelkonsonant eller två konsonanter i samma stafvelse,
t. ex. (jfr §§ 94, 102)
hyns höns isl. hoBiisn
fnysk fnöske isl. fnjoskr
nyt nytt isl. nytt
syt sött isl. soott
g as gäss isl. gsoss
sagg säng isl. sedng
vägg f. vinge isl. vsengr.
Denna regel synes vid första påseendet lida åtskilliga un-
dantag, då man i målet finner t. ex nåt natt, dréit börda (isl.
^) Jfr dock den i isl. stundom forekommande skrifningen svima,
samt svaga verbet sviina -ada.
75 BTYMOL. ÖFVEE8IKT: KVANTITET. 357
dréttr, fsv. draBt), såut sjukdom (isl. sött) m. il. ord; men här
har den långa vokalen inträngt från de kasus (gen. sing. ock
hela pL), som voro tvåstafviga, hvilket gjorde, att den på den
långa vokalen följande konsonanten drogs till den senare staf-
velsen. Nåttar, sottir o. s. v. gaf natar, sautir; men nått,
Bott gaf nat, sut (senare ersatt af nåtf såut) på samma sätt
som isl. gsesB, n^t gifvit g&s, nyt, men hes-tta, flé-tta gifvit
hitta, fl4tta o. s. v. Att samma regler gjort sig gällande i
riksspråket — jfr rätt, slätt, hvitt, natt, gäss, lätt o. d. af
rett, slétt o. s. v. med räta (v.), släte (pl. adj.), fläta (v. ock
subst), täte (pl. adj.) af rétta (nysv. rätta är yngre denomi-
nativum af snbst. rätt), sléttir (nysv. sing. slät, tät utgå ur
de tvästafviga formerna), flétta, t)éttir — hoppas vi snart blifva
i tillfUlle att i annat sammanhang uppvisa. Jfr för öfrigt redan
isl. gott af godr, minn men minir o. d.
§ 148. Af målets reducerade vokaler (t, y, *, u) förekom-
mer ingen isolerad, utan e, f/, u blott såsom senare del af åt-
skilliga diftonger (se §§ 124—144), } blott i förbindelsen m
(se § 145).
§ 149. Af målets diftonger äro at, ay, au, eu, i^y, au
korta, et, j^?/, au samt förbindelsen m däremot långa, d. v. s.
en af de däri ingående vokalerna är lång. Om de förra se §§
124—138, om de senare §§ 139—145. Vi hafva här blott att
redogöra för en, för flere diftonger gemensam, företeelse, hvars
behandling vi hittils uppskjutit.
a) Diftongerna at, ay, au, et förlora sin senare bestånds-
del, så snart den stafvelse de tillhöra, vid böjningen genom
tilläggandet af en konsonant öfvergår från öppen till sluten.
Detta är oftast fallet i pret. ock part. af svaga verb samt i
neutr. af adj.; vid sammanträffande af r ock d förlänges en
fl)regående kort vokal i pret., men ej i part. T. ex.
sp§tla spela pret. spelte, part. spélt
håyra höra » hår^i » hdr^ur, karl
kåyra köra » kår^^ » kdrtlur, Tcarl
blåutur blöt neutr. blat
m ■
håttur het » hat
språtda sprida pret. språdi part. sprad, sprat
låida leda » lådi » lad, lat.
358 NOKEEN. FÅRÖMÅLET8 UUDLARA. 76
Denna företeelse är i gotländskan mycket gammal. Re-
dan fg. bar brat af brai|)r, datt af dau|)r, bäddas af bai{)a8
m. m. (se Söderberg s. 32); jfr ock isl. fiestr-fleiri, meetr-
meiri, engi-eixin o. d. Men liksom i fg. äfven former med
bibehållna diftonger i) ofta förekomma, så står ännu i dag i må-
let håyga-båygd^-bayTft o. d. vid sidan af sådana former som
de ofvan anförda; ock det vill synas, som om i många af dessa
förenklingen först sent inträdt, enär det ännu 1854 lär hafva
hetat Myr<l^ i stället för det nuvarande kår^t,
b) Diftongerna au ock au förlora sin senare beståndsdel
före Vy t ex.
klåva klyfva fg. kliaufa
t&va tufva fg. {)ufa, isl. f)ufia
dåva dnfva isl. diifa
leva lafva isl. liifa
gr&va ligga framstupa? isl. grdfa
Dessutom är u bortfallet i agush augusti.
§ 150. Åtskilliga ord kunna uppträda såsom procliticsB
eller encliticsB, h varvid de undergå betydande förändringar,
i händelse de innehålla en diftong eller en lång vokal. Af
många ord hafva vi sålunda dubbelformer, t. ex.
datVy obetonadt
dx
fg. {)air de
da%m
■
»
dum
«
fg. t>aini. dem
U, H (§ 27)
»
Aft (se § 85)
fg. t^et det
tus
m "
»
US
•
fg. os oss
3^^r
»
jer
fg. ier är
dauy tau (§ 271
\ »
du
fg. |)u du
am
•
»
a
fg. ain en (fem. sing.)
en
•
»
i
fg. ii
o^r
u
ör
fg. yr ur
heA,
•
»
ht
mit. bi vid.
I mask. ock
neutr.
sing.
heter artikeln an^ at ock likaså
räkneordet; jfr fg.
ann,
att.
*) Rätta förhållandet är väl dock det, att så väl i fg. som i (fsv.
ock) isl. en gång alla diftonger före två konsonanter eller dubbelkonso-
nant förenklats, hvarefter i yngre tid diftongerna åter inkommit i dessa
former genom analogibildning efter de former, som hade diftongerna
kvar. Förenklingsprocessen kan sedan i ännu senare tid hafva återupprepats.
77
ETYMOL. OFVERSIKT: KVANTITET; MBTATESIS.
359
§ 151. Innan vi lemna vokalerna, gifva vi här en sam-
manfattande öfversikt af forhållandet mellan forngutniskans
ock Fårömålets vokalism vid regelbunden motsvarighet.
fg. Fårömål:
kort a i kort betonad stafvelse : a, i kort obetonad oek
i lång stafvelse : a
» e
»)
ft
»
ft
» » före r
D
ce
»
(B
» i
»
1
))
% (i änd. t)
» » före r
»
e
»
i
» o
»
A
»
a
>; u
»
»
u
» y
»
ti
»
y
» » före r
»
9
»
&
långt a
a
a
» e
e}
&
» i
i betonad stafvelse
ax
m
i obetonad stafvelse ock
t
» o
med
ingen
eller
m
i betonad
stafvelse med
a
» u
^ blott
en följande
&u
m
' tvåföljand
e konsonanter ) u
» y
konsonant
»yj
eller dnbbelkonsonant [ y
rsp.
» ö
«y
III. M
[eta
.tesis.
§ lö2. Icke synnerligen många exempel härpå förekomma:
gtmun genom fg. ginum, fsv. någon gång gemen (Bydq.
IV, 454)
Jdiggra trissa isl. kringla
tetlmgg telning fsv. tenlimger, telnunger (se BuGGE i
Tidskrift for Filologi, Ny rsökke III, s. 270 f.). Ordet är
dock troligen lånadt från rsp. (et = äldre e), ock meta-
tesen har då icke försiggått inom målet.
vålmar vadmal tro vi icke, att man i likhet med Bydq. IV, 313,
314 får antaga hafva uppkommit af fsv. val)iaal genom öfver
gång af p till 1 ock 1 till r, öfvergångar till hvilka säkra
analogier knappast finnas inom sv.; utan tro vi, att man har
att utgå från en form Val)armal, som närmast blir varmal,
360 NOREEN, fJIrömålets l^dlära. 78
hvilken form igenfiones i flere sv. ock n. diall. (se Riefz s.
790; Aasen, Ordb. s. 892). Genom metatesis af r ock 1
hafva sedan Fårömålet ock åtskilliga andra nordiska dia-
lekter erhållit formen vålmar yalmar.
åtrås pé brås på, eg. artas på. Formerna åtas på ock ådas
på förekomma äfven.
fiburvar^ februari (jfr § 24).
åtratan aderton (fsv. attartan)^ gråulaka ngnsraka för *glo{)-raka
(se Säve, 6. U. s. XXXI), fråska forska.
sptltra splittra.
slmpra sörpla hör hit, om ordet, såsom synes troligt, är lånadt
från mit. slorpen (t. sohlurfen); likaså
s^tbighd neatr. slamsig kvinna, om detta är samma ord som
det danska skabilken neatr. perukstock, där dock bety-
delserna äro väl mycket skiljaktiga.
Jftstigka (närmast för '^trsttgkä) Kristina är kanske lånadt
från rsp. Kerstin, där metatesen redan föreligger.
IV. Aksent.
§ 153. Vid en framställning af målets aksentförhållanden
kunna vi naturligtvis icke anställa en jämförelse med fornsprå-
ket, då man om dess aksentuering icke har sig något annat
bekant än hvad man kan sluta sig till ur förhållandena i de
yngre nordiska språken. Vi måste därför i stället jämföra
målets aksenter med sv. riksspråkets.
För den exspiratoriska aks en ten gälla följande regler:
1. Fortis tillkommer alla stafvelser, som i rsp. hafva eller
skulle (om de funnes) hafva fortis, utom enstafviga ord med
lång vokal samt antepennltiraa i trestafviga ord med s. k. grav
betoning (se nedan 3). T. ex. kat katt, hvats bevis, f^r^té
förstå, f&rvitin nyfiken, förveten, bag&råt bageri, kåttn katten,
fuldur full, nagul nagel.
2. Len is tillkommer både de stafvelser, som i rsp. hafva
levis, ock dem, som i rsp. hafva leuis (jfr § 8), t. ex. åtgå
äga, åtgårl ägare, håtår båtar, btvats bevis.
3. Sammansatt aksent tillkommer:
79 ETYMOL. ÖFVBR8IKT: AKSBNT. 361
a. Btafvelser, som i rsp. hafva sammansatt aksent (d. v. s.
pennltima uti tvåstafviga ord med 8. k. grav betoning), t. ex.
båtar båtar, sårJcar pojkar, åtgå äga, påtJca piga;
b. antepenultima i trestafviga ord med s. k. grav betoning,
t. ex åtgan ägare, sTjipar^ skeppare;
c. enstafviga ord med lång vokal, t. eis,, båt båt, jår^ jord,
v&g vfig, &Är<^ börda, ner ned.
Någon gång intar den exspiratoriska hafvudaksenten en
annan plats än i riksspråket: måmseil mamsell, fitrtl vitriol,
mån Maria, hahius ladugård, eg. ko-hus.
§ 154. För den musikaliska aksenten gälla följande
regler (jfr § 9, slutet):
1. Ligger den exspiratoriska hufvudaksenten på ultima,
så har denna
a. i enstafviga ord akut, om vokalen är kort; fallande cir-
kumflex, om vokalen är lång; t. ex. hat katt, sarh pojke,
båt båty gi gifva, til till.
b. i tvåstafviga ord akut, ock penultima har hög gravis; t. ex.
b%vi%8 bevis, fB^r§lå förstå.
c. i trestafviga ord gravis; penultima har akut ock ante-
penultima hög gravis; t. ex. bagar&i bageri.
2. Ligger den exspiratoriska hufvudaksenten på penul-
tima, så har denna
a. i tvåstafviga ord stigande cirknmflex, då rsp. har s. k.
grav betoning, men akut, då rsp. har s. k. akut betoning,
ock ultima har i båda fallen gravis; t. ex. båtar båtar, sårkar
gossar, Jeåtin katten, Jdukur sjuk, någul nagel.
b. i trestafviga ord akut; ultima har gravis ock antepenul-
tima hög gravis; t. ex. bttåla betala, farvitm förveten, nyfiken.
3. Ligger den exspiratoriska hufvudaksenten på antepe-
nultima, så har denna stigande cirkumflex; både ultima ock
pennltima hafva gravis; t. ex. åtgar^ ägare, sJjtpart skeppare,
nåhagur naken.
Ältså hafva hvardera af de i målet förekommande aksen-
terna följande omfång:
1. Gravis tillkommer
ultima af 2-st. ord med beton. penultima, t. ex. båtar, kåtm,
» » 3-st. » » » ultima, t. ex. bågar åtj
362 NOREEN, FÄRÖMÅLETS UUDLÄRA. 80
ni ti ma af 3-Bt. ord med beton. antepenaltima, t. ex. åigan;
pennit] ma » » » » » » t. ex. dtgar».
2. Hög gravis tillkommer
pennltima af 2-st. ord med beton. ultima, t. ex. btv&iSj
antepennltima » 3-st. » » » » t. ex. bagaråty
» » » » » » pennltima, t. ex. bttåla.
3. Aknt tillkommer
ni t i ma af l-st. ord med kort vokal, t. ex. kat^
» » 2-st. » » beton. nltima, t. ex. btv&is\
pennltima » » » » » pennltima ock aknt beton.
i rsp., t. ex. kåhny
» » 3-8t. » » » nltima, t. ex. bagaråtj
» » » o » » pennltima, t. ex. bttåla.
4. Stigande cirkumflex tillkommer
pennltima af 2-st. ord med beton. pennltima ock grav
beton. i rsp., t. ex. båtar-,
antepennltima » 3-st. » t. ex. åtgar^.
5. Fallande cirknmflex tillkommer
enstafviga ord med lång vokal, t. ex. båt.
V. Polketymologi.
155. Folketymologiska ombildningar äro i mälet ganska
vanliga. Hit höra följande former:
pinhnaw (vore i rsp. ett *piim-knif) pennknif.
sjfyrbauk (rsp. 'skörbuk) skörbjngg, isl. skyrbju^.
bismid (rsp. "besmed) besman, fsv. bismari.
lå.%nb(Br (rsp. *linbär) lingon, sv. diall. lingbär ock lixinbär
(hvilkendera af dessa former är den nrsprungliga, är något
osäkert; jfr Leffleb, Om v-omljndet af i, i ock ei, s. 80 f.).
hiusharar (rsp. 'hus-harar) husarer.
gtstri^t (rsp. "gestrikt) distrikt.
båkl€in€l^s (rsp. 'bak-ländes) baklänges.
såyraks-styvlar (rsp. ^Syraks-stöflar) Suvarows-stöflar.
tråtfautablad (rsp. *trefotablad) 1. tr&tfmrdumblad klöfver, eg.
trifolium-blad.
håndskau (rsp. 'handsko) handske; kanske dock ordet är direkt
lånadt från tyskan.
81 ETYHOL. ÖFVERälKT: FOLKETYMOLOOI. 363
fi^r§åun (rsp. "förson) fason, ombildadt efter ord börjande på
fi^r- för-.
åulafsadUl (rsp. *01ofii-sedel) orlofssedel.
tvint kvint (på en fiol), ombildadt efter Mna tvinna.
åhurlaia (rsp. 'åkerläja) blåklint, eg. aquilegia.
fjé%durhald% (rsp. '^QäderhåUe) fjäril, isl. tifrUdi, fiörUdi.
riggarm (rsp. *ring-orm) reform.
harbits karbas har ombildats efter ftl^A, bihn beto, biten.
råynfana (rsp. *rdnnfiems) renfana.
Jfjumggaval (rsp. 'konungaval) konvalje.
sålmunab^ (rsp. *Salomon-b&r) jämte sålmb^r (rsp. "psalmbär?)
rnbns csesius.
skriJfskau skridsko, troligen påvärkadt af skråka balka.
f&mkakal (rsp. "fäniko-käl) fenkål, lat fcBniculum.
åuvanarlugur vanartig ock åufar^krajflm förskräcklig, ombil-
dade efter de talrika förklenande ord som börja på éu- o-.
limhurstuk levisticnm, ombildadt efter stuk stock.
§ 156. I sammanhang med dessa Fårömålets folketymo-
logiska bildningar anföra vi bär hvad af folketymologi iakt-
tagits inom Gotlands öfriga dialekter :
péramutar (rsp. *päron-mutter) bergamotter.
batskt éyl (rsp* *beskt öl) bajerskt öl.
milumkaulisk (rsp. *mellan-kolisk) melankolisk.
sakadéra storgräla, eg. väl ackordera, ombildadt genom sam-
manställning med sak (jfr »hafva sak med någon»); möjligt
är ock, att svordomen sacre dieu ligger till grund för
eller bidragit till ordets bildning.
apart på (rsp. 'ampert på) ä propos.
tupsér (rsp. 'tofsér) officer, ombildadt efter tups tofs.
madrds (rsp. 'madrass) mätress.
Hmheyr (rsp. 'om-hör) hnmör.
ålakant (rsp. 'alle-kant) en blandning af allehanda spirituösa
(vin, brännvin, öl), eg. Alicante(vin).
praustila (rsp. 'prostilla) postilla.
Undbter lingon.
åvkad (rsp. 'af-kord) ackord (vid en cession).
suJfanéra (rsp. 'suokenera) chikanera.
ambardd embarras, ombildadt efter råd rad.
364 NORREN, FÅRÖhAlBTS LJtDLÅKA. 82
pinsv&m (rsp. *piim-8vin) piggsvin; dock troligen direkt lånadt
från d. pindsvin.
tnvantéra invänta, ombildadt efter verben på -era.
bådsa^g (rsp. *bad-Bäng) bassin.
kamkus (rsp. 'komkurs) konkurs.
a^sbréjv (rsp. 'exbref) express.
avféd (rsp. *aflllrd) affär.
(^ansint (rsp. ^ögonsint) hyacint.
kasér (rsp. 'kassör) Chassenr (nom. propr.).
f&isak (rsp. 'fls-saok) Vegesack.
stl u skyr (rsp. 'sill ock skyr [sur mjölk], isl. skyr) Psilan-
dersköld.
van ma måur (rsp. 'vän med mor) Vennemo (nom. propr.).
kåuanhausan (rsp. 'koenhuBen) Hohenbausen.
åufasumltg (rsp. 'oförsumlig) försumlig.
flajff^yra st (rsp. 'fiäckföra sig) glfva sig till underhållstagare
bos annan person; eg. = fsv. a flest fara, flatföras, n. flet-
f0ra seg.
skamföra (bos NeoGARD) missbandia, lån från mit. schamferen.
Möjligtvis bero också de förvridna formerna atulrist ar-
tillerist, Idbåns balans, haganat bajonett, dihjcergar De Berg
(nom. propr.) på folketymologi, ehuru vi ej lyckats upptäcka
de speciella anledningarne.
På folketymologi beror ock den förändrade betydelsen hos
talang munart, dialekt.
Språkprof^.
(Ur C. SÅVEB samlingar).
1. vaxnur-gvan sJcaut pa hqrfreiVb, n^tr ha sat pa bngjpn
bt vamur-trask u ^ambdi stt laj^ga har. m&n ha bmra letta pa
han u sag st um, u sa glaid ha. han hadi sylvur % rayn;
das hundt ha ha bl^v^ stylft f^r han,
Öfvers.: Vinor-Sven sköt på hårfrnn, när hon satt på
brinken vid Vinor-träsk ock kammade sitt långa hår. Men
hon bara lättade (lyftade) på håret ock såg sig om, ock så
gled hon (bort). Han hade silfver i röret (bössan); eljest
knnde det hafva blifvit stygt för honom.
2. dan taidvn netr alt Jcund^ tala, sa lanti hata jaulagr^yn
bt sJfetray u sa mt^ul ha pa da gr(^ymn, man dt blawa aldn
far^ug. u darfyn jer da sum sJfetra btstandut jer sa arg u
gahy neir ha far sat a kåta, u skvttrar u rasar.
Öfvers.: Den tiden när alt kunde tala, så lån te kattan jul-
gryn hos skatan, ock så mol bon på de grynen, men de blifva
aldrig fördiga. Ock därföre är det som skatan beständigt är
så arg ock galen, nar hon f^r se en katta, ock skvattrar ock
rasar.
3. snaym u JfByldi vaga: fi^r^t ^^ S^^^ P^ bandtns lukt —
da kunda dt bagTt; sa t bandens br^ykarga — da kunda dt bagi;
man ^a tn t brqy u t ^yltuna — d% kundi bara ^(^yld%.
Öfvers.: Snön ock kölden höllo vad (eg. vågade): först
att gå in på bondens loft — det kunde de bägge; så i bondens
brödkorg — det kunde de bägge; men gå in i bröd ock öltnnna
— det kunde bara kölden.
4. auteitur bqt u amvats Jfoltggj
dt jera da vcer§la tigg pa jar^>.
Otät båt ock envis käring,
de äro de värsta ting på jorden.
^) Vi utsätta har inga aksenter, emedan ordens ursprungliga aksen-
tuering i sammanhängande tal undergår mänga forändringar, hvilka vi
ej varit i tillfälJe att nännare undersöka. I de talrika fall, där ursprung-
ligen lång vokal i följd af satsaksenten förkortas, skrifva vi naturligtvis
kort vokal, t. ex. j?a, Aa, bt m m.
366 NOREEN, färömXlkts uuolara. 84
5. bl stadum sum at h^vukaVf
bt st&dum sum at h^pular.
På (sina) ställen som ett hufvadhår,
på (sioa) Btällen som ett märrlår.
(Säges om ojämt spunnen tråd).
6. dan naJfa gut sJfjautur,
han naJfa gut njautur.
Den något godt (till)8kjuter,
han något godt njater.
7. fråga jer fraty
u na% u jm stgr darbat.
Frågan är fri,
ock nej ock ja står därvid (d. v. s. kan man svara
därpå).
8. aldn jer mat sa fagur may,
at ha mil kan g% luma ful ma snay.
Aldrig är maj så fager mö,
att hon inte kan ge (en) ficka full med snö.
9. mat vatur u kal
fyldur bandins h&us u ladar al,
Maj våt ock kall
fyller bondens hus ock lador all.
10. an kaldur mat gir gau grqyda.
En kall maj ger god gröda.
11. skaug^n jer fat ig mans traya.
Skogen är fattig mans tröja.
12. smyr jer an munsmak u an bar§haidur.
Smör är en munsmak ock en bordsheder
(d. v. s. hedrar bordet, men mättar ej).
13. ha smakar sum kau Jfysh naut.
Det smakar som (om) ko kyste (annat) nöt.
14. Jfcerhgg^ skudi spyta yvar If&rka, man ha fastna pa
kapa.
Käringen skulle spotta öfver kyrkan, men det fast-
nade på hakan.
15. tgga naud rtsta braida reimar av äras haudar.
Ingen nöd (svårighet) skära breda remmar af andras
hudar.
85 8PRÅKPR0P. 367
16. netr grqsi blatr sa laf^t, at ha nar an tart^&yval til
haysalatnt^gi.
När gräset blir så låogt, att det når en tordyfvel till
byxlinningen.
17. fia ratdur v&tta hapa pa gr0yna heishn.
Nn rider hvita stoet på gröna hästen.
(Säges då aftondimma lägger sig öfver ängar).
18. na jer da J^mmt snay; na fa v(^r tnh ga pa gambla
maur mair.
Nn har det kommit (eg. är det kommet) snö; nu
få vi inte gå på gamla mor (d. v. s. jorden) mer.
19. ja 8(Br ytur sagd u javur ytur lygn.
Jag säger efter sägen (d. v. s. efter hvad man sagt
för mig) ock Ijnger efter lögn (d. v. s. efter hvad
man Ijngit för mig).
20. fhugeld gar tnU burl fsr naJca ana mtd'l an vadalds-
Jfiul u sundaJcsgrada, sum rayras haup hl a aulja
alar u ma lasm^g.
»Flogeld» (en hastigt påkommande ntslagssjakdom)
går inte bort för något annat medel än vådeldskol
ock söndagsgrädda, som röras hop till en olja,
eller ock med läsning.
Sv. Iftndsm. S. R. /. 'Zly
368 NORE EN, PÄRÖMÄLETS LJUDLÄRA. 86
Tillägg.
§ 47,2 bör bafva en allmännare formnlering. Jag har näm-
ligen vid närmare undersökning funnit, att målet förlorat hvarje
slutljudande n (ej nn) efter obetonad vokal. Till de i § 47,2 an-
förda exemplen kan man lägga åtskilliga andra ss. p&ika pigan,
kåta kattan, d^i^ri dörren, fr&v^ frnn m. m.; men jfr däremot dålm
o. d. (jfr isl. dalrinn). De få undantagen bero på analogi-
bildning. — ha hon är så att förklara, att man ursprungligen
hade dubbelformer: hån betonadt (förekommer ännu hos äldre
personer) ock han proklitiskt. Denna senare form blef genom
regelbundet bortfall af n ha (så nu obetonadt), ock ha (så nu
betonadt) har uppkommit genom blandning af de båda formerna
han ock ha med hvarandra.
§ 125. Denna ötVergång äi > at ger starkt stöd åt Söder-
bergs antagande (s. 23, not 1), att fg. ai utvecklat sig ur äldre
ei (för ännu äldre ai). Leffler anser (se Sv. landsm. I. 7, s. 274,
not 4) en sådan utveckling osannolik, emedan i fg. en Ijud-
skridning ägt rum från öppna till slutna ljud. Detta är visser-
ligen sant hvad beträffar de isolerade vokalerna, ock äger i
detta fall sin tillämpning äfven på det yngre språket; icke så
i afseende på diftongerna. I dessa har från älsta tider de båda
ingående vokalerna alt mer skilt sig från hvarandra; ock redan
i fg. har öfvergången ei > ai sin fullkomliga motsvarighet i
den från öy (isl. ey) till oy.
Upsala i december 1879.
Adolf Noreen.
Innehåll.
Inledning... sid. 5 — 9.
A. Ljudfysiologisk öfversikt § 1—1) » 10—16.
I. Konsonanter § 1—3 » 10—12.
IL Vokaler § 4—7 » 12—14.
Kvantitet § 5 » 13.
Diftonger § 6—7 » 13—14.
III. Stafvelsen § 8-9 » 14-16.
Exspiratorisk aksent § 8 » 14-15.
Musikalisk aksent § 9 •> 15 — 16.
B. Etymologisk öfversikt § 10—156 » 16—82.
I. Konsonanter § 10—87 » 16—42.
II. Vokaler § 88—151 » 43-77.
Diftonger § 124—145 » 57—71.
Kvantitet 146—150 >. 71—76.
Jämförelse mellan forngutniskans ock Fårö-
målets vokaler § 151 » 77.
III. Metatesis § 152 » 77—78.
IV. Aksent § 153-154 » 78—80.
Exspiratorisk aksent § 153 » 78—79.
Musikalisk aksent § 154 n 79—80.
V. Folketymologi § 155-156 » 80—82.
Språkprof » 83—86.
Tillägg » 86.
NIARS BIBRAG TILL KiNNIDOl 01
BE SVENSKA LANDSMilKN OCK SYENSKT FOIKLIF I. 9.
NOKRLÅEDSKA HUSDJTJRSNAMN
SAMLADE OCK ORDNADE
AK
JOHAN NORDLANDER.
STOCKHOLM, 1880.
KONCrL. BOKTBYCKERIET,
I». A. NOnflTKDT ii, sAnKR.
D,
enna uppsats var ursprnngligen afsedd att omfatta endast
bärjedalska ock ångermanländska husdjursnamD. Då det emeller-
tid vid atarbetandet syntes oss önskligt att i undersökningen fk
indraga äfven de i andra norrländska landskap brukliga namnen,
så togo vi oss friheten anhålla om upplysningar härutinnan af
personer i skilda trakter af Norrland. Vi hade också den
lyckan att få de önskade upplysningarne af de allra fleste.
Särskildt nämna vi de rikhaltiga namnlistor, som hafva med-
delats oss af fröken Elin Lindh ock stud. O. Q. Viklund
för Norrbotten, af bokhållaren Georg Lundqvist samt skol>
lärarne E. Lindström ock O. Löfgren för Västerbotten, af
stud. Er. Julin, handlanden Abr. Nyberg, fru Karin Löwen-
BORG ock stud. O. Högberg för Ångermanland, af kyrkoherden
Fr, Söderblom ock kapten Vilh. Engelke för Helsingland;
hvarjämte ock böra ihogkommas de fullständiga namnlängder,
som tillsändts oss af fru doktorinnan Jenny Nordenson för Väst-
manland, af metallarbetaren Gustaf Eriksson för Söderman-
land, af landtbrukaren P. O. Lundell ock bokhållaren E.
Andersson för Småland. Genom tillmötesgående af stude-
rande vid läroanstalterna härstädes ha vi äfven varit i stånd
att skaffa oss någon kännedom om husdjursnamnen i åtskilliga
andra landskap, särskildt Dalarne. Alla dessa personer, nämde
så väl som onämde, hembära vi härmed vår tacksägelse.
Vår uppsats ger sig ej ut för att vara i någon mån full-
ständig, huru rik på namn han än må synas vara. Vårt syfte
har ej häller varit att vinna någon fullständighet, utan endast
att visa,i hurusom vårt, såsom man kunde tycka, likgiltiga ämne
från språklig ock kulturhistorisk synpunkt kan bjuda på mycket
af intresse ock väl är värdt en större uppmärksamhet, än som
hitintils kommit det till del. Som vi äro sinnade att fort-
sätta samlandet af dessa namn, vända vi oss till härför in-
tresserade personer icke blott i Norrland ock det öfriga
374 NOKDLANDEB, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 4
Sverige, ntan äfven i Norge ock Finnland med vördsam an-
hållan, att de ville vara oss bärutinnan behjälplige genom att
till oss (adr.: Norrl. Nation, Uppsala) insända namnlistor. Väl
vetande, att
många bäckar små
göra en stor å,
stanna vi i stor tacksamhet äfven för de obetydligaste bidrag.
Vid uppställningen ha vi så vidt möjligt sökt ordna nam-
nen i flockar efter betydelsen. Emedan de särskilda grupperna
ofta gå in i hvarandra, har det varit oss omöjligt att här
vinna någon sträng följdriktighet. För att underlätta upp-
sökandet af ett namn under sin afdelning ha vi längst till
vänster utsatt det svenska ord, hvaraf namnet är bildadt, ock
då detta ord saknas i högsvenskan, den form det borde hafva,
i fall det funnes. Efter bvarje namn ha vi tillkännagifvit det
eller de landskap, hvarifrån det förskrifver sig, ock stundom
äfven socknen. Härvid utmärker förkortningen Nbott. Norr-
botten, Vbott. Västerbotten, Ångm. Ångermanland, Medp. Medel-
pad, Jämtl. Jämtland, Härj. Härjedalen, Hels. Helsingland,
Dal. Dalarne, Uppl. Uppland, Västm. Västmanland, Södm.
Södermanland, Värml. Värmland, Vgötl. Västergötland, Ögötl.
Östergötland, Sm&l. Småland. Samma förkortningar med liten
begynnelsebokstaf utmärka landskapets folkspråk.
De med upprätta stilar trykta namnen gifvas, med undan-
tag af smärre jämkningar i stafsättet, i den form, som vi iUtt
dem. När i de oss tillsända listorna några särskilda tecken
utom det vanliga alfabetet förekommit, ha vi sökt, så godt sig
göra låtit, ersätta dem med landsmålsalfabetets motsvarande
beteckning (kursiv). Då namnen tillhöra många olika mål,
torde nog en del smärre misstag i den strängare beteckningen
kunna finnas.
Till upplysning om det här brukade sättet att utmärka
tonvikten i tvåstafviga ord må nämnas, att ord med samma
betoning som sv. ugnen utmärkas med ' ', ock ord mcA samma
betoning som sv. ungen med ' '. Uti tre- ock flerstafviga ord
är den ljudstarkaste stafvelsen utmärkt med '.
Uppsala i november 1879.
Namn på kor.
1. Så snart en kalf är född ock bestämd att födas npp,
får han vanligen sitt namn; ock finnes det då barn i gården,
är det ofta de, som få bestämma det samma. Då man nu vet,
med hvilken kärlek barn omfatta bnsdjnren, i synnerhet medan
de äro små, är det helt naturligt, att en stor del af namnen
äro smekord. Härtill gifves det säkerligen ock en annan,
djupare i folkmedvetandet liggande orsak, i ty att man med
ett smekande ock smickrande, »vackert», namn vill uppkalla
ett husdjur, som framför alla andra bidrager till lifvets uppe-
hälle. Bland hithörande namn utmärka somliga någon fram-
stående yttre egenskap såsom skönhet, eller någon inre såsom
dygd ig het; andra åter sakna någon viss bestämd betydelse.
Behändig: behéndtg Ångm. behändig.
Brud: brudtuna Hels.
brud-linn Vbott.; om -linn se nedan.
Bättre: bättra Hels. den bättre.
Böna: böna Nbott. Hels. Västm., böne Medp. Ängm.
Dadel: dqdehn Jämtl. dadel-lin.
Dam: dam Vbott., damma Hels., ddmu Jämtl.
ddmltn Jämtl., ddmelin Ångm., ddmVind Dal., dämme-
linn Härj., dam-llnn Hels.
ddmrös Ångm., dam-ros Hels., damm-ros Vbott.
dammen-sigäma Medp.
ågha(lam Ångm., ankar-dam Vbott.
fjéldäm Ångm. fjäll-dam.
gMdäm Ångm. Jämtl. guld-dam.
lundam Vbott. = lund-dam ?
nätter-dam Ångm.
vaoker-dam Vbott.
vdldåm Jämtl. vall-dam.
Dooka; déokd Härj., ddkd Medp., dékd 1. dåkd Ångm., (lukä
Dal., dooka Hels. Uppl. Västm. Södm.
dékeltn Ångm. Jfr dukke-lis, Dybeck Sv. folkmelodier,
nr 62.
376 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA UUSDJURSNAMN. 6
Docka: fröken- docka Södm.
gujdeoha Härj., guldåk kngm. guld-docka.
jnngfrii-dooka Södm.
silkes-dooka Södm.
silver-dooka Södra.
skäll-docka Södm.
'Drös: droske Ångm. Jfr no. drös dam, rik eller mycket an-
sedd kvinna Aasen ^) s. 115; isl. drös.
Dufva: duv Vbott. (Norsjö), duvk Ångm., duva Västm.
Duktig: diilcti Ångm. daktig.
Dygd: dygda Hels.
dygde-linn Angm.
Däja: däja Hels. af däja tjänsteflicka; jfr ladugårds- däj a,
red-däja.
déjehn Härj. Ångm. Jämtl., dSje-Iinn Hels., däje-linna Västm.
guld<Bja Ångm. guld-däja.
Fager: &ger-b{om Vbott. Jämtl.
fager-lann Vbott.
fagehn Ångm., fager-linn Medp. Vbott., fager-linda Södm.;
namnet kan i Ångm. förkortas till fdgé.
anfcpger Ångm. fagrare än andra.
grann-fiiger Vbott.
säll-fag Jämtl.; första leden torde vara subst. silfver.
Pin: fina Ångm., fina Härj. Hels. Uppl.
Fikon: fika Hels. (Delsbo), fikon Nbott. (Kalix).
fikariros Medp. fikon-ros.
Friherre: friherrinna Nbott.
From: fråmk Ångm., fromma Södm. Vbott.
Fru: frultn Nbott. (Degerfors, Norsjö, Säfvar) fru-lin.
frattan Smal. dim.
fru-fager Angm.
Främst: frémstk Ångm. den främsta, yppersta.
Fröken: fröken Södm. Hels. Medp. Ångm. Vbott., fr^kni Dal.
*Fänta: fänta Ångm.; fänta = flicka, Rz^) s. 177.
För mer: för-mer Ångm.
^) Med Aasen utmärka vi Norsk Ordbog af Ivar Aaben. Christia-
nia 1873.
-) Med Kz utmärka vi Ordbok öfver sveuska allmogespräket af
Johan Ernst Rietz. Lund 1867.
7 KONAMN. 877
Först: fé^t^ Ängm. den första, bästa; I. möjligen utmärker
namnet den första ko, som bonden haft.
Qrann: gråna Härj., gråna Hels. den granna.
grdntk Ångm. granta dim.
grann-biörn Vbott.
gråygäs Härj., grann-gås Ångm. Dal.
gråyltn Härj., granlin Jämtl., gran&e-linn Hels., grann-
liiin Hels. Vbott.
gråyluv Härj. grann-löf.
gråylåt Härj., grdnlåt Ångm. Jämtl., grann-låt Medp.
Vbott.
grdnrös Ångm., grann-ros Hels. Vbott.
GrefVe: grevina Medp. Dal. grefvinna.
Herde: herdinna Nbott.
Bjärta: jåtk Ångm., jåt Nbott., hjärta Södm.
jårtgås Dal., hjart-gås Hels.
jålrös Ångm., hjärt-ros Värml. Södm. Västm. Uppl
g%djal^ Ångm. guld-hjärta.
Juvel: juvéla Ångm., juvela Härj. Vbott.
Ko: kösk Härj. Ångm. kossa dim.
kosina Medp. kosina dim.
Komma: kåmhém Ångm. kom- hem!
höméltn Härj. komme-lin.
hémkåm Ångm. hem-kom.
snélköm Ångm. snäll-kom.
vélkåm Ångm., yäl-kommen Nbott., yäl-komma Västm.
Dessa namn utmärka, att kon kommer snält hem till
ladugården under den tid boskapen går pä bete, hvilket
naturligtvis är en stor dygd.
Lilja: lilja allmänt öfver hela riket; ångm. formen är lilje.
lUjen-krona Ångm.
lilje-ros Nbott. Hels. Västm.
liljen-skön Jämtl.
Liten: lita Härj., hhd Dal., lilla Nbott., lillan Västm.
lishé Ångm. Formelt skulle namnet kunna vara dimin.
af kvinnonamnet Lisa; men då sådana namn ej gärna
brukas i Ångm., torde det vara att förklara såsom en
dimin.- bildning af adj. liten; jfr lockordet lissko, eg.
lill-ko.
378 NORDLANDER, NORRLANDSKA HUSDJURilNAMN. 8
Liten: lill-r08 Ångm.
Lull: lulé Härj. Ångm.; jfr interj. lull (luU så grant!) ock Inll-
lall, leksak 1. dyl.
Lycka: lyoké Härj., léké Ångm., I0k Vbott., löJcå Dal., lycka Hels.
lycke-linn Vbott. (Degerfors, Säfvar).
lyokeros Härj., lékrås 1. lykeros Ångm., lékros 1. lykrös
Jämtl., lyck-ro8 Hels.
lyok-stjäma Ångm.
Mamsell: mamséla Ångm. mamsellen.
'Nutta: nutta Uppl.; eg. liten flicka, Rz s. 475.
Nytta: nytta Hels.
nyttle Västm. dim. af föreg.?
Nätt: nätta 1. netta Vbott.
nett-ros Vbott.
Prins: printé Ångm. printa dim.
prinsa Härj., prinsessa Medp. Vbott., sessa Vbott.
Färla: pdlé Ångm., pärla Vbott.
pärH)?om Vbott. pärl-blomma.
pärl-krona Jämtl.
palrös Jämtl. pärl-ros.
pålsträn Ångm. Jämtl. pärl-strand.
Beell: rejél Ångm. reell.
Buna: nina Nbott. (Kalix) väninna.
Bussin: mssln Ångm.
Skön: ^éné Ångm., ^0nd Medp., ^j^w Vbott., sköna Hels. Uppl. Södm.
skönke Ångm. dim.
skön-gås Ångm. Medp.
skön-llnn Hels.
§0néta Ångm.; möjl. skön-bätta, jfr hätta mössa Rz s. 286.
§qnrös Jämtl., skön-ros Hels. Medp.
sköna-rova Ångm.
adel-skön Jämtl.
tus'n§0na 1. tus§0na Angm., tusen-sköna Vbott.
'Snottra: snötrd Jämtl., enl. Rz s. 645 liten vacker flicka.
Snygg: snégé Ångm., snygga Hels. Vbott.
snygg-ros Vbott.
Snäll: snélä Härj. Dal., snélé Ångm., snél Vbott., snälla Hels.
Västm.
snéXté Ångm. snälta dim.
9 konämn. 379
Snäll: snélrös Ångm. snäll-ros.
Stolt: stolsa Medp. Uppl.; jfr stols i t. ex. lolkvisan.
Sultan: sultaniima Nbott.
Söt: s5t-ro8 Vbott.
Trygg: irygk Ångm. trygga.
Tulpan: tnlpana Ångm.
Tärna: tärna Vbott. Ångm. Medp.
rås' nt aria Ångm. rosen-tärna.
Vacker: vacker Hels.
dlvaker Ångm. all-vacker, vacker hel ock bkllen.
vaoker-gåfi Medp. Härj.
val'dtn Ån^m-, vaoker-linn Medp. Vbott.
vaoker-ros Angm. !Nbott.
vaoker-strann Vbott. vacker-strand.
Vän: vénrös Ångm., vän-ros Vbott.
Ädel: ädla Hels.
Bland smeknamnen vore ock plats för de många namn,
som äro bildade af blomma, ros, guld ock flera dylika ord;
men då de ursprungligen äro bildade med afseende på rosig
(fläckig) eller gul färg, så falla de under följande klass.
2. Det allra största antalet namn utmärker kornas färg.
Af de namn, som höra hit, äro somliga bildade med afseende å
kons färg i sin helhet, andra med afseende å färgen på någon
enskild del. Vi lemna först en förteckning på namnen af det
förra slaget:
Blad: hlåk Ångm. blada = med bladformiga fläckar.
Blank: blågkk Ångm., blanka Nbott. Uppl.
Blek: bleka Västm. Smal.; utmärker gulblek färg.
Uek-tome Hels.
Blomma: blåm Vbott., blömé Ångm. Härj., blomma, blemma
Hels., hleoma Dal., blomma Uppl. Västm. Södm., blömä
Härj. den blommiga.
bloméra Härj. blommera.
blémgås Härj. blomgås.
o
blömrös Ångm., blom-ros Medp. Vbott. Norge.
blåmsträn Ångm. blom-strand,
dyr-blom Jämtl.
ek-blom Vbott
380 NURDLANDDR, NOUUl.ÄNUSKA liUSUJUKSNAMN. 10
Blomma: gran-Uom Vbott. Ångni.
lingon-blomma Nbott.
lycko-blomma Nbott.
iker-blom Vbott.
ädel-blom Järn ti.
äppel-blom Jämtl
Blomster: bUmstér 1. bUmstér Härj., blémstér Jämtl., blémstré
Ångm., blomstre Hels., blomstra Nbott. Södm.
blomster-dam Vbott.
blomster-docka Södm.
blomster-liiin Hels.
Blända: bléndå Ångm., blända Vbott. Västm. bvit? — Hit bör
troligen ock plända Ångm.
'Brok: broka Västm. Södm. Brok fläck.
Brun: bruna Vbott. Hels. Uppl. Södm.
briXntk Härj. brunta dim.
brunella Södm.
brunätta Vbott. Hels. Uppl. Västm. Södm.
brun-fager Uppl.
brunlln Jämtl. brun-linn.
bnin-gås Vbott. Uppl.
brun-ros Medp.
Broppe: drcpå Härj., dréplé 1. dréplé Ångm., dröppel Vbott.
namn på en spräcklig ko.
Fana: fånrös Jämtl. fan-ros. Jfr getnamnen under Blöja,
Flagg, Sjal.
gull-fana Ångm.
Fläck: fléolcé Härj., flélcé Ångm., fläcka Västm.
Glans: gldnsé Angm. glänsa.
Grå: grdlå Härj., gråll Dal., grålé Ångm., gr&lla Västm.
grågås Södm.
grå-B|]as Södm. — senare leden = ?
Grön: gri^fihnd Dal. grön-lind.
Gidd: gMä Härj., gtilä Dal., gMé Ångm., gulla Vbott. Hels,
gfXXté Ångm. guUta dim.
gulik Ångm. gullik dim.
gulblä Ångm., guld-blad Jämtl.
gulblöm Ångm., gull-blom Jämtl. Vbott.
gull-bär Jämtl.
11 KONAMN. :^8l
Guld: gMbcerj Jänitl. guld-bärg.
goll-daja Ångm.
goll-gås Ångm. Medp.
gall-ren Hels.
gidlrik Jämtl. gnid-rik.
giklros Ångm. gnid-ros, synes vara brnkligt i hela Sverige.
gnlrceg Nbott, gnll-ring Vbott. guldring.
gMstrån Ångm., gtlstrdn Jämtl. (Offerdal) guld-strand.
guld-Yiva Nbott. Västm. Ögötl.
Hvit: witä Nbott. Härj., wtt Nbott., vtta 1. vtte Ångm., gvita
Hels., hvitan Uppl.
dlvit Ångm., ölwU Vbott. all hvit, hvit hel ock bållen.
vittka Hels. hvitika dim.
vitgås Ångm., hvlt-gäs Nbott.
vUHn 1. vitehn Ångm., vitlln Jämtl., tvtthn Nbott., hvitte-
linn Vbott. Formelt skulle den sista formen älven
knnna härledas från snbst. vätt.
snevtt Härj., snövit Jämtl., snS-hvit Vbott. Nbott.
Kattun: katona Vbott. Jfr Fana.
Erans: krdnsk Ångm. Medp. ko^med »krans» omkring halsen.
krånsUn Härj., krati^hnd Dal., krans-linn Jämtl. Hels.
krånsrds Härj. krans-ros
Krita: krétt 1. k^äit Nbott., klitd Ångm. krita.
Krus: krusé Ångm., krusa Hels. Västm. Södm., kmsan Uppl.
namn pä en småfläckig ko.
kros-linn Jämtl. Härj. Hels., krustltn Ångm.^kruse-linn Medp.
Lind: Unå Ångm. Härj., Unna, linda Vbott. Medp. Hels. o.
flerstädes; Undå Dal. — lä^n Vbott. = lind?
linblom Vbott. Ångm. lind-blom.
lindrép Härj., se under 2 Droppe.
Uf^gås Härj. Dal. lind-gås.
linrös Ångm., Unn-ros Hels. Jämtl. Nbott.
bérjlin Ångm., bärge-linn Härj.
fjéjxn Härj. fjäll-lin.
möUnd Dal., mo-linn Hels.; någon diniin. betydelse fUstes,
åt minstone i Dal., ej vid namnet,
nas-linn Vbott. näs-lind.
sköglin Härj. Ångm.; i Härj. äfven skoge-linn; i Dal.
enligt Dybeck anf. st. nr 43 skogilinn. I Ångm. kallas
en ko ofta skögd i st. f. det fulla namnet.
382 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA UU8 DJURSNAMN. 12
Lind: säter-lin Härj. af säter fäbodar.
å-linn Vbott.
åkerlind Dal., äker-linn Ångm. Vbott.
islln Härj. af äs bärg&s.
églln Jämtl.y égehn Ångm. Jämtl. äng-lind.
I4118: dagjus Ångm. dag-ljus.
Löf: Z0t;0' Härj., 7iét?é Ångm., löva Hels. Uppl. Löf spridda fläckar.
luvgås 1. lévgäs Härj., löf-gås Medp.
lévehn Jämtl., lÖYe-linna Värml.
lévrös Angm., löf-ros Jämtl. Hels. Dal.
hlémsterl0v Härj., blåmstQrlev Jämtl. blomster-löf.
dagUv Jämtl. dag-löf.
gi:ij0v Härj. guld-löf.
sommar-lÖYa Värml.
vitel0v Ångm., witlev Härj. hvit-löf.
é^Uv Jämtl. äng-löf.
Neger.: negrinna Ångm.
Näjlika: nällik Ångm., näUka Sm&l. Möjligen snarare smekord.
Prick: prikk Ångm., priok Vbott.
prioke-linn Vbott.
prioke-ros Vbott.
Ring: ringa Uppl.
ring-dnfva Södm.
riggas Härj., ring-gäs Jämtl. ko med ringformiga fläckar.
Bipa: ripé 1. rypé Ångm. namn på hvit ko.
Bos: raos Nbott., rösé Ångm., rösä Härj., rosa allmänt.
rösigol Vbott., röstgal Ångm., rosiga^ Medp. ros-i-gård.
rosengård Vbott. torde ursprungligen vara samma namn
som det föregående.
rosetta Vbott. Smal.
rosina Ångm. Uppl. Södm.
rosen-duva Ångm.
ros-lann Vbott.
rösolin Ångm., roslin Jämtl., rosse-linn Vbott., rosa-
linn Hels.
rosen-krans Jämtl.
rös'nstran Ångm. rosen-strand.
åhélros Ångm. apel- ros; jfr abelgra apelgrå, apelkastad.
all-ros Ångm.; trol. rosig hel ock håll en, jfr all-hvit s. 381.
13 KONAMN. 383
Bos: baok-ros Ångm.
bjöm-ros Vbott.
blom-ros ÅDgm.
brénros Vbott. bränn- ro8, af b ränn a svedjeland, Rz 8.52.
Namnet plägar afkortas till br^n.
dågrös Jämtl., dag-ros Hels.
ditte-ros Vbott., af ditt liten fläck, prick, Rz s. 87.
ek-ros Södm.
érirös Ångm., ain-ros Vbott., af en juniperns.
fjéjrös Härj., fjélrös Jämtl., Qällros Ångm. Vbott.
gujrös Härj., gulrds Hels. Medp. Ångra. o. s. v. guld-
ros. I Vbott. brakas jämte gtilrds den kortare formen
gélt. Namnet är i Dal. förbehållet riktigt vackra kor.
håvrös Härj., haf-ros Vbott.
bäver-rosa Vbott. bafre-roseo.
hédrös Angm. hed-ros.
bolm-ros Angm. af holme.
hégrös Ångm. hägg-ros; förkortas till hégt.
hélgrös Jämtl. helg-ros.
bäll-ros Ångm.
bog-ros Ångm.
kdlvros Jämtl. kalf-ros.
kanel-ros Vbott.
kling-ros Värml. af Ä^egre kringlig, rund.
kvélsrds Härj. kvälls-ros.
laoperos Härj.; enligt allmogens förklaring: en ko som
liknar ett hvitt tyg med svarta lappar på.
lejon-ros Medp. Ångm.
lönn-ros Ångm.
mjölk-ros Södm.
mords Ångm. mo-ros.
ndtrös Angm. natt- ros.
nas-ros Ångm.
ring-ros Jämtl. Uppl. Södm. o. flerstädes.
sdnrös Ångm. sand-ros.
siden-ros Ångm.
sol-ros Uppl.
^érös Angm., fiQÖ-ros Medp. Vbott.
smiirös Ångm. små-rosig ko.
384 NOBDLANDBR, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 14
Bob: stook-rosa Nbott.
strdnrds Angm. strand-ros.
töm-ros Uppl.
vålros Härj.y vall-ros Ångm. Medp. Hels. Västm. I Ångm.
kan namnet förkortas tili vdlk.
é^rös Jämtl. äng-ros, af äng.
Böd: rél Vbott., rélk Angm., rolla Vbott.
ålr0 Medp. all-röd, röd öfver hela kroppen.
rödina Hels.
rédåm Angm. röd-dain.
ro-docka Södm. röddoeka.
réf^ås Vbott. röd-gås.
rö-lann Vbott. röd-land.
rélln Angm., rélin Härj., rö-linn Hels., rö-linna Västm.
Uppl. ock flerstädes; r6Und Dal.
rérds Ångm., röd-ros Medp. Vbott.
résträn Angm., ro-strann Vbott. röd-strand.
Bonn: rétié Ångm., rönna Västm., af trädet rönn; röd ko?
ronnta Hels. dim.
Sadel: sålé Ångm., sale Medp., sål Vbott., sala Hels. Västm.
Så kallas en ko med »rosor», fläckar på ryggen ock
sidorna, så att en sadelformig figur nppstår.
sålgås Dal., sal-gås Jämtl. Hels.
salrås Härj., sal-ros Vbot*t.
SilfVer: sélvé Ångm., sélv Vbott., silvra Hels.
silver-dooka Södm.
sélverhn Härj., Ångm.
selros Nbott., selY-ros Vbott., sell-ros Södm. silfver-ros.
SUke: silke Ångm. namn på en svart ko.
Skymlig: skymla Hels. den spräckliga.
Slant: Xldnté Ångm. namn på en småfläckig ko.
Snö: snö-flinga Ångm.
snégås Härj., sujögås Dal. snö-gås.
snio-kiina Dal. snö-kona enl. DyB£CK anf. st.
sujölind Dal. snö-lind.
Spräoklig: spräokel Nbott., spréklä Dal.
Sten: stérié Ångm. stena; ko med grå iarg.
stétirös Ångm. sten- ros.
15 KONAMN. 38Ö
Strimma: strimk Ångm., strima Dal., strima Västm., strimma Uppl.
strimla Hels.
Svan: svan Jämtl.; svåti^ Ångm., §wsin Vbott., svaiie Medp.,
svana Hels.
STanella Angm. dim.
svånhlöm Jämtl. svan-blomma.
__ •
svan-gås Hels. Härj.
svan-hyit Västra.
svånlln Jämtl. svan-lin.
svånrås Jämtl. svan-ros.
rös^nsvan Jämtl. rosen-svan.
Svart: svarta Vbott. Västm. Värml.
svart-linn Ångm.
svärta Vbott.; troligen närmast lånadt från fogeln med
detta namn.
Säf: säva Dal. en ko med större fläckar öfver ryggen.
Älg: åljk Ångm.y älga Hels.; i Ångm. ko med grå iUrg.
élgrös Jämtl. älg-ros.
Äpple: éplé 1. épkl Ångm., äppla Hels., épla Dal.; åt minstone
stundom nämn på rödfläckiga kor.
épcBl(lyr Jämtl.; senare leden trol. norsk form tor djur.
épelgas Ångm. Härj. Dal., appel-giS Medp.
épaltn Jämtl. äppel-lin.
épcelros Jämtl., appel-ros Medp. äppel-ros.
épalstran Jämtl. äppel-strand.
goll-äppla Ångm.
3. Följande namn äro bildade med hänsyn till någon viss
kroppsdel :
Pot: vit-fot Vbott. hvit-fot.
ring-fot Smal. hvit om fötterna.
HalB: gfilhåls Ångm., gnll-lials Vbott. guld hals.
Hufirud: htivdd 1. hévdd Uppl.
gulhuvQ Ångm. gald-hnfvnd.
* vithiiv Angm., vttavda Dal., vtthevda Våstm. hvit-hnfvud.
Kind: J^inä Hels. Härj. kinden.
tjinn-fåger Nbott., J^infåg Jämtl. kind-fager.
J^i^g^ Jämtl., kind-gås Hels.
J^inlin Jämtl. kind-lin.
386 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA UUSDJURSNAMN. 16
Kind: J^inrös Jämtl. Medp. Åugm., kind-ros Hels. Nbott.
kind-röd Nbott.
kind-svart Nbott.
bruijj^in Ångm., bron-kinn Vbott. brnn-kind.
blömj^ln Ångm. blom-kind.
, fiäger-kind Jämtl.
gMj^tn Ångm. Jämtl. guli-kind.
neger-kind Vbott.
rös'n/pn Jämtl. rosen-kind.
réjftn Ångm., réjftn Vbott. röd-kind.
svdjpn Ångra. Medp., svart-kind Vbott.
vjjfm Ångm., hvit-kind Vbott.
Krona: gulkroria Ångm. guld-krona.
rö-krona Jämtl. röd-krona.
Kull: bmn-knll Jämtl.
dyr-kull Jämtl.
ro-knll Jämtl. röd-kall.
sni-knll Nbott. snö-kull, hvit i hnfvudet.
sigäm-knll Ångm.
viikul Ångm. bvit-knll.
épcelkul Jämtl. äpple-kull.
Kved: kvélin Jämtl. betyder möjl. den under buken hvita.
*Kvärk: Icvårkk Ångm., af k v är k bals, strupe.
Look: brun-look Ångm.
liTit-look Ångm. Vbott.
kruB-look Ångm.
syart-look Angm.
MiQe: mulk Ångm. mula, af mule mun.
Mun: miknros Ångm. mun-ros.
miknté Ångm. munta dim.
Nos: nösé Ångm. nosa.
grimnås Medp. ko hvars fftrgteckning på nosen ock
främre delen af pannan liknar en grimma.
röd-nos Vbott.
Näbb: näbbe Ån^m.
Panna: gulpän Ångm. guld-panna.
Sida: grdsif grdsé, grdsl, grdsé Ångm., gråss-sid, gråssy Vbott.
grå-sida.
gulsi Jämtl., gulsi Ångm. gnid-sida.
17 KONAMN. 387
Sida: råsti Medp., r0se%d Nbott., résl, rössia Vbott. röd-sida.
Snyte: snyté Angm. SDyta, af snyte dos, man.
Tinning: té^bldm Angm. tinniDg-blomina.
timhlä Ångm. torde vara: tinning-blad.
ti^eltn 1. tégelm Angm. tinning-lin.
tiyrås Härj., ti^eiros 1. té^rös Ångm. tinning-ros.
hlömtxy Härj. blom-tinning.
Öga: i^jhlöm Jämtl. ögon-blomma.
^jrös Jämtl. ögon-ros.
gold-öga Ångm.
ring-oga Södm.
ros-öga Västm. Södm.
s6lB';f Jämtl. sol-öga, eg. en gul blomma på myrar.
svånB'j Jämtl. svan-öga.
Öra: öre-l)7om, ör-b^om Jämtl. öron-blomma.
^rgu^l Ångm., kan förkortas till érgk^årgixl Jämtl. öron-gald.
ér^Uv Jämtl. öron-löf.
^rös Ångm., ör-ros Vbott. Nbott.
or-röd Nbott.
0rst;d; Ångm., é^vät Jämtl., a«r^M?o^ Vbott. öron-svart.
gold-öra Norge (Gndbrandsdalen).
svan-öra Västm.
svart-öra Nbott., svart-ör Ångm.
Bläs: Uäsa Hels. Västm. Södm. ko med bläs i pannan.
Stjärna: §&fi^ Ångm., ^J^arné Härj., sigäma allmänt.
§åiiké Ångm. stjärnka dim.
sljämte Ögötl. stjärnta dim.
sljäm-dooka Ångm.
sljäriL-gis Angm. Vbott.
^åfirds Ångm. Jämtl., sljäm-ros Vbott.
trjöm-sljäma Medp.
fiälkeii-sljäma Jämtl.
gul§afia Ångm., guld-stjäm Hels. guld-stjärna.
hav^J^arna Härj. haf-stjärna.
palm-^Af^a Ångra, palm-stjärna.
4. Med afseende å kons växt äro följande namn bildade:
Sv, landåm, N. B. L 27
388 NOKDLANDER, NORRLANDSKA HUSDJURS NAMN. 18
Hög: heg-linn Hels., af heg hög.
Knopp: Jcnépld Ångm., kndplå Dal. ko med korta knabbiga horn.
Knöl: knul-gås Vbott., af knul knöl.
Krake: kråka Hels.; jfr krake mager, nsel häst.
Krona: Jcröfié Ångni., krön, krénå Jämtl., krona allmänt.
kron-borg Jämtl.
kron-dooka Södm.
kr^nstrån Jämtl. kron-strand.
Kull: kMk Ångm., knlla allmänt, ko som saknar horn.
ktUd Dal., kulta Västm., dim. af kull?
Iiejon: léjäfi Angm.
lejon-dyr Jämtl.; om -dyr se nnder Äpple s. 385.
Ben: rene Ångm., af djuret ren.
rénlln Jämtl. ren-lin.
Skalle: skål 1. skallat Nbott. hornlös ko.
'Snuf: snuva Medp. Angm.; jfr snnvatt, Aasen s. 723.
snubba Vbott.
stor: ^^^rlÅ^ Ångm. stor-låt; jfr grann-låt under Grann s. 377.
St&t: ^^^^é Ångm., stdtd Medp., ståta Hels.
^M^e^m Ångm., state-linn Hels. Medp.
Trind: treinn-ros Vbott. trind-ros.
Trissa: trissa Södm. en bukig.ko; jfr trissa, Rz s. 752.
ÖfVervåld: ÖYer-Tåll Vbott. synnerligen stor ko; jfr Rz s. 789.
5. Liflighet, kvickhet ligger till grund för sådana namn som:
*Borg: bérjé Härj. Ångra. I båda landskapen härledes namnet
af verbet börja, ock nästan hvarje nyblifven bonde
har i öfverensstämroelse med denna tydning en ko
med detta namn. Månne dock ej af adj. berj yster,
rasfull {b0rj a hes Ångm.), borger stark, rask, Rz s. 46?
Dans: dånsh. Ångm., mycket vanligt.
dånsik Ångm. dim., ganska vanligt.
Extra: ékstrk Ångm. den yra, rasfulla.
Flink: fligkk Ångm., af adj. flt^k rask, hurtig.
Frank: frdgké Ångm., af adj. frank hurtig.
frdgkélm Ångm. frank-lin.
Fröjd: frégdä Härj., frégdé Ångm., fröjda Hels. Västm. Metall-
arbetaren Eriksson uppgifver för 8ödm. fröjda ock för
modar, att det möjligen hänger samman med fredag.
19 KONAMN. 389
Fröjd: frégdehn ÅDgm. fröjde-lin.
Glad: glådehn Ångm. Jämtl. glade-lin.
Hej: hejsan Ångm.; eg. interj.
Hopp: hoppsan Ångm.; eg. interj.
Kviok: kTioka Uppl.
kviok-linn Vbott.
kvikrds Ångm., kwékrds Vbott. kvick-ros.
Käck: J^ék Vbott. käcka.
Iiif: liva Härj., liY Vbott., liva Hels. Vi hafva liOrt allmogen
förklara detta namn däraf, att man ej slaktat den
ko, som bär det, ntan lätit faähne beh&lla lifvet;
månne dock ej = den lifliga?
livgås Härj. lif-gås.
livros Härj.^ liveros 1. livros Ångm., lif-ros Medp. Uppl.
Lust: Ifisti Ångm. lustig.
Pigg: pigk Ångm. pigga, af adj. pigg liflig, rask.
Bapp: rappa Västm., åf adj. rapp.
*Hi8ka: riské Ångm. af verbet r i sk a leka (om kreatur); jfr Rz s. 536.
Sittra: sitrk Ångm.; jfr nedan Spel.
'Snatta: snété Ångm., af verbet snatta ila; se Rz s. 560.
snätte-linn Dal., enligt Dybeck anf. st.
Spel: spélé Ångm., spela Härj.
spélföt Vbott. Namnet tilldelas en kalf, som vid födseln
visar si^ synnerligen liflig ock kvick.
spélaros Ångm., spélaros Jämtl. spela-ros.
Springa: springa Hels.
sprigéltn Ångm., springe-linn Vbott.
sprdgeros Ångm. springe-ros.
s^äm-spring Jämtl.
'Stritta: stritlA Västm.; jfr verbet stritta fara af snabt, Rz s. 686.
'Tester: töstré Ångm. Jämtl., af toster yrhätta, Rz s. 736.
Trippa: trippa Västm.
Vippa: vippa Västm.
viplån Ångm. vipp-land.
viprås Ångm.; jfr vippa hoppa af glädje, Rz s. 812.
Yster: ystre Ångm. ystra.
6. Namnen utmärka vidare tiden, då kon är född, hvarvid
de af veckodagarne bildade namnen äro synnerligen märkliga:
390 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 20
n
SöB(dag): séggås Härj.^ séggaB Ångra., séngås 1. séf^gås J'å.mt\.,
stingas Dal. Hels., son-gås Medp.
sönta Hels. dim. af sön (= sol) i sön-dag.
séndergas ÅDgm., af sön -dag.
sön-da Västm. Smal.
Mån(dag): mdnå Jämtl., måna Uppl.
måggås Härj. Angm., måggås 1. mdngås Jämtl.
mån-gås Hels. Medp.
Ti(sdag): tiblå Ångm. ti-blad.
tigas Ångm. (kan där förkortas till tigé) Jämtl. Medp.,
tigas, tiggas 1. ligas Dal., tiggås Hels.
tisUn Jämtl. tis-lin.
tirds Ångm., äfven tigrds, hvars g-lj'ud möjl. härrör från
ti-gås ock tigge, ti-ros.
On(8dag): ångas Jämtl. on-gås ^).
Tor(Bdag): t^la Dal.
todina Härj. todina.
tårgas Jämtl. Angm., kan på senare stället förkortas
till tårgk, tor-gås.
tor-linna Västm. torde höra hit; äfvenså
tor-ros Norge (Gndbrandsdalen).
Fre(dag): frigk Angm., frigå Medp. Jämtl. Uppl. frigga.
frégdå 1. frigdå Härj. frigda; freda Smal. torde höra hit.
fredina Härj. fredina.
frigål Ångm., eg. fri-gärd; jfr ro8-i-gård under Bob s. 382.
frigås Medp., frågas Ångm. Jämtl. Medp. Hels. Norge
fri-gås.
friglin Ångm. f rigg-lin.
fngrosa Ångm. frigg-rosen.
fredéla Ångm. frödella.
frågas Dal., frégås Uppl. frö-gås.
Lö(rdag): lör-docka Södm.
légås Ångm. (kan här förkortas till Ug^) Jämtl., lågas
1. lågas Dal. Hit torde ock medp. löjd-gås höra, samt
löjd-ro8 Medp. ock
löjda Västm.
') Besynnerligt nog tyckes man ej haft samma böjelse for att upp-
kalla kor efter onsdagen som efter andra veckodagars namn.
21 KONAMN. 391
Allmogen sätter ajälf de bär ofvan upptagna namnen i
samband med veckodagarne, sä att kalfven uppkallas efter
dagen, på bvilken ban är född, ock betydelsen af ett sådant
namn är för en bvar fult medveten. Namnen äro mycket
vanliga.
April: aprilla Södm. ; prilk Ångm., prilla Västm. böra möjligen bit.
Jul: jula Hels. Uppl.
julina Uppl.
jul-anka Västm.
jul-docka Södm.
julgås Ångm. Medp. Jämtl., jnlgås 1. jålgås Dal. jnlgås.
julinn Vbott. troligen = jul-lin.
juriésa Ångm. julnessa.
Maj: mdjé Ångm. maja.
mdjbldm Ångm., majblam Vbott maj-blomma.
mdjlin Jämtl. maj-lin.
majros Ångm., maj-ros Hels. Medp. Jämtl. Nbott. Svea
land.
mdjstrån Jämtl. maj-strand.
Mars: ma^ Ångm., marsa Västm. Uppl. Södm.
mars-docka Södm.
Ny: n^gås Ångm., ny-gås Jämtl. Vbott. Västm.
nyrös Ångm., ny-ros Vbott. Namnet betyder stundom,
att kon är född vid nymåne I. omkring nyåret, ock
stundom, att kon är nyss förvärfvad.
ny-dooka Södm. torde ock höra bit.
P&sk: pdské Angm. påska.
Sommar: sommar-docka Södm.
sémergas Härj., sommar-gås Vbott.
stmorhnd Dal., sommar-linn Hels.
sommskr-löya Värml.
semaros Ångm., sommar-ros Härj. Vbott.
Vinter: vinter-gås Vbott.
Vår: vörgks Vbott. vår-gås.
7. Det sätt, bvarpå man forvärfvat sig en ko, ligger till
grund för namnen:
Byta: hytk Ångm. byta.
bytehn Angm. byte-lin.
392 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURiSNAMN. 22
«
Gt&fVa: gåra Vbott. Järn ti. Hel8.
Köp: J^épk An^m. köpa.
Mund: miuida Angm.y möjl. af mnnder gåfva.
Skänk: ^égJck Angm. Jämtl. skänka.
Ond en ko på ett eller annat vis kommit från en gård, by,
socken o. s. v. till en annan, kan detta ge anledning att npp-
kalla hanne med ett namn, som påminner härom:
Fara: far-g&8 Hels.
Flytta: flytt-ros Hels.
Färd: fålgås Härj., fardgås Dal. färd-gås.
résfal Angm. res-färd.
Hem: himä Angm. hemma ock hemifrån Vbott. tillkomma
troligen en ko, som man f%tt ifrån hemmet.
Beså: résä Härj., résk Ångm., resa Hels. Allmogen härleder
detta namn från verbet resa.
résUn Härj., réstUn Ångm. Medp., rese-linn Vbott. res-lin.
rajs-lonn Vbott. res-land.
Vandra: våndrk Härj., vdnrk Ångm. Medp., vandra Västm. I
Ångm. plägar man tilldela detta namn åt en ko, som
man köpt ur en fädrift.
8. Till grand for namn plägar ock ligga stallet eller
landet, där kon är född ock hvarifrån hon är kommen. Exem-
pel härpå äro följande namn:
Amsterdam: dmsttxåam Ångm. Jämtl. >).
Britanien: britania Jämtl.
Danmark: dånmärk Nbott. — Hit höra trol. ock namnen
dana Ångm. ock
ddnehn Ångm.
Deger(for8): deger-linn Vbott. (Degerfors).
England: égelan Ångm. Vbott. Kanske höra ock hit
e^gZa Vbott. den engelska ock
engelinn Jämtl.
^) En OBS meddelad namnlista från Ångm. upptager ett namn
alsterdam, hvilken form, så framt ban ej är appkoinmen genom skriffei,
torde vara framgången ur en folketymologi. För allmogen ligger det
nära till hands att fatta -dam i bet dame förnäm kvinna, ock då har
man också ombildat första leden, så att man däri fått en rimlig be-
tydelse.
23 KONAMN. 393
Finnland: finska Medp. finska.
finlän Vbott. finnland.
flnn-gås Vbott.
Frankrike: frå^hrlk Ångm. Jämtl. frankrik e.
Holland: hålan Angm., hollann Vbott.
Mlkräns Ångm. holl-krans.
Irland: irlån Ångm. irland.
o
Island: islän Jämtl. Ångm. Vbott. island.
Kro(bärga): kro-liuda Sddm.
Korrland: nålan Nbott. Ångm. norrland.
norde-linn Härj.
Byssland: röslann Vbott.
Strinne: strinros Angm., af en by Strinne; namnet plägar
förkortas till stri^ké.
Ström: strémgås Ångm., uppges vara bildadt af socken-
namnet Ström.
Söder: sérgås Ångm., söder-gås Vbott. en söderifrån kommen ko.
söder-lin Angm., söder-linn Vbott.
Tyskland: tyska Hels.
inf(sborg): ulva Smal.
Uppland: iiplån Angm. uppland.
Västerland: yäster-lann Vbott.
Åland: älann Vbott., af de Åländska öarne?
Det är ganska sannolikt, att flera i föregäende flockar
npptagna namn rätteligen höra hit. Så skalle t. ex. QäU-ros
ock yall-ros kunna betyda, att kon är född i fjället, på fäbod-
vallen o. s. v.; men till någon visshet härutinnan kan man
ej på teoretisk väg komma. Att vi i denna klassen finna
sådana namn som amsterdam, hoUand ock england är helt
naturligt, då kor af ädlare slag införas därifrån. Mellertid
brukas dessa namn äfven för kor, som icke äro komna utifrån,
sedan de en gång blifvit konamn.
9. Grundbetydelsen i några namn är den att gifva ljud
ifrån sig. Sådana namn äro:
'Blistra: bUstré Ångm., bUstér Vbott., af blistra hvissla.
Brtunma: brumma Hels.
*Dröna: dréfié Ångm. dröna; jfr dryna, Bz s. 100.
'Mölja: méljd Dal. ko som vrålar.
394 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA UU8DJUR8NAMN. 24
Fnysa: fnös Härj. fnös.
Stöna: stöne Ångm.
10. Afven fel ock vanarter hos kor kunna gifva anledning
till namnen, eburu sädana namn ej kunna vara synnerligen
talrika, då kalfven får sitt namn, innan man ännu kan hafva
märkt några oarter hos honom, ock mestadels får behålla det
en gång bestämda namnet.
Efteråt: dtonar Dal. är namnet på en ko, som går ock drumlar
bakefter de andra (ätonad prep. bakefter, jfr Rz s. 15
under att).
Etter: etter-nilla Smal. ungefär = arg-bigga.
*Pimmel: fimlk Ångm., af ftmél små odygder.
Häftig: héfti Ångm. häftig.
*Kupp: Mmtkxxpen Dal., af Matt trasor ock knp väska, ko som,
när tillfälle gifves, går ock tuggar på trasor.
'Länka: länka Smal.; jfr verbet länka, Rz s. 392.
Lat: latra Hels., enligt allmogens förklaring.
'Mådda: mådde Ångm., mådda Uppl.; jfr mådda vara långsam,
senfärdig, madder sölare, Rz s. 423.
'Balla: rahn Vbott. ko sam tycker om att rål ralla, springa
till andra hjordar, gärdar o. dyl.
Bymma: römm-ros Vbott.
Ränna: rénä Dal., af verbet ränna löpa omkring,
ränn-fönnika Södm. med samma bet.
Skuta: skauta Dal. ko som löper omkring.
*Skvimpa: skvimpé Ångm. ko som vid mjölkningen slår om-
kull stäfvan.
Tok: tökä Ångm. toka.
11. Kvinnonamn tilldelas stundom kor, ehuru högst sällan i det
egentliga folkspråket^ dit denna osed ännu ej hunnit nedtränga
från ståndspersonernas ladugårdar. Det enda kvinnonamn, som
emellanåt förekommer, är ådehn Ångm. Jämtl., ddehnd Dal.,
adelinn Hels. Vbott. (jfr dock -lin s. 404). Bland andra kvinno-
namn, som en eller annan gång råkas, äro de lånade namnen ko-
rinna, Sabina ock sibilla. I motsats härtill synes det i mellersta
Sverige vara rätt vanligt att gifva kor kvinnonamn, då på endast
25
KONAMN.
395
ett par listor från Västm. ock Uppl. följande hit hörande namn
funnits upptagna:
ada
albertina
amanda
anna
annett
beda
berta
Mta
emma
erika
eva
hedvig
hilda
Mhaa
inga
kerstin
lena
lisa
lotta
lydia
maja
malin
nora
Olga
Ottilia
rebecka
saflra
sära
selma
Stina
tekla
tora
torborg
tyra
Ulla.
Till de namn, som utmärka födelsedagen, vore måhända
namnen tora, torborg ock tyra att hänföra. Oanmärkt bör ej
lemnas, att man bland namn på kor finner sådana mytologiska
namn som flora, hebe, juno, minerva, pallas, venus; freja, ]}rda
ock yerdandi, ock sådana låneord som alba, prima, yaoca m. fl.
12. Åtskilliga svértydda ock enstaka stående nanin, som vi
ej kunnat inordna under de föregående klasserna, upptaga vi
här, ordnade i bokstafsföljd efter deras form i de särskilda
målen :
dksé Angm. axa, sannolikt af bolla Västm. = fyllig, rund? jfr
(sades) ax. trissa s. 388.
åghré Ångm.y af ankar; jfr buva Vbott.; jfr buffa stöta ,
ågkatlam under 1. Dam.
askiljana Angm.
dspéltn Angm. aspe-lin, af trä-
det asp.
dstena Dal. — Dybeck anf.
&t. uppger för Skattunge
socken i Dal. namnet astan.
backa Hels., troligen af b a c k e ;
jfr baok-ros under Bos s. 383.
stångas? Rz s. 63.
dimltn Angm.
dréjå Medp.
dyra Ångm., sannolikt af adj.
dyr. Jfr dock namnet äppel-
dyr under Äpple s. 385.
dyrbara Ångm.
dyr gås Härj. Jämtl. dyr-gås.
dérjé Ångm. dörja, af dörj ris?
hjéfié Ångm., bjöma Vbott. ella Hels.
Medp., af björn. Det före- fajja Härj.; jfr faje dim. af far,
faller egendomligt, att man Rz s. 124.
uppkallat kon efter hannes fålgas Dal. fal- gås, af Falun?
värsta fiende. Jfr ofvau
bjöm-stjäma ock björn-ros.
IJällma Vbott.
fténdrk Härj. flundra.
396
NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURS NAMN.
Moka UppL, af Frigg? Jfr
nnder Fre(dag) s. 390.
frissa Ångm.
frémehn Angm. Medp. främ-
rae-Iin; af främmande?
/<é$eZm Jämtl., fängerlinn Ångm.
fégné Ångm. Tagna, enligt all-
mogen namn på en vänlig,
tam ko.
féstk Ångm. fästa.
gissa Vbott.; jfr nedan hand-
namnen.
gr^rds Ångm. gry-ros.
grädde Ångm.; jfr namnet
mjölk-ros under Bob s. 383.
gåsa Vbott. (Sä var), gås (Nor-
sjö).
all-gås Gotl.
ann-gås Södm., trol. af fogeln
and. Samma ann ingår äfven
1 ann-dooka ock ann-ros Södm.
björ-gås Vbott
hréngås Härj.; jfr hrénrös
änder Bob s. 383.
hugås Härj., hiigås Dal. bod-
gås; säges hafva afseende
därpå, att kalfven är född i
fabodarne.
fjéjgås Härj. fjäll-gås.
håvga's Nbott, håvgås Härj.
haf-gås; jfr nedan baya.
hem-gås Ångm., af hem.
mögås Angm. mo-gås, af
subst. mo.
myr gås Ångm. myr- gås, af
snbst. myr; jfr nedan myré.
norr-gås Vbott.
réfigås Ångm. ren-gås, af
djuret ren.
26
Bjö-gås Vbott.
smörgas Härj. smör-gås. Ordet
smör är för öfrigt främmande
för härj. ock ersattes af gas
fem.
stor-gis Dal.
Ta(d)-gå8 Södm., enligt Eriks-
son: en ko med vaggande
gång.
vall-gås Ångm., torde hafva af-
seende på fäbod v al len.
vill-gås Vbott. trol. = vild-gås.
hava Dal., håv Vbott., af haf;
jfr nedan ^égé af sjö.
avlinn Dal. enl. Dybeck anf. st.
A^t^-rejk Nbott. ordagrant: haf-
rik.
kavstran Vbott. haf-strand.
hindur Vbott.
At^é Angm. hitta. Allmogen gifver
detta namn åt en kalf, som
är född ock upphittad i
skogen. Jfr 7. Byta.
hjäbna Nbott. Smal. I Uppl. namn
på ett sto, liksom hjälm är
namnet på en häst; i Smal.
ko med hvit fläck eller hjälm
i pannan. I Smal. finnes ett
adj. hjälm ig.
hägg-kvist Angm.
héld Ångm. hälla, af sten- häll?
händel-hrona Medp.
hön-ros Angm., af höna?
héråt Ångm. hör-åt, eg. en im-
perativ.
iklln Vbott. Jämtl.
jnvelinn Angm.
jésrös Angm. Kan första leden
vara pl. af gås?
27
KONAMN.
397
kånaknl Jämtl.
kantiljelnruas bru-krona Södm.
Kan detta vara ett värkligt
konamn? Det finnes som så-
dant på Erikssons lista.
lanvetg ^hott] ordagrant: land-
vig (senare leden adj. vig).
Uvaml 1. levavildu Ångm., leva-
vill Hels. Nbott. är namnet
på en mager, klen kalf; bru-
kas i Medp. om människor i
bet. stackare: ha tBjn levaviV\
ha cB^nt just na fnyj^e majn
han är en skral karl, det är
jnst ej mycket med honom.
lissala Dal. enl. Dybeck anf. st.
lérugas Dal.; en ko med detta
namn är enligt allmogens upp-
gift »ej riktigt bra». Jfr lera
sv. f. dam på hästar, bölder
i huden på hästar, Rz s. 398.
lurgås Angm. lur-gås har möjl.
afseende å den näfverlur,
hvarpå vallhjonen tuta.
minne Nbott.
minne-ros Medp.
mmsttgariWhoit minst-i-gården.
Den nyfödda kalfven är natur-
ligtvis minst i ladugården.
m^lih Ångm. Jämtl. Härj. Medp.,
molika Uppl. Södm. Rz anför
s. 442 detta namn under
formen mo-Iika för Dal. ock
uppgifver i likhet med all-
mogen i Norrland ock Svea-
land, att härmed ntmärkes
') Betoningen bär sådan.
^) Ljudöfvergängen r ]> 1 är
het i barnspråket, t. ex. mor-mo2
en ko, som till färgen liknar
sin moder; jfr namnet morlig
från Gudbrandsdalen i Norge.
Denna härledning af mor
(moder) ock adj. lik har dock
utseendet af att vara en
folketymologi, ock nekas kan
ej, att en dylik sammansätt-
ning vore egendomlig, äfven
om egendomliga samman-
sättningar för öfrigt inom när-
varande afdelning ofta före-
komma. Då emellertid bety-
delsen af likhet med modern
är så allmän, synes man ej
kunna lemna denna å sido
ock förklara namnet såsom
sammansatt af den förstär-
kande partikeln mol (för
mor) + dimin.-ändelsen -i k,
då namnet skulle betyda den
.mol-lilla, den mycket lilla
(jfr Uskk 1. Liten ock get-
namnet kikia), utan snarare
af detta mor, moP) med fast-
hållande af bet. moder + di-
min.-änd. -i k, då namnet
skulle betyda lill-modren,
en kalf som mycket liknar
sin moder. Jfr härvid sådana
talesätt som: han är pappa
själf, hon är mammasjälf
om barn, som i hög grad
likna sina föräldrar. — Jämte
möltk brukas i Ångm. formen
mögk, som af allmogen fattas
i Angm. mycket vanlig, i synner-
mormoder, ä/ Sr, Zåke råka o. s. v.
398
NORDLANDER, NORRLÄNDSKA IIUSDJURSNAMN.
28
såsom samma namn, sä att
den senare formen för lättare
uttals skull kan brukas i st.
f. den förra. Formelt torde
namnet vara att förklara ur
samma mor (moder). Genom
en sådan förklaring blir nam-
net till sin bildning ock be-
tydelse jämförligt med för-
men möllh Jfr fajja här
ofvan. — Dessutom fins ett
namn
m6§Hh Ångm., mors-lik Vbott,
som torde vara att fatta så-
som mors like.
måsé, Ångm., md^a' Jämtl. (Kall),
kan ej vara af subst. mosse,
som i Ångm. uttalas mesa.
m^ré Ångm., troligen af subst.
myr, enär djuret myra i
Ångm. heter mert. Däremot
fins i 8mål.
myra, h vilket där af allmogen
fattas som identiskt med
djuret myra.
najje Ångm.
nollan Västm.
nykäm Ångm. ny-kam.
näbba Västm.; jfr näbb a prat-
sam flicka, Rz s. 473.
néjrös Jämtl.
oxa Hels. Jfr finska oksa nedan?
oUa Hels.
ömnk Ångm. möjl. af om ugn.
' I hvardagsrummet finnes van-
ligen mellan väggen ock
spiseln ett smalt rum, som är
afsedt till förvaringsrum för
ved, ock kallas haka -ömkn
bakom ugnen. Här har man
grisar, medan de äro små,
ock möjligen kan förbållan-
det hafva varit det samma
med kalfvar, så att namnet
uppkommit däraf.
pqrös Ångm.
pela Hels.
pimpa Västm. ; jfr p i m p a dricka
ofta ock mycket, Rz s. 500.
pira Ångm.; möjl. af adj. pirig
späd, klen, Rz s. 502.
pisanta Medp.
o
pldnté Angm. planta.
pömpk Ångm.
prippa Ångm.; jfr primpa 1.
prippa äta eller dricka o-
mättligt, Rz s. 510.
pul Vbott.
puttre Angm., släkt med verbet
puttra?
påbb Vbott.
reåpa Dal.
rienlinn Dal. enl. Dybeck anf.
st, af djuret ren? Jfr Sen
s. 388.
nnke Angm.
roma Hels., latinskt låneord?
rå-lann Vbott.
räja Ångm. Hels.
rsÄinn Dal. enl. Dybeck anf.
si., rö-lin?
sebelia Angm.; jfr härmed nani-
netsibiliapåkonung Ostens ko.
sédeltn Angm., af sedel 1. ceder?
skögéj af skog.
skava Västm.
slända Vbott., trol. af spinnred-
skapet si än da.
29
KOKAMN.
399
snilla Angm.; jfr verbet snilla
vara rask, Rz s. 642.
spall-ros Ångm.
spelien Norge (Gadbrandsdalen).
spéXté Ångm., jfr spel ta
springa hastigt, Rz s. 655;
möjl. ock dim., jfr 5. Spel.
spette Vbott.
spité Ångm.
spänta Ångm., af verb. spänta
(mot)?
strdné Ångm., af strand.
vilsträn Jämtl., af adj. vild?
éstrån Ångm. å-strand.
égstrån Jämtl. äng-strand.
stuni Härj.
sygé Ångm.
§égk Ångm., trol. af sjö.
föra Hels.
ttlerina Ångra,
tomte-liten Ångm.
tillta Hels.; jfr tal t liten gosse,
Rz s. 762.
tune Ångm., af tan gård?
tvivle Ångm.
tislna Dal.
valku^l Jämtl., af bvalrrund?
våffros Ångm. vang-ros = ?
vara-lös Hels.
vargjam Vbott.
vemier-b?om Vbott.
vira Ångm. Hels. Västm.; brukas
äfven som namn på tikar
ock ston.
vissa Västm. Södm. Uppl.
vådehn Härj. namn pä ko, som
är född om våren.
7&ffelin Vbott., af subst. våffla?
våga Hels. (bafs)vågen.
vé^cBgo Ångm. var-så-god.
ytter-Wom Vbott.; jfr hundnam-
net ytter.
ahn Vbott., möjligen samma
namn som å-linn, se s. 382.
åstre Ångm.
åtelinn Ångra. Allmogen här-
leder detta namn af ad v. åte,
eg. där uppe, med bvilket
ord de vanligen mer afsides
boende torparne pläga ut-
märka själfva hufvndtrakten
i byn, ock en ko, som är
kommen åt ifrån, får detta
namn.
öken- dam Ångm.
0il§ké Ångm. önska.
0ta Dal. örten?
örlga Ångm.
13. Ehuru det ej ingått i vår plan att sysselsätta oss med
andra än svenska namn, kunna vi dock ej neka oss nöjet att
för jämförelsens skull meddela några konamn, som brukas af
Norrlands finsktalande befolkning:
dokkapia hertinna herdinna
enoma hiihtingi den åsryggiga
flkona fikon joukhainen svan
helminki den pärlrika jordani jordan
hertta hjärta kameli kamel
400
NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN.
30
kaijankukka hjordeos blomma,
af karja hjord
kauoiskukka vackerblomma
kasuma
kesu den tama
kiijo brokig
kirkko kyrka
kliitu krita
korea grannlåt
koreapää grannhufvud
knkku gök
knllanknkka gyllenros
knltakaxda gnidhals
lankku läderväska
lehingi den löfviga
liinapää lärftshufvnd, linskalle
lintu fogel
liuninki, af Inmi snö
marsi mars
merenemää hafsmoder, hafs-
frun
mustikka blåbär
mnstingi svartingen, den svarta
oksasdokka kvistdocka
omena päron
ominki
onnenkukka lyckans blomma
osto-jonas senare leden = Jonas,
den förra = ?
plnma blomma
pommeransi pomerans
pnlmonkainen snösparf
punakorva rödöra
pnnaruusa rödrosa
pääfikynen svala
rusina rnssin
musendokka rosdocka
sakasti sakristia
saksa tyskan
iso-saksa stortyskan
pikku-saksa lilltyskan
satula sadel
tammenoksa ekkvist
tapuli stapel
tanlingi
tuoko
tuominki, af tu om i hägg
tahinki
tähti stjärna
vilja frukt, ymnighet
virili
äpyli, apuli äpple.
14. Emedan oxar i Norrland ej brukas som dragare, ock
det därför i hvarje ladugård ock ofta i hvarje by finnes blott
en enda oxe, så är något namn^ på honom ej af nöden. I
Ångm. finnas oss ' veterligen blott namnen bunnan (i Dal.
bursten), kangrik, kronstedt, pilen ock rosander (en oxe med ros i
pannan). I vissa trakter af Jämtl. kallar man oxar med nam-
net konstantinopeL Bland upptecknade konamn från Härj. finna
vi sådana namn som léskén, plésfn' ock sluvén (äfven skrifvet
sluvé)j hvilka att dömma af formen torde tillhöra oxar.
Namnet léshén är tydligen norskans losken (med öppet o),
Aasen s. 459, isl. lös kr lättjefull, en egenskap som folket
31
KONAMN.
401
mer äo väl skalle kunna tillägga oxen, emedan han ej direkt
ökar ladugårdsafkastningen.
I det öfriga Sverige äro oxnamnen vida vanligare. Ifrån
Västm. (Munktorp) ock Södm. (Härad) äro vi i tillfälle att
meddela följande namnlängd:
bleken
äppelband
eneström
mnlle
bläsen
ftläder
gullman
murre
broken
kuire
bjärten
prinsen
brunte
munter
bjärlinan
pungen
bvithatt
David
nyman
pyril
livitliTi(d)
Jonas
ringman
pys
krön
Jakob
rosenkvist
Tfuli
kroTiinan
rolf
sjölun(d)
labbe
kronstedt
vale
urbanus
tofÖL
krusen
alexandersson
våmlin(d)
rö(d)man
belbnan
våmlu]i(d)
sljäni
bö^man
Lappen
Den föregående framställningen har mer än väl varit till-
räcklig att fästa uppmärksamheten på åtskilliga egendomlig-
beter hos de nu genomgångna namnen. Bristande tid — Cör
att ej tala om insikter — hindrar oss att här inlåta oss på
någon allmän redogörelse för namnens formella bildning m.
ro., hvarför vi inskränka oss till att närmare betrakta de ofta
återkommande ändelserna -gås ock -lin samt dimin.-ändelserna
-ik, -ka, -la ock -ta.
Namnen på -gås. Till lättnad för öfversikten sammanföra
vi här i bokstafsföljd de namn, hvari -gås ingår, med angifvande
af den sida, där de på grund af sin betydelse finnas upptagna:
gås s. 396.
all-gås s. 396.
ann-gäs s. 396.
björ-gås s. 396.
blom-gås 8. 379.
bod-gås s. 396.
brun-gäs s. 380.
bränn-gås s. 396.
dyr-gås s. 395.
fal-gås 8. 395.
far-gås 8. 392.
finn- gås s. 393.
fläU-gås s. 396.
M-gås s. 390.
frö-gås s. 390.
fård-gås s. 392.
grann-gås 377.
grå-gås 8. 380.
guld-gås 8. 381.
baf-gås 8. 396.
bem-gås s. 396.
bjärt-gås 8. 377.
bvit-gäs 8. 381.
jul-gås 8. 391.
kind-gås s. 385.
knöl-gås 8. 388.
leru-gås s. 397.
lif-gås 8. 389.
lind-gås s. 381.
lur-gås 8. 397.
402 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HU8DJUR8NAMN. 32
löf-gås s. 382. sadel-gås s. 384. sön-gäs s. 390.
log-gås 8. 390. (sdö-gås 8. 396. ti-gås s. 390.
mo-gås s. 396. skön-gås s. 378. tor-gås s. 390.
myr-gås s. 396. smör-gås s. 396. yacker-gås 8.-379.
mån-gås s. 390. snö-gås s. 384. vad-gås s. 396.
norr-gås s. 396. sommar-gås s. 391. yall-gås s. 396.
ny-gås 8. 391. sigäm-gås s. 387. vild-gås s. 396.
on-gås 8. 390. stor-gås s. 396. yinter-gås s. 391.
ren-gås s. 396. ström-gås s. 393. yår-gås s. 391.
ring-gås s. 382. syan-gås s. 385. äppel-gås s. 385.
röd-gås 8. 384. söder-gås s. 393. gäss-ros s. 396.
Rörande det område, inom hvilket oamDen på -gås före-
komma, må anmärkas, att gås osammansatt brukas såsom
namn endast i Vbott. — nämligen för så vidt vi bafva oss
bekant — ock att ordet för öfrigt såsom andra leden i samman-
sättningar förekommer i talrika namn i hela Norrland ock
Dal., men annars sparsamt, så att vi frän Uppland ha
endast namnen brun-gås ock frö-gås, från Västm. namnet ny-gås
ock från Gotland namnet all-gås. I Södm. ha enligt upplys-
ning af 6. Eriksson för en mansålder sedan funnits åtskilliga
namn på gås såsom ann-gås, grå-gås, ti-gås ock log-gås: F^ör
öfrigt ha vi ej funnit namn på gås i Sverige, men väl i det
nordliga Norge, hvars konamn ha stor likhet med de svenska.
Återstår nu att söka någon förklaringsgrund till denna
egendomliga sammansättningsled, hvarvid till en början må
anmärkas, att gåsafveln är — ock med all sannolikhet väl
också varit — främmande för Norrland, hvaremot vildgäss
förekomma ganska allmänt. RiETZ anför s. 187 konamnet mån-
gås ock ger en förklaring däraf, hvars riktighet dock torde
kunna sättas i fråga. Han håller före, att ordet gås fått be-
tydelsen af smör däraf, att bordssmöret i vissa trakter pressas
i former, hvari fogelfjädrar äro utskurna '), ock att det anförda
namnet är bildadt af gås i denna betydelse. Fattar man nu
hans ord så, att gås i denna sammansättning betyder smör,
så är en sådan lösning afgjordt oriktig; ty mån-gås betyder ej
smör, som är frambragt på måndagen, ej häller ring-gås en
smörklimp med ringformiga fläckar o. s. v.; men väl ko, som
*) Om en annan uppfattning häraf so Riciiert, Kulturbietoriska
bilder, i Sv. Tidskr. ntg. af Hjärne, 1876, s. 119.
33 konamk. 403
är född på måndag, ock ko med runda fläckar. Ar åter hans
mening den^ att gås i betydelsen af smör intager en med-
lande plats mellan gås fogeln ock det i konamnen ingående
gås, så att gången af betydelseförändringen varit ungefär
denna: gås = fogeln -> gås = gåsfett, sofvel, smör -^ kreatur
som ger sofvel, ko; så synes en sådan förklaring antagligare.
Helt naturligt är det nämligen, att ett ting får namn af det,
som det aflar af sig, af den frukt, som det gifver. På så sätt
mena vi namnen grädde ock mjölkros vara uppkomna, ock
namnet smör-gås betyder då en gås som ger smör, det vill
nu för tiden säga: en ko. För ett sammanhang mellan gås
smör ock konamnens gås talar också den omständigheten, att
namnen på -gås talrikast förekomma i Norrland, där gås Åer-
städes har denna betydelse.
Emellertid hafva vi kommit att tänka på en annan enklare
förklaring, som vi här meddela, till den kraft ock värkan den
kan hafva. Gåsen har i den indisk-europeiska mytologien
spelat en framstående roll altifrån den aflägsnaste tid intill den
närvarande, ock vi kunna härom hänvisa till arbetet Bie
thiere in der indogermanischen mythologie von A. De Guber-
NATIS, sidd. 564—584, men vilja dock fästa särskild uppmärk-
samhet på några förhållanden i de nordiska länderna ock sär-
skildt på gåsens bruk på runstafven ock de efter hanne upp-
kallade orterna. Runstafvens tecken för den 11 november är
en gås, ock ännu kallas ju dagen Mårtens-gås.* Uti en gam-
mal förklaring öfver runstafven ^) leronas med anledning häraf
den upplysningen, att gåsen betyder vintrens ankomst ock
att de gamle då offrat en gås, hvarvid de af bröstbenen spådde,
huru vintren sig skulle skicka. Den första delen af bröstbenet
betyder vintrens begynnelse, men bakdelen vintrens slut. Det
hvita på bröstbenet betyder snö ock blidt väder, det mörka
frost. Afven af ännu lefvande folksägner visar sig gåsens
mytologiska betydelse; vi inskränka oss här till att nämna, det
Sibylla på sitt ena ben hade en gås-fot.
Talrika orter äro ock uppkallade efter gåsen. Om man
mot namnen Gtaasekyl, Gaasewadh (nu Gåsevadsholm) i Hal-
^) Kort och tydelig undervisniDg, hur man skall bruka runstafveu.
Upsala 1743.
Sv. landstn. N. B. /. 28
404 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJUKSNAMX. 34
la^d ock Gaashögh (1451) i Småland^) samt Gåsebäck ock
G-åshuset i Skåne ^) anmärker, att dessa kanna vara uppkomna
med hänsyn till den tama gåsen, så kan någon sådan an-
märkning ej riktas mot de i Norrland ofta förekommande
namnen Gasabäck, Gåsnäs, Gåssjö, Gässjö, Gåstjäm ock G4s-
vik, af hvilka namnet Gåsnäs förekommer på icke mindre än
fem ställen i Ångm., ock troligen ej häller mot det i södra delen
af Helgeland vanliga önamnet Gjeesseia, som af K. Eygh ^)
hänföres till gås. Detta tyckes ostridigt visa, att gåsen varit
en mera uppmärksammad fogel, ock hvad hindrar då, att kor
direkte uppkallats efter hanne lika bra som efter dufvan ock
svanen? Men äfven ytterligare skäl kunna uppsökas för
den åsikt, som vi här angifva. Är det så, att man, innan
boskapsskötseln blef allmän ock medan jakten var ett af
våra förfäders hufvudsakligaste näringsfång, fick sitt sofvel i
synnerhet från gåsen, så ligger det väl ej något otänkbart
däri, att vid boskapsskötselns införande korna fått behålla
det gamla namnet på det sofvelgifvande djuret. Namnet
skulle härvid stå kvar, ehuru saken förändrats. — Märkas bör
för öfrigt, att i den indiska litteraturen vid beskrifning på sköna
kvinnor talas om deras vaggande gång ock jämförelse göres med
gåsens (jfr konamnet va(d)gås), ock att gås i den finska folkdikten
Ealevala är en smickrande benämning på flickor, hvilken öfver-
sättaren på syenska återgifvit med dufva.
För öfrigt, om man ännu är tvifvelaktig, synes ju namnet
vUl-gås, som väl ej kan vara något annat än vild-gås, vara
ett godt stöd fbr den mening vi här framstält.
Namnen på -lin. I likhet med namnen på gås, upp-
tagas här de namn, hvari lin, linn eller lind ingår:
linna 1. linda s. 381. hrun-linn s. 380. danne lin s. 392.
adeliiin s. 394. byte-lin s. 391. deger-linn s. 392.
aspe-lin s. 395. bärge-linn s. 381. divi-lin s. 395.
blomster-linn s. 380. dadel-lin s. 375. dooke-lin s.<375.
brud-linn s. 375. dam-linn s. 375. dygde-linn s. 376.
') Styffe, Skandinavien under unionstiden, Stockholm 1867, s.
85, 86, 148.
2) Falkman, Ortnamnen i Skåne, Lund 1877, s. 203.
^) Bemerkninger om Stedsnavnene, Kristiania 1870, s. 78.
35
KOXAMN.
406
däje-linn s. 376.
enge-linn s. 392.
fager-linn s. 376.
i5äU-lin s. 381.
frank-lin s. 388.
frigg-lin s. 390.
fru-lin 8. 376.
främme-linn s. 396.
fröjde-lin s. 389.
fänger-linn s. 396.
glade lin s. 389.
grann-linn s. 377.
grön-lind s. 380.
haf-linn s. 396.
hviWin 8. 381.
hög-linn s. 388.
iek-linn s. 396.
jnl-lin 8. 391.
juvelinn 8. 396.
kind-lin 8. 385.
komme-lin 8. 377.
krans-linn 8. 381.
kro-linda s. 393.
krus-linn s. 381.
kyiok-linn s. 389.
kvelin s. 386.
linn-Wom s. 381.
linn-dropp s. 381.
lind-gås 8. 381.
linn-ros s. 381.
lyoke-linn 8. 378.
löfve-linna 8. 382.
msg-lin s. 391.
mo-llnn s. 381.
norde-linn 8. 393.
näs-linn s. 381.
prioke-linn 8. 382.
rallinn 8. 394.
ren-lin s. 388, 398.
res-lin 8. 392.
ros-lin s. 382.
rö(d)-linn 8. 384, 398.
sedelin 8. 398.
silfver-lin s. 384.
skog-lin 8. 381.
snätte-linn 8. 389.
snö-lind s. 384.
sommar-linn 8. 391.
springe-linn s. 389.
ståte-linn 8. 388.
STan-lin s. 385.
svart-linn s. 385.
säter-lin s. 382.
söder-linn s. 393.
tinning-lin 8. 387.
tis-lin 8. 390.
tor-linna s. 390.
vaoker-linn s. 379.
Yådelln 8. 399.
7åffelin 8. 399.
åker-linn 8. 382.
å-linn 8. 382.
ållinn 8. 399.
ås-linn s. 382.
äng-lind 8. 382.
äppel-lin s. 385.
skön-linn s. 378.
Osammansatta brukas både formen Unna ock linda. De norr-
ländska namnen gå alltid ut på -lin(n), bvareroot Svealandskapens
namn hafva ändeisen -linna eller -linda. Uti dal. hafva vi hört
tydligt -lind i Mora ock närliggande socknars folkspråk, i strid
hvaremot Dybeck, Sv. vallvisor, uppger ändelseu -linn i samma
namn från samma socknar ock äfven från andra. Vokalen är
i regeln kort, så väl då ordet är första som då det är sista sam-
mansättningsleden, ock på ett ställe i Angm. har han ett obestämdt
ljud ^, sväfvande mellan i- ock e-ljud; men undantag äger rum
i Kalls ock Offerdals socknar i Jämtl., där vokalen är lång
ock orden ha följande betoning: vitUn hvit-lin, réUn röd-
lin o. 8. v.
Hvad ordets härledning vidkommer, anför Aasen s. 447
ett dunkelt ord lin, som förekommer i kvinnonamn i gamla
visor, såsom Lyselin, östelin, Sylverlin (= vårt konamn sUfver-
lin), ock i konamn, t.' ex. frölin. Hit hör väl ock valkyrie-
406 KORDLANDlSa, norulandsKa husdjurskamn. 36
namnet Sigrlinn^). Uppenbarligen är denna norska ändelse den
samma, som så ofta visar sig i konamnen, ock med tanken på det
af Rydqv. Sv. språkets lagar, V: 218 anförda subst. dvsBrghelin
liten dvärg m. fl. ord, i hvilka han anser den tyska dimin.-
ändelsen -lin (sedan -lein) vara öfverförd, ligger det nära till
hands att sammanställa dessa ändelser, i all synnerhet då man
har sådana namn som aspe-lin liten asp, firu-lin liten fru (all-
deles samma bildning som det tyska, fräu-lein), dam-lin liten
dam, dooke-lin liten docka o. s. v. Då man vid sidan af hvar-
andra finner sådana namn som fröjda ock fröjde-lin, franka ock
franke-lin, rena ock ren-lin, svana ock sYan-lio^ så kunna de senare
formerna, synes det oss, ej lämpligare förklaras än såsom
diminutivbildningar af de förra. Med afseende på betydelsen
stämmer en sådan uppfattning mycket väl öfver ens med böjel-
sen för namn af förminskande betydelse. De dalska formerna
på -lind synas visserligen tala häremot; men är vår nedanför
gifna förmodan, att under •lin(n) döljer sig äfven trädet lind,
riktig, så torde sådana dalska namn som damhnda (jämte däme-
hn Angm.) vara att anse såsom analogibildningar med dem,
hvari linden värkligen ingår. Olöst återstår dock den frågan,
huru en tysk diminutivändelse kunnat så nedtränga till allmogen,
under det han är så godt som främmande för högsvenskan.
Visserligen finnas i svenskan sådana mansnamn som Aspelin,
Bäcklin, Ekelin, Hagelin, Hoflin (af ortnamnet Hof), Sundelin
(af ett ortnamn Sund) o. s. v.; men själfva betoningen vittnar
här om det främmande ursprunget. Kan det möjligen förhålla
sig med denna ändelse på samma sätt som med prefixet ga-, ge-P
För det osammansatta namnet linna eller Unda ock för
första leden i sådana namn som linn-blom, linn-gäs, linn-ros m.
fl. måste man emellertid söka någon annan förklaring, ock vi
tillgripa då trädet lind. Då andra trädslag såsom asp, ek,
en ock rönn ingå i namn, hvarför skulle då ej samma för-
hållande kunna äga rum med afseende på linden, då hon ju
är långt ädlare än någonsin aspen ock enen? Äfven lindens
plats i folkvisan talar härför. Uti afhandlingen om omkvädet
i folkvisorna yttrar nämligen Geijer: »Det finnes andra en-
skilda föremål [än vår ock sommar, liljor ock rosor], som i
') Jfr dock P. A. MuNCH, Samlede Afhandlinger, udgivne af G. Storm,
ChriBtiania 1876, IV, s. 136.
37 KONAMN. 407
folkets fantasi en gång fått en poetisk betydelse ock därför
användas i samma mening. En sådan allmän poetisk betydelse
har i svnnerhet lindträdet. Det förekommer i omkvädet i en
mängd visor, utan att man därtill kan inse någon annan orsak,
t. ex. under linden — men linden gror väl — linden darrar
uti lunden — linden gror ute å fager ö o. s. v. Afven har
Afzelius anmärkt, att linden, som ej blott i omkväden, utan
äfven i visorna om förtrollningar så ofta förekommer, ännu af
allmogen anses med ett slags belgd ock för ett träd af sär-
deles betydelse, under hvilket älfvor, tomtar ock lindormar
älska att vistas». Då nu vackra, smickrande namn äro så
omtykta, att det af ros finnes bildade ej mindre än femtio,
är det naturligt, att man ej underlåtit att nyttja ett så poetiskt
ord, som linden härigenom visas vara. Utan tvifvel är det
ock denna poetiska betydelse, som är grunden till den talrika
förekomsten af tillnamn bildade af lindträdet, t. ex. Lind,
Linde, Lind-blad, -blom, -bäck, -gren, -strand, Fager-lind,
Hammar-lind o. s. v. Uti en katalog öfver studerande vid
Uppsala högskola ha vi funnit ötver ett femtiotal sådana af
lind bildade namn, under det tjugofyra voro bildade af ek,
sjutton af björk, sju af alm ock hägg o. s. v.
Det isl. adj. lind-hvitr white as baste (Cleasby-Vigfusson
8. 389) visar, att linden brukats för att utmärka hvit färg, ock
namnet livit-lm(n) skulle ipåhända i öfverensstämmelse härmed
kunna betyda den lind-hvita kon. Ätt vi möta sådana namn
som rö(d)-linn ock svart-linn, är ej något talande skäl mot en
sådan tolkning, ty betydelsen af lind kan ha gått förlorad för
medvetandet, sä att lin slutligen blifvit afledningsändelse;
likaså ej häller den omständigheten, att linden saknas i Norr-
land, ty väl känd ur sång ock saga har hon varit så mycket
mer passande till smickrande namn. Ock vidare, då boskaps-
skötseln utbredt sig från sydligare trakter mot norden, så
kunna de namn, hvari lindträdet ingår, lätteligen så småningom
hafva fortplantat sig till de nordligaste trakter i Norrland.
Namn på -ik ook -ka:
-ik: dansik s. 388. -ika:? Meka s. 396. rosika getnamn (se
gullik s. 380. hvitika s. 381. under 18. Ros),
möltk s. 397. samt
408 NORDLANDEll, NORRLÄNDSKA HUSUJUBSNAMN. 38
-ka: droska e. 376. skönka s. 378. strinka a. 393.
Ufika 8. 377. staärnka s. 387. (Jfr 21. kikia).
Namnen på -la äro svårare att särskilja; såsom tydliga
diminutiv anföra vi
biälla, getn. (se grålla s. 380. röUa s. 384.
under 18. B1&). nyttla s. 378.
Namn på -ta:
bnmta s. 380. munta s. 386. spelta s. 399.
granta s. 377. printa s. 378. sljämta §• 387.
gullta, gélt 8- rönta s. 384. ÄÖnta ». 390.
380. snälta s. 378.
Nanm på getter.
Getnamnen röja i afseende på betydelsen en betecknande
olikhet med namnen på kor. Under det nämligen de senare,
äro smeknamn, betecknande någon utmärkt egenskap eller fäg-
ring, ock äro bildade af guld ock blomster, finner man däremot
på vissa ställen, t. ex. i Härjedalen, knappast ett enda getnamn
med sådan bildning ock betydelse; men väl många, som äro
riktiga skällsord. Orsaken bärtill har man naturligtvis att söka
uti getens tjufaktiga ock öfver hufvud odygdiga natur, hvari-
genom hon vållar sin ägare ock vallare förargelse ock besvär.
15. Denna hannes ilifundighet ligger till grund för följande
namn:
Iioppa: léopé Härj., loppa Jämtl. Hels. Medp., Itipä Dal.; nam-
net utmärker äfven svart färg.
Lus: lusa Hels.
pine-luB Härj.; första leden = ?
*Nalla: nalla Vbott. Jfr nalla tjufaktig kvinna, Rz s. 460.
Ohyra: ohyra Jämtl. ohyran.
'Ful: pula Hels., släkt med subst. pul möda, besvär: den be-
svärliga.
Särk: flunsa^h Härj., af fluru lurfvig.
39 GETNAMN. 409
Uggla: iu^gld Angm. ngglan. ^
ÅBna: Asnd Angm. åsnan.
16. Dock har man äfven smeknamn, såsom:
Docka: déJcd Angm. dockan.
grandaka Aogm. grann-dockan.
Jcransdoka Jämtl. krans-dockan.
papper-docka Ångm.
seierdeka Angm. socker-dockan.
sten-docka Jämt]., stén(lixka Dal. torde ha afseende på
getens benägenhet att klättra på stenar.
vdkerdok Jämtl. vacker-docka.
Fröken: fröken Ångm.
Grann: granästa Angm. grannesta.
grann-flna Jämtl.
grann-nyttaa Hels., enl. Rz s. 210 behagsjuk kvinna.
Grefve: grevina Hels. grefvinnan.
Guld: guld-tippa Hels. nyckelpiga.
Eäjsare: kejsarinna Hels.
Mamsell: mamsella Hels.
Nipper: mperttpa Angm. Medp. nipper-tippa, fruntimmer
som altför mycket Qäskar med sin klädsel eller vill
synas förnäm, Rz s. 469.
Nätt: nétd Angm. nättan.
Prins: prinsd Vbott., prinsessa Hels.
Färla: palefma Ångm. pärle-finan.
Sipp: sippa Angm. sippan.
Skön: §0nd Ångm. skönan.
Socker: sékrd Ångm. sockran.
sekerhit Angm. socker-bit.
Stass: stussera Hels., af stuss, stass prål ock stnssug prålig;
som vill vara grann; i Västm. fins konamnet stassa.
Vacker: väkerjet Jämtl. vacker-get.
Ej utan fog tillägga några af dessa namn geten egenskapen
att vare prålsjuk, ty om man t. ex. sätter en bjällra eller klocka
på en get; som ej är van att bära någon, så lägger hon på
allehanda sätt sin stolthet i dagen.
17. Getens lifliga natur ligger till grund för följande namn:
410 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 40
'Barka: hå^ké Härj. barka, enl. allmogens förklaring af verbet
hå^ké gå fort, »barka af».
Dans: dansdoka Jämtl., dans-dooka Angm.
danstuopQ Härj. dans-tuppa [tuope fem. till tupp].
ttJLopedans Härj. tuppe-dans. Jfr 5. Dans.
Hare: bara Hels.
haraogen Jämtl. har-ungen.
Hopp: boppe-gilla Jämtl. den »hopp-yra»; jfr Rz s. 189 nnder Qel.
Masurka: masurka Medp.
Skata: skåté Härj. skata. Jfr »skatan hoppar».
Väpr: sprida Ångm.
sprilé Angm. sprila.
springa äels.
sprätta Hels. Ångm., sprUä Dal.
^Tester: töstér Härj., tostra Angm. yrhätta.
Trippa: trippa Ångm.
trtpedansa Ångm. trippe-dansa.
inpdortddnsa Ångm. tripp-dori-dansa; andra leden = ?
tripp-lina Ångm.
gidltrip 1. guUnp^n Angm. guld-tripp, -en.
träpk Angm. trappa.
triÅpé Ångm. truppa. Jfr i afseende på vokalserien tripp
trapp truU.
18. Följande namn äro bildade med hänsyn till Hirgen:
Blaok: blaoka Hels.
blakdbja Ångm. blackejan.
bldokeros Härj., bldkeros Ångm., black-rosa Ångm. Jämtl.
bldokerand Härj. black-rand.
•B1&: biéä Angm. blåan.
blåjä Ångm. blåjan.
b^ålla Hels.
blo§^aiia Vbott. blå-geten.
bladnvy b?å-duya Jämtl.
bli^daka Jämtl., blå-docka Hels.
blåda'ns Jämtl. blå-dans.
blafma Angm. den blå-fina.
blakwla Jämtl., blakvla Dal. blå-kulla, get med blått
hufvud.
41 GETNAMN. 411
Blå: l)?å-lus Härj.
blarosa Angm. blå-rosen.
hlaskala Järn ti. den blå- skalliga.
blasnuka Jämtl.^ se nedan under 19. Snuf.
'Blöja: bléjd Ångm. eg. ett rosigt, färgadt tyg; jfr konamnet
Méjå i Dal.
Flagg: fiagga Hels., flågä Dal. Namnet ges åt hvita 1. röda
getter.
Fläck: fléokä Härj. fläckig.
fléokeros Härj. fläck-ros.
Grimma: grimé Härj., grima' Jämtl., grimd Angm., grimma
Hels. get med fläckar 1. streck utefter ansiktet; jfr
Rz s. 212.
grpnrosa Ångm. grim-rosen.
Grå: gråa Angm. gråan.
grålla Hels.
grofjgatta Vbott. grå-geten.
gréknla Dal. grå-kuUan.
Hvit: V7ja 1. gvitä Angm. hvitan.
wit^gatta Vbott. hvit-geten.
ivttepige Härj. hvit-piga.
vttskaja Jämtl. hvit-skallan.
vtisnuka Jämtl. hvit-snuckan; om snuka se under 19. Snuf.
vttsptra Jämtl. hvit-spiran.
tvitesa^k Härj. hvit-särk.
sn0vtta Jämtl. den snö-hvita.
Krita: kUtd Ångm., kUtå Dal., krita' Jämtl., krita Hels. namn
på en bvit get.
krttogen Jämtl. krit-ungen.
Krus: krusa Angm. krusan; jfr krusig brokig, Rz s. 358.
kmsera Hels.
krusdjsete Dal. krus-geten.
krustuope Härj., kru^lupa Dal. krus-tuppan.
Bipa: ripa Ångm., ripa' 1. r0pa' Jämtl., af fogeln ripa; ges åt
hvita getter.
Bob: rösä Ångm. Dal. rosen. Ges åt rosiga = fläckiga getter.
röstka Ångm. Dal. rosika, dim. af ros.
roséla Ångm. rosella.
btsXteros Härj., af bälte. Jfr bältug brokig, Rz s. 74.
412 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA IIU8UJUR8NAMN. 42
Sadel: såld Ångm. sadlan.
sal-dooka Hels. Ångm.
salrosa Ångm. sadel- rosen.
saltuope Härj. sadel-tappa.
Bjal: §alé Ångm. siala.
Stjärna: ^ati^oka Ångra., sljärn-docka Hels.
Stöfvel: stévlk Ångm. get med svarta fötter, såsom om hon
hade stö flår på sig.
Svart: swol^^aita Vbott. svart-geten.
svatlopa Jämtl. svart-loppan.
svärta Vbott.
•Al: aldoka Jämtl., af al mörk rand efter ryggen; jfr aal,
Aasen s. 30,
19. När namn äro bildade efter getens skapnad ock ut-
seende, har man rätt ofta tagit hänsyn till getens utväxter på
ömse sidor om halsen ock till den omständigheten, att hon sak-
nar horn:
Bjällra: hjélrå Ångm. get med sådana pungar,
bjäller-docka 1. hjäll-docka Ångm.
hjélä Dal. get med pungar (= hjélrå)\ se Rz s. 36, Aasen
s. 59.
I^un: /)uwé Härj. get med mjukt hår.
Horn: krokhotie Jämtl., krokwaned Dal. get med sammanvuxna
horn.
Hätta: tralhceta Angm. troll>hättan, af hätta mössa, hornlös
get; emedan sådana äro sällsynta, har första leden
tillkommit.
Ellack: kldkdzete Dal. namn på hornlös get. Jfr klack ock
klakk-kyr horn-lös ko, Rz s. 324.
Klocka: kléM Ångm. klockan, get med utväxter.
kldkeska Ångm. klockerskan i , . j , , n
, , ' i ^ , , , betydelsen hos alla
klakrosa Angm. klock-rosen \ _ , , ,
giilklaka Ångm. guld-klockan J ~"
Knapp: knapperdina Ångm. get med knapplika »klockor».
*Knepa: knépä Dal. get med »klockor»; jfr knepa knapp, Rz
s. 336. >
Knopp: knoppla Ångm., kndpl/ä Dal get med synnerligen korta
ock trubbiga horn.
43 GETNAMN. 413
KuU: MJk 1. héjb Härj., Mlé^ Angm., MW Jämtl. kulla, horn-
lös get.
'Lurf: Urva' lurfvan Jämtl.
•JTucka: ptlnuJca Jämtl.; jfr nukken, Aasen s. 542, »forknyttet
i vaexten, liden, vantreven» ock nökka, Rz s. 470,
gammal gamma.
•Slufs: Xléfsd Ångm. get med ymnigt hår; jfr sluffsa, Rz s. 628.
'Snxif: snuva' Jämtl., snuva Angm. Vbott. get utan horn.
snupd Angm. |
snébd Vbott. i till betydelsen lika med snuva.
snuka' Jämtl. j
Spira: spiré Härj. Angm., spira' Jämtl., spira Dal. Jfr spira
»et faar med horn», Aasen s. 735.
spir-i-naok Vbott. get med spira i nacken.
'Teppel: tépU Härj., täppla Hels., af ttepal »klocka».
tepeidoka 1. Upmlåaka Jämtl., teppel-docka Hels.
ttpceXfina Jämtl., af fin.
tipcBlxKBta Jämtl., af nätt.
ttepceliuop^ Härj., af tuppa höna.
Öga: vinn-öge Vbott.
É
20. Egendomh'ga bildningar äro:
alstansmra Jämtl. allestädes- komfeléte Jämtl. kommer-fuU-
är-hon. efter,
ftii/^u'? Ängm. blir fuller, blir väl. på-rappe Hels. adverbielt tale-
bralifn Ångm. bra-liten, gan- sätt = strax.
ska liten. ra-väg till bet. lika med före-
geting-rädd Angm. gående.
granvcpra Jämtl., af grån'V(B'r ropina Jämtl. ropa-in-hänne.
vackert väder. viU-du-si-a Hels. vill-du-se-
ha-du-sitt-a Hels. har-dusett- hanne.
hanne.
21. Svårtydda eller enstalca stående namn:
bij^ån Angm. hyndan. Jfr 26. duva Ångm. Jämtl. dufvan, niöjl,
'Byoka; här möjl. skällsord. smeknamn.
hcelinta Ångm. duvqrei Medp. duf-öra,
böla Vbott., trol. af verb. böja. Cvu' Härj. evig,
414
NORDLANDER, NORRLÄNDSKA UUSDJURSNAMN.
44
flora' Jämtl. flora.
glqv0ra Jämtl.
granm^h Jämtl.; mtU brukas
ensamt såsom smekord fill
en katt.
giva' Jämtl. gåfvan.
hökinna Hels.
iXkå Ångm. för ill-ka, dim. af ill?
jvpå Ångm.; se gip a, Rz s. 193,
Aasen s. 216; jfr UUp^.
jordinna Ångm., sannolikt af
hjord,
klkia Angm.; jfr ofvan s. 408.
klipk Härj. ock
IcUptros Härj. sägas utmärka
en get med hopknipna horn.
Tclip^ har eljes i Härj. bet.
cunnus; jfr jvpå,
lore Härj.; jfr lo ra 3, Rz s.
412, mjuk träck efter horn-
boskap ute på marken; här
då såsom skällsord,
malta Ångm.
maska Vbott, af mask?
mäokra Vbott., af verbet mäckra
bräka (om getter),
mätta Hels.; jfr mätta får, Rz
8. 456.
Pl
rs^k Å
ngm. piga.
nykelpige Medp. nyckel-piga.
pripp Medp., prippa Ångm. släkt
med prippa, primpaätal.
dricka omåttligt, Rz s. 510?
restuope Härj. res-tuppa, brukas
som namn på en köpt get,
med hvilken man rest något
stycke väg.
snire Härj.
snuXtre Härj. snylta?
sende Härj.
sveda Ångm.
sande Härj. sandig?
^(é^Jca' Jämtl. skänka, af skänk,
skänk-docka Jämtl.
skänk-ogen Jämtl. skänk-ungen.
tuopk Härj., se 17. Dans.
trceotahiope Härj. enl. allmo-
gen: en get som är född
trettondag jul.
22. Bockarne sakna af samma orsak som oxarne vanligen
namn; de enda vi antecknat äro:
greven Hels.
o
grem 1. grém^n" Angm. grym.
hdpedans Jämtl. hoppe-dans. I
en ladugård, där en bock
fans med detta namn, kallades
en annan på rim
hrörhä^ns bror hans.
hurtig Ångm. hurtig.
köken Hels.
kajen Ångm.
mdkö Ångm.
fåp'vC Ångm., af rapp.
Jämföra vi de nu genomgångna getnamnen med namnen på
kor i afseende på deras börd, så finna vi de förra i allmänhet
vara af rent svenskt ursprung, under det att bland konamnen
funnos flere låneord. Det är också helt naturligt, att så skall
vara förhållandet, då getkulturen ej varit utsatt för något inflytande
45 UÄST- OCK STONAMN. 415
frän utlandet eller de bildade klasserna. I motsats härtill
visar listan å häst- ock hundnamn en stor mängd namn af
främmande ursprung.
Namn på hästar ock ston.
23. Bland hithörande namn äro de, som utmärka färgen
de vanligaste ock*hafva både mask. ock fem. former:
Blaok: m. bldoj^én Ilärj., bldMn Ångm., H&Jcén Vbott., blåj^kn
Dal., Uacken Hels. Södm.
f. bldolcd Härj., bldkd Ångm., blsika hblkk Vbott., bldlcä
Dal., blaoka Hels.
Blank: m. bldgk(i Ångm. För så vidt vi hafva oss bekant, brukas
namnet blott i versen
rie, rte rdgké rida, rida ranka
hésffC hété bld^ké o. s. v. hästen heter blanke o. s. v.
f. bldgkd Angm. blankan. Jfr s. 379.
Blända: f. bléndå Ångm. Jfr s. 380.
Bläs: m. bUs'fC Ångm., bläsen 1. blesen Hels., b^äsen Södm.
f bUsä 1. blfpsä Ångm., bläsan 1. blesa Hels., bfäsa Södm.
*Brok: m. bröj^én Vbott., brotjen Hels. broken.
f. brökä Vbott. brokan. Jfr s. 380.
Brun: m. brun^n' Härj., brun Hels., bruti Vbott. brunen.
briknté Vbott., brtXfilé Ångm., brunte Hels. Södm. Värml.
bruno Ångm. »
f. bruna Härj., bruna Hels., brutia Vbott.
brunta Hels. Södm. Jfr s. 380.
Grå: m. grån'n' Härj., gran Hels.
gr&lle Ångm. Hels. Västm. Södm.
grås'n" Dal.
f. griå Härj. gråan.
grälla 1. grfiJlan Hels., grälla Västm. Södm.
gråsä Dal.
Gul: m. gufi Vbott. gulen.
Hvit: m. wtfn 1. gvtfn Ångm., wtfn Härj. Vbott., wdtfn" Dal.
hviten.
f. witå Härj., wdttä Dal. hvitan.
å
416 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 46
Krus: m. kruse Vbott: Jfr Krus s. 381.
Röd: m. rMn'' Härj., rén Vbott., ron Hels. röden.
rélé Angm., rölle Hels. Södm.
f. röllan 1. rölla Hels., röUa Södra.
Snö-Bock: f. SDJösuka Dal., af sock strumplik benklädnad: häst
med hvita ben.
Sot: m. söfn" Angm. Medp., soten Hels.) .«.. ,
f. sota Ångm., sotan Hels. j °
Svart: m. svdfrf Ångm., ^ivåofri^ Härj., §^val\ Vbott., svarten
Hels. Södm.
f. svålå Ångm., svartan I. svarta Hels. Södm.
24. Andra namn utmärka snabbhet, hastighet, hurtighet, t. ex.
Blixt: m. blixt Hels.
f. hUkstä Ångm. blixtan.
Blink: m. blinken Vbott, af blink ögonblick.
Eld: m. elden Vbott.
Flink: m. fh^k Ångm., af flink rask.
Frank: m. fragk Ångm. Hels.
Hurtig: m. hurtig Vbott.
Kvick: m. kvikén Ångm. kvicken.
Munter: m. munter Ångm. Hels.
Pil: m. pil Ångm., pilen Vbott.
Polka: f. polka Vbott., af dansen polka; jfr f). Dans.
*Slompa: m. slompen Vbott., af verbet slorapa springa, gå
tungt; jfr slumpa »buse frem», Aasen s. 707.
Springa: m springen Angm.
Man skulle vänta att finna namn, som utmärkte styrka,
men sådana tyckas ej vara allmänna. Exempel härpå äro
namnen styrbjörn Vbott., lånadt ifrån jomsvikingahöfding^n
Styrbjörn Starke, ock herkules Västm.
25. Personnamn gifvas äfven åt hästar, ehuru ej så ofta
bland den egentliga allmogen som bland så kallade stånds-
personer:
ApoUonia: lena Vbott.
Måns: mågkk Ångm. dim.
Pål: påUe Vbott. Ångm. Hels. Uppl. Vä«tm. Södm.
Per: pélé Vbott. pelle.
47 HÄST- OCK STONAMN. 417
Stefanus: stefalus Vbott. Utan tvifvel är namnet lånadt från
Norrlands apostel Stefan, hvilken som bekant var en
stor hästvän. Rörande konsonantväxlingen skulle man
vilja jämföra lat. asinus med gotiska asilus^ tyska
esel. På någon själfständig afledning ^) kan man bär ej
gärna tänka, då namnet är ett låneord, hvarför man väl
måste antaga, att en öfvergång från n- till l-ljnd ägt
rum. Jfr i ångm. kanol fÖr kanon, Qudmul fÖr Qud-
mun i ortnamn; vidare Christial = Christian 2) m. fl.
Tobias :^d&é Ångm.
Uti en lista å nyligen prisbelönta hästar i Västernorrlands
län ha vi funnit följande namn^ som dels höra hit, dels äro
hämtade från annat håll, men utan undantag förråda en yngre
ålder:
balder aurora pontus (äfven i Södm.)
firej (äfven i Södm.) diana Diamanten
freja (äfven i Västm.) flora felix
oden pallas madera.
tor Haria
Ajax per, petrus
Från Västm. ock Södm. anteckna vi ytterligare:
dante Västm. = Daniel, Rz s. 84. juno Västra,
dina Västm. = Bernhardina. kastor Västm.
frigge mask. Södm. = Fredrrk. svante Södm.
fregga fem. Södm., frigga, fricka tora Västm.
Västm.
26. Öfriga namn, som ej låta ordna sig klassvis, samman-
föra vi här; dock så, att de namn, till hvilka vi ej kunna
uppställa någon svensk form, intagas efteråt i bokstafsordniug
efter deras form i folkspråket:
Bastant: basteint Angm.
Bock: book Vbott.
'Bycka: bioka Vbott., eg. hynda; jfr hundnamn s. 423.
^) Se RiCHERT, De konsonantiska ljudlagarna, Uppsala 1866, s. 129.
-) Enl. HOlphebs, Sami. t. en beskrifn. of ver Norrland, 4 saml., 8.
256. Ät minstone det första ofvan anförda exemplet beror synbarligen
på dissiroilatioii liksom nyckel för fsv. lykil (jfr Norebk, FAröm&lets
ljudlära. Sv. landsm I. 8. Sthm 1879. § 45).
418 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HtSDJURsNAAlN. 48
Docka: dékd Ångm., docka Vbott. Nbott. Hels. Dal. Södm.
Donna: donna Vbott, eg. spanska = fru; jfr hundn. s. 421.
Dovre: dåvér Järn ti. Ångm. brukar tilldelas stora, duktiga
hästar, af Dovre i Norge; jfr konamnen under 8.
Galant: galant Ångm.
Gubbo: gébén Ångm. gubben.
Kamp?: Tcémpå Ångm.
'Knatte: knatten Hels.; jfr Bz s. 335 knatte mask. något litet
i allmänhet, litet djur.
Knif: kniven Vbott.
Krans: krans' rC Ångm. kransen.
Kurre: Tcérk Ångm., kurre Vbott.; jfr Rz s. 366.
Iiind: lina Ångm., i tryck återgifvet under formen linda; jfr kon.
2. Xdnd.
Loppa: loppa Ångm.
Lycka: lyk^n Jämtl. lycken.
Lydig: lydiga Ångm.
Maj: måjä Medp., af månaden maj.
*Mickel: mickla Vbott. den stora eller af mickel räf.
Nätt: nétå Ångm. nätta.
Piller: piller Ångm.
Pojke: pojken Ångm.
Putte: putte Ångm. Medp. Uppl. Västm.; jfr Rz s. 515: liten
gosse, litet kreatur, häst.
Pärla: påla Ångm., pärla Hels. Uppl. Västra. Södm.
o
Snopp: snupén Ångm. häst som är försedd hvit fläck.
Spader: spader; ordet betyder enl. Rz äfven illistig person.
Sporre: spérk Ångm. sporre.
Stolt: staXt Ångm. stolt.
Tipp: tippen Hels.
hlåsMn Vbott. namn på en stjäm-kopp Ångm'. Västm., slgäm-
Ijusröd häst. kopf Södm.; senare leden är
hlénrå Ångm. sv. koppfat,ty.kopf hufvud:
b^gen Ångm. häst med stjärn i pannan.
prcesa Ångm. vira Ångm.
På namnlistor från Västm. ock Södm. kvarstå följande
namn:
49 atJND^AMN. 419
durra f. skäfveu m.
lång-boU m. skäfva f.; jfr skaf v ig skymlig,
l&ng-buk ni. Bz s. 616.
pegge, af adj. pigg rask. stjäm med stjärn i pannan.
pinga f. trumf ra.
rappen, af adj. rapp rask. vojvod, eg. namn pä en ståtbål-
skraggen;jfrskragge,Bzs. 59G. lare i vissa slaviska länder.
Namn på hundar. ^
27. Bland dessa namn märka vi först sådana, som äro
bildade med afseende på bundens snabbhet, raskhet, hurtighet:
*Barka: f. barka Södra., af verbet barka springa med fart, Bz
s. 23; jfr ofvan s. 410.
*Diok: m. dtk Angm., best. f. diken] jfr di k ka löpa efter, följa
med (om småhundar ock barn) ock di k k barn som
springer fram ock till baka, Bz s. 870 f.
Ferm: m. farm Vbott. ferm.
Flink: m. flt^k Ångra., mycket vanligt.
Frank: m. fragk Ångra, frank, raycket vanligt.
Fröjd: ra. fröjd Södra; jfr ofvan s. 388.
Färdig: ra. färdig Ångra. Vbott.
Hurtig: ra. hurtig Nbott.
Kusk: ra. kusk Ångra.; jfr verbet k aska springa, skynda, Bz
s. 367.
E&t: ra. kåter Vbott., af adj. kåt 1. kåter glad, yster, Bz s. 382.
Munter: ra. munter Ångra. Härj., munter Södra.
f. méntä Ångra, rannta.
Pigg: f. peg^ Södra.
Pil: m. pil Ångra. Nbott. pil.
pilo Södra,
f. ptl^fia Ångra, pilona.
Bapp: ra. rapp Ångra. Hels.
rappo Ångra.
Sv. landsm. AT. B. 1. 29
i
420 NORDLANDER, NORRLANDSKA HUSDJURSNAMN. 50
Bask: m. rask Härj. Angm. Vbott.
Snabb: m. snab Ångm. snabb.
f. snabba Vbott.
Snurra: f. snörd Angm. snurra.
n
Snäll: f. snéld Angm.^ snéld Nbott., snälla Hels. Södm.
*Snätta: f. snétd Angm.^ af verbet snatta springa raskt, Rz
8. 650.
Springa: m. springer Vbott., spring Härj.
f. springa Vbott. Ångm.
m. spräng Södm. Samma namn är kanske sparång Södm.
Trippa: tripp Angm. Hels. Södm.; jfr ofvan s. 389, 410.
28. Modighet ock styrka ligga till grund för följande namn:
*Badda: m. badde Hels.; jfr verb. bädda gifva stryk, Bz s. 18.
Bister: m. bister Härj. bister.
Björn: m. björn Vbott. Ångm. Hels. Södm.
Djärf : m. jarv Ångm. djärf.
Kämpe: m. kämpe Hels.
Lejon: m. léjäti Ångm.
Morra: m- mure 1. mere Angm. mnrre, morre.
murris Hels.
Nalle: m. nalle Ångm. Vbott. Nalle = björn.
Stursk: m. stu^Jc Härj. stursk.
