(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Ett julkalas: Från Färs härad i Skåne meddeladt"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



«?'VttS,Tr OF 



k 



NTAEE BIDMe TEL EAlSlSrEDOM OM 



DE SVENSKA lAlDSIff Å LEN 



OCK 



SVMSKT FOLKLIF. 



TIDSKRIFT 

UTGIFTEN PÅ UPPDRAG AP 

LiNDSIÅLSFÖREHIKGABNE I UPPSÄU, HELSINPRS OCK LUND 

GENOM 

J. A. LUNDELL. 



FÖRSTA BANDET. 



RTOCKnOLM, 1879—81. 

KONOL. ROKTRTCKBR1KT 
p. A. Nou.sTKriT 8i sAnkti. 



Tidskriftens utgifvare : 

E. O. Biblioteksaraanuensen, Fil. Kand. J. A. Lundell 

med biträde af 

Doc. Dr L. F. Leffler ock Doc. Dr A. G. Noreen 

i Uppsala 

Prof. Dr A. O. Freudenthal ock Fil. Lic. H. A. Vendell 

i Helsingfors 

Doc. Dr R. WiCKBERG, Doc. Dr A. Kock, 
Fil. Kand. N. Olséni 

i Lund. 

I stallet för Doc. Wigeberg inträdde Doc. Kock i redaktionen 
i januari 1880. 



Arken 1— 18 = nr 1—6 (årg. 1878) utgåfvos i november 1879 
» 19— 41 = nr 7—11 L. ,^_q ^^^rutgåfvos i april 1881. 
. 42-49 =^ nr ll-lSrSS- 1«^^-«M . ij^li 1881. 



För åren 1879 ock 1880 har tidskriften af anslaget för lärda 
värks ock läroböckers utgifvande åtnjutit ett årligt understöd af 
700 kronor. 



v. I 



Första bandets inneh&U: 



Tidskriftens plan ock rättstafning. 
Nr 1. Inledningsord af G. Djurklou. 9 s. 

2. Det svenska landsmålsalfabetet, till liku en öfvcrsikt af 
språkljudens förekomst inom svenska mål, af J. A. LuN- 
DELL. 148 s. 

3. Dalby målets ljud- ock böjningslära af Adolf Noreen. 
62 8. 

4. Ett julkalas. Från Färs härad i Skåne meddeladt af 
L. P. Holmström. 9 s. 

5. Ilelsingesägner berättade af V. E. 34 s. 

6. Smärre meddelanden. Maj 1879. 6 s. 

7. Ordet eld belyst af de svenska landsmålen. Af Leopold 
Fredrik Leffler. 12 s. 

8. Fårömålets ljudlära med ledning af C. Säves ock P. A. 
Såves ordsamlingar utarbetad af Adolf Noreen. 87 s. 

9. Norrländska husdjursnamn samlade ock ordnade af Johan 
Nordlander. 62 s. 

10. Folkmusik från öfre Sverige upptecknad af G. Bn. 13 s. 

11. Landsmålsföreningarnes tredje allmänna fest i Uppsala 
den 7 november 1879. 231 s. 

12. Sörbygdmälet. Anmälan ock iakttagelser af A:xel Kock. 
11 8. 

13. Smärre meddelanden. December 1880. 56 s.* 
Bättelser. 



127 



i 



Bidragande till första bandet: 

Ask, Fritz Rolf, Fil. dr, Auditör f. 

Om räfveij, boudeu ock draken s. 664 — 677. 
Bergström, A. Fil. stud. af Stockholms nation i Uppsala: 

Uttal. På Kornhamnstorg s. 606—625. 
Bladin, Gör. Fil. stud. af (rätitrike-HelBinge nation i Uppsala: 

Folkmusik från Öfre Sverige b. 433 — 445. 
Bondeson, Ang. Med. stud. af Göteborgs nation i Uppsala: 

Det var en söndagsmorgon s. 644 — 649. 

Jon i Slätthults frieri s. 648 — 657. 

De sju småländingarne s. 656 — 661. 

Ett vittnesmål vid Årstads häradsrätt s. 660 — 663. 
Bärseli, A. Fil. kand. af Västmanlands- Dala nation i Uppsala, senare au- 
stäld vid AugustanakoUegiet i Rock Island, III.: 

öfvers. Lillbärgskarlen s. 590 — 595. 
» Jätten af Tegnér s. 594—599. 
Garlheim-G-yllenskiöld, Vilh. Fil. stud. af Smålands nation i Uppsala: 

Locklåtar s. 430—432. 

Ro c. Ranckens skrifter s. 724 — 725. 
Dahlgren, Lars Pet. Teol. stud. af Norrlands nation i Uppsala: 

En storlekstuga i Medelpad s. 576 — 585. 
Djurklon, G. Kammarherre m. m.: 

Inledningsord s. 1 — 9. 

Om svenska ortnamn, stälda i samband med historiska ock kamerala 
forskningar s. 545 — 565. 

Läidom ä bra, men lagum ä likkst s. 624 — 633. 
Bkendahl, Otto Fil. kand. al Stockholms nation i Uppsala: 

Uttal. På Eornhamnstorg s. 606—625. 
Engelke, Vilh. Kapten vid Helsinge regemente: 

Helsingesägner s. 231 — 264. 
Eriksson, E. Folkskolelärare: 

Björnen ock räfven s. 742 — 744. 
Fegrsdns, Torbem, Fil. stud. af Gottlands nation i Uppsala: 

Träska-Lars' hemkomst från byn s. 570 — 573. 

Uttal. Bonden som skulle styra ock ställa hemma s. 572 — 577. 
Frendenthal, A. O. E. o. professor i Helsingfors: 

Est- ock iinnländska mål s. 268. 

Resor s. 732. 
Hansson, Teod. Fil. stad. af Oottlands nation i Uppsala: 

Eorr. Bonden som skulle styra ock st&lla hemma s. 572 677. 
Holmström, Leon. Petr. Fil. dr, Folkhögskoleföreståndare: 

Meddel. Ett julkalas s. 221—229. 



Johansson, And. Lärjunge vid folkhögskolan pä Hvilan i Skåne: 
Ett julkalas s. 221 — 229. 

Jonsson, Jon, S. m. adjunkt i Hernösands stift: - 
Karlen som skulle sköta hushållet s. 584 — 589. 

Kock, Azel, skån., Fil. dr, Docent i Lund: 
Sörbygdraålet s. 679 — 689. 

Leffler, Leop. Fredr. stockh., Fil. dr, Docent i Uppsala: 

Ordet eld belyst af de svenska landsmålen s. 271 — 282; Tillägg s. 
739—742. 

Idndstén, Knnt, Fil. kand. af Smålands nation i Lund: 
Enallhistorier från Småland s. 745 — 746. 

Lnndell, Job. Ang. kalm., Fil. kand., £. o. biblioteksamanuens i Uppsala : 

Det svenska landsmålsalfabetet s. 11 — 158. 

Svensk landsmålslitteratur 1872 — 1878 s. 265—267. 

öfversikt af de senaste årtiondenas värksamhet för kännedom om 
folk mål ock folklif i Sverige ock andra länder s. 459 — 544. 

Kec. Björk, Allmogemålet i Alsike socken s. 268 — 269; P. A. Sävos 
skrifter s. 699 — 708; Lundell, Om de svenska folkmålens fränd- 
skaper s. 709—713; Eva Wigström, Folkdiktnings. 714 — 718; 
Edv. Ke, Visor på nordliga Hallands-mål s. 720 — 721; Blumen- 
berg, Ur allmogens mål och seder i Kårsta s. 721 ; Steffen burg, 
Reseberättelse s. 721 — 722 ; Nordlander, Trolldom, vidskepelse 
och vantro i Norrland s. 722 — 724 ; Fagerlund, Eorpo och Hout- 
skärs socknar s. 725 — 730; Frcudenthal, Spår af dualis i ett par 
af Finlands svenska dialekter s. 730 — 731. 

Om skr. Föredrag på landsmål s. 569 — 677. 

Molander, Har. Fil. stud. af Stockholms nation i Uppsala: 
På Eomhamnstorg s. 606 — 625. 

Nilön, Nils Fredr. Fil. kand. af Göteborgs nation i Uppsala: 
Litet grand oni en påskkäring s. 640 — 643. 
Vallhjonsvisa från Sanne s. 642 — 645. 

Nordlander, Joh. Fil. kand. af Norrlands nation i Uppsala: 
Några ordspråk från Härjedalen s. 270. 
Norrländska husdjursnamn s. 371 — 432. 

Nordström, Amalia, Fröken: 

Uttal. Ett julkalas 8. 221—229. 

Noreen, Adolf Ootth. värml.. Fil. dr, Docent i Uppsala: 

Dalbyniålcts ljud- ock böjningslära s. 159 — 220; Tillägg ock rät- 
telser 8. 733 — 736. 

Fårömålets ljudlära s. 283—369; Tillägg ock rättelser s. 736—739. 

Bec. Söderberg, Fomgutnisk ljudlära s. 691 — 698; Ur Västmanlands- 
Dala landsmålsförenings samlingar till en ordbok s. 698 — 699. 

Omskr. Björnen ock räfven s. 742 — 744. 

Eorr. Träska- Lars* hemkomst från byn s. 570 — 573; Lillbärgskarleo 
8. 590—595; Jätten af Tegnér s. 594—599. 



Olséni, Nils, Fil. kand. af skånska nationen i Lund : 

Rec. Nilsson, Folklifsbilder från östra Blekinge s. 71H — 714. 

O ni 8 kr. Bonden, räfven ock draken s. 664 — 677; Knallhistorier 
från Småland s. 745—746. 
RnndqviBt, And. Folkskolelärare: 

öf vers. Bonden som skulle styra ock ;stalla hemma s. 572 — 577. 
Staaffr Karl, Fil. kand. af Stockholms nation i Uppsala: 

Uttal. På Komhamnstorg s. 606-625. 
Svenson, Emil, Fil. stud. af Östgöta nation i Uppsala: 

Det första språket s. 636—641. 
Tnnell, Per, Teol. stud. af Östgöta nation i Uppsala: 

Om Olles mo s. 632 — 635. 

Om skogsrå s. 634—637. 
Vennström, Vilh. Med. stud. af Upplands nation i Uppsala: . 

Om barnsölet s. 598—601. 
' Om fiska s. 600—603. 

Om de där tokskallame som gick ock plockade svamp s. 602 — 605. 

När Jan Persson inte kunde få upp lasset s. 604 — 605. 
Wlokbergy Rnd. smal.. Fil. dr., Docent i Lund: 

Rec. Bondeson, Halländska sagor s. 719 — 720. 
Vlotorln, Alfr. Fil. stud. a£ Stockholms nation i Uppsala: 

Landsmåisföreningames tredje allmänna fest (redog.) s. 450 — 458. 

Hälsning vid landsmålsföreningarnes fest i Uppsala s. 567 — 568. 

Uttal. På Kornhamnstorg s. 606-625. 
Widén, Jo b. Juris stad. af Södermanlands-NärikeB nation i Uppsala: 

(Jttal. Lärdom ä bra, men lagum ä likkst s. 624 633. 
Vikström, Arv. stock h., Boktryckare: 

Uttal. På Kornhamnstorg s. 606—626. 
Zorn, A. L. från Mora, Elev vid konstakademien i Stockholm: 

Korr. Llllbärgskarlen s. 590—596; Jätten af Tegnér s. 594 599. 



(jfr H. 733-742). 



S. 

» 

» 
» 

> 

> 
9 

> 

» 

> 
> 



24,11 for -TT läs VT- 


s. 


96,5 for 113 f. läs 114 


24,38 läs funnit 


» 


96,6,7 > 101 s> 100 


25,3 » ?att;fi3 


» 


96,22 » 98 » 97 1'. 


27,28 for rj0f läs riå 


> 


96,26 läs Sala 


27,37 läs angla [meta fisk] 


» 


96,39 for Ut läs uti 


34,2 » r-Iäget 


» 


98,32 » 138 » 139 


35,35 > WlMflJ 


» 


114,18 stofi, bofi, shofi skola 


36,36 » /^¥r»i 




hafva ^ öfvor 0. 


37,5,11 for -arn läs -öH 


> 


124,17 läs s^auta 


37,33 läs liaiewena 


» 


126,30 » ^^&eg& 


44,5 i J^6§ skall stå B for e. 


» 


128,3 för i läs i 


46,33 for -sr läs -ör 


» 


128,38 läs gröit 


48,2 5 utg&r bärj., 


» 


136,34 » tyfj^y) 


53,6 pl. -6r med not 1 ntgär 


» 


137,3 » Äit?^^^ 


53, u Sfl^^er ntgår 


» 


139,12,16,20 för rotvokal läs 


54,5 läs pl. rjj^a 




rotstafvelse. 


55,35 > fltats*n 




a 159 220: 


55,35 > b&ts^n 


§ 


5,5 utgå orden : Dessa . . . . 


56,21 » m;ö^^5a 




sällsynta. 


61,8 » plodga 
62,8 » hydzad 


» 


19 r. 1 läs bletf 


» 


28 » 1 > iktfgJf 


63,1 » *iw5 
63,8 > kjöpä 


» 


31 » 3 » ir^tgd 


» 


SI 7> b % g<ib 


64,86 för^ ftr gg läs^ f(ör gg 


» 


32 » 3 » MqJj 


64,39 » -ja » -^a 


1» 


34 » 3 » åHr 


64,39 läs yejen 


» 


34 » 4 » dk&fs 


79,12 » tttnii» 


» 


35 » 3 » ^anas 


89,9 for % läs i 


> 


35 » 3 » iigast 


93,18 » 61 » et 


» 


36 > 3 » hröTfat 


93,25 > te ' ^ 


> 


37 » 8 » réMn 
38,2» 2 » jicrn 


93,87 » a^> a^ 


» 


94,89 läs 5^£; Ställa 


» 


51 » 5,6 bör stå - öfver e i 


94,34 > fiats^n 




de fyra orden på -en. 


94,36 » ^anä;?» 


» 


78 r. 1 läs éJfan 



§ 78 » 2 > té^an 

» 79 » 2 » stejfsfn 

» 80 » 9 » dré^an 

»100 » 1 skall i fiXgus stå " 

of ver det senare u. 
» 107 r. 3 står § 147 läs 150, 151 

» 111,2» 1 utgåorden J;a{a kallad 

»118 ^ 19 skall stå " of ver e i 

» 126,2 läs r9]lg 

» 149,1 » skall det andra u i 

ftigus hafva *". 
S. 204,7 läs stérd 
» 205,2 4 » éna 
?» 208,2 7 » smétjfdl 
» 217,15,17,19 läs slftpd o. s. v. 



8. 
» 


222,4 
449,8 


läs 
» 


gxont 
Traska- 


» 


482,17 


» 


BUCHON, 


» 


483,29 


» 


Kamirrz 


» 


489,3 2 


« 


Pbrini, 


» 


490,38 


» 


Tbodorbsgu. 


» 


493,21 


» 


POTEBNJAS 


» 


495,20,21 


läs MiLADINOVIC, 


» 


497,5 


läs 


Ketrzynski 


» 


498,24 


för 


164 läs 165 


» 
» 


540,15 läs 
541,52 > 
586,14,22; 


Hapo./iHKrfl 
nenepcRiii 

588,4,15,17 vot skall 




ha 


under %, 


» 


586,26 


m 


skall ha _ under t. 


» 


632,13 


läs 


kopede 



NYARE BIDRAG TILL KÄNNEDOM OH 

DE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIF 

skola söka att i alla riktningar främja kännedomen om ock 
deltagandet för svenska folkets andliga lif, sådant detta lif 
yttrat ock yttrar sig sä väl i de olika skiftningarne af dess 
tungomål såsom folkandens tydligaste uttryck, som ock öfver 
hufvud i folkets uppfattning af den inre ock yttre värd, som 
faller inom dess synkrets: i seder ock bruk, ordspråk ock 
ordstäf, sägner, vidskepelse, läkekonst, visa ock me- 
lodi, lek ock dans, som minnen af forna dagars odling eller 
som alster af en nyare sådan. Tidskriften vill i sådant syfte 
dels gifva vetenskapliga afhandlingar i nämnda ämnen: redo- 
görelser för folkmålens byggnad ock ordförråd, jämförelser af 
seder, sägner o. d. med motsvarande företeelser hos vårt folks 
stamfränder i ändamål att förklara deras ursprung ock utveck- 
ling; dels bilder ur folklifvet, hälst på dess eget mål, men 
äfven i det allmänna litteraturspråket affattade; dels uppteck- 
ningar ock samlingar af alla slag, af större ock mindre omfång 
inom ofvannämnda områden. Bidragen skola hämtas icke 
blott ur Landsmålsföreningarnes gömmor, utan tidskriften har 
vunnit ock skall fortfarande söka vinna medarbetare i alla 
landsändar, bland höga ock låga, lärde ock olärde. En hvar 
med kärlek för vår sak kan värka för hanne. 

Däremot skall tidskriften upptaga till behandling den yttre 
kulturens alster: byggnadssätt, redskap, slöjd o. s. v. blott så 
vida som de för det andliga lifvet äga någon omedelbar be- 
tydelse (deras terminologi o. d.). Studiet af typer ock arbets- 
metoder kräfver nämligen andra förutsättningar ock sluter sig 
natnrligen kring arkeologiska ock etnografiska samlingar af de 
yttre föremålen, samt har eller måste få egna organ. 



Särskildt i fråga om landsmålen ingår i tidskriftens upp- 
gift, att värka för en noggrannare uppfattning af deras Ijnd- 
förhållanden. I det af Landsmålsföreningarne antagna all- 
männa svenska landsmålsalfabetet har tidskriften ett 
medel att återgifva målens språkljud med all den skärpa, som 
synes nödig. Jämte firman P. A. Norstedt & Söner ^ hvars 
ledare med mycket tillmötesgående understödt denna sida af 
företaget, är det Letterstedtska Föreningen, som förtjänsten 
tillkommer däraf, att vi icke vidare äro inskränkta till de 
vanliga typografiska hjälpmedlen, hvilkas otillräcklighet hittils 
städse värkat förlamande ock förvirrande på hvarje försök till 
noggrant studium af våra landsmål. Genom ett af Föreningens 
styrelse för ändamålet beviljadt anslag af 750 kronor hafva 
de omedelbara omkostnaderna för de nya .typernas förfärdi- 
gande blifvit betäkta. Till åstadkommande af enhet i språk- 
ljudens beteckning upptager tidskriften icke bidrag med främ- 
mande beteckningssätt utan öfverflyttar dem då alltid till sitt 
eget. 

Tidskriften skall utgifvas i minst sex tryckark årligen, i 
ett eller två häften. Afhandlingar, stora eller små, styckas ej, 
utan upptagas alltid i ett sammanhang. Häftena sammanfogas 
till band af lämplig storlek med titelblad ock innehållsför- 
teckningar. Hvarje häfte säljes särskildt. 

Under förhoppning ock önskan, att vårt företag måtte hos 
vetenskapens idkare ock vänner af vårt svenska folk, hos alla, 
som nitälska för fosterländskt lif ock fosterländsk bildning, 
möta välvilligt bedömmande ock kraftigt understöd, utsända vi 
nu vår första samling, som till lika skall i någon mon visa, huru 
vi tänkt oss förvärkligandet af vår uppgift. 

Uppsala, Helsingfors, Lund. September 1879. 



Uigifrarne. 



Jbör tidskriftens rättstafning, så vidt icke på författarens ut- 
tryckliga önskan hans stafsätt kvarstår^ hvilket då särskildt 
tillkännagifves, är undertecknad ensam ansvarig. Den samma 
sluter sig hnfrndsakligen till Nordiska Rättstafningsmötets öfver- 
gångfbrslag: q utbytes mot k. ock för oo sättes ek, ks; ook brukas 
uteslutande; konsonanter dubbelskrifvas icke före ett yid böj- 
ning tillkommet t eller d; g utbytes mot k före t vid afledning, 
men kvarstår vid böjning; ä-ljudet tecknas med ä, då hvarken 
uttal eller härledning gifver någon anledning till e, då bruket 
vacklar, eller då likljudande ord finnas med ä i något. Staf- 
ningen är sålunda väsentligen den samma som följes af t. ex. 
Nordisk Tidskrift utg, af Letterstedtska Föreningen, Nordiskt 
medicinskt arkiv utg. af A. Eey, samt många andra, ock går 
en medelväg, som öfver hufvud borde kunna tillfredsställa både 
det gamlas ock det nyas vänner, sedan det gamla icke vidare 
i sin helhet kan å nyo fås till heders, ock det nya blott 
småningom kan genomföras. 



Hufwuduigifvaten. 



NYARE BIDRAG TILL KÄNNEDOI 01 

BB SVINSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIF I. 1. 



I 



i()rordet till sin år 1696 utgifna Grammatica Suecana, äller: 
en Svensk Språk- ock Skrif-Konst framställer NiLS TJÄLLMANN 
bland andra medel till vårt modersmåls upphjälpande en upp- 
maning till "den omhngse studerande ungdomen'' att vid till- 
fällen på landet uppteckna "vare Bonde-Synonyma samt andre 
Svenske ord, som vi stundom bättre kunde bruka än som in- 
flickade utländske ord; emädan/' tillägger han, 'Vårt språk 
är mer än rikt ock ymnigt; hälst om dett blefe rätt excole- 
radt/' Denna uppmaning gälde företrädesvis den studerande 
ungdomen i Uppsala, hvarest vid just denna tid röjes ett 
ganska vaket intresse f5r det svenska språket, som där uti 
AuRiviLLius ock Lagerlöf hade tvänne nitiske sakförare. 
Desse hade kort före Tjällmanns uppträdande uti latinska af- 
bandlingar framlagt sina tankar om svenska språkets rätta 
uttal ock stafning, ock den studerande ungdomen sökte nu 
att i skrift dels tillämpa de reglor, som desse akademiske 
lärare uppstält, ock dels att efter egna fbrmenanden rätta ock 
förbättra språkets rättstafning, hufvudsakligast på fonetisk 
grund. Som detta språk ännu icke var det akademiska, 
kunna dessa försök icke spåras i ungdomens offentliga lär- 
domsprof; men de framträda däremot så mycket tydligare i 
de lofkväden ock lyckönskningsskrifter, hvarmed studenterna 
den tiden vid högtidliga tillfällen uppvaktade sina gynnare 
ock vänner. Dessa vittra snilleprof, som ur språklig synpunkt 
förtjäna större uppmärksamhet än hvad som hitintils fallit 
dem till del, lemna mångfaldiga bevis på ej blott tillvaron, 
utan äfven arten af den tidens reformsträfvanden ock förete 



2S DJIJKKLOU: INLEDNINGSORD. Z 

nästan samma ortogratiska färgskiftningar, som märkas i våra 
dagar. De visa oss därjämte, att de unga ApoIIosönerne, när det 
gälde att stränga lyran till vänners ock gynnares gamman, 
synnerligast vid sådana tillfällen, då glädjen borde stå högt i 
tak, icke sällan föredragit att tolka sina känslor på rent 
bondespråk; ock från senare hälften af 1600-talet äga vi flera 
märkeliga, om den tidens landsmål synnerligt upplysande 
kväden af, bland andra, Samuel Petki Elfwing, Georg 
JOiSUiE TÖRNQVIST, pseudonymen Bro-Ulfwer i Waleöheim 
m. fl. Mycket tyder således på en viss likhet med vår egen 
tid; men detta oaktadt skönjas inga spår, att något egentligt 
upptecknande af mera ovanliga landskapsord kommit till stånd 
i följd af Tjällmanns uppmaning. Den tanke han framkastat, 
dog likväl icke bort med honom själf, utan har flera gånger 
äter upptagits såsom t. ex. af C. J. L. ä^^mqvist ock andra, men 
utan synlig påföljd. Först år 1872 lyckades det studeranden 
O. E. Norén att bland Västergötlands akademiska ungdom i 
Uppsala åvägabringa en förening med upptecknandet af hem- 
bygdens munarter till syfte. Västgötarnes exempel vann efter- 
följd, ock inom Uppsala studentkår, där det 20 är förut var 
omöjligt att iå till sammans mer än ett hälft tiotal personer 
villige till ett sådant arbete, uppstodo nu med ens, såsom 
frammanade genom ett trollslag, en sådan mängd af likartade 
föreningar, att hvarje särskildt landsmål, hvarje särskild stu- 
derande nation, den stockholmska icke ens undantagen, fick 
sin egen ; ock i närvarande stund kunna de förenade viljor ock 
krafter, som inom Uppsala studentkår värka för våra mun- 
arters samlande ock förklarande, räknas till mer än 200. Då 
detta omöjligen kan vara en blott tillfällighet eller ett slumpens 
värk, så måste en stor förändring i den studerande ungdomens 
uppfattning af icke blott det svenska språkets, utan äfven dess 
munarters vikt ock värde hafva inträdt under dessa tvänne 
årtionden; ock h vadan denna leder sitt ursprung, är hvad vi 
här vilja försöka att i största korthet ådagalägga. 

Skulle vi utforska den dolda urkällan till det språkliga 
lif, som nu skönjes, ock genomgå de olika stadier af skendöd 
ock pånyttfödelse det samma genomgått under tidernas lopp, 
finge vi utan tvifvel gå ganska långt till baka, ja till ock med 
bortom Aurivilli, Lagerlöfs ock Tjällmanns dagar. Men då det 



3 DJUKKLOU: INLEDNINGSORD. O 

icke är nieningen att här skrifva hvarken svenska språkets 
eller svenska språkstudiets historia^ utan blott att förklara 
ett gifvet faktum, så kunna vi åtnöjas med 30 till 40 år till 
rygga, eller den tidrymd, som faller inom nu lefvande mogne 
mäns minne, ock vi vilja då till en början kasta en flyktig 
blick på svenska språkets ställning den tiden. 

Denna framgår bäst af de språkläror, som då begagnades 
såsom vägledare; ock b vad voro väl dessa annat än bearbet- 
ningar — mutatis mutandis — af hvad som skrifvits för an- 
dra språk, enkannerligen latinet? Uppställning ock skematise- 
ring lånades därifrån, reglorna bestämdes af det för dagen 
herskande bruket eller författarens eget godtycke: ock att 
språket i sin utveckling från äldre till nyare former följt 
vissa bestämda lagar, därom viste man ännu föga eller intet. 
Att likväl ett samband emellan det närvarande ock det för- 
flutna måste föreflnnas, därtill gåfvos dock vissa antydningar 
af de deklinationer ock konjugationer från fornsvenskan — då 
ansedd identisk med isländskan eller fornnorskan — ock 
medelsvenskan, som i en ock annan lärobok anfördes såsom 
bihang. Såsom nödtorftig hjälpreda för dem, som ville stafva 
sig fram genom äldre urkunder, kunde dessa visserligen vara 
till någon nytta; men ur språkhistorisk synpunkt kunde man 
till dem ställa den bekanta frågan: kolonner, hvad gören 1 
här? — ty de stodo där såsom enstaka bropclare, men hvalfven 
som skulle förena dem, bryggan hvaröfver vandraren kunde 
styra sin kurs från nutiden in i forntiden — hvars landtUste 
äfven var skäligen osäkert — saknades ännu. Blott en enda 
af våra äldre språkläror, den af C. J. L. Almqvist, egnade 
någon uppmärksamhet åt folkspråken, hvilkas vikt för sven- 
ska språkstudiet där äfven antydes, medan dessa eljest lem- 
nades utan alt afscende ock ansågos, om ej alldeles värde- 
lösa, dock för högspråket besmittelige. Men oaktadt alt detta, 
är det dock ganska vist, att dessa äldre läroböcker, hvilkas 
fel ock brister det nu är lätt att uppvisa, för sin tid voro så 
goda de kunde vara, ock gjorde all den nytta de kunde göra. 
Det var för visso icke deras fel, att de upptakter, som om- 
gestaltat vår språkforskning, då voro dels ogjorde, dels i vårt 
land ännu okände. Vi måste därföre omnämna dem med 
skyldig vördnad ock vara tacksamme för den vägledning de 



4 DJUKKLOU: INLEDNINGSORD. 4 

lemDat oss, äfven om det icke skulle knnna förnekas, att de 
alt för länge forblefvo oberörda af den brytning af gammal 
häfd, som i detta fall försiggick på andra sidan sundet ock 
Östersjön, där våra närmare ock fjärmare stamfränder redan 
hnnnit reformera sina språkläror, medan vi ännu höllo fast 
vid det gamla. Hos oss var det J. E. Rydqyist, som med sin 
uppsats Om den historiska språkforskningen törst framkallade 
en väckelse ock sedan genom sitt storartade kritiska värk 
visade, att för svenska språket gälde vissa bestämda lagar, 
hvilka ej alltid med nödvändighet voro de samma, som be- 
stämt den ene eller den andre af våra store tänkare eller 
vittre författare att uttrycka sig så eller så, böja ett ord eller 
stafva det så eller så. 

Rydqvists afhandling om Svenska språkets lagar började 
utgifvas år 1850 ock vakte vid sitt första framträdande mera 
förvåning än lust för egentliga språkstudier. Det dröjde en 
god tid, innan man mera allmänt beaktade de märkeliga 
sanningar, som där uttalats ; åt minstone var detta händelsen i 
Uppsala, hvars lärare ock ungdom fostrats i de gamla trivial- 
skolorna ock gymnasierna. Att studera språk var för dem, 
likasom i allmänhet på den tiden, det samma som att studera 
latin, grekiska, hebreiska o. s. v., eller med andra ord de 
gamla språken, hvilka också voro de enda, som kunde 
sägas äga någon vetenskaplig framtid. Svenska språket, 
likasom de nyare i allmänhet, fordrades endast till student- 
examen ock betraktades sedan blott såsom medel att för- 
värfva de insikter i andra läroämnen, som voro af nöden 
för högre examina. Att göra dessa språk till föremål för 
särskildt studium, därtill funnos ännu föga tillfällen. De 
lefvande språken hörde ej säsom de gamla till vetenska- 
perna, utan till de ridderliga öfningarne; ock läraren där- 
uti eller språkmästaren räknades till exercitiemästarne, likasom 
stallmästaren, fäktmästaren ock — dansmästaren. Jämte desse 
sina medbröder var han också i katalogen tillbörligen stäld 
nedanför parnassen, d. v. s. under streck ock räknades till 
dii minorum gentium. 

Ett bättre förhållande inträdde dock småningom vid den 
tid här afses. Man började fä adjunkter ock docenter uti 
främmande språk ock litteratur; men hvad det svenska språket 



o DJl)RKLOU: INLEDNINGSORD. 5 

angick^ fans däruti ingen akademisk lärare, ja ej ens en exer- 
eitieniästare. Det var modersmålet, ock detta borde hyar ock 
en känna till ty förutan. 

Isländskan eller "norrcenatungan" ansågs såsom de skandi- 
naviska språkens obestridliga moder; ock detta språk, äfven- 
som nordisk fornknnskap, svingade sig upp till ett undervis- 
nings- ock examensämne inom den filosofiska fakulteten i 
Uppsala. Om detta inträffade i följd af ett erkändt veten- 
skapligt behof eller blott kom sig däraf, att dåvarande aka- 
demiebibliotekarien, professorn ock riddaren m. m. dr J. H. 
bcHKÖDER befunnits villig att däruti meddela undervisning, 
må leninas osagdt; men vist är, att genom denna tillökning i 
betygsämnen i den filosofiska graden vägen till parnassen för 
mången underlättades. I följd af sin ställning såsom akade- 
misk lärare i dessa ämnen borde väl professor Scbröder kunna 
anses såsom äfven det svenska språkets målsman; men dels 
betraktade han sitt ämne, hvilket, hvad isländskan angick, be- 
gränsades till tolkningen af Sturlesons konungasagor, såsom 
ett bihang till historien, ock dels intog han såsom isländare 
en altför gammaldags ståndpunkt för att inom den nordiska 
språkforskningen kunna åstadkomma något af synnerlig effekt. 
Rydqvists värk syntes honom bevisa tor mycket, följaktligen 
intet; MuNCHS uppvisande på grund af runornas vittnesbörd 
af ett fornsvenskt språk, skildt från isländskan, som Muncb 
vågade gifva namnet fornnorska, vakte hans harni; ock i all- 
mänhet såg han den nya riktning, som den skandogotiska språk- 
forskningen inslagit, med altför mycken miftstro för att kunna 
uppträda såsom dess banerförare. En språkreform, om en 
sådan vore nödvändig, väntade han uteslutande af Svenska 
akademien, hvars saknad af en isländare han dock beklagade. 

Hågen för nordisk ock särskildt svensk språkforskning 
vann detta oaktadt mer ock mer insteg. Rasks, Grimms, ja 
till ock med Bopps ock Potts arbeten funno genom den 
akademiska bokhandeln en väg till studenternas bokhyllor. 
Pä sina nndangömda studerkamrar sutto Uppström ock Säye, 
den förre arbetande med gotiskan, den senare med våra äldre 
nordiska språk, hvarjämte han, när hälsa ock krafter det med- 
gåfvo, flitigt insamlade dyrbara språkskatter från landsmålen 
på sin fäderneö, i Dalarne, Helsingland ock äfven genom en 



6 DJURKLOU: IKLEDNlNGSORD. O 

lycklig tillfällighet från de af svenskar bebodda estländska 
öarne. Utom desse, då redan hunne till mannaåldern ock sedan 
i sin tid akademiska lärare, träffades här ock där en ock an- 
nan stndenty hos hvilken bekantskapen med Bydqvists, Munchs 
ock Grimms arbeten framkallat hvarjehanda funderingar. Med 
den hfig för ett utöfver den stadgade kurs- ock kollegieläs- 
ningen utsträkt studium, som alltid finnes hos den tänkande 
akademiska ungdomen, samt i följd af den kännedom de 
vunnit om Säves ock äldre uppteckningar, började desse att 
vända sin uppmärksamhet åt hembygdernas munarter; ock de 
öfverensstämmelser med det äldre språket samt afvikelser 
från det lefvande, som där uppdagades^ tände lusten för vid- 
sträktare forskningar. Desse unge män — många voro de 
visserligen icke — samlade sig kring Carl Säve, som för dem blef 
ett orakel. Olyckligtvis var hans hälsa vacklande, ock be- 
hofvet att i Köpenhamn under N. M. Petersen m. fl. göra 
de studier, för hvilka ännu icke fans utrymme i Uppsala, höll 
honom långa tider fjärran från detta lärosäte. De unga lands- 
målsifrarne saknade därföre den sammanhållning, som åt de- 
ras sträfvanden kunde gifva en bestämd riktning ock under- 
lätta det utbyte af erfarenheter, som för vidmakthållandet af 
ett vetenskapligt intresse alltid är af nöden. Tjällmanns ock 
Almqvists planer kommo åter på tal, ock man vågade till ock 
med försöket att vinna professor Schröder för saken. Han 
gillade också själfva tanken ock ansåg landsmålens samlande 
af stor vikt, men förklarade till lika, att studenterna icke hade 
någon tid att egnS däråt: den tid de hade, var deras föräldrars 
ock målsmäns, ock de borde därföre städse i främsta rummet, 
om ej uteslutande, tänka på sin examen. Det låg en tillbaka- 
visande sanning häruti. Universitetet med sin stundom väl 
långt drifna kollegieläsning, där det vetenskapliga intresset 
lopp fara att bryta halsen bland otaliga divisioner ock sub- 
divisioner, var då företrädesvis ett examensinstitut. Såsom 
sådant uppfattades det äfven af ungdomen. En del sysslade 
flitigt med sina lärokurser ock tentamina, andra trodde ntt de 
gjorde det: men hvarken bland de förra eller de senare kunde 
en förening till landsmålens samlande åstadkommas. Sym- 
patierna voro t^r svaga, de kraftigare viljorna för få. Saken 
t()rföll, ock de unga landsmålsifrarne, som snart spredos åt 



i DJURKLOU: IKLEDKINOSORD. 7 

olika hålly fingo där annan värksamhet, som tog deras tid 
ock krafter i anspråk. 

Det raska framåtskridande i alla riktningar, som ut- 
märker vår tid, hade emellertid öfver alt i våra landsorter 
framkallat många ock genomgripande förändringar. De gamla 
byalagen med sina urgamla seder ock oseder sprängdes, det 
ena efter det andra, ock arbetsamhet ock odlingslust trängde 
det gamla godmodiga bondlugnet ur fars ock farfars högsäte. 
Samfärdseln ökades, folkskolor bygdes, ock öfver alt arbetades 
pä upplysningens ock välståndets främjande. I samband 
härmed inträdde äfven en annan förändring. Landsmålen 
började i följd af folkskolan att väsentligen omfärgas, den 
vaknade odlingslusten röjde föga vördnad för våra forntida 
minnesmärken, de gamla sångerna tystnade, sägnerna föllo i 
glömska till lika med alt det där myckna hemlighetsfulla, hvar- 
med de gamle förut i all tysthet sysslat. Tänkande män, som 
sågo detta, gladde sig visserligen åt det nyvaknade lifvet ock 
de lysande framstegen på kulturens bana, men kunde icke 
undgå att märka, att här pågick ett arbete, som därest ingen 
motkraft sattes i rörelse^ snart skulle göra det gamla Sverige 
till ett nytt land, det svenska folket till ett nytt folk. Kunde 
äfven detta vara önskvärdt? Mången påstod väl, att så vore, 
ock ordade vidt ock bredt om människosläktet såsom ett 
eoda brödrafolk, om ett universalspråk, om evig fred ock mera 
sådant; men den fosterländska känslan sörjde i tysthet öfver 
den tillintetgörelse, som hotade det gamla, ock ville icke fult 
åtnöjas med den tröstande förklaringen, att den var oundviklig 
ock af civilisationen med nödvändighet betingad. Lyckligtvis 
hade detta gamla, som sålunda från alla håll ansattes, än- 
dock en sådan inneboende kraft, att det icke kunde förgås, 
ock det fans för mycket svenskt däruti, för att icke detta förr 
eller senare skulle göra sig gällande. Snart spordes också 
frän skilda landsändar manande upprop att taga vara på det 
arf, som fädren lemnat oss, ock tillse, att vi icke under det 
ifriga framåtrusandet förlorade det samband med forntiden, 
som borde vara vår vägledare på framtidens okända stråt. 
Dessa upprop vunno öfver alt ett kraftigt gensvar, ock snart 
sågos lekte ock lärde, herremän ock bönder sluta sig till 
sammans för sådant ändamål. Man bildade föreningar land- 



i 



8 DJURKLOU: INLEDMIN080KD. 8 

skapsvis, ock dessa föreningar, hvilka med mycken ifver upp- 
tecknade de forntidsiemningar i spräk, sång ock saga, som 
bevarats i folkets minne eller ännn lefde pä dess läppar, togo 
sina säten i någon större stad — läns- eller stiftsstaden — 
med högre elementarlärovärk, hvars lärare deltogo i arbetet, 
ock där lokal fans till bildande af ett mnseum, dit hvarje- 
handa märkeliga föremål från den omgifvande bygden kunde 
sammanföras. Hos ynglingarne vid dessa lärovärk, som väl 
icke, om ej undantagsvis, deltogo i arbetet, men sågo för- 
äldrar, lärare ock fränder syssla därmed samt ägde tillträde 
till föreningarnes sammankomster ock samlingar eller läste 
deras i tryck utgifna berättelser ock årsskrifter, vändes små- 
ningom uppmärksambeten härpå; ock hvad de erfarit, förde 
de med sig till akademien, för mången ett omedvetet rese- 
gods, hvars tillvaro han sannolikt aldrig skulle förnummit, 
om ej lyckliga omständigheter bragt det i dagen. 

Vid Uppsala universitet hade nämligen nästan samtidigt 
timat en för forntidens studium gynnsam förändring. Den 
vänlige ock välvillige, men såsom föreläsare ock lärare med 
sin vetenskap icke fult samtida professor Schröder hade sam- 
lats till sina fäder, ock den isländska profession han i lifs- 
tiden innehaft, i^ijt honom i grafven. I stället för denna 
lärostol, som var endast personlig, hade en ny i nordiska 
språk uppförts på akademiens stat ock denne lem näts åt den 
häruti väl bevandrade Carl Säve, hvilken också snart visade 
sig vara rätte mannen att föra till lif ock värksamhet det 
vaknade intresse, som framkallats af Rydqvists ock andre 
samtidas, däribland icke minst hans egna, arbeten. Hans 
föreläsningar blefvo talrikt besökta, ock hvad ungdomen där 
inhämtade, värmde det fosterländska hjärtat, på samma gång 
det belyste ock klargjorde det dunkla ock oklara; ock så 
kom det där omedvetna resgodset mången medfört från hem- 
bygdens fornminnesförening, kanske äfven till nytta Under 
Säves ledning uppstod en Förening för nordisk språk- ock 
fornkunskap, ock med hågen härför följde snart äfven den 
för landsmålen, hvilka likaledes i honom ägde en varmhjärtad 
ock grundligt erfaren målsman. Det försök, som nu gjordes, 
att upptaga Tjällmanns plan mötte icke längre något hinder. 
Sinnena voro fult förberedda, ock den ifver, hvarmed förslaget 



9 DJUKKLOO: tNLEDNlNGäORD. 9 

omfattades, bevisar bäst, att svenska språket iiQ funnit en 
Diälsman, som icke blott kunde föra, utan äfven förde dess 
runor med ära. Hvad Säve redan vid första början af sin 
akademiska lärarevärksamhet satte som ett framtida önsk- 
ningsmål, blef nu förvärkligadt i rikare mått, än ban någonsin 
vågat hoppas; ock det vill äfven synas, som om hans jordiska 
kallelse härmed varit fulländad, ty hans öga slocknade {öv 
alltid vid morgongryningen af den bättre dag, som randades 
för svenska landsmåleq. Men hans ande lefver ock skall, 
så hoppas vi, äfven framgent lefva icke blott i Föreningen för 
nordisk språk- ock fornkunskap, utan äfven i de talrika lands- 
målsföreningar, som jämte denna måste anses såsom frukter 
af den hädangångne högt värderade lärarens tysta, men väl- 
signelsebringande värksamhet. 

"Du skall hedra din fader ock din moder, på det att dig 
må väl gå ock du må länge lefva på j<»rden:" så lyder ett 
löftesrikt Herrans bud. Ett öppet ock tacksamt erkännande 
af Carl Säves förtjänster om svenska språket ock dess mun- 
arter, uttaladt i Svenska landsmålsföreningarnes namn ock å 
deras vägnar har därföre synts oss vara det bästa förord, 
hvarmed vi kunnat beledsaga dem, då de här första gången 
offentligen uppträda ock fÖr allmänheten framlägga sina iakt- 
tagelser samt utbedja sig dess uppmuntran ock det menings- 
utbyte, som för all forskning är ett lifsvillkor. 
' Sörby i September 1878. 

G. Djurklou. 



v 



STOCKHOLM, 1879. 1». A. NORSTEDT k S0NK14. 



RIAKK BIttiC till K&HmOI 01 

DE STINSKA lAPSIÅLEN OCK SVENSET FOLKLIV. I. 2. 



DET SVEUSKA 



LANLSMÅLSALFABETET 



TILLIKA EN ÖFVER8IKT AF SPRÅKLJUDENS FÖREKOMST 

INOM SVENSKA MÅL 



AF 



J. A. LUNDELL. 



STOCKHOLM, lÖ7d. 

P. A. NORSTEDT & SÖNEll. 

KOXCL. BOKTnTCKARE. 



D 



et bar synts nödigt att tils vidare lemna en kort pro- 
visorisk redogörelse för den af Landsmålsföreningarne antagna 
Ijndbeteekningen. I en vidlyftigare afhandling Om de sven- 
ska landsmålens språkljud ock deras beteckning i skrift hop- 
pas jag senare blifva i tillfälle att gifva en utförlig motive- 
ring för alfabetet samt en fallständigare framställning af de 
olika språkljudens fysiologiska bildning, etymologiska ställning 
ock topografiska utbredning, så vidt sådant på grund af andras 
ock egna iakttagelser är möjligt. Då kommer också frågan 
om bokstäfvernas namn ock ordning^) jämte åtskilligt annat 
på tal. I föreliggande uppsats skola öfver hufvud blott sådana 
anvisningar gifvas, som för språkljudens igenkännande ock 
tecknens riktiga bruk synas nödvändiga. Utan skada torde 
jag kunna uppskjuta med redogörelsen för mina källor. De 
bafva varit, utom arbeten i fonetik af mera allmänt innehåll, 
dels den landsmålen rörande trykta litteraturen, dels för alla 
svenska landskap utom Vbott. ock Gästr. muntliga upplysningar 
från olika personer, i synnerhet studenter vid Uppsala universitet. 
Onämnda tils vidare, tackar jag de senare för den beredvil- 
lighet, med hvilken de alltid underkastat sig de ofta tröttande 
nndersökningarne. 

Då jag af Uppsalaföreningarnes samfälda utskott 1876 fick 
uppdraget att utarbeta ett förslag till gemensam ljudbeteckning, 
bestämdes på goda skäl, att denna skulle sluta sig till det 

*) Denna fråga bor likviet for ordboken vara utan betydelse: sä 
vidt det nämligen skall vara möjligt att jämföra olika m&l eller blott att 
i ordlistor finna ett ord utan fullständig kännedom om de olika målens 
ljudsystem bvart för sig, måste det blifva sed att med ljudlagames till- 
hjälp öfverflytta alla ord till en ock samma dialekt, hälst skriftsv. — 
natarligtvis med angifvande därjämte af det behandlade målets ordform — 
ock taga den så vunna formen som uppslagsord, i hvilket fall man lämp- 
ligast brukar det vanliga alfabetets ordning. 



14 LUNDELL: LANDSMÅLS ALFABETET. 4 

förslag Cakl J. Sundevall 1856 framställ i sin afhandling 
Om phonetiska bokstäfver^ ), ock hufvudsakligen vara et\ full- 
ständigande ock beriktigande af hans alfabet med tillhjälp af 
det material^ som efter hans tid blifvit tillgängligt dels i tryck, 
dels genom arbetet inom föreningarne. Af landsmålsalfabetets 
89 bokstäfver förekomma hos Sundevall : phmfvtdsz 
' w I (I I r fl gr ylcgg%fwh^yea(eB0uaaon 
u o ock med ringa olikhet d J t] således 42. Af dessa hafva 
hos SuNDEVALL tecknen lg'%fy(^0CL annan mening än i 
det nu framstälda alfabetet; t d ock t 4, V. l^^^va hos honom 
en vidsträktare betydelse, enär de två förra hos honom be- 
teckna denna afhandlings både postdentaler (bildade med tung- 
spetsen) ock dentipalataler (bildade med tungans öfre yta), 
de senare både supradentaler ock kakuminaler, hvilka nu skil- 
jas, bvarvid de senare grupperna i dessa båda par fått sär- 
skilda tecken: J § ock ^ d rv; samma skillnad är genomförd i 
fråga om s >• ock ^ ä. Sundevalls a omfattar både vårt a 
ock vårt a. De språkljud, som i landsmålsalfabetet utmärkas 
med p ^-s, i Jf^) g^) gr j xy%h>nhyyB^0ada}aj skrifvas af 
Sundevall annorlunda; h har hos honom två tecken: det är 
nämligen efter min mening jämte hans ^ äfven hans »postpal. 
persp. lenisu (s. 52), liksom vårt % är motsvarande »fortis». 
De nasala vokalerna tolkas af Sundevall som vokal + post- 
palatal resonant ock betecknas af honom i öfverensstämmelse 
med denna uppfattning; under det vi valt det i polskan bruk- 
liga beteckningssättet. De språkljud slutligen, som i lands- 
målsalfabetet föreställas afömXnlrA^gJTi^iiffoyf 
x v e % % äro antingen för Sundevall okända eller, några 
få af dem, af honom blott antydda eller, hvad angår de 
två sist stälda, blott beskrifna, ock de hafva hos honom inga 
tecken, så vida icke 8 e ligga i hans orena vokal nr 4 (s. 67). 
— Motiveringen af de nu angifna afvikelserna från Sundevallb 

O Sv. vet.-akad. handl. Ny f. I. Nr 2,^8. 26—92 med 3 tab. 
Stockholm 1862. 

-) Hvad Sundevall menar med sin »prsepalat. clua. fortia^^ ock »lenis», 
är något svårt att af göra. Efter hans beskrifning (s. 48 f.) skulle de 
vara våra Jf g. Jag har mellertid aldrig hört dessa i af honom angifna 
ställningar, utan allmänneligen funnit för den förra J} $ j* ui, fl., för den 
senare ^J eller j. 



5 HISTOBIK. 15 

förslag ingår icke i planen för denna redogörelse, utan mäste 
förbehållas den större afbandlingen. 

Några af de här upptagna språkljuden äro icke till sin 
förekomst inom svenska mål fult säkra: uppgifterna om dem 
knnna möjligen af senare undersökningar visas bero på miss- 
tag. Intet särskildt^ mål innehåller på långt när alla i lands- 
målsalfabetct representerade språkljud, hvadan de ur landsmåls- 
alfabetet utbrutna alfabeten för dessa enskilda mål blifva vida 
mindre omfattande ock följaktligen vida mindre förvirrande ge- 
nom teckenrikedom, än man vid första anblicken af det ge- 
mensamma alfabetet kan frukta. 

Till alfabetet höra i typografisk mening äfven sådana sa- 
ker som aksenter, skiljetecken m. m. Landsmålsalfabctet har 
för angifvande af språkljudens tidslängd, af ljudstyrka ock ton- 
höjd, äfvensom för några andra ändamål, särskilda bestämda 
tecken. I öfrigt sluter det si^ till det allmänna bruket i skrift 
ock tryck. 

Sådant det här framställes, är alfabetet af Landsraålsför- 
cningnrncs sanifälda utskott i Uppsala, efter inhämtande af de 
särskilda toreningarnes yttranden, gilladt den 5 oktober 1877 
ock den 24 september 1878. — Stampar ock matriser äro för- 
färdigade ock typerna gjutna hos P. A. Norstedt & Söner 
i Stockholm. Utan denna firmas välvilliga tillmötesgående 
skulle defknapt varit möjligt att med begränsade tillgångar 
fä det nya alfabetet tillgängligt för tryck. 



Det svenska landsmålsalfabctet skall i första rummet vara 
ett hjälpmedel vid upptecknandet ock studiet af de svenska 
foikmålen. I hvad mon det kan vara användbart llfven för 
andra ändamål, i språkvetenskapliga arbeten öfver hufvud, för 
att angifva uttalet af ord ur främmande språk i grammatiker, 
ordböcker, geografiska arbeten o. s. v., tillhör oss icke nu att 
undersöka. Dess uppgift är i alla händelser närmast en rent 
vetenskaplig, det är icke afsedt för dagligt bruk; ock det är 
följaktligen, då folkmålen sakna en utbildad litteratur, icke af 
någon tradition bindradt i sitt bemödande att åstadkomma en 
värklig Ijttdskrift, en så trogen bild af det talade språket som 
i det hela på vetenskapens nuvarande ståndpunkt är möjlig. 



16 LUMDELL: LANDSMÄLSALFABETET. 6 

Ingen hänsyn för altsä tagas till något annat än hvad som i 
talet finnes, ingen hänsyn till härledning eller ordens stafning 
i den vanliga skriften eller till hvad man, af mer eller mindre 
giltiga skäl, anser vara rätt eller orätt i talet; intet försök att 
förbättra de förekommande talformerna är tillåtet: för veten- 
skapen äro de goda nog jäst sådana de äro. I samma mon 
man följer andra grandsatser, motvärkas ändamålet med upp- 
teckningen, förlorar denna senare i värde. 

Hvarje språkljnd bar ett enda, en gång för alla faststäldt 
tecken, med bvilket det alltid ock oföränderligen återgifves. 
Na är mellertid teoretiskt språkljudens mängd lika obegränsad 
som rummets delbarhet, ock det är därför nödigt att med led- 
ning af historiska ock fysiologiska förhållanden uppställa vissa 
typer af språkljud, så godt sig göra låter begränsa dem mot 
hvarandra, ock åt hvarje af dem lemna en viss latitud, innan- 
för hvilken skiftningar må kunna förekomma, utan att därför 
tecknet blifver ett annat. Skulle hvarje märkbar skiftning 
få ett eget tecken, blefve bokstäfvernas antal oändligt stort, 
ock sådant förbjuder sig själft. Vid uppställningen af lands- 
målsalfabetet är analysen i det hela icke drifven utöfver den 
punkt, hvartill den genom de svenska författare, som behandlat 
våra folkmål, redan förut kommit; ock jag har blott sökt till 
ett system ordna samt följaktligen i enskilda fall för systemets 
skull fullständiga deras iakttagelser. De enda grundsatser 
man kan uppställa för afgörandet af hvad som för själfständigt 
språkljud med rätt till eget tecken må anses, äro: att språk- 
organen skola för hvarje särskildt språkljud värka fh 6tt för 
det samma egendomligt sätt, intaga lägen hvilka ej på det 
sätt sammanstälda intagas för något annat språkljud; samt 
att det akustiska resultatet af denna värksamhet hos språk- 
organen skall af ett, hvilket som hälst, normalt öra kunna fattas 
som för det särskilda språkljudet egendomligt: att man skall 
kunna höra skillnad på språkljuden, jämte det att de bildas 
olika. Man må likvist icke föreställa sig, att detta hörande 
skall vara en så lätt sak: för att uppfatta språkljud, med 
hvilka man icke förut är förtrogen, behöfver man höra dem 
många gånger, i olika ord ock uttalade af o{ika personer. 
Väsentligt är att få ljudens fysiologiska bildning klar för 
sig: det är denna, som närmast intresserar språkforskaren; 



7 ALLMÄNNA ORUNDS AT8BB. 17 

tj på den bero i första hand Ijudöfvergångarne, den gifver 
nyckeln till språkljudens historia. Bestämningar hämtade från 
ett språkljads intryek på örat äro vetenskapligt oanvändbara, 
emedan de äro subjektiva. De förändringar ljudströmmen genom 
språkorganen undergår (öfvertoner, ljudvågornas hastighet ock 
vidd) kunna exakt bestämmas, men de hafva för fysikern 
större betydelse än för språkforskaren. I den följande fram- 
ställningen är ingen hänsyn tagen till språkljudens akustiska 
egenskaper, så mycket mindre som studiet af dem fordrar sär- 
skilda förkunskaper ock för personer i allmänhet oåtkomliga 
instrumentala hjälpmedel. 

Sådana egendomligheter i språkljuds bildning, som med 
nödvändighet följa af öfvergången från eller till bredvidstående 
språkljud, invärka icke på beteckningen. Man skrifver så- 
lunda: hanefla, va/^ köpman, oaktadt d, t ock p här icke 
äro på samma sätt bildade som i händig, vä^a, köpa; icke 
häller äro ^'-Ijnden i början ock slutet af ordet papp alldeles 
identiska, men betecknas dock med samma bokstaf. 

Strängt fasthållande vid grundsatsen om ett tecken för 
hvarje språkljud leder till förkastande af alla på något sätt 
sammansatta tecken för enskilda språkljud, vare sig samman- 
ställningar af två eller flera bokstäfver eller af bokstaf med 
bitecken. Så undgår man också att få ett af olikartade be- 
ståndsdelar hopkommet alfabet. Om man, såsom af många 
skäl är rådligt, till utgångspunkt tager det vanliga latinska 
eller europeiska alfabetet, så bör detta utfyllas till erforderlig 
vidd genom tecken bildade så vidt möjligt i öfverensstämmelse 
med dem, af hvilka det förut består, tillhörande så att säga 
samma arkitektoniska stilart. 

Utan att närmare vilja inlåta oss på mera speciella grafisk- 
tekniska grundsatser, böra vi i öfrigt påpeka lämpligheten 
af att likartade språkljud så vidt möjligt är — hindren ligga 
i det till utgångspunkt tagna europeiska alfabetet — få lik- 
artade tecken. Man är i allmänhet ense om att bilda homogena 
språkljuds tecken ur samma grundform med likartade modi 
fikationer för homorgana. Hos Sundevåll utmärka sig sålunda 
supradentalerna genom neddragning ock krökning åt höger 
af motsvarande dentaler, palatalerna genom neddragning ock 
krökning åt vänster. För öfrigt böra tecknen af praktiska skäl 

Sv, Landtm. N. B. I. 2 



i 



18 LUMDSLL: LANDSMÅLS ALFABETET. 8 

vara så enkla som möjligt, ock hällre sådana tagas som förut 
äro kända, än alldeles nya bildas. 

Språkljudens kvalitet, det för dem som språkljud väsent- 
liga, hvarigenom olika språkljud skiljas från hvarandra, be- 
tecknas i skrifraden genom de för de särskilda språkljuden 
antagna bokstäfv^erna. Sådana — tillfälliga — bestämningar 
som uttalstid, ljudstyrka ock tonhöjd utmärkas genom bi tecken 
öfoer ock under bokstäfverna. 

För att bestämma språkljudens kvalitet bar man med hän- 
syn till deras bildningssätt att märka^): 

1. röstbandens förhållande till ljudströmmen; 

2. ljudströmmens väg genom mun ock näsa; 

3. munkanalens form — förträngning; samt 

4. förträngningens (passets) läge på vägen fr. o. m. röst- 
banden t. o. m. läpparne. 

1. Äro röstbanden närmade intill hvarandra, så råka de 
vid luftens utstötande ur lungorna med tillhjälp af mellangärdet 
ock bröstkorgen, när luftströmmen banar sig väg genom strup- 
hufvudet, i regelbundna svängningar, som meddela sig åt luft- 
strömmen ock i den frambringa ljudvågor, hvilka i sin ord- 
ning, när de träffa örat, göra intryck af ton, högre eller 
lägre. Sålunda får man med ton försedda, sångbara, korteli- 
gen betonade språkljud, t. ex. aln. Lemna röstbanden åter 
fri ock ohindrad genomgång åt luftströmmen, så erfar denna i 
struphufvudet ingen förändring, ock tonlösa ljud t. ex. s f bildas. 

2. Ar genom mjuka gommens höjande ock anslutning af 
dess underkant mot bakre väggen af svalget vägen från strup- 
hufvudet till de bakre näsöppningarne spärrad, så får man o- 
rala språkljud, som uttalas utan tillhjälp af näsan. Sådana 

^) För uppfattningen af den följande framställningen förutsattes en 
allmän kännedom om språkorganens byggnad. En sådan kännedom kan 
en hvar lätt förskaffa sig. — Den som vill närmare studera läran om 
språkljuden, kan hälst vända sig till något af följande arbeten: 
E. BrOcke: Grundziige der pbysiologie u. systematik der sprachlaute. 

2 aufl. Wien, C. GeroWs sobn. 1876. 
E. SiEVERS: Grundziige der lautpbysiologie. Leipzig, Breitkopf u. Här- 

tel. 1876. 
H. SwEET : A handbook of phonetics. Oxford, Clarendon press. 1877 

SiBVERS gifver rikliga hänvisningar till den öfriga litteraturen. 



SPRÅKLJUDENS BILDNING. 



19 



äro flertalet af våra koDSonaater ock vokaler. Intager där- 
emot mjuka gommen sin vanliga nedhängande ställning, så 
går en del af luftströmmen genom näsan, ock man får nase- 
terade språkljud, till hvilka höra franskans nasalerade vokaler. 
Ar slatligen, liksom i sista fallet, vägen genom näsan fri, men 
mnnkanalen på någon punkt spärrad, så att bakom spärrningen 
ett resonansrum af en eller annan form uppkommer, bildas re- 
8onanter, t. ex. m n. 

Alt efter som ljudströmmen i de båda förra fallen genom 
munnen framflyter i inidtlinien eller blott på ömse sidor om 
tungan, frambringas mediana eller iaterala språkljud. Ex. på 
de senare är 1. 

3. Afbr} tes luftströmmen genom fullkomlig spärrning af 
vägen med därpå följande mer eller mindre plötsligt öppnande, 
uppkomma explosivor, så kallade emedan luftens frambrytande 
genom hindret kan jämföras med en explosion. Till denna 
grupp höra t. ex. p t g; en explosiv resonant har man uti t i 
vatlaia. Förlängning af explosivor betyder förlängning af den 
tid, under hvilken spärrningen (kontakten) varar; en sådan för- 
längning spelar i språket samma rol som förlängning af ett fort- 
farande språkljud. Låter man den fullständiga spärrningen 
ersättas af en förträngning, sä att ljudströmmen framprässas 
genom en smal öppning ock skrapar mot dess väggar, får man 
frikativor. Vibrerar någon fritt rörlig del t. ex. struplocket, 
tODgspenen eller tungans uppåtböjda spets i Jjudströmmens 
väg, hvarigenom denna periodiskt afsnöres ock vidgas, så 
bildas tremuianter (värkliga r-Ijud). De vanliga s. k. vokalerna 
utmärka sig i allmänhet genom vidare pass än frikativorna, 
så att blott munhålans form invärkar på ljudvågornas bildning. 

Genom sammanställning af dessa olika indelningar skulle 
man fk följande skema: 



orala 



• naso-orala 

(nasalerade) 
nasala 

(resonanter) 

ock vidare utförd 1 1, ex. 



{ 



mediana 

Iaterala 

mediana 

Iaterala 

mediana 

Iaterala 



os 

.2 

o? 

S 

o 



explosivor i 



frikativor 



vokaler 



tremuianter 



tonlösa 
betonade 
j tonlösa 
I betonade 
j tonlösa 
\ betonade 
tonlösa 
betonade. 



{ 



20 



LUNDELL: LAND8MX.L8ALFABBTET. 



10 



Q. 



ock på samma sätt kan skemat utföras för orala laterala, för 
naso-orala ock oasala mediana ock laterala. Ur detta skema 
bortfalla mellertid för oss åtskilliga led, antingen emedan 
språkorganens byggnad icke tillåter motsvarande språkljuds 
bildning, eller emedan de åt minstone äro oss okända; några 
utelemna vi, emedan det ej funnits nödigt att i landsmåls- 
alfabetet gifva dem egna tecken. 

4. Särskildt med hänsyn till konsonaiitema, nnder hvilken 
benämning man vant sig att sammanfatta alt hvad som icke 
är oral eller nasalerad vokal, skilja vi för vårt ändamål mellan 
tio olika kontaktspunkter eller lägen framifrån bakåt sålunda: 

o.^ jbåda läpparne mot hvarandra, t. ex. p b m:... bilabialer; 
<«»%\underläppen mot öfre tandraden, t. ex. f v: dentitabialer; 

tungspetsen framskjuten mellan båda tandraderna, t. ex. 
eng. th: interdentaler; 

tungspetsen bakom öfre framtänderna, t. ex. t d s 1 
n (åt minstone i början af ord): postdentaler; 

tungspetsen mot den vall, som bildas af öfverkäkens 
tandlådor; således under eller åt minstone icke märk- 
bart högre än den kant, som utgör nedre gränsen 
för gombvalfvets främre vägg: supradentaler; 

tungans spets böjd uppåt ock bakåt mot gomtaket, så 
att tungans undre yta vändes mot hvalfvets främre 
vägg: kakuminaler; 

främsta delen af tungans öfre yta mot tandlådsvallen 
samt närmast öfver ock under denna belägna delar: 

dentipalataler ; 

tungans öfre yta något framom midten mot främre de- 
len af hårda gommen, t. ex. j: pr»palafaler; 

tungans öfre yta med mellersta delen mot hårda gom- 
mens bakre del på gränsen till mjuka gommen, t. ex. 
k g (åt minstone före »hårda» vokaler):... mediopaflataler; 

tungans öfre yta med sin bakre del (tungroten) mot 
mjuka gommen: postpalataler. 

Det inträfifar stundom, att för angränsande lägen ett slags 
språkljud äro väl skilda, under det sådana af ett annat slag 
sammanfalla för örat. I detta senare fall bör ej smaken för 
systemets fullständighet förleda att gifva dubbla tecken: man 



a» 
o» 



n 



KONSONANTER. 



21 



a st 
> m 

ja 2 

a 
c ^ 



o 






50 






« =3 . 
S M) > 5 

"^ -t ^ « 

. 2 .SP s 



^ *^ a^ Q ^>* 

c ^ t: pS 






■5 2 

•^ o 

o ^ 
o» 

a ^ 

a. 



o ^ 

■a E 

ri S 

o g 

fl 

'^ s 

s *- 

•o ^ 

a 
s 



— .iStf 



os .= 



2 *»o 

08 Q 

fl 

* ca 

O ^^ 
-fl ^ 



4) '^ 

2.9 



00 

<1> 






^ a 



a-* 

OD 03 

« fl 

fl fl 

oo '^ 



^ a 

2 C 



a & 

o 

CO a 

s ^ 

»8 OD 

* å 

fl O) 



CD , 

E ^ 



00 -" 
06 

06 06 

M 50 

fl 

t: Ts 

;0 06 

50 
06 »? 

c6 

008 

C/2 06 

50 

€6 
« 2 

^ 50 

a 'O 

06 -r: 

•00 "** 

a 

50 06 

fl 00 

306 

50 fl 

a> 

fl fl 
OJ o6 

50 

oo6 o 



ä « 



:o6 5* 



a i^ 

»6 C 

^ 06 

fl g 

-^ 00 

2 S 

^ a 

QO 

06 'C 

ä fl 

00 

s c« 

a QQ 

fl fl 

2 ® 

06 > 

00 00 

o ^ 

fl 

• fl 

T3 fl 

^»-^ 

3 ® 

&fl 
fl 

06 <B 

4> o6 

00 a 

't, s 

•S '50 

* 5 

tS o 

06 

fl 

oS »cS 

'^ fxi 

*^ 
O 

sa 



a 

o 

CO 

S 

g) 


mjuka gommen: 
Postpalataler 


beton. 


-< ?s 




tonlösa 


e 91 




mellersta gommen: 
Mediopalataler 


beton. 


50 ?S 


S«D 


tonlöAa 


^ H 


f^ 


främre gommen: 
Pr»palataler 


beton. 


^ «^ 1-^ 


S5^ 


tonlösa 


p4ci Vn <^-»» 




öfre tandvallen 
framtill: 

Dantipalataler 


beton. 


'^ ?s:ä 


tonlösa 


■«-^ ^ 


5 

(B 
00 

§ 
bo 


mot gomtaket: 
Kakuminaler 


beton. 


-^ -S^ 


tonlösa 


•»* <« «^ 


mot öfre tandvallen 
framtill: 

Supradentaler 


beton. 


'V r*^ i^ 


se 


tonlösa 


■Ko «^ h 


bakom öfre 
f ramtänderna: 

Postdentaler 


beton. 


'TS *i ^ 


$ 


tonlösa 


"^ . 05 CS- 


5S 


mellan framtän- 
dema: 

Interdentaler 


beton. 
tonlösa 


<^ 




-Qw 




1 

t 
1 


öfre framtändema: 
Dentilabialer 


beton. 


«^ 


tonlösa 


s^ 




öfverläppen : 
Bilabialer 


beton. 
tonlösa 


fO CA 


§ 


a^ 


g 


■ ■ 

C8 






ploaivor ... 
kativor 

cativor 

• 





UJ 

06 



o Cfl ^ ^n* B> 

^ y ' *^ C 5 

S « i! e 

cB S c e 

^ o s S 



22 LUNDBLL: LAMDSuIlSALFABSTET. 12 

b) Sammansatta: toni.beton. 
mediopalatala frikativor med främre delen af tungan 

något höjd: / \j] 

mediopalatal frikativa med främre delen af tungan 

sänkt ock labial modifikation: j 

bilabiala frikativor med postpalatal modifikation: h w 

hvartill slatligen kommer: 

c) med växlande, vokalisk eller konsonantisk mun- 
ställning, men i följd af struphufvudcts förhållande 
vid dess bildning närmast till konsonanterna bö- 
rande: h 

För att lätta återfinnandet inom målen ock det säkra igen- 
kännandet af de språkljud, som föreställas af dessa bokstäfver, 
torde följande anteckningar om deras förekomst vara af något 
gagn, medan de på samma gång gifva de allmännaste dragen 
af de svenska landsmålens ljudlära ock tjäna som förelöpare 
till en på rikare material sig stödjande sådan. 

Af läppljuden (bilabialer ock dentilabialer) äro p b m f v 
alt för väl kända, för att jag skulle behöfva närmare beskrifva 
dem. Jag påminner blott om att i skånska mål (Sk. Blek. 
Hall. Bob.) kort p efter lång vokal i slutet af ord ock före 
vokal på danskt vis i regeln öfvergår till b, liksom t k under 
samma förhållanden till dg. b ior p lär äfven finnas på 
Worms: raift rep. I Ström i Jämtl. skall det tvärtom före- 
komma, att långt b d g ^g förlora tonen ock öfvergå till p t 
k J^; man har dock numera äfven b d g ^g. mb för sv. 
mm samt b inskjutet mellan m ock 1 r (-el -er) äro vanliga i 
finnl. mål (Nyl. Pargas, Öbott.) ock äro därjämte antecknade 
för Gotl., Estl., Lill-Herrd. o. Hede i Härj., Dalarne (da/wi, dawta, 
gawWas, gamfeel, umftel fr. Mora), Uppl., Södt. o. 01. ft \^6v pt 
brukas i flertalet mål. /*- för tv- skall förekomma i Estl.: /"inna 
tvinna, /ä tvä o. s. v. 

6 är ett v-ljud uttaladt med läpparne mot h varandra; det 
skiljer sig därigenom från v, som bildas med underläppen mot 
öfre framtänderna; läpparne skjutas icke fram eller rundas 
såsom vid w. Ljudet förekommer i Närike motsvarande sv. 
mn, isl. fo, t. ex« nadn namn, jcedn jämn. 

m bildas på samma sätt som m, blott med den skillnad 
att röstbanden vid m äro ovärksamma, hvarigenom det blir 



13 KONSONANTER: LABIALER: 6 m m. 23 

tonlö8t Det har, som nästan alla tonlösa frikativor, för örat 
likhet med h ock kan beskrifvas som ett h uttaladt genom 
näsan med slatna läppar. Interj. hm skrifVes fonetiskt m'm. 
I rytm, sarkasm, dogm o. s. v. finnes samma m, så yida de ut- 
talas med lika många stafvelser som de bafva vokaler; gifVer 
man m ton, så får man en statVelse mera: ijVm, sarkas^m o. s. v. 
I fråga om m bör det påpekas, att det gamla -m i 1 pl. 
af verbet ännu kvarstår i dalmålet, t. e:^. md avum i Alfd. (Mora 
o. Orsa likaledes) öfver alt i prsBS. o. impf. ock jämväl i imp. 
1 pl. Åndelsen -um i 1 pl. af verbet uppgifves äfven vara i 
fult bruk i några trakter af s. Vgötl., särskildt Mark, företrä- 
desvis med vidhängdt pron., hvars börjande kons. då går upp 
i personändelsen, t. ex. kalluw^e, gåm^e, herum^e.*) I n. Hall. 
bar man på samma sätt: vi liam vi hafva, vi mi vi äro, vi vellom 
vi vilja; i synnerhet förekommer, uppgifves det, -m med vid- 
hängdt pron.: grännom^e skratta vi, grännam^e skrattade vi, ham 
^e, skow^e, haddom^e (Viske o. Fjäre), imp. lam voss låtom 
oss, roam voss room oss (Ätradalen). — Dat. pl. bst. på -om 
är alt jämt i allmänt bruk i större delen af Jämtl. ock i Härj. 
Vbott. upptill Piteå har -om 1. -om (sedan o). Mell. Vbott. har 
t. o. m. dat. sg. m. bst. -om -nom (1. -om -nom; n. Nbott. -o no). 
Dalmålet har åt minstone i Ålfd.^) allmänt dat. pl. ob. o. bst. 
på -um, t. ex. kalium, kullum, bordum, kgum; mera sällan nu 
mera -urna. Ur den senare formen bildas en gen. pl. pä 
-mas: kallumäs karlarnes, ågumäs ögonens o. s. v. Dat. sg. m. 
bst. har -äm -am -åm; kalläm, gåssam, foläm; ock ofvanpå denna 
form bildas, liksom i pl., en gen. sg. bst. kallämäs, gåssamäs, 
folämäs. En sådan gen. förekommer äfven af fem., ehuru någon 
dat. sg. på -m icke för dem kan uppvisas, t. ex. källingämäs 
kärringens. I älfdalskan hafva adj. genomgående dat. pl. 
-um, samt pron. ac^. äfven dat. sg. m. pä-m; mainum, dainum, 
sainum, woram, id&m, issum denne, uokam hvilken, jenum en, 
någåm, ingam samt gen. uokamäs hvilkens, uokumäs hvilkas. 
Från Orsa är ät minstone dat. pl. poikuma pojkarne, gen. sg. 
hondims bondens, dat. sg. m. mainum min; från Rättv. dat. pl. 

') Jag fattar då V i Vi såsom genom assimilation uppgånget i m. 
Eljea förekommer visserligen mo = vi i Norge, samt i Jämtl. o. Härj. 

^ Det bor anmärkas, att uppgifterna förskrifva sig från år 1818; 
de synas dock ännu gälla. 



24 LUNDELL: LANDSMAlS ALFABETET. 14 

pojkom, brorom. Afven Moramålet har med säkerhet former på 
-m både i sg. o. pl. Dat. sg. m. samt dat. pl. -om hos proD. 
poss. finnes äfven i Vbott. (Kalix -o). 

I ord på TT- har, emot allmänt svenskt bruk, 7 i några 
mål ehuru icke i alla ord bortfallit: rå vrå i Mora, Orsa, 
Rättv. ock Särna i Dal.; rå, rang, rist vrist, men mda, t;rensk 
hingst anföras samstämmigt från flera ställen i Jämtl. ock 
Härj.; för öfrigt räkas jämte det vanligare vräka, ril ock vril 
träknagg, råla vråla m. fl. 1 Leks. heter det frra, brida, brceka; 
i Rättv. vrensTc ock hrcnsh hingst, vrida ock hrida. Enstaka 
hr- för -vr träffas äfven på andra håll (Gotl. Nyi. Jämtl. När. 
Vgötl.). — I skånska mål bortfaller y efter 1: täl tolf, sal själf, 
hålan halfannan (Färs h. i Sk.); töl, sal, sel silfver, kal kalf, gal 
gåJet golf -et (Jämshög, nu räknadt till Blek.); goUet golfvet 
(Hall.); enstaka fall äfven i Boh. o. pä Dal. Om bortfall af t; 
1. w för öfrigt, samt om te; 1. t; for g se under w. 

Tungspetsljuden motsvara hvad man brukar kalla dentaler. 
Kakuminalerna äro visserligen lokalt taget snarast palataler; 
till sitt bildningssätt ock sin historia stå de mellertid närmare 
de egentliga dentalerna. 

p är eng. th i thin, thank, ett läspadt s. Det uppgifves 
förekomma i estsv. {)lalit slakt o. s. v. som ersättning för 8 
framför 1, likaså i Nyl. o. Obott. (Närpes); jämväl före t, t. ex. 
l)u{)lt bulta. Men det lider knapt något tvifvel, att icke detta 
är ett misstag i uppfattningen, ock det värkliga ljudet X. Mot 
pV tala fysiologiska skäl; ännu mera mot plt: ett sådant ord 
som buplt måste ovillkorligen vara tvåstafvigt, ock jag skulle 
nödgas skrifva \sxp'lt. Jfr X (s. 29). 

d är eng. th i thou, that; altså [> försedt med sångton, ut- 
taladt med yttersta tungspetsen mellan framtänderna. Enligt 
C. SÄVES iakttagelser, som likvist äro gjorda för öfver trettio 
år sedan, finnes d i hela det eg. dalmålet (Alfdalen, Mora 
med Sollerön ock Vänjan, samt Orsa) efter vokal, g eller 
r, i utljud eller före vokal. Hos mina sagesman från Mora ock 
Orsa kunde jag i ingen af dessa ställningar uppspåra något 
d. Möjligen hade de, en student från Mora ock en semina- 
rieelev från Orsa, vant sig af med det. Däremot har jag 
ufnnit det alldeles tydligt utprägladt hos kullor från Vämhus 



15 KONSONANTER: INTSRDBNT. p Ö; POSTBENT. t. 25 

mellan Alfdalen ock Mora.^) Efter Tokal har jag alltid hört 
det i t. ex. brted breda, wid vi, braudz bruden, rwaida vrida; 
genomgående i bst. sg. n. af subst.: latvad lifvet, soltad saltet, 
dauj^ad dunet, aglad haglet, stgi&d seglet; i n. af adj.: muhd 
mulet, gahd galet, ed det, nod något; i impf. o. sup. af ver- 
bet: toaniad väntade, tulod tålt, kumxd kommit, stuhd stulit, 
burtd burit'). Älfdalskan har enligt äldre uppgift äfven -id {-%&) 
i 2 pl. prsBS., impf. o. imp. af verbet: td avid i bafven o. s. v.; 
Mora åter -ir, Orsa 2 pl. = 3 pl. (1. -ir). Äfven efter r tror jag 
mig för Våmh. vara säker på d, ehuru det ej alltid kommer lika 
tydligt fram där som efter vokal: gard{ib) gjorde, ard^&d hörde 
det, buerdad bordet, wrdi jorden, ardar skuldror -na. Däremot 
kaude jag icke höra annat än gd i magdt förklädet. I dalmälet 
bar man ör Alfd. uppgifvit brida brinna, flda finna, vida vinna, 
ådär annan, i hvilka fall man väl får förutsätta d. För estsv. 
är uppgifvet, att d uttalas »mycket mjukt, nästan aspireradt i 
slutet af orden, nästan som isl. Ö, därför ofta utelemnadt»; men 
den senaste upptecknaren är osäker om d i Rägö- o. Wichter- 
palmålet. I Ström i Jämtl. har man trott sig finna ett föga 
atprägladt d efter vokal i de få fall, då det icke är bortfallet. 
Då ljudet förekommer i danskan, bör det kunna finnas äfven 
i skånska mål ock uppgifves i själfva värket för v. Skåne. 

Postdentalerna t d s I n utmärka de ljud, som de alltid i 
svenskan hafva i början af ord (jfr r-suprad. s. 33 f.). Om din 
före i eller j se under j bland prsepalatalernaj om st-sj under 
dentipalatalerna (s. 58). 

I fråga om tl^rekomsten af t anmärker jag följande. I bst. 
8g. n. af subst. samt sup. af st. verb (gammalt starkt eller 
nybildadt sådant af verb efter 2:a konj.) ock likaså i n. af adj. 
o. ptc. på -en kvarstår -t blott i 's. Sverige utom Sk., näml. i 
Blek., Hall., Vgötl. (utom Vadsbo), samt åt minstone vissa delar af 

*) Att domma af proD. wtd vi ock daugnad dunet, är det Älfdals- 
luål i VåinhuB*. i Mora heter det wIt, ock långt U ersattes af åi Alf- 
dalskan bar också ansetts som det äldsta bland de tre sockenmål, som 
till samroaus utgöra det eg. dabuålet. 

-) Orsa har förlorat slutkons. i st. sup., bst. sg. n. af subst. o. n. 
af hithörande adj.: sket^, stuhy skuh^ raiAh risslet, UÖnnä hornet, 
gali galet, e det; ehuru visserligen äfven bitid, l)rannid o. d. anföras. 
I l:a konj. har jag fått luvced luvot af lofva. Mora äter synes hafva 
d (eller d) öfver alt där jag för Våmhus fått d. 



26 LUNDELL: LAMDSmXlSALFABBTET. 16 

•• •« 

Smal. (Östra h.) o. s. Ogötl. (Ydre); i bst. sg. n. o. adj. n. är 4 
dessutom i behåll äfven i det öfriga VgötL (båda Vadsbo), i 
hela Boh. samt det öfriga Smal. (Västbo, Möre, Stranda); i 
snp. synes Boh. dels hafva (Oroust), dels sakna 4 (Sörbygd.), 
i bst. sg. n. af subst. åter hafva 4 öfver alt; för estsv. 
ha visserligen äfven snp. med 4 iippgifvits, men senare iakt- 
tagelser ha endast former utan 4. Alla andra svenska mål 
Skånes mål samt inom dalmålet älfdalskan^), som har d, ock 
Moramålet undantagna — hafva -i -e -ä: locke, säte, spunne o. s. v.; 
hvarvid sup. slutvokal i mål med sammansatt aksent utfallit, t. ex. 
spnn spunnet, &t ätit. I sup. af l:a konj. har i allmänhet 4 gått 
förloradt samtidigt med -de i impf. Hall. har likvist vella^, 
mulla^s myllats (Atrad.), o. VgötL utom Vadsbo -af. Jfr d ock d 
(s. 24 o. 27). — Vgötamålet utbyter d mot t i ptc. pass. af l:a 
konj.: trallafer tralla^ pl. trallafa o. s. v. Ö. Blek. har spar- 
kad, sparkad o. s. v. i impf. o. ptc. af samma konj. — Några norr- 
ländska mål hafva vissa mindre allmänna öfvergångar. I Lill- 
Herrd. o. Hede i Härj., på Frösön i Jämtl. o. i Värml. är anmärkt 
tt {() för nt: vo^ vante, ba^ band (bänt i Sveg); likaså i Älfdals- 
målet i Dal.: brå^ brant, ot vante, kli^ klint, vi^^r vinter. 
Ström i Jämtl. har t för rf, dock nu mera äfven d (jfr s. 22). 
Målen ö. om Östersjön hafva, så vidt de äro kända (Estl. 
Nyl. Pargas utanför Åbo, Öbott), gemensamt ^ för det vanliga 
svenska rf- i 2 pers. pron. samt demonstr. pron. ock adv.: tw. 
du, a dig, fenn än fett pl. fin o. fina din; fom de dem, feiias 
deras, fesen feson fetta pl. fessa denne, fär där, fi dit, fo då o. s. 
v.-) Likaså gemensam för samma östra mål är bildningen af 
impf. o. sup, pass. på -st, t. ex. kalla^f kallades (Nyl. äfven 
kaUadisf) o. kallats, tala^f, bygdisf byggi^f bygdes bygts, ban- 
di^f bundi^f^) bands bundits. Nyl. har -st äfven i prses. ptc. 
pass. : gäandi^f, sljjelandi^f o. s. v. — 12 sg. af verbet fins i gotl. 
i enstafviga prses.- ock impf.-former 4 eller -Äf, t. ex. däujärst 
(I. jä56'f) gör, värst (I. i^st) var, vait^f vet, gautsf göt, baud^f bjöd, 
girt gifver. I Mark i Vgötl. finnes äfven -st, dock numera 
nästan endast i det fall, att pron. vid hänges efteråt, hvarvid 

*) Orsa, Leks. ock Rättvik hafva blott -e. 

^) Formerna från Nyl. De andra målen förete inga olikbeter i 
fråga om det börjande f. 

3) öbott -e^f. Öbott. har för öfrigt impf. = sup. bygde^f. 



17 KONSONANTER: POSTDBNT. t d. 27 

den börjande kons. uppgår i verbets ändelse'), t. ex. hvarblaj^^^e 
ä hvar blef du af, gekk^^^e gick du, bvait forst^e hvart for du 
o. 8. y. Pä samma sätt har man i n. Hall, som gränsar till 
Mark: yeste^^^e viste du, kan^^^e kan du, gräima^^^e skrattade 
da o. 8. v., under det att endast äldre personer också säga du 
hSLSt, liUst o. 8. v. med pron. före; troddeÄ^u, velle^^^u (Ätra- 
dalen); ock sådana former äro äfven antecknade för Västbo i 
Smal.: maiu^/^e menar du, kan^^e kan du, liva veU^e hvad vill 
du. Enstaka ex. på tillsättning af t efter s äro icke säll- 
synta i andra svenska mål. — Sist anmärker jag från 8. Möre 
(o. Vär. m. fl. st.) förekomsten af talrika dubbelformer på -e^er af 
adj., mest på äldre -ug -ig, t. ex. kulle/er, rånne/er, skalletor, jämte 
-ier (-i); i Ögötl. fins -e^'r: krällefr sjuklig, lurefr sömnig, 
skevefr spräcklig m. fl.; samma form, tecknad -Ue, är äfven 
vanlig på Öl. ock förekommer i Bob. — Om tt ock ts för J^ 
samt om st, sh, sts iör j* se under dentipal. (s. 52, 55, 58 f.). 
Jfr för öfrigt d här nedan ock k {ki) bland mediopal. 

Kort d efter rotens vokal i utljud ock före vokal bortfaller 
i allmänhet, men finnes undantagsvis kvar på Ootl. (åt min- 
stone är det regeln); oftast i estsv. (jfr d s. 25); i Nyl. ock i 
Närpesmålet mellan två vokaler, ock stundom i utljud; i Jämtl. 
någon gång (jfr d s. 25); i Lill-Herrdal vanligen, men icke i 
andra delar af Härj.; i Rättv. ock Leks. i Dalarne ock i Orsa 
o. Mora, så vida dessa senares mål ej hafva d; i Södt. oftast 
inuti ord ock ej sällan i utljud. Möremålet har d kvar i ledtj 
stMdiy ttdt o. s. v. S. Öl. (Resmo) låter d i äldre utljud falla, 
men behåller det i nytt samt mellan två vok., t. ex. r0 1. r0a rBt 
pl. rq röd, lo lot pl. lo löna lod, men sid bst. stda pl. sida stdera 
sida, våd vadad vad pr^s. ind. vada vada. I de sydsvenska 
mål, som hafva it, bortfaller d efter detta i utljud, t. ex. Oft ord, 
gåL^ gård, t. o. m. jo/te gjorde, dock ej genomgående. — Impf. 
o. sup. af l:a konj. (kalla o. s. v.) hafva i flertalet mål för- 
lorat sina ändelser, bvarigenom inf., impf. (åtm. sg.) ock 
sup. (äfvensom ptc. pass.) sammanfalla, så vida icke genom 
ändelsevokalens öfvergång till -ä -e eller bortfall i inf. en ny 
skillnad uppstått, t. ex. kalle kalla (Ögötl.), kdst kaste kasta kasta, 
onge^ ongfe ong^e yngla (Jämtl.), segäl segla segla segla (Vbott). 



') Jfr sandhi i slutet af denna afbandling. 



28 LUNDELL: LANDS m1L8 ALFABETET. 18 

Pryksdalsinålet äger dem åter alla lika: jég j4g j4g jaga jagade 
jagat. S. Öl. har -ed i impf., men sap. lika med inf., t. ex. 
sur surad snr snrra, skvala shvalrad skvala (för * skvaller) 
skvallra (Resmo); n. Öl. (åt minstone Gärdslösa) åter pust 
pusta pust pasta, mnth mutla muH% svetBs svetas svetts svettas. 
Älfd. o. Mora i Dalarne hafva -d eller -d i impf. o. sup., Orsa 
'd{d'i) t, 6otl. impf. -dä, -^ä eller lika med inf. Fullständigt 
som skriftspråket -ade -a^ känner i det hela blott Smal. I 
Hall. synas former både med ock utan -c2e förekomma, men 
det senare torde vara det regelbundna. S. o. mell. Vgötl., 
Hall. o. Blek. hafva städse sup. -a^, Skåne -ad. Ptc. praBt. 
följer vanligen impf. o. sup. Passivformer förekomma i folk- 
målen i allmänhet sparsamt, ock uppgifterna om dem äro lika 
sparsamma. I Halland finnes -ades a^s, i Sk. impf. -ades, sup. 
(dep.) -as. Hels. har uttryckligen impf. ock sup. -as, Härj. 
impf. ^as. ^) Verber efter 3:e konj. (»tro») bilda i estsv. sitt 
sup. liksom impf. på -d: tro trod tro, hiu hiud bjuda o. s. v.; 
i Nyl. sup. på -d 1. 4: rod 1. rot af ro; i Öbott. på -d efter 
kort vokal. I alla tre dessa mål har man på samma sätt sup. 
lika med impf. på d i verb efter 2:a konj. med beton. stam- 
kons.: l)ygg(a) bygd bygd o. s. v. Från Rag. i Jämtl. har jag fått 
en hel del sup. på -d (efter kort vokal): srmd (smida), strtd 
(strida), Itpd (lyda), led (leda), sved (sveda), traed (träda), jud 
(ljuda), fad (föda^, b&d (bedja), lad (ladda), glad (glädja), had 
(hafva), niod (må), sod (så), bod (bo), trod (tro). Sådana sup. 
på d finnas äfven i andra delar af Jämtl. Från Sk. äro 
sup. fod fått, stod stått, siad slagit, s^d sett m. fl. S. Möre har 
(väl eg. i Torsås) impf. spade, trode (. ^). — Sk. har för kort 
t regelbundet d äfven i stafvelse utan tonvikt (sup., bst. sg. n., 
adj. u.), t. ex. kommod kommit, ored ordet, aved avigt; öfriga 
skånska mål åter, äfvensom Worms, blott i rotstaivelsen. Slut- 
ligen anmärkes, att i förbindelserna -Id nd, hvilka, utom de fall 
då d hör till böjningsändelse eller ^d blir ^ (d), vanligast utbytas 
mot I n (^), Id nd kvarstå på GotL; i estsv. åt minstone Id; i 
N^l. Id ofta, nd i inljud ock, särdeles i ö. Nyl., äfven i utljud; 
i Öbott. Id ofta, nd alltid ; i Lill-Herrd. o. Hede i Härj., äfvenså 
i Sveg (med föga hörbart d); samt i dalmålet (Leks. o Hättv. åt 

^) För 8. Vbott. uppgifvas impf. o. sup. pass. af dep. hafva -sä: 
llOppäsä hoppades hoppats o. s. v. 



19 KOKSONANTB&: FOSTDSNT. d B X. 29 

minstone nd). — Om dz för ^f; se under dentipalatalerna. Jfr 
i öfrigt d (8. 24) ock i (s. 25), äfvenså r (s. 47) samt g 
ock g bland mediopal. 

z^ 8. k. mjnkt s, samma ljud som i fr. maison, framkom- 
mer om man gifver sångton åt ett vanligt s. Det nppgifves 
som ofta förekommande i estsv., t. ex. kruy^ krus, knajsr trä- 
splittra, ruoira ros, kraujerar lingon. På Rnnö uttalas, heter det, 
alla 8-ljud mycket lent som ryskt 3. Senare sagesman för 
Rågöarne o. Wicht. nämner intet därom. I Ljunits h. i Sk. ock 
ö. därom säges det förekomma mellan två vokaler, t. ex. greje^ed 
gräset. Om dz för §^ se under dentipal. 

2, tonlöst 1, kan beskrifvas som ett li eller s med tungan 
i Mage. Genom sin laterala bildning (''plaskning i mungiporna") 
skiljes det lätt från jb, med hvilket det troligen blifvit förväx- 
ladt. 1 företräder dels i början af ord s före 1, dels i in- eller 
atljnd 8 eller t före 1, b vilket senare i utljnd uppgått i 2; dels 
förekommer det slutligen i st. f. 1 före tonlös explosiva. Börjande 
Xh är regel i Estl. (åt minstone i Rågö- o. Wichterpalmålet'), 
i Närpes i Öbott.'), i s. Ångm. (Multrå), i dalmålet (Våmhus, 
Orsa, Mora), Hels. (Arbrå) ock Västm. (Kumla, Norb. ock 
Skinnskatteb.2), t. ex. 2{äppa släppa, 22ut slut, Mta slita. 
Däremot har Jämtl. (Offerd., Rag.) ock Härj. (åt minstone 
Linsäll o. Älfros), Medp. (Stöde), Leks. ock trol. äfven Rättv. 
si' eller J1-. Jag finner mellan X ock därpå följande vokal 
ett fullkomligt tydligt om ock kort, betonadt 2. I slutet af 
ord åter står X ensamt ock har uppslukat det 1, som framkallat 
det. Xly X i in- ock utljud för el eller ti tillhör i allmänhet 
samma mål som 22-, men finnes äfven därutanför. Från Estl. 
(äfven utom Rågöarne o. Wicht.) gifvas t. ex. 112 liten, va2 
vassle, ro22a rossla, gri2Za brödbräde; från Strömfors i Nyl.V) 

') Under förutsättning att min under J) (». 24) uttalade mening 
är riktig. Om X i allmänhet anmärkes, »att detta ljud förekommer i 
Rtorre delen af sv. öbott., ehuru icke pä samma sätt som i Närpes.» 

^) Jag antager nämligen, att Norbärgs ock Skinnskattebärgs »läspade» 
8 ntj 8({){yi slagit, åk(8){äa släda just är 2, så vida det icke möjligen sna- 
rare skulle vara Jl, eftersom upptecknaren skrifver »tjokt» 1 ({) därefter, 

aitsä Jttaji, -Jltäa. 

^ Åfven i Lappträsk ock på gränsen af Borgå ock Sibbo socknar 
i Nyl. skall X förekomma. 



30 LUNBELL: LJLNDSMJIlsALFABBTKT. 20 

fä22a rem; från Närpes i Obott.: 1jo2 kjortel, Ta2 vassle, 
mäZZing mässling o. s. v.; från Vbottens n. fögderi: fe2 rem, 
lU-krik kricka (anas creeca), grö2 grissla (nria grylle), rin2 
rissel; från n. Ångm. ock Hels. (Delsbo*) blott 112 (men Tisshr 
band, ijossel kjortel i Ångm.). Från Jämtl. har jag antecknade 
talrika fall, t. ex. n&XTn bst. nolla (vanligare dock nasla) nässla, 
hviXVn bst. kvälla (äfven hirtsla) dynggrep, S§aXVn körtel, falVn 
bärrem, h&gXVn bst. hagXla byxhängsla, J^anXVn bst. J^anXla 
känsel (OfiPerd.); reX bst. reXVn rissel, J^oXla bst. J^oXVn kjor- 
tel o. s. v., men äfven hesla bst. sg. (Rag.; Rödön åter heXVn 
beXh)] från Härj. (Hede): beX, rtX, kwtX m. fl. (jfr praepal. ^), 
Från s. Angm. gifvas: reX rissel, h€egX hängsla, beX betsel, 
bst. reXVn, hcBgXlUy beXh, likaså f^cenXla o. andra ord på -sel, 
IgilZe kittla o. s. v. Från Våmh. i Dal. har jag weX täcke, 
feMar band på en »kunt», gaXlor betesområden, eMor ärlor, 
sUnXlar tistlar, tsyrXla kjortel m. fl.; från Mora liX- ock wMa 
h vissla; från Orsa: beX betsel, raiX rissel, ItXVn den lille. Jfr 
Jl efter j bland sammansatta kons.^). 

Med annat ursprung förekommer X {X) i s. Ångm. (Mul- 
trå) framfbr de tonlösa explosivorna p t J k lå^ fall, då el- 
jest I skulle finnas, således efter prse- ock mediopalatal vokal 
(i y u 6 ä) samt före t äfven efter a a a a, t. ex. jäJlpanes 
interj., py^fe bylte, speÅ^ spilta, %lt sup. fält, staJlf stolt, ha2^ 
halt n. adj., se2/^e silke, spe^A^e sönderspjälka.') Framkal- 
ladt af samma anledning, men endast före f, är X kändt jämväl 
från Öbott. (Närpes)*), t. ex. buÄ^ bulta, Wlt bälte, ga2^ galt 
(men foitjje folket*); från Jämtl. 3), t. ex. aXt alt, haXt helt, svåXt 



*) For öfrigt bar Hels. (Arbrå) risl 1. riks'l bst. risla, bosl 
baslQ o. 8. v. 

*) Det M-, som uppgifvits skola finnas i Nbott., Vbott. ock Medp. 
i orden hljumm, hljOOmm eller hljÖOm ljuda, o. subst. llljumm eller 
hljomm, samt i åländskans hlöpa, hlopp, kan man med största sanno- 
likhet antaga för XI. 

3) Jfr A (s. 48). 

*) Oaktadt det säges, att X i Rågö-Wicbterpalmälet förhåller sig 
^alldeles som» i Närpes, synes något X af nu af handlade slag icke där 
förekomma. Jfr i af seende på pl-X livad jag yttrat under /) (s. 24). 

^) Huru förhållandet blifver mellan G i y, som icke hafva I efter 
sig, ock J, är ej upplyst. Huru heter t. ex. Sölk silke i bst. sg. ? 



21 KONSONANTER: P08TDENT. lin. 31 

svalt ' svikta svälta, valt välta välta välta, stal stelt stalt 
ställa, (men jålp hjälpa, spjålk spjälka — alt från Offerd.); 
svtelta svälta, kol kolt kall (Rag.); frän Härj. ^wcslt% svälta, 
smtelt^ smälta, iaJJ^ fé4te taXi o. s. v. (Lins., Älfr. o. Lill- 
Herrd.); från Hels. sveelta, smal smalt, kal kalt m. fl. (Ar- 
brå; på samma sätt i Delsbo); men fins icke i Daiarne, som 
öfver alt hafva It: smälta^ solt salt o. s. v. — En öfvergång 
från 1 till 1 af någon likhet med den sist nämnda kan man 
få höra när ock hvar som hälst i ord sådana som gaffel, skackel, 
dubbel, handel, fogel, hvilka vid hastigt uttal blifva gaffl, skacki, 
dubbl, bandJl, fogl; alla med stark ton (»akat») på rotstafvelsen, 
snarast naturligtvis de först anförda med tonlös kons. före 1-2. 
Det heter eljes gsJTl o. s. v. Jfr n här nedan ock r (s. 44). 

I fråga om vanligt I förtjänar blott anmärkas, att ändeisen 
-aZ för adj. ej är ovanlig i Värml. ock på Dal, t. ex. krakaZ 
sjuklig, sprakaZ sprakande, trasa? trasig (Jösse h.); b^^sgj! blå- 
sig, r^^gna? regnig, motal motig o. s. v. (Fryksd.); hemaZ hem- 
mastadd, aia2 ful, krakaJ sjuklig, snäggaZ vresig m. fl. (Dal). 

7», tonlöst n, förhåller sig till n som m till m, kan altså 
beskrifvas som ett b genom näsan med munkanalen stängd 
genom tungans anslutning till öfre tandraden, ock höres i ha- 
stigt uttal af ordet vatten: vatn enstafvigt. Tvåstafvigt åter har 
man vafn eller, mera sällsynt, t;akn; likaså kattn katten, toppn 
toppen, stackw stacken') o. s. v. med tonlös kons. före n ock 
stark ton på rotstafvelsen. Jfr 1 här ofvan ock r (s. 44). — Från 
n. Angni. har jag hört nn fÖr kn: nnw, nnap m. m. Från 
Kållands b. samt i synnerhet från Ale o. Flundre i Vgötl. upp- 
gifvas bnä, hniv, bnut, där hn utan tvifvel är nn, som det vanliga 
uttalet. Min sagesman för Ale hade ^gtv o. s. v. Jfr j^ (mediopal.). 

n som ändelse i 2 pl. hos verbet synes för ind. vara o- 
kändt utom Lill Herrd. i Härj., som bar -an (-n), vid assimil. 
-on {'•en), t. ex. kastan prses. o. impf. ind. samt imp., läran prses. 
ind. o. imp., lardan impf., drivan drevan. Öfriga delar af 
Härj. samt Jämtl. o. Hels. hafva samma -an blott i imp.; lika- 
ledes blott imp. -in (-n) Nyl. ock Pargas, -en Öbott. ock 

') Däremot finnes icke n i dalm. fu^sfu den förste, famfn den 
femte, bafn blifva bättre m. fl., som man kunde förmoda när de skrifvas 
fSstn o. B. v. 



32 LUNDELL: LANDSMXlSALFABETBT. 22 

Nbott.i) I allmäDhet göres i verbet ingen skillnad mellan 
personer ock tal. Till ock med Orsa har 2 pl. = 3. pl.^) I 
S. Möre skall -en i irap. ej vara ovanlig, men åt minstone 
har jag i N. M<)re aldrig hört annat än 1 — 3 pl. — sg. Halmstad 
ock Årstad b. i Hall. uppgifvas märkligt nog hafva lo. 2 pl. 
prses. kasten, impf. kastan, ock på samma sätt brännen, branden, 
ock st. impf. bimnen, reven o. s. v. — En ob. pl. n. som diken, 
strån o. d. har jag endast funnit antecknad för t^ödt.; där- 
emot är bst. pl. -na icke sällsynt (När. Möre, Nyl.). I bst. sg. f. 
hafva de flesta mål, yngre än skriftspr., förlorat n ock släta nu 
på vokal. Dock hafva de båda närmare kända finnländska målen 
Nyl. -in (efter k g), -en, -n (efter vok., 1 o. r); Närpes st. -en, sv. 
-un (brygg, bryddjun ur obl. form likasom hak kakan). Inom 
Sverige hafva Sk., Blek. ock s. Hall. (Tönnersjö o. Hök) st. -en 
(-n), sv. -an; Värend enligt uppgift klockena, maktena o. s. v.; 
Möre öfver alt, äfven efter vokal, -an; men norr därom har redan 
Östra h. blott vokal. I sv. subst. kvarstår n bättre än i starka: 
Rågö-Wicht. har för några få subst, som ännu hafva kvar svag 
böjning, sg. -u -un pl. -ur (käku haka, bst. -un); Nbott. i några 
få fall, då icke slutvok. utbytts mot sammansatt akseut, -u -un; 
Ybott. på samma sätt -e -en. Södt har bst. sg. ko 1. kon 1. kona 

0. 8. v. af st. på vokal. För öfrigt visar t. o. m. gotl. o. dal- 
skan blott vokal. I bst. dat. sg. f. hafva Nbott. en (-n); 
Jämtl. ock Härj. i allm. st. -en (-n), sv. -an (sn) samt bst. dat. sg. 
n. -an. Äfven dalmålet har dativformer på -n^) (nerld'n, frun, 
askun, tsyertson), — Inom adj .-böj ningen har n i somliga fall 
inom målen gått förloradt, där skriftspr. har det kvar. Vidt 
utbredd är f. sg. af pron. poss. mi (me, mai) o. s. v., visserligen 
icke förekommande inom Estl. eller Finnl., icke häller i nord- 
ligaste (Vbott. n. Ångm.) eller sydligaste Sverige (S. Möre), 
men genomgående, så vidt jag vet, från ock med Jämtl. ock 
Medp. t. o. m. n. Hall., Vgötl., n. Smal. (Östra h.), Ögöti. ock 

01. Härmed följa ofta i några, mest pronominala, adj. med m. 
-en ett f. på vokal: liten lita, tooken tocka (Medp. Hels. Västm. 
Vgötl. Värml. Dalsl. Ögötl.; nö. Smal. -e) eller liti, tocki o. s. v. 

') I st. verb med supiDcts vokal i rotstaf velaen ! 
^) Om 1 pl. se under m (s. 23) ; om 2 pl. i Alfd. ock Mora under 
d (8. 2ö). 

^) Kanske stundom bortfallet efter vokalens nasalcring. 



23 KONSONANTER: POSTDENT. n. 33 

(Södt. n. Hall.). Gotl. äger genomgående: lalten läiti läitä, 
tanden Mdi bridä, vaxew vaxi vaxä o. s. v. (pron. adj. m. 
-en, f. -n, n. -ä). Afven i Härj. visar sig samma bildning 
i andra adj. såsom: spittgen spitlja spitlgi torr, t]ajfn -a -i kylig, 
goa(n -a -i god m. fl., ock i st. ptc., t. ex. bitfw bitta bitti; t. o. m. 
Södt. har undantagsvis trogin -gi -ge, Ögötl. (Ydre) ock Öl. 
på samma sätt sultan -a m. fl., Värml. fiien frnrna fonne. 
I Nyl. bafva adj. på -in -i äfven biformer på -i -it, t. ex. 
Indin -i ock Indi -it luden. I andra talrika fall har n vidgat sitt 
område, i det den gamla ack. sg. m. -an blifvit enväldig ock 
sedan föranledt andra nya former. I Wichterpalmålet i Estl. 
beter adj. flksan -sa -st vacker, ilakan -ka -bt elak, li{)lan li})la 
litit liten o. s. v.; i Närpes som attribut gamb^an gamblnn 
gama; o. s. v. På samma sätt bar Härj. Jlikkan -a -t, ock 
därmed tyckes dalmålet vara enigt; t. o. m. fiosl. skall un- 
dantagsvis bafva -an. Särdeles ofta fins -an i poss. pron. våran, 
eran (äfven i Hall.; på Dal o. flerst. vann, eran). I Hels. 
heter det i attributiv ställning regelbundet helan bala he^t hel, 
kåsetan -ta -t tokig, Innnugan -ga -t nyckfull o. s. v.; likaså 
btiUigan -Uiga -lli ock så alla ord på -lig, som pred. b^illin o. s. v. 
Västm., Vgötl. o. 01. bafva stundom sådana adj. på -in, Fryksd. i 
Värml. fölen farlig, lolen rolig, talen färdig (öfre Fryksd. st^nnn 
stenig, bakknn backig) o. s. v., ock dalmålet') um?in rolig, sigälin 
skälig, lägUn löjlig m. fl.; i några fall ofvan på -sk- , t. ex. klensklin, 
gosklin. I det senare målet är mellertid -nn (äldre -ng-) en 
vida oftare förekommande ändelse: kringlnn rund, stäckun kort, 
mjolnn mjölig, glamnn talträngd, krippnn hafvande o. s. v. Så vidt 
jag tolkar de mindre tydliga uppgifterna rätt, har åt minstone 
Alfd. i attrib. ställning ni. o. f. sg. -igan, -ngan (öfver bufvud 
i böjningen -g- kvarstående); Rättv. för de senare -u, för 
de förra vanligast -igin, t. ex. passligin, nsligin. Sist skall an- 
tecknas, att gotl. m. fl. bildar bst. m. på -n af ordningstal, 
t. ex. fysstan, andarn, triden o. s. v.; Jämtl., Härj. ock När. 
äfven af superi.: yngsten, minsten o. s. v.; Jämtl. t. o. m. yngren. 
I fråga om supradentalerna, som i alla mål utom Sveriges 
sydligaste äro mycket utbredda, bafva vi främst att märka 
uppkomsten af dylika språkljud genom det assimilerande in- 

^) Ex. från Mora ock Orsa samt i mindre antal frän Alf dalen. 
Sv. Landsm. iV. B. /. 3 



34 LUNDELL: LANDSMÅL8ALFABETBT. 24 

flytandet af r på följande t d s I n, \ det dessa flyttas upp i 
r-läget, r försvinner eller reduceras till ett minimum af hörbar- 
bet eller möjligen, i fall något annat minne af det än påföljande 
språkljuds supradentala bildning återstår, genom förlusten af 
vibrationer öfvergår till motsvarande frikativa (beton. suprad.), 
ock man således i st. f. rt rd rs rl rn ikv I (I § I vi eller möj- 
ligen någon gång rl r^ r^ rl r»j. Jfr höga dentipal. (s. 56). 
Jag skrifver här, med det undantag som nedan (s. 36) an- 
gifves, alltid utan r, hvilket torde vara det vanliga uttalet. 

Dessa r-supradentaler förekomma, med några inskränk- 
ningar, lika vidsträkt som r finnes, sålunda i de norrländska 
målen på båda sidor om Östersjön, samt i svea- ock götamålen 
med tillägg af nö. Smal., Boh. ock n. Hall. (på gränsen till 
Mark i Vgötl.), men icke på Öl. (jfr /i). I Nyl. skola de 
enligt uppgift icke förekomma, utan rt rd rs rl rn där kvar- 
stå ^]. I de fem dalska sockenmålen (Leks. o. Rättv. in- 
räknade) har jag inga r-supradentaler kunnat finna. I för- 
bindelserna rt rd kvarstår r fullkomligt tydligt, ock det följande 
t d får ingen märkbar supradental färgning. Våmb., ock så- 
ledes äfven Älfd., har rdy kanske äfven Orsa ock Mora (jfr 
ofvan s. 24 f.). Ex. på rt från Våmh. äro burt bort, gart gjort, 
^rt hört, barts'n barken, martsar märken; vidare swart svart 
(Orsa o. Mora), tsyertson (Mora) o. J^srJ^or (Rättv.) kyrkan obl. 
kas.; åt minstone i Leks. o. Rättv. heter det li0rä(e) hörde, 
J}^rd(e) körde, Z^rd(e)*). För skriftspr. rs hafva samma mål 
genomgående s, således assimilerings så vidt jag kunnat finna 
postdentalt, t. ex. Jcos&d korset, fuest först, buesfn borsten 
/Våmh.); st6*9^ störst, sto^k stursk (Orsa) o. s. v. rl behandlas 
olika, som synes af aXlor ärlor, pt^la pärla, meela märla, faht 
farligt, hal karl (Våmh.; det sista äfven från Mora o. Orsa); 
pterla (Orsa, Rättv. o. Leks.), scesila sädesärla (Leks.), e??Za, 
mcda (Rättv.), fqrlm farlig (Leks.). I Älfd. (Våmh.), Orsa, 
Mora o. Särna assimileras m till n: sttena stjärna, tsma kärne, 
tenan hjärneu, sptena spjärna, kw&m kvarnen, uenad hornet, 

^) En persoD från Åbo, som jag haft tillfälle att hora, uttalade 

bor(f^, gar^y barti, garti, men bort kort kors alla med tydligt r. 

^) For Rattv. har jag upptecknat dnbbelfonnerna J^0r(Q), l(SriB): 
äfven jol gjorde, både i Leks. o, Rättv. Alltid heter det ,;o<a jorden, 
fjtBl^ fjärde o. 8. v. i båda socknarne. 



25 KONSONANTER: r-SUPRADENTALER : UNDANTAG. 35 

kuenad kornet, atlcuen ekorre (Våmb.); stsana stjärna, g({n^) 
garn, jqn^) järn, kwan kvarn (Orsa; ock för Mora samma 
ex. i fråga om m-n); likvist med bst. art. m.: skradGorn, 
shumakarnj bydzfntstarn (Våmh.); askpntärn (Orsa) o. s. v. I 
Leks. o. Rättv. åter bortfaller n i stammar: kvgry gar^ hj0r, kor, 
j^r kvarn, garn, björn o. s. v.^). Äfven i gotl. kvarstår r före 
t d, men dessa blifva snpradentala, om ock i så ringa grad, 
att man kan vara tveksam, om man skall skrifva burt eller 
burly fagar^ eller fagarf, härd eller har^ hård. rs ock rn hafva 
ännn r kvar i det något äldre målet på n. Gotl. ock Fårö, 
i hvilket fall efter r kommer en svagt ntpräglad snpradental, 
likasom vid rt ock rd; öfver större delen af ön bar likväl 
r gått npp i ett följande s 1. n. Det heter sålnnda: däu järst, 
värst da är, var, störst, blantarst blötast, håigarst högst, ytarst 
ytterst m. m., eller vanligare jist VB^t BiUst blauta^^ o. s. v.; 
ock på samma sätt tåm torn, stiärnä stjärna, eller vanligare 
' tån, sttana; samt han barn, gau garn med lång vokaP). I alla 
dessa fall ligga sålunda snprädentalerna på gränsen till post- 
dentaler, eller finnas blott språkljud af senare slaget. I Värml. 
gå de öfver åt andra hållet, stiga så högt att de måste beteck- 
nas som kakuminaler (s. 47). En dylik öfvergång kunde man 
äfven förmoda för s. Ångm. (Multrå), enär snprädentalerna där 
sägas ligga mycket högt; jag har emellertid icke funnit dem 
märkbart öfverstiga tandvallen. 

Mindre inskränkningar på r-supradentalernas område gör 
först bruket af ^l för rt, genomgående eller i vissa ord (s. 42), 
i Jämtl., Hels. ock n. Uppl. rd går, som under J, (s. 51) 
synes, i ordstammar regelbundet, vid böjning (impf. af 2:a 
konj.) ej sällan öfver till (. Endast i Strängnästrakten af 
Södm. samt i stadsbefolkningens ock de mera s. k. bildades 
tal höres genomgående ^ för rd. Hvad rs ock m vidkommer 
träffas de af assimilation äfven utanför gotl. ock dalm. I Härj. 
ersattes m vanligen af n (n), t. ex. jon järn, ban barn, kwan 
kvarn. Likaså är förhållandet i Jämtl., såsom kvm kvarn, ban 
barn, hon horn, kon korn, jan järn, t. o. m. i böjning mun mu- 
ren, J^un tjuren för Offerd., ock i det närmaste samma former 

1) P& nasaleringen af vokalen är jag icke säker. 

') Likväl sjfterna (Rättv.). 

*) Huru vida man i detta fall har långt eller kort n, vet jag icke. 



36 LUNDELL: LA.ND8MALSALFABETET. 26 

för Rag. med tillägg af ^ana stjärna intyga. I Hels. åter bort- 
faller n efter r, likasom i Leks. o. Rättv., t. ex. bar, gar^ jar, 
kvar, I enskilda ord träffar man i åtskilliga mål postdental 
för snpradental, hvilket jag här blott anmärker; liksom jag icke 
inlåter mig på de enskilda fall, då sapradental utan tydlig moti- 
vering uppträder för postdental. I synnerhet lefver rl-l ett osä- 
kert lif; utan tvifvel emedan orden med rl äro så fåtaliga, ock 
analogien därigenom förlorar sin makt. Man finner för rl ej 
sällan I I I 

T värkar på nu omtaladt sätt icke blott inom stammen, 
utan äfven från denna på en omedelbart efter r följande böj- 
ningsändelse: på t o. d i impf., ptc. o. sup. af verbet, t i n. 
af adj., 8 i prsBS. pass. o. gen. sg., n o. t i bst. sg. af subst., 
st i superi, af adj. Subst. på -are få oftast bst. sg. -a^ : mästa?^ 
mästaren, bokhällaij bokhållaren, likasom hamma^j hammaren; 
i en del af Värml. med förlängning af föreg. vokal.: skrädd»?^ 
skräddaren, hamrn^»^ hammaren (jfr dock s. 47). Afven till en- 
stafviga subst. på -r lägges i bst. formen vanligen blott -n -t, 
som med r öfvergå till -^ -;, hvarvid vokalens bortfall stundom 
framkallar sammansatt aksent på rotvokalen, t. ex. i^mti 1. 
/^V% tjuren, Jml 1. h&l håret. Man kan t. o. m. få håi^ (möj- 
ligen hå/rffi med senare delen af a äfven kvalitativt något skild 
från den förra) haren, o. s. v. (Vgötl. ock annanst.). I ptc. 
o. sup. af st. verb värkar r på samma sätt öfver ändeisens e: 
ftufj hul buren burit, eller möjligen hurri huri — vokalen va- 
rierar gärna icke blott i tonhöjd««tan äfven något litet i kva- 
litet — ock så jämväl skuren, -vuren; vid hastigare uttal buri 
bul o. s. v., i stadsbons mun burofi bur^l (jfr ^ s. 25 f.). 

Äfven ett r i ändelse invärkar på en följande postdental- 
Sålunda sammansmälter ob. gen. pl. -rs i de fall, då nom. har 
r, till §. Särskild uppmärksamhet förtjänar här bst. pl. m. ock 
f., ehuru det visserligen icke är säkert, att utgångspunkten 
för de växlande formerna alltid varit -m-. I s. Ångm. (Multrå) 
hafva alla mask. med ob. pl. -ar bst. pl. -a^: åagB,fi dagarne, sta- 
ka*^ stakarne; m. kons.-stammar samt st. o. sv. f., alla med ob. 
pl. -er, hafva -e^ : fötte^ fötterna, jette»^ getterna, iåti tårna, kake^^ 
kakorna, (äfven hänreij händerna, täiire»^ tänderna^; öfriga m., 
med ob. pl. -er, få bst. pl. -a: hasta hästarne, ståJtpa stolparne. 
För Vbott. (Nysätra) angifvas däga^^ dagarne, grepa^ hand- 



27 KONSONANTER: r-SUPEiU>BNT. VID BÖJNING. 37 

tagcD, Yrea% häfstängerna (ob. sg. grepa, vrea), men velta plo- 
garne, skjafta kilarne, kånka tupparne, pöika pojkarne (sg. kaaak, 
pöik). Möjligtvis kan någonstädes ett ti ligga gömdt i det 
-an, som för bst. pl. af st. A-stammar o. sv. m. angifvits för 
Obott. (Närpes), Härj. ock Jämtl. (-«n i assim. svaga), samt 
Hels.; eller i det -en, som bildar bst. pl. af ord med ob. pl. -er uti 
I-stammar m. fl. i Öbott: iHyyen vännerna, Jlgeparen skeppame; 
af alla fem., utom st. kons.-stammar, i Vbott. ock äfvenså i 
Nbott., här ntan hänsyn till ob. pl.; af alla fem. (st. kons.- 
stammar?) i n. Angm. ock st. m. I-stammar (stundom -in) i Härj. 
o. Jämtl.; eller i bst. pl. -an (-^n) af st. f. med vokalstam ock af 
sv. f. från Härj. o. Jämtl.; eller i Hels. -an -en i f. Sannolikt 
bör det e(r)n, som i Särna skall vara den allmänna ändeisen f5r 
bst. pl. m. o. f., tolkas som -e^j. Ej samma anledning finnes att 
vänta ett n i de st. kons.-stammaities bst. pl. -ren: fottren, 
handren o. s. v. i Nyl., Öbott, Vbott. o. UppL, eller i samma 
ords ock formers 'n i Jämtl. o. Härj.: föttX h&ndX J6tt'n 
getterna, dötfn döttrarne. Säkert postdentalt är -n i Värml. 
(Fryksd. m. fl. st.): f^gg^gn, sakgn, grannan, jäntan o. s. v. (jämte 
det sällsyntare -ane). Är det så, att Nyl. öfver hafvud ej har 
några snpradentaler, så måste man antaga, att I-stammarnes 
-erna värkligen där har postdentalt n. Många mål hafva -ana, 
-ena o. s. v.: Västm. i Norbärgsmålet (ock delvis i Skinnskatt. 
o. Ramsb.) säkert gå^a^e gårdarne, kväUaije kvällarne, gruvu^^a 
grnfvorna, flikkuija flickorna o. s. v.; i Ramsb. ege^a ägorna, 
fiyiefja skidorna; Kopparb. däremot i Grythyttan o. Hällefors 
ntan tvifvel blott -n-. Oviss är åter tolkningen af de för Uppl. 
angifna 2:dra dekl. -ane, l:a dekl. -one (»kring Mäl.»), -ena (del- 
vis i Rosl.); af Pargasmålets karana karlarne, krukona krukorna; 
mindre af Värml. -ane -ene (Jösse h. : handskene, tösene o. s. v.). 
Däremot har man n med rent bortfall af r i estsv. (Rågöarne 
o. Wicht.) m. biana byarne, fotona foglame, skrugwena skruf- 
vame m. fl., f. hä^^ana skuldrorna, ha^wena harfvarne, skio^ena 
skjortorna, tuguna repen o. s. v., n. Uusina Ijnsen, sätina 
stolarne (ob. -ir) o. s. v.; likaså i Nyl. steinana, oksand, 
tiggarena, brudana, yglowa, finuna; ock i Bob. (Sörbygden) hästane, 
navane, märkena markerna, ståvene stugorna, artene (sg. arta). I 
somliga mål är bst. pl. = ob. pl.: så på 6otl. icke blott for m.: 
sårkar gossar -ne, fotar ft^tter -na, ock f.: äjar öar -ne, galtar getter 



i 



38 LUNDELL: LAN08MÅLSALFABETET. 28 

-na, rogar roiVor -na, utan ätVen för n. på vokal: vitnar, äplar o. 
8. v.; i dalmålet (Alfd.) för m. o. f.: kallär karlar -ne, gassar 
gossar -ne, fotar folar -ne (jämte former på -a, -å utan r), käl- 
lingär kärringar -na, kullur flickor -na o. s. y., samt enstaka n. 
ågur ögon -en; i Öbott. blott för sv. f.: bryddjor bryggor -na, 
gröbbor flickor -na. När. (icke Lerb. o. Godeg.) bar i m. o. f. med 
ob. -ar bst. pl. -ar: drängar, märgr, gubbar; liknande former {-gr 
1. -gr) har äfven sv. Västm. (Nora, Linde o. delvis Ramsb.), 
ock förr skall äfven för sv. f. där funnits en motsvarande form 
{or 1. or?). Utan n äro också bildade de st. kons.-stammarnes 
bst. pl. tändri o. s. v. i Estl. (Råg. o. Wicbt.) ock Södt. (h vilket 
senare äfven har smedri smederna, sönri sönerna, samt af ord på 
-are (-are) t. ex. tenäri); föttra, nättra o. s. v. i Västm. (Ramsb.; 
i Hjulsjö åter föttera, händera). Ändeisen -era är i Ögötl. 
(med nö. Smal.) ock på ÖL, Vgötl. (ock de delar af Smal. o. 
Hall., som hafva Vgötamål), När. ock i allmänhet Södm., v. 
Västm. (Nora, Linde), Värml. o. Dalsl. den regelbundna ändei- 
sen i bst. pl. för ord efter l:a ock ä:e dekl., i Uppl. blott för 
ord efter den senare; i När. utsträkt äfven till tvåstafviga n. 
(dlker dikera o. s. v.); i vissa delar af Värml. (kring Karlstad 
o. Kristinehamn m. fl. st.) ock Västm. (Karlskoga o. Hjulsjö) 
ock trol. äfven nordligaste delen af Boh. utsträkt jämväl till 
Å-stammar ock sv. m., så att alla subst. där hafva -er -era: 
hästera, gossera, skräddrera o. s. v. Sistnämnda ord hafva eljes 
i svea- ock götamålen -a (äfven Dalsl., Södt. o. s. v.) utan 
både r ock n: hasta, näla, gubba o. s. v., ock så äfven i n. 
Angm. ock Estl. (med vissa undantag); hvarmed kan jämföras 
bst. pl. -o af sv. f. i RosL, Södt. ock Rekarne. Om mot- 
svarande former i sydsv. mål se under /t. 

På ett tidigare r beror antagligen ^ i bst. pl. af adj. i 
s. Angm. (Multrå): dä store^ de store, gam^e^j, dä mreti m. 
fl. Så kan möjligen äfven tolkas samma måls komparativ- 
ändelse -e^e: gam^e^je äldre, like^e bättre o. s. v. (äldre -ame?). 
För n. Ångm. uppgifvas som motsvarande former -ene i goene 
bättre, vakkrene vackrare o. s. v.; för Vbott. »understundom» i 
Nysätra o. s. därom -ene, i Skellefteå -ane, i Kalix -an: rettene, 
rettane, rettan rättare, hvari möjligtvis kan dölja sig ett ri. 
Öbott. har också komp. utan omljud på -an: rik rikan o. s. v. 
I superi, har Värml. (Fryksd.) -^l för -ast, förmodligen med 



29 KOKSONANTER: ?-SUPRAD£NTALER. 39 

komp. T äfven ingäende i saperl.: k^okQ^^, styvQ^^ o. s. v., på 
samma sätt som i de öfver alt vanliga formerna ytte^f^ öve^^^, 
nede^; m. fl. Blott en ytlig likhet med dessa bildningar hafva 
superi, vaka^l vackrast o. d. former (Högsby i Ealm. län). 

.Slatligen värkar r äfven i sammansatta ord öfver från 
ft>rra ledet till det senare ock från ett föregående på ett följande 
ord 1 satsen (yttre sandhi). 

Sapradentaler framkallas också af I på samma sätt som 
af r, så nämligen att It Ii h In öfvergå till t i ^ ^ ^'^^^ 
möjligen II l^ l§ In med I som ett otydligt vokaliskt förslag 
t^re supradentalen. Under förutsättning att i är kakuminal, 
bildad med tungspetsen riktad rätt uppåt mot gomtaket, skulle 
man naturligtvis vänta sig kaknminaler som följd af dess assi- 
milerande invärkan, således ^ d s, v, eller U Id Is, In. Sanno- 
likt förekomma också flerstädes sådana af J, frambragta språk- 
ljud, genom sitt högre läge skilda från t ^ ^ %- ^^^^ J^S 
alt för sent blef uppmärksam på denna skillnad, kan jag med 
någon grad af säkerhet endast för n. Kalmar län (Döderhult) 
konstatera den samtidiga förekomsten af r-supradentaler ock l- 
kaknminaler. En skillnad mellan två slags Dsupradentaler» af 
olika höjd är mellertid, oberoende af mina iakttagelser, an< 
märkt äfven för Boh., ehuru icke alldeles med samma fördel- 
ning som den af mig iakttagna. För öfriga mål antager jag 
tils vidare, att både r ock { gifva upphof åt supradentaler; i 
många göra de säkert så. 

Förekomsten af ?• supradentaler är naturligtvis topografiskt 
ock i orden stängd inom samma gränser som det alstrande 
ljudet själft, hvarom mera nedan (s. 48 f.). Här antecknas 
blott i allmänhet, att de tillhöra de norrländska samt svea- 
ock götamålen. Gotl. ock Nyl. sakna I ock hafva sålunda 
icke häller några (-supradentaler. För Rågö- o. Wichter- 
paimålet i Estl. uppgifves, att (d (n icke öfvergå till ^ n. 
Kvarstår alltså (, måste likvist af fysiologiska skäl det 
följande d n blifva ^ % om icke d n, så att man åt min- 
stone ikx kä?^ käril, ml^ sålde sålt, stiö^t^ stal stulit ock 
bst. sg. WiYi fogeln, \Alri hälen, mlvi phoca, lika^t; nyckeln, 
stivä?^ stöfveln; likasom jag måste förmoda, att manisamma 
mål har \iA§§\ halsen, ga?^ gammalt, snarare än ha^'n o. s. v.; 
äfvenså ^l verst, \A§1 bröst, gå(^'^ gården, ^^t\ porten, i'^i\ 



40 LUNDELL: LANDSMALSALFABETET. 30 

jorden m. na. ock icke Tå^t o. s. v. Under hvilken form ?t 
i allmänbet förekommer, är icke upplyst: utom det nyss om- 
talade ga^t med I i behåll finner jag blott antecknadt ordet 
gå^ gult med I förloradt. I Öbott. (Närpes) är ^ för Id »jäm- 
förelsevis sällsynt»: vanligen uttalas 1 ock d hvart för sig ock, 
att dömma efter ex. hald håll hålla, s^ld såll sålla (bredvid 
^0(1 köld, b&<jj böld), som Id; liri fins blott i ordet gamaf gam- 
malt. I dalmålet kvarstår, såvidt jag funnit, 1 före t d n ock, 
åt minstone stundom, före s; före t d som 2, t. ex. telt helt, 
sala sedd salt sälja sålde sålt, ststpla ststplt skölja sköljt, 
bueld'n bölden, så äfven i dsa hälsa, men o§\ halsen. Där- 
emot har jag hört aVti aln, muVti moln, tstVri kilen, syVti 
sylen, stueVfi stolen, spmVii spegeln, fugaVfi fogeln, om icke 
rent af aVn o. s. v.*), samt s^uel§-fuefn stolsfoten med I 
starkt utp^ägladt. Från Öl. (Resmo) anser jag mig hafva hört 
kakuminala t n ock kanske d (jfr s. 47), men däremot supra- 
dentalt ^ i hal§ hals, stal^ stals impf. pass., stgl^- gen. i sam- 
mansättning af stoL Slutligen påminner jag om att it i Hels. 
öfvergår till ^l (s. 42). 

Likasom r ock i samma fall som detta, värkar I öfver 
från stam på böjningsändelse; ock värkar, liksom r, äfven ofver 
ett 6 i ptc. o. sup. af st. verb, samt i bst. sg. af subst. o. i adj. 
på -en, i hvilka fall det förlorade e plägar ersättas af sam- 
mansatt aksent på rotvokalen, t. ex. stufi stul stulen -et, saii 
salen, hel kolet, gåfi gal galen -et (eller kanske -n -t), stel 
stället (Vgötl.) o. s. v. — möjligen med någon kvalitativ väx- 
ling i vokalen (kanske stuhi o. s. v.), i hastigt uttal stuii o. 
s. v. med enkel aksent, någon gång kanske stul^ri o. s. v. — 
I värkar äfven öfver på andra ledet i sammansatta ord ock 
på följande ordet i en sats (yttre sandhi). 

För de af r ock I upptagna områden^) gälla med ofvan 
gjorda inskränkningar följande ex. Jag tecknar, som förut 
(s. 34) är anmärkt, öfver alt ensamt I <l ? I H» 

^) Alla dessa ex. från Våmhus. Från Orsa har jag blott tweiVfl 
tvålen. 

^) Därmed är naturligtvis icke sagdt, att hvarje enskild form skall 
öfver alt förekomma. Det bör anmärkas, att tillgängliga uppgifter från 
Vbott. äro något knapphändiga. I Haparanda finnas dock med säker- 
het r-suprad. liksom i sydligare mål. Medp. o. Gästr. antager jag 
of verensstämma med angränsande landskap. 



J 



31 KONSONANTER: T- OCK t-SUPRADENTALER. 41 

Il il ärt, Bljjä; stjärt, fof fort, sva; svart, skjo^a skjorta, hjä^a 
hjärta; lä? lärft; — bo? (böra), jo? (göra), lä? (lära), hö? 
(höra), hy? (hyra); inä?e ma? (märka), stä?e sta? (stärka); 

— sooke? sockret ; sna? snart, sto? stort, su? surt, vä? vårt, säke? 
säkert; mö? mörkt, ska? skarpt, va? varmt; — fö?al förtal; 
sva? (svälja), ma? (mala), fö? (följa), ta?e ta? (tala); jä?e jä? 
(hjälpa); — bo? bordet, sege? seglet, svage? svaflet; ha? halt, 
sva? svalt, ga? gnlt, garna? gammalt; ha? hälft, ^ä? själft; 

4,1 1h)<^ bord, o<^ ord, vå(/! vård, hå<? hård, vä(?e värde, fi<^i(g) 
färdig ; — bO(;fe borde, jO(^e jo<? (göra), lä(?e lä<? (lära), hö<?e 
hö<iJ (höra), hye^e hy<^ (hyra); — va<;fa8 hvardags; 
bör? böld, kö(^ köld, stö^^ stöld; — 8va(;Je svac? (svälja), maqfe 
ma(? (mala), fö<?e fö<? (följa), skö(^e skö(? (skölja); — härdas 
helgdags; 

§'. la^ Lars, fo^ fors, ko^ kors, fä^k färsk, stackars stackars, tö^? 
törst, bo^? borst; hö/? hö^?a hörsel, y/? y^?a yrsel; — bä^ 
bärs (bära), gö^ görs, hö^ hörs, tö^ törs; — å^ års (år), pa^v 
Pärs, mo^ mors (moder); fö^? först, sto^? störst, vä^? värst; — 
u^^äkt ursäkt, förvar försvar, nä^ynt närsynt; 
ha^ hals, iB^ing föl; — sta^ stals (stjäla), afky^ afkyls; — 
sto^ stols (stol), ä^ åls (ål), ö^ öls (öl); hä^må? helgsmål; — 
kä^äng kålsäng, ko^?i(g) kolstig; 

?: 80? so?a sorl sorla, mä?a märla, pä?a pärla, ä?a arla; 

•j: ba^i barn, ga»j garn, ko^ korn, ho^ horn, bjö^ björn, spjäija 
spjärna, stjäla stjärna, su^a surna; — hamjna?^ hammaren, 
vintet^ vintern, skomaka^j skomakaren; 
ai^ aln, mo% moln, sva^a svalna, kö>^a kölna, må^^ing målning; 

— nyokwj nyckeln, foge^i fogeln; game^ gamlen (den gamle). 

Supradentala t i ? I K kunna uppkomma på många andra 
sätt än genom r ock 1. I ett eller annat mål träffar man så- 
dana i enskilda ord i st. f. postdentaler, utan att man därtill 
lätteligen kan se någon anledning ^). På sådana enskilda fall 
kan jag icke här inlåta mig, utan nöjer mig med att anmärka 
deras tillvaro. Däremot skall uppmärksamheten fästas vid 

') Hos enskilda personer ock tillfälligtvis kan man också få hora så- 
dana ljud. Jag har råkat personer, som genomgående brukat supra- 
dentaler, utan att vara medvetna om någon skillnad från det vanliga 

språket >jq Ifpker vt lalar allt pa <?« ^ä?c?»j> hette det. 






42 LUNDELL: LANBSMÅLSALFABBTET. 32 

vissa grapper af ord, i h vilka snpradentala språkljad före- 
komma på annat sätt än som vikarier för r ock {. 

I fSljd af en invärkan fnllkomligt jämförlig med den af 
T ock { på t d s 1 n, öfvergå i allmänhet efter t i ? H P^^^' 
dentaler till saptadentaler. Åtskilliga ex. äro redan anförda : 
V^t% Q?\i ^§U ^äoke^;, rike^*; o. s. v. På samma sätt får man 
gen. sg. ä;^ ärts, sookef^ sockrets, \xs^§ bords, fogef^ fogelns; 
bst. sg. sljä^^f^ stjärten, ^\ib^\ stölden, l(i§\ forsen, \ia§\ halsen, 
bjöij'9j björnen, t. o. m. li^fit värdet, i&4fi? hördes, kanske 
svafja; svalnat^); vidare Qiv nedan om Multråmälet) grii^^^e grii^; 
grinade grinat, sy^^t^es syntes, sy*^^ syns synts, ga»^^* garns, 
re*^^ rent o. s. v. — Vid sammansättning värkar ^ <2 ^ % i 
slatet af första ledet på begynnelseljadet i det andra, om 
detta är mottagligt för sådan invärkan. 

I Härj., Hels. ock n. Uppl. öfvergår r före p k till 
^, hvadan t. ex.: va§p varp (Härj.); to^p torp, ko^p korp 
(Hels.); kva^kM k varken bst. sg., ma^k mark, tw^k turk, sta^k 
stark (Härj.); sta^k stark, va^k värk, säcken särken, ma§ke 
märke, f^s^ka kyrka (Hels.). I Härj. (Linsäll) har man samma 
öfvergång äfven framför J: kva§Jfny ma^J^s^ ^^f}\ va§J^'n bst. 
sg. af kvark, mark, turk, värk, va§J§^ värka (jfr ^/^ s. 59). 
I Jämtl. (Offerd.) har man icke blott regelbundet §p ock 
§k^ utan i några fall §1 (i st. f. l)\ kå§l karta, fa§l fart, 
men fol fort, jål hjärta, vol vårta, §al stjärt m. fl., ock så 
alltid vid böjning *); äfven för n. Uppl. har man uppgifvit §l, 
I Hels. uppträda ii; ock ^t båda under formen ^{y sålunda: 
sva§l svart, ho§l bort, ko§l kort, ji^ra jole jo§l *) göra, hqra A^te 
h0§t (höra), J^fsra J}0lB S§0H (köra); f&lja f&ljde fe,si (följa), 
^aljde ^»^; (skölja), svälja svaljdQ sva^l (svälja), men smalt o. s. 
v. (Årbrå). Det förtjänar undersökas, om man icke möjligen 
har f^% §Bs,t, svas,ii. Jfr r (s. 44). 

Med hänsyn till § (l ock 1) ha vi slutligen att märka dess 
(eller deras) mer eller mindre sannolika förekomst i ljudför- 
bindelserna si st sv sm sn, samt dess uppträdande som J-ljud 
motsvarande skriftspr. q slj sk^ De först nämnda Ijndförbin- 

^) Jag har t. o. m. bort J0^l§ EjÖrdis af en stockholmare. 
^) I Jämtl. öfvergår rk stundom till § (s. 43), hviiken öfvergång 
väl är förmedlad af ett tidigare §k 1. §J^, 

') Jag har eg. skrifvit ^ i sup. af detta ock de följ. verben. 



33 KONSONANTER: 8DPRADKNT. ^. 43 

delserna, äfvensom J för hj, behandlas i ett sammanbaDg 
längre fram. Här fäster jag mig vid ^ som egentligt s. k. 
J-ljnd. De äldre Ijadförbindelsema si sti sk^ hafva i de 
svenska målen ntvecklat sig på många olika sätt ock i olika 
mål hunnit olika långt på de vägar, på hvilka de röra sig. 
Inskränka vi oss för ögonblicket till de mål, i hvilka de sam- 
mansmält till ett enda ljud, så hafva vi ändock en mångfald: 
^ f j. J-ljuden ntgöra öfver hnfvnd den svåraste pnnkten bland 
konsonanterna. Det blir en uppgift för senare undersökningar 
att afgöra, hvilka mål som hafva det ena eller andra af dessa 
J*-]jnd. Jag har funnit § i Nbott. (Hapar.), Jämtl. (Rag. o. Offerd.), 
8. Ångm. ock När. I dessa mål uttalas rs i kors törs, sj i qu 
qälf qö, sig i stjärna stjäla, sk i skilja sken skära, slq i skjorta 
skjuta, på fullkomligt samma sätt; äfven i Värml. ha dessa ord 
samma J-ljud, uttaladt med tungspetsen, men denna kommer 
högre upp än i de först nämnda målen, ock man skrifver följ- 
aktligen s, (jfr s. 47). I alla dessa mål kan man altså 
omedelbart efter hvarandra, utan att tungan ändrar läge från 
det ena ordet till det andra, utsäga två sådana ord som kors 
qn, kors skära o. s. v., alldeles som om man hade korsu, korsära; 
ett försök som icke lyckas i de mål, hvilka äga /eller ^. Man 
bör kunna antaga, att de områden, som ligga mellan de ofvan 
nämnda ock som utbildat ifrågavarande ljudförbindelser till 
J-ljud, äfven hafva §\ således bland de af norrländska mål 
npptagna områden, för hvilka uppgifter finnas: Nbott. o. Vbott. 
i allmänhet samt Rättv. i Dal. för q; Nysätra o. Löfånger i 
Vbott., n. Ångm., Medp., öfriga delar af Jämtl. (Frösön, Fö- 
linge) utoqi Ström (s. Ö8, 59); Funnäsdal (blott ett ex.: sjöte 
skjuta), Ytter-Hogdal o. Älfros i) i Härj., Hels. (Delsbo o. 
Arbrå), Leks. i Dal. samt Västm. för sj stj sk^ I de få sv. 
ord, som hafva J-ljad inuti, har man tydligen att vänta samma 
ljud som i början af orden. Från Jämtl. (Rag.) har jag an- 
tecknade Tip§a rysja, la§& strö subst. På Frösön i Jämtl. »för- 
mjukas» sk äfven i in- ock utljnd, t. ex. fissj flsqen fisk -en 
(jfr §j 8. 58 o. sJ} s. 59). Enligt samma källa öfvergår på 
Frösön ock i Ström samt i Fölinge rk till n^ {§ eller r^), t. 

^) Den äldre formen appgifves i Älfros Bom i öfriga delar af Häij. 
vara jy^, som nn häller på att hos de yngre blifva J*-ljud, kanske /? 
Jfr ^J (8. 58). 



44 LUKDELL: LANDSHÅLSALFABETXT. 34 

ex. ser^ särk, iiLee(r)sj märke, Ijörqtalje kyrktaket; i Fölinge 
icke i gammalt utljad hvadan t. ex. sark, i Ström icke i pl. 
bvadan t. ex. seerk särkar. Från Offerd. har jag: sa^k bst. sa^\ 
särk, va^h bst. vafn värk, ma^k bst. ma^a mark, må^ bst. mo^e 
märke, få^ bst. /ii^e färskt kött, J^é^ bst. J^&^^a kyrka, samt ask 
bst. a^\ ask (låda). Jfr / ock }. 

Utan synbar anledning uppträder i s. Angm. (Maltrå) fi 
i regeln efter alla långa vokaler: ftti iin, d^^e dyna, &vyfi 
svin, ie*i ben, gran, S^an, gri^^i grön, åuti dun, vg^ van, trg^e 
ana, sa^^ son, hon bon (pron.), larori bron bst. sg., d^f^e bullra, 
trati från, la^^e låna, ai^ bst. sg. af å; vidare i tvåstafviga 
ord på -an, t. ex. laka^^ lakan, Mmmat^ hemman, skratta^j skrat- 
tande, söska?^ syskon fämtaq, atai^ o. s. v; slutligen i supraden- 
talgrupperna n^ ock fi^l, t. ex. höfj^ höns, må^j^ Måns, vre^^^k 
hingst, grö^j^ke grönska; ii&n^t ^änst, korint konst, oi^fa onsdag. 
At . minstone efter lång vokal står n likaså i n. Angm. 

T, tonlöst r, finnes i s. Ångm. (Multrå) före p f k, t. ex. 
tarp torp, jarpe hjärpe, ski^rpe skorpa; dyr/^en dyrken, bur- 
/?en burken, mar/^e märke, stary^e stärka; dyri, \mrk, Igör&e 
kyrka, stark stark o. s. v.; äfven i sammansättningen härX;ar 
duktig karl. — Vid hastigt uttal förlorar r ofta när ock hvar 
som hälst tonen i slutet af ord, i synnerhet efter tonlös explo- 
siva, t. ex. vänstr, hogr som kommandoord, fönstr; eljes vänstV, 
fönsf r, mera sällan vänster o. s. v. T. o. m. efter vokal kan 
T förekomma, om ordet uttalas mycket kraftigt. Stundom 
är blott senare delen af r i sådana fall tonlös. — Jfr ^ före 
explos. (s. 42) samt X ock n (s. 31). 

r, uppsvenskt r, med tungspetsen lyftad mot tandrötterna 
ock vibrerande, är, några fk ord i Rågö- o. Wichterpalmålet 
samt individuella fall undantagna, det uteslutande i alla ställ- 
ningar förekommande på båda sidor om Östersjön från ock med 
Obott. ock Nbott. ned till ock med Södm., När., Värml., Dalsl. ock 
Boh. samt i åt minstone Stranda o. Handb. h. i Ealm. län (Döder- 
hult) ock på Gotl. I Ögötl. ») åter, Vgötl. från ock med Vadsbo 

^) Från de nordligaste häraderna: Aska, Finsp., Bråbo o. LÖBings 
har jag inga uppgifter; men väl från östkind, Gullbärgs» Dals, Ydre ock 
Kinda. Inuti ord efter kort vokal (morra, SUTTa etc.) uppgifves för 
Ostkind, Kinda, Ydre samt N. Vedbo o. Aspeland, att äfven r mer eller 
mindre ofta förekommer. 



35 KONSONANTER: SUPRADENT. T r. 45 

ned till ock med Kind, i nö. Smal. (Aspelands o. N. Vedbo h.) 
samt nv. delen af Västbo h. har man r i in- ock utljnd så väl 
före som efter vokalen ntom som långt i slatet af ord eller före 
vokal, ^ däremot i detta sista fall ock i början af orden, således: 
l)riiiiia, tröja, vrida; torp, björk, sörja larm; mor moder, mer, 
ler, smör, nnger ung, tnnger tung; öra, myra, lära o. s. v.; men: 
^öd, ^ida, /iöra, ^ygg; mo/ta morra, su/ta surra, be^e herre, viU 

0. vä/ie värre. Från förekomsten af r-supradentaler i Himle h. i 
Hall. kan man sluta till, att r äfven där förekommer, för- 
modligen i samma ställningar som i Vgötl. På 01. (Resmo) 
förekommer kort (enkelt) r icke i utljud, nytt eller gammalt, 
icke häller före t d s I n, utan är i dessa fall antingen bort- 
fallet eller vokaliseradt (jfr under /t); men väl långt i utljud, 
t. ex. var värre, J^år kärra, hår herre, mur murad mur morra 
-ade -at o. s. v., samt kort i alla andra ställningar, t. ex. rq 

1. r0a röd, vra vrå, ler%a lerig, skvala sJcvälrad skvala skvallra 
-ade -at, raera raderna, stdera sidorna, torp torp, larm larma, 
varj varg, burk burk o. s. v. Jfr öfver hufvud ^. 

I afseende på förekomsten af r i målen jämförda med 
skriftspr. förete sig följande egendomligheter. I verbet är prses. 
sg. = pl. utom på Gotl. som åt minstone i st. verb kan hafva pl. 
-e, i estsv. (Rågöarne o. Wicht.) o. älfsborgsmålet i Vgötl. som 
stundom hafva prses. pL -a (någon gång äfven När.), i Nbott. 
som har prses. pl. = inf. (d. v. s. på -a -i, eller utan slutvok. 
med cirkumflex), samt i dalmålet som på sin höjd har 3 pl. = 1 — 3 
sg., ock i vissa andra fall Vgötl. (jfr m o. d q. 23 o. 25); h vadan 
r i allmänhet finnes eller saknas i prses. pl. alt efter som sg. 
har det eller icke. St. verb sakna änd. i press. sg. (o. pl.), som 
altså är = roten, uti hela Vbott., n. Ångm., Jämtl. o. Härj. samt 
i det eg. dalmålet (med Särna o. Rättv.); Hels. har blott -e. 
Allmänt sakna verb (så vida de icke äro A- stammar) med rot 
på 1 r böjningsändelse i prses. ; i Öbott. är det samma fallet med 
dem på n s, på Ootl. äfvenså/ Gotl. samt Worms o. Nuckö 
uppgifvas för öfrigt hafva -ur, dock gäller väl detta på Ootl. 
blott Fårö, medan eljes ar synes vara det vanliga i alla verb; 
öfriga mål (norrl., svea- ock götaraål med Bob.) taga, så vidt 
jag vet, -er. Enstafviga verb på vokal, antingen de äro st. 
eller sv., hafva, så vidt uppgifter finnas, öfver hela området 
för r, praes. ind. -r; dock undantagas för Härj. några få (: f& 



46 LtHKDELL: LANDSMJLlsaLFABETET. 36 

fär, dft slår, je gifver, sje ser). Sv. verb af 2:dra koDJ. hafva 
-e i Härj. (Hede äfven -a) ock Hels.; så äfven i Jämtl. delvis, 
men vanligen blott roten med sammansatt aksent; för öfrigt 
(målen på andra sidan Östersjön, Särna i Dal. samt svea- ock 
götamålen, jämväl Västm., Värml. ock Boh.) -er, hvilken ändelse 
i Estl. (Råg. o. Wicht.), Medp., Särna, Västm. (Eopparb.) ock 
Värml. sträkt sitt välde äfven till verb af l:a konj. (A-verb). 
Dessa senare verb visa för öfrigt på Gotl. ock Runö, i Nyl., 
Pargas o. Öbott., i När., Vgötl. ock Boh. -ar, i Södt. -är ock 
i Ogötl. -ar, dock säkerligen icke i hela landskapet. Däremot 
slnta de på -e i Hels. o. Härj., ntom Hede som har -a; Jämtl. 
har i Bärg o. Rag. -e, men ersätter för öfrigt detta -e med 
cirkumflex. I dalm. hafva både l:a ock 2:a konj. -är (Orsa -or?). 
I hela Vbott. ock i n. Ångm. sakna alla sv. verb ändelse (prees. 
ind. = roten) utom en del A-.verb, som hafva -a. — Hos subst. 
kvarstår det gamla nom. sg. m. -er i många mål i en del subst. 
af förklenande betydelse. I ob. pl. hafva i synnerhet Astam- 
mar ock sv. m. ofta förlorat r ock sluta på -a i Vbott, Ångm., 
Jämtl. i allmänhet (så vida icke -a 1. -e bortfaller, såsom pä Öl. m. 
fl. st. alltid sker), Härj., Hels., Vgötl., sv. Ögötl. ock nö. Jönköp. 1.; 
på -ä i mell. Ögötl.; på -e i Ovik. i Jämtl., ö. Ögötl. o. n. Kalm. 
län; på -o liksom pl. i allmänhet af alla kön på Runö: hvar- 
emot -ar är i behåll i några ord af Rågö- ock Wichterpalmålet, 
ock för öfrigt på Gotl. (jfr s. 37), i finnl. mål, i Västm., i Rättv. 
i Dal. (-är?), i När. ock Boh. (K ville o. Sörb.); -är i Dal. 
(jämte -a -å; jfr. s. 38) ock Södt.; -er på Rågöarne o. Wicht. 
(vanligen), i Bärg, Stug. o. Rag. i Jämtl., Medp., Särna i Dal., 
vissa delar af Värml. samt nordligaste Boh. Anmärkningsvärda 
äro formerna -arer (sg. -ar) i Öbott., -rer med bortfall af föreg. 
vokal i Värml. af ord på -are. Sv. fem.' hafva -ur (vanligen 
dock st. former på -ar -er -ir) i Rågö- o. Wicht.-målet, -or -ur 
i Nyl., -or i Pargas o. Öbott., pl. = sg. eller -er i Vbott., -er 
i n. Ångm., -or (sr) i Härj., -o -u (-e -a -er) i Jämtl., -ur i dal- 
målet (jfr s. 38), -e i Hels., -ur i Västm. (äfven -er -or -or), Rek. 
ock Södt., -er i Uppl., När., Ögötl., Vgötl., Värml. ock Boh. 
Ord efter 3:e dekl. få i allmänhet -er, utom i Delsbo som har 
-e(?), några ord i Härj. som hafva -ir, samt kons.- stammar på 
Råg. ock Wicht. som hafva -r. Ob. pl. n. på -ir är regel i det 
sistnämnda målet, -er -r undantag; Öbott. har stundom diljer, 



37 KONSONANTER: KAKUMIN. t d S, n. 47 

neter o. s. v., När. ock Nora i Västm. regelbundet pl. -er 
af tvåstafviga n. på vokal. I Bättv. i Dal. uppgifvas t. o. 
m. alla neatra hafva ob. pl. -er: harg pl. harger bärg, om pl. 
omär bom, spöl pl. spöler spel, tongöl pl. tunglär måne o. s. v. 
— Adj. har i gotl. ännn oftast sina gamla ändelser: randar 
rand rytt (ratt) röd, nöiar nöi nöit ny, söitar söit söt, maktngar 
-ug -n(g)t mäktig o. s. v.; på Rågöarne -er -a -t pl. -ir -er — , 
t. ex. kwasser -ssa -st pl. kwassir -sser -ss hvass; dalmålet 
(Alfd.) i pl. m., f. o. n. digrär tjocka, roligär o. roli, skalugär 
o. skala o. s. v. För sg. m. (o. f.) uppträder ändeisen -er 
godtyckligt i Nyl. samt synbarligen alla svea- ock götamål; 
tämligen vanligt är -nger -iger. — Till sist anmärkes, att en- 
ligt uppgift d efter själfljud i in- ock ntljud i Kalixmålet 
plägar öfvergå till r: dåran därifrån, leir skogskant, mer med 
snbst., spåra-trour spadskaft m. fl. (jfr tillägget). 

Kakuminalema i d s. n förekomma, som redan är nämndt, 
i n. delen af Kalm. län (Döderb. Högsby) som ersättning 
för (t H ts (n, i det man där hör en tydlig skillnad mellan 
af r ock af I framkallade ersättningsljud: de senare ligga be- 
tydligt högre, ock tungspetsen kommer vid deras bildning upp 
mot gomtaket. För denna ort ock de andra ^), som möjligen 
hafva samma företeelse att uppvisa, skrifvas altså de förut 
gifna ex. på (-supradentaler i stället med kakuminaltecken: 
svat svalt af svälja, h^^ helt; madQ malde, hädas helgdags; 
f^& väsnas (färdas- *&h)] af** aln, stér^ stolen. Om den fort- 
satta assimilationen i detta fall (jfr s. 39 o. 42) åstadkom- 
mer kaknminaler eller supradentaler, har jag icke iakttagit. 
Från Kesmo på Öl. har jag trott mig höra haU hårdt, svali 
svalt, gol^ gult o. s. v. samt aln aln, stuln stulen, ståln stolen, 
nekeXvs nyckeln, htmeXn himmeln; möjligen svald svalde jämte 
svald. I sup. har jag hört It^ köld åter heter J^idl o. s. v. 

I Värml. (Fryksd. o. Alfd.) frambringa enligt uppgift 
både r ock { kakuminaler. För Värml. har man altså att i de 
ofvan gifna ex. på r- ock 7-supradentaler öfver alt utbyta I ^ 
^ fl mot ^ d & Pf. För rl bar man däremot {. 

Värml. har enligt samma uppgift äfven J-ljudet kakumi- 
nalt, således: su sju, s,alv själf, s,(^ stjärna, s,tn skina, s,ut 
skjuta, SQt skjorta, o. s. v. Jfr ^ som J-ljud (s. 43). 

*) Jfr om Boh. 8. 39. 



i 



48 LUNDELL: LANBSMALSALFABETBT. 38 

X förhåller sig till I som X till I, men dess förekomst är 
vida mera inskränkt; först ock främst i allmänhet till de ställ- 
ningar, i hyilka I kan förekomma. S. Ångm. (Multrå) har X 
regelbundet före p J^) k, t ex. ståJtpe stolpe, våÄjP hvalp, haXke 
halka, lisXke urhålka, bsXUq smutsig, foXk foXj^B fölk -et, hoXSfn 
balken. Från Rag. i Jämtl. har jag endast ex. med X före 1c 
ock y, men man bör naturligtvis vänta det äfven före^: mjoXk, 
foXk, baXk baXJfn balk -en, J^aXkce kälke. Jfr X (s. 29). 

ly s. k. »tjokt» 1, är icke helt enkelt kakuminalt 1, men synes 
väsentligen vara ett sådant. Tungans spets har näppeligen 
under hela tiden stöd mot gommen, ock han ändrar läge: det 
har sålunda något af r (r). Det förekommer dels i st. f. 1, 
dels i st. f. rd ock är mycket utbredt: i hela n. ock mell. 
Sverige till ock njed n. Hall. (Fjäre, Viske o. Himle h.), Vgötl. 
(äfven dess sydligaste del Kind), nö. Smal. (vid kusten t. o. 
m. Stranda o. Handbörds h.) samt Öl.; men förekommer ej på 
Gotl. Öster om Östersjön är det väl hemmastadt i Estl. ock 
Öbott. (Närpes) ock troligen i Åbo län, men finnes icke i Nyl., 
ock lär ej häller förekomma på Åland. 

Med förbiseende af mera enstaka fall förekommer I för 1 
i in- o. utljud regelbundet: 

1) efter lång vokal, med undantag af i ock vanl. y e, i 
slutet af ord ock före vokal, t. ex. vä^, slja^a; ö?, mjö?; gu^, 
fu^ing; sva?, ta?a; kol] snå?, må^a; stot, so?. I de mål, hvilka, så- 
som estsv., öbott., jämtl., härj., dalskan m. fl., hafva kvar ur- 
sprunglig kort vokal före kort kons., förekommer I under 
samma förhållanden äfven efter kort vokal. At minstone När. 
ock dalm. hafva ? äfven efter i y e, t. ex. ki?, di?e, tyle (När.); 
syl syl (Mora); oila tjuta, watla hvila, wtlad'n villig (Våmh.); 
ststl skölja (Orsa); J^tl kil (Leks.); k^?, hvt^a finnas äfven i 
Ögötl. (Ydre), det senare jämte sij i Vgötl. (Kind). Bland 
undantag skall jag blott nämna fryksdalskans bst. sg. af subst. 
på -1 med ersättningsförlängning i afledningsvokalen, t. ex. 
spe^jj^Z spegeln, äkBsl axeln, ock samma måls adj. på -al:, 
Wasal blåsig, Tce^f^nal regnig, motal motig o. s. v. 

2) mellan kort vokal ock följande labial eller palatal kon- 
onant (p m v j A;), således: yslIj), bjä?2>a, ha^m, å.lv älf, ka^t^ 



1) Jfr (förhöjdt) J^ s. 56. 



39 KONSONANTER: RAKUKIN. 1. 49 

kalf, Yå?;a, ta?; talg, fo?*, injöiÄa o. . s. v. För Södt. ock 
Närpes undantageB uttryckligen 1 efter i y e. I Hall. an- 
gifves öfvergången ske blott före m Y j. I mål, hvilka, såsom 
estsY., öbott. m. fl. ^), hafYa g kvar efter 1, uppträder äfYeu i 
detta fall ?, t. ex. olg älg (Rågöarne o. Wicht.), liksom också 
före g: k&lgg kärriug, Y&lgg YäUiug. För de mål, hYilka »för- 
mjaka» k äfYcn inuti ordet, har man I jämYäl före /, t. ex. 
tolJ^Q folket (Närpes i Öbott. samt Härj. 2); hYaremot de fall 
undantagas, då I såYäl före J som före p ock k förlorar tonen 
ock man får A (i s. Ångm. samt Rag. i Jämtl.; jfr s. 48). 
För Orsa i Dalarne säges, att »1 bortkastas framför Y k g, 
stundom äfYcn framför m ock s»; för Mora beter det, att »1 
ofta utgår framför m Y s k», ock som ex. anföras från 
Orsa: skonia skälm, åY half, kåY kalf, qöf själf, fåsn'n fal- 
aska, fok folk, tgåka kälke, suegå sYälja; äfYcn jåpa hjälpa, uep 
b valp; från Mora: måm malm, åm halm, bak balk, fok folk, 
ngok mjölk; från Älfd. äfven tåg talg, öf älf. Jag har frän 
Orsa: fok folk bst. fok 1. fots, mjak mjölk, szsv själf; från 
Våmh.: fuek fuetsQj men htcelk btcelts^n balk, samt ^opa hjälpa, 
men sMpad föll kull; från Rättv.:/^«?Ä;e kälke, fslk fslj^^ folk; 
från Leks.: J^Uka, bst. /^ä?A;en kälke, falk fsj^e folk, balk 
bgjfn balk, valk vajfn Yalk, m^B^lk mjoj^a mjölk 2). 

Före dentalerna t d s n har man under samma omstän- 
digheter också att tänka sig ?; men detta uppflyttar, såsom 
förut Yisats, den följande konsonanten till supradental eller 
kakuminal ock försvinner sedan mer eller mindre fullständigt. 
1 estsv. (Rågöarne o. Wiclit.), Närpesdialekten ock dalmålet 
är mellertid denna företeelse till sitt omfång mer eller mindre 
inskränkt, hvarigenom I kan finnas äfven före dentala språkljud. 
I det första målet öfvergå, heter det, Id In icke. It Is endast 
undantagsvis till i n t ?- ^^S ^^^ redan uttalat den för- 
modan, att man här har I före supradental (eller kakuminal) 
kons. (jfr ?-suprad. s. 39 f.). I Närpes uppgifves t för ?t blott 
i ordet gamma^, ock »1 o. d uttalas oftast hvar för sig». Om man 
för öfrigt har II (U) eller It, är mig okändt; äfvenså om Id i de 
fall, då icke ^ supradental träder i dess ställe, betyder Id eller 

1) Jfr g (8. 69). 