Tiger: m. tiger Härj. tiger.
29. Några namn hafva afseende på jakt. Exempel härpå
äro:
Jakt: m. jakt Ångm. Medp.
m. jégér Ångm. Medp., jäger Hels. Södm.
Krut: m. krut Södm.
Ladda: f. Iddd Ångm. ladda.
Friok: m. pnk Ångm. Jämtl. priek.
Skytt: m. ^J^yt Härj. skytt,
skytte Hels.
30. Hundens uppgift att vara väktare ligger till grund
för några fk namn, t. ex.
Fylax: m. filäk Härj. Ångm., fylax Södm.; i Uppl. förekommer
fllax som namn på tjurar — af gr. q>vla§ väktare.
61 HUHBNAUN. 421
Polis: m. pöRs Ångm. polis.
Vakt: m. vakt ÅDgm. vakt.
pavdkt Nbott. på vakt.
vektor Ångm., vakter Hels.
31. Afven finnas några smeknamn, såsom:
Baron: m. l)aron Ångm. Jämtl.
Don: m. dan Nbott.^ af spanska don herre.
f. donny Södm. torde stå för donna.
Fin: f. fina Ångm.
ftnéta Ångm. dim. af fin.
Galant: m. galant Ångm.
Käjsare: m. kejser Angm.
Lady: f. leddy Ångm. Södm.
Iiord: m. mtl^^ Hels. eng. mylord.
Hatt: f. nétå 1. nétå Ångm., netta Hels., nätta Södm.
Freois: m. presis Vbott.
Färla: f. pärla Vbott.
Bar: f. rara Ångm.
Trogen: m. trogen Härj. Medp. Hels. Vbott. Nbott.
32. Åtskilliga namn äro af skämtsam art, i det att de
genom sin egendomliga bildning ock 'betydelse afse att sätta
den i förlägenhet, som frågar efter namnet. Sådana namn äro :
Fråga: m. frigén Jämtl. Medp. Ångm., fräga-n Södm. fråga
honom I
f. frigä Jämtl. Medp. Ångm. fråga hanne!
Qissa: m. jts Jämtl. Ångm., jis Vbott. gissa!
f. jiså Ångm., gissa Nbott. Jämtl. Hels. Södm.
Hvad: vadi Hels. Nbott., kadi Vbott. hvad då?
hya-lSms Södm. hvad befalles?
kya-så* Södm. hvad sade (du. Ni)?
Hur: hedd Medp. Hels. hur då?
hnm Vbott.
Som: semdu Ångm., som-du Medp. Jämtl. Hels.
Af liknande art äro namnen
napp-i-n Södm. nappa i honom, se-hit Vbott. ock ta-fiuri; Nbott.
Här kan man jämföra följande bland barn vanliga gåta,
som tyckes vara ganska allmänt spridd:
Det stod en hund på Blonkombärg
ock skälde ati hafvet.
422 NOBDLANDEft, KOBRLAND8KA HUSDJUEiSNAMN. 62
Sagdt är hans namn;
giss, favad han hette! (Ångm.) ^).
Flere läsarter förekomma, t. ex.
Det stod en hund på skällande bärg
ock skälde nti hafvet.
Snart är hans namn sagdt;
hvad hette hunn? (Ångm.) — eller:
Det stod en hund uppå ett bärg;
han skälde öfver alla haf.
Han hette som du, som jag, som folk, som fä,
som alla de djur på jorden ä'.
Sagdt är hans namn.
Hvad hette han? (Angm.)
Från Uppl. ha vi antecknat en annan dylik gåta af föl-
jande lydelse:
Min hund ock din hund
gick genom ekelund.
Evad hette min hund?
33. Personnamn, dels omedelbart lånade från latin ock
grekiska, dels inhemska eller åt minstone i svenskan brukade,
förekomma rätt ofta som namn på hundar, t. ex.
o
Diana: f. dtéfia Angm., diana Vbott. Södm.
Flora: f. fl^rd Ångm., flora Vbott. Södm.
Hektor: m. héktår Angm., hektor Nbott. Hels.; hekto Ångm.
torde höra hit.
Eamilla: kamilla Södm.
Earo: m. hérå Ångm., karo Nbott. = Ch ar on?
Kastor: m. hästör Ångm.j kastor Vbott.
Milo: m. milo Medp. Vbott., efter den romerske atleten med
detta namn?
Pallas: f. pallas Hels.
Pan: m. pan Hels.
Babina: f. sabina Hels.
Apollonia: f. l(ifid Ångm., löna Nbott. Södm.
Eleonora: nelly Ångm.
^) I en dylik i Hels. forekommande gåta kallas b&rget Bmnkebärg
ock i Uppl. Brunkombärgi Sista versraden lyder i Nbott.:
huru bette hunn?
53 HUNDNAMN. 423
Erik: m. jarh Ångm., närmast framgåDget ur formen Järker.
Fredrik: m. /?gé Nbott., flgge Södm.
Frigg: m. Mgge Södm.; eller kanske snarare = Fredrik.
f. frigga Södm.
Helga: f. olga Vbott.
Jon: m. jéntk Vbott. jonte dim.
Jäppe: m. jéph Ångm. Vbott., jäppe Hels. Södm.
Lily: f. lilly Angm.
xrils: m. nisse Vbott.
Pavo: m. pavo Vbott.
Tomas: m. t&m Vbott, tom Angm.
Torgils: m. trols Hels.
Bland hundnamn, som egentligen äro personnamn, äro sär-
skildt att märka sådana, som äro lånade från hatade politiska
eller andra illakända personligheter. Exempel härpå erbjuder
det i Norrland ganska vanliga hundnamnet bismark; jfr nedan
hisk. På en namnlista från Vbott. upptages ett namn under
formen morra; kan detta vara namnet på den franske gene-
ralen Moreau? Man kan märka hans förhållande till Napoleon
I.^) Det strax ofyan anförda namnet sabina, som äfven före-
kommer som namn på kor (se s. 394), är möjligen hämtadt från
Neros bekanta frilla Poppeaa Sabina. Visserligen, finnes namnet
i den svenska almanackan ock kunde vara taget därifrån; men
då det förekommer oftare än andra latinska kvinnonamn, måste
någon särskild anledning förefinnas, ock otroligt synes det ej
oss, att namnet af prester tilldelats husdjur med tanken på
denna kvinna. Jfr namnet korinna s. 426.
34. De återstående namnen upptagas här i bokstafsföljd;
dock så, att de, till hvilka vi känna den svenska formen,
nämnas först, ock sedan de öfriga, hvaraf några tydligen, andra
troligen äro af lapskt eller finskt ursprung:
Barfot: m. bårfo't Härj., bar-fot Medp.
*Bycka: f. hij}å Härj. hynda; jfr getnamnet hij^ån s. 413.
^) Härmed kan jämföras hvad Gbijer i sina Minnen skrifver frän
Heidelberg. »Vilddjuret generalen Melas», säger han, >lät bär dä (1689)
nedhugga tjugufem unga flickor, som hvitklädda med blommor i hän-
derna utsändes att knäfallando bedja om sina fäders lif. Heidelbergs
borgare tvnngos att själfva antända sina hus. HolaS är nu ett hund-
namn i Pfalz.>
424 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 54
Båtsman: m. båsmän Hels.
DufVa: f. d^vd Ångni.
Dunder: m. dunder Vbott.
Fält: ID. faelt Nbott.
Grå: m. grdlé Ångni. Jfr ofvan s. 380.
Hallo: hallo Södm., eg. interj.
Eanis: m. katils ÅngnUj^ kaiiis allmänt (lat. c anis band).
Klinga: f. klinga Hels.
m. Hsifg Ångm.y Jclagg Vbott., klang Hels.
Erans: m. krans Härj., krans Vbott. Ångm.
Eurre: ni. kure 1. kere Ångm., knrre Vbott. Hels. Jfr Rz <.
36G ock ofvan s. 418.
Labb: m. labbe Hels., af la b b tass.
Lycka: f. lyoka Vbott.
Mops: f. mdpsd Vbott.
Pajas: m. pajas Ångm.
f. paja Hels.
Passa: m. passé Hels., pass Jämtl.
pdsöp Ångm., pasiip Dal., pass-opp Vbott. Hels. Södm.
f. paséta Ångm.
Pipa: f. pipa Ångm.
Present: f. presdnta Ångm., presanta Jämtl.
Bing: m. ring' Hels., synnerl. vanligt.
Bos: f. roséta Ångm. dim. af ros.
Sitta: f. sitta Ångm.
m. sitt-opp Ångm., eg. imperativ. Båda namnen torde
bafva afseenden å bundkonsten att sitta på stassen
utan att stödja på framfötterna.
Skänk: m. ?cegk Ångm., skänk Hels.
Spel: f. spela Nbott.
Spång: m. spag Angm.
Storm: m. storm Ångm.
Stubb: m. stubb Angm., af stubb kort svans.
StäUa: f. ställa Södm.
Tax: m. taks Ångm.
Vandra: m. vandre Härj.
55
HCMPNAMN.
425
4}Sh m. Dal.
Msé m. Ångm. Nbott., brakas i
Angm. som förkortning af
hundnamnen bismarkockbijoiL
borre m. Vbott.
b^sär m. Jämtl. (Kall), af verbet
b%is betsa (bandar),
dasse m. Hels.
dillna f. Vbott. ; jfr d i 1 1 a svänga
svansen (om bandar), Rz
s. 88.
&nell m. Ångm.
fllo m.* Ångm. = lat. namnet
Philo?
mia f. Vbott. = gr. q^drj?
finn m. Ångm. = finnen?
fira f. Nbott. möjl.=-- den snabba;
jfr fir (i väg) ila å stad, fir-
sprank fyrsprång,
f^-öga m. Södm.
grim ra. Medp. Ångm.
balli m. Nbott. (Muonioniska);
jfr finska subst. b all i något
gråbrant, gråbrun bund.
hej m. Jämtl. Nbott.
huråg m. Ångm.
hyva f. Ångm. Vbott.
jQjcas m. Vbott, (Lycksele),
kajana f. Ångm.
hardg m. Ångm.
knäpp m. Ångm.
krabb m. Ångm.
kugge m. Ångm.
kukuli m. Södm.
kulon m. Södm.
kSjra f. Vbott.
ledjo Vbott, af le dieu?
lippa f. Vbott., af läpp?
sib-Iippa f. Ångm.
lura f. Hels.
malino m. Södm.
mante m. Hels. dim. af man?
Jfr mante liten pojke, £z
s. 428.
mille m. Ångm. Vbott.
miUa f. Hels.
modéla f. Ångm.
monéta f. Ångm.
musti m. Nbott. (Muonioniska);
jfr finska adj. musta svart.
miité m. Ångm. Jfr mutta
litet sto, Rz s. 449.
narri m. Nbott. (Muonioniska);
finskt = narr.
nippe m. Ångm., af adj. nipper
fin, Rz s. 469?
paroll, parull, pareli ra. Hels. =
fr. parole.
peni Nbott. (Muonioniska) finskt
= bvalp.
pérés m. Vbott. (Lycksele),
pilki m. Nbott. (Muonioniska)
»jcket v.nligt
poj m. Ångm.
praoke ra. Hels.
prisse m. Södm. Hels. Nbott.
(Muonioniska), af prins?
prissa f. Södm.
pyj§öp m. Ångm.
pilåks Vbott. (Lycksele),
ressu Nbott. (Muonioniska); jfr
finska subst. ressu iurf, lurf-
vig klump,
rigo ra. Vbott.
rulle m., för Budolf?
runni Nbott. (Muonioniska).
rusk ra. Jämtl.
saukko Nbott, finskt = utter.
i
426 NORDLANDER, NORRLANDSKA HUSDJURSNAMN. 56
semira SOdm. för Semiramis? tulle m. Ångm.; jfr tule lustig
^krej m. Härj., eg. invånare i sälle, Rz s. 762.
Särna i Dalarne. Som dessa tur m. Angm.
i Härj. ej åtnjuta det bästa tusse m. Hels.
anseende, så har namnet tyras m. Ångm.
öfverflyttats till hundar. J^ah m. Angm.; appellatift
sluna f. Medp.; jfr slnna slyna, brukas det i bet liten gosse.
Bz s. 629. f^ask m. Ångm., sannolikt af
spjtXkél m. Ångm. spjufver, verbet J^aske gå i smuts ock
gyckelmakare; se Ordbok smörja; jfr tjäsk, Rz s. 738.
öfver allmogeord i Helsing- J^op m. Ångm.; ensamt ock i
land, s. 70. . saminansättn. Itl-J^op prnk^B
ställona f. Södm. ordet såsom smekord till en
sväng m. Ångm. liten gosse,
tasse m. Hels. Jfövér m. Ångm.
tello m. Ångm. Hels. J^évas m. Ångm.
timpe m. Hels. vira f. Hels. Vbott. Nbott.
tobb m. Ångm. vy§l m. Jämtl., af verbet v^§t
topp m. Ångm. Nbott. hvina.
trulle m. Hels. ytter m. Nbott.
tröj m. Hels.
Katten
får vanligen ej något namn, hvarför våra exempel här inskränka
sig till endast följande:
korinna f. Hels. lånadt från piVrC m. Medp. penis.
latinet, där ordet är namn påla f. Ångm. pärla,
på en diktad älskarinna till sniljen m. Hels. i .,
Ovidius. snilja f. Hels. |
Sedan vi härmed redogjort för de husdjursnamn, som
kommit till vår kännedom, tillfoga vi några anmärkningar
rörande frågor, som stå i sammanhang med dem.
57 SMEK- OCK LOCKORD. 427
Konamnen behandlas i afseende på bestämningsord, »artikel»,
i Norrland på, alldeles samma sätt som kvinnonamn, framför
hvilka man sätter pronominet hon eller någon böjd form
däraf. Så säger man ställvis i Nbott. ho skål, ho livrös] men
i det öfriga Norrland har den nyssnämda artikeln formen a (eg.
ack. sing. fem.), ock fullständigt lyda då namnen sålunda: a snél^
a épce'l (Vbott), a mögéj a frågas (Angm.) o. s. v. I Härj.
ock Jämt), samt möjligen flerstädes har denna artikel i dat.
sing. formen 'n (motsvarande mask. form är a), så att dativen
då kommer att heta 'n gråygås o. s. v.
De fä konamn, som gå ut på best. änd. -a (för högsvenskans
-an), äro att anse såsom påvärkade af riksspråket, ock fram-
för sådana utsattes ej någon form af hon.
Gtetnamnen förete äfven i detta afseende en olikhet med
namn på kor, i ty att de i Medp., Jämtl., Ångm. ock möjligen
äfven flerstädes ändas på den best. ändeisen a 1. -a, alt efter
olika mål, så att man säger spira = spiran, docka = dockan o.
8. v.; ej a spire, a docke o. s. v. Undantag härifrån äger dock
rum i Härj. ock tyckes där vara regel.
För hftstnamn gäller i Ångm. den regeln, att mask. namn
på -en 1. ^n ock fem. på -a ej få någon ytterligare artikel, men
framför de mask., som hafva ändeisen -e, sättes »regelbundet
art. 'n (han), t. ex. 'n grålie, 'n pälle o. s. v.
De maskulina hundnaninen hafva någon gång art. 'n, t.
ex. 'n kåfits canis, n fragk frank; men oss veterligen hafva
de fem. namnen ej någon motsvarighet härtill.
En förteckning på alla smek- ock lockord till boskapen skulle
säkerligen ej sakna sitt intresse. Vi lemna här några exempel
på de olika sätt, hvarpå man lockar de vanligaste husdjuren.
Till kor heter det:
ko-o söta, ko livi kÄm 1. ko-o livi köm ko-o (Nbott. Kalix),
ko liva, ko söta, liva dej (Nbott. Råneå).
kömä köséfi a da, koröstii komma ^) kosserna ock då, ko-roserna.
Lockar man en enskild, som t. ex. heter krörik, säger man:
kéma krofie^sa a da eg. komifka^) krona så ock då (Ångm.).
*) Formel t kunde koma vara infin., om ej aksentueringen vore i
vägen ; men icke iraperat., livarB sing. ock plur. i målet blott hafva den
428 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HU8DJUR8NAMN. 58
kor^san dan a^ koman nu de där ko-roserna, kommen nu (Jämtl.
Ström). Smekande säger man till kor: éla" kyna"n eg. är det
korna? (Jämtl. Kall).
kosina^ kosina, kam em kosina, kosina, kom hem (Dal.).
Till oxen har man ej något särskildt lockord; men man
smeker honom med ordet ösé 1. Itlösé (Ångm.) ock hlösken
(Jämtl. Offerdal), hvilken form väl är diminutiv af oxe ock
närmast af formen ose.
Getter lockar man på följande sätt:
kité, k. k. jtBttran 1., om det är blott en: kttQj(sU (Jämtl. Kall).
kilé, k. L k. o. 8. v., så länge man behagar (Ångm.).
kypa geita Vbott.
Till fåren ropas:
tdké, t t t fira tacka, t. t. t. fåren (Ångm.).
dåsa, dåsa 1. tika dåsa (Nbott); jfr das får, Rz s. 85.
När man i skogen lockar korna genom att k^ke »koka»^
jodla, har man »låtar» eller melodier, hvartill ord endast undan-
tagsvis finnas. Den ft^rsta ock andra af de fl^ljande vallvisonia
äro exempel härpå. Den ft^rsta är för öfrigt märkelig därför,
att man skall hafva lärt hanne af vättarne, som med hanne
lockat sina kor i Oviksfjällen i Jämtl. Orden lynne, kynne, lång-
spena-sljänia, käla-bo ock kala-bo äro namn på vättkor; de tvänne
sista skola vara bildade af byanamnen Hftla ock Kala i O vi ken.
Vi känna ej, om några sådana finnas. — På sina lockhorn eller
långlurar pläga vallhjon i skogame blåsa (tuta) den tredje
melodien. Ord finnas visserligen, men de framsägas aldrig på
folkmål utan på svenska, äro sålunda antagligen en främmande
tillsats, ock lämpa sig äfven för öfrigt ej att anföra här.
enda formen kom. Vid sin g. koma krOflQ kundo man tanka sig upp-
lösningen kom a krofie.
69
VALLVISOR.
429
1. Upptecknad af O. E. D— N.
rit,
-i
I^
Allegro,
&
m ^:
51^*=;
t
/S\
N--i>» — ^
P
Ko lyn-ne, ko kyn-ne!\ «. ,• ..- ,
Ko hala- bo. ko kala- bo 1 / '^^ ^*°8 ' spc-na-stjarna!
2. • Fråa Resele i ÅDgermanland. Upptecknad af N. P. E— D.
Ändante,
j^^j; ;; jN^ J^ ^ I .J-lhM
-0^
!|lJ Obs* Andbämtning fär ej ske under atförandet.
3. Från södra Ångermanland. Upptecknad af H. P. H — T.
4. Frän Västmanland. Upptecknad af J. N — N.
^åW-J n j i-^4^j^/.' j^> /j j^, I
Larn, lorn, ]efTer'n än P Jo män, gör ban så. Mjölka kona, sliibome,
^ srp jh^»
ge den lilla dricka.
5. Getvisa fr&n Västmanland. Upptecknad af J. N— N.
p53-fr-N--^^TTf7rlT^^^^
r
Get-tra — la - la-la - la - la - - - la - lal a - la, Siok trala * - la - la-la
ji/J'f,J|/.'r.V'|j.JJT,|.^^^
%/ ^ 5». • • • v^
la -la -la, Sio-ka-la-la-la-la, Sic-ka-la-la Ja-la-la-la.
430
NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN.
60
6. Från Västmanlands bärgslag. Upptecknad af J. N — N.
p^rjt^r.^^
Get-tra-la ral-la-le-ral-la, Oettra-la-ral-la-le-ralla, Kona å di inte 8& grant om.
De tre getvisorna, nr 4 — 6, återgifvas här i den form vi
fått dem oss meddelade.
Med hänsyn till förhållandet mellan de här anförda lock-
orden ock vallvisorna ock hvad som annorstädes förekommer,
hänvisa vi på den uppsats om locklåtar, som med författarens
välvilliga medgifvande härefter följer.
Locklåtar,
upptecknade af Vilhelm Carlheim-Gyllenskiöld.
Det är af vikt för en undersökning om musikens uppkomst
att studera tonsinnet i dess allra lägsta uppenbarelser. Till
dessa höra utom annat de locklåtar på boskap, som allmänt
brukas på landsbygden. De nio följande låtarne får man höra
i Norra Vedbo härad af Småland. De vanligaste i Vireda soc-
ken äro n:o 1, 4, 6.
■^m
tr-^^-^^=^_
^4
^
Korna, korna, koma, korna, koma lilla kom!
i--å.
2.
Koa, koa,' koa, koa,
koa,
koa,
koa!
. pt=H^fc^H^j.;j^ f j I r f n
Mi ko Ull, ko lilla, ko Ulla, ko Ulla, ko kom!
61
LOCKLATAR.
431
i
fe
/TS
B
t=i=t
n— r
3=f
i^
i
Ko lille, ko lille, ko lille, ko lU - - le !
I
T-fi-^^
^ i d ä
1
*
/SS s
!• # ^ i
I U U-J^-
Ko--ly-l&!
dC
5^
II
Kytkjitkyt ky-te-ra!
Ko - - syt eyt syt syt ay-te-r»!
^^m
t
3
^S r^^
t^i:
Kobaroa, kobarna, kobarna, kobar uil H&-*å, krrr!
. pi j. I ;:^ ;>; I ;^
Ko - - barnena, barnena, barnena, kom !
I
8.gli_4-^
»— r
t=t
■#— r
^
*=!=?:
■*— #■
i
t
Broka lill. Stjärna lill, Röl-la lill,
-É—r-
Krona lilla!
i
m^
t
■*— r
t=t:
■*— #■
^
t=t
■*— r
I I I
■#— #■
t
^ä
Kom Nätta, kom Blomma, kom Skölda, kom Krona, kom !
I järn bredd med dessa finnas eller bafva funnits mera atveck-
lade loeklåtar, hornlåtar oek vallvisor. Karaktären af sådana
är bekant genom Dybecks samlingar från de norra landskapen
ock Lindemaks från Norge. Men dessa allra enklaste lock-
låtar ha blott tillfälligtvis blifvit upptecknade. Så finner man
i en låt från Dalarne ^) följande slut:
jjiH fl *^ I O ^ I fg *^^
Kn--miÖ, ka - - mid, ku--mid, knm! .
Ock det finnes en svensk polska, som skildrar, hur flickan
går i skogen ock lockar på en förkommen tjur, hur tjuren
^) Dybkce, Folkmelodier, 4 häften, nr 45.
432
MORDLANDEa, NOHKLANDSKA UUSDJUR8NAMN.
62
svarar hänDO; ock hur bon då blir så glad, att hon sjunger
ock dansar. Första vändningen, som innehåller locklåten ock
tjurens svar, spelas i Värmland >) på följande sätt:
p^n^ifr^
^
■i 1 H-
/7\
-«i
m
*ä
Ko lillt, ko lilla, ko lilla, ko lilla, min ko!
ock i Halland^) så här:
3 TT I
t=t=t
m
Ko aekse, ko Bekae, ko aekse! Ma — u.
Afven från Norge finnas liknande uppteckningar som in*
ledning till Valdersvisen'):
I
f
2==^
5^
t
m
^
8
g^^
S
^^
^m
Ka saata,
ka
saata, ka saata, ku saata, ka laa-ta!
eller som afslutning till samma visa*):
t:
f
p^
m^m^
Kaal
Kaa! aa S takkar!
Då således de uppteckningar man har att tillgå äro ytter-
ligt få, vore det af stort intresse att mera samlades.
^) Olson, Femtio polskor från Vermland och Dal. Stbm. Abr. Lund-
qvist 1340. Nr 15.
2) Med. stud. August Bondeson.
^) BsBGORBBN, Folke-sangB og melodier. Ebhavn 1855. 4:de bind.
Anmffirkinger, s. 5. .
*) A8BJ0RNSBN, Norske huldre-eventyr og folkesagn. Tredje udgave.
Chri«tiania 1870. S. 135.
NTARI BItBA« Till KANNIBOl 01
Dl SVENSKA LANBSliLIN OCK SVENSKT FOLKLIF. I. 10.
lolkmusii från öfre Sverige
upptecknad af 6. Bn.
Efterföljande melodier äro -alla utom nr 20 af mig upp-
tecknade dels efter fiol (16, 26—27), dels efter sång eller hviss-
Ung eller ur ttiinnet i godtyckligt vald tonart; något mer än
haMVa antalet (4—7, 10-12, 14, 15, 17, 21—27) inom det
område, hvarest dé äro gängse, de öfriga dels efter personer,
som varit uppfödda inom det område, för hvilket melodien upp-
gifvits, men flyttat därifrån eller varit på resande fot, dels (3,
9y 19) efter sådana, som själfva på för mig okändt sätt kom-
mit öfver dem, men dock bestämdt angifvit melodiens hemort.
Det är altfbr sannolikt, att somliga af de här återgifna melo-
dierna förut finnas trykta, ehuru det är för mig okändt. Sådant
är, som hvar man vet, utan ett stort musikaliskt bibliotek ock
mycket sökande omöjligt att afgöra, då ingen för utredning
af sådana frågor användbar förteckning i ämnet finnes. Utan
tvifvel förekomma många icke blott i angränsande socknar,
utan t. o. m. långt utanför landskapets gräns. Sålunda äro
enligt välvilligt meddelad uppgift af Studenten A. Sandberg
nr 5, 10, 15, 17 allmänna i mellersta ock södra Sverige, den
sista t. ex. i Småland ock Västergötland. Af nr 16 spelas en-
ligt samme sagesman i Närike första reprisen såsom den af
mig är upptecknad, andra åter sålunda:
*
fflwjTrijx^^irB^S
qg^^gft^F^^
434 G. Bn: folkmusik. 2
Ty värr tänkte jag vid samlandet af melodierna icke på
att till lika uppteckna orden, ock har först senare sökt hjälpa
denna försummelse, så vidt sig göra låtit. Till nr 2, 3, 8, 9,
11, 13— Ib, 20 samt 23-27 finnas förmodligen inga ord, utan
spelas de blott på fiol. Orden till nr 5 ock 6, samt till nr 10,
utom den här anförda versen, lämpa sig icke för tryck.
De tämligen meningslösa ord, som jag hört till nr 12, äro:
Brännvin, brännvin, bara ideligen brännvin, bara ideligen, bara
ideligen, bara ideligen brännvin.
För en del läsare torde den upplysning vara nödig, att
»gånglåt» är det samma som marsch, samt att »8känk»-marschen
spelas, då bruden »skänken^ d. v. s. går ut på gården med
brudpigorna i följe ock bj.uder vin (eller öl) åt folket, hvarför
i betalning brukar gifvas 10 till 25 öre för glas.
G. Bn: folkmusik.
435
1. BeväringBvisa från Barträsk i Västerbotten (en vers
anförd som prof).
^^^jTJTi^-irrffl^LTS-i^P
Ock
fe
Där vi kom i patrons köke, fadrade - ri fade ra]la]lejl feck
vi en titt i biblio-teke, » n » »na
rallal-Iej! Förrän vi had lässe at, fadrade -ri fade rallal-lej! har*
I
I^^^^^E^^^^
555
ra, sä feck vi lär oss ve-ta hut, fadrade - ri fade rallallej !
2. Beväringsmarsoh från Barträsk i Västerbotten.
-r-rfi^-^
tÉ.
m
^^\JM^^
pi-cSig-
^
tttsd
^^
iP^^ta^^^i^^
Sv. landttn. N. B. /.
30
436
O. Bm: POLKHUBlK.
3. Polska från Jämtland.
I^jia,^^
Tn
B:^LJXLcj=4jiM^^
^=LZi:\..^J^^^
m
w
=tr
^^33 I
a&3^m{^
4. Visa från Högs socken i norra Helsingland >).
^^
tLjti
Nn vill jag bSrJBij angå en visa här i år Om dessa smlfSrtjänater, som
P^Bs4g^gitrtn ^ t^ r r I
träffat OSS så svår. De pressar oss ar -beta för en liten ringa ting, Båd
l^c;cfc;"^-
1
bagga-re å k5rniDg,det trorjagväl ni mins.
^) Rättstafningen i texten är tidskriftens vanliga, utan hänsyn till
den ursprunglige författarens (eller afskrifvarens). Jag har också sökt
sätta skiljetecken efter vanligt skrifbruk; men det är understundom svårt
G. Bn: folkmusik. 437
Vi äro på förtjänster, ja nästan en ock hvar
en skilling att förtjäna ock något till bespar;
men då så blef vi narrad, ty det är redan spardt
till fläsk å gryn ock ärter, samt äfven till tobak.
Ja uti januari då börja vi vår marsch,
med »maran» nppå ryggen det skedde med stor bast.
Vi reste långa trakter ock äfven många mil,
tils vi kom till Bjuråker^), där blefvo vi dock still.
Vi fingo straxt arbete vid Hedvigsfors bolag,
ock det var' timmerkörning, som vi ock ville ha;
ja nti bärg ock stenar, där vi knapt knnde gå,
sen mera till att köra, det kan ni väl förstå.
Men ödet oss ej träffar jäst riktigt värst ändå
att ligga nti kojor i köld ock rök också.
Ty hvad angår kvarteret, har vi det ganska bra,
ett trefligt sällskap äfven, vi som bär bo i lag.
Det värsta, som har varit på denna vintertid,
är att vi lidit minskning på dricksvaror hit.
Ock när sådant här har varit, så har det skett så fort;
ock sedan upphålt tiden på ett slags spel med kort.
Här bo vi nu till sammans en helan mängd i lag,
ja ifrån värk ock stränder af allehanda slag.
Men sämjan har ej trutit just riktigt värst ändå;
blott endast några gånger, men de är endast få.
Vi böra intet glömma i visan sätta in
om detta här befälet, som skogen h^rer till.
Dom far här ock dom svänger, en åker ock en går,
en något litet ökar, en annan vill slå af.
Men vi bör intet sörja för tiderna är svår;
för vi är unga pojkar ock går nog år från år.
Fast intet detta bolag betalar något als,
så går det an att resa, vi träffas nog min sann.
Ja, här uppi skogen är trefligt vintren om,
för tio till antalet vi bo i samma rum.
Men värst är bort i spiseln, när allihop skall dit
med alla sina pannor, de steka vill sin bit.
^) Bjuråker är en socken belägen på 3 mils af stånd rätt västerut
från Hudiksvall omkring Dellame.
438
6. Bn: folkmusik,
6
Ock sedaD gå till skogen, sitt arbet börja må
ock hugga för en krona ock kanske höjd af två.
Om man skall hugga mera, då får man vildt gå på,
om man så skulle önska den tredje kronan nå.
Ock sedan gå mot hemmet att hvila lite grann,
ock dessa matbekymmer i spiseln, de går an.
När detta då blir färdigt, så blifver det till sist
att ligga uti kojor på lafvar^) ock på brisk.
Tag noga akt på visan, ty snart så är hon all.
Man borde väl förtjäna en sup i alla fall.
Men det är ej begärligt, när man det ej kan få;
jag tår väl ändå sjunga en vers ock kanske två.
Om någon nu vill veta, hvem ^visan hafver gjort,
så går det an att finna hans namn inunder fort;
i skogen har han varit i trenne månars tid,
på landbostället Geholm^), där bodde han i frid.
Nu kommer denne versen ni veta får hans namn;
ock om ni sen vill träffa'n, han fins i Helsingland.
Ock namnet det är Magnus, ni känner'n kanske förr;
för resten är han kommen från länet Skaraborg^).
5. »Bullan går.» Beväringsvisa från Helsingland.
-M-
^Trp-m^^^
^É^
=1*
^^s
!g=ggq
6. Visa från Högs socken i Helsingland.
^^} n I ji^^ ;: I /J ;5.4-A^
1) lafve = fållbänk.
^) Geholiu är ett fäbodställe ock nyodling i Bjaräker.
') Sista ordet i visan tyckes angifva melodiens egentliga hemort.
For ofrigt skall hon vara diktad vintern 1877 — 78 af timmerkorare på
Bjnråkcrpflkognrne.
6. Bn: folkmusik.
439
^JSMilEim
m
7. Visa från Högs socken i Helsingland (»Gumman Vinter»).
p:
idJSj=^
p^agg
B^3^^s^
^m
tit
]
8. Qånglåt från Hassela i Helsingland.
^^a^cga
i^
fcp-j3-^llj^gr-r!7-^
t=t
-«-
£313^3^
.,.1 ^.1 ^ ^..
9. »Skänk»-Mar8ch från Gästrikland.
Länffsamt.
^jjli^^
^5^ 3
t
ö
^
H«d.
l^S^t
pris Ull Fine,
440
6. Bn: folkmusik.
8
10. Beväringsmarsoh från Helsingland.
E2^!^
-0^
Känner du Svarta Maja ock Svarta Majas bror? Till färgen var hon svart, till
växten var hon stor, var hon atorsom tralle>ralla- la, tra - rallal-la, tra-rallala. Till
I
färgen var hon avarter ock till växten var hon stor.
11. Polska från Högs socken i Helsingland.
i=?
^4— ^#
n
a
-9-
lÉIÉi
tr:
^^^^^m
■s-i
tx
m
u
-»-
i~0t
I5=:t
^^
^
12. Polska från Högs socken i Helsingland.
^
t
13. Polska från Gnarp i Helsingland.
te&Tpir^
^S
6. Bn: folkmusik.
441
^öip
^
*— r
Ä
Ir^-grrt
* :3,
i
*
^^p
2
äPf
^
14. Polska från Högs socken i Helsingland.
1^ f^-i
|^J'.q-iire4^'^
15. Polska från norra Helsingland.
&=r
*=nKP=^trt
«-
•^^ w^
^^^^^
feSr:
*=^
^i^5^e
*
g — anr
^{f-E^te^
tnrrg'
g^
16. Nig-Polska, frän Ofvanåker i Helsingland (pä fiol i
f-dur).
^itH=P-Sp^
?*^35^"**^iF?
Ä=^
442
G. Bn: folkmusik.
10
f^^^^^=i8^^
17. Oammal vals från Högs socken i Helsingland.
a=:i=
1;
f=i=>r.
t=n=t
— o-
4-
l^§^
l^rÉi^^^^^i^s
^
I r
^ES
^=«:
5cijrx:
:lJ=t:
t-
IS. Vals från Hassela socken i Helsingland.
— #
5^
t
t
t
i=t=
1^
t
4=i
acn:
j^mrsj
rTT ITCTI
|ircrlTH:^^feéj;j^^y^a
19. Polska från Dalarne (möjligen Leksand).
fergjg^f^jj3^,ig^
Leksands bl udemar8chengS-&r pft-ft nittan toner, pling,plflng,plang! Dittanduiandej,
^^^^
dillan dallan dåan.
dittan daian de-ej.
tie - litta - rej ti - rule
p^^^ii^É
ti-e-lit-ta - rej.
11
G. Bn: folkmusik.
443
20. Polska från Värmland (efter bandskr.).
|fe^^
i^ r : n
p-jT^^^
i»r^ m»
m
Nä^f^^^a
^
4 4-
ji^^^i^^pj P. r n^^
i^-l rg ^ «*
*
^±^r^ö^^^^*=^=if=5
^P
C072 oltava
j
P
É=lEi=:iz
^^
pte
feii
^'-i-j^
21. Visa från Ålands socken i Uppland (»Vid vassen vid
stranden»). «
Fine. m j
:^-j
efi
^^
/>. C. al Fine.
22. Visa (om en kråka) från Järlåsa i Uppland.
^^mmi
444 6. Bm: roLKMDsiK. 12
23. Oammal vaia frän Ålands socken i Uppland.
^^^^^^^g^
;^^i3^^S=^^g
1^
i
8
ä£
H!f
^j^Si^^^^
i
igfc-> . L ir.n'{£
feydijHlLLlULlJ
24. Polska från Ålands socken i Uppland.
rj f I f-r-^Uig j m? r
^::^M-^LL^-^-Tlr]TV^=W^{
iTFf j f/ rcT
25. Polska från Ålands socken i Uppland.
M
fe
2
SEt^B^
O
zi-
?!
^
fr^f r 1 c; c; r l^^^^g^i?^)^
13
G. Bn: folkmusik.
445
26. Polska från Ålands socken i Uppland.
i
ii
fÄ-^j-a
JlJ-J-é
g
^E
faS-l-fi J>^
t=t
i
/pni'
#=q=^
sdJ.n jrcc^^
^•nrjji Ji^
Irrjgr^
/>. c. fr. :f: /i7/ JTfwtf.
27. Polska från Ålands socken i Uppland.
^^
NfAII BIIKAd Till liNNllOI 01
Bl SfINSKA LANDSMÅLEN OCK STKNSKT POLKLIF I. IL
LANDSMÅLSFÖREUmGAMES
TEEDJE ALLMÄNNA FEST
I UPPSALA
UEN 7 NOVEMBER 1879.
STOCKHOLM, 1880.
KONQL. BOKTBTCKEBIBT,
P. A. SORSTBDT & 8ÖKKR.
Landsmålsföreniiigariies fest
i Uppsala fredagen den 7 november 1870.
Kl. 7.15—7.45 e.m. Inledande föredrag af J. A. Lundell om
De senaste årtiondenas värksamhet för känne-
dofn 07H folkmål ock folklif i Sverige ock
andra länder,
7.4 5—8.15 Föredrag af friherre 6. Djurklou Om
svenska ortnamn stälda i samband med hi-
storiska ock kamerala forskningar,
8.15—9.15 Sexa i lilla gillesalen.
LANI)SmXlSFÖK£NIMGARN£S pest t UPPSALA KOV. 187 9. 449
CO
o
•
lO
O
m
B
o
Hälsning till de närvarande af K. A. ViCTORlN.
En storleksstuga i Medelp€id af L. P. Dahlgren [2].
Träsko-Lars' hemkomst från byn — på Fårömål af T. Fe-
GRiEUS [1 a].
Om räfven, bonden ock draken — från Skåne, föredragen
af friherre 6. Djurklou [12].
>Det var en söndagsmorgons — visa från Halland af A.
' Bondeson [11 a].
Om Olles mo — från Sefvedes härad i Småland af P. Tu-
NELL [8].
Det första språket — frän Aspelands härad i Småland af
E. SVENSÉN [9].
De sju S7nålåndingame — från Halland af X. BONDESON [11 d].
Om påskkärringen \ från Sörbygden i Bohuslän af N. F.
Vallvisa I NiLÉN [10].
T* Lärdom är bra, men lagom är likst^ — från Närike af
frih. G. Djurklou [7].
Polskor ock annan folkmusik — från Halland, föredragna
på fiol af A. Bondeson.
Geftaslustay Skräddern å skomakem ') — från Värmland,
föredragna af J. R. Alsterlund.
Ett julkalas ^) — från Skåne, föredraget af J. A. Lundell.
Vid Komkamnstorg — bild från Stookholm, framstäld af F.
Kjerrman, g. Roos, v. Bergh, G. Heqardt [6],
yon i Släthults frieri 1 från Halland af A.
Ett vittnesmål vid Årstads häradsrätt] BONDESON [11 b, c].
Vppla/ndshistorier af V. Vennström [5 a, b].
Lillbärgskarlen \ på Moramål föredragna af A. BÄRSELL
Jätten af TegnÉrI [4 a, b].
Karlen som skulle sköta hushållet — från Jämtland af J.
Jonsson [3].
Siffrorna inom hakar a^gifva föredragens nummer i redogörelsen (»Före-
drag p& landsmål»).
') Speller nye viser på varmianske tongmåle deckta åtta Fredrek
på Rannsätt [F. A. Dahlgren]. Stockh. 1876.' S. 12, 35.
^) Sv. landsm. I. 4.
to
I
J-/en tredje i ordningen af de fester, som Landsmålsföreningarne i
Uppsala under sin tillvaro gemensamt firat, anordnades, liksom de
bägge föregående, af Samfälda utskottet för att väcka ock underhålla
intresset för dessa föreningars sträfvanden. Innan vi gå till redo-
görelsen för denna tredje fest, skola vi inledningsvis i största kort-
het nämna några ord om de tvänne föregående.
Den första ^) firades den 21 oktober 1874 å Smålands nationssal
ock ordnades på uppdrag af Samfälda utskottet af dettas d. v. ord-
förande Gunnar Noblander smal., samt K. A. Ahlstedt kalm. ock F.
W. Lovall hels. Lilftom den andra festen, var denna första egentligen
afsedd för Landsmålsföreningarues egna medlemmar, men bevistades
äfven af åtskilliga utanför dem stående studenter. Till hedersgäster voro
den norske skalden Kristofer Janson, h vilken samma dag å större
gustavianska lärosalen hållit ett föredrag öfver det norska »maalstrsevet»,
samt professorn i nordiska språken, den värme vännen af våra dialekter^
Carl Säye, af utskottet inbjudna. De många föredragen på olika
landsmål föregingos af några skålar. Den första utbragtes af utskot-
tets ordförande, som skildrade landsmålsföreningarnes unga historia
ock deras fosterländska syften, samt föreslog en skål för deras framtid.
Skålen efterföljdes af »Vårt land». Herr O. E. Norén västg. talade
för den första hedersgästen, uttrykte sin vördnad för det gamla, äro-
rika ock sina sympatier för det unga Norge, sin glädje öfver de vän-
liga västanvindar, som på sista tiden hitfört så framstående represen-
tanter från det liffuUa broderlandet, ock hoppades, att hedersgästen
skulle här kvarlemna något af den blomstrande vår, han medfört från
Norges Qällar. Sångarne uppstämde därefter »Norges bedste». Härpå
svarade den norske skalden med ett sakrikt ock originelt anförande ock
slutade med att uppmana vännerna af svenskt landsmål att hos ock bland
folket uppväcka ett sant nationelt lif, så att gammal fosterländsk sång
ock saga åter måtte komma till heders ock höras i allmogens hem,
samt föreslog till sist en skål för Sverige ock dess akademiska ungdom,
hvilken skål efterföljdes af studentsångarnes gripande »Hör oss, Svea».
Herr Janson talade på norskt »landsmål», ock hans af skaldeingifvelsen
färgade skildring i ord ock ton från Norges land ock folk tog åhöraren
med makt ock flyttade honom frigjord från tid ock rum till Norges Qäll,
lider ock dalar. Det var en stämning, som sent lemnar ens minne.
Herr F. W. Lovall föreslog en vördnadens ock tacksamhetens skål för
professor Carl Säve. De egentliga föredragen bestodo omväxlande af
sagor, ordspråk ock visor. De landskap ock landskapsdelar, hvilkas
1) Jfr Upsala-posten for den 23 okt. 1874.
5 LANDSMÅLSFÖRENINGARNES FEST I TTPPSALA NUV. 1879. 451
mfil efter hvarandra, om också icke i den bär gifna ordningen, läto hora
sig, voro, så vidt man nu kunnat finna: Småland (teol. stud. J. A. Sand-
ström), Dalarne, Skåne (fil. stud. Chr. Brock), Värmland (teol. stud.
K. A. Fuykman), Gotland (fil. stud. W. Molér), Medelpad (teol. stud.
L. P. Dahlgren), Västerbotten (fil. stud. O. Pettersson), Västergöt-
land (fil. stud. O. E. Norén), Östergötland (med. stud. F. P. Lind-
blom), Bohuslän (fil. stud. N. F. Nilån), Halland, Möre (teol. stud.
A. Arvidsson), Oland (fil. stud. B. 6. X. Larsson) ock Jämtland
(fil. stud. M. Nordström). Enär mellertid inga anteckningar från
själfva festen stått oss till buds ock utskottets protokoll ej i detta
afseende lem na någon upplysning, är det möjligt, att dessa uppgifter
kunna tarfvu rättelser. Det var i alla händelser första gången man
kunde på detta sätt få höra ock jämföra den svenska allmogens tungo-
mål ock lynne, sådana de lefva ock växa på bärg ock i dal öfver alt
Sveriges land. Festen var besökt af mellan 200 ock 300 deltagare,
så många som lokalen utan alt for stora olägenheter kunde rymma,
fortgick till efter midnatt ock torde hos alla, som i den samma del-
togo, hafva efterlemnat ett mycket angenämt minne.
Den andra festen firades, likaledes på Smålands nationssal, tors-
dagen den 6 april 1876. Det samfälda utskottet hade till festbe-
styrelse utsett fil. kand. S. Boije af Gennäs söderm., samt hrr F. W.
Lovall hels. ock K. A. Ahlstedt kalm., med fil. kand. N. F. Nilen
göteb. ock Ad. Noreen värml. till suppleanter. Som. hedersgäster
hade inbjudits friherre G. Djurklou, doktor A. Hazelius, samt
lärarne i nordiska språk vid universitetet: professor C. Säye, adjunkten
M. B. Richert, docenterna L. F. Lepplbr, M. F. Lundgren ock E.
Schwartz. Men dagen före festen hade vi den sorgliga plikten att
följa vår vördade lärare, professor Säve, till hans sista hvilorum.
Festen öppnades af samfälda utskottets d. v. ordförande, kand. Botje^
som i sitt tal redogjorde för landsmålsföreningarnes värksamhet ock
dåvarande ståndpunkt. Herr Lovall frambar föreningarnes vördnad
ock tacksamhet till friherre Djurklou, som länge med framgång ock
hängifvenhet varit värksam för svensk folkkunskap, hvarpå frih. Djur-
klou svarade med en varm maning till svenskhet i sinne ock håg,
till kärlek för fosterland ock folk. För universitetets lärare talade
kand. Nilen. Rektor, professor Sahlin svarade med vänliga ock upp-
muntrande ord, betonande bl. a. språkvetenskapens nära samband med
filosofien. För Carl Säve, »den främste forskaren i Sveriges landsmål»,
tömdes minnets bägare. Bland de många föredragen på olika lands-
mål, som under aftonens lopp höllos, påminner man sig ännu dem från
Närike (frih. Djurklou), Uppland (lärovärksadjunkten K. A. Hellstén),
Delsbo (teol. stud. O. Grundin), Västergötland (fil. stud. H. Odhner),
Östergötland (fil. stud. G. F. Sundhammar), Bohuslän (fil. kand. N.
F. Nilen), Jämtland (teol. stud. J. Jonsson). Till festens glanspunkter
hörde frih. Djurklous med värkligt mästerskap föredragna sagor från
8v. landsm. N, B, L 31
452 LANDSHAlsFÖEENINGARNES fest i UPPSALA NOV. 1879. 6
Närike ^), samt adj. Hellsténs oefterhärmligt lustiga uppländska all-
mogehistorier, som upplöste hela sällskapet, akademiska fader ock
studenter, i ett outsläckligt löje. De närvarandes antal uppgick till
omkring 150 personer, bland hvilka märktes utom rektor, prof. Sahlin,
jämväl professorerna Nyblom, Lakdtmanson, Häggsteöm m. fl. Festen
var således visserligen icke alldeles lika talrikt besökt som den före-
gående. Vid den ena som vid den andra kunde man doqk haft rätt
att beklaga sig en smula öfver trängseln. Men sämja ger rum ock
gjorde så äfven här.
Efter två ock ett hälft år, dä man påminde sig, hvilket nöje de
båda föregående festerna beredt deltagarne ock huru de för visso
värkat väckande ock lifvande på föreningarne, föreslogs redan i början
af vårterminen 1879 inom samfalda utskottet, att man borde under
terminens lopp åstadkomma en för samtliga forcningarne gemensam
tillställning, närmast efter föredömmet af de båda foregående, ock upp-
drogs åt ordföranden att senare under terminen, när tiden funnes
lämplig, sammankalla utskottet för vidtagande af nödiga åtgärder. På
grund häraf utsågs att anordna festen i början af april en komité af
tre personer med rätt att efter eget val med sig förena flere. Tiden
bestämdes till omkring den 20 april. Då mellertid just vid denna
tid åtskilliga andra festligheter, bl. a. de som stodo i sammanhang
med grundläggningen af nya universitetsbyggnaden, hopade sig, samt
utskottets ordförande af enskilda angelägenheter hindrades att närvara,
uppsköts festen till följande hösttermin, då man hoppades att i
förening med denna fest kunna framlägga första häftet af förenin-
garnes länge väntade tidskrift.
Vid samfalda utskottets första stämma i september 1879 utsagos
'till ledamöter i den komité, som hade att anordna festen ock i alla
frågor, dem utskottet lemnat öppna, om den besluta, utskottets ord-
förande, fil. kand. J. A. Lundell kalm., med. kand. C. A. B. H^bpfneu
smal. ock fil. stud. A. Appellöf gotl., hvilka med sig förenade herrar
T. EEGRifius gotl. ock K. A. Vigtorjn stockh. Tiden bestämdes lill
förra hälften af november.
De båda föregående festerna hade egentligen _ varit afsedda för
landsmålsföreningarnes medlemmar, hvarför de, som ville i dem del-
taga, hade antecknat sig på listor hos föreningarnes ordförande,
hvilka också hade uppbörden om hand hvar inom sin förening eller
nation. Nu hade mellertid blifvit bcstämdt, att tillträde skulle vara
öppet äfven för studenter utom föreningarne' ock för studentkåren icke
tillhörande personer. Man hoppades, att insikten om vikten ock bety-
delsen af de ämnen, för hvilka landsmålsföreuingarue arbetade, på detta
sätt skulle vinna vidare utbredning ock att äfven utanför den akademiska
ungdomens krets understöd skulle vinnas för detta arbete. Med stöd
») Trykta i tidskriften Nn utg. af J. Grönstedt, I, II. 1874—76.
7 LANDMÅLSFÖBENING ARNES FEST T UPPSALA NOY. 1879. 453
af erfarenheten från de båda foregående festerna trodde man sig
kunna vänta, att deltagare icke skulle komina att fattas, ock man för-
hyrde därför for en afton Gillets hela öfre våning, stadens största
festlokal, bestående af två större salar ock åtskilliga smärre rum. För
att lätta tillträde till festen, med särskild hänsyn till den omständig-
heten, att landsmålsföreningarnes kunnigaste ock flitigaste arbetare till
stor del äro just de mindre bemedlade studenterna, beslöts, att alt
skulle göras så billigt som möjligt. Biljetter, särskilda till sexan ock
särskilda till festen i öfrigt, såldes under närmast föregående dagar i
Akademiska bokhandeln. För dem, som icke deltogo i sexan, fans af
lokalens ägare i ett af smårummen en buffet med smörgåsar ock Öl
anordnad. Skulle möjligen någon behållning af festen uppkomma —
då ju kostnaderna icke kunde så noga på forhand beräknas, ock man
alltid måste bestämma priset så, att ingen brist vore att befara — så
skulle denna behållning enligt samfalda utskottets beslut tillfalla lands-
målsforeuingarnes tidskrift.
Som landsmålsforeningarnes gäster voro till festen inbjudna perso-
ner, till hvilka föreningarne på ett eUer annat sätt ansågo sig stå
i särskilda förbindelser, samt representanter för åtskilliga samfund
med besläktadt syfte, nämligen från Stockholm: sekreteraren i Letter-
stedtska föreningens styrelse, statsrådet ock chefen för kongll finans-
departementet dr H. Forssell, utgif våren af vår medel tidsliteratur,
öfverbibliotekarien dr G. E. Klemmino, sekreteraren i Svenska säll-
skapet för antropologi ock geografi, förste amanuensen vid Statens
historiska museum dr H. Hildbbrand, Svenska fornminnesföreningens
sekreterare, andre amanuensen vid Statens historiska museum dr O.
Montelius, grondläggaren af skandinavisk- etnografiska samlingen dr
A. Hazelius ock direktören i aktiebolaget P. A. Norstedt åL söner,
v. häradshöfdingen, jur. kand. G. B. A. Uolm; från Örebro: stiftaren
af den första svenska Fornminnesföreningen, f. d. tjänstgörande kammar-
herren hos H. Maj:t enkedrottningen, friherre G. Djurklou; från Uppsala:
universitetets rektor, professorn dr C. Y. Sahlin, lärarne i nordiska
språken: professor M. B. Riohert, docenterna L. F. Lefflbr, F. A.
Tamm, M. F. Lundgren ock O. Elockhoff, samt professor J. A.
Josephson ock sekreteraren i Upplands fornminnesförening, ryttmä-
staren C. A. Klinospor; slutligen redaktören för Landsmfilsföreningarnes
tidskrift, fil. kand. J. A. Lundbll. Ty värr voro fiere af desse af
olika anledningar hindrade att efterkomma föreningarues inbjudniug
ock måste inskränka sig till att muntligen eller skriftligen gifva sitt
deltagande för föreningarnes sträfvau till känna.
I fråga om festens karaktär ock anordning ägde i förhållande till
de föregående äfven den olikhet rum, att före sexan tvänne föredrag
höllos öfver ämnen, som med fö reningarnes arbeten stod o i samman-
hang. Ett vid ingången utdeladt trykt program lemnade deltagarne i
festen nödiga upplysningar. Under aftonens lopp blef det i några
454 landsmIlsfökbningabnes fest i CPPSALA NOV. 1 879. 8
mindre delar ändradt, som man kan finna vid jämförelse med det
framför denna berättelse stälda.
Den större gillesalen, där den egentliga festen skalle firas, var
för tillfället . i smakfull enkelhet prydd ock företedde en särdeles vacker
anblick. Midt pä ena långväggen var talarestolen uppstäld, omgifven
pä ömse sidor af dekorationer, bildade af studentkårens bägge standar,
de tretton landskapsforeningarnes fanor, samt skandinaviska flaggor ock
vapen. I salens ena ända stod den vanliga sångarestraden, af hvilken
under aftonens lopp fiere af de uppträdande begagnade- sig. Fyra
stora bord på olika ställen i salen bjödo förfriskningar. Vid 7-tiden
började deltagarne infinna sig, ock vid festens början voro omkring
400 personer, däraf nära ett hundratal, damer, samlade. Utom de in-
bjudna märktes ett stort antal akademiska lärare ock andra framstående
personer, såsom bibliotekarien Styffe, professorerna Svedelius, Ny-
blom, Landtmanson, Hägqstköm, LnNj>avisT, Hildebkandsson, Hag-
STRÖMBB ock Waldensteöm, amanuensen Högman, vidare öfverste-
löjtnant Absbnius, dr F. Unander från Stockholm o. s. v. Såsom
marskalkar tjänstgjorde ordförandena i de numera tretton landsmåls-
foreningarne jämte de personer, som fått uppdrag att anordna festen.
Först tämligen sent hade ett förslag vakts, att de uppträdande borde,
vara iklädda sina hemorters folkdräkter, något som visserligen skulle
i hög grad bidragit att gifva lif ock intresse åt det hela. Detta för-
slag torde en annan gång komma till fullständigare utförande. Melier-
tid representerades Dalarne (Mora socken), Småland ock Halland med
for delar af dessa landskap utmärkande folkdräkter. Afven de allom
bekanta stockholmska »sjåare»- ock »gamin»-typerna hade erhållit lyckliga
ock roande återgifvare. Talarestolen beträddes kl. något efter 7 af
ordföranden i landsmålsföreningarnes samfälda utskott, fil. kand. J. A.
LuNDBLL, som öppnade festen med ett föredrag, hvari han redogjorde
för landsmålsstudiets uppkomst ock utveckling i vårt land, de senare
årens vidt utgrenade rörelser i detta hänseende, den rika litteratur, som
i ämnet på kort tid uppstått. Talaren uppvisade äfven i sitt an-
förande likartade företeelser i de flesta öfriga europeiska länder. Öfver
alt i Europa märkes i vårt århundrade en sträfvan att stärka själf-
känslan, nationalitetsmedvetandet, genom själfkännedom, genom studiet
af folkmål, folklittcratur, folktro ock folkseder. Friherre Djurklou
uppträdde därefter med ett med ator uppmärksamhet afliördt föredrag
om ortnamnens uppkomst ock förklaring. Båda dessa föredrag åter-
finnas längre fram i denna redogörelse.
Efter dessa bägge föredrag, hvilka till samman upptogo ungefär
en timme, serverades sexa i lilla gillesalen, h varefter festens andra af-
delning vidtog. Denna inleddes med en versifierad hälsning af stud.
Alfred Yigtorin stock h;, h varpå ordföranden föreslog en skål för
Uppsala universitet, under hvars hägn vi arbeta. Skälen besvarades med
uppmuntrande ock vänliga ord af rektor, professor Sahlin. Föredragen,
hvilka, såsom programmet visar, gufvo prof på de flesta svenska lands-
9 liAKDSMÅLSFÖaENINGARllBS FEST I UPPSALA NOY. 1S79. 455
mål, togo ' härefter sin början. Somliga — särskildt må Gotlands-
ock Dalamålen samt jämtskan nämnas — voro hardt när obegripliga
icke blott för den, som ej hört eller studerat annat än riksspråket, utan
äfven för dem, som eljes icke voro främmande for allmogen ock dess
språk. Nästan alla de uppträdande talade mål, med hvilka de från
barndomen varit förtrogna, sina modersmål i allra egentligaste mening.
Teol. stud. Dahlgren norrl. uppträdde sålunda först med en liflig ock
utmärkt folktrogen skildring af en medelpadsk storleksstuga. Från
detta nordliga landskap förflyttades åhöraren långt till söder, då han
dels fick, kanske förgäfves, anstränga sin uppfattningsförmåga under herr
PEORiEi berättelse om TräskorLars* haimkomst frän böin på gotländskt
Fårömål, dels göra eller förnya bekantskapen med en i Dybeoks Huna
införd saga från Skåne om räfven, bonden ock draken^ — »bvad skall
godt lönas med» — som af frih. Djurklou föredrogs, dels ock lyssna
till • en för mången bekant visa, nu sjungen af herr Bondeson på
halländska: De va ain söndasmaem^ hvilken vakte sådan munterhet,
att sångaren måste ännu en gång föredraga hanne. Man hade med
flit sammanstält några mål från vidt skilda trakter^ för att gifva
åhöraren en föreställning om olikheten mellan olika svenska bygde-
mål. Mellan dessa föredrag, efter hvilka en halftimmes uppehåll
gjordes, föreslogos af föreningames ordförande åtskilliga skålar, utan
att åtföljas af några tal, som den strängt anlitade tiden icke medgaf.
Så höjdes studenternas vanliga fyrfaldiga lefve för statsrådet Forssell
(föreslaget af docenten Åberg), för minnet af professor Säve (efter
föredraget på Fårömål, af stud. A. Appeliöf gotl.), för professor
RiCHBRT (af stud. H. Arpi västm.), för stiftaren af den första svenska
fornminnesföreningen, friherre Djurklou (af stud. J. A. Drysén söderm.),
samt för Svenska fornminnesföreningen ock dess närvarande sekreterare,
dr MoNTELius (af kand. N. F. Nilen göteb.). Enligt föredragnings-
listan följde sedan Småland med tre olika härad, hvilket i hög grad
bidrog att höja intresset. Sefvedes ock Aspelands härad höra, som
man lätt kunde finna, i språkligt afseende till Östergötlands område,
hvaremot Västbo härad hade ett utprägladt sydsvenskt tycke ock ej
mycket skilde sig från halländskan. Den spekulative, f. d. Uppsala-
studentens försök att få reda på det första språket ock människans rätta
hjärtelag föredrogs på ett synnerligen lyckligt sätt af herr Svsnsån östg.
De sju småländmgame^ som simmade öfver kornfältet ock räknade
hålen efter näsorna, återgåfvo en vida utbredd ock såväl inom som
ntom Sverige mångenstädes lokaliserad saga, här berättad af hr
Bondeson. Kand. N. F. Nilen göteb. föredrog därefter en saga om
påskkärringen ock sjöng en vallvisa på bohuslänska. På Närikes-
mål uppträdde sedan friherre Djurklou, väl känd för sin ovanliga för-
måga att uppfatta ock återgifva folklifvet, med en rolig berättelse om
huru lärdom är bra, men lagom är äkst. Från en vrå i den stora
salen, eller rättare från sångarestraden i salens västra ända, stördes
den andäktiga tystnad, som herskat under ock efter det nyss nämda
456 LANDSmAlSFÖESNINGARNBS FBST i UPPSALA not. 1879. 10
föredraget, af tonerna från en fiol, den herr Bondbson som en riktig
bondspelman till sina fthörares nöje ock gamman flitigt trakterade.
Den ena polskan ock valsen aflöate den andra. Stnndom tyktes
sömnen tynga spelmannens haf?ud, ock stråken höll på att stanna sin
tröga dans; så vaknade han åter, rätade upp sig ock stampade efter-
tryckligt takten. Sedan jublet efter detta lyckade mellanspel gifvit
sig, uppläste stud. J. B. Alsterlund värml. på äkta värmländska
några af F. A. Dahlgbens omtykta viser på varmlanske tongmåk,
hvarefter kand. Lundbll på skånska återgaf den af en lärjunge vid
folkhögskolan på Hvilan uppsatta berättelse om ett skånskt julkalas,
som fana upptagen i det framlagda första häftet af »De svenska
landsmålen».
Efter julkalaset gjordes åter en halftimmes uppehåll, ock uppiba-
nades de närvarande att i lilla gillesalen hämta svalka ock frisk luft.
Då mellertid förberedelserna till stockholmarn es uppträde vid Kom-
hamnstorg genast började på sångarestraden, föredrogo många att
genast försäkra sig om god plats för dess seende ock hörande, ock
sutto eller stodo där tätt packade, mer eller mindre otåligt afvaktande
hvad som komma skulle. Mellertid tågade andra med sångare i spetsen,
företrädda af universitetets rektor ock friherre Djubklod in i den
mindre salen, dar ett lefve höjdes for de inbjudna gästerna ock de
svar upplästes, som ingått från åtskilliga af dem, h vilka icke varit i
tillfälle att infinna sig. Sttitsrådet Forssbll hade uppdragit åt in-
bjudaren att framföra ett förbindligt tack för den visade uppmärk-
samheten, men tillika bedt honom säga, att det i följd af hans trägna
göromål knappast vore troligt, att han kunde komma till Uppsala. Ofver-
bibliotekarien Klbmming hade svarat, att han, »ehuru angenämt öfver-
raskad af den vänliga ock smickrande inbjudningen, dock var urstånd-
satt att antaga den samma». »Jag lefver«, fortsätter han, »i följd af
ett bröstlidande som ett slags lifstidsfån^e i det nya biblioteket;
ett särdeles angenämt fängelse, det medger jag gärna». Han hade
därför åt ordföranden uppdragit att »till föreningarne framföra hans
tacksägelse ock välgångsönskan, samt tolka hans lifiiga medkänsla
för deras sträfvau». Dr Hazblius uttrykte »sitt deltagande för
våra fosterländska sträfvanden», men hindrades af en resa till Göte-
borg från att komma. Häradshöfding Holm åter nödgades af bolags-
stämma »försaka», säger han. »det stora nöje antagandet af inbjud-
ningen skulle beredt mig». Äfven föredrogs ett under aftonens lopp
ingånget telegram från skånska landsmålsföreningen i Lund, så lydande:
Kand. Lundell
Gillet, Uppsala.
Tacksamt ibågkomniande Uppsala Landsn^ålsförenin-
gars förtjänster om svenska allmogemålens stadium^ skickar
Skånska föreningen sin lyckönskan.
Olséni.
11 LAK1>8mXlsFÖRENINGARNES fest i UPPSALA NOV. 1879. 457
•
hvarefter höjdes ett samfaldt lefve för de svenska landsmålsforeningarne
i Lund- ock Helsingfors. Den öfriga tiden upptogs af tal (frih. Djur-
KLOu), sång ock samspråk.
Mellertid hade i stora salen uppträdet vid Komhantfistorg^ på-
skyndadt af åskådarnes ock ähörarnes otålighet, redan börjat. En
kaffemadam med sitt stånd, kaffepanna ock öfriga utensilier hade pla-
cerat sig på estraden. En sjåare, ej så litet »hög», intog ena hörnet
af bordet ock svängde sig med en hop lätt igenkännliga Stockholms-
kvickheter. Småningom utspinner sig ett »stilla gräl» mellan en
»kalle» ock en tillkommande skomakarepojke, slutligen afbrutet genom
polisens raellankomst. De uppträdande voro iklädda valda, för situa-
tionen passande kostymer, ock alt gick med en fulländad, nästan
dyster realism. Från civilisationens motsatta pol lemnade herr Bon-
deson en ej mindre sann ock folktrogen skildring af /on i Släthults
frieri. Folket saknar vist icke romantik; men här är halländingen
absolut förståndig prosa: han skall ovillkorligen ha kvigan med i
hemgiften, om han skall bry sig om flickan. Vittnesmålet vid År-
stads häradsrätt, när far blifvit hittad död i bäcken, var till den
grad klipskt, att man omöjligen kunde afgöra, om det berodde på
enfald eller illmarighet, att vittnet aldrig hann »till saken». Herr
Vennstböm framstälde i ord ock åtbörder på ett mästerligt sätt upp-
ländingens humoristiska lynne. Skada att man vid uppteckningen af
dylika »hikstorier» icke kan få herr Venkstköhs mimik med. Mora-
karlen i sin hembygds dräkt ock med sin klangrika stämma återgaf folk-
lifvet från en allvarligare sida. Han bar prägeln af den sträfva natur,
som fostrar dalamännen. När han talade om LillbärgskarUn, var det väl
icke många, som förstodo honom. Men det kraftiga, fulltoniga språket
värkade som musik pä åhöraren ; de delvis mycket forntrogna formerna
intresserade forn vännen. När han sedan föredrog Tegnérs Jätten pä
Moramål från Utmelund, så kunde man bättre följa det förut kända
innehållet i en dräkt, som med det samma tyktes så väl öfverens-
stämma. Man måste höra Jätten ännu en gång. Sist upptog program-
met ett prof på jämtländskt folkmål, meddeladt af herr J. Jonsson.
Mellan detta ock närmast föregående stycke utbragtes af kand. O.
P. Behm en skål för de yngre lärarne i nordiska språk vid universi-
tetet. Till sist höjdes på förslag af docenten L. H. Åberg ett lefve
för samfälda utskottets ordförande, fil. kand. Lundell.
Härmed var nu det på förhand uppgjorda programmet utfördt
ock den så att säga mera officiella delen af festen afslutad omkring
kl. 1 på natten. En eller annan deltagare aflägsnade sig, i synnerhet
damer, hvaraf dock ända till denna sena timme de flesta stannat
kvar. Mellertid var man nu så inne i stämningen, att det ännu icke
kunde finnas någon tanke på att afbryta samkvämet. Talare anmälde
sig alt jämt för att på olika tungomål lemna bilder ur sina hem-
bygdera folklif. Med stort nöje hörde man å ny o några af dem, som
förut under aftonens lopp varit lyckligast i att fängsla de närvaran-
458 LANDSMÅLSPÖRSNINOARNES FEST I UPPSALA NOY. 187 9. 12
des uppmärksamhet, herrar Dahlgren {en marknad) Fborsus [Ib],
Djurklou, Vennström [5 c, d]. Herr Bondeson föredrog, dels i samman-
häng med sina på programmet upptagna stycken, dels nu efteråt, i
toner ock ord flere af sina halländska visor: Dai ujefta dägan,
Bängta Stina, Jlusförhöert, De bästa jillet *). Dr Unander, som man
har att tacka för en skildring af allmogemålet i södra delen af Väster-
botten ock som alt jämt med flit ock insikt arbetar i samma ämne,
talade på västerbottniska om »huken». Afven flere andra läto höra sig
på småländska, Fjärdhundramål o. s. v. Omväxlande samlades man
kring borden, där tal höllos ock skålar föreslogos för dr Unander,
för den akademiska »ungdomen», för »studenten» Djurklou — »må
han länge lefva, alltid ung» — m. fl. Två gånger gjorde friherre
Djurklou, uppburen af starka skuldror, rund i salen.
Mellertid hade damerna aflägsnat sig, röken ock dammet började
blifva mindre behagliga; den skara, som ifrigt lyssnande under hela
aftonen trängts kring talarestolen, förminskades. Bålarne äro i det
närmaste tomma, gaskronorna släcka först ena hälften af sina lågor,
sedan småningom äfven den andra hälften. Församlingen upplöser
sig så småningom, ock kring kl. 3 på morgonen är alt slut.
Nu återstår blott att hoppas, att nästa fest må ej mindre lyckas!
A. V— n.
Landsmålsföreningarnes fest i
Inkomster:
For 324 herrar å 2,00 646.00
» 83 damer å 1,50 124,50
» 75 deltagare i sezao å 2,00 150,00
Samma kronor 920,50.
Uppsala den 7 nov. 1879.
Utgifter:
Tryckningskostnader..'.
Hyra för lokalen samt gas
Salens dekorering
Sexan för 88 personer
Dricksvaror
Vaktmästare m. m
Behållning, enligt samfalda ut-
skottets beslnt öfverlemnad till
Tidskriftens ntgifvare, kand.
J. A. Lnndell
41,85
60.00
24,50
154,00
499,00
22,30
118,95
Samma kronor 920,50.
T. Fegkaus
festens skattmästare.
') BoNDSSON, Visor p& Atradalens bygdemål. Uppsala 1878. S. 19, 38, 53. 8.
Ofversikt af de senaste årtiondenas värk-
samhet för kännedom om folkmål ock folkUf
i Sverige ock andra länder.
Inledande fSredrag
af
J. A. LUNDELL.
Samfalda Utskottets ordförande.
Vid festen måste föredraget, då det befans, att det fullständigt ut-
fördt skulle tagit altför lång tid, i vissa delar forkortas, framfor alt i
den del, som rör de främmande länderna. Afven i sin här gifna form
är det blott en flyktig öfversikt utan anspråk på någon fullständigbet,
som i alla händelser med här tillgängliga hjälpmedel vore omöjlig att
åstadkomma. I öfverensstämmelse med de svenska landsmålsföreningar-
nes uppgift redogör jag endast för sådana arbeten, som för kännedom
om folkllfvet ösa ur folktraditionens lef vande källa, men förbigår
hvad som kan vara gjordt eller hålla på att göras för att bringa till
allmännare kännedom arkivens ock bibliotekens skatter af likartadt inne-
håll. Särskildt fäster jag mig vid sådant samfäldt arbete, som åstad-
konimes af föreningar ock tidskrifter. Uppsatser i tidskrifter anför jag
i allmänhet icke, hvarken i text eller noter, emedan de skulle inkräkta
alt för mycket på mitt utrymme.
Man kunde finna anmärkningsvärdt, att namn sådana som Benfby,
R. KÖHLER, F. LiEBKECHT, A. DE GuBERNATis ock andra ej förekomma i
min öfversikt. Detta beror naturligtvis icke på att deras viktiga arbeten
äro för mig okända; utan de stå så att säga öfver den synkrets, som
jag här gjort till min: deras jämförande forskningar omfatta samtidigt
alla folk ock litteraturer, under det jag här inskränker mig till de sär-
skilda folken i Europa. Köhlers ock Liebrecuts uppsatser finnas spridda
i tidskrifter, särdeles Benfeyb Orient u. occident, Pfbiffers ock
Bartsghs Germania, Ebbrts ock Lemckes Jahrb. f. roman u. engl.
litt., Jagics Arch. f. slav. philol.; Llebrechts nu samlade i Zur
volkskunde. Heilbr. 1879. (XVI + 522 s.). Benfeys studier äro hufvud-
sakligen nedlagda dels i hans nyss nämda tidskrift, dels i hans öfver-
sättning af Fantschatantra,
När jag, såsom ofta varit fallet, nödgats dömma om böckers inne-
håll blott efter titlame, lär jag ej hafva kunnat undgå misstag. Så vidt
det var möjligt, har jag sökt att få se böckerna själfva eller anmälningar
af dem. Den ledning man kunde hafva i fackbibliografiemas fördelning
af litteraturen, äi* icke alltid pålitlig, emedan äfvun deras författare ofta
varit hänvisade till blotta titlame. Mina litteraturförteckningar i noterna
äro naturligtvis icke fullständiga, men torde likväl för mången vara väl-
komna. Jag har nämligen gifvit sådana blott i de fall, då litteraturen,
så vidt jag hade mig bekant, icke på något annat ställe finnes samlad.
Att vid den svenska afdelningen hänvisningarne äro sparsamma, beror
dels på att noggranna litteraturförteckningar äro under utarbetning, dels
få att svenska arbeten kunna antagas vara lätt åtkomliga ock allmänt
kända.
M. H. ock D.
Vid ett tillfälle som detta, då vi första gåDgen kunnat
kring oss ock vår sak samla ett större antal personer utom
vår krets, ock då vi äfven i vårt arbete hunnit en 'märklig
punkt, betecknad af vår tidskrift, tyckes det icke olämpligt,
att vi en stund samla oss för att se bakåt, omkring oss, kan-
ske äfven framåt; taga en öfverblick af hvad som för känne-
domen om vårt folklif ock i synnerhet våra folkmål hittils är
gjordt, hvad som är i görning ock hvad som vidare behöfver
göras. Det sjudande lif, hvilket sedan en tid råder på vårt
arbetsfält, har redan i inledningen till vår tidskrift ^ blifvit satt
i förbindelse med det nyvaknade svenska språkstudiet vid uni-
versiteten ock fornminnesföreningarne i landsorten som omedel-
bart värkande krafter. Den första forliminnesföreningen, För-
eningen för Närikes folkspråk ock fornminnen, stiftades 1856
på föranledning af friherre 6. Djurklou ock följdes sedan
af fjorton andra, Svenska fornminnesföreningen, den sista,
då äfven inräknade Svenska språkets lagar började af Ryd-
QViST utgifvas 1850; 1859 blef Carl Säve efter en tioårig
docentur den förste professorn i nordiska språk vid denna
akademi, ock hans medsökande Anders Uppström utnämdes
samma är till e. o. professor i gotiska. Året förut fick Lunds
universitet sin förste professor i nordiska språken i Carl
August Haoberg, Shaksperetolken. Går man ännu längre
till baka i kedjan af orsaker ock värkningar, så trä£far man
a ena sidan bland de stora kulturströmningarne, som tillhöra
värdshistorien, den folkens återgång från gallicismen till sig
själfva ock egen forntid, som brukar kallas nationalitets-
medvetandets uppvaknande, som inom Sverige gaf sig uttryck
bland annat i götiska förbundet, som öfver hufvud i litteratur-
historien betecknas som romantiken; å andra sidan inom studer-
kamrarne den nyburna språkvetenskapen, som brukar räkna
sin tillvaro från Friedrich Schlegels bok om indemas språk
462 LANDSMALSFÖRENIKOARNES FEST I UPPSALA NOV. 1879. 16
ock vishet 1808. eller Franz Bopps sanskritiska konjugations-
system 1816 ^ Den franska smaken hyllade den klassiska forn-
tiden ock såg med förakt ned på egna fäders råhet ock obild-
ning. När en professor Myller till Fredrik II af Preussen
öfverlemnade första bandet af en samling äldre tyska dikter, i
bvilket band bland annat innehölls Nibelungen Hed, svarade
den på höjdpunkten af sin tids bildning stående konungen, att
efter hans mening sådana saker, som professorn där befordrat
till trycket ock ansett så brukbara till riktande af tyska språ-
ket, ick^ Yore värda ett skott krut ock ej förtjänade att dragas
fram ur glömskans dam. »I min boksamling», fortsätter han,
»skulle jag åt minstone icke tåla sådant uselt skräp, utan smita
ut det. Det mig däraf tillsända exemplaret må därför i stora
biblioteket afvakta sitt öde. Men mycken efterfrågan lofvar
icke åt det Er eljes nådige konung Fredrik. Potsdam den
22 februari 1784.»* Man kan trygt antaga, att tidens stormän
Öfver hufvud delade Fredrik II:s mening om »skräpet». I Sve-
rige var det slut med det lifliga intresse ock arbete för fom-
kunskap ock svenskt språk, som pågått sedan Karl XI:s för-
myndare ock som har att uppvisa namnen Verelius, Stiern-
HiELM, Hadorph ock Peringskiöld ; Olof Rudbeck, far ock
son, minst att förglömma. På det språkliga området hade
dessutom arbetat Tiällmann, Speoel, Svedberg ock andra.
Det var mellertid egentligen antingen litteraturspråket eller
fornspråket, »den gamla götiskan», som intresserade dem. Redan
Tiällmann hade dock fäst uppmärksamheten på våra »bonde-
synonyma»'; men den som först värkade för dialekternas sam-
lande, var, så vidt jag vet, Erik Benzelius d. y., slutligen
ärkebiskop, vetenskapssocietetens stiftare ^ Som biskop i Lin-
köping ålade han sina prester att inkomma med ordlistor från
församlingarne ock föreslog i presteståndet, att presterna skulle
på lediga stunder uppteckna dialekternas ordförråd ^ Intresset
var naturligtvis alt jämt ett språkligt-arkeologiskt: man hop-
pades i sådana samlingar »finna en myckenhet af den gamla
ock, så mycket tid ock mänsklig ostadighet tillåta, oförblandade
götiskan, sådan som den med Odens följe hit in i landet inkom»^;
medan vi nu studera folkmålen icke blott för att finna gamla,
i skriftspråket icke upptagna rötter, utan minst lika mycket
för att lära den moderna språkutvecklingens lagar i ljudbild-
17 LUNDELli, LANDSMÅL O. POLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 463
ning, ordböjning o. s. y. som upplysande för språkets lif öfver
hufvnd. Benzeliska samlingen är den ursprungliga stommen
till Ihr£8 dialektlexikon ^. Hvad som utom detta lexikon ock
utom några mer eller mindre betydande ordlistor i topografiska
arbeten är om svenska dialekter utgitVet under 1700-talet, in-
skränker sig till NÄSMANS disputation ont dalmålet^^ ock SvEN
Hops dialectus vestrogothica, det senare arbetet dock både i
omfattning ock noggrannhet uppvägande mer än ett af senare
tillkomna. Vi hafva mellertid, trots forn- ock språkkunskapens
blomstring under envålds- ock delvis äfven frihetstiden, blott tre
arbeten om våra landsmål att egentligen räkna från 1700-talet.
Under förra hälften af 1800-talet hinna vi icke häller synner-
ligen långt: vi hafva Arborelius' lexikon o^ grammatik för
dalmålet, HyltéN-Cavallius' började ordlista från Värend,
ordlistorna i tredje upplagan af Almqvists språklära >^, Kling-
HAMMARS skånska dialektlexikon, C. SÄVEs redogörelser för
gotländskan ock dalmåUt i Molbechs tidskrift (1843, 1847),
HlPPlNGs afhandling 07n svenska språkdialekten i Nyland, vidare
det af LÉNSTRÖM utgifna supplementet till Ihres lexikon från
Helsingland^ KaléNs disputation om dstgötadialekten, WAHL-
STRÖMS öfver Upplandsdialekten med en ordlista, som stannar
på b, till sammans älfva arbeten, af hvilka de åtta sist anförda
tillhöra 1840-talet. På 50-talet utkommo SÄVEs uppsats om
dalmålet, omarbetad i två upplagor, samt hans starka verb,
RUSSWURMS om estsvenskan^ Unandeks om västerbottniskan,
MÖLLERS Hallandsmål, RÄÄFS Ydremål, samt ClMMERDAHLs
ock WlBERGs disputationer om blekingska ock skånska — till
sammans nio; på 60-taIet akademiska afhandlingar af Wer-
SANDER, WiDMARK, två af LiNDER, af SlDENBLADH, COLLIAN-
DER ock Upmark, samt dessutom Augustins började ord-
lista ock första upplagan af Landgrens Delsbogrammatik, hvar-
jämte närkiskan på tre olika ställen biifvit utförligare afhandlad
af Djurklou ock Hopberg, slutligen Rietz' stora ordbok —
till sammans tretton; på 1870-talet äro hittils utgifna eller
under tryckning: afhandlingar af Belfrage om västgötamålet,
Blomberg om ångermanländskan^ BODORFF om öländskan, Fa-
GERLUND om Korpo- ock Houtskärsmålet ^^, af FliEUDENTHAL
om nyländska. Österbottniska ock estsvenska, Gadd om Östra
härads^ Jessen om Härjedalens ock Jämtlands mål, andra uppl.
464 LANDSMÄL9PÖRBNIN6ARKES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 18
af Delsbogrammatiken, Lefflers anteckningar om västmanländ-
skan, NoREENS afbandiingar om Fryksdals-, Dalby- ock Farb-
målen, ordböcker öfver särskilda mål af Freudenthal, Nilén^
NoREEN ock Wennberg, Dahlqrens båda samlingar af visor
på värmländska, Bondesons halländska visor, samt några
uppteckningar på Medelpadsmål, slutligen de mera samman-
fattande af Leffler om konsonantljuden, af mig om lands-
"fnålsalfabetet ock om laftdsmålens frändskaper — till sammans
tjugofem. Under de trettionio första åren af detta århun-
drade hafva vi altså tre, under de närmast följande fyrtio
åter femtiofem i det efter årtionden växande förhållandet:
8, 9, 13, 25. Jag har då tagit i räkning blott särskildt ut-
gifna skrifter samt utförligare afbandiingar öfver mål i topo-
grafiska arbeten ock tidskrifter, men lemnat ur sikte alla smärre
bidrag, som icke utkommit särskildt. Lefflers bibliografi
för hela tiden intill 1872 upptager 73 titlar, hvilken siffra dock
säkerligen kan höjas med ett tiotal; min litteraturförteckning
för de sju åren 1872—78 upptager 37 titlar. Man finner, att
tillväxten är påfallande stor.
Från ock med 1872 börja också landsmålsföreningarne sin
värksamhet, tretton i Uppsala, en i Helsingfors, tre i Lund^'\
Deras arbete går långsamt. Först i dagarne har deras länge
närda plan att bringa till stånd en tidskrift tor dialektforsk>
ning ock etnologi kommit så långt, att nu ett häfte, det första,
otn 270 sidor, af Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen ock svenskt folklif föreligger, ock på ett andra
redan 5 ark äro satta. Inom föreningarne finnas ej obetydliga
samlingar af bvarjehanda slag, material till ordböcker ock
grammatikor, sagor, visor o. d. Redogörelser för landsmåls-
föreningarnes värksamhet under den hittils i^örflutna tiden äro
nu under utarbetning för att i föreningarnes tidskrift intagas.
Kanske lika mycket som genom det inom dem åstadkomna
arbetet hafva föreningarne värkat genom att väcka ock under-
hålla intresset i(5r saken inom kretsen af sina medlemmar ock
därutanför. Vi hafva tätt talrika anbud om bidrag för vår
tidskrift från olika landsändar af utom föreningarne stående
personer. Åtskilligt är också sedan lång tid samladt, som
blott väntar att få komma ut ur offentliga ock enskilda sam-
lingars gömmor för att gagna vetenskap ock fosterländsk od-
19 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLIF 1 SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 465
ling. Sedan förra århundradet finnas ännn otrykta afhand-
lingar om dalmålet af Eenberg", om östgötskan af Nyrén»*,
om gotländskan af Neogard ock TOFTÉN ". I Vitterhets-
akademiens förvar finnas Lagergrens stora ordsamling från
Småland, samt anteckningar om bohtislänskan af Åberg, om
sörmländskan af WiETTER ock ERICSSON. Bröderna SÄVEs
stora samlingar för gotländskan komma kanske att tämligen
snart blifva tillgängliga, äfvenså C. SÄVEs andra samlingar om
dalmålet ock helsingskan. Svenska akademien har åt docenten
NOREEN lemuat ett anslag af 1500 kronor för en bearbetning
af dalmålets grammatik. För närkiskan finnas mycket stora
samlingar i Närikes fornminnesförenings ägo ". Sylvander
har för Kalmar län samlingar, som han förklarat sig skola
öfverlemna till Östra Smålands ock Olands landsmålsförening
härstädes^^ Bland svenska mål äro få så litet kända som de
skånska. Mellertid har Klinghammar efterlemnat i handskrift
en ordbok för Skåne, hvilken tillnärmelsevis beräknadt upp-
tager 8 till 10,000 ord. Från nordvästra Skåne har vår tidskrift
för nästa band att påräkna bidrag af kand. OlséNI. För ble-
kingskan finnes en vacker stomme till ordbok'®. För Möre-
målet har lektor Linder ämne till en ny upplaga af dubbelt
så stort omf^Log som den första, ock han äger äfven för öländ-
skan ett betydligt material. Ordböcker öfver ångcrnianländskan
ock härjedalskan, båda nästan tryckfärdiga, äro utarbetade; för
jämtländskan äro samlingar började^®. Estsvenskans ordförråd
är under samliug ock bearbetning af Freudenthal ock Ven-
DELL. De bafva bröderna SÄVEs samlingar från IböO- talet,
samt Vendells från somrarne 1877—792'. Den förre, hvilken
vi hafva att tacka för det mesta af hvad vi veta om Finnlands
svenska mål, skall i tidskriften lemna redogörelser för ytter-
ligare ett par österbottniska mål. Om våra finska bröders
arbeten är jag i tillfälle att meddela flere upplysningar ^2.
Stud. 6. A. ÅBERG har under sommaren för dialektstudier
vistats bland Finnlands längst österut bosatta svenska allmoge
på Kymmeneälfs stränder i Pyttis socken; stud. 6. E. Lind-
ström i mellersta Nyland (Helsinge, Esbo, Tusby) — både
Åberg ock Lindström, liksom Vendell, med understöd af
Nyländska stndentafdelniugen. Med anslag af universitetet åter
har kand. J. E. Vefvar sedan början af juni månad sysselsatt
466 LANDSMXlSFÖRENINOARNES fest i UPPSALA not. 1879. 20
sig med appteckning af dialektordy sagor, folkvisor m. m. i
Åbo läns svenska skärgärdssocknar (Kimito, Pargas, Nagn),
ock har under hösten vistats på Åland för samma ändamål.
Alt detta måste för hvarje vän af vårt folk ock vårt språk
vara i hög grad glädjande företeelser. Ty värr är icke alt
tHrdigt därmed, att samlingar äro gjorda ock finnas till, om
dessa ock äro aldrig så rikhaltiga, aldrig så omsorgsfult gjorda.
Innan de kunna göra det gagn, som med dem åsyftas, går
vägen genom sättarens hand ock under boktryckarens press,
ock den vägen är dyr att gå. Ställa sig blott icke ekonomiska
hinder i vägen för vårt arbete, så skall alt gå bra.
Med hänsyn till ändamålet med uppteckningar af folk-
målen har jag redan anmärkt skillnaden mellan förr ock nu —
ock detta förr är icke så aflägset, då man med ringaktning såg
ned på uttalet, »böndernas sätt att vränga till svenska», ock
egentligen sökte efter gamla ord. För den nyaste tidens språk-
vetenskap har fonetiken, läran om språkljudens bildning ock
deras öfvergångar, med rätta fått en stor betydelse som grund-
val för hela grammatiken, som i högsta grad viktig för upp-
fattningen af det moderna språklifvet ock för rätta förståndet
af äldre företeelser. Studiet af det letVande språket förhåller
sig till studiet af äldre, mer eller mindre ofullkomligt bevarade
språkformer som inom zoologi ock botanik studiet af de nu
lefvande djuren ock växterna till paleontologien. För en till-
fredsställande behandling af Ijndläran fordras nu, att man
skall kunna på något öfverskådligt ock bekvämt sätt beteckna
språkljuden. Det vanliga alfabetet räcker härvid icke på långt
när till. För att vinna ett för ändamålet behöfiigt tecken-
system kan man gå till väga på många olika sätt: samman-
ställa två eller flere bokstUfver för att beteckna ett ljud (sj,
sig, ng); eller bruka bokstäfver ur olika stilsorter, vända upp
ock ned på dem o. s. v., så att t. ex. t, t ock T beteckna olika
t-ljud, "B ett annat ljud än a; eller man kan sätta punkter,
streck, vinklar, cirklar . o. d. (diakritiska tecken) öfver ock
under de vanliga bokstäfverna; eller slutligen bilda nya tecken
genom systematiska förändringar af de vanliga bokstäfverna.
Mig förekommer det, som om det sista sättet vore det enda
riktiga ock jämväl det enda praktiska ^^ Mellertid kan ett
alfabet bildadt på hvilkct sätt som hälst i nödfall vara bruk-
21 LUNDBLL, LANDSMÅL Q. FOLKLIF I SVEBIOE O. ANDRA LÄNDER. 467
bart Men när en hvar, som med ämnet sysslar, har ett
eget beteckningssätt — då först är. det rätt illa. Den som
för allmänna Ofversikter ock jämförelser skall använda hvad
som är skrifvet om svenska mål, måste först sätta sig in i ock
ständigt behålla i minnet femtio författares mer eller mindre
olika beteckningssätt ock måste dessutom i alla händelser, då
han icke kan fordra samma arbete af sina läsare, på sitt eget
vis omskrifva alt hvad han i sin behandling upptager^*.
Kanna vi nu — såsom vår afsikt är ock som vi hoppas kunna
genom det inflytande föreningarne öfva på sina medlemmar
ock genom vår tidskrift — i ock med det af föreningarne
antagna landsmålsalfabetet genomdrifva en fast, gemensam,
tillräckligt omfattande ock noggrann, därjämte för skrift ock
tryck bekväm ljudbeteckning, så skall därmed förmodligen för
skärpa ock öfverskådlighet inom studiet af. våra mål en ej
obetydlig fördel vara vunnen ock i alt rikare mått vinnas;
ock Sverige blir det första land, där något sådant kunnat
åstadkommas.
Men vårt arbete omfattar icke blott folkmålen, utan folkets
hela andliga lif. Vill man lära känna folkets sätt att uttrycka
sina känslor ock föreställningar, så kan man naturligtvis icke
vara likgiltig för det innehåll, som rymmos i de funna formerna.
Hvad som för kännedomen om svensk folkpsykologi utom det
språkliga området under de senaste åren är gjordt, är jäm-
förelsevis mindre. Jag kan icke i detta afseende påvisa en
lika slående tillväxt i litteratur som i fråga om dialektstudiet.
Intresset för svensk topografi ock etnografi, som vanligen följts
åt, var äfven under 17(X)-talet ock förra hälften af 1800-talet
stort, ock vår äldre litteratur i denna riktning är ganska be-
tydande. Med tidernas allmänna olikhet märker man naturligt-
vis äfven här skillnader i fråga om behandlingen. Från de
senaste fyrtio åren hafva vi utförliga, utmärkta landskaps- ock
folkbeskrifningar af Lignell, Russwurm, Rääf, Hyltén-
Cavalhus, Holmberg (2:a uppl.) ock Uofberg; vidare
Djurklous innehållsrika anteckningar ur Närikes folkspråk ock
folklif ock Ljungströms bäradsbeskrifningar. Från vårt eget
årtionde förskrifva sig dessutom Hnöbohms bok om Gotlands
lafid ock folk, samfärdseln på Gotland, strandens^ åkerns, sko-
Sp. lantUm. N. B, /. d>2
468 landsmJIlsfökbninoabnss pest i uppsala nov. i 879. 22
gens sagor af P. A. SÄ VE, LUNDGRENS beskrifning öfver V.
Vingåker, DJURKLOUS skildring af Unnarsboames seder ock
lif, Bruzelius' af allntogelifvet i Ingelstads härad, Fager-
LUNDS anteckningar om Korpo ock Houtskärs socknar. Våra
folksagor äro samlade af Stephens ock Hyltén-Cavallius,
folkböckerna af BÄCKSTRÖM; men deras samlingar omfatta
säkerligen blott en ringa del af hvad som finnes. I Dybecks
Buna, hvars första häfte ntkom 1842, det sista 1876, inne-
hållas rika bidrag till svensk etnologi. Sådana finnas också
icke blott i Vitterhetsakademiens publikationer ock fom-
minnesföreningameB tidskrifter, ntan jämväl andra tidskrifter
med lättare innehåll, synnerligen Land ook folk samt Förr
ook nu med sin bilaga Sverige, hafva åt vårt ämne egnat
mycken uppmärksamhet. Lektor Rancken har efter Mann-
HARDTS program behandlat några åkerbruksplägseder bland
svenskame i Finnland. Samme man har i handskrift stora
samlingar af folksånger, melodier, sagor ock äfventyr från det
svenska Österbotten ". Bibliotekarien Broberg har i folk-
medicinens vidskepelser upptagit ett hos oss fc$ga odlad t fält.
I dagarne vänta vi af bibliotekarien Bergström början till
en länge behöflig ny upplaga ^X folkvisorna. För att rädda
vår folkmusik har näst Arvid August Apzelius ingen gjort
så mycket som Dybeck. Jämväl af andra äro betydande
samlingar gjorda, fastän de hittils stannat i samlarnes göm-
mor^^ I hvilken grad våra folkmelodier äro i åtnjutande af
den musikaliska allmänhetens kärlek ock omvårdnad, finner
man lätt af den mängd större ock mindre samlingar af musik
för människorösten eller olika instrument, i hvilka de åter-
gifvas ock varieras. Slutligen bör jag från områden, som ligga
vårt mycket nära, påminna om professor von Dubens stora
etnografiska värk öfver lappame; om Skandinavisk-etnografiska
samlingen, hvars grundläggare ock styresman vi väntat att i
dag få se som vår gäst; slutligen om antropologisk-arkeologi-
ska kongressen i Stockholm 1874, där den svenska vetenska-
pen var på ett så utmärkt sätt representerad.
Dessa nationella rörelser i vårt land stå naturligtvis icke
enstaka. Likartade orsaker hafva öfver alt i Europa fram-
23 LUNDELL, LANDSHAl O. FOLKLIP I SVBKIOE O. ANDRA LÄNDER. 469
kallat likartade värkningar. Väster om oss träffa vi först
det norska »målstraevet» med veteranen Aasen^^ i spetsen.
Hans grammatik ock ordbok, båda storvärk af en man, hafva
fått två upplagor hvardera, ock ebnrn, åt minstone i de se-
nare, icke i främsta rummet afsedda för vetenskapens behof,
ntan för grnndläggningen af ett särskildt nytt norskt språk,
äro de dock äfven för kännedomen om de norska bygdemålen
af den största betydelse. På monografier öfver enskilda mål,
hvarpå vårt land är så rikt, är Norge åter mycket fattigt.
Aasens sendm^rska grammatik är den enda nyare jag känner.
Norge har flere skalder, som skrifva på »landsmålet», de för-
nämste Aasen, Vinje ock Janson. Sedan 1868 finnes ett
sällskap. Det norske samlag, med uppgift att »hjälpa till att
utgifva böcker på norska, antingen i landsmål eller i bygde-
måb^. Sällskapet har bland annat utgifvit flere samlingar
segner fraa bygdom på olika mål. De norska folkvisorna
äro samlade af Landstad ^. Inom sagolitteraturen stå As-
BJ0RNSEN ock MoE: det är nog att nämna deras namn. Björn-
sons fortallinger, med ett undantag skrifna på det dansk-
norska litteraturspråket, hafva gifvit mästerliga skildringar ur
det norska folklifvet. Aasen har också lemnat^ en samling
ordspråk, Islands folksagor äro samlade af Arnason ock
Maurer'<*. Af Danmarks dialekter är det egentligen blott den
jntska hälftens mål, som genom Mörk-Hansen, Hagerup,
Lyngby, Varming ock Kok äro närmare kända, medan
ödanskan hittils icke blifvit föremål för någon vetenskaplig
behandling^', hvilket i synnerhet för oss är så mycket mera
kännbart, som just öarnes mål vore de, med hvilka våra syd-
liga dialekter skulle jämföras. Före 1841 fans om danska
dialekter utgifvet ytterst litet, som man finner af inledningen
till MOLBECHS dialektlexikon. En ordbok öfver Kebenhavns
gatspråk är utgifven af palikännaren Fausb0LL'*. De danska
ordspråken utgifvas i en rik samling af Mau'^, som i sin sam-
ling upptager de äldre. Danmarks folksagor äro upptecknade
af Thiele, Sven Grundtvig ock Kristensen^; Danmarks
folkvisor samlade, utgifna ock kommenterade af samme
Grundtvig i ett jättevärk, som söker sin like ^.
I Tyskland, den nya språkvetenskapens vagga ock hem,
råder naturligtvis den lifligaste värksamhet. Tyskland bar
470 LANDSMÄLSFÖRENINOARNES PB8T I UPPSALA NOT. 1879. 24
en mycket stor, delvis mycket värdefall vitter litteratar i dia-
lekt: jag behöfver blott påminna om Klaus Groth, Fritz
Reuter, Franz von Kobell, J. P. Hebel, K. von Holtei**.
Kedan 1854 börjades af Pangkofer en tidskrift, Die deut-
flohen mundarten, från ock med andra häftet fortsatt af 6. K.
Frommann. Tidskriften fortgick under sex år, men då afsätt-
ningen icke steg till mer än 157 ex.'^, måste ntgifvandet af-
brytas 1859. Under åren 1875—77 utkom ett sjunde band,
men utgifningen måste ty värr å nyo afbrytas. Sedan en
från germanistisk-romanistiska sektionen af de tyska filolo-
gernas ock skolmannens trettiondeandra möte i Wiesbaden
1877 utgången begäran om understöd af tyska riksregeringen
för tidskriftens fortsättning blifvit afslagen, emedan rikskan-
slersämbetet icke ansåg detta slags publikationer leda till
målet, en vetenskaplig insikt i dialekterna, så beslöt sek-
tionen vid det följande filologmötet i Oera att tillsätta en
kommission under ordförandeskap af Sievers med Paul,
Braune, Winteler ock Wegener till ledamöter, med upp-
gift att till följande möte framlägga plan till en serie veten-
skapliga dialektgrammatikor, för hvilka man sedan skulle för-
orda understöd bos riksregeringen^^. Till de märkligaste ar-
betena hör Schmellers berömda, af Grimm så högt värderade,
bajerska ordbok, hvars andra upplaga, utgifven af Frommann,
i Qor afslutades '^ För närvarande pågår utgifvande af en
ordbok dfver ostfrisiska språket af J. TEN DOORNKAAT KOOL-
MAN, beräknad på tre stora band'^. I sammanhang med
tyska mål fäster jag mig äfven vid öfriga tysktalande län-
ders, Hollands ock Belgiens, Schweiz', Österrikes ock Öster-
sjöprovinsernas munarter. Winkler har på 186 lågtyska
mål låtit återgifva liknefsen om den förlorade sonen 3^; en in-
tressant samling, om också den kunskap man genom den
samma kan vinna, blifver tämligen ytlig. Öfver enskilda tyska
mål äro ett stort antal, delvis mycket förtjänstfulla, monogra-
fier, grammatiker ock ordlistor utgifna. Jag känner utom de
nyss nämda öfver ett femtiotal sådana från 1860- ock 1870-taleu,
om från 50 till 1000 sidor ^^ Äfven de mera betydande äro
mellertid för många för att här ens kunna nämnas. Bland alla
utmärker sig Wintelers afhandling om Kerenzerdialekten i
kanton Glarus för sin mönstergilla noggrannhet ock skärpa i
25 LUNDBLL, LANDSMÅL o. FOIiKLIF I 8VBRIGS o. ANDRA LÄNDER. 471
analysen. Andresen bar bX folketymologiska bildningar gjort
den rikaste framställning, som något språks litteratur äger,
bnfvadvärket för denna art af folklig språkbildning^^ Åtskilliga
tidskrifter, i synnerbet Kuhns Zeitsohrift filr vergleiohende
spraohforsohung, Pfeiffers ock Bartschs Gtormania ock
den i Holland utgifna Taalgida innebålla ofta uppsatser såväl
om tyska dialekter, som om sagor, vidskepelse o. d.^^ Sedan
1874 finnes en Verein fär niederdeutsohe spraohforsohung,
bvcirs uppgift är undersökning af lågtyskan, dels som tidigare
skriftspråk, dels i dess nuvarande dialekter. Föreningen utgifver
en serie äldre litteratur, ett korrespondensblad ock en årsbok,
innebållande bidrag till kännedom om dialekter, sagor; folkseder
o. s. v., till planen sålunda synbarligen ense med vår tidskrift.
Årsboken utgifves af doktorerna Wälther, Lubben ock Ner-
GER*^ En annan förening arbetar i Schweiz på en tidsenlig
schweizisk ordbok. På förslag af dr F. Staub utfärdade Anti-
kvariska sällskapet i Zttrich 1862 inbjudning till bildande af en
Verein f&r sohweiaerisoheB idiotikon. Föreningen räknar 200
medarbetare. År 1868 utgafs en redogörelse för de dittils in-
samlade bidragen, ock sedan 1874 lemnas årliga sådana redo-
görelser. Första delen af ordboken, i anordningen slutande sig
till SCHMELLERs ofvan omtalade, väntades kunna utkomma un-
der innevarande år, men har ännu ej varit synlig. Företaget
nnderstödes både af förbunds- ock kantonalregeringarne ^^. —
Afven i Tyskland har man, såsom var att vänta, känt de olä-
genheter, som vållas af bristen på en gemensam ljudbeteck-
ning. Frågan om åstadkommande af en sådan har varit t%re-
mål för öfverläggningar ock åtgärder vid flere filologmöten
inom den germanisk-romaniska sektionen. Vid trettionde
mötet i Rostock 1875 höll dr Theobald ett föredrag om »en-
het i fråga om ett fonetiskt skrifsätt för dialektforskning».
En kommission tillsattes: Sachs, Theobald, Neroer ock
Beqemann, till hvilka följande året i Tttbingen lades From-
mann ock v. Keller, för att framställa förslag till ljudbe-
teckning med inskränkning till germaniska ock romaniska
språk. Till mötet i Wiesbaden framstäldes förslag af Kräuter,
Sachs, Michaelis ock Theobald. Man var ense om den
allmänna grundsatsen: ett tecken för favarje ljud (bvadan
nya tecken för oh, soh o. s. v.), ock om att det vanliga
472 LANDSMÅLSFÖKBNINGARNE8 FEST I UPPSALA NOV. 18 79. 26
europeiska (latinska) alfabetet måste läggas till grand. För
de flesta ljöd, sonn i det vanliga alfabetet sakna tecken, bildas
sädana genom systematiska bitecken öfver eller bredvid de
vanliga, antydande framskjuten eller tillbakaflyttad artikula-
tionspnnkt. Längd betecknas med vanligt kvantitetstecken
öfver vokalerna. *Något beslut i ämnet fattades emellertid ej
af sektionen, ock vid fbljande möte i Gera t<örekom ingen
ting''^ Det bör i förbigående anmärkas, att för kännedomen
om de tyska dialekterna icke blott i förra hälften af detta
århundrade, utan också under förra många förträffliga arbeten
utgifvits. Redan Leibniz ifrade ock värkade för saken ock åbe-
ropas ofta i äldre skrifter.
På mytologiens ock sagans område stå främst Jakob
Grimms tyska mytologi samt de af honom ock hans broder
Wilhelm samlade kinder- und hausmärclieny hvars stora upp-
laga i år för sextonde gången gått ut bland allmänheten, alla
mindre upplagor oräknade. Som lärjunge af bröderna Grimm
anger sig själf W. Mannhabdt, som »gjort sig undersökningen
af det europeiska folklifvet till lefnadsuppgift ock under en följd
af år genom utgifvande af vetenskapliga skrifter varit värksam
för en metodisk förklaring af folkets ti*o ock seder, särdeles
hvad vidkommer de germaniska, det är tyska ock skandinavi-
ska folkslagen» ^^. Mannhardt utgaf under någon tid efter
J. W. Wolf en Zeitsohrift fur deutsohe mythologie und sitten-
kunde^*. SiMROCKs handbok i tyska mytologien upptager också
det folkliga elementet. På samlingar af folksagor, uppteck-
ningar af seder ock bruk, vidskepelse o. d. är Tyskland för
öfrigt lika rikt som på litteratur i alla andra riktningar*^.
Sydvästra Tyskland har haft eller har tvänne åt våra ämnen
egnade tidskrifter, Stoebers Alsatia (1851—67)**^ samt BiR-
LINGERS Alemannia *^, som redan upplefvat sex årgångar.
BiRLiNGER har också riktat vetenskapen med två stora sam-
lingar från Sc/iwabefi^^. En annan större samling, som sär-
skildt förtjänar att nämnas, är Henne am-Rhyns, som redan
fått tvä upplagor ^^ Folkvisorna är o utgifna af v. Arnim ock
Brentano {Des knaben wufid€rhom\ af Uhland, v. Ehrlach,
V. LiLiENCRON, Erk, SiMROCK ock andra; folkböckerna bearbe-
tade af SiMROCK ^^ som äfven för sina landsmän sammanstält
en stor gåtbok^^. Den tyska ordspråkslitteraturen bildar ensam
27 LUNDBLL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 473
ett helt litet bibliotek. Framför andra arbeten är att märka
Wandeks stora deutsches sprichwörter lexikon på åt minstone
fem band^*^,
I England stå språkstudierna öfver hufvud ännu på samma
ståndpunkt som i Sverige ock Tyskland i början af vårt år-
hundrade: latin ock grekiska är hufvndsak i all högre bild-
ning; att engelska kan vara ett lämpligt föremål för engels-
mäns studier, är i detta land synbarligen änna en nyhet för
mången. Engelska språkstudier hafva snarare sitt hem i Tysk-
land än i England ^^. Därmed är naturligtvis icke nekadt, att
inom vissa kretsar finnes mycken lifaktighet ock stora in-
sikter. Man har dock hittils — ock det icke blott i England —
varit mera mån om att i tryck föreviga hvarje skrifven rad
från medeltiden, än om att från glömska rädda hvad som na
finnes i lifvet. Nu synes mellertid ställningen arta sig bättre.
Det tidigaste arbetet om engelska dialekter är en ordbok
från 1674 af Linnés föregångare som botanikens ock zoolo-
giens reformator, artbegreppets skapare, John Ray^. Där-
näst komma Gboses och Halliwells glossarier. Det egent-
liga, planmässigt bedrifna arbetet förskrifver sig från stiftan-
det 1873 af English dialect sooiety genom sedermera professor
W. W. Skeat, efter det W. A. Wright ock A. J. Ellis några
år förut framkastat planen till en sådan. Medlemmarnes antal
uppgick redan den 1 september 1873 till 149, i januari 1876
till 309, men har sedan dess icke ökats. Sällskapets uppgift
är att »föra till sammans alla dem, som studerat något af Eng-
lands provinsmål eller äro intresserade för frågan om lands-
bygdens engelska; att bilda en föreningspunkt för samlingar af
landsbygdens engelska, dit de kunna sändas tör att sedan ingå i
en gemensam samling; att utgifva (lämpligen öfversedda) sådana
samlingar af landsbygdens engelska, som finnas blott i handskrift
eller svårtillgängliga upplagor; samt att lemna anvisningar på
källor för upplysningar, som kunna vara till materiell hjälp för
ordsamlare, lärde ock alla som i allmänhet eller från någon
särskild synpunkt intressera sig för saken». Årsafgiften är från
ock med 1877 höjd till ett pund sterling, ock sällskapets årsin-
komster stego för 1878 till 350 pund; för de sex åren 1873--78
till sammans uppgingo inkomsterna till omkring 25,000 kronor.
För engelska förhållanden är likvist denna summa icke all-
474 LANDSICÅLSKÖKBNINOAUNES FBST I UPPSALA NOV. 1879. 28
deles så stor, som hon kan låta för våra öron. 1876, då Skicat
leinnade ledningen af sällskapet, flyttades dess bufvudsäte till
Manchester, där åtskilliga för saken intresserade personer
bildade en styrelse med 6. Milner som skattmästare ock J.
H. NoDAL som »bederssekreterare». Sällskapets boksamling är
grandvalen för ett Engelskt dialektbibliotek, som utgör en sär-
skild afdelning af Manchesters stadsbibliotek ^\ Af sällskapets
publikationer har jag haft tillfälle att se tjugofyra häften, ut-
gifna 1873 — 79*®. Det allra mesta hittils utgifna är ord-
böcker. För 11 af Englands 40 grefskap äro nya sådana redan
utgifna, för 13 andra under arbete*^; äfvenså för Skottland ock
Irland. Af sällskapets årsberättelser finner man, att det för
sitt arbete har att förfoga öfver talrika krafter; men då man
hoppas inom tio år få se den viktigaste delen af arbetet
gjord ock sällskapets uppgift fyld, så misstager man sig utan
tvifvel betydligt — eller man har icke rätt insett, hvarom frå-
gan är. Manchester literary dub sysselsätter sig med Lan-
cashires dialekt, har utgifvit en bibliogralB ock början af en
ordbok *^ För Devonshiremålets insamling arbetar en sär-
skild komité af ett inom grefskapet befintligt sällskap t<ör
vetenskap, literatur ock konst *^ Elworthys afhandlingar om
Somersetdialekten innehålla en omsorgsfull behandling af ljud-
ock formlära. Det är eljes anmärkuingsvärdt, att ljudläran i
det hela är försummad, fastän England i Bell, Ellis ock
SwEET äger fonetiker af första rangen ock i detta ämne står
mer än jämbördigt med Tyskland, om också inom detta senare
land kunskapen otvifvelaktigt äger vidare utbredning. Hufvud-
arbetet, ett arbete som värdigt ställer sig bredvid Wintelers
i Tyskland, är MuRRAYs arbete om målet i de södra gref-
skapen af Skottland^, innehållande en utförlig historisk in-
ledning, ljudlära, ordböjning ock språkprof. Femte delen af
Ellis' stora värk om det äldre engelska uttalet ^^ skall be-
handla dialekterna ock kommer utan tvifvel att blifva af ut-
omordentligt intresse genom rikedom på upplysningar ock
grundlighet i behandlingen. Från Ellis förskrifva sig de olika
sätt att beteckna språkljuden, som vanligen brukas af engelska
författare i fonetik **^. Det för dessa utmärkande är, att de
skaffa sig erforderliga nya beteckningar för språkljud genom
användning af olika stilsorter eller genom sammanställande af
29 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVBRIOE O. ANDRA LÄNDER. 475
två eller tre bokstäfver. Ett stycke med sådan beteckning
förefaller oss svårläst ock oredigt, ock ett dylikt system skall
troligen aldrig {& insteg i Tyskland eller Sverige. En lingvist
som mycket sysselsatt sig med engelska, liksom med alla
möjliga andra dialekter, är prins Louis Lucien Bonaparte,
ehnru hans arbeten i allmänhet icke äro tillgängliga för mer
än ett fåtal personer. Genom hans försorg ock på hans be-
kostnad finnes Hb^a visan återgifven ock trykt på 2ö olika
niål^^. Ett viktigt bidrag till kännedom om språk bildningen
är Haldemans redogörelse för pennsylvanish dettsh^y en
angliserad högtysk dialekt i Förenta staterna, till sin upp-
komst jämförlig med engelskan eller ramäuiskan. Någon ting
i samma stil är pidgin-engelskan, engelska med kinesiskt ut-
tal ock kinesisk syntax, använd af engelsmän ock amerikaner
vid beröring med kineserna. Leland har gifvit prof på detta
egendomliga språk med ett vokabulär**. Äfven negerengel-
skan har blifvit grammatiskt behandlad^. För en annan
form af modern språkbildning, gat- ock tjnfspråk o. d., är redo-
gjordt i åtskilliga slangdictionaries,
England är icke häller i saknad af litteratur på folkmål,
ehuru det lika litet i detta som i andra afsecnden, om hvilka
här är fråga, kan jämföras med Tyskland eller Italien eller
ens med Frankrike. Skotska dialekten har dock att uppvisa
sådana skalder som Bamsay, FekgUSBON ock BuBNS. Inom
England tyckes Lancashire vara rikast*^. En del andra vittra
författare hafva för vissa ändamål, för att gifva lokalfärg ock
individualitet åt sina skildringar, upptagit folkmål i sina alster;
så W. ScoTT, så George Elliot«« ock Dickens. På andra
sidan Atlanten gör Bret Harte det samma. I fråga om upp-
teckningen af folklitteraturen har man visat mera nit än i
fråga om munarterna. Knapt något år förflyter, utan att några
balladsamlingar se dagen. Den mest omfattande samlingen är
mellertid Childs i Amerika* utgifna engelska ock skotska bal-
lader^^. Andra nyare finnas af Hazlitt, Brodrick, ROBERTS,
Chappell, af GiIjPIN, Axon, Harland o. s. v. för större eller
mindre delar af England; af Aytoun, Macka y, Chambers,
Whitelaw, Maidment för Skottland, den första ock sista de
viktigaste; af DUNCATHAIL ock Hayes för Irland »^ Afven
s. \i.garlands ock broadsides, mellanting mellan rent folklig ock
476 LANDSMÅLSFÖEBNINGARNES FEST I UPPSALA NO V. 187 9. 30
konstdiktning (skillingstryck), äro omsorgsfalt tillvaratagna
ock oitttrykta. Bland tidigare samlingar äro de mest bekanta
biskop Percys från förra århundradet, W. ScoTTs från början
af detta, samt Motherwells något senare — de båda sista
skotska. Peroy sooiety atgaf 1840—52 genom olika personer
ej mindre än trettio volymer dels efter handskrifna, dels efter
muntliga källor. Bland Englands alla sällskap finnes äfven
nu en Ballad sooiety, som bl. a. å nyo låtit trycka de s. k.
Roxburghe-balladema^. Trots alt detta har någon tillfreds-
ställande vetenskaplig bearbetning ännu ej kommit den engel-
ska folkvisan till del. Att dömma af samlingarne är Skott-
land äfven i fråga om folkvisor rikast, ock därnäst kanske
Lancashire. »Folklore», hvarunder innefattas alla andra sidor
af folklif eller traditionell literatur: sagor, vidskepelse, seder
ock bruk, har att glädja sig åt samma deltagande som visorna,
såsom man kan se af hvad som i ämnet är offentliggjordt i
ett vackert antal större ock mindre arbeten från olika delar
af landet ^^. För ordspråken har man slutligen att tillgå Bohn,
Stirling, Hislop, Hazlitt, Muir ock andra ^^
För de keltiska folken bar saga ock sång alltid betydt
mera än den reala värden. »Keltern är väsentligen en lyrisk
varelse» ^^. De skotska högländerna äro Ossians hem. Af
deras sagor har Campbell gifvit en omfångsrik samling^-.
Medelpunkten för de keltiska studierna är en i Frankrike af
H. Gaidoz sedan 1870 utgifven Bevue oeltique, som inne-
håller åtskilliga bidrag till kännedom om keltiska folkmål ock
folklitteratur. Bretagnes folksagor ock folkvisor äro samlade
af ViLLEMARQUÉ, SouvESTRE, Brueyre ock LUZEL ", en
bretagnisk dialekt behandlad af abbé Hingant^^
Inom Frankrike ^^ har man sedan gammalt två stora grup-
per af betydligt skilda dialekter: i norr — gränslinjen går
mellan Rochelle ock Grenoble — la langue d'oil, i söder la
langue d'oc; å ena sidan Normandie, Picardie, Bourgogne ock
Isle de France, å andra Gascogne, Languedoc ock Provence.
Proven9al8kan ^^ trubadurernas tungomål, hade sin högsta blom-
string i 12:te århundradet. Men i ock med det att hertigarne
af Isle de France, kapetingerna, utbredde sitt välde först öfver
norra, så äfven öfver södra Frankrike, ock Paris blef hela
landets hufvndstad, blef också franska det herskande målet,
31 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLTP I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 477
om ock ej ännu det officiella. Södra Frankrikes själfständig-
het bröts genom albigenserkrigen, ock under mer än fem-
hundra år tiger den sångmö, som förut tjusade Europa. Genom
den stora franska revolutionen förlorade provinserna sina rättig-
heter ock den partiella själfständighet, som de förut ägt i arf
från ett äldre samhällsskick. Välfärdsutskottet ville äfven ut-
rota dialekterna, »feodalspråken», som stodo i vägen för en-
heten. Frankrike skulle blifva en koloss utan lemmar. Vårt
århundrade har varit vittne till den proven^alska vitterhetens
återuppståndelse. Jacques Jasmin, perukmakaren från Agen,
som 1852 af Franska akademien erhöll ett pris af 5000 francs
jämte en öfver honom slagen medalj, är den främste i raden;
ock han är framför alt en folkskald i ordets bästa mening,
han skildrar på Toulousemålet företrädesvis den ofördärfvade
landsbygdens lif ock enkla vanor, dess pröfningar ock oskyl-
diga nöjen ^^ Förtrollningen är löst. Den möderne provinsia-
len sätter sitt böjliga, lUrgrika språk framtar franskan, »den
stackars mamsellen i styfkjortel», ock han är böjd att för det
lilla fäderneslandet glömma det stora. Samtidigt med ock
efter Jasmin uppträder en hel skara mer eller mindre fram-
stående diktare på folkmål ock med folklifvet som bufvud-
tema, de mest framstående de la Fabe-Alais på Sevennermålet,
ROUMANILLE, MiSTBAL, AUBANEL, CbOUSILLAT, MaTHIEU,
»kyssarnes skald», ock en mängd andra på Ronemålet. Bou-
MANiLLE, son af en trädgårdsmästare, senare bokhandlare
till yrket, vänder sig mot februarirevolutionens upplösande
yra ock skildrar för öfrigt, liksom Jasmin, folklifvet. Han har
omkring sig bildat en sångarskola, som är medelpunkt för den
nyproven^alska diktningen. 1854 stiftades Felibreförbundet,
med uppgift att »länge åt Provence — hvarroed då menas
hela södra Frankrike — söka bevara dess språk, dess seder
ock fria utveckling, dess nationella ära ock dess höga ställning
inom andens område». Förbundet består enligt de nya statu-
terna (från 1876) af tre klasser: felibre maj o ur au till ett antal
af 50, som bilda en Académi de la lengo d'o; vidare mante-
néire (upprätthållare) till obestämdt antal, fördelade i sek-
tioner efter de särskilda målen; slutligen soci, sådana som in-
tressera sig för provenfalskan, utan att hafva den till sitt språk.
Ordförande är alt jämt Mxstbal, författaren till MirHo ock
478 LANDSMÄLSPÖRBNINOAKNES FR8T I UPPSALA NOV. 1879. 32
Calendau, af hvilka den förra, skildringen af korgflätaresonen
Vincéns ock den femtonåriga landtflickans kärlej^, äfven vid
vårt universitet torde vara något känd^^, bisittare RouMA-
NiLLE, katalanen Balaguer ock AzAYS. Förbundet utgifver
sedan 1855 en kalender, Armana proven9au, som anses hafva
en läsarekrets af 30,000 personer, ock sammanträder årligen
till »blomsterlekar» (jeux floraux), vid bvilka stundom pris
utdelas ^^ Hur ifrigt man nu sysslar med de sydfranska dia-
lekterna, kan man finna däraf, att icke mindre än tre stora
ordböcker för dem äro under utgifning af L. Boucoiran,
Gåbr. AzaYs ock Freder. Mistral»«. Den andra i ordningen
utgifves af en Société pour l'étude des langues romanes i Mont-
pellier, hvilket sällskap (sedan 1869) har till hufvudsyfte att
undersöka dialekterna af langue d oc i deras gamla ock nya
form ock i sin tidskrift bl. a. upptagit Ghabaneaus limousinska
grammatik, det bästa större arbete som hittils utgifvits om
något franskt mål. Utom de förut nämda kalendrarne finnes
en bel del tidningar ock tidskrifter, som utgifvas på proven-
falska eller i provengalskt intresse. Den nyproven^alska littera-
turen är redan ganska aktningsbjndande både till värde ock
omfång. Då denna rörelse omfattar ock till samfäldt arbete
vill förena hela Sydfrankrike, är det naturligt nog, att man
skall söka på grundvalen af de många olika målen uppbygga
ett sydfranskt normalmål. Hvilka utsikter som kunna finnas
för ett sådant företag, därom kan man ej på vårt afstånd med
någon säkerhet dömma. Den fransk-akademiska kritiken ser
icke med blida ögon denna provinspoesi ock dessa separa-
tistiska strafvanden. En förtjänst är det däremot obestrid-
ligen, att förbundet i ortografien återgått till medeltidens
enklare skrifsätt ock låtit den nyfranska rättstafningen fara,
som för proven$alska passar ännu mindre än för franska®**.
Denna nyprovenfalska rörelse i Frankrike står för öfrigt icke
enstaka. På andra sidan om Pyrenéerna röjer sig samtidigt,
om ock själfständigt, en liknande sträfvan att frigöra sig från
helstatens alt utjämnande enhet, återupplifva gamla traditioner
ock lefva ett eget lif. Katalanskan^S som följer kusten ned till
Alicante, hör i motsats till kastiliskan till samma stora grupp
af mål som de sydfranska ock ägde under medeltiden en rik
litteratur. Sedan mellertid konungariket Arragonien, hvartiU
33 LUNDELL, LANDSMÄL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 479
äfven Eatalonien borde, genom FerdinaDds ock Isabellas gifter-
mål blifvit föreoadt med Kastilien, halföns medelpankt för-
flyttats till Madrid ock landet slntligen förlorat äfven sin egen
författning, blef katalanskan småningom sällsynt i skrift. Det
var »säckpiparen från Llobregat», Joaquin Rubio y Ors,
senare professor i Barcelona, som i slutet af 1830-talet gaf
ett nytt uppslag åt den katalanska vitterheten. Dels samtidigt
med Rubio, dels senare uppträdde den framstående historie-
skrifvaren, skalden ock statsmannen Victor Balaguer, en
af de märkligaste skriftställare, som någon tid haft att upp-
visa, den förste mästaren i »den glada vetenskapen»^^; vidare
Briz, utgifvaren af Lo oalendari oatala, ett motstycke till
RouMANiLLEs proveuQalska kalender, de Bofarull, Mila ock
andra. Sedan 1859 äga, liksom på de gamle trubadurernas
tid, årligen i Barcelona vittra täflingar rum — jochs florals,
emedan prisen utgöras af naturliga ock konstgjorda blommor
— , täflingar som äro folkfester i ordets bästa ock ädlaste me-
ning för hela det nordöstra Spanien. Utom kalendern ock
redogörelserna för de årliga täfiingarne utgifvas flere tidskrif-
ter, bl. a. £ia renaixenBa ock Lo gay saber. BalaoUER ock
Briz hafva äfven som dramatiska författare gjort stor lycka.
Genom hela den nykatalanska rörelsen går en folklig sträfvan.
Härmed öfverensstämmer också, att man har Briz att tacka för
en utmärkt samling af landets folkvisor, som förskaffade honom
pris vid värdsutställningen i Wien ^K Maspons har ntgifvit
katalanska folksagor, sägner ock barnlekar^'; Gayeta Vidal
skildrat folksederna; de Bofarull skrifvit katalanskans gram-
matik ock historia ^^. Eataloniens ock södra Frankrikes skal-
der underhålla gästvänskapliga förbindelser med hvarandra.
Den franska språkvetenskapen är knapt mer än tjugo år
gammal ®^. Den som först fäste uppmärksamheten på vikten
af att undersöka de franska dialekterna, var den bekante ny-
romantikern Charles Nodier, ehuru hans synpunkt var en
annan än vår — företrädesvis antikvarisk. För trettio år sedan
var mellertid ännu kännedomen om dialekterna mycket brist-
fällig. Sedan den tiden har mycket blifvit gjordt i detta ock
i andra afseenden, ock Frankrike kan snart anses i fråga om
kännedom af franska förhållanden stå främst, som sig bör,
äfven om arbetarnes antal ännu icke motsvarar områdets vidd.
480 landsmAlspöreningarnbs fbst i Uppsala kov. i 8 79. 34
Att vikten af dialektstndiet småningom börjar inses, finner man
äfven däraf, att Académie des inscriptions utsatt pris för de bästa
arbeten i ämnet; sådana pris bafva tidigare tilldelats Mary-
Lafon ock grefve Jaubert. Hvad som offentliggjorts om franska
dialekter i Belgien, Frankrike ock Schweiz, är ännn till en stor
del ordböcker, liksom i England; några af betydligt omfång,
såsom de redan nämda sydfranska samt Jaubkrts öfver cen-
tralfranskan, ock säkerligen ej ntan förtjänst; Grandqagnages
arbeten om vallonskan anses mycket goda^. Dock finnes
äfven ett ej obetydligt antal grammatiker^*. 1866 påpekade
Paul Meyer i Revue critique®^ bristerna i de arbeten, som
då funnos utgifna om franska manarter, ock antydde, huru man
borde förfara. Det vore ej nog med mer eller mindre skick-
ligt uppgjorda glossarier. Man måste i grammatikor redogöra
för målens byggnad ock framför alt gifva ljudläran en bättre
behandling, än som brukade komma denna sida af språkläran
till del, när den affärdades med några torftiga anmärkningar om
uttalet. Granskarens ståndpunkt innebar då ett betydligt fram-
steg, ehuru den nu redan är antikverad. I fråga om fonetiken
hafva fransmännen mycket att lära af tyskar ock engelsmän.
En annan anmärkning af Meyer, som icke kan för ofta upp-
repas, är att man i dessa ordsamlingar bör underlåta att befatta
sig med etymologi. Det är en klippa, på hvilken upptecknare
af dialekter ofta stranda, frestelsen att ntan nödiga insikter
ock vetenskaplig underbyggnad spekulera öfver hvarifrån orden
komma, ntan aning om att denna uppgift vida öfverstiger
deras krafter, ock utan att kunna annat än undantagsvis åstad-
komma något af värde, medan de däremot kunna göra något,
som ingen annan kan värkställa, ock göra vetenskapen ut-
märkta tjänster genom att omsorgsfnlt uppteckna det talade
målet i dess ljud ock former, ordförråd ock ordfogning. I ett
annat fall åter äro vi oense med Meyer : han finner det för
de nordfranska målen öfverflödigt att anmärka sådant, som
öfverensstämmer med det franska litteraturspråket, under det
vi anse det önskligt ock nödigt att fä se målet behandladt i
sin helhet, som en i sig afslutad organism, altså i ordböcker
vilja hafva upptaget hela ordförrådet utan inskränkning. Det ur
vetenskaplig synpunkt mera betydande finner man i tidskrif-
terna, särdeles i den af P. Meyek ock Gaston Paris utgifna
35 LUNDELL, LAVDSMÄL o. F0LKL1P I SVERIGE o. ANDRA. LÄNDER. 481
Bomania, samt 1 BÖHMERS Bomanische studien, som utkomma
i Strassburg ock flitigt syssla med franska ock öfver hufvud ro-
manska mål ock folklitteratur. Chabaneaus grammarie limou-
sine^^ är ett framstående arbete, men befinner sig dock i fone-
tiskt afseende — ock vid dialektstudier är ljudläran, om möj-
ligt, ännu viktigare än annars — knappast på vetenskapens
höjdpunkt. Ett annat godt arbete^ i nyssnämda afseende
bättre, är en i år utkommen afbandling om folkmålen i kan-
ton Frdburg af Haefelin*®, som gjort sina studier i Tyskland.
För öfrigt berömmas också CoKNUs uppsatser om schweiziska
dialekter. Om prins Bonapartes öfversättningar af Matthet
evangelium på åtskilliga franska mål gäller det samma som
om de flesta af hans öfriga arbeten: de äro utgifna i så små
upplagor, att man gärna kan anse dem som otrykta^. De
båda förnämsta af de sällskap, som gjort sig studiet af folk-
målen ock folklifvet till uppgift, tillhöra södra Frankrike ock
äro redan nämda i sammanhang med de nyprovengalska
sträfvandena. Största lifligheten visar sig därnäst i Belgien,
där för kännedom om vallonskan flere rikhaltiga ordböcker
sett dagen, af Grandgaonage, Forir o. s. v. I Liége bil-
dades också 1856 en Société liégeoise de littérature wallonne^*
i syfte »att uppmuntra skrifter på Liéges vallonmål; fortplanta
de goda folkvisorna; bevara åt språket dess gamla renhet, så
vidt möjligt fixera dess rättstafning ock grammatik, ock visa
dess samband med öfriga grenar af romanskt språk». Säll-
skapets bulletin innehåller både äldre ock nyare dialekt*
litteratur, ock det värkade med mycken framgång för sin upp-
gift. Om sällskapet ännu finnes till, är mig okändt. Afven
finnas i åtskilliga delar af Frankrike fornminnesföreningar,
hushållningssällskap o. d., som i sina publikationer meddela
redogörelser för folkmål ock besläktade ämnen. — Den lägre
hufvudstadsbefolkningens mål känner man åt minstone täm-
ligen genom Nisards arbeten, samt Michels, Larcheys ock
Delvaus m. fl. ordböcker»*^. Zola, det lägre Parislifvets talang-
fulle patolog, lägger äfven i fråga om språket sin utpräglade
realism i dagen, ock hans cykel Les Rougon-Macquart är nä-
stan af lika mycket filologiskt som psykologiskt intresse; han
gifver mycket^ som icke finnes hvarken hos Michel eller
Larchey»». Äfven George Sand, Souvestre ock Alph.
482 LANDSMÄL8FÖRENINGARNES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 36
Daudet hafva ofta ett språk, som icke återfiDDes i Franska
akademiens ordbok. Negerfranskan pä Martiniqae, en ny-
bildning för psykologien intressant liksom hafvadstadsspråket,
men under inflytande af andra faktorer, är föremål för en
monografi af Turiault®^.
Hvad litteraturen på folkmål vidkommer, så är redan
förut anmärkt, att de sydfranska, riktigare provenfalska, mun-
arterna hafva en rik vitter sådan af till en del mycket högt
ästetiskt värde. De nordfranska ock schvtreiziska dialekterna,
liksom vallonskan i Belgien, äro icke häller utan litteratur,
ehuru denna hvarken till omi%ng eller värde kan jämföras
med den nyproven^alska. För kännedom om folklitteraturens
olika grenar är ganska mycket gjordt ock gjordt på ett för-
träffligt sätt. Folkvisorna äro samlade först ock främst af
Champflrury, hvars arbete på detta område åt minstone f()r
Frankrike anses epokgörande; vidare Normandies af Beaube-
PAIRE, östra Frankrikes af BouCHON, Tarbk ock Puymaigre,
de västra landskapens af Bujeaud, Languedocs ock Provences
af BÉRAT ock Arbaud ^^j till en stor del i de särskilda lands-
ändarnes munarter. För öfrigt har NiSARD, författaren till den
mest betydande franska litteraturhistoria, egnat ett af sina ar-
beten åt en framställning af folkvisan i äldre ock nyare tid^^,
liksom han i ett annat arbete behandlat folkböckerna^. Sa-
gorna®^ — Frankrike synes vara tämligen fattigt på sådana
— känner man genom Bladé, Cénac-Moncaut, Chapelot,
GOSQUIN m. fl., af hvilka den andre i ordningen dessutom gifvit
en samling folklitteratur af mera omväxlande innehåll från Oa-
scogne®*. Uteslutande åt ordspråken äro flere volymer eg-
nade®^ För gåtorna är hufvudvärket en samling af Rol-
land*^, som dessutom sammanstält alt hvad som rör de vilda
däggdjuren: namn, sagor ock vidskepelse '^ Till kännedomen
af de lokala öknamnen, en särskild yttring af folkhumorn —
vi hafva sådana i Sverige också, fastän man hittils knapt eg-
nat någon uppmärksamhet åt dem — hafva Ganel, Vaschalde,
FouRTlER ock ClémentJanin, från olika håll lemnat bi-
dragi^. Andra sysselsätta sig med folkmedicin eller vidskepelse
öfver hufvud '®*. Flere skildra folkseder eller hafva gifvit etno-
grafiska samlingar af mera mångsidigt innehåll, bland hvilka
särskildt förtjäna framhållas en af Lalsnel de la Salle från^
37 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLTF I äVERIGE O. ANPRA LÄNDER. 483
mellersta Frankrike, samt HoOEs ock baron Reinsberg-Durings-
FELDs om Belgien ^"^ Till dessa mera mångsidiga arbeten hör
också den tidskrift, Mélusine >% som af Gaidoz ock Rolland
började utgifvas 1877. Hon upptog mytologi, folkvisor, sagor —
de flesta från Bretagne af Luzel — seder ock bruk m. m. ock
inskränkte sig icke blott till franska förhållanden. Ty värr
upplefde tidskriften icke mer än en årgång. De redan nämda
tidskrifterna Bevue des langues romanes, Bomania ook Boma-
nische studien innehålla talrika uppsatser äfven om folk-
litteratur. — Man finner af alt, att Frankrikes lärde ock
fosterlandsvänner icke varit utan sinne för folkets mål ock
lif i allmänhet. Om man uti Tyskland ock Italien hunnit
längre, så beror detta på att i Frankrike dessa sträfvanden
jämförelsevis äro af yngre datum.