^) Jfr under f^ om höga dentipalataler (s. 56). 
Sv. landsm, N, B, L 4 



50 lundell: landsmAlsalfabetet. 40 

l^, I det eg. dalmålct förekomma, så vidt jag kunnat finna, 
med undantag af det enstaka ofriy inga ?-8upradentaler med 
förlust af {. Före t d ock s (med nyss nämnda undantag) har 
jag aldrig råkat annat än I, vid hvilket förhållande den föl- 
jande postdentalen kvarstår oförändrad. Före n åter har jag 
nästan genomgående hört ett väl utprägladt I, som uppflyttar 
den följande postdentalen till ^ (eller n). Alt hvad jag vet 
från Leks. o. Rättv. är, att man synes undgå ?d i impf. af verb 
som svälja, följa genom att behålla g eller j, samt att i Leks. 
I försvinner före (förhöjdt) J^ (jfr s. 56). 

3) efter labiala ock palatala konsonanter {p h m f v j h g ^\ 
jämväl då i afiedningen kort, ljudsvag vokal kommer emellan, 
således: pyi pläga, i??agg; fe?å, 6?ek; /^å, /Häoka; Ä;?ia, fc?ar; 
g^as, g:?o; — 8tajp?a, tajp?a; gru6?a, buftta; 8kraw?a, gatn?a; 
hyrta, krai;?a; häA*?a; hag?a, ög^a; krå^^ jä^^ig vacklande; hvilka 
ex. i mål med sammansatt aksent öfvergå till: stapel, liyi^e? o. 
8. v. lika med följ.; — stape?; grufte?; garna?, skrame?; kave?, 
skotte? skofvel; kaÄet, skaAie?; öge?, sege?; mage?, krage?; o. s. v. 
I ord af sista slaget, med mellanskjuten afledningsvokal, 
förekommer ? äfven understundom efter si akse? (jfr Jl- s. 76). 
För öfrigt är förekomsten af ? i dessa ord icke så regelbunden, 
att man ju icke träffar många af dem med 1. För Närpes- 
målet uppgifves, att -ä? förekommer efter p b k g ock delvis 
efter v, t. ex. stapä?, svamftä? svamla (prata), skoi^ä? skofvel, 
raÄä? slå dank, foga?, tuggrä? månskifte, men -ei efter m t Ij 
(d. v. 8. Jfj ock delvis efter v, t. ex. MmeZ himmel, Ijjete/ kittel, 
nytje? nyckel. Jämförliga med det sistnämnda har jag ntpj^yiln 
från Leks., n>J^il från Rättv., njpj^eiln från Rag. I Närpes fins 
äfven -u?: ak^? axel, bife? betsel. 

4) Man finner lätt, att ? i ofvan nämnda fall eg. är att be- 
trakta som regel, I däremot som undantag: ? f(5rekommer som 
kort 1-ljnd, öfver alt där det kan förekomma; undantagen vid 

•i y e samt vid dental äro grundade i de ifrågavarande ljudens 
bildningssätt, hvarigenom de endast med svårighet kunna sluta 
sig till hvarandra. Blott i ordens början är I regel, ock un- 
dantag från denna regel äro kända endast från Dalarne. I 
de tre socknarnes mål synes ? äfven i början af ord vara re- 
gel, ock åt minstone för Älfd. är det uttryckligen sagdt. Jag 
har visserligen fått några ord med börjande Z, men vågar icke 



41 konsonanter: kakuhin. 1. 51 

Yid dem fästa någon uppmärksamhet. Enstaka undantag kunna 
dock möjligen finnas. 

5) Slutligen är I i alla de mål, som öfver bufvud hafva 
detta ljud, äfven i Leks. o. Rättv., men icke i det eg. dalmålet, 
icke häller enligt senaste uppgifter i estsv., den regelbundna 
ersättningen för rd i ordstammar, t. ex. bo? bord, jo? jord, ffi- 
tas färdas, Qä?mg fjärding, M? hård, gä?e gärde. I trakten af 
Strängnäs ock Mariefred i Södm. skall denna öfvergång icke 
finnas. Eljes är det blott af dem, som göra anspråk på att 
icke tala dialekt, som man får böra bo^, J0(^, M<1 o. s. v. 
Äfyen i impf. af en del mera vanliga verb har man ?. Jag har 
från olika trakter antecknat: jo?e gjorde, bo?e borde, to?e torde, 
snio?6 smorde, kö?e körde, liö?6 hörde, t. o. m. Za?e (Rag. i 
Jämtl.). Från Dalsl. har jag här blott fått <2, från Boh. en- 
samt jo?e *). Jfr r-suprad. (s. 35). 

Någonstädes i Sk. har man trott sig finna ett kakuminalt 
r-ljud, v, bildadt med tungspetsen böjd högt upp mot gom- 
taket ock vibrerande. Detta ljuds förekomst inom Sverige är 
dock tils vidare mycket oviss. 

De tonlösa dentipalatalerna tjänstgöra som *'tj6"-ljud, ock 
de förekomma som sådana äfven i ställningar, där skriftspr. 
har tv eller ett på olika sätt tecknadt J*-ljud. 

J^ är s. k. »tje-ljud», rätteligen icke ett enda ljud atan, 
såsom tecknet visar, en explosiva med homorgan frikativa, 
motsvarande den vanliga skriftens 1j ock k' i början af 
ord, såsom de uttalas i större delen af Sverige, nämligen i 
alla norrl. mål med undantag af det eg. dalmålet ^), i Uppl. ^) 
ock Södm. utom Rosl. o. Södt., som i vissa fall hafva ki eller 
ti; vidare i Smal. utom nö. delen, på 01., i Kind i Vgötl., åt 
minstone på Oroast i Bob., i Hall. n. om Viskan ock s. om 
Lagan, Skåne ock Blek.; t. ex. /^äna tjäna, /^äxa tjära, /^ugo 
tjago, y^ook tjock; y^öpa köpa, /^äpp käpp, y^il kil,y^ortel kjor- 



*) I Boh. har man vanl. I eller t: hnl^, $^t% ^^t% •^^®'' A«^0, 
^»^, te^e, dessa senare från Sörbygden. 

^) Jfr t$ 8. 52 (o. 55). Leks. o. Rättv. hafva J^- ; äfvenså S«arna. 

') När en äldre upptecknare for Uppl. säger: »Ig ofta som kj» ock 
skiljer mellan detta ock tsj, vet jag icke, hvad han därmed menar. Jag 
har J^Opa, /?yv, J^^P fr&n Lofsta i örby hus h. ; likaså från Funbo i 
Raabo ock från Torstnna blott J^-. 



i 



52 LUNDELL: LANDSHÅLSALFÄBETET. 42 

tel; för skånska mål: J^ve tjugo , J^oba o. s. v. Från Rosl. 
(Bro) har jag fått /^ofe tjock, J^uta tjuta, J^ugQ tjugo, J^ur 
tjur, men däremot ti^ra tjära, ttena tjäna, vid hvilka jag an- 
tecknat, att begynnelseljudet möjligen är /; k^ synes aldrig 
blifva ^^, utan kvarstår som k eller Jf^ såsom äfven skall vara 
fallet i Södt., åt minstone före i y (jfr Jf s. 63). För hela det 
öfriga Södm. (Åkers h., Rekarne, Vingåker o. Jönåkers h.) 
bar jag samstämmigt funnit J^- för både Ig- ock k*- *). Äfven 
de finnl. munarterna hafva utan tvifvel J^ för tj (Nyl. ock 
Öbott). Ett värkligt tj torde ingenstädes finnas: något mel- 
lanstadium mellan h (Jt) ock /^ ligger åt minstone utom min 
erfarenhet, k före »mjuk» vokal öfvergår till J^ i Öbott. (När- 
pes) samt i Raseborgs västra h., Pernå h. utom Mörskoni soc- 
ken, ock Pyttis socken af Kymmene h. i Nyl. Däremot hafva 
hvarken estsv. eller gotl. något J^ för k*: k kvarstår som k eller 
J (jfr 8. 62). Estsv. behåller äfven h (möjligen Jt): tiokt 
tjokt, tiu tjuf, tield täcke. Möjligen finnes ett liknande uttal 
i Ström i Jämtl. (»Ijj kj olika ock hvarje beståndsdel separat»). 
På Gotl. åter har Ig blifvit ombildadt till /? eller J^ (s. 63). 

I dalmålet är J^ på väg att blifva ts. Man märker otvif- 
velaktiga spår af »jotering» (dorsal bildning); dock tror jag, 
att man snarast har att skrifva ts^)y följaktligen tsuv tjuf, ts^.na 
tjäna, tsQTQ tjäVa, ^^il kil (Orsa); tsilj tsynar korna bst. pL, istna 
kärne (Våmh.); frq tsy^rtson från kyrkan (Mora) o. s. v. En 
dylik benägenhet att öfvergå från y^ till ts visar sig äfven på 
andra håll: från Konga h. i Smal. har jag fått tstlj tsufa; 
i Oviken o. Bärg i Jämtl. uttalas Ig, hvarunder äfven inne- 
fattas k^, »nästan som ts». Jfr nedan s. 55. 

Afvikande från mellersta Sveriges tal hafva norrl. ock 
skånska munarter ofta öfvergång från k till /^ äfven inuti ord, 
både efter långa ock korta vokaler, ock det icke inskränkt 
till de fall, då en »mjuk» vokal finnes eller funnits därefter: 



^) tt (Jt) för Ig* på gruDd af uteblifven brytning, såeom man bör 
antaga vara fallet med Rosl. tlQraj finnes också i V bott. i t. ex. tiro 
tjära (jfr under t) ; ty för J^U är ganska vanligt i skånska mål ock före- 
kommer enstaka i andra mål (jfr under ^). 

*) Det står mellertid så på öfvergången, att jag i mina uppteck- 
ningar än brukat J^y än tSj mest dock det senare. 



43 DENTIPALAT. J^. 63 

äfven föregående mjuk vokal värkar stUDdom samma öfver- 
gång, detta dock, sk vidt jag vet, blott i Bkånskan. Bland finnl. 
mnnarter blifva Närpesmålet saint öst- o. västnyl. (se ofvan) 
k == y^ före mjuk vokal, antingen denna finnes i aflednings- 
eller i böjningsändelse: ptc. (snp.) o. adj. -in -i, imp. 2 pl. -in, 
pl. -er^) o. bst. art. -in -i hos snbst. i Nyl.; ptc. (sup.) o. adj. -in -i, 
bst. art. -in -en -e i Närpes^); de fall både för Nyl. ock Närpes 
dock undantagna, där den mjuka vokalen är af nyare nrsprnng 
(prdBS. ind. -er, m. (o. f.) sg. af adj. -er, pl. -er i kons.-stammar 
samt afl. -el -er motsvarande isl. -1 -r ock »aknt» aksent i sv., 
i Närpes -ät -el), samt för Närpes 2 pl. imp. en: smaÄ^en, söÄ^en, 
dreA-en o. s. v. Ex. från Nyl. äro: leX:a hJc l^^i drypa, sti/pa staA: 
tAPOJ^ -i imp. stiy^in sticka, senia sanA; soQ^^in -i seA/^in sjunka; 
kroi kro/^in, sta^ stc^^in, bani ban/^in, saA; ss^^in ss^^er, J^oh 
JfiJ^ kök, dit di/?i dike, styÄ sty/^i stycke; ns^/^in -i o. -it naken; 
från Närpes: ei\/^or pl. af ogk änka, /^q/^un kyrkan (ob.y^örk; 
jfr 8. 56), my/^i mycket; sviifc sveifc mj^i svika, sprej spra* sprQ/^i 
spricka, {)ligi ^]Agk |)lo]\/^i slinka; ba$& ba^/^in bänk, Bbd,k 
sW^ stack, bbJc ss^^en sak, låA; lG[/^e lock, diA; di/^e dike, styj 
styjfje stycke (stundom äfven pl. di/?er, sty/^er). På svenska 
sidan är samma företeelse först ock främst allmän i de mål, 
hvilka jag förut betecknat som norrl., ock dessutom anmärkt 
för Värml., När. ock Ostg. skärgård. Mest genomgående synes 
förrajnkningen vara i Härj.'), där hon träffar k^ i stammen ock 
k före ändeisen i ptc. (sup.) o. adj. -en -i, bst. sg. m. -en o. dat. 
-a, f. -a o. dat. -en, n. -e o. dat. -an samt bst. pl. n. -a, i pl. för öfrigt 
blott i ord med äldre -i i stammen, t. ex. laka lak Itf^t drypa, 
JwiJ^e Jwek JwtJ^t svika, dreke drak druj^i dricka; stråk bst. 

') Jag sluter frän det att öfvergåogen utan iDskränkning sages 
förekomma före mjuk vokal. För Närpes åter skrifves uttryckligen saA^ST. 

^) Närpes bar haA; hake (med förlust af slutvok. ock väl, åt min- 
stone tidigare, sammansatt aksent) bst. sg. baA^an (ur den äldre 
oblika formen) ock undgår sålunda förmjukning i dylika ord. Nyl. bar 
vanligen upptaget obl. formen på -a äfven i ob. sg. Urspr. sv. subst. 
visa of ver hufvud ingen förmjukning före sitt ur a försvagade -e (-i). 

'*) Lillherrd., Alfros, Sveg, Linsäll, Hede, Vemdalen; »möjligen 
något osäkrare» i Sveg. Ytlerhogd. har förmjukning blott i sg., Ljus- 
nedal blott sällan utom ordets början. Ex. äro från Lillherrdal, upp- 
tecknade af annan man ock af mig omskrifna. t föreställer troligen 
också }f € äfven 6 ock '. Kvantiteten är något osäker. 



54 LUNDELL: landshXlsalfabetet. 44 

strejken bst. dat. strejka pl. straka gosse, fisk fisj^en ftsj^a 
pl. fiska fisk, bagk hanj^en hanj^a pl. banj^a banj^an banj^um 
bänk ock på samma sätt pl. baj^a saf^a, sak mj^a sgj^en 
pl. saka sak, /^ö^/^e J^i^^J^a J^s^J^en pl. J^&^J^a kyrka, ^a* 
taj^e taj^an pl. ^gÄ fo/^a takum tak, r?/^ö rt/^e rtf^an pl. r^/^e 
^?/?fl rjj^um rike; sp\f^en -a -^ torr, f&^J^en a -i färsk; 50/^a, 
fl^^a, nej^a sjutton, aderton, nitton; o. s. v. — men sv. m. utan 
förmjukning, t. ex. baA^e backe. I »högjämtska» inskränkes för- 
mjukningen så till vida, som former med bortfallen slutvokal ock 
sammansatt aksent på rotstafvelsen behålla k, ock detta ofta 
kvarstår äfven f()re bst. art. Jag har sålunda från Offer- 
dal: stik stak st&J^a sticka, sprtk sprai spr$J^a spricka, ågk 
anj^a enka, dik dif^a dike^), ta?fcen, J^aikm. För Föl. o. Ström 
uppgifvas fijjoonft sön/^e sjunka, (viifc vika, stryyi stryka o. s. v.), 
för det förra stället åt minstone impf. konj. sprii/jje af spriiÄ 
spricka; för Ström åter ske^, vreAie af skaAia, vmia, mik sve^ 
svika, skrii/c skreie skrika, viifc vefce vika, ryyfc röie ryka, fyyA; 
föA;e snöa, stryyft ströÄ;e stryka; från båda: sö^an, a^an, ni^an. 
I subst. pl. fins knapt någon förmjukning. Som ex. på förmjuk- 
ning vid substantivböjning, närmast från Ström, men gällande 
fbr Jämtl. i allmänhet, uppgifvas (dock att cirkumflekteringen i 
pl. icke gäller för Stug. o. Kag.): löA; loi/^en Iq/^a pl. lööA; löftan 
löfcom, riifc r;/^e rU^an pl. riiA; ri/ca rifeom; spijfn, stojfn, ftsjfn 
(Off. o. Rag.); mark marjfn mark, men J^aAkce -kan (Rag.). 
I Rag. (o. Stugun) utan vokalförlust heter det: JlceJ^a släcka, 
vcBj^a väcka, ttpj^a tycka, stpj^a stycke, enj^a enka, J^^rJ^e^ 
kyrka, men före bst. art. kvarstår stundom k: b&nA;en, stoX^en 
saÅen (i Rag.). Någon dat. finnes icke. Från Nbott. vittna 
liijil nyckel, väkjinn vaken, sikkj senigt kött (Kalix), Jlökkj 
släck, heink] hink (Nysätra) ock pöik pj^kjen pojke, mykkje 
mycket om samma företeelse; från Medp. de närmast R5r 
annat ändamål antecknade nt^/^e?, styj^e, tillsa; från s. Ångm* 
(Multrå): tyj§^, ^w/^e, ^^^/?e, /^^/?'w. I n. Angm. förmjukas k 
åt minstone före bst, art. -en -e: goÄ go/^en gök; före -ä i inf. 
ock -6 i sv. f. förmjukas stundom, stundom icke, hvadan man 
t. ex. kan hafva både tgörfce ock tjörljje. Från Hels. (Arbrå) 
har jag ttpj^a, ly)J§a ögla, ntpj^ol, sttpj^e, men också dubbel- 

*) UDdaDtagBvis l^J^ ^WSS^ ^^^^ f*"^^ Offerdal ock bii/^ hynda 
fråu Fölingc, samt tvåstafvigt ttfj^fp tpkt tjfikt tycka från Offerd. 



46 DENTIPALAT. /^. 55 

former: cenj^a ock tegka, scek scejfn ock scekm, fleek flwk^n, 
bek beke. Från Leks. o. Rättv. har jag de vanliga ex., från 
Leks. till ock med vqj^m vaken, från båda bok boj^o,; i 
Särna åter är förmjukningen starkt inskränkt: li^iii, benA^in, 
pö^*in pojken, fo^A^e. I Västm. förekommer/^ både i stammen ock 
i bst. sg.: märy^e, än/^a, stj/^e, v^/^a väcka, iji/^a öka, bi^/^i buske, 
bér/^in bocken, rii/^en röken, pläj\/^e planket, angifna för Ramsb. 
Skinnskatteb. o. Norb.; äfven i Sevalla, Rumla o. Tortuna 
finnes samma uttal, men håller på att försvinna. I öfre Fryksd. 
ock i många andra trakter af Värml. uppgifves en öfvergång från 
k till t^ vara mycket vanlig, ock som ex. gifvas från Värmlands 
Åifdal: Mtt/en bäcken, dit^i dike, mytt/y mycket. Från Ogöta- 
skärgården heter det, att »k midt i orden ofta uttalas som tj, 
t. ex. hölje öka.» — Från Färs h. i Sk. har jag antecknat: 
stykj^a styrka, teij§% täcke, jej^oli skicklig, va\f}éltBn värkligen 
samt ftiednij} Fredrik, fej^ jej^ fick gick (jämte fe, j^), ock 
hämtar från annan källa: täi\/^a tänka, iQ/^as lyckats, Iq/^eli 
lycklig, eti/^e stycke, hq/^en hvilken, sä^/^er sänker, dr^f^ad 
drickat bst. sg. I skånska mål utom Skåne tyckes ifrågava- 
rande öfvergång icke förekomma: Hall. har feck, jeok, täokeli, 
ynkeli, tecken, råoken; Boh. feok, jeck, nyfiken, stooke. 

I Ström i Jämtl. står J^ under här ofvan angifna förhål- 
landen äfven för gg, t. ex. hq/^e impf. konj. o. sup. af hugga, 
li/^e sup. ock liy^en(eB) ptc. prses. af liigg ligga, ry/^en ryggen, 
vegg bst. ve/^en dat. v^^a. Dock skall man nu vara i färd med 
att återfå ^'5. Jfr jp t k {s. 22). 

Förmjukning af k i in- ock utljnd äger rum äfven i det 
eg. dalmålet; ock man är, åt minstone i fråga om Orsa, Mora 
ock Yåmhus, om hvilkas mål j<ig kunnat taga personlig känne- 
dom, lika tveksam som vid uddljud (s. 52), huru vida man 
skall skrifva J^ eller ts. Jag har antecknade skratsa skrika, 
Xlcetsa släcka. Utsa tycka, centsa änka, ftsts^n fisken, mj^tse 
mjölken, fgts folket frän Orsa; mytsy mycket, tsyertson kyrkan 
kas. obl. från Mora; ll&tsa släcka, martsar märken, nyitspln 
nyckeln, bcets'n bäcken, flcets'n fläcken, barts'n barken, bttelts^n 
bjälken, fuetse folket från Våmhus, ock har funnit mig snarast 
böra fatta det som ts. För Bärg i Jämtl. uppgifves ts äfven 
i inljud. 



56 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 46 

Ett alldeles särskildt slag af dentipalataler får man efter 
? ock 1 De bildas naturligtvis dorsalt, ock det med främsta 
delen af tungans öfre yta, liksom de vanliga dentipalatalerna; 
men de flyttas upp^ så att de bildas mot tandlådorna ock främre 
delen af gommen, ock de motsvara sålunda snpradentaler ock 
kaknminaler bland de med tungspetsen bildade språkljuden. 
Jag har i allmänhet funnit dem tämligen lätta att skilja från 
vanliga dentipalataler, ock de borde rätteligen hafva fått egna 
tecken. Sådana kunna för dem lätt bildas genom föreningen 
af kakuminal ock palatal modifikation^). Jag har dock före- 
dragit att tils vidare bruka de vanliga dentipålataltecknen, 
enär de ifrågavarande språkljuden blott förekomma i vissa, lätt 
igenkännliga ställningar. Man återfinner dem i alla mål, som 
på samma gäng hafva I (Jt) ock förmjukning, ock kan uppgifva 
som allmänt ex. bst. sg. af folk: fo?/^e. Efter X har man dem 
i 8. Ångm. (Multrå) ock Rag. i Jämtl.: foAfc foJl/^e folk, boJlife 
l)oJ(/^en balk. I n. Ångm. »är k i slutet af ord i allmänhet 
hårdt utom i några ord : bahlk balk, fahlk folk, kahlk kalk, där 
det står efter 1»; man skall således tänka sig ba?/^, fa?/^, ka?/^ 
(hed höga dentipalataler. I Leks. i Dal. har man till ock 
med halh bajfn, valk vajfn, mj^lJc mjoj^a, fslk fsj§% där J 
har slukat det föregående ?, liksom de vanliga ^snpradentalerna; 
hvaraf det ännu tydligare framgår, att de höga dentipala- 
talerna förhålla sig till de vanliga låga som snpradentaler till 
postdentaler. En motsvarande förhöjning har man att vänta 
sig i dalm. hicelh bicelts^n, ehuru jag icke blifvit uppmärksam 
på den. Man måste också förutsätta, att i sådana former som 
y^or/^a, mär/^e, där J kommer efter r, dess läge skall ändra sig 
något, liksom dentalt (tungspets-) t efter r öfvergår till {. Det 
samma gäller naturligtvis äfven efter r ock ^, t. ex. mar/^e (s. 
Ångm.); mo^/?en marken, fö^sr/^e flicka, fe^/?en -a -i färsk (Lill- 
herrd. i Härj.). Jfr ,s ock r (s. 42, 44, 54). För Närpes skrifves 
t. o. m. iijö;;jun kyrkan, kvaffjen hvarken, stä^^jels stärkelse, d. 
v. s. efter mitt skrifsätt Jf^^un o. s. v., där r försvunnit lik- 
som I i ex. från Leks. 



*) Det läte sig också göra att bilda tecknen ur snpradentaler ock 
palataler: man finge då två svansar, en åt hogcr ock en åt vänster: 
men dessa tecken aro svåra att skrifva. 



47 KONSONANTER: HÖGA DENTIPALAT. ; ^ J^tV. 57 

Endast ^ med bortfallen explosiva, således värkligen ett 
enkelt ljud, är »1ge»-ljud, ersättande 1j- ock k*- i hela Ögötl., 
nö. Smal. (N. Vedbo o. Aspeland) samt Vgötl. atom Kind; 
sålnnda: ^yy tjnf, ^äiia tjäna, ^uta tjata; ^11 kil, ^öpa köpa, ^ortel 
kjortel o. s. v. Äfven från Sörbygden i Boh. har jag hört 
^. När det for Hall. mellan Lagan pck Viskan säges, att 1j 
oek kj i början af ord uttalas som sch, antager jag, att det just 
är ^ som menas, att det altså heter ^ärhy ^örka Tjärby kyrka. 
På vägen från / (Värml.) kan man naturligtvis bafva mellan- 
lägen med tvifvelaktigt ^ eller ^; så i Vadsbo i Vgötl. ock 
i Närike, för hvilka jag dock tecknar ^. Jfr g- (s. 63). 

Tänker man sig ts utan explosiva, liksom man har ^ för 
y^, eller tänker man sig ^ ytterligare framiSyttadt, så att det 
blott bildas med tungspetsen, likasom af /^ blifver tsy så får man 
på båda vägarne s (som i franskan), ock utvecklingen är på 
denna bana afslutad. Så långt har dock ännu intet svenskt 
mål hunnit 

Ett äldre tw^ som i sv. nu företrädes af tv, kan — man 
påminne sig, att w är palatalt — öfvergå antingen till Jw J^Wy 
senare J^v ock tsY, eller till kw. För Härj. heter det t. ex. 
tVo två, fwungne tvungna (Lillherrd. ock Sveg) med »f 
mer eller mindre likt tg [/^], stundom väl alldeles lika därmed», 
således förmodligen i andra fall Jw. Från Linsäll har jag fått 
meddelade: J^wt! interj., f^wtoJcQ tveka, J^wceot^ tvätta m. fl. 
samt J^var tvär, J^val tvål; i Hede skall man däremot hafva 
iv, I n. Ångm. uttalas t före v »nästan alltid» som /^, t. ex. 
/^vätta; från s. Ångm. åter har jag icke fått annat än tv, 
Hämma öfvergång är väl hemmastadd i Smal. ock tillgränsande 
mål, ock här försvinner stundom w liksom i Jw (s. 77), eller 
J} kan blifva ts; dock håller äfven tv på att inkomma. Från 
Västbo har jag J^tvena tvinna (kanske t. o. m. tjwena)^ J^a 
två (äfven Mo); från Kind i Vgötl.: J§wt^a ock tivt^a^ J^wena 
ock twenay J^wnf^m ock tvugm, J^wa ock J^a två, J^i o. twi tvi 
interj, J^ceta tvätta; från det öfriga Vgötl. blott tv. Oaktadt 
för Hall. något J^w icke är uppgifvet, kan man åt minstone 
tidigare förutsätta ett sådant på grund af en form som tjo 
två. I ö. Blek. synes man hafva J^wBitom tvärtom. I Torsås 
i S. Möre har man både tsw ock tsv (i andra socknar Jcv) i 



58 LUNDSLL: LANJ0SMÄLSALFADET2T. 48 

tswiDLA tvinna, ^^t7ätta tvätta, tsve^ skruftving. Jfr A; ock w 
(8. 68, 78 f.). 

Vi komma till dentipalatala motsvarigheter till Jljud. 
Huru vida s före i (eller j) uti estsv. siöks sex, siu sju, siö? 
sälja, sio sjö (Rågöarne o. Wicht.); Nbott. sIm sju, qer bär, sgölp 
hjälpa, gjekst hicka; eller dalm. (icke Leks. 1. Rättv.) stu^ga 
sjunga, stu sju, stuJc sjuk, st^v själf (Orsa) är i någon mon 
dorsalt, må lemnas osagdt; i alla fall är det utan tvifvel när- 
mast s. I gotl. däremot tror jag mig hafva hört ^jauA;. sjuk, 
§jalvoT själf jämte jauk, jalvor, I Härj. finnes efter mitt an- 
tagande §j. För Sveg skrifver nämligen upptecknaren s^", där 
b' betyder ett J*ljud, ock menar, »att j höres tämligen separat 
(^-j)», ock det för sj sljj sk^ således förmodligen ^j0 sjö, ^jaxa 
skära, med s'j som »försvagning» af s^tj {^Jf)\ så vida man icke 
möjligen har /). I den till Sveg gränsande socknen Alfros har 
en af mina sagesman antecknat ett »mycket mjukt» J*~ljud, med 
ett mer eller mindre tydligt därpå följande j. Jag har därför 
skrifvit hans ex.: §jbI själf, ^jw^sju, ^jwÄ sjuk, ^jo^e sjunga o. s. 
v.; äfven inuti ord: hi^j^ busksnår, fi^jm fisken, mo^ja bst. sg. 
af ma§lc mark, si^jm syskon. Detta uttal skulle dock vara i 
begrepp att dö bort. För Ström i Jämtl. uppgifves också, att 
j uti sy höres »tämligen separat», ock man har sannolikast ^joonk 
sjunka, ^^aga stege, ^jiin skina, ^je?i skilja o. s. v.; äfven fi^jar 
fiskar. Enligt andra skall det eg. uttalet för Ström vara sj 
stj sJcj (jfr nedan samt ski under ^ s. 62 f.), som dock hålla på att 
gifva vika för sj. I Särna i Dalarne skola skära, stjärna hafva 
»en egen artikulation» nästan som s-sj-j. hvadan jag förmodar, 
att äfven här kunde finnas ^j (s^j?). At minstone är ett s-f-j 
mindre antagligt, ock naturligtvis als icke s-^-j. Jfr sg för hj 
(s. 78). 

Det ursprungliga stt (kanske sji) finnes ännu i gotl. 
shana stjärna, sttala stjäla o. s. v , ock i estsv. sheri stjärna, 
shol^ stjälpa (Råg. o. Wicht.) o. s. v. samt undantagsvis i 
dalm. sttma stjärna, sttelo stjäla (Våmh.), hvilka former väl få 
anses hafva ofullständig brytning (jfr dift. te samt om uteblifven 
brytning i allm. under vok. e). Eljes öfvergå både slj ock 
skS där de icke hunnit, till J*, till antingen sj^ eller ^J^. Den 
förra af dessa ljudförbindelser förekommer i Nyl., för sk^ 
dock ej i dess mellersta del, i Replot, Vörå, Kronoby ock 



49 KONSONANTER: DENTIPALAT. ^J Sj} ^J^. 69 

några undra socknar af Vasa län i Finnl., ock inom Sverige 
i hela Vbott. utom Löfänger o. Nysätra, samt i Rättv. ^) i 
Dalarne, t. ex. sj^ilo, stjäla, ^y^ärna stjärna, sj^m, skära, sj^hm 
skinn, kan^/;e kanske. I Södt. skall, så vidt jag rätt tolkat 
uppgiften (»någon gång uttalas ännu alla tre konsonanterna^);, sj^ 
vara det äldre uttalet för sig; ock i Ström i Jämtl. uttalas 
stundom slj o. skj »olika ock hvar beståndsdel för sig» (jfr ofvan 
under ^), hvilket torde antyda sj^ ock s^j (jfr s. 58), Om 
sky för Äju-Ja se under y. För -sj^' inuti ord före böjnings- 
ändelse äro ex. gifna under J^ (s. 54 f.). 

Dalmålets vanliga uttal af stj ock sk^ fattar jag som sts, 
ehuru visserligen spår af dorsal ingalunda saknas (jfr ts s. ö2, 
55). Jag har från Orsa antecknat stsolo stjäla, stsana stjärna, 
sisura sJcar sken imp. stsar skära, stsuta skot skuti skjata, 
stsil ststld{B) ststlt skölja; från Våmhus: stsy)la sup. stsyil{t) 
skölja, stsaro skära; men ^^^e^o stjäla, sttena stjärna förmod- 
ligen obrutna. För sk^ står stundom $k^ 1. sjf^ (jfr J s. 62 noten). 

$J^- åter föreställes sannolikast af det Jlj-, som finnes i 
Närpes, Eveflaks m. fl. socknar i Öbott. samt allmänt i Härj. 
(Lillherrdal^ Hede, Vemdal; men icke Sveg eller Älfros); 
ehuru visserligen fj^ också rätt väl är möjligt. 1 Närpes har 
man då: j?/^ä?k stjälk, ^J^&r skära, ^J^oi skjorta; i Härj. 2): ^/^era 
skära (men 5^eta, 5^d?pe), ^/^ine ^/^en ^y^ini skina, ^J^i sked. 
Från Linsäll i Härj. har jag fått den upplysning, att J-ljudet 
före /^ är »lent», hvilket styrkte mig i den förmodan, att det 
är ^, ock senare anser jag mig värkligen omedelbart bafva 
iakttaget ett ^/^, med alldeles samma hväsljud före ock efter/. 
Exemplen äro ^J^elje skilja, §J}yldu skyldig, ^J}&t0 skjuta ock 
några andra med sk^ samt ^Jgar^^ stjärna; med samma Ijad- 
förbindelse inuti ord: ^^/^e aska ock ft^J^^-syre ris på sjö- 
bottnen i^r att kvarbålla fisken. Inuti ord har man eljes blott 
sj^ eller ^J^ (s. 42); det senare dock mera efter förmodan på 
grund af sg. ^u^^ turk, ma§k mark, hvaraf bst. ^/^en, ma^J^a, 
En assimilation af §J^ till §J§ ligger nämligen särdeles nära 
till hands ock är mycket sannolik. — Jfr / j (s. 75, 76). 

^) Jag har dock undaDtagsvis fått skyna ock skuta skjuta. 

'-) Formerna från Lillherrdal, det sista ordet från Veradalen. Några 
ex. för stjj- äro icke uppgifna, men detta behandlas säkerligen lika 
med skS sä vida det förekommer. 



60 LUNDELL: LAI^DSMÅLSALFABETET. 50 

Utanför nu afhandlade Ijudfbrbindelser finnes J enligt 
muntliga upplysningar af med målet fult förtrogen person i 
Linsäll i Härj. i t. ex. vaofv) vatten, heofy botten (jämte vaofn^ 
beofn). Ty värr är mig omfattningen af denna öfvergång icke 
närmare bekant. 

Mot förmjukningen k*-/? svarar g^-^5; men ^j är både till 
yttre ock inre omföng vida mindre allmänt än J^, I början 
af ord är det endast Nbott. o. Vbott. jämte dalmålet samt, 
synbarligen blott undantagvis, n. Ångm., som behålla ex- 
plosivan. I in- (ock ut-) ljud är ^gr något vanligare, i norrl. 
mål ock i Skåne; men oftast bar äfven i detta fall processen 
fortgått till j^ motsvarande jf (ock ^) af k*-/^. 

I början af ord uttalas sålunda i Vbott. »g framför e i y 
ä ö ock som gj, nästan som dj, t. ex. giv läs djiv, gernom läs 
djernom (gärna)» d. v. s. </^-; på samma sätt Nysätra ock Skel- 
lefteås gjeell duga, gjiiv gjivi gifva; Kalix: gjaisp gäspa, gjaiting 
geting. I n. Ångm. uttalas »gj nästan som dj», ock ordboken 
gifver: gjahle gärde, gjehne ene (juniperus), gjohlä gråta, gjorsli 
mogen; äfven gjohle gjort gjorde -rt. 1 andra fall lär man 
hafva j-, ock så är det med säkerhet öfver alt i s. Ångm. 
(Multrå). 

Inuti ord är ^g den vanliga ersättningen för gg före nu 
befintlig eller tidigare praepalatal vokal i Nyl. utom land- 
skapets mellersta del, Nbott. ock Vbott., Ångm., Jämtl., Hede o. 
Lins. i Härj. ock i Västm; ^gr för g i ng uti ö. o. v. Nyl., Obott. 
ock Lillherrd. i Härj.; hvaremot i öfrigt förmjukning af g (kort) 
alltid leder till j. Nyl. har förmjukning af g ock gg inom 
samma område ock i samma fall, som k öfvergår till J^ (s. 53 ^), 
men g utom ng blifver j, blott »stundom med ett svagt förslag 
af d», hvaremot gg alltid ersattes af ^g (ddj), t. ex. vegg ve^gln 
väggen, knagg kna^gin knaggen, hugga högg hu^gin -i huggen 
-it (men 2 pl. imp. hug:en). Om Närpesraålet i Obott. gäller 
det samma ^), ock äfven här höres stundom ett »mycket svagt 
ock otydligt» d före j för enkelt g; ex. på ^g för gg äro: hugg 
hu^gi hugga, rygg ry^gln rygg, vägg vä^gren vägg, brygg bst. 
sg- bry^grun pl. bry^gror brygga, Jlgä^g'e skägget. Båda dessa 
finnl. mål hafva dessutom i samma fall n^j {y§S^) ^^^ n?) 

^) Som undautag gäller i fråga om g ock ng äfven^komp. -er, 
hvars vokal icke är gammal. 



51 KOMSONANTBK: DENTIPALAT. / §^, 61 

t- ex. jeitin^jiii getingen från Ny I.; sprigg sprang språn^gri, 
Qätugg -n^jin fjäril -en, tin^gre tinget, dren^jan drängarne, 
stren^^ar strängar från Närpes. På svenska sidan äro hit- 
hörande förhållanden bäst kända för Jämtl. ock Härj. I det 
förra landskapet går ^g-^f; vanligen i järn bredd med k-/^ 
(8. o4), t. ex. vegg ve^jen pl. vegga o. veegg vägg, ^^ e^je 
dat. e^jan pl. egg egga eggom ägg (Frösön); Aög ho^ hi^ga 
hagga, vag vei^gan vägg -en, skrog skro^gan varg, plog plo^gan 
hafvudkläde, roen kåg kagan kagge -en, (Offerd.); h^ga tigga, 
f>!f^5& bygga, vceg vce^gan pl. vtegar vägg, ryggan ryggen 
(Rag.). I Ström ersattes gg af J^ eller ^g (s. 55). I Härj. 
är det, så vidt kändt är, endast Hede ock Linsäll, som för- 
nijuka till ^j: le^je lägga, 7Qgg ve.^gra vägg -en, JTjegg JTje^je 
dat. /tae.^jan skägg, egg e^3'e e.^jan pl. egg e^gra e.^5'«m ägg 
o. 8. V. från förra, ^J^y^gB skygga o. vceg vaggen från senare 
stället. Dessatom öfvergår i Lillherrdal ng till n^g (y^g?) 
med ett svagt ^ i de fall, då annars förmjukning äger rum, 
t. ex. springe sprang spnm(/g'i springa, dreng -^g&n dat. -^ja 
pl. drenj^^a -^gran -^gum dräng, bst. sg. ston^^a dat. -^jen 
stång, sten^je pl. -^^a stängsel. Vbott. synes hafva ^g äfven i 
ntljud: snå^j dat. snä^^en frusen mark ock så äfven n^g för 
ng: en^5 en^gre pl. BR^g en^ja äng (alt Nysätra) Från n. 
Åugm. skrifves dra sup. drägje draga, gnaga gnägje, slå slägje, 
väga vägje, sigä segje sjunka, stiga stegje, där gj skall vara ^g 
(däremot fiygä ftoge o. s. v.). Från s. Ångm. (Multrå) har 
jag: vce^gm väggen, reagen ryggen, gluggen gluggen; från 
Medp. inga ex., men från Hels. äter (Årbrå): rpgm, glugen; 
från Bättv. i Dal. h^ga tigga, bi^ga bygga, uga ag u^gQ hugga, 
rtg rt^gen rygg, ghg gh^gen glugg, vceg vce^gce vägg*); från 
Leks. ungefär samma ord med ^g. Från Västm. äro exem- 
pelvis uppgifna väddjar väggar, byddje bygge, byddja bygga 
(Skinskb.). För Ögötaskärgården uppgifvas l)ryddje brygga, 
huddje hugga o. s. v. — I Sk. finnas både ^g ock ^g, ock liksom 
vid J^ (s. 55) är orsaken till öfvergången stundom att söka i en 
föregående vokal. Jag har hört le^ga ligga, rt^ga rika 
ock hämtar från annan källa: bäddje bägge, läddja lägga, fidjas 

^) Trykt källa uppgif ver åter for Rättv. : bljja bygga, brjjja brygga, 

dragg drajjön dragg, dagg dåjjö dagg, migg mijjön mygga, ujjin 

huggen. Jfr gg-j i Härj. s. 64 f. 



62 LUKDELL: LANDSMÅL9ALFABBTET. 52 

skynda, julaledj jullek. I Boh. förekommer icke något sådant, 
synbarligen icke häller i Blek. eller Hall. 

Det eg. dalmålet har förmjnkning både i början af orden 
ock inuti dem; men här, liksom vid den motsvarande tonlösa 
ljudförbindelsen (s. 55), är den dorsala bildningen så svagt 
utvecklad, att jag föredrager att skrifva postdentaler. Mina 
ex. äro från Våmhus: dz&ro göra, gludzm gluggen, hyde- 
mistarii byggmästaren; från Mora: hydgad bodde; från Orsa: 
dzero dzard gart göra gjorde gjort, dza gifva, dztk gendzi gick 
gått, V(B^ bst. vcedm vägg, ndztn ryggen, andze äng, sandzt 
sängen, kel^ndz^ kärringen. 

3 utanför nu afhandlade förbindelse tror jag mig under- 
stundom hafva hört efter r i korgr korg, tor^' torg, varg: varg 
m. fl. (Vgötl. Boh. Hels. Ångm. Jämtl.) i st. f. j, igenkännligt 
genom ett slags hväsning, som påminner om J*-ljnden, men 
icke finnes hos j. Från Ärbrå i Hels. har jag också fått 
rys;en ryggen, gluten gluggen, som sades vara det äldre ut- 
talet (nu mera vanligen rpgm, glngm). 

Prffipalataterna äro öfver hufvud bildade i läget för j] Jf g 
förmodligen något bakom, J y något framom eller bakom 
denna punkt, utan märkbar skillnad för örat. 

I gotl., estsv. ock mell. Nylands mål kvarstå, heter det, 
i början af ord k g äfven före mjuk vokal 'j, således t. ex. från 
Gotl.: källing kärring, kar kär, giva gifva, gäst gäst; äfven 
gjån narr, giorde gjorde, samt skiuta, skära, skina; från Rågöarne 
o. Wicht.: kepman köpman, kätd kärl, kiö? köl ock gäva gifva, 
gikk gick samt skinn, skära, skiuta; från Raseborgs ö. ock Hel- 
singe h. samt Mörskom socken af Pernå h. i Nyl.: kök, kellng 
kärring ock geiting geting, giroger girig, samt skina, skera, 
skjuta. Afven i Pargas äro k ock g alltid hårda. Man kan 
med större eller mindre sannolikhet förmoda sig i alla dessa fall 
hafva 3" 9) för Gotl. uppgifves med säkerhet Jf g, ehuru kanske 
tämligen långt bakåt bildade. Snarast kan man före i (j) vänta 
prsepalatal. I Uppl. »uttalas», heter det, »k framför i ock y 
såsom hårdt ko; ock jag har från Roslagsbro antecknade: Ijy^pa 
köpa, JfitslkQ kälke, Jfyo^ra impf. ^yl o. Jy<?6 köra -de, Jficep 

^) Enligt trykt källa skulle detta vara fallet äfven i Orsa i Dalarne, 
hvilket likväl oj enar sig med hvad jag hört (jfr s. 62, 55 samt dz ofvan). 
I en del ord finnas g i, sk. (g If sJf) både i Orsa ock of riga socknar. 



53 KONSONANTEE: PEiBPAL\T. J g f, 63 

käpp, J^xbJc kök, JfiB^l kött, i hvilka jag ömsom skrifvit i, öm- 
som ^. g skall i s. Roslagen »framför lena vokaler» nttalas 
som g], hvilket borde kunna betyda både §^ ock gj. Förmod- 
ligen följer sk^ uttalet af k, så mycket snarare som för n. 
Uppl. ock Roslagen särskildt anmärkes sk^ = J*. I Södt. bibe- 
håller k, efter hvad man uppgifver, ännu tämligen allmänt sitt 
hårda Ijnd äfven framför i ock y: kil, kyla som kar, kol; framför 
e ä ö inskjntes ett tydligen hörbart j: Igällä, kjöpa; »sk» åter 
»uttalas vanligtvis som i riksspr.». För ej länge sedan har g 
haft ett uttal, likartadt med uttalet af k, d. v. s. hårdt framför 
a i o u y &, ock gj eller gi framför e ä ö»: åt minstone lär 
väl kj gj betyda Jj g], I Hall. mellan Lagan ock Atran ut- 
talas sk hårt äfven framför mjuka vokaler, t. ex. sked, skinn, 
skära, skuda. För Atradalen tecknas likvist Jljud. Enstaka 
fall af sk^ (eller s^^) förekomma äfven annorstädes, särdeles 
sky för skju i skånska mål (jfr under y). Jag har här samman- 
fört alla dessa fall, utan att därmed vilja neka, att ju icke äfven 
värkligt k ock g kan finnas före mjuk vokal. I mitt eget ut- 
tal af kiss katt, killa kittla ock gis gris, hvilka ord allmänne- 
ligen i målen förete ren explosiva, har ja^* säkert vanliga 
mediopalatala k ock g: så ock kis, kila i Södm. o. När., så 
vidt jag kunnat finna. 

g innehålles sannolikt i det gi, som i Rågö- ock Wichter- 
palmålet inskjutes i stammar på långt i, mellan detta ock 
ändeisen, hvarvid i förkortas, t. ex. bigier af bi (bida), nigia 
f. 8g. ock nigier pl. af ni (ny), ligien bst. sg. af U (lie). Jfr 

^M? 8. 70. 

/ öfvergår omärkligt i ^, ock det är i enskilda fall svårt 
att afgöra, hvilketdera man hör. Båda äro "Ige^-ljud i början 
af ord efter bortfall af den inledande explosivan; bildade det 
förra mot gomtaket, det senare mot gomhvalfvets främre vägg. 
Värml. har enligt pålitliga uppgifter p^, ock så äfven Dalsl. efter 
min uppfattning, således: p^okk tjock, gixr tjur, ^öss kyss, 
fOl kjol o. s. v. (Fryksd.); /^wa tjäna, g-ok tjock, j^tl kil, 
g'0pa köpa (Nordal o. Vedbo på Dal). På 6otI. har man 
efter senaste iakttagelser // för Ig, t. ex. y^äna tjäna, y^autä 
tjuta, //ok tjock, //angå tjugo; undantagsvis t(pr tjära, tByv 
tjnf. Här finnes i alla händelser en tydlig explosiva i början, 
liksom vid vanligt 'Ijje" ljud (J^). Jfr § s. 57. 



64 LUMDBLL: LANDSMÅLSALFABETET. 64 

Med bänsyn till j påminnes om ft^rekomsten af j eller % 
uti förbindelBerna 1j s^j ^ skj i fall, då icke ur dem ''tje"- eller 
J-ljud uppkommit. Enär i ock j stå hvarandra mycket nära, 
är det ej alltid lätt att afgöra, b var man bar det ena eller andra. 
Vokal anses det vara på Gotl., i Estl. (Rågöarne o. Wicbt.) ock 
Dal. (jfr under J§ ock sj§ s. 52, 58). I Rågö- ock Wicbterpal- 
målet tecknas tbre vokal alltid i, således äfven ie% järn, ioe^ 
jord, io?a prata, ion bjon, iö?p bjälpa, vktt bjärta, biud bjuda, 
bi09j björn, fio^^a fjorton, dius fiskmåse, lius ljus. FörVåmbus i 
DaL bar jag skrifvit ^en6 bjärne, sptma spjärna, sttma stjärna, 
hxcBlk bjälke ock télt belt, %Qfr beter, t^léCn elden; för Mora: 
ten en, %esofn!n ensam, lema bemma. Trykta källor bafva för 
Dal. mest j i början af ord ock efter en kons., t. ex. från Mora: 
jäld eld, jäta äta, jälåk elak, jenn en, jenbåsk enbuske, jerk 
Erik, bjärä bära, mjäst mest; jol bjul, jåp bjälp, Qås iUhus o. 
s. v., men bliog blyg, Mosa frysa, snio snö, kriopa krypa. Samma 
ovissbet råder nästan öfver alt, där d 1 n (b) kvarstå framför 
i eller j: Nbott. o. Vbott. diwp, diwr, liws, Kuster, ni«t? (Kalix) o. 
njuut (Piteå) stjäla, niut njuta, Yml (jfr biud Råneå); Frostv. i 
Jämtl. Ijös, Ijan; Lillberrd. i Härj. nj08e nws nusi. I själfva 
värket bar man ofta såväl före som efter vokal ett mellan- 
ting mellan % ock j: man kan med lika mycken eller lika 
liten rätt sätta botu ock bojn, betu ock bejn, Wn ock ba;;n o. 
s. v. (jfr diftongerna). I mål med sammansatt aksent står t i 
sådana fall som sitt sitta, väle vältd välja valde o. s. v. Jfr 
t bland vok. 

Området för j inskränkes för öfrigt i flera mål genom 
kvarstående af dels g före mjuk vokal (jfr g s. 62 f.), dels g 
efter 1 ock r ock i ljudförbindelsen gd (jfr g s. 69). Däremot 
uppträder j ofta afvikande från bvad som vanligen anses för 
sv. riksspråk i st. f. g ock gg i in- ock utljud samt, mindre 
vanligt, i nj {yj?) tor ng. I de båda finnl. mål, som äro bäst 
kända, nyl. o. öbott., går sålunda förmjukningen af g till j i 
jämbredd med k-/? ock gg-,^g: (s. 52 f. o. 60 f,), t. ex. f?uji flogit, 
liyi ljugit, täji tagit, vejin vägen, taye taget (Närpes). På samma 
sätt (jfr s. 53 f.) finnes j för g, t. o. m. j för gg i Lillberrdal o. 
Sveg i Härj., t. ex. från den förra socknen: li^e log lyi ligga, 
f?5je f^ögde flögt knuffa, bögge högg hu^i bugga; i^gg bst. 
ve^en dat. -ja pl. -^a -^an -^om vägg, legg le^en -^a pl. lejir 1. 



55 KOKSOKAMTfiR: PRJfiPALAT. ), 65 

-ja -^in 1. -^an -jum ben, egg e^a ejen pL e^a e^an ejam ägg (på 
knif o. d.), egg e^e ejan pl. egg e^a eggtem fogelägg, samt gn^ge 
gnog gnyi ') gnaga, stige steg st^i stiga, f?j0ge fi«g fixyi flyga, 
skog skojen -ja pl. skoga -gan -gom skog, veg vejen -ja pl. 
Yejir -jin -g«m väg, sorg -ja -jen pl. sorga -gan -gam sorg, trög 
-je -jan pl. trög -ja -gum tråg; falejen farlig, hem^ejen -a -e 
hygglig, men ftigot fogel. I Sveg är det öfver hnfvnd på 
samma sätt, ehorn möjligen något osäkrare, t. ex. lije log Uji 
ligga, li«ji hnggit, yegg pl. veja vägg, egg dat pl. ej«m fogel- 
ägg; men pl. rygga, dat. sg. f. sorga o. egga jämte e^a. Hede 
bar endast j för g, t. ex. drije dragit, t^e tagit, steje stigit, 
fdije flagit; Linsäll ock Älfros bafva shojw o. s. v. I Ytter- 
bogdal är förmjukningen öfver hufvud inskränkt till sg. Både 
i Sveg ock Hede ersattes för öfrigt ng af nj, t. ex. synje 
song sui\;i sjunga, pl. drenja »med knapt hörbart d» (dock 
äfven pl. drenga ock enga) från Sveg; 'springe sprang spninje 
springa o. pl. drenj& (men tong tenger tång) från Hede. I 
Jämtl. är förmjukningen af g (ock ng) i nu behandlade fall 
inskränkt, som man finner af ex.: sup. tege tagit, st^ge stigit, 
smöge smngit o. s. v. från Ström (ock likaså Frösön o. Fö- 
linge); tigi tagit från OfTerd.; men bönje hängt, sönje sjungit 
från Ström, det senare äfven från Fölinge ^). Inom subst. 
äro antecknade: ve[;a o. veej vägar från Frösön; skojen skogen 
från Mörsil o. Undersåker, vejen vägen från Stugnn, skog 
skojauj lag lajan från Rag.^), drenjen drängen från Föl., Stugun 
o. Rag. ; men sog -ga -gen pl. soog sogan -gom såg ock eng -ga -gen 
pl. eeng o. enga engan -gom äng (Ström). Öfver hufvud är förmjuk- 
ning i pl. sällsynt. Å andra sidan finnes en del ex. på j för g i 
ntljnd: vej väg (Frösön) o. a., ock på förmjnkning af -Ig -i^, 
äfvenledes mot det vanliga förhållandet i norrl. mål (jfr 3 s. 62 
o. rg Ig 8. 69). Från Nbott. o. Vbott. känner jag endast k?a 
sup. k(ö(g)ji klå ock dat. pl. fiy(g)jom flugor, i fall (g)j får 
tolkas som j. Efter regeln: »g* uttalas framför e i y ä ö som 

*) Jag skrifver här ock langro ned j for upptecknarons jj, ehuru 
detta kanske betyder j. Norrl. mal hafva cl jos ofta kvar äldre kort 
vok. 4- kort kons. Jfr nndcr kvantitet. 

*) I Rag. ock Offord. tror jag niig hafva y. Jfr detta (s. G 8). 

') For Offerd. har jag /, so detta (s. 71). 

Sp. Landsm. AT. B. /. 5 



66 LUNDELL: LANDSHÅLSALPABETBT. 56 

gj, Distan som dj» skulle man åt minstone i s. Vbott. hafva 
§S för g äfven inuti ord, hvilket väl dock är ovist. För n. 

o 

Angm. göres ingen inskränkning i regeln om g = j före mjuk 
vokal. Från s. Ångm. (Multrå) äro skojw skogen, spisel 
spegel ock drtenjon, ItenjB (eller möjligen y); från Medp. 
teje tagit, sle^e slagit, högdrejen högdragen, ISjqtl glad; från 
Hels. åter skog skogm (o. kanske så i Medp.). Afven i 
dal målet synes g-j vara den regelbundna öfvergången: Imgå 
bst. bu^en båge, pl. -dajir dagar, fie^in glad, ögdrSi^m högdragen 
(Mora); fikojeny bgjM, beg bst. beijen pl. begär rensel, jifn 
hagen (Orsa;; fltga flög flijt fly^a, skog skojm^ bog bojm, 
varg varjWy sorg sorjtB pl. -ger, bar g barje pl. -ger (Rättv.; 
likaså Leks. o. förmodi. Lima, men Särna g i snbst. >). Västm. 
har -yä;en ock -vägen (»mellan vokaler»). Både Rättv. ock 
Västm. hafva r\j för ng^). I Fryksd. kan man fålejan benen, 
veja väggen, $ja ögonen, jämte -g-. Jämförliga med tiji 
o. s. v. äro samma måls tej, dre;, Aej. Värml. Alfd. har ti^i 
tigga, br7.7y brygga o. s. v. — Af ett helt annat slag än i de 
nu afhandlade norrl. munarterna är förmjnkningen af g till j 
i Rvea- ock götamäl: här uppträder hon, utan hänsyn till före- 
gående eller efterföljande vokal, mellan två vokaler, mellan vokal 
ock 1 eller r, samt i slutet af ord efter vokal, t. ex. haje, le.;a, 
såja, fojel, m«^;ra, rejler, skoj, sliy, Ifi^lig, väjsam'*); så regelbundet 
i Ydre af Ogötl., Östra o. Västra h., Aspelands, N. Möre o. 
en del af S. Möre o. Värend i Smal., medan i N. Vedbo o. Ronga 
äfven tv finnes (s. 80); somliga delar af 01. synas ock hafva 
j, andra hafva säkert g (Resmo). I Vgötl. skall bruket vara 
vacklande, j likvist tämligen regelbundet inom Vadsbo, Kåkinds, 
Vartofta o. Gudhems här., äfvcnså i sydligaste delen af 
Kind. Mera enstaka fall af förmjukning äro kända äfven 

') I Alfd. flynes dcttn j i snp. hafvn bortfallit uti täld, draid, 
Slaid af tåga, drågå, slå; från Orga aro dain dagen, fain glad. Bred- 
vid dom stå do likformip^a Alfd. fald, staid, gald af få, Stå, gå; däremot 
Stigid, möjligen med j. Bortfall af g-j mellan två vokaler har man 
också i Nyl., t. ox. skoln skogen, tain tagen pl. imp.; de fall i detta ock 
andra mål att förtiga, då g bortfaller i ntljud ock alteå saknas äfven i 
böjningen. 

-) Orsa däremot nd^ (s. 02), Loks. rj (s. G 8). 

3) Efter i ock y bortfaller detta J, t. ex; kvia, pla, flya, ty. Så 
kundo man ock förklara bortfallet af g i adj. på -ig (s. 09). 



57 KOKSONAMTBR: FitAPALAT. J j J H» 67 

från andra trakter (När. o. Värml.). Afven skånska mål hafva 
jj Blek. (ntom sö. delen, som behåller g), så vidt synas kan, 
efter andra vokaler än a u, Boh. efter e ock ä, Sk. ock Hall. 
antagligen på samma sätt som Boh. 

Af skånska mål hafva sk. o. blek. jn för gn, t. ex. gajn gagn, 
ft;na agnar, vBjnm vagnen (Färs h.), rejn regn (Sk.). För kt 
ks står jt JB, t. ex. msjt makt, v(ejt vakt, stsjt sagt, sleejt 
släkty Bdjs sax, strtjejs strax, sä^stan sexton (Färs h.), likaledes 
i Sk. ock Blek. *); ^s för ks äfven i s. Hall.: öisa yxa. 

^, prsepalatalt tonlöst 1, förhåller sig till J som X till Z, såsom 
också tecknet ntvisar. Det finnes i Linsäll i Härj. i t. ex. Ii) 
liten, rtj rissel, kwij ågren, bej betsel, vej byn Djursvall, rej 
namn på ett biflöde till Rondån. Jfr X (s. 29). 

J är värkligt »1 roooillée», icke j efter det nyare nord- 
franska nttalet, icke häller Ij^ ntan ett enkelt 1 med främre 
delen af tungans öfre yta mot gommen ; om man så vill, I -*- j 
samtidigt uttalade. I Estl. (dock ej Rågö-Wichterpalmålet) 
är 1 stundom »mouilleradt nästan som ]j, t. ex. golj, ylj». I 
Närpesmålet i Öbott. (men icke i de angränsande socknarne 
Petalaks ock Lappfjärd) står J öfver alt för långt l-]jud, t. ex. 
faj ta] &/i falla föll fallit, tj] tj]A fylla -de -t, ku/ kujarv kulle 
-ar, sta^ stall, k^/ kalla. På samma sätt har man i Lillherrdal, 
Sveg, Linsäll (ock kanske Hede, men icke Älfros) i Härj. 
regelbundet J för 11, dock ej före annan konsonant, t. ex. feje 
fe2te felt fölla -de 4, be/e belte be2t kunna, leJ vall, fa/ full, 
gennaoj gammal, e/oft älfte (Lillherrd.). J är äfven antecknadt 
från Frostv. i Jämtl.: ime/a mellan. Jfr y (här nedan). 

y ^), »n mouillée», icke nj, utan ett n med kontakt i j-läget, 
uppträder dels för nn, dels som förmjukning af ng-§. I st. f. 
ursprungligt nu förekommer y regelbundet såväl i Närpes soc- 
ken i Obott. ock på öarne i Kvarken (Replot, Björkö), som i 
Lillherrdal, Sveg, Hede o. Linsäll (men icke Älfros) i Härj., 
för Härj. med uttrycklig inskränkning till nn i utljnd eller 



*) Efter i ock y bortfaller j, t. ex. Sina signa (Färs h.), ysse 
yxa (Sk.). 

^) Motsvarande tonlos kons., for hvilken töcken icke för ögon- 
blicket finnes att tillgå, men lätt kan ur y ock n fåe, lär man, efter 
hvad Bom nppgifves, stundom få höra i Vbott. i st. f. k uti kn-, som 
då innehåller tonl. 4- beton. nasal. Jfr nn (s. 31) ock i?g (s. 71). 



68 LUNDELL: LAKDSmAlSALFABETET. 58 

f^re vokal: gpi^ spa^ spo^i spinner spann spunnit, me^ min m., 
bro^ brnnn, to^or tunnor (Närpes); fl^e tsky tatjQ finna fann 
funnit, re^e rende rent ränna -de -t, mi^ min m., ha^ han, 
spa^ spe^er spann sg. o. pl. (Lillherrd.). I Linsäll i Härj. fin- 
nes dessutom vaofy vatten, beofy botten m. fl. (jfr J s. 60). 
— OfTerd. o. Rag. i Jämtl. samt Leks. i Dal. hafva efter mitt ör^ 
y som »förmjukning» f9r ^, altså Offerd.: sti^ sta^ ^to;;^ sticka 
stack stuckit, spri^ya sprungit, h&ya hängt, daya impf. af då^ 
slå; Rag.: dr^e^ draeyan pl. -^ar^ ^»p^w, men ce^a ängen; Leks.: 
strte^ strceym, tvuym, t. o. m. cey^ subst. n. äng, 5^^ smya^ 
svreya svänga. I Dalbymålet i Värmlands Älfdal är y iakt- 
taget för äldre ng(i), t. ex. Iet;i länge, hej;! hänga, slei;i slänga^ 
ey2L ängen, dre^an drungarne. Man har ock trott sig finna y 
i Västm. tät;te tänkte. — I Färs h. i Sk. har jag hört: ty in, 
tyan innan, tym pl. lya ingen -a, htyondha hvarandra, kviya 
kvinna, laye layeh länge längre, sayataJ^Q sängtäcke, dkaya 
drängar (Vomb); altså framflyttning från g till y på skånskt vis 
(jfr g s. 71 f. o. /p s. 55). y uppgifves förekomma på detta sätt 
i hela s. Skåne. 

Mediopalatalerna gå i språkläror vanligen under det oriktiga 
namnet guttural er (strupljud). De skånska målen byta i 
denna som i andra grupper kort tonlös mot betonad: leg 
lek, staj^e stake o. s. v. Ström i Jämtl. har gått den motsatta 
vägen ock brukar k iör gg (jfr lab. s. 22). Området för fe g f 
inskränkes genom parallell »förmjukning» af k till Jfjg' ^, J^ ^s, ts; 
af sk till sJf sJ} j?/?, f J, ^ ä; af g till g §s j, dz; af ng till n//j 
ndZj n; y; om hvilket alt på andra ställen handlas umler supra- 
dent., kakumin., dcntipalat., praspalat. ock sammansatta (J*-1jud). 

k utbytes för öfrigt i några fall mot j 1. w-v (s. 67, 81), men 
utvidgar sitt område genom att inträda för t i tv-, h i hv- ock g i 
gn-. kv' för tv- finnes i Nyl. i enstaka ord: A;t7aga tvaga, ftrart tvärt, 
kvmWi, tvinna, »dock långtifrån allmänt»; stundom i Närpes ock 
närliggande socknar i Obott.: ^t;ag viska, kv^M^gg^x tvillingar, 
kv^ll tvärt, men äfven tv-; likaså i Uppl: Ävötta tvätta, kmx 
tvär. I somliga socknar af S. Möre (jfr Jw s. 57) finnes 
också kV' för tv-, hvarigenom tvinga ock kvinna kunna samman- 
falla i km^a. Harplinge, Torup m. fl. socknar i Hall. hafva 
enligt uppgift ktv för tv-. Den motsatta öfvergången från kv- till 
tv- uppgifves för Uppl. (»i synnerhet i Häfverö»): /värn kvarn, 



59 KONSONANTER: PRiEPALAT. 1} ; MEOrOPALAT. k g. 69 

/dga kviga. Skriftspr. hy- motsvaras regelbundet af kw- i 
Estl. (Dagö, Rågöarne o. Wicbt.X t. ex. kwdL b vad, kwitbr hvit; 
af kv- i NyL, Närpes o. Lappijärd i Obott., Frostv. i Jämtl. ock 
Idre i Dal.y t. ex. &t;a hvad, kvw&SBi bvass, A^alp bvalp (jfr w 
8. 80). kn- för gn- bar man i Strömfors i Nyl., samt i Närpes 
o. pä fl. st. i Vasa län, t. ex. Ä;nag gnaga, kmj gnälla, knisX 
gnista, kno rifva (Närpes). På samma öfvergäng bar jag från 
Hellby socken af Vgötl. ex.: kno, kmstay kntela Jfr öfvcr 
hafvud J (s. 62 f.). 

g bortfaller vanligen i ändeisen -ig, men kvarstår i -ng 
{'Tiger -oger) utom Nbott. ock Rättv., som bafva kringln rund o. s. v., 
liksom delvis Västm., samt Nyl., som bar -iger -o^er -uger eller 
-i -o -u; bortfaller eller utbytes mot w-v i sydsv. mål, bviiket 
standom leder till fullständig förlust af g (s. 80), ock gär dessutom 
i enskilda ord förloradt i enskilda mål; kvarstår mot skriftspr. 
i -rg -Ig -gd samt gn ock ng; ersätter d; motsvarar skriftspr. h i 
hl-; bvarförntom i vissa fall g skjutes före 1 o. v, ock gw upp- 
träder mellan två vokaler. 

-rg -Ig -gd finnas utan tvifvel på Gotl., tillhöra för öfrigt 
egentligen de säsom norrländska betecknade målen, -rg -Ig, 
exempelvis varg, ä^g, med förmjukning i de fall, då sådan en- 
ligt ofvan under j (s. 65 f.) gifna regler skall inträda, tillerkännas 
uttryckligen Rågö- o. Wichterpalniålct, nyl., ock målet i Vasa 
län; på sv. sidan Liliberrd., Linsäll o. Sveg i Uärj., Västm. 
(»ofta»), samt åt minstone -rg dessutom Ström o. Föl. i Jämtl., 
Orsa, Rättv. o. Leks. i Dal.; bvarcmot -tj (I. -rg') ock -Ij äro 
kända från Frösön, Stugun o. Rag. i Jämtl., Mnltrå i Ångni. 
samt Medp.; åt minstone -ij frän Offerdal i Jämtl. ock Arbrå i 
Uels. -gd är uttryckligen anmärkt frän Liliberrd. ock n. Ångm.: 
pfögde, högd. Tvärtom sträcker sig förmjukningen af gd till 
jfd i sydsv. mål ock äfven annorstädes jämväl till former, som i 
sv. bafva g: Ifiyd, s^d, åöjåi i När. ock Smal., bröjd brygd i 
Sk. m. fl. — I ljudförbindelsen gn, som cljcs i sv. betyder ffn, 
kvarstår g på Gotl. före vokal, t. ex. signa sjunka, trägna blifva 
ren; på Rågöarne o. Wicbt. alltid, t. ex. lign lugn; samt i Nyl. 
('Ij*^^)} ^' ^^' Vä^ regna. Däremot bar åt minstone Våmhus i 
Dal. ragn. — Uti ng, som i allmänhet sammansmält till |^, 
finnes ett särskildt g (således $g), som kan förmjukas till (J^^j 



i 



70 LUKDELL: LANDSMÄLSALFABETKT. 60 

O. 8. V., på Gotl. *), i Estl. (Mgöarne o. Wicht), Nyl., Närpes i 
Öbott, Lillherrd. (g »doek ej starkt») o. Sveg (»mycket svagt») 
i Ilärj., samt efter mina undersökningar med säkerhet i Våmh. 
o. Orsa i Dal.; möjligen, ehuru svagt, i Mora (Ona) o. Rättv. 
^g är dessutom anmärkt som stundom förekommande i Norbärg 
i Västm. ~ g (g?) för d skall vara vanligt pä Runö: broger 
broder, niger neder, spaga spade, goger god o. s. v. I v. Nyl. 
hafva verb af sv. A-konjug. regelbundet ptc. pass. på -äger i st. 
f. -ad, t. ex. mälager, skapager. Enstaka fall af g för d äro 
kända från flera andra mål. — Skriftspråkets hv- motsvaras af 
gW' i n. Hels.; af gv-, således gt;a6S, gvit o. s. v., i Korsnäs i 
Obott. (dock äfven w), samt utanför pron. i Vbott. (Nordmal.?), 
n. Ångm. ock Delsbo m. fl. st. i Hels., äfvensom i Västerdal, 
ock i Särna socken. Jfr w (s. 80). — På Runö säges g in- 
skjutas före {, t. ex. deg^ dela, heg^sa hälsa, trägt träl. I 
Vbott. (Nordmal. V) har man: gi;al käpp, gvaij varg, gt;aYäl 
prata, gi;ork orka, gvorr orre; i n. Ångm. gväq varg m. fl. 
Slutligen uppträder i Rågö- o. Wicbterpalmålet gw mellan 
stamvokalen ock -ändeisen i alla sädana ord, hvilkas stam 
ändas på långt o eller u> som då förkortas till u, eller hvilka 
ändas pä vokal + w, t. ex. Wo blod, bst. b^ge^in, skru skruf, 
pl. BkrugwQT, \jow taga, praBS. ind. togu;er. Jfr gt under g 
(s. 63). ^ 

X är en tonlös frikativa, bildad på platsen för k] förhåller 
sig altså till k såsom t. ex. 6 till b eller gr till ^; man ersätter 
kontakten med ett blott närmande af tungryggen mot bakre 
delen af hårda gommen. I estsv. äfvensom i Terijärvimålct i 
Öbott. skall k före t öfvergå till ch eller h, t. ex. söit akt, ilaht 
elakt (Rågöarne o. Wicht.), lioht sluta, skrecht förskräkt, morcht 
mörkt, ock cM skall i estsv. äfven finnas för ft i t. ex. giolit gift, 
skricht skrift. Just i samma ställning hafva mcllertid några 
mål på svenska sidan tonlös vok. (o s. 86), ock den förmodan bör 
vara tillåten, att man äfven i de båda nämnda målen kan hafva 
samma språkljud. Vidare heter det från Vgötl., att g efter 
långt B, & o e ti i slutet af ord eller före e får ett »mycket 
gutturalt» ljud, nästan som ch i tyska ordet doch, t. ex. drog, 
läge, sage, ock detta språkljud skall förnämligast höras i Kinne, 



^) Min sageBuiao för Gotl. gaf stundom gg^ Btundom g. 



61 KONSONANTISR: MBDIOPALAT. g X f ^ ^. 71 

Skånings o. Vilske härader. Na bar jag från Bjärke b., äfven- 
ledes i mell. Vgötl., i skogen, bogen bort en frikativa, som jag då 
uppfattade som tonlös postdental, således ^. Möjligen kunde 
detta nyssnämnda g-ob vara %, som just är »myeket gutturalti^ 
beläget så långt bakåt som möjligt, bakoro h^ bvaremot x ock 
k bafva ungefär samma kontaktspnnkt. Förekomsten af x inom 
SY. mål skulle altså tils vidare vara tvifvelaktig. 

/ är ett s. k. aspireradt g» d. v. s. ett g utan kontakt 
mellan tunga ock gom. Jag bar funnit detta språkljud för g 
i slutet af ord ock mellan två vokaler i Offerdalsmålet i Jämtl. : 
skojf skgyan skog -en, ro/ rgjfan råg -en, haj^a hayan hage -en, 
koy h^kt h^yar hög -t -re, s&y saya såga -ade -at o. s. v. I 
Ström i samma landskap bar man också funnit g efter vokal 
i>aspireradt>. Jag tror mig kunna uppgifva /, i samma ställning 
som i Jämtl., äfven för Dal, åt minstone för Nordals o. Vedbo 
b., men bar däremot icke kunnat finna det någonstädes i Vgötl. 
För ufrigt finnas äfven från Estl. antydningar om /: g i inljud 
»mycket mjukt>. Kanske finnes det i Sk., liksom det finnes i 
i danskan. 

j, tonlöst »ng», förhåller sig till ^ som m till m eller X 
till L Det skall enligt mig lemnad uppgift brukas i förbin- 
delsen ^^- för kn- i Ale b. i Vgötl. (Uålanda socken), t. ex. 
]9pw knif, jg^ knä, ^gyta knyta (jfr nn s. 31). g finnes också 
i Linsällsmålet i Ilärj. mellan tonlös vokal (o) ock k: oBLO^ke 
vankar, s^^i^^ke samkar, t tvko^kum i tankarne '). 

^ är det ljud, som finnes, på olika sätt tecknadt, i orden 
svänga, tanka, vagn, bvilka skulle skrifvas svä^a» tä^ka, va^n, 
s. k. »äng» ljud. Att det i några landsmål inskränkes genom 
förekomsten af ^n gn nm för gn, äfvensom att g i ng oita 
höres, är anmärkt under ^, g ock w (s. 67, 61), 81). I st för ^n 
bar jag i N. Möre ensamt ^: vaf^ vagn, sty^ stygn, u^ ugn, 
men rte^n regn, oh(e^n ohägn, va^na vagnar (Kläckcb.). I 
vissa /lelar af Smal., Sk., Blek. ock llall. inträder § för nn ock 
nd, t. ex. i^a innan, bi^a binda, ^f^^ synd, vt^a vinda (Konga 
i 'Smal.); kvi;^a kvinna, mi;^a påminna, mo^ mun, ho^ hund, 

') Jag mksic bogagiia tillfället att här göra ett tillägg till hvad 
Bom förut (s. 22 f. o. 31) är nagdt oni förokomston af m ock n. De 
finoas i Linsällsmälet, likaBODi ^, mellan o ock tonlös explosiva, Bulunda : 
JfUnU*n jämten, ti}7it inte. 



I 



72 LUMDBLL: landsmIlsalpabetbt. 62 

fe^a finna (Blek.). I 8. Hall. är det på samma sätt, ock an- 
märkes det, att öfvergången träffar nu ock nd efter o u i. Jfr 
9 8. 68. Från Hålanda socken i Vgötl. är för mig uppgifvet, 
att g där ersätter gn-, altså gtsta gnista o. s. v. 

Postpalatalerna, efter den här använda terminologien, bildas 
mot gomseglet ock kallas därför äfven »velara» språkljud. 
Till postpalatalerna höra i svenska manarter vissa, med mer 
eller mindre rätt så kallade, r-ljud från sydsv. mål. 

% är tonlöst frikativt r^ motsvarande det betonade ^ ock 
något liknande ett så långt bakåt som möjligt bildadt j. % 
ersätter, möjligen blott undantagsvis vid mera eftertryckligt tal, h, 
antingen i slutet af ord eller bredvid annan tonlös konsonant, 
t. ex. fq% far, J§0% kör, fcnt fort, sk%ata skratta. Jfr r (s. 44). 

^ är ett s. k. skorrande r, utan r-vibrationer eller rullning; 
således icke något värkligt r-ljad, utan en frikativa, som er- 
sätter r. h. är allenaherskande i större delen af Smal. (Möre 
utom Torsås, Östra >) o. Västra h., Konga o. s. Västbo) ock 
synes vara det i Sk. ock Blek. vanligast förekommande. I hela 
Vgötl. ock Ögötl. samt i till dessa landskap gränsande delar 
af Smal. (n. delen af Västbo, N. Vedbo samt Aspelands h.) står 
ti i början af orden ock inuti ord mellan två vokaler, när 
den förra af dem är kort, r-ljudet således långt, t. ex. /böd, /iöra, 
mo/^a, su^a. Mellan två vokaler skall dock i några trakter af Ogötl. 
(ock nö. Smal.) äfven r förekomma. Huru vida n. Hall. sluter 
sig närmast till götamålen eller till smal., är mig obekant; 
nordligaste delen har r-supradentaler, bör altså likna Boh. eller 
Vgötl. ^). För Öl. kan man på grund af vokaliseringen af r 
(hvarom nedan) möjligen förutsätta k i gammalt ock nytt utljud. 
Enskilda personer hafva ^ för r äfven utanför det förras egent- 
liga område. 

Vokaliseringen af /i — öfvergång till postpalatal vokal — 
har jag haft tilliUlle att närmare studera dels i mitt eget mål 
(gränssocknarne mellan N. o. S. Möre), dels i sö. Blek. ack s. 

^) För Östra h., om hvare mål jag icko har porsotilig kännedom, 
sluter jag till /i dels a£ deu visserligen otillfredsställande bcskrifningen, 
dels af foreteelsor, som bruka stå i förbindelse med ^: bortfall af r efter 
a, öfvergång af ST till ar m. m. 

^) För Åtradalen kan man sluta sig till ti af sådana former som 
fars fors, sarj sorg (jfr under a om O/i-O/i)- 



63 KONSONANTER: P08TPALAT. % k. 73 

Olaods mål, bvarjämte jag har några anteckniogar från Konga 
o. Västra h. i Smal. I Resmo på Öl. står a^) för r dels öfver alt i 
slutet af ord, äfven då det först genom bortfall af slatvokalen med 
ty åtföljande cirkamflektering af rotvokalen blifvit slutljud, dels 
före dentalerna t d (s) n, men icke för rr^), således: f^a far, mea 
mer, hiea här, lerta lerig(er), fadia färdig(er), smoa smöra smör 
-et, stoa stoat stort, sua su^t surt, Ig^ lort, mya myra, svaa 
svarad svaa svara -ade -at, J^ea J^i^otd J$0at köra -de -t, jcea 
skqa skua 1. jod jat skar skurit 1. *skärde "^skärt, y(tö7 bst. yasla 
yrsel, hvqan bst. hva^na kvarn, hoan bst. hog,na bom, ^an järn; 
för -er (-r) re rer äfven i: v^d pnes. ind. vada vadar, tro 
(roa tro -r, haa bst. hoan bst. pl. hgana hare, Jan jqna pl. S^na 
}an^ra stjärna o. s. v. Före s försvinner it oftast, t ex. kos 
kors, las o. lås Lars, föst först, vas varse, h^ hörs, tos törs. 
Längre norrut (Glömm.) öfvergår r till e eller a. I Kläckeb., 
Dörby ock närliggande socknar ersattes k. i ntljud ock före t 
d s I n ate 3), som bortfaller efter a ock a, är väl utprägladt, 
nästan stafvelsebildande, för öfrigt efter lång vokal, men efter 
kort sådan (före dental), i synnerhet a, ytterst kort (reduceradt), 
t ex. moB mor, J^ee kör, yo yr; loot lort, J}0et kört, sjioet 
sport, bqet bart, svt^LOt svårt; f^.edt färdig, vaed vård, J^qeda 
körde, spoed spord ; fqos fars, hqos bars, h0es hörs ; J^teol kärl, 
<eéli ärlig, miiéla mörla; hqen barn, hoen horn, 0onörn; vidare 
oet ört, höet kort (charta), haet bort, mao^ mörkt; ^ao^^ törst, 
fagst först, ^|;ae?5 spörjes; samt vad värd, j)g{a pärla, mala 
märla, hvqn kvarn, jana stjärna; svat svart, jata hjärta, mas 
Mars, väst värst o. s. v. Detta e ersätter äfven e/t (/t-e sinkar 
e) ock bildar då särskild stafvelse, som endast före vokal 
(saudhi) låter höra något h; sä i afledningar på -er: belste 
bolster, s^he säker; i praes. ind. spM^e springer, lyte byter; i 
pl. -er -enia af subst.: v<Bne vtenena vänner -na, t0f^e t0nena 

') Efter a nppgår r-fl i detta, försvinner stundom också efter 
annan vokal före dental eller blir åt minstone i hög grad reduceradt. 
Efter kort vokal har jag oj blott jat stjärt, utan också bot bort. I 
pM pärla ock mål märla kan man tänka sig a för /i likasom i jan. 

^) Fördeiniugon mellan r ock ^ skulle således bär, under förutsätt- 
ning att k ligger till grund för a, vara alldeles omvänd mot götamulens. 

') Vokalen färgas något af föregående ljud ; nästan SUU sur, gumu 
gummor, haa bär, ^Bt8 rötter. Öfver bufvud förokouimor det ofta, som 
om vokalen läge något åt s (således närmare e). 



74 LUNDELL: L.\NI>8MÄLäALFABBT£T. 64 

tunnor -na; i komp.: bato bättre, hego längre; -em (för -aren) i 
ändelse blir -en: skomaksMf bet. -kenj hamen hammaren o. s. v. 
Slutligen stär e äfven för /^e ock /^e/i, då andra mål ofta 
hafva sammansatt aksent, t. ex. sm0et smöret, fae{t) farit^ 
buB(t) burit, byen bördan, ^n åren, haen haren, buen buren, 
ock med dem likformigt: koent kornet, 0en örnen; samt kae 
kaena kardor -na, mye myena myror -na, före vokal kaeh, myoh. 
Åt minstone sö. Blek. (Torsbamn o. skärgk) har, efter hvad 
jag hört, vokalisering på samma sätt. Mina ex. från Nöbbeled 
ock Hjälmseryd i Smal. hafva dels a, dels (b: smoat smort, 
koqs kors (Nöbb.); smgcety skucen (Hjälms.). 

Om böjningen, så vidt k därvid kommer i fråga, anmärkes 
först, att 01., Möre ock Östra h. samt antagligen äfven öfriga 
delar af Smal. genomgående använda sg.-former äfven för pl., 
utom hvad angår st. impf. för någon del af S. Möre; att l:a 
konj. i Smal. har praBS. ind. på -a, att 3:e konj., åt minstone i 
de södra socknarne af N. Möre ock de norra af S. Möre samt i 
Östra b., är utan ändelse; t ex. ja kopa, ja troy st (Östra h. 
äfven tror, ser'); att st. verb på -n kunna umbära böjnings- 
ändelse åt minstone i Möre, t. ex. jzn skiner, spjqn spjärner; 
att st. A-stammar ock sv. m. hafva pl. -a -anay samt att komp. 
hafva -e^i för -re. Alt detta torde gälla äfven för Blek. Sg. = 
pl. i verbet ock pl. -a -ana i de nämnda subst. tillhöra äfven Sk. 
(Färs h.), det senare också Hall. Däremot skrifves för Atra- 
dalen prsBs. sg. -ar -er pl. -a samt &ur pl. fou o. s. v. Pl. på 
-er -or skrifvas för både Sk. ock Hall. -er -erna. Jfr i öfrigt 
vokaliseringen här ofvan samt r (s. 44 f.). 

7s, tonlöst r bildadt genom vibrationer i tungspenen (uvula), 
likasom r genom sådana af tungspetsen, utmärker ljudet vid 
harkling, då man söker lä upp n^ot ur svalget. Det ersätter, 
förmodligen blott undantagsvis vid häftigt tal, n i slutet af 
ord eller bredvid en tonlös kons. Jfr % (s. 72). 

n är ett värkligt r-ljud, men bildadt icke med tungspetsen, 
utan med den nedhängande delen af mjuka gommen (uvula). 
En starkare luftström frambringar gärna n för /t, emedan den 
sätter tungspenen i rörelse. Ljudet skall förekomma som all- 
mänt r-ljud i Torsås i S. Möre ock är förmodligen att finna 

^) Kläckob. 11). 11. har (teoretiakt ock före vokal) ^aft, sttift, jeh, 
bati hhti^ slqH,, men /«, ce, dfj, SU 



65 KONSOXANTEK: P08TPALAT tt % «,' SAMMANS. /. 75 

mer eller mindre ntbredt i Blek. ock Sk. Helt enstaka upp- 
träder n i Rägö- o. Wichterpalniålet i EstL, hvarifrån äro an- 
märkta: a«bäit arbete, hMw harf, \)\mw slarfva, vawnier varm. 

Hura vida danskt r/ hvilket beskrifves såsom en frikativa 
bildad af de falska röstbanden med tillhjälp af struplocket, i 
Sk. förekommer, är mig obekant, om det än är sannolikt. 
Det kunde då betecknas af ett /i med högra strecket i st. f. 
böjning rakt neddraget under linjen, bvarigenom man finge en 
passande modifikation för bela den grupp af laryngala ljud, 
som i andra språk finnes. 

Med sammansatta språkljud mena vi tydligen något annat, 
än då i språkläror t. ex. sj eller x kallas sammansatta. Alla 
språkljud äro i viss mening sammansatta, så till vida som för 
bildningen af dem flera organ samtidigt medvärka. I denna 
afbandling innebär uttrycket sammansatt språkljud, att ljud- 
strömmens bädd på mer än ett ställe förtränges. 

/ är så till vida sammansatt, som tungan vid dess bildning 
höjer sig icke blott baktill omkring A:-läget, utan äfven framtill, 
så att hela vägen fär någorlunda samma vidd; under det att vid 
f främre delen af tungan är sänkt t. o. m. under normalläget. 
Troligen medvärka äfven vid / läpparne i någon mindre grad. 
Från ^ (s. 43) skiljer sig / därigenom att vid det förras bild- 
ning tungspetsen höjer sig mot öfre tandlådorna, vid det senares 
åter hvilar i munnens botten. ^ (s. 58) har trängre pass framtill, 
vidare baktill än /. / är allmänt J-ljud för q, sto» sk, skj i sju, 
stjärna, skina, skjuta o. s. v., så vidt dessa äldre ljudförbindelser 
till ett ljud sammansmält (jfr s. 58 f.). men icke -rs, i Uppl.^), 
Södm., Ogötl. samt Kalm. län ned till ock med Stranda h. Huru 
vida Vgötl., Dalsl., Boh. (ock n. Hall.) hafva / eller j, måste 
jag tils vidare lemna oafgjordt, emedan mina anteckningar 
från dessa landskap icke skilja mellan de båda ljuden, /före- 
kommer förmodligen i de östra målen. Åt minstone uppställes 
för Rågö- o. Wichterpalmålet ock för Närpesmälet ett J-ljud 
skildt från rs-^. 

j är mera utprägladt labialt än /: läpparne intaga samma 
ställning som för a eller e; tungan höjer sig i konvex form 



') Möjligen gär gränsen mellan / ock det norrl. ^ som allmänt 
J-ljud i n. UppL Löfsta föreföll mig Lofva ^*u, Fuubo åter fu. 



1 



76 LUNDELL: LANDSMALSALFABBTET. 66 

mot bakre hälften af hårda gommen, hvaremot spetsen oek 
främre delen af tungan ligga djapt som vid a eller k. 5 liknar 
således genom sin tungställning x^ men bildas något längre fram 
ock är för öfrigt, spm nyss nämndes, labialt. Det står också nära 
h (s. 78), men vid h är läppställningen hnfvudsak, ock bakre 
delen af tungan höjer sig blott till vokalläge; vid j åter är ström ' 
bädden trängre som vid frikativor i allmänhet, j är det allmänna 
J-ljudct i sju, stjama, skina, skjuta o. s. v. på Gotl. ock ÖL, i Smal. 
utom nö. delen samt i Blek., Sk. ock antagligen s. Hall. I 
Sk. har det utbildat sig äfven utan invärkan af mjuk vokal i 
t. ex. flajan flaskan (Färs h.), fiä^akaga fläskkaka. Huru vida 
det finnes v. om Vättern, kan jag icke nu afgöra. 

J*-ljud, tils vidare mer eller mindre ovist hvilka, förekomma 
i åtskilliga svenska mål i Ijudförbindelserna Jt Jl JV Jw Jm Jn 
samt i J eller J] för hj. Jag antecknar dem här nedan för 
vidare undersökning. 

J*-]jud, ock spccielt enligt uppgift supradentalt sådant, före- 
kommer i estsv. (Kågöarne o. Wicht.) i början af ord i st, 
men mycket oregelbundet, så att det i samma ord än finnes, 
än icke. Säkerligen har man efter § också ti ^^^ ^^* komme 
att se ut som ^^avr staf, ^'^o^p stolpe, ^fuvi stuga. 

Mera ut bred t är J-ljud före 1 i början af ord ock inuti dem 
mellan två vokaler. Jl- är kändt, enstaka fall oberäknade, frän 
Nbott., n. Ångm. (»oftast»), Medp., Jämtl. (dock ej i Ström o. 
Ofl^erd.), Härj. (dock äfven sU; från Lins. o. Älfr. har jag blott 
sl-\ Södm. (Oppunda o. Åkers h., dock ej alltid), När. (Ler- 
bäcks 8.), samt Vgötl. (jag har jl- såväl för det eg. vgöta- 
målet som för Vadsbo o. Kind). För Dalsl. ock Boh. är det 
mycket osäkert; för Sk., Blek., Hall., GottL, Öl., Ögötl., Värml. 
samt Leks. i Dal. känner jag blott si-, I allmänhet torde de 
mål, som hafva jl-, älven hafva samma ljudförbindelse inuti 
ord; jag har ex. antecknade blott från Jämtl. (Rag.) ock Vgötl. 
Från Nora i Västm. uppgifves, att s framför 1 ofta blir §, t. 
ex. jy^el gödsel, UtSel usel, kanske i sammanhang med ett föl- 
jande I eller 1; med hvilka kan jämföras fryksdalskans trwÄel 
trassel, haÄel biisscl, uäU usel. För v. När. har man skrifvet 6(-, 
likaså för estsv. (samma källa har 1)?- J(- //- si- sh\ för Rågö- 
arue o. Wicht. gifves blott pJ); men ett sådant si- är, som 
man lätt torde finna, en af fysiologiska skäl högst osannolik 



67 SAMMANSATTA K0KS0NANTE1U: ^ Jt Jl Jv Jt(?. 77 

förbindelse. Jag antager, att man i alla dessa fall snarast har 
^l^ exempelvis: ^l& slå, ^/^ppa släppa, ^^ut slut, jy^e^ gödsel, 
M^l nsel, \^el betsel, bst. sg. bQ^2e(t), ti,9^a tistelstängen, yx^lig^i 
nsel, (orfo^/ig*r faslig, TJ^/a hvissla. För Södm. nppgifves med 
bestämdhet, att tungan intager en tämligen låg snpradental- 
ställning. Så har man doek något svårt att uppfatta Värends 
sehlabba, schlankig, sohlojm, sohlott, om uppgiften är pålitlig: dä 
Värend öfver hnfvnd känner hvarken ; eller ly nödgas man 
här antaga JU. Jfr 11- (s. 29). 

JV- eller Jw- bar äfvenledes ett vidsträkt område. Lemna 
vi nr sikte enstaka fall, så är JV- kändt från Rågöarne o. Wicht. 
i Rstl, där det dock nppgifves förekomma mycket oregelbundet, 
så att samma ord än kan hafva jV-, än sv (äldre uppgifter från 
Bstl. hafva blott sv'\ samt n. Ångm. (»oftast», i Anundsjö alltid). 
För Smal. har jag hört både jv- ock sv- från Västra h., jfV', 
f' ock .9t?-, således Jmn, ^m ock svvn, jw^ray sv{nkja från Konga, 
endast jw- från Västbo; i allmänhet torde jw- förekomma i 
hela inre Småland (Växjö o. Jönk. län), möjligen med undan tng 
af de båda Vedbo, liksom det icke häller iinnes bland upp- 
gifterna från Östra h. Från Hall. (Ärstad o. Halmstad b.), 
S. Möre i Kalm. län ock från ö. Blek. nppgifves JV-, med det 
tillägg för Blek., att »v-ljudet pä samma gång försvagas». Hvad 
Vgötl. angår, nppgifves Jw- för s. delen af Älfsborgs län till 
ock med Knilings o. Ale h.; jag har också från Kind fått Jira^ 
svart, ^tc<en Sven, Jirarje svalde, men har anmärkt, att tv här 
står på öfvcrgång till v; för det eg. västgötamålet i Skaraborgs 
län, äfvensom för det därifrån skilda Vadsbomålet, har jag frän 
åtskilliga punkter endast sv-. I Bob. synes blott på Oroust Jw- 
vara hemmastadt, eljes sv-. Långt skildt från dessa mera sydsv. 
mål uppträder Jw i Vbott. (Nysätra) samt i Älfr., Sveg, Lill- 
herrd. o. Lins. i Härj. (men icke i Hede); t. ex. i Linsäll: 
p€ike, X«?!n, StvieyQy Jweensky S^^J^i JivaXtQ^ JV<^«^, men äfvcn 
sw^, swepe. För Smal. har jag ofvan skrifvit j ock anser 
detta säkert äfven för Blek. ock S. Möre, kanske också för 
Kind i Vgötl.: j ock w passa också fysiologiskt förträffligt till 
samman. Hvad de norrl. målen vidkommer, för så vidt de 
eljes endast känna ett J-ljud, nämligen ^, är det sannolikt, att 
detta äfven förekommer i förbindelserna ^v- ock ^w-^ hvilket 
för Lins. äfven styrkes af mina inkttagelser. Frän s. Ångm., 



78 LUKDBLL: LANDSMÅLS ALF ABKTET. 68 

Medp., Hels.^ Jämtl., Leks. o. Rftttv. i Dal., Dalsl., Ögötl., Öl. 
ock Sk. (Färs b.) hafva mina ex. blott sv-. 

Jm* uppgifves i Alfsborgsmålet i Vgötl. ersätta skriftspr. 
sm-, ock som ex. auföres J)nia. Jag bar icke hört det; i Kind 
tror jag icke att det förekommer. 

1 st. f. sn- lemua äldre uppgifter för estsv. Jb- i orden Jbjo 
snö, J^ord snor, Jtiot snäl, ock för Värend i Smal. har man 
skrifvit sohniifQa, schnåja afkvista. 

Det J-ljnd, som ersätter h i estsv. shiar här (Rågöame o. 
Wicht.), B*jnl hjul, s^jerta hjärta, 8*jölpa hjälpa, s'jötmen hvithufvad 
oxe (Dagö), Närpcsmålets Xo^nm hjortron, Jdt hjul, fitt^ hjärta, 
JlJp hjälpa, kunde man af fysiologiska skäl tro vara ^ (eller 
/). För Närpes uppgifves det mellertid vara det samma som 
det där annars förekommande /-ljudet, i hvilkct fall man 
möjligen har vägen ^-/. För Nyl. uppgifves hjär här med hör- 
bart h *); kanske g-? I Kal. o. Rån. i Nbott. skall man hafva 
fljer här, ajeran hädan, ggölp hjälpa, m. fl.; i hviika man kunde 
förmoda dorsalt s, d. v. s. ^, i alla fall icke har skäl att antaga 
J*, enär samma källa för J*-Ijud brukar ett särskildt tecken. 
Mellertid har ÖKal. också Mul hjul. 

Ett J-ljud, »mjukt aspireradt, likt ryskt 3r ock fr. ge» skulle 
linnas i estsv. Håshu^ Hapsal, shjul, fersh. Ätt på denna upp- 
gift utan vidare antaga förekomsten af 3 (eller motsvarande 
supradental) torde mellertid vara förhastadt. 

h, ett mellanting mellan h ock ti7^ förekommer enligt skrift- 
liga ock muntliga uppgifter ännu i Hall., motsvarande h i sv. 
hv- ock efterföljdt af ett betonadt w, t. ex, htvem hvem, fctt^asser 
hvass. Samma uttal af hv- synes för icke länge sedan hafva 
funnits äfven i Dalarne ock Vgötl. Att dömma af huila hvila, 
hxdnka kvida, huit hvit, huiva kasta, huo^p hvalp borde A;-. finnas 
äfven på Nuckö, Worms^) ock Runö. 

w, eng. w, står sä nära ti, att man stundom med lika rätt 
kunde skrifva u som w] sk i diftongerna {au eller aw). Stun- 
dom närmar sig underläppen öfre tandraden, så att man får ett 
mellanting mellan tv ock v. Jag har trott mig finna detta i 
Vgötl. jV- (s. 77). tv är ännu mycket utbredt i svenska mål, 

*) För Blek. Bkrifves också hjär här, häSSGnhjOma den här; men 
min Ragesman frän Stiirkö lät icke hora något h. 

^) Uppfijifterna för Wormfi äro något motRägandc: de hafva äfven kil-. 



69 SAMMANSATTA KONSONANTER: J^ fi^ Si ^ ^^' '^^ 

dels som allmänt v-^ad i början af ord eller efter t J J§ ts d 
s J k r eller mellan vokaler ock i slutet af ord, dels som ersätt- 
ning för hv- (med k I g eller ensamt), dels i st. f. g (eller k) 
ock då stnndom redan förloradt, liksom ibland före o, stundom 
ntbytt mot v, dels slntligen i några andra mera sällsynta fall. 

1) De tre dalsockname hafva w öfver alt före vokal, äfven i 
st f. hv-, ock w har här vanligen en sådan grad af själf- 
ständighet, att man kunde vara berättigad att skrifva u ock 
låta detta med följande vokal bilda en diftong (jfr j s. 64). 
Som ex. anför jag: wantad väntade, swolos svalna, kwan kvarn, 
(Våmb.); tungg^ tvinga, wait b vit, was b vass, watte b vete (Orsa); 
men und Itvum vi lefva, stBv själf o. s. v. Enligt äldre upp- 
gifter skall w i Alfd. vara bortfallet före o i odå vada, olda 
vålla, onda vårda, oni van, oll vall, ott vante, sola svala, solas svalna, 
sorå svara m. fl. I enstaka ord träffar man samma företeelse 
äfven i andra mål, dels i början af ord dels efter d s k (sk); 
likasom å andra sidan v någon gång finnes före o, då skriftspr. 
icke har det (voss oss; vorska orka i Delsbo o. s. v.), w- för 
v- förekommer också i Hall. inom samma område som w- (hw-) 
för hv-, dock enligt uppgiften icke före o 1. u, t. ex. wesp visp, 
M^ann vatten, w&] väg >), ock i sydligaste delen af Bob. (Oroust). 
Afven i När. skall v- i vissa trakter hafva »en anstrykning» 
af w; ock ex. på to- för v- gifvas jämväl från Vbott., n. Smal. ock 
Sk.: impp (Nysätra); oill, oäfva (Tveta, Östbo); trind, wiH, w&r (Sk.). 

2) w förekommer vidare i: 

a) tw i ^tc^ar tvär i Rågö- o. Wichtcrpalmälet, samt allmänt i 
Hall., kanske i s. Bob. ock Blek.: ^Mtta o. s. v.; 

b) J^w ijw) i Lillhorrd., Sveg o. Linsäll i Härj., Mark o. Kind 
i Vgötl. ock åt minstone Västbo i Smal., möjligen i Hall. ock 
Blek.; tsw i Torsås i S. Mörc (s. 57 f.); 

c) dw i Blek.: doala dvala; 

d) sw regelbundet i Nbott., Vbott. ock Hall. -), samt undan- 
tagsvis Härj. (jfr s. 77): .5wett svett, swm Sven o. s. v.; 

e) JVr i Nysätra i Vbott., Lillherrd., Sveg, Alfr. o. Lins. i Härj., 
8. Bob., 8. Vgötl., samt åt minstone Växjö län i Smal. (s. 77); 

f) kic i Nbott. o. Vbott., Lillherrd., Sveg, Älfr. o. Lins. i Härj., 
Delsbo i Hels., s. Vgötl., ät minstone Västbo i Smal., samt 

') For Åtradalcn flkrifves mollcrtid v utom i wips interj., WJysSft. 
2) Åt minfltonc skrifvos sw- for Åtradalcn. 



I 



80 LUNDSLL: LANDSMÅLSALfABETET. 70 

8. Bob., Hall. ock Blek.: kwmnsif ktvBTnf skweiB. o. s. v. (jfr 

tv-Änr 8. 68); 

g) rw i rwatda vrida, rwoiDÅ skrika i dalm. 

3) w för Y efter vokal är tecknadt i e8t8v. nan^a oafvare, 
IlblwiiI kafvel; vidare i Rågö- o. Wichterpalmålets b,w af ock 
hSLfiw harf, ^]sLnw slarfva, samt därjämte i bslw så snbst., ra?r 
segelrå. Ett tidigare w bör man förutsätta, när i det sist 
nämnda mälet v efter vokal saknas i t. ex. skrå skraf, tiu tjuf; 
ock likaså i Sk. skruen skrufven, hoed bnfvud; Hall. skråen, 
huet, dua, tua; Blek. lua, hua, gnia; S. Möres roa, grua, lua. 

4) w ensamt ersätter skriftspr. hv- utom i dalm. jämväl i 
Nbott. »tiiml. regelbundet», i Lillherrd., Lins. o. Älfr. ock bos 
äldre personer i Sveg i Härj., i Bjnråkcr i Hels., vidare i s. Bob., 
s. VgOtl., Hall., så vidt det icke har hw- (s. 78), Västbo m. fl. 
här. i Smal. 1), samt delvis i Korsnäs i Öbott.; således irem 
hvem, wit hvit, terass hvass o. s. v. to ingår vidare i kw- för 
hv- i Estl. (8. (59), gW' i n. Hels. (s. 70), hw- i Estl. ock Hall. 
(s. 78). Blott h kvarstår däremot af hv- i intcrr. pron. o. adv. 
dels i Särna i Dal., dels i synnerhet i de skånska målen (äfven 
Blek. ock Bob. därunder inbegripne), eller t. o. m. därutanför 
(häcken b vilken). 

5) woek g stå h varandra tämligen nära, ock w ersätter g 
efter annan vokal än i e ä (jfr j s. 67) i slutet af ord eller före 
vokal (eller 1) i Estl. samt i Bob., n. Hall., Sk. ock vissa delar 
af Smal. (Västbo, Konga o. N. Vedbo, i de senare växlande med 
.;), t. ex. totc; taga, \qw låg impf., sot^ såg impf. (Rågöarne o. 
Wicht.); Mkwa taga, nouer girig, lif(;a ljuga, gnåi«?a o. gnatrla 
gnaga (Estl.); samt för svenska sidan: mato^ mage, 5aM;a såga, 
haw^^) hage, vidare /^yti^e tjugo, uwa öga, hutv hög, drOM^ 
drog, flmce flyga, loic^e legat, \kw^ låge subst., f^åfra fluga, na«;lar 
naglar (Bob.); fim klippvägg, troi(^ tråg, båu^e båge (Hall.); 
svouer svåger, skouen skogen, förvouen förvägen (Sk.); trnw 
tråg, sknwm skogen, fnw^l fogel, Imv^ låge, plnwa plåga (Västbo). 
Ett w har man att förutsätta i Sk. hu båg, bue båge, men rågen, 

^) Att domma efter (h)oat rask, (h)Oila hvila, ekiillc tv i denna 
betydelse finnas ocksä i Blek., bu vidt inan ej har hiv- (:^a8pirationon 
mycket sv^ag ock näntan omärklig:)). Si). Blek. har blott v-. 

^) I mina anteckningar eg. skrifna med ^, likasom alla ex. med tV 
för g. 



71 SAMMANSATTA KONSOKANTER: W ; k. 81 

hoeiL trägården m. fl.^ samt k&r korg, sör sorg (Färs b.); i Hall. 
flua fluga, lua ljuga, tjue tjugo, uen ögon, mae mage; i Blek. 
fiua fluga, tv har utan tvifvel också förmedlat öfvergången gv 
i Sk., Hall. ock Blek.*) i liat^e hage, slav slag, lava laga, l7t;a 
Ijnga o. 8. v., samt g-w i vawm vagn (Hall.), uwn om ugn (Värml. 
o. Orsa). Jfr -gw- (s. 70) samt estsv. lua o. hxgvB, kvinnomössa, 
t? for ^ ock g Kr v förekomma i öfrigt i enstaka ord utanför 
de skånska målen. k('W)'V har man i soli{ät;t släkt, rat^t rakt, 
msLvt ]. ma/It makt, mur/l mörkt m. fl. på Nuckö; samt i sk. 
s^vR socken m. fl. Jfr vr- ock -Iv (s. 24). 

h är icke konsonant i samma mening som de bär förut 
behandlade. Det för h väsentliga är struphufvudets ställning 
ock värksamhet; munkanaleus form växlar i någon mon efter 
de närstående språkljuden. Genom sitt utandningstryck står 
h mellertid närmast konsonanterna, ock skiljer sig därigenom 
från tonlös vokal {o s. 86). Jfr för öfrigt w, w, 2, g, Xy 
k. h finnes icke i dalmålet (Rättv., men ej Leks., då inbe- 
gripet). För öfrigt äro »rospiggar» ock södertörningar bekanta 
för sin oriktiga användning af h: det påstås nämligen, att de 
bruka h där svenskan icke har det ock tvärtom: alm halm, 
öra höra, Aäta äta o. s. v. Det samma skall vara förhållandet 
i Ostg. skärgården samt i Karis socken ock Snappertuna äfven- 
som i Hangö o. Tägtom byar af Tenala socken i Nyl. Förmod- 
ligen är h egentligen för ifrågavarande orters bebyggare främ- 
mande, ock vid bemödandet att bruka det sätta de ofta in det på 
oriktigt ställe, såsom äfven händer dalkarlarne, när de »svenska». 
I Rättv. skulle h också brukas på oriktiga ställen; min sages- 
man hade mellertid ingenstädes något h, Samma osäkerhet vid 
användningen af h uppgifves äfven förekomma i Västm. (mest 
hos äldre pers., i Nora, Linde m. fl. st.) ock pä Dal, stundom 
på Åland ock i Estl.; äfvenså i Hemsö m. fl. socknar på 6otl. 

Rätteligen skulle man för åt minstone en del mål städse 
skrifva h eller o (jfr s. 86), möjligen med reduktion, efter alla 
tonlösa explosivor för att utmärka, att de egentligen äro aspirator 
(icke värkliga »tennes»), d. v. s. att vokalen icke sluter sig 
omedelbart till konsonanten, utan efter kontaktens öppnande 



') Åfven N. Vedbo i Smal. har stundom v: Seva såga, lev låg. 
.^r. landåm, N. B, I. 6 



b2 LUNDELL: LaNDSMÅLSALFABETET. 72 

nägOD tid förflyter, innan ntandningstrycket, som för 2? ^ ^ är 
mycket starkt, hinner sjunka, språkvärktygen öfvergå från 
kontakt till vokalställning ock röstbanden komma i vibration. 
Man skulle då fä ph& eller poi, för på likasom gaj^Ms, thu 
för tu likasom uthxi&j khsi t^r kar likasom baMäJl ^). Jag har 
i denna af handling underlåtit en sådan beteckning, bl. a. där- 
för att jag icke tilltrott mig att bland alla dessa mål afgöra, 
hvilka som möjligen hafva värkliga tenues (såsom t. ex. fran- 
skan), bvilka som i stället hafva aspirator. Jfr sandhi. 

För laryngal explosiva, en del författares spiritus lenis, 
har landsmålsalfabetet, åt minstone tils vidare, ingen beteckning. 
Det är det ljud, som inleder vokaler, i fall röstspringan plöts- 
ligt öppnas, ock som man bäst kan iakttaga, om man vid hvisk- 
ning plötsligt låter en vokal bildas, liksom vid suckande. Vi 
hafva trott det mindre nödigt att utmärka detta ljud, ock jag 
har ingen kännedom om, till hvilken utsträckning det kan före- 
komma. Man har trott sig finna det mycket utprägladt i de 
fall, då h utelemnas, som ersättning för detta (Västm.). Det 
förekommer mig eljes, som om vokalerna i början af ord van- 
ligen inleddes med en kort tonlös. Dansk »stötton», laryngal 
explosiva efter vokal, lär icke inom Sverige förekomma. 

Yokalemas uppfattning ock beskrifning erbjuder vida större 
svårigheter än konsonanternas, emedan de fasta punkter, till 
hvilka man kan hänföra sig^ äro få. Tungan är med sina tal- 
rika ock i alla möjliga riktningar hvarandra korsande musk- 
ler en alt för rörlig del för att kunna med lätthet fixeras i 
en viss form för undersökning. Det kommer nämligen bär 
an på icke endast läget ock beskaffenheten af en viss spärr- 
ning eller förträngning, utan på läget för tillfället af munhålans 
konturer i alla tre dimensionerna. Man borde således egent- 
ligen hafva den analytiska formeln för munhålans gränsytor i 
hvarje ögonblick. Synbart obetydliga förändringar i läget af 
tunga o. s. v. värka märkbara olikheter för örat, ock tvärtom. 
Att, medan sålunda alt flyter, i hvarje fall taga sin tillflykt 
till den enda säkra utvägen, bestämning af de för hvarje vokal 



^) Jfr om dessa aspirator Kräuter, Die neuhochdeutschen aspiraten 
u. tenues i Kuhn^s Zeitschr. f. vergl. sprachf. XXI. s. 30 — 66, ock KrÄu- 
TER, Zur lautverschiebung. Strassb. 1877. 



73 VOKALERNAS BILDNINGSSÄTT. 83 

egendomliga, på resonansram tnets d. v. s. munhålans form ock 
storlek beroende, förstärkta öfvertonerna, är, som man med 
kännedom om de hittils använda metoderna för en sådan be- 
stämning lätt finner, praktiskt ontförbart. Under sådana för- 
hållanden måste man tils vidare nöja sig med att, så godt sig 
göra låter, med tillhjälp af syn ock känsel, spegel ock finger, 
göra sig förvissad om språkvärktygens normalställning för hvarje 
särskild vokal. Enär, såsom redan är antydt, märkbart olika 
ställningar kanna gifva vokaler, som för örat fallständigt eller 
i det närmaste sammanfalla, i det en ändring på en pankt 
synes kanna appvägas genom en motsvarande ändring på en 
annan, ock således polymorfa vokaler förekomma, gälla här 
nedan gifna beskrifningar, atom hvad angår a? ock 9, hvilkas 
beskrifningar blifvit af docenten Noreen meddelade, i strän- 
gaste mening blott för mitt sätt att bilda ifrågavarande språk- 
ljud — af hvilka t. o. m. blott tyeeeeauaaoaeu före- 
komma i det mål, med hvilket jag från barndomen är förtrogen 
— ehuru visserligen några stora olikheter icke äro att vänta. Det 
är mellertid i hög grad önskligt, att de som sysselsätta sig med 
hithörande frågor, ville noga beskrifva vokalernas bildningssätt. 
För att dessa beskrifningar må blifva brukbara bredvid hvar- 
andra ock jämförelser möjliggöras, böra de, så vidt ske kan, 
göras likformiga ock utgå från samma synpunkter. Nedanstå- 
ende framställning, väsentligen efter skotten A. Melv. Bells 
system^), kan därvid möjligen tjäna som utgångspunkt ock skema. 
I en fullständig vokalformel skulle ingå följande element: 
graden af tungans höjning ock höjningens läge i riktningen 
framifrån bakåt, formen af tungans öfre yta, kindernas ställ- 
ning, afståndet mellan käkarne, struphufvudets höjning eller 
sänkning i förhållande till dess normalhöjd, samt slutligen läp- 
parnes form. Skillnaden mellan tonlös ock betonad är ge- 
mensam för konsonanter ock vokaler. De senare äro också 
orala eller nasalerade. En stafvelse kan bildas antingen kring 
en enda vokal, hvilket i svenskt bildadt språk är det vanliga, 

') Enligt SwEST, Handb. of phon. s. 10 ft. Bell fattar mellertid 
läpparnes medvärkan icke som fristående, utan som sammanhängande med 
tungstålln ingen, hvadan han i allmänhet blott har frånvaro eller när- 
varo af »rundning». Däremot skiljer han genomgående mellan »trång» 
ock »vid> öppning 



84 



LUNDELL: LANDSMALSALFABBTBT. 



74 



eller med två (eller tre) vokaler till samman: diftonger, som i 
landsmålen äro mycket vanliga. 

Bell indelar vokalerna i främre, bakre ock blandade, alt 
efter som tangan vid deras bildning skjates framåt ock höjer 
sig mot främre delen af hårda gommen, såsom vid i; eller 
hon dragés till baka ock höjer sig mot mjuka gommen, nnder 
det spetsen nedtryckes, såsom vid a; eller hon intager en ställ- 
ning emellan dessa båda. I alla tre fallen kan tangan höja 
sig mera eller mindre, hvarigenom höga, medelhöga eller léga 
vokaler åstadkommas. Slutligen kan man antaga fem olika 
läppställningar från ock med den för i ock ä, med mungiporna 
dragna åt sidorna bakåt, till ock med den för o i ho ock u 
i hus, med minsta möjliga öppning — altså största möjliga 
rundning -— samt beteckna dessa labialiseringsgrader med O I 
2 3 4, hvarvid I utmärker läpparnes normalställning. Vid 
öfriga ofvan angifna synpunkter skall jag i den följande fram- 
ställningen blott i enstaka fall fästa mig. 

Jag skulle då få: 



Främre: med främre delen af [höga: 

tungan höjd mot främre de- 1 medelhöga: 

len af hårda gommen (låga: 

Blandade: med mellersta delen r höga: 

af tungan höjd mot bakre i medelhöga: 

delen af hårda gommen .... ( låga: 
Bakre: med bakre delen af | höga: 

tungan höjd mot mjuka gom- i medelhöga : 

men *. | låga: 

Mera lättfattligt är det kanske att efter intrycket på örat 
uppställa serien 

lie a rpa a 






1 


2 


3 


4 


t 




« 


y 




e 









Ii 


(jB 




^ 








a 




a 


O 


a 




e 


n 





ock uppfatta y 



W 



)0 



x 



B 



. \u 



I 



som bildade genom läpparncs tillhjälp ofvanpå de förra. De 
bakre höga vokalerna gå mellertid icke in i ett sådant skema. 
Man kan likväl fortsätta till höger om a med 

a w o a Ii o; 
men måste i alla fall ytterligare söka plats dels för y, dels 



75 VOKALERNAS INDELNING. 85 

för I ock n, dels för 9; samt har dessutom efter hvilken upp- 
ställning som hälst ännu de nasalerade vokalerna: 

y q (^ q q Q 
samt tonlösa vokaler, här generelt utmärkta med 0. 

Ett Yokalsystem närmast slutande sig till denna senare 
nppställuing är det, som ligger till grund för Sundevalls 
förslag till beteckning af de vokaler, som i det vanliga alfa- 
betet sakna tecken. De af honom följda grundsatserna måste 
naturligtvis i allmänhet vara bestämmande äfven för formen 
af de nya bokstäfver, som här förekomma bland vokalerna ut- 
öfver de af honom föreslagna. För flertalet af dem, som skola 
använda alfabetet, torde detta sålunda vara lättfattligare, än 
om det äfven i fråga om vokalerna vore mera vetenskapligt, 
såsom det i fråga om konsonanterna sträfvat att vara. En 
genomgående systematisk vokalbeteckning låter sig svårligen 
på grundvalen af det vanliga alfabetet åstadkomma; endast 
för ett alfabet, som, i likhet med Bells »visible speech», är 
alldeles nytt från början till slut, är sådant möjligt. 

Vanligen indelas vokalerna i hårda ock mjuka, ock jag har 
äfven i det föregående användt dessa benämningar. Före de 
vokaler, som bildas framom Ä;'g:-läget: iiytpeaceei^ (men icke 
u), framflyttas k ock g — »förmjukas» — till ^ J$ }, g ^S J o. s. v., 
ock dessa vokaler kallas »mjuka». Indelningen grundar sig så- 
lunda egentligen på läget för bildningen längre framåt eller 
bakåt, a 8, t o. m. a a o ock ännu andra äro blott skenbarligen 
mjuka, när de företräda tidigare värkliga sådana, t. ex. ij^ora 
köra (Stockh.), Jana stjärna, J^akka kyrka (Möre): kjoija kölna 
(Hall.); i hvilka fall förmjukningen är äldre än vokalväxlingen. 

Vokalerna äro i alla afseenden mindre stadgade än konso- 
nanterna. Öfvergångar utmärkande för större grupper af mål äro 
mindre vanliga. Ofta inskränka de sig till ett landskap eller 
några härader, ej sällan växla vokalerna från socken till socken. 
De tillgängliga iakttagelsernas bristfällighet både i omfattning 
ock säkerhet låter också de allmänna drag, som i vokalernas 
utveckling otvifvelaktigt finnas, ännu ej alltid med tillräcklig 
klarhet framstå. Af de mig bekanta öfvergåugarne upptager 
jag här i allmänhet endast dem, som inom ordförrådet äga 
någon större omfattning. Vid de egna anteckningarne för 
skilda mål har jag i fråga om vokalerna, såsom förut redan 



86 LUND£LL: landsmjIlsalfabetet. 76 

är antydt, i flertalet fall endast kunnat fästa mig vid deras 
intryck på örat ock på grund af detta intryck förutsätta ett 
mer eller mindre lika bildningssätt. Om vokalerna i ändelser 
samt om »tilljämning» mellan rot- ock ändelsevokaler skall 
särskildt talas, likaså om diftongerna. 

För tonlös vokal bar alfabetet, åt minstone tils vidare, blott 
ett tecken, o, enär, så vidt jag vet, tonlös vokal i svenska mål 
endast förekommer efter motsvarande betonad ock den tonlösas 
kvalitet således genom denna är tillräckligt angifven. Tonlös 
vokal har jag menat mig finna i Linsäll i Härj. i leopB loppa, 
sl(Bope släppa, tuop^ höna; lyot lydt, meot mitt, taot tätt, slaot 
slätt, raot rätt, mceot mätt, J^tvceotQ tvätta, S0ot sött, geot godt, 
stuot kort, ruot rödt, gaot gått, haofn hatten, kaota kattan; 
vaofy vatten, heoJ'y botten, bceojfn bäcken ;/^M;ii?fce tveka, lyokQ 
lycka, hceok bäck; samt ja^^m^^n jämtländingen, i^n^ntet, e;a9j^A;e 
vankar, tceo^kB tänka o. s. v. Tungan får icke den höjd, som fram- 
bringar X eller ^. Snarare kunde ljudet uppfattas som ett h; 
men ljudströmmen förefaller svagare, hvaraf jag sluter, att 
struphufvudet icke värkar som vid h. Det är eljes samma ljud 
som finskans li i t. ex. ilunineii människa, ahkera flitig, åt min- 
stone såsom finskan talas kring Haparanda. 

Jag antager vidare, att den »aspiration», som förekommer i 
Sveg i Härj. före tt tig kk, samt i Särna i Dal. före tt, är samma 
ljudföreteelse som den nu afhandlade, ock att man altså har: 
m.ct, tniot, m^oty tjoJ^q, ta^fce o. s. v. på förra; trBot% iioot o. s. 
v. på senare stället. Likaså torde i Terijärvimålet i Öbott. 
samt Rågö- o. Wichterpalmålet i Estl. det h (Gb), som före t 
ersätter k, vara vårt o, hvadan man skulle hafva a;?t akt, ila^t 
elakt, \)]&ot slakt o. s. v. Förut har man tecknat cht i 
estsv. för kt, t. o. m. för ft: gioht gift, skriclit skrift. Jfr x (s. 70). 

Skulle det visa sig, att tonlösa vokaler förekomma äfven i 
andra ställningar, t. ex. som efterslag i slutet af ord ^), så blir 
det nödvändigt att utmärka äfven deras kvalitet. Detta bör då 
ske genom en likformig modifikation af tecknen för motsva 
rande betonade. 

Jag öfvergår till de vanliga, med sångton utrustade, altså 
betonade vokalerna. 

^) Det finnes någon obetydlig anledning att förmoda sådant på 
Mörko: »alla ord sluta med 6 efter n, t. ez. barUB». 



77 VOKALER: O t t. 87 

t ock t, slutet ock öppet i, skilja sig från hvarandra därigenom 
att vid det senare tungan med mindre kraft tryckes upp mot 
gomtaket. Skillnaden motsvarar sålunda förmodligen den af 
Bell uppstälda mellan »trånga» ock »vida»: vid de förra är 
spänningen i tungans muskler större ock tungans öfre yta mera 
konvex än i hannes naturliga form, som bon vid bildningen af 
»vidai» innehar. För örat står » på öfvergång till e. I littera- 
turen har man icke alltid skilt mellan t ock }. 

Äldre, genoro stegring eller brytniiig uppkommet i kvar- 
står, afvikande från skriftspr., som fått j, på Gotl., i Estl. ock 
Dal. m. fl. st. (jfr j s. 64), ock bildar med den följande vo- 
kalen diftong: iu, iä, o. s. v. I talrika äldre ock yngre dif- 
tonger ingår i äfven som senare beståndsdelen. I alla dessa 
fall skrifver jag alltid t, utan att därmed vilja neka, att icke 
äfven » kan finnasi. i för -ja i afledning, vanligen samtidigt 
med bortfall af slutande a äfven i öfrigt, har man i Estl., 
Öbott., Nbott., Jämtl. (Offerd., Ström, Föl.), Dal. (Mora) ock 
Värml. Älfdal, t. ex. siti sitta, liggi ligga, dei dö, yili vilja, seki 
söka från Rågö-Wicht; siti, smyri, väni (efter l:a konj. med 
impf. o. sup. yänja o. s. v., men krev, set, bygg efter 2:a konj.) 
från Närpes; döi, ftöti, sell, (men leegg, seett) från Ström; bidi, 
esi häsja, swart, wahy eri räfsa (pl. eriur), (men däja dö, säkja 
söka, tykkja, byggja) från Mora; ft^^^^i följa, b^^i blänga, drett/i 
dränka, tijji tigga, bittji hynda, malli malja (liksom bjjjy bygga 
med y för i) fråu Dalby; i för -g efter 1 i Värml. Älfdal, t. ex. IseUi 
bälg, ha^^^i helg o. s. v. I åtskilliga ord, där skriftspr. genom 
brytning fått ja jo för äldre i, står den äldre vokalen kvar i 
målen, ofta som e 1. ä, såsom i Värml., Vgöt., Hall. m. fl.: stela, 
stelpa, stelk; stundom som i, t. ex. Råneå o. Kal. sil själ (phoca), 
stita stjäla, tiro tjära, tiror tjädrar, mi^ mjöl, fl^ fjol (jfr te 
bland dift.). Före nt nd nk ng öfvergår i ÖKal. e till i: int 
ände. i står regelbundet för y (liksom e för ö s. 92), ock för 
ö i fall då sv. har detta i st. f. y, på Rågöarne o. Wicht., 
Nuckö, Worms ock a. st. i Estl., i Borgå i Nyl., Älfros i Härj., 
Borgsjö, Attmar o. Torp i Medp., Delsbo o. Bjuråker i Hels., 
Lima, Orsa o. Rättv. i Dal., Vingåker i Södm.^); således: biggi 
bygga, stiok stycke, bi by, grin gryn, flri före, biri börja, kitt 

^) Enligt en uppgift äfven i MellÖsa i När. (jfr 8. 91). 



88 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 78 

kött (Rågöarne o. Wicht); Mta, bli, biddja, rmtaa (Orsa). 
Råneå o. ÖKal. bafva i för kort y (ö): «iti flytta, di« dölja. 
I enstaka fall förete äfven andra mål i för y, Delsbo i tor ö (s. 93). 
Kort i är vanligen ?, så vida det icke öfvergår till e. 
Jag har sålunda tämligen öfverensstämmande från Miiltrå i 
Ängm., Arbrå i Hels. (jfr a s. 95), Rag. o. Offerd. i Jämtl., Orsa, 
Rättv. o. Leks. i Dal., Kumla i Västm., Nordal o. Vedbo pä 
Dal: nbba, s^tta, ky^st, f»sk, m^sta, stilla, smne, y»kt, sbcka, tzgga 
o. s. v., samt i de mål, som bafva i för y: titSB, tycka^ hks, 
lycka (Orsa); mjpl nyckel, n^^^n ryggen (Rättv.). I Vörå- 
målet i Öbott. skall det vara svårt att skilja mellan kort e 
ock kort i, enligt hvilken utsaga man har rätt att förmoda k 
I När. är i före ng nk »tämligen rent»; i Vgöta målet kvarstår 
i före mm ock nn samt före m 1. n + »muta», men bar ett ljud 
mellan e ock i, således ^. Åfven Got), äger enligt uppgift t] 
ock så förmodligen i allmänhet de norrl. målen, ehuru öfver- 
gång till e äfven finnes. Ett kort t förekommer mellertid också 
i samma mål: jag tror mig bafva funnit sådant i y^ng6, ^nnan, 
'st2nga, sprmga, gn«sta, bnda, sktnn m. fl. För Våmh. bar 
jag blott e. Mell. Möre har tMpa trippa, Jppe kippskodd, 
J^ifta flämta, J^tts kitt, Uta titta, sid <läld, sist, J^tsta kista, 
ml vild, btna binda, htna hinna, ktg ring, m. fl. Estsv., nyl., 
öbott., vbott. ock stundom jämväl andra norrl. mål bafva 
ett äldre kort i (t ^) kvar äfven i fall då skriftspr. fått e, 
kort eller långt, t. ex. gripa grepe, vita veta, sigat segel 
(Rågöarne o. Wicht); vid ved, sinn sena, viku vecka, skip skepp 
(Nyl.); ock i står äfven kvar i andra mål i några enstaka fall. 
Tvärtom bafva de medel- ock sydsv. målen öfver hufvud regel- 
bundet e för kort i; så nästan enhälligt Vgötl., Boh. ock Smal.*): 
skppa, dreft, setta, hetta, brest, mesta, fesk, vell prses., vekt, flecka, 
legga, tegga, verrig o. s. v., ock så åt minstone ofta Blek. ock 
Ögötl. I Fryksd. i Värml. står e nästan utan undantag i st. 
f. i före p f t s Jc. e för i står också anmärkningsvärdt ofta 
i v. Västm., Dalsl. ock Hall., utan tvifvel äfven i Sk., samt 

*) Då det för S. Möre ar anmärkt, att det mången gång är omöj- 
ligt att höra någon skillnad i uttalet mellan kort i ock 6, har jag ansett 
detta betyda öfvergång till e. Ett mellanljud mellan i ock 6 uppgifves 
däremot vara vanligt i Sk. i st. f. kort 6, t. ex. i 6n, eld, hom, l6m, 
86tt) i h vilket fall man altaå har ^, 



79 VOKALER: t ^ ff ff. 89 

appträder mera enstaka i inånga andra, äiVen uorrl., mäl ^), 
mest före k ock g (så uttryckligen När.) — synbarligen sä att 
kort t står i ungefär samma ord öfver alt (jfr ofvan om Möre), kort 
i åter för öfrigt i norr är i, i söder e. I ptc. o. sup. af st. verb 
af formen bita bet bitit har e trädt i st. f. i, kort: beten bete 1. 
heU o. 8. v. i Rag. o. Ström i Jämtl., Hede i Härj., Särua i Dal. 
ock Delsbo i Hels.; långt: beten bete på Frösön o. i Föl. i Jämtl., 
i Vbott., Ängm., Värml., Dalsl., Vgötl., Ögötl., Smal. ock Hall.; 
hvaremot t, långt eller kort, alt jämt finnes på Got!., i de östra 
målen, OflFerd. i Jämtl., Lillherrdal, Sveg o. Funnäsdal i Härj., 
det eg. dalm., När. ock Södt.; 01. har bet ock bit, det senare 
dock förmodligen af yngre ursprung ur prses.^) (jfr bryta under 
y uedan). Gotl. ock Dal. hafva i kvar äfven i impf. pl. i verb 
af formen bäita bait bitu biti, batta bet bttum btttd. 

Sö. Blek. (Torsh. o. skärg.) har för kort ock långt i regel 
bundet ai, andra delar af Blek. oj; för långt i Gotl. ae, 
Kalix ei, dalm. at. Hall. (väl blott undantagsvis) äj; för i 
före vissa ljudförbindelser OKal. m. fl. st. ei (jfr dift.). Om 
Viby-i (i) se nedan (s. 91), äfvenså om ett mellanljud mellan i 
ock y (s. 91). 

y ock y), slutet ock öppet y, förhålla sig till hvarandra 
i afseende på bildning ock förekomst nästan alldeles som t 
ock ^. y) är ett mellanljud mellan y ock 0, ock yi ock före- 
träda kort y, likasom i ock e kort i. Att y saknas ock er- 
sättes af i (eller i enskilda fall af e I. u) inom några inskränk- 
tare områden af Estl., Nyl., Nbott., Medp., Hels., Härj., Dal. ock 
Södm., är redan antecknadt (8.87); att det äfvenledes är främ- 
mande för Vgötamålet utom Kinds b. ock några socknar af Mark 
ock där ersattes af w ock (någon gång i o. u), samt att y i 
andra mål företrädes af %, synes nedan (s. 106, 90, 91); liksom 
där också namnes om ett ljud mellan e ock y från Nbott. ock 
Södt. (s. 91). St. verb af formen bryta bröt brutit hafva i Leks. i 
Dal. ptc. o. sup. bryti, flyp o. s. v., i Rättv. däremot svarande 
brttiy khvif fltti, på Öl. synnerligen ofta, om ej alltid, dubbla for- 
mer: brut ock brp o. s. v. Sådana sup. med y (ur prses.) finnas 
också ofta i v. Västm., När. ock Södt. N. Ångm. företer st^ä 

') Jfr Närpesmålets a för i (s. 93). 

^) t kan på sådant sätt äfven komma in uti sup. af verb af formen 
blEda band blUldit (Vastm. ock öl.) ock andra st. verb med i uti prsBS. 



90 LUNDELL: LAKDSMÅL8ALFABET£T. 80 

sfo</e sUt o. s. v. i verb af 2:a koDJ. med -r 1. -rj i Btanimcn. 
För skriftspr. y ju, äldre iu, äger dalm. io eller ioe, Härj. 
åter 0: f^i^ge, tri0te, J^^tQ o. s. v. Andra mäl hafva ntbil- 
dadt nya diftonger: för långt y har man ey (01) på Gotl., öi 
i Kalix, ut i Piteå; för kort y före r i Uppl. jo; för kort ock 
långt y i ö. Blek. 0y (jfr dift.). Å andra sidan finnes på 
Rågöarne kort y för sv. u, t. ex. mynn mun, yndi under, hyvi 
hufvud; på Wicht. för sv. o (o 1. o), t. ex. gytt godt, spytt spott» 
yst ost. y för i i några enstaka ord är kändt från åtskilliga 
mål; y för ju i t. ex. skyda skjuta, tyda tjuta, lywa ljuga, syg 
sjuk, synga sjunga tillhör eg. skånska mål, men finnes i en- 
skilda fall äfven utanför dem. 

Kort y finnes, åt minstone på sv. sidan om Östersjön, endast 
undantagsvis. Mell. Möre har dock ypa, ytka^ J§yt kyffe, 
jyd skydd, yst^t^y lysfn, dystOky vysa, lys, nys, tysk^ kysk, 
Zyne, syn, myla^ }yldt, f^ygka, hygke, ^ygfce, ykka, stykka ock 
kanske några andra, samt vid förkortning under böjningen: 
hyn bst. sg., sys pass., hyt^ hyt o. s. v. Förmodligen hafva 
dessa ord äfven i öfriga mål i allmänhet y. Eljes uppträder kort 
y som y) i norrl., som i medel- o. sydsv. mål. Jag har t. ex. 
tämligen enhälligt: \y}ft% \y)h^ Xy)k%^ stj^^fte, n^A^el, rj^g, ^g% eller 
W^a. ^§S^ o. 8. v. från Offerd. o. Rag. i Jämtl., Multrå i Ångm., 
Arbrå i Hels., Leks. o. Våmh. i Dal., Kumla i Västra. När. 
har y) (ö) före k o, g: ty)k<By hy)g(e o. s. v., eljes % (s. 92). yi finnes 
möjligen i Ögötl. ock kanske i enskilda fall äfven i mål, som 
eljes hafva 0. Däremot hafva Vgötl. regelbundet ock Smal. van- 
ligen 0, t. ex. 10/ta, l)0^a, Ii0{a, 8t0A;6, X0k% n^M, r0g, b^^a. För 
Dalsl. ock Bob. har jag antecknat i ungefUr samma ord. 
I s. o. mell. Hall. är ö för kort y »ganska allmänt»; enligt 
annan uppgift från Halmst. o. Årstad h. skall man där hafva 
kort y med »någon dragning åt ö», altså yi. Fryksd. i Värml. 
har y före g g ks, men för öfrigt nästan utan undantag 0. I 
SÖ. Blek. går kort y till ock med regelbundet öfver till e» (s. 102). 
Närpesmålet har i ett mindre antal ord ö för y: löft lyfta, löft 
lykta, lökt sluta, Jljött skytt, töet tyst, Ijörk kyrka, kröst krysta, 
smög smyga, bok byka; ock enstaka för y träffas äfven för 
öfrigt inom y):s område. Öfvergången y-ö har sålunda i nu 
anförda mål gripit vidare omkring sig än i skriftspr. Mot- 
satsen, att kort y står för sv. ö, äldre y, äger rum dels i 



81 YOKALEK: y tP y t H» 91 

mera enstaka fall, dels mera utbredt i Nyl.: yvi ötVer, mygla, 
stydtja, tryska, syrpo, lyss, myss o. s. v. ; ock i Närpes : byn börja, 
tjh för, rydi rödja, smyri smörja, spyri spörja m. fl. 

I Nbott. (Luleå o. Råneå) ock Södt. synes förekomma ett 
särskildt y-ljud. Det uppgifves nämligen, att på förra stället ett 
»eget mellanljud af i ock yo finnes, som äfven med i ingår i 
bildningen af en diftong: hyt hit, syi se (Råneå); ock i Södt. 
står både sintet ock öppet y »långt närmare i än i riksspr., så 
att det mången gång är svårt att höra någon skillnad». I 
Södt. har därjämte i stundom, synnerligen före 1 ock r, en 
dragning åt y, hvaraf följden bör blifva samma nyss omtalade 
vokal. Om beskafifenheten af denna vokal kan jag icke när- 
mare uttala mig, då jag ej själf hört den. I första hand 
kunde man tänka på en svagare labialisering (1 eller 2) än 
vid vanligt y. Sundevall omtalar en dylik vokal (Phon. 
bokst. s. 61. Pal. voc. 2.). Som tecken för ett sådant ljud 
kunde man bruka y. Jfr i för y (a. 87). 

I ock il äro bäst kända som Viby-i ock -y, efter Viby 
socken i När. De förekomma mellertid enligt trykta källor 
ock muntliga upplysningar äfven på mänga andra ställen: i 
grannsocknen Hardemo, i Mellösa') i ö. När.; i Vänga, Risinge, 
Hällestad, Regna o. Skedevi socknar af Finspongs län samt 
på Vikbolandet i Ögötl.; i Sundals o. möjligen s. delen af 
Nordals h. på Dal; mer eller mindre allmänt på öarne Oroust 
o. Tjörn i Boh., samt i Torsås socken i S. Möre af Kalm. 
län; vidare i Ofvanåkers socken i Hels. ock i Selångers m. fl. 
socknar i trakten af Sundsvall i Hedp. Man har beskrifvit 
dessa ljud som lateralt bildade »med tungan hårdt stödd 
mot främsta delen af gomhvalfvet», eller som vanligt i y »med 
tungspetsen stödd mot öfre tänderna». Jag har visserligen 
hört dem uttalade med en sådan hväsning, påminnande om 
g, som på ena eller andra sättet kan åstadkommas, särdeles 
från Vikbolandet ock Bob. Detta synes mellertid vara mera 
tillfälligt: väsentligen samma språkljud bildas också utan 
något dentalt element, ock så tyckes vara förhållandet både i 
När. ock Medp. Men struphufvudet sänker sig djupt under sitt 
normalläge, hela tungan dragés därvid till baka, ock vokalerna 



') Enligt en uppgift; enligt en annan har Mellösa i för y (s. 87). 



92 LUNDBLL: LANDSM^LSALFADETET. 82 

bildas längre bakåt än t y. Man skulle således hafva rätt 
att, såsom ock skett, kalla ifrågavarande språkljud »gutturala». 
För öfrigt anmärkes, att När. före ng nk har i »tämligen reut», före 
kk gg e för i (s. 88 f.), t. ex. fek, vektiger drekce, legce^ teg^e, samt 
ö, eller efter min erfarenhet fp, före k ock g: lökka eller tjpkce 
ntfikely rffigj bpgce (s. 90). Ex. på i % äro åter: bj, Vjbt^, sn^pp, 
t^mme, Ii^tta, s^st, s^ll, Ii^nna; s%y, b^ta, s^, It^fta, bi^tta; ock särskildt 
för Medp.: /^fc, viktig HJ^q, ***f/?6(, r^ig o. s. v. När. (Kumla) fär 
in detta % äfven i ptc. o. sup. hr^tce^ hrqt, hri(tmj flqg fhig^n 
o. 8. v. (jfr s. 89). Torsås har t. ex. posfhn porslin, hvar- 
jämte i ingår i diftongen ei för långt e; % är tydligt i t. ex. 
hl, men närmar sig före kons. ofta till y. 

e, slutet e, har jag hört långt i s^n, st^n, vet, b(?t impf., m^r 
o. s. v. från Multrå i Ångm., Stöde i Medp., Arbrå i Hels., 
Rag. i Jämtl., Leks. i Dal., Kumla i När., Gunnarsnäs o. Ge- 
Säter på Dal, s. Boh., Björkäng, Odensåker, Mellby o. Björk- 
Innda i n. Vgötl., N. Vi i Ögötl., socknar;ne kring Kalm., samt 
Resmo på Öl.; kort uti hvem, hemma, met snedt, betsel o. s. v. 
från samma håll utom Arbrå, som tyckes få a: sant, fak, vakt, 
ock När. För Lillherrd., Hede o. Sveg i Härj. ock Särna i 
Dal. är e också med tillräcklig säkerhet kändt. e står, så> 
som af redogörelsen under t-^ (s. 88 f.) synes, särdeles i s. Sverige, 
mycket ofta för kort i. Å andra sidan finnes i målen under 
stundom, ehuru tämligen sparsamt, e också för skriftspr. ä'): 
Nyl. ock Närpes hafva ofta e för kort ä före Id nd ng: kveld, 
kdd(o), hender, venda, lenger, streng m. fl.; Rågö- o. Wichterpal- 
målet c för ä före ti: ieri järn, ke^a kärna, stiet^ stjärna. Närpes 
har e t^r a uti ber hare, M lada, tren trana, krr^vd krafde m. fl. 
(men hceran -ar, tranan -or o. s. v.). Liksom i företräder y 
(s. 87), så brukar Rågö- o. Wichterpalmålet e för långt ö: bredr 
bröder, grevst gröfst, hen höna, seki söka, t. o. m. bre bröd, 
kepman köpman, reer röd, er öra; Borgå i Nyl. kort e öfver alt 
för (nyl.) kort ö, långt e för långt ö == isl. oe, ofta äfven för ö 
= isl. au, ey: reder röd, bre bröd, ded död, trest trösta, eron öron; 
Älfros i Härj. har t. ex. rer% röra, ba^el barnsöl, hefl hörsel, 
smerjQ smörja; Delsbo e ee i: fea föda, grea gröda, bena höna, 

^) När jag talar om skriftspråkets ä, menar jag ljudet ä, antingen 
det tecknas e eller a; likasom jag med 6 menar ljudet e, icke ä. 



83 VOKA.LBR; t % e. 93 

mea möda, gera göra, metja mörja; l)r6e bröd, eega öga, leen 
löD, ree röd, heera höra, sleeg slö, see sjö, snee snö, bee^a börda^ 
beer björn, skee? skörd, eer örn m. fl. (jfr dift.); blita blöta, 
lisa lösa, skita sköta, stita stöta, ira öra, rik rök, blida blöda, 
mita möta, lilin löjlig m. fl. För Orsa nppgifvas: bela, bleda, bre, 
ern, ever, fera, leda, leglin, mjel, omegli, selga söka o. a.; Rättv. 
har däremot ö utan inskränkning. 

Vissa delar af Nbott. o. Vbott., Nordmal. i Ångm., Uppl., 
Södt. ock SÖ. Blek. hafva i rotstafvelse & för e (s. 94 f.) ^). 
På grand af uppgiften, att kort e ock ä i allmänhet i finnl. mål 
äro svåra att skilja, måste man antaga, att de hafva a. Så 
nppgifves också uttryckligen Närpesmålets korta e vara a. Rågö- 
o. Wichterpalmålet ersätter nästan alltid kort e med ä (s. 96). 
Nösslinge o. Skällinge socknar i Hall. skola hafva å för e; 
Sannerbo h. i Smal. a. Diftonger för långt e = äldre ei, ock 
undantagsvis äfven eljes, äro särdeles vanliga: ei i Nyl., Pargas 
i Åbo län, Nysätra o. Umeå i Vbott., i Jämtl. (men vid förkort- 
ning 6), Vemd. i Härj. (e?), Lima i Dal., samt Torsås i Kalm. 
län (ei); oi på Rågöarne o. Wicht., i några delar af S. Möre 
ock v. Blek. (ai), samt de nordligaste socknarne af Fjäre h. i 
Hall.; ai på Gotl, i vissa delar af EstL, Nbott., Vbott. ock s. 
Vgötl. samt största delen af Hall. ock i Västbo i Smal.; oi i 
Värend samt Vissefjärda af S. Möre; åi i Rolfstorps o. Ås 
socknar i Hall.; öi i Kstl. ock Blek.; yt i Råneå i Nbott.; vidare 
tf i Sjundeå o. Kyrkslätt samt sparsamt i Pyttis socknar i 
Nyl., i Petalaks (o. Närpes) i Obott. ock någon gång i Uppl.; 
J8 ee i vissa fall i Delsbo i Hels.; ae i Kind i Vgötl. Kvistbro 
i När. har ai för kort e. Jfr dift. 

a, öppet 6 eller slutet ä, alt som man vill, förhåller sig 
kanske till (b som t till ^; gör i alla händelser på örat intryc- 
ket af ett ljud mellan e ock ce. Enligt Sundev. (Phon. 
bokst. 8. 62) skall uppländskans a skilja sig från e därigenom 
att »tungans bakre del något mera nedplattas» vid det förra. 
Det motsvarar dels sv. e (i), dels sv. a. 

Närpesmålet har enligt uppgift (med hänvisning till Sundev. 
ft) kort a dels för sv. i, t. ex. jdver gifver, late litet, vfttn vittne, 
kvali|?gar tvillingar, traJJ trilla, dr&kk dricka, hakk hicka; dels 



') Möjligen betyder e e äfven i en del af of van nppgifna fall fi. 



94 LUNDELL: landsmIlsalfabktet. 84 

för sv. långt e, t. ex. sådan sedan, fonun -or fena -or, s&nim senan, 
J*t]ftne skenet, VÄdin veden, (men sen sena, ved ved o. s. v.); 
för kort e uti att ett, hfttt hett; dels för sv. kort ä: femm 
fem, alv älfva, h&na^ hannes, mast mest, hamt hemta ni. fl. 
Möjligen har Nyl. samma korta a uti ledu lada, trenu trana, 
tresu trasa m. fl.; spegil, segel, spela, leva m. fl.; femm, elva, mest, 
k(v)enmi hvem m. fl.; skera skära, veva väfva, net nät, Ijeru tjära 
o. s. v.; veksa växa, eija ärja, epel äpple, bekk bäck o. s. v. 
(jfr s. 93). Därnäst finnas de utförligaste uppgifterna från Härj. 
ock JämtL, i hvilkas mål ett e »med ett öppnare ljud än e, åt 
S till, i några trakter nästan (eller alldeles) som [danskt] 8B» 
är mycket utbredt. Lillherrd. skall sålunda regelbundet hafva 
a för sv. ä = isl. e, t. ex. bar bär, &t äter, vag väg, prfitte 
knep, sakk, hast, s&?je, tamje, fojf/e fälla, händer pl. händer; äf- 
venså för sv. ä = isl. se uti lärde, tar tär pl., rädd, jasser gäss; 
ock förmodligen identiskt med isl. e i prses. ind. mal^ fa, grav, 
gnag, drag, tag, hoJlt håller; med isl. se i prses. ind. sia slår, 
bias blåser, grät gråter, fa får m. fl.; men däremot t. ex. freste 
fresta, mente menade, jetter getter, bett binder, vesste visste, 
jekk gick, kne knä, tre trä o. s. v. I det öfriga Härj. samt Jämtl. 
ock Särna i Dal. förhåller sig målet väsentligen på samma sätt^), 
dock att prses. ind. mal, far o. s. v. inom Jämtl. icke finnes 
på Frösön, men i Ström o. Föl. gäller äfven som imp. sg. 
Jämtl. får dessutom a för kort e = äldre ei, t. ex. seig n. 
sagt seg, rein n. ränt ren, bask besk. Från Rag. visa mellertid 
mina anteckningar ee: vcbI väl, vrce^a vränga, feerna skämma, 
svaelta svälta, hcest häst, steh säck, dra^ dräng, äfven knt^ 
knä, svcen sven, rcet rätt m. fl.; från Ofi^erd. åter: svéM svälta, 
valt välta, faXVn rem, stål stjäla, slåp släppa, fal fälla, sak säck, 
vag vägg, o. s. v. öfver alt, där ej följande supradental eller 
kakuminal framkallat a (s. 97 f.). a ersätter här äfven e — 
äldre ei: halt helt; en, ben (»e, läs ä»). För Våmh. i Dal. 
har jag också skrifvit a: sala sälja, swago svälja, tvag väg, 
wanta väntat, Xlapa släppa, waltas vältra sig, flats'n fläcken, 
alsa hälsa, warJc värk, ardar skuldror, kwan kvarn m. fl., 
äfven art hört; ock för Orsa 5M?agga, XlatsBi, Xlapdk, kwan, sandze 



*) I inf. kan tilljämningen mellan rot- ock ändelBevokaler framkalla 
annan vokal, men a finnes då alltid i de öfriga formerna. 



85 VOKALER: d. 95 

sängen, andze äng m. fl., samt i st. f. ö uti ara öra, mat möta; 
men för Leks. o. Rättv. i regeln a. Bland kastmålen bar Vbott. 
ett e »som i Ijena, denne» uti rest fiskfjäll (Nys.), emt svan, bres 
körtel (OKal.), skildt från det »breda ä i värn, ärrigo; troligen är 
det också & (»långt eng. a»), som i nordligare Vbott. ersätter 
a före nt nd nk ng: enter snöskida (isl. andri), bent band, kenk 
klase (OKal.). I Nordmal. uttalas e »såsom e i sv., ehuru 
mera närmande sig ä». Från Multrå i Ångm. äro: mat^, läsa, 
lare, men kort hast, gnceh, Xlcek% o. s. v.; frän Arbrå i Hels. 
sm n. sant sen, has^l betsel, samt fak^ jak, vakt^ sakta. I 
Södt. ljuder e, både långt ock kort, »i allmänhet bredare än i 
riksspr.» (med hänvisning till Sundev. a\ det slutna långa ä 
»ljuder i allmogens mun lika med det långa e», ock det slutna 
korta ä är »i det närmaste» lika med det korta öppna e; så- 
ledes: stan, laka; all eld, hatte hette; vag, atä, lasä; bränna, kjapp, 
t. o. m. undantagsvis bar bär, bara bära, d^r där, ar är, har 
här, päron päron, samt atikä, avjä, jate, skramä, vapling. Något 
värkligt e i rotstafvelse finnes således icke. Uppländskan, 
ock då naturligtvis äfven Stockholmsmålet, har samma egenhet: 
an, ald, ham, lam, satt, äfven sa se, sad sed, mana o. s. v. Långt 
a för ä synes förekomma i När. (Kumla), Vadsbo (Björkäng) 
o. Kind (Svenljunga), förmodligen äfven i Nordal o. Vedbo på 
Dal uti t. ex. tjäna, mata, Ig sa, laka, bara, lära, nar, har, 
samt i Boh. uti ^ana, ståla, läsa, mada, draha (Sörbygden). I 
själfva staden Kalmar får man också vanligen höra a för långt 
ä. Från Gotl. har jag antecknade: sttala stjäla, sala sälja, lapa 
läpp, nta^a mätta, sata sätta, sttana stjärna, men shBra, ht^era, 
hter, spcena, drag. Slutligen står a i Blek. (åt minstone Torshamn 
o. skärg.) regelbundet för sv. långt e (i): ban ben, mana mena, vat 
vet, ^an ren, hal hel, mae mer, ha^a gossar, tag teg, tiada reda; 
va vid, ta till o. s. v. Mindre säkert är a för kort e: jag har 
fått an at en ett, hlat blifvit, malan mellan, vam hvem, hamél 
himmel, vaka vecka, ake icke, ^aktet riktigt; men i andra fall 
möjligen e. 

(Bj öppet å, står emellan a ock a. Området för ce inskränkes, 
i förhållande till svenskan i allmänhet, å ena sidan dels genom 
e i st. f. ä före vissa konsonantförbindelser i Finnl. ock Estl. 
(s. 92); dels genom a i^r kort ä i Finnl., för både kort ock långt 
ä i Jämtl., Härj. ock Dal., samt utanför de norrl. målen i Uppl. 



96 lundell: landsmIlsalfabbtet. 86 

ock Södt. a för långt ä är dessntom kändt från Multrå i Ångni.; 
samt från När., VgötL ock Boh. (jfr a s. 95). A andra sidan 
öfvergår ä till a (1. a) före supradent. eller kakumin. ock före tt 
(s. 97); före I + kons. till o i Dal. ock s. Åugm. eller till e 
i Härj. (s. 113 f.), eller till s i Närpes (s. 104); före 1 + kons. 1. m 
+ kons. till ö i Nyl. (s. 101); före I till ö i Rågö-Wicliterpalinålet 
(s. 101); till 8 i vissa ord i Delsbomålet (s. 103)^ eller till a i 
några fall i samma mål; till hvilket alt kommer, att gamla 
kons.-stammar med omljud i pl. i fiättv. i Dal. bildat nya pl. 
utan omljud: handor, ränder o. s. v. Slutligen motsvaras låugt 
ä af diftongen äi (m) uti Hall., vissa delar af Blek. ock 8. 
Möre, kort ä af ai i Kvistbro i När. Däremot vinner cd om- 
råde, i ty att det brukas för sv. kort e i Rågö- o. Wich- 
terpalmålet, t. ex. b(^t bett, sk<?p skepp, bst. b^ti, sk^pi, pl. 
skeepir o. 8. v.; vidare därigenom att enligt uppgift ce (kort) före- 
, kommer i st. f. sv. a = äldre kort a i t. ex. draga draga, Mku baka 
på Rågöarne o. Wicht. i Estl., ock på samma sätt i Närpes i 
Obott: n^stjin naken, li<^ran haren, le^dun ladan, tre^nun (men 
ob. her, M, tren) m. fl. cb eller a för a finnes också i Västm. 
Före ^ öfvergår a i sydsv. mål ofta till ett ä-ljud, som 
stundom är a, stundom ee; jag har sammanfört uppgifterna om 
denna öfvergång under a (s. 98). 

Ex. på ett värkligt ce har man åter efter min erfarenhet 
uti t. ex. slö?ppa, tvtetta, lieest, sl^oka, v^gg, irceng från Multrå 
i Angm. ock Rag. i Jämtl. (jfr a s. 95); från Arbrå i Hels. 
dessutom i v^ga, J^ra, Ji^Za; uti l^ra, vrtf?ka, slgäla, skära, j(rr, 
s1ijö?nia, ^j^te tjärde, sl^eppa, tv^stta, veeska, v«cka, sceng från Leks. 
o. Rättv. i Dal.; uti vcesa, llcega, Xlceka från Kumla i Västm.; 
uti vcence^ J(^lp(B från Kumla i När. (jfr a s. 95); uti slrsppa, 
heest, ecja, fleesk från Gunnarsnäs o. Gesäter på Dal ock Sven- 
Ijunga i Kind af Vgötl.; uti Ij^^na, m<cta, l^sa, sk<?ra, l^ra, drt?r, 
h«st, h^fifla, fleeck från Tidevad i S. Vadsbo, Mellby i Bjärke 
o. Solbärga i Redvägs b. af Vgötl.; uti l(^rayp(pla pärla, m^la 
märla, J^ija stjärna, ^<^tj järn, sv(pAe svcet svalde svalt från 
Boh. (närmast Sörbygden); uti n^^ve, v^^ta, l(?sa, l^^kas, d(?T, knappa, 
tvcctta, lieelsa, lij<:5lpa, s^ok från N. Möre, Hjälmseryd i Västra 
h., Linneryd i Västbo o. Nöbbeled i Konga h. af Smal. samt 
Torshamn o. skärgården af Blek.; uti vM väta, lés läsa. Irra 
lära, b^a bära, tvcet tvätta, rce^n regn, från Resmo på ÖL; ut 



87 VOKALER: €8 a. 97 

slMra^ hKereij jter^ hcer^ spcena, från Gotl. Uppl. ock Södt. torde 
icke bafya något ee, utan i dess ställe a eller a, Närpes har 
möjligen m uti lär lära (»slutet ä som i sv. där»; jfr dock a nedan). 

a står på öfvergängen mellan (e ock a, är således ett myc- 
ket öppet ä-ljud eller ett öppet a-ljud (»hatt») med dragning 
åt L Efter min uppfattning skulle det ej mindre fysiologiskt 
än etymologiskt ligga mellan (B ock a, således vara »bakre- 
blandad medelhög», a förekommer i de flesta mål, motsvarande 
dels ä före r I, så vidt man ej kommit ända till a; dels a, f()re 
r eller dessutom; dels slutligen i När. sv. öppet o. a står i 
st. f. r (/t) i vissa ställningar, hvarom se under /i (s. 73). 

a för ä ock a står före r (r §) ock I samt r- ock ?-supraden- 
taler uti varh värk, sarh särk, marlge ma^fe maH märka märkte 
märkt, atje a^^i^ m ärja årde årt, ja^^e hjärta, fa^k Tärsk, 
jafi järn, fal färd, samt kar karl, fara fara, varj varg, starh stark, 
g9^ S^^^j Wa tala, gala gala, haXke halka, svaJtke svalka, ari 
aln från Multrå i s. Ångm. (jfr nedan om oberoende a); uti 
anr arf, garY duktig, barm barm, barka af bar ka, kvarn kvarn, 
hal hal, ahlde (a^^e) yngel, fa^ke falaska, ari aln från n. Ångm.; 
uti barj bärg, t;are värr, ala arla, påla pärla, jan järn, ^ana 
stjärna, fahi färdig, hle lärde, halj helg, J^aJ,ke kälke, svalje 
sva(t^ svatl svälja svalde svalt, ^a^e hjälpte, ock varj varg, 
gan garn, baAk bjälke, ha§ hals, ari aln från Rag., samt va^k 
värk, sa^k särk, jål hjärta, ^aj stjärt, få^ färskt kött, jålp 
hjälpa, J^ålk kälke, ock sta§k stark, balk bjälke från Offer- 
dal i Jämtl.; uti va/fc(e) värre, Äa/te herre, barj bärg, t?ar^a 
värja, fall o. fa<lter färdig, fjalt^ fjärding, JwaclQ jtval svalde 
svalt från Svenljunga i Kind af Vgötl., ock öfver hufvud på 
samma sätt i S. Vi af Ydre i Ögötl.; uti var värre, Aar herre, 
Jat stjärt, fadta färdig, pol pärla, jan stjärna, svålj svälja från 
Resmo på Öl. I Södt. ock Uppl. är a genomgående öfver alt 
där skriftspr. tecknar r eller 1 (för 1): bara, val värd t, farit 
färdig, va§l värst, påla pärla, ja^i järn, samt val o. s. v. 
Afven i Närpesmålet skall ä före supradentala (ock kakumin.) 
kons. vara mycket bredt, ock det uttalas, liksom ö, i synnerhet före 
t, »med ett i sv. icke brukligt, mycket bredt ljud», hvilket 
tyder på a. a, ofta rent af (^, är vanligt i Blek. ock i Kalmar 
i st. f. a före ^, t. ex. märk, park, koärn kvarn (Blek.). För- 

Sv. landtm, N. B. I. 7 



98 LUNDELL: LANDSmXlsALPABETZT. 88 

modligen är det också ett sådant ^y iore hvilket man i s. Hall. 
fkr snarka, hYärken, svart, i hvilka jag förmodar a, ehuru det 
ju alt {(St väl äfven kan vara ee^ såsom det åt minstone stun- 
dom är i Blek. ock Kalmar. I de sydsv. målen finnes också 
den alldeles motsatta öfvergången från ä till a-a före samma 
^y t. ex. vatiy bakj, snafit, ma/da eller oftare va^ o. s. v. (s. 107). 
Västbo i Smal. har tak-m, kakm, hatimhakti^fi. Jfr öfver hufvud 
8 (s. 102 ff.). 

I SÖ. Uppl. uttalas också, enligt hvad som är uppgifvet, a 
»med ett eget ljud mellan a ock ä, nästan såsom kort a i eng., 
utom framför k 11 m n», hvilken regel äfven inbegriper a före 
supradental eller kakuminal. I Fragg i Västm. uttalas ä »med 
stark dragning ät a» i t. ex. klänning, välling; så äfven i Skinn- 
skattebärg: ställe, ställning (jfr s. 134). Rättv. i Dal. skall 
i en mängd ord hafva a med »en lindrig dragning åt ä, all- 
deles samma Ijad som det korta a i eng.»: afvu afvig, g^r 
garn, ar^a harpa, faU falla; men jag har blott hört a. Delsbo 
i Hels. har sitt »smidiga långa a som i sv. järn, värn» synbar- 
ligen blott före r: kuara, dar, bara; men däremot sitt »smidiga 
korta a som i sv. välja, tälja» oberoende af sådan anledning i 
t. ex. dam dem, lann land, hann hand, strann strand. Från 
Multrå i s. Ångm. gifvas gra»^ gran, ma^e uppmana (jfr 
ofvan om a före supradent.), stappa? stapel, vamma? vadmal, 
laka^ lakan, stall stall, daUre dallra, p?agg plagg, aga fruktan, 
staka stake, men i andra fall a 1. a, utan att jag kunnat upptäcka 
någon för alla fall giltig regel; ock i n. Ångm. uppträder 
för a ett ljud, »som sväfvar mellan a ock ä, liknande a i 
eng. ordet mad», här dock, så vidt jag kunnat finna, blott 
före supradent. ock kakumin. samt i tilljämnade former, t. 
ex. aga fruktan, staka stake, bakansh till baka (men bgk), 
laga (men lag): hvilka äfven i s. Angm. alltid hafva a, såsom 
af de nyss anförda ex. antydes (jfr s. 138). I Vbott. finnes 
också ett ä »som ett bredt ä i värn, ärrig», samt ett a med anstryk- 
ning af ä uti t. ex. täk tak, stäkkstolp spisstolpe, marr »nästan 
som märr», baresta »nästan som bäresta». Samma a är allmänt i 
Kalmar för kort ä: hat katt, fca/'e kaffe o. s. v., ock i närheten 
af nämnde stad i Förlösa m. fl. socknar, där a står i alla de 
fall, då målet eljes skulle hafva a (s. 107), t. ex. kalv kalf, slap^ 
utan (pred.), jan järn, tat tagit, åkat dragit, vat varit. 