Det nya Spanien erbjuder intet hem för vetenskapliga
sträfvanden. Den inre politiken tager allas uppmärksamhet
ock arbete till den grad i anspråk, att ingen har tid eller lust
för mera fredliga sysselsättningar. Sedan jag redan nämt den
nykatalanska rörelsen, ett bland de få tecknen till litterärt lif
— ock ett ganska godt tecken — , återstår ej mycket att säga,
ät minstone hvad angår studiet af dialekterna. En grammatik
ock en ordbok för galiciskan, som i språkligt hänseende egent-
ligen hör till det portugisiska området; vidare ett par ordlistor
för arragoniskan, en sådan från Valencia, ett par språkläror
ock en läsebok för de baleariska öarnes mål, alla dessa sist
anförda arbeten mellertid hörande till katalanska dialekter ^^^
— se där alt. För kännedomen om Spaniens folkvisor eller
romanser är mera gjordt. Inom Spanien äro utgifna samlingar
af DuRAN, Lafuente, Oloriz, Ramires de Arellano ock
andra '^. För den viktigaste har man dock att tacka två ty-
skar, den om romanska språk ock litteraturer i hög grad för-
tjänte Ferdinand Wolf ock C. Hofman. Mellertid har, så-
som redan är antydt, den berömda författarinna, som döljer
sig under märket Fernan Caballero, den nyare spanska
vitterhetens mest lysande stjärna, icke blott i mänga af sina
noveller skildrat folklifvet i Andalusien, utan ock, lockad af
bröderna Grimms arbete, utgifvit en samling andalusiska sagor
ock visor ****. Åndalusiens etnografi är äfven föremål för ett
Sv. landsm. N. B. /. 33
484 LANDSMÅLSFÖHENTNQARNBS FB8T I UPPSALA NOV. 1879. 88
kollektivarbete på ver8 ock prosa under redaktion af Guiterrez
DE Alba '"-^ Ett par samlingar af barnlekar finnas af en Villa-
BRILLE'^*, som tormodligen är spanjor. Den enda vetenskap,
som i Spanien synes blomstra, är historien, särskildt litteratör-
historien. Också har MiLA Y FONTANALS, redan förut nämd
i sammanhang med den nykatalanska rörelsen, äfven sysselsatt
sig med kastiliskan ock utgifvit ett arbete om den kastiliska
folkliga hjältevisan'"®. Ordspråk, refranes, äro samlade af
SiURHl'"^ Portugal, har en framstående språkforskare, Coelho,
som jämte några arbeten om det portugisiska litteraturspråket,
utgifvit en samling folkvisor. Folkpoesiens skatter blefvo i
Portugal törst sent tillvaratagna '*^^ Under det Spanien redan
1511 äger en cancioneiro af Hernando DE Castillo, var det
i Portugal först skalden Almeida-Garrett, som efter lång-
variga turarbeten ock växlande öden 1842 började ntgifva sin
romanceiro, af hvilken dock före hans död blott två delar
hunno utkomma, hvilka till stor del upptagas af konstdikter i
romansform. I fråga om textbehandlingen går han till väga
pä samma sätt, som man ännu vanligen gör i England: han
»kollationerar», d. v. s. samlar de olika dragen ur alla till-
gängliga varianter — en onaturlig metod som ofta skapar
riktiga vidunder till »folkvisor» — ock fyller därjämte ur egen
fatabur traditionens luckor. I helt annan anda arbetar den
kände litteraturhistorikern Theophilo Braga, som i flere om-
sorgsfulla samlingar gjort den portugisiska folkdikten tillgäng-
lig för vetenskapen, samt i anmärkningar till dessa samlingar
ock i en historia da poesia populär portugueza framstå It resul-
taten af sina omfattande undersökningar. Hans samlingar
hafva tor oss så till vida ett särskildt intresse, som han fått
^ en del af materialet till de samma genom studenter vid univer-
sitetet i Coimbra. Braga har också utgifvit Teixeira Soarés'
rikhaltiga samlingar från Azoriska öarne. Senare har ESTACIO
DA Veiga lemnat en efterskörd från Algarve. Två tidskrifter,
A harpa ock Bevista occidental innehålla åtskilliga uppsatser
om folk litteratur, särskildt af COELiio ock Braga. Dialekterna
åter äro terra incognita. Portugal visar öfver hufvud icke
många tecken till lif. — Baskiskan tillhör icke kretsen af de
språk ock folk, med hvilka min korta redogörelse befattar
sig. Jag bör dock i förbigående anmärka, att en engelsman,
39 LUNDELL, LANDSMÅL O. POLKLIF I SVERIGE O. ANDKA LÄNDER. 485
Webster, utgifvit en Baraling omedelbart ur folkets mnn häm-
tade baskiska sagor, som lära vara af betydligt intresse '"^
En spansk samling af de Goizueta är nägot äldre. I San
Sebastian utgifver eller utgaf Monterola sedan 1876 månads-
vis under titeln Cancionero vasco baskiska folkvisor med
spansk öfversättning*^^'. Dialekterna äro undersökta af prins
Bonaparte.
Uti Italien ''^ intaga dialekterna en egendomlig ställning. Det
italienska litteraturspråket är mera än något annat ett arti-
ticielt språk utan rätt samband med det Icfvande lifvet, grun-
dadt visserligen på toskanskan, men utbildadt under infly-
tande af latin ock äfven franska (provenfalska); det hvarken
är eller har någonsin varit talspråk. Många mycket olik-
artade förslag till förändring af detta förhållande häfva fram-
stälts ock i alla tider vållat mycket split, språkstrider till hvilka
intet annat land ägt något motstycke. Manzoni, författaren
till I promessi sposi, formulerade (1868) det förslag, redan föi^ut
af honom ock andra antydt, att man skulle vända sig till den
lefvande toskanskan för att få ett lefvande italienskt språk.
I sammanhang med förslaget står en under utgifning varande
ny ordbok för italienskan* '2, ock som en yttring af samma
sträfvan har man att anse Fanfanis ock Rigutinis ordböcker
för talspråket^^'^. En stor del af de yngre författarne sluter sig
till denna riktning, ehuru hon naturligtvis blott småningom kan
vinna mark. Svalget mellan litteratur ock tal har, som man
kunde vänta, haft till följd, att något gemensamt italienskt tal-
språk icke egentligen funnits, utan äfven de bildade tala i de
olika landsändarne den lokala dialekten. Det tnrinska hofvet
talade vid ett besök i Venedig Piemonts dialekt ock fick svar
på venetianska. Landet har därjämte intill senaste tid varit
splittradt i en mängd småstater, hvilkas förbindelser ej alltid
varit af vänskaplig art. Det blir därigenom delvis förklarligt,
att de olika målen äro mycket skilda, att den veka södern med
sin rikedom på vokaler icke förstår den sträfvare norden, som
hopar konsonanterna. De centrala dialekterna, som stå litte-
raturens språk närmast, äro vidt skilda från de periferiska:
de södra ock västra i Kampanien, Apulien ock Kalabrien, på
Sicilien, Sardinien, Korsika; de galliska i Piemont, Lombardiet
ock Emilien; Venedigs läfigst i nordost. Den litterära ita-
486 LANDSMÄLSPÖRBKINGAENES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 40
lienskan måste af en stor del italienare studeras soiu ett
främmande språk med tillhjälp af grammatik ock ordbok. Häri
har man att söka förklaringen till det förhållande, att Italien är
mycket rikt på ordböcker öfver de olika landsmålen, rikare än
något annat land, ock att intresset för språkstudier i Italien i
alla tider varit mycket lifligt. Förteckningen öfver Romagnolis
samling af sådana ordböcker ^^^ innehåller 216 nummer. Bland
dem träffar man så gamla som SCOBARS för siciliskan i två
delar från början af 1500-talet, DEL BONOs ock Pasqualinos
från medlet ock senare hälften af förra århundradet, bägge i
flere band. Största delen förskrifver sig dock från det tid-
skifte, med hvilket vi nu närmast sysselsätta oss. De fördela
sig på de olika årtiondena efter 1800 i förhållandet: 3, 5, 12,
13, 18, 36, 38, 47; således på 1850-talet dubbelt så många
som på det närmast föregående. Flere af dem hafva upp-
lefvat många upplagor. Högsta siffran, 41, kommer på Sici-
liens räkning; därnäst finnas 29 för Neapels, 16 för Venedigs,
14 för Toskanas, en mindre för Bolognas, 12 för Piemonts
mål o. s. v. Att de i första rummet eller uteslutande afse det
praktiska behofvet, finner man af titlarne, som ofta bestämma
dem till ungdomens eller skolornas bruk eller beteckna dem
som gillade af skolråd eller som liusordböcker o. s. v. De
inledas ofta af några grammatiska iakttagelser eller filologiska
notiser, men sakna i allmänhet vetenskaplig hållning ock äro i
synnerhet ofta i fråga om ordens härledning, som dylika ar-
beten pläga vara, mycket betänkliga. De förnämsta anses vara
Spanos för sardinskan, Mortillaros för siciliskan, PUOTIS
för neapolitanskan, Coronedi-Bertis för Bologna, Tiraboschis
för Bergamo, Boerios för Venedigs dialekt, för att icke
nämna Fanpanis toskanska ordbok^^'^. Det första veten-
skapliga arbete, ock ett mycket betydande sådant, som skulle
göra heder ät hvilken litteratur som hälst, är BlONDELLls
ufidersökning af de gallo-italiska målen^^^. Han betonar dialek-
ternas vetenskapliga, historiska ock etnologiska betydelse,
grundar sina indelningar i väsentlig mån på ljudbildningen,
sysselsätter sig äfven med ordfogningen, meddelar ordlistor,
språkprof från äldre ock yngre tid, redogörelser för littera-
turen. Författarens afsikt att pä samma sätt behandla flere
grupper, fullföljdes icke. Några få andra dialekter hafva också
41 LUNBELL, LANDSMÅL O. POLKLIF I SVERIGE O. ANDKA LÄNDEK. 487
blifvit gjorda till föremål för grammatiska undersökniDgar.
Jag känner ett par sådana från 1840-talet från Sardinien, en
från 1854"*. Nämner jag ytterligare Neruccis studie ofuer
Toskanas måP^"^, så torde intet annat af vikt vara utkommet
före vårt årtionde. Under senaste tid har den italienska dia-
lektologien frambragt värk af det yppersta värde, oek Italien
intager öfver hufvnd i fråga om vetenskapliga språkstudier ett
mycket framstående rum. I fråga om landsmålen ha vi att
påminna oss namnen ASCOLI, Mussafia, Flechia, Caix, kända
äfven å andra områden, framför alt den först nämde. Denne be-
römde lärde utgifver sedan 1873 en språkvetenskaplig tidskrift,
Archivio glottologioo italiano, som börjar med utgifvarens epok-
görande ladinska undersökningar, ock för öfrigt har »till hufvud
ändamål att främja den vetenskapliga undersökningen af Italiens
ännu öfverlefvande dialekter dels genom insamling af äkta
ock nytt material, dels genom att bidraga till deras förkla-
ring» ^'^ Första delen inledes med en ljudbeteckning af ut-
gifvaren, i hvilken de nya tecknen bildas genom att öfver ock
under de vanliga bokstäfverna tillsätta diakritiska bitecken;
en utväg som äfven Boehmer ock Haefelin tillgripit för
romanska dialekter. ÅSCOLI upptager 32 konsonanter ock 23
vokaler, nasala oräknade, för de italienska målen. Om en So-
cletå dialettologiea italiana känner jag ingenting utom nam-
net''^ Italien täflar mellertid nu i språkstudier med Tyskland.
Motsvarande Firmenichs, Winklers ock andras förut
nämda samlingar har man af Zuccagni-Orlandini en samling
af italienska dialekter^ en annan dylik af CORAZZINI, ock den
kände litteratören Papanti samlade ock utgaf till Boccaccio-
festen 1875 nionde novellen från första dagen öfversatt på 700
måP^^ Med den ställning Italiens dialekter i allmänhet hafva,
kan man vara viss på att finna en rik provinsiell litteratur,
dels rent folklig, i norra Italien företrädesvis med historiskt,
i mellersta ock södra med lyriskt innehålP'^, dels konst-
mässig af enskilda författare, särdeles af satiriskt innehåll.
BiONDELLls bibliografi"* upptager ensamt för de galliska
dialekterna (Piemont, Lombardiet, Emilien) öfver 700 titlar
från olika tider. På landsmål skref Brofferio (f 1866),
Piemonts Béranger, ock på samma sätt flere andra norditaliska
humorister (Rosa, Raiberti, Porta); på folkmål äro FuciNis
488 LANDSMÄLSrÖRENlNQARNES PEST 1 UPPSALA NOV. 187 9. 42
pisanska ock Bellis romerska sonetter ^^^^ likaså Fan ful I as
följetonger af Ferrigni"^ Äfven mindre tidningar utgifvas
på dialekt; 1877 utgåfvos åt minstone tre på venetianska^^^.
Det är natnrligt, att det akademiska språket icke är någon
passande dräkt för den lättare litteraturens alster, allra minst
när afståndet mellan tal ock skriftspråk är sä stort som i Italien.
Af stor vikt för kännedomen om folkspråk ock folklif i all-
mänhet är dcD utomordentliga rikedom på folkpoesi af alla
slag på vers ock prosa, visor, sagor ock sägner, som både
fastlandet ock öarne äga. Stora samlingar af sådant äro sär-
deles nnder de tio sista årtiondena med berömvärdt nit gjorda
ock utgifna. De mest omfattande äro skalden ock läkaren 6iu-
SEPPE PiTRÉs för Sicilien *2^, omfattande hela den traditionella
litteraturen på vers ock prosa ock beräknade på femton band.
Den liguriska folkpoesien är samlad ock utgifven af Marco-
ALDi, Piemonts af Marcoaldi ock Nigra, Lombardiets af Ei-
CORDI ock BoLZA, Veneticns af Alvera, dal Medico, Pasqua
ligo, Righi ock Bernoni, Frinls af Leicht, Arboit ock
GoRTANi, Istriens af IVE, Emiliens af Ferraro, Toskanas af
ToMMASEO ock Tigri, Latiums af Marcoaldi ock Visconti,
xMarkernas af Marcoaldi, Bianchi ock Gianandrea, Umbri-
ens af Marzocchi ock de Nino, Abruzzos af del Chiaro,
Syditaliens af Casetti ock Imbriani, Siciliens utom af Pitré
jämväl af ViGO, Bruno, Salomone-Marino, Avolio ock Gua-
STELLA, de Eoliska öarnes af Bruno, Sardinieos af Spano ock
andra *24, Några af dessa ingå i Comparettis ock d'Ancona8
under utgifning varande kollektivvärk: Canti e racoonti del
popolo italiano''^^ af hvilket åt minstone sju delar äro ut-
komna. PiTRE ock Salomone-Marino hafva granskat den
siciliska folkvisans samband med historiska tilldragelser ^^^;
d'Ancona ock RuBiERi också i särskilda arbeten teoretiskt
behandlat folkvisan ^^^. Den förre har äfven lemnat intressanta
upplysningar om de bland landfolket i Toskana öfliga drama-
tiska föreställningarne med profant, hufvudsakligen från medel-
tiden hämtadt, innehåll (»maggi») ^''^^ Sagor o. d. äro samlade
af Bernoni, Brundo, Comparetti, Gianandrea, Imbriani,
Papanti, Pitré, Vizentini m. fl.»^^ Som skildrare af italien-
ska folkseder hafva under de senare åren uppträdt den förut
nämdc d'Ancona, samt Amabile-Guastella, Tiraboschi,
43 LUNDELli, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 489
VlGO, DE NiNO^*®. Af ordspräk fiones en mängd samlingar
från olika landsändar ^^^ Med hvilken ifver folklitteraturens
olika arter, äfvensom folkmålen, uti Italien studeras, kan man
sluta till af de talrika uppsatser i hithörande ämnen, som in-
rymmas i landets vetenskapliga ock litterära tidskrifter, sådana
som Giomale di filologia romanza, Bivista europea, Nuova
antologia, n propugnatore, Nuove efTemeridi sioiliane, o. s.
v. För två år sedan grundlade slutligen 6. Pitué, hvars namn
jag ofta haft anledning nämna, samt F. Sabatini, som lofvat
oss en samling af romerska folkets traditioner, en tidskrift
med titel Bivista di letteratura popolare*^^ som sysselsätter
sig med alla former af folklitteratur ock folkseder. Hon in-
skränkar sig mellertid icke blott till Italien, utan upptager i
sin ram hela den romaniska värden ock mottager bidrag äfven
längre ifrån; till sin plan är hon altså jämförlig med den fran-
ska, tbrut nämda, Mélnsine.
Norr om Italien sträcker sig i en båge, tre gånger afbruten,
längs Alperna från Rens källor till Adriatiska hafvet, i Grau-
btiuden, södra Tyrolen ock Frinl en rad af folk ock tungomål,
som vanligen gä under namnet iadinska eller retoromauska *^^
AscoLi bar gjort de ladinska dialekterna till ämne för ett
stort arbete, saggi ladtni, af hvilka ännu blott första kapitlet,
som på något mer än 5(X) sidor afhandlar ljudläran, utkommit;
hufvudsakligen en frukt af värksamheten inom det under A8-
COLIS ledning stående romanska seminariet vid akademien i
Milano under läsåret 1868—69. Någon litteratur i vanlig me-
ning äga dessa mål icke, om man ej som sådan vill anse bi-
bel, katekes ock några andaktsböcker; något gemensamt reto-
romanskt skriftspråk finnes icke, ehuru gruppen för öfrigt är
likstäld med t. ex. italienska eller franska. Utom AscOLis
sammanfattande arbete finnas från senare årtionden monografier
öfver enskilda mål af Alton, Gartnkr, Parini, Mitterrutz-
NER, Pallioppi m. fl.^''2 Den sistnämde har jämte ett par an-
dra särskildt sysslat med ortografien ock i handskrift efterlem-
nat en ordbok. Som framstående kännare af dessa mål äro
för öfrigt bekanta tyskarne öchuchardt ock Stengel *"**^.
Engadifts folkvisor äro samlade af v. Flugi* *^ ock skalderna
Caratscii ock Caderas*^ skrifva på öfre Inndalens mål.
490 LANDSHÅLSPÖRBNINGARNBS FEST I UPPSALA NOV. 1879. 44
Längst i öster, omgifna af tyskar ock ungrare, ryssar,
bulgarer ock serber, greker ock albaner, tala rumanerna^'^ i Vala-
kiet ock Moldau, Bessnrabien ock Bukovinv, Ungarn ock Sie-
benbUrgen ett språk, som visserligen både i grammatik ock
ordförråd vittnar om rumänernas beroende af kringliggande
folk, men dock alltid väsentligen hänvisar på vulgärlatinskt
ursprung, liksom de öfriga romanska språken. Afven på högra
Donaustranden i Makedonien ock pä istriska halfön träffas
rumäniskt språk. Det råder inom dessa länder mycken lif-
aktighet på det litterära området. De rumäniska lärde strida
mellertid om rättstafningen, mönstra sitt ordförråd för att göra
detta riktigt latinskt, för att komma till ett språk, som rumä-
nerna själfva icke förstå utan att först lära sig latin ; men syssel-
sätta sig mindre med det värkliga språket, som talas af det
obildade folket. Maiokescus ordbokför runtäniskan i Istrien står
tämligen enstaka jämte en afbandling af fransmannen PicoT
om Banatets språk '^^ Det påpekas som i hög grad an-
märknings värd t, att de rumäniska målen, fastän utbredda öfver
en så stor yta, äro hvarandra så lika, att de samtliga äro
ömsesidigt begripliga, ock en rumänier från trakten af Teiss
känner sig fullkomligt hemmastadd i Jassi. Språket söder
om Donau (makedoromanskan) ock de i Istrien bosatta rumä-
nernas mål skilja sig dock tämligen mycket från den egent-
liga s. k. dakoromanskan. För kännedomen om folkvisorna
är vida mer gjordt. Deras samlande kräfver mindre veten-
skaplig underbyggnad, ock de kunna alltid påräkna ett mera
allmänt intresse. Man har flere inhemska samlingar, tlörst af
skalden Alecsandri, vidare en i sju upplagor utkommen med
titeln Amond (kärleken), en annan med titeln Z?^n^/ (längtan),
en af Pompiliu, den för vetenskapligt ändamål mest använd-
bara, ock andra 13^ Ett mindre antal rumäniska folkdikter fin-
nes i svensk öfversättning af Strandberg'^®. Af folksagor,
gåtor ock ordspråk äro ett par samlingar på folkmål utgifna
af boktryckaren ISPIRESCU i Bucarest, ännu andra, mer eller
mindre mångsidiga af Arsenie, Gorjean m. fl., en annan af
FuNDESCU '^^ Ordspråken äro på ett förträffligt sätt samlade
af HINTESCU, vetenskapligt bearbetade af en framstående yngre
forskare Theodorescu "**. Den senare utgaf också för några
är sedan en serie intressanta undersökningar rörande folksed
45 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 491
ock vidskepelse ^^^ Rnniänisk folkpsykologi i allmänhet in-
gick i uppgiften fär Columna lui Traian (Trajanstoden), en
tidskrift som ntgSfs af den som språkforskare ock historiker
kände Ha8DEU ock bl. a. innehåller upplysningar om folkmål,
folksagor, visor ock annan traditionell litteratur samt jämfö-
rande behandlingar af de samma ^*^. Tidskriften utgafs i.
Bukarest ock upplefde åtta årgångar. Så vidt jag vet, fortgå
alt jämt Oonvorbiri literare ock Siedietorea, de förra sedan 1867
utgifna i Jassi af Negkuzzi, den senare i Budapest fef VuL-
CANU, båda delvis eller uteslutande egnade åt folklitteraturens
studium. I samma mån turkarnes fördärfliga välde småningom
faller sönder, kunna de olyckliga folken på halfön mellan
Adriatiska ock Svarta bafven åter andas ock lefva.
Ej ens det mest blodiga förtryck har dock hunnit kväfva
folklifvets rötter. I saga ock sång ha rumäner, greker ock
slaver gömt sina minnen ock sitt hopp, gifvit luft ät människo-
hjärtats glädje ock sorg, eller åt sitt hat mot våldet. Sam-
tidigt med början af de rörelser, hvilka i detta århundrade
gifvit Orekland en ny tillvaro, ock i ett vist samband med
dessa rörelser utgåfvos de serbiska folkvisorna af VuK Ste-
FANOVic Karadjic *), de grekiska af fransmannen Fauriel.
Sedan grekema'^^ genom eget hjältemod ock underjstöd af
de lyckligare folk, som ej glömt sin skuld till Hellas, åter-
vunnit friheten, ha de senare själfva tagit om hand studiet af
sitt folk ock sitt språk. EvLABios, Manusos ock Zabelios,
Xasiotis ock Jeannarakis hafva gjort den nygrekiska folk-
dikten tillgänglig för forskaren ock folkvännen; genom öfver-
sättningar på flere språk, på svenska af Sander i^^, hafva
en del af dess skatter blifvit tillgängliga äfven för den mindre
språkkunnige. I Sydeuropa spelade ock spelar alt jämt röfvar-
lifvet, som bekant, en stor roll. Liksom röfvarromanerna öfver
alt varit ock äro en omtykt folkläsning, så sysselsätta bekanta
^) Grekiska, ryska, bulgariska ock serbiska namn äro, så vidt de
varit mig i sin arspnmgliga skrift tillgängiiga, omskrifna efter uttalet,
sä godt sig göra låtit med användande af de vanliga bokstäfvema.
Därvid är bufvudsakligen att märka, att C i det närmaste är ~ sv. Ijj,
X på samma sätt tyskt Gh. I fråga om rumäniska, västslaviska ock
äfven andra namn ock boktitlar bar jag ofta nödgats utclemna diakritiska
bitecken vid bokstäfverna.
492 LANDSMÅLSVÖBENINOAKNES FEST 1 UPPSALA MOV. 187 9. 46
röfvare mycket folkets diktargåfva. Det är ett psykologiskt
faktum, som lätt finner sin förklaring i detta folks politiska
ock sociala läge ock dess förhållande till den samhällsmakt, med
bvilken röfvarlifvet först kommer i kollision. Om någoustädes,
sä var det på Balkanbalfön naturligt, att under turkiskt välde
blott kleften eller hajduken kunde känna sig som en fri, en
väiklig man^ ock hans bedrifter blefvo t()remål för folkets be-
undran ock kärlek: deras värste fiende var gemensam. Den
grekiska folkvisan utgöres därföre till ej ringa del af kleft-
sånger. Af sagor känner jag blott von Hahns ock ScHMiDTs
utom Grekland utgifna samlingar ^^^. Grekland äger nu mera
äfven inom språkvetenskapen namn med godt rykte. Ty
värr visa de grekiska lärde ofta en betänklig sträfvan att
göra sitt språk så antikt klassiskt som möjligt, ock utsätta sig
därigenom för faran att blifva främmande för folket. Icke
nog med att de för det nya ljudsystemet alt jämt behålla forn-
grekiskans ortografi, bvarigenom t. ex. i-ljudet kommer att
tecknas på sex olika sätt, ock att denna ortografi är ett vä-
sentligt hinder för en säker ock fördomsfri uppfattning af dia-
lekterna: äfven gamla böjningsformer frambesvärjas ock spöka
i deras skrifter. Mellertid äro af inhemska lärde åtskilliga
dialekter på ett ofta mycket förtjänstfult sätt undersökta ock
belysta, tsakoniskan af Ikonomos, ön Thiras af Petalås,
Kretas, Cyperns, Trapesunts o. s. v. af andra ^*®. Ett filo-
logiskt sällskap i Aten med namnet Pamassos sysselsätter sig
ifrigt med samlande af folkmålets ock folklifvets egenheter *^^
Ett annat dylikt sällskap i Konstantinopel utgifver en tidskrift,
som äfven berör vårt ämne. — De med grekerna i någon mon
besläktade, ehuru till islam öfvergångna ock mot grekerna
ofta fientliga aibanernas folkdiktning är samlad ock utgifven
af DE Rada^^^. Albanerna sakna för öfrigt odling ock litte-
ratur i vanlig mening.
Äfven de slaviska folken^^^. deltaga i den allmänna rörel-
sen, ehuru deras lif för västra Europa är tämligen okändt. Det
främmande ock, som man förmodar, svårlärda språket, de främ-
mande bokstäfverna, splittringen i flere olika skriftspråk:
ryska, ruteniska, bulgariska, serbiska, kroatiska'*^, sloveniska,
slovakiska, bömiska, vendiska, polska; bristfälliga bokhandels-
förbindelser ock andra yttre hinder; slutligen den omständig>
47 LUNDSLL, LANDSMÅL O. FOLKLIP I SYEaiGE O. ANDEA LÄNDER. 493
heten, att åt minstone hälften af den vetenskapliga litteraturen,
i alla händelser af den litteratur, som berör vårt ämne, finnes
i tidskrifter ock andra samlingar: alt detta gör, att slavernas
vetenskapliga ock öfver hufvad litterära värksambet icke in-
går i den allmänna samfärdseln pä samma sätt som de öfriga
bildade folkens. Här i Sverige har kännedomen om ryskt språk
ock litteratur varit ännu sällsyntare än i Tyskland, England eller
Frankrike, fastän det blott är några timmars väg från Stock-
holm till liysslands hufvudstad. Ryssland intager mellertid i
vissa afseenden, särskiidt i fråga om språkvetenskap, etnografi
ock geografi en ståndpunkt, som ställer det fult ut i jämbredd
med andra kulturländer. Ryssland är ett kändt hem för språk-
studier, ock det ej sedan gårdagen, ock sådana studier i strängt
vetenskaplig anda drifvas med framgång jämväl i Bömen ock
Polen, i Kroatien ock Serbien. Kroatien är sedan nära femtio
år hem för ett rörligt litterärt lif. Om man kan säga att
panslavismens vagga är Bömen, så är Kroatien ock högskolan i
Agram medelpunkt för sydslavernas andliga, politiska ock litte-
rära lif. Först under senare åren har man likvist börjat egna
uppmärksamhet åt dialekterna ^^K Dock kunna sådana arbeten
som K0LO8OFS om Storrysslands, Potevnjas om Lillryss-
lands, Baudouins om slaviskan i Resiadalen täfla med hvil
ket tyskt arbete som bälst; så ock Mosovics ordbok öfvei
hvitryskan. Två band af en storrysk dialektordbok äro ut-
gifna af vetenskapsakademien i Petersburg. Då lill- eller
rödryskan i Galizien är skriftspråk, falla dess talrika, när-
mast i praktiskt- litterärt, icke i vetenskapligt- folkligt intresse
skrifna grammatikor ock ordböcker utanför värt ämne; sä
äfven slovakiska språkläror, sedan detta mål fått en, om ock
tämligen torftig, konstnärlig odling. Jämväl på ryskt om-
råde har lillryskan fått en konstnärlig utbildning genom
skalden Sjevcenko ock fru Markovics (pseud. Marko Vovcok)
noveller. Lillryskan intager mot storryskan en ställning i
vissa afseenden jämförlig med proven^alskaus till franskan
eller katalanskans till kastiliskan. Äfven Polens ock Bömens
dialekter äro föremål t^r undersökningar. Malinowski har
i en akademisk afhandling behandlat ett schlesiskt-polskt
mål. Om den polska dialektologien har dessutom Veten-
skspsakademien i Krakau inlagt vackra förtjänster, så till
494 LAVD8MÄL8PÖRENINGARNE8 FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 48
vida Bom hon genom sin antropologiska kommission låtit atgifva
en samling etnologiskt materiaP^'^, hvilket till största delen
utgöres af uppsatser om folkmål, en afhandling om storpolskan
af KOLBEUG, ordlistor från olika delar af det gamla Polen,
en samling bröllopstermer, gåtor o. s. v. Öfver hufvud egnas
i etnografiska arbeten oftast mycken uppmärksamhet åt folk-
målen. Särskildt af mycken vikt för deras kännedom äro de
talrika upplagorna af folkvisor ock i ännu högre grad sagorna,
så vidt de äro i folkmål återgifna — ock de slaviska länderna
äro på folkdiktningens område, såsom man torde hafva sig
bekant, rikare än några andra.
»Slaverna äro ett sångälskande folk», heter det redan i
6:te århundradet hos Procopius'". Från bärget ock öfver
slätten, i huset ock på logen, där herden vaktar sin hjord,
där ungdomen dansar vid de allmänna högtiderna, vid bröllop,
på krogen — öfver alt ock vid hvarje tillfälle hör man, i
synnerhet i Serbien ock södra Ryssland, antingen en hjälte*
sång ledsagad af den ensträngade guslan, den serbiska fiolen,
eller en kärleks- eller annan »hemvisa» med följe af en tam-
bura, en sorts mandolin, eller annat stränginstrumeut. Inom
somliga grenar af den slaviska stammen är epiken svagt re-
presenterad, så i allmänhet hos de västra, som tidigast kommo
i beröring med kristendomen; medan i öster ock söder hjälte-
dikten i rikedom täflar med lyriken. I sin enkla oskuld äger
den slaviska folkdikten oöfverträffligt tjusande behag. De
redan i tryck tillgängliga samlingarne af serbiska ock ryska
visor äro så talrika, att jag måste uppgifva alt hopp om att här
kunna nämna ens de viktigare. Dessa samlingar uppgå, tror
jag, till ett antal af mellan femtio ock hundra, ock jag kan på
sin höjd nämna några få mera betydande namn ^^. Den som först
riktade uppmärksamheten på de rika skatter, som gömmas i
den slaviska folkdikten, var den berömde VuK Stefanovic
Karadjic, som Serbiens språk, litteratur ock hela odling ha
att tacka för sin nyfödelse. Han samlade Serbiens, Herzego-
vinas ock Montenegros visor, sagor ock ordspråk ock skildrade
folkets lif **^ Från hans arbete förskrifver sig till stor del det
nyvaknade intresse för detta slags litteratur, som sedan andra
ock tredje årtiondena af vårt århundrade visar sig nästan öfver
alt i Europa ock som med tiden blifvit alt kraftigare. Ock
49 LUNDBLL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 495
på ett så utmärkt sätt har denne snillrike man utfört sitt ar-
bete, att hans samlingar, trots en mängd senare af Petranovic,
RiSTic (Bosnien), Kurelac (Kroatien), ännu alltid är hufvud-
värket. Serbiska folkvisor ha blifvit öfversatta på åtskilliga
europeiska språk, på svenska som bekant af Runeberg. Ryska
folkvisor äro samlade af Rybnikof, Kirejevskij, Hilper-
DING, Bezsonof ock många andra. Rikast är södra Rysslands
ock rutenernas folkdiktning: Golovatskijs, Cubinskijs, Kup-
CANKOs samlingar af folkvisor äro ej på långt när de enda
från vårt årtionde. De historiska finner n^an i en mönstergill
behandling hos Antonovic ock Dragomanof. Lisenkos
är särskildt viktig för kännedomen om ryska folkmusiken,
liksom KuHACs för den sydslaviska. Den förnämste kän-
naren af lillryskt språk ock folksed var den snillrike Maksi-
MOYIC, hvars skrifter nu utgifvas i en samlad upplaga ock
utgöra ett »monumentum aere perennius». Hufvudvärket för de
ryska sagorna är Afanasiefs ryska folksagor i åtta band,
som 1873 började utkomma i andra upplagan ^^. Nyare bidrag
från Sydryssland äro lemnade af Rudcenko, Dragomanof
ock andra. Bulgariens sånger samlades af bröderna Mila-
DINOF, som med lönnmord i ett turkiskt tUngelse lönades för
den tjänst de därigenom gjort sitt folk. Turkarne hafva i
Bulgarien som annorstädes sökt att så vidt möjligt hindra
all odling, ock föga bättre har det grekiska presterskapet
varit: de ena hafva sökt döda kroppen, de andra själen. Den
bulgariska frigörelsen började på litterärt område bland emi-
granterna i Bukarest, Pest ock Odessa. Under jämförelsevis
ogynnsamma yttre förhållanden äro äfven polsk vetenskap ock
litteratur stadda. Polackernas nuvarande herrar äro rädda
för att gifva den kufvade nationaliteten luft; katolskt infly-
tande är alsmäktigt i det gamla Polen, ock presterskapet har
i alla tider merändels varit föga gynnsamt stämdt mot folklif
ock frihet. I Polen har dessutom folket alltid varit förtrykt
af adeln. Alt detta har dock ej kunnat hindra, att åtskilliga
polska samlingar af visor ock sagor sett dagen. I det öfriga
Europa är det polska folklifvet hittils mest kändt genom sina
danser: mazurka ock polonaise; Krakaudansen (krakowiak) är
ej mindre karaktäristisk. I Bömen ock Mären hafva tjékisk
litteratur ock tjekiskt folklif äteruppblomstrat ock bära riklig
496 LANDSMÅliSFÖRBNlNOARNES PEST I UPPSALA NOV. 1879. 50
frukt äfven på det område, hvarom här är frågan. SusiLs
vackra samling af märiska folkvisor har redan upplefvat sin
andra upplaga. De slovakiska äro samlade af ett litterärt
sällskap, Slovak, xnatica. Ett annat sällskap, Slavia, i Prag
samlar ock ntgifver bidrag till kännedom om tjekiska folket,
hittils visor ock sagor, julsånger o. d. '^' Lausitz-vendernas
sånger ock sagor föreligga i äldre samlingar, till hvilka
under senare år kommit ej obetydliga bidrag. — Då känne
domen om slaviska språk utom deras eget område är så
ibga utbredd, är jdet lyckligt, att en del, om också i det
hela ringa, af den nu omtalade rika litteraturen blifvit öfver-
flyttad till västerländska tungomåP^^ ock sålnnda blifvit till-
gänglig för hela den bildade värden.
Äfven sådana mindre områden af den traditionella littera-
turen som trollformler, ordspråk ock gåtor äro flitigt bear-
betade, exempelvis under de senaste åren *** hvitryska ordspråk
samlade af Nosovic, storryska af Dal, kroatiska af Danicic,
lillryska gåtor af Sementovsklj. En förträfflig kritisk upplaga
af serbiska gåtor föreligger sedan ett par år af NovAKOvrc.
Andra hafva studerat bykalendarne, folkfesterna o. s. v., ännn
andra de traditionella rättsbruken, som för de ryska böndernas
lif äro af så stor betydelse. För öfrigt äro alla möjliga sidor
af folkets allmänna ock enskilda lif gjorda till ft)remål för iakt-
tagelser. En redogörelse för de tjekiska bröllopsbruken af
KuLDA föreligger redan i tredje upplagan '•**. Vill man hafva
tilldragande skildringar af det storryska folkets andliga lif, så
har man att tillgå ett, enligt Jagic, ytterst intressant ock kultur-
historiskt viktigt arbete på fyra delar: / skogame af Paul
Melnikof (pseud. A. Pecerskij) '", som inför oss i en alldeles
. ny värd. En motsvarande skildring af den serbiske bondens lif
gifver Milacevic, ock Medakovic har för Montenegro gjort
samma tjänst, Ljubic t^r morlakerna, Colakof för bulgarerna^®*.
Alla de slaviska länderna, kanske med undantag afdetolyck
liga Bulgarien, äga en omfångsrik inhemsk etnografisk litte-
ratur, som icke blott skildrar seder ock bruk, klädedräkt ock
husgeråd m. m., utan behandlar alla sidor af folkets inre
ock yttre lif, si^lunda äfven meddelar sånger, sagor ock ord-
språk, redogör för folkmålen o. s. v. Det mest betydande
arbete af en enskild man pk den slaviskn folkkunskapens
51 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 497
•
område är OSKAR Kolbergs om polska folket^^^, som 1867
började med en samling folkvisor ock sedan i ytterligare åtta
band (t. o. m. 1875) landskapsvis skildrar folklifvet från alla
dess sidor. Om de polske mazurernas lif bar man arbeten af
Kentrzyski ock KozLOWSKi>«^ Talrika sällskap med olika
namn hafva gjort stadium af folklifvet till sin uppgift. Jag har
redan nämt några. Med namnet Matioa- finnes hos många slaviska
folk sällskap, som i slaviskt-nationelt syfte arbeta fl5r historia,
etnografi, folklitteratur o. d.^^^ De fl)rskrifva sig, dessa sällskap,
till stor del från tiden närmast efter 1848. Man har en rutenisk,
en serbisk, en dalmatisk, en kroatisk, en slovensk, en bömisk, en
märisk, en slovakisk, en vendisk matica. Det är i synnerhet de
med rikliga materiella ock personliga tillgångar utrustade ryska
sällskapen, som utveckla en omfattande verksamhet, särdeles
Kftjserliga geografiska sällskapet i Petersburg, som numera åt
etnografien egnar en särskild serie af sina Zapiski (memoirer),
ock däri offentliggjort t. ex. Sjeins ock Nosovios samlingar af
hvitryska folkvisor. Sedan 1873 finnes af sällskapet en särskild
sydvästlig afdelning med säte i Kief, som utvecklar en liflig
etnografisk värksam het. Därjämte föranstaltar sällskapet veten-
skapliga expeditioner till olika delar af landet, ock frukterna af
en sådan etnografisk-statistisk utflykt till sydvästra Ryssland be-
räknades skola fylla sju band (sedan 1872). Käjserliga natur-
vetenskapligt-antropologiskt-etiiografiska sällskapet i Moskva
ntgifver också en särskild serie etnografiska arbeten af ett rikt
ock omväxlande innehåll '®^. Afven andra centrala ock provin-
siella samfund sysselsätta sig med liknande arbeten.
Det vore mellertid mycket orätt att tro, att man företrä-
desvis sysselsätter sig med ett mer eller mindre okritiskt ho-
pande af etnologiskt material. Icke nog med att de utgifna
samlingarne öfver hufvud äro gjorda med en omsorg ock nog-
grannhet, en säkerhet i metod ock kritik^ som åt minstone
för en stor del af dem lemnar intet öfrigt att önska. Det utom-
ordentligt rika materialet göres också genom vetenskaplig
bearbetning på mångfaldigt sätt fruktbärande för den slaviska,
ariska ock allmänna mytologien, kulturhistorien o. s. v. En fael
här framstående forskare, sådana som ryssarne Buslåjef, Mil-
ler, Pypin, Sreznevsku, Tixonravof, Vesselovskij, kroaten
Jagic i Berlin ock andra ställa sig i den jämförande mytologiens
498 LANDSKÅLSFÖRENINGARl^ES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 52
ock sagoforskningens tjänst värdigt vid sidan af KuHN, Bentet,
Max MOller, be Gubernatis, arbeta i deras anda eller följa
deras ledning'^. Slavernas traditionella litteratur, än lyrisk, än
episk, äii religiös, än profan, ofta sträckande sina rötter djupt
ned i den panslaviska eller urariska forntiden, dit den diploma-
tiska historien icke når, än på mångfaldigt sätt ombildad un-
der inflytande af kristligt- mytologiska föreställningar, som ur-
sprungligen förskrifva sig frän semitiska eller forngrekiska
källor, eller under beröringen med stamskilda asiatiska folk-
slag, stundom omedelbart lånad från ena eller andra hållet
ock i nationell anda omarbetad, erbjuder också för forskarens
skarpsinne ett rikt arbetsfält med löfte om rik skörd ^^^. Bland
serberna är den viktigaste episka sångcykeln den, som sluter
sig till serbernas nederlag . under tsar Lazar på Trastfältet
(Kossovo 1389), där Serbiens frihet blef turkarnes rof. Dessa
sånger äro för några år sedan (1876) utgifna af NovAKOVic.
Serbernas nationalhjälte är eljes den hälft bistoriske, hälft
mytiske renegaten Marko Kraljevic, jämväl af bulgarerna be-
sjungen' som Marko från Prilep. Liksom Holger Dansk ock
Fredrik Barbarossa sofver han i en grotta, för att en gång
vakna ock drifva bort arffienden, turkarne. Sydrysslands sångar-
hyllning tillhör bondesonen Ilija från Murom, hvars lif är
ämnet för ett stort antal rapsodier. Andra sysselsätta sig med
Vladimir den store, Ivan den förfärlige o. s. v.'«*
De baltiska språken i®^, hvilka närmast sluta sig till de
slaviska, hafva genom de politiska förhållandena redan under
århundraden varit dömda till undergång. Preussiskan är länge
sedan försvunnen från jorden. Littauiskan talas ännu af om-
kring halfannan million bland den lägre befolkningen på båda
sidor om Niemen*®' i Preussen ock Ryssland. Då littauiskan
saknar litteratur i vanlig mening — DONALEITIS från förra
århundradet är det enda vittra författarenamnet, för öfrigt
har man blott bibel, katekes, psalmböcker ock några andra
andaktsböcker — så är studiet af detta språk, som i följd af
dess ålderdomliga prägel i komparativt intresse drifves med
mycken ifver, hufvudsakligen hänvisadt till det lefvande folk-
språket. De vanliga littauiska handböckerna af SCHLEICHER,
Geitleriö», Kurschat gifva därför äfven upplysning om dia-
lekterna ock meddela jämväl texter på olika mål. Ett sär-
53 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SYERIGE O. ANDRA LÄNDER. 499
skildt arbete öfver littauiska språkets dialekter finnes af Jusz>
.KlEWlCZ"^ ScHLElCHER beklagar sig bittert öfver alla de
obehag ock mödor^ som på hans resor i Littauen mötte honom
i böndernas stugor, på värdshus ock krogar, där han måste
uppsöka den littauiska befolkningen. Men när han hörde de
uråldriga språkformerna, var alt glömdt, ock han blott lyss-
nade girigt. KuRSCHAT bléf, trots sitt käjserliga pass ock re-
kommendationsbref från biskopen, en gång gripen som förmodad
nihilist. Som prest hade han dessutom svårt att i vissa ämnen
komma till tals med folket. De littauiska folkvisorna, dainos,
uteslutande af lyriskt, hufvudsakligen erotiskt innehåll, äro
samlade af Nesselmann ^^0, men ty värr öfverflyttade till en
enda dialekt, den s. k. höglittauiskan ^^^ Visor, sagor, ord-
språk ock gåtor finner man i Schleichebs läsebok. "En min-
dre vissamling (med rysk skrift) är utgifven i Moskva af FOR-
TUNATOF ock Miller. Lettiskan, norr om littauiskan, hufvud-
sakligen i Kurland ock södra Liffland ^^^^y är pä litteratur ännu
fattigare. En ny samling af lettiska folkvisor ^'^ började för
några år sedan utgifvas af ett Lettiskt-litterärt sällskap under
ledning af Bielenstein, den förnämste kännaren af lettiskt
språk. En annan samling i rysk skrift ock med rysk öfver-
sättning af Sprogis är utkommen i Vilna.
Jag skall blott ännu egna några ord åt de finska (ugriska)
folk^^^, som i Europa omgifvas af ariernas ättlingar. Ett mindre
ungerskt dialektlexikon är utgifvet af ungerska akademien
1838. Språkstudier drifvas i Ungern*" i nationelt intresse med
mycken ifver, nu mera äfven med fullkomligt vetenskaplig
hållning, ock vidga sig med ungerskan till medelpunkt öfver
de ugriska ock i allmänhet de altaiska språkens ock folkens
område. De rika språkliga ock andra samlingar, hvilka den
outtröttlige Reguly hemförde från magyarernas stamfränder i
Finnland, Kyssland ock Asien, äro delvis utgifnaaf HuNFALVYock
BUDENZ. Tidskriften Magyar nyelvör, som utgifves af SZARVAS,
upptager ock belyser folkmål, folkvisor, ordspråk o. s. v. Hon
är i det hela anlagd på allmännare spridning ock vänder
sig till den stora allmänheten. Ungerska folksagor äro på tyska
återgifna af Mailath ock Stier. För estniskan, bland den
lägre befolkningen i Estland ock norra Liffland, är motsatsen
Sv. Landsm. N. £, I. 34
500 LAKDSMÅLSFÖRENINOAIINES FEST I UPPSALA NOV. 1879. 54
mellan högspråk ock folkmål egentligen främmande, liksom
fbr rätoromanskan, vendiskan ock littauiskan. »Estern förstår
sitt språk fullständigt blott i sin omgifnings dialekt, ett all-
mänt bekant ock brukadt skriftspråk finnes ännu icke» '^^ Alt
hvad som finnes skrifvet om eller på estniska, revalsk eller
dorpatsk, är således i viss mening dialektlitteratur. Alla äldre
estniska språkläror ock ordböcker äro nu antikverade genom
WiEDEMÄNNS ^^?wf«ÄÄ>fe ock lexikon^'^'^ ^ till hvilka han samlat
material under tretton somrars resor inom språkområdet, ock
hvilka redogöra för estniskan i hela dess omfång, som skrif-
ven ock talad. Förut hade han egnat en särskild afhandling
åt en af de dorpatska dialekterna, den verroestniska ^'^ Folk-
visorni^^^®, viktiga icke blott för sitt innehåll, utan äfven för sitt
egna språk, med längre, ofta äldre former — de estniska ock
finska runornas trokeiska versmått kräfver nämligen en rike-
dom på två- ock fyrstafviga ord, som estniskan numera eljes
icke äger — samlades något tidigare af Neus, delvis i för-
ening med Kreutzwald. Den senare ordnade sångerna om
Kalevipoeg, esternas nationalhjälte, ock fylde själf på ett lyck-
ligt sätt luckorna i den poetiska berättelsen. Ett par andra
sångsamlingar äro senare utgifna. Kreutzwald har man
också att tacka för tillgång till de estniska sagorna ^^^ Slut-
ligen är att anteckna, att den förut nämde Wiedemann under
titeln Ur estniska folklifvet lemnat en samling sagor ock
ordspråk, samt skildringar af seder ock bruk. Finnarnes^^^
folkmedvetande vaktes, efter det Porthan riktat blicken på
Finnlands historia ock skilsmässan från Sverige hänvisat fin-
narne till dem själfva, framfOr alt genom upptakten af den finska
folkdiktens rika fiöden. Sedan den äldre Topelius redan
1822 börjat framdraga finska folkets gamla runor (till lika med
nutida sånger) ^»2^ utkomma 1835 ock 1840 för första gången
de berömda samlingarne af episk ock lyrisk folkdikt, Kale-
vala^*'* — om den gamle Väinämöinen ock den vise Ilmarinen,
om Sampo ock frieriet till Pohjolas mö ock dess följder —
ock Kanteletar *8*, harpans dotter. Nu
»spelar gamle Väinämöinen,
spelar på en gång ock sjunger»; ock
»ej fans något djur i skogen,
springande på fyra fötter,
55 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLIP I STZRIGE O. ANDRA LÄNDER. 501
ej en varelse i luften,
som na icke kom att höra».
Till ock med »den pä fägring rika solen
ock den vackra, milda månen»
stannade sin väf på fästet. Fiskarne i hafvet ock hafvets
gamle konung lyssnade, män ock kvinnor, gamla ock unga
gräto, när kanteles toner första gången hördes ^^^ — ock na var
harpan återfunnen. Det var Elias Lönnrot, som bland
skogar ock kärr under mångåriga vandringar insamlade ock
ordnade de spridda styckena. Det mesta fäns i det ryska
Karelens rökiga porten. Innehållet härstammar dels från hed-
nisk, dels från kristen tid. Till LÖNNROT står finska folket i
en oförgätlig tacksamhetsskuld. Hans arbeten hafva äfven för
språket haft den största betydelse: hans upptakter hafva riktat
dess förråd på ord ock vändningar, ock hans finsk-svenska
ordbok är ett jättevärk, utfördt med all den ihärdighet, kärlek
ock omsorg, hvaraf en finne är mäktig. Nya runor ock
sånger hafva sedan den tiden alt jämt funnits, af Lönnrot
ock af andra. Finska folkets ordspråk utgåfvos af LÖNNROT
två år efter lL2MXAt\^T^'^'^\ finska folkets gåtor af samme man
1844 1»8; finska folkets sagor ock berättelser 1852—63 af E.
RuDBECK (Eero Salmelainen) ^^^. De finska dialekterna blefvo
först senare föremål för i vetenskapligt syfte gjorda iakt-
tagelser ock studier "<^. Dessa äro, med undantag af Ware-
Lius' i Petersburg på tyska utgifna jämförande tabeller samt
Gknetz' senaste arbete om kareliskan, alla intagna i den finsk-
svenska tidskriften Suomi. Äldre än 1870 äro blott två
af dessa uppsatser, Järvinens om Satakuntadialekten ock
Hahnssons frän Österbotten. Uppsatserna i Suomi äro alla,
med undantag af Järvinens nyss nämda, på finska. Från
1870talet förskrifva sig fem, de tre första behandlande hvar
sitt sockenmål, den fjärde, den mest betydande, sydösterbott-
niskan, den femte folkmålet i fem socknar. Genetz, som
förut behandlat de kareliska målen i Suojärvi ock Salmis, har
senast i en akademisk afhandling med mycken omsorg redo-
gjort for rysk-kareliskans ljudlära. Han begagnar sig här-
vid af en egen Jjudbeteckning med diakritiska tillsatser öfver
ock under de vanliga bokstäfverna. Sedan en följd af år ut-
sänder Finska litteratursällskapet expeditioner för dialekt-
502 LANDSMIlSFÖRBNINGAKKSS fest i UFPSALA NOV. 1879. 56
forskning i olika delar af landet. Både äminoffs ock Genetz^
nyss nämda afhandlingar äro frukter af dylika färder. Efter
föredömmet af den svenska föreningen i Helsingfors har slut-
ligen professor Ahlqvist därstädes bland studenterna äfVen
bragt till stånd en finsk landsmålsförening, Kotikielen seura.
Hvad till sist lapskan^®^ yidkommer, som är splittrad i ett stort
antal ofta mycket olika mål i Ryssland, Finnland, Sverige ock
Norge, så är Enaremålet kändt genom afhandlingar af LÖNNBOT
ock ÄNDELIN, samt språkprof ock sagor af den senare ock
Borg, norsk-lapskan genom Frus' grammatik ock läsebok^
hvilken senare gifver sagor, ordspråk ock gåtor, samt STOCK-
FLETHs ordbok. För svensk-lapskan finnes däremot, utom
några af ungraren Budenz utgifna språkprof samt en sam-
ling lapska sånger med tysk öfversättning af Donner, ingen-
ting yngre än från förra århundradet. Lapparnes myto-
logiska föreställningar, sagor ock äfventyr äro samlade på
norsk-danska af nyssnämde Frus. Om v. Dlbens stora
etnografiska värk öfver de svenska lappame har jag redan
nämt. — På finnarne Castréns ock Ahlqvists, de ryske
akademikerna SJÖtJRENs, Schiefners ock Wiedemanns om-
fattande värksamhet för kännedom om öfriga finsk-ugriska
folk ock språk: liver, vepser ock voter, tjeremisser ock mord-
viner, votjaker, permier ock syrjäner, voguler ock ostjaker
kan jag här blott i allmännaste form hänvisa i"^.
Jag slutar med den tyske skalden Bodenstedts ord. »Ge-
nom deras visor», säger han — ock det gäller äfven om öfriga
sidor af folklitteraturen ock om folklifvet öfver hufvud — »ser
man folken in i hjärtat ock lär sig värdera ock älska den bättre
delen hos dem. Man inser, att ett inre andligt band på en gång
omsluter dem alla ock drager dem till hvarandra. Ock ju mer
denna insikt växer, ock utbreder sig, desto bättre skola de
lära sig se, att de hafva mer skäl att älska än att hata hvar-
andra» ^•^.
Efter denna flyktiga öfversikt, som dock i någon mon
vidgat vår synkrets, vända vi åter blicken till Sverige, som
för en svensk skall vara A ock O, början ock slutet af hans
sträfvan. Större länder med rikare tillgångar hafva kunnat
göra mer än vi. Men tager man, som billigt är, hänsyn till
57 LUNBELL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVSRIOB O. ANDRA LÄNDER. 503
tillgångarne, så kommer Sverige icke bland de siste i folkens
allmänna täflan att rädda sina minnen ock lära känna sig
själfva. Ock dock är ännn blott litet gjordt af hvad som måste
göras. För att fullständigt lära känna vårt språk måste vi
hafva omsorgsfnlt utförda grammatiker f^r hvarje härad, ja i
somliga landsdelar för hvarje sockeu. Vi måste i den gram-
matiska behandlingen upptaga ordbildningsläran ; syntaxen, som
hittils är så styfmoderligt behandlad, att alt hvad vi äga, är några
knapphändiga notiser från enstaka mål; ock ännu andra delar.
Vi måste hafva målens ordförråd fullständigt samladt, icke
blott gamla eller ovanliga ord upptecknade; uttalet för hvarje ord
noga utmärkt, betydelsen lika noga angifven, denna ock ord-
fogningen belyst genom talrika från folkets läppar hämtade
talesätt. Vi måste hafva våra folksagor, visor ock melodier,
ordspråk ock ordstäf, seder ock bruk samlade, ordnade ock
jämförda med motsvarande företeelser hos våra stamfränder i
väster, söder ock öster. Nu får man söka hvad som är upp-
tecknadt litet här ock litet där; ock mycket lefver ännu blott
i allmogens minne, ett osäkert lif nu för tiden, då så mycket
annat tager uppmärksamheten i anspråk ock en ny odling
alt mer utbreder sig, då lättare samfärdsmedel småningom göra,
att hela befolkningen snart beständigt är på resande fot ock
hem ock härd förlora sin gamla betydelse. Det är således
icke nog med att mycket är att göra. Hvad som skall göras,
måste göras ju förr, ju hällre. Om femtio år fins kanske icke
tiondedelen i behåll af hvad som i dag finnes. Annat har
kommit i stället, men det är nytt, ock det gamla är förlorad t,
ock de källflöden till föryngring ock styrka, som i detta ligga,
äro utsinade, om vi ej i tid bereda dem hägn ock skydd.
Noter,
1. St. lan dam. I. 1. S. 4 ff.
2. Bibliographle de Tarchéologle préhlsioriqne de la Snede pendant
le XIX* siécle par O. Montelius. Sthm 1876. S. 93—106.
3. Jfr M. MOLLEBf Lectnres on the science of language. Vol. I. Lect. Y,
samt Th. Benfey, Gesch. der spracbwissenschaft. MUnchen 1869. 8. 357 ff.
Ett annat med Schlboels ock Bopps ungefär samtidigt arbete, som kan
göra anspr&k på att som epokgörande nämnas bredvid deras, är B. E.
Rasks Unders^gelse om det gamle nordiske eller isländske sprogs oprin
delse. Ebhvn 1818.
504 LANDSMlLSrÖREKIKGARNBS FS8T I UPPSALA NOV. 1879. 58
4. Die nibelungeDsage nach ihren ältestea uberlieferungen von E. KOCH.
Grimma 1872. S. 1.
6. Grammatica saecaDa, äller: enn svensk språk- ock skrifkonst. Sthm
1696. Företalets 6:e sida.
6. Ebik Benzelius d. y., son till Ebik Benzelius d. ä., f. 1676, d.
1743 ; bibliotekarie i Uppsala 1702, senare professor i teologi, biskop i Gö-
teborg ock Linköping, slutligen ärkebiskop liksom fadren; en af Sveriges
lärdaste män, hvilken 1700-talets litteratur har att tacka for mjcket. Se
Biogr. lex. II. Sthm 1876.
7. >Fando audivi B. Bekzelium, tum lincopensem prsesulem in
comitiis regni publicis ordinis sui sociis auctorem fuisse, ut subcisivas
quasdam horas ejusmodi collectioni impenderent, et speciatim ab OstrogO'
thiffi pastoribus, ut suam quisque symbolam conferrent, expetiisse.> S. Ull-
OBUND, Disp. de dialectis linguae sviogoth. sub prses. J. Ihbe. Ups. 1766.
S. 11. Därifrån är uppgiften intagen i Sweuska Mercurius 1767, aug., s.
287, ock från Mercurius i Biogr. lex.
8. J. Ihbe, Swenskt dialect lexicon. Ups. 1766. Företalets 8:e sida.
9. A. st., 7:e sidan. Jfr Ullgr. a. a. s. 11 f. Det ser ut, som skulle
Bekzelius tidigare haft for afsikt att utgifva sin samling, den han pro-
visoriskt kallade Dialectologia svecica, att dömma af ett yttrande till brö-
dren G. Benzelbtiebna i bref af den 14 sep t. 1737. Se Brefwäxl. Imel-
lan E. Benzelius d. y. och G. Benzelstierna; utg. af J. H. Lidék. Link.
1791. S. 276.
10. För de fullständiga titlame på detta ock samtliga senare an-
förda skrifter om svenska mål hänvisar jag till Lbfflebs afhandling Om
konsonantljuden i de svenska allmogemålen. 1. Ups. 1872. S. I— VI, samt
Sv. landsm. I. 6, s. 266—267.
11. Almqvists Ordbok öfver svenska språket (Å— Brand. Örebro
1842 — 44) upptager äfven dialekternas ordförråd, så vidt detta för A. var
kändt.
12. Bidr. t. kännedom af Finlands natur och folk, utg. af Finska ve-
tenskaps-societeten. 28 h. Helsingf. 1878.
13. Senare erfar jag, att äfven blekingska nationen vid Lunds univer-
sitet bildat en landsmålsföreniug, h vadan man altsä har fyra i Lund.
14. J. Eenbebg, professor i praktisk filosofi i Uppsala, f 1709. Ett
>Extract utaf J. Eenbebgb dissertatione epistoliea till Högwyrd. Hr Bisko-
pen Doct. Jespeb Swedbbbg angående Dahlska språket och dess jämfö-
rande med Götbiskan och Isländskan anno 1703>, 29 bl. 4:o, fins i Upps. bibi.
Jfr NÅSMAN, Hlst. lingvae dalek. Ups. 1733. S. 19, 40 o. flerst. — I samma
bibi. finnas äldre ordlistor, bl. a. från Småland (Västbo) ock Norrland, af
hvilka förmodligen somliga kunde förtjäna att tryckas.
16. Afskrift i Upps. bibi. inneh. ljudlära. Nyrénska samlingarne skola
finnas på Linköpings bibliotek. Där bör då också finnas den ordsamling,
hvarom talas i Ihbes dialektlex., företalets 7:e sida, samt i Norrköpings
veko-tidningar 1766. N:o 13, 16—17.
16. Se Nobeen, Fårömålets ljudlära i Sv. landsm. I. 8, s. 288, 290.
17. MONTELius, Bibliogr. s. 94.
18. Dessa samlingar, 60 ark folio, öfverlemnades i jan. 1880 af dr
Sylvandeb till föreningen. De innehålla en ansenlig mängd provinsord,
upptecknade under samlarens yngre år. Jfr Rietz* Ordb. s. VI.
19. Af skolläraren K. Nilsson i Lösen. Se föret, till hans senare ut^
komna Muntra folklifsbilder från östra Blekinges strandbygd och skärgård.
Karlskr. 1879.
20. Af stud. J. Nobdlakdeb för Multråmålet i s. Angm. (jfr Blom-
bebg, Ångerman län dska bidrag. Hernösand 1877. S. IV ock VII); af den
samme för härjedalskan; af stud. J. Jonsson för Jämtland. — Här kan
tilläggas, att dr Unandeb samlat material till en ny, betydligt ökad upp-
59 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 505
la^a ^f siu ordbok ölyer Västerbottens mål ock har till sitt förfogande
prosten Linders ock dr Widmarks samlingar.
21. Sv. landsm. I. 6, s. 268. Freudenthal i bref af d. 3 okt. 1879.
Yendell har lofvat tidskriften en särskild redogörelse för Runö-Nukk-mälet.
22. Ur Freud ENTH ALS nyss anförda bref.
23. Att framställa ock glf va skäl för de grundsatser, som i allmänhet
ock p& särskilda punkter varit de ledande vid uppställningen af landsmåls-
alfabetet, skall blifva föremål för en särskild uppsats, som jag hoppas
snart kunna lemna i allmänhetens händer. Jag skall därvid inledningsvis
lemna en granskning af en mängd på andra häll framstälda förslag. För
landsmålsalfabetets historik finner man de erforderliga uppljsningarnc dels
i inledningen till min afhandling om alfabetet (Sv. landsm. I. 2), dels i den
redogörelse för Uppsalaföreningarnes samfälda utskotts värksamhet, som
skall lemnas i den allmänna redogörelsen för nämda föreningar.
24. Jfr min uppsats Beteckningssätt för de svenska landsmålens språk-
ljud utom landsmålsalfabetet, som skall ingå i 2:a bandet af Sv. landsm.
25. Förteckning öfver folksånger, melodier, sagor och äfventyr från
det svenska Österbotten, 1 handskrift samlade af d:r J. O. I. Rancken.
Nikolaistad 1874, samt Några prof af folksång och saga i det svenska Öster-
botten, meddelade af O. Rancken i Finska Fornm.-fören. tidskr.
26. C. Save har efterlemnat en samling Folkvisor och gotländska pol-
skor (C. SÄYES boksamling nr 4141). En del Polskor och högtidsstycken
från Gotland för violin är under utgifning hos Bagge (H. 1, 2. 1879). Musik-
direktör SÖDLING i Västervik är 1 besittning af mycket omfångsrika app teck-
ningar, af hvilka blott ganska litet hittils kommit till allmänhetens kännedom.
27. Ivar Aasen född på gården Aasen i Sendmor 1813; först skol-
lärare. Fick 1842 med anledning af en afhandling om sin hembygds folk-
mål ett årligt understöd af Videnskabernes selskab för att samla material
till en norsk ordbok, till en början för Bergens stift. Reste sedan äfven
1 det nordan- ock sunuanfjälska Norge intill 1847, då han bosatte sig i
Kristiania för att genomgå ock bearbeta sina samlingar. Sedan 1850 har
han årlig lön af staten, 300 sp. ur Oplysningsvsesenets fond. Hans vikti-
gaste arbeten:
Det norske folkesprogs grammatik. Krist. 1848. XVI + 239 s. 8. — [2:a
uppl. =]
Norsk grammatik. Chrlst. 1864. XVI + 639 s. 8.
Ordbog över det norske folkesprog. Krist. 1850. XVI + 640 s. 8. — [2:a
uppl. =]
Norsk ordbog med dansk förklaring. Christ. 1873. XVI + 976 s. 8.
Sondraorsk grammatik eller kortfattet underretning om bygdemaalet
paa S0ndm0r. Eegsset 1851. 46 s. 8.
Prover af landsmaalet. i Norge. Christ. 1868. VI J- 120 s. 8.
Norske ordsprog samlede og ordnede. Christ. 1856. XXIII + 256 s. 8.
Jfr Krapt(-Lanqe), Norsk forf.-lex. Christ. 1863. S. 10. — Hvad som före
Aasen fans inskränker sig till läkaren Hallagers Norska ordsamling från 1802
ock ett par arbeten från förra århundradet. Senare har H. Ross i Nyt norsk
tidskrift I, s. 66—68, 207—216, 277—289, meddelat tillägg till Aasens ordbok.
28. Hr O. E. Norén har senare i Stockholms dagblad 1879, nr 270 i
en artikel Om de svenska landsmålsföreningarna och det norska >målstr83vet»
upplyst, att idet norska samlaget ock andra för det norska landsmålets
samlande ock bearbetning inrättade samfund> varit den närmaste förebil-
den för den första svenska landsmålsföreningen — hvars stiftare hr No-
rén är — , 1 hvilket fall mellan det norska målstrsevet ock de svenska
landsmålsföreningarne skulle finnas ett omedelbart samband.
29. Norske folkevlser, samlede og udgivne af M. B. Landstad. Christ.
1863. XIX + 867 s. samt 26, bl. musik. 8.,
30. Qrimson, M. og Arnason, J. Islenzk asfintvri. Reykjavik 1862.
VIII +144 8. 8.
506 LANDSMÄLSFÖRENIKGARKES FEST I UPSALA NOV. 1879. 60
MArBER. E. I9ländische volkssagen der gegcnwart vorwiegend nacb miind-
licher uberliefemng gesammelt und verdeutscht. Leipz. 1860. VII+362
Abnasox, J. Islenzkar fjöÖsögur og aefintxri, 1, 2. Leipz. 1862, 64.
XXXIII + 666, 581 8. 8.
, Mauber har samlat sina sagor under resor pä Island. Gbihsok ock
Abnasox , fingo en stor del af sina från lärjungar i Reykjayiks skola. Jfr in-
ledn. till Abnasons samling. Öfversättningar af C. Andebsen Kbhvn 1877,
G. A. Krogh Christ. 1863.
31. Om danska m&l i allmänhet (1850—):
Dtbluxd, F. Udsigt över de danske sprogarter. Kbhvn 1857. 74 s. 8.
Om västdanska:
Hagebup, E. Om det danske sprog i Ängel. Kbhvn 1854. — 2 udg. besör-
get af K. J. Lyngby. 1867. XXXVI + 204 s. 8.
— Bemferkninger över sprogforholdene i Ängel, samt nogle sprogprover.
Kbhvn 1865. — Ur hlst. tidskr.
Kok, J. Det danske folkesprog i Sonderjylland forklaret af oldnordisk,
gammeldansk o^ de nynordiske sprog og sprogarter. 1, 2. Kbhvn
1863, 67. 433, 517 s. 8.
Lyngby, K. J. Bidrag til en sonderjysk sproglaere. Sprogartens forhold
til de ovrige danske. Dens förgreningar. SproglsBre for Braderup (Kasr
herred). Kbhvn 1858. VIII + 107 s. 8.
— Udsagnsordenes böjning i jyske lov og i den jyske sprogart. Kbhvn
1863. 125 s. 8.
MÖBK Hansen, M. Oplysninger og bemierkninger om det dan.ske folkesprog
i Sonderjylland. Kbhvn 1854. 52 s. 8,
Vabming, L. Det jydske folkesprog grammatisk fremstillet. Kbhvn 1862.
XVI + 264 s. 8.
Något tidigare är C. F. Allex, Om sprog- og folkeeiendommelighed 1
hertugdommet Slesvig eller Sonderjylland. Kbhvn 1848. Att halföns mål
blifvit så flitigt bearbetade, har hufvudsakligen sin grand i politiska för-
hållanden [danskt )( tyskt]. På jutskt folkmål har Blicheb skrifvit no-
vellen E binnstow.
För öar nes mål är man inskränkt- till npplysningarne hos Dtb-
LUXD (ock Jessen) samt
Adleb, a. P. Pr0ve paa et bornholmsk dialekt-lexikon. 1, 2. Kbhvn 1856. 69 s. 8.
Bornholmsk ordbog, udg. af l©rere. Ronne 1873. 78 s. + 10 opag. 8.
32. Bidrag til en ordbog över gadesproget og saakaldt daglig tale
af V. Kbistiansen [pseud.]. Kbhvn 1866. XlI + 440 s. 8.
33. Af danska ordspr&k är den äldsta samlingen den for öfrigt hälft
mytiske Pedeb Läales, första gången trykt 1506, sedan flere gånger, bl. a.
af R. Nyebup 1828. Den största samlingen, som ligger till grund för alla
följande, är af Pedeb Syv, en man hvilken danska språket har att tacka
för mycket (se Peder Syv. En literaerhistorisk studie af F. Winkbl-
HoBX.' Kbhvn 1878.), i två delar utgifven 1682 ock 1688. De viktigaste
senare samlingarne äro:
Gbuxdtvig, N. F. S. Danske ordsprog og mundheld. Kbhvn 1845. Vni +
115 s. 8.
Molbech, c. Danske ordsprog, tankesprog og riimsprog. Kbhvn 1860. LX
-*-388 s. 8.
Kok, J. Danske ordsprog og talemåder fra Sonderjylland. Kbhvn 1870.
XV + 188 8. 8. — Slutligen:
Dansk ordsprogs-skat eller ordsprog, skjasmtesprog, rimsprog, mund-
held, talemaader, tankesprog m. m. efter trykte og utrykte kilder. Sam-
lede, ordnede og udgivne af E. Mau. 1, 2. Kbhvn 1879. VIII + 680, 639'
8. 8. — med öfver 12,500 ordspråk, utom varianter, tänkespråk ock talesätt.
34. Danska folksagor ock folkvisor:
Fisgheb, F. Slesvigske folkesagn. 2 udg. Kbhvn 1861. 362 s. 8.
61 LUKBELL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 507
Gbundtvig, 8. Gamle dansice minder i folkemnnde : folkeaeventjr, fol-
keviser, folkesagn. 1—3. Kbhvn 1864—61. — 2 udg. 1. 1861.
— Danmarks gamle folkeriser. I— V, 2. KbhYn 1853 — . 428, 682, 934,
768, 390 8. 8.
— Danske folkesevcntyr, efter utrykte kilder gjenfortalte. Kbhvn 1876.
232 8. 8.
— Danske folkeeventyr, fnndne i folkemnnde og gjenfortalte. Ny Sami.
Ebhvn 1878. 235 s. 8.
Eristensen, E. t. Jyske folkemlnder, Isaer fra Hammerum herred. 1. Jydske
folkeviser og toner. 2. Jyske folkesagn. 3. Gamle jyske folkevlser.
Kbhvn 1871-76. XXXIV 4- 386, XVl + 346, XlI + 399 s. 8. -- 1 ntg. m.
underst, af Samf. t. den danske Ilteratnrs fremme, 3 med underst, af
Det jyske hist.-topogr. selskab.
Thiele, J. M. Danmarks folkesagn. 1—3. Kbhvn 1843-60. XX + 384, XII
+ 351, XIV + 226 s 8.
En samling färöiska kväden med fomåldrigt innehåll äro Sjdrdar kvsedi,
samlede og besörgede ved V. U. Hammershaimb. Kbhvn 1851. [=Nord.
oldskr. XII.] 212 s. 8. — om Sigurd Fafnesbane (Regin smed, Brynhild,
Högne, Ragnar, dvärgmöma o. s. v.). Ur språklig synpunkt intressantare är
den ursprungliga upplagan af Lynobt (Randers 1822), som först upptecknat
den större delen af sångerna ock söker återgifva uttalet. Tysk uppl. m.
ordb. af M. Vooler. I. Paderb. 1877. F8er0isk sproglaere bar man af
Hammershaimb i Annaler f. nord. oldkynd. og hist. 1854, s. 233—316. 8.
35. Jfr Die deutschen mundarten im liede. Sammlung deutscher dia-
lektgedichtc. Leipz. Brockhaus, 1875. XVI + 358 s. 8. En annan samling
med vida större omfång är Firmenich-Richartz' Germaniens völkerstim-
men. 1-3. Berlin 1843-67 (644, 832, 960 + 86 s.), hvaraf ny upplaga nu är
under utgifning. — Det är ingenting ovanligt, att i en tysk antikvarisk bok-
katalog 5 till 10 sidor upptagas af poetisk dialektlitteratur. Jfr not 38.
36. Se Prospekt på omslaget till VII. 1. af tidskriften.
37. Yerhandl. der XXXII versammlung deutscher pbilologen und schul-
m&nner 1 Wiesbaden 1877. Leipz. 1878. S. 136. Verb an dl. der XXXIII ver-
sammlung in Gera 1878. Leipz. 1879. S. 129.
38. Tyska (holländska ock flaml&ndska) dialekter 1860—1879:
af allmännare innehåll (jfr not 35):
WiNKLER, J. Algemeen nederdnitsch en friesch dialecticon. 1. 2. *s Graven-
hage 1874. XVI + 500. 449 s. 8.
Leopold, J. A. en L. Van de Schelde tot de Weichsel Nederdaitsche
dialecten in dicht en ondlcht. Gronlngen 1876— (åtm. tre delar).
GiLOW, Ch. De diéré as man to seggt un wat's seggen. Anclam 1871.
VI + 776 s. 8.
— De planten as man to seggt un wat*s seggen. I. Anclam 1872. V + 384 s. 8.
[Staub, F.] Das bröt im spiegel schweizerdeutscher volksspracbe und
sitte. Lese schweizerischer gebäckenamen. Aus den papieren des schwei-
zerischen idiotikons. Leipz. 1868. XII + 186 s. 8.
Om enskilda mål:
Bendsen, b. Die nordfriesische sprache nach der-Mornnger mundart. Hrsg.
v. M. DE Vrtes. Leiden 1860. XXVI + 479 s. 8. — Gramm., språkprof.
Beroraus, H. Sprachschatz der sassen. Wörterbuch der plattdeutschen sprache
in den hauptsächlichsten ihrer mundarten. Brandenburg 1877 — . 640 8.+
BiRLlNGER, A. Die alemannische sprache rechts des Rheins seit d. XIII jahrb.
I. Grenzen. Jahreszeitnamen. Grammatik. Berlin, 1868. VIII +206 s. 8.
— Die Augsburger mundart. Augsb. 1862. III + 32 s. 8.
DB Bo. L. L. Westvlaamsch idiotico^. Briigge 1873. 1488 s. 4.
BOUMAN, J. De volkstaal in Noor d-Holland. Purmerende 1871. IV + 118 fl. 8.
TRK DooRNKAAT KoLMANN, J. Wörterbuch der ostfriesischen sprache. 1.
A— gtitjen. Norden 1879. 710 s. 8. — Fortsattes.
508 LAND8MÅL8FÖRENINGAKNES FEST I UPPSALA. HOV. 187 9. 62
OiLOW, Ch. Leitfadeu ssur plaHdeatscheh sprache m. besond. beriicksich-
tigung d. sudwestl. vorpomm. mundart. Anclam 1868. VII 4- 115 s. 8.
GOEPFERT, E. Die mundart des sächsischen Erzgebirges nacb den laatver-
hältnissen, der wortbildung und flexion. Leipzig 1878. VIII+116 8. 8.
Gbedt^ N. Dle LuxembuTger mundart, ihre bedeutung und Ihr elnfiuss anf
Yoikscbarakter und volksbildung. Luxemburg 1871. 63 s. (Progr.)
v. GUTZEIT, W. Wörterschatz der deutschen spracbe Livlands. A— F. Riga
1869-64. 305 s. 8.
Halbebtsma, J. Lexicon frisicum. A — Feer. Haag 1874. XI + 1044 s. 8.
Haltbich, J. Vorarbeiten flir ein idiotikon der siebenbiirgiscb-säcbslscben
volksspracbe. Kronstadt 1865. 8. — Att dömma af BabtbchS blb-
liogr. i Germania XX, s. 460 är det >Verein fiir siebenbiirgische lan-
deskande>, som står i spetsen för detta ordboksarbete.
DE Haan-Hettema, M. Idioticon frisicum. Friesch-latijnisch-nederlandscb
woordenboek. Leeuwarden 1874. XII + 596 s. 4.
Hettema, J. M. en Pobthumus, R. Onze rels naar Sagelterland. Franeker
1863. — Gramm. o. ordb.
Hintneb, v. Beiträge zur tirollschen dialektforschung. I — IV. Wien 1873
- 78. VIII + 6i 271 s. 8.
HÖNIO, F. Wörterbuch der Kölner mundart. Köln 1877. 174 s. 8.
HCGEL, F. S. Der Wiener dialekt. Lexicon der Wiener volksspracbe.
Wien 1873. 224 s. 8.
HUNZIKEB, J. Aargauer wörterbuch in der lautform der Leerauer mund- ^
art. Im auftrage der kantonalkonferenz. Aarau 1877. CXXXIX + 331 s. 8.
Jellinohaus, H. Westfälische grammatik. Die laute und liexionen der
ravensbergiscben mundart mit elnem wörterbucbe. Brebmen 1877. VIII
+ 156 8. 8. — S. 71-102 åfven särskildt (som disp.).
JoHANSEN, Ch. Die nordfriesiscbe spracbe nacb der Föbringer u. Amrumer
mundart. Kiel 1862. 287 s. 8.
Eehbein, J. Volksspracbe und volkssitte in Nassau. 1—3. Bonn 1872. 8.
Knauss, L. t. Versucb einer scbwäbiscben grammatik. Reutlingen 1863.
Koppen, H. Verzeicbniss der idiotismen in platt den tscber mundart, volks-
tbUmlicb in Dortmund nod dessen umgegend. Dortmund 1877. 67 s. 8.
Kbameb, F. Idiotismen des Bistritzer dialektes. Blstritz 1876. 83 s. 8. (Progr.).
Lexeb, M. Kärntiscbes wörterbuch. Mit einem anhange : welhnacht-spiele
u. lieder aus Kärnten. Leipzig 1862. XVIII s. + 340 sp. 4.
Mabeta, H. Proben eines wörterbuches der österreichischen volksspra-
cbe. [1 u.] 2 versucb. Wien 1861, 65. XII + 65, XI + 72 s. 8. (Progr.).
Ml [pseud.], Wörterbuch der mecklenburgisch-vorpommerschen mundart.
Leipzig 1876. IV+110 s. 8.
v. MuTH, R. Die bairiscb-österrelcbiscbe mundart dargestellt m. rilckslcht
auf den gegenwärt. stånd der deutschen dlalectforschung. Wien 1873.
46 s. 8. (Progr.).
M^dee, a. Die letzten zeiten der ehemaligen eidgenösaiscbcn republik
MUlhausen. In sprache und sittenbildern geschildert. Hrsg. v. A.
Stöbee. MUlhausen 1876. VIII + 123 s. 8.
MÖBIKOFEB, J. C. Die schweizerische mundart im verbältnlss zur hochdeut-
schen scbriftsprache. N. ausg. Bern 1864. 158 s. 8.
Nebqeb, k. Grammatik des meklenburgiscben dialektes älterer und neue-
rer zelt. Leipzig 1869. XII +194 s. 8.
Pasoh, E. Das Altenburger bauerndeutsch. Altenburg 1878. V+114s. 8.
Regel, K. Die Ruhlaer mundart. Welmar 1868. VIII + 314 s. 8. — Gramm.,
ordb., spräkprof.
Sallmann, K. Die deutsche mundart in Estli^nd. Cassel 1873. IV + 69 s.
— Lexlkalische beiträge zur deutschen mundart in Estland. Leipzig 1877.
88 s. 8. (Diss.)
SCHMELLEB, J. A. Bajerlsches wörterbuch. 2, m. des verfassers nachtra-
gen vermehrte ausgabe, hrsg. durch die histor. commission bet der
63 LUKDELL, LAMBSMÄL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 509
königl. akad. d. wiss., bearb. von G. E. Fromm ann. 1, 2. MUnclien
1873-77. XV 8. + 1784 sp., XXTIT s. + 1264 sp. 4.
ScHÖPF, J. B. Tirollsches idiotikon. Nach dessen tode voUendet von
A. J. HOFER. Insbmck 1866. 835 s. 8.
ScHRÖER, J. K. Dle laate der deutschen xnundarten des ungrischen berg-
ländes. Wien 1864. [Sitz.-ber. der phiL-hist. cl. der akad. d. wiss. XL V,
8. 187—264.] 8.
— Versuch einer darstellung der deutschen mundarten des nngrischen
berglandes. Wien 1864. [Sitz.-ber. XLIV.] 186 s. 8. — Spr&kpr. o.
ordlistor.
— Ein ansflag nacb Gottschee. Beitrag sar erforscbung der Gottscbeer
mnndart. 1, 2. Wien 1868—70. 242 s. 8.
ScHUERMANS, L. W. Allgemeen vlaamscb Idioticon. Leuven 1865 — 70.
XXVII -H 902 8. 8.
ScHULLER, J. C. Beitråge zu einem wörterbncbe der siebenbiirgiscb-säcb-
siscben mnndart. Prag 1865. XI + 91 s. 8.
ScHULTZE, M. Idioticon der nord-tbiiringiscben m andart. Nordbaasen 1874.
Vn+69 8. 8.
Seiler, g. a. Die Basler mundart. Basel 1879. XVIII + 364 s. 8. —
Ordb. o. gramm.
Spiesz, b. Die fränkiscb-benneberglscbe mundart. Wien 1878. X+102 8. 8.
StCrenbero, c. H. Ostfriesiscbes wörterbucb. Auricb 1857.
Trachsel, c. F. Glossarium der berllniscben wörter and redensarten,
dem Tolke abgelanscbt a. gesammelt. Berlin 1873. VIII + 68 s. 8.
ViLMAR, A. F. C. Idiotikon von Kurbessen. Marburg 1868. VIII + 479 8. 8.
[Weoeler. J.] W*örterbacb der Coblenzer mandart. Coblenz 1869. IV +
68 8. 8.
— Coblenz in seiner mundart und selnen bervorragenden persönlicbkeiten.
Coblenz 1876. VIII + 256 s. 8.
Weinhold, E. Bairiscbe grammatik. Berlin 1867. XVI + 394 s. 8.
— Alemanniscbe grammatik. Berlin 1863. VIII + 477 s. 8.
WiNKLERi J. Över de taal en de tongvalleu der friesen. Leeuwarden
1868. 53 8.
WiHTELBR, J. Die Eerenzer mundart des kantons Glarus. Leipz. u. Hei-
delberg 1876. XII + 240 8. 8.
WoLFF, J. Uber die natur der vokale im siebenbiirgiscb-säcbsisoben dia-
lekt. Hermannstadt 1875. 78 s. 8. (Progr.)
— Der consonantismus des siebenbiirgiscb-säcbsiscben. MUblbacb 1878. 71 s.
Ueberfelder, a. Eärntneriscbes idiotikon. Elageufartb 1862. 262 8. 8.
Zetnek, g. L. Sammlung des Yolkstbiimlicben In Temescber banat. Mund-
art. Spracbproben. Sägen. Görlltz 1865.
v. ZiNOERLS, J. Luzemiscbes wörterbucb. Insbruck 1869. VI + 80 s. 8.
Listan är bufyudsakligen uppgfjord dels efter Bartschs bibliografiska öf-
yersikter i Germania 1865 — 78 (äldre årgångar bafra icke varit mig till-
gängliga), dels efter MOldeners Bibliotbeca pbllologica, dels efter anti-
kvariska kataloger. Man kan göra sig ett begrepp om tyska litteraturens om-
fång inom våra ämnen, då man i Bartschs nyss anförda öfversikter finner - -
med Inräknlng af tidskriftsuppsatser för åren 1866 — 77 — under rubriken
>Mundarten> 247 titlar monografier, ordböcker o. d., 470 skrifter på dialekt;
vidare för samma tid: 425 titlar »Mäbrcben und sägen» (bvaribland dock
några slaviska, men med utelemnande af sådant som rör äldre sagor), 158
titlar »Volks- u. kinderlleder», 277 titlar »Sitten u. gebräucbe> — öfver alt
ur räkningen utelemnadt bvad som rör England ock Skandinavien.
Den äldre litteraturen (före 1860) finner man förtecknad i:
Dle literatur der deutscben mundarten. Ein bibliograpbiscber versucb
von P. Trömel. a US Petzboldfs Anzeiger der blbliograpbte u. bibliothek-
wissenscbaft besonders abgedruckt. Halle, Scbmidt 1854. 37 s. — med
<ergänzungen> o. fortsättn. i (Pakgkofers o.) Frommanns tidskrift Die deut-
510 LANDSMÅLSPÖREKTNOARKES FEST I UPPSALA NOV. 18 79. 64
schen ranndarten. I—VI. 1854—69. En fortsättning af Tbömels biblio-
grafi lår vara att vänta af L. MoHB, som gifrit en Littérature dn dialecte
alsacien. Blbliographie der in elsässischer mnndart erschlenenen schriften.
Strassburg 1877. 22 b. 8. N. Uuber. Die literatur der Salsburger
mnndart. Salzbnrg 1878. 31 s. 8.
Om den allmänna fördelningen af språk ock dialekter i Mellan-Europa
upplyser H. Kieperts Völker- und. sprachenkarte ron Deutscbland und den
nacbbarländern (Berlin, Reimer), ehnru tyskan på gi'änserna standom tager
litet för stort rum. — Till orientering kan ock tjäna H. RtJcKERTS Bericbt
Uber neaere deutsche mundartliche litteratur i Höpfners u. Zachers Zeitschr.
f. deutsche philol. 3, s. 161-200.
39. Ueber deutsche volksetvmologie von K. G. Andresex. Heilbronn
1876. — 3 aufl. 1878. VIII + 270 's. 8.
40. Af ven Hebrigs Archiv fUr das studium der neueren sprachen
egnar mycken uppmärksamhet åt munarterna. Enstaka uppsatser om ny-
are dialekter träffar man för öfrigt naturligtvis I alla möjliga tidskrifter
ock andra samlingar af filologiskt eller antikvariskt innehåll.
41. Verhandl. der XXX versammlung deutscher philologen und schul-
männer in Rostock 1875. Leipz. 1876. S. 122 f.
Jahrb. des Vereins f. niederdeutsche sprachforschung. Jahrg. 1875—78.
Bremen, KUhtmann. 131, 180, 183, 122 s. 8.
Korrespondenzblatt des Vereins f. niederdeutsche sprachforschung.
Jahrg. 1—3. 1877 — 79. Bremen, Ktihtmann. — Upptager smärre bidrag,
under det årsboken innehåller längre afhandlingar.
42. Seventh annual address of the president to the philol. soc. 1878,
bv H. Sweet: Dr L. Tobler on swiss-german dialects s. 47—52 (Trana.
of the philol. soc. 1877—79. s. 419—424).
. Här kan tilläggas, att filos, fakulteten i Jena som prisämne (1800 mk)
till 1 jan. 1883 uppcrifvit: Tyska språkområdets dialekter jämte språkkarta.
43. Verhandl. der XXX versamml. 1875 in Rostock. Leipz. 1876. S.
123 f. Verhandl. der XXXI versamml. 1876 in Tubingen. Leipz. 1877. S.
177—180. Verhandl. der XXXII versamml. in Wiesbaden 1877. Leipz. 1878.
S. 116—125, 130-132. Om Kråuters förslag se vidare Die dentschen
mundarten VII, s. 305 - 332, samt Steinmeyers Zeitschr. filr deutsches al-
terthum u. deutsche Ut. X. F. X, s. 299—309; om Michaelis' I den af ho-
nom utgifna Zeitschr. fur stenogr. u. orthogr. XXV, s. 105 — 126, samt The-
sen Uber die schreibung der dialekte auf physiologlscher grundlage. Von
G. Michaelis. 2 bearb. Berlin 1878. — Förslag äro äfven framstälda af
Th. Gartner ock J. BucHER i Moltkes Deutscher sprachwart (VI. 20 ock
VII. 10), som jag icke varit i tillfälle att se.
44. Mannhardts ord 1 inledningen till de af honom genom riksanti-
kvarien B. E. HiLDEBRAXD Utdelade frågorna rörande åkerbrukets mytologi.
Hans arbeten:
Gerraanische raythen. Berlin 1858. 760 s. 8.
Die götter der deutscheu und nordischen völker. Berlin 1860. 328 8. 8.
Roggenwolf und roggenhund. Danzig 1865. — 2 aufl. 1866. 74 a. 8.
Die korndämonen. Berlin 1868. 48 s. 8.
Wald- und f eldkulte. I, IL Berlin 1875, 77. XX + 646, XL VIII + 369 s. 8.
Zeitschrift fiir deutsche mythologie und sittenkunde hrsg. von J. W.
Wolf [I, II] ock W. Mannhardt [III, IV]. Göttingen 1863—59. 8.
Jfr M. Mannhardt et ses travaux, af H. G[aidoz] i Méluslne sp. 578—682.
46. Tysk sagolitteratur, folktro, seder ock bmk 1874—79 (jfr n. 38):
Bartbch, k. Sägen, märchen und gebräuche aus Meklenburg. I,[ II. Wien
1879-80. XXV + 524, 508 s. 8.
Debcke, E. Liibische geschichten und sägen. 2 aufl. LUbeck 1878. XVI + 3198.8.
Freis AUPP, R. Salzburger volkssagen. Wien 1879. VIII + 663 s. 8.
Fronius, F. F. Bilder aus dem sächsischen bauernleben in Siebenblir-
gen. Wien 1879. XII + 294 s. 8.
65 LUND£LL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. AKDEA LÄNDEB. 511
GlEBELHAUSEK, C. F. A. Mansfeldsche aagen nod erzählungen. In mans-
feldscber mandart erzählt. 5 aafl. Eisleben 1875. 152 s. 8.
GbäbsE) J. g. Th. Der sagenschatz des köuigreichs Sachsen. 2 aafl. Dres^-
den 1873-74. 978 s. 8.
Haltbich, J. Deutsobe volksmährchen aus dem sacbsenlande in Siebenbur-
gen. 2 aufl. Wien 1877. XIV +364 s. 8.
Hansen, c. P. Sägen und erzäblungen der Sylter friesen. Gardlng 1875.
XVm + 222 8. 8.
Haupt, a. Bamberger legenden und sägen. 2 aufl. Bamberg 1868. IX+360 s.
Jecklin, D. Volkstbiimlicbes aus GraubUnden. [I]-— III. Cbur 1874—78.
136, VnH-192, VI + 222 8.8.
Eiefee, F. J. Die sägen des Bbeinlandes von Basel bis Botterdam. 4
aufl. Mainz 1876. IV -»-314 s. 8.
Lekogekhaobr, H. g. Volkssagen aus dem kanton Baselland. Basel 1874.
180 8. 8.
Pfannenschhid, H. Germaniscbe erntefeste im heidnischen und cbrlstlicben
cultus mit besonderer beziebung auf Niedersacbsen. Hannoyer 1878.
XXX + 710 8. 8.
Pbiem, J. Nilmberger sägen und geschlcbten gesammelt. 2 aufl. Niimberg
1877. Vni + 257 8. 8.
RiCHTEB, J. W. O. Deutscber sagenscbatz. I. Sägen des Tbliringer ländes.
1-4. Eisleben 1877.
Roth, F. W. £. Kassans kunden und sägen, aus dem munde des Yolkes,
der chronik und deutscber dichter. 1—3. Wiesbaden 1879. 239, 176,
224 8. 8.
RoTHENBACH, J. E. VolksthUmllcbes aus dem kanton Bern. Lokalsagen
und satzangen des aberglaubens. ZUricb 1876. 62 s. 8.
8CHWEBEL, o. Die SHgen der Hobenzollem. Berlin 1877. VI+236 s. 8.
Sepp, J. N. Altbajeriscber sageoschatz zur bereicberung der indogerm.
mythologie. Munchen 1876. XVI + 735 a. 8.
SlMBOCK, K. Rbelnsagen. 8 aufl. Bonn 1879. XII + 469 s. 8.
Weltebs, H. Limburgscbe sägen, sprookjes en volksverbalen. 1, 2. Ven-
loo 1875—76. 240 s. 8.
WiTZSCHEL, A. Sägen, sitten und gebräuche aus Tbiiringen gesammelt.
Hrsg. v. G. L. SCHMIDT. Wien 1878. XV + 342 s. 8.
Zapp, L. Der sagenkreis des Fichtelgebirges. Hof 1875. 186 s. 8.
En något äldre samling ar: A. Wuttke, Der deutsche volksaber-
glaube der gegenwart. 2 bearb. Berlin 1869. 500 s. 8.
Med kännedom om att en samling af väderleksmärken är i gör-
ningen i Sverige (i meteorolog. anstalten i Uppsala) anför jag bär:
ScHWALBE, B. t^ber wetteraberglauben und die wetterregeln des gewöbn-
licben lebens. Vortrag. Berlin 1876. 43 s. 8.
BwAiNSON, C. A bandbook of weatber folklore : being a collection of prover-
bial sayings in various languages relating to tbe weatber. London 1873.
Tyska folkvisor 1874—79:
BUKOEB, H. Rundas und reimsprlicbe aus dem Vogtlande. Mit 22 vogt-
länd. schnadabUpfl-melodien. Planen 1876. LXVI + 307 s. 8.
Fbischbieb, U. Preuss. volkslieder in plattdeutscber mundart. Eönigsb.
1877. VIII +101 s. 8.
de Lafontaine, E. Die luzemburger kinderreime. Luxemb. 1877. XII + 62 s. 8.
PooATSCHNiGa, V. und Hebemann, E. Deutsobe volkslieder aus Kärnten.
1. 2 aufl. 2. Graz 1879, 70. XXn + 396, 224 s.
Weoeneb, Ph. Volkstbilmlicbe lieder aus Norddeutscbland, besonders dem
Magdeburger lande und Holstein. 1, 2. Leipzig 1879. VIII + 432 s. 8.
Weinhold, k. Weibnacbtspiele und lieder aus Stiddeutsobland und Scble-
sien. Neue [titel-]au8g. [Graz 1853]. Wien 1875. VII + 456 8. 8.
Habtmanx, a. Weibnacbtlied und welbnacbtspiel in Oberbajem. Muncben
1875. 189 8. 8.
i
512 LANDSMÄLSFÖRENINOARNES FEST I T7PPSALA NOT. 1879. 60
Jfr n. 48 — 50. Hänvisningar till sago- ock annan mjtologrisk folk-
litteratur finner man i Inledningen (§ 4) till 8IMBOCK8 Handbnch der mj-
thologie. Äfyen 5 uppl. af detta arbete från 1878 apptager mellertid in-
gen litteratur yngre än 1867.
46. Alsatia. Beiträge zar elsftsslschen geschicbte, sage, sitte nnd sprache.
Hrsg. von A. Stoebkb. 1—9. Stuttg., MUblh. u. Colm. 1851—68.
47. Alemannla. Zeitscbrift fiir sprache, literatur und volkskonde des
KlsasseS) Oberrheins nnd Scbwabens, hrsg. von A. Biblinoeb. Bonn. 6 mkförår.
48. BiBLiKOBB, A. Volksthiimliches ans Schwaben. Nebst wörterbnch
der Schwäbischen mnndart. 1—3. Freibnrg in Br. 1861—63. 1016 s., samt
— Ans Schwaben. Sägen, legenden, aberglauben, sitten, rechtsbräuche,
ortsneckerelen, lieder, kinderreime. Kene sammlung. 1, 2. Wiesbaden 1874,
75. Vra + 512, 635 s. 8.
Från Elsass har man en synnerligen innehållsrik samling i Elsässer
schatzkästel. Sammlung von gedichten nnd prosaischen anfsätzen in Strass-
burger mundart nebst einigen versstUcken in andern Idiomen des Elsasses.
Mit einem >schlussele zuem schatzkästeU von A. Stöbbb. Strassburg 1877.
XX+512 s. 8.
49. Die deutsche volkssage im verbältniss zu den mythen aller zeiten
und völker, mit iiber tausend eingeschalteten originalsagen. Von dr O.
HSNNE-AH Rhyn. 2 aufl. Wien 1879. XV + 720 s. 8.
50. Die deutschen volksbiicher. Gesammelt nnd in ihrer ursprung-
llchen echtheit wiederhergestellt von K. Stmbock. 1 — 13. Frankf. a. M.
1845—67. — Ny uppl. 1876 — .
51. Das deutsche räthselbuch. Von K. Simbock. 3 aufl. Frankf. a. M.
1874. 188 8. 8.
52. K. F. W. Wandeb, Deutsches sprichwörterlexikon. Ein hansbuch
f. das deutsche volk. I— V. Leipzig, Brockh. 1863 — . Öfver 70 häften å 2 mk.
En förträfflig mindre samling af ordspråk i dialekt finnes af dr E.
HÖPEB: Wie das volk spricht. Sprlchwörtliche redensarten. 8 aufl. Stutt-
gart 1876. IV +226 8. 8. — Jfr n. 38 (slutet).
53. Jfr Fourth annual address of the president to the philol. society
1875, by R. Mobbis i Träns, of the philol. soc. 1875 — 6, s. 1 f. Sixth annual
address 1877, by H. Swbet, s. 10 ff. Seventh annual address 1878, by H.
SWEET, s. 38 ff.
54. A Collection of English Words not Generally used etc. 1674. —
2 nppl. 1691. Sedan omtrykt flere gånger, senast af Dialect society (se
nedan n. 56). Ray var son af en hofslagare i Sussex, f. 1628, d. 1713;
var först teolog ock tillhörde Trinity college i Cambridge, men förlorade
denna ställning 1662, då han icke ville foga sig efter uniformitetsakten, ock
underhölls sedan af sin vän ock medarbetare Willugby, samt kunde ute-
slutande egna sig åt vetenskapliga sysselsättningar. Ray samlade ordspråk,
sysselsatte sig äfven med oregelbundenhetema i den engelska ortografien
(se An account of somc errors and defects in our english alphabet, ortho-
graphy, and manner of spelling i Dialect society^s upplaga af hans dialekt-
ordbok, s. 23 — 28) ock biträdde Wilkins vid utarbetandet af hans Philoso-
phical language. Jfr Carus, Gesch. der zool. Miinchen 1872. S. 428 — 447.
Ray påminner oss svenskar om Sundevall.
55. Second annual address of the president to the philological society
1873, by A. J. Ellis, i Träns, of the philol. soc. 1873—74, s. 247 f. Third
annual address 1874, af den samme a. a. s. 447 — 451. Fourth annual address
1875, by R. Morris, i Träns. 1875—6, s. 139-141. Dialect 80ciety'8 Re-
ports 1873 -78 (med olika häften af sällskapets publikationer.)
56. English dlaleot sooietys publikationer (London, Trubner, 8.):
Series A. Bibliographical.
A bibliographical list of the works that have been published. or are
known to exist in ms., illustrative of the various dialects of english.
Compilcd by members of the English dialect society, and edited by W.
67 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLIP 1 SVERIGE O. ANDHA LÄNDER. 513
W. Skeat and J. H. Nodal. Part I— III. 1873—77. IV + VIII + 201 s. —
Inneh. mellan 1500 ock 2000 titlar.
Series B. Reprlnted glossaries.
I — VII. North of England words; from 'A tour to tho cayes*, by J.
H.; 1871. ProYincialisms of east Yorkshire; bj mr Marshall; 1788. Pro*
Yincialisms of east Norfolk; by mr Marshall; 1787. Provinoialisms of
the vale of Glocester; by mr Marshall; 1789. Provlucialisms of the Mid-
land countles; by mr Marshall; 1790. Proyinclalisms of west Devonshire;
by mr Marshall; 1796. A glossary of words used in the west riding of
Yorkshire; by dr Willan; 1811. Edited by W. W. Skeat. 1873. VI + llSs.
VIII— XIV. Derbyshire lead-mining terms ; wlth a reprint of Manlove^s
'Rbymed chronicle'; by T. I. Tappinq. Derbyshire lead-mining terms;
by T. HOUGHTON; 1681. Derbyshire mining terms; by J. Mawe: 1802.
Words used in the isle of Thanet; by J. Lewis; 1736. Words used in
Heref ordshire ; by J. DuNCUMS; 1804. Early scottish glossary; from DUN-
can's Appendix etymologiae; 1695. Various proyinclalisms; from Hearne'&
glossaries; 1724—5. Edited by W. W. Skeat. 1874. VIII + 92 s.
XV — XVII. A collection of english words not generally used, with their
signification and original: in two alphabetical catalognes: the one such
as are proper to the northern, the other to the southem countles. With
an account of ^he preparing and refining such metals and minerals as are
gotten in England. By John Ray, fellow of the Roy al society. To which
is appended Thoresby's letter to Ray, 1703. Re-arranged and edited (with
Introduotion, notes and index) by W. W. Skeat. 1874. XXIX + 122 s.
XVIII— XXII. Dialectal words; from 'Kennbtt^s Parochial antiquities' ;
1696. Wiltshire words; from 'Britton's Beauties of Wiltshire', 1826; oom-
pared with 'Akerman's Glossary', 1842. East anglian words; from Spur-
DENS' Supplement to Förby; 1840. Suffolk words; from Cullum'8 History
of Hawsted; 1813. East Yorkshire words (supplement); by mr Marshal;
1796. Ed. by W. W. Skeat. 1879. VIII -t- 111 s.
Series C. Original glossaries, and glossaries with frcsh additions.
I. A glossary of words used in Swaledale, Yorkshire. By captain
John Harland. 1873. IV + 28 s.
II. A glossary of words used in the neighbourhood of Whitbv. By
F. K. ROBINSON. P. I. 1875. S. 1—144.
III. [II— VI.] Cleveland words (supplementary) ; by J. C. Atkinsox.
An alplmbct of kenticisms; by S. Peqge; a. d. 1736. Surrey provinoialisms;
by Q. Leveson Gower. Oxf ordshire words; by mrs Parker. South-War-
wickshire words: by mrs Francis. Edited by W. W. Skeat. 1876. XIV + 149 s.
IV. A glossary of words used in the neighbourhood of Whitby. By
F. K. ROBINSON. P. II. 1876. XXV s. + s. 145-229.
V. A glossary of words pertaining to the dialect of Mld- Yorkshire; with
others peculiar to lower Nidderdale. To which is prefixed an outline grammar
of the mid- Yorkshire dialect. By C. Clouoh Robinson. 1876. LIX + 164 s.
VI. A glossary of words used in the wapentakes of Manley and Cor-
ringham, Lincolnshire. By E. Pbacock. 1877. V -f 281 s.
VII. A glossary of words used in Holderness in the east-riding of
Yorkshire. By F. Ross, Ii. Stead and Th. Holderness. 1877. IV + 162
s. — S. 5 — 12 gramm. Uttalet betecknadt med Ellis' >glossic>.
VIII. A glossary of words and phrases pertaining to the dialect of
Cumberland. By W.*Dickinson. 1878. XXIV + 117 s.
IX. A dictionary of english plant-names. By J. Britten and B. Hol-
land. P. I. 1878. X% 28 + 197 s. (t. o. m. F.).
X. Supplement till VIII. 1879. S. 123—135.
Series D. Miscellaneous.
A history of english sounds from the carliest period, including an
Inyestigation of the general laws of sound change, and full word lists. By
H. Sweet. 1874. XI 4-163 8.(=Trans. of thephilol. soc. 1873— 74, s 461-623).
514 LAND8MAl8FÖR£NINQARN£S fest i UPPSALA K07. 1879. 68
The dialect of west äomerset. By F. Th. Elwobtht, with an appen-
dlx. 1875. 78 8. (=Traus. 1875-76, s. 197—272). — Ljudlära.
Mlscellanies. I. On the surrival of early engllsh words in onr present
dialects. By R. MOBBis. 1879. 12 s. — II. On the dialects of eleven
aouthern and sonth-westem coanties, with a new classification of the eng-
llsh dialects. By L. L. Bonapabtk. With 2 maps. (From the Irans, of
the phil. soc. for 1875—76). 1877. S. 13-24.
An outline of the grammar of the dialect of west Somerset. By F. Th.
Elwobthy. (From the Träns. f. 1877—79). 1877. 118 s. — Forml. o. språkprof.
Flue hundred pointes of good husbandrle. By Th. Tusbeb. Tbe ed.
of 1580 collated with those of 1673 and 1577. Tog. with a reprint, from
the unique copy in the british museum, of >A hundreth good pointes of
husbandrie» 1557. Ed. (with introd.. notes, and gloss.) by W. Patne and
S. J. Hebbtaoe. 1878. XXXI + 350 s.
Specimens of english dialects. I. Devonshire. An Exmoor scoldlng
and courtsbip, ed. by F. T. Elwobthy. II. Westmoreland. A bran new
wark. Ed. by prof. Skeat. 1879. VIII + 222 s. — Den förra med glossic-
omskrifning samt glossar.
På omslaget angifvas som hörande till Dialect society's publikationer,
ser. C. III: A glossary of the Lancashire dialect. By H. Nodal and G.
MiLNEB. P. I. A— E. Manchester 1875. XV + 123 s. 8. — eljes utgifven
af Manchester literary club ; samt W. D. Pabish, A dictionary of the Sussex
dialect and collection of provincialisms in use in tbe county of Sussex. 2
ed. 1875. V + 148 s. 8.
Man bar rätt att beklaga sig öfver den bibllografiska anordningen af
dessa publikationer, hvllken i själfva värket är alldeles ohjälplig.
Jag känner frän senare tid än 1875 (jfr n. 56 A):
Ohabnock, R. S. Glossary of tbe Essex dialect. London 1880. 4 mk 20 pf.
Jahieso:n's Dictionary of the scottish language, abridged by J. Johnbtone
New ed. rev. a. enl. by J. LoNGMCiB. London, Nimmo 1877. 690 s. 8
Leiqh, E. Glossary of words used in the dialect of Cheshire. London,
Hamilton. 1877. 248 s. "^
Jackson, G. F. Shropshire word-book. P. I. London 1879. CIV + 128 s.
Ett åt minstone till omfånget rätt betydande, något tidigare arbete är
Atkjnson, J. c. a glossary of the Cleveland dialect: explanatory, deriva-
tive and critical. London 1868. LIV + 616. s. 4.
57. Efter 1873 äro utgifna ordböcker eller ordlistor (jfr n. 56^ för gref-
skapen Sussex (Pabish), Surrey (C, III), Essex (Chabnock), Oxford (C, III),
Warwick (C, III), Lincoln (C, VI), Chester (Leioh), Lancaster (Nodal Sc
Milneb), York (C, I— V, VII), Cumberland (C, VIII, X). Salop (Jackson);
under utarbetning äro sådana för English dialect society för grefskapen
Kent, Hants, Berks, Bedford, Somerset, Devons, Cornwall, Norfolk, Lei-
cester, Nottingbam, Derby, StafEord, Westmoreland; dessutom för Mont-
gomeryshire i Wales, samt för Skottland (Mubbay) ock Irland. Engl. dial.
«oc. Sixth rep. for 1878. § 2, 4, 5.
58. Papers of the Manchester literary club. Vol. 2. Session 1875—76.
London 1876 innehåller A bibliographlcal list of books illustrating the Lan-
<;ashire dialect. VI +190 + 46. Jfr slutet af n. 56.
59. English dialect society. Sixth report. For the year 1878. § 10.
60. The dialect of the southern countles of Scotland: its pronnncia-
tion, grammar and historical relations. With an appendlx on the present
limits of the gaellc and Lowland scotch, and the dialectical divisions of
the Lowland tongue. And a linguistical map of Scotland. By James A.
H. MUBBAY. London 1873. Träns, of the philol. soc. 1870—72. VII + 251 8.8.
61. A. J. Ellis, On early english pronunciation, with especial refe-
rence to Shakspere and Chaucer. I— IV. London 1867 — 75.
62. Ellis kallar sina olika system paleotype. glossic ock engy-
type; Sweet bar broad ock narrow romic.
69 LUNBBLL, LANDSMÅL o. FOLKLIF I 8VERIGB o. ANPRA LÄNDER. 515
68. Träns, of tbe phllol. sqc. 1876—76, s. 283 f. (Mobbis' addx. I.
1876); samt Engl. dial. soc. 6th report for 1878. § 7.
64. Nja former af engelska:
Pennsylyanla dutch: a dialect of south german with an infusion of
english. Bj S. S. Haldbman. London 1872. VIII + 69 s. 8.
Pidgin-english sing-song or songs and stories in the china-english dia-
lect. By Ch. g. Lbland. London 1876. 139 s. 8.
Eurzgef asste neger-englische grammatik (af Wullsghlägbl). Bautzen 1854.
>Book8 of americanisms» i Engl. dial. soc. Bibliogr. list, s. 166—170.
»Slang and cant» a. a. s. 157 — 165; den tidigaste samlingen från 1565,
den mest betydande [af J. Camdbn Hottbn:] Slang dictionary. 3 ed.
London 1864. (Med 10,000 ord).
65. A. KioOLAi, i^bei die dialekfe der engliscben spracbe i Herrigs
Arcbiy. B. 55, s. 383 — 406. N. anser Somersets, Lancasbires, Torksbires
ock Skottlands mål för de viktigaste. — Jfr Engl. dial. soc. Bibliogr. list
under de olika grefskapen.
66. Adam Bede Innebåller Staffordsbire- ock Derbysbiremål; Silas
Mar ner är bemma i Warvricksbire. Engl. dial. soc. Bibliogr. list, s. VIII.
67. Brittiska folkvisor:
Englisb and scottisb ballads. Selected and edited by F. Jahes Child.
I—VIII. Boston 1857—64. 8. — S. XIII— XXXIII innebålla förteckning
öfrer äldre samlingar. Jfr också Lemgkb 1 Eberts Jabrb. IV, s. 1 ff.
Nyare samlingar:
AzoN, W. E. J. Folk-song and folk-speecb of Lancasbire; or tbe ballads
and songs of tbe county Palatine, w. notes on tbe diaL and an app.
on Lancasbire folklore. London (Mancbester) 1871. 102 s. 12.
ATToa27, W. E. Tbe ballads of Scotland. 1, 2. 2 ed. Edinb. & Lond.
1859. XG + 288, VIII + 389 s. 8.
Bell, R. Ballads and songs of tbe peasantry of England. New ed. 1865. 250 s.
* Bbodeick, a. Songs of tbe people. (RiTington) 1866. 280 s. 12.
Chambebs, R. Tbe songs of Scotland prior to Burns. W. tbe tunes. Lond.
åc Edinb. 1862. 8. 6 sb.
— Popnlar rbymes of Scotland. New ed. Lond. 1870. 408 s.
Ohappbll, W. Tbe ballad literatare and populär muslc of tbe oiden
time : a collection of old songs, ballads and dance tunes, wbicb constl-
tute tbe national mnsic of England. 1, 2. Lond. 1870. 42 sb.
DUNGATHAIL, Street ballads: populär poetry and bousebold songs of Ire-
land. 2 ed. 1865. 310 s.
GiLPiN, S. Tbe songs and ballads of Oumberland and tbe Lake country. W.
blogr. sketcbes, notes and gloss. 2 ed. Carlisle (Lond. Routl.) 1874. —
1 nppl. 1866. XIV + 560 s. 8.
— Tbe pop. poetry of Cumberland a. tbe Lake country. Carlisle 1876. VIU+ 246 s.
Gltde, J. Tbe new Suffolk garland: a mlscellany of anecdotes, roman-
tic ballads, descriptlons, poems and songs. Lond. 1866. 460 s. 8.
— Tbe Norfolk garland: a collection of tbe superstitious beliefs and prao-
tices, proYcrbs, curlous cnstoms, ballads and songs of tbe people of
Norfolk. Lond. 1872. 405 s. 8.
Habland, J. Ballads and songs of Lancasbire, ancient and modem; cor^
rected by T. Wilkinson. 2 ed. Lond. 1874. 560 s. 8.
Hazlitt, W. c. Bemains of tbe early populär poetry of England. I —
IV. Lond. 1864—66. — , XIII + 294, VI + 321, VI + 372 s. 12.
Hates, E. Tbe ballads of Ireland. I, n. 1866. 10 sb.
Inoledbw, g. J. D. Tbe ballads and songs of Yorksbire, transoribed from
private manuscripts, rare broadsldes and scarce publlcations; w. notes
and a gloss. 1860. XI + 319 s. 12.
Jewitt, Ll. Ballads and songs of Derbysbire. Lond. 1867. 824 s. 12.
8v. lamdim. N. B, /. 35
516 LANDSMÅL8FÖRBNIKGARNE8 FB8T I UPPSALA NOT. 1879. 70
Mackay, Oh. The legend, and romantlc ballads of 8cotland. Lond. 1861.
360 8. 12.
Maidment, J. Scottish ballads and songs, historical and traditionary. I, IL
Edlnb. 1868. XX + 710 s. 8.
MUBBAT, J. C. The ballads and songs of Scotland, in view of their in-
flnence on the character.of the people. Lond. 1874. 220 s. 8.
BOBEBTS, J. 8. The legendarj ballads of Bngland and Scotland. Lond. 1868.
XI + 628 8. 8.
WmTBLAW, A. Book of scottish ballads: a comprehensire collection of the
most approved ballads of Scotland, anclent a. modem. New ed. 1875.
XV + 676 s. — Åldre nppl. 1846 ock 1866.
Ballads and legends of Cheshire, 1867. 820 s. 8.
The ballad minstrelsy of Scotland, romantlc and historical; w. notes and
introd. on the ballad poetry of Scotland. 1871. 684 s. 8.
Nnrsery rhymes:
Elliott, J. W. National nnrsery rhymes and nnrsery songs set to mnslc.
Lond. 1870. 8. 7 sh. 6 d.
Halliwell, J. o. The nnrsery rhymes of England, obtained principally
from oral tradition. 2 ed. London 1842. XII + 269s. 8. »New ed. 1868.
MÖLLEB, T. A badget of nnrsery rhymes, jingles and ditties: together w.
a choice coU. as well of proverbs, as of saylngs, sentences, maximes,
phrases and riddles. 2 ed. Eopenh. 1872. 32 s.
Pebcts foliomannskript, som l&nge var otillgängligt, är nn ntg. af
J. W. Hales ock F., J. FUENIVALL, I— III. 1867, 68. 42 sh. Ritbons samling:
Scottish songs and ballads, är ntg. i nya nppL 1866 ock 1873 (410 s.);
Ramsays The tea-table mlscellany, som först vakte uppmärksamheten på
Skottlands folkdiktning, efter 14 nppl. omtrykt i 2 voll. Glasgow 1872.
— A collection of old ballads från 1728 är omtrykt, I — III, Lond. 1871.
Sångerna om Robin Hood äro samlade 1
The Robin Hood. Garlands and ballads, with the tale of the lytell
geste: a collection of all the poems, songs and ballads relating to this
celebrated yeoman. By J. M. GuTCH. 1, 2. London 1850. Vni+XXXVm
+ 391, VII -f XXII + 447 8. 8.
68. Ballad SOOlety utgaf för 1870—74 The Rozbnrghe ballads, I— VI,
with short notes by W. Chappell, samt en samling Ballads from mann-
scripts I, II; ed. by W. R. Mobfill, ock en samling Love poems and hu-
mörens ballads genom F. A. Fubntvall.
Roxb. balladerna äro äfven ntg. af Ch. Hiin>LÉY 1873 — .
69. Engelska sagor, folktro, seder ook bruk:
Bband, J. Observations on the popnlar antiquities of Great Britain:
chiefly illustrating the origin of onr vnlgar and provincial customs,
ceremonies, and snperstitions. New ed. by H. Ellis. I— III. Lond.
1858-66. — Flere uppl. (1848—49: XX + 639, V f 622, IV + 499 s. 8).
OUNNINGHAM, A. Traditional tales of the engllsh and scottish peasantry.
New ed. Lond. 1875.
Dyeb, t. F. Th. Engllsh folklore. Lond. 1878. VIII + 290 s.
Halliwell, J. o. Pop. rhymes and nnrsery tales. Lond. 1849. XI + 276 s. 8.
Habdwigk, Oh. Traditions, snperstitions, and folklore, chiefly of Lan-
cashire and the north of England: their affinity to others in widely
distributed localitles, their eastem origin and mythical signlficance.
Manchester 1872. XIX + 306 s. 8.
Hablakd, J. and Wilkinson, T. T. Lancashire folklore, illnstratiye of
the snperstitions beliefs and practices, local cnstoms and usages of
the people of the county of Palatine. London 1867. XII + 308 s. 8.
— Lancashire legends, traditions, pageants, sports. W. an appendiz con-
taining a rare tract on the Lancashire witches. Lond. 1873. 6 sh.
Hendebson, W. Notes on the folklore of the northem counties of Eng-
land and the borders. Lond. 1866. XXVI + 344 s. 8. — Ny nppL 1879.
71 LUNDELL, LANDSMÅL o. FOLKLIF 1 8TBRIOX o. ANDRA Llin>BB. 517
Btsbnbbbg, Th. The dialeot and folklore of Northamptonshlre. London
1861. XVI + 200 s. 8. — Folklore s. 129-.
Whitoombe, H. P. Bygone days in DeTonshire and Comwall, w. notes of
existing supentitions and cnstoms. Lond. 1874. 7^ sh.
White, J. P. Lays and legends of the english Lake oountry. Lond. 1873. 360 s.
Williams, H. The snperstitions of witchcraft. Lond. 1865. 310 8. 8.
Legends of Westmoreland and the Lake distrlct. Lond. 1868. 2 sh.'
Soaradale; or llfe on the Lancashire and Torkshire horder thirty years
ago. I — ni. Lond. 1860. 31 sh. 6 d.
Möjligtvis hör något af dessa arbeten till Storbritaniens keltiska be-
folkning 1 Skottland ock Irland, Wales ock Comwall; hrilken anmärkning
åfven gibller n. 67. Jfr n. 72. >
70. Jfr ScHMiTZ, Encyclop. des philol. stndinms d. neneren spr. 2 anfl.
n. Leips. 1876. S. 250. — J. A. A. MuiB, A handbook of proverbs, eng-
lish, soottish, irish, amerlcan, Shakspearian and scriptoral, and family
mottoes. London 1873. 192 s. 12. Redan titeln är betecknande.
71. J. 8. Blackie, The langaage and literatare of the scottish Hlgh-
lands. Edinb. 1876. 8. 237.
.72. BrittiBk-keltiska sagor:
BoTTBELL, W. Traditions and hearthslde stories of west Comwall. 2 ser.
Lond. 1873. IV + 300 s. 8.
Campbell. J. F. Fopnlar tales of the West-higlands, orally collected, w.
a translation. I— IV. Lond. 1860—62. 8. 32 sh.
Cablbton, W. Traits and stories of the irish peasantry. A new ed. 1, 2.
Dublin 1848—44. XXIV +427, 430 s. 8.
Cbokeb, t. c Fairy legends and traditions of the sonth of Ireland. New
ed. by T. Wbioht. Lond. 1870. XXXIV + 486 s. 8.
HuKT, R. Populär romances of the west of England; or, the drolls, tradi-
tions, and superstitions of old Cornwall. I, II. London 1866. XXIV +
819, VIII + 292 s. 8.
JoTCE, P. W. Old celtlo romances transl. from the gaellc. Lond. 1879.
XX + 420 8. 8.
Kbnnedt, P. Legendary fiotions of the Irish celts. Coll. a. narrated. Lond.
1866. IX + 362 s. 8.
Loteb, S. Legends and stories of Ireland. New ed. 1, 2. Lond. 1848. XXIV
+ 586 s. 8.
Napieb, J. Folklore: or, superstitions beliefs In the west of Scotland
within this century. Lond. 1879. VIII + 190 s. 8.
RODENBEBO, J. Bin herbst in Wales. Land u. lente, mährohen u. Heder.
Hannover 1868. XVIII + 326 + 14 s. 8.
SiKES, W. Brltish goblins, welsh folklore, falry mythologie, legends and
traditions. W. illnstr. Lond. 1879. 428 s. 8.
Samlingar af gaeliska sånger ock musik anföras af Blaokies. 269. 8e för
öfrigt D. Campbell, Language, poetry and muslc of the Highland elans; w.
illustratlYe traditions and anecdotes and nnmerons ancient Highland airs.
Bdinb. 1862. 290 s. *— Om sederna Maokbnzie (Edinb. 1872) ock Looan
(Inyemess 1876). •
73. Bretonsk f olUitteratnr :
Bbttetbe, L. Contes pop. de la Grande Bretagne. Paris 1876. XLVIII +
386 s. 8.
Hebbabt de la ViLLEMABQué, Th. Barzaz-Breiz. Chants pop. de la Bre-
tagne, rea, träd. et annotés. 6 éd. Paris 1866. CXXVI + 640 s. 8. — 1
uppl. 1840. Om deras äkthet LtJZEL, Paris 1872.
— Contes pop. des anciens bretons. I, II. Paris 1842. XV + 330, 335 s. 8.
LUZEL, F. M. Owerziou Breis-Izel. Chants pop. de la Basse-Bretagne
recneUlis et tradnits. I, II. Lorient 1868—74. VI + 669, VII + 684 s. 8.
— Contes bretons, recueillls et traduits. Qnimperlé 1870. XV +103 s. 18.
618 LANBSH^SFÖBSNmOABNSS FS8T I UPPSALA NOV. 1879. 72
— Veillées bretonnes. MoenrSt chants, contet et récits popalaires des bre-
tons armorlcains. Morlalz 1879. 2 fr. 50 c.
Pbadbbe, o. La Bretagne poétiqne. Traditions, moean, contnmes, dhan-
sons, légendes, ballades etc. Paris 1873. XIV +468 s. 8.
Sauvé, L. F. ProTerbes et dictons de la Basse>Bretagne, recuelllis et tra-
dalts. Texte breton et Iran^ais. Paris 1878. VII + 168 s. 8.
SoUYEåTBB, ä. Fojer breton; traditions pop. Paris 1844. 7 fr. 60 c. — Sagor.
Tboudb, a. et MiLiN, G. Le contenr breton on contes bretons recuelllis.
Texte orig. avec träd. fran^. Brest 1870. 348 s. 8.
74. HiNGANT, Bléments de la grammaire bretonne. Trégnier 1868.
(Tryckortens dialekt). — Jfr Third annnal address of the president to the
pMloI. soc. for 1874, by A. J. Ellis (om keltiska af Gaidoz) 1 Trana,
of the phUol. soc. 1878—74, s. 377—382.
76. K&Uor för romaniska folk ock spr&k: Bomania, Ebebtb ock
Lbkceeb Jahrb. f. roman. a. engl. Ut., Gböbebs Zeltschr. f. roman, phi*
loL (bibliogr. 1876 — 78); vidare P. Meteb i Third annaal address of the pre-
sident to the philol. soc. (för 1874), bj A. J. Ellis; ock i Fonrth address (för
1876), by R. Morris: Träns, of the philol. soc. 1873—74, s. 407—439; 1876
—76, s. 118—133; Fb. Neumakn, Die roman, sprachforschnng in den letz-
ten beiden jahren [1876, 76] i Enhns Zeitschr. f. vergl. spracMorsch. XXIV,
s. 168—200; C. Sachb, Cber den hentigen stånd der roman, dialektfor-
schung i Herrigs Archiy. B. 64 (1876), s. 241—302.
76. Th. Hagbebg, Den proven^alska ritterhetens ätemppst&ndelse 1
det nittonde årh. Ups. 1873. O. G. Ebtlajtdbb, Bidr. t. den proyen^alska
litteraturens hist. Helsingf. 1868. O. Sachs, Zar nenproTenaal. litt. i Herrigs
Archiy. B. 61 (1879), s. 427—438. — Grammatiska ock lexikaliska arbeten
om proven9al8ka mål har jag sammanfört med arbeten om franska i n.
86. Blbliographie des ouvrages écrits en patois du midi de la France
et des travaux sur la langue romano-proven^ale finnes af B. Bsboul. Pa-
ris 1877. 89 8. Det proTen9al8ka folkllfyets olika sidor behandlas i*J.
Cbaio, Miejoar or proyen^al legends, life, language, literatare in the land
of the felibre. Xiondon 1877. VII + 496 s. 8.
77. Jasmin (eller Jansemin), f. 1797 eller 1798, d. 1864, yftkte först
1822 en allmännare uppmärksamhet. 1836 utkom hans första samling. Las
papillötos (papiljottema), som intill 1860 yoro spridda i 20,000 ex.; senare
de dikter, . som i öfyersättning skulle heta Den blinda flickan i Castel-
Cnlllé, Den yansinniga Marta. De bada tyillingbrödema, En sons arbete-
yecka. Stad ock land, m. fl.
78. Professor Haobbbg föreläste Mistbals Miréio yårterm. 1873.
79. Boumanilles hustru 'Boso-AnaYs Gbas yann första priset, en
yiolblomma af silfyer, i Apt.
80. Jfr P. Meteb, Ouyrages sur les patois i Beyne crit. 1866. 1, s. 366.
81. V. E. LiDFOBSS, Nykatalansk yitterhet, i tidskr. Framtiden. Ny f.
I. 1877, s. 643—669. Jfr Haobbbg, Proy. yitt. s. 87; J. Stobm, De roman-
ske sprog og folk. Krist. 1871. S. 60—79.
82. De som tre ginger fått högsta priset yld joch^ florals, förklaras
för >mestres del gay-saber>.
83. Katalaask folklltteratar:
Bbiz, F. P. Gansons de la terra. Gants populärs catalans. I — V. Bai^
cel. 1866—77. 271, 263, 276, 262, 302 s. 8. — Prisbelönt 1 Wien 1873
ock Flladelfia 1876.
Mabponb t Labböb, F. Lo rondallayre. Quentos popalars catalans. I —
m. Barcel, 1872-76. 117, XVU+lll, XX + 173 s. 8.
— Jochs de la inf anda. I. Barcel. 1876.
— Tradlcions del Vallés ab notas comparatiyas. Barcel. 1877. iy + 102 s. 12.
Ulbbbch t VimrBTA, Bomanoer catalå, histörich, tradlcional y de oostums.
Barcel. 1877. 806 s. 8.
73 LUNBBLL, LANDSICÅL o. FOLKLIF I SYEBIGE o. ANBBA LÄNDEE. 519
84. Om katalaaskt spr&k (jfr n. 103):
DE BOFABULL, A. Estudios, slstema gramatioal j crestomatia de la lengaa
catalana. Barcel. 1864. 216 s. 8.
ESTOECQ T Signes, P. Gramatica de la lengna catalana. Barcel. 1867.
— Poetica e rima de la Uengua catal. Qerona 1862.
Pahissa t Ribas, L. Gompendi di g^amatica catalana. Barcel. 1873. 8.
Pebs y Ramoka, Historia de la lengua y de» la literatara catalana. Bar-
cel. 1867. 862 9.
Sauba, S. a. Diccionario manual 6 Tocabnlario completo de las lengnas
catalana-castellana y castellana-catalana. 1, 2. Barcel. 1869 — 61. 383,
692 8.-3 ed. 1863—64.
Eatalanskans fonetik är behandlad af den i texten nämde Mila y Fon-
TANALB, som ooksä ntgifyit Poétes catalans (Paris 1876).
86. P. Meybb i Träns, of the philol. soc. 1873—74, s. 408 ff.
86. Litteraturen om franska ook provengalska dialekter (i Frank-
rike, Belgien, Schweis) före 1840 finner man förtecknad hos Pieequin de
Gehbloux, Hist. littéraire, phllologiqne et bibllograpbique des patois. Paris
1841. 8. 217—336. Förteckningen Öfver Bibliothéqne patoise du fen Bur-
gaud des Marets (1, 2. Paris 1873. 3661 nummer) har jag icke haft till-
fälle att se. I Rapport sur la bibliothéque de la société liégeolse de litté-
rature wallonne har Capitatne redogjort för de flandriska dialekterna
ock deras litteratur. Bibliographie du patois lorrain af L. Jouye, Nancy
1866. 30 s. 8. Den yngsta sammanfattande framställningen torde yara
J. F. ScHKAKBNBUBO, Tableau synoptique et comparatif des idiomes
populaires ou patois de la France, accompagné d*un choiz de morceaux
en vers et en prose. Berlin 1840. X + 294 s. 8.
Litteratur efter 1840 (jfr i synnerhet n. 9:^ 96, 101):
Agnel, E. Observations sur la prononciation et le langage rustique des
enrirons de Paris. Paris 1866. 118 s. 8.
Andbbws, J. B. Sssai d*une gramm. du dialecte mentonais, avec quelques
contes, chansens et musique du pays. Nice 1876. 80 s. 8.
— Vocabnlaire frän Qais-men ton ais. Nice 1877. 174 s. 12.
Audée, L. Du langage popnlaire en Yendée. Napoléon-Vendée 1867.
Ayeb» c. Introd. å Tétude des dial. au pays romand. Neuch&tel 1878. 36
s. 8. (Progr.)
AzAis, G. Diet. des idiomes languedociens étymologique, comparatif et
technologique. I: 1—3. Béziers 1864—67. 8. 8 fr.
— Catalogue botanlque; synonymie languedocienne, proven^ale, gasconne,
quercinoise. Béziers 1871. 8. 4 fr.
— Diet. des idiomes romans du midi de la France comprenant les dialec-
tes du haut et du bas Languedoc, de la Provence, de la Gascogne,
du Béarn, du Quercy, du Rouergue, du Limousin, du Dauphiné etc.
T. 1—3 — . Montpellier 1877 — .
Bauugabten, J. Vorrede und probe eines >Qlossaire des idiomes popul.
du nord et du centre de la France». Coblenz 1869. 26 s. 4. (Progr.)
— Glossaire des idiomes pop. du nord et du centre de la France. I: 1.
Ooblenz 1870. III i- 160 s. 8. — Skulle utkomma i 10 häften.
Beauchet-Fillau, H. Essai sur le patois poitevin, ou petit glossaire de
quelques-uns des möts usités dans le canton de Ohef-Boutonne et les
communes voisines. (Melle) Niort 1864. XVI + 288 s. 8.
Bobmans, S. Vocabulaire des houilleurs liégeois. Liége 1864. 120 s. 8.
B0T70HEBIE, A. Patols de la Saintonge, curiosités étymologlques et gram-
maticales. Angouléme 1866. 118 s. 8. (Särtr.).
BoucoiBAN, L. Diet. analoglque et étymologique des idiomes mérldionaux
qui sont parlés depuis Nice jusqu'å Bayonne et depuis les Pyrénées
jusqn'an centre de la« France, compr. tous les termes vulg. de la flore
et de la faune mérid., un grand nombre de citations prises dans les
meilleurs autenrs, ainsi qu'nne coUection de proverbes locauz tirés de
630 LÅNDSKÅLSFÖKXNINeARNXS FB8T I UPPSALA NOT. 1879. 74
nos moralistes popolaires. Nimes 1876 — . — Arb. skall blifra trå
Yolymer om 24 tr. hyardera.
Bbidel, D. Glossaire du patois de la Suisse romande; pubL par L. Fav-
BAT. Laasanne 1866. Xyi-f>5é4 s. 8. — Ur Mém. de la Soc. d'hl8t. de
la Sulsse rom. T. XXI.
Callet, P. M. Glossaire yaudois. Laas. 1862. 301 s. 8.
Caitdåban, Dialecte bordelala» essai grammaticaL Paris 1862. 2 fr.
CÉNAC-MONCAUT, J. É. M. Essai sur la langae et la littérature gasconnes. 1868.
— Biet. gascon-frangais (dial. da dép. du Gers), soItI d'an abrégé de la
gramm. gaaconne. Paris 1863. 8. 5 fr. 60 c.
Chabaneau, c. Gramm. limoasine. Phonétiqne. Parties da discoars. Paris
(Montpellier) 1876. 334 s. 8. — Ur Rev. des langaes rom.
Chabrand, J. a. et A. de Boghas d'Aiqlun, Patois des alpes cottiennes
(Brian^onnals et Vallées yaadoises) et en particulier da Qaeyras. Gre-
noble 1877. 232 s. 8.
DB Chambbum, S. Glossaire dn Morran, étude sor le langage de cette
contrée comparé avec les principaax dialectes oa patois de la France,
de la Belgiqae wallonne et de la Saisse romande. Autan (Paris) 1878.
XXn+ »70 s. 4.
Chabdon, H. Étades sot les dialectes et les patois dans la langae frang., et
spécialement sar le dial. et les patois da Maine. Le Mans 1869. 31
s. 8. (6&rtr.).
CHA\niE, Diet. étjmologiqae de la langae wallonne. Liége 1863 — .
— Fran^ais et wallon, paralléle linguistiqae. Brax. 1867. 8 fr.
Clesse, M. Essai sar le patois lorrain. PatoLs de Filliéres (cant. de
Longvry). 1. Gram. et textes patois. Nancy 1879. 91 s. 8. (Särtr.)