89 VOKALER: ä A 9 O, 99 

Som a har jag också uppfattat ett ljud, hvilket i När. er- 
sätter öppet o, hvadan man skulle skrifva: kal ko], san sou, 
lava lofva, ap upp, hap{e hoppa (Kumla). Afven Rekarne i 
Sodm. har ungefär samma ljud. Utan tvifvel står det mycket 
nära 9 (se här nedan); Sundev. beskrifver det värkligen som 
v&rt 9. Ett liknande ljud linnes i s. Ångm. i samma ställning, 
hvilket jag meliertid tils vidare tecknat a,, emedan det synts 
mig vara något olika a ock snarare ligga mellan a ock o. 
Blomberg ställer det i spetsen af sin vokaltriangel, hvilket 
borde antyda a; hans närmaste vokal ät u-sidan omfattar 
meliertid efter mitt öra både a ock a efter vår beteckning. 
Jag har t. ex. /ar fåra (sulcus), sarj sorg, tarp torp, staXt stolt, 
stan stånd o. s. v. Förmodligen har n. Ångm. samma vokal i son, 
småg reform, sorg ock ett par andra. Det heter också från Vbott., 
att öppet kort o där stundom ljuder som a, t. ex. san son, man 
mon;. »men detta är ej det rena a-ljndet, utan det har en färg- 
ning af å, som är svår att angifva». 

9 liknar för örat närmast a. Det bildas, enligt Noreens 
beskrifning, med tungan fullständigt i dess naturliga läge utan 
någon som bälst höjning baktill. Den som är ovan vid ljudet, 
måste för dess bildning bemöda sig att sträcka fram tungan 
så långt som möjlig't. Det finnes i Dalby socken i Värmlands 
Älfdal i vissa fall dels för sv. ä, dels för sv. a, t. ex. j^n järn, 
h^r bära, drJp dräpa, ji^rp järpe; drig draga, b^r bar, g.?n garn. 

ock d, slutet ock öppet ö, förhålla sig till hvarandra som 
e ock <e. Det förra finnes allmännast som motsvarighet till en 
äldre diftong i t. ex. öga, rök, ock vanligen i de fall, då målen 
hafva ö-ljud för sv. kort y (s. 90), t. ex. l^kta lykta; det senare 
vanligen i t. ex. björn, ehuru skriftspr., liksom en del uppsatser 
om landsmål, icke betecknar denna skillnad. Före supradent. 
ock kakumin. har ö benägenhet att öfvergå till e eller 8 
(jfr a s. 97). Bruket af ö i målen är i det hela vida inskränk- 
tare än i skriftspr. För ö = isl. au har Gotl. au at (se 0e), Estl. 
an äa on (äi), Nyl. ock Öbott. ön, Vbott. o. Nbott. au äu au eu ou, 
Jämtl. ock Vemdal i Härj. nu (eller au). Gotl. ock åt minstone 
Alfd. i Dal. hafva kvar vokalväxling mellan sg. o. pl. af verb 
efter konj. bjuda bjöd, bryta bröt: på Gotl. biauda baud budu, frausa 
frans frusu; i Älfd. bioöa boö bu^um, Mosa frös frusum o. s. v. 
För 5 = isl. ey har Gotl. m (00), Estl. ai äi, Nyl., Öbott. ock Jämtl. 



100 LUNDELL: LANDSMIlSALFABETRT. 90 

öi, Kalix i Nbott. oi. N. Uppl. skall hafva oj 1. oj för ö. Dif- 
tonger af senare ursprung för långt ö äro y^ uti Sjundeå, 
Kyrkslätt o. Pyttis i Nyl. samt i Öbott., yö iö i Rågö-Wichter- 
palmålet ock i Uppl., uö på Runö (jfr dift. s. 125 f.). Långt 
sv. ö = isl. 08 blir på Rågöarne o. Wicht. vanligen e (s. 92), 
kort sv. ö blir i (s. 87); men ö finnes dock kort i t. ex. smör, 
öggva öga, långt uti t. ex. lördast i lördags, samt inträder 
fOr några andra vokaler; Borgå i Nyl. har Kr långt ö = isl. oe 
aJltid 6, stundom äfven för ö = isl. au ey, för kort ö alltid e; 
Älfros i Härj. synbarligen öfver alt e för ö (s. 92). Dalmålet 
säges för o i Orsa filltid hafva e L ä, i Älfd. stundom ä, stun- 
dom ö; mig tillgängliga ex. på behandlingen af ö i Orsa gifva 
vanligen e (s. 92), undantagsvis ö al: r0d, 0ga^ mjsk mjölk, 
fi^st först; statt stöta, dala dö, snaia snöa, rnaUas möglas, rain 
rönn. Rättv. har däremot, såsom redan är anmärkt, ö utan vidare 
inskränkning, än att ett eller annat verb af formen bryta bröt 
bytt konj.: brtta brety kltva klev (men f?0g, fJt0t, s0p, sk^t), I 
delboskan finnes icke ö utan ersattes af t e ee (s. 93), s (s. 
103). Sv. ö ersattes för öfrigt i större eller mindre ord- 
grupper af andra vokaler. Härj. (samt Rag. i Jämtl.) ock Särna i 
Dal. bruka w för ö = isl. au; s. (o. mell.) Vgötl., åt minstone 
vissa delar af Ogötl. ock Smal. n i impf. af konj. bryta bröt. I Rag. 
i Jämtl. samt åt minstone vissa delar af Härj., Ögötl., Vgötl.^ 
Boh. ock Dalsl, står u för ö, mest före r 1. ? (eller deras 
företrädare) i en del verb ock verbalformer (s. 119); i s. Ångra. 
o före ( o. 8. v (s. 114). Detta sista, o, finnes för öfrigt i 
Hall. i impf. frös af frysa o. s. v. (s. 113), e i några särskilda 
ord i Uppl., Ydre, N. Möre m. fl. o för ö hafva äfven Nyl. 
i några ord ock 01. (örs = oä, s. 114), samt Sk. (s. 115); o 
för ö n. Hall. före supradentaler (s. 122). I mell. Möre öfvergår 
kort ör regelbundet till a^ (s. 110). Enskilda fall Sify ce a au o 
o. s. v. för ö förbigås här. Om « för ö skall nedan talas (s. 102 f.). 
A andra sidan inkommer o för åtskilliga vokaler. Om ö för y 
kan ses här ofvan (s. 90). ö för a finnes i Rågö-Wichterpal- 
målets iö^p hjälpa, stiö^p stjälpa, ötg älg, äol själ, stiö^a stjäla 
m. fl. (före ?); i Nyl. före 1 I. m -f kons. (dock ej alltid), t. ex. 
jölpa, sljölpa, sjölk, hölft, jömt, sömber (jfr s s. 104, o s. 114, e 
s. 117); för i e ä i enskilda ord äfven i andra mål. I st. för 
y u har ö inkommit uti }0 för äldre iu i Lillherrd., Sveg, 



91 TOKALEU: (^. 101 

Hede o. Linsäll i Härj., någon gäng i Jämtl.: f^^ge flyga, 
Rfte flyta, br^te bryta, jes ljus, jMe ljuda, o. s. v. 5 för u 
uti ptc. o. sup. af konj. bryta bröt är kändt från Vbott.: bröta, 
Arbrå i Hels.: skat% sBpQj Jämtl. (Frös. o. Föl. bröte, Ström 
brötte), samt från Fryksd. i Värml., Nord. o. Vedbo på Dal, n. 
Vgötl., Sörb. i Boh. (öfver alt 0); i ptc. o. sup. af konj. binda 
band från Vbott.: bönnä o. s. v., Jämtl.: fönne (OflFerd. spreya 
sprungit, staj^a stuckit), Särna i Dal.: fönni, Arbrå i Hels. 
bone, sprs^e Ci^r 8 s. 103, u s. 119); samt i en del enskilda ord. 
För öppet o (o) står ö uti Nyl.: golv, moln, torka, törrvid torr- 
ved; uti Leks. genomgående & (med dragning åt s), t. ex: l^va, 
SBva, 5ön, stBpUf sl^t, t^rp, ki^rg; uti de sydligaste socknarne 
af Hall., enligt uppgiften synbarligen allmänt, för kort o (jfr 
s. 113 f.); i S. Möres sörj, törrer, torp, töla ni. fl.; i Blek. golv, 
sön, töl tolf, gödt, torsk, stolpe, drönning, abbörr, torr, söm o. s. v. 
har jag funnit i t. ex. r^d, 0ga, h^g, f^da, m0ta i alla 
mål, hvilka jag själf hört, så vidt de öfver hufvud i dem bafva 
något ö-ljud; impf. hr0t, s^p o. s. v. i Arbrå i Hels., Rättv. o. 
Leks. i DaL, Kumla i När., Fryksd. i Värml., Nord. o. Vedbo 
på Dal, Vadsbo i Vgötl., Boh., samt Resmo på 01. = äldre ey 
oe före r kvarstår efter min erfarenhet i 0ra, h.0TS,j k^ra, f^ra o. s. 
v. åt minstone uti Arbrå i Hels., Rättv. o. Leks. i Dal., Dalsl. 
(Nordal o. Vedbo), Vgötl. (Vadsbo, Bjärke, Redvägs, Skå- 
nings, Kind), Boh., Smal. (Möre) o. Ydre i Ögötl. för äldre 
ey kvarstår före j uti böja, töja, höja o. s. v., långt (0) i Smal. 
(mell. Möre), kort (0) på Dal (Nordal o. Vedbo), i Vgötl. 
(Vadsbo, Kind), Boh. ock Ydre i Ögötl. I Vgötl. har man t. o. m. 
borja, S0rja o. s. v. Kort finnes i mell. Möre i t. ex. hosty 
\ost, l0ft% h0ns, l0Sf 0nska. Slutet ö uppgifves för öfrigt 
exempelvis för Nyl. (= äldre oe, samt i enstaka fall dessutom): 
b0n, d0ma, fi^ra, t0ga, gl0ma, sj0 samt b0nder, k0ld o. s. v. med 
förlängning före nd Id (jfr s. 92); Närpes (Öbott.): långt ö väx- 
lande slqtet eller öppet utan regel; Vbott. (»såsom i sv. mö, hö»): 
dr0g, r08, slj^g, tiöv valka, p0kjen pojken; Härj.: st0te, h0, bfm 
frysa, ^0; Hall: grjfi^n, l^n (»blott långt»). Afveu n. Angm. äger 
enligt uppgift både öppet ock slutet Q. Att dömma efter trykta 
afhandlingar om Multråmålet i Angm. ock Fryksdalsmålet i 
Värml. skall däremot i dessa mål endast (jämte &) finnas: 
5 = e + o. Afven i det öfriga Värml. tyckes ö öfver alt vara 



102 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 92 

slutet: 0ra, hi^ra, sm^r, Ijmi, toja, fenster. Södt. (ock sö. 
Uppl.) torde sakna (jfr & nedan; om slatet ö i Södt. se un- 
der 8 ock ae s. 104). 

&, öppet ö, står i mina anteckningar uti h^a himd hout 
höra hörde hört ock på samma sätt /&a, J^aa samt i böja, 
spöija, hörsel, skölja, följa o. s. v. från Öl. (Resmo); /or^e förde, 
hah hörde från Vadsbo i Vgötl.; böja, plöja, börja, söija, från 
När. (Kumla), de förra därjämte från Arbrå i Hels., som 
(jämte Leks. o. Rättv.) äfven har följa, skölja o. s. v., de 
senare också från Nordal i Dalsl. ock från Västm. (Kumla). Uti 
flera eller färre af orden göra, björn, rötter, mönster, fönster, 
först, hörsel, björk, kyrka står också i Ydre i Ögötl., Vgötl., 
Boh., mell. Möre i Kalm. län, Rag. o. Offcrd. i Jämtl. Öppet 
ö uppgifves äfven tor t. ex. mörk, lögn, följa, söija i Nyl. (»öppet 
kort»); trösk, b^ött, rött i Öbott. (kort alltid öppet); dör dörr, 
förel fjäril (»såsom ö i sv. mörk») i Vbott.; nöd nöt, blött i Hall.; 
grön, trött i S. Möre; röra, göra, mört i Östra h. i Smal. Södt. 
synes hafva o (jfr s. 115); Stockh. t. ex. öga, bht, m^ta, 
f&da, s&tj bBjttj toja. Sö. Blek. (Torshamn ock skärg.) har 
blott öppna ö (0), äfven för sv. y, t. ex. öä;^ yxa, st&Jca 
stycke, bo^kse byxor, n&ta nytta; sgan ögon, l^s lös, skat sköt, 
dö död, h&fia höra, s^ka söka, 00 yr, j^ö sjö; ^00 gör, J^ottka 
kyrka, bskja börja, l&gn lögn, si^nda söndag; v^st vuret, Ut 
ludet, smola smula, ^0 ju, A00 huru, satat setat, hala hållit, klav 
klef, mana många (jfr a s. 95 f.). Mera sällan träffas för y 
äfven annorstädes. 

8 förhåller sig till 0-0 som a till e-ce ock ligger mellan 
ö ock e; bildas med tungan uti a-, läpparne uti a- (1. o-) 
läge, ock är ett mycket öppet ö. Det kommer stundom nära 
ö, stundom nära u (starkare »rundning» d. v. s. läpparne mera 
slutna). 8 uppträder hufvudsakligen dels i st. f. ö före supra- 
deut. ock kakumin., liksom a under samma förhållande för re 
(s. 97), dels i st. f. öppet o (o), dels för u; ock synes hufvud- 
sakligen tillhöra de norrl. målen samt Västm. ock Värml,, men 
förekommer, så vidt jag kan dömma, äfven p^\ några andra 
st«*lllen. I Vbott. finnes sålunda t. ex. i dor dörr, do^^a döna, ett 
o, som »än närmar sig öppet sv. o, t. ex. i mon, son, än åter 
öppet ö», i hvilket senare fall man möjligen har //; ock i s. 
Vbott. nttalns o »med ett ljud liknande u i eng. tub», ock skall 



93 VOKALER: B S. 103 

detta ijud, som förmodligen är antingen 8 eller a, (b. 99), finna» 
nästan öfver alt för sv. öppet kort o, åt minstone i Nordmal., 
stundom äfven för ö eller u. N. Ångm. har en vokal iblandad af 
o, n ock ö»^ som med någon sannolikhet kan antagas vara &; 
den motsvarar i allmänhet o 1. n, men äfven någon gång ö: ro 
röd, sno snöd, ock finnes bl. a. i ptc. o. snp. af verb efter konj. 
binda band: bonne, stofe o. s. v., i impf., ptc. o. sup. af sådana 
efter konj. bryta bröt: bröt brote o. s. v. Så uppgifves äfven 
för Multråmålet ett mellanljud mellan a ock ö (= a + a), som 
närmast bör vara 8, kanske bildadt något längre bakåt eller 
mera »rnndadt» än vanligt, hvarigenom det kommer att likna u; 
det motsvarar vanligen o o n, men icke alltid (jfr a s. 99 ock o 
8. 114), ock skall finnas i t. ex. k^^ kol, d^fja bnllra, g^^v golf, 
bérj^ke urbålka, b^^e börda, sU(l<l stöld, r^re rs^^^^e r^/f röra -de -t, 
sm^^a smula, g8fi§t^ gunstig, sk^^a skvala. Kanske finnas tvänne 
varieteter, den ena i J^sh, ssp något mera rundad ock sålunda 
närmande sig u, Delboskans »långa öppna o låter som sv. ö 
i förman, förmyndare», t. ex. kuor kvar, bor borr, loke lucka; dess 
»korta öppna o som sv. ö i dörr eller u i eng. cup, sup», t. ex. 
pojk, dorg dvärg. Under förutsättning, att dessa båda äro ^, har 
man uti detta mål 8 för e uti g]>tt get, sg^tt sett, bug ledig m. fl.; 
för ä i tjérnt tjänat, bj^lpa hjälpa, gy^lf själf, st^lpa stjälpa, tv^ 
tvär, tv^rtt tvätt, pl^ pläga m. fi.; för ö uti bdde böld, g^/cken 
göpen, åst döf, l^sa lösa m. fl. Från Ärbrå i Hels. har jag an- 
tecknat: $8n son, S8va sofva, Isva lofva, tsrj torg, ssrj sorg, 
tff^p torp, h8pa hoppa. Sv. öppet o är i Västm. »knapt ett 
mellanljud mellan å ock ö [: e\, såsom det uppgifves vara i flera 
sv. munarter, utan ett bestämdt, ehuru egendomligt färgadt, ö- 
Ijud»; troligen 8, möjligen a eller a: k^fl kol, p^^jtje pojke, ^ss 
088, stvok stock o. s. v., äfven b^ns b^nses hans, sb slå. Fryks> 
dalsmålets 8 beskrifves uttryckligen som a -\- a, men drager sig 
kanske något åt e till. Det motsvarar i allmänhet sv. öppet 
o (o), t. ex. lisl hål, spt^r spår, s^n son, kn^ knåda, r^rg råg, g^tt 
godt, h^^pp hopp; samt dessutom öppet (kort) u i ptc. o. sup 
af konj. binda band, bära bar, före alla labialer, t. ex. i gubbe, 
hufnid, luft, dum, ock i en del andra ord; står i ett mindre 
antal ord för ö eller ä (före 1) eller o, i färre fall för å a 
va; särskildt i bst. sg. m. af subst. pä -er -el: aikm åkern, 
ak}LS8l axeln o, s. v. Möjligen finnes 8 för o äfven i Leks. 



104 LUNI>£LL: LANDSMÅLS ALFABETET. 94 

O. liättv. i Dal. öck åt minstone i vissa trakter af DalsL, 
Vgötl. ock Boh.; med mera säkerhet på Öl. (Gärdslösa)* 
Slatligen gifver Närpesmålet i Öbott. ö, liksom ä, före I 
»ett i sv. icke brukligt, mycket bredt ljud», ock så äfven 
ofta framför andra supradent. (kakumin.); man torde väl där- 
för närmast hafva: JuIy själf, ytjsli skälfva, samt b^t börda, 
JTij^i skörd, kanske *ra öra, ^8(1 köld, bj«^ björn. Närpes 
ock i synnerhet det angränsande Petalaks hafva dessutom i 
t. ex. gu? en vokal, som står midt emellan u ock ö. S. Möre 
gifver öppet ö före tv (»), i synnerhet i Torsås, ett från öppet 
ö »skiljbart, bredare ö-ljud som närmar sig a, t. ex. i göra, 
böra»; ock äfven i det inre Smal. torde ett sk förekomma. 
Det »långa slutna ö» i Södt., hvilket har ett »djupare, mera till 
u sig närmande ljud än i riksspr.», kunde man möjligen fre- 
stas tro vara s eller u, i hvilket fall man skulle hafva: h^ hö, 
l^sa lösa, ^ka eka. Södt. ock Uppl. or ö t är jag däremot be- 
nägen att fatta som o (s. 115). Jfr för öfrigt ock a (s. 99 ff.) 
ö(s. 116 f.), t* (s. 117 f.) 

Ett ö-ljud, som är bildadt med tungan i a- ock läpparne 
i a-läge, förekommer enligt uppgift i Dalbymålet i Värmlands 
Ålfdai. Dess ö-karaktär är äfven för örat tämligen svagt ut- 
präglad, ock det liknar nästan mera ett ä än ett ö. Landsmåls- 
alfabetet betecknar det med se. Dalbymålet har denna vokal 
dels för ä före t, t. ex. b«??i bälg, hseUi helg, ^xHi sälg, seUi 
älg, xlh älf, saeUi sälja, taeUi tälja, lasUi välja, v^Uv hvälfva, 
st#( stjäla, isel väl, haetii hälft; dels för ö före r, t. ex. d«rr dörr, 
tOT töras, snér snöre, bj«n björn, ock i några fall dessutom: 
sa^t söt, m4't möta, st^p gjuta (stöpa), m. ä. 

Jag begagnar tillfället att här fästa uppmärksamheten på 
ett par andra egendomliga ö-ljud, utan att därmed vilja säga, 
att de med någon större grad af sannolikhet kunna hänföras 
till se. I Lillherrdal i Uärj. finnes »i några ord en egen afart 
af ö, åt e [d. v. s. a-ce] till.» De uppgifna exemplen äro: bjönn 
björn, tjönn tjärn, mjö^ mjöl, Ijjö^ moras, flöt brödspade, ijönnom i 
genom, tjör tjära, björk björk, Igött kött, fötter, större, för, söv sofver, 
högg hugger, sötlgan i sjunken, slötlje släcka. I Södt. uttalas »det 
korta slutna ö», som närmast skall likna (»SuNDEV. or. vok. 
nr 3»), »med en dragning närmast åt e». Det motsvarar skriftspr. 
korta ö ock finnes t. ex. uti höns, mössa. Jfr Blek. öi = i (s. 126). 



95 YOKALEB: S 36 U. 105 

u är slutet u som höres i hus, åt minstone i mell. Sverige. 
Det förekommer i riksspr. blott långt, i målen både långt ock 
kort, ock bör ej i sin typiska form kanna förblandas med bvarken 
u (s. 119) eller u (s. 117). Tanga ock käkar intaga ungefär läget 
för e, läpparne lemna minsta möjliga öppning, u för äldre långt 
u, isl. ti, finnes i t. ex. duva, sju, knut, sluta, hus, sur i Jämtl. 
(Rag. Offerd.), Ångm. (Multrå), Medp. (Stöde), Hels. (Arbrå), 
Västm. (Kumla) ock Leks. i Dal., vidare i alla svea- ock götamål, 
öl. däri inbegripen, samt i Bob. ock Smal. Äfven i Vbott. samt 
Häij. synes man hafva u, med de inskränkningar likväl, att i 
det förra landskapet äfven u skall förekomma (Råneå bl. a.), 
att jn y = isl. iu, iö i Kalix är tu, i Härj. jj0^, samt att 
NKalix har öu för långt sv. u (jfr dift). De östra målen 
synas ock, så vidt de äro kända, hafva samma u, likväl 
så att- i synnerhet i Esbo ock Helsinge socknar i Nyl. det sna- 
rast är u. 6otl. ersätter det med au eller ^0, daltai. i Älf- 
dalen ock vissa delar af Mora med au, Mora för öfrigt med 
o», Orsa med at, Rättv. med u. De skånska målen utom Bob. 
torde väl stundom, liksom danskan, hafva u; sö. Blek. mellertid 
0Uy Vomb i Sk. jul jul, brug bruk, stua stuga, ude ute, nu 
nu, du du; s. Hall. möjligen stundom o; hvarjämte ju i sk. 
mål ofta eller alltid blifver y (jfr s. 90). I några enstaka ord 
är y för slutet u vidare utbredt. För sv. långt slutet u = 
äldre kort u före kort kons. hafva sveamålen också u: stuga, 
smula, hufvud, bud, fluga, duga o. s. v., under det götamålen 
gärna hafva u eller e (se under dem). Tillgängliga källor gifva 
mellertid ingen fullständig kännedom om dessa språkljuds för- 
delning. Blott i fråga om ptc. praet. o. sup. af konjug. bjuda 
bjöd, flyga flög äro uppgifterna lättare att erhålla, bruten -e(t) 
o. 8. v. är uppgifvet för Södt. ock När., sup. jut o. s. v. från 
Besmo på Öl. är säkerligen nybildning ur pra3S.; brnten -e(t) ( = 
impf.) för Ydre i Ögötl., s. o. mell. Vgötl., några delar af Bob. 
(a), samt Smal. (Östra b. ock båda Möre); e eller ^(=impf.) 
för Öl., jämte nya dubbelformer med y (s. 89); ö (ur impf.; 
jfr s. 101) för Vbott, Hels., Jämtl., Värml., Dalsl., n. Vgötl. 
ock vissa delar af Boh. (Sörbygd.); o för Torsås i S. Möre 
samt Hall.; ^ (s. 92) för När. (Kumla); ceo (=u; se ofvan) för Gotl. 
För de norrl. målen, hvilka ofta behålla den korta vokalen, skall 
redogöras under u ock u. Af öfvergångar från annan vokal till 



I 



106 LDNDBLL: LANDSMÅLSALFABETET. 96 

u är den märkligaste det regelbundna u för sv. y i Vgötl. utom 
vissa delar af Kind o. Mark: lu by, nupa nypa, bruta bryta, 
dt*r dyr, smI syl o. s. v., några få ord med % eller y undan- 
tagna. Vid bemödandet att åstadkomma ett »finare» nttal kan 
^ förekomma för u, jämväl när detta senare är skriftspr. u. 
Några fall af u för y äro äfven anmärkta för Rågö-Wicbter- 
palmålet i Estl.: Hu flyga, Hut flyta, äug-brun ögonbryn (jfr 
y-i s. 87) ock skola äfven fbrekomma i vissa öbottniska mål. 
u tor sv. slutet o torde man hafva i Härj. tru tro, snu flå, bru 
bro, ku ko (jfr ofvan s. 105), säkert i snu i Fryksd., 6w, /m, su i 
Vedbo på Dal, samt kruna, u- neg. m. fl. i Hall. För u-u in- 
kommer u vid vokalens förlängning (eller kvarstående längd) 
i Nyl. ock Öbott. (Närpes) i t. ex. ri«m rum, skum skum, ock 
(nyh) sprund, grund m. fl., samt i några få fall i andra mål. 

Kort u är mera sällsynt. Jag bar det alldeles tydligt i 
Kalmarortens stupa stupa, uf uff interj., slcufa skufia, stusa 
studsa, jus o. jusa skjuts skjutsa, just just, pust pust, ful full, 
hluna blunda, wg ung, tw^ tung, jpu^ pnng, twga tunga, Iwga 
luDga, fiwga gunga; ock har antecknat några enstaka fall ur 
andra mål; Au», ruia, Äuwa, gul (Ögötl. Vgötl. Hall. Boh.); sun 
synd (Vgötl.); fcude bodde (Vedbo på Dal); hvarjämte ett balf- 
långt u {S) finnes i Bob. före %-w i t. ex. huw hög, fluwa fiuw 
fluwQ flyga flög flugit (Sörb.). Fryksd. i Värml. bar äfven 
stundom kort u: utta utan, gull guld, k^^gg kugge, just just 
m. fl. Från Rag. i Jämtl. har jag trott mig böra gul, Aun, 
huskdy samt J^uh tjock, hupa hoppa, stupa, stoppa, ock från 
Haparanda*): 6ru«, stun, hun, skul o. s. v.; i hvilka fall lik- 
vist u kommer något närmare ti, än det u jag hört från s. 
Sverige. 

a kommer sist i raden i i e a ce a a ock är den vokal, 
som höres i t. ex. hatt, hvass, falla, hvad man plägar kalla 
öppet a; i själfva värkct ett helt annat ljud än det »slutna» a 
(a) i smal. Det vårdade talet äger a blott kort, a blott långt; 
men i målen finnas båda vokalerna både korta ock långa. 
Kort a har man, med de mindre omfattande undantag, som 
nedan skola angifvas, där skriftspr. har a före två konso- 

^) livad jag 8. 12 yttrat om Vbott. bör så till vida ändras, Hoin 
jag under tr^xkuingcn af denna af handling liaft tillfälle att liöra en 
person från Vojakala nära Haparanda, 



97 VOKALER: u a. 107 

uanter. a iu träder ockBa i enskilda fall för a: kq{h) karl, 

zqhn galeu, vadas hvardags, fån o. fasan fan, vad%n hvarje, 

ska skall, tat tagit, drqt dragit, siat slagit, va hvad, vat varit 

ni. fl. i sydsv. mål (från Kalmarorten); skala, sk^pa, fara från 

Vgötl.; samt i mell. ock n. Sveriges mål före r uti kgr från 

Norb. i Västm., kvar kvarn, gar garn, svara från Arbrå i 

Hels., Rättv. o. Leks. i Dal. Det inträder vidare, långt eller 

kort, regelbundet i st. f. ä före tt (hvilket då före dental kan uppgå 

i a; jfr s. 73) i mål, som hafva /i, t. ex. snqt snärt, qt ärt, 

cqd^) värd, mala märla, jqna stjärna, van värn, faslc färsk, 

haslan bärgningstiden (bärgsel), snakja snärja, ma^J märg, vatik 

värk, Aa^ve herre, J^a^a kärra (båda Möre, "Östra h. o. s. v.); 

vq^f^dten värkligen, jama gärna (Vomb i Sk.); före fi samt r ock 

rsapradentaler eller deras substitut ock rd4 i Vgötl., t. ex. vait 

värre, Aa/^e herre, ^a/ta kärra, varja värja, snärja snärja, ^a?a pärla, 

JG% järn, Jat^a stjärna, jqle gärde (Kind, Redv. Skån. Vadsbo); 

tore r ock r-supradentaler eller deras substitut samt rd-i 

jämväl i Bob.: jqle gärde, på Dal: var, Aare, harva, pqla^ 

jqtl^ yatitty i Hels.: va§h värk, sa^k särk, wa^sfce märke, jqr 

järn (Arbrå), i dalm.: stsana (Orsa), fcarg", /a ^wg färdig (Leks.); 

för a ock ä före l-l ock ^supradent. (eller kakuminaler) i 

t. ex. Ijalke kälke, qalk stjälk, jalp hjälp från Östra h. i 

Smal.-), samt i enstaka ex.: svälja svqclQ sval svälja svalde svalt, 

qfi aln från Ögötl., Vgötl., Boh.^ Hels. ock Leks. o. Rättv. i 

Dal.; slutligen i några enstaka ord samt i pl. ränder rän> 

der, stränder stränder o. s. v. utan omljud från Rättv. i Dal. 

(jfr a s. 97). Leksandsmålet får långt a får kort vid bortfall 

af ( före de höga dentipalat.: bqjfn balken, vqjfn valken o. s. 

v. Fryksdalsmålet i Värml. sammanfattar dessa öfvergångar, 

i ty att det äger a T6v slutet a före n (rn In) i stammen: 

ban barn, qvt aln o. s. v., ock i många enskilda ord: bra bra, 

b(a blad, glq glad, gap gapa, skgp skapa, skrgp skrapa, ggt 

gata, skgt skata, f^gt flat, smgl smal, tg{ tala, sprgk spraka, 

') d är i do flesta fall förloradt efter ^ i stam (s. 27), ock i så- 
dant fall kvarstår (B, t. ex. VfOi^an värden. En vid böjning tillkommen 
dental värkar på ^ (s. 72 ff.), men icke på a: Iceede lärde o. s. v. 

^) Det är visserligen icke alldeles afgjordt, att Östra härads »täm- 
ligen fylliga» 1 är (; det är snarare en slutsats från just den nn om- 
}ian<ilado öfvcrgångcn ä-a. 



108 LUNDSLL: LAND8MÄLSALFABETET. 98 

uåim uakcn, fan fau, glas glas, far fara vb, ydr vara, bas bas, 
rar rar, kå^ karta, Mim bane; för ä före rd-^, t. ex. lal värd, 
jgte gärde; ock före r, r\r% rs-& i stam, t. ex. marr märr, arv 
ärfva, a^t ärt, \a&i värst; samt i några enstaka ord. q skall vi- 
dare stå för långt e (ei) i Sunnerbo i Smal.: stan sten, san 
sen o. s. v. Dessatom finnes i några mål stundom ett a för ä. 
Rågö- o. Wichterpalmålet i Estl. bar t. ex. langer lång, raw 
rå, saw så; ock langer, stäng, tränger o. s. v. kan det äfven beta 
i Nyl. (jfr a s. 110). Delsbo, Yästm., Fryksd. i Värml. samt 
S. Mö re bafva i några ord a för å: vanda, valla, fall, aller, 
hälla m. fl; i Skäll., Rolfstorp m'. fl. socknar af Hall. uttalas, 
säger man, långt A understundom som öppet a, eg. före n, så- 
landa: tana tåna (linda), måne, fåne (jfr under a s. 110). Där- 
emot inkräkta på a:8 område: a (eller cb), som dels är genom- 
gående för a inom några mindre områden (Kalm. Förlösa), 
dels står före /t r i andra (Blek. Smal. Hall.), före supra- 
dent. (ock kakumin.) i allmänbet ock äfven dessutom ofta uti 
Jämtl., Härj., Rättv. i Dal., Västm., Vbott., s. Ångm.,. Delsbo, 
Uppl. (jfr a 8. 97 f.); vidare ai mi före g ^ i sö. Blek., i Torsås 
af S. Möre ock i Västbo i Sniål.; slutligen a, hufvudsakligen 
före U g g, men i mänga fall äfven dessutom (s. 109); m i 
vissa fall i n. Ångm. ock kanske Hall. (s. 112); a före kt-^t, 
ks-j8 i Blek. (s. 11 G), ock före vissa ljudförbindelser (»liquida^M) 
på 01., i Smal., Ogötl. ock Vgötl., jämväl i Jämtl., samt i dessa 
ock andra fall i Västm. ock Vbott.; oa på Runö; i några 
ord å 1. ao i När., au i Blek.; hvarförutom i dalm. öfvcr- 
gång från a till o är ytterst vanlig, om ock ej genomgående 
(jfr o s. 115, 137). 

Särskild uppmärksamhet måste egnas åt förhållandet mel- 
lan a ock a i de uorrl. mål, som äga kvar äldre kort vokal 
tore koii; kons., samt i skånskan. Under förutsättning, att estsv. 
kört ock långt a till sin kvalitet öfverehsstämma med a ock a, 
har åt minstone Rågö- Wichterpalmålet a för sv. a = urspr. 
kort a i två- eller flerstafviga ord, t. ex. fäte fatet, g^asi glaset 
(men fgt, g^as); ock på samma sätt Obott. (Närpes), t. ex. lakan 
lakan, kva kvad, hanar tuppar, kärar karlar, ta^a talade (men 
han, kar, ta^ inf.). Nyl. har utan inskränkning a för äldre 
kort a, nyare g; tala tala, skada skada, fat fat o. s. v., ock på 
samma sätt, så vidt jag kunnat höra, Åbotraktcn; således för- 



99 VOKALER: a a, 109 

modligen hela s. Finnl. Däremot hafva samtliga dessa östrn 
mål a för a före vissa Ijudförbiodelser (se nedan). Från svenska 
sidan bar jag blott enstaka antydningar om a för a nnder nu 
af handlade omständigheter. Vokaltilljämningen i de norrl. målen 
i Sverige inskränker betydligt området för iakttagelser. För 
Uärj. (o. delvis Jämtl.) har man skrifvit ggto gata, trgno trana, 
skgto (så vida det iéke är a), alla med tilljämning (jfr s. 136 f.), 
men drog, gngg, grav, mg?, tgg imp. af draga, gnaga o. s. v., 
samt stgd stad, sgk sak, tgk o. d. Från Leks. i Dal. tyda 
svara svara, mala mala, baka baka, vaka vaka, vajpn vaken, 
staka stake, maka make, tal tal förmodligen på att vokalens 
förlängning är af nyare datum. Frän Rättv. är tvagu viska; 
från Våmh.: aVri aln, gahn galen m. fl. — I Sk. synes a, kort 
ock långt, vara det allmänna a-ljudet, under det g (m) är 
undantag: lava laga, slav slag, ja ja, /g/ia fara, va var, Ägde 
hade, kalaj kalas, laiis Lars, katf,na Karin o. s. v. (jfr w %. 111). I 
Hall. skall öppet a för slutet förekomma före p, v ock r(n), t. ex. 
stgra stafva, Ig&a lapa, bgr barn, samt i en del andra ord. 
Från Bob. äro skvala skvala, gaba gapa. 

a, »slutet» a som i hat, tal, bildar jag med bakre delen af 
tungan något högre än vid a, b varjämte läpparne intaga sin 
natnrliga ställning, medan vid a mungiporna äro dragna bakåt 
ock åt sidorna, liksom vid e. Med undantag af de norrl. ock de 
sydligaste målen (jfr a ofvan) träffar man i regeln öfver alt g, där 
skriftspr. i rötter tecknar a före en kons. 6otI. ock Sk. sakna 
möjligen alldeles a (jfr co s. 111 f..) a träffas dessutom för 
a i Rågö-Wichterpalmålet före nn nd Id: gnn annan, bgnd 
band, hgnd hand, kglder kall, fglda falla, o. s. v.; på samma sätt 
i Nyl. före nm ml mr Id nd ng, omväxlande utan stadga med 
a, t. ex. hgnm hamn, hgm(b)loger otymplig, hgm(l))ra hamra, 
kglder kall, sgnd sand, hgnd hand; ock i Närpesmålet, lika- 
så oregelbundet, före mb Id nd gg. Närmast jämförligt härmed 
är Fryksdalens a före g: spraj^g sprang, hagk hank o. s. v., 
före mp kt ks gd, t. ex. stdmp stampa, vakt vakt, aks ax, lagd 
lagd, samt i kamm kam, skamm skam, fast fast, k&st kasta, 
bann band, hann hand, rann rann, takk tack, bdkk backe, vdgg 
vagga m. fl.; Bob. lam lam, kal kall, san sand, han band. 
Kalroarorten (Kläckeb. o. Dörby, Madesjö m. fl.) har regel- 
bundet a före gd-^d, kt, ks ock g, t. ex. lajd lagd, jakt jakt, 



110 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABBTET. 100 

läkt lagt, takt takt, aks ax, taksa taxa, va^ vagn, bapke banke, 
ma^la mangla, ock dessutom i t. ex. kasta, fast, kah Karl; åt 
minstone före kt gälla samma ex. äfven för Ogötl. (Ydre), 
Vgötl. (Kind, Vadsbo), Dalsl. (Nord. o. Vedbo) ock Boh. Härj. 
(liksom åt minstone delvis Jämtl.) har t. ex. gamb^e pl., Ham- 
berhusan, tamde tamt» hade baft, statt stå imp., kaste, gakk gå 
imp., bakke, sagt, lagt, sprang, tangne tystna. Jag har något 
skäl att förmoda, att i Vbott. a för a skall vara mycket vsLn- 
^^S^i J^S ^^^^ ^^S nämligen från Haparanda hafva hört fala 
falla, taka tacka, las lass o. s. v., men jag har ty värr ingen 
anteckning därom. Kort a för sv. långt står t. ex. i saga saga, 
lada lada från Våmh. i Dal.; vidare i t. ex. havk^y kavla, tavla, 
najla naglar, hajla hagla, vakna, sakna, faot fart från mell. 
Möre (Kläckeb.) För å står a däremot i estsv. ock nyl. ga 
gå, harder hård, hglda hålla m. fl., nyl. o. öbott. stänga, Ignger, 
öbott. gg, stg. Vbott. har synnerligen ofta långt a (g 1. w) för 
sv. ä, isl. a ock å, ock jag anför blott exempelvis: åker åker, 
a^ årder, ga^ gärd, mat mård, ar år, bas bås, b^aas blåsa, graat 
gråta, gas gås, bta blå, gra grå, tra tråd, na? nål, ha årtull (ha), 
g för å före rd-? är vidare ntbredt. Fryksd. i Värml. har a före 
^: la^g lång, ga^^ gäng» stå^k stånka, samt i några andra ord; 
likaså Boh. före ^; la^, ga^ ock troligen s. Rosl. ock Blek. (a 
I. a?). I Boh. står a (med ^) äfven före g-w, t. ex. law låg, sawa 
såga o. 8. v. Vgötl., Boh. ock Hall. äga a för å i några enskilda 
fall. Troligen finnes a i Blek. nad nåd, pa på, ga gä, åker 
åker, eftersom det närgränsande Torsås i Kalm. län har go. 
Enär a ock a i trykta uppgifter ej alltid skiljas, är min för- 
delning af a på a ock a stundom blott förmodan, hvadan man 
bör jämföra a här ofvan. Man bör ock jämföra w (s. 111). a 
står slutligen regelbundet för kort o före k i Möremålet: toA torr, 
kahp korp, aMn orm, kakv korf, baet bort, kaes kors, .sa/t; sorg, 
battjQn borgen, maen morgon (för morren) o. s. v.; ock under 
samma förhållanden för kort ö: fak förr, vaet vört, staest störst, 
taestt törstig, makk mörk, J^akka kyrka, battja börja, smahja 
smörja o. s. v. 

Att ä andra sidan w står för långt a i Vbott, vissa delar 
af Västm., Dal., När., mell. Rosl. ock Ogötl. samt i Blek., Sk. 
ock Hall., omtalas under co (s. 111). Blek. o. Finnv. ha au, 
Kalm. ae. Ångra, brukar g ock a, det senare förmodligen när- 



101 VOKALER a (f), 111 

mast for g, atan synbar regel (jfr a s. 98). Slutligen intages 
a:8 plats i några enskilda ord af te eller e (Finnl.; s. 92, 96). 

Flere afhandlingar om svenska dialekter tala om ett a 
»med dragning åt å» (Vbott.), eller »ett gutturalt mellanljnd 
mellan a ock å», som etymologiskt föreställer båda (Västm.), 
eller ett »gutturalt» ljud, som »sväfvar mellan a ock å» (n. Ångm.), 
en vokal som anses identisk med a i eng. all, Walkers h (Uppl.), 
eller åt minstone skall likna detta (Ögötl. Hall. Blek.). Ett 
Ijnd, som utan tvifvel är det samma som det, hvarom bär är 
fråga, bar jag själf bort från Falun i Dal., från När., samt från 
SÖ. Blek. ock Sk., i bvilka alla fall det regelbundet företrädt 
långt a (a). Det kunde under sådana förhållanden betraktas 
som en varietet af a, tillhörande de mindre skiftningar i ett 
språkljuds kvalitet, som visserligen afvika från den typiska 
formen, men dock alltid hålla sig inom det vidsträktare spel- 
rum, som åt bvarie språkljud måste medgifvas. Mellertid skola 
åt minstone i n. Angm. ock Hall. jämte detta a-å äfven vanligt 
a förekomma, ock författare gifva för dessa mål hvardera vo- 
kalen egen beteckning. Nu ligger mellan a ock å efter min 
förmodan, åt minstone i fråga om labialisering, o, hvilket 
det nämnda a-å då skulle komma nära, om ej därmed samman- 
falla. Såsom jag hört o uttalas (jfr s. 112), är det likväl' 
icke samma ljud som i Yästm., När. o. s. v. höres för a: 
detta senare synes, närmare bestämdt, ligga emellan a ock o. 
Hk. har samtidigt ett o, som där ersätter å, ock detta egen- 
domliga slutna a. Under »ådana omständigheter måste jag för 
detta sista föreslå ett särskildt tecken : w, som på samma gång 
påminner om a ock o. Skånskt co skiljer sig, såvidt jag kun- 
nat finna, från a hufvudsakligen genom mindre afstånd mellan 
käkame. 

Detta a> är nu i Sk. ock åt minstone sö. Blek. (Torshamn 
o. skärg.) målens allmänna långa a, i Sk. mera undantags- 
vis förekommande ock vanligen ersatt af a (s.l09), i Blek. allmänt 
på det slutna a:8 plats. Ex. från Yomb i Sk. äro: ^o) jag, ihcn 
bra, sm sade, tco taga, dmm dagen, lanskwb landskap, mcpcfn 
maten, tmhd talet, b(p^a bara, hq)^ har, sncn/tt snart, smcoga 
smakade, Tccoga kaka; om det är ro eller o som finnes i hvad jag 
skrifvit: ghon grand, ondka andra, b^kont bekant, donsa dansa, 
kan jag icke nu afgöra. Äfven i När. ock Västm. ock, som jag 



112 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 102 

tror, nedre Dalarne är m allmänt långt a. Det samma nppgif- 
ves vara fallet i några socknar af roell. Rosl.; ock m skall 
jämväl vara östgötens »vanliga långa a-ljud (djapt i gommen)» 
i t.- ex. band, nu^. För Hall., som äfven har a, nppgifver en, 
att CO skall finnas långt i vissa ord: knaber, arbaja arbeta, sma^ 
m. fl., samt före 9^ (n. Hall.); en annan (Halmst. o. Årst. b.), 
att a) finnes både kort ock långt, det förra före mm nt nd, t. ex. 
ko^mma kamma, pa>nt pant, lia>nii hand, sconn sand (men tann 
tand, sanner sann), det senare bl. a. efter sw, t. ex. swcrm 
svara; en tredje (Atradalen) tecknar m nästan öfver alt för 
långt a. Afven s. Vbott. synes hafva både a ock (x>\ som i 
»hafva, taga», eller »med dragning åt a, närmande sig a i mat, stad»; 
eller är det kanske a ock a? Från Västm. uppgifves, att »i 
vissa trakter, såsom i Fraggs by i Norbärg ock på flera ställen 
i Ramsbärg, a nttalas med ett så djupt gutturalljnd, att det 
mycket nära liknar å, hvilka båda vokaler i Fragg i flera fall 
voro mycket svåra att skilja från h varandra»: såga, två, båt 
uttalas ungefär likasom far, nar (tvärslå^, hvilket väl bör be- 
tyda, att m här äfven står för &. N. Angm. skall ock, som 
ofvan blifvit antydt, hafva o?, men i helt andra ställningar. 
Det finnes före vissa konsonantförbindelser (11 Ip Iv Im Is Ik 
Ij rs ng m. fl.) för a, ock för ä i fall då detta står för äldre a: sttoll 
stall, (dU all, ja)?p hjälp, gva??p hvalp, gvwiv hvalf o. rund, 
qcD^v själf, ^(oli svala, ko^ssliin kalfskinn, ja>{m skrika, hcossh 
hals, ^'a>^ke kälke, spjo^^k träspade, g^?je galge, ba>7jä dricka^ 
8kja>{je ärtskida, slsjcD^jäs förvrida ansiktet, treo^j vidjering, 
Ulgjrorsli elak, mtDngnä magra, streongnä storkna, itmsg vrång, 
spra)ng-gjoi springgjord; men lika ofta för o I. u: bcongnä krokna, 
deorjä träta, dra?ttnä drunkna, ha>jjä skrika, n(pn ncp någon något, 
cr?8S oss, pa>jk gosse, r^p^ä rodna, stflf?nn stund, Ijjvepre grötkäpp, 
\mM tolf m. fl. Goti. stå, få, på, lån, stal, får vb, ja, hafva 
från Fårö gåfvo mig intrycket af co, 

o är öppet o eller öppet å, hvilket man vill. Det före- 
kommer mig skildt från a genom något lägre tunga samt större 
läppöppning ock skulle då i fråga om rundning ligga mellan m 
ock a. Stockholmsmålet har öfver alt insatt a för o; ock skriftspr. 
har i ett ej obetydligt antal ord med läng vokal fått tecknet 
å, under det jag i alla mig kända mål, så vidt jag nu kan på- 
minna mig utan något undantag, blott funnit o eller därmed 



103 VOKALER: (V O. ^ 113 

ekvivalenta » a^ men aldrig a, nti de former, som mot- 
svara skriftspråkets bråte, båda vb, båge, bål stam, fåle, fåra 
(salens), båg, hål, knåda, låda vid, låge, mån, påse, påta, råg, råge, 
skrala, skåra snbst., spanad, spår, stråke, tråda, tråg, tåg, tåla, vråla. 
Det samma är mer eller mindre genomgående fallet med några 
andra ord såsom slå, någon, hålla, o (eller dess substitut) före- 
kommer för öfrigt i de ord, som den vanliga skriften teeknar 
med (öppet) 0: son, lof^a, moln, torp, folk, skott o. s. v., kort eller 
långt; möjligen i Mälarlandskapen någon gång närmande sig a, 
särdeles för kort 0. I alla mål (utom Stoekb.), som äga a, finnes 
efter min erfarenhet en tydlig oek säker skillnad mellan kål ock 
kol, blått ock blott; samma skillnad, som vanligen gör sig märk- 
bar mellan få ock sup. fått, gå ock gått, stå ock stått. Före A; 
går kort öppet o dock åt minstone ofta öfver till a (jfr s. 116). 
Bland de mål, om hvilka jag äger mer än lånad kännedom, 
hafva i nu angifven betydelse o; Jämtl. (Rag. o. Offerd.), Västm. 
(Kumla), Strängnästrakten i Södm., Vadsbo i Vgötl., n. Kalm. 
län (Döderhult), s.. Möre utom de nordligaste socknarne, sö. 
Blek. (Torshamn o. skärgården) ock s. Öl. (Resmo), under 
det Dalsl., åt minstone större delen af Vgötl., samt i allmän- 
het Ogötl., Smal. ock troligen Härj. hafva e (s. 117); Vbott., 
Ångm., Hels., Västm., Värml.,^ n. Öl., samt vissa delar af 
Dalsl., Vgötl. ock Boh. troligen 8 (s. 102 f.); Leks. i Dal. 
samt delvis Nyl., S. Möre ock Blek. b (s. 101); När. a 
ock Rekarne i Södm. någon denna närstående vokal (a 
8. 99); hvarförutom det inre Smal. får n för o före g-w (s. 
119), Möremålet a^ för Ok (s. 110). Hall. har, utom de syd- 
ligaste socknarne (ö s. 101) ock utom före I i de nordligaste 
(o 8. 122), för kort o »ett mellanljud mellan å ock ö»; men Årst. 
o. Halmst. sägas i t. ex. sofva, måtte hafva ett ljud, som »närmar 
sig utialet af u i eng. but, mnch» (jfr 8 s. 102 f.), under det 
för Ätradalen gifvas: som, komme kommo, spotta spottade, strogen 
stråken, ihov i håg m. fl. med samma vokal »som högsvenskans 
o i ordet kom», ock därjämte skolle skulle, konne kunde, sorra 
sorra, pottra puttrade, dovde dugde, lostelia lustigt, gobbe gubbe, 
monnen munnen, drooke drucko, sodde sutto (jfr Vadsbo nedan), 
samt frös frös, bröd bröt, skoden skjuten, o. s. v., t. o. m. 
stob stop, robte ropade, tom tom, bog bok, klog klok, kogte ko- 

Sv, landsm. I^, B. /. 8 



I 



114 LUNDKLL: LANDSMÅLSALFAfiETET. 104 

kade, vore voro m. fl., men å andra sidan: söva sof va, folk folk, 
bort bort, kropp kropp, lövar lofvar, dopp dopp, flod flott, böbber 
löss, löd lott, stopp stopp m. fl. »med öppet ö». Då nu Halmst. 
o. Arst. också skola äga ett »mellanljud af å ock u», som finnes 
i t. ex. bonn botten, bola håla, goen gåfvo, frös fröset frös frusit, 
kan jag för min del ej förena dessa uppgifter. Multråmålet i s. 
Angm. har för öppet o efter mitt öra e eller 9, men undantagsvis 
ett annat ljud (se a s. 99), samt o uti foAky mjoXk, foljB fo^<^ fol följa 
följde följt ock svolj^ svo(Iq svol svälja svalde svalt, hola hälf- 
ten, ho§\ halsen, boAk balk, ock på samma sätt, menar jag, uti de 
från annan källa hämtade: så^je sölja, väJlp valp, M^m halm, håtv 
half, kåJtk kalk, M^j helg, kl] älg, tå^je tälja, JUk stjälk, ståJlpe 
stjälpa, jåJtpe hjälpa o. s. v., i hvilka alla o inkommer före su- 
prad ent. (ock kakumin.), väl närmast i st. f. a, likasom Härj. 
har jo^pe hjälpa, stolpe stjälpa, J*1jo7v6 skälfva o. s. v. med e (s. 117). 
I Vadsbo i Vgötl. har man dessutom, så vidt jag J^unnat höra, 
närmast o för kort u: boskQ buske, ton tunn, soh^ surra, kona 
kunna o. s. v., samt stofi stulen, bon huren, skoti skuren, ehuru 
med en egen skiftning (åt u)] Öl. ersätter åt minstone ofta, 
likasom Sk., ö med o: föst först, tostta törstig, tos törs, smoa 
smör (Resmo). 

Särskild uppmärksamhet måste egnas åt gotl. ock de östra 
målen samt åt dalm. ock skånskan i Sverige. På Gotl. står 
omväxlande o u än: korp, torp^ kors, men lupa loppa, hupa 
hoppa, kul kol, trug tråg, sinn son; o synbarligen äfven för 
kort slutet o, som icke lär finnas på Gotl.: joriy orå o. s. v. 
Ar, såsom man har skäl att antaga, de östra målens korta 
å-ljud o, så har man detta i Rågö- o. Wichterpalmålet icke 
blott motsvarande sv. kort o eller kort u: kodd kudde, sprond 
sprund, trobeter trubbig m. fl., utan äfven för sv. långt (äldre 
kort) a, t. ex. boda bada, to 7a tala, hona hane, stöka stake, men 
däremot långt a: lak lock (bst. loki) o. s. v.; i Nyl. kort o 
dels enrådande eller omväxlande med u för äldre kort o 1. u, 
nysv. o u (jfr u s. 120), dels i samma fall motsvarande skriftspr. 
långa å, t. ex. sprota språte, kol hål, roga råge (jfr s. 113), dels 
i några fall för ö: törst törst, tors törs, troskol tröskel m. fl.; 
i Obott. (Närpes) på samma sätt, t. ex. foga? fogel, fo^^ fors, komm 
komma, somar sommar, dropar droppar, ock Iwcoyyi brunnit, bondi 
bundit, toj;2; tunn, grond grund, odd udde, doga dugt, bode budet, 



105 VOKALER: O. 115 

samt skoda skadade, holQ hålet, foren fkran (salcus); nämligen i två- 
stafviga ord, hvaremot enstafviga som vanligt i detta mål ock i 
Rägö-Wichterpalmålet hafva förlängning med kvalitetsändring: 
dräp droppe, skod skåda o. s. v. (jfr s. 141). Det eg. dalmålet 
förefaller mig sakna a ock ersätta det med o: oldjt hålla i, 
vqt våt o. 8. v. (Mora), o ersätter också äldre kort a: dels (till- 
jämnade) woro vara, sworo svara, tolo tala, smoko smaka, dels fola 
falla, llofr slakta, kolt kalt, olt halt adj., oldri alen, solt salt, 
dels jopa hjälpa, stolpad föll kull o. s. v. (Mora o. Våmh.). 
För skriftspr. o (å) har jag däremot väl fått sovo sofva, kos 
kors. nod något, men från samma ställe dels luvo lofva, 
tulo tåla, ugod!n hågad, fugalfi fogeln, muVri moln, hurt bort, 
uVn hvilken, dels ku^l kol, fuék folk, hi^rp korp, bu^t borst, 
huedo båda vb, alla dessa från Bonas i Mora (Våmh.). Om 
Vgötl. å har jag anmärkt, att det är något mindre labialt än 
andra landskaps, men har dock funnit rådligast att skrifva a, 
hällre än go, yot, röka, long. Däremot är skånskt kort å (långt 
Qo) närmast o. skildt från samma måls a-w^ kanske egentligen 
ett ä bildadt med något sänkt tunga ock mera närmade käkar än 
vanligt, för örat närmare e än a. Man har sålunda: hola hålla, 
hto^la krångla, mot% måtte, son sådan, samt utan tonvikt 
i satsen ock därför förkortade (från eo): po på, so så, voh,a 
våra o. s. v., ej mindre än som^ op upp, folk, o ock, oftm^ ord- 
ning, nQd något o. s. v., samt dessutom o för ö i t. ex. /b/i för, 
bofija börja, jotuis göras, dohen dörren. Samma o för kort å 
har jag äfven hört från mell. Blek. (Karlshamn). Kanske finnes 
det äfven i Hall., åt minstone dess s. del. 

Stockholmsmålets öppna ö-ljud före r (1) synes åt minstone 
stå o mycket nära; det är för örat en vokal mellan o ock e, 
kanske dessutom bildad något längre fram, på a-8:H plats. 

a är slutet ä som i gå, käJ, våt, år, råka, såll; utom Stock- 
holmsmålet, som återgifver äfven öppet o med a: san son, lava 
lofva, tap topp o. s. v., öfver alt skildt från o (e 8 o) ock väl 
hcmmastadt i Sveriges norrl. mål utom de tre dalsockname, 
samt i mell. Sveriges mål ned t. o. m. Bob. ock n. Hall., Vgötl., 
nö. Smal. (Östra h. o. N. Möre samt Ljungby i S. Möre) ock 
01. I dalm. synes man snarast hafva o, ock äfven i Vgötl. 
står å nära gränsen till o (se ofvan). De sydsv. målen i det inre 
Smal., Blek., Sk. ock Hall. äga i st. f. långt å diftonger, som 



116 LUNDBLL: LANDSMÅLSALFABETBT. 106 

groft kanna betecknas som au, i st. f. kort å antingen en lik- 
nande diftong eller vanligare en enkel vokal, närmast o. au 
skall äfven finnas i n. Uppl., ock Oviken i Jämtl. har ou, 
Frostv. o. Bärg. au, Wicht. o. Runö samt Sjundeå o. Pyttis i Nyl., 
Petalaks (o. Närp.) i Obott. u&. Utom de fall, då skriftspr. har 
å som slutet & (jfr o s. 113), skall a stå i Skäll. o. Nössl. i n. 
Hall. för långt e, finnes vidare för a i flera eller färre af orden: 
dam dam, katn kam, lam lam, anas andas, han band, hlana 
blanda, bran brand, han hand, lan rand, san sand, kal kall i 
Vgötl., Ögötl. (Ydre), Smal. (Östra h. o. S. Möre) ock på ÖL; 
delvis i Västm. ock i några ord dessutom; i Jämtl. kalt 
kalt, valp hvalp; i Vbott. åU all, nått natt, våkjinn vaken, samt 
de tilljämnade: fåra fara, håga hage -o. s. v.; hvartill komma a^ 
ung, ta^ tung, eller og, tog i Boh. Blek. har å för a före kt-jt, 
ks-^s (s. 67): våjta vakta, säjs sax. Åt minstone i N. Möre är kort 
öppet o före k i regeln a (eljes e): bak bock, jf^aA; stock, klaka 
klocka, laka locka o. s. v.; S. Möre har åter åt minstone del- 
vis bek, deka o. s. v. Å andra sidan hafva s. Rosl., Yärml., 
Boh. ock Blek., likasom Rågö- o. Wichterpalmålet, Nyl. ock 
Obott. läng, gäng, träng o. s. v.; samt åtskilliga mål a för å 
i enstaka ord, flere eller färre, i synnerhet de östra målen 
ock Vbott., samt Hels., Västm., Värml., Vgötl., Boh., Hall. ock 
S. Möre, kanske Blek. (s. 110). 

Från Gotl. har jag fått bal båll, sal såll, men w (eller a) 
i andra ord (s. 112). I de östra målen synes endast långt a 
förekomma ock detta icke blott motsvarande sv. långt å, utan 
i Rågö- o. Wichterpalmålet ock i Obott. äfven sv. öppet o 1. 
u, långt eller kort, i enstafviga ord: lak lock, sav sof impf., 
gÄ^ gult o. s. v. (Rågö- Wicht); bar borra, dräp droppe, mati 
moln, oB oss, lag råg, s^n son, sk^d skåda, samt bod bud, dog 
duga, loan hulna; s^ndji sjungit, spr^ndji sprungit, jämte s$ld 
såll o. sålde (Närpes); i Nyl. åter motsvarande, jämte sv. 
långt å (utom å = o), sv. kort å blott i några fall: aska åska, 
stta åtta, smått smått, fatt litet, spodd spätt spådde spått m. fl. 

e kommer sist i raden (^ a e. Jag bildar e med tungan 
i a-, läpparne i ^-läge, ock det skiljer sig från n blott genom 
svagare labialisering. Vid både e ock n är mellertid tungan strax 
framom a-läget en hårsmon högre än vid a. Det beskrifves 
vanligen som ett mellanljud mellan å ock ö (Uppl. Ögötl. Vgötl.) 



1-07 VOKALER: Ä ö. 117 

ock jämföres med o i fr. éoole (Östra b. i Smål.). Det är det 
ljud, som jag fannit motsvara sv. öppet o (å, jfr s. 112 f.) i t. ex. 
80f?a, fogel, son, folk, hoppa, tolf; slott, torg, korg, hål, råg i Nord. 
o. Vedbo på Dal, Bjärke, Redv., Skån. i VgötL, Ydre i Ögötl., 
samt åt minstone N. Möré i Smål. I Kind i Vgötl. är jag 
tveksam, om man icke bar o: åt minstone står dess e på öfver- 
^gång mellan o ock mitt a, under det jag för Vadsbo anser o 
afgjordt. Redvägs h. (Solbärga) tyktes mig komma nära e. 
Mina ex. från Bob. hafva än 0, än ^, vid hvilket förhållande 
jag ej om dess ljud vågar närmare uttala mig. För N. Möre 
undantager jag uttryckligen kort o före /t, som öfvergår till a, 
ock kort o före A;, som öfvergår till a; för Ydre bar jag tecknat 
o i hol bort, kol ^^^^^ ^? kors. Kind o. Bjärke hafva o-o äfven 
i huren, skuren, om de öfver hufvud hafva det ena eller andra; 
Daisl. delvis (jfr n s. 119) Aö(;Je hel hörde hört o. s. v.; N. Vedbo 
i Smål. seva såga, lev låg; Ydre ock vissa delar af N. Möre 
(Förlösa) fötter, mjölk, tröja, fönster, nötter, Söndri söndrig; 
det senare också impf. held% af hölja, skelde af skölja o. 
s. v. Åt minstone Östra b. o. N. Möre i Smål. äga i mes 
mossa, mö^e mosse, flet flott, d^ep dh,ep^ dropp -e, he^ boka 
borr -a, spekQ sporre, bles bloss, sket skott, sketa skotta m. fl. 
För Jämtl. ock Härj. upptages en vokal, förekommande i ord, 
där skriftspr. bar öppet 0: kol, son, sorg, trög tråg, noggen någon, 
to^Y tolf, gott godt o. s. v., »en variation af o åt ö [0] till, 
ungefär som eng. ä, allmänt sv. öppet o, blott med dialekt- 
färg». Det skrifves jämväl i jotpe hjälpa, stolpe välta, o^n 
aln, joJJ vall, mortgen marken dat. sg., vott vante m. fl., samt 
i tilljämnade former (s. 138): smoko smaka, toto tala, grovo 
gräfva, dogor dagar o. s. v., ock upptecknaren skiljer mellan 
detta ljud ock en annan varietet af o åt » till, hvilken jag 
tolkat som u (s. 119). Min sagesman från Linsäll gaf också 
tydligt seve sofva, leve lofva, ke§ kors, ke^p korp, ock likaså 
felje fe^B fel följa följde följt, samt eii aln ock ^0^0 tala. 

n är det själfljud, som i mell. Sverige höres i under, rulla 
o. s. v. Det bildas med tungan i det närmaste som vid a, 
läpparne som vid 0, ock har altså beröringspunkter med 0, 
(s. 116), som dock är mindre labialiseradt, ock med 9, som lik- 
väl är biidadt längre fram ock mera liknar ö. Svenska mål 
äga u både långt ock kort, medan det jämförelsevis s. k. 



118 LUNDELL: LANDSMÅLSALPABETfiT. 108 

bildade talspråket, som vill anses för svenskt riksspråk, endast 
känner det som kort. I gotl. ock i de dstra målen är kort 
u icke u^ utan u; likaså i de skånska atom Bob. (jfr s. 120 f.). 
u bar jag hört ati t. ex. stirra, Wske, bark från Ydre i Ögötl., 
s. Vgötl. (Bjärke, Redv. Skån. Kind), Dalsl. (Nordal o. Vedbo), 
samt Bob. ock 01. Det är ock, så vidt jag vet, det allmänna 
i Smal., ock tillbör jämväl i den nu ifrågavarande fanktionen, 
Uppl., Södm., När. ock Ogötl. i allmänhet; men sö. Blek. har 
m i st. f. u (jfr dift. s. 125). Från Vadsbo i Vgötl. har jag icke 
kunnat spåra något a, utan i dess ställe fått o, ock u saknas 
kanske i hela n. Vgötl.; Hall. har också o för kortu (s. 113 f.). 
Före U g 'g står regelbundet o för öppet u i spridda mål öfver 
hela Sverige (s. 122). Att kort u i en del fall lemnar platsen 
för y ock ö (ö^ s) synes under dessa (s. 90, 101). N. Vbott 
har före vissa ljudförbindelser ou i st. f. sv. kort u (s. 
130). Åt minstone Fryksd. i Värml. äger ej häller något w, 
utan ersätter det med if u o (jfr dessa). S. Ångm. (Multrå) 
lär väl ock sakna det, sedan man for dess mål blott uppgif- 
ver ett u = e + o, d. v. s. u; i st. f. w kommer väl i all- 
mänhet 8 (jfr s. 103). Ofver hufvud är tillvaron af u för kort 
u i norrl. mål mindre säker (jfr u s. 106, u s. 121). Jag har vis- 
serligen för Rag. i Jämtl. skrifvit: tvuyan tvungen, sicufn skju- 
ten, brufn bruten, stuga stuga, Joumei komma, mura morra, 
sputa spotta; för Stöde i Medp.: brun brunn, stun stund; för 
Arbrå i Hels.: hun hund, kuna kunna, stum stum; ft$r Leks. 
i Dal.: tvuymj ugy tug, huga, tuga, snura, rula, hupa hoppa; 
men bredvid dem stå i samma ordning: buskdj gul, hun, o^, tog, 
^oga; hun, ug, tuga; og, tog, br&n, st&n; bro^n, Jc&nd{ei). Väl an- 
märkes för n. Ångm. ingen afvikelse i »större mon» frän skrift- 
språket, ock beter det för s. Vbott., att u »merendels uttalas 
såsom i sv.»; men den noggrannare sagesmannen för Vbott. upp- 
tager icke något u-ljud bland de »orena själfljuden», såsom han efter 
Sundevalls föredöme bort göra, om han känt något w. Delsbo- 
målets »blandade u», som låter »midt emellan u [u] ock ö eller d 
[éf]» bör dock snarast vara w, således: in du, m»ffel muflF, spwn- 
nen -i, drwokjen -i, bwren, -i o. s. v., samt skwten -i, nwpen -i o. 
8. v. i ptc. pra3t. o. sup. af verb efter konj. binda band ock 
bryta bröt Jfr öljuden (s. 99 ff.). 



109 VOKALER: U, 119 

I åtskilliga mål finnes u däremot äfven utanför det om- 
råde, som i riksspråket tillkommer det samma, ock uppträder 
i dem ofta äfven som långt. Anmärkningsvärdast är n i impf., 
ptc. o. sup. i verb af formen bryta bröt: brwt brwten -e(t), swp 
8»pen -e(t) o. s. v., som är den regelbundna afljudsserien uti 
Ögötl. (Ydre), s. VgötL (Bjärke, Bedv. Skån. Kind; jfr s. 101), 
samt troligen större delen af Smal. (Östra b.. Stranda o. båda 
Möre, dock icke Torsås); ptc. o. sup. sub^ -^t jämväl från 
Oronst i Bob.; på samma sätt bnren -6(t), stnlen -e(t) m. fl., dessa 
äfven från Nordal o. Vedbo på Dal samt Bob. Från Ydre, s. VgötL, 
Dalsl. (jämte e, s. 117) samt Bob. bar jag äfven fått hnile 
{hnh Aa^e) hul (-^) borde bort, §n^% (}nh ^«*e) }ul (-«) körde 
kört o. 8. v.; från Ydre, Bjärke o. Sörbygden (Bob.): fulja fn(l^ 
fm '• /»^6 fnU följa följde följt, hulja hn^Q hat 1. Äw^e A«« 
bölja böljde böljt o. s. v.; från Bob. stutQ stötte, mutQ mötte 
o. 8. v. (Oroust), samt rndar rötter; därifrån ock från Vedbo 
på Dal: burja börja, snrja sörja o. s. v. I götamålen utom n. 
Vgötl., i Bob., Dalsl. ock Smål. vidgar n ytterligare sitt välde 
genom att med e uppdela det område, som eljes vanligen in- 
tages af öppet o eller slutet u för äldre kort u 0: stoya stuga, 
spotta spotta, mnrra morra; t. o. m. (utom Smål.) kul kol, hnl 
bål, kf»ry korg. I Västbo i Smål. får man a (med J för o 
före g'W: fawBl fogel, trnw tråg, skuwen skogen. Bob. bar 
dessutom t. ex. lufta lyfta, buta bytta, sun synd (Sörb.). 
Utom Delsbo (s. 118), äga bland norrl. mål åt minstone 
Härj. ock Jämtl. ett u utanför sv. n-u. Dessa landskap bafva 
nämligen en vokal, som skall vara »en varietet af o åt ö till, 
ett i sv. ock danskan okändt ljud». Det inträder i Lillherrd., 
Sveg o. Hede för sv. ö = äldre an ock finnes i ändelser: taggul 
fogel o. s. v. samt dat. pl.; i impf. o. sup. brnt brati i Sveg o. 
Hede, blott i impf. i Lillberrd. Frän Linsäll bar jag själf bort: 
uge öga, 0^6 ösa, sup supé söp supit o. s. v., dat. pl. hcestum 
o. 8. v., samt hu<lQ hul borde bort. Äfven Särna i Dal. har 
bnk hök, uge öga, brnt bröt o. s. v. Jämtl. bar, som nämdt, 
också a, men ej i samma ställningar. Från Rag. bar jag hnh 
hul, ^^^\ stulen, ock där skall äfven u för au-ö stundom finnas. 

u är en vokal mellan u ock o: alla tre äro »bakre» vo- 
kaler, u bar den lägsta tungställningen, o den högsta; vid u 
äro käkar ock läppar mest skilda, vid o minst; både u ock o 



120 LUMDBLL: LANDSMÄLSALFABBTBT. 110 

måste likvist anses hafva högsta graden af rondning, fastän 
de sins emellan skilja sig något, u är identiskt eller i det när- 
maste identiskt med allmänt europeiskt u-ljud (fr. ou, Walkers d 
ock ä). Det förhåller sig till w som t till j (jfr s. 64, 87) ock in- 
går i talrika diftonger, i bvilka man lika väl kunde skrifva u ock 
w, I dalm. förekommer w ofta till den grad vokaliskt, att 
man snarare kunde skrifva suoro än sworo svara o. s. v. (s. 79). 
u tillhör gotl. samt norrl. ock skånska mål. På Ootl. står u 
dels för sv. öppet u: undar under, hund hund, kanske också 
för sv. slutet u, när detta står för äldre kort vokal, dels för 
sv. öppet o (o): huri bort, hupa hoppa, hul kol, trug tråg 
o. 8. v.; dels i andra fall: dur dörr, lug låg m. fl. Rågö- 
Wichterpal målet i Estl. har sitt korta u »vida öppnare än sv. 
riksspråkets ock hällre jämförligt med danskans ock tyskans 
u, eng. 00 i foot, fr. ou». Detta u ersätter dels sv. kort u: 
bundi bundit, ht^str hustru o. s. v., dels sv. långt u ock (öppet) o, 
när dessa i äldre språket motsvaras af kort vokal, t. ex. fttigi 
flugit, f^ti flutit, skuti skjutit, huvi hufvud, shtuvi stuga; kunu 
kvinna (kona), skua skåda, sua sofva, truda tråda, dels sv. slutet o i 
t. ex. ukse oxe, buskapp boskap, nukk nog, trufaster stark, u 
är också främmande för de flesta finnl. mål. Nyl. ock Närpes 
hafva u icke blott för sv. kort u: muld mull, ft^Uer o. faj7 full, 
kunna o. \uyy kunna o. s. v., ock för sv. långt u, där längden 
är ny, t. ex. bruti brutit, skuti skjutit, huri burit, stuli stulit, 
huva hufvud, stuvur o. stugor (men Närpes sg. stug), utan 
också för sv. öppet o (o). Nyl. har nämligen för sv. öppet o 
ock u (för äldre korta) i en mängd ord omväxlande o ock u: 
mosa o. musa, somar o. surnar, brotas o. brutas, pota o. puta, odd 
o. udd, sporar o. spurar, rotna o. rutna, dropa o. drupa, klokko o. 
klukko; men klobbo klubba, loft lukt, otter utter (jfr o s. 114). 
Närpesmålet åter företer sumbä^ några, gutt godt, t. o. m. 
btumm blomma, hun hon, bund bonde, budd bodde; å andra 
sidan: bondi bundit, drottji druckit o. s. v. (men sandji sjun- 
git, sprandji sprungit), doga dugt (inf. d$g), bode budet (ob. 
bad), grond grund, sond sund, gobb gubbe, odd udde, to^;;^ tunn 
m. fl. »Flerstädes i Nyl., i synnerhet i Esbo ock Helsinge 
socknar närmar sig också det långa u-ljudet mera till skrift- 
språkets o än till dess u», hvilket måste bäntyda på u. På 
svenska sidan träfias u för sv. u i Råneå ra. fl. st. i Vbott., t. 



111 VOKALER: U O. 121 

ex. undi änder. Dalmälet i de tre socknarne har, som jag tror, 
äldre kort u eller o som u uti t. ex. hunnd kommit, burzd burit, 
skurtd skurit, stuhd stulit, muiid mulet; muVti moln, f^g^^, 
fogeln, tulo tala, luvo lofva, sun son, ugocPn hugad; undar 
hundar, uks*n oxen, tundz^n tvungen, umbl humle, burt bort, 
samt stugga sjunga från Våmh. I Mora o. Orsa är förhållandet 
möjligen enahanda hvad äldre korta vidkommer; men jag 
bar där jämte u äfven fått u ock u i mina ex., vid hvilket 
förhållande jag ej om saken vågar yttra mig. Dalmålets vo- 
kalism förekommer i det hela, föga känd som den är, täm- 
ligen nyckfull: för öppet o finnes också m, som eljes står för 
slutet o (jfr dift. s. 132). Rättv. har dock kanske snarare u än 
u-a: supa supt supa supit, sJcuta skuh skjuta skjutit, J^uta 
tjuta, J« sju, JV* sjuk, J^ugu tjugo, ugg ung, Jugga sjunga, busU 
buske, uga u^gi hugga huggit, rula rulia o. s. v. Västm. skall 
(i Norb., Kopparb. m. fl. st.) ofta hafva u (»fr. ou»), i syn- 
nerhet då det motsvarar riksspr. öppna u-ljud, t. ex. gubbe, 
rum; ofta äfven för öppet o-ljud: buppa hoppa, suppa soppa, 
duppa doppa, kupp kopp m. fl. Bland skånska mål skall i 
hall. enligt en uppgift långt u likna danskt u, enligt en annan 
(Halmst. o. Årst. h.) närmar sig kort u, i synnerhet före nd nk 
ng till slutet o (jfr o s. 122). I Vomb i Sk. trodde jag mig 
genomgående höra u för kort u: kum kom, huna huru, dkuked 
druckit o. s. v., samt vid förkortning af slutet o (nu): uret 
orätt, burenen bordsändan, hun hon, hus hos, men kanske oJ^^as 
undrar. Från Karlshamn i Blek. samt Torsås i S. Möre har 
jag också hört u för kort u. Blek. (utom sö. delen) ock åt 
minstone somliga delar af Sk. hafva u äfven för kort slutet o, så 
att t. ex. dum är både dum ock dom, hun bådfe hund ock hon. 
Jfr u (s. 105) ock u (s. 119). 

o är »slutet» o som i bo bodde, stol, bok, stor, bonde, hosta. 
I Sk., Blek. ock Torsås i S. Möre ersattes långt o af nu eller 
uo] kort vanligen af u (jfr ofvan), undantagsvis af uo. Gotl. 
återgifver långt o med ou, kort med o (s. 114); Kalixmålet 
likaledes långt o med ou ock förlänger kort u ock oförentnd 
nk Eg till samma ou. Afven Nyl. har i ett fåtal ord. Pargas 
ock mell. Vasa län genomgående ou för långt slutet o. Kort 
o saknas i alla de östra målen, i ty att estsv. (Råg. o. Wicht.) 
ersätter det med u eller underlåter att förkorta det: bodd 



122 LUNDELL: LANDSMXlhALFABETKT. 112 

bodde, trodd trott o. s. v., öbott. (Närpes) öfver alt begagnar 
den förra (s. 120), nyl. däremot endast den senare utvägen: 
sokn socken, gom gom, ilomo blomma, tomer tom, bonde bonde, 
bodd bott bodde bott. Hela det öfriga Sverige har o, med blott 
mycket fk nedan anmärkta undantag, öfver alt där skriftspr. 
o är »^slutet»; utom dalm., som för Våmh. gifvit mig ue (jfr dift.), 
för Mora åter: jort, bortl, or^y bok, stoly om horn, koon korn, 
samt impf. sop, nop, fiog, bröt, klöv o. s. v. af sotpa supa, 
mopa nypa o. s. t. (Öna), för Orsa bord, skog, bog. 

o företräder därjämte öppet u före mediopalataler (»guttu- 
raler»): före ä; g ^ i N. Möre af Ealm. län (utom några få ord, 
som hafva u^, s. 106): pok^l puckel, bokla buckla, glog glugg, skogQ 
skugga, höga hugga, toga tugga, ögla uggla, jog ljung, jo^a 
sjunga, jogka sjunka, bo^ke bunke, kogka runka o. s. v.; åt 
minstone före ^ på Öl. : fög jo^ad jö^ sjunga sjöng sjungit 
f Resmo), i Södt. (stundom) ock RosL, Hels. (Arbrå o. Delsbo), s. 
Angm., Härj. ock Jämtl. (Rag.); i Vgötl. åtminstone delvis äfven 
före k g: sjokka sjunka, mokka mucka, logga lugga; i Värml. 
(Fryksd.) före ^ ock i några enstaka ord dessutom. Hall. skall 
hafva o för u före nd g ng r i s. Hall. upp t. o. m. Himle h., i 
detta äfven före s (jfr u s. 121); hvarjämte n. Hall. (Skäll. m. fl.) 
också iär o i st. f. o före I, t ex. kol hål, to^a tåla, ock i st. 
f. ö före supradentalerna r-l r-^ l-^ l-ti : Ilq^ IlqI hörd hört, kjo<^ 
köld, kjo^a kölna. Å andra sidan finner man i Härj., Värml. 
ock Dalsl. ännu gnu, tru, budde, ku, su (s. 106); Hall. (Halmst. 
o. Årst.) har också i några ord u för sv. o ock får ä före g-w 
så väl för o, som för o ock å: sk&w skog, liksom r&w råg, 
trs.iv tråg. lHw låg; i några ord o (Atrad., s. 113). 

De nasalerade vokalerna bildas med slapt nedhängande 
gomsegel, hvadan en del af luftströmmen går genom näsan. 
De äro icke vokal + ^, såsom ett mindre vårdadt skoluttal 
stundom återgifver dem i franska. Vårt beteckningssätt är lånadt 
från polskan. Genom resonansen i näsan utplånas i någon 
mon vokalernas specifika kvalitet ock närliggande vokaler 
sammanfalla för örat, hvadan man svårligen kan urskilja lika 
många nasalerade som orala vokaler. Enligt en uppgift från 
Västmanlands-Dala landsmålsförening i Uppsala skulle inom 
dess område å ä e samt a o y finnas nasalerade, hvilka jag 
återgifvit med Q (^ ^c ^ 9 V- Själf har jag icke hört mer än 



113 NA8ALBRADB YOKALBR. 123 

c^ ock qj för hvilka jag bar ex.: s(q sedan, trulc^ trollen, samt q 
hon 1. på, frq från, från Våmh. i Dal. Andra mig tillgäng- 
liga uppteckningar från samma ställe förete jämväl: f^ för, 
klad^ kläderna, nq något, mq månne, iq få, ^q gå, d^ då samt 
kraiign<? kronan ock oörG<? kyrkan kas. obl. För Orsa är an- 
gifvet, att å ock ä nttalas »med näsljud», samt att ö har »ett 
bredare näsljnd midt emellan ä ock ö», möjligen nasaleradt e 
eller b, Afven i Alfta socken i Hels. skall man hafva nasale- 
rade vokaler: kärr({ kärran. Denna sista form ock de ofvan 
anförda trulc^ o. s. v. äro synnerligen märkliga, så till vida 
som de ntgöra öfvergångsformer mellan de sydsv. målens bst. 
8g. f. kärran, bst. pl. n. trollen samt göta- ock sveamålens 
kärra, trolla. Få samma sätt bör man då tänka sig vägen från 
bst. pl. drängarne 1. drängane genom de norrl. formerna dränga^ 
1. drängan, senare drängq, till dranga (med -a 1. -a). Ock 
så skalle naturligtvis bst. sg. f. kwemi från Dal., grindi från 
Södt., bst. pl. n. bandi o. s. v. från Södt. ock 01., bst. pl. 
f. flikko från Södm. ock Uppl., t. o. m. den vidt utbredda bst. 
sg. f. boka förklaras, de första omedelbart ur fsv. kveniin, grin- 
din, bandin; flikko genom flikkone (»kring Mäl.») ock flikkon* 
flikkip; slutligen boka o. s. v. genom småländskans bokan, som 
äter är en yngre analogibildning efter de sv. fem.: tungan o. 
s. v. Så tänker man sig ock Håkan-Eåkq-Håka, innan-ionq- 
inna o. d. Jfr s. 32, 36 ff. 

Sedan vi nu genomgått vokalerna, så vidt de hvar för sig 
bilda stafvelser, dock tils vidare öfver hufvud med förbiseende 
af vokalerna i ändelser, komma vi till de fall, då stafveisen afsätter 
sig kring två (eller t. o. m. tre) vokaler. Diftonger (ock triftonger) 
skrifvas i landsmålsalfabetet med tecknen för de vokaler, som 
bilda deras början ock slut. Rätteligen skulle på något sär- 
skildt sätt antydas, att dessa vokaler icke hvar för sig äro 
stafvelsebildande. För tryck kan man gjuta dem på en ock 
samma typ ock genom ett streck binda dem till samman; i 
skrift kunde man sätta en båge {J) under dem. I allmänhet 
uppstår mellertid, för den som känner svenska, ingen otydlighet 
genom underlåtande af en sådan beteckning, ock jag ställer 
diftongens beståndsdelar utan vidare bredvid hvarandra. Hvilka 
olika diftonger som i målen motsvara svenskans särskilda vo- 
kaler är mestadels redan förut korteligen antecknadt för 



124' LUNDBLL: LAKDHMXlsALFABETET. 114 

i 8. 89, y 8. 90, e 8. 93, ä 8. 96, ö 8. 99 f. 

u* 8. 105, a 8.108,110, ä s. 116, u" 8. 118, ^o s. 121. 
Dä jag nu går att gifva en förteckning öfver målens hittils 
kända diftonger, förbigår jag sådana, som uppstått genom 
öfvergång af g till j-t ock w-u, emedan om dem förut är tillräck- 
ligt taladt (s. 64 ff., 80 f.); sammanställer dem för öfrigt när- 
mast ur fonetisk synpunkt i fyra grupper: 

1) Sådana som hafva ett kort (rednceradt) förslag, dels 
resultat af äldre stegring eller brytning, dels af yngre ur- 
sprung, vid hvilka den senare vokalen är den till kvantitet 
ock ljudstyrka mest betydande. Hit hör först ock främst det 
iu, som i skriftspr. blifvit ju: skiuta skjuta, hus ljus o. s. v. i 
Kågö-Wichterpalmålet i Estl.; dmp djup, mtft njuta o. s. v. i 
Kalixmålet i Nbott; i dalm. io, i Mora närmare bestämdt to 
med o något mindre labialt än vanligt: bnota bryta, fhoga flyga, 
strtoka stryka ock därmed liktydigt stsota skjuta; på Gotl. 
tau 1. tceo: btauda 1. btceoda bjuda, sktauta skjuta (men fl^eta 
flyta, treeta tryta) o. s. v. Hit höra vidare de fall, då 
genom »brytning» uppkommet i eller ett nyare förslag i som 
sådant kvarstår på Ootl., i estsv. samt i dalm. ock h var- 
om under j (s. 64) är tillräckligt handladt. Här antecknas endast 
diftongserien: ia iä ie iö io. Ville man i dalm. skrifva u för 
w (s. 79, 120), skulle man få med dessa diftonger jämförliga u- 
diftonger: uid vi, ueX täcke, uoro vara, suoro svara o. s. v. 
Diftonger förmodligen af samma fonetiska skaplynne äro: 
le =: é i Wichterpalmålet i Estl.: k^ep köpa; i Sjundeå o. en del 
af Kyrkslätt samt stundom i Pyttis socken i Nyl.: sUen 
sten, bmder bred, mtena mena, e^n en o. s. v., samt Peta- 
läks i Obott. Ett föga uti)rägladt ie, således förmodligen le^ 
finnes äfven i Närpes i Öbott.; hvarförutom ie = e^ äfven 
skall förekomma i Uppl. (»je 1. ié»): stien sten. Jfr te (s. 131). 
y0 :^ ö, isl. au ey, i Sjundeå o. tillgränsande del af Kyrkslätt 
samt stundom i Pyttis socken i Nyl.j^ sy^p söp, hyi^ hö, 
ryök rök, t. o. m. fy^ra föra o. s. v. Äfven i Öbott. finnes 
ett y0j som i Petalaks förmodligen är identiskt med 
nyl., men i Närpes synes hafva reduceradt y {yq), 
y& = ö, jo i Wichterpalmålet i Estl.: yö? öl, myö^ mjöl. 
at = ii SÖ. Blek. (Torsh. o. s. v.), t. ex. vat7i vind, saist sist, latga 
ligga, tai tid, hatt bit, fatra fyra. Jfr ei-ai = i (s. 126 ff".). 



115 - diftonger: te — u«. 125 

0y z=y i SÖ. Blek. (Torsbamn m. m. ock skärg.), t. ex. f0y 
tyg, fn0yk fnyk, kr0ypo kryper, betay betyder o. s. v., 
samt för y dels i böjning, t. ex. S0yda sydde, dels i några 
andra ord: f0ylda fylde, heys skälmstycke, S0yn synd m. 
fl., som icke bafva ö för y (s. 90, 102). Jfr öi = y (s. 128). 

^ = n i SÖ. Blek. inom samma område som föregående, t. ex. 
kouna kunna, fmnas fundera, skmla skulle, mtan utan, 
dm du, 0ut ut, hms hus. Jfr 5u teo au = u (s. 129 f.). 

ay = y »merendelsD i Finnv. (närmast Västbo) i Smal.: fayra 
fyra. Jfr at = i (s. 124). 

oa = a »merendels» i Finnv. (närmast Yästbo) i Smal.: Qaät, 
naät; Älfd. i Dal. skall också »älska ett a före äng», t. ex. 
laängd längd, slaSudja slänga, saäng sång, Traandja vränga. 

00 = ö »merendels» i Finnv. (närmast Västbo) i Smal.: faora, 
maöta. Jfr &0 (s. 129). 

qo = kort ä i sö. Blek. (Torsh. o. s. v.), samt åt minstone Torsås 
o. Madesjö i S. Möre, t. ex. h(wla hålla, gqog gång, vqona 
»vånda» (bry sig om), brqot brådt. Antagligen är det 
samma diftong, som i När. ersätter kort å i t. ex. haon 
hand, aoska åska (»såsom kort å eller nästan som ao»). 
Jfr au = å (8. 129 f.). 

aå?=ä i Finnv. i Smal.: stau, gau o. s. v. (jfr au s. 130). 

oo = ^ö i Finnv. (särskildt Västbo) i Smal. (»ett kort, men 
hörbart a som i matt före o») »i vissa ord»: gaod, staol, spaola. 

oo = ^0 i SÖ. Blek. (Torsh. o. s. v.), t. ex. bnona bonde, ttiuoda 
trodde, luo^a längesedan, stuo stod, suol sol, tuost tokig. 
Jfr nu ou == ^ö (s. 130). 

uö = ö på Runö i Liifl.: ruök rök, trtiöska tröska; dock ej alltid. 

uA =r å på Runö i Liffl. (u »helt kort», kanske reduceradt >): 
btiåt båt, stuå stå, gu&r går, u&t åt, t. o. m. uåm om, 
ktiåm kom; i Wichterpalmålct i Estl.: gruåta gråta, spuån 
spån; i Sjundeå ock en del af Kyrkslätt samt Pyttis 
socknar i Nyl.: uåka åka, fuår får, guäl gård, lu&ta låta 
o. s. v. samt i Petalaks ock, möjligen med reduceradt 
u {ua% i Närpes i Öbott. 

') Enligt en annan uppgift ser det ut, som Runö skulle hafva UO uq 
(»å närmar sig a, b» att det nästan låter som lia», ock jämfÖrelpe göres 
med Tiiringens o. Schwabens UOaSO, llsbe, gUöt o. s. v.), i hvilket fall 
diftongen skulle hora till fjärde gruppen här nedan. 



126 LUNDELL: LANDSMÅLSALPABBTET. - 116 

Jämförliga med de förra bland de nu anförda äro jö = y 
före r i Uppl.: kjörka kyrka, sljörka styrka, samt j* för e i Delsbo 
i Hels. (s. 103): g]>tt get, q^tt sett, Ij^nt tjänt. Möjligen höra 
till denna klass, möjligen till följande: 

oj (kanske ssz: »som oj med dragning åt ej») = i i några 
ord i Blek.: vöjll vill, söjnne sinne, gröjna grina m. fl. (jfr 
€t,t s. 124); samt 
^t = é i Råneå i Nbott., t. ex. syi se. 

2) Diftonger sammansatta af någon vokal nr raden i-a, 
dels motsvarande äldre diftonger, som i skriftspr. samman- 
smält till e o, dels nyare bildningar, vanligen motsvarande 
skriftspråkets i y ä a, delvis n, vid de flesta af hvilka vikten 
företrädesvis ligger på diftongens förra beståndsdel eller är 
någorlunda jämnt fördelad på båda. Man finner: 
ei = i, isl. I, i Kalix i Nbott.: eis is, beit bita o. s. v., samt 
= i före nt nd nk ng i Nbott., t. ex. b^eind blind, meink min- 
ska, seinder gnista, feingger finger (ÖRal.), meingst mista, 
féing fingo, beinkj brunnshink (Nysätra). 
= e, isl. ei, i Nyl., Pargas oek Öbott., så vidt de ieke hafva 
te (jfr s. 124), samt på ÅL, t. ex. bein ben, l)reid(er) bred, 
fireist(a) fresta, greip grepe, heim hem, skein sken impf., 
äfven stundom breiv bref, greit grät; i vissa delar af 
Vbott., t. ex. liei hed (Nysätra); i Jämtl. (utom Rag. Stug. 
Offerd.), t. ex. stein sten, b?eik blek, feit fet (men n. 
b^&kt, f&tt), beit bet, ock med cirkumflex (et): meein mena, 
leei leda; samt Lima i Dal.: meir mer, ejn en. Jfr et (s. 132). 
= ö, isl. ey, i Borgå i Nyl. (jfr öi s. 128, e s. 92). 
€1 = e \ Torsås i*S. Möre, t. ex. bein ben, slett slet. 
66 = i på Gotl. (enligt andra at), t. ex. vaet hvit, graepa hand- 
tag, forbae förbi, staaga stiga, 
äi = i, som det uppgifves, i n. Hall., förmodligen dock säll- 
synt, t. ex. éj I (ni). 
=== By isl. ei, uti Bågö- o. Wichterpalmålet, på Dagö (»de öfriga 
dialekternas ai lutar åt ei») ock Runö, samt i de nord- 
ligaste socknarne af Fjäre b. i Hall., t. ex. bäin ben, häiler 
hel, skräik skrek. 
= ö, isl. ey ock au, i Rågö- o. Wichterpalmålet o. på Dagö, 
t. ex. äik ök, häi hö, traitter trött, gräit gröt, häiB ösa. 



! 

117 diftonger: ei — ai. 127 

äi = a i Skäll. m. fl. socknar af d. Hall., t. ex. snäjsa snäsa, 
n^sa näsa, yäjre vädret (jfr at nedan). Närmare bestäradt: 

€et = 8, isl. ei, i vissa delar af S. Möre, t. ex. Igyv brödkaka, 
stajn sten, liajter het. 

at — é i v. Blek. (»som aj med dragning åt ej»), t. ex. lajka 
leka, lAjJi len, strajta streta. 
= ä i vissa delar af S. Möre : kjte läte, vajta väta, flajtta 
fläta, rajter rät, ajta äta m. fl.; äfvenså i vissa ord 
i SÖ. Blek. (Torshamn m. fl. ock skärg.): näisan näsan, 
Öjtet ätit, t^a^t trädt sup., täjnka tänka, sdäjngde slängde, 
at är, skaj skall, {sate säger, fat^n begärlig, vata vägar). 
--■- ä synbarligen regelbundet före g: S i sö. Blek. (Torsb. 
ra. m.): Mäigga Margreta, fatf^kan fanken, sha%'gk ben, 
fafgna famnar, kaigja kanske; h varemot från S. Möre ock 
Västbo i Smal. endast ex. med g äro angifna: bajge 
bagge, vatga vagga, latga lägga. Jfr m (s. 132). Vidare: 

ai = i åt minstone stundom i Västbo (Finnv.)'i Smal.: fain 
fln, skaina skina, hvaina hvina, flaina skratta, graina grina 
(jfr at 8. 124). 
= e, isl. ei, i estsv. utom Rågöarne, Wicht., Dagö o. Runö, t. 
ex. bait bete, btaim blemma, naik nek, sch^aiw slef; i 
OKal. i Vbott : mair mer, hail hel, gjaiting geting o. s. v. ; 
i s. Alfsborgs län i Vgötl. utom Kind (dock nu mera 
synbarligen på väg att försvinna), vissa delar af det inre 
SmäL (Östbo; jfr äi oi öi), samt större delen af Hall. 
Gfr m at an oi samt a s. 116), t. ex. stajn sten, bajn 
ben, lajer ful (för Ätradalen skrifvet ai: maira, aln, dai de, 
äfven sai se, tair ter o. s. v.). 
=r ä åt minstone stundom i Jämshög i Blek. : haist häst, laisa 

läsa, praist prest, aible äpple. 

=r (i) é ä i Kvistbro i När. (»en svag diftongering, nästan 

som ai», möjligen qt), t. ex. wai vid, tai till, dai de, ain 

en, trai tre, air er, main men, dain den, ain än, mal med. 

= ö, isl. ey an, i estsv. utom Rågöarne, Wicht. o. Dagö, 

t. ex. ai ö, gal skälla (gö), gaim gömma, grait gröt. 
= e y ö i några ord i Orsa i Dal.: naitä hvete, blaima blemma, 
gainnm genom; spaia spy, snaita snyta, brainä bry ne; mailas 
möglas, daia dö, knail knöl m. fl. (jfr e s. 93). 



128 LUNDRLL: LANDSMALSALPA.BETET. 118 

ai = ä i Orsa i Dal., t. ex. ais hus, knalt knut, daiva dufVa, 
ait ut, aiven ufven. Närmare bestämdt: 

ai = i, isl. I, i de tre dalsocknarne, t. ex. ats is, latk lik, 
rwatda vrida, watla hvila (Våmh.); swatn svin, dratva 
drifva, satru sida, raira rida (Ona i Mora); watt b vit, 
kwatga kviga, latda lida, Xlatta slita (Orsa). 
= é, isl. ei, på Gotl., t. ex. batn ben, gratn gren, siatg 
steg impf. 

a% = é, isl. ei, i Halmst. o. Årst. här. i Hall., t. ex. bain ben, 
stain sten, raiv ref impf. 

cDt = é, isl. ei, inom samma område som föregående, t. e. tcniiX 
fett, Gf>itt ett, la?itt ledt. Vidare: 

oi = é, isl. ei, i Vissefjärda o. några andra delar af kS. Möres 
skogsbygd, vissa delar af Blek. (Jämshög bl. a.), samt 
i Konga h., öfver hufvud Värend, i Sraål., ock vidare Rolfs- 
torps o. Ås socknar i Hall., t. ex. loj v bröd, stojn sten 
(Vissei^.); måjna mena, räjn ren, skjåj sked (Blek.); bfijn, 
läjer (Hall.). 
= ö, isl. ey, i Ealixmålet i Vbott., t. ex. rolr rör, dol dö, 
troltt trött; samt kanske i n. Uppl. (»nästan som oj 1. oj»). 
= ö, isl. ey oe au, på Gotl., t. ex. drmma drömma, satt 
söt, grmn grön, tratt tröt, skatt sköt, Matt blöt (jfr 00 
s. 124, samt B0 au s. 129, 130). 
= ti i Moramålet i Dal., t. ex. hrotr brud, ots hus, otta ute, 
sotpa supa (Ona). Slutligen dels: 

51 = y på Gotl. (öy) ock i Kalixmålet i Vbott., t. ex. Jöy by, 
tayv tjuf, baytar byter (Gotl.); lois lysa, sölt vårda, löl 
lyssna (Kal.); hvarjämte i Nbott. äfven kort y före nt nd 
ii ng förlänges till öl, t. ex. stöint förkorta (isl. stytta); 
= e, isl. el, i estsv. (at): kölm (Wicht.), hölm (Nuckö), kwölt 
hvete (Dagö), samt i mell. Blek. ock äfven vissa delar 
af Smal., t. ex. vöjta veta, möjr mer, böjn benj 
= ö, isl. ey, i Nyl., (Pargas) ock wstundom» Öbott., samt 
i Jämtl. (Frösön, Föl. Ström, Frostv.) ock Vemd. i Härj., 
t. ex. röik rök, höl hö, öl ö, ölra öra, för Jämtl. med cir- 
kumflex röölk röka, stöölp stöpa (i Jämtl. stundom utbytt 
mot ö 1. ou: ror rör, ouk ök, i Öbott. ock särdeles i 
Strömfors i Nyl. utsträkt äfven till ö = au: gröltr gröt, öld 



119 DIFTONGER: 81 01 01 aO — OU. 129 

öde; söip söp, löiser lös), samt i n. Uppl. (»nästan som oj 

I. oj»); dels: 
111 = y i Piteå i Vbott., t. ex. nm ny, mtt vårda, \m lyssna; 

samt, om mina iakttagelser äro riktiga: 
©0 = alternativt på Gotl.: fi^etor fötter, U0sa lösa, slB0t slöt 

(jfr at au), 

3) Diftonger af samma form som de sist afbandlade, men 
med en u-vokal (u o) som senare beståndsdel ; antingen gamla, 
som i skriftspr. sammansmält till o, eller nya i st. f . u a å ^o. 
De kanna groft betecknas som au. Man har: 
a9 = ä \ Kalm. ock kanske flerstädes i den lägre stadsbefolk- 
ningens tal (Karlskr., Stockh.?), t. ex. gaeta gata, taela 

tala, staen staden (Kalm.). 
ao = å i SÖ. Blek. (Torshamn o. skärg.) samt åt minstone 

Madesjö inom S. Möre, t. ex. gao gå, maone måne, aol 

ål, fmon från (jfr qo s. 125). 
00 =:i \ Sk. (Vomb) ock mell. Blek. (Karlsh.), t. ex. sheol skål, 

eo af, geo^ går, eod åt impf., peoga pojkar (jfr o s. 1 15). 
{BO = u på Gotl. (enligt annan källa au), t ex. jceos ljus 

adj., hceos hus, klceot klut, slceota sluta, btceoda bjuda, 

samt stteoga stuga, shceotm skjuten, flceotm fluten, hceoda 

hufvudet (jfr au = u s. 130). 

> = o, isl. au, i Kal. i Nbott., t. ex. netet 1. naut njöt SLfmut njuta. 

au = 5, isl. au, i Bågö- o. Wichterpalmålet i Estl, t. ex. l)?äuter 
blöt, läuser lös, f^äu flög, fkut flöt; samt vissa delar af 
Vbott. (äu? närmast n. om Skellefteå). Möjligen: . 

au = ö, isl. au, i Offerd. i Jämtl. (aeu med »8B = a, tämligen nära 
åt [danskt] 8B till»), t. ex. laus lös, gatip lodjur, taus flicka, 
straum ström. 

5u = o, isl. au, i Nyl. (utom Strömfors) ock Obott. (möjligen 
9u: »OU, med förra beståndsdelen tämligen dunkel»), Ny- 
sätra i Vbott. (kanske 8u: ett slags ou d. v. s. det orena 
öppna, till ö sig närmande dialekt-o med kort u [u]"; jfr 
8 s. 102, u s. 118), t. ex. öuga öga, röuder röd, löuk lök, 
kröup kröp, floug flög (Nyl. o. Närpes); droup dröp (Vbott.). 
Jfr nu (s. 130), nu (s. 132). 
=- ö i NKalix i Nbott., t. ex. nöu nu. 

S0. landsm. N. B. J. 9 



130 LUNDELL: LANDSMÅLSALF ABETGT. 120 

au = ö, isl. au, på Gotl., t. ex. raudar röd, blaut blöt, kaupa 
köpa, skaut sköt, flaut flöt (jfr at 8. 128, ae s. 129). 
= u, isl. u, i Älfd. o. Våmh. i Dal., t. ex. braud brud, klaut 
klut, dau^nad dunet, aut ute, tau tu (Bonas); äfvenså (på 
andra trakter än ceo?) på Gotl., t. ex. jaus ljus subst., 
Jauk sjuk, Jsrauga, tjugo, htauda. bjuda, s^tauta skjuta, 
Jg^auta tjuta. Allmännare uttrykt: 

au = ö, isl. au, i estsv. utom Rågöarne o. Wicht., växlande med 
ou, t. ex. laus lös, gauk gök, b^audr vek, bjau bjöd; samt 
i vissa delar af Vbott., t. ex. Umeå o. Skell. (au.^). 
= a i Blek., t. ex. paunna panna, laug lag, mauge mage (jfr 

ae 8. 129). 
= ä i Bärg (»ett tungt, släpande au») o. Frostv. i Jämt)., 
t. ex. gau gå, stautt stått, aur år, rau vrå, laung lång; i 
n. Uppl. (»nästan såsom au 1. aå», kanske ao); samt i inre 
Smal. (Finnveden, Värend; jfr ao s. 129) ock i Hall. (den 
allmänna uppgiften har ao, Atradalen au; jfr ao nedan). 
Nogare bestämdj; åter: 

nu ■= ö, isl. au, i större delen af Jämtl. (Bärg, Oviken, Sundsjö, 
Frösön, Föl., Ström, Frostv.), t. ex. hnuk hök, rnu röd 
(men n. rött), braut bröt. Jfr u (s. 119) samt «u (s. 132). 
= *ö i Sk. (Vomb), Blek. (Karlsh.) ock Torsås i S. Möre, 
t. ex. t^uu tro, stuu^ stor, gnu god, suul sol; kanske 
äfven i Värend i Smal. ock åt minstone s. Hall. 

ou = ö, isl. au, i Estl., växlande med au (se ofvan), t. ex. louk 
lök, loup löpa, bjou bjöd, brout bröt. Jfr öu (s. 129). 
= ^ö på Gotl. (ou), t. ex. gou god, kou ko, troul gärdselstång; 
i några få ord i Nyl., växlande med o: bouk bok, boul 
bord, gjourd gjort, houro hora, kouko koka subst, krouk 
krok, moudro moder, rouliger roliger, toukuger tokig, stour 
stor; synbarligen genomgående i Pargas: trou, mour, drou, 
slou, roupa, gou, goul, four, oumöjlit, rousar; allmänt i de 
mellersta socknarne af Vasa län: stoul, mouder o. s. v.; 
i Kalixmålet i Nbott., t. ex. soul sol, doti dog, kou ko; 
samt Frostv. i Jämtl.: kou(r)iie kornet. 
= Ä ock ^ö före ut nd nk ng i ÖKal. i Nbott., t. ex. ounk 
unge. Slutligen: 

ao ■= ^y enligt hvad man nppgifvit, i Halmst. o. Årst. h. i 
Hall., t. ex. gao gå, maol mål, baot båt (kanske au). 



121 diptonger: au ou te — oe. 131 

4) Lång vokal med ett mycket kort, otydligt efterslag, som 
i allmänhet gör intryck af ett e, sådant detta förekommer i 
Ijndsvaga ändelser. Ett sådant efterslag häftar sig i vissa mål 
fast efter alla långa vokaler, men förekommer i andra blott i 
enskilda fall. I Kinnefjärdings o. Kållands h. i Vgötl. »sintar 
nästan hvarje ord med ett kort e, t. ex. due du, pannae panna, 
skatae skata». Från Kind har jag åt minstone hört snepet 
supit, från N. Vadsbo nue nu, kanske i^eja öga o. s. v. I 
Södt. skola, enligt hvad man uppgifvit, alla långa vokaler 
uttalas »med ett lindrigt efterslag såsom af ett öppet e eller 
ä: maet mat» o. s. v. Så skall äfven vara fallet på Gotl., så 
ofta lång vokal finnes, som icke är diftong af typen ei eller 
au (gr. 2 o. 3 ofvan). Vanliga tyckas dessa diftonger också 
vara i Alfdulsmålet i Dal., såsom nedan synes under te, ye, oe, 
tie, i hvilka äfven det första elementet förefallit mig tämligen 
kort. Till denna klass höra mer eller mindre säkert: 
ae = nysv. jä, beroende på ofullständig brytning (jfr under t 
8. 87), i Älfdalsmålet i Dal.: spzena spjärna, tena hjärne, 
sttena stjärna, shelo stjäla (Våmh.), ienu järn; samt ttera 
tjära i Rosl., som äfven har tiena tjäna. 
= e, isl. ei, äfvenledes i Dalarnes Älfdalsmål: tdt helt, bned 
breda (Våmh.); tien ten, sienäst senast, iem hem, diela träta, 
fliera flere, liefva spara, mienas reta, iempta hämta o. s. v. 
Enligt ordlistan skulle i båda dessa fall (jä ock e) e vara 
ett mellanljnd' mellan e ock ä, således t&. Jag har hän- 
fört ordlistans ié hit med ledning af mina ex. från Våmh.; 
jfr eljes te (s. 124). 
ye = nysv. jä, jo i Älfd. i Dal.: fyerälder Qäril, tyedur tjäder, 
tyelå tjäle, tyer tjära; byenn björn, lyel spade, myel mjöl; 
syev själf (Bonas); samt 
= sv. o: lyera föra, lyelin löjlig, syeljja söka, yepa ropa m. fl. i 
samma mål. Ordlistan gifver i båda fallen eg. ya. 
ee = 5 i Delsbomålet i Hels. (»vridet e» = ea 1. eo med o blott 
obetydligt hördt, kanske eo), t. ex. bet, slet, skret skröt, 
we = u stundom i Hall. (Halmst. o. Årst. h.: »ett efterslag af 
e-ljud, synnerligast då u är utljudande»), således: rues rus. 
ioe= nysv. y, isl. jö jti, i Älfd. i Dal.: fljoega flyga, njoepa nypa, 
kljoefva klyfva, ijocta ryta (kanske oa). 



132 LUNDBLL: landsmAlsalfabetet. 122 

• ■ 

tie = 8V. 'O" i Alfdalsmälet i Dal. (Bonas): fms fors, ku^l 

kol, sutd soppa, hu^do båda vb, fuék folk, ku^rp korp, 

&u^5f borste, stuep stolpe, gwv golf. 
== *'o i Älfdalsmålet i Dal. (Bonas): hu^rd bord. Aktien korn, 

i«en horn, iru^d trodde, utnt ondt, fu^t fot, 2»t«e/s bok, 

stu^l stol, uep bop, stmd stod impf. (jfr op nedan). Samt: 
ae = 6, isl. ei, i Kind i Vgötl.: stai^n sten, hatn ben, laQta leta, 

waer mer, Zaer lera, hatt n. Äae< het. Vidare: 
e% — 6, isl. ei, i Vemd. i Härj., t. ex salagre^ seltyg, bre* bred. 

Jfr ei äi o. s. v. (s. 126). 
est = ä i Torsås i S. Möre, t. ex. scei'^ säng, stnmg sträng, lét^ 

länge, bat^k bänk, tei^ka enka; ock 
= ä på samma ställe ock under samma förhållande, t. ex. 

Im^ka anka, b^^k banke, skcei^k skänk (jfr at = ä s. 127) 
yö = ö i Rosl.: iyspa köpa, IfyBra köra (Bro); ock 
IB = Q äfvenledes i Rosl.: ^mk kök, JftBt kött (Bro), 
oa = a på Runö i Liffl. (»med tonen på o»): loand land, hoaud 

hand, noat natt o. s. v. 
ao = å i Torsås i S. Möre, så äfven i Jämshög i Blek. (»å 

höres i denna diftong ganska litet eller intet>i) o. kanske 

flerstädes i Blek. (jfr a s. 111): stag stå, gaggkypag på; 

i Älfdalsmålet i Dal. för kort & före ng: lag^ lång (Våmh.), 

staång stång. 
00 = ^'o före rn i Moramålet: ogn horn, kogn korn, men or^ 

ord, jort gjort o. s. v. (Ona). Jfr we = ^o (här ofvan). 
ate = ä i Finnveden (Yästbo i Smal.) i Smal.: »med u lindrigt 

eller som en blott aspiration», t. ex. jangba jaga, graufva 

grafva (jfr ae s. 129). 
uu = 5, isl. an, i Vemd. i Härj., t. ex. so 1. so" får, ro" ro"tt röd 

rödt. Jfr u (s. 119), uu = ö (s. 130). 
Qu = & i Oviken i Jämtl. (»o" annorlunda än ou [nu], nästan som 

isl. ö»), t. ex. o"r år, sko^p skåp, o"ker åker, jo" lie, sto" 

stå (men låg våga, statng stång). Jfr au o. s. v. (s. 130). 
Till denna klass måste ock hänföras de diftonger, som i 
sydsv. mål uppkomma genom vokalisering af fi till a o o. s. v. 
efter vokal. I de fall åter, då /io e/i /te/^ sammansmälta till en 
vokal, bör man anse denna stafvelsebildande. Jfr under ^ 
(s. 73 f.). 



123 diktonger: ue — ou. vokaler i ändblser. 133 

En viss frändskap med diftongerna förete de s. k. gemi- 
nerade vokalerna, d. v. s. vokaler med sammansatt aksent. 
Om dem talas längre fram (s. 143 ff.). 

Vokalerna i andelser äro ofta, i följd af sin ringa tidslängd, 
ytterst svåra att till kvaliteten bestämma. De mäste därför vid 
alla undersökningar gOras till föremål för ett alldeles särskildt 
studium. Lättast kommer man ifrån saken, när, såsom i Fryksd., 
vokalen under vissa omständigheter förlänges : tsggel fogel, bst. 
fsggsl o. s. v.; under förutsättning naturligtvis, att vokalen ej 
ändrar kvalitet. Min framställning här af ändelsevokalerna bar 
icke till ändamål att gifva en utförlig behandling, hvartill 
material icke förefinnes, utan blott att påpeka vissa punkter 
som förtjänta af särskild uppmärksamhet, några allmännare före- 
teelser, som synas vara för målens historia af större vikt; 
httfvndsakligen kvarstående af äldre i för skriftspr. e, förhållan- 
det mellan a ock a, försvagandet af a til a-ce-a-e, samt den 
invärkan, som rotens vokal stundom öfvar på ändeisens, hvar- 
vid äfven komma i betraktande de skiftningar i rot- ock 
ändelsevokaler, som framkallas genom »tilljämning». 

Medan skriftspr. redan för längesedan — utom -it i det s. k. 
sup., som är en uppfinning af grammatici — återfått det e, som i 
ändelser förmedlat öfvergången från det ursprungliga a till fsv. 
i, är detta senare inom de norrl. målen alt jämt tämligen ut- 
bredt, en omständighet som torde förklara förekomsten af »för- 
mjuknipg» inuti orden (s. 52 AF., 58, 59, 60 AF., 64 ff., 68), jämväl 
i de fall, då i redan gifvit vika för e (b a a. Till i-målen höra 
ännu de östra dialekterna, samt på svenska sidan, till lika 
med Södt. ock förmodligen Rosl., i synnerhet inre norrl. mål. 
medan de flesta kustmålen väl i »förmjukningen» hafva kvar 
hågkomsten af ett jämförelsevis sent i, men faktiskt redan fått 
e ä a. Antagligen är detta i i ändeisen öfver hufvud att be- 
trakta som >. Den inre utbredningen af dessa i-former ses af ex. 
för RågWicht.: l)undi bundit, bindis bandiet bundist bindes bands 
bundits, kaskJn skinnpälsen, skugwin skon, fetri fötterna, tändri 
tänderna, loki lokii lokina locket lock locken, b^äutir pl. m. 
blöta, to^in sådan, miki mycket; Nyl.: bundin -i bunden -et -it, 
imp. talin, lysin, bindin, ptc. gäandist, prses. pass. bindis, gömis, 
impf. bandist, lystist, roddist, kalladist, sup. bundist, lysist, vidare 
himil, bst. sg. (af ord på k g) sekkin, veggin, loki, adj. Indin -i; 



134 LUNDELL: LANDSMÅLS ALFABETET. 124 

Närpes: ptc. o. sup. gripi, bst. 8g. m. steiniii, väf/t/in, manin (men 
Lakan o. s. v.), litin, mytji mycket; Nbott, (o. Vbott.): sup. nutt 
stulit o. 8. v. (utom Skellefteå; som har -e), ptc. praet. setinn af 
siti sitta, rekinn af vreka, våkjinn vaken, gålinn; vissa delar af Jämtl., 
Härj. ock Hels., liksom Västm, När., Södm., Uppl. ock Gotl. st. sup. 
på -i, Särna i Dal. dessutom li«kin höken, vegin vägen (jfr Nyl); 
Våmh. i Dal.: bruhny bund, niulidy samt braudi bruden o. s. v. 
(men kml&d kolet, Mora också botsa boken); Orsa: shuti, skmi, 
samt braidi bruden, evi älfven, foljji folket, beri bären (i mina 
uppteckningar från Hemsjö bst. sg. f. stendzij wcddzt), immil 
himmel, ipin häpen; Leks. o. Rättv.: stuhn -;, vajpn vaken (men 
bst. sg. f. s(enj(By sorjce i Rättv.; a i Leks.); Södt.: ptc. bundin 
bundi, bst. sg. f. sokkni, handi, bst. pl. n. bandi, bMi, bst. pl. 
(kons.-st.) sönri, händri, vidare nykkil, trogin -i. St. fem. hafva 
bst. sg. på -i äfven på Gotl.: marki, aksli. Persnäs ock en 
del af Källa o. Föra på Öl. uppgifvas hafva liusi huset o. husen, 
låmbi lammet o. lammen o. s. v. 

Några norrl. mål (jämte gotl.) utmärka sig genom sitt öppna 
-ar för skriftspr. -er: bytar byter, undar under (Gotl., Abo län, 
norrl. kustmål). Från Boh. har jag fått rudar, pl. af rod rot. 
Norb. i Västm. har också a i ljudsvaga stafvelser för skriftspr. 
e: langar, vintar, syster, kzal, frökan, skogan, gubban. 

Så lätt det än öfver hufvud är att skilja mellan a ock a 
i deras typiska form, är det likväl stundom svårt att af- 
göra, om man i en ändelse har det ena eller andra. I bst. sg. 
f. ock bst. pl. -a förekomma både a ock -a, det förra kanske 
vanligare, i hvilket fall bst. pl. sammanfaller med ob. ock 
bst. sg. f. likaså med ob., om den förra icke har ä-e. Vadsbo 
i Ygötl. ock säkerligen flera mål hafva mellertid bst. sg. f. nala^ 
bst. pl. armay nala (med annan aksent än det nyss anförda), 
takUf vcemra, gomera^ torpara. Särdeles är Leks. utmärkt för 
sina talrika a: inf. svara, vcega, sv. m. tnaka make (bst. makQn), 
håra herre, sv. f. J^cera, flaska, bst. sg. f. vce^^a väggen. Härj. 
bst. sg. f. är, så vidt min kännedom om förhållandena går, -a. 
Att När. har bst. pl. -ar, synes af framställningen under 
-m- (s. 38). 

I ett betydligt antal mål visar detta karaktäristiska svenska 
a en betänklig böjelse att blifva ä eller e, hvarigenom man 
får s. k. ä* ock e-mål. e föreställer då utan tvifvel åtskilliga 



125 VOKALER I ÄNDELSBU: 1- OCK B-MÅL. 135 

vokaler: a, d^ 8] säkerligen minst ofta, om någonsin, e, hvilket 
visserligen bra litet är egnadt för bruk i ändelser, där det 
kommer an på att med minsta möjliga ansträngning af tång- 
mnsknlataren få fram någonting, som liknar en vokal. Värkligt 
e skall mellertid förekomma i Södt. i ändelserna -e -er: anda, 
getter, samt i t. ex. Malla, regera; till lika det enda fall, då e 
där finnes (jfr & s. 95). Ytterst vanliga äro snickere, hammere, 
samt komp. grovere, rikere; föga mindre bst. sup. m. groveste, 
rikaste, åt minstone f. o. n. grovesta, rikesta. Sådant utmärker 
ännu ieke ä- 1. e-mål. Södt. däremot ger oss brinna, spöijä, 
kallår kallar, kalla kalla kallade kallat kallad, fiskar, baokar, 
ängar, tenäre, flicka, kloka, tokugä pl. o. bst., klokäre, klokast, i 
hvilka ä närmare bestämdt skall vara a; i Rekarne ock åt min- 
stone en del af När., samt i Ogötl. i häraderna ö. om Skän- 
ninge lär man hafva ungefär samma former. I n. Ångm. är ä 
något sparsammare: ob. pl. Msta, staka; under det man skrifver e 
i gänte, adj. granne, vakkrene, vakkrest; ännu sällsyntare i Vbott., 
där man blott finner impf. o. sup. segla, tongnä, blisträ af inf. 
segal, tongan, blistär, jämte några få sv. f. på e, men för öfrigt 
-a eller ingen vokal (jfr cirkumflex s. 145). Till de eg. e-målen, 
bvilka utsträcka bruket af e för a i ändelser så långt som möj- 
ligt (jfr ofvan om ä i Södt.), höra s. Angm. utom tilljämnade 
former, Medp., Jämtl., så vidt icke e faller bort (jfr s. 145) eller 
tilljämning hindrar, Härj. ock för -a- dalm. utom tilljämnade 
former, samt Särna i Dal., Värml. med samma inskränkning 
som Jämtl., Tössebo b. på Dal, nordligaste Bob., ö. hälften af 
Ögötl. samt kusten nedåt ända till några mil n. om Kalmar 
(Ålem), där smal. ock ögötamål blandas i toTmerna.: speU speU 
spehde speht, hcest^j gube pl., gatQ, adj. bleJcQ bleJc&re bleka§l. 
För Rag. i Jämtl. har jag, närmare bestämdt, skrifvit a: drvvaj 
flaska, scehar, vcegar] för Offerd.: bst. sg. mjalka mjölken, /^»^a 
kyrkan, haya hage, al^^ra ärterna, men impf. o. sup. saya, sågade 
sågat, sve^Xtei svält. Ordlistan för Rättv. skrifver alla inf. ock sv. 
fem. med -a: grina, tagas, arpa harpa o. s. v. Dalska former från 
Våmh. äro inf. f&rdas, olt&r haltar, impf. wantad, bydead, pl.pojJc&r, 
ard&r, beworodan adj. sg., radnar rädda, syevar själfva. Gotl. 
har åt minstone delvis inf. o. sv. f. på -ä {&), hvarjämte verbens 
allmänna pra3S.-form samt pl. -ar snarast är -ar. Öl. förlorar 
vanligen slutvokalen, men har delvis impf. svarad, skvalrad 



136 LUNDBLL: LANDSMÄLSALFABETET. 126 

O. 8. V. (Resmo). Till e-m&len höra delvis äiVen Rågö-Wichter- 
palmålet ock Västra, (jfr s. 45 f.). 

Från e målen är det blott ett steg till circumflekterande 
mål med bortfall af det ljudsvaga e ock öfverflyttning af dess 
aksent på rotstafvelsen (s. 145). Mellertid bortfalla slutande -a 
ock -e äfven utan dylik ersättning. Sådan apokope är van- 
lig i många eller alla mål i verbalformer (inf., impf.), i synner- 
het när följande ord börjar med vokal, ock kan då hänföras 
under sandhi (s. 149). Mora i Dal. har inf. drigel, bögel, släpar, 
yppen o. s. v., men eljes -a 1. -o. I Nyl. bortfaller alt efter 
»den talandes godtycke ock större eller mindre brådska vid 
meningens framsägande» -a uti inf. ock adj. pl. o. bst., -e alltid 
i impf. af verb ock tvåstafviga neutrer ock stundom eljes, ock vo- 
kaliseras då vid behof 1 rn, t. ex. vaker för vakra o. s. v. (jfr s. 148), 
liksom i mål med sammansatt aksent. Närpes ock åt minstone 
angränsande socknar i Obott. förlora alla slutande -a ock -e, så 
vidt de ej äro mycket nya*), t. ex. inf. o. imp. drag, bygg, 
ta?; ptc. praes. -and; impf. bygd, rudd; subst. m. mån, torpar, f. 
^rySg) k^ofck; adj. pl. o. bst. stor, komp. rikan, t. o. m. vaks 
växa, säss sätta sig, samt samba? samla, k?ister klistra, b^öten 
blottna, jisn gistna; men ta?a talade talat, spyija sporde sport, 
ock trives trifvas, Jtjiles skiljas, vagkas vankas, narras narras. 
Trestafviga ord bortkasta -e utan ersättning i alla vokalapo- 
koperande mål, ock äfven dessutom; vid sammansättning för- 
enklas i enlighet härmed aksenten. 

När man för S. Möre har kallada kallade, bakara bagare, 
möUara mjölnare, nermyrada adj. pL m., bvassara hvassare, i sö. 
Blek. pl. lapata lappade, eunehmnata underrättade, i Östra h. 
pl. folkada, kan man icke med skäl anse sig hafva ett ur- 
gammalt a kvar, utan måste antaga, att sista stafvelsens -a 
för 6 beror på invärkan af föregående stafvelses a, att man så- 
ledes har enkel framåtvärkande assimilation. Samma in- 
värkan har man i nyl. myky mycket, öbott. mytjy, jämtl. stykky, 
tyit^tp tycka (OflFerd.); Våmh. mytsy mycket, nytsyjl nyckel; 

^) Den formodan jag i förbigående (s. 53, not 2) utkastat om cirkumflex 
i Närpes var troligen förhastad. Åt minstone skulle det icke undgått 
en så noggrann forskare som Freudenthal, om sammansatt aksent nu 
funnes i Närpes. Vid jämförelse med nyl. finner man det sannolikt, att 
målen på båda sidor om Östersjön i detta fall utvecklat sig olika. 



127 VOKALER I ÄNDELSEK: APOKOPE. TILLJÄMNING. 137 

i Värml. Ålfdalsmålets mytt/y mycket, tytt/y tycka, byjjy bygga, 
ijlfffj dynga o. .8. v. (för tytt^i o. 8. v. Jfr ja-i s. 87); samt i 
inf. r^re röra, J§0t0 tjuta, ^J^0ta 8kjnta o. s. v. från Lins. i 
Härj. Mera invecklad är åter den företeelse, som af Aaskn i 
norska landsmål kallats tilljamning ock som uppträder i åt- 
skilliga norrl. mål. Inf., ptc, sv. subst. ock jämväl andra två- 
stafviga ord ock former med kort rotstafvelse undandraga sig 
de i öfrigt gällande lagarne för utljud ock visa ofta en växel- 
värkan mellan rotens ock ändeisens vokaler, hvarigenom båda 
forändras, så att de antingen blifva alldeles identiska eller åt 
minstone mer eller mindre närma sig hvarandra. Vbott., Ångm., 
JäoQtl. ock Härj., som eljes hafva -e it5r -a i ändelser eller också 
förlorat äfven detta -e i utbyte mot sammansatt aksent, skydda 
sålunda sitt a eller få åt minstone en mindre afslipad vokal än 
e; dalm. får i »tilljämnade» former (o-)o för (a-)a. Sådana 
former som biti, drivi, gripi från Råg. o. Wicbt., Närpes, Ofiferd. 
o. Mörsil i Jämtl., Lillherrd. o. Sveg i Ilärj., Orsa o. Rättv. i 
Dal.; bete, dreve, grepe från Frösön, Föl. o. Ström, i Jämtl., 
Hede i Härj. skulle med eller utan tilljamning få samma 
utseende. Uti lisi, iti, givi från Obott., Nbott., Offerd., Lillherrd. 
o. Sveg är tolkningen också oviss; i ete, lese från Föl., Ström, 
Rag. o. Hede ej mindre. Däremot äro buri-byri, skuri-skyri 
från Råg. o. Wicbt.; kumi-kymi från Närpes; biri, vlri från 
Lillherrd.; sken, beri från Orsa; bere från Hede o. Funnäsdal 
tydligen tilljämnade; förmodligen böre, sköre från Jämtl.; otvif- 
velaktigt de märkliga byry, vyry, styiy, kymy från OflFerd. (y-y) 
o. Mors. Firi, mitt, grivi, driji, gniji från Lillherrd. o. Sveg; f^r^, 
grivi, sligi från Rättv. äro parallelt tilljämnade; äfvenså greve, 
skeve, tege, gnege från Föl., ge^e, skeke, tege från Ström; hvar- 
emot före, svöre i Jämtl. stå för sig, samt fere ock drije, tije i 
Hede, tjrj ock grivi, skiki, tigi i OflFerd. (o. Mors.), svuri, fiiri- 
tjh ock dräji, kfäji i Närp. gått skilda vägar, därtill antagligen 
bestämda af den följande kons. Fyri iins äfven i Nbott. Närp. 
kumi, vuri, furi skola stå på gränsen mellan y ock ett mycket 
slutet u. Fryksd. tej, slé] äro kanske framkallade af det föl- 
jande g-j. Tilljämnade äro åter afgjordt bydy, krypy, skyty från 
OflFerd. o. Mörsil; osäkrare bryh, flyp från Leks. (jfr y s. 89). 
Tilljämningen i inf. ock sv. subst. är synnerligen utvecklad i 
Härj., ock på samma gång äro upplysningarne därifrån full- 



138 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 128 

ständigast. Man har ifrån Lillherrd., ^^^S> Lins. o. Hede, ock 
så vidt synas kan, äfven från Vemd. o. Fnnnäsd. t. ex. 
baka baka, gnada gnissla, hgra hare; —förö fara, gröVö gräfva, 
tögö taga ock tele tala, smökö smaka med 2 pl. föiöii, Men 
o. 8. v., ptc. praes. töiöndes samt för sv. verb praes. ind., 
2 sg. imp., impf. o. sup. lika med inf.; hönö tupp, bst. 
sg. -ö», pl. -er en (men dat. -o -«m); dögör dagar, nöVör 
nafvar, gemmej gammal; — mgu saga, Iwd» lada, s^ffulu svala, 
tlugu fluga; — lov» lofva, sova sofva, to?» tåla; fo^w fåle, pos» 
påse, hos» strumpa, kon» kvinna; — ggt» gata, trgn» trana, 
bar» björnhona, Yéku vecka, b?ekw bläcka (i träd); samt 
från Sveg, Lins., Hede o. Funnäsd.: slgda släde, tggka käke 
ock bgra bära, Igsa lära, Igva lefva, men från Lillherrd. 
b(ira, lam, kva. Frösön o. Föl. i Jämtl. wtilljämna» fgra fara, 
svgra svara, tg?a tala, bgra hare, ggta gata; bgra bära, sjgra 
skära, Igva lefva, sjgga stege; folo fåle, dropo droppe, svo?o 
svala; vokko vecka; bogo båge; ock väsentligen på samma 
sätt Frostv. o. Bärg, äfvensom OflFerd., det sista dock möj- 
ligen med a a i st. f. a-a. Ström liknar eljes öfriga orter, 
men kan få -e i ändeisen med den tilljämnade vokalen i roten 
kvarstående: svw^e svala, v»kke vecka, f?wge fluga, döne döna. 
Rag., som är ett e-mål, har med tilljämning: vara vara, spara 
spara, spala spela, vata veta, lova lofva, skota skotta, bgra 
hare; ock på samma sätt Stugun, dock stundom med -e. Mina 
ex. för dalm. hämtar jag hufvudsakligen från ordlistan för 
Alfd., men de gälla äfven för Mora ock Orsa: fåra fara, gRiigi 
(praes. gnag) gnaga, tågas träta; stjäla stjäla, kvädå sjunga, 
gävå gifva; glåmå prata, luva lofva, brutås brottas )( spinna, skaina 
skina, briota bryta, gäma gömma, byddja bygga, vänta vänta; vidare: 
smälå småboskap, tyelå tjäle, mosa mosse, folå fåle )( laimä kvast, 
ratlgä hund, iennä hjärne; alt detta dock ej så regelbundet, att icke 
åtskilliga undantag finnas, i synnerhet för sv. m. från Mora, hvilket 
mellertid åt minstone delvis kan bero på oriktig uppteckning. 
Från olika delar af Nbott. o. Vbott. äro: fåra fara, gräva 
gräfva, ga?a gala, lesa läsa, eta äta, sti?a stjäla, mata mogna )( 
briin brinna, bryyt bryta, niut niuta, biit bita, lois lösa, segal 
segla; vidare: trava trafve, måga mage, grepa grepe, röda spö, 
furu tallbark, tvoru grötkäpp, skeru skära, kuno kvinna, gove 
imma, more mara )( ounk unge, kaank tuppe, gäänt flicka, ryyp 



129 TILLJÄMMING. 139 

ripa o. 8. v.; samt dåga dagar (sg. däg), gamma? gammal. 
Slutligen har Ångm. inf. laga laga, tala tala, Uva lofva, d^^ja 
döna, fara fara, gnaga gnaga, bära, dräpa )( ligga, svälja, bita, 
bryta, höra, kasta eller brinne, skrike, XlutB sluta, smöije, såge; 
samt sv. mask.: skata udde, maga mage, sva?a förstuga, vrea 
häfstång, grepa handtag, brof^a brand, mossa måsse )( stabbe, 
kjaäe, gobbe; fem.: bara trollnystan, laa lada, mea vidskepelse )( 
gante, brögge. Sv. m. på -ä -e ur dalm. ock ångm. kunde här- 
ledas både ur den äldre nom. på -i ock ur kas. obl. på -a, åt 
minstone för dalm. snarast ur -i, enär detta mål eljes plägar 
behålla -a (jfr s. 135), ock en sådan förklaring styrkes af för- 
hållandet med sv. fem., af hvilka de med kort rotvokal van- 
ligen hafva -u, de med lång -a: kunu kvinna, räku raka, salu 
svala )( kulla flicka, mälla märla, ryttja rynka, ätta hätta (likvist 
med många undantag). För öfrigt visar sig äfven i Nyl. samma 
beroende hos ändeisens vokal af rotvokalens kvantitet: haku 
-ur, tresu, stuvu )( bryggo -or, reiso, gr?mo; samt späda, sleda, 
stiga, drupa )( måne, gobbe (likvist med åtskilliga undantag); 
ock äfveusä, ehuru mindre tydligt, i Närpes. I det hela är 
det också rotvokalens kvantitet, som bestämmer ändeisen i sv. 
m. ock f. i Rågö-Wichterpal målet: gripa handtag, hona hane, 
gtoka stake, {)lia släde )( kodd kudde, slito^p stolpe; häku haka, 
skära skära, shtuvi stuga, tu?i tilja )( hen höna, hustr hustru, 
skio; skjorta, iks yxa, iä^^ hjärta, k?ipp klippa, pig piga o. s. v.; 
i Delsbo i sv. fem.: floge, gate, hake, skate, slage, smole smula, 
stugge )( be^a börda, hena höna, rea reda, slinja flicka o. s. v. 
Den läsare, som nu i mitt sällskap gjort sig förtrogen med 
landsmålsalfabetets bruk ock på samma gång sökt få en öfver- 
sikt af de olika språkljudens förekomst inom de svenska lands- 
målen, bör lätteligen hafva funnit, att vår kännedom i ämnet ännu 
är mycket bristfällig till sin omfattning ock ofta osäker. Utan 
tvifvel finnes också bland de uppgifter jag här lemnat, mycket 
8om kräfver rättelse. Jag kan hafva fått oriktiga uppgifter, 
ock jag kan hafva oriktigt uppfattat dem jag fått. Vid mina 
egna undersökningar har jag vanligen från samma trakt icke 
haft tillgång till mer än en eller högst två personer, ock miss- 
tag hafva här kunnat göras af både mig ock dem. För vo- 
kalerna, som dock äro vida svårare än konsonanterna, har jag 
icke haft något förarbete. Mellertid har jag icke häller för 



140 LUNDBLL: LANDSMÄLSALFABETBT. 1.-30 

konsonanterna afsett att göra Lefflers afhandling Om kon- 
sonantljuden i de svenska allmogemålen öfvcrflödig: bon är 
utarbetad efter en annan plan ock innebåller åtskilligt, som 
jag icke funnit lämpligt bär upptaga. Jag hoppas å andra 
sidan, att man i det föregående funnit något nytt, förut 
okändt, ock att ett försök till samling af de många, ofta svår- 
tillgängliga, uppgifterna ej skall vara alldeles utan gagn. Med 
gotl. bar jag sysselsatt mig mindre, än detta märkliga mål för- 
tjänat ock jag kunnat bafva tillfälle till. Jag bar gjort så med 
utsikt till en noggrann ock fullständig utredning af denna dia- 
lekts Ijudförbållanden, som NOR££N inom kort skall gifva. 
Ofver Dalbymålet i Värml, från bvilket jag blott meddelat 
några få notiser, är en afbandling af honom redan under 
tryckning. — Några tillägg ock rättelser lemnas vid afband- 
lingens slut. 

Med ett språkljuds kvantitet eller längd förstås den tid 
dess uttal upptager. Hvarje språkljud >) kan uttalas långt eller 
kort eller med en kvantitet emellan lång ock kort: halflångt, 
eller slutligen i några fall utdragas utöfver tiden för vanlig 
lång, så att det får dubbel längd. Språkljudens kvantitet fram- 
går ur en jämförelse mellan olika ljud eller bällre samma ljud 
i olika ord i ett ock samma mål, när man i detta talar med 
medelmåttig ock något så när konstant hastigbet. Samma 
kvantitet, t. ex. lång, kan i olika raskt tal vara betydligt 
olika, ock olika mål bafva olika normalbastigbet för samma 
kvantitet. För att få absoluta mått på tidslängden, bvilket 
kunde vara af ej obetydlig vikt, måste man taga sin tillflykt 
till sekundpendel (metronom), liksom man i musik bestämmer 
bastigheten af »allegro», »moderato» o. s. v. Tidsförbållandet 
mellan kort, medellång, lång ock dubbellång i språket är mel- 
lertid icke matematiskt så noga regleradt som i musiken för- 
bållandet mellan de olika noterna. På den gamla teorien, att 
läng skulle vara = 2 korta, är för vårt ändamål icke att bygga. 

Landsmålsalfabetets tecken för kvantitet äro de vanliga, 
med tillägg af nya för medellång ock dubbel kvantitet. Yi sätta 
dessa tecken under bokstäfverna, emedan vi beböfva rummet 

*) Om betydelsen af kvantitet i fråga om explosiva kons. har jafjf 
yttrat mig s. 19. 



131 KVANTITET. 141 

öfver (lem för att utmärka ljudstyrka ock tonhöjd. Våra kvan- 
titetstecken äro sålunda \ ordning: 

^ kort ^ medellång _ lång _ dubbelång. 
Kort språkljud lemnas dock i allmänhet, obetecknadt, ock en 
bokstaf utan kvantitetstecken betyder således »kort». Vid 
vokalerna utmärkes kvantiteten, utom »kort», alltid; vid kon- 
sonanterna skulle dess utmärkande vara öfverflödigt, om i 
alla mål samma regel gälde som för de medel- ock syd- 
svenska: att kort vokal i Ijndstark (»betonad») stafvelse all- 
tid efter sig har lång kons., ock i ljudsvaga stafvelser alla 
språkljud äro korta. Mellertid lider denna regel i norrl. mål 
undantag åt båda sidor: de hafva såväl kort vokal + kort 
kons., som lång vokal + lång kons. i rotstafvelse. Det gifves 
t. o. m. mål, som hafva lång vokal i ljudsvaga ändelser (Fryksd.). 
Under sådana 'förhållanden måste kvantiteten äfven hos konso- 
nanterna genomgående utmärkas. I det föregående har jag 
mellertid gjort så blott då kvantiteten syntes äga någon betydelse 
för Ijudöfvergångarne. Mitt material lemnade i allmänhet icke 
tillräcklig ledning för en genomförd beteckning af konsonan- 
ternas kvantitet. För medel- ock sydsv. mål kan man öfver 
hafvud antaga, att t. ex. haty faelaj syn, mask betyder hat, feela, 
syn, mask o. s. v. 

Äldre kort vokal före kort kons. kvarstår, såsom redan 
blifvit antydt, i en del norrl. mål, under det skriftspr. antingen 
förlängt vokalen eller konsonanten. Nyl. kvarstår i fråga om 
kvantitet med ganska få undantag på fnord. ståndpunkt: lesa 
läsa, tala, boga båge, smtilu smula, yii öfver, bod bud, net nät, 
yiå ved; liamar hammare, beter bättre, böra borra, sktjp skepp, 
dar dörr o. s. v. Rågö-Wichterpalmålet (utom ö) ock mun- 
arterna i Närpes m. fl. socknar i Obott. hafva förlängt vokalen 
i enstafviga ord, men hafva den korta vokalen kvar för öfrigt; t. 
ex. från det förra målet: lak lock pl. lokir; n<^t nät bst. n^ti, sk^iera 
prses. sk^r impf. skar o. s. v.; från Närpes: jcv gifva sup. jivi, tal 
tala impf. o. sup. ta^a prses. ta^ar; ved ved bst. vedin» b^d bud 
bst. bode, bak hake bst. kakan pl. bakar, ten fena pl. fenor. På 
svenska sidan har man kort vokal + kort kons. i Nbott. o. 
Vbott.: vUi vilja, iti ätit m. fl., ock jag har från Rag. i Jämtl., 
Våmh., Mora, Orsa o. Rättv. (men ej Leks.) i Dal. samt Kumla 
i Västm. fått samma, från äldre tider kvarstående, sammanställ- 



142 lundell: landsmälsalpabetet. 132 

niog i t. ex. skära, stjäla, giva, sova, fara, vada o. s. v., med 
deras ptc. (o. sup.): sk"uri(t), stulen -e(t), fari(t); ptc. o. sup. 
klivi(t), 8kiiii(t), biten -e(t), bruten -e(t), siipi(t) o. s^ v. ; svara, 
tåla, leva; fogel, mage, stuga, lada, smöret, mulet o. s. v.; weh 
välja, smi^rt smörja, swart svärja (Mora). För öfrigt hafva 
äfven Härj.^), det öfriga Jämtl., Ångm. ock Hels. åt minstone ett 
minne af samma äldre ståndpunkt i sina tilljämnade vokaler 
(s. 137 fif.). I fråga om de olika vägar, på hvilka målen undgått 
kort vokal + kort kons., råder stor olikhet; i allmänhet synes 
förlängning af vokalen vara vanligare än i skriftspr. 

Lång vok. + lång kons. finnes i de östra målen, i Närpes 
dock mera inskränkt; t. ex. kwi^ hvitt, \)id bidde bidt, si^ sett, 
b?5 bys gen., an annan, 'tod bodde bott (Rågö-Wicht.); rod 
ijot) rodde rott, b;y^ bytte bytt (Nyl.); Hat flått (Närp.). Dessa 
mål hafva också lång vokal före två kons.: fr?sk, Iggg lång, 
krftvd krafde o. s. v., hvaremot åt minstone mell. o. s. Sveriges 
mål vanligen förkorta vokaler före två kons., t. o. m. om de 
höra till olika delar af en sammansättning. 

Till kvantitetstecknen hör också punkt under bokstäfver, 
hvarmed utmärkes, att motsvarande språkljud i uttalet blott är 
otydligt utprägladt, således reduoeradt till ett minimum af 
kvantitet. Så är ofta fallet med vokalen i Ijndsvaga stafvelser 
(pra)- ock suffix). Jag har mellertid i min afhandling blott 
sällan användt reduktionstecknet, emedan jag i mängden af vidt 
skilda mål funnit min erfarenhet för inskränkt for att bruka det 
med tillräcklig säkerhet. Oftare har jag tillgripit det för att 
utmärka den relativa betydelsen af beståndsdelarne i diftonger 
(jfr 8. 124 f., 131 f.). Af reducerade konsonanter finner man 
förslagsvis r (s. 36), ? (s. 40, 47), w (s. 77). 

En stafvelses kvantitet är lika med summan af de i den 
samma ingående språkljudens kvantitet ock kräfver ingen 
beteckning. 

Till stafvelsen hänföra sig äfven ljudstyrka ock tonhöjd. 

Med Ijadstyrka (intensitet, exspiratorisk aksent) förstås 
det tryck, under hvilket, eller den hastighet, med hvilken den 
språkljudbildande luftströmmen passerar språkvärktygen, hvar- 

') Jag har trott (s. 65, not 1), att kort vok. -f- kort kons. raöjh'gen 
Rkiille förekomma i Härj. Mellertid har jag senare från Linsail tydligt 
hört suj^e supit o. b. v. jämte rakas drifva omkring, leve, seve^ tele. 



133 KVANTITET. LJUDSTYRKA. 143 

igenom Ijndvågornas vidd (ampfitud) ock altså graden af hör- 
barfaet, styrkan af ljudvågornas intryck på örat (i fråga om 
samma språkljud) bestämmes. Ljudstyrkan är relativ, liksom 
kvantiteten : normalstyrkan växlar i olika mål, hos olika per- 
soner, i olika föredrag (mer eller mindre eftertryckligt tal); 
sats- ock ordton öfva sitt inflytande. Utandningstryckct kan 
mekaniskt mätas ock registreras med samma hjälpmedel, som 
fysiologien i allmänhet använder för att studera växlingar i 
tryckförhållanden inom organismen (Marey^s polygraf). För 
örat bafva dessutom olika ljud olika hörbarhet, afficiera under 
for öfrigt lika förhållanden hörselapparaten olika starkt; voka- 
lerna i allmänhet starkare än konsonanterna, kontinuerliga 
språkljud starkare än momentana o. s. v. Vi mäta ljudstyrkan 
på ock beteckna den öfver vokalen (eller den stafvelsebildande 
konsonanten), emedan denna i stafvelsen är hufvudsak för örat. 
Med hänsyn till Ijadstyrkans nyss påpekade relativa ock va- 
riabla karaktär har man funnit det tillräckligt att utmärka tre 
olika grader. Landsmålsalfabetet använder för betecknande 
af dessa grader de vanliga aksenterna ' ock ' med tillägg af 
en mellan dem liggande ', så att vi fk: 

' stark ' medelstark ' svag. 

Som den fjärde, lägsta graden kunde man anse obetecknad staf- 
velse. När tonhöjden på samma vokal växlar (se nedan), växlar 
vanligen äfven Ijndstyrkan, .så att dess grafiska uttryck visar 
två höjder med en dal emellan, antingen den förra cUcr senare 
höjden skjuter längst upp från abskissan (bar störst ordinata). 
Sammansatt ljudstyrka utmärkes med ^ öfver vokalen. 

Tonhöjden (aksent i eg. mening, musikalisk aksent) beror 
på hastigheten i röstbandens svängningar: ju större antal sväng- 
ningar pa tidsenheten, ju högre ton. Vi utmärka tonhöjden 
blott för vokaler (eller stafvelsebildande konsonanter), öfver 
vokaltecknen, ock låta vokalens tonhöjd gälla som stafvelsens. 
Betecknas på en gång hvar för sig både ljudstyrka ock ton- 
höjd, står tecknet för den förra öfver det för den sfnarc. Har 
tonen samma höjd under hela den tid vokalen varar, så är 
aksenten enkel; stiger eller faller han, så har man sammansatt 
aksent (cirkumflex). Tecknen för enkel aksent äro: 

" låg ton * medelhög ton "" hög ton. 



144 LUNBELL: LANDSMÄL8ALFABBTET. 134 

För att utmärka sammansatt akseot förenar man de enkla, som 
i den samma ingå, så att t. ex. 

"^ är stigande från lägsta till högsta, 

'^ är fallande från högsta till lägsta, 

ä har stigande från medelhög till högsta o. s. v. 
Hvilka toner på den musikaliska skalan, som under hvartdera at 
dessa tecken skall förstås, eller rättare intervallerna mellan dem, 
enär de äro relativa (växla efter föredraget), måste för hvarje mål 
särskildt angifvas. Afståndet mellan lägsta ock högsta tonen 
synes vanligen vara en kvint. 

Denna nomenklatur upptager mellertid blott tre toner. 
Mål finnas dock, som använda flere; Fryksdalsmålet i Värml. 
har t. ex. fyra enkla aksenter, som man kallat gravis, hög 
gravis, låg akut ock akut, ock hvilka, oro c betecknar grund- 
tonen, förhålla sig till hvar andra som: c e fis g; samt tre 
sammansatta: eg. cirkumflex, g-c; låg cirkumflex, c-e; hög 
cirkumflex, fis-g. Vill man hafva en aksentbeteckning, som 
räcker till både i sådana fall ock för en jämförande behand- 
ling af flere mål, så måste man, enär icke blott intervallerna 
växla, utan äfven normalgrundtonen är olika i olika mål, hafva 
en större mångfald af aksenter; ock så äfven om man vill 
studera aksentens beroende af föredraget ock den suksessiva 
öfvergången mellan två stafvelseaksenter på de mellan voka- 
lerna liggande konsonanterna. Lemna vi ur sikte iakttagelser 
af sista slaget, hvilka torde kräfva ett alldeleles egendomligt 
beteckningssätt, kan man, under förutsättning att vi blott hafva 
med den vanliga musikaliska skalans hel- ock halftoner att 
göra, taga sin tillflykt till ett teckensystem, som återgifver 
denna skala, men bör då för enkelhets skull utgå från den 
kromatiska skalan ock t. ex. 

för c cis d dis e f fis g o. s. v. 

sätta 1 2 3 4 5 6 7 8 o. s. v. 
öfver vokalen i fråga. 

Ett sl^skildt slag af sammansatt aksent, som i åtskilliga 
mål spelar en betydande roll, är den som ersätter en bortfallen 
slutvokal, vanligen e (jfr e-mål s. 135), i tvåstafviga ord, ock 
som i tidigare uppsatser ofta kallas geminering. Han beskrifves 
än som stigande, än som fallande, med olika intervaller, ock 
har i olika mål angripit flere eller färre former. Med sådan 



135 



TONHÖJD. 



145 



omfattning^ att han är för målet karaktäristisk, förekommer 
sammansatt aksent af nu omhandlade slag i Nbott. ock Ybott 
(utom OKal.), Jämtl. (atom Rag., Stugan o. Bärg), Fryksd. o. 
Alfd. i Värml., hela Öl., samt S. Möres skogsbygd, såsom nedan- 
stående öfversikt gifver vid handen (i hvilken + betyder, a^t 
ifrågavarande eirkamflex finnes): 



Vbott. 



Jämtl. 



Fryksd. 



Öl. 



S. Möre 



1) Inf.: biit bita, mo5t möta + 

2) St. impf. pl.: beet beto + — — — + 

3) St. impf. konj.:l)eetbete — +') — — + 

4) St. sup.: beet bitit — — + + + 

5) Praes. ind. af sv. A- ock 
I-konj. : kaast kastar, 
mSot möter.. ._: 

6) Impf. af I-konj. ock vok. 
konj.: möött mötte, trood 
trodde + + + + -I- 

7) Impf. af A-konj.:jaag ja- 
gade 

8) Sup. af A-konj.: jaag 
jagat 

9) Sv. subst. i ob. sg. m. o. f.: 
guubb gubbe, äänk änka; 
n. ob. sg. o. pl.: diik dike 
-n, öög öga -on 

10) Bst. sg. n. : diik *diket, 
staall stallet 

11) St A-subst. ock sv. m. 
i ob. pl.: hääst hästar, 
tiimm timmar +? +^) 

12) Adj. i ob. pl. samt bst. 
sg. (åt minstone m.) 
o. pl: låång långe -a... -i- — + 

samt dessutom i en del räkneord ock adverb. När diftonger 
skalle få e irkamflex, faller denna vanligen på endera bestånds- 

*) Sällsynt ; vanligen med '-6. 
') Växlande med -6. Åfven sv. £.: vils visor. 
8v, faitdim. N. B, /. 10 



146 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 136 

delen (jfr dift. uo ei öi m s. 125 ff.) ; i Vbott åter klyfres dif- 
tongen, 8å att hyardera beståndBdelen fär egen ton ock ordet 
på detta sätt fortfar att vara tvåstafvigt; på ÖL slutligen 
undantagas från cirkumflex ord med -r- i utljudet, i bvilka /t- 
vokalen tager den senare tonen (jfr s. 73). Så ofta vid slutvo- 
kalens bortfall ordet skulle komma att sluta på en konsonant- 
förbindelse, som i svenskan icke kan stå i utljnd, inskju- 
tes en Ijadsvag vokal (e-f); eller får den senare konsonan- 
ten vokalisk funktion (jfr stafvelsebild. kons. s. 148). I Vbott 
ock Jämtl. inskränkes cirkumflexen genom tilljämning, öfver alt 
där rotvokalen är eller varit kort före kort kons. (inf., sup., sv. 
subst. m. m.). Den senare delen af vok. är stundom äfven 
kvalitativt något skild från den förra, ock för Ström i JämtL, 
Västm. ock S. Möre angifves uttryckligen, att den kommer nära e. 
Under sammansatt aksent är jag äfven benägen att hän- 
föra den »bokstafsomflyttning», som i Ygötl. förekommer i st. 
ptc. ock sup. (det senare icke i Yadsbo) med voi i^k t s n I I 
r, i bst. sg. af subst. på -Ue -nne -ne -me -re samt i adj. på -len 
ock -etter (med föregående r 11 m): sleet slitet -it, läest läset, 
faent funnet, faelt fallet, maert maiet, faert faret, faen funnen, 
fueln fallen, maem målen, faem faren, koeln kullen, stäelt stället, 
åen anden, hjaem bjärnen, gaem -ert galen -et, bäerter hårig. 
Jag skulle sålunda vilja skrifva: slet, m4^ m4% o. s. v., ehuru 
jag medgifver, att äfven efter min erfarenhet vokalens senare 
del, åt minstone under stundom, kommer e nära. Jag antager 
öfver hufvud, att sammansatt aksent i r- ock {-mål regelbundet 
inträder, så ofta supradental- (ock kakumijial-)bildningen sprin- 
ger öfver ett e (jfr s. 36, 40), utan att därmed vilja bafva uttalat 
mig om den närmare beskaffenheten af denna företeelse, om 
vok. + e möjligen är en senare ståndpunkt. Klyfning, såsom 
man ofta kallat det, vid former på -nen torde vara mycket ut- 
bredd, möjligen växlande med -n'n (s. 148) ock -en, "n för -nen 
uppgifves mer eller mindre tydligt för Jämtl., Härj., n. Ångm., 
Västm., Södm. (Södt. Åkers h. Rek.), När., Dalsl., Boh., ÖL, S. Möre. 
Tydligen uppkommen genom assimilation af en Ijndsvag ändelse- 
vokal (e) är den sammansatta aksenten i t. ex. vt vide, ht hie 
(bråte), lin lien, hin bien, n^ nye, ven vpdeu, sve sveda, knét knäet, 
d^n döden, dé döde, S^'^ sjuen (bonden på nr 7), sTcå skada, hlåt 
bladet, t bkå b^asJcQ snart, bot boet, bon boen, lén luden o. s. v. 



137 TONHÖJD. 147 

Jag har tagit formerna nr mitt mäl, men de torde förekomma litet 
bvarstädes. Vid långsamt, tydligt tal höres ännn e^ vid raskare 
tal ftr cirkumflexen fnlt utbildad. — Som allmän beteckning 
tlir växling i tonhöjd hos vokalen använda vi ". Kan vokalen 
icke noga angifvas, så dubbelskrifves han upprätt (jfr gröfre 
beteckning s. löl). 

Vanligen stå ljudstyrka ock tonhöjd i målen i ett vist för- 
hållande till hvarandra enligt bestämda, för olika mål olika, 
lagar. När dessa lagar äro kända, kan man för bekvämlighets 
sknll underlåta beteckningen af endera ock anse den vara till- 
räckligt utmärkt genom beteckningen för den andra. Någon 
öfversikt af aksentförhållandena inom de svenska målen ligger 
icke inom planen för denna uppsats; det tillgängliga materialet 
är också altför otillräckligt för en sådan. Man har hittils 
vanligen sammanblandat ljudstyrka ock tonhöjd, t. o. m. kvan- 
titety så att det hela f. n. visar en kaotisk oreda. Man vet 
blott i allmänhet, att de norrl. målen (med inbegrepp af de 
finnl.) skilja sig från sydligare mål. Som propädeutiska hjälp- 
medel för studier i landsmålens aksenter har man att tillgå 
NoREENS utmärkta behandling af aksentförhållandena i Fryks- 
dalsmålets ljudlära. Ups. 1877.') §§ 3—5, 106, 107; samt A. 
Kock, Spräkhist. undersökningar om sv. akcenf. Lund 1878. 



Innan jag slutar, skall jag ännu tillägga några ord om 
stafvelsebildande konsonanter ock sandhi samt landsroålsalfa- 
betets bokstafsformer i skrift ock tryck. 

Den vanliga föreställningen, att man i ett ord har lika 
många stafvelser som vokaler, är i svenskan, för så vidt man 
tager vokal i ordets vanliga betydelse, hvarken i fråga om det 
bildade talspråket eller om våra landsmål riktig. Uttalar man, 
såsom vanligen sker, handel med lateral explosiva + lateral 
frikativa eller vatten med (nasal) dental explosiva -i- homorgan 
resonant, så kan enhvar lätt öfvertyga sig om att inge§ vokal där 
är möjlig: när munkanalen öppnar sig efter d i det förra ordet, 
bildas I, ock tungan har under både d ock 1 fäste med spetsen 
framtill; i det senare ordet är munkanalcn stängd hela tiden 
under uttalet af både t ock n, ock vid n sjunker blott gom- 



') Up8. univ. ån 8kr. 1877. Philos., språkvet. o. hiet. III. 



148 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 138 

seglet, så att luftströnimen finner väg genom näsan. Vi ut- 
märka stafvelsebildande konsonanter med ' före dem ock skrifva 
altså: hand% vafn. Säsom konsonanter med vokalfunktion 
tjänstgöra vanligast betonade 1-, r- ock n-ljnd, mindre ofta m» 
när de sluta ord efter explosivor; framför alt efter homorgana 
eller närstående explosivor: skyttfl, handl, bolstfr, vädbr, katt'n, 
udd'n; äfven stundom kanske stapl, skackl, nagl, böok'r, BtuWn, 
stacken, om också stapel o. s. v. kanske är vanligare; rjVm, dog^nt 
o. 8. v., så ofta man icke har rytm o. s. v., hvilket är det van- 
liga (s. 23), liksom man kan hafva hand!, bolstr, kattn o. s. v. 
(s. 31, 44). Äfven efter kontinuor (frikativor, tremulanter ock re- 
sonanter) bar jag ej sällan trott mig finna stafvelsebildande 
kons.: M§'l hörsel (s. 41), skyfTl, bull*r, klämmar, beXPn betslet 
(s. 30), Tjsl3*n ryggen o. s. v. Ett vokaliskt n synes vara ge- 
nomgångspunkt från bst. sg. m&nen till man, så att man där- 
emellan har man'n; ock likaså gran'n grannen, än'n ändan. 
Sådana former tillhöra säkert N. Möre; kanske böra bit någon 
eller några af de uppgifter, som jag trott antyda cirknmflex (s. 
146). Möjligen har man i Västm. n med vokalfunktion i nammen 
namn, jämmen jämn, rangen regn, dyngen dygn o. s. v., ehuru 
»ett tydligt e» i dem säges förekomma. I Nyl. regn, vagn med 
gn (s. 69) »hör man stundom ett slags halfljud, ett kort e, mel- 
lan g ock n» i utljud, hvilket jag finner antyda -g'n. För lands- 
målen särskildt iUster jag uppmärksamheten på förekomsten 
af stafvelsebildande konsonanter så ofta genom bortfall af 
slutvokalen i tvåstafviga ord (med eller utan cirkumflex på 
rotvokalen, s. 136 o. 146) ordet skulle komma att sluta på 
en konsonantförbindelse, som enligt svenskt språkbruk ej kan 
sluta ord^). Antingen måste i sådant fall en vokal (e e) inskju 
tas, eller den senare konsonanten tjänstgöra som vokal. 

I det sammanhängande talet invärka ordens begynnelse- 
ock slutljud, så vidt de icke skiljas af paus eller uppehåll, på 
hvarandra ej mindre än vid sammansättning, ock ettdera eller 
bägge föribdras. I sanskrit smyger sig skriften tätt efter 
dessa förändriDgar, ock lagarne för dem sammanfattas under 
benämningen yttre sandhi (synthesis, förening). Vid upp- 



^) Jfr J. A. A[ukén], Bidr. t. Bveneka språkets ljudlära. Link. 1869. 
S. öl ff. 