CONSTANTIN, A. Étades sar le patois savoyard. I. Projet d'alphabet å
Tasage de notre patois. Annecy 1877. 20 s. 8. (Särtr.)
CONTEJEAN, Ch. Glossalre da patois de Montbéliard. Montbéliard 1876.
282 s. 8. — Ur Mém. de la Soc. d'émal. de Montbéliard.
Cobblet, J. Glossaire étymologlqae et comparatif da patois picard, an-
den et möderne. Paris 1861. 619 s. 8. — Gramm. o. ordb. PrisbelÖnt.
CouziioÉ, J. P. Diet. de la langae romano-castraise et des contrées llmi-
trophes. Castres 1860. IX + 663 s. 8.
Cbaio, D. a handbook to the modem proyengal langaage spöken In the
soath of France, Pledmont etc. 1863. 130 s. 12.
Dabnot, J. b. Diet. walloD-franv.» å Tasage des habitants de Loxemboarg
et des contrées yolslnes. Naufcbåteaa 1868. 609 s. 8.
Debuib du Bouc, L. Koaveaa glossaire lillois ponr faire saite aax oban-
sons en patois de Lille. Lille (Paris) 1867. 87 s. 8.
Decobde, J. E. Diet. da patois da pays de Bray. Paris 1862. 8. 3 fr.
Dslboullb, a. Glossaire de la yallée d^Hyéres, ponr servir å rintelUgence
da dialecte haat-normand et A Thlstolre de la viellle langae fran^.
Havre 1876. XIX +344 s. 8. — Sappl. 1877. XVI + 49 s. 8.
DOKIOL, H. Les patois de la Basse-Auvergne, lear gramm. et lear litt.
Montpellier 1877. 118 s. 8.
Dbeux du Radieb, F. Sssai sax le langage poitevln. Vendée et Paris
1867. 1 fr. 26 c
Dn Boi8, L. Glossaire da patois normand; aagmenté de deax tiers, et
pabl. par J. Tbavebs. Oaen 1866. XLII+440 s. 8.
DUHÉBIL, E. et A. Diet. da patois normand. Caen 1849. XCIX+222 s. 8.
Du Petbat, Mém. sur les idiomes da midi de la France en general et sar
celal da centre de la Galenne en partlcalier. Gramm. et gloss. Bor-
deaux 1863. 67 s. 8. (Sårtr.)
DuBAin> (de Gbos), J. P. B ta des de pbiloL et linguistiqae areyronnaises.
Paris 1879. 106 s. 8. — Familj- ock ortnamn, Roaergats diaL (Sårtr.)
Favbb, L. Glossaire da Polton, de la Saintonge et de TAanis; précédé d*ane
Introdaction sar Torigine, le caractére, les limites, la gramm. et la
75 LUNI>BLL, LAKDSUIl o. FOLKLIP 1 8TEBIGE o. ANDRA IiÄNDEB. 521
bibliographie da patois poiteylii et salntongeois. Niort 1868. LXXXIV
+ 356 8. 8.
— Parabole de renlant prodigne en divers dialectes, patois de la France.
Aveo ane introdaotion sur la formation des dialectes et patois de la
France. Niort 1879. 160 s. 8.
FOBIB, H. Diet. liégeois-fran^ais. I, IL Liége 1860—75. XY + 440» 786
8. 8. — Synnerligen rikhaltig.
Gabcik, E. Nonyeau diet. proyen9al-fran9ais. I, II. Dragnignan 1841.
Gaby, Diet. patois fran9. å Tusage du dép. da Tam et des dép. circon-
Yoisins. Castres 1845.
Gbandoaonage, Ch. Diet. étymologiqae de la langne wallonne. I, II.
Liége, Brux. et Leips. 1846—80. XI + 368, XXXVni + XXXni + 646 s. 8.
— Yocabalaire des noms wallons d^animaux, de plantes et de minéraox.
2 éd. Liége 1857. 2 fr. 60 c.
— Versions wallonnes de la parabole de Tenfant prodigne. Liége 1870.
Gbakoieb, L. Glossaire frlboargeois oa recneil des locutions vicieases usitées
dans le canton de Friboarg. Ayec snppl. Friboarg 1864 — 68. 270 s. 8.
Gbas, L. P. Diet. da patois forézien. Lyon 1863. XXVII + 270 s. 8.
Haefelin, F. Die roman, mandarten der SUdwestschweitz. I. Die Neaenbar-
ger mandarten. Berlin 1874.
— Les patois romans da oanton de Friboarg. Gramm., cboix de poésies
pop., gloss. Leipz. 1879. 192 s. 8. — Början äfven i Lemekes Jahrb.
XV, 8. 133 ff.
Henaux, F. Étades hist. et littéraires sor le wallon. Liége 1843. 99 s. 8.
D'HoMBEEB, M. Diet. langnedocien-fran^. I. Alais 1872. 420 s. 4.
HoNNOBAT, S. J. Diet. proyen9al-fran9ais oa diet. de la langne d'oc an-
cienne et möderne, sniyi d'an yocabalaire franyais-proyen^al. I — III.
Digae 1846-47. 4. 12 fr.
HUBEBT, J. Diet. wallon-fran9ais, précédé d^obseryations sar la pronondatlon
des lettres en wallon et de notions gramm. 2 éd. Liége 1867. 3 fr.
HuHBBBT, J. Koayeaa gloss. genéyois, ou yocab. crit. da langage pop. de
Genéye. 1, 2. Genéye 1852. 6 fr.
Jaclot, Yocabalaire patois da pays messin. Paris 1864. 8.
Jaubebt, Glossaire da centre de la France. I, II. Paris 1856 — 68. 667 s.
— 2 éd. 1864. XVI + 702 s. 4. -*- Sappl. 1869. IV +164 s. (Dép. de
rindre o. da Cher samt kringligg.)
JoNAiN, P. Diet. da patois saintongeois. Boyan 1869. 432 s. 8.
JoBET, C. Essai sur le patois normaud da Bessin. Nogent-le-Rotroa 1877.
38 8. 8.
JouANCOUX, J. B. Essai sar Torigine et la formation da patois picard.
Amiens 1873. 64 s. 12.
JoTTYE, L. Coap d'oeil snr les patois yosgiens. Épinal 1864. 115 s. 12.
Lalanne, Glossaire da patois poiteyln. Poitoa 1868. (Särtr.)
LEGBAin), P. Diet. du patois de Lille. 2 éd. Lille 1856. 8. 3 fr.
Lb Hébicheb, E. Normand ie soandinaye ou glossaire des elements scan-
dioayes da patois normand. Ayranches 1861. 117 s. 8.
Lespt, v. Gramm. béarnaise, saiyie d'an yocabalaire fran^ais-béamais.
Paa (Paris) 1858. XX + 300 s. 8.
Lbvbieb, g. Diet. étymologiqae da patois poiteyin. Niort 1867. 195 s. 8.
LoBBAiN, D. Glossaire da patois messin. Nancy 1876. 63 s. 8.
LucHAiBE, A. De lingaa aqaitanica. Paris 1877. 69 s. 8. (Disp.)
— Étndes sar les idlomes pyrénéens de la region fran9alse. Paris 1879.
XII + 373 8. 8.
Malval, F. Étude des dialectes romans oa patois de la basse Aayergne.
Clermont 1878. 192 s. 8.
Mabt-Lafon, Tableaa historlqae et littéralre de la langae parlée dans le
midi de la France et connae sons le nom de langae romano-proyen-
9ale. Paris 1842. 335 s. 8. — Prisbelönt af Institutet.
522 LAND8HÄL8FÖRENIKOARNSS FEST I UPP9ALA NOT. 1879. 76
MitGE, F. SotiTenirs de la langne d'AuTergne; essai sar les idiotlsmes dn
dép. de Fuj-de-Dome. Paris 1861. 260 8. 12.
MÄTIVIEB, G. Diet. franco-normand, ou recaeil des möts partioaliers an
dialectes de Gaeraesey, faisant yoir letirs relations romanes, celtiqaes
et tndesqnes. Jena (London) 1870. YIII + 499 s. 8.
M[ichbblb], L. Gramm. élémentaire liégeolse (fran^ais-waUonne). Liége
1868. Yl + 156 s. 8.
MlONABD, T. J. A. P. Vocabulaire raisonné et comparé dn dial. et dn patoiB
de la proYince de Bourgogne, ou étnde de Thistoire et des moeurs de
cette provlnce d'aprés son langage. Paris, Dijon 1870. 384 s. 8.
MiSTBAL, F. Lou trésor don félibrage ou diet. proYen^ai-franyais em-
brassant les divers dialectes de la langne d'oc möderne. Aix 1878 — .
— Skall utkomma i 116 häften, af hvilka, 8& vidt jag vet, 8 äro
komna,- 1, o. m. Bouioun).
MONIN, F. Étnde sur la genése des pntois et en particulier du roman on
patois lyonnais. Paris 1873. VIIH-159 s. 8.
DE M[ontebson], c. b. Vocabulaire des möts nsltés dans le Haut-Maine.
Paris 1857. 6 fr. — Nout. éd. Le Mans 1869. 603 s. 8.
Onofbio, J. b. Essai d'un glossaire des patois de Ljonnais, Forez et Beau-
•jolais. Lyon 1864. LXXXII + 466 s. 8.
Pont, G. Origines dn patois de la Tarentaise, ancienne Eentronie. Precis bist.,
proY., cbansons, paralléle avec le patois de la Buisse romande. Paris
1872. 151 8. 8.
POULET, F. V. Essai d*un Yocabulaire étymologique du patois de Plan-
cher-les-Mines (Haute-Sa6ne). Paris 1878. 196 s. 18.
RÉouiB, J. F. M. Nomenclatnre franco-proYen9ale des plantes. Aix 1877. 1868.8.
Eemacle, L. Diet. wallon-fran^ais. 2 éd. augmenté de plus de 10000 mota.
I, II. Liége [1844]. XXXV + 687, 656 s. 8.
BEVELLiÅBE-LipEADX, Notice du patois Yendéen. Niort 1869. 80 s. 8.
BiTTEB, E. Becberches sur le patois de Geneve. Geneve 1876. 23 s. 8.
— Bibliogr. o. hist.
Bolland, E. Vocabulaire du patois dn pays messin tel qu*il est actnelle-
ment parlé å BémiUy. Nogent-le-Botrou (Paris) 1876. 41 s. 8. (Särtr.)
BOUSSEAU, Gloss. poitevin. 2 éd. Niort 1870. 99 s. 8.
Sabdou, L. L'idiome ni^ols, ses origines, son passé, son état present.
Étude aecompagnée: 1. de courtes notiees biograpbiques sur les trou*
badours de Tancien comté de Nice et d'eztraits de leurs oeuvres; 2.
d'un tableau sommaire des progrés et de rinfinence de la litt. proven-
9ale en Espagne et en Italie ; et terminée par un projet de réf orme or-
tbograpbique. Paris 1877. 88 s. 8.
SiGABT, J. Glossaire étymologique montois ou diet. du wallon de Möns et de
la plus grande partle du Hainant. Bruzelles 1866. — 2 éd. 1870. 408 s. 8.
SiMONON, C. N. Poésies en patois de Liége, préeédées d'une diss. gramm.
sur ce patois et suivies d'un gloss. Liége 1845. 2 fr. 60 c.
Talbebt, F. Du dialecte blaisois et de sa conformité avee Taneienne lan-
gne et Tancienne prononeiation fran^. Paris 1874. XV + 338 s. 8. (Disp.)
Tabbe, P. Beeberebes sur Tbistoire du laugage et des patois de Cbam-
pagne. I, IL Beims 1851. LXXVI+171, 234 s. 8. — Språkprof o. ordb.
TiBBOT, J. Le patois des Fonrgs, arrond. de Pontarller, dép. du Doubs.
BesanQon 1866. XVI + 228 s. 8. — Ur Mém. de la Soe. d'émul. du Doubs.
Toubin, Becberches sur la langne bellau, argot des pelgneurs de cbauYre
du Haut-Jura. 6e8an9on 1869.
DE ToUBTOULON, Ch. et Bbinquieb, O. Étude sur la limite géograpbiqne
de la langne d'oc et de la langne d*oll. Paris 1877. 63 s. 8. (Särtr.)
Vasnieb, L. F. Petit diet. du patois normand en usage dans Tarrond. de
Pont-Audemer. Bouen 1862. IV + 76 s. 8.
Vatbsieb, Diet. patois-fran^ais du dép. de TAYeyron. Bodez 1879. XLIII
+ 666 8. 4.
77 LUNDILL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÅNDBR. 523
Vebmesse, L. Yocabnlaire dn patois lilloU. Lille 1861. XI + 317 b. 12.
— Diet. dn patois de la Flandre fran^. oa wall. Doaal 1867. XXIX +610 8. 8.
Diet. patois par L. M. P. Nancy 1842.
Glossaire nenfchfltelois par Alph. G. Neuchåtel 1858. 350 s.
Vallonska ordböcker finnas ftfven af Cahbrbsieb ock af Lobet. — En
del af ofvanstående arbeten finner man sammanförda med annat i O. Lo-
BBNZ, Catal. gén. de la librairle fran^aise depnis 1840. T. 8, art. Patois.
87. P. Meteb, Onvrages sur les patois. Berne critiqne d'hist. et de
litt. I: 1. 1866, 8. 864-364, 388—392, 400-406.
88. Jfr Ellis i Träns, of the philol. soc. 1874—76, s. 438 noten.
89. Eberts Jahrb. II, s. 448 f.; A. LE ROT i samma tidskr. III, s. 64.
90. Franska stadsmäl:
Delvau, a. Diet. de la langne verte, argots parisiens comparés. Paris
1866. XVI + 410 s. 8. — 2 éd. 1867.
Labchey, L. Diet. historiqne d'argot. 7 éd. des Ezcentrlcités du lan-
gage. Paris 1878. XLII + 377 s. 8.
Michel, F. Étnde de philologie oomparée sar Vargot et sar les idiomes
analognes parlés en Europé et en Asle. Paris 1866. LV + 616 s. 8.
NiSABD, Ch. Etade sur le langage populalre oa patois de Paris et de sa
baxiliene. Paris 1878. 464 s. 8. — Gramm. o. språkprof.
— De quelqaes parisianismes pop. et antres loeutlons non encore on plns
OQ moins imparfaitement expUqnées des XVIIe, XVIIIe et XlXe siécles»
Paris 1876. VII + 236 s. 12.
BlOAUD, L. Diet. da jargon parisien. L*argot ancien et l'argot möderne.
Paris 1878. XVIII + 347 s. 16. — Hit höra också sjnbarligen:
Saubiket, E. Vocabalaire du bas langage rémois. Reims 1846. 116 s. 8.
Regis de la Colohbiåbe, M. B. Les cris popnlaires de Marseille. Locations,
apostrophes, injures, ezpresslons proverbiales, traits stftiriqaes et jeaz
du peuple. Marseille 1868. 294 s. 8.
91. Jfr ZOLA. L'assommoir. Préf. s. VI.
92. TuBiAULT, Etude sur le langage oréole de la Martinlque. I, II.
Brest 1874—76. 236 s. 8. — Ur Bull. de la Soc. académ.
93. Franska folkvisor (jfr G. Pabib i Rev. crit. ^/^ 1866):
Abbaud, D. Cbants pop. et hist. de la Proyence (en patois). Atcc anno-
tations et notes de musique. I, II. Aix 1862 — 64. 478 s. 12.
Atoeb, a. Poésies pop. en langue d*oc. Montpellier 1876. 98 s. 8.
BÉBAT, H. Poésies narbonaises en fran^ais et en patois, sairies d*entre-
tlens sur lliistoire, les traditions, les legend es, les moears etc. du pays
narbonais. I, II. Narbonne 1863. XL VIII + 1644 s.
BUOHON, Chants pop. de la Francbe-Comté. Paris 1878.
BUJEAUD, J. Chants et chansens pop. des proTinees de Toaest, Poitou,
Saintonge, Aunis et Angoumois, ayec les airs originaux et notes. 1, 2.
Niort 1866. 336, 387 s. 8.
Champfleubt, Chants pop. des proTinces de France. Paris 1860. 4.
COMBEB, A. Chants pop. dn pays castrais. Castres 1862. 148 s. 8.
Dukebsan, M. et 8ÉOUB, N. Chansens nationales et pop. de France, accomp.
de notes hist. et litt. Éd. ill. 1, 2. Paris 1866. XLVIII+616 s. 8.
Dttbieux, a. et Brvtelle, A. Chants et chansons pop. du Cambrésis (avec
les airs notés). [I,] II. 1864—68. 228, 126 + XI s. 8.
JotTVE, L. Chansons en patois vosgien, recueilUes et annotées, avec un
glossaire et la musique des airs. Épinal 1876. 126 s. 8.
— No^ls patois aneiens et nouveauz, chantés dans la Menrthe et dans les
Vosges. Paris 1864. 123 s. 12.
EUHFP, Pu. Les enfantines du bon pays de France. Berceuses, ron des,
noéls, chansons de filerie et brandens, rlsettes, derinettes, ballades,
légendes, romances, amusettes, dictons et quatrains. Paris 1878. 396 s. 8.
le Rou DB LiNOT, A. J. V. Reeneil de chants hist. fran^. 1, 2. Paris
1841-42. 8. 3 fr. 60 c.
524 tANDSMÅLSFÖaBNINQAILNBS FEST I UPPSALA KOV. 1879. 78
DB PnmAiGBE, Cbants pop. reoaeiUis dans le pajs messin, mis en ordre
et ftnnotés. Metz (Paris) 1865. XXVIII + 8 opag. + 473 + 20 s. 12.
— Chants pop. recaeillis dans la vallée d^Ossaa. Nogent-le-Rotrou 1875. 16 s. 8.
Richard, G. Cbansons pop. de France. 1. 9 éd. Paris 1867. 320 s. 8.
BiVABEZ, F. Cbansons et airs pop. de Béarn. 2 éd. Paris 1868. — 1 uppl.
1844. 12 fr.
BOCHE, P. Noels fran^als et proyen9aaz, aaxquels on a joint qaelqaes an tres
qui n'ont jamals été imprlmés. Nouy. éd. Marseille 1877. 168 s. 8.
QuiPAT, N. Cbants pop. messins, recaeillis dans le val de Mets. Paris 1878. 88 s. 12.
8TBODTMANN, A. Die arbeiterdicbtnng in Frankreicb. Ansgewäblte lieder
fransös. proletarier, in den yersmasEen der originale Ubersetzt. Hamb.
1863. LV + 234 s. 8. . '
Cbants et cbansons pop. de la France. Nonv. éd. 1 — 3. Paris 1848. 30 fr.
Cbansons pop. tournaisiennes. Nouy. éd. Tournai 1877. 128 s. 12.
Poésies pop. de la Lorraine. Nancy 1854. 190 s. 8.
Les cbansons de Namnr. Bruz. 1864.
Vallonska folkvisor äro tidigare samlade af Bailleux ock Dejabdin.
(Liége 1844).
Om folkvisan:
NiSABD, Ch. Des cbansons pop. obez les anciens et cbez les fran^ais.
Essal bist., suivi d'une étnde sur la cbanson des mes contemporaine.
I, II. Paris 1867. IV + 462, 865 s. 8.
Theubiet, a. La poésie pop. et la vie rustique. Paris 1878. — Karak-
taristik af den franska folkvisan.
94. Ch. Nisabd, Hist. des livrés pop. on de la littératnre du colpor-
tage depuis le XYe siécle jusqu'å Tétablissement de la Commission d'exa-
men des livrés du colportage. I, II. Paris 1854. XVI + 580, 599 s. 8.
Livrés popalaires. Noels et cantiques imprimés å Troyes depuis le
17e siécle jusqu'å nos jours, avec des notices bibliog^apbiques et biogra-
pbiques sur les imprimeurs troyens; par A. Socabd. Troyes 1865. 142 s. 8.
95. Franska folksagor:
DB Beaufobt, a. Légendes et traditions pop. de la France, Paris 1840.
LXXVII + 326 s. 8.
Beavvois, E. Contes pop. de la Norvége, de la Finlande et de la Bonr-
gogne. Paris 1862. 3 fr.
Blad^i J. F. Contes et proverbes pop. recueillis en Armagnac. Paris 1867. 92 s. 8.
— Contes pop. recueillis en Agenais. Träd. fran^. et tezte agenais, snivi
de notes comp. par B. Köhleb. Toulouse 1874. 10 fr.
— Trois contes pop. recueillis å Lectoru. Bordeaux 1877. 76 s. 8. (DiaL)
BoBQUET, A. La Normandie romanesque et merveilleuse. Traditions, légen-
des et superstitions pop. de cette province. Paris 1845. XVI + 519 s. 8.
OÉNAC-MoNCAVT, J. É. M. Contes pop. de la Gascogne. Paris 1861. 2 fr.
CELA.PELOT, J. Contes balzatois. Angouléme 1871. 58 s. 12. — 2 éd. 1, 2. 1877 — .
CoBQUiN, R. Contes pop. lorrains recueillis dans un village du Barrois
k Montier-sur-Saulx (Meuse). I— III. Paris 1876 — 77. — Ur Bomania.
Hekaux, F. Cbarlemagne d'aprés les traditions liégeoises. 6 éd. Liége 1878.
Lemonnieb, c. Contes flarn ands et wallons (scénes de la vie nationalé).
Nonv. éd. Brux. 1878. 229 s. 12.
LB8PY, Y. Proverbes du pays de Béarn, énigmes et contes pop. Montpellier
1876. 113 s. 8. (Dial.)
MÖLLEB, P. L. Franske folkesagn. Udg. af V. Mölleb. Ebbvn 1871. 146 s. 8.
Pluqubt, F. Contes pop.« préjugés, patois, proverbes, noms de lieux, de
rarrond. de Bayeuz. 2 éd. Bouen 1834. XIII + 163 s. 8.
Pont, G. Traditions et légendes de la Suisse romande. Lans. 1872.
[BOQUE, A.] Contes languedociens. Texte patois aveo träd. fran^. Paris
1878. (Sårtr.)
79 LITNDBIiL, LA.NDSM1l O. FOLKUF 1 8TBRI0B O. åKDBA LÄNDER. 626
96. J. É. M. CÉNAC-MoNCAUT, Liitérature pop. de la Gascogne : contes,
xnystéres, ohansons, rondeanx. Texte patois avec la tradnctiou et la mosi-
que des priDcipaux ohants. Paris 1868. 518 s. 8.
97. Franska ordsprftk aro samlade af Dbjardin (yallonska, Liége
1863), Dblabqb et Alexai^dbb (vallonska, Liége. 1866), Canbl (fr. Norm.,
Bönen 1869), Ebfagne (fr. Aspiran, Montpell. 1876), Hatoulbt et Pigot
(fr. Béarn, Lyon 1862), Lb Bou de LmcT (Paris 1842 ock 1859), Lespy (fr.
Béam, se n. 95 ; Dlctons da pays de Béarn. Paa 1875.), Pbebok (fr. Franche-
Comté, BesangoQ 1876), Vaschalde (fr. Yivarais, 1875); ridare F. de Bouot,
Dlctons pop. sur le temps, on recuell des proverbes météorologiqaes de la
France. Paris 1877. 26 s. 16; samt anonymt: Proverbes et dlctons agri-
coles de France. Paris 1872. Jfr n. 100.
98. E. Bolland, Devlnettes ou énlgmes pop. de la France, snlries de
la réimpression d'un recnell de 77 indovinelli, pnblié å Trévise en 1628;
avec nne préface de G. Paris. Paris 1877. XVI + 178 s. 18. (Med biblio-
grafi, som kompletteras i Mélusine sp. 175). — Andra samlingar af A. Bo-
qub-Febeibb: Enigmes pop. en langne d*oc. Montpell. 1876 (XXIII +25 s.),
samt Lespys arbete (n. 95).
99. £. Bolland, Faune pop. de la France. Les mammiféres sanvages
(noms Yulgalres, dlctons, proverbes, contes et snperstitions). Paris 1877.
XVI + 179 «. 8.
100. A. Canbl^ Blason pop. de la Normandle, comprenant les pro-
verbes, sobriquets et dlctons relatifs å oette anclenne province et A ses
habitants. I, II. Bönen 1859. XXY + 467 s. 8.
C. Clbmekt-Janin, Sobriquets des villes et des villages de la C6te
d'or. 1—3. Dijon 1876—77. VU + 68, VII + 81 s. 8. — Arrond. de Dijon, de
Beanne et de Samnr.
A. Fourtibb, Les dlctons de 8eine-et-Marne. Provins 1873. (Paris,
Viant). 116 s. 8.
H. Vaschalde, Dictons et sobriqnets de Vivarals. 1874. 8.
101. Franska folkseder, folktro o. s. v.:
Abbibb, a. Légendes, cnriosltés et traditions de la Champagne et de la
Brie. Trojes 1860. XVI + 316 s. 8.
Babthety, H. La sorcellerie en Béam et dans le pays basqne, suivie de
pratiqnes de sorcellerie et snperstitions pop. du Béam. Pau 1879. 87 s. 8.
Baumgabten, J. Die kom. mysterien des französ. volkslebens in der pro-
vinz. Elne samml. v. sittenstudien, kom. u. burl. scenen, volksschwftn-
ken etc. Ans franz. schriftstellem der gegenwart. Coburg 1873. XIV
469 s. 8.
Bbbbiåbbb, E. ätudes sur les erreurs et les préjngés pop. en medicine.
Paris 1860. 4.
— Préjngés pop. sur les maladies de Tenfance. 1876. 123 s. 12.
BooBOS, E. A travers le Morvaud. Moenrs, scénes et paysages. Ohateau-
Cblnon 1873. 236 s. 8.
Cabbancb, E. Le mariage chez nos péres. Bordeaux 1876. 264 s. 8.
Gallet, c. E. La ville de Beauvoir sur-mer (Vendée). Nantes 1868. 217 s. 8.
HoOK, A. Oenvres complétes. I— IV. Liége 1872->75. 8. 10 fr. — II. Moeurs et
coutumes au pays de Liége; III. Croyances et remédes pop.; IV. La
famille Mathol, moeurs bourgeois.
Laibnsl DB LA Salle, Croyauoes et légendes du centre de la France.
Souvenirs du vieux temps, coutumes et traditions pop. comparées å
celles des peuples andens et modemes. Avec un préface de George
Sand. I, IL Paris 1875. XXV + 748 s. 8.
DB KoBB, A. [pseud.], Coutumes, mythes et traditions des provinces de
France. Paris, Lyon 1846. X -h 394 s. 8.
v. BBiNBBEBG-DOBiiroBFBLD, O. Traditions et légendes de la Belgique.
Descriptions des fetes rellgieases et civiles, usages, croyances et pra-
526 LAND8M1l8FÖRB)IIN6AENS8 FK8T I UPF8AIiA NOT. 1879. 80
tiqaes pop. des beiges aneieni et mödernes. I, II. Brnx. 1870. IV +
443, 362 8. 8.
Richard, Traditions pop., croyances snperstltlenses, nsages et coutames de
Tanoienne Lorraine. 2 éd. Bemiremont 1848. 270 s. 8.
Thibiat, X. La yallée de Olearie; statistiqae, topographie, hlstoire, moeors
et idiomes des commanes du sjndicat de Saint-Amé, de Laforge, de
Cleurle et de qnelques localités Toisines, canton de Remiremont (Yosges).
Mlreconrt 1869. 458 s. 12.
Yabcalde, H. Croyances et saperstitions pop. du ViFarais. 1876.
Recaeil des nsages locanz de Tarrond. de Bergerac. Bergerac 1876. 108 s. 8.
102. Mélnslne. Recaeil de mythologle, Uttératare pop., traditions et
usages, publié par mm. H. Oaidoz & E. Rolland. Paris, Viant. 1878. 692 sp. 4.
103. Om Bpaxiaka dialekter (jfr n. 84):
CavElBo T PinOL, J. Diccionario gallego, el mås completo en términos
y acepclones de todo lo pnblicado hasta el dia, con las Toces antigaas
.qne iiguran en cödioes, escrituras y docnmentos antignos, términos
famlliares y Tulgares y su pronnnoiaclon. Para la escnela de diplo-
måtica, anticnarios, jueces, abogados, escribanos, pårrocos y otras per-
sonas å qnienes es indispensable sn frecnente nso. Madrid 1877. Vin
+ 336. 4. — En annan ordbok skall (enl. Sachs) finnas fr&n 1863.
Saco Abge, J. A. Gramåtica gallega. Lngo 1868. 313 s. 8.
Om Y&stlndisk spanska:
CUBBVO, G. J. Apuntaciones crlticas sobre el lengaage bogotano. 2 ed.
Bogotå 1876. XXXII + 627 s. 8.
PiCHABDO, E. Diccionario provencial casi razonado de voces y fräses
cabanas. 4 ed. Habana 1876.
Eatalanska mål (jfr n. 84):
Abmengual, J. J. Gramåtica de la lengua mallorqnina. Palma 1836. 299 s. 12.
BoBAO, G. Diccionario de voces aragonesas, preced. de ana introd. filol.*
histor. Zaragoza 1869. 268 s. 8.
FuBTÉB J. P. Breve vocabalario yalenciano-castellano. Valencia 1827. 142
s. 12. — Ett par äldre ordböcker finnas från 1669 (Paliubano) ock 1764.
Pebalta, M. Ensayo de an diccionario aragonés-castell. Zaragosa 1836. 67 s.8.
Soleb, J. Gramåtica de la lengaa menorquina. Mahon 1868. XVI + 128 8.8.
En samling Poetos de las islas Baleares åtkom i Palma 1868. Denna
äfvensom Principis de la lectara menorqnina, per nn manhonds, Mah6
1804, innehålla möjlieen folkmål.
104. Spanska folkvisor ock sagor (jfr n. 83):
[v. Abbom f. Böhl de Fab^b, Cegilie], Onentos y poesias popnlares an-
dalaces coleccionados por Feman Oaballero. Sevilla 1869. XVIII + 435
8. — Tysk öfvers. af H. HosÄus. Paderborn 1862. Samtidigt ntgaf F.
Wolf Beiträge zar spän. volkspoesie aas den werken Fernan Gabal-
leros. Wien 1859. 90 s. 8. (SitE.-ber. d. akad.)
— Onentos, oraciones, adivinas y refranes populäres é infantiles, recogidos.
Madrid 1877. 604 s. 8 — Åfren LeipE. Brockh. Gol. de aat. esp. T. 40. 1878.
Dbpping, g. b. Bomancero castellano, ö collecoion de antignos roman-
ces populäres de los espanoles, publ. c. introd. y notas. Nneya ed. I,
n. Leips. 1844. — Ny uppl. 1849—61.
DUBAN, A. Cancionero y romancero de coplas y canciones de arte menor,
lettrillas, romances cortos y glosas anteriores al siglo 18. Madrid 1829.
272 s. 8.
— Romancero general. I, II. Madrid 1849 f. — En åldre uppl. 1832 — .
Lafubntb y Alcantaba, £. Cancionero popalar. Coleccion escogida de
segaidillas y coplas, recogidas y ordenadas. I, II. 2 ed. Madrid 1865.
LXVIII + 316, 478 s. 18.
DE OcHOA, E. Tesoro de los romanceros y cancioneros espanoles, faistori-
cos, caballerescos, moriscos y otros, recogidos y ordenados. Paris 1876.
XXXII + 506 s. 8. (Col. de los mej. ant. esp. T. 16.)
81 LI7NDBLL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I STBRIOE O. ANDBA LANBXR. 527
Olosiz, H. El romAXLcero de Navarra (primera serie del vasco-nayarro), con
un prölogo de don Manuel Valcårcel. Boncesvalles. Olant. Pamplona.
Madrid 1876. 110 s. 4.
Bamibez de Asbllano, t. Leyendas y tradlciones populäres. Benu-Usra.
£1 anillo del rey d. Juan. Ib- Ammar. £1 beso de la mnerte. Madrid
1876. 328 8. 8.
Begabba, T. Poesias populäres. Leipz. 1862. 6 mk. — Med musik.
YlLLABBiLLE, F. F. CollecMon de juegos para ninos.
— Juegos y entretenimientos de las ninas.
WoLV, F. J. y HoFMAN, C. PrimaTera y. flor de romances 6 colleccion de
los mas yiejos y mas populäres romances castellan^s; c. una indrod.
y notas. I, II. Berlin 1866. XCVII + 789 s. 8.
I nyare tid Tar det Gbimh, som med sin samling Silva de romances
▼iejos, Wien 1816, yäkte uppmärksamheten på Spaniens folkpoesi. — Om
V. L. Gabvajal, Espinas, follas é frores. Coleccion de versiiios gallegos.
Bam. 1, 2. Onrense 1876. (1. 2:a uppl. 112 s. 8.) innehåller konst- eller
folkdiktning, år mig obekant. Asturlska romanser har AUADOB de los
Bios, den berömde litteraturhistorikern, lemnat i Bberts Jahrb. III, s.
268—296. I tysk öfversättning har man: £. Obibbl u. A. F. v. Schack,
Bomansero der spanier u. portuglesen. Stuttg. 1860. XIV •+ 418 s. 8.
106. M. MiLA y FoNTANALS, De la poesla heröico-popular castellana.
Barcel. 1874. XL VI + 488 s. 4. Om samma åmne finnes en uppsats af F.
P. Oanalbjab, Madrid 1876. — I Bomania 1877, no 21, har Mila lemnat
en samling galiciska folkvisor; dessutom sårskildt 1866 Dansas infantiles
castellanas.
106. M. QuiTBBBBZ DB ALBA, Pucblo andaluB. Sus tipos, sus oostum-
bres, sus cantares. Bedactado en verso y prosa por ItL sefiora Feman Ca-
ballero y los sres d. José Zorilla, d. Eduardo Asquerino, d. Enrique de
Cisneros, d. Eugenio Sanchez, Sanches de Fuentes, d. Bamon Franquelo, d. Ma-
nuel Maria de Santa Ana, d. Cåstor Aguilera y Porta, d. Isidoro Hemandez,
d. José Maria Guiterres de Alba y d. José Martin y Santiago, aumentado
por d. José Martin y Santiago. Madrid 1877. 264 s. 8. — Af etnografiskt
innehåll år förmodligen också: A. Flobes, Tipos y costnmbres espanolas.
Sevilla 1877. XVU + 282 s. 8.
107. J. M. Sbabbi, El libro de los refranes. Coleccion alfabética de
refranes castellanos, ezplicados con la mayor concision y claridad. Madrid
1871. (Prisbelönt). — Samme författares Befranero general espanol, parte
recopilado y parte compuesto, af hvilken 1877 tom. I — IX voro utkomna,
år en blandad samline af hyariehanda.
108. Portugisiska foUmsor (jfr företalet till Habdxtnos samling):
DB Almbida-Gabbett, J. b. Bomanceiro pelo yisconde. I — III. Lisboa
1863. — Första uppl. 1843 ff.
Bellbbman, Ch/ F. Portugiesische yolkslieder und romansen. Portugles.
u. deutsch mit anmerk. Leips. 1863. XII + 284 s. 8.
Bbaoa, Th. Oancioneiro populär, coUigido da tradi^io. Ooimbra 1867.
— Bomanceiro geral, coUigido da tradicio. I — III. Ooimbra (Porto) 1867.
— Historia da poesia populär portuguesa. Porto 1867.
— Oantos populäres do archipelago A^rlano publicados e annotados. Porto
1869. LIU + 216 s. 8.
— Floresta de yarios romances. Porto 1869. XVI + 478 s. 8. — Konstdik-
ter i romansform från 16:e ock 17:e årh.
OoBLHO, F. A. Oantos populäres portugueses. Lisboa 1879. XXXII + 165 s.
EsTAdO DA Veioa, Bomanceiro do Algarye. Lisboa 1870. — >KollAtione-
rar>, liksom Almelda-Garrett.
HABpuNO, V. B. Bomanceiro portugnez coordinado, annotado e aoom-
panhado d'uma introd. e d'un gloss. I, II. Leipz. 1877. (Brockh. OolL de
aut. portug. yn, Vin).
528 LANDSuXlSFÖRBKINOAENES fest i UPPSALA KOT. 1879. 82
109. BasUsk folkUtterator:
Bladié, J. F. Dlss. sur les chants héroiqaea des baaqnes. Paris 1866. 8.
DE QoiztnsTA, J. M. Leyendas vascongadas. 3 ed. Madrid 1866.
Sallabbbby, J. D, J. Chants pop. du pajs basqae. Paroles et mnsiqne ozi-
oiiglnales avec träd. fran^. Bayonne 1874. X + 1415 s. 8.
Websteb, W. Basque legends. Collected chleflj in the Labonrd. W. an
essay on the basqae langnage, by J. ViKSON. London 1877. 246 s. 8.
— 2 ed. 1879.
Dessutom bar M. Cebquaitd offentliggjort en samling Légendes et
récits pop. dn pays basque i Bali. de la soc. des sciences de Paa 1874—
77. 2 sér. IV— VI.
110. Cancionero yasco. Poeslas en lengaa euskara, aoompa&adas de
tradacclones, notlcias biograf., obserraclones filolog, y gramatlcales p. J.
Montebola. I— v. 8an Sebastian 1876 — 78. (20 mk.) — Visorna meddelas
p& sina olika dialekter.
111. K. Caix, Sagglo sälla storia della lingaa e del dialetti dltalia.
I. Parma 1872. (Hafvadsakllgen s. 10—34). AsoOLi i företalet till Arch.
glott., B. V— XXXII; samt Ricordi bibllogr. i Arch. glott. II, s. 395 — 468.
Företalet till Biondellis Sagglo sal diaL gallo-ital. J. Stobm» De rom.
sprog og folk. Krist. 1871. 8. 21—60. Bbeitinoeb, Das stud. des ItaL
Zttrich 1879.
112. Till proposta mansoniana:
NoYo Tocabolarlo della lingaa italiana. Firense, Cellinl, 1870 — . Un-
der redaktion af Manzonis måg, prof. QiOBonn.
P. Fanfani, Vocabolario deiruso toscano. 1, II. Firense 1863. 1086 s. 8.
G. RiGUTiKi e P. Fanfani, Vocabolario italiano della lingaa parlata.
Firenze 1875. XVI + 1648 s. 8. — Appendice, 1876. 128 s. 4.
113. Bibliografia dei Yocabolari ne* dialetti itallani racoolti e posse-
duti da Gaetano Romagnoll compilata da A. Bacchi della Lega. 2 ed.
Bologna 1879. — Samlingen innefattar atom egentliga ordböcker ftfven
andra arbeten, i hvilka ordlistor finnas. I min ber&kalng efter årtionden
har jag uteslutit några sådana, som syntes med altför liten rätt hafva
kommit med. Olika upplagor ingå under särskilda nummer. För 1870-ta-
let ock för Sicilien beror siffrornas storlek till en del på en hop mindre
ordlistor (»nomenclatura») för den första skolundervisningen. Å andra
sidan torde väl ett ock annat finnas, som icke kommit 1 Romagnolls ägo.
114. Om Italienste dialekter (utom ordböcker; jfr n. 117, 124):
Biondelli, b. Sagglo sui dialetti gallo-italici. Mil. 1863. XLIX+698 s. 8.
GiULLANi, Gi. Sul Yivente llnguagglo della Toscana. 2 ed. Torino 1860. 322
s. — 3 ed. Firenze 1865. 480 s. 12. — Uttryck, Ylsor, sägner; in-
lägg i språkfrågan.
Mamini, c. Il dialetto piemontese nelle sue derlYazionl dalle lingue prln-
cipali antiche e möderne. Allessandria 1877. 40 s. 8.
Mabtini, S. Sagglo intomo al dialetto ligure. 8. Remo 1871. 92 s. 8.
MusBAFiA, A. Darstellang der romagnolischen mandart. Wien 1872. 72
s. 8. (Särtr. ur Sltz.-ber. d. ak.) — samt afhandlingar om äldre dialekter.
Nabdi, F. Sui dialetti dltalia: discorso accadem. N. ed. Roma 1872. 22 s. 8.
Nebucci, Gh. Saggio di uno studio sopra 1 parlari Yemaooli della Toscana.
Vernacolo montalese (contado) del sotto-dialetto dl Plstoia. Milano
1866. XXIII + 312 B. 8. — Gramm., ordbok, folkYlsor.
Rossi, G. Elementus de grammatica de In dlalectu sarda meridlon. e de
sa lingaa ital. Casteddu 1842. 212 s. 8.
Spano, g. Ortografia sarda nazionale ossla grammatica della lingna logu-
dorese. 1,.II. Cagliari 1840. 433 s. 8.
Zandonella, b. Saggio sulla ritmica dei dialetti ital. Firenze 1874. 13 s. 8.
Bsperimento di ana grammatica bergamense-itallana. Mil. 1854. 339 s.
115. Arohivio glottologioo italiano diretto da G. I. Asgoli, I~V,
Torino, Loescher (tr. i Milano), 1873—78, 8:o, innehåller:
83 LUNDBLL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 629
I. Proemio LVI s.; Q.' I. ASCOLI, Saggi ladini, 656 8. med karta.
II. G. Flechia, Postille etimologlche, s. 1—68; 313—384; F. D*0viDIO,
Sol trattato De yalgari eloqneotia di Dante Aligbieri, s. 69—110; G.
I. AscoLi, Del posto che spetta al lignre nel slstema dei dialettl ita^
lianl} s. 111 — 160; N. Laoohagoiore, Bime genovesi della fine del secolo
XIII e del prlncipio del XIV, edlte ed illustrate, s. 161—312; G. I. AscoLi,
P. Meyer e il franco-proTeDzale, b. 386—396; G. I. ASOOLI, Rlcordl biblio-
grafici, 8. 396—468.
III. C. NiGRA, Fonetica del dialetto di Yal-Soana, s. 1—60; G. I.
AscoLi, Scbizzl franco-provenzali, s. 61 — 120; G. Flechla, Postille etimo-
logiche, 8. 121-176; A. Ceruti, Cronica deli imperadori. Antlco testo
Teneziano, ora primamente pabblicato, s. 177 — 243, med Annotazloni dialetto-
logfbhe af Asgoli, s. 244—284; U. A. Canbllo, Gli allötropi italiani, s.
286 — 419; B. P. Hasdeu, Le type syntaxique bomo-iUe ille-bonas et sa
parentéle, s. 420—441; G. I. ASCOLI, Varia, s. 442—471.
IV. G. M0R0BI|- Dialetti romaici del mandamento di Bova in Cala-
bria descritti, s. 1 — 116; G. Morobi, Il vocalismo del dialetto leccese, s.
117 — 144; F. D'OvrDio, Fonetica del dialetto di Campobasso, 8. 145-— 184,
403—410; V. JoPPi, Testi ineditt friulani del secoli XIV al XIX, raccoltl
e annotati, s. 186 — 842, med anm. af AscoLi s. 343—366, samt Cimelj ter-
gestini af dens. s. 366—367; Varletå (Flechia, J. Storm, Ascoli).
V. G. I. Ascoli, Il codice irlandese delV Ambrosiana, edito e illa-
strato (ännn oafslntad).
Fransk-provengalska mäl ftr en af Ascoli uppstäld grnpp mellan de
franska ock proven^alska i norra Daapbiné (dep. Isére), större delen af
Lyonnais, södra Boargogoe (dep. Aln), delar af Francbe-Comté ock Lor-
raine, vidare i Savoyen samt inom Schweiz i kantonerna Geneve, Waadt
ook Neuchåtel, delar af Bern ock Wallis samt nästan hela Freibarg. —
Om tidskriftens ändamål Proem. s. XXXV.
116. Närmare upplysningar synas vara att finna i F. CoRAZzna, Re-
lazione ai socl promotori della societä dialettologica Italiana. Benevento
1876. 88 8. 8.
117. Italiensk^a polyglottsamllngar:
CORAZZINI, F. I componimenti minori della letteratnra popolare italiana
nei principali dialetti. Benevento 1877. XII -i- 606 s. — Tyckes till
innehållet motsvara Simrocks tyska, Kuhffs franska samling.
Papanti, Gi. i parlari italiani in Certaldo alla festa del V centenario dl
messer Giovanni Boccacci. Livorno 1876. XIV + 736 s. 8. — S. 669— 726
innehålla öfversättningar d^ls till andra språk, som talas inom Ita-
lien: albanska, arabiska, grekiska, rnmäniska, slaviska, tyska; dels
till andra romanska språk.
Zucgagni-Orlandini, a. Raccolta dei dialetti Italiani con illnstrazionl
etnografiche. Firenze 1866. 483 s. 8.
En annan polyglottsamling med tysk Öfversättning är nnder titeln
Agrnmi ntgifven af Eopisch, Berlin 1838. Prins L. L. Bonaparte har
låtit öfversätta Mattei evangelium på en hop ital. dialekter (se Ellis i
Träns, of the philol. soc. 1873—74, s. 412 noten). -
118. Jfr C. NiGRA, La poesia pop. italiana i Romania, V, s. 417 — 462.
119. BioNDELLi. Sagglo, s. 171—188, 462—467, 661—669. — Andra
dlalekibibliografler äro:
CoBHAM, CD. Catalogo degli scritti Impressi in dialetto veneziano. Honi-
ton 1875. (Jfr Riv. di lett. pop. I, s. 236.)
GlULiARi, G. B. Bibliografia del dialetto veronese. Bologna 1872. 37 s.
8. — Forts, i Propugnatore VI.
Martorana, P. Notisie biogr. e bibliogr. degli scrittori del dialetto na-
politano. Napoli 1874. XXIII + 464 s. 8.
Jämväl Sachs i Herrigs Archiv. 6. 64, s. 274—289.
530 LAKDSMlLSFÖRSNIMOARmSS FEST I UPPSALA KOT. 1879. 84
120. [B. FuciNi==] Neri Taofncio, Poesle in yernacolo pisano. Fi-
rense 1876. 163 s.
G. Q. Belli, Dnecento sonetti in dialetto romanesco. Firenze 1870. 300 8. 8.
121. Febbigni npptråder i Fanfulla under namnet Torick. Hans bok
Bil e glti per Firensef Firenze 1876, tecknar folklifret på florentinskt m&L
122. La To^e delpopolo, zomale politico-ietterario amoristico-ammi-
nlBtratiro. Chioggia. — Sior Todaro Brontolon. Venezia. — El zava-
tin yenezian, gazetin indlpendente, ohe ogni sabo träta de tnto qaelo
obe gbe par o piase. Padova. — Den första, Folkets röst, kostar mellan 2
ock 8 kr. för år.
123. Arbeten af Giubeppe Pttbå:
Sai proverbi siciliani e toscani. Palermo 1862.
Saggio d*an Yocabolarlo di Marina. Firenze 1863. t
8ui canti pop. siciliani, stndio critico. Palermo 1868. 160 s.
Proverbi e canti pop. siciliani illustrati. Palermo 1869.
Saggio di canti pop. siciliani. Bologna 1870.
Le lettere, le scienze e le arti in Sicilia negli anni 1870 e 1871. Pa-
lermo 1872. XV + 300 8. 8.
Novelline pop. siciliani, racc. in Palermo e annot. Palermo 1873.
Ouglielmo e il yespro siciliano nella tradizione pop. della Sicilia. Pa-
lehno 1878.
Cinqne noyelle pop. siciliane. Palermo 1878.
Canti pop. siciliani raccolti ed illustrati. 1, 2. Palermo 1870—71.
X + 449, X + 495 + 16 s. 8.
Stud! di poesla pop. Palermo 1872. VII + 399 b. 8.
Fiabe, noyelle e racconti pop. siciliani, raccolti ed illustrati, con dis-
corso preliminare, grammatica del dialetto e delle parlate siciliane, saggio
di noyelline albanesi di Sicilia e glossario. 1—4. Palermo 1875. CCXXX
+ 424, 404, 406, 458 s. 8.
De tre sista arbetena utgöra delame I — VII af en större samling med
titel Biblioteoa delle tradizioni popolari slolUaae. De följande delame
skola innehålla: VIII- XI (deMs utk.) Proyerbi sicil.; XII. Spettacoli e feste
pop.; Xm. Usi, credenze, superstizioni e giuochi f anciulleschi ; XIV. Canti
pop. siciliani inediti; XV. Noyelle pop. siciliane inedite; XVI. SuUe tradi-
zioni pop. siciliane. — Pitbé har dessutom lÄnnat en oräknelig mängd
uppsatser i tidskrifter: Il propugnatore, Nnoye effemeridi siciliane, Nuoya
antologia, Biyista europea o. s. y., samt år medutgifyare af Biy. di lett.
pop. (n. 130).
124. Samlingar af italiensk foUq;>oesi (Friul inbegripet; jfr n. 125):
Alyeba, a. Canti pop. tradizionali yicentinl. Vicenza 1844.
Andbeoli, b. Canti pop. toscani, scelti e annotati. Napoli 1857.
Abboit, a. ViUote friulane raccolte e pubblicate. Piacenza 1876. 320 s. 8.
AVOLio, C. Canti pop. di Noto. Noto 1875. 391 s. 8.
Bbllu/.zi, b. Canzoniere politico pop., con proemio storico del 1828 al 1850;
e breyi biografie dei poeti prescelti: compilazione. Modena 1878. 200 8.8.
Bebnoni, Gi. Canti pop. yenesiani sin qui inediti. Fasc I-^XII— . å 16
8. Venez. 1872 — . 192 s.+
BiAKCRi L. e BuMOBi, E. Saggio di canti pop. raccolti nel contado di
Ancona. Ancona 1858.
BoLZA, G. B. Canzoni pop. comasche, colle melodie. Wien 1867. 54 s.
(Sitz.-ber. d. akad. 53, s. 637—695.)
BoNAPABTB, L. L. Canti pop. in dialetto sassarese con osaeryazioni sulla
pronunzia. I, II. Cagliari 1873. 192 s. 8.
Bbuno, L. L. Canti pop. delle isole Bolie e di altri luoghi di Sicilia, rac-
colti, pubblicati, tradotti in prosa italiana e annotati. Messina 1871.
— Cauti scelti del pop. siciliano. 1867.
DAL Medico, a. Canti pop. yeneziani. 2 ed. Venes. 1857. 220 a.
— Canti del popolo di Chioggia. Venez. 1872. 20 s. 8.
85 LUNPELLy LANDSMJLl O. FOLKLIF I 8YEBIGB O. ANDRA LÄNBBR. 531
— Nlnne-nanne e glaoclii Infantili Tenezlanl. Venez. 1871. (Sårtr.)
DBL Ohiabo, L. D^. Oanti pop. teramesl. Napoli 1871. 18 s. 8.
Fbbbabo, Gi. Cantl pop. di Ferrara, Cento e Pontelagoscnro raccolti.
Ferrara 1877.
— NnoYa raocolta di canti pop. monfeTrlnl. Firenze 1875. 46 s. 8. (S&rtr.)
GUASTELLA, A. Cantl pop. del ciTCondario dl Modica. Modioa 1876. CXXX
+ 104 8. 8.
Jaocabino, D. Galleria di costnmi napoUtani Teraeggiati per mnsica. I.
NapoU 1875. 160 a. 4. — Folkyisor i dialekt.
Lbicht, M. Prima e seconda centoria di canti pop. frinlani. Venez. 1867. 8.
— - Tena cent. di canti jErialani ; saggi di dlaletto; nuovl stndi. Venez. 1867. 8.
Mabooaldi, o. Canti pop. inedlti ambri, lignri, picenl, plemontesi, latlnL Ge*
nova 1856.
Mabotta, 8. Canti pop. 8 ed. Torlno 1872. 40 s.
MabzoghIi Canti pop. perngini.
MXBA, S. Canzonl piemontesi e cenni storici sulla lett. snbalpina. Torlno
1868. 291 8. 8.
MORAKDI, L. Canti scelti del popolo nmbro, racc. ed annot. SanseTerino 1869.
NAiffKABELLi, F. Stndlo comp. sal canti pop. d*Arlena. Borna 1871. — Ar-
lena 8traz söder om Lago dl Bolsena.
KiOBA, C. Canzoni pop. del Piemonte. Torino 1868. 110 s. 8. — Åfren i
BIt. contemp.
DB NiNO, A. Sagglo di canti pop. sabinesi. 2 ed. Bieti 1869. 82 8. 8.
Pabqualioo, c. Canti pop. Ticentini, raccolti. 4 ed. Venez. 1875. 24 s.
BioORDi, Gi. Canti pop. lombardi, racc. e trascrltti con acoomp. dl piano-
forte. Mil. 1857—68.
BiOHi, E. 8. 8agglo di oanti pop. Teroneal. Verona 1863. 8. (8 mk.)
BocOA, L. Ultime foglie: canti storico-popolari, cori per mnsioa ed altre
poesie. Torino 1878. 132 s. 8.
8aIiANI, a. Baccolta di canzonette pop. con la collezione completa del
rispettl cantatl dal popolo tOBcano. 1—8 (=fa8C. 1 — 75). Firenze
1879. 3X400 8. 12.
SALOMONE-MABiiTOf 8. Cantl pop. aidliani in agglunta a qnelli del Vigo.
Palermo 1867. 300 8. .
80HIFONE, M. Mazzetto di canti pop. savesi racc. e annotati. Napoli 1871.
Spano, Gi. Canzonl pop. in dlaletto sardo logudoreae. I, II. CagUari 1863
—64. Append. 1865, 67. — I. 2 ed. 1866. — 2 ed., 8. 193—288. Ori-
stano 1878. — Med samma titel CagUari 1870. 240 s. 8.
Staffa, F. Canti albanesi parafrasati. Napoli 1845.
TiOBi, Gi. Canti pop. toscani. 3 ed. Firenze 1869. LXXV 4- 878 s. 8. —
1 nppl. 1856; 2 uppl. 1860.
T0MMA8EO, N. Canti pop. toscani, corsi, illirici, greci. I— IV. Venez. 1841
—42. 400, 400, 471, 312 s. 8. 2 ed. I. 1848.
Vioo, L. Canti pop. sicillanl. Catania 1857. 8.
— Baccolta amplissima di cantl pop. siclUani. 2 ed. Catania 1874. 754 s. 8.
VisooNTi, P. E. Sagglo di canti pop. di Boma, Sabina maritima e Cam-
pagna. FireDze 1858. — Åldre nppl. 1830.
Baccolta di canzonl in dlaletto tempiese. Sassari 1877. 48 s. 32.
Canti pop. de* campagnnoli toscani. Plstoia 1840.
Här kunna ock nämnas A. Pblleobjni, Canti pop. del greci di Car-
ghese. Bergamo 1871. — Jfr Pitbä, Canti pop. slcil. I, s. 175 ff.
Af främlingar utg^lfna:
Blebsig, c. Bömische rltornelle. Leipz. 1860. XII + 83 s. 8.
BouLLiBB, A. Le dialecte et les chants pop. de la Sardalgne. Paris 1864.
376 s. 8. — 2 ed. 1865.
Casblli, J. Chants pop. de Tltalie. Bruzelles 1865. XIV + 276 s. 8.
8v. landim, N. B. /. 86
582 LAKIMlllLaPÖRBMINOAKNSS FB8T I UFFSALÅ MOT. Ig79. 86
Fbe, a. L. a. Vooeri, ohants pop. de la OoTse. Paria 1860. (8 mk.)
Eaden, W. Italiens wnnderhorn. Volkslieder ans allén proTinaen der
halbinsel nnd Siciliens in deatscher ttbertrag. Stuttg. 1878. XLYI +
166 s. 8.
WzDTBB, G. Volkslieder ans Venetien, hrsg. Ton A. Wolf. Wien 1864. 122
8. 8. (Forts.: Volksmährchen, i Lemekes Jahrb. VII, s. 1 ff.).
126. Oanti 6 raooonti del popolo italiano pnbblioati per cora di D.
OoMPABBTTi ed A. d'Ancona. I. Oanti pop. monlerrini (Febbabo); n, m.
Canti pop. delle proyincie merldionali 1, 2. (Casbtti e Imbbiani); IV.
Oanti pop. marchigianl (GiANAin>BEA, XXVIII 4- 804 s.); V, 1. Oanti
pop. d'l8tria (lYB, XXXV + 884 s.); VI. Norelline pop. italiane, 1 (Oov-
PABETTi, VI + 810 s.); VII. Fiabe mantovane (ViZBNTiNi). Borna 1870—79.
126. Vetenskapliga bearbetningar af den italienska folkyisan:
d*Akcona, a. La poesia pop. itaUana. Livorno 1878. XII + 476 s. — Hed
texter på olika mäL.
— La rappresentazione drammatica nel contado Toscana. Firense 1869.
77 s. 8. — Ur Nnova antol.
Bon, g. Delle origini della poesia popolesca italiana. PadoTa 1878. 34 s. 8.
DB Oastbo, g. La storia nella poesia pop. milanese: tempi TeochL Mil.
1879. 168 8. 8.
OOBAZZINI, F. Letteratnra pop. comparata. Beney. 1877.
Imbbiani, V. Deirorganismo poetico e della poesia pop. italiana. Napoli
1866.
BUBIEBI, E. Storia della poesia pop. italiana. Firenze 1877. 686 s. 8.
Salomone-Mabino, S. La storia nei canti pop. sicil. 2 ed. Palermo 1870.
32 s. 8. — Forts, i Arch. stor. sicil.
— La baronessa di Oarini Leggenda storica pop. del sec XVI in poesia
sioiUana. Palermo 1870. 118 s. — 2 ed. 1873. X + 296 s. 8. — Den unga
friherrinnan Oarini mördades af sin far i följd af en kärlekshandel.
Här böra ock anföras H. Schuchabdt, Bitomeli nnd tersine. Halle
1876. rv + 148 s.; samt O. Badkb, Das italienische volk im spiegel seiner
volkslieder. 2 [titel-] aufl. Breslau 1879. XXI + 227 s. 8.
127. Italienska folksagor» folktro o. d.:
Bebnoni, g. Fiabe pop. yeneziane raccolte. Venes. 1873. 11 + 111 s. 8.
— Preghiere pop. yenesiane raccolte. Venes. 1873.
— Tradisioni pop. veneciane raccolte: leggende, racconti, novelle e fiabe,
usl, canti, indoTinelli etc. Punt. 1—7. Venezia 1875—78. 216 s. 8.
— Indovinelli pop. veneziani raccolti. Venezia 1874. 16 s.
— Oredenze pop. yeneziane. Venez. 1874. 62 s.
— Le strighe, leggende pop. yeneziane raccolte. Venez. 1874. 32 s.
Bbundo, o. Baccolta di tradizionl sarde. I, II. Oagliari 1869—73. 104, 140 s.
GiANANDBBA, A. NoyclUne e fiabe pop. marchigiane. Jesi 1878.
Imbbiani, V. XII conti pomiglianesi con yarianti ayellinesi, montellesi,
bagnolesi, milanesi, toscane, leccesi etc. Napoli 1877. XXXTT + 290 s.
— La noyellaja fiorentina, cioé fiabe e noyelline stenografate in Firenze
dal dettato popolare e corredate di qnalche note. Nap. 1871. — Bist.
accrescinta. Livorno 1877. XVI + 640 s.
Papanti, Gl Noyelline pop. liyomesi.
Dessutom :
BUSK, B. H. The folklore of Bome, col. by word of moath from the people.
London 1874. 12 sh.
Gk)NZENBACH, Laura. SiziUanlsches mährchenbnch. Ans dem yolksmnnd
gesammelt. Mit anm. B. Köhlebs. I, II. Leipz. 1870. LIII + 368, IV
-r 263 s. 8.
ScHNELLBR, Oh. Märchen nnd sägen ans Wälschtirol. Ein beitrag znr
deiitscben sagenkunde. Innsbruck 1867. 266 s. 8.
1 28. Sedeskildringar :
d'Ancona, a. Usi nuziali del contadini della Bomagna. Pisa 1878.
87 LIWDBLL, LANDSliiii O. FOLKLIF I STBBieS O. ANSEA LÅNDBR. 533
AJIABILB-OUA.8TEI4LA9 8. L'aiitioo oameTale della oontea di Modioa. SohiBsi
di oostami pop. Secagno 1977. 88 s. 8.
DE GuBESNATis, A. Storia comparata degli usi nnsiali in Italia e presso
gli altri popoli indo-earopei. 2 ed. Milano 1878. 280 s. 8.
DE NiNO, A. Usi abruzzesi. I. Firenze 1879. 207 8. 8.
ROBA, G. Dialetti, costnmi e tradizioni nelle proYincie di Bergamo e di
Brescia. 3 ed. Brescia 1870—72. 388 a. 8.
TiBABOSOHi, A. Usi pasqaali nel Bergamasco. Bergamo 1878. 16 8. 8.
YiCK), P. Le danze macabre in Italia. Livorno 1878. 160 8. 12.
129. Italienska ordspr&k äro samlade af Bebnoni (om bordet ock
födoämnen) Yenez. 1872; Bonifacio (Lomb.) Mil. 1868 ock 1870; Oaselij
(Lecces) Lecce 1873; Cassani (Triests) Trieste 1860; Gabtagna, 3 ed. Nap.
1869; DAL Medigo (YeDedigs) Yenez. 1867; dal Pino (Tosk.) Empoli 1876;
FAKFAin (d'origine greca e lat.) Firenze 1878; Qiubti (Toskanas) Firenze 1863;
QOTTI (Tosk.) Firenze 1866; Mabcello (Genuas) Genova 1869; Mattei
(Kors.) Paris 1867; DB NiNO (Abmzzos) Mil. 1877; OSTEBMAN (Frinls) Udine
1877; Pasqualioo (Yenedigs) Yenez. 1867 ock 68; 2 ed. accresc. 1879 (336
8.); Pabsabini (=Pico Lnri di Yassano) Borna 1872 ock 1876 (YIII + 632
8.); 8EBDOKATI (Florens') Padova 1871; Btåjso (Sard.) Cagliari 1871; Stagh
UEiro (Genaas) Genova 1869; Tibaboschi (Bergamos) Berg. 1876; samt L.
F. (MU.) MU. 1869. — Jfr. n. 123 m. fl.
130. Bivlsta di letteratura popolare diretta da G. Pitbé, F. Saba-
UNi. Yol. I. Fasc. I—IY. Roma, Loescher 1877—79. 8. — inneh&ller utom
blandadt (yarietå) ock bibliografi: C. Cobonedi-Bebti, Appunti di medi-
Gina pop. bolognese s. 1—12; F. Sabatini, Saggio di canti pt>p. romani 8.
13—31, 87—96, 167—188; G. PiTBÉ, Gesti ed insegne del pop. siciliano s.
82—43; F. Mabpons T Labböb, Bl dia de difnntos s. 44—64; G. Febbabo,
XYI canti pop. della Bassa Romagna s. 66—68; A. de Gubebkatis, No-
yelline di Santo Stefano di Calcinaia 8. 81—86; G. Pitbé, Antichi usi per
la festa di mezz'ago8to in Palermo e in altri Inoghi di Sicilia s. 97—107;
DE PtJTHAiQBE, ChansoDS pop. du pays messin s. 108—116; Th. Bbaoa,
Litteratnra dos contos populäres portnguezes s. 117 — 136; A. Glakandbea,
Saggio dl gluochi e canti pop. fancinlleschi delle Marohe s. 137—144, 222
—227, 269—287; G. PiTBÉ, Una variante toscana della novella del Petit
poucet s. 161—166; A. Pabibotti, Saggio di melodie pop. romane s. 189—
201; A. Luiom, Canti calabresi di carcere s. 202—212; R. Koehleb, Das
råtbselmährchen von dem ermordeten geliebten s. 213—221; C. Maybe-
DEB, Die poljglotte sprichwörterliteratar s. 241 — 266; G. Pitbå, La lucerna,
novella pop. toscana s. 266 - 268 ; F. Sabatiki, La lanterna magica, no-
vella pop. bergamasca s. 288 — 290; F. Liebbecht, Croyanoes et superstitions
pop. norvéglennes s. 291—296.
131. AscoLi (i Saggi ladini) för till de ladlnska målen äfven Friuls
(ö. delen af Yenezien, på b&da sidor om floden TagUamentos öfre lopp,
öster om dess nedre), hvilka eljes räknats till de italienska. Hans grup-
pering är följande:
A. Yästladinskai GraubUnden (talas af omkring 46,000 inv.) : 1. Sopra-
selva (Oberland: Yorder-Rens dal); 2. Sottoselva (Oberbalbstein : Hin-
ter-Rens ock Albulas dalar); 3. Engadin (Öfre Inns dal).
B. Centralladinskal Tyrolen (talas af omkring 90,000 inv.): 1. Y&sttri-
entska (i Noces floddal); 2. Osttrientska ock högbellunska (i Avolios,
Gaderas, Cordevoles ock Boites dalar).
O. Ostladinska (i Friul).
Grupperna Al ock A2 sammanfattas ofta undem ämnet romonska
gent emot A3 som i inskränktare mening ladlnska.
132. Om ladlnska mäl (utom Friul) efter 1860:
I allmänhet:
Andeeb, P. J. t)ber urspr. u. gesch. der rhäto-rom. spracbe. Obur 1862
IX +138 8. 8. — Med bibliografi.
534 LAND8KJU.8FÖBBNINGARNB8 FB8T I UPP8ALA NOV. 1879. 88
AsooLii O. I. S»ggi ladinS. 1. ArchiT. glottol. I. 566 s. med karta. 8. 1873.
BÖTTIOEB, C. W. Rhetoromanska språkets dialekter. Upa. 1858. 80 a. 8.
— Hnfradsakllgen Grddnerdialekten.
Bausch, F. Qesob. der literatar des rh&to^romanischen rolkes. Frankf.
a. M. 1870. VUI + 174 s. 8. (Disp. Gött.)
SoHiroHABDT, H. tTber einige fälle bedingten laatwandels Im ohurwil-
schen. Göta 1870. 61 s. 8.
Stekobl, E. Yocalismns des lateinlschen elementes in den wichtigsten
romanischen dialekten Ton GraabUnden and Tjrol. Bonn 1868. III+
64 s. 8. (Dlsp.)
SuLZEB, G. G. Dell' origine e della natnra del dialetti comnnemente chla-
mati romanici. Trento 1865.
StObzikgeb, F. iTb. die conjngation im rätoromanischen. Winterthor 1879.
64 8. 8. (Disp.)
För GraabUndens mål:
BOhleb, J. a. Grammatioa elementära dil langatg rh&to-romonsch. 1.
Cuera 1864. Vin + 104 s. 8. — På tyska 1871.
Cabioiet, P. b. Ortografia generala, specnlatiya ramontsoha cnn in spe-
cial, qaort compendi per diever dil scolar. Master (Char) 1868. 163 s. 8.
Gabisch, o. Grammatische formenlehre der deatschen a. rhfttorom. sprache
f. die roman, schalen GraabUndens, nebst einer beilage Uber die rhft-
torom an. grammatik im besondem and elnigen proben ans der älte-
sten rhätorom. prosa a. poesie. Char 1862. VIII +214 s. 8. — Båda hof*
vadmanarterna.
Pallioppi, Z. Ortografia et ortoépia del idiom romaantsch d'Engiadin*ota.
Colra 1867. XI+128 s. 16.
— La conjagazian del yerb nel idiom romaantsch d*Bngiadin*ota. Same-
dan 1868. 2 fr. 30 c.
— Cadesch da leotara per las classas medias e saperioras da nossas scao*
las ladlnas. Goira 1867.
RUFINATBCHA, P. t)ber arsprang and wesen der romaanschen sprache. Heran
1863.
För Tyr ölen B ladinska mål:
ÅLTON, J. Die ladinischen idiome in Ladlnien, Gröden, Fassa, Bachenstein,
Ampezzo. Innsbrack 1879. 376 s. 8. — Ljadl., forml., ordb.
Gabtkeb, Th. Die Gredner mandart. Linz 1879. XI + 168 s. 4. — Med
anderst. af Vet.-ak. i Wien.
Mittebbutzneb, J. Ch. Die rhätoladinischen dialekte in Tirol and ihre
laatbezeichnang. Brizen 1866.
Pbbini, a. Statistica del Trentino. Trento 1862. ^ 2:a delen om språket.
Schnelleb, Ch. Die romanischen volksmundarten in SUdtirol. Nach ih*
rem zasammenhange mit den romanischen and germanischen sprachen
etymologisch and grammatikalisch dargestellt. I. Lit., einl., laatL,
idiot. Gera 1870. X + 291 s. 8. (Ital.?) — På ital. BoTereto 1866.
(Vian), Gröden, der grödner a. seine sprache. Bozen 1864. 204 s. 8. —
Gram., ordb., apråkpr.
För Fri al Vocabolario af J. PiBONA, Venezia 1871; samtLElOHTS sam-
lingar af folkyisor.
Ordbok af O. Carisch, Char 1848 (XXXVm + 204 s. 12.) med tillägg
(66 8.) 1862.
Om litt. jfr Sachs i Herrlgs Arch. 64, s. 291—302.
133. Chanzans popalaras d'Engadina. Hrsg. v. A. v. FLUai. Strassb.
1873. (Ur Roman. stad. III.); samt Die Tolkslieder des Engadin. M. einem
anhang engadin. volkslieder im original nebst deatscher Ubersetzang.
Strassb. 1873. IV + 86 s. 8.
134. G. Abpagaub. Fablas e novellas. Dedicadas alla giayentegna
romonscha. Char 1878. in + 106 s. 8.
89 LUNDBLL, LANDSMÅL O. FOLKLIF X 8TSKIGB O. ANDRA. LaNDBR. 685
8. Caratsoh, Poesias in Tonmanntsoh d'Engiadi]i'ota. Turin (Same-
dan) 1865. (3 mk.)
G. F. Cadbbas, Bimas. Coixa 1865. — Nnoyas rimas 1879. 135 s. 8.
Pä Engadlns mål ntglfyes en veckotidning: Fögld*£ngladlna. — P&
Ennenbergs m&l: Storia d* s. Genofefa. Biixen 1878.
136. Jfr särskildt E. PicoT i Träns, of the pMlol. soc. 1876—76, s.
122—124 (Address of the presid. för 1876, af E. Morris); samt Docum. s. 1 fE.
136. Om rumftnlska dialekter:
Maiorbsou, J. Itinerar In Istrid si vocabular istriano-romån. Jas! 1874.
122 8. 8. — Ordb. s. 81—122; ingår åfven i Columna lul Tralan. Utg.
af sonen TiTU M.
PicOT, E. Doouments poar serrlr å Tétnde des dialectes ronmains reoueillis
et publiés. I. Paris [1873]. 66 s. 8. — Ur Revne de lingn. et de philol.
comp. V 3. Inneh. jämte antydningar till Ijad- ock formlära en folk-
saga ock flere folkvisor.
För macedoniskan finnas ett par redogörelser af MässiM ock Bolin-
tineanu, hvilka mellertid af Gäster (Gröbers Zeitschr. II, s. 357) för-
klaras >ganz wertblos>. G. hämtar sina uppgifter från BoIaoi (Wien 1813).
En historisk (ock bibliografisk) öfversikt lemnar PicoT i Les roumains de
la Macedoine. Paris 1875. 48 s. (Ur Bevue d'anthropol. IV.) — Någon
kännedom om dialekterna kan man för öfrigt få dels ur de från olika
delar af språkområdet framgångna rumäniska ordböckerna (Gäster a. st.),
dels ur T. Cipariu, Elemente de limb'a romana, dupa dialecte si monu-
mente vechi, Blasiu 1854. G. hör mellertid till den historiska skolan
med etymologisk ortografi ock latinska tendenser.
137. Rtunäxilska folkvisor:
Alecsandri, v. Poesii populäre ale romånilor, adunate i tntocmite. Bu-
cur. 1866. 416 s. — Praktupplaga (tillökt). l:a uppL (med slav. bokst.)
lasi 1852—63; i fransk öfversättning: Ballades et chants pop. de la
Boumanie, Paris 1866; A. Roqubs, Légendes et doines. Chants pop.
roumains, d'aprés les recueils de m. B. Alezandri. 4 ed. Paris 1879.
(Vm + 253 s.); i tysk af v. Kotzebue, Berlin 1857.
— Poesii I. DoXne si läcr&mlöre. II. Märgäritärele. Hl. PastelurI si le-
gende. Bucur. 1876. — I ock Hl inneh. folkvisor. Om A. är för öf-
rigt att märka, att han i estetiski*Iitterärt syfte omformar visorna,
hvilket gör dem för vetenskapen mindre brukbara.
Amorul. Gulegere de cånturi nationale si populäre. Ed. 7. Bucur. 1876.
441 8.
BäNCiLä, P. Colindele cräclunuluX si ale pascilor sau productiunil cu cån-
tece la nascerea si Invierea Domnulul nostru Isus Christos, la earl s*au
adaos coläcäritul san vomicitul usitat la nnnti si cåteva cftnturi ce se
cåntä la masa nuntil. Hermannstadt 1875. 79 s. — Jul- ock päskvisor.
BOLINTINBANU, D. Pocsii. II. Maccdonele, reverli etc. Buc. 1877.
Dorul. Gulegere de cånturi nationale pop. vechl si noi. I — III. Ed. 16?
Bucur. Wartha. 1874—79. 940 s. 8. — Åldre uppl. 1865.
HnrrEScn, J. C. Cäntece de Irodi la nascerea Domnulul impreunate ou
cåteva cäntece nationale. Ed. 2. Eronstadt 1875. — Julvisor.
Marian, S. F. Poesii populäre romåne. I, II. Czernowitz 1873—75. VI +
220, IV + 250 s. 12.
Haribnbscij, a. M. Poesia popurala. Colinde, culese si corese. Pest*a
1859. — Poesia popurala. Balade. Ibm 1859.
— Brosiura n. Vien'a 1867. — Både Mari AN ock Marienescu hafva, på
ett för vetenskapen mindre lyckligt sätt, bearbetat de af dem med-
delade visorna.
— 8téna maghilor, sau cäntece la nascerea Domnulul Isus Christos. Banat
1876. — Julvisor.
Panu, a. VersurI sau cäntece la nascerea Domnulul Isus Christos. 12 uppl.
Bucur. 1876. 120 s. 32. — Julvisor.
536 LANBSMlLSrÖRENTKOARNIS FX8T I UPPSALA MOT* 1879. 90
POMFiLiv, M. Balade popnlare romåne. Jasi 1870. 94 s. 8. — Från Ungern
0. Siebenb. på folkmål, ntan ändringar.
Teodobbscu, g. D. NotinnI despre colindele romåne. Bncnr. 1879. 121
s. 12. — Julyiflor.
Biblioteca poporalul romftn. Collectinne de poesll yeohl. Oåntece yechi
ale poporuluT roman. Din psalmii Inl Dositheitl Mitropolitalii. Oulegerea
din poesille Yälarescilor etc. I. Bncnr. 1878. 216 s. 8. — Gamla ock
nja; omsorgsfnll samliDg.
Jfr PIOOT Docnm. s. 39—42. — Teoretisk behandling: J. CBATnTNBBOO,
Le peuple roumain d^aprés ses chants nationaux. Essai de litt. et de morale.
Paris 1874. (Uppl. 1 o. 2.) VIII +828 s. 12. (Disp.) — Öfvers&ttnlngar af
Gbeny. Mubbay: The national songs and legends of Bonmania. London
1869. (Med melod.)
138. Sami. vitterhetsarb. af O. A. V. STBANBBKKa. II, s. 97-~166.
Sthm. 1877. (Efter v. Eotzebues tyska öfvers&ttning.)
139. Rtunftniska folksag^or (jfr Picot Docnm. s. 28):
Abbenie, t. M. Koua colectinne de basme san istoril populäre. 2 ed.
Baour. 1874. 199 s. 12.
Babonzi, g. Balade si legende. Galti 1870.
BoLiirriNÉNXJ, D. Legende istorice. Basme. [=PoesiI. I.] Bncnr. 1877. 8. —
Först ntg. 1862: Legende noni san basme nationale.
Fundesou, J. c. Literatnra popnlarä. Basme, oratil, päcällturi si ghioitori
cu o introdncere despre lit. poporanå de B. P. HASDEtl. Bncnr. 1876.
139 s. 8. — Sagor, lyckönskningar, skämt, gåtor. Eg. 3:e nppl. af en
1867 ntg. samling med liknande titel.
GoBJEAN, M. Bomånul glamet. Basme, legende, tradltinni populäre, ora-
tiuni de annl nou si de nuntä, cåntece pop. vechl, ghicitorl, poyestea
Yorbel san proverburl 1. Bucur. 1874. — >Den skämtsamme mmäQiem.>
ISPIBESCIJ, P. Legende sen basmele romäniloru, ghicltorl si proyerbe, en
o Introducere de B. P. HäsDEU. 3 ed. considerabilmente angmentatft.
1, n. Bucur. 1872—76. 180, 144, 86 s. 12.
— Snöve sau povesti populäre. I, II. Bucur. 1873 — 74. — 2 nppl. 1879?
( — ) Ispräylle si yiata lul Michaiö Vltézul. Bucur. 1876. — Om den mmä-
niske nationalhjälten Michaiu Yitézu, efter folkliga traditioner.
Vidare anon. : Oratil, cåntece populäre si basme. 2 ed. Craioya 1876.
80 s. 8. — En samling Walachische mährchen i tysk öfyers. är ntg. af
tyå bröder ScoTT, Stuttg. u. Tiib. 1846.
140. J. C. HiNTESCU, Proverbele romånilorl adunate si edate. Her-
mannstadt 1877. 210 s. 12.
G. D. Tbodobbbgu, Oercetari asupra proyerbeloru romånes, tudin crltic
si bibliografic. Bucur. 1877. 107 s. 8.
141. G. D. Teodobesgu, Incercärl critice asupra unor credinte datine
si morayuil ale poporulul roman, cu o prefata de A. J. Odobesou. Bucur.
1874. X+136 s. 8.
142. ColumnaluITralan. Bevista mensualå pentru istoria, linguistica
si psicologia poporanå sub directiunea d:lui B. P. HASDEtl. I— VIII. Bucur.
1870 — 77. Utkom en gång i månaden.
ConyorbirI literare är organ för en litterär skola, hyars hufyudman
är T. Maiobebcu.
143. W. Waonbb, Modern greek i Träns, of the phllol. soc. 1873—74,
s. 382—388 (The presidents annual addr. for 1874, by A. J. Ellis).
144. Ros och törne. En saml. nygrek. folkdikter i öfyers. af F. Sak-
deb. Sthm 1876; samt Ariadnes krans. Ett uryal nygrek. folkdikter från
Kreta 1 öfyers. af F. Sandeb. Sthm 1877. — I anm. till den förra finner
man s. 178 — 180 upplysningar om de här i texten angifna samlingarne. Lät-
tare tillgängliga än de grekiska äro Pabbowb 1 Tyskland utgifna (Leipz.
1860), samt supplerande denna Leobands med fransk öfyersättning (Paris
1874).
91 LUNBBLL, LANDSMIl O. FOLKXiIP I 8VXBIGE O. ANDRA LÅNDBR. 537
146. Grlechische n. albanes. m&hrchen. Gesammelt. Ubers. n. erläat.
Ton J. G. v. Hahn. i, II. Leipz. 1864. XX +668 8. 8. (Ofvers. på danska
a£ Gh. Wimthbr); samt den sammes l^éoskkfiyixa nagafAvOia, Oontes pop.
grecs, publiés et annotés par J. Pio. Oopenh. 1879. 260 s. (Texten till den förra).
146. Se litteraturfört. 1 Fot, Lautsjst. der grlech. yulgärsprache. Leipz.
1879. S. IX f.; samt Comparbttis anm. af Deffner i Enhns Zeitschr. XVIII,
8. 132 ff. — De njgreklska dialekterna i s. Italien äro undersökta af CoM-
PARBTTI (hvars Sagglo de' dialetti grecl dellltalia meridionale, Plsa 1867,
XXYn + 103 s. 8, icke namnes af Foy), Morobi (Dialetti grecl della terra
d'Otranto, Lecce 1870, 7111+ 214 s. 4; dial. i det kalabriska Boya, Arcb. glottol.
IV), DORSA (La tradizione greoo-latina nei dialetti della Oalabria citeriore,
Cosenza 1876) ock PBLLBaRUca (Bovas dialekt).
147. Den af sällskapet utgifna tidskriften Nioilljiytxa ayalfxta inne-
håller äfven bidrag till kånnedom om dialekter ock folklif.
148. G. DB Rada, Poesie albanesi. I— V. Corigliano Calabro 1873—77.
— på albanska med ital. öfversättning. En äldre samling i två delar Na-
poll 1848; en annan frän de albanska nybyggena i s. Italien i förening
med DE CORONEI, Firenze 1866. Albanska ordspråk, sagor m. m. inne-
håller samlingen lAl^avixri fxMaaa^ Alexandria 1878. Hit hör troligen
också Arabadinos' samling TlaQoiijiaaxr^Qiov 17 avlloyr^ rtaQOtfåKov ly x^^f''
ovatoy naqn rotg rjnfinfaraig, lanina 1863. (4 mk.)
149. Archiy filr slavische philologie. Hrsg. von V. Jagic. I — IV: 1. Ber-
lin 1876 ff. — särskildt utgifvarens Bibliogr. ilbersicht der erscheinungen auf
dem gebiete der slav. philologie and alterthumskande selt d. j. 1870. I, s.
466 — 607; samt Nehrings uppsats Die philol. arbeiten bel den polen In
neuerer zeit. I, s. 249 — 266. G. Krek, Einleit. in die slayische literatur-
geschichte. Graz 1874. G. Courriäbe, Hist. de la littérature contemporaine
ohez les slaves. Paris 1879. (Utom Rysslands). W. R. Morfill, Slavonlc i
Träns, of the philol. soc. 1876 — 76, s. 89—98 (The presidents annual addr.
f. 1876, by R. Morris).
160. Det nuvarande kroatiska skriftspråket sammanfaller med serbi-
skan; men då de grekisk-katolska serberna begagna ett slaviskt alfabet,
de romersk-katolska kroaterna åter ett latinskt, stå deras litteraturer främ-
mande för hvarandra.
161. Slaviska dialekter:
a,) Storryska i n. Ryssland (40 mill.):
KojiocoBi», M. A. SaMtTKH o ssåhiKt H Hapoj(HOä noasiH vb
OÖJiaCTH C&BepHOBejIHKOpyCCKarO napt^ifl. Petersb. 1877. 343 s.
8. — Om språk ock folkdiktning inom storryska dialektens område.
— 063op SByKOBLix E ^opMajDbHLix oco6eHHocTe8 napoAHaro
pyCCKarO aatlKa. Warsj. 1878. X + 266 s. — Öfversikt af ryska
folkspråkets ljud- ock formegenheter.
OmiTB oöjiacTHaro BejmKopyccEaro cjiOBapfl. i, 2. Petersb. 1862
(o. 1868). — Försök till en provinsiell storrysk ordbok, utg. af Vet.-akad.
a,) Hvitryska i väster (3*A mUl.):
HOCOBH^I», B. H. GjOBapB 0'L!IOpyCCEarO Hap']^HiH. Petersb. 1870.
VI + 766 s. 4. — Ordbok öfver hvitryska dialekten,
b) Lill- eller rödryska (ruteniska) i s. Ryssland, ö. Galizlen, Bukovina
ock n. TJngem (13 mlU.):
IIOTeÖHfl, Å. SaM-feTKH o MaiOpycCKOMl» Haptlin. Voronezj 1871.
134 s. 8. — Anm. om lillryska dialekten. (Ur den af Xovanskij i
Voronezj ntgifna filol. tidskriften ^HJIGJIOrHHeCKUI SannCEHO
fltnxeiiKifi, n. OnepEi» 8ByE0B0ö Hciopin majiopyccRaro naiphma.
Eief 1876. IV + 376 s. 8. — Utkast till språkljudens historia i lill-
ryska dialekten.
538 LANDSMiLBFÖaSNlNOAEKES FS8T I UP8ALA NOY. 1879. 92
ZAKBBVSKIJ8, PiBKUNOFB ock Levobnkob ordböcker (MoskTa 1861, Odessa
1873, Klef 1874) äro atan yetenskapUgt Tärde. Bådant äga däremot I.
Vebzbatbkijs 3HaA06H flfl CJIOSapH lOaCHOpyCKOrO (Materlaller till en
sydrysk ordbok), hvaraf ett första häfte om 88 s. utkom i Lemberg 1877,
ock hans samlingar till djar- ock yäxttermlaologi, h. 1 — 6, Lemberg 1864
— 72. Botanisk-lexikaliska samlingar finnas äfven af JUKOVio (Progr.
CEernovitz 1874), RoQOVio ock Volkof (bada Klef 1874). Tysk-mtenisk
ordbok af Pabtttskij, 1— II, Lemberg 1867. Denna, sä väl som de 1 Gali-
zien utgifoa grammatikerna af Lutskaj (1830), Levitseij (pä tyska 1834,
pä ruten. 1849 ock 1861). Vaoilevio (1846), Lozinskt (1846), Golovat-
SKIJ (pä ruten. 1849) samt de mindre af Diaoak (1866), BJASinEVlo
(1866) ock Pabtttskij (1873 ock 1877), af ser det praktiska behofvet. Den
förnämsta, med yetenskaplig hällning, är
OcaAca, M. FpaMaTmca pycKoro HSHKa. 3 uppi. Lemb. 1876. vin+238 8.
c) Bulgariska inom Turkiets gamla omräde (öfrer 47, mill.).
d) Serbisk-kroatiska i Serbien, Bosnien, Herzegovina, Montenegro,
Dalmatien, Slayonien, Kroatien ock s. Ungern (6 mill.).
e) Sloyenskä i Kärnten, Krain, Istrien, Steiermark (nägot öfyer
1 mill.):
.EoAydH Ae-KypieHa, H. A. OiiK[T>OHeTHKn pesBHHCKnx roBopoe.
Varsj.-Petersb. 1876. XII + 128 s. 8. — Fonet. undersökningar Öfver
dialekterna i Besiadalen (Frinl). Ff., prof. i Kasan, har äfven gifvit
en karaktäristik af det slaviska mälet längs Wocheiner Save (Kasan
1877), samt en etnografisk skildring af Besiadalens land ock folk (Ka-
san 1876).
fi) B ö miska i BÖmen ock Mären (nära 6 mill.):
Babtos, F. Ze zivotu lidu morayského (om mär. folkets lif), i mär. mati-
cas tidskrift, handlar till stor del om spräket.
Kampeljk, F. g. Gechoslowan, cili narodnj gazyk w Gechach, na Morawe,
we Slezku a Slowensku. Prag 1842. 226 b. 8. — Bom., mär. o. slovak,
fo) Slovakiska i nordvästra Ungarn (nära 2 mill.).
g; Yendiska (nordserbiska) — enda äterstoden af polabemas spräk
— i Lausitz (136,000):
Ordbok ock grammf af Pfuhl, Bautzen 1866 ock 1867; senare bidr. till
ordboken af Nyoka, Bböbk, Ducman, Höbnie i sorb. macica^s tidskr., där
äfven finnes en afhandling af Höbnik om Laute-dlalekten.
h) Polska i Ryssland, Preussen, Österrike (9 Va mill.):
Kablowicz, J. Sloworöd ludowy. Kraköw 1878. 60 s. 8. — Om folk-
etymologi.
Malinowski, L. Beiträge zur slav. dialektologie. I. Ueber die oppelnsche
mundart in Oberschlesien. 1. Laut- u. formenlehre. Leipz. 1878. YUI-f
66 s. 8. (Disp.) — Samme förf. har (1872 ock 1877) gifvit etnogr. skil-
dringar af polackerna i Schlesien.
GTpeMJKep'B, n. OoHeTHKa EameÖCKaro HSUKa. (Ljudlära för kasjn-
biska mälet. I Fil. zap. 1873 — 74.) — Kasjubiska dialekten (s. om
Danzig) har genom Ceinow fatt ett eget alfabet ock blifvit upphöjd
till en sorts skriftspråk.
Om polska dialekter innehäller Kolbebgs stora värk upplysningar,
liksom i allmänhet de etnografiska skildringarne äfven taga hänsyn till
spräket.
162. Zbiör wiadomoscl do antropologji krajowej, wydawany Staraniem
komisyi antropolog, akademji umiejetnosci w Krakowie. T. 1. Cz. 1 — 3.
Krakow 1877.
163. Pbogopiub, De bello goth. L. III, c. 14.
164. Slaviska folkvisor:
By sk a: Antonovic ock Dbagomanof (hist.) 1 — 2, Kief 1874 — 76; B A-
BAC (rödr. sagor, visor m. m.) Tarnopol 1866; Babsof (i Geogr. sällsk.
93 LUKDILL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SYBRIOE O. AMDRA LÅMDSB. 539
etnogr. mem. lY) 1871; (klagoTisor) MoskTa 1872; Bbzsokof (andl.) 1 — 6,
Moskva 18)U— 64; (barnv.) 1868; (hyitr.) Moskva 1871; Gitbinskij (lillr.)
Petersb. 1874; Djbsjko (i Geogr. säUsk. etnogr. mem. I); Golovatskij
(galiz.) 1—8, 1870—71; HiLFEBDiNa (gny. Olonets) Petersb. 1873; Jakusjxht
Petersb. 1860 samt (1 tidskr.) Petersb. 1866; EntsjBYSKiJ (storr.) 1—10,
Moskva 1860—74; ny uppL under ntg.; Kobsab (lillr.) Moskva 1879; Kooi-
PIN8KIJ (lillr.) Klef 1862; Kulis J (i ett större etnogr. arbete 1—2) Petersb.
1866 — 67; Kttpoakko (i ett större arb. om Bnkov.) Kief 1875; Lisextko
(nkr.) 1—2, Klef 1872; Maonitsku (fr. Blelovosj) Kasan 1877; Makbimoyio
I (nkr.) Moskva 1884; Kief 1849; ny nppl. nnder ntg.; Metlihskij (sydr.)
Kief 1854; Mozjabovskij (äfv. lekar o. sagor) Kasan 1878 ; NosOYio (hvitr.,
i Geogr. säUsk. etnogr. mem. V) 1873; Pauli (galiz.) 1—2, Lemb. 1839;
PoLEWOY (ryska) Paris 1875; Budcbkko (lillr.) Klef 1874; Btbnikof 1—4,
Moskva, Petrozavodsk, Petersb. 1861—67; Saxabof 1—8, Petersb. 1838 —
39; Bjeik (hvitr., i Geogr. sällsk. etnogr. mem. Y) 1878; (lyr.) I, Moskva
1870; Studitbkij (nordr.) Petersb. 1841; Waclaw z Oleska (galiz., polska
o. ryska) Lemb. 1833; Yasentsof (andl.) Petersb. 1860; Yostokof (gnv.
Yladim o. Kostr.) Moskva 1847; Xudjakof (storr.) Moskva 1860; Bed. af
Yilenskij vjästnik (nordv. prov.) I, Yilna 1866; anon. Moskva 1877.
Bulgariska: Bezsokof Moskva 1855; DozoN (med fransk öfvers. o.
ordb.) Paris 1875; MlLADiNOViG Agram 1861; Yebkovic Belgr. 1860 ook 1874.
Serbisk-kroatiska: Booisio (dalm.) 1, Belgr. 1878; BOBKOVIO Neu-
satz 1863; Dbzelio (kroat.) Agram 1872; Kacio-Miosio (dalm.) Zara 1861;
Kazhaoio (kroat.) Bagusa 1872; Kuhao (sydslav.) 1—2 ff., Agram 1878—;
KuNio (Bosn. o. Herzeg.; saml. af JuKio o. Mabtio) 1, Esseg 1858; Kubb-
LAC (kroat.) Agram 1871; Lozio Agram 1852; Makjanovic (kroat.) 1^ Agram
1864; MiCKiEVioz (Ulyr.) Zara 1860; Milojeyio 1, Belgr. 1869; Pavlinovio
Zara 1879; Pbtbanovic (bosn.) Sarajevo 1864; (Bosn. o. Herzeg.) 1—2,
Belgr. 1867—70; Plohl (kroat.) 1—2, Yarazd. 1868—69; Bajaoevic Belgr.
1872; BiBTio (bosn.) Belgr. 1873; Sokolof Kasan 1864; Stbfanoyio Ka-
RADJio 1—4, Wien 1824—38; 1—5, 1841—65; ny uppl. 1—3, Wien 1876 flE.;
(Herzeg.) 1866; Stojanoyio (kroat, sagor o. visor) Agram 1867; en saml.
frän Syrmien, Pancsova 1875; en (kroat.-serb.) Agram 1848.
Slovenska: Janezjic (äfv. ordspr.) 1, Klagenfurt 1852; Kacio Agram
1875; Kobytko 1—5, Laibach 1841 — ié; Stanko Ybaz Agram 1839.
B öm i ska: Babtos (böm.-slovak.) Prag 1874; Czelakovsky; Ebbbn
Prag 1864; Pboohazea; fören. Slavia (se not 157); — märiska: Susil 1—8,
Briinn 1868—76 (800 s.); — slovakiska: Kollab 1—2, Pest 1834—35;
Slovak, matica.
Polska: Oeinow (kasjub.) Schwetz (18607); (bröllopsvisor m. m.)
Schwetz 1878; Chodakovskt; Kolbbbg Posen 1842, Yarsj. 1857 (jfr n. 161);
KONOPKA (galiz.); Pauli (galiz.) Lemb. 1838; Boobb (Öfversohles.) Breslau
1863; Waclaw z Oleska (galiz.) Lemb. 1838; Wojoioki Yarsj. 1836.
Yen diska: Haupt ock Sohmalbb 1—2, Grimma 1841—43; Muea
Bautzen 1877.
Titlarne finner man för de fleste i Jagics Arohiv I, s. 129—133, 561—
580; Ejrek s. 306 f. ock Courriére. Åldre samlingar äro förtecknade i
Jordans Jahrb. f. slaw. lit. etc. I (1843), s. 320—325, 408—414. — Bn
mindre, sammanfattande, praktiskt inrättad upplaga är: Avbnaeius, Kmua
O EieBCKHXl» 6oraTUpfl}CL. Petersb. 1875. XXI + 280 + XXXIY s. 8. —
Jfr n. 161.
156. YuK Stefanovic Kabadjio 1787—1864; bondson, i barndomen
getherde, lefde en tid i Wien, slutligen fredsdomare i sitt hemland. De
mödor, han utstått under serbiska frihetskriget — han var bl. a. en tfd
sekreterare hos Kara-Georg — , gjorde honom lam i högra handen ock
foten. Hans första samling folkvisor utgafs i Wien 1814 ock Öfversattes
genast af Hbbdbb ock Goethe. Samtidigt utkom hans serbiska grammatik
I
640 LANDSHÅliSFÖBIMINGAKNES FB8T I UPPSALA NOT. 1879. 94
(1814), n&got senare hanB serbiska ordbok (1818, nj appl. 1862); en ny
samling folkrisor 1824 — 83, slutligen en samling p& fem band 1841—66,
HersegOTlnas 1866; serbiska ordsprAk 1843, serbiska sagor 1851, serbiska
folkets lif ock seder 1867. Det nn anyända serblsk-oyrilliska alfabetet
&r hans yftrk. Det &r fonetiskt ock Tida bättre An det ryska, hade meller-
tid SY&ra strider att ntstA, innan det blef antaget. Den mftrkvardige,
Ädle Dembtrius Obkadovio (1739—1811) Tar den förste, som i skrift
begagnade sig af serbiskt folksprAk i st. f. fomslovenskan (kyrkslavi-
skan), som redan lAnge yarlt ett dödt sprAk, främmande för folkets lif.
Genom Kabadjios inflytande blef serbiskan enrAdande i litteraturen, se-
nare äfven 1 skolorna. Jfr 80HAVABiK's Gesoh. d. siidslay. lit. Hrsg. t.
Jlreoek. 111, 2. Prag 1865. 8. IX t, 310—819, 840. KAisnTZ, Serbien. Leips.
860. 8. 696—697, 710.
166. SlaTiska folksagor:
AeaHacbOBi», A. H. HapoAHua pyccsifl CKaaEn. 1—8. 3 nppi.
Moskva 1863. — Ny nppl. 1873 ff. Hed mythistoriska undersökningar.
AparoMaHOBi», M. MaJopyccRia HapoAHua npeAama h paacKasu.
Eief 1876. XXrV'+434 s. 8. — Utg. af Geogr. sallsk. sydvästra afd.
Vidare ryska: Babac (rödr.) Tarnopol 1866; Eblenyejn Moskva 1863;
BUDOENKO (sydr.) 1—2, Kief 1869—70; Saxabop 1, Petersb. 1841; XUDJA-
KOP (storr.) 1—3, Moskva 1860—62. — serbisk-kroatiska: DoJCBVio (utg.
af Ljublo) 1—5, Wien 1877—78; Kbacman Varaad. 1868; Ljubio (Monten.
0. kustl.) Bagusa 1875; MIKULIOIO (ca-dial.) v Eraljevici 1876; NiKOLic (serb.)
1—2, Belgr. 1842—43; Plohl (kroat., visor o. sagor) Varaad. 1868; Stepano-
vio Kabadjic (serb.) 2 uppl. 1870; G. K. Stbfanovio (serb.) Neusatz 1871;
Stojakoyio (kroat.) Agram 1867; Valjaveo (Steierm.) Agram 1875; VoJi-
NOVIO (serb.) Belgr. 1869; Vbcetio (serb.) Belgr. 1868; (bosn.) 1, Sissek 1870;
— slovenska: BozBNA Nbmcova Prag 1858; Kaoio 1—2, 1836; — bö-
miska: Hbabb Prag 1873; z BoDOBTOVA 1—2, ny uppl. Prag 1872; mfi-
riska: EnLDA Briinn 1854; 1—2, Prag 1875; slovakiska: Skitlteta ock
Dobsinsky 1—6, 1858—61; —polska: Balinsky Varsj. 1842; Bbbwinskt
1, Breslau 1840: Ceustow (Kasjub. sagor, gator, ordspr. m. m.) 1—2, Schwetz
1866-68; Glinbki 1—4, Vilna 1862—64; WOJOIOKI (polska o. ryska) 1,
Varsj. 1837.
Titlarne Återfinnas 1 Jagics Aroh. I, s. 268—270: Erek s. 229 f. PA väst-
europ. spräk se not 158.
167. Af Slavias publikationer (NArodnl pisne, pohådky, povesti, ri-
kadia) inneh. h. 1 folkvisor, 2 folksagor o. sägner, 3 julsAnger, Prag 1877
—78. 8pr Åkets lokalfärg behAUes.
158. Slavisk folkdlktniii^ pA västerländska tungomAl:
Chiudina, g. Ganti del popolo slavo, träd. in versi ital. 1, 2. Firenze
1878. 244, 278 s.
Chodzko, a. Les ohants hist. de l'Ukraine et les ohansons des latyches
des bords de la Dvina occidentale. Paris 1879. LXXI+211 s. 8.
DozoN, A. Chansens pop. bulgaires inédites. Paris 1875. XLVII + 427 s.
12. — Text o. öfvers. jämte ordbok.
Ebbbich, E. Album poln. volkslieder d. Oberschlesier, ubertr. Breslau 1869.
XIV +66 s. 8.
Fbankl, L. a. Gusle. Serbiske folkesange. Paa dansk ved C. Andersen.
K0bh. 1876. 156 s. 12.
Haupt, k. 8agenbuch der Lausitz. 1, 2. Leipz. 1862—63. 524 s. 8.
Haupt, L. u. Sohmaleb, J. E. Volkslieder der wenden in der Ober- u.
Nieder-Lausitz. 1, 2. Grimma 1841—43. — Text o. öfvers.
Eappeb, S. Die gesänge der serben. 1, 2. Leipz. 1861.
(Mme MiJATOVic), Serbian folklore: pop. tales. Selected and translated.
London 1874. VI + 316 s. 8.
96 LUNBELL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. AND&A LÄNDER. 641
KaaeA, J. t. Slavonic falry tales. CoUected and transl. from the russian. po-
Ush, servian and bohem. London 1874.
Ralston, W. R. S. The songs of the rnsslan people, as illnstratiye of sla-
Yonic mjthology and mssian social llfe. 2 ed. London 1872. 18 sh.
— Russian folktales. London 1873. XVI + 882 s. — Fransk öfrers. af L.
Bbuetbe, Paris 1874.
Rambaud, a. La Rnssle éplqne. Études sur les ohansons héro^ques de la
Rnssie, tradnites on analysées. Paris 1876. XY + 604 s. 8.
[Mme RoBiNSON=] Talyj, Yolkslieder der serben. 1, 2. Leips. 1858 (10
mk.) ock 1861.
Roben, G. Bulgar. Tolksdichtungen. Oesammelt u. ins deutsche Ubertragen.
Leipz. 1879. XII + 264 s. 8.
v. ScHULENBERa, W. Wendische volks-sagen und gebräuche aus dem
Bpreewald. Leipz. 1880. 312 s. 8.
Stsfanovio Kabadjic, v. Yolksmärchen der serben. Ins deutsche Ubers. von
dessen tochter Wilhelmine. Berlin 1854. 346 s. 8.
Ybckenstedt, £. Wendische sägen, märchen u. abergläubische gebrftnche.
Graz 1880. XIX + 499 s. 8.
Wenzig, J. Westslayischer märchenschatz. Leipz. 1857 (186B, 1869). XIX
+ 836 s. 8.
— Bibliothek slayischer poesien In deutscher Ubertrag. I: 1 — 2. Bohm., m&hr.
u. slovak, yolkslleder. Prag 1875. 136 s. 16.
159. Slaviska ordspr&k:
Altmann (ryska, i Jordans Jahrb.) 1853—1856; Celakovbky (i Kovoo.
bibi. utg. af Böm. museum) Prag 1852; DAL (ryska) 1—2, Petersb. 1862—79
(högst viktig samling, upptager på 1323 s. mer än 20,000 ordspråk); Dani-
CIO (kroat.) Agram 1871; Hilferdtno (i Geogr. sällsk. etnogr. mem. II)
Petersb. 1869; Nosovic (hvitr.) Petersb. 1874; Rybicka Prag 1872; Sne-
anusF (ryska) Moskva 1831-34 (1—4), 1848 ock 1857; Stbfanovio (serb.)
1849; Webyha-Dabowbej (polska) Posen 1874; Wubzbaoh (polska) Wien
1852. — Jfr Jagics Arch. I, s. 561 ff.; Krek s. 282 f.
Slaviska g&tor:
CpncKO HapoAHe saroHerse, ypeAHo n H3Aao G. HoBaKOBHh.
Belgr. 1877. XXUI + 283 s. 8. — Prisbelönt.
Andra samlingar af Nosovio (hvitr.^ i Geogr. sällsk. etnogr. mem. II);
Baxabof; SsiffENTOVSKij (Ullr.) Eief 1851, Petersb. 1872; Xudjakof (storr.)
Moskva 1861 — . (Se Krek s. 299).
1^ 160. B. M. Kulda, Svadba v nårode ceskoslovanském. 3 vyd. OlmtLtz
1875. 133 8. 8. — Hår kan tilläggas Veoetic, Om serbiska folklekar. Belgr.
1868. Skrifter om vidskepelse o. d. anföras hos Krek. Märk särskildt
Geohmann, Aberglauben u. gebräuche aus Böhmen u. Mähren. I. Prag
1864. 250 8. 8. h-
161. Etnograflska skildringar af a Imännare innehåll:
Kolbebo, o. Lud. Jego zwyczaje, sposöb zycia, mowa, podanla. przyslowia,
obnsedy, gusla, zabawy, piesni, muzyka 1 tance. I — IX. Varsj. 1857 — 75.
II. Sandomlr; III -IV. Eujaviema; V— Vin. Krakau; IX. Posen ; hvarje
del på 300 till 400 s. 8.
XOZLOWSKIJ, E. Lud. Piesni, podania, basnie, zwyczaje i przesady ludu z
mazowsza czerskiego. Varsj. 1867 73. 388 s. 8.
Kyj[Hm'B, n. 3anHCKH o lUKHOfi pyCH. 1—2. Petersb. 1856—67.
676 s. 8.
[Melnikof, P.=] HeHepCBCft, A. Bt» jrbcaXB. 1—4. Moskva 1875. 402,
382, 363, 374 s. 8.
Colakof (Bulg.) 1, Belgr. 1872; E^etbzynski (mazur.) Posen 1872;
Medakovio (Monten.) Nensatz 1860; Rajacbics (sydsl.) Wien 1873; Sab-
JELiN (Ryssl.) Moskva 1880; Stbfanovio (Serb.) 1867; Witwioki (de polska
hukulema) Lemb. 1873.
542 LANDSMÅLSPÖKBNINOABNBS ]r£8T I UPPSALA KOY. 1879. 96
162. Den af Matica srpska i Belgrad atgifna ttdskTiften LjetoplB
srpske har sedan 1826 öfver 120 band. Dessa sällskaps publikationer föra
vanligen titeln Ljetopis eller oasopis. Blovakiska maticas Sbornik (1, 2.
1870—74) har ett mycket rikt innehåll. Ty v&rr afbröts deMS utgifning
af politiska skäl.
163. Jagics Archiv III, s. 744 ft. redogör för innehållet af 1877 års band.
164. Bearbetningar af rysk folklltteratnr:
Äe an a CL 631», A. H. IIoaTHHecKiH BOSspfiHiA cnasowb Ha iipnpo;i;H.
1—3. Moskva 1866-69. 796, 784, 840 s. 8. — Slavernas poetiska na-
turåskådnlngar.
Bycja[aeB'B,0. HcropHHecKie OTCpKHpyccKofi Hapoj^HoficjioBecHOCTH
H HCRycCTBa. I. PyCCKaH HapOjOpoaH noaaiil. Petersb. I86I. 643 s.
8. — Hist. undersökningar om Bysslands folkliga Utt. o. konst. I. Folk-
poesien.
Bezsonof i De vandrande pilgrimerna 1—6, Moskva 1861—64; BOBOWI-
KOWSKi, Kvinnan 1 den lillryska folkdikten, Petersb. 1879; Buslajef, Om
det ryska hjälteepos, i Busskij vjästnik XXXVIII o. XLI; Kikpicnikof, FörhålL
mellan den ryska ock västeurop. hjältedikten, Moskva 1873; Ebubjeyskij,
Trollformler i ryska folkpoesien, Varsj. 1875; Kvabjnin-Samabin, Om ryska
hjältesångerna i hist.-geografiskt hänseende, 1871; Miller, Ilija från Mu-
rom ock kiefska hjältekretsen, Petersb. 1870; Majkof, Yladimlrcykeln,
Petersb. 1863; Mozjabovskij, Belneke fuchs i ryska djurfabler, Easan 1879;
SOBOTKA, Växtvärden o. dess betyd, i slav. folkvisor, sagor, ceremonier
o. vidskepelse, Prag 1879; Stabof, Ryska hjeltesångemas urspr., Petersb.
1868; VSSSELOVBKIJ, Sagokretsen om kung Salomo, Petersb. 1872; WOLL-
NBB, Untersuch. Ub. die volksepik der grossrussen. Mit e. anh.: Analyse
einiger der wichtigeren grossruss. volksepen. A. Die älteren helden. B.
Die helden von Kiev. Leipz. 1879. — Jfr Jagics Arch. I, s. 129—133.
165. Jfr Jaqic, Die christlich-mytholog. schicht in der russ. volksepik,
Arch. I, s. 82—133; samt de talrika arbeten ock uppsatser för öfrigt, som
i samma tidskrift ingå eller där omnämnas.
166. Lebkien i 6th annual addr. of the presid. to the phtlol. soc.
1877; by H. Sweet, s. 44—54.
167. Norra Ostpreussen, ryska guv. Suvalki, Eovno (Samogitien) ock
västra delen af guv. Vilna. Eurschat Gram. d. litt. spr. Halle 1876. S.
1 f. med karta.
168. Geitlbb, L. Litaulsche studien. Ausw. aus den ält. denkmälern,
dialekt, beispiele, lexikal. u. sprachwissenschaftliche beiträge. Prag
1875. 123 s. 8.
Sohleicheb, a. Handb. d. lit. sprache. I. Gramm. n. Leseb. u. glossar.
Prag 1856—57. 342, XIV + 351 s. 8.
— Lit. märchen, sprichwörter, räthsel u. lieder. Ges. u. tibers. Weimar 1857.
244 s. 8.
169. Ealbos lietuviszko liezuvio. Petersb. 1861. — Om dialekterna
handlar också Eablowigz, O jezyku litevsklm napisal (i Erakau-ak. afh.)
1875.
170. Llttauische volkslieder, gesammelt, krit. bearbeitet u. metr. tibers.
von G. H. F. Nesbelmann. Berlin 1853. 368 s. 8. — De äldre samlingame
af Bheba (Eönigsb. 1825; ny uppl. Berlin 1843, utg. af Eurschat), Stanb-
vicz (Vilna 1829) ock DowKOKT (Petersb. 1846) äro upptagna i Nbbsel-
MANNS. Han ger 410 stycken. Jfr Eurschat Gr. § 1644 ff.
171. Höglittauiska är preussiska Littauens skrift- ock kyrkspråk, eg.
dialekten i områdets södra del (Stallupönen-Groldap).
172. Lettiskan går på n. sidan om Duna ejtt stycke in 1 guv. Vitebsk.
Nordligast i Eurland bo ett par tusen liver. Afven på Eurische nehrung
har man nyligen funnit letter: M. J. A. Voelkel, Die lett. sprachreste auf
der Eur. nehr. Tilsit (Heidelb.) 1879. 32 s. 4.
97 LUNDBLL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVKRIGE O. ANDRA LÄNDER. 643
178. Lettische Tolkslleder. Lelpz. 1875 ff. — Tidigare samling af J.
Eakting ock J. Zaunit, Biga 1858.
174. O. DOKNER, öfversikt af den flnsk ugriska spr&kforskningens
historia. Helsingf. 1872. E. DB Ujfalyt, Des langnes ougro-finnoises i
5tli annaal addr. of the pres. to the philol. soc, hj R. Morris. Träns.
1875—76, s. 801—308.
Till de ngrlaka språken, som bilda en särskild afdelning af den stora
tnraniska eller altaiska familjen, höra följande spr&k:
1. Finska: a) eg. finska (Saomi) i Finnland; b) kareliska i Karelen
(Salmis, Saistamo, Saojärvi) samt Ingerm. ock gav. Olonets, Arkan-
gel, NoYgorod ock Trer 1 Ryssland; o) yepsiska (nordtjndiska) yid
sydvästra stranden af Onega (gny. Olonets); d) Totiska i Ingermanland
nordost om Narra; e) estniska i Estland ock norra Liffland (800,000);
f) llTiska pä Karlands nordligaste udde (2,000).
2. Lapska med åtskilliga dialekter i norska, svenska ock ryska lapp-
markerna.
3. Mordvinska mellan Oka ock Volga (gny. Simbirsk, s. om Volga).
4. Tjeremissiska mellan Vjätka ock Volga (gny. Kasan, norr om Volga).
5. Syrjänisk-yotjakiska (permiska) kring Vjätkas ock Kamas, Dvinas
ock Petjoras öfyersta lopp (yotjaker, permer, syrjäner).
6. Vognlisk-ostjakiska' mellan Ural ock Ob samt kring Obs biflod
Tobol.
7. Ungerska.
Jfr J. BUDENZ, "Öh, die yersweignug der ugrischen sprachen i Bezzen-
bergers Beitr. z. kunde d. indog. spracben. IV. Gött. 1878. S. 192 ff. —
BuDEKZ sammanfattar (s. 216) 2, 5. 6, 7 som nordngriska; 1, 8, 4 som
sy dagrisk a. Qeketz (Karel. laatlehre) inskjuter mellan kareliskan ock yep-
siskan liwge-språket (liyvinkieli) i Salmis ock angränsande del af gav. Olonets.
175. P. HUNFALVY, Die Ungarische sprachwissenschaft i den af honom
atgifna tidskriften Literarische berlchte aus Ungarn (Leipz. Brockh.) I, s. 75 £E.
A. J. Patterson Hungarian i Ellis* addr. f. 1873. Träns, of the philol. soc.
1878—74, s. 217—219. — Af företalet till RlEDLS Magyar. grammatik (Wien
1858) § 5 ser man, att Toldt urskiljer 13 olika mål, hvilka hänföras till två
grupper: lågungerska, som bildar grundval för skriftspråket, ock högun-
gerska (palöcerdialekten).
176. Wiedem. Gr. s. III; jfr s. 27, 76.
177. F. J. WiEDEMANN, Grammatik der ehstnischen sprache, zunächst
wie sie in Mittelehstland gesprochen wird, mit berlicksichtigung der
anderen dialekte. Petersb. 1875. — Grammatiken handlar särskildt s. 48
—80 om >Dialekte und schrlftspracbo ock tager för öfrigt genomgående
hänsyn till dialekterna. Frågan om Ehstnische dialecte und ehstnische
schriftsprache är redan af W. behandlad Dorpat 1871.
178. Versuch tib. den verroehstnischen dialekt. Petersb. 1864. — Mém.
de Vacad. des sciences. VII sér. VII, 8.
179. Kalevipoeg. Tr. jämte tysk öfversättning 1 Verh. d. gelehrten
estn. {^esellschaft. IV: I — 4, V: 1 — 3. Ny upplaga af den estn. texten:
Kalevi poeg. Oks ennemuistene eestl jut, kaheskiimnes laulus. Kuopio 1862.
258 s. 8. Metrisk öfversättning af Reinthal (ock Bertrah) Dorpat 1857—61.
Neus, H. Esthnische volkslieder. Urschrift u. Ubersetzung. Reval 1852.
Kreutzwald R. u. Neus H. Mythische und magische lieder der ehsten.
Petersb. 1854. 132 s. 8.
(Jannsbn, J.) Eesti lanlik. Tartus 1865. 191 s. 12.
HURT, J. Vana kannel. Alte harfe. Vollst. samml. alter estnisoher volks-
lieder. 1 lief. Dorpat 1875. 8. — På estn. o. tyska.
180. Eestirahva ennemuistesed jutud. Rahva suust korjanud ja Uleskii-
jutanud F. R. Kreutzwald. Hels. 1866. 380 s. 8. — Till Kxeutzwalds sago-
samling hör T. G. Aminoffs Virolais-suomalainen sanakirja. Hels. 1869.
105 s. 8. — Tysk öfvers. af F. LÖWE. Halle 1869. Vm+366 s. 8.
644 LANDSMÅLSFÖRENIVGARNBS PEST I UPPSALA NOY. 187 9. 98
Ans dem inneten a. änsseren leben der elisten von F. J. Wdedbmank.
Petersb. 1876. — Estniska gåtor Ingå 1 Lönnrots finska samling (se n. 188).
181. Elmoren, FinL litt. 1771—1863. Hels. 1865. Vaseniub, Snoma-
Udnen kirjallisaas 1544—1877. Hels. 1878.
182. Z. ToPELius, Buomen kansan yanhoja mnoja ynnå myos nykyi*
semplä laaluja. 1—6. 182i— 31. 315 s. 8.
183. Kaleyala taikka yanhoja Karjalan mnoja Saomen kansan mnino-
sista ajolsta. 1—2. Hels. 1885; 2:a nppl. 1849; 3:e 1866. 364 s. En förkortad
nppl. med förkl. till skolomas bruk af Lönnbot, Hels. 1862. Godtköps-
upplagor med förkl. Hels. 1870 ock 1877 (468 s. 2 mk). — De fem första
sångerna med svensk ordbok utg. af A. Ahlqyist 1853; de tio första på
samma sätt af honom 1862. — Öfrersatt på svenska af M. A. Castrån,
1—2, Hels. 1841; ånyo af K. Collan, I- II, 1864, 68 (med snppl. till I
1869) 466 + 393 s. 8; på franska af L. LéouzoN LE Duc. Bmxelles 1868 — ;
af E. DE Ujfalvy, Paris 1876.
I en tidigare samling af Lönnrot från 1829—31 undertiteln Kan te le
äro runorna ånnn icke ordnade till ett helt, som sedan skedde i Kalevala.
184. Kan te let ar taikka Snomen kansan yanhoja lauluja ja yirsiå. Hels.
1840; 2 nppl. 1864. 409 s. — Ett urval af de vackraste sångema utg. af B.
Hebtzbebo. i. Hels. 1874. 104 s. En del lyriska sånger åro öfversatta af
Hebtzbebo i hans Finska toner. Sthm 1873.
185. 22:a runan (Castbéns öfvers. s. 90 ff.).
186. Jfr Elmgr. s. 86 f., 97 t
187. Suomen kansan sananlaskuja. Hels. 1842. 585 s. 8. — Ett urval
med ord' ock sakförklaringar: Valittuja Suomen kansan sananlaskuja, af A.
Ahlqyist. Hels. 1869. 161 s. 2 mk.
188. Suomen kansan arvoituksia ynnä 189 Viron arvoituksen kanssa.
Hels. 1844. — 2 uppl. 1861. 241 s. 8.
189. Suomen kansan satuja ja tarinoita. 1 — 3. Hels. 1862—63. — Ny
uppl. i 4 delar 1866—76. 661 s. 8.
190. PoBTHAN ock Bentall (Gramm. uppsatser, Åbo 1837) egna förat
en mera allmän uppmärksamhet åt dialekterna. Bland de tidigaste antyd-
ningarne om dialektolikhetema i Finnland äro (enligt Donn. s. 12) Anm.
om den södra finska dialekten i en Åbotidning 1777. — Titlarae finner man
hos Yasenius (s. 243 f.). Här anför jag blott Genetz, Versuoh einer kare-
lischen lautlehre. Hels. 1877. (Diss.) med en föregåend Lautphysiologische
einfUhrung (Hels. s. å.).
191. Andelins grammat. ant. i Acta soc. soient. fenn. T. V (1858);
språkprof T. VI (1861); Lönnbot i T. V. (1856).
BUDENZ, J. Svédlapp nyelvmutatvånyok. Budapest 1874. — Svensk-lapska
språkprof (i någon tidskrift).
DoNNBB, O. Lieder der lappen. Lapp. u. deutsch, m. einleit. u. anm.
Hels. 1876. — Åfven i Suomi, 2 jakso, II osa (160 's.).
Fbhb, J. a. Lappisk grammatik. Christ. 1856. VI +232 s. 8.
— Lappiske 8progpr0yer. En samling af lappiske eventyr, ordsprog og
gaader. Med ordbog. Christ. 1856. III +168 s. 8.
— Lappisk mythologi, eventyr og folkesagn. 1—2. Christ. 1871. 196 +
186 8. 8.
StOOKfleth, N. v. Norsk-lapplsk ordbog. Christ. 1852. 896 s. 8.
192. De som för öfrigt vidgat kännedomen om dessa folk ock språk
äro ungrarne Hunfalvt, de Ujfalyy ock Budenz, tysken v. d. Qabelentz,
samt som resande samlare ungraren BuoiLY. — Prins L. L. BONAPABTE, som i
sin åsikt om ett genetiskt sammanhang mellan baskiska ock ugriska språk-
familjerna har en särskild anledning att Intressera sig för den senare, har
låtit under öfverinseende af Wiedemann öfversatta Mattel evangelium
på 11 ugriska språk ock dialekter.
193. Anf. hos Erek, s. 836.
Om svenska ortnamn, stälda i samband med
liistoriska ock kamerala forskningar.
Föredrag
af
e. DJTJSKLOTJ.
A
tt vära ortnamn kunna lemna viktiga upplysningar om de
tider ock förhållanden, hvarunder de tillkommit, är icke någon
upptakt från gårdagen. Redan våra älste antikvarier hade en
aning därom ock nedlade mycken möda på utfinnandet af
deras betydelse. De härledningsförsök vi af dem äga, äro dock
i de allra flesta fall endast lösa gissningar; ty sällan var det
namnet själft, som ur sig själft skulle förklaras, utan vida
oftare ett på förband gifvet eller antaget faktum, en känd
sägen eller en hemlös sagofigur, som genom dem skulle ort-
fästas. För sådant ändamål vändes ock skrufvades namnen,
till dess de fingo den form man ville framtvinga, ock alla
språk voro härvid nästan likberättigade. När det föga odlade
ock till sina härledningslagar ännu tämligen obekanta forn-
«pråket icke ville lemna den rot man sökte, gick man helt
obesväradt öfver till hebreiskan, grekiskan ock framför alla
andra till det välbekanta kära latinet. Man ansåg sig äfven
äga full rätt härtill; ty sedan vår konungalängd uppdragits
till »Magog, NodB ex Japheto nepos in area natus» ock Norden
gjorts till en vagina gentium, låg det ju intet onaturligt där-
nti, att här skulle finnas ortnamn, som erinrade om den tid,
då nordens spräk varit ett urspråk, hvars ursprungliga rötter
borde kunna i enstaka fall återfinnas äfven i andra språk än
det, som här småningom utbildat sig. För de älsta tiderna
borde således goda upplysningar kunna vinnas af hebreiskan,
då denna ansågs såsom våra första föräldrars tungomål; men
för senare tider ock synnerligast medeltiden tillmättes före-
trädesvis latinet en viss vikt, då man forestälde sig, att det
latintalande presterskapet haft en stor andel i utfinnandet af
namn för de nya orter, som då uppstodo. På detta sätt mötte
sällan några oöfverstigliga hinder. Man kunde bevisa nästan
hvad man ville, ock den store Olof Rudbecks epokgörande
Sv. landsm. N. B. J, 37
548 landsmIlsföreninoarnes fest i ufpsala nov. 1879. 102
jätte värk Atland är ett lysande prof på hvad snille ock fyn-
dighet i detta fall kunnat åstadkomma. Hans stolta byggnad^
med en oerhörd lärdomsapparat uppstyltad på en till öfver-
mod stegrad patriotisms grundvalar, föll dock snart till grus
för en vaknad kritiks grundskott^ ock med undantag af en
ock annan bokvurm äro de få, som numera taga liännedom
om hans spetsfundiga dednktioner ock fyndiga härledningar.
Men nr Rudbecks skola utgingo en mängd ortbeskrif-
vare, mera hofsamme i samma mån som de voro mindre snill-
rike än den store mästaren, ock deras försök i samma riktning
hafva längre bibehållit sig. Skälet härtill ligger icke i deras
större fyndighet eller kraftigare bevisning, utan däruti att
deras värk ägt en mera praktisk vikt ock därföre icke så
snart lagts å sido, utan trängt djupare ned bland de läskunnige,
synnerligast i de bygder, hvilkas äldre förhållanden de skildrat.
De fordringar, som fordom stäldes på ett topografiskt arbete,
voro också vida olika nutidens; ty då skulle en ortbcskrifvare
icke blott skildra orten, sådan den var ock veterligen varit,
utan han skulle till lika skrifva dess äreminne, samt gifva bygden
ock dess befolkning så höga historiska anor som möjligt. Saxe
Runemästares värk ock våra gamla nordiska sagor, hvilka
nästan samteliga då betraktades såsom obestridliga urkunder,
vimlade af konungar, kämpar ock storslagna bedrifter, stun-
dom förlagda till vissa uppgifna trakter, som lätt kunde om-
flyttas, men vida oftare af sådan beskafifenhet, att de lemnade
fritt spelrum for hvarjehanda gissningar. Att af denna skatt
förvärfva åt egen bygd så mycket som möjligt var för den
topografiske skildraren en hederssak, ock med det mått af
fyndighet ock djärfhet, som fallit på hans lott, sökte han att
häraf göra alt hvad göras kunde. Tillvaron af ett Segersta,
en Sigges kulle, ett Sigarsö, ett Signildsbärg eller blott ett
röse på ett bärg i en hage med namnet Hagebärgsröset (=
Habors- eller Hagbards-röset) var för honom ett tillräckligt
bevis, att den fullkomligt mytiska sagan om Habors ock
Signilds kärleksäfventyr i forntiden timat just här ock icke
annorstädes; en runsten med namnet Åmund eller Åniind, en
borglemning kallad Amehäll, en skogstrakt benämd Bröten
förde genast tanken på Bröt-Åniind; ett Björkenäs med gamla
tomtningar blef genom långa ock skarpsinniga deduktioner ock
103 DJURKLOU, OM 8TEK8KA ORTNAMN. 549
textkritiska nrknndsraderiDgar ett Birka; en felläsniDg: Heii-
gada för Herivada, saminanstäld med namnet Herregatan på
ett yägstyeke, en osökt anledning att skapa ett nytt kloster
med namnet Herregata o. s. y.
För att nu tillbörligen styrka hvad man genom gissningar
ock närgångna dissektioner af ortnamnen trodde sig hafva be-
visat, fordrades intyg af folkets egna hågkomster i bevarade
sånger ock sägner. Ock denna källa tröt aldrig, ty äfven här
förfor man med samma godtycke. Knnde hvad man i den
vägen värkligen fann, icke vändas ock tydas så, att det passade
in i bevisningen, kom den egna fantasien till hjälp, ock hvad
man där i bygden efter auktors mening bort erinra sig, gjordes
till lefvande minnen, om hvars värklighet deras npphofsman
snart lyckades öfvertyga icke blott sig själf, ntan äfven andra.
Hans bok blef en viktig urkund, ur hvilken bygdepatriotismen
hämtade ständig näring, ock då de läskunniga meddelade dess
innehåll till dem, som ej själfva kunde läsa, kom den munt-
liga fortplantningen till hjälp. Många sådana berättelser från
1600- ock 1700-talen gå ock gälla därföre ännu i dag såsom
urgamla sägner ock trosartiklar, ehuru Vår tids närgångne
kritici med bestämdhet tilltro sig kunna uppvisa säkra data
för deras uppkomst.
För att lemna ett bevis bland många, huru man härvid
understundom kunde gå till väga, må följande exempel anföras.
I Laske härad af Västergötland funnos tvänne kyrkor med
namnet östra ock Västra Bittema, ock det gälde att söka an-
ledningen till deras namn. En fyndig västgöte lyckades äfven
att lösa denna uppgift. Bittema var enligt hans förmenande
en sammandragning af Bistäma ock således uppkommet af
det latinska bis ock det svenska tärna. Kyrkorna vore så-
ledes bygda af tvänne tärnor, d. v. s. jungfrur, ock då båda
kyrkorna måste anses såsom systerkyrkor, så var det tydligt,
att äfven de båda tärnorna varit systrar; ty hvarför skulle de ej
hafva varit det? Vidare måste det hafva funnits någon orsak
till deras skilda byggnadsföretag, ock denna kunde ej gärna
sökas annorstädes än i deras önskan att hafva hvar sin kyrka.
Häraf var man berättigad att sluta, det de ej gärna trifdes
under samma tak — icke ens i Guds hus. De voro följakt-
ligen ovänner. Det fans liknande berättelser om systrar ock
550 LAND8M1L8FÖRBNIN0ABNES F£8T 1 UPPSALA NOT. 187 9 104
kyrkor i andra trakter, ock en sådan kände äfven hafva fannits
inom Bittema. Ja, när man rätt betänkte Baken, så måste
den hafva fannits, ehuru folket glömt den; ty den låg så omiss-
kännligt i själfva namnet. Genom den lyckade härledningen
fick man således en sägen på köpet, ock det stannade ej där-
vid. Som de båda kyrkorna i följd af anledningen till deras
uppkomst voro så märkeliga, hade denna omständighet omöj-
ligen kunnat undgå att invärka äfven på den omgifvande trakten.
Där fans en kyrka, som hette Vedum, ock detta namn kunde
icke lämpligare förklaras än däraf att hon låg ve dum, d. v. s.
bredvid dem. Alt detta blef klart blott genom den enkla
sammanställningen af det latinska ordet bis ock det svenska
tärna, ock man hade sannolikt kunnat tk veta ännu mycket
mera, om deduktionen fortsatts i samma riktning. Att Bittema
i äldre tider hetat Beteme, Betemhed ock Vedum Vidhem,
måste däremot räknas till senare tiders förargliga upptakter.
En härledning sådan som denna är dock ganska oskyl-
dig ock kan ej längre vilseleda någon. Men andra finnas,
som genom de kombinationer, hvaruti de framstälts, vunnit åt
minstone ett sken laf trovärdighet, ock där felen icke genast
falla i ögonen, utan först efter vunnen kännedom af namnens
älsta former blifva märkbara. Jag skall denna gång välja ett
exempel från Närike. Västgötalagen talar om västgötar intill
Kägglan, ock detta gifver anledning att tro, hvad äfven Sghlyter
anser sannolikt, att Närike åt minstone till en del fått sin be-
folkning från Västergötland. En undersökning af bygdemålen
i Närike visade för 20 år sedan ock torde nog ännu i dag
kunna visa, att skiljaktigheter finnas dem emellan, som kanske
icke uteslutande få tillskrifvas det närmare eller Qärmare grann-
skapet till de äldre svea- ock götaländerna, utan äga en
djupare grund. Man bar äfven tykt sig märka, att en större
öfverensstämmelse med sveamålen rådde norr om Svartåns
dal, bvaremot ordförrådet röjde mera frändskap med götalän-
dernas tungomål söder om denna. Naturförbållandena talade for
en sådan gräns, dä denna dalgång ända intill senaste tider
varit uppfyld af stora kärrtrakter ock således i äldre dagar,
då gränserna gingo »hö^st i ås eller lägst i rås», kunnat vara
en naturlig råskillnad. I denna dalgång funnos ock finnas ännu
på b var sin sida om vattendraget tvänne byar: Göksvala ock
105 DJURKLOU, OM SVENSKA ORTNAMN. 551
SellvaUa, ock dessas ålsta namn förklarades af den lärde,
men såsom forskare ej synnerligt samvetsgranne doktor Johan
Hallman Göstafsson hafva varit Gtötavaiia eller Götsvaila,
samt Sveavalla eller Svevalla, ock han ansåg detta såsom
ett bevis, att den förhistoriska gränsen emellan svea ock
göta länder här framgått. Då andra omständigheter, som efter
all anledning varit för Hallman okände, talade härför, före-
föll härledningen icke alldeles oantaglig, ock jag vill ej neka,
att den synts mig beaktansvärd, oaktadt de svårigheter, som
mötte en öfvergång från Svevalla till Sellvalla. Men för
några år sedan återfann jag båda dessa bynamn uti permebref
från 1300- ock 1400-talen under former, som icke medgåfvo
vidare funderingar hvarken på svear ock göter eller på deras
vallar. Den förra byn kallades där Gylswara, hvilket — om
denna form är fult säker — tyder på ett hemvist för någon
Gyl eller Gil; den senare åter Selwada, hvilket angifver, att
här varit ett vad öfver ett sel (lugnvatten emellan tvänne
forsar) ock är en lika berättigad benämning på byn som dess
andra, nu oftast brukade eller Sel ven: ängen vid se le t.
Af dessa exempel torde framgå, att man med största misstro
måste upptaga alla äldre härledningsförsök hvad våra ortnamn
beträffar, ock städse vara på sin vakt att ej missledas af äldre
ortbeskrifvares mer eller mindre konstiga väfnader, där ort-
namnen tjänat som rännegarn ock sägnerna bildat inslaget. I
ortnamnen fär man icke se något annat, än hvad de själfva
angifva.
Emellertid vill jag dock hoppas, att ingen måtte så upp-
fatta mitt referat af forna dagars namnförklaringar, som om
jag därmed velat uttala något klander emot dem, som däråt
egnat tid ock möda, ty detta har för visso icke varit min af-
sikt. Jag är tvärtom lifligt öfvertygad, att samma begär att
finna sanningen lifvat dem, som oss; men deras insikter i forn-
språket, deras uppfattning af en forskares plikter, deras kri-
tiska blick öfver det då ännu mycket knappa ock råa mate-
rialet stodo så långt efter hvad vår tid i detta fall både kräfver
ock erbjuder, att de resultater, hvartill de kommit, knappast
kunnat blifva andra, än hvad de blifvit. Fantasilifvet var ock-
så då rikare både hos författare ock läsare än nu för tiden,
man lefde sig gärna in i gamla minnen ock var stolt öfver
i
552 LANOSMÅLSFÖKENINQARNES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 106
dem; detta är omständigheter som alldeles icke få tagas nr
räkningen vid bedömmandet af våra äldre forskares värk.
Det är först i vårt århundrade ock sedan Rasks, Grimms
ock deras efterföljares — för Sverige särskildt Rydqvists
ock Säyes — arbeten möjliggjort en klarare uppfattning af
språkens natur ock deras under utvecklingen framträdande
lagar, samt vakt ett mera allmänt intresse för de germaniska
ock särskildt de nordiska språkens studium, som ortnamnens
betydelse såsom kunskapskällor för vår äldre topografi ock
etnografi kommit i rätt dager. Hos våra stamfränder ock
grannar i Danmark, Tyskland ock England bafva på senare
åren framstående författare egnat dem en speciell granskning,
ock äfven hos oss saknas ej aktningsvärda försök i samma
riktning. Just den omständigheten, att man icke längre äflas
att i ortnamnen ingjuta betydelser, utan blygsamt åtnöjes med
de vittnesbörd de själfva afgifva, h^r medfört helt oväntade
upplysningar. Ty då all forskning är sådan, att hvarje be-
svarad fråga framkallar en ny, så har i förevarande fall den
första eller rent språkliga utredningen ofta följts af ett nytt
hvarföre, som fört forskaren till etnografiska, geografiska, hi-
storiska, ja stundom till ock med till rent kamerala undersök-
ningar.
Vid ortnamnens härledning är det naturligtvis af största
vikt att söka deras älsta form — så vidt den samma kan åt-
kommas. När man t. ex. vid GlafsQolen i Värmland möter
ett Solvik, ligger det nära till hands att tänka på himlakroppen
sol; men älsta formen i de norska konungasagorna, hvarest
detta ställe förekommer, är Saurvik af saurr, af hvilket ord
våra munarter bildat sitt sör (i uttrycket: i ör ock sör) ock
sörja blöt smuts, orenlighet. Allmogen kallar också stället
Su^vik af det från saurr härkomna värmländska bhI: söl,
smuts, orenlighet = saurr. I samma landskap finnes en yngre
socken, som allmänneligen skrifves Högerud ock officielt kallas
så, ehuru den by, där det första kapellet bygdes ock hvaraf
socknen fått sitt namn, i handlingar från 1500-talet benämnes
Hudherudh. Allmogen säger ännu i dag Huru eller Hur-
8ookna, ock i Karlstads domkapitels protokoller finner man i
slutet af 1600-talet detta namn återgifvet med det latinska
Quomodo ock sockenmännen kallade quomodister. Af dessa
107 DJURKLOC, OM SVENSKA OBTNA.MN. 553
båda i * hast valda exempel synes äfven^ huru viktigt det är
att känna ortnamnen äfven i folkets mnn ock hvilken nytta
man här har af bygdemålen. Den t. ex. som ej har sig bekant;
att skint eller skinte i västgötskan betyder mager backe,
torr, ofruktbar betesmark, han har svårt att förklara sådana
ortnamn som Skinten, Skintagärde m. fl.; vet han ej, att tjörne
är hagtorn, arre al ock särder sälg, kommer han ej på det
klara med ^ömarp i Skåne, Arreby i Västergötland ock
Särdrabaoka i Närike; är han okunnig därom, att vid sidan
af det svenska göl finnes i Södermanland ock Östergötland
ett annat göl eller göle, till härledningen ännu oklart, men
som betyder svedjeland, kan han lätt misstaga sig om rätta
förståndet af sädana namn som Gk>dtgöl, Grytgöl, Gölinge m.
fl.; ock har han slutligen aldrig hört, att i vissa trakter af
Västergötland ock Småland den gamla odalåkern, där ensädet
brukades, fordom kallades gärdet, ock nyodlingarne, där den
utsugna ock vanhäfdade jorden tidtals lemnades åt sig själf
att hämta nya krafter, trädet: så måste dessa namn, när de
t. ex. i Kölaby socken i Redvägs härad möta såsom bynamn
på ägor om ägor belägna gärdar, framkalla hvarjehanda onyt-
tiga funderingar.
Men det är icke blott språkkunskap, som här är af nöden.
Man måste därjämte, såsom af det redan anf[5rda framgår,
känna ställets belägenhet ock öfriga natarförbållanden. Den
som ej förvissat sig, att goda betesmarker finnas eller funnits
vid de gårdar, som heta Istrum i Västergötland eller ändas
på -bestar eller -hestra i Småland; ej vet, att Säffle (Sa; far
hliÖ) i Värmland är en port, hvarigenom Fjolens vatten strömmar
ut i Vänern, eller att Ölsremma» Åremma m. fl. ortnamn med
samma — synnerligast i Kinds härad i Västergötland ofta
förekommande — ändelse, ligga på utskjutande åsar (remmor
eller re mm er) i mosstrakter, ock ej förvissat sig, huru vida
Boderås, Earås ock Åras äro belägna på en ås, vid en rås
(kärrtrakt eller dalgång med ett genomlöpande mindre vatten-
drag) eller en os (åmynning): han kan svårligen komma till
klarhet i afseende på dessa namns rätta tolkning.
Aro vi nu, såsom jag hoppas, ense därom, att vid ort-
namnens ft^rklaring deras form i älsta skrift ock folkets mun
bör uppsökas, samt ställets lokala förhållanden tagas i be-
554 LANDSMALSFÖREKINGAKNES FEST I UPPSALA KOV. 18 7 9. 108
traktande ; så måste jag likväl härvid erinra, dels att oegentlig-
heter i stafning ock vokalljudens betecknande förekommit i
äldre tider lika väl som nn, dels att munarterna, om de ock
i allmänhet trognare återgifva det ursprungliga namnet än
presters ock häradsskrifvares senare förbättringar däraf, de
äfven någon gång förvridit det samma, ock dels slutligen att
de lokalförhållanden, som namnet antyder, icke alltid få söka»
i den omedelbara omgifningen. I alla tveksamma fall gäller
det därföre att se sig noga om ock pröfva, innan man gör sitt
val. Till en belysning häraf vill jag anföra följande. I Närike
framgår söder om Örebro en skogsås, som är vattendelare
emellan Tälgeåns ock Svartåns flodområden. En del af denna
ås kallas Esskogen eller Ässkogen, ock på denna del ligga
tvänne hemman, Stora ock Lilla Ässkog. Hvarken skogen
eller hemmanen hafva bittils veterligen återfunnits i äldre skrift
än från 1500-talet, men skrifvas därefter ömsom Esskog ock
Äskog, det senare dock oftast, ock än med ett, än med två
8. Härledningen af detta namn har varit föremål för många
funderingar. De flesta, som försökt sig härpå, hafva föredragit
formen Äskog ock än förklarat det såsom förkortning af Äske-
skog af ask, än af Åspeskog af asp; men det förra trädslaget
har sannolikt aldrig där vuxit vildt, ock asp en är där troligtvis
yngre än namnet ock tyckes ej häller ens nu trifvas. Dessa
härledningar torde därföre få hänföras till samma klass som
lucus a non lucendo ock studiosus af studia osus. Ett
annat sätt att lösa frågan har varit att förklara ordet såsom
en sammansättning af ä ock skog, ock det skulle då angifva,
att där öfver alt eller alltid funnits skog. I allmogens uttal
är dock det dubbla s omisskänneligt ock endast vokalen e
eller ä omtvistlig. Nu för tiden är namnet Åsskogen begrän-
sadt till blott en ringa del af åsen på båda sidor om lands-
vägen till Östergötland; men redan den omständigheten, att
sägnerna berätta om många röfverier på denna skog ock att
den trots sina glesnade leder ännu är föremål för en viss tradi-
tionell fruktan, gifver anledning att misstänka, att den fordom
ägt en större utsträckning. Nyligen yppade rågångstvister
hafva också lagt i dagen åtskilliga omständigheter, som an-
gifva, att en icke obetydlig del af skogsåsen varit tvistepark
emellan hemman i Gellersta ock Almby socknar, samt att den
109 DJURKLOU, OM SVENSKA ORTNAMN. 556
samma sannolikt intill Stora Mellösa sockens gräns varit gemen-
sam för hemman i Almby ock Norrbyås, ock att de å skogen
upptagna nyhemmanen omväxlande räknats än till den ena,
än till den andra socknen. Jag anser mig däraf berättigad
att sluta, dels att b vad som blef tvistepark, endast är den del
af en större gränseskog emellan Örebro ock Sköllersta härader,
som senare blifvit bebygd med torplägenheter, hvilka under
tidernas lopp vuxit ut till hemmansdelar, dels ock att heia
denna skog haft namnet Ässkogen. Saknar detta antagande
ej skäl, är det högst sannolikt, att orsaken till namnet är den
samma, som utan tvifvel gifvit namnet Åssön åt en ö i Hjälma-
ren samt Åssunden åt de båda sund, som skilja den samma
från fastlandet. Det synes mig vara alldeles klart, att dessa
namn måste förklaras såsom ön ock sunden i ed et, som af
dem bildas, ock att ä-ljudet här värkats genom assimilering af
d ock 8. Jag styrkes härntinnan af den omständigheten, att
hela häradet norr om samma ed i äldre tider ock intill 1447
kallats Edhmada härad, d. v. s. det härad, som omfattade ma-
derna vid edet. Vår utmärkte medeltidsforskare Styffe anser
visserligen (Skandinavien under unionstiden, s. 231 not 1), att
detta namn kommit af något smalt ed emellan en vik af Hjäl-
maren ock Årboga-åns dal; men detta förefaller mig föga
sannolikt, hälst jag icke känner något sådant där i trakten.
Edhmada härads älsta bygd måste utan all gensägelse sökas
i Glanshammars socken, hvilken sedermera äfven gifvit häradet
sitt namn ock där talrika fornlemningar ock de tätt liggande
bylagens ovanligt små utmål m. m. bära ett ojäfaktigt vittnes-
börd om urgammal odling, hvaremot fornlemningarne minskas
ock nästan försvinna samt hemmanens utmål ökas både mot
norr ock öster, för att i Götlunda, hvilket ännu på 1600-talet
ansågs för »en fattig bygd ock ett klent gäll», mångdubblas.
Under «sådana förhållanden måste naturligtvis det ed, som gifvit
häradet sitt namn, förr sökas i den älsta bygden än i den yngre;
ock då det samma gifvit namn åt hela häradet på Hjälmarens
norra strand, är det väl ock sannolikt, att skogen pä den södra
äfven däraf fått sitt namn Edskogen/som sedan blifvit Esskogen.
Detta Ed har således antagligen varit en viktig punkt. I orten
vet gammalt folk att omtala, att häröfver fordom framgått
väg, ock att tUrjor funnits i båda sunden, ock en vid mer än
556 LAKDSMALSFÖaENINGARNBS F£ST I UPPSALA NO V. 187 9. 110
90 års ålder ailiden ägare till Hjälmarsnäs bar för mig app-
gifvit, att underhållet af den ena färjan, efter hvad han hört
i sin barndom, ålegat Hjälmarsnäs gård. Handlingar bestyr-
kande denna uppgift, hvilken förefaller lika sannolik, som det
är oförklarligt, att öfverfartsställe icke i våra dagar där ansetts
nödigt, lära finnas; men jag har ej sett dem ock vågar därföre
ej yttra något därom. Det är till ock med icke alldeles omöj-
ligt, att hela nv. Orebrofjärden eller Hjälmaren väster om
Essön fordom någon gång kallats Edsjön. Uti ett bref i
kammararkivet rörande ett jordaskifte emellan konung Erik
XIV ock dåvarande ägaren till Näs (nu Hjälmarsnäs) Knut
Ingelsson (Roos) af den 30 aug. 1561 omtalas ett kronofiske
vid »Asjönn och Torgran i Jelmaren». Åsjönn kan dock bär
vara en blott felskrifning för ÅBSönn, hvilket ordställningen
gör möjligt, hvarföre häraf ingenting kan slutas; men anmärk-
ningsvärdt är, att då Hjälmarens östligaste tjärd heter Östra
Hjälmaren, namnet Västra Hjälmaren däremot begränsats till
den del, som ligger emellan Essunden ock Björksunden.
Jag har kanske altför länge uppehållit mig vid detta exem-
pel; men min afsikt därmed var att — för så vidt mina slut-
ledningar äro berättigade — visa, huru en undersökning af
ortnamnen ofta föranleder forskningar på andra områden än
det rent språkliga. De upplysningar man där kan ernå, äro
visserligen i ock för sig märkliga nog, men lemna dock ett
jämförelsevis ringa utbyte emot hvad man kan vinna, om ort-
namnen skärskådas i sammanhang med bygdens historiska,
ekonomiska ock till ock med kamerala förhållanden. De kunna
då icke sällan lemna säkra upplysningar om odlingens framsteg
äfven inom urgamla bygder.
Men för att komma därtill måste man gå till väga med
mycken varsamhet ock med ännu mera tålamod; ty de lysande
resultaterna, de afgörande svaren på de stora fråggrna om
hela landets äldre bosättningsförbållanden m. m. erbjudas icke
genast. Här får man vara nöjd med vida mindre ock i åratal
fara ock flacka omkring på by- ock socknevägar, innan man
med framgång kan ge sig ut på den stora allfaravägen, eller
med andra ord: en sådan forskning måste börja i början, d. v.
s. med en utredning af de särskilda socknarnes olika samfällig-
heter ock dessas förhållande till h varandra, så långt detta kan
111 DJUBKLOU, OM STEN8KA ORTNAMN. 557
Bpårag. Från socknen går man sedan till häradet, från häradet
till landskapet o. s. v.; ty det är de små rännilarne, som bilda
floden. En sådan forskning är således ett ganska alkarsamt
arbete ock kräfver en yidsträkt knnskap om hvarje bygd, som
skall undersökas, samt en förtrogen bekantskap med alla dess
förhållanden. Men stödd därpå ock tillbörligen begränsad är
den däremot icke svårare, än att hvar ock en, som med någor-
lunda tillfredsställande språkstudier förenar ett öppet öga för
bvad härvid förtjänar att tagas i betraktande, kan lemna sitt
bidrag. Det är ortnamnens vikt vid sådana undersökningar
jag här företrädesvis velat framhålla.
Under en resa i Västergötland år 1868 fäste en numera
afliden vän, friherre N. A. Silfveeschiöld, hvilken för Väster-
götland ock synnerligast Alfsborgs län gjort ganska omfattande
historiska ock kamerala forskningar, min uppmärksan^bet på
^den gamla roteindelningens betydelse för utredandet af en
sockens älsta bygdeförhållanden. Hans undersökningar i denna
riktning hade nämligen gifvit vid handen, att den gård eller
det bylag, som gifvit sitt namn åt roten, i de flesta fall var
dess stamhemman eller »stom», ock att öfrige samfälligheter
inom roten vanligtvis utvecklat sig därur, i den mon bygden
vidgats ock folkmängden ökats. Med många tillfredsställande
exempel bestyrkte han sin åsikt hvad Västergötland angick,
ock att därstädes hela socknar visade sig fordom hafva utgjort
ett enda bylag, måste snarare bestyrka än emotsäga hans an-
tagande. Jag beslöt därföre att undersöka, huru vida motsva-
rande iakttagelser kunde göras äfven inom andra bygder, ock
under de resor, som sedan företogos åren 1869 ock 1870, vann
jag flerstädes både i Västergötland ock Småland bekräftelse
härpå. Att ernå fult tillförlitliga resultater fordrade dock större
lokalkännedom, djupare kameralistiska forskningar, närmare
bekantskap med skiftes- ock äganderättshandlingar, äldre gräns-
regleringar, rågångs- ock betesrättstvister m. m., än hvad under
en resa genom bygden i helt andra syften kunde åstadkommas;
men öfver alt fann jag så talrika fakta, som bestyrkte friherre
SlLFVERSCHiÖLDS antagande, att jag ej äger ringaste anled-
ning att betvif la, det en annan, som häråt kan egna en odelad
tid, bör kunna komma sanningen så nära, som omständigheterna
ock bevarade kunskapskällor i hvarje särskildt fall det medgifva.
558 LA.NDSMÅLSFÖHESIMGARNES FEST I UPPSALA NOV. 187 9 112
De anteckningar, som under dessa resor gjordes, har jag
endast undantagsvis för några delar af Västbo härad i Småland
varit i tillfälle att jkompl ettera; men inom min egen hemort, där
jag kunnat anlita alla de faktorer, som här måste ingå i beräk-
ningen, har jag lyckats ernå mera bestämda ock pålitliga resnl-
täter, ehuru äfven de icke sällan tarfva ytterligare bekräftelse.
Såsom bevis på huru en sådan forskning efter mitt förmenande
bör eller åt minstone kan drifvas, vill jag anföra några exempel.
Inom Norrbyås eller rättare Närbo&e socken^ af Sköllersta^
(ej Skyllersta) härad i Närike voro de gamla rotarne ursprung-
ligen treune: Närboås eller kyrkobygden, Hidingsta ock Torps
eller Stortorps ^ Att själfva Närboåsen — jag måste antaga,
att den sandås, som genomskär socknen, haft detta namn,
ehuru jag ej kan uppgifva orsaken till det samma — erbjudit
de bästa tillfällen till bosättning för de förste jordbrukare,
som hit inflyttat ock med sina primitiva redskap med nödvän-
dighet varit hänvisade till den lätt odlade sandjorden på åsens
sluttningar, anser jag utom alt tvifvel. Att de också där ned-
slagit sina bopålar, kan äfven slutas däraf, att de enda hedna-
grafvar, som träffats inom socknen, just finnas på denna ås.
Här upptogs således hemmanet Närboås, som sedan växte ut till
ett bylag, nu kalladt Åsen, bvarinom likväl gården nr 1, bestå-
ende af ett hälft mantal urgammalt frälse, alltid ansetts såsom
socknens älsta hemman, ock oaktadt den namnförändring de
andra tre hemmanen i byn undergått, har detta — märkeligt
nog — både i jorde- ock kyrkoböcker fått behålla det gamla
namnet Närboås (nu Norrbyås), ehuru dess tomt legat midt
i gamla byn. När odlingen vidgades ock folket ökades, bilda-
des söder om^ detta första bylag ett nytt, som af läget i för-
hållandet till bolbyn fick namnet den Södra byn, nu Sörby*;
ty detta namn, likasom på andra ställen de motsvarande Norr-
by, Österby o. s. v., refererar sig alltid till det äldre bylag,
hvarifrån den nya byn utbrutits*. Ytterst på samma ås, som
likt en half[5 utskjuter i Kvismaredalens sankmarker, bildades
sannolikt senare — ehuru äfven här grafkullar vid gamla
tomten vittna om tidig bosättning — ett nytt bylag, som af
läget kallades Ön, men i angränsande socknar ännu af gammalt
folk benämnes Närbo ö. Ett stöd för antagandet, att denna sam-
fällighet är den yngsta inom den gamla roten ock att Närboås-
113 DJURKLOU, OH SVENSKA ORTNAMN. 559
bygdelaget sträkt sig hit, torde kunna hämtas däraf, att ännu
längre i söder ock i själfva sundet emellan Evismaresjöarne
ligger en hög kulle, ännu i min barndom kallad Slottsholmen,
hvarä lemningar finnas dels efter ett fast hus eller torn ock
dels efter en stenbro, som förenat den med fastlandet. Jag
anser detta vara den »insula NdBrboseaso, där konung Magnus
Ladulås den 3 januari 1276 utgifvit ett förordnande om värk-
ställigheten af hertig Eriks testamente rörande Neerthawij ock
Hosaby (Dipl. svec. nr 609), ock således utan tvifvel samma
Nserboahs, hvarifrån han året förut utfärdat ett skyddsbref för
Kisebärga] kloster (Dipl. svec. nr 586)^. Skulle nu dessa
på ortnamnen ock belägenheten grundade förslagsmeningar
icke anses göra till fylles, så visas de nu nämda samfällig-
heternas ursprungliga enhet äfven af ägofigurerna, hvilka, då
alla dessa måste hafva sina andelar i åker, äng ock afrösning,
blifvit ytterst långsträkta ock oformliga. Att nuvarande by-
laget Åsen är älst, torde äfven kunna slutas däraf, att detta
är det enda inom roten, som har utskog eller andel i den af-
lägsnare skogsmarken — såsom jag antagit en del af Esskogen
— , hvilken sannolikt varit gemensam till vedafång ock gagn-
timmer, ock där betesrätten drifvits klöf om klöf af de älsta
hemmanen icke blott i Norrbyås socken utan, såsom genom ett
här förut anfördt exempel gjorts antagligt, äfven i Almby.
Socknens andra rote, Hidingsta, är utan tvifvel yngre än
den rote, som omfattat kyrkobygdeu. Här finnas inga gamla
grafvar i närheten af äldre tomten, ock denna är omgifven af
en ännu delvis sank lerjord, som svårligen kunnat odlas, förr
än en närmare bekantskap med spaden såsom jordbruksredskap
vunnits. Roten består ock har af ålder bestått af ett enda
bylag af 9 till 8% förmedlade mantal, för hvilka ett till %
förmedladt gammalt skattehemman Domaregården alltid an-
setts vara stamhemmanet. I den mån de vattensjuka ägorna
kunnat göras åtkomliga för odling, tillväxte byn, som äfven af
den gemensamma utskogen synes hafva tillegnat sig mer, än
hvad sedermera ansetts böra tillkomma den samma. Detta
kan slutas däraf, att sedan på hvad som ansetts vara Hidingsta
skog nybyggena Godtgöl (sannolikt icke af det vanliga svenska
göl, utan af det södermanländska göl eller göle svedjeland)
ock Earlstorp afgärdats ock skattlagts såsom hemman, en del
560 LAKDSMAl8FÖRENINGARNE8 fest i UPPSALA NOT. 1879. 114
af skogen därifrån måst afskiljas till Åsen eller Norrbyås, i
fl^ljd hvaraf dessa yngre gårdar, bvilkas egenskap af afgärda
hemman från Hidingsta framskymtade vid sist hållna laga
skifte därstädes, kommit att räknas till Åsens rote, dit de ock
nn höra, likasom några andra likaledes yngre hemmansdelar,
afgärdade på den del af den gemensamma skogsmarken, som
förr räknats till socknens tredje rote^.
Denna eller Torps (nu Stortorps) rote ligger uppe i skogs-
marken på gränsen emot Almby socken, af hvars nuvarande
skogshemman kanske två, men med säkerhet ett fordom hört
hit, ehuru de vid någon gränsreglering, yngre än år 1519, af-
skilts. Belägenheten tyder här på yngre bygd, ock några forn-
lemningar hafva ej häller här påträffats. Men detta oaktadt
är Torp kändt redan under medeltiden. Rotens stamhemman
har måhända varit det sydligast ock nu nästan inom Hidingsta
ägo välde belägna Torp eller Gunnarstorp; åt minstone ligger
det närmast den äldre bygden ock har, såsom ofta varit hän-
delsen med just de älsta hemmanen, undergått förmedling.
»Torp i Nserboahs» namnes redan 1379 ock består då af flere
gårdar, hvilka alla ägdes af fru Kristina Niclissadotter
(Oxenstiernevapnet), enka efter herr Jöns ERiNGiSLASON(Hjärne).
Hon gaf nämligen den 5 augusti detta år (Riksarkivets perme-
bref nr 1447) Vadstena kloster rättighet att där välja sig en
gård, hvilken konventet hälst ville med undantag af Hofgården;
hvaraf vill synas, som om en sätesgård då funnits därstädes.
Huru vida klostret stält sig det uppgifna villkoret till efterrät-
telse, må lemnas därhän ; men den gård det tagit, synes hafva
varit det nuvarande Gunnarstorp. Säkert är, att de öfriga två
gårdarne i Torp sedermera eller 1 sept. 1386 (B. E. Hilde-
brands afskrifter af permebref i Kongl. vitterhets-, hist.- ock
antikv.-akad. arkiv) af fru Kristina, med bifall af sonen JOAN
JöNissoN ock mågarne Bengt Jönisson, Skule Halstensson
ock Björn Elifsson, pantförskrefvos till Nydala kloster, som,
då en tid därefter fru Kristinas dotterson Knut Joensson
ock fränden Arvid Stubbe afdagatagit herr Erik Erlandsson,
därtill vann full äganderätt år 1419. Gårdarne förblefvo i
klostrets ägo i jämt 100 år eller till 14 juni 1519, då biskop
Brase tillbytte sig dem, som då kallas Stora Torp (nu Stor-
torp) ock utgöra likasom nu två gårdar (Biskop Brasks kopie-
115 i)JURKLOU, OM SVENSKA ORTNAMN. 561
bok på köpe- ock pantegods, hs. f. 104). I sitt bref till
biskopen af 14 oktober s. å. (1. c. f. 112) uppräknar abboten
Arvid fyra torpställen befintliga på Stora Torps ägor, nämligen
HendrikBtorp (na Hinderstorp), Ålmestorp (i brefvets öfver-
skrift Älmaryd, na Almerad), Maratorp (sedan Marietorp, nu
Majtorp i Almby), samt Hästgänge, hvilket, om det ej bytt
om namn ock blifvit öde, torde vara nuvarande hemmanet
Hästhagen i Almby. Alla dessa bafva sedermera ock troligtvis
— ehuru detta ännu ej är undersökt — redan under konung
Gustaf I:s tid satts i hemmantal. Af dessa uppräknade torpa
lägen framgår, att de nu till Stortorps rote hörande ock inom
dess gamla ägovälde belägna hemmanen Bomhagen, Tovetorp
ock Lisäter (på IGOOtalet Lillsätem), äfvensom de senare skatt-
lagda torpen Boestorp» Segolstorp (Sigwalds-) ock Storsätter
(Storsätern) då ännu icke upptagits. För dessas uppkomst
kunna ur jordeböckerna bestämda data vinnas.
På detta sätt har för denna socken gången af dess upp-
odling blifvit så tydlig ock klar, som omständigheterna det
medgifvit; men att ett vidare sökande i kammar-, läns- ock
häradsarkiven skalle — utan att rubba det redan sagda —
medföra närmare upplysningar, ligger i sakens natur. För
att ytterligare visa, hvad ortnamnen i förening med uppgifter
i gamla handlingar ock aktgifvande på lokala förhållanden
kunna meddela, vill jag anföra ännu ett exempel, hämtadt
från Stora Mellösa socken i Askers härad, moderförsamling till
den socken, livarom nyss är taladt. Mina undersökningar där
hafva ännu icke nått på långt när den fullständighet, som de
måhända framdeles kunna erhålla; men några omständigheter
hafva dock redan framträdt, som bidraga att äfven där ur
namnen belysa rotens betydelse.
Bland denna sockens många rotar finnes en, som har sitt
namn af Åkerby ock utom denna by ock det därifrån afgär-
dade Åkerbytorp omfattar de tre samfälligheterna Bo, Valnäs
ock Yttraby. Att äfven dessa utbrutits från Åkerby, kan jag
ej med visshet påyrka; men det synes dock sannolikt, ehuru
det måste hafva skett längre till baka i tiden, än några skrifna
urkunder sträcka sig. Däremot är det ganska vist, att de tre
sistnämda gårdarne uppstått inom ett enda bylag, hvilket an-
tagligen haft namnet Valnäs efter den udde eller näs, hvarpå
562 LANDSMÅLSFÖEENINOABNES FEST I UPPSALA JKOY, 187 9. 116
de äro belägna. Att Bo för dem varit stamhenimaDet, framgår
så väl af de88 läge närmast den gamla bafvadbygden, som af
själfva namnet; ty att Bo bär måste anses liktydigt med Bos-
gården i Valnäs, framgår däraf, att i Väster- ock Östergötland
ock äfven andra provinser namnet Bosgården vanligen utmärker
ett stambemman. Namnet Bo eller Bosgården i Valnäs kan
sålunda icke gärna vara ursprungligt, utan bar sannolikt upp-
kommit, när ett nytt bylag bildats inom ägoväldet. Om detta
då kallats Nygården, Nygrannagården eller Nästegården — alt
benämningar som ännu i dag ofta möta inom flera bylag — i
Valnäs, må lemnas därhän; men med kännedom om allmogens
benägenbet för förkortningar är det lätt förklarligt, huru Bos-
gården kunnat öfvergå till blott Bo, hvarefter det nya bylaget
ensamt fått bebåUa namnet Valnäs. När sedan odling ock
folkmängd ökades, uppstod längre ut på udden ett nytt grann-
hälle, som fick namnet den Yttra byn på Valnäset, nu Yttraby.
Att alt detta likväl ägt rum långt till baka i tiden, framgår
däraf, att Ötreby in ValunsBs omtalas redan 1304 (Dipl. svec.
nr 1418); men oaktadt detta tidiga särskiljande visade sig de
tre byarnes ursprungliga enhet ännu så sent som vid där senast
hållna laga skifte.
Ännu flera exempel skulle kunna anföras; men jag hoppas,
att det redan anförda tillräckligt skall visa, att ortnamnen äga
sin egentliga betydelse för odlingshistorien ock böra skärskådas
i sammanhang med denna. Det är min öfvertygelse, att vi i detta
fall här uti Sverige kunna ernå bättre resultater än i många
andra länder — just därföre att hos oss finnas en mängd
egendomliga förhållanden i afseende på vårt skatteväsen, våra
s. k. jordenaturer, förhållandet emellan bolby ock afgärda-
hemman m. m., som fortfarit tämmeligen orubbade intill när-
varande tid, ock för hvilka gamle kung Gustafs jordeböcker,
skatteuppbördslängder m. m., samt reduktionstidens handlingar
ock de jorderansakningar, som i sammanhang med denna
genomgripande rubbning af frälsets jordegendom ägde rum,
äro förträfflige vägvisare in i långt äldre tider. Där dessa
sluta, vidtaga perraebrefven ock kunna föra oss än vidare.
Vid sidan af dessa offentliga handlingar komma andra af
mera privat natur, synncrligast ägo- ock betesrättstvister, hvilka
sistnämda ofta äro mycket upplysande, särdeles för Göta-
117 DJURKLOU, OM SVENSKA ORTNAMN. 563
länderna, hvare ek- ock bokskogar ägt en större betydelse än
de stora furuskogarne i Svealand. Den ringa erfarenhet, jag
varit i tillfälle att samla, har gifvlt vid handen, att en mängd
äldre äganderättsförhållanden ställa sig i många afseenden
olika inom dessa Sveriges gamla hufvuddelar, ock det synes
mig icke alldeles omöjligt, att en forskning i den riktning, jag
här föreslagit, måhända skall medföra det resultat, hvartill den
norske häfdatecknaren Sars velat komma i afseende på olik-
heter i detta fall hos svear ock götar. Jag säger måhända;
ty jag är ännu ej viss därpå ock måste tils vidare anse hvad
Sars härom yttrat blott vara en siares ord.
Men en sådan undersökning måste — såsom jag redan
nämt — utgå från de särskilda bygderna; ock på samma
gång jag instämmer i det yttrande, som uttalats al' en af våra
mest framstående forskare, herr Hans Hildebrand, att de
bästa npplysningarne här måste »väntas af dem, som länge
lefvat på landet ock kunnat göra sig förtrogne med sin orts
bygd, ägoförhåilanden ock historia», vill jag påstå, att knappast
några andra kunna med framgång taga denna angelägenhet
om händer. Det är således något, som förtjänar att behjärtas
icke blott af våra fornminnesföreningar, men äfven ock kanske
i främsta rummet af landsmålsföreningarne vid våra universi-
teter, ock detta är skälet, hvarföre jag nu företrädesvis vändt
mig till Eder. Många af Eder, M. H., äro födde på landet
ock äga den oskattbara lyckan att i födelsebygden få tillbringa
Edra ferier. Gören då ett försök i denna riktning. Genom
vänner ock grannar kunnen I lätt få tillgång till bykartor ock
skiftesbandlingar samt de upplysningar dessa lemna. Åberopas
där äldre rättshandlingar, så försniån ej hvad häradskistan
ock landskontoret kunna meddela. Eder väg till Uppsala för
Eder kanske genom Stockholm, eller i alt fall gören 1 någon
gång en utflykt dit. Glömmen då icke att göra ett besök i
kammararkivet. De timmar I där tillbringen, ock de forsk-
ningar I där gören, skola tilltora Eder förträfi*liga specialupp-
lysningar om våra äldre förhållanden. Stödde på dessa ock
noga aktgifvande på hvarje liten omständighet, äfven om den
till en början kan synas af föga värde, skolen I snart af det
samlade förrådet, stäldt i samband med ortnamnen ock perme-
Sv, landsm, N. B. I. 38
564 LANDSMÄLSFÖRENINOARNES PEST T UPPSALA NOV. 1879. 118
brefveos uppgifter, förvärfva en kunskap om hembygden, som
I förut förestält Eder omöjlig att nägonsin vinna.
Jag har velat fästa Eder uppmärksamhet härpå, emedan
just en sådan grundlig bygdeforskning är hvad vi nu före-
trädesvis behöfva. Vår politiska historia med hvad därtill
hörer har at många ock synnerligt utmärkte forskare vunnit
en tillfredsställande belysning, men vår inre ock så att säga
enskilda historia är däremot ännu altför litet bearbetad; ock
för denna är kunskapen om landets från älsta tider fort-
gående uppodling af största vikt.
Noter.
^ Socknen skrifves i äldre tider TXedrbOBd ahs, NsBrboahB samt
på i400-ta'let stundom Nsarboa sochn. Ännu på 1600-talet skrifves
Närboås. Men då allmogen i Närike alltid uttalar o med Öfvergångs-
Ijudet ua, hvilket ofta dragés mot ä, så har någon språkforbättrare här
trott sig linna norr for när ock sålunda förändrat namnet. Den )»08ko-
lade» alhnogen säger dock ännu alltid Närboås.
^ Häradet ock socknen skrefvos i äldre tider Skioldesta, Skdl-
desta ock sedan Sköllersta. På 1600-talet börjar sporadiskt formen
Skyllersta, hvilken blef mer ock mer allmän i skrift, sedan prosten
Ahrberg förklarat detta vara rätta namnet, samt att »Schyllaj klippor
eller hällar därtill torde hafva gifvit någon anledning:^, en förklaring som
för den tidens iatintalande lärde måste förefalla synnerligt antaglig. All-
mogen säger alltid Sköllersta.
'* Ursprungligen voro rotarne fyra; men som den fjärde eller Okna,
omfattande en del af ökna by eller öetra Ökua, på 1700-talet afskilts
ock lagts till Gällorsta, har den ej här tagits i betraktande. Ökna i
Nserboass namnes den 12 mars 1453 (Rääfs Diplom, för Ydre, I,
8. 2Ö5).
^ Denna na nästan försvunna by låg söder om kyrkan ; men att i
äldre tider hemman funnits äfven norr om denna, synes af bevarade
köpebref från 1600-talet, som gälla gårdar i Sörby »nordan kyrkjani
eller de samma, som sedan fingo säterifrihet. Bynamnet refererar sig
således ostridigt till gamla bolbyn ock icke till kyrkan.
^ Afven sådana namn som Lundby, Högby m. fl. angifva ofta,
när deras ursprungliga afgärda natur af andra förhållanden styrkes, lik-
nande utflyttningar från gamla bolbyn till lunden, till högen o. b. v.
^ Anmärkas bör visserligen, att till Åsens rote hör en större ö uti
kärren med det för medeltidsförhållanden betecknande namnet Husön,
hvilket namn på andra ställen oftast angifver, att där funnits ett fast
hus eller en borg. Men denna ö ligger här så långt ute i sankmarken, att
drean detta förbjuder all tanke på ett fäste därstädes, hvartill för öfiigt
119 DJURKLOU, OM SVEN8KA ORTNAMN. 565
intet spår kunnat uppdagas. Denna ö har därfore antagligen blifvit
senare bebygd ock fått sitt namn af hus i vanlig mening. Då tvänne
större öar här ligga intill hvarandra, är det ju antagligt, att den enda
bebygda fått namnet Husön. h varemot den obebygda, som ligger söder
därom, kallats den södra ön eller Sörön.
^ De smärre hemmansdelar, som på detta sätt kommit till Åsens
rote, hafva därinom fått ett särskildt namn. De kallas gemensamt tor-
pareroten, hvilken benämning syftar på deras ursprungliga egenskap
af endast torplägenheter.
Hälsning
Tid landsmålsföreningariies fest
i Uppsala den 7 november 1870.
Välkommen till vår enkla landsmålsfest
en hvar vi se i kväll som ärad gäst!
Välkommen hit, men ej med oblidt öga:
uti vår sträfvan än vi nnnnit föga.
Den svaga bild vi ge förutan prål
ntaf ett skönt, mån^färgadt modersmål,
skall visa, att vi villigt vilja stiga
i ledet in ock man ur buse gä
att Nordens stormän ödmjukt följa få,
när de sitt lif åt kamp för ljuset viga.
Enfaldens ljud uti en bortgömd dal,
ett sirligt afmätt ord i rik mans sal,
en högt begåfvad andes visa tal —
för alt vi vilja hafva själ ock öra,
af alt det bästa gagn vi vilja göra.
Förbistringen skall så ej vålla bråk:
strålbrvtning ^er hon af vårt vackra språk.
Försman då ej vår saga, ej vår sång:
de hafva ammats alla vid den källa,
där våra barndomsminnens ådror kvälla.
Vi hoppas: »bättre lycka nästa gång!»
Ja, på vår färd vi gå med hurtigt mod.
Det land, som ättefäder med sitt blod
behållit fritt från slafveriets börda,
har därför uti all sin litenhet
gått fram med säkra, om ock tysta Qät,
ett land väl värdt att älska ock att vörda.
Ock sä ha män med snillets klara bloss
gått ned i schakterna långt före oss,
med flitens trollspön vakt till lif ock ljus
hvad förr var iu hölj dt uti glömskans grus.
.1
568 landsmIlspöreningarnbs pest i uppsala koy 1879. 122
Så måDgeo skatt, som icke trott på dager,
stod åter upp i ljuset solskensfager;
klenoder, dem vi ägt sen farfarsfar,
oss lärde känna, hvilken man ban var;
med mången fornärfd väfstol eller slända
stå gömda, vackra minnen npp kanhända
af livad som barn vi hört i kvällens frid
om mycket underbart från sägnens tid.
Fram ur den mörka, dystra furuskogen,
som susat år från år sin gamla sång,
steg visans tärna, n}'fÖdd på en gång,
ock sjöng till källans sorl, till bäckens språng
en dikt med vår natur så helt förtrogen.
Uti den dikten klnngo enkla ljud,
men se, det var vår Nords anborna skrud.
Ock medan hon gick höfviskt segergång,
befriades från sekelgammal mossa
ett språk, som, fastän ifördt stenens tvång,
på torskarns vink fick sina tungband lossa,
äå runan blef ett trolldomsmedel blott
att ge än mer besked om tid, som gått.
Kom så den man, som ljus i språkets värd
från irrsken skilde, som, med blick ej snärd
i fördom, såg hvad vi ren länge mistat;
så är det han, som väldigt balkar ristat
till svenska språkets lagar, på hvars grund
vår forskning reses ifrån denna stund.
Se där så mycket, som gör mödan lätt,
som mäktigt manar oss att icke svalna!
Vi sett, att målet näs på många sätt,
vår sträfvan, må hon ökas, aldrig falna! —
Sä må vi lyssna till den granens susning,
invid hvars rot vårt bo en gång blef fast!
När hemväfd dräkt oss passar allra bäst,
får fosterlandet kraft ock framtid ljusning.
Alfred Victorin.
Föredrag på landsmål.
Föredragen äro här ordnade icke efter sora de vid festen konmio,
utan efter målens naturliga frändskaper. Omflyttningen till landsmåls-
alfabetet är i de fall, då ingenting vid stj-cket ar anmärkt, efter örat
värkstäld af utgifvaren efter den föredragandes uttal. Vid kvantitetens
beteckning har hänsyn tagits till satstonviktens inflytande. Däremot är
vokalernas ursprungliga kvalitet i allmänhet i beteckningen bevarad. Att
angifva aksentueringen för alla dessa olika mål har funnits för svårt ock
tidsödande. ' före ett ord utmärker satstonvikt. Den svenska texten
följer landsmålet fullständigt i fråga om ordfogningen, så vidt möjligt i
fråga om ordförrådet, i det blott altför ovanliga ock svårtydda ord ut-
bytts mot högsvenska. Af sikten är, att äfveu i högra sidans text folk-
tonen skall framträda tillräckligt, för att innehåll ock form ej må altfÖr
mycket svära mot hvarandra. 1 första hand är omskrifningen på svenska
mellertid afsedd för att lätta uppfattningen af det i landsmålsalfabetet
återgifna folkspråket.
LU.
570 LANDSMÄLSPÖRENINGARNES FEST I UPPSALA NOV. 18 79. 124
^ i. ^, h n tJo^^J^a t? d, 8, 1, n (rt, rd, rs, rl, m); J, g
Från Fårön vid Gottland.
1 a. trasJca^-lar^ haimlcainst frän 6öyn^.
OmskrifiiiDgcii med landsmålsalfabetet är värkstald med ledning
af NoRKENS Fånmålets ljudlära (Sv. landsm. I. 8.) ock med bi-
träde af detta arbetes författare efter lieiT Fegräus* ultal. Tve-
Ijuden betecknas mellertid efter TJI Alf. (Sv. landsm. I. 2, s. 123 —
132), så att kvantitetsbeteckning vid dem brukas blott då de båda
beståndsdel arnes relativa längd afviker från de vanliga i- ock u-
diftongerna. För öfrigt sättes i ändelser ock i diftongen en e
i st. f. NoBBBNS i efter föredragandens uttal — alltid under med-
an ga^g var ja t bi^yn, a na, ja da skude ratsa hatm
ujan. hlai ha. an hapdlan nar^aust ma an snay a aur, sa skri-
kalanar^ nauga nuk kunda sta pa janle; a na ja da
kam pa sunde*, täckte ja for mi jalvor: hita j(Pra gar äldre
val av. gtnumjfayliar kumbor ja samt hatm um kvald'n, man
Ifrrrli^ye^ a kvatnfalksl&yde^ sata ana upe bi gravana''
a spuna. rusen^ a sUd'n leJe ja sta pa hausagar(J\^
a täckte, at daim kunda dragganar^la vare pg. jalvor vtde
ja in t% grava'' a vcerma mt. va ja dg kam ti auta-
dvnre *** a ba^ka pg^ fråga J}rerltgge mainy vatm ja
var, a da ja sagde: Jjeira jrerlanas, släp mt tn, f^r ålas
fraus ja t hal, sa sagde hg: ja da gcer gut at dt, na var
^'fprli^ge sa aznvats a gghj sa ja tar^la tnte sia sundor
^(feurej f&r jlg hade ved pauJjen^^ tat mt ma både huld a
har, autan jg gyte^^ Jalvor ga aut a sata tn rusen^ a draga
shjVn ma alt va ja kaupt tn pa Iqdalauen *^. seina taffkte
jg f&r mt Jalvor: skal ja na frausa t halpg mtn 'atgen ggr<l,
sa var ^^a val aupau1)en^^! tmilarlatd hade l&yde^ an slatkan
edd pg t grava, sa laugen stau haukt yvar kuståtnen. byg-
J) Träska gård på Fårön. 2) staden (Visby). ^) hästarne.
*) Fårösund. •'') hustrun. •) lyd, isl. ly dr folk; altså eg. kvinn-
folksfolket = pigorna. ^) spisen. *) rU88, isl. hr08S^ nht. roSSe
t- mell. i ock Q a mcll. e ock ä {(e)\ 0 slutet Ö (bÖH); B öppet Ö
125 GQTTL.i TRÄSKA-LARS' HEMKOMST PrIn BYN. 571
framflyttade (praapalatala) k, g; Ä, g vanliga k, g; g = Hg; J" =
Från Fårön vid Gottland.
1 a. Träska ^-Lars' hemkomst från byn^.
gifvande, att detta e stundom kommer % tämligen nära — ock likaledes
-or for -ur samt a för u ock, hvilka olika former liksom andra mindre
skiljaktigheter möjligen tillhöra olika munarter. I fråga om ljudstyrkan
är att märka, att gottländskan blott äger en kombination, snarast fortis +
medius (levis). Tonhöjdens växlingar äro egendomliga ock för ön
karaktäristiska. Jfr Nn Fåröm. §§ 8, 9, 153, 154. Herr Fkqräus är
gottländing frän Västerheide, men har vistats mycket på Fårön ock för-
värfvat sig noggrann kännedom om öns mål.
En gång var jag i byn, ock när jag då skulle resa hem
igen, blef det en hisklig nordost med en snö ock ur, så kra-
karne^ nätt ock jämt kunde stå på jorden; ock när jag då
kom på sundet^, tänkte jag för mig själf: detta här går aldrig
väl af. Genomkyld kommer jag sent hem om kvällen. Men
käringen^ ock kvinnfolkslyden* sutto ännu uppe vid grufvan'
ock spunno. Russen^ ock släden lät jag stå på husgården*
ock tänkte, att dem kunde drängarne ta vara på. Själf ville
jag in till grnfvan^ ock värma mig. När jag då kom till utan-
dörren^^ ock bänkade på, frågade käringen min, bvem jag
var, ock då jag sade: kära hjärtanes, släpp mig in, för eljes
fryser jag i hjäl, så sade hon: ja det gör godt i dig. Nu var
käringen så envis ock galen, så jag tordes inte slå sönder
dörren, för då hade väl puken^^ tagit mig med både hull ock
hår, utan jag måste själf gå ut ock sätta in russen^ ock draga
släden med alt hvad jag köpt in på ladulogen'^ Sen tänkte
jag tor mig själf: skall jag nu frysa i hjäl på min egen gård,
så var det väl ock puken"! Emellertid hade lyden^ en slik
eld på i grufvan, så lagen stod högt öfver skorstenen. Bygg*
häst; samma ord i Horsö (hästÖ) m. il. namn, samt hor saskärra häst-
skrämma. *) gårdsrummet vid uthusen, ladugården. '^) ytterdörren.
**) fan. **) eg. gitte, isl. geta gat. *') loggolfvet.
(björn); a slutet a (tal); a = å; 0 öppet 0; w = fr. ou; o = slutet 0.
572 LANDdMÄLSFÖKBNINOABMEB FBST I UPPSALA NOV. 1879. 126
L t ?7 I n. tjocka t, d, 8, 1, n (rt, rd, rs, rl, m); g = ng; j = sj.
m^ge var ^iQgy a ja tagkte: da skude inte vara n^Ma
nmjdj um ja bcera vare upe bi kustdtnen. aute t vagslf»yle ^^
htta ja pa an lagsttge^ sum ja raiste up mot takahauen^^,
a sa klaiv ja up^ sa ha nygla '• um figgranar. na ja
da siat dcer bi kustdtnen a lale^^ stund a gynte augnas
vtdor^^, da ran stne pa wt, a ja kasta barnen yvar t
kuståtnen, a ma leudc tr»ja, balgha^kle^^ a lavana pa late
ja ha damba^^ mdor grnum kustdtnen latka t grava, sa eld
a rayk, aska, brandor a hyr^^ staua yvar hatle steuga. le^yde
stråt]} pa ryg^^ al tht^up, a seumar ftgga svatmaslag^\ man
hts'n galgen ftJf gnagaspan^n'^^ halda traufn pa st. a ja
blat kvar t steuga.
T. Fegr^us.
'*) vagnsskjulet. **) takåsen. **) sprängde i naglarne (nagelkyla).
'^) rundlig; nd. le il i g. '*) tänka efter. '^) bälghandskar, utan
Från GotUands fastland.
1 b. bound^n sum skuda st&yra u ståla hatma.
öfversättning efter Asbjornsen (Norske folke- og huldreeventyr
i udvalg. Kbhvn 1879. S. 48 ff.) af skolläraren A. Rundqvist från
Väte ock trykt i Gottlands Allehanda 1875, nr 69 B. Målet efter
föredragandens, stud. T. FEGRiGas' (från Västerheide) uttal, sådant
det talas sydost om Visby (i Träkumla, Vall, Roma m. ii. socknar).
Vid korrekturet har stud. T. Hansson från Rone biträdt. Skill-
naden mellan a ock a synes osäker ock vacklande, hvarför här
da var an gagg an bounda^ sum var^^a ktgkuar u atnsi^yltar^,
u aldn var ^(fa ana an a^k u kla^k^ tpvar at kaunu
hans tnta autratada nuk hatma. sa kam han hatm an kvald >
slantgtatd'n u ds^yvlada^ u svour u sakdarada*, sa da snatk-
städas um augu. S0yta, gula far, var tnta sa aumar'^, seigda
kaunu hans. ^ mar ga skal vi^r b^yta arkar^: -ja ska ga aut
^) eg. om träd hvars tibrer gå korkskrufaktig^ mot solen ->
vresig, ettrig. ^) kalt ock gnat. '^) trätte ock dundrade. ^) grälade;
mojl. sammanhängande med sak + ackordera, som i Visbytrakten
h y? öppna i, y; a mell. e ock ä ((B); 0 slutet 0; ^ öppet ö;
127 OOTTL.: BONDEN SOM SKULLE STYRA OCK STÄLLA HEMMA. 573
U t ?7 h % ^i^x^'^^ t, d, 8, 1, n (rt, rd, rs, rl, m); g = ng; j* =ea.
ningen var låg, ock jag tänkte: det skulle inte vara någon
nöd, om jag bara vore uppe vid ekorstenen. Ute i vagnsskylet^^
hittade jag på en långstege, som jag reste upp mot takhufven ^^,
ock så klef jag upp, så det sprängde^* i fingrarne. När jag
då stått där vid skorstenen en laglig ^^ stund ock begynte ögnas
vid >^, då rann sinnet på mig, ock jag kastaäe benen öfver i
skorstenen, ock med luden tröja, bälgvantar ^^ ock lufvan pä lät
jag det damma^" ner genom skorstenen lika i grnfvan, så eld
ock rök, aska, bränder ock hyr'-' stodo öfver hela stugan. Lyden
strök på rygg''^ all i hop, ock somma fingo svimmaslagH Men
den gången fick gnagospånen*'^^ hålla truten på sig. Ock jag
blef kvar i stugan.
T. Fegr-EUS.
fingrar; siug. hagkol. ^) åka, fara. ^') eldmörja. ^^) for baklänges.
^) svimning. ^*) gnagspän, trätgirig käring.
Från Gottlands fastland.
1 b. Bonden som skulle styra ock ställa hemma.
öfver alt ekrifves a. Om a finnes, ligger det i alla händelser närmare a
än vanligt. S i &y År tämligen slutet. Två- ock trestafviga ord på a
(i synnerhet pret. af svaga verb) förlora vid raskt tal nästan genomgående
senare stafvelsens slutande a. Om aksenten gäller hvad vid 1 a är
anmärkt. I följd af närheten till staden hör målet naturligtvis icke
till de mera fomartade på ön. — Jfr med hänsyn till innehållet nr 3
från Jämtland, samt Djurklou i Förr och nu, 1878, s. 31 — 34.
Det var en gång en bonde, som var så kinkig ock vresig,
ock aldrig var det annat än ank ock klank^ öfver att kvinnan
hans inte uträttade nog hemma. Så kom ban hem en kväll i
slåningstiden ock dy f lade ^ ock svor ock sakderade^, så det
gnistrade om ögonen. Söte, guUe far, var inte så öm^, sade
kvinnan hans. I morgon skall vi byta yrken: jag skall gå ut
har samma betydelse; jfr Nn Fåröra. s. 81. ^) ondsint. ^) sing. arkd
u. beställning, arbete.
a öppet a (tall); a slutet a (tal); o öppet O ; Ä = å; W = fr. OU; O slutet 0.
0
574 landsmIlsförbningarnes fest i uppbala nov. i 879. 128
h il ^, L v. tjocka t, d, B, 1, n (rt, rd, rs, rl^ m); g = ng; f = sj.
ma slehtkalar'^ u sig; skat 'dau fa steyra u steda haima^
farl ^(^&u saty va gut da jar. ja, da sag han st kans^ ma,
sa inta var han naikvar§an^ pa de%.
h outu um margnan tou kah^gi stgdar^^ u örvÄ"
u gik new % a^ga ma slntkqlar. far falvar ^ ^kuda da U
si&yra u ståla hatma, fyst ga han st U kana sm0yr.
man sa Mat han tar ar i vailundn^^ u gik new > kalaran ti
tapa 0yl. mans han halda pa ma dej, ftk han hayra, at sout
häda kuma tn i stauu. han up pa dubla halsan^^ ma
tapan i handi f&r ^ f* aÄ/ft, at tnta som skuda sia kul kanu
bcera. man da han fik saty at ha alt häda gcerf ^(lau stou
u slaksada at st gradan, sum fioudada tfvar hatla galva^
blat han sa himlanda argar, sa han glaymda eyltunu, fik tak t
bransbansan^^, sum stou i deura^gi^^y u sa åtar ^ §ouiy sa mtka
han kunda. han hamtada^^ na tntafi^r an auta i svalan^'';
man dt^r ga han na at dt^mbag^^ sa vanslaust, sa ha
Itknada^^ neyr ^(feydpa flakan. n^ fyst kam han i hagy at han
tuta sat tapan i hanikan-^y u sa neyr i kalaran tgån, man
da häda var ttn an 0yltar runa aut altrdtda. han gik na
(Uar matr grada^ u sa gg han st ti kana tgan. fsr ^ ^m^yr
m
^(i midggan^^y da vida han da datW^^^ hg. da han häda
kana a stundy fik han hayra hatmkoui dr^na'^^. d^r ^ §lou
ha ma anu u häda tnta fgt at gus Igny u da var
anda la^t pa dag, ounaudut vida han hata S2^* mg ti gg aut
i battntj^gi^^ mg na, u sa ta^ta han, han kunda släpa
na up pa tgka. da var ^ larvtgk pa stauu, d<er ^ ([a vaksta
grgs reit staurl u gtlt. bakum stråks vgr an haugar brigk^ u
um han lagda a fjgP^ dcertfrgn ti tgkandar^"^, gik koui nuk
up, man han traysta^^ tnta ga frgn kanu; for bgnalatla,
') slåtterkarlarne. ®) i stånd till. ®) nekade icke. *®) korta
liar (för tufvig mark). **) lieskaft. Man har nämligen blott
ett lieskaft, men fiere slipade lieblad att efter hvarandra fästas
vid skaftet, alt efter som de använda blifva slöa. '^) luftstrupen.
'^) hals öfver hufvud. '*) brandkäppen (att röra om elden).
'•'*) vrån mellan dörren ock väggen. *•) upphann ; jfr nht. ein hoten.
?, p Öppna i, y; 6 mell. 6 ock a (ce); 0 slutet 0; O öppet ö;
129 OOTTL.: BONDEN SOM SKULLE STTRA OCK STÄLLA HEMMA. 575
ty jy §j L n tjocka t, d, 8, 1, h (rt, rd, rs, rl, m); g = ng; J^bj.
med slåtterkarlarne ock slå; skall du fk styra ock ställa hemma,
får du se, b vad godt det är. Ja, det såg ban sig kans^ med,
så inte var ban nekvarsen* på det.
I ottan om morgonen tog käringen sigdarne^^ ock örfvet'*
ock gick ner i änget med slåtterkarlarne. Far skulle då att
styra ock ställa hemma. Först gaf han sig att kärna smör.
Men så blef han torr i strupen ock gick ner i källaren att
tappa öl. Medan ban höll på med det, fick han böra, att son
hade kommit in i stugan. Han upp på dubbla halsen '^ med
tappen i banden för att akta, att inte son skulle slå kull kärnan
bara. Men då ban fick se, att hon alt hade gjort det ock stod
ock slukade i sig grädden, som flödade öfver hela golfvet,
blef ban sä himlande arg, så han glömde öltunnan, fick tag i
brandstaken *^, som stod i dörrvrån i^, ock så efter son, sä mycket
han kunde. Han hämtade^* hanne inte förr än ute i svalen*^;
men där gaf ban bänne ett dumhugg^^ så vårdslöst, så hon
liknade >^ ner död på fläcken. Nu först kom han i håg, att ban
inte satt tappen i haniken^®, ock så ner i källaren igen. Men
då hade hvar evig en öltår runnit ut altredan. Han gick nu
efter mer grädde, ock så gaf han sig att kärna igen. För smör
till middag det ville ban då bestämdt hafva. Då ban hade
kärnat en stund, fick han höra hemkon dröna ^^ Där stod
hon inne ännu ock hade inte fått ett guds lån, ock det var
ändå långt på dag. Ogärna ville ban bia sig^^ med att gå ut
i betningen-^ med hanne, ock så tänkte ban, ban kunde släppa
bänne upp på taket. Det var torftak på stugan, där det växte
gräs rätt stort ock gilt. Bakom strax var en hög brink, ock
om han lade en Ijöl-^ därifrån till takändarne-^, gick kon nog
upp. Men han tröstade-^ inte gå från kärnan; för barnet lilla,
'^) forstugan eller förstugnkvisten. ^^) dÖfslag, dråpslag; hag hugg.
*•) segnade, sjönk till marken. '^^) kranen. 2*) fmdagar = middagstiden ;
målet heter midag. ^^) gärna, ovillkorligen. ^^) rårna, bola. ^*) uppe-
hålla sig. '^) beteshagen, ängen. 2®) bräda eller planka. ^^) takhofsen,
nedkanten af taket. ^) vågade.
a öppet a (tall) ; a slutet a (tal) ; o öppet O ; « = ä ; w = fr. OU ; O slutet 0.
576 LANDSMXlSFÖRKNINOARNES fest i UPPSALA NOV. i 87 9. 130
L i^ ^y Lv, tjocka t, d, 8, 1, n (rt, rd, rs, rl, m) ; g = ng; f = fij.
sarkan'^ hans, sum lag u kraJcta^^ pa galva, kunda kuma
h bufla^^ kul na. u sa tou han na pa rtpgan u
gtk aut. nar han na val fat kom up pa taka, skuda han
vatna na u, man da han haygda st fer ^ p koypa^^
ma spana, ränt gradan tpvar ^ riakan pa han latka ne>r
> saud^n^^.
t> htna u fa smqyr ^ria, da var da aldr% vcerl ^p
tagka pa an ga^g, da inta, f&r ^ (fa var stråks mtdagar, u sa
v>da han kouka grayty s&tada graytu pq u slou vafn at, man
sum han häda fat da t> kouka, anseyda han st t> def^, at
kou^ kunda ramhla neyr u brauta hals u batn a st. gik
sa åtar at par eisar, bänt datna and'n um ham pa
kom, slapta dan'n nejr gvnum kustatnan, bänt dan um
batna pa st jalvar u ga st t>l t> klapa at^^. man aldri
fsr häda han gpna ma de>y an kom ramblada neyr av toka
latkval. 'han glatd up > kustatnan, deer han blat sttaneis, u
kom ha hagda autfor vagi milum h^mal u jar^,
na var ^^a pvar m^dagar f&r ^ lapiga sefn, u kaltgg>
häda loydas^^ åtar mtdasroupa bada lägga u val. man
aldrh at leum^"^ fik a hayra, u sa mata ha laupa haim.
ha blat hatl gapsi'^^ ^ fystntgg^ ha, da ha fhk sat^ va-
latns kom hagda. man sa qtrada^^ ha st u g^k stef
u skar ^rieyr na, ? da sama dumplada^^ u kqlan
neyr ginum kustatnan, latka pa hauad r groytu. dcer ^ §lou
han vakal, nar kaunu hans kam tn.
*') gossen. ***) kröp. **) stöta. ^^) dyka ned, hämta upp
(vatten) med. ^^) saud mask., plur. -ar. **) kom han att
Från Medelpad.
2. e .^tolekstuga t mcelpa.
Målet närmast från Selånger, men öfver hufvud gällande för
nö. Medelpad (Skön, Sättna, Indal m. fl. socknar). Skillnaden
%j y) öppna i ock y; fi mell. 6 ock ä (rC); 0 slutet 0; O öppet Ö;
131 GOTTL.: BONDEN SOM SKULLE STYRA OCK STÄLLA HEMMA. 577
^lA^Ji h3 ^J'"''^!*' d, 8, 1, n (rt, rd, rs, rl, m); »j-^^ .? = ^-
sorken ^^ hans, som låg ock kiäkte^" på golfvet, kunde komma
att baffla^^ kull hanne. Ock så tog ban hanne på ryggen ock
gick ut. När han nu väl fått kon upp på taket, skulle han
vattna hanne också. Men då han böjde sig för att kypa^'^
med spännet, rann grädden öfver nacken på honom, lika ner
i brunnen.
Att hinna ock få smör nu, det var då aldrig värdt att
tänka på en gång, det inte, för det var strax middag, ock så
ville han koka gröt, satte grytan på ock slog vatten i. Men
som han hade fått det att koka, ansedde han sig till det ^, att
kon kunde ramla ner ock bryta hals ock ben af sig. Gick
så efter ett par tömmar, band den ena ändan om hornen pä
kon, släpte den andra ner genom skorstenen, band den om
benet på sig själf ock gaf sig till att klappa i^^ Men aldrig
förr hade han begynt med det, än kon ramlade ner af taket
likväl. Han gled upp i skorstenen, där han blef sittande, ock
kon hon hängde utför väggen mellan himmel ock jord.
Nu var det öfver middag för länge sen, ock käringen
hade lydts^® efter roiddagsropet både länge ock väl. Men
aldrig ett Ijum^^ fick hon höra, ock så måtte hon löpa hem.
Hon blef helt gapsen^^ i förstningen hon, då hon fick se, huru-
ledes kon hängde. Men så åtrade^^ hon sig ock gick stad
ock skar ner hanne. I det samma dumplade^^ också karlen
ner genom skorstenen, lika på hufvud i grytan. Där stod
han vackert, när kvinnan hans kom in.
< —
tänka på det. ^^) vispa i mjölet. ^®) lyssnat. ''^) ljud, ^®) förv&nad.
^•) hämtade sig igen, lugnade sig. *®) föll tungt.
Från Medelpad.
2. En storleksttiga i Medelpad.
mellan B ock u är osäker, någon gång äfven mellan a ock a, U ock u.
Äldre personer bruka ännu dativ med olika former i kön ock tal.
a öppet a (tall); a sluttat a (tal); o öppet O; Ä =-- å; t« = fr. OU; o slutet 0.
578 landsmXlsförbningarner fest i uppsala nov. i 87 9. 132
^ i'> ^1 h n. ^^^^ t' d, 8, 1, n (rt, rd, rs, rl, rn); § äfven för q',
da ha 6 1 jr frågan em at e stolekstuga shal helas, se
blir elfn funda^onan^, va hu sJcn kuna fa vara na§l^
a va ha han vara fula enar, sem vil a sem kan
fa vara ma. vanlitvis cer a ogdoman^ pejkar a jmntar,
ti sam a husferh^^rota, sem sler ^ §(eg i lag. da he^Jutar ^ ^em
fe§ly hnra m^{J^a var a en sku Imga tel; a ha kom
no elfn an pa, hura ma^a sem sku bjus, a hura mt(J^a
dem tänjbar ^ ^[e pa. oftast kom & no pa ^n tre <bI ftira
rekstalar pa var pejka a en bagko cel tva rekstalar pa
jdnnta. iblan blir a m^r a.
m<Bn nu blir a tel a fundera ut, va dem shu fa s<e
na J}<Bnlit e dansrum na§l: a da (Br a elfn
nan pejka hcel na jeenta, sem f(éls p(^^^ a bqr papa
a marna sij at dem sku fa hela tel dmnar ^ (lem; hcelar a
talar ^ c^rcenjan a piga ma husbonfelJ§a set. elfn blir
a na r^ ma husruma. a dem sem jelpar ^ ([em tel
ma ha, eer elfn ^elvskreveU bun pa kalasa, sån blir
a a lemna tel pantgan, sem cer bestrpmd tel dem, sem
ha vula utsid tel a fara ti stan a J§i3pa ep varan,
a ha cer ^fio kafa a sekar, ha, a brcenvin, a na
pun^flaskar, a na lita kenjakj a na vinskvcBtar,
a seggrar, a na lita smet ta ela delar, sem brukar;
a vetbr^y skerpar, a klirrar, a pceparkakar, a teka
dan, sem sku vara.
unar ^ ^jn cer a na ana enar ^ §em skafar ^ spelman
— ja, dem kan ska fa tva, tre st2{J^an'^ iblan - a gar a
bjur pejkar a jcenfar frän unra b%ar a soknar, hda
hopan, san. eltig cer i etitg, se ber jas no lekstuga da:
mcen dem jet^ no .si cetar ^ ^e jit dem stceJar ^ lel a har a
mot naga halj. da dem kom, sem re bun, se stcelar ^ ^em
sce ti fa§la, a ^n jet* f^gan dra in dem ti dansaln
ma veL fe§la l^fn, a vcel ^rian san a, dansar ^ ([em
^) funderiDgarne. '-*) fcelas pa^ impf. fals 'pa, sup. fulas
% ock ti gutturala, hväsande (Viby-) i ock y; a mell. e ock ee;
(björn); a öppet a (tall); a elutet a (tal); e öppet o med dragniug
133 MEDP.: EN STORLEKSTUGA. 579
Stj, sk O. 8. V.; ? tjockt 1; n mycket tjokt n (^n); /? = tj ; g = ng.
Då det blir frågan om att en storlekstuga skall hållas, så
blir alltid fnndationerna ^, hvar hon skall kanna få vara någon-
städeS; ock hvad det kan vara för ena, som vill ock som kan
få vara med. Vanligtvis är det ungdomen, pojkar ock jäntor,
uti samma husförhörsrote, som slår sig i lag. Då besluter de
först, huru mycket hvar ock en skall lägga till; ock det kommer
nu alltid an på, huru många som skall bjudas ock huru mycket
de tänker slå på. Oftast kommer det nu på en tre eller fyra
riksdaler på hvar pojke ock en banko eller två riksdaler på
jäntan. Ibland blir det mer ock.
Men nu blir det till att fundera ut, hvar de skall få sig
något tjänligt ett dansrum någonstädes; ock då är det alltid
någon pojke eller någon jänta, som fälls på*^ ock ber pappa
ock mamma sin, att de skall få hålla till hos dem; eller ock
talar drängen ock pigan med busbondefolket sitt. Alltid blir
det någon råd med husrummet. Ock de som hjälper dem till
med det, är alltid själfskrifvet bjudna på kalaset. Sedan blir
det att lemna till penningarne, som är bestämda till dem, som
ha vordet utsedda till att fara till staden ock köpa upp varorna.
Ock det är nu kaffe ock socker, det, ock brännvin, ock några
punschflaskor, ock något litet konjak, ock några vinskvättar,
ock cigarrer, ock något litet smått utaf alla delar, som brukas;
ock hvetebröd, skorpor, ock kringlor, ock pepparkakor, ock
tocket där, som skall vara.
Under tiden är det några andra ena, som skaffar spelman
— ja, de kan skaffa två, tre stycken ibland — ock går ock
bjuder pojkar ock jäntor från andra byar ock socknar, hela
hopen. Sedan allting är i ordning, så börjas nu lekstuga då;
men de får nu se efter, så inte de ställer till ock har hanne
mot någon helg. Då de kommer, som är bjudna, så ställer de
sig uti förstugan, ock en får nästan dra in dem uti danssalen
med våld. Första låten, ock väl någon sedan också, dansar de
•jpQt vara enträgen. ^) äfven siifjfan. *) måste; impf. gaty 8up. gntii.
(B = vanligt (öppet) ä; ä raell. ae ock a; 0 shitet 5 (bön); & öppet 5
åt O ; « öppet u (hund) ; u slutet u (huS) ; ä = å ; O slutet O (bo).
Sv. landåtn. N. B. I. 39
580 LANDSMÄLSFÖRENINGARNES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 134
t* i} ?j L n tjocka t, d, 8, 1, n (rt, rd, rs, rl, m) ; ? äfven för sj,
no sem dem kom a gar, ma ela klman pa, utanparej^en
a m%sa a koleran a elt som (er. a jcentan (b
no jit na vilar, dem htelar. dem ha kåpan a §alan
pa scBj dem ä, se dem syr f^gan ut sem na hqsatarj da dem
kom tqneis^ in pa gulva. nu blir a e s%ndastrafs
fhig a ftekt tel a pasa ep a traktera di dana nykom-
kgan, fu^l skul a no vara jn rektig an depkep
ma flera slaks depå et elahop, a se jn duktig an kask^
et pejkan a e glas pnn^ keel vin et jcentan a de
pejkar, sem int els sup hrtenvtn. se klar ^ ^em no pa a
dansar ^ ([a, se svefn star^ ma trakterzg utimila: kafa
a e duktiga smolkakasmergas'^ a brtenvpi a teka
dan, sem bjus emkrt^ ta valan a va^inan, na sem
oftast mila låtan, hela nata, cena tes la^gt in pa meran.
dem turar ^ tio em a bjur var ^ §en ga^g, elt eetar ^ §em dem
hQr ^ §ena 'bekant%'gar ^ ^ter.
pa bonlekstugan st^r ^ c[em %nt a békserar^ a figu-
rdnterar a fjäskar, sem ha§kapa jmr, da dem har ^ nan
dans int; utan benran sceg rat a slcet, dem: kom a
dans, greta-kajsa! hcel: far ja dansa ^n peiska heel en vals
ma dee, brita-stpia, hcel va dem hetär, int stanar^^em
a vilar ^ ria^au htelar, fun lafn ce §lut. spelman har
elfn na tokroliga nam^ pa låtan, han kelar ^ §emliga
p elskar fur ^ §imsens klor, a sa^t-hgna-kapéP, a be^ta-
ep-a-lita^^, a teka dana tok§asar^^. a em valsan
a pélkcRtan seeg an: vil i ja sku ta fram sma-
hamran, sem s%mbalguban **^ for a knaka ma ena
ar a håna?
*) tagandes = instigande. •) kaffe med brännvin uti. ^) smolkaka
är ett mjukt, jäst rågbröd, 6 till 8 tum i diameter, 1,5 tum i
tjocklek, tunnare i midten, öfverstruket efter gräddningen med
dricka 1. dyl. »Bullar» äro vanligtvis större, med konvex öfveryta
(sferiskt segment). *) bockar sig. ®) Saukt-hana- kapell skämt-
samt uttryck med hänsyn till tuppens musikaliska prestationer.
^^) Denna låt kallas äfven »Rona-Isaks-låten». ^^) tokiga upptåg
I ock ti gutturala, hväsande (Viby-) i ock y; a mell. e ock €8;
(björn); a öppet a (tall); a slutet a (tal); e öppet o med dragning
135 MEDP,: EN STORLEKSTUGA. 581
Stjj, sk o. 8. v.; ? tjokt 1; n mycket tjokt n (?n); /^ = Ijj; g = ng^
DU som de kommer ock går med alla kläderna på, atanpårockeD
ock mössan ock galoscherna ock alt som är. Ock jäntorna är
na inte något bättre, de häller. De har kapporna ock sjalame
på sig, de ock, så de ser nästan ut som några hösåtar, då de
kommer tagandes^ in på golfvet. Nn blir det ett syndastraffs
flyg ock fäkt till att passa upp ock traktera de där nykom-
lingarne. Först skall det na vara en riktig en doppkopp
med flere slags doppa åt allihop, ock så en dnktig en kask^
åt pojkarne ock ett glas pnnsch eller vin åt jäntorna ock de
pojkar, som inte als super brännvin. Så klår de na på ock
dansar då, så svetten står, med traktering atemellan: kaffe
ock en duktig en smolkaksmörgås^ ock brännvin ock tocket
där» som bjndes omkring utaf värdarne ock värdinnorna, något som
oftast mellan låtarne, hela natten, ända tils långt in på morgonen.
De turar nu om ock bjuder hvar sin gång, alt efter som de
har sina bekantingar där.
På bondlekstugorna står de inte ock bockserar ^ ock figu-
ranterar ock Qäskar, som herrskapet gör, då de har någon
dans, inte; utan bönderna säger rätt ock slätt, de: kom ock
dansa, Oreta- Kajsa! eller: får jag dansa en polska eller en vals
med dig, Brita-Stina, eller hvad de heter. Inte stannar de
ock hvilar något häller, förrän låten är slut. Spelmannen har
alltid några tokroliga namn på låtarne; han kallar somliga
polskor för Simsons klor, ock sankt-hana-kapell^ ock borsta-
upp-hänne-litet^®, ock tocka där toksjåser^^ Ock om valsarne
ock polketterna säger han: vill ni jag skall taga fram små-
hamrarne, som cymbalgubben '^ for ock knackade med ena
året här?
(fr. chose). *2) Cymbalgubben var en vandrande spelman i början af
1860-taIet, som gick omkring i gårdarne ock spelade. Hans cymbal var en
låda af 2 till 2^/2 ^^ts längd ock knapt IV2 ^o^^ bredd med stålsträngar
spända långsåt, samt därofver ett lock, som skyddade strängarne. Han
slog an strängame med två i ändarne krökta ock i krokningen med ull-
garn lindade ståltenar. Vår spelman hade af denne gubbe lärt sig en del
af hans dansmusik.
(e = vanligt (öppet) ä; a mell. ce ock a; 0 slutet Ö (bön); 9 öppet Ö
åt ö; « öppet u (hund); u slutet u (hus); a = å; o slutet O (bo).
582 LANDSMÅLSFÖRENING ARNES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 136
^ i} dy h n ^i^^^ ^ d> 8. 1. ^ (rti rd, rs, rl, rn); ^ äfveu för sj,
ha (B no obegripali se rolit pa lekstugan dana. mcen
ha p0 no na sem oftast bli na glepr^^ a na stej
a slaksmal ma pejkan håna ti fula a toka, fur ^ ^(b
mcesta aer a nan jeknrva^^y sem cer jeit^^ a sint^^ pa
nan ta de anra pejkan fur ^ naga jtsnta htel na
teka; a han steg. ful na spitol^^^ sem dem drar ep /
grimskafta^"^^ « ha vil int mer vara. hcelar a kan a
vara nan, sem tiiJ^ar ^ ^€d vara se vig a stark tel a sle
fa^^^ hcel dra knok^^^ sem bi^rjar a amar a bråtar ^^cb^,
a skr%tar, a vil ta tag ma dem lita var ^ a ha sta jit
pa, fun dem kom i hop. da kan dem sceja td var-
an: em du jnt tig a hel ina ^lepa^\ du sem har
ont ti toga a varhaka^- pa tcenran, se bl(pkar^^ ja
tel dcBy se du fl%g bed §ola; du sku bara edeligan^*
akta dce, jo^gka, se ^nt ja sekar-^ ^ (el dce^ den taljoksa,
J^0th(eba§leekh'g -•*, fuskdcenjar^^, katflaar, to(l0valsn(j-
par, skrabkniv^^ storhuvapad^^, lurvhuva^ snerj^eltg, a
se v t dar a, se du sku fara se h^kt ej) t v (Bra, at skatan
sku hina byja bo ti a^ela pa dce, pia du kom ner;
fur ^ ([u sku bara edeligan'^^ vceta ha, gusakar, ai ha fins
na§an baka hanlean hcena. du sku akta dce^ se jit ja
jar^ §ola di tom. ha ce jnt val, at teka kärar står
a S(bI bjerkvm^^ int, sem sir ut, sem dem ha eta ep
*3) g^<^r = gräl; verbet gl,<£ra är bildadt på samma sätt. ^^) je
subst. n. elakhet, långainthet; däraf adj. jeit. kurva troligen af
korf: stoppad med något; jfr d%njakurva okvädinsord. ^^) ond.
^•) spitord = glåpord, hån (satir). Jfr verbet spita tränga, t.
ex. spita pa sce skona tränga på sig skorna, spita ti SCB äta
sedan man är mätt. '') som de taga illa upp. Troligen är grim-
skaft här = näsa : draga upp i näsan ; jfr grimman på hästhufvud.
'*) slå fång = brottas med liftag. '®) knok m., pl. -ar knoge.
Dra knok draga fingerkrok. 2^) amar a bråtar ^ ^ceg vräker
sig ock gör sig bred, genom åtbörder låtsar sig vara något. -*) ^lepa
f. underläppen (plur. synes icke förekomma), eg. på hästar; om
människor skämtsamt, eljes hp -an -ar -an. Hålla in uuder-
l ock ti gutturala, hväsande (Viby-) i ock y; a mell. e ock ce;
(björn); a öppet a (tall); a slutet a (tal); e öppet o med dragning
137 .VEDP.: KN STORLEKSTUGA. 583
sig, sk O. 8. V.; ? tjokt 1; n mycket tjokt n (?I1); /? = tj :"g = ng.
Oet är nu obegripligt så roligt på lekstugorna där. Men
det plär nu något som oftast bli något gräl ock något stoj
ock slagsmål med pojkarne här uti fyllan ock toket. För det
mesta är det någon jekorfve**, som är ilsk ock sint*® på
någon ntaf de andra pojkarne för någon jänta eller något
tocket; ock han säger väl något spitord^^, som de drar upp i
grimskaftet ^^y ock det vill inte mer vara. Eller ock kan det
vara Dågon, som tycker sig vara så vig ock stark till att slå
fång^* eller dra knok^®, som börjar ock åmar ock brättar sig^o^
ock skryter, ock vill ta tag med dem lite hvar, ock det står inte
på, förrän de kommer i hop. Då kan de säga till hvar-
andra: om du inte tiger ock håller inne läppen, du som har
ondt i tungan ock vårhackan^^ på tänderna^ så bläckar^^ jag
till dig, så du flyger bortur skjortan; du skall bara edeligen^*
akta dig, Jonke, så inte jag sokar^^ till dig, din talgoxe, kött-
härbärgestäckling^*, fnöskdängare^^ k^ttflåare, tordyfvelsnö-
pare, skrabbknif^^, storhufvudpadda, lurfhufvud, snorkilling, ock
sä vidare, så du skall fara så högt upp i vädret, att skatorna
skall hinna bygga bo uti röfven på dig, innan du kommer ner;
för du skall bara edeligen^^ veta det, gossekarl, att det fins
något bakom handlederna här. Du skall akta dig, så inte jag
gör skjortan din tom. Det är inte värdt, att tocka karlar står
ock säljer björkveden^**, inte, som ser ut, som de ha ätit upp
läppen hålla (i hop) mun. ^^) vår hackan eg. när skinnet spricker
sönder af väta ock köld. ^^) slår (jag till dig). Bläcka eg. göra märke
(t. ex. i träd). 2*) efter bästA förmåga. ^) soka subst. m., pi. sekar&r,
eg. lihen (strykspån) : en trästicka öf verdragen med en blandning af
slipstensgrus ock grankåda, hvarraed lien hvässes (brunei tr.). Verbet
seka brukas blott i öfverförd betydelse: stryka till, slå. 2<^) Kötthär-
bärge matbod ; kötthärbärgCStäckling mindre parus-arter, som smyga
sig in ock stjäla kött; således = stackare. ^^) fnöskebultare, en' som
blott duger till att bulta fnöske. ^8) jålig knif; jfr adj. skrabbig.
-®) pad m. padda: med stort hufvud. ^^) Sälja björkveden låta
tänderna synas.
ce == vanligt (öppet) ä; A mell. ce ock a; 0 slutet Ö (bÖn); 9 öppet Ö
åt ö; w öppet u (hund); u slutet u (hus); a = å; O slutet O (bO).
584 LANDSMÅLSFÖRENIKOABNES F£ST I UPPSALA NOV. 18 7 9 138
1 tonlost 1] ty iy ?7 h V, tjocka (rt o. 8. v.); ^, ä, n ännu tjockare (?t
nadara fur ravan a Jclimpan^^ fur ^ tiikodemus, utan dra
^ina 0var ^ Icenran, em t vfl ha dem kvar a int hq-
va leja fur a tuga kalgn^fn! . hcBj Itetan pa sprukan
h^lan^^! kom vceltanas^ sb ma'ga % <er, kärar; ja em % vil
vara J^uga pa d%sana, se ska ja st^ta^^ u ja, fur håna skul
t koma tel a gwga Icet! hael kan§a % vil tala ma ^n
guUpeela^^, fur htsr €b en, sem %nt cer ^ lesan fur joseps
skqda^^ — a se vidara.
jcentan jet no trtB mila, dem da, ma^a gageir a
§ela pejkan et. m(en ha klutas no elfn ma at dem kom
sams, a pejkan feljar ma na jcenta hem a gar utpa
tel a.
pa da visa kan dem hela pa ma e stolekstuga /t?^, tre
fdagar. a gamalt % vavs^^ tiikta dem tnt, ha häda vnra
na rektiga lekstuga^ em dem int häda huna ma a dansa
sen e par ^ rm skor.
L. P. Dahlgren.
*') nämligen i maten. '*) Jfr 22) vårhacka. ^^) Syta = skota, vårda (i
synn. barn). Jfr smasyta litet barn. 3*) Guld-Pelle = dagg,
Från Offerdal i Jämtland.
3. kaVn som skul j^t hushola.
För att utmärka höga dentipalataler (Lll Alf. 8. 56) införas
här tecknen ^§, bildade ur t ock / o. s. v. Målet äger kort
vokal + kort konsonant, hvarför längd här utsattes äfven vid
konsonanter, ock således alla obetecknade konsonanter i slutet
af ord (stafvelse) eller mellan två vokaler äro korta. Divis (-)
da vq, jg go^ an kaU, som alar tpkt, atmj^art^a
hans uträta noj^ '^tfJ^Wi ^^ ^^ ^^ ^^^ ^ ^^t? ^^
ut a arhad\ o so var a om an kval > Ägan*,
') kal gubbe; kar karl, mansperson. ^) inf. arba.
i, y) öppet i, y (åt e ock Ö till); a mellan e ock ec ; eP =
a öppet a (tall); a slutet a (tal); o öppet o (son); a =
139 JÄMTL.: KARLBN SOM 8KULLB «KÖTA HUSHÅLLET. 585
O. 8. V.); I vanL tjokt 1; /y, ^g ^tj; ^g = dj;^ mjukt g; g = ng;^ = fiii, sk.
nådåret för räfven ock klimparne^^ för Nikodemus, utan drag
skinnet öfver tänderna, om I vill ha dem kvar ock inte be-
höfva lega f(^r att tugga kallgröten! Hej, lättan på spruckna
hälarne! Kom vältandes, så många I är, karlar; ja, om I vill
vara tjugo på dussinet, så skall jag syta^' er, jag, för här skall
I komma till att gunga lätt! Eller kanske I vill tala med honom
Guld-Pelle**, för här är en, som inte är ledsen för Josefs
skada** — ock så vidare.
Jäntorna få nu träda mellan, de då, många gånger ock
skilja pojkarne åt. Men det slutas nu alltid med att de kommer
sams. Ock pojkarne följer med någon jänta hem ock går utpå
till hanne.
På det viset kan de hålla på med en storlekstuga tvä, tre
dagar. Ock gammalt i värden tykte de inte, det hade varit
någon riktig lekstaga, om de inte hade hunnit med att dansa
sönder ett par nya skor.
L. P. Dahlgren.
järn- eller blykula insydd i ändan på en läderrem. **) Uttryck troligen
afseende historien om Jakobs son Josef i bibeln. ^^) äfven i vala.
Från Offerdal i Jämtland.
3. Karlen som skulle sköta hushållet.
meUan två ord utmärker, att ettdera eller bägge ordens aksent blif\4t
ändrad genom förbindelsen dem emellan. Jämtskan har liksom några
andra norrländska mål dativ i behåll. — Omskrifningen till landsmåls-
alfabetet är gjord af författaren. Yme är det märke, h varunder för-
fattaren i norrländska tidningar offentliggjort profbitar på landsmål.
Det var en gång en kalP^ som aldrig tykte, att käringen
hans uträttade nog mycket, då hon var hemma ock han var
ute ock arbetade^. Ock så var det om en kväll i höanden^,
') vid den tid, då höet bärgas in.
vanligt (öppet) ä; a mellan (8 ock a; 0 slutet 6 (bön); ö öppet ö (hjöm);
vanligt å; O slutet O (bO); u slutet u (bus); u öppet u (hund).
586 LANDSMALSFÖRENINGAÄNES FEST I UPPSALA NO V. 187 9. 140
X tonlöst 1; ^, <!^j §j I, fl tjocka (rt o. a. v.); t, &, n ännu tjockare (It
aim kaVn kom ham a va fala sint*. J^ara, va - mt so
s^ntJ kal, sa J^anga; * mara ske ma b^t: ja ske
ga ut a slo, a du ske fa va håm a stek. ja,
da va kaVn n&jd ma a ty)kt, da va fala bra, tila
om maran to J^ar^j^a jan pa aksla a jak pa slofn
a slo. kaVn sknl da ta a st^k håm. fi^^l skul
Jn ta a Jpn. man da han ha J^ma ^ stroko, so voir
Jn tB§lu a jak ne i J§alaYi a skul tap - tt no
drik. a man han ho^l pa a tapa tt dr>k&, so
fak an hér, at grts^n ha k^7np tn * stnyn, a kaVn
da fo%ast han van^ m * stuyu, f& ^ (a a st at, so - mt
grts*n ståft^ * kul Spnhojs^an ^. man da han fak st, atin
grts'n rå ha stoft > kul Jn a som bast holpa a föla-
ti sa flåuta'n^, som ran utåt go'lva'n, so vo^ Jr^ so
ovorut sint^, atm han gl&mt-a dr^kton a dr o ta a
kuta^^^ at grtsa, alt da han bala; a nor han nod -a
dar i fa§lud0ri, so ga ^n a an spa§k ^ a§ola, so
at^n han alar staj' op mar, no fo§l koma ^m hauy, atvti
han jak ma drMontapa ti nava. man nor han koma
ne * J^^läfi, so fans a mt Jn drikskvat kvar ti ton,
han jak da dit i mjalkbua a råna ne^^ troy pa troy^-,
tast han fak so m^J^tpr flåut^, atm J^mhoJ^an^ voif ful
ijan, o so to ^n ta a Jpna, for gasa^^ skul Jn ha ta
maddks,
da han no hajpna i stroko, koma ^n i hauy^ atm kua
sto in an a va§an ha fot vot hal toit, fast da
va lo^t lidi pa dan, man han ty)kt, da va fo ^ [ogt
ta a ga boti jala ma ^n, a fundera atin i ståla
fol - a opa taj^a, fo ^ ^a va torvtak pa stnyun a lo^t
a praktut a gros. man fo^l skul Jn vafn kun, a
som han int tolas lamn hoJ^an in, man han da jål.
*) ond. ^) hann : vinna vann o. 8. v. ®) stjälpte. ^) kärnan.
*) grädden. ®) ond, uppretad. ^®) sprang. ^^) sknmmade; eg.
i, yj öppet i, y (åt e ock Ö till); a mellan e ock ce; ae =
a öppet a (tall) ; a slutet a (tal) ; o öppet o (BOn) ; a =
141 JÄMTL,: KARLEN éOM SKULLE SKÖTA HUSHÅLLET. 587
0. 8. V.) ; I vanl. tjokt 1 ; Z^, J§ = Ig ; ^5 = dj ; ^ mjukt g; g= ng; j" = 8J, sk.
att kallen kom hem ock var fasligt sint*. Käre^ var inte så
sint, kall, sade käringen; i morgon skall vi byta: jag skall
gå ut ock slå, ock du skall få vara hemma ock stöka. Ja,
det var kallen nöjd med ock tykte, det var fasligt bra. Tidigt
om morgonen tog käringen lien på axeln ock gick på slåttern
ock slog. Kallen skulle då till att stöka hemma. Först skulle
han till att kärna. Men då han hade kärnat en stund, så vardt
han törstig ock gick ner i källaren ock skulle tappa uti något
dricka. Ock medan han höll på ock tappade uti drickat, så
fick han höra, att grisen hade kommit in i stugan. Ock kallen
det fortaste han vann^ in i stugan, för till att se åt, så inte
grisen stöpte® i kull kärnholken^ Men då han fick se, att
grisen redan hade stöpt i kull honom ock som bäst höll påock förde
uti sig flöterna^, som rann utefter golfvet, så vardt han så
fasligt sint^, att han glömde af drickstunnan ock drog till ock
kutade^^efter grisen, alt det han förmådde; ock när han nådde honom
där i förstudörren, så gaf han honom en spark i röfven, så
att han aldrig steg upp mer. Nu först kom han i håg, att
han gick med drickstunntappen uti näfven. Men när han kom
ner i källaren, sä fans det inte en dricksskvätt kvar uti tunnan.
Han gick då dit i mjölkboden ock rände ner^> tråg på tråg^^,
tils han fick så mycket flöter^, att kärnholken^ vardt full
igen. Ock så tog han till att kärna, för gåsen ^^ skulle han ha till
middags.
Då han nu hade kärnat en stund, kom han i håg, att kon
stod inne än ock hvarken hade fått vått eller tort, fast det
var långt lidet på dagen. Men han tykte, det var för långt
till att gå borti gärdet med hanne ock funderade att i stället
föra hanne uppå taket, för det var torftak pä stugan ock långt
ett präktigt ett gräs. Men först skulle han vattna kon, ock
som han inte tordes lemna holken inne, medan han det gjorde,
fastbålles grädden med en visp, medan mjölken får rinna ut. '^) urhålkadt
trästycke, hvari mjölken förvaras. '') smör.
vanligt (öppet) ä; d mellan ce ock a; 0 slutet ö (bön); ö öppet ö (bjöm);
vanligt å; o slutet O (bo); u slutet U (hus); u öppet U (hund)
^88 LANDSMÅLSFÖKENINOARNES FEST 1* UPPSALA NOV. 187 9 142
X tonlöst 1; ti i) ^} h V, tjocka (rt o. s. v.); ^, ä, n ännu tjockare (tt
SO han an an h ^n mas^^ a to ^n pa rtp^gan,
nor han no bnka sa a skul ta op vatna n brona'n^
so ran al flåuta'n u hoj^a'^ sva hnvu hans a ne
h brma, a vatna vot jus som * blån^^. han J^ana^^
<ia, atin da skul va bra ta a kåk gr0fn^'^ ta i dan
vdtna'n, o so to ^n janast ta a bar m>, tast han håd
fnXt a kar ma vafn^ a sån ba^fi m alt mji^la dom
håd, o so fola ^n kua opa taj^a a ban a rap om
fofn hånas a stuft anar ån ne jonom tufn^\
o so jak an m a skul ta a kok grefn. man fi^^
^ ([a klia int skul hop - ne a spri^ a gål, so kntpt Jn^^
dan ån, som han ha stuft ne jonom tufn, ^kr^p
fot*n san, o so to ^n ta a koka. gri9t'n kgka ^n so
halj at%n han bahi^vd bara stop - an u gryfn d^t pa
hola. man han koka mt bara so bola våt fult ma
gr0tj utan han lå fuXt pa al bagkan a stolan a,
nor J§ar'h}^a vot ho^ru, so jak a ham a skul ata
a madqya^^. man nor hu to pa a koma hidat stuyun, so
fak kua st a a jtpna sa ne ta tåj^a'n, a ma da
somo dr o a kaVn op% tu(n^^. nor J^^rt^a koma
itij so jak a a skul sat^ sa pa ^n bagk, fi^r hu traut
a*^ man da ropa kaVn, dar han hog op^ tuta, a
så: sat da int dan, dar e gr0(n! da J^ar%'ga fak hqr
a st, hon da sto ta ma kala hånas, so jak a a
skar a rapa, a da dap- kaVn ma huvun ne > gryta
— a ha a mt holpa na'^^ dan, so staren dar fd an,
Yme.
**) en träställning att l»ära saker i på ryggen. ^^) blandning
af sur mjölk eller gam ni al tätmjölk ock vatten, som brukas om
sommaren for att släcka törsten. '*) J^ån^ impf. J^ana^
altså öfvergånget till Åkonj. med den svenska betyd, jämte
<len här gifna. *') På samma sätt med best. form kök
ly y) öppet i, y (åt e ock Ö till); a mellan e ock fe\ a> =^
a öppet a (tall) : a slutet a (IäI) ; o öppet o (son) ; a =
143 JÄMTL.: KAELEN SOM SKULLE SKOTA HUShXlLET. 589
O. 8. V.) ; ? vanl. tjokt 1 ; /^, ^§ = Ijj ; ^5 = dj ; / mjukt g; g = ng; J = Sfl, sk.
band han honom uti en mes^^ ock tog honom på ryggen.
När han nu bockade sig ock skulle taga upp vattnet ur brunnen,
så rann alla flöterna ur holken^ öfver hufvudet hans ock ner
i brunnen, ock vattnet vardt just som en blanda ^^ Han tykte
då, att det skulle vara bra till att koka gröten '^ utaf det där
vattnet, ock så tog han genast till ock bar in, tils han hade
fult ett kar med vatten, ock sedan bar han in alt mjölet de
hade, ock så förde han kon uppå taket ock band ett rep om
foten hannes ock stoppade andra ändan ner genom tuten'^,
ock så gick han in ock skulle till att koka gröten. Men för
det kon inte skulle hoppa ner ock springa bort, så knöt han
den änden, som han hade stoppat ner genom tuten, ikring
foten sin, ock så tog han till ock kokade. Gröten kokade han så
hård, att han behöfde bara stöpa^ honom ur grytan dit pä
bordet. Men han kokade inte bara så bordet vardt fult med
gröt, utan han lade fult på alla bänkarne ock stolarne ock.
När käringen vardt hungrig, så gick hon hem ock skulle äta
middag. Men när hon tog på ock kom hitåt stugan, så
fick kon se hanne ock skyndade sig ner utaf taket, ock med det
samma drog hon kallen upp i tuten ^^ När käringen kom
in, så gick hon ock skulle sätta sig på en bänk, för hon tröt
af^^ Men då ropade kallen, där han hängde upp i tuten, ock
sade: sätt dig inte där, där är gröten. Då käringen fick höra
ock se, huru det stöd till med kallen hannes, så gick hon ock
skar af repet, ock då datt^^ kallen med hufvudet ned i grytan
— ock har hon inte hulpit honom dädan, så står han där väl än.
Jon Jonsson.
/i^dw, J^ota (fisk, kött) o. 8. v. *8) skoretenen. '•) knyt, iinpf. kny[f,
sup. kny}t ; således svagt. ^®) Pfl samma satt heter det Q^ta a marana
äta morgonvard (kl. 5 — 7 f. m.), a nnduna kring kl. 11, a kvah
kvällsvard. 21) var trött (af arbetet) ; inf. tryt - Q. ") fsu. 23) ^^ ^ ^,
vanligt (öppet) ä; a mellan ^ ock a; 0 slutet Ö (hÖn); & öppet Ö (björn);
vanligt ä; O slutet O (bo); u slutet U (hU8); u öppet U (huud).
590 LANDSMALSFÖRENINGARNES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 144
X tonlöBt 1 (sl); i, §, I, fl tjocka d, 8, 1, n (rd, rs, rl, rn);
Från Mora i Dalame.
tf
Ur VästiDanlands-DAla landsmålsförenings samlingar. Ofversätt-
ningar på Moramål från Utmeland af A. Bärsell. Supradentalenia
äro jämförelsevis låga; a något slutnare an vanligt medel- ock
sydsvenskt a; a i ändelse kommer nära a; lång vokal eg. ^. I fråga
om ljudstyrka finnes blott kombinationen fortis -f- lenis, således äfven
4 a. hlhtcerskaln,
m(ps t iva ht^Hj hruka^ få(l a nioti nm witarkivalila^
(la ivi satnm kriggum brasu^ tala nm niyjgry sagur f&
was Icnpum, a je Ihcik je e ([o^ i yiu ivil tala um fe
fe nmkri^g twa utiflra ar scf bytjjacl^jari esaniafi kal bart
i jari hi(rr^, sa ([ani kalacl ItXhtfPr, twa mil fra morj^erjjrufi.
^ariila koin å(l bår je kula, sa an^ tykt - tCm a
wa sa J^(Pr i, sa o ivce^ oga orinms; a ([a ati wa ett a
foir^as, brukacl o fa wa n7ia, fe ([a tröif^ ati, o
skul(f^ wa bretar beivara(l\, rrlcl nm o (P(l fia^ Ofinm. a
fast ^dam å(l rert myjgry talas nm truli a ra([Yi(l^ a
llceikt icantj wa (jam alclar rfr(lriar, fe ([am swvar ml al^e^r
aft >io want av (le. mari jas^n sknl^ (lam atifla h
wari (le,
<p* wa jolaftuYi. kahi å(l just kem at fra kulriin^jari
a s(%t a klöv stikur, sa an^ skul^ a bart % jol-
il(%ti^. ska ^nt t fa fi bart i joltiati a m^n^,
fa^? sågcl kula, sa él^ - a kavla.^"^ kl<B^i. —
ma ^nt <e wara bcpst, ^u e em, tro? swrera^ kaln;
t tyjgr&r, re^ e sa kalt ert, sa (Ju kafi bår fester r/t,
') fem. sing. af determinativpron. (lan (Iq e(l. Därur får
man ^ari^a, ^,Q^^f ^^^ ^®° ^^^' ^) ^odde. ^) Imperf. konj.
kan också heta {e(l we^ d. v. e. impf. konj. af hafva + sup.;
ock det senare är det vanliga bildningssättet. *) re^ (B^ obet. =
> öppet i; a mell. e ock cB (ä); 0 slutet Ö; e öppet ö; a öppet
145 DsU..: LILLBÄRGSKAKLEN. 591
I vanligt tjokt 1; Jg- = Ijj; ^^ = dj; g = ng; W = eng. w.
. Fråia Mora i Dalame.
bruka(lj ivitarkwal(l o. s. v.; cirkumflexeu är svagt utvecklad. Målet
har dativ. — Ty värr har Bärsell senare flyttat öfver till Amerika ock
har därför blott delvis kunnat biträda vid omskrifningen, als intet vid
korrekturet : hvarfÖr vid det senare biträdt docenten A. Noreen ock eleven
vid Konstakademien i Stockholm A. L. Zorn.
4 a. Lillbärgskarlen.
Medan jag var liten, brukade far ock mor om vinterkvällarne,
då vi sutto kringom brasan, tala om mycket sagor för
oss barn. Ock en slik en är den jag nu vill tala om för
er här.
För omkring två hundra år sen bygde^ en ensam karl bort
i ett bärg, som de kallade Lillbärg, två mil från Mora-kyrkan.
Den där karlen hade bara en kulla, som han tvkte om ock
var så kär i, som hon vore ögat hans; ock då han var ut ock
färdades, brukade hon få vara hemma, för då trodde han, hon
skulle vara bättre bevarad, än om hon följde honom. Ock
fast de hade hört mycket talas om trollen ock rådaudena
ock slikt ondt, var de aldrig rädda, för de själfva hade aldrig
haft något ondt af det. Men en gång skulle de ändå bli
varse det.
Det var julafton. Karlen hade just kommit åter från kolningen
ock satt ock klöf stickor, som han skulle hafva bort i jul-
natten*. Skall inte jag få följa bort i julnatten i morgon,
far? sade kullan, som höll på [ock] kaflade^ kläderna. —
Må inte det vara bäst, du är hemma, tro? svarade karlen;
jag tycker, det är så kalt ute, så du kan bara förstöra dig.
e^ bet. *) julottan, gudstjänsten på juldagsmorgonen. ®) el. a mtBua'
i morgon bittida; plur. förekommer appellaiift: mwna morgnar. ^) kafla
= mangla med handmangel (en rulle ock ett bräde med handtag: kav&lfl
ock kgvaibrtp^ee).
a (tall) ; a slutet a (tal) ; a = å; o = slutet o ; n öppet u ; u slutet u.
592 LANDSMÄLSFÖRENINOARNES FEST I UPPSALA NOV. 1879. 146
X tonlöat 1 (Sl); ii ?, li fl tjocka d, S, 1, n (rd, TB, rl, m);
nm ([u ska stt a åkjan^ Xlcetkafi leiggati wag. — riug éicB^a'
we^ Ijot^ roh tce fa fi hart t jolriaU^; mati tetar <^u
wil, at i ska wa em, ska i ful so ^a, nian ^a ska
i fa a jeepce ^m ricest mi og, såg^ kula. jcepee wa
jan^ sturari jan^ sivartari raka^, sa iam a^ aft, sa lén§j kula
mt7itas, a (lamcevi wa ([am r%kM satar t jop, käln iuvail
&tt, at o skuli fa a jcepce em Yicest st; a so §jxk
([am &it^^ sce^s um kwaH%.
nm marguri §pk kula up a stcela^ jceta a fa^ seetnum, mas
an^ stileal^^ festrm. ([a an kåm-lfij såg^ kula: wet ^du,
fq(lj t tyjg'€ir just, ceH e llcetksa^^ t ce^ tve htce rte^ni
tce wara em nu ^a ([u cjrar-^åv. a^ar a i kcent ^no
Xlceikt fer. — j(^, ival <j[i^', swcerail kaln; ijyce b&var ^u
wa rtB^ifi nuy tnt; knm t jug^ ur ma^g gaggur ((u a w^
jan em sigv, a ce a a^ar feriia ^t no want!
nu sag ce &it, Xlceiksa^^ o ce^ aft wurti htce roligar a
Iceivi^'^; man o å^ cen^ci' n^g^ QV,^gg w^* Xlanksa ce ced^
sku éni n^iy ^^ *^^ <^^w sku.
kaln fo n^ ^ J3f^^J3f^% ^ ^^^^ ® jcepce stanG4 kwér
erna. man ^* ^U, ^^^ ^4 H^ H * Jj'^f'Jf^ « scet
si i bcenfgrani kam uni^ a å<i je fyr^^ fe st, sa an
wce rakt gg?tij; upa^ up a an ^ gn^l « wcetsad^
^yilh ^^ ^w^ ce sto(l rcet ttl ema. ^a st kaln st
tun§pn^ tce ft uni^m a ste^, tvcen ^4, ^ sa festas, scet
fe^ cesfn a §}<b st av emat. ^a kittar ^^ un^V, fH^ H^
styjgr^e, wceni&r qt a sir - étt myjg-y orohn* ^^^^* celtasr "
a cesfn, sa myjg^y an <?«g**; man i^ ^V. ^**^* n^^^'"'
em}, wtl tnt cesfn go, an fa bimra st q mtn o>l»»»,
ur an tvtl: ce tva Xlcetksa noi ce<l we t toaj>m, sa an
éil tnt sku XUp fram, ^a tar kaln kn<Btvan « tc%ni€ir
an framtar tvqjim, sa lagt an dug^^, fa an^ tror, at te^
e n^ trulskap a fcer^um, a ([a wet aij, at ce ska ^nt
^) Ijot = ful, neutr. Ijott fult, ryaligt •) hund. *®) mt prepos.
med gen., t. ex. Btt Stus till bjöb o. s. v. ^') fodrade. ^^) XleetJcsa
kau äfven heta Xlceksa eller vårdslöst s^ksa, ^^) bry dig (inte)!
t öppet i; a mell. e ock ce (a); 0 slutet ö; a öppet Ö; a öppet
147 DAL.: LILLBÅRGSKAULBN. 593
I vanligt tjokt 1; // = Ijj ; ^J = dj ; « = ng; «? = eng. w.
om do skall nt ock åka en slik lång väg. — Nog vore det då
stygt roligt att få följa bort i julnatten^; men efter du
vill, att jag skall vara hemma, skall jag väl så då. Men då skall
jag få ba Jäppe hemma hos mig ock, sade kullan. Jäppe var
en stor en svart racka*, som de hade haft, så länge källan
mindes, ock därmed var de riktigt såta i hop. Karlen lofvade
ut, att hon skulle få ha Jäppe hemma hos sig; ock så gick
de till sängs om kvällen.
Om morgonen gick kullan upp ock stälde äta åt far sin, medan
han stillade >> hästen. Då han kom in, sade kullan: vet du,
^^^ j^g tycker just, det är liksom jag vore litet rädd
att vara hemma nu, då du drar af. Aldrig har jag känt något
slikt förr. — A, bry dig! svarade karlen; icke behöfver du
vara rädd nu, inte; kom i håg, hur många gånger du har varit
ensam hemma själf, ock det har aldrig händt dig något ondt!
Nu såg det ut liksom hon hade vordet litet roligare till
lifvet*^; men hon hade ändå någon aning om liksom det
skulle hända något, som inte skulle.
Karlen for nu åt kyrkan, ock kullan ock Jäppe stannade kvar
hemma. Men då han väl hade hunnit in i kyrkan ock satt
sig i bänken, kom hunden ock hade en fyr'^ t()r sig, som han
vore rakt galen: hoppade upp på honom ock gnälde ock visade
tydligt, att inte det stod rätt till hemma. Då ser karlen sig
tvungen att ft)lja hunden ock se, hvad det är som fattas, sätter
för hästen ock ger sig af hemåt. Då kutar ^^ hunden före något
stycke, vänder åter ock ser ut mycket orolig. Karlen ältar ^^
på hästen, så mycket han duger >^ men då han kommer närmare
hemmet, vill inte hästen gå, han får bära sig åt med honom
hur han vill: det var liksom något vore i vägen, så han
inte skulle' slippa fram. Då tar karlen knifven ock kastar
honom framåt vägen, så långt han duger^^, Kv han tror, att det
är något trollskap å färdom, ock då vet han, att det skall inte
wal ^§1 tee §J(Bra no^^ bry sig om att göra nAgot. ") lugnare
till lifvet, i sitt inre. **) väsen. '•) springer. '^) drifver pä.
^^) orkar.
a (tall) ; a Hlutet a (tal) ; a = å ; o slutet O ; u öppet u ; u slutet u.
594 LANDSMÄLSFÖREXIKGARNES FKST I UPPSALA NOV. 1879. 148
X tonlost 1 (8l); r^, ^\ I, ri tjocka d, 8, 1, n (rd, IS, rl, m):
a fiogn makty um afi kati fa tio stal yvyr (etl. cesfu
an^ sUelar fra st cesUn a gör-lti t siugu. maii
wari fa ati ^^ta? kula står klfetf^ ^^am m brm(l, a je
Ijot^ grari fru mtri jAti^ sturati op ikrtgg st altl - a sjjqtar
um OYi^ a just ^da kaln kum-hi gerimn ^&rar^^f alil-
o ' a stet a o gnlkretyin. tvips tar kaln tQj&kst
npa iVn np yvyr (lerum a wiriilar ovi iyi yvyr opan
a goviy sa o fas^iar t tv{e(fjan. frmp far ([a nitn el
^§€it scelskap np getium skrsiva^i a skrtpjgrar: al ivmst fs
gulkrsirium ma^i! al waest f& gtilkrettium mafi! kula sto(l
([a ktvcer a govi mtyi kr^tfiu a av(f% a tvist kriaft
til ^?t>
ur (e tctty sa ftk liXbtferskaln a kwcer ([otan sa*t
a fik gulkrmfin npa Jgr0pay sa ati ^§a sjjcen}g'a(l ^
morj^&rjptfi.
a so e ^nt ce mer tre glama um ItXbicerskabi .
^®) plur. likeom i \h\. o. lat. (dyrr, fores).
4 b. jcefyi av tcc^riér.
Högra sidan innehåller som vanligt en ordagrann tydning,
hvilken torde mera bidraga till lättande af den fonetiska textens
t hycjjar nriclar ln(en
lagt ^ntjl i bakamy
([cett al(lar Q(Iyi§ oga
kem> mni ^^an^ st r al re.
i (pfar wreita asa
a askur as suti}rj
sa kr&J ^ ^afi hipn f& gurlnm,
(lam int t ivalar.
mari gletl^ e t(v aka
a mDiatsblastim,
2 trampar gr^clu a akrim,
i öppet i; a mell. e ock re (ä); 0 slutet Ö; » öppet Ö; ö öppet
149 DAL,: JÅTTBN AF TE6NÅR. 595
? vanligt tjokt 1; ^J^, ^^ = tj; f?J = dj; g = ng; w = eng. w.
^■■■1 ■ ^1 I ■ ■ 11 I I H.^— ^^ B^^^^— ^^^i^l M ■■ I , ^■^^■^^^■^^^» »w^ I ■■!■■■ I 1 ■ .■■■■l ■ ■ I I I ■■■■■ »11» Il I 111
ha någon makt, om han kan få något stål öfver det. Hästen
kan nu gå, ock det står inte på, förrän han är hemma.
Han ställer fråo sig hästen ock går in i stugan. . Men
hvad får han se? Knllan står klädd som en bråd, ock en
stygt^ grann fru med en stor hop ikring sig håller på [ock] sköter
om hanne, ock just då karlen kommer in genom dörren, håller
hon på [ock] sätter på hanne guldkronan. Vips tar karlen täljyxen
uppå hyllan upp öfver dörren ock kastar hanne in öfver hopen
på golfvet, så hon fastnar i väggen. Frnn far då med hela
sitt sällskap upp genom skrufven^ ock skriker: all[ra] värst för
guldkronan min! all[ra] värst för guldkronan min! Kullan stod
då kvar på golfvet med kronan på hufvudet ock viste knapt
till sig.
Hur det var, så iick Lillbärgskarlen ha kvar dottern sin
ock fick guldkronan uppå köpet, som han så skänkte åt
Mora-kyrkan.
Ock så är inte det mer att glamma om Lillbärgskarlen.
^) skorstenen.
4 b. Jätten af Tegnér.
uppfattning, än om den allmänt tillgängliga urskriften till jämförelse in*
toges. Dativer med genitivfunktion äro öfversatta med genitiv.
Jag bygger under bärget
långt ned i backen,
dit aldrig Odens öga
kommit med sin stråle.
Jag hatar hvita åsar
ock Askurs söner,
som kröker sina knän för gudar,
dem inte jag aktar.
Min glädje är att åka
på midnattsblåsten.
Jag trampar grödan på åkern,
a (tall) ; a slutet a (tal) ; a = ä ; o slutet o ; u öppet u ; u slutet n.
Sv, landsm, N. B. I. 40
596 LANDSMALSFÖHENINOARNES FEST I UPPSALA NOV. 18 79. 150
X tonlÖ8t 1 (si); iy ?, h fl tjocka d, 8, 1, n (rd, 18, rf, m);
t hråt ' sufi ^ isr^^a,
% le^ar wafi^rcerati gah
fra stugufi ari ^§BJsr&i,
a gle^^ mtj at ari rysar^
(fa jeetn skratar,
man i^J^V, QS * '^^ f^h
ur et ari cefi skrrifi,
bar^ tvalkyrtur flaxar
miYi hlo^ro^ wanfjjum.
ur grant, ^da salnr bugatn
flög krt^gum arman
a llipa j(Pfice frasar^
sa jeerta kal^riar!
wccrt wil^ ^u mtfi ^tet Qskul<lj
^u (Bmhlaas kula?
sia^ t armum truh
a bJ/amati tvtsna!
wmn^ Ilas ^du /§ fa lari^},
^u nornas gasee?
^H, ^^H4, g'^<^'^^f gumblum
f& stmpal gulce!
(lar sat jati klgk % ^ahm,
an^ t^lai ^garii^g
sa klar, sas o^\ ^ItBlar
miYi av(lh nnmar.
a (lam sa grnbla^,
ur wakart: ati fi^rieetkar
wcer (eras wcel^ce!
*) om blott.
? oppel i; a inell. e ock ce (ä) ; 0 wlutet Ö O öppet Ö; a öpjxit
151 DAL.: JÄTTEN AF TEGNÉR. 597
I vanligt tjokt 1; JjTj iX = tj; «(; = dj; g = Hg; W = eng. W.
jag bryter sönder kölar,
jag leder vandraren galet
frän stugan han sökte,
ock gläder mig, att han ryser,
dä jätten skrattar.
Men dagen ock jag tål full,
har hett han än skiner,
bara^ valkyrior fladdrar
med blodröda vingar.
Hur grant, då svalorna bågens
flyger kringom armén
ock slipade järnet fråssar,
så hjärtat kallnar!
Hvart vill du med din oskuld,
du Emblas kulla?
Se, i armarne trollets
har blomman vissnat!
Hvad slås du för för landet,
du nordens gosse?
Han sålde grafvarne gamles
för simpla guldet!
Där satt en klok i dalen,
han talade sanning
så klar, som Oden talar
med hufvudet Mimers.
Jag kastade sand i ögonen
på den som grubblade.
Hur vackert: han förnekar
vår Herres välde!
a (tall); a »lutet a (tal); a — å; o = slutet 0; tt öppet u; u »lutet u.
598 LANDSMÅLSPÖRBNINGARNES PEST I UPPSALA NOY. 1879. 152
tf <?» ?} *l tjocka t, d, 8, n (rt, rd, rs, m); d, ä, |> finnu tjockare
fra walal kenifiar,
^umskaVn kan ^^^ It^kas
flttl fra hl(% mohiufn,
mail t e fi&gi: a jQri\
(^% ^§(Btas^ ci,stnt
a tor kwn mtti ^§ari ^mar:
t l(BT a Qfinm.
^a scet % (^ mi btara
just sas je eeta^.
lat styrjg'u jeetim Jg^cempa^
lat soh skceiviaj
fa waii<la Xlcetksa go^a
<B ^(BT xnt al^ar^»
^) lag. ') eg. =^ man rättar sig icke efter honom.
Från Vendel i Uppland.
Socknen Vendel (i örbyhus härad) ligger 3 till 4 mil norr om
Uppsala. Dess mål ofvcrcnsstämmer något med Viksta sockens (i
Norunda, längre åt söder); men skiljer sig betydligt från Tierps-
målet, som bl. a. har T -> § före p, t, k. I tveljudet ao kommer början
5 a. am bg^aJia.
Jan Persson med andan i halsen: S^ gu daogy har pastor j
ja sula frtaga ^w, am 'n v^la vara brao a kama htam
n&r mtag a dyopa nära stykym bagn?
Frosten ' småskrattande: nära stykan? hur mag a a dam da?
^) Presten talar naturligtvis icke dialekt, utan uppländsk högsvenska.
h W 3ppna i ock y (åt 6, Ö till); a mellan e ock CR (ä); a mel-
a slutet a (tal); o öppet o åt ö; 9 mell. a ock e (mycket öppet Ö); ti
163 UtPL,'. OM BARNSÖLET. 599
d, S, n (?d, ?8^ in); ? vanligt tjokt 1; g = ng; /= fij, sk o. b. v.
Jag hatar drömmarne skaldens,
från Valhall komna,
om landets sätt^ ock ära,
om dygd ock gudar.
Damskallen kan inte lockas
ned från blåa molnen.
Men jag är nöjd: på jorden
han aktas' als-inte.
Ock Tor kommer med sin hammare:
jag ler åt honom.
Då sätter jag på mig bärget
just som en hätta^.
Låt styrkan jättens kämpa
låt solen skina;
för [det] onda liksom [det] goda
det dör inte aldrig ^
^) mÖBsa, hjälm. ^) någonsin ; eg. [i] tiden.
Från Vendel i Uppland.
vid hastigt uttal nära a. Har du, är det o. s. v. kunde äfven ekrifvas
ar ^ruj tar ^ra (som at ^iia att de), gr ru, mr ra är här tecknadt
liksom Säja ra, ra drog m. fl. ex., hvilka visa att demonstrativ ock 2:dra
persons pron. utan tonvikt få r- äfven i andra fall än efter -r.
5 a. Om barnsölet.
Jan FersBon mod andan i halsen: Se god dag, herr pastor,
jag skulle fråga honom, om han ville vara bra ock komma hem
till mig ock döpa några stycken barn?
Frosten smäskrattande: Några Stycken? Hur många är de då?
lan (B ock a; 0 slutet 5 (bön); ö öppet ö (bjöm); a öppet a (tsll);
öppet U (hund); u slutet u (hus); o öppet 0; « = å; O slutet O (bO)
600 LANOSMÄliSFÖRENlNGARNES FEST I UPPSALA NOV. 1879. 154
?♦ ^7 t»'? % tjocka t, d, 8, n (rt, rd, rs, m); rf, ä, 1% ännu tjockare
Jan PersBon, fortfarande andtruten : jgOy Sir an, d^ ta ^ ([t^,
fe§l(%T afiy sam a inta viat, fs^t^s, nog at ^tta vao ^ Irie, nar
a jak hi&mamfran.
m
6 b. am fhshra\
Mats Ersson: jqo — s&r rö — jäm^- pia§a! — sa mykyi
kan ja saja ra^ at tnt^ lar ra val f^ - il^S ^^ tagla ma
miag am fiskra -a. fe^ §&r r» — st^ i^yky) fhsk ar ru ^nta
'stt^ sam jaog a dräp ap t min daor. ja mins sptafélt,
tan gag, nar a häda smxastsrpa unar vas,iatra^ sa häda vte
jus^ sam tan uta skarhslmana fe^t^s — ti kobtata. sa vagr
ra 'tan kval, sam ja sula ro ti hslman åtar kofagn, fg^t^s.
sam a alti brukar jy0ra, sa jola ja dan gagan a.
ste, ja brukar alti ha dragga, f^?t^s, fiar a ror. ja^sccta
ma ti arana ja^^ a tag ^ ^ragga % mun a berjar pa
ta ro — uta al halvteta, fs^t^s. man si — tat, tu, trie si!
— sa far a at fu - jdkla* hug fg§t^s. a ra drog, a
ra kneh, aldtalas 'ragkt 'ferbanat, sa jagg mata ta kasta
arana fg^las, a lag ma pa maggan t bafn a tag t rtavan
ma baga mavana. a sa bagr ra t viag fe§las. jagg a
'bat a hiala 'halvieta mata felja, vi si, fe§las — /r?e varv
ikn^ hslman, man si da tagta 'jagg: da hiar biar at halskuta^
da, fagta jagg — sä jagg *pasa pa ja, nar vt nästa gag
kam mitfera taln, sam sta^tlana, a hnpa t lan fg^t^s,
a snöda riavan ikng taln. a ra rsk 'sa 'dant, sa tal-
katana -ragna mer, man hur t halskuta^ ra vagr — sa tret-
na on " /*7, kan a tro — 5^ at ja kuna drag na t
lan. a da vagr ra an jada, fe^t^s; lag sam ag^ kar, pa
halt ana pun. — jao — da vagr fal vakal a vral ^([a dtar,
fo^las; man si, hur fagn sula ja fa kokrtaka ma ma hiam
da? — siQ 'bafn, an jak at halvteta an fe^las, nar a
^) fiskra är ett verb med samma betydelse som sv. fiska. ^) fiskredskap.
*) sju djäfla, svordom. *) helvete.
h W ^PPnc^ i ^)^k y (åt e, Ö till); a mellan e ock <e (ä); a mel-
a slutet a (tal); b öppet o åt Ö; 9 niell. 9 ock B (mycket öppet Ö); u
155 UPPL.: OM FISKA. 601
d, 8, n (?d, ?S, ?n); ? vanligt tjokt 1; g = Hg; /--^ 8J, Sk o. s. v.
Jan Persson foi-tfaraude andtruten : Ja, 8er haD, (let är det,
förstår han, som jag inte vet, förstås. Nog att de var tre, när
jag gick hemifrån.
5 b. Om flska.
Matts Ersson: Ja — ser du — Jan Persson! — så mycket
kan jag säga dig, att inte är det värdt för dig att tala med
mig om fiska inte. För ser du — så mycket fisk har du inte
sett, som jag har dragit upp i mina dar. Jag mins specielt,
en gång, när jag hade smedstorpet under Vårdsättra, så hade vi
just som en utaf Skarholmarne förstås — till kobete. Så var
det en kväll, som jag skulle ro till holmen efter kofan, förstås.
Som jag alltid brukar göra, så gjorda jag den gången ock.
Se, jag brukar alltid ha drag^ forstås, när jag ror. Jag satte
mig till årorna jag, ock tar draget i munnen ock börjar på
att ro — utaf all helvete, förstås. Men se — ett, tu, tre se!
— så för jag ett sju djäkla* hugg förstås. Ock det drog, ock
det knykte, alldeles rakt förbannadt, så jag måtte till [att] kasta
årorna förstås, ock lägga mig på magen i båten ock ta i refven
med bägge näfvarne. Ock så bar det i väg förstås. Jag ock
båt ock hela helvete måtte följa, vi se, förstås — tre hvarf
ikring holmen. Men se då tänkte jag: det här bär åt helskutte ^
det, tänkte jag — så jag passade på jag, när vi nästa gång
kom midtföre tallen, som står där, ock hoppade i land' förstås,
ock snodde refven ikring tallen. Ock det rykte så dant, så tall-
kottarne regnade ner. Men hur i helskutte* det var — så trött-
nade hon väl, kan jag tro — så att jag kunde dra hanne i
land. Ock då var det en gädda, förstås; läng som en karl, på
hälft annat pund. — Ja — det var väl vackert ock väl det där,
förstås; men se, hur fan skulle jag få kokräket med mig hem
då? — Se båten, han gick åt helvete han förstås, när jag
^) Möjligen Q (nasalt); kanske heter också han i liknande ställning: q
(eller qn, (\n).
lan (B ock a; 0 slutet O (bon); ö öppet ö (bjöm); a öppet a (tall);
öppet U (hund); u slutet u (hU8); O öppet 0; A ~ å; O slutet O (ho).
602 LANDSMÅLSPÖUENIN0ABNB8 FEST I UPPSALA NOV. 1879. 156
il ?i h V, ^j^k* d, 8, 1, n (rd, rs, rl, m); rf, ä, n ännu tjockare
hupa u ^ fl, — man st 'jaog var tnta &g$hy 'jagg, fe^t^Sj
'nia, ja tog ap faltaljan'^ ja^ a skagr ma an sviag^
f^H^s, a gågv - pa' kokriaka ma dan, sa on jak t fen,
fo§t^s^ a hi^g tagg t rumpa pa na a feda mta, ja
kan tagka. — a mat ^tu^ jäm^- P}a§a^ nar me kam evar pa
na^ien^ sa vagr ra ragkt 'paka tnanfera fefina ma
agbar a braks, a rakfikana vagr khkmeh^ fula ma
mal s^ at %nt^ tar ra lyent fe ^ '(l}ag ta tagla ma mt^g
am ftskra - a.
5 c. am dam åtar — tokskalana sam jak a plaka svamp.
ja står htama neff miag ja, fo§la ^ ut, go vanar, a
tttar ut jan&m fenstra t va^a^lugun; da diar fenstra, sam
tar at lagge^vriafn^^^ ja hag ^ ([ana. a da far a st^^ jus^
sam pa agsrtmpa^^ dana mera ut åtar an, madanfera vriafn, sa
kamar ra an tri^ styktpn taka dtar pojkvalpar, fo?t^s, ma
hlakladar pa rygana, taka dtar — snorhyvlar, ma vteta m&sar^
fe§las, stadantar ram kalar. jag, bast ja stt^r a ster pa ram,
f^§t^s, sa stQr a, hur ram klyvar evar ja&gan, ^t, tn t^
mtn vrtat, gubava§, da tagta jagg, fe§las: v^ t halmeta hag^
^flt dana a jy0ra, tagta jagg; d^ tar fl 'mtn mark hkval. a
sa tog ja pa ma treja, fe^las, a knafta pa ma fefina
a jak "nter temot ^tam, fe§las. a ja vagr jus^ sam heta
hårmontsk^'^, fe§las, a sa nar a meta ram, viat n%, va ram
sag? — jo! — gu dagg, farbror! sa ram, — gu dagg! sajaog,
— v^ t hedvteta ha ^ tit håna a jyora? sa jagg, fe^l^,
d^ tar fl 'mtn mark hkval, ^§a 'jagg. — a vtat m, va ram
svagla da? — me gar håna a plaka ^ §vamp, sa ram, —
va fagn sa m ma dan tal a jyera? sa jagg, fe^las. —
a vtat m, va ram swagla d^ da? — vie sa täta ^n,
sa ram. — tota svamp! sa jagg; d^ tar fl kofyeda da, hkval,
7) fällknifven. ») ett spö. ») förstärkaude : alldeles. ^^) vret åker-
>> W öppna i ock y (åt 6) 5 till); a mellan é ock ee (&)', a mel-
a slutet a (tal) ; e öppet o åt Ö ; 9 mell. O ock e (mycket öppet Ö); u
157 UrPL.: DE DÄR TOKSKALLARNB SOM GICK O. PLOCKADE SVAMP. 603
d, 8, n (W, ?S, ?n); I vanligt tjokt 1; g = ng; /= 1^*, sk o. a. v.
hoppade ur honom. — Men se jag var inte ängslig, jag, förstås,
inte. Jag tog upp fålltäljaren^ jag, ock skar mig en sveg^
förstås, ock gaf på kokräket med den, så hon gick i sjön,
förstås, ock högg tag i rumpan på hanne, ock följde med, jag
kan tänka. — Ock vet du, Jan Persson, när vi kom öfver på
andra-sidan, så var det rakt packadt innanföre förskinnet med
abborr ock brax, ock rockfickorna var klickinnerlig® fulla med
mört — — så att inte är det lönt för dig att tala med mig
om fiska inte.
5 c. Om de där — tokskallame som gick ock plockade svamp.
Jag står hemma hos mig jag, förstår ni, go' vänner, ock
tittar ut genom fönstret i hvardagsstugan; det där fönstret, som
är åt ladugårdsvreten ***, jag har där. Ock då får jag se, just
som på ängsrimpan ^^ där nere ut efter ån, nedanföre vreten, så
kommer det en tre stycken tocka där pojkhvalpar, förstås, med
bläcklådor på ryggarne, tocka där -— snorhyf lar, med hvita mössor,
förstås, studenter de kallar. Ja, bäst jag står ock ser på dem,
förstås, så ser jag, hur de klifver öfver gärdesgården, se, in i
min vret, gubevars. Då tänkte jag, förstås: hvad i helvete har
ni där att göra, tänkte jag; det är väl min mark likväl. Ock
så tog jag på mig tröjan, förstås, ock knäpte på mig förskinnet
ock gick ner emot dem, förstås. Ock jag var just som litet
harmonisk ^^, förstås. Ock så här jag mötte dem, vet ni, hvad de
sa'? — Jo! — god dag, farbror! sa' de. — God dag! sa' jag.
— Hvad i helvete har ni här ock göra? sa' jag, förstås.
Det är väl min mark likväl, sa jag. — Ock vet ni, hvad de
svarade då? — Vi går här ock plockar svamp, sa' de. —
Hvad fan skall ni med den till ock göra? sa' jag, förstås.
— Ock vet ni, hvad de svarade då då? — Vi skall äta honom,
sa' de. — Ata svamp! sa' jag; det är väl koföda det, likväl,
lapp. **) ängsremsan. ^^j harmson, ond. Märk betoningen.
lan (B ock a; 0 slutet ö (bön); ^ öppet ö (bjöm); a öppet a (tall);
öppet u (hund); u slutet u (hU8); O öppet 0; a = 4; O slutet O (bo).
B04 LANU8MÄ.L8KÖRRNINGAKNKS F£8T I UPPSALA NOV. 1879. 158
f » i} ^'} V. tjocka t, d, 8, n (rt, rd, rs, rn) ; rf, ä, n ännu tjockare
^§a jagg, - — jao! — tnt faon brtpda 'jaog ma wä am
svampan, fe^t^s. nog t halvteta fak dam tag dan fer mtag aZf».
man s^ ja val jus^ sam heta hati^ati, fo^t^s, evar at ^tam
ta ^ ^VÄ hBkfaluga nu fe ^ ^te», guhava§! dia dugar tnt^ ta
saja svamp, nu - a, kan ta^ka, sam ^ma hiata fer, fer ra tar
fe „ '^impalt, fe^las; utan 'nu sa ra htata 'svampinjonar, nu
guhava^!
5 d. nar jdm^- pia§a tnt knna fa ap läsa.
Jan Andersson koTuraor ukando uck Iiiuner upp Jau Persson, som
har kört i kull med sitt vedlass, livilket följaktligen ligger i diket; stannar,
när han hunnit fram till Jan Persson: — — gu dagg, jdm^- pte^a!
Jan Persson, som står grubblande ock betraktar sitt stjälpta lass :
^w dagg!
Jan Andersson: — — ja tror ru ha J^yot * kul ja,
jdm^' piasa?
Jan Persson: — — jag, vist t halvteta har a J^f/0t * kul,
Jan Andersson: — — sa ru ^nta rtas^ ap läsa ra,
jdm^- ptasa?
Jan Persson: — — rias^ ap läsa ja? — nar ra tnt
sta ^ t^V^!
Jan Andersson: — — står ra tnta tal? — ha 'ska
sta tal!
Jan Persson: — — 'ska sta tal? Föraktligt: joo,
am tnt ^tia, ma vara^*!
Jan Andersson: haje. Kör vidare.
V. Vennötröm.
*^) när det är omöjligt.
h, y) öppna i ock y (åt e, Ö till); a mellan e ock €8 (ä); ^l rael-
a sluiet a (tal); e öppet O ät 0; * mell. ^ ock e (mycket öppet Ö); »
159 UPPL. NÄK JAN PERSSON INTE KUNDE FÄ UPP LA88BT. 605
d, 8, n (W, *B, <Il); I vanligt tjokt 1; g = ng; /=^ fifl, Sk o. s. v.
sa' jag. — — Ja — inte fan brydde jag mig något om
svampen, förstås. Nog i helvete fick de ta den for mig alltid.
Men se jag vardt just som litet harmsen, förstås, öfver att de
är så högfärdiga nn för tiden, gubevars! Det duger inte att
säga svamp, nu inte, kan tänka, som det hette förr, ior det är
för simpelt, förstås; utan nu skall det heta svampinjoner, nu
gubevars!
5 d. Här Jan Persson inte kunde fk upp lasset.
Jan Andersson konuBer åkande ock hinner upp Jan Persson, som
har kört i kall med sitt vedlass, hvilket fö]jakth'gen ligger i diket; stannar,
när han hunnit fram till Jan Persson: — — God dag, Jan PersSOn!
Jan Persson, som står grubblande ock betraktar sitt stjälpta lass:
— — God dag!
Jan Andersson: — — Jag tror du bar kört i kull jag,
Jan Persson?
Jan Persson: — — Ja, vist i helvete har jag kört i kull.
Jan Andersson: — — Skall du inte resa upp lasset då,
Jan Persson?
Jan Persson: Resa upp lasset ja? — När det inte
står tilP»!
Jan Andersson: — — Står det inte till? — Det skall
stå till!
Jan Persson: Skall stå till? — Föraktligt: Ja,
om inte det, må vara"!
Jan Andersson: Adjö. Kör vidare.
V. Vennström.
") om^intot det, må vara == kanske det.
lan ce ock a; 0 slutet Ö (hön); ö öppet Ö (hjöm); a öppet a (tall);
öppet u (hund); u slutet u (hus); o öppet 0; ä = å; O »lutet O (ho).
606 LANDSMÅLSFÖkENINGARN£S FBST 1 UPPSALA NOV. 1879. 160
ty i^ ?7 h V, yocka t, d, 8, 1, n (rt o. 8. v.); /?, ^§ = 1ä; g =iig;/=ti.
6. pa konamstårj.
En Stookholmsbild
af
Harald Molander.
öfverflyttningen till laDdsmålsalfabetet är värkstäld med biträde af
Btud. A. Bergström, fil. kand. O. Ekkndahl, stud. K. Staaff, A. Victorin
ock A. Vikström, alla af Stockholms nation. Till h vilka lager af samhället
det här tecknade målet hör, angifves tillräckligt genom personerna. Ett
genomgående utmärkande drag, som icke i beteckningen kan göras synligt,
är en viss skroflighet i rösten : talet håller sig inom ett tämligen begränsadt
område djupt nere på skalan, ock intrycket på örat påminner om det,
Personer:
Madam Andersson, försäljer kaife vid Kornhamn... F. Kjerrmak.
En sjåare G. Roos.
Kalle, buse W. Bkrqh.
Skomakaregossen Ville G. Hegardt.
En poliskonstapel, stum person på trottoaren.
Soenen: Anderssonskans kaffeserveriug på Kornhamnstorg, en vinter-
morgon.
Madam A. står vid sitt bord. Därpå finnes en med själar ombyltad
kaffepanna, några muggar ock ett fat med saffranskusar. Hon lägger
ifrån sig Dagens Nyheter, kastar armarne i kors öfver bröstet, rynkar
ögonbrynen ock stampar i sina halmhasor; ty det är förbannadt kalt på
morgonkvisten.
Mad. anda^anskan pa munkbron * ja — nu ha ^ ^a da
tnta stap^ naga av na % nyhafna^ pa flår a dar. Fryser.
har mar Jvi ^J^yvJ^akt t S^ylan; da a sa ja tro ripgmattska*
värkan ha ^ §laj^ sa t ha armar a han. En sjåare inkommer.
Uan är en sådan där sublim, hånfull sjåare. Till honom : man ta ^ §a
^) Kornhamnstorg ock Munkbron äro saluplatser i staden inom broame.
^) stått. ^) Har af seende på Munkbrokrönikor af signaturen Madam
h W öppna i, y ; 6 mell. e ock <b (ä); a mell. <B ock a; 0 slutet Ö; (^ Öppet Ö;
•
161 STOOKH,: PÅ K0RMHAMN8T0RG. 607
ty ij ?y L n tjocka t,d,8,l,n(rto.8. v.);y^,^§ = ^-;g = llg;/=8j.
6. På Komhamnstorg.
En stockholmsbild
af
Harald Molander.
som åstadkommes genom sankDing af struphufvudet. r + dental be-
handlas olika. & före r går åt O, utan att hinna detta ljud. Högra sidan
följer i detta stycke af särskilda skäl uttalet närmare än vanligt ock kan,
med vissa regelbundna afvikelser, anses som grof beteckning. — Stycket
är tydligen väl mycket »mättadt», hvilket har sin förklaring i bemödandet
att få med så mycket som möjligt af karaktäristiska åskådningssätt ock vänd-
ningar. Föreningen för Stockholmsmålet har lemnat, talrika bidrag.