139 STAPYELSEBILDANDE KONSONANTER. SANDHI. 149 

teckning af landsmål böra dessa sandhiföreteelser också i skrif- 
ten noga återgifyas: vår afsikt är jn att så troget som möjligt 
stereotypera talet ock magasinera det för vetenskapens tjänst. 
Till lättnad vid uppfattningen af en text utmärka vi meller- 
tid sandhi med ^ mellan orden; hvilket tecken altså gör lä- 
saren uppmärksam på att ettdera eller båda orden, mellan 
bvilka det står, icke har det utseende, som enligt ordbok ock 
grammatik skulle tillkomma det. Vissa sandhiföreteelser förstås 
af sig själfva ock återgifvas därför icke i skriften (jfr s. 17). 
Uti kom med finnes blott ett m; ock så försvinner alltid en 
kons. före en annan identisk, k före Jcj t före t o. s. v. Före 
I blifva t ock d laterala explosivor: meä 2ust som hsmdl; före 
homorgan nasal blifva alla explosivor nasala: ibp mera, god 
natt Efter kons. försvinner, åt minstone i mitt mål, h i det 
närmaste, så att v&^ %öst blir likställigt med utkuR ock tsk: 
v&^oöst, u^aus, ^^ak (s. 81 f.); likaså kom^^it för kom hit o. s. v., 
stundom rentaf kommit Jag har mellertid ej hittils utmärkt 
denna förändring i skriften. Vanliga förändringar äro t. ex. 
kam^^å känn på, mi^^Ä^att min katt, jo^^Ararlsson Jon Karls- 
son, liksom jag har ttmbyj jomby för Tingby, Ljungby; i mål 
med supradentaler (ock kakumin.): l&t^iig lärt dig, 8vå;^»jog 
svårt nog; fo^^unt för tunt, hö^<;?u hör du, va^^in hvar sin, 
hö^flfe hör inte, ma^^ju (1. ma^nu) för ma? nu o. s. v. I mål 
med Y-vokaler (s. 73) kommer /t fram i slutet af ord, när det 
följande börjar med vokal, t. ex. fqti^o moe far ock mor, vänei^om 
vänder om; men gaejnt^ går inte. Af sammanträffande vokaler 
faller ofta den ena bort: tajite tag inte, je^n gif honom o. s. 
v., Mld^ut hälde ut, näs^o mun näsa ock mun; liksom bortfall 
af inf. ock imp. -a hör hit i de mål, där det blott sker före 
vokal, t. ex. stopp^opp stoppa upp, vän^ut vända ut (jfr s. 136). 
Med dessa företeelser i någon mon jämförliga äro de för- 
ändringar, som i vokalerna vållas af sats- eller ordtonen: ljud- 
svaga stafvelser utbyta tyngre vokaler mot sådana med lät- 
tare bildning, eller förlora dem alldeles, om vokalas funktion 
kan uppbäras af en konsonant. I synnerhet e ä ö u, kunna 
sålunda sjunka ned till e-e, hvad nu detta i olika mål för 
öfrigt må betyda: vänd digl blir vänd de med samma vokal i 
sista stafvelsen som i impf. vände. Så sjunker ö ned i för 
hvemP u i hör du inte! i det kan v^l hända har ä alldeles bort- 



150 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABKTET. 140 

fallit; likaså e i 'g^kruka en kruka. Då mellertid vokalernas 
beskaflfenhet sålunda blir i hög grad beroende af det sätt, på 
hvilket en sats utsäges eller ett stycke läses, ock således är i 
någon mon godtycklig, bör det åt minstone vara tillåtet att 
skrifva vokalerna så, som de skulle skrifvas, om stafvelsen ägde 
tonvikt; medan det likväl alltid är en förtjänst hos skriften, 
om den äfven återgifver dessa ostadiga skiftningar. 

Landsmålsalfabetet skall, så vidt på dess upphofsmän beror, 
vara blott ett, under det man för andra ändamål brukar många, 
nu mera delvis ganska olika alfabet. Jämför man blott de i 
dagligt bruk varande bokstafsraderna: 

a b c bcf g ^tjf Im nopqröft 

ABCDEFG HIJKLMNOPQRST 
abcdefghijklmnopqr s t 

ABCDEFG HIJKLMNOPQRST 

a b c d e f g h i j Jc Imnopqrst 



O 




finner man i bruk åt minstone 5 a, 5 d, 7 g o. s. v., utom de 
vanliga dubbla skriftformerna för d r s v ock flera andra; i 
medeltal 5 former för hvarje bokstaf, sins emellan lika skilda 
som bokstäfver med olika betydelse. En dylik mångfald vore 
för vårt ändamål lika olämplig som öfverflödig. Vi äro nöjda 
med ett tecken för hvarje språkljud. Vi vilja sålunda icke 
veta af någon annan skillnad mellan »små» ock »stora» bok- 
stäfver än storleken, ock använda, åt minstone tils vidare, af 
ekonomiska skäl blott »små». För att bringa tryck ock skrift 
så nära hvarandra som möjligt bruka vi blott kursiva stilar, 
ock de skAfna bokstäfverna böra göras så lika de trykta som 
med deras oekväma formande för band är förenligt. Naturligt- 
vis måste våra bokstäfver skrifvas med något mera omsorg, 
än som eljes vid skrifning brukas, enär intet nu förstås af sig 
själft, såsom då man har att göra med tusen gånger hörda 
ock sedda ord. För öfrigt har man att märka, att tecken, som 



141 ALFABET. QRÖPRE BETECKNING. 151 

eljes betyda det samma, nu hafra olika fanktion: d-dy g-g^ r-k, 
s-fy fht€y a-a; att själfsr&ldiga varianter till bokstäfverna icke 
ftro tillåtna: man kan då lätt skrifva något annat än man yill, 
något som antingen blir vilseledande eller i bästa fall obegrip- 
ligt, t. ex. förblanda j-|, y-«^, y-y, ^^, p-p o. s. v. 

Användningen .af en enda stilsort (kursiv) för tryck erbjuder 
en annan fördel. Bredvid landsmålsalfabetets noggrannare upp- 
fattning af språkljuden kan ställas en gröfre beteckning. Man 
har nämligen öfverenskommit att med upprättstående bokstäfver 
(antikva) eller också med bokstäfver ur stora alfabetet (kapi- 
täler) utmärka sädana språkljud, för hvilkas noggrannare ut- 
märkande man ej vill ikläda sig ansvaret. Man kan sålunda 
använda utan närmare bestämning: 
a för a a a> a a m för m m å för a a> o 






y> 


J^ ? Jr r 




n 


» 


nnii vrygfi 


a » 


cB a a X d 


d 


» 


dd id § 







» 


e a 




•• 

» 


& 9 e te 9 


e 


» 


e i & {ee a) 




r 


)) 


r r k % n 


n 


It rt 


för t ^ 


g 


» 


S 9 y {}) 9 




8 


» 


S £ p 1 j 




Id rd 


» ([ d 


h 


» 


h X m n j^ k 





s 


» 


? » ? fj 




Is rs 


» ^ Ä 


m 

1 


» 


i t J 1 y 




t 


» 


t t U 




rl 


» i 


• 

J 


» 


J » S? 




U 


u 


u u a 




In m 


ri r, 


k 


» 


kj; (J^ o.a.v 


•) 


V 


» 


v 6 tv 




ng 


» « V U 


1 


)i 


IXl lAJ 




y 


» 


y W HV 




GiL 


» X se, 



samt vokal + resonant för nasalerad vokal, 
e € för ändelsevokaler; 
eller, oip man håldre vill, A B c D £ o. s. v. I skrift får man 
använda stora alfabetet, om man ej vill fälla bokstäfvema 
bakåt eller bruka någon särskild slags understrykning (rödt). 

i denna afhandling är upprätt stil (antikva égyptienne) 
dessutom använd för två andra ändamål. Först ock främst 
bar jag, för att undvika en besvärlig transskription, när jag 
hämtat ex. från trykta källor med annat (eller als intet) be- 
teckningssätt, där sådan omskrifning var mindre nödig, i all- 
mänhet i min afhandling infört ex. i samma form, åbm jag tagit 
dem, med utlemnande af diakritiska biteoken, som landsmåls- 
alfabetet brukar för andra ändamål, i synnerhet aksenter, ock 
blott införande vår beteckning för det ljud, som hvarje gång 
är i fråga, samt dessutom vanligen i de fall, då omskrifningen 
af beteckningar utanför det vanliga alfabetet var synnerligen 



152 LCNDELL: LAKDSMÅLSALFAB£T£T. 142 

lätt ock ingen tvekan kände vålla, såsom vid I ock sapraden- 
taler. Ätt mellertid i fråga om värkställande eller underlåtande af 
transskription af senare slaget konsekvent följa bestämda regler 
har jag icke ansett vara af någon vikt. Det kan sålanda t. o. 
m. mycket väl hända, att samma ord från samma trakt på olika 
ställen bär olika dräkt. Så ofta mellertid ett ord utanför det 
ljud, hvarom för hvarje gång är fråga, är skrifvet med lands- 
målsalfabetets tecken, är det i allmänhet omedelbart hämtadt 
ur mina anteckningar. För det andra har jag brukat samma 
upprätta stilar, när jag uppgifvit ex., som med hänsyn till det 
ljud, hvarom för ögonblicket är fråga, men ej för öfrigt, skulle 
gälla för flera olika mål, ock har då utanför detta ljud anfört 
orden i skriftspråkets form. 

För öfrigt är här snarast tillfälle att anmärka, att jag 
någon gång infört ett ex., innan en närmare undersökning 
hunnit gifva vid handen, att ett vist ljud däri möjligen kunde 
vara tvifvelaktigt ock bort skrifvas »upprättD. Ex. skall natur- 
ligtvis det oaktadt gälla med afseende på den punkt, som det 
för hvarje gång är afsedt att belysa. 



Tillägg. 

Sedan förordet till denna afbandling (s. 13) skrefs, har 
planen till den samma, i anledning af den tidsutdräkt de nya 
typernas tillvärkning vållade, blifvit något utvidgad, hvarigenom 
en större del af det tillgängliga materialet i hanne inrymdes, 
än som från början var ämnadt. Därigenom är den större af- 
handlingen f. n. undanskjuten, ock i stället skall under när- 
maste tiden lemnas dels en redogörelse för de olika ljudbe- 
teckningar, som hittils för svenska landsmål i tryck förekommit, 
dels en hi^risk-kritisk motivering för landsmålsalfabetet ur 
grafisk-teknisk synpunkt med öfversikt af ett par femtiotal 
olika förslag till förbättring, utvidgande eller ersättande af det 
vanliga alfabetet, som blifvit sedan boktryckerikonstens upp- 
finning i Europa ock Amerika för olika ändamål framstälda 
ock om hvilka jag lyckats skaffa mig kännedom. 



143 TILLÄGG. 153 

Till 8. 14: 

Mot 8 svarar hos Sundevall «, bvadan a hade bort stå 
bland tecknen för de ljud, som Sundevall känner, men be- 
tecknar olika (r. 19). 

Till d s. 25, 26: 

Jag har först senare varit i tilirdlle att höra värkligt Mora- 
mäl 1) från Öna. Efter vokal, i alla de ställningar i hvilka 
Våmh. gifvit mig d, fann jag ett egendomligt formadt, tämligen 
lågt bildadt r, som i ntljud var tonlöst, men mellan vokaler 
betonadt. Det stod dock ännn pä öfvergång från d, hade blott 
några få vibrationer jämte i någon mån frikativa egenskaper. 
Som närmast föregående ståndpunkt, ännu icke fult öfvervunnen, 
bör man tänka sig ett d bildadt icke inter-, utan åt minstone 
postdentalt. Den interdeotala bildningen af d är kanske något 
jämförelsevis tillfälligt, ock denna kons. borde möjligen snarast 
uppställas som d:s frikativa, hvarvid sibilanterna finge bilda en 
grupp för sig. Nu anförda öfvergång förklarar så väl NäSmans 
ock SÄVE8 wir vi, ir avir i hafven (Mora), latid ock latir låten o. s. v. 
ock Kalixmålets r för d (s. 47), som 2 pl. imp. -er i våra biblar 
(Rydqv. i. S. 379—383)2). Jag hade ingen annan utväg än 
att i mina ex. skrifva r ock r; hroira bruden, wuro vada, 
raira rida, k^emtr kommit, fgtsar folket; ror röd, men ror^ 
uhsar. För rd hörde jag r^: hor^, or^ hård o. s. v.; men 
för öfrigt swart^ festy oon horn o. d. 
Till t s. 26, 27: 

Ptc. pass. på -a^ är äfven angifvet för n. Ångm.: homyra^ 
munter o. s. v.; ock När.: hesv&radtr, pookadtr, sinka/r. 

2 sg. på 't med efterhängdt subj. skall också stundom 
förekomma i S. Möre: sis^ L sis ser du, väjts^ I. vaiss vet du. 

Adj. på -e^(er) äro äfven vanliga i n. Angm.: bahle^ ogin, 
Mke^ envis, etre^ ondsint, bute^ klumpig; i Östra h. i Smal. ock 
i Vgötl.: gxime^er, toppetor, kolletor o. s. v.; ock med dem lik- 
ståUiga i Sk.: stomreä, grimed, klnmsed, slinked m. fl. Närpes 
har dem på -o^ -n^: brynte^ backig, båno^ haf vande, fuurro^ för- 
argad, krokad krokig o. s. v. 



*) studenten, om hvilkeu talas s. 26, var i själfva värket från Våmhus. 
^ Till fdrklaringen af 2 pl. -in kunde möjligen ur landsm. anföras 
Damnen Ooitnm, Ingrin, Bigrin från Delabo. 



154 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 144 

Till d 8. 28: 

Id skall finnas, liksom mby äfven i Persnäs ock Källa på 
Öl.: Aldj kjsid, säZdfa sålla, t&ld. 

Till n 8. 32flF.: 

Bst. sg. f. på -na (gammal ack.) finnes äfven i S. Möre, 
hvarifrån uppgifvas som regel: torvan 1. törvna, ock på samma 
sätt t. ex. böjdna, tgänstna, jorna jorden ; t. o. m. gräbbna. Samma 
ändelse finnes i Vgötl. efter vokal: brona, kona, tåna, öna m. fl. 

Bland förlaster af n borde upptagits, utom r för m (s. 
35), jämväl bortfall af n efter r, förmodligen /i, i Hall.: bar, 
gar o. 8. v. 

Till fl s. 4i: 
Oberoende ti efter lång vokal finnes äfven i Vbott., som 
synes af de från Nysätra anförda: dof^a döna, raafj blifva fattig. 

Tilly^ 8. 56, 57: 

Höga dentipalataler föreställas utan tvifvel af ^ t i Dalby- 
målet i Värml. uti fn^f/al sällskaplig, liat/al rädd, som förut- 
sätta fo?kjall-fo^y/al, harkjall-liar/^al; möjligen också i samma 
måls m^^^i märka märke, 70lli virke, gr0ti kyrka med l för 
ri-rlf-rj. 

J^iV' uppgifves växla med kw- för tv- i Halmst. ock Arst. h. 
af Hall. 

Till X ock / 8. 70, 71: 
I de från Vgötl. uppgifna drog, låge o. s. v. skall enligt en 
genom Leffler (Kons. s. 46) meddelad upplysning finnas /. 

Till vokalerna: 
Genom författarens välvilja har en helt nyligen utgifven af- 
handling: Sounds and forms of spöken swedish. By Henbt 
SWEET. (From the träns, of the philol. soc. for 1877—9) 
kommit mig till hända. Mr SwEET, som på det fonetiska om- 
rådet är en framstående auktoritet, har något öfver ett halfär 
vistats i tTppsala för studiet af svenska språket ock gifver 
i denna afhandling en analys af svenskans språkljud, sådana 
de förekomma i det bildade talspråket i Södm., Stockh. ock 
Uppl. Jag sammanför här hans bestämningar af vokalerna i 
en tabell med tillhörande anmärkningar ock bifogar landsmåls- 
alfabetets tecken enligt min föregående framställning. 



145 



TILLÄOO. 



155 



c8 



s 



c 

s 

na 
B 



•4^ 






C* 

e 

o 

OQ 

I 



e9 



eS 




03 
M 

zO 
00 



S? 



4bi 

'Si' 



to so 



?f 



OQ 



» 



bo 




«s 
•o 



B 
B 

B 



B 
4 




•i 




49 



• 5 

OQ i£4 



I 




00 



:cä 






I 



OS 
00 



4S 

eo 



C»> 



:0 



■ • 






• • 






• • 


■ 






• 






• 


^c 






^ 








flns 






■^B 






^^^ 


o 
o 


■ • 

C8 
O» 


höga : 


•O 


■ • 

CD 


höga: 


' -g 


E 


•CD 


E 


•CD 


E 



CB 



ejuifjj 



epepuBig 



aj3|Bg 



156 LUNDELL: LANDSMÅLSALFABETET. 146 

Anmärkningar: 
^) Kvalitativt identisk med eng. fatiier, men kort. 
-) Varierar mellan >;medelhög bakre vid» (a) ock »låg bakre 

trång» ((O?). 
^) Regelbundet i Ijadsvaga stafvelser i alla germaniska språk, 

utom isl. ock eng. 
*) SwEET anser i utan fråga »trångt» öfver alt i Södm., ock 
öfver hufvud i Mälarprovinsernas språk; men anser »vidt» i(?) 
med säkerbet förekomma i bildadt tal. 
^) I Stockh. råder en böjelse att utbyta denna vokal mot i 

eller ce. 
•) Närmar sig i Stockh. ock Uppl. till <?, förmodligen genom 

partiell vidgning. 
^) Före r synnerligen låg ock bred; före supradentaler möj- 
ligen påvärkad af dessa. Den långa vokalen förekommer 
blott före r ock af det samma framkallade supradent. 
^) I Södm.; men i Stockh. ock Uppl. sammanfallande med 

den »trånga» formen. 
^) Med svag rundning; skiljer sig därigenom från allmänt 

europ. u, som är starkare labialiseradt. 
^") Norskt (ock norrl.) långt u liknar något mera europ. u. 
(hög bakre), ock står antagligen midt emellan detta ock y, 
under det sv. u är bildadt något längre fram. Norrmännens 
korta u är blott till kvantitet olikt deras långa. 
**) Med stark rundning som vid europ. u (u). Synbarligen det 
samma som danskt ock norskt. Samma vokal med medel 
rundning står i ändelser; voro, varor, ock är identisk med 
tyskt ock ital. o (hvaremot fr. o i homme är »medelhög 
blandad»). 
^^) Med medelrundning, mera slutet än eng. o (top), mindre än 

nordtyskt (volk). 
") Tyckes, jämfördt med fr. u, närma sig i, antagligen bero- 
ende p^ svag rundning. Om den »vida>: formen (tp) gäller 
hvad som är sagdt vid i (om ^). 
^^) Rätteligen midt mellan »trång» ock »vid». 
") »Trångheten» ofta tvifvelaktig. 

'*) Blott före r ock r-supradent. För öfrigt gäller om denna 
vokal det samma som om motsvarande utan rundning (a, 
anm. 7). 



147 TILLÄGG. 157 

Jämför man denna tabell med den jag för mina vokaler 
lemnat (s. 84), så äro afvikelserna delvis ganska betydliga. Å 
ena sidan 'är det naturligtvis ej mycket sannolikt, att en så 
noggrann ock van iakttagare, som Sweet är, skulle misstagit sig. 
Å andra sidan kan jag omöjligen medgifva, att t. ex. a är lägre än 
a, o ock CL lägre än u, eller öfver hu(vud låga. Snarare kunde 
det vara möjligt, att jag ej har några värk liga höga bakre 
vokaler, utan de, hvilka jag uppfört som höga, i själfva verket 
äro en något förhöjd form af medelhöga (jfr a s. 109, w s. 117). 
Jag antager sålunda, att här föreligger polymorfism (jfr s. 83). 
Om förhållandet mellan e u i mitt uttal har jag yttrat mig 
8. 99, 105. Att Mälarlandskapens e ock ä efter mitt öra afvika 
från större delen af det öfriga Sveriges är anmärkt s. 95« 
Senare undersökningar, dem jag hoppas kunna utsträcka äfven 
till vokalernas akustiska sida (de karaktäristiska öfvertouerna) 
skola troligen gifva närmare tt^rklaringar. 
Till i> s. 86: 

Det vore väl ej alldeles omöjligt, att i Pargasniålets komih 
kommit, Yineh vinet, vatneli vattnet, yali hvad, meli med, tih till 
li kunde stå med samma betydelse som vårt 0. 
Till y s. 89: 

Sop. med u på Öl. lär blott finnas af verb med u i prses.: 
jut o. 8. v. Man har eljes o eller y. 
Till u. 

Enär det kan vara af något intresse att känna utbred- 
ningen af adj. på -ug, anmärker jag här, att sådana adj. utom 
i nyl.y delboskan ock dalm. (s. 33) jämväl äro mer eller mindre 
vanliga på Gotl., Ål., i Leks. i Dal., Södm. (Åkers h., Rekarne, 
Vingåker, Södt), När. ock v. Västm. (Norb.); på -un i dalm. 
ock öfre Fryksd.; på -u i Nyl., Nbott., Rag. i Jämtl., Rättv. i 
Dal., Västm. ock Värml. Älfd.; på -ot -ut i Öbott. (se tillägg 
till 8. 27). 



Öfyerslkt af Innehållet: 

Förord ock Historik s. 13—15. 

Allmänna grundsatser » 15—18. 

Språkljudens bildning » 18—20. 

Konsonanternas indelning » 20—22. 

Labialer: p h 6 m m^ f v » 22 — 24. 

Interdentaler: p d » 24 — 25. 

Postdentaler: tdszXlnn » 25—33. 

Supradentaler: t i ? I '^ '^ *i " 33—47. 

Kakuminaler: t d s, .X I n » 47 — 51. 

Dentipalataler: J ^ $ s " 51—62. 

Prsepalataler: ff g gr J j J y *^ ^^ — ^^• 

Mediopalataler: h g x f 'g g » 68—72. 

Postpalataler: % ^ n n » 72 — 75. 

Sammansatta konsonanter: f j h w » 75 — 81. 

h « 81—82. 

Vokalernas bildning ock indelning » 82 — 86. 

Tonlösa vokaler: o » 86. 

Vokal, t '^ y yi h I H *' ^^ — 92. 

e a ce a Si d » 92 — 99. 

ö ff « u » 99—106. 

a a (O o a Q u u o » 106 — 122. 

Nasalerade vokaler » 122 — 123. 

Diftonger » 123—133. 

Vokaler i ändelser » 133 — 136. 

Tilljämning mellan rot- ock ändelsevokaler... » 137 — 139. 

Kvantitet » 140—142. 

Ljudstyrka » 142—143. 

Tonhöjd >. 143—147. 

Stafvelsebildande konsonanter » 147—148. 

Sandhi »> 148-150. 

Alfabet ock stilar. Gröfre beteckning » 150—152. 

Tillägg « 152—157. 



NTARI BIlKifi Till KJNNKDOI 01 

n SYBliSKA LANDSMÅLEN OCK SVRNSKT FOLKLIF. L 3. 



DALBTMALETS 



M •• 



LJTJl)- OCE BOJNmGSLARA 



AF 



ADOLF NOEEEN. 



STOCKHOLM 1879. 

P. A. NOBSTEDT éc SÖKBB, 
KONQL. BOKTBYCKABB. 



D 



en dialekt, som ntgör föremålet för följande undersökningar, 
talas i Dalby socken af öfre Älfdalen, belägen i nordligaste 
delen af Värmland. Materialet till denna afhandling har jag 
hnfvndsakligen samlat under den resa jag sommaren 1876 med 
understöd af Värmlands naturhistoriska ock fornminnesförening 
företoj^ i ock för språkliga undersökningar inom Fryksdalen 
ock Ålfdalen; men sedan dess har det i betydlig mån utvid- 
gat-s ock förbättrats genom de värdefulla upplysningar jag 
erhållit af studenterna B. J. Beegenhem ock M. Moden, 
hvilka det är mig en kär plikt att därför tacka. Emedan 
Dalbymålet i mångt ock mycket liknar dialekten i den nära 
liggande Fryksdalen, har jag vid redogörelsen för företeelser 
inom ljudläran, som för de båda dialekterna äro gemensamma, 
här ofta åtnöjt mig med en knapp förklaring ock för öfrigt 
hänvisat till mitt arbete Fryksdalsmålets ljudlära (i Up- 
sala universitets årsskrift för 1877). För vinnande af grund- 
ligare kännedom om Dalbyspråket är det likaledes nödigt att 
med föreyarande afhandling jämföra den Ordlista frän Värm- 
lands Alfdal, som finnes bifogad den af -mig i början af 
förra året på bekostnad af Värmlands naturhistoriska ock 
fornminnesförening utgifna Ordbok öfver Fryksdalsmålet 
(Upsala, E. Edquist), en ordlista som till största delen för- 
skrifver sig från Dalby socken. 

Detta mål har ej förr varit behandladt. De enda upp- 
gifter om älfdalsmål vi i tryck påträffat, utgöras af några fk 
uttryck i P. Björkmans Beskrifning om Wermland (Karlstad 
1842), s. 39, samt några spridda uppgifter i M. Axelssons 
Vandring i Wermlands Elfdal och Finnskogar (Stockholm 1852). 



FSrkortningar: 

Aasen, Gramm. = Norsk Grammatik af I. Aasen. Christ. 1864. 

Aasen, Ordb. = Norsk Ordbog af I. Aasen. Christ. 1873. 

Blomberg = ÅDgermanländska bidrag till svenska allmogemå- 
lens Ijadlära af C. J. Blomberg. Hernösand 1877. 

Delsbom. = Upränning till en grammatik för Delsbomålet. 
Söderhamn 1862. 

Freadenthal, Nyl. = Om svenska allmogemålet i Nyland. Af 
A. O. Freudenthal. — I Bidrag till kännedom om Finlands 
natur och folk, 15 häftet. Helsingfors 1870. 

Freudenthal, Närp. = Ueber den Närpesdialect von A. O. Freu- 
denthal. Helsingfors 1878. 

Freudenthal, RWm. = Upplysningar om Rågö- och Wichterpal- 
målet i Estland. Af A. O. Freudenthal. — I nyss- 
nämda bidrag, 24 häftet. Helsingfors 1875. 

Fr. Ij. = Fryksdalsmålets ljudlära af Adolf Noreen. — I Up- 
sala universitets årskrift för 1877. 

Jessen = Notitser om dialecter i Herjedal og Jemtland af E. 
Jessen. Christiania 1872. (Äfven i norsk Historisk Tid- 
skrift, Band III.) 

Leffler, Konsonantljuden = Om konsonantljuden i de svenska 
allmogemålen. I. Af L. F. Leffler. Upsala 1872. 

Lll = Det svenska landsmålsalfabetet af J. A. Lundell. 
— I Nyare bidr. t. känned. om de sv. landsmålen o. s. v. 
I. Stockholm 1879. 

Rydq. = Svenska språkets lagar af J. E. Rydqvist. I— V. 
Stockholm 1850—74. 

Sievers = Grundzttge der Lautphysiologie von E. Sievers. 
Leipz. 1876. 

dial. = dialekt nysv. = nysTcnska. 

eg. = egentligen. ob. = obestämd, 

fsv. = fomsvenska. rsp. = nysvenska riksspräket 

koll. = kollektiv. ss. = säsom. 

1. = eller. sv. = svenska, 

motsv. = motsvarar. t. = tyska, 

n. = norska. v. = verb. 
Ofriga förkortningar torde med lätthet förstås af sig själfva. 



c 

Ok 


t e 


& ee a 9 






se a e 


y 


a u 


3 


u 





nin 


Ig än 


rsp. slutna 



LJUDLAÄA, 

A. IJudfysioIogisk öfirersikt. 
I. Vokaler. 

§ 1. Dalbymålet äger 15 vokalljud, ock om vi ordna 
dessa efter deras likhet i afseende på bildningssätt, erhålla vi 
följande skema: 
Tungjigen: 

Af dessa vokaler äro ty e, a, <By a, 
9 bildade med tillbakadragna eller åt- 
minstone alldeles passiva läppar, alla 
de öfriga mer eller mindre labialise- 
rade: se, a, e bafva något mindre öpp- 
slutna a (a); y, 0, a, u hafva samma grad af 
labialisering som rsp. slutna y, ö, & (y, 0, a); u ock o öfver- 
ensstämma äfvenså i labialisering med rsp. slutna u ock o 
(u, o). 

Granska vi särskildt hvar ock en af dessa vokaler, finna 
vi, att: 

1. t bildas genom tungspetsens närmande mot gommen vid 
eller något framom läget för konsonanten j, 

2. y bildas genom samma tungläge, förbundet med andra 
graden af labialisering. 

3. e bildas genom att närma främre delen af tungan mot 
gommen något bakom läget för konsonanten j. 

4. bildas genom samma tungläge, förbundet med andra 
labialiseringsgraden. 

5. u bildas genom samma tungläge ock tredje labialiserings-. 
graden. 

6. a bildas genom att närma midten af tungan mot gommen 
något framom läget för konsonanterna g ock Jc. 

7. se bildas genom samma tungläge i förening med första 
labialiseringsgraden. Denna vokal tyckes vara sällsynt i 



164 NOBEEN, BALBYMÅLETS LJUDLÄRA. 6 

nordiska språk. Åtminstone har den ännu icke påträffats 
mer än i Dalbymålet. Det akustiska intrycket är närmast 
likt det af ett öppet ö (o), 

8. (B bildas genom att närma midten af tungan mot gommen 
vid läget för konsonanterna g ock k. 

9. a bildas genom att närma bakre delen af tungan mot 
mjuka gommen, hvarigenom tungspetsen dragés tillbaka 
från tänderna. Akustiska intrycket sammanfaller mycket 
nära med det af rsp. öppna a. 

10. a bildas genom samma tungläge i förening med första la- 
bialiseringsgraden. 

11. a bildas genom samma tungläge ock andra labialiserings- 
graden. 

12. o har samma tungläge ock tredje labialiseringsgraden. 

13. d bildas med tungan i indifferensläge, så att spetsen vidrör 
nedre tänderna, ock hela ytan ligger platt ock sänkt så 
väl framtill ock på midten som baktill. Akustiska in- 
trycket är närmast likt det af ett mycket öppet ä (a). 

14. e har samma tungläge i förening med första labialiserings- 
graden. Akustiska intrycket påminner närmast om det 
orena o-ljnd (e), som i många dialekter bildas med tungan 
i a-läge ock läpparne i a^-läge. 

15. u bar samma tungläge ock andra labialiseringsgraden. 
Akustiska intrycket närmar sig mest det öppna u-^ud {u), 
som rsp. bildar med tungan i a-läge ock läpparne i a-läge. 

Jfr för öfrigt i afseende på vokalerne ock deras beteck- 
ning LU s. 82 ff. 

Hos vokalerna hafva vi vidare att märka: exspiratoriska 
aksenten (ljudstyrkan), musikaliska aksenten (tonhöjden) ock 
kvantiteten (uttalstiden). 

§ 2. Den exspiratoriska aksenten är i målet an- 
tingen enkel eller sammansatt. 

1. Den enkla aksenten, då vokalen (rättare stafvelsen) 
uttalas med en enda exspirationsstöt, är åter af trenne slag: 

Fortis, stark, betecknas här med ' öfver vokalen; 

Le vis, medelstark, betecknas med * öfver vokalen; 

Len is, svag, betecknas med ^ öfver vokalen. 

T. ex. frdk jacka, hårt' harkla, héyt' hänga, héU helg, 
vseU välj, sitanas sittande. 



7 LJUDPYS. ÖFYEKSIKT: VOK. OCK AKSENT. 165 

2. Den sammansatta aksenten, då vokalen (stafvelsen) 
attalas medelst tvänne exspirationsstötar, är i målet endast af 
ett slag oek är sammansatt af fortis ock lenis, h varför vi 
ock beteckna den med ^ öfver vokalen. T. ex. dép dimpa, 
husk gunga, Icqs skopa, nås näsa. 

I det följande betecknas aksenten i enstafviga ord endast 
då den är sammansatt, enär den i alla andra fall utgöres af fortis* 
I flerstafviga ord betecknas endast hufvudaksenten (här alltid 
fortis), emedan, sedan dennes plats är gifven, le vis ock lenis 
inträda efter ungefär samma regler som i rsp. (jfr § 86 i 
det följande). 

§ 3. Den musikaliska aksenten är likaså antingen 
enkel eller sammansatt. 

1. Den enkla aksenten, då vokalen (stafvelsen) under 
bela uttalstiden bibehåller samma tonhöjd, är af tre slag: 

Gravis, "* öfver vokalen, anger den lägsta tonhöjd, af 
favilken man i normalt tal begagnar sig, ock under hvilken 
man ej sänker rösten, för så vidt man ej vill gifva den ett 
särskildt uttryck, t. ex. hot. 

Hög gravis, * öfver vokalen, ligger en liten ters öfver 
gravis. 

Akut, "* öfver vokalen, ligger en kvint öfver gravis. T. 
ex. hest häst, håsiS hästar, hokin bocken, åkarns åkande, 
frukSsfH frukosten. 

2. Den sammansatta aksenten, då vokalen (stafvelsen) 
under uttalandet växlar tonhöjd, är i målet af endast ett slag, 
stigande oirkumflex, sammansatt af hög gravis ock akut, 
hvarför vi ock borde beteckna den med * + ■* öfver vokalen; men 
då den tillkommer blott de stafvelser, som hafva sammansatt 
exspiratorisk aksent, så kan den i ock med denna vara till- 
räckligt betecknad, t. ex. dép dimpa, hiXsk gunga, ték tacka, 
får. Afven de enkla musikaliska aksenterna kunna vi i 
det följande lemna obetecknade, enär det med ledning af de 
regler, som lemnas i § 88 i det följande, är lätt att bestämma 
h varje stafvelses musikaliska aksent, sedan man väl vet fortis' 
plats i ordet. Endast beträffande tvästafviga ord med fortis 
på penultima ock trestafviga ord med fortis pä antepenultima 
lemnas vi i okunnighet om tonföljden, enär den i dessa båda 
fall kan vara såväl stigande som fallande (se § 88). Men som 



166 



NOREEN» DALBYMÅLBT8 LJUDLÄ.RA. 



den förra är den ojämförligt vanligaste, lemna vi den obetecknad, 
men utmärka fallande tonföljd genom att utsätta den musika- 
liska aksenten (gravis) å de exspirationssvaga stafvelserna. 
Således har hést9 hästar aksentföljden hög gravis — akut, men 
jétrd har hög gravis — gravis. 

§ 4. I afseende på kvantiteten kan en vokal vara an- 
tingen lång eller kort eller ock reducerad, detta senare 
då han uttalas med ett minimum af tidsutdräkt ock med där- 
med sammanhängande mindre energiskt bildningssätt. Som 
emellertid alla vokaler i målet vid reduktion öfvergå till &, er- 
hålla vi endast en reducerad vokal i målet, nämligen &, men 
denna förekommer också endast reducerad. I det följande 
lemna vi därför så väl vokalens reduktion som korthet obe- 
tecknad, dess längd uttryckes med . under vokalen, t. ex. kat 
katt, drm spenslig, Mi^k otäck, vxl väl, ik åka, ét äta, Akkr 
åker (subst.), dig&r hafvande. 



II. EoBsonanter. 

§ 5. Målet äger 25 konsonanter, hvilka, ordnade efter sin 
fysiologiska frändskap, gifva oss följande skema: 



Explosiva jTenues 
ljud (Mediae. 

Spiranter { 
^ [Mediae. 

Nasaler 

L-ljud 

R-ljud 



Labiala : 



Lingvo-palatala : 







Oral artikulation. 


Dorsal art. 


Bila- 


Labio- 


Alveo- 


Supra- 


Cere- 


Pala- 


Onttu- 


bial. 


dental. 


lar. 


dental. 


bral. 


tal. 


ral. 


P 




t 




* 


* 


k 


b 




d 




d 


9 


g 




f 


s 




s, 


sr 






V 








3 




m 




n 




Pt 


v 


n 






i 




1 








r 









Härtill kommer A, som strängt taget icke är någon konso< 
nant (se Sievers, s. 78). 



9 LJUDFVS. ÖFVBBSIKT: KONSONANTER. 167 

ÄnmärkDiiigar: 

1. p, by m, f, Vj df n, 2, r, j^ TCy g ock h ntmärka samma 
Ijad, som i rsp. betecknas med dessa bokstäfver, då de före- 
komma i ordens uddljnd. 

2. t ntroärker i regeln rsp. t-Ijnd, men före / ett något 
mera dorsalt bildadt (/, se Lll s. 21, 51 ff.). Som emellertid 
detta senare bildningssätt endast förekommer i förbindelsen 
ify så hafva vi här ej nttrykt detta t-ljad med särskild typ, 
bälst det akustiska intrycket föga eller intet skiljer sig från 
vanligt aiveolart t. 

3. s utmärker i regeln rsp. s-ljud, men före I ett s-ljud, 
som bildas med unilateral i stället för oral artikulation, hvilket 
utbyte af artikulation naturligtvis beror på det angränsande 
1:8 iaterala bildning. Det synes sålunda i det närmaste samman- 
falla med det hos Sievers s. 74 beskrifna unilaterala /-(»sche»-) 
ljudet, men som det akustiska intrycket föga skiljer sig från 
vårt vanliga s, hafva vi icke i beteckningen skilt det från det 
senare. — Det förtjänar att påpekas, att den nära besläktade 
Fryksdalsdialekten ofta låtit s före 1 öfvergå till cerebralt 
X-ljnd {&) (se Fr. y. § 179, i), hvadan det är att förmoda, 
det Dalbymålets unilaterala 8-(J*-?)ljud utgör ett öfvergångs- 
stadium mellan s ock s,. 

4. ^, rf, &, n ock { utmärka t-, d-, J-, n- ock l-lJud, bildade 
med tungspetsen böjd rätt uppåt ock riktad mot den vinkel öfre 
tandgårdsvallen bildar mot gomtaket. Dessa »cerebraler» (kaku- 
minaler) äro sålunda här bildade något längre fram än cerebra- 
lerna (eller, som de ock kallas, de »tjocka» t-, d-, J-, n-, 1-ljuden) 
i andra svenska dialekter, där de bildas med något tilibaka- 
böjd, mot gomtaket riktad, tungspets. 

5. ^, g äro rsp. k, g i kisse, gitarr ock bildas med midten 
af tungan trykt mot hårda gommen. Dessa ljud äro i målet 
liksom i rsp. sällsynta. 

6. j' utmärker en stum spirant bildad på samma ställe 
som j ock utan tvifvel samma konsonant som i rsp. betecknas 
med 1j, k] eller k före len vokal ock i tyskan med oh efter 
len vokal. I målet förekommer den endast i förbindelsen tg- 
(rättare //, se ofvan 2). 



1 



168 NOREEN, DALBTmJLlETS LJUDLÄRA. 10 

7. y är ett n-ljnd, bildadt med tnngans midt trykt 
mot hårda gommen. Akustiska intrycket påminner falt ut 
lika mycket om g (se nedan 8) som om n, 

8. g betecknar det ljud, som i rsp. skrifves ng. 

§ 6. Liksom vokalerna kunna konsonanterna i afseende på 
kvantiteten vara antingen långa eller korta. Vi utmärka 
emellertid i det följande bvarken längd eller korthet hos konso- 
nanten, emedan denne alltid är lång efter kort vokal med fortis, 
kort däremot i alla öfriga ställningar. — Det förtjänar anmär- 
kas, att gr ock h aldrig förekomma långa, g ock y aldrig korta, 
ock b, fy j aldrig korta efter en till samma stafvelse hörande 
vokal. 

§ 7. Bland konsonanterna kunna n ock I fungera såsom 
vokaler, d. v. s. vara stafvelsebildande, ock äro då i någon 
mån labialiserade. Vi beteckna i det följande denna vokaliska 
funktion, som särskildt efter homorgana konsonanter är regel, 
med en apostrof (') före n, 2, t. ex. vdfn vattna, stéfn storkna, 
lés'n ledsna, öcHl odla, bés^l betsla, bön'n bonden. Efter icke 
homorgan konsonant är det ofta svårt att afgöra, huruvida 2, 
n äro stafvelsebildande, eller om de före sig hafva en redu- 
cerad vokal (&). I dessa fall utsätta vi alltid a. 



B. Etymologisk öfversikt 
I. Vokaler. 

§ 8. i motsvarar regelbundet rsp. i, då detta är isl. h 
ofta äfven då det är isl. i, e, t. ex. bit bita, smt smida, h skogs- 
backe (isl. hllö), krtm snufva (isl. krim smuts), ijds, ijåns, ditjft 
dike, sit sitta, fin iSnna, tijt tigga, rtg ring, bitgrt hynda (isl. 
bikkja), sinu vred, Tcvinfulh kvinnfolk, brin brinna m. m. 

§ 9. i inträder regelbundet för j, så ofta detta stått eller 
genom bortfall af vokal (se §§ 38 ock 53) skulle komma att 
stå efter en annan konsonant i samma stafvelse. Detta gäller 
såväl då j uppkommit af äldre g (gh), t. ex. vårt varg, sérK 
sorg, kér% korg, får% (taktäckningsspjälor koll., isl. faxg), tdl- 
b0ri talför (jfr isl. birgr), séli sälg, 6«» bälg, héU hälg, tält 



11 STYMOL. ÖPVBB8IKT: YOK. t. 169 

talg, som då det är gammalt j, t. ex. véli wéij, véh välja, 
kvélt kvälja, s^h sölja, &tth skölja, sséh sälja, malt malja, 
snart snärja, smért smörja, tétft tänja, véyt vänja, tétrn tämja, 
sj0j% stödja, stéjt städja, glajz glädja, sméjt smedja o. s. v. 
Äfven i de talrika fall, där rsp. förlorat ett gammalt afled- 
nings-j, har målet troget bevarat detsamma, vokaliseradt till 
t, t. ex. héyt hänga, sléyt slänga, tréyt tränga, spréyt spränga, 
slétp. släcka, stétgrt steka, tétgf^i täcka, drétg^t dränka, krqtp, 
kröka, hm^i bleka, skritp. skrika, rétjft röka, Sféytp, skänka, 
séytji sänka, vétg^i väcka, Utg^ tycka om, éytfi enka, vip 
viga, tiji tigga, Tcrém kräfva, vémxmqg kräsmagad person, 
miU märka, tj'0^ kyrka, séigr^ned*l nedre delen af en särk o. 
8. v., där j:s forna tillvaro bevisas af fsv. li8Bngia, slsBngia o. s. v. 

Undantag från denna regel utgöras endast af låg lägga, 
fléi flytta, sét sätta, séj säga, ttg tiga, b^j böja ock vacklande 
lig (jämte liji) ligga samt möjligen något ytterligare verb; jfr 
härmed fsv. Iseggia, flytia, Bffitia o. s. v. 

Om de fall, då y inträder i stället för detta af j upp- 
komna t, se § 14. 

Ofvannämda vokalisation af j torde vara en inom svenska 
dialekter mindre vanlig företeelse. Vi hafva endast sett den 
uppgifvas såsom förekommande i Närpesmålet i Österbotten, 
som har t. ex. bydi bedja, siti sitta (Frendenthal, Närp. s. 
106), i Rågö- ock Wichterpalmålet i Estland, där man finner 
former såsom biggi bygga, biri börja, liggi ligga o. d. (Frenden- 
thal, RWm. § 30), i Västerbotten, hvarifrån siti sitta, seti sätta 
krevi kräfva m. fl. verb anföras af Widmark (Bidrag till känne- 
domen om Vesterbottens landskapsmål, Upsala 1863, s. 18), samt 
i* Jämtland, där siti sitta, spöri spörja, smöri smörja m. m. enligt 
Jessen s. 34 — ö, 45 förekomma. Bland likartade företeelser inom 
andra språk vilja vi endast påminna om got. kuni för kijmj(a), 
haii för haij(a), o. d. 

§ 10. t motsv. rsp. e i ett ock annat ord såsom di de ^), 
ht hed ock bihg benling, där det står för äldre ei (jfr härom 
Fr. Lj. § 10,2); iken ekorre, där målet behållit det äldre i 
(isl. Iknmi); spisU kappsläde, eg spetssläde, kdn&t kanske, 
mdrtt Margareta. 



^) Det förtjänar aumärkas, att redan VGL. I. har |)ir, \i jämto {)er. 



170 NOREBN, DALBYMÅLBT8 LJUDLÄRA. 12 

Dessatom har målet i motsats mot rsp. bibehållit andel- 
sens -i hos neutrala ja-stammar med lång rotstafvelse, så ofta 
en palatal föregår eller föregått i^ t. ex. ditgri dike, ritgrt rike, 
måH märke, véH virke (om ^ för r^ se § 129) m. fl. 

§ 11. t möts v. rsp. y i shv styf, jfr d. stiy. — Flt öfver- 
lemna, räcka har visserligen i fsv. formen flya, men är ordet, 
såsom Aasen, Ordb. s. 167, förmodar, lånadt från plt. fljjen, så 
kan målets i vara den arsprnngligare vokalen. 

§ 12. t motsv. rsp. ä i t^rtn (smör)kärna (sabst. ock v.), 
där målets form öfverensstämmer med isl. kirna, n. kinna, kima; 
vidare i det obetonade dt det jämte det betonade d(B. 

§ 12V2. t har bortfallit i erh Erik, mätas Mattias. 



§ 13. y motsv. i allmänhet rsp. y, då detta är isl. y, ju, 
jo, ofta äfven då det är isl. y (jfr § 25), t. ex. ny ny, nyt 
nytt, drp drypa, frp frysa, br^jy brygga, tpg-y tycka, dyyy 
dynga. 

§ 14. y inträder i stället för ursprangligt eller genom 
vokalisation af slutande j (se § 9) uppkommet slutande i, så 
ofta föregående stafvelse innehåller y, t. ex. hyjy bygga, bryjy 
brygga, tyyy tynga, dyyy dynga, tijtgry tycka, mytj-y mycket, 
stytgry stycke, hryyyhmr hallon (jfr n. bringebffir). — Vi hafva 
här ett märkvärdigt fall afframåtvärkande om ljud (voka- 
lisk assimilation) i yngre nordiska språk, närmast jämförlig 
med sådana fsv. bildningar som ni{)ir, akar (se Fr. Ij. s. 27, 
not 1), oI)Ol-, sundtir, kombor, brö[)ör, systyr (Rydq. IV, 164). Oip 
andra fall af framåtvärkande omljnd i nordiska språk se min 
Pryksdalsraålets ljudlära §§ 10,3; 42,2; 88,2; 99; 100,i. Jfr 
ock Aasen, Gramm. s. 97 — 8 ock Jessen s. 44—5. 

Dessutom står y för rsp. i uti några enstaka ord såsom 
dyg&r diger, hafvande, kl^v klifva; äfven br^yybmr hallon har 
y för äldre i, såsom syns af n. bringebsor m. fl. former af 
samma ord. 

§ 15. y motsv. rsp. u i glyy glugg. 

§ 16. y raotsv. rsp. ö i hy hö. 



13 KTYMOL. ÖFVEKSIKT: VOK. if € 0, 171 



e. 

§ 17. e motsv. i allmänbet rsp. e i betonad stafvelse, t. 
ex. séja sedan, net nedåt, stém^l stengrund i älf, bre bred. 

§ 18. e motsv. synnerligen ofta rsp. i, då detta är isl. i 
(eller e), t. ex. fesk fisk, slét^t slicka, klet klint, réiftu riktig, 
sélv&r silfver, sléfn sliten, béfn biten, séjfäl dregel (n. sikl), 
tgrépal sätta en pinne i munnen på en killing för att hindra 
honom att dia (n. kipla), ten näfversäck (sv. tina). Jfr för 
öfrigt härom Fr. Ij. § 17. — Om e i kUj klia se Fr. Ij. § 28. 

Ve vi ock ne ni hafva e i öfverrensstämmelse med isL 
Yér, ér. 

§ 19. e motsv. rsp. ä i blek bläck, der där, déna den 
där, knep knäppa med fingrarne (men knep knäppa en knapp; 
detta antyder, att det förra knäppa står för knippa, frekventa- 
tivnm af knipa), gréd grädde, gret grät, et ätit, hév haft, drep 
dräpt, e är. I kne knä ock her här ansluter sig målet i afse- 
ende på vokal till isl. kné, hér. 

§ 20. 6 motsv. rsp. a i téj tagit, sléj slagit, dréj dragit 
ock tvéj tvagit, där målets former öfverensstämma med de isl. 
tekit, degit, dregit, l)vegit — je jag har väl e för a i anledning 
af det föregående j:s assimilerande inflytande. 

§ 21. . e motsv. rsp. & i gret gråtit, hél hållit, beroende 
på analogibildning efter pret. gret grät, hel höll. 

§ 22. 6 motsv. rsp. ö i fel föll, hel höll, öfverensstäm- 
mande med isl. fell, helt 

§ 23. e motsv. rsp. a i fél fallit genom analogibildning 
efter pret. fel föll. 

§ 2372- ^ ^^^ bortfallit i vdnjeh evangelium, lisb&t Eli- 
sabet. 

0. 

§ 24. motsv. i allmänhet rsp. ö, t. ex. stéjt stödja, n^ 
nöd, åms ömsom, tgfér åka, di^ dö, bri» bröd, nji^s nös. 

§ 25. motsv. rsp. y mycket ofta, dä detta är isl. y (ej 
y) eller i, t. ex. båt bytta, gr 0m högfärdig, 0mt idisla (isl. ymta), 
S0n synd, tgi'éit kyrka; dock är denna öfvergång ej så vanlig som 
i fryksdalskan, där den med fä undantag inträdt öfveralt, se 



172 MOREEN, DALBYMÅLETS LJUDLÄRA. 14 

Fr. Ij. § 82. — néstug grannlåtsrum i envåningsbyggning har 
0, ehara motsvarande isl. y (eg. nystuga). 

§ 26. motsy. rsp. n regelbandet i part. pret. af verb, 
som i rsp. hafva samma afljndsserie som 1)ryta, bjuda; således: 
bén bjuden, brifn bruten, % ljugit, s0 sjudit, tét tjutit. 
beror tydligen på analogilbidning efter pret. b^, brgty l^g^ sis 
o. s. v. Jfr för öfrigt Fr. Ij. § 83,i. 

Dessutom har inträdt för u i några enstaka ord, såsom 
sena sunnan, &0m skum, sétän sjutton, rest rusta, d0mt mjöl- 
dam (n. dumt), 3^ glugg på taket i uthus (fsv. Uuri). u har 
här öfyergått till y, hvilket sedan enl. föregående § blifvit 0. 
Jfr Fr. Ij. § 83,2. 

§ 27. motsvarar rsp. i uti S0m simma, s,éf^a skilnad, 
klép klippa, témar timmer, nétän nitton; likaså står för 
äldre i uti tålb0ri talför, én^b0rt duglig att uträtta ärenden 
(n. eerendsbyrg, jfr isl. birgr), ub0rja olycka (jfr n. ubyrg »ubjserge- 
ligo), tg^émsU ett slags gammaldags släde med smal medgång 
(jfr n. kima vagga). Utvecklingen har varit, att i öfvergått 
till y (jfr ofvan § 14 och Fr. Ij. § 99), som sedan enl. § 25 
blifvit 0. Jfr Fr. Ij. § 84. 

§ 28. motsv. rsp. ä i bén&l Bernhard. — utqk otäck 
motsv. direkt det isl. titoekr ock har således gammalt ö. 

§ 29. motsv. rsp. e uti stéj0s, stenbitare (jfr sv. gers), 
mésm&r mesost (eg. mes-smör). 

§ 30. motsv. rsp. slutna o i bl0m blom, blém blomma 
(subst. ock v.). 

u. 

§ 31. u motsv. regelbundet rsp. u, då detta är isl. ä 
(1. ö), ock dessutom ej sällan, då det är isl. u (1. 0), t. ex. 
jug ljuga, bju bjuda, tg'ut tjuta, tr^go skarbågar (isl. |>rugur), 
IfiXnu kunnig, stug stuga, gul guU, töJju tokig, réTftu riktig m. 
fl. adj. på -u för gammalt -ugh, dum dum, gub gubbe, h^vu 
hufvud. Jfr § 80. 

§ 32. u motsv. rsp. slutna o i prefixet u- (privativum), t. 
ex. utg-ynt okynnig, unau trånsjuk (eg. onådig), i^vetu otidig, 
ijiqk otäck, ikrest oregerlig sälle. — Dessutom i hälsningarna 
gudé god dag, gudfta god afton m. fl. samt i bu bod, där 
målets form öfverensstämmer med isl. MÖ. 



15 ETYMOL. ÖFVBR8IKT: YOK. U €i. 173 

§ 33. u har bortfallit nddljndande uti tt uti, ta ataf, tur 
atnr, pt (upp)], pa (np)på (som äfven i rsp. mistat u), pun 
(opp)nDder; samt midljndande mellan a ock g 1. k, t. ex. 
åg%Ast August, agiXstt angusti, aks4n anktion. Jfr Fr. Ij. § 96, b. 



&. 

§ 34. 6 motSY. regelbundet den redncerade Yokal, som i 
rsp. tecknas med e, då detta ej står slntljndande (hYarom se 
§38, i) t. ex. ik&r åker, digi,r hafYande, téTfkn tecken, hével 
hyfYel, tåg&li tagel, (iiän åkern, spéjeln spegeln, tég&k tegel. 

§ 35. a motsY. rsp. öppna a i ändelsema -as, -ats, -an(le(s) 
ock -ast, t. ex. Mpas hoppas, håpas hoppats, stive^ täfla (eg. 
styfYas), ékanas åkande, grövast grofYast, lågast lägst, nérmast 
närmast, senast senast. — Dessutom i något enstaka ord, så- 
som gåmal gammal. 

§ 36. & inträder för öfrigt i stället för hYilken som hälst 
Yokal, som undergår reduktion, t. ex. déktar doktor, Ur&t lärft 
(fsY. Iffirift), él&n ärlig, mésmiir mesost (eg. mes-smör), hröJc&t 
krokig (fsY. krokutter), stéled stoUig. 

§ 37. 6 utan motSYarighet i rsp. förekommer, så ofta 
genom bortfall af en slutljudande Yokal ett ord skulle komma 
att sluta på 1, n eller r, föregångna af icke homorgan konso- 
nant, hYarYid ett a inskjutes mellan de båda konsonanterna, 
t. ex. épal äple, dfin&r dundra, håvar hafre, anar andra, 
sémal somliga (jfr Fr. Ij. § 79). — Var den före 1, n gående 
konsonanten homorgan, blir i stället 1, n stafYclsebildande (se 
§ 7), t. ex. réMn räkna, väfn Yattna, lés'n lossna, nééPl under- 
del, bé^l betsla. 

§ 38. a har bortfallit : 

1. slutljudande i alla de fall, där rsp. har reducerad slu- 
tande Yokal (tecknad e), t. ex. Jcnp knyte, hår hare, dalan 
dalarne, fé&9(r) fiskare, nérmo närmare, gr6v9 grofYare, kål 
kallade, fåd följde, félt fälde, ut ute, in inne; så ock då a 
genom bortfall af ett eller flere ljud kommit att blifYa slut- 
ljudande, t. ex. tak taket, knp knytet, bet bitit, Ut litet, kål 
kallade. — Likaså är det Yäl närmast ett af a uppkommet a, 
som bortfallit i de nedan § 53 angifna fall. — Jfr härmed 
Pr. Ij. § 80, 1—6. 



/ 



174 NOKEEN, DALBYKÅLBTS LJUDLÄRA. 16 

Undantag härifrån utgöras af de fall, då rsp. slutande e 
är äldre i, föregånget af en palatal, enär palatalen i dessa fall 
åt målet skyddat det gamla i (som sedan stundom utbytts mot 
y enl. § 14, t. ex. m^tgry mycket, stytgry stycke), t ex. ditgrt 
dike, måu märke, véU virke, ritj^ rike. 

2. midljudande mellan 1, n ock en föregående homorgan 
konsonant eller r, t. ex. äan dalen, MVn kullen, spéjdn spe- 
geln, bön^n bonden, pMn pinnen, bun buren (subst.), bnn 
buren (part.), bun'n bunden, béfn biten (part.), lifn liten, lés^n 
ledsen, öcFl odla, néd'1 underdel; så ock då a genom bortfall 
af mellanliggande ljud skulle sammanstöta med en föregående 
vokal, t. ex. vrtr vrider, gmr gnider, bhr blifver, bjur bjuder, 
jtr gifver, is ides. — Jfr Fr. Ij. § 80, 7 — 10. — Dessutom 
bar a ofta tillsammans med ett slutljudande r bortfallit (jfr § 
127), t. ex. 0v öfver, cet efter, at åter, hal häller, tsén isän- 
der, pun under m. m. 



§ SSVj. « motsv. regelbundet rsp. ö före r, t. ex. smxr 
smör, fser för, dxr dörr, snér snöre, bjsen björn, t$r töras, 
stér9 större, féro förre. Rsp. ö är här tvifvelsutan den äldre 
vokalen, ock inträdandet af det betydligt »öppnare» se beror 
på r:s benägenhet att före sig hafva öppna vokaler, hvarom 
jfr Fr. Ij. § 64. — Undantag härifrån äro sällsynta, t. ex. tgrir 
åka, smért smörja. 

Vidare motsv. ss rsp. ö i pluralerna fétrd fötter, rsktrS 
rötter, bxtrs böter, béjfrs böcker, bénr9 bönder, tgrénvQ kor, 
Ménrä klor, brér9 bröder; men nétro nötter har 0, emedan 
det är lånord från rsp. 

Åndtligen står a? för ö i några enstaka ord, såsom mét 
möta, stép stöpa, sset söt, rsev röf, tréj långrock, bérfset bar- 
fota (fsv. barfötter; jfr ofvan fétrd fötter), Uep sluttning, utför 
hvilken timmer nedsläppes (isl. laup). 

§ 39. a? motsv. regelbundet rsp. ä före 1, då detta senare 
enligt målets lagar öfvergått till \ t. ex. sbIv älf, téh tälja, 
sél^ sälg, séh sälja, véh välja, béit bälg, xlt älg, héU helg, 
héh Helga, vélv hvälfva, stel stjäla, thél ihjäl, sånmsel sand- 



17 fiTYMOL. OPVERSItT.* VOK. Ä CÖ. 176 

brant (isl. melr), tsm tilja (n. telna), vsel väl, haei hälft. Äfven 
i vselp hvalp står ae för ä, såsom synes af fsv. hyffilper, isl. hyelpr. 

ä är här den äldre vokalen, oek inträdandet af a? beror på 
det följande I, som i många landsmål ombildar ett omedelbart 
föregående ä till ett mer eller mindre öppet ö-ljad eller till 
oek med ^-Ijad. Så hafva t. ex. i ångerml. orden yäl, Uyäl 
formerna v5?, hö? (Blomberg, s. 5); älg, belg heta åtj, M?j o. 
8. Y. Om samma företeelse må för öfrigt jämföras Frenden- 
thal, Nyl. s. 33 ock RWm s. 164, Delsbom. s. 7, Fr. Ij. § 65,i. 

§ 40. SS motsv. rsp. öppna o i éplaet öfre delen af en särk 
(eg. npp-lott)« I stéfn storkna har väl utvecklingen varit : storfn 
(för sterktX Be § 159) > st0rt'n (jfr d. starkne) 1. bXsstVr (enl. 
§ 38V2) > stsefn. spaeJ, svans på får, get 1. svin (isl. sporör) står 
väl närmast för sptsl (enl. § 39), såsom ordet heter i norskan 
(Aasen, Ordb. s. 741) ock i åtskilliga sv. dialL (jfr det fryks- 
dalska brétspal öfversittare). 

§ 41. se motsv. rsp. slutna o i snser snor (n. sn£T, Aasen, 
Ordb. 8. 722), närmast för sner (så i fryksdalskan, se Fr. Ij. § 66,2). 

§ 42. a? motsv. rsp. e i stsel stel, som dock väl genomlupit 
utvecklingen stirör (så i isl.) > styrd (så i norskan) > störd, 
sti^l (så i norskan) > stsel (enl. § 38 V2)} under det att rsp. stel 
utvecklats genom stirÖr > sterd (så i sv. diall., Rietz s. 679) 
> stel (så t. ex. i fryksdalskan) > stel (med I för ?, såsom i 
hin hale, fj vale, vulen, sval, m. fl. ord). — I svep mjöllager 
omkring kvarnstenen står a? däremot värkligen för äldre e, ei 
(isl. sveipr veck), så framt ej ordet är lånadt från den norska 
formen sv^yp (Aasen, Ordb. s. 778). 

% 43. se motsv. rsp. u i stsen stund. Jfr. Fr. Ij. § 83,2. 



(B. 

§ 44. cs motsv. regelbundet rsp. ä, utom före 1 (?) enl. § 
39 ock r enl. § 67; t. ex. cej (knifs)ägg, eet efter, hénri hän- 
der, té^rd tänger, véT^s växa, sébj säga, hléijt blänga, ég äga. 

% 4S>. €B motsv. rsp. i i nå^ra enstaka ord. I fceTj fick, 
sprét spritta, slép slippa är väl målets (b (isl. e) den äldre 
vokalen; däremot är den i débp dimpa, tj^él kidla, spréblj 
spricka, ténal notrep (isl. [»inull), télf tacka, fårhona (n. tikka), 

89. landtm. N. B, /. 12 



176 NORBEK, dalbtmXlets UUDLARA. 18 

m<Bj mig; d(Bj dig, S(bj sig utvecklad ar det Sldre i genom 
mellanstadiet e. 

§ 46. ^ motsv. rsp. e i tél^&n tecken. 

§ 47. (B motsv. rsp. ö i mjélhet mjölkbytta, som förut- 
sätter ett mj^elk mjölk, som dock ej finnes i målet (men väl 
i norskan; jfr gotlandslagens mielk), där ordet både i andra 
sammansättningar ock såsom enkelt heter mjelk. 



a. 

§ 48. a motsv. i allmänhet rsp. öppna a i betonad staf- 
velse, dock icke före r (se § 68), t. ex. fan fann, skalv skalf, 
stak stack, språk sprack, stalp stjälpte, gnal gnälde, dap damp, 
al trött, kat katt, last last, kast kasta, fast fast, hast hast, frak 
jacka; slutljudande motsv. a rsp. a knappast annat än i fem. 
nom. propria, t. ex. kdjsa Kajsa, lena Lena, bélå Bolla, stina 
Stina (jfr § 53). 

§ 49. a motsv. rsp. slutna a i många ord utan någon be- 
stämd regel, t. ex. glas glas, hla blad, an aln, ban barn, dräp 
dräp, kvan kvarn, gat gat, iddes, grddstek termometer (eg. 
grad-stock), träs trasa, fålen farlig, svan svalna, ra vceg raka 
vägen (isl. hraör), skåpels manslem (eg. skapelse), huvlqg betsel 
(eg. hufvadlag), tal tal, tdnJfut fyrsprång (n. tan språng), svdh 
svale, vdran i godt stånd (eg. varig), hår hare, står stare, svar 
svar, drag drag, slag slag, sta stad, mdrair9 malört, j^g jaga m. fl. 

§ 50. a motsv. rsp. ä före rd (d. v. s. (^, i målet 1) ock rt (d. 
v. s. t} i målet ^), dock icke när ^ ock I uppkommit af r -h böj- 
nings-d 1. -t eller är på annat sätt i yngre tid bildadt; således 
val värd, iyal Ingegärd, jål gärde, jåt hjärta, dtW ärt, men 
däremot snM snärjde, ht lärt, méit märke o. d. Jfr Fr. Ij. 
§ 34. 

Dessutom i några enstaka ord, såsom nés näsa, nåt näsla 
(af nät-la), nåv näfve, trätan tretton. 

§ 51. a motsv. rsp. öppna o i räkneorden 13 — 19, t. ex. 
trätan tretton, sétån sjutton, nåtån nitton, där målet bibehållit 
det fsv. a, ehuru förkortadt. — Däremot hafva namn på -son» 
som i det öfriga Värmland liksom i många andra landskap 
ändas på -sa, här behållit den äldre formen -on, t. ex. (is,en 
Olsson, lis,en Larsson, ånesen Andersson, nilson Nilsson. 



19 ETTMOL. ÖFVERSIKT: VOK. a Ä «. 177 

§ 52. a motsv. ä i hål hålla, väl våld, väl vålla, fal fåll, 
cUär ålder, a^ åt, da då. Målet har här öfveralt den äldre 
vokalen; jfr fsv. halda, vald, valda, falder, ålder, at, f)a. 

§ 53. a har bortfallit öfveralt där det i rsp. står slat< 
ljudande, utom i nom. propr. på -a, t. ex. kål kalla (inf.), kal 
kalla (imp.), båt bytta, måg många, åt åtta, men bélå Bolla, 
kdjsa Kajsa, lena Lena. 

Dessutom har a bortfallit, sedan det i pret. ock sup. kommit 
att blifva slutljudande genom bortfall af -de ock -t; således 
kål kallade, kål kallat. — Jfr för öfrigt Fr. Ij. § 39. 

Midljudande har a bortfallit endast i några enstaka ord: 
kdtrtna Katarina, Usb&t Elisabet, mänt Margareta. 



a. 

§ 54. a motsv. i allmänhet rsp. slutna a, t. ex. tak tak, 
far fader, dal dal, la lade, ga gaf, va var. 

§ 56. a motsv. rsp. öppna a fbre ng, nk, gn (d. v. s. g- 
Ijud), gdy ktj ks, mp (jfr Fr. Ij. § 41) ock före nd, t. ex. spra^ 
sprang, hagk hank, va^ vagn, lagd lagd, läkt lagt, aks ax, 
låmp lampa, ban band, strån strand, ran rand, han hand, 
san sand, ån&r and, ån&s, Anders, åntå lille Anders, hån'1 
handla (men fan fann, tan tand, fsv. tan o. s. v.); dessutom 
i åtskilliga ord utan någon bestämd regel, t. ex. skam skam, 
gåmal gammal m. fl. 

§ 56. a motsv. regelbundet rsp. ä före g-ljud, t. ex. la^ 
lång, traf^ trång, ga^ gång, ska^k skånk. Målet har här bibe- 
hållit den äldre vokalen i fsv. langer, J)ranger o. s. v. — Äfven 
i några andra enstaka ord har målet behållit det gamla a, då 
rsp. af en eller annan anledning låtit det öfvergå till ä: hal 
hård, gal gård, mal mård, vån besvär, våt vårta. Jfr fsv. 
harper, garper, marl)er, vandi, isl. vårta. 



§ 57. a motsv. i allmänhet rsp. å, t. ex. ga gå, at åter, 
åk åka, ar åder, bla blå, dsttvar åskväder, mak maka, vral 
vråla, skr^l skrål. 

§ 58. a motsv. rsp. slutna o i té&då torsdag. 



178 KoRESN, dalbymAlets UUDLÄRA. 20 

§ 59. a motsv. rsp. öppna o i ka^ kort, hav (kanga)hof, 
vilkar vilkor. — kiv litet ram bredvid hvardagsmmmet motsv. 
fryksd. kévy isl. kofl. 

§ 60. a motsv. rsp. öppna a i a att (f<l5re inf.) ock haka 
Håkan, i hvilket senare ord målet har det ur äldre ä regelbandet 
atvecklade Ijadet (jfr isl. Hakon, fsv. Hakon). 

§ 61. a motsv. rsp. ö i drag drog, timmerkälke (jfr n. drog). 

§ 62. a motsv. rsp. slatna b, i a, te^ af, ataf. Jfr Fr. Ij. 
S 44. 



o. 

§ 63. o motsv. i allmänhet rsp. slatna o, t. ex. go god, 
bo bo, åks oxe, 6&då onsdag, mötdl motbjadande. 

§ 64. o motsv. rsp. n före g-ljad ock före mp, t ex. off 
ang, tog tång, lögk länka, lögn lagn, klomp klamp, pomp 
pamp. Jfr Fr. Ij. § 54. — Dessatom i gémo 1. gåma mormor 
1. farmor (eg. gudmoder), om kakelagn (fsv. omn). 

§ 65. o motsv. rsp. ä i några fall, där o visar sig bero 
på n-omljnd af det långa a, som ligger till grand för rsp. 
å: spön spån (isl. spénn ock sp&m), von vån (isl. vén ock vän)» 
ot åt (isl. pret. pl. ötu ock &tu; gt beror således på analogi- 
bildning efter pret. öta, på samma sätt som isl. pret sing. 
at tvifvelsatan är analogibildning efter &ta), dröp (jämte dräp) 
dräp (isl. pret. pl. dröpa ock dr&pu; efter förra formen är drgp 
analogibildning, liksom gt efter öta). log låg ock sog såg 
kanna på samma sätt förklaras ar de omljadda pluralerna lögu, 
ségu, men äro kanske snarare analogibildningar efter tog tog, 
slog slog, stog stod; kanske hafva båda orsakerna samvärkat. 
Att tillämpa denna senare förklaring på ot ock dröp låter sig 
däremot svårligen göra. — fårvgna förvånad ock von S9 vänja 
sig bero väl på någon sammanblandning med det ofvannämda 
von vån. 

Andra exempel på u-omljad af ä i svenskan anföras af 
BuGGE i hans tolkning af runskriften på Rökstenen s. 18, 
noten. 

Dessatom står o för o i hok bock, flogk flock. 

§ 66. o motsv. äldre au (rsp. ö) i fr^grqn gran med yus 
ock lös ved (n. fraodgran af isl. fhiud). 



21 ETYMOL. ÖFTBR8IKT: VOK. 9. 179 

9. 

§ 67. 9 motsv. regelbundet rsp. ä före r, m (d. v. s. ij; i 
målet t»; se § 115), rl (d. v. s. 2; i m&let 1) ock rs (d. v. s. s,), 
t. ex. Mr bära, ^nan snärja, Sdrh särk, ^var tvär, &dr skära, 
arm ärm, Aar&ar visthusbod (sv. Mrbärge), jér göra (fsv. gfflra), 
jirp järpe, maU märka, lårat lärft, &9r klippa (sv. skär), vér 
vara (fsv. vsara), vira värre, narmd närmare, hår herre, &;9rÄ; 
björk (jfr fsv. BiflBik-o), bé&i'rvQn bolstervar (eg. -värn), kvérka 
kvarkan (jfr isl. kverkr; rsp. har väl fått a i stället för ä i an- 
ledning af det följande r, liksom i vara, varda, kvar, kvarn, hvar 
o. d.), J9n järn, jSn gärna, s4n stjärna, é^^n ärlig, V9S, vers; 
äfven p9rJc ställe, pnnkt ock pét takspån torde hafva 9 för ä. 
Undantag äro sällsynta, såsom svér svära, fért färg, bert 
bärg, b(er bär, én ärende, jp<?r Pär, héra härad. — Orsaken 
till a:s öfvergång till a är tydligen att söka i det följande r, 
för hvars bildning tungspetsen måste närma sig främre delen 
af gommen, hvarigenom den vid bildningen af ä mot gommen 
böjda midten af tungan måste sänka sig; den förut befintliga 
höjningen på tungans midt kan då antingen utbytas mot en 
höjning längre tillbaka, hvarigenom uppkommer a (ett mycket 
öppet ä; så i många sv. landsmål), eller, då höjningen förlägges 
än längre tillbaka, a (så t. ex. i fryksdalskan, se Fr. Ij. § 34), 
eller ock kan den alldeles utan ersättning försvinna, hvari- 
genom just 9 uppkommer. Att detta äger rum före ursprung- 
ligt m (nu n), rl (nu 1) ock rs (nu ä), men ej före ursprung- 
ligt rd (nu ?) ock rt (nu t) — se § 50 — synes oss antyda, 
att r i de senare fallen förr upphörde att vara ett själfständigt 
ljud än i de förra fallen. 

Dessutom står a för ä i några enstaka ord, såsom qt äta, 
drip dräpa, fym fem, slå släde, a interj. äh, åh, samt i ma mig, 
da dig, S9 sig, jämte meej, dtej, S(ej, 

§ 68. a motsv. rsp. öppna a regelbundet före r, t. ex. skarp 
skarp, V9rm varm, barm barm, ark ark, stark stark, karm karm, 
svérv svarfva, bark bark, varp varp, arv arf, slarv slarf, håmar 
hammare, kärnar kammare, fés,ara fiskare (pl.); undantag häri- 
från äro sällsynta, t. ex. mark mark. 

Afven om r i yngre tid försvunnit (så särskildt i ändelser), 
kvarstår a, t. ex. vafi varmt, dé^a dalar, dera dörrar, fés,a 



180 NOKEBN, DALBYmAlETS LJUDLÄRA. 22 

fiskare^ snék9 snickare, > sÄ^^jd skojare, bago bagare, grovs gröfre, 
ndrm9 närmare, spels spelar, kdb kallar. 

Anledningen till a:s offergång till 9 är ungefär densamma 
som till den i förra § omnämda öfverg&ngen från ä till a. 
Tangan, som vid bildandet af a är tillbakadragen ock höjd 
baktill, måste för bildningen af r skjutas framåt ock höja spetsen, 
hvarigenom den bakre delen sänkes ock 9 uppkommer. Jfr 
härmed den i svenska landsmål långt ifrån sällsynta öfver- 
gången från a till ä fDre eller efter r, t. ex. gran gran, traau 
trana, träsu trasa, kär karl m. m., där ä kanske mångenstädes 
får beteckna just 9. 

§ 68V2- ^ motsv. rsp. slutna a i några fall före r, t. ex. 
Jc9r karl, g^n garn, (men kvgn kvarn, han barn). Jfr Fr. Ij. § 33. 

§ 69. 9 har i målet inträdt regelbundet i stället för o ock 
reduceradt e, då dessa i rsp. förekomma framför r i en obe- 
tonad slutstafvelse. Detta är företrädesvis fallet i pres. på 
-er af svaga verb (starka verb sakna i målet vanligen all än- 
delse), t. ex. b0j9 böjer (om bortfall af det slutande r i målet 
se § 127), tjrép^ köper, brén9 bränner, styr9 styr(er); samt pl. på 
-or, -er af subst., t. ex. stég9 stugor, &é&9 syrsor, vén9 vänner, 
knyt9 knyten (målets grundform *knyter), féträ fötter (målets 
form ur en grundform 'fötr-er). I alla dessa fall står 9 närmast 
för -ar ock detta genom analogibildning för -or, -er. 

§ 70. 9 motsv. rsp. e i sél sele. 



e. 

§ 71. e motsv. rsp. öppna o i många fall, utan att man 
kan finna den regel, enligt hvilken målet låtit rsp. öppna o 
företrädas än af ^, än af «, hvilket senare också är ganska 
vanligt (se § 80): héhn holme, sem som, sémal somliga, kep 
kopp, ger innehållet i tarmarne, kerv korf, sket skott, dréprcen 
takränna, bret sandbrott, kénstru konstig, skéj9 skojare, lOtiog 
konung, left loft, stöte^u anspråksfull (eg. stor-torftig), séri sorg, 
kéri korg, sper spår, men mån, tél tåla, ken kona, tre tråda, 
leg låge, lev lof, sev sofva, sel såla, sen son, héno^ honung, 
fél fåle, beg båge, pes påse, brét bråte, hög, strek stråke, 
pet påta, két kåta, nen någon, råg råge, kne knåda, sker skåra, 
vél vårda, skev skof, mél morla, sle slå m. fl. I rätt många 



23 STYMOL. ÖFVBK8IKT: VOK. O. 181 

af dessa ord har väl dock rsp. (såsom i skriften) å, ej öppet o; 
jfr Fr. Ij. § 62. 

§ 72. e motsv. rsp. ock fsv. ö i net nötkreatnr, léla 
lördag, tret sömnig (sv. tirött), fiét9 (pl.) sar grädde (isl. flautir), 
rét rårna (isl. ranta), mjelk mjölk, hen hörn, élmerk chaniasne- 
rion angnstifolinm (n. ellmarkje). Här är väl öfveralt e det 
yngre ljudet. Då vi i alla exemplen utom det ft)r8ta finna 
ett r eller 1 (1) i es omedelbara grannskap, ligger det nära till 
hands att antaga, att öfvergången o> e vållats af det angrän- 
sande r, I, hälst en dylik öfvergång är i sv. diall. rätt vanlig 
(jfr Fr. Ij. § 64) ock förklaras däraf, att uttalandet af r ock {, 
som fordra höjd ock något tillbakadragen tungspets, nödgar 
det vid uttalandet af ö framtill upphöjda midtelpartiet af tungan 
att sänka sig. Förlägges då höjningen till bakre delen af 
tungan, uppstår å (så t. ex. i Angerm. mjäJk mjölk, få^^e 
följa o. d., Blomberg s. 6); försvinner den utan ersättning, upp- 
står e såsom här, i fryksdalskan ock äfven annorstädes. 

§ 73. motsv. rsp. n i mel mull, ep upp, elv ulf. Redan 
i fsv. vacklade många ord mellan u ock o; men under det att 
rsp. än behållit den ena, än den andra vokalen, har målet 
nästan alltid låtit u (målets n) segra (jfr § 80). 

§ 74. e motsv. rsp. ä i sslv skälfva, s^lv själf, stélp 
stjälpa, stelk stjälk, jélp hjälpa. Här har I vållat öfvergången 
från ä till e af samma skäl ock på samma sätt, som det vållar 
5:8 öfvergång till e (se § 72). Samma öfvergång förekonimer 
t. ex. i fryksdalskan (Fr. Ij. § 65), i norskan (Aasen, Gramm. 
8. 103) m. fl. diall.; öfvergången till å (jfr § 72) finnes i Ångerml. 
(se Blomberg s. 6). — I ner när motsv. e d. ä, fsv. a Qtr Fr. 
Ij. § 46). 

§ 75. e motsv. rsp. å i frég fråga, stek stock, kUk klocka, 
nek nock, dén dåna, dundra, där e, utom i dén (isl. duna), är 
yngre än a ock därur utveckladt. — Jfr för öfrigt många af 
de i § 71 anförda orden. 

§ 76. e motsv. rsp. slutna o i erm orm, ken korn, hen 
horn, ten torn, ten spänntorn, där målet bevarat den äldre 
vokalen (jfr isl. onnr, kom, horn). 

§ 77. e motsv. rsp. va i sep svamp, her hvar, her hvarje, 
hélaslgg hvardagslag, hent 1. het hvad. Detta sist nämda ord 
har genomgått en lång utveckling, i det att iörst till hvad lagts 



182 NOREEN, DALBYMÅLETS LJUDLÄRA. 24 

det förstärkande snffixet -na (se härom Fr. Ij. § 153)^ hyarpå 
^hvadna genom kontraktion ock assimilation blef hona (så i 
fryksdalskan), hvilket i analogi ' med neutrala former på -t 
knnde & formen henat (så äfven i fryksdalskan, se Fr. Ij. § 
136); detta sammandrogs i Dalbymålet till hent eller, med bort- 
fall af n, het. — I sydligare socknar af Ålfdalen finnas äf?en 
hes huru (eg. hvarledes > höles > höls > hes, jfr Fr. Ij. § 25, b) 
ock het präktig, duktig (isl. hyatr). 

§ 78. e motsv. rsp. vi i ekan hvilken, som närmast utgår 
från fsv. holkin. På samma sätt står målets tekan dylik, sådan 
för fsv. tholkin af äldre *J)Yiliker. 

§ 79. e har bortfallit i ändeisen -onde (målets 'n) uti räk- 
neord, t. ex. ni'n nionde, ttn tionde, séksfn sextonde, dfn 
åttonde. 



n. 



§ 80. w motsv. i allmänhet rsp. u, då detta är isl. u, o 
(jfr § 31 ock 73), t. ex. luft lukt, burk burk, sprun sprund, 
dug duga, pus puts, pur narra, purra, fur torr fura, tnn&r 
svart björkkåda (sv. tunder), skrémal skymmande (jfr isl. skrmna), 
génmär gudmor, gusfår gudfar, néval fubbla (n. knuvla), but 
ett slags bytta (n. butt), dubal dubbel, rump rumpa, tup tupp. 
Särskildt äro att märka part. pret. af starka verb med samma 
afljud som flnna-fann-fuimit 1. bära-bar-burit, t. ex. su^ sjungit, 
suk sjunkit, bun*n bunden, drukan drucken, tvugan tvungen, 
bur burit, står, stulen, svår svurit, vuii blifvit (eg. *Turdit af 
varda), vur, vulen. Part. fur farit, vår varit, gu gifvit bero 
på analogibildning efter denna afljudsklass. 

§ 81. u motsvarar ej sällan, men utan bestämd regel, 
rsp. öppna o, fornspråkets o, u, t. ex. gulv golf, kurk kork, tufs 
tofs, US oss, du&k modig (sv. dolsk), hupas hoppas, suv sof 
(pret.), suv sofvit, svulk vidja (jfr isl. svoli), fu^gral folkkär 
(om djur; eg. folkjall), fulk folk, kul kol, tug tåg, hug håg, 
hul hål, trug tråg, rug råg, su sod, tg^ug tjog, suv&l sofvel, 
mun moln, prum pråm m. fl., af hvilka dock många i rsp. 
torde hafva rent å ock ej öppet o (jfr § 71). 

§ 82. u motsv. rsp. å i bul brunstig (om svin; sv. b&ld), 
hulk hålk, duktar doktor. — Jfr föregående §. 



25 ETYMOL. ÖFVERSIKT: VOK. U; BXSPIU. AKSENT. 183 

§ 83. n motsv. rsp. ö i fuh följa^ duh dölja, &uh skölja, 
där u väl inkommit genom analogi efter pret. fud (fsv. falgli|)i), 
dud (SY. dolde), &nd. Dessutom bar målet u för ö i run rönn. 

§ 84. « motsv. rsp. slutna o i trn tro, kuskalv kviga, där 
målet ansluter sig till isl. tr6a, n. ku (isl. k<r, d. v. s. *kti-r). 

§ 85. a är af oviss härkomst i många ord, såsom skurk 
rumex acetosa, Mlkrak spillkråka, fu% afbarkadt ställe på 
trädstammen, som äter börjar täckas af bark, my&ntar liten 
myr, mpgrnl stor myr (n. myrkjel 1. -kil), suk insjunket ställe 
på en yta. 



Ezspiratorlsk aksent. 

§ 86. I användningen af de enkla aksenterna (se § 2) 
öfverensstämmer målet i allmänhet med rsp., om hvars aksen- 
tuering jfr A. Kock, Språkhistoriska undersökningar om svensk 
akcent (Lund 1878). I åtskilliga fall skiljer sig dock målet 
från rsp. i afseende på platsen för fortis, bland hvilka fall vi 
här anföra några af de vanligare. 

1. Fortis är flyttad närmare ordets början uti: kdstrul 
kastrull, mätas Mattias, fdsfn fastän, jåman ja män, néman 
nej män, pufl butelj, mdrja Maria, Idsarcet lasarett, kdtrtna Ka- 
tarina, mänt Margareta, vdnjeh evangelium, nidrljuri arsenik, 
merkurium, fksiko försko, jöhana Johanna, mikntas mustasch. 

2. Fortis är flyttad närmare ordets slut uti: fsermyndar 
förmyndare, pds,élja persilja (men brésl bresilja). 

§ 87. Sammansatt aksent användes i målet, då genom 
bortfall af ett eller flere ljud (jfr t. ex. § 38 ock § 53) ett två- 
stafvigt ord, som hade aksentföljden fortis-levis, blir enstafvigt, 
t. ex. 9t äta, bit bita, jug ljuga, nav näfve, j^r^ järpe, leg låge, 
jd^ hjärta; dock märkvärdigt nog S0m simma i stället för *s0m, 
såsom man skulle vänta sig. Däremot inträder ej sammansatt 
aksent i ord, som haft aksentföljden fortis-lenis, t. ex. tak 
taket, k^n kornet, ban barnet; liksom ej häller i ursprungligen 
trestafviga ord, hurudan än aksentföljden varit, t. ex. betyg 
betyget, betdl betala. 



184 NOKEEN, DALBYMÅLETS UUDLARA. 26 

Partiklarne jq ja ock n<B nej kunna stundom, ehuru ur- 
sprungligen enstafviga, erhålla sammansatt aksent, hvarigenom 
de erhålla en kraftigare betydelse; således jå, né. — Däremot 
beror aksenten i lås, Lars, fån fan på gammal kontraktion af 
Laurens ock fanden, ehuru här äfven rsp. har de förkortade 
formerna, af hvilka £eui äfven där icke sällan kan få samman- 
satt aksent. 



Musikalisk aksent. 

§ 88. En stafvelse med fortis (se §§ 2 ock 86) har hög 
grav is (se § 3), så snart ingen föregående stafvelse finnes i 
ordet, t. ex. hcest häst, héstd hästar, hésfh hästen, hémand 
hemman (pl.). Går däremot någon annan stafvelse förut, för- 
bindes fortis med akut, ock alla föregående stafvelser erhålla 
hög g ra vis, t. ex. hetyg betyg, hetähg betalning, magasin maga- 
sin. — Hvad åter de stafvelser beträflfar, som följa på en stafvelse 
med fortis, så kunna de ligga både högre ock lägre än denna, 
ock vi få sålunda tvänne tonfall i målet: det stigande ton- 
fallet, då på den med fortis försedda stafvelsens höga gravis 
följer akut eller, om de efterföljande stafvelserna äro tvänne, 
två akuter; ock det fallande, då pä hög gravis följer gravis 
eller, om två stafvelser följa, först hög gravis, sedan gravis. 

1. Det stigande tonfallet är det ojämförligt vanligaste ock 
tillkommer i regeln ord, som i rsp. hafva i exspiratoriskt afseende 
aksentföljden fortis-levis, i musikaliskt afseende s. k. grav be- 
toning. T. ex. hést9 hästar, sinu vred, snudt behändig, mötäl 
motbjudande, mytjfan mycken, néma nära, néa nedan, ålfan&s 
åkande, Idkana lakanen, héman9 hemman (pl.), frémanas främ- 
mande (adj.), frétnnfn de främmande (subst. sing. koll.), Jcdst- 
ruld kastruller o. s. v. 

2. Det fallande tonfallet är mindre vanligt ock tillkommer 
i allmänhet de ord, som i rsp. hafva i exspiratoriskt afseende 
aksentföljden fortis-lenis ock i musikaliskt afseende s. k. akut 
betoning. Sålunda träffas detta tonfall hos: 

a. Ord, som i fornspråket ändades ock delvis ännu ändas på 
stafvelsebildande 1, n, r, t. ex. hés'V- betsel, våfh vatten, séljikn 
socken, digkr hafvande, tåmar timmer, sélva,r silfver. Särskildt 
äro här att märka pluralerna af ord, som i fornspråket voro 



27 ETYHOL. ÖFVEaSlKT: MUSIK. AK8ENT. 185 

enstafviga konsonaniBtammar, bvilka bibehållit samma tonfall 
som nyssnämda ord, ehnrn deras former numera bero på ny- 
bildningar på -ar, t. ex. jétrS getter (utgår från en form *gettrar), 
réträ rötter, fétra fötter. Däremot bafva alla svaga verb nu- 
mera i presens stigande tonfall, i det analogibildning efter 
svaga A-konjugationen här genomförts, under det att i rsp. oek 
många dialekter en analogibildning i motsatt riktning gjort sig 
gällande, i det svaga verb med lång rotstafvelse antagit s. k. 
akut betoning i likhet med de starka ock dem med kort rot- 
stafvelse. Således bar man här snårj9 snärjer, krévjd kräfver, 
témjd tämjer, lika väl som félcd fäUer, tg^ép^ köper, bép böjer. 

b. Ord, som blifvit tvåstafviga genom tilläggandet af sufiFigerade 
artikeln, t. ex. hésfh hästen, böJfiin bocken. 

c. I senare tider i målet upptagna utländska ord, t. ex. 
stéväl stöfvel, simp&l simpel, Idsarcet lasarett. 

d. Komparativer, som i fornspråket ändas på -ri, icke på -ari, 
hafva i rsp. vanligen s. k. akut betoning. I målet är det endast un- 
dantagsvis fallet, att de hafva det mot denna »akuta» betoning 
svarande tonfallet (det fallande), t. ex. élrd äldre, yf^r9 yngre, 
tygro tyngre, men däremot t. ex. féra förre, stérs större, nirma 
närmre, frémrB främre, gåmld äldre, sén9 senare, sémrd sämre, 
trå^B trängre o. s. v.; b vilket förklaras däraf, att dessa kom- 
parativer numera bero på en analogibildning efter dem på -are. 
fétdy stér9 o. 8. v.; stå sålunda enligt målets ljudlagar i stället 
för *f5rrare, *8t5rrare o. s. v. 

e. Dessutom i många ord utan någon bestämd regel, t. ex. 
éjfelän lilla Äskil, Tfé&iie Kerstin, Mka Håkan, frtikest frukost, 
iytber Ingeborg, fägiis fähus, gUstg gud signe, gömo mormor 
1. farmor, gåsfar guffar, néslg&n någonsin, tytb{er lingon, bryny- 
b^r hallon, é&då onsdag, ti&dä torsdag, lélå lördag, dus'h 
dussin. 

3. Har den med fortis försedda stafvelsen akut, så har den 
följande stafvelsen också akut, t. ex. betdhg betalning, p9S,élja 
persilja. 

§ 89. En stafvelse med sammansatt exspiratorisk aksent 
(se § 87) har stigande cirkumflex (jfr § 3), t. ex. 6t äta, 
åi åka, bön bonde, sU sitta, bé bjudit, sug sjungit o. s. v. 



186 . NORBEN, DALBYMÅLiSTS LJCDLÄUA. 28 

Kvantitet. 

§90. Lång vokal, där rsp. har kort, förekommer hnfvad- 
sakligen i följande fall: 

1 . Om mellan r eller 1 ock t en konsonant bortfallit, ft)rlänge8 
vanligen den före det sålunda uppkommande ^ stående vokalen, 
t. ex. j$^ hjälpte, skot skarpt, vd^ varmt, vaei hvälft, hg^ hälft, 
fn^ följt; dock med kort vokal te^ tolft, hset hälft, V9^ värpt, 
jet hjälpt. Framför ett på liknande sätt uppkommet d för- 
länges icke vokalen (jfr Fr. ij. § 105, i), t. ex. véd hvälfde, 
fud följde, vsed hvälfd, fud följd. 

2. I -några fall har målet bibehållit en ursprungligen lång 
vokal, som i rsp. förkortats, t. ex. de feminina pronominalformerna 
hg hon, mt min, dt din, st sin, e en; vidare i brélep bröllop, 
fra från, 6&då onsdag. 

3. I åtskilliga ord, där fornspråket hade kort vokal före kort 
konsonant, har målet förlängt vokalen, under det att rsp. i 
stället förlängt konsonanten, t. ex. sket skott, dråp droppe, 
bret sandbrott. 

4. Någon gång har äfven kort vokal före lång konsonant eller 
två konsonanter förlängts, där rsp. bibehållit den l^ort, t. ex. 
vån besvär (sv. vånda), bnl brunstig, om svin (sv. båld), dns'n 
dussin, tjféU kyrka. 

§91. Kort vokal är i målet vida vanligare än i rsp. ock 
uppträder i följande fall motsvarande lång vokal uti det senare: 

1. Alltid före tvänne konsonanter (jfr Fr. Ij. § 104, i), t. ex. 
réJffn räkna, spelt spelt, tjréft köpte, krcbvd kräfde, krceft 
kraft, brunt brunt, groft groft. Äfven före rv, n ock Z, då dessa 
stå för respektive In (enligt § 139), rn (§ 115) ock rl (§ 121), 
äger denna förkortning rum, t. ex. mun moln, an aln, svan 
svalna, ststn stelna, tgrin käroa (smör), bmål Bernhard, mel 
morla; hvilket visar, att denna förkortning är af jämförelsevis 
gammalt datum, eftersom man väl får antaga, att den inträdde på 
en tid, dä man ännu här hade två konsonanter, ock i följd af dessa. 

2. Alltid före passivets -s, t. ex. bjus bjudes, tas tagas, jts 
gifves, gas gafs, fas fås, ses ses. 

3. Hvarje vokal, som i följd af en eller annan ljudlag kommit 
att stå före^ eller y, förkortas, t. ex. kUj klia, léj legat, stéjt stödja, 
gléji glädja, stéjt städja, séja sedan, véyt vänja, téyt tänja. 



29 IBTYMOL. ÖPVEftSIRT: KVANTITET; KONS. p 5. 187 

4. Före g förkortas o nästan alltid, t. ex. hlog blod, stog 
stod, drog drog, tog tog, slog slog, tvog tvådde, log låg, sog säg. 

5. I åtskilliga ord, som i fornspråket hade kort vokal före 
kort konsonant, har målet bibehållit den korta vokalen ock 
förlängt konsonanten, nnder det att rsp. i stället förlängt vo- 
kalen, t. ex. krévt kräfva, tért töre, torrved, gat gat, gittade, 
tvsr tvär, s,9r klippa, skär, svdh svale, någ&l nagel, sév&l 
sofvel, dyg&r (jämte dig&r) hafvande, diger, tégil tegel, tåg&l 
tagel, åi^är åker, hévU hyfvel, 0v öfver. 

6. Någon gång har en både i förnspråket ock rsp. lång vokal 
förkortats, t. ex. hdka Håkan, låt låta (fsv. Iffita), jug ljuga, slilfän 
slik, noh nog, prum pråm (isl. prämr), lifn liten, iken ekorre 
(isl. iknmi), rsev anus, kröjfot krokig (fsv. krokotter), jét valla 
(isl. gSBta), bétr9 böter, senast senast. 

§ 92. Af reducerade vokaler finnes i målet endast a, 
om hvars användning se §§ 34 — 38. 



II. Konsonanter. 

§ 93. p motsv. regelbundet rsp. ock fornspråkets p, t. ex. 
pt uppi, i, pal spis (sv. pall), pof^ pung, dép dimpa, kop kopp. 

§ 94. p motsv. rsp. b i p^fl butelj, jdkep Jakob. 

§ 95. p har bortfallit mellan r ock t, 1 ock t, t. ex. jé^ 
hjälpte, skoi skarpt, V9i värpt. Jfr Fr. Ij. § 112. 

b. 

b motsv. regelbundet rsp. b, t. ex. bat båt, bju bjuda, bla 
blad, gub gubbe. 

§ 97. b motsv. rsp. v i bra (jämte vrån) vrå. Denna 
form är väl från annan dialekt lånad, enär öfvergång af v till 
b före r är för målet främmande, liksom öfverhnfvud i nordiska 
språk sällsynt. I Närike förekomma brå vrå, bria vrida (Djurklou, 
Ur Nerikes folkspråk, s. 8); i Nyland brinska vrenska, brida vrida, 
brist vrist; i Fårömålet enligt G. Säye: bral vrål, brtd^n vriden; 
åtskilliga andra exempel se LU s. 24; i norskan sällan (se Aasen, 
Gramm. s. 110). Jfr gr. figiQa för /^t^a, fr. brebis af vervex o. d. 



1 



188 NOREEN. DALBYMÅLETS LJUDLÄRA. 30 

W. 

§ 98. m motsY. regelbandet rsp. m, t. ex. mal mård, mo 
bärglera (sv. mo), måit luärka, skam skam, diXm dum. Afven i 
mdstug badsta är m ursprungligt, ty ordet är, trots den numera 
vidt skilda betydelsen, eg. matstuga (n. matstova »Hans til Kog- 
ning eller Madlavning; Ildhuus»). 

§ 99. m har bortfallit före p i dép dimpa, sep svamp, 
samt mellan r ock t i V9^ varmt. Jfr Fr. Ij. § 121. 

§ 100. f motsv. regelbundet rsp. f, t. ex. fägus fähus, 
falk folk, fléyt flänga, skaft skaft, left loft. 

§ 101. f motsv. rsp. p regelbundet före t, t. ex. hnaft 
knapt, kleft klipt, tj-eft köpt, knceft knäpt. Öfvergången pt > 
ft är mycket vanHg både i äldre ock yngre nordiska språk. 

§ 102. f motsv. rsp. k i luft lukt. Om förhållandet mellan 
dessa former se Fr. Ij. § 124. 

§ 103. f har bortfallit mellan 1 ock t i vset hvälft, hse^ 
hälft, hat hälft, tet tolft o. d., samt i (Bt efter, Ur&t lärft. 

v. 

§ 104. v motsv. regelbundet rsp. v-ljud, t. ex. vdfh vatten, 
von vån, vcbj vägg, vénkerv kullerbytta (eg. vändkorf), 9rv arf, 
shrv slarf. 

§ 105. v bortfaller mellan 1 ock d, t. ex. v^d hvälfde. 

t. 

§ 106. t motsv. regelbundet rsp. t, t. ex. tér töras, term 
tarm, ten torn, vtsst jacka, stor stor, net nedåt. 

§ 107. t motsv. rsp. Ije-ljud i tigt tjöt, där målets form är 
den äldre (isl. {)aut), samt i tike kikare, som väl utvecklat sig: 
*Jikar > Hgrtker (se § 147) > tike (jfr Fr. Ij. § 134). 

§ 108. t har inskjutits mellan k ock n i våMn vakna, 
s,fiifn sjukna, réjffn räkna, stmfn (för *Bt«rf n, *8t«rkt'n) storkna, 
stelna, samt mellan p ock n i géffn göpen ock jiJLffh djup, 
djuphet (utgående från ett *djupn), i hvilka båda sistnämda ord 



31 BTYMOL. ÖPVERSIKT: KONS. m f V t d S n. 189 

det nrsprnngliga p måst före t öfvergå till f enl. § 101. Jfr 
vidare Fr. Ij. § 136. 

§ 109. t har bortfallit: 

1. framför ett till samma enkla ord hörande s, t. ex. &us 
skjuts, bés^l" betsel; 

2. i snffigerade artikeln, t. ex. tak taket, hol bordet, ditgri 
diket; 

3. i nentrum af adj., pron. ock part. pret. på -en ock -ad (i 
målet på -n), t. ex. Ut litet, é^a hvilket, rev rifyit, rifvet, bun 
bundet, bundit, téj taget, tagit, kala kalladt, kål kallat, tgfin 
kärnat, blåm blommat. 

Om t före / se § 5,2. 

d. 

§ 110. d motsv. regelbundet rsp. d, men förekommer 
nästan uteslutande i uddljud ock efter kort betonad vokal, 
enär det för öfrigt vanligen bortfallit, t. ex. der där, dns'n 
dussin, drétg^i dränka, duli dölja, ed udd, klced klädd. 

§ 111. d har bortfallit: 

1. efter lång vokal, t. ex. go god, sta stad, hju bjuda. 

2. efter kort obetonad vokal, t; ex. kål kallade, kala kallad, 
héra härad, s,0r,a skillnad, sin Sigrid. 

3. efter ett till samma enkla ord hörande n eller 2, t. ex. 
hun hund, stsen stund, hin binda, el eld, dl&r ålder, val våld. 
Efter n bortfaller d till ock med om det är terapuskarakter, t. ex. 
hréen brände, vån vände, tg-én kände (jfr Fr. Ij. § 142, slutet). 

4. mellan kort betonad vokal ock en följande konsonant, 
t. ex. jés^V gödsel, ts ids, klémg klädning. Jfr. Fr. Ij. § 142. 

s, 

§ 112. s motsv. regelbundet rsp. s, t. ex. sért sorg, SQn 
son, pés påse, stiHg stuga, ts ids, spréyt spränga. 
§ 113. s har bortfallit i éjfdän lille Askil. 
Om 8 tt^re I se § 5,3. 

n. 

§ 114. n motsv. regelbundet rsp. n, t. ex. ne ni, nétån 
nitton, han han, tjfén känna, sns^ snor. 

§ 116. n motsv. regelbundet rsp. m (d. v. s. fj), t. ex. 
J9n järn, hen horn, kQn korn, t^n torn« bj^n björn, g^n garn, 



« 



190 NOREBN, DALBYMÅLETS LJUDLÄRA. ' 32 

v^n värn, (bol8ter)yar, han barn^ ikqn ekorre (isl. fkurni), j|n 
gärna, s,^n stjärna, tg^xn kärna (smör), o. s. v. r har sålunda 
här bortfallit, innan det hann att såsom i rsp. sammansmälta 
med det följande n till %. Detta bortfallande af r före n är i 
nordiska språk ingenting mindre än sällsynt. Se härom sär- 
skildt Leffler, Konsonantljuden, s. 69. 

§ 116. n motsv. rsp. d såsom tempnsmärke efter nasal 
(m, g; efter n blir i följd häraf tempnsmärket icke synligt, jfr 
§ 111,3), t. ex. iåmn täm(j)de, Uåsmn klämde, hlé&jgn blängde, 
vå^n vänjde, yXismn klämd, t(B'gn tänjd. Dessutom före m i 
det enstaka ordet gunmar gudmoder. 

Vi hafva här ett märkvärdigt exempel på en Ijudöfvergång, 
som icke är så synnerligen vanlig, nämligen att en nasal om- 
bildar en omedelbart angränsande explosiva till en homorgan 
nasal. Gick explosivan före nasalen, såsom i det nyss nämda 
gunmar är fallet, så saknar denna öfvergång icke exempel: 
bn, pn blir mn, t. ex. gr. aefivog af aéfio^iai, lat. Samnium jämte 
Sabini, soamnum jämte soabellum, somiius jämte sopio, fsv. ramn 
för äldre harabanaR (där dock b möjligen är tecken för en spirant); 
gn blir gn i sv. regn, vagn o. d.; gm kan stundom i svenskt 
hvardagstal uttalas såsom gm, t. ex. i dogm, flegmatisk, ock 
detta genomgångstadium gm förutsattes väl äfven af den itali- 
enska assimilationen gm > mm, t. ex. domma, flemma; dm har 
blifvit nm i det fryksdalska gunmun Gudmund (så redan i 
kyrkoböcker från år 1707). Men då explosivan går efter na- 
salen, såsom i ofvan anförda ord ur Dalbymålet, är detta förfa- 
ringssätt ovanligt, ock vi hafva funnit endast iå enstaka exempel 
därpå inom nordiska språk, såsom i de fryksdalska Itegn längd, 
tygn tyngd, JuBmn hämd, ntemn nämd ^). Den vanliga utvägen är 
nämligen i detta fall den, att nasalen utbytes mot en med den 
följande explosivan homorgan nasal. På så sätt har isl. ock fsv. 
ng blifvit dial. gg (hvaraf sedan i rsp. g genom g:s bortfall); 
nk blir i rsp. gh, t. ex. stänka, vanka; mk får äfvenså ofta ut- 
talet gk, t. ex. samka, jämka, ynklig jämte ömklig; nb blir m&, 
np blir mp, jfr sv. ämbete med got. andbaliti, sv. hampa med 
ags. hanep m. m. 

') Denna förklaring af formerna anse vi nämligen sannolikare än 
den i Fr. Ij. förut framstälda. 



33 BTYMOL. ÖFVER8IKT: KOKS. fl h 191 

§ 117. n utan motsvarighet i rsp. förekommer i tan tå, 
vrm (jämte bra) vrå, an å, där väl den bestämda formen an- 
vändts för den obestämda, eller n inträngt i sing. från pl. 
tan9y vrån9f ånd] jfr Aasen, Gramm. s. 108, Rydq. IV, 443. — 
I pron. poss. ner eder beror n på analogibildning efter ne ni, 
på samma sätt som det i flere sv. dial. förekommande voss oss (se 
Rietz) beror på ombildning efter vi. Jfr för öfrigt isl. I)it, 
t)ér för it, ér, där nog analogien med t)U, I)ln, t>ik varit åtmin- 
stone bidragande orsak till antagandet af {>. 

§ 118. n har bortfallit midljndande: 

1. före t i Tclet klint, spret i uttrycket spret sprögJfan&s ny för 
sprint språng-ande ny (jfr Noreen, Ordbok öfver Fryksdalsmålet, 
s. 143-4), het (biform till hent se § 77, 183) bvad. Om denna 
»assimilation» jfr bland annat Rydq. IV, 341 f. 

2. före k, Jf i spéJf sparf (sv. diall. spinke, engl. spink), svak sänkning 
(jfr sv. svank-ryggig), drétj-t dränka (närmast för drekkja). Jfr 
t. ex. Leffler, Eonsonantljnden, s. 62 f. 

3. i åtskilliga enstaka ord, såsom ftiZtg benling, tjås, ijåns, 6s,d^ 
onsdag, has hans, nési^&n någonsin, g'å8t'g gud signe; 

samt slutljndande: 

1. i partikeländelsen -a, rsp. -an, t. ex. ikna andan, sena snnnan, 
såma samman; 

2. i pron. ho hon, m% min (f.), d% din (f.), si sin (f.), e en 
(f.), samt namnen élt Elin, jo Jon, héka Håkan, Tfé&H Kerstin; 
dessutom i fr^ från. 

Däremot bortfaller n hvarken i namn på -son eller i best. 
art. hos snbst. på -n ock -1 (i h vilka fall n i större delen af 
Värmland förloras), t. ex. nilsen Nilsson, I6n'n bonden, skdVn 
skallen. 

§ 119. n har vokalisk funktion (d. v. s. är stafvelsebil- 
dande) efter en alveolar konsonant, t. ex. våtn vatten, hésfn 
hästen, is'fl isen, b6n'n bonden, skdVn skallen, pMn pinnen. 

1. 

§ 120. I motsv. i allmänhet rsp. 1 i alla andra ställningar 
än de § 140 ^ingifna, där rsp. I representeras af 1; således t. 
ex. léla lördag, léyt länge, hal häller, el eld, sUg slag, él&v 
älfva, mtl mil. Jfr för öfrigt Fr. Ij. § 156. 

Sv. landsm, N, B, I. 13 



19i NOUBEN, DALBYMALETS UUDLARA. å4t 

§ 121. { motgy. regelbundet rsp. rl (d. v. s. ly snpraden- 
talt 1), t. ex. mél morla, kal Karl, tj^ål kärl. Här har natur- 
ligtvis r bortfallit före 1, innan det bann att med detta samman- 
smälta till /, såsom i rsp. skett. Jfr Fr. Ij. § 157, samt rsp. 
Palle af Pär ock Kalle af Karl. 

§ 122. I har bortfallit i éJfan bvilken, téJfan dylik (jfr 
Fr. Ij. § 162), k9r karl, sJcg skall, te till. 

§ 123. I har vokalisk funktion (är stafvelsebildande) efter- 
en alveolar konsonant, t. ex. öd*l odla, bésl'' betsel, trds^l" trassel. 

r. 

§ 124. T motsv. regelbundet rsp. r i udd- ock midljud, t. ex. 
rélftu riktig, réJ^fn räkna, drag draga, spréyt spränga. 

§ 125. r motsv. rsp. d i hrur brud samt i r&m dem, r%n 
din, rena denne, resa dessa, hvilka former användas (i stället f^r 
de annars vanliga dam^ dm, déna^ désa)y då pronominet står obe- 
tonadt näst efter ett på vokal slutande ord, t. ex. ta nn af din, 
t% resa i dessa. — Vi hafva här att göra med öfvergången 8 > r. 
De här anfiSrda pronomina hafva nämligen äldst haft begynnande 
Ö (se härom Wimmer, Fornnordisk grammatik, § 94, anm. 2 ock 
§ 96, anm. 3). Öfvergång från d till r (utan tvifvel förmedlad 
af Zy ljudande s) är icke sällsynt inom de nordiska språken 
(se t. ex. Rydq. IV, 328 — 9, Aasen, Gramm. s. 106) ock visar sig 
redan i fornisländskan genom skrifningen heiömir för heidnir, liÖr- 
semd för liösemd o. d. På samma sätt tro vi oss nu äfven kunna för- 
klara sådana i Delsbomålet förekommande former som hetalara 
betalade henne, för b6talad(e han)a (Delsbom. s. 12, där formen 
antas hafva ett »tillsatt» r). — Före k plägar annars öfvergången 
Ö > r företrädesvis äga rum (se Fr. Ij. § 165). Afven härpå har 
målet ett par exempel i mark mask (isl. maÖkr) ock hUrk 
menyanthes trifoliata (eg. koll. blad, isl. blaÖkr; jfr sv. diall. 
blaoka stort blad). Jfr för öfrigt LU s. 153 ock 47. 

§ 126. r utan motsvarighet i rsp. förekommer i ån&r and, 
d^V"" ärt, tgrégar käng, jégär skrufgänga, vrégkr spant (isl. rong), 
där väl -r inträngt i sing. från pl. énrS, dW9, tg^é^rdj jégr9y 
vrégrä (jfr § 170), liksom i rsp. nöt, bryn, stöd omljudet in- 
trängt i sing. från pl. nötter o. s. v. 

§ 127. r har bortfallit: 
1. regelbundet före n, se § 115. 



35 ETYMOL. ÖFVERSIKT: KONS. rid. 193 

2. regelbundet före Z, se § 121. 

3. nästan öfveralt såsom slntljadande i obetonad stafvelse^ 
t. ex. c8t efter, i^v öfver, at åter, hcel häller, zsén isänder, ^piin 
under, gömo mormor 1. farmor, btt biter, flyg flyger, kdh kallar, 
br<én9 bränner, déro dörrar, sénp söner, fés,9 fiskare (sing.), 
gr6v9 gröfre, e är. I afseende på bortfall af slutande r i nor- 
diska språk jfr Rydq. IV, 428 flf., LU s. 45-6. 

i. 

§ 128. i motsv. regelbundet rsp. rt (d. v. s. 1), t. ex. våt 
vårta, kai kort, styi styrt; äfvenså då r ock t först genom 
bortfall af mellanstående ljud sammanstött, t. ex. V9i varmt, 
sk9^ skarpt. 

§ 129. < motsv. rsp. rk, så ofta detta är äldre rj '), d. v. s. 
så ofta efter k följt en len vokal eller j, t. ex. t^oH kyrka, 
métt märke, moU märka, véU virke, séij-än särken. Utveck- 
lingsgången har väl varit rJf>rJ> rt (i anledning af det före- 
gående supradentala r:s assimilerande invärkan) > t (med bort- 
fall af r före det supradentala ;, samma utveckling som vid 
öfvergången rt > r; > f) > ^. 

130. « motsv. rsp. It, så ofta 1 enligt de i § 140 anförda 
reglerna skulle i målet blifva ?, t. ex. tet tålt, stxi stelt, gåma^ 
gammalt; äfvenså då 1 ock t först genom bortfall af mellan- 
stående ljud sammanstött, t. ex. jet hjälpt, vxt hvälft, fnt följt, 
not norr ut, eg. nord (målets nol) ut. 

§ 131. t motsv. rsp. Ik, så ofta detta är äldre ?^') (d. v. s. 
om efter k följt en len vokal eller j), ock tillika 1 enligt målets 
lagar (se § 140) öfvergått till ?, t. ex. futi folket, fut^al (för 
•folkjall) folkkär. Öfvergången har väl här varit IJf >lJf> 

ij>lt> *. 

d. 

§ 132. d motsv. rsp. rd (d. v. s. ^) endast sällan då d 
är böjningskaraktär i prset. eller part. af verb på r, t. ex. styd 
styrd (jfr § 141); dessutom då r ock d genom bortfall af mellan- 
stående ljud sammanstöta, t. ex. snöd snärjd. 

O LuNDELLS förmodan (LU 8. 154), att t här är hög dentipalatal, 
torde vara riktig, hvad angår t i förbindelsen </, men knappast beträf- 
fande det isolerade t i tg^Qtl o. d. 



194 MORfiBN, DALBYMALfiTS LJtJDLÄRA. 36 

§ 133. d motsT. rsp. Id, så ofta 1 enligt målets regler (se § 
140) skulle blifva ?. Ofvergången har väl således varit Id > 
ld>ld>d (jfr öfvergåugen It > « > «* >< § 130). T. ex. 
dåd dolde, våd valde, téd tålde, &ud skilde, s,ud skild. Liisaså 
uppkommer d^ då 1 ock d först genom bortfall af mellanstående 
ljud sammanstött, t. ex. fud följde, &ud sköljde, &ud sköljd, 
vébd hvälfde, vaed hvälfd. 

Ä. 

§ 134. St möts v. regelbundet rsp:s båda J-U^^? såväl 
det som tecknas q, sk, s^\ skj, sch, som det med rs beteck- 
nade (d. v. s. s\ t. ex. s,u sju, &i^l skör, &%g skida, &dn stjärna, 
&ut skjuta, lås, Lars, ån&s, Anders, vd& vers. 

§ 135. & motsv. rsp. Is, så ofta 1 måst inom målet (enligt 
§ 140) utbytas mot ?. Ofvergången har väl här varit Is > Is 
>?Ä>Ä (jfr § 133). T. ex. dn&k modig, orädd (sv. dolsk), 
mas, males, fn& följes, s,us, skils. Af exemplen synes, att s, 
äfven inträder, då 1 ock s först genom bortfall af mellanstående 
ljud sammanträffat. 

§ 136. s, motsv. rsp. s uti några fall: 

1. ö&dä onsdag ock ti&då tisdag kunna tänkas hafva s, på grund 
af analogin med tå&dä torsdag; men man kan också för é&då 
tänka sig utvecklingen *öönsdag > ^ornsdag (se § 125) > ^onsda 
> 6s,då, ock tis,da kan utgå frän ett *tirsdag (jfr d. tirsdag, isl. 
tvrsdagr). 

2. s,és, syrsa, s,9s,ånt sergeant ock s,0s!vf syskon hafva det första 
s. i följd af assimilation med det senare (jfr Fr. Ij. § 179,4). 

3. %jås, ijåns står närmast för HjåvtS,. 

§ 137. s, motsv. rsp. sk i ås,ä åskan, ås,%v(Br åskväder, 
és,U Askil, sés!vt syskon, där sk fult regelbundet blifvit ä före 
den lena vokal, som i fornspråket följde eller som ännu följer 
efter sL Jfr Fr. Ij. § 180. 

n. 

§ 138. n motsv. rsp. m (d. v. s. vi) endast i de fall, då r 
ock n först genom mellanliggande ljuds bortfall kommit att 
sammanstöta (jfr däremot § 115), t. ex. hm haren, (un buren 
(subst.), 6»n buren (part.), Tcqpt karlen. 

§ 139. n motsv. regelbundet rsp. In, så ofta 1 enligt målets 
ljudlagar skall öfvergå till I (se § 140), t. ex. stéPi stelna, an 



37 ETTMOL. ÖFVEBSIKT: KONS. S, f*f 1. 196 

aln, svårt svalna, någlln nageln, man moln; likaså då 1 (i) 
ock n först genom mellanliggande ljuds bortfall kommit att 
sammanträffa, t. ex. ston stolen, dan dalen, stun stulen. 



§ 140. I motsv. regelbundet rsp. 1 i följande ställningar: 

1. efter labialer ock gutturaler, äfven om a står emellan, 
t ex. bléyt blänga, fléyt flänga, glyg glugg, Met klint, épal 
äpple, sémal somliga, tg^éveJ* käbbla, tég&l tegel. — Till ock 
med i det sammansatta ordet éplaet öfre delen af en särk 
(eg. npp-lott) har 1 utbytts mot I i anledning af det föregå- 
ende jp. 

2. mellan kort vokal ock en följande labial, guttural eller 
ett genom vokalisation af j (se § 9) uppkommet t, t. ex. 
vxlp hvalp, gulv golf, halv balf, Icalv kalf, selv älf, fnlh folk, 
mjelk mjölk. 

3. efter alla långa vokaler utom t ock e, t. ex. mål mala, 
gal gala, kal kål, fåle färdig, ihél ihjäl, gnl gul, hul brunstig, 
ql öl. 

Om sammansmältandet af ett på detta sätt uppkommet I 
med ett följande t, d, s, n till *, rf, &, n se §§ 130, 183, 135, 
139. 

§ 141. I motsv. regelbundet rsp. rd (d. v. s. ^), t. ex. hal 
hård, gal gård, mal mård, hol bord, hdlval Hallvard, val värd, 
iygl Ingegärd, jål gärde, vel vårda; till ock med då d varit 
tempusmärke eller börjat senare delen af ett sammansatt ord, 
inträder mången gång I för rd (jfr däremot Fr. Ij. §§ 173, 188), 
t. ex. smol smorde, spål sporde, jol gjorde, tél tordes, léla 
lördag, hélaslqg hvardagslag. 

§ 142. I motsv. rsp. 1, fornspråkets r i några få ord, så- 
som hli^eil trissa för 7c?igra (jfr det fryksdalska &?tgre rund), 
ock detta genom metatesis för kringla; s,0l skör, ql sandgrund 
i älf (isl. eyrr), rév&l koll. störar till taktäckning (isl. rsBfr), 
rålvg ovanlig tingest (jfr sv. rar). 

§ 143. I motsv. rsp. rt (d. v. s. 1) i alla sammansättningar 
med haii bort, där partikeln är obetonad, t. ex. halém bortom, 
balmé bortmed. 



196 NOUBBN, UALBYMÅLBT8 LJUDLÄKA. 38 

§ 144. i^ är målets k-ljad näst före eller efter ett till 
samma stafvelse hörande e, y, e, 0, u, a, « eller ce. Uddlju- 
dande före »len» vokal förekommer ^ knappast mer än i Jfts 
lockord till kattor ock Jfé&iie Kerstin, emedan det annars öfver- 
gått till tgr (se § 150, 151); men mid- ock slutljudande är det van- 
ligt, t. ex. hJf lik, ri^ rik, ble^ blek, lelf lek, stry^ stryk, éJfan 
hvilken, réJffn räkna, &%iJffn sjukna o. d. 

§ 145. Jf motsv. rsp. j, där detta står före t ock uppkom- 
mit af äldre g, t. ex. beJft böjt (isl. beygt), te^t töjt (isl. teygt), 
n0p nöjt (isl. noegt), drejft dröjt (isl. drygt), ple^t plöjt (isl. 
ploBgt). Det forna g har naturligtvis bär öfvergått till k i an- 
ledning af den följande tenuis t. 

§ 146. Jf motsv. gammalt k i pret. s^ejt sköt (skott), 
s]f0v sköt, makade (fsv. sköf), där rsp. haft utvecklingen sk > 
slf (i anledning af det följande 5) > sJfj- (genom affrikation) 
< sJjT < sg* < J-ljud (jfr uppkomsten af J-ljud ur äldre sig 
ock sj). 



§ 147. g är målets g-ljud näst före eller efter ett till 
samma stafvelse hörande t, yj e, 0, u, a, se eller cs. Uddljn- 
dande före »len» vokal förekommer g knappast mer än i gyså 
lockord till grisar (om ordets bildning se Fr. Ij. § 207), men 
mid- ock slutljudande är det vanligt, t. ex. stig stiga, steg steg, 
nig niga, tigd tigde, flyg flyga, smyg smyga, nagel nagel, v^g 
väg, stug stuga. 

§ 148. g motsv. rsp. j i några ord, där detta uppkommit 
af gammalt g, t. ex. g0^ gök, géffh göpen (jfr g^p lodjur, isl. 
gaupa), särskildt i alla fall, då rsp. j står före d ock uppkommit 
af g, t. ex. n0gd nöjd, h0gd höjd, b0gd böjd, bégd böjde, drégd 
dröjde, pUgd plöjde. 

§ 149. g motsv. rsp. b i fégus fähus (isl. Qös). Målets g 
är naturligtvis att förklara nr den forna spiranten b ock icke 
ur rsp:s nuvarande spiritus asper b. Jfr den i sv. diall. ej 
sällsynta utvecklingen af gv ur gammalt bv (se Leffler, Kon- 
sonantljuden, s. 49). — Om öfriga mångskiftande värmländska 
former af detta ord se Fr. Ij. § 102. 



39 ETYMOL. ÖPVBU8IKT: KONS. ]} Q 3" J- 197 

§ 149 Va- Om g i sUg, snugy &^gj sAg se § 163 ; om bort- 
fallet g i adj. på -ig ock några andra ord se § 164. 

?•• 

§ 150. g- förekommer endast i förbindelsen tg' (noggrannare 
attrykt /y, se § 5,2), hvilken regelbundet motsvarar rsp. tje- 
Ijad (tecknadt IJ, k, kj), t. ex. tg-ug tjugu, tgur tjur, tgqr åka, 
tg^ynu okynnig, tgéH kyrka, tgéval käbbla, tg' utgår här när- 
mast från den äldre affrikatan ^/, som i sin ordning upp- 
kommit af J (om affrikator ock affrikationsprocessen se Sievers 
s. 97 ock 141). Fryksdalskan har här hunnit ett steg längre 
i utveckling än Dalbymålet med sitt y/, enär den begynnande 
explosivan J bortfallit (se Fr. Ij. § 7,6). Ett alldeles analogt 
forhållande äger rum mellan många sv. dialhs J§ ock andras 
^ (se LIL s. 51 flf. ock 57). Jfr också med denna utveckling 
de analoga öfvergångarne i tyskan, som låtit de farngerman. 
p, t, k genom pf (så ännu i uddljud), ts (så ännu i uddljud, 
tecknadt z), l^x (i uddljud nu återgånget till le) öfvergå till / 
(så i midljud ock dialektiskt äfven i uddljud), s (så i midljud, 
ock dialektiskt äfven i uddljud), x (så i midljud, tecknadt Gh). 

§ 151. tg* motsv. regelbundet rsp. tjje-ljud, där detta står för 
äldre ^, d. v. s. så ofta efter k fordom gått en len vokal eller 
j, t. ex. drétgt dränka (isl. drekija), hrétgt kröka (isl. kroekja), 
stétgi steka, hlétgi bleka (isl. bleikja), slétgi släcka (fsv. slaekkia), 
^tgy tycka, éeytgi enka (fsv. SBnkia), hitgt hynda (isl. bikija), 
ceytgéle högligen (n. enijeleg; sv. enkannelig för *emkan-lig beror 
väl på folketymologi, såsom ordets betoning gör troligt), hétg^n 
bäcken (isl. bekkin ack.), mytgan mycken (fsv. mykin), ditgi dike 
(fsv. diki), ritgi rike (isl. rlki). Målet har här endast en konse- 
kvent tillämpning af den lag, som i rsp. skapat »Ije» i uddljud. 
— Ett undantag från öfvergången Jf > tg utgöres af de fall, 
då före Jf gick r eller ?, i hvilka fall af rJf, IJf uppkommer * 
(se §§ 129, 131). 

J- 
§ 152. j motsv. i allmänhet rsp. j (tecknadt j, g, gj, hj, Ij, 
dj) näst före eller efter vokal (om motsvarigheten till rsp. j efter 
konsonant se § 9), t. ex. je jag, j3n gärna, j^n järn, jår göra, 
jug ljuga, juffh djup (subst.), jur djur, företrädesvis älg, béj 
böja, gtéji glädja, stéji stödja, stcbji städja.* 



198 NOKEEN, DALBYMÅL&TS LJUDLÄHA. 40 

§ 153. j motsv. rsp. g, så ofta detta står eller stått före 
en len vokal eller j, t. ex. véj3 väggar (fsv. vsDggiar), éjd 
(knifs)äggar, héj&n häggen, léjkn läggen, benet, ryjB ryggar, 
myjiln myggen, hyjy bygga (isl. byggja), hryjy brygga, tiji 
tigga, gnép gnägga, liji ligga, Uj legat, éj&n egen, téj tagit, 
dréj dragit, sUj slagit, tvéj tvagit, séj säga, m<ej mig, dtej dig, 
scej sig. Från former sådana som véjd^ éjd^ hcejan o. d. har 
j utsträkts till de former af böjningen, som i fornspråket icke 
hade j eller i efter g; således får man vcej^ cej^ hcej^ Icej o, s. v., 
ehuru former med g i de flesta ord brukas vid sidan af dessa 
med j ock stundom äro de vanligare, t. ex. vceg, laeg o. d. 
Däremot är g oregelbundet bibehållet i lég lägga samt i best. 
form af neutra, t. ex. cegå äggen, scégä skäggen, ag ägget, 
&(eg skägget. 

§ 154. j mptsv. rsp. i uti märja Maria i följd af omflytt- 
ningen af fortis, samt i kdjsa d. v. s. •karjsa, *karin-Ba; jfr Fr. 
Ij. § 195. 

§ 155. j synes motsvara rsp. 1 uti hajs hals. Har icke 
här j uppkommit ur 1 genom mellanstadiet palatalt 1 (/), om 
hvars förekomst i nordiska språk se Lll s. 67, Kok, Det danske 
Folkesprog i S^nderjylland, s. 102, Aasen, Gramm. s. 30, Freu- 
denthal, Närp. s. 73 — 5 m. fl.? Öfvergången l>j förekom- 
mer enligt Kok anf. st. s. 101 ej sällan i Sand erjy Iland, ock 
tro vi, att äfven här den skett genom mellanstadiet J. I danska 
rsp. föreligger väl samma öfvergång i siaske slaska, siuske »slu- 
ska», piuske jämte pluske, piaske plaska, piaddre jämte pladdre. 
Jfr härmed italienskans i för äldre 1 ock den franska öfver- 
gången från moiiilleradt 1 till j i nuvarande uttalet. — Står 
kanske på samma sätt m&leis pjdtar pladdra for *p7atra, 'pladraf 

§ 156. j utan motsvarighet i rsp. förekommer uti: 

1. fejöl fiol, Uj lie, Méj klia, rejél reel, pålitlig, séja sedan. 
Här har ett parasitiskt j utvecklat sig mellan ^, e ock den vokal, 
som följer eller en gång följt på e, e. På samma sätt har det i 
nedre Alfdalen (Ekshärads socken) förekommande péjär Pär 
uppkommit af *pe'er, Peder. Jfr härom min utförligare fram- 
ställning i Fr. Ij. § 196, 1. 

2. nj0s nös, sénjd söner. I båda dessa ord är j svårförklar- 
ligt. Jfr med sénjd den i Jösse härad af Värmland förekom- 
mande formen svénjar svenner, ynglingar. 



41 BTYMOL. ÖFVERSIKT: KONS. J f). 199 

§ 157. 3 har bortfallit: 

1. mellan r eller 1 ock ett följande d, t eller s, t. ex. sndd 
snärjd, fud följde, s,ud sköljde, sndt snärjt, fuii följt, fus, följes. 

2. I h0 bjöd, s0 sjöd; l0g ljög, tqt tjöt, sa^ sjöng, sak sjönk 
har målet bibehållit de gamla formerna utan j (fsv. bö[), 8Ö|), 
lögh, i)öt, sang, sank), under det att rsprs former äro yngre ana- 
logibildningar. 

3. I stel stjäla, stéVp stjälpa, sielk stjälk utgå målets for- 
mer från de obrutna fsv. stsela, 'stsBlpa (förutsattes af sv. 
diall. stalpa), stelker, under det att rsp:8 former utgå från de 
brutna stiffila, stisBlpa, stia3lker. 

4. I md mig, da dig, sd sig (obetonade; betonade heta 
orden maejy dcej, scej); hrés'1 bresilja, pufl butelj har j bort- 
fallit; emedan den stafvelse, där det förekom, var obetonad. — 
sétän sjutton har kontraherat ju till y, hvilket sedan öfvergått 
tUl (jfr § 25). 

y- 

§ 158. y motsv. regelbundet rsp. ock fornsgråkets nj, t 
ex. téyi tänja, véyt vänja, syyal tröttsam (nedre Alfdalen syn- 
jalj här med betydelsen besynnerlig, egendomlig), gdyi 
(pl. ^dnjo) gäl. 

Öfvergången nj > j/ är ett fall af regressiv assimilation. 
Palatalen j ombildar den föregående dentala nasalen n till pa- 
latal nasal y, ock efter denna bortfaller j. Mellanstadiet yj in- 
tas af det s. k. mouillerade n i franskan, spanskan, portugisiskan 
ock italienskan (se Sievers, s. 105; H. Sweet, Handbook of 
phonetics, s. 46). — Fryksdalskan, som (åtminstone numera) ej 
äger palatal nasal (y), har i stället låtit guttural nasal (^) in- 
träda, t. ex. tég tänja, vé^ vänja, gr^g grina (fsv. grsBnia), 
brygel Brynjulf (se Fr. Ij. § 217); förmodligen har man här 
att förutsätta mellanstadiet y, jfr det italienska tengo af teneo, 
yengo af venio o. d. 

§ 159. y motsv. rsp. g (tecknadt ng), så ofta det gamla 
ng; från hvilket det utgått, måst enligt målets lagar blifva n;, 
d. v. 8. så ofta efter ng följt eller följer en len vokal eller j, 
t. ex. léyt länge, héyt hänga, sléyt slänga, déyt dänga, slå, 
bléyt blänga, fiéyt flänga, iyal Ingegärd, iytber Ingeborg, 
^yvy dyi^S^; spréy% spränga, éyä ängen, éyan ängarna, séya 



20<> NOREEN, DALBYMALBTS LJUJILÄRA. 42 

sängen, séyan sängarna, dréyan drängarne, siréyan strängarne. 
Däremot heter det sprcef^t sprängt, ^^ äng, ste^ säng, drtsg 
dräng, strce^ sträng, ock hos maskuliner har man genom 
analogibildning efter den obestämda formen fatt dré^&n drängen, 
strég&n strängen, i stället för det regelbundna ^dréy&Uy *$tr(éyän 
Ofr § 153). 

k. 

§ 160. k motsv. rsp. k (tecknadt k, g) näst före eller efter 
ett till samma stafvelse hörande a, a, a, o, 9, e, u eller konsonant, 
t. ex. kne knä, ken korn, kvåmn kväfvas, k9r karl, tak tak, 
läkt lagt, sakt sagt, fulk folk. 

§ 161. k har bortfallit mellan r eller s ock följande t 
samt mellan g ock följande s eller t, t. ex. stot starkt, frest 
friskt, hest beskt, émtce'g$am omtänksam, t(B'gt tänkt, s.(egt skänkt; 
dessutom i a ock, som väl dock närmast står f^r ag med 
till g försvagadt k (jfr A. Kock, Ljndförsvagning i akcentlösa 
ord, s. 249, i Tidskr. f. Filologi, Ny Rcekke III). Formen 
ag förekommer i fryksdalskan i betydelsen etiam, under det 
att ordet äfven där har formen a i betydelsen et (se Fr. Ij. 
210 ock 206,5). 



g- 

§ 162. g motsv. rsp. g näst före eller efter ett till samma 
stafvelse hörande a, a, a, o, a, 0, u eller konsonant, t. ex. ^{g^ 
glas, gn-ig gnaga, ger innehållet i tarmarne, gr0m högfärdig 
(sv. grym), frég fråga, tog tog. 

§ 163. g, g utan motsvarighet i rsp. förekommer: 

1. I slag slö, sneg snö, s,ag sjö, rög roa beror målets ^, g på 
gammalt w (bilabial ljudande spirant); jfr isl. pl. sljövtr, snjövar, 
sjövar, fht. ruowén. I de trenne törsta orden har väl g från 
pluralen, som längre behöll w, inträngt i sing. — Om öfver- 
gången w > g jfr for öfrigt Fr. Ij. § 208,2. 

2. I stog stod, hlog blod, &ig skida fUr man ej anse g, g hafva 
uppkommit ur det äldre d, utan detta har (enligt § lll,i) bort- 
fallit, hvarefter g i följd af någon analogibildning tillkommit. 
Hvad särskildt g i stog beträffar, så beror det tydligen pä en 
analogibildning efter pret. tog tog, slog slog, drog drog, log 
låg, tvog tvådde, sog såg. 

§ 164. g, g har bortfallit: 



43 BTYMOL. ÖFYERSIKT: KONS. k g ^ k. FOLKETYM. 201 

1. i alla adj., som i rsp. ändas på -ig, t ex. dåle (1. -en) då> 
lig, fåle farlig, fåle fUrdig, tgrynu okynnig, krö^u krokig, tö^u 
tokig, té&Uii törstig; 

2. dessutom i je jag, kro krog, ta taga, ty tyg, lo loge, A;rt 
krig, sin Sigrid, mdrtt Margareta, iyther Ingeborg, valbar 
Valborg. 

§ 165. ^ motSY. rsp. g (tecknadt ng, n, g), t. ex. la^ lång, 
og nng, hélo^ hulling, slégn slängde, bcegk bänk, skagk skånk, 
rcBgn regn, hgn lögn. 

§ 166. h motsv. rsp. h, t. ex. hajs hals, Aer här, ht hed, 
A^Z häller, haeH hälft. 

§ 167. A har bortfallit i 6}f&n h vilken (dock standom 
hé1fan\ samt oftast i ack. o hanne (förkortadt af hon). 



§ 168. På folketymologi (jfr Fr. Ij. § 226) bero följande bild- 
ningar: tgrurbåst tibast, miXntas mustasch (vore i rsp. ett mun-tass), 
mdraiird malört (vore i rsp. mar-ärter), rigaks*l sädesärla, ringärla 
(vore i rsp. ring-axel); lém€er upprättstående sidostång med hål, 
hvari stängerna i ett gärdesgårdsled inskjutas, tyckes till senare 
sammansättningsled hafva mcer märr, men detta är ombildning 
af äldre -mara (jfr sv. diall. limaru i samma bet., isl. mari, n. 
mara stolpe), som genom en annan folketymologi uppträder 
under formen -mor i den i Värmlands finnskogar förekommande 
formen lémor^ n. lidmor; spret sprögJfan&s wi/ (vore i rsp. sprint 
8p(r)ångande ny) står för splint spån ny (jfr isl. spån-nyr). — I 
Ekshärads socken af nedre Alfdalen hafva vi på samma sätt 
tistel usel (vore i rsp. osäll), gérvrcd grobian (ombildadt efter 
ger gorr ock vré häfstång) ock Umus spasmer i ögonbrynen, 
som eg. är lif-mus (n. liv-mus jämte lemus, Aasen, Ordb. s. 
444), d. v. s. muskel som lefver, men som sedan är ombildadt 
efter le led. 



BÖJnUGSLARA, 



I. Snbstantiy. 



§ 169. Pluralbildningen sker i Dalbymälet på tre olika 
sätt. Det första ock ojämförligt vanligaste sättet är, att man 
lägger 'd (d. v. s. ursprungligen -ar, -er eller -or, se § 68, 69) till 
sing. Så böjas de flesta ord, som i rsp. hafva eller, om de 
funnes, skulle hafva pl. pä -ar, -er, -or eller -en, således de 
ojämförligt flesta mask. ock fem. samt tvåstafviga neutr. på -e 
(rsp. -e), hvilka senare sålunda förete samma pluralbildning, 
som i gammalsvenskan hos dylika ord ofta påträffas, t. ex. i 
Gust. I:s bibel: klädher, stykker o. d. (Rydq. II, 127 ff.). T. ex. 



mask 


. hcBst häst 
dal dal 
glyg glugg 
gal gård 
nåv näfve 






pl. héstd 
dold 

gald 
nav9 




J0T glugg på taket 


i uthus 




jéfd 




tgrépal pinne, som 


sättes i munnen 






på killingar för 


att hindra 


dem 






att dia 






tgréph 




fjéiur järnfjätter på hästar 




fjétuTd 




ånur den kortare af snöskidorna 


ånurd 


fem. 


sak sak 

jånt jänta, flicka 

deer dörr 

diiW" ärt 

vrån vrå 

tan tå 

ht hed 

h(Bj hägg 

jylt sugga 






sak9 

jént9 

déro 

dtra 

vråno 

tand 

Mq 

héjd 

jyltd. 



45 8CB9TAKT1VBN8 PLUKaLBILBNING. 203 

Anm. 1. Tvåstafviga ord på -^, -y förvandla i regeln sin 
slntvokal till j före pluralens -d (jfr §§ Ö, 14). Är den före- 
gående konsonanten g- eller ^, bortfaller slutvokalen mellan 
dessa ock pluralens -a, t. ex. 

mask. b^^^ bälg pl. hélj9 

svdU svale svåljd 

fem. låmK dörrhake med gångjärn Idmp 

helt helg hélp 

gdyt gäl gäyj9 

sléyt slunga sléyjd 

tjéU kyrka ts^é^id 

bitgrt hynda bitgro 

neutr. ditg-t dike dUgrd 

ritg% rike ritj'd 

stytjry stycke stytg-d 

méin märke md^9. 

Anm. 2. Rsp:s subst. på -are ändas i Dalby målet på -d 
(stundom -ar), pl. -ara, hvadan det kan tyckas, som om dessa 
ord bildade sin pl. genom tilläggande af -ra, hvilket dock ej 
är f()rhållandet, enär pl. är bildad af den sällsyntare sing. på 
-dr, af hvilken den yngre formen på -9 uppkommit genom 
bortfall af -r (se § 127). T. ex. 

fé&d fiskare pl. fé&drd 

snék9{r) snickare snékdrs 

hänh handlande hdnhr9 

skomélcer skomakare skomåkord. 

Dessa pl. på -ara motsv. de fsv. på -ärar (enl. § 68). Rsp:8 
pl. på -are skulle däremot i målet uppträda såsom en pl. på 
-9 1. -ar, lika med sing. 

§ 170. Ett mindre antal mask. ock fem. bilda sin pl. 
genom att lägga -rd till sing., hvars rotstafvelse dessutom an- 
tar i-omljud, där så ske kan. Vidare karakteriseras dessa pl. 
af sitt fallande tonfall. Hithörande ord, motsvarande dem,^ 
som i rsp. hafva pl. på -er med s. k. akut betoning, hafva eg. 
dubbelt pluralmärke; ty till den gamla pl. på -r (i^l. -r) har 
lagts -a (äldre -ar) genom analogibildning efter de i föreg. § 
nämnda pl. Detta har haft till följd, att i några hithörande 
ord det ursprungligen plurala r, som nu står före -a, uppfattats 
såsom tillhörande sing., ock man har fått sing. ånir and, 



I 



204 



NOREEN, DALBYMÅLBTS BOJNIKGSLARA. 



46 



vrégir spant, jégir skrufjänga, dfr" ärt, tgrég&r käng. — På 
ofvannämda sätt böjas: 



mask. fot fot 


pl 


1. fétrg 


bog bog (på kreatur) 




bégrd 


bön bonde 




bénri 


bror broder 




brérd 


sta stad 




st(Brd 


tgrég&r käng 




tgréf^rS 


fem. bok bok 




biéJfrS 


rot rot 




rétrd 


bot bot, lapp 




bétrd 


nat natt 




néträ 


&an hand 




hénrä 


ran rand 




rénrä 


dnår and 




énr9 


(an tand 




ténrd 


staf^ stång 




sté^rd 


^|}ag spång 




spé^rd 


ta^ tång 




tégrd 


t;r<égar spant 




vré^rd 


(Äg: tåga 




té^rd 


lag kallfallen trädstam 




légrd 


jet get 




jéträ 


gnet gnet 




gnétrS 


njir( (hassel-)nöt 




nétro 


jég&r (8kruf-)gänga 




Jégr9 


hagk hank 




hé^krS. 


»rande, ehura mer eller mindre 


oregelbundna, äro: 


mask. någ&l nagel pl 


. néglä 


(jämte någh) 


marh skålpund 


mdrJfä 




dii*r^ ärt 


d^9 (enl. § 50) 


fem. lus lus 


léS9 




mus mus 


més9 




g95 gås 


jtes, 





hvilket sistnämda ord ännu icke antagit analogibildningen på -9. I 
ko ko, pl. tgrsénrS ock klo klo, pl. klénrd har detta -9 lagts till 
den gamla pluralformen med best. artikel. — Det förtjänar •att 
anmärkas, att orden spän spann, bran brand, ténstav tunnstaf, 
fqr fader, mor moder, bror broder, döt&r dotter, hos h?ilka man 



47 SUBSTANTIVENS PL. SUPP1G£RADE ARTIKBLK. 205 

skulle kunna vänta sig pl. med omljud i likhet med förhållandet i 
rsp., dock bilda pL fult regelbundet efter § 169 {Jbror har 
dock vanligare pl. hrxrd). strån strand ock man man, af hvilka 
man äfvenledes skulle vänta omljudd pl., förekomma blott i 
sing. — Pl. med omljud, men utan fallande tonfall, förekommer 
i sen son, pl. sénjd, där det påfallande j kanske beror på 
analogibildning efter de i § 169, anm. 1 nämda orden. 

§ 171. Alla neutra, utom de i § 169 nämda, antaga i pl. 
ingen ändelse, t. ex. jur djur (företrädesvis älg), snér snöre, 
ån ärende, hne knä, hikvu huJPvud, alla lika i sing. ock pK 

§ 172. SufHgerade artikeln är i sing. : mask. -dn, -n, fem. -a, 
neutr. ingen ändelse; samt i pl.: mask. ock fem. -an, neutr. -a; t. ex. 



mask. glyg&n gluggen 


pl. g%a» 


nåvan näfven 


nåvan 


érmin armen 


érman 


ngn hon 


n^an 


fem. bjérkå björken 


bjårkan 


dera dörren 


déran 


vrina vrån 


vrånan 


jénta flickan 


jéntan 


hia heden 


hian 


neutr. hen hornet 


héna 


sn^r snöret 


snéra 


én ärendet 


^na 


Jene knäet 


knéa. 



Anm. 1. Ord på alveolar, supradental ock cerebral tillämpa 
vid mask. sing. art:s tilläggande de i §§ 7, 138, 139 gifna regler,t.ex. 
kdfh katten kå^^Pf" karten 

håjs'h halsen stéj0&'ri stenbitaren 

b6n*n bonden gan gården 

^Vn kullen dan dalen. 

bupt buren 
Anm. 2. Ord på g förvandla, i händelse de äro gamla 
JA-stammar, före art. -a -an (men icke -étn), sitt g till y, t. ex. 
mask. dré^&n drängen, ynglingen pl. dréyan^ 

strégkn strängen stréffan 

fem. éyå ängen (ob. ag) éyan 

dyya dyngan (ob. dyyy) pl. saknas 

sléga slungan (ob. sléyt) sléyan. 



1 



206 NORBEN, DALBYHALETS BÖJNINOSLÄRA. 48 

Anm. 3. Tvåstafviga ord på -^, -y tillämpa vid antagandet 
af art. de i § 169, anm. 1 för pluralbildningen angifna regler, t. ex. 
mask. héljan bälgen (ob. helt) pl. héljan 

fem. låmja dörrluckan (ob. ldm%) Idmjan 

tgré^a kyrkan (ob. tgré^i) tgrétan 

bitgra hyndan (ob. bitgrt) bitg'an 

neutr. ditg^t diket (ob. =) ditg'a 

stytfy stycket (ob. =) stytgra. 

Anm. 4. I afseende på uppkomsten af art:s nuvarande 
former uti målet är följande att anmärka: 

1. Sing. mask. -äw, -n motsv. naturligtvis direkt rsp. -en, -n. 

2. Sing. fem. -a, en i sv. ock n. diall. mycket vanlig form 
för art. i sing. fem., tro vi icke vara att i likhet med Rydq. 
(II, 258; IV, 412) förklara ss. utgånget ur den gamla ack.-än- 
delsen -ena. Ty enligt målets ljudlagar måste t. ex. af ett bo- 
kena blifva med förlust af slutvokalen 'bo^an (i händelse af 
synkope *bokna > 'bohn > ^bojfany enl. § 37); af kona åter 'kon. 
Ej häller tro vi detta -a vara att med Ltj^gbt (Antiq. tidskr. 
1858 — 60, s. 271 ock 254) förklara ss. uppkommet ur den gamla 
nom.-ändelsen -in genom mellanstadierna -en, -cen, -an; ty liksom 
af fsv. systkin blifvit i målet &06^'n, borde af bokin hafva blifvit 
*bo1fany ej böka. Däremot anse vi Aasens förklaring fult riktig, 
att -a från svaga fem. best. form utsträkts till äfven starka fem. 
(Aasen, Gramm. s. 158). Detta kunde så mycket lättare ske 
i Dalbymålet, som här i följd af slutvokalernas bortfall svaga 
fem. i ob. form så när som på aksenten sammanföllo med de 
starka. Likasom man sålunda af gåt gata fult regelbundet 
hade best. formen gdta för äldre gatan, så bildade man äfven af 
bok bok en best. form bökä^ ehuru man här äldre hade bokin. 
Ett slående bevis för riktigheten af denna förklaring lemnar 
best. formen af forna fem. JA-stammar; ty under det att af 
mask. drceg dräng bildas drég&n (för äldre drsBngin), så bildas 
af fem. €e^ äng icke "ee^ein 1. *<effa (för äldre »ngin 1. ffingina) 
utan éya (som endast kan förklaras ur ett *ffingjan, se § 155) i 
analogi med d^ffa af det svaga dyyy, 

3. Sing. neutr., som nu saknar all art., har förlorat denna så 
tidigt, att den till ock med numera ej genom sammansatt ak- 
sent i ordets rotstafvelse lemnar något spår af sin forna tillvaro, 



49 SU^FIOBRABE ARTIKELN. KAStJS. 0ENT7S. 207 

hviiket ännu i Fryksdalsmålet är fallet; jfr Dalbymålets ris 
riset med Fryksdalsmålets ris (se Fr. Ij. § 107,9). 

4. Pl. mask. ock fem. -an står närmast fÖr -ane, -ana ock 
detta för fsv. -anii; -anar. Det är sålunda A-stammarnes best. 
gl.-form, som bos alla mask. ock fem. pl. gjort sig gällande. 
Afven här har slutvokalen så tidigt bortfallit, att den till er- 
sättning en gång inträdda sammansatta aksenten på -an nu- 
mera hunnit försvinna. Jfr målets héstan med Fryksdalsmålets 
Késtån (se Fr. Jj. § 107,7,c). 

5. Pl. neutr. -a, en i sv. ock n. diall. vanlig form för art., tro 
vi, i likhet med Aasen, bero på den sträfvan, som från gammalt 
visar sig. inom de nordiska språken, att låta neutr. pl. i form 
öfverensstämma med fem. sing. (Aasen, Gramm. s. 152). Jfr 
för öfrigt hvad ofvan under mom. 8 yttrats. 

§ 173. I afseende på kasus är numera substantivet oböj- 
ligt, i det att, liksom öfriga kasus, så ock genitiven omskrifves 
medelst en preposition, hvilken i fråga om lefvande varelser 
vanligen utgöres af at (rsp. åt), t. ex. tg-ur at hésfrl hästens 
tjuder, köå at Stina Stinas ko, smser at ho iyal Ingegärds smör, 
&6ta at 'n Ixei^t Bengts skjorta. Vid personnamn kan genitiven 
uttryckas på ännu ett annat sätt, hviiket till ock med torde vara 
det vanligaste, nämligen genom genitiverna has hans ock hceris 
hannes, efter hvilka substantivet följer oböjdt, t. ex. s4^a has 
breft Bengts skjorta, smxr hén's iyal Ingegärds smör. — En- 
dast då ett subst. styres af för-skull, förekommer genitivbild- 
ning, då på 'Sy t. ex. fser hésfhs siful för hästens skull, feer 
Jeöäs sJful för kons skull. 

§ 174. Beträffande ^emis afviker målet föga från rsp. Vi hafva 
endast antecknat några få ord med annat kön än i rsp., nämligen : 
mask. stal stall, fsv. ställer mask. 

vån besvär, svårighet, fsv. vandi mask., nysv. vånda fem. 

tjtikrbåst tibast, daphne mezereum 

tal tall 
fem. kro krog, i rsp. vanligen mask. 

tért töre 
neutr. mil mil 

iinbur rum i undre väningen af ett s. k. hft. Simplex bur 
är mask., fsv. hur både mask. ock neutr. 

8p, landém, N, B. I, 14 



( 



208 NOREEN, DALBYMÄLBTS BÖJNINGSLÄRA. 50 

neutr. pdt*l butelj. 

Jcrtm snafva är mask., ehurn ordet i norska diall. är neutr., 
liksom det isl. krim smuts. 



II. Adjektiv. 

§ 175. Genus betecknas hos adjektivet endast i sing., 
hvarvid fem. bildas genom tillägg af -a, neutr. genom tillägg 
af 't till mask. I neutr. förkortas dessutom hos enstafviga ord 
vokalen, i händelse han i mask. är lång, dock icke i ord på 
I ock r. Ex,: 

mask. la^ lång fem. låga neutr. lagt 

grov grof grova g^oft 

go god göa get 

h0g hög h0ga h0jjt 

gåm&l gammal gåmala gåma^ (se § 130) 

tdp&r tapper tdparå tåpkt (se § 128) 

stélat stollig stélata stélat 

gul gul gula gnt 

stor stor störa stot. 

Anm. 1. Då ett adj. står såsom predikat, har det alltid 
i fem. samma form som i mask. Åfven såsom attribut har 
adj. ofta, jämte formen på -a, en annan lika med mask., ock 
särskild t är detta alltid fallet i adj. på -u (fornsv. -uger) ock 
•al (fsv. -al), såsom Jfunu okunnig, tjynu okynnig, kröJfu kro- 
kig, kénstru konstig, réjftu riktig, töJfu tokig, stnu vredgad, 
stötetu anspråksfull, t0s.fiu törstig, unau trånsjuk, uvetu otidig; 
futjTcd folkkär, mötal motbjudande, skrumal skrymmande, sUsal 
slösaktig, sm<etgral äcklig, mäktig (om mat), syffal tröttsam 
m. fl. 

Anm. 2. Adj. på -e (rsp. -ig) hafva både i fem. ock neutr. 
samma form som i mask., t. ex. fåle farlig, dåle dålig. Men 
då dessa adj. vanligen i mask., jämte formen på -e, hafva en 
annan, till ock med oftare förekommande, på -en (utgående 
från den gamla ack. på -igan), så äga de äfven ett af denna 
form bildadt fem. på -ewa, t. ex. fälenaj dålena, — Part. ock 
adj. på ursprungligt -en (i målet -&n, -n) hafva i fem. samma 
form som i mask., men sakna i likhet med föregående ord -t 
i neutr. Således: 



51 ADJfiKTlV. 209 

mask. béfn biten fem. héfn neutr. heta 

sépan drucken séipan séjpa 

trögan trogen trögan tröga. 

Anm. 3. Ursprnnget till ändeisen -a i fem. är tvifvelsutan 
icke att söka i den gamla ack. sing. fem. på -a, hvars -a 
borde hafva i målet bortfallit, utan, såsom af de ofvannämnda 
formerna på -ena af adj. på -en göres troligt, i en nyare analogi- 
bildning efter fem. subst. i best. form, hvarom se § 172, anm. 4,2. 

§^ 176. Pluralis bar egen form endast bos enstafviga 
adj.y där vokalen i pl. får sammansatt aksent, hvilket visar, att 
ändeisen en gång varit en vokal, som bortfallit, t. ex. go god, 
pl. gg gode, goda; lag lång, pl. låg långa. Tvåstafviga adj. 
hafva i pl. samma form som i mask. sing., dock hafva adj. 
på -ej -en endast pl. på -e; t. ex. gämal gammal, gamle, gamla, 
^unu kunnig, kunniga, slésal slösaktig, slösaktiga, trögan tro- 
gen, trogna, dåle dålig, dåliga, stålat stoUig, stolliga. Möjligt- 
vis föreligger en rest af den gamla ändeisen -ir (nom. pl. mask.) 
uti det stereotyperade uttrycket ÄnrfV" gt skilde åt, åtskils. 

§ 177. Adjektivets bestämda form skiljer sig endast i 
sing. af enstafviga ord från den obestämda, ock bildas af ob. 
mask. därigenom att vokalen erhäller sammansatt aksent, hvil- 
ket visar, att vokalisk ändelse funnits, men bortfallit, t. ex. 
d{sn stor den store, stora, dce låg det långa. 

§ 178. Adjektivets komparation sker i regeln sålunda, 
att till positivens form lägges för komparativen -9 (för äldre 
-are; jfr fés,d fiskare o. d.) ock för superlativen -ast (rsp. -ast), t. ex. 



grov grof 


gröv9 


grövast 


hi^g hög 


hégd 


hégast 


tgroh tjock 


tjföks 


tgrö^asi 


lag låg 


Ug9 


lågast 


trag trång 


trågd 


trågast 


go god 


géd 


göast 


on ond 


ön9 


önast 


gåtnal gammal 


gåmld 


gåmlast 


dUen dålig 


dålend ^) 


dåUnast 


fdlu färdig 


fdhAd 


fdluast. 



*) Åro ej fev. komparativer ss. rffittane, dyiano m. fl. (Rydq. IV, 
449) appkomDa på samma sätt, genom läggande af -61 (med nyare 



210 



NOREEN, DALBYMALET0 BOJNINGSLARA. 



62 



Ett mindre antal adj. kompareras på ett sätt niotsv. rsp:8 
komparatioD på -re, -st. I superlativen faafva dessa ord såsom 
i rsp. -sty men i komparativen, som bar fallande tonfall; är endast 
sällan den gamla ändeisen -r (rsp. -re) bruklig, ntan hafva de 
flesta hithörande ord till den gamla ändeisen -r lagt den an- 
dra komparativändelsen -9 (rsp. -are) i analogi med flertalet 
af adj., hvadan man sålunda fått komparativer på -rd, som så- 
ledes hafva dubbelt komparativmärke (jfr den dubbla piural- 
ändelsen hos vissa substantiv, se § 170). På detta sätt kom- 
pareras: 

8tér9 

tygrS 

vånrd 
minrd 

sémrd sämre 
élrd äldre 
frémrd främre 
/är^ förre - 

Den gamla komparativen på *r är bibehållen uti: 
2ag lång Wgkr IcBgst 

(bra bra) bét&r bättre hesst bäst 

mytjT^n mycken mer mer mcest mest 

(må^ många) fler flere m^st flesta. 

Defekta eller på annat sätt oregelbundna äro utom ofv^nämnda 
äfven : 

våra värre V9S,^ 

dtd bakre åtast 

hiträ hitas,^ hiterst 

inast innerst 



stor stor 
tog tung 
og ung 

{vdJfär vacker) 
(Ufn liten) 



tygst 

y«st 

vaenst 

mtnst 

sämst 

celst 

fnemst ock frémeist 

f0&t 



tnr9 inre 

båi(r9 

sénar senare 

mélr9 

néa nedre 

nérma närmare 

puna undre 



bdfirast borterst 
sén&st ock sist 
mélasi mellerst 
néast 
nérmeist 
punast 



bortfall af det slutande r) till positivens ack. sing. mank.? Blombergs 
förklaring (s, 17) af fsv. -aue ur det äldre -arO)! synes obs betiiiiklig; 
ty h vadan det slutande -6 i *U16? 



53 PRONOMEN. 211 





PRONOMEN. 


iv9 öfre 


dviist 


iXt9 yttre 


Mast 



III. Pronomen. 

§ 179. De personliga pronomiDa böjas p& följande sätt: 
sing. Domj^ jag du dn 

ack. mcBj (obet. nyj) mig dcej (obet. dai) dig smj (obet, sa) sig 
pl. Dom. VQ vi ne I, Ni 

ack. 115 (obet. tus) oss n^ eder ^^e; (obet. ^a) sig 

sing. nom. mask. han ban fem. ho hon neutr. dtp (obet. dt) 

gen. Aa5l.Aa5hans A(én^5 hannes det 

ack. hénem (obet. ho (obet. Ao, ä^ (obet. 

-an/n) honom o) hanne (2«) det 

pl. nom. mask.; fem., neutr. dt de 
gen. dés, deras 

ack. dt (obet. äftm, efter vokal ram; se 

§ 125) dem. 

§ 180. Possessiva pron. äro: 
mask. mm min fem. mt 

dtn din dt 

stn sin st 

van vår v^r 

ner eder nér 

Formen t;an utgår från äldre *varn (jfr hen horn, Äön korn o. 
d. § 115), fsv. ack. vam; ner (för 'nédar, såsom den samman- 
satta aksenten ger vid handen) beror på analogibildning efter 
pron. n^ I, Ni, 

§ 181. Demonstrativa pron. äro: 
mask. den den fem. den neutr. d(B pl. dt 

déne den här déne déte dése 

déna den där déna déta désg,. 

ki dessa pron. brukas den blott $s. adj,, detia både ss. adj. 
ock snbst. Detta senare ord har, då det är obetonadt ock 
står näst efter ett på vokal slutande ord, formerna réna^ réta^ 
resa (se § 125) samt är uppkommet genom att till dén (rsp. 
denne) lagts den demonstrativa partikeln -na (isl. -na i héma, 
I ama, nuna, svåua m. m.), b varefter det slutande -a från mask. 



neutr. met 


pl. min 


det 


din 


set 


sin 


vat 


vår 


ner 


ner. 



212 



NOREEN, DALBYHALBT8 B0JNING8LARA. 



54 



öing. utsträktB till öfriga former af ordet. Jfr vidare härom 
F»'. Ij. § 153 ock Ansen, Gramm. s. 185. 

§ 182. Relativa pron. saknas ock ersättas af partikeln 
sem som. 

§ 183. Interrogativa pron. äro: 
mask. é^an hvilken fem. éka neutr. é^a pl. é^ar 

hont hvad. 
Af éJfan förekomma äfven former med begynnande h, sålunda 
héJfan, héka o. s. v. En genitiv éJ^'ans {helans) brukas någon 
enda gång. — Det neutrala snbst. pron. hent bar någon gång 
formen het. Om ordets bildning se § 77. 

§ 184. Bland obestämda pron. äro att märka: 







mask. 


fem. 


neutr. 


pl. 


adj. 




téljan dylik 


téka 


iekt 


téljeir 


Babst. 




téJfarCn 


tékana 


téktnU 




adj. 




sliJfan slik 


slika 


Sllf)t 


sliJfar 


Bilbåt. 




sU^an'n 


slikana 


di^tnät 




adj. 




ån'n annan 


ana 


ån 


anar 


Bubflt. 




dnwaw 


dnana 


dn'nat 




adj. 




hqr hvar 


her 


heii 




Bubst. 




her a en 


her ae 


hei/ a et 




subst. 


.adj. A0Ä^w hvar sin 


hé&t 


hé&et 


hé&tn 


subst 




hédär hvardera 


hédär 


hédär 




subst. 










herdnar hvarandra 


Bubst. 




s,elv själf 


&elv 


&elv 


&elv 


subBt. 


. adj 


• 




senit 


sémeJi somliga. 



IV. Verb. 

§ 185. Ett verb äger i Dalbymålet endast följande former: 
pres. inf., pres. ind., pres. imp., pres. part., pret. ind., pret. 
part. ock sup. Konjunktivformer saknas. Mellan olika per- 
soner ock numeri göres ingen skillnad. 

. § 186. Starka verb äro i målet följande: 

1. pret? a, a — sup. a: 
inf. hin binda pret. han sup. hån 

hrin brinna hran hrun 

dréJf dricka drak druk 

dcbp dimpa dap dup 

fin finna fan fun 



55 




STARKA VERB. 




'^K^ 


inf. fees,vin försvinna prel 


;. fae&vdn 


Slip 


. fse&vun 






gat gittade 






glét slinta 




glat 




gm 


gnél gnälla 




gnal 

klak klack 




gnul 


knét kny 




knät 




knut 


rtn rinna 




ran 




run 


stt sitta 




sat 




sut 


slép slippa 




släp 




slup 


smal smälla 




smal 




smnl 


^Ä^(^^8prittatill, 


skygga 5 J;t;a^ 




skvut 


smélt smälta 




smalt 




smult 


spin spinna 




spän 




spån 


spréJf spricka 




språk 




spruk 


sprét spritta 




sprat 




sprut 


stélf sticka 




stak 




stuk 


stélp stjälpa 




stalp 




stulp 


svébl svälla 




sval 




svul 


réblj räcka 




rak 




ruk 


spån sparka 




spän 




spun 


svélt svälta 




svalt 




svult 


S0m svimma (se §87) 


1 sam 




sum 


sélv skälfva 




skalv 


part 


. tvugan tvungen 


vin vinna 




van 


sup. 


vun 


vMt välta 




valt 




vult 


héy% hänga 


hag 


hug 


kUg klinga 




kiag 




klug 


sléyt slänga 




slag 




slug 


spHg springa 




sprag 




sprug 


tréyi behöfva 




trag 




trug 


sAg sjangä 




sag 




sug 


sAk sjunka 




sak ♦ 




suk 


våljs växa 




vaks 




vuks 


{hh blifva) 




vat vardt, blef 




vu% 


2. 


pret. 