Personer:
Madam Andersson, försäljer kaffe vid Kornhamn... F. Ejbrrmam.
En sjåare G, Roos.
EaUe, buse W. Berqh.
Skomakaregossen ViUe G. Hegabdt.
En poliskonstapel, stum person på trottoaren.
Scenen: Anderssonskans kaffeservering på Kornhamnstorg, en vinter-
morgon.
Madam A. står vid sitt bord. Därpå finnes en med själar ombyltad
kaffepanna, några muggar ock ett fat med saffranskusar. Hon lägger
ifrån sig Dagens Nyheter, kastar armarne i kors öfver bröstet, rynkar
Ögonbrynen ock stampar i sina halmhasor; ty det är förbannadt kalt på
morgonkvisten.
Mad. ÅnderssoDskan på Munkbron * ja — nu har det då
inte slagit^ någet åf na i Nyheterna' på flera dar. Fryser
Här mår en tjyftjokt i kylan; det är så jag tror ryggmatiska^
värken slagit sig i bå armar ock ben. En sjåare inkommer.
Han är en sådan där sublim, hånfull sjåare. Till honom: Man tar sig
Andersson, hvilka förekommo i Dagens Nyheter hösten 1879. *) Folk-
ctymologi för reumatisk.
a öppet a (tall) ; a slutet a (tal) ; u slutet u ; u öppet 11; A = å ; o slutet 0.
608 LANDSMXlsFÖRENINGARNES fest i UPPSALA NOV. 1879. 162
h i* ?i I, n t3ockat,d,8,l,n(rto.8. v.);/^, j^ = tO;g=llg;/=q.
an akarbrasa^, tro ja — sa Ittggr&nsJcan, na ^ lyskan
bran^ a tona ^§lQg na bus bas t flinfn"^ — äö?
SjåareD tiger, slår sig tyst ned vid bordet ock lägger upp arroarne
därpå. Efter en paus:
Sjåaren, hon! kan on ro htt ma an mng^ — va?
Mad. häller i en mugg: a ja, (gbaka sa laganij han, h^ga
haray gubava§! Slänger åt honom en mugg.
Sj&aren. har on nan grada i da da? da a valan
knalt^ ma ^tj kan ja tro. Madamen slänger åt honom grädde.
Mad. j^f^ sa^ niadan an sar^ han!
Sj&aren. har on naga dap ma? Han får det. dam har
valan laga^ dam har kusana^ san t varasa, kan ja f(^§t^?
Tiger öf ver sin mugg. Madamen har rykt åt sig »Nyheterna», hvari hon
ifrigt läser, något vresig. Då instörtar busen Kalle. Han har en något stukad
hatt, händerna i de högt uppdragna byxfickorna ock är blåröd i synen af kölden.
Kalle, /ruw, frun! dam ha^ f^i^l isva^ fruns bror pa rtdar-
almsbron!
Mad. tappar tidningen: ä, håra jastanos^^! — smkari? —
dog an?
Kalle. nay an sat tnundar a mata.
Mad. a hut, afeda!
Vänder sig från honom, tar upp tidningen ock börjar åter läsa.
Efter en paus, sedan Kalle satt sig jämte sjåaren, vill han bli god vän
med madamen igen ock säger inställsamt:
Kalle. /?6m5", frun hla. Madamen tiger, kam^ man fa sa
naga varmt t skrava sa ha^ pa marankr0kany frun?
Mad. vresig: har a inta hansas plats, far ha ^ §arvaras bara
fi^r batra falkj ska ja saja ^n.
Kalle pekar med tummen öfver axeln på sjåaren: ska ra
vara an pik at ^fn -d^^ da? a^ va ^nta J^&htsh nu, frun
hla! laga^^ htt kafa far it »ra.
*) Akarbrasa, när man slår armarne upprepade gånger i kors Sfver
bröstet eller också låter båda armarne följas åt först åt höger, sedan åt
vänster — för att värma sig i kylan. ®) Tornet på Tyska kyrkan i
Stockholm brann ned hösten 1878. ^) pannan, hufvudet. Syn.:
knopan, klota, planafn (pannan), skalmåjan (skallen). ®) Kaffet
2, fp öppna i, y; Ä moll. € ock cR (ä); a moll. ee ock a; 0 ftlntet Ö; ö öppet Ö;
163 8T00KB.: pA KOBNHAMNSTORG. 609
U iy §1 h % tjocka t, d, B, 1, n (rt o. 8. v.); /?, ;§ =la ; g =ng; /= sj.
en äkarbrasa^, tror jag — sa Lundgrenskan, när tyskan
brann" ock tornet slog na bus bas i flinten^ — b va?
Sjåaren tiger, »lår sig tyst ned vid bordet ock lägger upp arniarnc
därp&. Efter en paus:
Sjåaren. Hon! Kan hon ro hit med en mugg^ — hva?
Mad. häller i en mugg: Å ja, åbäka sig lagom, han, höga
herre, gubevars! Slänger åt honom en mugg.
Sjåaren. Har hon nån grädde i dag då? Det är välan
kualt^ med et, kan jag tro. Madamen slänger åt honom grädde.
Mad. Oift sig, medan han ser, han!
Sjåaren. Har hon någet dopp med? Han får det. Dom bar
välan lågat, dom här kusarna, sen i vårase, kan jag förstå?
Tiger öfver sin mugg. Madamen har rykt åt sig »Nyheterna», hvari hon
ifrigt läser, något vresig. Då instörtar busen Kalle. Han har en något stukad
hatt, händerna i de högt uppdragna byxfickorna ock är blåröd i synen af kölden.
Kalle. Frun, frun! Dom har kört öfver fruns bror pä Riddar-
holmsbron!
Mad. tappar tidningen: Å, herre jestanes*®! — Snickarn? —
dog han?
Kalle. Nej, han satt inunder ock metade.
Mad. Å hut, afföda!
Vänder sig från honom, tar upp tidningen ock börjar åter läsa.
£fter en paus, sedan Kalle satt sig jämte sjåaren, vill han bli god vän
med madamen igen ock säger inställsamt:
Kalle. Tjänis^^ frun lilla! Madamen tiger. Kan man få sig
någet varmt i skrofvet så här på morronkröken, frun?
Mad. vresig: Här är inte hanses plats, för här serveras bara
för bättre folk, ska jag säga en.
Kalle. Pekar med tummen öfver axeln på sjåaren : ska det
vara en pik åt den där det? A, var inte kitslig nu, frun
lilla! Langa i*'' hit kaffe för ett öre.
drickes i dessa stånd ur muggar (utan fat), ej ur koppar. ®) skralt,
klent. Syn.: hnag^t, hngglt (knogigt). '®) lindrig svordom; jestancs
ur Jesus. *^) förkortning af tjänare, brukas som hälsning. Jfr mjukis
(Ödmjuka tjänare). ^^) langa = räcka (transit.), gifva. Syn. : ro
hit maj fly htt ma.
a öppet a (tall); a slutet a (tal); u slutet u; u öppet u; Ä = å; o sliitrt 0.
610 LANDSMÅLSFÖRENINGARNBS PSST 1 UPPSALA NOV. 1879. 164
t, il §7 h v, tjocka t, d, 8, 1, n (rt o. 8. v.);y^, i§=1ij; g = iig;/=q.
Sjåaren hånfult: ska ra vara fer alt % hop?
Kalle, ja, f^ns ^sa sa mfpJca tna, sa — J^ys baa hl!
Mad. hal gad'n^^, han da ^ §am finar an pa trnnst an
kronans filtg am dan.
Kalle, jasa, tro on tnta, ha^ fhns slantar — va?
Letar med möda fram några sådana, dem han kastar på bordet.
rakar inta styvrana, sa a da bara a sknba^^ ti bagkan
ata^ mar, J^O^^^! Under det frun sätter fram en mugg åt honom:
man a kratsa tn'® an styvara frukast farut pa maran, frun.
Mad. föraktfult: han! — mttnta am vä^".'
Kalle. JO, frun; laka, frun.
Mad. ltdtng0laka^^] f^§t^s?
Kalle, nå, da laks^^ inta, frun 'Ila; fs^ da va silaka.
Mad. a, hal mun, an, apj§aftig, a sit inta a jama!
Kalle, a ha! ha^ frun jamara^^? da va fagttlt^^. man
tala tyst am da, far anas kama^ frun i blada^\
Madamen läser åter argt i tidningen. Efter en stund vill Kalle
å ny o ställa sig in.
Kalle, frun kla! Madamen tiger, fruf^, ja kuna tala
am naa ja. — Sjåaren ser föraktligt på Kalle.
Mad. han! da skula valan vara lita da?
Kalle, ja vat naa ja. da kan on ja sa pa'^.
Mad. litet vänligare: va skula da vara da, matfriara'^^?
Kalle. JO, ja tagta baa fn^ga, am frun va pa storan^
% g(^X?
1*) håll munnen. Gadd urspr. = tunga. Syn. : babian, mugan, mng-
klavara, snatran, trufn, tryna^ f^atran, /^^/^'w, J^aftamanta,
tutan. Hit hörande verb äro: babla prata, muga mumsa (tugga),
snatra (urspr. om ankor) prata, J^afta * mot motsäga, J§atra prata
(eng. chatter). '*) springa. Syn.: gno, jumpa (eng. jump; springa
på isstycken), kuta, luba, lufa, fapa (fr. échapper), Java % vag
(jfr n. 61), JSlla. Hit hör också ta t% Japan. *^) Skall ursprung-
ligen vara = Kära du, hvars betydelse mellertid nu är till den grad
urblekt, att det ej utan missvisning kan så återgifvas i öfversättningen.
*^) ätit. Syn.: glafa, glafa i sa, mafa i sa, skrofsa, fava m mat,
J^afsa nar. Hit hör skrofs mat. *^) = aldrig. **) Lidingöbro värds-
hus har varit ock är berömdt för sin väl serverade lake. '•) Impf. af
h W ^ppna i, 7; 6 mell. e ock (B (ä); a mell. (B ock a; 0 slutet ö; & öppet Ö;
165 8T0CKH,: pA KORNHAMNSTORG. 611
^ <Z» .?» h K tjocka t, d, B, 1, n (rt o. 8. vQ; y^, ^§ = <ii ; g = ng; /= sj.
Sjåaren håafult: Ska det vara för alt i bop?
Kalle. Ja, fins det så mycket inne, så — kyss bara till!
Mad. Håll gadden ^^, ban där, som skinnar en på minst en
kronans skilling om dan.
Kalle. Jaså, tror bon inte, bär fins slantar — b va?
Letar med möda fram några sådana, dem han kastar på bordet.
Räcker inte styfrarna, så är det bara att sknbba^^ till banken
efter mer, tjö*'\ Under det frun sätter fram en mugg åt honom:
Man bar kratsat in ^^ en styfvare frukost förut på morron, frun.
Mad. föraktligt: Han! — Nittinie om vårn^'.
Kalle, Jo, frun; lake, frun.
Mad. Lidingölake l^ förstås?
Kalle. Nää, det lacks ^^ inte, frun lilla; för det var sillake.
Mad. Ä^ båll mun, ban, oppkäfting, ock sitt inte ock jama!
Kalle. A bör! Har frun jamare^"? Det var 8jangtilt2^ Men
tala tyst om det, för annars kommer frus i bladet ^^.
Madamen läser äter argt i tidningen. Efter en stund vill Kalle
å nyo ställa sig in.
Kalle. Frun lilla! Madamen tiger. Frun, jag kunde tala
om nået jag. — Sjåaren ser förakligt pä Kalle.
Mad. Han! Det skulle välan vara litet det!
Kalle. Jag vet nået jag. Det kan bon ge sig på^^.
Mad. litet vänligare: Hvad skuUe det vara då, matfriare ^^.
Kalle. Jo, jag tänkte bara fråga, om frun var på Storan ^-^
i går?
lyckas. ^^^) jamare = sup. Syn.: en klar (på fastande mage. Ta
en klar på majorernas exempel efter inskriften på Riddarhuset:
Claris majorum exemplis), hlamtareiy knahar, påla (pärla), p^bknarkara,
snaps. Hon skulle akta sig för att låta förstå, att hon serverade sådant,
emedan hon icke hade utskänkningsratt. ^^) Syn. : busiy kytm (eg. iro-
niskt), w«6» (men subst. mobb i helt olika betydelse), patint, pjaks^,
r^di (redig), smts^ (jfr snitt), stthj styv, fats^ ock fas% (t. scbatz),
J(^V^ (jfr verbet fava n. 61), svajl (jfr verbet SVQja)^ J^th (kanske
med anslutning till Stilig). ^^) i rättegångsreferaten i tidningarne.
2*) lindrig svordom. Jfr ge sig fan på o. s. v. 2*) Matfriare eg.
sådana ^^fästmän:», som gärna hålla till i köken. Jfr frta td mafn
o. d. = ha lust till. **) Kongliga operan eller Stora teatern.
a öppet a (tall); a slutet a (tal); u slutet u; w öppet n; Ä==å; o slutet o.
Sv. landåm, N. B. /. 41
612 LANDSMALSFÖRBNINOARNES FEST I UPPSALA NOV. 1879. 166
U jy ^1 L K tJo<^^^ t, d, 8, 1, n (rt o. 8. v.)]J$, j§ = 1j ; g = ng; /= fij-
Mad. na, da har inta vari san vtntar i ar.
Kalle. jasa. frun kanfa tfpka^ da a J^ihara^^ pa
dramafn-^ ala^ sirkusmaj^na/n? nå fan, dam lokalana ga ^ nta
'ja pa. f&^ raksfn ha^ dam sluta ma fragatkaptan ala^
samaland' n^'^, a sirkushari^as kampa ^ ha^ spat t skagkuna
nar avta an — a flikuna ma fs^ raksVn. nå, da ttpka^
jq mara am juristana.
Mad. va f& ^ §la ?
Kalle, dl da^ va h0tarja^^, vaj^ ja, sam ha^ sa mpka
sma ormsatar a karafar'^^, ala^ va dam kala ^ t; a dan
da^ fu'1iédvatas alafanfn san! '— fast damsas lajan a da stilt'
asta, a damsasas tiga^ ma f&^ raJcsfn. — «é, * g^V ^^ 3^ ^
hamas Iqda^^ a J^ika^^ pa naga, sam hata arafus « nndaJ^oln^K
Sjåaren, a, da va -älva 'l&^n^^, f&r kqti hatar -farms
'lindar' 'JQ(]'yi.
Kalle näsvist: sa 'du ja!
Sjåaren, hal trufn^ grab^! ja a mta du f& ^ ^aj,
Kalle, na, man jq fe^ daj — va? — gamla dtlhaj^^!
Sjåaren emot honom: a, knip J^aft^^ pa daj, husfrq, sa a du
hyjgh! Vänder sig åter från honom.
Kalle, a J^&! ja begripa ^ nta^ va 'du hq^ ma maj
a jera da.
Sjåaren, na sa Ireg mta ngs'n^^ t va du tnta begrtpa^
J(la! Vänder sig åter från honom med en sublim gest.
Kalle härmar bakom: a J^&! vrak da, patsan, man hal
i da baa^^. Till madamen: JO JO 'man san, frun, da va an
smtsi^^ taqtapjas da; — fast nog ffpkta 'jq mara am da
ja sag pa opran i f&rgas.
-^) Kongl. dramatiska teatern. -^) Fregattkaptenen eller Salamandern, bearb.
af F. Hedberg; vanlig söndagspjes. ^^) Svenssons menageri vid Hötorget
fans i början af 1870-talet ^^) giraffer. ^) Mindre teatern, som äges af
iuveleraren Hammer. '') Syn.: bltga, glqna, glo, glnta. ^^) Orfeus
i underjorden, operett af Offenbach. ^') stor lögn ; jfr famttolva. Syn
till ljuga: masa (jfr dalmås ock dalkarl = osanning), smaka
smala. ^*) pojkslyngel. Syn.: groms ock gromstg (eng. groom)
}, fp öppna i, y; a mell. e ock (8 (ä); a mell. ce ock a; 0 slutet ö; & öppet Ö;
167 STocKii.: pX kornhamnstorg. ^13
U <?> ^> L v, ^3o<--^^ t, d, 8, 1, n (rt o. b. v.); y^, J§ = tj ; g = ng; /= sj.
Mad. Nej, det bar inte varit sån vinter i år.
Kalle. Jaså. Frun kanske tycker, det är kiligare^' på
dramaten^® eller circus-magnégen ? Nej fan, dom lokalerna går inte
jag på. För resten har dom slutat med Fregattkaptenen eller
Samalandern^^, ock cirkasherrnses kampar har spätt i skånkorna
hvar eviga en — ock flickorna med för resten. Nää, då tycker
jag mera om djaristerna.
Mad. Hvad tÖr slag?
Kalle. Di där vid Hötorget 2», vet jag, som har så mycket
små ormsatar ock karaffer^», eller hvad dom kallar et; ock den
där sjn helvetes elefanten sen! — fast domses lejon är det stiliga-
ste, ock domseses tiger med för resten. — Nää, i går var jag i Ham-
mers lada^® ock kikade '^ på någet, som hette Orefus i underkjoln^^^
Sjåaren. A, det var älfva lögn 3^, för karn heter Fårens
under jorden.
Kalle näsvist: Sa du ja!
Sjåaren. Håll truten, grabb ^! Jag är inte du för dig.
Kalle. Nej, men jag för dig — hva? — gamla dillhaj ^*!
Sjåaren mot honom: A, knip käft^^ på dig, busfrö, sä är du
hygglig! Vänder sig åter från honom.
Kalle. A tjö! Jag begriper inte, hvad du har med mig
att göra dä.
Sjåaren. Nå så lägg inte nosen ^^ i hvad du inte begriper
då! Vänder sig åter från honom med en sublim gest.
Kalle härmar bakom: A tjö, vräk dig, Pettson, men håll
i dig bara*®. Till madamen: Jo jo män san, frun, det var en
snitsig2> teaterpjes det; — fast nog tykte jag mera om det
jag såg på Operan i förrgårs.
jana (Janne), kvadj kvanttg, samt mindre vanliga J^aklas (tjock-) ock
antt^ (t. unding?). *^) äfven dzlhajara, liksom dtlstremara, hjon
vid Dillströmska (Södra) arbetsinrättningen; jämväl dllfas. **) håll
munnen. ^Tj Syn.: snabeln^ snökan^ snorhoria (-hornet), snornasan,
^*) Två sondagsherrar äi^ ute ock åka: Vräk dig, Pettson 1 säger den ene.
— (Han vräker sig). — Vräk dig värre, Pettson ! — Det kan jag inte,
för då trillar jag ur.
a öppet a (tall); a slutet a (tal); u slutet U; u öppet U; (Z = å; O slutet 0.
614 LANDSMÅLSFÖREKINGAENES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 168
ty jy ^> L V. ^Jo^^ft t, d, 8, 1, n (rt o. 8. v.) ; /^, ;§ = Ij; g = ng; /= ijj-
Mad. va da IcorivilG^s MaJcu^^ ^ ^&?
Kalle, uf na, da va dan ha^ rabat frän narlan**^.
Sjåaren eom förra gången: da va 'Olva *l&gn, f&r hqri
hatar rabal av norman.
Kalle, 'intkj gas^ *lla! Öfverlägset till madainen : Aan nifiwa^
dan da^ norman i mustkan*^, sam sta^ framfa^ patfianoklavara*^
a paka^ pa dam, sam ska klarna u^ sa naga. nå, si frun,
dan ha^ rabat frän narlan st^la^ tamg sa fly febanat,
a tapa har an aksa var avta kval, ja ha^ s^t Jn.
man han a inta hs'n f&^ da *nta. fe^^ da supar an baa
a lava^ bag a ha^ trtvhmag*^ ma an, sam vtst ska vara
flika frän landa"^^, sa da.
Mad. a da inta t dan pjas'n, sam dam halshugar alm-
Kalle, almlnn?
Mad. ja, han ma da distilarada"^^ litsaanda.
Kalle. a J^b^ — igan -mamfa halshuga^ huva av
almlun 'nta; fast nog 'vil dam at fån sa jana t an tagta-
pjas, sam hatar alt står t fadanaslanda*'^ — ala^ va da
stog f&^ sia, man da kutar an baa nnan anda tn mast
in i bla ' pöfn*^ — 5a di fa^ ta a kmpsa^^ an va balafn ?
stda.
Mad. förbluifad: ö?
Kalle. JO, vist fan ji^r ram da. da mata ja val vata.
ja ha^ falv spala falk t alagska jumfrnn^^, *
Mad. va a da fi^r an? va da dan dar husan^\ sam
stal hos skräda^ lundm i onstasa af sa?
Kalle. n& fan, d^ a an spatakalpjas, vaj ja. ja va
kläd sam falk t an fu-hundra f&rptklad mkalhuva^-, sam
va f&^ stor f&^ raksfn. — fast ja ttpka^ mara am a vara
ma i' afrikanskan^^.
'*) Cornevilles klockor, af Planquette. *^) Robert af Normandie, opera af
Meyerbeer. **) Förste hof kapell mästaren L. Norman. **) fortepianot.
*^) trefligt. **) oskyldig flicka från landsbj-gden. **) Skådespelaren
Elmlund. *•) distingerade. *^) Alt för fosterlandet, af Sardou. **) in
^, \f öppna i, y ; a mell. e ock ce (ä); a mell. ce ock a; 0 slutet Ö; ö öppet Ö;
169 STOCKU.: PÄ KORNHAMNSTOKG. 61 5
U jj ^y h ^l ^3Q<^^^ t^ d> 8> h ^ (rt O. 8. V.); /^, 5§ = tji ; g = ng ; /= Bj
Mad. Var det Kornvilles klockor'® det?
Kalle. Usj nej, det var den här Robert från Norrland***.
Sjåaren som förra gåagen : Det var älfva lögn, för karn
heter Robert af Norman.
Kalle. Inte, gosse lilla! Öfverlägset till madamen : Han menar
den där Norman i musiken*', som står framför portefianoklaveret*^
ock pekar på dom, som ska klämma ur sig någet. Nää, si frun,
den här Robert från Norrland siuglar tärning sä ily förbannadt,
ock tappat har han också hvar eviga kväll, jag har sitt en.
Men han är inte ledsen for det inte. Pftr dä super han bara
ock lef^er bång ock har trifliraang*' med en, som vist ska vara
flicka från landet**, så där.
Mad. Ar det inte i den pjesen, som dom halshugger Elm-
lund**? ,
Kalle. Elmlund?
Mad. Ja, han med det distillerade^® utseendet.
Kalle. A tjö — ingen människa halshugger hufvet åf
Elmlund inte; fast nog vill dom et fan så gärna i en teater-
pjes, som heter Alt står i tUderneslandet*' — eller hvad det
stog för slag. Men då kutar han bara undan ända in innerst
in i Blä portj|n*® — så di får ta ock knipsa*® en vid balletten i
stället.
Mad. förbluffad: Hva?
Kalle. Jo, vist fan gör dom det. Det måtte jag väl veta.
Jag har själf spelat folk i Orlangska jumfrun^^.
Mad. Hvad är det t^r en? Var det den där husan ^i, som
stal hos skräddar Lundin i onsdagsafton?
Kalle. Nää fan, det är en spektakelpjes, vet jag. Jag var
klädd som folk i en sju hundra förpicklad nickelhufva^^, som
var för stor för resten. — Fast jag tycker mera om att vara
med i Afrikanskan ^^
i helvete. *®) taga hufvndet (knoppen?) af. ^) Jungfrun af Orleans, af
Schiller. ^*) huspiga (städar ock passar upp vid bordet). *^) fornicklad
pickelhufva. ^^) Afrikanskan, opera af Meyerbeer.
a öppet a (tall) ; a slutet a (tal) ; u slutet XL ; u öppet U ; (S == å ; O slutet 0.
61fi LANDSMAI.SFÖEENINOARNES F£ST I UPPSALA NOV. 1879. 170
L <?i cS L K tjocka t, d, 8, 1; n (rt o. 6. v.); />-, ^§ :^^tj;g = Hg; /- y.
Mad. skjuter åt honum en kuse: a kala m(i 'dar ma?
Kalle, ja s^y na^ dt spalar afrikanskan, sa a ja alU
m& nära pa hafn, a s} da ha^ ja J^a^s'n^* pa famta
rqd!n.
Sjåaren, fsr ra a sa biht - h&?
Kalle, a huty husa. ja bjuda^ na var avta ga^
pa vtfnsknak^^ a ni^ta^y sam on Sitar a mnga^^^ pa dar
apa pa hylan^'', sa ja hsr at anda nar t halvata hlan ma-
ftnana?
Mad. mafinana? har kala nära mafvnar?
Kalle, na, si frun, ja har an knsm, sam har eåt bror,
sam a maftmst, a na^ dam spalar afrikanskan, sa a ja
alU ma da^ nära a spala^ shla os^an.
Mad. aka vtka^^ va da?
Kalle, shla osian — f&n, f&sta^ frun. s} da a sa
halvatas lat f»^ maj, fa^ ja ta^ta at spatq ja ma in
va agslupana^^. vt a baa an h^l ruka^, sam favar^^ qvar
as at fu-javla blat fok^^, a san ha^ vt janit fa^^ m&
a hga a hapa pa ala fyra. a da st^ da aldalas
prästs tit sam vi^gur, si frt^n. da a lita vasara da, an
nära va r0a boana^.
Mad. bor kala va rqa boana?
Kalle, ja si, f&rut boda ja dar t an kalpram; man nu
sa ha^ dam taplansa^^ ^n, sa nu ha^ vt draji itt Jn janaw
slus'n^\ sa nu bo^ ja va fapsbron, mttf&^ talagrafan^'*.
Sjåaren, bor mo ^ ([tn aksa t praman?
Kalle, na fån] mo§an^^ ho^ nar t stan — t stnnktjs, hon,
Mad. sttar on tna^^?
**) flickan. ^^) Knäck i små hvitblå pappereatrutar, som kosta ^^ ^re
(busknäck). Ettöresklläck större, af ljusare sirap ock i hvita strutar
(skolpojkknäck). ^®) mumsar. Jfr n. 13. *') femte raden. *^) Hocket
= hvicket = hvilket. ^^) Angbåtskalle (appell.) pojke som säJjei
polletter på ångsluparne. ^^) hop. ^») sjafva (t. schabeil?) draga:
sjafva in pengar, mat, sjafva i väg (springa). •*-) stort st^^cke af hvad som
hälst: sten, mat o. s. v. Syn.: bnmhp (sten eller snobåll). ®^) svårt
j, ffi öppna i, y; a mell. e ock ce (a); a mell. «T' ock a; 0 slutet 0; ö öppet Ö;
171 sroCKH.: PÅ KOaNHAMNSTURG. 617
U i, ?j I n. ^Qg^ft t, d, s, 1, n (rt O. B. vO;y^, jg = ij; g = ng;/=q.
Mad. skjuter åt. honom en kuse: Ar Kalle med där med?
Kalle. Ja si, Där di spelar Afrikanskan, så är jag alltid
med nere på botten. Ock si då har jag tjangsen^^ pä femte
raden.
Sjåaren. För det är så billigt — hvaV
Kalle. Å hat, buse. Jag bjuder na hvar eviga gång
på vittensknäck^^ ock nötter, som bon sitter ock muggar ^^ på där
oppe på hyllan ''^^, så jag hör et ända ner i helvete bland ma-
skinerna?
Mad. Maskinerna? Har Kalle nåra maskiner?
Kalle. Nej, si frun, jag har en kusin, som har en bror,
som är maskinist. Ock när dom spelar Afrikanskan, så är jag
alltid med där nere ock spelar Stilla ocian.
Mad. Hocket*® hvicket var det?
Kalle. Stilla ocian — sjön, törstar frun. Si det är så
helvetes lätt för mig, för jag tänkte ett spadtag ge mig in
vid ångsluparna ^^ Vi är bara en hel ruka®^ som sjafvar*^ öfver
oss ett sju djäfta blått sjok% ock sen har vi jämt sjå^^ med
att ligga ock hoppa på alla fyra. Ock då sir det alldeles
preciss ut som vågor, si frun. Det är lite hvassare det, än
nere vid Röda bodarna^.
Mad. Bor Kalle vid Röda bodarna?
Kalle. Ja si, förut bodde jag där i en kolpråm; men nu
så har dom tapplänsat^^ en, så nu bar vi dragit ut en genom
slussen, så nu bor jag vid skeppsbron, midtför telegraflFen •^
Sjåaren. Bor mor din också i pråmen?
Kalle. Nej fan; morsan®® bor ner i stan — i stenhus, hon?
Mad. Sitter hon inne»»?
göra, bråk. Jfr verbet f(%a = att vara faatdj där sjå- mellertid har
en något olika betydelse. Märk allitterationen SJ-, liksom f^ys fo^r
f^affn ock J^&r i J^ylan m. fl. ^) Hamnplats vid Rödbotorget på
norr, *^) Tappa H- länsa, tömma. *•) Mellan Staden ock Södermalm.
•') Telegrafstationen. ®®) Man säger /fl-^aw, mo^an, bro^atly men
systar mm. Far min heter äfven stafan. *') sitter hon i häkte.
a öppet a (tall); cl slutet a (tal); u slutet U; n öppet U; <9 = å; o slutet 0.
618 LANDSMÅL9FÖRENINGARNB8 PEST I UPPSALA NOT. 187 9. 172
t7 i} ?7 L n. tiocka t, d, 8, 1, n (rt o. 8. v.); /?, ^^ = fj ; g == ng; /=
Kalle, ja, s^ frun, da a la^n fo^ J^ar^&n a hala
tytan'^^, sa on kam har am dan t at sant halsikas grup^
ma an snmprugkara'^^ nar t grena - gd^an'^^. a hu^ da
va, sa ga on sumpru^kan [gest med armen] an J^ys fs^^ J^affn''*^
sa on fik sa tva mana^ f&^ truthngm^"^^.
Sjåaren hånfult: a fa ^ <ltn snmprn^kara?
Kalle, na J^b, han a anojd.
Sjåaren, da lavar an inta pa. ,
Kalle, ja, inta d^r an av at eXar — gamla mdividy!
Sjåaren arg: ja baevar inta vara mdtvidy f^ ^ ^aj, —
var a fa ^ (jm da?
Kalle, han a t vahon.
Sjåaren, va jsr an dar?
Kalle, han sta^ hk, J§^,
Sjåaren, jasa, da a daf» ^ ^u svajar ra ma plurt-
gana'^^, nnttg^.
Kalle, nå fan. da a knalt ma afa^ana'^'^; fe^ si
ja kasta ap fa§an t an sä javla svaji^^ ItkJ^tsta, far at
guban tnta skula bi^rja pa a grumsa''^ tjan, san han vel an
gag kola vtpan'^^. Reser sig. SI sa, frun hla, hyva^^ nu
hrt an kusa ttl, sa ska ja ja ma av, fi^^ ja fa^ l^v a kuta^*
ap ti nar^^ at tag.
I det samma inkommer skomakaregossen Ville. Han bär ett par
stoflar i ena handen ock spelar busklaver^^ med den andra. Han har
grönt förkläde ock hvisslar melodien*^: Målardjäfvul — — mellan
träna — — .
Ville, na ga nu f&bi fån, ha ^ ?j« sit pa kala!
'") munnen. Jfr n. 13. ^^) helvetes ^äl. Jfr verben brudla, 6rt*ifcZa,
grufa, grumsa gräla, samt mnka säga emot. ^^) Snmprunkame sätta
fisksnmpar i rörelse för att hålla fisken vid lif (åstadkomn^a vattenväx-
ling). Fisksurapame ligga vid södra slussen (nu Fiskargången). ^^) Gröna
gången äldre namn på n. v. Fiskargången. '*) Syn.: ge dalj, an dan^
skala (dansk skalle = slå i hop hufvudena), pa mapa, an mnnfisk
(med knytnäfven), an J^tmboblågara (kindbo-), an J$aga (eg.
sparka), pa J^aga (transit.), drtva til, ftunsa, smaka tit. Pallra
en dora slå sönder en fönsterruta. ^*) Jfr bngga för truten. ^®) pennin-
h W öppna i, y; a mell. e ock (B (ä); a mell. ce ock a; 0 slutet 0; ö öppet 0;
173 STOCKH.: PÄ KORNHAMNSTORG. 619
U i^ ^j h n, tjocka t, d, 8, 1, n (rt o. s. v.); /y, jg = Ig; g = ng; /= 8J.
Kalle. Ja, si frun, det är lögn för kärngen att hålla
tytan^^y så hon kom här om dan i ett sånt helsickes gruff^^
med en sumprunkare^^ ner i Gröna gången ^^. Ock har det
var, så gaf hon sumprnnkarn [gest med armen] en kyss för käften ^%
så hon fick sig två månar för truthuggning ^^.
Sjåaren hånfult: År far din sumprunkare?
Kalle. Nej tjö, han är enögd.
Sjåaren. Det lefver han inte på.
Kalle. Ja, inte dör han åf et häller — gamla individy!
Sjåaren arg: Jag behöfver inte vara individy för dig. —
Hvar är far din då?
Kalle. Han är i vedbon.
Sjåaren. Hvad gör han där?
Kalle. Han står lik, tjö.
Sjåaren. Jaså, det är därför du svänger dig med plurin-
garna'*, unting^.
Kalle. Nää fan. Det är knalt med affärderna^^; för si
jag kastade upp farsan i en så djäfla svajig^' likkista, för att
gubben inte skulle börja på att grumsa^^ ig^i^y s^Q han väl en
gång kolat vippen^". Reser sig. Si så, frun lilla, hyfva*® nu
hit en kuse till, så ska jag ge mig åf, för jag i^r lof att kuta^^
opp till norr 8* ett tag.
I det samma inkommer skomakaregoseen Ville. Han bär ett par
stoflar i ena handen ock spelar busklaver^^ med den andra. Han har
grönt forkläde ock hvisslar melodien®': Målardjäfvul — — mellan
träna — — .
. Ville. Nej gä nu förbi fan, har ni sitt på Kalle!
garne. Syn.: knosig, fabar. '^) affärerna. '*) gräla. Jfr o. 71.'
^•) dött; äfven kolaj^tpan. ^) hissa (räcka). Syn.: hysta. Jfr n. 12.
®^) Namnen pä de viktigare stadsdelame äro i dagligt tal : n(%T Norr-
malm, s^d&r Södermalm, stan staden inom broarne, kcilmein Skepps-
holmen, Jä^&' Ladugårdsgärde. ^^) Två något brända träskifvor (af
cigarrlådor), kring 1 t. breda ock 4 t. långa, med en inskärning i kanton
närmare ena ändan; de sättas mellan handens tre mellersta fingrar ock
gifva ett ljud såsom af kastanjetter. *') Orden talas, mellan den hvisslas.
Af melodien finnas flere varianter.
a öppet a (tall) ; a slutet a (tal) ; u slutet u ; u öppet u ; <X = å ; o slutet 0.
620 LANDSMÄLSFÖRBNINGARNES PEST I UPSALA NOV. 137 9. 174
U il §1 h V, tjocka t, d, 8, 1, n (rt o. 8. v);/^, j$ = l3;8 = ng;/=8j.
Kalle, marjans^j skomakära, J,?^na^ ru gambatan^
du — va?
Ville, gambatan? a J^o — vam fan J^anar inta han&I
marjans f^ rasfn^ paisan. hu står r& t^l ma fajans
kla pukal?
Kalle, gat, sa ndman^^. va a 'din fa^a da i*
Ville, han a flinskah.
Kalle. mo§an da?
Ville, hon a d^, J^s.
Kalle, broman da?
Ville. JO, äV ru, han a lita sam'm - r0han.
Kalle, an sy sta ^ rtn da?
Ville, da saja ja inta.
Kalle, vaf da da?
Ville, naj, /» ^ <la 'vil ja inta.
Kalle, a, st sa, J^i^r t S§ylan a fwg ut ma dabasadlana!
Ville. JO sW ru — — sy står min a st&ra an ja. —
man hsr ru, 'ru ru, da va an fasi^^ hat ^tu har fat pa
stormast n, kala,
Kalle, ty^ka^ 'du ja, ma frukafarman^'* .
Ville, var har ru J^aft 'n?
Kalle hälft likgiltigt: hos ar>ksan^^,
Ville, va kastar an?
Kalle, ja s'r ru,^ da 'vaf^ ja ^nta, f&^ da va ipan tw^ ?
6on, na^ ja J^i^ft Jn,
En polie, som ett par gånger förut gått förbi ock sneglat, går nn
åter öfver scenen; som förut utan att säga något.
Ville, har ru knykt^^Jn? akta da, du J^yvstrykar, fa ^ ([ar
kamar gris^n^^.
Kalle, a J^a — i^an -mamfa hry^ sa am fläsk, han
hala^ nog tryna^^.
**) God morgon. Vanliga hälsningar äro också: gu da ta ma fan!
gu da l halvata! ^^) Gambetta, franska deputeradekammarens talman.
**) Operasångaren C. J. Uddraan, känd för sitt valspråk »godt». ®^) mössa
med rakt utstående skärm (så att man kan ställa en frukost på den?).
*, y öppna i, y; a mell. e ock re (ä); a mell. te ock a; 0 slutet ö; & öpj)et Ö;
175 STOCKH.: PA KORNHAMNSTORG. 621
U 4y ?y I n. ^^^^^ t, d, 8, 1, n (rt 0. 8. v.); /^, ;g = tj; g = iig; /= q.
Kalle. Morjens^^, skomakare. Känner du Gambettan^^
du — b va?
Ville. GanabettanV A tjö — h vem fan känner inte faänne!
Morjens för resten, Pettson. Hur står det till med farsans
lilla puckel?
Kalle. Godt, sa Uddman ^^ Hvad är din farsa då?
Ville. Han är flintskallig.
Kalle. Morsan då?
ViUe. Hon är död, tjö.
Kalle. Brorsan då?
Ville. Jo, ser du, han är lite som — rödhårig.
Kalle. Än syster din då?
Ville. Det säger jag inte.
Kalle. H varför det då?
Ville. Nej, för det vill jag inte.
Kalle. Ä, si så, kör i kylan ock sjung ut med debetsedlarna!
Ville. Jo, ser du — — syster min är större än jag. —
Men hör du, du du, det var en sjassig^^ hatt du har fått på
stormasten, Kalle.
Kalle. Tycker du ja, med frukostskärmen ^^
Ville. Hvar har du köpt en?
Kalle hälft likgiltigt: Hos Ericsson^^
Ville. Hvad kostar han?
Kalle. Ja ser du, det vet jag inte, för det var ingen inne i
bon, när jag köpte en.
En polis, 8om ett par gånger förut gått förbi ock sneglat, går nu
åter of ver scenen; som förut utan att säga något.
Ville. Har du knykt^® en? Akta dig, du tjyfstryker, för där
kommer grisen*".
Kalle. A tjö — ingen människa bryr sig om fläsk. Han
håller nog trynet".
**) Ericsson & Co. framstående hattmakare (Drottn. 16). ^^) Syn.:
fljlka (gl^k 1. glykteij glyhi), humla (frakt), kntpka (knek 1. knsk,
ntph), knysa, nypa (men J^yvnypara battong), snata. ^) gris
är ett skymfnamn på polisen bland folket. Syn.: byltg.
n öppet a (tall); a slutet a (tal); u slutet u; u öppet U; fi = å; o slutet 0.
622 LANDSMÄLSFÖR^JNINOARNES FEST I UPPSALA XOV. 1879. 176
U il ^1 L n ^3<x^^<^ t, d, 8, 1, n (rt o. B. v.); y^, jg = tj; g = iig; /=^.
Ville, pas ^t&j, du*^
Kalle, a J^a — pasfaj fins t bagabon,
Ville, mukar^^ ruy n^a?
Kalle, u^a f&^ daj, skomqkara, va!
Ville argt: ska ja sata ifran ma stevlnna?
Kalle, a, hal snatran^^, skomåkara. vam a da, sam
batala^ skona?
Ville, a Kr ruy akta ra^ du ru, dtt javla hk; fi^r ana§
drtvar ja Ul da, sa du ghmar gud^ man inta maj,
Kalle, a, hal du bablan^^ pa ra, knqlfqda; f^r anas fa^
du pa S0ta knQln^^,
Ville, pa J^i ja^*! kltfp sta^^, du, fs^ <lar kamar
gris*n a ta ^ ([a.
Kalle, a J^b! sno gulan fa^ r«'*, f^r an sajar inta naga
at maj 'nta, fe^ da saja^ 'ja at mtn stora bror^"^, a f^^ s^
da vat an.
Ville, sla^ J§aft lagam, du ma J^yvpirkan^^.
Kalle slår af Ville mössan: frukafarman va da ja.
Ville tar upp mossan: kragan^^!
Sjåaren lugnt: sias, pajka, ^ §a fa ^ vit branvtn,
Mad. wft, sluta nu, ranstanskvadar^, fi^r ana§ ropar
ja pa polisen.
Sjåaren, sag ni ^nta, grts'n j}k, na ^ (fam b&rja, han
va rad f(^r a fa pa S^aga"*^, Reser sig, ryter: /©r rasUn sa f oka nt
jamt '^, snorhyvlar, alar — drifver till Ville, så att han far åt ena sidan ;
ger Kalle en örfil ock går därefter själf.
Kalle förbluffad: a — räcker lång näsa åt sjåaren, vänta du,
t%s du kama^ pa 'mm -marnas gqta^^^!
'') vanligare pasa da, du! ^) Se u. 71. **) får stryk. ®*) jo pytt!
»^) slå till ; klyppa = klippa. Syn. : lag tll^ lag stq. *•) kuggad
blir du. Särskildt heter det SDO galan att förgäfves söka hinna upp
någon vid skridskoåkning. Sno gnlan! = sno dig! akta dig, gå ur
vägen. ^^) När en mindre stark buse är illa ute, så hotar han alltid med
sin stora bror, »som är sjöman». ^^) pirka mössa 1. hatt. Syn.: kurpa.
^, IP öppna i, y; a mell. e ock ce (ä); a mell. (B ock a ; 0 slutet Ö; ö öppet 5;
177 STOCKH,: p.l KORNHAHNSTORG. 623
U iy ?j h K tjocka t, d, B, 1, n (rt o. 8. V.): /?, j§ = 10; » = iig; /=fiä-
I I I - - ■ — * - ■ ■ - —
ViUe. Pass dig»S du!
Kalle. A tjö — pastej fins i bagarboD.
Ville. Muckar ®2 du, unge?
Kalle. Unge för dig, skomakare, hva!
Ville Vgt: Skall jag sätta ifrån mig stöflorna?
Kalle. Ä, håll snattran^-^ skomakare. Hvem är det, som
betalar skorna?
Ville. A hör du, akta dig, du du, ditt djäfla lik; för annars
drifver jag till dig, så du glömmer gud, men inte mig.
Kalle. Ä håll du babblan^^ på dig, knölföda; för annars får
du pä söta knöln»^
Ville. På tji ja»*! Klypp stad»^ du; för där kommer
grisen ock tar dig.
Kalle. Ä tjö! sno gulan får du»®, för han säger inte någet
ät mig inte, för då säger jag åt min stora bror»^ ock för si
det vet han.
Ville. Släng käft lagom, du med tjyfpirkan »^
Kalle slår af Ville möasan: Frukostskärmen var det ja.
Ville tar upp mossan: Kragen®»!
Sjåaren lagnt: Slåss, pojkar, så får ni brännvin.
Mad. Nej, sluta nu, rännstenskvaddar^^, för annars ropar
jag på polisen.
Sjåaren. Såg ni inte, grisen gick, när dom började. Han
var rädd för att få på tjoget'*. Reser sig, ryter: För resten så sjoka ni
jämt *o^, snorhyflar, eller -— drifver till Ville, så att han far åt ena sidan ;
ger Kalle en örfil ock går därefter själf .
Kalle forblaffad: A — räcker läng näsa ät sjåaren. Vänta du,
tils du kommer på min mammas gata^^^
^) tuggad blef du; förkortning för kragan f%k du. Möjligen från
brottning eller slagsmål, då den ene får den lösslitna tröjkragen ock den
andre kommer lös ock sedan hånar den förre. Ofta brukas endast att
med ett hånleende smått rycka i sin egen krage. ^?®) Vanligare &t foka
Ojamt vara oense. ****) d. v. s. kommer så; att jag har fria händer
mot dig.
a öppet a (tall); a slutet a (tal); u slutet u; u öppet u; a = å; o slutet 0.
624 LANDSMÄLSFÖBENIXQARNES PEST I UPPSALA NOV. 1879. 178
tf iy ^} L n ^i^^^ t; d, S, 1, n (rt o. s. v.); ^ äfven for gj; /^ = tjj; g ^ ng.
Mad. till Kalle: da fik 'han da, f&r an va snål, nar
an va hfn,
Kalle, hal on mngan pa sa, frun. Skjuter åt hanne en
mugg. Ä f&^ raksfn, ska on ha^ mngan h baks, sa^tarka ^n
i kanfn^ atsam ha^ baa sarvaras /»^ haskap. Afsides,
i det han går: gamla saj^ar^f Ut.
Mad. ensam: jo 'dan ma snier pa! gu tr0sta palman-
skan, mor ans, f^r ugan on ar!
Från Nftrike.
7. Imlom ce bra, mren lagnm (e hkst^.
Språket i efterföljande saga är närmast östernärkiskt, d. v. s. icke
sådant det nu allmänt är i östra Närike, utan sådant det var ock hos äldre
personer ännu är i denna bygd. Skillnaden mellan öster- ock västernärkiska
är mellertid tämligen obetydlig. Det språk jag kallar närkiska talas öfvcr
hela Närikesslätten med några smärre akiljak tigheter i uttalet, såsom det
hväsande J (10 i Viby m. fl. socknar, det djupt slutna, långt dragna u i
Kumla (u). Mest afviker Askers härad med sitt i för y, t. ex. ixa^
bixa^ bij hvarförutom det mellanljud, som ersätter öppet O, äfven —
genom ett yngre missgrepp? — förekommer fÖr slutet O. Slättbon i
Askers härad synes nästan vara en folkgrupp för sig; åt minstone har
Mällösabon i det längsta hållit sig skild från andra socknars invånare.
Utom den egentliga närkiskan finnas mellertid inom landskapet två andra
munarter, som förtjäna att (Arskildt nämnas. Den ena är Tylömålet^
det språk som talas på gränsskogen mot Östergötland i delar af Bo,
Regna skate ock Lerbäck, ock som till grundtonen är östgötiskt; den
andra Kvistbro bärgslagsmål, som dock i grunden är närkiskt. Här-
förutom må anmärkas, att norra Hjälmarestranden med undantag af den
gamla befolkningen utmed sjön rönt stark invärkan af västmanländskan,
så att språket på Kägglan ock utmed Ramstigen icke är så litet olikt
närkiskan ; liksom munarter i Kils socken ock i allmänhet väaterbärgslagen
(Lekebärgs socken) äro en förmedling mellan västmanländska ock närkiska,
dce vQ, eg gag et rikt falky sam hade f^ra pajkar. dcen
celstQ uta dam ble hema ncesta'^ fa ^ §%n a skule tg, ve g^ti^
^) likast, bäst. ^) hos.
» ock ifi öppna i ock y (åt 6 ock ö till); i ock ^ gutturala (Viby-) i
(bön); ö öppet 5 (björn); a öppet a (tall); a slutet a (tal); u
179 yÄH.: LÄRDOM X BRA MEN LAQUH Ä LIKKST. 625
t} ^> ^f h n, *30cka t, d, 8, 1, n (rt o. 8. v.) ; ^ äfven för fifl; /? = Ijj; g == ng.
Mad. till Kalle: Det fick han det^ för han var snäll, när
han var liten.
Kalle. Håll hon moggan på sig, frän. Skjuter åt hanne en
mugg. Ock för resten, ska bon ha muggen till baks, så torka en
i kanten, eftersom här bara serveras för herrskap. Afsides,
i det han går: O^mla Satkämg!
Mad. ensam: Jo den med smör på! Gud tröste Pettersson-
skan, mor hans, för ungen hon har!
Frän Närike.
7. Lärdom ä bra men lagum ä likkst*.
men dock tämligen olik båda. Orsaken till dessa förhållanden är natur-
ligtvis att söka i gränsbefolknipgens närmare beröring åt båda håll, men
äfven andra skäl kunna finnas. Synbarligen hafva trakterna kring Nora
ock Linde från Närike fått sina första, äkerbrukande nybyggare (Nora
skog hör till Strengnäs stift 1314); å andra sidan torde med bärgs-
bruket en stark invandring från Västmanland ägt rum — efter början
af 1500-talet, då hela norra delen af Örebro län utom trakterna kring
Nora ock Linde ännu voro obygder. Ortnamn på -boda, -Stad o.
8. v. visa ännu de gamla gårdarnes läge, där åkerbruket brutit bygd ;
sådana på -hytta antyda, att järnet gjort samma tjänst. En annan del
af befolkningen härledde sig från invandrande finnar.
I st. f. omskrifning till högsvenskt språk leranas på högra sidan
underlecknads redaktion med samma Ijiidbeteckning, som af honom i
tidskriften Nu ock flerstädes användts för af honom nedskrifna ock
offentliggjorda sagor. å är det långt utdragna a i sammandragna
ändelser, ö det öfvergångsljud som ersätter svenskans öppna o, 1 det
till tjokt I öfvergångna rd. Jfr Djdrkix)u, Ur Nerikes folkspråk och
folkUf 8. 6—8, samt Nu I, s. 221 ock 292.
Öfverfiytt ningen till landsmålsalfabetet är gjord af utgifvaren efter
författarens handskrift ock under hans skriftliga medvärkan samt munt-
ligt biträde af jur. stud. J. WidÉn från Kumla.
Dä va en gång ett rikt föIk, söm hadde fyra pojkar. Den
ällste utå döm ble hemma nästa^ far sin å skulle ta ve gåln^
^) öfvertaga gården.
ock y; d mellan 6 ock (B ; (B vanligt S \ a mellan ce ock a ; 0 slutet Ö
slutet U (hus) ; a öppet u (hund) ; a = vanligt & ; o slutet O (bO).
626 LANDSMÅXSFÖftENINOARXBS FB9T I UPPSALA NOV. 187 9. 180
h (li^)lV. ^i^^^ t; ^7 8; 1, n (rt O. 8. V.); ^ äfveii för 8J ; /^ =13 ; g = ug.
a bit fcoyie, mcen dt anra drog ut t vmla^; a (eter guhen
had^ ee sa valce^, sa dce hune ga fe ^ §(ej, sa fek dt ji s<bj
te va dt vtle^ — for bene ^ ([ce vtle dt raks ^n^e fc?j. d(e9i
fne jek htty dcen aner jek dit, a dien treje at et ana hal:
mcen hu ^ ^t J^k, sa kumo dt t dahtcertlmra'^ ala tre, fast Jt
fek van^ stn nuestare. va dce le, ble dt fulce^a gg^, a
b0rja pa a daktrera^^ fer ega rcekntf^.
na ^ (^e le um en tu sa dgg g»6en, a da jole han, sam
hema rg, bq^^ te dam, at Jt skule kama a felja honum tt
jola^'^ a bijta smultra han hade, scej t^lla- sa jole di gg, a
han, sam va bone, stalde te et gravöl, a dce pa keeravi^en^^
t bagko (enda; a d^r at Jt, a d(e ^ §0p di, a dis me ^ <lt re^e
pa S0lvkapar^* a stöpa, dts trivnare^^ ble di te a skrapa^^ a
sceja ifran. mce di sa sprakas ve um et a ana, sa tog di te
a J^ceftas^"^ um haken sam va hkst uta dam, at bön, sam
tnte va nagcs l<B^er, va S(emsfn, daram va igen frtsgan, a han
hade f(ele t^t^ wgt te prostera pa^^, han hceler; mcen haken sam
va kusen uta daktce^kmrar, dce va 'dre dt toks um.
jq kan riva ut baga qgera pa mcej, sa dcen ene, a sceta
dtt^Jam ijcen, a sa sir ja lika bra fe ^ ^ce, sa an.
§^h f(Pl^^ ^»ee dcen kansta^ sa dcen aner. ncb, da ce *jq
vcer^ sa an, fer 'ja kan sprceta ap buken pa mcej a ta ut
hela rcentq^^ a Icega dit a tjcen, a sa ce ja lika go her fe ^ clce.
jer mcej dcB cete! ^ §a an.
dce dcB ^ Ipke ^ m ce te skrcepa av, sa dcen treje; mcen dce
ce da 'raks tga kanst, nar en har baga hcenera te utre scej mq^^K
né, da ce jq va§l\^\ fer pa 'mcej ska nt fa huga av baga
nc^var, a ja ska sceta dit Jam ijcen, sa igen ska vara go fer
a vaga, at Jt ha vart avtajna. taken kcer ce 'ja, sa an.
*) världen. *) så vordet, så stäldt (i ekonomiskt afseende). *) välja hvilket
yrke de ville. ') af ven daktorelc^ra (Kumla). ®) hvar. ®) också.
'^) uppträda som läkare, bota. *^) gjorde bud, skickade bud. *^) jorden
(vara med om begrafningen). *^) på karlavis, duktigt. **) silfverkappar,
j ock ip öppna i ock y (åt 6 ock ö till); i ock 1/ gutturala (Viby-) i
(bön); B- öppet ö (björn); a öppet a (tall); a slutet a (tal); u
181 ^^ÄB.: LÄBUOX A BRA, HEK LAGUM Ä LIKK8T. €27
ti iy?j h K tjocka t, d, 8, 1, H (rt o. 8. v.) ; ^ äfven för fij; /^ =1ij; g = ng.
å bli bonne, men di annra drog ut i yäla*; å ätter gubben
hadd - ä så völä^ så dä knnne gå för sej, så fekk di gi sej
te hva di ville* — för bönner, dä ville di raks inte bli. Den
ene gekk hit, den anner gekk dit, å den treje åt ett anna håll;
men hnr di gekk, sä knmmo di i döktärelära alla tre, fast di
feck bvan^ sin mästare. Hva dä le, ble di fullärda ög', å
börja' på å döktrera?^ för ega räkkuing.
Når de le nm en ti, så dog gubben, å då gjole han, söm
hemma va, bö te döm, att di skulle komma å följa honom te
jola'^ å byta smulera han hadde, sej imilla. Så gjole di ög, å
han söm va bonne, ställde te ett graföl, å de på käravischen ^'
i banko ändå; å där åt di, å där söp di, å diss mer di rörde
på sölfkappår*^ å stöpa, diss trifnare^^ ble di te å skröppa^* å
säja ifrån. Mä di så språkas ve am ett å anna, så tog di te
å käftas^^ um hökken söm va likkst utå döm. Att bonn, söm
inte va någä lärder, va sämsten, därom va ingen frägan, å han
hadde fälle int nå te prostera på^^, han häller; men hökken söm
va kusen utå döktärskärär, dä va dä di togs um.
»Ja kan rifva ut båga ögera på mej», sa den ene, »å sätta
dit döm igen, å så sir ja lika bra för dä», sa han.
»Skäli fäP" mä den könsta», sa den anner. »Nää, då äja
värr'», sa han, »för ja kan sprätta öpp buken på mej å ta ut
hela räntä^ å lägga dit-a igen, å så ä ja lika go kär för dä.
Oör mej dä ätter!» sa han.
»Dä där tykker ni ä te skräppa åf», sa den treje; men dä
ä då raks inga konst, når en har båga hännera te utre' sej mä^^
Nää, då ä ja värschten^^, för på mej ska ni få hugga åf båga
näfvär, å ja ska sätta dit döm igen, så ingen ska vara go för
å varscha, att di ha vari åftajna. Tökken kär ä ja», sa han.
•
tumlare af silfver, brukades förr i rikare bondhus i st. f. glas. ^^) mera
hågade ; jfr trifvas. '•) skryta. ^^) munhuggas, sraågräla. '*) prOStera
eg. protestera; här: stödja några anspråk på. ^*) Skälig färd måttlig
sak. ^) inSlfvoma. **) reda sig med. '*) den värste, styfvaste.
ock y; a mellan e ock (e ; (B vanligt ä; a mellan (B ock a ; 0 slutet Ö
dutet U (hus) ; U öppet U (huud) ; a = vanligt & ; O slutet O (bo).
8v, landtm, iV. B. 1. 42
628 LANDSMALSrÖRININOAENBS FEST I UPPSALA KOY. 187 9. 182
ty <Z> ?9 h n •J^c'^« t> d> S, 1, n (rt o. 8. v.); ^ äfven förl^j; /^ = Ijj; g = Ug.
bön mate gr^va sce f0r al dtBn l0(lofntny f0r 'han kune
tga taka kanstevy han.
um nata l^g ala tre daktte^hergr pa ngtstugq^^, a eke-
nase^* jqIq du sam sajd va. deen ^le r^ ut §lgeray d<en ant^
^§Jcar ap bukeny a dten troje latt^^ di anra huga ^v n^qr
pa s<ej. sa la di alt i hgpa pa bolee^^y a sa samna dt.
na ^ ([(t le te maran^ kam p\gq %n fsfr a 8% €eter, uni di va
sa pas veofia'^^j sa iworg^ kune ga ap te dam mm otesupen.
sa va§a ho al deen u^elheta, sam va pa bolae. tvi (0^
^ lakce %l<endt! ag o, a sa brat äter e btita f0r a rgka bat te,
a sa i svinhon m(§ ^t.
hur re dte m^ mina dakUe§k^ra? ^ §a gumg, nar pigg
kam te bgka^.
JQt vej^ 'jg! sa pigg^ hu ^ ([ee kan vgra. nok sav di alti;
mten gu vet, va di hat fq ^ §(pj pa (Bterminata-^. ja m§na^
^(ll ha vgri stg a taji ap gamelfgr a skuri ap en, sa o;
fo^t^ken^^ s^g dm ut pa bolae. ^
J^rp.ra j(Blanes! sa gumg a val 3^^ ivr%ger — J§(Bra
jtelanes! va du j0y ^$a r0r inte ve ^t. der ee dakttp^kanste^
^ (Il ska J0ray sa o.
dm va sa daks a sceja te nm takte nu^ nar grisg ^ [age
fat hela kalgsm! mcen pigg va inmgri ho, a gg s<ej pa dffra.
ho te a ta tgg i katgy a hcene rev ho 0gera ur. sa jek ho
(eter e svinarmnta di hade kvg, ^ §en d% slakta te grgv0lmy a
sa ut pa galjbaken — f0^ice vg sa Ukhty at ^tter hag en
J?H^9 a honum tog ho nmvgr ut^v, a sa bar ho in alt i hopa a
Ig ^i^^ pa bolce.
nu kune dakt(e§kmrgr jqra sina kanster bast ^ti jite,
tfpkte ho; a ma tro di jole alt sa, di ag.
mm dm sam a di vgkna, tog di van sit — sam di trode —
a va ^nte litm storaktia 0ve ^ §ina kanster. mmn hgnum^ sam
bone vg, hgnum ygka^ di al i hopa. 'han vg sa téUkhger,
23) g&stniminet. ") där. «*) lät. ^^) bordet. »^) vaktia, försigkomna, i
ordning. 2*) hnsmodren. ^^) efter kl. 12 på natten. ^^) på det viset.
* ock y? öppna i ock y (åt 6 ock ö till); ; ock 1^ gutturala (Viby-) i
(bon); & öppet ö (björn); a öppet a (tall); a slutet a (tal); u
183 .VÄJ?.: LÄRDOM Ä BRA, MEN LAQTJM A LIKK8T. 629
tf jj ?j h % ^^^^ *> d, 8, 1, n (rt O. 8. V.); § äfven for gj;/^ = 1j; g = ng.
Bonn måtte grufva sej för all den lärdomen, för han knnne
inga tökka konster, han.
Um nätta låg alla tre döktärskärår på nattstugå^^ å dän-
nasse^ gjole di, söm sajd va. Den ene ref tit ögera, den anner
skar opp bnken, ä den treje latte di annra hngga åf näfvår
på sej. Så la di alltihopa på bolä^, å så somna di.
Når dä le te möran, köm piga in för å si ätter, nm di va
så pass veorna'^^, så morå^^ knnné gå öpp te döm mä ottesnpen.
Sä varscha' ho all den nschelheta, söm va på bolä. »Tvi för
tökkä älän<le!» sa ho, å så brått ätter e bytta fÖr å raka bört-ä,
å så i svinhon mä-t.
»Hur ä dä mä mina döktärskärår?» sa gnmmå, når piga
köm te bakars.
Ja, vet ja! sa piga, har dä kan vara. Nokk söf di allti;
men gu vet, hva di hatt fÖr sej på ätterminatta^*. Ja menar
(Ii ha vari sta å taji öpp gammelfar å sknri öpp-en», sa ho;
»för tökken^^» såg dä ut på bolä».
»Kära hjertannes!» sa gumma å vart just ifriger — »kära
hjertanes! hva du gör, så rör inte ve-t. Dä ä döktärskönster
di ska göra», sa ho.
Dä va så dags å säja te um tökkä nu, når grisar långe
fått hela kalasa. Men piga va inmari ho, å ga sej på döra.
Ho te å ta tag i katta, å henne ref ho ögera nr. Så gekk ho
ätter e svinaränta di hadde kvar, senn di slagta te grafölä, å
så ut på galgjbåkken — för dä va så lökklitt, att där bång en
tjyf, å honom tog ho näfv&r utåf, å så bar ho in alltihopa å
la^f' på bolä.
Nu kunne döktärskärår göra sina konster bäst di gitte,
tykkte ho; ä må tro di gjole allt så, di ög.
Mä dä samma di vakna, tog di hvan sitt — söm di trodde —
å va-nte litä storaktia öfver sina konster. Men honom, söm
bonne va, honom ynka-*^ di allihopa. Han va så ulökkliger,
3») lade det. ^^) ömkade.
ock 7 ; a mellan e ock (B ; (B vanligt ä ; CL mellan €8 ock a ; 0 slntet S
slutet u (hus) ; u öppet u (huud) ; « = vanligt å ; O slutet o (bo).
680 LANDSmIlSFÖRININOAKNSS F£8T i UPPSALA NOV. 187 9. 184
t} 4,7 ^7 h n ^^^^ ty d, B, 1, n (rt o. 8. v.); § äfvenforflj;/^=1j; y = llg.
han kan ttegha, fer han inte va nagee h^^tr. sena ^e^es
dt (^t a jcegha scej av van te sit,
na ^ ^(B le um et t^r htBle ^ fl^g^e^ sa shale bön^ jifta
stej a bj0 br^dra sina te bralapcs, €e dt kumo ag äla tre.
sa tQg d% te a sprakas v^ um hu ^ 4.1 ^d^ et a h^ ^ ([i hat «,
sena^ dt sist va te hopa. p€dga ^ ^tB hade d% nok qvla —
dce fegt^ ^ §(ej — f0r en ddktare rqka ^ lika kvekt in ptBgar
mce ena n^ven, sam han daktr^rar mte dmn anra; sa nok va
dce brg> fe ^ '^cen doln altf.
mcen sa aleva§l^^ bra va dce ((el inte <Bnda.
ja kan alri begripa, hu ^ ^te ce valee^ mce maejj sa dan g«e;
f0r um nata sir ja hka bra sam um dg,gen, a hqr ja e rata
Plpa a gnaela, ce ja inte gofér a fa nära ro; a mce ja vil héler
intty m ja pakar^ a J^uta^^ u ^ §<Bga a jir mtej inte, fan ja fat
t^g i a. kan ni veta nagan bot fe ^ laktp, ni?
né, dcB viste di inte.
m<e 'm€ej ce d(B vcer cenda, sg, dten aner, fe^ J^0t a fl<esk
a falkamqi (b ja inte J%sVn pa n%i nagce; m^en al ugelhet ja
sir, vel ja ha i skravce pa mcej, a ja ma sprenta imot da masta
ja orka, ^ §a kan ja inte Ji maj, fan ja fa ^tl ^^J- *^** H
v^ta nagan bot f0 ^ laktBj ni?
n4f da viste di inte.
kan ni inte bota e ^ §a\vay sa kan ni fåle inte bgta
maj hale, ^ §a dan treje. fer ma 'maj a da dia sämst ja
ha fat en talcen klae i nava, ^ §a ja a raks r(sli»ser. ahri
kan ja hala dam ifr^ da sam inte a mit, a fast ja a dan
fullaste maniska une ^ gola, sa raka di sta a stal^ imot
m%n velje, sa da a ma ni» ja kan hala maj una galjen,
sa an,
na, dl viste tga bot f0r honum haler,
nu mate bön ygka dam f0 ^ ^an stora lagomen.
*') bonden. **) sedan. ^^) allra värst, riktigt. ^•) pOCkad = nÖd-
> ock y öppna i ock y (åt e ock O till); i ock % gutturala (Viby-) i
(bön); B öppet ö (björn); a öppet a (tall); a slutet a (tal); u
185 yÄB.: LÄEDOM Ä BRA, HEN LAGUM Ä LIKKST. 631
?> jy ?y I n. tjocka t, d, B, 1, n (rt o. b. v>); ? äfven for flj; J} = 1j; g ==llg.
han kan tänka, för han inte va någä lärder. Senna skeldes
di åt k jänka sej åf hvann te sitt.
Når dä le um ett år häller någä, så sknlle bonn'' gifta
sej å bjö brödra sina te bröllöppä, å di kummo ög alla tre.
Så tog di te å språkas ve um har di hadd-et ä hnr di hatt-ä,
senna^ di sist va te hopa. Pangar dä hadde di nokk afla —
dä förstår sej — för en döktare rakar lika kvikkt in pangar
niä ena näfven, söm han döktrerar mä den annra; så nokk va
dä bra för den deln allti.
Men så allevärseht'^ bra va dä fäll inte ändå.
»Ja kan allri begripa, hur dä ä völä^ mä mej», sa den ene;
»för um nätta sir ja lika bra söm um dagen, å hör ja e rötta
pipa å gnälla, ä ja inte goför å få nåra ro; å mä ja vill häller
inte, ä ja pökkar-^» å kytta" ur sänga å gir mej inte, förrn ja fått
tag i-a. Kan ni veta någän bot för tökkä, ni?»
Nää, dä visste di inte.
»Mä mej ä dä värr' ändå», sa den anner, »för kött å fläsk
å fölkamat ä ja inte lysten på nu någä; men all uscbelhet ja
sir, vell ja ha i skröfvä på mej, å ja må spänta imot dä masta
ja orkar, så kan ja inte gi mej, förrn ja får-t i mej. Kan ni
veta någän bot för tökkä, ni?»
Nää, dä visste di inte.
»Kan ni inte bota er själfva, så kan ni fålle inte bota
mej häller,» sa den treje. »För mä mej ä dä alla sämst. Ja
ha fått en tökken klåe i näfvår, så ja ä raks rålöser. Allri
kan ja hälla döm ifrå dä söm inte ä mitt, å fast ja ä den
ärliaste menniska unner sola, så raka di sta å stäl'^ imot
min velje, så dä ä mä nö ja kan hålla mej unna galgjen»,
sa han.
Nä, di visste inga bot för honom häller.
Nu måtte bonn ynka döm för den. stora lärdomen.
sakad, tvungen. ^^) springa. '*) stjäl.
ock 7; a mellan e ock (B] re vanligt ä; U mellan €e ock a; 0 slatet Ö
slatet U (hus); n öppet U (hund); él = vanligt &; o slutet O (bO).
632 LAMDSMÅLSFÖRXNINGAKNBS FBST I UPPSALA KOV. 1879. 186
r uppsv. r; h, skorrande r; I, 4} ?} V, ^^^ t, ^ h ^ (^f ^
stakart ni! sq an. nee da har 'ja ^t hkty ^ ^a han.
rater a mes Iteter ja kafn halas me^. smulBr a Igt Jir
ja at griSQr, a alri Iteger ja nmvq ^ itp- ^ it inte ska vara.
G. Djurklou.
Från Sefvedes härad i Kalmar län.
Målet visserligen närmast frän Tu na socken (Tunalans härad),
8 a. em oles mg^.
fsr mo^e a ^ (e baJce J^(Pntt dte pa en hargal — ja
mins nu ^nte so nojt, va an hete — en staldrceg, sem
dt kaltde fe^r 0ve^le pete^en. han hrukede aln va
h,(Bd fer nen tt^, a dcef^ ^ §o sa an eg^ g«g, at an
skule hcelse p^ ole^ en julmera a smake pa has julvm.
ttdtt pa ota ke han ep te kuVn, deer ole bode, a ropede
t^ ^n at keme ut. ner an hado vtente e stnn, fek
an st en Itfn gnbe mm lagt, grät jfeg, a t deen ene
näven hel an et stol ^^elverhoiiy ^§em va fult mce vrn,
nu fragede ole petegen^ em an vtle dreke has vin, a
sen so ga an hotiet ^t Jn, mcen pete§en trode fe^lasy
at dee va net otyj mm ^t, a dmfe ^ (o an hofiet a
slmgde vtnet ever aksla, so at dm kan ut pa Imna pa
hmsfn a brmnde a Jtnet, a da berjede hmsfn te a
jene neråt J^erka. t ska tro, at dm jek una, fe ^ §t ole
han va mte a vtle ha set hoti, ^§em pete§en hade tat.
dm v^t »gen, hn ^ ^m kune ha get; mmn st ner an kem
**^ w t^ J^^rka, so va dm et pa ^ (rul epe t tofiety a dt
skrek: mj 0ve ^ t^mrfere, ^?o fie^ ^m da trcte! de hm^lrnta
t tonet va arje pa ole, a dm fe ^ §o vtle dtjalpe pete^en.
^) Olles mo är en skogbevuxen kulle i närheten af Tuna
kyrka ock anses vara ett tillhåll för troll ock otyg.
a mell. a ock m (a); 0 slutet ö| e öppet Ö; a öppet a; a slutet a; e
187 8MÄL.: OM 0LLS8 MO. 633
ra, m); I tjokt 1; Ä, n tjockare B, n (?8, Its)\S$ = 13; 8 = ng;^ = eij.
»Stakkare ni!» sa han. »Nä då har ja-t likker,» sa han.
»Rötter & möss' lätter ja katten hällas mä. Smulor å lort gir
ja åt grisar, å allri lägger ja näfvår där di inte ska vara».
G. Djurklou.
Från Sefvedes Mrad i Kalmar län.
men väsentligen det samma som of ver hela Sef vedes härad (Vimroerbyorteu).
8 a. Om Olles mo^
För många år till baka tjänade det på en herrgård — jag
mins nu inte så noga, hvad han hette — en stalldräng, som
de kallade för öfverste Petterson. «Han brnkade aldrig vara
rädd för någon ting, ock därför så sade han en gång, att han
skulle hälsa på Olle- en julmorgon ock smaka på hans julvin.
Tidigt på ottan red han upp till kullen, där Olle bodde, ock ropade
till honom att komma ut. När han hade väntat en stund, fick
han se en liten gubbe med långt, grått skägg, ock i den ene
näfven höll han ett stort silfverhorn, som var fult med vin.
Nu frågade Olle Pettersson, om han ville dricka hans vin, ock
sen så gaf han hornet åt honom. Men Petersson trodde förstås,
att det var något otyg med det, ock därför tog han hornet ock
slängde vinet öfver axeln, så att det rann ut på länden på
hästen ock brände af skinnet, ock då började hästen till att
skena neråt kyrkan. I skall tro, att det gick undan, för se Olle
han var efter ock ville ha sitt horn, som Pettersson hade tagit.
Det vet ingen, hur det kunde ha gått; men se när han kom
ner till kyrkan, så var det ett par troll uppe i tornet, ock de
skrek: Rid öfver tvärfäror, sä rör det dig inte! De här trollen
i tornet var arga på Olle, ock därför så ville de hjälpa Pettersson.
^) djäfvulen.
öppet O åt Ö till; u slutet U; u öppet U; A==å; O Öppet 0; O slutet Q.
634 LANDSMIlSFÖRENIKGARNES fest i UPFSALA NOV. 187 9. 188
r uppsv. r; >% Bkorrande r; ^, i, ^, <i tjocka t, d, 8^ n (rt, rd,
ner pete^en fek hBre dt^j so \pJUe han te pa htssfn, a
han hepede %n pa et j(^le, dce ^ <li hade J}(^1 Jtvf^rferer ve
dtkesft^na^ a st da hade tnte olt makt mas en liseger.
man Aoijef, sem an to, dce pasta ^ ^i ska fins förval
pa haregan, a dcp ska va dt sem ha ^ §1t et fer —
em dce re sant.
d^ <e akso e ane htstorie em pete^en, at an
skule hcelse pa olt e juiote, a da tQ an en härnere
m(e sa a .\ej ep te bcerjet. ner an da fek st oie, so
to an hameti a slo te ^n t pana, so at en btt
jek u i hameti. deen dcer hameti ska akso ftns pa
same stcele sem hotiet.
8 b. em skoksha.
i ha vcel hel^ ha ^ ([ce jek for ane§ t torpet haer em
nata, twr an skule ga hetn? jo, st dce va sa^ at ner
an kem te saja, sem t vet hger breve lansvcejen, fek
an hare, at dce jo^de dcer ö/je. han trode fo^t^s, at da*
va hargas,flekera^y sem va ute a jek, & dcefe ^ §o
sa an: va står t hcer a Joger for, fleker? mcsn -nu ska
t tro, dce ble ane a. dce b&rjede a blase so dnfasht^ a
vme t trcea, dceti ene grina cete ^ (feen atire slös ep,
a dce sa ane§, at an aln t set Iw vat so xrede^
' ^ §em dcen gagen, at dce va not skokska cele sant dce^^
^^ce trode han bestcemt. han toe§ inte hcele ^ lale em feri
meeti ceter, va an hade Äöf, fe ^ §em i vcel vet,
ska dce tnte va bra. ja vet alt ja, hu ^ <fce jek for
jonte t herva. ner an ade vat os sv(^jefi ^^tn^ ane^-
pct§a t hultet, a skule ga hem t jymmga, so m0te
han dcer epe ve hajlyka, t vet vcel, e fru, sem va so
grane, ^ ^o ati hade aln s%t nen tig so vakel for.
han bhde alt lite hajer^ fe§t^s a sto a titede pa na
^) pigorna från herrgården. *) fasligt.
a niell. a ock cB (ä) ; 0 slutet Ö ; B öppet ö ; a öppet a : a slutet a ; O
189 SMAl,: om SK0G8SÄ. 635
rs, m); I tjokt 1; ä, « tjockare 8, n (?8, ta);/^ == 13 ; 8 == lig 5 i* = filj-
När Pettersson fick höra det, s& rykte han till på hästen, ock
han hoppade in på ett gärde, där de hade kört tvärfåror vid
dikesrenen, ock se då hade inte Olle makt med honom längre.
Men hornet, som han tog, det påstår de skall finnas förvaradt
på herrgården, ock det skall vara de som har sett det förr —
om det är sant.
Det är också en annan historia om Pettersson, att han
skulle hälsa pä Olle en jnlotta, ock då tog han en hammare
med sig ock red upp till bärget. När han då fick se Olle, så
tog han hammarn ock slog till honom i pannan, så att en bit
gick ur i hammarn. Den där hammarn skall också finnas på
samma ställe som hornet.
8 b. Om skogsrå.
I har väl hört, hur det gick för Anders i Torpet här om
natten, när han skulle gå hem? Jo, se det var sä, att när
han kom till sågen, som I vet ligger bredvid landsvägen, fick
han höra, att det sjöng där uppe. Han trodde förstås, att det
var herrgårdsflickorna^, som var ute ock gick, ock därför så
sade han: Hvad står I här ock sjunger för, flickor? Men nu skall
I tro, det blef annat af. Det började att blåsa så anfasligt^ ock
hvina i träden, den ena grinden efter den andra slogs upp,
ock det sade Anders, att han aldrig i sitt lif varit så rädd
som den gången. Att det var något skogsrå eller sådant där,
det trodde han bestämdt. Han tordes inte häller tala om förrän
morgonen efter, hvad han hade hört, för som I väl vet,
skall det inte vara bra. Jag vet alt jag, hur det gick för
Jonte i Horfva. När han hade varit hos svågern sin, Anders
Persson i Hultet, ock skulle gå hem i skymningen, så mötte
han där uppe vid haglyckan, I vet väl, en fru, som var så
grann, sä han hade aldrig sett någon ting sä vackert förr.
Han blef alt lite haj^ förstås ock stod ock tittade på hanne
*) rädd.
öppet O åt Ö till ; u slutet u ; u öppet u ; A = ä; o öppet o ; o slutet 0.
636 LAKDSMÅL3FÖRENINOAENE8 FEST I UPPSALA NOV. 1879. 190
?> <?» ^> Z> ^ ^J^x^'^^^ t, d, B, 1, a (rt O. 8. v.); H3o^l;/^ = 1ii; s=ng;y = q.
e sinn. m^en keessm dm vq, vande ho sa em, a da
va o sem et bakirej, inte va dm myke mte jn^
ner an kem hem, a so skule an te a tqle om et om
kvceVn. m<en dié skule han inte ha jqI, for an ble so
tle juker pa nata, so dt trode han kqkt skule ga at.
P. TUNELL.
Från Aspelands härad i Kalmar läzL
9. d(e fo§t^ språket.
Aspelands härad upptager hufvudsakligen mellersta Emådalen
(Morluada, Tveta, Mälilla, Järeda), ock språket är ofver hela häradet
d€e va en ga^ en hare^ som va st sa tlhdrmeltt^ Itecler
a tus'nkonsh mce al t^^, sa dce va rakt obegrtpeht. t
ste uge dqje had^ an vat t preesteskolen t upsqle, a
dter ^^q dt an hade fot l^l ut pa ba let a vakel —
f0r J(l<e kan en vcele begrtpe, at prmstera fa Iqve kune Itte
mcer ^n dt tr0ste^ tas mce^. hur ^§ule dt celans ra mm* a
ha sttpgel pa dlté fulhet, som fins te t vmra? mcen prmst
dce bled^ an tnte eendan, fer ^§i han va alt Itte frttmgkere,
te smjey a vtlde fo§ke t dm som sa va f04,QH *
som tgin har ^Iqv te a vete.
hur ^§lundt^ an va a hur m^ an grunede^
a grmjede'', sa va dm alt Itke vml en helan hoper ^l^t vmra,
som han tnte rmde mm a ble sluj pa, han möte ta te^
mm one mle goe. va som an mmst la mte mm^ a
vtlde ha snoe^^ pa, sa va dm vafetiet språk vare
fo§le fermlre tqlede t pqradts. han hade fot f0r ^§m, at
om en toe en nyf0d bqtiuge a atrt lat^ an hqre
nor mmnske tqle, a om en hule pa mm dm^ tes an byn-
^) illmarigt, utomordenligt. ^) vAga. ') vidgå, erkänna.
*) forraä. *) slug, fiffig. •) öfvervägde, tänkte. ^) sökte reda,
h fp öppna i, 7; 0 slutet 5; o öppet Ö; a öppet a (tall); a slutet a
191 SMÅlx,: DET FÖRSTA SPRÅKET. 637
U i^?j L K tjocka t, d, 8, 1, n(rt o. 8. Y.); I tjoktl; /^ ==13; g ^ng;j = ei.
en stund. Men rätt-som det var, vände hon sig om, ock då
var hon som ett baktråg. Inte var det mycket med honom,
när han kom hem. Ock så sknlle han till att tala om det om
kvällen. Men det skalle han inte ha gjort, för han blef så
illa sjuk på natten, så de trodde han rakt skulle' gå åt.
P. TUNELL.
Från Aspelands härad i Kalmar län.
9. Det första språket.
ungefär det samma. Åfven de närgränsande socknarue längre ned,
Högsby ock Doderhult, förete fä eller inga skiljaktigheter.
Det var en gång en herre, som var se så illharmeligt ' lärd
ock tusenkonstig med all ting, så det var rakt obegripligt. I
sina unga dagar hade han varit i prestskolan i Uppsala, ock
där sade de han hade f%tt lärt ut på både ledt ock vackert
— för det kan en väl begripa, att presterna får lof kunna litet
mer än de trösta^ tas med^ Hur skulle de eljest rå med* att
hafva styrsel på all fnlhet, som fins till i värden? Men prest
det blef han inte ändå, för se han var alt litet fritänkare [så]
att säga, ock ville forska i det som skall vara fördoldt ock
som ingen har lof till att veta.
Hur slundig^ han var ock hur mycket han grundade^
ock grejade^, så var det alt lika väl en hel hop till i värden,
som han inte rådde med att bli slug på, han måtte taga tilP
med ondo eller godo. Hvad som han mest låg efter med* ock
ville hafva snoe^® på, så var det hvad-för-ett språk våra
första föräldrar talade i paradis. Han hade fått Kr sig, att
om en toge en nyfödd barnunge ock aldrig läte honom höra
någon människa tala, ock om en bölle pä med det, tils han be-
arbetade med det. ^) forsöka. *) arbetade ifrigt på. ^®) reda. Jfr sno
upp, sno reda på något.
(tal); e öppet o åt o till; u slutet U; u öppet u; (8 = &; O slutet 0.
638 LANDSMÄLSFÖRBKIN0ARNE8 FB8T I UPPSALA NOV. 1879. 192
t7 ij?j L K tjocka t, d, 8, 1, n (rt 0. 8. vQ; ? t3oktl;/^ = ta; 8 = llgJ=8J.
d^ a tale jalv, sa sul^ an ha same spr^k sem
vare fe§le f0r(elre. a sa had^ an fet i »M<e", at d(B
fe§le gr et saket ban ^^a, snl^ en fa vete meenskas
rtete jalelaj utc^: va sem ce fe§l % tafken^ dte kemer
fe§t P^ ^Mga, ment^ an pa tro^^^ fer an hade alt ste iAt-
rrrkntger tblanj dcen har haren,
fer an nu sule ble r^et s^ker pa si sak, sa vtlde
dre te^^ a j^re et prov, dcele fek han leve laje s^ at an
kune hle ve^^ net ny fet bati ^nen stcens; mcen des vtld^
inte ga, var ^([i fek s(e nen lifn fcnoe**, sa for an dit
a bjude store pte^e, bgle fer an sule fa ha batiet^
te dcp, kune tqle^ a va sa anpdm^^ a wer a lefte
alt gat sem va. a han va da igin san dan en, sem
felk plcp sqi em, at var ^^ce (P en fet bit pa kreket, -
sa seter ^^cer en kretl^^, a var ^([re a en fet bit pa jora,
sa seter ^([(Br en hare, tva§ em sa va an ba nedri^^
a bejeli te a tale mer a karj^^ a kati^ te ha
a j^re mre, fer ^([cen delen, man hur ^{[a va, sa trode di
an mte meer ji jcemt cBnd§n, uta^^ an hade sa me 9ti»ke^'^ fer
^^a. a dce velt, at fgm mendes sleepe te 6a^e-
syri^a'^^ — var a en a rced em ste, kan en vete. inte
likere'^* jek da, ner an helt sa te ste ejne gosere'^^ a
terpere. daksvarka dem sa vt jere ep, sa di, fer
^([a a van raf^^, a vi vilde jg^e ly en san lavis^^ a
bra hespone; man — bqtia a vare,
wör ^<la igintig ane jalp, fast^^ an bjiide te amen^^
an va manske te, a al dan sta^ han mte sto te
abate^^, ma miner an fek freste — sa had^ an te sist
lg^ aner re^ an te dra a stq. a jifte sa.
da jek ate utraknig, fe§la§: ner ^^a hade vat sin
ti, sa fek an en lifn sen, nu va da haren sem blede
**) fått för sig, kommit på den tanken. ^^) menade han. *^) behöfdee
det. ") få i sitt våld. »■*) litet barn. »«) ifrig, orolig. ") krettel kor-
tellik bildning. Sådana anses ohälsosamma ock bortkastas vid slakt.
**) nedlåtande, »gemen». *') präktig. -") duktig. 2*) utaf det att,
Tf, y) öppna i, J; 0 si ätet ö; e öppet ö; a öppet a (tall); a slutet a
193 SMAL.: DET FÖRSTA SPRÅKET. 639
?> <?> ^> Z> q Mo<^*^ft t, d, s, 1, n (rt O. B. V.); Ujoktl;^^ = tj; g^^ngj^^^^sj.
gynte att tala själf, så skulle han hafva samma språk som
våra första föräldrar. Ock så hade han fått i med", att det
första ord ett sådant barn sade, skalle en få veta människans
rätta hjärtelag utaf: hvad som är först i tanken, det kommer
först på tungan, mente han på tro ^^, för han hade alt sina ut-
räkningar ibland, den där herren.
' För han nu skulle blifva rätt säker på sin sak, så ville
det tilP^ att göra ett prof. Därtill fick han lof lagaså att han
kunde bli vid^^ något nyfödt barn någonstädes; men det ville
inte gå. Hvar de fick sig någon liten knoe^^, så for han dit
ock bjöd stora penningar, bara för han skulle fk ha barnet,
tils det kunde tala, ock var så anpän^' ock ifrig ock lofvade
alt godt som var. Ock han var då ingen sådan där-en en, som
folk plägar säga om, att »hvar det är en fet bit på kräket,
så sitter där en krettel ^', ock hvar det är en fet bit på jorden,
så sitter där en herre». Tvärt om så var han både nedrig ^^
ock beskedlig till att tala med ock karg^' ock katig^^' att ha
ock göra med, för den delen. Men hur det var, så trodde de
honom inte mer än jämt ändå, utaf^^ han hade så mycket åtöke^^ för
sig. Ock det vållade, att ingen nändes släppa till barn-
syringarne^. — hvar ock en är rädd om sina, kan en veta. Inte
likare^* gick det, när han höll sig till sina egna godsare'^ ock
torpare. »Dagsvärken dem skall vi göra upp», sade de, »för
det är vår rätt^*, ock vi ville gärna lyda en sådan lävis*^ ock
bra husbonde; men — barnen är våra».
När då ingenting annat hjälp, fast^ han bjöd till alt hvad
han var människa till, ock all den stad'^ han inte stod att
afbatta^^, med mindre han fick fresta — så hade han till sist
ingen annan råd än att draga å stad ock gifta sig.
Det gick efter uträkning, förstås: när det hade varit sin
tid, så fick han en liten son. Nu var det herren som blef
emedan. **) eiog. n. koll. =: underliga saker. '*) barnstackarne. *•) bättre.
**) nnderlydande (af gos = gods, egendom). ^•) skyldighet. *^) valviUig,
roedgörlig. 2*) fastän. ^•) så mycket, alt hvad. *®) all den stund-
3^) bringa ifrån det (det icke var möjligt att förmå honom uppgifva sin afsikt)
(tal); e öppet O åt till; u slutet u; « öppet u; A=s å; o slatet o
640 LANDSMÅLSFÖRBNINGARNES PB8T I UPPSALA KOY. 187 9. 194
U ii ?> L n tjocka t, d, 8, 1, n (rt, rd, ra, rl, m); % &, I
glQy men tro. dmn hcer ^[tle kvad^n^^ sa ja vfele fa hals
meBy tcegt^ an; a eeste^ cUe inte nu gaty ^^a vet ja egt ra,
han to pejken a late f0 ep an ende^le esamen^ s^ at
an aln fek hi^re nen tale, m^eja han veekste ep.
hur an rcede w« Ä<?, eele hur ^^(b jek te, d^ (S inte
gut a vete; mcen jek jgre dee % ale fule fal.
pejken han vceksede te sm a hlede stor a f^r^; meen alrt
krat an u see^ te a tqle (éle sa et va^enes or,
ma han va mlve tratt^e^. mcen da, reesem dce va en
dg, sa kem dt te haren a sg^ at pejken kune tgle.
a haren han snepede^^ sm d^t a mente em^^, at nu sul^
%n le fa v§te ba språk a ja^elgj.
ner an kem t», sa sa pejken tnte mcer ^fi et ende^le
or, incen dce sg an sa ttt^^ an htnde^ a dm Imt prests
sem hgvredgsa*^ plm sm at ep t rmte, eter^malan,
a dm öret va: faen!
Emil Svensén.
^^) kvadde liten pojke. '^) äfven ä8, es = om. **) duktig, försig-
kommen ; förekommer knapt annat än i uttrycken stor a fgr, frtsk
a fqr, **) lät han höra ett ljud ; inf. krmte, pres. krmter. ••) En
tretting =13 veckor, altså älfva trettingar = 2% år. Barns ålder
räknas till en början ofta i trettingar. ^^) skyndade. ^^) menade
Från BolLUSian.
Målet från Krokstad socken i Sörbygdens härad (norra Bohus-
län). Visan innehåller mellertid former både från Sanne (öster om
Krokstad, på gränsen mot Dalsland) ock ur högsvenskan. Omskrif-
ningen är värkstäld af föredraganden, e (i ändelser ock en del
10 a. hde gran um e paske^mreg,
um paskemeran se tnnsa^ ^ ^gle, fe ^ ^a ho a glg^
fe ^ ^a frmlsari stow up. um en da tar et selkekl^ a
^) snurrar omkring, dansar.
6 mell. e ock ä {m)\ 0 slutet Ö; e öppet ö; u slutet U ; a öppet a (tall);
195 BOH.: LITET ORAND OM EN FÅSKKiLUIKO. 641
ännu tjockare t, S, 1; ^ = Ig; g = ng; w = eng. W; /= 8|J.
glad, ID& tro. »Den bär lille kvadden'^ skall jag väl fä hållås
med», tänkte han; ock om det inte nu går, då vet jag ingen råd».
Han tog pojken ock lät föda upp honom endaste ensamen, så att
hau aldrig fick Jiöra någon tala, medan han växte upp.
Hur han redde med det, eller hur det gick till, det är inte
godt att veta; men gick gjorde det i alla fulla fall.
Pojken han växte till sig ock blef stor ock för^; men aldrig
kratt han ur sig^^ till att tala eller sade ett värdenes ord^
innan han var älfva trettingar^^ Men då, rätt-som det var en
dag, så kom de till herren ock sade, att pojken kunde tala.
Ock herren han snoppade ^^ sig dit ock menade om'^, att nu skulle
han väl få veta både språk ock hjärtelag.
När han kom in, så sade pojken inte mer än ett endaste
ord, men det sade han så tidt^* han hann, ock det lät presis
som hafredasar*® plägar säga det upp i rätta etter-Småland.
Ock det ordet var: »faen!»
Emil Övensén.
på, lät förstå. ^*) ofta. *^) dasar kallas det inre Smålands invåi^iLre af
slätt borna i Kalmar län. »Hafredase» har af seende på bruket af hafre
till föda för människor i skogsbygden, medan slättbon blott brukar råg
ock anser hafre passande endast för kreaturen. Folket förklarar ordet
stundom af Hafrida socken nära Eksjö.
Från Boliuslan.
andra stafvelser) är något öppnare än c. Visan är förut trykt i Bidr,
L känn, om Göteborgs o, Bohusläns fornminnen o, historia, h. 3 o. 4,
8. 529, 532 — 534. I stället för öfversättning lemnas texten efter
nämda Bidrag med mindre förändringar ock förbättringar.
10 a. Litet grand om en påskkäring.
Om påiskmorgonen så trinsar' solen, för det hon är glad,
fDr det frälsaren stod upp. Om en då tar ett silkekläde ock
a slutet a (tal); e öppet o åt ö till; a öppet \l;-a = å; O dutet 0.
642 LAKDSHÄLSPÖRENlKOiLRNES PEST I UPPSALA NOV. 187 9. 196
^ <?» ^, ^7 V, *Joc^a tj d, g, 1, a (rt, rd, rs, rl, rn) ; <, ä, ?
AöZe ^ (^e* /ör uM?ene a tttar, se far en se, hev^P ^s^le
dansar, nte sole trinsa^ ^ ^seveP, ^s,0 fluwer paske^teregane
stn vaj.
da va en gamél gube huH bede^t?, snm va ude
a jek en pasJcemera tile, a da fek en se e paske-
^aeregy a ho stow pa eg^ AöZe; mtBn da, va en jata*
gube, se han ble ^nte rcede, uta han siak sce tn fe a,
se ntBra han kune. a da hul ho n&ven aver uwene
meiefe ^ §kåln a jole te et hujane a såy ate se
lagt snm dete robet he^, ^^e ska jce ha rcet te mjelke
^ynane. mcen da smed guben te a fer }eeft\ se svet^n^
skvat^^ a nce bion kom ud, da hade ho no ege makt
te modstale he§ken hannm hcele kréture. m<en htelta ha ^
^$10 paskeyaregane makt te a modstale ba felk a kra-
tur, uta en fa ^ §lowe ud bW pa dum, fe ^ ^na kan
de ^nte skade nogen.
-) dialektformer för huru vordet, så vordet. ') Gård i Krok-
stad socken. ^) behjärtad, modig. ^) blodet. *) stänkte.
10 b. hulegevtsa tfre sansakn.
Tämligen fort.
■:-^^:^EE^.^^E
t^
i
*«:
^i.
t
a hans akr ans, de voro tvo snce-^le gutar: de
A Hans å Krans, de voro tvo sn(2l - - 1« gottar; de
rfc
rit.
rs\
i
'$:^s^E^^^si^^m.
■?♦*
sa te mt-na fe, masade la pa kne. ^cenerjru'^ tgra a
så te mi-na fe, Mässade lå på kne. JTänn^r *a Tora å
^) medan. ^) känner du.
& mcU. e ock ä ((B); 0 slutet ö; e öppet Ö; u slutet U; a öppet a (tall);
197
BOH,: VALLHJONS VIS A.
643
ännu tjockare t, 8, 1; ^ = Ij; g = ng; W = eng. w; /= ^.
h&ller det för ögonen ock tittar, 8å får en se, hur- vordet^ solen
dansar. När solen trinsar^ så vordet ^ så flyger påskkäringarne
sin väg.
Det var en gammal gubbe borta-i Bodilsröd^, som var ute
ock gick en påskmorgon tidigt, ock då fick han se en påsk-
käring, ock hon stod på en kalle; men det var en hjärtad^
gubbe, så han blef inte rädd, utan han stack sig in till hanne,
så nära han kunde. Ock då höll hon näfven öfver ögonen
midtför skallen ock gjorde till ett hujande ock sade, att så
långt som detta ropet hörs, så skall jag ha rätt att mjölka
korna. Men då smet gubben till hanne för käften, så svetten^
skvatt®, ock när bloden kom ut, då hade hon nu ingen makt
att modstjäla hvarken honom eller kreaturen. Men eljes har
nu påskkäringarne makt till att modstjäla både folk ock krea-
tur, utan en får slagit ut blod^ på dem, för sedan kan
de inte skada någon.
^) så vida icke man lyckas slå ut blod.
10 b. Vallhjonsvisa från Sanne socken.
^^
X
^
jego t skogen a
jengo i skogen å
f: j j|J \..^^^=i^
shutaj t
skutta, i
mar-ke-na ud, de
mar - ke-na ud, de
:i
X
'• \
liri - - te,
Bri---ta,
^) Inga-Maria.
ege ma -ri-o?^ ma-
Euge Ma - ri - - a^, Ma
'^^=P^
gre-ta a
gre - ta å
a slutet a (tal) ; e öppet o åt ö till ; a öppet u ; (X = ä; O slutet 0.
Sv. landsm. X. B, I. 43
644 LANDSMAlsPÖRISNINGARNES fest i UPPSALA KOV. 187 9. 198
tj i^ §^ h n *3ocka t, d, 8, 1, n (rt, rd, re, rl, m); % ä, I
I
*=4s:
d^
i^S
^^^^
x=i-
I*
tsrrt
r
ra -re bru-pt-ger a stevéls-mati, tng-h a kg-rt a
ra--r« bru - pi - g«r fi Std- vek-nian, Ms - Ii ä Eft - ri i
■♦« — ^ — N-
^^^^^^^
^
trålar ^ru^pamaej, se garj<B mtnvaej; lakeframjurenfre
trallar 'u^ på mdji så går jä min väj ; låcke fram jnxen frå
^ — ^-
m
4^J—J—,
ifi
i-^-l*-!— g^*Mf
3?^=;^
t
i
eih-senyJcomkalven^kom §uren, kom row^ykomskow^.mt
ék-seuj kom kaZven, kom tjuren, kom Row^, kom Skow*, mi
m
:S=b^
■tc-^•
?5i=:ts:
«=
^^i«!>^
i=d
«n<e-Za-s<e fcg-n, Äom hel a ba-^en, mt f»-na fi-la^en «
*
sndl-la-ste Ea-ri, kom Hdll å Burs^n, mi sköna ¥i-\uT-Ben å
*) trallar du. ^) Råg. ^) Skog. ^) kappig, med kappa; ordet före-
Från Halland.
11 a. da vco am s&ndasmaitne.
o
Vessigemål (Arstads härad i mellersta Halland), föredragandens eget
mål. Visan förekommer bland folket i något växlande former ock gifves
a raell. e ock a (ce); 0 slutet ö; & öppet ö; u slutet u; U öppet a (tall);
199
BOiJ.: VALLHJONSVISA.
645
ännu tjockare t, 8, 1; ^ = tj; g = Eg; W = eng. w; /= 8J.
rij— iH^H^
3i
^
1^ ft^
Are^^mn? — /ru tg-ra ho le-g^r a tra~lar, a
Kre-sti-an? — Fru To - ra ho leg-ggr å tral-lar, å
rii. — — —
a tempo
rO'h' e han ! kom a -le de un-de* le ju-re«, kom
ro-li-tfhann! Kom al -le de un - der -le ]u-ren, kom
accel.
f^-na filoWy kom ka-pe-te"^ ke§lty kom rustehu d?t®, kom
sköna Filow, kora kop-pe-te^ Kereti, kom Rwstebu AZi^ kom
/T\
^^
hal a bran!
Hall å Brann!
N. F. NiLÉN.
kommer ej eljes i målet. ^) ordagrant: Rustebo-Elin.
Från Halland*
Ila. Det var en söndagsmorgon.
här i någon mon bearbetad. Musiken är efter föredragandens sång ned-
skrifven af studenten A. Sandberg.
a slutet a (tal); e öppet o åt Ö till; u öppet U; (8 = å; O slutet 0.
646 LANDSMÅLSFÖRSNINOARKBS FB8T I UPPSALA KOV. 1879. 200
6 <?» ?^ I K ^i^^^ % iy s> 1* T^ (rt, rdt ra, ri, m); /^ = Ij;
IL Andantino.
1, da VCD atn si^ndasmaiinej ja>
1 . Det var en sondags-morgon, jag
klådde, up-på mig;
tempo
/rs !>««
i
I
darfau
där få
tempo
trtefa dag,
träffa dig,
a dtBrfau träs fa d&g. lu
att där få träffa dig. Lu
/SS
-K— K
Ö:
S^^^^^^^^
dwr fau trafa d&gy
där få träffa dig,
a
att
d(Br fau trtefa dag,
där få träffa dig.
2. Ä naur ja? iow te J^orkan^
sa vcost ^te la inte dter. :||
dau teegte la jco t sinet,
at du hcor atn aen J^tpr.
3. a /bigen, som du gcp mag^
mtB namet met a det, :\\
dcen kanst ^te jama tco tjcen,
sa hhm vt ktcet om kwet.
4. salm}>ogtn^ som du gcp mag,
mce ti0a parma t Äng, :]|
dcen kanst ^te jama fau tjcen;
da jar mag tgen ttg.
*, tp öppna i, y (åt e, 0 till) ; a mellan e ock ce; ce = vanligt ä ;
a (tall); a slutet a (tal); a> mellan a ock A; a = vanligt &; O
201 HALL.: DET VAR EN 8ÖNDAGSM0BG0N. 647
g = Hg ; r uppsv. r ; /i skorr. r ; w? = eng. w ; i^ = fi|j.
ten. ten, ritard, ^^ ten^ ten, ritard. ^^ å
j' I j_/ ij-^zy ^^F^^fx^
jw skole gau te J^or-Jcan,lU"luUlu'lul-lul J^orhan a
jag skalle gå till kyr - - kan, lu- - - lul - lu - lul - Inl , kyr-kan, att
lento
^j' -' j- ^^g^LJi^Jij' m ji
— lulrlu-lul-lu prte^rlt'dz'd€0j lu - lul-lu-lul-lu prte-h-dt-dq^y a
- - - lul - lu - lul - lu prte-li-di - da, lu - lul' - lu - lul - lu prte - Ii - di-da, att
O pvtQ af B. föredraget med labialt r.
2. Ock Där jag kom till kyrkan,
flå var du la inte där. :{|
Då tänkte la jag i sinnet,
att du har en annan kär.
3. Ock ringen, som du gaf mig,
med namnet mitt ock ditt, :||
den kan du gärna ta igen,
så bli vi kvitt om kvitt.
4. Psalmboken, som du gaf mig,
med röda permar ikring, :||
den kan du gärna få igen;
det gör mig ingen ting.
a mellan ce ock a; 0 slutet 5 (bön); & öppet Ö (bjöm); a öppet
öppet O (son); O slutet O (bo); n öppet u (hund); u slutet u (huS).
648 LANDSMÅLSFÖRENIKGABNES FEST I UPPSALA NOT. 187 9. 202
tf il ^y h V. tjocka t, d, 8, 1, n (rt, rd, rs, rl, m); /? = la;
5. kaljm^t^, som du gco mag,
da mcest fi^rarjat mag: :||
da hwr jco sJcoret sinnet
a kcostat eete ^ ^^g.
2) gifva kalf skinnet = gifva korgen (vid frieri).
11 b. jon t sltsflts frieri,
Krogseredsmäl (Arstads härad i mell. Halland) ; föredraganden, såsom
vid Ila redan är anmärkt, från Vessige. ^ går kanske något åt e till
(8)] ao som kort kommer mycket nära a. Långt ao, till skillnad frän
t J^cenän la mm faoii,^ nane^ t slceflt, vatt jao? han
feh 8% jefta^ zfrga celmélty d(S ^ le sfatnsa^. a mte tro dar
vao sncelt folk dcer hol i celmelt mcen se jao, jao Tcom te
a fria hol ^^^ ^^* dt^re stolana t holmélia\ dce ^ le glas
— i J§(Bnd'n la dm folket, vatt jao. jo, jao haode, som an
saoe, mte hmter vet, cen jao gqo ma dtt^ a jao jore ma sa
kOLor jao kone — i vefn la, hore dm %>ao ^ ^a — , ä jao tok
poa ma daz nye hgak}tnsi0ksera. a, vefn t, jao haode
foat att pcB ^ §oljer a fqo, ^ §om jao haode ve knma, a for-
jylta knåpa. a sa haode jao dai dtera bgakftnstroja.
a, vefn t, ale knaphola vore belaogda mce mcestgspejaot^.
a dcer vao, som an sqoe, utlaskata koser ba främste a
bgok. a sa sate jao poa ma dat nya hunjtnshceta, a
sa tok jao J^orkeJ^mpen t nmven, som jao haode foat mter fgor^
a jao vao ain sod'n kmr; jqo, vefn t! jao vao ^nte uhceh^-
sa gqo jao ma dit bol. mcen jao haor altt haot voar hare t
tao^kera, nor jao goar a vaska'' ^ §ga, a dm haode jao la
nu mte.
nor jao dga kom dit fram, sa sto ola pa gg^m, a han
justamént^ liasom qona, wao jao jek mter — for i vefn
^) Natanael. ^) gifta f. hustru. ') hos Stens, en gård i Elmhult.
*) Holmelia i Drangsered, ^/^ mil s. om Slätthult Elmhult, Gräppered
ock Rya (gästgifvaregård) äro liksom Slätthult byar i s. delen af Krog-
^, p öppna i, y (åt e, 0 till) ; a mellan e ock ce; m = vanUgt ä ;
a (tall) ; a slutet a (tal) ; co mellan a ock a; a = vanligt å ; 0
203 HAhh.: JON r SLÄTTHULTS FRIERI. 649
'% = ng; T uppBv. r; /t skon-, r; <^ = eng. w; J -- fig.
5. Ealfskinnet^y som du gaf mig,
det mest förargat mig: :{{
det har jag skurit sönder
ock kastat efter dig.
11 b. Jon i Slätthults frieri.
kort, är utmärkt med kvantitetsteckeii under a. — Skildringen är vidare
utförd ock gifven på svenska i Jon i Slätthult Halländska gränsbo-
lifvet, skildradt af August Bondeson (Sthm, Bonnier 1880).
I känden la min far, Nanne ^ i Slätthult, vet jag? Han
fick sin gifta^ ifrån Elmhult, där till Stens ^ Ock må tro där
var snält folk där bort i Elmhult. Men se jag, jag kom till
att fria bort hos de där stoUarne i Holmelia^, där till Olas
— I känden la det folket, vet jag. Jo, jag hade, som han
sade, inte bättre vet, än jag gaf mig dit, ock jag gjorde mig så
rar jag kunde — I veten la, huru det har sig — , ock jag tog
på mig de nye bockskinnsbyxorna. Ock, veten I, jag hade
ilktt ett par söljor af far, som jag hade vid knäna, ock för-
gylda knappar. Ock så hade jag den där bockskinnströjan.
Ock, veten I, alla knapphålen voro belagda med mässingsspejat ^
Ock där var, som han sade, utlaskade rosor både framtill ock
bak. Ock så satte jag på mig den nya hundskinnshättan, ock
så tog jag kyrkkäppen i näfven, som jag hade fått efter, far,
ock jag var en sådan karl; ja, veten I! jag var inte ohällig^
Så gaf jag mig dit bort. Men jag har alltid haft vår herre i
tankarne, när jag går ock vaskar^ så, ock det hade jag la
nu med.
När jag då kom dit fram, så stod Ola på gården^ ock han
justament^ liksom anade, hvad jag gick efter — för I veten
- »
sered socken; Skallekulla åter i no. ändan af socknen. ^) mässingstråd.
^) otreflig, oäfven. ^) vaska = gå for sig själf utan att hafva just
något att uträtta. ^) just (fr. justement).
a mellan (B ock a; 0 slutet ö (bön); & Öppet Ö (bjöm); a öppet
öppet O (son); O slutet o (bo); u öppet u (hund); u slutet u (hus).
650 LANDSMÅLSFÖRENINOaRNES pest i UPPSALA NOV. 187 9. 204
L il §> L v. ^Jocfca t, d, 8, 1, n (rt, rd, rs, rl, rn); /^ =-- ip ;
la, hore dee hao ^ ga mce gråna, mce poc^kana a dt^kera^.
nar vt jtgom te J^&rkay sa praotoms m ve, a vt haodom la,
som an saoe, tgolt om nan ttg. — sa str jao:
go dao, ola!
tak fa ^ ^(b! kom m(B in t stoa, saoe han.
sa str jao sa dtBra: hgon t kwtnfelka Trnna?
dqa grtna ^n. jqo, da% seta tne a spma, saoe han.
sa ji'gom vt m. a nar jao haode takat om alt hgpa
a kom te ana, sa lilat hu sa glgo, sa hu kekttt velt
stta ap tfrga Maken ^^. a, vqfn «, da% gamla J^o§lta^\
hu sate fram atn talrek, a dier vao a% hrejtva mce smar
pga a at m(B ost pga, a ola jek gat bjcelken ^^ t dat gamla
bolastoa^^ a tok natr atn S0lstop^^, a sa tok en ap
dat jwaola stopaflaska u hceha^J^tsta ** — mm tro, han vao
mte sngae ^ ^gtg, — a sate na pa boel, ^ ^^ ^^^ ®^ ?
stopen, a dat J^B^e ma te a supa ^t dcen, a dat pruta
m(B ma, a dat knofla^^ ma, a dat sate pga ma, at
jao skole <Bta ap sga m^et dar vao pa tälreken. a
— könen t tro — jao blat, som an saoe, justamént sa
sttne, ^ §a jao trode jao språk.
sa barja jao a sprgaka te ola.
jao ska sta justamént, toqo jao <b ggaen ceter. jao
tcegte a frawa, om ana inte kone fga flBta te ma; fa/t^ nu te
fQo ^ i^er, a mor barjar a bh gamel, a jans hao ^ el
brao t skalekala, a nu ce Jwcen balfl0ter m<2. han ftete
te grcepere, som t vefn. nu haor jgo, som an saoe, atn
brao hatmanspgol, a vefn t, jao vao ute a sgade kor t
htndaon^''; a, vefn t, d(B komer ap sa vakel, ^a dce satr ut,
som vgar hare haode sgat et — jao hao, ^ §om an saoe,
ai vcelstjgnater haon. a sa haor jao, som an saoe, fmhuset
fult a f(B, farutom dat S$Q noa§le bgasana; a sa haor jao
') flickorna. ^®) spinnrocken. *^) Kerstin i best. sing. *2) främre
gafveln. **) ryggåsstuga; eg. bjälkstuga. **) SöUstop m. silfver-
^t P öppna i, y (åt 6, 0 till) ; a mellan e ock (B; (B = vanligt a ;
a (tall) ; a slutet a (tal) ; CO mellan a ock a; a = vanligt & ; o
205 HALL.: JON I SLÄTTHULTS FRIERI. 651
^ = Hg; r appsv. T; h skorr. r; W = eng. W; j" = 8J.
la, hurn det har sig med grannar, med pojkame ock däkoma^.
När vi gingo till kyrkan, så pratades vi yid^ ock yi hade la,
som han sade, tält om någon ting. Så säger jag:
God dag, Ola!
Tack för det! Kom med in i stugan, -sade han.
Så säger jag så där: Han I kvinnfolken hemma?
Då grinade han. Ja, de sitta inne ock spinna, sade han.
Så gingo vi in. Ock när jag hade tackat om allihopa
ock kom till Anna, så blef hon så glad, så hon riktigt ville
stiga upp ifrån rocken >^. Ock, veten I, den gamla Kerstinan'^
hon satte fram en tallrik, ock där var en brödskifva med smör
på ock en med ost på, ock Ola gick åt bjälken " i den gamla
bolastngan^* ock tog ner en silfverstop ^^, ock så tog han app
den svarta stopflaskan ar härbärgskistan^^ — må tro, han var
inte snål då — ock satte hanne på bordet, ock så slog han i
stopen ock de körde mig till att snpa nt den, ock de pratade
med mig, ock de knuflflade^^^ mig, ock de satte på mig, att
jag skalle äta app så mycket där var på tallriken. Ock
— kannen I tro — jag blef, som han sade, jastament så
stinn, så jag trodde jag sprack.
Så började jag att spraka till Ola:
Ja skall säga jastament, hvad jag är gången efter. Jag
tänkte att fråga, om Anna inte kände få flytta till mig; för na är
far död, ock mor börjar att bli gammal, ock Jöns har det
bra i Skallekalla, ock na är Sven bortflytt med. Han flytte
till Oräppered, som I veten. Na har jag, som han sade, en
bra hemmanspart, ock veten I, jag var ate ock sådde kom i
hindagen^^; ock veten I, det kommer upp så vackert, så det
ser at, som vår herre hade sått det -— jag har, som han sade,
en välsignad hand. Ock så har jag, som han sade, fUhaset
falt af fU, föratom de två nordligaste båsen; ock så har jag
bägare; men drickstop neutr. ^^) kistan i tillbyggnaden p& östra gafvdn.
*•) knufEade. *^) här om dagen.
a mellan tE ock a; 0 slutet ö (bÖn); » öppet ö (bjSni); a öppet
öppet O (son); O slutet o (.1)0); u öppet u (hond); u slutet a (hoS).
652 LAKDSMÅLSFÖRENINQARMES PB8T I UPPSALA KOV. 1879. 206
U jy ^1 I, n ^i^^^^ t, d, 8, 1, n (rt, rd, rs, rl, m); /^ = Ijj;
mtn lele hcesty a sa hgor jao lotasi^r^^ t hejda, a aendga
hgor jao, som an sgoe, att brgo sntglahus ^' h^ma. a vt haom,
skon t veta, at brgo gresasQ, « hu gresa t htndaon^"^ a
haode celeva gresa. a dce vgo soa gohmltt^^, sa vt slopom
a gg^ mat^ en bgora tjenom d^ra, nBr vt tvtam te ö, for
vt haodom a tnte stovtBga. a soa feh jao ale kontra
utgå mor. dat fige dat anre mte m(B gt^, utan mor ggo ma
dom a hgonen ma. a hon a kat, dat fBlja gg^e/tn.
a vt bytom b^kera cettr fgor^ a jgo fek léle J^cempe-^;
a deer (b moettnb^n a m-hdastigntlse a ktvalbi^n a atn
hope ^ §almeva§. a som jao hgor justamént soda tt0st %
löga, sa teker jao dce ce sa ^Qltt a }oga lUe tblan,
da ^ $t9^r: o starke jeelte, stat os btl ajtveen sa v(el som
jgo, a jons w^, vt figom wgo ^ §t ophtsdate ^ §(Bg; a
dcer vgo, som an sgoe, tete ^ ^om vt haom et: dce (e, som t
vein, att paltataeke^^ pa boset^^ a sa at puta^* a att
Igoken a tu notahot^lceke. a wao kgor a sodet dmr
vgo pa löftet, dce fek jao t hop te a hgo s<§a ?, bga brpge-
kgoet a Igokekgoel'^^ a dm stora sdltekgoel; a drekatona
dat fek jao mte. a sa fek jao vrg^skopet a kgorahBla^^
a alei),^ latrbrofn, som vgo t a. a sagana a stBga-
skopa^'^ a scegalofta^, dat hgom vt te a ba hga a Icega
Ii f^ ^ <i?Ä^ stga da ^ ^at stg^. jgo fekfgo§aJ§tsta nuB brtene--
vtnskuttgen t a dat stora stopaflaska a sBlstopen a slo
t**, a sa fek jao hmgeMreet^^ a aie drcetera a dat grane
bgntgera; dtse <b, som an sgoe, brolopet t kgona a dat
vtse mtBna. a sa fek jao galbmgken^^ mm te a Icega styv-
rana t. vt haodom ^ga klgaka; maen sa jek jao te vrg^s^^
^^t\i ^ 3^^ haode norta sttfvra t galbcegk^n, som jao
^^) lottfår. De som föda f&ren, få vinterullen samt hvartannat lam.
") fårhuB. ^) lyckligt. ^^) Thomas a Kempis, Om Kristi efter-
foljelse (i sammandrag). ^^) lapptäcke. ^) sänghalmen. ^*) dyna.
^) bykkaret ^*) karhyllan, där träfat ock andra simplare kärl äro
uppstälda. ^^) skåp sammanbygda med sängen. ^^) rummet mellan
sängens ock stugans tak. ^*) slå upp i. ^^) Hängkläden äro tyg
h tP öppna i, y (åt e, 0 till) ; 6 mellan e ock a; ce = vanligt ä ;
a (tall); a slutet a (tal); co mellan a ock a; a =^ vanligt ä; o
207 HAhh.: JON I SliÄTTHULTS F&IEBI. 653
g = ng; T uppev. t; h ekorr. r; W = eng. W; J = SJ.
min lille häst, ock så har jag lottsöer^® i bygdeo, ock ändå
har jag, som han sade, ett bra smalahus ^* hemma. Ock vi ha,
skolen I veta, en bra grisso, ock hon grisade i hindagen^^ ock
hade älfya grisar. Ock det var så godhäUigt^^, så vi sluppo att
gå mer än bara igenom dörren, när vi tittade till hanne, för vi
hade hanne intill stugväggen. Ock så fick jag alla hönorna
ntaf mor. Dem fingo de andre inte med af, utan mor gaf mig
dem ock hanen med. Ock hund ock katt, de följa gården.
Ock vi bytte böckerna efter far, ock jag fick lille Kämpe*^;
ock där är morgonbön ock middagssignelse ock kvällbön ock
en hop psalmvers. Ock som jag har justament sådan röst i
lungan, så tycker jag det är så .roligt att sjunga litet ibland.
Där står: O starke hjälte, statt oss bi! Ock Sven så väl som
jag, ock Jöns med, vi fingo hvar sin uppbäddade säng; ock
där var, som han sade, efter som vi ha det: det är, som I
vet en, ett paltatäcke^^ på boset ^ ock så en puta^ ock ett
lakan ock tu nöthårstäcken. Ock hvad kar ock sådant där
var på löftet, det fick jag i hop till att ha säden i, både brygge>
karet ock lakekaret ^^ ock det stora saltkaret; ock drickstunnan
den fick jag med. Ock så fick jag vråskåpet ock karhyllan ^^^
ock all lerbråten, som var i hanne. Ock sängarne ock säng-
skåpen ^^ ock sängloften^, de ha vi till att både ligga ock lägga
i; för de stå där de stå. Jag fick fars kista med brännvins-
kuttingen i ock den stora stopflaskan ock silfverstopen att slå i ^^
Ock så fick jag hängklädet^^ ock alla dräkterna ock de granna
boningerna; det är, som han sade, bröllopet i Kana ock de
vise männen. Ock så fick jag gallbänken^^ med till att lägga
styfrarne i. Vi hade ingen klocka; men så gick jag till Vrås^^
marknad, ock jag hade några styfrar i gallbänken, som jag
med inväfda figurer, omkr. 1 aln breda, som hängdes rnndt kring stugan
ock betäkte öfre delen af vaggen. Mellan hängkladet ock gallbänken är
boningen. Hyllorna i bjälken äro prydda i kanten af »drätter», unge-
fär kvartersbreda. Boningen är af papp eller väf, målad. ^^) Gall-
bänken är flyttbar. ^) Vrå socken i Sunnerbo härad i Småland med
marknad.
a mellan ee ock a; 0 slutet ö (bön); & öppet ö (bjöm); a öppet
öppet o (son); O slutet O (bO): u öppet u (hund); u slutet u (hus).
654 LAND8MÄL8PÖRENINGARNE8 FEST I X7FP8ALA NOV. 1879. 208
?» <?» ^1 L V, tjocka t, d, 8, 1, n (rt rd, ra, rL ra); /? = ij;
haode J§<Bnt mte tntn lele hast — vt aem, han veta, oner
cekelaoet^^ t t^ya — dat tok jao mte ma, a sa jek
jao te ma;'ij. a, vefn t, jao J$0pt^ a% fto, a vgar hare
utsga, at jao J^tmte 'J^o kekstaoler pa Jcoa. sa S$0pte jao
Ugaka f» ^ ^at ptegana^ a m^r jao äga kom hatm a sate (^p
a, sa blat mg ^ ^a glgo, sa hu justamént tok te a grgata,
nor hu fek h^ra a% Tdgaka gga t stgä. a dte vao santj
jao gUmde a ncemnay jao fek fao^a jetftfispcels, som nga ^ le
t^BJcbatna.
— sa syr ola:
jao, dae mtBte la gao an; d(e véle la jao jakna, at ana
ft^e fleta. te sltsflt, saoe ^n, mcen jao haor tnte m^et a
fly m<B na^. nu skom vt fo^l gg^ ut i féhuset a sat om
krtatura.
sa jtgom vt ut t fcehuset.
dte vao en mtegd mte krtatur, t0te jao. — sa sir ola:
jao t^egte a je ana dat dtera hrohhta koa.
jao mcen^ saoe jao. no ^ ^ka dat h<Bra^^?
j6, ttda^^ (B %de ve jyl^ saoe ola.
jgo, d(B påsar brao, saoe jao,
'sat hcer, jon, hter haor jao J§q MBja kwte, ^ gao^ gohen a
peka pga J^o gråna kwte, $om ^ vore sa Itka enån som
att b^r.
sa stQ jao dter a ttegte Ute for ma S<^1, a sa saoe jao:
cBS^^ ana ska fleta te ma, sa vel jao alt hao dat ätna ^e|a
kwta förutom dat brgkda koa, saoe jao.
dce fga ^ {u mte, jon, saoe han.
mcen da taka jao a jek a saoe:
velen t tnte 1(b m^ hao kwta, sa könen -t behola d<eka.
sa jek jao hatmet. mten nor jao vao kornen te dara
skow, sa kom goben ester a ^Qpte a wgka mtse hafn:
jon, jon, vcenta jon! tiopte ^n.
^3) skjutslag; <eka fem. resa. ^) lemna hanne i hemgift.
^ W <>PPT'A i) y (^t e, 0 till); a mellan e ock i^; es = vanligt ä;
a (tall); a slutet a (tal); CO mellan a ock A; a = vanligt å; O
209 < HALL.: JON I SLÄTTHULT8 FBISRI. 655
g = ng; r uppsv. r; ti skorr. l; W = eng. W; j = SJ.
hade tjänat med min lille bäst — vi äro, kan veta, under
äckelaget '3 i Bya — dem tog jag med mig, ock så gick
jag till marknaden. Ock, veten I, jag köpte en ko, ock vår herre
utsåg, att jag [f5r]tjänte två riksdaler på kon. Så köpte jag
klocka för de pengarne, ock när jag då kom hem ock satte upp
hanne, så blef mor så glad, så hon justament tog till att gråta,
när hon fick höra en klocka gå i stugan. Ock det var sant,
jag glömde att nämna, jag fick fars getskinnspäls, som når till
tjockbenen.
— Så säger Ola:
Ja, det måtte la gå an; det ville la jag gärna, att Anna
finge flytta till Slätthult, sade han. Men jag har inte mycket att
fly med hanne ^. Nu skola vi först gå ut i fähuset ock se om
kreaturen.
Så gingo vi ut i fähuset.
Det var en mängd med kreatur, tykte jag. — Så säger Ola :
Jag tänkte att ge Anna den där brokiga kon.
Ja män, sade jag. När skall den bära'^?
Jo, tiden'* är ute vid jul, sade Ola.
Ja, det passar bra, sade jag.
Se bär, Jon, här har jag två röda kvigor, sade gubben ock
pekade på två granna kvigor, som voro så lika hvarandra som
ett bär.
Så stod jag där ock tänkte litet för mig själf, ock så sade jag:
Es'^ Anna skall flytta till mig, så vill jag alt ha den ena röda
kvigan förutom den brokiga kon, sade jag.
Det får du inte, Jon, sade han.
Men då tackade jag ock gick ock sade:
Viljen I inte låta mig ha kvigan, så kunnen I behålla däkan.
Så gick jag hemåt. Men när jag var kommen till deras
skog, så kom gubben efter ock ropade ock vinkade med hatten :
Jon, Jon, vänta Jon! ropade han.
'*) kalfva. '•) kalfningstiden (graviditeten). '^) Om.
a mellan (B ock a; 0 slutet Ö (bÖU); & öppet Ö (bjöm); CL öppet
öppet O (son); O slutet O (bo); n öppet u (hund); u slutet U (huS).
656 LANDSMÄLSFÖRBMIK6ARNE8 FBST I UPPSALA NO^ 18 79. 210
ti <?i ?y L n tjocfc» t, d, s, 1, n (rt, rd, rs, rl, m); /^ =- Ij;
w^, JQO baora jek.
vtenta^ vcenta^ jon t skrek en.
^^7 JQO jek eendpa.
jon, vtjenta! skrek e» ren vare; a sa sgoe ^n:
kom fram I du ska fg^ da% fi0a kwta,
doa vcende jao ma om, a sa saoe ^n:
du ska la m^e vao soa htad^- mo ^ §Qoe: du fook^ la
1<B en hqo kwta mte; fer (éla je ^ ^éka sa ^a^nt öiver**.
kom nu baora! tete ^n a dr o ma t armen,
nu vao ^n la nisdt a fga ma mm, han vele^ mee tro,
jQiina hgo ma te mget.
sa jtgom vt fram tjoen, a sa sopom vt J^epeskgal pga et a
tgkom enån t haon. a jweermor blat sa glgoj sa hu jek
fram a ggo os 'wao ^ '§tn syp te.
38) otålig."
lic. dat sy smaulcem^ana.
Berättaren talar Vessigemål (Arstads härad i mell. Halland), före-
dragandens eget mål; småländingarne föreBtällas vara från Unnaryds
da vcQ atn gau^ sy smaulcenfga, som skole j^-sag ud t
v<Betf,n a skaf a sag ^au^. man dat hwde la mte ved te a
felja lansvcejen vnte, udan dat Icoe au marklats^. sa kome
dat fram te att stol hodan^, som sto t blom; a da belja
sau grant, snål* vten strog ove ^ l. dter blee smaulantgane
stauane a vtonra sag^,
vefn t wa? scpe dcen Mefttaste laugt om leege^,
né, huij, sule vt dtE kuna veta! scpe htna.
d(B (B havet, tete han.
jaj dee m dee, tete dau htna m<e.
sa Icoe dat ^au om ho ^ ^at skole koma över h(pvet.
vefn t WQ? scpe dcen klefttaste lau^t om Ice^e.
^) utkomst, uppehälle. ^) togo vägen öfver åker ock äng. ') linland.
h W Öppna i, y (åt e, 0 till) ; a mellan e ock eS ; c^^ = vanligt ä ;
a (tcJl) ; a slutet a (tdl) ; CD mellan a ock a ; a = vanligt ä ; O
211 HALL.: DE SJU SMIlÄMDINGABNE. 657
^ = ng; r uppsv. r; /t skorr. r; w = eng. w; j" = gg.
Nej, jag bara gick.
Vänta, Yänta, Jon! skrek han.
Nej, jag gick ändå.
Jon, vänta! skrek tian än värre; ock så sade han:
Kom fram! Du skall få den röda kvigan.
Då vände jag mig om, ock så sade han:
Dq skall la inte vara så hiad^^. Mor sade: da fUr la
låta honom ha kvigan med; för eljes ger däkan sig rent öfver''.
Kom nu bara! tykte han ock drog mig i armen.
Na var han la nödig att få mig med. Han ville, må tro,
gärna ha mig till måg.
Så gingo vi fram igen, ock sä söpo vi köpskål på det ock
togo hvarandra i hand. Ock svärmor blef så glad, så hon gick
fram ock gaf oss hvar sin sap till.
^^) blir alldeles förtviflad.
lic. De sju småländingame.
socken i Småland (Västbo härad). Trykt med annan ljudbeteckning i
Halländska sagor af A. Bondeson, nr 33.
Det var en gång sju småländingar, som skalle ge sig at i
värden ock skaffa sig råd'. Men de hade la inte vet till att
följa landsvägen inte, utan de lade af markledes^. Så kommo
de fram till ett stort hörland 3, ^om stod i blom; ock det böljade
så grant, snart^ vinden strök öfver det. Där blefvo småländingame
stående ock vidandrade sig^.
Veten I hvad? sade den klyftigaste långt om länge ^.
Nej, har skalle vi det kanna veta! sade de*andre.
Det är bafvet, tykte han.
Ja, det är det, tykte då de-andre med.
Så lade de råd om har de skalle komma öfver hafvet.
Veten I hvad? sade den klyftigaste långt om länge.
*) när. 5) förvånades högeligen. Jfr vidander. *) efter en stund.
a mellan ^ ock a; 0 slutet O (bön); ö öppet O (bjöm); a öppet
öppet O (son); O slutet O (bo); « öppet U (hlind); u slutet n (hU8).
658 LANDSMÅLSFÖEENINGAENES FB6T I UPPSALA KOV. 1879. 212
U i^ ?i h V. tjocka t, d, 8, 1, n (rt, rd, ra, rl, m); /? = Ig;
néy huii 8ule vt d(B kuna veta! scpe htna.
> vt S(B ta a serna (9vq havety tete han.
jUy dee s<B vt, tett dau hma mm.
sa h(Bvdt dat sag natr pau bugen^ a sa krobe dat pau fvra
f&ttr ijifnom hBhlantt^, mcen snQ,l^ ^^q% sa vört komna pau
htn stan, sa borja dat a onra, es'' dat vore mm alt.
m^e sa^na dat la n^tn^ sa dat intt jore^; maen d& vcp la
<endau ^ntt sau gst a vcp veser pau stn scpg.
vefn t wa? scpe dcen Mefttaste laugt om laege.
néj huft stde vt dm kuna veta! sq>t hma.
vt s(B ta a MBkna mttj t0te han.
ja, dm sm vt^ tett dau htna mm.
sa vcp dar fa§l atn, som ftmkna:
öw, J^wg% ttiq^ fttiay frnm^ smks.
néy da blat m/e sy.
sa vcp dar atn atn^ som ttmkna:
an, J§wga^ thq, fua^ frnm, smks.
né, da blat ^ntt sy.
sa vcp dar atn trety som tvmkna; a sa jek tt lönt ^vtr:
an, J^ioga, tka, fua, fmm, smks.
né, da blat mtt sy mndau; fo ^ §e, dmn som ^mkna, han
glemdt altt a tcp sag fml mm t kmkntgtn. sa stot dat
dmr a onra tjan.
vefn t wa? scpt dmn kiefttastt lau^t om Imgt,
néj hm sult vt dm kuna veta! scpt htna.
vt sm tco a J§f3tia nmstttna t mtn smB^/tasky a sa sm
vt ^mkna heltna, tett han.
ja, dm sm vt, tett dau htna mm.
sa fimndt dat nmstMia t sm^tl, ^^mn atnt mtt ^ <lmn anrt.
mmn sa vcp dar J^o, som hapa^ te a prega^^ t sama hol,
Ä snål ^^at sa skolt ttmkna bBtttna, sa vcp dok^ la ^ntt am smks.
^) om. ®) upprepning = det gjorde de inte; vanlig i halländskan.
j, tp öppna i, y (åt e, 0 till) ; a mellan t ock m; m = vanligt ä ;
a (tall) ; a Blutet a (tal) ; CO mellan a ock a; a = vanligt å ; O
213 HALL.: DE SJU SMÅLÄNDINGABNE. 659
«
g = Hg; r uppev. r; /t skorr. r; w = eng. w; ^ = fl|j.
Nej, bur skulle vi det kunna veta! sade de-andre.
Vi skola ta ock simma öfver bafvet, tykte han.
Ja^ det skola vi, tykte dä de-andre med.>
Så häfde de sig ner på buken, ock så kröpo de på fyra
fötter igenom hörlandet ^. Men snart* de så voro komna på
andra sidan, så började de att undra, es^ de voro med alla.
Inte saknade de la någon, så de inte gjorde^; men det var la
ändå inte så godt att vara viss på sin sak.
Veten I b vad? sade den klyftigaste långt om länge.
Nej, hur skulle vi det kunna veta! sade de-andre.
Vi skola ta ock räkna efter, tykte han.
Ja, det skola vi, tykte då de-andre med.
Så var där först en, som räknade:
En, två, tre, fyra, fem^ sex.
Nej, det blef inte sju.
Så var där en annan, som räknade:
En, två, tre, fyra, fem, sex.
Nej, det blef inte sju.
Så var där en tredje, som räknade; ock så gick det laget öfver :
En, två, tre, fyra, fem, sex.
Nej, det blef inte sju ändå; för se, den som räknade, han
glömde alltid att ta sig själf med i räkningen. Så stodo de
där ock undrade igen.
Veten I hvad? sade den klyftigaste långt om länge.
Nej, hur skulle vi det kunna veta! sade de-andre.
Vi skola ta ock köra näsorna i min smörask, ock så skola
vi räkna hålen, tykte han.
Ja, det skola vi, tykte då de-andre med.
Så rände de näsorna i smöret, den ene efter den andre.
Men så var där två, som happade^ till att sticka i samma hål,
ock snart de så skulle räkna hålen, så var där la inte mer-än sex.
^ råkade. Jfr eng. hap ock tO happen.
a mellan <B ocV. a, 0 slutet Ö (bÖU); B- öppet ö (bjöm); a öppet
öppet O (son); O slutet O (bO); » öppet U (buud); u slutet U (hUS).
Sv, landsm, N. B. L 44
660 LANDSMÅLSFÖRENINOAEKES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 214
U il ?7 I n ^oc>^«^ t> ^> s, 1, n (rt, rd, rs, rl, ni); ^ = Ij, q;
dau vcp da ^ (Jau bUt atn hi^le. a d^r gau da% sy smau-
Itemgana a latda aete ^ ^aen syne €en t dcene d(p.
lid. et vetnesmatd ve au^t^ harasiuet
Berättaren talar VesBigemål (Årstads härad i mell. Halland), före-
dragandens eget mål ; Sven Johan Hansson talar Asigemäl (längre söderut
j6y de, vco nu sau, sa dcen dtBkne gamle jon t halalelcan
lau d0er t bteken. sa hcode han en mau^ som hatte bafl, a sa
ain dote, ^ §om hatte s^sela^ a dat feke nu koma te jenevco
^*g> f^ w ^omati véle hco t^eda pau ho ^ ^aen gamle vco kornen
om et^, a sa vco swcen joan hconsen t bekstarp^ han va>
stcemde ^ le vetne, ^ •
sa skole fa§l bgfl fram a sta^ ho ^ ^a vco, mcen
han blat sau keede, ^ ^a han kone mte sta att endaste or, udan
han bcore kcosta s&g natr pau golet a skole vtsa, hor goben
lau dar t bceken.
sa kalte dat fram s^sela, a hon hcode atn ItWn glot^
pau armen^ a dcen skr eg. sa ste ^ gisela:
JO — Ks'S-S'S-s — da vco — Ks-s-s — sau —
Ks-s-^^s-^s — sa fcpr — h'S'S-s'-s — [hastigt:] lau, jco lau
deer t bceken — 'S''S'S'S'S''s!
né, da blat tgen beje pau dceta vtset.
sa skole swcen joan hamsen fram a vetna, a sa
fek en fa§l gau äten. sen sco domari ^(e en:
kom nu t hog eäns hceld, sa at du t^enttg Icege ^ tel
a t^enttg tar tfran vad du vet.
sa bor ja swcen joan hconsen:
se bafit'1 hcok altt vu/it atn sod^n tuelta^ ^ekelten,* kwi
sa. mcen jco ce fed t senehh^jdn, a d<Bti hcodom vt et pau da
vtsety sa vt audom fa/tst atn frokost, da vél sta vt togom Itde a
*) var omkommen. ^) barn. ^) stygt, fasligt.
h W Öppna i, y (åt e, 0 till) ; a mellan e ock ce\ ce ^= vanligt a ;
a (tall) ; a slutet a (tal) ; CO mellan a ock a\ a = vanligt å ; 0
216 BALL,: BTT TITTNESMIl VID ÅRSTADS HÄRADSBÄTT. 661
^ = ng; r uppsv. r; /i skorr. r; M? = eog. w; ^ — 1^.
Dä var där dä blifvit en borta. Ock där gä de sjn smä-
ländiDgarne ock leta efter den sjunde än i denna dag.
lid. Ett Yittnesmäl vid Årstads häradsrätt.
på gräusen till Halmstads härad i mell. Halland), hvaremot dommaren
naturligtvis skall anses tala högsvenska.
Jo^ det var nu sä, sä den där gamle Jon i Ballalyckan
läg död i bäcken. Sä hade han en mäg, som hette Bertil, ock
en dotter, som hette Cecilia, ock de fingo nu komma till SkOnevad
ting, för dommaren ville ha reda pä hur den gamle vac kommen
om det ^ ! Ock sä var Sven Johan Hansson i Bökstorp, han var
stämd till vittne.
Sä skulle först Bertil fram ock säga, hur det var. Men
han blef sä rädd, sä han kunde inte säga ett endaste ord, utan
han bara kastade sig ner pä golfvet ock skulle visa, hur gubben
läg där i bäcken.
Sä kallade de fram Cecilia, ock hon hade en liten glutt^
pä armen, ock den skrek. Sä säger Cecilia:
Jo — hyss-s-s-s-s — det t^ar — hyss-s-s-s — sä —
hyss-s-s-8 — sä far — hyss-s-s-s — [hastigt:] låg, ja läg
död i bäcken — ss-s-s-s-s-s!
Nej, det blef ingen besked pä detta viset.
Sä skulle Sven Johan Hansson fram ock vittna. Ock sä
fick han först gä eden. Sen sade dommaren till honom:
Kom nu i häg edens helgd, sä att du ingenting lägger till
ock ingenting tar ifrän hvad du vet.
Sä började Sven Johan Hansson:
Se Bertil har alltid varit en sädan räligt^ skickliga karl
sä. Men jag är född i söderbygden, ock där hade vi det pä det
viset, sä vi äto först en frukost, det vill säga vi togo litet att
*) skicklig hygglig, vänlig.
a mellan (B ock a; 0 slutet ö (1)Ön); B öppet 5 (bjöm); a öppet
öppet O (son); O slutet O (bo); u öppet U (hlind); u slutet u (hus).
662 LANDSMlLSFÖKBNINGilRNEB FK8T I UPPSALA NOY. 1879. 216
t) if ?y h % *3^cJ^a % d, 8, 1, n (rt, rd, rs, rl, rn); ^ = 1ij, y;
btda t, %^an vt jekom fé>ä a sia, a sa sa d(eft f^am Mokan
§^i sa vcp da, atn fttohast^ a sa klokan celeva sau vcp d& da-
vek, a sa klokan tu sa vco da tmda, a sa fnam
klokan fcem sa vco da metiaftan; a sa nauk vi hcodom slcpet
tfhau vos^ a komom hem, sau fekom vt kwaelsmcnd, mcen htBit t
skohajd'n hcsh bkuga dat ^nte sau; fak han ^da dat falast fkokasi
a sa davQk a sa imda a sa ktvcelsmcod, mten sa bkuga
dat wcokken maftnbid éla mekaftan, a da tBkek jm a
§tt te aukntg.
ja far be v^tnet hala saej te saken, S(p domän.
jco, se bokfl hcos, altt vuh,t ain sad^n tillta ^ekehek km
sa, sa vcp da atn maeitnj sa kom bokfl a gauane —
mcen se nu hcoft da vuiit pau da vtset, sa lela ^att^selta^ kftiatu^
hcp t 'dia 'vaiidelta ttek joiit skcpe pau vauka ^je/t, foti naut*,
jco kom a dcetgane'^ nätet kohqven, sa sau jco tydélet,
dat hcode vutit tge^ fok da vco h,oga ve tioga.
Dommaren: dttta hOfi JU tnte hit!
JCO, se bakfl hcoti altt vuitt atn sod*n kcelta ^ekeltes. koA
sa. sau am ma/tnen sau kom ba/tfl a gauane, a sa steh
han, da vco sau a sau mce /bp/t. a dau vcp da, kan veda^
tgenttg ant a joka, cen vt mcetom je vos te dkcegse
a Mga. a han gco vos J^q syba, tgan vt jekom, a sa
nauti vt hcodom ktgt tf^au vos, sa fekom vt J^o syba. a sa om
sandan sa skole goben begivas, kan veda, a dau fekom
vt wooit stn bk0^tva kwatts oveh, kqgan a J}o syba te
dat; a sa naut% vt hcodom begkqvt Jn, sa to b(^tl tn vos t
sa'gnastuan a feerna vos 'hékttt 'hipgeht, fok bofyfl hcofi
altt vutd atn sod'n k(Blta ^ekelteti kok sa. mce tko vt hcodom
^augt a gau, f&kvt hcodom oveh atn mil te gakkan. ■
A. Bondeson.
^) slutat att slå. *) Lilla Kjershult ar en by i Drängsered socken ; likaså
Bokstorp. Sköne vad är Årstads härads gamla tingsplats i Vessige socken
h W Öppna i, y (åt c, 0 till); a mellan e ock ee; ec = vanligt ä;
a (tall) ; a slutet a (tal) ; CO mellan a ock a ; a = vanligt å ; O
217 HALL.: ETT YITTNESMÄL VID ÅRSTADS HÄBADSRATT. 663
g = ng; r uppsv. r; /i skorr. r; W? = eng. w; ^ = Étj-
bita i, innan vi gingo ut att slå. ock så så där fraiu[åt] klockan
sja så var det en frukost, ock så klockan älfva så var det dag-
vård, ock så klockan tu så var det middag, ock så fram[åt]
klockan fem så var det merafton; ock så när vi hade slagit
ifrån oss^ ock kommo hem, så fingo vi kvällsmat. Men här i
skogsbygden här bruka de inte så ; ft^r här äta de först frukost
ock så dagvård ock så middag ock så kvällsmat Men så bruka
de hvarken morgonbit eller merafton, ock det tycker jag är
skit till ordning.
Jag får bedja vittnet hålla sig till saken, sade dommaren.
Ja, se Bertil har alltid varit en sådan räligt skicklig karl
så. Så var det en morgon, så kom Bertil (ock) gående —
men se nu har det varit på det viset, så Lilla Kjershults® kreatur
ha i alla evärdeliga tider gjort skada på våra ägor, för när
jag kom (ock) dängande^ neråt kohagen, så såg jag tydligt,
de hade varit inne, för det var röka vid röka.
Dommaren: Detta hör ju inte hit!
Ja, se Bertil har alltid varit en sådan räligt skicklig karl
så. Så om morgonen så kom Bertil (ock) gående, ock så säger
han, det var så ock så med far. Ock då var det, kan veta,
ingenting annat att göra, än vi måtte ge oss till Drängsered
ock ringa. Ock han gaf oss två supar, innan vi gingo, ock så
när vi hade ringt ifrån oss, så fingo vi två supar. Ock så om
söndagen, så skulle gubben begrafvas, kan veta, ock då fingo
vi hvar sin brödskifva tvärs öfver kakan ock två supar till
den; ock så när vi hade begraft honom, så tog Bertil in oss i
sockenstugan ock fägnade oss riktigt hyggligt. För Bertil har
alltid varit en sådan räligt skicklig karl så. Må tro vi hade
långt att gå, för vi hade öfver en mil till kyrkan.
A. Bondeson.
^) dänga gå fort med långa steg.
a mellan CB ock a; 0 slutet Ö (bön); 9 öppet ö (bjöm); a öppet
öppet O (son); O slutet O (bO); u öppet u (hund); u slutet u (hus).
664 LANDSMAlSFÖBENINGARNES fest i UPPSALA KOV. 1879. 218
/^» ./^ = ta ; ^J = dj ; i, g vanligt k, g;i\g framflyttade (pnepal.) k, g;
Från Skåne.
12. am ktev&fif honan o dkag&n,
iNedanståeBde, gamla ock vidt kringspridda, eaga meddelas här ord
för ord såsom den blifvit berättad af en bonde i Hörby socken, Frosta
härad ock Skåne. Uppteckningen angifver således ej mindre den nakna
händelsen, sådan den genomgår alla öfverlemningar af sagan, än äfven
egendomligheten i skånska allmogens sätt att uppfatta ock utbilda en
slik lemning, samt därjämte uppteckningsortens mål, så i ord som
talesätt (dels af skånska, dels af skånsk-svenska, dels af blott högsvenska
ord), ock, hvad minst bör förbises: skåningens sätt att föredraga.
Man lärer finna, att han är, i sistnämde omständighet, fult för
fullo nordbo : frisk, rättfram, full af lif : ojämn, fåordig, sakta, stundom
tyst talande (liksom skogen!).
Med få ord: vår skånska folkberättelse — på hvilken det of van
(vidt eller bredt) 'sagda kan i sin mån lämpas — framlägges här sådan
den lefver hos folket».
På detta sätt inleder Rikard Dybeck den folksaga, meddelad af
magister Fritz Rolf Ask, som han trykt i Jiuna för 1848, s. 38 — 42,
ock som här nedan återgifves. »öfversättning, ordförklaring, anmärkningar
ock annat sparas», fortsätter han, »för en liten samling af sagor på
svenska landskapsmål, hvilken samling nästa år skall utgifvas», men som
mellertid aldrig utkom* Sagan intogs sedan med svensk öfversättning
i den af J. G. Carlén utgifna Svenska familjeboken II (Sthm 1851),
8. 7 — 15, samt med tysk öfversättning i Firhemichs Germaniens völker-
stimmen III (Beriin 1854), s. 838—842. Då mellertid alla dessa tryck
de va en hona, sam skola geo t masJcan^ o höga hhcena^.
nok han kam ap et shjj^a^, so h0tiåa han po avstan et
tPVfSf^^^* ^0da, hasam de häda vad non slån^ cela en kviija
% haknsn0j fok o jt se^. so je'^ honan hetd o skola satyva de
va; do leo dak en stok d/iaga tya t holan^. honan ttta
'hy o fe^ SQi ojuf^ad o hlat so /tefede/t, so han spkcont^^ tehåga.
d^ggan ha nam^^, ad han skola va so go o jcelpa ^n ud da^•'
*) skogen. ^) ved. *) eller st^1^a, *) eller tfijlfaht ömkligt. *) slagen.
•) till att ge sig, jämra sig. ^) eller ^>^, j>//. *) Ordet kullan (kulan)
som Dybeck har, är ej bekant på orten. ®) eller /VJ, f>Jg['.
h tP öppna i, y (åt 6, 0 till); a mellan e ock ce; (S vanligt ä; a
(tall); a slutet a (tal); O) mellan a ock a; a = vanligt å; 0 öppet O
219 8KÅNE: OM RAFVEN, BONDEN OCK DRAKEN. 665
p = Dj (n mouillée) ; g = ng ; /^ = akorr. r ; U» = eng. w ; j" = sydsv. fi|j.
Från Skåne*
12. Om räfven, bonden ock draken.
nu äro föga tillgäDgliga, omtryckes sagan, som vid landsmålsforeningarnes
fest föredrogs af Friherre Djdrelou, här å ny o, sä mycket hällre som
vi lyckats få hanne på ort ock ställe öfverflyttad till landsmålsalfabetets
noggrannare beteckning.
Denna öfverRyttning är värkstäld af fil. kand. N. Olséni, som dels
förut vistats ett par år på kondition i Hörby, sagans hemort i dess här
gifna form, dels nu särskildt genom muntligt meddelande med ett par i
socknen födda bönder skaffat sig för omskrifningen nödiga upplysningar.
Målet äger i vissa fall dubbla former jämte hvarandra, lika godkända af
bruket. Af sådana former är den ena intagen i texten, den andra med-
delad i not. Särskildt växla preepalataler ock dentipalataler : ^ ock Jg*^
g ock §j (mefl icke /^, ^5). Aksent är i flerstafviga ord utsatt, så ofta
ordets första stafvelse icke har gravis (med åtföljande levis^).
Högra sidans text är aftrykt efter Runa, I de icke få fall, där
den nya texten i ljud ock former, ock äfven ordförråd^ från denna senare
af viker, bör naturligtvis den nya anses för den pålitligare. Några af
skilj aktighetema kunna bero på olika tid ock några möjligen på olika
mål inom samma socken. Dybecks text återgifves här med alla sina in-
konsekvenser ock en del tämligen uppenbara fel utan annan förändring,
än att några tryckfel blifvit rättade.
*) Efter EOCKB terminologi i hans Språkhist undersohn, om svensk akcmt.
Lund 1878.
De va en bone, som skulle g& i marken^ å hngjga bränne^.
Når han kom opp ett stiche, så hörde han på afstånn ett
yntjelit lade, liasom ded hade vad nån slaven ^^ ella en qninga
i barnsnö, för å ge si^ Så ge bönen borrt å skulle se va de
va; då lå der en stor Dragé inge i kullan ^ Bönen tittade
ing, å fich se ojured å ble så rädder, så han språnt^^ tebaga.
Dragen ba'nom" adt han skulle va så go å hjelpa*n ud der-
10) äfven Sph,(J[yg sprang. i^) honom. Här kunde man också förmoda
&9 ^n Atn; men jcelpa ns>fn längre ner kan endast förklaras så att
nam är förkortning för honom.
mellan ce ock a; 0 slutet ö (bön); & öppet O (bjöm); a öppet a
(son); e öppet O åt Ö till; o slutet O (bO): U slutet U (IIU8); U = fr. GU.
J
666 LAND8MÅL8FÖRBNINGABN£S FB8T I UPPSALA NOV. 18 7 9. 220
^5"» /? = ^3 J ii; = dj ; ifc, g vanligt k, g ; J, ^ framflyttade (praepal.) k, g;
frau^\ néy sg, bönan, du iideti me! fnten d^Qgan så, ad
am han vela bafia jcelpa nam da^f^åuy so vela han jfstta ^n so
gat ijén. honan je do tebaga o to stätnan fii.au ho'lad, so
dtiagan kam ud. o df^agan l^nta sm fxeelsa^a^^ soy ad han
b^d an % a^lcalan^^. Uoda ja inta dedj sa bonanj ad du
skola bida me, fetv sodan sl^jt Jsénsfi ja. dfiagan svoMif
ad gat de IfBineis ålti mce ont. de va lojn, sva^a bonan^
fsf^ am ngn j^,\ me gat, so ska ja jq^a ^n gat tjén, o do
feo vt sQga damatia t sagan, sa bönan, de e ja nejden,
mte, sa d^agan; o dt f eldas udad véjan. n§k dt nu häda
geod et st^Jj-a, so je dati et gamalt 0g^^ o bed t tuB^na^^.
so sa bönan te égad: had^'^ ska gat belénas mee? m<B ont,
sa égad. heti kan du 5?'* ded? sa bönan, jo, fok e ja
og o tjiti'^^ dtiq fkest, so feok ja gg fqa; mten %in ja blav^
gamal o tnta tytt mqtk, so feott ja geo o swcelta'^. dak
fe bönan tnta nod mcehal. — sm je dt léyofi udad; do
meta dt et feofi, sam je o bed po mdttkan. do sa bönan
te féoaad: had ska gat belånas mce? mes ont, sa féohod.
hett kan du st ded? sa bönan, jo fofi am samoAan feofv
ja gqo o b^^tia mtt to'^^; man ne^ hésfn kémoti, feos, ja geo
o fkysa, fe^ do ta dt töad eo me. — sm je dt léyoK udad;
do fe bönan syn po en gamal tt,<BV, sam je ^0 luska^ t
boskana. so sa bönan te dkqgan: bta h(e% et hda guan, mcen
ja geo^ bext. do spM^yefi bönan betd te Mkvan o v0Ja^
nam t q^ad o su te* ^n: st ad gat ska belénas mce gat, so
ska du fqe atn eo mtna Itgasta^^ gtiisa o att eo mtna hgasta
lam o atn eo mma gxanasta jtBsltya, ja hq^ po mtn geok.
Äd/t ska ja do jqt^a? sa kévan. jo, mqd me po véjan, fe^
ja hqh, en d^qga o g^<Bla mce hceti hcena'^^. jq, sa M^van.
ne ti dt nu hqda geod et st^Jg^a, so mqda^^ dt tukvan. go
da, mtjgral, sa bönan; tak, sq ttévan. had ska gat belénas
^2) eller dohfkéo. ") Ordet fticelsatia nyttjas blott i biblisk mening;
uttrycket borde varit: Iqnta ^n. ") benet. ^*) eller 0§J. ^^) tufvoma.
") hvad; äfven ha. '«) säga. i») förmår; ty, tydde, tytt ^o^ eJler
>f W öppna i, y (åt é, 0 till); a mellan e ock (S\ €6 vanligt ä; a
(tall); a slutet a (tal); 00 mellan a ock a; a = vanligt å; O öppet O
221 SKÅNE: OM RÄFVEN, BONDEN OCK DRAKEN. 667
9 = DJ (n mouiJlée); g = ng; /i = 8korr. r; W = eng. W; j' = Byd8v. fijj.
frau. »Näei,» sa bönen, »du bider mej!» Men dragan sae, adt
om han ville bara hjelpa 'nom derfrau, så ville han görarn så
gott igen. Bouen ge då tebaga, å to steinen frau bolled, så
dragen kom ud. Å dragen lönte sin frälsaVe" så, adt ban
bed'en i ånkelen^^. »Trodde ja inte ded», sae bönen, »adt du
skulle bida mej, för såddan släjt känner ja!» Dragen svårte,
adt gott de lönes allti mä ont. i>Ded va löjn!» svårte bönen,,
»for, om nån gör mej gott, så ska ja görarn gott igen. Då
fau vi aöga dommare i sägen», sa bönen. »De e ja nöjder
mä», sae dragen, å de följdes ndad väjen. Når de hade nu
gaud ett stiche, så ge der ett gammelt ög å bed i tuorna^^
Så sa bönen te öget: »had^^ ska gott belönas mä?» »Mä ont»,
sa öget. »Hår kan du sia^^ ded?» sa bönen. »Jo, for e ja
ung å tyer^* dra frist, så faur ja go föa, men sin ja bler
gammal å inte tyr mera, så faur ja gau å schvälta». Där
fich inte bönen nåt mähåll. — Sin gich di länger udad; då
mötte di ett faur, som gich å bed på marken. Då sa bönen
te fauret: »bad ska gott belönas mä?» »Mä ont», sa fauret.
»Hår kan du sia ded!» sa bönen. »Jo for om sommaren faur
ja gau å bära mitt to^', men når hösten kommer, faur ja gau
å frysa, for då ta di toed å me». — Sin gich di länger udad^
då fich bönen syn på en gammel räf, som gich å luska^^ i
boskanna. Så sa bönen te dragen: »bia här ett lide gran, men
ja gaur borrt». Då springer bönen borrt te räfven å hvyska**
'nom i örad, å sir te'n: »si adt gott ska belönas mä gott, så
ska du fau en å mina ligaste^^ grisa a ett å mina ligaste
låmm å en å mina grannaste gdslinga, ja har på min gaur».
»Hår ska ja dau göra?» sa räfven; »jo, möd mej på väjen, for
ja har en dragé å gräla mä här bänne^^». »Ja», sa räfven.
Når de nu hade gaued ett stiche, så möda^" di räfven. »Go
da Michel!» sa bönen; »tack!» sa räfven; »bad ska gott belönas
SVtelta. ^*) tQ subst. n. ull. 22) luska promenera, gå makligt ock
bekvämt. ^3) hviekade. ") likast bäst; lik adj. bra, duglig. 25) här
borta. 26) möta.
mellan ee ock a; 0 slutet O (bOU); 9 öppet ö (bjöm); a öppet a
(son); e öppet O åt Ö till; o slutet O (bO); U slutet U (huS); U = fr. OU.
668 LAKBSMÄLSFÖRBNINOARKES FEST I UPPSALA NOY. 187 9. 222
JT^ /^ = la ; </^ =4i ; *» g vanligt k, g; J, ^ framflyttade (pr»pal.) k, g;
m(B? sa bönan; m(B gaty sa kévan, nu Äg m uBogad^^ po
dcen k(eta damaitan, sa bönan, o nu ska ja vcel ha keda po
mm modpaht^^. kévan vela do ha o veda, had dt thxetas
am. do svatia bönan, ad han häda jolpad d^agan ud eo et
hol d^k h(Bna % båtijad. o stmis bed han me, de va vtél
tnta fuet? nce, Jcdfn hélek, sa kévan. ja vel geo o Ma,
am de e sant m su. so feldas dt ad, o neti dt do
Team te holan, tita tiévan ly o så^ ad han tnta fe
kam dah, vjja. dqd ska du feo sai, sa dragan o • kk0b so
tf) t holan. do v^yjg^a^^ tuévan ad bonan^ ad han skola
tMla stdman /e/t ho'lad, sam han dsa joua, nu blat dkagan
^ya en ga'g tniU^^, o kévan vela ha betalmy foh de han
vad abekat^^, mcen bönan vela inta folja mce hémad o j% nam
dl lovada leejgi^okbidana^'^. n^, sa bönan, du fqoh, s<bP^ Ifjba
hem o hcelsa ftiau me, so* feok du va dok e lovad, tiévan
han leb oostå, o neti han kam te géokan, tati han véjan te svma-
husad\ d(Bk va såan mm en hal snais^ 6/iö gktsa. tiévan hélsa
ftiau bönan, ad han skola ha atn eo hansas^^ Itgasta giitsa. de
kan du veel feo, sa söan, mcen la me Imsa fest jat^ ded,
sa kévan; hékpo^^ söan sétott se po cenan o dtio te o sktitga
do kam daK en hail snats gMsabyd^ya %y t svtnahusad^ o
<Bs^'^ inta tiévan tad te o sp^ya dakftiåu, häda han blqid te
en makanmad^^. sm je tiévan te goosahusad o vela ha lida;
hcelsa so po goosan, sam va man ya dom, ad han skola
hg gm eo hans gt^nasta j^shya. de kan du vcel fqo, sa
geo san, mcen vi e so mifgada^^^ so vt behéva to^ vas fest
j0kan ded do, sa tiévan, geosan je do mee hatla gBOsa-
Ifpyan*^ ud i ddman, sam loo ve géokan, a tiévan je mm te
ddman o vcenta po tomyan*^, ad han mata feo hd o atda.
mcen geosan bg nam bta, te dt kam te lans. dmti seo tiévan
se åsa bed^ån, do je han htm te feokahusad o kam ty
^^) eller kaugad råkat. ^8) Ordet vederpart är obekant på orten. Ha reda
på = få fatt i eller få bukt med. 29) eller ViyJfa. '*) ännU d. v. s.
en gång till. 31) advokat. ^^) eller Icejfek-, ^) själf. *♦) ett hälft tjog
h tP Öppna i, y (åt e, 0 till); a mellan e ock cS; m vanligt ä; a
)tall) ; a slutet a (tal) ; a) mellan a ock a; a = vanligt ä ; O öppet O
223 skAne: om räpvbn, bonden ock draken. 669
t; = nj (n mouillée); g = Dg; ^ = skorr. r; W = eng, W; ^ = syd8v. nj.
mä?» sa bönen; i>mä gott», sa räfven. »Nu ba vi raugad på
den rätte dommaren!» sa bönen, »& nu ska ja väll ba rea på
min vederpart^!» Räfven ville då ba å veda, va di trättes
om; dau svårte bönen, adt han både bjolped dragen ud å ett
bol, där bänne i barrjed, »å strais bed ban me, de va väll
inte rätt!» »Nä, katten bäller!» sa räfven, »^ja vill gau å titta,
om ded e sannt, ni sier». Så följdes di ad, å når di dau
komme te kullan, tittade räfven ing, å sa att ban inte ficb
råmm där inge. »Ded ska du få se!» sa dragen å kröb så
ing i kullan. Dau vinkade räfven åd bönen, adt ban skulle
trilla steinen for holled, som ban os^e gjore. Nu ble dragen
inge en gång inu^^, å räfven ville ba betalning for ded ban
vad abekat'^; men bönen ville inte följa mä bemad å gi 'nom
de löfvade läcberbidana. »Nä», sa bönen, »du faur säP^ löba
bem å bälsa frau me, sä faur du vad där e löfvad». Räfven
han löb åsta, å när ban kom te gauren, tar ban väjen te svina-
bused; där va soen mä en bal snes^ bra grisa. Räfven hälsa
frau bönen, adt han skulle ha en å banses ligaste grisa. »Ded
kan du väll fau», sa soen, »men lä me läsa i%st». »Gör ded»
sa räfven; barpå^® soen sätter se på ännen, å dro te å skriga.
Dau kom där en hel snes grisabyttinga ing i svinabused, å
ess^^ räfven inte tad te å springa derfrau, hade ban bleed te
en måronmad^^. Sin ge räfven te gausahuset, å ville ha lide;
hälsade sau på gausen, som va man öfver dom, adt han skulle
ha en å hans grannaste gäslinga. »Ded, kan du väll fau», sa
gausen», men vi e så mögeda^®, sau vi behöfva to*® voss fast; o
»gören ded dau», sa räfven. Gausen glob då mä hela gausa-
lyngen*^ ud i dammen, som lå ve gauren, å räfven gich mä te
dammen å väntade på toningen *2, adt han måtte fau lid å eda.
Men gausen ba 'nom bia te di kom te lanns. Där sau räfven
se osse bedrani Då gich han hän te faurabused, å kom ing
(men när hon skriker, komina flere). '*) eller hansa. '•) hvarpå.
*^) om. **) frukost. ^9) qWq^ m^§jeida = smutsiga. ***) två, tvätta.
*^) gäsahopen. *^) tvagpaingen.
mellan (B ock a; 0 slutot o (bÖD); ö öppet 5 (bjöm); a öppet a
(son); e öppet O ät Ö till ; O slutet O (bo); U slutet U (huS); u = fr. OU.
670 LANDSMÅLSPÖREKINGARNBS PE8T I UPPSALA NOT. 1879. 224
JT^ /? = ^ ? S(; = dj ; *?! g vanligt k, g; 3'. S' framflyttade (prsepal.) k, g;
te vék&n^^ o hfélsa f\au honan, ad han skola, ha att eo hans
ligasta lam. vékan svq^a: de kan du V(él feo, mten dt e
so spteay o ja tf^ofi^ am du tqK me s<elj so feok du hd o foga
po. de e ja n^jd mce, sa ^évan. ha do inta btidtamy
sa vékaUf ska ja vtsa de po gat ^eo: haK e en h^ udanåm;
am jq spft>'yek ap po dten o du blatk ntBanfes, o gqhati fitest^
so ska jq spMya % de, so slépe^ du o taga, dtkitmiB va
fi^v&n néjdok. Mévan sto ntBanfeti, o véttan spkcont^^ so f^est
te MBvan, ad han meste, ala ftiamtten&n o ttitla nona slav^^
ikhVy, do fokstö iiévan, ad han hade, ^yan lelfa*'' mae sneolhedan^^
bönan, sam va i sjfévan^^ o ho g bkcena hqila dqn, kam
hem te kvélan o fhooga^^ kviyan, am hon hqda satt te non
fiav po géofian am dqn. ja hqh, vest ded! sq kv^yan. hqft
han feod nod h(Bk? sq bönan, hte de tttofi ja tnta, sq kmyan.
ja mten ja ttiott^ ad han lu^a^ po veoka^^ j<es t nst. ja ved
^yan béde^ /ioo, cen ad vi feofi slqjta dom o tq te stqn t måhan
o scelja dom, j0kan ded, sq kv%yan, do slqjta dt en tkétt
stijgr&n. am otamqul^^ skola honan mod stqn, o kévan hqda
g^od po skavdjt^^ am néfn o h0\da^ hett de je te % géokan,
ne^ honan do va tiqisaf^M^ je kévan % fotivrej o Iq se mtt po
véjan, ne^ do bönan kam J^0^anas, slo han ap yad^ o fe
sat h(Bvan h§ja'^^ po véjan, honan han ttioda fiévan va di»,
geoit so han o lége^ nam ya xampan mae sntBtdakevan^
tolth,a^^ kap. mcen han k0kda se tnta. do to honan nam
t nakan o kasta ^n bqg po Idsad, stn je han o sov o J^0fida.
emélamtt^^ hqda tidvan go tt po se te o qtda mqkanmqd; S0^ta
so ud de hgastay sam fans po jésan: gåmpan o bkéstad, o
stn to han nona po nakan o hq te en an mqultt. maen
bönen seo^^ tnta <Bta stt las^ udan J§f9kda te tokad^. noh, han
kam dtd, seo han ceta Idsad o blat vqksa, ad kévan va vcejgf*^;
man han kona do tnta scelja nod eo de daitna; udan sam han
*'*) väduren, baggen. **) lid backe, sluttning. **) sprang. **) slag.
*') eller Ujg^a. **) eller snqul-, *•) eller skovan. ^) eller fkquga.
*^) eller vquka, *') tidigt på morgonen. *') vakt, lur. **) ögat **) eller
^y tp öppna i, y (åt e, 0 till); a mellan e ock (je\ (B vanligt ä; a
(tall); a slatet a (tal); w mellan a ock a\ a = vanligt å; O öppet O
225 SKÄNJS: OM RÄFVEN, BONDEN OCK DRAKEN. 671
j; =z= Dj (n mouillée); g = ng; ft =8korr. f; w = eng, W; j'=8ydsv. q,
te vären^^ å hälsa frän bönen, adt han sknlle ha ett å hans
ligaste lamm. Vären svarte: »ded kan du väll fau, men di e
så späa, å ja tror, om du tar me säl, sau fär du litt å tugga
på». »Ded e ja nöjd me», sa räfven. »Ha dau inte bråttom»,
sa vären, »ska ja visa de på gott rå: här e en li^ udanom;
om ja springer opp pau den, å du bler neanfor å gabar frist,
så ska ja springa i de, sau slepper du å tugga». Därme va
räfven nöjder. Räfven sto neanfore, å vären språnt^^ så frist
te räfven, adt han meste alla framtännen å trilla nåna slav*^
ikring. Då försto räfven, adt han hade ingen lycka mä snålheden.
Bönen, som va i skåfven å hoggde bränne hela dan, kom
hem te qväUen, å fraugade quingan om hon hade sett te nån
räf på gauren om dan. »Ja har vest ded!» sa quingan; »har
han fåd nåd här?» sa bönen; »nä de tror ja inte», sa quingan.
»Ja, men ja tror, adt han lurar pau våra gäss i nött; ja ved
ingen bätter rå, än adt vi får slaita dom, å ta te stan i måren,
å sälja dom;o »gören ded», sa quingan. Då slaitade de en tretti
stiehen. Om ottemåP^ skulle bönen mod stan, å räfven hade
gåed på skavait^^ om nötten, å hörde hår ded gich te i gauren.
Når bönen va dau resefäri, ge räfven i forväj å la sej mitt på
väjen. När då bönen kom kjörandes, slo han opp övat^ å fe
se räfven ligga på väjen. Bönen han trodde räfven va dö;
gaur så hän å lägger 'nom öfver rompen mä snärtarefvan^
tåTtre^^ rapp. Men han rörde se inte. Då to bönen *nom
i nachen, å kastarn bag på lassed: sin gich han åsöf åkjörde.
Mellomti^^ hade räfven go ti på se, te å eda mårenmad; sögte
så ud ded ligaste, som fans på gässen: gumpen å brösted; å
sin to han nåna på nachen, å ha te en annan maultid. Men
bönen sau inte ätte sitt lass, utan kjörde tetorred®^ Når han
kom did, sau han ätte lassed, å varsnade, adt räfven va väch ;
men han kunde då inte sälja nåd ä de därna, udan som han
l^ga. *•) pisksnärten. *') två eller tre några ^) mellertid. *•) eller
sau. •®) torget. •*) eller vcelf borta.
mellan ^ ock a; 0 slutet Ö (bön); B öppet O (björn); a öppet a
(son) ; e öppet o åt Ö tin ; o slutet o (bo) ; u slutet u (hUS) ; tt = fr. GU.
672 LÄNDSHÅLSFÖREN1N6ARKE8 FEST I UPPSALA KOV. 187 9. 226
ST^ /? = <3; ^J = dj; *, g: vanligt k, g; J, g framflyttade (praepal.) k, g;
hqda. lided péya, J§0fta han nod sta^at^ny fett han skola be-
sléo^^ nona juL mcdlotdi mtens bönan va % stan, häda mij^al
hoogad vdhjan i sTjivan^ o han ba^ stna jaes po nakan. do
hcelsa dt po hokåndtta^ o kévan fetdålta fsfi vdkjan^ hett han
häda bekdmad sm ftt&iosU o am vdhjan vela lya hanam ad^y
so kona han åsa kama te hd o lova ve^ (fett han va
udsvöltan). sm feMlta tvévan sm pasdja^, hett han häda
lu^ad bönan, o sa te vdkjan, ad am han vela geo o Icega se
po véjan am kvélan, nok han tkoda bönan kam tebåga^ o
tola et patt sn^tttakap^ so kona han feo atda ded, sam tt^Bvan
lämnad.
mcen eo skaan blattt en vis! — bönan, sam kam t skam-
myan tftiåu stan^ fe sai vakjan h§ja^^ po véjan o tttoda de va
ttévafi tjén. nod du fån! sa bönan, du ska tnta luka me
mgtx. to so dcen ätna jaknstagan o je h(Bn o légok an
ya lénan^"^ toltka tag, so da knaga t hett^^ lem. vdttjan
asa eosté o vela onan sodana slav (o sam vtljuk häda
han se S(bI^^), dtskéta om makanan vela itévan åsa ha mattan-
mqdy je so te bonageokan o pasa po nona ének, sam
bönan kåda am o satn va apa i sjfévan t et J^att o skola
to se*^, do pasa ttévan peo o skola tad se fttékost; dia énettna
je i tta % tta po en smal stta"^^ mcelam boskana, o kévan
sata se ve en J^ettnaboska"^^ o vespa mce kampan. m<Bn de
blat inta bédett cen kampan blai hceyanas t boskan, o do han
dko te o to dcen festa'^^ so je kampan eo. ttévan skama se
do fok te o ta flaik, udan je o bak dcen i monan'^^, o dt anita
fe gqo t fke. nek han nu kam o bak anan i månan, meta
han vdkjan ijén, o d% hcelsa po hekdndka. do . sa vdkjan:
du hak alti mad, so du inta svéltok, de e vcel bkg ded, mten
ded du vonad"^* i dcen ama cenan, hak du tabad t htn"^^. kcevan
blat mQd fekdkjad ya et sådant ok o mamta po, ad han
•2) eller beslåu. •') åtlyda honom. ®*) så kunde han också få något
att lefva af. **) Ordet histökia kännes blott från folkskolan, pasaja
= fr. passage ; i andra mål paj*ås. **) eller hg a. •^) länden, kors-
h W öppna i, y (åt e, 0 till); a mellan e ock ce\ (B vanligt ä; O-
(tall); a slutet a (tal); (O mellan a ock a; a = vanligt å; O öppet O
227 skIne: om eäfvbn, bondbn ock draken, 673
J? = BJ (a mouillée) ; g = ng ; /& = skorr. r ; t(? = eng. w ; j" = sydev. ^,
hade lided panga, köfte han nåd stångjern, for han skulle be-
slå nåna jnl. Mellomti mäns bönen va i stan, hade Michel
raugad yarjen i sköfven, å han bar sina gäss på nacken; dan
de hälsa på hårandra, å räfven fortalde for varjen, hår han
hade bekommed sin frokost, å om Tarjen ville ly hanom ad<^',
så kunne han osse komma te litt å löfva vä^^ (för han va
ndsvalten). Sin fortalde räfven sin historia^^ hår han hade
Inrad bönen, å sa te varjen, adt om han ville gå å lägga se
pau väjen om qvällen, når han trodde bönen kom tebaga, å
tåla ett par snärtarapp, så kunne han få eda ded, som räfven
lemnad.
Men å skaen bler man vis! — Bönen, som kom i skom-
ningen ifrå stan, fich se värj en ligga pä väjen, å trodde'n va
räfven igen. »Nä du faen!» sa bönen, »du ska inte lura me
mera!» To så den ena jernstången, å gich hän å lägger 'en
öfver lännen*^ tåTtre tag, så de knagade i hår** lem. Varjen
asade åsta, å ville ungan såddana slav (å som vill^yr hädade
han se säl*^). Derätte om måronen ville räfven osse ha måron-
mad; ge så te förre bonagaur, å passa på nåna änner, som
bönen rådde om, å som va oppe i sköfven i ett tjarr å skulle
to se^^. Då passa räfven på, å skulle tad se frokost; alla ännerna
gich i ra i ra på en smal stie^^ mellom boskanna, å räfVen
satte se vä en tjörneboske^^, ä vispade mä rompan. Men ded
ble inte bäder, än rompan ble hängandes i bosken, å då han
dro te å to den fåste^^, sä gich rompan å. Räfven skämma se
dau for te å ta fleer, udan ge å bar den i roungen^^, å de ånre
fich gau i fre. Når han nu kom å bar ånnen i mungen, mötte
ban varjen igen, å de hälsade på hårandra. Då sa varjen:
»du har allti mad, så du inte schvälter, de e väll bra ded, men
ded du vunged^^ i den ena ännen, har du tabat i hin^^». Räfven
ble möd förargad öfver ett såddant or, å mente på adt han
ryggen. •*) hvar. ••) Hvad denna anmärkning betyder, är svårt att
säga ; troligen ligger i den elt fel. ^") stig. ^^) törnbuske. ^^) nämligen
den första anden. '^) munnen. ^*) vunnet. ^*) den andre.
mellan CB ock a; 0 slutet Ö (bÖn); 9 öppet Ö (bjöm); a öppet a
(son); e öppet O åt Ö till; o slutet O (bO); U slutet U (hus); M = fr. OU.
674 landsmXlsförbnihgarnes fest i uppsala kov. 1879. 228
Jf » /? = tfl ; ^J = dj ; ÄJ, g vanligt k, g; Ji ^ framflyttade (pr»pal.) k, g;
skola vcel jeelpa ^n feti sådan Juga"^^, dan (sta am matianan
je MBvan te J0n fett te o sBga^ am han h%ta nona eolahoVy
sam han tkoda se htta nona smeo tosJca (sla nod an&dy
sam dl kona kastad po tsan. so htta han en s^fiOk tesky
sam han to o bwnt fast ve ^ampan; o so te o asa eostå mte ^».
nq^ han kam do te jekåntany so médetv han våitjan tjén^
o dt hcelsa po he^dnd^a. vädjan så: du hqt% fijad^ tkOh ja;
o aldM e du udan hugafpla"^^! nce mten, sa kévan; be-
hévoh, du nqdy kan du åsa geo o ftja, hoti ska ja do
j^ka? sa vdkjan, jo, sa tiévan, ja ha^ ba^a en hdan trampa-
cena, mcen so höges. fijan fast t an, n$^ ja sodad en ttma
<ela nod m^'ye^'^^, kan ja j^tia haso, so kanhénda ja kan
asa fija? ja vest dedy sa k^van, fett du ha^ léyeti kampa
<Bn ja, våtijan je do ud po isan o htta et eolahol, sota so
kampan nqik^ i holad, o nok han sodad en ston, so bej^nta
de o svia bkg. do sled han te, so kampan je qo tat ve,
do blat vdkjan åkt mce bejé o matnta po fok se s^l, ad han
inta skola sova, ^yan han häda koogad kévan o l(»nt an fok
gamal ost. je so po spok aeta kévan. meen kévan, sam
ditt pasa po go fm^ hqda do spkonad t fokvcej o kam so
te en bken, sam va mae tkisatoj^\ so ad en spän hteyda
apa o en natka^^ t bkénan, mcen timok, k(Bvan hapa t
spdnan, sam hceyda apa t ho'lad a kam so nqik te vänad,
fok meonan^^ Jenta nqik t bkånan, o kévan tkoda de va ost,
sam han seo dok nqika po vdnad. nek nu vdkjan kam po
sng^ ceta kévan, htta han asa te bkénan o ttta ngtk;
hélsa so po nnjgral o fkooga, va han joka dak nqtka.
jOy de ska ja st de, sa kévan: ja qtdok ost, kan ja feo en
btd m(B? sa vdkjan, ja ved tnta, hok de ska gqo fok se, udan
sm du, sam e hd to^aka an jq^ spkVyok ap t hm spdnan,
^*) hjälpa honom for sådan sjuka d. v. s. vedergälla hans hån. ^^) ål-
hål hål dfir ålarne gå upp ock kunna fångas. ^^) bukfylle, mat
'®) mindre. ®®) eller n0k, ®0 trissetyg d. v. s. vindspel (rulla heter
h W Öppna i, y (åt e, 0 till); a mellan e ock €e\ ce vanligt ä; a
(tsJl); a slutet a (tal); CO mellan a ock a; A = vanligt å; O Öppet O
229 SKÄXE: OM RÄFVEN, BONDEN OCK DRAKEN. 675
5 = nj (n mouillée) ; g = ng ; /t = skorr. T\ W = eng. w ; ^ = sydsv. |^.
skulle väll hjelpa^D for såddan 8jaga^^ Da'n ätte om måronen
gich räfven te sjön, for te å söga om han hitte nånna ålaholl",
som han trodde se finga nånna smau toska ella nåd anned,
som de kanne kastad på isen. Så hitte han en surer tosk,
som han to å bång fast ve rompan; å så te å asa åsta mä'n.
Når han kom då te sjökanten, så moder han varjen igen,
å de hälsa på hårandra. Varjen sa: »du har fischad, tror ja;
å allri e du udan bugafylle"!» »Nä men», sa räfven, »be-
höfver du nåd, kan du osse gau å fischa;» »hår ska ja då
gjöra?» sa varjen; »jo», sa räfven, »ja har bara en liden romp-
änne, men så hogger fisehen fast i 'en, når ja såded en time,
ella nåd minger^®». »Kan ja gjöra lia-så, så kanhända ja kan
osse fischa;» »ja visst ded!» sa räfven, »for du har länger rompa
än ja». Varjen ge då ud på isen å hitte ett ålaboll; satte så
rompan nör i hålled, å når han såded en stung, så begynnte
de å svia bra; då sled han te, såi att rompan gich å tätt ve.
Då ble varjen arg mä beské, å mente på for se säl, adt han
inte skulle söfva ingan han hade raugad räfven, å lönt 'en for
gammal ost. Gich sau på spor ätte räfven. Men räfven, som
allti passade på go föa, hade då sprunged i forväj, å kom så
te en brung, som va mä trissetöj^^, så adt en spann hängde
oppe, ä en nöre i brungen — men tömmer. Räfven hoppa i
spännen, som hängde oppe i holled, å kom så nör te vanned,
för Månen skente nör i brunnen, å räfven trodde ded va ost,
som han sau der nöre på vanned. Når nu varjen kom på
sno^^ ätte räfven, hitte han osse te brungen, å tittade nör;
hälsade sau på Michel å fraugade, va han gjore der nöre.
»Jo, ded ska ja si de», sa räfven, »ja eder ost». Kan ja få en
bid mä?» sa varjen, »ja ved inte hår de ska gau for se, udan
om du, som e lid tongare än ja, springer opp i hin spännen,
det i Småland). ^^) eJler n0<%a. ®^) eller maunan. **) Sno = sökning.
Sno efter något ifrigt ock oroligt 8Öka efter något.
mellan ce ock a ; 0 slutet 5 (böu) ; 0^ öppet Ö (bjöm) ; a öppet a
(son); e öppet O åt Ö till; O slutet O (bo); u slutet u (huS); U—ir, OU.
Sv» landsm. N. B. I. 45
676 LANDSMÅLSFÖRENINGABNES FEST I UPPSALA NOY. 187 9. 230
JT^ /? = I3 ; ^^ = dj ; *, g vanligt k, g; J, ^ framflyttade (praepal.) k, g;
sam e apa, so kan du kama na^^ o ja ap. vdkjein ixoda
MBvan en ga^ znu o jotia sam han så. o de IffiJfas 5o,
ad kévan kam ap o vdkjan ngik; o ne^ bönan kam ud o
skola vana sma ktieg^y sqd vdfijan t hkénan. bönan hcenta
do amtj^n^^ fok ad shjg^a^"^ våtijan, sam mcB h0j§^veti o sådant
dcBtina.
matmyan e nu so, ad miJfal fktda se t ala besvétdthedeti.
85) eller ktie^j. *^) ammnnition vapen.
231 SKÄNE: OM RÄFVEN, BONDEN OCK DBAKEN. 677
«
i; = nj (n mouillée) ; g = ng ; ^ = skorr. x; W = eng. W; j= sydsv. sj.
som e oppe, så kan da komma nör, å ja^opp». Varjen trodde
räfven en gång inn, å gjore som han sa. Å de lyckades så^
adt räfven kom opp, å varjen nör; å når bönen kom nd, å
sknlle vanna sina kreg, satt varjen i brnngen. Bönen hänte
då amision^^, for adt sticha varjen, som mä hötjyfvor å såddent
derna.
Meningen e na så adt Michel fridde se i alla besvärligheder.
*') eller stlJfU.
NTARS BIBRÄ6 TIIL KÄNNEDOM 01
DE SVENSKA lANDSNÄlEN OCK SVENSKT FOIKLIF. I. 12.
Sörbygdmålet.
Anmälan ook iakttagelser
af
Axel Kock.
Ordbok öfVer allmogemålet i Sörbygden samlad och nt-
gifven på Göteborgs och Bohusläns EoDgl. Husbållpingssällskaps
bekostnad af Nils Fr. Nilen. [= Bidrag till kännedom om Göte-
borgs och Bohnsläns fornminnen och historia. Bihang 1879.] Stockholm
1879. P. A. Norstedt & Söner. VIII + 171 s. 8o. Pris 2 kr.*).
Bohusläns folkspråk har hitiutils blifvit föga undersökt,
ock man måste därför med glädje mottaga ett så viktigt bi-
drag till dess utredning som det här ofvan anförda arbetet.
Det är sin hembygds språk som förf. behandlat, ock hans ord-
bok visar, att han både grundligt studerat detta, ock att han
till fullo äger de filologiska förutsättningarne för ett vetenskap-
ligt bearbetande af en dialekt.
Sörbygdens härad är beläget i norra delen af Bohuslän på
gränsen mot Dal ock utgöres af socknarne Krokstad, Hede
ock Sanne — en trakt för hvilken stan par préférence är
Uddevalla, byn åter Fredrikshald. Det är, såsom förf. i för-
ordet meddelar, målet i mellersta oqk södra delen af Krokstads
socken som lagts till grund för ordboken, fastän ord äfven
anförts frän de två, samma härad tillhörande grannsocknarne.
I förordet redogöres vidare för ljudbeteckningen. Förf.
har vid dennas uppgörande sökt taga hänsyn så väl till språk-
mannens fordran på noggrant återgifvande af uttalet, som till
den större publikens önskan att slippa för många ovanliga
bokstafstecken, ock han har, synes det mig, öfver hufvud på
ett lyckligt sätt tillmötesgått dessa skäligen motsatta önsk-
') Anmäld af H. Vkndell i Finsk tidskrift för 1879, s. 490. Jfr
äfven Sv. landsm. I, 267.
680 KOCK, 8ÖRBYGDMALBT. 2
ningar. Kursiva bokstäfver anyändas för att angifva yokalernas
s. k. öppna nttal; g-ljudet betecknas liksom i riksspråket dels
med g^ dels med n ock dels med ng\ det i vidsträkta trakter
äfyen i den bildade klassens språk brakliga uttalet af rt, rd,
rs, m såsom l, ^, §j n betecknas liksom i vår vanliga skrift,
under det att samma bokstäfver kursiverade (rt, rdy rs) ut-
märka motsvarande kakuminala ljud (= f, d, s, enligt lands-
målsalfabetet) ; dessa senare tecknar förf. äfven respektive med
It, Idj Is ock n-ljudet med In, härvid följande den etymologiska
stafningsprincipen. Däremot återger han landsmålsalfabetets
^ Qfver alt med o ock dess / med x. En tabell lemnar en
öfversikt af de i målet förekommande ljuden, angifna med
både landsmålsalfabetets ock den af förf. använda beteck-
ningen. Målets aksenter angifvas med de för riksspråket bruk-
liga tecknen ' (akut) ock ' (gravis); däremot lemnas läsaren i
okunnighet om huru vida målet har motsvarighet till riks-
språkets exspiratoriska biaksent levis i enkla ord, ock icke
häller framgår i allmänhet af beteckningen, på hvilken ståfvelse
biaksenten faller i sammansatta ord, när dessas senare led
själf är sammansatt, t. ex. i flce^ska-panakaga^), gg^da-p<oga.
Såsom af det nämda inses, saknar förf:s ljudbeteckning konse-
kvens, något som naturligtvis ej häller eftersträfvats, men torde
för öfrigt vara ändamålsenlig. Dock kan man anmärka att,
då en större allmänhet helt vist icke använder ordböcker öfver
landsmål, det i en dylik hade varit mindre behöfligt att upp-
offra konsekvensen för lättfattligheten; däremot torde förf:8
alfabet vara synnerligen lämpligt vid upptecknandet af folk-
visor, sagor ock dylikt, en litteratur som kan påräkna en större
ock mera blandad publik än ett lexikon.
Omedelbart före den egentliga ordboken lemnas en öfver-
sikt af nominal- ock verbal-böjningen — kort men upplysande.
I ordförteckningen angifves vid verben konjugationen, vid
de starka tema, ock med tillhjälp af böjningsmönstren får man
således fullständig kunskap om deras böjning. Vid substan-
tiven upptages genus, men däremot, underligt nog, blott undan-
^) e, det tecken h varmed vokalljudet i ordets andra ståfvelse af
förf. återgifves, ligger mellan landsroålsalfabetets e ock &, men ätergifves
här med &. Uttrycken akut C) ock gravis (^) använder jag i samma
mening som är den brukliga vid angifvandet af riksspråkets aksentuering.
3 KOCK, sörbygdmJIlet. 681
tagsvis pluralformen. Vid nentrer ock femininer vållar detta
mindre olägenhet^ då man väl af det s. VI anförda kan för-
moda att; när intet med afseende på deras böjning särskildt
angifves, de förra hafva pluralis lik singnlaris, de senare i
pluralis hafva -ar ock gravis på rotstafvelsen; däremot inser
man icke^ om ett mask. böjes såsom arm-årmar eller såsom
v<Bg-V€e"gar ^). Vid t. ex. veckodagarnes namn är dock pluralis
särskildt angifven (utom vid månda): Hsta-tistarar o. s. v.;
d. v. s. att till den ursprungliga pluralformen {da dag, pl. da"r
ock dar) har pluraländelsen -ar å nyo blifvit lagd, en utveck-
ling analog t. ex. med den hvilken i Palbymålet i Värmland
tan (tand) o. s. v. undergått, då det till sin äldre pluralis på
-r fogat den i målet vanliga pluraländelsen o (ténrS o. s. v.:
NoREEN i Sv. landsm. I, 203).
Vid utarbetandet af ordsamlingen har förf. följt den utan
tvifvel riktiga metoden att söka samla målets hela ordförråd.
Nyligen i målet inkomna ord sättas inom parentes, de nu-
mera föråldrade, till ej obetydlig del hämtade från gamla
visor, utmärkas åter genom klämmer. En massa sammansätt-
ningar anföres, men af lätt insedda skäl kunna endast sådana
upptagas, hvilka hafva något allmännare användning, icke alla
hvilka tillfälligtvis kunna bildas. Särskildt förtjänar påpekas
den rikhaltiga uppteckningen af sammansättningar af verb
ock postpositiv partikel (anförda under verbet), t. ex. stwla
buly fram, n^r, t& o. s. v. Ordens betydelse är bestämdt ock
noggrant angifven, ock då intet motsvarande begrepp finnes
i riksspråket, gifves ofta på Sörbygdmålet en definition af ordet
eller, om detta betecknar ett redskap, en beskrifning på dettas
användning.
£n mängd namn på för bygdens landtbruk tekniska ter-
mer, redskap, bohagsting ock dylikt upptages. Åtskilliga ord
hafva kulturhistoriskt intresse, ock vid några meddelas små,
för folkets åskådningssätt upplysande notiser, jula-vcermei (gl.)
t. ex. är »en eldbrasa som tändes julaftonen ock ej fick röras
förr än juldagen på morgonen, då man efter märken i falaskan
sökte draga slutsatser om husfolkets ock husdjurens hälsa ock
trefnad under det kommande året»; stru^m-dansan (gl.) = »en
^) ä, det tecken hvanned vokalen i detta ord af förf. återgifves,
ligger mellan a ock (B\ jag återgifver den med (B.
682 KOCK, SÖRBYGDMÄLET. 4
gammal dausmelodi som ansågs farlig att dansa efter, ty den
som börjat dansa troddes ej kunna stanna af sig själf». Det
i denna trakt brukliga firandet af Luciadagen har gifvit upp-
hof åt några ord som särskildt afse denna fest: subst. lu"sa
(Luciadagen) ock det däraf bildade verbet liCsa (fira L.), vidare
subst. lu"$'Ota (Luciamorgonen; »då anställes vanl. svinsiakt»)
ock lu^sa-bada (mat tidigt på morgonen Luciadagen).
Målet har kvar en mängd ord hvilka försvunnit ur riks-
språket men som återfinnas i fornsvenskan eller isländskan,
ock ofta anför då förf. det isländska ordet till belysning af
dialektordet. Så jämföres t. ex. gly (gäckeri) med isl. gly,
gésa (spruta upp) med isl. geysa. Det är dock svårt att inse,
hvilken princip härvid blifvit följd, ty flere andra gånger skulle
man liksom i de ofvan anförda fallen väntat en påmin-
nelse om det isländska eller fornsvenska ordet, utan att
dock detta blifvit anfördt, t. ex. vid ji^ (gl. = skälla, isl. geyja),
häl-ar (missväxtår, isl. hall-SBri), fan (snödrifva, isl. fönn), hamn
(utmark, betesmark, isl. liöfa = pasture), spuda (nys af något,
isl. spurdagi), M (adj. neutr. af ödet bestämdt, isl. auöit), dfsa
(takskägg, isl. upsi), cekt (gikt, fsv. itt), krtfga (kräla, äldre sv.
kräka), dåwal (måltid kl. 11 f. m., isl. dagverör). mddga
(skifva, villa i Polhemslås; äfven = rynka) antages möjligen
egentligen vara »mid-loka», en härledning som säkerligen
icke är riktig, då ordets första sammansättningsled utan tvifvel
återfinnes i fsv. mengadder (i en lås anbragt hake) ock det i
Kalmar län använda mengadd, megadd (jfr Söderwall Några
svenska medeltidsord, s. 60).
Många norska ock danska ord återfinnas i målet såsom
fånta-gut (lösdrifvare), gaiv (modig, n. gauv); men lika väl
som vid dessa ord, synes det mig, hade det varit skäl att
påpeka sambandet med ofvannämda språk vid t. ex. é-lan
(slösaktig människa, d. en odeland; i målet däremot neutr., på-
värkadt af lan), 7nee'sle^ar m. pl. (messling, d. meeslinger pl.),
^e (utledsen, d. kjed), méltar f. pl. (hjortron, n. molta).
Här nedan meddelar jag några sammanställningar ock
iakttagelser, hvilka förf. icke haft anledning att göra.
Målet är ganska rikt på folketymologier, bland hvilka förf.
påpekat åtskilliga: Jcellai^ (konkurs; jfr kull), i^a^f^r (pockande^
eg. positiv), sältbeitar (saltpeter; jfr salt, bitter), stäl-hepa (galop-
5 KOCK, sörbygdmAlet. 683
pera; jfr stal stall), v(fV'f0t (»gårdfarihandlare, eg. västgöte;
jfr Trondhjemsmålets vevskyt = 1) vseverskyttel 2) omreisende
klsedebandler»), båg-ful (bonjour; jfr ba^a = lif på ett klädes-
plagg ock /u^a = skyla), batarcel (vitriol; jfr båtar bitter*),
dtarébavts (diariibevis; jfr diarré), kuleka (kolik, jfr fcw),
Iceklaméntar (medikamenter), ra^-palar (skvaller, eg. rapporter;
jfr raV skvaller, eg. rader). Afven kemien (skorsten) anser
förf. såsom sannolikt bildadt genom folketymologisk invärkan
af ke^ (kors) ock sten] men för att förklara bortfallandet af det
begynnande s, hvilket i detta ord försvunnit äfven i flere andra
dialekter, behöfver man icke begagna denna utväg, då målets
ku"ta på samma sätt återgifver rspr. skutta. Vid några andra
ord torde däremot den folketymologiska bildningen hafva kunnat
påpekas: parapryl (paraply, jfr |?ry?), dibatéks-lan (hypotekslån,
jfr debet), doklaméntar (läkemedel, jfr ddktar läkare), finera^)
(fanerad, jfr fpi fin), tälj-trost (talltrast, påvärkadt af tälj-
aksa talgoxe), olafs-smd&l (orlofssedel, jfr Olof, n. Olaf; en
folketymologisk bildning som äfven förekommer i Fårömålet
[NOREEN i Sv. landsm. I, 363] ock i Skåne), munståsar (musta-
scher, jfr. mun] denna form af ordet användes äfven annor-
städes), mq^lokt (malört, jfr lokt lukt), satröna-ber (centrum-
borr, jfr rspr. oitron); kanske äfven vid rffkrrd (rekryt, jfr rq^krid
rödkrita) ock bondal (buldan, . påvärkadt af böna bonde?).
kvlstabg^g (risbastu), en i skånskan (Vemmenhögs härad) använd
folketymologisk bildning, förklaras genom ett ord i Sörbygd-
målet. Ty att detta skånska ord ej kan vara en samman-
sättning af verbet kvista + bag är tydligt, emedan om man af
dessa rötter vill bilda ett ord med dylik betydelse, bag måste
blifva första sammansättuingsleden ock ordet kommer att lyda
bgg-kvistmg eller något dyl. Sörbygdmålet har kosta ba (ris-
bastu, eg. kvast-bad); helt vist har det skånska ordet uppstått
ur rspr. kvist-bad, ock genom påvärkan af bag (bak) har det
fått sin nuvarande form.
*) Betterell redan hos Hof Dialectus vestrogoth. s. 89.
^) Slutljudande d bortkastas i målet; så äfven i adj. på -ad. I
riksspråket har denna afnotning skett i framstnpa, hvilket ännu i Sahl-
STEDTs ordbok skrifves framstapad. Ett undantag från den nämda
regeln utgör i målet ordet Gud, i hvilket -d bibehållits genom påvärkan
af skriften ock kyrkospråket ; dock gtJL bavå§ ock ett par andra uttryck.
684 KOCK, SÖRBYGDMÄLET. * 6
Sörbygdmålet har i flere af de nu anförda, ursprangligen
utländska orden i sammanhang med den folketymologiska på-
värkan flyttat aksenten till första stafvelsen i analogi med
aksentueringen af stOrre delen af målets ordförråd. I flere
andra främmande ord har en liknande aksentflyttning försiggått,
under det att riksspråket bibehållit den utländska aksentue-
ringen: åprtl (april), butd (butelj), drabant (lathund, vid be-
tydelseutvecklingen påvärkadt af dra sce draga sig(?), men
drabant [sälls.] = ryttare), drq^gon (dragon), fordrat (fodral),
gälep ock galép (galopp), je^nrql ock janar^l (general), j&svtnt
(ock jeisvinta flink), kåstarul (kastrull), ]cänalj{&) (karnalje),
käptin (ock IcapHn kapten), krdkal (krakel), krabat (ock
krabat krabat), képrql (korporal), Iqsareet (lasarett), mämscel
(mamsell), muWjayi (morian), mu"skadnndar (svartmuskig mänska;
platt-t. muskedonner: »so nennet der gemeine mann ein muske-
ton» [Bremisches Wörterbuch] ; vid betydelseutvecklingen i målet
påvärkadt af [8vart]mufikig), påstraljon (gl. postiljon), råjera
(bråka; men radera 1) regera 2) bråka), s&jd (sigill), su^ldqt
(ock snidat soldat), tärpaiittn (terpentin), vägkant (vakansafgift),
vént0r (volontär), fce"r$ant (ock feersånt sergeant), sakna-mqgastn
(men magasin). Målet aksentuerar äfven spådal/ spåtal af-
vikande från rspr. hospital; men dessa två former af ursprung-
ligen samma ord hafva säkerligen införts i svenskan på mycket
olika tid. Kedan i äldre Västgötalagen förekommer spital, ock
att detta ord äfven i riksspråket kunnat aksentueras på penul-
tima, framgår t. ex. af Bidrag till det carolinska tidehvarfvets
vittra litteratur (Lund 1868) s. 9, där man till följe af metern
måste läsa splttal. I Upplandslagens Kirkiu-b. 14 pr. förekommer
samma ord (spitali), men i Schlyters glossar anföres från lagens
senare handskrifter formen liospitall först ur ett par manuskript
från slutet af 1500-talet. Denna nyinförda utländska form har
bibehållit den främmande aksentueringen. — Omvändt äro i Sör-
bygdmålet ett par ord oxytona, hvilka i nuvarande riksspråket
hafva aksent på penultima: masur (ock ma"sur)y amen (ock
åmcsn), pastor (i tyska dialekter pastor enl. Heyses Fremd-
wörterbuch; jfr. rspr. inspektör).
Med afseende på hufvudaksentens plats i enkla inhemska
ord öfverensstämmer målet i de allra flesta fall med riksspråket.
Några anmärkningsvärda undantag finnas dock. Sörbygdmålet
7 KOCK, SÖBBYGDMALET. 685
aksentuerär nämligen andra stafvelsen i lavéfia (lefverne),
aeléfta, eléfta (älfte) ock äfven i det sammansatta upånta (uppi-
från). Härmed kan jämföras t. ex. aksentneringen af arviya
(arfyinge) i skånskan ock af pcerön (päron) i Fryksdalsmålet
(NOBEEN Fryksdalsmålets Ijndlära^ s. 39). I nordiska språk på
ett äldre stadium (dock inom historisk tid) har äfven dylik
aksentuering användts, hvilket jag hoppas få tillfälle att i
annat sammanhang påvisa.
I användandet af akut ock gravis vid aksentueringen af
enkla ord följer målet i allmänhet samma lagar som riks-
språket. Några afvikelser i målet kunna nämnas, tegra (tyngre)
ock (B^l&ra (äldre) hafva gravis (däremot minär mindre, hétar
m. fl. adjektiva komparativer). Då målet har kvar komparativ-
ändeisen -ara (s. VII), äro säkerligen dessa ord icke afnötta
former med denna ändelse, utan de hafva bibehållit den ur-
sprungligare aksentueringen af tvåstafviga komp., som i riks-
språket ännu kunde användas på Westes tid (Kock Svensk
akcent 63, 99). Omvändt har superlativen fégraste (fagraste)
akut, säkerligen påvärkad af den äldre superlativformen (isl.
fegrstr, fsv. fsegherster). båda har akut liksom i Skåne, emedan
ordet oftast saknar aksent (Kock a. a. 62, 105). Föregående
aksentlöst ord har däremot vållat akuten i gO'éfta{n) (god
afton), dcen hérega, hcérta, kéna (den här), dan déregdj déna,
dénega (den där). I héna, dénega fins ännu en anledning till
denna aksent, då suffixet -na (-ne) ingår i orden (den häme).
Det ursprungligen utländska édeka (ättika) har akut såsom
flere på -ika i riksspråket (a. a. 61); så äfven de ursprungligen
främmande kdfa (kaffe), Jcréveha (kräfta, äldre svenska krafveta,
mnt. krevet), lågan (lakan, i Skåne äfven med '; lågt. laken). Samma
aksent hafva hdmar (kammare), tåtar (svartmuskig person),
snéhar (snickare; äfven i Skåne tattare ock [i bondspråket]
snickare), Mbar (koppar). Då fullare vokalljud däremot finnas
i påhara (peppar), sémara^ i komparativändelsen -ara o. s. v.,
kan man misstänka, att i dessa ord på -ar akut är det primära
ock ljudförsvagningen det sekundära, hvilket äfven i viss mån
bekräftas af den skånska aksentueringen af två bland dem.
Förhållandet kan dock äfven hafva varit, att orden införts
från norskan (danskan) med sin nuvarande ändelse ock fått
akut liksom många andra ord på -ar. Äfven kdbalega (caltha
686 KOCK, SÖRBYGDMÄLET. 8
palustris) ötVerensstämmer i akscntueringen med det skånska
kabla, syta (loekord till kor; vanl. i best. form syta) ockfékq
(best. form, stonamn) kunna bafva fått akut, emedan de så-
som ofta använda i vokativus, ofta saknade aksent (jfr Kock
a. a. 105), dessutom påvärkade af motsvarande maskulina ord
sytan, fékan.
Vid aksentueringen af sammansatta ord afviker målet icke
obetydligt från riksspråket. Då i detta hnfvudsakligen blott
sammansättningar som börja med vissa prefix (be-, ge- o. s. v.),
få hufvndaksenten på senare sammansättningsleden, användes
i Sörbygdmålet denna aksentuering i en massa andra fall, lik-
som i den äldre svenskan ock i skånskan (Skytts härad; se
Kock i Tidskr. f. Filol. Ny R. III, 247 noten). Målet öfverens-
stämmer i detta afseende äfven med den äldre danskan ock
äldre platt-tyskan, med fornengelskan (t. ex. nyangelsaxiskan
i Ormulum) ock sannolikt äfven med fornisländskan ock andra
äldre germanspråk. Jag hoppas att vid annat tillfälle få ut-
reda dessa frågor äfvensom möjligheten att i vissa äldre
germanspråk låta hufvudaksenten hvila på afledningsändelsen.
Sörbygdmålets motsvarigheter till riksspråkets pluraler på
-er med akut på rotstafvelsen hafva en egendomlig form: bod
(bot) bodar, bog (bok) bogar, nat (natt) nétar, nad ock nnd^)
(nöt) ncedar, mark (mark, skålpund) mérkar, fag (tång) tét^ar^
spag (spång) spårar (ock spejar), hagk (hank) hégkar, grob
(grop) grébar, jid (get) jidar, rod (rot) rndar, skag f. (skakel)
fégar, tan (tand) tcenar, ran (rand) rcénar, han (hand) h(énar,
an (and) enar; så äfven maskulinerna bona, sällan bo^na (bonde)
bénar, fod (fot) fédar, bror (broder) brqrar, (äfven snstar
[syster] pl. sustrar)\ däremot far (fader) fodrar). Det frågas,
huru man bör förklara former sådana som bégar, hénar.
^) Målet har således rotstafvelsen i detta ord än lång, än kort. I
riksspråket har rotvokalens förlängning genomförts i en jämförelsevis
sen tid. Lind (1749) har nött ock så äfven Ihre i Glossarium svio-
goth. (1769), men i Salhstedts nästan samtidigt (1773) därmed ut-
komna ordbok skrifves ordet nöt liksom i Möllers Tysk-svenska ordbok
(1790). Omkastningen af ljudens kvantitet har säkerligen framkallats
dels genom ordet nöt (isl. naut), dels genom invärkan af de på samma
sätt som nött (nöt) nötter böjda get getter, rot rötter o. s. v. meil
lång vokal i sing., men kort i pluralis.
9 KOCK, sörbygdmXlet. 687
Möjligen skalle man kunna tänka på utveckling från -er
till -ar i obetonad stafvelse, en öfvergång hvilken i Codex
Bureanus är mycket vanlig, ock detta kanske så mycket sna-
rare, som i flere sunnanfjälska bygder i Norge motsvarande
pluraler hafva ändeisen -ar (t. ex. liendar, b0kar), hvilken af
Aasen (Norsk gramm. s. 50) uppfattas på nu antydda sätt.
Men i Sörbygdmålet torde denna förklaring vara oantaglig.
Oaksentueradt -er blir nämligen icke annars i målet -ar, utan
vanligen bibehålies det oförändradt, t. ex. névar (näfver),
fastar (faster), fé^ar (finger). Den maskulina adjektivändelsen
-er har dock fått en aiyaan utveckling: smal heter så väl i
mask. som fem. smal eller smalaj sen sen eller sena o. s. v.
Det här stundom framkommande -a är nämligen en rest af
den maskalina nominativändelsen -er; det slutande -r afnöttes
här i obetonad stafvelse liksom t. ex. i partikeln nce (när), i
fe (är), va (var), ock den sålunda uppkomna ändeisen -a ut-
sträktes äfven till fem., liksom den i norskan på samma sätt
bildade ändeisen -e fick liknande användning (Aasen s. 167 f.).
Den akuta aksenten bestyrker detta. — Icke häller torde bog,
han hafva utbytt en äldre pluralis på -er mot en på -ar i analogi
med de talrika ord som i målet hafva denna pluraländelse. Ty
då, med undantag af de just i fråga varande orden samt bru (bro)
pl. brunar, Jcu pl. §ynar ock dylika (om hvilka strax nedan)
ock dessutom några enstaka ord såsom brur (brud), af s. VI
tyckes framgå, att ändeisen -ar tillkommer mask., ick^ femininer,
talar redan detta emot analogibildning efter de maskulina plura-
lerna ärmar o. s. v.; men mot ett dylikt antagande vittnar äfven
aksentueringen af bågar, hånar. Ty om man bildat bågar efter
ärmar, borde bi3gar äfven fatt gravis, på samma sätt som då man
i analogi med ärmar o. s. v. utbytt den äldre pluralformen af far
(isl. pl. feör, fsv. pl. föBljer) mot /g Var med gravis. Härtill kommer
att under den antydda förutsättningen bog lika litet borde haft
omljud i pluralis som /gr, ock vidare att man icke inser, hvarför
just denna klass af ord blifvit underkastad analogiinvärkan. —
En mera antaglig förklaring vore måhända, att till den ursprung-
liga pluralformen isl. boekr, fsv. boeker fogats ändeisen -ar, på
samma sätt som i Dalbymålet béljrd (böcker) bildats genom till-
fogande af a ock i Sörbygdmålet själft tistarar o. s. v. (se ofvan)
ock säkerligen äfven brårar (bröder) ock sustrar (systrar) upp-
688 KOCK, SÖRBYODMÅLET. 10
stått. För denna bildning af de två Bist anförda pluralerna talar
aksenten : fsv. broé({)e)r + ar, syBt(e)r + ar gåfvo brérar, snstrar,
liksom i Dalbymålet 1)oekr + a gifvit béjfrä. Att det feminina
sustar iått -ar från maskalina ord väcker ej förvåning, då det
helt natnrligt antog samma bOjning som släktskapsordet &ro(}je)r,
med hvilket det af ålder böjts lika. Om formen bi^gar skall
förklaras på samma sätt som sustrar, måste man tänka sig att
-r afnötts i bége^r liksom i de ofvan nämda adjektivformema
smala o. s. v., ock liksom i norska bygdemål -r kan bortfalla
i l)0ker, naeter o. s. v. (Aasen s. 50) — att formen således
uppstått af pl. bég& + ar. Men häremot talar dels, såsom
redan nämdt, det mindre sannolika i det antagandet att femi-
niner antagit en (bafvudsakligen) maskulin pluraländelse, dels
den omständigheten att målet troligen icke ägt former sådana
som pl. béga. Ty om smålar blifvit smala^ har -r däremot i
névar o. s. v. icke afnötts; på samma sätt har -r bibehållits i
plnralerna på -ar (armar) ock -ar med gra vis på rotstafvelsen
{märlcar)', ock detta änder det att i fornsvenskan förhållandet
snarare är motsatt, i det att -r ofta utelemnas i -ar ock -ir,
men sällan i ord sådana som boeker (Södebwall, De sv. kasus-
formerna under medeltiden, s. 3 AF.). Vidare visar formen séstrar
ett äldre snst{a)ry ej susta] ock om också man vill förklara
bibehållandet af -r i detta ord af invärkan från singularis
sn^star, kan dylikt analogiinflytande ej hafva konserverat
spégar (pluralis af sg. spa^ spång), utan detta torde vara
en kvarlefva af den äldre pluralformen. Men har béga icke
funnits, kan bégar ej vara bildadt med den äldre plural-
formen till utgångspunkt; ty om det uppkommit 2S*bqgar + ar,
skulle man väntat *bi3'grar.
En annan än de nu granskade förklaringarne torde därför
vara den riktiga, ock några andra femininer med pluralis på
-ar ock akut på rotstafvelsen böra säkerligen vid tydningen af
bq'gar tagas med i räkningen. Af Tcu (ko) bildas pluralis fynar,
af $u (so) siXn^ar, af ta (tå) tånary af vrt^ (vrå) vrånar ock
vrénar, af bru (bro) briXnar, af klo (klo) JcUnar ock af mask.
sko (sko) skonar. Hos Rydqv. II, 241 afhandlas dylika
pluraler i landskapsmål (skoner, broner, kyner o. s. v.) ock för-
klaras såsom ursprungligen bestämd form, hvilken blifvit an-
vänd såsom obestämd, en uppfattning som utan tvifvel är den
11 KOCK, SÖRBYGDMÅLET. 689
riktiga; ock i Sörbygdmälet kunde af ett äldre *}ymar så
mycket lättare blifva ^ynary som äfven annars i målet rn öfver-
går till w, t. ex. kärn->^<;pw, (8mör)käma->^ina. I analogi med
dessa feminina pluraler på -nar antogo sådana femininer, hvilka
i målet ändades på -n, ändeisen -ar. I isl. fans kö, pl. kyr
(fsv. ko, pl. kör), tann, pl. tennr (fsv. tan, pl. taender); tann förhöll
sig således till ku som tennr till kyr, men då af it hade bildats
pl. ^i^nar, bildade man därefter äfven ténar^). Formerna på -r
kommo sedan ur bruk. Men i målet funnos åtskilliga dylika
ord på -n, efter som äldre -nd öfvergår till n; således utom
ténar också pl. hénar, renar, enar, äfven lénar (länder; i
rspr. både med akut ock gravis), (ock mask. bénar), Åf grin
(grind) upptages icke pl. grinar, men sannolikt har den funnits,
liksom kanske äfven *strénar (af strån strand; nu stränar
fisklägen) ock på samma sätt bildade pluraler af kind, hind
ock mask. Mnde, fiende, hvilka ord nu icke tyckas finnas i
målet. — Efter tan -ténar ock de andra på -n bildades hog-
bit gar o. s. v. Ty då bok : tann = boekr : tennr, men tann äfven
hade pl. ténar, bildade man också hq'gar, hvilken form blef
ensamt herskande. På liknande sätt har mask. sJcönar (i före-
ning med femininerna med nom. pl. på -nar) framkallat bénar
(ock kanske äfven dylika pluraler af fiende, frände), hvarefter
sedan mask. h^var hofvar, sg. hov (ock väl äfven fédar) bildats*
Lund 8 mars 1880.
^) ténar kan äfven hafva uppstått utan nnalogiinvärkan : af best.
formen tenn^ + nar -> tennn-nar d. v. s. ténar.
\
NTÄRfi BIDRAG TILL KiNNEBOM «M
DE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT POLKLIF I. 13.
SMÄRRE MEDDELANDEN.
December 1880.
Litteratur.
Fomgutnisk ljudlära af Sven Söderberg. Lunds univer-
sitets årsskrift. Tom. XV, 1879. 48 s. 4;o. H. 1,2 5.
Man bar länge nödgats beklaga, att den för nordisk språkforskning
synnerligen viktiga Gotlandsdialekten (»gatniskan», såsom den efter Säves
föredöme ofta benämnes), sådan den framträder i sina älsta minnes-
märken, icke gjorts till föremål för en specialgrammatik. Man måste
därför med glädje hälsa doc. Söderbergs ofvan anförda arbete, som for
Ijndläran söker aflijälpa den antydda bristen ock — vi skynda att til-
lägga — på ett högeligen förtjänstfult sätt löser denna sin uppgift.
»Forngiitnisk ljudlära:» är otvifvelaktigt ett af de värdefullaste bidragen
till Sverges språkvetenskapliga litteratur från de senaste åren ; den ut-
märker sig för reda i uppställning, pålitlighet vid återgifvandet af det
språkliga materialet-, sund metod ock icke få originella ock lyckade
försök till förklaring af företeelserna samt kommer tvifvelsutan att blifva
af stort gagn inom åtskilliga områden af nordisk språkforskning.
Efter detta allmänna erkännande af arbetets förtjänster, må det
tillåtas mig att i den vetenskapliga diskussionens intresse upptaga till
granskning åtskilliga punkter, i afseende på hvilka jag anser förf:8 fram-
ställning mer eller mindre oriktig eller till sin sanning tvifvelaktig.
S. 12 uttalar förf. den fruktbara tanken, att tillvaron af både om-
Ijudd ock ooroljudd form i adjektiven isl. sterkr (fg. starkr), geldr
<fsv. galdr), lygrn (fsv. Ingn), sekr (fg. sakr), kvlrr (fg. qver)
beror därpå, att dessa ord ursprungligen äro 1- eller u-stammar, som, i
likhet med förhållandet i gotiskan, i några kasus böjts såsom Ja-stammar.
Men då förf. vidare antar, att de tre förstnämda orden äro i-stammar,
kan jag ej dela hans åsikt; ty vore så förhållandet, skulle dessa ord
— enligt de af Sievers (Paul-Braunes Beiträge V, 113) uppvisade lagame
för synkope af 1 — icke kunna förete någon oomljudd form, då ju 1
efter lång rotstaf velse, såsom här, synkoperades först efter i-om ljuds-
tiden. De äro i stället u-stamniar. Jag begagnar tillfället att påpeka
Ånnu några dylika, utom det af fÖrf. anförda kvirr (fg. qver):
Sv. landsm. N. B, L 46
692 8MÄBRE MEDBELANDEK. 2
isl. g^TT, Boksteneos garvr, fg. gar af etammen garTii-; ial. gsrr ock
g^rr (: gerr såsom g^ra: gera, n^kÖir: nekviÖr m. m. jfr Lbfflbr,
Tidekr. f. Fil. V, 287) af stammeD garvia-; fsv. gor kan mötsvara
såväl isl. gorr som g9rr (jfr fsv. hör, Om o. d.).
isl. J)J9kkr, fsv. {)lokker är = *|)ekkvn-, däremot isl. {)7kkr = *f)ikkvia-
(fht. dloki).
isl. |)'arr, fsv. J)orr är •{)urzu- (got. |)aTlraii9), hvaremot fsv. |)örr,
|)irr, d. tcjr, nygutn. ti^r åtgå från *J)Tirzla- (fht. dnrri); jfr Nn,
Fårom. § 108.
isl. |)iinnr, fsv. ^nnner är *f)U]inu- (skr. tanils, lat. tenn-is) ; d. tynd,
fryksdalsmålets ten (Nn, Fr. Ij. § 83), n. tynn-vange (Aas. 846),
sv. tinn-ing återge *])nnnia- (fbt. dnnni).
isl. hlyr är *hlinja- (för *lilevjo-); fsv. Hor (Södbrwall, Några svenska
medeltidsord, s. 59) är 'lilevn-.
isl. snoggr, sv. snygg (för *snÖgg) är = ^snaggvia-; i de of re Dal-
socknarne heter ordet snoSy hvilket enligt målets ljudlagar mot-
svarcar ett isl. ''sn9ggr = 'snaggn^i-.
isl. gl0ggr, gl^ggr (jfr of van gorr ock g^rr) är *glaggrvia^; jfr å
andra sidan got. glaggvns, fht. glawér.
isl. 0ngrr, (?ngr = *angvla- (fht. engl); jfr got. aggvns ock sv. dial.
ång (Rietz s. 840).
isl. hnoggr, nygutn. någtir = "hnaggvia-; jfr ags. hneav, t. ge-nan;
sv. njngg är påfallande med sin brytning (af ?!?).
isl. myrkr = 'mirkvia- (fs. mirki); stammen ''merkvn- skulle ge ett
'mj^rkr, som ej är upp visad t, men säkert kan förutsättas (jfr subst
mJ9rkTi = 'merkran- ; den vanliga formen myrkvl har väl lånat
sitt y från adj. myrkr).
isl. S0'tr är, ehuru i got. i-stam, ursprungligen n-stam (jfr skr. sv&dns,
gr. fjåvg), nien har blott att uppvisa den i-omljudda formen,
isl. d0kkr, n. d0kk, dekk (Aas. s. 123) = 'dakkvia- (jfr fries. Jnnk)
ock isl. kl0kkr, n. kl0kk, klekk (Aas. s. 369) = ^klakkvia- höra
väl ock hit.
I-staramar (med blott omljudd form i följd af rotstafvelsens längd)
äro däremot: n^mr, s^ll (jfr got.).
S. 14 anser förf. i uti fg. mif), mit}al, 3ni[)an vara ursprung-
ligare än e uti fsv. isl. meö, medal, medan; jfr dock gr. /deza^ fbt
metalösto m. m., isl. mJ9dm (^meönmn, ags. mednm). Troligt synes,
att i beror på inflytande från miÖr (germansk stam 'miÖJa- för *medjo-
= lat. medins, gr. fiéooog). — Likaså anser förf. fg. ir, im hafva
uppkommit ur er, em. Förhållandet är fastmera det, att fg. här liksom i
xnlr, })ir, sir bibehållit gammalt i (Ijudlagsenligt ntveckladt i sing. *ism[i],
•iB8[i], *iflt[i] ock därifrån öfverfördt till pl. 'Iztun, jfr Sibvebs i Bei-
Iräge VI, 571 ff.), under det for öfrigt i Norden 1 före z (r) i obetonad
stafvelse öfvergått till e (isl.), 88 (fsv.). I *izi!im (fg. irnm, isl. ermn,
fsv. semm, hvarur sing. ir, er, mr genom analogi) var i obetonadt på
grund af ursprungliga aksentförhållanden (som också foranledt förkort-
3 LITT.: 8ÖDBRBBBG, FORNGUTNISK LJUDLÄBA. 693
niDgen till 'rom, 'ro), i *miz, *{)iz, 'siz (fg. mir, iel. mér, fsv. mssr o. s. v. ;
förläogningea är af yngre dfttum) på grund af ordens enklitiuka användning.
S. 16, not 3 ock s. 41, not 1 antar förf. kontraktion af y med föl-
jande e uti kima, kuma, snfa, detta visserligen i öfverensstämmelse med
en, som det synes, allmänt herskande åsikt (se Wimmers Formlära § 26
m. fl. ställen), men icke desto mindre säkerligen med orätt. Dels är en
kontraktion ve -> o, n i Ijudfysiologiskt af seende obegriplig ^), dels får
man ej antaga densamma i ett fåtal ord, så länge man ej visat, bvarför ve
här behandlats annorlunda än i den masea af ord, där det kvarstår
okontraheradt. Också har Paul nyligen (Beiträge VII, 169) uttalat sig
på det bestämdaste mot detta antagande (liksom mot det af kontrak-
tionen va -> o). Men hans förklaringsförsök (ve -> genom brytning veo
-> vo) synes mig fullkomligt ohållbart, enär antagandet af en utveck-
ling veo -> vo — redan i sig föga trolig — icke blott saknar stödet
af hvarje analogi inom nordiska språk, utan bestämdt vederlägges af ett
säkert exempel på en motsatt utveckling hos förbindelsen veo i forn-
nordiska språk, nämligen *hveol (urgerm. *hve(g)vlo-, ags. hveol ock
hveovol) -> bjöl. Därför antager jag i dess ställe, att de nämda orden,
liksom ock participiema oflnn, sofinn, kominn (kanske också isl.
durgr, om detta är = dvergr) innehålla den svaga rotformen af
rötter med -ve-, en förklaring som Paul antydt som en möjlighet be-
träffande participiema ock antar i af seende på de svaga verben horfa
(jfr hverfa) ock aofna. Hvad först kona (fg. knna) beträifar, så
har redan Osthoff (Morph. unt. II, 13 ff.) uppvisat en ursprunglig
»stammabstufung» i förhållandet mellan skr. gnä, gr. yvvrj^ ffavåy fir.
g. 8. mna (= indoeur. *gnä, 'grnnfi) ock si. zena, fir. n. s. ben, got.
kvlno (= indoeur. gv^nä); en växling som jag anser återges af isl. n.
s. kona vid sidan af g. pl. kvenna. — Participiema af rötterna vebh,
svep, gvOm måste natarligtvis en gång på grund af betoningen hafva
innehållit rotformema abh, sup, gvin» urgerm. ub, snb, kvnm, ock intet
bjuder att i de härmed fullkomligt öf veren sstämmande isl. part. oflnn (jfr
gr. vq>alva) = *abhnjö), sofinn, kominn se nybildningar. — Pres. koma
ock sofa äro säkerligen liksom lat. venlo (*gpv(e)niJo), gr. fiaivw
(*gv(a)mJo) ock si. suplja (*snpjo; lat. kausativM söpio är naturligt-
vis ett helt annat ord) ursprungligen bildningar efter fjärde sanskri-
tiska presensklassen, altså indoeur. 'g^mjö, 'snpjö, urgerm. *kvnmJ5
snbjö. Genom analogibildning har J aflägsnats, liksom i got. liga, sita,
bida (jämte bidja), isl. vaza (men fsv. vsBxa = got. vahsjan) o. d.
Möjligt vore ock, att koma, sofa äro själfständiga presensbildningar
efter sjätte klassen (skr. tndåmi), liksom troÖa, knoÖa. I hvilket fall
som häl st äro got. kviman, fbt. queman (men äfven ooman, fs. ock
ags. blott oxunan) ock ags. svefan nybildningar af samma art som fht.
tretan, kivetan, ags. tredan.
O Den af Wimheb (Föran, forml. § 26, anm.) till förklaring af 80f^
(jämte svefn) antagna kontraktionen ve -> 0 är i detta afseende rimligare,
men får ej statueras för ett eller annat enstaka ords skull. Därom mera nedan.
694 SMÄRRE MBDDELANBEK. 4
Lika litet synee man vara berättigad att antaga en allmänt nordisk
kontraktion af v + a, ét till o, ö, hvadan ig. \mr, kufna, so i ingen
mån förklaras genom förf:s jämförelse med isl. kom for kvarn, söfom
jämte svåfom. Kom är nämligen, säsom Paul påpekat, analogibildning
efter pl. kömum (jfr upplandsdialektens s&tt för satt efter pl. s&to)
ock detsamma gäller om fsr. sof. Däremot anser jag kömam, öfam
söfom, ködam, fsv. horo, ham, ondom, ondn (hvaraf n. s. onder
för vänder, isl. våndr) m. m. närmast stå för 'kv^mnm, 'v^fum
o. 8. v., där ändelseus a omljudit rotstafvelsens å, hvarefter v regel-
bundet bortfallit före ^; kv&mam, våfam o. b. v. äro uppkomna
genom kontamination af kvam, vaf ock kömtun, öfom. Slutligen
kunde ^ (ö) från pl. intränga i sing. Så i isl. öf (jämte vaf) —
som icke kan vara bildadt efter fara-för, såsom Wihmbrs mening
tyckes vara, då han (Fomn. forml. s. 115) hänvisar till tredje afljuds-
klassen, ock ännu mindre kontraheradt af vaf — , vidare i fsv. ko}), vogh,
tro}), vrok^), yngre också vof, fd. vrok'), sv. diall. oty dropi log,
SOg (Nn, Dalbym. § 65). — En helt annan sak är, att i obetonad
stafvelse icke blott va, utan äfven ve ock vi, som det tycks regel-
bundet, öfvergå till n, o, d. v. s. vokalen synkoperas ock v vokaliseras
(jfr uppkomsten af de i nd oeuropeiska svaga rotformerna af rötter inne-
hållande v eller J), t. ex. isl. dQgnrÖr (ock -verÖr), SigurÖr (ock
•varor), 9ndurdr (ock -verÖr), Qndag^ (ock -vegi), nQkkiit (ock
-vat, -vet), |)annag, tuttngn (betonadt på andra sammansättnings-
leden), BJ^rgyn (ock -vin) m. fl. namn på -yn (-vin), där y är om-
ljud af II ock ursprungligen blott tillhör de kasus, där J visade sig (t.
ex. gen. s. -ynjar) ; fsv. ennor (ock -hvar), nakndher (motsvarar, såsom
af a synes, närmast icke isl. nokkviÖr utan got. nakva^s; dessa former
äro ett nytt exempel på den af Paul (Beiträge VI, 227 ff.) uppvisade
stamväxlingen hos t-stammar), halikin (jämte hvillkin, betonadt på
andra sammansättningsleden, hvadan i först förkortades, sedan bortföll;
detta väl dock blott dialektiskt; jfr |)olikin) m. m. Möjligen sprides
härifrån något ljus öfver fg. hur ock so, ty dessa partiklar förekommo
naturligtvis ofta obetonade. Också öfverensstämnia en mängd svenska
dialekter däri, att de interrogativa ock indefinita pronomina ock partiklar,
som en gång börjat på hv, i stället visa hä, ho, hn, he o. d. (se
bland annat Rietz samt mina afhandlingar: Fryksdalsm. § 71, Dalbym.
§ 77, Fåröm. § 119). Säkerligen är det också tonlösheteu, som föran-
ledt öfvergången got. tvallf ->> nord. tolf; ty man har all anledning att
antaga, det tvalif lika väl som det andra med lif sammansatta räkneordet
') Böjningen vrok, vroknm bar i fsv. ock fd. glfvit anledning till bil-
dande af en inf. vraka (jämte vrsBka) ock part. vrakln (jämte vrsekin),
bvarigenom likheten med fara-for o. s. v. blifvit fallständig. — Aman. É.
H. Lind gör mig uppmärksam därpå, att Inf. vraka troligtvis tidigast visat
sig i den uti de gamla lagarne synnerligen vanliga sammanställningen taka
ok vraka, där således det föregående verbets vokalisering afgifvit normen
för det senares; jfr uttrycken f83|>emi ok m8e|>eml, fö|>emi ok mO|>emi
m. m.
5 LITT.: SÖDERBERG, FORNGUTNISK LJUDLÄRA. 695
(urererm. *ainalif5n, se Kluge i Paul-Braunes Beiträge VI , 396 ock
Leffler i Tidskr. f. Fil. IV, 285) haft just denna andra etafvelee betonad.
Sid. 20 eoker förf. förklara fg. tyggla såsom uppkommet ur tviggia
(som förekommer i fsv.) »enligt käiSd Ijudofvergång:», därmed utan tvifvel
syftande på fall sådana som systir, kyrr m. fl. Men äfven dessa fall
äro otillämpliga. Hoffory har i Tidskr. f. Fil. III, 296 (jfr ock WiM-
MBR, Lsesebog, 2 uppl. s. XX) uppvisat, att den s. k. kontraktionen af
vi, vi till y, y i själfva värket består däri, att v på vanligt sätt bortfaller
före y, sedan detta uppkommit genom samvärkan af följande stafvelses
a ock en näst föregående labial konsonant (sålunda hs^r en art af n-
omljud) ; från do former, som i ändeisen hafva u, har sedermera y ofta
inträngt i andra. Till de af Hoffort anförda exemplen kunna ytterligare
läggas: sykn, syknnleyfi (jfr got. svikns), fsv. ymtimalier (se Kock,
Fomsvenska lagord, s. 3, där dock öfvergången vi -> y utan vidare tages
för gifven). Som nu emellertid i i tviggia icke är utsatt för inflytandet
af något följande a eller v, så får man icke antaga, att det Ijudlagsenligt
utvecklat sig till y uti tyggia. Ej häller kan man antaga en utveckling :
tvflBgg^a -> 'tOggria -> tyggia i likhet med den af förf. uppstälda:
sv^fni -> *S0fni^) -> 'syftii, syxnni, ty antagandet af en kontraktion
v^, v^ -> 0, 0' står på lika svaga fötter som det af vi -> y ock va,
ve -> o, n. Hvad först fg. synini beträffar, så synes det enklast böra
förklaras såsom afledt af samma svaga stamform *snpnö-, som visar
sig i gr. iinvog, si. slinö, kelt. hnn ock möjligen i Upplandslagens
sompnkammar^); den motsvarande starka stamformen 'svépno-, som i
i^. uppträder såsom svefn (= lat. somnus, skr. svapnas, zd. qafno, se
OsTHOFF, Morph. unt. II, ii) har troligen föranledt ombildningen af
'syfni till isl. svefiii (förf. skrifver sv^fni enligt en numera obehöf-
lig hypotes af Leffler i Tidskr. f. Fil. II, 261). Det af förf.
med nysv. kvftfva (fsv. qvsevia, isl. kv^fja, yngre k^fja*) sammanstälda
dialektiska kOfa är väl ett annat ord = isl. k0'fa (af 'kvöfia) ; kv^fa, som
träffas i isl , är kanske en kontamination af båda de föregående, ty
någon rotform kväf-, hvaraf det kunde vara bildadt, gifves ej. Att nysv.
sola, åtminstone direkt, motsvarar fg. svela (dröja) är föga rimligt, då
fsv. har syla (smutsa) ock got. bi-satiljan (befläcka); troligen är ordet
att (med Rydqv. III, 205) anse som lågtyskt lån. Andra exempel, som
skulle kunna anföras, bevisa lika litet. Fsv. kOmd (fÖr qvsBmd, isl. sam-
kv^md) är ombildadt efter koma; likaså troligen fsv. söva (isl. sv^fa)
efter sova (isl. S0'fa, alltid med betydelsen döda, är på grund häraf väl
snarast att anse som ett annat ord). Återstår isl. s0'nskr vid sidan af
sv^nskr, på hvilket enda exempel (som därtill är långt ifrån oantastligt)
man dock ej får bygga en teori om kontraktion af v^ ->■ 0' ock v^ -> 0.
') som dock Icke hindrar honom att (s. 16) for tolf uppställa utvecklingen
tvalif->>*tv^lif-> tolf; altså skalle v^ hafva kontraherats än till 0, än till o!
') om icke detta är skriffel för sömpnkaxnmar.
') Jag sammanställer ordet med gr. pdnjm (= gvabl\]ö) ; Curtii sam-
manställning af fidTZTO) med /3ci&vq m. m. (Grundz.*, 466) år tydligtvis förfelad.
696 SMÄRRE MEDDELANDEN. 6
S. 21 uppger förf., missledd af en otydlig uppgift hoB Såve (Be-
m»rkn. s. 220), alt fg. kort e i nygutn. uttalas som öppet &; bör vara
slutet & (se Nn, Färöm. §§ 4 ock 101) eller, om man så vill, öppet e.
Endast före r motsv .ras fg. e af vahligt &, af ven detta icke synnerligen
öppet (se Nn, Fåröm. § 106).
S. 24 not antages, att li i stammen *hanha- pä nordiskt område
dels bortfallit, dels öfvergått till g. Att man här fastmer bar att göra
med tvänne olika urgerm. stamformer *hånlLO- ock *hang6-, bar jag
numera i Paul-Braunes Beiträge VII, 431 ff. sökt visa.
8. 25 sökes en förklaring på förhållandet mellan stammame Qör-
ock fjogar- medelst tvänne med fornnordiska ljudlagar oförenliga an-
taganden : att dy i got. fldvör »utstötts», ock att d i got. fldor »förvandlats»
till g^). Fastmer är fldur = fsv. fio{)er-, flflB{)er (jfr Eluge i Paul-
Braunes Beiträge VI, 394 ock Sievers därst. VI, 576). ock förbållandet
mellan fjör, fjogur ock fldvör är fortfarande lika dunkelt som någonsin.
Gentemot det s. 29 framstälda påståendet, att fsv. ej äger något fult
säkert exempel på omljud värkadt af R (z), bar man att hänvisa till
fsv. hsBri, kseralde samt n. pl. f. {)8Br^). I den nyssnämda uppsatsen i
Beiträge VII, 434 fE. tror jag mig bafva visat, att detta omljud är
allmänt nordiskt, ock till bvad där anförts kan jag nu lägga, att, efter
bvad jag nyligen varit i tillfälle att på ort ock ställe iakttaga, det egent>
liga dalmålet (ofvan Siljan) bar en mängd bitbörande fall att uppvisa,
t. ex. tsyr (gftr m. fl. former) ko, yr (fr) ur, dn ((ert, ert m. m.)
bare, baf (ber) bar, tu^r n. f. två, triter n. f. tre, mra ((B enligt
dalska ljudlagar = isl. 0y, ej 9a) öra.
S. 35, § 19 borde den egendomliga fg. formen hagli (nygutn.
Adgf>; äfven i dalmålet ofvan Siljan öfveralt Q,ge„r, Q'g^f o. d.; n. hagre
ock havre, Aas., s. 271^)) för hafiri åtminstone bafva omnämts. Hafva
vi bär möjligtvis ännu ett nytt exempel på växlande betoning bos -an-
stammar (jfr Beiträge VII, 441 ff. samt Leffler i Tidskr. f. Fil. IV,
286)? Jag sammanställer ordet med gr. xåxQvg sädesslaget kom, ax
(X för X före q; indoeur. q). Urgerm. hade man två stammar:
*hagvrån, som möjligtvis uppträder i de nyssnämda gutniska ock dalska
O Man är knappast berättigad att tillskrifva BUGOE (å det af förf.
citerade stället, Rökst. s. 62) dessa uttalanden.
') För öfrigt kan det sättas 1 fråga, om man icke 1 fsv. grtea har ett
hithörande exempel. Det är i så fall uppkommet genom kontamination af
de två stamformer gras (sä i isl. ock flere sv. dial.) ock ^gt^T^ hvilka man
väntar sig att finna (jfr kas: kfr, glas: gl^r). Den senare har för att
undvika två tätt på hvsrandra följande r (bär föreligger sålunda ett fall
af disslmllation) från den förra upptagit 8.
^) En tredje norsk form hSBVre, hSBgre kan baf 7a fått sitt 8B från gen.
ock dat., där ändeisen urnordiskt Innehållit 1 (jfr got. -Ins, -in); en för-
klaringsprincip som jag anser mig med ännu större skäl kunna tillämpa i
fråga om isl. n^ra,' jämfördt med fsv. nlura, m. m. Troligen höra också
andra fall hit.
7 LITT.: SÖDERBBBG, FORNQUTNISK LJVDLÄRA. 697
formerna '), samt 'hÄhvran-, yngre 'h&fran- (f sv. hafri, fs. haforO) fht.
habaro), där hv, såsom troligen regelbundet ock enligt en urger-
mansk Ijadlag, i omedelbart grannskap a£ likvida eller nasal öfvergått
till f ; jfr de bekanta fallen got. flmf ('flnliv^), *peiiqe), vnlfs Cvnllivo-,
'▼r^qo; jfr ylgr) samt, om min förklaring (Beitr. VII, 433 f.) är riktig, isl.
otn (*olivno-; jfr fsv. aghn), hvartill jag kan lägga sv. (fisk)rom för
*ronm, nygutn. ranm (Nn, Fåröm. § 15), dalmälets rum eller run, ut-
gående ur 'hrofna-, 'hmliYiio-; en annan stamform 'hmg^o-^), tydande
på ultimabetoning, uppträder i isl. hrogn, fbt. rogan. Ordet, hvars grund-
betydelse väl är >eäd>, kan lämpligen sammanställas med lat. onro-nllo
kommask, gr. xagnåg frukt, frö (som af Curtius, såsom mig synes
mindre lämpligt, föres till lat. oarpo), där onro-, xaQn- liksom hrog-, äro
de regelbundna motsvarigheterna till indoeur. qrq- (till samma rot för jag
lat. querons »fruktträd», ek, äfven ållon). Ficks sammanställning (Wörter-
buch III 3, 383) af hrogn med gr. xQåxrj kisel är både på grund af
detta ords betydelse ock vokalisation oantaglig. — Att på liknande sätt*
växlingen mellan fsv. stifl ock sugbl*) m. m. kan förklaras, anser jag
troligt.
S. 38 samt s. 40, not 1 synes förf. fasthålla den gamla åsikten, att
gotiskt d, b (ock g) näst efter vokal beteckna explosivor, ehuruväl
redan Pauls uppsats om Ijudskridningen (Beitr. I) fult öfvertygande be-
visat, att de beteckna ljudande spiranter, ett ljudvärde som man då
naturligtvis också måste tillskrifva den äldra runradens b, d, g, i hvilka
förf. också ser explosivor.
S. 43 talas om det »parasitiska» n i oqve|)ins(or()), oloyfina.
Men hvar finnas säkra analogier till ett dylikt insmugglande af n? Det
rätta är väl (enligt en förmodan af prof. Bichebt), att i dessa former
se ombildningar efter analogi af ord sådana som sannlndl, byg-
glndl, hvilkas suffix också har formerna -and, -ond (se Paul, Beitr.
VI, 236 fp.). Då förklaras ock den hos Peder Månsson förekommande
formen oqvsedbansord (-ans för -ands liksom -ins för -inds).
I yttrandet (s. 47) att »den nästan totala frånvaron af n-oraljud i
gutniskan är en punkt, hvari denna är ålderdomligare än alla de andra
nordiska dialekterna», kan jag omöjligen gifva författaren rätt. I öfver-
ensstämmelse med Ltngbt, Buggb, Wiumer, Paul m. fl. anser jag för
gifvet, att n-omljudet är en gemensamt nordisk ljudlag, 8om i fsv. ock
fd. genom analogibildning i flertalet af fall upphäfts. Härutinnan har
forngutniskan gått längst, under det att andra dialekter, t ex. dalmälet,
*) Enligt SiEVERS i Beitr. V, 109 skulle man vänta sig 'haorån-, nord.
*baari. Men gäller den Sieverska lagen 1 obegrftnsadt omfång?
^) En enligt Vernerska lagen differentierad rotform *flng^ föreligger
väl uti isl. fingr o. s. v., hvars vokal förbjuder den vanliga sammanställningen
med få, fäban.
^) Icke 'bra(g)vno-, enär labialiseringen uteblir (eller försvinner) efter
U, se Brugman i KZ. XXV, 307.
*) I det forntrognaste dalmålet (älfdalskan) förekommer uti vissa byar
formen saug€il (= fs^- sngbl), 1 andra ^auöeid (= f^^''- stifl).
698 SMÄRRE MRDDELANDEN. 8
jamförelseviB ofta bevarat de omljudda formerna, i det maD dar utom
de vanliga fsv. ock nysv. exemplen träffar SQk Bjonk (e etymologinkt
= iBl. 9), te^ tuggade, trost trast, ^kul ankel, dog dagg, log lägg,
snog fin (jfr ofvan s. 2), SOp svamp, grfn gran, tyxdur tjäder
iyse = isl. J9), tyxh tjäle, ^^a?r tjära, ua?^ vant (use = isl. T9), uxl
vall, t4a?n vån (t«a? = ö), m. m.
Till sist en allmän anmärkning. Det hade varit högligen önskligt^
att förf. meddelat alldeles fullständiga exempelsamlingar vid hvart ock
ett af de behandlade fg. ljuden, en fonnlig statistik of ver fomgutniska
Ijudläran. något som tnan nu nödgas fortfarande känna behofvet af,
men som förf. bör hafva haft lätt att åstadkomma, då hans sam-
lingar tvifvelsutan äro vida rikhaltigare än de anförda spridda exemplen
angifva, ock då för öf rigt de fg. urkunderna äro af ett mycket måttligt
omfång. Förf:s arbete hade härigenom i hög grad vunnit i värde ock
användbarhet. Det återstår att hoppas, det förf., i händelse han med-
ger denna anmärknings riktighet, kommer att på nämda sätt anordna
den fg. form lära, som han säger sig hafva under arbete, ock som helt
säkert med glädje emotses af hvarje språkman, som tagit del af det
värdefulla arbete, hvarmed förf. redan riktat den nordiska språkforsk-
ningen.
Uppsala i september 1880.
Senare tillägg: E. Tegnér har helt nyss (De ariska språkens pala-
taler s. 21, Lunds univ. årsskr. T. XIV) uttalat den åsikten, att pres.
koma antagit o i analogi med part. komino (om hvars upphof han
intet yttrar), en förklaring som visserligen synes mig möjlig, men mindre
naturlig än min ofvan gifna.
Adolf Noreen.
Ur Västmanlands-Bala landsmålsförenings samlingar till
en ordbok öfver landsmålet i Västmanland och Dalame.
(Trykt som handskrift). I [A, M] Gefle 1877; II [B] Upsala
1880. 15, 40 8. 8:o.
Såsom redan titeln angifver, gör föreliggande arhete icke anspråk
på att vara en strängt vetenskaplig prestation. Det afser hufvudsak-
ligen att vara en ledtråd för pergouer, som utan att äga egentlig
fackhildning dock kunna vara hågade för ock i stånd att medvärka
till åstadkommandet af fullständigare ordsamlingar. Då så är, kan man
icke rimligtvis lägga arbetet till last dess föga noggranna ljudbeteckning,
som dels är en nödvändig följd af sättet för denna samlings tillkomst
ock publikation, dels torde vara ett oundgängligt villkor för att arbetet
skall kunna motsvara sin ofvan nämda uppgift att vara till ock med
allmogemannen till ledning ock sålunda först ock främst lättfattligt.
Däremot måste man klandra, att icke noggrannare uppgifter lemnats
angående ordens geografiska utbredning. Särskiidt är att observera, det så
9 LiTT. : YÅSTM.-DALA LAKDSM^LSFÖRENIKGS 8AI1L. 699
allmänna uppgifter, som att ett ord förskrifver sig från »Mora», »Orsa»,
lAlfdalen», aro föga upplysande, då fråga är om eu näjd, hvilken — såsom
just forhållandet är med Ofvansiljans fögderi ock i all synnerhet Mora
socken däraf — nästan för hvarje by har att uppvisa en särskild dialekt-
nyans. Ock ville man blott taga hänsyn till de allra viktigaste dialekt-
grupperingame inom ofvan nämda socknar, så borde Moramålet delas i
allra minst två väsentligen skilda dialektgrnpper (en på hvardera sidan
om älfven), Orsamålet i minst två (i det att Skatt ungebyns kapell af-
skiljes) ock Alfdalsmålet i minst tre (i det man frånskiljer Evetsbärgs
ock Åsen? kapell). På samma sätt är det af största vikt beträfEande
Rättvik (i Nedansiljans fögderi) att skilja mellan språket i Sörbygget ock
i Västbygget. — Någon gång blir den sväfvande ortbestämningen rent
af vilseledande. Så t. ex. då en mängd uppgifter, som tydligen för-
skrifva sig från byn Bonas, signeras Mora. Visserligen ligger Bonas
inom Mora socken, men alldeles på gränsen till Våmhus, med hvars
språk Bonäsmålet nästan i allo öfverensstämmer. Då nu Våmbusmålet
blott är en varietet af älf dalskan, så inses, att Bonas har Ålf dalsmål
snarare än Moramål. Detta ock dylikt är visserligen omständigheter,
som Västmanlands-Dala landsmålsförening af helt naturliga skäl ofta icke
kunnat äga kännedom om, men som jag velat påpeka, på det att under
fortsättningen af arbetet den antydda bristen må afhjälpas ock möjlig-
heten till missförstånd förebyggas genom den lätt företagna förändringen,
att, åtminstone i fråga om ord från Ofvansiljans fögderi, den by anföres,
hvarifrån uppgiften förskrifver sig.
Att någon gång en oriktig ordform kommit att inflyta (så t. ex.
heter det II, s. 14 anförda Ålf dalsordet ej bilkona ock belknna utan
bilkiiii& [btlkuna]y best. f. bllkima [b^lkuna]) är lätt förklariigt ock
ursäktligt.
Det är att hoppas, att de öfriga landsmålsföreningame följa det af
Västmanlands-Dala landsmålsförening gifna vackra exemplet ock på ett
eller annat sätt låta sina delvis rätt rikhaltiga samlingar komma till all-
mänhetens ock fackmännens kunskap.
Uppsala i december 1880.
Adolf Noreen.
F&ren på Gk>tland. Undert. S . . . Läsn. f. folket. 32:a årg.
Stbm 1866. S. 328—352. 8o.
Skäl-jagten på Qotland. Undert. S . . . Läsn. f. folket. 33 :e
årg. Sthm 1867. S. 14—59. 8o.
Strandens sagor. En vikiDgarana från gutarnes ö, af P.
Å. Sä VE. Svensk tidskr. f. Ht., politik o. ekon. utg. af H. Forssell.
1873. Sthm 1873. 8. 159—186. 8o.
Samfärdseln på Gtotland i gamla tider. Af P. A. SÄ ve.
Land o. folk. 1873. Sthm 1873. S. 33—48, 97—124. 8o.
700 8MÅ1LBS MBDOBLAKDEN. 10
Kon på Ootlaud. Af P. A. SÄVE. Sv. fornm.-föreD. tidekr.
2:a b. Sthin [1873]. 8. 1<^21 samt 2 pl. 8o.
Några ord om konung Olof HaraldssonB uppträdande på
Gk>tland. Af V. A. SÄVE. Sv. fomm.-fören. tidskr. 2:a b. Sthm
[1875]. S. 247—256 med 1 pl. 8o.
AkernB sagor. Spridda drag ur odlingshftfderna och folk-
lifvet på Gotland af P. A. SÄVE. Handl. ror. landtbruket o. desB
binär. utg. af Kongl. landtbruksakad. 34:e d. Ny f. XV. i. Sthm 1876.
S. 3—140. St. 8o. — Äfven sÄrskildt: Stlim 1876. P. A. Norstedt &
Söner. Pris kr. 1,50.
Skogens sagor eller växtligheten på Gotland, jemte spridda
drag ur öns odlingssaga och folklifvet derstädes. Af P. A.
SÄVE. Tidskr. f. skogähuab. utg. af Å. J. Cnattingius. 4 årg. 1876.
Sthm 1876. S. 172—184, 197—216, 261— 277, 293— 808. — Äfven
Bärskildt: Sthm, I. HaeggstromB boktr. 1877. T. o. 64 s. 8o.
Hafvets ooh fiskarens sagor, samt spridda drag ur Got-
lands odlingssaga och strandallniogens lif af P. A. SÄVE. Visby,
Gotl. allehandas tryck. 1880. (Distrib. N. Gleerup, Sthm). 128 s. Liten
8o. Frie 1 kr.
Med Qottland ock Visby 1 taflor^) uppträdde 1858 inom bok-
värden första gången Pkr Arvid Sä ve, 1834 — 1871 lärare vid Visby
lärovärk; denna gäng som tecknare, snart äfven som författare. Det
är hufvudsakligen den gamla hansestadens herrliga kyrkoruiner, som i
nämda planchvärk af honom återgifvas. I likhet med sin yngre bror, Cabl
Såve, älskar han Nordens gamla minnen i språk, folklif ock fornlemningar.
I synnerhet är det gutalandet, den kära fäderneön, som är föremål för
hans flitiga studier. P. A. Säves första skrift, Qottländska minnen ^), före-
drag i sällskapet D. B. W. på dess högtidsdag 1858, förtäljer om Gottlands
märklige män, storbönder, krigare, ämbetsmän, prester, lärde, från ock med
Tjälvar, som först bragte eld å landet, intill våra dagar — särskildt
fäster han sig vid Polhem ock föreslår att i Visby resa en minnesvård
åt honom — alt för att i dem hafva föredömen, anförare i striden for
Gottlands utveckling, anseende ock ära. Viktiga som tids- ock sedebilder
äro berättelserna om det gästfria Luttemanska huset i . Stenkyrka, om
grafölet efter gamle prosten Ekholtz i Fardhem, om ryssame på Gottland
1808^), samt om kutjakten, till hvilken författaren i senare uppsatser åter-
kommer. Mellertid bereste Säve som antikvitetsintendent under åren
1861 — 1865 jämte fäderneön äfven öster- ock Västergötland. De vid-
lyftiga ock innehållsrika, med talrika teckningar illustrerade berättelser,
som han till Eongl. majestät ock antikvitetsakademien dels som antikvitote-
0 Gotland och Wlsby i taflor. Tjugo originalteckningar af P. A. SÄ.VB,
lithografierade 1 Em. Bärentzens & comp. litbografiska Institut i' Köpenhamn,
jemte en karta öfver Gotland och plan af Wisby, samt beskrifvande text
af C. J. Bergman. Sthm 1858. Tv.-f.
*) Visby 1859. T. o. 46 s. samt inneh. 8o.
') Utförlig ock lif lig skildring af denna tilldragelse i Ryssame på Gotland
j8o8. Minnen tecknade af S . . . Ny ill. tidn. 1866, nr 1, 8, 6, 8, 9, 12, 16—17.
11 LITT.: P. A. SÄVE8 8KBIFTER. 701
intendent, dels förut som akademiens stipendiat inlemnat^), förvaras nu
i akademiens arkiv. Under egen vård har han anno sina Gottländska
samlingar, sex tjocka folioband, samt sina anteckningar om gottländska
folkspråket, som l&ra innehålla öfver 20,000 ord. Med sina samlingar
är P. A. Säve en sannskyldig encyklopedi för alt hvad om Qottland år
kändt, att icke säga vetbart. Ur dessa samlingar har han under de
senare åren, mest i tidskrifter, leninat åtskilliga utdrag under formen af
monografier öfver vissa ämnen. Det är för att fästa uppmärksamheten
vid dessa viktiga arbeten^) ock mana till att om dem taga kännedom,
som jag här skall söka att gifva en öfversikt af deras innehåll.
I Hafvets ook flskarenct sagor har sålunda vår författare senast
lemnat en redogörelse för Gottlands fiske; efter hvad titelbladet upplyser
utgifven enligt Gottlands läns hushållningssällskaps beslut. Från allmän
synpunkt har denna redogörelse sin egentliga betydelse som bidrag till
fiskets historia; ett bidrag af så mycket större vikt, som denna närings-
gren på ön vunnit en hÖg utbildning ock ända in i nyaste tid varit
den mest betydande, tiJl ej ringa förfång för ' jordbruket. Från Gottland
hafva estländare, finnar ock norrländingar under senaste åren lärt sig;
uthafsfisket. På samma gång skildrar arbetet mellertid en viktig sida af de
märkliga gutames folklif ock odlingshistoria. Gottländingame äro kända
som styfva sjömän. I synnerhet kräfver strömmingsfisket eller vrakningen,
ofta många mil &ån land, där »vågorna stundom gå så höga, att kam-
rater i närmaste båt ej kunna se spetsame af de andras båtsegel», mod
ock styrka, sjövana ock rådighet, ej sällan med döden för ögonen i storm
ock isande köld. Det är ett lif som fostrar ej blott männen, utan äfven
kvinnorna till hjältar; ock Båta Bol, Fåröfiickan som ensam seglade från
Helgemannen på Fårö till »byn» (Visby) med sin fisklast ock som där
') Jfr Antiqv. tidskr. f. Sverige. I, s. 56—68, 321—323. Utdrag af antl-
qvitetsintendenten P. A. Säves af glina berättelser för åren 1861. 1862 ook
1863 finnas trykta i nyss anförda tidskrift I, s. 69—165; II, s. 79—191: III,
e. 113 — 150. JDe innehålla beskrifningar ock teckningar af kyrkor ock forn-
minnen; det första dessutom s. 147 — 158 en ordlista frän Östergötlands
folkmål, det andra s. 168 — 188 en dylik från Västergötland.
') Några andra uppsatser af samme författare, med hvilka jag icke har
anledning att här sysselsätta mig, äro: Skogsbilder från Téoedtn, ett skilderi
af fomllfvet der, folksägner, husbruk, Skagens kapell m. m. [Ny ill. tidn.
1866, nr 2; med teckningar]; Svenska fornminnen. 1. Gånggrift [i Västergöt-
land. Ny ill. tidn. 1866, nr 20]; Om medborgerlig verksamhet och folkuppfostran
(företrädesvis med afseende på tjenstemän på landsbygden). [Läsn. f. folket
32 ärg. 1866, s. 136—142]; Stunkor f&r staren på Gotland. (Egnadt alla hus-
hållare, skollärare, jägare och naturvänner). [Läsn. f. folket. 34 årg. 1868,
s. 229—237]; Wälmaktens elände, svärd eller boja, några ord om väme-pligten.
[Gotl. alleh. 1876, nr 6]; Sista paret uti (tankar om behofvet af en lag mellan
menniskan och djuren). [Sv. jägarförb. nya tidskr. XV, 1877, s. 70—86]:
Kopparstename. [Gotl. alleh. 1877, nr 80]; Svar på repliken »Mera om Koppar-
stename». [S. st.' 1877, nr 86]; Åter om Kopparstename. [8. st. 1879, nr 10]; pä
vers: Odens vishet, (tolkad 1 ett lustigt lag). [Gotl. alleh. 1878, nr 20];
Gutames fom- och framtids-saga. I anledning af järnvägens invigning den 10
sept. 1878. [S. st. 1878, nr 73].
702 SMÄRRE MEDDELANDEN. 12
hemmft dref fiske på egen hand, högväxt, grof ock stark som en karl,
med nacke bred som en kvigas ock en vikt af 12 lispund, behofver dä
icke vara någon sällsynthet. Vist krafver hafvet ibland sina ofEer, så-
som då på en natt 200 fiskare skola omkommit på Likg^undet mellan Gott-
land ock Öland eller när den lilla socknen Hamra på en gång vid ett
räddningsarbete gick miste om älfva raska män. Sådant svider, men
måste tålas. — Boken är till sin hufvuddel en monografi for Gk)ttlandB-
fisket i äldre ock yngre tid ock redogör sålunda utförligt för de olika
fiskarternas förekomst med deras olika benämningar — under fångst
brukar man icke de vanliga namnen, emedan sådant hindrar fiskelyckan — ,
lektider ock utveckling, således en gottländsk ikty ologi från allmogens
synpunkt; vidare for båtens byggnadssätt ock tackling, de olika arterna
af fångstredskap ; för uthafs- ock strandfiske samt fiskfångsten i strömmar
ock träsk, kring ock på ön vid olika tider på året, med olika slags
nät, ref, mjärdar, rysjor, ljuster o. s. v., fiskens behandling efter
fångeten — alt med en rikedom på tekniska detaljer, som bör göra
arbetet för fackmannen sä)'deles intressant, om också en vanlig »land-
krabba!, som anmälaren bekänner sig vara, skulle känna sig en smula bort-
kommen. Författaren medgifver själf, att alt detta svårligen kan göras
fult tydligt utan teckningar, som han ej varit i tillfälle att lemna. Den
som i likhet med oss i främsta rummet intresserar sig för folkets lynne
ock inre lif, fäster sig företrädesvis vid de här ock där i arbetet in-
strödda anmärkningarne om den gottländske fiskarens sätt att uppfatta
sin yttre ock inre värd, samt vid s. 13 — 27, som i korthet gifva »vårt
sjöfolks ock vårt fiskes skaldskap samt deras saga». Sjömannen känner
sitt beroende af osynliga makter ock har sin egen tro om mycket. J.
LiB har i »Den f rem synte» skildrat den norske fiskarens dystra m3^värd ;
Säve berättar för oss om neeken, hafsfrun (ock skogsnuan), som än
hjälper, än är fientligt sinnad, ock hvilken här som annars i folksägnen
är »angelägen efter manfolk»; om trollskeppet Räffinut, som med knapp
nöd kunde bändas in genom (Öresund ock under en vändning med bog-
sprötet skrapade all skog af Storsödret på Gottland ; om den gamle vän-
lige Träskagubben ; oiu Skepp&gubben, som tros med virket kommit ned
ur skogen; samt andra sjörån, som stundom gifva stormvarningar ock
andra varsel åt sina vänner; om förebud för väder ock vind ock om dessa
hemlighetsfulla röster, som fiskaren tror sig förnimma o. s. v. — på ock
vid vatten. Främst kommer s. 3 — 12 en inledning om Gottlands ock
dess bebyggares urhistoria.
»Svartast af alla sagor är o Strandens sagor». De ge oss före-
ställning om ett hedniskt lif utan ordnadt samhälle. Utom släkten var
våldet lag. SjÖlifvet med dess faror gjorde sinnet hårdt; växlande herrars
förtryck ock plundring lärde folket att med yxan söka nödvärn, rof
eller hämd. Blodiga möten ägde ofta rum mellan gutar ock främlingar
från öster ock väster, som kommo för att dela vinsten af jakt ock fiske.
Att »bruka stranden» var en inbringade hantering, när hvarken samvete
eller samhällsmakt låg i vägen, mest på en tid då navigationen stod på
13 LITT.: P. A. SÄVBS SKRIFTER. 708
mindre s&kra fötter — utan kompass, sjökort, fyrar ock lotsar — ock
skeppsbrott timade vid Gottland ännu mycket oftare än nu. Då plundrades
vraket ock dräps folket, alt sä vida man var stark nog. Stundom
lyckades det väl också att med falska signaler locka seglaren på grund.
•Kunde man icke taga alt' för egen del, fick man som bärgare rikt^. sig så
godt man kunde. Nu hÖr det värsta af alt detta till det förflutna. Den
siste fribytaren, som från Sandön dref sitt laglösa yrke, stod kyrkoplikt
i Fårö kyrka 1817 ock måste gå ifrån sina hopade skatter^). Bredvid
dessa bärgningsaffärer af olika slag, vid hvilka lifvet ofta hängde på en
tråd, drefs ett oförsynt lurendrejeri. öfver alt på Sveriges kuster ock
gränser får man ännu höra ändlösa berättelser om huru tulltjänstemännen
blifvit på tusen sätt narrade, mutade eller med våld motade. Vid frågan
om frihandel eller tullskydd vore det sannerligen icke ur vägen att
äfven tänka på hvilket förvildande inflytande en sådan oundviklig hante-
ring öfvar på gränsbefolkningen. Delvis sammanfalla strandens sagor
med hafvets: så i skildringen af fiskarens sträfva ock vådliga lott ock i
folktron om sjörån, mest hemska spökvarelser af olika slag, som um-
gänget med det ödsliga hafvet föder. — För själjakten i sammanhang
med själens lefnadssätt samt Fårömålets hithörande terminologi bar för-
fattaren tidigare lemnat en utförlig ock väl skrifven redogörelse i Läsning
för folket. Denna jakt drifves hufvudsakligen för skinnet ock späcket,
ehuru stundom också köttet begagnas, hvarförutom kuten är ett svårt skade-
djur för fisket, i det han plundrar eller söndersliter gamen. Sedan den
rika fångsten med nät i kuthagen vid Flisen nära Näsudden upphört,
är det hufvudsakligen de djärfva Fåröborna som drifva detta farliga
yrke, dels med garn (vikare), dels med harpun på isen vid kuthålen
om våren (gråsjäl). De ge sig då med sina don, vanligen fiere i säll-
skap, ut på isen, för dagar ock veckor. Kommer så blåst ock splittrar
isen, så vet ingen, hvart det bär i mördande köld.
»Man talar så mycket om städerna ock deras invånares bildning,
seder m. m.; må nu här förnimmas något om landsbygdens enfald ock
arbetsminnen: jordens ock bondens anor äro väl dunkla, men lika ädla
som urgamla. Därföre, sedan all värden så länge häpnat vid de idrotter,
som alla slags herrar utfört med svärd eller bok, se här en kort saga
om några män af folket ock deras mödor för landets odling». I
stället för krigs- ock lärdomshistoria skola vi hafva folkens odlings-
historia, ock Åkerns sagor äro just en sida af denna odlingshistoria,
liksom hafvets ock skogens äro det, nämligen för Gottland. Got tian ds
jordbruk erbjuder så till vida ett särskildt historiskt intresse, som
det intill senaste tid kvarstått på en mycket primitiv ståndpunkt.
Det kan knapt här sägas hafva varit modemäringen. En Gottlandsbonde
af gamla sorten hade mer att göra med fiske, kutjakt, skogskörslor,
') I en följetong — Sattdön, (Rese-äfventyr och skildringar med osyn-
liga pennteckningar af S . . . — i Gotl. tldn. 1874, nr 11—1^, 81, 83—87, 89
har författaren jämte en redogörelse för Sandöns bildning ock Öden, äfven
berättat hvad som i folkminnet lefver kvar af Gottbergs bedrifter.
704 8MA&BE MEDDELANDEN. l4
sågk varnar, tjärbränning, etenhnggeri än med åkern. Det är icke
länge aedan redskap användes, som höra till åkerbrukets första barn-
dom: barka, raka, rasp ock gräfling. Harf, årder ock spade aro nyare
.uppfinningar. Ännu på 1700-talet ägde tre husbönder vid Drakarfve i
Näs tijl sammans blott en spade. Säden skars för hand ock tröskades
i nödfsJl med klappträ! Zakris H:n Nore^), f 1820, »var. den förste i
socknen som, af bara högfärd, brukade järnaxlavagni. Blott de högt
belägna åkrame med den sämsta jorden voro odlade, emedan diken ej
brukades. Till på köpet var gödning en nyhet. »Hos oss blir det
mycket bättre, om vi icke göda åkern», fönuanade Nårs Rasmus Jensson
på Fårö sin nyhetsälskande måg. Gödselhögen kunde få ligga ock växa,
tils kon från den kom upp på fähustaket ock så ramlade igenom ock
bröt benen af sig. T. o. m. kyrkoherden Sturzenbecker i Levide, f 1795,
lät grannen köra bort af sin gödselhög, »mycket gärna», så mycket han
ville. Först nu på 1870-talet undergår ön äntligen laga skifte. Således
kunde för några år sedan ett hemman taxeradt till 4,000 rdr bko ha
fem mil gärdesgård ock ett annat om 325 tid ägor på tjugosju ställen.
Åkerns bruk öfverlemnades vanligen åt kvinnfolket. Fisket lockade alla,
äfven »uppländingarae»: midt i bråda såningstiden foro Habdumboma med
nät tre mil ned till Riv i Sundre för att få sig »husfisk». Lansa-Hans
arbetade blott slåttertiden — »för att harame skulle få vara i fred, medan
de yn glade». Men det var icke så ovanligt, att en storbonde kunde
hafva 300 till 400 får öfver vintern, samt 30 till 40 skogsruss (hästar
på skogen). Kor hade man också, men klent med foder, så att de om
vårame »icke orkade bära rumpoma». Då redan gutalagen förutsätter
ett utbildadt åkerbruk, måste detta under många århundraden hafva -stått
stilla, där det icke gått till baka. Missväxter, farsoter, herrars förtryck,
krig ock fientliga öfverfall hafva hindrat välmågan. Mellertid började
med slutet af förra århundradet en ny tid, förnämligast genom lands-
höfding C. O. von Segebaden, »den mest välsignade man, som styrelsen
dittils sändt att vårda ock förkofra Gottland», ett nytt tidehvarf i alla
riktningar. 1870 utfördes från ön 86,000 tr spanmål, medan 100 år
förut sådan h varje år måste införas, ock svält ock nödbröd icke voro
okända. Nu återatår att utdika ock odla de många vidsträkta rayrarne,
som hvar för sig lofva tusentals tunnland sädesalstrande jord.
Den nu nämda framställningen är öfver alt genomväfd med drag
ur folklifvet, sådant det nu ock i synnerhet något tidigare yttrat sig i
samband med jordbruket. Jämte det man får kännedom om de äldre red-
skapen ock deras användning, om fordon ock dragare, säden, arbetsbeting,
husets inredning o. s. v., får man följa bonden ock hans folk vid de olika
arbetena: såning, skörd, ängs- ock myrslåtter, löftäkt, tröske — växlande
med mat ock dricka ock lekar. Redan kl. 1 på ottan började man
tröska, ock före full dager hann man äta fyra gånger. Vid lekarne
täfiade man i styrka ock vighet. Det var i synnerhet vid de ständigt
') Bönderna nämnas efter gårdarne.
15 LITT.: P. A. 8ÄVB8 SKRIFTER. 706
/
återkommaDde alla gillena, som man hade tillfälle att pröfva hvarandra.
Frän en tid, innan penningen hunnit komma rätt i bruk som allmänt
bytesmedel, kvarstod ock kvarstår än i dag i många landsändar seden
att uträtta alla mera omfattande arbeten med hjälp af grannar ock vänner
inom »bidelaget», som därför ej fingo annan betalning än riklig und-
fägnad med mat ock dryck i öfverflöd, s. k. a t ing. Så bygdes ock
taktes hus ock slogos ängar. Man hade altså byggille ock slåttergille ; man
hade räföl, när man haft skallgång efter räf ; ramngille, när man Ödt korp-
ungarne; päragille, när päronen voro mogna. Senare delen af efter-
middagame efter arbetets slut upptogs då vanligen af lek ock dans.
Kvinnorna hade ostgille, sömgille, kardgille, spinngille, hvilka gillen kunde
vara dygnet om, under meddelande af visor, sägner, nyheter o. s. v. Vissa
arbeten skola ske på vissa märkedagar, inledas ock utföras under iakt-
tagande af vissa mystiska bruk, fömärfda från far till son, eller hämtade
ur bondpraktikan ock 1698 års almanacka. Tjärdalen skall t. ex. tändas
med gnideld, som är urgammal sed. S. 25, 26 ock 29 — 33 innehålla
en hel samling sådana regler samt tänkcspråk, ofta rimmade, med före-
skrifter ock råd om bondens hushållning ock lif. £j minst upplysande
äro dessa utkastade teckningar från äldre ock yngre skeden af märkliga
storbönder ock andra allmogemän: Kallburmannen, Hauiarsmannen, den
manhaftiga Nårs-Maj a-mor ; eller en Mårten P:n Karby, Zakris H:n Nore,
Hans Jakobsson Åckes, som stå på öfvergången till en ny tid, medan
Nårs Basmus Jonsson ock Lansa-Hans på Fårön äro af gamla sorten,
liksom Gisle-Hans, som vandrade omkring med bud ock nyheter, sökte
sitt bröd på landsvägen ock lät gården sköta sig själf. — Författarens
framställning andas öfver alt en varm fosterlandskärlek. Lifvet har ett
högre mål än blott timligt välstånd. Särskildt påpekas, att Gottland
långt före Sveriges öfriga landsändar åtagit sig en utsträkt allmän värneplikt.
Innan åkerbruket fick sin nuvarande utveckling på Gottland, drefs
där, såsom redan of van är anmärkt, en storartad fårafvel, särdeles på
StorsÖdret (den sydligaste, genom ett smalt näs med det öfriga landet
sammanhängande delen af ön) ock Fårön. Här" gingo då fåren på de
oskiftade vallame ute året om, blott om nätterna instängda i sina giftar.
»Samlingame» höst ock vår, då fåren jagades till hopa för att klippas
ock märkas, voro folkhögtider. Då kommo till StorsÖdret handelsmän af
alla slag för att köpa eller byta sig till får, kött, ull, talg o. s. v. På
Sandön ock Karlsöame äro fåren fullständigt vilda. I uppsatsen om
F&ren p& Gottland får man närmare kännedom om alt detta ock får äfven
vara med om de sålknings- ock spinngillen, hvilka åkerns sagor mera i
förbigående omnämna. Nu drifves fårskötseln i vida mindre skala än
förr, då kyrkoherden i Öja fick 200 tiondelam i sitt gäll (1820).
Skogens sagor äro hufvudsakligen af naturhistoriskt (botaniskt) ock
ekonomiskt intresse. Uppsatsens förra hälft upplyser, efter en kortare
inledning om Öns geologiska bildning samt några antydningar om de
hemlighetsfulla andeväsen, som ha sitt hem i den djupa skogen — trull,
bysar, skogsnuan ock skogsruet (den fridlÖse anden af någon som flyttat
706 8MÄRBX MEDDBLAKOBN. 16
rämfiiicei]), bjarar, necken, lindormen (under gamla ekar som om vintern
beh&lla sina lof) — om de olika trådslagens förekomst ock användning',
samt märkliga individer af de olika arterna^), hvarfdrutom korteligen
namnes om ons trädgårdsodling, fraktsorter ock sädesslag. De två senare
arken afhandla ekogens vård — ock vanvård — från äldsta till senasta
tider. »Det som här än vidare talas om skogsväsendet på Gottland,
hvtlar mest på folksägnen eller berättelser af gammalt folk ock är en
framställning om våra gamles fornseder ock åsikter i detta hänseende».