Q — sup. H (e, 


(s): 




le bedja 




b9 




H 


Mr bära 




bQr 




hår 



I 



214 NORBEN, DALBTMÅLET8 BÖJNINGSLÄRA. 56 

inf. j% gifva pret. ga sup. g^ 

JcréJf krypa kräk krnk 

lés läsa las l^s 

stel stjäla stal ståi 

s,dr skära skar skar 

vår vara va vår 

3. pret. o (o) — sup. e e («, g, <^, «, 0): 

drép dräpa dröp (1. dröp) drep 

dq do dog (1. déd) dq 

får fara /or får 

gål gala go{ g^dt 

gr^ gräfva grop grep 

hév häfva hov hév 

mål mala mol rn4l 

svår svära 5vor svår 

vréfj vräka vroft irr«Aj 

v^g väga rog^ vwg* 

t?^t; väfva vop väiv 

åt äta ot et 

åk åka oA; åk 

drag draga drog dréj 

gnag gnaga gnog g»/?; 

% (1. Ujt) ligga Jog ?<5; 

se se 50g (5^0 

^{d slå slog sUj 

sta stå stog (stat) 

ta taga ^og téj 

tva två ^t;og <t?^^ 

4. pret. e — sup. e: 

bit bita &ef &é^ 

drit cacare dret drH 

driv drifva drev drev 

fis fisa fes fes 

knip knipa knep knep 

h lida le le 

mig pissa meg meg 

pip pipa pep pep 

r| rida re ré 

riv riva ret; rév 



Ö7 


STARKA VBRB. 


inf. skrtj^ skrika 


pret. skre^ 


skriv skrifva 


skrev 


slit slita 


slet 


smit smita 


smet 


stig stiga 


stQg 


sm svida 


sve 


svi^ svika 


svefs 


sin skina 


s^ 


&|^ cacare 


s,et 


tig tiga 


teg 


tnj: vika 


vei 


vin hvina 


ven 


vrt vrida 


vre 


vrl n gnissla 


vren 


hlås blåsa 


Mes 


gra^ gråta 


gr^t 


24^ ge Uad, låta 


let 




5, pret. — 


hju 1>jnda 


Iq 


brp bryta 


br0t 


drgp drypa 


drisp 


/^fl' flyga 


f^M 


f^t flyta 


fm 


/»^5 fnysa 


fnqs 


frys frysa 


fr^s 


j% ljuga 


lag 


Äi^ klyfva 


kl0v 


kl^ klif^a 


kl^v 


Äffl) krypa 


kr0p 


ngp nypa 


n0p 


fi^^ nysa 


nj^s 


r^ ryta 


rqt 


sm^g smyga 


smfgg 


'^n^ snyta 


sn0t 


str^^ stryka 


str^Tf 


^ suga 


s0g 


^|) supa 


siSp 


SM koka sjuda 


80 


<99. Lanäsm, N. B. I, 





215 



sup. sk/reff 
skrev 
slet 
smet 
steg 
své 
svelj 
s4n 
s4t 
teg 
vojs 
vin 
vre 
vren 

hUs 
gret 
Ut 



sup. ^: 



hrét 
drilp 

fnés 

fris ' 

U_9 

kl^v 

klev 

krip 

nip 

(nysf) 

rit 

smég 

sniH 

strHJf 

ség 

sép 

sé 

15 



216 NOREEN, DALBTHÄLETS BÖJNINOSLÄRA. 58 

inf. &ut skjuta (skott) pret. s^^t sup. sJfét 

&UV skjuta, »schieben» sjfev sifév 

tg-ut tjuta t^t tét 

6. Oregelbundna äro: 
fal falla fel fel 

/•« få f(Bi (fat) 

g® gä jei igat) 

hål hålla hel hel 

hug hugga h0g håg 

Mm komma kam kåm 

VIS, hvina vts vt& 

sev sofva suv snv. 

Såsom häraf synes, kunna ännu samma afljudsklasser ur- 
skiljas som i fornspråket, ehuruväl afljudet är på mångfaldigt 
sätt förändradt (såsom redan i ljudläran på sina ställen blifvit 
uppvisadt), ock månget verb öfvergått från den klass, det ur- 
sprungligen tillhört, till en annan. 

§ 187. Öfriga former af ett starkt verb bildas på följande 
sätt : 

1. Pres. ind. har hos vokaliskt slutande verb ändeisen -r, 
hos konsonantiskt slutande ingen ändelse (se § 127), men än- 
dock ej sammansatt aksent. 

2. Pres. imp. liknar pres. inf., men har icke sammansatt 
aksent, emedan här ingen slutvokal bortfallit. 

3. Pres. part. förekommer endast af verb, som utmärka 
rörelse, ock ändas på an (rsp. -aade) eller, kanske ännu vanli- 
gare, -aneis (rsp. -andes). 

4. Pret. part. ändas på -6n, -n. Om dess böjning se § 175, 
anm. 2. 

Paradigm för starka verb: 
Pres. inf. Un binda j% gifva drdg draga drtv drifva hju bjuda 



Pres. ind. 


htn 


Jir 


drqg 


drtv 


bjur 


Pres. imp. 


hin 


n 


drdg 


drtv 


bju 


Pres part. 






drégan I. 
dréganas 


drivanas 




Pret. ind. 


han 


ga 


drog 


drev 


b0 


Pret. part. 


bén*n 


gin 


dréj&n 


drivan 


bén 


Sup. 


bun 


gé 


dréj 


driv 


bl. 



59 SVAGA VEEB. 2l7 

§ 188. De svaga verben förete olika böjningssätt 
Första konjngationeD, till hvilken höra verb motsvarande 
rsp. kalla-kallade-kallat, saknar ändelse både i inf., pret. ind. 
ock snp.; men till ersättning för den bortfallna ändelsevokalen 
inträder i rotstafvelsen sammansatt aksent. Pres. ind. har än- 
deisen -9 (rsp. -ar), pres. part. -an 1. -anas, Pres. imp. saknar 
ändelse ock äfven den sammansatta aksent, man skalle vänta 
sig i föiyd af ändeisens bortfall, hvilket visar, att formen är 
att betrakta såsom nppkommen genom analogibildning efter 
imp. af starka verb ock verb efter andra svaga konjugationen, 
där den enkla aksenten är ursprnnglig. Pret. part. ändas på 
-en, -n i följd af analogibildning efter de starka verben. 

Paradigm : 

slép släpa fri fria 

sl(Bp9 frid 

sl^p frt 

sl(Bp€in 1. slcdpancis 
slép fri 

slapan 

slép fri. 

Den andra konjugationen, som omfattar alla öf- 
riga svaga verb, har i pret. ind. ändeisen -d (rsp. -de) 1. 4 
(rsp. -te) ock i sup. ändeisen -t. Vid läggandet af dessa än- 
delser till konsonantiskt slätande verb komma åtskilliga ljud- 
lagar till användning, om hvilka se §§ 95, 101, 103, 105, 111,3, 
116, 128, 130, 132, 133, 141, 157,1,161. Den förkortning i pret. 
ind. ock sup. af en i inf. lång vokal, som rsp. låtit inträda endast 
hos vokaliskt slutande verb (rsp:s tredje svaga konjugation), äger 
här rum hos alla verb. Pret. ind. måste naturligtvis, till ersätt- 
ning för den bortfallna ändelsevokalen, hafva sammansatt aksent. 
Pres. inf. saknar här ss. hos andra verb den ursprungliga 
ändelsevokalen -a, men har i stället sammansatt aksent på 
rotstafvelsen. Gick före -a ett j, så vokaliseras detta vid a:s 
bortfall till -t 1. -y enl. §§ 9 ock 14. Pres. ind., imp. ock part. 
öfverensstämma i bildning med motsvarande former i första kon- 
jugationen. Dock har pres. ind. hos vokaliskt slutande verb än- 
deisen -r, SS. hos motsvarande starka verb. Pret. part. ändas 
på 'd L 't (sällan ss. i föregående konj. på -&n, -n), vid hvars 
läggande till konsonantiskt slutande verb samma ljudlagar till- 



Pres. inf. 


hål kalla 


Pres. ind. 


kdh 


Pres. imp. 


kal 


Pres. part. 




Pret. ind. 


kål 


Pret. part. 


kdXn 


Sup. 


kål 


§ 189. 


Den an 



2l8 NORBEN, DALBThIlETS BÖJNINGSLÄRA. 60 

lämpas som i pret. ind., liksom förkortningen af rotstafrelsens 
långa vokal äfven här regelbundet inträder. 

Paradigm : 



Pres. inf. trn tro 


spel spela /ii^Z fålla Z#j7 löpa 


véh) hTllfin 


Pres. ind. trur 


spél9 


/iéZa 


Ixpd 


vélv9 


Pres. imp. trn 


spel 


f(Bl 


Ixp 


vaslv 


Pres. part. 






lépanas 




Pret. ind. trud 


spélt 


falt 


léft 


véd 


Pret. part. trud 


spélt 


fcelt 




vsed 


Sup. trut 


spelt 


falt 


Ixft 


VXli ' 


Pres. inf. jdlp hjälpa såt sätta 


bran bränna 


klcbm klåmma 


Pres. ind. jélpo 


i 


sét9 


brén9 


klémd 


Pres. imp. jelp 


scet 


br(Bn 


kläm 


Pret. ind. jéi 


såt 


brén 


klémn 


Pret. part.jö* 


SCBt 


bran 


klamn 


Sup. je^ 


scet 


brant 


klämt 


Pres. inf. tijt tigga 


k fåh följa krém krtfri t^tjy tyeb 


. bléffz Ulngi 


Pres. ind. tij9 


/ttija 


' hrévjd 


• tytg-d 


bléys 


Pres. imp. tiji 


/»?t 


krévt 


tytrP 


bléyt 


Pret. ind. ttgd 


fåd 


hråvd 


tm 


blégn 


Pret. part. ttgd 


fud 


krcevd 


tyit 




Sup. ttp 


fu^ 


TcrtBft 


tyJft 


blagt. 


§ 190. Mer eller mindre oregelbundna verb af andra kon- 


jugationen äro: 










inf. dug duga 


pres. 


dug pret. 


. dågd sup. 


dukt 


gléjt glädja 




gléjd 


gUd 


glat 


ts idas 




%s 


tst 


tst 


j$r göra 




39T 


JÖl 


jot 


lég lägga 




lagd 


lå 


läkt 

m 


^mi^n smörja 




smérp 


smal 


smo^ 


^i^M spöija 




spérp 


spöl 


spo^ 


stéjt städja 




Stéj9 


stad 


stat 


^<^j säga 




sép 


så 


sakt 


$éh sälja 




sélp 


sålt 


saU 


^^? tåla 




tql 


téd 


tei 1 


^^r töras 




tmr 


tål 


toi 


vét veta 




vet 


vést 


vest 


f;«?« väya 




vélp 


våd 


i 
1 



61 



STAGA TERB. SPRAKPROF. 



219 



§ 191. Några verb vackla mellan de båda svaga konj., t. ex. 
Pres. inf. styr styra snén snärja téyt tänja 

Pret. ind. st^r snén 

Pret. part. styd sndd 1. sndtjan 

Sup. styii sn^% 1. sniri 

Så gå ock t. ex. spel spela, fél fälla. 

§ 192. Hjälpverben hafva följande former: 



téyi 

teegn 

ttB^t 1. tér)%. 



Pres. inf. 
Pres. ind. 
Pres. imp. 
Pret. ind. 
Sup. 

Pres. inf. 
Pres. ind. 
Pres. imp. 
Pret. ind. 
Snp. 
§ 193. 



ha hafva 

har 

ha 

håd 

hat 



vér vara 



ska skall 



V9r 

va 

vår 



m^ må 



mål 



si<a 
si<a 

vil vilja 
vH 

va 
til 



Tfun kunna 

^n 
IfHin 

bh blifva 

bhr 

bi% 

va^ 

vtti. 



Passivum omskrifves vanligen med bh, va% vui. 
Blott af några deponentia är bildningen på -s mera vanlig, t ex. 
inf. ftns finnes pret. fans snp. fans 

hupeis hoppas hépas hépes 

minas minnas minas minas. 

Språkprof. 

1. Gåta: tvéfgfn stQg pa fåHfofn a röft: vinspjoel, Iqs 
urban! d<B kam tva nåvasikaft tfra nol a éstancet a dt ép ål 
vår rétmesd. 

Ofversättning: Tvåfoten (mannen) steg på fyrtiofoten (harfven) 
ock ropade: Yindspjäll (namn på drängen), lös Urband (namn 
på gårdvaren)! Det kommer tvä näfverskaft (vargar) ifrån norr 
ock östanefter ock äter npp alla våra rotmöss (svin). 

2. Gåta: d(B stog e grp pa e ren, mce f^r fsétrd a igår 
ben. der va brur, mten intn9 brélep; der va banj mtsn intnd 
fet; der va liffy a intnd det. 

Ofversättning: Det stod en gryta på en (åker)ren, med fyra 
fötter ock inga ben. Där var brud, men intet (eg. inte något) 
bröllop; där var barn, men intet födt; där var lik, men intet dödt, 
Uttydning: kyrkan. 



i 



InnehålL 

Ljudlära § 1—168 sid. 5—43. 

A. Ljudfy Biologisk öfVersikt § 1—7 » 5—10. 

I. Vokaler § 1—4 » 5-8. 

IL Konsonanter § 5—7 » 8—10. 

B. Etymologisk öfversikt § 8—168 » 10—43. 

L Vokaler § 8—92 » 10—29. 

Exspiratorisk aksent § 86—87 » 25—26. 

Masikalisk aksent § 88—89 » 26—27. 

Kvantitet § 90—92 « 28—29. 

IL Konsonanter § 93—167 » 29-43. 

Folketymologi § 168 » 43. 

Böjningslära § 169—193 » 44-61. 

I. Substantiv § 169—174 » 44—50. 

IL Adjektiv § 175-178 » 50-52. 

IIL Pronomen § 179-184 » 53—54. 

IV. Verb § 185—193 » 54— 6L 

Språk prof » 61. 



IIIARK BIBRAO Till KÄNNSVOH 01 

DB mUU LANDSMilEN OCK SVENSKT FOIKIIF. I. I 



ETT JTJLKALAS. 



FRÅN FÄRS HÄRAD I SKÅNE MEDDELADT AF 



Db L. P. Holmström. 



Efterföljande teckning nr Färs härads folk- ock spräklif är författad 
af ynglingen Anders Joéansson från Silfåkra, som vintern 1876 — 77 
▼ar lärjunge vid folkhögskolan på H vilan, ock sedan öfversedd af fröken 
Amalia Nordström från Vombs Nygård, som i fråga om folklifvets egen- 
domligheter äger en synnerligen fin ock säker blick. Efter hannes an- 
visningar är också uttalet återgifvet. Målet tillhör i sin här gifna form 
Vombs socken i Färs härad samt Silfåkra ock närliggande socknar af 
Torna härad. Ur Färsmålet äro prof förut meddelade i Samlingar till 
Skånes historia, fomkunskap och beskri/ning. Tidskrift utg, af Före- 
ningen för Skånes fornminnen och historia genom M. Weibull, 1873. 
Lund 1874. S. 86 — 100. Men det mål, hvarpå »tjärij^asnakk» är åter- 
gifvet, skiljer sig ej obetydligt från det här meddelade, i synnerhet däri- 
genom att i Vomb ock Silfåkra diftongerna mindre framträda. 

Med hänsyn till uttalsbeteckningen böra några ord tilläggas. Den 
fonetiska omskrif ningen är gjord mest efter örat, utan att språkljudens 
bildningssätt därvid kunnat tagas under nogare granskning. Detta gäller 
åt minstone vokalerna, co kan anses för ett a (som i sv. hat) med mindre 
öppnad mun. o närmar sig något åt e. UU kommer stundom o täm- 
ligen nära; för öfrigt äro alla långa vokaler i någon mon diftongiska. 
Till de kvalitativa ändringar hos vokalerna, som värkas genom sats- 
tonen, är öfver hufvud hänsyn tagen blott så till vida, som diftonger 
utan tonvikt förenklas (uu-Uy eo-o). För utmärkande af halflång kvan- 
titet (_) hafva typer ännu icke hunnit anskaffas. Rätteligen borde 

hade, skalle, kunde, hanne, hette, middag, haft ^ i st. f. .. Af brist 

på typer har man också i ett par fall nödgats utmärka tonvikten vid 
sidan af i st f. öfver vokalen. Den starkast betonade stafvelsen i ett 
ord är utmärkt med ' (fortis) vid afvikelse från riksspråket. 



222 ETT JULKALAS 



J? = Ij, ^3^ = dj, A = r, ^ = ^' sk, 9 = nj (n mouiiiée), g= ng. 



e^ julaJcalgJ. 

t fohj^fjuuk stkCBjs ate jul va jco b0n po julaJcalaJ hus 
fkedh/hj} jms *), o dsui.^) va ju b^na ntskapo hela doh,as 
slcBjt, bo o^a o gamla. o atesom da va grönt 
v(B^ o vcejaldv, so kum dt neestan ah huba, sImbjs v% hum^ 
fe vt föst be}en o toka htyondka fofi ststan, sm vcDg- 
ha dat^ mtnjan kafé o kcpgefy. hde gtton dalate fe 
vt mida. dt som ^) deo va cdst o meest t sleejt, dt skule 
JU seda foti butién^n; sm sate vt onke vos atesom vt va 
gamla bekonta tQ, da va nody som sco sa sal^ ad 
f^uentl^me^na o dt gamle manana skule seda t stuan; vt 
onke fe voka plasa t kameiised. 

no/t vt do hade sat vos, tuu ffiedMj^ jvnsen op flajan 
o s(o: Tfiskeol o vtélkumna te buiiksh o so bokja vt 
o ada 00 al dcen guue mcod^n, som dt hade lavad t§ o som 
smcoga mted^) bm. foh om jco ska st eo ed, so hade 
JCO vest ^nte aded mted, ty an jo) tuu^) f^eo homed. o so 
bokja vt o snoka om ala slOfV, tcoled kum sncofd te ktks- 
d(D'enj foh, d(Bn va nyltans bejymt y>jco kan o^mis^ huna da 
ska geo ma dme hoknade vgAneplektsfkoogan», sep anetts Jtnsen, 
som va en mted klog man; y>d& geok mon t^u^nte so lat 
t joman, da a*) ju ose en stuur galensk(p'b9 om alt da btesta 
folked ska h§^a boiite o akseMi en son tth — »ycp, som 
nu hcp^ mtna peogatij va skule jco tw ma te ma mit 
juhhh/äg?» SCO en an. — »ja, jco ved atilt, va jco 
ska st om eä», va dcBfy non o sep; »dcen som be- 
h^veh, o forjt^ana, fokst(9/t ju stn bceste tt.>^> — r>jå mann, sco 
anefis jinsen, Ȋa a do vcuif^elten mte bMp som dad e. 
JCO, som mte hcQ^ met%en tk^ fj<BMgs haman, ska hola 

1) Äfven jmses. 

2) Där = ibi heter dar, där = det heter d(Br. 

^) Man säger ooksä: dt SO Som, t. o. m. dt SO SOm at, 
*) mted = danskt meget, mycket; heter äfven mit. 

t mellan i ock G| fp mellan y ock O, & mellan 6 ock ä, a mellan a 
a = öppet a som uti liatt, a> = a uti tal åt å till, o öppet å, 



fb.In fäks härad. 223 



/? = 13» ^S = ^i /t = r, y = ly sk, j; = uj (n modllée), g = ng. 



Ett julkalas. 

I förQor strax efter jnl var jag bjnden på julkalas hos 
Fredrik Jönsson, ock där var ju bjadna närapå hela deras 
släkt, både nnga oek gamla. Ock eftersom det var grant 
väder ock väglag, så kom di nästan allihop. Strax vi kom, 
fick vi först besken ock tackade hvarandra för sist. Sen van- 
kade där minsann kaffe ock kakor. Litet grand därefter fick 
vi middag. De som då var älst ock mest i släkt, de sknlle 
ja sitta för bordsänden; sen satte vi andre oss eftersom vi var 
gamla bekanta till. Det var något, som sade sig själft, att 
fruntimren ock de gamla männen skalle sitta i stugan; vi 
andre fick våra platser i kammaren. 

När vi då hade satt oss, tog Fredrik Jönsson upp flaskan 
ock sade: »skål ock välkomna till bords!» Ock så började vi 
att äta af all den goda maten, som de hade lagat till ock som 
smakade mycket bra. För om jag skall tala om det, så hade 
jag vist inte ätit mycket, innan jag tog ^) från hemmet. Ock så 
började vi att snacka om alla slag. Talet kom snart till riks- 
dagen, för den var nyligen begynt. »Jag kan undra, hur det 
skall gå med den här värnepliktsfrågan», sade Anders Jönsson, 
som var en mycket klok man; »det går mon tro inte så lätt 
igenom. Det är ja också en stor galenskap, om alt det bästa 
folket skall ligga borte ock exercera en sådan tid !» — »Jag, som 
nu har mina pojkar, hvad skulle jag taga mig till med mitt 
jordbruk?» sade en annan. — »Ja, jag vet aldrig, hvad jag 
skall säga om det», var det någon, som sade; »den som be- 
höfver att förtjäna, förstör ju sin bästa tid». — »Ja, men», sade 
Anders Jönsson, »det är då värkligen inte bra, som det är. 
Jag, som inte har mer än tre Qärdedels hemman, skall hålla 

5) tog = begaf mig. 

') Med tonvikt 6, ntan sådan a. Pä samma satt växla me, de, 
se mig, dig, sig med m&, d6i, S&j så att de under inflytande af sats- 
tonen få den förra, eljes den senare formen. 

ock a uti hatt, slntet O, 9 öppet ö, M = slutet U som uti huS, 
tt = fr. OU» O =- slutet O som uti bO, = a + &, 9= öppet U som uti ulL 



\ 



224 ETT JULKALAS 



/? = Iji ^S^^y /i = r, ^ = ej sk, g = aj (n mouiUée), g= ng. 

bo fuBst o kgk; en an hole/^ bcotia soldat^ som kan hw 
et o et halt mantco'l. da, 6 ju en stuuh, uret. nod for 
haft jokas. dt mteste on/ie lansk(p'ben hcoh, ju vaMfitpléktn. — 
»jdy en ska ha vtel fo se, ad ma tien geo/t da; for alti nok 
Qt foKslåv blek vtBjt, so kkof^loh dt ma ed, te da geok t 
jBmanyi. — ja, som seejt vQf hwi ble ju snakad mied om 
dedy o jco tkuuk vest, ad dt manana skule juutit mted got 
po Mksdcp^en, om dt bcoMi hade kumed dtd, 

man nu va ju m\dan ad*n^ o jcOy som m^e fokstuu 
ma mied po da danade, teeyte: jco geok ty t stuan o sek, 
va dt tcok sa te dak. fok dok va ju en helan huub ma t0seh 
ose; o da va dt, som jco hade fokvéde"^) peo, dt sgd o 
snaka bcoka om dokas fastemana, te speleman n hade fod 
sa Itta mcod, for han spila, nok vt eod. so je vt ud o 
shule dconsa^ som vt ose juuke hela atemidan, o de 
so vt ble so sveta, so da fuende bo vos. Met som jco sgd en 
gog o snaka, sep jco te mtn dcons^): »skg vtjnte geo ud o 
svcpla vos?» njcp ejtte fok vakm», sco hun. yydo feok vt vcel 
dconsa t jenh man nok vt do kum han mit for doken, smtpde 
vt vos so ncet ud o jef^ udom puukfn, fok da va ju mohi, 
so dok kune tyen se vos. dok snaka vt om gamla fohr 
fgkenhedek. te ststans so scpe jco: »ska du inte sncoktjuta da, 
hgna?y> — »jcp? né, dkonan^), jco hcokju %nte non fasteman, 
stn so e da tts nok ma ded so laye. man du ska vcel te 
ed sncpiit?» — »cp dcek a tyen o vel hcp me h<elek; ose 
a hok tya t^sek, som dcsk a non kea ma, dt luek 
so ma en o so ma en ån, so jco tkuuk, da a so got o 
inte bry sa om ed so laye», — »jg, man da kan du vcel inte 
st om me? jcp hcok ju aidt lued o dkcp^d ma 
non?» — r>cp na, daeme so hcok jco ditt ttpts so mted om 
de ose. joo hcok scejt so ttt dak hMia: neljens hgna, 
da a ha vél en JeJ^elt ^®) t^s. om jco veste, da juuke nod, 

^) Hafva förvett på = vara nyfiken efter. 
^) flickani med hvilken han dansade. 

% mellan i ock 6, if mellan y ock ö, a mellan 6 ock ä, a mellan a 

a = öppet a som uti hatt, CD = a uti tal åt å tiu, o öppet å, 



FKÅN FÄRS HÄRAD. . 225 



J3 = tj, ^gr = dj, /b = r, ; = q sk, j; = nj (n mouiiiée), g]= ng. 



bäde häst ock karl; en annan håller bara soldat, som kan ha 
ett ock ett hälft mantal. Det är jn en stor orätt. Något får 
här göras. De mesta andra landskapen har ju vämeplikt.» — 
oja, en skall likväl få se, att med tiden går det ; för alltid när 
ett förslag blir vakt, så krånglar de med det, till det går i- 
genom». — Ja, som sagdt var, här blef jn snackadt mycket om 
det, ock jag tror vist, att de männen sknlle gjort mycket godt 
på riksdagen, om de bara hade kommit dit. 

Men nn var ja middagen äten, ock jag, som inte förstod 
mig mycket på det där, tänkte: jag går in i stngp ock ser, 
bvad de tar sig till där. FOr där var ja en hel hop med töser 
också; ock det var de, som jag hade förvett ^) på. De satt ock 
snackade bara om deras fästmän, till spelemannen hade fått 
sig litet mat. För han spelade, när vi åt. Så gick vi at ock 
skalle dansa, som vi också gjorde hela eftermiddagen, ock det 
så vi blef så svetta, så det rann af oss. Rätt som jag satt en 
gång ock snackade, sade jag till min dans^): »skall vi inte gå ut ock 
svala oss?» »Jag är inte för varm», sade hon. »Dä får vi väl 
dansa igen». Men när vi då kom hän midt för dörrea, smög 
vi 088 så nätt nt ock gick atom porten, för det var jn mörkt, 
så där kände ingen se oss. Där snackade vi om gamla för- 
farenheter. Till sist så sade jag: »skall da inte snart gifta dig, 
Hanna?» — »Jag? nej, drånan*), jag härja icke någon fUstman. 
Sen så är det tids nog med det så länge. Men da skall väl till 
det snart?» — »A, det är ingen, som vill ha mig häller; också 
är här inga töser, som det är någon reda med. De springer 
så med en ock så med en annan, så jag tror det är så godt att 
inte bry sig om det så länge». — »Ja, men det kan dn väl inte 
säga om *roi^? Jag har ja aldrig sprangit ock dragits med 
någon». — »A nej, därmed så har jag alltid tykt så mycket om 
dig också. Jag har sagt så ofta där hemma: Nils- Jöns' Hanna, 
det är likväl en skicklig ^^) tös. Om jag viste, det gjorde något, 

') Förstärkande: né dh^nan = vist icke. 
?^ snäll. 



ock a uti hatt, slutet Ö, (^ öppet ö, U = slutet a som uti huS, 
tt = fr. oa, O = slutet O som uti bo, O = a + 0} t» = öppet a som i ulL 



226 ETT JULKALAS 6 



/^ = la» ^? = ^, '^ = r» :f = « Bk, j; = nj (n mouiiiée), g= ng. 

so shule jco, tco ma dcvle/inj fh,%a te A^ne.» — »ja du han 
do l(B^sa dtn twlan! du e guu! nu vél jco^nte ble hus da 
l&yeii; nu geoti vt ty.» o so je vt so ncet ty, fo^ da ad 
tyen shule se, ad vt hade vad ude. o so gcp vt vos te 
o dconsa t jen, so ma §n o so ma en ån. nok vt do 
hqde dcpnsad et bede^^)y so hum ffied^J^ jmsen ud o sep: 
^nu feok t kuma ty, dttaya, o feo jati en tod^ o stytij^a 
jafi ma», man no^ vt deo hade dkuhed tod^^ so ble vt so 
heda, so drei^ va m^a, som möte ud o svcpla sa; o va 
ti^sema hade fqd t sa^ da vQd 3a)jnte^ foh, dt ble ose 
mted foh. vaMna. 

o^efy tten man vt damsay sptla manana hokt. 
man hviye^na dt shule ju se po alt gMnt^ som muuit hade o 
vtsa t hamejised, dm va ju vs^vnadek, som va ghana: 
auandyne/t ^^J, dkajel o sayatej^e, som va sptant spMjpgane 
nya. »da va kent utdmeled va da hcp^ god teet!» sa? mceta- 
pcehL-lwks "^. hofoh,en je hcoit du hat po dom, hqkna?» — 
/b/i SBO h§de hv%yan po stéled. »ja> hade en tveo-o-J^yve- 
twla ^^), man hun va ncestan fok ftn ^^); dteti hune jama god 
Itta m§k t dom, da hade^nte shwt,» — »ha steh, du, maneja! 
dt Q JU so j}oha, so dt hco^ adt bo o va ") po non ån 
le! *^)» — »ja, dt e vcel ose ded», sep en ån. »cpja, da 
feoh, JU va so fofy dtne gogen; en feok ju veva bceten, ha^ncBsty>. 

no^ do muuh. hade vtst dom so mted dati va, o da 
va bekipmty jej§ hun ty o seo ete hv(elsmcp'd'ny so dan 



**) Bete = stycke, stund ; här det senare. 

**) öfverdyna är ett bolster, som allmogen i Skåne begagnar i 
stället for sängtäcke. 

^^) Per Larssons hustru Mätta; ock pä samma sätt nedan Lai's 
Larssons hustru Anna o. s. v. 

^*) Antalet tänder i en väfsked räknas i Skåne i i^tal^E»; 
hvart tal innehåller 30 tänder, en 22:tala altsä 660 tänder. I 
Småland räknar man däremot i »bundi», hvart om 48 tänder; 
en 15-»bunna» t. ex. innehåller altså 15 X 48 d. v. s. 720 

i mellan i ock 6, fp mellan y ock ö) a mellan 6 ock ä, a mellan ä 
a = öppet a som uti hatt, (O = a uti tal åt å till, o öppet å. 



FRÅN FÄ KS HÄRAD. 227 



y^ = lij» ^J = <y> '^ = r, ^ = ni ak, 9 = nj (n mouiUée), g = ag. 



så skulle jag, ta mig dalem, fria till hanne». — »Ja, dn kan 
då lägga din talan! Dn ftr god! Na vill jag inte bli hos dig 
längre; nn går vi in». Ock så gick vi så nätt in, för det att 
ingen skalle se, att vi hade varit ate. Ock så gaf vi oss till 
att dansa igen, så med en ock så med en annan. När vi då 
hade dansat ett bete^'), så kom Fredrik Jönsson at ock sade: 
»na får ni komma in, drängar, ock få er en toddy att styrka 
er med». Men när vi då hade drnckit toddy, så blef vi så 
heta, så det var många, som måste nt ock svala sig; ock hvad 
töserna hade fått i sig, det vet jag inte, för de blef också 
mycket för varma. 

Under tiden medan vi dansade, spelade männen kort. 
Men kvinnorna, de skalle ja se på alt grant, som mor hade att 
visa i kammaren. Där var ja väfnader, som var granna: 
ofvandynor^^), dräll ock sängtäcken, som var sprint sprakande 
nya. »Det var orimligt, hvad det har gått tätt!» sade Mätta- 
Per-Lars "). Hvad för en sked har da haft på dem, Earin?» — 
för så hette kvinnan på stäUet. »Jag hade en två-ock-tjnga- 
tala^^), men hon var nästan för fin^^); där knnde gärna gått 
litet mer i dem, det hade inte skadat.» — »Hvad säger da, människa! 
De är ja så tjocka, så de behöfver aldrig vara på någon annan 
led ! ^^)» — »Ja, de är väl också det», sade en annan. »Äja, det 
får ja vara så för denna gången; en får ja väfva bättre bär näst». 

När då mor hade vist dem så mycket där var, ock det 
var berömdt, gick hon in ock såg efter kvällsmaten, så den 



tänder. I fråga äter om »varpen» (uppränningen) räknas ett »bnnd» 
innehålla 48 par trådar. 

^') Till »ofvandynor» bmkas nU som »islätt» (väft) med varp af lin 
eller bomull. Ju finare skeden är, d. v. s. ju tätare trådame i varpen 
ligga, desto svårare är det att få »ialätts»-trådame att ligga tätt; ock 
dessa bestämma genom sin betydligare tjocklek tygets tjocklek Således 
ju finare varp, ju mindre »går där i dem». 

^^) ha aldrig behof (?) att vara = behofva aldrig. 

1^ Led = vis, sätt 

ock a uti hatt, slutet Ö, B^ öppet O, U = slutet a som uti hoS, 
u = fr. On, O = slutet O som uti bO, d = a + d, o = öppet a som i olL 



228 ETT JULKALAS 8 

• 

J? = 1a> ^5 = dj, /i = r , ^ = q 8k, j; = dj (n mopiiiée), g = ng. 

ble i Qkntg. d% on^e hle sedanes o snoka, y>da 
a do uent uvaiyd^t, va hok & tystopad eo äla slavh — 
»ja, en kan se, ad d& & vohj^^l^d^^) folk». — »ja, dft ft min- 
fan snåla t(9sefi te o jeta cohbéjii. — r>3W o^kas^ om cla 
a samt, som dt ste/t, ad d&n ena ska juta sa nu?y> sco 
ana-lcofy^-lcohs, »da ved joojnte, da hwk j<p ^nte h^ht. 
ho fl skule hun htBn?» sco mtBta-jvns-nels. »a>, dt hooti ju 
stfsnt om^ ad hun skule hcp en eo dt stnuke nels-nels-peoganaTf>. 
— y>da hmtt jco afyh hänt, man da kune ju got h^Mi sa. 
dt a JU ose so /tt^ja soh — y>jå, jw ved mte m^^, an dt 
s<p so » htndcp^n hane te uules, jcp va doA h^ne et 
atiane. 

man nu va ju mcpd^n f^M. oso eod vt. o da be- 
havdes got; foii vt hade dconsad, so vt va btup stpltna^^). no^ 
vt deo hade ^ded, so va da te o toka o bq gu-nat 
ma bo gamla o oga, o dmtt va on, som jcp bco 
gu-nat m^ ude po geoken^ no/i hun skule seeta sa op po 
vi^jnen — wan ad jco vel mte sty horn da va. 

^^) Värkligt = vfirksamt, strfifsamt ock duktigt 



FRÅN FÄRS HÄRAD. 229 



J^ = ^, Ä^3^ = dj, /t = r, ^ = Elj sk, 5 = Dj (n mouiiiée), ^ = Hg. 



blef i ordning. De andre blef sittande ock snackade. »Det 
är då rent ovårdigt, hvad här är instoppadt af alla slag!» — 
»Ja, en kan se, att det är värkligt^^) folk». — »Ja, det är min- 
sann snälla töser till att sköta arbete.» — »Jag undrar, om det 
är sant, som de säger, att den ena skall gifta sig na?» sade 
Anua-Lars-Lars. »Det vet jag inte, det har jag inte hört. 
Hvart skulle hon hän ?» sade Mätta- Jöns-Nils. »Å de har ja 
glnnkat om, att hon sknlle ha en af de store Nils-Nilspojkarne.» 
— »Det har jag aldrig hört. Men det kunde ju god t bära sig. 
De är ju också så rika så!» — »Ja, jag vet inte mer än de 
sade så här om dagen borta hos Oles, jag var där borta ett 
ärende». 

Hen nu var ju maten färdig, ock så åt vi. Ock det be- 
höfdes godt; för vi hade dansat, sä vi var bra sultna ^'). När 
vi då hade ätit, så var det till att tacka ock bjuda god-natt 
med både gamla ock unga. Ock där var en, som jag bjöd 
god-natt med ute på gården, när hon skulle sätta sig upp på 
vagnen — men att jag vill inte säga, hvem det van 

") sultna = svultna. 



NfARI BIBRA6 Till KÄHNItOl 01 

BE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIF I. S. 



HELSINGESÄGNER 



BERATTADE 



AF 



V. E. 



STOCKHOLM, 1879. 

P. A. KOBSTEDT k. BÖNER. 
KOKaU BOKTRTCKARR. 



1. Trollbruden. 

Att det är händt längesedaD, är vist; men hur längesedan, 
vet ej jag. Hvad jag kan säga är, att brudens slöja, som 
förvarades i sockenkyrkan, murknat ock fallit till stoft redan 
för så långt till baka, att nu ingen är, som minnes sig hafva 
sett hanne. När det bände, var här en annan religion än nn. 
Men så lyder sägnen. 

På Hofsbärg i Ljusdal, just på det hemman, som nn är 
deladt i två, men då var ett, bodde en bonde, hvars namn 
längesedan är glömdt, ehuru han var både rik ock ansedd. 
Men namnet på hans dotter mins man än. Ingärd hette hon 
ock var Ijuslig som vårsolen med bärröda kinder, glad ock 
kvick som lärkan, händig ock snäll i arbete ock sysslor. Där- 
före var hon ock en grannyttja '), som hvarje gosse önskade 
till brud. Ingärd hade dock gått förbi alla kaksarne^) ock 
fäst sitt tycke vid en fattig husmansson. Hvad namn han 
hade, vet ej jag, men anständig var han med goda seder, 
stark som tallen, mild som björken ock seg som enen. Att 
husmanssonen skulle få Ingärd, som till på köpet var land- 
ärfva^), var vist att tänka! Nej förr skulle hon få gifta sig 
med trollet där borta på Skånskogen. 

Där vallades om sömrarne bondens i Hofsbärg boskap. 
Men dess emellan huserade trollen där. Som hvar man vet 
ock vi med, intaga alltid trollen vallarne, så snart skogjän- 
torna lemnat dem med kyn^). De vilja då vara ensamma där 
ock äro otåliga vid besök. Men trollen på Skån voro af ett 
eget slag. 

Bland alla socknens kaksar var sonen till bonden i Home 
den styfvaste i rikedom, men det var en svartmuskig en med 

*) flicka, värd att eftersträfvas till hnstni. 

^) go88ti, god att få till man. 

^) ensamt barn, som arfver gården. 

*) korna: ku = ko; best. kua, pl. kyn. 



234 v. B.; HELSINQESÅONER. 4 

stygg uppsyn. Honom ville Hofsbärgsgubben hafva till måg; 
men Ingärd ville inte hon, som väl underligt var. Men tänkte 
hon väl: »gods ock penningar kan rost förtära^ ett troget 
hjärta bör man ära». Det halp inte, att Ingärd sade nej; på 
hösten, sedan hon kommit hem från vallen, skulle bröllopet 
med Hornegossen stå. 

Det var på våren, ock Ingärd rustade sig att boföra ^). 
Farn ock drängen hade gått förut med hästen, som bar en 
stor skruck 2) med hvarjehanda bonad samt bröd ock sofvel; 
efter kom Ingärd med kyn, ock sist gick skogjäntan, en 
gammal en. Ingärd tutade i luren så vackert, att det klang 
hän omkring väl på en mil, ock dess emellan sjöng hon lustigt 
ock gladt, ty hon var ej den, som tog sorgen tung. Nu 
var det väl också en så Ijuflig vårmorgon, som mången är väl 
det, då bäckarne sjunga ock foglarne sjunga ock till ock med 
små bladen sjunga, ock den som då kan vara i skogen ock 
ej sjunga med, den har hvarken röst eller lag, men det hade 
Ingärd, ock därföre sjöng hon. Farn var långt förut, det 
kan en tänka, när det är annat att klöQa än gå med kyn. 
An drar Strimla, än Gullstjärna till skogs, ock så är det att 
kuta^) efter dem, ock kommer man väl till baka, är det små- 
fäskrakje*), som sätter i väg. Så var det ock här, ock där- 
före hade de båda skogjäntorna blifvit efterpå. 

Då det led på dagen ock de hunnit upp mot Västeråsen, 
tillsade Ingärd den gamla att gå förut, så skulle hon drifva 
på. Ingärd stannade, sedan hon drifvit på kräken; ock nu 
hände det sig så, att just i det samma kom han fram, hus- 
manssonen, åtföljd af en lurfvig hund. »I ska i vallskog?» 
sade han. — »Ja det är den tiden nu», svarade Ingärd. — 
Det är otrygt på skogen», sade han vidare. — »Otryggare är 
det på bygden», svarade Ingärd; ock så tego de. — »Skulle 
du ej vilja taga den här med dig?» sade husmanssonen ock 
visade på hunden; »bind din halsduk om honom ock låt honom 
löpa, om du kommer i nöd af hjälp», tillade han. — »Tack», 
sade Ingärd; ock så skildes de åt, ock hunden följde med 

*) flytta till vallskogen. 

^) bärkorg. 

•') springa. 

*) far ock getter. 



5 TROLLBRUDBN. 235 

hanne. Nn är det alltid så, att när två hålla hvarandra kära, 
hafva de lättare att komma till tals, när de inte se hvarandra, 
ock så var det här. 

»Jag äger ej gods, jag äger ej gård, 

dn vill väl inte ha mej; 

men åker jag bryter ur stenmarken hård, 

så, kära du, ta mej! 

Hå-å-å-hå — det är Ijufligt i skogen», 
sjöng hnsmanssonen, ock Ingärd svarade : 

»Ock bryter dn åker nr stenmarken hård, 

åh, gosse, skall jag tro det, 

så får du väl också din egen gård, 

så mist inte modet! 

Hå-å-å'hå — det är Ijufligt i skogen». 
Ock så sjöngo de ömsevis både länge ock väl, ock alt gladare 
ljöd det; men till sist kunde de ej höra hvarandra, då de 
drogo hvar sin väg. 

Nn gick Ingärd förut igen. Då de kommo till vallen, 
voro fam ock drängen längesedan där, ock all honan var af- 
lassad. Kesseln hängde på vinnen ^), ock tråg ock byttor 
stodo i källarn. Fam skulle vända åter, ock det var bara att 
säga farväl. Men innan dess kommo Ingärd ock han ännu 
en gång till tals om Hornegossen, ock då lär Ingärd hafva 
gråtit ock bedt, att hon skulle få den hon höll kär; men farn 
sade som förr, att hällre skulle han gifva hanne i trollsläkten 
på Skån, ock så skildes de. 

Nu voro de båda skogjäntorna ensamma på Skån. Det 
var ej så godt den tiden, som nu, att vara på skogen. Guffarn ^) 
var ofta framme, men värre ändå var gråben^). Då fiogo 
ofta skogjäntoma begagna spjuten, ock mer än ett vargskinn 
hade de med sig hem på hösten. — Ingärd gätte *), den gamla 
stökade där hemma. Det är underligt att vara ensam i Öde 
skogen. Har man ej en hjärtanskär, komma allahanda tankar 
farandes, ho vet hvarifrån; men har man det, då tänker man 
allenast på denne, ock så gjorde Ingärd. Gåfvohunden följde 

^) l3rftarm af tra ellor järD| pä hvilken kittelD hänges öfver elden. 

*) björnen. 

•) vargen. 

^) vallade kreaturen. 



236 v. E : HELSINOESÄONER. 6 

hanne troget ock hjälpte hanne gata. Tisdagsgässle >) var 
längst bort vid en liten tjärn med stora stenrösen kring. Under 
dem bodde trollen, ock när de kokade sin mat^ såg man, bar 
röken smög app mellan stenarne. Dit ville ej gärna handen 
följa hanne; han stannade då på afstånd, såg stort på hanne 
ock började tjata. 

Där satt hon na, ock som hon ingen annan hade att tala 
med, så talade hon med sig själf, ock det var om Hornegossen 
ock den andre. »Skalle jag ej få den jag håller kär, må jag 
så gärna taga trollet, ty aldrig sätter jag krona på mitt hufvad 
för Hornegossen. — Nej, hällre trollet än Hornegossen.» Hon 
hade knapt talat at, förrän det dånade till i stenröset, ock 
framför hanne stod en liten man, klädd i grå kläder ock röd 
toppmössa. Han såg blidt på hanne ock sade: »Rätt att da 
vill blifva min bråd; gäfvare man får da aldrig där borta på 
storbygden. Farn bar också sagt ja, ock na fattas intet annat 
än bröllop, ock det skall stå i din staga nästa fredagsnatt. 
Gods äger jag ock gald. Se blott!» sade han; ock sä liten 
han var, sköt han med en hand bort den stora stenen, på 
hvilken Ingärd sattit. Rädd blickade Ingärd in i trollets bo- 
ning; där glänste alt af gald. Små män höggo det ar bärg- 
väggen ock hamrade det till tackor. Hade Hofsbärgsgubben 
varit där, hade han väl för en enda af dem hällre gifvit Ingärd 
ditin, än till Hornegossen, som väl aldrig ens drömt om en så- 
dan rikedom; ty Hofsbärgsgubben var en girig en, men det 
var icke Ingärd. Hon vardt häpen, då hon såg det myckna 
guldet; men hon tog snart mod till sig, ock så började hon 
tala förstånd med gubben, ock slutet på deras samtal blef, att 
om ingen från bygden skulle komma till vallen dessförinnan, 
skulle bröllopet stå under fredagsuatten därpå. Det kunde 
gärna gubben gå in på; han viste nog ställa så, att ingen 
skulle komma dit, ock så skildes de. 

Så snart Ingärd kom ett stycke därifrån, band hon hals- 
duken om hunden, ock denne satte genast i väg. Husmans- 
sonen stod just ock trafvade vinterveden utanför stugan, då 
hunden kom rusande till honom; ock så hårdt hade han 
sprungit, att han föll ned ock låg nästan andlös. Gossen tog 

*) gätstalle. Vallskogen är iDdelad i »gässler», b vilka få namn 
efter dagOD, då de betas. 



7 TROLLBRUDEN. 237 

genast ock satte knifven i bältet, ock med yxan på axeln be- 
gaf han sig af. När han kom nppåt skogen, låg där en dimma 
så tung, att han ej kände se banden för sig, men bakom honom 
var det alldeles klart. Han gick ock gick; men rätt som det 
var^ stod han åter vid skogsbrynet igen, ock nu kunde han 
förstå, att det var trollen, som lekte med honom. Nu var 
här på den tiden en from man, som lärde kristendom. Hus- 
manssonen hade hört honom läsa ock sjunga, ock tänkte han 
nu: »har någon makt med trollen, så är det han.» Till 
honom begaf han sig. Väl blef han mottagen, ock presten 
skulle nu följa honom åter till skogen. Han tog en stor kappa 
på. Ett kors af guld bar han i ena handen ock en stor bok 
i den andra. Den svarta dimman låg ännu öfver skogen; 
men så snart den fromme mannen trädde därin med korset, 
vardt det klart som ljusaste dag, ock så gingo de framåt. 
Långt var det att gå, ock innan de kommo åt vallskogen, 
var det långt lidet på kvällen. 

Ingärd hade väntat ock väntat: ingen kom. Trollen rus- 
tade till bröllopet. Stugan pryddes med granna röda tyger, 
iväfda med guld; på bordet stodo flere bägare af guld, ock 
ölet, som trollen brygt^ bars upp i stora hinkar af silfver. 
Till sist skulle bruden klädas. Hannes vallkläder togos af 
hanne, ock hon ikläddes endast en tjocka svart slöja, ock sä 
stod hon nu rustad. En kan lätt tänka, huru hon skulle vara 
till mods. Rätt som hon nu stod där, började trollen blifva 
oroliga ock sprungo af ock an i stugan. Dörren gick upp, 
presten ock gossen stego in. Korset glänste i stugan, ock i 
ett försvunno alla trollen, somliga genom skrufven ^), andra 
genom källarluckan. Så mycket af guld ock silfverkärlen de 
kunde rycka med sig^ togo de; men mycket blef kvar, ock 
däraf togo presten ock husmanssonen hvar sin del. Men nu 
sedan hnsmanssonen var vorden så rik, hade Hofsbärgsgubben 
intet emot att taga honom till måg, ock sä firades bröllopet 
på hösten med all ståt. Länge lefde därefter husmanssonen ock 
Ingärd till samman i fröjd ock gamman, ock släkten lefver 
än — men inte är det jag, som säger hvilken han är. 

Slöjan förvarades länge i släkten, kom så i sockenkyrkan, 
ock murknade hon som alt annat ock jag med. 

^) skoreten. 



238 v. £.: HBLSINQE8ÄONER. 8 



2. Håxgadansen. 

(Hanebopolskan). 

I Segerstad vid gränseu til Hanebo reser sig Hårgabärget; 
där uppe på toppen ligga flera flata hällar, på hvilka fordom 
mäDDiskor offrats. Där är ock en väldig vårdkas, ock ännu 
är hvar ock en, som bestiger bärget, skyldig att öka den med 
ett trä eller en sticka. När den sist lyst för att kalla folket 
till saraman vid någon gemensam fara, vet ingen; men så farligt, 
som det skall se ut, när den åter en gång tändes, har det 
aldrig varit. Skråmtar^) gör det än där uppe, ock i nattlig 
stund hör man stygga läten därifrån. Såg inte »69» vid lif- 
kompauiet en dödskalle kullra ned för bärget, hoppande från 
trädtopp till trädtopp, alt under det ständigt upprepade hemska 
ropet: uj hi — uj hi! — Ja hemskt är det där; men det är ej 
underligt efter hvad som hände där i forna dar. Så är berät- 
telsen därom. 

I Hårgabyn nedanför bärget hölls ett okristligt lefverne 
med dans ock dryckeslag. Där var dans en lördagskväll. 
Klockorna, som ringde in sabbaten, varnade högtidligt: »Helga 
din själ! - Sabbat går in!» Men ingen af den vilda skaran 
i dansstugan brydde sig om att lyssna därtill. Alt vildare 
vardt dansen, alt högre Ijödo ederna, ock alt djupare tömdes 
ölkrusen. — Till sist trädde in i stugan en främmande man 
ock erbjöd sig spela för dem. Ja, det ville de alla, ock han 
stämde upp en polska, hvars make ingen hört förr, ock ve 
den, som får höra den. Han spelade ock spelade, de dansade 
ock dansade, ock till sist sjöngo de alla med: 

Där dansar den blå, 
där dansar den grå^); 
på Hårgabärget skall dansen stå. 

Dagen grydde: ännu fortgick dansen med samma vildhet. 
Åter Ijödo klockorna manande: »Kom till Guds hus! — Kom 
till Guds hus!» Men ingen mer än en flicka lyddes därtill. 
Hon slet sig ur ringen ock kastade sig nästan andlös ned på 

^) spökar. 

^) Segerstadsborna voro fordom blåklädde, Hanbyggarue gråklädde. 



9 HÅRGADAN8EN. TRÖNE. 239 

bänken. Då ringen rasade förbi hänne^ sökte bon rycka sin 
fästman därifrån, men hans arm slets af ock stannade i hannes 
hand — ock nn rasade hela skaran med spelmannen i spetsen 
at ur stagan, bort öfver bäcken, appför bärget — det var en 
förfärlig dans — ock där uppe dansade de, till dess köttet 
moltnade från benen; ännu dansade benranglen, till dess benen 
föllo i sär; ock till sist var det endast de hvitnade skallarne, 
som hoppade där appe — omkring i ring: aj hi! — nj hi! 



a Tröne. 

Tröne sättes af allmogen i förbindelse med Tor: Tröne 
skall vara Torön, emedan bär fordom fannits ett Torstempel, 
kringflutet af ån, som nu blott går förbi kyrkan. Kring Tröne 
sluta sig sägnerna om den helige Staffan, helsingarnes apostel. 
Han kom först till Tröne ock hade där sin bostad, från hvilken 
han drog ut på färder kring landet, ock red efter solens lopp 
till Arbrä, Järfsö, Ljusdal ock Nordanstig ock därefter hem 
igen, samt vardt ihjälslagen vid Mordbäcken på gränsen mellan 
Helsingland ock Gästrikland. Hans lik bands på en otamd 
iåle, som förde det till Norrala^ till det ställe, där hans ben 
ännu hvila under golfvet. af det lilla grafhus, som Norrala 
socken i senare tider bygt öfver det gamla forna träkapellet. 
Så är sägnen, att 'när detta kapell ramlar, är värdens sista 
dag snart för handen. 

I Tröne åter berättas, att* S:t Staffan, sedan han länge 
predikat i det öfriga Helsingland, till sist begaf sig till Tröne, 
själfva härden för den gamla Torsdyrkan. Där var ett stort 
offer. Han inträdde i offerhuset, ock sedan han predikat om 
Kristus, utsträkte han sin hand mot Torsbelätet, som genast 
krossadt föll ned från sin ställning. De församlade blotarne 
grepo nu den helige mannen ock slogo honom ihjäl. Hans 
lik fördes utom den åt Tor helgade platsen ock kom så till 
Norrala, där hans lärjungar togo hand därom. 

Tröne kyrka är efter sägen den äldsta i Helsingland ock 
var länge den enda. Då samlades här från hela landet kyrko- 
besökare, ock byarnes namn kring kyrkan bevara ännu minnet 



240 v. E. : HELSIKOESÄQNEK. 10 

af denna tid. Så skall Tygsta hafva sitt namn däraf, att vapnen 
här aflades; i Glamsta samlades folket från skilda trakter, 
samtalade om hvad som händt i de olika bygderna ock afgjorde 
gemensamma angelägenbeter. Till Daglysa ankommo vanligen 
Söderalaborna i dagbräckningen, o. s. v. Måhända hafva dessa 
sägner sammanhang med de vallfärder, som under katolska 
tiden helt säkert skedde till S:t Staffans graf ock till den 
kyrka, som var helgad åt honom. Kyrkan, som tvänne gånger 
blifvit tillbygd ock ntvidgad, var ursprnngligen, som ännu på 
de orappade gråstensmurarne kan synas^ endast 31 alnar lång 
ock 18 alnar bred, ock var föga egnad att rymma en så stor 
menighet, som Helsinglands äfven vid denna tid var. Aldrig 
ock vördnadsbjudande ser hon ut med sina gråa murar, sitt 
spetsiga tak, från hvilket likväl kammen nu är nedbruten; ock 
genom den öfverbygda kyrkogårdsporten med gluggen, från 
hvilken presten öfver folket stänkte det vigda vattnet, gifver 
hon till känna sitt ursprung från den katolska tiden redan genom 
sitt yttre, men ännu mera i sitt inre genom sitt korshvalf ock 
sina målningar, aflatsskrin m. m. De många helgonbilder, som 
ännu för uägra tiotal af år sedan prydde väggarne, äro nu ut- 
flyttade ock ligga väl i någon skräpbod, likaså den gamla dop> 
funten af sten, som sönderslagen återfinnes på bottnen af klock- 
stapeln. 

På den tiden, då Tröne kyrka var den enda i landet, lefde 
i Bollnäs tre bröder: Erik, Rike ock Flake, efter hvilka går- 
darue Eriksnäsbo, Rikbo ock Flaknäs ännu hafva namn. De 
voro alla mäktige ock redo i lysande kläder på silfverskodda 
hästar. Den förnämste af bröderna var Flake. Han hade för- 
bjudit presten i Tröne att ringa till sammans, förrän klangen 
af hans silfverbetsel hördes till kyrkan. En söndag, då Flake 
dröjde längre än vanligt, lät presten sammanringningen ske, 
innan den mäktige mannen anländt. Gudstjänsten var börjad, 
presten messade framför altaret, då hastigt Flake inträdde, gick 
rätt uppför gången ock stötte sitt svärd i prestens bröst, så 
att han nedt^öll död vid altarfoten. Men ångern öfver detta för- 
färliga brott kom öfver Flake, som ingenstädes hade någon frid 
eller ro. Så beslöt han att draga af på pilgrimsfärd. Sina 
skatter nedgräfde han under de båda källorna på Källängen, 
men själf kom han aldrig åter. Mången har sökt att upptaga 



11 KÄRBÖLE. 241 

skatterna; men alla liafva blifvit skrSmde från foretaget af en 
stor svart höna, oek så ligga de där ännu i dag som är. Tage 
dem den som kan! 



. 4. Kårböle 

är beläget på skogen mellan Färila ock Högdal på vägen till 
Jämtland. Här, säger man, var af ålder hvilställe för fUrd- 
männen, ock här stod fordom ett kors, vid hvilket de resande 
gjorde sin andakt ock offrade; ock hette stället därföre Kors- 
böle eller "Korsgården, hvilket nnder tidernas längd blifvit Korr- 
böle, som namnet uttalas. 

Man berättar eljes också på annat vis, att stället fått sitt 
namn af kål ock börda, som här heter höla.^) En man i Ljns- 
dal hade här sin jakt- ock fiskeplats. Han bar engång med 
från hemmet en stor börda kål för att njnta af nnder sin vis- 
telse där. Då han kom dit npp, kastade han kålen ifrån sig 
ntanft5r stugan ock gick in. Under tiden kommo getterna ock 
åto upp all kålen. Då mannen åter kom ut att taga vara på den 
dyrbara maten, fans ej spår därtill, ock han utropade förargad: 
»Jag menar Haken tog vid kålböla» — ock däraf vardt namnet. 

Färdmännen brukade för att vinna en lycklig resa offra en 
gåfva till Kårböle kapell, ock för den kassa, som häraf bildades, 
är kapellet till en del bygdt. Resorna här förbi voro ej alltid 
i det ärligaste ärende, då det ofta gälde att från Norge 
smuggla tobak ock andra förbjudna varor, ock under den tiden 
föreföllo ofta strider mellan kronobetjäningen ock smugglarne. 
»Lars Frössing» heter ett ställe vid denna väg. Här upphann 
^ogden Lars trenne färdmän med kontrabandsvaror. Han äm- 
nade gripa dem, men i stället grepo de honom ock bundo honom 
vid en tall, där man sedan fann honom ihjälfrusen. 

Ej långt från Kårböle ligger Kerstabärget. Brant stupar 
det ned i Kerstasjön. Här nedfc^r åkte en gång på skidor lapp- 
eller finnilickan Kersta. I ena handen höll hon en tenntallrik 
med ärter ock i den andra skidstaken. Folket stod där nere 
på sjön, såg hur hon uppe på toppen af bärget svängde tall- 

>) d. v. B. bgla. 



242 v. E. : HBL8INGB8ÄGNER. 12 

riken i banden, ock så bar det af i bvinande fart. Inom 
några ögonblick stod hon där nere ibland dem: ej en ärta var 
spild af tallriken, yågstycket hade lyckats. Men det kostade 
också den nnga flickans lif, ty ett blodkärl hade sprungit i 
bröstet, hon vacklade ock föll. Det jubel, som nyss hälsat 
hanne, byttes i sorg, ock tysta buro de hannes lik från platsen, 
som därefter bär hannes namn, som sagan hannes minne. 

Om du ej är trött, klättra med mig dit upp till toppen — 
dock, vill du endast se en leende tafla med grönskande tegar,' 
skuggiga lunder, hvitmenade kyrkor, vänliga boningar, som 
spegla sig i sjön, ock lekande barn: gå då framåt bygden. 
Den tafla, som här uppe möter ditt öga, är allvarsam, dyster 
om du så vill; men den har sin storartade skönhet. Är det 
klart, kan du se någon fjälltopp med sin snö glänsa vid ho- 
risonten, annars blott skogen ock bärgen, mellan hvars vågiga 
åsar Ljusnan ibland lyser blå. Där borta sänker sig mot älfven 
Huskölsbärget, vid hvars fot, som dock ej din blick kan nå, 
kornet ock rågen gro, bärande goda skördar åt dem, som där 
bygga ock bo. Hvilka äro de? Sitt ned där i mossan vid det 
fallna trädet, skall jag tälja deras saga: den är enkel ock all- 
daga. 

På Qortonhundratalet kommo hit tvänne unge finske män, 
från Rautalampi socken i Savolaks. Där trängde på alt sätt 
af fiender, som med våld ock rof foro fram, drogo de unge 
männen ut för att i Sverige söka nya boningsplatser för sig 
ock sina hustrur, med hvilka de nyss blifvit gifte. De kommo 
först till Björnbärget, ett stycke söder om Huskölen — du ser 
det där: det mörka med det ljusa molnet simmande under 
toppen — ock började arbeta med svedjning. En dag hörde 
de en kvinna, som lålade i ett närbeläget bärg. De lyssnade: 
det lålandet kände de igen. Med tårade ögon vände sig den 
ene till den andre ock sade: »Vore det ej här i främmande 
landet, skulle jag tro, att det var min Kari, som lålade.» Pä 
nytt förde vinden valltoner dit bort till de båda männen. »Nej, 
det är väl en dröm,» sade den andre; »men hörde du nu min 
Kersta?» De begynte nu boja till baka. Det var väl blott en 
lek, men i hvilken för de båda männen hem ock fosterbygd 
speglade sig i lefvande drag. Alt gladare ock alt närmare 
följde svaren. Snart syntes tvänne kvinnor, den ena på sin 



13 KÅEBÖLB. 243 

TySS bärande ett rosenkindadt barn. Ej länge dröjde de båda 
männen att skynda dem till möte. Hustrurna hade återfunnit 
sina män. Längtan hade gripit dem med makt, ock så hade 
de båda till sist ej kunnat motstå hanne, utan till sammans 
dragit ut att söka de käre, hyilkas spår de följt från bärg till 
dal, från dal till bärg. Aldrig sökte kärlek utan att finna. 
Ock nu täljer sägnen vidare, att de båda kvinnorna samma 
dag togo till yxan, ock så gick arbetet med lust ock fröjd. 
En dag, då de kommit högre upp på bärget, sågo de på den 
andra sidan Huskölsbärget, som såg fruktbärande ut, där det 
satte sin fot i älfven; ock så drogo de ditöfver, ock där bygde 
de bo, nybyggen först, så torp, nu rika bondgårdar. Men i 
rak linje nedstämma ännu de, som bo där, från de båda Rau- 
talampimännen. 

Där österut höjer Sorgbärget sin hjässa öfver skogen, ock 
den blå fläcken där nedanför är Sorgsjön. Jag vet, hvariiöre 
stället fått sitt dystra namn. Det var tvänne vallflickor, som 
gätte där uppe. Den ena, den fagraste ock den käraste, var 
borta, då de på kvällen skulle drifva kyn till vallen. Den 
andra sökte ock ropade — intet svar. Då kommo de från 
bygden ock sökte äfven, men utan att finna den förlorade. 
Borta var hon, kanske till sin eviga ofärd, hos trollen. Nu 
viste de ingen annan råd än att taga den minsta kyrkklockan 
ock föra dit upp i bärget. Där bygde de nu en ställning, 
klockan hängdes där upp, ock dess heliga ljud dånade med ekot 
från bärgen fjärran omkring. Då såg mången, som har öga för 
sådant, hur trollen med händerna för öronen hastigt skyndade 
sig undan ur klyftorna. Ock nu måste de också återlemna 
sitt^rof. Den vana Margit återfans framåt bygden, men hon 
var död — låg där med hopknäpta händer, ock de brustna 
ögonen sågo ännu mot himlen. 

Där borta ser du såsom en rödlett dimma stiga ur älfven. 
Hon skiftar ibland i regnbågens förg: det är stänket från 
Laforsen, eller, som det påstås, rättare Loforsen af det att han 
faller lodrätt ned. Där invid, ett stycke ned, är en grotta, som 
kallas Röfvarhålan. Är älfven låg, kan man komma in däri. 
Det är en rymlig håla, som väl kunde vara lämplig till bostad 
åt stigmän; ock sådana bodde där äfven enligt sägen i fordom- 
dag. En gång hade de röfvat en flicka från bygden, som 



244 v. E.: HELSINOESÄGNER. 14 

sattes att sköta deras hushåll. Då hon varit där i hela sex 
år^ återkom hon bero. Förgäfves sökte hannes anhöriga att fk 
reda på, hvar hon befunnit sig; ock häpna voro de, när de 
förnnmmo, att hon åter skulle begifva sig dit. Tidigt på 
morgonen innan hon skildes från hemmet, fattade bon med 
handen spiselstolpen ock sade: »Svurit har jag att ej för någon 
människa omtala, hvar jag är; men för dig kan jag säga 
det». Ock nu berättade hon, hur bon var fången bos röfvarne 
ock talade om, huru de lättast skulle kunna gripas; ock det 
dröjde ej länge, innan de alla blefvo tagna i sin kula ock be- 
fordrade till straff. 

Bärget där stråks bortom Eårböle heter Skansbärget, ock 
nedanför det samma ligger Kårböle skans med sina nu skog- 
bevuxna vallar ock grafvar, ett minnesmärke från striderna 
med Norge eller rättare Danmark om Jämtland ock Härje- 
dalen. Tvänne gånger, berättar man, har skansen varit besatt 
med krigare, men ingendera gången kommo norskarne så långt 
ned. Sista gången drogo de sig till baka, sedan de bränt upp 
Kolsätes by, som fick namnet däraf att intet annat än ett till 
hälften koladt säte eller bänk undgick lågornas rof. — Ock 
nu börjar dimman höja sig ur dalen ock klättra uppåt bärget, 
ock vi gå ned, innan den hinner hit upp. 



6. Gossen som slogs med trollet. 

Nu skall jag tala om det alldeles som det var. Det var 
vid Båsmess ^). De hade lekstuga i Sillerbobyn i gården där 
västpå. Lustigt gick det till. Han, Rångstrapojken, ' gned 
fiolen ock hann ej mer än som hastigast taga en klunk ur 
stånkan mellan polskorna. Nu var dock ett kort uppehåll. 
Kruta-Anders gick ock svängde sig på golfvet, stampade än 
med ena, än med andra foten, slog med armarne ock ropade 
emellanåt: tjo! så det sjöng i fiolen. Nu var han morsk, det 
var ej godt att nappas med honom nu. Emellanåt knöt han 
handen under näsan på någon af de andra pojkarne ock sade: 
»Vore dä så en kalthage full ock tie på le^) tockna som du, 

') Då vallh jonen komma hem från skogen, söndagen efter Mosedag. 
^) på ledet eller stättan. 



15 GOSSEN SOM SLOGS MED TROLLET. 245 

gosse, så vore inte jag bång — tjo?» — ock så slog han 
händerna till samman, att det small som en herrpiska — tjo! 
Na tog han på sig en sedig min ock slog korsben dit bort, 
där bon satt, Rosa-Rirsti. »Jag tänker dansa med dig nästa 
gång det spelar upp, Kirsti,» sade han. »Jag tycker dn har 
göra stå, långt mindre dansa; inte må du tro jag låter sätta 
krokben för mig,» svarade hon. Det syntes nog, att Anders 
vardt både harmsen ock skamsen; men det gitte han inte visa, 
atan svängde sig på klacken, hukade ned, stampade i golfvet, 
slog händerna till samman ock sade: tjo! — Rångstrapojken 
kom fram till Rosa-Eirsti ock Karstra-Kari ock sade: »Tack 
för sist.» »Tack själf, »sade Karin. »Välkomna hem», skulle jag 
väl säga.» »Tack,» sade Kirsti. »Det har varit åtigt ^) på 
skogen i år,» sade Rångstra-Pelle, ty han var så språkför ock 
lätt att komma till tals med. »Värre har jag varit med om,» 
svarade Kari. »Nu måtte det inte vara tökt^) komma på 
skogen,» sade han, ty spraka kunde han. »Nej,» sade Kirsti, »nu 
rusta de sig att boföra där uppe, ock de skyndade nog på oss 
också, innan vi kommo af». »Ja så, de hade brådtom!» »Jo,» 
svarade Kirsti, »tre gånger löste de korna sista natten». »Ock 
bur de väsnades sen!» sade Kari. Nu kom han, Krnta- 
Anders, igen. »Hvad åller^) ni om?» sade han. »Jo,» sade 
Rångstrapojken, »jag sade, att skulle någon töras gå till Snesa- 
vallen i natt, så vore det Kruta-Anders, men ingen annan 
häller.» — »Ja, det kruser jag inte för,» sade Anders. »Ock 
du skulle töras gå till Snesa vallen, du Anders? Du ser mig inte 
så ut,» sade Rosa-Kirsti. »Jo,» svarade Anders, »var du viss, 
att jag tör; ock först går jag upp på Skinnlippasten^) ock 
frågar, om någon af småfolket vill taga ett kragtag med mig.» — 
»Stor i ord ock liten på jord!» svarade Rosa-Kirsti. »Säger 
du det, Kirsti; skam mig, om inte jag sofver på Snesavallen 
i natt ock ajös med er!» sade Anders, svängde sig hastigt om 
ock gick mot dörren. Rosa-Kirsti stod upp, gick efter Anders 



') besvärligt genom bromsar ock mygg. 

^) behagligt. 

') pratar. 

*) SkinnlippÄ = kvinnoforkläde. En jättekvinna bar etenen i sitt 
forkläde att därmed krossa kyrkan, dä förklädet brast, ock stenen blef 
liggande där 



246 v. S.: HBLSrNOBSÅGNEB. 16 

ock sade: »Du må väl aldrig gå, Anders?» — »Jo säkert som 
sex, Kirsti; iDgen rädder här» — tjo! — ock så sprang han från 
Kirsti på dörren; ock borta var han, borta för långa tider. 

Anders var en duktig pojke; farn hans hade varit soldat, 
men Anders var bara dräng han. Stark var han, morsk ock 
gladlynt, men stormodig, då han någon enda g&ng fått för 
mycket till bästa. Kirsti var dotter i gården, där Anders 
tjänte. Hon var sprägO om kinderna som en pioneros, hade 
ljust hår ock vänliga ögon. Försten hade hon, liksom Anders, 
stått på gången, så förstånd hade hon nog af. Farn hannes 
var ingen storbonde, ock inte såg det så omöjligt ut, att ej 
Anders kunde få hanne. Inte hade han sagt ett ord om det, 
förstås, men nog tykte han om hanne. När Anders sprang ut, 
skyndade Kirsti efter honom ut på gården, ock ropade: »An- 
ders! Anders!» men där vardt intet svar. Hon sprang dit bort 
till gärdesgården, klef upp på den, ock nu kunde hon se, hur 
han snodde af uppför backen bort mot skogen. Gärna hade 
hon sprungit efter honom, men det skämdes hon för. »Gud 
hjälpe oss!» sade hon, ock så vände hon åter in i dansstugan, 
men någon dans vardt det ej för hanne den kvällen. 

Dagen därefter ock sen många dagar gick Rosa-Kirstis far 
ensam till arbetet. Anders syntes ej till. Borta var han, borta 
vardt han. Det kom en ny dräng i hans ställe till gården. 
Men han var en senfärdig en; ock då gubben var gammal, 
vardt det ej den skötsel som borde, ock så bar det alt mera 
nedför, till dess till slut det var fråga om att gården skulle 
säljas för att betala skatterna. Ock Kosa-Kirsti hade inte haft 
en glad dag, sedan Anders drog af. Hon tykte likasom hon 
narrat honom åstad. På två år hade Kirsti ej varit med på 
vallen. Nu, tredje året, måste hon dit, då de ingen piga hade. 
Våren var vacker, alt såg så lofvande ut, ock glada drogo 
jäntorna uppåt skogsstigarne: »Lålå-lå-lå — kom kyna mina, 
Rosa-lill, Strimla, Gullkronal» ljöd det öfver alt i skogen. 
Med tungt sinne drog ock Kirsti upp åt Snesavallen. Ingen 
hade någonsin hört hanne skratta, sedan Anders satte i väg. 
Se det är två slags glädje i ett människohjärta. Det ena 
slaget vill bo där för jämnan, som blåblomstret i kornåkern ; 

*) röd. 



17 GOSSEN SOM SLOeS MED TROLLET. 247 

det andra kommer ock far, som vinden i talltullen^): mister 
man det första slaget, far det andra med det samtna. 

Rosa-Kirsti hade mist sitt bjärtas glädje, därför log bon 
ej mer. Men tänk, bnr underligt Gud styr. En kväll, då Kir- 
sti, sedan bon stickat med kyn för dagen, trädde in i sin stuga, 
satt ban där vid bordet lifslefvande. Änders, likasom ban blott 
kommit från bygden att bälsa på. Ock det var likasom Kir- 
sti väntat bonom, ock så talades de vid, som intet händt. 
Till sist sade Kirsti: »Mycket underligt bar väl du varit med 
om, sedan vi sist sågo hvarann?» — »Jag bar så,» svarade 
Anders; »skall ban flytta, drängen er, till Mickelmess?» — 
»Hemmanet skall säljas,» sade Kirsti sorgset; »vi beböfva ingen 
dräng mer.» — »Tror intet det,» sade Anders; »bur är ban, 
gubben, nu? är ban modfäld?» — »Ja det kan en väl tänka, 
när så illa går,» sade Kirsti. — »Han blir väl glad igen,» 
svarade Anders. »I morgon går jag fram till bonom.» — Så 
gjorde Anders, ock det vardt intet af att sälja bemmanet. 
Skatter ock skulder betalades, ock på bösten flyttade Anders 
som bonde in i gården. Det vardt bröllop af, Anders var brud- 
gum ock bon, Rosa-Kirsti, var bruden. En sådan kappridning 
som den gången både de ej sett förr. Då brudsvennerna med 
Anders redo från kyrkan, gick det till en början så sakta; 
men alt ökade Anders farten, ock de andra följde med. Rång- 
stra- Pelles Svarten vardt första gången efterpå; ock fastän 
sadelgjorden sprack för Anders vid Norebron, var ban dock 
långt före de andra i bröllopsgården. 

Snart märktes det nog, att Anders både bvad andra 
tittade efter, både gods* ock guld, ock buru både ban fått 
det? Därom sades både ett ock annat. Somliga sade, att 
ban varit bos trollen ock tjänat för lön, ock somliga sade, 
att ban tjänade där än; men jag vet, bur det var. Anders 
talade om det själf för Rångstra-Pelle, ock ban för son sin, 
ock så gick det bela raden utför till mig, ock det var så. 
Den kvällen, då dansen stod i Sillerbobyn, gick Anders å 
stad åt Snesavallen, ty rädd var ban inte, ock alt emel- 
lanåt slog ban bänderna samman ock sade: tjol Nu fick 
ban framför sig på vägen eller gadden se en man, som gick 

^) tull = topp af ett växande träd. 
Sv. landsm. N, B. 1. 17 



248 v. S.: HBLSINGBSÄGNBa. 18 

där ock bar tUDgt. Kommen närmare såg han, att han hade 
röd toppmdäsa pä hafvudet, ock tänkte det var en Järfsökarl. 
Na gick han hastigt på ock hann opp honom. Då han nu 
kom in till honom, såg han, att han var en liten gubbe: liten, 
men bred ock stark såg han ut. »Göder afton ock god kväll!» 
sade Anders; »hvad kan Järfsökarlar göra på skogen så sent?» 
»Hvar sin väg,» svarade gubben ; »men göder afton igen !» »Vi 
hafva samma väg, tror jag?» sade Anders. Det var klart mån- 
sken ock frost, det glittrade i de vissnade björklöfven, det sken 
i grantopparne, ock det risslade ock rasslade i skogen. »Må 
det?» sade gubben. Nu kommo de fram till en liten glänta i) 
i skogen. Anders såg på gubben ock tykte det kunde vara 
roligt att taga ett liftag med honom. »Ni är nog styf ni, fast 
ni är liten?» sade han. »Säg då det!» svarade gubben. »Skall 
vi fresta ett liftag?» sade Anders. »Fresta duger,» sade gubben 
ock lade säcken han bar ett stycke ifrån sig. Anders hoppade 
till på benen, krökte ryggen som en katt ock fattade den lille 
med båda armarne om lifvet, jänkade benen litet, ock den lille 
grep Anders om lifvet med långa armar. Så stodo de en stund 
ock likasom kände efter. Den lille böjde till sist Anders så 
att han måtte släppa med 6na benet. Anders sökte mota, men 
det gick ej. Han vägde en stund — ock så låg han i backen, 
så att det skvall. Den lille oppå ock höll honom fast. Han 
släpte dock snart. Anders upp igen, slog i hop händerna ock 
sade: »Vi fresta ett tag till!» Nu flyttade han benen längre 
ifrån sig, men det hjälpte inte. Rätt som det var, låg han 
där igen. Då började Anders förstå. »Jaså, du är af det 
slaget,» sade han; »då fresta vi en gång till,» ty nu var han 
sint.^) Ja, de togo tag igen, ock nu låg han där, Anders, för 
tredje gången, ock den gången tog slaget så hårdt, att han 
domnade af ock vardt liggande där han låg. Hur länge han 
så låg, kan jag inte veta; men när han vaknade, satt solen 
i bärgen. Han steg upp ock kände, att det värkte i sidbenen. 
Snart märkte han, att knifven farit ur slidan, ock han till att 
leta. Då fick han se gubbens påse, ock kom nu i håg alt som 
händt kvällen förut, ock rätt på påsen låg knifven. Nu för- 
stod han, att knifven farit ur slidan i det samma han hoppade 

^) öppen plats. 
2) ond. 



19 8T0RGUMJAN. 249 

till för att taga liftag med gubben, ock han, gubben, hade för- 
stås inte kunnat komma åt påsen, när det låg stål på den. 
Anders, som viste, att solen skulle skina på jordagods, innan 
man var säker därom, lät knifven ligga kvar, satte sig ned 
ock väntade, till dess solen stack öfver skogstopparne ock lyste 
på knifven ock påsen. Då gick han dit, löste upp säcken. 
Jo, det glänste där inne, skall jag säga. Han lyfte på den, ock 
inte var den lätt. Nu tog han påsen på ryggen för att åter- 
vända hem; men hur han gick ock gick, kom han ej ur skogen. 
Han stillade sin hunger med frusna lingon ock gick igen. 
Flera dagar gick han så, ock nätterna hvilade han på mossa un- 
der granarne. Till sist kom han dock fram ur skogen; men då 
hade han kommit så långt, att han var ända ini Norge. Där 
kom han till prestgården i en socken ock tjänade där, till dess 
längtan ciref honom att åter söka sig hem till sin bygd ock 
till Kirsti, som han aldrig kunde glömma. Guldet sålde han 
för penningar, ock så kom han till Snesavallen den där kvällen 
ock fann där den bästa skatten bland alla: trogen kärlek. 

6. Stor-GmDjan. 

Han bodde på Hammarby gård i Ytter-Hogdal. Där 
synas ännu märken efter hans bostad i tre innanför hvarandra 
liggande källarhvalf, i hvilka rappningen är hård som sten 
ock svart. Stor-Gumjans mor var en kristen kvinna, som vardt 
bortröfvad af en bärgjätte. Men efter någon tid återkom hon 
till bygden medhafvande sonen, som växte upp ock i mycket, 
så ock i sin jättelika storlek bråddes på fadren. Han var 
dock af ett godmodigt sinnelag ock gjorde ingen för när, om 
han själf fick vara i fred. Vanligen åkte han om vintern i en 
mässingssläda, ett arf af fadren, ock med den körde han ned 
på kyrksjöns is, ock vardt kvar. Länge sågo de, hur slädan 
glimmade där nere på bottnen. Nu synes hon ej mer. Ehuru 
Stor-Gumjan fick sin graf i Kyrksjön, kallas emellertid en grop 
i Vallåsbärget, som förr varit ett muradt rum, innan stenarne 
därifrån togos till Högdals kyrka, för Stor-Gumjans graf. 

Var Stor-Gumjan stor, så var Euttingsgubben liten, ock han 
är det väl än. Han bor på Kuttingen, ett bärg mellan sjöarne 
Rosången ock Lången vid Hogdalsgränsen. Där har han fått vara 



250 v. B.: HEL8INGB6ÄGNBR. 20 

i fred, ända till de började med timmerdrifniDg där uppe ock 
bygde en smedja. Det tålde han ej, utan hyfvade stenar mot 
väggarne nätterna igenom, så folket hade möda sofva där. 
»Men,» sade Olof Pålsson, »var det inte märkvärdigt, att jag. 
inte såg Kuttingsgabben en enda gång, fastän jag var där i 
tolf veckor; ock ändå var jag många nätter ute där vid vatt- 
rännan ock lätta' på timret. Men det är inte alla, som se tocket.» 

7. Hur det kom finnblod i släkten. 

va 

Hemmanen lågo bredvid hvarandra, Lars Pers' i Ost ock 
Strand-Erskers i väst, men Lars Pers hade en äga, som sköt 
rakt in som en kil mellan Strand-Erskers. Det var en märk- 
värdig äga, den; ty fastän det var samma jord, svartmylla på 
lerbotten, ock Strand-Ersker skötte sin jord så godt^som Lars 
Pers med både dikning ock annat, så stod alltid rågen jäm- 
nare ock gaf bättre skörd på Lars Pers' skifte än på Strand- 
Erskers. Ock lade de båda igen till gräs, så fick Lars Pers 
två satar, när Strand-Ersker fick en. När våren kom ock 
Strand-Ersker gick ut ock såg på marken, sin ock hans, ock 
tänkte: »I år skall väl jag hafva så godt som han, efter som 
jag har arbetat;» — ja, så var det på samma vis: där sköt 
rågbrodden på Lars Pers' äga så vackert upp ock stod där 
så grön ock jämn, ock på Strand-Erskers var det stora brand- 
fläckar, ock alt i hop såg tynigt ut. Så gick det år för år, 
ock till sist vardt Strand-Ersker så arg på Lars Pers, att han 
inte gitte se åt honom; ock fast de bodde ända in i knutame 
på hvarandra, voro de sä skilda, som de skulle bott i hvar 
sin socken. Lars Pers viste rakt inte, hvad de gjort Strand- 
Erskers, ty de tänkte aldrig på den der ägan — men »en 
ann så god som en ann,» tänkte de; »krusar inte du för mig, 
så inte krusar jag för dig,» tänkte Lars Pers. Ock så gingo 
de hvar sin väg, ock alt längre vardt det mellan de vägame. 

Strand-Ersker hade en son; honom kallade de Pynten — 
hvarföre vet jag ej, om inte därföre, att han var så fin af sig. 
Nog var han duktig i arbete, viller ^) än många andra; men 
alltid klädde han sig så fint, ock var aldrig som de andra poj- 
karne. Han kunde läsa hvad som hälst i bok, ock det var för 

^) bättre. 



21 HUR DET KOM FINNBLOD I SLÄKTEN. 251 

honom det samma, om han läste latinstil eller ej ; ock så läste 
han romanböcker. Händig var han att ställa till med bvarje- 
handa ock funderade ut konstiga maskiner, ock gjorde en orgel, 
som han spelade så vackert på, att det lät som de finaste positiv. 
Na var det så en dag, att mom hans höll på att brygga 
dricka till jul. Hon gjorde nu alt riktigt, men det ville inte 
jjkBSL. Pynten läste i en bok ock såg efter, hvar felet var. Nej, 
det funno de ej på. De hade gjort alldeles som det stod i 
boken. Lill-Margit, Pyntens syster, sprang på golfvet ock lekte 
ock var lika glad för det, men morn var inte något glad, hon. 
När som hälst kunde Staffanspojkarne ') komma — ty nu för 
tiden foro de inte som förr, just på annandag jul, utan som 
andra vettvillingar i själfva julveckan. När nu morn såg, att 
drickat inte på något vis ville jäsa, vardt hon ond pä Margit, 
gick bort ock tog hanne i armen, ock förde hanne mot dörren. 
»Du kan låta bli ock gå här i vägen; ut på gården ock lek 
där!» Margit kom med fart ut, ock for rätt i famnen på en 
Qorton års pojke, som stod där just färdig att stiga in. Det 
var en mörk en med lifliga svarta ögon, spenslig ock smidig var 
han; ock när Margit kom dansandes emot honom, tog han hanne 
med båda händerna om lifvet ock lyfte hanne högt upp. Det 
tykte hon var roligt, ock så steg han in, ock Margit smög sig 
efter. Gossen strök håret till baka med ena handen ock 
hälsade. Morn såg på honom, kände igen slaget, ock tänkte 
på drickat. Inte tordes hon skicka af honom genast, förstås. 
»Se där,» sade hon ock satte fram drickskannan; »tag en gång 
dricka!» Gossen tackade, drack ock sade sedan: »Kunde jag 
kanske fä arbete här?» Morn såg förvånad på honom. »Hvad 
kan du för arbete?» sade hon. »Alt som är, både ute ock 
inna, för karl ock för kvinna, ock inte nå fel med det.» Lill- 
Margit stod där ock storbligade på honom — så gick hon fram. 
«Kan du få dricka att jäsa också, när det inte vill?» sade hon. 
»Liten är den konsten,» sade han, »ock kunde jag inte annat 

^) £n skara lustigt utstyrde pojkar, däraf en förklädd till bock, 
drogo omkriDg i gårdarne, ock uppburo mat ock dryck för StafEans 
gille, som firades annandag eller tredjedag jul. De hade då inånga upp- 
tåg för sig, ock där det äskade ej godvilligt lemnades, stångade sig 
bocken därtill. Ett vid dessa tillfällen begagnadt bockhufvud af trä 
frän Huskölen är öfverleninadt till Skandinavisk-Etnografiska samlingen. 



262 v. B.: HBLSINOESÄGNER 22 

än det, så gitte jag väl inte söka tjänst i töcken storgård som 
bär.» — »Ja så laga så det jäser då!» sade mom, pekade på 
karet, ock så gick hon nt. Gossen gick fram till karet, tog 
opp täcket, som låg öfver, ock mumlade något, som Pynten 
ock Margit tykte lät som kolimaff. 

Efter en stund kom mom igen ock titta* i karet. Jo, 
det jäste det. Morn såg på gossen, ock gossen såg på moru. 
»Nå, kan jag fä arbete bär?» sade han. Det var inte att tänka, 
att morn ville ha en finnpojke i huset, men hon ville inte säga 
det rakt ut förstås; därföre svarade hon: »Ja, jag kan då inte 
säga det, jag, ty farn är inte hemma, han.» — »Kommer väl,» 
sade gossen. »Ja inte förrän lördagen häller,» svarade morn; 
»han är till skogs på bygge.» — »Är det inte han, som kommer 
där?» sade gossen, ock tittade ut genom rutan; »den där, som kör 
halta hästen?» — »Hjälpandes mig,» sade morn, »är det inte 
farn ock Svarten!» Nu började hon tänka både ett ock annat. 
Gossen sprang ut; morn. Pynten ock Margit efter; men morn 
tog ett eldkol ur spiseln ock släpte helt oförmärkt ned det utan- 
för farstukvisten. »Tocket läder skall töcken suiörja ha,» tänkte 
bon. Ja, hästen var vorden balt där uppe på skogen, ock nu 
skulle farn till bästbotarn med honom. Det var bästa hästen, 
ock där stod gubbstackarn nu ock ref sig i bufvudet ock fun- 
derade, om han skulle gå till Boggen eller till Rinaldo. Finn- 
pojken tittade på hästen. »Måtte väl snart vara lagadt, det där!» 
sade han. »Du kanske kan, du?» svarade Strand-Ersker ock 
såg argt på pojken. »Ja, kunde jag inte det, kunde jag väl 
inte mycket,» sade denne, tog upp knifven ock strök med blad- 
baken nio gånger rättsols kring benet; så klämde han det ock 
strök litet bär ock b var med handen. »Skall vara bra nu, tror 
jag,» sade han. Jo, benet var bra, Svarten haltade inte ett fnyk. 
»Jo, den där kan mycket han,» tänkte morn; farn vardt så glad, 
att han gick in efter en ny silfverplät, räkte den åt gossen ock 
sade: »Tack skall du ha, litet bjudet!» — »Tocket vill jag 
inte ha,» sade finnpojkeu ock sköt till baka handen, men kan 
jag få arbete hos er?» »Tag en, ni far; han kan få dricka att 
jäsa också,» sade Margit. Farn ock morn ock Pynten till att 
rådgöra. Men då finnpojken tykte det dröjde för länge, sade 
han; »Ja, är det så, att jag inte får plats bär, så får jag väl 
bos Lars Pers.» Nej, nog kunde han få stanna där, det var 



23 HUR DET KOM FINNBLOD I SLÄKTEN. 253 

inte frågan om det. Ock så vardt finupojken stannandes hos 
Strand-Erskers. 

Det var en konstig figar, den finnpojken ; allting kunde han, 
rolig var han ock gladlynt, ock det var svårt att se, hvilken 
var mest road af honom: farn, mom, Pynten eller lill-Hargit. 
Fall af visor ock historier var han. Pynten läste med honom, 
ock han hade inte svårt att få i sig hvad det var. Så kom 
fam en dag att tala om det där Lars Pers' skifte. Då sade 
finnpojken: »Blir det råd med annat, blir det väl med det ock- 
så.» Ock när vårn kom, stod Strand-Erskers skifte lika vackert 
som Lars Pers'; ock när hösten kom, vardt det än bättre. Jo, 
den finnpojken var inte dnm att ha i hnset. Våren derpå läste 
han sig fram, ock nn var han som en annan kristen människa. 
Josse hette han, ock de andre pojkarne i byn tykte han var 
rolig att ha med; ock när de redo Staffansfärd, var ingen så 
morsk att sjnnga som han. Ock det var jäst han, som diktade 
visan där: 

Lastig knoppa, 

kullri hoppa, 

ock alla pojkar i en rad! 

Alla Stafianspojkarne voro klädde till sockenlappar den gången, 

ock Mickel i Husköln var bock. 

Nu hade Josse en syster där uppe i finnbygden, ock om 
hanne talte han med Pynten ock Margit. Hon var yngre än 
han, men äldre än Margit. Båda tykte de ville bli bekanta 
med bänne, Mirjam, där borta. Nu är det så, att läser man en 
romanbok, så drömmer man sen om det, som står där, ock om 
mycket annat också. Det är just som att äta saffran, när man 
går till sängs. Ock Pynten, som läste så ofta han hade tid 
därtill, drömde hvar enda natt, ock alt var det hon, finnflickan 
där på Fansentorpet, som låg honom i hågen. De hade just 
varit på myrslått där uppe på skogen. Det är inte lökt det, 
skall jag säga, när det drar långt in på hösten. Då händer, 
att man får gå där i isvattnet hela dagen. Men nu skulle både 
Margit ock Pynten få följa med Josse hem öfver skogen till 
Fansentorpet, rätt ifrån slåttern. Alla tre följdes åt, ock inte 
hade de tråkigt under vägen, ty aldrig hade Josse varit så 
rolig förr som nu. Alla genvägar hittade han, ock så kommo 
de fram, innan solen gick ned. Torpet låg vid en tjärn rätt 



254 v. B.: UBL8INGBBÄBNBR. 24 

under bärget åt söder; det var en lång ock låg byggning med 
farstukyist på ena gafveln, ock öfver farstakvisten satt en väder- 
stjärna, som var målad röd ock blå. Den klipprade ock klapp- 
rade, ock när den snodde, var det liksom en röd ock en blå 
orm slingrat sig om hvarandra. Margit vardt nästan rädd, men 
Josse skrattade, tog bänne i hand, ock så gingo de in i stugan. 
Det var inte mycket bonad där: en bänk var det då kring 
väggen, men ingen stol; säng var det med skåp, men ingen 
klocka; ock på spiseln var bara stenhäll ock vinnen var 
af trä. Morn satt på en kubb vid spiseln ock stickade på en 
tröja. Mirjam var inte inne, hon Josse gick fram till morn, 
hon stod upp, ock de hälsade hvarandra kärligt »Se mor, det 
här är Pynten ock Margit,» sade Josse. »Guds fred!» sade 
morn; »är så fint folk ute på skogen — men sitt ner på bänken 
ock hvila.» Hon ock Josse gingo ut. Där sutto de nu. Pynten 
kände sig underlig till mods. Hjärtat slog i honom, han hade 
så mycket drömt om bänne, finn-Mirjam där, ock nu skulle han 
ju få se hanne lifslefvande! Ock så tänkte han: »men kanske 
jag drömmer nu också?» Rätt som det var, fick han höra Josse 
skratta med full hals, ock så en annan röst: »Vill du låta bli 
du, vill du släppa mig, du!» — Dörrn slogs upp, ock han, Josse, 
kom in ock bar i armarne en flicka, som inte var stort större 
än Margit, men smal om lifvet som en geting. Hon hade långt 
svart hår, som rann ock ringlade om halsen, ock små svarta 
ögon. Med ena handen luggade hon Josse i håret, ock med 
den andra slog hon honom, alt hvad hon kunde. På ena foten 
hade hon en fin näfversko, på andra bara den röda strump- 
lästen. Josse satte hanne på bänken bredvid Pynten. »Där 
har ni hanne nu, Mirjam; hvad tycker ni om hanne?» Margit 
bara såg förvånad ut. Pynten var myten ^) ock tordes knapt 
se på hanne. När Mirjam fick se Pynten ock Margit, vardt hon 
så förvånad, att hon tappade både handskar ock vantar ock 
bara stod ock såg på dem. Då steg Pynten upp, röd i ansiktet, 
strök håret till baka ock skrapade med foten, räkte fram handen 
ock hälsade. Mirjam lade en så liten hand i hans, att han 
alldeles kom af sig ock kunde inte säga ordet. Men nu sprang 
Margit fram, tog Mirjam om lifvet ock sade: »Du kan inte tro, 
Mirjam, hvad jag längtat se dig. Josse har tält om dig.» Nu 

') blyg, så att man ej vet hvar man skall göra af sig. 



25 UUR DET KOM FINNBLOD I SLÄKTEN. 255 

vände sig Mirjam till Josse: »Ja, vänta du, du skall nog få 
betaldt!» sade hon ock hötte med sin lilla hand. »Hött är med 
ingo bott,» tänkte väl Josse, ty han bara skrattade. Mom kom 
in ock dukade upp: det var inte ondt om mat i Fansentorpet, 
ock dricka var det i silfverbägarn. När de blifvit litet bekanta, 
frågade Mirjam Pynten, om han ville lära hanne läsa. Jo, det 
kunde han nog ha lust med; men hur skulle det gå till, hon 
på skogen, han i bygden? Åjo, bara det vardt skidföre, kunde 
hon vkl ränna ner en gång i veckan. Så kommo de öfver ens. 
När de skulle begifva sig af, följde Mirjam till vägs långa stycket, 
ock när hon skilts vid dem, tykte Pynten det var bara ledt. 

När Pynten, Margit ock Josse kommo hem, var farn inte 
hemma. Strand-Ersker hade börjat tänka efter, hvad det var, 
som låg mellan honom ock Lars Pers; ock ju mer han tänkte, 
ju mer fann han, att det var ingen ting. — Ock när han så 
en dag trädde ur kyrkan, gick han fram till Lars Pers ock 
sade: »Tack ock tack för längesen!» »Tack själf!» svarade 
Lars Pers, ock så följdes de åt hem. Från den dagen voro de 
vänner igen. — Nu låg Lars Pers sjuk, ock farn var där. 
Den sjukdomen räkte länge. Emellertid kom hon ned, Mirjam, 
på första skidföre. Både farn ock morn tykte hon var händig 
ock snäll. Pynten ock hon läste, de, ock hon lärde sig snart 
både svensk stil ock latinstil. Hon hade så godt för sig. 
Till sist en dag sade morn, att hon kunde taga något kläder 
med sig ock vara där någon tid. »Ja,» sade flickan, »det skall 
ni ha tack för, ock det kan då vara så godt det ock, när jag 
ändå skall gifta mig med Pynten.» Morn lade inte märke till 
hvad hon sade: den flickan kunde nu prata så mycket tok. 
Nå, hon kom ned, hon, ock vardt stannandes där. Året efter 
skulle Margit gå ock läsa; ock då hon ock morn gingo till 
prosten, följde Mirjam med. Hon var så fint klädd, ock näsduk 
hade hon lindad om psalmboken. När pastorn fick se hanne, 
viste han inte, hvilken hon var; men hon gjorde reda för sig, 
ock när han såg efter i dopboken, så stod hon där. Hon sade, 
att hon nu önskade läsa sig fram. Ja, men kunde hon läsa 
något? Ja, det gick an att höra efter. Pastorn till att höra 
hanne, ock alt kunde hon svara på; ock innantill kunde hon 
både i psalm- ock vangeliboken. Pastorn vardt rent förvånad, 
han, ock så tog han till sist fram en latinsbok, ock så kunde 



256 v. B.: HELSINGB8Ä.0NER. 26 

hon läsa det också. Margit beböfde han inte höra förstås, hon 
hade ju gått i skola, hon. 

Så kom hon i nattvardsskola, ock till pingsten gingo de 
fraro, hon ock Margit. Margit stod försten, hon, förstås, men 
anten stod Mirjam, så finnflicka hon var — ock så gick det 
något år. Ja, Lars Pers han kom aldrig mer ar sängen, han, 
utan dog, som alla göra väl det. Na skalle hemmanet säljas, 
ty det var intet barn där i gården, som värre var. Strand- 
Ersker viste sig ingen råd, hur han skalle få hemmanet. Blef 
det lagdt i hop med hans, så var väl ingen sådan storgård i 
socknen. Han tänkte ock tänkte. En dag stodo han ock 
Josse vid smedjan ock lade nya järn änder kyrkkärrhjalen. 
»Hör far,» sade Josse, »det är jäst som väl mellan mig ock 
Margit, ock vill ni som jag, så kunde vi taga ut lysning åt 
söndan.1» Farn höll rakt på att släppa tången han höll, så för- 
vånad vardt han, ock gitte inte svara. »Hörde ni far, hvad 
jag sade? Jag är väl inte så oäfven karl häller?» Nu vardt 
farn så sint, att han höll på att kasta tången i hufvudet på 
Josse; men så såg han på Josse, där han stod ock var så 
lugn ock allvarlig, som farn aldrig sett honom förr, ock så 
lugnade han sig också ock sade: »Josse, jag trodde du hade 
bättre förstånd; har du hört ordspråket: Lika barn leka 
bäst?» — »Ja,» svarade Josse, »just därföre söker jag till 
Margit ock hon till mig.» Nu vardt farn sint igen. »Har du 
nånsin hört, att en sockenlapp blifvit gift med en storbonds- 
dotter?» »Inte är jag sockenlapp, ock inte är ni någon stor- 
bonde,» svarade Josse; »ock hade jag inte bättre att bjuda 
Margit på, så inte stod jag här ock bad om hanne.» Nu släpte 
gubben tången ock bara bligade på Josse. »Det skulle passa 
vår Margit att sitta där uppe på Fansentorpet — nej, pass du! 
Har både Margit ock du mistat tlörståndet, så har Strand-Ersker 
det kvar, ock nu kan du draga på skogen igen; lön skall du 
få.» »Det stundar jag inte till,» svarade Josse; »men kanske 
Lars-Pers-hemmanet duger åt eran Margit?» — »Ja, det kunde 
duga, det,» sade gubben. »Ja, då kan vi ju taga ut lysningen 
om lördag, ty Lars-Pers-gården är min,» svarade Josse ock slog 
hammarn i hjulet. Farn vardt nu så förvånad, så han viste 
hvarken fram eller bak, ock inte trodde han häller, förrän 



27 KUNe£NS TJÄNARE. 257 

han såg klara handlingar, att Josse var ägare till Larfl-Pers- 
gården; ock då kunde han inte säga nej längre. 

När Pynten fick böra, att de tänkte gå att taga ut lysning, 
kom ban fram. »Ja, det kunde nu ske på samma gång mellan 
mig ock Mirjam.» Nu blefvo de förvånade igen, både farn ock 
mom. Hvad både Mirjam då för brudgåfva? Jo, bon var inte 
utan bon bäller: två kor, åtta getter ock en gammal koffert. 
Det tykte både farn ock mom var klen brudgåfva. Men då 
de öppnade kofferten ock sågo, hvad som var i den, sade de 
ja till det också, ock så kommo finnarne in i vår släkt. »Ja, 
men tockna finnar växa inte på trän^» sade farn. »Nej, men 
i skogen,» sade Josse. 



8. Kimgens tjänare. 

Vid nordöstra hörnet af Storsjön låg Strandtorpet, långt 
från vägen. Det utgjordes af en liten inhägnad om två tunn- 
land, som syntes vara väl skötta. Det beböfdes också, då 
de skulle lemna bröd åt farn, soldaten i roten no 72 af 3:e 
kompaniet Erik Strand, mom, fyra egna barn ock en foster- 
son — summa sju friska magar. Det var vackert där vid 
Strandtorpet. Stugan, gammal ock grå, lutade sin rygg mot 
skogen; framfTJr den var en liten gårdsplan, den vackra åkern, 
björkdungen ock Lars Ols' strandskifte; så kom sjön med sina 
skuggiga stränder, .uddar ock holmar, ock rundt om alt sam- 
mans bärgen. Det var vackert, men hvilken af de sju i stugan 
hade väl tid att tänka på det? Kanske lill-Brita, som ännu 
ej räknat fyra somrar af sitt lif; men bon hade ej öga för 
det storartade. Pojkarne hjälpte farn vid nyodlingen, stintorna^) 
mom. Det var att hålla i från morgon till kvälln. Olle, 
fostersonen där, var trumslagare vid samma kompani som farn, 
ock hade 15 till nummer ock Skytt till namn. Han var under- 
lig, den pojken. Alltid var det kungen han hade i tankarne. 
Om kungen talte han öm dagen ock drömde han om natten 
— ock så var hans dröm. Han skulle en gång blifva kungens 
tjänare ock lefva ock dö för honom. Han skulle en gång 



') flickorna. 



258 v. E.: HRL8INGBSÄGNBR. 28 

göra honom en riktigt stor tjänst, ock då när knngen skalle 
komma för att belöna honom, skalle han hafva ett stort sår i 
bröstet, som han fått jäst då han gjorde kungen den tjänsten. 
Då skalle kungen böja sig ned ock stryka honom öfver pannan, 
som morn brukade göra, då han var liten, ock säga just som 
hon: »6ad sinne däg, Olle, da har vari snäll i dag, glöm int 
borst läsa aftonbön, ock sof så godt!» Ock då skalle farn stå 
bredvid, ock så skalle han, Olle, dö, ock farn skalle fä be- 
löningen. 

Na var det vårn åttiåtta. Inga mötesorder hade kommit, 
fastän det var ini maj. Det hade tälts om krig, ock kapten 
Gyllengahm, som var chef för kompaniet, hade vid sista kyrko- 
paraden sagt, att knektarne skulle rusta sig, att de, i fall 
order skulle komma, snart kunde vara i ordning. Det var 
inte roligt där i Strandtorpet nu. Både farn ock Olle hade 
alt klart till afmarsch, ock morn gick med tårar i ögonen 
hela dagen. Men Olle var glad han: nu skulle han nog ändå 
blifva kungens tjänare. Ock så sutto de där i stugan om 
kvällen. Då steg korporal Stursk in — det var karl hela 
dagen det, skall jag säga. Nu klack det till i alla där inne 
i torpet. Jo, det var order: regementet skulle samlas, så snart 
ske kunde, ock marschera till Stockholm. Kompaniet skulle 
vara samladt vid Kramsta två dagar därefter. Ja, nu viste 
man, hur det var. Morn började torka sig i ögonen, ock det 
var ingen tid att gråta häller. Morn ock barnen — till ock med 
lill-Brita var med — följde till samlingsplatsen. Kapten Gyllen- 
gahm talte vackert till soldaterna ock lade sedan rotehållarne 
på hjärtat att hjälpa till med slåtter ock skörd på torpen. 
Så kommenderade han »vänster om!» ock »marsch!» — »Kungens 
tjänare», no 15 Skytt, gick med långa steg i teten ock slog 
trumman, att det dånade, bet ihop tänderna, ock föll det 
emellanåt en tår på trumman, piskade han bort den med pinnen. 
Pojkarne sprungo med, långt förut, stannade så på sidan af 
vägen ock hurrade, sprungo igen ock hurrade igen, ock så voro 
knektarne borta. 

Det gick en hel månad, innan det kom något bref till 
Strandmor; men då fick hon det vid kyrkan af prosten Linder. 
Det var Olle, som hade skrifvit, farn kunde inte han, förstås, 
ock så löd brefvet: 



29 KUNGBN8 TJÄNABB. 259 

»Kära mor! Nn vill jag med några ord UDderrätta, att vi 
bafva hälsan ock må bra intill skrifvande dag ock önska, 
att dessa ^enfaldiga rader måtte träffa eder vid samma goda 
förmon. Jag vardt sårfotad första milen, men det vardt bra; 
farn vardt inte han. Trumman bar jag hela vägen, fast 
kapten sade jag skalle få slippa. Nn har jag sett kungen. 
Han var blidlig ock godslin, ock såg inte något morsk ut som 
farn. Krona hade han inte på. Han såg* på mig, när vi 
paraderade för honom. — Ock så ha vi fått nya skor — ock 
så ha vi fått nya gevär. Da*n för midsommardagen skola vi 
åka på sjön till Finnland; — men farn säger, ock jag med, 
att kära mor ock de andra inte skola vara ledsna, för ryssen 
är inte farlig — en svensk karl tar tio ryssar ock en töcken 
som jag fem, ock så springa de, bara de höra vi komma. Vi 
ha god mat, ock så har vi exercis sju timmar om dagen. 
Farn ock jag komma med löjtnanten på ett fartyg, som heter 
Yalkyrian. Ock så får Lasse boken där om Markolfus — 
ock väderstjärnan, ock Pelle får lillkälken ock klockhjulet — 
ock så får Stina ock lill-Brita skrinet där ihop, ock så skickar 
farn 3- daler ock jag 3 daler, för vi göra inte något med dem, 
ock så har väl Lars Olsson hjälpt er att så. Nn får jag sluta 
dessa rader med kära ock flitiga hälsningar till er alla Mn 
farn ock mig. Skrifvet i Stockholm ock Djurgården, för vi 
ha läger där, den 20 juni 1788. 

No 15 Olof Skytt 
No 72. 

Farn har skrifvit*72 själf.» 

Det brefvet gjorde inte lite glädje i Strandtorpet där; 
men nu skulle de ju blifva än längre skilda från de käre! 
Ja det kunde nu inte hjälpas, ock så gick tiden. — Tre år är 
ju ej så lång tid, ock efter tre år kom han åter, Strand där, 
till torpet. Olik var han sig alt, mot när han gick ut: han 
hade åldrats, var blek ock skarp, ock högra benet var för- 
därfvadt af en muskötkula i höften, ock nu satt det i krok. 
Ensam kom han hem till Strandtorpet, »kungens tjänare» vardt 
stannandes där ute. Farn hade blifvit tyst ock allvarsam ock 
talte inte just så mycket om hur det varit där borta i kriget. 
Korporal hade han blifvit, ock han som de andre där på kompa- 
niet, Stursk ock Borg ock Lind m. fl., fått tapperhetsmedalj. 



260 ▼. S.: HELSINQESÅGKBR. 30 

Det dröjde flera dagar, innan han sade något om hnr det 
varit med Olle, ock hor han haft det i det sista. Men en 
kväll, då förär Stnrsk — ty han hade blifvit befordrad till 
underofficer — var där pä besök, föll talet på en ock annan 
krigshändelse; ock så vardt ock reträtten från Valkiala nämnd. 
Helsingarnes båda bataljoner hade köen ock voro närmast 
fienden i nära två dagar. Det gick hett till, ock endast steg 
for steg eller sten för sten lemnade de fienden mm. Kapten 
Gyllengahm fick en kula genom ryggen. Borg fick båda 
armarne afskjutne. Då höll kompaniet stånd vid en liten bro. 
Strand ock Skytt, som hade no 26 gevär, lågo bredvid h var- 
andra ock sköto. När kaptenen föll, rusade de båda fram 
för att hjälpa honom; men där kom en muskötkula, som gick 
rätt genom bröstet på Skytt ock stannade i höften på Strand. 
Stursk lagade, att de sårade fördes undan till doktor Rudolfi, 
ock sedan de där blifvit fl^rbundne, fördes de på vagn till 
Elimä sjukhus; Borg, Strand ock Skytt på en. Strand satt 
hela tiden ock höll med högra armen om Olle, så att han ej 
skulle känna skakningen; ty oaktadt vagnen var fyld med 
halm ock de endast körde sakta, såg nog Strand, att han, 
Olle, led af rörelsen, fastän han ej sade något, utan bet ihop 
tänderna, liksom när tårame föllo där på trumman, då de 
gingo hemifrån. Nu låg han liksom i en dvala. Hastigt ljöd 
det ropet: »Kungen kommer!» Olle slog upp ögonen, såg på 
farn ock sade: »Tack far! Hälsa mom ock de andre, kungens 
tjänare var jag ändå, ock nu dör jag för honom!» — »Oif 
akt!» kommenderades af korporalen, vagnen stannade. Fram 
kom han, kungen: blid var han som en Guds ängel, ock talte 
med Strand ock frågade sig noga för, hur ock hvar de blifvit 
sårade. Så böjde han sig ned mot Olle där, ock då föll en 
tår ned på hans panna. Då reste han sig, Olle, ock ropade: 
»Gud bevare kungen!» — föll så ned i vagnen, ock slut var 
det. Kungen strök honom öfver pannan med vänstra handen, 
ty den högra hade han i band, ock sade: »Så dör en kungens 
tjänare; Gud signe dig min gosse, sof i ro!» — ock så hade 
kungen själf sagt, att han var hans tjänare, ock det var han. 



31 TOCKIN KAR VILLE O HA. 261 

9. Töcken kar ville o ha. 

Hvar hon var, Hamroar-Ella, där skulle ban, Nagg-Jon, 
vara, det var säkert som sex, antingen i lekstngn eller i 
arbete; ock knappast hon såg åt honom ändå I Storväxt var 
bon, spräg ock glalin '), snabb i händerna. Hon knnde ensam 
banda säd efter två, ock ej många kvinnfolk kunna det. Nagg- 
Jon var klen till växten, men kvick ock lifiin ock knnde spela 
fint fiol, ock det på två strängar. Morsk var han, ock undan 
gick det ft)r honom i arbete, lek ock slagsmål. Slog han där, 
Snar-Olles-pojken, ett slag, slog Nagg-Jon två; munvig var han 
ock inte god byta ord med. 

Att Ella var så stursk mot honom, gick honom nog till 
sinnes; men inte var han den, som satte insidan ut: »bäst lida 
det en inte kan vrida», ock: »växer råg, växer håg», tänkte han. 
En gång var dans där hos Älgen, soldaten, som hade största 
koläu ^) i socknen, som Nagg-Jon sade. »Hon är, kan en tänka, 
nio Qärndelar lång ock en Qärndel bred», sade han. Det kunde 
nu ingen förstå ; men alla skrattade däråt, ty det var slögt ^) 
sagdt. Men så var det, att Älgen, som hade torpet sitt invid 
Hännan *), tröskade sin säd på isen där. Men det var inte på 
Älgens kornlada, som de dansade, utan inne i stugan. Inte 
var rummet stort, men roligt var där ändå. Nagg-Jon ömse 
spelade, ock ömse dansade han. 

Så skulle jäntorna säga, hur de ville ha sin karl, då de 
skulle till att gifta sig. Den ena sade så ock den andra så, 
ock så kom tum till hanne, Hammar-Ella. »Han skall ha 
skjutit sju björnar på en dag», sade hon; ock så teg hon. 
Nu var det så, att då Ella var på vallen, hade björnen rifvit 

• ») glädtig. 

') kornlada, loge. 

•) fyndigt 

*) Hfinnan har fått sitt namn däraf att en gång, då norrmännen 
kommit till sjöns norra strand för att göra ett fiendtligt infall i Hel- 
singland, do frågade en gumma, som klappade kläder vid sjön, om 
vägen, emedan de till natten ämnade fodra sina hästar i Ljusdals kyrka, 
ock gumman svarade : Ocken vet va hänna kan ? (hvoni vet hvad som 
kan hända). Hon viste nämligen, att helsingame, som sågat sönder 
isen, lägo i forsat, ock de lyckades också nedgöra fienden. Liken flöto 
sedan i land vid Hufvudskalle- nu Huskasviken. 



263 Y. S.: HBLSINGB8Ä0NBR. 32 

käraste kon, så att de just inte undrade, att hon ville ba sådan 
en karl. »Oår det inte med sex?» sade Nagg-Jon, där han satt 
ock kvintade på fioien. »Sju,» sade Ella, ock så skrattade de 
alle sammans. »Nu har du fått arbete,» sade Smäll-Anders till 
Jon. »Tocke det är!» svarade han. 

Hemma i stugan låg Elias far. Han hade inte varit ur 
sängen på fjorton år. Sjuk var han inte från början, bara 
trilsk. Det var en som haft sina egna fundamenter för sig. 
Alt möjligt hittade han på, som ingen kunde bli slug på, ock 
som väl kostade pengar, men ingen nytta var till. Så satte de 
honom under förmyndare, innan han hunnit stöka af med alt 
i hop. Men så förtretad var han däröfver, att han lade sig till 
sängs ock lofvade att aldrig mer stiga upp, ock det höll han. 
Nu var han lam i både armar ock ben; men rolig var han i 
tal ock svar. Han ock Nagg-Jon kommo god t omsams. 

Gammel-Eari, som skötte om gubben där, hade bränt 
kaflfet, som stod kvar i brännarn. Kvällsgröten stod färdig i 
grytan; men nu tänkte Kari som så, att hon väl, medan hon 
väntade på mor, kunde taga ett kutande till Snar Olles. Där 
vardt hon länge dröjandes, kan en tänka, då det var mycket 
att alla om. Nå, där låg gubben ensam, ock ju längre det led 
på tiden, ju sinnigareO vardt han. Nu öppnades dörrn, ock in 
kom han, Nagg-Jon. »60' kväll!» sade han ock gick fram till 
sängen, där den gamle låg ; »I lefver, ser jag.» — »60' kväll 
själf! ute ock jaller^)?» svarade gubben. »Jag gick hit för att ålla 
med er, gamraelfar, ock så tänkte jag I kunde hitta på råd, 
där ingen råd är.» — »Inte var man rådlös i min ungdom, ock 
inte har jag varit det än; men gör nu som jag säger: gäck 
först ock slå upp en tallrik gröt åt mig ock en ät dig!» Jon 
gjorde som sagdt var. »Slå nu bönorna ur kaffebrännarn i 
grötgrytan ock rör om!» Jon gjorde som sagdt var. »Det blir 
godt kvällsmål det här,» sade han. »Det blir det,» svarade 
gubben ock började äta. Sedan de ätit, diskade Jon tallrikarne 
ock satte dem till baka på hyllan. 

»Hur är det med råd där?» sade gubben; »klämmer skorna 
di.q;?» — »Ja, kan ni, gar^imelfar, säga, hur man skall komma 
åt att skjuta sju bjö/nar på en dag?» — »Inte värre än det?» 

') ondare. 

2) ute ook jaller ute ock går. 



33 TOCKBN KAE TILLB O HA. 263 

sade gabben; »inte värre än det!» — »Jag tycker det är svårt 
arbete nog, jag.» — »Inte värre än det», sade gubben åter; 
»är det hon där, som satt det för?» »Ja, det är», sade Jon; 
»men säg mig nu, bvad jag skall göra.» — »Dn skall töfva till 
korsmess; förr går det inte,» sade den gamle; »ock gäck nn 
din väg, jag svarar för råd, jag.» — »Tack ock go kväll!» sade 
Jon ock gick. Nu kom mom hem ock strax efter garomel- 
Kari. Hon slog upp gröten ock satte på bordet, ock sä skulle 
de till att äta. 

»Hasse hunnane! töcken gröt!» sade mom, som tagit sig 
en sked. »Är 'en inte bra kanske?» sade Kari ock mnnnade 
in. »Tvi valenes!» sade hon ock gick bort ock spottade ut. 
»Det är trolltyg!» sade Karin. »Det är kaflfebönor,» sade mom. 
»Kaffebönor?» sade Kari ock gick bort till brännarn. Ja, den 
var tom. Farn snarkade ock sof. Han kunde inte röra sig 
ur sängen, så inte var det han, som gjort spektaklet; men 
hvilken var det då? »Trolltyg är det ändå,» tänkte Kari ock 
brände kaffe på nytt; men den gången lade hon ett eldkol i 
brännarn ock spottade tre gånger, innan hon for med honom 
öfver elden. 

Vintern gled undan, ock det lade folket märke till, att det 
var annorlunda med Nagg-Jon nu än förr. Ty hvar hon, 
Hammar Ella, nu var, där var inte Jon; ock såg hon inte åt 
honom förr, så tittade hon efter honom nu, men inte ville hon 
fråga efter honom, förstås. Algens-pojken ock Jon hade blifvit 
goda vänner, ock alt med ett voro de i bop. Så kom våren. 
Dagen före korsmessa drogo pojken där ock Jon till skogs, 
ock Jon hade lånt Algens studsare. Den kunde man inte 
skjuta bom med, en finnstudsare var det. På kvällen kommo 
de fram till Trolltjärn. Stormen for fram i skogen med ylande 
ock tjut. Det var ett väsen, som alla troll i skogen varit på 
benen, ock de voro så också. »Här ska' vi ha nattkvarter», 
sade Jon. »Det var stygt», sade Algens-pojken ock skalf. 
Jon slog eld mot stålet, ock snart brann en duktig brasa. Då 
den brunnit ner, lade de sig på mossan. Det dånade ock for, 
ramade ock tjöt, så inte fick Älgens-pojken en blund i sina 
ögon; men Jon sof, han. När dager vardt, drogo de å stad åt 
Blisterbärget. »I dag», sade Jon, »händer oss antingen en stor 

Sv, landtm. N. ii. I. 18 



264 v. £.: HXL8IKOB8ÄQNBB. 34 

lycka eller en stor olycka.» Men pojken bara skalf. 8å kommo 
de fram till en stor bränna^). Hidt p& den stod ett gammalt 
träd, som åskan slagit ned i. Nu hördes ett tjutande ock ett 
grymtande, som lät så illa, att hvilken som var kunde bli rädd. 
»Ställ dig här i bredd med mig,» sade Jon, »skall du fä se på 
roligt» Rätt som det var, kom en björnhona fram ock sprang 
mot trädet. Pang — där låg hon. Efter kommo sju björn- 
banar, ock pang, pang — låg den ene efter den andre, till 
endast en var kvar. »Den gör jag inte något», sade Jon; »ban 
får gå ock alla om, hur det gick de andra;» ock det gjorde 
han. Nu vardt Älgens-pojken glad, ock så gingo de efter 
hjälp att släpa hem. 

Dagen efter kom han, Nagg-Jon, till Hammarn. Han var 
klädd som till helg. Där stod hon, Ella, ock lade fram bröd på 
frukostbordet. Gubben låg i sängen ock räknade silfver- 
pengarne i träasken, som han annars hade i sänghalmen. 
»Guds fredl» sade Jon; »jag är här med dem nu.» Ella vardt 
illande röd ^), men sade inte ordet. »Ta' in dem i stugan», 
sade gubben, »så hon iår se dem på nära håll; död björn biter 
ingen». Drängarne ock Nagg-Jon till att släpa ock draga, ock 
inom kort lågo alla sju björnarne i en rad på stugugolfvet. 

»Hvad säger du nu?» sade gubben. Ella sade inte ordet, 
men hon gick bort till Nagg Jon ock tog honom i band. Ock 
hvar Nagg-Jon var, där var sedan Hammar-EUa i arbete ock 
hvila, i lust ock nöd. 

Gammel-Kari kom ur fäjset '). Hon slog sig framstupa på 
björnarne.* 

»Hjälpanes mäg, tocke trolltyg I» sade hon. 

') svedja. 

2) röd som eld. 

') fähuset. 



HWU BIDRA» TILL KÄNNEDOM OM 

RE SVENSKA LANDSNÅLEN OCK SVENSKT FOIKIIF. I. C. 



SMÄRRE MEDDELANDEN. 

Maj 1879. 

Svensk landsmålslitteratur 1872—78. 

För tiden före 1872 finnes litteraturen n&stan fullständigt förtecknad i 
Lbfflers h&r nedan upptagna afliandling Om konsonaitUjuden s. I -VI. £n 
så vidt möjligt fullständig förteckning öfver hela den svenska landsm&ls- 
litteraturen skall senare meddelas. 

A) Allmänt. 
Några ord om de i Upsala bildade landsmålsföreningarna. 

Undert. 6. NoKLANDER. Svensk tidskr. f. politik, ekon. o. Ht. 1875. 
S. 225—233. Sthm 1875. 8. 

Om westgöta landmålsförening. Undert. H. Odhner. Vestcr- 

götl. fonim.-foren. tidskr. 3:e h. Lund 1877. S. 70—72. 8. 

B) Grammatik. 

Om konsonantljuden i de svenska allmogemålen. I. Ak. 
afh. af L. F. Leffler. Ups. 1872. VIII + 74 s. 8. 

Upplysningar om Rågö- och Wichterpalmålet i Estland af 

A. O. FrEUDENTHAL. Bidr. t. känn. af Finl. nat. o. folk, utg. af 
Finska vct.-soc. 24 h. . Helsingf. 1875. S. 151 — 195. 8. 

Ueber den Närpesdialect. Acad. abh. von A. O. Freuden- 
THAL. Helsingf. 1878. 160 s. 8. 

Anm. i Finsk tidskr. f. vitt., vet., konst o. politik utg. af C. G. Est- 
länder. 1878. II T. V. S. 143 - 147 af A. Nobeen. Svars. 
244—246 af A. O. Fbeitdenthal. 

Ängermanländska bidrag till de svenska allmogemålens 

Ijudlära af C. J. Blomberg. Hernösand 1877. VII + 40 b. 8. 

Notitser om dialecter i Herjedal og Jemtland. Af E. Jessen. 

Hist. tidskr. udg. af Den norske hist. förening. 3:e bind^ Christiania 
1876. S. 1—57. [1873]. 8. 

Anteckningar om Västmanlands folkspråk. Af L.F. Leffler. 

Sv. fornm.-fören. tidskr. 2 B. Sthm 1876. S. 32—67. [1873]. 8. 



206 SMÄKKE MBDDBLANDKN. 2 

Fryksdalsmålets Ijudlära. Af A. NoREEN. Ups. 1877. 

VII + 90 8. 8. Ups. univ. årsskr. 1877. Philoa, språkvet. o. hist. vet. 111. 

Bidrag till kännedomen om folkspråket på Öland. Ak. afli. 
af J. V. BODORFF. Sthm 1875. 84 b. 8. 

C) Ordförråd. 

Bidrag till ordbok öfver Närpesmålet af A. O. Freuden- 
THAL. Helsingf. 1878. 110 s. 8. 

Anm. i Finsk tidskr. f. vitt. vet., konst o. politik utg. af C. G. Est- 
lander. 1879. I. T. VI. Helsingf. 1879. S. 2.')5~256 af A. 

NOREEN. 

Ordbok öfver allmogeord i Helsinglaud utgifven af Uelsing- 
lands fornminnessällskap (genom F. Wennberg). Hudiksvall 

1873. 88. 8. 4. 

Ett blad ur Helsinglands kulturhistoria, af adj. J. A. 

WiSTRÖM. Hudiksvalls h. elem.-lärov. inbj. t. årsex. 1874. Hudiksvall 

1874. S. 1—14. 4. 

S. 8 — 14 djurs namn, växters namn ock terminologi pä landsmål. 

Bidrag till. ordbok öfver folkspråket i Dalarne. Dal. fornra.- 

fören. tidskr. II. Falun 1873. S. 65—90. 8. 

Inneh. Mora-dialekten (af kronofogden Ph. Kjellin). 

Ur Västmanlands- Dala landsmålsförenings samlingar till en 
ordbok öfver landsmålet i Västmanland och Dalarne. I. Gefle 
1877. 15 8. 8. 

Förteckning öfver egendomliga ord och uttryckssätt i 
Norbergsmålet. (Af komrain. R. Blumenberg.) Vestm. fornm.- 

fören. årsskr. Utg. af J. E. Modin. I. Vesterås 1874. S. 46—54. 8. 
Korsta-mål (af H. 6. BLUMENBERG). Uppl. fomm.-fören. tidskr. 
Utg. af C. A. Klingspor. IV. Sthm 1875. S. 43—50. 8. — Rättelser 
och tillägg. V. Sthm 1876. „S. 127—130. 

Ordlista ur Åkers och Öster-Rekarnes härads folkspråk^ af 

G. Ericsson. Bidr. t. SÖderm. äldre kulturhist. utg. af H. Aminson. 
I. Sthm 1877. S. 39 — 69. 8. 

Härtill utan särskild titel s. 69—115 ordspråk, gåtor, ordlekar ock 

vidskepelse. 

Beskrifning öfver Vestra Vingåkers socken af N. A. Lund- 
gren. Örebro 1873. 8. 

S. 203-211 allmogespråket. 

Ordbok öfver Fryksdalsmålet samt en ordlista från Värm- 
lands Älfdal af A. Noreen. Ups. 1878. VIII + 148 s. 8. 

Tillägg till d:r P. A. Säves i Antiqvarisk tidskrift för 
Sverige I upptagne ordlista öfver Östgöta allmogemålet, östergötl. 

fomm.-fören. tidskr. I. Sthm 1875. S. 105—108. 8. 

Förteckning på en del ord, hvilka i dagligt tal af westgöta- 
almogeu begagnas och i fornnordiskan återfinnas, men hvilka 
antingen sällan eller och aldrig förekomma i svenska skrift- 
språket, uppsatt af C. J. Ljungström. Vestergötl. fomm.-fören. 

tidskr. 1 h. Lund 1869. S. 25 — 36. 8. 



3 SMÄRRR MBDDKLANDEN. 267 

Ordlista frän Flundre hänid meddcbid af stiid. N. M. 
ANDERSi^ON. Vestergötl. fornm.-fören. tidekr. 3 h. Lund 1877. S. 
48—69. 8. 

Finnes i yestra Sveriges folkspråk och ortnamn något 
spår derafy att ett icke germaniskt folk en gång bott i denna 
del af vårt land? [Af P. VON Möller.] Lund 1875. 8. s. 8. 

D) Texter. 

Anteckningar från Medelpad af g [= J. P. Sellberg]. 

Sundsvall 1876. 35 s. 8. 

Svenska sagor i svenskt landsmål. Af 6. Djurklou. Sv. 

fornm.-fören. tidekr. 2 b. Sthm 1875. S. 147—157. [1874]. 8. 

Sagor i svenska landsmål. 1—4. Undert. G. Djurklou. Nu, 

månadsskr. utg. af J. Gronstedt. L 1874—1875. S. 220— 223, 291— 
292, 355—357. IL 1876. S. 41-45, 68—71. Sthm. 8. 

Ett vittnesmål. Folklifsbild från Närike. Undert. G. Djur- 
klou. Nu, månadsBkr. utg. af J. Gronstedt. I. 1874—75. S. 162 — 
164. Sthm. 8. 

Min första skjutsfård. Ett barndomsminne. Undert. G. Djur- 
klou. Nu, månadsskr. utg. af J. Gronstedt. II. 1876. S. 179—194. 
Sthm. 8. 

Gnbben å gamma, som gjole arbetsbyte. Skämtesaga från 

Närike. Undert. G. Djurklou. Förr och nu utg. af Å. F. Stjern- 
stedt. B. IX. 1878. Sthm. S. 31—34. 4. 

Viscr på varmlanske tongmåle deckta åtta Fredrek på 
Rannsätt [= F. A. DAHLGREN]. Stbm 1875. 60 s. 8. 

Spcller bye viser på varmlanske tongmåle deckta åtta 
Fredrek på Rannsätt [= F. A. Dahlgren]. Sthm 1876. 45 s. 8. 

Prof på allmogemål och folkvisor från Sörbygden. Af N. 

P. NiLÉN. Bidr. t. känn. om Goteb. o. Boh. fornm. o. hist. H. 3 o. 4. 
Sthm 1877. S. .518—534. 8. 

Visor på Ätradalens bygdemål af A. BONDESON. Ups. 1878. 

54 8. 8. 

Anm. i Finsk tidskr. f. vitt., vet., konst o. politik utg. af C. G. Est- 
lander. 1878. II. T. V. Helsingf. 1878. S. 498 - 499 af A. 

NOBBBN. 

Prof på folkspråket i Färs härad i Skåne. (Meddeladt af 

d:r L. P. Holmström). Saml. t. Skftnes hist., fomk. o. beskr. atg. 
genom M. Weibull. 1873. Lund 1874. S. 86—100. 8. 

Skånska dialekten. Af HuGO och Hj. v. Sydow. Veners- 
borg 1874. 16 s. 8. 

Sme' pågen, eller hnr anlag uppmuntrades i en viss lands- 
ända för en tretti är sen, efter en muntlig berättelse uppteck- 

nadt af ThorBORG Vide. Svea. Folk-kal. för 1876. Sthm 1875. 
S. 99—104. 12. LlL. 



268 SMÄRRE MEDDELANDEN. 4 

Est- ook flnnländska mål. Prof. A. O. Fkeudenthal 
i Helsingfors bar i:ill snmmans med filos. mag. Herman Vendell 
under julferierna v<nrit sysselsatt med utarbetandet af en ordbok 
öfver de svenska dialekterna i Estland pä grundvalen af de 
ganska rikhaltiga samlingar, som gjorts (pä 1850-talet) af brö- 
derna Carl ock P. A. Säve, samt de ännu längt digrare ord- 
förteckningar, som Vendell upprättat under sina forsknings-, 
resor i Estland somrarna 1877 ock 1878. »Vi hafva,» skrifver 
prof. F. i jan. 1879, »hunnit t. o. m. F (in summa omkr. 1500 
ord), men mäste nu afbryta arbetet för andra göromåls skull.» 

Till sin afhandling Ueber den Närpesdialect har prof. F. 
meddelat rättelsen : s. 145 r. 7 uppifr. stär deras, töras läs doras, 
töras; samt till ordboken: s. 7 r. 13 uppifr. stär Äksel skuldra 
läs Axel; s. 47 r. 13 nedifr. stär Eäijeådalen läs Häijedalen. 

Allmogemålet i Alsike SOOken. Uppl. fomm.-fören. tldekr. 
Vn. Sthm 1878. S. XXV— XXXIU. Undert. J. BjÖRK. 

Upplandsinålet hör till de litterärt minst kända af Sveriges mål. 
Alt hvad man har att tillgå är Wåhi^tröms disputation från 1848 på 
fjorton oktavsidor samt ett par förut af Upplands fornminnesförening 
trykta ordlistor från Korsta på till samman tio sidor. Uppland äger, 
efter hvad man tror sig veta, många betydligt olika mål. Framför annat 
voro det af intresse att få en utförlig ock noggrann redogörelse för 
Uuslngsmålet, som synbarligen från de andra är mera skildt, än som af 
geografiska förhållanden är förklarligt, ock visar åt öster. Då så mycket 
i detta ock andra landskap, med hänsyn till folkmålet, är »outforskadt 
land», måste man vara tacksam för äfvcn de minsta bidrag. Man kan 
alltid af dem få lära något, äfven om i flertalet fall ens vettgiriga 
frågor lemnas obesvarade. 

Alsike ligger i Erlinghundra härad, ock järnvägen går ott stycke 
på socknens gräns mellan Enifsta ock Bärgsbrunna. Utom hvad målet 
äger gemensamt med norra ock mell. Sveriges munarter i allmänhet, såsom 
impf. ock sup. i l:a konjug. utan böjningsändelse, pl. = sg. hos verbet, 
bst. n. sg. utan -t, pl. i sv. fem. på -er, visar Alsikemålet, efter hvad man 
finner of hr Björks upplysningar, lika med några andra sveamål, stundom 
deplacering af h, j före e ock ä, nybildade st. sup. af sv. I-konjuga- 
tionens verb: bygg>, reS?: en nybildning hvilken i Malareprovinsema, 
sarskildt Västm., ock på öl. ar mycket vanhg. Med i omskrifver an- 
mälaren då ett öfverpunkteradt 6, »mellan 6 ock i», som förmodligen 
uppträder jämväl i en del andra ställningar. Anmärkningsvärd är öfver- 
gäugen frän r — kanske genom v — till ? i g?ilia grina, mÖ^ja mörja, 
ha^hjertad harhjärtad. Subf?t. på -n. synas hafva sammansatt aksent i bst. 
sg., så vida de icke mÖjHgen få -n^n. öfver hufvud äro dessa subst. i målen 
de första, som förlora ändelscns försvagade vokal (é). Någon noggrannare 
kännedom om uttalet står för öfrigt icke att vinna. Ff. utmärker icke 

ens »tjokt» ? i ord sådana som jila, hamival, rul, ovalkad, jåll- 



5 SMÄRRE MBUDBLANDEN. 269 

mig, blekfls, flo, glup, gaffla, grimla, tövla o. «. v.; for att icke tala 

om hyla, myla, yla, i hvilka ord det emellertid hade varit så mycket 
viktigare att få upplysning om 1-ljudet, som ? i dem kan vara tvifvel- 
aktigt. Blott i bå^a börda ock vid öfvergångcn r-^ är uttryckligen an- 

gifvet I (I). I ärta, skörsla, okarsk, harsa, ormärla, ämsrnan mästc 

man naturligen förmoda supradentaler, ehuru sådant icke på något satt 
är utmärkt; äfvenså i alll-. Enligt de antydningar till en ljudlära, 
som stå framför ordlistan, »blir d oftast underkastadt ombildning eller 
utstötning»: heter det då Öda, buflfa, dödolja med eller utan d? »g 
bytes ofta till j»: heter det dålga, lålTga, Saiga med g eller J? käUsOg, 
le^a, sega? byskig, grimlig, hyppjig o. s. v.? Förmodligen är i öppet 

(O uti diskyaska, biska, sticksla, slimpa o. s. v.; y öppet (tf) uti 
blyksta, hyppja, lyksna, skryoka m. fl. 

Ordförrådet växlar of ver hufvud icke från socken till socken, på 
sin böjd från härad till härad. Hvad som däremot vore af största vikt 
i sockenmonografier vore just ordböjningen ock ännu mera uttalet. 

Lll, 

Ordbok öfver allmogemålet i Sörbygden [i Bohus län] af 
N. F. Nilen. Stockholm 1879. P. A. Norstedt & Söner. Bidr. 

t. känn. om Göteb. o. Boh. fornm. o. hist. Bih. 1879. VIII + 172 b. 8. 
Vi skola senare återkomma till detta arbete ock vilja för tillfället 
blott göra den rättelse till tab. s. V., att i st. f. g ock y öfver alt 
skall stå g ock g. 

Ljudbeteckning för småländskan ock öländskan ur det 
af landsmålBföreningarnes i Uppsala samfälda utskott antagna 
allmänna iandsmälsalfabetet utbruten ock utgifven af Smålands 
samt Östra Smålands ock Olands landsmålsföreningar i Uppsala. 
Stockholm 1879. P. A. Norstedt & Söner. 8 s. 12:o. 

I ändamål att lätta tillgången till landsmålsalfabetct hafva några 
landsmålsföreningar i Uppsala varit betänkta på att ut^ ifva smärre lätt- 
fattliga redogörelser för alfabetet i de delar hvar ock en för sig behöfver. 
Tecknens antal blir därvid naturligtvis mycket reduceradt. Början är 
här gjord af de båda på titelbladet nämda föreningame, hvilka i det 
hela funnit sig behöfva samma bokstäfver. För den eg. småländskan 

behöfvas: aahdefghijhlmn^goeptts^jtjuu 

v W y dt (B &f summa 33 st.; samt dessutom inom inskränktare om- 
råden niliaasuo. För öl. ock de delar af Småland, som mer 
eller mindre sluta sig till götamålen, tillkomma f t 4, ? I V, ^^^^ 
I i d & Vf — de 8. k. tjocka ljuden — , därjämte f "h y}\ hvaremot 
natnrligtvis några andra bortgå. Då man ej äger någon säker känne- 
dom om kakuminalernas (utom 1) förekomst på Öl., kan antalet af 
målets språkljud icke bestämdt uppgifvas. — Som inledning förekommer 
en kort karaktäristik af Smålands ock Ölands folkmål. Det lilla häftets 
format är beräknadt för pluuboken. 



270 SMÄRRE meddeLandsk. 6 

Några ordspråk från Härjedalen, 

ur en samling, hufvudsakligen från Linsälls socken. Det första 

är från Alfros. 

sent tcd koma ma he, \ san mara ce de = sent att komma med hö, 

sedan m ärren är död. 
(B mqfn tfn, \ se (e vcenskapen shfn = är maten uppäten, sä är vän- 
skapen sliten. 

dmy sem vidQ vao^ke^ \ hay nenh^g sao^gke — den som vida van- 
kar, han någonting samkar. 
dcey som ha ne, \ se spar 'n ne = den som har något, så spar han något. 
smnlur ce e bri9, \ e spana ce e v0 = smulor äro ock hröd, spånor 

äro ock ved. 

b(Pofr tce ga ^g^ krok \ cey tae blefe st hr ok — bättre att gå en 

krok än blöta sin brok (sina byxor). 
heke rake nieke = hake råkar make (man får slutligen det man söker). 
stol ^ heop I kom tt Itfn keop = stort hopp kommer i liten kopp. 

ffe^^u ne mer, ley gu ha skepe, \ se fae du ha ghsQ e gepe = 

ser du något mer än Gud har skapat, så får du både skratta ock gapa. 



'Sw krtfl t(B ata (e 'g^ krtfl tes bara = en stackare att äta är en 

stackare att bära. 
f^dt * m^i^m o senast l bunm (e hktns = i början af julhelgen 

ock i slutet af vistelsen i fäbodarne är likadant (lika tillgång på mat, 

lika högtidligt). 

tyoJ^Q. tont aje um eot, se bit aj mat tfn e aje klma shtne = 

tycka ej alla om ett, så blir all mat äten ock alla kläder slitna. 

Q J?^'^^SS ^^V *^^^ treeote e e ^/??e kay tont brtye = en kärring 

kan inte träta, ock ett vedträ kan inte brinna. 

dcey sem vtj he stol ^ ^^i ^^V W ^^ *^^*" ® ^€^ = *^®" ®^"* ^'^* 

hafva stort bud (låter bedja sig mycket), han vill hafva stora an- 
rättningar. 

e fafcegt tg.1 hg tont ne §war = ett fåfängligt tal kräfver icke något svar. 

JU fler^ keoka, ju scemtr ^oe = ju flere kockar, ju sämre soppa. 

't* elak t)ene gar ^cejan bool = en elak vana går sällan bort. 

gri^te ha st ti, e Ice ha st tt = gråta har sin tid ock le har sin tid. 

bceofr ey fugel t hcCn cey J^vo pa kwista = bättre en fogel i 

handen än två på kvisten. 
gu mern^ sa brnra nm medan = god morgon, sade brudou om middagen. 

—dl-. 



I : Det svenska landsmålsaZfdbetet af J. A. LufideU. 



s. 

» 
» 



24 

» 

25 
27 
34 
37 

» 

44 
46 
48 
54 
55 
56 
62 
63 

» 
64 

» 

79 
93 

94 

» 

96 

» 

98 
114 
124 
126 
128 
137 
139 



r. 11 står -TT 

» 38 » nfnnit 



:» 3 2> latvad 

» 28 » r0 

» 2 » -läget 

» 5,11 » -ifn 
»33 » ha/iwena 

» 5 i J}é§ skall stå & for 9 

» 33 står -sr läs -or 

» 25 utgår härj.y 

» 5 står rtf^e läs rt/^a 



läs vr- 

•s> fannit 

» latv&d 

» r| 

» r-läget 

» -en 

» haftwena 



» 35 

» 21 

)» 8 

» 1 

» 8 

» 36 

» 39 

» 12 

» 18 

» 25 

» 27 

» 34 

» 36 

» 5 

» 6,7 

» 22 



fltjets^n » flais^n 

» bydz&d » byd/seid 

» klöpa » Ejöpä 

» ^ för gg » ^ för gg 

-ja » -ja 



» 



» 



hvum 

et 

• ■* 

flats'n 
sandze 
113 f. 
101 
98 

ut 
138 



» Hvum 

» «6 

» ae 

» flats^n 

» ^and^s?» 

» 114 

» 100 

» 97 f. 



» 26 » j^ta » 

» 39 » ut » uti 

» 32 » 138 » 139 

» 18 stOflj bofl, shofl skola hafva * öfver o 

» 17 står shauta läs sJfiauta 

» 30 » staaga » st&ega 

» 3 » i » ! 

» 12, 16, 20 stfir rotvokal läs rotstafvelse. 



I: UalhymåletH Ijtidr- ock böjningslära af A, G. Nbreen. 

§ 5,5 utgå orden: DesBa .... Sällsynta. 

» 19 r. 1 Btår bUh läs bleJf 

» 28 » 1 » utqk » étisT} 

» 31 » 3 » trugd » trugd 

» > > 5 » gub » guh 

» 32 » 3 » t^^jgrÄ; » lutqTj 

> 34 » 3 » ^Ä:^r » ål^kr 
» » » 4 » ÄÄärv » élMn 

» 35 » 3 )> ^ftano^ » dljaneis 

» » » » » lågast T> lågast 

» 36 » 3 » krokat » kråmat 

» 37 » 8 » reéÄf» » rékfn 

> 38,2 »2 » Ät^rw » Jww 

» 51 » 5,6 bör stå *■ of ver e i de fyra orden på -ö«. 

9 78 :» 1 står ^ib^n läH ^i^an 

» » » 2 » ^^ÄÄW » ^öÄ-aw 

» 79 »2 » séksfn » saJfsfn 

T> 80 » 9 » ärfiX;an » druvan 

»100 »1 skal] i fCigus stå ^ of ver det senare u 

»107 »3 slår § 147 läs §§ 150, 151 

> 111,2 » 1 Utgå orden kala kallad 

»118 »19 skall stå *" of ver e i nilson 

»126 »2 står rong läs iQlIg 

»149 »1 skall det andra u i flXgus hafva *~ 

8. 204 » 7 står st^rS läs 5^^r9 

> 205 »23 » ^na » ^na 

» 208 »27 » sm^t^al^ smétg^al 

»217 » 15,17,19 sl<Bpd o. s. v. läs slép^ o. s. v. 



NTARE BIDRAG TILL KÄNNBDOI 01 

DE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIF. L 7. 



Ordet eld belyst af de svenska landsmålen. 

Af Leopold Fredrik Leffler. 

Det nysvenska eld har i riksspråket kort slutet e-ljud (e); 
i några landsmål har detta e till ock med öfvergått till i (jfr ny- 
danska ild). Ett nysv. kort slutet e-Ijnd motsvarar antingen 
ett kort fornsvenskt i, t. ex. nysv. skepp, hetta, vecka = fsv. 
skip, hiti, vika, eller ett långt af ei uppkommet fsv. e, t. ex. 
nysv. bredd, svett, hem*) = fsv. bre}), bredd (fno. breidd), sveter^) 
(fno. sveiti), hem (fno. heimr). Då nu nysv. eld på fsv. heter 
elder, synes det senare fallet här föreligga. Fsv. elder skulle 
altså vara = cider ock stå för ett äldre *eildr. Detta antagande 
vinner stöd af flere omständigheter. Dels skrifves ordet i fsv. 
»litet emellan» (Rydqvist, SSL. IV, 38) med ee; så (1 gång) i 
några anteckningar från förra hälften af 1300-talet (VGL. IV: 8), 
så i Nådendal-munken Jöns Buddes skrifter (1400-talets slut) 
ock i synnerhet genomfördt i Magnus Erikssons Landslag, hvar- 
jämte skrifsättet med ee äfven träffas i Gustaf den förstes bibel. 
Dels hafva flere nysvenska landsmål, hvilka behållit de gamla 
tveljuden eller genom någon egendomlig ljudutveckling angifva 
dessa, former, som hänvisa på ett äldre 'eildr. Så ha est- 
svenskan — där fno. ei regelbundet motsvaras af ai eller äi^) 



*) Uttalet af dessa ord med ä i st. f. e (brädd, SVätt, hänim) ar 
dialektiskt — det förekommer särskildt i stockholmskan — ock har bred- 
vid sig uttalet äll, alla for eld, elda. 

2) Detta ord bör läggas till de af mig i Antiqvarisk Tidskrift for 
Sverige, V, 284 — 5, anförda fall, då fno. endast har en svag form, dar 
fsv. har stark. 

^) Jfr LuNDELL, Det svenska landsmålsalfabetet (i Nyare bidrag till 
kännedom om de svenska landsmålen o. s. v. I, 2) s. 126 — 127. [Denna 
sknft angifves här med LIK] 

Sv, landtm, N. B. /. 10 



272 LEPFLER, OKDET BLD BELYST 2 

— formeroa aild, äild, ejld, äil^), österdalskan — där, särskildt 
i ÄlfdalsQiålet, den gamla diftongen el motsvaras af ie (je, ja 
eller iä), t. ex. bien, diela, flierä, riesa, tieg, jen, jem, miast^) (fno. 
beinn [adj.], deUa, fleiri, liremsa, teigr, eiiin, heimr, mestr för -meistr 
[se längre fram]) — jäld, jeld^), Södramöremålet — som i 
sin forntrognaste skepnad har äj (hos LIl s. 127 (Bi\ på några 
ställen oj, som regelbunden motsvarighet till fno. ei, t. ex. häjter, 
läJY, stäjn, säjnka, äjd, äjk, äjn, äjtter (ino. beitr, blei£r, steinn, 
seinka, eiÖr, eik, einn, eitr) — äjll*), halländskan — som i 
flere härad har det efter all sannolikhet af gammalt bevarade^) 
aj (i några trakter äj, oj) som regelbunden motsvarighet till 
fno. ei — verbet ajla®) ock förmodligen äfven substantivet 

^) RusswuRM, Eibofolke II: 314; Freudenthal, Upplysningar om 
Rågo* och Wichterpalmålet i Estland, Helsingfors 1875, s. 183. 

2) Exemplen hämtade från Rydqv. SSL. IV, 142—143. En del 
andra hos LU s. 131, där ljudet tecknas ^e. — Rydqvist uppgifver ock 
ai i några ord (efter n ock v; troligen nybildningar). 

^) Enligt RiETZ B. 116. I Dalarnes Fornminnesförenings årsskrift 
(tidskrift) uppgifves jäld (II, 76) för Mora liksom mjäst (men jenn, 
jen), för Rättvik jäll ock verbet jälla (I, 89) liksom ^äg, för Orsa 
jald (I, 69) liksom mjast (men jega, jemta, jen); från Våmbus anför 
LU 8. 64, 131 tQld!n (elden) liksom itlt (helt) hri^d (breda), t^fr 
(heter). Om teckningen med j i de föregående jämför Lll s. 64. — An- 
märkas bör, att de österdalska orden jälåk, jeik (Mora, II, 76 — 6), elak, 
Erik, med sitt »förslag» af j icke kunna göra j i jäld misstänkt såsom 
varande af annan natur än j i tjjäg o. d. ; i de förstnämda två orden 
står nämligen äfven ja, je för gammalt ei. Jag fattar nämligen jälåk, 
sv. elak, som = *ei-lakr eller *ei-läkr »alltid dålig», till sin bildning 
noga motsvarande el-llkr, »alltid mäktig», hvaraf namnet Eirlkr, Erik. 
[Om lakr eller låkl bör skrifvas, är ovist. Fritzner ock Vigfusson 
ha det förra, men Aasen föreslår läkl, emedan norska landsmål mest ha 
laak, hvarroed Moramålets nyss anförda jälåk liksom Orsamålets jålåck 
(Dal. Fm. Arsskr. I, 60) stämmer. Riksspråkets elak med a för å vore 
då att tillskrifva aksentlösheten liksom det andra a i VadmaL] 

^) Enligt N. Linder, Om allmogemålet i Södra Möre härad af Kal- 
mar län, Upsala 1867, s. 196; jfr ock s. IV, 5—6, 196—7. Jfr 
Lll s. 126 — 128. — Om södramöremåUts äjll se vidare i bi han g 1. 

^) Se CoLLiANDERS Sammanställningar ock polemik mot Lyngby i 
Bidrag till kännedom om halländska allmogemålet, Lund 1868, s. 
9—11. Jfr bihang 2. 

^) Enl. P. MÖLLER, Ordbok öfver halländska landskapsmålet. Lund 
1858, s. XVIII (formen är från södra Fjäre samt Viske härad). — Om 
det halländska ajla se vidare i bihang 2. 



3 AP D£ SVENSKA LANDSMÅLEN. 273 

ajL AfVen i några mindre ålderdomliga landsmål bar eld for- 
mer, som hänvisa på gammal diftong i rotstafvelsen, enär de 
öfverensstämma med former af andra ord, hvilka urspmngligen 
haft diftongen eL Sålanda har uppländskan j6ll(Rietz), hvil> 
ket torde böra förklaras på samma sätt som det dalska; i 
uppländskan »uttalas» nämligen e »i lång stafvelse nästan som 
je eller ié (af isl. ei); t. ex. stien 1. stiem» (sten) i), så ock jen, 
jenMdig, jem, sient m. fl. 2) Uppgiften, att i uppländskan e * 
»får i början af ord vanligen j framför sig» 3), beror troligen 
på denna utveckling af ursprungligt ei till je (ie) ^) ; jfr hvad 
som s. 2 not 3 yttrats om österdalskan. — Afven sörmländ- 
skan har jellä (elda) liksom jellak, jemmä, jen, jensamj jenkom, 
Jerker^); efter konsonant finnes dock bär intet je, blott e, hvadan 
må hända i sörmländskan utvecklingen från ei till je varit be- 
roende af diftongens förekomst i ordets början "). 

Öfver alt, där vi hittils träffat ordet eld, i fornsvenskan, i 
nuvarande riksspråket, i en mängd munarter, har ordets rot- 
vokal samma utseende som de ords, hvilka ursprungligen haft 
diftongen ei (ännu äldre ai). Alt det nu anförda stämmer så- 
lunda väl samman. 

Vid en ytterligare utsträkt jämförelse med öfriga nordiska 
munarter visa sig emellertid former af ordet eld, hvilka tyckas 
helt ock hållet strida emot de nu anförda ock sätta betänkliga 



^) Se J. Wahlström, Upplandsdialekten, Upsala 1848, s. 5; LIl 
B. 124. 

«) Rydqv. SSL. IV, 143. 

') Wahlström, a. st. 

*) Analogibildningar kuona dock äfven lätt här ha ioträdt. 

*) Anföras af G. Upmabk, Upplysningar om folkspråket i Söder- 
törn, Stockh. 1869» s. 14, som exempel på, då »j uppkommer genom 
brytning i början af några ord framför 6». Åfven jer ock »möjligen 
jsta» (liksom jellä) anföras bland exemplen. Dessa två ord torde dock ej 
höra hit. I jer kan utvecklingen ha varit iÖer — ler— jer med vanligt 
bortfall af Ö mellan vokaler. I jeta föreligger fomsvensk brytning: 
'lata — i8Bta af eta; fsv. har subst. iSBta, Seta, som har motsvarighet i 
många landsmål, men af verbet blott obruten form 8Bta. — Om jellak 
ock Jerker jfr s. 2 n. 3. — Med de sönuländska jen, jemmä jämför 
Södermannalagens eyn (flst.), heym, bejma (Rydqv. SSL. IV, 139). 

*) Här kan slutligen tilläggas, att hos Rietz (s. 116) en form 
ejlsfesto anföres, men utan angifvande af förekomstorten. 



274 LEFFLER, ORDET ELD BELYST 4 

svårigheter i vägen vid förklaringen af det ifrågavarande ordets 
rotvokal. Först ar då att märka, att forngutniskan icke har 
den väntade formen 'aildr utan eldr, d. v. s. äldr (med kort ä). 
Vidare har fornnorskan icke *eildr, utan eldr, likaledes med 
kort ä-ljud. Så väl den fgutn. som den fno. formen skulle regelrätt 
motsvaras af ett fsv. ålder, icke af elder, eelder. Rydqvist finner 
det ock högeligen »märkligt», att »isl. eldr nästan aldrig 
hos oss skrifves aalder ^), utan elder; ja likspm till utmärkande 
af det slutna e-Ijudet, tecknas med ee» (SSL. IV, 38)2). 
Huru skola nu dessa fgutn. ock fno. former förlikas med de 
fsv. ock nysv. riksspråks- ock dialektformerna? 

Det ursprungligaste språkskicket afspeglas, enligt min tanke, 
i de sistnämda. Ordet eld har älst haft diftong i rotstafvel- 
sen, ock dess grundform (älsta stam) är ailida-. Bredvid denna 
stam ailida- uppstod tidigt i följd af olika aksentlagars invärkan 
en sammandragen stamform aild(a)-, i det att den andra staf- 
velsens i i oblika kasDS, t. ex. i dativ singular, synkoperades 
(utstöttes). Medan t. ex. nominativen singularis på samnordisk 
ståndpunkt hette *aflidaR med biton på andra stafvelsen ock 
tredje stafvelsen aksentlös, hette dativen ailidé med biton på 
tredje stafvelsen ock andra stafvelsen aksentlös^). Häraf ut- 
vecklade sig genom synkope af de obetonade stafvelserna nom. 
sing. *ailidr ock dat. sing. *ailde, alldeles som man af katila- 
fick stamformerna katil- (i nom. sing. ketill, fno.) ock katl- (i 
dat. sing. katli, fno.), af participialstammen talida- dels taliS- 
(fno. nom. sing. taliör, troligen för äldre *teliör; jfr straxt längre 
fram), dels talö- (i ack. sing. fem. tålda, sen äfven inkommet i 
nom. talör). På samnordisk ståndpunkt har nu den syn- 
koperade stamformens ai — eller kanske dess yngre form ei*) — 

^) Rydqvist anmärker här i en not: »Vid medeltidens slut och språ- 
kets förfall råkas, i en handskrift full af fel och origtiga vokal beteck> 
ningar, Legend. III. 128 SBldh och öBldliennom, men 117 eldh och 

eldhin». 

^) A anfördt ställe jämför Rydqvist danska ild ock fno. »ildl hos 
Eqilsson». Se om detta ord i hihang 3. 

^) Jämför framställningen af synkope hos Paul i Paul ock Braunes 
Beiträge zur geschichte der deutschen sprache und literatur, VI Band, 
s. 136, 171, 228 ock flst. 

*) Hvilketdera man antager, beror af, om man anser öfvergången 
ai — el vara samnordisk eller ej. Jfr därom Södbrbkro, Forngutnisk ljud- 



5 AF DB SVENSKA LANDSMÅLEN. 275 

ötVergått till e (d. v. s. kort ä), liksom i ett antal fall fram- 
för dubbelkonsoDant ^). S& bar af den Bjnkoperade stamformen 
bailg-, som funnits jämte hailag-, uppkommit helg-, så att fno. 
har af detta adj. nom. sg. heilagr, fgutn. hailigr, men båda 
språken ack. sing. mask. helgan, fsv. helagher, men hselghi, nysv. 
helig (med långt slutet e), men helge (med kort ä-ljnd). Så 
har af de samnordiska ait-ki, ain-gi, naitk-verr^), ail-lifu, adjektiv- 
stammarne flaista-, maista-, substantiven flaisk, fiaiski blifvit ekki 
(så fno., fgutn.; fsv. aekki^)), engi (fno.; fgutn. engin, fsv. sengin), 
nekkverr (fno.; fgutn. neqvar, fsv. nakuar etc. för 'nakuar*)), 

lära, Lund 1879, s. 23 ock n. 1. De där frarastälda argumenten 
synas mig dock ej fult öfvertygande. Särskildt kan märkas, att om 
uppkomsten af formen helgan, hvarmed Söderberg vill bevisa, att fgutn. 
haft ei före Gutalagens ai (enär al i fgutn. förkortas till a), förlägges 
från det särskildt fgutn. till det samnordiska språkskedet — såsom ofvan 
skett — , bevisar nämda form intet för ett fgutn. el, — En utveckling 
ai — ei — ai, som Söderberg (a. st.) antager for fgutn., synes mig dels i 
sig själf ej rätt sannolik, dels hafva det emot sig, att i fgutn. eljest, såsom 
Söderberg slående uppvisat (a. a. s. 20 — 21), en »Ijudskridning» från 
öppna ljud till mer slutna allmänt egt rum, medan i den fgutn. öfver- 
gången ei — ai en motsatt utveckling skulle ba inträdt. — Alt lär väl 
till sist bero på, om man med Söderberg anser, att, emedan i-omljudet 
är samnordiskt, Öfvergången ai — ei också måste vara det. Fult tvin- 
gande synes mig en sådan slutledning icke vara. Utrymmet förbjuder 
tnig dock att nu närmare ingå på denna fråga. Här må blott anmärkas, 
att den af mig ofvan förutsatta öfvergången från ai till ä kan hafva 
försiggått på det sätt, att diftongens båda ändpunkter — hvilka äfven 
vid normalt uttal genom en serie öfvergångsljud förmedlas med hvar- 
andra, så att man, enligt Sievers, Lautphysiologie s. 86, kan uppfatta 
diftongen som en odelbar enhet — vid hastigt uttal mött hvarandra på 
halfva vägen ock så gifvit upphof åt ett nytt, enkelt, kort, mellan båda 
ändpunkterna liggande vokalljud ä (jfr i fomsvenskan den motsvarande 
utvecklingen af enkelt, långt vokalljud i hen väl af hSBin genom ett 
teoretiskt héén). 

*) En analog utveckling au — O, som äfven försiggått på samnor- 
disk ståndpunkt, skall jag vid annat tillfälle uppvisa. 

2) Jfr HoFFOBY i Nord. Tidskr. f. Filologi, Ny Raskke III, s. 296 
—297. 

^) Fsv. ikki, redan i äldre Västgötalagen, vid sidan af fiBkki torde 
bero på en analogibildning. Som bekant, är 8Bkki ursprungligen neutrum 
till aengin. Af angin uppkom genom in värkan af nasalen (ock möj- 
ligen äfven det följande i) ingin — jfr flngin för fiöngin m. fl. — , ock 
vid sidan af ffingin — 8Bkki bildade sig så en ny böjning ingin— I kki. 

*) Enligt BUGQE, Tidskr. f. Philol. IX, s. 127 för •näkkvarr. 



276 LEFFLER, ORDET ELD BELYST 6 

ellifa (fno.; fgntn. elliTu'), fsv. sbIUyu), flest-, mest- ^) (fno., fgutn.; 
fsv. flffist-, mffist-), flesk, fleski (fno.; fsv. flsesk^)). Närmast 
jämförlig med utvecklingen helg- af hailg- bredvid hailig- är nu 
den samnordiska öfvergången af aild- till eld- bredvid den oför- 
ändrade formen ailid-. Ordet har altså på samnordisk stånd- 
punkt en gång böjts sålunda: nom. sing. 'ailidr (eller *eilidr), 
dat. sing. eldi, o. s. v. Från denna synkoperade ock till 
rotvokalen förkortade stamform eld- utgår det fno. ock 
fgutn. eldr. Denna oblika stamform bar nämligen inträngt 
i hela ordet *) ock blifvit ensam herskande, så att eldr— eldi upp- 
kommit af 'ailidr — eldi. En alldeles liknande utveckling bar för- 
siggått i fno., då af megin, magni bildats magn— magni, af regin— 
ragna: r^gn— ragna, af 'elin— alnar ^): 9ln— alnar, af •teliSr— talöan: 
taldr— taldan [en gammal mellanform talidr finnes ock, alldeles 
som alin ^) vid sidan af ^In, i hvilka båda fall visserligen den 
oomljudna rotvokalen inträngt från den oblika stamformen, men 
icke än synkopen af i ^); jfr den motsatta mellanformen megn 

1) Den fgutn. formen lins ej i Gatalagen, men i en fomgutnisk 
ninhandskrift (Liljegren n:o 2826), som för närvarande är under utgif- 
ning af mig. Handskriften har visserligen alllVU, men detta är, såsom 
jag i den textkritii^ka behandlingen af handskriften uppvisat, utan tvifvel 
fel för elliVU (jfr nygotländska 8BUv8B). 

'-') Denna öfvergång af ai till e i dessa båda adjektiv har, efter 
hvad jag förmodar, älst ock på samnordisk ståndpunkt försiggått blott 
i vissa böjningsformer, kanske i de samma, där hailig- blifvit 
helg-- Blott så kan det förklaras, att, medan fno. ock fgutn. aldrig ha 
diftong, Karlevistenen har flaistr ock maistar, österdalskan miäst, mjäst 
ock mjast (se ofvan s. 2 ock n. 3). — I Norge har jag hört mest, 
flest, men finner därom intet i Aasens ordbok. 

') Jfr fhty. fleisO, ags. flåSG, ffris. flåsk, flésk, fsa. flésk, hänvisande 

på ett flaiska-. 

*) Redan Paul (a. a. s. 228, n. 1) anser, att i fno. eldi »verall- 
gemeinerung der syncope aus den obliquen casus» föreligger; om ur- 
sprunglig diftong i rotstafvelsen yttrar han dock intet. 

*) Att detta är ordets ursprungliga böjning, har Söderberg visat 
(a. a. s. 9). 

®) Formen alun är väl, oaktadt sin ålder, blott en analogibildning 
efter de talrika fno. femininen på -un (som skipiUl o. d.). 

^) Jämför Paul a. a. s. 171 — 172, där flere förklaringsförsök fram- 
ställas. Det ofvanstående synes mig vara det enklaste ock sannolik&ste. 
— Att omljud icke finnes i taliÖr — en omständighet, som ofta varit 
föremål för undran ock tydningsförsök — är ju icke märkvärdigare 



7 AF DB SVENSKA LAKDSmAlEN. 277 

Fid sidan af megiil ock magn, i hvilken förstnänida form syn- 
koperiDgen inträDgt i nom., men icke den oomljudna rotvo- 
kalen] >). Motsvarigheter till den fgutn. utvecklingen eldr — eldi 
af *ailidr— eldi äro, med hftnsyn till den synkoperade formens 
seger, sådana fall som fgntn. eln, elnar af äldre *elin, elnar, 
ber|)r, ber{)an af *l)erit)r, berj)an^); med hänsyn åter till de oblika 
kasusformernas rotvokals seger, nybildningar som fgutn. staf), 
mg (ackusativformer) m. fl., för stej), ryg, efter oblika kasus, 
som älst saknat omljud ^). 

I fsv., utom fgutn., ock väl äfven i forndanskan har åter 
utvecklingen varit en helt annan. Af den ursprungliga böjningen 
*ailidr(*eilidr)— 8Bldi uppstod först *eilder— seldi, i det att synkopen 
inträngde äfven i nomin., såsom i aln för äldre alin, particip 
som talder, m. fl.; af eilder— SBldi blef sen eilder—elldi, i det att de 
oblika kasusformernas rotvokal utträngdes af nominativens ock 
ackusativens, på samma sätt som då fsv. i talrika I-stammar 
fått genomgående i-omljud, ehuru detta i flere oblika kasus 
älst saknats (så i fsv. byrj)— byråar [gen. sing.] af byrp — *bur|)ar, 
ock många dylika falP)). I svenska fastlandets munarter blef 

än att det saknas i bUTÖil o. d. (om hvilka jfr s. 7, n. 4); i båda 
fallen ha de omljudna formerna utbytts mot oomljudna i följd af analogi- 
bildningar. 

^) Hit hora val ock [)Örr ock Jarl, där af de båda en gäng jämte 
hvarandra befintliga stamformerna |)0n6tra- ock f)Onra- (hvaraf {)öra- med 
nasalt 0), srila- ock eila- (hvaraf jarla-) de senare synkoperade segrat 
Detta till fullständigande ock beriktigande af hvad jag om dessa ord 
yttrat i min afliandling om Y-omljudet, s. 23, n. 2. 

') De oblika formerna elnar, bert)an stå åter for äldre 'alnar, 
*bar{)an i foljd af en liknande utveckling som i fno. megn (se s. 6). 
Från berl)r, b6r{)an, Spyr()r ock alla dylika particip, hvilka i fgutn., till 
skillnad från fno. ock fsv., genomgående hafva i-omljud, har omljudet i 
fgutn. sedan inträngt till det participet sä till form som betydelse nära 
stående preteritum: beija — ber|)i — berj)r — ber})an har sålunda genom 

suksessiv analogibildning uppkommit af beija — *bart)i — *berij)r — *bar|)an. 

^) Jfr Söderberg, Fg. Ijl. s. 9, 11. Den yngre handskriften af GL. 
har ock gen. sg. fonder af f|yndr eller f^nd, liksom denna handskrift 
har gen. sing. rugai, där A har rygar. 

^) Fno. har ofta den motsatta analogibildningen, h vilket öfverens- 
stämmer med utvecklingen af eld i fno. med hänsyn till rotvokalen. — 
Se om de ifrågavarande ordens behandling i de särskilda nordiska mun- 
arterna Nordisk Tidskr. f. Filologi, Ny Rsekke II, s. 283 f.; Bugge, 
Rune* Indskrif ten paa Ringen i Forsa Kirke, Christ 1878, s. 21; Tamm, 



278 LBFFLEH, ORDET ELD BELYST 8 

altså formen eild- genomgående i hela ordets böjning; därifrån 
utgå de dialektiska formerna med diftong ock därifrån ock det 
fsv. elder, eelder = élder, hvaraf sen med förkortning af vokalen 
men med bibehållande af dess egenskap af slutet ljud det 
nysvenska eld uppstod. — Anmärkningsvärdt är, att äfven i 
några nyuorska landsmål utvecklingen varit den samma som 
i de svenska fastlandsmålen; formerna eild, eiU förekomma 
nämligen enligt Aasen på några ställen i st. f. det vanliga eld 
(d. v. 8. äld) ')• 

I de svenska landsmålen i Finland har ordet eld möjligen 
utvecklat sig på annat sätt än i Sverge eller så som på Got- 
land. Så har t. ex. Närpesmålet i Finland, som eljest har be- 
varat den gamla diftongen el, formen eld med långt, slutet e^). 
Denna form kan hänvisa på ett äldre äld (= fgutn. eldr), hvaraf 
sen blifvit eld — eld enligt en för målet, som det synes, egen- 
domlig ljudlag (jfr kvéld kväll, Igéld källa, äfvensä séld sålla, 
fno. seelda^)). Dock kunde äfven eld stå för eild liksom målets 
ett, hemt, hett för eitt, heimta, heitt*). 



Om fornnordiska feminina afledda på ti och i{)a, Upsala 1879, s, 24 f.; 
Söderberg, Fg. Ijl. s. 9 f.; samt jämför här nästa not. 

^) Med detta utträngande af den oblika kasasf ormen i följd af 

analogibildning äfven på norskt område kunna jämföras dels fno. fall 

som boen, kv8Bn, sett, skyld, {)yrft, byrS m. fl. vid sidan af bön, kvän, 

ått, skuld, t)Urft, burÖr — den sistnämda formen är den enda hos 
Fritzner ock Vigfusson upptagna; redan Rydqv. SSL. II, 74, har 
emellertid uppgifvit äfven byrÖ för fno., ock denna form finnes värk- 
ligen, såsom i Fagrskinna (enl. Söderberg Fg. Ijl. s. 10) ock Barlaams 
Saga (gen. sing. fem. byrÖar, s. 156; jfr f^nndr, Barl. Saga s. 87, lik- 
som lyndr, Fagrskinna s. 176), hvarmed ett förut af mig (Nord. Tidskr. 
f. Fil., Ny Raskke II, s. 284 n. 2) uppkastadt spörsmål är besvaradt — , 
dels i nynorska munarter former som kyld (el. k£fld), styld (el. stold, 
Styl) vid sidan af kllld, stuld (fno. har blott kuldi, sv. m., ock stuldr). 
— Det kan förtjäna påpekas, att sådana norska dialektformer som eild, 
kyld, styld — jfr ock de af mig i min afhandling om V-omljudet s. 
87 — 88 påpekade nynorska dialeklformer af fno. ykkäTT ock yÖvan 
utan V-omljud af i till y — hänvisa på ett fomnorskt språk, som är 
äldre än det i litteraturen bevarade, hvilket senare därför icke är mo- 
derspråket för alla nu lefvande munarter i Norge, lika litet som forn- 
svenskan i våra älsta handskrifter är det för de svenska landsmålen. 

2) Se Freudentual, Ueber den Närpesdialect, Helsingfors 1878, s. 29. 

^) Exemplen återfinnas hos Freudenthal, a. a. s. 29, 31. 

*) Freudenthal, a. a. s. 11. 



9 AP DE SVENSKA LANDSMÅLEN. 279 

Genom den nn gifna fÖrklaringeD af ordet eld låta^ som 
vi fnnnit, alla de nordiska formerna af ordet förena sig med 
hvarandra ock hänföra sig till en ock samma grundform. Det 
är de svenska landsmålens till en del mycket ålderdomliga 
former, som gifvit nyckeln till tydningen af det så länge 
omtvistade ordets bildning. Hvad fornnorskan, detta nordens 
älsta litteraturspråk, icke kunnat sprida ljus öfver, utan sna- 
rare bidragit att fördunkla — ty den fno. formen har just 
ledt de fleste forskare på villovägar ^) — , hvad fornsvenskan 
endast osäkert belyst, det har af de nu lefvande svenska 
landsmålen fått sin vetenskapliga förklaring. 

Men de svenska landsmålens betydelse för det här ifråga- 
varande ordets förklaring sträcker sig utom området för de 
nordiska språken. Ordet eld återfinnes äfven i tvänne andra 
germanska språk, nämligen anglosaxiskan (el. fornengel- 
skan) ock fornsaxiskan, båda af den lågtyska grenen (i forn- 
högtyskan saknas däremot ordet). I ags. skrifves ordet af en 
del nyare författare äled, af andra éled (eeled), i det att man än 
anser den börjande rotvokalen ha uppkommit af a (i så fall 
äled med kort ä af alida-), än af ai (i så fall seled af ailida-)* 
Jämförelsen med fno. eldr har hittils galt som skäl för det förra 
skrifsättet; de svenska landsmålsformerna ha emellertid nu be- 
visat, att det anglosaxiska ordet lydt ock därför bör skrifvas 
©led. I fsa. åter skrifves ordet, som förekommer rikligt i 
Heliand — hvars båda handskrifter icke bruka aksenter — , af 
nyare vetenskapsmän, så vidt jag kunnat finna, allmänt eld, 
ej eld; det anses således ha kort, ej långt e-ljud. Då emellertid, 
som vi i det föregående sett, ordet eld ursprungligen haft ai 
i rotstafvelsen, ock då i fsa. ursprungligt ai genomgående öfver- 
gått till é, är den rätta fsa. formen af ordet eld. 

Vi finna nu, att alla germanspråks former af ordet eld låta 
hänföra sig till den här antagna grundformen ailida-. Att med 
ledning af denna älsta germanska form af ordet utforska dess 
härledning ock ursprungliga betydelse tillhör den jämförande 



^) Dock icke Holtzmann, som i sin Altdeutsche Grammatik, I, 1, 
Leipzig 1870, s. 70, antager, att fno. eldf står för elldr. 



280 LBFFLER, ORDET ELD BELYST 10 

språkforskniDgen ^), för bvilken altså ytterst de svenska lands- 
målen visat sig. kunna vara en ej oviktig hjälpkälla. 



B i h a n g ^). 

1. Om Södramöremålets äjll. 

Rydqvist, som i SSL. IV, 142 omnämner, att Södramöre- 
målet har al, oi, där fno. har ei, tillägger: »tillika med oäkta 
diftonger i äild (eld), äit (ätt), läite (läte), väiga (vagga) m. fl. 
(se N. Linder . . .)». Detta yttrande måste, såsom vilseledande 
med hänsyn till uppfattningen af diftongen i äjll (Linder har 
11, ej som Rydqvist Id), här beriktigas. Förhållandet är, att 
ordet äjll hos Linder tecknas med samma tecken äj som de 
ofvan upptagna häjter, läjv m. fl., där äj säges motsvara fno. 
ei, vara diftong samt, såsom Linder yttrar sig, »uttalas med 
de bokstäfver, af hvilka det består», medan åter de af Ryd- 
qvist anförda orden ait, läite, väiga hos Linder tecknas sejt» 
lajte, vffijga, således med »j — hos Lll at (s. 127) — , som »lju- 
der bredare» än äj. Detta 8DJ är sålunda till sitt uttal liksom 
till sitt ursprung ett annat ljud än det äj, som höres i äjU lik- 
som i häjter, läjv, ock som motsvarar fno. ei Dessa båda dif- 
tonger i Södramöremålet, äj ock 8BJ — en »äkta» ock en »oäkta», 
eller bättre en gammal ock en ny — , kunna jämföras med 
nygutniskans ai (fno. ei) ock ei (fno. i). Man finner af en så- 
dan jämförelse, att den omständigheten, att Södramöremålet 



^) Den senasto härledningen af ordet torde vara den, som gifves 
af Fick i hans Vergleichendes Wörterbuch der Indogermanischen Sprachen, 
3 Band, Gottingen 1874, s. 27, där ordets grundform antages vara 
alida — Fick skrifver ags. äled, fsa. eld — , hvilken föres till en rot 
al, bränna. Denna härledning torde knappast längre vara hållbar. 

-) För att icke för mycket belamra texten med noter har jag an- 
sett lämpligast att såsom bi han g vidfoga några vidlyftigare anmärk- 
ningar, af hvilka dock tväunc stå i ganska nära sammanhang med texten. 



11 AF DE 8VBNSKA LANDSmXlSN. 281 

äfven har den »oäkta^) diftongen sej, på intet sätt kan användas 
som bevis emot, att den andra diftongen äj är äkta, d. v. s. 
gammal (jfr ock det nyhögtyska el, dels gammalt, dels nytt 
fbr 1). Jfr Rydqv. SSL. IV, 143-144. — Af det föregående 
kan dragas en för landsmålsforskningen viktig lärdom, näm- 
ligen att det kan vara af strängt språkvetenskapligt, icke blott 
af Ijudfysiologiskt, intresse att noggrant åtskilja ock med 
olika beteckning angifva ljud, som mycket nära likna bvar* 
andra, såsom Södramöremålets äj ock sej. 

2. Om det halländska tveljudet ai. 

Den i halländskan förekommande formen ajla har förnäm- 
ligast bestämt Lyngbys uppfattning af det halländska aj såsom 
varande en nybildad diftong utan sammanhang med fno. el 
I (dansk) Antiqvarisk Tidskrift f. 1858—60, s 239 yttrar Lyngby: 
»at det» — hallandsmålets aj — »ikke er nogen umiddelbar 
fortsaettelse af oldsprogets »tvelyd», viser sig deraf, at det frem- 
mede ord brev (isl. bref) er blevet til brajfi at navneformen se (isl. 
^å) bedder saj, og isaer deraf, at udsagnsordet svensk elda hedder 
ajla». Att Lyngbys förnämsta bevis ajla ej håller streck, fram- 
går af hela undersökningen här förut. De båda andra orden 
bevisa häller ej, bvad Lyngby vill. I saj finner jag en mot- 
svarighet till det ganska allmänna fsv. seia, sseyia för sea Qfr 
om de förra formerna Rydqv. SSL. IV, 140; Noreen, Fryks- 
dalsmålets ljudlära, Upsala 1877, s. 73; Flodström i Nord. 
Tidskr. f Filologi, Ny Raekke, IV, s. 66). I brajf, som se- 
dan blir ensamt öfrigt som exempel på ungt aj, ser jag en 
analogibildning, hvarigecom det från riksspråket inkomna ordet 
ombildats till den form, som andra ord i målet, hvilka mot- 
svara riksspråkets ord med långt e, af gammalt hade. — Mig 
synes mycket tala för det antagandet, att den gamla diftongen 
ei hållit sig kvar på ett vidsträkt område af södra Sverge 
från Smålands östra kust till Halland ock södra Västergötland. 
Att flerstädes ett af långt a uppkommet tveljud står vid sidan 
af ai, äi åberopas ofta som bevis mot de senares höga ålder. 
Man glömmer då, att nyisländskan bredvid det gamla ei äfven 
har ett af å uppkommet tveljud. Om hela detta ämne kan- 
hända mera en annan gång. Jfr Rydqv. SSL. IV, 141 — 144« 



282 LEFFLER, ORDET ELD. 12 

3. Om det isländska 11 di. 

Hos Egilsson, Lexicon Poeticum, s. 436, auföres ett »ildi, 
n., ignis (deriv. ab eldr)». Det uppgiiVes dock blott förekomma 
en enda gång i den fno. litteraturen, nämligen i en visa i Sagan 
af t)0r8i HreÖn. Efter hvad som upplyses i H. Fei8rik.söons 
edition af nämda saga (Kjöbh. 1848), grundar sig emellertid 
detta ord blott på en gissning af utgifvarue, enär i alla hand- 
skrifterna annat står att läsa. Om också ordet därför är tvifvel- 
aktigt såsom fornnorskt, finnes det däremot i nyisländskan i 
sammansättningen maurildi, vårt moreld. Detta ildi är utan 
all fråga icke någon gammal afledning af eldr, utan en analogi- 
bildning efter mönstret af virki af verk, -viöri af veÖr, -stimi af 
slgama, gildi af gjald, fl6ri af Q98r o; d. — Jämföras kunna ock 
de nyisländska -birni ock -gimi (se om dem Nord. Tidskr. f. 
Filologi, Ny Rsekke II, 291), som väl äfven bäst förklaras som 
analogibildningar. 

Upsala, September 1879. 



Stockholm, 1879. Kongl. Boktryckeriet. F. A. Norstedt it Söner. 



NfiBE BIDRAG Till KiNNIDOI 01 

DE SVENSKA LANDSMUEN OCK SVEMKT FOIKIIF I. I 



FÅEÖMÅLETS LJUDLÅRA 



MKD LEDNING AF 



C. SA7BS OCK P. A. BAVES ordsamlingar 



UTARBETAD AF 



ADOIF NOREEN. 



» # 



STOCKHOLM, 1879. 

KONQL. BOKTRYCKERI K T, 
P. A. NOn.HTF.nT & SÖNER. 



Förkortningar : 

Aasen, Grainm. = Norsk Grammatik af I. Aasen Ghrist. 1864. 

Aasen, Ordb. = Norsk Ordbog af I. Aasen. Christ. 1873. 

Freadenthal, Nyl. = Om svenska allmogemålet i Nyland. Af 
A. O. Freudenthal. — I Bidrag till kännedom af Fin- 
lands natnr och folk, 15 häftet. Helsingfors 1870. 

Freudenthal, Närp. = Ueber den Närpesdialect von A. O. Freu- 
denthal. Helsingfors 1878. 

Leffler, Konsonantljuden = Om konsonantljuden i de svenska 
allmogemålen. I. Af L. F. Leffler. Upsala 1872. 

LU = Det svenska landsmålsalfabetet af J. A. Lundell. — I 
tidskriften De svenska landsmålen, Band I, 2. Stockh. 1879. 

Neogard = Gautau-Minning etc., manuskript af Lars Neogakd 
(se vidare inledningen, sid. 8). 

Nn, Dalb. = Dalbymålets ljud- ock böjningslära af Adolf 
NOREEN. = I tidskriften De svenska landsmålen, Band I, 
3. Stockh. 1879. 

Nn, Fr. Ij. = Fryksdalsmålets ljudlära af Adolf Noreen. — 
I Upsala universitets årsskrift för 1877. 

Nn, Ordb. = Ordbok öfver Fryksdalsmålet samt en ordlista 
från Värmlands Älfdal, utarbetade och på bekostnad af 
Värmlands naturhistoriska och fornminnesförening utgifna 
af Adolf Noreen. Upsala 1878. 

Paul = Untersuchungen tlber den germanischen Vokalismus 
von H. Paul. Halle 1879. — Särtryck ur Beiträge zur 
Geschichte der deutschen Sprache, B. IV ock VI. 

Richert = Bidrag till läran om de konsonantiska ljudlagarna 
af M. B. Richert. Upsala 1866. 

Rietz. = Svenskt dialekt-lexikon af J. E. Rietz. Lund 1867. 

Rydq. = Svenska språkets lagar af J. E. Rydqvist. I— V. 
Stockh. 1850—74. 

Schiller-Ltibben = Mittelniederdeutsches Wörterbuch von K. 
ScHiLLER und A. LuBBEN. Band I— IV (A-T). Bremen 
1875-78. 



286 



Sievers = Grundzttgc der Lautphysiologie von E. SiEVERS. Leipz. 

1876. 
Sweet = A history of english sounds by Henry Sweet. Lon- 
don 1874. 
Säve, G. U. = Gutniska urkunder. Acad. afhandling af C. SÄVE. 

Stockh. 1859. 
Säve, St. v. = De starka verberna i dalskan och gotländskan. 

Acad. afhandling af C. Säve. Upsala 1854. 
Söderberg = Forngutnisk ljudlära af Sven Söderberg. — I 

Lunds universitets årsskrift, Tom. XV, 1879. 
Toftén = Ett i Visby veckoblad för 1836 infördt utdrag ur ett 

manuskript af J. TOFTÉN (se vidare inledningen, sid. 6). 
Weigand = Deutsches Wörterbuch von Dr Friedrich Ludwig 

Karl Weigand. 3 Aufl. I, IL Giessen 1878. 
Ofriga arbeten citeras med sin fullständiga titel. 



adj. -= adjektiv 
ags. = angelsaxiska 
d. = danska 
dal. = dalska 

dalb — Dalbydialekten i Värm- 
lands Älfdal 
dat. = dativ 
dial. = dialekt 
eg. = egentligen 
engl. = engelska 
enl. = enligt 
f., fem. = femininum 
fg. = forngutniska 
fht. = fornhögtyska 
fr. = franska 
fryksd. = Fryksdalsdialekten i 

Värmland 
fsax. = fornsaxiska 
fsv. z= fornsvenska 
g. ^ gotländska 
gen. = genitiv 
got. = gotiska 
gr. = grekiska 
hall. ~- halländska 
boll. = holländska 
imp. -- imperativ 
\m. = infinitiv 

räg. = Kägödialekten i Estland 
sing. -- singularis 
si. =: fornbulgariska 
smal. -- småländska 
ss. = såsom 



isl. = fornisländska 
it. --^ italienska 
jfr-— jämför 



1. = eller 



lat. ^= latin 

lit, — : litauiska 

It. = lågtyska 

m., mask. = maskulinum 

mht. = medelhögtyska 

mit. = medellågtyska 

motsv. -- motsvarar 

n. = norska 

neutr. -~ neutrum 

nom. = nominativ 

norrb. -^ norrbottniska 

nyisl. = nyisländska 

nyl.=;nyländska 

nysv. - - nvsvenska 

närp. — Närpesdialekten i 

Finnland 
part. = particip 
pers. = person 
pl. — pluralis 
pres. - presens 
pret. = preteritum 
pron. = pronomen 
rsp. = nysvenska riksspråket 
subst. = substantiv 
sv. — - svenska 

söderm. r= södermanländska 
t = tyska 
västg. — västgötska. 



Inledningr* 

Bland norra Gotlands dialekter är Fårömålet den ojäm- 
förligt märkligaste. Den grundlige kännaren af dessa dialek- 
ter, professor C. SÄVE, ansåg Fårömålet vara »Gotlands hufvud- 
dialekt» ock uttalade mången gång den åsikten, att detta mål 
borde läggas till grnnd vid en behandling af dess dialekter. 
Det var därför redan från början klart för mig, då jag förlidet 
år af akademiska konsistoriet i Upsala tilldelades ett inrikes 
resestipendium »för att på Gotland med ledning af Prof. C. 
SÄVES efterlemnade bandskrifna samlingar studera Gotlands 
för den fosterländska språkforskningen i bög grad viktiga all- 
mogemål», att jag borde hufvudsakligen hänvända min upp- 
märksamhet åt Fårömålet, hälst som jag i prof. SÄVES ofvan- 
nämda samlingar, af hvilka, om icke största, så dock bästa 
delen utgöres af ordlistor från Fårö, hade en den yppersta 
grundval för mina undersökningar af ifrågavarande dialekt. Då 
emellertid äfven antikvitetsintendenten dr P. Ä. SÄVES rikhal- 
tiga ordsamlingar från Fårö godhetsfult stäldes till mitt för- 
fogande, underlät jag med skäl att söka åstadkomma några 
samlingar af lexikalisk natur, då mer än tillräckligt ordboks- 
material förelåg i bröderna SÄVES stora ock noggranna sam- 
lingar, utan riktade jag förnämligast min uppmärksamhet på 
hvad desse endast i ringa mån gjort till föremål for sin 
undersökning: formläran ock framför alt ljudläran. Före- 
liggande arbete kan sålunda, i hvad på det rent grammatiska 
ankommer, betecknas såsom ett resultat af mina egna forsknin- 
gar; dess lexikaliska beståndsdelar däremot äro nästan uteslu- 
tande lån från bröderna SÄVES ordsamlingar. 

Om Fårömålet hafva hittils inga upplysningar varit i tryck 
synliga utom i Carl Säves arbete De starJca verberna i dal- 
shan och gotländskan^ Upsala 1854, som särskildt sysselsätter 
sig med Fårömålet. Den enda notis om dialekten, jag dessutom 
anträffat, finnes i Carl Linn^i Öländsha och Gothländska 
Resa^ förrättad år 1741, där å sid. 210 anföras 10 ord från 

8v. landtm. N» B. I. 20 



^8S NOREEN, FARÖMAl.ETS LJtM.LARA. • 6 

Fårö samt yttras, att »språket var nägot svårare att förstå 
här på FåröD än eljest öfver Gotland». Däremot hafva om språ- 
ket på Gotlands fastland uppgifter lemnats i flere arbeten, 
hvilka här alla anföras, så vidt de äro mig bekanta, dels 
till ledning för kommande forskare, dels emedan de mer eller 
mindre af mig begagnats såsom källor för detta arbete. 

Dissertatio gradtialis de Gothlandia quam suh prcesidio 
mag. Joannis Steuchii publicce bonorum disquisitioni mo- 
deste' submittit Johannes Schoumacher Gofhlandus. Upsalice 
1716. — Arbetet saknar egentligt värde; å s. 12 anföras 30 ord 
ur gotlandsmålet. 

Carl Linnjei Öländska och Gothländska Resa, förrättad år 
1741. Stockh. och Ups. 1745. — Här ock där förekommer nå- 
got växt- eller fogelnamn på gotländska. Om Fårömålet handla 
några rader å s. 21. 

Gothländska Samlingar, allestädes med flit upsökte, vid le- 
diga stunder utarbetade och efter hand til Trycket utgifne af 
JÖRAN Wallin, Biskop i Götheborg. Del 1, 2. Stockholm 
1747. — Del 2 innehåller å sidd. 42—80 en förteckning öfver 
gotländska ortnamn under titel: Harmonia Nominum Det är 
Gamla och Fremmande Länders, Städers^ Folks, Gudars, Per- 
soners Namn, öfverensstämmande med Soknars och Gårdars 
Namn På Gothland. 

Göteborgska magasinet för år 1759, n;r 50 upptar något 
öfver 200 gotländska ord, samlade af mag. Alnander. — Åt- 
skilliga af dessa ord visa sig vara oriktigt angifna, andra 
kunna åtminstone numera icke anträfifas. 

Ett utdrag ur ett af teol. dr Jakob Toftén (f. 1710, t 
1782 såsom pastor i Hafdhem på Gotland) författadt manu- 
skript: Grammatica antiquce linguce rusticance är infördt i Vis- 
by veckoblad för år 1836, n:r 27 ock 30. De här meddelade 
uppgifterna äro af ett ej obetydligt intresse. 

Swenskt Dialect Lexicon af Johan Ihre, Upsala 1766, 
innehåller ej få uppgifter om gotländskan, af hvilka dock 
många synas vara mindre tillförlitliga. 

Svensk språklära af C. J. L. ALMQVIST, 3:dje uppl., Stock- 
holm 1840, innehåller å sidd. 404—472 en tämligen stor ord- 
lista från Gotland, förutgången af en kortfattad grammatisk 
inledning jämte ett litet språkprof. Dessa uppgifter härröra 



7 INLEDNING. 289 

från C. SÄVE; men enligt dennes egen uppgift (i bref till bro- 
dern P. A. Säve) innehålla de så många »grofva fel», beroende 
på ÄLMQVTSTS uraktlåtenhet af att låta korrektur läsas af någon 
med dialekten f{5rtrogen person, att C. Säve ämnade offentligen 
protestera mot att få gälla såsom auktoritet för uppgifterna. 

Ordbok öfver svenska språket af C. J. L. Almqvist, A — 
Brand, Örebro 1842 — 44, synes ej innehålla andra gotländska 
ord än de i nyssnämda ordlista upptagna, ock ej ens alla 
dessa. 

Bemcerkninger över 0en Gotlandy dens Indhyggere og dis- 
ses Sprog af Carl Säve (I Molbechs Hist. Tidskr. IV Bind, 
K^benhavn 1843, sidd. 187—252) innehåller sidd. 219—252 
Grundtrcek af den Gotländske Sproglcere. Detta förtjänstfulla 
arbete vanprydes beklagligen af flere förvillande tryckfel, en- 
ligt f8rf:s egen uppgift (i bref) »icke mindre än omkring 150, 
orsakade af tryckningen i Danmark». För öfrigt är i afseende 
å detta arbete att märka hvad förf. därom yttrar i ett senare 
arbete (De starka verberna etc. s. 12): »åtskilligt förekommer, 
som bör ändras till följe af författarens utan afbrott fortsatta 
undersökningar». 

Svenska språkets lagar, af J. E. Rydqvist, Stockholm 
1850 — 74, innehålla flerestädes upplysningar om gotländskan, 
meddelade af Carl Säve. 

Gutniska urkunder af Carl Säve, Stockholm 1859, inne- 
hålla en ock annan uppgift om de gotländska dialekterna. 

Svenskt dialekt-lexikon af J. E. fiiETZ, Lund 1867. — De 
här förekommande upplysningar om gotländskan, hvilka ej in- 
flutit ur äldre arbeten, förskrifva sig från C. Säve; men enligt 
den senares egen muntliga uppgift äro åtminstone hans med- 
delanden mångenstädes missförstådda ock vanstälda. 

Om konsonantljuden i de svenska allmogemålen af L. F. 
Leffler, Upsala 1872, innehåller en ock annan uppgift af 
Carl Säve om gotländska ljudförhållanden. 

Språkhistoriska undersökningar om svensk akeent af Axel 
Kock, Lund 1878, meddela å s. 52 — 53 några iakttagelser 
rörande den gotländska aksentueringen. 

Dessutom har jag mer eller mindre tagit kännedom om 
följande, dels i Visby elementarlärovärks bibliotek, dels i in- 



290 NOREBN, FÅRÖMÅLETS LJUDLÄRA. 8 

tendenten P. A. SÄVES ägo befintliga mannskript, afhandlande 
gotländskan: 

Rudera Gothlandica o: Guthilands Harmr sive GotMands 
Godheet eller Kort Beskrifning om then Öen samt dess In- 
hyggiare och Lägenhet^ Sammandragen utaf then ringa men 
likväl sanferdiga Underrättelsen som ännu ther om lembnad 
är. Anno 1683 af Haqu. Spegel, Gothl. Superintend. [4:o, i 
Visby bibi.]. — Tredje boken har å 4 sidor ett »Register öfver 
några Gothlenske ord, af hvilka man kan se, dhet språket varit 
likt thet äldsta göthiska». 

Gautau-Minning, thet är Något om then ofgamla Gautaun^ 
eller Gjöthiska ön Guthilands nu kallad Gothland; Med någon 
dryg tidsspillan sammanhemtat af LARS Neogard, Pastor uti 
Öster garn på Gothland 1732. [In folio. I Visby bibi.] — Ett för 
sin tid utmärkt arbete, om hvars plan förf. själf yttrar: »Thetta 
är icke någor grammatica, utan allenast att visa thet Goth- 
lendska tungomålets skilnad ifrå Danskonne och thess merke- 
liga instemmande med Gjöthiskonne». Femte kapitlets tredje 
del handlar om »Thet Gothländska Tungomålet» ock innehåller 
på 122 foliosidor dels ordlistor, dels andra språkliga anmärk- 
ningar. 

Analecta Gothlandensia Walliniana af JÖRAN Wallin 
(se ofvan s. 6), tre delar in folio, tillsammans upptagande 4980 
sidor. 1735 — 45. Del II, kap. 285 handlar om »Lingua Goth- 
landica» ock upptar 3 sidd. ord ock språkprof. 

Gotländsk grammatica i kort Begrep 1767, af Jak. Top- 
TÉN [8:o. I Visby bibi.] innehåller endast några få notiser om 
Gotlands allmogemål; det öfriga handlar om riksspråket. 

Journal hållen under en Resa till Gothland år 1799 på 
Välb. Herr Hofintendenten Thams bekostnad af aniiquarius 
C. 6. G. HiLFELiNG. [4 delar. 4:o. I Visby bibi.] I Del I, 
sidd. 278 — 282 upptagas några tiotal ord, tämligen slarfvigt åter- 
gifna, samt sidd. 275 — 278 några fraser, enligt uppgift afskrifna 
efter anteckningar af JoH. Neogard (son till den ofvannämde 
Lars Neogard). 

Gotländskt Dialect Lexicon, Visby 1799. 81 sidd. 4:o. 
[I P. A. SÄVES bibi.] Utan synnerligt vJLrde. 

Idioticon Gothlandicum 1830 ock Gottländsk Grammatica 
1836 af G. G. Bachér; sammanbundna 92 sidd. 8:o. [I P. 



9 INLEDNING. 291 

A. SÄVES bibi.] Ar föga annat än en afskrift af Neogards 
ofvannämda manuskript. 

De af bröderna SÄ VE samlade ordlistor öfver Fårömålet, 
som jag i ock för denna afbandling rådfrågat, förskrifva sig 
från åren 1844, 50, 51—4, 53, 54, 59, 65—7, 68—70, 73—6, 74. 
Den ojämförligt största ock viktigaste af dessa ordlistor ut- 
göres af den år 1854 af Carl Sä ve upprättade, 271 sidd. stor 
ock nästan helt ock hållet hvilaude på uppgifter af en enda 
man, bonden Lars Olsson i Kallbjärga. 

Bland dem, som med råd ock dåd underlättat mitt arbete, 
är det mig en kär plikt att i främsta rummet nämna antikvi- 
tetsintendenten dr P. A. SÄVE, hvars upplysningar, utgående 
från den mest omfattande ock grundliga kännedom om Got- 
lands natur, folk ock äldre historia, varit för mig af oskatt- 
bart värde. Därnäst har jag att tacka läro värksadjunkten M. 
Klintberg i Visby för mången värdefull upplysning, i all 
synnerhet rörande aksentförhållandena. Bland öfrige sagesman 
bör folkskolläraren Ringbom på Fårö särskildt med tacksam- 
het ihågkommas. * 



LJTJDLARA. 



A. Ljudfysiologisk ofVersikt. 

I. Konsonanter. 

§ 1. Fåröroålet äger 25 konsonanter. Ordna vi dessa 
efter deras likhet i bildningssätt, erhålla vi följande skema 
(jfr Sievers s. 74 ock LU s. 21): 

Labiala : Lingvo-palatala : 

^- 

Oral artikulation. Dorsal art. 



Explosiva jTenues 

ljud (Mediae. 

Spiranter Ij^^^^^ 

(Median a <-. .. 

frikativor) [Mediae. 



Nasaler (Resonanter) 

L-ljud (Latera] a frikativor) 
R-ljud (Tremulan ter) 








^ ^ 


CO 

e 




biodeni 

entilabi 


^Iveola 

'ostdent 


3 


^ 52. 


S2- Si 




SL 

■ 


m 

v-/ 






P 
b 



m 





t 


t 


i 




d 


i 


9 


f 


s 


§ 


r 


v 






j 




n 


n. 






1 


1 

r 





k 

g 

5 



Härtill komma de laryngala spiranter, som man plägar 
utan åtskilnad beteckna med h. 



Anmärkningar: 

1. p^ by m-j f, V] d, Sf n'^ j] kj g ock h utmärka samma 
ljud, som i rsp. betecknas med dessa bokstäfver, då de före- 
komma i ordens uddljud. 



11 LJDDFYS. ÖFVEItSlKT: KONSONANTER. 293 

2. t ntmärker i regeln rsp. t-ljud, men före gr ett något 
mera dorsalt bildadt, som väl egentligast borde återgifvas med 
J (se Lll 8. 21 ock 51—60). 

3. I bildas något bakom det vanliga läget för alveolarer 
ock motsvarar således ej fult rsp. 1, men däremot det engel- 
ska 1. — Afven s torde bildas något längre tillbaka än rsp. 
s; åtminstone är detta fallet i vissa trakter af södra Gotland, 
t. ex. Lau. 

4. r bildas på samma ställe som rsp. r, men är föga vi- 
brerande. Mellan kort vokal ock k eller t är det ofta tonlöst 
(borde då eg. återges med r, se Lll s. 21, 44), t. o. m. spirantiskt. 

^' U i} ?} %; I beteckna i det närmaste samma Ijad, som 
i rsp. återgifvas med respektive rt, rd, rs, m, rl. Skilnaden 
består däruti, att i målet dessa supradentaler bildas något 
längre fram än i rsp. 

6. Jf, g äro rsp. k, g i kisse, gitarr. 

7. gr utmärker samma ljud som ch i t. ioh (jfr Lll s. 21, 63). 

8. j betecknar ett J'-()>sche-»)Ijud, hvars bildningsställe 
ligger mellan palatalernas ock gutturalernas, dock närmare de 
senares (jfr Lll s. 22). 

9. g utmärker det ljud, som i rsp tecknas ng. 

§ 2. Bland konsonanterna kunna n, I ock r fungera såsom 
vokaler, d. v. s. vara stafvelsebildande. Härvid äro I ock r så 
starkt labialiserade, att man känner sig benägen att nntaga, 
det åtminstone efter icke homorgan konsonant en reducerad 
vokal (m) utvecklat sig näst före I ock r, hvilka härigenom 
åter blifva konsonanter. I det följande utsätta vi därför u 
mellan {, r ock föregående icke bomorgan konsonant. Däremot 
utmärka vi den vokaliska funktionen hos Z, r efter homorgan 
konsonant, samt hos n efter hvilken konsonant som hälst ge- 
nom en apostrof (') mellan I, r, n ock den föregående kon- 
sonanten, t. ex. nagul nagel, hats'l betsel, ahir åker, teik'n 
tecken, lufn botten. 

§ 3. Konsonanterna kunna i afseende på kvantiteten 
vara antingen långa eller korta. Enär emellertid en konso- 
nant alltid är lång efter kort vokal i Ijudstark stafvelsc (staf- 
velse med fortis, se § 8), kort däremot i alla öfriga ställningar, 
så utmärka vi i det följande icke kvantiteten hos konsonan- 
terna, utan blott hos vokalerna, hvarom se § 5. 



294 NOREEN, fårömXlets uudlära. 12 

Åtskilliga konsonanter förekomma aldrig såsom långa, näm- 
ligen I, ^j tS, n, I, Xj S ^^^ '*• Däremot förekommer aldrig 
^ såsom kort. 

II. Vokaler. 

§ 4. Målet äger 12 vokaler, hvilka, om de ordnas efter 
sin likhet i afseende på bildningssätt, gitVa oss följande skema: 
Tunglägen: 

)% i e ei <B a Af dessa vokaler äro ^, >, e, a, m 

& oek a bildade med tillbakadragna eller 

. a åtminstone alldeles passiva läppar^ alla 

.g-l t/ t« de öfriga mer eller mindre labialiserade. 

-"I u 0^ har något vidare läppöppning än rsp. 

slutna ö, & (0, (s); 0, a öfverensstämma 
i labialisering med rsp. slatna ö, å {0, a)] y, u bafva något 
trängre läppöppning än dessa sistnämda, samt något vidare 
öppning än rsp. slutna u, o (u, o); u åter har samma labiali- 
seringsgrad som rsp. slutna u, o (u, o) ock skiljer sig från 
det sistnämda knappast genom något annat, än att läpparne 
vid bildandet af u äro framskjutna. All labialisering sker näm- 
ligen i Fårömålet (liksom gotländskan öfverhufvud) icke blott 
genom läpparnes sammanträngning, såsom i rsp., utan tillika 
genom deras framskjutande. 

Undersöka vi närmare dessa vokaler hvar för sig, finna 
vi, att; 

1. t bildas genom tungspetsens närmande mot gommen vid 
eller något framom läget för konsonanten j. 

2. y har samma tungläge samt tredje graden af labialisering. 

3. » bildas genom att närma främre delen af tungryggen mot 
gommen vid läget för j. 

4. e bildas genom att närma tungans rygg mot gommen något 
bakom läget för j. 

5. har samma tungläge ock andra graden af labialisering. 

6. u har samma tungläge ock tredje graden af labialisering. 

7. a bildas genom närmande af tungryggen mot gommen 
något framom läget för konsonanten k, I afseende på det 
akustiska intrycket är a något öppnare än stockholmskans 
slutna ä-ljud. 



13 LJUDPY8. ÖPVERSIKT: VOKALER. 295 

8. (B bildas genom närmande af tangryggen mot gommen 
vid läget för k. 

9. 9 har samma tungläge ock första graden af labialisering. 

10. a bildas med tungspetsen vid tänderna ock tungans rygg 
spänd vid uvula. Akustiska intrycket kommer närmast 
riksspråkets slutna a (a), under det att på Gotland för 
öfrigt a-Ijudet står närmast riksspråkets öppna a (a). 

11. a bildas med samma tungläge ock andra graden af labia- 
lisering. 

12. u bildas med samma tungläge ock Qärde graden af labia- 
lisering. 

Om a, som aldrig förekommer isoleradt, se § 6. 

§ 5. I afseende på kvantiteten kan en vokal vara an- 
tingen lång, kort eller reducerad (se Sievers s. 123). e^ 0, u 
förekomma i målet endast såsom länga; i, u endast såsom 
korta eller reducerade; a, ee, a, &, a endast såsom långa eller 
korta; t, y åter både såsom långa, korta ock reducerade. I 
det följande lemna vi vokalens korthet obetecknad, dess längd 
angifves genom _ ock reduktion genom . under vokalen, t. ex. 
lamb får, ttl till, akur åker (subst). 

§ 6. Genom kombination af vokalerna a, a, e, a^ &, med 
f, y, w har målet erhållit 9 diftonger (om termens betydelse 
se Sievers s. 86), hvaraf 6 korta: a% at; ay, By; au, au; samt 
3 långa: §t, ny, au, hvilkas egenskap af diftong i skrift till- 
räckligt angifves genom reduktionstecknet under den senare 
vokalen. För öfrigt må om dessa diftonger anmärkas, att ay, 
i^y, 0y nästan lika riktigt kunde återgifvas med se m, i^t, eme- 
dan y i följd af reduktionen är föga labialiseradt; samt att ^y 
ock et lika gärna kunde tecknas igi ock e}, såsom uttalet, åtmin- 
stone hos äldre personer, ofta är. — Utöfver dessa 9 diftonger 
håller målet nu på att skaffa sig flera nya, i det att hvarje 
lång vokal under inflytande af den sammansatta aksent, som 
tillkommer alla långa vokaler i enstafviga ord (se § 153, 3 c), 
mot slutet uttalas mindre energiskt, hvarigenom vokalens senare 
hälft öfvergår till en vokal bildad med både tunga ock läppar 
i indifferensläge (9, se Lll s. 99). På så sätt uppkomma dif- 
tonger sädana som ga, 9d, &a, &9 o. s. v., hvilka alla vi dock 
i det följande lemna obetecknade, sedan vi med denna all- 
männa anmärkning angifvit de långa vokalernas diftongiska 



I 



296 NOKEBN, FÄUÖHÄLfiTS LJUDLÄRA. 14 

natar. Att emellertid denna begynnande diftongisering, eller 
åtminstone den sammansatta aksent, på hvars tillvaro den 
beror, ej är af så synnerligen ungt datum, åtminstone på Got- 
lands fastland, synes af ett yttrande hos Neogakd: »Eljes bruka 
sombliga i Södret säga han eller likasom med cireumflexo 
haan = hon, illa, men hann ille». 

§ 7. Fårömålet har äfven en förbindelse af half vokal 
(om hvilken terms betydelse se Sievers s. 88) ock vokal, näm- 
ligen m, där ^:s egenskap af balfvokal tillräckligt angifves i 
skrift genom reduktions tecknet. 

III. Stafv^eleen. 

Hos stafvelsen hafva vi att märka: exspiratoriska aksenten 
(Ijndstyrkan) ock musikaliska aksenten (tonhöjden). 

§ 8. Den exspiratoriska aksenten är antingen enkel 
eller sammansatt. 

1. Den enkla aksenten, då stafvelsen uttalas med en enda 
exspirationsstöt, är i målet af blott tvänne slag: 

Fort i 8, stark, betecknas med ' öfver stafvelsens vokal; 

Len is, svag, betecknas med ^ öfver stafvelsens vokal. T. ex. 
Jcåt katt, hylå hölja, blvéts bevis. 

Målet saknar således den medelstarka aksent (levis), som 
i rsp. vanligen tillkommer slutstafvelsen i ord med s. k. grav 
betoning. Som emellertid målets lenis är vida starkare än 
rsp:8 — en egendomlighet hos gotländskan, som redan KoCK 
(Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent, s. 52) 
tvekande antyder ^) — så kunde man nästan med större skäl 
säga, att målet saknar lenis ock har levis, både motsvarande 
rsp. levis ock lenis. 

2. Den sammansatta aksenten, då stafvelsen uttalas 
medelst tvänne exspirationsstötar, är i målet endast af ett slag 
ock sammansatt af fortis ock lenis, hvadau vi beteckna den 
med " öfver stafvelsens vokal eller, om stafvelsen innehåller 

^) Att detta förhållande är åtminstone ett par hundra år gammalt, 
synes af ett yttrande hos Neogard, att substantivens slutartikel uttalas 
»likasom med en forundran och har mera eftertryck i uttalandet, så att 
tonen eller ljudet blir annorlunda. Ho skulle vel icke le åt thetta 
och mena mig tala tokut? Men man gifvc ther noga acht uppå, så skal 
man fiunat.» 



16 LJUDPrS. ÖPVERSIKT: STAFVBLSBN. 297 

en diftong, öfver dennas Ijudstarkare del, t. ex. båt båt, båtar 
båtar, åtgårl ägare. 

I det följande utsätta vi aksenten å enstafviga ord, endast 
då den är sammansatt, emedan den annars alltid är fortis. 1 
flerstafviga ord åter utsattes endast hufvudaksenten, enär alla 
ordets öfriga stafvelser hafva lenis. 

§ 9. Den musikaliska aksenten är äfvenledes antingen 
enkel eller sammansatt. 

1. Den enkla aksenten, då stafvelsen under hela uttals- 
tiden behåller samma tonhöjd, är af tre slag: 

Gravis, som betecknas med '' öfver stafvelsens vokal, 
anger den lägsta tonhöjd, af hvilken man i normalt tal be- 
gagnar sig. 

Hög gravis, * öfver vokalen, ligger en sekund öfver gravis. 

Akut, ■' öfver vokalen, ligger en ters öfver gravis. 
T. ex. kat katt, btvdzs bevis, bågdräi bageri. 

2. Den sammansatta aksenten, då stafvelsen under ut- 
talandet växlar tonhöjd, tillkommer endast de stafvelser, som 
hafva sammansatt exspiratorisk aksent, ock är i målet tvåfaldig: 

Stigande cirkumflex, * + "' öfver vokalen, är sammansatt 
af hög gravis ock akut. T. ex. s&rkår pojkar, batär båtar, 
åtgån ägare. 

Pallande cirkumflex, "' + '" öfver vokalen, är sammansatt 
af akut ock gravis. T. ex. båt båt, jår^ jord, svar svår. 

Dessa aksenter följa på hvarandra i en konstant ordning 
— hvarvid en sammansatt aksent representerar de båda enkla 
aksenter, af hvilka han är sammansatt — , nämligen: hög gra- 
vis, akut, gravis, gravis. Yi behöfde därför endast angifva den 
musikaliska aksenten hos den med fortis försedda stafvelsen i 
ett ord, för att därmed äfven de öfriga stafvelsernas aksent 
skulle vara gifven. Som det emellertid är lätt att med ledning 
af de regler vi lemna i § 154 i det följande, bestämma den 
musikaliska aksenten hos den stafvelse, som har den exspira- 
toriska hufvudaksenten, ock hos ordets alla andra stafvelser, 
sedan man väl vet denna exspiratoriska hufvudaksents plats 
ock beskaffenhet, så underlåta vi i det följande att be- 
teckna någon musikalisk aksent. 

De musikaliska aksenter, för hvilka jag här redogjort, till- 
höra språket i mellersta ock sydliga delen af Gotlands fast* 



298 NOREEN, fXrömälets ljublära. 16 

land. Af brist på instrumentala hjälpmedel kunde jag ej komma 
i tilliUlle att undersöka^ i hvilka detaljer Fårömålet afviker här> 
ifrån. Doek tror jag ieke, att afvikelserna äro synnerligen 
stora. 



B. Etymologisk fiffersikt. 

I. Konsonanter. 

P- 

§ 10. p motsv. regelbundet fg., fsv., isl. p, äfven fi5re t 
ock 8, t. ex. 

péir Pär fg. Petr 

prost prest fg. prestr 

sp^ra spörja fg. spyria 

dr&pa dräpa fg. drepa 

Jcaupt köpt fg. kaupt 

glåpsa gläfsa isl. glepsa 

slåpsa sörpla n. slapsa 

tups tofs jfr fg. tuppr. 

§ 11. p motsv. fsv. k i sypn socken, fsv. sykn. Jfr väx- 
lingen i fsv. mellan sopn ock sokn (Rydq. IV, 239). 

b. 

§ 12. b motsv. regelbundet fg., fsv. b, äfven ss. slutljud 
efter m, t. ex. 

bjåuda bjuda fg. biau})a 

btifn botten fg. butn 

bréidur bröder fg. bryjjr 

gäbf gubbe 

lamb tår fg. lamb 

vamb våm fsv. vamb 

Jcamb kam fsv. kamber 

Jfimb tunnstaf engl. chimb; jfr isl. kimbill 

dimba dimma fsv. dimba (Rydq. IV, 320) 

damb f. ånga jfr fsv. damba dunsta (Ritz s. 88). 
Äfven det i fsv. mellan m ock ett följande r eller 1 inskjutna 
b kvarstår i målet, t. ex. 



17 ETYMOL. ÖrVRRSIKT: KONS. p b m. 299 

tétmbur tom fsv. tomber 

timhur timmer fg. timbr 

grymbur väldig fsv. grymber 

kvéimbur smidig fsv. qYfiBiner 

gåmblvr gamle fsv. gamblir. 

Äfven i unga lånord inskjutes detta b mellan m ock föl- 
jande {, r, t. ex. drumbul drammel, råmbul rammel, slåmbur 
slammer. 

§ 13. b har inträdt i stället för v i några få ord, troligen 
alla lånord (från rsp. eller främmande språk), där v skulle stå 
före 1 eller r (före hvilka ljud uddljudande v i fg. regelbundet 
bortföll; endast i fg. briskan, om detta är = got. -vrisqan, 
föreligger öfvergången vr >br ) : 
skråblugur skroflig 

dåblm djäfvulen d. djsavlen 

brål vrål d. vrål 

briida vrida. 
Om denna i sv. munarter ej ovanliga öfvergång jfr Lll s. 24, 
Säve, G. U. 8. XXVII. 

I det enda ordet blus nentr. ögonfluss torde på liknande 
sätt b ersätta f före 1, så framt ej ordet är att sammanställa 
med sv. bloss, fsv. blus, hvilket synes troligare. 

§ 14. b motsv. rsp. p i några få ord, där målets b beror 
därpå, att orden lånats från danska eller tyska former med b: 
hab hop d. hob 

biifa puffa iill mit. buffén 

burla porla t. brodeln, bmdeln 

(Weigand II, 401) 
kabåusa f. karlmössa, »karpus», mit. kabtltze. 



m. 

§ 15. m motsv. regelbundet fg., fsv., isl. m, t. ex. 

matr mer fg. mair 

mji%l mjöl fg. miel 

dåjfma döma fg. dyma 

lamb får fg. lamb 

hatm hem fg. haim. 



300 KOREEN, PÄRÖmAlBTS LJVDLAKA. l^ 

Där fsv. har mn växlande med fn, har mälet vanligen det 
yngre mn (om de fall, där målet har gn för äldre gn oek ännu 
äldre fn se § 82): 

ramn korp fsv. ramn, rafh 

svamn sömn fsv. sömn, sötn 

stamn stäf, stam fsv. stamn 

åmm fsv. eemiii, sdfni. 

På grand af samma öfvergång vn > mn står haymd hösknlle 
för *haymndy 'hayvndj hay-vtnd hö-vind; rumn fiskrom för *ruvn 
ock detta väl för •nign, isl. hrogn; Mymndi hyende för "hi^ymnd^^ 
*hymnd^ (enl. § 134), *hyvndt, *hyvindi^ ock detta för fg. *hy- 
gindi 1), fsv. höghindi. 

I katilfisma f. katekes bar målet kvar det ursprungliga 
m, som i rsp. bortfallit. 

I niiigJfm unken, möglig är m svårförklarligt. Möjligtvis 
är formen uppkommen genom en sammanblandning af två ord: 
*wgjm unken ock 'mugin möglig (Rietz s. 446; Nn, Ordb. 
s. 67). 

§ 16. m har bortfallit i några ord: 
före p i krfplfg krympling fsv. krymplinger, kriplinger 

slåpsa sörpla eg. "slampsa, rsp. slamsa, n. 

slapsa 
sUpsa slimsa eg. 'slimpsa, rsp. sliniBa, 

samt dessutom i pres. håur kommer (jämte kumbur) ock 
jåuka Jockum. 

§ 17. f motsv. regelbundet fg., fsv., isl. f i ordens udd- 
ljud, t. ex. 

fuldur full fg. ftildr 

få§l^ förste fg. tyTsti 



O Detta förutsatta fg. 'hygindi förhåller eig till fg. hugunda 
(geD. p1.) såsom isl. hodgindi till hogyndi, sannindi till sannyndi 
(fg. sannundum dat. pl.), réttindi till réttyndi m. m., där form- 
skillnaden ej beror på tillvaron af två olika ord (ss. Söderberg s. 18 för 
de fg. ordens vidkommande förmodar), utan på en ock samma neutrala 
JA-stams variation i olika kasus i följd af tonviktens olika plats. Jfr 
Paul s. 400—402. 



19 ETYMOL. ()FVER<*IKT : KONS. f V. 301 

fjal föll fsv. flal 

fj&urlan Qorton fg. fiurtan 

fplga följa fg. fyigia. 

§ 18. I några få ord har f inträdt i stället för v: 
kmf knif, jämte knaw 
liflm liflig 

fltrtl vitriol, i hvilket sistnämda ord väl /' beror på 
lån från tyskan (mht. vytrile, Weigand II, 1018). 

§ 19. f motsv. rsp. k i lyfta lykta, sluta ock lyfta f. 
lykta, där målets f tydligen är den yngre konsonanten, men 
man bar svårt att finna någon förklaring till den nästan exem- 
pellösa öfvergången k > /I Det senare ordet heter i närp. 
löft (Freudenthal, Närp. s. 89) med samma Ijndväxling. 

§ 20. f har bortfallit före t i ytur efter, tylt tolft, halt 
hälft Jfr Leffler, Konsonantljuden, s. 61 f.; Nn, Fr. Ij. § 127. 



v. 

§ 21. v motsv. regelbundet fg., fsv., isl. v i uddljud, f i 
mid- ock slutljud, t. ex. 

v^g väg fg. vegr 

vid ved fg. vi{)r 

vUa veta fg. vita 

våndur ond fsv. vänder 

svéra svära fg. sveria 

sml tröskel isl. svill, syll 

liva lefva fg. lifa 

talv tolf fg. tolf 

v&v väf fsv. vsever. 

I måvi fiskmåse, isl. mår, pl. mävar bar v inkommit i sin- 
gularis från pluralis, ss. väl ock förhållandet varit i fsv. spirver 
(isl. Bp9rr, Bp9rvar), arf (isl. ^r, ^rvar). 

§ 22. v inträder i stället för u, så ofta detta i följd af 
en lång vokals diftongisering eller konsonanters bortfall komme 
att stå mellan tvänne korta vokaler, t. ex. 

åvar vår för äldre "uar fg. var (jfr § 138) 

diva duga äldre *dua fg. duga 

slivur slug 

st&va stuga äldre '$tua fsv. stuva 



302 NOREEN, FÄRÖMÄLETS LJUDLÄRA. 20 

triva truga isl. f)rdga 

s&va suga fsv. sugha 

tg^åva tjuga fsv. tiugha 

håvur hög (adj.) fg. hau(g)r 

åva öga fg. auga 

dråvur dryg fg. driaugr. 

Jfr däremot åua for *oa, ofvan, emedao föregående vokal 
är lång. 

§ 23. v ersätter äldre b i harva Barbara, iåvlm våpig, d. 
t&belig. Jfr rsp. djäfvul af diabolus, tafla af tabula. 

§ 24. I januvån januari, fiburvan (genom metatesis för 
ftbruvån) februari har v utvecklat sig ur ock vid sidan af u 
i anledning af dettas sammanstötande med det följande a. 
Jfr den alldeles analoga, både i fsv. ock sv. diall. m. fl. språk 
ej ovanliga utvecklingen af j mellan i eller e ock en följande 
vokal; se härom Nn, Fr. Ij. § 196. 

§ 25. v har bortfallit: 
vanligen efter aw, aw, t. ex. 

lau löf isl. laiif 

Mau klöf isl. klauf 

hau kroppås . rsp. huf; 

samt dessutom i måitrat metref, isl. pl. reifar, aula Olof, hå 
hafva; hådi hade; blai blifva; gi gifva; åua ofvan; åJcal af- 
sägelse, d. afkald; tvéila tvifla; hqyhn böfveln; lågita under- 
bred e, fg. legvita. 

I likhet med fg. saknar målet uddljudande v före r (om 
det i ett par ord förekommande utbytet af vr mot hr se § 13), 
t. ex. 

ra^g spant (sv. diall. vräng) fg. rang 

r&tsU vrist 

rila vricka (eg. vridla) isl. ridlask. 

t 

§ 26. t motsv. regelbundet fg., fsv. t, t. ex. 
til till fg. tu 

tolv tolf fg. tolf 

tiug tåg fg. tugh 

hlåuiur blöt isl. blautr 

tylt tolft fsv. tylft. 



21 ETYMOL. ÖFVBBSIKT: KONS. t 303 

I de fall, då fsv. skärpte slatljudande d till t i pret. ock 
imp. af starka verb, äger detta rum äfven i målet, t. ex. 
hänt band fsv. bänt 

btnt bind fg. bint 

jdt höll fsv. h»lt 

halt håll isl. halt 

valt vållade fsv. valt. 

I analogi med pret. bänt band ändas numera också pret. 
af spina spinna, Mna hinna, brina brinna, ftna finna, rtna 
rinna, vina vinna på -ty således spant spann, hänt hann, brant 
brann, fant fann, ränt rann, vant vann. Jfr d. spandt, fandt» 
randty vandt, tvandt. 

Afven i några subst. har denna skärpning af d inträdt: 
ttnt m. tionde fg. tiiuit f. 

blant bland fsv. blant, bland; d. blandt 

tjrdt tält fsv. ti»ld. 

§ 27. t motsv. äfven regelbundet fg., fsv. {> i uddljud, t. ex. 
tfula tåla fg. {}ula 

tridi tredje fg. {)ri|)i 

tråskuld tröskel fsv. f)ri8kiildi 

ttgg ting fg. ^ing 

tårka torka (v.) fg. j[)orka. 

Fg. t)an, {}et, t)u uppträda i målet vanligen under formerna 
dany d§, dauy någon gång ss. tan, ta^ tau. Ursprungligen an- 
vändes väl formerna med d, då orden stodo obetonade; formerna 
med t, då de voro betonade (jfr A. Kock, Tidskrift for Filo- 
logi, Ny RsBkke III, s. 241 fif.). Troligen hade redan det 
nordiska urspråket dubbelformerna du ock |)u, öat ock {)at 
m. m. i samma användning. 

§ 28. t motsv. rsp. d i runtur rund, tinta dynt. — Om 
t i bänt band, blant bland m. fl. ord se § 26. 

§ 29. t motsv. rsp. k i tvtnt kvint. Jfr sv. diall. tvam kvarn, 

tviga kviga o. d. (Rydq. IV, 278), tvdrka kvarka (Nn, Ordb. s. 145). 

§ 30. t motsv. äldre 1f i tibla (jämte itbla) käbbla, mit. 

kibbelen; tijjlfgg kyckling, mit. ktLohlein, kuohelin (Weigand 

I, 1023). 

Denna öfvergång från Tj till t (förmedlad af /, dorsalt t) 
är i sv. diall. mindre vanlig, enär y vanligast öfvergår till 3t? 

Sv. landtm. N. B, /. 21 



304 NOREEN, FÅRÖUÅLETS LJVDLÅRA. 22 

//, x O. d., men förekommer t. ex. i fryksd. tis kisa (Nn, Fr. 
Ij. § 134), «Jftr kikare (Nn, Dalb. § 107). 

§ 31. t motsv. rsp. p i tarpterlikul perpendikel, där tro- 
ligen någon folketymologisk ombildning föreligger. 

§ 32. t ntan motsvarighet i det äldre språket förekommer: 
efter b i til vthst till viljes, til fakst gemensamt (d. fselles); 
jfr rsp. eljest, därest, hvarest o. d. — vidare i åltut alltid (jfr 
Nn, Fr. Ij. § 136), di^rkt rakt (mit. dorch) i uttryck ss. sH 
d. i skälm slå rakt i pannan. — I tigla f. igel beror t ntan 
tvifvel därpå, att man i den vanliga sammansättningen hésttgla 
hästigel trott senare delen vara tigla i stället för 'igla. 

Om ett tillagdt ^, som efter r ock ^ öfvergått till ;, se § 52. 

§ 33. t har bortfallit: 

1. midljudande före s, t. ex. båtsl betsel, Jus 1. skus skjnts, 
htsa hetsa, ^ishn yr, rsp. kitslig (jfr Nn, Fr. Ij. § 137, i), 
samt dessutom i gisna gistna (jfr redan fg. krisna jämte kristna; 
jfr ock engl. glisten med numera stumt t), känn Katrina. — 
I tisla (vagn8)ti8tel är ej t bortfallet, utan fastmera inskjutet i 
rsp. tistel (jfr isl. ttisl). 

2. slutljudande i neutr. af adj. ock part. på -m, t. ex. 
dåh dålig, b^t^ bitet, bund} bundet; i neutr. af suffigerade ar- 
tikeln, t. ex. ta^^ taket, lås^ låset; i det s. k. supinnm, t. ex. 
kala kallat, bilndi bundit; dessutom i da det, ha det (obetonadt), 
åna annat, nåka något, låggsa långsåt. Jfr Nn, Fr. Ij. § 137, s — 5. 

3. uddljudande i nåur tenor(sträng) på en fiol. Troligen be- 
ror bortfallet af te- därpå, att man uppfattat det såsom at ett 
(best. art.); jfr engl. an adder för äldre a nadder. 

d. 

§ 34. d motsv. regelbundet fg., fsv., isl. d, äfven efter 1, 
där det i rsp. bortfallit, t. ex. 

djåupur djup fg. djaupr 

dåyma döma fg. dyma 

drkpa dräpa fg. drepa 

hålda hålla fg. halda 

kåldur kall fg. kaldr 

kvald kväll fsv. qv«Dld 

sold såll fsv. såld 



23 BTYMOL. ÖFYSRSIKT: KONS. d, 305 

^£lda källa fsy. k»lda 

huld hnll fsT. htdd 

muld mall fsv. muld 

/"dJda f&lla isl. falda 

åpald apel fsv. apald 

tr&skuld tröskel fsv. })ri8kxadi. 
Det i fg. ock fsv. mellan 1 eller n ock ett följande r in* 

skjutna d kvarst&r ock i målet^ t. ex. 

snåldur snäll fg. snieldr 

fuldur full fg. ftadr 
småldur smal 

grår^dur smal fsv. gränder 

t^ndur tunn fsv. thunder. 

§ 35. d motsv. regelbundet isl. Ö, fg., fsv. {) i mid- ock 

slutljud, t. ex. 

hjåiida bjuda fg. biau|)a 

vid ved fg. vl})r 

bréydur bröder fg. bry|)r 

■ 

dåtidur död (adj.) fg. dau{)r. 

d motsv. fg. uddljudande |) i samma ord som i rsp., t. ex. 
d&n den, fg. {)an; dau du, fg. {)u; datm dem, fg. f)aim. Jfr 
dock § 27. 

§ 36. d motsv. rsp. t i rvuda ruta, som väl är lån från 
d. rade — årbuda arbeta bar väl gammalt d ock motsvarar 
isl. erflda, ett fsv. *arva{)a (jfr fsv. subst. arvTi|)i, isl. erfldi). 
Målets h beror väl på invärkan från t. arbeiten, som för öfrigt 
återfinnes i den vid sidan af århuda förekommande formen 

århatta. 

* 

§ 37. d är i yngre tid tillagdt i stråd strå, fsv. strå. Jfr 
härmed fsv. trodh vid sidan af tr», spödh jämte spö (Rydq. 
III, 190), n. träd ock tt0 frö, stråd ock strå strå, sv. diall. 
broder broar, fruder fruar (Rydq. IV, 289) m. m., där d till- 
kommit genom analogi med ord med etymologiskt berätti- 
gadt d. 

Afven i dtld dill synes d vara af yngre ursprung; jfr visser- 
ligen d. dild, men t. diU, fht. tiUi, engl. diU. 

§ 38. d har bortfallit : 
1. uddljudande i v€erg, jämte dvcerg, dvärg. Jfr rsp. val- 
händt för dvalhändt o. d. (Rydq. IV, 365). 



1 



306 NOREEN, fArömålets ljudläba. 24 

2. midljndande i gåur god, tiurti åska (d. torden), rä^r 
blygd (isl. hredjar), fråga fradga, klémtgg klädning, tjånqr^ 
för tvä år sedan (eg. i-adan-ari), kvélsmat kvällsvard, til hår^ 
till bords, jip^ra potatis, eg. jordpäron, mak mask (fsv. ma|>- 
ker), åra andra pl. (fsv. s})ra), råuna rodna (n. raudna, fryksd. 
r^n'^ jfr Nn, Fr. Ij. § 87), kalåun n. inälfvor (mit. kaUiinen 
jämte kaldunen, Schiller-LUbben I, 419); dessutom i alla part. 
pres. på -ams, rsp. -ande(8), t. ex. åJ^ams åkande(s), fqrams 
farande(s). — I flertalet af här anft^rda ord är det strängt taget 
|) (ö), ej d, som bortfallit. 

3. slatljudande bar d (rättare d) bortfallit i brUy bröd, må 
med, samt efter bortfall af det slutande ^ uti pret. af verb 
efter svaga A-konjugationen, t. ex. kala kallade, sH^na somnade. 



5. 

§ 39. s motsv. regelbundet fg., fsv., isl. a, t. ex. 

sår sår fg. sar 

s&la sälja fg. selia 

sp^ra spörja fg. spyria 

stam sten fg. stain 

haus hus fg. hus 

h&st häst fg. hestr 

l&sa läsa fg. lesa 

d&u jest du är fsv. {)u sost 

dau väst du var fg. {)u väst. 

§ 40. 5 står för äldre {) (ö) i musJfm murken (jfr rsp. 
Bvartmuskig) for •muökin; se Nn, Fr. Ij. § IGö, där flere ex. 
anföras på den olika utvecklingen af ursprungligt -dk till an- 
tingen rk, sk 1. kk (ss. i det ofvan § 38,2 anförda mak mask). 
— På samma sätt har väl målets våslfin hvarken uppkommit 
ur fg. hvatki genom mellanstadiet *hvaöki, som möjligtvis an- 
tydes genom den pä ett ställe i Gotlandslagen fl. 4 före- 
kommande skrifningen hvathoi ^), där kod. B. har hwaaki, en 

1) Jfr dock skrifningar S8. eth, luth, brutith, standith, där th 
synes vara tecken för t-ljud (se Söderberg s. 36, not 1). Dock är det 
möjligt, att äfven i de två sist anförda orden th. är = Ö, enär det ur- 
spruDgliga t i part. neutr. nu är bortfallet (se § 83,2), förmodligen 
efter att först pä grund af stafvelsens tonlösbet hafva öfvergått till Ö. 



25 ETYMOL. ÖFTBR8IKT: KOKS. S H. 307 

form som äfven återfinnes i fsv. hYazke (Rydqv. II, 528). Dock 
kan man äfven tänka sig en annan förklaring af dessa former 
med 8» nämligen att de ej utg& fr&n nom. livat + gi, ntan från 
gen. hvas + gi» bvarvid dock är att märka, att den motsvarande 
isl. formen hveBskis ej användes ss. konjunktion. 

§ 41. s har bortfallit uddljndande i traks strax, tåjfth 
(jämte ståjpl, d. stakkel), pt^k sparf (sv. diall. spink» engl. 
spink); samt midljudande i fålh falaska (fsv. falske, isl. f^lski). 



§ 42. n motsv. regelbandet fg., fsv., isl. n, t. ex. 

n&iu nio fg. niu 

7iéir när fg. ner 

njåim njure fsv. niurs 

bmda binda fg. binda 

mm min fg. min 

statn sten fg. stain 

stamn stäf, stam fsv. stamn 

rumn fiskrom isl. hrogn. 

§ 43. n motsv. äldre m före t ock s i grynta grymta, 
tant tomt, fl&nta flämta, plunsa plumsa, slåfisa f. siamsa. Det 
är klart, att här föreligger en art af assimilation, i det den 
labiala nasalen före dentalerna t, a utbytts mot dental nasal; 
jfr fsv. hsenta (d. hente) vid sidan af haemta, fryksd. mansél 
mamsell, sv. diall. vamt varmt, n. skunt skumt (Åasen, Gramro. 
s. 109) o. d. 

§ 44. n motsv. äldre $ (ännu äldre ng, nk) före s, t i 
ptnst pingst, sant sankt (1. sanottui), bänt Bengt. Afven här 
föreligger ett fall af assimilation, i det den gutturala nasalen 
före dental utbytts mot dental nasal; jfr fryksd. htnst hingst, 
ptnst pingst (Nn, Fr. Ij. § 150). 

§ 45. n motsv. äldre 1 i n^kul nyckel (fg. lykil) ock nilja 
]ilja. Förklaringen på den för de nordiska språken synnerligen 
främmande öfvergången 1 > n, som knappast kan med säkerhet 
uppvisas mer än i dessa båda ord, af hvilka det förstnämda 
äfven i rsp. låtit densamma inträda, är att söka i en sträfvan 
efter dissimilation. Lykil både började ock slutade på 1, i 



S08 NOBEBN, FÅEÖMÄLET8 UUDLÄRA. 26 

lilja både började ock slätade första stafvelsen pä 1, hvarför 
det första 1 i båda orden utbyttes mot en annan ljudande den- 
tal, nämligen n. De icke synnerligen talrika exempel på öfyer- 
gången 1 > n, som tyskan lemnar, bestyrka till fullo denna 
förklaring: knoblauoh står för äldre klobelouoh (Weigand I, 
969) ock sammanhänger med klieben; kn&uel bette äldre 
kleuel, såsom ännu dialektiskt (Weigand I, 9(52) ock är dimi- 
nutiv af fht. ohliwi; det It knuppeln (hvarifrån st. knyppla 
lånats) är ht. klöppeln (Weigand I, 974), boll. kluppelen ock 
hör samman med t. klopfen; t. knflcker står för kluoker 
(Weigand I, 709) ock detta, som det synes, för 'klfiokler af 
fht. clucli. Om t knappen egentligen är = klappen» såsom 
Weigand I, 960 förmodar, är osäkert. Yi se sålunda, att i alla 
säkra fall har 1 öfyergått till n, endast då ett annat 1 förekom 
i grannskapet, hvadan man torde vara fult berättigad att an- 
taga, det här dissimilation gjort sig gällande. Det kan jämväl 
sättas i fråga, huruvida icke exempel på en motsatt öfvergång 
från n till 1 kunna inom germanska språk uppvisas, äfven 
dessa fall beroende på dissimilation för att undvika två på 
hvarandra följande nasaler. Detta är väl orsaken till den sv. 
dialektiska formen kummel för kummin (såvida ej formen 
beror på lån från t. k&nmel, i hvilket ord i alla händelser 
öfvergången föreligger; jfr fht. cnmin, lånadt från gr. xvfncvov)] 
kanske ock till fsv. himil jämte Tiimin (om fht himil har 
samma upphof, lemna vi därhän, men hålla det icke för otro- 
ligt). Säkra exempel äro fht. sliemo för äldre sniumo; t sohier- 
ling för äldre soeminc (Weigand II, 572); sammeln, äldre samlen 
(hvarifrån sv. samla är lånadt), för mht. samnen (Weigand II, 
520), fsv. samna. — Att man i sv. nykul^ ntlja i stället 
för 1 låtit n inträda ock icke r, som i andra indoeuropeiska 
språk i dylika fall plägar användas (jfr t. ex. gr. krji^aQyia 
för *kT]&aXyia, aQyaléog för akyaXéogy it. rossignuolo jämte 
lusignuolo, urlare af lat. ululare, fragello af lat. flagelltmi 
m. m.; se Richert s. 181, 185), beror tvifvelsutan dels därpå, 
att r, åtminstone i svenskan, ej är dentalt, utan supradentalt, 
ock sålunda ej har samma bildningsställe som 1» dels möjligen 
ock därpå, att ofta före 1 gick artikeln en, hvars n lätt kunde 
flyttas öfver till det följande substantivet; jfr uppkomsten af 



27 ETYMOL. ÖFVBBSIKT: KONS. t». 309 

isl. mit, mér ur -m vit, -m vér, |)it, |)ép ur -|) it, -{) ér, sv. N"i 
nr -n I. På liknande sätt tro vi sv. xijupon, nypon, n. njupa 
(jämte det vanligare hjupa) vara att förklara ss. uppkommet 
ur (e)n-bjupa (fsv. hiupa, d. hyben, t. dial. hiefe, ags. heope, 
engl. hip). Jfr härmed det alldeles omvända förfaringssättet i 
sv. diall. spektor för inspektor, som tvifvelsutan uppfattats 
såsom en spektor, hvaraf utan artikel spektor, samt i det 
engl. an adder för a nadder (t. nätter, isl. naör). En dylik 
utveckling som i sv. diall. spektor ock engl. adder kunde man 
vara benägen att antaga för det sv. ho, fsv. ho- i holagh, sv. 
diall. ho, som troligen är samma ord som det likbetydande 
sv. diall. no, n. nu, no (aldrig ho), isl. nor, lat. nävis, gr. vfjvg. 
Ho står då närmast för o (med tillagdt h i uddljudet ss. så 
ofta i både äldre ock yngre svenska, se särskildt Rydq. IV, 
438 — 9) ock detta för (en n)o. Formen (h)o kunde så mycket 
lättare uppkomma, som ordet oftast förekom i två sammansätt- 
ningar, i hvilka båda första sammansättningsleden slutade på 
n, nämligen kvam-no ock svin-no. Ur dessa sammansättningar 
slöt man sig till ett simplex (h)o, liksom Fårömålet ur samman- 
sättningen héshgla hästigel skapat sig ordet tigla igel, där 
visserligen i stället det första ordets slutljud öfverflyttats till 
det andra, ock icke såsom i kvskm(h)o det andras uddljud 
öfverflyttats till det första. 

§ 46. I ner Ni, I, jämte er (fg. ir), är n på samma sätt 
som i rsp. Hfi inkommet från ändeisen -n i 2 pers. pl. i de 
fall, då verbet stod näst före pronominet. Jfr de isl. bildnin- 
garne mit, mér, {)it, |)ér. 

§ 47. n har bortfallit: 

1. midljudande i haymd höskulle (eg. hö-vind, se § 15), 
åmh^h (för ^eimnhyh) samling af ämnesved, virke, % mårgas 
(för morgons) i morse, amujaun ammunition. Redan i fg. 
bortföll n i förbindelsen mn före konsonant, t. ex. nemda- 
ma|)r, iemt o. d. (se Söderberg s. 40). 

2. slutljudande i 2 pers. pl. -» för fg. -in, t. ex. kåh kallen, 
btndi binden, flfugi fiögen; dessutom i åtskilliga enstaka ord 
SS. åldt ållon (fsv. aldin), helga helgon, éth Elin, ståfa Staffan, 
Mmpi sälle (fsv. kompan), hå (ännu hos äldre hån) hon, mtla 
mellan, a (obetonadt, jämte det betonade am) en (f. artikel). 



310 NORBBK, fårömIlets ljudlara. 28 

1. 

§ 48. { motsv. regelbundet fg., fsv., isl. 1, t. ex. 
lamb fkr fg. lamb 

låta låta fg. lata 

låysa lösa fg. loysa 

tti till fg. tu 

stjetla stjäla fg. stiela 

fuldur full fg. flddr. 

§ 49. I motsv. äldre r i nåklan någon (jfr d. nogle), 
stålad 1. tå^th stackare (jfr d. stakkel), mårlul neutr. stor möda 
(eg. marter; 1 beror kanske på dissimilation, jfr rsp.' mortel 
af lat. xnortarium, d. morter), mutla f. skrafmntter, gHsur gles 
(jfr sv. diall. gris, n. gresen, nyisl. grisinn). Jfr Nn, Fr. Ij. § 158. 
§ 50. I har bortfallit: 

1. nddljadande före j (kvarstod dock änaa på 1850-talet), 
t. ex. jaus ljus, jåva (1. jåuga) ljuga; jfr rsp. 

2. midljudande i vi^an hvilken (jfr LefiTler, Eonsonantlju* 
den, 8. 67), åau sJcat du skall (fsv. skalt), vit vill (fsv. vilt; 
om asi^milationen It > tt jfr Leffler, Konsonantljuden, s. 68), 
sMcli skulle (jfr engl. ahould), vtdi ville (jfr engl. would), 
håstur halster, vér^ värld (jfr rsprs uttal). 

3. slutljudande i ti att (före inf.; eg. till), kår karl (men i 
sammansättningar -karl i betydelsen hanne). 

t- 

§ 51. I motsv. regelbundet fg., fsv., isl. t efter r 1. rs, t. ex. 
burl bort fg. bort 

karl kort 
larl lort 

skårla skjorta fg. skyrta 

tar^t *örst fsv. |)orBt©r 

får^li förste fg. fyrsti 

bi^r^t borst fsv. borst. 

§ 52. I utan motsvarighet i rsp. eller det äldre språket 
förekommer i 2 pers. sing. pres. på -r^, t. ex. dau kålarl du 
kallar, hiiturl biter, kåuparl köper; dessutom i misarl knif 
(t. messer), grumsarl person med mörk ock skroflig hy (jfr 
rsp. grums), til ågkar^l till ankars, til ^var§l till öfvers. 



29 ETTMOL. ÖPVERSIKT: E0N8. I ( 4 ? K' ^^^ 

Här är det ursprungligen t, som tillagts (jfr § 32), eburu 
detta t enl. § 51 måste Ofvergå till ;. Det lider väl intet 
tvifyel, att ju anledningen till det tillagda t i 2 pers. sing. pres. 
är att söka i en analogibildning efter 2 pers. sing. pret, där 
ändeisen -t ännu kvarstår från gammalt^ t. ex. batst, flaukst 
du bet, flög. I tu ågkar^l, yvar^l har t tillagts efter a ss. i 
rsp. eljest, straxt, därest, hvarest, målets til viUst^ f&hst (se 
§ 32); jfr Richert s. 335—7. 

§ 53. ^ motsv. regelbundet fg., fsv., isl. f) (ö) efter r, t. ex. 
bér^ f. börda fg. byr{) 

jår(l jord fg. ior{) 

svér^ hutVudsvål fsv. 8var))er, d. sveor 

gjir<l bukgjord fsv. giordh 

1 fjér(l i fjol fsv. i fiordh 

kér^a täcka (eld med aska) isl. hirÖa 
hår (I hård fsv. hart)er 

Mr^i körde isl. keyrdi; 

äfvenså då förbindelsen rd är från yngre tid, t. ex. vér^ värld, 

fg. vereld. 



§ 54. ^ motsv. regelbundet fg., fsv., isl. s efter r, t. ex. 

f6Lr^ fors fsv. fors 

Jcar^ kors fsv. kors 

tar^t ^^^^^ fsv. t)or8ter 

fér^li förste fg. ftrrsti 

hi^r^t borst fsv. borst 

tar^k torsk isl. })or8kr. 

K- 

§ 55. ri motsv. regelbundet fg., fsv., isl. n efter r, t. ex. 

Mrti korn fg. kom 

hårri horn fg. horn 

tårri torn fsv. tom 

tértii törne fsv. J)ymir 

jt^rri järn fsv. issm 



312 NORBBN, FÅIÖUÅLETS LJUDLÄRA. 30 

stjérria stjärna fsv. stiienia 

jéfV hjärna fsv. hleBmi 

kvérri kvarn fsv. qiL»m; 

äfvenså då r ock n i yngre tid kommit tillsammans, t. ex. 

Hurri tordön, åska (fsv. ()ordyii). 



i 

§ 56. I motsv. fg., fsv., isl. 1 efter r endast i några få 
ord, dels emedan förbindelsen rl ej är synnerligen vanlig i 
nordiska språk, dels emedan i några hithörande fall r bort- 
fallit före (»assimilerats med») 1 (se § 62,2). I förekomtner 
dock i: 

'karl i sammansättningar i betydel- 
sen hanne, men ss. simplex Mr fg. karl 
kårlt^g (ss. skällsord, i ädlare an- 
vändning J)éli^g) fsv. kserling 
mérla märla. 

§ 57. Anmärkning till § 52-56. 

Orsaken till inträdandet af supradentalerna f, <l, §y 9j, I 
i stället för t, d, a, n, 1 efter r är naturligtvis att söka i den 
supradentala natnren hos r, som gör att alveolarerna ty dy s, 
n, I för underlättande af artikulationen utbytas mot ljud med 
samma artikulationsställe som r, d. v. s. supradentaler. Som 
emellertid denna invärkan af r på de följande ljuden först 
sent synes hafva börjat göra sig gällande på Gotland — på 
mellersta Gotland är t ock stundom n ännu alveolart efter r — , 
så hafva de gamla alveolarerna ej ännu hunnit fult öfvergå till 
supradentaler, utan bildas på ett artikulationsställe emellan det 
alveolara ock det supradentala läget, dock närmare det senare 
(jfr § 1,5). Detta har till följd, att det något längre bak bil- 
dade r ännu mäktar hålla sig kvar före de supradentalt modi- 
fierade ljuden ock ej såsom i rsp. ock många sv. diall. bort- 
fallit (jfr Lll s. 33 ff.). Målet intar sålunda med sina förbin- 
delser rly r^y r§y rriy rl ett mellanstadium mellan fornspråkets 
rt, rd» ra» m» rl ock rsp. ^, (^, §y 9^, I» Mellersta Gotland har 
i allmänhet icke deltagit i denna utveckling, emedan r där 
nästan alltid bortfaller före d, b» n, 1 (t. ex. id ord, Teas kors, 
kan korn, mélo, märla), däremot före t kvarstår utan att affi- 



31 ETYMOL. ÖFVER81KT: KONS. I r. 313 

ciera det följande t. På södra Gotland (Lan) hafya supradentaler 
uppkommit efter lång vokal; men ej efter kort, t. ex. jårti järn, 
men kan korn; jir<l jord; sv$rl svårt. 

r. 

§ 58. r motsv. regelbundet fg., fsv., isl. r, t. ex. 
r§%t rätt fg. retr 

réihir rötter fsv. röter 

Uira lära fg. lera 

svi^ra svära fg. sveria 

/fer förr fg. fyrr 

Mrri korn fg. kom 

fer^t^ förste fg. fyrsti 

vår vi fg. vip 

ékur åker fg. akr 

åumbur öm fg. aumr 

bråtdur bred fg. brai{)r. 

duj^Jcur dankel har r på grund af lån från mit. dunker. 

§ 59. r står för äldre d i lårika liten låda, i Peder 
MÅNSSONS konstbok kap. 39, 40 ladikka, mit. ledeken. 

§ 60. r har inträdt i stället fÖr rsp. n i det för öfrigt på 
många sätt vanstälda tcerpcerlikul perpendikel. 

§ 61. T utan motsvarighet i det äldre språket förekommer 
i skrabråk schabrak, å^gar§l ångest. Ar karriåiibul kanalje 
(sv. diall. kamibel, kannibel, kamiffel, kamoffel, kamyffel, 
kamobel, Bietz s. 310) samma ord som rsp. kannibal, så har 
det ett inskjutet r; men kanske sammanhänger ordet med t. 
kamtiffeln prygla. 

§ 62. r har bortfallit: 

1. före 8 i kas (jämte kar§) kors, ytsabrnr körsbär, fasta 
förstuga, tu åstur till grannas (vore fg. til annarir stugnr), Ji- 
stif^ka Kerstin; däremot beror båskur barsk på lån från mit. 
basoh. Detta bortfall af r före s, som, ss. synes, endast i några 
få fall visar sig i Fårömålet, där rs annars blir r^ (se § 54), 
är däremot regel på Gotlands fastland samt i många andra sv. 
diall. (jfr Leffler, Konsonantljuden, s. 70). Redan fg. har ett 
par gånger fysti jämte ftrrsti (Söderberg s. 44). 

2. {6re I i i&ltgg käring (men ss. skällsord ^érlt^g, se 
§ 56), iålugur kärlig. I andra fall öfvergår rl till rl (se § 56), 



314 NOREXN, fArÖHÄLXTS LJUDLÄRA. 32 

tinder det att på Gotlands fastland bortfall af r är regel ock 
redan tämligen tidigt synes hafva inträdt, att dOmma af det hos 
ToFTÉN anförda kal karl (på Fårö Mr). 

3. Midljudande i andra ställningar än före s, 1 har r bort- 
fallit i mita Märta, låudag lördag, båba Barbara (jämte bårva, 
se § 23), fåbrar farbror, måubrar morbror. Däremot beror 
spund sprnnd på lån från t. spimd, ock rsp:8 form innehåller 
väl ett oursprungligt r. 

4. Slutljudande har r bortfallit i nom. sing. af subst. (un- 
der det att det hos adj. kvarstår), t. ex. dåg dag (fg. dagr), 
går^ gård (fg. garpr). Vacklande är -r i suffigerade artikelns 
plural, t. ex. d4lana{r) dalarne, dfurana{r) dörrarna, samt dess- 
utom i ner 1. ne Ni, I, datr 1. dt de, åvanti^yr 1. åv&ntau äfventyr. 

i- 

§ 63. 3* niotsv. regelbundet fg., fsv., isl. k, så ofta detta 
numera skulle komma att i målet stå näst före eller efter ett 

till samma stafvelse hörande i {j\ », e, a, ^, u, 0, es, &, t. ex. 

slfjåuta skjuta fg. skiauta 

sJfip skepp fg. Bkip 

Ijyuna kvinna fg. kuna 

sljéir klar fg. skir 

drylj dryck fg. drykkr 

UyJ} lök (jämte lauk) lånadt från rsp. 

sJjéijt skört isl. skQut 

J^cera kärra fg. kerra 
JfigJcugur kinkig 

s^årla skjorta fg. skyrta 

ay^ oxe / fg. oykr. 
Om 3" i i^^yi^ se § 70,2; knilfstra se § 73. 



§ 64. ^ motsv. regelbundet fg., fsv. g, gh, isl. g, så ofta 

detta numera i målet skulle komma att stå näst före eller efter 

ett till samma stafvelse hörande t (j), ^y e, a, y, u, 0, ce, &, t. ex. 

gtJf gick fg. gikk 

gjåusa f. hafstrut, larus jfr äldre sv. fiskagjuse 

marinus 



33 



ETYMOL. ÖFTSRSIKT: KONS. Jf g jf J- 



3lb 



gtud gad 
v^ väg 
g&da gädda 
gt^^i gärde 
g^na begynna 
gårcla omgjorda 

gy^V'^ gyckel 

slygd slöjd 
valmiug^ vallmo 



fg. gu{) 
fg. vegp 
fsv. gesdda 
fg. giert)i 
mit. beginnen 

jfr mit. gökelen gyckla 

fSY. 8lögh[) 

fST. Talmoghi. 



§ 65. gr förekommer endast i förbindelsen tgr itgr se § 1,2), 
bvilken motsv. fg., fsv., isl. uddljudande ti i. ])i (tj, |)j) före 
vokal, t. ex. 

tgrétra tjära 

tjrdt tält 

tgfåudur tjuder 

tgréina tjäna 

tgrau tjuf 

tgraii den nedersta, krökta 
delen af en lie, liefot 

tgri}h tjäle 

tgråuta tjuta 

/^AÄ; tjock 

Gick däremot s före ti så har målet stj, ej stgr, t. ex. 
stjérna stjärna, stjeila stjäla, stjåubqrri styfbarn. Men äfven 
uddljudande tj (äldre ti, \)i) synes först i allra senaste tider 
bafva i målet öfvergått till tg-, ty ännu 1854 återger SÄVE (St. 
v. 8. 25) målets nuvarande tgråuta med tiauta» där i väl åt- 
minstone icke kan beteckna gr-ljnd, utan antingen j eller L För 
öfrigt är på södra Gotland (Lau) ännu i dag tj bibehållet i alla 
ställningar, således tjåuta tjuta. 



fsv. tisdra 
fsv. tisBld 
fsv. tiuf)er 
fsv. {)i»na 
fg. f)iaiLfir 

isl. f)jö 

fsv. |)i8Bli 

fsv. {)iuta 
fsv. thiokker. 



§ 66. ^ motsv. regelbundet fg., fsv., isl. i (j), där detta 
före vokal hade konsonantisk funktion (var balfvokal, se Sievers 
s. 88) utom i det fall, som i § 65 omnämts; t. ex. 



316 NOREEN, FÅRÖMÅLET8 


UUDLARA. 84 


njåuta njuta 


fg. niauta 


djåupur djup 


fg. diaupr 


djaur 


fsY. djur 


bjetra bära 


fg. biera 


jali höll 


fg. pl. hieldu 


jer är 


fg. ier 1 
fg. hier 1 


jer här 


fj&l föll 


fsv. flSBl 


iy^iarg- bärg 


fsv. bi»rgh 


jag högg 


i runor hiek, hiak 


Ä(;<^r»jÄ stjärna 


fsv. stiflama 


s^jåuta skjuta 


fsv. skiuta 


stjcerl stjärt 


fsv. stieerter 

• 


^^jetZa stjäla 


fg. stiela. 



Ännu på 1850-talet synes i dessa ställningar icke konso- 
nanten jj utan halfvokalen t hafva förefUnnits, att dömma af 
ett uttalande hos Säve, St. v. s. 11, däri säges att »biära, 
niaupa uttalas bägge tvåstafvigt, men icke fullkomligt som p& 
sv. bjära, njopa, utan med ett litet mellanslag mellan i ock 
den följande vokalen, dock så att däraf alldeles icke blifver 
två stafvelser». 

§ 67. j utan motsvarighet i fornspråket förekommer i 
tjétdans ijåns (fg. i af)anB); ^Jånar^ Kr två år sedan (eg. i 
af)an-ari). j har här utvecklat sig mellan i ock den följande 
vokalen på samma sätt som i rsp. ij&na, ihjäl» lejon m. m. 
dylikt (se Nn, Fr. Ij. § 196). Jfr härmed också utvecklingen 
af v mellan u ock följande vokal i de § 24 nämda januvåri 
januari, f^burvår^ februari. 

§ 68. j har bortfallit: 
1. regelbundet i afledningar, t. ex. téna tänja, snttra snärja, 
s&rU sälja, bida bedja, hpla hö\ja, slfila skilja, stéda städja, 
n^ta ny tja, kvåla kvälja, sJf^la skölja, f(^ra färja, åska liten 
ask (fsv. soskia), sita sitta (fg. sitia), séta sätta (fg. setia), 
s&ga säga (fg. segia), f0ga följa (fg. fylgia), tiga tigga (fsv. 
])iggia), håyga böja (fsv. böghia). I fg. ftjrekommer detta 
bortfall af afledningens j endast i två ord, se Söderberg s. 
41 — 2. — I de få fall, där afledningens j synes vara bibehållet, 
beror detta troligen därpå, att orden äro i yngre tid lånade 



36 ETTMOL. ÖPTERSIKT: KONS. Jc. 317 

från rsp.y t. ex. ésja äsja, vtdja vidja, évja äfja, ^&dja kedja, 
éulja olja. 

2. dessntom i dé^fm djäfvuleo, krtstan Kristian. — nåltka näj- 
lika är väl lån från d. nellike. Står ej ^él köl för JfjH? Jfr § 101 

k. 

§ 69. h motsv. regelbundet fg., fsv., isl. k, så ofta detta 
nnmera i målet står näst före eller efter en till samma stafvelse 
hörande hård vokal (a, a, u) eller konsonant (jfr § 63), t. ex. 
kåldur kall fg. kaldr 

kåupa köpa fg. kaupa 

kårfi korn fg. kom 

skåug skog fg. skogr 

stuk stock fg. stukkr 

Jåukur sjak fsv. sinkar 

mélka mjölka fg. mulka 

téuk tog fsv. tok 

pétka piga fsv. pika 

niUan någon fg. naqvar 

h&kur brännvinsglas fsv. bikar 

bråka klippbrant fsv. breokka. 

§ 70. k motsv. fg., fsv., isl. g (gh) i några fall: 

1. oddljndande före n i orden knåga gnaga, knatsta gnista, 
knåga gnägga, knélta gnälla, knt^stra gnissla med tänderna, 
kntsla gnissla. I några af dessa ord synes kn bero på lån 
från lågtyskan; så i kn^ga, mit. knagen, ock knilfstraj mit. 
knisteren (hvaraf troligen ock rsp. knysta). För öfrigt före- 
kommer öfvergången gn > kn visserligen äfven i sv. dialL, 
men endast sparsamt, hvarom se Freadenthal, Närp. s. 90—1. 

2. midljudande före t ock Sj t. ex. baffJft böjt (isl. beygt), 
fylkt följt (isl. fyigt), Mksa minnas (isl. hugsa). — ^^a kägla 
synes vara lånadt från mit. kakel istapp. 

3. slntljndande i pret. tvagk tvang (fg. ^vang), sva^k svingade, 
båda beroende på analogibildning efter pret. spragk sprang, 
dfir skärpningen af det slat^jndande k är af gammalt datum; 
jfr isl. Bprakk för *8prank, fsv. lisdnk (Rydq. III, 89), isl. 
hakk m. m. 

§ 71. k motsv. rsp. f i lukt loft, där målets form är lånad 
från mit. luoht. 



318 XORBEN, fAbömXlets uubläea. 36 

§ 72. k motsv. isl. p i gaulcn göpen (isl. gaupn)^ där 
öfvergången p> k är svår att förklara, men har sin fulla niot- 
Bvarighet i den fsv. växlingen mellan formerna vapn ock vakn, 

§ 73. k (^) utan motsvarighet i det äldre språket visar sig 
i kmlfstra gnistra, där k (senare i följd af det föregående » 
öfvergånget till If, enl. § 63) inskjntits före s, såsom i fryksd. 
htfjstén historia, pifjst^l pistol, (eJfsmer estimera, vtl's,9l hvissla 
(Nn, Fr. Ij. § 205), söderm. idikslä, rekst (Upmabk, Uplysningar 
om folkspråket i Södertörn, s. 15), hall. baJutant (BONDESON, 
Visor på Åtradalens bygdemål, s. 3). 

ståuk stod, jämte det vanligare ståu^ beror på analogibild- 
ning efter tåuk (vanligare tåu, analogibildning efter ståu) tog, 
på samma sätt som det i många munarter förekommande stog 
är analogibildning efter tog (se Nn, Fr. Ij. § 211). 

bråktas brottas är väl ej samma ord som rsp. brottas, utan 
som det ungefär likbetydande n. brukta, om hvars etymon vi 
ej hafva oss något bekant. 

h&tskna hisna kan tyckas hafva ett k inskjutet mellan s 
ock n; men vi tro snarare förhållandet vara det, att i rsp. ett 
ursprungligt k bortfallit; jfr rsp. hisk-lig. Den i fryksdalskan 
förekommande formen MJfs^n (söderm. hiksnä) kan därför möj- 
ligen bero på metatesis af s ock ky ock icke, såsom vi Fr. Ij. 
§ 204 antagit, på att före s i rsp. hisna ett k inskjutits, såsom 
i de ofvan anförda piJfstöl, (eTjsmér m. m. 

§ 74. k ii) har bortfallit: 

1. uddljudande i tri^ka Katarina, diminntivbildning på -A;a, 
liksom åmka Anna, bänka Barbara, marif^ka Maria, ^stigka 
Kerstin; jfr mask. ss. hånslpn Hans, j&nsJfm J'6ns, pér^n Pär, 
nils^n Nils, åulJpn Olof. 

2. midljudande mellan n ock t, t. ex. sant sankt (lat. sanotua), 
b&nt Bengt (fsv. Bendikter); dessutom i bkysar byxor, spåibmr 
spikborr. — I umrigg omkring har det gamla h regelbundet 
bortfallit, som i rsp. bibehållits såsom k (jfr A. KoGE, Om 
några atona, s. 35 — 6). 

3. slutljudande i ja jag, mt mig, dt dig, st sig, u ock, tg taga, 
där det väl dock närmast är ett af k uppkommet g som bort- 
fallit. Likväl uppgifver ännu ToftéN formerna jak, sik, hvadan 
således denna uppmjukning af k ännu i senare hälften af 1700- 
talet ej synes hafva inträdt. 



37 ÉtYMOL. ÖFVERSlkT: KOKS. g. 319 



g- 

§ 75. g motsv. regelbundet fg., fsv. g, gh, isl. g, så ofta 
detta numera i målet står näst före eller efter en till samma 
stafvelse hörande hård vokal (a, ä, u) eller en konsonant (jfr 
§ 64), t. ex. 

ga^g gång fg. gäng 

gåur god fg. go^T 

gul guld fg. guU 

fylga följa fg. fyigia 

sarg sorg fsv. sorgh 

talg talg fsY. talgher 

ijcerg bärg fsv. bi»rgh 

hylga bölja fsv. bylghia 

tråggur trång fsv. {)ranger 

drkyga dröja fsv. dröghia* 

Särskildt är att märka, att g kvarstår efter g, där det i rsp. 
bortfallit, samt efter r ock Z, där det i rsp. antagit ljudet af j. 
§ ^6* S (9) iQotsv. äldre v uti åtskilliga ord, af hvilka 
några redan i fg. ock fsv. låta v omväxla med gh (g): 

styuga (jämte stava) stuga fsv. stuva, stugha 

shågul frukt fg. skafi 

smgul sofvel fsv. Bufl, siighl 

ryugi m. rufva, sårskorpa isl. hrufa 

A4gn hafre fg. hagri, fsv. ha£ri 

lyuga lofva fg. lufa 

dyug^n litet skämd (t. ex. om 

fisk, kött) fsv. duvin, sv. dufven 

klmgj^rfi värktyg att klyfva jfr fg. part. kluvit 

järn med 
s^éjga haja till, skygga åt sidan isl. skeeva 
spisb^ugi spetsbof mit. bove 

r^uga roa mit. rouwen. 

I sldygur slö har g inträngt i nominativen från de kasus, där 
v var bevaradt före a» i; jfr isl. sljovan, sljovir, sljovar o. d. 
— baugla bubbla synes stå närmast för *bovla ock detta (enl. 
§ 23) för ^bobla, mit. bubbeln. 

8v. landtm, N, B, 1. 22 



320 KORSEN, fÅRÖmIlETS LJtJDLARA. 38 

Om denna både i fsv. ock i yngre sv. ock n. munarter 

rätt vanliga ötVergång från v till g jfr Rydq. IV^ 249; Aasen, 

Gramm. 8. 110; Nn, Fr. Ij. § 208. 

§ 77. g motsv. rsp. k i ett par ord, där målets g beror 

på lån från tyskan, nämligen gurk kork (i äldre tyska gurk, 

gork; se Weigand I, 990) ock gråsa krossa (mit. grosen). — 

bUgla buckla är väl ej samma ord som rsp. buckla, utan 

lånadt från mit. bogel (sv. bygel) eller ock från d. bugle. 

§ 78. g har bortfallit: 

1. nästan alltid efter u (jfr § 22), t. ex. 

hau hög (sabst.) fg. haugr 

håvur hög (adj.) fg. hau(g)r 

lau lödder isl. laug 

tgråva tjnga fsv. tiugha 

d&va duga fg. duga 

s&va suga fsy. sugha 

tr&va truga isl. |)ruga 

åva öga fg. aiiga 

dråvur dryg fg. driaugr 

jaun blixt fsv. liiign(elder) 

kåJfd&un kakelugn fsv. ughn 

jaur jufver isl. jiigp 

faul fogel fsv. fiighl 

båuhd handled jfr isl. baugr. 

Jfr härmed förhållandet i danskan, där äfvenledes g i regeln 
bortfallit efter u, t. ex. flue, due, kue, bue, lue, fugl (läs 
ful), ugle (läs ule) o. d.; så ock i åtskilliga sv. diall., se Lll 
s. 80—81. 

2. mellan g ock t samt g ock s, t. ex. lagt långt, tragt trångt; 
pinst pingst. 

3. i adj. på -m (för -igen, se Rydq. II, 428), rsp. -ig, t. ex. 
dåhn dålig, såjfnhn synlig, sålm salig, IpJfdm lycklig. Jfr 
härmed de fryksd. adj. på -en ock -un (Nn, Fr. Ij. § 105, i, d) 
samt det i danska uttalet vanliga bortfallandet af g i adj. 
på -ig. 

4. dessutom i ett ock annat enstaka ord, ss. sér säger (pres. 
af s^ga säga), vålbur Valborg, mérnar morgnar (pl. af mårgun), 
fasta förstuga, til åstur till grannas (se § 62, i), nåbas gnabbas. 



39 ÉTYMOL. ÖFVKRSJKT: KONS. § g. 321 

§ 79. 5 motSY. regelbundet fg., fsv., isl. si (sj) före vokal, 
t. ex. 

jau sjn fg. siau 

Se,^s sex fg. siex 

jéil själ fg. sial 

j&lvur själf fg. sielfr 

Jutan sjutton fsv. siutan 

jéu sjö fsv. flior (fg. siar? 

jfr § 143) 
J&ldan sällan isl. ajaldan 

Jåt;^ sjätte fsv. siaetti. 

jåska slaska är lån från d. siaske ;^dt;a träla, arbeta träget 
lån från hoU. sjouwen. jus är tvifvelsntan lånadt från rsp. 
skjuts, som i målet borde beta s^jus, hvilken form också åter- 
finnes i det ännu på 1850-talet brukliga skus, där dock j 
gått förloradt. 

Afven i jåda arbeta långsamt synes J stå för äldre sj ock 
detta för ännu äldre si (jfr sv. diall. sludda, Rietz s. 628). 
Om öfvergången l>j se Nn, Dalb. § lö5; jfr särskild t danska 
former sådana som siaske slaska, siuske sluska o. d. — Jérga 
motsv. det i sv. diall. förekommande sjarga (Rietz s. 558), 
men hvarifrån bar detta fått sitt ja? (fg. har sarga). — jé^gu^ 
segel synes utgå från en bruten form 'siagl (jfr § 140). 

8- 

§ 80. g motsv. regelbundet fg., isl. g-ljud (tecknadt n 
före g ock k), t. ex. 

låggur lång fg. langr 

hgg ting fg. |)ing 

tuggur tung fsv. pimger 

tråggur trång fsv. {)ranger 

sttgha stinka fg. stinqva 

stgka sjunka fsv. siunka. 

Målet har sålunda i motsats mot rsp. bibehållit g efter g 
i förbindelsen j^g^ fg. ng. 

§ 81. $ motsv. regelbundet fg., isl. g, fsv. gh, före n, 
t ex. 



Sii NOtlEEK, fArÖmIlETS LJtDLARA. 40 

vagn vagn fg. vagn 

r&gn regn fsv. reDghn 

agn agn fsy. aghn 

lygn lögn fsv. lyghn. 

Här har sålunda samma utveckling ägt rum som i rsp., 
där ju g-ljud (tecknadt g) numera inträdt i stället för g före 
n. Att denna öfvergång redan i fsv. tagit sin början, synes af 
sådana fsv. skrifningar som {)i8Dngn, gangn, feBngnadhe, angna, 
m. m. (Rydq. IV, 334), där g-ljudet på vanligt sätt betecknas 
med ng. 

§ 82. g har ofta inträdt, där fornspråket hade f före n, t. ex. 
dugna domna fsv. dufiaa 

klugna remna isl. klofiia 

sugna somna isl. sofha. 

kruggi m. inkrom, soppklimp, jämfördt med isl. krof, visar 
sig stå för äldre 'krufhi; rsp. (in)krom står sålunda för '-kromn, 
'krofn, liksom stam för fsv. stamn, stämma för fsv. stsomna, 
Btom för fsv. stnmn, ram(svart) för fsv. ramn, (fisk)rom för 
*-romn, i Fårömålet rumn. 

Ofvergången från fsv. f (d. v. s. v) till målets g synes 
hafva försiggått så, att först f (v) blifvit g (gh) enligt en myc- 
ket vanlig Ijudöfvergång (se § 76 i det föregående), hvarefter 
g (gh) före n öfvergått till g, ss. i de § 81 anförda orden. 
Samma utveckling synes föreligga i fsv. fangn jämte faghn 
ock detta för fafn, som visar sig i forndanskan (se LuND, Det 
aBldste danske Skriftsprogs Ordförråd, s. 29), samt ligger till 
grund för fsv. formerna famn, fampn '). Formen ffefti för 
äldre 'fa{)m (isl. fadmr, ags. fädm) är påfallande. Förhållan- 
det synes oss vara följande. Fornsvenskan hade, som be- 
kant, motvilja för slutande m efter dental konsonant ock ut- 
bytte därför m mot den dentala nasalen n, t. ex. fsv. botn 
(så också i isl.) mot ags. botm, fht. bodem; fsv. braxn (Rydq. 
Ill, 23) mot mht. brahsem, höll. brasem. Men under det att 
sålunda slutande -tm ock -sm icke undergingo någon annan 

*) På samma sätt som fsv. faghn förhåller sig till famni förhål- 
ler sig väl också fsv. ughn, oghn till omn (formen bibehållen i sv. 
di all.), i det att båda formerna äro olika utvecklingar ur fsv. ofin (isl. 
ofn, t. ofen). Fsv. formen ughn får sålunda icke direkt samman- 
ställas med got. aiihnB, såsom jag Fr. Ij. § 119 gjort 



41 ETTMOL. ÖFVEB8TKT: KONS. g. 323 

förändring, än att m blef n genom assimilation med föregå' 
ende dental, så undergick slutande -f)m (-dm) en mera genom- 
gripande förändring. Då -m öfvergick till -n förlorades den 
labiala klangfärgen icke spårlöst, utan öfverflyttades på f), som 
utbyttes mot f, så att man genom en kvalitetsomkastning hos 
de båda konsonanterna erhöll i stället för dental spirant + labial 
nasal (f)m) numera labial spirant + dental nasal (fn). Fa|)m 
blef sålunda fofd, som sedan i olika dialekter utvecklade sig 
till famn, fampn eller till fagn, fangn. Alldeles samma ut- 
veckling föreligger i de andra ord, som älst ändades på -})m. 
Isl. mj9dm motsvaras i n. dial. (Aasen, Ordb. s. 502) af mjomn 
eller mj0m (med bortfallet n efter m såsom i sv. stam, atom, 
rom, inkrom m. m.), där mn visar tillbaka på fn. Isl. badmr 
»prop. the branches of a tree» är icke, såsom Cleasby-Vig- 
FUSSON uppger, »alien to all Scandinavian idioms», utan åter- 
finnes dels i sv. diall. bamm stam (Rietz s. 22), som står för 
*bamn, 'bafh, dels i sv. diall. bagn(e), bang(e) gröfre gren 
(Rietz s. 19), som utgår från 'baghn, 'bafh. Sålunda föreligga 
äfven här de båda sidoordnade utvecklingarne af urspr. -{)m, 
-fil. Norska dialekter, till hvilka dalmålet i detta, liksom 
i många andra fall, ansluter sig, förete ännu tvänne andra ut- 
vecklingar af Öm, nämligen antingen till -Ön, -dn, -nn, t. ex. n. 
mj0dn, mj0nn, eller ock till -rm, t. ex. n. mj0rm, dal. mj0rm ^). 
Exempel på öfvergången dm > dn i midljud kan möjligtvis 
föreligga i fsv. ru|)mi (isl. roömi, d. r0dme), yngre rodhne, 
rödhne, ännu yngre rodnad (så redan i Sahlstedts ordbok) 
genom analogibildning efter de talrika substantiven på -nad 
(jfr fsv. l7|)na, hos IHRE ock Sahlstedt lydnad; fsv. skepna, 
hos Sahlstedt skepnad; fsv. bmni, hos Sahlstedt både bråne 
ock brånad i olika betydelse; fsv. spiini, nu sp&nad m. m.). 
§ 83. g motsv. fsv. m i så^ka samka (fsv. samka, sänka), 
jå^gka s% åv pallra sig af (fsv. iamka), åy^kas ^var ömka sig 
öfver (fsv. ömka, önka, Rydq. IV, 317), där redan i fsv. vack- 
lan rådde mellan m ock n (d. v. s. g). Anledningen till ut- 
bytet af m mot g ligger i den följande gutturalen k, som 



*) Skulle möjligen det i Vegtamskvida forekommande hrodrbarmr, 
som af Clbasbt-Yigfusson förklaras vara »bad reading» för hroÖrbaÖmr, 
kunna vara en dialektisk form med denna öfvergång från -Öm till -rm? 



324 woREBN, fA&ömålbts ljudlära. 42 

före sig gärna har guttural nasal i stället för labial eller den- 
tal; jfr lat. tiinc för 'tumc, prinoeps för ^primoeps, octingenti 
för 'octemgenti o. d. 



Ä. 

§ 84. Ä motsv. regelbundet fg., isl. h, t. ex. 

h&st häst fg. hestr 

hand hand fg. hand 

hat hatt fg. hattr 

håga hugga fg. hagga 

hpla hölja fg. hylla 

h&us hus fg. hus 

th&l ihjäl fsv. Iheel. 

§ 85. h motsv. fg. {> i hts'n denne (fg. Idssl) ock ha det 
(obetonadt, men betonadt da), i hvilka båda ord många sv. 
diall. antingen låtit \) bortfalla eller utbytt det mot h (se Rietz 
s. 278, 294; Rydq. IV, 299). Redan i fg. har man för öfrigt 
några exempel på denna öfvergång ss. hitta, hlna, hisan (se 
Söderberg s. 39). Analog med denna öfvergång }> > ä är den 
från latinets f till spanskans h (nu stumt), t. ex. hijo, lat. 
fllliis; hacer, lat. facere o. d. Ett annat analogt exempel på 
öfvergång från stum spirant till blott h är öfvergången s > & 
i zend ock grekiska, ock ännu en tredje analogi erbjudes af 
öfvergången från urgermanskt ch (d. v. s. x) till ä, t. ex. fht. 
(H)ludwig, äldre Chlodwlg. 

§ 86. h har blifvit tillagdt i uddljudet uti håt/sa ösa, 
håuks'l oxel. Ett dylikt tillagdt h visar sig redan i fg. uti hen 
för en, huerk för verk, kanske ock hetnlngar för etningar (se 
BUGGE i Tidskrift för Filologi, Ny raekke III, s. 26:^). 

§ 87. & har bortfallit i uddljudet: 
alltid före j, t. ex. jer här (fg. her), jélpa hjälpa (fg. hielpa), 
jaul hjul (fg. hlanl); 

dessutom i alp hjälpte (fg. halp), Mpi hjälpt (fsv. hnlplt), an 
honom (fg. hann), åup hop (jämte hab, se § 14). Jfr härmed 
fg. iLmbla för hnmbla, a&eki för hafreki m. m. (se Söder- 
berg s. 36). 



43 



ETTMOL. ÖFVEESIKT; KONS. k; VOK. t. 



325 



II. Vokaler, 



t. 



§ 88. t, % motsv. regelbundet fg. i, så ofta detta är kort 
(isl. i, e), dock icke före r (se § 99), t. ex. 



liva lefva 
vid vid 
mm min 
vita veta 
hida bedja 
liga ligga 
sita sitta 
miTpn mycken 
tiga tiga 
si^ga sjunga 
si^ka sjunka 
/ij fick 
g%i gick 
mi mig 
viJfG,n hvilken 
til till 
lid led 
drika dricka 
sidan sedan 
sJfip skepp 



fg. lifa 

fg. vipr 

fg. minn 

fg. vita 

fg. bi{)ia 

fg. liggia 

fg. sitia 

fg. mikil 

fg. t>igia 

fg. pres. singis 

fg. pres. Binker 

fg. flkk 

fg. gikk 

fg. mik 

fg. hvilikin 

fg. tu 

fg. lipr 

fg. drikka 

fg. sipan 

fg. skip 

fg. slippa 

fg. [)i88i, })itta. 



slipa slippa 

his^fhy hita denne, detta 

Andra ex., för hvilka man med stöd af fsv. ock isl. former 
kan förutsätta fg. i, äro: vit vett, vin vÅn, stnid smed, gnit 
gnet, idur eder, sima simma, h^t^ hetta, sih sele, bnms broms 
(fsv. brims), tigul tegel (fsv. tighl), bitm biten m. fl. partici- 
pier af verb med afljudet bita-bet. — Afven i några låneord, 
där rsp. har e, ä, ö, visar sig målets z vara af gammalt datum : 
spishaug-b spetsbof (t. spitzbube), hit]} (järn)bläck (mit. blik, 
bleck), finstur (äldre sv. fenster, fLnsther, se Rydq. III, 62), 
Jfisab^r körsbär (d. kirsebaer, mit. kersebere). 

§ 89. I några ord har målet ^, där fsv. har bruten vokal: 



326 NOKEEN, fårömIlets uudlara. 44 

mtlh m. mjälte fsv. mieBlti, isl. milti n. 

spilka spjälka fsv. spieelka 

slinga slunga fsv. sliimga. 

Utan tvifvel hade äfven fg. (där orden ej i skrift anträffats) 
här i; jfr särskildt med sligga de fg. atinqva, Bingis, sinker 
(se Söderherg s. 28). 

Målets svaga fem. giva har obruten vokal, under det att 
det starka fem. fg. gief, fsv. giaf (doek äfven geef, gif), isl. 
gj9f, har brytning. 

§ 90. « motsv. regelbundet äldre e i obetonade förstaf- 
velser, t. ex. bisJfndalm beskedlig, htgymgg begynnelse, bttål' 
mgg betalning, gtvrvr gevär, ngéra regera, disåmbur decem- 
ber, ftburvåri februari, tnmhalånt munfisk (t. tremulant dar- 
rande ton) m. m. Dessutom har t inträdt för e i ^gg^n ingen 
fg. engin. 

§ 91. ^ motsv. äldre y i bilftgg böekling (t. bucklng, mit. 
bucking), tilfhgg kyckling (mht. kuchlein, kuohelin» jfr § 30) ; 
troligen också i tinta dynt. 

§ 92. t har bortfallit mellan I eller r ock en följande 
vokal, dock efter I endast så ofta före I gick en annan kon- 
sonant, t. ex. flåva flyga (fg. fliauga), klåva klyfva (fg. kliaufa), 
braust bröst (fg. briaust), dråvur dryg (fg. driaugr), råuta 
ryta (fsv. riuta), bråuta bryta (fg. briauta). Jfr däremot jaus 
ljus, jåva ljuga. 

Om i såsom senare del af diftongerna at, at, et se §§ 
124—5, 133, 139—41. 

§ 93. y, y motsv. regelbundet fg. y, så ofta detta är kort 

(isl. y), dock icke före r (se § 108), t. ex. 

synar söner fg. synir 

hpla hölja fg. hylia 

fylga följa fg. tylgia 

yvar öfver fg. yflp 

dry^ dryck fg. drykkr 

npa nytja fg. nytia 

ryda rödja fg. ryj)ia 

pmst ömse fg. ymsir 



45 ETYMOL. ÖFVBR3IKT: VOK. y, 327 

ryg råg fg. rygr, rugr (se Sö- 

derberg 8. 11) 

mygul mögel isl. mygla f. 

iyt kött fsv. kyt 

styda stödja fsv. 8t3r])ia 

^nska önska fsv. ynska 

tylt tolft fsv. tylpt 

sypn socken fsv. sykn 

skpla skölja fsv. skylla 

hplga bölja fsv. bylghia 

bpa bytta fsv. bytta 

gymbur tacka isl. gymbr 

m^la grummel, grams fryksd. m0lj (Nn, Ordb. s. 

6b), jfr isl. mylja krossa. 
Likaså är väl y af gammalt datum i låneorden t^fla toffel 
(äldre t. tuffel, It. tuffel, Weigand II, 909), hyful slyngel, 
)>ba£fel)) (mfat. b&£fel), ppnsa tota till (d. ponse). 

I np nöt (fsv. nnt) har y (liksom i rsp. ö) inkommit i 
sing. från pl. Jfr sv. bryn, stöd för fsv. brun, stuf). 

Sällan har y bibehållit sig före r, i hvilken ställning (^ 
regelbundet inträdt (se § 108). Dock förekomma sp^ra spörja 
(fg. spyria), styra (fisken) stör (fsv. styria), syra (is)sörja (isl. 
syija), smyr smör (fsv. smior^. Åtminstone det sist anförda 
ordet synes dock vara lånadt från rsp., enär fg. har smier 
ock denna form ännu vid midten af 1700-talet brukades jämte 
det dä framträdande smyr, såsom synes af följande yttrande 
hos J. Wallin i hans Analecta Gothlandensia (se ofvan s. 8): 
»smer säga de gamblaste, eljest heter det smyr». 

§ 94. Sällan motsv. y, y ett i fg. långt y (jfr § 134), ss. 
uti h^na höna (isl. hcana), nysa späja (isl. nysa,) hyns höns 
(isl. hGsnsn), fnysk (isl. fojoskr). I de två sista orden har 
troligen redan mycket tidigt vokalen förkortats före de båda 
konsonanterna. Detta har väl också varit fallet i nom. 
sing. neutr. af adj., då denna form skulle i isl. sluta på -tt 
efter lång vokal, ty i målet uppträder här alltid kort y, t. ex. 
nyt nytt (isl. n^t), syt sött (isl. scBtt) af mask. nBy ny (isl. 
nyr), séytur söt (isl. soBtr). — gr^sa rysa är lån från tyskan 
(Ät. graisön, mht. griiisen, Weigand I, 623). 



328 NORSEK, fårömXlets ljudlära. 46 

§ 95. I följande ord har y inträdt i stället för äldre %: 
grymbur väldig (fsv. grimber, grymber), skrinda skrinda (fsv. 
8kri[)ande), spry^ga f. springa, snåydryfta snödrifva, kr^ha 
krubba (mit. kribbe), sp^la spilla (fsv. spilla), syllp silke (fg. 
Bilki), sylvur silfver (fg. silfr), l^mna lemna (isl. lifiia), sJfym- 
hul mögel på dricka (mbt. sohimel), nytan nitton (fsv. nitan), 
kn^pi n. knippa. Granska vi dessa ord, finna vi, att y står i 
det omedelbara grannskapet af r. I, m, n, ock det är tvifvels- 
utan dessa konsonanter, som på grund af sin starka labialise- 
ring (jfr § 2) framkallat y för det äldre korta i. Att denna 
invärkan af I ock r redan i fg. tagit sin början, synes af fg. 
rypta för ripta ock ryst för rist. Att emellertid icke blott i 
fg., ntan äfven i fsv., isl. ock öfriga forngermanska språk 
1, r, m, n älst hade en stark u-klang, är af många skäl tro- 
ligt, för att icke säga bevisadt (jfr t. ex. Paul s. 342 ff. o. 
flerst.), ock vi finna också värkligen uti fornsvenskan en massa 
exempel på öfvergång från i till y före eller efter r, 1, m, n» 
t. ex. grymber, l)ry8kia, brygpa, dyrvas, ftyl)lö8, systyr, gryn- 
d», {)ryggi8B, kyrkia, eftyr, Byrghir, hyrdhinge, vyrdha, syl- 
ver, yl, Bkyl{)er at, skyl, kyndylsmrassa, tymber, hymiriki» 
hympniun, tyme, myna, thyna, nyu, wirdnyng, quynno, kyn- 
nener, ynnan, ynne, »ngyn, boyn m. fl. ord, där fsv. har 
vacklan mellan i ock y (se Rydq. IV, 83 ff; IV, 98 ff; II, 48 
m. fl. ställen); nysv. har dessutom ympa (fsv. impa), skymfa 
(t. sohimpfen), skrympa (isl. skreppa; jfr förhållandet mellan 
sv. klimp ock isl. kleppr, sv. klint ock isl. klettr), krympa 
(t. krimpfen, jfr isl. kreppa), skymmel (t. schimmel) m. m.; 
nysv. körtel, vört, körf^el, tröskel, körsbär, fönster förut- 
sätta former med y för ännu äldre i (jfr fsv. kirtil, isl. virtr, 
fsv. finsther), af hvilka mellanformer några påträffas i dia- 
lekter (t. ex. dal. tryskell, fryksd. grysbt^r), där för öfrigt 
många andra ex. föreligga på öfvergången i > y i grannskapet 
af likvider ock nasaler; jfr t. ex. Nn, Fr. Ij. § 84, 99. 

Äfven i Fårömålets former styvla stöfvel (t. stiefel), ptur 
efter (fg. eptir, yngre troligen iftir) synes öfvergången i > y 
bero på den följande konsonantens labiala natur; jfr fsv. former 
sådana som gyv», gyfta, bykkia, bydiee. Att i ytur öfver- 
gången från i till y redan tidigt inträdt, synes af den på en 
gotländsk runsten tre gånger uppträdande formen ubtir (se 



47 XTTMOL. Ö?VERSIKT: VOK. t/ ^ 6. 329 

8äve, 6. U. s. 40, nr 17), där ännu den »omljudet» värkande 
labialen kvarstår. 

§ 96. tfj y motsv. äldre u i s^va sofva (fg. sufo), Tjymhul 
märke (fsv. kumbl), pytsa putsa (t. putzen), b^si buse (t. 
butse), spyt spott (fsv. sput). Hvarpå här målets y kan bero, 
synes ovist Möjligtvis är spyt den omljudda formen af en ur- 
sprunglig I-stam, fsv. sput, spöt (mask. ock neutr., se Bydq. 
III, 189) den oomljudda; äfven danskan ock sv. diall. hafva 
formen spyt (Rietz s. 662 f.; Rydq. II, 113), isl. spottr m. 
jämte spott n. — Om y i t^flay hyfvil, nyt se § 93. 

Om y såsom senare del af diftongerna ay, ay, 0y se §§ 
126—30, 134—5, 142. 

a. 

§ 97. * motsv. regelbundet fg. 1 uti ändelser, t. ex. 
d^ur^ dörren fg. durin 

lå$^ låset fg. lasit 

kåupti köpten fg. kauptin (2 pers. pl.) 

kåh kalladen fg. kallat)in (2 pers. pl.) 

iiks^ oxe fg. uxi 

flfugm flugen fg. flugin 

dåhn dalen fsv. dalin. 

§ 98. ^ har bortfallit i sing. af svaga A-konjugationens 
preteritum, t. ex. kala kallade (fg. kalla|)i). 

Om halfvokalen ^, ingående såsom förra delen af förbin- 
delsen m, se § 145. 

e. 

§ 99. ^ motsv. äldre i före p, så ofta vokalen var lång 
eller enligt målets ljudlagar i yngre tid förlängts (jfr däremot 
§ 95); t. ex. 

§r eller ner I fg. ir 

ser ser fg. sir 

nir ner fg. nipp 

ver(la vörda fsv. vir{)a 

ngCra regera t. regieren. 

Orsaken till i:s öfvergång till e är tydligen att söka i det 
följande r, hvilket i målet bar en afgjord böjelse för öppn^ 



330 



NOREEN, FÅRÖmAlBTS LJCDLÄRA. 



48 



Yokaler näst före sig. Så har det ombildat fg. kort y tiU a 
(se § 108) ock fg. kort e (d. v. s. a) till te (se § 106). Jfr 
härmed ns inflytande i samma riktning i många sv. diall., då 
t. ex. ä öfvergår till a ock ö till öppet o (se Nn, Fn Ij. §§ 
34, 64). 

I det enda ordet jer här (fg. hier) står e för äldre e. 

§ 100. e har bortfallit addljndande i råsmus Erasmns 
ock pisfl epistel, naturligtvis i anledning af aksentneringen. 


förekommer endast i diftongen f^, om hvilken se § 142. 



u 

förekommer endast i förbindelsen h«, om hvilken se § 145. 



a. 



§ 101. 6, a motsv. regelbnndet fg. e, så ofta detta är 
kort (isl. e, ?), dock icke före r (se § 106) eller mellan i (j) 
ock endast en följande konsonant, i hvilket senare fall e redan 
tidigt blifvit långt ock utvecklats i likhet med det ursprung- 
ligen långa e (se § 140). Ex. 



h&st häst 
v&g väg 
handur händer 

• 

låggur längre 
b&tur bättre 
b&st bäst 
mast mest 
da, ha det 
l&sa läsa 
jålpa hjälpa 
s&gd} sade 
mjalk mjölk 
ald eld 
aln aln 
jdt höll 
fjd föll 



fg. hestr 

fg. vegr 

fg. hendr 

fg. lengr 

fg. beter 

fg. bestr 

fg. mestr 

fg. J)et 

fg. lesa 

fg. hielpa 

fg, 8egf)i 

fg. mielk 

fg. eldr 

fg. eln 

fg. pl. hieldu 

fsv. flflol, hos Neogabd ijell 



49 ETtMOl. 6PVBK8IKT: VOK. U &. 331 

s&,a sälja fg. selia 

jilvur själf fg. sielfr 

inU intet fg. engti 

fidur fäder fsv. teder 

svamn sömn isl. svefh 

vidur väder fsv. v8d|>er 

tg-dt tält fsv. tl89ld 

vins^&p vänskap, | jfr fg. hiskepr, 

båusJf&p boskap m. fl. I lekisskepr, rai{)8kepr 

ord på 'Sl^ap J 
sp^ul spegel fsv. spegil 

sn&ldur snäll fg. sneldr ock snieldr 

(Söderberg s. 30) 
tråshuld tröskel fsv. f)r8Bskulli 

rå^na räkna fsv. rsdkna. 

Afven i följande former synes oss a vara att återföra till fg. e: 
stélpa stjälpa, där målet saknar den i fsv. stisolpa uppträ- 
dande brytningen ^). 
j&g högg motsv. det i mnor förekommande hiak. 
någur njugg har bibehållit det ursprungliga e, som i sv. upp- 
träder brutet ock i isl. genom v-omljud öfvergått till i 
lm0ggr. Jfr fg. Btinqva, singis, sinkar utan brytning. 
br&ga brygga har på samma sätt bibehållit ett ursprungligt e 
(jfr ags. breovan). I isl. skulle infinitiven, om den funnes, 
beta med v-omljud bryggva (ss. tyggva af *teuvan) eller 
br0ggva (ss. ]in0ggva af 'hneuvan). 
fémna (om)famna har ss. denominatift verb afledt på -ja regel- 
bundet omljud, liksom det isl. fedma. Sv. famna däremot 
är liksom isl. fadma ett verb efter svaga A-konjugationen. 
i&, köl står väl för äldre Jfj&l med förlust af j. Ordet hette 
väl i fg. kiel ock motsv. fsv. kiol, isl. kjQlr, på samma sätt 
som fg. miel, smier, mielk motsv. isl. nij9l, smj^r, mj^lk. 
kv&nda tända ljus är att jämföra med fsv. kvindla tända ock 

isl. kynda för ^kvinda. 
spj&ldra spillra motsvarar ej noggrant det sv. spillra, utan är 
att sammanställa med isl. spjald, sv. spjäU, under det att 
spillra (n. spildra) ställer sig vid sidan af isl. spilda. 

^) Om rätta appfattningen af förhållandet mellan brutna ook obrutna 
former af samma ord se Paul b. 193 ock 187 ff. 



i 



332 KORSEN, fAeömAlists ljudlara. 60 

I svåvul svafvel (mit. svewel) ock b^hur brännvinsglas 
(mit. beker) synes & vara bibehållet från det språk, hvarifrån 
orden lånats. — al al kan vara länadt från d. el eller vara 
en ursprunglig form, motsv. isl. elrir, t. eller. 

§ 102. I några få ord motsv. a ett ursprungligen långt e 
(som annars i målet uppträder såsom et), hvilket dock redan 
i fg. torde hafva förkortats, t ex. gas gäss, Ugur lägre, sagg 
säng, va^g f. vinge. 

§ 103. I åtskilliga ord motsv. a äldre a: 
draga draga (fg. draga). Här har a inkommit i inf. från de 
former, som i fg. hade e på grund af ft^ljande gi» ss. dregit, 
dregi (se Söderberg s. 29). 
Wa låta, gr&va gräfva; fg. lata, gra^, men fsv. l»ta, grsva 

jämte lata, grava. 
his'l hassel har kanske fått a för a genom inflytande af fsv. 

hsdBli neutr. 
gr&n gran har sitt a tvifvelsntan från pL, som i många sv. 

ock n. diall. heter gräner. 
kramp är lån från t. kramp! Har a inkommit i sing. från pl. 

krämpfeP 
lida lada, låJp (salt)lake, at ett (fg. att); 
dessutom icke sällan i obetonad stafvelse, t. ex. ålfams 
åkande, dåiras deras, hinas hannes (fsv. hcennar), samt genom- 
gående uti komparativens ändelse, t. ex. flåtra flere, tråggara 
trängre, gråvara grofvare, utgående från fg. flaira o. s. v. 

§ 104. a motsv. rsp. i uti åggtbarg Ingeborg ock st&nsa 
Stina. 

§ 105. a motsv. rsp. ö uti str&mtgg strömming. 
Om a i åvar se § 138. 

§ 106. (B, motsv. regelbundet fg. kort e före r utom i 
det § 140 nämda fall, t. ex. 

svéra svära fg. sveria 

sjféra skära fg. skiera 

géra göra fg. giera 

érmgg arfviuge fg. erfingi 

v^Ta vara fg. vera 

g^i'^ gärde fg. gier{)i 



■ 61 BTYMOL. OPVEESIKT: VOK. ^. 333 

vér^ värld fg. vereld 

hén herre fg. herra 

Iféra kärra fg. kerra 

ler ärr fg. er 

jérri^ hjärna fsv. hicömi 

stjérria stjärna fsv. sticBma 

stjcerl stjärt fsv. stiserter 

snara snärja fsv. snearia 

kvérri kvarn fsv. qv8Bm 

hjiBTg bärg fsv. bi»rgh 

jébrla hjärta fsv. hisBrta 

tvér tvär fsv. \rvmr 

lérka lärka fsv. Ifiorikia 

Jcvcerh f. (jämte kvark 

n.) strupe isl. kverk 

rér scrotum isl. hreöp 

spcer n. sparre jfr isl. sperra 

spjar n. fena isl. 8pj9r n. pl. 

§ 107. I några f& ord visar sig «, där fg. eller fsv. hade a: 
I svér^ sval, fsv. 8var{)ep, isl. flv9PÖp, fg. Buar|)sprang ntgår (B 
tvifvelsutan från dativen, som en gång måste hafva hetat 
SS. i isl. sverdi, enär ordet är TJ-stam. Jfr d. avedr. 
^ér kar motsvaras i fg. af kar (förekommer i Ootlandslagen blott 
i nom.), i isl. af ker. Vi tro förhållandet mellan dessa 
båda former vara följande: ordet böjdes älst (troligen i 
följd af aksentförhållanden ^)) kas, kases, kasé, kas; i de 
former, som hade z, öfvergick detta till r ock värkade på 
vanligt sätt i-om\jnd på det föregående a 2); man fick då 
böjningen kas, ker(i)8, keri, kas; r ntträngde a i de 

^) Vi hälla det nämligen for högst sannolikt, att äfven hos A- 
stammarne aksenten en gång intagit olika plats i olika kasus (liksom 
i litauiskan). Åtskilligt, som antyder ett dylikt förhällande, har numera 
Paul päpekat (Paul-Braunes Beitrage VI, 545). Till hvad där ock här 
ofvan anförts vilja vi endast lägga, att förhällandet mellan fsv. högher 
(= *haug&-) ock isl. hår» fg. haur (= h&uha), mellan isl. hjol ock 
hvel m. m. på detta sätt vinner sin otvungna förklaring. Pä åtskilliga 
andra hithörande företeelser är det ej här platsen att ingå. 

^) Att z- (r-)omljudet äfven är östnordiskt, något som man i 
allmänhet icke synes antaga, anse vi nämligen vara vist pä grund af 
sädana former som fsv. hSBri» fg. oyra, Färömälets rayr, bt^fy Jfér m. m. 



334 N0a£EN, fIrÖmJLlBTS UtDLÄRA. 52 ' 

former, där detta fans, men i afseende pä vokalen har 
enhet i böjningen åstadkommits genom att låta antingen 
a eller e intränga i de kasus, där det ej förut fans. På 
samma sätt tro vi det förhålla sig med växlingen mellan 
a ock e i fsv. glar (ock glas!) ock isl. gler. Ar icke t. 
o. m. i glas den gamla nominativformen bevarad? I 

hér bar, fsv. bar, isl. berr beror väl vokalväxlingen på samma or- 
saker, ty äfven här står r för äldre z (indoeuropeiskt s), såsom 
synes af lit. b&sas, si. bosu. 

Förhållandet mellan vokalerna i jérga ock rsp. sarga är oklart. 



§ 108. öt, ö motsv. regelbundet fg. kort y före r, t. ex. 
far förr fg. fyr 

sJférta skjorta fg. skyrta 

fÅr^t^ förste fg. tyrsti 

går(la omgjorda fg. gyr{}a 

Mr^ f. börda fg. byr|) 

sJfår^ skörd fsv. skyrf) 

tårii} törne fsv. |)ymir 

fårlt fyrtio fsv. fyrtighi. 

Äfven för följande ord måste vi förutsätta fg. y: 
tar (jämte tar) torr. Ordet är ursprungligen en U-stam (got. 
paiLrsus) ock bör sålunda ursprungligen hafva haft i- 
omljud i de flesta kasus, men i några saknat detsamma 
(se Söderberg s. 12). Den omljndda formen föreligger i 
fsv. {)örr, f)irr ock kan för fg. förutsättas ss. t)yrr; den 
oomljudda uppträder i fsv. f>orr, isl. |}iirr. 
mårgun morgon har i pl. mérriar. Denna pl. utgår från en 
fg. pl. *myrgnar af *m3rrgiim, hvilken form förekommer 
i isl. jämte morginn, morgunn. Om förhållandet mellan 
formerna myrginn ock morgunn jfr Söderberg s. 9, 
Paul s- 406. 
bar§l borst. Ordet är I-stam ock hade således ursprungligen 
omljud i en del kasus. Den omljudda formen visar sig i 
fsv. borst ock måste förutsättas i fg. hafva haft utseendet 
bsrrst; den oomljudda formen är fsv. borst, isl. burst. 



58 STTlfOL. ÖFYEESIKT: VOK. & a. 835 

darg Bpänntorn är troligen på samma sätt att förklara. Isl. 

dorg f. har visserligen pl. dorgar; men ändeisen -ar kan 

bär vara yngre lån från A-deklinationen ss. hos så många 

andra fem. i I-deklinationen. Äfven andra sy. diall. hafva 

en form dözj, som förutsätter äldre "djrrg. 

§ 109. I ett par ord beror b^ på lån från annat språk^ 

nämligen sten stOrre (lån från rsp., fg. storari), mSla skvalt- 

kyarn (lån från d. m0lle)c 

§ 110. I några ord motsv. (» fg. kort i före r, nämligen: 
kérka kyrka fg. kirkia 

vér vi fg. vip 

Mr^a (ald) öfvertäeka 
(eld) med aska isl. hirda. 

Här har i först öfvergått till y i anledning af det följande r 
(enl. § 95), samt sedan y på vanligt sätt till (^ (enl. § 108). 
Mellanformen vyr anföres af Neoqard. 

Om 01 ingående i diftongen &y se § 134—5. 

a. 



g 111. a, q motsv. regeiDun 


aet tg. Kort a, isi. 


hat hatt 


fg. hattr 


lamh får 


fg. lamb 


raiig spant 


fg. rang 


gémal gammal 


fg. gamal 


våra (handels)vara 


fg. vara 


4Jca åka 


fg. aka 


qkur åker 


fg. akr 


nésar (pl.) oäsa 


fg. pl. nasar 


håga hugga 


fg. hagga 


nagul nagel 


fsv. naghl 


våJcsa växa 


fsv. växa 


hal båll 


fsv. baller 


hår^ hård 


fsv. har{)er 


vamb våm 


fsv. vamb 


Jcålar kallar 


fg. kallar 


kala kallade 


fg. kallat)! 


åuga öga 


fg. auga 


Hksar oxar 


fg. uxar 


Sv, landsm. N, B. I. 





23 



336 KOREBN, FABÖMÅLETS LJUDLARA. 54 

p&ika pigan fsv. pikan 

årn örn (Neogard an) fsv. am jämte öm*). 

gräs gräs är i afseende på vokal nrsprungligare än fsv. grsBs; 
jfr isl. gräs. Likaså är årundi ärende en äldre form än fsv. 
»randi (jfr flit. arunti, fsax. arondi), där i*omljadet inkommit 
genom en sammanblandning med formen »rindi, som ntgår 
nr 'arindi, nnder det att årundi ock det fsv. 'arandi (af 
h vilket »randi är en ombildning) utgå ar *arundi; om fl)r- 
hållandet mellan de ursprnngliga sidoformerna 'arondi ock 
*arindi se Paul s. 401 flf. 

§ 112. a, a möts v. regelbundet fg. långt a, isl. å, t. ex. 
nåt natt fg. nat 

må må fg. ma (pres.) 

måh måtte fg. matti 

så så fg. sa 

få få fg. fa 

slå slå fg. Bla 

trätan tretton fg. {jretan 

dar de (fem.) fg. |.ar 

skål skål fg. skal 

såg såg v. fg. pl. saghum 

gråta gråta fsv. gråta 

lägur låg fsv. lagher 

låvi loge isl. låfl 

såpa såpa 

hå bon fg. han, haan. 

I några ord beror det långa g på analogibildning efter andra 
ord 1. former med fg. långt a, t. ex. gå gå (fg. gänga, ombil- 
dadt efter fg. fa på grund af likheten i pret. ock part.), stå 
(fg. Btanda), gåt gått, ståt stått, fat fått, slåt slagit. 

§ 113. a, g motsv. rsp. ä i skrådari skräddare (isl. skrad- 
dari), läkt (tak)läkt. 

§ 114. a har bortfallit uddljudande i pr&ila april; midlju- 
dande i andras Andreas, Änders; samt slutljudande regelbundet i 
infinitiven, så ofta det kommit att stå efter vokal, t. ex. båu bo 
(fg. boa), tråu tro (fg. trea), sét se (fg. sia), gi gifva (fg. 
giefa; jfr rsp. ge), klet kläda, klä. 

*) Formen am beror naturligtvis pä analogibildaiDg efter genitiven 
amar, ama; jfr Paul s. 184 ff. 



55 BTYHOL. ÖFTBRSIKT: YOK. A. 337 

Om a ingående i diftongerna ai, au se §§ 124 — 5, 131 — 2. 



a, 

§ 115. a, 9 motSY. regelbundet fg. kort o (isl. o eller u 
före r + konsonant, se Söderberg s. 16, 17), t. ex. 
Jcårri korn fg. kom 

hirri horn fg. horn 

arm orm fg. ormbr 

tårka torka y. fg. (}orka 

mårgun isl. morgunn 

tar torr isl. \)wrr 

sarg sorg isl. sorg 

tar^ töras isl. f)ora 

tårri torn isl. |)om 

karl kort isl. kurtr 

kar§ kors fsY. kors 

tar§t törst fsY. thorster 

tar§k torsk isl. porskr 

tår(lmjvil tordyfvel isl. tordyflll 

fårka gaffel jfr isl. forkr, lat. ftirca 

tedv tolf fg. tolf. 

snårpa snörpa har Yäl äfYenledes gammalt o. 

§ 116. I jår^ jord (fg. ior[)) motsv. a fg. o uppkommet 
genom u-omljud, isl. 9. Dylikt u-omljud är i fg. sällsynt oek 
Yisar sig (enligt Söderberg s. 28) endast i 5 ord i forngutnisk 
skrift. Emellertid tro yI, att man äfYen för nedan anförda 
ord, till hYilka motsvarande former i fg. ej anträffats, måste 
förutsätta äldre former med genom u omljnd uppkommet o, 
hYilket återfinnes i Fårömålets nuvarande former: 
QJ^^i gjord (fem.) fsY. giordh 

tg^akur tjock fsY. thiokker 

nåkl&n någon fsY. nokor 

n&kagur naken isl. nQkkYiSr» nokkviör. 

Dock är det naturligtvis också möjligt, att dessa ord äro 
lånade från rsp. i yngre tid, något Sdm särskildt beträffande 
tjrdkur är troligt. 

§ 117. a motsv. fg. u: 
1. regelbundet i ändelser, t. ex. 



838 NOREEN, fIbömJLlbts ljudlära.. 66 

p&tka piga fsv. ack. piku 

htusa strumpa fsv. ack. husu 

åugan ögon fsv. pl. ögun 

bita beto fsv. 3 p. pl. bitu 

t&ia ock tåtu tio fg. tiu; 

2. dessatom i åtskilliga ord utan någon bestämd regel, men 
företrädesvis i grannskapet af 1 (jfr inflytandet af r, se ofvan 
§115 ock Söderberg s. 16, 17), t. ex. 

falk folk fg. fuik 

galv golf fg. giOf 

målka mjölka fg. mulka 

sam (ännu på 1850-talet 

sum) som fg. Bum 

Haka skrocka (om höns) sv. klimka. 

§ 118. I många ord beror förekomsten af a tvifvelsutan 
därpå, att ordet lånats antingen från rsp. eller danskan eller 
ock tyskan, t. ex. dråtmgg drottning (men fg. drytning), svår 
svår, snél snål, tant tomt, tafs tofs, dåhn dålig, skråblugur 
skroflig, tivhn pjollrig (d. tåbelig), hépa märr (d. hoppe), 
håvud hufvud (d. hoved), rata råtta, kåt^ kotte, gråvur grof 
(mit grov) m. fl. 

§ 119. a, 9 bar uppkommit genom kontraktion af va uti 
hår hvar adv., kam kom pret. (fg. qvam). 

§ 120. I rätt många ord är a svårt att etymologiskt för- 
klara, t. ex. kåksa käxa, säga emot, na nu, traska tröska, 
skab skabb, jågka s% dt; pallra sig åstad, eg. jämka sig af, 
tråtur trött, snår snor, samt slutljudande i personnamn sädana 
som ståfa Stafifan, tårna Tomas, p&la Palle, jåka Jakob, låura 
Lars. 

§ 121. u motsv. regelbundet fg. kort u i lång stafvelse 
eller i kort obetonad stafvelse (jfr §§ 145, 147), t. ex. 

fåldur full fg. ftadr 

gul guld fg. erull 

stuk stock fg. Btiikkr 

rus häst fg. ras» isl. hroas 

bufn botten fg. butn 

buk bock fg. bukkr 



57 BTTMOL. ÖFTSRSIKT: YOK. U; DIFT. UU 339 

tim om fg. um 

up upp fg. up 

siindur sönder fg. siindr 

ust ost fg. ustr 

gåmul f. gammal fg. gamul 

b4ndm bunden fg. btmdin 

m. fl. part. pret. med samma afljnd 
tAndur tunn fsv. })iznner 

gut neutr. godt isK gott 

tAknugur töcknig jfr isl. peka. 

Om u i årbuda se § 36, årundi § 111, tåxdund^ § 133, not 1. 
§ 122. u motsv. fg. kort o i hurl bort (fg. bort), us oss 
(fg. os), u ock (fg. ok). 

§ 123. Ett reduceradt u (te) har regelbundet inträdt mel- 
lan r eller I ock en omedelbart föregående icke homorgan kon- 
sonant. Att denna »bjälpyokal» i målet är n, beror på den 
starka labialisering, som här tillkommer r ock I (se § 2). 
Afven i fsv. användes ju ej sällan tecknet u i denna ställning, 
i synnerhet om föregående stafvelsen innehöll u, t. ex. sxindiir, 
fdghul. Jfr ock den nyisl. skrifningen madur, som nu visser- 
ligen uttalas madör, men som väl anger ett åldre uttal maSiir. 
Ex. råudiir röd, réytur rötter, iundur tunn, Jfhgul segel. 
§ 123V2- t« har bortfallit i ttnt tionde, fg. tiunt. 
Om u ingående i diftongerna au, au, m se §§ 131 — 2, 
136-8, 143—4. 

Diftonger. 

at, 

m 

§ 124. at motsv. regelbundet fg. ai, isl. el, t. ex. 

barn ben fg. bain 

stam sten fg. stain 

gått get fg. gait 

mair mer fg. mair 

flåtra flere ig. flairi 

daim dem fg. {)aim 

haim hem fg. haim 

brdtdur bred fg. braif)r 

knåisia gnista jfr isl. gneiati 



340 NO&BEN, fIröhAlbts ljudlära. 58 

åttur etter isl. eitr 

båtskur besk isl. beiskr 

daig deg isl. deig 

åirtjf Erik isl. Eirikr 

gåispa gäspa isl. geispa 

sam sen isl. seinn 

vatm hvem isl. hveim. 

§ 125. I låneord företräder ai äldre äi (ei, fij), t. ex. spåm 
späja, fåta fäja, kåtsa välja (d. keise), låih någorlunda (d. leilig), 
måistur mästare, mäster (t. meister), s^urhait säkerhet m. fl. 
ord på 'hatt (t. -heit). — gaist m. kall blåst är kanske ej lå- 
nadt från t. geist, atan en urspranglig nordisk form, motsva- 
rande den tyska; jfr isl. geisa, geispa af samma rot. 
Om diftongens förkortning till a se § 149. 

§ 126. ay motsv. regelbandet fg. oy, isl. ey, t. ex. 
håyra höra fg. hoyra 

day dö fg. doya 

ayj m. oxe fg. oykr 

may mö fg. moy 

åyra öra fg. oyra 

dåyva döfva isl. deyfa 

gay skälla isl. geyja 

kåyra köra isl. keyra 

råyka röka isl. reykja 

håyga böja isl. beygja 

tåyga töja isl. teygja 

rayr m. bössa isl. reyrr 

rayn fem. rönn jfr isl. reynir. 

Troligen beror också ay på äldre oy i åygla ögla (jfr fg. 

auga) ock håyga höja (jfr fg. haiir). 

§ 127. ay motsv. fg. långt y, isl. oö, y i några få ord, 

hvilka enl. § 134 borde i stället hafva diftongen »t/, nämligen: 
rays ryss fg. Byz 

såyva söfva isl. soofa 

nåyga st nöja sig isl. gncBgja 

dråyga dröja isl. drygja. 

ay har väl här i yngre tid inträdt i stället för det regelbundna i^y. 



69 ETTMOL. ÖFTSESIKT: DIFT. at/ UU. 341 

§ 128. a^f motsv. isl. qu i h&ysa ösa (isl. 9118a), åyj^ka 
^mka (isl. Quiuka), irat/st tröst (isl. tr^ust). Troligen föreligga 
här analogibildningar. 

§ 129. atf motsv. isl. jo, j&, ta i snay snö, slåygur slö. 

§ 130. Ensamt stående är ay i båysar byxor (mit boze). 

Om diftongens förkortning till a se § 149. 

^ au. 

§ 131. au motsv. regelbundet fg. au, säväl då detta är 
isl. 911, som då det är isl. ii, 6, t. ex. 



åuga öga 
dåudur död adj. 
låupa löpa 
dau ehuru 
åumbur öm 

• • 

gauk gök 
båula böla 

måura njyra 
blåuiur blöt 

■ * 

haust m. höst 
daun lukt 

m 

måula äta gnagande 
lau m. lödder 

■ 

d^dupur djup adj. 
djaur djur 
jdiiga ljuga 
jåukur sjuk 
rdt</a ryta 
laup lopp 
^/dt^fa tjuta 
njÖMn m. njure 
jaun blixt 



fg. auga 
fg. dau{)r 
fg. laupa 
fg. {)au 
isl. 9iimr 
isl. g9iikr 
nyisl. baiila, 

jfr isl. b9ula ko 
jfr isl. m9iirr 
isl. bl9utr 
isl. Ii9ust 
isl. d9iui]i 
isl. ni9ula 
isl. l9ugP 
fg. diaupr 
fsv. diiir 
isl. Ijiiga 
isl. sjukr 
isl. hrjota 
isl. hljop 
isl. f)j6ta 
fsv.* ninra neutr. 
fsv. liiuig(elder). 



Troligen är au ursprungligt äfven i gnåula jämra sig 
(fryksd. gni?; se Nn, Ordb. s. 34), kåusa skål (fryksd. kös] se 
Nn, Ordb. s. 53), njåusta nystan (fsv. nysta), nåua, nåva (se 
§ 22) nära (mit. nouwe noga). 

§ 132. au motsv. fg. kort u i tg-åua^ tj-åva (se § 22), 
fg. tiughu, där u måste hafva förlängts tidigt, hvarefter det 



842 



NO&EEN» PÅRÖMÅLBTS UUDLABA. 



60 



på så sätt uppkomna iii i likhet med gammalt iu blifvit iau* 
Jfr för öfrigt Söderberg s. 22, not 2. 

Om diftongens förkortning till a se § 149. 



m 

§ 133. at motsv. regelbundet fg. 
hetta bita 
sat se 
svatn svin 
at i 

trät tre 

matn fem. min 
ats is 

B 

l&ttin liten 

kvat fäfälla 

étkartii ekorre 

paika piga 

såtnn m. kanttåg på nät 

slatm slem 

tåts^l (Tagns)tistel 

statm (fisk)stim 

titdundi ^) f. underrättelse 

s&ida sida 

l&ttm kvast 

lat bi 

hat vid 

fåtundt fiende 

klat kli 



långt i, isl. i, t. ex. 
fg. bita 
fg. sia 
fg. svin 

fg. {)rip 
fg. min 

isl. 168 

isl. litiU 

isl. kvi 

isl. ikumi 

isl. pika 

isl. Bima neutr. 

isl. slim 

isl. f}i8l 

isl. stini 

fsv. tif)andi *) 

isl. sida 

isl. limi^) 

fsv. bi, isl. by 

mit. bi, t. bei 

fsv. flandi 

mit. klie, mht. kliwe') 



^) Här likasom i fg. hugunda, sanniindTun (se § 15, not) samt 
målets årundl (se § 111) har gotländskan i penultima bibehållit det 
äldre u, som i fsv. tipandi, höghiandi, earandi ofvergått till a. 
Om förhållandet mellan det äldre a ock det yngre a samt det med u 
sidoordnade, på »stammabstufung» beroende i uti höghindi, tidhindi, 
»rindi, sannind m. m. se Paul s. 343 £E., 400 ff. ock flerst. 

^) Clbäsbt-Vigfusson har »limi pronounced limi»; men såväl den 
gotländska formen l&ltnt som andra sv. dialhs lajme (Rietz s. 404) 
angifva otvetydigt, att i ursprungligen måste hafva varit långt. 

^) Möjligtvis är ordet ej lånadt från tyskan. Det råkas hos Peder 
MÅNSSON (Konstboken kap. 222) under formen kly. År detta den in- 



^ 



61 ETYMOL. ÖFTBR8IKT: DIFT. 6t. 343 

pétsJca piska It. pitske 

pr&ila april lat. aprilis. 

Med ledDing af ofvan anförda ord kan man antaga ursprung- 
ligen längt i arven hos följande ord: 
atd id (fisk) 

r&isU m. vrist; vore i isl. 'risti, jfr rist f. 
satrsa syrsa synes vara uppkommet af 'Bihriksa, sammansatt 
af si- alltid ock hrika gnissla (jfr nyisl. hrikta, n. riksa); 
såsom tyckes framgå af ordets former i de nordiska dialek- 
terna: n. Birikse, d. diall. sirridse, sv. diall. sirsa för 'sirksa. 
I rsp. syrsa tro vi y vara att förklara genom invärkan af 
det följande r; jfr § 95. Jfr Aasen, Ordb. s. 652. 
Öfverraskande Ur ai i idia tå (fg. l^a för ta), fåtra fyra 
(fg. flurir). 

Den genomgående diftODgisering af ursprungligen långt i, 
som sålunda i Fårömålet inträdt, har sina motsvarigheter i 
många nordiska diall. samt i åtskilliga andra språk ss. tyskan 
ock engelskan. Jfr norrb. eis is, beit bita; dal. baita bita, 
draiva drifva; smål. graina grina, skaina skina (Rydq. IV, 
145); n. leiv lif, beita bita (Aasen, Grauim. s. 11); t. eis, beissen, 
mein; engl. ioe, bite m. m. Utvecklingsgången vid diftongise- 
ringen liar varit: t>i (den sammansatta aksenten är kanske 
ursprunglig) > ti> ei (så i äldre engl.; se Sweet s. 60) >&i (så 
i Fårömålet, sv. ock n. diall., äldre engl., se Sweet s. 65, ock 
att dömma af skriften äfven i äldre tyska) > ai (så numera i 
engl. ock t.) > at (så i sv. diall.). — Hvad beträffar tidpunkten 
för diftongiseringens inträdande i målet, så är den svår att 
noggrant bestämma. Neogard skrifver kreita krita, leif lif, 
kneif knif, ock ToFTÉN har ej i ilere hithörande ord. Men redan 
före Neogards ock Tofténs dagar (början ock midten af 1700- 
talet) måste diftongiseringen hafva försiggått; ty annars skulle 
det af fg. kort i före enkel vokal i yngre tid, troligen dock 
icke under allra sista århundradena, genom förlängning upp- 
komna 1 också hafva deltagit i diftongiseringen, hvilket icke 
är fallet, t. ex. liva lefva (fg. lifa), vid vid (fg. vilr) m. m.; 
se § 88. 



hemska nordiska formeu ined y uppkommet genom v-omljud (jfr mht. 
kliwe) 88. i fsv. bly (mht. bli, gen. bliwes)? 



344 



NO&EEN, pJLrÖUÅLETS LJUDL/LBA. 



62 



§ 134. 02/ motsv. regelbundet fg. långt y, isl. y, ob, t. ex. 
déyma dömma 
hi^yn bön 
deyirar döttrar 
n&y ny 

* 

l&y by 

tr(^y tre 

oyr ur 

kmyta knyta 

r&yra röra 

Myia hota 

grot/w grön 

béyndur bönder 

réytur rötter 

Icléyvur klor 

?öyr varm 

?9y skydd 

slé^giir händig 

åysa pigga upp 

éystur yster 

ro^g-a röja 

7&y(J folky menighet 

dsy^ dy 

^3*%^^ neutr. skjul 
I låneord har målet på samma sätt By för äldre långt y, 
t. ex. hl^y bly (jämte hlaij som är den inhemska formen), 
dåyka dyka, t^yv tjuf (d. tyv; den inhemska formen ig'au före- 
kommer också). 