Sedan på 1700- ock under förra hälften af 1800-taIet skogsförödelsen
blef alt mera allmän ock skogen hotades med snar undergång på Ön,
blef det slutligen nödigt att genom en särskild skogslag (1669) söka
rädda Gottland från en sådan olycka.
Rikare på drag ur folklifvet är Samf&rdaeln på Gk>ttla]id från
äldsta till senaste tider. Efter Visby fall (1361), hvarpå snart följde
dess förfall, bar ön intill en tid, som ligger vår mycket nära — vintorpost
med ångbåten Polhem 1858, telegraf 1859 — varit tämligen afstängd
från förbindelser med den öfriga värden. Anda till kring 1830 reste
knapt någon annan från Gottland till fastlandet, än den som var tvungen :
ämbetsmän, riksdagsmän, blif vande studenter, någon köpman eller skeppare,
samt trojkäringame. Till Stockholm tog det ofta 10 till 15 dygn i en
Öppen skuta, ock det hände, att man gjorde sitt testamente före en sådan
vådafärd. Men äfven inom landet voro resor — mest till byn d. v. s.
Visby — lika sälleyuta som farliga, innan genom landshöfding v. Sege-
badens kraftiga åtgärd ordentliga vägar (112 mil) kommo till stånd.
Hvad som förut kallades väg, var ett par hjulspår öfver stockar, stenar
ock sumpar, där man var i största fara att välta eller sätta fast sig; tre
tunnor var fult lass for ett par oskodda skogsruss med träaxlavagn ock
draglinor af vidjor, ock man fick rätta sig efter kafvelvarpen ock spai-
karne (bläckorna) i träden för att möjligen komma dit man ville. När
man gaf sig i väg, aktade man på vissa förebud. Bäst var det om en
gris gned sig mot vagnshjulet. Ånnu 1815 redo Fåröborna ock deras
»kärlingar» till kyrkan. Gärna slog man sig vid »byresorna» flere till
hopa till ömsesidig hjälp ock säkerhet. »Hald, kum u sias, skatt tu fa
an gäng öl!» — ock så dängde man på hvarandra en stund, drack ock
skildes i godo. Men det gick ej alltid så vänskapligt. Bref ock bnd
inom landet måste intill 1820, då landtpost förbands med krono-
posten, fortskaifae med enskilde. Ofta var det någon slarfvig bonde,
såsom den förut nämde Gisle-Hans i öja, som med fickor ock bufvu^
fulla af uppdrag vandrade omkring ock alltid efter vissa mellantider lät
se sig i Visby. Gästgifvaregårdar funnos icke eller användes icke.
Gästfriheten var oinskränkt. Om Luttemanska huset är ofvan taladt.
Andra berömda, flitigt anlitade matställen voro t. ox. hos befallningsman
Assarsson i Båttarfve ock handlanden WestöÖ på Kapellshamn, som år-
O Om Hörsneeken (ock Dalhemseken) jämte därvid f&stade sägner har
Säve tidigare berättat under titeln Svenska fornminnen, 2. i Ny illust.
tidn. 1866, nr 38.
17 LITT.: P. A. SÄVKS »KBIFTER. 70?
ligeu för sitt hus slaktade 30 oxar. För allmogen voro dock krono-
skjutsoD ock berregästenet ofta mycket betungande. — Utifrån behöfde
gutarne blott salt ock järn. Med så ringa beröring utåt hafva gutarne
kunnat i sinnesart ock samfundslif bevara mycket ursprungligt, som
annorstädes gått undan, ock i mycket utveckla sig på ett eget sätt.
Tydligast visar sig detta i allmogemålet.
I Svenska fornminnesföreningens tidskrift har Säve afteeknat ock
beskrifvit 15 på Gottland ännu befintliga stenkors^), af bvilka ett har
runskrift (C. Säve Gutn. urk. nr 80), fyra äro odaterade, ett från 1500-
talet, de öfriga från 1300- ock 1400-talen, med anförande af vid dem
fastade sägner. Sådana kors restes ofta vid vägar till minne af att någon
där blifvit dräpt eller annorlunda vådligen omkommit. Åfven träkors,
af ända till 30 alnars höjd, ofta med »hjul», finnas mångenstädes i går-
dame kvar, uppsatta till påminnelse ock till skydd mot oudt. Korset brukas
ännu mycket bland gutaallmogen : »huskors» när takresningen är uppsatt,
kors öfver höet, korsfåra vid plöjningen, kors öfver det nyfödda barnet,
öfver sjuka (folk eller fä), öfver matgrytan, mjölet i bingen, den knådade
degen, den bäddade sängen o. s. v. o. s. v. Kors skyddar mot åska
(drifver bort eller utestänger trollen, efter hvilka ljungelden slår). — I
samma tidskrift finnas sammanstälda Smobres, gutasagans ock Stbelows
uppgifter om Olof den Heliges uppträdande på Gottland jämte talrika
folksägner om honom, som hänföra sig till vissa fornminnen. Det synes tro-
ligt, att Olof landstigit icke blott på östra kusten (vid Akergnrn enligt
gutasagan), utan någon gång äfven på Fåröns västra strand, där arfsägnen
uppkallar en del fornminnen efter Sant Aula. De olika uppgifterna äro
svåra att kronologiskt förena. Säve antager, att konung Olof utom de
tillfällen, hvilka Snorre nämner ock till tiden närmare bestämmer, besökt
Gottland äfven under tiden mellan 1007 ock 1015. Bland märkedagame
intager Helge Olof ett betydande rum.
Alla de längre ock kortare uppsatser, om hvilkas innehåll jag nu
sökt gifva en antydning, lemna rikliga bidrag till en gutnisk ordbok,
som länge varit ett trängande behof. öfver alt gifvas nämligen namn på
redskap ock bohag på gutamål, ock så anföras jämväl Öfver alt de till
ämnet hörande uttryck ock talesätt. Ock alt detta förekommer i on sådan
öfverflödande rikedom, att en icke-gottländing någon gång kan bli trött
vid alla de främmande orden, som dock för ämnets riktiga behandling äro
alldeles nödvändiga. Illustrationerna, utan hvilka fÖr den främmande
forskaren mycket måste blifva dunkelt, finnas »i kött ock blod» i den af
författaren grundlagda ock vårdade Qottlands fornsal» som redan är
ganska rik (öfver 3,000 nummer). Här ock hvar gifvas hänvisningar
till de spår, som odlingens gång lemnat efter sig i bomärken ock i
synnerhet i talrika ortnamn, till hvilkas förklaring man sålunda får
*) De äro alla afbildade dels i texten, dels enär kemltypierna där ej
riktigt lyckats, på de två plancherna, som medfölja följande årets [1874]
häfte.
Sv, land$m. N. B. L 47
708 SMAHUE MEDDELANDEN. 18
en lednini;. Författarens stil är karaktäristiskt utpräglad, lifiigf oftA
humoristisk^ rik pä bilder^) ock pä folkliga vändningar. Han upptager
af von i sin svenska utan tvekan ord ur folkmälet ock lyckas däri-
genom ofta att »sl& hufvudet på spiken» ock i få ord göra en situa-
tion eller en tanke klar. Språkets uppgift är ju i första hand att
för åhöraren göra begripligt, favad den talande vill hafva sagdt. I
slutet af åkerns sagor säger sig författaren redan hafva samlat
^spridda drag till teckningen af växtligheten ock skogen, djurlifvct
ock jakten, fisket, boskapsskötseln, trädgårdsodlingen ock stenväsendet,
samfärdseln, handeln, gutaallmogen, bondens hus ock gård, hemsederna
ock husltfvet i förra tider ock alt intill våra dagar». Åtskilligt af
detta har redan i tryck blifvit tillgängligt. Utom de skrifter, h vilkas titlar
inleda denna öfversikt eller eljes redan äro här nämda, har P. A. Säve
i tidningar skrifvit flere uppsatser, som röra Gottland : Om gutamas
sång och spel. [Ny ill. tidn. 1866, nr 11]; Kastalefi i Gothem på Got-
land. [8. st. nr 17. Med teckning]; Ett gammal-gutniskt bondhus [i
Gröttlingbo. S. st. 1868, nr 19]; Gubben Hjort, örlogsman från 1808
års krig, f. 1799, d. 1874. [Gotl. tidn. 1874, nr 95]; Handelslifvet och
borgarsedema uti Visby i förra tider, en minnesskildring ur ^»Handelns
och näringarnes sagor» från gutames ö framstäld för Gotlands fornvänner
i Visby den 21 dec. 1875. [Gotl. aileh. 1876^ nr 1—10]; De gammal-
dags Visby-köpmännen C. H. Lange, Joh. Lythberg samt bröderne G.
M. och j. N. Donncr. (Föredrag inför Gotlands fornvänner i Visby
den 28 dec. 1876. [Gotl. alleh. 1877, nr 2 — 5, 7, 8, 10]; Hangre-
bonden. En Gotlands sägen. [S. st. 1877, nr 103]; Bondpolskor och —
T>societet^! [S. st. 1878, nr 5]; Östra Gotland: Kathamnrsvik. Tvä
gammaldags »patroner»; telegraf; ... järnväg, m. m. [S. st. 1878, nr
44—46]; Julen på Gotland för 6o år sedan, [S. st. juln. 1879]; W
böj färd. [S. st. 1880, nr 27 A. — pa gutniska, men dåligt korrigerad];
Gotlands minnesmärken. [Gotl. alleh. 1880, nr 63]; Vår första Upsala-
färd. [Gotl. alleh. 1880. nr 79] o. s. v., vanligen märkta S . . ., alltid
igenkännliga på stilen. Det är stor skada, alt Säves större ock mindre
skrifter äro på detta sätt utströdda ock svåråtkomliga ock därför litet
kända. Do förtjäna värkligen att både läsas ock studeras. Önskligt
vore, att tid ock krafter måtte medgifva den vördnadsvärde, för foster-
landet ock sin Ö vannt nitälskande forskaren att, såsom det visserligen
är hans önskan, ordna ock utgifva äfven det öfi-iga af sina samlingar —
till upplysning för vetenskapen, andra landskap till ett väckande ock
manande föredöme.
J. A. LUNDELL.
O Strandens sagor föras därför i iDnehållsförteckninfi^en till Svensk
tidskrift uiulcr rubriken >Rköii litteratur?, ehuru de annars naturligtvis höra
under historia.
19 UTT. : LUNDELL, SVEKSKA POLKMALEN8 FRÄND8KAPER 709
Om de svenska folkm&Iens firändskaper ock etnologiska
betydelse af J. A. LUNDELL. Antropolog, sektionens tidskrift. B. I,
nr 5. Sthm 1880. 76 s. 8:o.
Dennna uppsats är väsentligen identisk med det föredrag, som för-
fattaren den 18 oktober 1879 höll i Svenska sällskapet för antropologi
ock geografi i Stockholm. Då tidskriften, i hvilken föredraget är trykt,
kanske icke är sä allmänt tillgänglig, tillåta vi oss, under förhoppning
att sedermera få tjäna som språkrör för andras mening i ämnet, gil-
lande eller klandrande, här på svenska återgifva den franska resumé af
uppsatsens innehåll, som afslutar den samma.
Afsikten är att gifva en öfverblick af sammanhanget
mellan folkmälen i den skandinaviska norden för att möjligen
nr detta sammanhang komma till etnologiska eller historiska
slutsatser. Först under de senaste åren har kännedomen om
de enskilda målen hunnit därhän, att en vetenskapligt moti-
verad gruppering af dem är möjlig. Visserligen måste man
ännu lenina syntax ock ordförråd ur sikte; med tillhjälp af
ljud- ock flexionslära kan man dock få. resultat, som i alt
väsentligt måste anses fullkomligt tillförlitliga.
Efter hvad jag med tillhjälp af nu tillgängliga data i upp-
satsen detaljeradt söker visa, ordna sig de svenska, norska
ock danska dialekterna i fem grupper: 1^ den gottländska
på ön Oottland; 2^ de norrländska (norska), som talas af
svenskarne i Estland ock ' Finnland, vidare utbreda sig öfver
norra Sverige ned t. o. m. Gästrikland, Dalarne ock' Västman-
land samt i Norge öster om Langfjeld; 3"" västnorska i Norge
väster om nämda bärgskedja; 4^ de medelsvenska (svenska)
i mellersta Sverige fr. o. m. Uppland ock Värmland t. o. m.
norra.. Halland, båda götaländerna, samt större delen af Kalmar
län, Öland inbegripet; 5^ sydskandinaviska (danska) fr. o. m.
Småland söderut i* de skånska landskapen ock hela Danmark.
De sista utmärka sig i synnerhet genom kvarstående -t, -d, -n
i ändelser samt genom arten af sina r- ock 1-ljud. De medel-
svenska, norrländska ock västnorska hafva åt minstone i vissa
ställningar tungspets-r ock (utom de västnorska) tjokt 1, hvilka
' båda ljud ombilaa en följande dental; ock hafva i böjningen
förlorat -t, -d ock -n. Medan de medelsvenska nästan all-
deles sakna diftonger, äro de öfriga grupperna rika på sådana.
För de norrländska målen är det mest karaktäristiska deras spår
af den äldre förbindelsen kort vokal + kort konsonant samt
förmjukning af k ock 2 inuti ord. Gottländskan har ett egen-
domligt utbildadt vokaisystem samt de gamla konjugationema
ock deklinationerna delvis oigenkännliga. De tre första grup-
perna höra jämförelsevis nära till sammans. De nordligaste
målen ha de flesta gamla drag, de sydligare förete en yngre,
nymodigare bildning. Jutländskan är den mest avancerade
710 SMÄRRE MKDnELANDBN\ 20
nordiska munart ock kommer så till vida närmast engelskan.
Inom de stora grupperna har man nnderafdelningar af högre
ock lägre dignitet, tils man når de enskilda fult homogena
målen, som vanligen utbreda sig blott öfver en eller några få
socknar. Inom norrländska gruppen skilja sig målen öster om
Bottniska viken tämligen mycket från de västra; de svenska
kustmälen närma sig mest de medelsvenska. Inom den femte
gruppen är Öresund hufvudskillnaden; småländskan skiljer sig
minst från de medelsvenska målen.
När en värklig litteratur på pergament ock papper i 12:e
ock 13:e århundradena börjar, stå svenska ock danska till
samman gent emot norska, i synnerhet gent emot västuorska,
som på Island fick en rik litterär blomstring. Sannolikt hörde
redan dä norra Sverige ock de östra landen språkligt till
Norge. För bestämmande af dialekternas ålder ock förhållande
till skriftspråken föreligger i medeltidens olikartade språkliga
minnesmärken ett tämligen rikt, om ock mycket spridt ock
därför svårbrukt material, som ännu knapt medgifver några
säkra slutsatser. Landskapsdialekter spåras dock fullkomligt
tydligt kring år 1300.
Utom den kännedom om en viktig faktor af folkets and-
liga lif, som en indelning af våra folkmål alltid bör gifva,
framgår som korollarium af undersökningen, att svear ock
götar icke äro språkligt skilda, således säkerligen ej häller
stamskilda; samt att Finnland ock Norrland, om de äro senare
bebygda än öfriga delar af Norden, böra hafva fått sina ny-
byggare från Norge.
Man kan finna vågsamt att från nutida folkniål draga slutsatser om
en länge sedan förgången tid, bälst då det medgifves, att dessa folkniål
kunna vara tämligen nya, i alla händelser de karaktärer, på hvilka mina
grupper hvila, ofta äro det. Undersökningar om dialektförhållandena i äldre
ock äldsta tider — som icke för denna gång ingått i min uppgift —
äro naturligtvis för ett säkert bedömmande af äldre tiders folksamraan-
häng högst nödiga. Min af sikt var här i första hand att belysa den
nuvarande ställningen. Lätt är mellertid, att efter enstaka syn-
punkter, för både det förflutna ock närvarande, draga upp gränslinjer i
andra riktningar än de af mig föreslagna. — Jng bör kanske begagna
mig af tillfället att här anmärka, det de uppstälda grupperna icke för
mig hafva någon genealogi sk betydelse, så att jag skulle antaga, att det
skandinaviska urspråket först skiljt sig i dessa fem grenar, hvar för sig
homogena, ock sedan vidare, f^enom påvisande af öfvergångame mellan
olika grupper har jag t. o. m. sökt motarbeta en sådan mekanisk upp-
fattning af språklifvet öfver hufvud. Utvecklingen fortgår på hvarje
punkt för sig tämligen själfständigt, men likhet i fråga om de drifvande
krafterna samt i mindre grad yttre samfärdsel gifva åt hanne öfver
större omiåden en mer eller mindre lika riktning. Öfvergångsformerna
21 LITT.: LUNDELL, SVENSKA POLKMALENS FRÄNDSKAPER. 711
äro Bål linda samtida med grupperna ock ej att betrakta som sekundära
bildningar. Detta är, som man lätt finner, en uppfattning af språkbild-
ningen, hvilkcn tämligen sammanfaller med den af JoH. Schmidt^) fram-
stälda. Stamträd, som i synnerhet Sghleichgr mycket anvuudt, böra
icke uppfattas alldeles efter orden.
I öfversikten af äldre indelningar har jag icke anfört utländska
arbeten, emedan sädima icke gärna kunna i ett dylikt ämne hafva något
själfständigt omdöme. J. Gh. Adelungs Mithridates II, s. 309 äter>
gifver uttryckligen HoFS indelning. Uberskht aller bekannten sprachen
und ihrer dialekte von F. Adelung, Petersb. 1820, har (s. 62) samma
indelning utf jrligt tabulerad, men upptager som fjärde hufvuddialckt
under svenska »Neu-Finnlands (der pargasche ock der nylandische)», samt
som femte »der wiburgische». Latham i Elements of comparativ philologyy
London 1862, finner (s. 660) »skånska dialekten nog dansk för att hafva
kunnat, hänföras till Danmark — antagligen på otillräckliga skal. Norr om
Skåne äro de förnämsta dialekterna öster- ock Wästergötlands, Gottlands,
Upplands, Smålands ock Dalames. Ännu aflägsnare är de fria svenska
böndernas i delar af Estland ock på några af de små öame vid dess kust>.
I en liten, synnerligen läsvärd uppsats Om svenskarnes inflyttningar
till Finland i kalendern »Odalmannen» för 1880 har professor A. O. Freu-
DBNTHAL sammanstält resultaten af sina undersökningar öfver de svenska
landsmålen i Finnland ock ortnamnen i Finnlands svensktalandc bygder.
Vasa län synes af folkmålet att dömma hafva fått sin svenska befolk-
ning från den midtöfver liggande svenska sidan, ock detta genom
enstaka inflyttningar under kristen tid. Svenska ortnamn äro nämligen
där sällsynta, ock kustlandet har i alla händelser i följd af hafvets för-
modade högre stånd i äldre tider först sent kunnat bebyggas. Afvcn i
Åbo län äro ortnamnen i allmänhet finska, h vadan den svenska befolk-
ningen äfven där måste antagas i jämförelsevis sen tid hafva undan-
trängt en där förut bofast finsk. På Åland äro däremot nästan alla
ortnamn svenska, ock talrika järnåldersgrafvar vittna om svensk befolk-
ning redan under förhistorisk tid. I Nyland slutligen påminna många
ortnamn om Nordens hednagudar (Oden, Tor, Frigg), h vadan svenska
hedningar här måste brutit bygd. Vissa svenska socknar ha visserligen
många finska bynamn ; mun detta visar blott, att svenskarne småningom
intagit jämväl förut af finska odlare uppbrutua sträckor, medan de
närmast kusten själfva varit de förste att bryta bygd. Den gamlu
traditionen om inflyttning frän Hclsingland finner F. ogrundad ock
oantaglig, särdeles med hänsyn till nyländska ock helsingska allmogemålens
ringa släktskap. Däremot finner han sannolikare en redan af Mikael
Aqricola (t 1557) anförd sägen om att svenskarno i Nyland skulle
kommit från Gottland, ock detta på grund af förhållandet mellan gottländska,
ostsveuska ock nyländska folkmål — fÖr hvilket förhållande, såsom jng
uppfattat det, jag i mitt föredrag hufvudsakligen efter Fis undersökningar
') Dic verwantscbaftsverbältnisse d- indogcru]. sprachen. Wclm. 1872'
712 SMÄRRE MEDDELANDEN. 22
redogjort — ock med ett vist stod i åtskilliga lokala sägner. I alla
händolsor kommer förf. till dea slutsats, att de fiuoläDdska sveoskamei^
förfäder dit inflyttat fråu Sverige. Samma mening om härkomsten for
Finnlands svenska befolkning bar ät minstone ett tiotal år tidigare ut-
talats af WoRSAAE, bvilket jag i mitt föredrag, när jag korteligen an-
tydde fornkunskapens ock historiens ställning till de af mig behandlade
frågornai lämpligen borde hafva påpekat, så myqkct hällre som mina
från landsmålens sammanhang gjorda slutsatser äfven på andra punkter
lätt sluta sig till hans uppfattning af Nordens förhistoria. I en upp-
sats^), som väsentligen förskrifver sig från ett föredrag vid den första
ryska arkeologiska kongressen i Moskva 1869, har W. genom granskning
af de ryska fornminnena, så vidt de då voro kända, funnit att, medan
södra Ryssland närmast norr om Svarta hafvet under alla åldrar varit
beroende af grekiskt-klassiskt inflytande, mellersta ock norra Kyssland
från ock med stenåldern utan arkeologiskt samband med västra Kuropa
typiskt sluter sig till Sibirien ock Asien öfver hufvud, att särskildt
minnena af Rysslands järnålder i det hela visa en »bestemt udprasget,
fra de vesteuropeiske aldeles forskjellig, ulige mere asiatisk charaktcers'
(s. 387), att däremot vissei ligen i västra ock södra Finnland samt i
Östersjöprovinserna närmast söder om Finska viken ända från ock med
stenåldern genom bronsålder ock järnålder talrika fynd stå i typiskt
samband med Nordvästeuropa ock Skandinavien. Det blir genom alt
detta litet antagligt, »at de skandinaviske folk eller endog kun en enkelt
skandinavisk stamme skulle 0sterfi*a gjennem Rusland vfere indvaudrct
til Norden» (s. 417), hvaremot efter alla vittnesbörd att dömma skandi-
naviska nybyggare, snarast under yngre järnåldern, flyttat till Finnland
ock Östersjöprovinserna. Har man sålunda ingen möjlighet att få in svearne
(eller norrmännen) genom Kyssland, så synes det mig, som skulle den
förmodade staniskillnaden mellan svear ock götar blifva mindre lätt att
förklara. Worsaae menar också, att man hittils varit altför frikostig
med att antaga invandringar af helt nya folk vid början af hvarje större
eller mindre arkeologisk period, ock finner t. ex. troliga, att både brons-
ålder ock äldre järnålder tillhört ett gotiskt folk på båda sidor om Öster-
sjön. Det nära typiska sambandet mellan Skandinavien ock Finnlands
kusttrakter, ock det ända frän de äldsta förhistoriska tider, finner man
bekräftadt i Aspelins Antiquités du nord finno-ougrien. Finnlands äldre
järnålder liknar närmast det svenska Norrlands. Talrika fornsaker tyda
också på lifliga förbindelser med Gottland^).
Om sammanhanget mellan folkmålen i Norrland ock Norge heljcr
det redan i O. Kudbeoks Atland eller Manhetn (Ups. 1C75 I, s. 71): »De
i Dalarna boo, och öfwerst moth Lapland, så och en dehl i Norie och
Island, de komma närmare in till det [språk], som finnes på de alraälsta
') Ruslands og det skandinaviske Nordens bebyggelse og aildste kultar-
forhold. Årb. 1872, s. 309—430. Utförligt referat af H. HjäRNE i Sv.
tidskr. 1873, s. 250 - 259.
*) H. lIXLDEBRAND i Månadsbladet 1880, s. 76.
23 LITT.: NILSSON, FOLKLIFSBILDEU FUAN ÖbTKA BLEKINGE. 718
Bteiiar och skrifter. Men de som boo neder i Sweric inot söder och
äudari do i Danmark komma ] anger ifrån det gambla Hprakel». Detta
yttrande upprepas sedan af J. D. Stkokbenius i en akademisk af handling
om Västerbotten 1731 *).
Lll.
Muntra folklifsbilder firån östra Blekinges strandbygd
ooh skärgård, tecknade pä samma orts bygdemål af K. N1L88ON.
Karlskrona 1879. 88 s. 80. Förf. förl. [Adr. Lösen, Lyckeby.]
Pris 1 kr.
Dessa folklifsbilder lomna viktiga bidrag till kännedomen om
kultur ock språk i en landsdel, från h vilken hittils blott få drag äro
bekanta. Författaren är uppfödd ock har under större delen af sitt lif
vistats i den trakt, från hvilken hans berättelser härstamma, ock visar
sig äfveu äga en i flere hänseenden fin blick för det egna hos sin hem-
bygds befolkning. Do här meddelade visonia ock skildringarne i berättelse-
form, delvis förut kända genom författarens muntliga ^föredrag i några af
södra Sveriges städer, äro väl icke omedelbart hämtade från folket, utan
spridda drag hafva af förf. blifvit sammanfogade till ett helt. Men mod
stöd af den kännedom vi hafva om andra trakters seder ock bruk, kunna
vi mellertid som vår öfvertygelse uttala, att hr Nilsson i sina skildringar i
alhnänhet är fullkomligt folktrogen. Denna trohet är likväl inskränkt så
till vida, som blott vissa sidor af folkets lif ock föreställningar här fram-
träda. Man skulle säkerligen få en alldeles förvänd uppfattning af blekin-
gens folkcgendomlighet, om man i de här gif na m un tra folklif »bilderna
ville se en bild af folklifvet i dess helhet, sådant det framträder i
Östra Blekinges strandbygd ock skärgård.
Bland de upptagna styckena tilltalar oss mest Huru hjonelag
bygdcs för 60 år sedan, i h vilket finnas många riktiga drag af
sant folklif. Gamle-Pelles gasta-paschasa ock Nor Ake kom i
sk a' a för en vätt lemna oss prof på de kvarlefvor af öfvertro, som ännu
finnas här ock där i bygderna. Jakoppa-Nisscns fär' hemman-
ifrån te Lunna sta' ock Hansa- Jössens orationer på boka-
lådan äro utomordentligt lustiga, till den grad att de måste före-
falla öfverdrifna. Pingelsleks-polska ock Mönstringsvisa lemna
oss en bild af Blekingsbons uppsluppna ock stundom våldsamma natur.
För öfrigt innehåller häftet: Olavesas kärleksbref, Frå' Khäjsa-
Sch vens däk-år, Koplatör^n, Heern minn, Dä' bler väl in ga boxer
å dä' skinnet, Sian Mäjgga fick seflasion, Elsas häjngsle-
sjuka ock Jungfru Björkholms sill uppköp, alla af det muntra
slaget, den sista framställande det pä ett vist sätt förfinade målet hos
stadsbon i motsats till fiskhustruns »obildade^) tal.
') Dlss. grad. de Westro-Botnia quani sub prajs. F. TÖBNEK sistlt J.
D. Stkcksenius. Ups. 1731. S. 10,
714 8MÄRBB MBDDBL ANDEN. 24
Om vi se på dot rent språkliga, måste vi skänka vår beundran åt
don oniväxlitig, författaren vetat inlägga i sina berättelser, det stora
förrådet af ord ock talesätt han inflätat. Mindre nöjaktigt hafva själfva
språkljuden bli f vi t återgifna. Visserligen har hr Nilsson tydligen på-
räknat, att hans arbete sknlle blifva läst> äfven af personer, som ej
sysslat med språkliga studier; men vi tro, att mera konsekvens vid
uppteckningen ej skulle gjort boken obrukbar för icke- lingvister. Den
fordran på en nöjaktig uppteckning, som det strängare vetenskapliga
studiet af våra allmogedialekter måste hafva, bör äfven i någon mon
ställas på arbeten af samma slag som det här föreliggande. Sålunda
bör upptecknaren sträfva för, att h varje tecken blott motsvarar ett språk-
ljud ock hvarje språkljud ätergifves med sitt särskilda tecken. Om af-
vikelser härifrån ske såsom en eftergift för den brukliga svenska orto-
grafien bör sådant noggrannare ock fullständigare angifvas, än här skett.
Förf. har också lofvat en dylik redogörelse i det bebådade arbetet:
1200 ord ook talesätt fr&n östra Bleking ook dess skärgård,
hvilken samling vi hoppas med det snaraste måtte kunna utkomma från
trycket. I afvaktan på detta arbete ock i förhoppning att däri finna
vidare underrättelser, uppskjuta vi den redogörelse för betydelsen af de
af hr Nilsson använda tecknen, hvilken vi genom examination af ett par
studenter från orten förberedt.
Området för våra allmogemåls studium är vidsträkt, ock de sär-
skilda landsorternas befolkning måste i sin mon understödja arbetet.
Det är med tacksamhet hvar ock en, som nitälskar för studiet af vårt
folks kulturhistoria, mottager äfven anspråkslösare bidrag till den samma.
Det lilla hiifte, hvars titel ofvan meddelats, utgör ett vackert prof på
författarens förmåga ock kärlek till ämnet ock bör, tro vi, betraktas som
ett icke oviktigt bidrag till kännedomen om Blekinges språk ock
andliga odling.
Lund den 28 februari 1880.
N. Olséni.
Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, riog-
dansar, lekar och barnvisor, samlad och upptecknad i Skåne
af Eva Wigström. (Ave.) Köbenhavn. Karl Schönbergs bok-
handel. 1880. Bianco Lunos boktr. T. o. iunch., samt 314 s. 8.o.
Pris 3 kr.
Boksamling utgifveii af de skånska landskapens historiska och arkeo-
logiska förening. Skånska visor, sagor ooh sägner, samlade och
utgifna af Eva Wigötröm (Ave). Lund 1880. Fr. Berlings
boktr. o. Stilgj. T. o. 72 s. 8:0. Pris i bokh. 1,5 0. [Utdelas kost-
nadsfritt till medlemmar af föreningen.]
Om den första af dessa samlingar hafva Nordens berömdaste sago-
kännare, SvEND Grundtviq ock P. Ch. ASBJ0RNSEN i bifogade förord
yttrat sig på ett sätt, som gör hvarjo annan rekommendation Öfvur-
25 LITT.: BVA WIQSTRÖMS SKRIFTER. 715
flödig. »DisBe optegnolBer ere af meget betydeligt vasrd», säger den förre,
»og do avgive vidnesbyrd på den ene side om Skånes overvaettes rigdom
på a^ldgamniel folkclig ovcrlevering, ofte i overraskende eogte og vel
bcvarode fonucr, og på den anden side om optegnerindens s^eregne gave
til at fremlokke sådanne mcddelelser, som ellers ville vaare utilg^ngelige
for de iSeste». Af^BJORNSEN finner samlingen icke blott med hänsyn till
innehållet märklig, utan af ven genom stilen, »idet den undertiden endog
hsBver sig til en sogte folkelig tone i fortaallemaaden». Ock oaktadt
sådana uttalanden lyckades författarinnan, efter hvad hon i sin inled-
ning upplyser, ej inom Sverige finna en förläggare för sitt arbete, utan
är det en dansk man, hvilken ej önskar narangifvas, som möjliggjort
tryckningen!
Märket A ve är icke alldeles okändt inom litteraturen. Brott och
straff eller lifvet i ett svenskt statsfängelse (Sthm, Bonnier 1872) äger
mindre förtjänst som konstvärk än som en varm protest mot vårt äldre
(ock väl ännu ej alldeles försvunna) fängelsesystem. Redan ett par år
tidigare hade hon lemnat Taflor ur skånska folklif vet för fyratio år sedan
(Lund, Gleerup 1870), en romantiserad berättelse, som är ganska intres-
sant ur etnografisk synpunkt, genom de utförliga skildringame af seder ock
bruk, bohag o. s. v. Med anslutning till Björnsons Visknut, som med-
delades i Allehanda för folket, lemnade hon en del upplysningar om
Tvänne kloka från Skåne *), nämligen »Broby smed» ock »Vallåkrafiickan»,
bägge på sin tid vidt berömda ock anlitade i Skåne. Den senast ut-
komna stora samlingen af folktraditioner är mellertid otvifvelaktigt hannes
bästa arbete. Fru Wioström gör intet försök att tyda hvad hon med-
delar, ock just detta är en af bokens största förtjänster. Den vetenskap
som ordnande ock jämförande behandlar folkdiktens alster, den kom-
parativa mytologien ock litteraturhistorien, är en bland de allra svårasto,
på samma gång som en af de mest lockande; där lura faror ock
forsat vid hvarje steg för den som utan de vidsträktaste kunskaper ock
den säkraste blick vågar sig ut på dess farliga fält. För denna vetenskap
har samlarinnan lemnat ett, efter hannes 'egen försäkran ock efter alla
yttre ock inre kriterier att dömma, fullkomligt pålitligt material, till största
delen hämtadt omedelbart ur folkets mun. Vi måste beundra den
skicklighet, med hvilken hon förstått att framlocka hvad allmogen el jos
sä misstroget gömmer i sitt inres mest otillgängliga smygvrår. Man
måste väl känna sitt folk eller hälst hafva lefvat med i dess eget lif
för att kunna tillvinna sig ett sådant förtroende.
Samlingen börjar (s. 9 — 80) med 40 foUrvlsor. Därefter följa s.
81 — 241 s&gner, som sålunda upptaga större delen af häftet: om vättar,
nissar ock rån, om bäckahästen (necken) ock skogsnuan, om maror,
') Senare i bokform: Vis-Knui, LefnadsUckning af h. BJ0RN8ON, öfver-
sätinmg af V. E. ÖMAN; samt såsom svenskt motstycke Tvänne kloka från Skåne.
Af AvE. Örebro, Allehandas förl. 1878. 38 + 16 b. 8. »Vallåkrafllckans»
historia är ämnet för romanen Kioka Nanna. En teckmng ur verkligheten af
Ave. Sthm, Huldberg 1880. 214 s. 16o.
716 SMÄURlä MEDDELANDEN. 26
varulfvar, bäxor, kyrkgrimnjai', grafsuggor, nattravnar, lyktmän, gen*
gåogare, gaslar ock :»tröösalu» af alla slag, om fgrbund med den onde,
om förborgade skatter, drakar ock liudoriiiar, om alla slag» BJakdomar
ock deras botande, om offerkällor, om lappskott ock alla slags förgör-
uiugar, hur man skall upptäcka tjufvar, om ärsgång, förebud, märke-
dagar, om alt soiif är att iakttaga vid giftermål, under hafvandeskap,
vid ock efter barnets födelse, tils det blir döpt, om kyrkogång, lik ock
bogiafning ock ännu mycket mer. Alt detta gifver saralarinnan syn-
barligen väsentligen sådant, som hon hört det berättas, blott öfverflyttadt
till högsvenska, men med behållande af en del folkliga uttryck ock
vändningar. För vår dol skulle vi gäi*na sett, att hon i ordförråd ock
ordfogning låtit ännu mera kvarstå. Efter släktsägnen om Tufve Jönsson
i Dufvestubbe har man bondkvinnans berättelser, så vedhugga-
rens, torparens, Gruudströmskans, landtbrukarens. Vi taga
för gifvet, ehuru det icke är uttryckligen sagdt, att hvad som sålunda
är sammanfördt under en rubrik, också förskrifver sig från en enda
person. Åtskilligt kommer på detta sätt att omtalas mer än en gång,
vanligen något - olika. Man har i alla fall på detta sätt tillfälle att i
detalj följa folkfantasiens spår. Sagorna (s. 242 — 287) bära följande
öf vorskrif ter : Prins Lindorm^), Kung Vollcrmansson^), Fogcl
Grip^), Svarta fröken*), Den närsynta^). Den dumme pojken
*) Drottningen skall för att fä barn äta två lökar, äter den första
oskalad, hvarför den äldste sonen blir en lindorm. Den yngre hindras af
lindormen att fara bort ock fria, innan denne sofvlt hos sin maka. Han
frälses iir förtrollningen af en oskyldig jnngfra, som hannes styfmodcr ville
blifva af med. Man blir konung, hon hans drottning. Kungen i krig; sty£-
modern lagar genom understuckna bref, att drottningen ock hannes bada
söner skola brännas ; de räddas af en tjänare. Kungen återfinner dem slut-
ligen efter sin hemkomst i skogen. Drottningen hade där änder tiden räddat
sin värd, som förbundit sig åt den onde.
^) Jfr Vide vallkongsbjön meddelad från Bohuslän aC Nilen i Bidr.
t. l^nucd. om Göteb. o. Boh. fornm. o. hlst. H. 3 ock 4, s. 521 525. Båda
äro varianter af sagan om Ampr ock Psyke.
') Priusarnc skola hämta fogeln Grip för att bota sin blinde far, men
de båda äldre stanna på ett värdshus ock vilja äfvcn kvarhålla den yngste.
Med tillhjälp af en räf, som hvar gång gifver honom tre guldkorn ock sedan
visar sig vara en död man, den han gjort en tjänst, tager han fogeln, en
skön prinsessa ock en guldskodd häst. Han räddar sina bröders lif» som
stfi i begrepp att blifva hängda för skuld, men de taga fogeln, prinsessan
ock hästen ock störta honom i en lejongrop. Räddad genom räfven kommer
han hem, igenkänncs ock får prinsessan, till äkta, hästen ock halfva riket.
*) Skomakaren skall för att blifva rik lemna det första han får höra
talas om, när han kommer hem. Det är den nyfödda dottern. Hon får gå
i alla rummen utom ett i svarta frökens slott, öfvcrträder förbudet, nekar,
bortjagas naken, träffar i skogen en konung, som tager hanne till drottning.
Svarta fröken tager tre af hannes barn ock gör hanne stum, för att förmå
hanne att bekänna. Beskyld för att ha ätit upp sina barn ock därför
dömd att brännas bekänner hon, återfår så mål ock barn.
*) Modern vill gifta bort sin egen dotter, som år närsynt, dum ock
läspar, framför styfdottern — hvilket misslyckas. Dottern missförstår
modrens instruktioner.
27 LITT.: BVA WIOSVHÖMS SKRIFTER. 717
(TaibeteD hos BondesoD med en del olikheter), BäfvenB motgångar
(förut berättad af Holmström från Fars härad ^), här fråi^ Luggudo),
Vandringen till himmelriket^). — Komma sä gåtor ook skämte-
frågor 8. 288—293, ordspråk ook ordstäf s. 294^299, ring-
dansar s. 300 — 305, lekar b. 306 — 311, samt slutligen barnvisor
8. 312 — 314. En del af gåtorna samt alla ordspråken ock ordstäfven
meddelas på folkmål, ehuru detta visserligen icke synes vara i alla en-
skildheter troget ätergifvet.
Den mindre samlingen innehåller 12 af den störres visor; 16
sagor, nämligen: Slättboarnes skogsfärd^), Den dumme pojken,
Den stackars prosten^), Den brunögde studenten^), Min är oj
den dummaste^), De två västgötarnes första vandring i Skåne^),
Önskningsbenen^), Den glade gossen^), Vandringen till himmel-
riket, Kung Lindorm ock kung Trana^^), Jätten ock vall-
') Sami. t. Skånes hist. etc. utg. af Weibull. 1873, s. 100.
^) Tvä bröder ha lofvat vara med på hvarandras bröllop. Den ene
död är med på den andres, denne följer sedan med till den förres hem,
ser där mycket, återkommer slutligen, har då varit borta i väl hundra år
ock känner iogen.
^ Alla lägga sina yxor där gårdsdrängen lagt sin; de skola draga kull
träden, hvarvid en mister hufvadct; räkna näsorna.
*) Prosten blir tjock; klockaren tror, att han går i väntande dagar, ock
en klok käring spår, att det skall bli en kalf. För att icke mista sitt an-
seende vandrar han bort som tiggare, tror sig slutligen hafva fått en kalf
ock återvänder, när bonden, som gifvit honom hus för natten i ladugården,
anser kalfven för sin.
^) En brunögd tjurkalf skickas att studera i Lund ock blir borgmästare
1 Köpenhamn.
°) Mannen vandrar för att finna någon lika dum som hans hustru —
ock finner det: kvinnan som skall taga på sin man en skjorta utan häl för
hnfvudet; mannen som hoppar för att komma i byxorna, hvilka hänga på
takbjälken; kvinnan som bär Ijns ock solsken in i stugan utan fönster, y
O Degen spökar [liksom jästen för Den kravic knallam nr 21 hos Bon-
deson]; de tillbedja en väderkvarn, som ger den ene ett slag; gå i kyrkan
ock höra den ena söndagen, att mörksens förste är bunden, den andra att
han kommit lös igen: gunga i en galge.
^) Torparen förlorar sin yxa ock får i stället fyra kalfben ock med
dera fyra önskningar. Den rike bonden, af hvilken han lånat skäppa att
mäta sina penningar, skaffar sig också ben, men får intet gagn af dem:
stugan dansar på hannes önskan rund t ock stannar, fan far efter hans be-
gäran i hustrun ock ut igen.
^) Gossen får en fiundra ock för att släppa hanne tre önskningar : bössa,
fiol ock himmelriket. Anklagas för trolldom ock skall hängas, men spelar
så att alla måste dansa ock blir fri. Grundtanken lika med senare hälften
af Pågen å prästen nr 10 hos Bondeson.
*°) Variant till Kung Lindorm i den större samlingen : börjar med Lind-
orms giftermål. Drottningen kommer i skogen till ett slott, där hon med
skjortor af ängsdun räddar tre prinsar, som om dagarne lefde som tranor.
Den yngste gifter sig med drottningen. Lindorm kommer dit, hon ber
honom om vatten ock följer med honom.
718 8MÄRRB MEDDELANDEN. 28
gosson'), Den hvita ankan^), PriDsesean från dol underjor-
diska slq^tet^), Syskonen pä Ängagård (förekommer bland säg-
nerna i den större samlingen : tre bröder döda ovetande sina systrar, med
anslutning till en folkvisa), Bonden ock studenterna^), Prinses-
sorna på Landskrona slott^). Af dessa sagor återfinnas sålunda
blott tvä i den större samlingen. Till tjänst vid sagojämförelser, i fall
då böckenia möjligen ej finnas till bands, ock för att gifva ett begrepp
om sagornas art, har jag nedan i noterna i korthet redogjort för de
flestas innehåll. Sägnerna s. 62— 72 äro ordagrant uttagna ur den större
samlingen. Hvad nu dessa ock visorna beträffar, kan man icke annat
än finna öfverfiödigt, att de blifvit trykta på två ställen, särdeles som
tryckningen synbarligen måste försiggått tämligen samtidigt i Lund ock
Köpenhamn. Titelbladets baksida upplyser om, att »fru Wiöstböm, som
med understöd af de Skånska landskåpens historiska ock arkeologiska före-
ning företagit omfattande samlingsarbeten till upplysning af den skånska
allmogens lif, har till föreningen meddelat dessa utdrag ur ett större
arbete of ver ämnet». "*
Samlarinnan låter oss hoppas, att hon skall fortsätta sitt arbete. Hon
skall säkerligen ej vidare behöfva gå Öfver sundet för att finna förläggare.
Lll.
O Vallgossen betar sina får pä jättens tak. Gossen pressar vatten ar
sten (ost) ock kommer i jättens tjänst. De tröska till samman, gossen skall
bära in vatten till brygden, de hugga ock draga hem eken, knäcka nötter.
Jätten vill döda drängen, men denne sätter en kruka* svinmat i sitt ställe.
') Drottningen skickar styfdottern att tvätta svart ull hvit. Hou får
hjälp, duk äter falla ur hannes mun ock pärlor ur hannes hår. Drottningens
egen dotter lår motsatta gåfvor. Prinsen reser bort till en konung ock har
med sig sin vackra systers porträtt, anklagas för afgudadyrkan. Konungen
vill äkta systern, styfmodem stöter hanne i sjön ock skickar sin dotter i
stället. Prinsen sättes i ormgropen, system kommer som en hvit and in 1
konungens kök tre nätter, frälsas af konungen ock blir hans gemål.
') Prinsessan i ett underjordiskt slott för att icke komma i fiendehand.
Af hungersnöd dödar hon tärnan, gräfver sig ut ock föres af en ulf till en
kolares koja. Konungen, som varit hannes trolofvade ock dödat hannes far,
kommer till det underjordiska slottet, finner väfstolen ock näsduken doppad
i tärnans blod. Den som kan sluta väfven ock tvätta näsduken skall blifva
hans drottning. Prinsessan, i tjänst hos en tärna som vill blifva drottning,
gör det. Prinsessan viges vid kungen, emedan tärnan har förhinder, ock
med dunkla ord fäster hon konungens uppmärksamhet. Sveket upptäckes,
när tärnan ej kan förklara orden, ock prinsessan blir konungens gemål.
*) Tre studenter köpa af en bonde en get, som han ger ut för en ko.
Han narrar dem också att köpa sin hatt, som betalar för dem pä värds-
huset. Bonden visar dem konsten att skära upp en människa ock sedan
väcka hanne från de döda. De köpa käppen ock försöka den på en död
prinsessa. Tredje gången bli de narrade med konsten att tala alla döda
språk ock mista tungorna.
^) Två döda prinsessor, som spöka vid Landskrona slott, skola frälsas
af en soldat, som mot god betalning ej pä ett år skulle få tvätta, kamma,
klippa eller raka sig, samt borde tiga med hvarifrån han fick sin rikedom.
Anklagad för spioneri ock dömd att hängas, yppar han sammanhanget, men
finnes om natten med omvriden hals. Prinsessorna kunna räddas af en som
sofvit i en vagga, flätad af en hassel, som vuxit i slottsgrafven.
29 LITT.: B0NDC90N, HALLÄNDSKA SAGOR 7l9
Boksamling utgifven af de skånska landskapens historiska ock arkeo-
logiska förening. Halländska sagor, samlade bland folket och
berättade på bygdemål af August Bondeson. Lund, Beriing
1880. T. o. inneh. samt V + 154 s. ock 1 opag. 8:o. Pris 2 kr.
Af den klagan, som i långa tider sports öfver att vår allmoges
skatter af saga ock sång så småningom få förstöras af den allmänna
nivelloringsandan, utan att några kraftigare åtgärder vidtagas för att i
skrift bevara dom åt eftervården, höres ej mycket i våra dagar. Ock
lyckligtvis beror detta förhållande ej på växande likgiltighet för saken,
utan tvärtom på det i sanning storartade intresse, h varmed särskild t i
Uppsala våra landsmål ock hvad med dem står i samband numera om-
fattas. För att däraf rädda hvad ännu räddas kan går vetenskapen
hand i hand med kärleken till fosterbygden ock dess minnen.
Det är närmast den senare vi hafva att tacka för den samling af
pä bygdemål upptecknade sagor, som gifvit anledning till dessa rader.
Enligt samlarens uppgift äro sagorna till en stor del barndomsminnen,
som redan för nio år*sedan upptecknades ock sedan blifvit så småningom
fullständigade ock 'förökade, samt nu utgifna såsom tillägg till den tid-
skrift, som utgifves af De skånska landskapens historiska ock arkeolo-
giska förening. Det vida öfvervägande flertalet af dem (29) är npp-
tecknadt på nedre Åtradalens mål ; för två har öf re halländska Åtradalens
mål användts, för tre Kinds härads (i Västergötland) ock för en Västbo
härads (i Småland).
Här är icke rätta platsen för en framställning af de egendomlig-
heter, som utmärka dessa måls byggnad, i synnerhet som de allmänna
dragen däraf torde vara tämligen kända. Blott en anmärkningsvärd före-
teelse vill anm. framhålla*, i skarp strid med den i vissa fall uppträdande
öfvergången af tenuis till media står formen ta eller te vid sidan af
du; att detta skulle bero på tonförhållanden eller Ijudomgifning, kan ej
ur det föreliggande materialet uppvisas.
Vid återgifvandet i tryck har samlaren, sannolikt af typografiska
skäl, ej begagnat det af landsmålsföreningarne antagna alfabetet, utan
i stället vanliga bokstäfver eller bokstafsföreningar. I vissa fall saknas
konsekvens så till vida som samlaren tecknat y^-ljudet med k ock tj,
^-ljudet med sjy sJc ock skj, g -ljudet med n ock ng^ alt i öf verens-
stämmelse med den vanliga skriften, en eftergift åt denna som dock
säkerligen skall göra samlingen mera lättläst för en större allmänhet.
Framställningen, som till en stor del härrör från samlaren själf, är
ganska lifiig ock naturlig ock ailägger ett vackert vittnesbörd om den
förtroliga bekantskap han gjort med sin hembygds minnen ock seder.
I slutet af boken meddelas en jämförelse med andra svenska
ock norska sagosamlingar. Till 12 af sagorna känner förf. inga svenska
eller norska sidostycken. Mellertid haj den berömde sagokännaren F.
LiRBiiBOUT i Luttich i en anmälan i den tyska tidskriften Germania (XXVI,
115 — 120) påvisat Den illmarige drängen i ett par norska samlingar,
hvarförutoni Den late pojken är känd frän Danmark samt Of or-
720 8MARRE MBDDBLANDBN. 30
vägeD ock De sju småländingarne förekomma i tyska samlingar.
Däremot synas utom Trab nitavagn en med träaxlar sja sagor vara
nya äfven för Liebrecht, nämligen Bonden som paktade med skam,
Bonden som försvor sig till pocker, Den själfkokande grytan,
Den kravige knallen, Däkan som gaf en riddare en kyss för
nöds skall, Den rara fäsjtmön, samt Adam ock Eva; en ganska
vacker tillökning. Några af dessa sagor äro visserligen kända äfven i
andra svenska landskap; men detta minskar i ingen mon Hr Bondesons
fortjänst. — Boken inledes med en kort öfversikt af Atradalsmålets ordböj-
ning ock af slutas med ordförklaring (ock jjud beteckning), h vilket alt gör
den samma tillgänglig äfven för andra än specialister pä detta område.
— f— g.
Visor på nordliga HallandB-mål af Edv. Ke. Göteborg,
Gftteborge boktr.-aktiebolag 1879. 65 s. 80. Pris 50 öre.
Rim ock meter är en god sak — på sin plats, d. v. b. i poesi.
Om det åter gäller >att i någon mon bidraga till* kännedom om vårt
folkspråk ock folklif», såsom förf. till ofvanstående häfte säger sig hafva
>tänkt ock velat», då är det visserligen foga lämpligt att skrifva på
vers. Det är nämligen ytterst sällsynt, att någon är så inne i en dia-
lekt, att han fullkomligt säkert kan behandla den rytmiskt; ock det
är lika sällsynt, att någon dylik vitterlekare har nog naivitet för att
hålla sig innanför folkets värd af känslor ock föreställningar. I synner-
het är det vanligt att i mängd träffa ofolkliga uttryck ock vändningar,
äfven i de fall då från ljudläran s synpunkt mindre skäl gifves till an-
märkningar. Säkert är, att den som studerar folkmål ock folklif blott
med mycken försiktighet bör betjäna sig af versifieradt material.
Man kan invända, med hänsyn till dessa visor, att innehållet icke
lämpar sig fÖr obunden framställning, emedan det då skulle krympt ihop
till 083'nlighet — ock den invändningen må gälla hvad hon kan. Som
språkprof äga hr Ke:8 visor alltid ett vist värde, i ty att målets fonetiska
sida förefaller rätt väl vårdad. Af titeln skulle man förmoda, att här
förelåge prof af flere mål, h vilket dock synbarligen ej är fallet; det
borde hetat: på norra Hallands (folk)mål. Ännu bättre hade varit att
angifva socken eller åt minstone härad. Norra Halland utgöres i språk-
ligt hänseende af Fjäre, Viske ock Hinile härader, hvilkas mål i likhet
med de medelsvenska utmärka sig genom tjokt I samt förlust af -n:
tOsa, tösera, pöjka, lida (liten f.) o. b. v. Detta -n synes mellertid vara
försvunnet äfven i Faurås härad, men Atradalen har på sydsvenskt vis
bogen, bOgema o. s. v. Slutande -t är kvar: hnset, hnnnet, pläat
(plägat), som i hela Halland ; öfvergångarne p -> b, t ->• d, k ->' g,
g -> tv äro icke häller något särskildt utmärkande. Då man finner svenskt
é motsvaras af fij (at) : bftjn, v&jd, bör man däraf kunna sluta, att målet
tillhör norra delen af Fjäre härad, d. v. s. trakten af Kongsbacka. Upp-
inärkHAmhot förtjänar 2 pors, pron. sing. efter verbet: liar'e har du.
31 LTTT : BDV. KE, VISOR; BLUMBNBSRO, KARSTAMAL. 721
f&r^e får du o. s. v., där d- synbaHigen haft samma Öde som i upp-
ländskan ock stockholmskan i lika ställning.
Författarens bemödande att skrifva orden efter uttalet är beröm^-
värdt. Han brukar för ändamålet kursiva bokstäfver liksom Nilen ock
Bondeson. In ock m ätergifvas båda med m, ock på samma sätt be-
tecknas de andra supradentalerna ; beteckningen för J*- ock tj-ljud synes
osaker: af sjedde, sjötte, sjäUde m. fl. borde man kunna sluta, att sk
betyder sk^ således: slMls^ 5Å;&ra, ^Ä^äppa, ski^ slc&mSy skyådOy shyåSL,
•vfcöd'); k är förmodligen tj före mjuk vokal. Wid hvit, kw-, sw- bredvid
vem, varandra o. d. göra mig villrådig. Hvad kursivt <!: »öppet å-ljud
såsom i högsvenskan» ock skildt från öppet o-ljud, skall vara, är jag nr
stånd att begripa, om det icke möjligen (som hos Nilen) är e, bvilken
förmodan kunde styrkas af rim som dappat-htippat. Etymologiskt är
det merendels = högsvenskt öppet o, medan målets o vanligen är = högsv.
U. Två sidor ordförklaringar underlätta förståendet.
Häftet innerhäller en ock annan upplysning om folksed ock folktro:
om tomten, mjölkharen ock elakt munhälle, om kardgille ock Luciafirandct
snmt nummerlekcn med åtskilliga pantlösningar.
Lll.
Ur allmogens m&l ooh seder i Kårsta med omnejd.
Uiidert. H. 6. BlUMENBERG. Uppl. fornm. fören. tidskrift. Utg. af
C. A. Klingspor. VIII. Sthm 1879. S. XLIX— LVI. 8o.
Dessa anteckningar, fortsättning af de anteckningar från nämda socken
(i Låughundra härad, något öfver 4 mil so. om Uppsala), som innehållas
i nr IV ock V af samma tidskrift, utgöras af ord, talesätt, notiser om lekar,
folkseder ock vidskepelse, till ej obetydlig del från Norrtäljetrakten. Det
vore orätt att förklara dem utan värde, men man kan åt minstone finna
obekvämt att nödgas söka de af hr Blumenberg lemnade upplysningamo,
Kom till samman upptaga omkring 18 sidor^ i tre olika häften. Jag
anmärker här saknaden af h i målet : inda hinna, a ha o. s. v. samt de
lokala öknamnen: Kårsta mygg, Närtuna ärthalm, Vada paltar, Garns
härfvor, Åkers höns, Husby sjurur [skator].
Lll.
Berättelse öfVer en sommaren 1874 i Öster-Dalarne verk-
stäld undersökning af sookendialektema, afgifven till Dalarnes
FornnrinDesföreniDg. Undert. Ad. STEFFENB^RG. Dalarnes fornm.-
fören. tidskr. II. 2 uppl. Sthm 1875. S. 61—73. Sio,-)
För granskning af till fornminnesföreningen inkomna ordlistor från
Våmhus, Ore ock Nås ock deras jämförande med målen beviljade före-
') Man itnner både sjynn te ock skynn te.
') Både denna berättelse ock B'agerlujnds anteckningar från Korpo ock
Iloutskär blefvo illa nog förbisedda i litteraturförteckningen för 1872—78
(T. 0. fl. 205 -267). bvilken förseelse härmed godtgöres.
722 SHÄEKB MEDDELANDEN. 32
uingon 1873 ett anslag ock till stipendiat utsågs hr Steffeuburg, som här,
efter att inledningsvis hafva varmt påpekat allmogemålens språk- ock
kulturhistoriska betydelse, redogör for uppdragets utförande. Både de förut
af föreningen trykta ordlistorna ock de nu i fråga varande skrifna be-
funnes vara i hög grad oriktiga ock vilseledande, dels genom förbiseende
af språkgränserna inom socknar ock byar, dels genom upptagande af
ord* från andra socknar. Sålunda finnas äfven i Arbgrrlids* lexikou
för Ålf dalen många ord, som icke förekomma i Ålf dalen, men väl i
sydligare socknar. Förf. föreslår till vinnande af fult pålitliga ordlistor,
att sådana böra upprättas af allmogemän ock sedan med dem genomgas
af någon språkkunnig. Vi anmärka blott, att det stundom tör blifva
svårt att finna personer som kunna ock vilja på detta sätt arbeta på
egen hand.
Med tillhjälp af bonden Tröt Olof Larsson uppgjorde förf. först ou
ordlista för byn Öst-Myckeläng i Alf dalen, h vilket by mål ansågs kunna
representera den centrala älf dalskan. Socknen sönderskäres eljes genom
älfvcn i två skarpt skilda dialektgruppor, hvai-vid Åsen ock Evctsbärg,
som båda höra till den västra gruppen (ehuru Åsen ligger på den östra
sidan), förete det forntrognaste målet. Rosan fortsattes genom Vånihus,
Orsa, Ore, Boda, Rättvik ock Leksand, på hvilka alla ställen förf.
skaffade 'sig medarbetare, som lofvado uppsätta ock sända ordlistor för siua
resp. mål. Förslaget att icke vidare ntgifva några ordlistor för enskilda
socknar, utan en enda för samtliga österdalsmålen, som bilda en onda
naturlig grupp, måste enhvar på det varmaste förorda. Vi kunna til-
lägga, att docenten Norbrn för närvarande är sysselsatt med utarbetning
af en sådan ordlista, hufvudsakligen på grundvalen af A. Steffenburgs,
Hans Erssons ock egna anteckningar, ock att denna ordlista kommer att
utgifvas i tidskriften »Svenska landsmålen» samt senare följas af en
grammatisk redogörelse för ifrågavarande mål.
Lll.
Om trolldom, vidskepelse och vantro hos allmogen i
Norrland. Af JOIIAN NORDLANDER. Sv. fornm.-fören. tidskr. 4 b.
Stockholm 1880. S. 113—147. 8:o.
Personer som ej äro närmare hemmastadda mod vårt folklif blifva ofta
i hög grad förvånade, när något enstaka drag af vidskepelse eller dyl. blir
bekant. De tro, att alt sådant länge sedan är försvunnet. Af fru Wig-
ströms ock hr Nordlanders samlingar, båda till större delen under de
sista åren gjorda bland folket, kan man se, huru banned förhåller sig.
Någon vana att se ock söka ett naturligt samband i företoclserna ha de
flesta bland allmogen ännu ej fått, ock katekeskunskapen, den enda
kunskap som är allmänt utbredd, är icke cgnad att motvärka tron på
öfvomaturliga maktors ingrepp i människans yttre värd. Icke sällan är
det prester, som i folktraditionen framstå som de styfvaste trollkarlame.
Förf. nämner flere, som haft sådant rykte om sig, den mest berömde
33 LlTT.: STEFFBNBURO; NORDLAKDER. 723
Spå-Herr-Ola, troligen från slutet af 1500-talet, den senaste död for ej
många år sedan. En bekant källa for dylikt vetande åro 6:e ock 7:e Mose-
böckerna^), som naturligtvis i första hand böra vara tillgängliga för
prosten. Alt jämt praktiseras att genom öfvematurliga medel återskaffa
stulet gods, ock vid sjukdomar hos människor ock boskap anlitas hällre
visfolk än statens examinerade läkare. De »kloka» bruka för det mesta
vissa hemlighetsfulla handgrepp ock läsningar, ock för£ har lyckats få
reda på en hel mängd sådana. Dessa medels ursprung är en ytterst svår
fråga, på h vilken hr N. icke inlåter sig. Då boskapsskötseln är en hufvud-
näring i Norrland, är det naturligt, att många hemlighetsfulla bruk stå med
den i samband. Mot södra Sverges trollharar svara här bjären ock puken,
som i folktron äro mycket utbredda. Om jordagods återfinner man de
vanliga, öfver hela Sverge spridda berättelserna, spridda för öfrigt lika
mycket utom Sverge. I Bartsch's nyligen utkomna samling Sägen,
märchen und gebräuche aus MekUnÖurg^) träffar man nästan orda-
grant samma sägner. Som skyddsmedel mot alt otyg har man kors ock
stål. Minnen från våra förfäders äldre religion har norrländingeii i åt-
skilliga ortnamn, hvari Tor ock Frö ingå. Om N. har rätt, när han i
kvamgubben ser Oden, må lemnas osagdt. Rå, tomtar, jättar ock vättar
finnas eller ha funnits litet hvarstädes. Af flere jättar har folktiy>n namn
ock bedrifter kvar. Vättarne härstamma från Adams första hustru Lucia ;
de idka boskapsskötsel liksom människorna ock äro angelägna efter förbin-
delser med dem. Ofta behöfva deras kvinnor mäuniskohjälp vid sina
förlösningar, ock här har man åter i den nyss anförda samlingen från
Meklenburg ytterst närstående paralleler (»die unterirdischen»).
O Talet om 6:e ock 7:e Mosebok är icke utan all grund, men märkligt 8å till
vida som några spår af dessa böcker icke annars äro kända i Sverge. Åfven
1 Tyskland äro de först i senaste tid >efter en gammal handskrift» trykta af
SOHEIBLE 1 Stuttgart. Enligt den tyska folktron skola de sedan ett par
hundra år vara inmurade eller fastsmidda någonstädes, men hafva icke
desto mindre varit spridda i talrika afskrlfter. Titeln på Schbibles 2:a
uppl., som jag har till hands (Das kloster XV. Stuttg. 1851), är: Dos sechsU
und siebentt buch Mosis, das is t: Mosis magiscfu geisierkunst, dos geheimniss alUr
gekeimnisse. I början af 6:e förekommer följande undervisning: »Dessa två
böcker har Gud den allsmäktige uppenbarat för sin trogne tj&nare Moses på
bärget Sinai, ock så kommo de ttll Aaron, Ealeb, Josaa ock slutligen till
David ock hans son Salomon ock dennes öfversteprest Sadok». De skola
hafva återfunnits af Konstantin den Store ock under påfven Julius II blifvit
öfversatta ock så kommit i Karl Vts hand. »Jag skall gifva dig kraft, makt
ock vishet att berska öfver himmelens ock helvetets andar», säger Oud till Moses
ock gif ver honom sju insegel ock tolf taflor. De sju inseglen motsvara de sju
änglabierarkierna: ärkeänglar, härskaror, troner, keruber ock serafer, krafter,
makter, planetandar, samt upptagas af hebreiska bokstäfver, ord ock andra
tecken ock åtföljas af besvärjelseformler, genom hvilka andarne skola tvingas
»att i ödmjuk, mänsklig skepnad framträda ock uppfylla bvad jag [besvär-
jaren] begär». 7:e boken innehåller tolf taflor med motsvarande besvärjelse-
formler, en »generalcitation» m. m. Den svenska folktron står tydligen i
samband med dessa böcker, men på hvad sätt?
2) Erster band. Wien 1879.
Sv. landsm, N. B, I. 48
724 SMÄRRE meddeLandbk. 34
Herr N:8 samling förskrifver sig till största delen ^ån södra Ånger-
maiilaud, hans hembygd, ock grundar sig blott till mindre del på hand-
skrifna källor för Härjedalen ock Jämtland, Norrländska landsm&lsföre-
ningens samlingar ock trykta arbeten, samt är, ehuru af ringa omfång,
ganska rikhaltig. •
LU.
N&gra traditioner fr&n Wörå, (grnndade på anteckningar
af häradsdomaren Mårt. Lassas) meddelade af J. O. I. Ranceen.
(Aftryck från Wasabladet). Wasa 1862. 60 s. l2:o.
Några åkerbruksplägseder bland Kvenskame i Finland,
till d:r W: Mannhardts forskning en axplockning af d:r J.
Oskar I. Rancken. Nikolaistad 1879. 38 s. 8:o.
Förteckning öfver folksånger, melodier, sagor och äfven-
tyr från det svenska Österbotten, i handskrift samlade af d:r
J. Oskar I. Rancken. Nikolaistad 1874. 68 s. 8:o.
Några prof af folksång och saga i det svenska Öster-
botten, meddelade af Oskar Rancken. Finska fomminneBfore-
ningens tidskrift. III. HelsiDgfors 1878. S. 1 — 45. 8:o.
Det första af ofyanstående arbeten är, som titeln anger, egentligen
blott ett referat af häradsdomaren Lassus* anteckningar. Denne författade
nämligen 1852 en uppsats med titel »De gamlas berättelser utan tillag i
korthet antecknade», hvilken öfverlemnades till Vorä kyrkas (i Öster-
botten) arkiv ock där förvaras. Anteckningarne äro af blandadt inne-
håll. Man finner här sammanförda med hvarandra berättelser om landets
forna beskaffenhet, dess urinnevånare, om jättame, om jakt ock fiske,
folkdräkt ock så vidare. Åfven förekomma åtskilliga historiska sägner
om digerdöden ock om forna krigshändelser i orten; ock slutligen några
sägner af mytisk upprinnelse, om bärgtroH ock bärgtagning, skogs-, sjö-
ock träskeråden, tomtegubbar ock gengångare. Alt detta äger uog sitt
stora intresse för den som är närmare känd med trakten, men är annars
af mindre betydelse.
Det andra arbetet, om åkerbruksplägsedema, utgör ett svar på några
af den tyske forskaren dr Mannhardt framstälda fr^or. I ändamål att
samla material till sina forskningar i germansk mytologi lät denne år
1874 trycka en promemoria med åtskilliga frågor om agrariska pläg-
seder, ock dr Rancken har genom uppmaningar till sina landsmän
lyckats erhålla uppgifter från sex ställen i Finnland, nämligen Purmo,
Munsala, Vörå, Pörtom, Närpes ock Åland, oberäknadt några spridda
uppgifter från andra ställen. Det är dessa af honom insamlade upp-
gifter som här meddelas.
De utan tvifvel intressantaste af dr Ranckens publikationer äro
dock de tvänne sista. Af dessa är den första en förteckning öfver de
visor ock sagor, som han intill år 1874 lyckats erhålla. Denna för-
teckning tryktcs hufvudsakligen för att tjäna som ledning till komplette-
35 LltT.: RaNCKKKS SKBlFTEtt. 726
ring af redäD samladt ock äggelse till fortbatt insamlande af muntliga
ofverlemningar. Ock man kan i sanning blifva sporrad till värksamhet,
dä man ser, huru mycket som ännu i våra dagar lefver kvar i folkets
mun. Förteckningen upptager nämligen nära sex hundra sånguppteckningar
(varianter in beräknade), öfver ett hundra melodier ock omkring lika
mänga sagor. Ock i det sedan utgifna häftet, som innehåller prof-
stycken ur samlingame, namnes, att samliugarne pä fyra är ungefär
fördubblats. De profstycken, som där meddelas, utgöras af tolf stycken
sånger (några med varianter), af melodier till samma sånger (bland
h vilka äfven varianter förekomma), samt af åtta folkberättelser, dessa
senare alla pä folkmål. Bland visorna finner man varianter till följande
visor i Geijers ock Afzelii samling, nämligen Sven Svanehvit, Den
bortsålda, Harpans kraft, Hertig Carl, Riddar Olle (hvaremot
den visa, som dr Rancken upptar som variant till Riddar Olle, hör till
en annan cykel Necken i Greijers ock Afzelii samling), Johannes, Styf-
modern. De öfriga visorna, af h vilka ingen är romans, finnas ej i
Geijers ock Afzelii samling. Hvad melodierna beträffar skilja de sig icke i
skaplynne väsentligt frän våra svenska. De flesta äro af god halt ock
några, till exempel melodien till Hortig Carl, ganska vackra. Sagorna
förefalla omsorgsfult upptecknade, hvaremot de till innehållet ej alltid
äro så ursprungliga. Särdeles väl berättad är början af nr III: Tor par-
gossen ock prinsessan, som är en variant till De tre hundarne
i Stephens' ock Hyltén-Cavallius* samling af svenska folksagor.
Sedan anmälaren nu redogjort för innehållet, äterstär honom blott
att önska tvä saker: det ena, att dr Rancken ännu länge måtte kunna
fortsätta med sitt samlande; ock det andra, att hans samlingar icke längre
måtte fä ligga gömda, utan ju förr dess hällre bli tillgängliga för forskaren
ock för allmänheten^).
VCG
Anteckningar om Korpo ooh Houtskärs socknar. Sommar*
studier af L. W. Fagerlund. Bidr. t. känned. af Finlands natur
o. folk, utg. af Finska vetenskaps- societet en. 28e häftet. Helsingf.
1878. 4 opag. bl. + 334 s. + 12 bl. (musik) samt pl. I — VI ock
karta. 8:o.
Detta vackra arbete är utan tvifvel den med hänsyn till rikhaltigt
innehåll ock mångsidig behandling förnämsta sockenbeskrifning, som vi
pä värt språk äga; sä mycket mera värdt erkännande som det ligger
utanför författarens egentliga studieomräde, är :»sommar8tudier». Det är
sin hembygds land, folk ock minnen som förf. skildrar, ock man märker
lätt, att denna skildring är gjord med kärlek till ämnet. Källorna hafva
varit pastorsarkiv ock folktradition samt några trykta arbeten. Man kan
') Sagorna komma under den oärmaste tiden, sä fort de hinna utskrifvas
för tryck, att utgifvas i denna tidskrift. Lll.
726 SMAKRE MEDDELANDEN. 36
knapt begära, att någon för en eller två socknar skall gienomgå större
arkiv sam lin gar. Boken behandlar i särskilda kapitel socknarnes läge ock
utsträckning, beskaffenhet, namn ock förvaltning; näringsfång ock lefnads-
sätt; historiska minnen; statistiska notiser; folkspråk, folkpoesi, folklekar
ock folkdansar: prester, kyrkor ock predikohus; vägar ock farleder; flora
ock fauna; fasta forulemningar ock minnesmärken. Två färglagda taflor
visa Houtskärs folkdräkt, de öfriga fornminnen m. m. En elegant karta
afslutar häftet.
Korpo ock Houtskär utgöras af några fä större ock en otalig skara
mindre öar ytterst i Egentliga Finnlands skärgård vid segelleden till
AIk). Befolkningen är nästan uteslutande svensk. Om några minnes-
märken från förhistorisk tid finnas, synes tvifvelaktigt. En skeppssätt-
ning på Hjortö anses vara från nyare tid ; jnngfrud ansar, munkringar
ock ryssngnar äro till betydelse ock ålder osäkra. Kyrkorna äga stor rike-
vlom på i trä skurna bilder, som kanske kunna hafva konsthistoriskt intretise.
Skrock ock vidskepelse äro sällsporda, trolldom ock signerier okända,
säger hr F., h vilket förefaller så mycket märkvärdigare, som eljes just
bland kustboma gammal folktro brukar vara mycket seglifvad. Korpo
kyrka skall vara ett värk af två jättebröder; de blefvo dock osams oro
platsen ock den ene ihjälslagen. Ätt åskeld släckes med kvinnomjölk,
är en vidt utbredd tro. Förf:s tolkning (s. 59), att tomten egentligen
skulle vara väderflöjeln, är nymodig ock störande, öarnes lidanden under
:»stora ofreden» ock senare krig kvarstå med lifliga drag i folkminnet.
Folkets lefnadssätt ock plägseder äro utförligt ock väl, delvis med
mycket Hf ock åskådlighet, beskrifna: åkerbruk, skeppsbyggeri, segling
— öarne hafva fartyg t o. m. på Atlanten ock Hedelhafvet — , ajö-
fogeljakt; i synnerhet fiske »på drift» (= gotl. vräkning). Höslåttera
sker ofta nattetid med grannhjälp utan betalning, men med undfägnad ock
glädje. På senhösten kommer slakten, så jul med sin Staffansgång
annandagen, läsförhören med sina sorger för de unga, påsk ock pingst
Af gamla sedvänjor finnes för öfrigt ej mycket. Ännu på 1840-talet
användes dock talman vid frieri, ock efter första lysningen brukade
flickan »ga i brudstuun» ock samla gåfvor. När man hälsar pä hvar-
andra, säger man »tack för senast», äfven om man aldrig förut sett
h varandra, på samma sätt som i anmälarens hemort i södra Sverge.
Folkmålets ljud ock former behandlas på ss. 122 — 163, hvartill
komma tjugo sidor språkprof ock en ordlista för h vardera socknen (s.
296 — 329). At detta ämne har sålunda här större uppmärksamhet egnats
än som i topogp-afiska arbeten vanligen sker, hvarför vi äro förf. synner-
ligen tacksamme. Han har också, efter hvad vi tro oss veta, varit
bland den finnländska landsmålsföreningens flitigaste medlemmar. Ljud-
beteckningen är den af nämda förening följda, hufvudsakligen slutande
sig till den i Freudenthals arbeten använda, ock i uppställningen följer
F., såsom han också uttryckligen säger, Freudenthals afhandling om
nyländskau. Därom är så till vida intet annat än godt att säga, som
det alltid kan vara en fördel att ha hvarandra närstående mål behand-
37 LITT.: FAGERLUND, KORPO OCH HOUTSKÄR. 727
lade efter samma plan. Det använda Bkemats brister framträda dock i
foIjd af kortheten här tydligare. Eller hvad är väl vunnot med att
man får veta, att t. ex. målets länga e motsvarar 1) svenskt långt e,
2) svenskt koi-t ä, 3) svenskt långt &, 4) svenskt långt 1, när man
icke får veta, i hvilka ord, i 10 eller 50 eller 100, ock således ej häller
kan få reda på efter hvilka lagar denna motsvarighet inträder, hvilket
dock vore hufvudsaken eller rättare det enda, som vetenskapligt t^get
är af något intresse? Ni får i ordboken upplysning angående omfånget
af de i ljudläran registrerade företeelserna, kan man säga. Väl: så måsto
vi själfva göra oss en ljudlära, ock den andra är öfverflödig. Vid upp-
räkningen af konsonanterna glömmas b (/) ock rj (g) ; i ?d, ?t, la. In
måste förmodligen finnas tjokt d, t> s, n; s. 130 — 131 borde anmärkts,
att sk i Korpo äfven kan blifva s: sin skina, sut skjuta, sftll skälla
o. 8. v. (efter språkprofven skulle detta t. o. m. vara det vanliga). 1
Söderjurmo ock på Utön finnes o: rohta råtta, kahtor kattor, goht
godt o. 8. v. (jfr Sv. landsm. I, 86); i båda sockname X (»ett egen
domligt kombineradt hs-ljud»): tje|)l (= ^e2) kittel, tl[)lar tistlar,
()llppo brynsten o. s. v. I fråga om -a, -o i infinitivus kunde gärna
anmärkts, att dessa ändelser blott förekomma i verb med kort rotstafvelse.
Det är mellertid ett bevis för noggrannheten af förf :s uppteckningar, att
denna lag, ehuru synbarligen för honom okänd, dock i orden säkert
iakttages. Detta är för öfrigt en punkt däri de båda sockenmålen afvika
från både nyländska öck Närpesmål. De sluta sig eljes närmare till
österbottniskan, sådan hon är känd från Närpes, än till nyländskan.
Handn handen, bOtn bottna, briskn surna o. d. äro utan tvifvel två-
stafviga, hvilket kunde på något sätt hafva utmärkts. I språkprof ock
ordlistor förekomma en del korrekturfel, dock så vidt jag kan se inga
svårare eller så särdeles många.
Invånarne i Houtskär påstå sig härstamma från Dalame, ock FreIj-
DENTHAL har med anledning däraf påpekat ändeisen -o i till jämnade ord
som en koincidenspunkt med dalmålet: men det är också synbarligen den
enda. I det hela förete båda sockenmålen samma egenheter, som i all-
mänhet inom den norrländska gruppen utmärka de svenska målen från
andra sidan Östersjön : tveljuden ei, öi ock ön (detta sista dock vanligen
ersatt af ö), vokalförlängning före nd gg ml) ?d, t- för d- i demon -
strativer ock 2 pers. pron., pret. ock sup. pass. på -st, best. sing. fem.
ock plur. neutr. på -n, inga särskilda dativfonner; ock äro genom alt
detta också skilda från dalmålet. Ock se vi på de specifika skillnaderna
mellan Korpo- ock Houtskärsmålen, så tar det sig i ingen mon bättre
ut. Houtskär har kv- för hv- ock genomgående I för rd, medan Korpo
har v- ock behåller rd. I sistnämda socken kvarstå k^, g^ vanligen
hårda, sk* kvarstår eller blir s (det senare genom invärkau från högsven-
skan ?), medan i den förra k^ g* både i udd- ock inljud blifva tj, (d)j ock
sk* blir stj. Mot l^rosti, sprottji, ronnl o. s. v. i Houtskär svara
brusti, spmkki, ranni i Korpo, mot fog^an på senare fog^ana på
förra stället, medan svaga subst. Im -na på bägge. Så har Houtskärs-
728 SMARUE MEDDELANDEN. 38
målet ] ock Vjy väl kända från Österbotten ock Härjedalen i jämförliga
Btällniugar {y står for nn, i Hontskär dock blott i ändelser, men bär
genom analogi inkommet af ven där nu aldrig funnits: best. sing. fem.
ock best. plur. neutr. o. s. v.). Anmärkningsvärda nybildningar äro Bl^n
sju, atjO^y själf. Af österdalmålets specifika karaktärer^) återfinnes i
Houtskär ingen enda utom -o for -a efter kort rotstafveJse. Denna
tilljämning: hamor hammare, läso läsa, ta?o ta^or ta^o ta^ tatos
tala talar talade talat talas o. s. v. ; samt supiner sådana som byrl burit,
Bkyri skarit, stjli stulit, Bvyri svurit, kymi kommit, syxny sumniit,
dripi dräpit, liei läsit, vrltjl vräkit, vidjl vägit o. s. v. 2) påminna
otvifvelaktigt om mål på svenska sidan, men snarare om Härjedalens,
Jämtlands eller Norrbottens än om Dalarnes. Det är vist nog, att så
stora olikheter mellan två grannsocknar väl kunna gifva anledning att
tänka på folkflyttningar. Men det är lika vist, att det är omöjligt att
därom få veta något säkert eller ens sannolikt, förrän vi vunnit någon
kännedom om våra folkmåls ålder ock historia ock på samma gång om
prius ock posterius i fråga om åtskilliga för hvarandra vikarierande
språkljud.
Bland språkprofven finnes en variant af sagan om Pojken som
tog tjänst hos jätten, mera utförd än jag förut sett någon, åtskilliga
ordspråk, af hvilka man bland annat finner, att Hobärgsgubben är känd,
samt några gåtor. Folkvisorna, af hvilka 18 upptagas (jämte det upp-
lysning gifves om förekomsten af åtskilliga andra hos Geijer-Afzelius
eller i nyländingames album offentliggjorda), äro, så vidt de förskrifva
sig från äldre tid, mest varianter till förut kända, några dock nya eller
ej förut trykta. De sist meddelade äro mydket unga. Melodierna åt-
följas af ackompanjemang. Åfven dansar beskrifvas. Ordlistorna skulle
man önska längre; men det vore obilligt att därför ej vara tacksam för
hvad man fått.
Ock härmed skulle jag nu hafva sagt hvad jng om boken hade
att säga, om jag icke funne anledning att fästa nn'g vid annat än
innehållet, som visserligen alltid är det ojämförligt viktigaste. Man skall,
tror jag, svårligen träffa en bok, där interpunktion, rättstafning ock
språk göra ett sudant intryck af vanvård, ock det är skada på en så be-
tydande bok i så godt sällskap. Att skiljetecknen ofta brukas minst sagdt
besynnerligt, stör kanske ej fult så mycket som slarfvet med stafningen.
Sådant latin som på s. 292 med, så vidt jag kan se, 4 fel på 3 rader
har nog ej kanslirådet Hassel skrifvit^); Fridelinns heter i gen. Fridelll,
-lini, -linll; obegripligt är vid synodi a1}oensl; den bekante biskopen
får heta Brovallns. Fullkomlig konsekvens är, som man vet, icke för änd-
0 LU Frändsk. s. 34, 36.
') Man kunde tillägga l)r3rtl, tlydjliy st^jyti o. d., hvilka mellertid kunna
vara nybildningar ur presens ock för öfrigt, om än sparsammare, jämväl
finnas i Korpo. Jfr Sv. landsm. I, s. 137 — 139.
') Däremot är det kanske ej hr F:s fel, att på Korpo ena kyrkklocka står
in exoelois ock fuoit, ock på Houtskärs saplus (f. saepins).
39 LITT.: FA6EBLCND, KORFO OCH HOUTSKÄB. 729
liga varelser möjlig; men icke behofver niao därför etafva ett ord pä fy ra sätt:
kollekt^ oolleot» oollekt, kolleot^ jämte oontrakt, adjunotnr, conrektor.
För en vuxen skulle det ej vara lätt att göra sig hemmastadd i orto-
grafiens så ofta på sundt förnuft blottade irrgångar; lyckligtvis brukar
det böra till de första skolåren. Det kinkigaste är vanligen skillnaden
mellan sup. ock partic. pass. neutr. Det är icke sällsynt att i vår bok finna
-t, där rättstafningsläran bjuder -dt. Ånnu mindre sällsynt är det, att sam-
mansatta ord skrifvas som två ord: riddarholms kyrkan, K&dendals
vftgen, en harnesk klftdd ryttare, blå fodrad (jämte blåfodrad, blft-
fordrad ock briidfordradi) o. s. v. till ett hälft hundratal: alt fall i
hvilka man icke kan vara af olika mening. Ur formlärans synpunkt
finner man betänkliga förstnämnda &r, sitt af stenar uppbyggde gömsle,
den nyssbeskrifne bmddrftgten, n&mnde förstärkning o. d., bredvid
alla goda gäfvors frikostiga glfvare, den ena Jätten o. d., äfven om
detta senare öfverensstämmer med svenskt språkbruk i Finnland ock Stock-
holm; likaså delarna jämte dagame ock bränningame; nybyggarene
o. d. är på svenska sidan okändt; en infinitiv masta fina ej i svenska.
Subjekt i plur. ock predikat i sing., i synnerhet om det senare går före,
är mycket vanligt: leder tvenne portar, nu begynner skepparena,
skall svenskame dragit sig hit, lärer prestema, sågs perlbandet
ooh lärftshatten utbytte o. s. v., men äfven med subj. först: hvarken
hamnen vid Jungftnskär eller Berghamn har dook varit så an-
litade, undersåter som ansågrs, ändame slutar o. dyl. ; likaså subjekt
i sing. ock pred. i plur., i synnerhet om något ord i plur. råkar stå näst
före verbet: genom dessa anordningar kunna boskapen, hvåd fog-
larne beträffa, eldstädernas ooh dörramas olika plaoering förläna,
erhålla enhvar (men enhvar bryter), väl är skördefolket klädda o. s. v.
Till en vårdad stil höra ej häller sådana relationsfel som: aflägsna, som
dessa voro, anförtroddes deras underhåll; dageligen plågade ooh
förtryokte, tog deras tålamod slut; för att undgå sommardagens
tryckande hetta slås ängar; lotsplats, hvilka [lotsame] lotsade med
mera af samma slag. De slås med rakskaftad, lång, här benämnd
svensk lie; takved, som på rostet sammanbindes med hvarandra;
äro att märkas; de djerfva sällar är^ mera enstaka fel. Jag måste
påpeka, att jag icke haft för af sikt att gifva någon statistik för bokens
tryck- ock språkfel, utan blott gjort ett sparsamt urval af hvad jag vid
läsningen anmärkt, under det min uppmärksamhet i första rummet var
fästad vid innehållet. I själfva värket är det icke många sidor i boken,
som äro felfria.
I många fall är författaren beroende af specifikt finnländska egen-
heter i uttal ock former. Sådana finnlandismer träffar man, tror jag,
flere eller färre, hos alla svenska författare i Finnland, äfven hos Bune-
BERG ock TopELius, ock jag vill icke göra hr F. ansvarig för dem,
utan anmärker dem mest i teoretiskt intresse. Botten ock päll äro
här neutra, i Sverge mask.; sing. slaga plur. slagar, åra-årar, boda-
bodar strida mot svensk grammatik ock svenskt språkbruk ; plur. krono-
730 SMÄRKR MEDDELANDEN. 40
Bli^JTltser är kanske tryckfel, fenster kvarlefva af äldre stafaalt. Till
först (== zuerst), «lt ännu f. alt jämt, helst f. åt luinstoDe (: »har ja|^
helst i Dågon ringa mån lyckats»), hvardera f. båda tillhora ordboken.
Fonetiska finnlandismer synas icke i vanlig skrift, emedan de lika väl
som det svenska uttalet lätt gömma sig i den vida kineskostyni, som vi
bruka kalla ortografi. Här märker man dem i den språkliga af delningen,
när målets ljud jämföras med svenska. Man har sålunda, om vi få tro
förf., på finska sidan e i väg, O i kosta, koppar (metallen) ock kopp;
lång vokal i tom, dom, kullrig, gladde, satte, hem; kort i töras,
öfverst. När det talas om kort e i sv. elfva, fem, hemta, mest,
hjelpa, stjelpa, sjelf har förf. förmodligen tagit tecknet i et. f. ljudet.
Någon kvalitativ skillnad mellan Öppet ock slutet &, öppet ock slutet a
finnes icke, efter hvad prof. Freudenthal i bref förklarat, i finnländska
mål ; men då är det tydligen för svenskar missledande att säga, att målets
långa a uttalas som svenskt långt a ; medan frågan om & åt minstone är
oklar, i ty att vi ännu vanligen skilja kvalitativt mellan två å-ljud.
För att ömsesidigt förstå sådana jämförelser vore det af vikt att en
gång få faststäldt förhållandet mellan vokalerna i det bildade språket på
båda sidor om Östersjön. Någon enhet i uttalet kan tydligen icke åstad-
kommas förr, än vi därjämte fått utredt, hvad som i allmänhet ock i
h varje säi-skildt fall skall anses för svenskt uttal, ock resultaten af
denna utredning lätt tillgängliga i en uttalsordbok.
Hvad jag här i språkligt af seende anmärkt, inskränker naturligtvis
icke bokens reala förtjänster. Våra stora landskapsbeskrifningars tid är
väl förbi. Kunde vi i stället få socken- ock häradsbeskrifuiugar i öfver-
ensstämmelse med vår tids ökade anspråk på detaljrikedora ock nog-
grannhet, så vore därmed visserligen ej litet vunnet för kännedom om
landets ock folkets minnen.
J. A. LUNDBLL.
Spår af dualis i ett par af Finlands svenska dialekter.
Af A. O. Freudenthal. Öfversigt af Finska vetenskapssocietetens
förh. XXII. Helsingfors 1880.* S. 87, 88. — Åfven särskildt 2 s.
Helsingfors 1880.
Efter det professor Freudenthal i sin afhandling Ued^r den Närpes-
dialect s. 145, anm. 1. f ramstält två olika förslag till förklaring af det
i munarten, vanligen blott efter verbet, förekommande pron. et du (: apo-
kope för ta med inskjutet e eller = -t i pret. af starka verb), har
samma pronomen återfunnits i mellersta Nylands folkmål (Esbo ock
Holsingc socknar), men med plural betydelse. Förf. finner sannolikt,
att detta et, liksom dalmålets id [ock ^r], går till baka till det gamla
duala it, som först jämte sin egentliga fått plural betydelse; så kommit
att brukas som tilltalsord, liksom ni, till en eller fiere personer — så
i uyländskan — ; slutligen, som i Närpesmålet, blif vit blott singulart
41 LITT.: FREODENTHAL; NORDISK FAMILJEBOK. KECKNSIONER. 731
Orsaken, hvarfor ordet i båda målen nyttjas nästan endast efter verbet,
återstår — under förutsättning af den här föreslagna förklaringens rik-
tighet — ännu att utreda.
LU.
Nordisk familjebok utg. af N. Linder, I — IV[:2], Stockholm
1876-1880, egnar berömvärd uppmärksamhet åt folkmålen ock inne-
håller i de till ock med slutet af år 1880 utgifua delarne upplysningar
om blekingskan (under Bleking II, sp. 673), bohuslänskan (under
Bohus län II, sp. 786), Dagömålet (under Dagö III, sp. 756), dalbo-
målet (under Dal III, sp. 781), dalskan (under Dalarna III, sp. 786,
787), Egentliga Finnlands svenska folkmål (under Egentliga Finland,
IV, sp. 194, 195) ock estsvenskan (under Eibofolke IV, sp. 271, 272).
De tre första artiklarne äro hufvudsakligen efter Gimmerdahls, Holmbergs
ock RusswuRMs föga noggranna iakttagelser skrifna af utgifvaren. De
öfriga äro märkta originalartiklar ock författade af J. A. Lundell, G. H.
Eneströh, ä. o. Freudbnthal, H. Vendell ock innehålla åtskilliga nya
upplysningar. Att Dalslands folkmål (utom Tössbo härad) skulle sluta sig
till västgötskan, kunde man vänta. Herr Eneström har som ledare för
Västmanlands-Dala landsmålsförening i Uppsala kommit i tillfälle att
gifva nya meddelanden om de olika munarternas utbredning. Viktigast
äro naturligtvis de båda sista artiklarne, författade af personer som gjort
studiet af do östsvenska målen till sina speciella uppgifter. Vbndell
berör äfven andra sidor af folklifvet, lynne, klädedräkt, sägner m. m.
Reoensioner.
Bergström ock Höijer, Svenska folkvisor:
Historiskt bibliotek 1880: 1, s. XXXIV— XXXVI (— rn = C.
Eichhorn).
Finsk tidskrift 1880: 2 = IX, s. 310—312 (C. G. Estlander).
Bondeson, Halländska sagor:
Germania XXVI, s. 115 — 120 (Felix Liebrecht).
Finsk tidskrift 1881: 1 = X, s. 325—326 (A. O. Frbudenthal).
Broberg, Vår folkmedicins vidskepelser, 1:
Nordisk tidskrift 1879, s. 201—204 (A. F.).
Fagerlund, Anteckningor om Korpo och Hout skärs socknar:
Finsk tidskrift 1879: 1 = VI, s. 336—338 (Reinh. Hausen).
Freudenthal, J ^^^^'^ den Närpesdialect ock
\ Bidrag till ordbok of v er Närpesmalet:
Nordisk tidskrift 1879, s. 590—593 (E. T— r = E. Tegnér).
732 SMÄRRE MEDDELANDEN. 42
Freudenthal, Om svenskames inflyttningar till Finland:
Finsk tidskrift 1881: 1 = X, s. 62—63 (—si—).
Nilén, Ordbok öfver allmogemålet i Sör bygden:
Finsk tidskrift 1879: 2 = VII, s. 490 (H. Vbndell).
Svenska landsmålen I. 12, s. 679 — 689 (äxbl Kock).
Noreen, i Fiyksdalsmälets ljudlära ock
\ Ordbok öfver Fryksdalsmalet:
Nordisk tidskrift 1879, s. 590—593 (E. T— r = E. Tegnér).
Ra n ek en, Akerbruksplägseder bland svenskame i Finland:
Finsk tidskrift 1880: 1 = VIII, s. 57 (C. G. Estlander).
Rancken, Prof af folksång ock saga i det svenska Österbotten:
Finsk tidskrift 1880: 2 = IX, s. 312—314 (C. G. Estlander).
Svenska landsmålen 1878 = 1: 1 — 6:
Nordisk tidskrift 1880, s. 333-350 (JoH. Storm).
Pedagogisk tidskrift 1880, s. 397-400 (Gust. ^tjernström).
Finsk tidskrift 1880: 2 = IX, s. 480—481 (« <^).
Göttingische gelehrte anzeigen 1879: 50, s. 1592—1599 (Th. Huse-
mann).
Revue de linguistiquc et de pliilologie coniparée XIII = 1880, s.
326 (J. V. == J. ViNSON).
Resor.
Akademiska konsistoriet i Helsingfors har nnder våren
1881 beviljat fil. kand. J. E. Vefvar ett anslag af 350 f. mark
till fortsättande af hans sanilingsfärder på Åland, dit han också
redan tidigt på våren afrest.
Af nylåndska studeutafdelningen har fil. kand. I. Otman
tått ett reseanslag af 300 mark för dialektforskningar under
sommaren i Kimito (stor svensk socken med 7 — 8,000 inv. i*
Åbo län invid Nylands v. gräns).
Fil. dr H. Vendell har likaledes af nyländska afdelningen
fått ett reseanderstöd af 1,200 mark l^r att i ock för dialekt-
undersökning begifva sig till Gätevenskby (Altschwedendorf i
södra Ryssland vid Dniepr, 3 mil från staden Berislav), dit en
skara svenskar 1782 förflyttades frän Dagö.
Frtb.
43 RESOR.. NOREKN, TILLÄGG TILL DALBYMÄLRT. 733
Tillägg ook rättelser till
Dalbymålets ljud- ook böjxdngslära (Sv. landsm. I. 3).
S. 10 r. 1—3. Dalbymålets y är altså prepalatal Dasal,
liksom det franska gn, men olikt italienskans gn, spanskans t,
schweiziska franskans gn ock polskans niouillerade n, som
äro dentipalatala (se J. Storm, EngUsche philologie, s. 46—7
ock 430—1).
S. 10 r. 10 läs: ?, / ock Ä
» » » 13 läs: n, n ock I
» M M 18 tillägg: svQJits svartna.
» 14 » 9. s,0m skum (äfven i fryksdalskan ssm) motsv.
den i norska ock sv. dial. (t. ex. Dalslands) förekommande
formen skym. Ordet är troligtvis ursprungligen i- eller u-stam
ock har sålunda en gång i vissa kasus haft i-omljnd; jfr denna
tidskr. I. 13, s. 1 f.
S. 14 r. 10 läs: j^r
» » » 12 tillägg: lil sandgrund i älf, stenbotten förut-
sätter 'yrd, som förhåller sig till isl. urd (i-stam) såsom fsv.
byr|) till isl. burdr, yrt till urt m. m. Jag anför i sammanhang
härmed några andra nya exempel på förekomsten af omljudd
form jämte oomljudd hos gamla i-stammar: stmn (se § 43),
fryksd. st0n är eg. ^stynd, isl. ock sv. stund; dalmålets (ofvan
Siljan) g:«pan, /7^/ftr stå enligt målets ljudlager för *g0ypn,
*fl0ytir ock motsv. isl. g^upn, fl^utir; jämte isl. diinn före-
kommer dynn (se Gleasb.-Vigf.;, en form som återfinnes i östra
Mora SS. dB%n\ nysv. nys i uttrycket »få nys om något» står
för nysen (så ännu hos Sahlstedt; jfr fsv. höns för isl. ho^nsn
ock nysv. drott, glaf för fsv. drotin, glavin i följd af afled-
ningens uppfattande såsom artikel) ock är isl. njosii; möjligen
kan samma förklaring tillämpas på förhållandet mellan isl. dupt,
sv. doft ock dyft, samt det dalska pudd (d. v. s. 'pottr) ock isl.
pyttr; troligtvis hör hit sv. brädd, ags. brerd, men oomljudt i
sv. diall. (ex. dalmål., fryksd.) hrad^ n. brädd, brodd, fht. prart
(stam 'brasdi-), som är att skilja från ags. brord, fht. prort, isl.
broddr (stam 'brozda-).
S. 14 r. 13. s0m motsv. väl den i$l. formen symja.
734 SMÄItaE MEDDELANDEN. 44
S. 14 r. 15 läs; énksberi h0r% motsv. isl. byrgr (jämte
birgr). I sanimanhang härmed må anmärkas, att det fsv. verbet
byrghia väl icke bör föras tillsammans med biargha, bisergha
(såsom hos Rydqvist ock iSchlyter), utan till isl. birgja, byrgja.
S. 14 r. 24. m0S' uti mésmar visar tillbaka till den isL formen
mysa, mes- i sv. mesoBt till ett 'misa. Ursprungligen böjdes
väl ordet misa, g. mysu (jfr HoFFOfiY i Tidskr. f. Fil. N. R. III,
296 ock denna tidskr. I. 13, s. 5); i analogi med de oblika
kasus har isl. sedan bildat nom. mysa.
S. 17 § 43. Jfr anm. till s. 14 r. 12.
S. 18 § 51. Dalby målets ock fryksdalskans olika behand-
ling af -son i personnamn beror på den olika musikaliska
aksenten i de båda målen. Fryksdalsmålet har i orden på -son
aksentföljden gravis + hög gravis (se Fr. Ij. § 5 ock 35,2; jfr
§ 107); ultima ligger sålunda en ters högre än penultima, ock
denna tonhöjd har föranledt, att det dofva o uti obetonad
stafvelse utbytts mot a, som har högre »eigenton», alldeles på
samma sätt som (efter hvad Verner i Anzeiger f. d. Alt. VII,
12 f. gjort troligt) öfvergången från urgermanskt ö till forn-
nordiskt a, i ändelser förorsakats af den höjning af tonen, som
tillkommer ultima hos ord med brutet tonfall (tonföljd: fallande
cirkumflex + hög eller [ss. i fryksdalsmålet] medelhög ton). I
Dalbymålet däremot hafva orden på -son aksentföljden hög gravis
+ gravis (se § 3 ock 88), ock som ultimas låga tonhöjd nu har-
monierar med vokalen o:s låga »eigenton», bibehåller sig o. —
Samma orsaker (hög tonhöjd ock svag ljudstyrka), som föran-
ledt öfvergången från o till a i Fryksdalsmålets ord på -son,
hafva i samma dialekt ledt till samma följd hos en annan grupp
af ord, nämligen de som betona ultima. Dessa hafva aksentue-
ringen (låg akut +) akut -»- gravis (se Fr. Ij. § 5 ock 107,»),
altså penultimas vokal liggande en kvint ock antepenultimas
en öfverstigande kvart högre än ultimas. Detta har haft till
följd ett genomgående utbyte af vokalerna i de obetonade
stafVelserna mot andra med högre egenton. Så öfvergår e till
i, öppet o till öppet a, slutet o till slutet u, ö till i, t. ex.
jimén gemen, hhgraf telegraf, ilénx elände m. m. (§ 10, s
ock 4); kantor kontor, kamöd kommod, trätan trottoar (§ 35,3);
guda god dag, guté i stånd till, eg. god till (§ 92,2); tmjuksesi
ödmjukast (§ 13). Förmodligen har man att söka samma för-
45 NOHEEN, TILLÄGG TILL DALBYMA.LET.' 736
klariDgsgrnnd till den lågtyska öfvergången o -> a i t. ex. kattxm
(fr. ootton), kantor (fr. comptoir), krabat (för kroat), gardine
(fr. courtine), kanin (fr. oonnin) m. m.; jfr Tamm, Om främ-
mande ord förmedlade genom tyskan 8. 18 — 20. Kanske man har
att på samma satt fatta lat. quattuor för 'quottuor, *quettu6r
(skr. catvåras), canis för 'qvonis, qvatio jämte -cutio m. m.
Ock har den ryska öfvergången o-^-a före den betonade staf-
velsen (t. ex. volki, läs valki) varit oberoende af dylika tonhöjds-
förhållanden? — Liksom redan urnordiskt i ultima med hög
ton ö blef ä (t. ex. runor ->- runar), så blef i yngre tid o
ersatt af a i dativer ss. landena för landeno, adverb (dativer)
SS. borta, med rätta, ftramBtupa (Rydq. V, 127), i svaga adjek-
tivböjningen, t. ex. pl. goda för godo, sammansättningar ss.
Håkan för Håkon (jfr Dalbymålets hål:a^ där o bibehållit sig,
emedan ultimas vokal, som har gravis, ligger lägre än penultimas),
vadmal för vadmål (äldre vädmil), farstu för isl. forstofa (Ryd-
QVLSTS betänkligheter vid sammanställningen, II, 321, undan-
rödjas sålunda) m. m.; ock den urnordiska öfvergången ä ->• e
(yngre i) i samma ställning (t. ex. *hanä -> hane, hani^ se
Verner å anf. ställe) har sin^ fulla motsvarighet i den yngre
a->8e, et. ex. kalla -> kalled, domarar -> domare.
S. 20, r. 5—6 strykas orden: i hvilket ljudet
» » » 21 läs: pl. dfu),
» » » 21 — 22 strykas orden: på samma åtu),
M 22 » 13 tillägg: /§r fara, dr^g draga, gnag* gnaga
» » w 4 — 5 nedan strykas orden: där ... horn).
» 29 » 1 nedan. Huruvida ^q- i gr. ^qiC/a o. d. värkligen
betecknar br är något tvifvelaktigt; se 6. Meyer, Griech, gramm,
8. 214 f.
S. 35 noten läs: 1^-^'%%
» 36 r. 12 nedan, tjås, har h?ift utvecklingen: i ådan8->
tadns-^xjarns-^tjart&^ijns,; jfr os,då (§ 136, i).
S. 36 r. 3 nedan läs: hårs
» 37 mellan r. 4 ock 5 inskjutes: § 139i. rs har vokalisk
funktion (är stafvelsebildande) efter cerebral konsonant, t. ex.
svaii'fs svartna.
S. 37 r. 8 nedan läs: rsp. eller fornspråkets
» » » 5—6 nedan utgå orden: ql,.. eyrr). — Jfr till-
lägget till s. 14, r. 12.
736 8MARRE M£DD£LANX>£N. 46
8. 40 § 155. OfvergångCD l-^J-^j förekommer äfven i
spanska dialekter (se Storm, Engl. philol. s. 46, not 3) ock i
Baiern (Storm s. 429).
S. 41 § 158. De sydromanska språkens monillerade n är
^j = VJj ^^^^ i franskan = prepalatal nasal (Dalbymålets y), i
italienskan ock spanskan åter = dentigalatal nasal (se Storm,
Engl. phil. s. 46-7 ock 430—1). — Öfvergången 9 -> g före-
kommer ej sällan i franskan (Storm s. 47).
S. 42 § 163,1 utgår parentesen.
S. 44 r. 14 läs: glyg9
S. 47 r. 13 läs: glygan
S. 51 noten läs Rydq. II, 449.
Adolf Noreen.
TUl&gg ock r&ttels^ till
Fårömålets IJudlära af Ad. Noreen (Sv. landsm. L 8).
Till literaturförteckningen «. 6 — 7:
P. A. SÄVES skrifter, särdeles Fåren på Gotland i Läsn.
f. folket, 32.årg.; Shäl-jagten på Gotland sammast. 33 årg.;
Strandens sagor i Svensk tidskr. 1873; Samfärdseln på Got-
land i gamla tider i Land o. folk 1873; Åkerns sagor i Handl.
rör. landtbrnket o. dess binär. utg. af Kongl. landtbrnksakad.
34 delen, samt Skogens sagor i Tidskr. f. skogshash. af Gnat-
tingins, innehålla talrika gotländska ord ock talesätt, ordspråk
o. s. v.
I FiRMENiCHs Germaniens völkerstimmen III, Berlin 1854,
s. 845 - 848 förekomma några visor på gotländska, af hvilka
ett par äro upptecknade af G. SÄVE, samt s. 848 en af samme
man gjord öfversättning till Fårömål af en finsk runa: A finsk
bonda-päikas sang.
En namnsdagsgratulation på vers: Til Freu A. S. B.
Föid E, på hänis namnsdag den 8 December 1813 finnes
trykt i Stockholm hos G. Delen 1813. 2 s. 8:0.
S. 7, r. 28 läs: P. A. SÄVE;
Till s. 8 — 9: På Uppsala universitetsbibliotek förvaras en
handskrift (från 1700-talet?) med titel »Några få gamhla Goih-
47 NOREBK, TILLAGG TILL PAKOMALETS UUDLAEA. 737
ländshe ord, som docb än äre brnkelige söderst på landet.»
12 s. 4:0.
Till 8. 10—11: Dentalerna äro, åtminstone på gotländska
fastlandet, i någon mån snpradentala.
S. 12, r. 1 läs: Åtskilliga
S. 18, r. 7 » &mm ämne
S. 18, r. 9, 10. Jfr i afseende på förhållandet mellan for-
merna 'ruYXL ock *rugn min senare framställning i denna
tidskrift I. 13, s. 7.
S. 20, § 25 tillägg: ^ma, där (liksom i rsp.) v aflägsnats
genom analogibildning efter pret. pl. ock part. pret. (jfr E.
Tegnér, De ariska språkens palataler, s. 29 noten; i Lnnds
univ. årsskr. T. XIV). Att dömma af det dalska skuala skual
shuxlad (ge eko) har redan isl. i skjalla, skälla (fht. soellan)
på liknande sätt förlorat ett v, som uppträder ntom i det dalska
ordet äfven i isl. skval, skvaldr, engl. squall.
S. 21, § 27. För antagandet af urnordiska dubbelformer
{)u ock du m. m. tala äfven isl. former sådana som vildu,
akaldu (= vill, skalt + du) jämte viltu, skaltu (= vill, skalt
+ I>u).
S. 21, § 29. Om anledningen till utbytet af k mot t uti
tvtnt jfr § 155 (s. 81).
S. 26, r. 31. Att sträfvan efter dissimilation äfven i gre-
kiskan leder till öfvergången 1 -> n (oftare 1 -> r), synes af
XafivvTjTos för fpers. Nabunita, XUvov för *i,ixXov ock ännu ett
par andra fall (jfr Meyeb, Griech. gramm. Leipz. 1880, s. 158).
S. 28, § 49. Den på dissimilation beroende öfvergången
från r till 1 i mårlul (rsp. marter) ock rsp. mortel har tro-
ligtvis försiggått på tysk botten, där under medeltiden såväl
martel som mortel träffas.
S. 30, § 56 ock s. 31, § 62,2. Formen Mr (äfven rsp. karl
uttalas kar) har väl (såsom också E. H. Lind, Om rim och
verslemningar i de svenska landskapslagarne, s. 55 noten, an-
tager) uppkommit i sammansättningar såsom fno. karmaper,
kargilder ock gen. kars, där 1 bortfallit pä grund af konso-
nanthopningen, ock sedan utträngt simplex karl, som Ijnd-
lagsenligt utveckladt borde hafva blifvit kall, såsom också
ToFTÉN har (redan Uppl. L. kall). Rsp. käring har förlorat
sitt 1 i analogi med kar(l), liksom omvändt det i sv. diall.
738 8MARRE MEDDBLANDEK. 48
(t. ex. Fryksdalsmålet) förekommande kär {k^r; att formen
bar ky ej gr, visar att te är af sent datam) enligt Linds synner-
ligen tilltalande förklaring fatt sitt a från käring. Gutu. Jfåitgg
är väl bildadt efter kall, liksom omvändt -karl efter kårlt^g.
Ofverbuf?ad torde man kunna ft)r alla nordiska språk i äldre
tid nppställa den ljudlagen, att rl i slutet af stafvelse blir 11,
men mellan vokaler kvarstår,, t. ex. isl. pl. jarlar, men sg. jall
(jarl bildadt efter pl.); karlar, men kall (ock karl). Ett ana-
logt förhållande ägde troligen rum med rs, t. ex. isl. forsar-foss
(ock fors), ve(r)str, b0y(r)8ta, kallask o. d., fåröm. ka$ ock
kar§ m. tn. (§ 62, i), fg. fysti ock fyrsti, rsp. faster, moster
m. m.
S. 32, r. 13 tillägg: na när
S. 36, § 73. Att fryksd. Ät^Vn är den ålderdomligaste
formen (gammalsvenska hixna), ock att fåröm. héxskna ock
rsp. hisna bero på metatesis af ks, framgår af hvad A. EOCK
anfört i Bidrag till svensk etymol. s. 14 f.
S. 40 noten utgår. "^ Jfr numera min uppsats i Paul-
Braunes Beiträge VII, 433 ff.
S. 49, r. 20 — 22. Jfr numera i afseende på förhållandet
mellan de olika formerna af det bär behandlade ordet min
framställning däraf i denna tidskr. I. 13, s. 2.
S. 49, r. 23 — 26. briga motsv. ett isl. 'broggva, fht. prou-
wan ock är en svag bildning (urgerm. 'brauwian); det starka
verbet ags. breovan, mht. briuwen (urgerm. *breowan) borde
i isl. heta *bryggva (jfr förhållandet mellan hnoggva = 'hnagg-
vian, 'hnauwian ock hnyggja för *hnyggva = 'bniggva, 'hneu-
wan) ock i fg. brigga.
S. 49, r. 34. Att isl. kynda står för kvinda, anser jag nu-
mera för högst tvifvelaktigt. Jfr denna tidskr. I. 13, s. 5.
S. 51, not 1. Jfr numera min uppsats i Paul-Braunes
Beitr. VII, 431 fif. För not 2 sammast. VII, 434 AF.
. S. 54, r. 3. Om förhållandet mellan isl. gräs ock fsv. grses
jfr min förmodan i denna tidskr. I. 13, s. 6, not 2.
S. 56, r. 22 f. Jfr numera hvad jag härom yttrat i denna
tidskr. I. 13, s. 3, 4.
S. 59, § 131. Förhållandet mellan fsv. nysta ock fåröm.
njåusta (d. v. s. *niuBta), är detsamma som emellan isl. n^ra
ock fsv. niura, h varom se denna tidskr. I. 13, s. 6, not 3. Den
49 LKPPLER, TILLÄGO TILL ORDET ELD. 739
oomljudda formen 'niuBta ligger väl ock till grund för det
dalska masta (för *musesta = *nio8ta).
S. 6(), not 1. Jag anser nn snffixfornierna -and-, -ind-, -und-
vara koordinerade ock representera en indoenropeisk »stamni'
abstufung» -ont-, -ent-, -nt-.
S. 61, r. 7 fif. Syrsa är kanske slaviskt länord; jfr E.
Tegnér, De ariska språkens palataler, s. 32 (i Lunds univ.
årsskr. T. XIV).
S. 71, r. 14 f. Jfr i fråga om öfvergången u->lu i grek.
(ock oskiskan) numera G. Meyer, Griech. gramm. s. 95.
S. 75, r. 13. Jfr numera min af handling: Om behandlingen
af lång vokal i förbindelse med följande lång konsonant i de
östnordiska språken (Ups. univ. årsskr. 1880).
S. 78, § 152. Tillägg: hétskna för äldre sv. hfama (jfr
tillägget till s. 36).
S. 79, r. 3 ock 26 läs: sårkar
S. 79, r. 15. Afven enstafviga ord .sådana som sark, lamb,
där den konsonant, som följer på den Icorta vokalen, är sång-
bar, hafva* fallande cirkumflex, ehuru föga märkbar.
S. 81, r. 7. Jfr engl. ringworm.
S. 83, r. 21 läs: ga tn
Uppsala i maj 1881.
Adolf Noreen.
Tilläggr till
Ordet eld belyst af de svenska landsmålen af L. F. Lefiler
(Sv. landsm. L 7).
* Till sid. 273. Kand. Lundell har genom en nyligen före-
tagen granskning af en uppländsk text (Sv. landsm. s. 598—604)
funnit, att uppl. le äfven förekommer i andra lägen, än då
fno. har ei.
Till sid. 274. Vid framställningen af den utveckling, hvari- ,
genom dubbelformerna *ailid- ock eld- uppkommit, ansåg jag
mig böra utgå från den ännu herskande åsikten om en på
samgermansk ståndpunkt försiggången allmän förflyttning af
.Sr. landsm. N. B. I. 49
740 SMÄRRE MEDDELANDEN. 50
aksenten till rotstafvelseD. Jag antog därför samnordiska
formen som 'ailidaR ock *ailidé. Jag hyste emellertid redan, dä
denna framställning nedskrefs, starka tvifvelsmål om riktiga
heten af denna uppfattning af aksentftSrhållandena. Endast
nödvändigheten att utförligt motivera en afvikaude åsikt —
hvilket ej skulle varit på sin plats i ifrågavarande lilla uppsats
om en enskild språkföreteelse — afhöll mig från att påpeka,
att utvecklingen af ordet eld, med hänsyn så väl till synkope-
ringen som till uppkomsten af e, vida bättre läte förklara sig ur
de samnordiska grundformerna 'aflidaK (ailldaR?) ock 'ailidé, så-
ledes med hufvudaksenten i senare fallet på dativändelsen. Bland
andra fall, för hvilkas förklaring jag utgick från antagandet af
ett ännu ^på samnordisk ståndpunkt kvarlcfvande ur-
sprungligt aksentuationssystem med rörlig aksent*),
må nämnas behandlingen på svenskt(-danskt) språkområde af
sådana ord, i hvilka fno. bar det af r (^z) verkade omljudet —
ett ämne, hvarom jag för flere år sedan i slutet af en dock
ännu icke utkommen uppsats (i Antiqvarisk tidskrift för Sve-
rige, del. 5, häftet 4, s. 294) utlofvat en, ty värr ännu icke af-
slutad, undersökning — , eller just samma fall, som Noreen i
Sv. landsm. I. 8, s. 333 antydt kunna förklaras genom »aksent-
förhållanden». Hvad bär nu framstälts meddelade jag, dåafhand-
lingen om eld nedskrefs, endast åt docenten M. F. Lundgren,
som därom, på min begäran, icke nämt för någon, hvadan docen-
ten Noreen ock jag alldeles oberoende af hvarandra kommit
på något så när liknande tankar i fråga om sistnämda fall.
Till sid. 274 not 4. Noreen har i tillägg till § 125 af
Fårömålets ljudlära (Sv. landsm. I. 8, s. 368) uttalat sig emot
den af mig framhållna möjligheten af att det fgutn. ai vore
den bibehållna samnordiska diftongen. Jag kan dock icke
finna hans motskäl i någon mån öfvertygande. Han yttrar
först, att en i nygutniskan sig röjande »öfvergång äi->gt ger
starkt stöd åt Söderbergs antagande, att fg. ai utvecklat
sig ur äldre ei (för ännu äldre ai)». Med nämda öfvergång
afses den företeelsen i Fårömålet, att i lånord »ae företräder
äldre äi (ei, äj), t. ex. spåia späja, fåta fäja, kåisa (d. keise),
*) Jfr därom nu mera L. Fr. Lefflkb, Satser i nordisk språk-
historia (I— 10) i Nord. Tidskr. f. Filologi, Ny R. IV. [Tillägg vid
korrek turläsD i ngeii . ]
51 LEFFLER, TILLÄGO TILL ORDET ELD. 741
låtit någorlunda (d. leilig), måistur mästare, mäster (t. meister),
s&ktirhatt säkerhet m. fl. ord på -hatt (t. Mt)». Härvid är nu
följande att invända. Ett af två har inträffat: antingen hafva
dessa lånord upptagits sedan gutn. fått diftongen &t (af i)
jämte atj eller oek medan blott at fans. I förra fallet är natur-
ligtvis skälet till att gutn. gifvit de ifrågavarande lånorden den
senare diftongen i st. f. den förra det, att nämda ords diftong
ansetts mera likna den senare än den förra, hvarvid särskildt
är att märka, att så väl de danska som de tyska lånordens
diftonger, ehuru grafiskt återgifna med ei, dock till sitt rätta
Ijndvärde stå vida närmare, om icke alldeles sammanfalla
med, det gutn. at (ett för mig sedan flere somrars vistelse på
Gotland välbekant ljud). I det senare fallet har ingen annan
utväg funnits än tveljudets återgifvande med at i de ifråga-
varande lånorden. Det är ju en välbekant företeelse, att vid
lånords upptagande i ett språk de främmande ljuden ombildas
till de närmast liknande ljuden i det språk, som lånar dem.
— NOREEN yttrar till sist, att »redan i fg. öfvergången ei -> ai
har sin fullkomliga motsvarighet i den från öy (isl. ey) till
oy». Härpå svarar jag, att förmodligen den, som anser det
fgutn. ai vara äldre än det fno. ei, också icke i det fgutn. oy
ser en yngre ståndpunkt än det fno. ey. — Jag betonar emel-
lertid än en gång, att jag, med hvad å s. 274 n. 4 så väl som
här blifvit yttradt, endast velat påpeka, att det icke låter
bevisa sig — åt minstone icke på annat sätt än, såsom s.
274 n. 4 nämts, med hänvisning till det samnordiska i-om-
ljudet — , att det fgutn. ai är ungt.
Till sid. 275 ock 276. Då å förstnämda sida raden 10 upp-
ifrån fsv. nakaar säges stå för 'neekuar — d. v. s. se anses
hafva ombildats efter andra stafvelsens a — hade bort hän-
visas till WlMMER, Oldnordisk Lcesebog^ 2:n udg., Kebh. 1877,
s. XVII, liksom samma arbete, s. XXX noten, hade bort an-
fbras i fråga om de å sid. 276 nämda magn ock r9gn. — Vid
HoFFORYS förklaring af nekkverr har jag fasthållit i trots af
den af Sievers (Paul-Braunes Beiträge, VI, 325) däremot
gjorda invändning, hvilken icke synes mig öfvertygandc.
Till 8. 279, not 1. Äfven Blomberg har i sin afhandling
Bidrag till den germaniska omljudsläran^ Upsala 1805, s. 33,
n, 3, antagit, att fno, eldr står för *eildr, samt — dock utan att
742 8NÄRRB MEDDELANDBN. 52
redogöra ibr förhållandet mellan fno. eldr ock sve. eld — fram-
hållit, att »det skarpa e-ljndet i sv. eld, i dansk, öfvergånget
till i» Icmnar »ett viktigt bevis for att e i eldr appkommit af ei».
SiEVERS har likaledes (Anglia I, 576) förklarat fno. eldr, ags.
sbled stå för eilid; men förhållandet mellan de fno. ock fsv.
formerna bar han icke vidrört.
Till sid. 281. Då det yttras, att brajf »sedan blir ensamt
Öfrigt som exempel på ungt aj» i halländskan, afses därmed
naturligtvis endast de af Lyngby anförda exemplen. Allahanda
andra fall, då halländskan har ett ai, som ej motsvarar fno. el,
kräfva sin särskilda undersökning, som i detta sammanhang
ej lämpligen kunnat verkställas.
Till sid. 282, rad 11 uppifrån. Läs: » . . . icke någon gammal
afledning af eldr — denna heter i fno. eldi, hvilket brukas i
sammansättningar --, utan en analogibildning......
L. Fr. Leffler.
Björnen ook räfVen.
Saga från Maggån by i Orea sockon, upptecknad af folkskolläraren
E. Erikskon, öfverscdd samt omskrifven med landBmålHalfabetcts typer af
docenten ÄD. Nobben.
biensn 8 revan.
biemn b revan livd far sams tni gar-sdra mtlsmQ,, teg^
gsgg, dss a ga ss gel, Icqm dem ivsrens um ta ga hart a kmp
lena bikupa fro lenam bonda — dem gtld fo smtr-se mi
onun^jem. das dedq. ga gart, kq,m dem ivarens um ta grav-
nid kupo a ht-na li^ja tger dogo — dem gildy at o skuld fo
sairna far ta smoko betar up% deras gomam, das dem ad
aitretad ita a ^ji^g barti bienems kula^ log a revem mw um
Björnen ock rafven lefde (för) sams uiod hvarandra [e]inellanåt.
En gäng, då det var så väl, kom de öf verens om att gå bort ock
knipa en bikupa från en bonde — de ville få smörja sig med honun-
gen. Då detta var gjordt, kom do öfverens om att gräfva ned
kupan ock låta hanne ligga två dagar — de ville, att hon skulle få
surna för att smaka bättre (upp) i deras gommar. Då de hade ut-
rättat delta ock gingo borttill björnens kula, låg det räfveu mycket om
53 ERIKSSON, BJÖKNEN OCK KÄFTEN. 743
tårta ta fo tatup ela kupOf aita far ta ^ja nsd a sqinsm
hrore bienem. rqvBn tagt under ttde o, ur po far sat dedg
skuld kun gs-far-se. dss dem ad lat Uta, sad revan a htenem:
a kng^iksr. skal e gs s ar-o, uksn e? ta, sgarad biemn. fast
tnt a ga nm, sad rQvsn: e bud fr o m^mem gane erom, at t
ska kumo s ga guma\ gsk do! sad biemn. revsn §j%k nu
bsrta stale, dar btkiépa ga mdgreven. an to-up-na s ot ss
mijjfe an gsrksd, s se grov-'n md de ss ga kgar o tens alsr
stale. des no revsn kgm ata btenem^ fr^gsd dsndg, ur krtpsn^
letad, byr-o^ sgarad revan a lagd-se. adar note sad revan
upo surna gis: a kngtkar. t ska ga a sf-g, ukan e. a das-n
kgm-atj sad-n: e bud fro undem, dar far at-n nu hg far dedem^
sa gtVn faraon- se mt-me, tna an dar. an kum^tjug alo sprat
n-a gart nn a mqinam Xlakttggam a krtpam. gak! brumad
bieTian. revan §j%k nu tes*n barta bikupan a ot-up mer &ld
alft'n ov-na. adar alffn grov-n-md o lena alar stale, se ^jtk-'n
ata bienem les^n. das a gart margon^ sad bienan: nu sku ge
ga a stQ-atar kupan or an, ta, sad revan, mald ur skambhgar
gurt-em-nt bodar ^ das tnt a fans nad kgar! revan ga rad far
lijärtat att få äta upp hela kupan, utan (for) att gifva något åt sin broder
björnen. Räfvon tänkte under tiden på, (huru) på [hvad] for sätt detta
skulle kunna gä for sig. Då do hade legat litet, sade räfveu åt bjönien :
»Det knackar. Skall jag gå ock höra efter', hvilkon [det] är?» »Jai, svarade
björnen. Fast- [än] inte det var någon, sade räfven: »[Det] är bud från
min vän haren, att jag skall komma ock vara gumme»^. »Gå då!» sade
björnen. Räfven gick nu borttill' stället, där bikupan var ncdgräfd. Han
tog upp häime ock åt så mycket han orkade, ock så gräfde han ned det
som var kvar pä ett annat ställe. Då nu j-äfven kom äter- till* björnen,
frågade denne, hur krippen* hette. »Börja-på>, svarade räfven ock
lade sig. Ändra natten sade räfven uppå samma vis: »Det knackar. Jag
skall gå ock se till*, hvilken [det] är». Ock då han kom åter, sade han:
»[Det] är bud från hunden. Därför att han nu ligger för dÖden, så vill
han försona sig med mig, innan han dör. Han kommer ihåg alla spratt,
han har gjort mig ock mina släktingar ock krippar.» »Gå I» brummade
björnen. Räfven gick nu återigen borttill' bikupan ock åt upp mer än
hälften af hanne. Andra hälften gräfde han ned på ett annat ställe.
8edan gick han borttill björnen återigen. Då det vardt morgon,
sade björnen: »Nu skola vi gå ock so efter kupan vår». »Ja», sade
räfven. Men hur snopna^ blefvo de icke båda, då icke det fans
O eg. höra-å. ») fadder. ') eg. bortåt. *) cg. åter-åt. *) (8päd)barnet.
*) eg. Bc-å. ^) eg. skamliga.
744 SMÄRRE MEDDELANDEN. 54
bienems mista^ksm; dg.me ss sad-n: o! nu farstor-e nsd. dss
t kg^m-em t not fro undem, soge, ur gar^jsn hg,m ig^-fro s bar
nsd; mald far de a ga märkt, kund-nt-e sto, gan a gg. kansjje
a gg oro kupa? t get, gar na set gsmstal. e upt dsmdg.
stur stujgcem hartgt i^arjjmorn. letsm gas dgrfar bodsr gs
dit 8 tg dedq>, an a stule far gas! sakt a gart! bodar ^jtgg
barta Jj'arJfmorem a barta damdg> stujg'em, sa a gg sa mtklo
gal %. das dem ad kame fram, sad revan: mald t stor, at-*nt
t kan krop'tn dg mt mgmo avde. §jar a du! revan lasad mt
desuma ten sprtnt, sa ald-tjop stujgren, a nu ^jtk & ht far
bienem ta krop-tn mt avde. mald das n-ad ftn^je dtt ava,
klämd revan mt desuma tjop stujg^en a sed dtt dandg Itl
sprtnfn, sa at a gart Xlut far bienem ta laso-se fro damdg
grov stujjfem. revan §jtk dg- fr o a grastast^ a ot-up de, sa ga
kgar ov btkupan, sa ad satrnad. bienan ad nu tgga alar rod
ald ta dra mt-se dedg ovtg olsband. an fik bioro a, tast-^n
rgkad nan ov sgtnam Xlakttggam, sa gtld top-nam ov mt da.
något kvar I Rfifven var rädd för björnens misstankar; darfor^ så sade
han: >A, nu förstår jag något. Då jag kom hem i natt frän handen,
såg jag) hur vargen kom härifrån ock bar något; men för det [att] det
var mörkt| kunde icke jag se, hvad det var. Kanske det var vår
kupa? Jag vet| hvar han bar sitt gömställe. [Det] är uppi den där
stora stocken bortvid kyrkmuren. Låtom oss därför båda gå dit ock
taga det, han har stulit för oss!» Sagdt ock gjordt! Båda gingo
borttill kyrkmuren ock borttill den där stocken, som det var så många
hål i. Då de hade kommit fram, sade räf ven : »Men jag ser, att icke
jag kan krypa in där med mitt hufvud. Gör det du!» Räfven lossade
med detsamma en sprint, som höll ihop stocken, ock nu gick det lätt
för björnen att krypa in ined hufvudet Men då han hade fått dit
hufvudet, klämde räfven med detsamma ihop stocken ock satte dit den-
där lilla sprinteu, så att det vardt slut för björnen att lossa sig från
den -där grofva stocken. Räfven gick därifrån ock grästes ^ ock åt
upp det, som var kvar af bikupan, som hade surnat. Björnen hade nu
ingen annan råd äu att draga med sig det-där oviga halsbandet. Han
iick bära det, tilldess-att han råkade någon af sina släktingar, som
ville hjälpa honom af med det.
') eg. därmed. ') skrattade.
Ö5 745
EnaUhistorier
från Urshults socken, Kinnevalds härad i södra Småland.
öfverflyttniDgcn till landsmålflalfabetet har gjorts af fil. kand N.
Olséni, biträdd af docenten A. Kock. Härvid bör anmärkas, att r begagnats
öfvcr alt i öfverensstämmelse med undertecknads uttal, ehuru jag medgifver, *
att /k. lika ofta förekommer i alldeles samma ställningar. Akscnten är
ej utsatt i enstafviga ord eller s&dana fierstafviga, som hafva hufvud-
aksenten på första stafvelsen samt aksentfÖljden gravis-levis ; i andra ord
utsattes aksenten, d. v. s. när en annan stafvelse än första har hufvnd-
aksenten eller också aksentfÖljden är akut-lenis. Jfr med hänsyn till
innehållet Bokdeson, Hall. sagor nr 33, samt Sv. landsm. I, s. 656 — 661.
de va a%n gcofg ätna hi^tla tält hnala^ sam vo& hopakam&na
o pga o dreva, sam takadéra bruk^ o j^ra. o so fig& dat st
att h^rlan^, sam sto t blomster o sam dat troda va atn j^,
fer de de va so blaut, o pau dan anra stana atn gQue. man
so t0ta da% de va so Icogt o gau v&jan ratntan tkrig dit, utan
dat toa se fer o s%ma, ner dat voa, kamana över, so så dan
ätna: ja unra so m^at, am vt an ala? o so skola dat rtskna
(Bta, am nån häda biet dtBU^, nu vtsta dat. at dat voa ätna
tält; man tgan au dom kona fau dom te maje an älva, fer han
va so démery so han rmknade tnta se Silver, o so treefada dat
atn smaulåntgy o han rauda dom te o stika nasene ne t ätna
f<eq,ska kgr^ka o so räkna helan d(§a blat. o de jge dat; o so
ft^a dat de te o gau thöp.
Det var en gäng en hel tolft knallar, som voro hopkomna ock
gingo ock drefvo, som tockadära bruka att göra. Ock så fingo de se
ett hörland ^, som stod i blomster ock som de trodde var en sjö, fÖr
det det var så blått, ock på den andra sidan en gård. Men så tykte de,
det var så långt att gå vägen rundt ikring dit, utan de togo sig för
att simma. När de nu voro komna öfver, så sade den ene: jag undrar
så mycket, om vi äro alla? Ock så skulle de räkna efter, om någon
hade blifvit där^. Nu viste de, att de voro en tolft; men ingen af dem
kunde få dem till mera än älfva, för han var så dum, så han räk-
nade inte sig själf. Ock så träffade de en småländing, ock han rådde
dem till att sticka näsorna ned i en färsk koråke ock så räkna hålen
där blef. Ock det gjorde de; ock så fingo de det till att gå ihop.
*) fält bcsådt med Un. *) d. v. s. om någon drunknat.
746 SMÄRUE MEDDELANDEN. 56
trät knala kama am gpg tg t ama stua, d(Ba J^^rfrtgana
ny anda nysans^ häda let vedtgagrytana au mlan^ o so poothda
de anu % na. ätna toka gryta pasada rcet dom, teta rfat, fer
de hog kona koka utan atl. o so J}0fta dm na o goa bra påge*
for håna. o so, he de va, häda dm faut tak t mt steka j^qt
nanst&s, o so kama dm te mn j^; o so felda dm grytana ma
van o sata na pau ji^alanat^ o vantada, at hog skola kok^ ap.
o dm vantada o dm vantada, man dma him tnta nåt kokana au.
fe slut ble dm aaja pau grytana o kastada ut håna % jénan. o
ve^ hog dylpada'', so hoblada de te t håna, o dau troda dm, at
hog kokt^ ap. o foest hapada mn ne, o han him d(ea, man
dau troda dm anra, at han Qut ap alt J§étaty so de baa ne ma *
dom ma^. o holatre^ ble ^ka dat dma m^!
tvqu knala lån pau sama ståla ama nat. so sa dan ^zna
te hm^^: haa du faut tak % nåt h(Ba t nat? fer mm dml hqa
jq tnta htt nåt anat an lusaboestan^^, jo, ^a Am'^, jq hqavat
apa o foosmt ma am^^ att stoet steka byksabeta^^. ja, ja ma
la tro dcy fer du se so rtvan ut dcea bak — fer han häda t
skomaty^ skoet au halva s%t rakajnet.
'Fre knallar komino en gång in i en sluga, där karingen nyande
nyss' hade lyftat vällingsgrytan af elden, ock sä puttrade det ännu i
hanne. En töcken gryta passade rätt dem, tykte de, for det hon kunde
koka utan eld. Ock så köpte de hanne ock gå^vo hra pengar* for
hanne. Ock så, hur det var, hade de fått tag i ett stycke kött någon -
städes, ock så kommo de till en sjö; ock så fylde de grytan mod vatten
ock satte hanne på sjölandet^ ock väntade, att hon skulle koka upp. Ock
de väntade ock de väntade, men där blef inte något kokande af. Till
slut blefvo de arga på grytan ock kastade ut hanne i sjön. Ock vid* hon
dylpade^, så bubblade det till i hanne, ock då trodde de, att hon kokte
upp. Ock först hoppade en ned, ock han blef där. Men då trodde de
andre, att han åt upp alt köttet, så det bar ned med dem med^. Ock
hollatre^ blefvo icke de där med!
Två knallar lågo på samma ställe en natt. Så sade den ene till
hin*®: har du fått tag i något här i natt? för min del har jag inte
hittat något annat än lusborsten '^. Jo, sade hin*", jag har varit uppe
ock försett mig om '^ ett stort stycke byxböte ''. Ja, jag må väl tro det,
för du ser så rifven ut där bak — för han hade i skummet** skurit af
halfva sitt rockskört. J^^ LiNDSTÉN.
*) aUdelcB nyss. *) mycket penningar. •) stranden. '') vid det att =^ när.
') sjönk. *) också. ®) härmning af en hos knallarne vanlig svordom. '") den
andre. ") borste, som brukas i st. f. kam. ") försett mig med. ") klädes-
lapp att laga byxorna med. 'O mörkret.
Live Music Archive
Librivox Free Audio
Metropolitan Museum
Cleveland Museum of Art
Internet Arcade
Console Living Room
Books to Borrow
Open Library
TV News
Understanding 9/11