Motsvarigheter till denna diftongisering råkas i sv. ock u. 
diall. (se Lll s. 90, 128, 129; Aasen, Granim. s. 14) samt i 
tyskan, där ju mht. långt y (tecknadt iu) regelbundet mot> 
svaras af dy (tecknadt äu). Gången af diftongiseringen har 
väl varit: y > y > yy > 0y> By. Den bör hafva ägt rum 
samtidigt med den i föregående § omnämda öfvergången i > 
ai, ty ett genom förlängning af fg. kort y uppkommet långt 
y diftongiseras ej. Dock tyckes det, som om ännu på Neo- 
GARDS tid diftongen ej i alla ord stadgat sig, ty han skrifver 



fg. 


dyma 


fg. 


byn 


fg. 


dytrir 


fg. 


nyr 


fg. byr 


fg. 


j)ry 


fg. 


yr 


isl. 


knyta 


isl. 


hroBra 


isl. 


hcota 


isl. 


grcdnn 


isl. 


bodndr 


isl. 


roBtr 


isl. 


klcor 


isl. 


hlyr 


isl. 


hly 


isl. 


slodgr 


isL 


GBSa 


isl. 


GBBtr 


isl. 


rcBgja 


isl. 


l^ör 


fsv. dyi 


isl. 


skyli. 



63 ETYMOL. ÖF7EB81KT: DIFT. (^if &te. 345 

möyta, söyt; groin, beröyma (egendomligt nog har den till 
tiden yngre Toftén beryma), men däremot byker (men TOFTÉN 
böjkar), ryter. 

§ 135. I ett enda ord Tj^yld köld motsv. &|^ äldre kort 
y; jfr fsv. kyld, isl. kuldi. 



eiu. 

• 

§ 136. au motev. regelbundet fg. längt u, isl. u, t. ex. 

dau du fg. l)u 

heius hus fg. huB 

mt ut fg. ut 

t&u tu fg. tu 

fjaurtan fjorton fg. fLurtan 

taun gärdesgård isl. tiin 

såuga suga isl. suga 

såupa supa isl. siipa 

frau fru isl. fru 

br&un brun isl. bninn 

laus lus ^) isl. luB 

sl&uka sluka fsv. sluka 

sJfaur skur isl. skur 

knaul knöl jfr fsv. knula. 
Afven i läneord bar långt u öfvergått till &Uy t. ex. 

slåuta sluta mit. sluten 

■ 

méultJft möjligt d. mulig 

pliusl%1)t plötsligt d. pludselig 

Ical&un neutr. inälfvor mit. kallunen 

nejuk nog mht. grnuoo, gnuo 

(Weigand I, 656). 
Motsvarigheter till öfvergången u > &u äro sällsynta; jfr 
dock Aasen, Gramm. s. 13, Sweet s. 65 ock Winteler, Die 
Kerenzer Mundart, s. 122. Vi tänka oss utvecklingen från u 
till m hafva försiggått på följande sätt: m > w > uw > om (jfr 
öfvergången från u till ou i ags. })u, engl. thou, nu uttalad t 
thau m. m., Sweet s. 60; mht. hus, t. baus för äldre 'hous) 



^) I plaralformen laus löss foreligger lån från singularis. Den 
regelbundna pluralen vore lys (se § 149 d.) = isl. Iy88« 



^ I 



346 KOREEN, fAhÖmIlITS LJ17DLÄRA. 64 

> Bu (jfr nyl. bröut ftJr isl. br9ut *) o. d., Frendenthal, Nyl. g. 
41) > au (jfr råg. fläut fl)r äldre *fLöut, isl. fl9ut o. d.» Fbeu* 
DENTHAL, Upplysningar om Rägö- och Wichterpalmålet, § 16; 
Eerenzer Mnnd. haua bo, traua tro; n. heiu för isl. hus, Aasen, 
Gramm. s. 13). — Öfvergången u> au är genomförd på TOF- 
TÉNS tid, hvilken regelbandet har teckningen äu, men i Spe- 
gels Radera Gothlandica (se s. 8 ofvan) af år 1683 hafva vi fannit 
thiui gärdesgård (det enda hit hänförliga exempel, som där 
anföres), af hvilken enda form man kanske icke får släta, att 
öfvergången då änna icke inträdt. 

§ 137. I några få ord motsv. au äldre kort u, som synes 
tidigt hafva blifvit förlängdt i anledning af följande konsonants 
bortfall: d&va för daua enl. § 22 (fg. duga), faul fågel (fg. 
fugl), snåula snöfla (It. snuffeln, sntLffeln, från hvilken senare 
form rsp. snöfla åtgår). — kåjfalaun kakelagn är väl lån från 
d. käkelovn 1. mit. kalkeloven, ty den inhemska formen för 
ugn är u^n. 1 så fall visar detta ord, att äldre ou i målet 
utvecklat sig till au, ock det utgör sålunda ett starkt stöd för 
den åsikt vi i föregående § framstält, nämligen att det långa 
u utvecklats till au genom öfvergångsstadiet ou. 

§ 138. I några ord motsv. au äldre långt o, hvilket väl 
först öfvergått till långt u ock sedan diftongiserats på vanligt 
sätt: sfaur (jämte ståur) stor (fg. stor), aula^) Olof (fg. Olauir), 
åulJpn lille Olof. 

åvar pron. vår (pl. åura) står närmast för åuar (enl. § 22), 
ock detta måste vara genom diftongisering uppkommet af äldre 
uar, oar. Af detta pronomen finna vi i fg., jämte formerna 
or orum oru, äfven vari samt i kod. B. var varom vare. Det 
är möjligt, att i dessa senare former det begynnande v är tecken 
för vokalen u såsom så ofta i fg. (t. ex. bamvm, ounv, tiv, 
vm, vppi, dravm, fivgura m. fl. ex.; se Söderberg s. 5 not), 
ock att vi här hafva det förutsatta liar med tonvikten på u 
(i isl. ock fsv. genom kvantitetsomflyttning uår-, vår-; jfr iam > 

1) Likaså förutsätter val fsv. ö for äldre 9U (t. ex. öga, dofter) 
ett mellanstadium öu {(^u). 

^) Kan den ä en gotländsk runsten (Säve, G. U. s. 44, nr 82) 
forekommande formen aula åsyfta att återge Olof med redan difton- 
giseradt oP I så fall kan åtminstone icke stenen förskrifva sig från 
1000-talet, såsom Säve, G. U. s. XXXVI förmodar. 



65 



STTMOL. OFTSE81KT: DIPT. AU €t. 



847 



jim), 80in i FårOmålet gifvit &var (ännu hos Neogabd oe, oa^ oä). 
Denna gotl. form gåfve således ett starkt stöd åt den af Bugge 
ock senare äfyen af Hoffort ock Paul framstälda förklarin- 
gen af isL Tirr, enligt hvilken vin står för äldre *iiarr ock 
ännn äldre *u8avr, där b (enligt Paul s. 425) bortfallit för att 
åstadkomma likhet med de synkoperade formerna ss. orum, 
'lirom (för lisrom) o. d. I fg. skalle således detta pronomen 
älst hafva böjts sålunda: 



m. nar 


f. 


or 1. ur n. uart 
(för U9r, uur) 


närs 




uarar uars 


orum 




iiarl oru 


uam 




ora uart o. s. v. 



En annan möjlighet gifves dock, nämligen att målets åvar 
icke är det urgamla *uar (hvilket kanske i fg. liksom i fsv. 
ock isl. öfvergått till vår), utan ett *oar, *uar, som i yngre tid 
skapats genom analogi bildning efter de former^ som började på 
o-, t. ex. orunx, ora o. s. v. 



et, 

§ 139. ^ motsv. regelbundet fg. långt 

létra lära fg. 

néttur nätter fg. 

klét kläda isl. 

nétr när isl. 

v^ga väja isl. 

t^ra tära isl. 

héil häl isl. 

nétvur näfyer isl. 

8i^t^ säte isl. 

s^Qtr klar (om ägg) isl. 

hvétmbur behändig isl. 

m^tla mäta isl. 
hitta up upphöra (om regn) isl. 

dréit f. börda fsv. 

sJ4tt neutr. slag fg. 

svéila dröja fg. 

tréi trä isl. 



e, isl. O; é, t. ex. 
lera 
netr 
klsBÖa 
nsor 
vsogja 
tesra 
h»U 
nmft 
8»ti 
Bkaarr 
-kvssmr 
meela 
hsatta 
drsBt 
(hoy)sl6t 
STOla 
tré 



I 



348 NORJSEK, pAeömAlbts ljudlara. 66 

sléttur slät isl. sléttr 

téitur tät isl. ^éttr 

réttur rät isl. réttr 

pétr Pär isl. Pétarr, fg. Petr 

bléts blåste isl. blés 

Utk lekte isl. lék 

s^tt sett isl. sét 

fletta fläta isl. flétta 

grett gret isl. grét 

Ut lä isl. hlé. 

Afven i låneord har långt e eller ä öfvergått till etj t. ex. eilt 
EHd; tétk^n tecken, sJ^ét ske (mit. sken), spetla spela (mit. spe- 
len, Jfétra gå snedt; slänga (om en släde; mit. keren), hreidi 
bräde. 

Denna öfvergång från långt e (é) till {ee >) et, vid fortsatt 
utveckling at, bar sina motsvarigheter i många språk. I sv. 
diall. visar sig samma diftongisering t. ex. i nyl. greit gret, 
breiv bref (Freudenthal, Nyl. s. 16, not 6); närp. breiv bref, 
helt hette (Freudenthal, Närp. s. 41); smal. läjte läte, räjter 
rät (Linder, Om allmogemålet i Södra Möre, s. 6). På samma 
sätt blef lat. é i forufranskan el, na oi, el (där skriften anger 
det äldre uttalet), t. ex. plenas plein, vena veine, rex roi^ 
me moi, lex loi. Samma diftongisering har nyligen försig- 
gått i engelskan, där det långa e (Walkers å) numera van- 
ligen uttalas et (se Sweet s. 70). — Tiden för uppkomsten 
af €1 i gotländskan är svår att bestämma. Neogard skrifver 
era, lera, förtera, Toftén har ret, let, lera, brede; men man 
kan ingalunda häraf sluta, att diftongiseringen på deras tid 
ännu icke försiggått, ty ännu i dag äro de fleste gotlänningar 
fullkomligt okunniga om, att de, där rsp. har långt e, i stället 
låta en diftong et inträda. Skilnaden mellan diftongens båda 
slutljud är för ringa för att utan särskild därpå nedlagd upp- 
märksamhet observeras af en inföding, ett förhållande som 
äfven äger rum vid diftongerna j^y ock m. Följden häraf har 
varit, att alla upptecknare af gotländska (t. o. m. C. SÄVE) 
hafva förbisett dessa tre diftonger (liksom förbindelsen ni, se 
§ 145) ock tecknat dem såsom enkla ljud. Att emellertid 
uttalet et för e redan pä Neogards tid (början af 1700-taIet) 
varit gängse, göres troligt af ett yttrande af den med Neogard 



67 BTYMOL. ÖFTBR8IKT: DIPT. CU 349 

samtidige Jörän Wallin^ hvilken såsom uppfödd på fastlandet 
Sgde skarpare iakttagelseförmåga rörande gotländskans egen- 
domliga afvikelser från riksspråket. Han yttrar i sina Ana- 
lecta Gothlandensia (se otVan s. 8): »Pueri in Schula Trivial! 
Wisbyensi adhuc more vulgari: meja mäter pro mea mäter 
ut plura alla corrigendum monui . . .» 

§ 140. et motST. äfven regelbundet fg. e i den genom 
brytning uppkomna förbindelsen ie, så ofta endast en konso- 
nant följde, i bvilket fall det ursprungligen korta e måtte 
faafva tidigt förlängts (jfr § 106), hvarefter det deltagit i samma 
ntveekling som ett ursprungligen långt e. T. ex. 
bjeira bära fg. biera 

jeita äta fg. ieta 

sfj^ila stjäla fg. stiela 

MJ^ll mjöl fg. miel 

jetr är fsv. ier 

fjeil bräde fg. flsel 

tjreira tjära fsv. tisBra 

fjéidtir fjäder fsv. fleef)er 

ijféma tjäna fsv. ()i88na 

tg-eih tjäle fsv. })ieBli 

j^lga jaga fsv. isegha. 

På samma sätt måste ei utgå från äldre {j)e i jéisa jäsa, 
stjéika stapla (n. stjaka; jfr fryksd. såkel d. ä. stjakla, Nn 
Ordb. 8. 122), Jéigul segel (jfr § 79), tjeidans ijåns (jfr § 67). 
§ 141. ei synes motsv. fg. långt i (som annars i målet 
uppträder ss. at, se § 133) i knei knä (fg. kni) ock hett hette 
(fg. hit). Rätta t^örbåUandet är väl dock det, att här före- 
ligger en tidigt inträdd dialektisk åtskilnad mellan å ena sidan 
språket på Fårön, där isl. é synes utan undantag (således 
äfven i knéi, isl. kné ock heit, isl. hét) motsvaras af ei, ock å 
andra sidan språket i mellersta ock södra delen af Gotland, 
där redan på Gotlandslagens tid det ursprungligen långa e 
(isl. é) oftast öfvergått till långt i (se Söderberg s. 7), något 
som sedermera synes hafva genomförts i alla fall, eftersom 
numera åtminstone i mellersta delen af Gotland diftongen at 
(=: äldre i), ock icke et, motsvarar isL é. Detta styrkes för 
öfrigt däraf, att Neogard skrifver knei, trei, hvilket måste 



I 



350 NOKEBN, fjLröhiIlbts ljudlära. 68 

betyda hnai, tr&t ock icke hnet^ tr^i, som af honom utan tvifvel 
skalle bafva tecknats kne, tre (se ofvan § 139). 



§ 142. 0y har uppkommit af äldre långt ö. Som nu 
emellertid fg. icke Sgde något ö (utan i dess ställe y, om 
hvars nuvarande representanter se §§ 93, 108, 134), så äi* det 
klart, att de icke synnerligen talrika ord, som i målet förete 
fy, samt ock synnerligen äro låneord. Detta uttalas också af 
Neogabd, som i anledning af ö yttrar: »Såsom ingen vocal, 
diphtong eller sjelflydning fordrar så små, netta, grannlaga 
och lagstelta leppar som ö, och Gothlenningarna ännu hafva 
sin breda och grofva flabb i behåll efter sina förfäder 6jö- 
therna, så bruka de ock lika såsom Gjötherna intet ö i sitt 
språk, undantagno uti någor få ny antagen ord såsom lök, 
ploga, ölo. Denna af Neogard påpekade svårighet för gotlän- 
ningens »breda ock grofva flabb» att uttala vokalen ö (åtmin- 
stone då den är lång) kvarstår ännu i dag, ock icke ens de af 
Neogard anförda orden bafva nu (ock troligen ej häller på 
hans tid) ö; ty hvarje försök att uttala rsp. långa d utfaller 
för en inbiten gotlänning så, att han i stället frambringar dif- 
tongen i0y. 

Ex. på ord med |fy, som redan införlifvats med allmogemålet, 
äro: pléifga plöja, Uyff (jämte det inhemska lauk) lök, f^ysa 
fösa, ^yl öl, spéyJca spöka, spUy spö, d^yd död (subst.), gréyt 
gröt, méyta (jämte den inhemska formen msyta) möta, hréff 
bröd (ännu i Spegels Rudera Gothlandica, se ofvan s. 8, 
heter det braud), ajéy adjö, åtlqygi åtlöje, st^yv dam (d. 8t0v), 
t^yva töfva, ^yka ekstock, eka (fsv. ökia), drkyg drog, arbets- 
släde, Myvas gitta, värdigas (rsp. höfvas), m^yha arbeta med 
gödsel (d. m0ge), Jféyla kölna (d. kelle). 

Exempel på denna diftongisering af långt ^ till tsy äro säll- 
synta i de nordiska dialekterna, eller, om de finnas, bafva de 
ej blifvit uppmärksammade på grund af den obetydliga diffe- 
rensen i kvalitet mellan diftongens båda beståndsdelar (jfr 
hvad ofvan § 139 yttrats). Från Strömfors socken i Finland 
anföras former sådana som söip söp, löiser lös, tjöit tjöt (Freu- 
denthal, Nyl. s. 42, not); men här kan man tänka sig, antingen 



69 ETYMOL. ÖKYERSIKT: DIFT. i3y CLU H«. 351 

att öi (troligen noggraDnare öy) uppkommit genom diftongi- 
sering af ö, eller att det representerar äldre öu, ock detta 
står fbr ännu äldre ou, au. 

au, 
§ 143. au möts v. regelbundet fg., fsv. långt o, isl. 6, ii, t. ex. 



dåum dom 

^ ■ 


fg. dombr 


tr^u tro 


fg. troa 


saul sol 


fg. sol 


sMug skog 


fg. skog 


såu so 


fsv. so 


sånt sjukdom 


isl. BOtt 


tåumhur tom 


isl. tomr 


sMu sko 


isl. sku 


héuka koka 


fsv. koka 


aulja olja 


fsv. olia 


taurfi tordön, åska 


fsv. {}ordyn 


ståula lita 


d. stole 


hnam knoge 


isl. knul. 



Trots fg. sia (ack. sing.) har målet jåu sjö, som förut- 
sätter fg. nom. sing. slor. Kanske hade fg. liksom isl. både 
formerna siar ock sior. 

Motsvarigheter till denna diftongisering af långt o finna 
vi bland annat i njl. bouk bok, boul bord m. m. (se Freu- 
denthal, Nyl. s. 37 f.); norrb. sowl sol, kow ko, dow dog; 
västg. goum gom, doum dom (Rydq. IV, 112). På alldeles 
samma sätt har i nyisl. ou, ow inträdt i stället för det äldre 
6 (WiMMER, Fornnordisk formlära, s. 6). I engelskan har för 
icke längesedan det långa o (Walkers 6) diftongiserats till ou 
(se Sweet s. 70). 

§ 144» Oregelbundet uppträder i^ii i råum rum, råumbur 
rymlig (isl. nimp), framfåusagur framfusig, slauna slyna (mit. 
Blune gemeines weib). I kåur kommer (se § 16) ock jauha 
Jockum ligger väl långt o närmast till grund för au. 

§ 145. m motsv. regelbundet fg. kort u i kort betonad 
stafvelse (jfr §§ 121, 146), t. ex. 

8v, landtm. N. B. J. 24 



352 



NORBEN, FÅRÖMÅLETS LJUDLÄRA. 



70 



dvur dörr 


fg. dur 


gmd gud 


fe- gtij) 


huka stänga 


fg. luka 


bml stam, planka, bål 




pä en skjorta 


fg. bul 


smn son 


fg. 8UTI 


sJfmla skola (3 p. pl.) 


fg. Bkulu 


^tuna kFinna 


fg. kuna 


Ijiuma komma 


fg. kuma 


hvurvn buren 


fg. burin 


stmlm stulen 


fg. stulin 


s^mrm skuren 


fg. skurin 


s^mt skott 


fg. skut 


hM hål 

■ ^ 


fg. hul 


tmg tåg 


fg. tugh 


stumar sommar 

• • 


fg. surnar 


bfugi båge 


fg. bugi 


hut lott 


fg. lutr 


^mZa tåla 


fg. f)ula 


Jclmvm klufven 


fg. klufin 


6mr borr 


isl. borr 


flfmZ gul 


isl. gulr 


gmr gorr 


fsv. gor 


%m^a strumpa 


isl. hosa 


ferm^j bråte 


isl. broti 


svfurm svuren 


fsv. svorin 


Imsa lossa 


isl. lösa 


Tjvupar koppar 


isl. koparr. 



Oregelbundet står m i Jjmna kunna (fg. kunna), Jjvånugur 
kunnig (fg. kunnugur), smma summo, smim summit (om detta 
verb jfr § 147, noten), hmpas hoppas, ms oss (fg. os). 

Utvecklingen af m ur fg. u har försiggått pä följande sätt. 
Först förlängdes det korta u pä grund af sin ställning i kort 
betonad stafvelse (se § 146, a). På så sätt uppkom u, antin- 
gen emedan fg. u redan själft var slutet (d. v. s. u), eller 
emedan det i följd af förlängningen ändrade kvalitet, öfvergick 
från öppet till slutet ljud; jfr förhållandet mellan sv. rsp. u i 
hund ock fini, & i fått ock fä, a i haft ock hafva. u öfver- 
gick sedan i följd af den sammansatta aksent, som i målet 



71 ETYMOL. ÖPVERSIKT: DIPT. »U,* KVANTITET. 353^ 

tillkommer nästan alla l&nga vokaler (fie § 153,d), till uu^ hvil- 
ket sedan differentierades, kanske genom mellanstadiet yu^ till 
m. Ätt öfverg&ngen från u till m är ganska ung, är tydligt 
däraf, att ännn hos gamla personer halfvokalen y är föga märk- 
bar. — Återigen erbjuder engelskan, med hvilken F&römålet 
både i afseende på ljud ock ljudlagar företer en så märkvärdig 
öfverensstämmelse, exempel på samma utveckling som den i 
målet förekommande. Det långa y, som dels var af inhemskt 
ursprung, dels ock i de flesta fall förekom i franska lånord, 
ock med hvilket vårt svenska slutna u vida mer öfverensstäm- 
mer än med det allmänt europeiska u (se särskildt Sweet, 
Sounds and forms of spöken Swedish, s. 9), öfvergick i 
engelskan vid slutet af 1600-talet till iu, Walkebs ii (Sweet 
s. 65). Alldeles samma företeelse möter oss i yngre bceotiska 
inskrifter, där i stället för äldre ov skrifves lov (dock blott 
efter dentaler), t. ex. Okiovvniog, ^uoviovaiog o. d. Något 
analogt med denna öfvergång finna vi i den nyländska för- 
vandlingen af ö till y0f t. ex. tyora föra, hyo hö, ryek rök 
(se Freudentbal, Nyl. s. 37), ock i de blekingska öfvergångarna 
u > )0u ock y>0y m. m. (se LU s. 124—5). Något liknande 
föreligger äfven i den uti några svenska dialekter förekom- 
mande öfvergången e > te, t. ex. bien ben, flierä flera, jem 
hem m. m. (Rydq. IV, 143; Lll s. 124). Jfr för öfrigt it buono 
för lat. boniui, fr. vient för lat. venit o. d. 

Kvantitet. 

§ 146. Af målets långa vokaler (i, y, e, 0, u, a, a, o, 
a, a) förekommer i9 endast i diftongen ^y ock u endast i för- 
bindelsen H«. De öfriga (i, ^, $, &, <^, o, g, a) motsvara: 

a) fg. kort vokal i betonad kort rotstafvclse (d. v. s. om 
efter den korta vokalen i samma rotstafvclse följer blott en kort 
[»enkel»] eller ock ingen konsonant; härvid är att märka, att 
I ock r efter annan konsonant voro, liksom i det nuvarande 
språket, stafvelsebildande ock således ej hörde till föregående 
stafvelse; jfr § 2). T. ex. 

liva lefva fg. lifa 

vid vid fg. vij)r 

til till fg. til 



354 NOREBN, FAKÖMÅLETS LJUDLÄRA. 72 

Kvna leinna isl. lifha 

^var öfver ig, yfir 

npta nytja fg. nytia 

ner ned fg, ni()r 

l^sa läsa fg. lesa 

vig väg fg. vegp 

t;(^r<^ värld fg. vereld 

svt^a svära fg. sveiia 

gåmal gammal fg. gamal 

akur åker fg. akr 

nagul nagel fsv. naghl 

tambur tam fsv. tamber. 

Undantag härifrån äro mycket sällsynta, t. ex. 
hyla hölja fg. hylia 

Jfyt kött fg. kyt 

kam kom fg. qvam 

sUmar pl. somliga fsv. surnar f. pl. 

såta sätta fg. setia. 

I några af dessa fall beror kanske oregelbundenheten därpå, 
att ordet är lånadt från annat språk (t. ex. hyla möjligen från 
danskan). I såta torde oregelbundenheten vara af gammalt 
datum, enär ordet redan i isl. ock fg. samt (vacklande) äfven 
i fsv. böjes såsom ett verb med lång rotstafvelse: pret. setta, 
part. settr. Dock har det i fornspråket på samma sätt böjda 
selia i målet blifvit sålay hvilket väl beror på en analogi- 
bildning efter våla välja o. d. Ty att äfven selia i fornspråket 
hade lång rotstafvelse (d. v. s. 1-ljudet var långt), framgår icke 
blott af dess böjning i isl. (selda seldr, i afseende på såväl 
omljudet som tempusmärket d öfverensstämmande med felda 
feldr ock skiljande sig från valöi valÖr) ock fsv. (seeldi s»!- 
der jämte saldi salder), utan äfven af formerna sålde såld i 
nysvenskan, där vokalen å endast skenbart är oregelbunden. 
Ty under det att fsv. ä + 1 i lång stafvelse (eller, som man 
brukar uttrycka sig, ä + 11) med följande d ger nysv. åll åld, 
uppstår ur fsv. ä + 1 i kort stafvelse + d nysv. äld; t. ex. fsv. 
halda (= hällda), valda, vald, ålder, saldi är nysv. h&lla, 
vålla, våld, ålder, sålde, men fsv. väldi (= val + di) valder 
äro nysv. valde vald, alldeles på samma sätt som keenndi blif- 
vit kände med kort vokal, men van + di blifvit vande med 



73 ETYMOL. öfvkrsikt: kvantitet. 355 

lång vokal; muld är mull, men duldl är dolde o. s. v., alt 
beroende på svenska kvantitetslagar, som det här icke är stället 
att närmare utveckla. 

b) fg. kort vokal i betonad lång rotstafvelse (d. v. s. 
om efter den korta vokalen i samma rotstafvelse följa två 
konsonanter eller ock en lång [»dubbel»] konsonant) blott före 
r|) ock m (nu r^ ock rij), t. ex. 

h&r^ börda fg. bypj) 

jår^^ jord fg. ior{) 

svér^ bufvndsvål fsv. svarjjer 

Icårri korn fg. kom 

téni% törne isl. {)ymir 

stjérna stjärna isl. stjärna. 

Jfr rsp., där icke blott rd ock m, utan äfven rl ock i de flesta 
fall också rt förorsakat förlängning af en föregående kort vokal. 

c) fg. lång betonad vokal, så ofta den icke öfvergått till 
diftong; hvilket dock är fallet med alla fg. långa vokaler utom 
a. Altså t. ex. 

nåt natt fg. nat, isl. nått 

få få fg. fa, isl. få 

hå hon fg. han, haan 

från från fg. frän. 

Blott i ett enda ord hafva vi påträffat en afvikelse från denna 

regel, nämligen åta åtta (isl. åtta); jfr rsp. 

§ 147. Målets korta vokaler (t, y, », a, (By <», a, a, u) 

motsvara : 

a) fg. kort vokal i betonad lång rotstafvelse, utom före 

r|) ock m (se § 146, b), t. ex. 

f%Jj fick fg. flkk 

drtJfa dricka fg. drikka 

slipa slippa fg. slippa 

fylga följa fg. fyigia 

tylt tolft fsv. tylpt 

hcist bäst fg. hestr 

mjelk mjölk fg. mielk 

eXn aln fg. eln 

hjaerg bärg fsv. bisargh 

stcerl stjärt fsv. stiserter 

fsr förr fg. fyr, isl. fyrr 



356 NOREBN, fårömXlets ljudläka. 74 

s^årla skjorta fg. skyrta 

lamb får fg. lamb 

kålar kallar fg. kallar 

arm orm fg. ormbr 

tÅrJca torka (v.) fg. l)orka 

gul guld fg. gull 

rus häst fg. ms» isl. hross 

tant tomt i8l.tomt,topt(seGlea8by- 

Vigfusson s. 636) 
vtJfan hvilken fg. hvilikin, som väl tidigt 

synkoperats till hvilken. 
Några få nndantag från denna regel förekomma såsom: 
sJfihgg skilling, m^r märr, sima simma ^), jahåna Johanna, 
åmka Annika, Anna, huna kanna. I såld såll (isl. såld) är 
kanske vokalen nrsprnngligen lång, ock isl. å beror då icke på 
det följande Id. 

b) fg. kort obetonad vokal, t. ex. 

gåmul gammal (fem.) fg. gamul 

bflndm banden fg. bundin 

lås^ låset fg. lasit 

håga hagga fg. hagga 

råtds^ap redskap fg. rait)8kepr; 

c) fg. lång obetonad vokal, t. ex. 

tråtan tretton fg. {)retan, isl. prettan 

fålfstan sexton fsv. siaxtan, isl. sextån; 

d) fg. lång betonad vokal (eller diftong; jfr § 149, a) före 
dabbelkonsonant eller två konsonanter i samma stafvelse, 
t. ex. (jfr §§ 94, 102) 

hyns höns isl. hoBiisn 
fnysk fnöske isl. fnjoskr 
nyt nytt isl. nytt 
syt sött isl. soott 
g as gäss isl. gsoss 
sagg säng isl. sedng 
vägg f. vinge isl. vsengr. 
Denna regel synes vid första påseendet lida åtskilliga un- 
dantag, då man i målet finner t. ex nåt natt, dréit börda (isl. 

^) Jfr dock den i isl. stundom forekommande skrifningen svima, 
samt svaga verbet sviina -ada. 



75 BTYMOL. ÖFVEE8IKT: KVANTITET. 357 

dréttr, fsv. draBt), såut sjukdom (isl. sött) m. il. ord; men här 
har den långa vokalen inträngt från de kasus (gen. sing. ock 
hela pL), som voro tvåstafviga, hvilket gjorde, att den på den 
långa vokalen följande konsonanten drogs till den senare staf- 
velsen. Nåttar, sottir o. s. v. gaf natar, sautir; men nått, 
Bott gaf nat, sut (senare ersatt af nåtf såut) på samma sätt 
som isl. gsesB, n^t gifvit g&s, nyt, men hes-tta, flé-tta gifvit 
hitta, fl4tta o. s. v. Att samma regler gjort sig gällande i 
riksspråket — jfr rätt, slätt, hvitt, natt, gäss, lätt o. d. af 
rett, slétt o. s. v. med räta (v.), släte (pl. adj.), fläta (v. ock 
subst), täte (pl. adj.) af rétta (nysv. rätta är yngre denomi- 
nativum af snbst. rätt), sléttir (nysv. sing. slät, tät utgå ur 
de tvästafviga formerna), flétta, t)éttir — hoppas vi snart blifva 
i tillfUlle att i annat sammanhang uppvisa. Jfr för öfrigt redan 
isl. gott af godr, minn men minir o. d. 

§ 148. Af målets reducerade vokaler (t, y, *, u) förekom- 
mer ingen isolerad, utan e, f/, u blott såsom senare del af åt- 
skilliga diftonger (se §§ 124—144), } blott i förbindelsen m 
(se § 145). 

§ 149. Af målets diftonger äro at, ay, au, eu, i^y, au 
korta, et, j^?/, au samt förbindelsen m däremot långa, d. v. s. 
en af de däri ingående vokalerna är lång. Om de förra se §§ 
124—138, om de senare §§ 139—145. Vi hafva här blott att 
redogöra för en, för flere diftonger gemensam, företeelse, hvars 
behandling vi hittils uppskjutit. 

a) Diftongerna at, ay, au, et förlora sin senare bestånds- 
del, så snart den stafvelse de tillhöra, vid böjningen genom 
tilläggandet af en konsonant öfvergår från öppen till sluten. 
Detta är oftast fallet i pret. ock part. af svaga verb samt i 
neutr. af adj.; vid sammanträffande af r ock d förlänges en 
fl)regående kort vokal i pret., men ej i part. T. ex. 

sp§tla spela pret. spelte, part. spélt 

håyra höra » hår^i » hdr^ur, karl 

kåyra köra » kår^^ » kdrtlur, Tcarl 

blåutur blöt neutr. blat 

m ■ 

håttur het » hat 

språtda sprida pret. språdi part. sprad, sprat 

låida leda » lådi » lad, lat. 



358 NOKEEN. FÅRÖMÅLET8 UUDLARA. 76 

Denna företeelse är i gotländskan mycket gammal. Re- 
dan fg. bar brat af brai|)r, datt af dau|)r, bäddas af bai{)a8 
m. m. (se Söderberg s. 32); jfr ock isl. fiestr-fleiri, meetr- 
meiri, engi-eixin o. d. Men liksom i fg. äfven former med 
bibehållna diftonger i) ofta förekomma, så står ännu i dag i må- 
let håyga-båygd^-bayTft o. d. vid sidan af sådana former som 
de ofvan anförda; ock det vill synas, som om i många af dessa 
förenklingen först sent inträdt, enär det ännu 1854 lär hafva 
hetat Myr<l^ i stället för det nuvarande kår^t, 

b) Diftongerna au ock au förlora sin senare beståndsdel 
före Vy t ex. 

klåva klyfva fg. kliaufa 

t&va tufva fg. {)ufa, isl. f)ufia 

dåva dnfva isl. diifa 

leva lafva isl. liifa 

gr&va ligga framstupa? isl. grdfa 

Dessutom är u bortfallet i agush augusti. 
§ 150. Åtskilliga ord kunna uppträda såsom procliticsB 
eller encliticsB, h varvid de undergå betydande förändringar, 
i händelse de innehålla en diftong eller en lång vokal. Af 
många ord hafva vi sålunda dubbelformer, t. ex. 



datVy obetonadt 


dx 




fg. {)air de 


da%m 

■ 


» 


dum 

« 




fg. t>aini. dem 


U, H (§ 27) 


» 


Aft (se § 85) 


fg. t^et det 


tus 

m " 


» 


US 

• 




fg. os oss 


3^^r 


» 


jer 




fg. ier är 


dauy tau (§ 271 


\ » 


du 




fg. |)u du 


am 

• 


» 


a 




fg. ain en (fem. sing.) 


en 

• 


» 


i 




fg. ii 


o^r 


u 


ör 




fg. yr ur 


heA, 

• 


» 


ht 




mit. bi vid. 


I mask. ock 


neutr. 


sing. 


heter artikeln an^ at ock likaså 


räkneordet; jfr fg. 


ann, 


att. 







*) Rätta förhållandet är väl dock det, att så väl i fg. som i (fsv. 
ock) isl. en gång alla diftonger före två konsonanter eller dubbelkonso- 
nant förenklats, hvarefter i yngre tid diftongerna åter inkommit i dessa 
former genom analogibildning efter de former, som hade diftongerna 
kvar. Förenklingsprocessen kan sedan i ännu senare tid hafva återupprepats. 



77 



ETYMOL. OFVERSIKT: KVANTITET; MBTATESIS. 



359 



§ 151. Innan vi lemna vokalerna, gifva vi här en sam- 
manfattande öfversikt af forhållandet mellan forngutniskans 
ock Fårömålets vokalism vid regelbunden motsvarighet. 

fg. Fårömål: 

kort a i kort betonad stafvelse : a, i kort obetonad oek 

i lång stafvelse : a 



» e 




») 




ft 


» 


ft 




» » före r 


D 




ce 


» 


(B 


» i 


» 




1 


)) 


% (i änd. t) 


» » före r 


» 




e 


» 


i 


» o 


» 




A 


» 


a 


>; u 


» 






» 


u 


» y 


» 




ti 


» 


y 


» » före r 


» 




9 


» 


& 


långt a 








a 






a 


» e 








e} 






& 


» i 


i betonad stafvelse 


ax 

m 


i obetonad stafvelse ock 


t 


» o 


med 


ingen 


eller 


m 


i betonad 


stafvelse med 


a 


» u 


^ blott 


en följande 


&u 

m 


' tvåföljand 


e konsonanter ) u 


» y 


konsonant 


»yj 


eller dnbbelkonsonant [ y 


rsp. 














» ö 








«y 












III. M 


[eta 


.tesis. 







§ lö2. Icke synnerligen många exempel härpå förekomma: 

gtmun genom fg. ginum, fsv. någon gång gemen (Bydq. 

IV, 454) 

Jdiggra trissa isl. kringla 

tetlmgg telning fsv. tenlimger, telnunger (se BuGGE i 

Tidskrift for Filologi, Ny rsökke III, s. 270 f.). Ordet är 
dock troligen lånadt från rsp. (et = äldre e), ock meta- 
tesen har då icke försiggått inom målet. 

vålmar vadmal tro vi icke, att man i likhet med Bydq. IV, 313, 
314 får antaga hafva uppkommit af fsv. val)iaal genom öfver 
gång af p till 1 ock 1 till r, öfvergångar till hvilka säkra 
analogier knappast finnas inom sv.; utan tro vi, att man har 
att utgå från en form Val)armal, som närmast blir varmal, 



360 NOREEN, fJIrömålets l^dlära. 78 

hvilken form igenfiones i flere sv. ock n. diall. (se Riefz s. 
790; Aasen, Ordb. s. 892). Genom metatesis af r ock 1 
hafva sedan Fårömålet ock åtskilliga andra nordiska dia- 
lekter erhållit formen vålmar yalmar. 

åtrås pé brås på, eg. artas på. Formerna åtas på ock ådas 
på förekomma äfven. 

fiburvar^ februari (jfr § 24). 

åtratan aderton (fsv. attartan)^ gråulaka ngnsraka för *glo{)-raka 
(se Säve, 6. U. s. XXXI), fråska forska. 

sptltra splittra. 

slmpra sörpla hör hit, om ordet, såsom synes troligt, är lånadt 
från mit. slorpen (t. sohlurfen); likaså 

s^tbighd neatr. slamsig kvinna, om detta är samma ord som 
det danska skabilken neatr. perukstock, där dock bety- 
delserna äro väl mycket skiljaktiga. 

Jftstigka (närmast för '^trsttgkä) Kristina är kanske lånadt 
från rsp. Kerstin, där metatesen redan föreligger. 



IV. Aksent. 

§ 153. Vid en framställning af målets aksentförhållanden 
kunna vi naturligtvis icke anställa en jämförelse med fornsprå- 
ket, då man om dess aksentuering icke har sig något annat 
bekant än hvad man kan sluta sig till ur förhållandena i de 
yngre nordiska språken. Vi måste därför i stället jämföra 
målets aksenter med sv. riksspråkets. 

För den exspiratoriska aks en ten gälla följande regler: 
1. Fortis tillkommer alla stafvelser, som i rsp. hafva eller 
skulle (om de funnes) hafva fortis, utom enstafviga ord med 
lång vokal samt antepennltiraa i trestafviga ord med s. k. grav 
betoning (se nedan 3). T. ex. kat katt, hvats bevis, f^r^té 
förstå, f&rvitin nyfiken, förveten, bag&råt bageri, kåttn katten, 
fuldur full, nagul nagel. 

2. Len is tillkommer både de stafvelser, som i rsp. hafva 
levis, ock dem, som i rsp. hafva leuis (jfr § 8), t. ex. åtgå 
äga, åtgårl ägare, håtår båtar, btvats bevis. 

3. Sammansatt aksent tillkommer: 



79 ETYMOL. ÖFVBR8IKT: AKSBNT. 361 

a. Btafvelser, som i rsp. hafva sammansatt aksent (d. v. s. 
pennltima uti tvåstafviga ord med 8. k. grav betoning), t. ex. 
båtar båtar, sårJcar pojkar, åtgå äga, påtJca piga; 

b. antepenultima i trestafviga ord med s. k. grav betoning, 
t. ex åtgan ägare, sTjipar^ skeppare; 

c. enstafviga ord med lång vokal, t. eis,, båt båt, jår^ jord, 
v&g vfig, &Är<^ börda, ner ned. 

Någon gång intar den exspiratoriska hafvudaksenten en 
annan plats än i riksspråket: måmseil mamsell, fitrtl vitriol, 
mån Maria, hahius ladugård, eg. ko-hus. 

§ 154. För den musikaliska aksenten gälla följande 
regler (jfr § 9, slutet): 

1. Ligger den exspiratoriska hufvudaksenten på ultima, 
så har denna 

a. i enstafviga ord akut, om vokalen är kort; fallande cir- 
kumflex, om vokalen är lång; t. ex. hat katt, sarh pojke, 
båt båty gi gifva, til till. 

b. i tvåstafviga ord akut, ock penultima har hög gravis; t. ex. 
b%vi%8 bevis, fB^r§lå förstå. 

c. i trestafviga ord gravis; penultima har akut ock ante- 
penultima hög gravis; t. ex. bagar&i bageri. 

2. Ligger den exspiratoriska hufvudaksenten på penul- 
tima, så har denna 

a. i tvåstafviga ord stigande cirknmflex, då rsp. har s. k. 
grav betoning, men akut, då rsp. har s. k. akut betoning, 
ock ultima har i båda fallen gravis; t. ex. båtar båtar, sårkar 
gossar, Jeåtin katten, Jdukur sjuk, någul nagel. 

b. i trestafviga ord akut; ultima har gravis ock antepenul- 
tima hög gravis; t. ex. bttåla betala, farvitm förveten, nyfiken. 

3. Ligger den exspiratoriska hufvudaksenten på antepe- 
nultima, så har denna stigande cirkumflex; både ultima ock 
pennltima hafva gravis; t. ex. åtgar^ ägare, sJjtpart skeppare, 
nåhagur naken. 

Ältså hafva hvardera af de i målet förekommande aksen- 
terna följande omfång: 
1. Gravis tillkommer 
ultima af 2-st. ord med beton. penultima, t. ex. båtar, kåtm, 
» » 3-st. » » » ultima, t. ex. bågar åtj 



362 NOREEN, FÄRÖMÅLETS UUDLÄRA. 80 

ni ti ma af 3-Bt. ord med beton. antepenaltima, t. ex. åigan; 
pennit] ma » » » » » » t. ex. dtgar». 

2. Hög gravis tillkommer 

pennltima af 2-st. ord med beton. ultima, t. ex. btv&iSj 

antepennltima » 3-st. » » » » t. ex. bagaråty 

» » » » » » pennltima, t. ex. bttåla. 

3. Aknt tillkommer 

ni t i ma af l-st. ord med kort vokal, t. ex. kat^ 

» » 2-st. » » beton. nltima, t. ex. btv&is\ 

pennltima » » » » » pennltima ock aknt beton. 

i rsp., t. ex. kåhny 
» » 3-8t. » » » nltima, t. ex. bagaråtj 

» » » o » » pennltima, t. ex. bttåla. 

4. Stigande cirkumflex tillkommer 

pennltima af 2-st. ord med beton. pennltima ock grav 

beton. i rsp., t. ex. båtar-, 
antepennltima » 3-st. » t. ex. åtgar^. 

5. Fallande cirknmflex tillkommer 
enstafviga ord med lång vokal, t. ex. båt. 



V. Polketymologi. 

155. Folketymologiska ombildningar äro i mälet ganska 
vanliga. Hit höra följande former: 
pinhnaw (vore i rsp. ett *piim-knif) pennknif. 
sjfyrbauk (rsp. 'skörbuk) skörbjngg, isl. skyrbju^. 
bismid (rsp. "besmed) besman, fsv. bismari. 
lå.%nb(Br (rsp. *linbär) lingon, sv. diall. lingbär ock lixinbär 

(hvilkendera af dessa former är den nrsprungliga, är något 

osäkert; jfr Leffleb, Om v-omljndet af i, i ock ei, s. 80 f.). 
hiusharar (rsp. 'hus-harar) husarer. 
gtstri^t (rsp. "gestrikt) distrikt. 
båkl€in€l^s (rsp. 'bak-ländes) baklänges. 
såyraks-styvlar (rsp. ^Syraks-stöflar) Suvarows-stöflar. 
tråtfautablad (rsp. *trefotablad) 1. tr&tfmrdumblad klöfver, eg. 

trifolium-blad. 
håndskau (rsp. 'handsko) handske; kanske dock ordet är direkt 

lånadt från tyskan. 



81 ETYHOL. ÖFVERälKT: FOLKETYMOLOOI. 363 

fi^r§åun (rsp. "förson) fason, ombildadt efter ord börjande på 
fi^r- för-. 

åulafsadUl (rsp. *01ofii-sedel) orlofssedel. 

tvint kvint (på en fiol), ombildadt efter Mna tvinna. 

åhurlaia (rsp. 'åkerläja) blåklint, eg. aquilegia. 

fjé%durhald% (rsp. '^QäderhåUe) fjäril, isl. tifrUdi, fiörUdi. 

riggarm (rsp. *ring-orm) reform. 

harbits karbas har ombildats efter ftl^A, bihn beto, biten. 

råynfana (rsp. *rdnnfiems) renfana. 

Jfjumggaval (rsp. 'konungaval) konvalje. 

sålmunab^ (rsp. *Salomon-b&r) jämte sålmb^r (rsp. "psalmbär?) 
rnbns csesius. 

skriJfskau skridsko, troligen påvärkadt af skråka balka. 

f&mkakal (rsp. "fäniko-käl) fenkål, lat fcBniculum. 

åuvanarlugur vanartig ock åufar^krajflm förskräcklig, ombil- 
dade efter de talrika förklenande ord som börja på éu- o-. 

limhurstuk levisticnm, ombildadt efter stuk stock. 

§ 156. I sammanhang med dessa Fårömålets folketymo- 

logiska bildningar anföra vi bär hvad af folketymologi iakt- 
tagits inom Gotlands öfriga dialekter : 

péramutar (rsp. *päron-mutter) bergamotter. 

batskt éyl (rsp* *beskt öl) bajerskt öl. 

milumkaulisk (rsp. *mellan-kolisk) melankolisk. 

sakadéra storgräla, eg. väl ackordera, ombildadt genom sam- 
manställning med sak (jfr »hafva sak med någon»); möjligt 
är ock, att svordomen sacre dieu ligger till grund för 
eller bidragit till ordets bildning. 

apart på (rsp. 'ampert på) ä propos. 

tupsér (rsp. 'tofsér) officer, ombildadt efter tups tofs. 

madrds (rsp. 'madrass) mätress. 

Hmheyr (rsp. 'om-hör) hnmör. 

ålakant (rsp. 'alle-kant) en blandning af allehanda spirituösa 
(vin, brännvin, öl), eg. Alicante(vin). 

praustila (rsp. 'prostilla) postilla. 

Undbter lingon. 

åvkad (rsp. 'af-kord) ackord (vid en cession). 

suJfanéra (rsp. 'suokenera) chikanera. 

ambardd embarras, ombildadt efter råd rad. 



364 NORREN, FÅRÖhAlBTS LJtDLÅKA. 82 

pinsv&m (rsp. *piim-8vin) piggsvin; dock troligen direkt lånadt 

från d. pindsvin. 
tnvantéra invänta, ombildadt efter verben på -era. 
bådsa^g (rsp. *bad-Bäng) bassin. 
kamkus (rsp. 'komkurs) konkurs. 
a^sbréjv (rsp. 'exbref) express. 
avféd (rsp. *aflllrd) affär. 
(^ansint (rsp. ^ögonsint) hyacint. 
kasér (rsp. 'kassör) Chassenr (nom. propr.). 
f&isak (rsp. 'fls-saok) Vegesack. 
stl u skyr (rsp. 'sill ock skyr [sur mjölk], isl. skyr) Psilan- 

dersköld. 
van ma måur (rsp. 'vän med mor) Vennemo (nom. propr.). 
kåuanhausan (rsp. 'koenhuBen) Hohenbausen. 
åufasumltg (rsp. 'oförsumlig) försumlig. 
flajff^yra st (rsp. 'fiäckföra sig) glfva sig till underhållstagare 

bos annan person; eg. = fsv. a flest fara, flatföras, n. flet- 

f0ra seg. 
skamföra (bos NeoGARD) missbandia, lån från mit. schamferen. 

Möjligtvis bero också de förvridna formerna atulrist ar- 
tillerist, Idbåns balans, haganat bajonett, dihjcergar De Berg 
(nom. propr.) på folketymologi, ehuru vi ej lyckats upptäcka 
de speciella anledningarne. 

På folketymologi beror ock den förändrade betydelsen hos 
talang munart, dialekt. 



Språkprof^. 

(Ur C. SÅVEB samlingar). 

1. vaxnur-gvan sJcaut pa hqrfreiVb, n^tr ha sat pa bngjpn 
bt vamur-trask u ^ambdi stt laj^ga har. m&n ha bmra letta pa 
han u sag st um, u sa glaid ha. han hadi sylvur % rayn; 
das hundt ha ha bl^v^ stylft f^r han, 

Öfvers.: Vinor-Sven sköt på hårfrnn, när hon satt på 
brinken vid Vinor-träsk ock kammade sitt långa hår. Men 
hon bara lättade (lyftade) på håret ock såg sig om, ock så 
gled hon (bort). Han hade silfver i röret (bössan); eljest 
knnde det hafva blifvit stygt för honom. 

2. dan taidvn netr alt Jcund^ tala, sa lanti hata jaulagr^yn 
bt sJfetray u sa mt^ul ha pa da gr(^ymn, man dt blawa aldn 
far^ug. u darfyn jer da sum sJfetra btstandut jer sa arg u 
gahy neir ha far sat a kåta, u skvttrar u rasar. 

Öfvers.: Den tiden när alt kunde tala, så lån te kattan jul- 
gryn hos skatan, ock så mol bon på de grynen, men de blifva 
aldrig fördiga. Ock därföre är det som skatan beständigt är 
så arg ock galen, nar hon f^r se en katta, ock skvattrar ock 
rasar. 

3. snaym u JfByldi vaga: fi^r^t ^^ S^^^ P^ bandtns lukt — 
da kunda dt bagTt; sa t bandens br^ykarga — da kunda dt bagi; 
man ^a tn t brqy u t ^yltuna — d% kundi bara ^(^yld%. 

Öfvers.: Snön ock kölden höllo vad (eg. vågade): först 
att gå in på bondens loft — det kunde de bägge; så i bondens 
brödkorg — det kunde de bägge; men gå in i bröd ock öltnnna 
— det kunde bara kölden. 

4. auteitur bqt u amvats Jfoltggj 

dt jera da vcer§la tigg pa jar^>. 
Otät båt ock envis käring, 
de äro de värsta ting på jorden. 

^) Vi utsätta har inga aksenter, emedan ordens ursprungliga aksen- 
tuering i sammanhängande tal undergår mänga forändringar, hvilka vi 
ej varit i tillfälJe att nännare undersöka. I de talrika fall, där ursprung- 
ligen lång vokal i följd af satsaksenten förkortas, skrifva vi naturligtvis 
kort vokal, t. ex. j?a, Aa, bt m m. 



366 NOREEN, färömXlkts uuolara. 84 

5. bl stadum sum at h^vukaVf 
bt st&dum sum at h^pular. 

På (sina) ställen som ett hufvadhår, 
på (sioa) Btällen som ett märrlår. 
(Säges om ojämt spunnen tråd). 

6. dan naJfa gut sJfjautur, 
han naJfa gut njautur. 

Den något godt (till)8kjuter, 
han något godt njater. 

7. fråga jer fraty 

u na% u jm stgr darbat. 
Frågan är fri, 

ock nej ock ja står därvid (d. v. s. kan man svara 
därpå). 

8. aldn jer mat sa fagur may, 

at ha mil kan g% luma ful ma snay. 
Aldrig är maj så fager mö, 
att hon inte kan ge (en) ficka full med snö. 

9. mat vatur u kal 

fyldur bandins h&us u ladar al, 
Maj våt ock kall 
fyller bondens hus ock lador all. 

10. an kaldur mat gir gau grqyda. 

En kall maj ger god gröda. 

11. skaug^n jer fat ig mans traya. 

Skogen är fattig mans tröja. 

12. smyr jer an munsmak u an bar§haidur. 

Smör är en munsmak ock en bordsheder 
(d. v. s. hedrar bordet, men mättar ej). 

13. ha smakar sum kau Jfysh naut. 

Det smakar som (om) ko kyste (annat) nöt. 

14. Jfcerhgg^ skudi spyta yvar If&rka, man ha fastna pa 

kapa. 

Käringen skulle spotta öfver kyrkan, men det fast- 
nade på hakan. 

15. tgga naud rtsta braida reimar av äras haudar. 

Ingen nöd (svårighet) skära breda remmar af andras 
hudar. 



85 8PRÅKPR0P. 367 

16. netr grqsi blatr sa laf^t, at ha nar an tart^&yval til 

haysalatnt^gi. 

När gräset blir så låogt, att det når en tordyfvel till 
byxlinningen. 

17. fia ratdur v&tta hapa pa gr0yna heishn. 

Nn rider hvita stoet på gröna hästen. 
(Säges då aftondimma lägger sig öfver ängar). 

18. na jer da J^mmt snay; na fa v(^r tnh ga pa gambla 

maur mair. 

Nn har det kommit (eg. är det kommet) snö; nu 
få vi inte gå på gamla mor (d. v. s. jorden) mer. 

19. ja 8(Br ytur sagd u javur ytur lygn. 

Jag säger efter sägen (d. v. s. efter hvad man sagt 
för mig) ock Ijnger efter lögn (d. v. s. efter hvad 
man Ijngit för mig). 

20. fhugeld gar tnU burl fsr naJca ana mtd'l an vadalds- 

Jfiul u sundaJcsgrada, sum rayras haup hl a aulja 

alar u ma lasm^g. 

»Flogeld» (en hastigt påkommande ntslagssjakdom) 
går inte bort för något annat medel än vådeldskol 
ock söndagsgrädda, som röras hop till en olja, 
eller ock med läsning. 



Sv. Iftndsm. S. R. /. 'Zly 



368 NORE EN, PÄRÖMÄLETS LJUDLÄRA. 86 



Tillägg. 

§ 47,2 bör bafva en allmännare formnlering. Jag har näm- 
ligen vid närmare undersökning funnit, att målet förlorat hvarje 
slutljudande n (ej nn) efter obetonad vokal. Till de i § 47,2 an- 
förda exemplen kan man lägga åtskilliga andra ss. p&ika pigan, 
kåta kattan, d^i^ri dörren, fr&v^ frnn m. m.; men jfr däremot dålm 
o. d. (jfr isl. dalrinn). De få undantagen bero på analogi- 
bildning. — ha hon är så att förklara, att man ursprungligen 
hade dubbelformer: hån betonadt (förekommer ännu hos äldre 
personer) ock han proklitiskt. Denna senare form blef genom 
regelbundet bortfall af n ha (så nu obetonadt), ock ha (så nu 
betonadt) har uppkommit genom blandning af de båda formerna 
han ock ha med hvarandra. 

§ 125. Denna ötVergång äi > at ger starkt stöd åt Söder- 
bergs antagande (s. 23, not 1), att fg. ai utvecklat sig ur äldre 
ei (för ännu äldre ai). Leffler anser (se Sv. landsm. I. 7, s. 274, 
not 4) en sådan utveckling osannolik, emedan i fg. en Ijud- 
skridning ägt rum från öppna till slutna ljud. Detta är visser- 
ligen sant hvad beträffar de isolerade vokalerna, ock äger i 
detta fall sin tillämpning äfven på det yngre språket; icke så 
i afseende på diftongerna. I dessa har från älsta tider de båda 
ingående vokalerna alt mer skilt sig från hvarandra; ock redan 
i fg. har öfvergången ei > ai sin fullkomliga motsvarighet i 
den från öy (isl. ey) till oy. 

Upsala i december 1879. 

Adolf Noreen. 



Innehåll. 

Inledning... sid. 5 — 9. 

A. Ljudfysiologisk öfversikt § 1—1) » 10—16. 

I. Konsonanter § 1—3 » 10—12. 

IL Vokaler § 4—7 » 12—14. 

Kvantitet § 5 » 13. 

Diftonger § 6—7 » 13—14. 

III. Stafvelsen § 8-9 » 14-16. 

Exspiratorisk aksent § 8 » 14-15. 

Musikalisk aksent § 9 •> 15 — 16. 

B. Etymologisk öfversikt § 10—156 » 16—82. 

I. Konsonanter § 10—87 » 16—42. 

II. Vokaler § 88—151 » 43-77. 

Diftonger § 124—145 » 57—71. 

Kvantitet 146—150 >. 71—76. 

Jämförelse mellan forngutniskans ock Fårö- 

målets vokaler § 151 » 77. 

III. Metatesis § 152 » 77—78. 

IV. Aksent § 153-154 » 78—80. 

Exspiratorisk aksent § 153 » 78—79. 

Musikalisk aksent § 154 n 79—80. 

V. Folketymologi § 155-156 » 80—82. 

Språkprof » 83—86. 

Tillägg » 86. 



NIARS BIBRAG TILL KiNNIDOl 01 

BE SVENSKA LANDSMilKN OCK SYENSKT FOIKLIF I. 9. 



NOKRLÅEDSKA HUSDJTJRSNAMN 



SAMLADE OCK ORDNADE 



AK 



JOHAN NORDLANDER. 



STOCKHOLM, 1880. 

KONCrL. BOKTBYCKERIET, 
I». A. NOnflTKDT ii, sAnKR. 



D, 



enna uppsats var ursprnngligen afsedd att omfatta endast 
bärjedalska ock ångermanländska husdjursnamD. Då det emeller- 
tid vid atarbetandet syntes oss önskligt att i undersökningen fk 
indraga äfven de i andra norrländska landskap brukliga namnen, 
så togo vi oss friheten anhålla om upplysningar härutinnan af 
personer i skilda trakter af Norrland. Vi hade också den 
lyckan att få de önskade upplysningarne af de allra fleste. 
Särskildt nämna vi de rikhaltiga namnlistor, som hafva med- 
delats oss af fröken Elin Lindh ock stud. O. Q. Viklund 
för Norrbotten, af bokhållaren Georg Lundqvist samt skol> 
lärarne E. Lindström ock O. Löfgren för Västerbotten, af 
stud. Er. Julin, handlanden Abr. Nyberg, fru Karin Löwen- 
BORG ock stud. O. Högberg för Ångermanland, af kyrkoherden 
Fr, Söderblom ock kapten Vilh. Engelke för Helsingland; 
hvarjämte ock böra ihogkommas de fullständiga namnlängder, 
som tillsändts oss af fru doktorinnan Jenny Nordenson för Väst- 
manland, af metallarbetaren Gustaf Eriksson för Söderman- 
land, af landtbrukaren P. O. Lundell ock bokhållaren E. 
Andersson för Småland. Genom tillmötesgående af stude- 
rande vid läroanstalterna härstädes ha vi äfven varit i stånd 
att skaffa oss någon kännedom om husdjursnamnen i åtskilliga 
andra landskap, särskildt Dalarne. Alla dessa personer, nämde 
så väl som onämde, hembära vi härmed vår tacksägelse. 

Vår uppsats ger sig ej ut för att vara i någon mån full- 
ständig, huru rik på namn han än må synas vara. Vårt syfte 
har ej häller varit att vinna någon fullständighet, utan endast 
att visa,i hurusom vårt, såsom man kunde tycka, likgiltiga ämne 
från språklig ock kulturhistorisk synpunkt kan bjuda på mycket 
af intresse ock väl är värdt en större uppmärksamhet, än som 
hitintils kommit det till del. Som vi äro sinnade att fort- 
sätta samlandet af dessa namn, vända vi oss till härför in- 
tresserade personer icke blott i Norrland ock det öfriga 



374 NOKDLANDEB, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 4 

Sverige, ntan äfven i Norge ock Finnland med vördsam an- 
hållan, att de ville vara oss bärutinnan behjälplige genom att 
till oss (adr.: Norrl. Nation, Uppsala) insända namnlistor. Väl 

vetande, att 

många bäckar små 

göra en stor å, 

stanna vi i stor tacksamhet äfven för de obetydligaste bidrag. 

Vid uppställningen ha vi så vidt möjligt sökt ordna nam- 
nen i flockar efter betydelsen. Emedan de särskilda grupperna 
ofta gå in i hvarandra, har det varit oss omöjligt att här 
vinna någon sträng följdriktighet. För att underlätta upp- 
sökandet af ett namn under sin afdelning ha vi längst till 
vänster utsatt det svenska ord, hvaraf namnet är bildadt, ock 
då detta ord saknas i högsvenskan, den form det borde hafva, 
i fall det funnes. Efter bvarje namn ha vi tillkännagifvit det 
eller de landskap, hvarifrån det förskrifver sig, ock stundom 
äfven socknen. Härvid utmärker förkortningen Nbott. Norr- 
botten, Vbott. Västerbotten, Ångm. Ångermanland, Medp. Medel- 
pad, Jämtl. Jämtland, Härj. Härjedalen, Hels. Helsingland, 
Dal. Dalarne, Uppl. Uppland, Västm. Västmanland, Södm. 
Södermanland, Värml. Värmland, Vgötl. Västergötland, Ögötl. 
Östergötland, Sm&l. Småland. Samma förkortningar med liten 
begynnelsebokstaf utmärka landskapets folkspråk. 

De med upprätta stilar trykta namnen gifvas, med undan- 
tag af smärre jämkningar i stafsättet, i den form, som vi iUtt 
dem. När i de oss tillsända listorna några särskilda tecken 
utom det vanliga alfabetet förekommit, ha vi sökt, så godt sig 
göra låtit, ersätta dem med landsmålsalfabetets motsvarande 
beteckning (kursiv). Då namnen tillhöra många olika mål, 
torde nog en del smärre misstag i den strängare beteckningen 
kunna finnas. 

Till upplysning om det här brukade sättet att utmärka 
tonvikten i tvåstafviga ord må nämnas, att ord med samma 
betoning som sv. ugnen utmärkas med ' ', ock ord mcA samma 
betoning som sv. ungen med ' '. Uti tre- ock flerstafviga ord 
är den ljudstarkaste stafvelsen utmärkt med '. 

Uppsala i november 1879. 



Namn på kor. 

1. Så snart en kalf är född ock bestämd att födas npp, 
får han vanligen sitt namn; ock finnes det då barn i gården, 
är det ofta de, som få bestämma det samma. Då man nu vet, 
med hvilken kärlek barn omfatta bnsdjnren, i synnerhet medan 
de äro små, är det helt naturligt, att en stor del af namnen 
äro smekord. Härtill gifves det säkerligen ock en annan, 
djupare i folkmedvetandet liggande orsak, i ty att man med 
ett smekande ock smickrande, »vackert», namn vill uppkalla 
ett husdjur, som framför alla andra bidrager till lifvets uppe- 
hälle. Bland hithörande namn utmärka somliga någon fram- 
stående yttre egenskap såsom skönhet, eller någon inre såsom 
dygd ig het; andra åter sakna någon viss bestämd betydelse. 
Behändig: behéndtg Ångm. behändig. 
Brud: brudtuna Hels. 

brud-linn Vbott.; om -linn se nedan. 
Bättre: bättra Hels. den bättre. 
Böna: böna Nbott. Hels. Västm., böne Medp. Ängm. 
Dadel: dqdehn Jämtl. dadel-lin. 
Dam: dam Vbott., damma Hels., ddmu Jämtl. 

ddmltn Jämtl., ddmelin Ångm., ddmVind Dal., dämme- 
linn Härj., dam-llnn Hels. 

ddmrös Ångm., dam-ros Hels., damm-ros Vbott. 

dammen-sigäma Medp. 

ågha(lam Ångm., ankar-dam Vbott. 

fjéldäm Ångm. fjäll-dam. 

gMdäm Ångm. Jämtl. guld-dam. 

lundam Vbott. = lund-dam ? 

nätter-dam Ångm. 

vaoker-dam Vbott. 

vdldåm Jämtl. vall-dam. 
Dooka; déokd Härj., ddkd Medp., dékd 1. dåkd Ångm., (lukä 
Dal., dooka Hels. Uppl. Västm. Södm. 

dékeltn Ångm. Jfr dukke-lis, Dybeck Sv. folkmelodier, 
nr 62. 



376 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA UUSDJURSNAMN. 6 

Docka: fröken- docka Södm. 

gujdeoha Härj., guldåk kngm. guld-docka. 

jnngfrii-dooka Södm. 

silkes-dooka Södm. 

silver-dooka Södra. 

skäll-docka Södm. 
'Drös: droske Ångm. Jfr no. drös dam, rik eller mycket an- 
sedd kvinna Aasen ^) s. 115; isl. drös. 
Dufva: duv Vbott. (Norsjö), duvk Ångm., duva Västm. 
Duktig: diilcti Ångm. daktig. 
Dygd: dygda Hels. 

dygde-linn Angm. 
Däja: däja Hels. af däja tjänsteflicka; jfr ladugårds- däj a, 
red-däja. 

déjehn Härj. Ångm. Jämtl., dSje-Iinn Hels., däje-linna Västm. 

guld<Bja Ångm. guld-däja. 
Fager: &ger-b{om Vbott. Jämtl. 

fager-lann Vbott. 

fagehn Ångm., fager-linn Medp. Vbott., fager-linda Södm.; 
namnet kan i Ångm. förkortas till fdgé. 

anfcpger Ångm. fagrare än andra. 

grann-fiiger Vbott. 

säll-fag Jämtl.; första leden torde vara subst. silfver. 
Pin: fina Ångm., fina Härj. Hels. Uppl. 
Fikon: fika Hels. (Delsbo), fikon Nbott. (Kalix). 

fikariros Medp. fikon-ros. 
Friherre: friherrinna Nbott. 
From: fråmk Ångm., fromma Södm. Vbott. 
Fru: frultn Nbott. (Degerfors, Norsjö, Säfvar) fru-lin. 

frattan Smal. dim. 

fru-fager Angm. 
Främst: frémstk Ångm. den främsta, yppersta. 
Fröken: fröken Södm. Hels. Medp. Ångm. Vbott., fr^kni Dal. 
*Fänta: fänta Ångm.; fänta = flicka, Rz^) s. 177. 
För mer: för-mer Ångm. 

^) Med Aasen utmärka vi Norsk Ordbog af Ivar Aaben. Christia- 
nia 1873. 

-) Med Kz utmärka vi Ordbok öfver sveuska allmogespräket af 
Johan Ernst Rietz. Lund 1867. 



7 KONAMN. 877 

Först: fé^t^ Ängm. den första, bästa; I. möjligen utmärker 

namnet den första ko, som bonden haft. 
Qrann: gråna Härj., gråna Hels. den granna. 
grdntk Ångm. granta dim. 
grann-biörn Vbott. 

gråygäs Härj., grann-gås Ångm. Dal. 
gråyltn Härj., granlin Jämtl., gran&e-linn Hels., grann- 

liiin Hels. Vbott. 
gråyluv Härj. grann-löf. 
gråylåt Härj., grdnlåt Ångm. Jämtl., grann-låt Medp. 

Vbott. 
grdnrös Ångm., grann-ros Hels. Vbott. 
GrefVe: grevina Medp. Dal. grefvinna. 
Herde: herdinna Nbott. 
Bjärta: jåtk Ångm., jåt Nbott., hjärta Södm. 
jårtgås Dal., hjart-gås Hels. 

jålrös Ångm., hjärt-ros Värml. Södm. Västm. Uppl 
g%djal^ Ångm. guld-hjärta. 
Juvel: juvéla Ångm., juvela Härj. Vbott. 
Ko: kösk Härj. Ångm. kossa dim. 

kosina Medp. kosina dim. 
Komma: kåmhém Ångm. kom- hem! 
höméltn Härj. komme-lin. 
hémkåm Ångm. hem-kom. 
snélköm Ångm. snäll-kom. 

vélkåm Ångm., yäl-kommen Nbott., yäl-komma Västm. 
Dessa namn utmärka, att kon kommer snält hem till 
ladugården under den tid boskapen går pä bete, hvilket 
naturligtvis är en stor dygd. 
Lilja: lilja allmänt öfver hela riket; ångm. formen är lilje. 
lUjen-krona Ångm. 
lilje-ros Nbott. Hels. Västm. 
liljen-skön Jämtl. 
Liten: lita Härj., hhd Dal., lilla Nbott., lillan Västm. 

lishé Ångm. Formelt skulle namnet kunna vara dimin. 
af kvinnonamnet Lisa; men då sådana namn ej gärna 
brukas i Ångm., torde det vara att förklara såsom en 
dimin.- bildning af adj. liten; jfr lockordet lissko, eg. 
lill-ko. 



378 NORDLANDER, NORRLANDSKA HUSDJURilNAMN. 8 

Liten: lill-r08 Ångm. 

Lull: lulé Härj. Ångm.; jfr interj. lull (luU så grant!) ock Inll- 

lall, leksak 1. dyl. 
Lycka: lyoké Härj., léké Ångm., I0k Vbott., löJcå Dal., lycka Hels. 

lycke-linn Vbott. (Degerfors, Säfvar). 

lyokeros Härj., lékrås 1. lykeros Ångm., lékros 1. lykrös 
Jämtl., lyck-ro8 Hels. 

lyok-stjäma Ångm. 
Mamsell: mamséla Ångm. mamsellen. 
'Nutta: nutta Uppl.; eg. liten flicka, Rz s. 475. 
Nytta: nytta Hels. 

nyttle Västm. dim. af föreg.? 
Nätt: nätta 1. netta Vbott. 

nett-ros Vbott. 
Prins: printé Ångm. printa dim. 

prinsa Härj., prinsessa Medp. Vbott., sessa Vbott. 
Färla: pdlé Ångm., pärla Vbott. 

pärH)?om Vbott. pärl-blomma. 

pärl-krona Jämtl. 

palrös Jämtl. pärl-ros. 

pålsträn Ångm. Jämtl. pärl-strand. 
Beell: rejél Ångm. reell. 
Buna: nina Nbott. (Kalix) väninna. 
Bussin: mssln Ångm. 
Skön: ^éné Ångm., ^0nd Medp., ^j^w Vbott., sköna Hels. Uppl. Södm. 

skönke Ångm. dim. 

skön-gås Ångm. Medp. 

skön-llnn Hels. 

§0néta Ångm.; möjl. skön-bätta, jfr hätta mössa Rz s. 286. 

§qnrös Jämtl., skön-ros Hels. Medp. 

sköna-rova Ångm. 

adel-skön Jämtl. 

tus'n§0na 1. tus§0na Angm., tusen-sköna Vbott. 
'Snottra: snötrd Jämtl., enl. Rz s. 645 liten vacker flicka. 
Snygg: snégé Ångm., snygga Hels. Vbott. 

snygg-ros Vbott. 
Snäll: snélä Härj. Dal., snélé Ångm., snél Vbott., snälla Hels. 
Västm. 

snéXté Ångm. snälta dim. 



9 konämn. 379 

Snäll: snélrös Ångm. snäll-ros. 

Stolt: stolsa Medp. Uppl.; jfr stols i t. ex. lolkvisan. 

Sultan: sultaniima Nbott. 

Söt: s5t-ro8 Vbott. 

Trygg: irygk Ångm. trygga. 

Tulpan: tnlpana Ångm. 

Tärna: tärna Vbott. Ångm. Medp. 

rås' nt aria Ångm. rosen-tärna. 
Vacker: vacker Hels. 

dlvaker Ångm. all-vacker, vacker hel ock bkllen. 

vaoker-gåfi Medp. Härj. 

val'dtn Ån^m-, vaoker-linn Medp. Vbott. 

vaoker-ros Angm. !Nbott. 

vaoker-strann Vbott. vacker-strand. 
Vän: vénrös Ångm., vän-ros Vbott. 
Ädel: ädla Hels. 

Bland smeknamnen vore ock plats för de många namn, 
som äro bildade af blomma, ros, guld ock flera dylika ord; 
men då de ursprungligen äro bildade med afseende på rosig 
(fläckig) eller gul färg, så falla de under följande klass. 

2. Det allra största antalet namn utmärker kornas färg. 
Af de namn, som höra hit, äro somliga bildade med afseende å 
kons färg i sin helhet, andra med afseende å färgen på någon 
enskild del. Vi lemna först en förteckning på namnen af det 
förra slaget: 

Blad: hlåk Ångm. blada = med bladformiga fläckar. 
Blank: blågkk Ångm., blanka Nbott. Uppl. 
Blek: bleka Västm. Smal.; utmärker gulblek färg. 

Uek-tome Hels. 
Blomma: blåm Vbott., blömé Ångm. Härj., blomma, blemma 
Hels., hleoma Dal., blomma Uppl. Västm. Södm., blömä 
Härj. den blommiga. 
bloméra Härj. blommera. 
blémgås Härj. blomgås. 

o 

blömrös Ångm., blom-ros Medp. Vbott. Norge. 
blåmsträn Ångm. blom-strand, 
dyr-blom Jämtl. 
ek-blom Vbott 



380 NURDLANDDR, NOUUl.ÄNUSKA liUSUJUKSNAMN. 10 

Blomma: gran-Uom Vbott. Ångni. 

lingon-blomma Nbott. 

lycko-blomma Nbott. 

iker-blom Vbott. 

ädel-blom Järn ti. 

äppel-blom Jämtl 
Blomster: bUmstér 1. bUmstér Härj., blémstér Jämtl., blémstré 
Ångm., blomstre Hels., blomstra Nbott. Södm. 

blomster-dam Vbott. 

blomster-docka Södm. 

blomster-liiin Hels. 
Blända: bléndå Ångm., blända Vbott. Västm. bvit? — Hit bör 

troligen ock plända Ångm. 
'Brok: broka Västm. Södm. Brok fläck. 
Brun: bruna Vbott. Hels. Uppl. Södm. 

briXntk Härj. brunta dim. 

brunella Södm. 

brunätta Vbott. Hels. Uppl. Västm. Södm. 

brun-fager Uppl. 

brunlln Jämtl. brun-linn. 

bnin-gås Vbott. Uppl. 

brun-ros Medp. 
Broppe: drcpå Härj., dréplé 1. dréplé Ångm., dröppel Vbott. 

namn på en spräcklig ko. 
Fana: fånrös Jämtl. fan-ros. Jfr getnamnen under Blöja, 
Flagg, Sjal. 

gull-fana Ångm. 
Fläck: fléolcé Härj., flélcé Ångm., fläcka Västm. 
Glans: gldnsé Angm. glänsa. 
Grå: grdlå Härj., gråll Dal., grålé Ångm., gr&lla Västm. 

grågås Södm. 

grå-B|]as Södm. — senare leden = ? 
Grön: gri^fihnd Dal. grön-lind. 
Gidd: gMä Härj., gtilä Dal., gMé Ångm., gulla Vbott. Hels, 

gfXXté Ångm. guUta dim. 

gulik Ångm. gullik dim. 

gulblä Ångm., guld-blad Jämtl. 

gulblöm Ångm., gull-blom Jämtl. Vbott. 

gull-bär Jämtl. 



11 KONAMN. :^8l 

Guld: gMbcerj Jänitl. guld-bärg. 
goll-daja Ångm. 
goll-gås Ångm. Medp. 
gall-ren Hels. 
gidlrik Jämtl. gnid-rik. 

giklros Ångm. gnid-ros, synes vara brnkligt i hela Sverige. 
gnlrceg Nbott, gnll-ring Vbott. guldring. 
gMstrån Ångm., gtlstrdn Jämtl. (Offerdal) guld-strand. 
guld-Yiva Nbott. Västm. Ögötl. 
Hvit: witä Nbott. Härj., wtt Nbott., vtta 1. vtte Ångm., gvita 

Hels., hvitan Uppl. 
dlvit Ångm., ölwU Vbott. all hvit, hvit hel ock bållen. 
vittka Hels. hvitika dim. 
vitgås Ångm., hvlt-gäs Nbott. 
vUHn 1. vitehn Ångm., vitlln Jämtl., tvtthn Nbott., hvitte- 

linn Vbott. Formelt skulle den sista formen älven 

knnna härledas från snbst. vätt. 
snevtt Härj., snövit Jämtl., snS-hvit Vbott. Nbott. 
Kattun: katona Vbott. Jfr Fana. 

Erans: krdnsk Ångm. Medp. ko^med »krans» omkring halsen. 
krånsUn Härj., krati^hnd Dal., krans-linn Jämtl. Hels. 
krånsrds Härj. krans-ros 
Krita: krétt 1. k^äit Nbott., klitd Ångm. krita. 
Krus: krusé Ångm., krusa Hels. Västm. Södm., kmsan Uppl. 

namn pä en småfläckig ko. 
kros-linn Jämtl. Härj. Hels., krustltn Ångm.^kruse-linn Medp. 
Lind: Unå Ångm. Härj., Unna, linda Vbott. Medp. Hels. o. 

flerstädes; Undå Dal. — lä^n Vbott. = lind? 
linblom Vbott. Ångm. lind-blom. 
lindrép Härj., se under 2 Droppe. 
Uf^gås Härj. Dal. lind-gås. 
linrös Ångm., Unn-ros Hels. Jämtl. Nbott. 
bérjlin Ångm., bärge-linn Härj. 
fjéjxn Härj. fjäll-lin. 
möUnd Dal., mo-linn Hels.; någon diniin. betydelse fUstes, 

åt minstone i Dal., ej vid namnet, 
nas-linn Vbott. näs-lind. 
sköglin Härj. Ångm.; i Härj. äfven skoge-linn; i Dal. 

enligt Dybeck anf. st. nr 43 skogilinn. I Ångm. kallas 

en ko ofta skögd i st. f. det fulla namnet. 



382 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA UU8 DJURSNAMN. 12 

Lind: säter-lin Härj. af säter fäbodar. 

å-linn Vbott. 

åkerlind Dal., äker-linn Ångm. Vbott. 

islln Härj. af äs bärg&s. 

églln Jämtl.y égehn Ångm. Jämtl. äng-lind. 
I4118: dagjus Ångm. dag-ljus. 
Löf: Z0t;0' Härj., 7iét?é Ångm., löva Hels. Uppl. Löf spridda fläckar. 

luvgås 1. lévgäs Härj., löf-gås Medp. 

lévehn Jämtl., lÖYe-linna Värml. 

lévrös Angm., löf-ros Jämtl. Hels. Dal. 

hlémsterl0v Härj., blåmstQrlev Jämtl. blomster-löf. 

dagUv Jämtl. dag-löf. 

gi:ij0v Härj. guld-löf. 

sommar-lÖYa Värml. 

vitel0v Ångm., witlev Härj. hvit-löf. 

é^Uv Jämtl. äng-löf. 
Neger.: negrinna Ångm. 

Näjlika: nällik Ångm., näUka Sm&l. Möjligen snarare smekord. 
Prick: prikk Ångm., priok Vbott. 

prioke-linn Vbott. 

prioke-ros Vbott. 
Ring: ringa Uppl. 

ring-dnfva Södm. 

riggas Härj., ring-gäs Jämtl. ko med ringformiga fläckar. 
Bipa: ripé 1. rypé Ångm. namn på hvit ko. 
Bos: raos Nbott., rösé Ångm., rösä Härj., rosa allmänt. 

rösigol Vbott., röstgal Ångm., rosiga^ Medp. ros-i-gård. 

rosengård Vbott. torde ursprungligen vara samma namn 
som det föregående. 

rosetta Vbott. Smal. 

rosina Ångm. Uppl. Södm. 

rosen-duva Ångm. 

ros-lann Vbott. 

rösolin Ångm., roslin Jämtl., rosse-linn Vbott., rosa- 
linn Hels. 

rosen-krans Jämtl. 

rös'nstran Ångm. rosen-strand. 

åhélros Ångm. apel- ros; jfr abelgra apelgrå, apelkastad. 

all-ros Ångm.; trol. rosig hel ock håll en, jfr all-hvit s. 381. 



13 KONAMN. 383 

Bos: baok-ros Ångm. 

bjöm-ros Vbott. 

blom-ros ÅDgm. 

brénros Vbott. bränn- ro8, af b ränn a svedjeland, Rz 8.52. 
Namnet plägar afkortas till br^n. 

dågrös Jämtl., dag-ros Hels. 

ditte-ros Vbott., af ditt liten fläck, prick, Rz s. 87. 

ek-ros Södm. 

érirös Ångm., ain-ros Vbott., af en juniperns. 

fjéjrös Härj., fjélrös Jämtl., Qällros Ångm. Vbott. 

gujrös Härj., gulrds Hels. Medp. Ångra. o. s. v. guld- 
ros. I Vbott. brakas jämte gtilrds den kortare formen 
gélt. Namnet är i Dal. förbehållet riktigt vackra kor. 

håvrös Härj., haf-ros Vbott. 

bäver-rosa Vbott. bafre-roseo. 

hédrös Angm. hed-ros. 

bolm-ros Angm. af holme. 

hégrös Ångm. hägg-ros; förkortas till hégt. 

hélgrös Jämtl. helg-ros. 

bäll-ros Ångm. 

bog-ros Ångm. 

kdlvros Jämtl. kalf-ros. 

kanel-ros Vbott. 

kling-ros Värml. af Ä^egre kringlig, rund. 

kvélsrds Härj. kvälls-ros. 

laoperos Härj.; enligt allmogens förklaring: en ko som 
liknar ett hvitt tyg med svarta lappar på. 

lejon-ros Medp. Ångm. 

lönn-ros Ångm. 

mjölk-ros Södm. 

mords Ångm. mo-ros. 

ndtrös Angm. natt- ros. 

nas-ros Ångm. 

ring-ros Jämtl. Uppl. Södm. o. flerstädes. 

sdnrös Ångm. sand-ros. 

siden-ros Ångm. 

sol-ros Uppl. 

^érös Angm., fiQÖ-ros Medp. Vbott. 

smiirös Ångm. små-rosig ko. 



384 NOBDLANDBR, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 14 

Bob: stook-rosa Nbott. 

strdnrds Angm. strand-ros. 

töm-ros Uppl. 

vålros Härj.y vall-ros Ångm. Medp. Hels. Västm. I Ångm. 
kan namnet förkortas tili vdlk. 

é^rös Jämtl. äng-ros, af äng. 
Böd: rél Vbott., rélk Angm., rolla Vbott. 

ålr0 Medp. all-röd, röd öfver hela kroppen. 

rödina Hels. 

rédåm Angm. röd-dain. 

ro-docka Södm. röddoeka. 

réf^ås Vbott. röd-gås. 

rö-lann Vbott. röd-land. 

rélln Angm., rélin Härj., rö-linn Hels., rö-linna Västm. 
Uppl. ock flerstädes; r6Und Dal. 

rérds Ångm., röd-ros Medp. Vbott. 

résträn Angm., ro-strann Vbott. röd-strand. 
Bonn: rétié Ångm., rönna Västm., af trädet rönn; röd ko? 

ronnta Hels. dim. 
Sadel: sålé Ångm., sale Medp., sål Vbott., sala Hels. Västm. 
Så kallas en ko med »rosor», fläckar på ryggen ock 
sidorna, så att en sadelformig figur nppstår. 

sålgås Dal., sal-gås Jämtl. Hels. 

salrås Härj., sal-ros Vbot*t. 
SilfVer: sélvé Ångm., sélv Vbott., silvra Hels. 

silver-dooka Södm. 

sélverhn Härj., Ångm. 

selros Nbott., selY-ros Vbott., sell-ros Södm. silfver-ros. 
SUke: silke Ångm. namn på en svart ko. 
Skymlig: skymla Hels. den spräckliga. 
Slant: Xldnté Ångm. namn på en småfläckig ko. 
Snö: snö-flinga Ångm. 

snégås Härj., sujögås Dal. snö-gås. 

snio-kiina Dal. snö-kona enl. DyB£CK anf. st. 

sujölind Dal. snö-lind. 
Spräoklig: spräokel Nbott., spréklä Dal. 
Sten: stérié Ångm. stena; ko med grå iarg. 

stétirös Ångm. sten- ros. 



15 KONAMN. 38Ö 

Strimma: strimk Ångm., strima Dal., strima Västm., strimma Uppl. 

strimla Hels. 
Svan: svan Jämtl.; svåti^ Ångm., §wsin Vbott., svaiie Medp., 
svana Hels. 

STanella Angm. dim. 

svånhlöm Jämtl. svan-blomma. 

__ • 

svan-gås Hels. Härj. 

svan-hyit Västra. 

svånlln Jämtl. svan-lin. 

svånrås Jämtl. svan-ros. 

rös^nsvan Jämtl. rosen-svan. 
Svart: svarta Vbott. Västm. Värml. 

svart-linn Ångm. 

svärta Vbott.; troligen närmast lånadt från fogeln med 
detta namn. 
Säf: säva Dal. en ko med större fläckar öfver ryggen. 
Älg: åljk Ångm.y älga Hels.; i Ångm. ko med grå iUrg. 

élgrös Jämtl. älg-ros. 
Äpple: éplé 1. épkl Ångm., äppla Hels., épla Dal.; åt minstone 
stundom nämn på rödfläckiga kor. 

épcBl(lyr Jämtl.; senare leden trol. norsk form tor djur. 

épelgas Ångm. Härj. Dal., appel-giS Medp. 

épaltn Jämtl. äppel-lin. 

épcelros Jämtl., appel-ros Medp. äppel-ros. 

épalstran Jämtl. äppel-strand. 

goll-äppla Ångm. 

3. Följande namn äro bildade med hänsyn till någon viss 
kroppsdel : 
Pot: vit-fot Vbott. hvit-fot. 

ring-fot Smal. hvit om fötterna. 
HalB: gfilhåls Ångm., gnll-lials Vbott. guld hals. 
Hufirud: htivdd 1. hévdd Uppl. 

gulhuvQ Ångm. gald-hnfvnd. 
* vithiiv Angm., vttavda Dal., vtthevda Våstm. hvit-hnfvud. 
Kind: J^inä Hels. Härj. kinden. 

tjinn-fåger Nbott., J^infåg Jämtl. kind-fager. 

J^i^g^ Jämtl., kind-gås Hels. 

J^inlin Jämtl. kind-lin. 



386 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA UUSDJURSNAMN. 16 

Kind: J^inrös Jämtl. Medp. Åugm., kind-ros Hels. Nbott. 

kind-röd Nbott. 

kind-svart Nbott. 

bruijj^in Ångm., bron-kinn Vbott. brnn-kind. 

blömj^ln Ångm. blom-kind. 
, fiäger-kind Jämtl. 

gMj^tn Ångm. Jämtl. guli-kind. 

neger-kind Vbott. 

rös'n/pn Jämtl. rosen-kind. 

réjftn Ångm., réjftn Vbott. röd-kind. 

svdjpn Ångra. Medp., svart-kind Vbott. 

vjjfm Ångm., hvit-kind Vbott. 
Krona: gulkroria Ångm. guld-krona. 

rö-krona Jämtl. röd-krona. 
Kull: bmn-knll Jämtl. 

dyr-kull Jämtl. 

ro-knll Jämtl. röd-kall. 

sni-knll Nbott. snö-kull, hvit i hnfvudet. 

sigäm-knll Ångm. 

viikul Ångm. bvit-knll. 

épcelkul Jämtl. äpple-kull. 
Kved: kvélin Jämtl. betyder möjl. den under buken hvita. 
*Kvärk: Icvårkk Ångm., af k v är k bals, strupe. 
Look: brun-look Ångm. 

liTit-look Ångm. Vbott. 

kruB-look Ångm. 

syart-look Angm. 
MiQe: mulk Ångm. mula, af mule mun. 
Mun: miknros Ångm. mun-ros. 

miknté Ångm. munta dim. 
Nos: nösé Ångm. nosa. 

grimnås Medp. ko hvars fftrgteckning på nosen ock 
främre delen af pannan liknar en grimma. 

röd-nos Vbott. 
Näbb: näbbe Ån^m. 
Panna: gulpän Ångm. guld-panna. 

Sida: grdsif grdsé, grdsl, grdsé Ångm., gråss-sid, gråssy Vbott. 
grå-sida. 

gulsi Jämtl., gulsi Ångm. gnid-sida. 



17 KONAMN. 387 

Sida: råsti Medp., r0se%d Nbott., résl, rössia Vbott. röd-sida. 
Snyte: snyté Angm. SDyta, af snyte dos, man. 
Tinning: té^bldm Angm. tinniDg-blomina. 

timhlä Ångm. torde vara: tinning-blad. 

ti^eltn 1. tégelm Angm. tinning-lin. 

tiyrås Härj., ti^eiros 1. té^rös Ångm. tinning-ros. 

hlömtxy Härj. blom-tinning. 
Öga: i^jhlöm Jämtl. ögon-blomma. 

^jrös Jämtl. ögon-ros. 

gold-öga Ångm. 

ring-oga Södm. 

ros-öga Västm. Södm. 

s6lB';f Jämtl. sol-öga, eg. en gul blomma på myrar. 

svånB'j Jämtl. svan-öga. 
Öra: öre-l)7om, ör-b^om Jämtl. öron-blomma. 

^rgu^l Ångm., kan förkortas till érgk^årgixl Jämtl. öron-gald. 

ér^Uv Jämtl. öron-löf. 

^rös Ångm., ör-ros Vbott. Nbott. 

or-röd Nbott. 

0rst;d; Ångm., é^vät Jämtl., a«r^M?o^ Vbott. öron-svart. 

gold-öra Norge (Gndbrandsdalen). 

svan-öra Västm. 

svart-öra Nbott., svart-ör Ångm. 

Bläs: Uäsa Hels. Västm. Södm. ko med bläs i pannan. 
Stjärna: §&fi^ Ångm., ^J^arné Härj., sigäma allmänt. 

§åiiké Ångm. stjärnka dim. 

sljämte Ögötl. stjärnta dim. 

sljäm-dooka Ångm. 

sljäriL-gis Angm. Vbott. 

^åfirds Ångm. Jämtl., sljäm-ros Vbott. 

trjöm-sljäma Medp. 

fiälkeii-sljäma Jämtl. 

gul§afia Ångm., guld-stjäm Hels. guld-stjärna. 

hav^J^arna Härj. haf-stjärna. 

palm-^Af^a Ångra, palm-stjärna. 

4. Med afseende å kons växt äro följande namn bildade: 

Sv, landåm, N. B. L 27 



388 NOKDLANDER, NORRLANDSKA HUSDJURS NAMN. 18 

Hög: heg-linn Hels., af heg hög. 

Knopp: Jcnépld Ångm., kndplå Dal. ko med korta knabbiga horn. 

Knöl: knul-gås Vbott., af knul knöl. 

Krake: kråka Hels.; jfr krake mager, nsel häst. 

Krona: Jcröfié Ångni., krön, krénå Jämtl., krona allmänt. 

kron-borg Jämtl. 

kron-dooka Södm. 

kr^nstrån Jämtl. kron-strand. 
Kull: kMk Ångm., knlla allmänt, ko som saknar horn. 

ktUd Dal., kulta Västm., dim. af kull? 
Iiejon: léjäfi Angm. 

lejon-dyr Jämtl.; om -dyr se nnder Äpple s. 385. 
Ben: rene Ångm., af djuret ren. 

rénlln Jämtl. ren-lin. 
Skalle: skål 1. skallat Nbott. hornlös ko. 
'Snuf: snuva Medp. Angm.; jfr snnvatt, Aasen s. 723. 

snubba Vbott. 
stor: ^^^rlÅ^ Ångm. stor-låt; jfr grann-låt under Grann s. 377. 
St&t: ^^^^é Ångm., stdtd Medp., ståta Hels. 

^M^e^m Ångm., state-linn Hels. Medp. 
Trind: treinn-ros Vbott. trind-ros. 

Trissa: trissa Södm. en bukig.ko; jfr trissa, Rz s. 752. 
ÖfVervåld: ÖYer-Tåll Vbott. synnerligen stor ko; jfr Rz s. 789. 

5. Liflighet, kvickhet ligger till grund för sådana namn som: 

*Borg: bérjé Härj. Ångra. I båda landskapen härledes namnet 
af verbet börja, ock nästan hvarje nyblifven bonde 
har i öfverensstämroelse med denna tydning en ko 
med detta namn. Månne dock ej af adj. berj yster, 
rasfull {b0rj a hes Ångm.), borger stark, rask, Rz s. 46? 

Dans: dånsh. Ångm., mycket vanligt. 

dånsik Ångm. dim., ganska vanligt. 

Extra: ékstrk Ångm. den yra, rasfulla. 

Flink: fligkk Ångm., af adj. flt^k rask, hurtig. 

Frank: frdgké Ångm., af adj. frank hurtig. 
frdgkélm Ångm. frank-lin. 

Fröjd: frégdä Härj., frégdé Ångm., fröjda Hels. Västm. Metall- 
arbetaren Eriksson uppgifver för 8ödm. fröjda ock för 
modar, att det möjligen hänger samman med fredag. 



19 KONAMN. 389 

Fröjd: frégdehn ÅDgm. fröjde-lin. 
Glad: glådehn Ångm. Jämtl. glade-lin. 
Hej: hejsan Ångm.; eg. interj. 
Hopp: hoppsan Ångm.; eg. interj. 
Kviok: kTioka Uppl. 

kviok-linn Vbott. 

kvikrds Ångm., kwékrds Vbott. kvick-ros. 
Käck: J^ék Vbott. käcka. 

Iiif: liva Härj., liY Vbott., liva Hels. Vi hafva liOrt allmogen 
förklara detta namn däraf, att man ej slaktat den 
ko, som bär det, ntan lätit faähne beh&lla lifvet; 
månne dock ej = den lifliga? 

livgås Härj. lif-gås. 

livros Härj.^ liveros 1. livros Ångm., lif-ros Medp. Uppl. 
Lust: Ifisti Ångm. lustig. 

Pigg: pigk Ångm. pigga, af adj. pigg liflig, rask. 
Bapp: rappa Västm., åf adj. rapp. 

*Hi8ka: riské Ångm. af verbet r i sk a leka (om kreatur); jfr Rz s. 536. 
Sittra: sitrk Ångm.; jfr nedan Spel. 
'Snatta: snété Ångm., af verbet snatta ila; se Rz s. 560. 

snätte-linn Dal., enligt Dybeck anf. st. 
Spel: spélé Ångm., spela Härj. 

spélföt Vbott. Namnet tilldelas en kalf, som vid födseln 
visar si^ synnerligen liflig ock kvick. 

spélaros Ångm., spélaros Jämtl. spela-ros. 
Springa: springa Hels. 

sprigéltn Ångm., springe-linn Vbott. 

sprdgeros Ångm. springe-ros. 

s^äm-spring Jämtl. 
'Stritta: stritlA Västm.; jfr verbet stritta fara af snabt, Rz s. 686. 
'Tester: töstré Ångm. Jämtl., af toster yrhätta, Rz s. 736. 
Trippa: trippa Västm. 
Vippa: vippa Västm. 

viplån Ångm. vipp-land. 

viprås Ångm.; jfr vippa hoppa af glädje, Rz s. 812. 
Yster: ystre Ångm. ystra. 

6. Namnen utmärka vidare tiden, då kon är född, hvarvid 
de af veckodagarne bildade namnen äro synnerligen märkliga: 



390 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 20 

n 

SöB(dag): séggås Härj.^ séggaB Ångra., séngås 1. séf^gås J'å.mt\., 
stingas Dal. Hels., son-gås Medp. 

sönta Hels. dim. af sön (= sol) i sön-dag. 

séndergas ÅDgm., af sön -dag. 

sön-da Västm. Smal. 
Mån(dag): mdnå Jämtl., måna Uppl. 

måggås Härj. Angm., måggås 1. mdngås Jämtl. 
mån-gås Hels. Medp. 
Ti(sdag): tiblå Ångm. ti-blad. 

tigas Ångm. (kan där förkortas till tigé) Jämtl. Medp., 
tigas, tiggas 1. ligas Dal., tiggås Hels. 

tisUn Jämtl. tis-lin. 

tirds Ångm., äfven tigrds, hvars g-lj'ud möjl. härrör från 
ti-gås ock tigge, ti-ros. 
On(8dag): ångas Jämtl. on-gås ^). 
Tor(Bdag): t^la Dal. 

todina Härj. todina. 

tårgas Jämtl. Angm., kan på senare stället förkortas 
till tårgk, tor-gås. 

tor-linna Västm. torde höra hit; äfvenså 

tor-ros Norge (Gndbrandsdalen). 
Fre(dag): frigk Angm., frigå Medp. Jämtl. Uppl. frigga. 

frégdå 1. frigdå Härj. frigda; freda Smal. torde höra hit. 

fredina Härj. fredina. 

frigål Ångm., eg. fri-gärd; jfr ro8-i-gård under Bob s. 382. 

frigås Medp., frågas Ångm. Jämtl. Medp. Hels. Norge 
fri-gås. 

friglin Ångm. f rigg-lin. 

fngrosa Ångm. frigg-rosen. 

fredéla Ångm. frödella. 

frågas Dal., frégås Uppl. frö-gås. 
Lö(rdag): lör-docka Södm. 

légås Ångm. (kan här förkortas till Ug^) Jämtl., lågas 
1. lågas Dal. Hit torde ock medp. löjd-gås höra, samt 

löjd-ro8 Medp. ock 

löjda Västm. 



') Besynnerligt nog tyckes man ej haft samma böjelse for att upp- 
kalla kor efter onsdagen som efter andra veckodagars namn. 



21 KONAMN. 391 

Allmogen sätter ajälf de bär ofvan upptagna namnen i 
samband med veckodagarne, sä att kalfven uppkallas efter 
dagen, på bvilken ban är född, ock betydelsen af ett sådant 
namn är för en bvar fult medveten. Namnen äro mycket 
vanliga. 

April: aprilla Södm. ; prilk Ångm., prilla Västm. böra möjligen bit. 
Jul: jula Hels. Uppl. 

julina Uppl. 

jul-anka Västm. 

jul-docka Södm. 

julgås Ångm. Medp. Jämtl., jnlgås 1. jålgås Dal. jnlgås. 

julinn Vbott. troligen = jul-lin. 

juriésa Ångm. julnessa. 
Maj: mdjé Ångm. maja. 

mdjbldm Ångm., majblam Vbott maj-blomma. 

mdjlin Jämtl. maj-lin. 

majros Ångm., maj-ros Hels. Medp. Jämtl. Nbott. Svea 
land. 

mdjstrån Jämtl. maj-strand. 
Mars: ma^ Ångm., marsa Västm. Uppl. Södm. 

mars-docka Södm. 
Ny: n^gås Ångm., ny-gås Jämtl. Vbott. Västm. 

nyrös Ångm., ny-ros Vbott. Namnet betyder stundom, 
att kon är född vid nymåne I. omkring nyåret, ock 
stundom, att kon är nyss förvärfvad. 

ny-dooka Södm. torde ock höra bit. 
P&sk: pdské Angm. påska. 
Sommar: sommar-docka Södm. 

sémergas Härj., sommar-gås Vbott. 

stmorhnd Dal., sommar-linn Hels. 

sommskr-löya Värml. 

semaros Ångm., sommar-ros Härj. Vbott. 
Vinter: vinter-gås Vbott. 
Vår: vörgks Vbott. vår-gås. 

7. Det sätt, bvarpå man forvärfvat sig en ko, ligger till 
grund för namnen: 
Byta: hytk Ångm. byta. 

bytehn Angm. byte-lin. 



392 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURiSNAMN. 22 

« 

Gt&fVa: gåra Vbott. Järn ti. Hel8. 

Köp: J^épk An^m. köpa. 

Mund: miuida Angm.y möjl. af mnnder gåfva. 

Skänk: ^égJck Angm. Jämtl. skänka. 

Ond en ko på ett eller annat vis kommit från en gård, by, 
socken o. s. v. till en annan, kan detta ge anledning att npp- 
kalla hanne med ett namn, som påminner härom: 
Fara: far-g&8 Hels. 
Flytta: flytt-ros Hels. 
Färd: fålgås Härj., fardgås Dal. färd-gås. 

résfal Angm. res-färd. 
Hem: himä Angm. hemma ock hemifrån Vbott. tillkomma 

troligen en ko, som man f%tt ifrån hemmet. 
Beså: résä Härj., résk Ångm., resa Hels. Allmogen härleder 
detta namn från verbet resa. 
résUn Härj., réstUn Ångm. Medp., rese-linn Vbott. res-lin. 
rajs-lonn Vbott. res-land. 
Vandra: våndrk Härj., vdnrk Ångm. Medp., vandra Västm. I 
Ångm. plägar man tilldela detta namn åt en ko, som 
man köpt ur en fädrift. 

8. Till grand for namn plägar ock ligga stallet eller 
landet, där kon är född ock hvarifrån hon är kommen. Exem- 
pel härpå äro följande namn: 
Amsterdam: dmsttxåam Ångm. Jämtl. >). 
Britanien: britania Jämtl. 
Danmark: dånmärk Nbott. — Hit höra trol. ock namnen 

dana Ångm. ock 

ddnehn Ångm. 
Deger(for8): deger-linn Vbott. (Degerfors). 
England: égelan Ångm. Vbott. Kanske höra ock hit 

e^gZa Vbott. den engelska ock 

engelinn Jämtl. 



^) En OBS meddelad namnlista från Ångm. upptager ett namn 
alsterdam, hvilken form, så framt ban ej är appkoinmen genom skriffei, 
torde vara framgången ur en folketymologi. För allmogen ligger det 
nära till hands att fatta -dam i bet dame förnäm kvinna, ock då har 
man också ombildat första leden, så att man däri fått en rimlig be- 
tydelse. 



23 KONAMN. 393 

Finnland: finska Medp. finska. 

finlän Vbott. finnland. 

flnn-gås Vbott. 
Frankrike: frå^hrlk Ångm. Jämtl. frankrik e. 
Holland: hålan Angm., hollann Vbott. 

Mlkräns Ångm. holl-krans. 
Irland: irlån Ångm. irland. 

o 

Island: islän Jämtl. Ångm. Vbott. island. 

Kro(bärga): kro-liuda Sddm. 

Korrland: nålan Nbott. Ångm. norrland. 

norde-linn Härj. 
Byssland: röslann Vbott. 
Strinne: strinros Angm., af en by Strinne; namnet plägar 

förkortas till stri^ké. 
Ström: strémgås Ångm., uppges vara bildadt af socken- 
namnet Ström. 
Söder: sérgås Ångm., söder-gås Vbott. en söderifrån kommen ko. 

söder-lin Angm., söder-linn Vbott. 
Tyskland: tyska Hels. 
inf(sborg): ulva Smal. 
Uppland: iiplån Angm. uppland. 
Västerland: yäster-lann Vbott. 
Åland: älann Vbott., af de Åländska öarne? 

Det är ganska sannolikt, att flera i föregäende flockar 
npptagna namn rätteligen höra hit. Så skalle t. ex. QäU-ros 
ock yall-ros kunna betyda, att kon är född i fjället, på fäbod- 
vallen o. s. v.; men till någon visshet härutinnan kan man 
ej på teoretisk väg komma. Att vi i denna klassen finna 
sådana namn som amsterdam, hoUand ock england är helt 
naturligt, då kor af ädlare slag införas därifrån. Mellertid 
brukas dessa namn äfven för kor, som icke äro komna utifrån, 
sedan de en gång blifvit konamn. 

9. Grundbetydelsen i några namn är den att gifva ljud 
ifrån sig. Sådana namn äro: 

'Blistra: bUstré Ångm., bUstér Vbott., af blistra hvissla. 
Brtunma: brumma Hels. 

*Dröna: dréfié Ångm. dröna; jfr dryna, Bz s. 100. 
'Mölja: méljd Dal. ko som vrålar. 



394 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA UU8DJUR8NAMN. 24 

Fnysa: fnös Härj. fnös. 
Stöna: stöne Ångm. 

10. Afven fel ock vanarter hos kor kunna gifva anledning 
till namnen, eburu sädana namn ej kunna vara synnerligen 
talrika, då kalfven får sitt namn, innan man ännu kan hafva 
märkt några oarter hos honom, ock mestadels får behålla det 
en gång bestämda namnet. 

Efteråt: dtonar Dal. är namnet på en ko, som går ock drumlar 
bakefter de andra (ätonad prep. bakefter, jfr Rz s. 15 
under att). 

Etter: etter-nilla Smal. ungefär = arg-bigga. 

*Pimmel: fimlk Ångm., af ftmél små odygder. 

Häftig: héfti Ångm. häftig. 

*Kupp: Mmtkxxpen Dal., af Matt trasor ock knp väska, ko som, 
när tillfälle gifves, går ock tuggar på trasor. 

'Länka: länka Smal.; jfr verbet länka, Rz s. 392. 

Lat: latra Hels., enligt allmogens förklaring. 

'Mådda: mådde Ångm., mådda Uppl.; jfr mådda vara långsam, 
senfärdig, madder sölare, Rz s. 423. 

'Balla: rahn Vbott. ko sam tycker om att rål ralla, springa 
till andra hjordar, gärdar o. dyl. 

Bymma: römm-ros Vbott. 

Ränna: rénä Dal., af verbet ränna löpa omkring, 
ränn-fönnika Södm. med samma bet. 

Skuta: skauta Dal. ko som löper omkring. 

*Skvimpa: skvimpé Ångm. ko som vid mjölkningen slår om- 
kull stäfvan. 

Tok: tökä Ångm. toka. 

11. Kvinnonamn tilldelas stundom kor, ehuru högst sällan i det 
egentliga folkspråket^ dit denna osed ännu ej hunnit nedtränga 
från ståndspersonernas ladugårdar. Det enda kvinnonamn, som 
emellanåt förekommer, är ådehn Ångm. Jämtl., ddehnd Dal., 
adelinn Hels. Vbott. (jfr dock -lin s. 404). Bland andra kvinno- 
namn, som en eller annan gång råkas, äro de lånade namnen ko- 
rinna, Sabina ock sibilla. I motsats härtill synes det i mellersta 
Sverige vara rätt vanligt att gifva kor kvinnonamn, då på endast 



25 



KONAMN. 



395 



ett par listor från Västm. ock Uppl. följande hit hörande namn 
funnits upptagna: 



ada 

albertina 

amanda 

anna 

annett 

beda 

berta 

Mta 

emma 



erika 

eva 

hedvig 

hilda 

Mhaa 

inga 

kerstin 

lena 

lisa 



lotta 

lydia 

maja 

malin 

nora 

Olga 

Ottilia 

rebecka 

saflra 



sära 

selma 

Stina 

tekla 

tora 

torborg 

tyra 

Ulla. 



Till de namn, som utmärka födelsedagen, vore måhända 
namnen tora, torborg ock tyra att hänföra. Oanmärkt bör ej 
lemnas, att man bland namn på kor finner sådana mytologiska 
namn som flora, hebe, juno, minerva, pallas, venus; freja, ]}rda 
ock yerdandi, ock sådana låneord som alba, prima, yaoca m. fl. 

12. Åtskilliga svértydda ock enstaka stående nanin, som vi 

ej kunnat inordna under de föregående klasserna, upptaga vi 

här, ordnade i bokstafsföljd efter deras form i de särskilda 

målen : 

dksé Angm. axa, sannolikt af bolla Västm. = fyllig, rund? jfr 
(sades) ax. trissa s. 388. 

åghré Ångm.y af ankar; jfr buva Vbott.; jfr buffa stöta , 
ågkatlam under 1. Dam. 

askiljana Angm. 

dspéltn Angm. aspe-lin, af trä- 
det asp. 

dstena Dal. — Dybeck anf. 
&t. uppger för Skattunge 
socken i Dal. namnet astan. 

backa Hels., troligen af b a c k e ; 
jfr baok-ros under Bos s. 383. 



stångas? Rz s. 63. 
dimltn Angm. 
dréjå Medp. 

dyra Ångm., sannolikt af adj. 
dyr. Jfr dock namnet äppel- 
dyr under Äpple s. 385. 
dyrbara Ångm. 
dyr gås Härj. Jämtl. dyr-gås. 
dérjé Ångm. dörja, af dörj ris? 
hjéfié Ångm., bjöma Vbott. ella Hels. 
Medp., af björn. Det före- fajja Härj.; jfr faje dim. af far, 
faller egendomligt, att man Rz s. 124. 
uppkallat kon efter hannes fålgas Dal. fal- gås, af Falun? 



värsta fiende. Jfr ofvau 
bjöm-stjäma ock björn-ros. 



IJällma Vbott. 
fténdrk Härj. flundra. 



396 



NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURS NAMN. 



Moka UppL, af Frigg? Jfr 

nnder Fre(dag) s. 390. 
frissa Ångm. 
frémehn Angm. Medp. främ- 

rae-Iin; af främmande? 
/<é$eZm Jämtl., fängerlinn Ångm. 
fégné Ångm. Tagna, enligt all- 
mogen namn på en vänlig, 
tam ko. 
féstk Ångm. fästa. 
gissa Vbott.; jfr nedan hand- 
namnen. 
gr^rds Ångm. gry-ros. 
grädde Ångm.; jfr namnet 
mjölk-ros under Bob s. 383. 
gåsa Vbott. (Sä var), gås (Nor- 
sjö). 

all-gås Gotl. 

ann-gås Södm., trol. af fogeln 
and. Samma ann ingår äfven 
1 ann-dooka ock ann-ros Södm. 
björ-gås Vbott 

hréngås Härj.; jfr hrénrös 
änder Bob s. 383. 
hugås Härj., hiigås Dal. bod- 
gås; säges hafva afseende 
därpå, att kalfven är född i 
fabodarne. 
fjéjgås Härj. fjäll-gås. 
håvga's Nbott, håvgås Härj. 

haf-gås; jfr nedan baya. 
hem-gås Ångm., af hem. 
mögås Angm. mo-gås, af 
subst. mo. 
myr gås Ångm. myr- gås, af 
snbst. myr; jfr nedan myré. 
norr-gås Vbott. 

réfigås Ångm. ren-gås, af 
djuret ren. 



26 

Bjö-gås Vbott. 

smörgas Härj. smör-gås. Ordet 
smör är för öfrigt främmande 
för härj. ock ersattes af gas 
fem. 

stor-gis Dal. 

Ta(d)-gå8 Södm., enligt Eriks- 
son: en ko med vaggande 
gång. 
vall-gås Ångm., torde hafva af- 
seende på fäbod v al len. 
vill-gås Vbott. trol. = vild-gås. 
hava Dal., håv Vbott., af haf; 
jfr nedan ^égé af sjö. 
avlinn Dal. enl. Dybeck anf. st. 
A^t^-rejk Nbott. ordagrant: haf- 
rik. 
kavstran Vbott. haf-strand. 
hindur Vbott. 

At^é Angm. hitta. Allmogen gifver 
detta namn åt en kalf, som 
är född ock upphittad i 
skogen. Jfr 7. Byta. 
hjäbna Nbott. Smal. I Uppl. namn 
på ett sto, liksom hjälm är 
namnet på en häst; i Smal. 
ko med hvit fläck eller hjälm 
i pannan. I Smal. finnes ett 
adj. hjälm ig. 
hägg-kvist Angm. 
héld Ångm. hälla, af sten- häll? 
händel-hrona Medp. 
hön-ros Angm., af höna? 
héråt Ångm. hör-åt, eg. en im- 
perativ. 
iklln Vbott. Jämtl. 
jnvelinn Angm. 

jésrös Angm. Kan första leden 
vara pl. af gås? 



27 



KONAMN. 



397 



kånaknl Jämtl. 

kantiljelnruas bru-krona Södm. 
Kan detta vara ett värkligt 
konamn? Det finnes som så- 
dant på Erikssons lista. 

lanvetg ^hott] ordagrant: land- 
vig (senare leden adj. vig). 

Uvaml 1. levavildu Ångm., leva- 
vill Hels. Nbott. är namnet 
på en mager, klen kalf; bru- 
kas i Medp. om människor i 
bet. stackare: ha tBjn levaviV\ 
ha cB^nt just na fnyj^e majn 
han är en skral karl, det är 
jnst ej mycket med honom. 

lissala Dal. enl. Dybeck anf. st. 

lérugas Dal.; en ko med detta 
namn är enligt allmogens upp- 
gift »ej riktigt bra». Jfr lera 
sv. f. dam på hästar, bölder 
i huden på hästar, Rz s. 398. 

lurgås Angm. lur-gås har möjl. 
afseende å den näfverlur, 
hvarpå vallhjonen tuta. 

minne Nbott. 
minne-ros Medp. 

mmsttgariWhoit minst-i-gården. 
Den nyfödda kalfven är natur- 
ligtvis minst i ladugården. 

m^lih Ångm. Jämtl. Härj. Medp., 
molika Uppl. Södm. Rz anför 
s. 442 detta namn under 
formen mo-Iika för Dal. ock 
uppgifver i likhet med all- 
mogen i Norrland ock Svea- 
land, att härmed ntmärkes 

') Betoningen bär sådan. 
^) Ljudöfvergängen r ]> 1 är 
het i barnspråket, t. ex. mor-mo2 



en ko, som till färgen liknar 
sin moder; jfr namnet morlig 
från Gudbrandsdalen i Norge. 
Denna härledning af mor 
(moder) ock adj. lik har dock 
utseendet af att vara en 
folketymologi, ock nekas kan 
ej, att en dylik sammansätt- 
ning vore egendomlig, äfven 
om egendomliga samman- 
sättningar för öfrigt inom när- 
varande afdelning ofta före- 
komma. Då emellertid bety- 
delsen af likhet med modern 
är så allmän, synes man ej 
kunna lemna denna å sido 
ock förklara namnet såsom 
sammansatt af den förstär- 
kande partikeln mol (för 
mor) + dimin.-ändelsen -i k, 
då namnet skulle betyda den 
.mol-lilla, den mycket lilla 
(jfr Uskk 1. Liten ock get- 
namnet kikia), utan snarare 
af detta mor, moP) med fast- 
hållande af bet. moder + di- 
min.-änd. -i k, då namnet 
skulle betyda lill-modren, 
en kalf som mycket liknar 
sin moder. Jfr härvid sådana 
talesätt som: han är pappa 
själf, hon är mammasjälf 
om barn, som i hög grad 
likna sina föräldrar. — Jämte 
möltk brukas i Ångm. formen 
mögk, som af allmogen fattas 

i Angm. mycket vanlig, i synner- 
mormoder, ä/ Sr, Zåke råka o. s. v. 



398 



NORDLANDER, NORRLÄNDSKA IIUSDJURSNAMN. 



28 



såsom samma namn, sä att 
den senare formen för lättare 
uttals skull kan brukas i st. 
f. den förra. Formelt torde 
namnet vara att förklara ur 
samma mor (moder). Genom 
en sådan förklaring blir nam- 
net till sin bildning ock be- 
tydelse jämförligt med för- 
men möllh Jfr fajja här 
ofvan. — Dessutom fins ett 
namn 

m6§Hh Ångm., mors-lik Vbott, 
som torde vara att fatta så- 
som mors like. 

måsé, Ångm., md^a' Jämtl. (Kall), 
kan ej vara af subst. mosse, 
som i Ångm. uttalas mesa. 

m^ré Ångm., troligen af subst. 
myr, enär djuret myra i 
Ångm. heter mert. Däremot 
fins i 8mål. 

myra, h vilket där af allmogen 
fattas som identiskt med 
djuret myra. 

najje Ångm. 

nollan Västm. 

nykäm Ångm. ny-kam. 

näbba Västm.; jfr näbb a prat- 
sam flicka, Rz s. 473. 

néjrös Jämtl. 

oxa Hels. Jfr finska oksa nedan? 

oUa Hels. 

ömnk Ångm. möjl. af om ugn. 

' I hvardagsrummet finnes van- 
ligen mellan väggen ock 
spiseln ett smalt rum, som är 
afsedt till förvaringsrum för 
ved, ock kallas haka -ömkn 



bakom ugnen. Här har man 
grisar, medan de äro små, 
ock möjligen kan förbållan- 
det hafva varit det samma 
med kalfvar, så att namnet 
uppkommit däraf. 

pqrös Ångm. 

pela Hels. 

pimpa Västm. ; jfr p i m p a dricka 
ofta ock mycket, Rz s. 500. 

pira Ångm.; möjl. af adj. pirig 
späd, klen, Rz s. 502. 

pisanta Medp. 

o 

pldnté Angm. planta. 

pömpk Ångm. 

prippa Ångm.; jfr primpa 1. 

prippa äta eller dricka o- 

mättligt, Rz s. 510. 
pul Vbott. 
puttre Angm., släkt med verbet 

puttra? 
påbb Vbott. 
reåpa Dal. 
rienlinn Dal. enl. Dybeck anf. 

st, af djuret ren? Jfr Sen 

s. 388. 
nnke Angm. 

roma Hels., latinskt låneord? 
rå-lann Vbott. 
räja Ångm. Hels. 
rsÄinn Dal. enl. Dybeck anf. 

si., rö-lin? 
sebelia Angm.; jfr härmed nani- 

netsibiliapåkonung Ostens ko. 
sédeltn Angm., af sedel 1. ceder? 
skögéj af skog. 
skava Västm. 

slända Vbott., trol. af spinnred- 
skapet si än da. 



29 



KOKAMN. 



399 



snilla Angm.; jfr verbet snilla 

vara rask, Rz s. 642. 
spall-ros Ångm. 

spelien Norge (Gadbrandsdalen). 
spéXté Ångm., jfr spel ta 

springa hastigt, Rz s. 655; 

möjl. ock dim., jfr 5. Spel. 
spette Vbott. 
spité Ångm. 
spänta Ångm., af verb. spänta 

(mot)? 
strdné Ångm., af strand. 
vilsträn Jämtl., af adj. vild? 
éstrån Ångm. å-strand. 
égstrån Jämtl. äng-strand. 
stuni Härj. 
sygé Ångm. 

§égk Ångm., trol. af sjö. 
föra Hels. 
ttlerina Ångra, 
tomte-liten Ångm. 
tillta Hels.; jfr tal t liten gosse, 

Rz s. 762. 
tune Ångm., af tan gård? 
tvivle Ångm. 
tislna Dal. 

valku^l Jämtl., af bvalrrund? 
våffros Ångm. vang-ros = ? 
vara-lös Hels. 



vargjam Vbott. 

vemier-b?om Vbott. 

vira Ångm. Hels. Västm.; brukas 
äfven som namn på tikar 
ock ston. 

vissa Västm. Södm. Uppl. 

vådehn Härj. namn pä ko, som 
är född om våren. 

7&ffelin Vbott., af subst. våffla? 

våga Hels. (bafs)vågen. 

vé^cBgo Ångm. var-så-god. 

ytter-Wom Vbott.; jfr hundnam- 
net ytter. 

ahn Vbott., möjligen samma 
namn som å-linn, se s. 382. 

åstre Ångm. 

åtelinn Ångra. Allmogen här- 
leder detta namn af ad v. åte, 
eg. där uppe, med bvilket 
ord de vanligen mer afsides 
boende torparne pläga ut- 
märka själfva hufvndtrakten 
i byn, ock en ko, som är 
kommen åt ifrån, får detta 
namn. 

öken- dam Ångm. 

0il§ké Ångm. önska. 

0ta Dal. örten? 

örlga Ångm. 



13. Ehuru det ej ingått i vår plan att sysselsätta oss med 
andra än svenska namn, kunna vi dock ej neka oss nöjet att 
för jämförelsens skull meddela några konamn, som brukas af 
Norrlands finsktalande befolkning: 
dokkapia hertinna herdinna 

enoma hiihtingi den åsryggiga 

flkona fikon joukhainen svan 

helminki den pärlrika jordani jordan 

hertta hjärta kameli kamel 



400 



NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 



30 



kaijankukka hjordeos blomma, 

af karja hjord 
kauoiskukka vackerblomma 
kasuma 

kesu den tama 
kiijo brokig 
kirkko kyrka 
kliitu krita 
korea grannlåt 
koreapää grannhufvud 
knkku gök 

knllanknkka gyllenros 
knltakaxda gnidhals 
lankku läderväska 
lehingi den löfviga 
liinapää lärftshufvnd, linskalle 
lintu fogel 

liuninki, af Inmi snö 
marsi mars 
merenemää hafsmoder, hafs- 

frun 
mustikka blåbär 
mnstingi svartingen, den svarta 
oksasdokka kvistdocka 
omena päron 
ominki 



onnenkukka lyckans blomma 
osto-jonas senare leden = Jonas, 

den förra = ? 
plnma blomma 
pommeransi pomerans 
pnlmonkainen snösparf 
punakorva rödöra 
pnnaruusa rödrosa 
pääfikynen svala 
rusina rnssin 
musendokka rosdocka 
sakasti sakristia 
saksa tyskan 

iso-saksa stortyskan 

pikku-saksa lilltyskan 
satula sadel 
tammenoksa ekkvist 
tapuli stapel 
tanlingi 
tuoko 

tuominki, af tu om i hägg 
tahinki 
tähti stjärna 
vilja frukt, ymnighet 
virili 
äpyli, apuli äpple. 



14. Emedan oxar i Norrland ej brukas som dragare, ock 
det därför i hvarje ladugård ock ofta i hvarje by finnes blott 
en enda oxe, så är något namn^ på honom ej af nöden. I 
Ångm. finnas oss ' veterligen blott namnen bunnan (i Dal. 
bursten), kangrik, kronstedt, pilen ock rosander (en oxe med ros i 
pannan). I vissa trakter af Jämtl. kallar man oxar med nam- 
net konstantinopeL Bland upptecknade konamn från Härj. finna 
vi sådana namn som léskén, plésfn' ock sluvén (äfven skrifvet 
sluvé)j hvilka att dömma af formen torde tillhöra oxar. 
Namnet léshén är tydligen norskans losken (med öppet o), 
Aasen s. 459, isl. lös kr lättjefull, en egenskap som folket 



31 



KONAMN. 



401 



mer äo väl skalle kunna tillägga oxen, emedan han ej direkt 
ökar ladugårdsafkastningen. 

I det öfriga Sverige äro oxnamnen vida vanligare. Ifrån 
Västm. (Munktorp) ock Södm. (Härad) äro vi i tillfälle att 
meddela följande namnlängd: 



bleken 


äppelband 


eneström 


mnlle 


bläsen 


ftläder 


gullman 


murre 


broken 


kuire 


bjärten 


prinsen 


brunte 


munter 


bjärlinan 


pungen 


bvithatt 


David 


nyman 


pyril 


livitliTi(d) 


Jonas 


ringman 


pys 


krön 


Jakob 


rosenkvist 


Tfuli 


kroTiinan 


rolf 


sjölun(d) 


labbe 


kronstedt 


vale 


urbanus 


tofÖL 


krusen 


alexandersson 


våmlin(d) 




rö(d)man 


belbnan 


våmlu]i(d) 




sljäni 


bö^man 


Lappen 





Den föregående framställningen har mer än väl varit till- 
räcklig att fästa uppmärksamheten på åtskilliga egendomlig- 
beter hos de nu genomgångna namnen. Bristande tid — Cör 
att ej tala om insikter — hindrar oss att här inlåta oss på 
någon allmän redogörelse för namnens formella bildning m. 
ro., hvarför vi inskränka oss till att närmare betrakta de ofta 
återkommande ändelserna -gås ock -lin samt dimin.-ändelserna 
-ik, -ka, -la ock -ta. 

Namnen på -gås. Till lättnad för öfversikten sammanföra 
vi här i bokstafsföljd de namn, hvari -gås ingår, med angifvande 
af den sida, där de på grund af sin betydelse finnas upptagna: 



gås s. 396. 
all-gås s. 396. 
ann-gäs s. 396. 
björ-gås s. 396. 
blom-gås 8. 379. 
bod-gås s. 396. 
brun-gäs s. 380. 
bränn-gås s. 396. 
dyr-gås s. 395. 
fal-gås 8. 395. 



far-gås 8. 392. 
finn- gås s. 393. 
fläU-gås s. 396. 
M-gås s. 390. 
frö-gås s. 390. 
fård-gås s. 392. 
grann-gås 377. 
grå-gås 8. 380. 
guld-gås 8. 381. 
baf-gås 8. 396. 



bem-gås s. 396. 
bjärt-gås 8. 377. 
bvit-gäs 8. 381. 
jul-gås 8. 391. 
kind-gås s. 385. 
knöl-gås 8. 388. 
leru-gås s. 397. 
lif-gås 8. 389. 
lind-gås s. 381. 
lur-gås 8. 397. 



402 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HU8DJUR8NAMN. 32 

löf-gås s. 382. sadel-gås s. 384. sön-gäs s. 390. 

log-gås 8. 390. (sdö-gås 8. 396. ti-gås s. 390. 

mo-gås s. 396. skön-gås s. 378. tor-gås s. 390. 

myr-gås s. 396. smör-gås s. 396. yacker-gås 8.-379. 

mån-gås s. 390. snö-gås s. 384. vad-gås s. 396. 

norr-gås s. 396. sommar-gås s. 391. yall-gås s. 396. 

ny-gås 8. 391. sigäm-gås s. 387. vild-gås s. 396. 

on-gås 8. 390. stor-gås s. 396. yinter-gås s. 391. 

ren-gås s. 396. ström-gås s. 393. yår-gås s. 391. 

ring-gås s. 382. syan-gås s. 385. äppel-gås s. 385. 

röd-gås 8. 384. söder-gås s. 393. gäss-ros s. 396. 

Rörande det område, inom hvilket oamDen på -gås före- 
komma, må anmärkas, att gås osammansatt brukas såsom 
namn endast i Vbott. — nämligen för så vidt vi bafva oss 
bekant — ock att ordet för öfrigt såsom andra leden i samman- 
sättningar förekommer i talrika namn i hela Norrland ock 
Dal., men annars sparsamt, så att vi frän Uppland ha 
endast namnen brun-gås ock frö-gås, från Västm. namnet ny-gås 
ock från Gotland namnet all-gås. I Södm. ha enligt upplys- 
ning af 6. Eriksson för en mansålder sedan funnits åtskilliga 
namn på gås såsom ann-gås, grå-gås, ti-gås ock log-gås: F^ör 
öfrigt ha vi ej funnit namn på gås i Sverige, men väl i det 
nordliga Norge, hvars konamn ha stor likhet med de svenska. 

Återstår nu att söka någon förklaringsgrund till denna 
egendomliga sammansättningsled, hvarvid till en början må 
anmärkas, att gåsafveln är — ock med all sannolikhet väl 
också varit — främmande för Norrland, hvaremot vildgäss 
förekomma ganska allmänt. RiETZ anför s. 187 konamnet mån- 
gås ock ger en förklaring däraf, hvars riktighet dock torde 
kunna sättas i fråga. Han håller före, att ordet gås fått be- 
tydelsen af smör däraf, att bordssmöret i vissa trakter pressas 
i former, hvari fogelfjädrar äro utskurna '), ock att det anförda 
namnet är bildadt af gås i denna betydelse. Fattar man nu 
hans ord så, att gås i denna sammansättning betyder smör, 
så är en sådan lösning afgjordt oriktig; ty mån-gås betyder ej 
smör, som är frambragt på måndagen, ej häller ring-gås en 
smörklimp med ringformiga fläckar o. s. v.; men väl ko, som 

*) Om en annan uppfattning häraf so Riciiert, Kulturbietoriska 
bilder, i Sv. Tidskr. ntg. af Hjärne, 1876, s. 119. 



33 konamk. 403 

är född på måndag, ock ko med runda fläckar. Ar åter hans 
mening den^ att gås i betydelsen af smör intager en med- 
lande plats mellan gås fogeln ock det i konamnen ingående 
gås, så att gången af betydelseförändringen varit ungefär 
denna: gås = fogeln -> gås = gåsfett, sofvel, smör -^ kreatur 
som ger sofvel, ko; så synes en sådan förklaring antagligare. 
Helt naturligt är det nämligen, att ett ting får namn af det, 
som det aflar af sig, af den frukt, som det gifver. På så sätt 
mena vi namnen grädde ock mjölkros vara uppkomna, ock 
namnet smör-gås betyder då en gås som ger smör, det vill 
nu för tiden säga: en ko. För ett sammanhang mellan gås 
smör ock konamnens gås talar också den omständigheten, att 
namnen på -gås talrikast förekomma i Norrland, där gås Åer- 
städes har denna betydelse. 

Emellertid hafva vi kommit att tänka på en annan enklare 
förklaring, som vi här meddela, till den kraft ock värkan den 
kan hafva. Gåsen har i den indisk-europeiska mytologien 
spelat en framstående roll altifrån den aflägsnaste tid intill den 
närvarande, ock vi kunna härom hänvisa till arbetet Bie 
thiere in der indogermanischen mythologie von A. De Guber- 
NATIS, sidd. 564—584, men vilja dock fästa särskild uppmärk- 
samhet på några förhållanden i de nordiska länderna ock sär- 
skildt på gåsens bruk på runstafven ock de efter hanne upp- 
kallade orterna. Runstafvens tecken för den 11 november är 
en gås, ock ännu kallas ju dagen Mårtens-gås.* Uti en gam- 
mal förklaring öfver runstafven ^) leronas med anledning häraf 
den upplysningen, att gåsen betyder vintrens ankomst ock 
att de gamle då offrat en gås, hvarvid de af bröstbenen spådde, 
huru vintren sig skulle skicka. Den första delen af bröstbenet 
betyder vintrens begynnelse, men bakdelen vintrens slut. Det 
hvita på bröstbenet betyder snö ock blidt väder, det mörka 
frost. Afven af ännu lefvande folksägner visar sig gåsens 
mytologiska betydelse; vi inskränka oss här till att nämna, det 
Sibylla på sitt ena ben hade en gås-fot. 

Talrika orter äro ock uppkallade efter gåsen. Om man 
mot namnen Gtaasekyl, Gaasewadh (nu Gåsevadsholm) i Hal- 

^) Kort och tydelig undervisniDg, hur man skall bruka runstafveu. 
Upsala 1743. 

Sv. landstn. N. B. /. 28 



404 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJUKSNAMX. 34 

la^d ock Gaashögh (1451) i Småland^) samt Gåsebäck ock 
G-åshuset i Skåne ^) anmärker, att dessa kanna vara uppkomna 
med hänsyn till den tama gåsen, så kan någon sådan an- 
märkning ej riktas mot de i Norrland ofta förekommande 
namnen Gasabäck, Gåsnäs, Gåssjö, Gässjö, Gåstjäm ock G4s- 
vik, af hvilka namnet Gåsnäs förekommer på icke mindre än 
fem ställen i Ångm., ock troligen ej häller mot det i södra delen 
af Helgeland vanliga önamnet Gjeesseia, som af K. Eygh ^) 
hänföres till gås. Detta tyckes ostridigt visa, att gåsen varit 
en mera uppmärksammad fogel, ock hvad hindrar då, att kor 
direkte uppkallats efter hanne lika bra som efter dufvan ock 
svanen? Men äfven ytterligare skäl kunna uppsökas för 
den åsikt, som vi här angifva. Är det så, att man, innan 
boskapsskötseln blef allmän ock medan jakten var ett af 
våra förfäders hufvudsakligaste näringsfång, fick sitt sofvel i 
synnerhet från gåsen, så ligger det väl ej något otänkbart 
däri, att vid boskapsskötselns införande korna fått behålla 
det gamla namnet på det sofvelgifvande djuret. Namnet 
skulle härvid stå kvar, ehuru saken förändrats. — Märkas bör 
för öfrigt, att i den indiska litteraturen vid beskrifning på sköna 
kvinnor talas om deras vaggande gång ock jämförelse göres med 
gåsens (jfr konamnet va(d)gås), ock att gås i den finska folkdikten 
Ealevala är en smickrande benämning på flickor, hvilken öfver- 
sättaren på syenska återgifvit med dufva. 

För öfrigt, om man ännu är tvifvelaktig, synes ju namnet 
vUl-gås, som väl ej kan vara något annat än vild-gås, vara 
ett godt stöd fbr den mening vi här framstält. 

Namnen på -lin. I likhet med namnen på gås, upp- 
tagas här de namn, hvari lin, linn eller lind ingår: 
linna 1. linda s. 381. hrun-linn s. 380. danne lin s. 392. 
adeliiin s. 394. byte-lin s. 391. deger-linn s. 392. 
aspe-lin s. 395. bärge-linn s. 381. divi-lin s. 395. 
blomster-linn s. 380. dadel-lin s. 375. dooke-lin s.<375. 
brud-linn s. 375. dam-linn s. 375. dygde-linn s. 376. 

') Styffe, Skandinavien under unionstiden, Stockholm 1867, s. 
85, 86, 148. 

2) Falkman, Ortnamnen i Skåne, Lund 1877, s. 203. 

^) Bemerkninger om Stedsnavnene, Kristiania 1870, s. 78. 



35 



KOXAMN. 



406 



däje-linn s. 376. 
enge-linn s. 392. 
fager-linn s. 376. 
i5äU-lin s. 381. 
frank-lin s. 388. 
frigg-lin s. 390. 
fru-lin 8. 376. 
främme-linn s. 396. 
fröjde-lin s. 389. 
fänger-linn s. 396. 
glade lin s. 389. 
grann-linn s. 377. 
grön-lind s. 380. 
haf-linn s. 396. 
hviWin 8. 381. 
hög-linn s. 388. 
iek-linn s. 396. 
jnl-lin 8. 391. 
juvelinn 8. 396. 
kind-lin 8. 385. 
komme-lin 8. 377. 
krans-linn 8. 381. 
kro-linda s. 393. 



krus-linn s. 381. 
kyiok-linn s. 389. 
kvelin s. 386. 
linn-Wom s. 381. 
linn-dropp s. 381. 
lind-gås 8. 381. 
linn-ros s. 381. 
lyoke-linn 8. 378. 
löfve-linna 8. 382. 
msg-lin s. 391. 
mo-llnn s. 381. 
norde-linn 8. 393. 
näs-linn s. 381. 
prioke-linn 8. 382. 
rallinn 8. 394. 
ren-lin s. 388, 398. 
res-lin 8. 392. 
ros-lin s. 382. 
rö(d)-linn 8. 384, 398. 
sedelin 8. 398. 
silfver-lin s. 384. 
skog-lin 8. 381. 



snätte-linn 8. 389. 
snö-lind s. 384. 
sommar-linn 8. 391. 
springe-linn s. 389. 
ståte-linn 8. 388. 
STan-lin s. 385. 
svart-linn s. 385. 
säter-lin s. 382. 
söder-linn s. 393. 
tinning-lin 8. 387. 
tis-lin 8. 390. 
tor-linna s. 390. 
vaoker-linn s. 379. 
Yådelln 8. 399. 
7åffelin 8. 399. 
åker-linn 8. 382. 
å-linn 8. 382. 
ållinn 8. 399. 
ås-linn s. 382. 
äng-lind 8. 382. 
äppel-lin s. 385. 



skön-linn s. 378. 

Osammansatta brukas både formen Unna ock linda. De norr- 
ländska namnen gå alltid ut på -lin(n), bvareroot Svealandskapens 
namn hafva ändeisen -linna eller -linda. Uti dal. hafva vi hört 
tydligt -lind i Mora ock närliggande socknars folkspråk, i strid 
hvaremot Dybeck, Sv. vallvisor, uppger ändelseu -linn i samma 
namn från samma socknar ock äfven från andra. Vokalen är 
i regeln kort, så väl då ordet är första som då det är sista sam- 
mansättningsleden, ock på ett ställe i Angm. har han ett obestämdt 
ljud ^, sväfvande mellan i- ock e-ljud; men undantag äger rum 
i Kalls ock Offerdals socknar i Jämtl., där vokalen är lång 
ock orden ha följande betoning: vitUn hvit-lin, réUn röd- 
lin o. 8. v. 

Hvad ordets härledning vidkommer, anför Aasen s. 447 
ett dunkelt ord lin, som förekommer i kvinnonamn i gamla 
visor, såsom Lyselin, östelin, Sylverlin (= vårt konamn sUfver- 
lin), ock i konamn, t.' ex. frölin. Hit hör väl ock valkyrie- 



406 KORDLANDlSa, norulandsKa husdjurskamn. 36 

namnet Sigrlinn^). Uppenbarligen är denna norska ändelse den 
samma, som så ofta visar sig i konamnen, ock med tanken på det 
af Rydqv. Sv. språkets lagar, V: 218 anförda subst. dvsBrghelin 
liten dvärg m. fl. ord, i hvilka han anser den tyska dimin.- 
ändelsen -lin (sedan -lein) vara öfverförd, ligger det nära till 
hands att sammanställa dessa ändelser, i all synnerhet då man 
har sådana namn som aspe-lin liten asp, firu-lin liten fru (all- 
deles samma bildning som det tyska, fräu-lein), dam-lin liten 
dam, dooke-lin liten docka o. s. v. Då man vid sidan af hvar- 
andra finner sådana namn som fröjda ock fröjde-lin, franka ock 
franke-lin, rena ock ren-lin, svana ock sYan-lio^ så kunna de senare 
formerna, synes det oss, ej lämpligare förklaras än såsom 
diminutivbildningar af de förra. Med afseende på betydelsen 
stämmer en sådan uppfattning mycket väl öfver ens med böjel- 
sen för namn af förminskande betydelse. De dalska formerna 
på -lind synas visserligen tala häremot; men är vår nedanför 
gifna förmodan, att under •lin(n) döljer sig äfven trädet lind, 
riktig, så torde sådana dalska namn som damhnda (jämte däme- 
hn Angm.) vara att anse såsom analogibildningar med dem, 
hvari linden värkligen ingår. Olöst återstår dock den frågan, 
huru en tysk diminutivändelse kunnat så nedtränga till allmogen, 
under det han är så godt som främmande för högsvenskan. 
Visserligen finnas i svenskan sådana mansnamn som Aspelin, 
Bäcklin, Ekelin, Hagelin, Hoflin (af ortnamnet Hof), Sundelin 
(af ett ortnamn Sund) o. s. v.; men själfva betoningen vittnar 
här om det främmande ursprunget. Kan det möjligen förhålla 
sig med denna ändelse på samma sätt som med prefixet ga-, ge-P 
För det osammansatta namnet linna eller Unda ock för 
första leden i sådana namn som linn-blom, linn-gäs, linn-ros m. 
fl. måste man emellertid söka någon annan förklaring, ock vi 
tillgripa då trädet lind. Då andra trädslag såsom asp, ek, 
en ock rönn ingå i namn, hvarför skulle då ej samma för- 
hållande kunna äga rum med afseende på linden, då hon ju 
är långt ädlare än någonsin aspen ock enen? Äfven lindens 
plats i folkvisan talar härför. Uti afhandlingen om omkvädet 
i folkvisorna yttrar nämligen Geijer: »Det finnes andra en- 
skilda föremål [än vår ock sommar, liljor ock rosor], som i 

') Jfr dock P. A. MuNCH, Samlede Afhandlinger, udgivne af G. Storm, 
ChriBtiania 1876, IV, s. 136. 



37 KONAMN. 407 

folkets fantasi en gång fått en poetisk betydelse ock därför 
användas i samma mening. En sådan allmän poetisk betydelse 
har i svnnerhet lindträdet. Det förekommer i omkvädet i en 
mängd visor, utan att man därtill kan inse någon annan orsak, 
t. ex. under linden — men linden gror väl — linden darrar 
uti lunden — linden gror ute å fager ö o. s. v. Afven har 
Afzelius anmärkt, att linden, som ej blott i omkväden, utan 
äfven i visorna om förtrollningar så ofta förekommer, ännu af 
allmogen anses med ett slags belgd ock för ett träd af sär- 
deles betydelse, under hvilket älfvor, tomtar ock lindormar 
älska att vistas». Då nu vackra, smickrande namn äro så 
omtykta, att det af ros finnes bildade ej mindre än femtio, 
är det naturligt, att man ej underlåtit att nyttja ett så poetiskt 
ord, som linden härigenom visas vara. Utan tvifvel är det 
ock denna poetiska betydelse, som är grunden till den talrika 
förekomsten af tillnamn bildade af lindträdet, t. ex. Lind, 
Linde, Lind-blad, -blom, -bäck, -gren, -strand, Fager-lind, 
Hammar-lind o. s. v. Uti en katalog öfver studerande vid 
Uppsala högskola ha vi funnit ötver ett femtiotal sådana af 
lind bildade namn, under det tjugofyra voro bildade af ek, 
sjutton af björk, sju af alm ock hägg o. s. v. 

Det isl. adj. lind-hvitr white as baste (Cleasby-Vigfusson 
8. 389) visar, att linden brukats för att utmärka hvit färg, ock 
namnet livit-lm(n) skulle ipåhända i öfverensstämmelse härmed 
kunna betyda den lind-hvita kon. Ätt vi möta sådana namn 
som rö(d)-linn ock svart-linn, är ej något talande skäl mot en 
sådan tolkning, ty betydelsen af lind kan ha gått förlorad för 
medvetandet, sä att lin slutligen blifvit afledningsändelse; 
likaså ej häller den omständigheten, att linden saknas i Norr- 
land, ty väl känd ur sång ock saga har hon varit så mycket 
mer passande till smickrande namn. Ock vidare, då boskaps- 
skötseln utbredt sig från sydligare trakter mot norden, så 
kunna de namn, hvari lindträdet ingår, lätteligen så småningom 
hafva fortplantat sig till de nordligaste trakter i Norrland. 

Namn på -ik ook -ka: 
-ik: dansik s. 388. -ika:? Meka s. 396. rosika getnamn (se 
gullik s. 380. hvitika s. 381. under 18. Ros), 

möltk s. 397. samt 



408 NORDLANDEll, NORRLÄNDSKA HUSUJUBSNAMN. 38 

-ka: droska e. 376. skönka s. 378. strinka a. 393. 

Ufika 8. 377. staärnka s. 387. (Jfr 21. kikia). 

Namnen på -la äro svårare att särskilja; såsom tydliga 
diminutiv anföra vi 

biälla, getn. (se grålla s. 380. röUa s. 384. 

under 18. B1&). nyttla s. 378. 

Namn på -ta: 

bnmta s. 380. munta s. 386. spelta s. 399. 

granta s. 377. printa s. 378. sljämta §• 387. 

gullta, gélt 8- rönta s. 384. ÄÖnta ». 390. 

380. snälta s. 378. 



Nanm på getter. 

Getnamnen röja i afseende på betydelsen en betecknande 
olikhet med namnen på kor. Under det nämligen de senare, 
äro smeknamn, betecknande någon utmärkt egenskap eller fäg- 
ring, ock äro bildade af guld ock blomster, finner man däremot 
på vissa ställen, t. ex. i Härjedalen, knappast ett enda getnamn 
med sådan bildning ock betydelse; men väl många, som äro 
riktiga skällsord. Orsaken bärtill har man naturligtvis att söka 
uti getens tjufaktiga ock öfver hufvud odygdiga natur, hvari- 
genom hon vållar sin ägare ock vallare förargelse ock besvär. 

15. Denna hannes ilifundighet ligger till grund för följande 
namn: 

Iioppa: léopé Härj., loppa Jämtl. Hels. Medp., Itipä Dal.; nam- 
net utmärker äfven svart färg. 
Lus: lusa Hels. 

pine-luB Härj.; första leden = ? 
*Nalla: nalla Vbott. Jfr nalla tjufaktig kvinna, Rz s. 460. 
Ohyra: ohyra Jämtl. ohyran. 

'Ful: pula Hels., släkt med subst. pul möda, besvär: den be- 
svärliga. 
Särk: flunsa^h Härj., af fluru lurfvig. 



39 GETNAMN. 409 

Uggla: iu^gld Angm. ngglan. ^ 

ÅBna: Asnd Angm. åsnan. 

16. Dock har man äfven smeknamn, såsom: 
Docka: déJcd Angm. dockan. 

grandaka Aogm. grann-dockan. 

Jcransdoka Jämtl. krans-dockan. 

papper-docka Ångm. 

seierdeka Angm. socker-dockan. 

sten-docka Jämt]., stén(lixka Dal. torde ha afseende på 
getens benägenhet att klättra på stenar. 

vdkerdok Jämtl. vacker-docka. 
Fröken: fröken Ångm. 
Grann: granästa Angm. grannesta. 

grann-flna Jämtl. 

grann-nyttaa Hels., enl. Rz s. 210 behagsjuk kvinna. 
Grefve: grevina Hels. grefvinnan. 
Guld: guld-tippa Hels. nyckelpiga. 
Eäjsare: kejsarinna Hels. 
Mamsell: mamsella Hels. 

Nipper: mperttpa Angm. Medp. nipper-tippa, fruntimmer 
som altför mycket Qäskar med sin klädsel eller vill 
synas förnäm, Rz s. 469. 
Nätt: nétd Angm. nättan. 
Prins: prinsd Vbott., prinsessa Hels. 
Färla: palefma Ångm. pärle-finan. 
Sipp: sippa Angm. sippan. 
Skön: §0nd Ångm. skönan. 
Socker: sékrd Ångm. sockran. 

sekerhit Angm. socker-bit. 
Stass: stussera Hels., af stuss, stass prål ock stnssug prålig; 

som vill vara grann; i Västm. fins konamnet stassa. 
Vacker: väkerjet Jämtl. vacker-get. 

Ej utan fog tillägga några af dessa namn geten egenskapen 
att vare prålsjuk, ty om man t. ex. sätter en bjällra eller klocka 
på en get; som ej är van att bära någon, så lägger hon på 
allehanda sätt sin stolthet i dagen. 

17. Getens lifliga natur ligger till grund för följande namn: 



410 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 40 

'Barka: hå^ké Härj. barka, enl. allmogens förklaring af verbet 

hå^ké gå fort, »barka af». 
Dans: dansdoka Jämtl., dans-dooka Angm. 

danstuopQ Härj. dans-tuppa [tuope fem. till tupp]. 

ttJLopedans Härj. tuppe-dans. Jfr 5. Dans. 
Hare: bara Hels. 

haraogen Jämtl. har-ungen. 
Hopp: boppe-gilla Jämtl. den »hopp-yra»; jfr Rz s. 189 nnder Qel. 
Masurka: masurka Medp. 

Skata: skåté Härj. skata. Jfr »skatan hoppar». 
Väpr: sprida Ångm. 

sprilé Angm. sprila. 

springa äels. 

sprätta Hels. Ångm., sprUä Dal. 
^Tester: töstér Härj., tostra Angm. yrhätta. 
Trippa: trippa Ångm. 

trtpedansa Ångm. trippe-dansa. 

inpdortddnsa Ångm. tripp-dori-dansa; andra leden = ? 

tripp-lina Ångm. 

gidltrip 1. guUnp^n Angm. guld-tripp, -en. 

träpk Angm. trappa. 

triÅpé Ångm. truppa. Jfr i afseende på vokalserien tripp 
trapp truU. 

18. Följande namn äro bildade med hänsyn till Hirgen: 
Blaok: blaoka Hels. 

blakdbja Ångm. blackejan. 

bldokeros Härj., bldkeros Ångm., black-rosa Ångm. Jämtl. 

bldokerand Härj. black-rand. 
•B1&: biéä Angm. blåan. 

blåjä Ångm. blåjan. 

b^ålla Hels. 

blo§^aiia Vbott. blå-geten. 

bladnvy b?å-duya Jämtl. 

bli^daka Jämtl., blå-docka Hels. 

blåda'ns Jämtl. blå-dans. 

blafma Angm. den blå-fina. 

blakwla Jämtl., blakvla Dal. blå-kulla, get med blått 
hufvud. 



41 GETNAMN. 411 

Blå: l)?å-lus Härj. 

blarosa Angm. blå-rosen. 

hlaskala Järn ti. den blå- skalliga. 

blasnuka Jämtl.^ se nedan under 19. Snuf. 
'Blöja: bléjd Ångm. eg. ett rosigt, färgadt tyg; jfr konamnet 

Méjå i Dal. 
Flagg: fiagga Hels., flågä Dal. Namnet ges åt hvita 1. röda 

getter. 
Fläck: fléokä Härj. fläckig. 

fléokeros Härj. fläck-ros. 
Grimma: grimé Härj., grima' Jämtl., grimd Angm., grimma 
Hels. get med fläckar 1. streck utefter ansiktet; jfr 
Rz s. 212. 

grpnrosa Ångm. grim-rosen. 
Grå: gråa Angm. gråan. 

grålla Hels. 

grofjgatta Vbott. grå-geten. 

gréknla Dal. grå-kuUan. 
Hvit: V7ja 1. gvitä Angm. hvitan. 

wit^gatta Vbott. hvit-geten. 

ivttepige Härj. hvit-piga. 

vttskaja Jämtl. hvit-skallan. 

vtisnuka Jämtl. hvit-snuckan; om snuka se under 19. Snuf. 

vttsptra Jämtl. hvit-spiran. 

tvitesa^k Härj. hvit-särk. 

sn0vtta Jämtl. den snö-hvita. 
Krita: kUtd Ångm., kUtå Dal., krita' Jämtl., krita Hels. namn 
på en bvit get. 

krttogen Jämtl. krit-ungen. 
Krus: krusa Angm. krusan; jfr krusig brokig, Rz s. 358. 

kmsera Hels. 

krusdjsete Dal. krus-geten. 

krustuope Härj., kru^lupa Dal. krus-tuppan. 
Bipa: ripa Ångm., ripa' 1. r0pa' Jämtl., af fogeln ripa; ges åt 

hvita getter. 
Bob: rösä Ångm. Dal. rosen. Ges åt rosiga = fläckiga getter. 

röstka Ångm. Dal. rosika, dim. af ros. 

roséla Ångm. rosella. 

btsXteros Härj., af bälte. Jfr bältug brokig, Rz s. 74. 



412 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA IIU8UJUR8NAMN. 42 

Sadel: såld Ångm. sadlan. 

sal-dooka Hels. Ångm. 

salrosa Ångm. sadel- rosen. 

saltuope Härj. sadel-tappa. 
Bjal: §alé Ångm. siala. 
Stjärna: ^ati^oka Ångra., sljärn-docka Hels. 
Stöfvel: stévlk Ångm. get med svarta fötter, såsom om hon 

hade stö flår på sig. 
Svart: swol^^aita Vbott. svart-geten. 

svatlopa Jämtl. svart-loppan. 

svärta Vbott. 
•Al: aldoka Jämtl., af al mörk rand efter ryggen; jfr aal, 
Aasen s. 30, 

19. När namn äro bildade efter getens skapnad ock ut- 
seende, har man rätt ofta tagit hänsyn till getens utväxter på 
ömse sidor om halsen ock till den omständigheten, att hon sak- 
nar horn: 

Bjällra: hjélrå Ångm. get med sådana pungar, 
bjäller-docka 1. hjäll-docka Ångm. 
hjélä Dal. get med pungar (= hjélrå)\ se Rz s. 36, Aasen 

s. 59. 
I^un: /)uwé Härj. get med mjukt hår. 
Horn: krokhotie Jämtl., krokwaned Dal. get med sammanvuxna 

horn. 
Hätta: tralhceta Angm. troll>hättan, af hätta mössa, hornlös 

get; emedan sådana äro sällsynta, har första leden 

tillkommit. 
Ellack: kldkdzete Dal. namn på hornlös get. Jfr klack ock 

klakk-kyr horn-lös ko, Rz s. 324. 

Klocka: kléM Ångm. klockan, get med utväxter. 

kldkeska Ångm. klockerskan i , . j , , n 
, , ' i ^ , , , betydelsen hos alla 

klakrosa Angm. klock-rosen \ _ , , , 

giilklaka Ångm. guld-klockan J ~" 

Knapp: knapperdina Ångm. get med knapplika »klockor». 

*Knepa: knépä Dal. get med »klockor»; jfr knepa knapp, Rz 

s. 336. > 
Knopp: knoppla Ångm., kndpl/ä Dal get med synnerligen korta 

ock trubbiga horn. 



43 GETNAMN. 413 

KuU: MJk 1. héjb Härj., Mlé^ Angm., MW Jämtl. kulla, horn- 
lös get. 
'Lurf: Urva' lurfvan Jämtl. 

•JTucka: ptlnuJca Jämtl.; jfr nukken, Aasen s. 542, »forknyttet 
i vaexten, liden, vantreven» ock nökka, Rz s. 470, 
gammal gamma. 
•Slufs: Xléfsd Ångm. get med ymnigt hår; jfr sluffsa, Rz s. 628. 
'Snxif: snuva' Jämtl., snuva Angm. Vbott. get utan horn. 

snupd Angm. | 

snébd Vbott. i till betydelsen lika med snuva. 

snuka' Jämtl. j 
Spira: spiré Härj. Angm., spira' Jämtl., spira Dal. Jfr spira 
»et faar med horn», Aasen s. 735. 

spir-i-naok Vbott. get med spira i nacken. 
'Teppel: tépU Härj., täppla Hels., af ttepal »klocka». 

tepeidoka 1. Upmlåaka Jämtl., teppel-docka Hels. 

ttpceXfina Jämtl., af fin. 

tipcBlxKBta Jämtl., af nätt. 

ttepceliuop^ Härj., af tuppa höna. 
Öga: vinn-öge Vbott. 

É 

20. Egendomh'ga bildningar äro: 

alstansmra Jämtl. allestädes- komfeléte Jämtl. kommer-fuU- 

är-hon. efter, 

ftii/^u'? Ängm. blir fuller, blir väl. på-rappe Hels. adverbielt tale- 

bralifn Ångm. bra-liten, gan- sätt = strax. 

ska liten. ra-väg till bet. lika med före- 

geting-rädd Angm. gående. 

granvcpra Jämtl., af grån'V(B'r ropina Jämtl. ropa-in-hänne. 

vackert väder. viU-du-si-a Hels. vill-du-se- 

ha-du-sitt-a Hels. har-dusett- hanne. 

hanne. 

21. Svårtydda eller enstalca stående namn: 

bij^ån Angm. hyndan. Jfr 26. duva Ångm. Jämtl. dufvan, niöjl, 

'Byoka; här möjl. skällsord. smeknamn. 

hcelinta Ångm. duvqrei Medp. duf-öra, 

böla Vbott., trol. af verb. böja. Cvu' Härj. evig, 



414 



NORDLANDER, NORRLÄNDSKA UUSDJURSNAMN. 



44 



flora' Jämtl. flora. 

glqv0ra Jämtl. 

granm^h Jämtl.; mtU brukas 

ensamt såsom smekord fill 

en katt. 
giva' Jämtl. gåfvan. 
hökinna Hels. 

iXkå Ångm. för ill-ka, dim. af ill? 
jvpå Ångm.; se gip a, Rz s. 193, 

Aasen s. 216; jfr UUp^. 
jordinna Ångm., sannolikt af 

hjord, 
klkia Angm.; jfr ofvan s. 408. 
klipk Härj. ock 
IcUptros Härj. sägas utmärka 

en get med hopknipna horn. 

Tclip^ har eljes i Härj. bet. 

cunnus; jfr jvpå, 
lore Härj.; jfr lo ra 3, Rz s. 

412, mjuk träck efter horn- 
boskap ute på marken; här 

då såsom skällsord, 
malta Ångm. 
maska Vbott, af mask? 



mäokra Vbott., af verbet mäckra 

bräka (om getter), 
mätta Hels.; jfr mätta får, Rz 

8. 456. 



Pl 



rs^k Å 



ngm. piga. 



nykelpige Medp. nyckel-piga. 

pripp Medp., prippa Ångm. släkt 
med prippa, primpaätal. 
dricka omåttligt, Rz s. 510? 

restuope Härj. res-tuppa, brukas 
som namn på en köpt get, 
med hvilken man rest något 
stycke väg. 

snire Härj. 

snuXtre Härj. snylta? 

sende Härj. 

sveda Ångm. 

sande Härj. sandig? 

^(é^Jca' Jämtl. skänka, af skänk, 
skänk-docka Jämtl. 
skänk-ogen Jämtl. skänk-ungen. 

tuopk Härj., se 17. Dans. 
trceotahiope Härj. enl. allmo- 
gen: en get som är född 
trettondag jul. 



22. Bockarne sakna af samma orsak som oxarne vanligen 
namn; de enda vi antecknat äro: 



greven Hels. 

o 

grem 1. grém^n" Angm. grym. 

hdpedans Jämtl. hoppe-dans. I 
en ladugård, där en bock 
fans med detta namn, kallades 
en annan på rim 



hrörhä^ns bror hans. 

hurtig Ångm. hurtig. 

köken Hels. 

kajen Ångm. 

mdkö Ångm. 

fåp'vC Ångm., af rapp. 



Jämföra vi de nu genomgångna getnamnen med namnen på 
kor i afseende på deras börd, så finna vi de förra i allmänhet 
vara af rent svenskt ursprung, under det att bland konamnen 
funnos flere låneord. Det är också helt naturligt, att så skall 
vara förhållandet, då getkulturen ej varit utsatt för något inflytande 



45 UÄST- OCK STONAMN. 415 

frän utlandet eller de bildade klasserna. I motsats härtill 
visar listan å häst- ock hundnamn en stor mängd namn af 
främmande ursprung. 



Namn på hästar ock ston. 

23. Bland hithörande namn äro de, som utmärka färgen 
de vanligaste ock*hafva både mask. ock fem. former: 
Blaok: m. bldoj^én Ilärj., bldMn Ångm., H&Jcén Vbott., blåj^kn 
Dal., Uacken Hels. Södm. 
f. bldolcd Härj., bldkd Ångm., blsika hblkk Vbott., bldlcä 
Dal., blaoka Hels. 
Blank: m. bldgk(i Ångm. För så vidt vi hafva oss bekant, brukas 
namnet blott i versen 
rie, rte rdgké rida, rida ranka 

hésffC hété bld^ké o. s. v. hästen heter blanke o. s. v. 
f. bldgkd Angm. blankan. Jfr s. 379. 
Blända: f. bléndå Ångm. Jfr s. 380. 
Bläs: m. bUs'fC Ångm., bläsen 1. blesen Hels., b^äsen Södm. 

f bUsä 1. blfpsä Ångm., bläsan 1. blesa Hels., bfäsa Södm. 
*Brok: m. bröj^én Vbott., brotjen Hels. broken. 

f. brökä Vbott. brokan. Jfr s. 380. 
Brun: m. brun^n' Härj., brun Hels., bruti Vbott. brunen. 

briknté Vbott., brtXfilé Ångm., brunte Hels. Södm. Värml. 
bruno Ångm. » 

f. bruna Härj., bruna Hels., brutia Vbott. 
brunta Hels. Södm. Jfr s. 380. 
Grå: m. grån'n' Härj., gran Hels. 

gr&lle Ångm. Hels. Västm. Södm. 
grås'n" Dal. 
f. griå Härj. gråan. 
grälla 1. grfiJlan Hels., grälla Västm. Södm. 
gråsä Dal. 
Gul: m. gufi Vbott. gulen. 

Hvit: m. wtfn 1. gvtfn Ångm., wtfn Härj. Vbott., wdtfn" Dal. 
hviten. 
f. witå Härj., wdttä Dal. hvitan. 



å 



416 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 46 

Krus: m. kruse Vbott: Jfr Krus s. 381. 
Röd: m. rMn'' Härj., rén Vbott., ron Hels. röden. 
rélé Angm., rölle Hels. Södm. 
f. röllan 1. rölla Hels., röUa Södra. 
Snö-Bock: f. SDJösuka Dal., af sock strumplik benklädnad: häst 

med hvita ben. 
Sot: m. söfn" Angm. Medp., soten Hels.) .«.. , 

f. sota Ångm., sotan Hels. j ° 

Svart: m. svdfrf Ångm., ^ivåofri^ Härj., §^val\ Vbott., svarten 
Hels. Södm. 
f. svålå Ångm., svartan I. svarta Hels. Södm. 

24. Andra namn utmärka snabbhet, hastighet, hurtighet, t. ex. 
Blixt: m. blixt Hels. 

f. hUkstä Ångm. blixtan. 
Blink: m. blinken Vbott, af blink ögonblick. 
Eld: m. elden Vbott. 
Flink: m. fh^k Ångm., af flink rask. 
Frank: m. fragk Ångm. Hels. 
Hurtig: m. hurtig Vbott. 
Kvick: m. kvikén Ångm. kvicken. 
Munter: m. munter Ångm. Hels. 
Pil: m. pil Ångm., pilen Vbott. 

Polka: f. polka Vbott., af dansen polka; jfr f). Dans. 
*Slompa: m. slompen Vbott., af verbet slorapa springa, gå 

tungt; jfr slumpa »buse frem», Aasen s. 707. 
Springa: m springen Angm. 

Man skulle vänta att finna namn, som utmärkte styrka, 
men sådana tyckas ej vara allmänna. Exempel härpå äro 
namnen styrbjörn Vbott., lånadt ifrån jomsvikingahöfding^n 
Styrbjörn Starke, ock herkules Västm. 

25. Personnamn gifvas äfven åt hästar, ehuru ej så ofta 
bland den egentliga allmogen som bland så kallade stånds- 
personer: 

ApoUonia: lena Vbott. 

Måns: mågkk Ångm. dim. 

Pål: påUe Vbott. Ångm. Hels. Uppl. Vä«tm. Södm. 

Per: pélé Vbott. pelle. 



47 HÄST- OCK STONAMN. 417 

Stefanus: stefalus Vbott. Utan tvifvel är namnet lånadt från 
Norrlands apostel Stefan, hvilken som bekant var en 
stor hästvän. Rörande konsonantväxlingen skulle man 
vilja jämföra lat. asinus med gotiska asilus^ tyska 
esel. På någon själfständig afledning ^) kan man bär ej 
gärna tänka, då namnet är ett låneord, hvarför man väl 
måste antaga, att en öfvergång från n- till l-ljnd ägt 
rum. Jfr i ångm. kanol fÖr kanon, Qudmul fÖr Qud- 
mun i ortnamn; vidare Christial = Christian 2) m. fl. 
Tobias :^d&é Ångm. 

Uti en lista å nyligen prisbelönta hästar i Västernorrlands 
län ha vi funnit följande namn^ som dels höra hit, dels äro 
hämtade från annat håll, men utan undantag förråda en yngre 
ålder: 

balder aurora pontus (äfven i Södm.) 

firej (äfven i Södm.) diana Diamanten 

freja (äfven i Västm.) flora felix 

oden pallas madera. 

tor Haria 

Ajax per, petrus 

Från Västm. ock Södm. anteckna vi ytterligare: 
dante Västm. = Daniel, Rz s. 84. juno Västra, 
dina Västm. = Bernhardina. kastor Västm. 
frigge mask. Södm. = Fredrrk. svante Södm. 
fregga fem. Södm., frigga, fricka tora Västm. 
Västm. 

26. Öfriga namn, som ej låta ordna sig klassvis, samman- 
föra vi här; dock så, att de namn, till hvilka vi ej kunna 
uppställa någon svensk form, intagas efteråt i bokstafsordniug 
efter deras form i folkspråket: 
Bastant: basteint Angm. 
Bock: book Vbott. 
'Bycka: bioka Vbott., eg. hynda; jfr hundnamn s. 423. 

^) Se RiCHERT, De konsonantiska ljudlagarna, Uppsala 1866, s. 129. 

-) Enl. HOlphebs, Sami. t. en beskrifn. of ver Norrland, 4 saml., 8. 
256. Ät minstone det första ofvan anförda exemplet beror synbarligen 
på dissiroilatioii liksom nyckel för fsv. lykil (jfr Norebk, FAröm&lets 
ljudlära. Sv. landsm I. 8. Sthm 1879. § 45). 



418 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HtSDJURsNAAlN. 48 

Docka: dékd Ångm., docka Vbott. Nbott. Hels. Dal. Södm. 
Donna: donna Vbott, eg. spanska = fru; jfr hundn. s. 421. 
Dovre: dåvér Järn ti. Ångm. brukar tilldelas stora, duktiga 

hästar, af Dovre i Norge; jfr konamnen under 8. 
Galant: galant Ångm. 
Gubbo: gébén Ångm. gubben. 
Kamp?: Tcémpå Ångm. 
'Knatte: knatten Hels.; jfr Bz s. 335 knatte mask. något litet 

i allmänhet, litet djur. 
Knif: kniven Vbott. 
Krans: krans' rC Ångm. kransen. 
Kurre: Tcérk Ångm., kurre Vbott.; jfr Rz s. 366. 
Iiind: lina Ångm., i tryck återgifvet under formen linda; jfr kon. 

2. Xdnd. 
Loppa: loppa Ångm. 
Lycka: lyk^n Jämtl. lycken. 
Lydig: lydiga Ångm. 
Maj: måjä Medp., af månaden maj. 
*Mickel: mickla Vbott. den stora eller af mickel räf. 
Nätt: nétå Ångm. nätta. 
Piller: piller Ångm. 
Pojke: pojken Ångm. 
Putte: putte Ångm. Medp. Uppl. Västm.; jfr Rz s. 515: liten 

gosse, litet kreatur, häst. 
Pärla: påla Ångm., pärla Hels. Uppl. Västra. Södm. 

o 

Snopp: snupén Ångm. häst som är försedd hvit fläck. 
Spader: spader; ordet betyder enl. Rz äfven illistig person. 
Sporre: spérk Ångm. sporre. 
Stolt: staXt Ångm. stolt. 
Tipp: tippen Hels. 

hlåsMn Vbott. namn på en stjäm-kopp Ångm'. Västm., slgäm- 

Ijusröd häst. kopf Södm.; senare leden är 

hlénrå Ångm. sv. koppfat,ty.kopf hufvud: 

b^gen Ångm. häst med stjärn i pannan. 

prcesa Ångm. vira Ångm. 

På namnlistor från Västm. ock Södm. kvarstå följande 
namn: 



49 atJND^AMN. 419 

durra f. skäfveu m. 

lång-boU m. skäfva f.; jfr skaf v ig skymlig, 

l&ng-buk ni. Bz s. 616. 

pegge, af adj. pigg rask. stjäm med stjärn i pannan. 

pinga f. trumf ra. 

rappen, af adj. rapp rask. vojvod, eg. namn pä en ståtbål- 

skraggen;jfrskragge,Bzs. 59G. lare i vissa slaviska länder. 



Namn på hundar. ^ 

27. Bland dessa namn märka vi först sådana, som äro 
bildade med afseende på bundens snabbhet, raskhet, hurtighet: 
*Barka: f. barka Södra., af verbet barka springa med fart, Bz 

s. 23; jfr ofvan s. 410. 
*Diok: m. dtk Angm., best. f. diken] jfr di k ka löpa efter, följa 

med (om småhundar ock barn) ock di k k barn som 

springer fram ock till baka, Bz s. 870 f. 
Ferm: m. farm Vbott. ferm. 
Flink: m. flt^k Ångra., mycket vanligt. 
Frank: m. fragk Ångra, frank, raycket vanligt. 
Fröjd: ra. fröjd Södra; jfr ofvan s. 388. 
Färdig: ra. färdig Ångra. Vbott. 
Hurtig: ra. hurtig Nbott. 
Kusk: ra. kusk Ångra.; jfr verbet k aska springa, skynda, Bz 

s. 367. 
E&t: ra. kåter Vbott., af adj. kåt 1. kåter glad, yster, Bz s. 382. 
Munter: ra. munter Ångra. Härj., munter Södra. 

f. méntä Ångra, rannta. 
Pigg: f. peg^ Södra. 
Pil: m. pil Ångra. Nbott. pil. 

pilo Södra, 
f. ptl^fia Ångra, pilona. 
Bapp: ra. rapp Ångra. Hels. 

rappo Ångra. 

Sv. landsm. AT. B. 1. 29 



i 



420 NORDLANDER, NORRLANDSKA HUSDJURSNAMN. 50 

Bask: m. rask Härj. Angm. Vbott. 
Snabb: m. snab Ångm. snabb. 

f. snabba Vbott. 
Snurra: f. snörd Angm. snurra. 

n 

Snäll: f. snéld Angm.^ snéld Nbott., snälla Hels. Södm. 
*Snätta: f. snétd Angm.^ af verbet snatta springa raskt, Rz 

8. 650. 
Springa: m. springer Vbott., spring Härj. 

f. springa Vbott. Ångm. 

m. spräng Södm. Samma namn är kanske sparång Södm. 
Trippa: tripp Angm. Hels. Södm.; jfr ofvan s. 389, 410. 



28. Modighet ock styrka ligga till grund för följande namn: 
*Badda: m. badde Hels.; jfr verb. bädda gifva stryk, Bz s. 18. 
Bister: m. bister Härj. bister. 

Björn: m. björn Vbott. Ångm. Hels. Södm. 

Djärf : m. jarv Ångm. djärf. 

Kämpe: m. kämpe Hels. 

Lejon: m. léjäti Ångm. 

Morra: m- mure 1. mere Angm. mnrre, morre. 

murris Hels. 
Nalle: m. nalle Ångm. Vbott. Nalle = björn. 
Stursk: m. stu^Jc Härj. stursk. 
Tiger: m. tiger Härj. tiger. 

29. Några namn hafva afseende på jakt. Exempel härpå 
äro: 

Jakt: m. jakt Ångm. Medp. 

m. jégér Ångm. Medp., jäger Hels. Södm. 
Krut: m. krut Södm. 
Ladda: f. Iddd Ångm. ladda. 
Friok: m. pnk Ångm. Jämtl. priek. 
Skytt: m. ^J^yt Härj. skytt, 
skytte Hels. 

30. Hundens uppgift att vara väktare ligger till grund 
för några fk namn, t. ex. 

Fylax: m. filäk Härj. Ångm., fylax Södm.; i Uppl. förekommer 
fllax som namn på tjurar — af gr. q>vla§ väktare. 



61 HUHBNAUN. 421 

Polis: m. pöRs Ångm. polis. 
Vakt: m. vakt ÅDgm. vakt. 

pavdkt Nbott. på vakt. 

vektor Ångm., vakter Hels. 

31. Afven finnas några smeknamn, såsom: 
Baron: m. l)aron Ångm. Jämtl. 

Don: m. dan Nbott.^ af spanska don herre. 

f. donny Södm. torde stå för donna. 
Fin: f. fina Ångm. 

ftnéta Ångm. dim. af fin. 
Galant: m. galant Ångm. 
Käjsare: m. kejser Angm. 
Lady: f. leddy Ångm. Södm. 
Iiord: m. mtl^^ Hels. eng. mylord. 
Hatt: f. nétå 1. nétå Ångm., netta Hels., nätta Södm. 
Freois: m. presis Vbott. 
Färla: f. pärla Vbott. 
Bar: f. rara Ångm. 
Trogen: m. trogen Härj. Medp. Hels. Vbott. Nbott. 

32. Åtskilliga namn äro af skämtsam art, i det att de 
genom sin egendomliga bildning ock 'betydelse afse att sätta 
den i förlägenhet, som frågar efter namnet. Sådana namn äro : 
Fråga: m. frigén Jämtl. Medp. Ångm., fräga-n Södm. fråga 

honom I 
f. frigä Jämtl. Medp. Ångm. fråga hanne! 
Qissa: m. jts Jämtl. Ångm., jis Vbott. gissa! 

f. jiså Ångm., gissa Nbott. Jämtl. Hels. Södm. 
Hvad: vadi Hels. Nbott., kadi Vbott. hvad då? 
hya-lSms Södm. hvad befalles? 
kya-så* Södm. hvad sade (du. Ni)? 
Hur: hedd Medp. Hels. hur då? 

hnm Vbott. 
Som: semdu Ångm., som-du Medp. Jämtl. Hels. 

Af liknande art äro namnen 
napp-i-n Södm. nappa i honom, se-hit Vbott. ock ta-fiuri; Nbott. 
Här kan man jämföra följande bland barn vanliga gåta, 
som tyckes vara ganska allmänt spridd: 

Det stod en hund på Blonkombärg 
ock skälde ati hafvet. 



422 NOBDLANDEft, KOBRLAND8KA HUSDJUEiSNAMN. 62 

Sagdt är hans namn; 
giss, favad han hette! (Ångm.) ^). 
Flere läsarter förekomma, t. ex. 

Det stod en hund på skällande bärg 
ock skälde nti hafvet. 
Snart är hans namn sagdt; 
hvad hette hunn? (Ångm.) — eller: 
Det stod en hund uppå ett bärg; 
han skälde öfver alla haf. 
Han hette som du, som jag, som folk, som fä, 
som alla de djur på jorden ä'. 
Sagdt är hans namn. 
Hvad hette han? (Angm.) 
Från Uppl. ha vi antecknat en annan dylik gåta af föl- 
jande lydelse: 

Min hund ock din hund 
gick genom ekelund. 
Evad hette min hund? 
33. Personnamn, dels omedelbart lånade från latin ock 
grekiska, dels inhemska eller åt minstone i svenskan brukade, 
förekomma rätt ofta som namn på hundar, t. ex. 

o 

Diana: f. dtéfia Angm., diana Vbott. Södm. 

Flora: f. fl^rd Ångm., flora Vbott. Södm. 

Hektor: m. héktår Angm., hektor Nbott. Hels.; hekto Ångm. 

torde höra hit. 
Eamilla: kamilla Södm. 

Earo: m. hérå Ångm., karo Nbott. = Ch ar on? 
Kastor: m. hästör Ångm.j kastor Vbott. 
Milo: m. milo Medp. Vbott., efter den romerske atleten med 

detta namn? 
Pallas: f. pallas Hels. 
Pan: m. pan Hels. 
Babina: f. sabina Hels. 

Apollonia: f. l(ifid Ångm., löna Nbott. Södm. 
Eleonora: nelly Ångm. 

^) I en dylik i Hels. forekommande gåta kallas b&rget Bmnkebärg 
ock i Uppl. Brunkombärgi Sista versraden lyder i Nbott.: 

huru bette hunn? 



53 HUNDNAMN. 423 

Erik: m. jarh Ångm., närmast framgåDget ur formen Järker. 

Fredrik: m. /?gé Nbott., flgge Södm. 

Frigg: m. Mgge Södm.; eller kanske snarare = Fredrik. 

f. frigga Södm. 
Helga: f. olga Vbott. 
Jon: m. jéntk Vbott. jonte dim. 
Jäppe: m. jéph Ångm. Vbott., jäppe Hels. Södm. 
Lily: f. lilly Angm. 
xrils: m. nisse Vbott. 
Pavo: m. pavo Vbott. 
Tomas: m. t&m Vbott, tom Angm. 
Torgils: m. trols Hels. 

Bland hundnamn, som egentligen äro personnamn, äro sär- 
skildt att märka sådana, som äro lånade från hatade politiska 
eller andra illakända personligheter. Exempel härpå erbjuder 
det i Norrland ganska vanliga hundnamnet bismark; jfr nedan 
hisk. På en namnlista från Vbott. upptages ett namn under 
formen morra; kan detta vara namnet på den franske gene- 
ralen Moreau? Man kan märka hans förhållande till Napoleon 
I.^) Det strax ofyan anförda namnet sabina, som äfven före- 
kommer som namn på kor (se s. 394), är möjligen hämtadt från 
Neros bekanta frilla Poppeaa Sabina. Visserligen, finnes namnet 
i den svenska almanackan ock kunde vara taget därifrån; men 
då det förekommer oftare än andra latinska kvinnonamn, måste 
någon särskild anledning förefinnas, ock otroligt synes det ej 
oss, att namnet af prester tilldelats husdjur med tanken på 
denna kvinna. Jfr namnet korinna s. 426. 

34. De återstående namnen upptagas här i bokstafsföljd; 
dock så, att de, till hvilka vi känna den svenska formen, 
nämnas först, ock sedan de öfriga, hvaraf några tydligen, andra 
troligen äro af lapskt eller finskt ursprung: 
Barfot: m. bårfo't Härj., bar-fot Medp. 
*Bycka: f. hij}å Härj. hynda; jfr getnamnet hij^ån s. 413. 

^) Härmed kan jämföras hvad Gbijer i sina Minnen skrifver frän 
Heidelberg. »Vilddjuret generalen Melas», säger han, >lät bär dä (1689) 
nedhugga tjugufem unga flickor, som hvitklädda med blommor i hän- 
derna utsändes att knäfallando bedja om sina fäders lif. Heidelbergs 
borgare tvnngos att själfva antända sina hus. HolaS är nu ett hund- 
namn i Pfalz.> 



424 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 54 

Båtsman: m. båsmän Hels. 

DufVa: f. d^vd Ångni. 

Dunder: m. dunder Vbott. 

Fält: ID. faelt Nbott. 

Grå: m. grdlé Ångni. Jfr ofvan s. 380. 

Hallo: hallo Södm., eg. interj. 

Eanis: m. katils ÅngnUj^ kaiiis allmänt (lat. c anis band). 

Klinga: f. klinga Hels. 

m. Hsifg Ångm.y Jclagg Vbott., klang Hels. 
Erans: m. krans Härj., krans Vbott. Ångm. 
Eurre: ni. kure 1. kere Ångm., knrre Vbott. Hels. Jfr Rz <. 

36G ock ofvan s. 418. 
Labb: m. labbe Hels., af la b b tass. 
Lycka: f. lyoka Vbott. 
Mops: f. mdpsd Vbott. 
Pajas: m. pajas Ångm. 

f. paja Hels. 
Passa: m. passé Hels., pass Jämtl. 

pdsöp Ångm., pasiip Dal., pass-opp Vbott. Hels. Södm. 

f. paséta Ångm. 
Pipa: f. pipa Ångm. 

Present: f. presdnta Ångm., presanta Jämtl. 
Bing: m. ring' Hels., synnerl. vanligt. 
Bos: f. roséta Ångm. dim. af ros. 
Sitta: f. sitta Ångm. 

m. sitt-opp Ångm., eg. imperativ. Båda namnen torde 
bafva afseenden å bundkonsten att sitta på stassen 
utan att stödja på framfötterna. 
Skänk: m. ?cegk Ångm., skänk Hels. 
Spel: f. spela Nbott. 
Spång: m. spag Angm. 
Storm: m. storm Ångm. 
Stubb: m. stubb Angm., af stubb kort svans. 
StäUa: f. ställa Södm. 
Tax: m. taks Ångm. 
Vandra: m. vandre Härj. 



55 



HCMPNAMN. 



425 



4}Sh m. Dal. 

Msé m. Ångm. Nbott., brakas i 
Angm. som förkortning af 

hundnamnen bismarkockbijoiL 
borre m. Vbott. 
b^sär m. Jämtl. (Kall), af verbet 

b%is betsa (bandar), 
dasse m. Hels. 
dillna f. Vbott. ; jfr d i 1 1 a svänga 

svansen (om bandar), Rz 

s. 88. 
&nell m. Ångm. 
fllo m.* Ångm. = lat. namnet 

Philo? 
mia f. Vbott. = gr. q^drj? 
finn m. Ångm. = finnen? 
fira f. Nbott. möjl.=-- den snabba; 

jfr fir (i väg) ila å stad, fir- 

sprank fyrsprång, 
f^-öga m. Södm. 
grim ra. Medp. Ångm. 
balli m. Nbott. (Muonioniska); 

jfr finska subst. b all i något 

gråbrant, gråbrun bund. 
hej m. Jämtl. Nbott. 
huråg m. Ångm. 
hyva f. Ångm. Vbott. 
jQjcas m. Vbott, (Lycksele), 
kajana f. Ångm. 
hardg m. Ångm. 
knäpp m. Ångm. 
krabb m. Ångm. 
kugge m. Ångm. 
kukuli m. Södm. 
kulon m. Södm. 
kSjra f. Vbott. 
ledjo Vbott, af le dieu? 
lippa f. Vbott., af läpp? 
sib-Iippa f. Ångm. 



lura f. Hels. 

malino m. Södm. 

mante m. Hels. dim. af man? 

Jfr mante liten pojke, £z 

s. 428. 
mille m. Ångm. Vbott. 
miUa f. Hels. 
modéla f. Ångm. 
monéta f. Ångm. 
musti m. Nbott. (Muonioniska); 

jfr finska adj. musta svart. 
miité m. Ångm. Jfr mutta 

litet sto, Rz s. 449. 
narri m. Nbott. (Muonioniska); 

finskt = narr. 
nippe m. Ångm., af adj. nipper 

fin, Rz s. 469? 
paroll, parull, pareli ra. Hels. = 

fr. parole. 
peni Nbott. (Muonioniska) finskt 

= bvalp. 
pérés m. Vbott. (Lycksele), 
pilki m. Nbott. (Muonioniska) 

»jcket v.nligt 
poj m. Ångm. 
praoke ra. Hels. 
prisse m. Södm. Hels. Nbott. 

(Muonioniska), af prins? 
prissa f. Södm. 
pyj§öp m. Ångm. 
pilåks Vbott. (Lycksele), 
ressu Nbott. (Muonioniska); jfr 

finska subst. ressu iurf, lurf- 

vig klump, 
rigo ra. Vbott. 
rulle m., för Budolf? 
runni Nbott. (Muonioniska). 
rusk ra. Jämtl. 
saukko Nbott, finskt = utter. 



i 



426 NORDLANDER, NORRLANDSKA HUSDJURSNAMN. 56 

semira SOdm. för Semiramis? tulle m. Ångm.; jfr tule lustig 

^krej m. Härj., eg. invånare i sälle, Rz s. 762. 

Särna i Dalarne. Som dessa tur m. Angm. 

i Härj. ej åtnjuta det bästa tusse m. Hels. 

anseende, så har namnet tyras m. Ångm. 

öfverflyttats till hundar. J^ah m. Angm.; appellatift 

sluna f. Medp.; jfr slnna slyna, brukas det i bet liten gosse. 

Bz s. 629. f^ask m. Ångm., sannolikt af 

spjtXkél m. Ångm. spjufver, verbet J^aske gå i smuts ock 

gyckelmakare; se Ordbok smörja; jfr tjäsk, Rz s. 738. 

öfver allmogeord i Helsing- J^op m. Ångm.; ensamt ock i 

land, s. 70. . saminansättn. Itl-J^op prnk^B 

ställona f. Södm. ordet såsom smekord till en 

sväng m. Ångm. liten gosse, 

tasse m. Hels. Jfövér m. Ångm. 

tello m. Ångm. Hels. J^évas m. Ångm. 

timpe m. Hels. vira f. Hels. Vbott. Nbott. 

tobb m. Ångm. vy§l m. Jämtl., af verbet v^§t 

topp m. Ångm. Nbott. hvina. 

trulle m. Hels. ytter m. Nbott. 
tröj m. Hels. 



Katten 

får vanligen ej något namn, hvarför våra exempel här inskränka 

sig till endast följande: 

korinna f. Hels. lånadt från piVrC m. Medp. penis. 
latinet, där ordet är namn påla f. Ångm. pärla, 
på en diktad älskarinna till sniljen m. Hels. i ., 
Ovidius. snilja f. Hels. | 



Sedan vi härmed redogjort för de husdjursnamn, som 
kommit till vår kännedom, tillfoga vi några anmärkningar 
rörande frågor, som stå i sammanhang med dem. 



57 SMEK- OCK LOCKORD. 427 

Konamnen behandlas i afseende på bestämningsord, »artikel», 
i Norrland på, alldeles samma sätt som kvinnonamn, framför 
hvilka man sätter pronominet hon eller någon böjd form 
däraf. Så säger man ställvis i Nbott. ho skål, ho livrös] men 
i det öfriga Norrland har den nyssnämda artikeln formen a (eg. 
ack. sing. fem.), ock fullständigt lyda då namnen sålunda: a snél^ 
a épce'l (Vbott), a mögéj a frågas (Angm.) o. s. v. I Härj. 
ock Jämt), samt möjligen flerstädes har denna artikel i dat. 
sing. formen 'n (motsvarande mask. form är a), så att dativen 
då kommer att heta 'n gråygås o. s. v. 

De fä konamn, som gå ut på best. änd. -a (för högsvenskans 
-an), äro att anse såsom påvärkade af riksspråket, ock fram- 
för sådana utsattes ej någon form af hon. 

Gtetnamnen förete äfven i detta afseende en olikhet med 
namn på kor, i ty att de i Medp., Jämtl., Ångm. ock möjligen 
äfven flerstädes ändas på den best. ändeisen a 1. -a, alt efter 
olika mål, så att man säger spira = spiran, docka = dockan o. 
8. v.; ej a spire, a docke o. s. v. Undantag härifrån äger dock 
rum i Härj. ock tyckes där vara regel. 

För hftstnamn gäller i Ångm. den regeln, att mask. namn 
på -en 1. ^n ock fem. på -a ej få någon ytterligare artikel, men 
framför de mask., som hafva ändeisen -e, sättes »regelbundet 
art. 'n (han), t. ex. 'n grålie, 'n pälle o. s. v. 

De maskulina hundnaninen hafva någon gång art. 'n, t. 
ex. 'n kåfits canis, n fragk frank; men oss veterligen hafva 
de fem. namnen ej någon motsvarighet härtill. 



En förteckning på alla smek- ock lockord till boskapen skulle 
säkerligen ej sakna sitt intresse. Vi lemna här några exempel 
på de olika sätt, hvarpå man lockar de vanligaste husdjuren. 

Till kor heter det: 
ko-o söta, ko livi kÄm 1. ko-o livi köm ko-o (Nbott. Kalix), 
ko liva, ko söta, liva dej (Nbott. Råneå). 

kömä köséfi a da, koröstii komma ^) kosserna ock då, ko-roserna. 
Lockar man en enskild, som t. ex. heter krörik, säger man: 
kéma krofie^sa a da eg. komifka^) krona så ock då (Ångm.). 

*) Formel t kunde koma vara infin., om ej aksentueringen vore i 
vägen ; men icke iraperat., livarB sing. ock plur. i målet blott hafva den 



428 NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HU8DJUR8NAMN. 58 

kor^san dan a^ koman nu de där ko-roserna, kommen nu (Jämtl. 
Ström). Smekande säger man till kor: éla" kyna"n eg. är det 
korna? (Jämtl. Kall). 
kosina^ kosina, kam em kosina, kosina, kom hem (Dal.). 

Till oxen har man ej något särskildt lockord; men man 
smeker honom med ordet ösé 1. Itlösé (Ångm.) ock hlösken 
(Jämtl. Offerdal), hvilken form väl är diminutiv af oxe ock 
närmast af formen ose. 

Getter lockar man på följande sätt: 
kité, k. k. jtBttran 1., om det är blott en: kttQj(sU (Jämtl. Kall). 
kilé, k. L k. o. 8. v., så länge man behagar (Ångm.). 
kypa geita Vbott. 

Till fåren ropas: 
tdké, t t t fira tacka, t. t. t. fåren (Ångm.). 
dåsa, dåsa 1. tika dåsa (Nbott); jfr das får, Rz s. 85. 



När man i skogen lockar korna genom att k^ke »koka»^ 
jodla, har man »låtar» eller melodier, hvartill ord endast undan- 
tagsvis finnas. Den ft^rsta ock andra af de fl^ljande vallvisonia 
äro exempel härpå. Den ft^rsta är för öfrigt märkelig därför, 
att man skall hafva lärt hanne af vättarne, som med hanne 
lockat sina kor i Oviksfjällen i Jämtl. Orden lynne, kynne, lång- 
spena-sljänia, käla-bo ock kala-bo äro namn på vättkor; de tvänne 
sista skola vara bildade af byanamnen Hftla ock Kala i O vi ken. 
Vi känna ej, om några sådana finnas. — På sina lockhorn eller 
långlurar pläga vallhjon i skogame blåsa (tuta) den tredje 
melodien. Ord finnas visserligen, men de framsägas aldrig på 
folkmål utan på svenska, äro sålunda antagligen en främmande 
tillsats, ock lämpa sig äfven för öfrigt ej att anföra här. 

enda formen kom. Vid sin g. koma krOflQ kundo man tanka sig upp- 
lösningen kom a krofie. 



69 



VALLVISOR. 



429 




1. Upptecknad af O. E. D— N. 

rit, 

-i 



I^ 



Allegro, 



& 




m ^: 



51^*=; 



t 



/S\ 



N--i>» — ^ 




P 



Ko lyn-ne, ko kyn-ne!\ «. ,• ..- , 

Ko hala- bo. ko kala- bo 1 / '^^ ^*°8 ' spc-na-stjarna! 

2. • Fråa Resele i ÅDgermanland. Upptecknad af N. P. E— D. 

Ändante, 




j^^j; ;; jN^ J^ ^ I .J-lh M 



-0^ 



!|lJ Obs* Andbämtning fär ej ske under atförandet. 



3. Från södra Ångermanland. Upptecknad af H. P. H — T. 




4. Frän Västmanland. Upptecknad af J. N — N. 



^ åW-J n j i -^4^j^/.' j ^ > /j j ^ , I 



Larn, lorn, ]efTer'n än P Jo män, gör ban så. Mjölka kona, sliibome, 



^ srp jh^» 



ge den lilla dricka. 



5. Getvisa fr&n Västmanland. Upptecknad af J. N— N. 



p 53-fr-N--^^TTf7rlT ^^ ^ ^ 



r 



Get-tra — la - la-la - la - la - - - la - lal a - la, Siok trala * - la - la-la 



ji/J'f,J | /.'r.V'|j.JJT, | .^^^ 

%/ ^ 5». • • • v^ 



la -la -la, Sio-ka-la-la-la-la, Sic-ka-la-la Ja-la-la-la. 



430 



NORDLANDER, NORRLÄNDSKA HUSDJURSNAMN. 



60 



6. Från Västmanlands bärgslag. Upptecknad af J. N — N. 



p^rjt^r.^ ^ 




Get-tra-la ral-la-le-ral-la, Oettra-la-ral-la-le-ralla, Kona å di inte 8& grant om. 

De tre getvisorna, nr 4 — 6, återgifvas här i den form vi 
fått dem oss meddelade. 

Med hänsyn till förhållandet mellan de här anförda lock- 
orden ock vallvisorna ock hvad som annorstädes förekommer, 
hänvisa vi på den uppsats om locklåtar, som med författarens 
välvilliga medgifvande härefter följer. 



Locklåtar, 

upptecknade af Vilhelm Carlheim-Gyllenskiöld. 

Det är af vikt för en undersökning om musikens uppkomst 
att studera tonsinnet i dess allra lägsta uppenbarelser. Till 
dessa höra utom annat de locklåtar på boskap, som allmänt 
brukas på landsbygden. De nio följande låtarne får man höra 
i Norra Vedbo härad af Småland. De vanligaste i Vireda soc- 
ken äro n:o 1, 4, 6. 



■^m 



tr-^ ^- ^^= ^ _ 




^4 



^ 



Korna, korna, koma, korna, koma lilla kom! 



i--å. 



2. 




Koa, koa,' koa, koa, 



koa, 



koa, 



koa! 



. pt =H^fc^ H^j.;j^ f j I r f n 



Mi ko Ull, ko lilla, ko Ulla, ko Ulla, ko kom! 



61 



LOCKLATAR. 



431 



i 



fe 



/TS 



B 



t=i=t 



n— r 



3=f 



i^ 



i 



Ko lille, ko lille, ko lille, ko lU - - le ! 



I 



T-fi-^^ 



^ i d ä 



1 



* 



/SS s 

! • # ^ i 



I U U-J^- 



Ko--ly-l&! 



dC 



5^ 



II 



Kytkjitkyt ky-te-ra! 



Ko - - syt eyt syt syt ay-te-r»! 



^^m 



t 



3 



^S r^^ 



t^i: 






Kobaroa, kobarna, kobarna, kobar uil H&-*å, krrr! 



. pi j. I ;:^ ;>; I ;^ 



Ko - - barnena, barnena, barnena, kom ! 



I 



8. gli_4-^ 



»— r 



t=t 



■#— r 



^ 



*=!=?: 



■*— #■ 



i 



t 



Broka lill. Stjärna lill, Röl-la lill, 



-É—r- 

Krona lilla! 



i 




m^ 



t 



■*— r 



t=t: 



■*— #■ 



^ 



t=t 



■*— r 



I I I 



■#— #■ 



t 



^ä 



Kom Nätta, kom Blomma, kom Skölda, kom Krona, kom ! 

I järn bredd med dessa finnas eller bafva funnits mera atveck- 
lade loeklåtar, hornlåtar oek vallvisor. Karaktären af sådana 
är bekant genom Dybecks samlingar från de norra landskapen 
ock Lindemaks från Norge. Men dessa allra enklaste lock- 
låtar ha blott tillfälligtvis blifvit upptecknade. Så finner man 
i en låt från Dalarne ^) följande slut: 



jjiH fl *^ I O ^ I fg *^ ^ 



Kn--miÖ, ka - - mid, ku--mid, knm! . 

Ock det finnes en svensk polska, som skildrar, hur flickan 
går i skogen ock lockar på en förkommen tjur, hur tjuren 

^) Dybkce, Folkmelodier, 4 häften, nr 45. 



432 



MORDLANDEa, NOHKLANDSKA UUSDJUR8NAMN. 



62 



svarar hänDO; ock hur bon då blir så glad, att hon sjunger 
ock dansar. Första vändningen, som innehåller locklåten ock 
tjurens svar, spelas i Värmland >) på följande sätt: 



p^n^ifr^ 



^ 



■i 1 H- 



/7\ 



-«i 



m 



*ä 



Ko lillt, ko lilla, ko lilla, ko lilla, min ko! 

ock i Halland^) så här: 






3 TT I 




t=t=t 




m 



Ko aekse, ko Bekae, ko aekse! Ma — u. 

Afven från Norge finnas liknande uppteckningar som in* 
ledning till Valdersvisen'): 



I 



f 



2==^ 



5^ 



t 



m 



^ 



8 



g ^^ 



S 



^^ 



^m 



Ka saata, 



ka 



saata, ka saata, ku saata, ka laa-ta! 



eller som afslutning till samma visa*): 




t: 



f 






p^ 



m^m^ 



Kaal 



Kaa! aa S takkar! 



Då således de uppteckningar man har att tillgå äro ytter- 
ligt få, vore det af stort intresse att mera samlades. 



^) Olson, Femtio polskor från Vermland och Dal. Stbm. Abr. Lund- 
qvist 1340. Nr 15. 

2) Med. stud. August Bondeson. 

^) BsBGORBBN, Folke-sangB og melodier. Ebhavn 1855. 4:de bind. 
Anmffirkinger, s. 5. . 

*) A8BJ0RNSBN, Norske huldre-eventyr og folkesagn. Tredje udgave. 
Chri«tiania 1870. S. 135. 



NTARI BItBA« Till KANNIBOl 01 

Dl SVENSKA LANBSliLIN OCK SVENSKT FOLKLIF. I. 10. 



lolkmusii från öfre Sverige 

upptecknad af 6. Bn. 

Efterföljande melodier äro -alla utom nr 20 af mig upp- 
tecknade dels efter fiol (16, 26—27), dels efter sång eller hviss- 
Ung eller ur ttiinnet i godtyckligt vald tonart; något mer än 
haMVa antalet (4—7, 10-12, 14, 15, 17, 21—27) inom det 
område, hvarest dé äro gängse, de öfriga dels efter personer, 
som varit uppfödda inom det område, för hvilket melodien upp- 
gifvits, men flyttat därifrån eller varit på resande fot, dels (3, 
9y 19) efter sådana, som själfva på för mig okändt sätt kom- 
mit öfver dem, men dock bestämdt angifvit melodiens hemort. 
Det är altfbr sannolikt, att somliga af de här återgifna melo- 
dierna förut finnas trykta, ehuru det är för mig okändt. Sådant 
är, som hvar man vet, utan ett stort musikaliskt bibliotek ock 
mycket sökande omöjligt att afgöra, då ingen för utredning 
af sådana frågor användbar förteckning i ämnet finnes. Utan 
tvifvel förekomma många icke blott i angränsande socknar, 
utan t. o. m. långt utanför landskapets gräns. Sålunda äro 
enligt välvilligt meddelad uppgift af Studenten A. Sandberg 
nr 5, 10, 15, 17 allmänna i mellersta ock södra Sverige, den 
sista t. ex. i Småland ock Västergötland. Af nr 16 spelas en- 
ligt samme sagesman i Närike första reprisen såsom den af 
mig är upptecknad, andra åter sålunda: 

* 



fflwjTrijx^^irB^S 




qg^^gft^F^^ 



434 G. Bn: folkmusik. 2 

Ty värr tänkte jag vid samlandet af melodierna icke på 
att till lika uppteckna orden, ock har först senare sökt hjälpa 
denna försummelse, så vidt sig göra låtit. Till nr 2, 3, 8, 9, 
11, 13— Ib, 20 samt 23-27 finnas förmodligen inga ord, utan 
spelas de blott på fiol. Orden till nr 5 ock 6, samt till nr 10, 
utom den här anförda versen, lämpa sig icke för tryck. 

De tämligen meningslösa ord, som jag hört till nr 12, äro: 
Brännvin, brännvin, bara ideligen brännvin, bara ideligen, bara 
ideligen, bara ideligen brännvin. 

För en del läsare torde den upplysning vara nödig, att 
»gånglåt» är det samma som marsch, samt att »8känk»-marschen 
spelas, då bruden »skänken^ d. v. s. går ut på gården med 
brudpigorna i följe ock bj.uder vin (eller öl) åt folket, hvarför 
i betalning brukar gifvas 10 till 25 öre för glas. 



G. Bn: folkmusik. 



435 



1. BeväringBvisa från Barträsk i Västerbotten (en vers 
anförd som prof). 



^ ^^jTJTi^-irrffl^LTS-i ^P 



Ock 



fe 



Där vi kom i patrons köke, fadrade - ri fade ra]la]lejl feck 

vi en titt i biblio-teke, » n » »na 







rallal-Iej! Förrän vi had lässe at, fadrade -ri fade rallal-lej! har* 

I 



I^^^^^E^^^^ 



555 



ra, sä feck vi lär oss ve-ta hut, fadrade - ri fade rallallej ! 



2. Beväringsmarsoh från Barträsk i Västerbotten. 




-r - rfi^-^ 







tÉ. 



m 





^^\JM^ ^ 



p i -cS i g- 




^ 



tttsd 




^^ 




iP^^ta^^^i^^ 




Sv. landttn. N. B. /. 



30 



436 



O. Bm: POLKHUBlK. 



3. Polska från Jämtland. 




I^jia,^^ 



Tn 




B:^LJXLcj=4jiM^^ 





^=LZi:\..^J^^^ 





m 




w 



=tr 



^^33 I 



a&3^m{^ 




4. Visa från Högs socken i norra Helsingland >). 




^^ 



tLjti 






Nn vill jag bSrJBij angå en visa här i år Om dessa smlfSrtjänater, som 



P^Bs 4g^g itrtn ^ t^ r r I 



träffat OSS så svår. De pressar oss ar -beta för en liten ringa ting, Båd 



l^c;cfc;"^- 




1 



bagga-re å k5rniDg,det trorjagväl ni mins. 



^) Rättstafningen i texten är tidskriftens vanliga, utan hänsyn till 
den ursprunglige författarens (eller afskrifvarens). Jag har också sökt 
sätta skiljetecken efter vanligt skrifbruk; men det är understundom svårt 



G. Bn: folkmusik. 437 

Vi äro på förtjänster, ja nästan en ock hvar 
en skilling att förtjäna ock något till bespar; 
men då så blef vi narrad, ty det är redan spardt 
till fläsk å gryn ock ärter, samt äfven till tobak. 

Ja uti januari då börja vi vår marsch, 
med »maran» nppå ryggen det skedde med stor bast. 
Vi reste långa trakter ock äfven många mil, 
tils vi kom till Bjuråker^), där blefvo vi dock still. 

Vi fingo straxt arbete vid Hedvigsfors bolag, 
ock det var' timmerkörning, som vi ock ville ha; 
ja nti bärg ock stenar, där vi knapt knnde gå, 
sen mera till att köra, det kan ni väl förstå. 

Men ödet oss ej träffar jäst riktigt värst ändå 
att ligga nti kojor i köld ock rök också. 
Ty hvad angår kvarteret, har vi det ganska bra, 
ett trefligt sällskap äfven, vi som bär bo i lag. 

Det värsta, som har varit på denna vintertid, 
är att vi lidit minskning på dricksvaror hit. 
Ock när sådant här har varit, så har det skett så fort; 
ock sedan upphålt tiden på ett slags spel med kort. 

Här bo vi nu till sammans en helan mängd i lag, 
ja ifrån värk ock stränder af allehanda slag. 
Men sämjan har ej trutit just riktigt värst ändå; 
blott endast några gånger, men de är endast få. 

Vi böra intet glömma i visan sätta in 
om detta här befälet, som skogen h^rer till. 
Dom far här ock dom svänger, en åker ock en går, 
en något litet ökar, en annan vill slå af. 

Men vi bör intet sörja för tiderna är svår; 
för vi är unga pojkar ock går nog år från år. 
Fast intet detta bolag betalar något als, 
så går det an att resa, vi träffas nog min sann. 

Ja, här uppi skogen är trefligt vintren om, 
för tio till antalet vi bo i samma rum. 
Men värst är bort i spiseln, när allihop skall dit 
med alla sina pannor, de steka vill sin bit. 



^) Bjuråker är en socken belägen på 3 mils af stånd rätt västerut 
från Hudiksvall omkring Dellame. 



438 



6. Bn: folkmusik, 



6 



Ock sedaD gå till skogen, sitt arbet börja må 
ock hugga för en krona ock kanske höjd af två. 
Om man skall hugga mera, då får man vildt gå på, 
om man så skulle önska den tredje kronan nå. 

Ock sedan gå mot hemmet att hvila lite grann, 
ock dessa matbekymmer i spiseln, de går an. 
När detta då blir färdigt, så blifver det till sist 
att ligga uti kojor på lafvar^) ock på brisk. 

Tag noga akt på visan, ty snart så är hon all. 
Man borde väl förtjäna en sup i alla fall. 
Men det är ej begärligt, när man det ej kan få; 
jag tår väl ändå sjunga en vers ock kanske två. 

Om någon nu vill veta, hvem ^visan hafver gjort, 
så går det an att finna hans namn inunder fort; 
i skogen har han varit i trenne månars tid, 
på landbostället Geholm^), där bodde han i frid. 

Nu kommer denne versen ni veta får hans namn; 
ock om ni sen vill träffa'n, han fins i Helsingland. 
Ock namnet det är Magnus, ni känner'n kanske förr; 
för resten är han kommen från länet Skaraborg^). 

5. »Bullan går.» Beväringsvisa från Helsingland. 






-M- 



^ Trp-m^^^ 





^É^ 



=1* 



^^s 



!g=ggq 



6. Visa från Högs socken i Helsingland. 



^^} n I ji ^^ ;: I /J ;5 . 4-A^ 



1) lafve = fållbänk. 

^) Geholiu är ett fäbodställe ock nyodling i Bjaräker. 

') Sista ordet i visan tyckes angifva melodiens egentliga hemort. 
For ofrigt skall hon vara diktad vintern 1877 — 78 af timmerkorare på 
Bjnråkcrpflkognrne. 



6. Bn: folkmusik. 



439 




^JSMilEi m 




m 



7. Visa från Högs socken i Helsingland (»Gumman Vinter»). 



p: 



idJSj=^ 



p ^ag g 




B^3^^s ^ 



^m 



tit 



] 



8. Qånglåt från Hassela i Helsingland. 



^^a^c g a 




i^ 



fcp-j3-^ll j^ gr-r!7-^ 



t=t 



-«- 



£313^3 ^ 




.,.1 ^.1 ^ ^.. 



9. »Skänk»-Mar8ch från Gästrikland. 

Länffsamt. 




^jjli^^ 



^5^ 3 



t 



ö 



^ 




H«d. 





l^S^t 





pris Ull Fine, 



440 



6. Bn: folkmusik. 



8 



10. Beväringsmarsoh från Helsingland. 




E2^!^ 



-0^ 





Känner du Svarta Maja ock Svarta Majas bror? Till färgen var hon svart, till 



växten var hon stor, var hon atorsom tralle>ralla- la, tra - rallal-la, tra-rallala. Till 




I 



färgen var hon avarter ock till växten var hon stor. 

11. Polska från Högs socken i Helsingland. 



i=? 



^4— ^# 




n 



a 



-9- 



lÉIÉi 



tr: 



^^^^^m 



■s-i 




tx 



m 



u 







-»- 



i~0t 



I5=:t 



^^ 




^ 



12. Polska från Högs socken i Helsingland. 



^ 



t 







13. Polska från Gnarp i Helsingland. 



te& Tpir^ 






^S 




6. Bn: folkmusik. 



441 



^öip 



^ 



*— r 



Ä 



Ir^-grrt 



* :3, 




i 



* 



^^p 



2 



äPf 



^ 



14. Polska från Högs socken i Helsingland. 








1 ^ f^ -i 



|^J'.q-iire4^'^ 



15. Polska från norra Helsingland. 



&=r 



*=nKP=^trt 




«- 



•^^ w^ 



^^^^^ 



feSr: 



*=^ 



^i^5^e 




* 



g — an r 



^{ f-E^te ^ 




tnrrg' 



g^ 



16. Nig-Polska, frän Ofvanåker i Helsingland (pä fiol i 
f-dur). 




^itH= P-Sp^ 



?*^35^"**^iF? 








Ä=^ 



442 



G. Bn: folkmusik. 



10 




f^^^^^=i8^^ 



17. Oammal vals från Högs socken i Helsingland. 



a=:i= 




1; 



f=i=>r. 



t=n=t 



— o- 



4- 



l^§^ 



l^rÉi^^^^^i^s 



^ 



I r 



^ES 



^=«: 



5cijrx: 



:lJ=t: 



t- 



IS. Vals från Hassela socken i Helsingland. 




— # 



5^ 



t 



t 



t 



i=t= 



1^ 



t 



4=i 



acn: 




j ^mrs j 



rTT ITCTI 



|ircrlTH: ^^ feéj;j^^y^a 



19. Polska från Dalarne (möjligen Leksand). 



fergjg^f^jj3^,ig ^ 



Leksands bl udemar8chengS-&r pft-ft nittan toner, pling,plflng,plang! Dittanduiandej, 



^^^^ 




dillan dallan dåan. 



dittan daian de-ej. 



tie - litta - rej ti - rule 



p^^^ii^É 



ti-e-lit-ta - rej. 



11 



G. Bn: folkmusik. 



443 



20. Polska från Värmland (efter bandskr.). 



|fe^^ 



i^ r : n 



p-jT^^ ^ 



i»r^ m» 



m 



Nä^f^^^a 



^ 



4 4- 




ji^^^i^^pj P. r n^ ^ 



i^- l rg ^ «* 




* 



^±^r^ö^^^^*=^=if=5 



^P 



C072 oltava 



j 



P 





É=lEi=:iz 




^^ 




pte 



feii 



^'-i-j^ 



21. Visa från Ålands socken i Uppland (»Vid vassen vid 
stranden»). « 




Fine. m j 



:^-j 



efi 



^^ 



/>. C. al Fine. 



22. Visa (om en kråka) från Järlåsa i Uppland. 





^^mmi 



444 6. Bm: roLKMDsiK. 12 

23. Oammal vaia frän Ålands socken i Uppland. 







^^^ ^^ ^^g^ 



; ^^i3^^S =^^g 



1^ 



i 




8 



ä£ 



H!f 



^j ^S i^^^^ 



i 



igfc-> . L ir.n' {£ 



feydijHlLLlULlJ 



24. Polska från Ålands socken i Uppland. 




rj f I f-r-^U ig j m? r 



^::^M-^LL ^-^-Tlr]TV ^= W^{ 



iTFf j f/ rcT 





25. Polska från Ålands socken i Uppland. 



M 



fe 



2 



SEt^B^ 



O 




zi- 



?! 



^ 




fr^f r 1 c ; c; r l^^^^g^i?^ ) ^ 



13 



G. Bn: folkmusik. 



445 



26. Polska från Ålands socken i Uppland. 



i 



ii 



f Ä-^j-a 




JlJ-J-é 



g 



^E 




faS-l-fi J>^ 



t=t 



i 



/pni' 



#=q=^ 



sdJ.n jrcc^ ^ 








^•nrjj i Ji^ 



Irrjgr^ 




/>. c. fr. :f: /i7/ JTfwtf. 



27. Polska från Ålands socken i Uppland. 





^^ 



NfAII BIIKAd Till liNNllOI 01 

Bl SfINSKA LANDSMÅLEN OCK STKNSKT POLKLIF I. IL 



LANDSMÅLSFÖREUmGAMES 



TEEDJE ALLMÄNNA FEST 



I UPPSALA 



UEN 7 NOVEMBER 1879. 



STOCKHOLM, 1880. 

KONQL. BOKTBTCKEBIBT, 

P. A. SORSTBDT & 8ÖKKR. 



Landsmålsföreniiigariies fest 



i Uppsala fredagen den 7 november 1870. 



Kl. 7.15—7.45 e.m. Inledande föredrag af J. A. Lundell om 

De senaste årtiondenas värksamhet för känne- 
dofn 07H folkmål ock folklif i Sverige ock 
andra länder, 

7.4 5—8.15 Föredrag af friherre 6. Djurklou Om 

svenska ortnamn stälda i samband med hi- 
storiska ock kamerala forskningar, 

8.15—9.15 Sexa i lilla gillesalen. 



LANI)SmXlSFÖK£NIMGARN£S pest t UPPSALA KOV. 187 9. 449 



CO 



o 

• 

lO 

O 

m 

B 



o 






Hälsning till de närvarande af K. A. ViCTORlN. 

En storleksstuga i Medelp€id af L. P. Dahlgren [2]. 

Träsko-Lars' hemkomst från byn — på Fårömål af T. Fe- 

GRiEUS [1 a]. 
Om räfven, bonden ock draken — från Skåne, föredragen 

af friherre 6. Djurklou [12]. 
>Det var en söndagsmorgons — visa från Halland af A. 

' Bondeson [11 a]. 
Om Olles mo — från Sefvedes härad i Småland af P. Tu- 

NELL [8]. 

Det första språket — frän Aspelands härad i Småland af 

E. SVENSÉN [9]. 

De sju S7nålåndingame — från Halland af X. BONDESON [11 d]. 
Om påskkärringen \ från Sörbygden i Bohuslän af N. F. 
Vallvisa I NiLÉN [10]. 

T* Lärdom är bra, men lagom är likst^ — från Närike af 

frih. G. Djurklou [7]. 

Polskor ock annan folkmusik — från Halland, föredragna 

på fiol af A. Bondeson. 
Geftaslustay Skräddern å skomakem ') — från Värmland, 

föredragna af J. R. Alsterlund. 
Ett julkalas ^) — från Skåne, föredraget af J. A. Lundell. 
Vid Komkamnstorg — bild från Stookholm, framstäld af F. 

Kjerrman, g. Roos, v. Bergh, G. Heqardt [6], 
yon i Släthults frieri 1 från Halland af A. 

Ett vittnesmål vid Årstads häradsrätt] BONDESON [11 b, c]. 
Vppla/ndshistorier af V. Vennström [5 a, b]. 
Lillbärgskarlen \ på Moramål föredragna af A. BÄRSELL 
Jätten af TegnÉrI [4 a, b]. 
Karlen som skulle sköta hushållet — från Jämtland af J. 

Jonsson [3]. 

Siffrorna inom hakar a^gifva föredragens nummer i redogörelsen (»Före- 
drag p& landsmål»). 

') Speller nye viser på varmianske tongmåle deckta åtta Fredrek 
på Rannsätt [F. A. Dahlgren]. Stockh. 1876.' S. 12, 35. 
^) Sv. landsm. I. 4. 



to 



I 



J-/en tredje i ordningen af de fester, som Landsmålsföreningarne i 
Uppsala under sin tillvaro gemensamt firat, anordnades, liksom de 
bägge föregående, af Samfälda utskottet för att väcka ock underhålla 
intresset för dessa föreningars sträfvanden. Innan vi gå till redo- 
görelsen för denna tredje fest, skola vi inledningsvis i största kort- 
het nämna några ord om de tvänne föregående. 

Den första ^) firades den 21 oktober 1874 å Smålands nationssal 
ock ordnades på uppdrag af Samfälda utskottet af dettas d. v. ord- 
förande Gunnar Noblander smal., samt K. A. Ahlstedt kalm. ock F. 
W. Lovall hels. Lilftom den andra festen, var denna första egentligen 
afsedd för Landsmålsföreningarues egna medlemmar, men bevistades 
äfven af åtskilliga utanför dem stående studenter. Till hedersgäster voro 
den norske skalden Kristofer Janson, h vilken samma dag å större 
gustavianska lärosalen hållit ett föredrag öfver det norska »maalstrsevet», 
samt professorn i nordiska språken, den värme vännen af våra dialekter^ 
Carl Säye, af utskottet inbjudna. De många föredragen på olika 
landsmål föregingos af några skålar. Den första utbragtes af utskot- 
tets ordförande, som skildrade landsmålsföreningarnes unga historia 
ock deras fosterländska syften, samt föreslog en skål för deras framtid. 
Skålen efterföljdes af »Vårt land». Herr O. E. Norén västg. talade 
för den första hedersgästen, uttrykte sin vördnad för det gamla, äro- 
rika ock sina sympatier för det unga Norge, sin glädje öfver de vän- 
liga västanvindar, som på sista tiden hitfört så framstående represen- 
tanter från det liffuUa broderlandet, ock hoppades, att hedersgästen 
skulle här kvarlemna något af den blomstrande vår, han medfört från 
Norges Qällar. Sångarne uppstämde därefter »Norges bedste». Härpå 
svarade den norske skalden med ett sakrikt ock originelt anförande ock 
slutade med att uppmana vännerna af svenskt landsmål att hos ock bland 
folket uppväcka ett sant nationelt lif, så att gammal fosterländsk sång 
ock saga åter måtte komma till heders ock höras i allmogens hem, 
samt föreslog till sist en skål för Sverige ock dess akademiska ungdom, 
hvilken skål efterföljdes af studentsångarnes gripande »Hör oss, Svea». 
Herr Janson talade på norskt »landsmål», ock hans af skaldeingifvelsen 
färgade skildring i ord ock ton från Norges land ock folk tog åhöraren 
med makt ock flyttade honom frigjord från tid ock rum till Norges Qäll, 
lider ock dalar. Det var en stämning, som sent lemnar ens minne. 
Herr F. W. Lovall föreslog en vördnadens ock tacksamhetens skål för 
professor Carl Säve. De egentliga föredragen bestodo omväxlande af 
sagor, ordspråk ock visor. De landskap ock landskapsdelar, hvilkas 

1) Jfr Upsala-posten for den 23 okt. 1874. 



5 LANDSMÅLSFÖRENINGARNES FEST I TTPPSALA NUV. 1879. 451 

mfil efter hvarandra, om också icke i den bär gifna ordningen, läto hora 
sig, voro, så vidt man nu kunnat finna: Småland (teol. stud. J. A. Sand- 
ström), Dalarne, Skåne (fil. stud. Chr. Brock), Värmland (teol. stud. 
K. A. Fuykman), Gotland (fil. stud. W. Molér), Medelpad (teol. stud. 
L. P. Dahlgren), Västerbotten (fil. stud. O. Pettersson), Västergöt- 
land (fil. stud. O. E. Norén), Östergötland (med. stud. F. P. Lind- 
blom), Bohuslän (fil. stud. N. F. Nilån), Halland, Möre (teol. stud. 
A. Arvidsson), Oland (fil. stud. B. 6. X. Larsson) ock Jämtland 
(fil. stud. M. Nordström). Enär mellertid inga anteckningar från 
själfva festen stått oss till buds ock utskottets protokoll ej i detta 
afseende lem na någon upplysning, är det möjligt, att dessa uppgifter 
kunna tarfvu rättelser. Det var i alla händelser första gången man 
kunde på detta sätt få höra ock jämföra den svenska allmogens tungo- 
mål ock lynne, sådana de lefva ock växa på bärg ock i dal öfver alt 
Sveriges land. Festen var besökt af mellan 200 ock 300 deltagare, 
så många som lokalen utan alt for stora olägenheter kunde rymma, 
fortgick till efter midnatt ock torde hos alla, som i den samma del- 
togo, hafva efterlemnat ett mycket angenämt minne. 

Den andra festen firades, likaledes på Smålands nationssal, tors- 
dagen den 6 april 1876. Det samfälda utskottet hade till festbe- 
styrelse utsett fil. kand. S. Boije af Gennäs söderm., samt hrr F. W. 
Lovall hels. ock K. A. Ahlstedt kalm., med fil. kand. N. F. Nilen 
göteb. ock Ad. Noreen värml. till suppleanter. Som. hedersgäster 
hade inbjudits friherre G. Djurklou, doktor A. Hazelius, samt 
lärarne i nordiska språk vid universitetet: professor C. Säye, adjunkten 
M. B. Richert, docenterna L. F. Lepplbr, M. F. Lundgren ock E. 
Schwartz. Men dagen före festen hade vi den sorgliga plikten att 
följa vår vördade lärare, professor Säve, till hans sista hvilorum. 
Festen öppnades af samfälda utskottets d. v. ordförande, kand. Botje^ 
som i sitt tal redogjorde för landsmålsföreningarnes värksamhet ock 
dåvarande ståndpunkt. Herr Lovall frambar föreningarnes vördnad 
ock tacksamhet till friherre Djurklou, som länge med framgång ock 
hängifvenhet varit värksam för svensk folkkunskap, hvarpå frih. Djur- 
klou svarade med en varm maning till svenskhet i sinne ock håg, 
till kärlek för fosterland ock folk. För universitetets lärare talade 
kand. Nilen. Rektor, professor Sahlin svarade med vänliga ock upp- 
muntrande ord, betonande bl. a. språkvetenskapens nära samband med 
filosofien. För Carl Säve, »den främste forskaren i Sveriges landsmål», 
tömdes minnets bägare. Bland de många föredragen på olika lands- 
mål, som under aftonens lopp höllos, påminner man sig ännu dem från 
Närike (frih. Djurklou), Uppland (lärovärksadjunkten K. A. Hellstén), 
Delsbo (teol. stud. O. Grundin), Västergötland (fil. stud. H. Odhner), 
Östergötland (fil. stud. G. F. Sundhammar), Bohuslän (fil. kand. N. 
F. Nilen), Jämtland (teol. stud. J. Jonsson). Till festens glanspunkter 
hörde frih. Djurklous med värkligt mästerskap föredragna sagor från 
8v. landsm. N, B, L 31 



452 LANDSHAlsFÖEENINGARNES fest i UPPSALA NOV. 1879. 6 

Närike ^), samt adj. Hellsténs oefterhärmligt lustiga uppländska all- 
mogehistorier, som upplöste hela sällskapet, akademiska fader ock 
studenter, i ett outsläckligt löje. De närvarandes antal uppgick till 
omkring 150 personer, bland hvilka märktes utom rektor, prof. Sahlin, 
jämväl professorerna Nyblom, Lakdtmanson, Häggsteöm m. fl. Festen 
var således visserligen icke alldeles lika talrikt besökt som den före- 
gående. Vid den ena som vid den andra kunde man doqk haft rätt 
att beklaga sig en smula öfver trängseln. Men sämja ger rum ock 
gjorde så äfven här. 

Efter två ock ett hälft år, dä man påminde sig, hvilket nöje de 
båda föregående festerna beredt deltagarne ock huru de för visso 
värkat väckande ock lifvande på föreningarne, föreslogs redan i början 
af vårterminen 1879 inom samfalda utskottet, att man borde under 
terminens lopp åstadkomma en för samtliga forcningarne gemensam 
tillställning, närmast efter föredömmet af de båda foregående, ock upp- 
drogs åt ordföranden att senare under terminen, när tiden funnes 
lämplig, sammankalla utskottet för vidtagande af nödiga åtgärder. På 
grund häraf utsågs att anordna festen i början af april en komité af 
tre personer med rätt att efter eget val med sig förena flere. Tiden 
bestämdes till omkring den 20 april. Då mellertid just vid denna 
tid åtskilliga andra festligheter, bl. a. de som stodo i sammanhang 
med grundläggningen af nya universitetsbyggnaden, hopade sig, samt 
utskottets ordförande af enskilda angelägenheter hindrades att närvara, 
uppsköts festen till följande hösttermin, då man hoppades att i 
förening med denna fest kunna framlägga första häftet af förenin- 
garnes länge väntade tidskrift. 

Vid samfalda utskottets första stämma i september 1879 utsagos 
'till ledamöter i den komité, som hade att anordna festen ock i alla 
frågor, dem utskottet lemnat öppna, om den besluta, utskottets ord- 
förande, fil. kand. J. A. Lundell kalm., med. kand. C. A. B. H^bpfneu 
smal. ock fil. stud. A. Appellöf gotl., hvilka med sig förenade herrar 
T. EEGRifius gotl. ock K. A. Vigtorjn stockh. Tiden bestämdes lill 
förra hälften af november. 

De båda föregående festerna hade egentligen _ varit afsedda för 
landsmålsföreningarnes medlemmar, hvarför de, som ville i dem del- 
taga, hade antecknat sig på listor hos föreningarnes ordförande, 
hvilka också hade uppbörden om hand hvar inom sin förening eller 
nation. Nu hade mellertid blifvit bcstämdt, att tillträde skulle vara 
öppet äfven för studenter utom föreningarne' ock för studentkåren icke 
tillhörande personer. Man hoppades, att insikten om vikten ock bety- 
delsen af de ämnen, för hvilka landsmålsföreuingarue arbetade, på detta 
sätt skulle vinna vidare utbredning ock att äfven utanför den akademiska 
ungdomens krets understöd skulle vinnas för detta arbete. Med stöd 



») Trykta i tidskriften Nn utg. af J. Grönstedt, I, II. 1874—76. 



7 LANDMÅLSFÖBENING ARNES FEST T UPPSALA NOY. 1879. 453 

af erfarenheten från de båda foregående festerna trodde man sig 
kunna vänta, att deltagare icke skulle komina att fattas, ock man för- 
hyrde därför for en afton Gillets hela öfre våning, stadens största 
festlokal, bestående af två större salar ock åtskilliga smärre rum. För 
att lätta tillträde till festen, med särskild hänsyn till den omständig- 
heten, att landsmålsföreningarnes kunnigaste ock flitigaste arbetare till 
stor del äro just de mindre bemedlade studenterna, beslöts, att alt 
skulle göras så billigt som möjligt. Biljetter, särskilda till sexan ock 
särskilda till festen i öfrigt, såldes under närmast föregående dagar i 
Akademiska bokhandeln. För dem, som icke deltogo i sexan, fans af 
lokalens ägare i ett af smårummen en buffet med smörgåsar ock Öl 
anordnad. Skulle möjligen någon behållning af festen uppkomma — 
då ju kostnaderna icke kunde så noga på forhand beräknas, ock man 
alltid måste bestämma priset så, att ingen brist vore att befara — så 
skulle denna behållning enligt samfalda utskottets beslut tillfalla lands- 
målsforeuingarnes tidskrift. 

Som landsmålsforeningarnes gäster voro till festen inbjudna perso- 
ner, till hvilka föreningarne på ett eUer annat sätt ansågo sig stå 
i särskilda förbindelser, samt representanter för åtskilliga samfund 
med besläktadt syfte, nämligen från Stockholm: sekreteraren i Letter- 
stedtska föreningens styrelse, statsrådet ock chefen för kongll finans- 
departementet dr H. Forssell, utgif våren af vår medel tidsliteratur, 
öfverbibliotekarien dr G. E. Klemmino, sekreteraren i Svenska säll- 
skapet för antropologi ock geografi, förste amanuensen vid Statens 
historiska museum dr H. Hildbbrand, Svenska fornminnesföreningens 
sekreterare, andre amanuensen vid Statens historiska museum dr O. 
Montelius, grondläggaren af skandinavisk- etnografiska samlingen dr 
A. Hazelius ock direktören i aktiebolaget P. A. Norstedt åL söner, 
v. häradshöfdingen, jur. kand. G. B. A. Uolm; från Örebro: stiftaren 
af den första svenska Fornminnesföreningen, f. d. tjänstgörande kammar- 
herren hos H. Maj:t enkedrottningen, friherre G. Djurklou; från Uppsala: 
universitetets rektor, professorn dr C. Y. Sahlin, lärarne i nordiska 
språken: professor M. B. Riohert, docenterna L. F. Lefflbr, F. A. 
Tamm, M. F. Lundgren ock O. Elockhoff, samt professor J. A. 
Josephson ock sekreteraren i Upplands fornminnesförening, ryttmä- 
staren C. A. Klinospor; slutligen redaktören för Landsmfilsföreningarnes 
tidskrift, fil. kand. J. A. Lundbll. Ty värr voro fiere af desse af 
olika anledningar hindrade att efterkomma föreningarues inbjudniug 
ock måste inskränka sig till att muntligen eller skriftligen gifva sitt 
deltagande för föreningarnes sträfvau till känna. 

I fråga om festens karaktär ock anordning ägde i förhållande till 
de föregående äfven den olikhet rum, att före sexan tvänne föredrag 
höllos öfver ämnen, som med fö reningarnes arbeten stod o i samman- 
hang. Ett vid ingången utdeladt trykt program lemnade deltagarne i 
festen nödiga upplysningar. Under aftonens lopp blef det i några 



454 landsmIlsfökbningabnes fest i CPPSALA NOV. 1 879. 8 

mindre delar ändradt, som man kan finna vid jämförelse med det 
framför denna berättelse stälda. 

Den större gillesalen, där den egentliga festen skalle firas, var 
för tillfället . i smakfull enkelhet prydd ock företedde en särdeles vacker 
anblick. Midt pä ena långväggen var talarestolen uppstäld, omgifven 
pä ömse sidor af dekorationer, bildade af studentkårens bägge standar, 
de tretton landskapsforeningarnes fanor, samt skandinaviska flaggor ock 
vapen. I salens ena ända stod den vanliga sångarestraden, af hvilken 
under aftonens lopp fiere af de uppträdande begagnade- sig. Fyra 
stora bord på olika ställen i salen bjödo förfriskningar. Vid 7-tiden 
började deltagarne infinna sig, ock vid festens början voro omkring 
400 personer, däraf nära ett hundratal, damer, samlade. Utom de in- 
bjudna märktes ett stort antal akademiska lärare ock andra framstående 
personer, såsom bibliotekarien Styffe, professorerna Svedelius, Ny- 
blom, Landtmanson, Hägqstköm, LnNj>avisT, Hildebkandsson, Hag- 
STRÖMBB ock Waldensteöm, amanuensen Högman, vidare öfverste- 
löjtnant Absbnius, dr F. Unander från Stockholm o. s. v. Såsom 
marskalkar tjänstgjorde ordförandena i de numera tretton landsmåls- 
foreningarne jämte de personer, som fått uppdrag att anordna festen. 
Först tämligen sent hade ett förslag vakts, att de uppträdande borde, 
vara iklädda sina hemorters folkdräkter, något som visserligen skulle 
i hög grad bidragit att gifva lif ock intresse åt det hela. Detta för- 
slag torde en annan gång komma till fullständigare utförande. Melier- 
tid representerades Dalarne (Mora socken), Småland ock Halland med 
for delar af dessa landskap utmärkande folkdräkter. Afven de allom 
bekanta stockholmska »sjåare»- ock »gamin»-typerna hade erhållit lyckliga 
ock roande återgifvare. Talarestolen beträddes kl. något efter 7 af 
ordföranden i landsmålsföreningarnes samfälda utskott, fil. kand. J. A. 
LuNDBLL, som öppnade festen med ett föredrag, hvari han redogjorde 
för landsmålsstudiets uppkomst ock utveckling i vårt land, de senare 
årens vidt utgrenade rörelser i detta hänseende, den rika litteratur, som 
i ämnet på kort tid uppstått. Talaren uppvisade äfven i sitt an- 
förande likartade företeelser i de flesta öfriga europeiska länder. Öfver 
alt i Europa märkes i vårt århundrade en sträfvan att stärka själf- 
känslan, nationalitetsmedvetandet, genom själfkännedom, genom studiet 
af folkmål, folklittcratur, folktro ock folkseder. Friherre Djurklou 
uppträdde därefter med ett med ator uppmärksamhet afliördt föredrag 
om ortnamnens uppkomst ock förklaring. Båda dessa föredrag åter- 
finnas längre fram i denna redogörelse. 

Efter dessa bägge föredrag, hvilka till samman upptogo ungefär 
en timme, serverades sexa i lilla gillesalen, h varefter festens andra af- 
delning vidtog. Denna inleddes med en versifierad hälsning af stud. 
Alfred Yigtorin stock h;, h varpå ordföranden föreslog en skål för 
Uppsala universitet, under hvars hägn vi arbeta. Skälen besvarades med 
uppmuntrande ock vänliga ord af rektor, professor Sahlin. Föredragen, 
hvilka, såsom programmet visar, gufvo prof på de flesta svenska lands- 



9 liAKDSMÅLSFÖaENINGARllBS FEST I UPPSALA NOY. 1S79. 455 

mål, togo ' härefter sin början. Somliga — särskildt må Gotlands- 
ock Dalamålen samt jämtskan nämnas — voro hardt när obegripliga 
icke blott för den, som ej hört eller studerat annat än riksspråket, utan 
äfven för dem, som eljes icke voro främmande for allmogen ock dess 
språk. Nästan alla de uppträdande talade mål, med hvilka de från 
barndomen varit förtrogna, sina modersmål i allra egentligaste mening. 
Teol. stud. Dahlgren norrl. uppträdde sålunda först med en liflig ock 
utmärkt folktrogen skildring af en medelpadsk storleksstuga. Från 
detta nordliga landskap förflyttades åhöraren långt till söder, då han 
dels fick, kanske förgäfves, anstränga sin uppfattningsförmåga under herr 
PEORiEi berättelse om TräskorLars* haimkomst frän böin på gotländskt 
Fårömål, dels göra eller förnya bekantskapen med en i Dybeoks Huna 
införd saga från Skåne om räfven, bonden ock draken^ — »bvad skall 
godt lönas med» — som af frih. Djurklou föredrogs, dels ock lyssna 
till • en för mången bekant visa, nu sjungen af herr Bondeson på 
halländska: De va ain söndasmaem^ hvilken vakte sådan munterhet, 
att sångaren måste ännu en gång föredraga hanne. Man hade med 
flit sammanstält några mål från vidt skilda trakter^ för att gifva 
åhöraren en föreställning om olikheten mellan olika svenska bygde- 
mål. Mellan dessa föredrag, efter hvilka en halftimmes uppehåll 
gjordes, föreslogos af föreningames ordförande åtskilliga skålar, utan 
att åtföljas af några tal, som den strängt anlitade tiden icke medgaf. 
Så höjdes studenternas vanliga fyrfaldiga lefve för statsrådet Forssell 
(föreslaget af docenten Åberg), för minnet af professor Säve (efter 
föredraget på Fårömål, af stud. A. Appeliöf gotl.), för professor 
RiCHBRT (af stud. H. Arpi västm.), för stiftaren af den första svenska 
fornminnesföreningen, friherre Djurklou (af stud. J. A. Drysén söderm.), 
samt för Svenska fornminnesföreningen ock dess närvarande sekreterare, 
dr MoNTELius (af kand. N. F. Nilen göteb.). Enligt föredragnings- 
listan följde sedan Småland med tre olika härad, hvilket i hög grad 
bidrog att höja intresset. Sefvedes ock Aspelands härad höra, som 
man lätt kunde finna, i språkligt afseende till Östergötlands område, 
hvaremot Västbo härad hade ett utprägladt sydsvenskt tycke ock ej 
mycket skilde sig från halländskan. Den spekulative, f. d. Uppsala- 
studentens försök att få reda på det första språket ock människans rätta 
hjärtelag föredrogs på ett synnerligen lyckligt sätt af herr Svsnsån östg. 
De sju småländmgame^ som simmade öfver kornfältet ock räknade 
hålen efter näsorna, återgåfvo en vida utbredd ock såväl inom som 
ntom Sverige mångenstädes lokaliserad saga, här berättad af hr 
Bondeson. Kand. N. F. Nilen göteb. föredrog därefter en saga om 
påskkärringen ock sjöng en vallvisa på bohuslänska. På Närikes- 
mål uppträdde sedan friherre Djurklou, väl känd för sin ovanliga för- 
måga att uppfatta ock återgifva folklifvet, med en rolig berättelse om 
huru lärdom är bra, men lagom är äkst. Från en vrå i den stora 
salen, eller rättare från sångarestraden i salens västra ända, stördes 
den andäktiga tystnad, som herskat under ock efter det nyss nämda 



456 LANDSmAlSFÖESNINGARNBS FBST i UPPSALA not. 1879. 10 

föredraget, af tonerna från en fiol, den herr Bondbson som en riktig 
bondspelman till sina fthörares nöje ock gamman flitigt trakterade. 
Den ena polskan ock valsen aflöate den andra. Stnndom tyktes 
sömnen tynga spelmannens haf?ud, ock stråken höll på att stanna sin 
tröga dans; så vaknade han åter, rätade upp sig ock stampade efter- 
tryckligt takten. Sedan jublet efter detta lyckade mellanspel gifvit 
sig, uppläste stud. J. B. Alsterlund värml. på äkta värmländska 
några af F. A. Dahlgbens omtykta viser på varmlanske tongmåk, 
hvarefter kand. Lundbll på skånska återgaf den af en lärjunge vid 
folkhögskolan på Hvilan uppsatta berättelse om ett skånskt julkalas, 
som fana upptagen i det framlagda första häftet af »De svenska 
landsmålen». 

Efter julkalaset gjordes åter en halftimmes uppehåll, ock uppiba- 
nades de närvarande att i lilla gillesalen hämta svalka ock frisk luft. 
Då mellertid förberedelserna till stockholmarn es uppträde vid Kom- 
hamnstorg genast började på sångarestraden, föredrogo många att 
genast försäkra sig om god plats för dess seende ock hörande, ock 
sutto eller stodo där tätt packade, mer eller mindre otåligt afvaktande 
hvad som komma skulle. Mellertid tågade andra med sångare i spetsen, 
företrädda af universitetets rektor ock friherre Djubklod in i den 
mindre salen, dar ett lefve höjdes for de inbjudna gästerna ock de 
svar upplästes, som ingått från åtskilliga af dem, h vilka icke varit i 
tillfälle att infinna sig. Sttitsrådet Forssbll hade uppdragit åt in- 
bjudaren att framföra ett förbindligt tack för den visade uppmärk- 
samheten, men tillika bedt honom säga, att det i följd af hans trägna 
göromål knappast vore troligt, att han kunde komma till Uppsala. Ofver- 
bibliotekarien Klbmming hade svarat, att han, »ehuru angenämt öfver- 
raskad af den vänliga ock smickrande inbjudningen, dock var urstånd- 
satt att antaga den samma». »Jag lefver«, fortsätter han, »i följd af 
ett bröstlidande som ett slags lifstidsfån^e i det nya biblioteket; 
ett särdeles angenämt fängelse, det medger jag gärna». Han hade 
därför åt ordföranden uppdragit att »till föreningarne framföra hans 
tacksägelse ock välgångsönskan, samt tolka hans lifiiga medkänsla 
för deras sträfvau». Dr Hazblius uttrykte »sitt deltagande för 
våra fosterländska sträfvanden», men hindrades af en resa till Göte- 
borg från att komma. Häradshöfding Holm åter nödgades af bolags- 
stämma »försaka», säger han. »det stora nöje antagandet af inbjud- 
ningen skulle beredt mig». Äfven föredrogs ett under aftonens lopp 
ingånget telegram från skånska landsmålsföreningen i Lund, så lydande: 

Kand. Lundell 

Gillet, Uppsala. 

Tacksamt ibågkomniande Uppsala Landsn^ålsförenin- 
gars förtjänster om svenska allmogemålens stadium^ skickar 
Skånska föreningen sin lyckönskan. 

Olséni. 



11 LAK1>8mXlsFÖRENINGARNES fest i UPPSALA NOV. 1879. 457 

• 

hvarefter höjdes ett samfaldt lefve för de svenska landsmålsforeningarne 
i Lund- ock Helsingfors. Den öfriga tiden upptogs af tal (frih. Djur- 
KLOu), sång ock samspråk. 

Mellertid hade i stora salen uppträdet vid Komhantfistorg^ på- 
skyndadt af åskådarnes ock ähörarnes otålighet, redan börjat. En 
kaffemadam med sitt stånd, kaffepanna ock öfriga utensilier hade pla- 
cerat sig på estraden. En sjåare, ej så litet »hög», intog ena hörnet 
af bordet ock svängde sig med en hop lätt igenkännliga Stockholms- 
kvickheter. Småningom utspinner sig ett »stilla gräl» mellan en 
»kalle» ock en tillkommande skomakarepojke, slutligen afbrutet genom 
polisens raellankomst. De uppträdande voro iklädda valda, för situa- 
tionen passande kostymer, ock alt gick med en fulländad, nästan 
dyster realism. Från civilisationens motsatta pol lemnade herr Bon- 
deson en ej mindre sann ock folktrogen skildring af /on i Släthults 
frieri. Folket saknar vist icke romantik; men här är halländingen 
absolut förståndig prosa: han skall ovillkorligen ha kvigan med i 
hemgiften, om han skall bry sig om flickan. Vittnesmålet vid År- 
stads häradsrätt, när far blifvit hittad död i bäcken, var till den 
grad klipskt, att man omöjligen kunde afgöra, om det berodde på 
enfald eller illmarighet, att vittnet aldrig hann »till saken». Herr 
Vennstböm framstälde i ord ock åtbörder på ett mästerligt sätt upp- 
ländingens humoristiska lynne. Skada att man vid uppteckningen af 
dylika »hikstorier» icke kan få herr Venkstköhs mimik med. Mora- 
karlen i sin hembygds dräkt ock med sin klangrika stämma återgaf folk- 
lifvet från en allvarligare sida. Han bar prägeln af den sträfva natur, 
som fostrar dalamännen. När han talade om LillbärgskarUn, var det väl 
icke många, som förstodo honom. Men det kraftiga, fulltoniga språket 
värkade som musik pä åhöraren ; de delvis mycket forntrogna formerna 
intresserade forn vännen. När han sedan föredrog Tegnérs Jätten pä 
Moramål från Utmelund, så kunde man bättre följa det förut kända 
innehållet i en dräkt, som med det samma tyktes så väl öfverens- 
stämma. Man måste höra Jätten ännu en gång. Sist upptog program- 
met ett prof på jämtländskt folkmål, meddeladt af herr J. Jonsson. 
Mellan detta ock närmast föregående stycke utbragtes af kand. O. 
P. Behm en skål för de yngre lärarne i nordiska språk vid universi- 
tetet. Till sist höjdes på förslag af docenten L. H. Åberg ett lefve 
för samfälda utskottets ordförande, fil. kand. Lundell. 

Härmed var nu det på förhand uppgjorda programmet utfördt 
ock den så att säga mera officiella delen af festen afslutad omkring 
kl. 1 på natten. En eller annan deltagare aflägsnade sig, i synnerhet 
damer, hvaraf dock ända till denna sena timme de flesta stannat 
kvar. Mellertid var man nu så inne i stämningen, att det ännu icke 
kunde finnas någon tanke på att afbryta samkvämet. Talare anmälde 
sig alt jämt för att på olika tungomål lemna bilder ur sina hem- 
bygdera folklif. Med stort nöje hörde man å ny o några af dem, som 
förut under aftonens lopp varit lyckligast i att fängsla de närvaran- 



458 LANDSMÅLSPÖRSNINOARNES FEST I UPPSALA NOY. 187 9. 12 

des uppmärksamhet, herrar Dahlgren {en marknad) Fborsus [Ib], 
Djurklou, Vennström [5 c, d]. Herr Bondeson föredrog, dels i samman- 
häng med sina på programmet upptagna stycken, dels nu efteråt, i 
toner ock ord flere af sina halländska visor: Dai ujefta dägan, 
Bängta Stina, Jlusförhöert, De bästa jillet *). Dr Unander, som man 
har att tacka för en skildring af allmogemålet i södra delen af Väster- 
botten ock som alt jämt med flit ock insikt arbetar i samma ämne, 
talade på västerbottniska om »huken». Afven flere andra läto höra sig 
på småländska, Fjärdhundramål o. s. v. Omväxlande samlades man 
kring borden, där tal höllos ock skålar föreslogos för dr Unander, 
för den akademiska »ungdomen», för »studenten» Djurklou — »må 
han länge lefva, alltid ung» — m. fl. Två gånger gjorde friherre 
Djurklou, uppburen af starka skuldror, rund i salen. 

Mellertid hade damerna aflägsnat sig, röken ock dammet började 
blifva mindre behagliga; den skara, som ifrigt lyssnande under hela 
aftonen trängts kring talarestolen, förminskades. Bålarne äro i det 
närmaste tomma, gaskronorna släcka först ena hälften af sina lågor, 
sedan småningom äfven den andra hälften. Församlingen upplöser 
sig så småningom, ock kring kl. 3 på morgonen är alt slut. 

Nu återstår blott att hoppas, att nästa fest må ej mindre lyckas! 

A. V— n. 



Landsmålsföreningarnes fest i 
Inkomster: 

For 324 herrar å 2,00 646.00 

» 83 damer å 1,50 124,50 

» 75 deltagare i sezao å 2,00 150,00 



Samma kronor 920,50. 



Uppsala den 7 nov. 1879. 
Utgifter: 

Tryckningskostnader..'. 

Hyra för lokalen samt gas 

Salens dekorering 

Sexan för 88 personer 

Dricksvaror 

Vaktmästare m. m 

Behållning, enligt samfalda ut- 
skottets beslnt öfverlemnad till 
Tidskriftens ntgifvare, kand. 
J. A. Lnndell 



41,85 

60.00 

24,50 

154,00 

499,00 

22,30 



118,95 



Samma kronor 920,50. 

T. Fegkaus 

festens skattmästare. 



') BoNDSSON, Visor p& Atradalens bygdemål. Uppsala 1878. S. 19, 38, 53. 8. 



Ofversikt af de senaste årtiondenas värk- 

samhet för kännedom om folkmål ock folkUf 

i Sverige ock andra länder. 



Inledande fSredrag 

af 

J. A. LUNDELL. 

Samfalda Utskottets ordförande. 



Vid festen måste föredraget, då det befans, att det fullständigt ut- 
fördt skulle tagit altför lång tid, i vissa delar forkortas, framfor alt i 
den del, som rör de främmande länderna. Afven i sin här gifna form 
är det blott en flyktig öfversikt utan anspråk på någon fullständigbet, 
som i alla händelser med här tillgängliga hjälpmedel vore omöjlig att 
åstadkomma. I öfverensstämmelse med de svenska landsmålsföreningar- 
nes uppgift redogör jag endast för sådana arbeten, som för kännedom 
om folkllfvet ösa ur folktraditionens lef vande källa, men förbigår 
hvad som kan vara gjordt eller hålla på att göras för att bringa till 
allmännare kännedom arkivens ock bibliotekens skatter af likartadt inne- 
håll. Särskildt fäster jag mig vid sådant samfäldt arbete, som åstad- 
konimes af föreningar ock tidskrifter. Uppsatser i tidskrifter anför jag 
i allmänhet icke, hvarken i text eller noter, emedan de skulle inkräkta 
alt för mycket på mitt utrymme. 

Man kunde finna anmärkningsvärdt, att namn sådana som Benfby, 
R. KÖHLER, F. LiEBKECHT, A. DE GuBERNATis ock andra ej förekomma i 
min öfversikt. Detta beror naturligtvis icke på att deras viktiga arbeten 
äro för mig okända; utan de stå så att säga öfver den synkrets, som 
jag här gjort till min: deras jämförande forskningar omfatta samtidigt 
alla folk ock litteraturer, under det jag här inskränker mig till de sär- 
skilda folken i Europa. Köhlers ock Liebrecuts uppsatser finnas spridda 
i tidskrifter, särdeles Benfeyb Orient u. occident, Pfbiffers ock 
Bartsghs Germania, Ebbrts ock Lemckes Jahrb. f. roman u. engl. 
litt., Jagics Arch. f. slav. philol.; Llebrechts nu samlade i Zur 
volkskunde. Heilbr. 1879. (XVI + 522 s.). Benfeys studier äro hufvud- 
sakligen nedlagda dels i hans nyss nämda tidskrift, dels i hans öfver- 
sättning af Fantschatantra, 

När jag, såsom ofta varit fallet, nödgats dömma om böckers inne- 
håll blott efter titlame, lär jag ej hafva kunnat undgå misstag. Så vidt 
det var möjligt, har jag sökt att få se böckerna själfva eller anmälningar 
af dem. Den ledning man kunde hafva i fackbibliografiemas fördelning 
af litteraturen, äi* icke alltid pålitlig, emedan äfvun deras författare ofta 
varit hänvisade till blotta titlame. Mina litteraturförteckningar i noterna 
äro naturligtvis icke fullständiga, men torde likväl för mången vara väl- 
komna. Jag har nämligen gifvit sådana blott i de fall, då litteraturen, 
så vidt jag hade mig bekant, icke på något annat ställe finnes samlad. 
Att vid den svenska afdelningen hänvisningarne äro sparsamma, beror 
dels på att noggranna litteraturförteckningar äro under utarbetning, dels 
få att svenska arbeten kunna antagas vara lätt åtkomliga ock allmänt 
kända. 



M. H. ock D. 

Vid ett tillfälle som detta, då vi första gåDgen kunnat 
kring oss ock vår sak samla ett större antal personer utom 
vår krets, ock då vi äfven i vårt arbete hunnit en 'märklig 
punkt, betecknad af vår tidskrift, tyckes det icke olämpligt, 
att vi en stund samla oss för att se bakåt, omkring oss, kan- 
ske äfven framåt; taga en öfverblick af hvad som för känne- 
domen om vårt folklif ock i synnerhet våra folkmål hittils är 
gjordt, hvad som är i görning ock hvad som vidare behöfver 
göras. Det sjudande lif, hvilket sedan en tid råder på vårt 
arbetsfält, har redan i inledningen till vår tidskrift ^ blifvit satt 
i förbindelse med det nyvaknade svenska språkstudiet vid uni- 
versiteten ock fornminnesföreningarne i landsorten som omedel- 
bart värkande krafter. Den första forliminnesföreningen, För- 
eningen för Närikes folkspråk ock fornminnen, stiftades 1856 
på föranledning af friherre 6. Djurklou ock följdes sedan 
af fjorton andra, Svenska fornminnesföreningen, den sista, 
då äfven inräknade Svenska språkets lagar började af Ryd- 
QViST utgifvas 1850; 1859 blef Carl Säve efter en tioårig 
docentur den förste professorn i nordiska språk vid denna 
akademi, ock hans medsökande Anders Uppström utnämdes 
samma är till e. o. professor i gotiska. Året förut fick Lunds 
universitet sin förste professor i nordiska språken i Carl 
August Haoberg, Shaksperetolken. Går man ännu längre 
till baka i kedjan af orsaker ock värkningar, så trä£far man 
a ena sidan bland de stora kulturströmningarne, som tillhöra 
värdshistorien, den folkens återgång från gallicismen till sig 
själfva ock egen forntid, som brukar kallas nationalitets- 
medvetandets uppvaknande, som inom Sverige gaf sig uttryck 
bland annat i götiska förbundet, som öfver hufvud i litteratur- 
historien betecknas som romantiken; å andra sidan inom studer- 
kamrarne den nyburna språkvetenskapen, som brukar räkna 
sin tillvaro från Friedrich Schlegels bok om indemas språk 



462 LANDSMALSFÖRENIKOARNES FEST I UPPSALA NOV. 1879. 16 

ock vishet 1808. eller Franz Bopps sanskritiska konjugations- 
system 1816 ^ Den franska smaken hyllade den klassiska forn- 
tiden ock såg med förakt ned på egna fäders råhet ock obild- 
ning. När en professor Myller till Fredrik II af Preussen 
öfverlemnade första bandet af en samling äldre tyska dikter, i 
bvilket band bland annat innehölls Nibelungen Hed, svarade 
den på höjdpunkten af sin tids bildning stående konungen, att 
efter hans mening sådana saker, som professorn där befordrat 
till trycket ock ansett så brukbara till riktande af tyska språ- 
ket, ick^ Yore värda ett skott krut ock ej förtjänade att dragas 
fram ur glömskans dam. »I min boksamling», fortsätter han, 
»skulle jag åt minstone icke tåla sådant uselt skräp, utan smita 
ut det. Det mig däraf tillsända exemplaret må därför i stora 
biblioteket afvakta sitt öde. Men mycken efterfrågan lofvar 
icke åt det Er eljes nådige konung Fredrik. Potsdam den 
22 februari 1784.»* Man kan trygt antaga, att tidens stormän 
Öfver hufvud delade Fredrik II:s mening om »skräpet». I Sve- 
rige var det slut med det lifliga intresse ock arbete för fom- 
kunskap ock svenskt språk, som pågått sedan Karl XI:s för- 
myndare ock som har att uppvisa namnen Verelius, Stiern- 
HiELM, Hadorph ock Peringskiöld ; Olof Rudbeck, far ock 
son, minst att förglömma. På det språkliga området hade 
dessutom arbetat Tiällmann, Speoel, Svedberg ock andra. 
Det var mellertid egentligen antingen litteraturspråket eller 
fornspråket, »den gamla götiskan», som intresserade dem. Redan 
Tiällmann hade dock fäst uppmärksamheten på våra »bonde- 
synonyma»'; men den som först värkade för dialekternas sam- 
lande, var, så vidt jag vet, Erik Benzelius d. y., slutligen 
ärkebiskop, vetenskapssocietetens stiftare ^ Som biskop i Lin- 
köping ålade han sina prester att inkomma med ordlistor från 
församlingarne ock föreslog i presteståndet, att presterna skulle 
på lediga stunder uppteckna dialekternas ordförråd ^ Intresset 
var naturligtvis alt jämt ett språkligt-arkeologiskt: man hop- 
pades i sådana samlingar »finna en myckenhet af den gamla 
ock, så mycket tid ock mänsklig ostadighet tillåta, oförblandade 
götiskan, sådan som den med Odens följe hit in i landet inkom»^; 
medan vi nu studera folkmålen icke blott för att finna gamla, 
i skriftspråket icke upptagna rötter, utan minst lika mycket 
för att lära den moderna språkutvecklingens lagar i ljudbild- 



17 LUNDELli, LANDSMÅL O. POLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 463 

ning, ordböjning o. s. y. som upplysande för språkets lif öfver 
hufvnd. Benzeliska samlingen är den ursprungliga stommen 
till Ihr£8 dialektlexikon ^. Hvad som utom detta lexikon ock 
utom några mer eller mindre betydande ordlistor i topografiska 
arbeten är om svenska dialekter utgitVet under 1700-talet, in- 
skränker sig till NÄSMANS disputation ont dalmålet^^ ock SvEN 
Hops dialectus vestrogothica, det senare arbetet dock både i 
omfattning ock noggrannhet uppvägande mer än ett af senare 
tillkomna. Vi hafva mellertid, trots forn- ock språkkunskapens 
blomstring under envålds- ock delvis äfven frihetstiden, blott tre 
arbeten om våra landsmål att egentligen räkna från 1700-talet. 
Under förra hälften af 1800-talet hinna vi icke häller synner- 
ligen långt: vi hafva Arborelius' lexikon o^ grammatik för 
dalmålet, HyltéN-Cavallius' började ordlista från Värend, 
ordlistorna i tredje upplagan af Almqvists språklära >^, Kling- 
HAMMARS skånska dialektlexikon, C. SÄVEs redogörelser för 
gotländskan ock dalmåUt i Molbechs tidskrift (1843, 1847), 
HlPPlNGs afhandling 07n svenska språkdialekten i Nyland, vidare 
det af LÉNSTRÖM utgifna supplementet till Ihres lexikon från 
Helsingland^ KaléNs disputation om dstgötadialekten, WAHL- 
STRÖMS öfver Upplandsdialekten med en ordlista, som stannar 
på b, till sammans älfva arbeten, af hvilka de åtta sist anförda 
tillhöra 1840-talet. På 50-talet utkommo SÄVEs uppsats om 
dalmålet, omarbetad i två upplagor, samt hans starka verb, 
RUSSWURMS om estsvenskan^ Unandeks om västerbottniskan, 
MÖLLERS Hallandsmål, RÄÄFS Ydremål, samt ClMMERDAHLs 
ock WlBERGs disputationer om blekingska ock skånska — till 
sammans nio; på 60-taIet akademiska afhandlingar af Wer- 

SANDER, WiDMARK, två af LiNDER, af SlDENBLADH, COLLIAN- 

DER ock Upmark, samt dessutom Augustins började ord- 
lista ock första upplagan af Landgrens Delsbogrammatik, hvar- 
jämte närkiskan på tre olika ställen biifvit utförligare afhandlad 
af Djurklou ock Hopberg, slutligen Rietz' stora ordbok — 
till sammans tretton; på 1870-talet äro hittils utgifna eller 
under tryckning: afhandlingar af Belfrage om västgötamålet, 
Blomberg om ångermanländskan^ BODORFF om öländskan, Fa- 
GERLUND om Korpo- ock Houtskärsmålet ^^, af FliEUDENTHAL 
om nyländska. Österbottniska ock estsvenska, Gadd om Östra 
härads^ Jessen om Härjedalens ock Jämtlands mål, andra uppl. 



464 LANDSMÄL9PÖRBNIN6ARKES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 18 

af Delsbogrammatiken, Lefflers anteckningar om västmanländ- 
skan, NoREENS afbandiingar om Fryksdals-, Dalby- ock Farb- 
målen, ordböcker öfver särskilda mål af Freudenthal, Nilén^ 
NoREEN ock Wennberg, Dahlqrens båda samlingar af visor 
på värmländska, Bondesons halländska visor, samt några 
uppteckningar på Medelpadsmål, slutligen de mera samman- 
fattande af Leffler om konsonantljuden, af mig om lands- 
"fnålsalfabetet ock om laftdsmålens frändskaper — till sammans 
tjugofem. Under de trettionio första åren af detta århun- 
drade hafva vi altså tre, under de närmast följande fyrtio 
åter femtiofem i det efter årtionden växande förhållandet: 
8, 9, 13, 25. Jag har då tagit i räkning blott särskildt ut- 
gifna skrifter samt utförligare afbandiingar öfver mål i topo- 
grafiska arbeten ock tidskrifter, men lemnat ur sikte alla smärre 
bidrag, som icke utkommit särskildt. Lefflers bibliografi 
för hela tiden intill 1872 upptager 73 titlar, hvilken siffra dock 
säkerligen kan höjas med ett tiotal; min litteraturförteckning 
för de sju åren 1872—78 upptager 37 titlar. Man finner, att 
tillväxten är påfallande stor. 

Från ock med 1872 börja också landsmålsföreningarne sin 
värksamhet, tretton i Uppsala, en i Helsingfors, tre i Lund^'\ 
Deras arbete går långsamt. Först i dagarne har deras länge 
närda plan att bringa till stånd en tidskrift tor dialektforsk> 
ning ock etnologi kommit så långt, att nu ett häfte, det första, 
otn 270 sidor, af Nyare bidrag till kännedom om de svenska 
landsmålen ock svenskt folklif föreligger, ock på ett andra 
redan 5 ark äro satta. Inom föreningarne finnas ej obetydliga 
samlingar af bvarjehanda slag, material till ordböcker ock 
grammatikor, sagor, visor o. d. Redogörelser för landsmåls- 
föreningarnes värksamhet under den hittils i^örflutna tiden äro 
nu under utarbetning för att i föreningarnes tidskrift intagas. 
Kanske lika mycket som genom det inom dem åstadkomna 
arbetet hafva föreningarne värkat genom att väcka ock under- 
hålla intresset i(5r saken inom kretsen af sina medlemmar ock 
därutanför. Vi hafva tätt talrika anbud om bidrag för vår 
tidskrift från olika landsändar af utom föreningarne stående 
personer. Åtskilligt är också sedan lång tid samladt, som 
blott väntar att få komma ut ur offentliga ock enskilda sam- 
lingars gömmor för att gagna vetenskap ock fosterländsk od- 



19 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLIF 1 SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 465 

ling. Sedan förra århundradet finnas ännn otrykta afhand- 
lingar om dalmålet af Eenberg", om östgötskan af Nyrén»*, 
om gotländskan af Neogard ock TOFTÉN ". I Vitterhets- 
akademiens förvar finnas Lagergrens stora ordsamling från 
Småland, samt anteckningar om bohtislänskan af Åberg, om 
sörmländskan af WiETTER ock ERICSSON. Bröderna SÄVEs 
stora samlingar för gotländskan komma kanske att tämligen 
snart blifva tillgängliga, äfvenså C. SÄVEs andra samlingar om 
dalmålet ock helsingskan. Svenska akademien har åt docenten 
NOREEN lemuat ett anslag af 1500 kronor för en bearbetning 
af dalmålets grammatik. För närkiskan finnas mycket stora 
samlingar i Närikes fornminnesförenings ägo ". Sylvander 
har för Kalmar län samlingar, som han förklarat sig skola 
öfverlemna till Östra Smålands ock Olands landsmålsförening 
härstädes^^ Bland svenska mål äro få så litet kända som de 
skånska. Mellertid har Klinghammar efterlemnat i handskrift 
en ordbok för Skåne, hvilken tillnärmelsevis beräknadt upp- 
tager 8 till 10,000 ord. Från nordvästra Skåne har vår tidskrift 
för nästa band att påräkna bidrag af kand. OlséNI. För ble- 
kingskan finnes en vacker stomme till ordbok'®. För Möre- 
målet har lektor Linder ämne till en ny upplaga af dubbelt 
så stort omf^Log som den första, ock han äger äfven för öländ- 
skan ett betydligt material. Ordböcker öfver ångcrnianländskan 
ock härjedalskan, båda nästan tryckfärdiga, äro utarbetade; för 
jämtländskan äro samlingar började^®. Estsvenskans ordförråd 
är under samliug ock bearbetning af Freudenthal ock Ven- 
DELL. De bafva bröderna SÄVEs samlingar från IböO- talet, 
samt Vendells från somrarne 1877—792'. Den förre, hvilken 
vi hafva att tacka för det mesta af hvad vi veta om Finnlands 
svenska mål, skall i tidskriften lemna redogörelser för ytter- 
ligare ett par österbottniska mål. Om våra finska bröders 
arbeten är jag i tillfälle att meddela flere upplysningar ^2. 
Stud. 6. A. ÅBERG har under sommaren för dialektstudier 
vistats bland Finnlands längst österut bosatta svenska allmoge 
på Kymmeneälfs stränder i Pyttis socken; stud. 6. E. Lind- 
ström i mellersta Nyland (Helsinge, Esbo, Tusby) — både 
Åberg ock Lindström, liksom Vendell, med understöd af 
Nyländska stndentafdelniugen. Med anslag af universitetet åter 
har kand. J. E. Vefvar sedan början af juni månad sysselsatt 



466 LANDSMXlSFÖRENINOARNES fest i UPPSALA not. 1879. 20 

sig med appteckning af dialektordy sagor, folkvisor m. m. i 
Åbo läns svenska skärgärdssocknar (Kimito, Pargas, Nagn), 
ock har under hösten vistats på Åland för samma ändamål. 

Alt detta måste för hvarje vän af vårt folk ock vårt språk 
vara i hög grad glädjande företeelser. Ty värr är icke alt 
tHrdigt därmed, att samlingar äro gjorda ock finnas till, om 
dessa ock äro aldrig så rikhaltiga, aldrig så omsorgsfult gjorda. 
Innan de kunna göra det gagn, som med dem åsyftas, går 
vägen genom sättarens hand ock under boktryckarens press, 
ock den vägen är dyr att gå. Ställa sig blott icke ekonomiska 
hinder i vägen för vårt arbete, så skall alt gå bra. 

Med hänsyn till ändamålet med uppteckningar af folk- 
målen har jag redan anmärkt skillnaden mellan förr ock nu — 
ock detta förr är icke så aflägset, då man med ringaktning såg 
ned på uttalet, »böndernas sätt att vränga till svenska», ock 
egentligen sökte efter gamla ord. För den nyaste tidens språk- 
vetenskap har fonetiken, läran om språkljudens bildning ock 
deras öfvergångar, med rätta fått en stor betydelse som grund- 
val för hela grammatiken, som i högsta grad viktig för upp- 
fattningen af det moderna språklifvet ock för rätta förståndet 
af äldre företeelser. Studiet af det letVande språket förhåller 
sig till studiet af äldre, mer eller mindre ofullkomligt bevarade 
språkformer som inom zoologi ock botanik studiet af de nu 
lefvande djuren ock växterna till paleontologien. För en till- 
fredsställande behandling af Ijndläran fordras nu, att man 
skall kunna på något öfverskådligt ock bekvämt sätt beteckna 
språkljuden. Det vanliga alfabetet räcker härvid icke på långt 
när till. För att vinna ett för ändamålet behöfiigt tecken- 
system kan man gå till väga på många olika sätt: samman- 
ställa två eller flere bokstUfver för att beteckna ett ljud (sj, 
sig, ng); eller bruka bokstäfver ur olika stilsorter, vända upp 
ock ned på dem o. s. v., så att t. ex. t, t ock T beteckna olika 
t-ljud, "B ett annat ljud än a; eller man kan sätta punkter, 
streck, vinklar, cirklar . o. d. (diakritiska tecken) öfver ock 
under de vanliga bokstäfverna; eller slutligen bilda nya tecken 
genom systematiska förändringar af de vanliga bokstäfverna. 
Mig förekommer det, som om det sista sättet vore det enda 
riktiga ock jämväl det enda praktiska ^^ Mellertid kan ett 
alfabet bildadt på hvilkct sätt som hälst i nödfall vara bruk- 



21 LUNDBLL, LANDSMÅL Q. FOLKLIF I SVEBIOE O. ANDRA LÄNDER. 467 

bart Men när en hvar, som med ämnet sysslar, har ett 
eget beteckningssätt — då först är. det rätt illa. Den som 
för allmänna Ofversikter ock jämförelser skall använda hvad 
som är skrifvet om svenska mål, måste först sätta sig in i ock 
ständigt behålla i minnet femtio författares mer eller mindre 
olika beteckningssätt ock måste dessutom i alla händelser, då 
han icke kan fordra samma arbete af sina läsare, på sitt eget 
vis omskrifva alt hvad han i sin behandling upptager^*. 
Kanna vi nu — såsom vår afsikt är ock som vi hoppas kunna 
genom det inflytande föreningarne öfva på sina medlemmar 
ock genom vår tidskrift — i ock med det af föreningarne 
antagna landsmålsalfabetet genomdrifva en fast, gemensam, 
tillräckligt omfattande ock noggrann, därjämte för skrift ock 
tryck bekväm ljudbeteckning, så skall därmed förmodligen för 
skärpa ock öfverskådlighet inom studiet af. våra mål en ej 
obetydlig fördel vara vunnen ock i alt rikare mått vinnas; 
ock Sverige blir det första land, där något sådant kunnat 
åstadkommas. 

Men vårt arbete omfattar icke blott folkmålen, utan folkets 
hela andliga lif. Vill man lära känna folkets sätt att uttrycka 
sina känslor ock föreställningar, så kan man naturligtvis icke 
vara likgiltig för det innehåll, som rymmos i de funna formerna. 
Hvad som för kännedomen om svensk folkpsykologi utom det 
språkliga området under de senaste åren är gjordt, är jäm- 
förelsevis mindre. Jag kan icke i detta afseende påvisa en 
lika slående tillväxt i litteratur som i fråga om dialektstudiet. 
Intresset för svensk topografi ock etnografi, som vanligen följts 
åt, var äfven under 17(X)-talet ock förra hälften af 1800-talet 
stort, ock vår äldre litteratur i denna riktning är ganska be- 
tydande. Med tidernas allmänna olikhet märker man naturligt- 
vis äfven här skillnader i fråga om behandlingen. Från de 
senaste fyrtio åren hafva vi utförliga, utmärkta landskaps- ock 
folkbeskrifningar af Lignell, Russwurm, Rääf, Hyltén- 
Cavalhus, Holmberg (2:a uppl.) ock Uofberg; vidare 
Djurklous innehållsrika anteckningar ur Närikes folkspråk ock 
folklif ock Ljungströms bäradsbeskrifningar. Från vårt eget 
årtionde förskrifva sig dessutom Hnöbohms bok om Gotlands 
lafid ock folk, samfärdseln på Gotland, strandens^ åkerns, sko- 

Sp. lantUm. N. B, /. d>2 



468 landsmJIlsfökbninoabnss pest i uppsala nov. i 879. 22 

gens sagor af P. A. SÄ VE, LUNDGRENS beskrifning öfver V. 
Vingåker, DJURKLOUS skildring af Unnarsboames seder ock 
lif, Bruzelius' af allntogelifvet i Ingelstads härad, Fager- 
LUNDS anteckningar om Korpo ock Houtskärs socknar. Våra 
folksagor äro samlade af Stephens ock Hyltén-Cavallius, 
folkböckerna af BÄCKSTRÖM; men deras samlingar omfatta 
säkerligen blott en ringa del af hvad som finnes. I Dybecks 
Buna, hvars första häfte ntkom 1842, det sista 1876, inne- 
hållas rika bidrag till svensk etnologi. Sådana finnas också 
icke blott i Vitterhetsakademiens publikationer ock fom- 
minnesföreningameB tidskrifter, ntan jämväl andra tidskrifter 
med lättare innehåll, synnerligen Land ook folk samt Förr 
ook nu med sin bilaga Sverige, hafva åt vårt ämne egnat 
mycken uppmärksamhet. Lektor Rancken har efter Mann- 
HARDTS program behandlat några åkerbruksplägseder bland 
svenskame i Finnland. Samme man har i handskrift stora 
samlingar af folksånger, melodier, sagor ock äfventyr från det 
svenska Österbotten ". Bibliotekarien Broberg har i folk- 
medicinens vidskepelser upptagit ett hos oss fc$ga odlad t fält. 
I dagarne vänta vi af bibliotekarien Bergström början till 
en länge behöflig ny upplaga ^X folkvisorna. För att rädda 
vår folkmusik har näst Arvid August Apzelius ingen gjort 
så mycket som Dybeck. Jämväl af andra äro betydande 
samlingar gjorda, fastän de hittils stannat i samlarnes göm- 
mor^^ I hvilken grad våra folkmelodier äro i åtnjutande af 
den musikaliska allmänhetens kärlek ock omvårdnad, finner 
man lätt af den mängd större ock mindre samlingar af musik 
för människorösten eller olika instrument, i hvilka de åter- 
gifvas ock varieras. Slutligen bör jag från områden, som ligga 
vårt mycket nära, påminna om professor von Dubens stora 
etnografiska värk öfver lappame; om Skandinavisk-etnografiska 
samlingen, hvars grundläggare ock styresman vi väntat att i 
dag få se som vår gäst; slutligen om antropologisk-arkeologi- 
ska kongressen i Stockholm 1874, där den svenska vetenska- 
pen var på ett så utmärkt sätt representerad. 



Dessa nationella rörelser i vårt land stå naturligtvis icke 
enstaka. Likartade orsaker hafva öfver alt i Europa fram- 



23 LUNDELL, LANDSHAl O. FOLKLIP I SVBKIOE O. ANDRA LÄNDER. 469 

kallat likartade värkningar. Väster om oss träffa vi först 
det norska »målstraevet» med veteranen Aasen^^ i spetsen. 
Hans grammatik ock ordbok, båda storvärk af en man, hafva 
fått två upplagor hvardera, ock ebnrn, åt minstone i de se- 
nare, icke i främsta rummet afsedda för vetenskapens behof, 
ntan för grnndläggningen af ett särskildt nytt norskt språk, 
äro de dock äfven för kännedomen om de norska bygdemålen 
af den största betydelse. På monografier öfver enskilda mål, 
hvarpå vårt land är så rikt, är Norge åter mycket fattigt. 
Aasens sendm^rska grammatik är den enda nyare jag känner. 
Norge har flere skalder, som skrifva på »landsmålet», de för- 
nämste Aasen, Vinje ock Janson. Sedan 1868 finnes ett 
sällskap. Det norske samlag, med uppgift att »hjälpa till att 
utgifva böcker på norska, antingen i landsmål eller i bygde- 
måb^. Sällskapet har bland annat utgifvit flere samlingar 
segner fraa bygdom på olika mål. De norska folkvisorna 
äro samlade af Landstad ^. Inom sagolitteraturen stå As- 
BJ0RNSEN ock MoE: det är nog att nämna deras namn. Björn- 
sons fortallinger, med ett undantag skrifna på det dansk- 
norska litteraturspråket, hafva gifvit mästerliga skildringar ur 
det norska folklifvet. Aasen har också lemnat^ en samling 
ordspråk, Islands folksagor äro samlade af Arnason ock 
Maurer'<*. Af Danmarks dialekter är det egentligen blott den 
jntska hälftens mål, som genom Mörk-Hansen, Hagerup, 
Lyngby, Varming ock Kok äro närmare kända, medan 
ödanskan hittils icke blifvit föremål för någon vetenskaplig 
behandling^', hvilket i synnerhet för oss är så mycket mera 
kännbart, som just öarnes mål vore de, med hvilka våra syd- 
liga dialekter skulle jämföras. Före 1841 fans om danska 
dialekter utgifvet ytterst litet, som man finner af inledningen 
till MOLBECHS dialektlexikon. En ordbok öfver Kebenhavns 
gatspråk är utgifven af palikännaren Fausb0LL'*. De danska 
ordspråken utgifvas i en rik samling af Mau'^, som i sin sam- 
ling upptager de äldre. Danmarks folksagor äro upptecknade 
af Thiele, Sven Grundtvig ock Kristensen^; Danmarks 
folkvisor samlade, utgifna ock kommenterade af samme 
Grundtvig i ett jättevärk, som söker sin like ^. 

I Tyskland, den nya språkvetenskapens vagga ock hem, 
råder naturligtvis den lifligaste värksamhet. Tyskland bar 



470 LANDSMÄLSFÖRENINOARNES PB8T I UPPSALA NOT. 1879. 24 

en mycket stor, delvis mycket värdefall vitter litteratar i dia- 
lekt: jag behöfver blott påminna om Klaus Groth, Fritz 
Reuter, Franz von Kobell, J. P. Hebel, K. von Holtei**. 
Kedan 1854 börjades af Pangkofer en tidskrift, Die deut- 
flohen mundarten, från ock med andra häftet fortsatt af 6. K. 
Frommann. Tidskriften fortgick under sex år, men då afsätt- 
ningen icke steg till mer än 157 ex.'^, måste ntgifvandet af- 
brytas 1859. Under åren 1875—77 utkom ett sjunde band, 
men utgifningen måste ty värr å nyo afbrytas. Sedan en 
från germanistisk-romanistiska sektionen af de tyska filolo- 
gernas ock skolmannens trettiondeandra möte i Wiesbaden 
1877 utgången begäran om understöd af tyska riksregeringen 
för tidskriftens fortsättning blifvit afslagen, emedan rikskan- 
slersämbetet icke ansåg detta slags publikationer leda till 
målet, en vetenskaplig insikt i dialekterna, så beslöt sek- 
tionen vid det följande filologmötet i Oera att tillsätta en 
kommission under ordförandeskap af Sievers med Paul, 
Braune, Winteler ock Wegener till ledamöter, med upp- 
gift att till följande möte framlägga plan till en serie veten- 
skapliga dialektgrammatikor, för hvilka man sedan skulle för- 
orda understöd bos riksregeringen^^. Till de märkligaste ar- 
betena hör Schmellers berömda, af Grimm så högt värderade, 
bajerska ordbok, hvars andra upplaga, utgifven af Frommann, 
i Qor afslutades '^ För närvarande pågår utgifvande af en 
ordbok dfver ostfrisiska språket af J. TEN DOORNKAAT KOOL- 
MAN, beräknad på tre stora band'^. I sammanhang med 
tyska mål fäster jag mig äfven vid öfriga tysktalande län- 
ders, Hollands ock Belgiens, Schweiz', Österrikes ock Öster- 
sjöprovinsernas munarter. Winkler har på 186 lågtyska 
mål låtit återgifva liknefsen om den förlorade sonen 3^; en in- 
tressant samling, om också den kunskap man genom den 
samma kan vinna, blifver tämligen ytlig. Öfver enskilda tyska 
mål äro ett stort antal, delvis mycket förtjänstfulla, monogra- 
fier, grammatiker ock ordlistor utgifna. Jag känner utom de 
nyss nämda öfver ett femtiotal sådana från 1860- ock 1870-taleu, 
om från 50 till 1000 sidor ^^ Äfven de mera betydande äro 
mellertid för många för att här ens kunna nämnas. Bland alla 
utmärker sig Wintelers afhandling om Kerenzerdialekten i 
kanton Glarus för sin mönstergilla noggrannhet ock skärpa i 



25 LUNDBLL, LANDSMÅL o. FOIiKLIF I 8VBRIGS o. ANDRA LÄNDER. 471 

analysen. Andresen bar bX folketymologiska bildningar gjort 
den rikaste framställning, som något språks litteratur äger, 
bnfvadvärket för denna art af folklig språkbildning^^ Åtskilliga 
tidskrifter, i synnerbet Kuhns Zeitsohrift filr vergleiohende 
spraohforsohung, Pfeiffers ock Bartschs Gtormania ock 
den i Holland utgifna Taalgida innebålla ofta uppsatser såväl 
om tyska dialekter, som om sagor, vidskepelse o. d.^^ Sedan 
1874 finnes en Verein fär niederdeutsohe spraohforsohung, 
bvcirs uppgift är undersökning af lågtyskan, dels som tidigare 
skriftspråk, dels i dess nuvarande dialekter. Föreningen utgifver 
en serie äldre litteratur, ett korrespondensblad ock en årsbok, 
innebållande bidrag till kännedom om dialekter, sagor; folkseder 
o. s. v., till planen sålunda synbarligen ense med vår tidskrift. 
Årsboken utgifves af doktorerna Wälther, Lubben ock Ner- 
GER*^ En annan förening arbetar i Schweiz på en tidsenlig 
schweizisk ordbok. På förslag af dr F. Staub utfärdade Anti- 
kvariska sällskapet i Zttrich 1862 inbjudning till bildande af en 
Verein f&r sohweiaerisoheB idiotikon. Föreningen räknar 200 
medarbetare. År 1868 utgafs en redogörelse för de dittils in- 
samlade bidragen, ock sedan 1874 lemnas årliga sådana redo- 
görelser. Första delen af ordboken, i anordningen slutande sig 
till SCHMELLERs ofvan omtalade, väntades kunna utkomma un- 
der innevarande år, men har ännu ej varit synlig. Företaget 
nnderstödes både af förbunds- ock kantonalregeringarne ^^. — 
Afven i Tyskland har man, såsom var att vänta, känt de olä- 
genheter, som vållas af bristen på en gemensam ljudbeteck- 
ning. Frågan om åstadkommande af en sådan har varit t%re- 
mål för öfverläggningar ock åtgärder vid flere filologmöten 
inom den germanisk-romaniska sektionen. Vid trettionde 
mötet i Rostock 1875 höll dr Theobald ett föredrag om »en- 
het i fråga om ett fonetiskt skrifsätt för dialektforskning». 
En kommission tillsattes: Sachs, Theobald, Neroer ock 
Beqemann, till hvilka följande året i Tttbingen lades From- 
mann ock v. Keller, för att framställa förslag till ljudbe- 
teckning med inskränkning till germaniska ock romaniska 
språk. Till mötet i Wiesbaden framstäldes förslag af Kräuter, 
Sachs, Michaelis ock Theobald. Man var ense om den 
allmänna grundsatsen: ett tecken för favarje ljud (bvadan 
nya tecken för oh, soh o. s. v.), ock om att det vanliga 



472 LANDSMÅLSFÖKBNINGARNE8 FEST I UPPSALA NOV. 18 79. 26 

europeiska (latinska) alfabetet måste läggas till grand. För 
de flesta ljöd, sonn i det vanliga alfabetet sakna tecken, bildas 
sädana genom systematiska bitecken öfver eller bredvid de 
vanliga, antydande framskjuten eller tillbakaflyttad artikula- 
tionspnnkt. Längd betecknas med vanligt kvantitetstecken 
öfver vokalerna. *Något beslut i ämnet fattades emellertid ej 
af sektionen, ock vid fbljande möte i Gera t<örekom ingen 
ting''^ Det bör i förbigående anmärkas, att för kännedomen 
om de tyska dialekterna icke blott i förra hälften af detta 
århundrade, utan också under förra många förträffliga arbeten 
utgifvits. Redan Leibniz ifrade ock värkade för saken ock åbe- 
ropas ofta i äldre skrifter. 

På mytologiens ock sagans område stå främst Jakob 
Grimms tyska mytologi samt de af honom ock hans broder 
Wilhelm samlade kinder- und hausmärclieny hvars stora upp- 
laga i år för sextonde gången gått ut bland allmänheten, alla 
mindre upplagor oräknade. Som lärjunge af bröderna Grimm 
anger sig själf W. Mannhabdt, som »gjort sig undersökningen 
af det europeiska folklifvet till lefnadsuppgift ock under en följd 
af år genom utgifvande af vetenskapliga skrifter varit värksam 
för en metodisk förklaring af folkets ti*o ock seder, särdeles 
hvad vidkommer de germaniska, det är tyska ock skandinavi- 
ska folkslagen» ^^. Mannhardt utgaf under någon tid efter 
J. W. Wolf en Zeitsohrift fur deutsohe mythologie und sitten- 
kunde^*. SiMROCKs handbok i tyska mytologien upptager också 
det folkliga elementet. På samlingar af folksagor, uppteck- 
ningar af seder ock bruk, vidskepelse o. d. är Tyskland för 
öfrigt lika rikt som på litteratur i alla andra riktningar*^. 
Sydvästra Tyskland har haft eller har tvänne åt våra ämnen 
egnade tidskrifter, Stoebers Alsatia (1851—67)**^ samt BiR- 
LINGERS Alemannia *^, som redan upplefvat sex årgångar. 
BiRLiNGER har också riktat vetenskapen med två stora sam- 
lingar från Sc/iwabefi^^. En annan större samling, som sär- 
skildt förtjänar att nämnas, är Henne am-Rhyns, som redan 
fått tvä upplagor ^^ Folkvisorna är o utgifna af v. Arnim ock 
Brentano {Des knaben wufid€rhom\ af Uhland, v. Ehrlach, 
V. LiLiENCRON, Erk, SiMROCK ock andra; folkböckerna bearbe- 
tade af SiMROCK ^^ som äfven för sina landsmän sammanstält 
en stor gåtbok^^. Den tyska ordspråkslitteraturen bildar ensam 



27 LUNDBLL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 473 

ett helt litet bibliotek. Framför andra arbeten är att märka 
Wandeks stora deutsches sprichwörter lexikon på åt minstone 
fem band^*^, 

I England stå språkstudierna öfver hufvud ännu på samma 
ståndpunkt som i Sverige ock Tyskland i början af vårt år- 
hundrade: latin ock grekiska är hufvndsak i all högre bild- 
ning; att engelska kan vara ett lämpligt föremål för engels- 
mäns studier, är i detta land synbarligen änna en nyhet för 
mången. Engelska språkstudier hafva snarare sitt hem i Tysk- 
land än i England ^^. Därmed är naturligtvis icke nekadt, att 
inom vissa kretsar finnes mycken lifaktighet ock stora in- 
sikter. Man har dock hittils — ock det icke blott i England — 
varit mera mån om att i tryck föreviga hvarje skrifven rad 
från medeltiden, än om att från glömska rädda hvad som na 
finnes i lifvet. Nu synes mellertid ställningen arta sig bättre. 
Det tidigaste arbetet om engelska dialekter är en ordbok 
från 1674 af Linnés föregångare som botanikens ock zoolo- 
giens reformator, artbegreppets skapare, John Ray^. Där- 
näst komma Gboses och Halliwells glossarier. Det egent- 
liga, planmässigt bedrifna arbetet förskrifver sig från stiftan- 
det 1873 af English dialect sooiety genom sedermera professor 
W. W. Skeat, efter det W. A. Wright ock A. J. Ellis några 
år förut framkastat planen till en sådan. Medlemmarnes antal 
uppgick redan den 1 september 1873 till 149, i januari 1876 
till 309, men har sedan dess icke ökats. Sällskapets uppgift 
är att »föra till sammans alla dem, som studerat något af Eng- 
lands provinsmål eller äro intresserade för frågan om lands- 
bygdens engelska; att bilda en föreningspunkt för samlingar af 
landsbygdens engelska, dit de kunna sändas tör att sedan ingå i 
en gemensam samling; att utgifva (lämpligen öfversedda) sådana 
samlingar af landsbygdens engelska, som finnas blott i handskrift 
eller svårtillgängliga upplagor; samt att lemna anvisningar på 
källor för upplysningar, som kunna vara till materiell hjälp för 
ordsamlare, lärde ock alla som i allmänhet eller från någon 
särskild synpunkt intressera sig för saken». Årsafgiften är från 
ock med 1877 höjd till ett pund sterling, ock sällskapets årsin- 
komster stego för 1878 till 350 pund; för de sex åren 1873--78 
till sammans uppgingo inkomsterna till omkring 25,000 kronor. 
För engelska förhållanden är likvist denna summa icke all- 



474 LANDSICÅLSKÖKBNINOAUNES FBST I UPPSALA NOV. 1879. 28 

deles så stor, som hon kan låta för våra öron. 1876, då Skicat 
leinnade ledningen af sällskapet, flyttades dess bufvudsäte till 
Manchester, där åtskilliga för saken intresserade personer 
bildade en styrelse med 6. Milner som skattmästare ock J. 
H. NoDAL som »bederssekreterare». Sällskapets boksamling är 
grandvalen för ett Engelskt dialektbibliotek, som utgör en sär- 
skild afdelning af Manchesters stadsbibliotek ^\ Af sällskapets 
publikationer har jag haft tillfälle att se tjugofyra häften, ut- 
gifna 1873 — 79*®. Det allra mesta hittils utgifna är ord- 
böcker. För 11 af Englands 40 grefskap äro nya sådana redan 
utgifna, för 13 andra under arbete*^; äfvenså för Skottland ock 
Irland. Af sällskapets årsberättelser finner man, att det för 
sitt arbete har att förfoga öfver talrika krafter; men då man 
hoppas inom tio år få se den viktigaste delen af arbetet 
gjord ock sällskapets uppgift fyld, så misstager man sig utan 
tvifvel betydligt — eller man har icke rätt insett, hvarom frå- 
gan är. Manchester literary dub sysselsätter sig med Lan- 
cashires dialekt, har utgifvit en bibliogralB ock början af en 
ordbok *^ För Devonshiremålets insamling arbetar en sär- 
skild komité af ett inom grefskapet befintligt sällskap t<ör 
vetenskap, literatur ock konst *^ Elworthys afhandlingar om 
Somersetdialekten innehålla en omsorgsfull behandling af ljud- 
ock formlära. Det är eljes anmärkuingsvärdt, att ljudläran i 
det hela är försummad, fastän England i Bell, Ellis ock 
SwEET äger fonetiker af första rangen ock i detta ämne står 
mer än jämbördigt med Tyskland, om också inom detta senare 
land kunskapen otvifvelaktigt äger vidare utbredning. Hufvud- 
arbetet, ett arbete som värdigt ställer sig bredvid Wintelers 
i Tyskland, är MuRRAYs arbete om målet i de södra gref- 
skapen af Skottland^, innehållande en utförlig historisk in- 
ledning, ljudlära, ordböjning ock språkprof. Femte delen af 
Ellis' stora värk om det äldre engelska uttalet ^^ skall be- 
handla dialekterna ock kommer utan tvifvel att blifva af ut- 
omordentligt intresse genom rikedom på upplysningar ock 
grundlighet i behandlingen. Från Ellis förskrifva sig de olika 
sätt att beteckna språkljuden, som vanligen brukas af engelska 
författare i fonetik **^. Det för dessa utmärkande är, att de 
skaffa sig erforderliga nya beteckningar för språkljud genom 
användning af olika stilsorter eller genom sammanställande af 



29 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLIF I SVBRIOE O. ANDRA LÄNDER. 475 

två eller tre bokstäfver. Ett stycke med sådan beteckning 
förefaller oss svårläst ock oredigt, ock ett dylikt system skall 
troligen aldrig {& insteg i Tyskland eller Sverige. En lingvist 
som mycket sysselsatt sig med engelska, liksom med alla 
möjliga andra dialekter, är prins Louis Lucien Bonaparte, 
ehnru hans arbeten i allmänhet icke äro tillgängliga för mer 
än ett fåtal personer. Genom hans försorg ock på hans be- 
kostnad finnes Hb^a visan återgifven ock trykt på 2ö olika 
niål^^. Ett viktigt bidrag till kännedom om språk bildningen 
är Haldemans redogörelse för pennsylvanish dettsh^y en 
angliserad högtysk dialekt i Förenta staterna, till sin upp- 
komst jämförlig med engelskan eller ramäuiskan. Någon ting 
i samma stil är pidgin-engelskan, engelska med kinesiskt ut- 
tal ock kinesisk syntax, använd af engelsmän ock amerikaner 
vid beröring med kineserna. Leland har gifvit prof på detta 
egendomliga språk med ett vokabulär**. Äfven negerengel- 
skan har blifvit grammatiskt behandlad^. För en annan 
form af modern språkbildning, gat- ock tjnfspråk o. d., är redo- 
gjordt i åtskilliga slangdictionaries, 

England är icke häller i saknad af litteratur på folkmål, 
ehuru det lika litet i detta som i andra afsecnden, om hvilka 
här är fråga, kan jämföras med Tyskland eller Italien eller 
ens med Frankrike. Skotska dialekten har dock att uppvisa 
sådana skalder som Bamsay, FekgUSBON ock BuBNS. Inom 
England tyckes Lancashire vara rikast*^. En del andra vittra 
författare hafva för vissa ändamål, för att gifva lokalfärg ock 
individualitet åt sina skildringar, upptagit folkmål i sina alster; 
så W. ScoTT, så George Elliot«« ock Dickens. På andra 
sidan Atlanten gör Bret Harte det samma. I fråga om upp- 
teckningen af folklitteraturen har man visat mera nit än i 
fråga om munarterna. Knapt något år förflyter, utan att några 
balladsamlingar se dagen. Den mest omfattande samlingen är 
mellertid Childs i Amerika* utgifna engelska ock skotska bal- 
lader^^. Andra nyare finnas af Hazlitt, Brodrick, ROBERTS, 
Chappell, af GiIjPIN, Axon, Harland o. s. v. för större eller 
mindre delar af England; af Aytoun, Macka y, Chambers, 
Whitelaw, Maidment för Skottland, den första ock sista de 
viktigaste; af DUNCATHAIL ock Hayes för Irland »^ Afven 
s. \i.garlands ock broadsides, mellanting mellan rent folklig ock 



476 LANDSMÅLSFÖEBNINGARNES FEST I UPPSALA NO V. 187 9. 30 

konstdiktning (skillingstryck), äro omsorgsfalt tillvaratagna 
ock oitttrykta. Bland tidigare samlingar äro de mest bekanta 
biskop Percys från förra århundradet, W. ScoTTs från början 
af detta, samt Motherwells något senare — de båda sista 
skotska. Peroy sooiety atgaf 1840—52 genom olika personer 
ej mindre än trettio volymer dels efter handskrifna, dels efter 
muntliga källor. Bland Englands alla sällskap finnes äfven 
nu en Ballad sooiety, som bl. a. å nyo låtit trycka de s. k. 
Roxburghe-balladema^. Trots alt detta har någon tillfreds- 
ställande vetenskaplig bearbetning ännu ej kommit den engel- 
ska folkvisan till del. Att dömma af samlingarne är Skott- 
land äfven i fråga om folkvisor rikast, ock därnäst kanske 
Lancashire. »Folklore», hvarunder innefattas alla andra sidor 
af folklif eller traditionell literatur: sagor, vidskepelse, seder 
ock bruk, har att glädja sig åt samma deltagande som visorna, 
såsom man kan se af hvad som i ämnet är offentliggjordt i 
ett vackert antal större ock mindre arbeten från olika delar 
af landet ^^. För ordspråken har man slutligen att tillgå Bohn, 
Stirling, Hislop, Hazlitt, Muir ock andra ^^ 

För de keltiska folken bar saga ock sång alltid betydt 
mera än den reala värden. »Keltern är väsentligen en lyrisk 
varelse» ^^. De skotska högländerna äro Ossians hem. Af 
deras sagor har Campbell gifvit en omfångsrik samling^-. 
Medelpunkten för de keltiska studierna är en i Frankrike af 
H. Gaidoz sedan 1870 utgifven Bevue oeltique, som inne- 
håller åtskilliga bidrag till kännedom om keltiska folkmål ock 
folklitteratur. Bretagnes folksagor ock folkvisor äro samlade 
af ViLLEMARQUÉ, SouvESTRE, Brueyre ock LUZEL ", en 
bretagnisk dialekt behandlad af abbé Hingant^^ 

Inom Frankrike ^^ har man sedan gammalt två stora grup- 
per af betydligt skilda dialekter: i norr — gränslinjen går 
mellan Rochelle ock Grenoble — la langue d'oil, i söder la 
langue d'oc; å ena sidan Normandie, Picardie, Bourgogne ock 
Isle de France, å andra Gascogne, Languedoc ock Provence. 
Proven9al8kan ^^ trubadurernas tungomål, hade sin högsta blom- 
string i 12:te århundradet. Men i ock med det att hertigarne 
af Isle de France, kapetingerna, utbredde sitt välde först öfver 
norra, så äfven öfver södra Frankrike, ock Paris blef hela 
landets hufvndstad, blef också franska det herskande målet, 



31 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLTP I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 477 

om ock ej ännu det officiella. Södra Frankrikes själfständig- 
het bröts genom albigenserkrigen, ock under mer än fem- 
hundra år tiger den sångmö, som förut tjusade Europa. Genom 
den stora franska revolutionen förlorade provinserna sina rättig- 
heter ock den partiella själfständighet, som de förut ägt i arf 
från ett äldre samhällsskick. Välfärdsutskottet ville äfven ut- 
rota dialekterna, »feodalspråken», som stodo i vägen för en- 
heten. Frankrike skulle blifva en koloss utan lemmar. Vårt 
århundrade har varit vittne till den proven^alska vitterhetens 
återuppståndelse. Jacques Jasmin, perukmakaren från Agen, 
som 1852 af Franska akademien erhöll ett pris af 5000 francs 
jämte en öfver honom slagen medalj, är den främste i raden; 
ock han är framför alt en folkskald i ordets bästa mening, 
han skildrar på Toulousemålet företrädesvis den ofördärfvade 
landsbygdens lif ock enkla vanor, dess pröfningar ock oskyl- 
diga nöjen ^^ Förtrollningen är löst. Den möderne provinsia- 
len sätter sitt böjliga, lUrgrika språk framtar franskan, »den 
stackars mamsellen i styfkjortel», ock han är böjd att för det 
lilla fäderneslandet glömma det stora. Samtidigt med ock 
efter Jasmin uppträder en hel skara mer eller mindre fram- 
stående diktare på folkmål ock med folklifvet som bufvud- 
tema, de mest framstående de la Fabe-Alais på Sevennermålet, 

ROUMANILLE, MiSTBAL, AUBANEL, CbOUSILLAT, MaTHIEU, 

»kyssarnes skald», ock en mängd andra på Ronemålet. Bou- 
MANiLLE, son af en trädgårdsmästare, senare bokhandlare 
till yrket, vänder sig mot februarirevolutionens upplösande 
yra ock skildrar för öfrigt, liksom Jasmin, folklifvet. Han har 
omkring sig bildat en sångarskola, som är medelpunkt för den 
nyproven^alska diktningen. 1854 stiftades Felibreförbundet, 
med uppgift att »länge åt Provence — hvarroed då menas 
hela södra Frankrike — söka bevara dess språk, dess seder 
ock fria utveckling, dess nationella ära ock dess höga ställning 
inom andens område». Förbundet består enligt de nya statu- 
terna (från 1876) af tre klasser: felibre maj o ur au till ett antal 
af 50, som bilda en Académi de la lengo d'o; vidare mante- 
néire (upprätthållare) till obestämdt antal, fördelade i sek- 
tioner efter de särskilda målen; slutligen soci, sådana som in- 
tressera sig för provenfalskan, utan att hafva den till sitt språk. 
Ordförande är alt jämt Mxstbal, författaren till MirHo ock 



478 LANDSMÄLSPÖRBNINOAKNES FR8T I UPPSALA NOV. 1879. 32 

Calendau, af hvilka den förra, skildringen af korgflätaresonen 
Vincéns ock den femtonåriga landtflickans kärlej^, äfven vid 
vårt universitet torde vara något känd^^, bisittare RouMA- 
NiLLE, katalanen Balaguer ock AzAYS. Förbundet utgifver 
sedan 1855 en kalender, Armana proven9au, som anses hafva 
en läsarekrets af 30,000 personer, ock sammanträder årligen 
till »blomsterlekar» (jeux floraux), vid bvilka stundom pris 
utdelas ^^ Hur ifrigt man nu sysslar med de sydfranska dia- 
lekterna, kan man finna däraf, att icke mindre än tre stora 
ordböcker för dem äro under utgifning af L. Boucoiran, 
Gåbr. AzaYs ock Freder. Mistral»«. Den andra i ordningen 
utgifves af en Société pour l'étude des langues romanes i Mont- 
pellier, hvilket sällskap (sedan 1869) har till hufvudsyfte att 
undersöka dialekterna af langue d oc i deras gamla ock nya 
form ock i sin tidskrift bl. a. upptagit Ghabaneaus limousinska 
grammatik, det bästa större arbete som hittils utgifvits om 
något franskt mål. Utom de förut nämda kalendrarne finnes 
en bel del tidningar ock tidskrifter, som utgifvas på proven- 
falska eller i provengalskt intresse. Den nyproven^alska littera- 
turen är redan ganska aktningsbjndande både till värde ock 
omfång. Då denna rörelse omfattar ock till samfäldt arbete 
vill förena hela Sydfrankrike, är det naturligt nog, att man 
skall söka på grundvalen af de många olika målen uppbygga 
ett sydfranskt normalmål. Hvilka utsikter som kunna finnas 
för ett sådant företag, därom kan man ej på vårt afstånd med 
någon säkerhet dömma. Den fransk-akademiska kritiken ser 
icke med blida ögon denna provinspoesi ock dessa separa- 
tistiska strafvanden. En förtjänst är det däremot obestrid- 
ligen, att förbundet i ortografien återgått till medeltidens 
enklare skrifsätt ock låtit den nyfranska rättstafningen fara, 
som för proven$alska passar ännu mindre än för franska®**. 
Denna nyprovenfalska rörelse i Frankrike står för öfrigt icke 
enstaka. På andra sidan om Pyrenéerna röjer sig samtidigt, 
om ock själfständigt, en liknande sträfvan att frigöra sig från 
helstatens alt utjämnande enhet, återupplifva gamla traditioner 
ock lefva ett eget lif. Katalanskan^S som följer kusten ned till 
Alicante, hör i motsats till kastiliskan till samma stora grupp 
af mål som de sydfranska ock ägde under medeltiden en rik 
litteratur. Sedan mellertid konungariket Arragonien, hvartiU 



33 LUNDELL, LANDSMÄL O. FOLKLIF I SVERIGE O. ANDRA LÄNDER. 479 

äfven Eatalonien borde, genom FerdinaDds ock Isabellas gifter- 
mål blifvit föreoadt med Kastilien, halföns medelpankt för- 
flyttats till Madrid ock landet slntligen förlorat äfven sin egen 
författning, blef katalanskan småningom sällsynt i skrift. Det 
var »säckpiparen från Llobregat», Joaquin Rubio y Ors, 
senare professor i Barcelona, som i slutet af 1830-talet gaf 
ett nytt uppslag åt den katalanska vitterheten. Dels samtidigt 
med Rubio, dels senare uppträdde den framstående historie- 
skrifvaren, skalden ock statsmannen Victor Balaguer, en 
af de märkligaste skriftställare, som någon tid haft att upp- 
visa, den förste mästaren i »den glada vetenskapen»^^; vidare 
Briz, utgifvaren af Lo oalendari oatala, ett motstycke till 
RouMANiLLEs proveuQalska kalender, de Bofarull, Mila ock 
andra. Sedan 1859 äga, liksom på de gamle trubadurernas 
tid, årligen i Barcelona vittra täflingar rum — jochs florals, 
emedan prisen utgöras af naturliga ock konstgjorda blommor 
— , täflingar som äro folkfester i ordets bästa ock ädlaste me- 
ning för hela det nordöstra Spanien. Utom kalendern ock 
redogörelserna för de årliga täfiingarne utgifvas flere tidskrif- 
ter, bl. a. £ia renaixenBa ock Lo gay saber. BalaoUER ock 
Briz hafva äfven som dramatiska författare gjort stor lycka. 
Genom hela den nykatalanska rörelsen går en folklig sträfvan. 
Härmed öfverensstämmer också, att man har Briz att tacka för 
en utmärkt samling af landets folkvisor, som förskaffade honom 
pris vid värdsutställningen i Wien ^K Maspons har ntgifvit 
katalanska folksagor, sägner ock barnlekar^'; Gayeta Vidal 
skildrat folksederna; de Bofarull skrifvit katalanskans gram- 
matik ock historia ^^. Eataloniens ock södra Frankrikes skal- 
der underhålla gästvänskapliga förbindelser med hvarandra. 

Den franska språkvetenskapen är knapt mer än tjugo år 
gammal ®^. Den som först fäste uppmärksamheten på vikten 
af att undersöka de franska dialekterna, var den bekante ny- 
romantikern Charles Nodier, ehuru hans synpunkt var en 
annan än vår — företrädesvis antikvarisk. För trettio år sedan 
var mellertid ännu kännedomen om dialekterna mycket brist- 
fällig. Sedan den tiden har mycket blifvit gjordt i detta ock 
i andra afseenden, ock Frankrike kan snart anses i fråga om 
kännedom af franska förhållanden stå främst, som sig bör, 
äfven om arbetarnes antal ännu icke motsvarar områdets vidd. 



480 landsmAlspöreningarnbs fbst i Uppsala kov. i 8 79. 34 

Att vikten af dialektstndiet småningom börjar inses, finner man 
äfven däraf, att Académie des inscriptions utsatt pris för de bästa 
arbeten i ämnet; sådana pris bafva tidigare tilldelats Mary- 
Lafon ock grefve Jaubert. Hvad som offentliggjorts om franska 
dialekter i Belgien, Frankrike ock Schweiz, är ännn till en stor 
del ordböcker, liksom i England; några af betydligt omfång, 
såsom de redan nämda sydfranska samt Jaubkrts öfver cen- 
tralfranskan, ock säkerligen ej ntan förtjänst; Grandqagnages 
arbeten om vallonskan anses mycket goda^. Dock finnes 
äfven ett ej obetydligt antal grammatiker^*. 1866 påpekade 
Paul Meyer i Revue critique®^ bristerna i de arbeten, som 
då funnos utgifna om franska manarter, ock antydde, huru man 
borde förfara. Det vore ej nog med mer eller mindre skick- 
ligt uppgjorda glossarier. Man måste i grammatikor redogöra 
för målens byggnad ock framför alt gifva ljudläran en bättre 
behandling, än som brukade komma denna sida af språkläran 
till del, när den affärdades med några torftiga anmärkningar om 
uttalet. Granskarens ståndpunkt innebar då ett betydligt fram- 
steg, ehuru den nu redan är antikverad. I fråga om fonetiken 
hafva fransmännen mycket att lära af tyskar ock engelsmän. 
En annan anmärkning af Meyer, som icke kan för ofta upp- 
repas, är att man i dessa ordsamlingar bör underlåta att befatta 
sig med etymologi. Det är en klippa, på hvilken upptecknare 
af dialekter ofta stranda, frestelsen att ntan nödiga insikter 
ock vetenskaplig underbyggnad spekulera öfver hvarifrån orden 
komma, ntan aning om att denna uppgift vida öfverstiger 
deras krafter, ock utan att kunna annat än undantagsvis åstad- 
komma något af värde, medan de däremot kunna göra något, 
som ingen annan kan värkställa, ock göra vetenskapen ut- 
märkta tjänster genom att omsorgsfnlt uppteckna det talade 
målet i dess ljud ock former, ordförråd ock ordfogning. I ett 
annat fall åter äro vi oense med Meyer : han finner det för 
de nordfranska målen öfverflödigt att anmärka sådant, som 
öfverensstämmer med det franska litteraturspråket, under det 
vi anse det önskligt ock nödigt att fä se målet behandladt i 
sin helhet, som en i sig afslutad organism, altså i ordböcker 
vilja hafva upptaget hela ordförrådet utan inskränkning. Det ur 
vetenskaplig synpunkt mera betydande finner man i tidskrif- 
terna, särdeles i den af P. Meyek ock Gaston Paris utgifna 



35 LUNDELL, LAVDSMÄL o. F0LKL1P I SVERIGE o. ANDRA. LÄNDER. 481 

Bomania, samt 1 BÖHMERS Bomanische studien, som utkomma 
i Strassburg ock flitigt syssla med franska ock öfver hufvud ro- 
manska mål ock folklitteratur. Chabaneaus grammarie limou- 
sine^^ är ett framstående arbete, men befinner sig dock i fone- 
tiskt afseende — ock vid dialektstudier är ljudläran, om möj- 
ligt, ännu viktigare än annars — knappast på vetenskapens 
höjdpunkt. Ett annat godt arbete^ i nyssnämda afseende 
bättre, är en i år utkommen afbandling om folkmålen i kan- 
ton Frdburg af Haefelin*®, som gjort sina studier i Tyskland. 
För öfrigt berömmas också CoKNUs uppsatser om schweiziska 
dialekter. Om prins Bonapartes öfversättningar af Matthet 
evangelium på åtskilliga franska mål gäller det samma som 
om de flesta af hans öfriga arbeten: de äro utgifna i så små 
upplagor, att man gärna kan anse dem som otrykta^. De 
båda förnämsta af de sällskap, som gjort sig studiet af folk- 
målen ock folklifvet till uppgift, tillhöra södra Frankrike ock 
äro redan nämda i sammanhang med de nyprovengalska 
sträfvandena. Största lifligheten visar sig därnäst i Belgien, 
där för kännedom om vallonskan flere rikhaltiga ordböcker 
sett dagen, af Grandgaonage, Forir o. s. v. I Liége bil- 
dades också 1856 en Société liégeoise de littérature wallonne^* 
i syfte »att uppmuntra skrifter på Liéges vallonmål; fortplanta 
de goda folkvisorna; bevara åt språket dess gamla renhet, så 
vidt möjligt fixera dess rättstafning ock grammatik, ock visa 
dess samband med öfriga grenar af romanskt språk». Säll- 
skapets bulletin innehåller både äldre ock nyare dialekt* 
litteratur, ock det värkade med mycken framgång för sin upp- 
gift. Om sällskapet ännu finnes till, är mig okändt. Afven 
finnas i åtskilliga delar af Frankrike fornminnesföreningar, 
hushållningssällskap o. d., som i sina publikationer meddela 
redogörelser för folkmål ock besläktade ämnen. — Den lägre 
hufvudstadsbefolkningens mål känner man åt minstone täm- 
ligen genom Nisards arbeten, samt Michels, Larcheys ock 
Delvaus m. fl. ordböcker»*^. Zola, det lägre Parislifvets talang- 
fulle patolog, lägger äfven i fråga om språket sin utpräglade 
realism i dagen, ock hans cykel Les Rougon-Macquart är nä- 
stan af lika mycket filologiskt som psykologiskt intresse; han 
gifver mycket^ som icke finnes hvarken hos Michel eller 
Larchey»». Äfven George Sand, Souvestre ock Alph. 



482 LANDSMÄL8FÖRENINGARNES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 36 

Daudet hafva ofta ett språk, som icke återfiDDes i Franska 
akademiens ordbok. Negerfranskan pä Martiniqae, en ny- 
bildning för psykologien intressant liksom hafvadstadsspråket, 
men under inflytande af andra faktorer, är föremål för en 
monografi af Turiault®^. 

Hvad litteraturen på folkmål vidkommer, så är redan 
förut anmärkt, att de sydfranska, riktigare provenfalska, mun- 
arterna hafva en rik vitter sådan af till en del mycket högt 
ästetiskt värde. De nordfranska ock schvtreiziska dialekterna, 
liksom vallonskan i Belgien, äro icke häller utan litteratur, 
ehuru denna hvarken till omi%ng eller värde kan jämföras 
med den nyproven^alska. För kännedom om folklitteraturens 
olika grenar är ganska mycket gjordt ock gjordt på ett för- 
träffligt sätt. Folkvisorna äro samlade först ock främst af 
Champflrury, hvars arbete på detta område åt minstone f()r 
Frankrike anses epokgörande; vidare Normandies af Beaube- 
PAIRE, östra Frankrikes af BouCHON, Tarbk ock Puymaigre, 
de västra landskapens af Bujeaud, Languedocs ock Provences 
af BÉRAT ock Arbaud ^^j till en stor del i de särskilda lands- 
ändarnes munarter. För öfrigt har NiSARD, författaren till den 
mest betydande franska litteraturhistoria, egnat ett af sina ar- 
beten åt en framställning af folkvisan i äldre ock nyare tid^^, 
liksom han i ett annat arbete behandlat folkböckerna^. Sa- 
gorna®^ — Frankrike synes vara tämligen fattigt på sådana 
— känner man genom Bladé, Cénac-Moncaut, Chapelot, 
GOSQUIN m. fl., af hvilka den andre i ordningen dessutom gifvit 
en samling folklitteratur af mera omväxlande innehåll från Oa- 
scogne®*. Uteslutande åt ordspråken äro flere volymer eg- 
nade®^ För gåtorna är hufvudvärket en samling af Rol- 
land*^, som dessutom sammanstält alt hvad som rör de vilda 
däggdjuren: namn, sagor ock vidskepelse '^ Till kännedomen 
af de lokala öknamnen, en särskild yttring af folkhumorn — 
vi hafva sådana i Sverige också, fastän man hittils knapt eg- 
nat någon uppmärksamhet åt dem — hafva Ganel, Vaschalde, 
FouRTlER ock ClémentJanin, från olika håll lemnat bi- 
dragi^. Andra sysselsätta sig med folkmedicin eller vidskepelse 
öfver hufvud '®*. Flere skildra folkseder eller hafva gifvit etno- 
grafiska samlingar af mera mångsidigt innehåll, bland hvilka 
särskildt förtjäna framhållas en af Lalsnel de la Salle från^ 



37 LUNDELL, LANDSMÅL O. FOLKLTF I äVERIGE O. ANPRA LÄNDER. 483 

mellersta Frankrike, samt HoOEs ock baron Reinsberg-Durings- 
FELDs om Belgien ^"^ Till dessa mera mångsidiga arbeten hör 
också den tidskrift, Mélusine >% som af Gaidoz ock Rolland 
började utgifvas 1877. Hon upptog mytologi, folkvisor, sagor — 
de flesta från Bretagne af Luzel — seder ock bruk m. m. ock 
inskränkte sig icke blott till franska förhållanden. Ty värr 
upplefde tidskriften icke mer än en årgång. De redan nämda 
tidskrifterna Bevue des langues romanes, Bomania ook Boma- 
nische studien innehålla talrika uppsatser äfven om folk- 
litteratur. — Man finner af alt, att Frankrikes lärde ock 
fosterlandsvänner icke varit utan sinne för folkets mål ock 
lif i allmänhet. Om man uti Tyskland ock Italien hunnit 
längre, så beror detta på att i Frankrike dessa sträfvanden 
jämförelsevis äro af yngre datum. 

Det nya Spanien erbjuder intet hem för vetenskapliga 
sträfvanden. Den inre politiken tager allas uppmärksamhet 
ock arbete till den grad i anspråk, att ingen har tid eller lust 
för mera fredliga sysselsättningar. Sedan jag redan nämt den 
nykatalanska rörelsen, ett bland de få tecknen till litterärt lif 

— ock ett ganska godt tecken — , återstår ej mycket att säga, 
ät minstone hvad angår studiet af dialekterna. En grammatik 
ock en ordbok för galiciskan, som i språkligt hänseende egent- 
ligen hör till det portugisiska området; vidare ett par ordlistor 
för arragoniskan, en sådan från Valencia, ett par språkläror 
ock en läsebok för de baleariska öarnes mål, alla dessa sist 
anförda arbeten mellertid hörande till katalanska dialekter ^^^ 

— se där alt. För kännedomen om Spaniens folkvisor eller 
romanser är mera gjordt. Inom Spanien äro utgifna samlingar 
af DuRAN, Lafuente, Oloriz, Ramires de Arellano ock 
andra '^. För den viktigaste har man dock att tacka två ty- 
skar, den om romanska språk ock litteraturer i hög grad för- 
tjänte Ferdinand Wolf ock C. Hofman. Mellertid har, så- 
som redan är antydt, den berömda författarinna, som döljer 
sig under märket Fernan Caballero, den nyare spanska 
vitterhetens mest lysande stjärna, icke blott i mänga af sina 
noveller skildrat folklifvet i Andalusien, utan ock, lockad af 
bröderna Grimms arbete, utgifvit en samling andalusiska sagor 
ock visor ****. Åndalusiens etnografi är äfven föremål för ett 

Sv. landsm. N. B. /. 33 



484 LANDSMÅLSFÖHENTNQARNBS FB8T I UPPSALA NOV. 1879. 88 

kollektivarbete på ver8 ock prosa under redaktion af Guiterrez 
DE Alba '"-^ Ett par samlingar af barnlekar finnas af en Villa- 
BRILLE'^*, som tormodligen är spanjor. Den enda vetenskap, 
som i Spanien synes blomstra, är historien, särskildt litteratör- 
historien. Också har MiLA Y FONTANALS, redan förut nämd 
i sammanhang med den nykatalanska rörelsen, äfven sysselsatt 
sig med kastiliskan ock utgifvit ett arbete om den kastiliska 
folkliga hjältevisan'"®. Ordspråk, refranes, äro samlade af 
SiURHl'"^ Portugal, har en framstående språkforskare, Coelho, 
som jämte några arbeten om det portugisiska litteraturspråket, 
utgifvit en samling folkvisor. Folkpoesiens skatter blefvo i 
Portugal törst sent tillvaratagna '*^^ Under det Spanien redan 
1511 äger en cancioneiro af Hernando DE Castillo, var det 
i Portugal först skalden Almeida-Garrett, som efter lång- 
variga turarbeten ock växlande öden 1842 började ntgifva sin 
romanceiro, af hvilken dock före hans död blott två delar 
hunno utkomma, hvilka till stor del upptagas af konstdikter i 
romansform. I fråga om textbehandlingen går han till väga 
pä samma sätt, som man ännu vanligen gör i England: han 
»kollationerar», d. v. s. samlar de olika dragen ur alla till- 
gängliga varianter — en onaturlig metod som ofta skapar 
riktiga vidunder till »folkvisor» — ock fyller därjämte ur egen 
fatabur traditionens luckor. I helt annan anda arbetar den 
kände litteraturhistorikern Theophilo Braga, som i flere om- 
sorgsfulla samlingar gjort den portugisiska folkdikten tillgäng- 
lig för vetenskapen, samt i anmärkningar till dessa samlingar 
ock i en historia da poesia populär portugueza framstå It resul- 
taten af sina omfattande undersökningar. Hans samlingar 
hafva tor oss så till vida ett särskildt intresse, som han fått 
^ en del af materialet till de samma genom studenter vid univer- 
sitetet i Coimbra. Braga har också utgifvit Teixeira Soarés' 
rikhaltiga samlingar från Azoriska öarne. Senare har ESTACIO 
DA Veiga lemnat en efterskörd från Algarve. Två tidskrifter, 
A harpa ock Bevista occidental innehålla åtskilliga uppsatser 
om folk litteratur, särskildt af COELiio ock Braga. Dialekterna 
åter äro terra incognita. Portugal visar öfver hufvud icke 
många tecken till lif. — Baskiskan tillhör icke kretsen af de 
språk ock folk, med hvilka min korta redogörelse befattar 
sig. Jag bör dock i förbigående anmärka, att en engelsman, 



39 LUNDELL, LANDSMÅL O. POLKLIF I SVERIGE O. ANDKA LÄNDER. 485 

Webster, utgifvit en Baraling omedelbart ur folkets mnn häm- 
tade baskiska sagor, som lära vara af betydligt intresse '"^ 
En spansk samling af de Goizueta är nägot äldre. I San 
Sebastian utgifver eller utgaf Monterola sedan 1876 månads- 
vis under titeln Cancionero vasco baskiska folkvisor med 
spansk öfversättning*^^'. Dialekterna äro undersökta af prins 
Bonaparte. 

Uti Italien ''^ intaga dialekterna en egendomlig ställning. Det 
italienska litteraturspråket är mera än något annat ett arti- 
ticielt språk utan rätt samband med det Icfvande lifvet, grun- 
dadt visserligen på toskanskan, men utbildadt under infly- 
tande af latin ock äfven franska (provenfalska); det hvarken 
är eller har någonsin varit talspråk. Många mycket olik- 
artade förslag till förändring af detta förhållande häfva fram- 
stälts ock i alla tider vållat mycket split, språkstrider till hvilka 
intet annat land ägt något motstycke. Manzoni, författaren 
till I promessi sposi, formulerade (1868) det förslag, redan föi^ut 
af honom ock andra antydt, att man skulle vända sig till den 
lefvande toskanskan för att få ett lefvande italienskt språk. 
I sammanhang med förslaget står en under utgifning varande 
ny ordbok för italienskan* '2, ock som en yttring af samma 
sträfvan har man att anse Fanfanis ock Rigutinis ordböcker 
för talspråket^^'^. En stor del af de yngre författarne sluter sig 
till denna riktning, ehuru hon naturligtvis blott småningom kan 
vinna mark. Svalget mellan litteratur ock tal har, som man 
kunde vänta, haft till följd, att något gemensamt italienskt tal- 
språk icke egentligen funnits, utan äfven de bildade tala i de 
olika landsändarne den lokala dialekten. Det tnrinska hofvet 
talade vid ett besök i Venedig Piemonts dialekt ock fick svar 
på venetianska. Landet har därjämte intill senaste tid varit 
splittradt i en mängd småstater, hvilkas förbindelser ej alltid 
varit af vänskaplig art. Det blir därigenom delvis förklarligt, 
att de olika målen äro mycket skilda, att den veka södern med 
sin rikedom på vokaler icke förstår den sträfvare norden, som 
hopar konsonanterna. De centrala dialekterna, som stå litte- 
raturens språk närmast, äro vidt skilda från de periferiska: 
de södra ock västra i Kampanien, Apulien ock Kalabrien, på 
Sicilien, Sardinien, Korsika; de galliska i Piemont, Lombardiet 
ock Emilien; Venedigs läfigst i nordost. Den litterära ita- 



486 LANDSMÄLSPÖRBKINGAENES FEST I UPPSALA NOV. 187 9. 40 

lienskan måste af en stor del italienare studeras soiu ett 
främmande språk med tillhjälp af grammatik ock ordbok. Häri 
har man att söka förklaringen till det förhållande, att Italien är 
mycket rikt på ordböcker öfver de olika landsmålen, rikare än 
något annat land, ock att intresset för språkstudier i Italien i 
alla tider varit mycket lifligt. Förteckningen öfver Romagnolis 
samling af sådana ordböcker ^^^ innehåller 216 nummer. Bland 
dem träffar man så gamla som SCOBARS för siciliskan i två 
delar från början af 1500-talet, DEL BONOs ock Pasqualinos 
från medlet ock senare hälften af förra århundradet, bägge i 
flere band. Största delen förskrifver sig dock från det tid- 
skifte, med hvilket vi nu närmast sysselsätta oss. De fördela 
sig på de olika årtiondena efter 1800 i förhållandet: 3, 5, 12, 
13, 18, 36, 38, 47; således på 1850-talet dubbelt så många 
som på det närmast föregående. Flere af dem hafva upp- 
lefvat många upplagor. Högsta siffran, 41, kommer på Sici- 
liens räkning; därnäst finnas 29 för Neapels, 16 för Venedigs, 
14 för Toskanas, en mindre för Bolognas, 12 för Piemonts 
mål o. s. v. Att de i första rummet eller uteslutande afse det 
praktiska behofvet, finner man af titlarne, som ofta bestämma 
dem till ungdomens eller skolornas bruk eller beteckna dem 
som gillade af skolråd eller som liusordböcker o. s. v. De 
inledas ofta af några grammatiska iakttagelser eller filologiska 
notiser, men sakna i allmänhet vetenskaplig hållning ock äro i 
synnerhet ofta i fråga om ordens härledning, som dylika ar- 
beten pläga vara, mycket betänkliga. De förnämsta anses vara 
Spanos för sardinskan, Mortillaros för siciliskan, PUOTIS 
för neapolitanskan, Coronedi-Bertis för Bologna, Tiraboschis 
för Bergamo, Boerios för Venedigs dialekt, för att icke 
nämna Fanpanis toskanska ordbok^^'^. Det första veten- 
skapliga arbete, ock ett mycket betydande sådant, som skulle 
göra heder ät hvilken litteratur som hälst, är BlONDELLls 
ufidersökning af de gallo-italiska målen^^^. Han betonar dialek- 
ternas vetenskapliga, historiska ock etnologiska betydelse, 
grundar sina indelningar i väsentlig mån på ljudbildningen, 
sysselsätter sig äfven med ordfogningen, meddelar ordlistor, 
språkprof från äldre ock yngre tid, redogörelser för littera- 
turen. Författarens afsikt att pä samma sätt behandla flere 
grupper, fullföljdes icke. Några få andra dialekter haf